# ID: svediakorp-law71
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1814
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 7,176
# sentences: 488
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Svensk författningsamling 1814 Låssa kyrkas arkiv.
Henning Adolph Strokirch hälsar.
Stockholm den 10 januari 1814 Om någon begått flera brott, som straffas med böter, fängelse på vatten och bröd, spö eller ris skall dessa straff uträknas så, att det svåraste gäller.
Gäller inte när straffet är böter, som man på grund av att man inte kan betala omvandlas till fängelse.
Har den skyldige blivit dömd till både fängelse och kroppsstraff skall han undergå båda.
Stockholm den 10 januari 1814.
H.
A. von STROKIRCH
Fredsfördrag mellan konungen av Sverige och konungen av Danmark.
Avhandlat den 14 januari 1814.
Vi önskar att med Danmarks kung, Fredric VI, Vår kärälskelige broder nå en fredsuppgörelse, som skall göra slut på kriget Oss emellan.
Vårt sändebud är friherre Gustaf af Wetterstedt och Danmarks Edmund Bourke.
De har överenskommit att träffas för förhandlingar i staden Kiel den 14 januari.
Det skall hädanefter råda fred, vänskap och gott förstånd mellan länderna.
Man skall sorgfälligt undvika allt som kan störa denna lyckliga förening.
Kungen av Sverige har förklarat att inte skilja sina intressen från sina bundsförvanter och Danmarks konung vill i möjligaste mån utsträcka fredens välgärningar och att på svenska kronprinsens begäran ryska och preussiska hoven lämnar officiella försäkringar att Danmark återställer de fredsförbindelser, som före kriget ägde rum.
Fredric VI vill inte underlåta något, som kan leda till ett skyndsamt fredsslut med kejsaren av Ryssland och konungen av Preussen.
Kungen av Danmark lämnar övertygande bevis på sin goda vilja, genom att förklara krig mot kejsaren av Frankrike och för detta ändamål förena ett antal trupper med de under kronprinsens befäl stående tyska trupper, på det sätt och med de villkor som det fredstraktat han undertecknat med konungen av Storbritannien och Irland.
Konungen av Danmark avträder för evärdeliga tider för sig och sina efterkommande till Sverige, konungariket Norge.
Undantag för Grönland, Färöarna och Island.
Norge skall hädanefter utgöra ett kungadöme förenat med Sverige.
Danmark kommer aldrig att göra anspråk på konungariket Norge, vilkas innevånare är frikända för den tro- och huldhetsed som de avlagt till Danmark.
Sverige utfäster sig att innevånarna i Norge skall ha samma fri- och rättigheter och privilegier som tidigare.
Danmarks skulder som delas av Norge och andra danska stater, kommer att övertas av Sverige, lämpade efter folkmängd och tillgångar.
Beloppet skall uppgöras av kommissarier som båda regeringarna utnämner för att göra en rättvis fördelning, grundad på Danmarks och Norges befolkning och tillgångar.
Kommissarierna skall sammanträda i Köpenhamn en månad efter det att denna traktat ratificerats.
Svenska kungen avträder för all framtid till Danmark, Svenska Pommern och furstendömet Rügen.
Innevånarna blir frikända från den tro- och huldhetsed de avlagt till konungen av Sverige.
Kungen av Danmark förbinder sig att innevånarna åtnjuter lagar, rättighet och privilegier som för närvarande är gällande och är stadgade i konstitutionsakterna av 1810 och 1811.
Då svenska pappersmyntet aldrig blivit infört i svenska Pommern förbinder sig danska kungen att inte göra några förändringar.
Även den nederlagsfrihet som Sverige givit Storbritannien i Stralsund skall gälla.
Danska kungen tar också över alla skulder i Pommern.
Danska kungen godkänner de donationer som gjorts av Sverige till Pommern.
Man skall heller inte ändra de fonder som är anslagna till välgörande ändamål i de båda länderna.
Sverige lovar att bibehålla det i Norge grundade universitetet och Danmark lovar att bibehålla universitetet i Greifswald.
Löner och pensioner skall inte förändras.
Sveriges kung vill så mycket det på honom beror, skaffa Danmark skadestånd för förlusten av Norge.
Han vill försöka förmå sina allierande att lämna passande ersättning för Norge.
Så snart denna traktat är undertecknad skall alla fientligheter upphöra både till lands och till sjöss.
Det som är taget skall återställas.
Alla penningtransaktioner skall upphöra, egendom som är tagen i beslag av tyska armén skall återlämnas.
Kommissarier skall utses för att genomföra de beslut som ges i traktaten, nämligen: Att hertigdömet Schleswig, med Fredricsorts fästning skall utrymmas.
Att de allierade trupperna skall utrymma hertigdömet Hollstein och överlämna det till danska trupper.
Att Glückstads fästning skall utrymmas och överlämnas till danska trupper och utväxlas mot kronprinsens av Sveriges provisoriska.
Att de svenska trupper som blir kvar tills det slutliga utrymmandet skall betala sitt underhåll.
Att svenska trupper skall rycka in i Norge och befästa fasta platser.
Att Svenska Pommern och Rügen skall utrymmas så snart fästningarna Fredricshall, Kongsvinger, Fredricsstadt och Aggerhus i Norge blivit besatta av svenska trupper.
Proklamationer skall utsändas till innevånarna i de områden som byter styrelse, så att de vet vad som gäller i fortsättningen.
De skall uppmanas att med stillhet motta de nya trupperna.
Generalguvernörer och andra ej infödda ämbetsmän vilka inte vill stanna kvar, skall tillse att inga dröjsmål av traktatens genomförande sker.
Krigsfångarna skall friges utan undantag och oberoende av antal.
Utlämnandet skall ske så snart som möjligt på ett eller flera lämpliga ställen vid gränsen.
Regeringarna skall vara ansvariga för de skulder som krigsfångarna kunnat åsamka sig och betala inom två månader.
Kvarstad och embargo på respektive undersåtars egendom skall upphävas.
Svenska kungen avstår fråm krav.
Kungen av Sverige avstår från de skepp och laddningar som blivit kapade av danskarna sedan freden i Jönköping.
Norrmän i Danmark, danskar i Norge och pomrare i Sverige har rätt att flytta till sitt fädernesland och förordna om deras fasta och lösa egendom, utan att avlägga någon avgift.
Detta gäller under en tid av 6 år.
De som inte efter den tiden uppfyllt vad som är stadgat kommer att få sin egendom såld på auktion.
Kartor och handlingar skall efter 6 månader ha återlämnats till respektive länder.
Skulder så väl enskilda som allmänna skall återbetalas.
Handelsförbindelser, som en lång vana, grannskapet och ett ömsesidigt behov gjort nästan oumbärliga skall behållas.
Så länge kriget varar skall svenska poster, kurirer, troppar, kanoner och militära transporter få gå genom Pommern och ön Rügen.
Gamla fredsfördrag som blivit slutna 1660, 1720, 1809 skall bli upplivade och återställda i deras kraft till innehåll och ordalydelse.
Traktatet skall ratificeras inom 4 veckor.
Kiel den 14 januari 1814.
WETTERSTEDT, BOURKE,
Särskild artikel.
Kungen av Danmark räknar med att genom Sveriges och Storbritanniens bemedling så fort som möjligt de fredsförbindelser må återställas, som före krigets utbrott ägde rum mellan kungen av Danmark och kejsaren av Ryssland och kungen av Preussen.
Han samtycker att låta fientligheterna mot dessa med Sverige och Storbritannien allierade makter upphöra.
Denna särskilda artikel skall äga samma kraft som traktaten.
Kiel den 14 januari 1814.
WETTERSTEDT, BOURKE.
Alltså har Vi denna traktat och den särskilda artikeln gillat och antagit.
Lovar Vi att uppriktigt, troligen och redligen uppfylla dess villkor.
Stockholm den 31 januari 1814.
CARL.
Fredric VI gör veterligt att han gillar antar och upprättar de goda och vänskapliga förbindelserna mellan länderna.
Köpenhamn den 7 februari 1814.
FREDRIC R
Kungörelse angående tiden, inom vilken syn och värdering av brandskada bör anställas, samt syneförrättning till direktionen inlämnas.
Stockholm den 19 januari 1814.
När eldsvåda timat i brandförsäkrat hus skall syn och värdering av skadorna ske inom en månad.
Inom 2 månader skall syneförrättningen inlämnas till direktionen.
Annars blir ersättningen en fjärdedel mindre.
Stockholm den 19 januari 1814.
SILVERSTOLPE, WETTERSTEDT, LEYONMARK, GEYER, ZAAR, BOVALLIUS M FL.
Kungörelse angående skyldighet, att icke på andra ställen, än där tullkammare finns, verkställa lossning ur fartyg och skutor, som från Finland till Sverige kommer med varor.
Stockholm den 31 januari 1814.
Alla varor med undantag av tackjärn som inkommer från Finland måste lossas där tullkammare finns.
Stockholm den 31 januari 1814.
A N EDELCRANTZ.
Kungörelse angående användandet av stubbar å allmänningar och kronoparker.
Stockholm den 8 februari 1814.
Till fördel för den fattiga klassen och för tjärproduktionens förkovran tillåts att vem som helst får hämta stubbar på kronoallmänningar och parker.
Villkoret för den som vill bränna tjära är, att anmäla detta och söka tillstånd hos Vår befallningshavare.
Han hör med överjägmästaren innan han beslutar.
Den som får tillstånd skall visa resolutionen för skogsbetjänterna, som anvisar vilka stubbar som får tas samt hur uppbrytningen och avhämtningen skall ske.
Bränningen får inte anställas inom eller nära kronopark eller allmänning.
Stockholm den 8 februari 1814.
Cirkulärbrev till samtliga Konungens befallningshavande, angående ekars begagnande på krono- och skattehemman.
Stockholm den 8 februari 1814.
Rättigheten för innehavare av krono- och skattejord att begagna där växande ekar, måtte förändras till mer likstämmighet med den allmänna fördelen av jordens fria uppodling.
Ekar som är eller ser lovande ut att bli byggnadstimmer anses som Kronans.
De övriga får skatteägaren använda.
Ägare av hemman varifrån ekar för Kronans behov fraktas till Kronans varv eller hamn får 2 / 3 av virkets värde.
1 / 3 går till dem som med tillsyn och undervisning vid trädens fällning och huggning tagit befattning.
Om Kronan beställt ekar men inte hämtat dem efter 3 månader tillfaller de skatteägaren.
Stockholm den 8 februari 1814.
OLOF E LAGERHEIM.
Kungörelse om den titel Kongl Maj: t, i anseende till kungariket Norges återförening med Sverige, antagit.
Stockholm den 8 februari 1814.
Genom den slutna freden med konungen av Danmark, där konungariket Norge blivit från Danmark avträtt och återförenat med Sverige för evärdelig tid, har konungen av Sverige velat antaga följande titel: CARL med Guds Nåde Sveriges, Norges, Götes och Vendes konung, Hertig till Schleswig Hollstein, Stormarn och Dittmarsen, Greve till Oldenburg och Delmenhorster m m. Stockholms slott den 8 februari 1814.
CARL.
Kungörelse angående vad iakttagas bör i anseende till innevånarnas å S: t Barthelemy segelfart på Amerika och Västindien.
Stockholm den 17 februari 1814.
För främlingar som anmält att de vill idka s k mindre näringar eller sjöfart på ön S: t Barthelemy har regeringskonseljen där fastställt följande: Även den mindre naturalisationen av främmande makts undersåtar får inte förekomma utan att personen är kvalificerad genom att bo där eller var anställd i svensk tjänst.
Svenskar som varit i främmande makts tjänst skall innan de får anses som borgare på ön avlägga tro- och huldhetsed till konungen.
De skall efter en tid kvalificera sig för den stora naturalisationen för köpmän och skeppsredare.
Handel på Nordamerika och Västindien får bedrivas av dessa skeppare.
De sjöpass som är giltiga skall ha orden: " Sjöpass för S: t Barthelemy ", intryckt i pappret.
Stockholm den 17 februari 1814.
A N EDELCRANTZ.
Kungörelse om mönstringen med första klassen av allmänna beväringsmanskapet för innevarande år.
Stockholm den 1 mars 1814.
Då rullorna över beväringsmanskapet av första klassen nu inkommit är Vår vilja att detta manskap skall besiktigas och inkallas till övning i vapen.
Under befäl av Kronprinsen, stödd av Sveriges stridsmän, som på andra sidan havet har verkat för en förening mellan fäderneslandet och ett ädelt folk, som liksom Vi har känsla för ära och frihet, samma tänkesätt, seder och språk och givit åt varje svensk medborgare den lyckliga tillfredsställelsen att bevara rikets urgamla rang bland nationerna, ger Vi allmänt bifall till den svenska krigsmannens ädla
egenskaper.
De har befriat Oss från tyranniets ok och med glans av en ökad krigsära bör de hemmavarande inte bli overksamma för samma stora ändamål.
Infinn er därför mangrant Ni fäderneslandets unga söner, när befallningshavaren kallar.
Era bröder, som bäst kämpa för en fred, som skall ge lugn åt folken även till kommande släkter, skall finna Er brinna av samma nit som de, övade i samma yrke och starka av gemensam vilja.
Då Våra skäliga förhoppningar om en snar fred inte är för avlägsen, blir Ni dem som möta dessa i ära höljda krigare och föra dem till deras boningar.
Ni skall sedan återuppta Era fredliga yrken, varefter den vapenövning, som till befästande av rikets säkerhet aldrig får åsidosättas, kommer att vara en återkommande fest till minne av Sveriges hjälte och han tappra vapenbröder.
Stockholms slott den 1 mars 1814.
CARL
Kungörelse angående utländska fartygs Naturalisation och den lästavgift, som därför bör erläggas.
Stockholm den 7 mars 1814.
För utländska fartyg byggda av ek, vilka inte tillhört undersåtar under Frankrike har för en avgift av 5 riksdaler banco per läst utfärdats fribrev.
Avgiften beräknas beroende hur stor reparationskostnaden varit.
Stockholm den 7 mars 1814.
A N EDELCRANTZ
Kungörelse om vad iakttagas bör vid de utbetalningar som, i anledning av Domstolars fällda utslag, skola av Kongl Maj: t och Kronan utgöras.
Stockholm den 23 mars 1814.
När arvorden eller traktamenten av domstolen bestäms att utbetalas av allmänna medel, skall den som är berättigad till detta inge räkningarna till befallningshavaren.
Han insänder dem till statskontoret där prövning äger rum och överlämnas till Oss, som utbetalar beloppet.
Stockholms slott den 23 mars 1814.
CARL
Kungörelse angående produktplakatets återupplivande även i anseende till varor som av främmande fartyg ifrån Sverige utföras.
Stockholm den 30 mars 1814.
Genom förändrade politiska förhållanden har de hinder och den osäkerhet upphört, som lagt band på den svenska sjöfarten.
Svenska handelsfartyg bör till största delen ombesörja utförandet av de varor Sverige har att avsätta och förse Vårt behov utifrån.
Därför återges de rättigheter svenska handelsfartyg hade före 1806.
Utländska fartyg äger inte längre helfrihet att utföra varor från svenska hamnar, med undantag av järn och metaller.
Import av salt får inte ske med utländska fartyg, om det inte är deras egen nationalprodukt.
Förordningen om salthandeln från 1731 skall gälla.
Stockholms slott den 30 mars 1814.
CARL.
Kungörelse om lindring i tullen för järn, som till utrikes ort utföres.
Stockholm den 30 mars 1814.
Bergverken och järntillverkningen har under senare tid på grund av dålig avsättning och höga priser blivit svårt nedtryckta.
Dessutom har tullavgifterna till utlandet genom penningställningens ändrade skick gjort ställningen ännu mer tryckande.
Till lindring för bruksrörelsen har Vi beslutat att ta bort de dryga tullavgifterna på järn.
För att kompensera Våra minskade inkomster skall avgiften höjas på varor som har med vällevnad och överflöd att göra istället.
Järn som förs ut antingen på svenska eller utländska fartyg skall klareras med svenska bankosedlar utan avseende på växelkursen och inte som tidigare med växlar.
Manufakturtillverkningar av järn av vilken dimension som helst skall endast förtullas med 8 skillingar per skålpund.
Tull på inkommande vin, arrak, rom och engelskt öl skall betalas antingen med växlar eller med bankosedlar som beräknas efter kursen.
Stockholms slott den 30 mars 1814.
CARL.
Kungörelse angående ett nogare bestämmande av förpassningsskyldigheten på varor, som inrikes orter emellan avsändas.
Stockholm den 30 mars 1814.
Järn, metaller, socker och tobak som fraktas på insjöar med förbindelse med Saltsjön underkastas samma kontroll och tillsyn som i Saltsjön.
Järn och metaller som sänds från bruk till våg antingen på landsväg eller insjöar skall vara försedda med dubbel frakt- och forsedlar.
Ett exemplar stannar i tullen och det
andra underskrivet följer järnet till vågen.
Över- eller undervikter får endast vara 5 % skillnad från fraktsedeln till vägningen vid vågen.
Stockholms slott den 30 mars 1814.
CARL.
Henning Adolph von Strokirch hälsar.
Stockholm den 5 april 1814 En minskning i kronans tillhörighet har anmälts då flera enskilda och socknar blivit ägare av kronans skogar genom domstolsbeslut.
Detta har skett på grund av att kronoombud och överjägmästare inte tillräckligt bevakat kronans rätt.
För att undvika sådana tvister i framtiden vidtas följande åtgärder.
En jägeribetjänt utses som noga bevakar kronans talan.
Sedan befallningshavaren fått stämningen skall han noga granska handlingarna och skaffa sig kunskap om den tvistiga lägenheten.
Följer hur dessa ärenden skall bevakas i häradsrätt, lagmansrätt och hovrätt.
Stockholm den 5 april 1814.
H.
A. von STROKIRCH
Kungörelse ang den lästavgift, som bör erläggas för Naturalisation av svenska från utlänningar återköpta fartyg.
Stockholm den 7 april 1814.
Naturalisationen av de svenska skepp som återköps från utlänningar hädanefter bör betalas med 5 riksdaler för varje läst.
Stockholm den 7 april 1814 A N EDELCRANTZ
Kungörelse om en allmän blockad, tills vidare av kungariket Norges hamnar.
Stockholm den 12 april 1814.
Danska ståthållaren, prins Christian Fredric har gått emot traktatets helg, folkrätten och sin konungs uttryckliga order, att söka förhindra Norges förening med Sverige.
Han har försatt Oss i den smärtande nödvändigheten att tillgripa medel för att ta vara på egna rättigheter och göra norska folkets frihet gällande.
Vi beordrar Våra flottor att utlöpa och förklarar alla norska hamnar i blockad.
Varje fartyg som anträffas med destination till Norge och är lastat med krigsförnödenheter, spannmål eller proviant skall uppbringas av Våra örlogsfartyg och förklaras för god pris.
Är det lastat med köpmansgods skall skepparen första gången avvisas, men fortsätter han och uppbringas skall målet enligt prisreglementet hanteras.
Alla fartyg som utgår från Norge utan avseende på flagg eller last skall beläggas med kvarstad.
Stockholms slott den 12 april 1814.
CARL.
Kungörelse angående tillstånd för svenska undersåtar, att utrusta och nyttja kaparfartyg, under den tid, blockaden av kungariket Norge varar.
Stockholm den 12 april 1814.
Då Vi förklarat Norges hamnar i blockad tills den högtidliga traktaten om en förening mellan Sverige och Norge är avgjord och verkställd, har Vi tillåtit att enskilda svenska undersåtar får utrusta kaparfartyg så länge blockaden varar.
Stockholm den 12 april 1814.
CARL.
Kungörelse angående ett extra tillskott för alla de hus och byggnader i städerna, som intill den 1 november 1813, blivit brandförsäkrade och vilket tillskott, i anseende till den i Göteborg sist timade olyckliga eldsvåda, före den 1 november innevarande år erläggas skall.
Stockholm den 20 april 1814.
Brandförsäkringsfonden har en förlust efter de stora brandskadorna 1805, 1806, 1807 som drabbade Uddevalla, Göteborg och Kristinehamn.
Hittills har utbetalats 316.379 riksdaler.
Extra tillskott måste tas ut.
Stockholm den 20 april 1814.
SILVERSTOLPE, WETTERSTEDT, LEYONMARK GEYER, M FL.
Kungörelse angående rättighet för Kongl Maj: ts befallningshavande att upptaga och döma frågor om ansvar för olovlig brännvinsförsäljning å landet.
Stockholm slott den 20 april 1814.
Vid handhavandet av den författning mot fylleri och dryckenskap och den oordning och de brott som ofta blir följden, har Vi ansett det viktigt att Våra befallningshavare har rättighet att uppta och döma vid dessa förbrytelser.
Det gäller olovlig försäljning av brännvin vid allmänna sammankomster och om någon anges för lönnkrögeri.
Detsamma gäller försäljning av rom och toddy.
Stockholms slott den 20 april 1814.
CARL.
Kungörelse om de avgifter, som av svenska till Storbritanniska hamnar ankommande handelsfartyg, till understöd för svenska kyrkan i London, skall erläggas.
Stockholm den 4 maj 1814.
Då Vi erfarit att svenska kyrkan i London med dess nuvarande inkomster saknar möjlighet att underhållas, har Vi med tillfredsställelse erfarit att de flesta handlanden är villiga att betala avgift för inkommande handelsfartyg till Storbritannien, som skulle tillfalla kyrkan.
Vi förordnar följande för att nå nödvändig jämkning: Till svenska kyrkans underhåll i London erläggs en avgift av alla svenska handelsfartyg som kommer till staden med 3 pence per läst.
Anlöper fartyg andra hamnar blir avgiften 2 pence.
Denna avgift betalas för endast en resa per år och fartyg.
I London uppbärs avgiften av Vår handelsagent.
Föreståndaren för kyrkan skall varje år redovisa hur medlen använts och också ge förslag på vad vidare behövs.
Stockholms slott den 4 maj 1814.CARL
Förordning angående järnvräkeriet i riket.
den 17 maj 1814 På förekommen anledning finner Vi nödvändigt att se över de författningar angående besiktning och vräkning av tackjärn, stångjärn och manufaktursmide så att de lämpar sig bättre efter närvarande tids förändrade skick.
Deras angelägna mål skall bibehållas och vårdslöshet vid järnberedningen samt försäljning och utförsel av felaktiga och odugliga järneffekter måtte förekommas.
Vi upphäver de nu gällande författningar och stadgar och förordnar följande:
Hur för odugligt och oartat tackjärn ansvaras.
Järnets mer eller mindre goda egenskaper beror på malmens art, som används vid tackjärnsblåsningen och hur hyttorna är avpassade.
Bergskollegiet skall göra en översyn och meddela övermasmästarna instruktioner och nödvändiga föreskrifter om det bästa sättet att få ett felfritt järn.
Gruvor som är kända för att föra dåliga malmer skall förbjudas att användas till tackjärnsblåsning för smide.
De kan dock användas vid särskilda blåsningar och användas för gjutgods vid hyttorna eller till barlastjärn.
Är tackjärn, som säljs av sämre beskaffenhet än vanligt gott tackjärn och inte kan smidas med normal åtgång av kol, är säljaren eller tillverkaren skyldig att återta det och ersätta skadan som uppstått genom försäljningen eller vågförandet.
Om stångjärn, hur det bör vara beskaffat för att exporteras, samt om ansvaret för felaktigt stångjärn.
Stångjärn som skall exporteras skall vara av fullgott ämne, väl arbetat i härden och jämnt smitt, så att det överallt har samma bredd och tjocklek.
Det skall vara fritt från vällar, hammarhugg, brakor i kanterna, förbrända ställen, grova flagor och råa ändar.
Är stångjärnet behäftat med mindre fel får det inte säljas utomlands, men ägaren har rätt att avyttra det till inrikes förbrukning.
Den som försöker exportera dåligt järn bötar.
Grövre sorters stångjärn, som är svårare att smida skall inte vara underkastade böter eller förbud till export, om de har mindre fel.
Kallbräckt eller rödbräckt stångjärn får endast säljas om tillverkaren kan visa att han fått en sådan beställning.
Allt stångjärn som skadats och brutits vid lastning och vägning får inte säljas utomlands men skall återställas ägaren till fri inrikes försäljning.
Om manufaktursmide som får exporteras, samt om ansvar för sådant smide, när det felaktigt befinnes.
Bultjärn och saltpanneplåtar får inte anses som manufaktursmide och säljas.
Finare bultjärn eller knippjärn skall vara smitt efter tolk och angivna dimensioner med jämna och hela kanter för att få säljas utomlands.
Band- och skärjärn, som skall utskeppas, skall vara av segt och gott järn och skall kunna böjas utan att brista.
Samma gäller smidda eller valsade plåtar.
De sämre används inom landet.
Utskeppningsförbud och böter med halva värdet beläggs på sådana plåtar som inte tål tvärbrytning eller har hål.
Allt manufaktursmide skall vara noga sorterat efter dimensioner.
Lupp eller hammarstål är förbjudet till utskeppning.
Om järneffekters stämpling, samt hur för bristande eller oriktig stämpling ansvaras.
Allt tackjärn skall vara stämplat med för varje masugn tillåten stämpel och varje hyttlags bistämpel.
Annars åtalas tillverkaren.
Stångjärn skall vara stämplat med brukets eller hammarens stämpel.
Gäller också saltpanneplåtar och grövre bultjärn.
Knippband och bultjärn får inte packas tyngre än 10 lispund för att inte hindra arbetet vid vågen och skall ha stämpel i varje knippa.
Plåtar skall ligga i täta och i spåntade
lådor.
På locket bränns in brukets stämpel och antalet plåtar och storlek.
På lådorna med utskottsplåtar skall står II Cl.
På spiklådorna skall stå brukets stämpel, spikens storlek, antal och vikt samt en provspik fästad utanpå lådan.
Är tackjärn, stångjärn eller manufaktursmide märkt med annan stämpel än som är tillåten för varje hytta, bruk eller manufakturverk är tillverkningen förbruten.
Stämplas det med stämpel från annat bruk eller hytta skall varan konfiskeras och böter på 16 riksdaler 32 skillingar betalas.
Om järnvräkare, deras skyldigheter och rättigheter.
Vid alla järnvågar skall för tillsyn och bedömning av järnet järnvräkare finnas.
De skall utöva sin befattning på de tider och i vågbetjäningens närvaro då in- och utbärning av järn förrättas.
De får inte bryta, böja eller vidtaga annan våldsam åtgärd.
Misstänker han osynliga fel kan han begära tillverkningen med kvarstad för att anmäla hos advokatfiskalkontoret vid Bergskollegium att utföra prov.
Han äger skyldighet att i ägarens närvaro öppna på knippor, fat, kistor och bunkar för att kontrollera att ingen felsortering är gjord.
Han skall samla alla under transporten avbrutna järnstänger och göra sig underrättad till vilken post de tillhör.
Om järneffekters besiktning, varest och hur den må ske.
Besiktningsmännen skall avge rapport till Bergskollegium.
Om järneffekters förande förbi våg.
Förs tillverkningen olovligen förbi vågar för att slippa avgifter är den förbruten.
Manufakturvaror som skadas av att ligga ute kan få förvaras utanför stadsvågen om där inte finns plats.
Om böters betalande och fördelning.
Böter för felaktiga produkter skall betalas inom en månad.
Kan man inte betala anmäler man till landshövdingen att få sälja så stor del att det täcker böterna.
Böter eller den konfiskerade varan delas mellan angivaren, bergskollegium och kronan.
Om användande av konfiskerade eller med böter belagda järneffekter.
Tackjärn som har dålig kvalitet får endast säljas till gjuterier.
Stångjärn får sedan böterna är betalda säljas inom landet.
Sker olovlig handel med smide, som för oartat ämne blivit bötfällt skall säljaren böta efter det pris som prima vara kostar.
Böterna delas mellan angivaren och kronan.
Om den ersättning, ägaren av järneffekter som konfiskerats eller med böter beläggas måtte åtnjuta.
För böter för de varor här menas njuter innehavaren ersättning om han inte tillverkat dem själv.
Kan han inte bevisa varifrån han fått dem skyller han sig själv.
Smeden är fri så snart varan är godkänd av husbonden eller bruksbetjänten.
Stockholms slott den 17 maj 1814.
CARL.
Kungörelse angående förbud för införande av pulvriserad china.
Stockholm den 23 maj 1814.
All införsel av pulvriserad kina är förbjuden från den 4 maj.
Stockholm den 23 maj 1814.
A N EDELCRANTZ
Kungörelse om produktplakatets inställande i vad det rör Sveriges exporthandel.
Stockholm den 25 maj 1814.
Då det blivit nödvändigt att med beväpnad makt återbringa norska folket till känslan av sin plikt och fördel måste vi skyndsamt hemförskaffa Våra trupper från Tyskland.
För att inte skada och hindra exporthandeln måste Vi inställa verkan av författningen angående produktsplakatet.
Alla neutrala nationers fartyg får fortfarande njuta förmåner att utföra varor från svenska hamnar.
Stockholms slott den 25 maj 1814.
CARL.
Henning von Strokirch hälsar.
Stockholm den 26 maj 1814.
Hinder har uppstått att få svenska domstolars stämningar i konkursmål till personer som vistas utomlands trots annonsering i utländska tidningar.
Därför har Kongl Maj: t beslutat att upphöra med den annonseringen, särskilt som andra regeringar inte uppmärksammar svenskars fordringar i utländska konkurser.
Stockholm den 26 maj 1814.
H.
A von STROKIRCH.
Henning von Strokirch hälsar.
Stockholm den 26 maj 1814.
Särskilda tillförordnade domare skall som tidigare insända de av dem författade domböcker till Hovrättens advokatsfiskalkontor, när de innehåller en hel årgång av underdomstolens protokoll.
Om de endast innehåller en del av dem skall han avlämna dem till ordinarie domhavanden som sänder dem med sina egna protokoll.
Inteckningsprotokoll skall dock skyndsamt insändas, då de berör allmänhetens säkerhet.
Stockholm den 26 maj 1814.
H A STROKIRCH
Kungörelse angående preskripstionstiden för fordringar, sedan 1808 och 1809 årens krig med Ryssland och Danmark.
Stockholm den 9 juni 1814.
Alla som har fordringar till kronan för leveranser, upphandlingar eller andra ersättningsanspråk för 1808 och 1809 års krigsutrustning skall inom detta år anmäla sig hos Kammarrätten.
Annars mister de sin talan.
Stockholm den 9 juni 1814.
FR TERSMEDEN.
Henning von Strokirch hälsar.
Stockholm den 21 juni 1814.
Stridigheter mellan Konsistorium och Magistraten i Lund om gränserna för deras domsrätt i vissa fall.
Gäller rättighet att inom staden hålla bouppteckningar och arvsskiften, att ta emot testamenten och äktenskapsförord, att tillsätta förmyndare och hålla auktioner.
Nu önskar Magistraten bestämda föreskrifter.
Kongl Maj: t stadgar därför och förordnar följande: Till akademisk jurisdiktion hör de hantverkare som endast arbeta för akademien, änkor och barn, som bor kvar och inte bytt stånd, tjänstemän och betjänter, som sedan de erhållit avsked bor kvar.
Magistraterna i Uppsala och Lund får inte ta befattning med bouppteckningar och arvsskiften efter personer som lyda under akademien.
Bokauktioner och annan egendom som tillhört personer inom akademien får förrättas av akademien liksom i Uppsala.
Tjänstefolk hos personer som lyda under akademien svarar för brott och förseelser under tiden de är i tjänst inför akademiska domstolar.
Gäller även tvister med husbonden.
Stockholm den 21 juni 1814.H.
A. von STROKIRCH.
Instruktion för dess och Rikets Kammarrätt.
Stockholm den 21 juni 1814.
Rikets Kammarrätt kommer att bestå av 1 president, 2 kammarrättsråd och 5 assessorer, jämte betjäning i kansliet och advokatfiskalskontoret och revisionskontoren.
Då genom laga förfall någon ledamot är förhindrad att delta och det hindrar ärendena, kan man hos Kongl Maj: t föreslå någon person till biträde
Kammarrätten äger att uppta och avgöra: Anmärkningar vid revision av Kronans allmänna medel beräkning och indrivning samt förvaltning av utgifterna.
Besvär över kommissariaternas vid flottorna och landarmén resolutioner och redogörelser.
Tillgrepp och förskingring av uppbördsmedel.
Felaktigheter begångna av uppbördsverkets ämbets- och tjänstemän.
Tvistigheter rörande borgen för kronans uppbördsmän.
Försummelser som begåtts av städer, societeter eller bolag som fått privilegier.
Tvister mellan magistrater och borgerskap.
Fel och förbrytelser av Kammarrättens egen betjäning.
Särskilda ärenden som Kongl Maj: t kan finna nödvändigt som har gemenskap med Kammarrättens befattning.
Kammarrätten sammanträder så ofta ärendena fordrar.
Presidenten har överinseendet av ärendenas gång, så att de sköts med nit till rikets sannskyldiga nytta.
Kammarrättsråden har olika områden att bevaka.
Assessorerna har överinseende av var sitt revisionskontor.
Advokatsfiskalen är skyldig att noga bevaka kronans rätt.
Han skall erhålla alla handlingar och upplysningar han behöver för detta.
Revision av kammarrättens räkenskaper sker på 5 revisionskontor.
Dessa leds av en kommissarie.
Den som förskingrat och tagit till flykten, skall efterlysas genom offentlig stämning, som sätts på rättens dörr, och 3 gånger införs i Stockholms Posttidning samt i någon utländsk tidning.
Är hans egendom inte redan tagen i beslag skall det göras nu.
Kommer han inte tillrätta blir han ändå dömd.
För att uppmuntra kammarrätten att vara nitiska, kommer 25 % av alla medel som inflyta med anledning av gjorda anmärkningar att fördelas bland betjäningen.
Stockholms slott den 21 juni 1814.
CARL.
Kungörelse om växelförbindelsernas återställande med staden Hamburg och vad, i anledning därav, iakttagas bör.
Stockholm den 29 juni 1814.
Sedan fredliga förhållanden nu råder i de flesta europeiska städer och Hamburg blivit befriat från franskt herravälde, har Vi funnit tidpunkten vara inne att de vanliga handelsförbindelserna och växelförhållanden med staden skall återupplivas.
Stockholms slott den 29 juni 1814.
CARL.
Förklaring över Kongl Förordningen angående kronorusthåll den 22 februari 1749, hur förfaras bör då kronorusthåll av innehavaren å annan man transporteras.
Stockholm den 29 juni 1814.
Förordningen av den 22 februari 1749 innehåller hur man skall förfara med kronorusthåll om innehavaren dör och hemmanet övergår till skyld man eller avlägsen släkting.
Landshövdingen tillkännager i häradet att rusthållet blivit ledigt.
De som är intresserade skall efter uppläsningen från predikstolen anmäla sig.
Rusthållarens barn och arvingar ända till syskonbarn har rätt att lösa sådan rustningsrättighet.
Stockholms slott den 29 juni 1814.
CARL.
Kungörelse angående Ostindiska kompaniets upplösning, och handeln på Ostindien öppnande för var och en som vill delta.
Stockholm den 6 juli 1814 Direktionen för Ostindiska kompaniet har begärt att få upphöra med kompaniets oktroj och återlämna privilegiet från 3 mars 1806.
Vi vill i nåder förordna att det nu är fritt för vem som vill att handla och upplägga nederlag med ostindiska varor i städer som njuter nederlagsrätt.
Tullavgift kommer att kvarstå efter av Oss beräknad taxa Stockholm den 6 juli 1814.
CARL.
Taxa varefter tullavgifter för ostindiska varor, som i riket inkomma och så kvarbliva, kommer att beräknas och erläggas.
Stockholm den 6 juli 1814.
Varor som uppräknas och tullavgifter är bl a: Arrak, bomullslärfter, kattuner, borax, kanel, kardemumma, ingefära, peppar, pärlemor, porslin, rabarber, risgryn, sagogryn, sidentyger, tafter, silke, skinn, snörrottingar, soya, spanska rör och käppar, stjärnanis, tamarind, tenn, många olika sorters te.
Underrättelser om vad härvid bör iakttagas.
Beräkningar hur olika tulltaxor skall beräknas på tillåtna och otillåtna varor.
Kungörelse angående den under dess resa till Västra delen av riket tillförordnade regering.
Stockholms slott den 13 juli 1814.
Vi ärnar för Vår hälsa företaga en resa till Västra delen av riket.
Kronprinsen är gången i fält och kan inte leda riksstyrelsen i huvudstaden.
För att inte ärenden skall hindras under Vår resa förordnas 4 ledamöter av Vårt statsråd, nämligen Justitie Statsminister greve Fredric Gyllenborg, Rikets Herrar friherre Mathias Rosenblad, herr Claes Fleming, samt friherre Carl Lagerbring.
Vi bjuder ämbetmän och undersåtar att lyda och verkställa denna tillförordnade regerings beslut.
Stockholms slott den 13 juli 1814.
CARL.
Cirkulärbrev till samtliga befallningshavare angående försegling av trädbröst till brännvinspannor.
Stockholm den 25 juli 1814.
Olägenheter drabbar allmogen och villrådighet domare då de förseglade brännvinspannornas lock eller bröst är av trä.
De är inte förseglade och så enkla att allmogen själv kan slå ihop dem av ett par bräder och göra ett hål i mitten.
Flera har blivit bötfällda för att de haft dessa lock.
De är nu tillåtna.
Stockholm den 25 juli 1814.
OLOF E LAGERHEIM.
Henning von Strokirch hälsar.
Stockholm den 17 augusti 1814.
Då någon begärt ersättning för skjutsning, men tvist har uppstått på grund av att den skjutsande inte utfört tjänsten i tid, har förordnats att detta är tjänstefel och skall behandlas som kriminell handling och inte som tvistemål.
Stockholm den 17 augusti.
H A von STROKIRCH.
Kungörelse angående en obehindrad spannmålsutförsel till norska hamnar; Stockholms slott den 29 augusti 1814.
Till följd av Vår faderliga omtanke, som utgör grunden för Vårt tänkesätt mot alla undersåtar och särskilt i anseende till de i Norge timade förändringarna vill Vi genast öppna möjligheten till delaktighet av de fördelar som de båda rikenas förening skall medföra.
Vi har därför beslutat att all slags spannmål, antingen den är svensk eller i nederlag liggande liksom jordfrukter av alla slag får obehindrat utföras till norska hamnar.
En lika förmån är att förvänta för den spannmål som införes till de av svenska trupper där besatta orter.
Stockholms slott den 29 augusti 1814 GYLLENBORG, ROSENBLAD, FLEMING, LAGERBRING.
Kungörelse om tillåtelse till brännvinsbränning.
Stockholms slott den 14 september 1814.
Då skörden blivit god är Vi betänkte på att tillåta Våra trogna undersåtar tillverkningsfrihet i anseende till husbehovsbränning, vilken genom författningarna är medgiven, men som genom de föregående årens felslagna årsväxt Vi nödgats dels förbjuda och dels inskränka.
Då Vi ännu inte vet den exakta avkastningen bör Vi inte medgiva tillverkningen för längre tid än detta år.
Från och med 15 oktober till årets slut är det alltså tillåtet att husbehovsbränna.
Stockholms slott den 14 september 1814.
CARL.
Cirkulärbrev till samtliga befallningshavare angående, vad till verkställigheten av den, rörande brännvinsbränningen, under den 9 oktober 1812 utgivna författning, bör iakttagas.
Stockholm den 27 september 1814.
På frågan om rätta tydningen av förordningen av den 4 november 1812 rörande brännvinsbränning förklaras att de som inte har tillåtelse att bränna ej heller skall ha redskap även om de är förseglade.
Dock skall inte den som vid tidigare tillåtelser förvärvat redskap och nu inte kunnat avyttra dem dömas om redskapen har rätt rymd och förseglingen är obruten.
Stockholm den 27 september 1814.
O E LAGERHEIM.
Kungörelse angående anstånd till innevarande års slut, med försäljning av den i Kongl Maj: ts Påbud av den 14 juli förra året omförmälde brännvinsredskap.
Stockholm den 27 september 1814.
De personer, som under obruten försegling bibehållit sin enligt förra författningarna tillåtna, men efter den närvarande för dem obrukbara redskapen fått uppskov med två månader för att avyttra dem.
Nu blev det 6 veckors tillstånd att bränna och således kan man inte hitta köpare till dessa överflödiga redskap, så tillåts ytterligare anstånd till årets slut.
Stockholm den 27 september 1814.
O E LAGERHEIM.
Kungörelse angående ansvarighet för dem, som avsagt sig brännvins bruk, men likväl sig därav begagnar, samt för underlåtenhet, eller felaktig uppgift av vissa i bevillningsstadgan påbjudna överflödsartiklar.
Stockholm den 10 oktober 1814.
Det finns inget ansvar för den som avsäger sig brännvin, för att slippa betala konsumtionsavgiften på 12 skillingar per person, men lika fullt begagnar brännvin.
Till förekommande av sådan anledning och till förekommande av befarat missbruk och underslev skall böter på 5 riksdaler nu tas ut.
Detsamma gäller den som lämnar oriktiga uppgifter om överflödsartiklar.
Söner och drängar kommer sällan till mantalsskrivningarna, utan det sker genom husbonden.
Det blir alltså han som får böta.
Han får sedan om han anser det befogat ta ut böterna av den person uppgiften angår.
Sedan får den personen själv inställa sig vid mantalsskrivningarna och där avsäga sig brännvinets bruk, vilket antecknas i protokollet.
Stockholm den 10 oktober 1814.
O. E. LAGERHEIM.
Kungörelse angående brännvinsbränningens fortsättning.
Stockholm den 14 december 1814.
Då Vi nu fått berättelser om årsväxten i riket, som säger att den blivit mindre förmånlig än väntat, men ändå i allmänhet skall vara tillräcklig för behovet, har Vi beslutat att medgiva fortsatt tillverkning av brännvin för husbehov t o m sista april nästa år.
Vi hoppas, att så vitt möjligt är, lämna obehindrad utövning av en rättighet, som med klokhet begagnad är av vikt för den enskilda hushållningen.
Vi önskar att Våra trogna undersåtar skall gå tillväga med försiktig sparsamhet och omtanke, som kan göra det mindre betänkligt att ge sådan frihet i framtiden.
Stockholms slott den 14 december 1814.
CARL.
Förordning om upphävande av den s k droit d´aubaine eller danaarv, samt jus detractus mellan Sverige och Frankrike.
Stockholms slott den 7 december 1814 Sedan 1752 är det stadgat att om någon fransk undersåte dör här i landet skall hans rätta arvingar antingen de bor här eller är främmande ha rätt att njuta den dödes efterlämnade lösa egendom utan avgifter eller förminskning.
Då nu Frankrike har upphävt denna stadga vad som gällt svenska medborgare i Frankrike, har Vi beslutat att samma stadga upphör i Sverige också.
Stockholms slott den 7 december 1814.
CARL.
Brev och påbud till samtliga Sveriges Rikes Ständer angående en urtima riksdag den 27 februari nästkommande år 1815.
Stockholms slott den 13 december 1814.
Då sedan Ständerna sista sammanträde flera betydliga fördelar genom Försynen och Vår kärälskelige son, Kronprinsens kraftiga och visa omsorg vunnits, vilkas rätta och snara beredande för Vårt rikets ytterligare förkovran och Våra undersåtars väl, är det en glad anledning till överläggning med Rikets Ständer.
Alltså bjuder och befaller Vi eder att samlas till urtima riksdag den 27 februari 1815 i Stockholm.
Stockholms slott den 13 december 1814.
CARL.
Kungörelse angående vederbörandes skyldighet att anmäla sina fordringar för senaste årens krigsrustningar och tiden för sådan anmälan.
Stockholm den 21 december 1814.
Vid förra kriget visade det sig att fordringsanspråk inkom flera år efter och det ledde till betydliga utgifter för staten som inte kunde beräknas.
Nu är föreskrift och befallning att krigskommitten skall uppmana och erinra alla som tror sig äga någon fordran för de senaste rustningarna genast göra anmälan.
Stockholm den 21 december 1814.
FR. TERSMEDEN.
Kungörelse angående anmälandet inom viss tid av hos Kongl Maj: t och Kronan ägande fordringar för till flottorna under sista krig gjorda leveranser m m.
Stockholm den 22 december 1814.
Den som tror sig under en eller annan rubrik äger fordring för till flottorna levererat för senaste krig skall ofördröjligen göra anspråk hos förvaltningen av Sjöärenden.
De inlämnade räkningarna bokförs i den ordning de inkommer.
Fordringar rörande avlöningar och leveranser skall var inlämnade sista mars och övriga fordringar innan första juli.
Efter den tiden kommer inte fordringar att prövas utan fordringsägare får skylla sig själva för sina förluster.
Stockholm den 22 december 1814.
VICTOR von STEDINGK
Kungörelse angående en viss preskriptionstid, inom vilken de, som hos Kongl Krigskollegium eller de under Kongl Kollegium lydande auktoriteter äga någon fordran till utbekommande därav sig anmäla.
Stockholm den 22 december 1814.
Alla fordringar för leveranser och löner skall vara inne sista mars och övrigt den första juli.
Stockholm den 22 december.
JOH, AUG.
SANDELS
Innehållsförteckning
Svensk Författningssamling 1815 Kungl.
Maj: ts kungörelser i sammandrag Låssa kyrkas arkiv Innehållsförteckning för 1815 * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *
