# ID: svediakorp-law74
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1817
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 17,110
# sentences: 1,019
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Svensk författningsamling 1817 Låssa kyrkas arkiv
Kungörelse angående tullavgiften för utgående svenskt stångjärn.
Stockholm den 29 januari 1817.
Järntillverkningen har stigit i värde och försäljningspris, så att bruksidkaren inte längre bör vara beroende av särskilt understöd som nedsatt tullavgift.
Vi har funnit skäligt att återställa den tull på stångjärn, som var före 30 mars 1814.
Redogörs för tullen efter olika växelkurser.
Stockholms slott den 29 januari 1817.
Universal angående syner på bortarrenderande militär boställen.
Stockholm den 31 januari 1817.
Det har kommit till Kongl Maj: ts vetskap att en del av arrendatorerna, som arrenderar militära boställen, vanvårdar och brister i sina skyldigheter.
Kongl Maj: t har varit föranlåten att vid syneförrättningarna lägga ansvaret på syneförrättare att meddela underrätterna hur skötsel och hävd av boställena föreligger.
Högsta ansvaret har Hovrätten.
Stockholm den 31 januari 1817.
H A von STROKIRCH
Kungörelse om förändringar och tillägg i reglementet av den 20 augusti 1805, för Kongl Flottornas hantverks och timmermans stater.
Stockholm den 3 februari 1817.
Den 17 december1816 har Kongl Maj: t stadgat: 1: o I reglementet för flottornas hantverkare och timmermanslöner beräknas avlöningar alltid efter den kontanta månads- eller daglön de nu har eller framledes får och en sjuk daglönare får endast halv dagspenning mot tidigare 2 / 3.
2: o Sommar och vinter dagspenningar blir lika stora.
3: o Ingen timmerman eller hantverkare som är över 36 år eller behäftad med sjukdom får anställas vid Kronans varv.
Skulle någon särskilt skicklig person över 36 år anmäla sig kan han antagas på ett visst antal år.
Han får dock inte vara över 45 år.
4: o Ingen får antas på mindre än två år och ingen daglönare, utom för liderlighet och oskicklighet avskedas annan tid på året än november, december och januari.
5: o När lärlingar är utlärda och uppflyttas som hantverks- eller timmermän skall de förbinda sig att arbeta i 6 år.
6: o Övertidsersättning blir ett tillägg på 1 / 8 av vad paradsunderhållet för båtsmän är.
Skiftbetalningarna blir lika så väl söcken - som helgdagar, trots att på helgdagarna njutes dubbel lön Stockholms slott den 3 februari 1817.
VICTOR von STEDINGK
Kungörelse angående tiden, då den utländska manufakturvaror åsatta condemnationsstämpeln upphör att vara gällande.
Stockholm den 10 februari 1817.
Utländska manufakturvaror som har särskild condemanationsstämpel (en vara är förbruten) upphör att vara gällande med början av nästkommande år.
Skulle sådana varor påträffas anses de som lurendrejeri och tullförsnillning.
Vissa undantag kan ges om någon mot förmodan innehar sådana varor.
Stockholm den 10 februari 1817.
A N EDELCRANTZ
Reglemente angående den under kommerskollegies ställda manufakturdiskontofonden.
Stockholm den 12 februari 1817.
Diskontoverket fick sitt reglemente för manufakturdiskontofonden den 22 april 1779.
Kommerskollegiet anser att rättelser och förändringar bör ske och Vi förordnar följande.
§ 1 Alla fabriksidkare, som tillverkar vävnader av ull, silke, bomull.
lin, hampa och kamelhår samt polerade eggjärns- och andra manufaktursmiden är som hittills berättigade till diskontolån § 2 Före 10 januari skall de fabriksidkare som önskar lån anmäla detta till Hallrätten.
Han skall uppge det totala värdet av tillverkningen året innan.
Riktigheten skall styrkas med ed.
§ 3 Lånet skall tas ut under året och får inte skjutas upp till kommande år.
§ 5 Personer som antas till säkerhet för lånet skall vara kända som förmögna eller ha god kredit.
Kollegiet skall om nya lån beviljas till tidigare låntagare, noga underrätta sig om hur de uppfyllt sina förbindelser.
Om de varit tröga betalare eller lagsökta.
§ 6 Formuläret som låntagaren skriver under.
§ 7 Räntan är 4 % om året eller 1 / 3 % i månaden, vilken ränta avdrages vid lånets lyftande.
Om lånet inte betalts 8 dagar efter förfallodagen höjs ränta till det dubbla på det belopp som är obetalt.
§ 8 Fjorton dagar innan förfallodagen skall anmaningsbrev lämnas till låntagaren att tiden är inne att betala lånet.
Han skall sätta in pengarna i Riksens Ständers Bank mot att få tillbaka reversen, som sänds till Diskontkontorets kamrer.
§ 9 Om lånet inte betalts inom 1 månad, anställes lagsökning.
§ 10 Diskontokontoret skall vara öppet alla söckendagar och tjänstemännen bemöta en var med bredvillighet och skyndsamt biträde.
Som inrättningens säkerhet och bestånd väsentligen därav beror, att alla reverser tillbörligen förvaras, de inkommande medlen i rätt tid insätts i banken, samt att alla räkenskaper är i god ordning och att alla som har med Diskontoverket att göra uppfyller sin skyldighet.
En ledamot av Kollegium har full insikt i verksamheten.
Den låntagare, sedelutgivare eller acceptant, som inte uppfyller denna författning mister rätten att låna och bötar dessutom 100 riksdaler specie.
Stockholms slott den 12 februari 1817.
CARL
Kungörelse angående vad, som bör iakttagas i avseende på förpassning och transport inom riket av kaffe, mascowad-, terres-, tetesvitt puder och krossat lumpsocker, tobaksblad, vin och arrak.
Stockholm den 13 februari 1817 Det har uppmärksammats att större partier av utländska varor, särskilt kaffebönor, kommit till Stockholm och Göteborg från andra inrikes städer.
Man har påstått att det rört partier som redan är tullade, men inte funnit avsättning på den ort varifrån de nu sänts.
Detta är omöjligt att kontrollera och man kan befara att tullförsnillning föreligger.
För att undvika förlust av tullmedel och hinder för rättskaffens köpmannanäring förordnas följande: 1: o Kaffe, mascowad-, terres-, tetes, vitt puder, krossat lumpsocker, tobaksblad, vin och arrak får inte förpassas mellan inrikes städer.
2: o Då sådana varor avsänds från stapelstad, dit de inkommit och blivit förtullade, skall intyg om förtullningen och med vilken skeppare de inkommit medfölja.
3: o Vid förpassning till annan inrikes ort från den stad skall förpassningsjournalerna stämma.
4: o Beträffande varor, som inkommit utan förpassning skall dubbla tullavgifter erläggas.
5: o Om varor avsänds av annan än den som enligt tulljournalen förtullat dem, skall överlåtelsebevis eller räkning biläggas.
6: o De varor som blivit avsända från stapelstad får inte förpassas dit igen, med undantag för vad som förs till marknader.
De skall dock genast efter marknadens slut återgå till samma person som fört dit dem.
7: o Skulle någon bevisligen ha äldre förtullade varor eller osålda partier och han vill försända dem till annan ort skall han ansöka om särskild tillåtelse, lämna bestämd uppgift om kvantitet och tullbevis.
Förbudet från 1791att transportera tobaksblad inom landet, om det inte förpassas till någon tobaksspinneriidkare kardus- eller snustillverkare, kommer att upphöra.
Stockholm den 3 februari 1817.
A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående vissa ändringar vid befattningen med utarrenderade militärboställen.
Stockholm den 26 februari 1817.
Landshövdingarna har anmält att då det tid efter annan utkommer författningar angående utarrenderade militärboställen, vore önskvärt att på dessa boställen hölls ekonomiska besiktningar för att se deras tillstånd.
Efter 5 år borde också löftesskriften förnyas.
Regementscheferna bör fortfarande ha tillsynen och den på landshövdingen överflyttade åtgärden inskränkas till att gälla endast av- och tillträdes synerna.
Kongl Maj: t förordnar: Landshövdingarna skall bara bevaka de boställen där inkomsten inbetalas till statsverket.
De boställen där arrendet tillfaller regementen skall tillses av regementschefen.
Tiden då arrendet förnyas bör vara 10 år, då kortare tid kan får mindre nogräknade arrendatorer att säga upp arrendet utan att ha utfört sina åligganden.
Officerare har anhållit om ersättning, då deras arrendatorer inte kunna uppfylla sina åtaganden.
Kongl Maj: t kan inte bevilja någon ersättning av allmänna medel, då de i löftesmännens borgen alltid äger sin säkerhet.
Stockholm den 26 februari 1817.
JOH AUG SANDELS O E LAGERHEIM
Förordning angående sockenstämmor och kyrkoråd: Stockholm den 26 februari 1817.
Prästeståndet har anmält behovet av en författning, som bestämmer allt vad som skall avhandlas vid sockenstämmor och kyrkoråd.
§ 1Sockenstämma skall hållas i varje församling i maj och oktober varje år och dessutom när nödvändigheten kräver.
§ 2 Kungörelse om sockenstämma äger endast kyrkoherden att utfärda.
Vill befallningshavande höra allmogen i sockenstämman sker det genom kyrkoherden.
Vägrar kyrkoherden att utlysa sockenstämma skall kronobetjänt anmäla det till befallningshavande, som förordnar, hur det skall bli.
Enskilda personer som har rösträtt i sockenstämman, har också rätt att begära att den sammankallas.
Kyrkoherden prövar anhållan.
§ 3 Sockenstämman skall från predikstolen pålysas minst 8 dagar innan och även på dagen då stämman skall hållas.
I ärenden som inte tål uppskov skall stämman hållas samma dag den pålyses.
Kungörelsen skall alltid innefatta uppgifter på de ämnen som skall förkomma.
Är ärendet sådant att det berör flera socknar skall de kallas till moderkyrkan.
§ 4 Rättighet att inställa sig till sockenstämma har i allmänhet de som äga fastighet eller ha rösträtt vid prästval.
Den ledamot som inte är närvarande kan inte i efterhand ändra stämmans beslut.
Stämman sammanträder i sockenstugan, som varje socken skall bygga och underhålla.
Den som inte har rätt att delta får inte tränga sig in och om så är fallet skall han avvisas.
§ 5 När stämman är samlad åligger det kyrkoherden eller hans tillförordnad att vara ordförande.
Han skall tydligt och fullständigt framlägga ärendena, och se till att inga andra frågor än dem som blivit kungjorda blir handlagda.
Han skall också föra redigt protokoll över framställning, överläggning och beslut.
§ 6 Till sockenstämmans handläggning hör det som rör kyrkans vård, socknens hushållning och allmänna angelägenheter som: 1: o Klockares och annan kyrkobetjänings tillsättande och avskedande.
2: o Kyrkvärdars, sexmäns och rotemästares utnämning.
3: o Granska räkenskaperna och användandet av kyrkans medel.
4: o Undervisningsanstalter inom församlingen.
5: o Hushållning och vård av kyrkans egendom samt socknens enskilda kassor, som fattigkassa och brandstodskassa.
6: o Byggnation och underhåll av kyrkan och alla socknens hus, prästgård, fattig- och sockenstuga.
7: o Bänkfördelning.
8: o Hantverkares antagande.
9: o Brandstodsföreningar.
10: o Frågor om försörjning av socknens fattiga och överläggningar om mindre arbetsföra personers inflyttande från andra socknar.
11: o Verifikation av rest- och avkortningslängder och granskning av erlagd betalning för kronoskjutsar.
12: o Val av fullmäktige för socknen så väl i allmänhet som i särskilda ärenden t ex socken beredningskommitté.
13: o Tillsyn av sockenmagasiner och redogörelse för verksamheten.
14: o Intygande om personers förhållanden, vilka anmäls till belöningar hos Sällskapet Pro Patria eller Patriotiska Sällskapet samt andra allmänna eller till länet särskilt hörande sällskap, som har rätt att utdela belöningar, även yttrande om gjorda uppodlingar och salpetertillverkning.
15: o Vaccinationens befrämjande och jordegummors antagande.
16: o Överenskommelse om salpeterskattens utgörande, väghållning, snöplogning, brobyggning m m.
17: o Överenskommelse för att befordra allmän ordning och sedlighet inom församlingen, vilket sockenstämman har ansvar för.
Den äger rätt att på vederbörlig ort anhålla om vites föreläggande om sådant synes nödvändigt.
§ 7 Varje ledamot i stämman skall vid överläggningarna iaktta ordning och anständighet.
Blir ordföranden med ord eller gärning förolämpad straffas den skyldige efter 18 kap i missgärningsbalken.
Förolämpar ledamöterna varandra bötar de dubbelt mot vad sådant brott stadgar i andra fall.
Har man skiljaktiga meningar och pluraliteten inte är tydlig sker votering.
Rör ärendet endast vissa hemmans rätt och skyldigheter deltar endast de som det berör.
Ordföranden har utslagsröst.
§ 8 Protokollet skall om så ske kan genast justeras eller inom 14 dagar.
Det undertecknas av ordförande som är ansvarig för innehållet och bestyrks av minst 3 personer.
Vägrar de skriva under tar ordförande intyg om förhållandena av närvarande krono- eller kyrkobetjäning och meddelar sockenstämman hur de skall söka ändring i beslutet.
Ordföranden skall samla protokollen och vårda dem.
Han skall utan lösen lämna utdrag ur protokollet även till icke ledamot i stämman, men som kan ha med ärendet att skaffa.
Det är tillåtet för vem som helst att själv gör avskrift.
Dock är ordföranden berättigad till ersättning för skrivmaterial av kyrkans medel.
§ 9 Protokoll som berör församlingen skall genast uppläsas från predikstolen.
Är någon missnöjd kan han besvära sig hos Domkapitlet eller Befallningshavare, beroende vilka ärenden det gäller.
§ 11 På varje ort skall ett kyrkoråd inrättas.
Kyrkoherden är ordförande och ledamöter är kyrkvärdarna och minst 4 och högst 8 av socknens bofasta innevånare, vilka väljs på sockenstämma.
§ 12 Kyrkorådet skall handha kyrkodisiplin samt vad religions och sedernas vård hör.
De skall uppta frågor om osedligheter och försummelse av gudstjänsten, uteblivande vid katekesförhör, vårdslöshet vid in- och utantill läsning, tjänstefolkets olydnad mot husbönder, undersökning om mödrar som kvävt sina barn.
I städerna får de inte befatta sig med ovarsamt handhavande av eld eller sådant som i sockenstämman blivit beslutat om allmän ordning och sedlighet.
Kyrkoråden får inte befatta sig med egentliga lagbrott.
§ 13 Var och en som bor i socknen är skyldig att komma på kyrkorådets kallelse.
Uteblir han bötar han 32 skilling som delas mellan kyrkan och de fattiga.
§ 14 Kyrkorådet sammanträder i sakristian eller hos pastor.
Man skall försöka med förmaningar och föreställningar för att få den felaktiga att rätta sig.
Man kan dock döma till böter, arbete i kyrkan och stockstraff.
Ordföraren skriver protokollet och den dömda parten kan få skriftligt på domen om han så önskar utan lösen.
§ 15 Den som är missnöjd med domen anmäler detta hos ordföranden, som ger hänvisning till fullföljandet av hans klagan.
Stockholms slott den 26 februari 1817.
CARL
Kungörelse angående förbud mot införsel av bränd och malen cikoriarot.
Stockholm den 3 mars 1817.
Kommerskollegium har förklarat den 12 februari, att förbud råder att införa bränd och malen cikoriarot.
(kaffeersättning) Stockholm den 3 mars 1817.
A N EDELCRANTZ
Förklaring över Kongl Kungörelsen av den 2 augusti 1792, angående förbud mot tryckta assignationers utgivande.
Stockholm den 27 mars 1817.
Vår kungörelse av den 2 augusti 1792 förbjuder enskilda personer att utgiva tryckta assignationer (anvisning på inbetalning).
Det må hädanefter inte vara tillåtet för enskilda personer att utgiva graverade assignationer på andra enskilda personer.
Den som efter denna förklarings uppläsande från predikstolen beträds med sådana graverade anvisningar ställs under lika ansvar som den som utfärdar tryckta assignationer.
Stockholms slott den 27 mars 1817.
Kungörelse angående förbud mot införsel av porter och om importens inställande, tills vidare, av utländska bomullstyger, arrak och viner.
Stockholms slott den 31 mars 1817.
Med omsorg om Våra undersåtar har Vi beslutat att inskränka importen av vissa umbärliga utländska varor, och minska de utgifter, som landet inte har råd med och förhindra en omåttligt uppdriven växelkurs.
Vi förbjuder införsel av porter och tills vidare den frihet till import av arrak, vita och släta bomullslärfter och nettelduk.
Undantag bomullsvävnader som kommer direkt från Ostindien med svenska skepp.
Alla i sjötulltaxan tillåtna viner med undantag för den vinsort som används i kyrkan, blir otillåtna.
De varor som redan finns i landet, läggs i nederlag i den stapelstad dit de anlänt för att inom årets slut utskeppas igen.
Stockholms slott den 31 mars 1817.
CARL
Kungörelse angående tillstånd att införa de i sjötulltaxan förbjudna slag av bomullsgarn.
Stockholm den 14 april 1817 Vitt bomullsgarn, som varit förbjudet att införa, är tillåtet mot en tullavgift på 25 % av varans värde.
Stockholm den 14 april 1817.
A N EDELCRANTZ
Cirkulär angående skyldighet för vederbörande domare att, i avseende å den genom Kongl Kungörelsen den 23 januari 1811, fastställda avgift till krigsmanshuskassan, noggrant iakttaga vad om uppbudsförteckningars avlämnande blivit dem ålagt.
Stockholm den 17 april 1817.
Hovrätten har lämnat en skrivelse: att vid granskning av inkomna krigsmanshus räkenskaper, den under namn av en per mille avgiften, inte blivit debiterad.
Redogörarna anger som skäl att de inte fått de anbefallda uppbördsförteckningarna av domhavande, som skulle ligga till grund för debiteringen.
De anmodas att i fortsättningen som deras skyldighet är, att lämna förteckningarna.
Stockholm den 17 april 1817.
H A von STROKIRCH
Kungörelse om förbud mot nyttjande av obehöriga hyttarbetare vid tackjärnsblåsningen.
Stockholm den 25 april 1817.
Förordningen av den 26 juni 1766 har kommit till för tackjärnsblåsningens rätta skötsel och vård.
Där står att ingen masugns- eller hyttägare får anställa ställ- eller masmästare, hyttdräng eller uppsättare som inte blivit för skicklighet antagen.
Böter på 10 riksdaler både för arbetaren och ägaren.
Denna förordning har inte alltid blivit efterlevd, utan obehöriga arbetare har använts varigenom dels skada och olycka vid blåsningen har inträffat och illa artat tackjärn har blivit tillverkat.
Kongl Kollegium erinrar vad som står i förordningen, Vitet är förhöjt till 6 riksdaler 32 skillingar för så väl arbetare som ägare.
Bergsfogdarna har ansvar och skall se till att ingen är okunnig om förordningen genom att föranstalta att den blir läst från predikstolen varje år.
Stockholm den 25 april 1817.
SALOMON LÖFVENSKJÖLD
Kungörelse angående nödvändigheten av inskränkning i införsel och förbrukning av utländska yppighetsvaror.
Stockholm den 30 april 1817.
Med oro och bekymmer har Vi sett hur nationen mer och mer förbrukar utländska yppighetsvaror.
Detta långt utöver rikets betalningsmöjligheter.
Det har en ofördelaktig inverkan på landets ekonomiska ställning och driver upp växelkursen, vilket försämrar myntvärdet och leder till prisökningar.
Det har försatt många personer i ett oskyldigt och kännbart lidande.
Vi har insett angelägenheten av en hushållning, där svenska produkter ersätter vad som kan hämtas utifrån.
Det kan ske genom kraftiga anstalter att uppmuntra inhemska näringar och utvidga nyttig industri.
Dock är det naturligtvis inte så hastigt verkande, som rikets nuvarande förlägenhet kräver.
Inskränkning i importen blir nödvändig.
Vi förbjuder all försäljning av tillrett kaffe, utländska vinslag, likörer och drycker.
Trots att Vi känner att de flesta i nationen förstår Vår motivation, är det av verkligt nödtvång Vi måste komma med bestämda föreskrifter för enskilda personers klädsel och levnadssätt.
Vi hyser dock det förtroende för Våra undersåtar att de ser till statens gemensamma välfärd och använder svenska produkter.
I denna förhoppning vill Vi inte begagna Vår makt att befalla utan anmanar Svea rikets innebyggare, som en far manar sina barn, att medverka i detta ändamål.
Vi är förvissade om att den känsla av medborgerlighet och kärlek till kung och fädernesland, som sedan ålder utmärkt Vårt folk fortfarande visar sig.
Särskilt uppmanar Vi de högre samhällsklasserna att genom gott föredöme främja patriotismen och att använda sitt större anseende i samhället för att öka tarvlighet och sparsamhet.
Det åligger befallningshavanden och prästerskapet att bistå med råd och upplysningar.
Stockholms slott den 30 april 1817.
CARL
Kungörelse angående förbud mot såväl försäljning av tillrett kaffe, som bruk av vissa utländska vinslag, likörer och drycker; Stockholm den 30 april 1817.
Vi vill genom utfärdad kungörelse fästa Våra trogna undersåtars uppmärksamhet på angelägenheten att inskränka införsel och förbrukning av utländska yppighetsvaror och att föredra svenska tillverkningar.
Vi vill inte stadga sådana föreskrifter som berör klädsel och levnadssätt, men har inte kunna undgå att
ledsaga denna anmaning med ett uttryckligt påbud syftande till minskning av utländska konsumtionsvaror.
Där för förordnas följande: 1: o Från och med 1 oktober är all försäljning, skänkning och förtäring av tillrett kaffe på källare, värdshus, spiskvarter, kaffehus och krogar samt vid marknader och auktioner förbjudet.
10 riksdalers vite för både säljare och köpare.
För att undvika underslev blir s k svenskt kaffe, bestående av alla artificiella tillredningar, som till lukt och smak likna verkligt kaffe också förbjudna.
2: o Alla utländska vinsorter under benämning champange, bourgogne, canarie, malvoisie, palmsec, cap- eller tokajervin, likörer, utländskt brännvin, cider och främmande ölsorter och porter skall till förbrukning och försäljning upphöra 1 januari.
Böter för säljare och köpare och värdar.
Stockholms slott den 30 april 1817.
CARL
Kungörelse angående frihet tills vidare, att mot erläggande av helfri sjötull på landsvägen från Norge införa sådana utländska varor som är till införsel från andra orter tillåtna.
Stockholm den 30 april 1817.
Vi har varit omtänkta att i avseende på Sveriges handelsförbindelser till Norge underlätta en lovlig handelsgemenskap till bådas fördel.
Därför får utländska varor som är lovliga från andra orter landsvägen föras från Norge mot vanlig helfri sjötull.
Alla varor från Norge till Sverige bör vid tullgränsen mot en lösen på 8 skillingar uttaga en gränstullsedel, varpå varorna specifiseras och vid kontroll uppvisas.
Det blir förbjudet att passera andra vägar än de som har tull.
Böter och godset förverkat.
De som bo vid gränsen får frakta varor på enskilda och obevakade vägar om det gäller sådant som är hemmanens egna avkastningar eller tillverkningar.
Stockholms slott den 30 april 1817.
CARL
Kungörelse angående vad iakttagas bör i anseende till växlar och invisningar ställda att betalas i svenskt mynt för utländsk mans räkning.
Stockholm den 7 maj 1817.
Förklaring för betalningstiden för växlar i svenskt mynt som ställs på utländsk man.
Stockholm den 7 maj 1817.
CARL
Kungörelse angående ytterligare förlängning av det mellan Sverige och Ryssland år 1801 avslutade vänskaps-, handels- och sjöfartsförbund.
Stockholm 7 maj 1817.
Rysslands Kejsare och Vi har beslutat förlänga handelsavtalet till den 7 juli, då en ny handelstraktat mellan rikena skall vara upprättad Stockholms slott den 7 maj 1817 CARL
Förklaring av 7 § tredje avdelningen, tredje artikeln i försäkring- och haveristadgan den 2 oktober 1750.
Stockholm den 8 maj 1817.
Den kommitte som utarbetar ny sjölag, har anhållit att Vi, trots att arbetet inte är avslutat, meddelar förklaring i denna del.
En del har tillämpat lagen så att till haveri räknas endast kostnaden för skeppets losstagande från grundet och inbringande till nödhamn jämte laddningens lossning.
Andra har menat att skeppets iståndsättande hör till haveri.
Vi stadgar följande: att när skepp sprungit läck, stött på grund eller mot klippor så att resan inte kan fortsättas, hör de kostnader som används för skeppets bringande av grundet, hjälp till skeppsvarv, lastens lossande till haveri, medan skador på skeppet är enskilda.
Stockholm den 8 maj 1817.
CARL
Kungörelse om vad, som bör iakttagas, i anledningen av den särskilda nederlagsfrihet, som i Kongl Maj: ts nådiga Kungörelse av den 31: sta sistl mars är under vissa villkor medgiven för vita och släta bomullslärfter, nättelduk, porter, arrak och vin.
Stockholm den 12 maj 1817.
Då det förekommit missbruk av Kongl Maj: ts Kungörelse angående förbud av införsel av porter samt inställande av importen av vita och släta bomullslärfter, nättelduk, arrak och vin under viss beviljad nederlagsfrihet för dessa varor stadgas följande.
Den som tar emot godset vid lossningsorten och tullbetjänten skall båda noga anteckna varorna och skilja dem från övrigt gods.
De skall sedan jämföra sina anteckningar.
Godset skall förses med sigill.
Vid utförsel skall stark bevakning ske och attest om riktig utförsel avgivas av en särskilt tillsatt uppsyningsman.
Stockholm den 12 maj 1817.
A N EDELCRANTZ
Reglemente ang lån ur arméns pensionskassa.
Stockholm den 20 maj 1817.
§ 1 Direktionen över arméns pensionskassa skall se till att medlen blir fruktbara.
Därför tillåts lån, men endast mot säkerhet i fastighet till 6 % ränta under en tid av 6 månader.
Lånesumman får inte överstiga 30.000 riksdaler § 2 Många lån med säkerhet i fastigheter tillåter endast halva lånesumman.
§ 3 Innan lån beviljas måste egendomen som sätts i pant värderas på samma sätt som inför lån i Riksens Ständers Bank.
§ 4 Panten skall vara ograverad, så att kassan är första inteckningshavare.
§ 5 Låntagarens skuldbrev skall egenhändigt undertecknas av honom och om han är gift även av hustrun.
Följer hur pantbrevet skall vara formulerat.
§ 8 Skulle direktionen finna att kassans inkomster och utgifter är sådana, att inget lån kan beviljas på lång tid, skall de som har korrekta lånehandlingar tillfrågas om de vill vänta tills förhållanden medger nya lån.
§ 11 Så länge låntagaren fullgör sina skyldigheter och ingen osäkerhet förekommer och kassan inte är i behov av sina pengar kan lånet fortlöpa.
§ 12 Missköter låntagaren sig skall lånet sägas upp.
Blir det inte klart inom ett halvår försäljs panten.
§ 13 Den som köper en intecknad säkerhet kan behålla lånet.
§ 14 Alla berörda ämbeten skall lämna skyndsam handräckning och biträde till Arméns Pensions Kassa.
Datum ut supra CARL
Förordning och reglemente angående styrelse och förvaltning av Arméns Pensions Kassa.
Stockholm den 20 maj 1817.
Krigsbefälet har till Oss överlämnat reglemente för Arméns Pensions Kassa, som Vi gillat och stadfäst.
Vi förbehåller Oss dock att sammankalla Vårt trogna krigsbefäl, när angelägenheter av större betydelse inträffar.
Artikel I Om sammansättningen av Arméns Pensions Kassas överstyrelse.
§ 1 Pensionskassan bildades 1756 för att lämna underhåll åt de på stat, armén tillhörande militära och civila ämbets- och tjänstemän, som av ålder eller blessyrer gått ur tjänst.
§ 2 Arméns fullmäktige för pensionskassan består av generaler, regements- och korpschefer, samt ett antal ryttmästare och kaptener på stat, som alla är delägare i kassan.
§ 3 Vid fullmäktigesammanträde kallas en ordförande, fältmarskalk eller generalsperson, som utnämnts av Oss.
Två valda generalspersoner.
Från varje regemente varannan gång chefen och varannan gång en ryttmästare.
§ 8 Arméns fullmäktige för kassan sammanträder i fredstid vart 10 år.
Artikel II Om Arméns fullmäktiges göromål och arbetsordning samt Pensions Kassans revisorer.
§ 10 Arméns fullmäktige fattar beslut om allt som rör Pensionsinrättningen och dess förvaltning.
§ 13 Förvaltningen uppdras åt en direktion som väljs av fullmäktige.
§ 14 Fullmäktige skall granska direktionens räkenskaper och protokoll.
§ 17 När ett ämne skall avgöras bör alla handlingar uppläsas om någon fullmäktige så önskar.
Inget avgörande får tas förrän ordföranden inhämtat att deltagarna anser överläggningen avslutad.
§ 19 En gång mellan fullmäktiges ordinarie sammankomster skall kassan revideras av en regements- eller korpschef.
Anmärkningar anmäls till direktionen som vid fullmäktiges sammanträde skall ge förklaring.
Artikel III Om sammansättningen av Arméns Pensions Kassas direktion.
§ 20 Direktionen består av en ordförande och 6 direktörer, som är delägare i kassan och helst boende i Stockholm.
Ordförande skall var general eller överste.
Han kan vara i tjänst eller avskedad.
§ 23 Edsformuläret för ordföranden och direktörerna.
§ 24 Den ledamot som begår oegentligheter döms inför Vår Krigshovrätt.
§ 25 Kassans betjäning består av: 1 ombudsman, 1 sekreterare, 1 advokatfiskal, 1 kassör, 1 revisor, 2 kammarskrivare och 2 vaktmästare.
§ 28 Betjäningen avlägger vid inträdet i verket den vanliga tro- och huldhets- samt tjänstemannaeden.
Artikel IV Om direktionens och betjäningens skyldigheter och arbetsordning.
Ordföranden vakar över att kassan förvaltas i enlighet med reglementets föreskrift och att alla i verket fullgör sina åliggande.
§ 31 Ombudsmannen är föredragande och har rätt att delta i överläggningarna, men har inte beslutsrätt.
Han är personligen ansvarig för att direktionen inte genom oriktigt eller ofullständigt utredande blivit vilseledd.
Han är huvudman för arbetet inom verket.
§ 32 Advokatfiskalen är skyldig att yttra sig i alla mål om direktionen så fordrar.
Han har fri tillgång till alla verkets handlingar.
Han skall granska alla ansökningar om lån, med tanke på säkerheten.
§ 33 Sekreteraren håller diarier över alla ärenden och för protokoll.
Han registrerar alla kanslihandlingar och svarar för deras förvarande och inbindning.
§ 34 Kassören mottar och förvarar alla till kassan inflytande medel
§ 35 Revisorn skall revidera alla inkommande redogörelser.
Han erhåller 4 % av alla anmärkningsmedel som inflyter.
§ 40 Alla skrivelser och brev rörande kassan insänds i föreglade brev till direktören.
Breven öppnas av den sittande direktionen och ankomstdag och ordningsnummer påtecknas.
§ 41 Pengar som insänds skall åtföljas av reversal och sedelförteckning.
De insätts genast i banken.
§ 42 Alla utbetalningar sker genom assignationer på banken, vilka kassören uppsätter och ombudsmannen kontrasignerar.
Alla in- och utgående belopp över 1000 riksdaler mottas och kvitteras inför direktören.
Alla lånebankosedlar och övriga dokument förvaras under 3 lås, där ordföranden, ombudsmannen och kassören har varsin nyckel.
Artikeln V Grunderna för pensionsinrättningen; kassans pensioneringsskyldighet.
§ 48 Pension får endast tilldelas dem som haft ordinarie stat med lön.
§ 49 Ingen kan bli delaktig i pension förrän han uppnått 49 års ålder och fått avsked.
Den som kommit i tjänst vid 18 års ålder får räkna tjänsteår från då.
Innan pension skall han ha 32 tjänsteår.
§ 52 Blir någon så svårt blesserad, att han inte kan sköta sin tjänst får han genast pension med 50 % förhöjning utöver vad som gäller för andra i samma klass.
§ 53 Blessyren måste ha uppkommit i samband med krigstillfälle.
Inom ett halvår skall den skadade uppvisa attest från officerare, som var närvarande när skadan uppstod.
Den som är fången skall uppfylla dessa krav 3 månader efter frigivningen.
Skulle blessyren först i framtiden visa sig så svår att oförmögenhet till arbete uppstår, skall bevis av då tjänande officerskops och 2 läkares edliga attest uppvisas.
§ 55 Pension får inte tilldelas någon i högre klass än han haft tjänst.
§ 57 Den delägare, som innan han blivit pensionsberättigad befordras ur armén till sådan tjänst som inte finns upptagen på kassans pensionsstat förlorar sin pensionsrätt.
Ansökan om pension, och pensionsbrevs utfärdande.
§ 61Vederbörande chef åligger att då de hos Oss anmäla någon till avsked, som kan vara pensionsberättigad, skall med samma post anmäla detta hos direktionen för kassan.
Den chef som försummar detta blir ersättningsskyldig för alla förluster den pensionerade åsamkas.
§ 62 De delägare som inte tillhör någon viss korps skall själva söka pension.
Försummar han detta blir det hans förlust.
Kassan kan aldrig vidkännas retroaktiv utbetalning.
Den som inte söker inom 5 år går pensionen förlustig.
Undantag den som sitter i fångenskap.
§ 63 Den som en gång förverkat sin rätt till delaktighet i kassan, kan aldrig få den igen.
§ 65 Då pensionären avlider får änkan och barnen ett halvt års pension som begravningshjälp.
§ 66 Direktören för Arméns pensionskassa äger, sedan den godkänt ansökan utfärda behörigt pensionsbrev.
Delägarnas avgifter till kassan.
Varje delägare betalar till kassan en årlig avgift på 7 % på pensionssumman.
§ 68 Den som befordras betalar 10 års avgifter för varje förbigången grad.
§ 71 Utlänningar som ingå i ordinarie stat här i riket räknar tjänsteår från då de kommit i svensk tjänst och har samma rätt till pension som en infödd.
§ 72 De uppbördsmän som tar upp kassans medel är befriade från avgiften och får 2 % i arvode av den kontantsumma de avlämnar till kassan.
Artikel VI Om kassans förvaltande; Utlåning av kassans medel.
Det är direktionens ansvar att göra kassans medel mot full säkerhet fruktbar, som lånereglementet av 20 maj 1817 föreskriver.
Pengarna får inte på något sätt bli förskingrade.
Inga ledamöter i styrelsen får låna i kassan.
§ 76 Alla ansökningar om lån avlämnas till advokatfiskalen, som prövar ärendet.
§ 77 Sökande underrättas genom utdrag ur protokollet och vid avslag skall orsaken anföras.
§ 78 Kan inte hela summan utlånas på en gång, får det ske i 3 poster och inga andra lån anordnas under tiden.
§ 80 Lånesökande med behörig säkerhet skall i den ordning de ansökt och så snart kassans tillgångar tillåter bli hjälpta.
§ 81 Direktionen åligger att i Inrikes Tidningar låta föra in lånenumren, utan att uppge låntagarens namn.
§ 83 Är kassan i behov av pengar bör det äldsta lånet infordras först.
§ 84 Arméns Pensionskassa är en from stiftelse och förunnad förmåner och rättigheter, i likhet med andra inrättningar.
§ 85 Upptäcks att någon pantsatt egendom missköts så att säkerheten försämras, skall direktionen genast uppsäga lånet.
§ 86 Advokatfiskalen skall göra sig underrättad hos Brandförsäkringsverken om något i kassan pantsatt hus i städerna skulle försämras och brandförsäkringssumman nedsättas, då direktionen uppsäger lånet.
Indrivandet och redovisningen av kassans inkomster.
§ 88 Alla avgifter och inkomster till kassan skall insändas från regementena för varje kvartal om de har kontanta löner.
De med indelta löner inom maj månads slut för föregående år.
§ 89 De som inte tillhör någon korps betalar före april direkt till kassan.
Fördröjning straffas med 6 % tillägg.
Betalas inte på ett år går man förlustig om pensionen.
§ 92 Redogörelsen för alla kassans medel bör ske på formulär, som direktionen meddelar.
§ 98 Alla ärenden som rör kassan får sändas postfritt.
Om inflytande medlens förvaltning intill dess de kunna behörigen utlånas.
Direktionen åligger, att av det kapital som kassan har i banken erhålla 4 % ränta och endast ha så mycket som behövs för det löpande, resten skall lånas ut.
I väntan på utlåning kan de sättas i någon Diskontofond mot 3 % ränta.
Om pensionerna utbetalande.
§ 102 Pensionerna utbetalas en gång om året.
§ 103 För att pensionen skall kunna betalas måste original pensionsbrevet uppvisas.
Det behövs behörigt prästbevis, om det sker genom ombud § 106 Pensionerna kan inte beläggas med kvarstad eller beviljas till införsel.
Artikel VII Kassans pensions och avlöningsstat.
Pensionssummorna för de 9 klasserna.
6 sidor.
Artikel VIII Kassans extra utgifter, samt värden av dess byggnader.
§ 110 Till extra utgifter räknas arvoden till postbetjäning, bokbindnings- och tryckningskostnader, skrivmaterial uppvärmning, ljuspengar.
Revisorerna granska även dessa räkningar.
§ 111 Revisorerna får 3 riksdaler om dagen i traktamente samt får resan betald.
Revisionen skall vara avslutad sist inom 42 dagar.
Den som anställs att föra protokollet betalas med 100 riksdaler.
§ 112 Direktionen skall hålla noggrann vård över kassans hus och efter besiktning verkställa nödvändiga reparationer.
Stockholms slott den 20 maj 1817.
CARL
Extra insatt blad: Förteckning som närmare förklarar den föreslagna sammansättningen av Arméns fullmäktige till överseende av dess pensionsinrättning.
Reglemente för Arméns Änke- och Pupillkassa inrättning.
Stockholm den 20 maj 1817.
Det har ofta inträffat att militärer efterlämnat änkor och barn i en torftig belägenhet och de medel som statskassan lämnar till deras understöd inte är tillräckliga.
Därför har Vi, Kronprinsen och Hertigen av Södermanland befrämjat ett förslag till en änke- och pupillkassa för armén.
Vi ämnar efterhand förära ett kapital så stort att räntan efter 6 % blir 5.000 riksdaler.
Till dess kapitalet blir samlat svarar Vi för samma räntebelopp.
Som erkänsla för Vår välvilja, har krigsbefälet överenskommit, att genom 1 % höjning av avgiften till pensionskassan medverka till vinnande av ett så välgörande ändamål.
Denna procent läggs varje år till Vår och deras kungligheters gåva.
Skulle någon vilja öka dessa tillgångar med särskilda gåvor skall direktionen av Arméns Pensionskassa vara skyldig att motta dem och redovisa för fonden.
§ 1 Alla delägare i Arméns Pensionskassa har rätt att bli delaktiga i änke- och pupillkassan, på så sätt att redan gifta och änklingar med barn erlägger hälften av avgiften för den klass de tillhör.
Varje gång han befordras erlägger han hälften av den höjda avgiften, så att även änkan och barnen uppförs i högre klass.
§ 2 Dessa avgifter uppbärs och redovisas som vanligt av regementenas redogörare.
§ 3 Den som inte erlägger avgift är utesluten ur änke- och pupillkassan.
För att ingen skall vara okunnig om detta, är det chefens skyldighet att upplysa dem som ämnar ingå äktenskap.
§ 4 Den som en gång inbetalt till fonden äger fortfarande delaktighet utan ny inbetalning, då han träder i nytt gifte.
Den som tidigare varit gift och försummat inbetalning kan vid ett senare gifte genom inbetalning få delaktighet i fonden, dock gäller det inte barnen i det tidigare äktenskapet.
§ 5 Utan avseende på förmögenhet äger änkan rätt till hälften av mannens pension.
Om änkan gifter om sig förlorar hon sin pension, vilken överflyttas på barnen.
Sönerna erhåller pension till fyllda 18 år och ogifta döttrar till 20.
Vansinniga, dövstumma, blinda och krymplingar, som inte kan försörja sig, behåller pensionen på livstid.
§ 6 För att snabbt erhålla en större kassa har man beslutat att inbetalningar de närmaste 10 åren endast skall användas till fonden och ingen utbetalning av pensioner dessförinnan skall äga rum.
Vår faderliga omsorg gör sig gällande på så vis att genom Vårt betydliga tillskott till fonden, göra det möjligt att utdela pensioner till dem som blir änkor och faderlösa under dessa år.
§ 7 Direktionen skall varje år i Inrikes Tidning kungöra hur många pensionsrum som är lediga i varje klass och hur de bör vara kvalificerade som vill söka.
De som inte erhållit rum bör göra ny ansökan om de önska komma i åtanke.
De skall ha bevis från regementet och prästerskapet om förhållandena.
Domarbevis skall företes om kvarlåtenskapen av dem som genom boets torftighet bör få företrädesrätt.
§ 8 Huvudgrunderna för pensionens erkännande är följande: 1: o Inga änkor och barn kan få pension utan att deras män och fäder varit delägare i kassan.
2: o Änkor och barn till delägare, som stupat under träffning, dött till följd av blessyrer och sist sådana som omkommit under fälttåg har företrädesrätt.
3: o Därefter de vilkas män dött under fredlig tid.
4: o Sist kommer de i åtnjutande som har män som dött som pensionärer.
Änkor med barn har företräde framför barnlösa änkor och de med flera barn framför dem med färre samt de som varit änkor längsta tiden.
§ 9 Förvaltningen av änke- och pupillkassan skall skötas av direktionen för Arméns Pensionskassa utan särskilda arvoden.
Ombuden får inte tillgodoräkna sig några medel.
§ 10 Det är ännu för tidigt att upprätta reglemente för kassan.
§ 11 Interimsstat varefter änkor och barn erhålla pension efter 9 klasser.
Första klassen får 250 riksdaler, nionde klassen 15.
§ 12 Då Arméns änke- och pupillkassa är en enskild stiftelse kan änkor och barn få underhåll, utan att förlora rätt till statlig pension.
Stockholms slott den 20 maj CARL.
Kungörelse angående arvode för gruvmätningar och gruvkartors författande.
Stockholm den 3 juni 1817.
En markschejder, som kallas att verkställa gruvmätningar och författa kartor skall åtnjuta 4 riksdaler banco av gruvägaren om dagen.
Arbetet kan bestå av avfattningar, avvägningar eller inläggningar ovan eller under jord.
Han får inget extra för att överföra på karta, varken till den som ägaren skall ha eller den
som skall förvaras hos Kongl Bergskollegium.
Markschejder som är avlägsnad från sin hemvist, skall av gruvägaren bestås med nödvändigt husrum och föda av husmanskost eller 36 skillingar om dagen i traktamente.
Han skall också ha reseersättning för resa fram och åter.
Geschvornern, som inte är sysselsatt med andra stadgade ärenden kan gå markschejdern tillhanda och få samma arvode som han.
Stockholm den 3 juni 1817.
SALOMON LÖFVENSKJÖLD
Plakat om en allmän tacksägelsefest, som över hela Sveriges rike högtideligen hållas och begås skall den 31 oktober innevarande år.
Stockholms slott den 4 juni 1817.
Texter på den allmänna Jubelfesten den 31 oktober 1817.
Kungörelse angående forum för mål, rörande försummad väghållning.
Stockholm den 16 juni 1817.
Det uppstår olägenheter när allmogen vid försummad väghållning och snöskottning inkallas till länens landskanslier och där tilltalas.
Det kunde förordnas att befallningshavanden inte skall befatta sig med dessa mål, utan åtal borde anställas vid häradsrätten i orten.
Efter prövning har man funnit att frågor om försummad väghållning både sommar och vinter tillhör domstolens prövning.
Kronobetjänten har dock rättighet att när någon försummat snöplogning låta någon annan utföra arbetet och ta ut betalning av den försumlige, som kap 25 i Byggninga Balken föreskriver.
Stockholm den 16 juni 1817.
O E LAGERHEIM
Kungörelse angående fortfarande till innevarande års slut det mellan Sverige och Ryssland år 1801 avslutade vänskaps- handels- och sjöfartsförbund, samt av XVII Art i Fredsfördraget av år 1809.
Stockholm den 14 juli 1817.
Kongl Maj: t ger tillkänna att han överenskommit med Kejsaren av Ryssland att Vänskaps- handels- och sjöfartsförbundet av den 13 mars 1801 och Fredsfördraget som undertecknades den 17 september 1809 skall gälla till och med detta års slut, inom vilken tid ett nytt handelstraktat skall hinna upprättas.
Stockholm den 14 juli 1817.
A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående revisionen av statsbanco- och riksgäldsverken samt de under Kommerskollegie förvaltning ställde fonder, allmänna magasinsdirektions räkenskaper, ävensom de hospitals och lasaretts räkenskaper, vilka är ställda under Serafimerordens Gillets överstyrelse.
Stockholms slott den 14 juli 1817.
Den 15 nästa september tar revisionen sin början.
Stockholm den 14 juli 1817.
CARL
Kungörelse angående sättet att anställa reservationskrav hos skattskyldiga i följd av de i Kongl Kammarrättens revisionskontors författande anmärkningar vid kronoräkenskaperna.
Stockholm den 6 augusti 1817.
Skattskyldiga hos vilka revisionskrav anställs i anledning av revisionskontorens anmärkningar och som hittills blivit underrättade endast om summans belopp, skall nu få fullständig del av anmärkningarna och få rätt att förklara sig och även besvära sig om beslutet.
Olika förhållanden bör iakttagas om anmärkningarna gäller enskild person eller lägenhet eller menighet eller särskilda folkklasser.
1: o Anmärkningar som upptar någon namngiven person skall genast efter att redogöraren fått förklaring, tillsändas en av honom bestyrkt transumter (utdrag) enligt viss formulering.
2: o Om anmärkningen rör hela menigheter eller flera personer skall reservationskravet kungöras i kyrkorna, med kort och tydligt utsättande vad anmärkningen rör och underrättelse för de skattskyldiga att förklara sig.
3: o Utslagen skall meddelas på samma sätt och föreskriva sätt och tid, om man vill besvära sig.
Anmärkningsmedlen kan inte indrivas förrän Kammarrättens utslag vunnit laga kraft.
Stockholm den 6 augusti 1817.
F TERSMEDEN O E LAGERHEIM
Kungörelse angående organisation av gränstullrätter i Jämtlands, Värmlands, Älvsborgs och Stora Kopparbergs län; Stockholm den 18 augusti 1817.
En gränstullrätt bör inrättas i varje tullinspektors distrikt i dessa län för att upptaga och pröva alla ärenden i distriktet som enligt författningarna tillhör tulldomstolen.
Inspektorn i distriktet är ordförande och ledamöterna är en kronobetjänt samt tre av häradsnämnden som bor närmast det ställe där rätten har sitt sammanträde.
Det inrättas två i Jämtland, tre i Värmlands och Älvsborgs och en i Stora Kopparbergs län.
Tullinspektoren skall anställa resor i distrikten.
Sammanträdena hålls där det anses mest lämpligt både för ledamöter, parter och vittnen.
Reseersättning och dagtraktamenten utgår av tullmedel.
Tullinspektorerna skall föra protokoll och ombesörja utskrivning av därifrån utgående expeditioner samt det exemplar som insänds till Kongl Kollegie Advokats Fiskals Ämbetet.
Stockholm den 18 augusti 1817.
A N EDELCRANTZ
Additional Act mellan konungen av Sverige och Norge och kejsaren av Ryssland.
S: t Petersburg 10 september, 29 augusti 1817 Vi har tillsammans med Herr Alexander den I beslutat upprätta en additional act till fredstraktaten i Fredrichshamn i avsikt att ge en mer avpassad tillämpning av traktatets XVII artikel.
Båda sidorna har utsett fullmäktige och Vi har utsett greve Carl Axel Löwenhielm och kejsaren har utsett greve Carl Robert Nesselrode.
Båda parter vill upprätthålla vad som beslutats i traktaten från Fredrichshamn och främja ländernas handelsförbindelser.
Svenska och norska handelsfartyg liksom ryska och finska kan till Finland införa alla slags varor och tillverkningar som är Sveriges och Norges natur - och konstprodukter, utan att erlägga mer än hälften avgift som samma slags varor skulle vara underkastade om de kom från andra länders fartyg.
Finska varor som kommer direkt från Finland till Sverige njuter samma rätt.
Undantag brännvin och saltpeter, som inte får föras länderna emellan.
Svenska fartyg av alla slag skall kunna anlöpa finska hamnar med samma avgifter som när Finland var med Sverige förenat.
Samma gäller för finska fartyg.
För tjära och beck som kommer från Finland till Sverige behöver inte betalas tull.
Bruksägare i Finland skall kunna köpa svensk malm och svenskt tackjärn till samma kvantitet som tidigare.
Dock får utförseln av tackjärn inte överstiga 9.946 skeppspund årligen.
Kvantiteten malm får inte överstiga 23.767 skeppspund.
Det är fortfarande tillåtet att införa ved från Finland till ett högsta pris av 1 riksdaler för en famn björkved och 32 skilling för en famn gran- och tallved.
Salt får införas i alla hamnar som lyda under den andres välde.
Sverige får dessutom rätt till nederlag i S: t Petersburg.
Sill, torr fisk, alun och rödfärg får införas i ryska hamnar i Östersjön till hälften av avgiften som står i ryska tulltaxan.
Samma gäller i Sverige för talg, dock betalar man fullt för talgljus.
Kungen av Sverige och Norge får årligen utföra spannmål från finska hamnar till ett belopp av 200.000 tscherverts utan att betala tull.
Undantag de år då utförsel i allmänhet är förbjuden.
Utnyttjar man inte möjligheten ena året får man inte öka spannmålsutförseln året därpå.
Ryska handeln skall ha nederlagsrätt i Stockholm, Kristiania och Hammerfest och dessutom på samma villkor som andra nationer i Karlshamn, Göteborg och Landskrona.
Svenska handeln har nederlag i S: t Petersburg, Riga, Reval, Åbo och Helsingfors.
Norge skall från Hammerfest vid Vita Havet utföra spannmål till ett belopp av 25.000 tscherverts då en femtedel lämnas i Archangel.
Ryska fartyg, som kommer från Vita Havet till hamnar i Lappland kan försälja sina varor både till allmogen och åt norska fartyg i städernas hamnar under kortare tid.
Valfisktran från Norge som förs till ryska hamnar betalar halv avgift.
Handelsavtalet varar i 8 år med början från 1818.
CARL AXEL LÖWENHIELM NESSELRODE.
Vi vilja följa denna Additional Act till alla delar, uppriktigt, troligt och redligt.
Detta har vi med egen hand underskrivet i Stockholm 1817 CARL
Vi Alexander I har i S: t Petersburg avslutat och undertecknat den Additional Act till traktaten i Fredrichshamn och godkänt, bekräftat och lovat att obrottsligen iaktta och uppfylla allt som blivit stadgat.
Vi har med egen hand undertecknat denna ratification i Moskva 20 november 1817.
ALEXANDER
Cirkulations - Brev till samtliga Konungens Befallningshavande, angående forum i mål, som rör försummad kronoskjuts.
Stockholm den 2 september 1817 Olägenheter har uppstått, när allmogen som försummat skjuts, skall åtalas vid landskansliet i länet.
De får ofta flera mils resväg.
Man yrkar att dessa mål måtte avgöras i Häradsrätten.
Befallningshavanden skall inte befatta sig med dessa mål.
Kongl Maj: t har däremot inte ansett att någon förändring skall ske.
För att undvika längre resor för allmogen skall befallningshavanden inte begära personlig inställelse.
Stockholm den 2 september 1817.
JOH AUG SANDELS O E LAGERHEIM
Kungörelse angående de ämnen, som vid s k engelska garverier få till läderberedning användas.
Stockholm den 22 september 1817.
1774 stadgades att tills vidare ingen förändring i det vid engelska garverierna hittills brukliga beredningssätt med ekbark må tillåtas, eller någon annan bark nyttjas.
Det har nu visat sig att åtskilliga som fått tillstånd att driva garveriet på det engelska sättet utom ekbark använt andra ämnen.
Läderberedning fick inte ingå i den verksamheten, som av ålder tillhört de under skrå lydande garverierna, men nu har man tagit sig före att använda granbark, björkbark och andra barksorter.
Kongl Maj: t förklarar, att de på senare tid utfärdade privilegierna lämnade tillåtelse att vid engelska garveriet nyttja andra till läderberedning tjänliga ämnen, har endast menats sådana garvningsämnen som inte är bark.
Stockholm den 22 september 1817.
A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående åtskilliga stadganden i avseende på inrikes tullbevakning.
Stockholm den 22 september 1817.
Kongl Maj: t har gillat ett förslag att tullbevakningen skall koncentreras till det inre av landet.
Där skall upprättas några välbevakade stationer i Kristianstad, Växjö, Eksjö, Norrköping, Södertälje, Jönköping, Vänersborg, Hova, Karlstad, Örebro, Uppsala och Älvkarleby.
Konungen har ansett nödvändigt att allmänheten blir underrättad om den utvidgade bevakningen och i väntan på ny tullbevakningsstadga föreskriver följande:
1: o Alla utom kungliga personer och utländska ministrar skall få sitt resgods visiterat, då de ankommer till dessa stationer liksom till Stockholm och Göteborg.
Kontrollen upphör i alla övriga städer och genomfarten blir fri.
2: o Har man varor som skall förpassas, anmäler man det till tullkammareföreståndaren i stapelstäderna.
Stockholm den 22 september 1817.
A N EDELCRANTZ
Underhålls - Reglemente för Amiralitetets Krigsmanskassans gratialister.
Stockholms slott den 23 september 1817.
Vi har funnit att förhyrda underofficerare, sjömän, lotsar och båtsmän som fått gratial ur Amiralitetets krigsmanskassa, genom tidernas ändrade skick inte fått, vad som svarar mot tidigare reglementen.
Vi vill därför förordna följande.
Krigsmanskassans gratialister skall liksom tidigare vara indelade i 5 klasser.
I första klassen upptas underofficerare, sjömän, lotsar och båtsmän, som under verklig utövning av Vår och kronans tjänst blivit så skadade att de inte längre kan försörja sig.
Andra klassen är de som fått sådana skador under aktiv tjänst att de endast i ringa mån kan nödtorftigt försörja sig.
Tredje klassen är de som under aktiv tjänst fått mindre skador, blivit avskedade och inte kan försörja sig.
Fjärde klassen den som är 60 år, haft tjänst i 30 och skött sig väl.
Femte klassen de som är 60 år, men varit i tjänst kortare tid, dock minst 15 år och genom sjukdom och tilltagande bräcklighet måste avskedas och inte kan försörja sig.
Tabell på vad olika befattningshavare får i pension.
När en gratialist dör betalas två månaders gratial ut som begravningshjälp samt en nådegåva till änkorna under 5 års tid.
Tabell på beloppen.
Skulle änkan dö under de 5 åren eller gifta om sig utfaller betalningen till minderåriga barn.
De underhålls- eller nådegåvotagare som genom brottslighet eller liderligt uppförande gjort sig kända mister underhållet.
Avskedspassen skall innehålla levnads- och tjänsteår, orsaken till avskedet, om han deltagit i kampanjer och hur han i så fall utmärkt sig, hur han blivit blesserad.
Läkarintyg på skadan och bedömning om hans arbetsförmåga insänds vid ansökningen.
Vi har slutligen beslutat att höja beloppen och för dem som i fortsättningen vid expeditioner i krigstid hyrs in.
Det skall vid olyckshändelse varje gång bestämmas underhåll för dem och deras änkor.
Datum ut supra CARL
Kungörelse angående vidtagna särskilda anstalter i avseende på Malmö Diskontoverk.
Stockholm den 27 september 1817.
Sådana anmärkningar mot direktörerna i Malmös Diskontoverk har framkommit vid revision, att det föranlett Oss att göra hemställan om entledigande.
Detta verk är sammansatt av aktier av enskilda personer.
För att trygga allmän säkerhet och Våra undersåtars välfärd har Vi nåder beslutit följande.
1: o Tre direktörer utses av Oss och skall tillsammans med den av Riksens Ständers Bankofullmäktige utsedde direktören efter inventering mottaga Diskontoverket i Malmö och förvalta det efter gällande reglemente.
2: o Att sammankalla extra bolagsstämma och där vidtaga åtgärder som befrämjar det allmännas säkerhet och rättvisans krav på ansvar för lagstridiga förhållanden.
3: o Kontoret vid Stora Kyrkobrinken, huset N: o 3 skall inventeras och överlämnas till särskilt tillförordnade tjänstemän i ett kontor som Riksens Ständers Bank upplåtit.
Detta öppnar onsdagen 1 oktober klockan 10 förmiddagen.
Stockholms slott den 27 september 1817.
CARL
Cirkulär Brev angående extraposters begagnande.
Stockholm den 30 september 1817.
Missbruk av det verkliga behovet av begagnande av extra poster har haft verkan både för postförare och kostnad för Kronan.
Därför förordnas: De kollegier, verk och ämbetsmän, som har rikets ekonomiska ärenden om hand, i synnerhet för armén och flottan skall vid marscher och transporter fortskaffa meddelanden till befallningshavaren inte endast med vanlig postgång, utan så att man känner till transportens ankomst i så god tid, att nödvändiga anstalter hinner åtgärdas.
Överpostdirektionen skall till krigsekonomiverket lämna upplysningar om de tider och dagar då den ordinarie brevposten anländer till residensstäderna.
Extra post skall endast vara tillålen för följande verk och ämbetsmän.
1: o Stats- Hov- Kanslers och Generaladjutantsexpeditioner.
2: o Statsministern för utrikes ärenden.
3: o Kongl Maj: ts och Rikets Kollegier samt Kongl Överpostdierektionen.
4: o Samtliga befallningshavanden om de är underskrivna av landshövdingen.
5: o Generalbefälhavare, regementschefer, kommendanter, befäl för korpser och stationerade trupper, de senare endast i krig.
6: o Generalintendenter och överkrigskommisarier och sådana verk som vid krigsrustning förordnas att bestrida ekonomidetaljen.
Landshövdingen i varje län har rätt att ändra vägen till ombytesställena bara transporten kommer fram i tid.
Uppstår förseningar skall landshövdingarna i de andra länen meddelas så att de kan rätta sig därefter.
Stockholm den 30 september 1817.
LARS von ENGESTRÖM
Formulär till rekvisition från koungens Befallningshavande å Extra post.
Anmärkningar.
1: o Extra posten får inte innehålla hemliga ärenden.
2: o När Extra Post angår skjuts för trupp och manskap, skall där stå manskapets antal och till vilket regemente de hör, varifrån de kommer och vart de skall gå.
Brev och Påbud till samtliga Sveriges Rikes Ständer, angående en urtima riksdag i Stockholm den 20 nästkommande november.
Stockholms slott den 1 oktober 1817.
Tillbjude er Våra trogna män och undersåtar Vår synnerliga ynnest, nådiga benägenhet och gunstiga vilja med Gud Allsmäktig!
Under det Vi med oavbruten omsorg sysslat med att hitta nya utvägar för att främja den allmänna välmågan och funnit Oss stödda av regeringsärendenas lugna och lyckliga gång, av utskyldernas jämna avbördande, av åkerbrukets och näringarnas tillväxt och rikets fredliga förhållande till andra makter, har vi med oro erfarit den bekymmersamma ställning en del diskontoverk befinner sig.
Då dessa penningverk inte blivit ställda i beroende av Vår styrande makt och därigenom saknar ett omedelbart samband med den Oss tillkommande inre förvaltningen, har Vi ändå ansett upprätthållandet av deras kredit vara ovillkorligen förenad med varje medborgares rätt och den allmänna säkerheten.
Därför har Vi funnit nödvändigt att sammankalla Rikets Ständer, som, själva stiftat dessa inrättningar och ensamma kunna vidtaga åtgärder för uppfyllande av deras förbindelser med det verksammaste och säkraste medlet Vi bjuder och befaller Rikets Ständer att infinna sig i huvudstaden den 20 november och iakttaga vad som står i riksdagsordning.
Samt iakttaga § 77 som innehåller " att om någon riksdagsman under pågående riksdag eller på resa dit och därifrån med ord eller gärningar ofredas skall sådant för edsöresbrott anses och straffas.
Stockholms slott den 1 oktober 1817.
CARL
Förnyad Kungörelse angående Malmö Diskontoverk.
Stockholm den 1 oktober 1817.
Efter att har erhållit bekymrade underrättelser om den förlägenhet Malmö Diskontoverk befinner sig i, som en följd av obehöriga åtgärder vid dess förvaltning, har Vi enligt kungörelse den 27 september vidtagit särskilda anstalter för att avvärja att den allmänna och enskilda krediten hotas.
Därefter har omständigheter inträffat som visar att detta ändamål inte kan vinnas utan kraftigare åtgärder.
Det är Rikets Ständer som kan återställa den rubbade krediten och Vi har utfärdat kallelse till riksdag.
Några särskilda penningunderstöd för diskontoverket kan inte av Oss och Kronan användas.
Stockholms slott den 1 oktober 1817.
CARL
Kungörelse angående en i år från trycket utgiven ny upplaga av Pharmacopoea Svecica.
Stockholm den 6 oktober 1817.
Sundhetskollegium har utarbetat en ny och förbättrad Pharmacopoea Svecica och tryckt densamma.
Vederbörande läkare och apotekare skall vid läkemedels förskrivningar och tillredningar följa upplagan i kvartoformat av denna Pharmacopoé, samt att i medicinräkningarna utsätta läkemedlets namn, vikt och mått med bokstäver och inte som hittills med konsttecken och siffror.
Föreskrivs läkemedel efter annan Pharmacopoé skall detta tydligt utsättas.
Stockholm dag som ovan.
D von SCHULZENHEIM
Kungörelse angående förändring i åtskilliga delar av den hittills gällande Expeditionstaxan.
Stockholms slott den 26 oktober 1817.
Vid senaste urtima riksdag anhöll Rikets Ständer att en förteckning över lösen för domar och utslag som ges från Våra stats- och revisionsexpeditioner skulle fogas till den allmänna expeditionstaxan.
Lösen för expeditioner vid kämnärsrätten borde jämställas med vad som gäller för härads- bergs och tingsrätter.
Vidare att länsmäns och nämndemäns arvode vid privata förrättningar höjdes.
Vi lämna Vårt bifall och förordnar: 1: o Att i våra stats- och justitierevisionsexpeditioner kommer lösen enligt tidigare taxa att erläggas både av den vinnande och tappande parten, de fattiga undantagna.
Tabell på summorna och ärendena.
2: o Att vid kämnärsrätterna samma lösen gäller som vid härads- bergs och tingsrätter.
3: o Vid extra ordinarie förrättningar får länsmän 32 skilling om dagen, nämndemän 24, skjuts efter en häst och uppbära lösen för syneinstrument med 8 skilling för första arket och 4 för de följande.
Även kronofogden får höjd taxa till 32 skilling.
Stockholms slott den21 oktober 1817.
CARL
Reglemente för staden Borgholm på Öland.
Stockholm 29 oktober 1817.
Sedan Vi den 28 augusti förledit år tillåtit att en stad med namnet Borgholm får anläggas på Öland, anser Vi det nödvändigt för stadens ekonomi och polis, att meddela följande föreskrifter:
§ 1 Om rättighet att i staden sig bosätta.
Varje välfrejdad svensk man eller utlänning, som erhållit svenskt medborgarskap och är av vilken kristlig trosbekännelse som helst, har frihet att bosätta sig i Borgholm.
En var försedd med burskap får utan tvång av korporationer, skrån och gillen idka varje lovlig hantering eller hantverk eller näring som kan stämma med stadens rättigheter.
§ 2 Om burskap Den som vill idka handel, hantverk eller annan stadsmanna näring söker hos befallningshavande.
Han lämnar bevis att han är välfrejdad, nykter och om det gäller handel har varor till ett belopp av 1.000 riksdaler.
Har han haft burskap i annan stad skall han bevisa att han blivit därifrån entledigad.
Den som vunnit burskap skall om inte särskilda skäl föreligger, inom 2 år ha sin rörelse igång, annars mister han tillståndet och får aldrig något nytt.
§ 3 Om stadens bebyggelse.
Staden är enligt planritning indelad i kvarter och tomter.
Alla kvarter skall ha namn och tomterna nummer.
Tomterna och deras storlek skall införas i en tomtlängd, vilken förvaras hos domaren i orten.
Den som vunnit burskap har rätt att bygga på den tomt han helst åstundar.
Han skall anteckna sig i tomtlängden som ägare.
Ingen får äga mer än en tomt, så vida inte hans rörelse efter prövning visat sig behöva större utrymme.
Vid hamnen skall mark tas undan till magasin, packhus och vedgårdar samt allmän last- och landningsplats och bostad för lotsar.
Den som inte inom 2 år försett sin tomt med hägnad och byggnad har förverkat rätten till den.
§ 4 Om inkomster till staden Tomtägaren skall från och med det år han blir antecknad som ägare betala 1 runstycke per kvadrataln.
Denna summa får varken ökas eller minska utan Vårt bifall.
Den donerade jorden får inte säljas utan skall bibehållas till stadens gemensamma nytta.
Den får dock genom auktioner utarrenderas i mindre lotter av 2 högst 5 tunnland.
Första gången får arrendetiden inte överstiga 20 år och senare 40 år.
De får inte i framtiden hindra staden utbyggnad.
Dock får arrendatorn i dessa fall fullgod ersättning för hägnader, odlingar, trädplantering och byggnader.
Den som utnyttjar last - och landningsbryggor skall betala bropenningar efter fastställd taxa.
Alla inkommande fartyg utom kronans skall betala hamnpenningar.
Så snart kan ske skall våg inrättas och våg - och mätningspengar betalas.
Dessa tre sista momenten kan med fördel arrenderas ut.
När stadskällare blivit färdigt bör den också utarrenderas.
Frågor om krogar och försäljningsställen för mat och dryck skall prövas av befallningshavaren.
Han skall noga tillse att de inte blir fler än som kan anses nödvändigt.
De skall underkastas sådan ordning att sedeslöshet inte vinner insteg.
Fiskerätten vid den donerade stranden tillhör staden och bör utarrenderas.
§ 5 Om uppbörd och redovisning av stadens inkomster.
Alla arrenden och andra inkomster skall uppsamlas av staden ordningsman.
Medlen förvaras i stadens kassa som står under ordningsmannens och kronofogdens vård och uppsikt.
Kronofogden upprättar räkning över stadens finanser och undertecknar tillsammans med ordningsmannen.
Revision av två bland borgerskapet utsedda.
De läser upp revisionsberättelsen vid en allmän sammankomst för borgerskapet.
Så småningom om staden får egen magistrat överförs detta uppbörds- och redovisningssätt dit.
§ 6 Om användandet av stadens inkomster.
Vid den allmänna sammankomsten diskuterar man vilka åtgärder och arbeten som skall företas för stadens räkning under kommande år.
Protokollet skall insändas inom fjorton dagar till befallningshavande, som genast har att bestämma om byggnationer och allmänna arbeten.
Det åligger honom att stadga att de nödvändigaste arbetena blir först utförda, såsom avledning av en genom staden rinnande bäck, land - och lastningsbrygga, samt en Duc Dálbe, torgets planering och stenläggning samt
fyllning av hamngrundet.
Till stadens prydande hör trädplantering, allmänna byggnader, som bör åtgärdas så snart tillgångar finns.
Räcker inte stadskassen för nödvändiga arbeten bör borgerskapet uppta lån.
§7 Om stadens polis, ekonomi och kyrkoväsende.
För polis och ekonomi svarar befallningshavanden tills vidare samt kronobetjäningen i orten.
Han förordnar en kunnig och pålitlig borgare till ordningsman, som har tillsyn över lösdrivare, landstrykare och lättingar Till dess staden förmår bygga egen kyrka och underhålla prästerskap lyder de under köpingens landsförsamling.
När staden uppnått den tillväxt att magistrat kan inrättas bör befallningshavanden sedan alla innevånare av alla stånd blivit hörde, föreslå tilläggningar och ändringar i detta reglemente, om de anses nödvändiga.
Stockholm den 29 oktober 1817 CARL
Böner vid Jubel-Festen den 31 oktober 1817.
(till minne av Luthers reformation 1517) Bön före predikan, läses från altaret.
Bön som läses på predikstolen, sedan berättelsen om Jubel Festen blivit uppläst.
Följs av lovsången: Nu tackar Gud allt folk Bön efter predikan läses från altaret.
Universal om vad som av domare bör iakttagas vid lysnings utfärdande efter den som övergivit sin maka; Stockholm 3 november 1817.
Missbruk kan möjligen tilldraga sig hos domstolarna när ansökningar om äktenskapsskillnad för de som egenvilligt övergivit den ena makan och begivit sig till en föga avlägsen ort i riket, låtit sig efterlysas och genast efter skillnad blivit dömd, återkommit och anhållit om skiljebrevet.
I giftermålsbalken står att en förrymd make endast skall efterlysas, då man inte vet var han befinner sig och då han flytt äktenskapet av motvilja och ondska till den kvarvarande makan, i uppsåt att inte återkomma.
Domare får inte utan prästerskapets och den andra vederbörandes hörande eller då han har säkerhet att den tilltalade verkligen förlupit sin maka, bevilja lysning.
Stockholm den 3 november 1817.
H A von STROKIRCH
Kungörelse om underhållsutdelningen av krigsmanshusmedlen, till avskedade krigsmän, för innevarande år; Stockholm den 12 november 1817 9 sidor namn på personer som fått underhåll.
Krigsmanshusets underhållsstat är för närvarande 6.652 personer som tillsammans får 67.453 riksdaler banco.
Stockholm den 12 november 1817.
JOH AUG SANDELS
Kungörelse angående vad som bör iakttagas vid uppköp av växelbrev genom syssloman.
Stockholm den 24 november 1817.
Den som köper växelbrev och uppger en annan person som växeltagare och endast anmäler sig som valutagivare, är skyldig att uppge skriftlig fullmakt eller brev, där han bekräftar uppdraget.
Stockholm den 24 november 1817.
A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående recognitionsavgiften för varor, på nederlag upplagda.
Stockholm den 24 november 1817.
Angelägenheten kräver närmare kontroll på recognitionsavgiftens klarerande för varor som är upplagda i nederlag, ett verksamt tvångsmedel för godsägare att fullgöra vad som står i nederlagsförordningen.
Den som inte inom fjorton dagar betalar avgiften riskerar att delar av lagret säljs på auktion.
Stockholm den 24 november 1817.
A N EDELCRANTZ
Berättelse om vad som i rikets styrelse tilldragit sig, sedan sista riksdag.
Stockholm 27 november 1817.
Sedan Riksens Ständers senaste sammankomst har allmän fred och vänskapliga förhållande med främmande makter, tillåtit Kongl Maj: t att ägna sig åt handel och näringars förkovran.
Den hastiga övergången från krig till fred och de våldsamma skakningarna under de senaste 20 åren, har trots allt inte påverkat Sveriges handel lika mycket som de rikare Europeiska Staterna.
Transitohandeln har letts på sina
forna vägar och inte endast genom svenska hamnar.
Dock har tullinkomsterna överskridit beräknat belopp.
Angelägen att nå nya förmåner för handeln har Kongl Maj: t avslutat en handelstraktat med de förenade Fristaterna i Norra Amerika med fullkomlig jämlikhet i rättigheter och förmåner.
Handelstraktat med Ryska Hovet är undertecknad i S: t Petersburg.
Hertigdömet Pommern och Furstendömet Rügen har i oktober 1815 blivit överlämnade till Preussiska regeringen.
Rikets utländska gäld till Hamburg, Holland, Genua och Antwerpen är betald.
Ännu återstår lånet i Leipzig, men Kongl Maj: t hyser goda förhoppningar att snart kunna avbörda landet den tryckande bördan som räntan, 800.000 riksdaler, årligen kostat i klingande mynt.
Kongl Maj: t har till åminnelse av den genom doktor Martin Luther verkställda reformationen anbefallt en tacksägelse och jubelfest i hela riket den 31 oktober, på vilken dag Luther gjorde det första offentliga steget, att angripa de inom kristna kyrkan rådande villosatser och återföra läran till sin ursprungliga renhet.
Kongl Maj: t har för de församlingar där gudstjänsten firas på finska, låtit översätta nya kyrkohandboken, som kommer att nyttjas första gången adventssöndagen detta år.
På flera platser i landet har instiftats Bibelsällskap, som bidragit att sprida den Heliga Skrift bland de mindre bemedlade av Kongl Maj: ts undersåtar.
För att stödja deras arbete har en kollekt över hela riket på jubeldagen anbefallts.
På prästeståndets begäran 1810 har en författning om sockenstämmor och kyrkoråd utgivits.
Förordning om överenskommelser mellan bondeståndet och prästeståndet, vad gäller frågor som befrämjar och förenar mellan lärare och åhörare både vad gäller deras inbördes rättigheter som skyldigheter, har utfärdats.
För att befrämja vaccinationen och ge större kraft år de författningar som redan finns har upprättats ett Vaccinationsreglemente.
Särskilt i huvudstaden har konungen förordnat att de medaljer, som utdelas genom Sundhetskollegium till dem som varit skickliga vaccinatörer, i fortsättningen utdelas av landshövdingarna vid tillfällen, där de väcka uppmärksamhet.
Underrättelse skall också införas i Allmänna Tidningar.
En förordning om vad i händelse av koppsmitta bör iakttagas och bestraffningen för dem som underlåta vaccinationen och därigenom sprider smitta.
Cirkulär har utgått till befallningshavande i länen för att utröna innevånarnas åsikt om frivilliga sammanskott till veneriska smittans botande och utvidgande av kuranstalter.
Sedan de flesta landshövdingarna verkställt detta har ärendet övervägts och ett cirkulär där man tillåtit debitering och uppbörd i de län där sådant kunde ske.
Där föreskrevs uppbörden, medlens användande, de sjukas fria underhåll och direktionens tillförordnande.
I samband härmed framkom att några län önskade att länslasaretten skulle överlämna styrelsen till landshövdingarna från Serafimergillet.
Tilläts 5 års försöksverksamhet.
Sundhetskollegiets bidrag med 8.000 riksdaler har inte fördelats mellan länen som var tänkt.
Då veneriska sjukan haft utbrott på vissa platser har Kongl Maj: t anbefallt provisoriska och ambulerande kurhus samt anslagit nödvändiga medel.
Nya instruktioner för Karolinska eller Medico Kirurgiska institutet samt för kemi- och anatomiprofessorerna.
Vården av barnsängs- och koppympningshusen har fått särskild direktion, som har i uppgift att vidta kraftiga åtgärder till inrättningarnas förbättrande.
Kongl Maj: t har, utan att anbefalla det, uppdragit åt prästerskapet, att försöka förmå församlingarna att inrätta sockenapotek.
Apotekare Pontin i Sundhetskollegium har utgivit anvisning på lämpliga läkemedel som skulle finnas i dessa apotek.
Kongl Maj: t har till understöd för huvudstadens uppfostrings- och läroverk anslagit 20.000 riksdaler årligen.
Föreslås inrättande av ett gymnasium i Stockholm Uppfostringskommittén har utarbetat ett förslag till råd och anvisningar på läroböcker och undervisningsmetoder.
Kommittén begär ett förskott på 5.000 riksdaler för att kunna råda bot på bristen av skolböcker.
Reglemente för Centralinstitutet så att undervisningen i gymnastik skall befordras.
Musikaliska Akademien har åtagit sig att utge en lärobok för sången och tjänlig koralsamling.
Filosofie magister Svensson har fått resebidrag för att i England inhämta närmare kännedom om Bells och Lancasters bekanta undervisningsmetod.
Elementarskolan i Askersund är nyinrättad och heter prins Oscars Elementarskola.
Särskilda invalid - och korrektionshus har inrättats i bl a Uppsala, Falun och Uddevalla.
Redovisas flera domsagors arbetsförhållanden.
Den kommitté som tillsatts för att utarbeta ny civil- och kriminallag har fortsatt arbetet med den skyndsamhet arbetets vikt och grannlaga beskaffenhet tillåter.
Giftomåls- och Handelsbalkarna har utkommit från trycket 1815.
Förslag till Ärvda- och Jordabalkarna är granskade och fullbordade och tryckning långt hunnen.
Förslag till Byggningabalk, Rättegångsbalk och Konkurslag är uppgjorda.
Skogsbehovet för Göta kanal har beretts genom att Kongl Maj: t överlåtit åtskilliga skogstrakter i Östergötland, Närke och Skaraborgs län.
Med särskild uppmärksamhet följs Storskiftesverket i Dalarna och strömrensningarna.
Granskning av krigsräkenskaper och andra Kronans räkenskaper ges en preskriptions tid på 10 år.
Gränsreglering med Ryssland och åtskilliga byten av ägor mellan de boende vid svensk- ryska gränsen.
Direktör Rönbeck har fått i uppdrag att utreda alla ämbetsverks särskilda befattningar och verkningskrets och utfärda en instruktion.
Detta arbete fortskyndar han med all drift.
Ständernas hemställan om rättighet att anlägga svanshamrar har beviljats.
För att bibehålla skogarna i riket till det behov de förmånligast kan användas och där tillgången är så stor att tackjärnsblåsningar och järnverk kan anläggas har Stora Kopparbergs Bergslags Skogsdistrikt fått bestämda gränser.
Denna reglering har kommit till för att koltillgången skall vara säkrad.
Till befordran av kommunikation mellan Sverige och Norge har anbefallts dubbel postgång.
Postföringsskyldigheten borde överflyttas från avlägsna hemman till de som ligger närmare allmänna landsvägarna.
Kongl Maj: t har med tillfredsställelse sett de anstalter som gjorts i avseende på utmarksfördelning på Öland och mossars och kärrs uppodling.
Ytterligare åtgärder är vidtagna för att ge en billig tillökning av kronans inkomster.
I Norrbotten och Västerbotten har vidtagits åtskilliga stadgande för nybyggens anläggande.
Kongl Maj: t har uppmärksammat den fördel, som skulle uppkomma, om de i Lappmarken befintliga rika malmtillgångarna genom älvarna kunde nedföras till skogrikare trakter och där smältas till tackjärn.
Undersöks möjligheten att genom inköp av Rengis Verken inrätta en Bergslag.
Kongl Maj: t har ägnat stor uppmärksamhet åt bergshanteringen.
Han har anslagit medel till att sammanfatta alla författningar som rör bergshantering och upprättat en Bergverks stadga.
De hemmansbrukare och personer, som har 4 minderåriga barn, skall befrias från mantalspengar.
Sedan riksdagens sista sammankomst har det varit ett viktigt föremål för Kongl Maj: t att bibehålla krigsmakten i tjänstbart stånd.
Då nu fred råder är det viktigt att befälet och ledningen får öva sig.
Man skall också ha möjlighet att befordras och få löneökning.
Beskrivs hur omorganisationen gått till.
I allmänna beväringsmanskapet har en klass varje år blivit mönstrad och övad i vapen, under den tiden har de med sorgfällig ömhet blivit vårdade och underhållna.
Konungen har med tillfredsställelse sett med vilken nit och bredvillighet denna ungdom ådagalagt för att bli skickliga att försvara landet och den färdighet de förvärvat under den korta exercistiden.
Kongl Maj: t igenkänner svenska folkets levande känsla för fosterbygdens självständighet och krigssinne.
Då svenska artilleriet under sista kriget utmärkt sig på ett ärofullt sätt, har det varit Kongl Maj: ts yttersta önskan att bringa detta vapen till fullkomlighet.
Han har anbefallt en omorganisation och låtit inköpa Mariebergs egendom till undervisningsanstalt, där artilleriofficerare skall kunna vinna högre vetenskaplig bildning
Rikets Ständer hade 1815 önskat att befälet vid värvade armén skulle ha samma lönesättning som civila ämbets- och tjänstemän.
Till det räckte inte de anslagna medlen på långt när De anslag till militärläkarvårdens förbättring har visat sig under sista kriget haft de lyckligaste följder för manskapets hälsa.
Kongl Maj: t har låtit inköpa en egendom på Kungsholmen dit Medico Kirurgiska institutet blivit flyttat.
Närheten till Serafimerlasarettet och Garnisons sjukhuset har gjort att man fått tillräckligt utrymme för bibliotek, laboratorier, och lärosalar samt bostäder för läkare och elever.
Där utbildas batallionsläkare, som då de inte har tjänstgöring vid regementen kan vara till betydligt gagn för sjukskötseln inom landet.
För Kongl Maj: ts hjärta har det varit synnerligen tillfredsställande att kunna bereda en förbättrad utkomst för de krigsmän som lämnat tjänsten antingen de grånat eller blesserats, så att de inte kunnat fortsätta.
Ökat underhåll som gratialier från Vadstena krigsmanshuskassa och Amiralitets krigsmanshuskassa och Arméns Pensionskassa har förbättrat deras framtid.
100.000 riksdaler är anslagna till en särskild fond, varifrån årliga pensioner tilldelas 1.500 med medalj för tapperhet i fält utmärkta krigsmän.
Änke- och Pupillkassan har fått ett bidrag med 6.000 riksdaler varje år.
Kongl Maj: t har utfärdat en författning om tågande truppers underhåll, varigenom de inkvarterings givandes besvär blivit i huvudsak lindrat.
Kasern på Ladugårdslandet för Livgardet till häst är färdigbyggt.
Garnisonssjukhuset på Kungsholmen är påbörjad och De byggnader som tillhört Krigsmanshuset i Vadstena är ombyggt till korrektionsanstalt för 300 personer.
Innevånarna i Västra gränstrakterna har fått ersättning för deras under kriget lidna förluster.
Salpetertillverkningen har blivit uppmuntrad.
Övertygad om nödvändigheten av ett starkt sjöförsvar har tjänliga åtgärder vidtagits för dess förkovran och upprätthållande.
Trots inskränkta tillgångar har reparationer utförts på fartygen och linjeskeppet Carl XIII färdigbyggts samt 6 däckade kanonslupar.
Kongl Maj: t har infordrat från landshövdingarna i Västra och Södra länen uppgifter om ekskogarnas tillstånd och åtgärder för att freda dem till framtida nödvändiga byggnadsämnen för flottorna behov.
Allmän inspektion på lotsplatserna och förbättringar är vidtagna.
De gamla fyrbåkarna är ombyggda efter nyare metoder och nya är under uppförande.
Det återstår för Kongl Maj: t att underrätta Ständerna om de vidtagna ändringar i finansväsendet och statshushållningen, handeln och näringarna, då det gäller styrelse och administration.
Hushållnings Sällskapen i länen har erhållit penningbidrag antingen som gåva en gång för alla eller lån med lindrig ränta.
Vägar har brutits i Värmland från Håns sluss och Letafors till Norska gränsen och från Älvdalen genom Finnbygden till Fryksände.
Vägar i Dalarna och Jämtland är också byggda.
Nödvändiga medel för Gårdsby Institut för linkulturen och linnevävnadens fullkomnande, linplanteringens befrämjande i de östliga länen och trädplantering i Skåne.
Göta kanalbyggnad har under fridens lugn gjort betydliga framsteg och enskilda förluster av jord och gröda har ersatts av en fond.
Hamnbyggnad med 3 slussar vid Vänerns strand är fullbordad och kanalen segelbar på en sträcka av 2 mil.
Motala hamn och kanalbyggnad är trots betydliga naturhinder nästan färdig.
7 av de 15 slussarna mellan Boren och Roxen är klara.
Den årliga summan till Södertälje kanal är utbetald.
Upprättandet av ett aktiebolag för Hjälmare kanal och slussverk är förberett.
Stöd till byggandet av korrektionsanstalter i landet.
Ett penningförskott till sillfisket, då man i år väntar ymnig fångst.
Lån till enskilda har beviljats, Bolaget i Utö Gruva, Brobyggnad vid Älvkarleby, Töcksmarks tegelbruk och Malmö hamnbyggnad.
De för riket så viktiga allmänna magasinsinrättningen har dubbla vinningar.
Att vid inträffad missväxt fylla behovet av bröd och vid rikare årsväxt hålla spannmålspriserna på en rimlig nivå.
Bland sina angelägnaste omsorger har Kongl Maj: t räknat att återställa jämvikten i handeln, ge den och övriga näringar ett självständigare liv, trygga den svenska flaggan inte bara mot yttre våld utan även mot främmande inflytande.
Som en följd av Sveriges och Norges förening har en handelsgemenskap grundad på ömsesidiga rättigheter upprättats.
Den medger import på landsvägen mot vanlig sjötull av utländska varor.
En kommitté har inkommit med förslag till nya handels- och handverksförfattningar.
Ännu vill man inte besluta utan utreda mer.
Under tiden är handeln med viktualier och andra lantmannaprodukter fri.
För att underlätta för Öland med bekvämare avsättning för öns alster har en stad, Borgholm, anlagts.
Sjötulltaxan sänks för att underlätta utförseln av järn, koppar, tjära och trävaror.
Däremot höjs tullen för främmande fabrikationer och överflödsvaror.
Förordnanden angående vissa missbruk, som påverkat växelkursen negativt.
Bl a sänks och ibland helt förbjuds importen av bomullstyg, vin, porter och arrak.
Förbud av försäljning av tillrett kaffe, vin och utländska drycker.
Kongl Maj: t har med välbehag förnummit att hans trogna undersåtar lytt hans faderliga bud och i en vaknad besinning och nationalanda gått hans uppmaning till mötes, på ett sätt som lagens stränghet inte kunnat åstadkomma.
Detta borgar för Kongl Maj: ts hopp att måtta, arbetsflit och enkla seder skall åter allmännare fästas på den ej rika men fria jord, som av ålder är deras hembygd.
Oaktat alla Kongl Maj: ts omsorger, vilka åtminstone mildrat det onda även om det inte förmått bota, har en förlägenhet i den allmänna rörelsen uppstått.
Malmö Diskonto har genom sitt förvaltningssätt råkat på obestånd, vilket hade till följd att Göteborgs och Göta kanals bolagsdiskonto nödgades inställa sina betalningar.
Misstroendet, oredan och penningbristen ökades av flera millioners hastiga indragning ur cirkulationen.
För att avhjälpa olägenheterna behövdes Ständernas närvaro och medverkan att utan dröjsmål inställa uppbörden av innevarande års kronoutskylder.
Under bekymrade utsikter men med lugn förtröstan på rikets inre oförsvagade kraft och på dess representanters upplysta fosterlandskänsla går konungen att samråda med ständerna för att finna medel till säkerheten, kreditens och ordningens införande i rikets penningverk.
Ut supra CARL
Förklaring över 17 § i Kongl Förordningen av den 15 juni 1803, om stångjärnssmidet och järnmanufakturen i riket.
Stockholm 9 december 1817.
Det har blivit anmält att missbruk och underslev förekommit då rekognitionsjärn försäljs.
Vi förklarar att manufakturverksägare utom Bergslagen har rätt att köpa ämnesjärn av stångjärnsverksägare utom Bergslagen.
Smidesrättigheten får inte överskridas.
Stockholms slott den 9 december 1817 CARL
Proposition till Rikets Ständer om allmänna penningrörelsen och myntverkets upprätthållande.
Stockholm den 10 december 1817.
Kongl Maj: t har med noggrann uppmärksamhet följt rikets finansiella ställning och skulle med oro sett den skakning, som senare tiders händelser åstadkommit.
Möjligheterna för framtiden har dock givit tröst.
Flera folkslag har befunnit sig i samma omständigheter som Sverige.
För de flesta har det lett till missöden och passionerade förvillelser.
Svenska Folket har dock vetat att vända dem till sin fördel genom den försiktighet, vishet och lugn, som styrt överläggningarna.
Samma skakningar som nästan alltid gör folk till anarkister eller böjer dem under envåldsmaktens ok, har i Sverige blivit anledning att få goda grundlagar och samhällsordning och bevarat dess rättigheter och försäkrat dess frihet.
Kongl Maj: t har sammankallat rikets Ständer för att överlägga om ett finanssystem för framtiden som lämpar sig till fäderneslandet fördel, då hela statsförvaltningen beror därav.
Ordning och sparsamhet med statens tillgångar bereder allmänt förtroende.
Det ges inget anseende om statens ämbetsmän och försvarare mottar vedergällning för sina tjänster i ett papper utan värde och massan av folket och den arbetande klassen befinner sig i samma ställning.
Vi må ha ett metalliskt mynt för vårt representativa system, men det skulle förminskas med hälften på några år, om inte banken förskaffade de redbarheter som behovet fordrade.
Det gäller att aldrig förlora insikten om den verkliga orsaken till vår finansiella ställning och inte bedra sig på botemedlen.
Ingenting är mer vådligt än nyheter.
Man tänker ut system för att dölja det som redan är gjort, och envisas alltid att söka botemedel, som redan visat sig varken kunna förhindra eller förbättra.
Låt oss välja en bättre utväg.
Införa få nyheter, undvika om möjligt att öka pålagorna genom all slags näringsflit, uppmuntra jordbruket utan att hindra handelns verksamhet.
Förändringar av myntets värde för staten till upplösning, om man lämnar fritt fält åt penning vingleriet.
Denna höjning och sänkning av myntvärdet gör att ingen vet vad han äger i morgon eller vad han har i dag.
Det förvandlar det enklaste och helt lagliga handelsföretag till verkliga vågspel.
Regeringen hindras i att långsiktigt kunna uträtta goda saker, utan kan bara göra gott för ögonblicket utan att det onda upphör.
Den väsentligaste delen av en statsförvaltning är den som har avseende på finanserna.
Om finanssystemet är felaktigt påverkar det hela statsapparaten.
Ärendena hindras, oordning uppkommer överallt, handeln tillintetgörs, växelspekulationer, som är lika förstörande för det allmänna som för den enskilda, fabrikerna avtyna, och jordbruket denna första grund till landets styrka lider av myntets hastiga
förändring.
Det är nödvändigt att skapa ett system som överensstämmer med våra behov och tillgångar.
Man fäster sig för mycket för enskilda missbruk, i stället för att häva roten till det onda.
Detta är huvudfrågan innan man kan uppge medel till verkställighet av en nyttig reform.
Sverige har väl inte samma överflöd som många andra nationer, men vi har vad som är nödvändigt för innevånarnas underhåll.
Vi har till och med en del produkter som skulle kunna kallas lyxiga, om man inte hela tiden hade den olyckliga vanan, att mäta våra behov inte efter våra tillgångar utan efter andra nationers.
Sverige har stora tillgångar.
Var för sig kan de inte ge staten stöd.
De liknar en spridd här som på åtskilliga punkter lider nederlag, men som om den blir sammandragen sätter en fruktansvärd gräns mot fienden.
För att rätt skatta Sveriges finansiella ställning, är det nödvändigt att söka källan till den nuvarande oordningen och undersöka varför det nu cirkulerande pappersmyntet blivit uppgivet och av hur många slag det består.
Massan av de utelöpande bancosedlarna var 1807 9.554.052 riksdaler.
1808 hade de ökat med 8.000.000 och totala summan var 17.526.190 riksdaler.
I maj 1809 utgav banken, enligt Ständernas beslut ett förskott åt staten på 6.000000 till krigskostnad och sedan 3.000000 för att betala skulderna och leveranserna under fälttåget 1808.
Trots avbetalningar ökade sedelstocken 1812 till 23.901.947 riksdaler.
Därifrån till 1815 hade banken ingen utgift och summan av utgivna sedlar var 20.987300 riksdaler.
Utom de sedlar banken utgivit och som de är direkt ansvariga för, är även andra pappersmynt i omlopp, som vila på bankens kredit nämligen riksgäldssedlarna svarande mot 4.200.000.
1815 ökade de till över 8.000.000.
Banken har uppdragit åt sig att lämna 300000 årligen till Göta kanal och ett förskott på 2.000000 årligen till magasinsdirektionen.
För att avhjälpa den s k penningbristen beslöt Ständerna vid sista riksdagen att banken skulle bevilja lån till enskilda varav en del skulle utlämnas mot hypotek i fast egendom och en del till understöd för nya odlingar.
De skulle därigenom återlämna åt rörelsen det som undandrogs den genom intressen och avbetalningar.
Men låneansökan har överstigit den för året fastställda summan och flera lån är redan begärda än vad fonderna utgör ända till 1820.
Enskilda Diskontoverks krediter är omkring 2.00.0000.
Efter denna framställning av bankens förbindelser och årliga utgifter återstår att undersöka de tillgångar och inkomster den äger.
Staten betalar årligen ränta på sin skuld med 750.000 riksdaler.
Banken har årlig inkomst av fastighetslån, där räntan är 6 %.
Bankens fordringar var 1812 2.594.088 riksdaler och räntan blev 155.000 riksdaler.
Senare har lånesumman ökat.
Bankens utgifter och inkomster är i balans till bankens fördel.
1812 hade de ett överskott av 4.993.049 riksdaler Då vi nu rett ut att banken är ganska solid återstår att undersöka Sveriges allmänna belägenhet.
Om inte vår utrikes skuld vore likviderad (flytande) skulle detta ofantliga kapital ligga staten till last och ta 2 / 3 av bevillningen.
Kongl Maj: t och Kronprinsen har hela tiden gjort enskilda uppoffringar för att bibehålla pappersmyntets värde.
De har funnit ett oväntat motstånd som smärtat dem i deras välvilja, men det är icke desto mindre sant att deras uppoffringar och beständiga omsorger tillintetgjort växel vingleriets spekulationer och hejdat dess fart mot undergång.
Om vårt sista krig fått en olycklig utgång, var hade vid då befunnit oss?
Detta krig var nödvändigt för att hämnas nationens ära och återta våra våldförda rättigheter.
Detta krig så ärofullt för svenska vapen, så lyckligt i sina följder har kostat landet ganska litet.
Armén, som Kongl Maj: t överlämnat i sin sons vård, har återkommit krönt med seger, i bästa tillstånd och lika beredd att strida, om det så fordrades för vår självständighet och frihet.
Om årsväxten slagit fel, som skett under två år i många andra länder, skulle vi inte se oss störtade?
Se er omkring!
Vilket land hyser större trevnad och djupare lugn än vårt?
Allt detta har sammanhang med våra finanser och vi skulle ha varit i en förtvivlad belägenhet om vi i stället för fördelar och framgångar räknat med många missöden och förluster.
Det är inte lämpligt för Sverige att endast ha hårt mynt i omlopp, men pappersmyntets värde måste närma sig vad som gäller i andra länder.
Staten måste anta ett system, där banken äger valuta i guld, silver, koppar, järn och hypotek i fast egendom, så att innehavaren av papper är försäkrad om värdet.
Det
som bör sysselsätta banken, är att ge högsta värde åt sedlarna och försöka behålla det.
Det är endast genom detta som dess kredit stadgas och försäkras.
Men hur vinner man detta?
Bankens fullmäktige är en avdelning av Rikets Ständer.
Detta ämne angår således hela nationen, som bör besluta genom sina representanter, regeringen, som har den verkställande makten.
I detta fall bör de inskränka sig till att endast meddela den lagstiftande makten, det vill säga nationen, sina åsikter.
Allmänheten måste ha förtroendet att papper har ett värde som motsvarar det verkliga myntet.
Alltså måste man visa att man inte saknar klingande mynt.
Banken bör inte operera på börsen med sitt speciemynt till fördel för pappersmyntet, förrän det finns en fond oberoende av den nuvarande.
Kongl Maj: t gör sig förvissad att Ständerna inser, att omsorger om rikets penningväsen inte tillkommer konungen utan att det med fullt skäl tillhör Ständerna och det Verk från vilken mynten utgivas och att de har ansvaret för att uppfylla sina åtaganden.
Ständerna bör inte längre overksamt åse växlingar i myntets kredit och nationen har rätt att veta att det finns en auktoritet som har till plikt att bevaka det allmänna bästa och att denna auktoritet är försedd med nödvändiga tillgångar.
Kongl Maj: t föreslår att Rikets Ständers Bank hädanefter åläggs skyldigheten att upprätthålla myntrepresentationernas värde och att dess tillgångar på allt möjligt sätt förstärkas.
Utvägarna finns dels i bankens enskilda inkomster dels i avbetalningarna på rikets skuld.
Om Ständerna bifaller att dessa avbetalningar som hittills ingått till banken i sedlar, hädanefter ingå som reelt värde och används för att öka redbarheterna eller den reela tillgången är den huvudsakliga grunden lagd för att öka bankens förmögenhet.
För detta behöver Ständerna endast förordna: 1: o Att tullavgifterna, som hittills utgjorts i Hamburger banco med bancosedlar efter kurs endast erläggs i silver eller växlar efter samma beräkningsgrund.
Då man inte kan förutse alla händelser vore det inte rådligt att bestämma ett oföränderligt uppbördssätt av tullinkomsterna.
Därför anser Kongl Maj: t nödvändigt 2: o att regeringen får fria händer att förordna och jämka i detta avseende.
3: o De lån till näringarnas förkovran har ibland tjänat till myntvärdets försämring.
Vid erhållande av dessa lån må villkor ställas att om kursen stigit vid den tid återbetalningen skall ske utlåningssumman beräknad i Hamburger banco efter den vid utlåningen gällande kurs bör återgäldas i antingen växlar eller bankosedlar efter dåvarande kurs till fullt värde.
Detta gäller dem som fått lån för järn- och koppar som inte är av deras egen tillverkning.
För de bruksägare med egen tillverkning skall nuvarande villkor gälla.
Då inhemska näringar häruti skall finna en uppmuntran överlämnar Kongl Maj: t till Ständernas prövning om inte räntan för lån på exportprodukter helt eller delvis försvinner.
Skulle Ständerna gilla Kongl Maj: ts förslag, bör en förstärkning av bankens reela fond bli 1.000.000 riksdaler i silvervärde årligen.
Vidare föreslår kungen att kungsgårdarna, kronans tiondekoppar, järn och alun överlämnas till banken.
När banken blivit försedd med tillgångar återstår att bestämma dess användande.
Då banken fått sig ålagt skyldigheten att bibehålla sedelmyntet i värde blir det också bankstyrelsens ansvar att ombesörja hur detta skall gå till.
Ständernas instruktioner skall inte styra i detalj.
Ständerna måste fatta ett beslut, som tillåter prägling av ett efter nuvarande kursförhållanden till sin inre halt lämpat skiljemynt.
Vårt silvermynts höga värde är orsaken till att det försvinner utomlands.
Om staten bleve nödsakad, att vända den del av sitt klingande mynt för att hämma växel vingleriet och anskaffa växelfonder skulle dessa pengar endast för ögonblicket gå ur landet och snart återkomma.
Kongl Maj: t föreslår ett lån på 6.000.000 riksdaler i bankosedlar där räntan är 3 % och erläggs i klingande mynt.
Detta skulle vara fördelaktigt för staten och för den enskilda, som fick ett eget intresse att bidraga till statens förkovran.
Ingenting bidrar mer att befästa ett samhälles styrka och att försäkra ett folks sedlighet än ett nära samband mellan de befallande och lydande.
Lånen skulle användas att öppna möjligheter för jordbrukare och manufakturister att låna, utan att staten nödgas utge nya sedlar.
Utom de stora fördelar nationen skulle vinna, blir följden att när specieriksdalrarna kommer i omlopp, regeringen skulle göra allt för att införa silver till myntning.
Även andra mindre vinster skulle göras.
Kongl Maj: t kommer nu att rikta Ständernas uppmärksamhet på det ärende, som är den egentliga orsaken till deras sammankallande.
Göta Kanal, Göteborg och Malmö Diskontoverk har inställt sina betalningar.
De har förlorat sitt förtroende och regeringen kan inte längre upphjälpa deras kredit, då det skulle behövas alla regeringens tillgångar som kan åstadkommas och dessutom en fond på flera miljoner.
Dessa diskontoverk har ofta varit skakade och det visar att deras inrättning är felaktig.
Nationen bör hädanefter anförtro styrelsen av Rikets diskontorörelse till banken eller Rikets Ständers Verk, varvid vinsten bör tillfalla staten och användas till allmän nytta som åkerbruket, fabrikerna och bergverken.
Sådana diskontodirektörer, som utnämns av Ständerna och driver förvaltningen för nationens räkning är de enda som bör ingiva allmänt förtroende.
De får aldrig ta lån, men däremot låna ut vad staten lämnat till deras disposition.
De skall underkastas en instruktion och ett ansvar som bör avskräcka en var att känna sig böjd för någon oredlighet.
Deras heder och egendom blir borgen för deras åtgärder och lugna den misstanke eller misstroende, som diskontoverkens förvaltning givit både fordringsägare och gäldenärer.
Det förflutna tillhör oss inte längre och det onda är redan skett och vi bör endast ägna oss åt att förmildra dess följder.
1: o Banken måtte överta Göteborgs, Malmös och Göta kanal bolags diskonters skulder.
2: o Den förlägenhet, som uppkommit genom att diskontona inte fullgör sina förbindelser, drabbar mest de lägre folkklasserna, då de inte har förmögenhet som kan bära en hastig förlust.
De bör i första hand hjälpas.
3: o Det som utgörs av treprocents sedlar bör likvideras med en fjärde- eller femtedel i kontanter och det övriga i obligationer.
Förklaras hur diskontorörelsens medel skall fördelas 1: o Det viktigaste är att räntan för fastighetslån skulle erläggas i spannmål, och kvittot på den från kronomagasinet avlevererade spannmålen insändas till banken i ställer för pengar.
2: o För att gynna jordbruket skulle räntan på 3 % vilken magasinsdirektionen hittills erlagt till banken försvinna.
Magasinsinrättningen är till för understöd åt de mest behövande klasserna och inte som vinst på bekostnad av jordbrukaren och den behövande delen av samhället.
3: o Sedan Kongl Maj: t fäst Ständernas uppmärksamhet på jordbrukets behov, kan han inte underlåta att även rikta sig till fabriksrörelsen, väverier och manufakturtillverkningen.
Bankofullmäktige skall kunna bevilja lån till maunufakturer för en viss andel av tillverkningsvärdet.
Bör även gälla glastillverkning.
Sedan Kongl Maj: t nu yttrat sig om diskonternas gäldenärer torde uppmärksamheten fästas även på de ägare av jord- och fastigheter som står i skuld hos enskilda.
Om staten med fordringsägarens samtycke lämnade gäldenärerna förbindelser av 6 % ränta och 2 % avbetalning per år så ägde kreditorerna en säkerhet och gäldenärerna kunde för sig och sina barn ha den oskattbara fördelen att vara trygga för framtiden och använda sin omsorg till egendomens skötsel och förbättring.
Detta skulle vara en förkovran för åkerbruket och staten ha första inteckningen i dessa egendomar tills skulderna vore helt betalda.
Redogörs för dessa obligationer.
Kongl Maj: t menar att hans förslag är som ett träd med många grenar fästade vid stammen.
Dessa förslag innehåller endast allmänna grundsatser och Kongl Maj: t är övertygad om att Ständerna skall fästa den nitiska uppmärksamhet som fäderneslandet har rätt att förutsätta.
Datum ut supra CARL
Utdrag av protokollet för handels och finansärenden, hållet inför Kongl Maj: t i statsrådet å Stockholms slott den 10 december 1817 varvid Kronprinsen var närvarande.
Närvarande: Justitie Statsministern, Statsministern för utrikes ärende, 6 statsråd, Hovkanslern och Statssekreteraren.
Statssekreteraren uppläste till protokollet bilagda förslag till Kongl propositionen till Ständerna om allmänna penningrörelsens och myntvärdets upprätthållande och täcktes Kongl Maj: t förklara: Att det inte ingår i hans konstitutionella åligganden utan att han endast haft för avsikt att gå Ständernas och allmänhetens önskningar till mötes och att visa Ständerna sitt förnyade förtroende.
Kongl Maj: t som älskar att förlita sig på Ständerna skall med nöje inhämta deras utvägar, bättre än de nu föreslagna.
Kongl Maj: t meddelar vid detta tillfälle också att hans och Kronprinsens uppoffringar kommer att upphöra, då det gäller att bibehålla värdet på myntet.
Samtliga ledamöter i Statsrådet tillstyrkte så väl den anförda propositionen som att Kongl Maj: ts förklaring skulle på vanligt sätt överlämnas till Ständerna.
S A MUNTHE
Cirkulär Brev till samtliga landshövdingar angående anläggande av stampverk i landsorterna.
Stockholm den 15 december 1817.
En förändring i tillståndet att inrätta stampverk till valkning av vadmal och ylletyger är motiverat.
Den som endast driver en stamp i liten skala för att uppfylla ortens innevånares behov kan begära sitt tillstånd hos häradsrätten.
Besiktning skall göras av kronobetjänt och två nämndemän.
Besvär över häradsrättens utslag skall göras hos befallningshavanden i länet Stockholm den 15 december 1817.
O E LAGERHEIM
Instruktion varefter direktionerna över läns lasaretten i riket och över kuranstalterna till veneriska smittans hämmande, hava sig att rätta.
Stockholm den 17 december 1817.
Åtskilliga läns innevånare har åtagit sig att vissa år tillskjuta medel, så att läns lasaretten kan utvidgas, särskilt med tanke på veneriska smittans utrotande.
Man har önskat att dessa inrättningar måtte förvaltas av en direktion i orten.
Efter att ha hört Vårt Serafimergille har Vi funnit för gott att tillåta att samtliga länslasarett med undantag av Södertälje på försök under en tid av 5 år överlämnas till Våra befallningshavande och länets deputerade.
Vi utfärdar en instruktion.
§ 1 Varje läns lasaretts direktion skall bestå av landshövdingen, som är ordförande och 6 ledamöter.
§ 2 Direktionen skall med all kraft befrämja inrättningens gagn och bästa och sammanträda då något behöver beslutas.
Ordföranden fördelar göromålen på ledamöterna efter deras beskaffenhet samt antager en notarie som för protokollet.
§ 3 Sedan ett visst antal sjuklingar, grundat på nuvarande tillgångar att underhålla dem fastställts vid varje lasarett, får antalet inte ökas förrän nya tillskott och anslag görs.
§ 4 De sjuka intas i den ordning de blivit anmälda och efter besiktning av läkare fått tillstånd till vård.
Det åligger var och en som anmäler en sjuk att förete bevis från kyrkvärdarna i församlingen om hans villkor, stånd och frejd, såvida sjukdomen inte är sådan att omedelbara insatser krävs.
Då får intygen sändas in i efterhand.
Skulle flera sjuka anmälas än vad som finns plats för, tas de mest sjuka in först och de andra får vänta på sin tur tills det blir rum för dem.
Kan den sjuke inte vänta bör han mot särskild ersättning genast införskaffas på vad sätt som helst ske kan.
§ 5 För de med venerisk smitta skall särskilda rum vara utsedda med sängar, sängkläder och övriga sjukhuspersedlar, som inte får nyttjas av andra sjuka.
De får heller inte umgås med andra.
Efter avslutad behandling erhåller patienten ett bevis, att han är frisk, och får på egen bekostnad bege sig till hemorten.
§ 6 Ordentlig journal skall föras över de sjuka och kvartalsrapport lämnas till generaldirektionen över sjukskötseln.
§ 7 Mathållningen vid lasaretten kommer att lämnas ut på entreprenad, till den som mot viss betalning erbjuder den spisordning, som läkaren fastställt.
§ 8 Då länens innevånare åtagit sig en årlig avgift för att utrota veneriska smittan, får den sjuke fri vård och underhåll under sitt vistande vid lasarett och kurhus.
§ 9 Paragrafen talar om hur finansieringen och redovisningen skall ske.
§ 10 Hur de tidigare länslasarettens medel skall inlemmas i den nya organisationen § 11 Direktionen skall ha vård om lasarettens byggnader och inventarier.
Vid större reparationer eller nybyggnader skall kostnadsförslag upprättas och verkställigheten ske under entreprenad.
Allt efter förordningen av den 31 juli 1776 angående publika byggnader.
§ 12 Vid varje länslasarett skall finnas en syssloman och en läkare, som har statlig lön.
§ 13 Tjänstehjonen skall anställas av direktionen.
§ 15 Direktionen har tillsyn över inkomster och utgifter, de sjukas vård och betjäningens förhållanden.
De har rätt att avskilja den av betjäningen som gjort sig skyldig till försummelse eller opålitlighet.
§ 16 Med kurhuset i Wadstena förfars som tidigare och förblir under Sundhetskollegiets inseende.
Ambulerande kurhus, när sådana behövs står under befallningshavandens styrelse.
Stockholms slott den 17 december 1817.
CARL
Svensk Författningssamling 1818 Kungl.
Maj: ts kungörelser i sammandrag Låssa kyrkas arkiv Innehållsförteckning för 1818 * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
