# ID: svediakorp-law72
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1815
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 32,309
# sentences: 1,898
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Svensk författningssamling 1815 Låssa kyrkas arkiv
Kungörelse till rättande av en misskrivning i Kongl Maj: ts den 31 augusti 1814 i nåder utfärdade kungörelse om mantalsskrivningen i Stockholm.
Stockholm den 13 januari 1815.
Felskrivning på ett paragrafnummer i Missgärningsbalkens 18 kap, står 8 § skall var 9 §.
På nådig befallning har Kongl Kanslistyrelsen kungjort rättelsen.
Stockholm den 13 januari 1815.
LARS von ENGESTRÖM m fl
Kungörelse angående förbud mot införsel av rom och manufakturerade bomullsvaror samt om tullens förhöjning å kaffe, given Stockholms slott den 23 januari 1815.
Då nu är allmän fred och handelsärendena blivit ordentliga, är det nödvändigt att återställa den jämvikt i konsumtion av utländska överflödsvaror, vilka har inflytande över den allmänna välmågan.
Utan saknad kan umbäras både rom och utländska bomullsvaror.
Vi har därför förordnat att införsel och förtullning av rom genast blir förbjuden.
Likaså den tills vidare givna frihet, som gavs Göteborgs stad den 30 september 1812, att få införa alla slags manufakturerade utländska bomullsvävnader samt bomullsgarn.
Den minskning i tullinkomsten som blir följden skall kompenseras genom att tullen på kaffebönor ökas från 3 skillingar till 4 per skålpund.
Stockholms slott den 23 januari 1815.
CARL
Privilegium för ett bolag, kallat Östersjö-Kompaniet; Stockholms slott den 25 januari 1815.
För att underhålla en förmånlig transitohandel har Vi på åtskilliga handlandes i Göteborg anhållan, bifallit att ett Bolag kallat Östersjö-Kompaniet inrättas där.
De skall inte försämra för de undersåtar, som driver handelsrörelse varken nu eller i framtiden.
De skall ha samma rätt som andra svenska medborgare att från utländska hamnar i Östersjön mottaga till förvaring och försäljning natur- och konstprodukter med undantag av järn.
De skall under 20 år verka med följande rättigheter och förmåner.
§ 1 I det under namn av Östersjö-Kompaniet i Göteborg inrättade bolag, skall var och en infödd som utlänning äga rätt och frihet att delta genom subskription till en eller flera aktier i silver efter svensk myntfot.
§ 2 Detta bolag inskränker sig att i sitt nederlag motta varor som utskeppats från Östersjöhamnar, de svenska undantagna.
De kommer inte att befatta sig med svenska varor eller dem från länder utom Östersjön eller andra världsdelar.
§ 3 Då Vi erfarit att man använder järn som barlast, vid transport av lättare varor har Vi tillåtit att detta får ske, dock inte mer än 15.000 skeppspund årligen.
§ 4 Kompaniets fond kommer att bestå av silver i svensk eller utländsk myntsort eller i silvertackor.
Denna fond kommer att användas till förskott på varor.
Beloppet beror helt på styrelsemännen efter det begrepp de gör sig om varornas värde och säljbarhet.
§ 5 Kompaniet avstår från alla varuinköp och all handel för egen räkning och skall endast till försäljning utbjuda genom offentlig auktion eller på annat sätt de varor som de fått sig tillsända.
All handel är förbjuden för kompaniets betjäning och fullmäktige.
De kan inte under någon förevändning vare sig i sitt eller andras namn driva handel med mindre än att de förlorar sin tjänst och döms att betala vite.
§ 6 Aktieägarna kan inte begära mer än 6 % ränta på sitt insatta kapital till dess fonden dubblerats.
Därefter skall hela vinsten när förvaltningskostnaderna är avdragna utdelas bland aktieägarna.
§ 7 Om dessa åtaganden uppfylls, lovar Vi att under 20 år all kompaniets egendom, vare sig aktier, pengar, varor eller effekter skall njuta fullkomlig säkerhet.
Detta gäller även vid krigsutbrott så vitt det ankommer på Oss och Våra undersåtar.
Kompaniets anförtrodda egendom får aldrig som represalier tillgripas eller kvarhållas.
§ 8 Den egendom, som anförtros kompaniet kan inte tas i mät för skulder och fordringar till tredje mans fördel.
Innehavare av pant skall betala sina varor och kompaniet är skyldigt att redovisa behållning och som gäldenär fullgöra vad lag och författningar föreskriver.
§ 9 Förbudet att utföra silver och guld samt utländska myntsorter upphör.
Kompaniet har samma rätt som andra att in- och utföra guld och silver dock inte svenskt silvermynt.
§ 10 Till lättnad för kompaniets rörelse och att befordra försäljning av deras anförtrodda varor tillåts de liksom Ostindiska kompaniet att anställa offentliga auktioner.
De får också liksom Båtförar-Gillet i Göteborg vid varors transport inom hamnen använda egna båtar och farkoster.
§ 11 Då kompaniet hunnit skaffa sig egna magasiner skall de för egen räkning få bevakningsinspektor boende vid nederlaget.
Detta för att underlätta och befordra hastigheten av deras expeditioner.
Inspektoren och den övriga betjäningen kommer att avlönas av kompaniet.
§ 12 Jämte stadfästande av bolagsreglerna tillåter Vi kompaniet att föreslå regler för dess kassaförvaltning.
Ännu förbehåller Vi Oss rätten, att som rättesnöre antaga den metod som används av Hamburger Bank.
§ 13 För att mottaga subskriptionerna och utstaka bolagsreglerna har Vi till kommitte utsett kommerserådet Santesson, handlandena Jan Lamberg, A R Lorent och Pehr Malm.
Stockholm slott den 25 januari 1815.
CARL.
Regler för det genom Kongl Maj: ts nådiga privilegium av den 25 januari 1815 oktroyerade Bolag för Östersjökompaniet; Stockholm den 25 januari 1815.
Artikel 1 Om kompaniets organisation.
§ 1 Östersjökompaniets fond kommer att samlas genom aktier av vardera 1.000 silver specie efter svensk myntfot.
Antalet aktier blir så stort som under den bestämda subskriptionstiden tecknas.
§ 2 Subskriptionen mottas av de kommitterade i Göteborg, som i svenska och utländska tidningar kungör tiden för de första två inbetalningarna.
Kommitterade skall också på de betydligaste handelsplatser ge spekulanterna kännedom om kompaniets syfte och fördelar och villkoren för affärerna.
§ 3 Östersjökompaniet är öppet för både svenska och utländska män.
Subskriptionstiden blir fyra månader.
§ 4 Vid subskriptionen erläggs 5 % av det tecknade kapitalet i verksilver utländskt silvermynt eller avlysta svenska silvermyntsorter efter halt och vikt.
§ 5 Efter 3 månader erläggs ytterligare 20 % och återlämnas de första 5 % interimskvittenser mot aktier.
§ 6 Betalas inte de 20 % bibehåller aktieägaren sin rätt under 2 månader mot 1 % ränta.
per månad.
Efter den tiden har man förverkat sin rätt och de första 5 % tillfaller bolaget.
Anståndstiden skall uppges i tidningarna i det land där aktietecknaren bor.
Medför detta inte åsyftad verkan skall aktierna dödas.
§ 7 Fjorton dagar efter teckningens bestämda sluttermin, sammanträder i Göteborg samtliga aktieägare till överläggning om arvode till direktörerna samt att bland dem välja första årets revisorer.
Alla dessa personer måste vara aktieägare och under den tid de inneha dessa befattningar vistas i Göteborg.
Valen sker med slutna sedlar och rösterna räknas efter det vid sammankomsten uppvisade aktieantalet.
Genom lottning avgörs hur länge de valda direktörerna skall sitta i styrelsen, 1 - 5 år.
§ 8 Till de valda direktörerna lämnar kommitterade alla handlingar och akteimedel.
Artikel II Om förvaltningen genom direktionen.
§ 1 Direktörerna skall skyndsamt skaffa kontor och säkra kassavalv och anställa kontors- och magasinsbetjäning.
De skall bestämma deras lön och utfärda lämpliga instruktioner.
§ 2 Direktörerna avgör sins emellan den ordning, efter vilken minst två av dem dagligen skall vara tillgängliga för befullmäktige, som har att framlägga ankommande brev och förslag till avgående brev, gjorda anbud och förfrågningar.
§ 3 Samtliga på stället befintliga direktörer skall sammanträda en gång i veckan, för att inhämta kunskap om verksamheten.
§ 4 Direktörerna överenskommer själva om vilka två som skall ha ansvaret för kassa och silvermagasin.
Tillsammans med kassaförvaltaren har de nyckel.
§ 5 Direktionen tillsätter och avsätter betjäningen när som helst med anseende på verkets fördel.
§ 6 Brev och räkningar undertecknas av befullmäktige, samt kontrasigneras av korrespondens- och bokföraren.
Direktören godkänner avgående brev och räkningar.
§ 7 Minst en direktör bör bevista auktioner och en av direktören utsedd person föra protokollet.
§ 8 Befullmäktige åligger att dagligen ha tillsyn över affärernas gång och att kontrollera att de anställda uppfyller sina skyldigheter.
§ 9 Varken befullmäktige eller betjäningen får under några omständigheter idka egen handels- eller kommissionsrörelse.
§ 10 Försäljning får inte ske med mindre partier än att värdet uppgår till 250 riksdaler silver.
§ 11 Direktionen får inte ta upp ytterligare inbetalning på aktierna utan att revisorerna ger tillstånd och inte heller upptaga lån, om inte bolagsstämman så anser.
§ 12 Böckerna skall ofelbart vara avslutade den sista mars och överlämnas till revisorerna tillsammans med protokoll, diarier och korrespondans.
§ 13 Revisorerna skall anmärka om de upptäcker något fel mot kompaniets regler eller instruktioner eller någon förbrytelse som åsamkat att kompaniets medel blivit förslösade eller till enskild nytta använda eller att förtroendet blivit förbrukat.
Befullmäktige skall alltid kunna uppvisa order, annars blir han ansvarig.
Bolagsstämman äger rätt att avskilja en tjänsteman, som gjort oegentligheter.
Dock skall 2 / 3 av stämman vara överens.
Revisorerna är skyldiga att efter varje revision ingiva fullständig rapport till befallningshavaren i Göteborg, om något järn inkommit under året, hur stort beloppet därav varit och till vad pris det blivit sålt.
Artikel III Om årlig allmän bolagsstämma.
§ 1 Första torsdagen i maj sammanträder i Göteborg samtliga aktieägare, antingen själva eller genom ombud, för att höra revisorernas berättelse om förvaltningen och besluta om direktionen skall få ansvarsfrihet.
§ 2 Sedan följer val av ny direktör.
§ 3 Avgår någon direktör, fylls hans plats av en suppleant intill nästa bolagsstämma.
Detsamma gäller revisorerna.
§ 4 Alla val och frågor, där aktieägarna är av olika mening, avgörs genom votering.
Varje aktie á 1.000 riksdaler ger en röst.
Artikel IV Om utdelning av ränta och vinst.
§ 1 Genast efter sammankomsten har aktieägarna rätt att uppbära förra årets utdelning.
De lämnar in sina original kuponger för året.
Fonden skall dock ha uppnått en vinst av 6 %, därefter utdelas fullt vinstbelopp.
§ 2 Då efter 20 år eller vid 1835 års slut kompaniet upplöses skall hela behållningen utdelas till aktieägarna.
GILLAS Stockholms slott den 25 januari 1815.
CARL
Kungörelse om fri utförsel av inom riket tillverkat papper.
Stockholm den 26 januari 1815.
Kongl Maj: t har i skrivelse av den 11: te denna månad tillkännagivit att det förbud, som utfärdades den 30 juni 1812 mot utförsel av alla slags papper tillverkade i riket upphävs och får efter sjötullstaxans bestämda avgift utföras.
Stockholm den 26 januari 1815.
A N EDELCRANTZ m fl
Kungörelse angående upphörandet av namns införande i allmänna tidningar på de personer som för förbrytelser mot kungörelse om brännvinsbränningen i riket den 4 november 1812 blivit dömda.
Stockholm den 31 januari 1815.
Justitiekanslersämbetet har frågat om namnen på personer som dömds för förbrytelse mot kungörelsen angående brännvinsbränningen bör införas i allmänna tidningar.
Svaret är att varken i kungörelsen av den 29 september 1813 eller 9 oktober och 4 november 1812 innehåller något stadgande om att så skall ske.
Därför bör det upphöra, då det varit tänkt endast för särskilt tillfälle.
Stockholm den 31 januari 1815.
H A v STROKIRCH
Kungörelse angående boställstvisters upptagande och avgörande.
Stockholm den 31 januari 1815.
Genom skrivelse den 10: de denna månad har Kongl Maj: t förklarat att den under kriget inställda upptagande och avgörande av boställstvister och byggande av karaktärshus kommer att upphöra, Det har vållat hinder för de återvändande.
Stockholm den 31 januari 1815.
H A v STROKIRCH
Förordning hur laggild stängsel bör vara beskaffad.
Stockholm 31 januari 1815 Enligt lag i Byggningabalken skall stängsel vara tät och fast, 2 alnar hög och 2 alnar mellan varje par stör.
Är den byggd av sten bör den vara så fast, att den inte kan rivas och att boskap och svin hålls ute.
För att undvika tvistigheter och osäkerhet har Vi funnit nödvändigt med ett mera beständigt stadgande.
Efter att ha hört Våra befallningshavare och lantbruksakademien har Vi funnit att hägnader i riket kan indelas i 5 klasser.
1: o Stängsel av träd, gärdesgård, staket eller plank.
2: o Stengård, med eller utan gärdesgård eller vall ovanpå.
3: o Jordvall, med eller utan gärdesgård eller häck ovanpå.
4: o Vattengrav 5: o Levande häck.
Lagens föreskrift om gärdesgård bör förbliva och övriga stängsel av träd anses tillåtna om de har samma höjd och fasthet som vanlig gärdsgård.
Stengård av sprängd sten bör vara 2 alnar hög över jordytan, men av kullersten 2 ½ alnar.
Ställs gärdesgård eller vall av torv ovanpå bör höjden tillsammans vara 2 ½ alnar.
Jordvall bör vara 2 ¾ alnar över jordytan eller om dike finns vid vallens kant 2 ¾ alnar från botten av diket.
Diket bör vara 3 alnar upptill.
Planteras häck av taggiga växter får den inberäknas i höjden, liksom de i Skåne vanliga stängsel av tång uppå jordvall.
Vattengrav som används vid kärr och ibland är den enda möjligheten skall vara minst 1 ¼ aln djup och minst 3 alnar bred upptill.
Dessutom bör finnas en kant vid ena sidan som är 1 ½ alnar.
Levande häckar anses inte som lagligt stängsel om de inte har samma höjd och täthet som gärdesgård.
I övrigt må flera stängningssätt, som efter tillgång på material och andra omständigheter i olika landsorter vara lagliga, bara de i höjd och fasthet motsvarar vad om här beskrivits.
Dit räknas inte rishögar eller nedfällda kvistar av träd, som på en del orter används och kallas rishag eller brottgård.
Dessa kan svårligen göras så täta att kreaturen inte kan ta sig igenom.
Vi vill i nåder förklara att då fråga om stängsel mellan grannar i by eller rågrannar, var och en får nyttja det stängselsätt av de gillade, som han finner bäst.
Stockholms slott den 31 januari 1815.
CARL
Kungörelse att underrätts utslag i mål som angå förbrytelser mot kyrkofrid och rättegångsfrid ej böra överrättens prövning underställas.
Stockholm den 10 februari 1815.
Edsöresbrott som medfört straff av ärans förlust har inte ställts under överrättens prövning.
Däremot har de lindrigare brotten som kyrkofrid och rättegångsfrid fått en allvarligare behandling och utsatts för överrättens prövning.
Så har inte varit lagstiftarens mening.
Stockholm den 10 februari 1815.
H A v STROKIRCH
Kungörelse om tillåtelse till utförsel av silver och guld samt främmande myntsorter.
Stockholm den 13 februari 1815.
Från den 25 januari är det tillåtet att utföra silver, guld och utländska myntsorter jämte den vid deras transport genom landet utsatta transitoavgiften.
Endast svenskt silvermynt som 1799 års tulltaxa föreskriver är förbjudet Stockholm den 13 februari 1815.
A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående tillrättaskaffandet av i landsorterna, under och efter sista kriget, av regementen och korpser, möjligen kvarlämnade bevärings, beklädnads, remtyg, tross och utredningspersedlar.
Stockholm den 24 februari 1815.
Kongl Krigskollegium kungör att om någon tagit reda på persedlar som kvarlämnats, dessa skall antingen lämnas till kronobetjäningen i orten, till befallningshavande eller närmaste förråd.
Stockholm den 24 februari 1815.
JOH AUG SANDELS
Berättelse om vad som sig i rikets styrelse tilldragit, sedan sista riksdagen; Stockholm 6 mars 1815.
De märkliga år, som förflutit, sedan Kongl Maj: t såg Rikets Ständer inför sin tron, har varit så rika på stora och ovanliga händelser, att de väl aldrig går ur hävderna.
Knappast lär någonsin en så hastig förändring, som Europa under denna tidrymd erfarit.
Från höjden av en tron, byggd på segrande vapen och omgiven av lydkonungar, härskade en kraftfull man över stora delar av Europa.
Endast Ryssland med sin makt, Sverige med sitt avskilda läge, England genom sina hundrade segrar på havet och Spanien genom sina söners mod stod utanför hans välde.
Hur hade det gått om kejsar Napoleon i juni månad 1812 nått sina beräkningar riktade mot Ryssland?
Men en högre makt hade beslutat annorlunda.
Det blod som flutit för en jämnare fördelning av staters krafter och en därigenom uppkommen säkerhet för de svagares bestånd, skulle inte spillts förgäves.
Snart reste sig flera stater och kämpade för sin frihet.
Sverige, som Napoleon försökt skrämma genom inbrott i Pommern, hade vid utbrottet av kriget mellan Ryssland och Frankrike en ställning som skulle bli betänklig.
Å ena sidan försökte Frankrikes regent förmå riket till anfallskrig mot Ryssland, å den andra bjöd försiktigheten att inte lyssna på Napoleons bedrägliga löften.
Stora Brittaniens sorgliga behandling av Sveriges sjöfart under en tid, då riket befann sig i ett tvunget krigstillstånd mot denna makt, hade trots allt rätt att vänta en bestämd upplysning över Sveriges politiska system.
Allt sedan Vi genom ett olyckligt krig förlorat tredjedelen av Vårt område fanns ingen varaktig borgen för självständighet.
Vi var angripna av Danmark.
Förlusterna fortsatte genom svenska handelns ofredande.
Stängt mellan fjäll och hav skulle Sverige vid anfall få lov att sönderdela sitt försvar.
Föreningen med Norge borde alltså bli den egentliga grundvalen för Sveriges politik och det högsta målet för dess bemödanden.
Ingen som tittat på kartan kan förstå, varför denna landsträcka bebos av två folk därtill ofta fientliga.
De har samma ursprung, samma religion, samma språk, samma frihetsanda och samma nationallynne.
Detta för Sverige viktiga mål hade förmodligen inte utvecklats om inte Försynen skänkt Sverige en Furste, som deltagit i de stora händelser, som lett till Europas nya utseende.
Från det ögonblick han lämnade Frankrikes ärelystne regent förstod han att möta vidden av de plikter Kongl Maj: t och Svenska Folkets förtroende ålagt honom.
Om Sverige vid Frankrikes fredsbrott mot Ryssland hade varit i besittning av de länder de nyss förlorat, hade Vi kunnat grunda Vårt beslut på beräkningen av krigets vådor och framgångens ära.
Nu blev det regeringens plikt att handla annorlunda.
Sverige hade på hundra år endast gjort förluster.
Konungen kunde inte lämna sin son till stora och fruktade faror.
Därför befästes ett förbund mellan Rysslands kejsare och kronprinsen, varigenom Sverige garanterades en förening med Norge.
En armé på 35000 man ryska trupper blev ställd under kronprinsens befäl, därav befordrades det antal som var bestämt att nyttjas mot Norge.
Sverige hade redan i augusti 1812 samlat sin armé för att förenas med ryska trupperna.
Krigshändelser som bidrog till Napoleons missöde inträffade och Sveriges krig uppsköts till våren.
Under vintern öppnades nya förhandlingar med England, som hittills slutit fredsfördrag med Sverige, men inte med Norge.
De gav tillsammans med Ryssland och Preussen garantier för att Sverige skulle få Norge.
Sedan kronprinsen tillsammans med Sveriges bundsförvanter delat de lagrar som evigt skall utmärka denna minnesvärda tid, vände han sin blick mot Norden, för att där tillkämpa sig den enda belöning han eftersträvade, nämligen föreningen med Norge.
Detta bekräftades vid Österrikiska hovet i februari 1814 och i den fred som undertecknades mellan Frankrike och Sverige i maj.
När svenska armén vände tillbaka till floden Rhen för att på skynda världsfreden hejdades den av motstånd av Norges Ståthållare, som hotade att tillintetgöra alla förhoppningar för framtiden.
Kungen har i en första proklamation till norska folket lämnat borgen på en regeringslära, som skulle följas.
Den medgav inte införandet av envåldsmakt i Norge, varigenom Sveriges frihet alltid varit hotad och i jämförelser med folkens rättigheter, en oundviklig söndring mellan dem förr eller senare uppkommit.
Norrmännen fick nu en säkrare grundlag än deras egen.
Hade de fått ett förhatligt ok, skulle de varit säkra om att varje redlig svensk man skulle rest sig till deras bundsförvant.
Kongl Maj: t trodde länge att detta skulle ske utan blodsutgjutelse, men slutligen måste han gripa till vapen, då ingen överenskommelse med Norge nåddes.
Konungen och kronprinsen delade arméns faror, inte i avsikt att vinna någon ny lager, utan för att bjuda frid och försoning.
Så fort det märktes fredliga tänkesätt på den norska sidan ställde de in sina vapen.
Den 14 augusti avslutade i Moss en konvention, som gav konungen rättighet att förhandla med norska stortinget.
Följden av denna underhandling blev stadfäst den 10 november.
Konungen ämnar inom kort till ständerna överlämna den proposition som efter prövningarnas och olyckornas tid låtit en ny dag randas och den förening mellan Skandinaviens båda riken som skall leda till inbördes kärlek och förtroende.
Det blir slut på det hundraåriga hat som rått mellan de båda länderna.
Konungen går nu att ägna sin uppmärksamhet åt rikets inre styrelse.
En kommitte har tillsatts med ärkebiskopen som ordförande för att tillsammans med lärda och lekmän skapa en ny psalmbok.
De har hunnit så långt i sitt arbete, att med konungens gillande ett förslag till psalmbok blivit tryckt.
Man har nu möjlighet att inkomma med anmärkningar.
1813 utkom förklaringar till författningar och stadgar av
kyrkolagen från 1686, vilken ännu gäller.
Även har utsedda kunniga män fortsatt och rättat de redan utgivna samlingar av förordningar som skall uppläsas från predikstolen.
Den 28 oktober 1812 utfärdades en förordning angående prästernas åtgärder vid mantalsskrivningar med förhörsböcker och prästbevis.
Den 29 april 1813 har stadgats vad som gäller vid prövningar av prästers vederlagsspannmåls indragning eller bibehållande.
Åtskillig spannmål har blivit indragen eller kommer att dras in vid innehavarens avgång.
Ständerna har begärt upplysningar om beloppet av denna spannmål och tillkomsten av avtalen.
Dessa uppgifter är mödosamma och fordrar mycket tid.
Under utredningen fastställs förläningsspannmål inte på behaglig tid längre, utan endast i innehavarens tid.
Den 16 juni 1813 har konsistorierna givit nya stadgar för präst- och pastoralexamina, samt de bevis som utfärdats däröver.
Den 17 mars 1813 stadgas vad som bör iakttagas vid krigsprästers antagande.
Den 27 januari 1813 ombildades det gamla Kollegium Medicum till Sundhetskollegium.
Den 6 maj 1812 utfärdades ett provisoriskt reglemente för de vid universiteten inrättade Medico - Theologiska stipendier.
Den 3 mars 1813 har beslutats om utvidgning av Lunds lasarett med ett kliniskt institut.
I cirkulär 1812 och 1813 har föreskrivits vad som bör iakttagas om smittsamma sjukdomar uppträder.
Dessa påbud skall i förekommande fall uppläsas från predikstolarna.
Då de medel som anslagits till farsoters botande och för kuranstalter varit otillräckliga, har Kongl Maj: t anordnat 10.000 riksdaler.
Nya provinsial medici sysslor har inrättats.
Den 31 mars 1813 har fastställts reglemente för veterinärinrättningen i Skara, samt inväntas Sundhetskollegiets berättelse, som kommer att ligga till grund för veterinärundervisningens utvidgande.
Veterinär har genom enskild frikostighet inrättats i Daga härad i Södermanland.
Den angelägna vaccinationens främjande har för Kongl Maj: t varit ett ömt föremål.
Den 8 juli 1812 avgick ett cirkulär till biskopar och konsistorier som syftade till att antaga vaccinatörer i varje socken.
Kungen har med tillfredsställelse inhämtat att detta skett på de allra flesta håll.
För att råda bot på bristen av vaccinations ämne har 10 depåer i landsorterna blivit upprättade.
De premier som tidigare gavs endast åt läkare, ges nu bara till andra vaccinatörer som utmärkt sig.
En del av premiepengarna används till medaljer att utdelas till dem som varit nitiska och med framgång vaccinerat.
Många socknar har anställt examinerade barnmorskor.
Nu anser man tiden vara mogen att utfärda en författning att var och en har skyldighet att låta vaccinera sina barn.
Kongl Maj: t har oavbruten omtanke om undervisning och uppfostran.
1813 har ny stat för Uppsala universitet blivit utfärdat.
Vid universitetet i Lund har kanslirådet Norberg testamenterat 16.666 riksdaler till lön för en professor i franska, tyska och engelska.
Professor Retzii profession har delats i tre, kemi, naturalhistoria och ekonomi och botanik.
Dessutom inrättas nya professioner i grekiska, astronomi och fysik.
Den 9 oktober 1812 har utfärdats en kungörelse som har till föremål att öka fordringarna på dem som ämna sig till rättegångs - och kameralverken samt skärpt examina hos dem som anställs.
För att uppmuntra till ökade kunskaper har juris doktorer, licentiater och kandidater fått vissa förmåner vid befordran.
Den 3 april 1810 anhöll ständerna att kunniga och erfarna män skulle undersöka tillståndet vid läroverken, så att dessa kunde få ett efter tidens upplysning mer lämpat skick.
Konungen har tillsatt en kommitte, som skall granska förslagen och avge yttrande om de ändringar och förbättringar som kan göras.
Genom Kongl Maj: ts beviljade penningtillskott och kronprinsens enskilda gåva har kommitten börjat ge ut sina handlingar.1807 års skolordning skall gälla tills annat förordnas.
Vissa provisoriska åtgärder för förbättringar vid läroverken skall vidtagas.
De frågor kommitten gav till konsistorierna har besvarats och innehåller rikhaltiga källor för kommitténs kommande arbete.
Konungen har bifallit, att en gymnastisk läroanstalt anläggs i Stockholm, för att utbilda gymnastiklärare.
Stiftaren, Ling, får av konungen 500 riksdaler i arvode årligen, 100 riksdaler i hyra och i ett för allt 400 riksdaler till anskaffande av den nödvändiga attiraljen.
Reglementet utfärdades 14 mars 1814 men är redan i verksamhet.
Konungen har vid flera tillfällen väckt frågan att återuppliva den sjunde lektionen, vilket redan görs vid Linköping, Härnösand och Göteborg.
Kommittén har undersökt om man inte till billigt pris kan tillhandahålla goda läroböcker, som är lämpade efter tidens krav.
Förslaget till ny skolordning har gått fortare än man trodde, tack vare den bredvillighet som alla visat.
I Norrköping och Västervik har nya reglementen blivit fastställda.
Konungen
har alltid tillmötesgått de förslag till inrättningar av sockenskolor, som finns i åtskilliga landsorter.
Det finns ett förslag att involvera fattiga barns undervisning med fattigvården.
Nya stadgar har utfärdats för Kongl Musikaliska Akademien, som fått en vidsträcktare befattning.
Akademien skall behandla musiken både som vetenskap och konst, varför 4 lärare blivit tillsatta.
Undervisningsverket är gratis för eleverna.
Nya stadgar har också blivit givna åt Kongl Patriotiska Sällskapet.
Ständerna har vid riksdagen frågat efter de Hwittfeldska Stipendiegodsens förvaltning.
Då arrendet snart löpt ut beslöts, att godsen skall bortarrenderas genom offentlig auktion.
Hemmanen skall skiljas ifrån och åborna skall betala en årlig avgift istället för de tidigare dagsverkena.
Genom denna förordning får allmogen lindring och stipendiefonden betydligt ökad inkomst Den kommitte, som utsetts att utarbeta en allmän författning till nästa riksdag rörande fattigvården i riket, lämpad efter de lokala behoven, har ännu inte hunnit längre än att insamla de omständiga underrättelser, som skall ligga till grund.
Konungen har hela tiden haft fortsatt uppmärksamhet på allt vad som rör fattigvården.
I Stockholm har de tre befintliga barmhärtighetsverken, Stora Barnhuset, Danvikens Hospital och Spinnhuset blivit satta under en styrelse och en förvaltning.
Flera fattigvårdsanstalter i landsorten har fått stadfästelse.
Korrektionshuset i Örebro, Arbets- och korrektionshus i Uppsala och Härnösand.
De föreslagna reglementena för fattigvårds- och arbetsinrättningarna i Karlskrona och Karlshamn är stadfästa.
Rapporter om att rikets hovrätter skötts med drift och vaksamhet har inkommit.
Den ringa obalans, som uppstått i Svea hovrätt beror på själva målens beskaffenhet, som fordrat flera förberedande åtgärder.
Den större obalans vid Göta Hovrätt beror på ökning av ärenden.
Kongl Maj: t vill uppmärksamma ständerna på, att det är nödvändigt att få en jämkning i Hovrättens jurisdiktion, för att skyndsammare nå ärendenas slut i Göta hovrätt.
Inte utan bekymmer har konungen uppmärksammat att ämbets- och tjänstemän vid hovrätterna och andra penninglöntagare trots att de uppoffra krafter och tid, genom tidens tilltagande dyrhet försatts i ansenligt lidande och allt större förluster.
Det har inte stått i konungens makt att avhjälpa deras billiga fordringar och klagomål.
Med tillfredsställelse kan man konstaterat att brottmålen avtagit, under den tid brännvinsbränningen varit förbjuden.
De åtgärder, som vidtagits för att minska fylleri och dryckenskap har haft verkan.
Hur rättvisan i övrigt handhafts saknar inte Ständerna underrättelse om genom de uppgifter, som deras justitieombudsman meddelar.
Det har varit konungen kärt, att vid några tillfällen då allmogen genom missförstånd drabbats av olägenheter, kunnat mildra lagens krav.
Den kommitte som skall utarbeta ny civil- och kriminallag har sedan riksdagen fortsatt sitt arbete.
Då en ledamot avgått med döden och några andra återgått till sina ämbeten har arbetet fördröjts.
En balk är genom pressen utlämnad till allmänhetens granskning.
Förändringar är föreslagna i avseende på domstolarna antal och organisation samt inrättning av nya straff- och korrektionshus, som nödvändiga för lagens förbättring och lagskipningens säkra och skyndsamma gång.
Erfarenheten har visat hur mycket åkerbruket och lanthushållningen vunnit genom de redan vidtagna enskiftes förrättningar.
Den 24 juli 1812 utfärdades en förnyad förordning och enskiftes delning i Skåne och Skaraborgs län.
För att underlätta utflyttandet för åborna kvarstår de förra anslagen på 10,00 riksdaler för Skåne och 6.000 för Skaraborg årligen.
Konungen har i detta sammanhang beviljat vissa förmåner åt den som uppför hus av lera För att befrämja detta byggnadssätt, där sten saknas eller medför för dryg kostnad.
För att bereda Öland förkovran och välstånd är flera anstalter gjorda med delning av utmarker och odling.
Medel är anslagna.
Kongl Maj: t har anbefallt en undersökning av den mosse i Östergötland, Dagsmosse kallad, vilken bör uppodlas för Kronans räkning.
För de på Strömsholm, Dalby och Flyinge kungsgårdar inrättade stuterier är anstalter vidtagna för att befrämja verksamheten.
Förordning om lagliga stängsel är utfärdad.
Översyn av författningar angående besiktning och vräkning av tackjärn, stångjärn och manufaktursmide.
Vårdslöshet vid tillverkning och utförsel av felaktiga och odugliga järneffekter må förekommas genom en förnyad förordning angående järnvräkeriet i landet.
Den kommitté, som enligt ständernas vid 1812 års riksdag önskning, bör sysselsätta sig med granskning och utarbetande av mer lämpade ekonomiska författningar för civila och ekonomiska verk, har inte kunnat samla förslag och upplysningar till något helt.
Sedan riksmötet har krigsmakten varit i aktiv tjänst både inom och utom rikets gränser.
Denna tid har Kongl Maj: t varit i obruten omsorg om att förse dem med förnödenheter.
En särskild utredning i allt som rör kriget skall föreläggas ständerna.
Till följd av detta krigstillstånd har de allmänna regleringar i försvarsverkets administrativa grenar måst uppskjutas till lugnare tider.
Kongl Maj: t utnyttjar tillfället att högtidligen erkänna sin höga tillfredsställelse och behag över tillgivenheten och det bredvilliga biträde undersåtarna visat.
Rikets vinst på denna vilja och kraftiga medverkan ligger i uppenbar dager.
Allmänna beväringsinrättningen och den tillökning av indelta armén, som genom extra rotering ägt rum har lett till en förändring i organisation och fördelning inom indelta regementena.
Indelningsverkets grunder har blivit rubbade.
Nu företas en fullständigare sammansättning av inspektions- och brigadbefäl, varmed instruktionen, tjänstbarheten och kontrollen befrämjas.
För arméns beklädnad har blivit sörjt.
Så länge kriget varade räckte inte den inhemska tillverkningen, men nu är den utländska manufakturen inställd och endast den inhemska konstfliten tillåten.
Beväringsfabrikerna har ständigt varit sysselsatta och Kronans inrättningar utvidgade.
Krutbruken är vidmakthållna och försedda med material för kruttillverkningen.
Flottans underhåll har vårdats med omsorg och i mån av tillgångar blivit ökat.
Krigsmedicinal verket har förbättrats och sjukvården under kriget varit berömvärd.
Föreslås en ytterligare organisation med ökade löner för dem av den studerande ungdomen, som väljer detta yrke.
Salpetertillverkningen har Kongl Maj: t sökt uppmuntra.
De välgörande uppoffringar som rikets innebyggare snart sagt utan undantag ådagalagt för att hjälpa krigsmän och deras familjer har Kongl Maj: t sett med tillfredsställelse.
Detta undanröjde krigsmannens armod och brist, då skador och sjukdom hindrar honom att arbeta.
Kongl Maj: t ämnar samla alla de fonder som har detta ändamål.
Extra roteringen i Skåne är undersökt och jämkad av en särskild kommission, varvid ledamöter av provinsens mest aktningsvärda egendomshavare med utmärkt nit, rättsinthet och omsorg gått till handa.
Detta kommer att ligga till grund för rotering över hela riket.
Granskningen av 1808 och 1809 årens krig är fullbordad, varom ständerna får upplysningar av sina egna deputerade.
Kongl Maj: t har utvecklat det nuvarande förhållandet till rikets försvarsverk.
Föreningen med Norge kommer att förändra en del.
Tidens skiften påkallar dessutom angelägna regleringar.
Lägre befäl är illa lönade och för den värvade arméns underhåll behövs tillökningar överallt.
Detta borde genomföras utan ytterligare omedelbara bidrag i form av skatt.
Liksom i övriga grenar av förvaltningen har även de financiella ofta under bekymmersamma förhållanden blivit hjälpta och i de flesta fall tillfredsställande resultat uppnåtts.
Kongl Maj: t erkänner med nöje ständernas anstalter.
De förtjänar så mycket mera tacksamhet, då de bedömt framtidens fordran och gjort rättvisa åt regeringens förmåga och avsikter.
Det är emellertid Kongl Maj: t förbehållet att ådagalägga, att han inte endast vetat skaffa riket tillgångar då de anslagna varit otillräckliga, utan också skaffat nya möjligheter.
Under riksdagen i Örebro gällde det att skaffa säd till skäligt pris, i anseende till den sent kända felslagna skörden i landet.
Till behövande i landsorten blev säd till ett värde av 606.043 riksdaler utdelat.
Även magasinsfonden lånade ut stora summor.
Utsikterna vid riksdagens slut tycktes lova att dessa omsorger skulle kunna upphöra med den mognande skörden.
Men genom en av dessa naturhändelser, som det inte står i mänsklig makt att förutse, inträffade det, att en stor del av skörden blev ännu en gång skadad.
Ett par nätters frost tillintetgjorde flera månaders arbete.
Detta blev sent känt och anmälan om ökade behov och ansökningar om spannmålsförsändelser till landsorten kom, när seglationen var nära att upphöra.
Kongl Maj: ts omsorg och kronprinsens kraftiga biträde beredde likväl tillgångar, som man inte kunnat vänta och den politiska ställningen skapade utvägar till att fylla de inrikes behoven.
Mjöl och säd kom från ryska hamnar.
Oaktat de hotande utsikterna vid 1812 års slut, kan man konstatera att nöden, utom i de mest avlägsna orterna, där transportsvårigheter förelegat, inte lett till att någon omkommit.
Magasinsfonden är illa åtgången, men Kongl Maj: t skyndade att förstärka den med 100.000 riksdaler ur Barthelemyska medlen.
200.000 riksdaler som i höstas blev anslagna av krigsfonden till magasinsinrättningen, var tänkta att då en lyckligare skörd inträffade, förkomma en annan av lantmannens förluster, nämligen den att spannmålsprisets hastigt faller.
De skulder innevånarna ådragit sig har endast
långsamt kunnat återbetalas.
Kongl Maj: t har medgivit längre uppskov med återbetalningen och i visa fall att man får betala in natura.
Detta har varit en lindring för innevånarna, men en uppoffring av magasinsinrättningen.
De rustningar, som snart efter riksdagen 1812 måste företagas kostade mycket.
De medel som var tänkta för detta måste nu till del tas i bruk för spannmålsinköp och övrigt genom främmande biträde uppfyllas.
Det senaste kriget är märkligt, då man jämför med tidigare.
Det har vunnit mer med mindre uppoffringar.
När Sverige i första kriget var nära undergång, började man med en styrka på 100.000 man, av vilka dock en stor del omkom genom sjukdomar och vanskötsel.
Nästa gång behövdes endast hälften så många för att upprätta Sveriges ära och självständighet.
Förlusterna i manskap var små.
Det första kriget gick med 25 miljoner i förlust, medan det senare inte lämnat några skulder, som fordra särskilt tillskott av folket.3 års fälttåg har inte kostat landet mer än 23 miljoner i en tid, då varupriserna fördubblats.
Skulden till banken har betalats av med en summa av 494.420 riksdaler och statsverkets skuld till riksgäldskontoret har minskat med 219.580 riksdaler.
Beslut vid riksdagen i Stockholm att av besparingar och överskott i statsinkomsterna anslå 100.000 riksdaler till jordbruket, handeln och näringarna har först år 1813 kunnat visa sin välgörande verkan.
Göta kanal har blivit ännu betydelsefullare genom de senaste inträffade händelserna.
Nu kan de båda haven sammanbindas.
Den mark som enskilda måste avstå från till byggandet har börjat gottgöras.
Då inte markbyte kan ske har ersättning i pengar utgått.
Till detta utbetalades 25.000 riksdaler till bolaget som de enligt privilegierna varit berättigade till.
Enligt berättelser har trots kriget, som minskat tillgången på arbetsmanskap, arbetet ändå fortgått.
Den 14 oktober 1815 öppnades Carl XIII: s sluss mellan Viken och Vättern.
Antalet fartyg och inkomsterna av anläggningen har givit anledning att hoppas på fördelar, då allt blir fullbordat.
Under våren och sommaren var kanalbygget en tillflykt, där föda och arbetsförtjänst gavs i synnerhet för Dalallmogen.
Det av naturen mindre gynnade Södertälje kanalarbetet har haft svårare att klara ekonomin.
Det har erhållit en summa av 41.387 riksdaler.
20.000 riksdaler anslås till anläggande av en väg mellan Värmland och Dalarna samt rikets Norra provinser, vilket Kongl Maj: t erkänt.
Vägen mellan Värmland och Väster Dalarna är redan byggd och begagnas med mycken fördel av dalallmogen, när de skall avsätta sina tillverkningar i Värmland och hämta livsförnödenheter därifrån.
Mellan Öster Dalarna och Hälsingland är vägen halvfärdig, men beräknas klar under året.
Då öppnas obehindrad kommunikation mellan Karlstad och Vänerns strand till Söderhamn och Bottniska viken.
Till vägens underhåll indelas de omkring liggande hemmanen.
De ödemarker som vägen går igenom kan bli nybyggnadslägenheter i mån de är odlingsbara.
Nyttan av detta vägbygge blir fördubblat genom föreningen med Norge.
En väg mellan Trondheim, Levanger och Jämtland är redan planerad.
Kongl Maj: t har lämnat medel till vissa odlingsföretag, till Hushållssällskaperna i Örebro, Kronoberg och Kalmar län, till arbetsinrättningarna i Uppsala och Norrbottens län och Uddevalla stad, till anläggning av kanal och sluss mellan sjöarna Lönn och Alkvittern samt till större utdikningar av mossar.
Äntligen har också till enskilda bruks- och fabriksanläggningars underhåll lämnats lån mot nedsatt ränta och betalningsvillkor.
Till särskilda behov har avsatts 65.500 riksdaler, vilka blivit använda till näringsflit och nyttiga odlingar.
För att i en av naturen föga gynnad provins ge ökad arbetsförtjänst och utkomst har vid Gårdsby i Kronobergs län ett institut för linodling och förädling av lin blivit anlagt.
De får en årlig summa i understöd.
Då lantbruksakademien under första året inte fått någon inkomst av sin inrättning har de fått ett understöd av 12.250 riksdaler.
För strömrensning och storskiftes delning i Dalarna och enskiftes förrättningar i Skåne och Skarborgs län har utgått, de redan tidigare beslutade anslagen.
Det förstnämnda behovet har fått 24.000 riksdaler.
Det sedan Carl XI: s med mycken fördel begagnade Slussverket vid Hjälmare kanal hotat att förfalla, anslogs genast en summa på 25.000 riksdaler, så att seglationen inte skulle behöva avbrytas.
Mera måste göras i denna fråga.
Utom dessa åt näringar och odling genom pengar meddelade uppmuntringar, kommer genom författningar och andra vidtagna åtgärder fortsatt stöd att ges.
En del av dessa åtgärder kommer att synas i akter och handlingar, bland annat uppgifter om brännvinspannornas antal.
Kommitteéhar tillsatts för att överse en ny Sjötull taxa och att avge förslag till regler för näringsfrihet.
Den osäkra handelsställningen har hindrat Sjötulls taxans utfärdande.
Revision i stats- bank- och riksgäldsverken har hållits.
Då åtskilliga främmande fartyg genom kriget blivit kvar i svenska hamnar och utbjudits till lindrigt pris, har Kongl Maj: t begagnat tillfället att fästa villkoret av en lästavgift.
De har samlats i en fond, för att ge understöd och underlätta hemfärden för de svenska sjömän, som finns på främmande ort.
Bevillningstaxeringarna har på några ställen varit ojämna och för högt uppdrivna vad gällt egendomsvärden.
Kongl Maj: t har givit i uppdrag till en prövningskommitte att göra rättelser och jämkningar.
Sådana har Kongl Maj: ts åtgärder varit och han överlämnar nu till ständernas mogna och eniga medverkan att ge ny verksamhet och stadga åt den inre samhällsordningen och därigenom ökat anseende åt fädernelandets yttre förhållanden.
Ut supra.
CARL
Riksens Ständers Tacksägelse Adress till Kongl Maj: t och Hans Kongl Höghet Kronprinsen, samt Hans Maj: ts och Hans Kongl Höghets Svar.
Stockholms slott den 13 mars 1815.
Ständerna har genom ett enhälligt beslut velat överlämna en tacksägelse adress till konungen och kronprinsen för de åtgärder, som sedan sista riksdag blivit vidtagna.
Omgiven av de svenska och norska statsråden och stora vakten deltog ständerna mangrant i deputationen den 13 mars.
Stånden anfördes av lantmarskalken och talmännen och den förstnämnde uppläste följande:
Stormäktigste allernådigaste konung!
Ständerna har vid sitt första sammanträde hört från olika rum yttrande om ett enstämmigt tänkesätt.
De är vägledda av den allmänna röst som skall bli eftervärldens minne av de händelser som Deras Majestäter fullkomnat och som fäst sig i allas hjärtan.
Jämförelsen mellan nu och vid ständernas senaste möte är minnesvärda och välgörande händelser.
För 6 år sedan var riket i en hopplös belägenhet.
Därifrån räknar landets innevånare fosterjordens självständighet och återställandet av allmän och enskild säkerhet.
I den inte alltid synliga, aldrig avbrutna kedjan av länders och folks öden, inträffar sådant som hotar tillintetgöra dess beräkningar.
Den epok som Ständerna talar om leddes av en upplyst och mild styrelse.
Men de yttre förhållanden uppväckte fasor.
Europa hotades med inskränkning, folken med träldom och bojor.
Även Sverige var nära att röna dessa ofantliga företags följder.
Utan anledning från landets sida hade handeln blivit våldförd, snart blev Pommern utan krigsförklaring intaget.
Deras Majestäter insåg faran och avvärjde den.
Kongl Maj: ts ålder hindrade honom att själv i avlägsna länder möta krigets faror.
Han ersattes av kronprinsen, redan känd bland Europas härförare.
Han eftersträvade inte äran, utan endast en rättvis och värdig seger.
Mänsklighetens och den allmänna frihetens sak segrade och Sveriges urgamla vapenära bekräftades och förnyades nästan utan uppoffringar.
Våra krigare återvände nästa fulltaliga till fäderneslandet.
Hur annorlunda var det som träffade deras bröder under den förra regeringens krig.
Under denna allmänna strid för nationernas rättigheter glömde deras Majestäter inte Sveriges enskilda åligganden och den fördel föreningen med Norge skulle innebära.
Genom oförutsedda händelser måste de nu gripa till vapen än en gång, men vid första anledning till fredliga tänkesätt funno norrmännen mildhet och försonlighet i Deras Majestäters hjärtan.
Det var den största ära att frivilligt hälsas som ett fritt folks lagliga konung.
Hans Majestäter har under dessa år aldrig avbrutit sina landsfaderliga omsorger.
Sådana är de välgärningar som skett sedan senaste riksmötet.
Rikets Ständer vill i Svenska Folkets namn framföra deras livliga och vördnadsfulla tacksamhet.
Svårligen kunde någon vänta, att denna epok skulle utväljas till riktande av vissa förmätna, fastän maktlösa försök att skada landet.
Ständerna har hört att f d konungen, Gustaf IV Adolph i Tyskland utspritt en s k protestation, där han söker göra sin sons rättigheter gällande.
Ständerna har inte fäst något avseende vid den.
Även i allmänna tidningarna har yttrande funnits införda, där man kunnat förmoda att någon främmande makt tillerkänt sig rätten att lägga sig i ett fritt och självständigt folks inre.
Deras Majestäter har inte fäst någon vikt vid dessa obetydliga försök, utan endast förbigått dem med tystnad.
De har varit övertygade om att Svenska Folket eller Dess Ombud skulle beivra minsta handling stridande mot Deras Högheter.
Ständerna har visserligen inte ansett dessa tilltag vara av politisk betydelse, men deras vördnad och kärlek till kungahuset har ålagt dem att allvarsamt avvärja ett offentligt förolämpande.
Därför har Ständerna enhälligt överenskommit att författa en tacksägelseadress för de välgärningar deras Majestäter bevisat, och även offentligt och bestämt förklara, att de med harm och förtrytelse sett det sårande och tilltagsna, som stått i utländska tidningar.
De har ånyo fått anledning att visa sin tillgivenhet och trohet mot Deras Majestäter och ta helt avstånd från den tidigare konungen och hans efterkommande.
Riksakten av den 10 maj 1809 och succetionsordningen av den 26 september 1810 gäller.
Ständerna anhåller underdånigt och vågar hoppas att Majestäterna mottar adressen med välbehag.
Vi har inte framställt den med andra prydnader än enkelhet och uppriktighet och sanning.
Undertecknat av lantmarskalk Carl Mörner, talman Jac Ax Lindblom, prästeståndet, talman H N Schwan, borgarståndet, talman Lars Olsson, bondeståndet.
Kongl Maj: t, som mottog tacksägelseadressen av lantmarskalken svarade i nåder: Jag har med rörelse hört de tänkesätt, som Ständerna i Svenska Folkets namn ådagalägger mot mig.
Jag har inte eftersträvat någon högre belöning för mina handlingar.
Under vidriga förhållanden har denna förhoppning följt och väglett mig och under blidare öden har den ökat min sällhet.
Gode Herrar och Svenska Män mottag min hjärtliga tacksägelse för det dyrbara bevis på kärlek och tillgivenhet ni lämnat mig.
Jag har med Försynens hjälp fått se mina önskningar fullbordas, som jag på branten av fäderneslandets fall vågade yttra för dess räddning.
Jag har ofta blivit hindrad av nya olyckor.
Men med hjälp av min sons ärorika understöd och ert eniga biträde har jag kunnat vinna.
Den nya belägenhet fäderneslandet vunnit skall lämna åt era söner ett fritt land.
Jag igenkänner den förtrytsamhet ni känner över vad som stått i utländska dagblad, att främlingar vill lägga sig i riksdagens beslut av 1809 och 1810.
Jag har, utan att fästa större avseende än de förtjäna, ansett mig påkallad att vidta de åtgärder, ni nu anse nödvändiga.
Den myndighet ni lämnar mig, tror jag mig inte behöva använda, då dessa villor inte kan tas på allvar.
På fjällens spets, som dela, men inte skiljer Skandinaviens två folk, har min son rest en evig minnesvård åt sig och sin ätt.
Det folk som för 6 år sedan hotades av både krig och årstid och överlämnade ledningen i mina händer, skall visa främmande nationer, att när medborgerlig rätt angripes och bereder statens fall, bjuder kärleken en trogen gärd åt den som vårdar lagarnas kraft och livar forntidens minnen.
Nu finns säker frid, förtroende och människovärde i Skandinaviens bygd.
Jag förbliver eder Gode Herrar och Svenske Män med all Kongl nåd och ynnest städse välbevågen.
Därpå begav sig ständerna till kronprinsen där adressen upplästes.
Kronprinsen svarade på franska, som sedan översattes till svenska av prins Oscar och upplästes.
Gode Herrar och Svenske Män.
Jag mottager med livligaste tillfredsställelse uttrycket i ert tänkesätt.
Den erkänsla ni yttrar över konungens politiska system, är för mig så mycket mera dyrbar, som hans förtroende låtit mig delta i dess åtgärder för rikets väl.
Jag har med glädje inhämtat det bifall svenska folket givit mina bemödanden.
Då jag endast handlat i deras intresse är deras kärlek min belöning.
Kallad av eder genom enstämmiga val, anlände jag med den föresats att återgiva Sveriges dess forna ryktbarhet, som under sekler varit föremål för högaktning i Europa.
Jag upplevde ett nytt liv och svor att offra det för mitt nya hemland.
Jag fann ett ädelt och laglydigt folk.
Hundrade års olyckor hade inte påverkat varken dess kraft eller tapperhet.
Då jag manade detta folk till strid, var det utan tanke på egen ära.
Jag ville endast skapa lugn i landet.
Jag kände svenskarna och visste att de inte ville köpa sig fred på bekostnad av deras ära och frihet.
En ryktbar erövrare hotade att lägga Europa i bojor.
15 års framgång och segrar syntes lova honom nya.
Ett neutralitetsförbund hade inte skyddat oss.
Napoleon tålde ingen annan makt än sin egen.
Jag behöver inte återkalla de händelser, som genom konungens manliga beslut, som ni bistått, hänt i Europa.
Napoleons bundsförvanter vågade göra beräkningar på Sveriges delning, men Försynen har tillintetgjort detta förslag.
Med hjälp av trogna bundsförvanter har vi förvärvat en varaktig och ärofull fred.
Vi har säkrat vår självständighet och stadgat vårt politiska värde genom föreningen med ett folk, som genom naturen, sederna, religionen och språket alltid borde höra samman.
Tiderna är nu förändrade, villorna har flytt och svenskar och norrmän skall i fortsättningen tävla endast om medlen att bereda fäderneslandet ära och sällhet.
Mäktiga och starka genom denna förening, skall vi eftersträva att leva fria och oberoende mellan våra skogar och fjäll.
Den förtrytsamhet ni yttrat vid läsningen av de anfall, som blivit gjorda mot er frihet och självständighet ökar den djupa aktning jag känner för er.
Stark genom de rättigheter ni givit mig, lycklig att ha uppfyllt min plikt, skall jag med lugn vänta dem, som bestrida min rätt.
Kungörelse angående antalet av nämndemän som bör biträda domhavande vid militära boställssyner.
Stockholm den 16 mars 1815.
Vi 1809 och 1810 års riksdag gjordes hemställan att underdomare borde befrias från åtskilliga förrättningar som de inte fick betalt för.
Samtidigt övervägde man om antal av halv nämnd vid militära boställssyner verkligen behövdes.
Förordnades att endast två nämndemän skulle bistå vid domhavandens syner.
Stockholm 16 mars H A v STROKIRCH
Kungörelse angående försäljning av den till fromma stiftelser anslagna kronotiondespannmålen.
Stockholm den 21 mars 1815.
Anmälan har gjorts mot missbruk vid auktioner av spannmål till fromma stiftelser, såsom barnhus, hospitaler, skolor och domkyrkor.
Hela kvantumet för ett län har auktionerats bort i samma post, då spekulanterna kunnat begagna sig av tiondetagarens rätt till lösen och för den längsta transporten i länet.
Innevånarna i landet för förlorat möjligheten att återköpa den från deras hemort utgående spannmålen.
Det är inte tvunget att sälja överskottsspannmålen på auktion utan styrelsen får vid varje tillfälle göra det förmånligaste för stiftelsen.
Skall det ske med auktion skall utropen vara i mindre poster, inte mer än 10 tunnor, så att tiondegivarna själva kan köpa.
Auktionsförrättaren skall tillse att spannmålen inte går till osäkra köpare utan till dem med godkänd borgen.
I de norra landskapen, där avstånden är stora får auktioner hållas i varje socken.
Stockholm 21 mars 1815.
O E LAGERHEIM
Kungörelse angående en ytterligare fortsatt brännvinsbränning.
Stockholm den 5 april 1815.
Det har anmälts att skörden på viss orter blivit mindre givande, medan det klagas på bristande avsättningsmöjlighet på andra ställen.
Alltså vad som fattas på ett ställe kan med överflöd ersättas på annat.
Vi har prövat att inskränka husbehovsbränningen även under nästkommande månad.
Stockholms slott den 5 april 1815.
CARL
Kungörelse angående tullen å inkommande utländskt spannmål.
Stockholm den 12 april 1815.
Tullen på inkommande spannmål från utlandet och Wismar höjs så att den utgör för vete, råg, korn, malt och ärter 32 skillingar för tunnan samt 8 skillingar för 1 lispund vete- korn- eller rågmjöl och 4 skillingar för havremjöl Stockholm den 12 april 1815.
O E LAGERHEIM
Proposition till Rikets Ständer om den nya konstitutionella förhållanden, som, till följe av föreningen mellan Sverige och Norge, uppkommit.
Stockholm den 12 april 1815.
Då konungen nu går att överlämna Norges grundlag till Ständerna, anser han det som sin plikt att ge en allmän översikt i avseende på föreningen mellan Sverige och Norge.
Konungen bemödade sig liksom varje svensk medborgare att förbundet borde ge båda de Skandinaviska folken gemensamma fördelar och frihet.
Men hur skulle det ske?
Genom en sammansmältning av de båda rikena under styrelse av en konung, men med bibehållandet av särskilda regeringslagar?
Visserligen hade konungen liksom varje fördomsfri man insett, att halvön under en spira och en lag lämnade större säkerhet och styrka, än genom delning under två styrelseformer som skapade två folk.
De långa och häftiga krig, som uppstått då Norge tillhörde Danmark, kan inte annat än påverkat norrmännens begrepp och övertygelse.
Lika främmande var norrmännen för Sveriges styrelse, som svenskarna för norrmännens.
Norge kunde endast se ett ok, vid en sammansmältning med Sverige.
Att upphäva dessa tankar är inte ett ögonblicks verk, utan endast tidens långsamma erfarenhet kan häva fördomarnas kraft.
Ledd av den upplysning konungen hade, om det allmänna tänkesättet i Norge yttrade han redan i Kiel, att avsikten var att överenskomma om en särskild grundlag för detta rike.
Denna skulle vara bygd på ett folks två dyrbaraste rättigheter: national representation och beskattningsrätt.
All fråga om en sammansmältning var redan från börja åsidosatt.
Det motstånd som väcktes av Norges ståthållare mot verkställigheten av freden i Kiel, alstrade snart en regeringsform för Konungariket Norge, som av dess samtliga innebyggare blev antagen under livligt bifall.
Till sina huvudgrunder var den lika med Sveriges Rikets Regeringsform.
Dock hade norrmännen i minnet den tid då de levt under despotisk lag och de försvarade sig nu mot nya ingrepp.
Konungen lyckades inte bevisa uppriktigheten i sina avsikter förrän förbindelsen i Moss den 14 augusti.
Som norm för den nya grundlagen antogs den i Eidsvold överenskomna konstitutionen och att underhandla och besluta om föreningen genom att sammankalla Stortinget.
Det skall alltid lända konungen och säkert också Ständerna till en sann tillfredsställelse att han genom fri överläggning hänskjutit avgörandet av en så viktig fråga.
Konungen kände det folk, vars ledare han var och bedömde därefter de undersåtar han var satt att ta under sin spira.
Under lugn och lämpor och med aktning för deras rättigheter, kan Nordens friborna söner förmås till stora uppoffringar.
Under hotande yttre omständigheter tvekade norrmännen inte att stadga villkoren för den nya samhällsordningens bestånd.
Innan de gav sig åt en konung visade sig Norges representanter värdiga deras medborgares förtroende.
De bevakade folkets frihet, statens anseende, medborgarnas rättigheter och Rikets ära.
Då tvenne folk frivilligt underkasta sig samma styrelse bör varje anledning till skiljaktighet till den gemensamma regenten undanröjas.
I annat fall kommer förr eller senare förbundet att brytas och det ena folket antagligen att förtrycka det andra.
Nu gällde det att ej allenast stifta ett skandinaviskt välde, utan också skyndsamt bereda medel till inbördes förtroende och uppriktig vänskap.
För att nå dit måste fullständig jämlikhet upprättas.
Vid tillsättande av regent och frågor som hör samman med successionen skall de ha jämngoda röster.
Konungen menade, att endast ett ömsesidigt förtroende kan leda till en varaktig förening.
Detta förtroende måste hämtas ur konstitutionens huvudgrunder.
Det är ur denna synpunkt konungen betraktat Norges grundlag stå i sammanhang med Sveriges regeringsform.
Det var också på dessa villkor han för andra gången hälsades som konung av ett fritt folk och mottot Norges krona i förening med Norges grundlag.
Ständerna har sedan givit sitt bifall.
Tack vare de åtgärder konungen vidtagit för att stifta lugn och förtroende i Norden och inte satt Sveriges rätt över Norges, kan ett framtida rike skapas.
Det olyckliga inbördes kriget skulle om det fått pågå helt förstört möjligheterna till folkens säkerhet.
De nya förhållandena som skapats av att Norge förenats med Sverige kunde inte förutses när grunden lades till Sveriges nuvarande regeringsform.
Därför måste vid denna riksdag en jämkning i grundlagarna ske.
Kongl Maj: t överlämnar nu denna viktiga fråga till Rikets Ständers lugna och eniga beslut, säker på att de kan inse och bedöma hela dess vikt och omfattning.
Ledda av sitt nit för allmänt väl, skall de uppfylla de plikter fäderneslandets stora åligganden kräver, liksom konungen inte bryter mot sina plikter, utan ansvarar för samtidens och eftervärldens rättvisa dom Kongl Maj: t förbliver Rikets Ständer med all Kongl Nåd och ynnest välbevågen.
CARL
Instruktion angående vården och förvaltningen av kyrkornas fastigheter, medel och övriga tillhörigheter i Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Hallands samt Göteborgs och Bohus län.
Stockholm den 12 april 1815.
Sedan Vi, den 4 september 1811 förordnat, att kyrkoinspektorstjänsterna i Malmöhus, Kristianstads, Blekinge, Hallands och Göteborg och Bohus län skall indragas och deras åliggande i stället skall bestridas av kyrkoherdarna och kyrkvärdarna, som har bästa insyn i kyrkornas egendom.
Jämte det som redan är stadgat i kyrkolagen görs följande tillägg angående förvaltning och redogörelse.
1: o På det att kyrkans fasta egendomar, som hemman, åkrar, ängar, skogar, gatehus, kvarnar med flera lägenheter skall bli kända och ingen ursäkt härom av okunnighet kan förebäras, skall det åligga kronobetjäningen eller i de orter där kyrkoinspektorer ännu redovisa kyrkans medel, att upprätta och avlämna för varje kyrka tvefalt författad och underskriven jordebok Där visas hemmanets namn och nummer, hemmantal och ränta, om den utgörs av pengar eller persedlar, åboens namn samt på hur lång tid och under vilka villkor hemmanet innehas.
Ett exemplar av jordeboken sänds till häradsprosten och det andra till kyrkan.
Sker förändringar läggs de till varje års räkenskaper.
Pastor och kyrkvärdarna i varje socken skall minst vart femte år hålla syn, men oftare om man misstänker vanvård av brukare.
De skall se till att kyrkans inkomster ökas genom arrenden eller annat.
2: o Tiondelängden över vad varje kyrka tillkommer skall lämnas till häradsprosten av pastor och kyrkvärdarna.
I de län där halmstädjan utgår, skall den också beräknas.
3: o Pastor och kyrkvärdarna skall bevaka att ingen minskning av kyrkojorden sker.
Skulle något orättvist blivit borttagit, skall man med lag återvinna det.
Pastor och församlingen skall i så fall utse något lagkunnigt och pålitligt ombud, att mot skäligt arvode föra sådana tvister.
I hovrätten åligger det advokatfiskalen att å ämbetets vägnar bevaka dessa ärenden.
Avslås gjorda påståenden i hovrätten skall han dra målet under Vår prövning.
4: o De böter som tillfaller kyrkan vid häradsrätterna skall efter införandet i saköreslängden genast efter tinget lämnas.
Finns inga böter kommer det att tas hänsyn till vid uppbördens beräknande.
5: o De medel som samlas i håvar eller bäcken, skall noga antecknas av kyrkoherden och granskas i sockenstämman.
6: o Alla gåvor skall antecknas efter sin titulatur, nämligen testamenten, avgift för ringning vid gravöppning, gåvor av brudfolk och liknande.
Församlingen bör från predikstolen få kännedom om detta.
Vill givaren själv lämna skriftligt på sina gåvor, står det honom fritt.
7: o I de län där kyrkotionde betalas in natura och kronan inte behöver det, skall det efter förfrågan hos befallningshavaren omvandlas till pengar på det för kyrkan fördelaktigaste sättet.
Behöver hemmans innehavaren på grund av missväxt det själv, får han omvandla det i pengar efter markegångspriset.
Han kan få en bestämd tids anstånd mot av pastor och kyrkvärdarna godkänd borgen.
Överbliven spannmål bör sedan på auktion säljas till högstbjudande i mindre poster.
8: o Då kyrka skall ombyggas eller förses med altartavla, predikstol eller orgelverk skall ritningar upprättas över så väl det gamla utseendet som det nya.
Då större reparationer på kyrkan eller kyrkmuren behövs anmäler pastor det i sockenstämman.
Sedan besiktigas bristerna i närvaro av hantverkare och kostnadsförslag upprättas.
De sändes till befallningshavaren och biskopen för prövning.
Tillstyrker de, bör de på entreprenadauktion till den minstbjudande upplåtas.
Entreprenören kan om han vill få lyfta halva summan i förskott mot borgen.
Den andra hälften får han då arbetet är slutat och godkänt.
Pengarna tas ur kyrkokassan, men skulle de inte räcka erläggs bristen av samtliga sockenbor efter oförmedlat mantal.
Mindre reparationer, som inte kostar mer än 50 riksdaler får pastor och kyrkvärdarna efter att ha hört församlingen själva ordna på bästa sätt.
Kvitterade räkningar från hantverkarna skall redovisas jämte alla därom fattade beslut.
9: o Gatehusmän och inhyseshjon må på kyrkvärdarnas tillsägelse, bidra med dagsverken vid kyrkbyggnad.
10: o I varje kyrka bör i sakristian stå en järnbeslagen kista med tre olika lås, där pastor har en och kyrkvärdarna var sin nyckel.
I kistan förvaras alla kyrkans pengar, guld, silver, tenn, koppar, räkenskaper och anteckningar, böcker, inventarier och hypoteker m m.
Skulle sakristian vid någon kyrka saknas eller vara sådan att kyrkans medel inte kan förvaras säkert där, får kyrkokistan ställas i prästgården.
Efter församlingens anhållan ger befallningshavaren och biskopsämbetet tillstånd, om de anse att kyrkkassan är i säkerhet.
11: o För att undvika att kyrkan förfaller och större reparationer ofta måste göras, skall pastor och kyrkvärdarna samt några av församlingen åtminstone två gånger om året besiktiga kyrkan och kyrkogårdsmuren och alla andra tillhörigheter.
Pastor och kyrkvärdarna har ansvar om det försummas.
12: o De byggnader till gravar som av adel och andra privata personer anläggs måste underhållas av dem och inte av kyrkans medel.
Skulle sådan gravbyggnad stå kyrkan till men, bör förhållandet anmälas till befallningshavare och biskop, som äger att förordna därom.
13: o Ingen byggnad får uppföras närmare kyrkan än vad som stadgas i kyrkoordningen.
14: o De kyrkor som är under Jus Patronatus kommer att förhållas som redan blivit eller framledes kan vara förordnat.
15: o Pastor äger att föreslå två i församlingen bofasta män, kända för redbarhet och pålitlighet, till kyrkvärdar, som församlingen antar.
Annars utses två genom omröstning efter oförmedlat mantal.
Då pastor tillsammans med kyrkvärdarna är ansvariga för kyrkans medel och det åligger honom att författa räkenskaperna, blir det lättare eller svårare i mån av kyrkvärdarnas större eller mindre skicklighet.
Kyrkoherdens röst bör därför gälla för 1 / 3 mot församlingens röster.
Dessa kyrkvärdar bör inte undandra sig det förtroende och är skyldiga att inför kyrkoherden göra redo för kyrkans medel, som de haft ansvar för och för denna befattning erhålla de förmåner som blivit dem beviljade.
16: o Om summan av kyrkans medel överstiger 100 riksdaler utöver vad som beräknas gå åt, bör dessa inte ligga ofruktbara utan mot inteckning eller annan fullkomlig säkerhet lånas ut till laga ränta.
50 riksdaler måste alltid finnas kvar i kyrkokassan för nödvändiga utgifter.
Dessa räntor skall kyrkoherden redovisa årligen och han är tillsammans med kyrkvärdarna ansvarig för den förlust, som kan uppkomma om utlåning till osäkra personer sker.
17: o Den årliga räkningen, som författas av kyrkoherden lämnas till häradsprosten.
Han sänder vidare till landskontoret.
Räkningen bör upprättas efter följande metod.
Debet.
1: o Balans från förra året, innehållande alla kyrkans både i kassan och utlånade medel jämte andra utstående fordringar.
2: o Inventarier av guld, silver och andra kyrkans lösörepersedlar.
3: o Årliga räntan efter jordeboken på alla kyrkans fastigheter och lantgillen.
4: o Kyrkans andel av tertial tionde uträknad antingen efter markegångstaxan med forlön, eller i de län där den lämnas in natura efter auktionspris.
5: o Ränta på fruktbart kapital.
6: o Halmstädja i de län där sådan bör betalas.
7: o Städjepengar efter utfärdade städsmålssedlar.
8: o Sakören efter häradshövdingens saköreslängder samt andra böter.
9: o Håv- och bäckenpengar.
10: o Gåvor och testamenten, avgift för ringning, gravöppning m m.
11: o Extra inkomst för sålda persedlar efter auktionsprotokoll.
12: o Sist införs den balans som kyrkan har till följande år.
Kredit 1: o Balans från förra året av kyrkans skuld om sådan finns.
2: o Avkortningar av säteriers, ladugårdars och ecclesiastika boställens tionde efter utdrag ur tiondelängden samt avskrivning för förmedlade, öde på frihetsår upptagna eller inlagda hemman och lägenheter, efter lika bevis som kronofogdens räkningar lyder.
3: o Utbetalningar för vin och oblater enligt kvitto Biskops studii skatt i de socknar den utgår Prosttunnorna Kyrkoherdarnas arvode för räkenskaperna förande Communitet vid akademien i de län, där sådan betalas Vaxljuspengar Bibeltrycks tunnan Medel för skrivmaterial Akademie spannmål efter befallningshavarens godkänt utdrag mot akademiens räntmästarens kvitto Landskamrerns och länsbokhållarens lön Konsistoriestats lön Kyrkvaktarns lön Utgifter för kyrkans renhållning Kyrkans nybyggnad eller reparation och andra nödvändiga utgifter Material till nybyggnader och reparationer Utbetald ränta Balans till nästa år med pastors och kyrkvärdarnas underskrivna förteckning.
Upptas först kyrkans inventarier i lösöre, sedan de i kistan förvarade kontanter och sist utstående fordringar.
Skulle flera inkomster eller utgifter förekomma, som inte kan hänföras till någon av dessa punkter, upptas de särskilt t ex då böter med arbete avtjänas.
18: o Denna redogörelse underskriven av pastor och kyrkvärdarna lämnas ett exemplar i kyrkan, två skall före juli månads slut insändas till häradsprosten vid vite av 3 riksdaler 16 skilling för varje försenad vecka.
Häradsprostarna skall granska, underteckna och insända till landskontoret.
19: o Över fullgörandet av alla dessa punkter skall häradsprostarna ha noga insyn.
Skulle pastor dö, bör prosten genast infinna sig i sterbhuset för att efterse kyrkans böcker, pengar och inventarier samt bevaka
kyrkans bästa ifall den avlidne skulle vara skyldig kyrkan något.
Försummas detta är prosten själv ersättningsskyldig för förlusten.
Även en avträdande pastor bör i häradsprostens närvaro ordentligen avlämna all de kyrkans medel, inventarier och räkenskaper mot kvitto, som häradsprosten bör bevittna.
20: o De skyldigheter som denna instruktion är ålagda kyrkoherdarna gäller även den som under nådår förordnas.
För övrigt åligger det vederbörande, att ställa sig till efterrättelse, så väl kyrkolagen som all redan utgivna eller kommande författningar och resolutioner, som gäller kyrkorna.
Stockholms slott den 12 april 1815.
CARL
Kungörelse att de, som efter Sveriges och Norges förening, rymt från det ena riket till det andra, skola, uppå vederbörlig anmälan utlevereras.
Stockholm den 19 april 1815.
Efter föreningen med Norge har Vi funnit, att de som för brott eller annan orsak rymt från ena riket till det andra inte skall finna fristad.
De skall efter vederbörlig anmälan utlevereras.
Dock kommer inte detta att tillämpas på dem, som innan föreningen sökt tillflykt i någondera landet.
Stockholms slott den 19 april 1815 CARL
Protokoll hållit inför konungen i närvaro av Svea Rikes Ständer på Riksdagen i Stockholm, den 20 april 1815.
Sedan Rikets Ständer av två kabinettskammarherrar blivit kallade till rikssalen i dag klockan 12, infunno sig Ständerna anförda av lantmarskalken och talmännen.
Kongl Maj: t, Kronprinsen, Arvsfursten, Hovstaten, Högsta Domstolen, Norska och Svenska Statsråden, Rikets Herrar samt Stora vakten var samlade.
Hennes Maj: t Drottningen var av opasslighet hindrad att närvara, men Prinsessan Abedissan var närvarande och hade sitt rum på främsta läktaren jämte deras Excellensers och Serafimerriddares fruar samt Drottningens och hennes hovstater.
Särskilda platser fanns för ministrar och utlänningar och en talrik samling åskådare.
Sedan alla tagit sina platser, äskade riksmarskalken ljud och statsministern för utrikes ärenden ställde sig på översta trappsteget till höger om tronen och avgav genom följande tal sin tro- och huldhetsed till Arvfursten.
Högborne furste, Sveriges och Norges arvprins, Nådigast Herre Men en för alla hjärtan rörande högtidlighet, har Ers Höghet lämnat prov av sin kunskap i salighetsläran, avlagt trosbekännelse och bekräftat sitt förbund med Gud, genom religionens dyrbara insegel.
Den plikt som varje kristen uppfyller vid den ålder, då förståndet hunnit sin utveckling och grunden läggs för människans ansvar för sina gärningar leder i dag till en i medborgerligt avseende högst viktig handling.
Ers Kongl Höghet går att tillägna Sveriges och Norges konung sin undersåtliga huldhet och tro.
Stora är de förbindelser Ni i denna stund avlägger, då Ni är utsedd att en dag intaga denna tron.
Det är från denna stund två folk, som höjer sina blickar mot Er och har anspråk på Er nit och verksamhet för dess väl, till religionens, dygdens och rättvisans försvar, samhällsordningens vidmakthållande och den värnlöses skydd.
Om Ers Höghet följer sin faders föredöme, kan inte dessa plikter bli tunga.
Det rikets Svärd, som i dag anförtros Er hand till Fäderneslandets, Mänsklighetens och Rättvisans försvar fördes, som det sägs, första gången av konung Magnus Ladulås.
I ett mörkt tidevarv tryggade han lagarnas helgd och allmän säkerhet.
Detta svärd har genom tiderna förts av kraftiga armar, satt gräns för förtrycket och skänkt mänskligheten frihet.
Nu vilar svärdet i hans hand som i yngre dagar vågade liv och blod för fäderneslandet och vann segrar, bar kronans tyngd och långt innan den prydde hans silverhår, räddade Sverige genom att han inte misströstade i nödens tid.
Det är på denne konungs befallning jag uppmanar Er att göra Er ed.
Härvid mottog greve Trolle Wachtmeister bibeln, och av undertecknad edsformuläret.
Arvsfursten avtog kronan och knäföll framför bönpallen.
I denna ställning och med handen på bibeln förestavade ministern för utrikes ärenden följande ed.
Jag Josef Frans Oscar lovar och svär att den av konungen och ständerna fastställda successionsordningen den 26 september 1810 tilldelat mig rättighet att vid Carl XIII: s och min älskliga faders kronprinsens dödliga avgång (vilket måtte dröja länge) krönas och hyllas till Sveriges konung samt riket styra efter den regeringsform, som antogs den 6 juni 1809 och alla andra lagar som gäller.
Alltså skall jag lyda och vörda min konung samt gagna riket.
Jag skall oförskräckt och tidigt upptäcka, om jag märker något som stör allmänt lugn eller lagstridig ändring av grundlagen.
Så sant mig Gud hjälpe till liv och själ.
Här reser sig arvsfursten och sätter kronan på huvudet.
Han undertecknar eden och håller följande tal till konungen.
Stormäktigste Allernådigaste Konung!
Den ed jag nu avlagt inför Eders Maj: t och ständerna har länge varit förestavad av mitt hjärta.
Jag känner vidden och de plikter den ålägger mig.
Jag har hyllat en konung, som med faderlig ömhet utbreder sällheten kring min ungdom och över alla sina undersåtar.
Han har ärofullt burit sin titel, i sin mannaålder varit ett stöd för tronen och friheten och på sin ålderdom räddat fäderneslandet ur dess djupa vånda.
Jag har svurit denna ed inför min fader och måtte hans hand ledsaga mig på den upphöjda bana, som hans mödor öppnat för mig.
Jag har svurit eden inför representanter för ett folk som alltid ägnat sin kärlek åt de stora egenskaper, vars tapperhet åter spritt glans över Skandinaviens fria bygder.
Mina dyra plikter skall uppfyllas i ett tidevarv då Europa skakat i sina gamla grundvalar ännu väger mellan frid och lugn, förtryck och frihet.
Kärlek, trohet och lydnad mot konungen och lagarna, odelad tillgivenhet för fäderneslandet, uppoffring av liv och blod till dess försvar, är de känslor som liva mig.
Hans Höghet gick fram till konung och kysste hans hand, varefter lantmarskalken, ärkebiskopen, samt talmännen lyckönskade konungen genom följande tal.
Stormäktigste Allernådigaste Konung!
Den milda Försynen har lagt till de övriga av konungens levnadsdagar denna lyckliga dag, då en ung prins genom sin offentliga trohetsförbindelse är fästad vid Sveriges tron.
Han har förts dit av ett fritt folks val.
För en konung som i de vådligaste ögonblick räddat rikets bestånd, har himlen inte kunnat ge större belöning, än att konungen ur sin trötta hand få överlåta spiran till denna värdiga efterträdare.
Det är till njutning av denna lycka adeln och ridderskapet skyndar att frambära sina underdåniga lyckönskningar.
Under goda förebud har erkänslan för Oscars nordiska namn redan vunnit nordisk tro på hans möjligheter att mottaga två folk.
Med dessa tänkesätt möter nationen denna unga prins, då han talar för deras väl från tronen eller följer sin odödlige fader i strid om en oblid ande skulle störa den frid som nu råder Vi hoppas få ge kommande släkter ett lugn, som grundats av Carl Johans snille och bragder och genom Oscars dygder blir fortsatt blomstrande och fridsam.
Övertygad att konungen känner det stånds tänkesätt, som jag har äran att föra, är jag lycklig nog, att för detta tillfälle kunna umbära, vad som inte blivit min lott - den högre talekonstens gåva.
Denna stund, som i hävderna skall minna om förflutna skiften och framtidens sälla förhoppningar behöver inte annat språk än hjärtats överflöd.
Det ägnas i dag åt Vår åldrige konung i närvaro av den yngling, som därav må lära hur välsignelsen kröner den goda regentens gråa hjässa och hur han själv en gång i framtiden för samma förtjänster skall uppbära denna belöning.
I Eders Kongl Nåd anhåller ridderskapet och adeln att städse få vara inneslutna.
Ärkebiskopens tal.
Stormäktigste Allernådigaste Konung!
Med djupaste vördnad och livligaste glädje står jag inför Eder tron på prästeståndets vägnar och har nåden att frambära våra underdånigaste lyckönskningar, till den tillfredsställelse som Eders Kongl Maj: t både som konung och fader i dag njuter vid åsynen av en sonson som genom de heligaste band är fästad vid konungen och fosterlandet.
Ett troget folks önskningar är uppfyllda.
Våra fäders Gud har samlat kring Er vördade ålderdom de dyraste välsignelser och rättvisa belöningar för Edra oförglömliga förtjänster.
Hur ljust att se tronen följas av en son, samtidens största hjälte och en sonson, allt mer mognande för sin stora bestämmelse.
Prästeståndet delar med sina medborgare Eder tillfredsställelse, men i naturen av sitt kall har de också prisat Gud för att arvprinsen fostrats i den rena evangeliska läran.
Vi har ingen annan önskan än att Gud måtte välsigna sitt utsäde i den kungliga ynglingens hjärta och ostört av alla vådliga skiften, mogna till skördar av sällhet för honom själv och Nordens barn.
Ståndets deputerade har framburit det mest glädjande vittnesbörd och arvprinsens insikter i religionen.
Ståndet har med innerlig rörelse bevistat de heliga handlingar vid vilka arvprinsen avlagt sin trosbekännelse och högtidligt stadfäst den.
Och med lika rörelse mottagit underrättelser om den heliga akt, som endast jag varit vittne till, och vars minne jag alltid lika ljust kommer att kunna framkalla.
Som fäder och lärare kan vi endast önska att all Sveriges ungdom måtte träda till altaret med ett av religionen livat hjärta.
Måtte en nådig himmel trycka sitt insegel på de böner ett troget folk gjuter för landsfadern, för landets hjälte och för landets hopp och hela det kungliga huset.
Under förnyade försäkringar om prästeståndets trohet utbeder vi oss att få vara inneslutet i Eder nåd.
Borgarståndets talman.
Stormäktigste Allernådigaste Konung!
Ett nytt och högtidligt tillfälle ges oss idag att inför Ers Maj: ts fötter framlägga trogna undersåtars vördnad och lyckönskan.
Den unga prins, som nu avlagt sin tro- och huldhetsed, har redan gjort rättvisa åt Konungens och nationens förhoppningar.
Hans kunskaper i den viktigaste av alla vetenskaper har han offentligen ådagalagt på ett sätt som uppfyllt våra hjärtan med de ljuvaste känslor.
Hur lycklig är inte konungen, som på sin ålders höst är omgiven av mannaårens styrka och ungdomens kraftfulla utveckling och tillväxt.
Vilka ljuva utsikter för Sveriges och Norges framtid att tryggt kunna överlämna oss åt kommande öden även om Försynen i sin vishet, skulle tillåta att Europas lugn stördes igen.
Mottag våra förnyade uttryck för tillgivenhet samt värdes tillåta att borgerskapet alltid få omslutas av Eders Maj: ts Nåd och ynnest.
Bondeståndets talman.
Stormäktigste allernådigaste Konung!
Vid varje nytt tillfälle att få nalkas Eder tron, yppar sig anledning att ådagalägga ståndets vördnad och dess urgamla redliga tänkesätt.
Det förtjänar underdånig vördnad och tacksamhet, som jag på ståndets vägnar får framföra, att Kongl Maj: t behagat kalla deputerade av ståndet att deltaga i det teologiska förhör och den kristliga trosbekännelsen, som arvsfursten i dag avlagt.
Den glädje ståndet erfarit om hans Höghets grundliga kunskap i salighetsläran och den vördnadsfulla andakt som gjort djupt intryck på alla hjärtan.
Ståndet har haft tillfälle att förvärva kunskap om hans utmärkta stadga i uppförandet, dess förkovran i vett och människokärlek
Allernådigaste Konung För de många bekymmer Er regering varit inblandad i var denna glada högtid en ljuv belöning.
Med bondeståndets medfödda trohet, kärlek och tillgivenhet skyndar vi att lyckönska.
Vi föreställer oss livligt den tillfredsställelse konungen upplever i dag, då hans älskade sonson, tronens prydnad och dybara stöd gått över gränsen från barndomsåren.
Bondeståndet ser denna telning av kunglig stam,.
som sitt framtida hopp, sin säkerhet, sin trevnad och delar konungens förnöjelse.
Bondeståndet, som inte känner större ära, än att få vörda sitt goda kungahus ingen större glädje än att där vara älskat utbeder sig i djupaste underdånighet att få vara inneslutet i dess nåd.
Konungen och Deras Kongl Högheter begav sig därefter från rikssalen i samma ordning de kommit, varefter ständerna avträdde.
In fidem Protocolli G af WETTERSTEDT.
Kungörelse angående upphävandet, tills vidare, av förbudet mot svenska trävarors utförande med främmande fartyg.
Stockholm den 26 april 1815.
Då åtskilliga ansökningar inkommit om upphävandet eller förändring av produktplakatet och övriga härmed sammanhängande författningar rörande exporten av svenska skogsprodukter, men avgörandet inte kan ske så hastigt som behövs, har Vi emellertid för trävaror, vars avsättning skulle för närvarande uppehållas, velat tillåta, att till slutet av innevarande år, de i allmänhet med inhemska fartyg till utförsel lovgivna trävaror även får utföras på främmande fartyg.
De får hämtas i svenska hamnar utan att myckenhet och dimensioner underkastas tulltaxans inskränkningar.
Stockholm slott den 26 april 1815.
CARL
Kungörelse om den för kungarikena Sverige och Norge fastställda örlogsflaggans allmänna anläggande.
Stockholm den 3 maj 1815.
Den 6 juni skall unionsflaggan hissas på fästningar, citadeller, örlogsskepp och fartyg.
Dess utseende är den hittills brukliga svenska blå och gula örlogsflaggan med tre tungor, dock förändrad så att i övre hörnet en blå ruta är borttagen och istället är en röd ruta med ett från hörnen ställt vitt kryss.
Även på örlogsvimpeln är en röd ruta med vitt kryss insatt.
Stockholm den 3 maj 1815.
JOH AUG SANDELS, VIKTOR v STEDINGK
Kungörelse angående rättighet för Kongl Maj: ts befallningshavare, att låta avhöra vittnen i politiemål, som enligt författningarna av dem upptagas och avgöras.
Stockholm den 10 maj 1815.
För att befrämja ett snabbare och skonsammare beslut i fyllerimål, har Vi stadgat i förordningen av den 24 augusti 1813, att Våra befallningshavande inte endast får upptaga sådana på landet förövade förbrytelser, utan också höra vittnen.
Stockholms slott den 10 maj 1815 CARL
Förordning angående vad som hädanefter bör, med avseende på Sveriges och Norges inbördes sjöfart och handelsgemenskap, iakttagas.
Stockholm den 24 maj 1815.
Då Vår omtanke av de Nordiska kungadömenas lyckliga förening varit riktad på medlen att lätta och befrämja segelfarten och varuväxeln dem emellan och därvid med avseende på Våra svenska och norska undersåtars behov och fördelar, bringa deras handelsrättigheter till möjligaste likhet.
Sedan Vi inhämtat vederbörandes förslag, har Vi fastställt följande tullstadgar för båda rikenas sjöfart och handelsgemenskap.
Artikel I Om de gemensamma rättigheter båda rikenas fartyg böra äga.
§ 1 Alla svenska, i Sverige byggda eller naturaliserade fartyg skall i Norge och på samma sätt alla i Norge byggda och naturaliserade fartyg i Sverige, anses som inhemska och egna samt åtnjuta därmed förenade förmåner att föra och hämta svenska och norska varor och produkter.
§ 2 Däremot må det ena rikets fartyg inte kunna till det andra transportera utländska produkter och varor, utan att anses och behandlas enligt de författningar som i ena eller andra riket gäller.
§ 3 Det ena rikets fartyg må icke vara tillåtet att segla för frakt mellan det andra rikets hamnar.
§ 4 I hänseende till rikenas dykeri- och lotsinrättningar bör ej i något fall skillnad äga rum mellan fartygen, vilka varor och laddningar de än innehar och från vilken ort de komma.
§ 5 För att undvika missbruk av de beviljade ömsesidiga rättigheterna, skall alltid behöriga dokument och attester medfölja.
Tullstyrelserna i Sverige och Norge skall varje halvår tillsända varandra förteckningar över fartyg och laster som från ena eller andra riket avgått eller inkommit.
Artikel II Om förtullningen av de från det ena till det andra riket ankommande varor.
§ 1 Spannmål, fisk och andra livsmedel som sjöledes införs i det andra riket skall förtullas till hälften av den vanliga tullen.
§ 2 Hästar, boskap, spannmål och viktualier av alla slag får utan alla avgifter föras över gränsen landvägen.
§ 3 För utförsel av ved, kol, timmer och andra trävaror landvägen skall tills vidare gälla samma författningar som tidigare.
§ 4 Med timmer, trävaror och järn antingen transporten sker sjö- eller landvägen kommer att gälla vardera landets författningar och de gällande avgifterna.
§ 5 För övrigt vid påföljd av lurendrejeri, skall alla transporter av utländska varor landvägen vara helt förbjudna.
Stockholms slott den 24 maj 1815.
CARL
Kungörelse angående beräknandet av traktamentet och skjuts för provincialmedici under ämbetsresor.
Stockholm den 2 juni 1815.
Provincialmedici har fått samma rang som regementsläkare och till följd därav samma traktamente och skjuts vid ämbetsresor som de.
Sjunde klassens i 1807 års reseregemente.
Stockholm den 2 juni 1815.
H A v STROKIRCH
Kongl Maj: ts och Rikets Ständers fastställda REGERINGSFORM; daterad Stockholm den 6 juni 1809.
Med de sedermera av konungen och Riksens Rtänder antagna förklaringar.
Sedan Vi med oinskränkt förtroende till Rikets Ständer överlämnat fastställandet av en ny Regeringsform, som för alltid skall grunda ett gemensamt fäderneslands sällhet och självständighet uppfyller Vi en länge efterlängtad plikt.
Vi kungör den grundlag, som Rikets Ständer enhälligt fastslagit samt till Oss i dag överlämnats i rikssalen.
Med livligaste rörelse och ömt deltagande i det folks öden, som lämnat Oss oförgätligt prov på förtröstan och tillgivenhet, gått deras önskan till mötes, har Vi fäst ett större hopp och framgång i Våra oavbrutna bemödanden att bereda Våra undersåtars rättigheter och skyldigheter i denna nya Regeringsform.
Där bibehålls kungamaktens helgd och verkningsförmåga.
Vi antar, gillar och bekräftar denna Regeringsform som ord för ord följer.
Detta som är föreskrivit vill Vi till orygglig grundlag anta.
Vi bjuder och befaller även Våra efterträdare och de med riket med huldhet och lydnad förbundna bör denna regeringsform erkänna, iaktta, efterleva och hörsamma.
Vi har detta med egen hand underskrivet i Vår residensstad Stockholm den sjätte juni 1809.
CARL
Vi, eftersända Svea Rikets Ständer, som nu på våra hemmavarande medbröders vägnar är samlade till allmänt riksmöte, gör veterligt: att genom regementsförändringen, som vi enhälligt stadfäst, vi svenska folkets fullmäktige fått rättigheten att själva genom upprättande av en förändrad statsförfattning för framtiden förbättra fäderneslandets belägenhet.
Vi har i dag upphävt sådana äldre och nyare lagar, akter, ordningar, stadganden och beslut som under namn av grundlag funnits.
I stället gäller följande regeringsform.
§ 1 Sverige skall styras av en kung och vara arvrike.
§ 2 Konungen skall alltid bekänna den rena evangeliska läran som den antogs i Augsburgska bekännelsen 1593.
§ 3 Konungen skall hållas i helgd och vördnad och hans gärningar är fredade mot åtal.
§ 4 Konungen äger, att allena styra riket som denna regeringsform föreskriver.
Han inhämtar råd av ett statsråd, vartill konungen utnämner kunniga, redliga, erfarna och allmänt aktade infödda svenska frälse eller ofrälse män av den evangeliska läran.
§ 5 Statsråden skall bestå av nio ledamöter, vilka äga rätt att övervara alla ärenden.
En justitiestatsminister som är ledamot av Högsta Domstolen.
En statsminister för utrikes ärenden samt sex statsråd.
Fader och son eller två bröder får inte samtidigt vara ledamöter av statsrådet.
§ 6 Det skall var fyra statssekreterare, en för krigsärenden, en för kameral- lanthushållnings- bergshanterings ärenden, en för drätselverket, in- och utrikes handeln och slöjderna samt en för religion, uppfostran och fattigvård.
§ 7 Kungen låter i statsrådet sig föredragas och avgöra alla regeringsärende, utom de som angå rikets förhållande till främmande makter.
Dessa ombesörjer konungen själv i egenskap av högste befälhavaren över krigsmakten till lands och sjöss.
§ 8 Konungen får inte fatta beslut om inte tre statsråd har hörts.
§ 9 Över alla mål i statsrådet skall protokoll föras.
Alla har rätt att yttra sig, men konungen ensam kan besluta.
Skulle hans beslut vara stridande mot denna regeringsform eller rikets allmänna lag åligger det statsråden att protestera.
§ 10 Till föredragning hos kungen i statsrådet skall ärendena beredas av Rikets allmänna ärenders beredning som består att 8 skickliga män, 4 frälse och 4 ofrälse.
§ 11 De ministeriella målen må konungen låta bereda på sätt han själv finner bäst.
Ministern för utrikes ärenden anmäler dem hos konungen i närvaro av hovkanslern, som för protokollet § 12 Konungen äger att ingå avhandlingar och förbund med främmande makt sedan han hört statsministern för utrikes ärenden och hovkanslern.
§ 13 Vill konungen börja krig eller sluta fred, kallar han statsråd, statsministrar, hovkanslern och samtliga statssekreterare och framställer för dem rådande omständigheter.
Konungen äger sedan makt att fatta det beslut han finner nyttigast för landet.
§ 14 Över rikets krigsmakt äger konungen högsta befälet.
§ 15 Kommandomål får kungen avgöra i närvaro av den ämbetsman, som konungen uppdragit ärendet åt.
Han skall yttra sin mening och om den inte överensstämmer med konungens, föra sina betänkligheter och råd till protokollet, som konungen besannar med sin påskrift.
Finner ämbetsmannen att konungens åtgärder är skadliga tillstyrker han att konungen kallar till krigsråd.
§ 16 Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra, hindra och förbjuda orätt och vrängande, inte fördärva eller låta någon fördärvas till ära, liv, personlig frihet och välfärd, utan att han är lagligen dömd.
Inte avhända någon eller låta någon avhändas hans egendom utan rannsakan och dom.
Inte störa någon i hans hus eller förvisa någon från hans ort, ingens samvete tvinga, utan skydda var och en i utövning av sin religion, så vitt han inte stöter samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.
Alla och envar skall dömas av den domstol, han hör och lyder.
§ 17 Konungens domsrätt uppdras till 12 lagkunniga män.
De kallas Justitieråd och utgör konungens högsta domstol.
§ 18 Högsta domstolen skall avgöra alla ansökningar.
§ 19 De skall till kungen inkomma med förfrågningar från domstolar och ämbetsmän om lagens rätta mening.
§ 20 I fredstid skall mål från krigsdomstolarna som dragits under konungens prövning avgöras i högsta domstolen § 21 Konungen äger två röster i högsta domstolen.
§ 22 I högsta domstolen kan mindre mål avgöras av fem och till och med fyra ledamöter om de är eniga.
Över viktiga mål skall minst sju döma.
§ 23 Alla högsta domstolens beslut utfärdas i konungen namn och med hans underskrift.
§ 25 Kungen äger i brottmål bevilja nåd, mildra livsstraff, återgiva ära och till kronan förverkat gods.
§ 27 Till justitiekansler utnämns en lagfaren och oväldig man, som varit nyttjad som domare.
Han skall föra konungens talan i mål som rör allmän säkerhet och kronans rätt samt ha tillsyn över rättvisans handhavande.
§ 28 Konungen äger att i statsråden utnämna och befordra infödda svenska män till de ämbeten och tjänster som är av den egenskap att kunglig fullmakt krävs.
Han kan dock i militära ämbeten utse utländska män om de är sällsynt skickliga.
§ 29 Till ärkebiskop och biskop utser konungen en av tre föreslagna.
§ 30 Konungen äger rätt att tillsätta kyrkoherdar i regala pastorat.
§ 31 Städernas borgerskap åtnjute den rättighet de hitintills haft, att till borgmästare föreslå tre behöriga män, varav konungen utser en.
§ 32 Sändebud hos främmande makter och tjänstemän vid beskickningar utnämner konungen i statsministern för utrikes ärenden och hovkanslerns närvaro.
§ 33 När sådana sysslor bortgivas bör statsrådets ledamöter yttra sig även om de sökandes skicklighet och förtjänst.
§ 34 Den som enligt denna nya regeringsform utses till bestämda ämbeten bör inte ha andra civila ämbeten vid sidan om.
De två statsministrarna innehar rikets högsta värdigheter.
§ 35 Alla högre och lägre tjänstemän i staten kan entledigas av konungen om han så anser.
Dock skall sådant beslut kungöras i statsrådet.
§ 36 Domare så väl högre som lägre kan inte utan rannsakning avsättas.
§ 37 Konung kan upphöja till adligt stånd män som genom trohet, tapperhet och dygd, lärdom, och nitiska tjänster gjort konungen och riket stora tjänster.
Denna värdighet kan endast ärvas av den äldsta manliga bröstarvingen.
§ 38 Alla konungens befallningar skall kontrasigneras av den föredragande som är ansvarig att de stämmer med fört protokoll.
Anser han att så inte är fallet skall han anmäla till statsrådet, vägra kontrasignera och nedlägga sitt ämbete.
§ 39 Vill konungen resa utomlands meddelar och inhämtar han statsrådets tankar därom.
Han befattar sig inte med rikets styrelse eller utövar sin konungsliga makt, så länge han är utomlands.
Rikets styrelse övertas av regeringen.
De får dock inte utnämna någon till adligt stånd.
§ 40 Blir konungen sjuk, förvaltar statsrådet styrelsen.
§ 41 Konungen är myndig vid 18 års ålder.
Dör konungen innan tronföljaren uppnått denna ålder, styrs landet av statsrådet.
§ 42 Skulle den olycka inträffa, att hela kungahuset utginge, förvaltar statsrådet regeringen till ständerna hinner välja ny kung.
§ 43 Är kungen i fält eller i avlägsnare inrikes ort förordnar han fyra av statsrådets ledamöter att föra regeringen.
§ 44 Ingen prins får gifta sig utan konungens vetskap och samtycke.
Sker det ändå har han förverkat sin arvsrätt för sig och sina efterkommande.
§ 45 Inga prinsar av kungahuset skall ha något civilt ämbete.
§ 46 Landet skall vara indelat i hövdingadömen.
§ 47 Rikets hovrätter och andra domstolar skall döma efter lag och laga stadgar.
Alla kollegier, verk och ämbetsmän skall förvalta sina ålagda sysslor enligt de instruktioner, reglementen och föreskrifter som redan är givna eller framledes kommer att givas.
De skall lyda konungen, räcka varandra handen för att fullgöra vad av dem fordras.
De är ansvariga inför konungen om de försummar, underlåter eller olagligen handlar.
§ 48 Konungens hov står under hans enskilda styrelse, där han kan förordna som han vill.
§ 49 Rikets ständer skall enligt denna grundlag sammankomma vart femte år.
Konungen kan dock sammankalla till urtima riksdag.
§ 50 Riksdagarna skall hållas i huvudstaden om inte fiendens framträngande, pest eller andra allvarliga hinder föreligger.
§ 52 Lantmarskalk och talmän för borgare och bondeståndet utnämns av kungen.
Ärkebiskopen är alltid talman för prästeståndet.
§ 53 Ständerna väljer genast efter riksdagens öppnande de utskott som skall bereda ärendena.
Konstitutionsutskott, statsutskott, bevillningsutskott, bankoutskott, lagutskott allmänt besvärs- och ekonomiskt utskott.
§ 54 Vill konungen ha ett extra utskott för frågor, som inte passa i de andra, får det endast vara rådgivande.
§ 55 Ständerna får inte besluta i något ärende i konungens frånvaro.
§ 56 Ändringar i grundlagen skall tillstyrkas i konstitutionsutskottet § 57 Svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta utövas av ständerna allena vid allmän riksdag.
§ 58 Vid varje riksdag redovisas statsverkets tillstånd, inkomster och utgifter, fordringar och skulder.
§ 59 Efter statsverkets tillstånd överläggs om statens behov och om extra bevillningar behövs.
§ 60 Till bevillningar räknas sjö- och landtull, accisavgifter, postmedel, charta sigillata avgiften, samt husbehovsbränneri medlen.
Inga avgifter får höjas utan ständernas samtycke, Stora sjötullen för inkommande och utgående spannmål undantagen.
§ 63 Två tillräckliga summor skall avsättas för oförutsedda händelser.
En för rikets försvar sedan hela statsrådet blivit tillfrågat.
En från banken att lyftas av kungen vid infallande krig.
§ 65 Dessa medel får inte användas annorlunda än vad fastställt blivit.
Statsrådets ledamöter är ansvariga.
§ 66 Rikets ständers riksgäldskontor blir som hittills under ständernas styrelse och förvaltning.
Ständerna har ansvar för rikets gäld och att rikets kredit är vårdad och bibehållen.
§ 67 Konungens ombud i riksgäldskontoret bevistar inte fullmäktigemöten oftare än vad fullmäktige åstundar.
§ 68 De till riksgäldsverket hörande medel får inte användas till andra behov än ständerna bestämt.
§ 69 Redovisas hur man förfar om stånden inte kan komma överens.
§ 70 Bevillningsutskottet skall varje riksdag uppge de allmänna grunderna för den blivande bevillningens fördelning.
§ 71 Kommer stånden inte överens i frågan, skall det stånd som önskar ändring av den fastställda bevillningssumman uppgiva det sätt på vilket ändringen skall ske.
Sedan avgör ständerna.
§ 72 Rikets ständers bank förbliver under Rikets ständers egen garanti och vård.
§ 73 Inga nya pålagor, utskrivningar av manskap, pengar eller varor utan ständernas fria vilja och samtycke påbjudas, uppbäras eller fordras.
§ 74 Kungen äger inte makt att fordra någon annan gärd till utförande av ett uppkommet krig, än det sammanskott av födande varor, som i en ort kan fordras för att underhålla krigsfolk under marsch.
Denna skuld skall genast betalas med pengar av statsmedlen efter fastställt markegångspris med förhöjning av halva beloppet.
§ 75 De årliga markegångstaxorna skall upprättas av deputerade av alla stånden § 76 Utan ständernas samtycke kan inte kungen ta lån, varken inrikes eller utrikes eller belasta landet med ny gäld.
§ 77 Kungsgårdar och all annan kronans egendom får konungen inte försälja, förpanta eller ge bort.
De skall förvaltas efter de grunder ständerna föreskriva.
§ 78 Ingen del av riket kan försäljas, förpantas eller ges bort.
§ 79 Ingen förändring i rikets mynt till skrot och korn vare sig till förhöjning eller avslag, får äga rum utan ständernas bifall.
§ 80 Krigsmakten blir vid de kontrakt och indelningsverk som tidigare.
Ingen ny rotering kan ske utan konungens och ständernas samstämmiga beslut.
§ 81 Denna regeringsform samt rikets övriga grundlagar kan inte ändras eller upphävas utan konungens och ständernas gemensamma beslut.
Det är konstitutionsutskottets ansvar att granska sådana frågor.
Vill konungen föreslå en ändring och utskottet tillstyrker vilar ärendet till nästa riksdag, då beslut kan tas.
Antar inte ständerna konungens förslag är det avslaget och konungen meddelas skriftligen genom talmännen orsaken till avslaget.
§ 82 Ändring och förbättring av grundlagarna erhålls då ständerna beslutat och konungen gillat eller konungen föreslagit och ständerna enhälligt antagit.
§ 84 Då konstitutionsutskottet inte funnit skäl att gilla och till ständernas prövning överlämna enskild mans förslag till ändring eller förklaring av grundlagarna, är utskottet skyldigt, om författaren så önskar, att meddela honom yttrandet och genom trycket göra förslaget allmänt.
§ 85 Som grundlag anses: denna regeringsform, riksdagsordning, succesionsordning och tryckfrihetsförordningen.
§ 86 Med tryckfrihet förstås varje svensk mans rättighet att utan hinder utge skrifter.
Han kan endast inför laglig domstol tilltalas för innehållet och straffas endast om det strider mot tydlig lag.
Alla handlingar och protokoll utom de i statsrådet och hos kungen i ministeriella ärenden och kommandomål gjorda, kan till trycket uppgivas.
Banko och riksgäldsverkets protokoll och handlingar, som bör hållas hemliga, får inte tryckas.
§ 87 Rikets ständer och konungen äger makt att stifta allmän civil- och kriminal- samt kyrkolag.
§ 89 I ständernas plena må frågor om förändring, förklaring och upphävandet av lagar och författningar som rör allmänna hushållningen göras.
§ 91 Blir konungen borta från landet i mer än 12 månader sammankallar ständerna till allmän riksdag.
Återkommer inte konungen sedan han blivit underrättad tar ständerna den författningen om rikets styrelse, som de finner nyttigast.
§ 92 Samma gäller om konungen blir sjuk i mer än 12 månader.
§ 93 Om kungen dör medan tronföljaren är omyndig, utfärdar statsrådet kallelse till ständerna inom 15 dagar efter konungens död.
Ständerna äger utan avseende på den avlidne konungens testamente rörande riksstyrelsen förordna en eller flera förmyndare.
§ 96 Ständerna skall vid varje riksdag förordna en för lagkunskap och utmärkt redlighet känd man, att som deras ombud ha tillsyn över att lagarna efterlevs, att domare och ämbetsmän följer dem.
§ 97 Denna justitieombudsman väljs av 12 samtidigt närvarande elektorer.
De väljer med slutna sedlar.
Den som får hälften av rösterna väljs.
Är rösterna spridda görs ny omröstning med slutna sedlar.
§ 98 Vid samma tillfälle väljs en efterträdare, om justitieombudsmannen skulle avlida innan nästa riksdag.
§ 99 Justitieombudsmannen får om han så anser nödvändigt delta i alla domstolars överläggningar och beslut.
Han får dock inte yttra sin mening.
Han äger tillträde till alla protokoll och skall få laglig handräckning och biträde, då han så önskar.
§ 100 Justitieombudsmannen skall vid varje riksdag till ständerna lämna redogörelse för sin förvaltning och utreda lagskipningens tillstånd i riket.
Anmärka på brister och ge förslag till förbättringar.
Mellan riksdagarna skall han varje år genom trycket lämna ett utlåtande över dessa ämnen.
§ 101 Skulle den oförmodade händelsen inträffa att högsta domstolen eller någon av dess ledamöter dömt orätt på grund av egennytta, vrångvisa eller försumlighet och någon mistat liv, personlig frihet, ära och egendom skall den felande ställas under tilltal av justitieombudsmannen.
§ 102 Denna domstol, som kallas riksrätt, skall bestå av de högsta ämbetsmännen i hovrätten och kollegierna.
Dessutom 4 av statsrådets medlemmar samt högsta befälhavaren över den i Stockholm förlagda militären.
Denna domstol har sedan rannsakning och dom är gjord, att avkunna domen för öppna dörrar.
Ingen sådan dom kan ändras, dock kan konungen bevilja nåd.
Den sträcker sig inte till att återinsätta personen i rikets tjänst.
§ 103 Vid varje riksdag skall ständerna välja 12 ledamöter av vardera ståndet till en nämnd, som skall bedöma om domstolarnas samtliga ledamöter gjort sig förtjänta av att få fortsätta eller om de skall bytas
ut.
Man röstar man för man med slutna sedlar över frågan: Skall omröstning anställas till uteslutande av någon bland högsta domstolen?
Besvaras frågan med ja, gör var och en i nämnden en sluten lista på dem som bör entledigas.
De som genom vissa röstningsregler blir uteslutna förlorar sina ämbeten, men får en årlig pension.
§ 105 Ständernas konstitutionsutskott äger rätt att äska de protokoll som förts i statsrådet utom de som rör ministeriella ärenden och kommandomål.
§ 106 Finner utskottet något som strider mot denna regeringsform skall det tilltalas av justitieombudsmannen inför riksrätten.
§ 107 Skulle konstitutionsutskottet anmärka att statsrådets ledamöter samfällt eller en av dem inte iakttagit rikets nytta, skall de tillkännage det inför ständerna.
De kan sedan hos konungen anmäla sin önskan att ledamoten avskiljs från ämbetet.
§ 108 Till tryckfrihetens vård skall ständerna varje riksdag förordna 6 för kunskaper och lärdom kända män som tillsammans med justitieombudsmannen skall bevaka att tryckfrihetslagen efterföljs.
§ 109 Riksdagen bör inte räcka mer än tre månader.
Om tiden inte räcker kan den förlängas med en månad.
Skulle fördelningen av bevillningen ändå inte vara klar, kan konungen åtskilja ständerna och den gamla bevillningen får gälla.
§ 110 Ingen riksdagsman kan ställas under åtal eller berövas sin frihet, för gärningar och yttranden i riksstånden eller något av utskotten, om inte det stånd han tillhör tillåtit det genom uttryckligt beslut.
Riksdagsman kan heller inte förvisas från den ort där riksdagen hålls.
Skulle någon enskild eller grupp störa enskild riksdagsman eller våldföra sig på ständerna skall det anses som förräderi.
§ 111 Blir någon riksdagsman ofredad under sin resa till eller ifrån riksdagen, skall sådant som edsöres brott anses och straffas.
§ 112 I riksdagsmannavalen får inte tjänsteman verka, som inte har behörighet.
Gör någon det miste han sysslan.
§ §113 Taxeringsmän, som tillämpar ständernas bevillningsföreskrifter kan inte ställas till ansvar.
§ 114 Kungen låter samtliga ständer åtnjuta sina privilegier.
Inga nya kan utan konungens och riksståndens vetskap och samtycke meddelas.
Till yttermera visso har Vi detta med Våra namns underskrivande och Våra insegels undertryckande velat bestyrka, stadfästa och bekräfta, som skedde i Stockholm den 6 juni 1809.
På ridderskapets och adelns vägnar M ANKARSVÄRD På prästeståndets vägnar JAC AX LINDBLOM På borgarståndets vägnar H N SCHWAN På bondeståndets vägnar LARS OLSSON.
Instruktion varefter tjänstemän och betjänter vid salpetersjuderiverket har att sig i underdånighet rätta.
Stockholm den 6 juni 1815 § 1 Salpetersjuderistyresmannen eller direktören står under landshövdingens inseende.
Han har att rätta sig efter hans befallningar och föreskrifter.
§ 2 Salpeternäringens uppdrivande till högsta fullkomlighet är direktörens främsta uppgift.
Han bör minst två gånger om året resa genom distriktet för att tillse, hur arbetet bedrivs och ge innevånarna råd om plantladors anläggande, helst på det Österbottniska sättet.
Ena resan gör han på våren, då arbetet startar och nästa i juli eller augusti.
Han upplyser om jordens beredning, sjudningens verkställighet, så att den första avkastningen av god salpeter må ske med minsta åtgång av arbete och bränsle.
Han försöker påverka innevånarna att pröva de stora fördelar som salpeterns gjutning medför, men ingen skall tvingas till detta beredningssätt.
§ 3 Önskar enskild direktörens besök mellan de ordinarie resorna, skall han inte undandra sig detta, men han har rätt att kräva skjuts efter två hästar och 1 riksdaler16 skillingar i traktamente.
§ 4 Direktören skall vinnlägga sig om att få fullgod arbetskraft.
Övade arbetare är förutsättningen för näringens tillväxt och bestånd.
De på kronans bekostnad anställda verkmästarna står under hans tillsyn.
§ 5 I de län, där premier och lån utdelas till dem, som anlägger plantlador efter Österbottniska metoden, tillser direktören att de uppfyller kraven för att få dessa förmåner.
§ 6 Direktören håller även tillsyn över, att de som fått sjudningspannor av kronan inte försummar sjudningen.
Upptäcker han missförhållanden anmäler han till landshövdingen.
§ 7 I de län, där man tillåtit nyttjande mot avgift av de pannor kronan köpt in, skall han ha uppsikt att pannorna används med nit och inte skadas.
Han skall varje år inrätta inventarium över dessa pannor.
Han skall också skaffa sig kunskap om hur mycket salpeter som framställs med hjälp av dessa pannor, för att avgiften till kronan skall kunna beräknas.
§ 8 Varje kvartal skall understyresmannens och de österbottniska verkmästarnas löner beräknas och utbetalas.
Övriga får sin lön en gång om året.
§ 9 Före 1 maj varje år lämnar direktörn rapport till landshövdingen över verksamheten i länet.
Där beskrivs antalet plantlador som anlagts, deras beskaffenhet, med vad drift och omsorg de sköts, hur stor tillverkningen varit, antalet verkmästare och lärlingar.
Direktören föreslår förändringar, som kan leda till bättre avkastning
§ 10 Skulle tillverkare inom länet sakna avsättning för sin salpeter, skall direktören anmäla till landshövdingen, som anmäler hos kommitterade.
De tillser hur avsättningen skall kunna främjas genom försäljning till kronan eller till orter som lida brist på salpeter.
Direktören får med förlust av ett års lön första gången han befattar sig med annan salpeter än den som han vid egen anläggning tillverkat.
Vid andra gången förlorar han tjänsten.
§ 11 Understyresmän tillsätt av landshövdingen efter direktörens förslag.
De skall vara kunniga och erfarna i salpetersjuderi.
§ 12 Han skall biträda direktören med allt som denne inte hinner.
Skyndsamma ärenden, där direktören inte är tillstädes, bör gå direkt till understyresmannen.
§ 13 I län, där sjuderiverkmästare lönas av kronan, skall direktören till antagning meddela landshövdingen personer som är kunniga, erfarna och välfrejdade.
Deras skyldighet att bistå de salpetergärds skyldiga.
Varje verkmästare har rätt att anta två lärlingar men inte flera, utan landshövdingens särskilda tillstånd.
Jordägare och verkmästare skall sig emellan överenskomma om lönen.
§ 14 Lärlingarna inskrives i en särskild rulla.
Någon bestämd lärlingstid finns inte, utan det beror på visad flit, fallenhet och genomgånget prov
§ 15 Lärlingar njuter ingen annan lön än, vad som sägs i § 13.
De äger dock samma friheter som fabriksarbetare.
§ 16 Verkmästare och lärlingar får ersättning för kronoutskylder för sina personer, men inte för näring eller egendom.
§ 17 Landshövdingen har ansvar för att inget missbruk sker med lärlingarnas antagande.
Han skall varje år granska den av direktören upprättade rullan.
§ 18 Landshövdingen har rätt att avskeda var och en inom salpetersjuderiverket, som ertappas med försummelse, okunnighet eller felaktigt uppträdande.
§ 19 Kronoverkmästare, som tjänat i 25 år med flit och skicklighet får vid sin pensionering vid 50 års ålder 2 tunnor råg årligen under sin livstid.
De som arbetat 30 år och hunnit bli 60 år får 3 tunnor råg i pension.
Datum ut supra CARL
Kungörelse angående fortfarande till 1816 års slut, av det mellan Sverige och Ryssland år 1801 avslutade vänskaps-, handels- och sjöfarts förbund, samt av XVII artikeln i fredsfördraget av år 1809.
Stockholms slott den 14 juni 1815.
Det Vi med hans Maj: ts Kejsaren av Ryssland överenskommit, att det mellan Sverige och Ryssland den 13 mars 1801 i S: t Petersburg avslutade vänskaps- handels- och sjöfartsförbundet samt det fredsfördrag som undertecknades den 17 september 1809 skulle gälla till slutet av 1816.
Under den tiden skulle en ny handelstraktat utarbetas.
Stockholms slott den 14 juni 1815.
CARL
Kungörelse angående ekbarksinsamlingen för garveriernas behov.
Stockholm den 14 juni 1815.
För garveriernas behov av ekbark, är föreskrivet att på ekar som skall levereras till amiralitetets, artilleriets och fortificationens behov av träd, får man ta barken på stående rot i bästa savtiden.
Detta skall ske två år innan utsyningen.
Den som äger eken men försummar barkningen bötar 5 daler silvermynt.
Barken förs till förvaringsrum och skall inte ligga samlaren till last.
Då denna stadga har blivit bortglömd anbefalles kollegium att förnya den.
Stockholm den 14 juni 1815 A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående förhöjning av introduktionsavgifterna till Riddarhus- och Adliga kadettskolekassorna.
Stockholm den 21 juni 1815.
Avgiften för introduktion på Riddarhuset har varit 165 riksdaler 32 skilling för adlig, 133 riksdaler 16 skilling för friherrlig, 166 riksdaler 32 skilling för grevlig värdighet.
Till kadettkassorna erläggs 33 riksdaler 16 skillingar för adlig, 50 riksdaler för friherrlig och 83 riksdaler 16 skillingar för grevlig värdighet.
I anseende av riddarhuskassans behov och möjligheten för kadettkassorna att utdela stipendier begär man att summorna höjs.
Det har inte skett på lång tid.
Det finns heller inget skäl varför summorna skulle var olika.
Därför har Vi velat bifalla att de höjs till 200 riksdaler för var och en av de tre värdigheterna och 100 riksdaler till kadettkassorna.
Stockholms slott den 21 juni 1815.
CARL
Kungörelse angående förhöjning av arvodet för skeppsavmätning.
Stockholm 22 juni 1815.
Den fastställda taxan för arvode för skeppsavmätning och kalkylerarens utskrivning är 2 skilling specie för varje läst.
Den bör ökas till 3 skillingar per läst i Stockholm, men bara där.
Avmätningsarvodet för utländska skepp är 4 skillingar per läst och skall uppbäras i alla stapelstäders hamnar.
Stockholm den 22 juni 1815.
A N EDELCRANTZ
Cirkulär till landshövdingar och regementschefer rörande benämningen av f d General krigskommisariedepartementet inom Krigskollegium, samt underrättelse om ett särskilt inrättat Departement för indelta arméns underhåll under mönstringar och möten.
Stockholm den 22 juni 1815 Den 19 juli beslöt Ständerna inrätta ett Krigs Kollegie Underhålls Departement med uppgift att sköta underhåll vid Indelta Kavalleriets och Infanteri Regementenas underhåll vid möten och mönstringar samt ha tillsyn över hästavelns upphjälpande i riket.
Vidare ändras nuvarande General- Krigs Kommisarie Departementet till Krigs Kollegie Utrednings Departementet.
De skall handlägga ärenden som rör arméns tropper, beklädnads- remtygs, tross- och utrednings- samt sjukhuseffekter.
Stockholm den 22 juni 1815.
JOH AUG SANDELS
Kungörelse angående befrielse från erläggande av naturalisationsavgifter för sådana fartyg, som, byggda i Norge, av svensk undersåte förvärvas, även som för sådana, som, byggda i Sverige, kunna genom köp eller annan avhandling bli norsk mans egendom.
Stockholm den 4 juli 1815 Norska regeringen har hemställt att den avgift som förordnades den 13 mars 1812 på 12 ½ %, lagd på alla främmande skepp och fartyg, vilka av norska undersåtar genom köp förvärvats, är olämplig under Sveriges och Norges nuvarande förhållanden.
För att befordra handeln bör avgiften försvinna för alla skepp som köpas eller säljas till Sverige, mot att samma gäller fartyg som köps eller säljs till Norge.
Stockholm den 4 juli 1815 A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående kontroll mot missbruk i avseende på förtullad rom.
den 10 juli 1815.
För att kunna kontrollera handeln med rom förordnas att godsägare skall uppge till tullkammaren sin kvantitet rom, som sedan inventeras och förs i särskild bok, där uttagen redovisas.
Stockholm den 10 juli 1815 A N EDELCRANTZ
Förordning angående vissa omständigheters iakttagande vid värderingar till försörjning av utmätt fast egendom å landet.
Stockholm den 14 juli 1815 Denna förordning skall uppläsas för gäldenären, om han och borgenären inte kunnat komma överens om var auktionen skall ske.
Beslutet införas i värderingsinstrumentet.
Det gäller fast egendom på landet.
Stockholms slott den 14 juli 1815.
CARL
Tryckfrihetsförordningen, daterad Örebro den 16 juli 1812, med de sedermera av kungen och riksens ständer antagna förändringar.
Sedan Riksens nu församlade Ständer enhälligt beslutat att i vissa avseenden förändra tryckfrihetsförordningen av den 9 mars 1810 och denna förändrade lag blivit gillad, har Vi i kraft av regeringsformen Oss tillkommande rättighet samtycka till den.
Vi Rikets efterskrivna Ständer gör veterligt att den av Oss antagna tryckfrihetsförordningen som antogs den 6 juni 1809 stadgar, att med tryckfrihet menas att varje svensk man har rättighet att utan några
i förväg av den offentliga makten lagda hinder, utgiva skrifter.
Han kan tilltalas inför lag för innehållet och straffas om detta strider mot svensk lag.
Vi stadgar och förordnar följande: § 1 1: o Alla förutvarande lagar, stadganden och föreskrifter i avseende på tryckfriheten och bokhandeln upphör och som en följd härav alla förbud mot utgivandet av vissa böcker, skrifter och handlingar.
Med skrift skall förstås allt vad genom tryck läggs under allmänhetens ögon.
Periodisk skrift förstås sådan som i nummerföljd eller på bestämda tider utgives.
2: o Någon föregående granskning av skrift eller förbud mot dess tryckning skall ej äga rum.
Undantag är läroverken, som skall ha kvar sin rätt att överse och gilla sådana avhandlingar, som skall förvaras i deras lärosalar.
3: o Inga privilegier på skrifters utgivande tillåts.
Utgivningsrätten gäller i 20 år.
Kongl Maj: t kan förnya tillståndet med 20 år åt gången.
4: o Utgivare av dagblad eller periodiska skrifter skall anmäla titeln och tryckorten hos hovkanslern.
Är inte utgivaren dömd för nesligt brott eller ovärdig att föra andras talan läggs inga hinder i vägen.
5: o Boktryckeri får anläggas utan att vara underkastad någon skråordning.
Skall anläggas i stad eller högst ½ mil därifrån.
6: o Författare är inte skyldig att sätta ut sitt namn.
Han lämnar boktryckaren en förseglad sedel med namn och hemvist i händelse skriften blir anmäld till domstol.
7: o Den som utgiver utländsk mans arbete eller översättning därav eller inländsk mans, som inte satt ut sitt namn har lika ansvar som författaren.
8: o Vid rättegång är boktryckare skyldig att uppge författarens namnsedel, annars står han som ansvarig.
Skulle det visa sig att åklagaren varit ute i oträngt mål, och namnsedeln blivit bruten bötar han 100 riksdaler.
9: o Varje skrift är författarens lagliga egendom.
Utgivare av dagblad har inte brutit mot författarens ägande rätt om han inför en skrift anonymt.
Den som på titelbladet uppger fel författare eller utgivare straffas enligt missgärningsbalken kap 8.
10: o Varje skrift skall ha boktryckarens namn, tryckorten och årtalet utsatt annars bötas 300 riksdaler.
Upprepas förseelsen förlorar han rätten att trycka böcker.
11: o Boktryckaren är pliktig att utan betalning lämna ett exemplar till hovkanslern, alla universitet, Kongl biblioteket, riksarkivet och vetenskapsakademien.
12: o Det finns inget hinder för den som vill öppna bokhandel.
Kungörelse skall dock införas i Allmänna tidningar.
§ 2.
1: o I överensstämmelse med ovanstående skall det stå varje författare fritt att över allt som är eller kan bli föremål för mänsklig kunskap kungöra sina tankar.
2: o Skrivarten är varje författares eget val och ansvar.
4: o Det är var och en tillåtet att utgiva så väl rättegångar, allmänna handlingar, protokoll och beslut av vad slag de vara må.
Undantag är protokoll från Konungen i ministeriella ärenden eller hemliga utskottet, bank och riksgäldsärenden och övriga verks hemliga ärenden.
Preskriptionstiden är 50 år.
Protokoll och handlingar i förlikta brottmål må ej tryckas så länge någon av parterna lever, utan deras ömsesidiga tillstånd.
Då de båda är döda väntar man i 50 år.
Det gäller också handlingar som rör utdrag ut kyrkoböcker eller handlingar i avseende på enskilda personers leverne och seder om det kan skada dem.
§ 3.
1: o I tvetydiga fall skall man hellre fria än fälla och se mer på ämnet och tanken än uttryckets lagstridighet.
Som missbruk av tryckfriheten anses: 2: o Förnekelse av en Gud och ett liv efter detta eller den rena evangeliska läran.
Skriften konfiskeras.
3: o Gäckeri med Gud, gudstjänsten och sakramenten.
Böter.
4: o Allt lastligt yttrande om konungen eller hans gärningar och kungahuset.
Skriften konfiskeras.
5: o Smädliga uttryck om någon av kungahuset.
6: o Smädliga uttryck om ständerna.
7: o Uppmaning till myteri och uppror 8: o Smädliga uttryck om rikets ämbetsmän och tjänstemän, vad gäller deras ämbete.
9: o Förargliga eller till osämja ledande omdömen och yttrande om främmande makt, deras överhet, regering, regeringssätt, sändebud och höga ämbetsmän.
10: o Kungörande i tryck vad som avser statens underhandlingar med främmande makt.
11: o Angrepp mot enskild man, vilka gå ära för när och förklenar någons rykte.
12: o Lögnaktiga uppgifter och vrånga framställningar till allmänhetens förvillande.
13: o Sedernas vanhelgd, vare sig genom offentliga läror till någon last, som sårar ärbarheten eller framställningar av någon lasts utövning.
Konfiskering betyder oftast att inga nya skrifter får ges ut.
§ 4 1: o Hovkansler skall vaka över all utgivning.
2: o I varje stund, som en skrift lämnas till försäljning eller sprids skall ett exemplar lämnas till hovkanslern eller i orterna till hans ombud.
3: o Kvarstad skall meddelas efter 8 dagar i huvudstaden och 1 månad i orterna, annars gäller den inte.
4: o Den som inte sätter ut namn, tryckort och årtal eller undandrar sig att lämna ett exemplar till hovkanslern skall dömas till ordningsmål.
Den som döms kan besvära sig hos konungen.
5: o Så snart hovkanslern får vetskap om någon förbrytelse skall han åtala vid domstol.
8: o Anser hovkanslern att ett dagblad är vådligt för allmän säkerhet eller förnärmar någons personliga rätt må han verkställa omedelbar indragning.
Sedan ankommer det på Kongl Maj: ts förordnande om utgivare får utgiva något annat dagblad.
9: o Kvarstad gäller endast de blad varpå åtal görs.
10: o Den som har sålt eller spritt sådan skrift har samma ansvar som författaren.
11: o I avseende på försäljning och utspridande av utifrån inkommande skrifter gäller samma som om de vore tryckta i riket.
12: o Det åligger alla bokhandlare att insända en lista på utländsk litteratur på främmande språk till hovkanslern
§ 5 1: o Lagligheten av böckers och skrifters innehåll skall bedömas av en jury, bestående av 9 personer, vilka utan arvode skall sammanträda och genom förhör med parterna avgiva slutpåstående, och om rannsakningen bör fullbordas.
2: o Därefter äga parterna välja var sina 4 och domstolen 5 ojäviga personer i orten, som är kända för medborgerlig dygd.
3: o De avger ed att inget som i överläggningen yttras kommer att föras vidare.
4: o Därefter ställs frågan: - Är skriften brottslig efter det lagrum som åklagaren åberopat?
Omröstning sker med slutna sedlar.
5: o Efter inhämtad underrättelse om nämndens åtgärd skall domstolen avkunna utslag.
11: o Angripes enskilda personer utanför deras ämbete må de som målsägare kära och publik aktor aldrig uttaga sådant som sitt käromål.
12: o I frågor om kvarstad bör befallningshavare och vederbörande magistrater biträda.
13: o Inför främmande staters sändebud angående utländsk skrift som innefattar sådana ämnen som kan föranleda missnöje inom andra makter, skall tryckfrihetskommittén lämna utlåtande om skriften.
14: o Skulle den oförmodade händelsen inträffa att tryckfrihetskommittén blir ställd till ansvar, avgörs målet i Svea hovrätt.
Domen skall genast med alla tillhörande protokoll och på publik bekostnad tryckas till allmänhetens kunskap.
15: o Alla mål, med anledning av denna lag skall skyndsamt avgöras.
Böter kan inte omvandlas till annat straff än fängelse på fästning, då 16 riksdaler motsvarar 28 dagar.
16: o Böter från denna lag delas mellan åklagaren och närmaste inrättning för de fattiga.
Vi har med Våra namn stadfäst detta i Örebro den 16 juli 1812.
Undertecknat av Ständernas talmän.
Detta allt antar Vi som grundlag och befaller alla de som Oss och Våra efterträdare skall lyda och hörsamma att erkänna denna tryckfrihetsförordning.
Vi har med egen hand underskrivit och bekräftat i Örebro den 16 juli 1812.
CARL
Förordning om ändring av sista momentet 1 § 23 kapitlet rättegångsbalken.
Stockholm den 19 juli 1815.
I rättegångsbalken har blivit bestämt att ringa mål får avgöras i Hovrätten av fem eller om man är ense av fyra ledamöter.
Viktiga mål avgörs av 7 personer.
Likväl finner Vi att nödvändig säkerhet inte kräver så många.
Vad angår livssaker har ändring i lagen skett 1778 och 1807, så att hovrättens utslag inte kan gå i verkställighet förrän Vi prövat.
Ändringen lyder: I Hovrätten må ej färre än 5 ledamöter döma i mål som å liv och ära gå.
I andra mål må ledamöter utgöra domfört antal, därest alla om slutet är ense.
Stockholm slott den 19 juli 1815 CARL
Kungörelse angående det belopp vartill gärningsören böra utgöras.
Stockholm den 19 juli 1815.
Vi har inhämtat att gärningsören av de s k sockenhantverkarna till belopp utgått olika på orterna.
Vissa orter har uppburit dem endast av kronan, i andra städer och på några ställen av både kronan och städerna, då dubbel avgift blivit erlagd.
Vi har nu beslutat att gärningsören inte någonstans skall erläggas högre än 1 daler silvermynt eller 16 skillingar banco per person.
Kan städerna visa resolutioner att de har rätt till avgiften skall den erläggas till städerna.
Där de tidigare delats mellan staden och kronan fortsätter man så, i andra fall erläggs till Oss och kronan.
Stockholms slott den 19juli 1815.
CARL
Kungörelse angående rättighet till deltagande i Adliga Jungfrustiftet för Döttrarna av varje adelsman, friherre eller greve, som tillhör en efter 1809 års regeringsforms antagande, till sådan värdighet upphöjd ätt.
Stockholm 19 juli 1815.
Varje stamfader för grevlig, friherrlig eller adlig ätt skall enligt författningarna erlägga viss föreskriven avgift och som en billig följd därav äger varje dotter rätt att i stiftet inskrivas samt komma i åtnjutande av pensionsförmån.
För att undvika missförstånd vid ansökningarna har Vi kungjort att till berättigande till inskrivning i Adliga Jungfrustiftet inbegrips döttrarna till varje adelsman, friherre eller greve, som tillhör en enligt regeringsformen upphöjd ätt.
Stockholms slott den 19 juli 1815.
CARL
Förordning om Värmlands läns avsöndring från Göta Hovrätt, och förläggande under Svea Hovrätts Jurisdiktion.
Stockholm den 19 juli 1815
Värmlands läns riksdagsfullmäktige har anhållit att detta landskap skall avsöndras från Göta Hovrätt och läggas under Svea Hovrätt.
Ansökan har blivit understödd av innevånarana.
Detta tillstyrks då det blir en jämnare arbetsfördelning.
Härav förordnar Vi följande: 1: o Förändringen kommer att börja 1816 2: o Alla påbörjade ärenden skall fullföljas i Göta Hovrätt.
4: o De bevillningsprocent för testamenten skall för 1815 inlämnas till Svea Hovrätt.
6: o 1814 års domböcker från lagmansrätten, häradsrätten och stadsdomstolarna skall insändas till Svea Hovrätt, liksom alla protokoll över förmyndarskap, lagfarter, inteckningar och äktenskapsförord.
Stockholms slott den 19 juli 1815.
CARL
Förordning om vad som iakttagas bör vid underdåniga besvärs anförande hos Kongl Maj: t i Brottmål.
Stockholm den 19 juli 1815 Den som vill söka ändring i Hov- och Överrättens utslag i Brottmål, där han inte är häktad, är inte så tydliga och bestämda, därför stadgar Vi följande.
Den som vill söka ändring i utslag från Hov- och Överrätten inger besvär till Justitierevisions expeditionen.
Böter, ersättning för rättegångskostnader nedsättes hos befallningshavaren, kronofogden i orten eller magistraten.
Stockholms slott den 19 juli 1815 CARL
Kungörelse angående avgifter för trävaror, som av främmande fartyg utföras från svensk hamn.
Stockholm den 19 juli 1815.
Tabeller med avgifter på de olika träprodukterna.
Stockholm den 19 juli 1815.
O E LAGERHEIM A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående en tillåten allmän spannmåls utförsel.
Stockholm den 25 juli 1815.
På grund av det överflödiga förråd av inhemskt spannmål, som finns i staden och för att lätta på den bristande avsättningen har Kongl Maj: t befallt att det är tillåtet att utföra säd mot behöriga tullavgifter.
Stockholm den 25 juli 1815.
O E LAGERHEIM
Riksakt till bestämmande av de genom föreningen mellan Sverige och Norge uppkomna konstitutionella förhållanden; Beslutad, samtyckt och föravskedad på Allmän Urtima Riksdag i Stockholm den 6 augusti och på Lagtima Storting i Kristiania den 31 juli 1815.
Sedan Sveriges Ständer och Norges Storting beslutat att upprätta en särskild riksakt för att bestämma om de konstitutionella förhållandena mellan länderna, göres veterligt: Sveriges efterskrivna Ständer som är samlade till riksdag i Stockholm och Norges lagtima Storting församlade i Kristiania gör veterligt: att sedan föreningsband blivit lyckligen knutna mellan Skandinaviens två folk, inte med vapen utan med fri övertygelse skall folkens lagliga rättigheter till stöd för de båda tronerna gälla.
De ändringar som behövts för de konstitutionella förhållandena i båda länderna, har konungen den 10 november antagit i och med denna riksakt.
§ 1 Konungariket Norge skall vara ett fritt och självständigt rike som inte kan delas, förenat med Sverige under en konung, vars regeringsform är inskränkt och ärftlig.
§ 2 Tronföljden skall vara rätt nedstigande och följa den succesionsordning som antogs den 26 september 1810.
Bland tronföljare skall räknas även ofödda, som efter faderns död föds.
När en prins föds skall hans namn och födelsestund tillkännagivas inför Stortinget och antecknas i dess protokoll.
§ 3 Finns ingen arvsberättigad skall tronföljdsval i båda rikena anställas på samma dag.
Både svensk och norsk riksdagsman har rätt att föreslå tronföljare.
Skulle olika personer föreslås sker omröstning inom en kommitté av 36 personer från båda rikena.
Kommittén sammanträder i Karlstad.
§ 4 Kungen skall ha rätt att sammandra trupper, börja krig, sluta fred, ingå eller upphäva förbund, avfärda eller motta sändebud.
När kungen vill börja krig, skall han meddela regeringen i Norge sina tankar, inhämta dess betänkande och fullständig berättelse om rikets tillstånd, finanser, försvar m m.
Sedan sammankallar kungen svenska och norska statsråden till ett utomordentligt statsråd.
Efter att ha hört deras betänkande har han rätt att fatta det beslut han anser gagneligast för staten.
§ 5 Norska statsministern och två statsråd skall överlägga med svenska statsrådet i ämnen som berör båda rikena.
§ 6 Dör kungen och tronföljaren är omyndig, skall svenska och norska statsrådet genast sammanträda för att utsända kallelse till riksdag i Sverige och storting i Norge.
§ 7 Innan rikenas representanter är församlade leds länderna av en Sveriges och Norges Interimsregering.
Svenska ärenden skall expedieras på svenska och norska på norska språket.
Ärendena avgörs genom röstning och om rösterna är lika bestämmer ordföranden.
Alla resolutioner underskrivs av samtliga ledamöter.
Det sammansatta rådet har sitt säte i Stockholm.
De båda statsministrarna drar lott om vem som först skall föra ordet.
Vid alla de tillfällen då, efter Sveriges och Norges grundlagar, rikets styrelse föres av statsrådet, skall bägge rikena ha lika antal statsråd och sammanträda efter anförda grunder.
§ 9 De norrmän, som delta i regeringen skall inför norska stortinget avlägga ed.
§ 10 Den omyndige konungen skall erhålla tillräcklig undervisning i norska språket.
Underskrivet den 31 juli 1815 av 19 sidor svenska riksdagsmän och 2 sidor norska stortingsmän.
Stockholm den 31 juli 1815 CARL
Förordning om ändring av 3 § i Kongl Förordningen den 28 juni 1798, angående vissa omständigheter, som i Lagsöknings- och Utmätningsmål hädanefter komma att iakttagas.
Stockholms slott rikssalen den 31 juli 1815.
CARL Skuldbrev skall vara försedda med exakt förfallodag.
Stockholms slott rikssalen den 31 juli 1815.
CARL
Förordning om ansvar för gäldenär, som inom de trettio sista dagarna förr än han om avträdesförmån sig anmäler, upplånar eller annorlunda åtkommer pengar och varor, dem han icke kan behörigen redovisa.
Stockholm den 31 juli 1815.
En del gäldenärer har gynnat borgenären genom att lämna pant eller betalning innan han anmält hos domaren sin oförmögenhet att betala skulden, vilket är olagligt genom konkursstadgan.
Tillägg i Kungl Stadgan angående avträdes- och förmånsmål erhåller följande förändrade ordalydelse.
Beträdes gäldenär att uppsåtligen gynnat en eller annan borgenär med pant eller betalning de trettio sista dagarna innan han anmält hos domaren sin oförmögenhet att betala eller har han lånat pengar eller varor som han inte kan redovisa, är detta ansett som ett oredigt förfarande och njuter inte befrielseförmån för det belopp han under borgenärernas gemensamma rätt försnillat.
Stockholms slott i rikssalen den 31 juli 1815.
CARL
Förordning om ändring av 2 § 2 kap Utsökningsbalken.
Stockholm den 31 juli 1815.
Den som för skuld sökes hos befallningshavaren skall vara pliktig att inom förelagd tid försvara sig.
Ändrad lydelse: Ställer den som sökes ej den fordrande tillfreds inom föelagd tid eller möter med svar, är han förfallen till vite och njuter den sökande sin rätt.
Stockholms slott på rikssalen den 31 juli 1815.
CARL
Kungörelse så väl Om Kongl Maj: ts Befallningshavandes rättighet att upptaga klagomål över nya vattenverks olagliga anläggning eller gamla vattenverks obehöriga förändring, som angående tiden för vattendämning om hösten.
Stockholm den 6 augusti 1815 Varje vattenverksägare som utan behörigt tillstånd antingen uppför nya verk eller verkställer förändringar av gamla utan tillåtelse gör sig skyldig till lagbrott.
Våra befallningshavande skall sedan vattenverksägaren blivit förhörd meddela det förordnande som enligt lag och författningar är överensstämmande.
Då någon särskild tid inte finns för uppdämning på hösten har rikets ständer stadgat att sådan dämning inte får ske förrän den 1 november.
Denna tid anses lämplig, då odlingar på åker och äng är fullbordade och kommer vattenverkets privilegier inte att förnärmas.
Detta har blivit stadgat med tanke på jordbrukets upphjälpande och Vi vill i nåder tillåta, att om någon anser sig blivit lidande av uppdämningen, domstolen skall uppta hans talan och undersöka ärendet lagligen.
Stockholms slott på rikssalen den 6 augusti 1815.
CARL
Förordning om ansvar för dem, vilkas kreatur vintertid orsakar skada på annans åker och äng.
Stockholm den 6 augusti 1815 Blidare vintrar, då tjälen är upplöst, kan skada på sädesgärden uppstå, då man släpper ut djur särskilt grisar.
Detta är inte förbjudet i lag varför ersättning kan ifrågasättas.
Därför har Vi på ständernas begäran stadgat att den som vintertid släpper ut sina kreatur är skyldig att ha dem under uppsikt, så att de inte skadar annans åker eller äng.
Den som försummar detta skall gottgöra den förlust som hans djur orsakat.
Stockholms slott på Rikssalen den 6 augusti 1815.
CARL
Förordning om en, efter 2 art 6 § i bevillningsförordningen 1815 lämpad förändring, av det i kungörelsen den 18 januari 1810, stadgade edsformulär, till bestyrkande av fordringar, vilka i konkurser bevakas.
Stockholm den 6 augusti 1815 I bevillningsförordningen som ständerna antagit för 1816 föreskrives, att låntagare endast förskottsvis erlägger den bevillning, som gäller utlånade medel.
Det är hans rätt att återfå detta förskott av långivaren och 5 % avdrages som ränta.
Förändring i edsformuläret följer Det nya tillägget skall inte angå den som bevakar fordringar i verk och inrättningar, som är befriade från avdrag.
Stockholms slott på Rikssalen den 6 augusti 1815.
CARL
Kungörelse angående förhöjning i avgifterna till Adliga Jungfrustiftskassan, vid introduktion å riddarhuset.
Stockholm den 8 augusti 1815.
Ridderskapets och adelns anhållan att höja avgiften för Adliga Jungfrustiftskassan för de tre adliga värdigheterna till 50 riksdaler vid introduktionen till Riddderhuset, godkännes av Oss.
Stockholms slott på rikssalen den 8 augusti 1815.
CARL
Bevillning för år 1816, och de påföljande åren, intill slutet av 1820, så vida ej inom denna tid urtima riksdag infaller.
gjort och samtyckt vid urtima riksdagen i Stockholm den 8 augusti 1815.
Innehållsförteckning 71 sidor.
Sedan Vi granskat statsverket tillstånd och brister, har Vi anslagit särskilda summor till att fylla behoven och åtagit oss en bevillning på 2.350000 riksdaler, oräknat de inkomster som kommer av postverket, charta sigillata, stora sjötullen, landtullen och husbehovsbränningen.
Vi har ansett att förut gällande grunder skall bibehållas med några förändringar.
Artikel I Personlig avgift.
Varje mansperson mellan 15 - 18 år betalar 32 skilling.
Sedan 1 riksdaler till 63 års ålder.
Då upphör den för alla som inte har en inkomst av 50 riksdaler.
Artikel II Avgift för lön, egendom och rörelse, § 1 Ämbets- och tjänstemän samt betjänter.
§ 2 Bevillning i städerna.
De delas upp i fem klasser med olika beskattning.
Räknas upp alla befattningshavare i de olika klasserna och deras skatt.
§ 3 Bevillning av jordbruket.
Varje hemman och lägenhet skattas med 2 riksdaler på varje tusende riksdalers värde.
Frälseegendomar.
Byggmästare, gästgiverier på landet, inspektorer, kamrerare, kronofiskare, krögare, lotsar, sockenläkare, spelmän, trädgårdsmästare indelade i flera klasser och vilken deras skatt är.
§ 4 Bevillning av bergverken, så ock av särskilda manufakturer, fabriker, verk och inrättningar på landet.
§ 5 Bevillning av kvarnar.
§ 6 Bevillning av kapital, vinstmedel, samt åtskilliga societeter, kassor och verk.
§ 7 Bevillning av sterbhus, testamenten, gåvor och fideikommisser.
Artikel III Fyllnadsavgift, som utgår för att fylla statsbehovet.
Undantag teaterrepresentationer, rusttjänstmarker, kruttillverkning, vinster och utdelningar av aktier, avgift för arv, testamenten, gåva samt fabriksidkare i Eskilstuna Fristad.
Artikel IV Föreskrifter angående vad vid mantalsskrivningar, berednings- taxerings- och prövningskommittéer bör iakttagas, samt om ändrings sökande i kommittéernas beslut.
§ 1 Om mantalsskrivning.
Alla som fyller 15 år inom året skall skattskrivas.
Husbönder skall avlämna uppgifter, annars bötar han.
De vid mantalsskrivningen framkomna uppgifterna skall jämföras med husförhörslängderna.
§ 2 Om beredningskommitté på landet § 3 Om taxeringskommitté på landet.
§ 4 Om taxering i städerna.
§ 5 Om en allmän prövningskommitté i varje län.
§ 6 Om edgång vid taxeringar.
§ 7 Om ändringssökande i taxerings- och prövningskommitténs beslut.
Artikel V § 1 Om uppbörd.
§ 2 Om avkortningar.
§ 3 Om undantag och lindring i bevillningen.
§ 4 Om redogörelse.
§ 5 Om skydd för taxeringsmän.
Stockholm den 8 augusti 1815.
Undertecknat av talmännen.
Formulär Nr 1.
Sammandrag över N N sockens enligt husförhörslängden till 1814 års skattskrivning hörande personer.
Formulär Nr 2.
Uppgift till mantals- och skattskrivning i N N socken.
Uppräkning av personer på en egendom.
Formulär Nr 2 Kvarteret N N Huset N: o mantals- eller skattskrivning i staden.
Följer flera sidor olika formulär och sammandrag över bevillning.
Kongl Maj: ts tal till rikets ständer på rikssalen, då riksdagen slutade, den 9 augusti 1815.
De viktiga angelägenheter, som förmått mig inhämta edra rådslag har nått sitt slutliga mål.
Om det var med förtroende jag sammankallade er, är det med rättfärdig förväntan jag hälsar er i avskedets stund.
Sällan har en svensk kung haft mer tillfredsställande ämnen att framlägga för folkets ombud eller gladare anledningar att för sina handlingar mötas av deras kärlek.
Sällan har bandet mellan regent och undersåte varit närmare knutet.
Om Jag ser tillbaka på tiden då Jag mottog Sveriges skakade tron och ser på rikets nuvarande ställning, så prisar Jag försynens Nåd över Svea land, som utjämnat spåren av olyckor och förluster.
Ännu för sex år sedan låg landets framtid i dimma, ingen stråle av ljus hade banat väg för kommande lyckligare dagar.
Yttre fiender och inre förändringar hotade staten.
Ett olyckligt krig krävde betydliga uppoffringar av dess söners blod och inhemska tillgångar.
Mer än en gång har Sveriges konungar mångdubblat folkets ära och lett landet till seger.
Detsamma har Min son gjort och dessutom förenat de Skandinaviska folken.
De skakningar som givit en ny inriktning i alla länder, har inte gått Sverige förbi.
Men Jag tror att varje fördomsfri man märkt att Sverige kommit lindrigare undan än de flesta andra länder.
Ni har under detta riksmöte givit Mig prov på tillgivenhet och omvårdnad av fäderneslandets bästa.
Föreningen mellan Sverige och Norge krävde ett erkännande av gemensamma rättigheter och ni har gått Norska nationens önskningar till mötes och upprättat ett förtroende mellan folken.
Understödda av lyckliga omständigheter har ni lyckats minska statens bördor och jämnare fördela dem, genom att förbättra löntagares villkor.
Det har öppnat nya möjligheter till jordbrukets och näringarnas uppmuntran och skydd mot felslagna skördar.
Mottag därför Min uppriktiga tacksägelse.
När jag sammankallade er var freden på fasta land nyligen befäst och lovade att bli varaktig.
Men på en obemärkt ö i Medelhavet höjdes en storm, som på nytt tände krigets lågor över världen.
Detta fann ingen näring i folkens sinnen och försvann lika hastigt som det uppstått.
Avskild genom sitt läge och inskränkta tillgångar har Skandinaviska halvön endast kunnat erkänna samstämmighet med bundsförvanterna.
Gode män av ridderskapet och adeln, med de ärofulla föredömen i äger, med de plikter er ställning inom samhället påkallar, bör en svensk konung alltid med säkerhet kunna räkna med ert bistånd, fosterlandet på ert försvar och lagarna på ert lugna men manliga skydd.
Gode män av prästerskapet mottag en ny försäkran av tacksamhet.
Med upplyst nit har ni medverkat till den allmänna välfärden och troget uppfyllt ert kall att föra fridens och samdräktens språk bland folken.
Ni har ofta föregått edra medständer med gott föredöme och sammanjämkat åsikter för ett gemensamt väl.
Fortsätt att vid hemkomsten sprida och befästa den gudomliga lärans sanningar, som utgör föreningsbandet mellan livets plikter och eviga förhoppningar.
Gode män av borgarståndet.
Var försäkrade om Min välvilja.
Ibland har era yrken varit fjättrade av Europas tillstånd, ibland har de varit livligare.
Ni har alltid kunnat skilja på konungens välvilja och de nödtvungna omständigheter som hindrat er.
Det lugn, som nu lovas världen öppnar säkrare utsikter för era företag.
Under vapens dån, kan inte näringar och slöjder trivas.
Gode män av det hedervärda bondeståndet.
Det är med en fullkomlig uppfylld förväntan, Jag följt edra överläggningar.
De har givit Mig en ny övertygelse om era tänkesätt för Mig och fäderneslandet.
Bibehåll alltid den känslan.
Se på andra länder, som bär tunga bördor och känn er förmån att bo i ett land, där krigets fasor avlägsnats och säkrat en bostad för frihet och människovärde.
Liksom edra förfäder skall ni försvara dessa förmåner.
Må försynen som i så många hotande skiften sträckt sin skyddande hand ge framgång och seger åt krigarens tapperhet, övertygande kraft åt religionen, trevnad och lönande verksamhet åt handel och näringar, välsignade och ymniga år åt odlingen.
Med dessa tänkesätt skiljer Jag Mig från eder.
De skall följa Mig I Mina återstående dagar.
Om Försynen inte skulle förunna Mig att återse er inför Sveriges tron, så minns vad Jag varit för eder under vidriga öden och att Jag då hämtade kraft av ert bistånd.
I er tacksamhet fann Jag Min belöning.
Vid livets gräns skall Mina tankar välsignande vila över er och det brödrafolk som nu delar era anspråk på
Mitt hjärta.
För några år sedan hade Jag misströstat om er framtid.
Nu kan Jag med lugnt sinne överlämna kronan till en värdig son.
Jag bliver er, gode herrar och svenska män alla samtligen och var och en i synnerhet med all Kongl Nåd och Ynnest städse välbevågen.
Förordning angående tillägg vid 9 kapitlet 6 § Handelsbalken.
Stockholms den 11 augusti 1815.
Borgenärer har låtit låntagare betala stort vite om de inte kunnat betala sitt lån på utsatt tid.
Detta strider mot lagen om att ränta endast får tas ut med 6 % per år.
Därför görs tillägg i handelsbalken enligt följande: Ingen får ta högre ränta än 6 % per år.
Den som förbryter sig mister räntan och skall betala tiondelen till de fattiga.
Det är ogillat att utsätta vite för den som inte kan betala på utsatt tid.
Stockholms slott den 11 augusti 1815.
CARL
Cirkulationsbrev till samtliga konungens befallningshavande angående kostnadens bestridande vid lantmäteriförrättningar å kyrkobord och annexhemman.
Stockholm 29 augusti 1815.
Bondeståndet har vid senaste riksdag besvärat sig över att kyrkorna blir belastade med dryg kostnad vid lantmäteriförrättningar.
Kostnaden tas ut av kyrkorna, som inte har någon inkomst av hemmanen, utan den tillfaller prästerskapet.
Därför borde hemmansbrukarna eller dem som har inkomsten stå för utgiften.
Vid prövning framgår att i prästerskapets privilegier står att vid tvist om kyrko- och prästbordshemman, skall kyrkan och socknen betala och att lantmätaren endast får husmanskost och hantlangning.
Kongl Maj: t anser det ostridigt att så skall vara och att prästen inte njuter annan förmån än varje civil- och militär boställsinnehavare.
Där får lantmätaren endast skjuts- och vagnslega som kronan betalar.
Prästerna bör inte åläggas någon kostnad vid enskiften, storskiften och rågångars upprättande, eftersom de endast besitter hemmanet under sin tjänstetid.
Stockholm den 29 juli 1815.
O E LAGERHEIM
Kungörelse angående barnhusbarns befrielse till en viss ålder från allmänna utskylder.
Stockholm den 29 augusti 1815 Ständerna har anhållit och i skrivelse fått förklaring, att barnhusbarn, som blivit uttagna från allmänna barnhuset är befriade från allmänna utskylder.
Gäller också barn som utlämnas till landet av berättigade barnhusinrättningar Stockholm den 29 augusti 1815 O E LAGERHEIM
Kungörelse angående tid för återförande av den under åren 1811, 1812, 1813, och 1814 i Stockholm och Göteborg erlagda kvarntull.
Stockholm den 31 augusti 1815 Kongl Maj: t har funnit för gott att från den 11: te i denna månad stadgat tid, för yttersta termin, varefter all rättighet till återbetalning av den under åren 1811-1814 i Stockholm och Göteborg erlagda kvarntullen kommer att upphöra.
Stockholm den 31 augusti 1815.
M ROSENBLAD
Kungörelse angående den ytterligare avgift till Riddarhuskassan, som ridderskapet och adeln vid sista urtima riksdag sig åtagit.
Haga den 31 augusti 1815.
De avgifter som beslöts på riksdagen 1812 för ridderskapet och adeln, visade sig vara otillräckliga.
Från 1817 till 1821 skall varje mantalsskriven adlig mansperson, som har förmögenhet eller får lön, betala 24 skilling i kapitationsavgift för riddarhusets reparation.
Debitering och uppbörd kommer att ske genom kronans tjänstemän på samma sätt som beslöts 1812.
Haga slott den 31 augusti 1815.
CARL
Kungörelse angående tills vidare beviljad tillåtelse, för utländska fartyg, att mot helfrihets åtnjutande, utföra plankor och bjälkar.
Haga den 31 augusti 1815.
Då Vi fått förnyad hemställan om de svårigheter med ökade avgifter för utländska fartyg vid försäljning av svenska trävaror, har vi beslutat att till dess behöriga undersökningar gjorts om skogstillgångarna i riket, tillåta att dessa fartyg inte belastas med högre avgifter än svenska.
Haga slott den 31 augusti 1815.
CARL.
Kungörelse att judar icke hädanefter få, utan särskilt nådigt tillstånd, till riket inflytta och sig där bosätta.
Haga slott den 31 augusti 1815.
I avseende på Riksens Ständers vid sista riksdagen gjorda anhållan, förordnar Vi, att judar hädanefter, utan Vårt nådiga tillstånd, inte få inflytta i riket eller bosätta sig där.
Haga slott den 31 augusti 1815.
CARL
Kungörelse om en fri viktualiehandel.
Haga slott den 31 augusti 1815.
Redan vid riksdagarna 1809 och 1810 väcktes frågan om fri viktualiehandel.
När Vi vid sista riksmötet inhämtat Ständernas åsikt i ärendet och tillsammans med dem insett den betydliga nytta rikshushållningen skulle ha, stadgar Vi följande: 1: o Handeln med kreatur och andra inhemska lantmannaprodukter, som smör, ost, saltat eller torkat kött, fläsk och fisk, råa skinn, ull, honung, vax och dylikt skall hädanefter vara fri och obehindrad.
2: o En var som bor på landet har lagligt skydd och förvar, även mot städernas innevånare, som med tillstånd bedriver handel, att idka handel med sådana varor, som de från en ort till en annan transporterar, upplägger eller säljer i partier, både under och mellan marknader, både i städerna och på landet.
Byte av lantmannaprodukter är också fritt och obehindrat.
3: o Minuthandel får på landet inte idkas av andra än lantmän och i städerna endast av dem som har tillstånd.
Vid införandet i annan stad än där handlanden själv är bosatt gäller Kommerskollegiets stadga från 1790, att alla ätbara varor skall säljas vid hamn eller torg och endast i partier om lispund, fjärding eller stycketal.
För färska produkter som smör och ägg gäller särskilda regler.
4: o Det är tillåtet för landets innevånare att var som helst på landet, även mellan marknaderna för eget hushåll köpa dylika varor och levande kreatur.
5: o Den som missbrukar denna rätt till att driva olovliga handelsföretag har förverkat sin rätt och bötar.
6: o Under de tider, då utförsel av slaktkreatur och viktualier är tillåten får denna export ske mot stadgade tullavgifter av den som har tillstånd för inrikes handel.
Adel och ridderskapet har kvar sina privilegier att utföra produkter från sina egendomar.
De skall uppgiva för närmaste tullkammare och inlastningen skall ske under övervakning och kontroll för att avgifterna skall kunna uttas.
7: o I anseende till importen av ovan uppräknade varor, skall förhållas som författningarna redan är eller kommer att bli.
Haga slott den 31 augusti 1815.
CARL
Kungörelse angående brännvinsbränningens fortsättning.
Haga den 6 september 1815.
Den 9 oktober 1812 utfärdades en kungörelse om att brännvinsbränning tilläts från 1 nästkommande oktober till årets slut och kommer att fortsättas.
Inom kort kommer våra trogna undersåtar att få del av skrivelsen som ständerna avlåtit vid sista riksmötet.
Haga slott den 6 september 1815.
CARL
Kungörelse angående husbehovs brännvinsbränningen och de därför bestämda avgifter.
Haga den 6 september 1815.
Då riksens ständer efter anställd prövning på de grunder som brännvinsbränningen i riket är inrättad, har de överlämnat sin skrivelse och Vi har till allmän efterlevnad velat kungöra följande i avseende på själva bränningsrättigheten och därpå följande avgifter och omständigheter.
1 §.
1 Mom. En fri husbehovs brännvins bränning av vilket ämne eller växt som finns, skall med den pannrymd och de avgifter som förordningen föreskriver, vara tillåten hela året, såvida inte högst viktiga omständigheter finnes att Vi inställer tillverkningen.
Brännvinstillverkningen är alltid tillåten för den som är berättigad.
2 Mom. På landet skall rättigheten till sådan husbehovsbränning åtfölja hemman med åsatt mantal.
Dock får tillåtelsen överlåtas på annan på ägorna boende person.
3 Mom.
Den pannrymd som tillåts beräknas på hemmanens värde och delas in i tre klasser.
Redogörs för olika värden på hemman och lägenheter och vad de då får använda för pannrymd.
Ingen får dock ha större panna än 90 kannor 4 Mom. Vissa lättnader för att undvika kostnad av omarbetning av pannorna tillåts.
5 Mom.
Hemmansägare eller brukare som har flera hemman, som drivs med eget folk och dragare och är beläget på 1 mils avstånd får utöva brännvinstillverkningen för alla hemmanen tillsammans och med så stor pannrymd som deras sammanräknade värde är.
6 Mom. Pannrymden uppges vid mantalsskrivningen följande år.
7 Mom.
Den som inte vill utnyttja hela pannrymden betalar endast för vad han nyttjar.
8 Mom.
Det är tillåtet att ha flera mindre pannor om de nyttjas till drankning eller klarning, dock får det inte överskrida det tillåtna antalet och avgiften betalas med hela beloppet.
9 Mom. Destillationspannor om högst 6 kannor får nyttjas utan avgift.
10 Mom.
Beskrivs hur vissa pannor får se ut.
11 Mom.
Beskrivs hur rymden beräknas.
12 Mom.
Vad som här beskrivs gäller lika för järngrytor som kopparpannor.
2 § 1 Mom. I städerna gäller att 80 mantalsskrivna personer tillsammans får begagna en panna av 50 kannors rymd.
300 personer får begagna 90 kannors storlek.
2 Mom.
De får användas var för sig eller sammansatt i verk, allt eftersom stadens röstägande innevånare överenskomma.
3 Mom. I Stockholm, Göteborg och Karlskrona vilka städer är undantagna dessa stadgor, inrättas bränningen efter Vårt gottfinnande med så stora pannor som kan vara nödvändiga.
När omständigheterna fordrar vill Vi upplåta tillverkningen i städerna till enskild person eller bolag och begagna kronans egna verk.
Även destilleringen vid dessa verk skall antingen för Vår eller kronans räkning utövas eller åt enskilda upplåtas.
3 § 1 Mom.
Avgifterna för husbehovsbränningen är fastställda på landet av pannrymden och hemmansvärdet och i städerna av pannrymden och personalen.
2 Mom. Redogörs för hur avgiften beräknas.
3 Mom. Redogörs för hur den, som vill betjäna sig av större pannrymd än hemmansvärdet ger tillåtelse, skall beräkna avgiften.
4 Mom.
Avgiften efter hemmansvärdet skall utgå med 8 skillingar per tusen riksdaler av värdet på egendomen.
5 Mom. I Dalarna där hemmansklyvningen är tillåten beräknas på särskilt sätt.
6 Mom. I städerna betalas som på landet.
7 Mom. Personalen i städerna räknas som varje mantalsskriven person, man eller kvinna till 6 runstycken per person.
8 Mom. Gästgiverierna och krogarna erlägger utom allmän bevillning extra beroende av sitt förmånliga läge.
4 § 1 Mom.
Avgifterna efter hemmansvärde på landet och personalen i städerna skall vara beständiga.
2 Mom. I de fall Vi skulle förbjuda brännvinstillverkning för längre eller kortare tid minskas avgiften till en åttondedel för varje månad ett förbud varar.
Juni, juli, augusti och september är dock avgiftsfria.
Med transport och försäljning av brännvin kommer en särskild författning att gälla.
3 Mom. 1 % av summan som inflyter av denna bevillning skall gå till statskontoret och användas för de besvär och kostnader som debiteringen och redovisandet utgör.
Haga slott den 6 september 1815.
CARL
Förordning angående åtskilliga ändringar och jämkningar i vad författningarna nu innehålla rörande markegångssättningen i riket samt tionde- och avradsspannmåls utgörande; såsom ock angående räntedagsverkens utfordrande in natura.
Haga slott den 20 september 1815.
Ständerna har vid senaste riksdagen föreslagit åtskilliga ändringar i dessa författningar och Vi har med anledning därav funnit skäligt att stadga och förordna följande: 1 § Enligt beslut 1812 skall befallningshavande vid markegångstaxornas upprättande insända ett exemplar till Justitieombudsmannen.
Detta har medfört betydliga olägenheter genom dröjsmålet mellan taxans upprättande och prisernas kungörelse.
Därför kommer Justitieombudsmannens befattning med markegångstaxan att upphöra.
2 § Så snart markegångstaxan blivit upprättad och priskuranter från städer och fögderier inkommit till Kammarkollegium, kungörs taxan i alla kyrkor i länet.
Då gudstjänst inte hålls alla söndagar, skall befallningshavanden utsätta att taxan gäller från den söndag då uppläsningen sker.
Därefter kan räntetagare och räntegivare anföra sina besvär över markegångstaxeringen inom 15 dagar.
3 § Tiden för markegångssättningen flyttas tillbaks till november från december och tillsägelse som lämnas mellan räntetagare och räntegivare skall utfärdas före Tomasdagen.
4 § I 1734 års resolution på Allmogens besvär skall vid markegångssättningen hälften vara räntetagare och hälften räntegivare.
Detta vill Vi återuppliva.
5 § Priskuranter, som blivit underskrivna av kronofogdarna och trovärdige män inom häradet bör insändas till Våra befallningshavande och tagas i övervägande vid torgprisens sättande.
Det har blivit till nytta att räntegivare får delta i priskuranternas uppgörande.
Ständerna hemställer att i varje sockenstämma en eller två personer tillsammans med kronofogden skall sätta det pris som för häradet skall intas i markegångssättningen.
Det skall alltid vara medelpris på vad sockenfullmäktige uppger som gångbart.
6 § Beslutades att tionde- och räntetagare inte skall behöva frakta säden mer än 8 mil i de norra provinserna och 6 mil i övriga landet.
7 § Den som kräver att få räntepersedlar in natura har rätt till det även om motparten är av annan mening.
8 § Räntegivare kan inte fordra räntedagsverken från någon som bor längre än 1 mil bort.
De som bor längre bort får lösa dagsverkena med pengar.
9 § För att lösa tvister, som kan uppstå om spannmålens duglighet, skall räntegivaren vara berättigad, att vid spannmålens levererande, ha med sig två ojäviga män som bedömer kvaliteten Vill inte räntegivaren acceptera deras beslut tar man ett prov på en halv kappe och förseglar och sänder till befallningshavanden.
Sedan detsamma blivit skärskådat på landskansliet må han skilja parterna.
Skulle räntetagaren vara ute i ogjort väder ersätter han räntegivaren för kostnad och skada.
10 § Den räntegivare som anser sig vara förorättad, genom att han måste föra spannmålen till ett ställe där endast obande vägar leder, kan vända sig till befallningshavanden i orten.
Han har möjlighet att hjälpa den klagande till rättelse och ersättning vad han kan ha lidit.
Haga slott den 20 september 1815.
CARL
Kungörelse angående det utanför Göteborg vid Klippan inrättade bevakningsställe.
Haga den 20 september 1815.
Till säkerhet för tullbevakningen har ett bevakningsställe utanför Göteborg, vid den s k Klippan blivit inrättat.
Alla fartyg från in- och utrikes orter till Göteborg skall lägga till där och underkasta sig tillsyn och visitation.
Haga Slott den 20 september 1815.
CARL.
Cirkulärbrev till samtliga befallningshavande angående nedsättning i Lantränterierna av allmänna sammanskott.
Stockholm den 26 september 1815 De allmänna sammanskott som överlämnas till befallningshavande skall insättas i Lantränterierna, om inte de sammanskjutande överenskommit annorlunda.
Stockholm den 26 september 1815.
O E LAGERHEIM
Cirkulärbrev till samtliga befallningshavande angående rotefrihetsavgiftens beräknande för extra rotar efter återställd fred.
Stockholm den 26 september 1815.
Den 10 januari förordnades hur förhållandet med extra roteringsmanskap, så väl med lantarmén, sjöartilleriet och båtsmanshållet skall förfaras.
Manskapets tjänstskyldighet och förbindelser kommer inte längre ifråga, om inte särskilda åliggande finns i deras kontrakt med rotehållaren.
De som har till extra rotering indelta hemman eller lägenheter skall erlägga den påbjudna roteringsavgiften från den tid extra roteringen upphörde.
De rotar som till följd av särskilt förordnande, avslutat kontrakten med extramanskap på viss tid skall istället hålla hästar så länge kontrakten gäller.
Stockholm den 26 september.
O E LAGERHEIM
Kungörelse angående beräknande av de i stället för kvarntullen ålagda mantalspengar i Stockholm, Göteborgs och Carlskrona städer.
Stockholm 26 september 1815 De mantalspengar, som i Stockholm, Göteborg och Karlskrona, erläggs i stället för kvarntull, skall beräknas lika som i landet i övrigt.
Summan kan inte bestämmas, utan är helt beroende på antalet personer, som betalar mantalspengar.
Stockholm den 26 september 1815.
O E LAGERHEIM
Kungörelse angående villkoren vid Bancolåns beviljande till understöd för nyttiga uppodlingar i landsorterna.
Haga den 27 september 1815.
Ständerna har vid urtima riksdagen beslutat att till understöd för nyttiga uppodlingar i landsorterna anslagit en viss summa årligen, för att i sex års tid som lån från banken beviljas.
1: o Den som vill söka lån i banken skall anmäla sig hos befallningshavanden i orten, som anmodar två i lanthushållningen kunniga män tillsammans med två nämndemän syna och beskriva lägenheten.
De skall uppge ändamålet med odlingen, sättet som den skall verkställas på och den förväntade nyttan.
De skall bedöma om kostnaden är rimlig och hur stor del av lånesumman som erfordras på en gång.
Protokollet över förrättningen skall uppläsas i sockenstämman och därefter förvaras hos pastor.
Vem som vill får läsa protokollet och göra anmärkningar inom 14 dagar.
Kronobetjäningen överlämnar inom 1 månad instrumentet till befallningshavanden, som inom 1 månad överlämnar odlarens lånehandlingar och sitt eget utlåtande till banken.
Skulle en vidsträcktare odling göras, skall lantmätare avfatta en karta och beskrivning.
2: o Som säkerhet ställs en av befallningshavanden godkänd proprie borgen av två vederhäftiga män, vilken förnyas varje år.
3: o Lånet får inte överstiga 2.000 riksdaler till varje låntagare och inte mer än hälften lämnas genast.
4: o 2 % ränta från lånedagen och efter 3 år en femtedel av kapitalet varje år tills lånet är betalt.
5: o Till vidsträcktare företag, som avtappning av betydliga sjöar, kärr och mossar gäller särskilda regler.
6: o I händelse att låntagaren inte kvitterar ut lånet, skall befallningshavaren, som skall ha underrättelse om varje lån, tillställa låntagaren pengarna och till banken insända kvitto.
Varje år skall banken ha underrättelse om odlingens framskridande.
7: o Skulle det befinnas, att ett till odling utlånat kapital inte blir till dess bestämda ändamål använt skall befallningshavanden upplysa bankens kommissarier.
Vederbörande hushållningssällskap eller där sådant inte finns, synemän skall utröna varför sådan uraktlåtenhet föreligger.
Finns rimliga skäl skall en ny lämplig tid för det försummade arbetet föreläggas.
Visar det sig att lånet används till helt andra saker, skall 12 % ränta uttas från första lånedagen genast i laga ordning utsökas.
6 % av räntan tillfaller de fattiga i socknen.
Låntagaren får inte låna mer i banken.
Haga slott den 27 september 1815.
CARL
Kungörelse angående grunderna och villkoren vid bancolåns beviljande å lant- och stadsegendomar.
Haga den 27 september 1815.
Vår kungörelse från 1814 kommer att bestå, med tillägg av att även trähus och byggnader i städerna utom i Stockholm får antas till belåning.
1: o På lantegendomar och i städerna utom Stockholm, får 1 / 3 av jordens taxeringsvärde ligga som grund för lån.
Borgen för bankens fastighetslån kommer att upphöra.
2: o Lån till enskild person eller bolag får inte överstiga 6.000 riksdaler.
3: o Olika procenttal för ränta på äldre och yngre lån.
4: o Den låntagare som inte betalt sitt lån ett år och inte inom 3 månader efter anmaning gjort rätt för sig, drabbas av exekutiv utmätning av sin lösa egendom.
5: o Transporträttighet till annan låntagare behålls.
6: o Gagnefts socken i Dalarna erhåller 15.000 riksdaler i lån, mot inteckning av ograverade hemmansdelar.
7: o Försäljning av bankens panter får verkställas utan avseende på egendomens värde, dock förmånligt för banken.
Haga slott den 27 september 1815.
CARL
Kungörelse om underhållsutdelningen av krigsmanshusmedlen till avskedade krigsmän för innevarande år.
Stockholm den 27 september 1815.
17 sidor med namn på avskedade krigsmän, som är berättigade till underhåll.
Det är 6507 personer som delar på 42.501 riksdaler utom vad nådegåvor anordnas.
Några personer efterlyses, som inte anmält sig till att få sina underhållsbrev och där man inte känner deras vistelseort.
Stockholm den 27 september 1815.
JOH AUG SANDELS
Kungörelse angående befrielse för köpare av fast egendom att vid andra och tredje uppbudet erlägga annan avgift än för uppbudsbevisets påtecknande på köpehandlingen.
Stockholm den 28 september 1815.
Vid lagfart av fast egendom, skall köparen inte anses skyldig att utöver de beviljade uppbuden med fastställd lösen också lösa bevis för utdrag ur protokollet.
Muntliga stämningar, där sådana är tillåtna skall av nämndemännen obehindrat få verkställas.
Att för skriftliga stämningar högre betalning inte får tagas än som lagen utsatt.
Stockholm den 28 september 1815.
H A v STROKIRCH
Kungörelse om nedsättande av tullen för zink.
Stockholm 2 oktober 1815 Tullen på zink kommer i fortsättningen var 2 % av varuvärdet.
Stockholm den 2 oktober 1815.
A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående preskriptionstiden för revision av krigsräkenskaper.
Stockholm den 9 oktober 1815.
Oklarheter har rått om preskriptionstiden för revision av kronouppbördsmäns och redogörares räkenskaper.
10 år är den vanliga tiden, men då det gäller personer som anförtros kronans medel till något extra behov är den endast 3 år.
Förslag att det skulle gälla krigsmedel.
Protester hörs, då kronan skulle kunna förlora mycket på att ansvariga inte i tid redovisade och anmärkningar inte hinner ske.
Beslöts att även krigsräkenskaper har en preskriptionstid på 10 år.
Stockholm den 9 oktober 1815.
O E LAGERHEIM
Kungörelse angående ändring i Kongl Förordningen av den 31 sistledne januari om höjden på stengärdsgårdar.
Stockholm den 17 oktober 1815.
Olägenheter för boställshavare och avträdande sterbhus uppstår, då gärdsgårdarna vid synen är endast 2 alnar höga, som tidigare varit föreskrivet.
De skulle enligt ny förordningen som utkom 31 januari i år byggas på till 2 ½ aln.
Ständerna anser dock, att de gärdsgårdar av kullersten som är väl lagda och ger en säker och tillräcklig hägnad, men endast är 2 alnar höga får vara tillåtna.
Stockholm den 17 oktober 1815.
O E LAGERHEIM
Kungörelse angående förändring i den pastorerna ålagda skyldigheten, att till mantalsskrivningen avlämna förteckning på dem, som fylla femton år.
Stockholm den 23 oktober 1815.
Prästeståndet har anhållit om befrielse från förordningen om att vid mantalsskrivningarna upprätta en förteckning på alla socknens eller pastoratets innevånare som inom årets slut fyller femton år eller är äldre.
Genom ständernas beslut har denna åtgärd blivit inskränkt till endast prästernas närvaro vid mantalsskrivningen, varför Kongl Maj: t inte funnit anledning till någon ändring.
Stockholm den 23 oktober 1815.
O E LAGERHEIM
Kungörelse om tiden, inom vilken godsägare bör uppgiva kvantiteten av förtullad rhum.
Stockholm den 23 oktober 1815.
Det åligger godsägare att inom detta år meddela tullkammaren, hur stor kvantitet förtullad rom han innehar.
Skulle tiden utsträckas längre, finns risk för missbruk.
Stockholm den 23 oktober 1815.
A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående vad iakttagas bör i avseende på extra ordförande i Sjö- eller Gränstullrätter, då ordinarie ordföranden har laga förfall.
Stockholm den 24 oktober 1815.
Då dröjsmål medför kostnader för kronan och parter om särskild ordförande skall förordnas, då den ordinarie är förhindrad genom laga förfall, skall borgmästaren träda in.
Stockholm den 24 oktober 1815 A N EDELCRANTZ
Kungörelse angående stämplade pappersavgiftens beräkning och utgörande ifrån och med nästkommande år 1816 Stockholms slott den 8 november 1815.
Riksens ständer har beslutat om en ny Charta Sigillata Förordningen från och med 1816.
Den gäller Stämplade Pappersavgiftens utgörande och hur den skall uppbäras och kontrolleras.
Förordningen lyder.
Alla skrifter och handlingar vilka i enskilda ärenden och mål författas skall skrivas på stämplat papper.
Redovisas stämplarnas valörer vid bl a handels- och hantverkssammankomster och bolag, härads- och bergstingsrätter, vid konsistorier, nedre borgrätten, lagmans- och rådstugurätt, kämnärsrätten, stämningar, ansökningar, fullmakter, attester, resolutioner, protokollsutdrag.
Handlingar från Hov- och överrätterna, Kongl Kollegierna, kanslistyrelsen, Riksens Rtänders Bank, Riksgäldskontoret och alla andra verk och ämbeten.
Handlingar hos Kongl Maj: t Borgarebrev i Stockholm och Göteborg och övriga städer indelade i klasser.
Kontrakt mellan enskilda personer, obligationer, köpe - och bytesbrev på fast egendom, fastebrev för köpeskilling, äktenskapsförord, morgongåvobrev, testamenten, bouppteckningar, lysningssedlar, bevis för olika ämbeten, hantverk o dy.
Befriade från stämpelavgift är allmogen, vissa militärer, Kronan.
Charta Sigillata kontoret skall alltid ha i beredskap gott och tillräckligt stämplat papper, försäljarna har rätt till viss provision.
Brott mot författningen prövas och döms i den rätt eller det verk där gärningen blivit gjord eller upptäckt.
Är det domaren själv som felat avgörs i Överdomstol.
Stockholms slott den 8 november 1815.
CARL
Cirkulärbrev till befallningshavande, angående vad vid skattläggningar å hemman och andra lägenheter, samt därvid åsatta räntors påförande och uppbärande bör iakttagas; Stockholm den 22 november 1815.
Vid flera tillfällen har det visat sig att skattläggning på beviljade nya hemma, lägenheter, mjölkvarnar, sågar, stampar och liknande verk inte blivit anmälda inom den tid, då sådant borde skett.
Det har betytt att statsverket saknat räntor då de borde inflyta eller alldeles gått miste om dem.
Efterräkningar med sådana nya innehavare av hemman o dy får inte tas ut längre än 3 år bakåt i tiden.
Osäkerhet råder om tjänstemannen som försummar sådan ränta, skall vara ersättningsskyldig.
Då frihetsåren är fastställda skall landshövdingen meddela kronofogden och häradsskrivare, så att det upptar sådana hemman i särskild förteckning och insända till befallningshavande.
Två år innan räntan börjar tas ut skall det meddelas.
Landskamrer, kronofogde eller häradsskrivare har gemensamt ansvar och skall ersätta kronans förlust Vad angår hemman och lägenheter, som inte beviljats frihetsår, skall kronofogden genast förrätta skattläggning och ränta tas ut.
Försummar landskamreren att besörja befallning till kronofogden blir han ersättningsskyldig.
Försummar kronofogden att skyndsamt till befallningshavanden insända skattläggningen, bör de bägge en för bägge och bägge för en att ersätta kronan.
När skattläggningen är klar, skall räntan utan påminnelse betalas.
Stockholm den 22 november 1815.
O E LAGERHEIM
Underhållsreglemente för Vadstena krigsmanshus gratialister.
Stockholm den 5 december 1815.
Sedan fonden för Vadstena krigsmanshus inrättning genom berömvärd förvaltning och ständernas beviljade tillskott nu har nått den styrka, som överensstämmer med Vår och Vår käre sons omvårdnad av den svenska krigaren.
Man har nu möjlighet att höja underhållet.
För befrämjande av ordning vid verkställigheten förordnar Vi följande: Den pensionsstat som gratialisterna skall åtnjuta sitt underhåll kommer även i fortsättningen att indelas i 4 klasser.
Av de stater och korpser, som är berättigade till denna kassa intages avskedade krigsmän, som mot rikets fiender eller i övrigt i tjänsten blivit till hälsa och lämmar skadade, eller genom lång och berömlig tjänstgöring utmärkt sig.
Till första klassen räknas de som i fält mot rikets fiender, vid krono- och fästningsbyggnader, exercis eller salutering förlorat en arm eller ben.
De som erhållit blessyrer i huvudet, så att sinnesrubbning eller förlust av synen uppkommit.
Även de som ådragit sig andra svåra kroppsskador eller obotliga sjukdomar och blivit alldeles oförmögna att försörja sig.
De erhåller 30 riksdaler, om särskilda omständigheter inträffa upp till 50 riksdaler.
Till andra klassen räknas de som förlorat bruket av någon kroppsdel eller blivit illa skadade.
De som har ringa möjlighet att försörja sig.
De tilldelas 24 riksdaler.
Till tredje klassen räknas de som fått mindre blessyrer eller åkommor som hindrar deras arbetsförmåga.
Även de som tjänstgjort i 30 år.
De tilldelas 12 riksdaler.
Fjärde klassen består av dem som är 50 år gamla och tjänstgjort i 30 år och utmärkt sig genom hedrande uppförande.
Gäller även de som genom sjukdom är i behov av understöd.
De får 8 riksdaler.
Till underhåll får anmälas endast vid generalmönstring.
I avskedspassen skall noga upptagas levnads- och tjänsteår, uppförande i tjänsten, om den anmälde deltagit i kampanjer och hur han sig utmärkt, om han blivit skadad eller erhållit medalj för tapperhet.
Läkare skall under edsplikt ha utfärdat betyg över beskaffenheten av skadorna och hälsan och om han i mer eller mindre mån kan anses äga förmåga att genom arbete bidraga till sin försörjning.
Genast efter mönstringen sänds avskedspass och intyg till Krigskollegium, som prövar och avgör samt i mån av kassans tillgångar, upptecknar dem som blir berättigade till underhåll och bestämmer vilken klass de skall tillhöra.
Den som för brott eller liderlighet gjort sig känd, får inte behålla det beviljade underhållet.
Därför skall prästbevis med karlens frejd lämnas.
Datum ut supra CARL.
Reglemente för den här i staden inrättade Medico Chirurgiska Institutet; Stockholm den 6 december 1815.
Det i staden inrättade Medico Chirurgiska Institutet har som uppgift att undervisa i läkekonstens så väl teoretiska som praktiska delar, särskilt med avseende att utbilda läkare för armén och flottan.
§ 1 Vid institutet skall finnas följande professorer: 1: o Historie Naturalis professor 2: o Chemiae professor 3: o Anatomiae professor 4: o Medicinae och Chirurgiae Theoreticae professor 5: o Artis Obstetriciae professor 6: o Medicinae och Chirurgiae Prackticae professor, var och en med sin adjunkt.
När ledighet inträffar upprättar Kongl Sundhets Kollegium förslag.
Företräde ges till den som varit adjunkt vid institutet eller något av rikets universitet.
Vid adjunkternas tillsättning utnämns den som anses av professorn skickligast.
Finns ingen lämplig person anställs en viceadjunkt tills vidare.
§ 2.
Historiae naturalis professorn undervisar i grunderna till kännedom om naturen huvudsakligast om växterna.
Demonstrationer görs då årstiden tillåter eller på bevarade ämnen av både djur och växter.
Chemiae professorn undervisar i de delar av kemin, som hör till Medicinska vetenskapen.
Han gör experiment för ämnets ytterligare upplysning.
Han föreläser publikt 4 timmar i veckan och biträdes av en adjunkt.
I handledning vid farmaseptiska operationer ger han en dag i veckan undervisning i laboratoriet.
Anatomiae professorn undervisar dels genom offentliga föreläsningar 4 timmar i veckan och dels vid döda kroppar, preparat och anatomiska gravyrer.
Eleverna bör sysselsättas själva i anatomisalen.
Han skall tillsammans med adjunkten tillverka anatomiska preparat och vårda institutets bibliotek, samlingar och instrument.
Medicinae och Chirurgiae Theoreticae professorn undervisar i fysiologi samt teoretisk medicin och kirurgi med offentliga föreläsningar 4 timmar i veckan.
Obduktioner på dem, som avlidit på allmänna garnisonssjukhuset övervaras av professorn, som därvid ger undervisning i patologiska anatomin.
Han skall även tillverka anatomiska preparat.
Artis Obstetriciae professorn undervisar i barnförlossnings vetenskapen och konsten samt i patologin och terapin av de sjukdomar som inträffa under havandeskapet samt hos nyfödda barn.
Undervisar institutets elever 2 timmar i veckan.
Han är också direktor vid barnbördshuset och låter eleverna öva sig.
Medicinae och Chirurgiae Prakticae professorn undervisar i offentliga föreläsningar i patologi och terapia specialis samt läran om kirurgiska förband och operationer.
De senare förrättas på döda kroppar.
Vidare läran om diet och hur man inrättat sjukvården i armén och flottan i fält och fred.
Han avhandlar dessutom i allmänna garnisonssjukhuset kliniska föreläsningar och demonstrationer vid sjuksängarna.
§ 3 Adjunkterna vid institutet biträder professorerna.
Vikarierar även för professorn.
§ 4 Undervisningen sker på två terminer.
Under hösten läser man kemi, anatomi medicin, kirurgi och obstetrik.
Vårterminen läses naturlära och görs botaniska excursioner.
§ 5 Professorerna sammanträder och överlägger om institutets angelägenheter så ofta det behövs.
Innan september inlämnas till Sundhetskollegium en rapport om föreläsningstimmar och vilka ämnen som skall behandlas kommande år.
Rapporterna införes i tidningarna.
§ 6.
Elever vid institutet.
För att bli antagen till institutet fordras god frejd, att antingen avlagt medico filosofi examen eller elevexamen vid institutet.
Detta förhör sker inför öppna dörrar av professorerna.
Eleverna förhörs i språkkunskap, översättning från latin, tyska och franska författare, matematik, geometrins grunder, fysik, fysisk astronomi, geografi, historia och aritmetik.
Särskild vikt läggs vid språk, matematik och fysik.
Om någon elev utmärker sig genom vanartigt uppträdande och inte hörsammar varning har professorerna rätt att genom enhälligt beslut utesluta honom från föreläsningarna.
§ 7.
Medico Chirurgiska Examina.
Denna examen innehåller tre delar.
Första är natural historia, kemi och anatomi och fysiologi.
Andra är teoretisk och praktisk medicin, kirurgi och förlossning samt medicinal lagfarenhet.
Den tredje är läran om kirurgiska operationer, förband samt instrumental förlossning.
Ingen får examen utan att ha tjänstgjort vid Allmänna Garnisonssjukhuset och Kongl Seraphimer Ordens Lasarett och där bevisat sig äga nödvändig vana och övning i sjukas vård.
De som vid universiteten i Sverige tagit teoretiska och praktiska examen i invärtes och utvärtes läkarvetenskap genomgår endast den sista prövningen sedan de tjänstgjort vid Serafimerlasarettet i 6 månader och på Barnbördshuset i 2 månader.
Deputerade från Sundhetskollegium har rätt att närvara vid examina.
Tiden skall anges minst en dag i förväg, så att de övriga studeranden kan infinna sig för att lyssna.
Professor underskriver ett vitsord om den examinerades kunskaper, som uppvisas för Sundhetskollegium.
Han får sedan diplom som kirurgie magister och legitimerad läkare.
Alla examina och betyg är gratis.
§8 Då Sundhetskollegium vid krig överlämnar ynglingar, som de antagit till extra elever för att ge dem nödvändig undervisning, så att de kan tjänstgöra som underläkare vid armén och fältsjukhus, avbryts den ordinarie undervisningen.
Innan de extra eleverna går till armén avlägger de underläkarexamen.
Datum ut supra.
CARL
Instruktion för dess Sundhetskollegium; Stockholm den 6 december 1815.
§ 1 Kungl Sundhetskollegium har överinseendet och styrelse över allt det som angår sundhetstillståndet samt läkarvården och sjukskötseln så väl hos rikets innevånare i allmänhet som vid krigsmakten till lands och sjöss i freds- och krigstid.
§ 2 Kollegiet består av en ordförande, en vice ordförande, två medicinalråd, 6 assessorer.
De biträdes av en sekreterare, som bör vara medicine doktor, en kamrer, en ombudsman och fiskal, en notarie, en vice notarie, en actuarie och kanslist samt två kammarskrivare.
En vaktmästare och en kammardräng vid kollegium samt vid teatrum anatomicum och fältläkarkontoret två vaktmästare.
§ 3 De som erhålla sådana sysslor kan inte bli ledamöter med säte och stämma i kollegium.
De äga dock tillträde när deras ärenden som berör deras sysslor överläggs.
§ 4 Till hedersledamöter antas med Kongl Maj: ts bifall inrikes och utrikes män som gjort sig kända som skickliga i läkarvetenskapen.
De första får inte överstiga ett antal av 16, de senares antal är inte bestämt ännu.
§ 5 Alla som sysslar med sjukvård står under Sundhetskollegiets tillsyn.
Kollegiet har rätt att infordra deras berättelser, råd och tankar.
De är skyldiga att rätta sig efter kollegiets instruktioner.
Kongl Serafimerlasarettet och länslasaretten lyder dock under andra administrationer.
§ 7 Alla medici och kirurgi i riket bör efter examen anmäla sig hos kollegiet för att få sina diplom och avlägga tro- och huldhetseden, varefter de införs i matrikeln.
Kan de inte infinna sig får de avlägga eden inför landshövdingen eller magistraten på den ort de vistas.
§ 8 Om läkare med utländsk examen vill verka i Sverige får de avlägga förhör inför Medico- Chirurgiska Institutets professorer och avlägga tro- och huldhetsed.
§ 9 Kollegium går alla andra kollegier och verk tillhanda, då det gäller ärenden av medicinska art. Där kan man inhämta upplysning om personer man vill anställa till vårdsysslor.
§ 10 Juridiska mål som berör kollegiets frågor skall de försöka utreda och förklara som de efter bästa samvete kan inför den allvetande Guden.
§ 11 De inrättningar som finns vid mineralkällor, skall kollegiet ha tillsyn över och noga undersöka dess kraft och art.
De skall ge allmänheten kunskap och ge brunnsintendenten avpassade instruktioner.
Dessa skall anmälas till Kongl Maj: t.
För att allmänhetens förtroende för de godkända mineralkällorna skall kunna bibehållas, skall endast skickliga och erfarna Medicine Doktorer av jordägaren föreslås till brunnsintendenter.
Sätra brunn behåller sina särskilda stadganden.
Sådana källor som menige man sätter särskilt förtroende till, skall genast undersökas och deras verkliga kraft och nytta meddelas av landshövdingen.
Är de otjänliga skall man avråda.
§ 12 Kollegium överser och förbättrar farmakopén då framsteg visar sig.
De har även tillsyn över priserna på medicin.
§ 13 Överallt i riket skall apotek finnas i antal som innevånarnas behov kräver.
Kollegiet gör visitationer årligen.
Där så kan ske bör sockenapotek inrättas.
Där skall finnas det mest nödvändiga vid olycks- och sjukdomshändelser.
§ 14 Söker någon tillstånd att tillreda och försälja okända läkemedel, skall två ledamöter under tysthetslöfte, undersöka omständigheterna och inge berättelse till Kongl Maj: t, som efter att ha inhämtat kollegiets utlåtande beslutar.
§ 15 Här i huvudstaden finns privilegierade fältskärsstugor för att ta hand om hastiga åkommor och de barberare som utövar den mindre kirurgin skall stå under tillsyn av kollegiet.
Utländska dentister och operatörer får inte utöva sin konst förrän de blivit prövade och godkända hos kollegiet.
§ 16 Barnmorskorna lyder enligt reglementet under kollegiet.
Deras för populationen viktiga handläggning att sig oförtrutet och skickligt uppföra bör tillses av kollegiet, som också skall tillse att kunniga barnmorskor skall finnas i landsorterna.
§ 17 Kollegiet drar försorg att godkända och moderna kirurgiska instrument anskaffas.
De skall också uppmuntra och förmå dem som tillverkar sådana instrument att åstadkomma så säkra och fulländade arbeten som möjligt.
Man skall undvika att införskriva dessa instrument.
från utlandet § 18 Vid inträffande krig eller kommenderingar till sjöss eller lands bör kollegiet lämna åtgärder för att armén och flottan får erforderligt antal skickliga läkare och fältskärer.
Skulle brist föreligga skall det genast anmälas och ges förslag hur krigsmaktens medicinalverk med lägsta kostnad skall bringas att sättas i fullgott skick.
§ 19 När kollegiet fått underrättelse om att härjande farsoter uppkommit i landet skall de skyndsamt verka för hämmande och botande åtgärder.
De skall tillse att undersåtarna både i städer och på landet har tillgång till läkare och mediciner och att de fattiga får tillgång till fria läkemedel.
Allmänheten skall få råd hur farsoterna bör skötas och botas.
På samma sätt vakar kollegium över veneriska sjukdomen, så att den igenkänns och botas samt att den inte sprids.
För att utrota koppsmittan skall vaccination över allt i riket uppmuntras och anställas.
Kollegiet har tillsyn över alla ärenden som rör vaccinationen.
De orsaker som gör vissa platser och hantverk farliga för hälsan, skall kollegiet utröna och genom tabellverket få underrättelser om.
§ 20 De pengar som kollegiet har att disponera vid farsoter, skall med noggrannhet och ordning användas.
Skulle mer pengar än statsanslaget medgiver behövas, skall sådant till Kongl Maj: t anmälas.
§ 21 Boskapsmedicin hör också till kollegiets tillsyn och skall vid smittsamma boskapssjukdomar vidta verksamma åtgärder för deras botande.
§ 25 Till civila divisionen hör: att upprätta förteckning över all medlemmar, läkare, kirurger, apotekare, farmacepter, badare och barnmorskor.
att ha inseende i det för kollegiet upplåtna hus, arkiv, bibliotek och samlingar.
De skall också ha tillsyn över de civila sjukhusen och läkarna och av dem infordra årsrapporter.
att avgöra om reparationer av husen och inventarierna och förbrukningspersedlar samt bestämma villkoren för inköp.
att granska och betala civila läkares reseräkningar, apoteksräkningar för civila sjukhus, fattiga i landet och sjuka fästningsfångar.
att pröva mediciners tillredning och försäljning, barnmorskors undervisning och att avgöra eventuella tvister, att förekomma kvacksalveri och försäljning av odugliga läkemedel.
att ombesörja den befattning kollegiet kan ha i avseende på prästers undervisning i läkarvetenskap.
Till den militära divisionen hör: Alla rapporter och brev i ärenden som angår fältläkarväsendet och hälso- och sjukvården i armén och flottan.
Divisionen äger att upprätta förteckningar på läkare och deras vistelseorter samt utarbeta en bestämd föreskrift för varje regemente i armén och varje skepp i flottan angående medicinala attiraljer.
De skall inhämta vad som finns och vad som brister.
All attiralj skall innan den läggs i förråden eller sänds till behöriga ställen besiktigas och godkännas.
De skall bistå med råd angående tjänligaste sättet att förvara persedlarna.
Det tillkommer divisionen att fästa en särskild uppmärksamhet på förekommande sjukdomar och sjuklighet inom armén och flottan samt utarbeta förslag till förändringar och förbättringar av krigsmans föda, beklädnad och övriga behandlingssätt.
§ 27 I kollegiets plena eller allmänna sammankomster avgörs följande mål och ärenden: Kongl Maj: ts brev och reskripter.
Alla inkommande ansökningar om civila och militära läkarsysslor, stipendier, examina, tjänstledigheter och pensioner.
Alla förslag till ändringar och förbättringar i medicinalförfattningarna samt allmänna kungörelser rörande all sjukvård, frågor om extra utgifter, arvoden och traktamenten.
Alla inkommande ärenden som berör det härvarande Medico-Kirurgiska Institutet
§ 28 Kollegium har nödvändig ämbetsmyndighet att först varna dem som inte följer instruktion och författningar sedan utmäta vite, varvid ena hälften tillfaller Serafimerlasarettet eller sjukhus där den försumlige vistas.
Andra hälften tillfaller Kollegiets Fiscus (egen kassa).
Om förseelsen är grov och misstag i vetenskapens utövning gjorts kan en sådan person ställas under tillsyn av en skicklig godkänd läkare.
Är förseelsen mycket grov bör det anmälas till justitiekanslern, som för laglig talan.
§ 29 Om hela medicinalverkets beskaffenhet, dess brister och de förbättringar som kan anses nödvändiga bör kollegium årligen inkomma till Kongl Maj: t.
§ 30 Anslagna medel till medicinalstaten och fonder skall redovisas i ordentliga huvudböcker.
Datum ut supra CARL
Kungörelse angående tullen för inkommande utländsk spannmål; Stockholm den 12 december 1815.
Efter inhämtade underrättelser om årets skörd kommer tullen att höjas ytterligare på utländsk spannmål.
Från nu till 1 januari 1816 skall det vara förbjudet att från öppna båtar och däckade fartyg under femton lästers drägt införa vete, korn, malt, ärter och havre.
Stockholm den 12 december 1815.
O E LAGERHEIM
Kungörelse angående skyldighet för skeppare, som segla under svensk flagg, att för svenska och norska konsulerna å utrikes hamnar uppvisa sina skeppshandlingar; Stockholm den 18 december 1815.
För att motverka missbruk, som förövas mot den svenska flaggan på utrikes orter, kommer man att vidtaga den allmänna författningen, att skeppare som under svensk flagg besöker utländska hamnar, där svenska och norska konsuler är anställda, skall var skyldiga att inom tre dagar efter ankomsten uppvisa skeppshandlingarna.
Konsulerna skall utan att ta någon avgift undersöka att dokumenten är riktiga.
Stockholm den 18 december 1815 A N EDELCRANTZ
Förordning om vad iakttagas bör till behörig verkställighet av Kongl Kungörelsen den 6 september innevarande år, ang brännvinsbränningen, samt om ansvar för överträdelse därav.
Stockholm den 20 december 1815.
Ständerna har överlämnat sitt beslut angående husbehovsbränningen och dess avgifter.
Efter prövning vill Vi förordna följande:
Artikel I Om brännvinsredskapens förfärdigande, mätning, stämpling och försegling.
1 § Pannor och andra redskap får tillverkas inte endast av koppar utan även tackjärn, järnbleck och andra lämpliga ämnen.
De får inte rymma mer än 90 kannor.
Den som tillverkar större får böta.
2 § Pannorna skall ha tillverkarens namn, hemvist och årtal när den tillverkades instämplat.
Lantmätare eller justerare skall sköta uppmätningen och stämplingen.
Om någon ändring sker med pannan skall det inom fjorton dagar anmälas till kronobetjäningen och ny mätning göras.
3 § Redovisas hur mätning skall ske beroende på pannans modell.
Lantmätare som kallas till enskild man för att utföra mätning och stämpling erhåller reseersättning och arvode med 6 runstycken per kanna, som pannan rymmer.
4 § Vid mantalsskrivningen skall alla pannor uppges.
Förteckning lämnas till befallningshavande och anslås i sockenstugan.
5 § Den som inte genom jordegendom på landet eller förening av innevånarna i städerna har rätt att bränna, får inte heller ha panna eller andra redskap.
Den som har tillstånd att bränna, men inte önskar utnyttja sitt tillstånd skall ha sina redskap förseglade.
6 § Den som skaffar sig redskap utöver vad han har rätt till, skall anmäla till kronbetjäning och få dem insatta i förvar.
Han har rätt att senare återfå dem eller överlåta dem på annan person.
Det är viktigt att kunna uppvisa kvitto på försäljning.
7 § I städerna är det magistratens åliggande att upprätta förvaringsrum för förseglade pannor.
Förseglingen sker med mässingstråd som träs genom borrade fina hål och sedan knyts med en linne eller blångarnslapp och förseglas i båda ändarna med deras sigill.
Kostnaden står kronan för.
Artikel II Om brännvinsförsäljning 1 § Försäljning är inte tillåten till mindre belopp än 1 kanna utom vid gästgivargårdarna.
Den som utminuterar brännvin utan att ha tillstånd bötar.
Befallningshavanden kan tillåta försäljning vid andra ställen t ex segelleder, sommar- och vintervägar, som inte är landsvägar men allmänt begagnas.
Sådana särskilda utminuteringsställen bör dock sparsamt tillåtas.
Vid utminuteringsställena bör gott och rensmakligt svenskt brännvin hållas till salu efter taxa som på landet befallningshavande bestämmer och i städerna magistraten.
2 § Den som endast har tillstånd att sälja kannvis får inte låta köparen förtära brännvinet på stället.
Då en större mängd saluförs, får det inte ske på torg, hamn eller öppen gata.
i stad, inte i bodar och stånd på marknader på landet.
3 § Gästgivare och personer med tillstånd att sälja eller utlåta brännvin till vägfarande får göra det endast i samband med måltid annars bötar han.
Brännvin får inte säljas i öppna salubodar eller på apotek.
4 § Vid kyrkor på landet och inom en fjärdedels mil däromkring får inte brännvin säljas på sön- och helgdagar, varken vid gästgivargårdar eller på andra ställen.
5 § Den som säljer utan tillstånd bötar.
Särskilt tillstånd kan ges vid marknader, dock inte fler än som behövs.
6 § Magistraten i varje stad bestämmer det antal värdshus, källare och näringsställen som kan anses skäligt.
Endast ordentliga och välfrejdade personer kommer ifråga.
7 § Vid näringsställen i städerna, där utminutering är tillåten, skall dörren lämnas olåst.
Brännvinsförsäljning får endast ske i krogrummet.
8 § Den som under pågående tåg har manskap inkvarterat hos sig, får med medgivande av befallningshavaren eller kronobetjänten utskänka brännvin i minut.
9 § Ej må köpare åberopas som vittne om han själv köpt, men även sett andra köpa, där förbud rått.
10 § Svenskt brännvin får föras fritt mellan orter.
För att förekomma att utländskt brännvin insmyger sig, skall det som sänds från stad med fartyg och passerar Saltsjön ha tillverkningsbevis.
Uraktlåter man detta är brännvinet förbrutet.
Visar det sig vara utländskt döms förbrytaren efter lurendrejerilagen.
Skeppsbesättningens förråd av två kannor per man är inte inbegripet.
Svenskt brännvin får föras till utrikes ort mot tulltaxa.
11 § Högsta ansvaret för efterlevnaden av brännvinsförsäljningen har befallningshavaren.
Men det åligger även krono- stads- och polisbetjänter att hålla tillsyn på gästgiverier, källare, värdshus och andra näringsställen.
Artikel III.
Om böter och ansvar för företeelser emot vad förordnat blivit, rörande husbehovsbrännings rättigheten.
1 § Redovisas bötesbeloppen för den som bränner och innehar redskap utan tillstånd.
2 § Sur tillmäskning beredd på malt och jäst får användas för ladugården, även under tid förbud råder, om anmälan görs hos kronobetjäningen.
3 § Den som bränner under förbjuden tid bötar 5 gånger vad avgiften är för pannan.
Dock får böterna inte understiga 33 riksdaler och 16 skillingar.
Böterna stiger för var gång förbrytelsen sker och efter tredje gången mister han tillståndet och både redskap och brännvin är förbrukade.
4 § Den som har flera hemman skall bränna med eget folk endast på ett ställe.
5 § Den som bränner i ostämplad panna bötar 10 riksdaler och de nyttjade redskapen och brännvinet är förbrukade.
7 § Då olovliga redskap eller försäljning åtalas svarar mannen för hustruns åtgärd, även om hon hävdar att han inget vetat.
Samma gäller husbonden gentemot tjänstefolket, så vida det inte sker när husbonden vistas på annan ort.
8 § Alla äger rätt att angiva och åtala vid förbrytelser mot denna författning, undantag barn mot föräldrar och tjänstehjon mot husbondfolk Endast landsfiskaler och stadsbetjänter äger rätt att göra beslag och då alltid i två vittnens närvaro.
9 § Undersökning och visitationer får göras från klockan 5 om morgonen till klockan 9 om aftonen i kök, brygg- och bagarstugor eller andra byggnader, där tillverkningen misstänks pågå.
De som utför visitationen skall alltid visa legitimation.
Den som våldför sig på dem som skall beslagta eller om de själva utövar våld i samband med visitationen döms de efter missgärningsbalken.
Visitation under tillåten tid får inte ske förrän bränningen är klar.
10 § Om någon betjänt, som skall övervaka efterlevnaden av vad som är förordnat, själv bryter däremot bötar han dubbelt och mister tjänsten.
11 § Slarvar de betjänter som skall verkställa försegling av redskap kommer de att avskiljas från tjänsten på viss tid.
12 § Förbrytelser mot I och III artiklarna i denna författning, även när brännvin försäljs olovligen under pågående ting, men hinner åtalas där, sker det vid häradsrätten.
Olovlig försäljning däremot skall anmälas till befallningshavaren och dömas efter förordningen mot Fylleri och Dryckenskap.
I stad är kämnärsrätt eller rådsturätt behörig domstol.
13 § Böterna fördelas så att kronan erhåller 1 / 3 och målsägaren 2 / 3.
Brännvin eller redskap som blivit förbrutet skall säljas på auktion.
14 § Åtalas en person för flera förbrytelser straffas han efter det högsta ansvaret av en förbrytelse.
Undantag olovlig brännvinsbränning eller olovligt redskapsinnehav.
Även åtal för olovlig brännvinsförsäljning eller våld mot tjänsteman i samband med visitationer döms för varje förseelse.
Då olovlig försäljning på sön- och helgdagar förekommit döms personen också för sabbatsbrott.
Böterna tas av den anklagades egendom i löst och fast och kronan väntar att ta ut sin del tills målsägaren fått sitt.
Omvandlas böterna till fängelse på vatten och bröd räknas så, att böter på 10 riksdaler ger åtta dagars fängelse, 20 riksdaler ger 12 dagar, t o m 50 riksdaler ger 16 dagar samt överstigande belopp 20 dagar, vilket blir det högsta straffet.
Våldsmål och ofredande är inte inbegripet här.
Böterna kan delas mellan pengar och fängelse, då tiden i fängelset står i förhållande till vad som avbetalats i pengar Stockholms slott den 20 december 1815.
CARL
Kungörelse angående det bevis från vederbörande tullkammare, varmed svenska och norska fartyg bör vara försedda i avseende på medförda produkter från Sverige och Norge; Stockholm den 28 december 1815 Alla svenska fartyg i Norge och alla norska fartyg i Sverige skall anses som inhemska och njuta därmed förenade förmåner då de mellan rikena föra svenska och norska varor.
De skall vara försedda med sjötullkammarens bevis om varornas ursprung.
Stockholm den 28 december 1815.
A N EDELCRANTZ
Innehållsförteckning
Svensk Författningssamling 1816 Kungl.
Maj: ts kungörelser i sammandrag Låssa kyrkas arkiv
