# ID: svediakorp-law76
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1819
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 19,005
# sentences: 996
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Svensk Författningssamling 1819 Låssa kyrkas arkiv
Kungörelse angående den capitations avgift (koppskatt, viss personlig beskattning på var och en inom ett land) till Riddarhuskassan, som Ridderskapet och Adeln vid riksdagen år 1815 sig åtagit.
Stockholm den 23 januari 1819.
I skrivelse av den 28 november 1818 har ridddarhus direktionen anmält, att den capitationsavgift på 24 skilling om året för att bestrida riddarhusets reparation, erläggs av varje mantalsskriven adlig mansperson under tiden 1817 - 1821.Vi förordnar att debitering och uppbörd besörjes av kronans tjänstemän.
Stockholm den 23 januari 1819 CARL JOHAN
Kungörelse angående tillstånd för nuvarande kattunstryckeri gesäller, att sysselsätta sig med tryckning av alla sorter tyger samt tillverkning av vävnader.
Stockholm den 25 januari 1819.
Den 16 december har Kongl Maj: t förklarat, att det är tillåtet för kattunstryckeri gesäller att utan burskap eller ansökan för sig och de sina sysselsätta sig med tryckning på alla slags tyger och tillverkning av vävnader av vad sort som helst.
Stockholm den 25 januari 1819 A N EDELCRANTZ
Cirkulärbrev till samtliga befallningshavande angående grunderna för markegångsprisets bestämmande å bröd för tågande trupper och fångars forsling.
Stockholm den 1 februari 1819.
Efter anmärkningar mot 1817 års markegångstaxor i flera län, har följande förordning för hur grunderna för markegångspriset skall beräknas på bröd till tågande trupper och fångar.
Att först utröna hur mycket sammalet mjöl efter årsväxtens olika beskaffenhet och med avdrag för kvarntull och avdamning som erhålls av en tunna råg.
Sedan uträknas priset per lispund efter markegångspriset på en tunna råg.
Ett lispund mjöl anses ge 24 marker mjukt bröd och 8 skillingar läggs till i bakningskostnad.
Detta ger ett brödpris på 2 skillingar marker om markegångspriset är 10 riksdaler per tunna.
Avsikten är att fastställa ersättning åt dem av de trogna undersåtar på landet, som är underkastade det så ojämnt fördelade inkvarteringsbesväret.
Stockholm den 1 februari 1819 SALOMON LÖVFVENSKJÖLD
Förordning till förekommande av lurendrejeri och tullförsnillning.
Stockholm den 3 februari 1819.
Under Våra omsorger att förbättra rikets hushållslagar har Vi insett behovet av rättelser i nu gällande förordningar, vilkas mål är att avvärja olovlig införsel av utländska antingen förbjudna eller till förtullning medgivna varor.
Att på allvar förekomma sådant som begripes under namn av lurendrejeri och de inte mindre brottsliga underslev, som genom tullförsnillning ger kännbara förluster inte bara för Oss och Kronan, utan för rikets handlande och näringsidkare, som redligen erlägger påbjudna avgifter.
I Art Om ansvar för lurendrejeri och tullförsnillning.
§ 1 Den som inför, säljer, döljer eller utför sådana förbjudna varor, varav utförsel ej är tillåten, gör sig skyldig till lurendrejeri.
Den som försnillar Kronans tull har förverkat sin rätt till varan och bötar första gången 400 riksdaler.
Andra gången döms han till allmänt arbete i proportion till varuvärdet.
Han förlorar sina medborgerliga rättigheter.
Ingen må dock hållas i allmänt arbete mer än 3 år.
Upprepas förbrytelsen och varans värde uppgår till 400 riksdaler, skall han ställas för en påle på torg för att där i två timmar skämmas.
Den bestraffning med allmänt arbete, bör den brottslige undergå på allmänt korrektionshus.
Kvinnor arbetar vid spinnhus.
Påträffas någon med lurendrejat eller tullförsnillat gods skall han hållas under tjänlig bevakning tills domstolen sammanträtt och prövat.
Den som hjälper någon att genomföra brottet straffas lika som förövaren.
1: o Den utländsk man eller av judiska nationen som inte har svenskt medborgarskap och beslås med lurrendrejeri eller tullsförsnillning utvisas ur landet.
2: o Den som inte fått burskap på handel och gör dessa överträdelser, får aldrig burskapet.
3: o Den fabriksidkare som olovligen inför och säljer sådant som han själv äger rätt att tillverka straffas enligt ovanstående.
Efter andra gången har han förverkat sin rätt till näringen och att även i fortsättningen kunna ägna sig åt annan borgerlig näring.
4: o Den som missbrukar sin nederlagsfrihet skall dessutom bestraffas med ärans förlust.
Ämbets- eller tjänsteman vid tull- och lotsverk, som biträder någon att begå lurendrejeri mister tjänsten och får 3 års arbete på kronans fästning.
7: o Kurirer och lägre tjänstemän, som inför förbjudna varor förlorar rättigheten till ordinarie tjänst.
8: o Gör någon ett beslag, men förtiger det, pliktar han 100 riksdaler, hälften till angivaren och hälften till närmaste lasarett eller barnhus.
§ 2 Den som för sitt eller andras enskilda behov, köper en förbjuden utländsk vara, mister varan och bötar dessa halva värde.
§ 3 Den som har sådana förbjudna varor försäkrade i riket, får ingen ersättning vid timad sjöskada eller olycka.
§ 4 Utländskt förbjudet gods, då värdet är 100 riksdaler, kan inte ärvas eller betalas för skulder.
II Art Om beslagare, samt deras rätt och andel Den första som upptäcker lurendrejade varor kallas beslagare och skall biträdas av kronoåklagare, om han önskar.
Han får hälften av böterna och 50 % av varornas värde.
Är värdet på godset 400 riksdaler och förövaren är gripen, får beslagaren 60 % av värdet i stället för böterna.
§ 2 Om skeppare, styrmän, skeppsfolk eller passagerare skall anses för beslagare skall de genast efter fartyget anlänt till hamn uppge vilka otillåtna varor som de vet finns ombord.
III Art Om besiktning, värdering och försäljning av beslagsvaror.
§ 1 De varor som tas i beslag skall genast antecknas vid domstolen av tillkallade kunniga personer, helst fabriksidkare eller hantverkare.
Gods som är till utförsel förbjudet värderas efter vad dylikt gods kostar i riket.
Varor som är förbjudet att införa värderas efter vad skäligen kan uppskattas av värderingsmännen.
§ 2 Så fort godset är sålt skall beslagaren få ut sin andel.
§ 3 Tulldirektionen förordnar när och var försäljningen skall ske genom auktion.
Den högstbjudande får varorna.
§ 4 Allt till införsel förbjudet gods skall säljas till högstbjudande och föras till sådan utländsk ort som har svensk konsul, agent eller kommissarie.
Utförseln sker i närvaro av Kommers Kollegie Advokatfiskal, värderingsman och beslagare.
Särskilt förordnade tullbetjänter, skall kontrollera förteckningen och packningen samt förse det med tullverkets sigill.
Köparen skall inom 6 månader under bevakning inlasta.
När lasten nått bestämmelseorten och lossats skall köparen genast översända förteckning till Svenska Handelsagenten.
IV Art Hur förfaras bör med inhemska och utländska stämpelbara tillverkningar, som finns ostämplade.
§ 1 Inrikes varor och utländska tillåtna varor skall var försedda med tullstämpel, vilka stämplar skall finnas på stycket så länge något finns kvar.
§ 2 Den som säljer ostämplat har förbrutit varan och bötar fulla värdet.
§ 3 Vill någon sända avskurna stycket av en vara där stämpeln inte syns från en ort till en annan, låter han stämpla med ortens hallstämpel eller medsänder skriftligt bevis att stycket varit behörigt stämplat.
§ 4 Den som förfärdigar, brukar eller låter bruka falsk stämpel straffas, mannen med 18 par spö och kvinnan med 14 par ris eller 16 dagars fängelse på vatten och bröd.
§ 5 Hallrätterna skall ha uppsikt över fabriksidkare, så att goda och försvarliga varor efter allmänhetens behov finns att tillgå.
Skulle någon fabriksidkare anmäla mer gods än som rimligen kan tillverkas av hans arbetare skall undersökning genast ske.
Skulle någon blanda in utländskt gods ibland inhemskt mister han äran och godset är förverkat.
§ 6 Den som upptäcker att utländsk tillverkning blivit stämplad som svensk, skall jämte beslagareandel få en belöning av kronan med 500 riksdaler.
§ 7 Böterna delas av beslagaren och fabriks fattigkassan.
V Art Om tillsyn mot olovlig handel med förbjudet eller tullförsnillat gods, samt upplag och transport därav.
§ 1 Vederbörande fiskaler och övriga tjänstemän skall hålla noga uppsikt att ingen obehörig handel på kamrar eller av obehöriga personer sker, samt att med kringlöpande i husen sådana varor ej utbjuds.
§ 2 Fiskaler och krono åklagare har rätt att anställa undersökning vid misstänkta upplag och där försäljning hålls.
Underbetjänt skall dock ha skriftligt förordnande av tulldirektionen.
De skall anmäla hos borgmästaren eller kronofogden att en sådan undersökning skall ske, dock utan att avslöja när och hos vem eller anledningen.
De får två eller flera personer som handräckning och vittnen.
Önskar beslagaren vakt eller skydd skall han få det.
Undersökningen får inte ske i mörker.
Skulle någon obehörig delta i undersökning döms han för hemfridsbrott.
Den som gör undersökningen får inte del i böterna, som tillfaller kronan.
§ 3 Hittar undersökaren inget förbjudet gods bötar den som anställt undersökningen.
§ 4 Varje år skall stats- och landsfiskalerna inberätta till Justitiekanslern varje beslag de gjort.
§ 5 Transport av ostämplade lovliga utländska varor eller helfärdiga inhemska är förbjuden.
Undantag om varan tillverkats på landet och sedan förs till stad för besiktning och stämpling.
§ 6 Påträffas någon på vägen eller viloställe med ostämplade varor skall han genast medfölja till stad eller tullplats för att få sina varor besiktigade.
Försöker någon undanskaffa varorna skall han böta 200 riksdaler och dessutom för alla våldsamheter som kan förövas vid sådant tillfälle umgällas enligt lag och författningar.
§ 7 Lurendrejat eller tullförsnillat gods får inte mottas som pant vid lån.
100 riksdaler i böter och godset förverkat.
Auktionskamrar eller andra ställen där auktioner hålls, som mottar lurendrejat eller tullförsnillat gods bötar 100 riksdaler och godset är förverkat.
Stats- och landsfiskaler skall kunna göra visitationer vid auktioner, utan att hamna i ansvar om otillåtet gods ej påträffas.
Enskild person, som mottagit lurendrejeri gods som pant anses som den som försökt dölja otillåtet gods.
100 riksdaler i böter eller fängelse om medel saknas.
§ 8 Fabriksidkare kan slå sig samman och anställa en fabriksombudsman, som med förordnande av Justitiekanslern förses med lika beskydd som stads- och landsfiskaler.
Denna ombudsman har rätt att tillse och undersöka om andra otillåtna varor säljs eller finns i upplag.
§ 10 Den som beträdes med att i skärgården driva olaga handel med utländska varor bötar 100 riksdaler.
§ 11 Månglerskor eller andra obehöriga personer som finns i hus och gårdar i städerna skall genast fasttagas och deras varor beslagtas.
§ 12 Göres sådant motstånd vid visitation, att den inte kan genomföras bötar 1.000 riksdaler samt dessutom de våldsamheter som uppstått bestraffas efter lag och författningar.
§ 13 Beslagare skall med foglighet, saktmod och anständighet uppföra sig i sina ärenden och inte sträcka undersökningen till annat än det, som är deras befattning.
Beter de sig annorlunda ligger det i tveböte mot vad eljest i slika mål är stadgat.
Samma gäller för dem som till handräckning eller vittne medfölja.
VI Art Om fördelning av beslagsgods och böter, och hur de senare, vid bristande tillgång, må förvandlas samt vad domstolarna och flera vederbörande ha att iakttaga.
§ 1 I fall, där ej särskilt i denna förordning finns utsatt hur böter och förbrutet gods skall fördelas njuter kronan och beslagaren hälften var.
Böterna skall tas av den brottsliges egendom så långt de räcker och beslagaren ta sitt före kronan och får sitt i penningar.
Saknas tillgångar förvandlas 50 - 100 riksdaler till 3 månaders arbete, 100 - 200 riksdaler till 5 månader, 200 - 300 mot 6 månader, 300 - 400 till 7 månader.
Böter från och med 400 riksdaler ger allmänt arbete § 2 Alla brott i denna förordningen tillhör Sjötulls rätten.
Undantag om brottet begåtts, där denna tull inte finns, då gäller rådsturätt och i våldsbrott Hovrätten.
I våldsbrott där underrätt dömt skall den missnöjde vända sig till Hovrätten.
Är den åklagade på fri fot skall han vid besvären bifoga en löftesskrift av två män som en för bägge och bägge för en borga för hans böter och samma böter nedsätts i ränteriet.
Löftesmännen skall bevis att de är vederhäftiga för vad de borgat.
§ 3 Då någon blir dömd för lurendrejeri och den förverkade varan uppgår till 400 riksdalers värde, skall hans namn och straff, honom till skam och andra till varning, utsättas i Inrikes tidningar.
Tullrätterna skall två gånger om året insända berättelser om alla lurendrejeri och tullförsnillningsmål som förekommit.
Vi anbefaller Vår generaltulldirektör, överståthållaren i Stockholm samt Våra befallningshavanden och städernas magistrater att hålla allvarsam hand över obrottslig efterlydnad av denna Vår nådiga författning, varpå det åligger Justitiekanslern att ha uppsyn.
Vi är benägna att med konungslig nåd och välvilja anse dem som räknar för heder ej mindre än plikt att befrämja detta angelägna ändamål samt på sådant sätt lämna andra berömligt föredöme av nit, laglydnad och medborgerligt tänkesätt.
Däremot skall de tjänstemän som för egen vinst och på inhemska näringars bekostnad, uraktlåter sin skyldighet, förfaras med den stränghet som lagen föreskriver.
Stockholm den 3 februari 1819 CARL JOHAN
Förnyad seglations ordning.
Stockholm den 3 februari 1819.
Då den nu gällande förordningen för förekommande av lurendrejeri och tullförsnillning blivit stadgad har Vi funnit att seglations ordningen av den 15 juni 1774 behöver ändras.
I Art Angående vad skeppare, inhemska eller främmande har att iakttaga före och vid ankomsten till inloppsort, samt intill dess han till lossningsort anlänt.
§ 1 Skeppare, som kommer från utrikes ort och tänker sig till svensk stapelstad eller hamn, skall vara pliktig att nyttja lovliga och rätta farvatten.
Han må iaktta vad karantäns författningarna stadgar och inte ta andra stapelstäder än förbi Landsort till Dalarö, åt Sandhamn eller Furusund till Stockholm, Hasselö till Nyköping, Barösund eller Arkö till Norrköping, Spåresund till Västervik, Stora Kalvsund till Kongälv, Stora Askerö till Uddevalla, samt Öregrund och öster om Gräsö till Gävle.
Fartyg som kommer från Östersjön och går till Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Umeå, Piteå och Luleå skall undergå visitation i Öregrund.
Barlastade eller med last av spannmål och ärter får direkt insegla till Kalmar, Karlskrona, Karlshamn, Åhus vid Kristianstad, Ystad, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Halmstad, Varberg, Göteborg, Marstrand, Strömstad, Visby samt de på Gotland lovgivna Slitö, Burgsvik, Kyllen, Rone, Lörje, Vestergarn, Katthammarsvik, Fårösund, Kapelhamn, Ljugarns och Klinte Lanthamnar.
Farkoster från Åland som inte skall till svensk stad, utan gå vanliga postvägen skall anlägga vid Grisslehamns tullkammare och underkastas den åtgärd som författningarna medger.
Vid de tillfällen skepparen inte själv för fartyget är styrman i hans ställe med samma skyldigheter och ansvar.
§ 2 Med farkoster under 15 lästers dräkt, däckade eller odäckade får endast utföras till och från utrikes ort till export lovgivna produkter och återhämta till införsel lovliga varor som är producerade i den ort där den svenska lasten blivit lossad.
Den som bryter mot detta bötar 500 riksdaler och mister last och farkost.
Följande skall iakttagas: 1: o Skepparen anmäler sig på tullkammaren och uppger de till utförsel ämnade varorna, lastar dem under tullbetjänts insyn, erlägger tull och får tullkammarens pass.
2: o han får inte fara förbi tullbevakningen vid utloppsorten utan visitation och inte ta annan led än i vart och ett tullkammar distrikt är utsatt.
3: o Han får inte undandra sig visitation antingen han träffar på tullbetjäningen i öppen sjö eller i skärgården.
4: o Att han vid återkomsten anmäler sig vid inlopps tullkammaren och inte tar annan farled än som till varje stad är bestämd.
5: o Tullkammaren skall hålla särskilda diarier utvisande tiden för då de avgå och orten dit de skall.
Den skeppare som efter årets slut saknas skall inkallas till sjötullsrätt för att redovisa sin segling.
Sjöfarten mellan Sverige och Finland är undantagen dessa stadgande.
Postfarten får ske med mindre öppna båtar som får medföra passagerare men inte mer last, än vad som åtgår för passagerarna under färden.
§ 3 Tar skeppare utan bevisligt nödtvång annat inlopp än det tillåtna bötar han 500 riksdaler.
Kan han inte betala omvandlas böterna till 9 månaders arbete på kronans fästning.
Lossar han gods på olovliga inloppställen är godset förbrutet och skepparen straffas med 3 års fästningsarbete.
Straffet kan halveras om han kan bevisa att redare eller godsägare tvingat honom.
Skepparen får inte ankra i skärgården, utom då han är i sjönöd, även om han är på rätt väg.
Då bötar han 100 riksdaler.
§ 4 Skepparen är tvungen att ta ombord tullbetjänter om det inte orsakar någon olycka för fartyget.
De har rätt att fordra att han uppvisar handlingar och underrättelser om resan.
§ 5 Skepparen får inte insegla på ställen där lotsinrättning finns.Undantag, om hårt väder gör att lotsen inte kan komma ombord.
Lotsen har tillsyn, så att inte något förs till eller från fartyget.
§ 6 Vid ankomsten till inloppsort, skall skepparen sätta fartyget för ankar minst ett muskötskott från land.
Är det dager och tullbetjäningen kommit ombord har han två timmar på sig att infinna sig hos tullkammaren och inlämna sin märkrulla.
Varken skeppsfolk, passagerare eller vilken det vara vill får lämna fartyget innan visitationen.
50 riksdaler i böter, dubbelt om överträdelsen sker på natten.
Skepparen är ansvarig om brottslingen flyr.
§ 7 I märkrullan skall stå, fartygets namn, lästetal, och djupgående, besättningens antal, varje persons namn, och orten där fartyget hör hemma, och varifrån det kommer.
Så uppförs persedlarna som fat, tunnor, fastager, kistor, lådor, balar och packor märkta med nummer, ägare och helst innehåll.
Varor som är tänkta till utförsel upptas för sig.
Salt, spannmål och andra mätbara varor anges efter det mått som brukas i inlastningsorten.
Sist antecknas livsmedlen för skepparen och folket och sedan tecknar skepparen - intet att tillägga - och skriver under.
§ 8 När skeppare avseglar från inloppsorten till den stad där varorna skall lossas är han skyldig att om tullkammaren så finner nödvändigt, ta med två tullbetjänter.
De har rätt till skeppskost eller 24 skilling om dagen.
De skall försegla de rum i skeppet, där sådan last förvaras, som inte behöver tillsyn och skötsel.
Finner godsägaren det fördelaktigt att gå till annan stad än den först tänkta tillkännager han det hos tullen
II Art Om vad i lossningsort av skeppare och godsägare bör iakttas.
§ 1 Ankommer inhemskt fartyg från utländsk hamn, där svensk konsul eller agent finns, skall han ha ett manifest på lasten undertecknat av någon av dessa personer.
Stämmer inte detta dokument med skepparens märkrulla kan han inkallas till sjötullrätten och i brist på antagbar förklaring ställas till laga ansvar.
Skepparen skall vid återkomsten återlämna det pass till tullkammaren som han fått.
§ 2 Finns på fartyget lovligt gods, som inte blivit upptaget i märkrullan bötar skepparen ¼ av värdet, men godset utlämnas till ägaren mot att tullen betalas.
Med förbjudna varor förhålls som angående lurendrejeri är stadgat.
Gods som är antecknat i märkrullan, men sedan saknas, ersätts av skepparen.
§ 3 Varje godsägare skall inlämna en inlaga till tullkammaren på inkomna varor.
Har skeppet varor, som skall föras ut igen skall de ligga kvar på fartyget och en tullbetjänt på skepparens bekostnad medfölja till utloppsorten eller öppen sjö.
Han skall lämna intyg på att allt är rätt.
Misstänker han underslev skall han öppna och visitera varorna.
§ 4 Överstiger godset i antal, mått, vikt eller värde höjs tullavgiften till det dubbla.
§ 5 Vin, andra främmande drycker, olja och frukt, som kan bli dåliga i transporten får ägaren ta till sig mot pant för tullen.
Han får också lossa hälften av salt och spannmål innan tullen är betald.
Skulle ägaren vilja övergiva sitt gods hellre än att betala tull, tillfaller det Oss och kronan.
§ 6 Straffavgift gäller om hela lasten inte är förtullad inom 30 dagar.
Dröjer det ett år tillfaller det Oss och Kronan.
§ 7 Från fartyg som på utrikes ort intagit varor för flera svenska stapelstäders räkning, må i varje stad lossas och förtullas, vad som är menat dit.
§ 8 Mellan maj och augusti får lossning ske mellan 6 på morgonen och 8 på kvällen, September, oktober och mars mellan 7 - 6, och övriga månader mellan 8 - 4, med 1 timmes middagsrast.
Om särskilda omständigheter kräver att lossning sker snabbare anmäls det till tullkammaren.
Den bevakning som är satt skall i så fall betalas med 8 skilling för varje timma, som överskjuter normal lossningstid.
§ 9 Lossning får inte ske obevakad vid vilken tid som helst utan påföljd.
Är redare eller godsägare delaktiga i sådan förbrytelse ansvarar de enligt reglementet.
§ 10 Skeppare får inte under lossning ha fler skeppsportar öppna än tullkammaren tillåter.
III Art Vad godsägare och skeppare har att iaktta, då gods skall föras till utrikes ort.
§ 1 Den skeppare som tänker utföra gods till utrikes ort skall i Stockholm och Göteborg anmäla det hos Broinspektionen och i andra städer hos Sjötulls Kammaren, som ombesörjer bevakningen.
Vill någon sända varor med fartyget skall de medföra frisedel och om godset kommer från våg skall vågsedel avlämnas.
Inlastar någon gods, innan han fullgjort vad som är föreskrivet, svarar godsägaren för godset enligt lurendrejeri stadgan.
Den som har ansvar för skeppet bötar 100 riksdaler.
§ 3 Efter slutad lastning inger skepparen förteckning på allt gods och avlämnar godsägare en inlaga med skeppets namn och godsets beskaffenhet.
§ 4 Innan skepparen får avsegla skall slutlig visitation förrättas.
Blir skepparen uppehållen av motvind eller annan giltig orsak skall tullbevakning finnas hela tiden.
§ 5 Med utförsel av de produkter, som riddarskapet och adeln i kraft av sina privilegier är berättigad till förfares på samma sätt, som i denna artikel beskrivs.
§ 6 Får inte fartyget full last eller ska inta mer i skärgården skall anmälan göras.
§ 7 Anger någon att oförtullat eller olovligt gods finns på ett fartyg begär han utlossning och ställer borgen för kostnaden.
Är det falskt alarm ersätter angivaren skadan.
Annars får han sin beslagarandel § 8 Skeppare som seglar till utrikes ort tar samma väg som för infart.
Finns tullkammare på vägen skall han anmäla sig dit och visiteras.
Han får inte sätta fartyget för ankar om inte nödtvång råder.
Tar han i öppen sjö emot gods straffas han med ½ - 3 års fästningsarbete.
§ 9 Inhemsk skeppare som avgår till utländsk hamn, där svensk konsul finns skall anmäla sig där.
IV Art Om särskilda omständigheter som vid tillämpningen av denna författning bör iakttagas.
§ 1 De som för kronans skepp är lika skyldiga att iakttaga vad som är förordnat angående angivning, bevakning, visitation och förtullning.
Bryter han, ligger sådant i tveböte i alla fall där penningböter äger rum.
Är förbrytelsen urbota förlorar han sin tjänst.
§ 2 Lotsar och fiskare får inte medföra utländskt gods vid färd i skärgården.
§ 3 Överfaller någon med hugg och slag tullbetjänt och försöker ta tillbaka gods straffas han med 3 års arbete eller livstid på fästning.
§ 4 Beträdes någon med upprepad förbrytelse mot förordningen ökar böterna med det dubbla varje gång.
§5 Varor som förbrutits eller böter delas av kronan och beslagaren, om annat inte är stadgat.
§ 6 Alla brott mot denna förordning även våldsbrott tillhör sjötulls rätten, om målet inte hänskjuts till Hovrätten.
§ 7 Angående besvärstid och vart man vänder sig.
§ 8 Skeppare skall vid 25 riksdalers vite ha denna förordning ombord samt underrätta sitt skeppsfolk och passagerare om innehållet.
Varje skeppare som avlägger borgareden skall tillställas ett exemplar.
§ 9 Tullstyrelsen håller allvarsam hand över att författning följs.
Befallningshavanden, militära befälhavare, magistraten och kronobetjänterna är pliktiga att lämna handräckning till tullbetjäningen och verka för missbrukets hämmande, upptäckande eller beivran.
Stockholm den 3 februari 1819.
CARL JOHAN
Förordning angående ändring i författningarna rörande dödsfall och avancements besparingar.
Stockholm den 10 februari 1819.
Hädanefter må inga ämbets- eller tjänstemän tjäna för nådårsbesparing mer än 6 månader från det han blivit befordrad.
Stockholm den 10 februari 1819 CARL JOHAN
Cirkulär angående skyldighet för underdomare att meddela fullständig föreskrift till klagans fullföljd i högre rätt.
Stockholm den 10 februari 1819.
Åtskilliga underdomstolar åsidosätter skyldigheten, att tydligt och fullständigt framlägga den klagandes besvär, då ärendet skall vidare till högre domstol.
Underdomstolen skall ställa sig till ofelbar efterrättelse vad som redan stod i Kongl Brev av den 6 december 1739 och 26 augusti 1772.
Stockholm den 10 februari 1819 H A v STROKIRCH
Cirkulärbrev till samtliga Konungens Befallningshavande, angående enskiften på arrendeboställen.
Stockholm den 15 februari 1819.
Tillstånd att begära enskifte skall gälla alla arrendatorer på boställen, om de har chefens samtycke.
Tidigare var detta tillåtet endast i Skåne och Skaraborgs län.
Stockholm den 15 februari 1819 SALOMON LÖFVENSKJÖLD
Kungörelse om ändring i förordningen kap 53 om skogarna i riket, den 1 augusti 1805, samt behörigt iakttagande av föreskriften i 1 § av samma förordning Stockholm den 2 mars 1819.
Den hemmansägare eller hans åbo som vill svedja på sådana ägor som består av sandmo, bergaktig och stenbunden mark, skall anmäla hos Vår befallningshavande.
Han utser två erfarna och pålitliga män, som besiktigar stället och prövar om ansökningen kan bifallas eller ej.
Dessutom är det skogs- och jägeribetjäningen förbjudet att ha något inseende över skattemannaskogen, med undantag av ekskogen Stockholm den 2 mars 1819 CARL JOHAN
Kungörelse angående stämpling av husvävnader, som tillsalu utbjuds.
Stockholm den 31 mars 1819.
För att undvika konfiskation, skall den som vill sälja sina husvävnader vid marknader på landet eller i städerna, efter gudstjänstens slut uppvisa sina vävnader och sedan grannarna vittnat, att de är förfärdigade i socknen, förses med en attest undertecknad av kyrkoherden, kyrkvärdarna och kronobetjänten.
Där skall stå tillverkarens namn och hemvist samt styckets bredd och längd.
Attesten fästes vid änden av stycket samt genomdragningen av attesten och stycket förvaras under kyrkoherdens eller kronobetjäntens sigill.
Mängden av vävnader som årligen avstämplas skall förtecknas i en särskild bok, där tillverkarens namn är utsatt.
Liknande stämpling av vävnader som tillverkats i städerna sker vid hallrätterna.
Stockholm den 31 mars 1819 A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående flyttningstiden för tjänstehjon.
Stockholm den 22 april 1819.
Vid sista urtima riksdag har Ständerna anmält att flerfaldiga olägenheter uppstår för lantmannen genom den nu gällande flyttningstiden för tjänstehjon vid Mikaelitiden.
Med omtanke om jordbrukets bestånd och den vid flera riksmöten yttrade önskan att flyttningstiden hädanefter måtte var den 24 oktober, har Vi stadgat och förordnat.
Flyttningstiden blir den 24 oktober och i Stockholm, där två flyttningstider om året äger rum den 24 april och 24 oktober.
7 dagar efter flyttningstiden skall lagstagat tjänstehjon gå i tjänst på landet och efter 3-4 dagar i städerna.
Sker det inte, men husbonden vill behålla hjonet, låter befallningshavanden i orten genast ställa det i tjänst.
Vill husbonden inte behålla hjonet bötar legohjonet ett års lön.
Kan han inte betala får han arbeta av skulden.
Denna förordning träder i kraft den 24 oktober 1820 och husbönderna betalar för den förlängda tiden, som inträffar detta år.
Vi låter till lindrigaste pris trycka en ny legostadga med förändringarna, att tillhandahållas för så väl husbönder som hjon.
Prästerskapet bör vara försedda med de nya exemplaren så att församlingsborna får del av dem.
Dessutom skall vid de årliga uppläsningarna från predikstolen tilläggas utdrag av de lagrum och författningar och de ändringar som skett.
Uppläsningarna sker i mars och september.
Stockholm den 22 april 1819.
CARL JOHAN
Cirkulär till befallningshavande angående fordringars för utborgad spannmål verifierande med restlängder.
Stockholm den 27 april 1819.
Kungl Allmänna Magasinsdirektionen skall vaka över redovisningen av de medel som är tillställt dem.
För att redovisningssättet skall vara säkert och fullständig kännedom om låntagarens förhållanden och då förfallna fordringar för utborgad undsättningssäd inte blivit uppskrivna i restlängder, anser man nödvändigt att upprätta sådana längder.
Sedan magasinsinrättningens fond år 1815 förökades av ständerna har spannmåls undsättningarna ökat betydligt och en väsentlig del av fonden är utestående.
Den som har någon befattning med spannmålens utlämnande och indrivning av betalningen må fullständigt känna till vad som honom åligger.
Direktionen anser det lämpligt att med särskilda regler i avdelningar uppta både magasins uppbördsmannens och kronofogdens skyldigheter.
Art I Magasinsförvaltaren I Brev av den 7 november 1811 stadgas att magasinsförvaltaren levererar undsättnings spannmål efter sockenlistor.
Kronans säkerhet bör på det noggrannaste iakttagas, så att ingen som inte har jord som säkerhet eller kan ställa borgen, får undsättnings säd.
Befallningshavande skall pröva varje ärende innan order om leverans till magasinsförvaltaren sker.
Han skall sedan upprätta debiterings extract.
Magasinsförvaltaren skall ställa sig följande till efterrättelse.
§ 1 När undsättnings spannmål lämnas ut på kredit från magasinet, skall förteckning upprättas enligt formulär Lit A och insändas till landskontoret.
§ 2 Undsättnings säd får inte utlämnas utan befallningshavandes assignation.
Låntagaren skall kvittera och om han inte är skrivkunnig teckna sitt bomärke, som av någon ojävig person attesteras.
§ 4 Vid årets slut skall magasins förvaltaren infordrafrån landskontoret av kronfogdarna upprättade restlängder över obetalda spannmålslån.
Han upprättar då på formulär Lit B ett ytterligare summariskt sammandrag, där hela utborgningen blir synlig år för år.
§ 5 Sammandrag över restlängder, där man ser den totala skulden.
§ 6 Alla medel för utborgad undsättnings spannmål skall i fortsättningen inbetalas av kronofogdarna till lantränteriet.
Redovisningen görs av magasinsförvaltaren.
§ 7 Om spannmål säljs kontant från magasinet förs särskild förteckning.
Art II Kronofogdarna § 1 Sedan landskontoret meddelat kronofogden de förteckningar som magasinsförvaltaren insänt, förrättar kronofogden indrivning på de tider då spannmåls understöden är till betalning förfallen.
Han skall ovillkorligen anteckna det kvitterade beloppet i de s k kvittensböcker på krono- och övriga utskylder, som allmogen och andra skattedragande är försedda med.
Detta sker i november - december och sedan upprättas restlängden för året, särskilt för varje socken enligt formulär Lit C.
Man uppmärksammar om innevånare i en och samma socken fått säd från flera magasin, då restlängder skall upprättas för varje magasin.
§ 2 Kronofogden skall så snart som möjligt efter slutad uppbördsstämma skicka förteckningar på restlängder till prästerna, som på sockenstämman uppläser dem och till riktigheten attesterar
§ 3 Restlängdernas författande bör ske efter formuläret: 1: o Kvantiteten och betalning samt när säden erhållits.
2: o Skuldbeloppet för varje år.
3: o Att förordnandet antecknas och tiden då lånet förfallit till betalning.
4: o Om lånen löper med ränta, tiden då den skall beräknas.
§ 4 I sammandragen får inte blandas levereringarna från olika magasin § 5 När kronofogdarna levererar inslutna spannmålsmedel till lantränteriet, skall det synas på reversalen från vilket magasin säden erhållits och vilket år spannmålen blivit utlämnad.
Art III Landskontoret § 1 Sedan magasinsförvaltaren vid varje kvartals utgång ingivit till landskontoret förteckningar över utlämnad undsättnings säd på kredit, granskas handlingarna i kontoret och ett intyg utfärdas.
Detta tillsänds magasinsförvaltaren som verifikation.
§ 2 Handlingarna skall inte innehålla säkerheten för lånet, utan de skall återställas till magasinsförvaltaren.
Förteckningarna lämnas till kronofogdarna som underlag för uppbörds- och restlängdernas författande.
§ 3 Då original restlängderna med upprättade sammandrag granskats skall de påskrivas enligt påteckningen av formuläret Lit D.
§ 5 När kronofogdarna inlämnat besked och leverering av säd och från vilket magasin det skett, får han en kvittens från landskontoret till sin säkerhet.
Lanträntmästaren sänder en kopia till magasinsförvaltaren.
Från och med 1818 gäller den ordning som cirkuläret föreskriver att med restlängder för utborgad spannmål verifiera.
Tillkommer det också landshövdingen att genom lämpliga viten eller anställda rest rannsakningar påskynda de mått och steg, som till ändamålets vinnande anses bidraga.
Vid verkställigheten av de skyldigheter, som i cirkuläret blivit föreskrivna magasinsförvaltare, kronofogdar och landskontoren, kommer landshövdingen att med sitt biträde understödja direktionens välmenta avsikter för det allmännas bästa samt att med dess kända nit kraftigt tillhålla envar att fullgöra sina åtaganden.
Stockholm den 27 april 1819 B W FOCK
Följer formulären.
A Förteckning på utlämnad undsättnings spannmål på kredit till nedanskrivna nödställda innevånare i N N fögderi B Summariskt sammandrag över avgivna restlängder på de för utborgad undsättnings spannmål år 0000 utestående och till betalning förfallna fordringar vid slutet av år 0000.
C 18 -- års restlängd över allmänna magasins inrättningens utestående fordringar hos nedanskrivna personer i N N fögderi för erhållen undsättnings spannmål från N N magasin, vilken spannmål är till betalning förfallen.
D Sammandrag över restlängder på allmänna magasins inrättningens utestående fordringar för utlämnad undsättnings spannmål från N N magasin till nödställda innevånare till betalning förfallna vid slutet av år 0000.
Förordning angående vad iakttagas bör vid förekommande frågor om Privilegia Exclusiva för nya i riket förut okända slöjdinrättningar, konster eller väsentliga konstförbättringar.
Stockholm den 28 april 1819.
Vi har insett nödvändigheten att å ena sidan uppmuntra och skydda den, som använder tid och kostnad på uppfinning eller driver någon okänd slöjd, konst eller konstförbättring och å andra sidan för vissa idkare i redan påbörjade och utövande hanteringar om skydd mot försök att genom uteslutande privilegier beta dem större eller mindre del av deras lovliga näringsfrihet.
Därför förordnas följande:
1: o Den som uppfunnit eller här i riket först verkställt någon ny slöjdinrättning, konst eller konstförbättring och vill ha uteslutande privilegium, att begagna på viss tid, ansöker därom till Kommers Kollegium.
Skulle det visa sig att sådan verksamhet redan finns, avslås ansökan.
Kollegiet gör noggrann undersökning om de utan någons förfördelande kan bevilja ansökan, varefter Vi vilja Oss i nåder utlåta.
Privilegiet utfärdas sedan det 3 gånger i Stockholms Post- eller Inrikes Tidningar blivit kungjort.
Den som anser sig förnärmad har 3 månader på sig att anmäla hos Kommers Kollegium.
De skall efter förnyad undersökning lämna skyndsamt utslag om den klagande haft anledning till sina besvär eller ej.
Har han klagat utan anledning bötar han mellan 50 - 100 riksdaler och skall ersätta privilegieinnehavaren för hans förlust genom uppehåll och extra kostnader.
2: o Privilegie tiden fastställs beroende på den kostnad som den nya inrättningen behöver göra, dock aldrig längre än 15 år.
3: o Då en person får uteslutande privilegium skall han vara i gång med verksamheten inom efter omständigheterna lämpad tid.
Underlåter han detta eller verksamheten avstannar under 2 års tid upphör hans privilegium 4: o Sedan uteslutande privilegium blivit utfärdat, skall innehavaren genast avlämna fullkomlig beskrivning på sin slöjdinrättning, konst eller konstförbättring, liksom på arbetssättet.
Beskrivningen förvaras hos Kollegiet för att finnas om närliggande verksamhet blir aktuell eller om tvist vid domstol skulle uppstå.
5: o Den som på rätt sätt erhållit uteslutande privilegium skall njuta skydd mot intrång i den slöjd eller hantering som blivit honom på vissa år förbehållen.
Den som förfördelar honom bötar första gången 100 riksdaler och om det sker flera gånger dubbelt.
Den olovligt tillverkade varan eller om den är såld, värdet av den, tillfaller privilegie innehavaren i skadestånd.
6: o Uteslutande privilegium kan gå i arv eller förvärvas genom köp av svensk undersåte.
7: o Särskild förordning för nu gällande exclusiva privilegier skall utfärdas.
De böter som denna förordning kan ålägga någon delas mellan åklagaren och de fattiga i församlingen där den tilltalade bor.
Stockholm den 28 april 1819 CARL JOHAN
Kungörelse angående undantag i vissa fall från lagens föreskrift om landsvägarnas bredd.
Stockholm den 28 april 1819.
Riksens Ständer har uppgivit att stadgan i Byggninga Balken, som säger att landsvägen skall var 10 alnar bred, på många ställen medfört stora svårigheter och kostnader.
Sedan Vi hört Vår Högsta Domstol har Vi förordnat följande: Våra befallningshavande skall hädanefter pröva, på de ställen som av ålder landsvägarna varit smalare än 10 alnar och utbyggnad är förenad med stora kostnader och svårigheter, om i varje särskilt fall undantag kan beviljas.
Vi har också tillåtit Våra befallningshavande att fördela kostnaderna på samtliga häradsbor, om vägens utvidgande och förbättrande ansetts ovillkorligen nödvändig och kostnaderna blivit alltför dryga för vederbörande väglottsägare.
Stockholm den 28 april 1819 CARL JOHAN
Kungörelse angående begagnandet av den tullfria införseln av utländsk spannmål.
Stockholm den 6 maj 1819.
Den tullfria införseln av utländsk spannmål som är tillåten till juni nästkommande år, gäller hädanefter ej norska och främmande fartyg som anländer från andra än egna hamnar.
Stockholm den 6 maj 1819 SALOMON LÖFVENSKJÖLD
Kungörelse angående förlängning av tiden, från vilken Kongl Maj: ts förnyade förordning mot lurendrejeri och tullförsnillning bör tjäna till efterrättelse.
Stockholm den 13 maj 1819.
Förordningen kommer att gälla från nästa års början, vilken också är tiden för den förnyade Seglationsordningen.
De beslag som görs innan behandlas efter den hittills gällande författningen.
Stockholm den 13 maj 1819 CARL JOHAN
Kungörelse angående städernas rätt till våg- och mätarpenningar.
Stockholm den 26 maj 1819.
På ställen där mätarpengar nu erläggs får beloppet inte höjas.
Befallningshavande skall hålla allvarsam hand över, att varken de våg- och mätarpengar som får uppbäras i städer, som är berättigade till det, är för höga eller att allmogen där sådan avgift äger rum får betala för mycket.
Ständerna har menat att våg- och mätarpengar i rikets städer i allmänhet inte skall finnas för inrikes orter mellan transporterade varor.
Undantag då köpare eller säljare begär vägning eller mätning samt Stockholms stad som är berättigad till denna avgift.
Stockholm den 26 maj 1819 A N EDELCRANTZ
Förordning angående sättet, hur förfaras skall med sådana personer som begår brott i ett av de förenade riken Sverige och Norge och därefter avviker till det andra; Stockholm den 1 juni 1819.
I konungariket Norge antogs en lag den 11 september, där det stadgas hur brott begånget av Norsk undersåte i Sverige bör bestraffas, då han återbegivit sig till fäderneslandet.
För att vinna säkerhet för bägge rikenas undersåtar har Vi förordnat följande:
1: o Svensk undersåte, som begår brott i Norge och därefter avviker till Sverige, skall antingen på begäran av norsk amtman vara efterspanad, gripen och utlevererad, eller instämmas och ställas tillrätta inför behörig domstol i Norge och straffas efter norsk lag.
2: o Har någon deltagit i förbrytelsen, genom handlingar utövade i Sverige och för vilka efter svensk lag offentligt tilltal bör äga rum, skall han dömas här i riket.
Om omständigheterna fordrar att den domstol i Norge där huvudbrottslingen är under tilltal, behöver pröva, skall medbrottslingen höras där.
3: o Begäran om förbrytares häktande och utlevererande görs hos landshövdingen.
Erfordras skyndsamhet kan begäran göras hos kronofogde eller magistrat.
4: o Landshövdingen är inte skyldig att verkställa utleverering om namn, kännetecken och beskrivning inte finns eller att ett undersökningsprotokoll från vederbörande ämbetsman i Norge är utfärdat.
5: o Kostnaden för utlevereringen betalas av närmaste lantränteri.
Räkningen sänds till amtman i Norge.
6: o Är förbrytaren redan under tilltal här i riket på grund av brott han begått i riket, skall landshövdingen var berättigad att uppskjuta levereringen tills anmälan gjorts hos Kongl Maj: t och tillstånd givits.
7: o Den brottslige skall senast 3 månader efter gripandet, inställa sig hos norsk domstol.
Stämningen kungörs här i Sverige genom krono- eller statsbetjänter utan betalning.
8: o Den som genom slutlig dom i Norge blivit från äran dömd, fridlös förklarad eller landsförvist är det även i Sverige.
9: o Den, som i Sverige efterapar eller förfalskar norskt mynt eller papperspengar, eller utprånglar dem blir tilltalad och straffad på samma sätt som om det gällt svenska pengar.
10: o Samma föreskrifter gäller för norsk undersåte som för svensk, då de begår brott i varandras länder.
Stockholm den 1 juni 1819 CARL JOHAN
Kungörelse angående den under dess resa till södra orterna av riket tillförordnade regering.
Stockholm den 2 juni 1819.
Under den resa till södra delarna av riket som konungen och kronprinsen gör förordnas 4 ledamöter av statsrådet att sköta regeringsärendena.
Justitieminister greve Fredric Gyllenborg, En av riket herrar greve Mathias Rosenblad, En av Rikets herrar greve Carl Lagerbring och Statsrådet greve Adolph Göran Mörner samt i händelse att de insjukna Statsrådet greve Claes Fleming.
Stockholm den 2 juni 1819 CARL JOHAN
Kungörelse angående förbud mot införsel av utländskt vitt bomullsgarn Nr 1 - 25 efter engelsk beräkning.
Stockholm den 8 juni 1819.
Förbudet gäller inte garn som redan finns i riket, där det får kvarbliva mot hittills fastställda avgifter om ägaren bevisar att han införskrivit garnet innan förbudet blivit kungjort.
Spinneri inrättningar skall lämnas tillfälle att för bevakandet av deras rätt tillse att utländskt bomullsgarn av grövre slag förtullas.
De får själva rätt att vid tullkamrarna inhämta kännedom om varans beskaffenhet samt om missbruk förevarit anmäla det.
Stockholm den 8 juni 1819.
A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående förändring i författningen, rörande ryttarhästars utsläppande på gräsbete efter Mikaeli tiden.
Stockholm den 26 juni 1819.
Åtskilliga rusthållare anhåller om ändring eller upphävande av Krigs Kollegiums vitesförbud att ha ryttarhästar på gräsbete efter Mikaeli tiden.
Kongl Maj: t har förklarat, att på grund av provinsernas olika läge i norr och söder stor skillnad i väderleken kan uppstå.
Ändring i stadgan gäller att efter 1 oktober inga hästar får vistas utomhus på nätterna.
I övrigt skall landshövdingarna i sina län bestämma den tid, då hästarna skall hållas i stall, beroende på hur väderleken är det året.
Stockholm den 26 juni 1819 VILHELM BENNET
Kungörelse angående upphörande av den genom Kongl Kollegii Kungörelse den 17 juli 1810, bruksägare lämnade rättighet, att tills vidare få nedlägga stång- och ämnesjärnsmiden, emot befrielse från därå under tiden belöpande kronoutskylder.
Stockholm den 12 juli 1819.
Den 17 juli 1810 utfärdades en kungörelse med anledning av brukssocietetens anhållan, att i avseende på järnhanteringens ofördelaktiga konjunktur och bristande avsättning för järnet, skulle man ha rätt att nedlägga privilegierade smiden tills vidare, mot befrielse från hammarskatt och övriga utskylder till kronan under nedläggningstiden.
Då dessa orsaker inte längre föreligger upphör kungörelsen.
Skulle någon bruksägare med tillstånd ha smidet inställt är han befriad från kronoskyldigheter till den bestämda tiden är ute.
Stockholm den 12 juli 1819 B SANDELS, B F ROTHOFF, P LAGERHJELM
Kungörelse att den under Kongl Maj: ts frånvaro, i nåder tillförordnade regering kommer att upphöra.
Stockholm den 27 juli 1819.
Då vi nu lyckligen återvänt från Vår resa till södra delarna av Riket, kommer den under Vår frånvaro, tillförordnande regeringen att upphöra.
Stockholm den 27 juli 1819 CARL JOHAN
Reglemente för apotekare och dem, som med apotekarkonstens lärande och utövning sig befatta vill.
Rosersbergs slott den 11 augusti 1819.
Det apotekare reglemente från 12 februari 1799 behöver efter förändrade omständigheter i åtskilliga delar ändringar och förbättringar.
Efter Sundhets Kollegiets förslag har Vi upphävd hittills gällande reglemente och stadgar följande:
§ 1 Den yngling, som till lärling i pharmacien vill antagas, bör vara omkring 15 år.
Vara grundligt i kristendomen undervisad, ha goda seder och röja håg till arbetsamhet, kunna skriva och läsa stil och räkna, samt vara i latinska språket så kunnig att han väl känner grammatiken och kan någorlunda översätta latin till svenska.
§ 2 Mellan apotekaren och föräldrarna skall ett tydligt kontrakt upprättas, men inte avslutas förrän lärlingen varit på prov hos apotekaren i 6 månader.
De inräknas dock i lärotiden som är mellan 3 och 6 år.
§ 3 Lärlingen är sin husbonde skyldig lydnad, trohet och flit i vad honom till apotekarkonsten vederbörliga inhämtande och utövning anbefalles.
Apotekaren skall enligt kontraktet tillhålla lärlingen att öka sina kunskaper i latin, men också lära tyska och andra språk.
Under första hälften av lärotiden skall lärlingen undervisas i kännedom om Simplicia (enklare läkemedel) och samla ett herbarium vivum.
Han skall flitigt öva sig i de handlag som till Simplicia hör och i laboratorium vad som förefaller vid varjehanda operationer.
Den senare halva lärotiden bör husbonden själv undervisa lärlingen och ge honom tillfälle att av vederbörande lärare inhämta de kemiska grunderna till de operationer som förekommer i apotek och laboratorier.
Han bör under sista året få bevista föreläsningar om historia naturali och pharmacien.
Skulle lärlingen visa sig vanartig och försumlig och inte bättra sig efter förmaning, har apotekaren rätt att avskilja honom från sitt apotek.
Orsakerna skall genast inberättas till Sundhets Kollegium, där lärlingen också kan klaga om han anser sig fel behandlad.
§ 4 När lärotiden är slut och lärlingen vunnit försvarlig kunskap i språk, känner Simplicia och är övad att tillreda salvor och plåster samt har handlag med de allmänna kemiska operationerna, må husbonden anmäla honom till Pharmaciae Studiosi examen vid Sundhets Kollegiet.
§ 5 Vid examen, om den hålls i Stockholm, bör någon medlem av Sundhets Kollegium utröna om lärlingen har tillräckliga kunskaper.
Han skall också visa att han behärskar laborationer.
Berättelse över examen insänds till Sundhets Kollegium som prövar om lärlingen kan godkännas och förklaras för Studiosus Pharmaciae.Han tillåts då avlägga sin Studiosi ed.
När examen sker i landsorten bör provincial medicus eller annan tillhörig person till Sundhets Kollegium närvara.
Lärlingen som avlagt sin examen bör stanna hos husbonden under ett år i kondition och mot arvode, om han uppfört sig så att husbonden vill ha honom kvar.
Äger lärlingen inte tillräcklig kunskap förlängs lärotiden efter omständigheterna.
§ 6 Ett år efter fullgjord examen har Pharmaciae Studiosus rätt att ta kondition någon annanstans.
Skriftligt kontrakt upprättas och konditionen tillträds.
Den kan upphöra vilken tid på året som helst, men med uppsägningstid på 3 månader från båda sidor.
Studiosus bör arbeta vidare på latin, tyska och andra språk.
Bor han i huvudstaden bör han hos Historiae-Naturalis, Kemi och Pharmaci professorerna söka förkovran i dessa vetenskaper.
Bor han i landsorten söker han undervisning, där den är möjlig att tillgå.
En Studiosus bör med trohet och flit biträda sin husbonde i alla de göromål som apotekskonstens utövning tillhör.
I laboratorium skall han visa varsamt uppförande i de där förekommande beredningarna.
I apoteket pålitligt utdela medicin efter läkares ordination.
Han skall för övrigt visa husbonden tillbörlig hörsamhet och undergivenhet.
Brister han i dessa delar och är vårdslös och uppvisar elaka seder har apotekaren rätt för sin egen och allmänhetens säkerhet av genast avskilja honom.
Berättelse insänds till Sundhets Kollegium, där Studiosus också kan klaga om han anser sig för strängt behandlad.
§ 7 De Studiosus, som kommer utrikes ifrån, försedda med trovärdiga betyg och söker kondition bör ges 1 månads provtjänst.
Berättelse sänds till Sundhets Kollegium, där han senare kommer att avlägga tro- och huldhetseden.
§ 8 Då Studiosus tror sig ha grundlig kännedom om apotekarkonstens teoretiska och praktiska del kan han begära hos Sundhets Kollegium att få undergå Provisors (föreståndar) eller Apotekar examen.
Denna examen sker inför Historiae Naturalis och Kemi professorerna vid Medico Chirurgiska Institutet samt inför två av stadens apotekare, den ena äldre och den andra yngre.
Dessa får inte försumma kallelsen utan giltigt skäl.
Den examinerade förhörs av den yngre apotekaren i Pharmaca Simplicia, deras uppsamling och förvaringssätt, jämte de prov som kan anställs för att undersöka att droger inte är förfalskade.
Den äldre apotekaren examinerar i Medicamenta Praeparata och Composita (sammansättningar) efter antagna Pharmacopoéer, deras tillredningssätt och de tecken som utvisar att preparatet är riktigt.
Vidare förhör Historiae Naturalis professorn i örtkännedom, kulturen av medicinalväxter samt de delar av zoologien som en pharmasept bör känna till.
Kemi professorn förhör i den teoretiska pharmacien och användandet av den kemiska teorin på de pharmaseptiska operationerna och i latin, där studiosus får förklara någon utländsk pharmacopoée.
Sedan examen är avslutad avger examinatorerna var för sig sitt utlåtande, vilket intas i protokollet.
Skulle en av dem finna att den examinerade inte haft fullgoda kunskaper, måste han förkovra sig ytterligare och i de övriga examinatorernas närvaro på nytt undergå förhör.
Dessa förhör är offentliga i Sundhets Kollegiets rum.
Efter godkänd examen meddelar Sundhets Kollegium honom diplom.
Ingen som åligger apotekaransvar får dispens från denna examen, som förrättas inför de nu anförda personerna.
§ 9 Det står studiosus fritt att så snart han önskar avlägga examen, men han måste uppnått myndig ålder och i 4 år konditionerat, innan han får bli föreståndare vid apotek eller sköta ett eget.
En apotekare behöver inte endast grundliga kunskaper i sitt yrke, utan även stadga i sitt uppförande och vana vid affärer och ordning i det ekonomiska av apoteksrörelsen.
§ 10 Efter examen och eden erhåller han Provisor- eller Apoteksbrev.
Provisor tillträder sin tjänst, medan apotekare anmäler sig hos Sundhets Kollegium för att erhålla privilegiebrev.
§ 11 Om änka eller sterbhus vill hålla apoteket öppet bör de så fort som möjligt efter apotekarens död anmäla till Sundhets Kollegium och begära en skicklig provisor.
Har sterbhuset inte någon att föreslå låter Kollegium kungöra ledigheten i Allmänna Tidningar.
Kontraktet mellan sterbhuset och Provisorn skall i bevittnad avskrift inlämnas till Kollegium.
Detsamma händer om apotekaren blir sjuk eller av ålderdoms bräcklighet inte längre kan sköta sitt apotek.
Om ett apotek utmäts för skuld och säljs för borgenärs räkning bör examinerad provisor anskaffas.
Om borgenärerna inte har förtroende till förra ägaren skall behörigt kontrakt upprättas och insändas till Kollegium.
Antas en studiosus till föreståndare, vilket kan ske, bör Kollegium se till att han så fort som möjligt avlägger examen.
§ 12 Det åligger apotekare att alltid hålla sitt apotek i gott stånd och ha tillräckligt med mediciner av god beskaffenhet efter ortens behov.
De visitationer som Kollegiet gör årligen får apotekaren inte undandra sig.
Han skall genom flitig närvaro och tillsyn väcka den uppmärksamhet hos underhavande att inget efterlåtes, som kan skada de sjuka.
Simplicia bör ständigt hållas rena och dammfria och förvaras så att de inte förstörs.
Venena bör förvaras särskilt och under apotekarens egen vård, så att inte genom ovarsamhet människoliv spills.
Medikamenterna bör helst förvaras i kärl av glas, porslin, sten eller tjänliga metaller.
Då skador och olägenheter kan uppkomma genom ovarsamt och felaktigt bruk av medicinal och mercurial medel, får ingen apotekaren lämna ut sådant utan läkares rekvisition.
§ 13 Apotekaren bör en gång om året inberätta till Sundhets Kollegium hur många studiosi och lärlingar han har och behöver och hur deras studier går.
Han anmäler samtidigt om han gjort några styrkta rön till vetenskapens förmån och tillväxt, vilka medicinalväxter som växer vilt i hans område och om han kan samla till andra orters förnödenhet.
Om han har tillfälle att anlägga plantage för några för apoteket viktiga växter, om de kan utvidgas och överskottet sändas till andra apotek.
§ 14 Till apotekarekonstens förmån och apotekarnas fördel är det nödvändigt att insamla vilda medicinalväxter och att uppdriva plantage.
Även kemiska preparat bör tillredas i landet och inte behöva införskrivas från främmande länder.
Den som har möjlighet till detta, gör både fäderneslandet och vetenskapen en tjänst och detta berömvärda bemödande skall anmälas till Sundhets Kollegium.
Räkningar över medikamenter rekvirerade och utlämnade på publik bekostnad skall varje kvartal insändas till granskning hos Sundhets Kollegium Över medikamenter, som levereras till fattiga veneriskt sjuka och till kurhusen, skall särskilda räkningar författas.
De betalas av medicinalfonden.
Apotekare som bor på landet skall påteckna fullmakt för någon person, som kan ta ut pengarna och kvittera.
Formulär för räkning, där varje ingrediens skrivs ut till vikt, namn och taxering och särskilt för kork, glas och pro labore.
Sådana författade räkningar med bifogade rapporter kan insändas till Kollegiet utan medföljande recept, vilka skall förvaras hos apotekaren till räkningen är granskad och godkänd.
För övrigt ställer sig apotekare i vad apotekare konsten angår, till ofelbar efterlevnad av de särskilda föreskrifter som dem av Sundhets Kollegium kan föreläggas.
Alla klagomål mot apotekare och deras betjäning i deras utövning anmäls till Sundhets Kollegium Rosersbergs slott den 11 augusti 1819 CARL JOHAN
Kungörelse angående tullen på utländsk spannmål.
Stockholm den 13 augusti 1819 De avgifter som bestämdes i 1816 års sjötulltaxa för utländsk spannmål bör gälla.
Vid närmare upplysningar om årets gröda stadgas följande tullavgifter för utländsk spannmål.
1 tunna vete 1 riksdaler 1 tunna råg 24 skilling 1 tunna riat korn 10 skillingar 1 tunna malt 20 skillingar 1 tunna havre 4 skillingar 1 lispund vetemjöl 12 skillingar 1 lispund rågmjöl 8 skillingar allt i Hamburger Banco Stockholm den 13 augusti 1819 SALOMON LÖFVENSKJÖLD
Kungörelse angående förhöjning i skjutslegan för kungs - och gästgivarskjutsen.
Rosersberg 18 augusti 1819.
På grund av årets svaga höskörd har Vi funnit skäligt att höja skjutslegan med 4 skilling per häst och mil.
Höjningen gäller för kungs- och gästgivarskjutsar på landet och i städer, där legan inte är högre än 16 skillingar milen Höjningen kommer att gälla från 15 september.
Men då någon höjning inte är beräknad i de av Ständerna beviljade anslagen till kronoskjutsar, kan någon höjning inte där fastställas Rosersberg den 18 augusti 1819.
CARL JOHAN
Reglemente för barnmorskor och dem, som i barnmorskekonsten vilja undervisas, samt med dess utövning sig befatta av Kongl Maj: t i Nåder stadfäst den 25 augusti 1819.
Reglementet för jordegummorna från 1777 upphör och sedan Sundhets Kollegium inkommit med förslag till förnyat reglemente, har Vi stadfäst följande: § 1 Barnmorskor och de som vill utbilda sig i barnmorskekonsten skall vara gudfruktiga, sedliga, friska och helbrägda personer som har betyg på att de kan läsa och skriva.
Personer i Stockholm som anmäler sig skall ha betyg från poliskammaren, att de inte är kända för brottsligt eller lastbart uppträdande.
§ 2 Vid Allmänna Barnsbördshuset och det där inrättade läroverket för undervisning i barnmorskekonsten, ges undervisning 2 terminer årligen.
För att förekomma att fler ankommer än läroverket kan ta emot, skall ansökan insändas 2 månader innan terminens början, varefter Kollegium prövar och antar vilka som skall få infinna sig.
De städer eller orter i riket, som önskar få redan godkända barnmorskor skall anmäla detta hos Kollegiet och samtidigt lämna uppgift på resekostnader, avlöningsvillkor och övriga förmåner, som skall bestås barnmorskan.
§ 3 Varje antagen lärling får behörig undervisning och nödvändig färdighet till utövning av barnmorskeyrket gratis.
Under hela utbildningen njuter de försvar och skydd vid läroverket.
Om professorn eller direktören tror sig ha anledning att neka en antagen lärling dessa förmåner eller helt avstänga henne, anmäler han sådant hos Kollegiet, som prövar och beslutar i ärendet.
§ 4 Alla antagna och inskrivna lärlingar bör 2 eller flera terminer, beroende på deras fattningsförmåga och läraktighet, flitigt begagna sig av de offentliga föreläsningarna vid läroverket.
De som vill ha enskild undervisning, kommer överens med professorn eller adjunkten därom.
Efter en termins föreläsningar bör de anställas för tjänstgöring i förlossningsrummen och handledas i allt som barnmorsketjänsten fordrar.
Det åligger lärlingen att sorgfälligt söka förkovran och färdighet i de rätta handlagen vid alla slags förlossningar.
Likaledes bör hon vara angelägen om att lära sig sköta och vårda både mor och foster under deras svagaste belägenhet.
§ 5 Varje till sådan barnmorsketjänst i barnbördshuset anställd lärling har ostridig rätt att begära hjälp, natt som dag, av först föreståndaren och vid svårare eller vådligare tillfällen av verkets läkare.
Lärlingen skall natt som dag finnas till hands och inte bege sig utanför barnbördshuset.
Hon skall med omsorg och ömhet utan åtskillnad bemöta barnaföderskorna och vårda dem efter de föreskrifter läkaren och föreståndaren givit.
Lärlingarna skall när tillfälle ges undervisas i att sätta blodiglar, använda koppnings instrument, vaccinera och bedöma vacciners kvalité.
De får sedan kostnadsfritt betyg att de äger kunskap och skicklighet i dessa delar.
Förestånderskan skall ge dem kunskap om lavemangers tillredning och applicerande och även att tillreda bad.
§ 6 De lärlingar som hunnit förvärva behörig kunskap och färdighet i alla förenämnda stycken, som tillhör en skicklig barnmorska, anmäls av läkaren till examen hos Sundhets Kollegium.
De som godkäns avlägger barnmorske eden hos Kollegium och erhåller betyg.
Därefter utfärdar professorn vanligt utskrivningsbrev för var och en godkänd och edsvuren barnmorska.
§ 7 Då läroverket lämnar de bästa tillfällen, både till kunskapers inhämtande, som i övning för dem som vill lära till barnmorska och sålunda de kunnigast och skickligaste barnmorskorna utexamineras där, får ingen vid 16 riksdalers böter (med undantag för undervisning i Skåne och på Gotland) anta eller förordna till barnmorska någon person, som ej på ovanskrivet sätt blivit godkänd.
Det är dock tillåtet för lärlingar ute i landet, att innan de anmäler sig till läroverket, söka undervisning hos provinsialläkaren eller annan
behörig läkare.
De undervisas sedan vid läroverket kortare tid än vanliga lärlingar.
Detta gäller också för de utrikes examinerade barnmorskor, som vill utöva barnmorskekonsten här i riket Vitet gäller alla som utfärdar betyg utan att lärlingen här i Stockholm blivit godkänd och edsvuren barnmorska.
Samma vite får den som utger sig för att vara behörigen examinerad och godkänd och ordentlig barnmorska för stad eller land och inte är det.
§ 8 I allt som angår barnsbörd är varje barnmorska under Sundhets Kollegiets lydnad och beskydd.
Blir det någon tvist mellan barnmorskor rörande förlossning och skötseln därvid, skall det föredragas hos Kollegiet, som noga prövar och avger utslag.
Barnmorskorna i huvudstaden står under inseende av professorn vid läroverket.
Barnmorskorna på landsorterna står under inseende av provinsialläkaren där.
En gång på året kallas de, för att lämna besked om deras förrättningar samt om de ännu minns vad de lärt sig.
De privilegierade barnmorskorna i Stockholm är skyldiga att vid 2 riksdalers vite lämna sin adress.
De skall också en gång om året efter skedd kungörelse och vid samma vite inställa sig i Kollegiet till allmän sammankomst.
Försummar de andra året pliktar de 4 riksdaler, tredje året 6 riksdaler och fjärde gången förlorar de sitt privilegium.
§ 9 Ingen annan än edsvuren och privilegierad barnmorska skall, annat än i yttersta nödfall och om ingen finns tillstädes, understå sig att låta tinga och bruka sig vid någon förlossning.
Bötar 6 riksdaler 32 skilling och om mor eller barn dör under eller strax efter förlossningen kommer de lagligen att rannsakas och dömas.
§ 10 För att ytterligare förekomma de olyckliga följder, som orsakas av att olärda och djärva kvinnor agerar barnmorskor, skall de edsvurna äga rättighet att låta lagföra dem.
Hon får sätta ut en barnmorskeskylt med namn och årtal då hon examinerad blivit.
För övrigt skall församlingens klockare varje månad lämna besked till barnmorskans förman, om vilka som betjänat barnaföderskor inom församlingen.
Då ser man om någon obehörig förrättat förlossningen och vederbörande kan anmälas till fiskal för att lagfaras.
§11 För att understödja fattiga, sjuka och ålderstigna barnmorskor, skall en fattigkassa, deras s k Ämbetslåda finnas, där de som så behöver kan få någon liten hjälp.
Denna kassa består av det tillskott alla barnmorskor ger vid edens avläggande, nämligen 1 riksdaler 32 skilling i Stockholm och 40 skilling i landsorten samt ett sammanskott som görs vid barnmorskornas årliga sammankomst och böter från dem som inte infinner sig då Denna kassa skall alltid vårdas av Sundhets Kollegium att mot säkerhet, prövad och godkänd av barnmorskornas deputerade, förräntas.
§ 12 När barnmorskan kallas skall hon inte vara senfärdig, än mindre undandra sig att komma även om hon inte varit tingad.
När hon kommer till barnaföderskan, skall hon inom sig själv noga överväga, vad som är bäst för den sjuka kvinnan.
Hon skall efterforska hennes tillstånd och inte företa sig något, som inte är till kvinnans hjälp och lindring.
Inga andra läkemedel får ges än dem, som finns i handboken eller är av läkare förordnad.
Hon skall med yttersta flit försöka hindra missfall eller för tidig barnsbörd.
Är åter rätta tiden inne för födseln, skall hon inte påskynda den, utan med tålamod och sinneslugn invänta stunden, då hon med minsta fara kan förlösa och bringa barnet till världen.
Är barnet svagt må hon nöddöpa det.
§ 13 Barnmorskan får inte övergiva barnaföderskan förrän allt är över.
Även om hon inte är tingad och befinner sig på stället och får bud efter sig till någon som tingat henne, får hon inte överge den första och lämna henne hjälplös.
Då råder hon budet att skaffa annan barnmorska i hennes ställe.
Barnmorskorna får inte neka varandra sådant biträde.
Hinner den som varit tingad fram innan kvinnan är förlöst, tar hon över.
Är kvinnan förlöst får den biträdande lönen, om de inte kommer överens om annat.
Den, som är kallad som biträde, har rätt att avbryta, om hon i sin tur blir kallad till någon som i god tid tingat henne.
§ 14 Det är ovillkorligen förbjudet för barnmorskor att nyttja instrument vid förlossningen.
Finner hon att förlossningen blir vådlig för mor eller barn och hon tror att dylika skulle kunna rädda, skall hon genast ta kontakt med läkare och anhålla om hans bistånd, vilket han inte får vägra henne.
§ 15 Finner hon modern så svag, att hon kommer att få sätta livet till, innan hon blivit förlöst, skall barnmorskan skyndsamt begära råd och biträde hos läkaren.
Förmodar barnmorskan att fostret är dött och förlossning blir ovanligt svår och långsam, skall hon för att freda sitt samvete och befria sig från ansvar tillkalla någon i detta yrke upplyst person till vittne.
Är hon däremot så självklok och förmäten, att hon inte begär hjälp och mor eller foster dör eller skadas, kan hon lagligen tilltalas vid domstol.
Beträds och övertygas hon om grov missgärning och att med uppsåt ha förorsakat moderns eller fostrets död, anses hon i lika förhållande som tjänstehjon till sitt husbondfolk och tilltalas och döms efter allmän lag.
§ 16 Då barnmorskan tvingas begära andras råd och hjälp, skall hon ge det tillkänna försiktigt, så att den sjuka kvinnan inte oroas eller fruktar större fara än vad som är vid handen.
Hon bör i enskildhet upplysa den tillkallade hur den sjuka kvinnans belägenhet är.
Sedan undersöker den tillkallade patienten och bestämmer vad som till hjälp kan vidtas.
Den som först anlitad varit förrättar förlossningen, men den senare råder och ger handräckning.
Skulle den första av trötthet, sjukdom eller oerfarenhet av så svår förlossning, vilja dra sig undan eller den sjuka kvinnan enständigt yrkar, att den sist ankomna skall hjälpa henne, må den samma inte vägra, utan med förtröstan på Guds hjälp förrätta förlossningen.
Barnmorskan skall efter förlossningen med ömhet vårda och sköta var och en barnaföderska, så länge som behövs.
Hon skall också bistå med råd till den mindre erfarna modern och amman.
Särskilt skall hon betona vikten av bad och snygghet.
§ 17 Edsvuren barnmorska är förpliktigad att hemlighålla, vad ärbarheten kräver skall dolt vara.
Hon skall förtiga vad som i förtroende blivit henne meddelat samt varsamt och försiktigt yttra sin mening om ett nyfött barn är fullgånget eller inte och över andra grannlaga frågor.
Märker hon däremot att modern eller barnet är smittat med venerisk sjukdom skall hon rapportera det till läkare.
Hämtas barnmorska till en hemlig förlossning, får hon inte av nyfikenhet efterforska barnafaderns namn eller avlocka lägerskvinnan någon bekännelse.
§ 18 Fordrar domare eller rätt av edsvuren barnmorska upplysning i något mål, bör hon kallelsen hörsamma.
Hon bör noga gjort sig underrättad om förhållandet och på samvete uppgiva vad hon till sanningens styrkande vet ha hänt, inte för vänskap, skyldskap, ovänskap, fruktan eller egennytta förtiga något eller sådant muntligen eller skriftligen förklara eller betyga, som hon inte har full visshet om.
Kvinnor som hålls i häkte och behöver barnmorskas bistånd, må alltid som nödlidande av edsvurna barnmorskor njuta nödvändig vård och tillsyn.
§ 19 Huvudstadens barnmorskor skall hänvisa dem som begär ammetjänst till besiktning vid Ammekontoret, om de för övrigt anses lämpliga.
Vite på 3 riksdaler 16 skilling för den barnmorska som utan prövning av kontoret anskaffar amma.
I landsorten skall läkare undersöka om ammorna är friska och till synes fria från tecken på smittsam sjukdom.
Läkaren skriver ett edligt bekräftat betyg till den som söker ammetjänst.
Eventuella böter delas mellan ortens fattiga och Sundhets Kollegiets Fiscus (kassa) § 20 Barnmorskorna, särskilt i landsorterna, skall se till att alla barn de förlöst ympas med goda skyddskoppor under sitt första levnadsår.
I synnerhet hos allmänheten och allmogen bör de nitiskt propagera för ympning.
Sundhets Kollegium uppmuntrar och belönar alla barnmorskor att skaffa sig kunskap hos någon läkare att med förstånd och noggrannhet verkställa ympning.
De skall dessutom själva förse sig med färskt ympämne året runt och förvara det väl.
§ 21 Skulle någon ort drabbas av svår smittsam sjukdom, får barnmorskorna inte vägra bistå barnaföderskor även i smittade hus.
Hon får inte bege sig från orten eller besöka någon i ett osmittat hus, om hon kommer från ett smittat, utan att ha väl badat sig och rökt sina kläder med mineralsura ämnen.
Uppkommer smittsam sjukdom i de större städerna utses en eller flera av de äldre barnmorskorna att bistå i smittade hus mot särskild vedergällning.
De skall på husväggen där de bo sätta en tavla, som berättar att de är utsedda, så att de som behöver dem lätt hittar.
Det är dem mot vite förbjudet att under denna tid betjäna barnaföderskor i osmittade hus.
Stockholm den 25 augusti 1819 CARL JOHAN Följer edsformuläret.
Kongl Maj: ts i nåder fastställda Medicinal Taxa.
Stockholm den 25 augusti 1819 Sedan Vårt Sundhets Kollegium med noggrann omsorg utarbetat ett på säkra försök och beräkningar grundat förslag till ny Medicinal Taxa, har Vi funnit för gott att fastställa den.
Taxan från den 6 augusti 1777 med tid efter annan fastställda förändringar må från den 1 januari var upphävd.
Följer 62 sidor med läkemedel och deras priser.
1: o Att inga andra än behörigen justerade vikter får nyttjas på apoteken.
2: o Att apotekare är skyldig att på varje recept utsätta priset på varje komposition särskilt, och den som expedierar alltid sätta sitt namn på konvolutet eller den s k signaturen.
3: o Att vid omfattande apoteksräkningar som insänds för granskning till Sundhets Kollegiet skall formuläret, som är fastställt i Vårt nya apoteksreglemente av den 11 denna månad användas.
Finns kompositionerna inte upptagna i denna taxa skall varje ingrediens taxeras särskilt och särskilt pro labore uttas.
4: o Vårt Sundhets Kollegium skall årligen eller så ofta ökning eller minskning av priserna på droger uppstår, överse den nu fastställda taxan och till Oss underdånigt föreslå ändringar.
5: o Att vid större behov av medikamenter som skall betalas med allmänna medel, priserna bör modereras och leveranserna helst ske genom entreprenad auktion mot viss procents rabatt Stockholm den 25 augusti 1819 CARL JOHAN
Förordning angående sysslolösa och vanartiga personers insättande och hållande till arbete å de allmänna Arbets Inrättningarna i Karlskrona och Vadstena.
Stockholm 31 augusti 1819 En ny arbets anstalt är inrättad i Vadstena och den gamla förordningen från den 27 februari 1804 rörande personers insättande i arbetsinrättningar är upphävd.
Ny förordning enligt följande: § 1 Befallningshavande äger rätt att döma 1: o lösdrivare som besvära allmänheten med tiggeri till Allmänna Arbets Inrättning, om utrymme i arbetshus i länet saknas.
2: o personer vilka undergått straff för tjuvnad och anses som lösdrivare.
§ 2 Lösdrivare är den, som inte ingått i allmän tjänst, inte har lantbruk, årstjänst eller annat stadigt arbete och inte med egna tillgångar eller andras vårdnad har bärgning.
Inte är gift, mantalsskriven och boende på visst ställe där han årligen försörjer sig.
§ 3 De soldater som blivit strukna ur rullorna och är förfallna till arbete på fästning, skall i stället avföras till allmän arbets inrättning.
§ 4 Till allmänna arbets inrättningen får inte sändas kvinnor eller män som av ålder, sjukdom eller kroppsskada inte kan arbeta.
§ 5 Innan någon döms till arbets inrättning skall han få tid att själv skaffa sig tjänst och försörjning.
Har han varit straffad för tjuvnad, äger befallningshavanden pröva, om han under tiden må ställas på fri fot eller förbli i fängsligt förvar.
§ 6 Anträffas någon som anses som lösdrivare utom det län, där han hör hemma, meddelar befallningshavande om förhållandena.
Befallningshavaren i hans hemlän prövar skyndsamt, om han skall sändas till arbets inrättning eller till den ort han hör eller ställas på fri fot.
§ 7 Då någon döms till arbets inrättning skall utslaget vara skriftligt.
Protokollet skall innehålla hans ålder, utseende och levnadsomständigheter, om de är kända.
Om han varit anklagad för brott och dömd och vilket straff han undergått.
Vilka laster och oarter han är känd för, om han kan något hantverk.
§ 8 Den som döms till arbets inrättning skall förpassas av Vår befallningshavande till landshövdingen i den ort inrättningen finns.
I förpassningen står hans namn, ålder, utseende, noggrann förteckning över de kläder och tillhörigheter han medför.
Äger karlen pengar skall de åtfölja handlingarna.
§ 9 Till arbetsfånges avsändande bestås skjuts efter samma ordning som för andra fångar.
Han skall inte fängslas mer än nödvändigt.
§ 10 Vid ankomsten till arbetsstället avlämnas karlen och hans tillhörigheter till Vår befallningshavande eller kommendanten.
§ 11 Önskar jordbrukare eller annan i orten boende person att begagna arbetskarlen till arbete utanför inrättningen, anmäler han hos kommendanten hur lång tid och till vilket arbete han vill använda karlen.
Har fången gjort sig så känd, att han kan anförtros sådant arbete och han uppfört sig så pålitligt att han må vara på fri fot, utsätter kommendanten en skälig dagspenning.
Han får inte utlånas till sådant arbete som kan skada honom och dagspenningen får inte vara mindre än han skulle fått inom inrättningen.
§ 12 Den som lejer sådan arbetskarl ansvarar för att han kommer till arbetet och därifrån, då arbetstiden är slut, han skall förse honom med föda och underhåll under arbetstiden.
Han är hans husbonde efter lag.
Rymmer arbetskarlen meddelas genast kommendanten och efterlysning sker.
Visar det sig att den som uttagit karlen brustit i tillsyn eller rent av främjat hans flykt, svarar han för alla kostnader i samband med hans efterspaning och återskaffande.
§ 13 När arbetskarlen återlämnas till inrättningen, avges ett omdöme hur han förhållit sig.
Dagspenningen överlämnas till kommendören, att utbetalas till karlen, då han blir fri, med avdrag för kläder.
§ 15 Kan arbetskarlen företa bevis, att någon vill anställa honom i tjänst, är han berättigad att bli fri.
Kommendanten avger rapport till befallningshavande, som förordnar om karlens skyndsamma lösgivande och förpassning till behörig ort.
§ 16 Har arbetskarlen sedan han ankom till inrättningen fått genom arbete, arv, gåva eller testamente en summa av 33 riksdaler 16 skillingar, skall befallningshavande släppa honom fri, om han de 3 sista månaderna gjort sig känd för flit och gott uppförande.
Han får ett avskedsbevis, där hans förhållande under arbetstiden redovisas.
§ 17 Kommendanten har skyldighet att till vem som helst lämna upplysningar om arbetskarlens förhållande den tid han varit på inrättningen.
Han skall också på arbetskarlens begäran hjälpa honom till vidare utkomst.
§ 18 Den arbetskarl, som gjort sig känd som pålitlig, får för viss tid gå till annan ort för att söka arbete.
Befallningshavande i den orten får meddelande att karlen är frisläppt, så att tillsyn över hans uppförande kan hållas.
Får han tjänst meddelas detta till kommendanten, Får han inte tjänst är han skyldig att återvända till inrättningen.
§ 19 Då arbetskarlen blir frisläppt och lämnar inrättningen skall hans behållna arbetsförtjänst och allt annat han äger utlämnas till honom.
§ 20 Han har rätt att få en viss del av sin inkomst, om han har permission att söka nytt arbete.
Även har han då tillgång till sina kläder.
§ 21 Rymmer karlen får den som tar fast honom och överlämnar honom 6 riksdaler 32 skillingar, vilket genast utbetalas av befallningshavande i länet där han greps.
Dessa pengar dras av karlens tillgångar om sådana finns.
§ 22 Är karlen inte nöjd med domen eller vägras lösgivning sänder han sina besvär till Oss.
§ 24 Den till arbete dömde må ej till arbets inrättning avföras innan Vi prövat hans besvär.
Stockholm den 31 augusti 1819 CARL JOHAN
Kungörelse angående den under Dess resa till västra och norra delarna av riket i nåder tillförordnade regering.
Stockholm den 2 september 1819 Vi skall nu tillsammans med kronprinsen företa en resa i de västra och norra delarna av riket.
Därför förordnar Vi fyra ledamöter av Vårt Statsråd, att sköta regeringsärendena.
Justitieministern Fredric Gyllenborg, riksmarskalken, Clas Fleming, hovkanslern Gustaf af Wetterstedt och riksrådet Anders Fredric Skjöldebrand samt i händelse någon hindras med laga förfall en av rikets herrar Carl Lagerbring.
Stockholm den 2 september 1819 CARL JOHAN
Kungörelse att den under Kongl Maj: ts frånvaro, i nåder tillförordnade regering kommer att upphöra; Stockholm den 1 oktober 1819.
Då Vi nu lyckligen återvänt till huvudstaden från Vår resa kommer den tillförordnade regeringen att upphöra.
Stockholm den 1 oktober 1819 CARL JOHAN
Kungörelse angående räntan på de lån, som, likmätigt Direktionens kungörelse den 25 mars 1818, utgå av de till brandskadeersättningar avsatta medel.
Stockholm den 9 oktober 1819 Medlen till brandskade ersättningar utgör 1 % av städernas och ¼ % av landets ansvarssumma.
Av dem skall 5 / 6 göras fruktbara genom utlåning mot 5 % ränta mot hypotek av obligationer eller förskrivningar som är accepterade i banken eller riksgäldskontoret.
Gemensamt med verkets ägare och revisorer har beslutats att sänka räntan till 4 % från och med 1 november.
Stockholm den 9 oktober 1819 F S SILVERSTOLPE, E af WETTERSTEDT
Kungörelse angående öppnandet av den nya segelleden mellan Mälaren och Saltsjön genom Södertälje kanal och slussverk.
Stockholm den 23 oktober 1819 Sedan Södertälje Kanal- och Slussverks arbete nu är färdigt och genomfarten obehindrad kan äga rum, har vi med denna kungörelse förklarat den nya segelleden för lovligt lotsmanna farvatten för så väl inrikes som utrikes sjöfart.
Seglationsordningen och övriga för sjöfartens beskydd gällande författningar skall tillämpas och denna nya segelled med Vårt Nådiga hägn omfattas.
Stockholm den 23 oktober 1819 CARL JOHAN
Kungörelse angående taxa för Södertälje Kanal- och Slussfart, jämte vad därvid i övrigt bör iakttagas.
Stockholm den 23 oktober 1819 Taxan för in- och utrikes fartyg, beroende på dräktigheten och lasten.
Anmärkningar.
1: o Våra och kronans bevärade eller krigsfartyg passerar kanalen utan avgift.
2: o Båtar tillhörande Södertäljes innevånare är fria från avgift i kanalen, om de inte passerar slussen.
De skall ha en särskild inbränd stämpel och om båten avyttras till någon utanför staden skall anmälan göras till slussinspektoren som annulerar stämpeln.
Regler som härvid lända till efterrättelse.
§ 1 Skeppare skall uppvisa fartygets mätarbrev och connoissement (skeppsfraktsedel) på lasten, för att utröna taxan.
Skepparen får efter att ha betalt avgiften en passersedel.
Anser någon sig ha fått betala för hög avgift, anmäler han hos kanalverkets direktör som lämnar rättelse eller skriftligt besked.
Skulle inga handlingar finnas, taxeras avgiften på stället.
Visar det sig i efterhand att den blev för stor, återbetalas vad som blivit för mycket uttaget.
§ 2 Fartygen får passera i den ordning de anmäler sig.
§ 3 Fartygen får inte uppehålla sig i kanalen mer än vad som är nödvändigt.
Den som hindrar andra bötar 5 riksdaler.
§ 4 Slussarna och vindbryggan, vid vilkas öppnande kanalfarare skall vara behjälplig, är under isfri tid öppen från 5 på morgongen till 8 på aftonen under söckendagarna och mellan 4-8 på helgdagarna.
§ 5 Skeppare ansvar för att deras fartyg inte går djupare eller är bredare än att de obehindrat kan passera.
De ersätter eventuell skada och bötar 10 riksdaler om sådan uppstår.
De som fraktar brännbara varor, får inte ha eld om bord under vistande i kanalen.
Fartyg kan endast mötas på sjön Maren, varför fartyg inte anlöper, då mötande kommer.
§ 6 Endast slussbetjäningen får öppna sluss och vindbrygga eller hantera slussverket.
Man får inte kasta sten, grus eller annat inom kanalområdet, sker det bötar man 25 riksdaler.
Ingen får heller stöta porten eller murarna med båtshake eller annat vasst redskap.
Blir märken pliktas 2 riksdaler.
Blir skadan så stor att den bör förbättras ersätts kostnaden och böterna blir 10 riksdaler.
Farten vid in - och utloppen skall ställas mitt i slussen och kanalen.
§ 7 Slussinspektoren och betjänterna får inte förolämpas eller ofredas och den som med hugg och slag, okvädnings ord eller annan skymf, ofredar dem i deras tjänstgöring är till ansvar förfallen i likhet med, vad som gäller för kronans betjänter.
Betjänterna å sin sida får inte tillfoga någon ringaste orätt eller uppehåll.
§ 8 Taxan skall finnas anslagen på väggen i slusskontoret.
Lotsarna har ett eget exemplar.
Även instruktionerna för kanalen skall finnas tillgänglig.
§ 9 Böterna tillfaller kanalverkets fattigförsörjnings inrättning.
Stockholm den 23 oktober 1819 CARL JOHAN
Kungörelse, hur med rättigheten att här i riket taga arv, för innevånarna i Kungariket Båda Cicilierna, kommer att förhållas.
Stockholm 27 oktober 1819 Utländsk man, som bor på ort där svensk man äger rätt att ta arv, skall efter anmälan ha samma rätt.
Hans Maj: t Konungen av Båda Cicilierna har förklarat att en sådan beskaffad arvsrätt kommer undersåtarna där till godo.
Alltså äger innevånarna i Båda Cicilierna rätt att ta arv här i riket.
Stockholm den 27 oktober 1819 CARL JOHAN
Kungörelse angående villkoren vid beviljandet av bancolån, till understöd för nyttiga uppodlingar i landsorterna.
Stockholm den 3 november 1819 Ständerna har anmärkt, att förordningen av den 27 september 1815 om lån för att hjälpa upp landets behov och den enskildas förkovran endast ofullkomligen svarat mot vad man borde förväntat sig.
Bristen kan ligga i att anslagen från odlingsfonden inte främjat företag av större vikt och omfattning, därför att fondens inskränkta belopp och den för större odlingar fastställda företrädesrätt.
Då Vi nu fått svar från samtliga lanthushållningssällskap har Vi för kännedom meddelat som följer: 1: o Lån till understöd för uppodlingar får av banken endast beviljas till odlande av kärr, mossar, sanka och vattensjuka ängar samt stenbunden och skogbeväxt oländig mark.
Lån får inte ges till upptagande av gamla ödelagda åkrar eller släta ängar, där rothuggning och stenbrytning inte behövs.
Odlingslägenheten som lånet söks för bör vara minst trenne tunnland.
2: o Den som vill låna, anmäler sig hos Lanthushållningssällskapet, som förordnar två kunniga och ojäviga män att syna och beskriva odlingslägenheten.
3: o Sökande anger tiden och sättet som han vill verkställa odlingen på samt kostnadsförslag.
4: o I Stockholm och Stora Kopparbergs Län, där Lanthushållssällskapet inte finns, lämnas anmälan hos Våra befallningshavanden.
Samma gäller flera andra län, där lanthushållssällskapet inte anser sig kunna ingå i de av Ständerna föreslagna åtgärderna eller satt sådana villkor för sin medverkan, att det inte stämmer med Ständernas föreskrifter.
5: o Beskrivningen insänds och granskas och sedan bestäms lånets belopp och terminerna.
6: o Mellan 10-50 riksdaler för tunnlandet må kunna lämnas som lån, beroende på svårigheterna med odlingen.
Högsta lånesumman fastställs till 2.000 riksdaler.
7: o En del av lånesumman, dock inte över hälften, får lämnas som förskott.
Sedan utbetalas återstående när första delen är använd.
8: o Räntan är 2 %.
Efter 3 år börjar lånet amorteras med 1 / 5, tills det är fullt återbetalt efter 8 år.
9: o Till säkerhet för lånet ställs borgen, som förnyas varje år.
Kommer löftesmannen på obestånd eller dör skall låntagaren genast skaffa ny.
10: o Istället för borgen kan inteckning tas i låntagarens fasta egendom.
11: o Lånet gäller inte för redan verkställda odlingar så vida de inte är utförda, medan anmälan behandlades.
12: o Två gånger om året insänder lanthushållssällskapet nya låneanmälningar, med tillstyrkta bifall eller avslag.
De lämnar omdöme om arbetets nytta, större eller mindre säkerhet att det blir framgångsrikt, om sökande är ordentlig, driftig, har insikter i hushållningen och är pålitlig.
13: o I de län där hushållningssällskapen åtagit sig att ansvara för lånet, prövas handlingarna hos dem.
Räntan och återbetalningarna nedsättes i länets ränteri.
Sällskapet får njuta av samma handräckning som för bancolån i allmänhet.
14: o När Kommissariatet granskat handlingarna skall de också prövas av bankofullmäktige.
Den anslagna lånesumman fördelas på alla län, varifrån ansökningar kommit.
Fördelningen tar hänsyn till lånens storlek och beskaffenhet och ett ungefärligt förhållande till länets behov av jordbruksstöd.
15: o Om lånen inte blir utkvitterade återgår de dit lånehandlingarna inkommit.
16: o Varje år avger låntagaren en kort beskrivning om arbetets fortgång, besannad av besiktningsmän.
17: o Pengarna äskas av lanthushållssällskapet, dock inte senare än 5 år från det odlingsföretaget anses fullbordat.
18: o Kontrollen är varje hushållningssällskaps ansvar.
19: o Visar det sig att låntagaren använder lånet till annat än odlingsföretaget, skall det genast betalas tillbaka med 8 % ränta från första dagen.
Hälften av räntan tillfaller hushållningssällskapet och andra hälften banken.
En sådan låntagare får aldrig begagna sig av denna låneanstalt.
20: o Den låntagare, som inte betalt sin ränta efter 4 månader eller inte sänt in förnyad borgen, mister lånet.
21: o De låneansökningarna som är inlämnade men ännu inte blivit beviljade behandlas efter 1815 års föreskrifter, dock så att de nya grunderna prövas.
Till stora företag, som avtappning av sjöar, kärr eller mossar eller större odlingar, som inte ger avkastning förrän senare får av den anslagna odlingsfonden i mån av tillgång utbetalas särskilda låneunderstöd.
Från och med 1821 må av den anslagna odlingsfonden 100.000 riksdaler årligen vara att tillgå för sådana företag.
Högst 10 riksdaler för tunnlandet får beviljas som understöd.
Till enskild person får årligt biträde ej vara högre än 2.000 riksdaler och hela lånesumman inte överstiga 6.000 riksdaler.
Om sådana lägenheter tillhör fler hemman eller byar ökas summan till högst 9.000 riksdaler.
Lånet bestäms av sättet, storleken och kostnaderna t ex avtappning, strömrensning, utdikning, vattenverks borttagande och dylika hinder.
Den sökande som får största vinsten av företaget har företräde.
Räntan blir 2 % och avbetalningen börjar efter 5 år och skall vara likviderat inom 10 år.
Vid sådana lån bör följande handlingar sökas.
1: o Lantmätare skall göra avfattning på odlingsstället med beskrivning över dess läge, areal, innehåll och beskaffenhet.
2: o Plan över odlingen med uppgift om tidsåtgången.
3: o Kostnadsförslag gjort av lantmätaren och 2 ojäviga, kunniga män.
Handlingarna insänds till länets lanthushållssällskap, som yttrar sig och överlämnar dem till lantbruksakademien.
Då lånet är tillstyrkt och bankostyrelsen godkänt säkerheten utbetalas lånet.
Stockholm den 3 november 1819 CARL JOHAN
Cirkulär om vad av vederbörande ämbetsmän iakttagas bör i avseende på den mellan Mälaren och Saltsjön öppnade nya segelleden genom Södertälje Kanal och Slussverk.
Stockholm den 8 november 1819 Kongl Hovrätten anbefalls att tillse, att alla de biträden, inrättningar och anstalter, som angår segelleden skall med nit och omsorg genomföras.
Stockholm den 8 november 1819 H A v STROKIRCH
Förklaring över vissa delar i kungörelsen av den 3 april 1816 angående överenskommelser om prästrättigheter.
Stockholm den 12 november 1819.
Bondeståndet har vid riksdagen anhållit att alla överenskommelser om prästrättigheter som hädanefter avslutas skall gälla för evärdeliga tider.
I anledning därav förklarar Vi, att då ärenden angående kyrkoherdars rätt att komma överens med sina församlingar, utan att vara biträdda av krono- och konsistoriefullmäktige, skall 1816 års kungörelse gälla.
Vid löneregleringar eller tvister skall alltså krono- och konsistoriefullmäktige närvara.
De överenskommelser som är slutna före 1810 skall gälla och endast i fall där tvist uppstår avgöras i laglig ordning.
Tiden för överenskommelser skall gälla högst 25 - 30 år.
Stockholm den 12 november 1819.
CARL JOHAN
Instruktion varefter inspektören för flottornas samtliga sjötrupper har att sig i underdånighet rätta.
Stockholm den 16 november 1819.
§ 1 Inspektören skall med nit och oväldighet tillse att lydnad och ordning råder vid sjöartilleri regementena, skeppsgossar, coopvaerdie-, indelta och roterade båtsmän, extra roterings- samt sjöbevärings manskap.
Som mönsterherre ställer han sig instruktion i lämpliga delar, krigsartiklar, gällande författningar och förordningar till efterrättelse.
§ 2 Generalmönstring med flottornas värvade sjöartilleri regementen förrättas vart annat år.
De bör verkställas under de årliga exercis månaderna.
§ 3 Mönstring av skeppsgossar sker varje år.
Skeppsgosseskolorna inspekteras och man prövar om de uppfyller sitt ändamål och åsyftade nytta.
Inspektören bevistar undervisningen och examen och befordrar eventuella förbättringar och rättelser till befälet eller avgiver Kongl Maj: t förslag i dessa ärenden.
Vid mönstringen undersöks om skeppsgossarna fått vad de ska i fråga om kläder och avlöning.
Inspektören låter utskriva gossarna och karlskriva dem vid 18 års ålder, då de efter kunskaper, fallenhet och skicklighet insätts i rikets tjänst.
§ 4 Coopvaerdie (handels) båtsmännen inspekteras en gång om året.
De skall vid anställningen äga god frejd, vara raska och unga samt övas i tackling och sjömansskap för att bli dugliga rorsmän och märsgastar.
Deras förmåga och kunskaper antecknas i mönsterrullan.
§ 5 Indelta och roterade båtsmanshållet skall generalmönstras varje år distriktsvis, för att utröna båtsmännens tjänstbarhet och hur rust- och rotehållarna fullgör sina åligganden.
Första distriktet består av Blekinge och Södra Möre indelningskompanier.
Andra distriktet av Tjusts, Smålands, Östergötlands, Södermanlands och Södra Roslags roterings kompanier.
Tredje distriktet av Ölands och Gotlands kompanier.
Fjärde distriktet består av Bohus, Norra och Södra Hallands samt Västergötlands kompanier.
Femte distriktet av Norra Roslags, Första och Andra Norrlands samt Stockholms Stads kompanier.
§ 6 Chefer och skrivare vid kompanierna, befallningshavande och rust- och rotebönderna jämte båtsmännen skall vid laga ansvar mangrant infinna sig.
§ 7 Uteblir båtsman döms han till laga straff.
Rust- och rotehållare skall inställa sig vare sig båtsmännen är effektiva, vakanta eller bortkommenderade.
Har rusthållaren laga förfall sätter han annan i sitt ställe, som har fullkomlig kännedom om allt, som gäller båtsmannens omständigheter.
Böter som tillfaller Amiralitets krigsmans kassa uttas om någon inte infinner sig.
§ 8 När kompaniet är uppställt förklarar inspektören att Kongl Maj: ts vilja och befallning är, att varje man njuter sin rätt, som finns i kontrakt och författningar.
Om någon tror sig orättvist behandlad, så äger han rätt att anmäla sina klagomål, som behörigen upptas, granskas och undersöks samt efter omständigheterna avgörs.
§9 Inspektören underrättar sig noga om hur kontrakt och förordningar efterlevs och om skyldigheterna rotehållarna emellan uppfylls.
Enskilda kontrakt får inte vara sämre än det huvudkontrakt som gäller för länet.
I 1731 års resolution angående Allmogens Besvär skall rotehållare under båtsmännens kommendering vara deras hustrur behjälplig med skötseln av torpen, varvid rotarnas egen fördel beredes, då rekryteringen blir lättare.
Rotehållarna får inte lämna ut kontanter istället för beklädnad.
Skulle något vara fel antecknas det i generalmönstrings rullan och avgörs i överläggning med landshövdingen i orten eller överlämnas till förvaltningen av sjöärenden.
Landshövdingen skall också se till att rotehållarna inte försummar att ge sina båtsmän nödvändiga hus.
§ 10 Inspektören tillser att dugligt manskap med goda kroppskrafter och utan synbara fel antas till båtsmanshållet.
Rekryten bör vara välfrejdad, vara fyllda 16 år men inte över 36, avseende bör tas till hans sjöbefarenhet.
Ingen bör kasseras även om han är liten till växten, men för övrigt är starkt bygd.
De båtsmän, som tidigare undergått generalmönstring och för ålder och bräcklighet är oförmögna till sjötjänstgöring avskedas.
För att detta skall gå säkert tillväga skall en fältläkare göra en inspektion, så att ingen karl med förborgade skador eller bräckligheter, som gör honom oduglig, kan dölja det vid mönstringen och på så sätt undgå avsked.
Båtsmän, som av olika orsaker ställer annan i sitt ställe blir avskedade med s k legopass.
De som sedan senaste mönstringen blivit insatta, men visat sig inte i anseende till kroppsstyrka eller andra orsaker kan kvarstå i tjänsten, skall inspektoren avskeda.
De båtsmän, som är på kommendering vid mönstrings tiden, blir mönstrade vid hemkomsten eller av sina befäl.
Alla avskedspass skall vara tryckta på särskilt formulär som här bifogas.
Passen utfärdas genast efter mönstringen.
De pass, som föreslås, får underhåll av Amiralitets Krigsmans Kassa avlämnas till kompanichefen som insänder dem till befälhavaren vid stationen.
§ 11 Alla gratialister av båtsmän och lotsar, som blivit med medaljpensioner benådade bör inställa sig vid mönstringen, i händelse de inte åtnjutit vad som dem tillkommer.
Förteckningar på gratialer skall vid alla mönstringar läggas till mönsterrullorna.
Mönsterherren upprättar en rulla på dem som fått medalj för tapperhet och därför är beviljade pension.
§ 12 Inspektören skall efter varje mönstring inlämna rapport till Kongl Maj: t.
Ett exemplar lämnas till förvaltningen för sjöärenden, ett till befälhavaren vid stationen och ett till kompanichefen.
Gäller det indelta eller roterande båtsmanshållet lämnas ett exemplar till landshövdingen i orten och förvaras i landskontoren.
§ 13 Då extra roteringar och sjöbeväringar inkallas till tjänst samt coopvaerdie sjöfolk hyrs i rikets tjänst, tillser inspektören att även detta manskap behandlas väl och åtnjuter sin rätt.
§ 14 I övrigt äger inspektören att noga tillse att alla föreskrifter följs både i ekonomiskt och militäriskt avseende.
Att rotehållarna inom 3 månader rekryterar vakanser.
Att manskapet vårdas och med rättvisa behandlas och i rätt tid kommer i åtnjutande av vad som bestås.
Att bland friska och sjuka snygghet och renlighet bibehålles.
Allt vad som strider mot god ordning och diciplin bör till rättelse anmälas.
§ 15 Befälhavande amiralen i Karlskrona och chefen för Stockholms eskader skall varje kvartal avlämna rapport till inspektören om förändringar av så väl befäl som manskap.
§ 17 Inspektören får en adjutant av flottans regementsofficerare som biträde, att föra journalen över alla rapporter, förslag och memorial och gå honom tillhanda med vad som behövs.
§ 18 Under sina ämbetsresor beräknar inspektören och medföljande adjutant, mönster kommissarie och fältläkaren skjuts och dagtraktamente enligt resereglementet efter innehavande grader.
Datum ut supra CARL JOHAN Formulär för pensionsansökan.
Instruktion för de generalspersoner, vilka i nåder förordnas att förrätta generalmönstringar med indelta kavalleri regementena, samt de till infanteri förvandlande kavalleriet.
Stockholm den 16 november 1819.
Kongl Maj: t har indelat armén i inspectioner och brigader.
Generalmönstrings instruktionen av 1794 är upphävd och här föreskrivs och förordnas, vad som hädanefter vid generalmönstringar med indelta regementen till häst samt de till infanteri förvandlade kavalleriregementen skall iakttagas.
§ 1 Kongl Maj: t har förordnat inspektions generalerna till ständiga generalmönster herrar för de regementen och korpser som tillhör deras inspektioner.
§ 2 Inspektions generalen biträdd av adjutanter ur generalstaben och en kommissarie, som har ansvar för införandet i mönsterrullorna, skall också biträda med upplysningar om lag och författningarna som kan förekomma.
§ 3 Mönstring med indelta kavalleriet och det till infanteri förvandlade kavalleriregementena kommer hädanefter att förrättas vart tredje år.
Generalmönster herrarna skall efter överenskommelse med regementsschefen och befallningshavanden bestämma tiden.
Det bör för kavalleriet till häst helst ske vid höstmötet, då de nya rekryterna och remonterna hunnit exercerats och dresserats.
§ 4 Mönsterrullor över personalen författas enligt särskilt formulär i tre exemplar, ett för staben, ett för varje eskader.
Där upptas befälet, civila tjänstemän och betjänter i den ordning de innehar löner på stat, samt manskapet efter deras nummer.
Över hästarna upprättas rullor i tre exemplar, som tar upp hästens nummer, färg, ålder, kön och tecken.
§ 5 I mönsterrullorna för personalen införs alla förändringar rörande indelningsverket.
§ 6 Så snart mönsterherren ankommer till mönstringsstället erhåller han förslag över styrkan samt vakt och honneur efter tjänstgöringsregementet.
Eskadrarna formeras och äldsta eskadern marscherar först fram till mönsterbordet, där de hälsas av mönsterherren: Dragoner!
(Husarer, grenadjärer, karbinjärer, soldater) Kongl Maj: ts Nådiga vilja är, att var man sker rätt, har någon skäl att klaga, bör anmälan därom ske inför mönsterordet.
Därefter sker upprop.
Därefter får inga klagomål anmälas.
§ 7 Klagomål, som anförs över befäl eller rusthållare skall särskilt noga upptas.
Dessa ärenden bevakas sedan av regementschefen.
§ 8 Vid mönstringen skall Konungens Befallningshavande i länet vara närvarande.
Även rusthållaren är tillåten att bevaka sina intressen samt att granska regementschefens redogörelser och förvaltning av beklädnads och rustningsmedel.
§ 9 Manskapet uppropas till mönsterbordet för att undgå noggrann besiktning.
Rekryterna bör ha god frejd och kroppsstyrka, vara utan lyten, fel eller bräcklighet, mellan 17 - 30 år och ha det för kavalleriet fastställda måttet 5 fot 7 tum.
Något kortare för växande ungdom De som är kroppssvaga, är sjukliga eller av andra skäl inte anses lämpliga till krigstjänst ogillas.
Legan återställs till rusthållaren.
Skulle undermålighet vara orsaken till ogillandet stannar ansvaret och kostnaden hos den som antagit karlen, vilket noga antecknas i rullorna.
De till infanteri förvandlade kavalleriregementen antar rekryter mellan 18 - 36 år.
Den som fyllt 55 år och inte längre har styrka nog att uthärda krigstjänst, inte längre utan hjälp kan stiga till häst, bära packning och hantera geväret och är sjukliga skall ha bevis från läkare och avskedas.
De skall anmäla underhåll hos Wadstena krigsmanshus kassa.
Även de som efter långvarig tjänstetid, erhållit blessyrer och skador är berättigade till gratial.
De som är 55 år men fortfarande äger styrka och krafter får kvarstå i tjänst till nästa mönstring.
Skulle någon rusthållare på grund av karlens oduglighet, liderlighet eller brottsligt förhållande vilja avskeda någon är han i sin rätt om någon ställs i hans ställe.
Vill någon karl återgå till hemmansbruk och ställer annan i sitt ställe är han tillåten.
Avskedspassen skall skrivas enligt särskilt formulär.
Får den avskedade inte underhåll får han avskedspasset innan han lämnar mönstringen.
Skulle någon av manskapet vara vanfrejdad eller fallen för liderlighet och fylleri, att han efter varningar inte rättat sig, bör en sådan vanartig av mönsterherren kasseras.
Manskap som begått tjuvnad eller brott av den beskaffenhet att de vanhedra en soldat, skall han kasseras.
§ 10 När rotarna är uppräknade beger sig mönsterherren och adjutanten åtföljd av bataljonsläkaren till sjukhuset för att inspektera de sjuka.
Särskilt tittar man på rekryterna om de skall godkännas eller inte.
Samtidigt utfärdas avsked för de oförmögna och kasseras de vanfrejdade.
Allt upptecknas i rullorna.
§ 11 Generalmönsterherren låter upprätta en rulla, över de som benådats med medalj för tapperhet i fält och uppbär anslagen pension.
De tillfrågas om de fått sin pension.
De nya uppmanas sända in namn och adress för att få ut sina.
§ 12 Om någon skulle infinna sig vid mönstringen och klaga över gratialerna av Vadstena Krigsmanshus kassa skall den förteckning göras och bifogas Krigs Kollegii exemplar av mönsterverket.
§ 13 Precis som med manskapet bör kavalleriets hästar inspekteras, så att man vet deras färdigheter och egenskaper.
De får inte bära sadel och karlen skall rida av och an framför mönsterbordet vid inspektionen.
De nya som blivit insatta sedan föregående mönstring skall vara friska, starka och utan fel, inte under 9 kvarter och 2 tum och inte över 9 kvarter och 5 tum bakom sadeln och utan skor.
De som är mellan 4-8 år gamla och de som är av denna beskaffenheten blir godkända.
De gamla med lyten och sjukdomar kasseras.
De som förmodas kunna bli friska får en respit på viss tid, men är de inte förbättrade då, bestämmer mönsterherren hur länge hästen skall kvarstå.
§ 14 Till lättnad för de rustade och för att hålla priserna på hästar jämnare, så att inte ett stort antal hästar måste dresseras på en gång, förrättas kassations och approbationsmönstring varje höst.
§ 15 Mönsterherren skall efterse att befälet har rätt löner och att inte flera är anställda än vad som är tillåtet.
§ 16 Likaledes efterser han att officerarna är väl beridna och har rätt antal tjänstehästar, vilkas ålder, färg och tecken finns antecknade i rullorna.
§ 17 När personalen och hästarna är besiktigade skall även materialet granskas och förtecknas i särskilda formulär.
Gevärspersedlar, karl- och hästmundering, tross och utredning överses och det som är odugligt kasseras.
Skälet till kassation anges i mönsterberättelsen.
Ett för ögat mindre prydligt utseende får inte gälla som skäl för kassation, om persedeln ännu kan nyttjas.
Reparation till inte för hög kostnad kan göras.
Bedöms hur länge slitna persedlar kan utsättas för viss ytterligare brukningstid.
Den sist kasserade munderingen bör användas vid mindre möten, så att den nya inte slits i onödan.
Det skall alltså finnas en ny och en gammal mundering.
Mönsterherren ser till att inte kassera en mundering så sent, att den blir helt oanvändbar och den nya hela tiden brukas.
Han ser till att kommunionssakerna, medicinal- och instrumentattiraljerna finns i komplett stånd.
§ 18 Gevären vid de till infanteri förvandlade kavalleri regementen skall mönstringsherren särskilt undersöka och tillse att de vårdas och underhålls, då detta är en väsentlig del av infanteriets material.
De odugliga gevären kasseras och en del föreslås till reparation.
För att besiktningen skall kunna förrättas med noggrannhet skall en pistolsmed medverka.
§ 19 Generalmönsterherren ser efter, att de persedlar, som blivit anskaffade efter senaste mönstringen är av rätt kvalitet, snitt och dimension, som det stämplade provet från Krigs Kollegiet meddelat.
§ 20 Det är regementschefens åliggande att se till att mundering och beklädnad blir jämt slitna, så att beställningen av nya inte sker på olika tider.
För att undvika att truppens beklädnad inte blir enhetlig och att oordning uppstår i räkenskaperna, skall inte ett mindre antal kasseras, utan vederbörande åläggs att reparera persedeln tills största antalet blivit slitet och byts ut på en gång § 22 Till mindre tunga för de rustande, skall de nummer som vissa år blir dragna till underofficers eller beväringshantverkares löner, hingsthållning eller musik befrias från beklädnadsskyldighet.
§ 23 De medel som av de rustande uppburits för beklädnad, hästmundering och övriga tillhörigheter, bör redovisning ske och styrkas av chefen att de upphandlade effekterna i fullt antal och godhet framkommit till regementet.
Det skall även intygas att leverantörerna fått full betalning.
Regementenas ekonomi skall granskas.
§ 24 Efter förrättad mönstring avger mönsterherren berättelse till Kongl Maj: t åtföljd av förslag på personal och material.
§ 25 Om krig inträffar skall inspektionsgeneralerna utan förordnande hålla besiktningsmönstring innan avmarsch från samlingsstället med samma kraft och verkan som generalmönstring.
Ingen tjänstbar karl eller häst får då avskedas eller kasseras, om inte rekryt eller remont ställs i dess ställe.
De skall genast
undervisas så att regementet är så fulltaligt som möjligt.
Inspektionsgeneralen insänder underdånig rapport åtföljd av förslag på personal och material samt namnrullor över befäl och manskap inom 10 dagar efter inspektionen.
Ett exemplar till Krigs Kollegium, ett till Krigs Kommissariatet och ett förvaras vid regementet.
§ 26 Besvär över generalmönstring förrättningarnas åtgärder skall anmälas hos Kongl Maj: t och Dess Krigs Expedition.
§ 27 Skjuts och traktamenten för inspektionsgeneralerna och deras adjutanter under generalmönstringar bestäms av instruktion av den 14 juni 1816.
Datum ut supa CARL JOHAN
Kungörelse angående de små almanackorna.
Stockholm den 17 november 1819 Kongl Kollegium har tillkännagivit att små häftade och skurna almanackor får säljas för 4 skilling styck eller 8 riksdaler 16 skillingar för 100.
Endast Kongl Vetenskaps Akademien får sälja och sprida dem.
Inbundna exemplar kommer inte att säljas längre.
Vetenskaps Akademien har uteslutande privilegium att trycka almanackor, men skall tillse att tillräckligt antal finns i huvudstaden och i andra större städer.
Där ges tillfälle för bokbindare att för samma pris förse sig med mot ortens behov svarande antal.
På almanackorna skall priset och namnet på kommissionären vara tryckt.
Allmänheten skall i Post- och Inrikes Tidningar underrättas om var almanackor finns att köpa.
Vite på 33 riksdaler och 16 skilling om häftade och skurna almanackor inte finns att tillgå till det rätta priset.
Stockholm den 17 november 1819 A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående tills vidare fastställd tull för inkommande spannmål.
Stockholm den 19 november 1819 Nya tullar för inkommande spannmål.
1 tunna vete 1 riksdaler 24 skilling 1 tunna råg 1 riksdaler 1 tunna riat korn 32 skilling 1 lispund vetemjöl 18 skilling 1 lispund rågmjöl 16 skilling.
Havre får införas tullfritt till och med februaris utgång.
Tulldirektionen skall rapportera hur stor mängd havre som inkommit under den tiden.
Stockholm den 19 november 1819 SALOMON LÖFVENSKJÖLD
Kungörelse angående karantän för fartyg, kommande från Södra Amerika.
23 november 1819 Kongl Kollegium tillkännager att Södra Amerika, skall anses lika med de länder som är uppräknade i XVI Art av Kongl Reglementet för Karantäns Inrättningen av den 19 november 1807.
De fartyg som direkt ankommer till svensk hamn skall föras till Känsö och undergå karantäns behandling.
Stockholm den 23 november 1819 A N EDELCRANTZ
Kungörelse om förändringen i den hittills brukliga titulatur för Kongl Maj: ts och Rikets Hovrätter, Kollegier, övriga Ämbetsverk och Ämbeten.
Stockholm den 23 november 1819.
Den hittills brukliga titulatur till hovrätter, kollegier, ämbetsverk och ämbeten för enskild och för dem inbördes är mycket tidsödande.
Vi har stadgat och förordnat följande: 1: o Rikets hovrätter, kollegier, ämbetsverk och ämbeten skall hädanefter utesluta personens namn, bördsepitet, titlar och ordensvärdigheter.
Exempel: För Våra och Rikets hovrätter, (Kollegier) o.s.v.
Vi, President, Vice president, och ledamöter i Kongl Maj: ts och Rikets N N Hovrätt o s v
För särskilda ämbetsverk Vi, ordförande och ledamöter i N N direktion
För särskilda ämbeten Justitiekanslern Konungens befallningshavande i N N län Man skriver nu t ex Till Kongl Maj: ts och Rikets N N Hovrätt.
Till Justitiekanslern Till Konungens befallningshavande
Skrivelserna skall undertecknas med dag, årtal och namn.
3: o Alla skrivelser ställda till hovrätter, kollegier, ämbetsverk och ämbeten skall ha enahanda form.
Stockholm den 23 november 1819.
CARL JOHAN
Kungörelse om upphävande av Jus Detractus eller sjättepennings avgiften mellan Sverige och de Förenade Konungarikena Portugal, Brasilien och Algarvien.
Stockholm den 25 november 1819.
Svenska och Norska undersåtar har rätt att utan avdrag utföra av dem tillfallande arv i Portugal, Brasilien och Algarvien.
Undersåtarna i dessa länder har samma rätt att utan sjättepennings avgift utföra sina arv.
Stockholm den 25 november 1819 L von ENGESTRÖM, G af WETTERSTEDT
Kungörelse angående linbråkars och linskäcktors obehindrade anläggning.
Stockholm den 25 november 1819.
Kommers Kollegium tillkännager och Kongl Maj: t förklarar att linbråkor och linskäcktor inte kan betraktas lika som kvarnar och valkar och hamna under allmänna lagen och författningar om vattenverk.
Därför behöver ingen undersökning ske, inte heller grannars medgivande, utan ägare och innehavare av jord har rätt att fritt och obehindrat anlägga och begagna sådana linberednings anläggningar.
Dock får ingen upp- eller nedströms lida skada.
Stockholm den 25 november 1819 SALOMON LÖFVENSKJÖLD
Kungörelse angående den tid, varifrån verkställigheten av dess förnyade nådiga förordning mot lurendrejeri och tullförsnillning, ävensom av den förnyade seglationsordningen, skall taga sin början.
Stockholm den 6 december 1819.
Beroende på särskilda omständigheter har Vi förordnat att den nya lurendrejeri och tullförsnillnings förordning samt den nya seglationsförordningen skall gälla från 1 mars 1820 och inte tidigare, som var sagt från början.
Stockholm den 6 december 1819 CARL JOHAN
Kungörelse angående läro- och tjänsteår för dem av judiska nationen, som åstunda att komma i utövning av minut- eller grosshandel.
Stockholm den 6 december 1819 Sedan 1782 har judar som haft skyddsbrev fått utöva gross- eller minuthandel utan att använda läro- och tjänsteår.
Detta är inte tillåtet för andra utlänningar och inte för svenska män heller, vilket är orättvist.
Kongl Maj: t har därför prövat skäligt att hädanefter ingen av judisk nation får utöva handel utom efter erhållen läro- och tjänstetid i den ordning, som är fastställd i Författningarna och fastställd för varje annan sökande.
Om någon går i handelslära hos handlande av nämnda nation skall lärotiden inskrivas hos magistraten, för att den skall räkans lärlingen tillgodo.
Om någon redan är till handel antagen, skall lärotiden enligt bevis av husbonden och nationens äldste, beräknas på hur lång tid som använts till undervisning.
Ingen av judisk nation får bosätta sig i andra städer än dem som är till judarnas etablering utsedd.
Stockholm den 6 december 1819 A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående böter för skeppare som uraktlåter att hos svenska konsuln i Hälsingör uppvisa sina sundhetsbetyg, då de från orter utom Nordsjön dit ankomma.
Stockholm den 9 december 1819.
Böter på 200 riksdaler även om han undergått karantän i Känsö eller sådant försummat.
Stockholm den 9 december 1819 A N EDELCRANTZ
Cirkulär angående lagfart på fastigheter, som för lån i krigsmanshus- och militärboställskassor är pantförskrivna.
Stockholm den 16 december 1819 På förekommen anledning skall Kongl Hovrätten anmoda domhavande att inte efter tredje uppbudet vid köp av egendomar anmäla att de blivit pantförskrivna i dessa kassor utan först sedan de nya ägarna har hos Kongl Kollegium sökt och fått tillstånd att omsätta lånen i sitt namn.
Stockholm den 16 december H A v STROKIRCH
Cirkulär till dess befallningshavande angående indelta infanteriets beklädnad.
Stockholm den 30 december 1819.
Efter att ha hört ständernas och inhämtat yttrande från vederbörande rotehållare, har Vi vidtagit en fullständig reglering angående sättet för bidragen till indelta infanteriets beklädnad.
1: o I händelse rotehållare genom avslutade kontrakt med soldaten, åtagit sig större bidrag till deras beklädnad än vad som bör erläggas till beklädnadsdirektionerna, skall i fall av tvist kontraktet gälla och soldaten få vad som i kontraktet är honom tillerkänt.
Först räknas bidraget till direktionen bort.
Rotehållarna skall inte belastas med högre avgifter för beklädnad än de hittills fått vidkänna.
2: o Vid soldatens antagande kommer i fortsättningen inget att stå i kontraktet om hans beklädnad, utan endast vad lega och andra förmåner skall bestås honom.
Stockholm den 30 december 1819 CARL JOHAN
Förordning angående indelta infanteriets beklädnad.
Stockholm den 30 december 1819 Ständerna har hemställt om ny reglering av beklädnadssättet vid Indelta Infanteriet.
Våra Befallnigshavanden har hört rotehållarna över deras bidrag till beklädnaden och på dessa grunder har Vi förordnat följande.
§ 1 Vi och Kronan består från och med innevarande år en sjättedel för en mundering efter uppgjord riksmarkegång.
Den består av huvudbonad, halsduk, jacka, skärp, byxor, stövletter, linnebyxor, ett par skor, ett par strumpor och en skjorta.
De pengar som nu utbetalas för förslitning under regementsmötena skall utgå.
Blir manskapet kommenderat på längre tid än en månad till militärtjänstgöring erhåller de slitpengar.
En mundering skall räcka i 2 år.
§ 2 Rotehållarna kommer att erlägga en sjättedel av beklädnadens värde.
De rotehållare som har knektkontrakt får också sin avgift för beklädnad omräknad.
§ 3 Med de bestämda bidragen skall beklädnadsdirektionerna ombesörja anskaffningen och underhållet av indelta infanteriregementenas beklädnad i fredstid.
Huvudbonad, jacka och skärp anses kunna brukas längre än de övriga persedlarna.
Soldaterna skall alltid vara försedda med en fullgod beklädnad i rotekistan och en annan brukbar för mindre tjänstgöringstillfällen.
§ 4 Vid krig tar Kronan över beklädnadsskyldigheten
§ 5 Krigs Kollegiet som har allmän tillsyn på arméns beklädnad, rekvirerar de från staten bestådda pengarna och översänder dem genast till regementena.
§ 6 Helst skall man använda inhemska och inom orterna åstadkomna tillverkningar av vadmal och kläde m m § 7 Den soldat som avgår ur tjänsten får inte behålla munderingen om den inte är uttjänt och kasserad.
§ 8 Pengarna från rotehållarna skall vid det årliga avlöningsmötet uppbäras av regementsskrivarna utan arvode för dem.
De insätter pengarna i Lantränteriet.
§ 9 Beklädnadsdirektionerna skall granska räkningar till Krigs Kollegium, men rotehållarna har också rätt att vid generalmönstringarna låta göra en sådan granskning.
§ 10 Överskott som kan bli av både Våra och Kronans och rotehållarnas bidrag skall vara innestående i Lantränteriet och inte lånas ut.
Stockholm den 30 december 1819 CARL JOHAN
Innehållsförteckning
Svensk Författningssamling 1820 Kungl.
Maj: ts kungörelser i sammandrag Låssa kyrkas arkiv Innehållsförteckning för 1820
