# ID: svediakorp-law75
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1818
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 39,813
# sentences: 2,150
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Svensk författningsamling 1818 Låssa kyrkas arkiv
Protokoll hållet inför konungen på Stockholms slott den 20 januari 1818.
En stor deputation av samtliga riksständer, anförd av lantmarskalken och de övriga talmännen, inträdde i konungens nedre audiencerum, där konungen befann sig omgiven av rikets herrar, statsrådet ledamöter, generaladjutanter för armén och flottorna och den kungliga uppvaktningen.
Lantmarskalken läste följande:
Stormäktigste Allernådigaste Konung!
Sedan Eders Kongl Maj: ts sonson, Hans Höghet Arvprinsen Joseph Frans Oscar, enligt de i de båda Skandinaviens riken gällande grundlagar upphunnit sina myndiga år, har Rikets Ständer för att utveckla sitt 1812 fattade beslut angående Kronprinsens rättighet att antaga rikets styrelse, i händelse av Kongl Maj: ts sjuklighet, enhälligt beslutat, att vid alla tillfällen Kongl Maj: t genom sjukdom förhindras, skall Kronprinsen befatta sig med regeringsärendena, inträda i utövningen av kungamakten samt i Kongl Maj: ts namn styra landet.
Rikets Ständer är försäkrad att Konungen och Kronprinsen igenkänner tidigare beslut, som tillkommit med omtanke för rikets säkerhet och framtida välgång, som underdånig vördnad och tillgivenhet för ett älskat kungahus.
Det är också en rättvis gärd åt den unga furstens lovande egenskaper och redbara manliga väsende.
Vi är i underdånighet övertygade att med de tänkesätt konungen hyser för Srvprinsen, han skall med glädje instämma i beslutet.
Undertecknat för Ridderskapets och Adelns vägnar JOH AUG SANDELS På Prästeståndets vägnar JAC AX LINDBLOM På Borgarståndets vägnar CARL FR LANDBERG På Bondeståndets vägnar LARS OLSSON Kongl Maj: t behagade svara.
Ni har inte misstagit er gode herrar och svenska män på mitt tänkesätt för min sonson och jag lämnar er mitt bifall till ert fattade beslut.
Alla de band, som närmare sammanknyta eder med mig, ättlingar av detta kungahus som skall främja eder framtida sällhet, skall livligt hyllas inte endast av mina faderliga känslor.
Det är inte endast mina önskningar som ni vid detta tillfälle uppfyllt.
Ni har också givit stor erkänsla och förtroende åt den furste som varje dag utför sina sonliga plikter mot mig och inpräntar dem i sin sons hjärta.
De är min ålders tröst och blir en borgen för er framtid.
Jag bifaller och bekräftar i hela dess vidd eder anhållan att min kärälskelige sonson Joseph Frans Oscar vid alla tillfällen då jag av sjuklighet hindras, befattar sig med regeringsärendena, inträder i kungamakten och i mitt namn för rikets styrelse.
Mitt bifall kommer att intagas i Riksdagsbeslutet.
Må himlen avvända det dubbla olycksfall vars fruktade möjlighet påkallat er närvarande åtgärd.
Herr lantmarskalken och talmännen hade därefter nåden att trycka konungens hand och deputationen avträdde.
In fidem Protocolli G af WETTERSTEDT
Kungörelse angående de, i anledning av den mellan Sverige och Ryssland den 10 september 1817 avslutade traktat, bestämda villkor för svenska och norska undersåtars vistande i Ryssland och ryska undersåtars vistande i Sverige och Norge.
Stockholm den 27 januari 1818.
Med anledning av den 10 september 1817 avslutade handelstraktaten mellan Sverige och Norge har ryska Kejsaren redan stadgat de villkor som gäller för svenska och norska undersåtars vistande i Ryssland, nämligen:
1: o Svenska och norska undersåtar som vistas längre tid i Ryssland, behöver inte förnya sitt tillståndsbrev varje år.
Polisen kan utfärda sådana för längre tid och vaka över att de inte blir ansvariga för de böter, som deras värdar kan fällas för, om de inte tillsett att nämnde tillståndsbrev förnyats.
2: o Polisen och korrektionsdomstolarna skall avhålla sig att fälla svenska och norska undersåtar till kroppsstraff, krigstjänst och förvisning till Sibirien.
De får endast dömas till arrest eller utvisning.
3: o Då i andra fall än brottmål det blir nödvändigt att lägga kvarstad på dessa undersåtars egendom, skall det anmälas till minister eller konsul i den stad undersåtarna är bosatta.
4: o De kan inte göra krigstjänst och är befriade från avgifter som inte berör den handel eller industrigren som de bedriver.
Stockholms slott den 27 januari 1818.
CARL JOHAN
Kungörelse hur med Rikets styrelse förfaras skall under Hans Maj: ts Konungens sjukdom.
Stockholm den 2 februari 1818.
Då Vi av inträffad sjukdom, som Vi med den Högstes bistånd snart hoppas övervinna, inte kan befatta Oss med regeringsärenden, vill Vi underrätta Våra trogna undersåtar, att till följd av Ständernas beslut av den 18 augusti 1812, Vår kärälskeliga son, Kronprinsen, genast inträder i utövandet av kungamakten med all den rätt nuvarande grundlagar tillägga samt i Vårt namn föra rikets styrelse.
Stockholms slott den 2 februari 1818 CARL
Kungörelse till Rikets samtliga innevånare, om dess antagande av Riksstyrelsen i egenskap av Sveriges, Norges, Götes och Wendes Konung.
Stockholm den 5 februari 1818.
Vi, Carl Johan, som av Vår salige Fader Carl XIII: s proposition av den 21 augusti 1810 utkorades till Hans Efterföljare på den svenska tronen och Vi uppmuntrade av Konungens och Folkets samstämmiga önskan åtog Oss detta ansvarsfulla värv.
Vi har fått de dyrbaraste prov på Eder avlidne konungs förtroende och vänskap, då han upptog Oss som sin son.
Sedan denna dag har Vi försökt att uppfylla alla plikter, som tillhör en trogen undersåte och en öm son.
Han har varje dag givit Oss den ädlaste belöning för Våra bemödanden.
Denna sällhet är Oss inte längre förunnad.
Döden har ryckt undan den, som i världen ägnat Oss den mest odelade huldhet.
Från Vår sonliga famn, från en tröstlös gemål, från sörjande anförvanter och från ett folk vars räddare han vid två tillfällen varit, har han med den vises lugn, ett rent samvete, styrkt av religionen gått att hämta sin eviga belöning i en bättre värld.
Vi har mottagit hans välsignelse lika livliga på dödens gräns som i sin krafts dagar och i hans döende hand nedlagt den heliga ed, att med arvet av Hans krona även ärva hans ömma omvårdnad för Fäderneslandet.
Då Vi nu av denna bedrövliga anledning uppstigit på Sveriges och Norges förenade troner att styra de båda rikena efter deras gällande grundlagar och riksakt utfärdad 1815, har Vi avgivit kungaförsäkran, som blivit beslutad den 2 maj 1810.
Från Vårt första inträde på Sveriges jord har Vårt högsta åliggande varit att försvara Eder frihet, Era lagliga rättigheter och rikets självständighet.
Försynen har med framgång krönt Våra bemödanden.
Av Eder enighet och bistånd väntar Vi Oss ett kraftigt stöd.
Må den Furstes minne, som Vi nu begråter, och vars ande alltid må sväva över ett lyckligt folk, som vid Hans grav kan säga: Utan Honom ägde vi inte de lagar, som vi själva stiftat, den fria jord som gömmer våra fäders ben, och den ljusnande framtid som Hans dygder och självförsakelse berett Stockholms slott den 5 februari 1818.
CARL JOHAN
Berättelse om Högstsalig Hans Maj: t Konungens sista nattvardsgång och levnadsslut.
(Febrari 1818-) Den 27 januari blev konungen sjuk och trots alla använda medel antog sjukdomen ett vådligare utseende.
Måndagen den 2 februari klockan 12 samlades i slottskyrkan Kronprinsen Hertigen av Södermanland och rikets enhälligt församlade Ständer samt en talrik skara åhörare till allmän förbön för kungens hälsa.
Denna förbön fortsattes inför en talrik församling på samma tid varje dag intill konungens död Onsdagen den 4 februari hade konungen hört beskrivas den enstämmiga brinnande känsla, varmed Hans trogna folk åkallat den högste.
Han behagade befalla att en kort bön skulle hållas vid hans sjuksäng.
Klockan halv 1 vid middagstiden förrättade överhovpredikanten inför den kungliga familjen, herrar och fruntimmer, läkare och uppvaktning, vilka samlades i de angränsande öppna rummen en i korta ordalag avpassad bön och sjöngs psalm 268 vers 10.Vid bönens början räckte konungen den tjänsteförrättande handen.
Då konungens krafter försvagades ville tjänsteförrättande göra ett uppehåll, så att kungen skulle återhämta sig, men han sa: Läs mera för mig.
Varefter bönen fortsatte och slutade med syndabekännelsen, därefter föll konungen i en stilla sömn.
Efter en halvtimme vaknade konungen styrkt och fick några mildrande läkemedel och talade med drottningen.
Han önskade få nattvarden.
Tjänsteförrättande framträdde ånyo och läste ur den Heliga Skrift om människans svaghet och Guds Nåd.
Därefter försäkrade han i Jesu namn och på Jesu befallning försoningens löften och stadfäste dem i den heliga treenighetens namn.
Därefter lästes instiftelse orden till
nattvarden.
Konungen avlyfte med svaga händer sin mössa och lade den på sängtäcket, varefter han suckade till Gud om nåd och salighet.
Han lät uppresa sig och mottog med fullständig sinnes styrka sakramentet.
Efter aktens avslutande kysste överhovpredikanten konungens hand.
Därefter bad Konungen om en stunds vila.
Efter en timma mottog han några gamla vänner och trogna tjänare, som önskade välsigna en mild Herre och Välgörare.
Fram emot aftonen avtog krafterna och småningom skildes Hans Maj: t från denna förgängliga världen.
Under alla dessa dagar ha Kronprinsen, Vår nuvarande Konung och Hertig av Södermanland nästan stundligen vakat vid sjuksängen och med ömt deltagande och med outtröttlig omvårdnad visat dessa Våra dyrbara Beskyddares tänkesätt mot konungen och folket.
Detta försäkrar framtiden med de gladaste förhoppningar.
Den påföljande dagen strax efter 10 på middagen, då Konungens sista ögonblick nalkades, framträdde Drottningen till sängen, lade sina händer på konungens bröst och suckade: Herre Jesu anamma din anda.
Varefter konungen med tvenne andetag uppsände sin odödliga del till det eviga ljusets rymder.
Drottningen föll på knä vid sängen och fortsatte att hålla sina händer på konungens bröst, medan hovpredikanten läste en kort bön över Hans Maj: ts kvarlämnade stofthydda.
Nummer 400 vers 7 ur Svenska Psalmboken sjöngs, Fader Vår och Välsignelsen lästes .. Sådana voro Högstsalig Hans Maj: ts Konungens sista stunder.
Lika rörande och uppbyggliga för alla närvarande vittnen, som uppmuntrande för hela Sveriges och Norges folk, som skall nämna den konung under vilken de förenades och vilken genom sin mildhet, sin människokärlek och sin gudsfruktan var lycklig i livet och döden.
På nådig befallning uppsatt och undertecknad av JOH JAK HEDRÉN tjänstgörande Kongl Överhovpredikant.
Protokoll håller inför Konungen, i närvaro av Svea Rikes Ständer på Rikssalen i Stockholm den 7 februari 1818.
Rikets Ständer har blivit kallade till Rikssalen klockan 1 för att höra Konungens försäkran och avlägga tro- och huldhetsed till Hans Maj: t.
Samtliga stånd anförda av deras talmän infunno sig på utsatt tid.
Hans Maj: t jämte Kronprinsen, företrädd av kansliet, generalstaben, hovstaten, ridderskapet och adeln, högsta domstolen, norska och svenska statsråden, rikets herrar och omgiven av stora vakten behagade därefter sig till rikssalen förfoga.
Hans Maj: t intog tronen med kronprinsen vid sin högra sida och de övriga nedanför tronen på sina bestämda ställen.
Därefter äskade lantmarskalken ljud då undertecknad hovkansler yttrade: På Kongl Maj: ts nådiga befallning kommer nu att uppläsas den av Honom avgivna och undertecknade försäkran så lydande: Vi Carl Johan, med Guds nåde, Sveriges, Norges, Götes och Wendes Konung göre veterligt: Att då den Högste Guden behagat hemkalla den fordom Stormäktigste, Högborna Furste och Herre CARL XIII och Vi i kraft av den upprättade succetionsordningen fastställd den 26 september 1810, uppstigit på tronen.
Vi försäkrar att Vi vill styra riket efter regeringsformen samt rikets gällande grundlagar, allmänna lag och laga stadgar, som en rättrådig konung och huld fader för svenska folket, genom en laglig och mild regering och söka efter Vår yttersta förmåga befrämja rikets och varje inbyggares sannskyldiga gagn och bästa.
Detta bekräftar Vi med Vår egenhändiga underskrift.
Stockholms slott den 7 februari 1818.
CARL JOHAN
Därefter äskade riksmarskalken ljud och Statsministern för utrikes ärenden tilltalade Kronprinsen: Högborne Furste, Sveriges och Norges Kronprins gör Konungen er ed.
Kronprinsen knäböjde framför tronen, lade handen på den heliga skrift och avsade följande ed: Jag JOSEPH FRANS OSCAR lovar och svär, att jag enligt successionsordningen av den 26 september 1810, när min fader CARL JOHAN avgår med döden, tillträda Svea rikets regering och krönas och hyllas som Sveriges Konung, samt styra riket efter regeringsformen, grundlagarna, allmänna lagar och laga stadgar.
Alltså vill och skall jag hålla Hans Maj: t för min rätta konung, ära och vörda honom med lydnad och kärlek samt hans och rikets gagn och bästa befrämja.
Jag skall oförskräckt och tidigt upptäcka om någon stämpling eller störande av allmänt lugn eller lagstridig förändring av grundlagen skulle märkas.
Kronprinsen steg fram till konungen för att trycka hans hand och blev av honom omfamnad, varefter han återtog sin stol.
Återigen äskade riksmarskalken ljud och Ministern för utrikes ärenden yttrade till Ständerna: Gode herrar och svenska män!
Gör konungen er ed.
Riksens församlade ständer avlad nu med uppräckta fingrar följande tro- och huldhetsed, som förestavades av statsministern.
Jag N N lovar och svär att jag städse skall och vill vara min rätte konung CARL JOHAN och det kungliga huset huld och trogen, så att jag Hans Kongl Maj: ts gagn och bästa i alla måtto söka och främja skall.
Med liv och blod försvara det kungliga väldet samt rikets fri- och rättigheter allt efter vad som fastställt i regeringsformen.
Jag skall upptäcka och tillkännage om jag förnimmer något å färde vara till ändring eller upphävande av dessa och övriga rikets fundamentlagar, som Ständerna antagit och jag skall på alla punkter lyda, efterkomma och fullborda.
Lantmarskalken och talmännen hade nåden att få kyssa konungens hand, varefter Hans Maj: t och kronprinsen under de närvarandes livliga rop av LEVE KONUNGEN begav sig från rikssalen i samma ordning som de inträtt.
In fidem protocolli G af WETTERSTEDT
Kungörelse angående fortfarande inskränkning tills vidare i utväxlingen av silver mot bankens transportsedlar.
Stockholms slott den 18 mars 1818.
Ständerna anser att den inskränkning av utväxling av silver mot transportsedlar som de senaste åren gällt, fortfarande utom i särskilda fall skall vara gällande.
Stockholm den 18 mars 1818.
CARL JOHAN
Kungörelse angående upphävandet av förbudet mot bruk och nyttjande av överflödigt silver.
Stockholms slott den 18 mars 1818.
Sedan till underlättande av den realisation och inlösen av Rikets Ständers kreditsedlar som beslutades vid riksdagen 1800 och förbudet från samma år att nyttja silver, har ständerna hemställt om inte detta förbud kunde upphävas.
Då orsakerna till förbudet redan är verkställda har Vi inte funnit skäl till att förbudet längre behövs, Stockholms slott den 18 mars 1818.
CARL JOHAN
Direktionens av Allmänna Brandförsäkrings Verket kungörelse, hur de Verkets medel, vilka till brandskadors ersättande alltid bör vara att tillgå, skall göras fruktbara.
Stockholm den 25 mars 1818.
Direktionen av Allmänna Brandstods Verket har anhållit att få överlägga hur man skall göra de medel fruktbara, som är avsedda för ersättning av brandskador.
Dessa medel måste vara rörliga och alltid finnas till hands vid behov.
Samtidigt skall verket och delägarna få största fördel av fonden som bör kunna utlånas efter särskilda grunder.
Reglemente.
Stockholm den 25 mars De medel av Allmänna Brandförsäkrings Verkets fonder, som är tänkta till ersättning av timade brandskador, genast eller så snart sig göra låter är att tillgå, bör utgöra 1 % av städernas och ¼ % av landets ansvarssummor.
De skall disponeras och göras fruktbara på följande sätt: 1 § 1 / 6 av kapitalet skall finnas att tillgå på löpande räkning i Riksens Ständers Bank och aldrig användas till annat än att täcka brandskador.
2 § 5 / 6 skall mot efterskrivna villkor kunna lånas ut till Verkets delägare.
Skulle hela lånesumman inte gå åt, kan man låna ut även till icke delägare.
3 § Utlåningen får på inga villkor ske annorlunda än mot hypotek eller obligationer, som är utgivna i Rikets Ständers Bank eller med deras garanti.
4 § Sådana hypotek får belånas med 90 % och 5 % ränta under 6 månaders tid.
Direktionen kan därefter bevilja omsättning av lånet.
Sker inte omsättning eller räntebetalningen på förfallodagen ökas räntan till 6 %, tills lånet är omsatt eller betalt.
5 § Skulle medel behövas till ersättning för brandskador, skall låntagarna ovillkorligen återbetala lånet inom 1 månad efter det direktionen uppsagt lånet.
6 § Skulle låntagaren inte uppfylla detta krav, har direktionen rättighet att utan iakttagande av lag och formaliteter, sälja säkerheten för lånet på Stockholms Stads Auktions Kammare.
7 § Låntagaren skall jämte hypoteket till direktionen avgiva en förskrivning enligt följande blankett: " Till Allmänna Brandförsäkrings Verket betalar undertecknad ovillkorligen genom insättning i Rikets Ständers
Bank 6 månader från nedanskrivna dag en summa av 000 riksdaler banko specie, jämte ränta á 5 % till förfallodagen, samt 6 % för den tid över förfallodagen, som kan utebliva.
" Jag förbinder mig att om Direktionen skall anse det nödvändigt återfordra beloppet tidigare, återbetala lånet och räntan inom 1 månad.
Skulle jag brista i denna betalningsskyldighet förklarar jag Direktionen berättigad att försälja hypoteket på auktion " samt att stå för all vid försäljningen blivande omkostnad; vilket alla härmed på der kraftigaste försäkras " underskrift.
8 § Om brandskada skulle inträffa, vars ersättning inte fordrar hela det utlånade kapitalet, infordras lånen först av dem som inte är delägare, så att de äldre lånen går före de yngre.
Samma ordning används mellan delägarna inbördes.
9 § Ingen får låna mer än 4000 riksdaler.
10 § Då det finns pengar att låna ut, skall lånehandlingarna behandlas vid nästa sammanträde och genast expedieras i den ordning låntagarna anmält sig.
Dokumenten läggs i en särskild kista som förvaras i Verkets kassavalv och vartill två direktionsledamöter har var sin nyckel.
Stockholm den 25 mars 1818 F S SILVERSTOLPE, ERIC v WETTERSTEDT, KLINTBERG, C M ROBSAM, G POPPIUS, J ULLBERG, G NYBLAEUS.
Kungörelse angående tillägg till underhållsreglementet för Vadstena krigsmanshus gratialister, av den 5 december 1815, i vad som rör manskapets vid de värvade regementena rättighet att efter vissa levnadsår och tjänsteår erhålla underhåll av krigsmanshusfonden; Stockholm den 7 april 1818.
Det har kommit till betraktande att den värvade soldatens krafter under fredstid genom trägen tjänstgöring i garnisonen försvagas mer än den indelte soldatens.
Således blir den förstnämnda oförmögen till fortsatt krigstjänst och att efter avskedet kunna försörja sig genom arbete.
Vi har därför funnit för gott att som tillägg till Vårt underhållsreglemente av den 5 december 1815 förordna, att en tjänstetid på 20 år inom garnisonen medgiver underhåll.
Garnisonsmanskapet har rätt till underhåll vid 40 års ålder och den indelte soldaten först efter 50 års ålder och 30 tjänsteår.
Stockholms slott den 7 april 1818.
CARL JOHAN
Kungl Maj: ts och rikets Bergskollegiums kungörelse angående tiden för undersmides återtagande.
Stockholm den 28 april 1818.
På grund av vikande konjunktur inom järnhanteringen, kommer den sedan krigets dagar tillåtna dispensen på viss tid, när freden är vunnen och utskeppningen kommit igång, för undersmidets återtagande att upphöra.
Då dessa orsaker inte längre äger rum, kommer en tid av 6 år att gälla för återtagande av undersmide Stockholm den 28 april 1818 SALOMON LÖFVENSKJÖLD
Kungörelse angående några förändringar, i vad, genom Kongl Förordningen den 19 febr 1811, blivit stadgat, om förhållandet i anseende till utländske resande.
Stockholm 28 april 1818.
Utländska hantverksgesäller har haft rätt att fritt utöva sitt yrke i riket.
Dock har missbruk skett, då obehöriga personer under denna förevändning, utan Vårt tillstånd kommit in i landet.
Därför kommer i fortsättningen hantverksgesäller att förhöras vid gränsen om deras uppsåt och sedan avvakta Vår föreskrift att resa in i riket.
I samband med detta förordnas att utlänningar i allmänhet, vilka ämna besöka riket skall, om de anträder resan från någon ort där Sverige har minister, konsul eller handelsagent skaffa sig vederbörande hitförpassningar.
Stockholms slott den 28 april 1818.
CARL JOHAN
Kongl Maj: ts och Rikets Kommers Kollegii kungörelse angående tiden hur länge Kongl Kollegii s k helfrihets brev är gällande.
Stockholm den 4 maj 1818.
Angående helfrihets brev för svenska fartyg, som skall gälla för en resa som sträcker sig över ett år, har Kongl Maj: t funnit att de bör årligen förnyas.
I hamnar långt från huvudstaden ges viss dispens att skaffa nytt frihets brev.
Det nya frihets brevet skall uppvisas i tullkammaren inom 2 månader.
Stockholm den 4 maj 1818 A N EDELCRANTZ
Kongl Maj: ts och Rikets Kammar Kollegii och Stats kontorets Cirkulär brev till befallningshavarna och regementscheferna angående begravningshjälpen för indelta så väl militära som civila löntagares sterbhus i allmänhet.
Stockholm den 5 maj 1818.
Efter tveksamhet om begravningshjälpen skall beräknas på markegångspriset det år dödsfallet inträffar eller det följande, ges följande förklaring.
Sterbhusägarna får fritt avgöra om de vill anmäla och erhålla begravningshjälp under det löpande året och inte efter priset på följande år, som hittills gällt.
Stockholm den 5 maj 1818.
O E LAGERHEIM
Pardonsplakat givet på hans Kongl Maj: ts CARL XIV JOHANS kröningsdag.
Stockholm 11 maj 1818.
Carl XIV Johan gör veterligt, att då kröningsfesten nu lyckligen är överstånden, Vi dels av egen böjelse, dels av seden från tidigare konungar, lämna Vår ömhet och omsorg även åt dem som förbrutit sig mot lagarna, utan att därför genom grövre brott stört ordning och säkerhet.
1: o Alla som är dömda till böter, men på grund av brist på medel fått straffet omvandlat till fängelse med arbete eller fängelse på vatten om bröd får lösgivas, när halva tiden förflutit.
2: o Även de som inte påbörjat sitt straff får vederfaras samma lindring.
4: o Vid undersökning visar det sig att personer, som rymt från krigsmakten sedan 1810 är ganska få.
Den som ansöker om att bli befriad från straff skall bli förskonad, om han inte har begått andra brott i samband med rymningen.
Däremot blir han inte längre mottagen i krigstjänst.
Stockholms slott den 11 maj 1818.
CARL JOHAN
-------------------------------------------------------------------------------------------- Nedanastående från 1816 med anledning av Pardonsplaketet (BS.2005) Vänskaps- och handelsförbund mellan konungen av Sverige och Norge och De Förenta Staterna.
Stockholm den 4 september 1816.
Konung Carl XIII har funnit förmånligt att underhandla om upprättande av ett nytt handelsförbund med Förenta Staterna av Norra Amerika.
Han har utnämnt greve Lars von Engeström och greve Adolph Göran Mörner att underhandla.
Tillsammans med Jonathan Russel har de i Stockholm den 4 september 1816 avslutat och undertecknat ett handelsförbund mellan länderna.
Artikel I Mellan alla länder som lyder under konungen av Sverige och Norge och alla länder som lyder under Förenta Staterna skall en ömsesidig handelsfrihet äga rum.
Innevånare i endera av länderna skall med säkerhet för deras personer, fartyg och laddningar kunna anlöpa alla de hamnar, orter och strömmar inom det andra landets omkrets varest sådant för de mest gynnade nationernas fartyg är tillåtit.
De kan där hyra och begagna magasiner och hus och åtnjuta alla slags beskydd.
De skall ställa sig till efterrättelse det andra landets lagar och författningar.
Artikel II Inga andra avgifter än de som är underkastade alla andra länder skall gälla.
Inga förbud att in- eller utföra någon natur- eller konstprodukt från länderna.
Vad som här är sagt skall utsträckas till Svenska Kolonin St. Barthelemy.
Fartygsägarna skall vara kolonister, bosatta och naturaliserade på Ön.
Artikel III Varor från Västindien får införas med en förhöjning av 10 %.
Med Västindien menas vad som i alla tider kallats så, till skillnad från Östindien.
Artikel IV Avgifter.
Artikel V De båda länderna tillåter konsuler eller handelsagenter i hamnarna, som skall vara domare vid tvister mellan skepparna och besättningarna på den nationens fartyg, vars ärenden de blivit uppdragit att vårda.
Regeringarna skall inte blanda sig i dessa ärenden.
De tvistande parterna kan begära sin talan vid återkomsten i sina domstolar i fäderneslandet.
Artikel VI Den specifikation som tullföreståndaren i Sveriges kolonier blivit avgiven och är bestyrkt av guvernören på kolonien anses som bevis på ursprunget av de uppgivna varorna.
Artikel VII
De fartyg som anlöper en hamn, men inte rubbar lasten, har rätt att avsegla igen utan att bli störda eller behöva uppge vad de för i lasten.
De betalar endast lotsavgiften och hamnpengar.
Artikel VIII Man har överenskommit att en skeppare får lossa endast en del av sin last, om han så önskar.
Artikel IX Den enes undersåtar skall i den andres hamnar ha alla förmåner och bekvämligheter.
Artikel X Skulle något fartyg lida skeppsbrott eller gå på grund vid den andres kust, skall de få all hjälp.
De får pass för att kunna återvända till fäderneslandet.
Skulle något av lasten bärgas och kunna säljas skall förtjänsten gå till ägaren.
Artikel XI De fartyg som kommer direkt till det andra landet och medför sundhetsbevis, skall inte underkastas karantän om landet inte har någon smittsam eller elakartad sjukdom.
Artikel XII 1783 avslutades vänskapsförbundet mellan länderna och nu är den förnyad och satt i verksamhet med vissa ändringar.
Artikel XIII På grund av det stora avståndet mellan länderna kan problem uppstå om man kommer till en hamn som är satt under blokad.
Vid första tillfället får de avresa, men skulle de upprepa försöket blir de uppbringade.
Artikel XIV Detta traktat är bindande under 8 år från och med ratificeringen, som skedde den 4 september 1816.
LARS von ENGESTRÖM A G MÖRNER.
Förenta Staterna har genom sin minister vid Vårt hov förklarat att de inte vill ratificera vissa artiklar, men då detta inte har någon betydelse för Våra undersåtars intressen, har Vi ändå gillat och antagit de övriga artiklarna.
Vi förbinder oss att uppriktigt och troligen uppfylla villkoren.
Detta har vi med egen han undertecknat.
Stockholm den 24 juli 1818.
CARL JOHAN.
Jonathan Russel, som ombud för Amerikanska senaten, har till Sveriges fullmäktige Engeström och Mörner vid hovet i Stockholm, lämnat presidentens, James Monroes ovanbemälta tillstyrkan och ratificerat traktaten, med undantag av tredje, fjärde och sjätte artiklarna.
Detta skedde i staden Washington, den 27 maj 1818.
JAMES MONRO ------------------------------------------------------------------------------------
Kongl Maj: ts och Riksens Ständers fastställda REGERINGSFORM av den 6 juni 1809, Med de sedermera av Konungen och Riksens Ständer antagna förändringar.
Vi Carl gör veterligt att Vi med oinskränkt förtroende till Rikets Ständer överlämnat fastställandet av en ny Regeringsform, som för alltid skall grunda ett gemensamt Fäderneslands sällhet och självständighet.
Vi uppfyller en efterlängtad plikt då Vi allmänt kungör den grundlag som Ständerna efter noga överläggningar enhälligt fastställt och antagit Vi har med livlig rörelse och ömt deltagande i det folks öden, som visat Oss ett så oförgätligt prov på förtröstan och tillgivenhet, gått deras önskan till mötes, och fäster nu ett så mycket säkrare hopp om framgång i Våra oavbrutna bemödanden att bereda Fäderneslandets framtida väl.
Våra och Våra undersåtars ömsesidiga rättigheter och skyldigheter har blivit tydligt uttalade i den nya regeringsformen.
Genom bibehållandet av konungamaktens helgd och verkningsförmåga förena svenska folkets lagbundna frihet.
Vi Svea Rikets Ständer, som på våra hemmavarande medbröders vägnar, är församlade till Riksmöte, har genom den nyligen timade regementsförändringen, (?
), vilken vi enhälligt stadfäst, inträtt i rättigheten att själva genom upprättande av en förändrad statsförfattning för framtiden förbättra fäderneslandets belägenheter.
Alltså har Vi med upphävande av de intill denna dag mer och mindre gällande grundlagar, nämligen regeringsformen från 1772, förenings och säkerhetsakten från 1789, riksdagsordningen 1617 så väl som alla andra lagar under namn av grundlagar varit inbegripna, nu överenskommit att för Svea Rike och underliggande länder stadga följande regeringsform, som från denna dag skall vara landets grundlag.
§ 1 Sveriges rike skall styras av en konung och vara arvrike.
§ 2 Konungen skall vara av den rena Evangeliska läran, bekänna den Augsburgska Trosbekännelsen som är antagen vid Uppsala möte 1593.
§ 3 Konungens Majestät skall hållas i helgd och vördnad.
Hans gärningar är fredade mot åtal.
§ 4 Konungen äger att allena styra riket efter denna regeringsform.
Där så stadgas skall han inhämta råd av ett statsråd.
Dessa utnämner han bland kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade infödda svenska frälse eller ofrälse män av den Evangeliska läran.
§ 5 Statsrådet består av 9 ledamöter vilka äger rätt att övervara alla förekommande mål.
En justitieminister, som skall vara ledamot av Konungens Högsta Råd, en statsminister för utrikes ärenden, sex statsråd samt hovkanslern.
Varje statssekreterare äger säte och stämma i statsrådet, där han föredrager ärendena.
Far och son eller två bröder får inte på samma gång vara ledamöter av statsrådet.
§ 6 Statssekreterare är fyra, en för krigsärenden, en för kameral, lanthushållningen, bergshanteringen och därmed ärenden av inrikes art, en för drätselverket, in- och utrikes handel och slöjderna samt en för ärenden angående religion, ecclesiastikverket, allmän uppfostran och fattigvården.
§ 7 Konungen låter i statsrådet föredragas och avgöra alla regeringsärenden, utom de ministeriella eller dem som angå främmande makter.
§ 8 Konungen får inte fatta beslut i de mål, där statsrådet bör höras, om inte tre statsråd och statssekreteraren är närvarande.
Statsråden skall övervara alla mål av vikt och som rör rikets styrelse.
Sådana är: frågor och förslag om nya författningar, upphävande eller förändring av redan gällande samt allmänna inrättningar i särskilda styrelsens grenar.
§ 9 I alla mål i statsrådet skall protokoll föras.
Alla deltagare är ovillkorligen förbundna att förklara och yttra sina meningar.
Konungen dock förbehållet att allena besluta.
Skulle hans beslut strida mot regeringsformen eller grundlagarna åligger det statsrådet att göra kraftiga föreställningar.
§ 10 Ärendena som inkommer till statsrådet skall var beredda av åtta skickliga och oväldiga män, fyra frälse och fyra ofrälse.
De utgör Rikets allmänna ärendens beredning.
§ 12 Konungen äger att ingå i avhandlingar och förbund med främmande makter sedan han hört statsministern för utrikes ärenden och hovkanslern.
§ 13 Vill kungen börja eller sluta fred sammankallas statsråden, ministrarna, hovkanslern och sekreterarna och han framlägger skäl och omständigheter.
De skall var för sig avgiva sina yttrande till protokollet.
Kungen äger därefter makt att fatta och utföra det beslut, som han finner nyttigast för riket.
§ 14 Över rikets krigsmakt till lands och sjöss äger konungen högsta befälet.
§ 15 Kommandomål må kungen avgöra i närvaro av den ämbetsman som givits befattningen.
Det är hans ansvar att ärendet bereds och att han yttrar sig om konungens beslut.
Har han annan åsikt än kungen skall han föra sina yttranden och råd till protokollet, som konungen signerar.
Finner ämbetsmannen att företaget har en vådlig inriktning eller är grundat på ovissa och otillräckliga medel tillstyrke han att konungen kallar till krigsråd.
§ 16 Kungen bör rätt och sanning styrka och befordra, vrångvisa och orätt förbjuda, ingen fördärva eller fördärva låta till liv, ära, personlig frihet och välfärd utan att han är lagligen dömd.
Ingen får avhändas egendom utan rannsakan och dom.
Ingens fred i hans hus störa.
Ingen från ort till annan förvisa.
Ingens samvete tvinga utan skydda var och en vid en fri utövning av sin religion, så vitt han inte stör landets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.
Kungen låter var och en bli dömd av den domstol, varunder han rätteligen hör och lyder.
§ 17Justitierådet består av 12 sakkunniga män, som i domarämbeten må nyttjas.
De utgör konungens högsta domstol.
§ 19 De äger rätt att utreda lagens rätta mening, när förfrågningar från domare kommer.
§ 20 I fredstid skall mål som kommer från krigsdomstolarna avgöras i högsta domstolen.
Då skall två militärpersoner av högre grad delta.
I krigstider förhålles efter krigsartiklarna.
§ 21 Kungen äger två röster vid mål i högsta domstolen § 22 I högsta domstolen kan mindre mål avgöras av 5 ledamöter, även 4 om de är överens.
Vid viktigare saker skall 7 döma.
I alla mål skall var minst 2 frälse och 2 ofrälse.
§ 23 Alla högsta domstolens beslut underskrivs av kungen.
§ 25 Kungen äger rätt att i brottmål benåda, mildra livstidsstraff och återge egendom som förverkats till kronan.
Besluten fattas i statsrådet.
§ 27 Till justitieminister utser konungen en lagfaren man med erfarenhet av domarämbetet.
Som konungens högsta ombudsman åligger att föra konungens talan i mål, som rör kronans rätt samt å konungens vägnar ha tillsyn över rättvisan och beivra fel, som domare eller ämbetsmän begå.
§ 28 Kungen har rätt att utse infödda svenska män till alla ämbeten i landet, dock skall förslag först ha upprättats.
Till militära ämbeten får kungen välja utländsk man, om han är sällsynt skicklig, dock inte kommendanter i fästningarna.
Kungen fäster endast avseende på personernas förtjänster och icke på deras börd.
Högre ämbetsmän skall vara av den evangeliska läran.
§ 29 Till ärkebiskop och biskop utnämner konungen en av de tre, som blivit föreslagna.
§ 30 Konungen tillsätter kyrkoherdar i de regala pastoraten.
Konsistoriet tillsätter de övriga.
§ 31 Städernas borgerskap föreslår tre personer till borgmästare, varav kungen utnämner en.
§ 32 Sändebud hos främmande makter utnämner kungen i närvaro av statsministern för utrikes ärenden och hovkanslern.
§ 33 När sådana sysslor, där förslag blivit upprättade, skall statsrådet yttra sig över konungens utnämningar.
§ 34 De som blivit utnämnda till höga ämbeten får inte inneha andra civila ämbeten.
De båda statsministrarna innehar rikets högsta värdighet.
Statsråden har lika anseende som generaler och justitieråden som generallöjtnant.
§ 35 Alla som innehar höga ämbeten har dem som förtroendeposter och konungen kan entlediga dem.
Detta beslut skall kungöras i statsrådet, vars ledamöter är skyldiga att göra föreställningar om de så anse.
§ 36 Domare högre som lägre kan inte utan rannsakning och dom avsättas och inte utan egna ansökningar befordras eller flyttas.
§ 37 Konungen äger att upphöja till adligt stånd de värda män som genom trohet, tapperhet, lärdom och nitiska tjänster gjort konungen och riket stora tjänster.
Titeln och värdigheten ärvs av grevens eller friherrens äldsta manliga bröstarvinge led efter led tills grenen utgår.
§ 38 Alla expeditioner och befallningar från kungen skall kontrasigneras av den föredragande, som är ansvarig att det stämmer med fört protokoll.
Finner han att kungens beslut strider mot denna regeringsform anmäler han till statsrådet.
Yrkar kungen ändå på att genomföra sitt beslut skall den föredragande vägra att kontrasignera och till följd härav nedlägga sitt ämbete, tills ständerna prövat hans ärende.
Han behåller sin lön under tiden.
§ 39 Vill kungen resa utomlands, meddelar han sitt beslut till statsrådet.
Han får inte befatta sig med rikets styrelse eller utöva den konungsliga makten så länge han vistas utomlands.
Den tillfaller statsrådet, som dock inte får utnämna någon till adligt stånd.
Lediga sysslor som tillsätts under denna tid är endast tillsvidare ämbeten.
§ 40 Blir kungen sjuk förhålles lika som under hans resa.
§ 41 Kungen blir myndig vid 18 år.
Dör kungen innan tronföljaren uppnått denna ålder föres styrelsen av statsrådet i konungens namn, tills ständerna hinner sammankomma och förordna om en förmyndarregering.
§ 42 Skulle den olycka inträffa att hela det manliga kungahuset utplånas skall statsrådet förvalta styrelsen tills ständerna hinner utkora nytt kungahus.
§ 43 Går kungen i fält eller reser till avlägsna delar av landet förordnar han 4 statsrådsledamöter och däribland justitiestatsministern att föra regeringen i de mål han själv avgör.
§ 44 Ingen prins av det kungliga huset får gifta sig utan kungens vetskap och tillåtelse.
Sker det ändå förverkar han sin rätt för sig och sina efterkommande.
§ 45 Inga prinsar får ha civila ämbeten.
Dock kan de efter gammalt bruk inneha titlar av hertigdömen utan rättighet till de landskap vilkas namn de bära.
§ 46 Landet skall även i fortsättningen vara indelat i hövdingedömen.
§ 47 Hovrätter och domstolar skall döma efter lagar.
Ämbetsmän i kollegier och verk skall förvalta sina sysslor efter instruktioner, reglementen och föreskrifter, lyda konungen och räcka varandra handen till fullgörandet av allt som i rikets tjänst fordras av dem.
De är ansvariga inför kungen.
§ 48 Konungens hov står under hans styre.
Han har rätt att till- och avsätta efter behag.
§ 49 Ständerna skall samlas vart femte år.
I riksdagskallelsen skall nödvändiga föreskrifter i anseende till riksdagsvalet intagas.
Kungen kan sammankalla till urtima riksdag.
§ 50 Riksdagarna skall hållas i huvudstaden, om inte fienden intränger, pest eller andra hinder gör det omöjligt.
§ 52 Lantmarskalk och talmän för borgar- och bondeståndet utnämns av kungen.
Ärkebiskopen är alltid talman för prästeståndet.
§ 53 Ständerna väljer genast utskott som skall bereda ärendena.
Konstitutionsutskott som handhar frågor som rör grundlagarna samt granskar statsrådsprotokollen.
Statsutskottet uppger statsverkets och riksgäldsverkets tillstånd, förvaltning, och behov.
Bevillningsutskottet som föreslår bevillningens fördelning.
Bankoutskott som överser bankens styrelse och tillstånd.
Lagutskott som utarbetar ständernas remitterade förslag till civil-, kriminal- och kyrkolagars förbättringar.
Ett allmänt besvärs- och oekonomiskt utskott i anledning av i stånden väckta frågor.
§ 54 Kungen kan äska ett särskilt utskott till frågor som inte ryms inom de andra.
Det har dock ingen besluts rätt.
§ 55 Inga utskott får besluta då kungen är närvarande.
§ 56 Ärenden skall utreda i utskotten innan de upptas i ständernas plena.
Där skall de antagas eller förkastas.
Finns sådana anmärkningar att de hindrar beslut, går ärendet tillbaks till utskottet, som ytterligare granskar och jämkar.
Frågor om ändringar i grundlagarna behandlas som följer: tillstyrker konstitutionsutskottet vad riksdagsmannen föreslagit överlämnas ärendet vid samma riksdag.
Dock kan inte beslut fattas förrän vid nästa riksdag.
Har ständerna anmärkningar mot utskottet hänförs ärendet till konstitutionsutskottet.
De har som uppgift att i möjligaste mån sammanjämka ståndens tankar.
Är de helt oförenliga går ärendet tillbaka till ständerna.
Kan man omöjligt komma överens förstärks konstitutionsutskottet med 20 personer av varje stånd, vilka efter samfälld omröstning, alltså inte efter stånd, förena skiljaktligheterna.
Ärendet går sedan till ständerna för avgörande.
§ 57 Svenska folkets urgamla rätt, att sig själv beskatta utövas av ständerna allena vid allmän riksdag.
§ 58 Vid varje riksdag låter kungen uppvisa statsverkets tillstånd i alla delar, för det statsutskott som ständerna väljer.
§ 59 Efter rikets och statsverkets tillstånd och behov låter kungen till utskottets överläggning framställa vad som kan behövas utöver ordinarie inkomster och till vilka behov bevillningen skall räcka.
§ 60 Till de senare räknas sjö- och tullavgifter, accisavgifter, postmedel, charta sigillata avgiften, husbehovsbrännerimedlen samt vad vid varje riksdag särskild bevillning blivit åtaget.
Inga avgifter av något slag får höjas utan ständernas samtycke, med undantag av spannmålstullen.
Inte heller får kungen för sin egen, kronans eller enskilda personers vinning fastställa monopol.
§ 62 Ständerna prövar och beslutar hur stor bevillningen skall bli och hur medlen skall fördelas.
§ 63 För oförutsedda händelser skall två summor avsättas och anslås, den ena till landets försvar eller andra viktiga och angelägna ändamål och den andra att ur Ständernas Bank vid krig av konungen lyftas.
I båda fallen skall ständerna ge sitt samtycke och summorna får inte lyftas förrän riksdagskallelsen blivit kungjord i kyrkorna.
§ 66 Riksens ständers riksgäldskontor blir som hittills under ständernas styrelse, inseende och förvaltning.
§ 67 Konungens ombud i riksgäldskontoret bevistar inte fullmäktiges sammankomster oftare än då fullmäktige så vill.
§ 68 De medel som tillhör riksgäldsverket får inte under någon förevändning ryckas därifrån eller användas till annat än vad ständerna bestämt.
§ 69 Om betänkligheter uppstår hos ständerna eller riksstånden om vad statsutskottet tillstyrkt, skall utskottet ännu en gång överväga ärendet.
Förblir något stånd missnöjt röstas så att tre stånd avgör.
Blir rösterna två mot två skall statsutskottet ökas med trettio personer av varje stånd.
De rösta sedan samfällt med slutna sedlar.
En sedel tas undan innan rösträkningen börjar.
Skulle resultatet bli lika avgör den borttagna rösten.
§ 71 Skulle skiljaktligheter uppstå om bevillningens grunder och fördelning, skall det stånd som vill ha ändring uppge skäl och förlag till förändring.
Bifaller tre stånd bevillningsutskottets förslag förkastas det andra förslaget.
Blir resultatet två mot två åtskiljs man på samma sätt som i § 69.
§ 72 Ständerna blir som hittills under egen vård och garanti.
De äger allena rätt att genom banken utge sedlar och mynt.
§ 73 Inga nya pålagor, utskrivningar av manskap eller pengar och varor må hädanefter utan ständernas fria vilja och samtycke påbjudas, uppbäras eller fordras.
§ 74 Kungen äger ej makt att fordra någon annan gärd till utförande av ett uppkommet krig, än det sammanskott av födande varor som från varje landsort kan behövas till krigsfolkets underhåll under
transporter.
Denna gärd skall dock genast ersättas med pengar av statsmedel efter fastställt markegångspris med en förhöjning av halva beloppet.
§ 75 De årliga markegångstaxorna skall upprättas av deputerade från alla riksstånden.
§ 76 Utan ständernas samtycke kan inte kungen göra lån, varken in rikes eller utrikes eller riket med ny gäld belasta
§ 77 Kungsgårdar och andra Kronans egendom får inte säljas, ges bort eller förpantas av kungen utan ständernas samtycke.
De skall förvaltas efter de grunder ständerna bestämt.
§ 78 Ingen del av riket får söndras, genom försäljning, förpantning eller gåva.
§ 79 Ingen förändring i myntens värde får äga rum utan ständernas bifall.
Dock får kungen låta slå mynt.
§ 80 Krigsmakten till häst och fot samt rotering av båtsmanshållet blir vid de tidigare upprättade kontrakterna och indelningsverket.
Ingen ny rotering kan ske utan kungens och ständernas beslut.
§ 81 Denna regeringsform och rikets övriga grundlagar kan inte upphävas eller ändras utan konungens och ständernas samstämmiga beslut.
Sådana frågor skall väckas i konstitutionsutskottet.
Ständerna beslutar om grundlagsändringar först vid nästkommande riksdag.
Blir stånden ense om ändringen överlämnas förslaget till konungen med begäran om bifall.
Vill kungen ha ändring hör han statsrådet och lämnar sin och statsrådets proposition till konstitutionsutskottet, som avgiver sitt utlåtande till ständerna.
Tillstyrker utskottet vilar frågan till nästa riksdag.
Avslår utskottet avgör ständerna genast propositionen.
§ 84 Om konstitutionsutskottet avslagit ett förslag till ändring i grundlagen från en enskild person, skall de meddela honom avslaget och låta trycka det så att allmänheten kan läsa.
Han ansvarar för innehållet.
§ 85 Som grundlagar anses: denna regeringsform, riksdagsordningen, succcesionsordningen och tryckfrihetsordningen.
§ 86 Med tryckfrihet förstås att varje svensk man har rätt att utan hinder av den offentliga makten utgiva skrifter.
Han kan endast ställas inför domstol och tilltalas för innehållet.
Han straffas om innehållet strider mot tydlig lag.
Alla protokoll utom de från statsråden och ministrarna, riksgäldsverken och ärenden som bör hållas hemliga, må ovillkorligen utgivas genom trycket.
§ 87 Ständerna äger gemensamt med kungen stifta allmän civil- och kriminal samt kyrkolag och även förändra eller upphäva tidigare lagar.
§ 88 De förklaringar som ges om tolkningen av dess lagar mellan riksdagarna, kan ogillas av ständerna, varefter de inte längre gäller.
§ 90 Under ständerna och utskottens överläggningar får inte frågor som rör ämbets- och tjänstemäns till- och avsättande, regerings- och domaremaktens beslut, enskilda medborgares och korporationers förhållanden eller verkställigheten av någon lag, författning eller inrättning förekomma.
§ 91 Blir konungen utomlands mer än 12 månader sammankallas genom öppet påbud ständerna till allmän riksdag.
Kallelsen sker i huvudstadens kyrkor samt skyndsamt i rikets övriga delar.
Sedan konungen blivit underrättad men ändock inte återkommit tar ständerna den författning om rikets styrelse de anser bäst.
§ 92 Detsamma gäller om konungens sjukdom varar mer än 12 månader.
§ 93 Då konungen dör och tronföljaren är omyndig utfärdar statsrådet kallelse till ständerna i hela landet.
Oberoende av den avlidne konungens testamente angående riksstyrelsen förordnar de en eller flera förmyndare.
§ 94 Skulle den olyckliga hädelsen inträffa att den kungaätt som har arvsrätten helt utgår, sammankallas Ständerna till allmän riksdag för att utkora nytt kungahus.
§ 95 Magistraten och landshövdingarna kungör att val av riksdagsmän, där sådana skall ske, äger rum och ständerna sammankomma att deras och rikets rätt iakttaga och skydda.
Sådan riksdag öppnas på 50: de dagen efter kungörelsen.
§ 96 Ständerna skall vid varje riksdag förordna en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man till ombudsman.
Han skall ha tillsyn över lagarnas efterlevnad av domare och ämbetsmän samt i laga ordning tilltala dem vid domstolarna, som utövar våld, mannamån eller av annan orsak begår någon olaglighet.
§ 97 Denna ombudsman väljs av 12 elektorer.
De skall samfällt och icke efter stånd rösta med slutna sedlar.
Får en man mer än hälften av rösterna är han vald.
Delas rösterna av flera anställs nya val.
§ 98 Vid samma tillfälle väljs en ersättare om justitieombudsmannen skulle dö innan nästföljande riksdag.
§ 99 Ombudsmannen har rätt att övervara domstolar och andra kollegier utan att ha yttrande rätt.
Han har också tillgång till protokollen.
§ 100 Ombudsmannen skall vid varje riksdag avlämna en redogörelse för sin förvaltning och utreda tillståndet för lagskipningen i riket.
Han kan föreslå ändringar och förbättringar.
Mellan riksdagarna skall han årligen lämna rapport och ett utlåtande som skall tryckas.
§ 101 Skulle den oförmodade händelsen inträffa, att högsta domstolen eller någon ledamot därav genom egennytta, vrångvisa eller försumlighet dömt så att någon mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära och egendom skall justitieombudsmannen eller justitiekanslern tilltala den felande inför domstol.
§ 102 Denna domstol som kallas riksrätt skall bestå av rikets högsta ämbetsmän.
Skulle någon utan laga förfall utebli ställs han till laga ansvar för försummelse av ämbetsplikt.
Domen avkunnas inför öppna dörrar.
Ingen har makt att ändra en sådan dom.
Kungen kan dock bevilja nåd, vilken dock inte sträcker sig till att han får inträda i rikets tjänst.
§ 103 Vid varje riksdag skall väljas 12 ledamöter av varje stånd till en nämnd, som dömer om domstolarnas ledamöter gjort sig förtjänta att få bibehålla sitt viktiga kall eller om vissa av dem, utan att ha begått fel eller brott bör skiljas från domsrätten.
Frågan ställs om nämnden anser att någon bör uteslutas.
Blir svaret NEJ får alla stanna.
Blir svaret JA gör varje man en lista på dem han anser skall lämna.
De tre som fått flest röster mot sig ställs vid ny omröstning mot varandra.
Den som blir utslagen avgår med pension på halva lönens belopp.
§ 106 Då konstitutionsutskottet granskar protokollen och finner att någon uppenbarligen handlat och givit kungen råd som strider mot denna regeringsform skall han ställas under tilltal.
§ 107 Skulle konstitutionsutskottet anmärka att någon i statsrådet eller statssekreteraren inte utövat sitt ämbete med skicklighet och nit äger utskottet att skriftligen anmäla hos kungen och begära att statsrådet skiljs från sina uppgifter.
§ 108 Till tryckfrihetens vård skall varje riksdag förordna 6 för kunskaper och lärdom kända män som jämte justitieombudsmannen bevakar de åtal som kan komma ifråga som tryckfrihetsmål.
Förklarar de att skriften får tryckas är både författaren och boktryckaren fria från ansvar.
§ 109 En riksdag får inte räcka längre än 3 månader.
Skulle man inte hinna under den tiden kan kungen förlänga riksdagen med 1 månad.
Skulle trots förlängningen bevillningen inte blivit bestämd, skall den förra bevillningen fortfarande gälla.
Skulle bevillningssumman vara bestämd men inte fördelningen, skall fördelningen göras i proportion till vad som tidigare är fördelat.
§ 110 Ingen riksdagsman kan ställas under tilltal eller berövas sin frihet för gärningar och yttranden i riksstånden, utan att det stånd till vilket han hör uttryckligt beslutat med femsjättedels majoritet instämt.
Ingen riksdagsledamot kan förvisas från den ort där riksdagen hålls.
Skulle någon enskild eller militär styrka våldföra sig på ständerna eller någon enskild riksdagsman eller störa överläggningarna och besluten, är sådant ansett som föräderi och skall i laga ordning bestraffas.
§ 111 Blir någon riksdagsman under pågående riksdag eller under resa dit eller därifrån med ord eller gärningar ofredad då han berättat att han har sådant ärende, skall det anses som edsöresbrott.
§ 112 I riksdagsmannavalen må ingen ämbets- eller tjänsteman med ämbetsmyndighet obehörigen medverka.
Han mister då sysslan.
§ 113 Taxeringsmän som tillämpar bevillningens föreskrifter, skall ej för debitering eller taxering ställas till ansvar.
§114 Kungen låter samtliga ständer åtnjuta sina privilegier, förmåner, rättigheter och friheter.
Stockholm den 6 juni 1809.
Undertecknat av talmännen.
Detta som föreskrivet är vill Vi antaga som orygglig grundlag och bjuder och befaller alla som Oss och Våra efterträdare samt riket med huldhet, lydnad, och hörsamhet förbundna är erkänna denna regeringsform efterleva och hörsamma.
Stockholm den 6 juni 1809 CARL
Kungörelse angående ytterligare subskription till upprättande av ett bolag för Hjälmare kanal och slussverks nybyggande och framtida underhåll.
Stockholm den 10 juni 1818 Sedan Vi den 31 juli 1816 bjudit enskilda av Våra trogna undersåtar Vårt privilegium att köpa aktier i ett bolag under namn av Hjälmare kanal- och slussbolag, för att ombygga och för evärdeliga tider äga och underhålla kanal- och slussverket.
Den öppnade subskriptionen och aktieteckningen har dock hittills endast inbringat 49.000 riksdaler banko.
Förra bolagsdelägarn i Örebro har förklarat att de tar aktier för en fordran, så en tillgång på 61.200 riksdaler är att påräkna.
Det är Vår övertygelse att transporterna är viktiga för näringarna och har sett som Vår konungsliga plikt att rikta ständernas uppmärksamhet på
vikten och nyttan därav.
De bör fylla bristen på den enligt kostnadsförslaget erforderliga summan av 339,498 riksdaler.
Ständerna har gått Vår önskan till mötes och beviljat ett lånebidrag på 50.000 riksdaler under 4 år.
Räntan på 3 % skall inte betunga slussverket eller aktieägarna utan betalas av statsverket.
Hur man skall betala lånekapitalet får anstå till nästa riksdag.
Någon återbetalning av kapitalet kan det inte bli förrän aktieägarna fått 6 % ränta på sina insatta medel.
Ständerna har ansett, att för enskilda bereda ett lämpligt tillfälle att med egna medel under hopp om god avkastning, medverka till ett gagneligt verk och följaktligen fyllnadsbidrag för någon del genom aktieteckning med säkerhet kan förväntas.
Friherre G F Wirsén, N Frödelius, A Söderholm samt befallningshavarna i kringliggande län att motta subskriptionerna och insända listor.
Därefter förväntar Vi oss berättelse om teckningen.
Stockholms slott den 10 juni 1818.
CARL JOHAN
Förordning angående ändring av allmänna lagens stadgande i 24 kap 4 och 5 § Byggninga Balken, om brandstod.
Stockholm den 15 juni 1818.
De regler som gäller om man vill ingå i allmänna brandförsäkringsverket, vilket nu är tillåtet för innehavare av hus på landet, även om han ingått i brandstodsförening inom häradet.
Stockholms slott den 15 juni 1818.
CARL JOHAN
Förklaring av 12 kapitlet 1 och 2 § § Giftermåls Balken, om avvittring.
Stockholms slott den 15 juni 1818 Vi lämnar Vårt bifall till förklaring och stadga enligt följande: Vad avvittring beträffar, äger präst att förrätta vigsel då bouppteckningen av den avlidna maken uppvisas, där förmyndare och sterbhusägare erkänner att delning av makens kvarlåtenskap är skedd.
Även om tvist uppstått får vigsel äga rum om änklingen eller änkan ställer borgen hos domaren för vad som omtvistas.
Stockholms slott den 15 juni 1818 CARL JOHAN
Förklaring av 17 kap Giftermåls Balken, om mannens och hustruns fördel av Bo oskifto.
Stockholms slott den 15 juni 1818 Ständerna har inte funnit lagen tillräckligt bestämd och föreslagit följande förklaring: Att till efterlevande makes fördel, det i lagen utsatta beloppet endast beräknas på det oskiftade boets lösa egendom.
Då lagen tolkats på olika sätt har Vi bifallit denna förklaring.
Stockholms slott den 15 juni 1818 CARL JOHAN
Förordning om ändring av 1 § 23 kap Rättegångs Balken.
Stockholms slott den 15 juni 1818 Då det i Vår nådiga förordning av den 19 juni 1815 blivit ändrat så att 5 ledamöter skall döma i Hovrätten vid mål som angår liv och ära, men övriga mål endast 4 ledamöter om alla är ense, har vi med ständernas hemställan förändrat till följande.
Härads och lagmansting och vid laga syn i jordtvist må ej dömas om ej 7 i nämnden är.
I städernas kämnärsrätt må 3 avgöra brottmål, som angår liv och ära.
Även rådsturätten är domför med 3 ledamöter.
I hovrätten må ej färre än 5 döma i mål, som angår liv och ära.
Annars är 4 ledamöter tillräckligt Stockholms slott den 15 juni 1818.
CARL JOHAN
Förordning om ändring av 2 och 3 mom 1 § 23 kap rättegångsbalken.
Stockholm den 15 juni 1818.
Ändringen gäller att på härads- och lagmansting, så ock vid syn i jordtvist inget får dömas, om där inte är 7 i nämnden.
I kämnärsrätten räcker med 3 även i mål som gäller liv och ära.
Även rådsturätten är domför med 3 ledamöter.
I Hovrätten skall 5 döma om det gäller liv och ära annars räcker 4 om de är ense.
Stockholm den 15 juni 1818 CARL JOHAN
Kongl Maj: ts och Rikets Kammar Kollegii kungörelse angående tullfri införsel av all slags utländsk spannmål.
Stockholm den 16 juni 1818.
Kungl Maj: t har givit tillkänna att för att lätta och befrämja importen av utländsk spannmål skall den få införas tullfritt.
Detta för att bromsa det stigande priset på denna nödvändighetsvara.
Det är dåliga utsikter angående den svenska årsväxten.
Stockholm den 16 juni 1818.
O E LAGERHEIM
Riddarhusordningen av Kongl Maj: t stadfäst å Stockholms slott den 16 juni 1818.
Sedan lantmarskalken på ridderskapets och adelns vägnar överlämnat en omarbetad Riddarhusordning, som vid riksdagar och riddarhusets sammanträden bör iakttagas, har Vi gillat och stadfäst följande: § 1 På Riddarhuset äger var och en introducerad ätt, genom dess huvudman, säte och stämma efter den i matrikeln stadgade ordningen.
§ 2 För att undvika all förvirring ättemännen emellan, vem som är huvudman skall det vara äldste sonen och efter honom hans äldsta son så länge någon lever.
Därefter blir närmaste ätteman av äldsta kvarvarande grenen.
§ 3 När riksdag skall hållas äger huvudmannen ovillkorlig rätt att ta säte för ätten.
Har han inte antecknat sig äger annan man av ätten samma rätt.
Är ingen antecknad intas hans plats av fullmäktige.
§ 4 Har huvudmannen inte fyllt 21 år ersätts han av nästa i ättekedjan.
Finns ingen som uppnått 25 års ålder förordnas en förmyndare.
§ 5 Uppstår tvist om huvudmannaskapet prövas ärendet i riddarhusutskottet efter genealogiska tabellerna.
§ 6 Har huvudman utfärdat fullmakt för någon, är han själv skild från sin riksdagsmannarätt, utom i fall att fullmäktige rest utrikes, avlidit under riksdagen eller med laga förfall fått tillstånd att lämna riksdagen.
Upphör adlig ätt på svärdssidan under riksdagen upphör fullmäktig att inneha säte för densamma.
Dör huvudmannen under pågående riksdag lämnar hans utsedda fullmäktige det säte han innehaft.
§ 7 Är adelsman genom domstolsutslag förklarad för ovärdig medborgerligt förtroende, eller att föra annans talan, eller för nesligt brott och skall straffas, får han inte intaga säte för sin eller annan ätt.
Gäller även innan domen fallit.
Han får inte heller förordna fullmäktige för sig, utan den som står närmast i ätten träder in.
§ 8 Har någon adelsman avstått sin egendom till sina borgenärer, får han inte under tiden fallet är i domstolen ta säte på riddarhuset eller ge fullmakt.
När domstolen frikänt honom från borgenärernas vidare krav, inträder han i sina tidigare rättigheter.
§ 9 De kommendörsätter som tillkommit före 1809 får bibehålla det högre sätet på riddarhuset.
De adelsmän som blivit utnämnda till kommendörer senare förblir vid deras ätter och förra rum.
§ 10 Då huvudman till adlig ätt blir upphöjd till friherre tillträder närmaste ätteman.
Detsamma gäller när friherre blir upphöjd till greve.
§ 11 Adelsman som avvikit ur riket har förverkat sin rätt till säte och stämma på riddarhuset.
Återkommer han och inte blir fälld för brott inträder han i sin tidigare värdighet.
Reser han i kungens ärende eller med tillstånd förordnar han någon behörig ätt intaga ättens säte.
§ 12 Adelsman, som med kungens tillstånd är i främmande herrskaps tjänst, men är skattskriven i riket, äger rättighet att ta säte på riddarhuset.
Förekommer något ärende som berör hans herrskap skall han inte övervara beslutet.
§ 13 Flyttar adelsman utomlands förlorar han och hans barn, om de också är utrikes sitt säte i riddarhuset även om han äger fastighet i riket.
Återkommer han och bevisar att hans tjänst hos främmande herrskap upphört och avlägger ny tro- och huldhets ed till kungen inträde han i sin värdighet.
§ 14 Så snart lantmarskalken är utnämnd och överlämnad till de två äldsta grevarna, ledsagas han till riddarhuset och mottas vid ingången av riddarhusdirektionen.
Därefter utser han 3 av riddarhuset och 3 av riddarhusdirektionen och påbörjar anteckningen.
Den ordning skall följas, att upprop sker efter en på alla levande ätter författad matrikel, efter den ordning de har säte på riddarhuset.
Var och en framträder vid uppropet, låter upprepa sig till namn och karaktär eller avlämnar sin granskade fullmakt, varefter han tilldelas en med riddarhusets sigill påtryckt polett med ättens nummer och namn, samt numret på den bänk där han skall sitta.
Den som inte inställt sig vid första anteckningen, kan anmäla sig till den andra, som genom anslag kungöres.
§ 15 Riddarhusbetjäningen får inte till någon, vem det vara må, utan riddarhusutskottets samtycke lämna någon polett.
§ 16 Ingen huvudman eller fullmäktige får intaga säte på riddarhuset förrän han fyllt 25 år.
Om så äskas skall den som kommer första gången uppvisa utdrag ur kyrkoboken från den församling där han är född.
Lämnar någon oriktiga uppgifter förlorar han efter lag säte och stämma vid den riksdagen.
Om huvudmannen är 21 år och inga andra fullmyndiga ättemän finns får han förordna fullmäktig.
Skulle någon som till laga ålder är kommen men av andra skäl blivit ställd under förmyndares vård har han varken rätt till eget säte eller får förordna fullmäktige.
§ 17 Formulär, som skall användas vid fullmakt.
§ 18 Uppvisas flera fullmakter för en och samma ätt blir alla ogillade.
Den som utgivit flera fullmakter blir säte och stämma för längre eller kortare tid förlustig och får inte ge fullmakt till den riksdagen.
§ 19 Efter anteckningarna blir bänkarna fördelade.
Den första grevebänken blir till höger om lantmarskalksbordet den andra till vänster och så vidare.
En lista sätts på varje bänk.
§ 20 Ingen får inträda förrän han uppvisat polletten.
Utlånar någon sin pollett får han inte delta i den riksdagen.
§ 21 Sedan kungen öppnat riksdagen skall bänk- och elektorsvalen äga rum.
Samtliga ridderskapets och adelns närvarande delas i grupper om 50.
Sedan uppropas varje avdelning för sig och beger sig innanför skranket och förrättar bänkmansval.
Var och en lämnar en sluten sedel med det namn som anses lämpligast till bänkman.
Den som får de flesta rösterna blir vald.
Får två samma antal röster avgörs genom lottning.
Dessa bänkmän väljer sedan 25 elektorer.
§ 22 Elektorerna väljer ledamöter till utskotten.
§ 23 Den äldsta bland ridderskapet och adeln för ordet i utskotten.
§ 24 En man kan inte vara både bänkman och elektor.
Däremot kan en man vara bänkman och utskottsledamot.
§ 25 Om någon inte kunnat utöva det han blivit vald till vid första sammanträdet, har han rätt att återlämna polletten och avresa.
Är han frånvarande två veckor skall ny man sättas i hans ställe.
§ 26 Lantmarskalken kan bevilja tillstånd att under några veckor avvika.
§ 27 Adelsman, som blir vald till ledamot i utskotten, har rätt att avsäga sig innan de sammanträtt första gången.
Ingen kan entledigas från hemliga utskottet, sedan deras verksamhet börjat.
§ 28 Försummar utskottsledamot tre på varandra följande sammankomster blir han sin riksdagsmannarätt för den riksdagen förlustig.
§ 29 Med laga förfall förstås vad som stadgas i rättegångsbalken.
§ 30 Anslag om när plenum skall ske, måste göras senast klockan 6 dagen innan och bänk- och elektorssammanträden meddelas senast klockan 8 dagen innan annars är de ogiltiga.
§ 31 Första gången ridderskapet och adeln samlas till plenum vid en riksdag skall denna riksdagsordning läsas upp och ett tryckt exemplar finnas till hands.
§ 32 Lantmarskalken eller om han är frånvarande, den äldsta ledamoten, äskar ljud med klubban och sedan kan överläggningarna börja.
Dör lantmarskalken avvaktar man kungens utnämnande av en annan.
§ 33 Lantmarskalken äger rättighet att ensam 1: o sammankalla ridderskapet och adeln till pleno 2: o att börja och sluta pleno, om han har ståndets tillstånd 3: o att leda ridderskapets och adelns överläggningar, meddela vilka frågor som skall tas upp, varna dem som förhåller sig otillbörligen, dock får han inte göra varningen allmän för hela ståndet, inhämta ridderskapets och adelns tankar om de skrifter och muntliga anföranden som bör uteslutas ur protokollet som anstötliga eller de som strider mot grundlagen samt noga hålla sin hand däröver, att hålla sammankomsterna på ett värdigt sätt.
4: o att hos ridderskapet och adeln styrka all konungslighet.
5: o att ha tillträde till alla utskott.
6: o att verkställa alla beslut.
§ 34 Vid varje riksdags början skall en föredragningslista inrättas med två kolumner.
I den ena införs alla mål och vem som har väckt frågan.
I den andra kolumnen införs, när frågan blivit behandlad, om den gått på remiss till något utskott och när beslutet gjorts.
Denna lista skall föras av äldsta riddarhuskanslisten och alltid finnas tillgänglig.
Ärendena tas upp i den ordning de står på listan, så vida inte ärenden från kungen förekommer, då de går före.
§ 35 Var och en som är antecknad vid en riksdag äger rätt att muntligen eller skriftligen väcka frågor, som inte strider mot grundlagen.
Alla skriftliga anföranden skall genast efter deras uppläsande givas till protokollet.
§ 37 Inget memorial av ridderskapet eller adeln får upptas om det inte är ingivet av den som äger säte och stämma eller i annat stånd verklig riksdagsman är.
§ 39 Varje ledamot av ridderskapet och adeln har rätt att fritt yttra sig över alla frågor som förekomma.
Till protokollet för dock endast de anföranden, där ledamoten uppstigit från sin plats yttrat sina tankar.
Inga förolämpningar får förekomma.
Uppstår sådan fråga bestäms om det skall prövas eller om man låter ärendet förfalla.
Förvisas ärendet till utskottet skall 12 ledamöter tillsättas att pröva målet och lämna sitt betänkande till ridderskapets och adelns plenum, där man beslutar om personen skall uteslutas.
§ 40 I personliga mål får den anklagade inte företrädas av skyldemän, till och med syskonbarn.
De får heller inte delta i riddarhusets beslut.
Skulle det visa sig att någon släkting deltagit i beslut är detta ogiltigt.
§ 41 När ett mål anses avslutat, inhämtar lantmarskalken ståndets tankar innan proposition framställs.
Blir den med ja besvarad, kan man inte begära ny prövning eller riva upp beslutet.
Tjänliga erinringar kan tas till protokollet utan att någon ändring i beslutet fattas.
Propositionen framställs så att svaret blir ja eller nej.
§ 42 Önskar någon votering skall den genast författas.
§ 43 Då votering eller val skall ske, anmodar lantmarskalken 6 personer att sitta med honom vid bordet.
4 av dem skall föra protokoll över vilka som röstar.
De som tillhör samma bänk, träder innanför skranket, när deras bänknummer ropas upp.
Var och en ropas upp och avlägger en sammanrullad sedel på ett pappersark, som en ledamot vid bordet håller upp.
Ingen äger rätt att rösta, som inte innehar en inträdespolett.
§ 45 Upptäcks vid votering att någon sedel är märkt eller där finns någon strykning är de sedlarna ogiltiga.
Vid personval skall de innehålla endast ett namn, vara enkla, slutna och hoprullade.
Alla val skall tillkännages dagen innan.
Vid voteringar nyttjas tryckta sedlar med ja eller nej på.
Innan sammanräkningen borttas en sedel, som öppnas om röstningen blir oavgjord.
§ 47 Vid varje riksdag väljer ridderskapet och adeln 3 fullmäktige till Riksens ständers bank, lika många till Rikets ständers riksgäldskontor och 6 revisorer, som mellan riksdagarna skall granska och överse förvaltning, tillstånd och styrelse.
§ 48 Till främjande av nödvändig ordning vid ridderskapets och adelns allmänna sammankomster är särskilt stadgande utfärdat som i stora riddarhussalen till efterrättelse anslås.
§ 49 Riddarhusutskottet består av 12 ledamöter.
De skall överse Riddarhus- och adliga jungfrustiftelsedirektionen sedan förra riksdagen revidera riddarhuskassan och adliga kadettskolefonden samt alla kassor, donationer och legat.
De skall avlämna sina berättelser till riddarskapet och adeln, där även ändringar och förbättringar bör föreslås.
§ 50 Riddarhusets angelägenheter ombesörjas av en direktion av 7 ledamöter, bland vilka 1 inte kommer att åtnjuta honorar.
Denna direktion följer särskild instruktion.
Ledamot i riddarhusdirektionen kan inte vara ledamot varken i banken eller riksgälden.
§ 51 De som blivit upphöjda till grevlig eller friherrlig värdighet eller benådats med adelskap, men inte efter 2 år låtit introduceras sig på riddarhuset har förverkat sin rätt.
§ 52 Skulle någon ändring i denna riddarhusordning bli nödvändig, väcks frågan i utskottet, som efter prövning inkommer till ridderskapet och adeln med sitt betänkande.
Kungen skall sedan befästa beslutet, som vinner i kraft vid nästa riksdag.
§ 53 De på riddarhuset förvarade genealogiska tabellerna över alla introducerade ätter, bör kompletteras och hållas i ordning, vilket åligger riddarhusdirektionen.
§ 54 Ingen får upptaga annan ätts namn eller vapen, den må var levande eller död utan kungens utfärdade författning.
§ 55 Då riksdagen är avslutad överlämnar lantmarskalken staven till den äldsta närvarande greven, som tillsammans med 6 deputerade av ridderskapet framträder inför kungen och återlämnar staven.
Stockholms slott den 16 juni 1818 CARL JOHAN
Kongl Maj: t och Rikets Kammar Kollegie cirkulärbrev till samtliga Konungens Befallningshavande och Konsistorierna angående prästebols friheter för nya kyrkoherdar och kaplans boställen.
Stockholm den 17 juni 1818.
Förra året hade konung Carl XIII och Rikets Ständer framställt, hur inbyggarna i de delade pastoratens tillkomna kapellförsamlingarna skulle anskaffa tjänliga boställen och ge bärgning åt prästerskapet.
Delningarna hade skett på grund av att folkmängden ökat, men också för att pastoraten varit så vidsträckta, vilket särskilt gällde de norra delarna av landet.
Nu visade det sig att inte alla fått tillgång på lägenheter som enligt förordningarna åligger dem och därav har prästerskapet gått miste om sina förmåner.
I skrivelse av 3 mars har Ständerna andragit att de nya församlingar, som själva skaffat boställen åt sina själasörjare får samma lättnad av staten, som de gamla boställena haft.
Detta för att undvika ökning av Rikets Priviligerade Jord.
Skulle prästerna ändå inte få sin tarvliga utkomst, kan de påräkna räntan och kronotionden av de kyrkoherde- och kaplans boställen församlingen köpt, som en personlig förmån och löneförbättring.
Denna förmån skall upphöra så snart församlingarna vunnit i tillväxt och kan ge sitt prästerskap bärgning.
Vid byte av präster skall noggrann undersökning om behoven och uppgifterna i vanlig ordning insändas till befallningshavanden.
Stockholm den 17 juni 1818.
O E LAGERHEIM
Kungörelse angående så väl tullavgifter för vissa från Finland till Sverige ankommande varor, som de certifikater, varmed Finska produkter bör vid införseln vara försedda, samt om vad, i avseende på den ryska handeln i Stockholm beviljade nederlagsfrihet, bör iakttagas.
Stockholm den 18 juni 1818.
I fredstraktaten mellan Sverige och Ryssland har förklarats vissa tariffer för varor från Finland till Sverige eller från Sverige till Finland, som kan fordra jämkningar eller undantag från den berörda artikeln.
I avseende på certifikater, som erfordras för att bestyrka ursprunget förordnas följande: 1: o Att varor som införs från finsk stad och är beviljad införselrätt eller tullnedsättning, skall ha intyg från domstol, där ägaren under livlig ed bestyrkt att varorna är producerade i Finland av finska råämnen.
3: o Skulle vid undersökning visa sig att missbruk förekommer skall den granskande tjänstemannen i laga ordning anmäla saken vid domstol.
Nederlagsfrihet för ryska varor i Stockholm är tillåtet i vänskaps- och handelsfördraget av 1801, men skall bestyrkas av svensk konsul, att varorna verkligen ägs av ryska medborgare och kommer från rysk hamn.
Stockholms slott den 18 juni 1818.
CARL JOHAN
Tariff för varor inkommande från Sverige till Finland.
Exempel på varor: borstar, kattuner, dukar, ek, fisk, frukt, frö, färger, glas, grytor, rökta gäss, hagel, handskar, hattar, hjorthorn, järn, stål, kakelugnar, knappnålar, koppar, lack, leksaker, malm, metall, mässing, murklor, nypon, ost, papper, papp, pipor, porslin, pennor, puder, sirap, socker, spannmål, ölandssten, stärkelse, såpa, tobak, tegel, tran, tumstockar, vaxduk, vitriol, vävnader och nattmössor samt öl.
Avgiften erläggs efter den kurs silverrubeln står i vid årets början.
St. Petersburg den 21 / 9 maj1818 CARL AXEL LÖWENHIELM KNUT von TROIL
Tariff för varor inkommande från Finland till Sverige.
Exempel på varor: bark, båtar, bär, dun, fisk, fjäder, fläsk, halm, humle, järn, kimrök, koppar, kummin, kött, olja, ost, pottaska, skepp, sälspäck, smör, spannmål, strumpor, säckar, talgljus, tobaksblad, trävirke, oxtungor, vävnader.
Tullavgifterna erläggs i svenska banko sedlar till vad taxan i Hamburger banco bestämmer, enligt den kurs som bestäms vid årets början St Petersburg den 21 / 9 maj 1818.
CARL AXEL LÖWENHIELM KNUT von TROIL
Förteckning på varor från Finland där certifikat inte fordras.
Bark, beck, beckolja, bröd, båtar, levande fisk av alla slag, hjulekrar, höns, kycklingar, humle, hasselnötter, hö, halm, harts, kummin, kreatur av alla slag, lax, lingon, lumpor, näver, ost, skogs- och sjöfågel, smör, stövlar, skor, strömming, tjära, tjärbärma, trädvirke, träkärl, vadmal till färgning och ved.
Kungörelse angående förändring i 4: de punkten av Kongl Förordningen den 28 juni 1809 om några omständigheter som böra iakttagas vid krono- kungs och gästgivarskjuts Stockholm den 30 juni 1818.
Enligt förordning av 1809 hade skjutsskyldiga hemmansägare rätt att välja deputerade inom varje länsmansdistrikt, som så snart kronoskjutsen blivit verkställd avlämna bevittnade avskrifter av kronoskjutslängderna och marschrutten.
I vidsträckta distrikt har det varit svårt att sammankomma.
För att underlätta för skjutsskyldiga hemmansinnehavare har rådet funnit för gott, att ändra förordningen så att skjutsskyldiga i varje distrikt på första rättegångsdagen vid lagtima ting inför häradsrätten välja 3 deputerade.
Stockholms slott den 30 juni 1818 CARL JOHAN
Kongl Maj: ts och Rikets Kammarrätts cirkulärbrev till samtliga Konungens Befallningshavande angående sättet för betalning av de s k överskottsräntor på indelningshavares löner.
Stockholm den 7 juli 1818.
Då sättet att betala kronan för de överskottsräntor som uppbärs av indelningshavare av lands-, jägeri- och slottsstaterna varit olika i länen förordnas följande.
Om indelningshavare uppbär mer i hemmansränta än vad som svarar mot deras lön, skall överskottet efter markegångspris i behörig proportion utbetalas till Kronan, med undantag för länsmän.
Stockholm den 7 juli 1818 FR TERSMEDEN
Kungörelse om belöningar till dem som upptäcker efterapare eller förfalskare av bankens eller riksgäldskontorets sedlar, eller de falska sedlarnas utprånglare; Stockholm den 8 juli 1818.
Olika belöningar har utdelats till den som upptäckt efterapningar av bankens sedlar och den som upptäcker förfalskningar.
Det har även gällt riksgäldssedlar.
För att få rättvisa har följande stadgar stadfästs.
1: o Den som antingen griper på bar gärning eller angiver någon för att ha efterapat bankens eller riksgäldens sedlar får en belöning av 1.000 riksdaler.
3: o Om bevis mot den angivne inte kan anskaffas, så att han kan fällas, men man ändå har misstankar mot honom, utdelas en belöning mellan 10 och 100 riksdaler.
4: o Den som kan bevisa att en person utprånglat förfalskade sedlar och han straffas för detta, erhåller angivaren mellan 50 och 100 riksdaler.
5: o Domaren skall alltid utlåta sig över angivarens rätt till belöning, som sedan utbetalas av banken eller riksgäldskontoret.
Stockholms slott den 8 juli 1818.
CARL JOHAN
Förordning angående förändring i straffet för dem, som utfärda tryckta eller graverade invisningar.
Stockholm 13 juli 1818.
Samma straff har varit för dem som slår falska mynt och dem som utgiver tryckta eller graverade invisningar.
Hädanefter är straffet för dem som ger ut tryckta invisningar ställda på enskilda personer, så att de första gången skall gälda innehållet och böta dubbla beloppet.
Andra gången fördubblas böterna och man förlorar sitt medborgerliga förtroende, vilket innebär att man inte får rösta vid val till allmänna förrättningar.
Dessutom skall hans brott och straff kungöras i allmänna tidningar.
Böterna blir angivarens ensak.
Stockholms slott den 13 juli 1818.
CARL JOHAN
Förordning angående handskrivna, på sedelhavaren eller på viss man och orders ställda invisningars eller s k assignationers belopp.
Stockholm den 13 juli 1818.
Enligt tidigare författningar är det inte förbjudet för enskilda personer att utfärda handskrivna på sedelhavaren eller på viss man och orders ställda invisningar eller s k assignationer.
Det har medfört skadliga följder för samhället.
Hädanefter får ingen utfärda sådana på mindre summa än 100 riksdaler och att de som nu cirkulera borde inlösas inom viss tid.
Den som beträdes med att ha utfärdat order på mindre än 100 riksdaler skall gälda summan och böta lika belopp.
Andra gången dubbla böter.
Tredje gången har han dessutom förverkat sitt medborgerliga förtroende och hans brott tillkännages i allmänna tidningar.
Böterna är angivarens ensak.
Stockholms slott den 13 juli 1818 CARL JOHAN
Förordning angående ändring av 8 kapitlet 1 § Giftermåls Balken; Stockholm den 13 juli 1818.
Vi har upphävt en del gamla förordningar gällande avträdes- förmåns- boskillnads och urarva mål och ersatt dem med en konkurslag.
I samband härmed måste bestämmas hur med äktenskapsförord må förfaras.
Vill man och kvinna, där hon är änka, upprätta äktenskapsförord, skall det ske innan giftermålet.
De skall skriftligen upprätta det med två vittnen.
Förord får endast göras om makarnas giftorätt.
Förordet skall öppet ingivas till rätten på den ort där makarna bor och rätten skall införa det i protokollet Stockholms slott den 13 juli 1818 CARL JOHAN
Förordning angående inteckning i fast egendom.
Stockholm den 13 juli 1818.
Då tidigare lagar blivit upphävda och en ny konkurslag upprättad, har det visat sig att inteckning i fast egendom inte varit lämplig att inta i den.
Där bör finnas en särskild författning till säkerhet och ordning, sålunda fastställd som följer.
1 § Vill borgenär för sin säkerhet låta inteckna gäldenärs fastighet söker han det hos rätten i det härad eller stad där egendomen ligger och deponerar skuldbrevet 2 § Inteckning i egendom på landet får inte sökas utom vid laga ting.
3 § Har gäldenär samtyckt till inteckning, kan rätten bevilja det utan att höra honom.
4 § Sökes inteckning utan att gäldenär utfäst säkerhet måste han höras av rätten 5 § Finns gäldenär i riket, men inte påträffas i sin bostad, kan borgenär i två vittnens närvaro fästa rättens beslut på hans dörr.
Är han däremot utomlands skall rättens beslut införas i allmänna tidningar 3 gånger.
6 § Har borgenär försummat att kungöra sin ansökan är den förfallen.
7 § Kommer gäldenär inte på utsatt tid med svar är inteckningen fastställd ändå, om rättens beslut är kungjort.
8 § Visar gäldenär att borgenärens fordran är betald eller på annat sätt försvunnen, må inteckning inte beviljas.
9 § Nekar gäldenär skuldbrev som inteckningen sökes på och finner rätten fordran tvivelaktig bör sökande genom laga rättegång stämma sin motpart.
Ansökan som sedan göres är förfallen om mer än tre månader gått sedan stämningen, även om sökande vinner målet.
11 § Inteckning må ej ske utanför bestämt belopp i pengar eller varor.
Inteckning för omyndig eller utrikes vistande arv står om i Ärvda Balken.
12 § Inteckning får inte ske i hus, byggnad eller vattenverk om inte grunden tillhör.
Gäldenären måste också vara ägare när inteckningen sökes.
13 § Försummar den som förvärvat egendom genom fång, där lagfart bör ske att ta uppbud, har den tidigare ägarens borgenär rätt att inteckna och söka nya ägaren för skulden eller skadeståndet.
14 § Har inteckning sökts och ägaren dör prövar rätten om inteckningen skall beviljas, sedan arvingarna blivit hörda.
15 § Då inteckningen är beviljad skriver domaren bevis på den handling, som borgenären grundat sin fordran.
17 § Har intecknad egendom kommit i annans hand än gäldenärens och inte räcker till skuldens betalning är ägaren inte ansvarig, då han inte tagit på sig skulden.
18 § Äger någon inteckning i flera fastigheter för samma fordran utan att det står vad varje fastighet häftar i skuld och andra kan ha inteckningar i samma fastigheter, må han inte döda sin inteckning förrän samtliga inteckningshavare samtyckt.
19 § Borgenär, som för sin fordran har fått inteckning i flera fastigheter och låtit sin fordran intecknas i en fastighet, får inte njuta mer än vad i de andra fastigheterna brister.
20 § Blir en intecknad fastighet efter utmätning såld för en borgenärs fordran, skall alla de övriga borgenärerna njuta betalning, även om det inte var deras fordringar.
21 § Har gäldenären inte betalt låter borgenären förnya inteckningen innan 10 år gått tillända.
22 § Går tiden inom vilken förnyelsen av inteckningen skulle ske innan nästa laga ting, anmäler borgenären det hos domaren, som anställer extra ting på hans bekostnad.
Sedan lämnar han rätten de förnyade inteckningshandlingarna vid urtima ting.
Försummar han detta är inteckningsförnyelsen utan kraft.
24 § Då gäldenär visar rätten sitt skuldbrev och således bevisar att han betalt skulden är inteckningen dödad.
26 § Nöjer man sig inte med beslut i dessa ärenden, överklagar man hos hovrätten.
27 § Inteckningar, uppbud, lagfarter, äktenskapsförord och förmyndares förordnande skall var för sig protokollföras, men protokollen sammanhäftas i ett band.
I brädden av varje protokoll skall namnet på personen eller egendomen antecknas.
28 § Sedan häradshövdingen hållit ting i sitt häradshövdingedöme sänder han protokollen till hovrätten inom en månad.
3 daler bötar han för varje dag han försummar att insända något protokoll.
29 § Inteckning av arrendekontrakt är särskilt stadgat.
Stockholms slott den 13 juli 1818 CARL JOHAN
Förordning angående ändring i 2 och 6 §§ av 7 kapitlet Handels Balken.
Stockholm den 13 juli 1818.
Stadgandet om böter för säljare och köpare som börjar handla på marknader innan tiden är inne.
Detta är till hinder, tidspillan och kostnad för allmogen, som inte så noga har detta stadgande bekant och således lätt begår en förbrytelse.
Dessutom har tillverkningen genom skicklighet ökat och tiden vid en marknad under den mörka årstiden är ganska kort, därför har Ständerna förordnat att försäljningen får börja så snart marknadsdagen inträtt, utan att invänta utlysningen, som dock bör bibehållas för marknadsfridens skull.
2 § På dag då marknaden börjar varde marknadsfrid tidigt på morgonen offentligen utlyst.
Det är numera tillåtet att köpa och sälja innan utlysningen skett.
Vid marknadens slut skall friden avlysas.
6 § Sker buller, slagsmål eller oväsen, sedan marknadsfrid offentligen är utlyst pliktar den som det gör efter lag och bötar 10 riksdaler för fredsbrott Stockholms slott den 13 juli 1818.
CARL JOHAN
Conkurslag Given Stockholms slott å rikssalen den 13 juli 1818.
I avseende på angelägenheten av allmänt förtroende medborgare emellan har Vi inte kunnat undgå att lämna särskild uppmärksamhet åt författningar gällande konkurser.
Det har visat sig att lagarna i detta avseende saknat nödvändig fullständighet och tydlighet samt inte varit kraftiga nog att förekomma gäckande å gäldenärernas sida.
Så har Vi med ständerna funnit gott att upphäva förordningen om avträdes- förmåns- boskillnads- och urarva mål av den 28 juni 1798 samt stadga och förordna till rättelse och efterföljd på sätt som följer.
I Kap.
Hur gäldenärs egendom till borgenärer avträdas må, och om början av konkurs.
1 § Vill gäldenär avträda all sin egendom ger han dubbel ansökan därom till rådstugan eller häradsrätten, där han är mantalsskriven.
Frälseman inger ansökan till hovrätten.
Det gör också bolag där frälseman äger del.
2 § Mellan de tider, då ting hålles lämnas ansökan till domhavaren.
3 § Gäldenär skall vid ansökan uppteckna allt han äger, löst och fast, fordringar, böcker, handlingar och skrifter som rör boet.
Bouppteckningen skall vara med edsförpliktelse underskriven.
4 § Om bouppteckning inte finns vid ansökan och är underskriven avslås densamma.
5 § Har gäldenär idkat handel eller rörelse var över bok skall hållas, skall rätten eller kronobetjänt genast uppteckna och försegla gäldenärens böcker och andra handlingar som angå rörelsen.
6 § Är utmätning av gäldenärs egendom sökt av en eller flera borgenärer och de befara att efter försäljning av egendomen inte finns täckning för deras fordran, står det dem fritt att söka att gäldenärs egendom avträdes.
Är gäldenärens hela egendom under utmätning eller har han varit bysatt i 2 månader gäller samma.
Gitter gäldenären inte svara att han kan förnöja borgenärerna eller ställa borgen för deras fordringar beslutar rätten att hans egendom skall avträdas.
7 § Rymmer gäldenär eller håller sig undan i 2 månader skall hans egendom avträdas om någon borgenär söker hos rätten.
8 § Konkurs skall anses börjad när gäldenärs avträdesansökan är upptagen eller om borgenär sökt.
9 § Sedan konkursen är börjad må ej utsökningsmål mot gäldenär upptagas.
II Kap Om avträdd egendoms förvaltning.
Borgenärer som kommit tillsammans efter rättens kallelse, skall utse två eller flera gode män helst bofasta och själva sakägare, att förvalta den avträdda egendomen.
Borgenärerna har rätt att ge gode männen föreskrift om förvaltningen.
2 § Är borgenärerna få eller är deras fordringar ringa eller kan boets förvaltning inte med säkerhet betros dem, åligger det rätten att utse skicklig och vederhäftig man att med de närvarande borgenärerna delta i förvaltningen.
3 § Gode män skall genast taga gäldenärs egendom om hand, göra sig underrättade om boets tillstånd, uppteckna vad som inte tidigare är gjort, bevaka boets rättegångar och angelägenheter, indriva fordringar och dra försorg om försäljning av varor och andra lösören som inte för fastighetens bruk är nödvändiga.
Visar gode män motvilja eller försummelse och vägrar meddela upplysningar om boet till borgenär, äger rätten att genom viten tillhålla honom att fullgöra sitt åtagande.
Låter de sig inte rätta avskiljs de.
4 § Finns i gäldenärs bo gods som tillhör någon annan, sätter gode män det i förvar och giver det till ägaren.
Vägra de stämmer ägaren till laga domstol.
5 § Har någon till gäldenären sålt varor och inte fått betalt och är inte varorna levererade före konkursens början, är säljaren inte skyldig att lämna dem.
Tvistas det om varorna är levererade eller ej skall borgenärerna inom 2 månader taga stämning på säljaren.
6 § Under anslagstiden låter gode män värdera fast egendom Sådan egendom får inte säljas förrän efter inställelsedagen och försäljningen kungjorts genom offentligt utrop.
7 § Pengar som inflyter i boet och inte är nödvändiga för förvaltningen skall insättas i Rikets ständers bank eller lantränteriet.
8 § Anser gode män att de behöver samråda med borgenärerna om boets förvaltning kungörs det 3 gånger i allmänna tidningar om tid och ort.
9 § Sedan borgenärerna på inställelsedagen bevakat sina fordringar väljer de sins emellan sysslomän, som rätten sedan förordnar.
10 § Den som blir vald till god man eller syssloman må ej undandra sig befattningen utan laga förfall.
11 § Borgenärerna ger sysslomannen föreskrift vad som gäller förvaltningen och det står dem fritt att välja en eller flera att var tredje månad granska sysslomannens arbete.
12 § Så snart syssloman är vald och förordnad skall han begära av gode män redovisning för boets tillstånd och förvaltning, taga egendomen i sin vård och besörja alla ärenden som rör borgenärernas rätt och bästa.
Tredskas gode män att lämna ut uppgifter skall rätten genom vite tillhålla dem.
13 § Sysslomän skall så fort kan ske sammankalla borgenärerna och redogöra för boets tillstånd.
Detta kan de göra så snart någon angelägenhet kräver.
14 § Om borgenär önskar se böcker och handlingar skall sysslomannen visa honom.
Begär han få träffa alla borgenärerna sammankallar sysslomannen.
15 § Motvilliga eller försumliga sysslomän behandlas som är stadgat för Gode Män.
16 § De som har största sammanräknade fordringarna väljer syssloman.
17 § Där borgenärerna besluta om en borgenärs betalningsrätt så att han missgynnas och alla inte deltagit i beslutet ansvarar de som beslutat om återbetalning.
18 § Egendom får inte säljas annat än genom offentligt utrop om inte borgenärerna och gäldenären bifalla.
Den som äger inteckning i fast egendom, men inte vill sälja kan inte uppskjuta det längre än tiden för kungörelse är nödvändig.
19 § Pengar som tillhör boet får inte utlämnas av sysslomannen vare sig till förvar eller försträckning, utan att borgen ställs.
Lider någon skada skall de borgenärer som deltagit i beslutet fylla skadan.
20 § Under anslagstiden skall betalning lyftas för fordringar som enligt handelsbalken bör utgå med förmånsrätt och gäldenärens kronoutskylder för sista året.
22 § Borgenär som har pant eller lös egendom och vill sälja genom offentligt utrop, får det om sysslomännen inte vill lösa.
De skall dock alltid meddelas.
23 § Då inställelsedagen är förbi, äger borgenärerna som har förmånsrätt möjlighet att lyfta sin betalning innan dom i konkurssaken har fallit.
De skall dock ställa borgen.
25 § Äskar sysslomännen belöning skall borgenärerna utsätta arvode för dem.
Det beräknas på visst belopp efter konkursens storlek och inte efter tid.
Inget arvode förrän de visat slutredovisning.
26 § Vid borgenärernas sammankomster skall minnesbok hållas och underskrivas av några av dem.
Den förvaras hos sysslomannen.
27 § Gäldenär skall ge borgenärer och sysslomän de uppgifter om boet som de önskar.
Tredskas han förelägger rätten honom vite på fängelse från 8 dagar till 2 månader.
28 § Är någon missnöjd med rättens utslag i de mål, som talas om i detta kapitel kan han anföra besvär.
Dock går utslaget i verkställighet.
III Kap Om gäldenärs avträdesförmån eller ansvar.
1 § Visar gäldenär att han utan egen förskyllan kommit på obestånd, genom sjö- och brandskada, fienders härjningar eller annat olycksfall, får han njuta avträdesförmån för värdet av skadan.
Har han efter skadan fortsatt sin verksamhet och då åsamkat sig ny gäld, får han inte räkna olydnaden tillgodo.
2 § Avträdesförmån är gäldenärens frihet till sin person.
Det han i framtiden ärver eller förvärvar får han behålla.
3 § Äger gäldenär förläning ingår den i gäldens betalning.
Vissa pensioner eller benådningar som är givna som privilegier kan inte angripas av borgenärer.
4 § Har gäldenärens oförmögenhet uppkommit genom hans slarv, vårdslöshet eller annan uppenbar vanvård, straffas han med fängelse från 6 månader till 2 år.
Finns något för honom tjänligt arbete att tillgå skall han därtill hållas.
5 § Den gäldenär som på något vis uppträtt bedrägligt skall såsom bedragare dömas och ställas vid påle i halsjärn på torg eller ting, att skämmas i 2 timmar och därtill straffas med arbete vid kronans fästning i 2 till 5 år.
6 § Om gäldenären som är dömd för bedrägeri rymmer skall hans namn, brott och straff utsättas på en tavla vid en påle.
Kommer han tillbaka skall domen verkställas.
7 § Den gäldenär som varit vårdslös eller bedräglig mister sin rätt till avträdesförmån för den olycka han råkat ut för.
Han får sedan inte tjänst i det allmänna eller ta del i val eller visa sig på börsen.
Kan han styrka att han gottgjort sina borgenärer är han fri från ansvar.
Efter fängelsestraffet är hans medborgerliga anseende återställd.
8 § Är någon övertygad att han i hemlighet hjälpt gäldenären att dölja fast eller lös egendom eller svurit falskt, straffas han som en bedräglig gäldenär och skall återbära vad han sökt undansnilla eller gälda fulla värdet.
IV Kap Om säkerhet å gäldenärs person, och om hans underhåll, medan rättegången varar: 1 § Då gäldenär hos rätten sökt att sin egendom avträda, skall han hålla sig i sitt hus.
Han har rätt att på helgdagen bevista gudstjänsten eller att uppträda i rätten.
2 § Begär någon borgenär större säkerhet på gäldenärens person förordnar rätten bevakning i hans hus på dens bekostnad som framfört önskan.
3 § Visar sig gäldenär utanför sitt hus vid andra tillfällen än han har rätt till, blir han genast bysatt.
4 § Sitter gäldenären vid konkursens början i bysättningshäktet stannar han där om inte den som bysatt honom bifaller att han släpps lös.
6 § I de fall där gäldenärens egendom genom laga tvång avträdes, skall han så snart han fått rättens beslut ställa sig till efterrättelse.
8 § Har gäldenär som rymt blivit häktad och återhämtad eller kommit självmant tillbaka skall han i allmänt häkte förvaras till sakens slut.
9 § Gäldenär njuter för sig, hustru och oförsörjda barn underhåll ur boet.
10 § Har gäldenär tjänst i riket må han innan dom fallit inte uppehålla sin tjänst.
Den som ersätter honom får halva lönen.
Den andra hälften går till gäldenärens underhåll med tillägg efter behov.
Övrigt tar borgenärerna.
11 § Besvär över de mål som är nämnda i detta kapitel kan anföras till rätten men utslaget verkställs ändå.
V Kap Om rättegång i konkursmål.
1 § Då gäldenärens ansökning är upptagen, kallas han tillsammans med sin hustru och alla i orten vistande eller de närmast boende borgenärerna till förhör inför allmän åklagare.
2 § Har avträdesansökan kommit så sent till tinget att borgenärerna inte där kan höras, utsätter domhavanden urtima ting.
3 § Om borgenär själv sökt att gäldenärens egendom skall avträdas skall gäldenären, hans hustru, borgenärerna och allmänna åklagaren kallas till förhör.
4 § Borgenärerna skall uppgiva beloppet eller beskaffenheten av sina fordringar och så vitt ske kan förete handlingar som styrker fordringarna.
Allt antecknas i rättens protokoll.
5 § Görs invändning mot rättens behörighet eller finner de att saken inte hör till deras upptagande ger de genast utslag om detta och den missnöjde har rätt att söka ändringen enligt Rättegångsbalken.
Sedan kan inte sådana invändningar göras.
6 § Skulle saken höra till annan rätt prövar överrätten och ger genast den rätten tillkänna som saken upptagit.
8 § Har gäldenären inte genast kunnat upprätta förteckning talar han om vad mera boet kan innehålla.
Är han förhindrad av sjukdom fäster han med ed bouppteckningens riktighet och försäkrar att han inte vidtagit någon åtgärd som kan bli till förfång för borgenärerna.
Gäldenärens hustru avlägger samma ed om borgenärerna det önskar 9 § Sedan borgenärerna är hörda utfärdar rådstugan och hovrätten offentlig stämning.
Anslag på dörren kallar alla borgenärer att före klockan 12 dagen efter 6 månader infinna sig och bevaka sina fordringar.
Anslaget skall kungöras i Allmänna tidningar 3 gånger.
11 § Kronans ombudsman i orten och samtliga borgenärer skall särskilt underrättas om stämningen.
15 § På inställelsedagen skall gäldenären personligen infinna sig och om han menar sig ha avträdesförmån skriftligen uppge skälen.
Handlingarna är offentliga.
16 § Allmoge som inte kan skriva har rätt att muntligen anmäla sina fordringar.
17 § Den borgenär som inte inställer sig i tid har förverkat sin rätt.
Skulle han förmå visa att han inte känt till konkursen eller varit hindrad av något hastigt ofall har han rätt att begära resning inom 1 månad.
18 § När alla inlagor är ingivna skall borgenärerna med hand på bok svära eden som är föreskriven.
19 § Dör borgenär innan hans fordran är med ed besannad, skall den som hans rätt företräder svära eden.
20 § Vill borgenär inte svära eden på inställelsedagen får han göra det inför den rätt som har konkursen om hand eller inför annan domstol.
Bevis på edsavläggelsen sänds då till rätten.
22 § Den borgenär som inte avlägger eden är kvitt sin fordran.
23 § Har borgenären en annan lära, att han inte gitter avlägga eden på föreskrivet sätt, förfar rätten på sätt som stadgat är.
24 § 3 veckor efter inställelsedagen skall andra uppropet ske.
25 § 14 dagar efter andra uppropet sker nytt upprop.
27 § När tredje uppropet skett är skriftväxlingen avslutad.
Inte heller muntliga förhör tillåts om inte nya bevis tillkommer.
29 § Vid häradsrätten skall borgernärerna vid tinget anföra allt vad de emot gäldenären och mot varandra kan ha att anmärka, så att saken kan avslutas.
Kan detta inte ske uppskjuts målet till nästa laga ting, om inte borgenärerna äskar annat, då sammankallas till urtima ting.
30 § Allt vad skriftligen inkommit vid en konkurs skall sammanbindas och finnas i 2 exemplar att vid rätten läsas.
33 § Angives gäldenären för brott, som inte har med konkursen att göra, skall det genast till laga domstol förvisas.
37 § Kostnaden för urtima ting betalas av det gäldbundna boet, när frivillig avträdesansökan hålls.
Har borgenär sökt betalar han.
38 § Dom i konkursmål skall skyndsamt utgivas och i Allmänna tidningar kungöras.
43 § Prövning av Rikets Ständers Bank eller andra Allmänna Verks fordringar i konkurser liksom de borgenärer i Sverige som äga fordringar på Ön St. Barthelemy skall ske efter särskilt stadgande.
VI Kap Om sysslomäns redovisning och om utdelning.
Sedan dom i konkursmål fallit, skall sysslomän genast kalla borgenärer och gäldenär till sammankomst och skriftligt redogöra för egendomens förvaltning.
Vill borgenär klandra redovisningen gör han det inom 6 månader hos rätten.
Detsamma gäller för gäldenären.
Kan han bevisa att boet genom olaglig förvaltning tagit skada, skall han gottgöras.
2 § Sysslomännen skall efter att deras redovisning blivit godkänd, genast utdela behållningen till borgenärerna.
5 § Pantägare och inteckningsägare njuter rätt att få ränta intill utredningsdagen.
För barnagods njuts full ränta till det utgives.
VII Kap Om boskillnad 1 § Vill endera makan skifta enskild egendom eller sin giftorätt i boet för gäld skall boskillnad inlämnas till den rätt under vilken mannen lytt.
Vill död makas arvingar skifta deras enskilda egendom gäller samma lag.
2 § Har mannen sin egendom frivilligt avstått eller är den genom tvång avträdd, förordnar rätten god man för hustrun, som biträder henne att söka boskillnad.
3 § Söker endera makan boskillnad, när den andra makans egendom ej är avträdd förordnas sökande och den andra makan att boets tillgångar och skulder upptecknas.
Sedan skall bouppteckningen inför rätten med ed försäkra riktigheten.
Visar det sig att skulden inte kan täckas skall offentlig stämning utfärdas.
Mannen är inte fri om han inte avträder sin egendom till borgenärerna.
4 § Vill efterlevande maka eller arvingar undanskifta både giftorätt och enskild egendom där sådan finnes sökes boskillnad en månad efter bouppteckningen hållits.
Rätten kallar alla berörda att höras över ansökningen.
Har sterbhusägare och andra ej avträtt egendom är de inte fria för lagsökning.
8 § I boskillnadsmål är den egendom som sökande påstår sig ha, avskild från boet och satt under kvarstad, till det är dömt.
10 § Äger hustru fordran för pengar eller lösöre, som hon enskilt ägt men är förvandlade bevakar och fäster fordran under ed i konkurs, som annan borgenär, dock utan förmånsrätt.
11 § Emot borgenär njuter inte endera makan vederlag för såld odaljord.
12 § I boskillnadsmål skall hustruns enskilda egendom eller giftorätt förvaltas av hennes gode man.
Vill hon inte sedan dom fallit låta sin man förvalta, fortfar Gode man med förvaltningen.
VIII Kap Om urarvagörelse och avträde av makas egendom i bo.
1 § Vill arvingar göra sig urarva för att vinna befrielse från gäld, skall de skriftligen anmäla att de avträder den dödes egendom.
5 § Arvingen som sig rätteligen gjort urarva, är fri från allt ansvar för den dödes gäld.
6 § Efterlevande maka, som rätteligen avträtt egendom är fri från gäld som den andra maken ensam, svarar för.
8 § Arvingar som försummat att i tid göra sig urarva svara en för alla och alla för en till skulden som fanns.
9 § Försummar förmyndare att bevaka omyndigas rätt till befrielse från boets gäld, svarar han själv för den som inte täcks av vad den omyndige äger i boet.
10 § Har arvingar eller maka försummat laga tid för bouppteckning svarar de för all gäld.
11 § Arvingen eller efterlevande maka som förskingrar boets egendom svarar för all skuld som förut var.
12 § Arvinge, som tagit emot egendom, då annan arvinge gjort sig urarva, var inte pliktig att redovisa det för andra arvingar.
Yppas efter urarvagörelsen någon förut känd tillgång, njuter alla sin rätt.
IX Kap Om årsstämning på borgenärer.
1 § De efterlevande, som vill vara säkra på att boet inte har dolda skulder och att boets tillgångar inte täcker hela skulden, har då rätt att hos rätten begära att borgenärerna kallas.
Förteckning underskriven under ed visas.
2 § Denna kallelse anslås på rättens dörr och i Allmänna tidningar 3 gånger.
3 § Gäller det skilda makar och upplösta bolag eller myndig person ställd under förmyndare, sökes borgenärerna på samma sätt.
4 § Den borgenär som inte söker sin fordran på utsatt dag förlorar sin rätt.
6 § Visar det sig på inställelsedagen att det finns en förut okänd skuld, som är större än vad tillgångarna gälda kan, äger efterlevande maka eller arvingar att avträda egendomen eller sig urarva göra.
Denna lag kommer efter kungörelse att gälla omedelbart och alla dom det berör skall rätta sig därefter.
Med egen hand underskrivet och med Vårt Sigill bekräftat.
Stockholms slott den 13 juli 1818.
CARL JOHAN
Kungörelse angående de grevliga, friherrliga och adliga ätternas åliggande, att komplettera sina i Riddarhusarkivet förvarade genealogier.
Stockholm den 14 juli 1818.
Kungörelse av den 10 augusti 1813 förordnar att den ätt som inte sänt in sina genalogier på 2 år mister rätten att ha säte och stämma på riddarhuset vid nästa riksdag.
Adelns erfarenhet är att åtskilliga ätter inte fullgjort denna skyldighet.
Då mer än 2 år tilländalupit sedan kungörelsen 1813 trädde i kraft har Vi funnit för gott, att till hela dess kraft uppliva den.
Detta åliggande gäller inte bara huvudman för en ätt, utan för var och en som är ansvarig av de grenar, som nedgår i rät linje.
Därav följer att den adelsman som för annan adlig ätt anmäler säte och stämma vid riksdagen utan att stamtavlan är korrekt mister sin riksdagsplats.
Stockholms slott den 14 juli 1818.
CARL JOHAN
Kungörelse angående beviljad tillåtelse för utländska fartyg att mot erläggande av helfri tull få till och med detta års slut utföra bjälkar och bräder.
Stockholm den 15 juli 1818.
Särskilda skäl och omständigheter har lett till, att Vi tillåter främmande fartyg tullfritt får utföra bjälkar och bräder under detta år.
Stockholm den 15 juli 1818.
CARL JOHAN
Kungörelse angående förklaring av Kongl Förordningarna den 6 september och 20 december 1815, rörande husbehovs brännvins bränningen.
Stockholm den 15 juli 1818.
Förklaring till stadgan om brännvinsbränning av den 6 september och 20 december 1815.
1: o Avdraget för kokrummet i pannan, vilket brukar vara 2 á 3 kannor, skall borträknas innan avgiften beräknas.
Det har hänt att man i stället lagt till detta mått och den skattskyldige fått betala för mycket.
2: o Enligt cirkulärbrev från Våra befallningshavare är det tillåtet att anställa en magistratsperson som justerare av redskapens mätning och stämpling i städer, där ingen lantmätare finns i grannskapet.
Stockholm den 15 juli 1818.
CARL JOHAN
Tryckfrihetsförordning.
Örebro den 16 juli 1812, med antagna förändringar.
Ständerna har beslutat att i vissa avseenden förändra den hittills gällande tryckfrihetsförordningen av den 9 mars 1810, vilket blivit gillat, antaget och bekräftat av Oss.
Svea rikets ständer har nu vid Örebro urtima riksdag den 6 juni 1809 antaget den tryckfrihet, som blivit av svenska folket tillerkänd och som står i grundlagen § 86: Att med tryckfrihet bör förstås, att varje svensk man har rättighet, att utan några av den offentliga makten i förväg lagda av tryckfrihets lagen ej föreskrivna, hinder, utgiva skrifter; att sedermera inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll och att icke i annat fall därför straffas än om detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
Vi har velat förklara att det står var och en fritt utrycka sina tankar, om inte tryckfriheten missbrukas så att statens invärtes lugn och säkerhet hotas, att Högsta Väsendet, överheten och den enskilde medborgaren inte stör sedernas helgd, skadar riket eller främmande länder eller nu levande eller avlidna personer.
§ 1 1: o Alla tidigare lagar i avseende på tryckfrihet och bokhandel är upphävda.
Med skrift skall förstås allt som genom tryck läggs för allmänhetens ögon.
Med periodisk skrift förstås en sådan som ges ut i nummerföljd eller på bestämda tider.
2: o Någon föregående granskning av skrifter får inte göras, med undantag av läroverkens tidigare rättighet att överse och gilla de skrifter som skall finnas i deras lärosalar.
3: o Inga nya privilegier för att utge skrifter får ges.
Alla har utgivningsrätt.
Finns gamla privilegier gäller de, dock inte längre än 20 år.
De privilegier som finns på obestämd tid gäller endast för dens livstid som erhållit privilegierna.
4: o Utgivare av dagblad eller periodiska skrifter skall anmäla sig jämte titel och utgivningsort till Hovkanslern.
Han lämnar tillstånd, om utgivaren inte är dömd för nesligt brott eller förklarad ovärdig att föra andras talan.
5: o Det är fritt att anlägga tryckerier utan någon skråordning i stad eller inom högst ½ mil därifrån.
Då boktryckeri anläggs utom stad gäller för alla anställda stadens rätt.
Den som anlägger ett tryckeri är skyldig att inom 30 dagar innan någon bok utgives, skriftligen tillkännagiva detta hos stadens magistrat och befallningshavaren i det län där boktryckeriet anläggs.
Försummar han detta blir böterna 100 riksdaler och förbrytelsen tillkännages i tidningarna.
Utges någon brottslig skrift från ett sådant oanmält tryckeri straffas både författaren och utgivaren, som förverkat sin rätt att driva boktryckeri.
6: o Författare är inte skyldig att sätta ut sitt namn på tryckt skrift.
Vill han vara okänd lämnar han en förseglad sedel med sitt namn till boktryckaren.
Sedeln skall vara påskriven av 2 i orten väl kända svenska medborgare.
Röjer boktryckaren författarens namn, bötar han 200 riksdaler och hans brott kungörs i tidningarna.
8: o Boktryckaren är skyldig att vid rättegångens början ingiva författarens förseglade namnsedel.
Domaren skall så fort han läst namnsedeln inkalla den rätta parten.
9: o Varje skrift är författarens egendom.
Den som trycker en skrift utan författarens tillstånd mister upplagan eller bötar för dess fulla värde.
Detsamma gäller översatta arbeten, dock kan ingen hindra att en annan översätter samma skrift.
Dagblad har rätt att trycka insända anonyma skrifter eller skrifter med diktat namn om författarens namnsedel är inlämnad.
10: o På varje skrift skall finnas boktryckarens namn, tryckningsort och årtal utsatta.
Försummas det blir böterna 300 riksdaler för första gången, 600 riksdaler för andra gången och tredje gången blir boktryckaren av med sitt tryckeri.
Är uppgifterna falska straffas efter Missgärningsbalken.
Undantag gäller för notifikationer, sorgbrev, formulär och betingningssedlar.
11: o Av allt som trycks skall boktryckaren undanta så många exemplar att hovkanslern kan lämna ett till varje Universitet, Kongl Biblioteket, Riksarkivet och Vetenskapsakademierna.
Verk med dyrbara planscher behöver bara lämnas till Kongl Biblioteket.
12: o Det är fritt för var och en att försälja böcker och öppna bokhandel efter anmälan till Hovkanslern.
§ 2 1: o Enligt detta stadgande har varje författare frihet att kungöra sina tankar för mänsklig kunskap i tryck.
2: o Skrivarten är författarens eget val.
3: o Det är varje författares och utgivares rätt att allmänt utge skrifter, dock med helgd för andras äganderätt.
4: o Det är var och en tillåtet att utge rättegångar och andra allmänna ärenden rörande handlingar, protokoll och beslut som genom lösen utlämnas åt vem som så önskar, antingen han har med saken att göra eller inte.
Tjänsteman får inte förhindra eller fördröja sådant utlämnande och det är tillåtet att från arkiv avskriva alla slags handlingar.
Följande undantag finns: Protokoll hållet hos kungen i ministeriella ärenden, statsrådsprotokoll, hemliga utskottets protokoll, banko- och riksgäldsverken rörande hemliga ärenden.
Den som har sådana handlingar om hand och lämnar ut dem straffas efter allmän lag och särskilda stadgar.
Gör någon annan det bötar han 100 riksdaler eller mer.
Ministeriella handlingar och diplomaters personliga anteckningar yngre än 50 år får inte tryckas utan regeringens tillstånd.
Inte heller enskilda brev, om de inte behövs för rättegångsmål.
Vid vilket rättegångsärende som helst har den ena parten rätt att innan dom fallit efter eget val genom tryck kungöra inlagor, besvär och anklagelser.
Han är skyldig att meddela den andra partens förklaringar och domstolens utlåtande, så att en fullständig upplysning om hela saken råder.
Protokoll och handlingar i förlikta brottmål får inte tryckas utan båda parternas tillstånd, eller om de är döda först 50 år efter deras död.
Inga utdrag ur kyrkoböcker eller andra själavårdande handlingar, som rör enskilda personers liv och seder, får ges ut om de kan skada personen.
Sådant som rör styggelser eller sårar blygsamheten, innehåller hädelser mot Gud och Överheten får inte tryckas.
Det blir för vidlyftigt att omtala alla ämnen, mål och ärenden, utan det står var och en fritt att inom denna lag göra allt som inte finns uttryckligen förbud för.
Det anses straffbart om skrivsättet är smädligt eller skändligt.
§ 3 Vid prövning av en skrift skall i tvetydiga fall hellre frias än fällas.
Mera fästa uppmärksamheten på innehållet än på framställningssättet.
Missbruk mot tryckfriheten anses alltid: 1: o Hädelse mot Gud, straffas enligt missgärningsbalken och skriften konfiskeras.
2: o Förnekelse av Gud och livet efter detta enligt den evangeliska läran.
3: o Gäckeri med gudstjänsten, Guds ord och sakramenten.
4: o Allt lastligt yttrande om konungens person eller gärningar, drottningen och tronföljaren.
5: o Smädliga uttryck mot kungahuset.
6: o Smädliga uttryck om Rikets Ständer.
7: o Uppmaning till myteri eller upplopp.
8: o Smädliga uttryck om Rikets tjänste- och ämbetsmän i deras ämbete.
9: o Smädliga eller till osämja med främmande makter syftande omdömen.
10: o Allt kungörande av vad som rör statens underhandlingar med främmande makt utan regeringens tillstånd 11: o Angrepp på enskild man, som går hans ära och namn för när.
12: o Lögnaktiga framställningar för att vilseleda allmänheten.
13: o Sedernas vanhelgd vare sig genom läror till någon last eller skändliga framställningar om lastens utövning, som syftar till att främja ett fördärvligt levnadssätt.
Stränga böter i pengar eller motsvarande kroppsstraff och konfiskering,
§ 4 Bevakning över skrifters lovliga allmängörande.
1: o Hovkanslern har högsta ansvaret.
2: o Därför skall så snart en skrift börjar spridas, ett exemplar lämnas till hovkanslern eller hans ombud.
3: o Anser hovkanslern eller hans ombud, att skriften strider mot vad som är tillåtet, får han belägga upplagan med kvarstad.
4: o Till ordningsmål räknas om tryckeri anläggs utan tillstånd, eller boktryckare försummar att sätta ut sitt namn, tryckningsort och årtal, eller om han inte lämnar ett exemplar av skriften till hovkanslern eller hans ombud i tid.
5: o Så snart förbrytelse mot denna lag upptäcks, skall hovkanslern anmäla hos justitiekanslern, som låter väcka åtal i domstol.
7: o Utgivare av dagblad är ensamma underkastade författaransvar och bötar dubbelt vid förbrytelse.
8: o Anser hovkanslern att det dagblad är vådligt för allmän säkerhet eller förnärmar enskild person, skall han genast inställa utgivningen.
Efter anmälan och förhör till Kongl Maj: t och Justitiekanslern, beslutas om utgivaren i framtiden får bedriva tidningsutgivning.
9: o Kvarstad gäller endast för den del av tidskriften, där själva förbrytelsen står.
10: o Den som sprider skrifter belagda med kvarstad, straffas lika som författaren.
11: o Samma stadgar gäller för skrifter på svenska språket, som kommer hit utifrån.
12: o Skulle hovkanslern upptäcka något som strider mot stadgan, när det gäller skrifter på främmande språk, belägger han skriften med kvarstad och avvaktar Kongl Maj: ts beslut.
Alla bokhandlare skall lämna förteckning på skrifter på främmande språk som inkommer i landet.
§ 5 1: o Lagligheten av åtalade skrifter skall prövas av en jury på 9 personer vid den domstol dit åtalet lagts.
Förhör med alla parter bör fullborda rannsakningen.
2: o Därefter väljer parterna 4 väl kända ojäviga personer var och domstolen fem.
Sedan utesluts en person av vardera parterna och en av domstolens personer utan anförda skäl.
3: o De övriga sammankallas och avlägger en ed, att de efter bästa förstånd och samvete skall utlåta sig och med obrottslig tystnad bevara vad som i överläggningarna yttras.
4: o Domaren framställer denna fråga: är skriften brottslig?
Tvåtredjedels jaröster behövs för fällande dom.
10: o Är en skrift anklagad för brottslig beskaffenhet av sådan grad, att urbota bestraffning fordras och författaren av sådant stånd att han endast kan dömas i hovrätten, förvisas ärendet dit.
11: o Är enskild person angripen i en skrift utom sitt ämbete skall han begära sin rätt enligt allmän lag.
12: o Är någon skrift utkommen här eller från utlandet, med innehåll som kan föranleda missnöje hos andra makter är det Kongl Maj: t som beslutar om indragning.
Då prövning skett i tryckfrihetskommittén och de inte anser att skriften bör beslagtas, bör boktryckaren få någon ersättning för sina extra kostnader.
14: o Skulle tryckfrihetskommittén bli ställd till ansvar avgörs det i Svea Hovrätt.
Domen skall genast efter avkunnandet tryckas med alla hithörande handlingar och ges ut till allmänheten på statens bekostnad.
15: o Alla mål som berörs av denna lag skall skyndsamt avgöras.
Är någon anklagad för flera brott, skall dessa behandlas enskilt.
Är den skyldige inte redan dömd till dödsstraff eller livstids fängelse skall han undergå sin bestraffning.
Böter skall inte förvandlas till annat straff än fängelse på fästning, så att 16 riksdaler motsvarar 1 månads fängelse.
16: o Böter (som är mycket höga) tvåskiftas mellan åklagaren och närmaste inrättning för de fattiga.
Örebro den 16 juli 1812.
Underskrivet av talmännen.
Kungörelse angående Göta kanalbolags, Malmö och Göteborgs diskontverks utredning genom statens försorg.
Stockholm den 18 juli 1818.
Sedan Rikets Ständer inhämtat Göta kanalbolags och Malmö och Göteborgs diskonto verks oförmåga att själva fullgöra sina åtagande, har Vi beslutat, att utan att höra aktieägarna, företaga en utredning genom statens försorg.
Staten har ingen skyldighet i detta hänseende, men har ändå ansett sig böra biträda, såsom ända utvägen att avhjälpa den penningförlägenhet, som annars skulle drabba både gäldenärer och borgenärer.
Ständerna har förbehållit sig att göra en oberoende utredning utan fordringsägarnas gottfinnande eller lagliga anspråk, som motprestation mot att staten gör denna uppoffring.
De har i ämnet fattat följande beslut: 1: o Staten övertar utredningen av Göta kanalbolags och Malmö diskonter.
Dessa diskont oktrojer kommer att utan särskild ersättning förfalla.
2: o Lånen skall vara reglerade efter 5 år.
3: o Alla av direktionerna ordentligt bokförda assignationer, som är i omlopp hos allmänheten, skall vid uppvisandet inlösas till fulla beloppet med bankosedlar.
4: o Göta Kanalbolags och Malmö diskonters övriga kapitalskulder skall betalas med ränta, så att en femtedel betalas kontant och resten i riksgälds obligationer med en fjärdedel årligen.
7: o Om något överskott mot förmodan skulle finnas, när skulderna är betalda skall de i första hand tillhandahållas av borgenärerna och därefter av aktieägarna.
8: o Staten övertar även utredningen av Göteborgs diskont och ombesörjes av riksgäldskontoret.
Utredningen skall vara verkställd inom 5 år.
Utelöpande assignationer skall inlösas mot bankosedlar till fulla beloppet.
13: o Riksbankens kapitalfordran på 200.000 riksdaler skall betalas på samma sätt som de andra skulderna med en ränta på 3 %.
15: o Innan skulderna är betalda erhåller inte aktieägarna någon utdelning.
16: o Utredning av de tre diskonterna skall utföras som nu stadgats och betalas av Riksens Ständers Bank, som för ordentlig och särskild likvidation mellan banken och riksgäldskontoret varje år.
17: o Detta är kungens och ständernas gemensamma beslut och förklaras som gällande författning.
18: o Till låntagarnas bekvämlighet bör inrättas likvidationskontor i Malmö och Göteborg.
Stockholm den 18 juli 1818 CARL JOHAN.
Beslut gjort, samtyckt och föravskedat på allmänna urtima riksdagen i Stockholm, som slutades den 21 juli 1818.
Genom öppet brev och påbud av den 1 oktober 1817 sammankallade Vår dåvarande konung Carl XIII, på grund av den bekymmersamma ställning rikets diskontoverk befanns sig i, till urtima riksdag.
Vi har infunnit Oss den 20 november i Stockholm för att överlägga om de viktiga ämnen som meddelat oss dels genom propositioner, dels väckta inom Riksstånden och stannat för följande beslut.
§ 1 Sedan Vi åkallat den Högstes beskydd och välsignelse över Vårt företag, har Vi den 27 november mottagit konungens berättelse om vad som sig i riket tilldragit, sedan sista riksdagen.
Konungens proposition angående statsverkets tillstånd och behov har den 5 december överlämnats till statsutskott.
Vårt första åliggande har varit att bedyra konungen Vår underdåniga vördnad och erkänsla, såväl för Hans landsfaderliga omvårdnad i allmänhet för riket och särskilt för de betydande spannmåls undsättningar han givit åtskilliga behövande landskap.
Dessa har blivit räddade från den hotande faran av hungersnöd.
Sedan frambär Vi Vår underdåniga tacksamhet till kronprinsen, Vår nuvarande konung, för hans ädla uppoffringar och outtröttliga bemödanden till att understödja och främja konungens välvilliga avsikter.
Vi ådagalägger Vår glädje och lycka över dåvarande arvprinsen, nuvarande kronprinsen, som under tiden blivit myndig och kallas till ett nytt stöd för den svenska tronen.
Vi tacka också för konungens omtanke, att vid de bekymmersamma omständigheterna i Vår inre penningställning sammankalla Rikets Ständer och för att lindra bördorna ge anstånd med att driva in kronoutskylder.
§ 2 För att ge ytterligare utveckling åt Riksens Ständers vid 1812 års riksdag fattade beslut, har Vi enhälligt och för framtiden stadgat och bestämt att kronprinsen Joseph Frans Oscar vid alla de tillfällen då konungen genom sjukdom hindras att befatta sig med regeringsärendena inträder i utövningen av regeringsmakten och i kungens namn för rikets styrelse.
Detta beslut har även konungen bifallit och stadfäst.
§ 3 Den glädje varmed Vi samlades kring Vår milde och älskade konungs Carls XIII: s tron, under varma böner om förlängandet av Hans dyra dagar, förbyttes i den djupaste sorg, då Han efter en kort tids sjukdom den 5 februari klockan 10.14 om aftonen kallades till en bättre värld och inför den Högste nedlade sin dubbla krona.
Vi prisar dock Försynen, som unnade Oss tillfredsställelsen att övervara den avlidnes sista stunder.
Vi vet, att minnet av de många och stora välgärningar, Han under olika tider bevisat sitt land och folk, skall i detta folks trogna hjärtan evigt förvaras.
Det är Oss också stor tröst att Vår nu regerande konung Carl Johan genom nationens fria enhälliga val kallats till Carl XIII: s efterträdare på den svenska tronen.
Han uppsteg på tronen och avgav sin konungaförsäkran den 7 februari i rikssalen.
Han mottog där Vår tro och huldhets ed.
Vi hyser den uppriktigaste och varmaste kärlek och tillgivenhet för honom.
Och skall med vördnad och tacksamhet värdera, att änkedrottningen i sin tryckande sorg, äger i honom ett säkert stöd.
Den huldhet Hans Kongl Maj: t redan innan sitt tillträde till regeringen omfattat för riket, försäkrar Oss att Svea Folk under Hans spira får leva lyckliga dagar.
§ 4 Statsutskottet kommer att för konungens hovhållning utbetala 320.000 riksdaler årligen och 100.000 till kronprinsen.
I änkedrottningens giftemålskontrakt av år 1774 erhåller hon 60.000 riksdaler årligen.
Dessutom har Vadstena slott och Starby Kungsladugård tilldelats änkedrottningen.
Då Vi vet att slottet är bristfälligt och behöver inredas och förses med möbler och husgeråd samt arrendekontraktet för ladugården något måtte rubbas och förändras, är Vi betänkta att hitta någon utväg att ge henne en skälig ersättning.
Till följd av en skrivelse till Ständerna 1809 äger änkedrottningen i sin livstid rätt att bebo Rosersbergs kungsgård och i kraft av salig konungens testamente nyttja de möbler och inventarier som där finns, hoppas Vi att Hon med sitt ädla tänkesätt finner sig i den rätten och därmed ger staten lättnaden att slippa iståndsätta Vadstena slott.
Förutom de 60.000 riksdalerna och arrendet för Starby kungsladugård på 200 tunnor spannmål, hälften råg och hälften korn, jämte betalning för mantalsdagsverken, får hon som kompensation ytterligare en summa av 1.000 riksdaler årligen.
§ 5 För Vår nu regerande drottning har Vi, vilket Gud fördröjer, om hon blir försatt i änkestånd fastställt en årlig underhållssumma på 60.000 riksdaler samt utsett Ulriksdals lustslott till hennes änkesäte att under hennes livstid begagnas och disponeras.
§ 6 Med odelat bifall har vi beslutat uppföra den av konungen och kronprinsen önskade minnesvård över Den älskade och djupt saknade kronprins Carl August.
En tjänlig inskription skall inristas, som värdigt tolkar nationens gjorda förlust och utmärker dess vördnad, tacksamhet och tillgivenhet.
Minnesvården skall resas på Kvidinge Hed i Skåne där Hans Kongl Höghet slutade sina dagar den 28 maj 1810.
Vi har anslagit en summa av 10.000 riksdaler.
§ 7 Statskontorets behov uppgår till 5.474.847 riksdaler 22 skilling 1 runstycke.
Vid sammanräkning av inkomsterna från ordinarie ökning av post, tull, stämplade papper och husbehovsbränningen samt bevillning för att fylla statsbristen blir summan 5.
474.
847 riksdaler, 22 skilling och 1 runstycke.
Vid reglering av statens utgifter har vissa huvudtitlar undergått förändringar, ökade anslag till Kongl slottets polis, lys- och renhållning, till ved och kol, nya löner för en division i Göta Hovrätt, för en lagman i Skåne samt flera civila tjänstemän, ved och ljus för Kungl Kollegierna, löneförhöjning för militärstaterna, inkvarteringspengar för flottan, livmundering för infanteriet, till gymnasiet och skolverken, till fria konsternas akademi, till tjänstemäns och vederlikars änkor och omyndiga barn, till ljus i kronans hus i huvudstaden, till fångars skjuts och underhåll, till mantalsskrivningsprovisioner, till spinnhusen i landsorten, till allmänna byggnader och reparationer i huvudstaden, till nya arbets- och förbättringsinrättningar, till pension åt kronprinsens f d lärare bergsrådet Hermelin tillsammans 5.474.847: 22: 1.
Följer 94 poster: bl a tryckkostnader, kostnader för upplåtande av Kungsholms kronobränneribyggnader till kurhus för Stockholms stad och län, flera enskilda personers arvoden, understöd för kyrko- och prästgårdsbyggnad i Torneå, enskilda personers pensioner, medel till fullbordande av hamnen i Malmö, Carl XIII: s begravning, kostnad för Carl Johans kröning, medel till att iståndsätta Riddarholmskyrkan, engelsmannen Thomsons försök med ett nytt järnberedningssätt, åtskilliga omständigheter rörande salpetertillverkningen, reglering av postverkets avlöningsstat, kostnaden för deputerade som bevistade kröningen i Norge, kontrollstämpling av guld, silver och tenn, inrättande av arbets- och förbättringshus i Borgholm och Vadstena, om särskilda anstalter för att hjälpa huvudstadens obemedlade folkklasser att kunna köpa grovt bröd.
§ 8 Utom statsbristen på 1.626.452 riksdaler behöver riksgäldskontoret till ersättning åt kungen för använda medel att gottgöra den utländska skulden med avbetalning och ränta summa 450.000 riksdaler.
Till statsverkets skuld till banken för förskott till krigskostnader för år 1811 behövs till avbetalning och ränta 750.000 riksdaler.
För att undvika att bevillningen höjs, har beslutats att banken till nästa riksdag skall uppskjuta sin fordran av 250.000 riksdaler.
Hela bevillningsbehovet är 2.576.452 riksdaler 11 skilling 6 runstycken.
För att fylla detta behov har Vi åtagit Oss en bevillning av 2.580.000 riksdaler, vilket är 40.000 riksdaler mindre än 1815 års bevillning.
§ 9 Vi har överlämnat förslag till Kongl Maj: t om hur sjötulltaxan skall förändras för att uppmuntra den inhemska näringsfliten.
Posttaxan för inrikes brevväxling har Vi höjt med 25 %, vilket ger statsverket ökning på 40.000 riksdaler.
Vi har överlämnat åt Kongl Maj: ts omsorg att företaga gemensamma anstalter för postverksamhet med andra länder.
Stämplade pappersavgiften har Vi i huvudsak bibehållit, men gjort tydligare genom ny författning.
För husbehovsbränningen har Vi också bibehållit samma grunder som blev stadgade 1815.
Vid allmänna bevillningens fördelning har Vi huvudsakligen följt förut gällande grunder, men för att fylla bristen tillagt en artikel om bevillning på överflödsvaror.
Då de åtgärder, som Ständerna vid förra riksdagen önskade, att frivilliga sammanskott inom länen för veneriska smittans hämmande, lasaretts anläggande och kuranstalternas utvidgande, visat sig inte uppfyllt målet, har Vi för att sätta en gräns för den vådliga smittans utbredande, anmält, att istället för frivillighet, en avgift på 3 skillingar av varje mantalsskriven person må erläggas.
§ 10 Prästeståndet har fullföljt sin förbindelse från 1810 att erlägga 3 % årligen till Vadstena krigsmanshuskassa eller amiralitets krigsmanshuskassa av bevillningen för eklesiastike ämbets- och tjänstemäns löner.
§ 11 1.500.000 riksdaler har i Riksgäldskontoret avsatts för oförutsedda händelser, att utbetalas till konungen.
1 / 3 vid utomordentliga tillfällen och behov och resten vid utomordentliga försvarsanstalter.
2.000.000 riksdaler finns i Vår bank att lyfta i de fall som åberopas i särskild paragraf.
§ 12 Den förnämligaste orsaken till den överklagade penningförlägenheten är det vacklande begreppet om sedlarnas värde, vilket vanligen mäts efter växelkursens förhållande.
Men Vi har också funnit att Bankens befattning som växelbank måste tills vidare vara inställd.
Vi har beslutat att någon utväxling av silver från banken tills vidare inte må äga rum.
Att det representativa myntkapitalet som bestämts av denna regering skall vara oförändrat till nästa riksdag.
Att omedelbara bidrag för jordbruk, handel och näringar skall utvidga området för sedelmyntets verksamhet.
Flera lånefonder beskrivs t ex fastighetsfond, odlingsfond, metallånefond, manufakturlånefond, magasinsdirektionens kreditiv, kanalbyggnader, strömrensningar, biträde till kyrko- gymnasie- och skolbyggnader i flera städer.
Kopparskiljemynt skall präglas så, att av 1 skeppund koppar blir 166 riksdaler 32 skillingar.
§ 13 Göta kanalbolag och Malmö och Göteborgs diskontoverk har kommit i den belägenheten att deras skulder vida överstiger tillgångarna.
De senare har blivit oförmögna att uppfylla sina åtaganden.
Staten har ingen förbindelse att ersätta diskontborgenärernas förluster eller skyldighet att ta befattning med utredningen, dock Har Vi likväl trott att staten inte bör undandra sitt biträde, att som enda utväg avhjälpa den förorsakade penningförlägenheten och förekomma att enskilda personer drabbas.
Vi tror att flera av borgenärerna tillhör den mindre bemedlade och fattiga klassen.
Även om det varit Oss motbjudande att lagen som skyddar person- och egendomssäkerheten, för något visst tillfälle förändras, har Vi ändå ansett första villkoret för att staten skall ta befattning med diskonternas utredande vara, att det likvidationssätt som av Oss antas och gillas skall förklaras som gällande lag.
Staten, som tar ansvar för skulderna, blir den enda fordringsägaren.
Vi har alltså beslutat att staten övertar och genom riksgäldskontoret ombesörjer utredningen av Göta kanal bolags och Malmö diskonter.
Att utredningen av Göteborgs diskont även övertas av staten.
Att dessa tre diskonters utestående lån infordras inom 5 år.
Alla bland allmänheten utelöpande assignationer skall vid uppvisandet till fulla beloppet inlösas med bankosedlar.
Övriga kapitalskulder skall gottgöras till fulla beloppet med 1 / 5 kontant och resten i riksgäldskontorets obligationer på 4 år.
§ 14 För Södertälje kanal och slussverks inrättning har Vi till Kongl Maj: t överlämnat förslag att statsverket beviljar fortsatt stöd till nästa riksdag, så att aktieägarna får 5 % ränta.
Från Vår bank utlånas 50.000 riksdaler mot 3 % ränta att återbetalas 1823.
Samma lånesumma beviljas Hjälmare kanalbygge under 4 år, med säkerhet i själva kanal och slussverket.
Villkoret är 3 % ränta.
Återbetalningen får nästa riksdag bestämma, dock skall aktieägarna först ha sina 6 % i ränta årligen.
Göta kanalverk får 300.000 årligen från 1818 till 1820 eller om ingen riksdag inträffar, då tills nästa riksdag.
Ingen inskränkning i arbetsplanen får äga rum utan Kongl Maj: ts medgivande.
Alltså kommer bolagsdiskonto oktrojen att förfalla utan särskild ersättning och kassans skuld på 1.083.877 riksdaler att avskrivas, mot att staten inte har någon skyldighet att ersätta aktieägarnas ränta efter byggnadsåren.
§ 15 Vårt statsutskott har överlämnat ett förslag, som Vi i alla delar gillat om magasins inrättningens organisation.
Det innehåller allmänna grunder och Vi anser att en fullständig reglementarisk författning bör upprättas.
Vi beviljade år 1815 1.000.000 riksdaler för allmänna magasinsinrättningen och under vissa villkor ännu 1.000.000 riksdaler mot 3 % ränta.
Den sista miljonen skall inte användas utan att särskilda behov föreligger och anmälan göras hos Kongl Maj: t.
Om revisorerna vid granskning upptäcker att bankens kreditiv är överskridna må bankfullmäktige inställa betalningarna eller påbjuda indrivning på vanligt sätt.
Dock får endast hälften av kreditivet indragas och ingen våda därav hända.
I anledning av Kongl Maj: ts proposition om särskilda utvägar för att upphandla spannmål, så att spannmålsbrist undviks, har Vi beslutat följande: 1: o De till inköp av myntbara metaller anslagna 1.000.000 riksdaler årligen skall för detta och nästa år användas till inköp av spannmål helst inom landet och spridas till behövande orter.
Så snart som möjligt skall det vara betalt och miljonen återgå till dess egentliga bestämmelse.
De kontanta medel som inflyter i bankosedlar till banken från magasinsinrättningen skall användas för uppköp av silver.
2: o Likvider om köpt spannmål av magasinens förråd skall betalas med myntat eller omyntat silver till ett värde som fullt motsvarar vad som gäller för bankosedlar.
Varje kvartal skall magasinsinrättningen kungöra värdet.
3: o Kongl Maj: t äger rätt att uppta lån i silver till ett belopp av 2.000.000 riksdaler mot 6 % ränta inom eller utom landet.
Efter 5-10 år skall kapitalet avbetalas med 1 / 5 varje år.
§ 16 Om fabrikernas understöd har Vi till Kongl Maj: t avlåtit följande skrivelse.
Till de s k stående lån, som skall understödja nya anläggningar av här i riket förut okända uppfinningar och inrättningar i fabriks- och slöjdväg har beviljats 200.000 riksdaler.
De skall kallas förlagslån.
Lån till enskilda personer skall inte längre beviljas utöver den allmänna fördelningen.
Ett särskilt anslag på 100.000 riksdaler har beviljats glastillverkare.
§ 17 Vi har liksom förra Ständerna ansett att en fullständig omskapning av tullverkets styrelse och förvaltning är angeläget.
Allmänheten har länge efterlyst detta, men det fordrar vidsträckta undersökningar och upplysningar, som Vi inte hunnit med.
Tullverkets tjänstemän bör överflyttas till rikets stat.
Inrikes- eller lanttullarna kommer att upphöra från nästa år.
Vi anhåller att det samma sker i Norge, så att gränsbevakningen på den sidan inte behövs.
§ 18 Angående husbehovsbränningen och därtill hörande ärende önskar vi att Kongl Maj: ts rådiga förordning från den 6 september och 20 december 1815 må gälla.
Förtydligande på två punkter som Vi anmält i skrivelse av den 22 juni i år.
Vår önskan är att inskränkning av brännvinsbränning endast får ske om spannmålsbrist råder så väl hemma som utomlands och risk för hungersnöd finns.
§ 19 Vi har översett riksgäldsverkets ställning och meddelat föreskrifter om dess styrelse.
1: o Sökt anstånd att indriva det Västerbottniska lånet innan årets slut, vilket borde erläggas av innevånarna i Norrbottens län.
2: o Skrivelse om den årliga räntan som är Hans Maj: ts arvingar tillslagen.
3: o Förra kommissarien i riksgäldskontoret C J Landells ansökan.
4: o Kongl Maj: ts skrivelse om de sedan 1815 års riksdag vidtagna åtgärder till likviderandet av Rikets Utländska skuld, för vilka Vi betygat Kongl Maj: t Vår underdåniga tacksamhet och vördnad.
5: o Kongl Maj: ts skrivelse angående det Leipziska lånet varför Vi likaledes betygat Vår vördnad och tacksamhet för uppskov till nästa riksdag, som konungen omtalar.
§ 20 På Kongl Maj: ts framställning om den bekymmersamma ställning Göteborgs stad genom flera omständigheter blivit försatt och befinner sig, där hot om utsökning för stadskassans skuld föreligger, har Vi beviljat staden ett lån på 200.000 riksdaler mot 5 % ränta.
Säkerhet är inteckning i stadens alla fastigheter och lägenheter och att borgerskapet och stadens äldste åtager sig att återbetala kapitalet och räntan på utsatt tid.
Dock inte över 1 / 10 per år.
§ 21 Vi har fattat beslut, att låta banken prägla följande skådepengar: 1: o Till åminnelse av den 4 juli 1817 då hans Kongl Höghet Kronprinsen JOSEPH FRANS OSCAR uppnådde myndiga år.
2: o Till åminnelse av Reformations-Högtiden år 1817.
3: o Till åminnelse av Högstsalig Hans Maj: t Konung CARL XIII såsom den siste manlige ätteläggen av VASARNAS stam och i förening därmed Svenska nationens förhoppningar vid spirans överlämnande åt en av Hans Kongl Maj: t Konung CARL XIV JOHAN grundlagd ny konungaätt.
Skrivelser i anledning av konungens frågor.
1: o Om indragning efter hand av bankosedlar utöver 10 års ålder och 2: o Om nedsättning av överräntan i bankodiskontverket.
Vi har fastställt instruktion för blivande bankoutskottet vid nästa riksdag, att gälla intill dess Rikets Ständer finner skäl till ändring.
§ 22 Vi har med rätt av 77 § regeringsformen begagnat Oss ett tillfälle, att återigen ådagalägga Vårt livliga deltagande för den Furste, på vars lovande utmärkta egenskaper Rikets alla Innevånare bygger ett välgrundat hopp om Rikets fortfarande sällhet och ära.
Vi har beslutat att när Kungsgården Tullgarn med lägenheter och inventarier, blir ledig efter prinsessan Sophia Albertinas död, tillfaller den kronprins Joseph Frans Oscar i hans livstid.
Då frågan uppstått, vad man skall göra med Rosersbergs slott efter änkedrottningens död, har Vi anhållit att den inte bör utarrenderas, utan disponeras så som konungen finner lämpligt till dess Ständerna vid nästa Riksdag får tillfälle att uttala sig.
Vad andra kungsgårdar beträffar har Vi uttalat Oss om dem i särskilda skrivelser, nämligen: 1: o Medel till Drottningholms broars iståndsättande.
2: o Staten för betjäningen på Gripsholms slott och Djurgård.
3: o Stat för Flyinge och Dalby Kungsgårdar och Stuteriinrättning.
4: o Dagsverksskyldigheten vid Flyinge och Dalby Kungsgårdar.
5o Lönings- och utgiftsstat för Ulriksdals Kongl Lustslott och disposition av den under Kungsgården lydande lägenheter.
6: o Hushållningen vid Strömsholms Kungsgård och Stuteriinrättning.
Vi har även överlämnat ett förslag angående försäljning av Kungsgårdar och Officersboställen.
För att utröna om det genom försäljning är att förvänta fördelar eller om det uppvägs av mötande betänkligheter har Vi framfört en önskan att Kongl Maj: t infordrar nödvändiga upplysningar över dessa så viktiga frågor, så att Ständerna vid sin nästa sammankomst kan ta ställning.
§ 23 I Södermanland finns s k jagbackar, vilka fordom tjänat som jaktställen för Kongl Personer, men numer inte nyttjas för detta.
De räknas på annat sätt än andra Kongl Maj: ts och Kronans parker.
De är kringspridda och ganska små, mindre tjänliga till skogsvård och svåra att vårda, då de ligger inom enskildas ägor.
Vi har funnit att dessa jagbackar bör säljas på offentlig auktion till högstbjudande, mot årlig avgift i spannmål eller hö att levereras antingen i natura eller pengar efter årliga markegångspriser.
De upplåts under skattemanna rätt och med samma villkor som besittningsrätt av skattehemman.
För att följa upp Ständernas beslut vid 1809 och 1810 års riksdag angående Kronans parker och skogar har Vi ytterligare beslutat följande.
Att alla Kronans användbara skogar och allmänningar som inte flottan eller Kronan har behov av skall säljas på öppen auktion till högstbjudande under skattemanna rätt.
Att kronans övriga allmänningar och parker bör helt och hållet fridlysas.
Att skogar och allmänningar som ännu inte enligt 1805 års skogsordning blivit avvittrade, skall skyndsamt skiljas från enskildas ägor och förses med rör och rågångar.
Att de inflytande skatteskillingarna skall insättas i Riksgäldskontoret och användas för flottans behov.
Att umbärliga skogs- och jägeri betjäning skall dras in vid inträffade ledigheter.
Att endast de bruksägare som inom 6 år efter kungörelse av den 4 februari 1817 anmält hos vederbörande kollegier skatteköp och erhållit detta på rekognitionsskogar, skall bibehålla rättigheten till skatteköp.
De som inte anmält och fullgjort vad som står i 1811 års kungörelse får under två år ta så mycket skog som åtgår till deras smide.
De får den tiden att fullgöra vad som beror för att erhålla skatteköp, så att skattebreven kan vara utfärdade inom 1820.
§ 24 Det av 1815 års riksdags beslut, att lägga ned Löfås silververk och dra in friheter och förläningar, har inte verkställts.
I stället finns förslag på ytterligare utredning, för att se om innehavaren följt föreskrifterna om verkets drift och underhåll.
Detta kommer endast att dra ut på tiden, med förlust för statsverket.
Därför anbefaller Vi, att nedläggningen av verksamheten skall ske skyndsammast Den undersökning som gjorts vid Ädelfors guldverk har visat flera brister.
Undersökningen är fortfarande ofullständig.
Vi anhåller att en ny laglig undersökning i närvaro av kammaradvokat fiskalen
och en eller flera i bergsvetenskap kunniga män skall utröna om gruvdriften vid Ädelfors skall fortsätta och om nuvarande arrendatorn brustit i fullgörandet av det med honom ingångna kontraktet.
Den klagande allmogen skall tillåtas lägga fram sina bevis.
Skulle arrendatorn brustit i sina åtaganden, skall han genast skiljas från arrendet och Kongl Maj: t ge befallning om verkets nedläggning på grund av olönsamhet.
Allmogen slipper då ge de tjänster, som hitintills utgjort deras kännbara lidande.
Rikets Ständer har tagit del av den vetenskapliga undersökning av Sala silververk och Bergslagets villkor, som Kongl Maj: t anställt för att utröna om en ny reglering behövs för verkets bestånd och statens fördel.
Utlåtande och förslag har lämnats till Bergskollegium för att i framtiden förena ett lönande bergsbruk, delägarnas bestånd och ortens fördel.
Kongl Maj: t täckes föranstalta om de åtgärder som behövs, till kronans fördel, dock utan att förnärma bergslagets rätt och vid nästa riksdag meddela Ständerna vad som blivit verkställt.
§ 25 Vadstena stad och S: t Pers landsförsamlingar har ansökt att Vadstenas s k klosterkyrka må överlåtas till dem.
Vi anser att denna kyrka, som är en märkvärdig fornlämning, hädanefter så väl som hittills vårdas av staten.
För att undvika att staten betungas för mycket, anser Vi det lämpligt att dessa församlingar övertar den och använder den, mot förbindelse att de på egen bekostnad sätter henne i fullständigt skick och underhåller henne.
Församlingarna har äskat en summa för kyrkans koppartak hos statsverket.
Det är Vår önskan att ordentligt kontrakt upprättas innan prövning i frågan blir aktuell.
Vi har hos Kongl Maj: t anhållit att i händelse de i Vadstena befintliga gamla klosterbyggnaderna, som blivit iståndsatta till Arbets- och Förbättringshus inte skulle användas eller i framtiden behövas, skulle några av byggnaderna upplåtas till hospitalsinrättningen för att ge den bättre utrymme.
Kongl Maj: t bestämmer om villkoren.
§ 26 Den 27 oktober 1652 upplät Drottning Christina gods i Halland till kammar- och ekonomirådet Daniel Schlegel mot 3 % ränta på köpeskillingen, som var 100.000 riksdaler.
Han hade också en fordran på svenska kronan.
Vi har i skrivelse hos Kongl Maj: t anhållit, att om de Schlegelska godsens inlösen till kronan skulle anses fördelaktig, Kongl Maj: t täckes föranstalta om villkoren och bankofullmäktige få nödvändiga föreskrifter om nedsättning och utbetalning av löseskillingen.
§ 27 Vi instämmer i konungens avsikt att på grund av de politiska förändringarna i Västindiska handelsställningen avträda den svenska kolonin S: t Barthelemy till främmande makt.
Kapitalet bör sättas i en Sverige tillhörig fond, att användas till större eller mindre ändamål, som Kongl Maj: t finner stämmer med rikets fördel och gagn.
Statsverket skall inte belastas med utgifter för det särskilda departementets och tjänstemäns underhåll, som hör till kolonins styrelse.
§ 28 Enligt § 80 i Regeringsformen har Vi behandlat åtskilliga frågor om roteringarna i flera län.
Angående införandet av båtsmansrotering i Färentuna Härad, Stockholms län, samtycker Vi inte, utan anser att rotefrihet skall gälla med vissa villkor.
Vi har tagit del av de knektkontrakt, som blivit upprättade i avseende på beklädnadssättet för indelta armén.
De är upprättade för varje ort och regemente av infanteriet och stadfästa av framfarne konungar.
De är fortfarande gällande.
Då det åligger staten på det hela och varje medborgarklass att delta i kostnaderna, anser vi det billigt att rotehållarna slipper denna pålaga.
Vi har därför fastställt en ny reglering i beklädnadssättet och på förslag uppfört 95.000 riksdaler årligen för kostnaden.
§ 29 Vi har prövat och överlämnat alla förberedda förslag från 1815 års riksdag som gäller grundlagsförändringar.
Regeringsformen.
41 § Dör konungen innan tronföljaren uppnått myndig ålder föres styrelsen av statsrådet i konungens namn tills Ständerna sammankommit och den förmyndarstyrelse, Ständerna förordnar, tillträtt regeringen.
Statsrådet ställer sig denna regeringsform till ovillkorlig efterlevnad.
81 § Antar inte riksstånden samfällt konungens proposition, är den avslagen och Ständerna lämnar sitt avslag skriftligen till konungen genom sina talmän.
Om uppskov vid en riksdag föreslås, då det gäller grundlagsfrågor, må alla fyra stånden vara överens.
Tryckfrihetsförordningen.
3 § Förbrytelse skall straffas enligt 6.te kap 5 § i Missgärningsbalken och skriften konfiskeras.
5 § 1: o Lagligheten av åtalade tryckta skrifters innehåll skall hädanefter alltid prövas av en jury bestående av 9 personer.
De sammanträder vid domstol, där detta brott åtalas och genom förhör med parterna, åklagarens slutpåstående och den tilltalades förklaring, rannsakningen fullbordas.
4: o Efter en kort men noga bestämd skriftlig sammanfattning av målets beskaffenhet och skick, skall domaren fråga nämnden: - Är skriften brottslig efter det lagens rum, som åklagaren åberopat?
Nämnden bör inte skiljas innan den svarat ja eller nej.
Minst 2 / 3 av rösterna skall vara fällande, annars är den åklagade frikänd.
6: o Förbrytelser mot denna lag upptas i Stockholm vid kämnärsrätten.
7: o Sedan nämndens utlåtande blivit inhämtat avgör domaren saken.
§ 30 Efter tillägg till den mellan Sverige och Norge vid riksdagen i Stockholm den 6 augusti 1815 och av stortinget i Kristiania den 31 juli fastställda riksakt, har föreslagits en lag för tryckfrihetens utövande nationerna inbördes.
Kongl Maj: t har äskat att Vårt beslut meddelas Norges Storting.
Vi har härvid röjt den visa omsorg, att med hänsyn till bruket av yttranderätten i tryckta skrifter bereda grundlags helgd åt rikenas ömsesidiga förhållanden och ytterligare trygga brödrafolkens aktning för varandra.
Frågor som rör föreningen mellan Sverige och Norge kan avgöras vid samma riksdag som de väcks och inte behöva hänskjutas till kommande riksdag.
Vi har för Vår del antagit en sådan lag under förutsättning att Norges Storting godkänner den.
§ 31 Vi har gillat och godkänt att Vi tillsammans med Kongl Maj: t gemensamt kan stifta, ändra eller förklara allmän civil-, kriminal- samt kyrkolag.
1 Kungörelse i förordningen av den 24 mars 1813 angående fylleri och dryckenskap, må konungens befallningshavande liksom i alla övriga politimål, vilka enligt författningarna av dem bör avgöras, höra vittnen hos häradshövdingen i orten.
2 Förklaring om lejd beväringskarl, som tar ytterligare lega till tjänst bland beväringsmanskapet.
Detta brott skall jämställas med stadgar om tjänstehjon, som låter sig städjas av två husbönder.
Han skall återlämna den ersättning han fått av den sist uppburna legan, samt böta så mycket som svarar mot den utsatta legan och övriga förmåner för ett års tid.
Dessa böter delas mellan Maj: t och Kronan, häradet eller staden och målsägaren.
Kan förvandlas till fängelse på vatten och bröd.
3 Den underdomare, som inte i tid insänder handlingarna i ett mål, där häktad person förvisas till annan domstol, skall anses förfallen till enahanda ansvar.
4 Brev till hovrätterna, att straff för fickstöld inte skall tillämpas, om den bestulne varit sovande.
5 Förklaring till det förbud mot tryckta assignationer och ansvar om de utfärdas skall inbegripa graverade assignationer från enskilda till enskilda personer.
Åtal skall inte äga rum mot de enskilda, men alla i omlopp varande assignationer bör inlösas inom åtta månader.
6 Förklaring över försäkrings- och haveristadgan.
När ett skepp av våda gått på grund så att resan måste avbrytas tills skeppet åter är iståndsatt, bör omkostnaderna för skeppets bringande av grundet och förande till skeppsvarvet samt lastens lossande och åter intagande jämte de s k nödhamns omkostnaderna räknas som gemensamt haveri, medan skadans botande som enskilt.
Därför utesluts orden " utan att laddningen tarvar lossas ".
7 Lysning efter förrymd maka skall inte av domare beviljas, utan att prästerskapet och andra som kan ha upplysningar har hörts, så att säkerhet erhållits, att den tilltalade verkligen förlupit sin maka och domaren känner orsaken till hans frånvaro.
§ 32 Förändring eller tolkning av Giftermålsbalken.
Vill man eller kvinna, om hon är änka, göra förord före äktenskapet skall det upprättas med två vittnen innan vigseln.
Förordet får endast gälla giftorätt.
Äktenskapsförord skall ingivas till rätten på den ort där de bor och rätten för in det i protokollet Änkling eller änka får inte ingå nytt äktenskap förrän avvittring lagligen är skedd.
De skall för prästen som förrättar vigseln visa att kvarlåtenskapen är upptecknad och boet delat.
Det ankommer inte på prästen att forska i delningens laglighet eller förhindra vigseln även om tvist uppstått angående delningen, om änklingen eller änkan ställer godkänd borgen för vad som omtvistas.
Förändring av Byggninga-Balken.
Sedan allmänna Brandstods försäkringsverket blivit inrättat är det tillåtet att flytta försäkringen från enskilda föreningar i socknen eller häradet till den Allmänna.
Där ingår inte lösöre.
Men ersättning för säd, foder och boskap som behövs för gårdens bruk.
Denna rättighet och samtidigt skyldigheten att lämna hjälp till andra brandskadade skall bibehållas.
Det är den försäkrades skyldighet att lämna upplysningar vid tinget att han ingått i Allmänna Brandförsäkringsverket.
Skulle han inte uppfylla sina åtaganden där, kan han inte begära ersättning från det tidigare Brandstodsbolaget eller ingå där på nytt utan deltagarnas bifall.
Ändringar i Handels-Balken.
Där skall stå " På dag då marknad börjas varde marknadsfred tidigt på morgonen offentligen lyst.
Stånde var och en fritt att sälja och köpa ifrån det dagen ingått innan lysningen skett ".
Samt " Sker buller, oväsen och slagsmål sedan marknadsfred offentligen lyst är, pliktar den det gör, efter lag och bötar 10 daler för fredsbrott ".
Ändringar i Rättegångs-Balken.
Vissa omständigheter som rör inteckning i fast egendom kommer att upphöra.
Intecknings sökande skall i tid som stadgas i Rättegångs-Balken för stämning, meddela gäldenären om sin ansökan.
Om gäldenären vägrar lämna skuldbrev eller annan handling, skall rätten pröva om den sökandes talan skall förvisas till laga rättegång.
1815 beslöts att Hovrätten skulle ha 5 ledamöter om de dömde mål till liv och ära.
I andra mål räckte det med 4 ledamöter.
Nu bestäms att Kämnärsrätterna i Stockholm och Rådsturätterna i grövre mål utan vådliga följder kan avgöras av 3 ledamöter.
§ 33 Det har länge klagats över de brister som finns i gällande konkursförfattningar.
Därför har Vi begärt av den tillförordnande lagkommittén att utarbeta en ny konkurslag.
§ 34 Tillsammans med Kongl Maj: t har Vi beslutat följande allmänna författningar.
Den som hädanefter beträdes med utgivande av tryckta eller graverade assignationer eller invisningar ställda på enskild person skall gälda deras belopp och böta första gången dubbelt, andra gången ytterligare fördubbling och anses ha förverkat medborgerligt förtroende samt brottet kungörs i allmänna tidningar.
Böterna är angivarens ensak.
Hädanefter får sådana invisningar inte vara på mindre summa än 100 riksdaler och skall inlösas inom 8 månader.
Missbruk leder till ersättning och böter, förverkat förtroende och brottet kungörs i tidningarna.
§ 35 Belöning för dem som upptäcker efterapningar eller förfalskningar av Riksgäldskontorets sedlar gäller följande.
1: oVem det vara må, som på bar gärning griper eller anger någon som efterapat bankens sedlar får en belöning på 1.000 riksdaler.
Den som upptäcker förfalskning erhåller 500 riksdaler i belöning.
2: o Om den tilltalade endast kan övertygas till en del och domaren skjuter saken på framtiden, utbetalas halva beloppet.
3: o Även om angivaren inte kan framlägga sådana bevis att saken kan avgöras men omständigheter om brottets begående framstår och angivaren lagt ner stor möda på avslöjandet bör han erhålla lämplig belöning.
4: o Den som upptäcker någon som sprider förfalskade sedlar skall erhålla belöning mellan 50 till 100 riksdaler.
5: 0 Banken skall utbetala belöningarna.
§ 36 Föreskrifter bör finnas hur medborgare i De Förenade Kungarikena Sverige och Norge, som begår brott i det andra landet skall bestraffas, då förbrytaren återvänder till sitt fädernesland.
Han bör inte finna en fristad där utan lagligen straffas.
§ 37 Skrivelser i åtskilliga ämnen, där Vi framställer Våra önskningar och förslag.
Magistratspersoners förordnande till uppmätning och stämpling av brännvinsredskap.
Angående besiktning av nylejt manskap och läkares arvode därför.
Om antalet nämndemän vid Militie-Boställs syner.
Kansliavgiften vid ansöknings- och besvärsskrifter.
Om betalning för inkvarterings avgiften för underhåll till tågande trupper.
Om skyldigheten att framföra brev och order inom regementena.
Om upphävande av förbudet mot bruk och nyttjande av överflödigt silver.
Om postkontors inrättande i alla län.
Om ändring i kronobrevbärningen.
Om upplivande av förbudet mot vissa marknaders början dagen före eller efter någon sön-och helgdag.
Om prishöjning på tull på papper från utrikes ort.
Om Dykeri- och Bärgnings Kompaniets befattning med skepp som i lotsmans farvatten sätts på grund av lotsen.
Om skådespels inställande vid större högtider.
Om de i riket brukliga viktsorters återförande till enhet.
Angående stället till val av kronoskjuts skyldigas deputerade.
Om förändrad tid för brandsyn.
Om förmedlade hemmans del i brandstod.
Om upphävande av förbudet att använda tröskslagor av ek.
Om förpassningar av garnisons soldater som lidit vanhedrande straff.
Om upphörande av kammarkollegie befattning med markegångstaxornas granskning.
Om fri tackjärnshandel.
Om förbättrad reglering av posten i riket och undanröjande av vissa olägenheter vid post förningen mellan Norge och Danmark.
Om gärdsgårds delningar.
Angående seglationsfrihet för innevånarna i Blekinge och Skåne.
Angående husbehovs mjölkvarnars befrielse från skatteläggning.
Angående vägning av räntehalm.
Angående föreskrifter och överenskommelser om prästrättigheter.
Förklaring över förbudet mot protokolls lösen i förlikta mål.
Om livräddningsbåtar.
Om obehindrad rättighet att anlägga linbråkar och linskäktor.
Om leveransstället för kronans till Hovstallet anslagna räntehö och halm från Västmanland.
Om arbets- och fångförteckningars insändande till Justitieombudsmannen.
Om ändring i tredje artikeln i stadgan om Jakt och Djurfång.
Om avskaffande av guld och silver på civila uniformer.
Om bestämd tid för utarbetande av den nya fattigvårds förordningen.
Om åtgärder för att påskynda tryckning av riksståndens protokoll vid kommande riksdagar.
Om Göta Kanal Bolags skyldighet att underhålla de vägstycken i Skaraborgs och Östergötlands län som tillhört sådana hemman som blivit indragna genom kanalbygget.
Om lumpsamlares kringresande i landet.
Om judarna.
Om förändring i skjutsväsendet.
Angående legostadgans årliga kungörande och kringspridande.
Tryckning av några protokoll över kommandomål.
Anstalter för förmåner för manufaktur smidet i Eskilstuna.
Insändande av sådana beslut till Justitieombudsmannen, varigenom personer döms till arbete på förbättringshus eller fästning.
Angående tryckning av landshövdingarnas berättelse om årsväxten.
Förklaring över vissa delar i kungörelsen om prästrättighets överenskommelse.
Angående skogshushållningen i allmänhet i riket.
Angående förbättrad hushållning med ekskogarna.
Om smärre bankosedlars inväxling från landsorterna.
Om förfarandet med bergsmanshemman vid bristande tackjärnsblåsning och om inrättande av bergslag i Norrbottens län.
Angående parm- bro- torg och renhållningsavgiften i Stockholm samt våg- och mätarepenningar i vissa städer.
Föreskrifter då värvade krigsmän permitteras.
Medel till hämmande av överflödet.
Förberedande åtgärder till befordran av Besparingsbanker för arbets- och tjänstefolk.
Angående Tabellverket under senaste Quinquennium samt föreslagna ändringar.
Medel att förekomma förlusten genom handeln med Finland.
Angående storskifte och enskifte.
Ändring av förordningen om svedjande i skogarna.
Angående skyldigheten att avskala barken på utsynta ekar och rättigheten att använda barken.
§ 38 Prästeståndet har genom protokoll av den 28 juni 1809 uttryckligen sagt att komministrarna inte skall belastas med fler utskylder.
Dock har tillkommit att prästbord och stommar, som även komministerboställen tillhör, skall under krigstid deltaga i kronoskjuts.
Denna skjutsplikt har troligen tillkommit av misstag för komministrarna och Vi har anhållit att denna ordning må upphävas.
§ 39 Vi har förordnat ett särskilt utskott att utarbeta allmänna grunder för indragning och sammanslående av överflödiga ämbeten och tjänster samt verka för ett förbättrat arbetssätt inom rikets styrelseverk.
Sedan detta utskott inkommit med sina betänkanden har Vi i underdånighet anhållit att en kommitte skall förordnas och genast företaga verkställandet av utskottets förslag.
§ 40 Konstitutionsutskottet har utfärdat order att ställa friherre Rudolf Cederström under tilltal inför riksrätt.
Han var befälhavare vid en luftbevakningsexpedition.
I övrigt gäller att statsrådets ledamöter och föredragares ansvarighet för sina rådslag och för utövning av sina ämbeten intill den dag, då detta riksmöte började nu är upphävt.
Bland ämnen som tagits upp är Malmö Diskonto Verks understöd och räddning.
Det har gällt att hitta utvägar för att avböja de oredor och mildra den förlägenhet som väckt nationens livliga bekymmer.
Vår önskan för framtiden är, att sådana enskilda penningverk inte skall belasta nationen, om de genom oriktig förvaltning kommer på obestånd.
§ 41 Den nämnd, som vi utvalt, har genom omröstning förklarat Högsta Domstolens samtliga ledamöter förtjänta att i sina viktiga kall förbliva.
§ 42 Vi har utsett Vår Justitieombudsman och hans efterträdare, om han skulle avgå med döden innan nästa riksdag.
Likaledes har Vi utsett och förordnat 6 män som jämte justitieombudsmannen bör vårda tryckfriheten.
Vi har valt fullmäktige för banken och riksgäldskontoret och utfärdat deras instruktion samt förordnat revisorer.
§ 43 Förslag till ändringar i Regeringsformen och Riksdagsordningen och tillägg till grundlagarna enligt uppräknade memorial.
§ 44 Under Riksdagens förlopp har vi bevistat Carl XIII begravning den 20 mars och Carl XIV Johans kröning den 11 och 19 maj, samt utsett deputerade till hans kröning i Norge.
Den sorgliga händelsen har inträffat att änkedrottningen Hedvig Elisabeth Charlotta avlidit den 20 juni och Vi har bevistat hennes begravning den 16 juli.
Vi har bekostat hennes begravning och då Rosersbergs slott nu är ledigt, erbjudit Hans Maj: ts Konungen denna kungsgård att disponera under sin livstid.
§ 45 Kongl Maj: t har tillställt Oss en skrivelse där han förklarat sig ogilla de villkor som Vi fästat vid anslagen till understöd för allmänna magasinsinrättningen och manufaktur diskont fonden.
Dessa anslag har upphört.
Vi har dock genom skrivelse beslutat att dessa anslag skall utgå till tidigare beslutade belopp, dock utan de villkor som var fästade vid det tidigare beslutet.
§ 46 Sålunda har Vi fulländat de värv, som svenska folkets ålagt Oss representanter.
Vi har bestämt att nästa lagtima riksdag skall hållas i Stockholm den 15 januari 1823.
Till yttermera visso har Vi allt detta, beslutat, och beviljat och med samtliga Rikets Ständers ledamöter undertecknat med Våra namn den 21 juli 1818.
21 sidor namnunderskrifter.
Kongl Maj: ts tal till Rikets Ständer på rikssalen, då riksdagen slutades den 21 juli 1818.
Under de åtta månader Ni varit församlade, har jag följt Edra överläggningar.
Om än besluten varit fördröjda, kommer de som opartiskt skall bedöma Edra handlingar, erkänna, att uppskoven berott på ämnenas svårighet och betydelse samt bristerna i Vår samhällsförfattning.
Framtida riksdagar skall dra lärdom härav.
Under denna riksdag har jag sett folket och dess ombud utveckla en stor nationalanda.
Då jag nu hemförlovar Er, äger jag den tillfredsställelsen, att finna Er övertygad, att en nation som i politiskt avseende uppnått sin myndighetsålder, genom en rättvis vunnen ära, och genom lagar vunnit sin frihet.
Föreningen med Norge vinner för var dag i styrka.
Omständigheternas makt, Er helgd och gemensamma intressen är borgen för dess bestånd.
Passionerna försvinner, då folken vill leva i fred.
Förnuftet säger att upprätthållandet av frihet och självständighet vilar på ett orubbligt förtroende mellan nationerna.
Jag tackar Er, Gode Herrar och Svenske Män, för det nya bevis Ni givit norrmännen genom den lag som Ni, utan delade meningar antagit, som försvarar detta folks rättigheter.
Det visar Er vilja att bibehålla den politiska föreningen mellan halvöns två folk.
Innan jag skiljs från Eder vill jag än en gång uttrycka min djupa sorg över förlusten av en älskad konung som var som en far för Eder och som hedrade mig med namnet av sin son och sin vän.
Jag skall påminna mig vad han gjort och vad han ännu skulle utfört, om hans dagar blivit fler.
Hans förlust följdes av en annan, då hans gemål överlevde honom endast några månader.
Under deras långa förening, ägde hon sin makes sällhet som sitt enda mål.
Gode Herrar av Ridderskapet och Adeln!
Edra namn och sköldemärken skall alltid utgöra de skönaste minnen och de mest lysande efterdömen.
I spetsen för Edra Medständer skall Ni skynda till fäderneslandet försvar, och det behöver Edert mod och uppoffringar.
Om det kräver Edra rådslag, skall i lämna den med rättsinnig öppenhjärtlighet.
Gode Män av det Vördiga Prästeståndet!
Ni skall leda Edra bröder i uppövningen av de kristliga dygder, som utgör samhällsbildningens och den enskilda välfärdens förnämsta stöd.
Den Allsmäktige skall inge Er de tänkesätt, varigenom framgången av Edra heliga bemödanden skall beredas.
Tidevarvets upplysning vidgar mer och mer toleransens välde.
Gode män av det Lovliga Borgerskapet!
Den allmänna freden ger ny verksamhet år Edra yrken och åt handelsrörelse och bör därigenom öka statens tillgångar.
Då Ni alltid rikta Edra företag i bredd med det allmännas fördel, skall Ni öka Eder enskilda förmögenhet och genom Edra patriotiska tänkesätt försäkra Er om den ädlaste belöning en god medborgare kan eftersträva.
Gode män av det Hedervärda Bondeståndet!
Må himlen välsigna åkerbrukarens mödosamma yrke, och må det stånd Ni tillhör alltid leva fritt under lagarnas skydd.
Räkna på Eder konungs faderliga omvårdnad.
Behåll den kraft, mod och rättrådighet som utmärkte Edra fäder och Sverige skall aldrig inom sina gränser räkna andra än fria män.
Gode Herrar och Svenske Män!
Återvänd hem och njut av den lycka som Eder konung kan tillönska redliga medborgare.
Ni känner mina avsikter för Sveriges sällhet och förkovran.
De blir aldrig varaktiga förrän det representativa myntet återvunnit sitt värde.
Därpå vilar hela samhällsordningen.
Ingen uppoffring är för stor att nå detta mål.
Jag blir inte lycklig förrän det blivit uppnått och därför tvekar jag inte, att om så behövs, omge mig med Ständerna även före den av grundlagen bestämda tiden.
Jag förbliver Eder, Gode herrar och Svenske Män, alla samtliga och var och en i synnerhet, med all Kongl nåd och ynnest städse välbevågen.
Kongl Maj: ts och Rikets Svea Hovrätts Universal angående protokolls utlösande vid underdomstol i förlikta mål: Stockholm den 28 juli 1818.
Ständerna har i skrivelse till Hovrätten förklarat sig anse att lag och författningar utan förtydning eller missbruk ger anledning att låta kärande parter utlösa särskilda protokollsutdrag över förlikta mål.
Ingen skall dock mot sin vilja behöva utlösa något protokollsutdrag över stämning.
Stockholm den 28 juli 1818.
H A v STROKIRCH
Ändrad författning angående stämplat papper.
Stockholm 31 juli 1818.
30 paragrafer om detaljerade föreskrifter i avseende på stämpel pappers avgiftens beräkning, tillsyn och kontroll.
Kungörelse angående tiden för vägläggning och vägsyner Stockholm den 4 augusti 1818.
Ständerna har i en skrivelse påtalat att tiden som är påbjuden i Kongl Brevet av den 13 september 1790 för sandning och grusning av vägarna, inte är den lämpligaste.
I oktober, då många väglottsägare inte kan få fram grovt grus, utan måste använda finare sand, händer att då vägen är uppblött av regn, den blir ännu djupare och svårare att begagna.
Då vägen vid denna tiden på året inte äger fasthet sjunker den på särskilda ställen för tunga lass och ojämnheter och gropar uppkommer.
Dessa hål måste sen lagas nästa vår, varigenom dubbelt arbete fordras.
Dagarna är dessutom korta på hösten och många dagsverken går åt.
Gjorde man arbetet på våren, är dagarna längre och det finare lagningsmaterialet tjänligare.
Den nu föreslagna tiden borde vara från våren och helt avslutat 1 juli.
Därigenom skulle arbetet utföras endast en gång om året.
Vägsynen skall då göras mycket omsorgsfullt och noggrant
Förslaget lämnas till landshövdingarna att tillsammans med väglottsägarna bestämma den lämpligaste tiden för väglagning, vilken kan variera från ort till ort.
Vägsynen skall annonseras och hur stor del av vägen, som skall synas varje dag meddelas.
Då synen är genomförd skall nästkommande söndag resultatet meddelas och om det finns brister skall tid utsättas, då felen skall vara åtgärdade.
Kongl Maj: t har beslutat i enighet med Ständernas förslag.
Stockholm den 4 augusti 1818.
O E LAGERHEIM
Kungörelse angående den under Kongl Maj: ts resa till Norge, i nåder tillförordnade regeringen.
Stockholm den 5 augusti 1818.
Denna dag kommer Vi att företaga en resa till Vårt konungarike Norge.
Med på resan följer Vår kärälskeliga son, kronprinsen.
För att regeringsärendena inte skall hindras under Vår frånvaro har Vi förordnat 4 ledamöter av Vårt statsråd, nämligen: Justitie stats ministern greve Fredric Gyllenborg, En av rikets herrar, greve Mathias Rosenblad, Statsrådet, friherre Rudolph Cederström, Statsrådet, greve Adolph Göran Mörner att i enlighet med instruktion i regeringsformen föra regeringen.
Vi bjuder och befaller härmed samtliga ämbetsmän och tjänstemän och övriga undersåtar, att lyda och efterkomma deras beslut.
Vi har med egen hand underskrivit detta.
Stockholms slott den 5 augusti 1818 CARL JOHAN
Kungörelse angående böter för rusthållare, som efter Mikaeli tiden utsläpper ryttarhäst på gräsbete: Stockholm den 7 augusti 1818 Enligt förordningen av den 11 februari 1695 förbjuds rusthållare att släppa rusthålls hästar på bete efter Mikaeli tiden.
En del rusthållare har inte ställt sig denna förordning till efterrättelse och hästarna har blivit sjuka, till skada både för Kronan och rusthållaren.
Nu fastställs ett vite på 10 riksdaler för den rusthållare som vansköter sina hästar.
Böterna tillfaller krigsmanshuset.
Stockholm den 7 augusti 1818 JOH AUG SANDELS
Kungörelse till rättande av en misskrivning i den till fredstraktaten i Fredrikshamn med Hans Maj: t Kejsaren av Ryssland avslutade additionnelle act den 10 september, 29 augusti 1817.
Stockholm den 13 augusti 1818.
Står att staden Kristiania i Norge har blivit uppförd som nederlagsplats för ryska handelsvaror istället för Kristiansand, vilken är den rätta platsen.
Stockholm den 13 augusti 1818.
På dragande kall och ämbetets vägnar.
Nils v Rosenstein, J W Lannerstjerna, W Carpelan, E Bergstedt, C G Kökeritz, Ehrenborgh, Quiding, Lagerheim.
Universal angående omedelbar skriftväxling mellan ämbetsverk och ämbetsmän i Sverige och Norge.
Stockholm den 18 augusti 1818.
Olägenheter har uppstått, då gemenskapen mellan Sveriges och Norges ämbetsverk och ämbetsmän endast uppehållits av ståthållaren i Norge och statsministern för norska ärenden i Sverige.
För att i framtiden påskynda ärendena har beslut tagits att vederbörande ämbetsverk och ämbetsmän omedelbart i alla ämbetsärenden med varandra skall skriftväxla.
Stockholm den 18 augusti 1818 H A v STROKIRCH
Kongl Maj: ts och Rikets Svea Hovrätts universal, angående lysnings utfärdande efter den som övergivit sin maka.
Stockholm den 24 augusti 1818.
Skrivelsen av den 4 i denna månad, angående lysnings utfärdande efter den som övergivit sin maka, är återkallat på grund av felskrivning.
Missförstånd har kunnat uppträda, då ena makan givit sig till annan föga avlägsen ort, låtit sig efterlysas och genast till skilsmässa blivit dömd, när han ansökt om skiljebrev.
Meningen var att efterlysning skulle ske, då man inte vet var maken finns och han givit sig av på grund av ondska och motvilja till den kvarlämnade makan i uppsåt att aldrig mer vilja bo med densamma.
Domaren får inte avgöra fallet utan att ha hört prästerskapet och andra, så att säkra upplysningar nåtts om den tilltalade verkligen har förlupit hemmet.
Stockholm den 24 augusti 1818 H A v STROKIRCH.
Kungörelse angående beloppet av recognitions avgiften för skedvatten, som utföres till utrikes ort.
Stockholm den 7 september 1818 Skedvatten må till utrikes orter utföras mot erläggande av en fjärdedels procent av värdet på recognitionen (tillerkännandet).
Stockholm den 7 september 1818 A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående särskilt givna tillståndsresolutioner före den 4 oktober 1815, till varors uppläggande i nederlag i Stockholm.
Stockholm den 10 september 1818.
Alla tillstånds resolutioner till uppläggande av varor i nederlag i Stockholm som den 4 oktober 1815 och tills vidare stoppades och nederlagsfriheten av förordning den 5 maj 1813 skulle gälla istället, har nu upphört Stockholm den 10 september 1818 M ROSENBLAD
Kungörelse angående tillåtelse, att till slutet av detta år begagna sig av finska och åländska skutor, till varors transporterande inrikes orter emellan.
Stockholm den 19 september 1818.
Kongl Maj: t har i nåder tillåtit att till årets slut finska och åländska skutor får begagnas till transport av varor inrikes orter emellan, med samma frihet och villkor som hittills.
Som en följd av fredstraktaten med Kejsaren av Ryssland av den 19 oktober förra året, kommer dessa skepp från nästa års början att vara förbjudna för all inrikes frakt.
Alla svenska varor som transporteras med finska eller åländska skepp räknas som finska och skall förtullas.
Stockholm den 19 september 1818.
A N EDELCRANTZ
Kungörelse att den, under Kongl Maj: ts frånvaro, i nåder tillförordnade regering kommer att upphöra.
Stockholm den 22 september 1818.
Då Vi nu återkommit till huvudstaden från Vår resa till Norge, kommer den tillförordnade regeringen att upphöra.
Detta har Vi med egen hand undertecknat.
Stockholm den 22 september 1818.
CARL JOHAN
Kungörelse angående en viss preskriptionstid, inom vilken så väl de av direktionerna över Göta Kanal Bolag, Malmö och Göteborgs Diskonto inrättningar på banken dragna assignationer, som dessa inrättningars övriga skulder, bör till erhållande av likvid anmälas.
Stockholm den 29 september 1818.
Fullmäktige i riksgäldskontoret har anmält, att för vinnande av visshet angående Göta Kanal Bolags och Malmö och Göteborgs Diskonto Verks skulder, vilka skall likvideras enligt Ständernas beslut genom Riksgäldskontoret, tid angives inom vilket detta skall ske.
Från den 1 december skall de som vilja njuta betalning anmäla sig.
Stockholm den 29 september 1818.
CARL JOHAN
Kungörelse angående förhöjd belåning i banken på guld- och silverpanter.
Stockholm den 29 september 1818.
Från och med 1819 och så länge Hamburger kursen är 96 skillingar eller mer, tillåts belåning på panter med 40 skillingar per lod arbetat kontrollerat silver och 184 skillingar på dukaten av kontrollerat dukatguld.
Om kursen sjunker skall utlåningen rätta sig därefter.
Omsätts inte lånen inom ett år tillfaller panten banken.
Stockholm den 29 september 1818 CARL JOHAN
Kungörelse angående förlängning av körtiden för kronoskjutsar.
Stockholm den 7 oktober 1818.
Bondeståndet har vid 1815 års riksdag anhållit att man ser över körningstiden för kronoskjutsar.
Körningstid av 1 ½ timme gällde endast håll- och reserv skjutsar.
Resande har begärt av allmogen att de med yttersta skyndsamhet skall verkställa skjutsningen, fastän kronoskjutningar inte borde verkställas med större skyndsamhet än för annan skjuts.
Då allmogen blivit betungade av dessa snabba kronoskjutsar, särskilt när stora och vidlyftiga transporter skall göras, har Kongl Maj: t föreskrivit att kronoskjutstiden förlängs till 2 timmar per mil.
Efter att Krigs- och Kammarkollegierna blivit hörda har förordnats att vid truppers transporterande och då mindre lass transporteras gäller tiden 1 ½ timme på milen.
Men då det gäller foror och tyngre kronotransporter skall tiden hädanefter utsträckas till 2 timmar per mil.
Stockholm den 7 oktober 1818.
JOH AUG SANDELS, O E LAGERHEIM
Förordning om edsformulär i konkursmål.
Stockholm den 22 oktober 1818.
Jag N N svär vid Gud och hans Heliga Evangelium, att den av mig, i N N konkurs vid N N domstols vägnar, i egenskap av förmyndare, god man eller syssloman anmält fordran varav jag varit innehavare, förr än gäldenärens ansökning att få sin egendom avstå och ingen annan tillhör o s v Stockholm den 22 oktober 1818 CARL JOHAN
Kungörelse angående vad iakttagas bör av svenska undersåtar, som vill mottaga konsulsbefattningar i svenska hamnar för utländska makter.
Stockholm den 29 oktober 1818.
Svenska undersåtar skall söka tillstånd om de vill bli konsuler för främmande makt i svenska hamnar.
Stockholm den 29 oktober 1818 L v ENGESTRÖM, G v WETTERSTEDT.
Kungörelse angående immisioner i de till Kongl Maj: ts Hovstat hörande ämbetsmän och betjänters löner.
Stockholm den 30 oktober 1818.
När de till Kongl Maj: ts hovstat hörande ämbetsmän och betjänter inte vidare innehar lön från Rikets stat utan avlönas av hovhållning, meddelas inte längre immissions (införsel) resolutioner som löneförmåner, även om kungen benådat dem tidigare.
Gäller endast om personen lyder under riksmarskalks ämbetet och finns upptagen på rikets allmänna indragnings stat.
Stockholm den 30 oktober 1818 CLAES FLEMING
Kungörelse om förändringar i vissa delar av Kongl Maj: ts den 17 maj 1814 utfärdade förordning om järnvräkeriet i riket.
Stockholm den 3 november 1818.
Järnkontorets fullmäktige och rikets Bergskollegium har begärt ändringar angående järnvräkeriet, varför Vi stadgat följande: Jämte exportförbud skall böter erläggas till en fjärdedel av järnets värde om det är av dålig kvalitet.
Bultjärn och knippjärn skall vara väl smitt med jämna och hela kanter, annars är det förbjudet att exportera.
Är det beställt för inrikes behov, tar tillverkaren det åter, om beställaren så önskar.
Är det riktigt dåligt, så att det brister, skall förutom exportförbud även böter betalas.
Allt manufaktursmide som är lagt i fat, kistor, lådor eller buntar, skall var rätt sorterat.
Om innehållet är annorlunda än vad som står på omslaget, bötar ägaren 1 / 8 av värdet och ersätter all kostnad.
Böterna blir vräkarens ensak.
Allt gods kvarhålls vid vågen tills godset blivit utbytt mot felfritt och böterna betalda.
Misstänker vräkaren att något osynligt fel finns på godset, begär han besiktning.
Stockholm den 3 november 1818.
CARL JOHAN
Instruktion varefter cheferna för flottornas indelta och roterade båtsmanskompanier har att sig i underdånighet rätta.
Stockholm den 17 november 1818.
1 § Cheferna för båtsmanskompanierna skall bo inom kompaniets area för att kunna övervaka båtsmännens uppförande och tillse att de får sina lagliga rättigheter.
Flyttar han inom kompaniet skall han meddela både befälet och landshövdingen.
Hans nya bostadsort skall uppläsas från predikstolarna i de kyrkor som är belägna inom kompaniet.
2 § Kompanichefen får inte begiva sig utanför kompaniet utan order eller permission.
Permission ges endast under högst 6 veckor 3 § Varje båtsmanskompani indelas i korpralskap om 25 man i vardera.
De skall bo nära varandra.
Korpralerna utses bland dem som gjort sig kända för nykterhet och pålitlighet.
De ansvarar för kyrkparaden och har inseende över båtsmännens uppförande, hushållning och sysselsättning.
I land befrias de från släp- men inte sjömansarbete.
För deras besvär bestås de med 2 skillingars ökning av lönen vid tjänstgöring vid stationen eller till sjöss.
4 § Då ett korpralskap utgörs av flera socknars båtsmän, bör korpralen om det är möjligt, turvis bevista gudstjänsten i de inom området befintliga kyrkorna.
Annars utses en vicekorpral.
5 § Så ofta som möjligt och minst en gång om året skall kompanichefen infinna sig till gudstjänsten i de kyrkor, som är belägna inom kompaniet.
Efter gudstjänsten skall han hålla kyrkparad, underrätta sig om att korpraler och manskap efterlever order, uppta klagomål och bilägga dem.
6 § När halva kompaniet uppbådas skall kompanichefen följa den till stationen, men sedan genast återvända till kompaniet 7 § Följer han inte kommenderingen, skall han infinna sig på Rendez-vousplatsen (mötesplatsen) för att besiktiga båtsmännens beklädnad och överlämna dem till anföraren.
Han skall föra rulla över deras
beklädnad och persedlar både då de ger sig av och då de återkommer.
Han skall ta tillvara de dödas saker.
Skulle någon båtsman sålt eller förstört sin mundering skall han straffas vid återkomsten.
8 § Chefen har ansvar för att ingen båtsman lämnas hemma utan laga förfall, som skall styrkas av sockenprästen, edsvuren läkare eller kronobetjänts skriftliga intyg.
9 § När chefen är vid stationen skall han föra rulla över kompaniet efter särskilt formulär.
Är han i landsorten gör den officer som har vården om båtsmännen samma rulla.
10 § Namn- och nummerlista på de båtsmän, som står på tur att tjänstgöra skall upprättas.
Listan sänds till sjömilitär kontoret vid stationen.
12 § Alla ämbetsrapporter och brev som skall avgå med posten, förs av båtsmannen till närmaste kronobetjänt, som sänder dem till landshövdingeämbetet, där de införs i fribrevsboken och sedan avlämnas på postkontoret.
13 § Under marsch ställer sig kompanichefen till noggrann efterlevnad av tågordningen och gällande författningar.
14 § Om någon båtsman blir sjuk under tåget och inte kan följa med, skall anföraren med hjälp av kronobetjänten låta föra honom till något ställe där han kan få vård och skötsel.
Han skall underrätta landshövdingen i orten, som sedan tar över ansvaret för den sjukes skötsel och förplägnad.
15 § När båtsmännen är hemma i landet, bör kompanichefen straffa dem, som begått förseelser och skall dömas efter extrajudiciel.
Undantag för den som förolämpat någon.
Över alla bestraffningar föres rulla.
16 § De brottmål som inte kan försonas med extrajudiciel, utan tas upp vid krigsrätt skall inrapporteras till landshövdingen som begär undersökning av närmaste domstol.
Övriga brottmål avgörs av domaren på orten.
18 § Rekryteringsmöte skall hållas på tid och ställe enligt gällande författningar.
Kompaniskrivaren bifogar rullan följande:
1: o Den skall ingivas till landshövdingen på vid mötet inte bilagda klagomål.
2: o Förteckningar på permissions och legopass avgifter, alla antagna rekryter, sexöresavgiften till amiralitetets krigsmanskassa, inskrivningspengar till berörda kassa, bötespengar för dem som uteblivit från mötet, alla hos sina förra husbönder i tjänst varande rekryter, vilkas löner och rättigheter av roten tillfaller kassan, även de båtsmän, som för brott varit i häkte eller rymt och sålunda förverkat lönen tillfaller kassan.
20 § Godkännande av rekryter till båtsmän skall hädanefter även vid Blekinge indelnings kompanier liksom vid alla andra båtsmanskompanier tillhöra kompanichefen.
Han skall anta endast välfrejdat, ungt och felfritt manskap.
Den av kompanichefen antagna rekryten skall av rust- och rotehållare visas upp hos landshövdingeämbetet för att inskrivas i landskontoret.
21 § När en båtsman anhåller om avsked, skall kompanichefen höra roten och sedan översända handlingarna jämte sitt utlåtande till befälhavaren vid flottans station.
Den båtsman som erhållit hemmansbruk och vill leja karl i sitt ställe, skall inhämta rotens yttrande över personens lämplighet.
23 § Då kompanichef åtföljer båtsmansmarsch erhåller han traktamente enligt resereglementet av år 1807, dock inte högre än kaptens grad.
Han får resa efter 2 hästar och får traktamentspengarna i förskott.
24 § För att kompanichefen alltid noga skall känna varje karls vandel och egenskaper skall en kunskapsrulla enligt särskilt formulär hållas.
25 § Kompanichefen skall vaka över att båtsmännen är försedda med sådana torp, som ortens båtsmanskontrakt föreskriver och att dess byggnader och hägnader är väl underhållna.
Syn skall hållas vid avträde och innan ny båtsman tillträder.
Båtsman har inte rätt att överlåta torpet på någon annan.
26 § Då handräckning i tjänsten behövs skall kompanichefen begära det hos närmaste kronobetjänt, som har att avhjälpa oordningar bland båtsmännen.
28 § Blir kompanichefen sjuk vid möten och uppfordringar, så att han inte kan delta, anmäler han sig hos stationschefen, som förordnar annan officer.
29 § För övrigt har kompanichefen att iaktta och efterleva de författningar som inom båtsmanshållet till efterrättelse tjäna.
30 § Vid tillfälle då en officer sänds till landsorten att företräda kompanichefen eller kommenderas till stationen, skall denna instruktion lända honom till ofelbar och fullkomlig efterlevnad.
Datum ut supra.
CARL JOHAN Formulär Nr 1 Kommendeur rulla för N N kompani 1819-1823.
Formulär Nr 2 Straff rulla för N N kompani från och med år 1819.
Formulär Nr 3 1819 års första kvartals förslag över det mig anförtrodda kompaniet.
Formulär Nr 4 Kunskaps rulla.
Kongl Sundhets Kollegiet av Kongl Maj: t i nåder fastställda Allmänna Stadgande, om vad iakttagas bör vid Medico Legala Besiktningar på döda Kroppar.
Stockholm den 18 november 1818.
På förekommen anledning och för vinnande av ordning och bestämdhet i uppgifterna vid laga besiktningar av döda kroppar och vägledning till vederbörande läkare, har Sundhets Kollegiet fastställt följande föreskrifter, som vid ansvar bör iakttagas.
Vid varje tillfälle skall så mycket som tillämpas kan och nödvändig upplysning kräver, införas i besiktningsbetyget.
Läkaren skall när betyg om besiktningen insänds till domstol, en avskrift genast sändas tillsammans med obduktionsprotokollet till Kollegiet.
Kap I § 1 Inga andra än Medicine Doktorer och Medicine Licensiater samt Kirurgie Magistrar och legitimerade läkare utgiva lagliga läkarintyg.
§ 2 Sedan läkare blivit kallad att göra besiktning på en död kropp, beger han sig till stället försedd med nödvändiga instrument.
Han skall komma så skyndsamt som möjligt, för att inte kroppen må taga röta och besiktningen därigenom blir svårare, obehagligare och opålitligare.
Not I den händelse ett redan begravt lik måste uppgrävas till undersökning eller en död kropp återfinnes så sent att förruttnelsen övergått i stinkande upplösning, kan visshet om beskaffenheten av de mjuka kroppsdelarna inte slutas.
Närmare undersökning kan vara vådlig för läkaren och de kringstående.
Endast benbrott eller krossningar på huvudskålen kan till äventyrs undersökas.
De närvarande vittnena skall bestyrka sådan höjd av förruttnelse och läkaren frikallas från undersökningen.
Man bör inte nalkas ett sådant lik utan att först ha använt mineralsura rökningar omkring detsamma.
§ 3 Besiktningen bör ske i närvaro av närmaste kronobetjänt på landet eller stadsfiskal i städerna eller annan trovärdig man, som kallas av den som begärt besiktningen eller av läkaren.
Läkaren bestämmer tid och ort.
Kan den som skall förrätta besiktningen få annan läkare till biträde skall denna uppteckna vad som anses anmärkningsvärt.
I annat fall görs detta av kronobetjänten eller om han inte anser sig kunna föra ett sådant protokoll av läkaren själv.
Han skall anteckna och inte lita till sitt minne.
Anteckningarna skall uppläsas, erkännas och underskrivas av den som övervarit besiktningen.
Detta protokoll ligger till grund för det betyg (attest) som läkaren avger.
Not I betyget används i möjligaste mån svenska benämningar, då konstorden (termini technici) på andra språk sätt inom parentes.
§ 4 Så snart läkaren kommit bör han underrätta sig om följande: 1: o Om den döde, som skall besiktigas, verkligen är död eller blott skendöd.
I senare fallet skall alla medel användas för att bringa den skendöde till liv igen.
Om detta inte låter sig göra skall man avvakta tiden så att tydliga dödstecken visar sig innan obduktionen företages.
Not Sådana säkra dödstecken, som liklukt, röta m m brukar visa sig inom 24 timmar, vilken är den kortaste tiden innan obduktionen får ske.
Skäl att uppskjuta tiden längre, är om man misstänker skendöd vid drunkning, förfrysning eller kvävning.
Har något hårt fastnat i strupen skall det avlägsnas.
Vid drunkning eller när kroppen blivit stel av köld, skall värmen återställas och alla räddningsmedel prövas.
2: o Hur har den döde omkommit?
Är han tillfogad yttre våld?
Har han omkommit genom olyckshändelse?
Har han själv tagit sitt liv?
Är han mördad?
3: o Den dödes namn, titel, ålder, kön, yrke, levnadssätt, lynne m m.
4: o Vilket tillstånd han var dagen, när han saknades.
Var han frisk, sjuk, redig, sinnessvag, yrade han i feber, nykter, rusig, mycket uppretad, matt och svag.
5: o Vilken dag han blev återfunnen, platsen och i vilket tillstånd.
Kroppens läge, klädsel.
Var han funnen på marken, i vatten, nedgrävd i jord eller undangömd.
Låg han framstupa eller baklänges.
Var han blodig eller fanns blod runt honom på längre eller kortare avstånd.
6: o Årstiden och luftens beskaffenhet när han saknades till dess han återfanns.
7: o Om några räddningsmedel blivit försökta, om förbindning eller annan läkarvård är använd samt av vem.
§ 5 Innan den närmaste besiktningen företages, anmärkes och antecknas: 1: o På vems befallning besiktningen anställs.
2: o Vilken tjänsteman som varit närvarande och om andra personer varit tillstädes.
3: o Dag, årtal och ort.
Kap II Om den döda kroppens yttre och inre besiktning (Inspectio et Obductio cadaveris).
§ 1 Besiktning av den döda kroppens yttre beskaffenhet (Inspeetio Cadaveris) Not I händelse liket har kläder på sig, avklädes de varsamt och besiktningen anställs i ett rymligt, luftigt och ljust rum.
Där stark röta, stank eller smitta befaras, såsom i fängelser eller under gängse farsoter, bör mineralsura rökningar omgiva liket, till de kringståendes säkerhet.
Nu anmärks och upptecknas: 1: o Om liket är kallt eller har någon värme som närmar sig till den i levande tillståndet.
2: o Om det är fett eller magert, pussigt, uppsvällt, missbildat eller tycks ha fallenhet för någon sjukdom till följd av sin kroppsbyggnad.
3: o Hudens färg och beskaffenhet.
Finns blånader, sanna eller falska, syns de i ytan eller är de djupare (contusioner).
Finns svulster, sår, nyss skedda eller rötsår, hudlöshet, brännskador eller skavsår.
Är skadorna tillfogade i livstiden eller efter döden.
Är fläckar en följd av sjukdom som skörbjugg, ros eller fläckfeber.
4: o Finns lyten, modersmärken, fläckar, vårtor eller missbildningar beskrivs de till skapnad, vidd och beskaffenhet.
Not Detta är särskilt viktigt när det gäller okända lik.
Då beskrivs om möjligt även anletsdragen, hårfärg, ögonfärg, kroppslängd och om det gäller barn även deras vikt.
5: o Om yttre huden lätt lossnar (Epidermis) eller om det finns brandiga blåsor.
6: o Om kroppen antagit stark röta, är den allmän eller mer på vissa ställen.
Är den mycket stinkande och har förruttnelsen genast börjat och hastigt fortsatt.
7: o Om lederna är böjliga eller styva.
8: o Med yttersta noggrannhet uppmärksammas om någon dold åverkan är tillfogad t ex genom fina styng av instrument eller andra införda skadliga ämnen.
Särskilt tittar man i munnen, näsan, ögonen, öronen, på halsen, ryggraden, och om anledning förekommer i stolgången och födslovägarna.
Om ämnen av ovanlig beskaffenhet nu påträffas och utflyter, anmärks mängden och en del samlas och förvaras under sigill för att senare analyseras.
§ 2 Yttre besiktningar av varje särskild kroppsdel.
1: o Huvudet Här beskrivs formen och bildningar, sår eller andra åkommor, som svullnad, inflammatorisk eller oedematös, lossning av yttre beklädningar genom slag eller hårtets slitning.
Är pannmuskeln (Musculus frontalis), nackmuskeln (M occipitalis), tinningsmuskeln (M Temporalis), senbeklädningen (Galea aponeurotica) skadade.
Sitter benhinnan (Pericranium) fast vid huvudskålen eller är den bortsliten.
Är tinningspulsådern (Arteria temporalis) eller något annat blodkärl utanpå huvudskålen skadade och givit mycket blod.
Är blodet arteriellt (rött) eller venöst (svart).
Ansiktets färg, om det är vanställt, hopfallet, uppsvällt, finns ärr, sår, nyligen skedda skador.
Är näsans ben och brosk intryckta.
Är ögonen insjukna, utstående, svullna, röda, blodsprängda, med utvidgad eller hopdragen pupill.
Har något dolt våld kunnat ske uppåt hjärnan under ögonlocken.
Är munnen och tänderna hopknipna eller öppna, läpparna bleka eller röda, upprivna, anfrätta eller mycket uppsvällda.
Finns lösa eller utslagna tänder.
Finns främmande saker instoppade i munnen.
Är tungan fastbiten mellan tänderna, sårig, svullen, blodig, anfrätt, uthängande, tillbakadragen, omvänd eller svald och på så sätt stoppar luften till strupen.
2: o Halsen Yttre skador, som spår av rand eller streck eller annat våld.
Har det uppkommit före eller efter döden.
Är ådrorna ovanligt uppsvällda.
Har en stilett genomträngt ådrorna med eller utan blödning.
Skadans storlek, djuphet och riktning om något genomträngt ådrorna, luftstrupen eller matstrupen.
Finns någon främmande kropp i strupen.
3: o Bröstet Är bröstet behörigen bildat eller vanskapt, högt, vitt, trångt, snett bakåt eller framåt utstående till vänster eller höger (knölformigt) eller intryckt (concavt).
Känns några blånade, krossningar eller sår under huden.
Är yttre bröstpulsådern (arteriae thoracicae externae) skadad och givit blod.
Syns något sår eller fin punktur under brösten eller i armhålorna.
Är revbenen (costae), bröstbenet (sternum), nyckelbenen (claviculae) eller skulderbladen (scapulae) krossade eller brutna.
Brösten hos kvinnor undersöks efter särskilda anledningar, om de har mjölk, är hårda, runda, slappa, hängande, med knölar samt färg omkrets och beskaffenhet hos vårtan.
4: o Underlivet Utseende och färg, röd, blå eller med fläckar.
Om buken är spänd, uppdriven överallt eller på vissa ställen, hopfallen.
Finns sår på ytan eller som genomträngt, blånader, ärr, skrynklor och tecken efter havandeskap.
Förekommer bråckskador, deras läge, ålder och beskaffenhet.
Är bråcket insnärjt, inflammerat eller i kallbrand.
Är yttre pulsådern (arteriae epigastricae) skadad.
5: o Yttre födslodelarna När upplysningar därom behövs anmärkes om något onaturligt i bildning eller genom våld förekommit, delarnas storlek, vidd, utbildning med eller utan hår.
Om hos mankön stenarna finns, deras storlek, friska eller sjukliga.
Om huvudet (glans) och förhuden (praeputium) är öppna och på rätt ställe.
Hos kvinnan undersöks de yttre födslodelarna och om våld förekommit mot uringången, öppningen till moderslidan, möhinnan (hymen), slidan (vagina), modermunnen, tecken på nyligen skedd barnsbörd och om kvinnan i dödsstunden var menstruerande.
6: o Ryggraden Är ryggraden missbildad med puckel, böjd åt sidorna, våldförd genom hugg och slag, krossad eller genomstungen.
7: o Lämmarna (extremiteterna) Finns blånader, ristningar, brännskador, sår, missbildningar eller lyten.
Sår på händerna som tyder på att personen försökt försvara och rädda sig.
§ 3 Närmare besiktning av sår, blodviten ooch andra skador 1: o Sårnader (Vulnera) Anmärkes var skadan finns, antal sår, är det öppet och blödande, med eller utan förlust av substans.
Är såret skuret, stucket, skjutet, krossat, rivet (slampsår).
Beskrives storlek, djup, bredd, längd, riktning och form.
Är såret färskt, har det hunnit förbindas, blivit inflammerat, bulnat (suppuration) eller gått till kallbrand (gangraen).
I var ställning har den sårade varit i förhållande till den sårande.
Vilka instrument och vapen har använts.
Är skadan tillfogad av giftig, arga, rasande djur (då det infångas och dess sjukdom iakttages innan det dödas.
) Finns främmande ämnen i såret som kulor, klädstycken eller liknande.
Om blodförlusten kan utrönas och skadans läge i anseende till ädlare delars grannskap.
Not Vid undersökning erinras, att det sårande instrumentet inte får passa in i såret, då dess form och beskaffenhet kan bli otydlig, inga kirurgiska instrument får användas förrän vid skadans slutliga öppnande.
Man underrättar sig först om tillståndet genom granskning och fingrets varsamma införande.
Likväl bör det instrument varmed såret skett, begagnas till jämförelse.
2: o Benbrott (Fracturae) Här undersöks om fler ben är brutna och i så fall vilka.
Om brottet är på flera ställen, avstånd från leden, med eller utan ledvridning, om fracturen är tvär eller sned, med sår, spitter, krossning, blödning.
Har
inflammation, bulnad eller brand infunnit sig.
Har någon försökt inrätta benbrottet med eller utan framgång och förbandets beskaffenhet.
3: o Ledvridningar (Luxationes) Är leden vrickad eller helt ur led.
Är benbrott eller annat större eller mindre våld på kringliggande delar, deras beskaffenhet med eller utan svulst, om delen av svaghet eller slapphet gått i olag, om man försökt reposition (att stöta tillbaka) och med vilken framgång.
4: o Brännskador Har skadan orsakats av flytande, glödande eller torra ämnen och vilka.
Har endast rodnad och inflammation uppstått, eller blåsor, sår eller förbränning.
Hur stor är den brända delen.
Hit hör även skador som orsakats av åsknedslag.
Nu undersöks noga var åskan träffar.
Det kan synas som en liten svedning.
Har några tjänliga eller otjänliga medel använts som botemedel.
5: o Kylskador Undersöks om hela kroppen eller endast delar varit ytligt eller genomfrusen.
Är kroppen upptinad och vilka medel har använts.
Har de varit otjänliga och påskyndat döden.
Not Personer som träffats av åskan och även förfrusna kan en längre tid vara skendöda.
§ 4 Liköppning och besiktning av inre delar (Obductio et Sectio cadaveris) Obduktionen förrättas som vid anatomisk obduktion.
Läget och beskaffenheten av skadan får inte genom sönderdelning göras otydlig.
Även om dödsorsaken finns inom ett organ, skall man undersöka de ställen, som blivit mer eller mindre våldförda.
Ordningen för delarnas undersökning må efter särskilda anledningar bestämmas.
I allmänhet iakttages följande:
1: o Huvudet a) Huvudskålen (cranium) öppnas varsamt, så att inget invändigt rubbas ur sitt läge.
Allmän
beskaffenhet av huvudskålens ben, om det är ovanligt tunt eller tjockt, om sömmarna (surturerna) är sprängda, benen spröda, hårda, anfrätta.
På foster och barn benens vekhet, fontanellerna.
Man ser efter sprickor, inhugg, klyvningar, nedtryckningar, krossningar.
Var de finns och storlek, riktning djup.
Är huvudskålens inre yta frisk eller anfrätt, finns någon spricka, som inte syntes utanpå, är båda benlagren (Laminae) lika skadade.
b) Hjärnans hinnor, isynnerhet den yttre (dura mater) undersöks, om den är lös från kraniet, om där finns
var, vatten eller blod mellan den och benen.
Utgjutningens storlek, om den är inflammerad, har intryckta benbitar i sig.
Om förstörningar som bulnad, anfrätning, scirrhositeter i körtlarna eller benväxter finns på något ställe, som är äldre än den tid då döden inträtt.
Om fasta hinnans insänkningar är öppnade eller fyllda med blod, coagulerad, flytande eller varblandad.
Mellersta hjärnhinnans (membrana arachnoida) och mjuka hinnans (pia mater) utseende och beskaffenhet.
c) Hjärnan och lilla hjärnan undersöks om de uppfyller huvudskålens rymd eller är hopfallen eller
uppsvällda.
Är blodkärlen fyllda av stockat blod rött eller svart och på vilka ställen.
Känns hjärnmassan hårdare eller mjukare än vanligt.
Har något instrument eller benskärvor trängt in och orsakat förlust av substans.
Finns bulnad eller annan förstöring.
Är hinnorna hopväxta eller andra organiska fel.
Om i hjärnmassan eller håligheterna något inträngt eller oriktigt bildats.
Finns blod eller vatten, mäts det noga.
Beskaffenheten av massans blodrör undersöks och slutligen även hjärnans slemkörtel (glanula pituitaria) och pinealkörteln (gl pinealis).
Sedan hjärnan blivit uttagen undersöks noga:
d) Huvudskålens botten (basis eranii) om där finns någon spricka, rämna eller utådring.
Sedan följer
undersökning av hjärnstammarna, ådrornas och ryggmärgens gångar genom benet samt första och andra halskotans förening med huvudet.
Finns ledvridning med benbrott, eller avslitning av ligament eller har ryggmärgen eller ådrorna på minsta sätt blivit skadade.
2: o Halsen Inre besiktning skall utröna alla yttre skadors gång, djuplek och åverkan samt vilka delar som blivit träffade.
Om skadan går på tvären, snett eller längs efter, om musklerna blivit avskurna och om sköldkörteln är skadad.
Om pulsådror eller blodådror blivit öppnade och pulsåderbråck uppstått och sedan
brustit.
Om den strax blivit öppnad och blodet sprutat eller småningom förrunnit och om något blivit gjort för att hämma blodflödet.
Är luftstrupen avskuren eller våldsamt klämd och om vatten och blod finns till vilken mängd.
Är svalget, tungans bakre del, tungbandet och matstrupen skadade eller påträffas främmande fasta kroppar, vatten, slem, blod eller skarpa frätande ämnen.
3: o Bröstet Efter att musklerna avskiljts efterses om revbenen och bröstbenet är naturliga eller krossade, brutna och om brosken mellan dem är skadade eller omvandlade till ben och i hur hög grad.
Är bröstbenets spets ovanligt lång, vass, kluven ut- eller inåtböjd.
Innan caviteterna öppnas ser man efter om något med våld inträngt, som skott, sticksår och på vilken sida skadan finns, mellan vilka revben.
Man känner efter om insidan av brösthålan är jämn eller om benskärvor eller utväxter kunnat skada inre delar och om benen är anfrätta.
Sedan undersöks brösthinnan och dess mellanhinna om några sammanväxningar mellan dem finns eller inflammation synes.
Är Fosters bröstkörtel (glandula thymos) skadad.
Finns vatten, blod, var, luft stinkande eller naturlig eller annat främmande ämne i brösthålan.
Är bröstets ådror som arteriae och venae intercostales skadade.
Eller aorta och dess grenar sårade eller utvidgade, benförvandlade med tumörer i hinnorna eller bristningar.
Har matstrupen eller nervus interecostalis vagus eller phrenicus hår blivit skadade och på vad sätt.
Är lungorna hela.
Hur är dess läge, färg, eventuell sammanväxning med bröstbenet, inflammerade, uppblåsta av stinkande luft eller fulla av vatten och slem.
Är de hopfallna, finns vargölar och bulnader.
Finns någon nyligen gjord sårnad, styng, skott som inträngt i lungorna.
Sedan genomskärs lungorna och undersöks, om där finns blodigt skum, vatten eller var.
Man tittar även på körtlarna (glandulae bronchiales) om där finns svullnader eller kalkgyttringar.
Är hjärtsäcken sjukligt förändrad, sårad, inflammerad varig eller fastväxt vid hjärtat.
Hjärtats rätta eller oriktiga läge, färg och utseende, storlek, håligheternas vidd, väggarnas tjocklek, fasthet eller skörhet.
Är blodkärlen naturliga eller har ovanligt mycket fett lagt sig på ytan.
Finns sår av skott, styng eller dylikt.
Vid öppnandet ser man efter om blod stannat i högra eller vänstra hjärtkammaren, om den är löpnad eller flytande, om polyper, äldre eller i dödsstunden bildade, finns där.
Om valven är brosk eller benförvandlade och om de större ådrorna är hopdragna.
Slutligen undersöks diafragman om den är sårad, inflammerad eller dess naturliga öppningar utvidgade.
4: o Bukkaviteten och underlivets inälvor Om vid den yttre undersökningen fanns sårnad eller tecken på våld undersöks nu, hur det trängt in i bukhålan, har tarmar eller andra inälvor fallit ut, fastnat eller snärjt in sig i såret.
Har försök gjort att återföra utfallna delar.
Vid öppnande anmärks om ovanligt elak stank möter eller om blod, galla, vatten, var, urin eller exkrementer runnit ut.
Om nätet (omentum) har behörigt läge och beskaffenhet eller om det är fastväxt, nedfallet med bråck, inflammerat, brandigt eller förtärt.
Om magens över och nedre öppning och väggar är naturliga eller om sår inträngt.
Finns inflammation, contusion, bulnad, kallbrand, förhårdning, eller kräfta.
Är hinnan avlossnad och finns där svartaktigt slem och om det kan avtvättas eller ej.
Om magen innehåller mat, är den skarp eller rutten.
Vid misstänkt förgiftning upphämtas och förvaras innehållet tillsammans med hela magsäcken.
Tarmarna undersöks på samma sätt, om de är sårade, spända, utvidgade, samt om de innehåller mat, väder, exkrementer, galla, blod, slem, vatten, maskar, stenar, gyttringar eller främmande ämnen.
Förekommer inflammation, kallbrandsfläckar, bulningar, sammandragningar, tarminskjutningar.
Är levern och mjälten naturliga eller för stora eller för små, möra, hårda, sårade, contunderade, brustna, inflammerade eller förtärda.
Är gallblåsan uttänjd eller sammandragen tom eller full, finns gallstenar deras vikt, mängd och beskaffenhet.
Är blåsan sårad, brusten, inflammerad, hopväxt, förstoppad av stenar eller hårda växter.
Är blodkärlen i underlivet öppna, förstoppade, brustna, hopdragna, benvandlade.
Innehåller njurarna, uringångarna och urinblåsan sten, grus förhårdningar.
Är sädesblåsorna, och rören, sädessträngen och testiklarna i rätt läge och antal.
Är de inflammerade, krossade, uppsvällda, förhårdnade.
Finns vid dessa delar falskt bråck av vatten, blod, köttväxt eller dylikt, är ändtarmen ut- eller invändigt skadad, utfallen, hopväxt eller öppnande sig åt andra vägar som i uringången eller genom fistlar.
5: o Ryggraden Om den under livstiden varit krokig eller vid döden blivit bruten.
Finns något inträngt mellan kotorna eller är de krossade, brutna, anfrätta eller annars skadade.
Finns blod, vatten, var i ryggmärgskanalen.
6: o Kvinnans inre födslodelar Om de fordrar särskild undersökning ser man efter om bäckenbenens form och vidd är riktig eller sned, vanskapt, för trång eller för stor.
Man ser efter om sår finns i livmodern (uturus), äggstockarna eller trumpetgångarna eller blod, vatten, polyp, var eller dylikt.
Om modermunnen är frisk, utan kräftknölar eller växter.
Är blodkärlen öppna eller utvidgade.
Om kvinnan nyligen blivit förlöst, hur tillståndet är för vaginae och livmodern, finns foster i uterus, ett eller flera, storlek ålder, läge, hinnor, placenta eller om fostret bildat sig utom livmodern.
§ 5 Besiktning av nyfödda barn och foster 1: o Yttre delar Samma besiktning som tidigare beskrivits med tillägg för fostrets storlek, längd och vikt, den ålder den synes ha från avelsen.
Är det omoget, förtidigt, fullgånget.
Åldern från födelsestunden, är moderkakan och navelsträngen frånskilda.
Är naveln ombunden eller har den lämnat mycket blod, är den avriven, krossad eller avklippt.
Om flera barn blivit födda, efterfrågas vilket som kommit först.
Vilken barnmorska eller annan person som hjälp till, moderns tillstånd under och efter barnsbörden.
Är modern förstföderska.
Har förlossningen gått fort, långsamt, varit naturlig, lätt eller svår, skett med vändning eller instrument och i så fall vilka.
Har blodstörtning eller andra ovanliga tillfälligheter inträffat.
Har barnet framkommit levande eller dött och har någon försökt uppliva det döda barnet och på vad sätt.
Genom att blåsa in luft i munnen, ta bort slem ur näsa och mun.
Har barnet skrikit, rört sina händer, fötter, sett upp, haft ryckningar.
Är huden avskrubbad, lätt lossnande, slemmig, blodig.
Not Om ett barn som angives dött nyss framkommit, bör läkaren undersöka om det möjligen är skendött och i så fall använda medel att få liv i det enligt Pontins Bok om Allmänna Hälsovården.
Fostrets bildning undersöks och vanskapligheter anmärks noga.
Huvudets storlek, dimensioner, förhållande till kroppen, om det har hår, hur långt och tätt, fontanellernas storlek, form och om de är naturliga eller våldförda.
Är pupillen stor eller sammandragen, finns hinnan (membrana pupillaris) kvar.
Finns någon skada på öronen eller är näsans brosk hopklämt och finns blå fläckar efter klämning.
Är munnen öppen, läpparna plattade, tungan framstående eller munnen fylld med något främmande ämne eller tungan och svalget skadat.
Har yttre halsen märken efter snöre eller dylikt, syns luftstrupen klämd eller skadad.
Är bröstet upphöjt eller nedtryckt.
Finns röda eller blå fläckar i underlivet eller bråck.
Är naveln läkt.
Är testiklarna nere i scrotum, urin och stolgången öppen eller sluten.
Är ryggraden bruten, delad av vattensamling, spjälkad (spina bifida).
Ser det ut som om barnet träffats av våldsamheter, märken efter instrument, våldsam handläggning vid förlossningen.
Hur ser dessa skador ut.
2: o Inre besiktning Upptar allt vad som sagts tidigare, men med avseende på åldern ser man efter följande Om vatten finns i hjärnans kamrar, finns det slem i luftstrupen, mjölk i magen, betäcker lungorna hjärtat eller är de hopfallna så att de inte uppfyller brösthålan, är färgen blåröd och dunkel eller ljusröd och vitaktig.
Särskilt granskas högra lungan, som vägs tillsammans med hjärtat och bröstkörteln.
Är diafragman vänd upp eller ned, flyter lungorna i ett djupt kärl med vatten, Vid sönderdelningen av lungorna uppstiger blåsor vid nedsänkning i vatten.
Om fostret antagit röta jämför man den skämda luften som förruttnelsen spritt till lungorna med den luft som möjligen inandats.
Se läran om Lungprovet.
I underlivet efterses om endast beck finns i tarmarna eller om barnet fått mjölk, som bortgått genom stolgången.
Hur mycket urin finns i blåsan.
Är några inälvor inflammerade.
Uppmärksammas om något giftigt ämnen kan genom munnen eller stolgången blivit tillfört kroppen.
Kap III Undersökning av förgiftningar.
§ 1 Då omständigheter förekommer att läkarintyg skall visa att en person dött genom förgiftning, fordras att läkaren upptäcker gift i magen eller tarmarna, eller i uppkastningarna eller i mat, dryck, läkemedel
som den avlidne bevisligen förtärt kort före sin död.
Man skall dock vara uppmärksam på att då man funnit gift, detta kan i elaka avsikter tillförts efter döden, antingen för att väcka misstankar eller flytta dem från den skyldige till en oskyldig.
§ 2 Först granskas kroppens yttre.
Sedan undersöks särskilt matstrupen, magen, tarmarna och hjärnans tillstånd.
Man får inte försumma andra delar av kroppen i vilken möjligen annan orsak till döden än gift kan finnas.
Innehållet i magen och småtarmarna samlas och förvaras i passande kärl, som bör förseglas.
Undersökning förrättas av läkare, som gärna tillkallar som biträde en skicklig apotekare eller kemist.
Den kemiska undersökningen har ändamålet att påvisa vilket gift som blivit använt.
Genom pålitliga personers berättelse kan man veta att ett visst gift funnits i den dödas egna gömmor eller hos någon misstänkt.
Dessutom kan yttre egenskaper av det förtärda ge vägledning främst plågorna och symtomen som föregått döden.
§ 3 De gifter man söker är antingen vegetabiliska eller animaliska Not Animaliska gifter som av ormar, rasande djur även smittsamma kan troligen inte orsaka förgiftningar.
Växtgifter kan svårligen utfinnas genom kemisk undersökning, men kan påträffas oförstörda i magen eller bevisligen uppkräkta.
I annat fall fordras flera sammanlagda omständigheter som bevis.
T ex om det finns någon tillredning i den avlidnes kvarlåtenskap och om symtomen under vilken den förgiftade avlidit är kända som verkningar av växtgifter.
Dessa tecken är vanligen: 1: o Hjärnans lidande som sömn av opium.
2: o Yrsel och raseri av hyoseyamus niger, digitalis purpurea, belladonna och datura stramonium.
3: o Svindel, vansinnighet och konvulsioner som av cicuta virosa, sium latifolium, aethusa cynapium, aconitum lolium temulentum, secale cornutum, flugsvamp, amanita muscaria, agaricus aeruginosus, agaricus fimtarius.
4: o En hastigt påkommande stupor (stumhet och orörlighet) som av flera Strychnos, Aqua destillata laurocerasi, Morphinum, Vauqueline.
5: o Skarpa växtgifter kan döda genom deras häftiga inverkan på magen, då svår kolik och därpå följande tecken på inflammation och kallbrand uppstår.
Sådan verkan ger källarhalsbär, daphne mezereum, oenanthe fistulosa och crocata, lactuca virosa.
Dessa växter finns i Sverige och bör kännas igen av varje läkare.
Även om de sällan används till förgiftningar, kan de orsaka vådliga olyckshändelser.
§ 4 Andra egentliga växtgifter.
1: o Opium ger sig i sin döende verkan genom symtom, som varje läkare känner, opii egen lukt vid obduktionen, kan någon gång utdragas ur magen och försök därmed anställas.
2: o Aqua lauro-cerasi igenkännes genom dödssättet, som sker genom plötslig förlust av all retbarhet och livskraft, genom vid döden lika hastigt upplösning av blodet, dess speciella lukt som bittermandel som känns runt liket.
Not Ännu ett sätt att bevisa gifters närvaro är att låta en hund eller katt förtära magens contenta.
Dör djuret så anser man massan vara giftig.
Djuret får inte inta föda innan.
3: o Åtskilliga andra växtämnen kan i större mängd vara giftiga, såsom gummigutta, coloquint, scammonium.
§ 5 Gifter som genom sårande instrumenter eller annan application i sår åstadkomma dödande verkningar, tillhör de varmare klimaten och är lyckligtvis okända hos oss.
De beskrivs under benämning som Buon upas tiente, Voorara.
Omständigheterna vid sådan förgiftning är att ett sår finns och döden hastigt följer.
De är lättigenkännliga.
Not Till denna klass hör även de dödssätt som genom giftiga ämnens application på hela kroppen t ex vid rökning.
§ 6 Mineraliska gifter är flera, men vanligast förekommande är: 1o Vit arsenik, acidum arsenicosum, av allmänheten känd under merkurium, råttpulver.
2: o Andra arsenikpreparat är Auripigment, operment, sulphuretum arenici, Rauschgelb, realger, risigallum, flugpulver, flugsten, mistpikel, marcasit eller giftkis.
3: o Kvicksilversublimat, murias hydrargyricum corrosivum.
4: o Antimonial preparat som kråkvinsten, tartras kalicostibiosum 5: o Blypreparat.
De vanligaste är blyvitt carbonas plumbicum, cerussa och blysocker acetas plumbicum crystallisatum.
Stundom kan olyckor inträffa med blyoxid varmed stenkärl är glaserade, då den löses av sura ämnen samt av att man sötar förfalskade viner med det.
6: o Kopparpreparat varav i synnerhet ärg ur oförtenta kärl kan orsaka häftiga plågor och fara för livet.
Även spanskgröna Subacetas cupricum och blå vitriol sulphas cupricum hör dit.
7: o Mineralsyror som vitriololja, svavelsyra acidum sulphuricum, skedvatten acidum nitricum och saltsyra acidum muriaticum har en förstörande inverkan på magen och svalget De är lätta att upptäcka.
§ 7 Vid undersökning av arsenikförgiftning som de vanligaste och våldsammaste iakttages följande: 1: o Symtomen är plågor i magen, strax efter giftets nedsväljande, kräkningar, tilltagande koliksmärtor, konvulsioner och döden.
Den förgiftade förlorar oftast medvetandet innan konvulsionerna.
Not Ibland är symtomen så lindriga att man inte misstänker arsenik som orsak till döden, förrän man finner dem i maginnehållet.
2: o Arsenikförgiftning visar inte, som man förmodat, några speciella förändringar i kroppens yttre utseende och varken påskyndar eller avhåller röta.
Därför kan man inte genom inspektion av det yttre kadavret sluta sig till sådan förgiftning.
3: o Vid liköppning finner man aesophagus inflammerad mot dess nedre ända, cardia och fundus ventriculi starkt och stundom ojämt inflammerade med fläcktals röda strimmor.
Inflammationen sträcker sig till intestina tenuia, där den stundom upphör, men kan fortsätta mer eller mindre tydlig utför hela tarmkanalen.
Not Härmed skall dock erinras att dessa tecken kan saknas, även om den avlidne bevisligen varit förgiftad med arsenik.
Det är med avgörande försök utrönt att arsenikens dödande verkningar i huvudsak beror på dess egenskap att väcka inflammation i de delar de vidrör, men dessa tecken kan utebli och döden ändå inträffa.
Arsenikens dödande kraft synes till viss grad bero av dess absorbtion och inte ensamt av inflammationens vidsträckthet eller förstörelse, helst som man stundom funnit den ganska lindrig eller felande.
Hjärnans tillstånd hos en av arsenik död är alltid apoplectiskt (fallen för slag) och venerna i hela kroppen överfyllda med tunt och mörkt blod.
Arsenik som är applicerad utvärtes i fast eller flytande form t ex runt stolgången, vagina m m kan få våldsamma följder, men är lätta att finna på dessa ställen och kan då utan svårighet undersökas.
§ 8 För den kemiska undersökningen av misstänkta contenta (innehåll) bör man erinra sig att arsenik kan ges på två sätt.
1: o i fast form och i pulver eller 2: o upplöst som i flugvatten.
I båda fallen är så väl pathognomik (läran om sjukdomars kännetecken) som obduktions phenomenen olika.
1: o Den pulvriserade arseniken ger svårare plågor och behöver längre tid innan den dödar, eftersom den måste upplösas i magens vätskor.
Efter döden finner man inflammationen i matstrupen och magen ojämn, då korn av arsenik kan ha fastnat fläckvis.
Arsenikkornen kan omslutas av den genom inflammationen utsvällda hinnan och inte upptäckas förrän man gör en genomskärning av det inflammerade stället.
2: o Om den döde blivit förgiven av upplöst arsenik är inflammationen svagare och jämnare.
Det kan saknas fläckar och strimmor då hinnan varit på alla punkter vidrörd av den arsenikhaltiga vätskan.
Om kvantiteten av vätskan inte varit så stor är det nästan omöjligt att framleta någon arsenik ur contenta, då den genom kräkningarna helt försvunnit.
Dessa framkallas dels av arsenikens retningar, men också av de motmedel man vanligen använder till räddning.
Därför bör de först uppkräkta ämnena noga förvaras till undersökning.
§ 9 Analysen eller utförandet av den kemiska undersökningen.
Man undersöker om det finns bitar eller korn mellan luddet i magens insida.
Upptäcks de är vidare undersökning överflödig.
Finns de inte, uppsamlas vad som kan finnas kvar i magen och småtarmarna.
Den samlade massan utrörs med vatten, slås i ett glas med tunn botten och lämnas en stund att sjunka.
Innehåller vätskan arsenik ser man det genom att små vita korn sjunker till botten av glaset.
Pulvret samlas och undersöks.
Not Har arseniken hunnit ned i stora tarmarna, bör även deras innehåll undersökas.
2: o Upptäcks inte något pulver eller så litet att det inte med säkerhet kan uppsamlas till undersökning, blandar man de erhållna vätskorna tillsammans och delar upp dem i tre delar.
Skulle undersökningen av den första misslyckas och försöket förolyckas, tar man nästa med större försiktighet.
A En kvantitet av blandningen tillsätts med ren men ej konsentrerad salpetersyra och får stå 1 timma.
Silas och bladas med upplöst salpetersyrad silveroxid (nitras argenticum argentum nitratum), varvid saltsyrat silver utfälls.
När fällningen upphört silas vätskan genom sugpapper.
Man tillsätter caustik ammoniak i små portioner och om vätskan innehåller arsenik bildas en gul fällning.
Not Nu måste man observera att fosforsyra även ger silveroxid en gul fällning, men den upplöses av ammoniaken utan färg.
Om kvantiteten av den gula fällningen är någorlunda stor kan man åter avskilja den ur ammoniaken med några droppar syra, varefter den torkas, Om man strör den på glimmande kol, luktar det arsenik och dess närvaro är bevisad.
Not Arsenik luktar vitlök eller fosfor.
B En annan portion av innehållet eller det uppkräkta blandas med saltsyra och (digereras) värms svagt, silas och blandas med caustik ammoniak tills syran är nära mättad.
Om någon fällning uppkommer silas den åter.
Blanda med kalkvatten och avskilj fällningen.
Det som kommer först är arseniksyrlig kalkjord om arsenik funnits i blandningen.
Detta torkas väl rivs till pulver och blandas med kol och lika mycket smält och pulveriserad boraxsyra, vilken inläggs i ett 4 eller 5 tum tunt glasrör, vars ena ända är hopsmält.
Massan nedpackas och den öppna ändan täpps med en propp.
Upphettas så att det glödgar.
Finns arsenik sätter sig det i metallform ovanför det upphettade stället och bildar dels ett grått pulver och dels en metallglänsande blygrå spegel.
Pulvret igenkänns på lukten då det strös på glimmande kol.
C Den tredje portionen värms svagt med saltsyra och kokas en stund med caustik ammoniak.
Sedan låter man svavelbunden vätgas inströmma i vätskan genom ett glasrör.
Finns arsenik i innehållet får man en vitgul fällning.
Är det lite arsenik blir fällningen endast gul.
Hittar man inte arsenik vid någon av dessa reaktioner, men ändå misstänker arsenikförgiftning, kan den ha skett med en så svag lösning att den inte syns i maginnehållet eller har det blivit bortkastat.
Då företages detta:
3: o Undersökning på själva magens hinnor.
Man skär ut det mest angripna stycket, rensar från fett, kokar med caustik kalilut.
Lösningen mättas med salpetersyra och silas och delas i två portioner.
Den första prövas enligt B och den andra enligt C. Kvicksilversublimat ger liknande symtom som vid arsenikförgiftning, med åstadkommer svullnad i halsen, tonsillerna och tungroten samt om förgiftningen gått sakta även spottflytning, salivation.
Sublimatet upptäcks om man insätter en nyss avtvättad med ättika, polerad, tunn remsa av kopparbleck i innehållet.
Efter 24 timmar är den grå på ytan och om den gnids med handsskinn får den glans av polerat silver.
Antimonialblandningar varav egentligen tartarus timonialis endast kan misstänkas som gift.
Att kemiskt framleta ett sådant ämne kan endast ske ur uppkräkningarna.
De kokas och sila och prövas som C då en brun fällning visar sig.
Stundom verkar detta på stolgången och kan bli dödlig genom en stark diarré.
Detta upptäcks vid liköppningen.
Bly och dess salter kan endast skada genom en successiv verkan.
De sjukdomar som detta åstadkommer som blykolik är kända.
På träffas det i maginnehållet behandlas det först med salpetersyra som vid försöket A och sedan som vid C.
Den svavelbundna vätgasen upptäcker blyet genom en svart fällning.
På samma sätt förrättas vinprovet, då någon lidit till hälsa eller liv av ett med bly förfalskat vin.
Kopparpreparater i synnerhet ärg ur illa förtenta kopparkärl och spansk gröna kan vara vådliga för livet.
Upptäcks om man i maginnehållet behandlar med salpetersyra som vid A och man däri sätter en nyss blankfilad järnskiva eller spik Finns koppar i solutionen bildas en röd kopparhinna på järnet.
Mineralsyrorna upptäcks av att deras förstörande verkan börjar redan i munnen och svalget.
Slår man syra på maginnehållet och tillsätter krita fräser det.
För övrigt reagerar Svavelsyra på Barytsalt (Nitras eller Murias Baryticum) upplöst i vatten.
Uppstår en vit fällning.
Saltsyra upptäcks med salpetersyrat silver.
Ger vit flockig fällning.
Om någon tagit skedvatten eller salpetersyra blir magens inre anfrätt liksom av de andra syrornas, och dessutom kringliggande delar av denna syra gulfärgade.
§ 10 När läkare trots noggranna kemiska reaktioner inte kunnat bevisa med säkerhet närvaro av gifter som vållat döden, så bör han i sitt betyg framlägga de omständigheter och vetenskapliga skäl, som är sannolika, för att domaren genom andra vägar kan komma sanningen på spåret.
Vid undersökningen av de uppkräkta ämnen och ämnen som den döde nyss förtärt måste läkaren förfara ytterst försiktigt och inte låta sig förvillas genom bedrägeri.
Allt av innehåll som uppsamlas skall förvaras förseglat.
Läkaren insänder sitt avgivna betyg jämte obduktionsprotokollet till Kungl Sundhets Kollegium.
På dragande kall och ämbetets vägnar D v SCHULZENHEIM.
Kungörelse angående vidtagna förändringar i de bankosedlar och riksgälds kontorets kreditsedlar, som ifrån och med nästkommande år utfärdas.
Stockholm den 25 november 1818.
Med anledning av det skärpta straffet för efterapare, förfalskare och utprånglare av sedlar kommer formuläret att ändras från och med 1819 enligt följande: " Den som denna sedel efterapar eller förfalskar, skall vara hängd, men den, som upptäcker efteraparen, förfalskaren eller utprånglaren, undfår belöning enligt Kongl Kungörelsen av den 8 juli 1818.
Fullmäktige i Riksgäldskontoret har tillkännagivit att de ändrat utseendet på kreditsedlarna, så att de i fortsättningen trycks på tvären istället för på längden.
Orsaken är att kreditsedlarna på 2 riksdaler varit så lika bankens sedlar med samma valör att förväxlingar skett.
Stockholm den 25 november 1818.
CARL JOHAN
Kungörelse att Brandstod hädanefter skall beräknas efter förmedlat hemmanstal, om inte annat överenskommit.
Stockholm 2 december 1818.
Ständerna har stadgat och förklarat, att ett hemman som blivit förmedlat, sedan inte kan njuta brandstod annorlunda än efter beräkningen av det förmedlade hemmantalet.
Denna förklaring gör ingen rubbning i de brandstodsföreningar, som är ingångna i socknarna.
Stockholm den 2 december 1818.
CARL JOHAN
Universal angående nämndemäns antal vid syneförrättningar på militärboställen.
Stockholm den 4 december 1818.
Bondeståndet klagade på att domhavaren endast skulle ha två nämndemän till biträde vid syneförrättning, med avseende på den olägenhet som uppstår när dessa på flera dagar inte hunnit med besiktning av ängsmark, uppmätning och beskrivning av hägnaderna.
Under den tiden kunde inte syn förrättas på åkermarken och mangården.
Man har hemställt att domhavarens behov av större antal nämnd behövs om förrättningen skulle kunna skyndsamt avslutas.
Man föreslår halv nämnd.
Kungl Maj: t bifaller att domaren avgör om han kan uträtta synen med endast två nämndemän eller behöver fler om synen är vidlyftig.
Stockholm den 4 december 1818 H A v STROKIRCH
Kungörelse om upphävandet av Jus detractus, eller sjätte pennings avgiften av arv, som ur riket föres.
Stockholm den 9 december 1818 I Ärvda Balken står att utländsk person som får arv i riket skall betala sjätte penningen till Oss och Kronan, då han för ut arvet.
Denna avgift kommer att upphöra och endast angå innevånare i de stater där Våra undersåtar måste erlägga sådan avgift.
Stockholm den 9 december 1818 CARL JOHAN
Cirkulär om vad iakttagas bör vid lagfarts meddelande på egnahem, som för lån hos Allmänna Brandförsäkringsverket är intecknad; Stockholm den 15 december 1818.
Direktionen har funnit sig föranlåten att anhålla, att Kungl Hovrätten erinrar vederbörande häradshövdingar och rådsturätter att hädanefter följa föreskriften att tredje uppbudet på försåld och hos brandförsäkringsverket pantsatt egendom aldrig må beviljas förrän den som samma egendom sig tillhandlat styrkt och till verket betalt dess i egendomen intecknade fordran eller fått behörig transport.
Stockholm den 15 december 1818 H A v STROKIRCH
Cirkulärbrev angående beskattning av husbehovs mjölkvarnar och legosågar på krono och skattejord; Stockholm den 16 december 1818.
Ständerna menar att innehav av mjölkvarn är att räkna som förmåner i äng, skog, fiske och mulbete och inte skall öka hemmansskatten.
De hemman som redan är skattlagde, bör bli befriade från sådan tunga.
Per Johnsson ansökte vid senaste riksdag om befrielse från avgift eller ränta för husbehovsmalning och legosågning, då enfota kvarn blivit ombyggd till hjulkvarn.
Mängden av malningen ökade inte även om sättet förbättrades.
Redogörs för kvarnar på Öland och Gotland.
Avgift för legosågning har inbringat statskassa stora summor som måste täckas på annat sätt och därför lämnar Kungl Maj: t inte Ständerna sitt bifall och låter Per Johnssons ansökan falla Stockholm den 16 december 1818.
O E LAGERHEIM
Kungörelse angående besvärs anförande över magistratens beslut i frågor om personers antagande till idkande av källar- och värdshusrörelse i alla rikets städer utom Stockholm.
Stockholm den 16 december 1818.
Enligt förordningen av den 20 december 1815 tillkommer det befallningshavande att bestämma det antal värdshus, källare och näringsställen som behövs, vartill tjänliga personer av magistraterna antagas till brännvinsminutering.
Vi har funnit det leda till ordning och enhetlighet om alla sådana ärenden blir polismål.
Besvär skall i fortsättning hänvisas till befallningshavandens prövning och den som inte är nöjd, skall besvära i polismål inom fastställd tid.
Stockholm den 16 december 1818 CARL JOHAN
Plakat om Fyra Allmänna solenna Tacksägelse- Faste- Bot och Böndagar som skall hållas över hela riket nästa år, 1819.
Stockholm den 16 december 1818 Bland livet skiftningar och förgänglighetens härjningar, är det endast Religionen som vägleder, lugnar och upplyser jordens barn.
I kretsloppet av uppkomst, utveckling, mognad och förstörelse skulle de snart förlora både tankens ledtråd och hjärtats tröst om de inte ofta i gemensam andakt höjde sina tankar och hjärtan till den vishet, som kärleksfull och rättrådig, bestämmer både statens och den enskildes öden.
Religionsföraktet och sedefördärvet är källor till folkslagens vanära, förslappning och borgerliga död.
När Vi stå inför graven, där en vördnadsvärd Furste nedstigit till ärorika fäder hör Vi löftesrösten från fjärran.
Jag vill vara deras Gud och de skola vara mitt folk.
Med dessa högtidliga känslor hälsar Vi Sveriges innebyggare.
Kallade av Edra fria val, har Vi inte oförberedd, men dock förr än Vi önskat uppstigit på tronen, ägnat Vårt odelade hjärta åt ett folk, som blivit honom anförtrott.
Anropa därför honom som leder konungars hjärtan och folkslagens öden om nåd och välsignelse.
Molnen skingra sig alltmer från Nordens himmel, men de ljusaste skiften mörkna över det folk, som ej värderar sin lycka och vårdar den.
Det är Religionen som tröstefull ljus och livgivande grundar denna lycka och närer denna kraft.
Upplyft Edra hjärtan till Gud och ni skall upplyftas till allt det höga, ädla och sanna som riktar själens blick mot evigheten.
Nalkas Gud, så nalkas han Eder med allt det goda och ljusa som hjärtat behöver.
Vandra, som Edra fäder vandrade trygga på ärans och dygdernas väg och Eder Konung skall gå före Er och Herren främst.
Till allmän väckelse och befästande av så värdiga känslor och föresatser, vill Vi förordna Fyra Stora Böndagar att hållas den 7 mars, 9 maj, 27 juni och 24 oktober.
Vi befaller att alla i landet boende sätter alla världsliga sysslor åt sidan dessa dagar och förberedda beger sig till Herrans hus för att höra Guds heliga ord.
Överståthållaren i Stockholm, landshövdingarna, ståthållarna, borgmästarna, råd och fogdar, befallningsmän och länsmän håller noga uppsikt att ingen olydnad förekommer.
Alla ämbeten i kyrkan förkunnar i tid dessa dagar, att ingen måtte leva i okunnighet om när de skall ske.
Ingen handel med kramvaror eller ölförsäljning får ske.
Den som bryter mot detta påbud straffas med böter, som delas så att en tredjedel går till närmsta hospital och resten till de fattiga i församlingen.
Kan man inte betala böterna omvandlas de till häckte och utspisas med vatten och bröd i fyra dagar.
Prästerna ser till att ingen försummar dessa kyrkdagar och den som bryter straffas.
Den 16 december 1818 CARL JOHAN
Förklaring av X Kap 1 § Jordabalken om den, som annans jord, hus och tomt, sälja, skifta eller förpanta kan.
Stockholm den 17 december 1818 Åtskilliga mål rörande jords försäljning av andra än rätta ägare har dömts olika.
Därför förklaras, att om klander mot att annans jord, hus och tomt blivit såld, skiftad eller förpantad, utan rätta ägarens öppna brev och fullmakt, även om uppbud med laga stånd mellankommit, inte därav efter lag pröva en dylik talan.
Stockholm den 17 december 1818 CARL JOHAN
Kungörelse angående spannmåls införande på smärre däckade svenska fartyg och öppna båtar.
Stockholm den 18 december 1818 Den tullfrihet för införsel av spannmål från främmande orter som tillåts till årets slut enligt skrivelse av den 12 juni, kommer att fortgå till nästkommande junis utgång.
Spannmålen får införas både på svenska öppna båtar och på däckade fartyg under 15 lästers dräktighet.
Stockholm den 18 december 1818 O E LAGERHEIM
Kungörelse angående inställandet av förbudet mot införsel av arrak och vin.
Stockholm den 22 december 1818 Av flera skäl anser vi Oss föranledda att inställa den i 1816 års tulltaxa beviljade frihet till import av arrak och vin.
Vi har funnit att nuvarande omständigheter medger att berörda förbud, varunder kyrkornas vinsorter inte varit inbegripna, kunna upphöra.
Hädanefter betalas dubbel tulltaxa och varorna får ej införas i öppna båtar eller med däckade fartyg under 25 lästers dräktighet.
Stockholm den 22 december 1818 CARL JOHAN
Kungörelse angående förnyad reglering av pensions staterna.
Stockholm den 22 december 1818.
Ständerna har vid senaste statsregleringen ökat fonden för änkor och barn till ämbets- och tjänstemän, med villkor att ökningen läggs på sjunde, åttonde och nionde klassen.
1: o Sjätte och sjunde klassen slås samman till en och pensionsbeloppet höjs till samma som sjätte klassen nämligen 36 riksdaler årligen.
Samtidigt ökas pensionsrummen för sjätte och sjunde klasserna med 15, så att de nu utgör 300.
2: o Den åttonde klassen har haft 18 riksdaler, som nu höjs till 24 riksdaler.
Samtidigt ökas pensionsrummen med 10 nya så att det finns 130.
3: o För nionde som nu blir åttonde höjs pensionsbeloppet från 7 riksdaler 24 skillingar till 16 riksdaler.
4: o Beträffande pensioner för underofficerares änkor och barn kommer skillnaden mellan värvade och indelta tas bort.
Första klassen ökas från 12 till 20 riksdaler och antalet med 25 nya pensionsrum till 125.
Andra klassen ökar från 8 riksdaler till 16 och 5 nya pensionrum läggs till så att hela antalet blir 75 Stockholm den 22 december 1818 G F WIRSÉN
Kungörelse angående antalet av revisorer till granskning av Rikets Ständers Banko Diskont Verks förvaltning och räkenskaper.
Stockholm den 22 december 1818.
Antalet revisorer blir 8, 2 från varje stånd.
Riksdiskontoverkets förvaltning och räkenskaper skall under pågående utredning granskas genom deputerade av de för revisionen av Bankodiskontverket utsedda ledamöter gemensamt med 2 revisorer som särskilt av de privata delägarna efter vanligheten väljs.
Detta är en ändring i 16 § av Vårt reglemente.
Stockholm den 22 december 1818.
CARL JOHAN
Taxa varefter sjötullen för utgående varor skall beräknas och erläggas.
Stockholm den 22 december 1818 Exempel på utgående varor: alun, apoteksmaterial, aska, bark, bast, beck, ben, bly, blyerts, blår, bogspröt, borst, brännvin, bröd, bävergäll, böcker, bönor, kanoner, cobolt, deglar, dräll, dun, drev, ekvirke, enbärsmos, fartyg, fisk, fjäder, fläsk, fågel, frukt, frön, färggräs, garn, gevär, glas, hagel, hampa, harts, honung, horn, hudar, humle, hummer, hår, järn, instrument, jordfrukter, ister, kalk, kalksten, kimrök, klövar, koppar, korgarbeten, kreatur, krukmakeriarbete, kummin, lack, lavetter, lin, läder, malm, marmor, mattor, mässing, metall, mjöd, mossa, murklor, mynt, naturalie samlingar, nålar, näver, nötter, ost, ostindiska varor, ostron, papper, pennor, pelterier, pälsverk, porslin, porfyr, rentungor, rödfärg, salpeter, segelduk, senap, silver, sirup, skilderier eller målningar, skinn, sälspäck, smör, spannmål, sten, stenkol, stål, stärkelse, svavel, socker, såpa, säckar, talg, tallkottar, tegel, tenn, tjära, tobaksblad, tran, tråd, trädfrukt, trävirke, tvål, tågvirke, ull, ur, vitriol, vax, ved, verktyg, vävnader, ägg, ättika och öl.
Underrättelser om vad i övrigt bör iakttagas.
§ 1 Tull och varuvärde som tidigare gällt är satta i Hamburger banko.
Nu skall tull i Stockholm, Göteborg och Gävle ovillkorligen betalas i växlar, om inte summan understiger 100 riksdaler.
Samma avgifter gäller i rikets andra städer.
§ 2 Alla inom Sverige kravellbyggda fartyg, som bevisligen tillhör Våra undersåtar är befriade från tull.
§ 3 För varor, som utskeppas med svenska hel- eller halvklinkerbyggda fartyg eller med utländska skepp fördubblas tullen.
§ 4 Vad utgående fartyg och varor till Norge beträffar skall de ställa sig till efterrättelse av Vår förordning av den 24 maj 1815.
Denna förordning bestämmer de villkor som gäller vid ländernas inbördes handel.
§ 5 För utländska varor, som dragit inkommande tull betalas vid utskeppningen bara ¼ % av värdet.
§ 6 Till kronan betalas av svenska kravellfartyg 4 skillingar, av svenska klinckfartyg 5 skillingar och av utländska fartyg 8 skillingar per läst.
§ 7 För sådana varor, som skall betalas endast ¼ %, skall godsägaren tydligt kunna uppge varans värde.
Annars lägger tullbetjäningen på 10 % plus ersättning för de kostnader som tillkommit, att av dem fritt använda.
§ 8 Alla varor, som inte får utföras är märkta med FÖRB.
Om de får nådigt tillstånd, skall tull dragas som anses lämplig.
§ 9 Varor som inte finns upptagna och inte kan hänföras till Fabriks- hantverkeri- eller slöjdvaror beläggs med 5 % av värdet om de utgå med helfritt fartyg eller med det dubbla om det sker med ofritt fartyg.
§ 10 Silver som transporteras genom landet får, då behörig attest uppvisas utföras utan avgift.
§ 11 Fartyg som byggs i Sverige och för utländsk räkning förpassas, njuter helfrihet för de varor, som första gången med sådana fartyg utskeppas.
§ 12 Alla varor skall antecknas i tulljournalerna med namn, beskaffenhet, antal, svenskt mått, mål eller vikt.
§ 13 Alla fartyg som lastar i svensk hamn har rätt att fylla på lasten i annan svensk hamn med sådana varor som är tillåtna för utförsel.
Tullavgiften erläggs på varje ställe för vad som lastats där.
Skeppsskatterna betalas endast på första stället.
§ 14 Nödvändiga förråd av livsmedel, ved och tjära för besättningen får fritt föras ombord.
Ju större fartyg ju större kvantitet beck och tjära.
Främmande fartyg har rätt till samma kvantitet ved som inhemska, men betalar avgift.
§ 15 Palmtalet för master och större bogspröt räknas så, att vidden mätes 12 fot från storänden, då 3 palm räknas för varje svensk fot och 4 verktum utgör en fot.
Palmtalet på spiror räknas på samma sätt, men man börjar 8 fot från storändan.
§ 16 Vid tullens uträknande utesluts om halv skilling inte nås, men över halv skilling räknas hel.
§ 17 Tullbetjänterna skall skyndsamt meddela tulluträkningarna och låta dem jämföras med journalen om ägaren så önskar.
§ 19 I denna taxa inbegripes inte den avgift som tas ut för kostnaden till sjöfartens fredande s k konvojavgift.
§ 20 2 skilling 8 runstycken tas ut på varje skeppund av följande järntillverkningar.
Ankare, ankarflyn, bandjärn, bomber, bultjärn, kanoner, draggar, gjutet järnarbete, hällar, kakelugnar, knippjärn, kulor, gjutna lod och lödjor till vikter, plåtar, skrot, sänksmide, Öregrunds och annat platt stångjärn.
Stockholm den 22 december 1818 CARL JOHAN
Innehållsförteckning
Svensk Författningssamling 1819 Kungl.
Maj: ts kungörelser i sammandrag Låssa kyrkas arkiv Innehållsförteckning för 1819 * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
