# ID: svediakorp-law69
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1812
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 20,641
# sentences: 1,532
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Svensk författningsamling 1812 Låssa kyrkas arkiv
Kungörelse om bekräftelse på de utnämningar till ämbeten och tjänster, som av Hans Höghet Kronprinsen blivit gjorde.
Stockholm den 7 januari 1812.
Vi bekräftar alla de utnämningar till nya ämbeten och tjänster som Kronprinsen under dess förvaltning låtit utfärda.
Stockholms slott den 7 januari 1812.
CARL.
Till Konungen av Hans Höghet Kronprinsen vid Hans Maj: ts återtagande av riksstyrelsen den 7 januari 1812.
Mina livligaste önskningar är uppfyllda, då Er förbättrade hälsa tillåter Er att återta riksstyrelsen.
Oaktat den dagliga redogörelse jag givit om landets inre och yttre ställning, tror jag mig likväl böra vid
detta tillfälle framlägga en kort målning därav.
Då Ers Maj: t beslöt att biträda fasta landets poletik och förklara krig mot Storbritannien, hade Sverige
ännu inte hunnit hämta sig från ett olyckligt krig.
Dess sår var ännu blödande och trots det måste de göra nya uppoffringar i en tidpunkt, då de förlorat av sina penningtillgångar, nästan hela beloppet av tullinkomsterna.
Oaktat Sveriges avskilda läge, har, för den allmänna saken allt blivit gjort, som man kunde vänta av ett
troget folk.
Över 2.000.000 riksdaler har använts för arméns förstärkning och för att sätta Våra kuster, öar, fästningar och flotta i försvarstillstånd.
I april skall armén kunna visa sig för både vänner och fiender.
Eget försvar är enda tanken med ökningen av vår militärstyrka.
Utan annan äreslystnad än att bibehålla lagar och frihet, både vill och kan Sverige försvara sig.
Gränsande till havet på ena sidan och bergen på andra är det inte allenast innevånarnas tapperhet eller förflutna tiders ärorika minnen, som utgör borgen för dess självständighet.
Vi har järnet och föresatsen att nyttja det, som kan försvara oss.
Jag har varit stödd av krigsmaktens goda anda och ämbetsmännens nit och skicklighet.
Domarmakten har behållit sitt forna anseende.
Den har haft bedrövliga plikter att uppfylla, men har
därav hämtat ny rättighet till allmänhetens högaktning.
Departementen har tävlat att ge ärenden så hastig gång, som våra bruk och lagar tillåter.
Om Ers Maj: t värdes igenkänna den tavla jag framlagt, den livliga önskan jag hyst att svara mot det
höga förtroende Ers Maj: t visat mig, skall detta bliva den ljuvligaste belöning för min möda.
Må himlen, i överensstämmelse med mina önskningar, förlänga Ers Maj: ts dagar, och Sverige
beskyddat av Era dygder, skall för sina tillkommande öden ovillkorlig borgen för den kärlek mitt hjärta ägnat Ers Maj: t, som en sons vördnadsfulla tillgivenhet, lagarnas okränkta helgd, redligheten hos statens tjänare, i enighet, tapperhet och patriotism hos det svenska folket Med uppriktigaste tillgivenhet och djupaste vördnad framhärdar jag, underdånige tropliktige undersåte och son.
Stockholm den 7 januari 1811.
CARL JOHAN.
Kungörelse om dess återtagande av rikets styrelse.
Stockholm den 7 januari 1812.
Sedan Vi nu med den Högstes bistånd blivit återställd till hälsan återtar Vi rikets styrelse, som Vi med oinskränkt och rättvist förtroende överlät till Vår kärälskelige son, Kronprinsen, den 17 mars.
Vi vill offentligt frambära en tacksamhetens gärd till honom för hans kraftiga förvaltning av fäderneslandets angelägenheter; om den bibehållna självständigheten, aktning hos främmande, trevnad, säkerhet och lugn inom landet.
Vi kan inte kräva ytterligare prov på hans tänkesätt mot Oss och riket utan han har fullkomligt svarat mot Våra önskningar.
Den lyckliga förening mellan oss och Vår son skall alltid vara orubbad och befästa fäderneslandets trygghet.
Stockholms slott den 7 januari 1812.
CARL.
Kungörelse hur förhållas skall med den del av ådömda böter och sakören, som kronan tillkommer och årligen måste balanseras Stockholm den 13 januari 1812.
Utbetalningen av den andel böter som tillfaller Kronan, kan genom att pliktfällda personer äger rätt att söka prövning i högre instans bli så försenad, att personen kan hinna flytta och sedan inte påträffas igen.
Saköresmedlen måste alltså avskrivas och befallningshavarna har ingen författning att hålla sig till.
Därför har vi förordnat, att personer som inte betalt Kronan för sakören eller andra avgifter skall
efterlysas.
Om de inte inom natt och år påträffas kan deras skuld avskrivas.
Skulle de senare anträffas skall inte betalningsskyldigheten anses upphörd.
Stockholm den 13 januari 1812.
SAMUEL af UGGLAS.
Kungörelse angående ändring av det i kungörelserna av den 23 januari och 4 juni påbjudna betalnings- och uppbördssätt av en per milleavgift vid köp av all fast egendom i städerna som på landet.
Stockholm den 21 januari 1812.
Vid verkställigheten av betalning och uppbörd av den per mille avgiften, som tillfaller Vadstena krigsmanshuskassa vid köp av fast egendom, har oklarheter uppstått, som givit olägenheter både för Kronan och krigsmanshuskassan.
Köpare på längre avstånd från landshövdingesätet har fått kostnader, då summan genast skulle nedsättas i ränteriet.
Domstolarna har inte meddelat tredje uppbudet förrän avgiften redan varit betald, vilket givit osäkerhet i äganderätten då lagfarten inte är klar.
Domaren skall vid ting och i kyrkorna låta uppläsa tredje uppbudet.
Häradshövdingarnas och magistratens förteckningar skall sedan kontrolleras och avgifterna indrivas till krigsmanshuset.
Brev och påbud till samtliga ständer angående en urtima riksdag den fjärde april innevarande år.
Stockholms slott den 23 januari 1812.
Tillbjuder Er Sveriges Rikets Ständer Vår synnerliga ynnest!
Då åtskilliga för fäderneslandets väl viktiga angelägenheter förekommit, som fordrar en skyndsam åtgärd och är av den egenskapen, att Vi ansett nödvändigt vid en urtima riksdag överlägga, bjuder och befaller Vi samtliga Rikets Ständer att den fjärde april infinna sig i Vår huvudstad.
Stockholms slott den 23 januari 1812.
CARL.
Förordning rörande indelta infanteri regementets beklädnadssätt.
Stockholm den 4 februari 1812.
Då de författningar som gällt enligt gamla roteringen för indelta infanteriregementets beklädnad inte alltid medfört den åsyftade nyttan, har detta varit grund för senare tiders erfarenhet och ett viktigt föremål för Våra omsorger.
Regementena har av Kronan blivit försedda med livmunderingar.
En del har fått släpkläder av rotehållaren, en del fått skaffa dem själva för den högre lön de njuta.
Släpkläder bör nyttjas under alla arbetskommenderingar, kompanimöten och tjänstgöring inom regementena, utom vid möten och mönstringar.
1792 klagade allmogen vid riksdagen att släpkläderna hade olika färger och beståndsdelar vid de olika regementena.
1793 utgick ett förordnande att alla släpmunderingar skulle på färgen när vara fullkomligt lika och bestå av samma persedlar.
som själva livmunderingen Nu finns fullgoda släpmunderingar, som anskaffas vart tredje år.
Då livmunderingarna ofta förvarats ovarsamt i rotekistorna har Vi betänkt att upphöra med Kronans
beklädnadsskyldighet och ersätta med pengar istället.
Vi förordnar: Att de vid regementena befintliga kronomunderingarna med alla tillbehör överlämnas till soldaterna, så att dessa har två brukbara munderingar.
I fredstid skall den bäst bevarade förvaras i rotekistan under vård, tillsyn och ansvar.
Den får inte användas oftare än regementsbefälet befaller.
Så ofta regementena skaffar nya släpkläder byts de ut mot de gamla.
Om soldaten dör eller avskedas äger han ingen rätt till kläderna i rotekistan, utan de övertas av
efterträdaren.
Soldaterna får ersättning i pengar för varje dag de nyttjar sina munderingar.
Landshövdingen och
regementschefen skall se till att pengarna används till kläder och inte till annat, så att munderingarna alltid är i tjänstbart skick.
När nya kläder skall anskaffas, skall de vara av vadmal eller kläde och till färg och persedlar i
fullkomlig likhet med kronomunderingen.
Skulle kläderna genom olyckshändelse eller rymning bli förlorade, skall efter noggrann undersökning ersättning ges.
Dessa regler gäller i fredstid.
Vid krig skall alla kommenderade regementena bli ordentligt avmönstrade och deras mundering bestå av:
Jacka, byxor, skärp, hatt med fina prydnader, halsduk, stövletter, 2 skjortor, 2 par ullstrumpor och skor
med lösa sulor.
Redovisas vad underofficerare skall få i beklädnadsbidrag och vad de olika prydnader som snören och
spel skall ersättas med.
Stockholms slott den 4 februari 1812.
CARL
Cirkulärbrev till samtliga konungens befallningshavare angående sättet att redovisa durchtågsmedlen.
Stockholm den 10 februari 1812.
Den 30 november 1810 gavs föreskrift att erforderliga medel skulle skjutas till från lantränterierna för skjuts och traktamenten för tågande kommenderingar av krigsfolk.
Durchtågsförskotten skulle varje år redovisas till Kammarkollegium.
Nu visar det sig att endast summan av medlen blivit reodvisade i landsboken.
Särskilda räkenskaper jämte verifikationerna skall insändas till Kammarkollegium, för att därefter överlämnas till kammarrättens granskning.
Stockholm den 10 februari 1812.
SAMUEL af UGGLAS.
Förbud för svenska undersåtar att ta tjänst på främmande kaparfartyg.
Stockholm den 21 februari 1812.
Vi har inhämtat att svenskt sjöfolk befunnit sig på kaparfartyg utrustade med främmande makters tillstånd.
Med tanke på de svåra följder för de Våra undersåtar, som skulle uppkomma, om de skulle uppbringa svenska skepp, har Vi förordnat att ingen svensk undersåte får ta tjänst på främmande kaparfartyg från vilken nation som helst.
Stockholms slott den 21 februari 1812.
CARL.
Kungörelse angående ändring i Kongl Kollegii under de 20 mars 1809 utfärdade kungörelsen, rörande så väl frihet till införsel av tågvirke och talgljus, ravenduk och segelduk samt lindring i tullen å foderväv och grövre lärfter.
Stockholm den 25 februari 1812.
Den tidigare frihet som beviljades för införsel av tågvirke och talgljus samt lindring i tullen på foderväv och grövre lärfter kommer att upphöra.
Tillstånd att införa ravenduk och segelduk mot en tullavgift på 6 skillingar alnen får förekomma.
Stockholm den 25 februari 1812.
J LILJENCRANTS
Avskrift (handlar om salpeter).
Stockholm den 3 mars 1812.
I och med förordningen av den 3 december 1811, att varje hemmansägare har ovillkorlig skyldighet att från sin gård lämna inhemsk salpeter och salpetergärden inte får lösas till underpris, är orsaken till salpetergärdens avtagande undanröjd.
Men som detta, för försvarsverket så viktiga ämne, måste ökas så att det svarar mot rikets behov och den brist kunna ersättas, som uppstod efter förlusten av Finland, har Vi beslutat att vidtaga flera verksamma åtgärder.
Nämligen upplysning till allmänheten om rätta sättet att tillverka salpeter och uppmuntringar till den som befattar sig därmed.
Vi har funnit att Småland, med sin stora boskapsskötsel och myckna skog är det tjänligaste landskapet för denna tillverkning.
Befolkningen har sedan äldsta tider sysslat med salpetertillverkning och har stor kunskap, dessutom finns två krutbruk i närheten.
Näringen bör kunna drivas upp till samma höjd som den i Österbotten.
Vi har funnit för gott att stadga följande författning om salpetersjuderiinrättning i Kronobergs, Kalmars och Jönköpings län samt Östra och Västra Göinge Härad Kristianstads län.
För att göra verket likstämmigt och så kraftfullt som möjligt skall dessa län och härader förenas under en styresman eller direktör.
Landshövdingarna skall utse den personen, men för denna gång förordnar Vi överjägmästare Eric Kihlström, vilken i salpetersjuderi visat berömliga kunskaper.
Styresmannen bör vara boende inom distriktet.
Hans skyldighet är att befrämja salpeteriplantladugårdar och jordberedning, tillse att pannorna inte förbränns eller skadas, fördela det befintliga manskapet, och 2 gånger om året göra en inspektionsresa och om så behövs göra rättelser och ge goda råd.
Han skall också hålla sig underrättad om några nyttiga rön görs t ex vid Kungsholms sjuderi i Stockholm och i så fall sprida den nya kunskapen.
Han skall genom brevväxling underrätta sjudarna var de kan få avsättning för sin produkt.
Hans arvode från kronan är 300 riksdaler per år plus 4 skillingar lispundet för godkänd salpeter som han från sitt distrikt levererar till Oss.
I varje län och särskilt i Göinge Härader tillsätts en understyresman, som skall utföra de sysslor som direktören inte hinner med.
Bland de kvarblivna sjudarna i länet utväljer direktören verkmästare.
Deras antal får inte överstiga 20 i varje län.
Deras skyldighet blir att varje sommar förrätta sjudningsarbete antingen på den jord de själva äger, eller på andra hemman.
De skall antaga och inöva i sjuderikonsten så många lärlingar som de kan undervisa och sysselsätta.
Ingen bestämd lärotid anges, utan beror på visad flit och fallenhet.
Prov skall avläggas.
Till uppmuntran får verkmästaren 3 tunnor spannmål efter ortens markegångspris.
Lärlingarna får ingen annan lön, än den de hos privata betingar.
Både verkmästare och lärlingar behöver inte betala skatt för sina personer, dock för näring och egendom.
Landshövdingarna skall varje år kontrollera att
antalet arbetsfolk stämmer med efterfrågan på salpeter.
Han skall också avskeda dem som visar försummelse, okunnighet och felaktigt uppträdande.
Alla de i distriktet anlagda plantlador, som byggts med förskott från kronan, skall hållas i stånd av ägaren.
I annat fall fordras förskottspengarna tillbaka.
10 nya plantlador skall byggas varje år efter det Österbottniska sättet i vardera länen och 6 i i varje Göinge Härad.
För att uppmuntra denna byggnation utbetalas en premie på 50 riksdaler för varje.
Hälften betalas, då ladan är färdig med jordblandningen och resten efter första sjudningen.
Den som vill lån panna och sjudare betalar 1 mark salpeter för varje lispund.
Landshövdingarna skall arbeta för att salpetersjudningen främjas.
Mottagningen av salpetern har inte fungerat.
Okunniga och dåligt betalda uppbördsmän har mest sett att salpetern inte varit uppblandad med grus eller liknande.
Därigenom har kronan förlorat, då krutbruken måste göra ny granskning och dra av för dålig kvalitet.
Godset skall nu föras till Fliseryd och Torsebro krutbruk för dem som inte har för lång väg och från Göinge Härader alltid till Torsebro.
För dem som har lång väg dit skall landshövdingen utsätta uppbördsställen, dit direktören eller annan kunnig person gör eldprov och upplösningsprov, till dess någon säkrare provmetod uppfinns.
Transporten till krutbruken skall ske med så liten kostnad för kronan som möjligt.
Stockholm slott den 3 mars 1812.
CARL
Förordning om vad i anseende till regeringsärendenas jämna och orubbade gång under Kongl Maj: ts vistande vid urtima riksdagen i Örebro, iakttagas bör.
Stockholm den 4 mars 1812.
Vi har funnit Oss föranlåtna att ändra platsen för den urtima riksdagen, som skulle hållas i huvudstaden den 4 april till Örebro.
Riksens Ständer skall infinna sig där den 13 april.
Under riksdagen skall ärenden insändas till Vårt kansli i Stockholm såväl brev, memorial, förklaringar som förfrågningar.
Om något kräver särskild skyndsamhet skall det hos Oss anmälas.
Stockholms slott den 4 mars 1812.
CARL.
Brev och påbud till samtliga Rikets Ständer att den, till den fjärde nästkommande april utsatta urtima riksdagen, skall, i stället för Stockholm, hållas i Örebro den 13 i samma månad.
Stockholm den 4 mars 1812.
På grund av den politiska ställning, som nu råder har Vi funnit anledning att ändra orten för den urtima riksdagen som var utsatt till Stockholm den 4 april, till Örebro den 13 samma månad.
Stockholms slott den 4 mars 1812.
CARL.
Brev och påbud till samtliga Rikets Ständer att den, till den fjärde nästkommande april utsatta urtima riksdagen, skall, i stället för Stockholm, hållas i Örebro den 13 i samma månad.
Stockholm den 4 mars 1812.
Från och med den 19 februari är det förbjudet att utföra hästar ur riket.
Stockholm den 5 mars 1812.
J LILJENCRANTS.
Kungörelse angående underhåll för soldater, som vid Göta kanalbygge blivit skadade.
Stockholm den 7 mars 1812.
Den 18 februari har Kongl Maj: t behagat bestämma hur mycket manskap från regementena till arbete vid Göta kanal, som kommer att avgå.
Kongl Maj: t har också stadgat att de som till äventyrs blir skadade, så att de inte längre duger till krigstjänst och måste avskedas, har rätt till underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa.
Detsamma har gällt manskap vid Trollhättekanal och slussverksbyggnad.
Intyg från befälhavaren samt läkare att skadan skett under arbetet skall uppvisas.
Stockholm den 7 mars 1812.
JOH AUG SANDELS.
Kungörelse angående svenska handelsfartygs bevärande till eget försvar mot kaperier.
Stockholm den 11 mars 1812.
Då sjöfarten på Östersjön och vid Våra kuster en längre tid oroats av kapare, vilka dels varit försedda med kaparbrev och dels under dubbel flagg varit utan laglig autorisation, har Vi betänkt att för en minskning av dessa olägenheter, de skeppsrederier, som så önska, får bevära sina fartyg mot kapare.
Vi vill taga de armerade coopvaerdiefartyg i Vårt nådiga beskydd, om skeppare och redare ställer sig till ofelbar efterlevnad av Vårt reglemente.
Stockholms slott den 11 mars 1812.
CARL
Reglemente för handelsfartyg som beväras till eget försvar mot kaperier.
Stockholm den 11 mars 1812.
De skeppare som vill bevära ett coopvaerdiefartyg till större säkerhet vid lovliga handelsföretag, skall göra anmälan som i laga ordning prövas.
En borgensumma på 5.000 riksdaler som fond för ersättning eller böter som kan ådömas vid missbruk av denna tillåtelse, skall bifogas.
Fullständig uppgift på fartygets namn, antal kanoner, handgevär och blanka vapen samt besättningslista.
Borgensskriften förvaras hos magistraten i Stockholm eller hos landshövdingarna.
Tillståndsbrevet kan gälla för enskild resa eller viss tid, dock inte längre än 6 månader.
Skeppare och besättning har rätt att försvara sig mot allt övervåld.
Vid vite på 100 riksdaler och
skadestånd får de inte anfalla.
Lyckas de övermanna kapare som angripit dem får de införa honom till svensk hamn och överlämna honom till ortens ämbetsman.
Skeppare och besättning står under krigsartiklarna vad gäller rättigheter och skyldigheter.
Skulle bevärat handelsfartyg med destination till främmande krigförande makt inneha persedlar som i
traktaten är förklarat som krigsförnödenheter har rederiet förverkat hela borgensumman till kronan.
Detta reglemente anses inte verka till någon rubbning av de handels- och sjöfartstraktater med
främmande vänskapliga makter träffade överenskommelse om coopvaerdiefartygens visitation av krigsskepp.
Ett exemplar av detta reglemente skall finnas ombord på bevärade handelsfartyg annars svarar rederiet och skepparen själva för följderna om de blir uppbringade.
Stockholm den 11 mars 1812.
CARL
Förordning angående ändring av stadgan om värvning och manskaps lejande till krigstjänst.
Stockholm den 3 april 1812.
Enligt stadgan av den 7 april 1802 skulle hantverksgesäll, som i fredlig tid blivit värvad till krigstjänst inte kunna tvingas betala sin skuld hos husbonden med mer än 5 riksdaler.
Då priserna stigit avsevärt sedan 1802 är den stadgan inte längre lämplig.
Beloppet höjs till 10 riksdaler.
Stockholms slott den 3 april 1812.
CARL.
Kungörelse angående åtskilliga postinrättningen i riket rörande omständigheter.
Stockholm den 24 april 1812.
Både ordinarie och extra postens hästlega har ökats.
Dock uppmanas postdirektionen att hålla noga uppsikt så att större antal än nödvändigt används.
Dessutom görs nådig hemställan om större skyndsamhet i postgången.
Böterna för den postförare, som fördröjer posten höjs från 16 skillingar till 1 riksdaler.
Postförare får inte ta högre betalning för speciella brev eller av Post och Inrikes tidningar - följer specifikation.
Vad övriga tidningar rör skall särskilda avtal göras mellan postföraren och utgivaren.
Stockholm den 24 april 1812.
LARS v ENGESTRÖM.
Protokoll hållit inför konungen på Örebro slott den 27 april 1812.
Sedan en stor deputation av samtliga riksstånden och de övriga talmännen inträtt i konungens audiensrum, där konungen var omgiven av statsrådets ledamöter, generalerna för armén och flottorna uppläste lantmarskalken följande adress:
Vi har med tacksamhet sett till det beslut, att under konungens sjukdom överlåta landets vård och
styrelse till kronprinsen.
Då landet befann sig i en kritisk ställning lyckades fursten bevara fäderneslandets trygghet och självständighet.
Riksens Ständer har ännu inte trott sig fullkomligen svara mot svenska folkets rättmätiga fordringar.
En
sorglig erfarenhet har övertygat Edra trogna undersåtar att de inte alltid kan påräkna konungens fortsatta hälsa och en fortsatt utövning av kungamaktens mödosamma plikter.
Om svenska folkets böner inte kunnat avvända faran, borde Ständerna i förväg ha hos Eders Maj: t anhållit att kronprinsen inträder i utövningen av kungamakten.
Med kännedom om Eders Maj: ts tänkesätt för kronprinsen, är ständerna förvissade om, att Ni skall
mottaga Vår önskan att förbinda Sveriges framtida öden med Ers Maj: ts och kronprinsens vårdande namn.
Undertecknat av talmännen.
Kongl Maj: t svarar: Det är med stor tillfredsställelse jag mottager ett förnyat prov på Rikets Ständers tillgivenhet för min person och mina tänkesätt.
När jag den 17 mars förra året blev sjuk vändes min blick till kronprinsen, som redan krönt segerns ära och endast väntade på att vinna fredligare lagrar och stadga för sitt nya fädernesland.
Med oinskränkt förtroende lämnade jag rikets styrelse i hans hand.
I min dubbla egenskap av konung och far bekräftar jag den genom Eder gode herrar och svenske män
gjorda anhållan att om jag av sjukdom hindras att utöva min plikt genast kronprinsen träder i mitt ställe.
Genom vad nu stadgas kan Sveriges inbyggare med trygga sinnen kunna gå framtidens osäkra öden
tillmötes och Europas makter på det högtidligaste sätt övertygas om mitt tänkesätt för en värdig son.
Deputationens ledamöter hade därefter den nåden att kyssa konungens hand och avträdde.
Deputationens ledamöter begåvo sig därefter till kronprinsen, där lantmarskalken överlämnade en mut.
mut.
lika lydande adress, varpå kronprinsen behagade svara.
Då konungen i anseende till sin vacklande hälsa anförtrodde mig rikets styrelse skulle detta prov på förtroende varit smärtande, om jag inte genast blivit övertygad om sjukdomens mindre farliga beskaffenhet.
Då jag mottog förvaltningen av de allmänna ärendena kände jag redan de hinder jag hade att undanröja
och svårigheter att övervinna.
Övertygat att en tillräcklig armé utgör en stats väsentliga styrka har jag vidtagit åtgärder för krigsmaktens förökning.
De händelser som tid efter annan inträffat hade bort övertyga oss om att inte endast goda lagar utan också en betydlig armé krävs för att bevara ett lands självständighet.
Nu tillkommer det Er att bestämma om krigsmaktens förstärkande.
Ert beslut skall bestämma Sveriges tillkommande öde.
Mina förhoppningar är att Vi skall återse de lyckliga dagarna och med trygghet inom sitt område och fruktat utom sina gränser uppnå samma höjd av ära, som var grundvalen för dess fordna anseende.
Er erkänsla är mycket smickrande, då ingen personlig avsikt kunnat avvända min enda ärelystnad att
bidraga till mitt fädernesland sällhet.
Mitt samvetes hemligaste vittnesbörd säger att aldrig någon svensk livats av varmare deltagande för sin fosterbygds lycka och ära.
Svenskarnas ära och lycka är mitt enda föremål och skall ensamma bliva drivfjädern för mina handlingar.
Denna självförsakelse meddelar jag till min unge son, vars unga själ mottager dessa intryck och jag ser med glädje hans högaktning för det svenska folket, som kommer att göra honom värdig att en dag regera det.
Den anhållan Ni framburit inför tronen är en ny borgen för er tillgivenhet.
Jag skall med glädje se den
tid avlägsen, då jag blir tvungen att uppfylla konungens och Er gemensamma önskan.
Minnet av konungens förtjänster mot fäderneslandet bör hos varje svensk man väcka den livligaste önskan att den Allsmäktige ville förlänga konungens dagar.
Deputerade hade därefter den nåden att kyssa kronprinsens hand och avträdde.
Kungörelse angående inställande tills vidare av brännvinsbränningen.
Örebro den 4 maj 1812.
Ständerna har anhållit att brännvinsbränningen skyndsamt inställes för att avböja eller åtminstone mildra den nöd, då en fullkomlig spannmålsbrist hotar landet.
Vi stadgar och förordnar följande:
All brännvinsbränning både på landet som i städerna skall från och med den 18 denna månad inställas
och tills vidare upphöra.
I avlägsna orter måste förbudet gälla från dagen efter det blivit uppläst i kyrkorna.
Den som har ofärdig mäsk får 4 dagar på sig att avsluta tillverkningen.
Alla pannor och redskap skall förseglas av kronobetjänt och Vi står för kostnaden.
Den som förbryter sig mot förbudet förlorar redskapen och bötar 33 riksdaler 16 skillingar.
Angivarens
ensak.
Örebro slott den 4 maj 1812.
CARL.
Kungörelse angående den nya stad, vilken i Norrbottens län kommer att under namn av Carl Johans stad anläggas.
Örebro den 20 maj 1812.
Hemställan har gjorts om en ny stad i Norrbottens län.
Den skulle byggas under Nickala by i Nedertorneå socken på en utmark som sträcker sig till havet och kallas Öustinkentå.
Den ligger 1 ¼ mil från Torneå stad och 1 mil från Torneå älvs mynning.
Staden skall kallas Carl Johans stad.
Staden skall anläggas, till byggnader, gator och torg efter den planritning Vi i dag har fastställt.
Stadsrörelse skall inte grundas på åkerbruk utan på handel, fabriker, hantverks- och fiskerinäringar samt så vida tillfälle gives på sjöfart.
Därför skall jorden utom Öustinkentå användas till äng, bete, plantager, nödvändigt vedfång och även begravningsplats, som skall anläggas utanför staden.
Innevånarna skall efter anmälan äga rätt att idka handel, fabriksyrke eller hantverk efter den kunskap
han förvärvat.
De som bosätter sig där i början skall få 10 frihetsår för alla utskylder till Oss och Kronan.
Staden lyder i ekonomiska och polisärenden under landshövdingen och den vanliga kronobetjäningen på orten.
Justitiemål faller under häradsrätten samt kyrkoväsende under Öustinkentå församling tills borgerskapet hunnit bygga kyrka och underhålla präst.
Örebro slott 20 maj 1812.
CARL
Kungörelse angående en vidare utsträckning av kungörelse av den 23 januari 1811, om förökade avgifter till Vadstena krigsmanshuskassa, vid skatteköp förordnat blivit.
Örebro den 2 juni 1812.
Ständerna har förklarat att avgift med 6 % skatteköpeskilling för kronan blivit beviljad, endast undantaget båtsmansindelningen i Blekinge och Södermöre anslagna hemman, som erlägger sin avgift till amiralitets krigsmans kassa.
Vi förordnar, att skatteköp av kronlägenheter må inbegripa rusthåll, kvarnar, utjordar, urfjällar av vad beskaffenhet som helst, vilka inte är till mantal satta.
Örebro slott den 2 juni 1812.
CARL
Kungörelse angående frihet för Gotlands innevånare, att till seglation inrikes orter emellan begagna sig av däckade fartyg till 20 à 25 läster dräkt.
Stockholm den 2 juni 1812.
Kungl Maj: t har funnit skäligt att låta allmogen och andra lantmän på Gotland vid seglation mellan inrikes orter, där de säljer sin avel och egna produkter samt vid strömmingsfisket, få begagna sig av däckade fartyg till 20 à 25 lästers dräkt.
Stockholm den 2 juni 1812.
J LILJENCRANTS.
Reglemente för fältläkarkorpsen.
Örebro den 9 juni 1812.
Ordinarie fältläkarkorpsen.
Fältläkarkorpsen består av en ordinarie och en extra ordinarie korps.
Den ordinarie utgöres av regementsläkare, bataljonsläkare, pensionärer och stipendiater.
Den extra ordinarie av överfältläkare, fältläkare, sjukhusläkare och underläkare.
Regementsläkare.
Regementsläkare äger samma värdighet som kaptener och utnämns av Kollegium Medicum.
De skall vara kirurgiska magistrar eller medicine doktorer och helst med beröm ha tjänstgjort tidigare inom fältläkarkorpsen.
De som vinnlagt sig inom den veterinära vetenskapen äger företräde vid kavalleriregementen.
Regementsläkaren står under Kollegium Medicum i anseende till det vetenskapliga.
I krigstid vid en
större armé har överfältläkaren närmaste överinseendet.
Regementsläkaren får permission en månad.
Regementets medicinalförråd mottages av regementsläkaren som insänder ett kvitterat exemplar till Kollegium Medicum.
I fredstid skall han noga vårda medicinalförrådet.
Att hos regementschefen föreslå till kungörelse på
regementsordern vad som är nödvändigt för hälsan och sundhetens bevarande.
Att taga reda på soldatens hemseder och söka rätta det som kan vara att anmärka mot hälsans bevarande.
Att under regementets vistande på roten och vid möten och mönstringar vårda de sjuka.
Att verkställa och attestera besiktningar av manskapet och insända till Kollegium Medicum.
När regementet kommenderas i fält följer hela läkarkorpsen med.
Vid krig eller större kommenderingar rekvireras sjukdrängar.
Bataljonsläkare.
Som bataljonsläkare antas de som är magistre chirurgiae, medicine doktorer, licentiater och pensionärer.
Till uppmuntran för de större kunskaper bataljonsläkarna måste skaffa sig tilldelas de fänriks rang.
De är skyldiga regementsläkaren lydnad och hörsamhet.
De skall med all sin förmåga bistå de sjuka.
Om någon är för sjuk att medfölja marschen skall de ombesörja karlens avpolletering till närmaste sjukhus.
De skall sparsamt hushålla med medicin, instrument och sjukhuspersedlar.
Pensionärer och stipendiater.
Dessa har inte några bestämda tjänstebefattningar, men hör dock till ordinarie fältläkarstaten.
Extra ordinarie fältläkarekorpsen.
Överfältläkaren.
Denna förordnas av Kongl Maj: t då någon armé sammandrages.
Han skall ha kirurgisk eller medicinsk utbildning och helst ha erfarenhet av krig.
Hans rang är överstelöjtnant.
Han har befäl över alla tjänstgörande läkare och apotekare och har överinseende på allt som rör arméns sjukvård.
Han skall rapportera till Kollegium Medicum allt som rör tjänsten.
Han bestämmer alla matordningar för de sjuka och skall för övrigt göra förbättringar för de sjukas vård.
Han skall se till att alla recept är skrivna med vanliga bokstäver istället för farmaseptiska tecken.
Han skall granska räkningarna så att apotekaren inte tar för mycket betalt.
Han har ansvar för att alla instrument och bandage är i ordning och finns i tillräcklig mängd, särskilt inför fältslag.
Varje år skall han inge en historisk berättelse om vad som rör sjukvården
inom armén.
Efter krigets slut översänder han alla handlingar till Kollegium Medici, som arkiverar dem.
Han har till sin hjälp med korrespondens en underläkare.
Fältläkare.
Kungen förordnar så många fältläkare som anses behövas.
De har inseende över arméns sjukhus både stationära och flyttande.
Han ansvarar för allmänna sjukvården vid de stationer han blivit placerad.
Han medverkar vid sjukhusens anläggande och inrättande.
Han är närvarande vid utmönstringen från sjukhus.
Om någon är obotligt sjuk eller oduglig till krigstjänst skall han anmäla och skriva ut attester.
För att förekomma trängsel om snar hjälp behövs med transporter, skall han se till att tjänliga hus finns där sjukattiraljer hålls i beredskap.
Sjukhusläkare.
Sjukhusläkare anställs av Kollegium Medici.
I fält då det är bråttom av överfältläkaren.
Han ansvarar för alla sjuka eller sårade.
Vid svårare sjukdomshändelser skall han begära råd av andra.
Två gånger om dagen besöker han de sjuka.
Större operationer gör han själv, mindre kan underläkaren göra.
Han ser till att alltid ha linne, bandage, ättika, brännvin, svampar och fnöske till blodstillning i tillräcklig mängd.
Varje morgon skickar han rapport till fältläkaren.
Han skriver ut de sjuka och bestämmer om de som är matta skall till konvalesenthus eller skickas tillbaka till sina korpser.
Han har ansvar för de sjukas intagande, placerande, vård och skötsel, allt material, mat och dryck, förrådens duglighet, snyggheten på sjukhuset.
Allt skall i händelse av uppbrott snabbt kunna packas och medtagas.
Underläkare vid sjukhus och regementen.
Till underläkare antas examinerade och godkända studiosi kirurgi och medicinare.
De stå alltid under någon edsvuren doktor.
De skall genast uträtta det de blivit anbefallda att göra och hjälpa de sjuka så gott de kan.
Posterad hos någon svårt sjuk skall han genast rapportera om någon förändring inträffar.
Han får endast i nödfall utdela läkemedel.
Datum ut supra.
CARL.
Kungörelse angående den av Riksens Ständer fastställda instruktion för deras revisorer över stats-, banco- och riksgäldsverken.
Örebro den 10 juni 1812.
Vid början av varje revision skall statskontoret avlämna en berättelse om statsverkets tillstånd och förvaltning till revisorerna.
Revisorerna skall ha tillgång till alla räkenskaper, protokoller och handlingar.
Revisorerna äger inte rätt att besluta några förändringar vad statsverket angår.
Finner de att verket överskridit sina anslag eller någon annan oegentlighet, skall de dessa anmärkningar anmäla hos Kongl Maj: t.
De skall även granska inkomsttitlarna.
Revisionsberättelsen kommer att förvaras i Riddarhuskansliets arkiv till nästa riksdag.
Revisorerna för banco och riksgäldsverket skall vid sitt första sammanträde i banken avlägga den
vanliga eden samt ta noga reda på verkets styrelse och förvaltning.
De skall följa banco ordningen samt de utfärdade instruktioner, reglementen och särskilda resolutioner.
Skulle något vara i olag, skall det genast rättas och till ordning återbringas.
Riksgäldsfullmäktige skall rätta sig efter revisorerna.
Ett förseglat exemplar av revisionsberättelsen skall förvaras i Riddarhusarkivet.
Berättelsen skall tryckas och meddelas till allmänheten.
Revisorerna har inte tillåtelse att befatta sig med någon slags disposition av bankens medel.
De får inte heller befatta sig med befordringsmål och tillökning i sysslor, löner eller pensioner.
Om någon tjänsteman vid verket utmärkt sig särskilt för flit och skicklighet, kan inte revisorerna själva belöna honom, men anmäla sådant ärende till bankoutskottet.
De skall genast anmäla om de finner några förseelser begångna av verkets betjäning.
Örebro slott den 10 juni 1812.
CARL
Reglemente för handelsfartyg, under konvoj av örlogsskepp.
Örebro den 10 juni 1812.
När koopverdiefartyg mottagits i konvojen och signalbrev utfärdats åligger det skepparen på sådant skepp att lyda alla befallningar på samma sätt som i krig.
Skepparen på koopverdiefartyget är skyldig att för patrullering lämna barkasser och slupar med befäl och manskap.
De skall också hålla vakt på konvojfartyget.
De skall medföra minst 2 gevär och ammunition.
Vid vistelse i hamn skall de ropa an båtar och begära fältrop.
De får inte lämna sitt fartyg utan tillåtelse.
Alltid anmäla misstänkta båtar de ser som kan smyga in i konvojen.
Aldrig styra sitt skepp nära intill de övriga samt dag och natt vara uppmärksamma på chefsskeppets signaler.
Manskapet skall uppfylla allt vad chefen, till befrämjande av konvojens säkerhet och Svenska Flaggans heder är nödvändigt.
Varje fartyg som ingår i en konvoj, skall
vara försett med blänkfyr för att nattetid kunna om misstänkt fartyg finns i närheten signalera.
Upptäcks fara skall skott avlossas från de alltid laddade gevären.
Om fartyg i konvoj överraskas av fiende och anfalls eller entras skall skepparen genast med skott, fyr,
klocka eller trumma ge signal för att underrätta om faran.
Han skall genast förstöra alla ombord till konvojen hörande handlingar, reglementen, instruktioner och signalbrev.
Blir han jagad av fienden skall han ge signal och styra efter chefsskeppet.
Kommer han inte undan skall han kapa fallbrassar och boglinor, så att fienden inte kan föra bort fartyget.
Fartyget får inte lämna konvoj som de tillhör.
Denna instruktion skall uppläsas för manskapet två gånger vid vite av 50 riksdaler.
Örebro slott den 10 juni 1812.
CARL.
Kungörelse angående inrättandet av en gränstullkammare vid Haparanda, samt en inloppstullkammare vid Furusund, och tullbevakningens flyttande ifrån Kullboda till Öregrund.
Stockholm den 11 juni 1812.
Gränstullkammare vid Haparanda, inloppstullkammare vid Furusund kommer att inrättas med betjäning.
Den bevakning som funnits vid Kullboda flyttas till Öregrund.
Från och med 1: sta augusti kommer varor som förs över gränsen vid Haparanda att angivas och förtullas samt de skeppare som nyttja Furusunds och Öregrunds farleder skall där vid inloppen fullgöra seglationsordningens allmänna föreskrift.
Stockholm den 11 juni 1812.
J LILJENCRANTS, O E LAGERHEIM.
Kungörelse angående förbud tills vidare mot utförsel av skriv- och tryckpapper.
Stockholm den 30 juni 1812.
Från och med den 3: dje i denna månad är det förbjudet att utföra inom riket tillverkade papperssorter som används till skrivning eller tryck.
Stockholm den 30 juni 1812.
J LILJENCRANTS
Kungörelse angående tillägg av handelstraktaten med Ryssland om förrymt sjöfolks utlevererande.
Örebro den 15 juli 1812.
Sjöfolk som rymmer i den ena nationens hamn från den andra tillhörigt skepp skall av befälhavare eller skeppare återlämnas.
Ansökning om deras utlevererande bör ingivas på orten där rymningen skett, till den styrelse som det åligger att vidtaga landets gällande lagar att upptäcka och gripa rymlingen.
Ersättning för den kostnad som därvid ägt rum skall lämnas.
Örebro slott den 15 juli 1812.
CARL
Riksens Ständers fastställda tryckfrihetsförordning.
Örebro den 16 juli 1812.
De nu församlade Ständerna har beslutat att göra vissa förändringar av den hittills gällande tryckfrihetsförordningen av den 9 mars 1810.
Alla tidigare lagar, stadganden och föreskrifter i avseende på tryckfriheten eller bokhandeln är
upphävda.
Ordet skrift som i denna lag nyttjas, menas allt vad genom tryck under allmänhetens ögon lägger.
Med periodisk skrift förstås en sådan som utkommer i nummerföljd eller på bestämda tider.
Någon granskning innan tryckningen eller förbud av tryckning skall ej äga rum.
Före utgivandet kan
ingen fordra att få se skriften, varken av boktryckerier, författare eller utgivare.
Undantag är läroverken, som har rätt att överse sådana avhandlingar som förvaras offentligt i deras lärosalar.
Inga privilegier på skriftens utgivande skall hädanefter behövas.
Utgivare av dagblad och periodiska skrifter anmäler sig hos Hovkanslern.
Sökanden som inte för
nesligt brott blivit dömd eller förklarad ovärdig att föra andras talan erhåller bevis att inget hinder föreligger.
Inget hinder för att anlägga tryckeri finns.
Anmälan skall dock göras, annars bötar han 100 riksdaler.
Skulle någon skrift med brottsligt innehåll utges från ett icke godkänt tryckeri, har han förverkat boktryckeriet.
Författare är inte skyldig att sätta ut sitt namn, dock lämna en förseglad sedel till boktryckaren med
namn och hemvist.
Varje skrift är författarens lagliga egendom.
Den som utan hans tillstånd trycker mister upplagan.
Dagbladen får dock utge anonyma skrifter.
Diktat namn får förekomma om rätt namnsedel finns.
Boktryckarens namn och tryckorten skall vara utsatt.
Utan kostnad skall boktryckaren lämna av varje
skrift ett ex till Hovkanslern, Universiteten, Kongl Biblioteket, Riksarkivet och Vetenskapsakademien.
Verk med kostsamma planscher lämnas endast till Biblioteket.
Inget hinder för försäljning av böcker.
Alla offentliga handlingar får tryckas.
Undantag är protokoll från hos konungen hållna ministrella
ärenden och kommandomål, statsrådsprotokoll, hemliga utskottets, statsrådets och riksgäldens protokoll bl a.
För gamla handlingar gäller en tid av 50 år, innan de får offentliggöras.
I rättegångsmål får en part tillkännage alla inlagor, besvär och anklagelser till allmänhetens upplysning
om saken och behandlingssättet.
Det är förbjudet att meddela till tryck utdrag ur kyrkböcker i avseende på enskild persons leverne och seder.
Sådant som innebär styggelser eller sårar blygsamheten eller innehåller hädelser mot Gud eller Rikets överhet är förbjudet.
Om tveksamhet gäller skall man hellre fria än fälla.
Hovkanslern skall vaka över all utgivning.
Han äger rätt att lägga kvarstad på en utgivning medan han prövar.
Det kan gälla blad, häften eller tomer av en skrift.
Skulle tryckfrihetskommitten ställas till ansvar, görs detta vid Svea Hovrätt.
Domen och alla handlingar
skall genast tryckas till allmänhetens kännedom.
Böter mot denna lag får endast förvandlas till fängelse på fästning, så att 16 riksdaler 32 skillingar blir
28 dagars fängelse.
Böterna delas mellan åklagaren och de fattiga i orten.
Örebro den 16 juli 1812.
De fyra talmännen.
Alla som Oss och Våra efterträdare samt Riket med huldhet, lydnad och hörsamhet är förbundne bör
denna tryckfrihetsförordning erkänna.
Örebro den 16 juli 1812.
CARL.
Förordning angående ansvar för svenska undersåtar, som utan tillstånd söka eller antaga tjänst hos främmande makter.
Örebro den 16 juli 1812.
Missgärningsbalken utsätter straff för svenska undersåtar, som tar gåva eller förläning av främmande herrskap, låter sig bruka som dess sändebud.
Det saknas dock lag efter vilken de skall dömas.
Därför stadgas detta:
Ny skrivning av missgärningsbalken, som går ut på att ingen utan konungens tillstånd få ta tjänst hos
främmande herrskap.
Gäller också krigs- och sjöfolk, arbetare vid bruk och bergverk samt hantverkare och tjänstehjon.
Även de som redan olovligen är i utländsk tjänst skall anmäla sig inom 6 månader.
Örebro på rikssalen den 16 juli 1812.
CARL
Kungörelser angående förhållandet med turkiska passdokument för mindre fartyg, av till och med femton lästers drägt, ävensom öppna båtar, vilka från rikets södra och västra skärgårdar utgå till segelfart på danska och norska hamnar.
Stockholm den 27 juli 1812.
På förekommen anledning har Kongl Maj: t förordnat att mindre fartyg som utgår från landets södra och västra skärgård och seglar endast på danska och norska hamnar blir befriade från skyldigheten att förse sig med så kallade turkiska skepps- och passdokument.
Avgiften per läst sänks till 8 skillingar från nuvarande 16 skillingar.
Denna avgift erläggs vid varje resa och betalas till tullkammaren.
Stockholm den 27 juli 1812.
J LILJENCRANTS.
Förklaring över Förordningen av den 28 juni 1798, angående lagsökning mot löftesmän.
Örebro den 29 juli 1812.
Den fordringsägare, som för övrigt iakttagit vad honom till hans rätts bevakande enligt lag åligger, har fullgjort innehållet i Förordningen av den 28 juni 1798, och inom 12 månader sökt laglig handräckning hos befallningshavaren eller domare för att få sin fordran utbetald, även om löftesmannen inte fått lagsökningen.
Om målet hos domaren göres anhängigt, fordringsägaren är pliktig att på landet vid nästa ting och i staden fullfölja stämningen, annars förlorar han sin rätt till talan.
Örebro den 29 juli 1812.
CARL
Kungörelse angående svenska hamnars öppnande för alla nationers handelsfartyg, och om vad, i sammanhang härmed, bör vid tullavgifternas beräknande iakttas.
Örebro den 29 juli 1812.
För att öppna för en friare kommunikation, skydda och uppmuntra utförseln av landets produkter och förekomma myntväsendets förfall, inskränka importen i förhållande till det verkliga behovet och den nationella vinsten har Vi stadgat följande:
Från och med den 15 augusti är alla svenska hamnar öppna för alla nationers handelsfartyg, till in- och
utförsel av utländska och svenska produkter, så som taxor och reglementen föreskriva.
Därmed upphör författningarna från 1810.
Produktsplaktet från 1724 och förordningen från 1806 skall gälla, så att främmande fartyg ej inkommer
med andra varor än de som frambringats i deras hemort.
Vid export från svenska hamnar skall främmande fartyg njuta de förmåner som står i förordningen.
Helfrihet för svenska klinkfartyg skall bestå.
Örebro den 29 juli 1812.
CARL
Förordning om ändring i 7: de kapitlet jordabalken angående nabos rätt till lösen av försålt hus eller tomt i staden.
Örebro den 29 juli 1812.
Köpare av hus eller tomt i staden skall utan undantag innan uppbud tages, bjuda ut till nabo.
Han skall fjorton dagar därefter lösa huset eller tomten.
Då missbruk skett, ändras i jordabalken så, att nabo äger rätt att lösa sådan egendom om lagfarten blivit påbörjad.
Däremot gäller andra regler om lagfarten inte varit påbörjad.
Örebro den 29 juli 1812.
CARL.
Förklaring över 29 punkten av Kongl Förklaringen över allmänna lagens stadganden i åtskilliga rum av den 23 mars 1807.
Örebro den 29 juli 1812.
1807 föreskrevs att om någon av hovrätten är ansedd saker till döden, får inte domen verkställas utan skall underställas Oss.
Olika meningar om det endast är den som blivit dömd till dödsstraffet som skall underställas Oss eller också de som varit delaktiga i brottet och blivit dömda.
Vi har funnit Ständernas yttrade mening vara att både den till dödsstraffet och de medbrottsliga skall underställas Oss.
Örebro på rikssalen den 29 juli 1812.
CARL.
Förklaring över 1§ av 5 kapitlet i jordabalken angående börds- och lösningsrätt till försålt hus och tomt i staden.
Örebro den 29 juli 1812.
Bördsman som vill lösa sin rätt till såld arvejord, blir förlustig sådan rätt om han inte till senaste ting instämt köpare och lagfarten är avslutad.
Domare har uppfattat detta olika.
Nu gäller att den bördsman eller nabo i staden som vill ha sin lösningsrätt bevarad skall i likhet med bördsmän på landet nedsätta bördsskilling i rätten och lagligen instämma köparen inom den tid från tredje uppbudet.
Örebro på rikssalen den 29 juli 1812.
CARL.
Förordning angående åtskilliga omständigheter, som bör iakttagas vid ändrings sökande i konsistoriernas utslag, Örebro den 29 juli 1812.
Ständerna har anmält att då konsistorierna utövat domarmakt att vaka över eklesiastika ämbetsmäns och tjänstemäns förhållanden i och utom tjänsten inte fått nödvändig upplysning om deras utslag vunnit laga kraft, detta lett till åtskilliga olägenheter.
Den som vill söka ändring i konsistoriernas utslag skall få veta om konsistorierna fört ärendet vidare.
Han skall själv anmäla om han vill ha ärendet prövat i högre rätt allt inom 30 dagar.
Örebro på rikssalen den 29 juli 1812.
CARL.
Kungörelse angående den städerna Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Umeå, Luleå och Piteå tills vidare i nåder beviljade utvidgade stapelfrihet.
Stockholm den 11 augusti 1812.
Borgarståndet har vid riksdagarna 1809 och 1810 hemställt att den beviljade stapelfriheten som endast rört export av i landet tillverkade varor och frakthandel borde utvidgas för Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand, Umeå, Luleå och Piteå.
Den borde tillåta mottagande av främmande fartyg.
Detta har Kongl Maj: t godkänt till idoghetens och sjöfartens uppmuntran och förkovran.
Särskilt de tre förstnämnda hamnarna får tillstånd att idka sjöfart utanför Östersjön och liksom de övriga handla med utländska hamnar.
Söderhamn, Hudiksvall och Härnösand förbinder sig att införskaffa salt och hålla lager till de kvantiteter som anses gå åt.
Stockholm den 11 augusti 1812.
J LILJENCRANTS
Fredsfördrag mellan Konungen av Sverige och Konungen av det förenade riket Storbritannien och Irland.
Avhandlat och slutat i Örebro den 18 juli 1812 och därstädes ratificerat den 17 augusti och i Carlton House den 4 augusti.
Vi har hos Hans Kongl Höghet Prinsen Regenten i Hans Maj: ts Konungens av Förenade Riket Stora Britannien och Irland funnit motsvarande benägenhet att sluta det krig som uppkommit mellan Våra länder.
Vi träder i underhandling till upprättande av ett freds- och vänskapsförbund mellan de båda rikena.
Våra fullmäktige har varit friherre Lars von Engeström och friherre Gustaf af Wetterstedt.
Storbritanniens fullmäktige var riddaren Edvard Thornton.
Det skall vara en stadig oavbruten fred samt en uppriktig och fullkomlig vänskap och förening mellan
de båda kungarna, deras arvingar och efterträdare.
Även mellan deras undersåtar, riken och ömsesidiga stater skall vänskap råda.
Så att det från detta ögonblick allt slags missförstånd anses ha upphört och förfallit.
Vänskaps- och handelsrelationerna mellan de båda länderna skall återställas som de var den första
januari 1791.
Alla fördrag och överenskommelser skall anses förnyade och bekräftade.
Om någon makt, vilken som helst, är missnöjd med fredsfördraget och gör krig mot Sverige förbinder
sig Storbritannien att tillsammans med Sverige vidtaga sådana mått och steg som kunna bibehålla dessa staters säkerhet och självständighet.
Vi har underskrivit detta fördrag med Våra anborna sköldemärken i Örebro den 18 juli 1812.
Von Engeström, af Wetterstedt, Edvard Thornton.
Vi gillar, antager och ratificerar detta fredsfördrag med dess artiklar, punkter och klausuler och skall troget utan svek hålla och uppfylla det.
Med egen hand och under Vårt stora sigills fästande den 17 augusti 1812.
CARL.
Hans Kongl.
Höghets Prinsen Regenten av England ratificerar ovannämnde fredsfördrag.
Vi Georg den tredje, konung av det förenade Riket Stora Britannien och Irland har ingått fredsförening och vänskapstraktat med dess goda broder Konungen av Sverige, som blivit överenskommet och undertecknad i Örebro den 18 juli 1812.
GEORG P.R.
Kungörelse angående återupplivning med vissa förändringar och tillägg av artikel VIII i Kungl Förordningen av 1799, till förekommande av lurendrejeri och tullförsnillning.
Örebro den 5 augusti 1812.
En beklaglig erfarenhet har visat nödvändigheten av kraftiga anstalters vidtagande för att hämma lurendrejeri och tullförsnillningsbrott, vilka alltmer oförsynt utövas utan aktning för lagarna.
Vi vill därför återuppliva artikel VIII i Kongl Förordningen till förekommande av lurendrejeri och tullförsnillning av den 6 april 1799 med följande tillägg:
Om förbjudet gods hittas vid visitation i rum, där inte försäljning äger rum, konfiskeras varorna endast
om deras värde uppgår till 100 riksdaler.
Om någon påträffas på vägen med misstänkta varor, skall han följa med krono-, eller tullbetjänten till
närmaste stad eller tullplats och i tullföreståndarens närvaro öppna och visitera godset.
Finns inget förbjudet eller dess värde inte överstiger 100 riksdaler bötar beslagaren och ersätter skada.
Skulle den som har varorna ta till flykten bötar han 200 riksdaler och döms ovärdig att deltaga eller komma under omröstning vid val av förtroendeposter.
Den som nu har förbjudet gods, men visar det inom 4 dagar i staden och 8 dagar på landet, slipper åtal.
Han skall dock erlägga dubbel tull.
Dessa författningar träder i kraft i staden fredagen och på landet måndagen veckan efter den kungjorts.
Örebro slott den 5 augusti 1812.
CARL.
Kungörelse angående den städerna Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand, Umeå, Luleå och Piteå tills vidare i nåder beviljade utvidgade stapelfrihet.
Stockholm den 11 augusti 1812.
Borgarståndet har vid riksdagarna 1809 och 1810 hemställt att den beviljade stapelfriheten som endast rört export av i landet tillverkade varor och frakthandel borde utvidgas för Söderhamn, Hudiksvall, Härnösand, Umeå, Luleå och Piteå.
Den borde tillåta mottagande av främmande fartyg.
Detta har Kongl Maj: t godkänt till idoghetens och sjöfartens uppmuntran och förkovran.
Särskilt de tre förstnämnda hamnarna får tillstånd att idka sjöfart utanför Östersjön och liksom de övriga handla med utländska hamnar.
Söderhamn, Hudiksvall och Härnösand förbinder sig att införskaffa salt och hålla lager till de kvantiteter som anses gå åt.
Stockholm den 11 augusti 1812.
J LILJENCRANTS
Reglemente varefter uppbördsmän och redogörare vid alla kronans magasin och sjukhus, samt under sjöexpeditioner om skeppsbord, må sig till goda beräkna avgången å de under händer havande uppbörder av spannmål, proviant och fouragepersedlar, samt hur förhållas bör, då persedlar transporteras från ett till annat ställe, samt vid skeende gryn- och mjölförmalning.
Örebro den 11 augusti 1812.
Allmänna regler.
Avskrivning äger rum vid levereringen från magasinen enligt särskilt belopp.
Skulle uppbördsmannen göra större förluster på grund av oförutsedda händelser skall undersökning göras och undersökningsprotokollet insändas till ekonomiadministrationen.
Magasinsuppbördsmannen skall först leverera de persedlar som lagrats längst.
För all förskämning som
kunnat undvikas med bättre ans och vård, ansvarar den som vården brustit.
För varor som levereras från magasinen får viss avräkning ske.
Dock inte om varorna är avsända i
samma kärl och säckar som de inkommit.
Varorna skall vårdas så att ingenting rubbas eller förstörs och om någon förskämning märks skall det anmälas.
Regementsuppbördsmän, som levererar direkt till trupp äger inte rätt till avskrivning.
Uppbördsman som avyttrar något utan vederbörligt tillstånd mister genast sin befattning.
Avskrivningsprocent beräknas för minskning som uppstår genom vägning, mätning, miutering,
intorkning, råttfrat, läckage, grusning, damning, spillning eller hantering.
Skulle istället överskott uppstå inlöses det av kronan efter medelpriset av upphandlingen.
Magasinsdisponeneterna skall noga tillse att magasinshusen är fria från takdropp och försedda med täta
och säkra bottnar.
De står för reparationer.
Avskrivning på spannmål och proviant samt fouragepersedlar vid magasin och sjukhus, där
beräkningen görs varje månad.
Rietorr eller torkad säd av vete, råg, korn och ärter 1 ½ %.
Rietorr blandsäd och havre, oriad eller rå säd 2 ¼ %.
Oriad blandsäd eller havre, gryn av alla slag 3 % Potatis 4 % Då mjöl och gryn inkommer i spilträd eller mattor och förvaras så tills levereringen, bestås endast hälften.
Torrt bröd 6 %.
Mjukt bröd 5 %.
Avskrivning får inte beräknas på mjöl som levereras direkt till bageri från kvarn vart efter det behövs.
Torrt, rökt och s k lakegods av kött, fläsk, fisk, sill och strömming 4 %.
Om färskt kött måste förvaras mer än två dagar och fordrar salt räknas 5 %.
Salt, tobak, sviskon, ingefära, peppar, talg, såpa, brännvin och hackelse 3 %.
Smör, ost, surkål, sirap, tran, olja, vin, ättika och halm 4 %.
Pepparrot och dricka 5 % samt hö 6 %.
Om avskrivning under sjöexpeditioner med örlogsfartyg utan undantag större och mindre.
Vete-, råg- och kornmjöl 4 % om det kan mottagas i fastager och bli kvar där 4 % annars 5 %.
Risgryn, ärter, salt, tobak, ingefära, peppar, talg, såpa, kökenfett och sviskon 3 %.
Korngryn, havregryn, torrt, rökt och s k lakegods av kött, fläsk, fisk, strömming och sill 4 %.
Potatis, smör, pepparrot, surkål, brännvin och dricka 5 %.
Torrt bröd 7 %.
Denna avräkning till uppbördsmännen gäller när det är fråga om daglig utspisning.
Skall större partier levereras vid t ex proviantering av annat fartyg får han endast hälften.
Om avskrivning vid reserv- eller stående proviant och fourage magasiner samt vid avsändning från ett till annat magasin.
Sker avsändning till annan ort eller annat magasin är avskrivningen 1 ¼ % för rietorr eller torkad säd på vete, råg, korn och ärter.
För blandsäd och havre 1 1 / 3 %.
Oriad eller rå vete, ärter, vicker, råg och korn 1 ¾ % Oriad blandsäd och havre, malt och gryn av alla slag, riat vete, råg- och kornmjöl 2 ½ %.
Tobak och brännvin 2 %.
Kött, smör, ost, tran, olja, vin, ättika 3 %.
Dricka och torrt bröd 4 %.
Finns goda förvaringsmöjligheter får uppbördsmännen inte mer än 2 % i avskrivning om inte leverering gäller i mindre partier, då de får 5 % på hö, 3 % på halm och 2 % på hackelse.
Om avskrivning vid ombyte av betjäning och vid inventeringar.
Om en uppbördsman dör eller avgår måste ny uppvägning göras och då njuter avträdaren och den tillträdande halva behållningen var.
Magasinsrummen skall var indelade i avdelningar och varje avdelnings kubikrymd utsättas, för att underlätta uträkningen i tunnetal och magasinsbehållningen.
Vad iakttagas bör till kontroll vid varors avsändande och mottagande, samt om proviantering eller
fouragering sker direkt från fartyg eller fora.
All mätning och vägning sker av edsvurna män.
De skall upprätta ett reversal i två ex, där persedlarnas
kvantitet och kvalitet och om de är förvarade under försegling eller inte skall anges.
Därefter blir det skepparens ansvar att avleverera varan på ort och ställe.
Helst bör alla säckar och kärl förseglas med samma sigill, som på reversalet.
Skulle större brist uppstå än vad som det förseglade provkärlet anvisar skall undersökning göras.
Om transporten skett på land skall alla mottagare lämna bevis till leverantören i vilket skick han mottagit varorna för att man skall kunna se var bristen uppstått.
Skulle brist uppstått på grund av olyckshändelse eller på annat sätt som inte kunnat förutses skall det antecknas på reversalet och anmälas till befallningshavaren på orten, som låter undersöka skadan.
Detta stadgande skall lämnas från man till man för att ingen av okunnighet skall kunna påstå sig vara ovetande om hur man skall förfara.
Om gryns förmalning.
Av 1 ½ tunna rietorrt eller 2 tunnor oriat korn som lämnas till förmalning till gryn skall 1 tunna gryn från Kronans förråd levereras, väl rengjorda samt fria från sådor och mjöl.
Om mjöls förmalning.
Innan ett allmänt bagerireglemente som kommer att innehålla vad som bör iakttagas vid malning av mjöl, gäller reglementet från 1790, där utom tullkappen betalas för avdamning av torkad säd 3 mark på tunnan.
På blandsäd av rå och rie 4 mark per tunna.
Rå säd som den någon gång males enbart 5 mark tunnan.
Gröpe skall inte förstås som en vid Kronans magasin behövlig vara.
Säckvikten är 3 mark stycket och skall fyllas med 13 lispund mjöl.
Örebro slott den 11 augusti 1812.
CARL.
Påbud om resandes skyldighet, att med behörigt pass vara försedd samt vad därvid bör iakttagas.
Örebro den 14 augusti 1812.
Tid efter annan har inträffat händelser, som visat nödvändigheten av en mera utsträckt och allvarsam tillsyn över resande, därför har Vi stadgat följande:
Resande bör hädanefter vara försedd med pass och vid anmodan visa det.
Undantag är allmogen och de
som är kända i den ort där de reser.
Den som inte har giltigt pass skall anhållas och överlämnas till befallningshavaren.
De kostnader som uppkommer i dessa fall för resa och traktamenten till kronobetjänter skall den resande stå för.
Inga pass gäller, som inte är tryckta och utgivna av statsministern för utrikes ärenden, överståthållaren i
Stockholm eller övriga befallningshavare.
Posteringscheferna vid gränserna skall vara försedda med nödvändiga exemplar för att kunna förse utländska sändebud och deras betjäning och andra inkommande personer.
Soldater på permission skall ha pass utfärdade av regementsbefälhavare.
Pass skall innehålla namn, ämbete, tjänst eller yrke, varifrån han kommer, vart han skall resa och de
orter där han får vistas samt tiden som resan varar.
Kända och säkra svenska personer kan få pass som gäller för obestämd tid.
Pass för utlänningar med undantag för sändebud skall innehålla deras ålder och en kort beskrivning av deras utseende.
Ämbetsmän och tjänstemän skall visa tillstånd från sina chefer för sin resa.
Kronobetjänter, fiskaler och
gästgivare åligger att tillse att ingen obehörig färdas utan pass.
Får sådan person skjuts på gästgivargården bötar gästgivaren 25 riksdaler.
Samma böter för den som hyser eller döljer sådan passlös person.
Skeppare skall vid ankomsten till Stockholm anmäla sina passagerare hos poliskammaren eller magistraten.
Döljer eller hjälper någon en veterligen efterlyst brottslig person straffas han efter lag.
Journal på alla pass som utfärdas skall föras och i början av varje månad inlämnas till
befallningshavarna.
Böter i dessa ärenden bliver angivaren eller åklagarens ensak.
I brist på tillgång skall de omvandlas till
fängelse.
Efterlevnaden skall taga sin början fjorton dagar efter kungörelsen blivit uppläst från predikstolen.
Örebro slott den 14 augusti 1812.
CARL.
Beslut gjort, samtyckt och föravskedat på allmänna urtima riksdagen i Örebro, som slutades den 18 augusti 1812 Efter åkallan av Den Högstes beskydd har vi den 20 april mottagit Hans Majestäts berättelse om vad som i riket tilldragit sedan sista riksdagen och statsverkets tillstånd och behov blivit överlämnat till statsutskottet.
Den 17 mars förlidet år tog konungen beslutet att under sin sjukdom överlämna rikets styrelsen till kronprinsen.
Erfarenheten har övertygat Oss om möjligheten till missbruk av tryckfriheten av den 9 mars 1810.
Kungl Maj: t har meddelat sin fastställelse av en ny av den 16 juli, då den gamla upphör att gälla.
Då Vi i Våra hjärtan känt att ingen uppoffring är för stor, när det gällt att försvara fäderneslandet, har
Vi enhälligt och högtidligen beslutat uppsättande av beväringsmanskap på följande allmänna grunder.
Skyldighet att deltaga i beväringsmanskapet skall börja vid fyllda 20 år och ovillkorligen upphöra vid
fyllda 25.
Det skall vara frivilligt att antingen personligen eller genom lejd fullgod karl i sitt ställe uppfylla denna skyldighet.
I mån av behov till rikets försvar skall klass efter klass övas i krigstjänst.
Beväringsmanskapet skall antingen förstärka den indelta armén eller utgöra särskilda korpser under särskilt befäl.
Beväringsmanskapet skall vara befriade från alla arbetskommenderingar och även från att erlägga mantalspengar.
De äger lika rätt till pension och underhåll som ordinarie sjömän och soldater.
Alla är skyldiga att delta som inte redan är i krigstjänst, är sjuka eller har något lyte, som gör dem
odugliga.
Alla som redan varit i tjänst vid förra lantvärnet och inte vill fortsätta, lotsar, lotsdrängar och lotslärlingar på stat, postförare samt statliga ämbets- eller tjänstemän undantages.
Var och en som inte fyllt 25 år får inte befordras till något statligt ordinarie ämbete eller tjänst, inte
erhålla burskap eller antagas till mästare i något hantverk, utan vara inskriven i national beväringen och därmed förenade skyldigheter.
Det är tillåtet att sätta fullgod ersättningskarl i sitt ställe, men han skall då vara mellan 25 och 37 års
ålder.
Beväringsmanskapet skall av Kronan förses med beklädnad och beväring.
För att inte dessa skall
forslas långa vägar genom landet, skall varje härad eller socken ha ett särskilt förvaringsställe för dessa persedlar.
För den indelta armén i krig skall dessa författningar kompletteras och rust- och rotehållare
rekryteringen försvinna.
Den återgår till det vanliga efter 3 månaders fred, sedan trupperna återkommit till hemorten.
Den på Gotland uttagna allmänna beväringen blir i dess nuvarande skick.
Om någon, som är skyldig att förstärka armén rymmer eller avstympar sig någon lem, anses med
vanära och skall straffas.
Äger han förmögenhet används den till att skaffa ersättningskarl.
Ständerna har rätt att tillsammans med kungen stifta allmän civil- och kriminal- samt kyrkolag och också att göra ändringar i desamma.
Vi har därför beslutat följande:
Rättighet för nabo att genom börd åtkomma en egendom eller tomt i staden, som blivit såld till annan,
skall inskränkas så till vida att han inte äger rätt att inlösa den om den inte är avstyckad från honom och är honom till men och trängsel eller säljaren nyttjar halva hans väg och mur.
Han skall insätta sin bördeskilling i rätten och stämma köparen innan tredje uppbudet.
Då en häktad och för stöld anklagad person uppger inför domstol att han har begått andra brott på andra
orter, skall domstolen genom skriftväxling söka upplysning om sanningshalten i dessa erkännande.
Tillägg till missgärningsbalken: Tager någon gåva eller förläning av främmande herrskap för att främja fördel mot konungen och riket har han förverkat livet och det han fått.
Tager någon ämbetsman gåva från främmande herrskap och inte inhämtar konungens lov till detta,
miste han ära och ämbete och förlorar det han fått.
Tager någon svensk man tjänst hos främmande herrskap utan konungens tillstånd har han förlorat sina
rättigheter som svensk och behandlas som utländsk man.
Andra förändringar av stadgar och författningar är: Den som anför besvär över konsistoriets utslag skall bevisa att han gjort det inom rätt tid.
Vi har upphävt en paragraf i Kungl Brevet av den 4 april 1807 att grövre brott och brott mot konungen alltid skall underställas konungens prövning innan utslaget utfärdas.
Konungens prövningsrätt av hov- och överhovrätternas utslag, då någon blivit dömd till döden skall
utsträckas även till dem som anses mer eller mindre delaktiga i brottet.
De svenska besittningarna St. Barthelemy och Pommern och eventuella tillkommande besittningar skall
inte styras efter svensk administration, författningar och drätsel.
Dock skall vid varje riksdag redovisas vad styrelsen där företagit sig.
Staten för kronprins Carl Johan, hans gemål och arvsfursten Oscar har höjts till 100.000 riksdaler.
Dessutom har prins Oscar fått 16.660 riksdaler 32 skillingar till sin uppfostran och hovhållning.
Vi har inhämtat hur hushållningen på Strömsholm och Kungsör samt stuterianläggningen vid
Strömsholm blivit skött och godkänt vad som blivit gjort.
För upphjälpandet av hästaveln i Södra Sverige har beslutats att stuterianläggning vid kungsgårdarna Flyinge och Dalby åter begagnas.
Arrendet på Eldgarns, Ventholms, Hamnskär och Engholms kungsgårdar löper ut 1816.
Då kommer dagsverken att försvinna, men åtminstone lika kvantitet hö skall avlämnas.
Vi har anslagit 20.000 riksdaler för byggande av en väg mellan Värmland och Jämtland.
Vägen kommer att befrämja närmare kommunikation med landets nordliga provinser och främja handel, näringar, arbetsflit och population.
Pengarna tas ut fonden för allmänna företag för handelns, näringars och jordbrukets understöd.
Vi har givit Vårt samtycke till propositionen till inrättande av ett invalidhus vid något av de Kungl
Lustslotten.
Vilket kommer kungen att i nåder utse.
Alla lediga boställen vid Adelsfanan och Regementet skall med indelning och räntor anslås till understöd av detta invalidhus.
Vi har beslutat att alla de officerare av f d Finska armén som haft ordinarie anställningar skall erhålla
sina ackord.
Även befälet vid de Pommerska regementena skall få ackordsersättning.
Rikets kapitalskuld i Holland, Brabant och Genua skall försvinna.
Då underrättelser om de hotande omständigheter och ett möjligt krigsutbrott som föreligger, har Vi
givit Riksgäldskontoret tillstånd att upptaga ett lån på 1 ½ miljon riksdaler.
De skall också för att konungen skall kunna trygga rikets gränser och försäkra landets innevånare säkerhet mot våld och förtryck, förskottsvis i riksgäldssedlar betala vad konungen rekvirerar till ett värde av 3 ½ miljoner riksdaler.
Dessa sedlar är på Vår garanti utfärdade och skall mottagas och gälla i Kronans uppbörder och i den allmänna rörelsen.
Statens utgifter redovisas under 9 huvudtitlar och uppgår till 4.297.718: 15.
Inkomsterna beräknas till 1.500.468: 41.
Därtill kommer inkomster från tull post, charta sigillata och brännvinsbränningsavgifter till ett belopp av 1.437.349: 14.
Bristen i statskassan uppgår då till 1.354.900 riksdaler 7 skillingar 2 runstycken.
Genom höjning av bl a brännvinsavgifterna kommer 1.987.349 riksdaler att minska bristen som riksgäldskontoret skall ersätta med 804.900 riksdaler.
Rikets allmänna bevillningsbehov uppgår till 2.294.019.
För att riksgäldskontoret skall kunna bispringa statsverket med förskott har Vi beslutat att
riksgäldskontorets diskontorättighet i banken ökas från 1 till 1½ miljon riksdaler att återbetalas på två år.
För oförutsedda utgifter har Vi avsatt två krediter till en summa av tillsammans 2 ½ miljon.
Vargeringsuppgiften, som var frivillig för de skånska kavalleriregementena har upphört.
För att vinna större rörlighet av den indelta armén samt att soldaterna även under mötestider kan vänja sig vid det levnadssätt som förekommer i krig och som ofta leder till dödlighet i krigets början, då soldaterna inte är vana vid den hastiga omställningen till det nya levnadssättet, har Vi beviljat en s k passewolanceavgift i stället för den kostnad rotehållaren har för matsäck, drickspengar och skjuts till mötesplatserna.
Vid denna riksdag har många frågor kommit om rikshushållsförfattningar och andra ekonomiska anstalter, som skulle leda till en allmän och till menighetens nytta.
Vi har hemställt om önskningar och förslag i följande ämnen: Inrättande av länslasarett i Uddevalla.
Författning rörande skogars rensande från stubbar och skatar.
Inskränkning i tillåtelsen för skojare och tattare att stryka omkring på marknader.
En undersökning rörande förhållandet med fjärdingsmäns boställen.
Om författningar rörande gårdfarihandeln.
Angående straff för den som felat i fullgörandet av åliggande snöskottning.
Inskränkningen i rätten för näringsidkare att besöka frimarknader.
Angående den till fromma stiftelser anslagna kronotionde spannmålens förauktionerande.
Inrättande av fyrbåkar vid Kvarken och Gotland.
Angående slagavgiften vid auktioner.
Ersättning till stamrotarna av s k hjälprotar för soldattorp, mulbete, vedbrand och gärdsel.
Rättighet att begagna ekskogar.
Medel till fabrikers upphjälpande.
Skärpning av straffet för lurendrejeri och tullförsnillning.
Jämkning av extra rotering.
Höjd postlega och åtskilliga förbättringar för postbönder.
Anläggande av spannmålsmagasiner på Gotland.
Nederlagsfrihet för Visby stad.
Prisets stadgande på tiondetackjärn med upprättande av tiondetaxan.
Om medel att åstadkomma förbättringar för folket och landet.
Den inställda brännvinsbränningens frigivning.
Fångars forslande och vård.
Centonalavgiften till Vadstena krigsmanshuskassa.
Vattenverksägares skyldighet att mottaga lösen för verk, vilka skada kringliggande odelbara landsträckor.
Landtullbetjäningens förflyttande till strand- och vägbevakning.
Förslag till markegångssättningarnas jämkande.
Om saltbitters tillverkningen i riket.
Vi har beviljat ansvarsfrihet för statsrådets ledamöter och konungens rådgivare.
Vi har utsett justitieombudsman och 6 kommitterade som tillsammans med honom skall ha vård om tryckfriheten.
Även revisorer är utsedda.
Till nästkommande ständer har Vi hänskjutit alla grundlagsfrågor som inte blivit avgjorda vid detta
riksmöte.
Efter det Vi fulländat de värv, som svenska folket ålagt Oss har Vi bestämt nästa lagtima riksdag till
den 15 september 1817.
Ständerna skall infinna sig i huvudstaden.
Örebro den 18 augusti 1812.
Undertecknat av samtliga ständer.
Bevillning för år 1813,och de följande åren till slutet av 1817, så vida ej inom denna tid urtima riksdag infaller.
gjort och samtyckt vid urtima riksdagen i Örebro den 18 augusti 1812.
För att fylla behoven har Vi antagit en bevillning på 2.650.000 riksdaler förutom de till statskontoret inflytande inkomster från postverket, charta sigillata, stora sjötullen, landstullen och husbehovsbränningen.
För att få en rättvisare fördelning har denna förordning blivit sammansatt till Kronans och undersåtarnas bästa.
Personlig avgift.
Alla i Sverige mantalsskrivna personer utan avseende på stånd eller förmögenhet erlägger bevillning.
Män mellan 15-18 år 32 skilling, från 19 år 1 riksdaler, kvinnor fyllda 15 år 24 skilling.
Denna avgift fortgår även för dem som fyllt 63 år.
Undantag krigsfolk men inte deras hustrur och barn.
Avgift av lön, rörelse och egendom Alla som erhåller lön betalar viss bevillning i stigande skala beroende på lönens storlek.
De som har pensioner, gratialer eller benådning av allmänna medel betalar skatt, gäller också kvinnor, om inkomsten överstiger 50 riksdaler.
Traktamenten och resor under kommenderingar är undantagna.
Handlande, fabrikörer, hantverkare och borgare taxeras efter deras villkor och rörelse med 5 % på
inkomsten för föregående år sedan löner och arbetskostnad för själva rörelsen avräknats.
Det är den skattskyldiges plikt att lämna taxeringsmännen alla upplysningar.
Denna prövning beror helt på taxeringsmännen, som skall med ed och samvete söka strängaste rättvisa.
Tabeller på den minsta avgift som skall utgå, där städerna är uppdelade i klasser.
Driver någon fler rörelser räknas de tillsammans.
Borgaränka som driver rörelse räknas som borgare.
Räknas sedan upp vad de olika yrkesmännen skall betala.
Bevillning för jordbruket.
För alla hemman och lägenheter utan avseende på dess natur erläggs bevillning med 12 skillingar på var hundrade riksdaler, som egendomen är värd.
Åbor erlägger skatt efter samma grund, som om de vore jordägare.
Frälsehemman betalar 10 skillingar för varje rusttjänstmark.
Utgör inte deras ränta i rusttjänstpersedlar beräknas bevillningen lika med ett närliggande frälsehemman av samma godhet och storlek.
Post- och lotshemman som är frikallade från rotering och kronoskjuts betalar 2 riksdaler för varje helt hemman.
Räknas upp alla yrken på landet, som skall betala skatt och hur mycket.
Bevillning på bergverk.
Järnverk, bergsmanshamrar och ankarsmedjor erlägger 12 skillingar på varje hundra riksdaler, som de anses vara värda.
Räknas upp de yrken, som hör till bergsbruken och gruvor och vad de personerna skall betala.
Av åtskilliga manufakturer, fabriker, verk och inrättningar på landet.
Alunbruk, askekalsineringsbruk, beckbruk, berlinerblåtts fabrik, blyvittsfabriker, buldans- och segelduksfabriker, kattunsfabriker, koboltsverk, degelfabriker, florslinne fabriker, gevärsfaktorier, glasbruk, kalkugnar, kimröksbruk, klinge- och bajonettssmide, krutbruk, lädergarverier, oljeslagerier, pappersbruk, porslinsbruk, puder- och stärkelsebruk, repslageribanor, rödfärgs- svavel- och vitriolbruk, skedvattenfabriker, sillsalterier, trankokningsverk, skeppsbyggeri, skålvästgötar som idka gårdfarihandel, sockerbruk, stenkärlsfabriker, såpbruk, tegelbruk, tobaksfabriker, snuskvarnar, tobakspipbruk, vitriololjebruk, valsverk, ättiksfabriker, alla betalar skatt.
Bevillning av kvarnar.
Alla mjölkvarnar, som gå för vatten, väder, eld eller luft i städer som på landet skall betala 12 skillingar på hundradet av sitt värde.
Samma avgift för alla fin- och flerbladiga sågkvarnar, som såga för tull liksom valk- och stampkvarnar.
Undantag om kvarnen används för husbehov eller behövs vid fabriksinrättningar.
Bevillning av kapital, vinstmedel, samt av åtskilliga societeter, kassor och verk.
Det är tillåtet för en låntagare att dra ifrån vad han betalar i ränta innan beskattningen.
Vid tullarrende, och aktieverk betalas 5 % av utdelningen.
Undantaget Göta kanaldiskontoverk.
För insatt kapital i Trollhätte gamla slussverk, som betalas av Kronan med 12 % utgör skatten ¼.
För vinst i nummerlotteriet på över 50 riksdaler betalas tionde penningen sedan insatsen är bortdragen.
Bevillningen innehålles när vinsten betalas ut.
Om bevillning av sterbhus, testamenten, gåvor och fideikommiss.
För testamenten, arv och gåvor som inte berör maka eller arvingar i rakt nedstigande led och inte anslås till skolor, hospital och fattiginrättningar betalas 6 % om värdet uppgår till 300 riksdaler.
Bevillningsavgift i progressivt förhållande för större förmögenhet.
Förutom bevillning skall ytterligare avgift påföras den som har synbar förmögenhet.
Tabell med tre spalter, procenten, avgiften och beloppet som avgiften beräknats på.
För 50 riksdaler erläggs 1 ½ % = 36 skilling.
För 5000 riksdaler 73 ¼ % = 3662 riksdaler.
Därefter gäller 73 ¼ % för alla högre belopp.
Bevillningsavgift för vissa överflödsartiklars bruk och nyttjande.
Den som begagnar sig av huspräst betalar 25 riksdaler.
Privata hushåll får ha 2 betjänter.
För den tredje betalas 2 riksdaler, för den fjärde 4, för den femte 6 och för den sjätte och övriga 10 riksdaler.
Med betjäning menas kammartjänare, taffeltäckare, jägare och andra av mankön, som brukas till uppassning.
Tjänstegossar undantas.
All betjäning skall sammanräknas, så att för fru eller barn inte någon särskild betjänt kan uppgivas för att undvika den förhöjda avgiften.
Varje mansperson av ridderståndet, adeln, prästerskapet, borgare och alla ståndspersoner över 15 år,
som röker tobak eller snusar betalar 12 skilling.
Var och en av allmogen eller den arbetande klassen betalar 6 skilling.
Undantag är kronans krigsfolk så länge de är i verklig tjänst.
Om någon säger sig inte röka, men ändå gör det bötar han 5 riksdaler.
Mantalsskrivaren skall upprätta en förteckning på dem som avsagt sig förbrukning av tobak.
Förteckningen skall uppläsas i sockenstämman och anslås i sockenstugan.
För varje rum med sidentygstapeter erläggs 6 riksdaler årligen.
För sidenmöbler, sängar, stolar och
gardiner betalas 2 riksdaler för varje rum.
Alla ståndspersoners fruar och hustrur, som brukar sidentyg betalar 24 skillingar.
Deras döttrar över 15 år betalar 12 skillingar.
Alla tillhörande den arbetande klassens hustrur, döttrar, pigor, torparhustrur, soldathustrur betalar 4 skillingar.
Skulle någon påstå sig inte bruka siden, men ändå gör det bötar 5 riksdaler.
Den som brukar fickur av guld betalar 12 skillingar och för andra fickur 6 skillingar.
Vid
mantalsskrivningen skall alla fickur anges, upptecknas och kontrolleras.
För varje kortlek som tillverkas erläggs 2 skillingar i stämpelavgift.
Varje biljard eller s k partipengar
betalar i Stockholm och Göteborg 66 riksdaler, i övriga orter 50 riksdaler.
Biljarder vid hälsobrunnar är undantagna, då inkomsten tillfaller brunnskassorna eller de fattiga.
För varje knähund betalas 8 skillingar.
Föreskrifter om mantalsskrifter o dyl.
Varje år under november och december skall mantalsskrivning ske i hela riket för dem som fyllt 15 år.
Förrättningen anställs i närvaro av konungens befallningshavares ombud och pastor.
Alla husbönder skall infinna sig och lämna upplysningar om sitt hushåll.
Där uppges alla personer med namn, kön och ålder samt övriga upplysningar.
Om personen är orkeslös, vilken befattning han har, hans fastigheter, verk och inrättningar.
Dessa uppgifter skall lämnas i 2 exemplar.
Allmogen och mindre skrivkunniga personer får lämna upplysningarna muntligen.
Den som underlåter att infinna sig eller undanhåller inhyses personer som bor hos honom bötar 2 riksdaler.
Böterna tillfaller till hälften mantalskrivaren och till hälften de fattiga.
Uppgifterna vid mantalsskrivningen skall noggrant jämföras med husförhörslängderna, så att ingen skattskyldig person blivit utesluten.
Handlingarna överlämnas till beredningskommitten.
Beredningskommitten skall bestå av pastor som ordförande och 6 besuttna män.
Flera socknar kan ingå
i samma kommitte.
De skall föreslå grunderna för hur var och en skattskyldig skall debiteras och pröva de uppgifter som föreligger.
Där överses de fastighetsköp som skett under året.
Om taxeringskommittéerna på landet.
När sockenberedningskommittéerna avslutat sitt arbete anmäler häradsskrivaren det till länets befallningshavare.
Han bestämmer antalet taxeringskommittéer som behövs i länet och när de skall sammanträda.
Kommitten skall bestå av 9 ledamöter utom ordföraren.
Vid första sammanträdet skall ledamöterna från alla beredningskommittéer inställa sig.
Om en fastighetsägare har angivit ett värde på sin egendom kan taxeringskommitten höja men inte sänka värdet.
De skall känna till egendomarnas gångbara pris i orten och deras godhet.
Vid värderingar av bruk och bergverk skall jämföras med andra liknande.
Går inte det tar man hänsyn till tillverkningspris, avsättningstillfälle, utgifter och hammarskatt.
All taxering skall beräknas på mantalsskrivningstillfället.
Tjänstefolk taxeras vid den egendom där de
är mantalsskrivna.
Taxeringskommitten skall hålla sina sammanträden inom slutna dörrar.
Då ledamot skall taxeras avträder han.
Om taxeringsmännen har olika åsikt anställs omröstning.
Är rösterna lika antas den mening som ger Kronan största förmån.
Senast 15 september skall debetsedlarna vara utdelade.
På debetsedeln skall stå den skattskyldige själv, hans hustru och barn samt övriga mantalsskrivna personer och tjänstefolk.
Dessutom vad han skall betala för egendom, rörelse eller hantering.
Husbonden skall betala för sitt tjänstefolk, landbönder, torpare och arbetare deras kronoutskylder, om de inte själva förmår.
Gäller inte backstugu- och inhyseshjon, som bor på egendomen, men som han inte har nytta av.
Häradsskrivaren får ersättning för varje debetsedel han skriver ut.
Ju större skatt dess mer får han.
Om taxering i städerna.
Taxeringen i Stockholm sker inför överståthållaren och i andra städer inför konungens befallningshavare.
I Stockholm består kommitten av 51 personer från adel, präster, borgare, handel, fabriks- och hantverksklasserna.
Dessa delas på 3 distrikt.
I Falun och Sala skall hälften av borgarståndet vara bergsmän.
I städer med
gymnasier skall en ledamot vara lektor.
Taxeringsmännen byts efter ett eller två år, dock inte alla på en gång.
I Stockholm med dess större folkmängd kan det var svårt att få fram korrekta upplysningar.
Därför skall taxeringskommitten inhämta uppgifter från farbrikssocieteten och hantverksåldermannen.
Hus, åbyggnader och tomter värderas efter det gångbara värdet och hänsyn tas till sista försäljningspriset.
Även brandförsäkringsvärdet ligger till grund för bedömningen.
Kommitten kan dock höja värdet.
Allmän prövningskommitte i varje län.
I varje län inrättas en prövningskommitte, där anmärkningar mot taxeringskommittéerna granskas.
Om edgång vid taxeringarna.
Ledamöterna i berednings-, som taxerings- och prövningskommittéerna skall första gången de träder till avge ed.
De lovar att varje skattskyldig person blir påförd den skatt han skall ha.
Kronan skall inte lida förfång
lika litet som den enskilde.
Om ändrings sökande i taxerings- och prövningskommitténs beslut.
Skattskyldig som vill söka ändring av sin skatt skall inom en månad lämna sina besvär.
Han får betala vad som står på debetsedeln, men i händelse av rättelse återfår han kostnadsfritt det han betalt för mycket.
Om vad för progressiva avgiftens beräknande iakttagas bör.
Har någon inrättningar eller egendom på andra ställen än där han bor skall de sammanställas och den progressiva avgiften erläggas på mantalsskrivningsorten.
Om uppbörd, avkortning och redogörelse.
När taxerings- och prövningskommittéerna fullgjort sitt arbete skall ordentliga uppbördsböcker upprättas.
Därefter fastställs tid för uppbördsstämmor under hösten, som skall vara färdiga vid årets utgång.
I städerna skall de skattskyldiga efter kvarter och nummer på vissa dagar erlägga sin skatt.
Den som inte infinner sig eller inte kan betala får påföljd.
Avgifterna skall vara redovisade, insatta och levererade före 1 maj.
Sjömanshusen skall vid sjömännens utmönstring innehålla skatten och vid deras hemkomst undanta den avgift de under sin resa blivit debiterad.
Om avkortningar.
Ingen annan avkortning får äga rum utom för de personer som avlidit innan uppbördsårets början, eller om den skattskyldige råkat i bevislig oförmögenhet och fattigdom.
Avkortningslängderna skall lämnas till landshövdingarna för ytterligare prövning.
Om undantag och lindring i bevillningen.
Allmänna kassor, fonder, undervisnings- och skolinrättningar, stipendier, arbetshus, hospital och fattigförsörjningsinrättningar samt övriga fromma stiftelser skall beskattas på ränta av lån.
Lägenheter som hör till akademierna är fria från skatt då avkastningen går till lärarlöner, som beskattas.
Fattiga barn, fattighjon och medellösa fångar betalar inte skatt.
Likaså Kronans manskap vid armén och flottan.
Ynglingar som idkar studier och inte undervisar barn med en lön på minst 100 riksdaler.
Vanföra, svagsinta och bräckliga och andra med bristande arbetsförmåga som inte kan förvärva sitt uppehälle och inte äger egendom.
Allmogen som inte äger eller brukar mer än fjärdedels hemman, torpare, gärningsmän, inhyseshjon, bruks- och fabriksarbetare på landet, arbetskarlar, fiskare och fattiga personer i städerna som har 4 barn, egna eller styvbarn, det yngsta under 8 och det äldsta under 15 år, skall betala de avgifter de påföras med 10 skilling avdrag.
Uppsala, Uddevalla och Åmåls innevånare som lidit av stora eldsvådor befrias från bevillningen.
Borgare i Östersund som driver rörelse får en eftergift på 1 / 3.
Innevånare i Västerbotten och den norr om Öre älv belägna del av Nordmalings socken, som lidit
betydliga förluster genom sista kriget bör njuta viss befrielse eller lindring.
Allmogen i Kopparbergs län, som är ålagd gruvhjälp till Stora kopparberget, innevånarna i Särna, som
är ålagda gruvhjälp till Löfås silververk och den s k ladugårdshjälpen får lindring med ¼.
Kronans och statens publika byggnader, verk och inrättningar samt alla hus tillhörande
barmhärtighetsinrättningar.
Om redogörelsen.
Instruktioner, författningar och stadgar över redovisning av räkenskaperna skall ofelbart iakttagas av dem som det berör.
De har personligt ansvar.
Sammandrag över hela rikets uppbörd upprättas varje år.
Om fördelning av de i denna stadga utsatta böter.
Då böter utdömds tillfaller de om inte annat är angivet åklagaren och de fattiga på den ort där den felande är mantalsskriven.
Om skydd för taxeringsmän.
Ledamöter i berednings-, taxerings- och prövningskommittéerna njuter samma skydd som riksdagsmän.
Örebro 18 augusti 1812 undertecknat av talmännen för Ridderskapet och Adeln C LAGERBRING, för Prästeståndet JAC.
AX LINDBLOM, för Borgarståndet H N SCHVAN, för Bondeståndet LARS OLSSON
Formulär för uppgifter till beredningskommitten.
Formulär för uppgifter till taxeringskommitten.
Kungörelse att brännvinsbränningen tills vidare kommer att förbliva inställd.
Stockholm den 2 september 1812.
Ständerna har frågat hur det skall förfaras med brännvinsbränningen under oktober, november och december.
Då Vi inte fått fullständiga underrättelser hur årets skörd har utfallit och spannmålsförråden
från förra året är uttömda samt införseln från främmande ort är oviss, har Vi förordnat att brännvinsbränningen i hela riket blir inställd och förbjuden tills vidare.
Stockholm slott den 2 september 1812.
CARL
Förklaring rörande besvärs anförande mot underrättsutslag å invändningar om domstols behörighet i brottmål.
Stockholm den 3 september 1812.
Stadgan av 1807 punkt 35 bör inte tillämpas då en domstol förklarat sig obehörig att upptaga brottmål och till följd härav överrätt är obehindrad att upptaga till prövning och avgöra underdomstolens utslag i laga ordning anförda besvär.
Stockholm slott den 3 september 1812.
CARL.
Kungörelse angående preskriptionstiden för ersättningsfrågors anmälande rörande förlorade persedlar under fälttåg och kommenderingar.
Stockholm den 4 september 1812.
På förekommen anledning har Kongl Maj: t givit Krigskollegium tillkänna att preskriptionstiden blir stadgad och utsatt då det gäller ersättningsanspråk för förlorade persedlar under fälttåg och kommenderingar.
Senast sex månader efter återkomsten från fälttåg skall anmälan göras.
Helst skall anmälan göras tidigare så att persedlarna kan rekvireras till regementena utan skadlig tidsutdräkt.
Detta underlättar också räkenskaper och kontroll över förlorat gods.
Stockholm den 4 september 1812.
JOH AUG SANDELS.
Cirkulär angående ersättning åt soldaten för beklädnadens slitning under arbetskommendering hos bolag eller enskilta personer.
Stockholm den 4 september 1812.
Bondeståndet har genom sin talman vid senaste riksdag gjort en ansökning, att då bolag eller enskilda personer anlitar Kronans manskap till arbetskommenderingar, de ersätter dem för slitage på deras släpmunderingar och arbetskläder.
Kongl Maj: t ger tillkänna en förordning, där manskapet själva skall svara för sina kläder mot en skälig ersättning för varje dag och tillfälle.
De kläder som manskapet nyttjar vid arbetskommenderingar är ofta inte av den beskaffenhet och värde som själva munderingen.
Därför skall de innan arbetet börjar få sin beklädnad värderad i närvaro av något befäl.
Senare kommer beslut för dem som arbeta vid Göta kanalbygge.
Stockholm den 4 september 1812.
JOH AUG SANDELS.
Kungörelse att tiden för besittning eller försäljning av svenska mäns i Finland innehavande egendomar blivit förlängd till slutet av år 1815.
Stockholm den 10 september 1812.
Den överenskommelse, som vid fredsfördraget mellan Sverige och Finland utsatte tiden för försäljning av svenska mäns egendom i Finland, kommer till nytta för både svenska och ryska undersåtar att förlängas till slutet av 1815.
Stockholms slott den 10 september 1812.
CARL.
Kungörelse om vad i anseende till legan för fångskjutsen i riket genom Kongl Brevet av den 11 juni 1809 blivit förordnat.
Stockholm den 10 september 1812.
Ständerna har begärt och Vi bifallit att legan för fångskjutsar skall vara lika som för kronoskjuts, nämligen 8 skillingar banco per mil och häst.
Stockholms slott den 10 september 1812.
CARL
Kungörelse angående nedsättning i tullen för spannmål från utrikes orter.
Stockholm den 25 september 1812.
Kongl Maj: t har med nuvarande omständigheter funnit för gott att nedsätta tullavgiften för spannmål från främmande orter till: En tunna havre 4 skillingar En tunna vete 16 skillingar Korn och malt 8 skillingar Råg 12 skillingar Ett lispund havremjöl och ärtmjöl 1 skilling Kornmjöl, korngryn och rågmjöl 2 skillingar Havremjöl och bovetegryn 3 skillingar.
Havregryn och helmjöl 4 skillingar Ärter må fritt införas.
Denna förordning gäller både fartyg från riket och främmande fartyg.
All utförsel av spannmål och brännvin förbjuds på det strängaste.
Stockholm den 25 september 1812.
OLOF E LAGERHEIM
Kungörelse angående uppbärandet av de avgifter för riddarhuskassan, vilka ridderskapet och adeln, vid innevarande års urtima riksdag i Örebro, sig åtagit.
Stockholm den 30 september 1812.
Ridderskapet och Adeln beslöt vid pågående riksdag att två extra avgifter på 24 skilling årligen skall utgå.
Den ena för att trycka ridderskapets och adelns pleniprotokoller från riksdagarna i Stockholm och Örebro åren 1809 och 1810.
Den andra till en reparationsfond för en nödvändig reparation av riddarhuset.
Avgiften skall uppbäras av Kronans tjänstemän och erläggas vid samma uppbördsstämma som den allmänna kapitationsavgiften och brännvinsskatten.
Kronbetjäningen skall föra särskilda räkenskaper över dessa avgifter och sända dem och uppbördsmedlen till Våra befallningshavare.
De skall njuta 1 % av vad som inflyter i arvode.
Stockholms slott den 30 september 1812.
CARL.
Förordning angående mantals- och skatteskrivningarna i riket Stockholm den 30 september 1812.
Då säker och tillförlitlig beräkning av alla bevillningar beror på att mantals- och skatteskrivningarna i riket verkställs med noggrannhet, har Vi ansett det nödvändigt att utfärda en instruktion för mantalsskrivarna.
Över hela riket skall mantalsskrivning äga rum under november och december månad.
Befallningshavare utser dag och kungör den från predikstolen 14 dagar innan.
Kungörelsen skall också innehålla vad man vid mantalsskrivningen är skyldig att uppgiva.
Denna uppläsning sker i sockenstugan efter gudstjänsten.
Mantalsskrivningarna skall förrättas av Vår befallningshavare eller hans ombud.
Pastor skall också vara
närvarande.
Han skall medföra husförhörslängden och en förteckning på alla som inom årets slut fyller 15 år eller däröver.
Förteckningen upptar hemvist, namn, ålder och kön med undantag för församlingens fattighjon och minderåriga barn.
De skall endast anges till antal och kön.
På mantals- och skatteskrivningsdagen skall alla i socknen som besitter, brukar eller förestår hemman,
egendomar och lägenheter själva eller genom ombud infinna sig och överlämna skriftliga uppgifter.
Allmogen och mindre skrivkunniga får lämna sina uppgifter muntligen.
Om någon uteblir eller inte tar upp alla personer han skall, pliktar han 2 riksdaler.
Han får 14 dagar på sig att komplettera sina uppgifter, annars pliktar han 4 riksdaler.
Var och en är skyldig att låta mantalsskriva sig där han är bofast eller vistas större delen av året.
Den
som har egendom i flera socknar skall på varje ställe meddela var han blir mantalsskriven.
Ämbetsmän och tjänstemän skattskrivs där de verkar och får lön.
Skattskrivaren skall infinna sig från första timmen av förrättningen.
Uteblir han utan laga skäl pliktar
han 2 riksdaler för andra timmen, 4 för den tredje timmen.
När de till skattskrivningen kallade väntat 3 timmar, får de bege sig därifrån.
Skattskrivaren skall under dagen upprätta en förteckning an alla på ett linjerat koncept där han skriver
så glest att ändringar kan göras.
Där upptas även de som för ålderdom och bräcklighet är befriade från bevillning.
Två personer borgar för att de uppgifterna är sanna.
På alla prästbevis som skrivs ut i november och december skall antecknas om skattskrivning ägt rum.
I mars året därpå skall skattskrivningslängden uppläsas i allmän sockenstämma och bekräftas av pastor
och två sockenmän.
Längden förvaras av pastor och tillställs socknens beredningskommitte.
Bötesförteckning insändes till Vår befallningshavare och böterna tillfaller odelat de fattiga.
De böter
som beror på försummelse i uppgiftslämningen delas mellan skattskrivaren och de fattiga.
I Stockholms stad sker mantalsskrivningen efter särskilda föreskrifter.
Denna Vår nådiga förordning skall årligen till allmänhetens underrättelse kungöras från predikstolen
samma söndag som befallningshavarens kungörelse om mantalsskrivningstiden uppläsas.
Stockholms slott den 30 september 1812.
CARL
Formulär N: o 1.
Förteckning på N N sockens, enligt husförhörslängden till 18 -- års skattskrivning hörande personer.
Formulär N: o 2 (A).
Uppgift till mantals- eller skattskrivningen i N N socken för år 18 -- Formulär N: o 2.
(B) Anmälan till skatteskrivning i N N socken för år 18 --.
Till brännvinsbrännings utövande på Stjernborg med tvenne pannor om nittio kannors rymd eller tillsammans 180 kannor, uppgives värdet av nedanstående hemman, som inom en mils omkrets är belägen och skötes med eget folk och dragare.
Formulär N: o (C) Kvarteret N N Huset N: ris Uppgift till mantals- eller skattskrivningen uti staden N N för år 18 -- Formulär N: o 2 (D) Anmälan till skattskrivningen uti N N stad för år 18 --.
Till brännvinsbrännings utövande i undertecknads ägande (innehavande) Gård N: o med kannors panna, uppgives nedanstående skattskrivna innevånare, som därom sig förenat näml.
Kungörelse om ett noga iakttagande av vad lag och författningar påbjuda vid besvärsskrifters och ansökingars inlämnande.
Stockholm den 1 oktober 1812.
På förekommen anledning är det nödvändigt att erinra vederbörande att vid besvärsskrifters och ansökningars ingivande iakttaga vad allmänna lagen och flera författningar påbjuda.
Om sakägaren inte själv kan skriva eller underteckna handlingen, skall författaren sätta ut sitt namn och yrke och bifoga fullmakt annars äger ingen prövning av ärendet rum.
Stockholms slott den 1 oktober 1812.
CARL
Kungörelse angående upphävandet av nu gällande förbud mot utförsel av salt.
Stockholm den 1 oktober 1812.
Den 20 november 1810 utfärdades det nu gällande förbudet mot utförsel av salt.
Från och med 16 sistlidne september är det åter tillåtet att utföra salt.
Stockholm den 1 oktober 1812.
J LILJENCRANTS.
Kungörelse om vidtagen nådig författning till förebyggande av missbruk och underslev vid krutförsäljningar.
Stockholm den 5 oktober 1812.
Då tidigare vidtagna författningar för att hindra missbruk och underslev vid försäljning av krutförsäljningar inte haft åsyftad verkan, har Kongl Maj: t förordnat följande.
Alla krutrekvisitioner från landet och städerna skall anmälas till Krigskollegium genom
befallningshavaren.
Ämbetet uttalar sig om det verkliga behovet.
Undantag är Bergslagernas krutbehov som rekvireras som vanligt genom Bergskollegium och Krigskollegium.
Krut som påträffas utan tillstånd tillfaller Kronan och ägaren bötar för varje centner med årets
fastställda försäljningspris.
Befallningshavarna skall ha allvarsam och noggrann översyn i sina län.
Gränsposteringar och tullar skall iakttaga uppmärksamhet.
I anseende till rikets nu varande behov av en så oumbärlig vara för försvaret som krut och då vissa
äldre bruk haft tillstånd att exportera ett visst kvantum indrages detta tillstånd.
Stockholm den 5 oktober 1812.
JOH AUG SANDELS
Kungörelse angående stämplade pappersavgiftens beräkning och utgörande från och med nästkommande år 1813.
Stockholm den 9 oktober 1812.
Åtskilligt i Charta Sigillata Förordningen är förändrat.
Huvudgrunden är en höjning av 50 %.
25 sidor som talar om vilka papper som beläggs med avgift och hur mycket.
Undantagna är allmogen, ryttare, dragoner, soldater och båtsmän som gör ansökningar hos Kongl Maj: t. Ansökning om att fälla ekar, göra svedjeland, nya ängar och beteshagar.
Alla fattiga, där domaren påtecknar ordet gratis.
Allt som rör Kungl Maj: t och Kronan.
Ansökningar som rör akademier, gymnasier, fattiginrättningar.
Förklaringar och besvärshandlingar i brottmål.
Publika byggnader, brobyggen, vargskall, gästgivarskjuts, kvittenser för omyndiga barns medel, respass till riksdagar, avsked för soldater, permissionssedlar för officerare, orlovssedlar för privat tjänstefolk m m.
I fall där flera tillämpningar kan äga rum till Chartans beräknande, gäller den där avgiften blir högst.
Geometriska kartor skall förses med Charta Sigillata så att den klistras på handlingen.
Böter om man
underlåter att använda rätt stämpelpapper.
Underlåter prästerskapet att använda stämplat papper vid lysningssedlars utgivande bötar han 6
riksdaler 32 skilling.
Det sker ingen påföljd för dem som lysningssedeln berör.
Utbyte av makulerat papper tillåts om det tydligt syn att misskrivning eller annat orsakat Chartans
obrukbarhet.
Underslev med stämplat papper eller att högre betalning tas ut än tillåtet betecknas som förfalskning
eller grov förbrytelse.
Den 31 december varje år skall allt osålt stämpelpapper inventeras.
Vid köp betalas stämpelns värde plus provision till försäljaren enligt tariff som förordningen utstakar.
Stämplat papper skall finnas i tillräcklig mängd i landsorten.
Landskontoret skall anmäla behovet till
landshövdingen i tid så att förrådet kan fyllas på.
Pappret översänds med tjänlig skjuts eller i brist på sådan med kronoskjuts.
Brott mot denna förordning prövas och döms i den rätt eller det verk, där gärningen är gjord.
Stockholms slott den 9 oktober 1812.
CARL.
Förteckning av beloppet av Charta Sigillata avgiften för pastorernas fullmakter i städerna, i förhållande till deras löneinkomster.
Tariff över den försäljningsprovision, som bestås de personer, vilka hava försäljningen av Charta Sigillata papper.
Kungörelse om vad som bör iakttagas för verkställigheten, i vissa delar, av Rikets Ständers, vid sist hållna urtima riksdag, gjorda och samtyckta bevillning.
Stockholm den 9 oktober 1812.
Förklaring och lättad verkställighet för vissa artiklar i bevillningen.
Extra roterat krigsfolk, som blivit undantagen från erläggande av personlig avgift om de tjänstgjort tre
månader vid garnisonen, skall till styrkande av detta finnas på en behörigt upprättad förteckning, som regementschefen skall göra.
Förteckning över personer som avsagt sig bruket av sidentyger, förgyllda möbler eller fickur blir svår
att kontrollera och en vidlyftig apparat, då endast en mindre del av rikets innevånare nyttjar överflödsartiklar.
Förteckningar skall i stället upprättas över dem, vilka, till minsta antalet å varje ort, antingen nyttjar eller icke nyttjar dessa ting.
Häradsskrivaren har att i januari hos landshövdingen föreslå terminerna, då flera socknar slås ihop till
en beredningskommitte.
Regementsskrivarna skall lämna bestämda uppgifter på ämbetsmännens och tjänstemännens indelta
löner efter förra markegången för alla som tillhör regementet.
För att underlätta för den skattskyldige behöver han inte längre skaffa bevis från
brandförsäkringsdirektionen om värdet på sin egendom.
Direktionen skall varje år sända en förteckning på alla i städerna och på landet försäkrade hus.
Ändrade regler för den som tror sig ha fog för klagan.
Kronofogden skall ensam ansvara för avkortningslängden.
Riksgäldskontoret skall få ett exemplar av det sammandrag över hela uppbörden inom varje län.
Stockholms slott den 9 oktober 1812.
CARL.
Kungörelse om vad iakttagas bör, i anseende till dem, vilka vid rättegångsverken samt Rikets Kollegier söka inträde.
Stockholm den 9 oktober 1812.
Då Vi är övertygade om angelägenheten, att de som söka inträde i Vårt och rikets tjänst skall äga den stadga i begrepp och omdöme som genom studier bereds.
De skall vara försedda med de kunskaper, som om de blivit försummade under läroåren knappast kan tas igen under tjänstemanna arbetet.
Detta gäller särskilt de som skall antagas vid Rättegångsverken och därför stadgar Vi följande:
Från universiteten må ingen som inte uppnått 18 års ålder dimitteras till Vårt kansli, rättegångsverken
eller rikets kollegier.
På examensbetyget skall åldern vara inskriven.
De som avlagt examen för anställning vid rättegångsverk skall ha vistas vid universitetet 4 terminer
räknat från studentexamen.
De som är filosofie kandidater och under gymnasietiden fått förberedande kunskaper kan efter tre terminer avlägga juridisk examen.
För att vinna inträde vid rättegångsverken fordras följande: Vanlig teologisk examen, latinsk
stilskrivning, förhör för matematum inferiorum professor i elementena av geometri och aritmetik samt fäderneslandets historia.
Kameralexamen avläggs efter två terminer.
För att undvika att få odugliga tjänstemän, fordras av lärarna vid universiteten att de sorgfälligt
uppfyller vad deras ämbetsplikt kräver.
Även hovrätter, kollegier och andra verk skall iakttaga vad som sägs om dem vars kunskaper inte motsvarar medförda betyg.
Stockholms slott den 9 oktober 1812.
CARL
Kungörelse angående utgivande av två och tre riksdalers bancosedlar på enkla blad.
Stockholm den 9 oktober 1812.
Till lättnad och mer bekvämlighet för den allmänna penningrörelsen ger banken ut sedlar av två och tre riksdalers valörer på enkla blad.
De på dubbla blad som finns utgivna skall användas tills de är förbrukade.
Stockholms slott den 9 oktober 1812.
CARL
Kungörelse angående husbehovs brännvinsbränningen och de därför bestämda avgifter.
Stockholm den 9 oktober 1812.
Rikets ständer har efter förnyad prövning överlämnat sitt beslut och Vi i överensstämmelse därmed förordnar följande bestämmelse, att träda i kraft 1 januari 1813.
En fri husbehovs bränning skall vara tillåten under 8 månader av året mot en bestämd bevillning.
Under
årets 5 första och 3 sista månader är det tillåtet att bränna om inte Vi finner nyttigt för landet att förbjuda brännvinstillverkningen för längre eller kortare tid.
På landet skall rättigheten åtfölja hemmanen med åsatt mantal efter jordeboken.
Det är dock tillåtet att
upplåta rättigheten till någon annan.
Redovisas pannrymd som får användas.
Den som äger flera hemman eller hemmansdelar som drivs med eget folk och dragare och är belägen på en mils avstånd från brukarens vistelseort får på ett ställe bränna till så stor rymd som de sammanslagna delarna tillåter.
Pannrymden må uppgivas vid mantalsskrivningen.
Den som inte vill nyttja hela den tillåtna rymden
betalar endast för vad han tillverkar.
Destillationspannor om högst 6 kannors rymd är fria från avgift.
Beskrivs hur man skall mäta pannrymden i olika pannor.
I städerna får 80 personer av man- och kvinnokön begagna en panna om 50 kannors storlek, 120
personer = 60 kannor, 180 personer = 70 kannor,.
240 personer = 80 kannor, 300 personer = 90 kannor.
Bevillningsavgiften är fastställd att utgå på landet efter pannrymden, hemmansvärdet och
konsumtionen.
I städerna efter pannrymden, personalen och konsumtionen.
Redovisas i detalj vad avgiften blir.
Särskilda bestämmelser i Dalarna, där hemmansklyvning är tillåten.
Konsumtionsavgiften för mansperson blir 12 skillingar.
Krogar och näringsställen betalar efter sitt mer
eller mindre förmånliga läge.
Avgiften är beständig.
Tillåtelse att transportera brännvin gäller för var och en som är berättigad att bränna, dock inte sälja i minut.
Den som avstår från brännvinets brukande slipper konsumtionsavgiften.
Skall ovillkorligen anmälas vid mantalsskrivningen.
Stockholms slott den 9 oktober 1812.
CARL.
5 sidor med tariffer som utvisar vad var och en till brännvins efter hemmansvärdet äger nyttja i pannavgift
Kungörelse angående fortfarandet till 1815 års slut av det mellan Sverige och Ryssland år 1801 avslutade vänskaps- handels och sjöfartsförbund samt av XVII artikeln i fredsfördraget av år 1809.
Stockholm den 14 oktober 1812.
Vi har med Kejsaren av Ryssland överenskommit att det vänskaps-, handels- och sjöfartsförbund som slöts i Petersburg den 13 mars 1801 och XVII artikeln i fredsfördraget av den 17 september 1809 skall gälla till slutet av 1815.
Stockholms slott den 14 oktober 1812.
CARL.
Kungörelse om utskrivningssättet och inrättningen av allmänna beväringsmanskapet.
Stockholm den 27 oktober 1812.
Vår plikt påkallade, för att trygga fäderneslandets lugn och självständighet, ändringar i utskrivningssättet av det redan fastställda förstärkningsmanskapet.
Vi är övertygade att Svenska Folket är villigt att underkasta sig varje uppoffring, varigenom deras frihet och urgamla ära bevaras.
Vi har med livligaste erkänsla känt Ständernas tänkesätt mot Oss och riket Och igenkänt en värdig efterföljd av den osvikliga fosterlandskärlek som under seklernas gång och ofta under hårda villkor, utgjort borgen för Sveriges bestånd och stundom vid branten av dess undergång, berett nya och oväntade medel till dess räddning.
Varje svensk man mellan 20-25 år är skyldig att ingå i allmänna beväringen.
Endast de som redan är i
krigstjänst undantas.
Eller om de genom lyten eller sjuklighet är oförmögna att delta i krigstjänst samt de som tillhört det nu upplösta lantvärnet.
Lotsar, lotsdrängar och lotslärlingar, postförare med beställningsbrev och ordinarie ämbetsmän i staten undantas.
Bevis om lyten och sjuklighet skall utfärdas av någon medicine doktor eller kirurgie magister och
anskaffas av den som vill bli befriad.
Skulle några av de utskrivna vara straffade för vanfrejd eller liderlighet skall de tillhöra särskilda
kompanier med speciell uniform.
Den som är skyldig att göra tjänst kan sätta annan duglig karl i sitt ställe, vilken han anmäler hos
landshövdingen.
Han skall vara mellan 25 - 49 år och varit i krigstjänst, så att han äger erfarenhet.
Rymmer den lejde skall han som lejt sätta annan karl istället eller själv träda i tjänst.
Blir han däremot sjuk eller skadad behöver inte den som lejt honom skaffa ersättare.
Från och med nu må ingen som ej fyllt 20 år upphöjas till grevligt stånd, få ordinarie tjänst inom
statsverket, erhålla burskap eller borgarrätt eller antas som hantverksmästare.
Pastor är skyldig att hålla listor på alla personer som kan komma ifråga till utskrivning.
Då beväringsmanskapet till verklig tjänstgöring uppbådas skall de av Oss förses med beklädnad,
beväring och annan utrustning De har samma rättigheter som Vårt övriga manskap.
I fredstid skall han syssla med sådan lovlig hantering att han försörjer sig.
Efter han fullgjort sin tjänst skall han ha ett arbete, annars anses han som lösdrivare.
Beväringsmanskapet skall vara underkastat samma lydnad och skyldighet som Vår övriga krigsmakt
enligt krigsartiklarna.
Förbryter han skall han straffas efter de fastställda bestraffningar som nämns i krigsartiklarna.
Beväringsmanskapet skall antingen uppgå i indelta armén eller bilda egna korpsar.
På orter med
båtsmanshåll kan den som så önskar få tillhöra lantarmén istället för sjöstaten.
Den stående armén har rätt att värva karlar mellan 18 - 36 års ålder.
Ingår man där har man uppfyllt sin
beväringsplikt.
Beväringsmanskapet skall under tjänstgöringen vara befriat från arbetskommenderingar med undantag
av sådana som räknas till fältarbetet.
Beväringsmanskapet befrias från bevillning och mantalspengar för varje år de gör minst 3 månaders
tjänst.
De äger lika rätt till pensioner och gratialier som övriga soldater.
Vi har uppmuntrat rikets innevånare att göra frivilliga sammanskott till invalidkassor för de i krig stupades änkor och barn.
Den som rymmer eller avstympar sig någon lem skall straffas enligt krigslagarna och anses vanärad.
Äger han förmögenhet skall så stor del därav tas, som det kostar att ersätta honom med annan man.
Husbonde eller mästare får inte hindra den som får kallelse att inträda i tjänst.
Blir han inte utnyttjad
utan kan återvända till hemorten skall han anmäla sig hos sin husbonde och fullgöra sin tidigare förbindelse.
I avseende på de besiktningar, som skall utröna den utskrivnes duglighet till krigstjänst, vill Vi meddela
vederbörande sådana föreskrifter att oriktigt förfarande eller underslev kan förekommas.
Den på Gotland antagna allmänna beväringen kommer att i dess nuvarande skick fortsätta.
Slutligen förklarar Vi, att beväringsmanskapet skall njuta den sorgfälligaste omvårdnad till bibehållandet av hälsa och krafter och att de som under tjänstgöringen utmärker sig för gott mannamod, ordentlig levnad och god vandel skall omfattas av Oss med särskild nåd och antingen bli befordrade eller få andra förmåner.
Stockholms slott den 27 oktober 18112.
CARL Tabell som visar födelseår och det årtal då beväringen skall entledigas.
Kungörelse angående åtskilliga föreskrifter i avseende på stämplade pappersavgiftens beräkning och utgörande från och med 1813.
Stockholm den 30 oktober 1812.
Den s k extra stämpeln, som 1809 blev avskaffad, men likväl medgiven för chartering av turkiska sjöpass, kommer att införas av kollegier, verk och växelblanketter.
Det åligger Kammarkollegiet att gravera kopparplåtar och på fint papper trycka växelblanketter på
tyska, franska och engelska.
De skall lämnas till riksgäldskontoret och där vitstämplas, varefter de svartstämplas på Chartasigillata kontoret.
De distribueras sedan till överståthållaren i Stockholm och landshövdingarna i länen.
Vid misskrivning får de bytas efter beviljande av Kammarkollegium.
Med undantag av
växelblanketterna kommer det stämplade pappret att bestå av hela ark.
Stockholm den 30 oktober 1812.
OLOF E LAGERHEIM.
Kungörelse angående upphörandet av rättigheten till restitution av tull, erlagd för främmande drycker, vilka åter utföras.
Stockholm den 2 november 1812.
Kungl Maj: t har funnit det lämpligt att Kongl Förordningen av 21 april 1774, som medgav rättighet att få tillbaks tullavgifterna för främmande drycker, som redan var förtullade och därefter utförts ur riket skall upphöra.
Stockholm den 2 november 1812.
J LILJENCRANTS.
Kungörelse om uppbådande av en del av allmänna beväringsmanskapet.
Stockholm den 3 november 1812.
I ett Europa där ett blodigt krig sträcker sin förödelse över nästa alla fasta landets stater har Vi ansett att inget får uraktlåtas för att försäkra riket lugn och självständighet.
Vi vill i förväg upprätta en kraftig här av medborgare, som är beredda att uppoffra allt för den jord som burit dem och för den frihet de ärvt av sina fäder och som de vill överlåta till sina söner.
Därför har Vi inrättat allmänna beväringsmanskapet den 27 oktober detta år och där stadgas följande:
De som är födda 1792 och är antecknade skall hållas i beredskap, att när vi befaller infinna sig till
vapenövning eller krigstjänst.
Även de som är födda 1791 och är upptagna i rullorna skall kunna utgå om så fordras.
Stockholms slott den 3 november 1812.
CARL
Förordning om vad som bör iakttagas till behörig verkställighet av Kongl Kungörelsen den 9 oktober innevarande år, angående brännvinsbränningen i riket, samt om ansvaret för dem som samma författning överträda.
Stockholm den 4 november 1812.
Om brännvinspannors mätning och stämpling.
Landshövdingarna skall utse pålitliga lantmätare och justerare i länen och städerna, att ha ansvar för uppmätning och stämpling av brännvinspannorna.
Den som äger inmurad panna skall ovillkorligen vid nästa mantalsskrivning anmäla sig.
Efter
mantalsskrivningen insänds en förteckning av varje socken till Vår befallningshavare.
Lantmätare eller justerare mäter och stämplar sedan pannorna på plats eller när det gäller lyftpannor på vissa ställen i socknen.
Beskrivning av hur man skall mäta olika sorters pannor.
Kopparslagare får inte tillverka pannor över 90 kannors rymd, annars utgår dryga böter.
Bleckslagare eller andra hantverkare får inte tillverka brännvinsredskap alls.
Tackjärnspannor som gjuts vid bruken och gjuterierna får användas i stället för kopparpannor.
Det är kopparslagarens skyldighet att när han tillverkat en panna förse den med sitt namn, hemvist och
årtalet när den tillverkats.
Därefter ombesörjer han att lantmätare eller justerare gör mätning och stämpling.
Gör någon ändring av en äldre panna skall det anmälas inom fjorton dagar till kronobetjäningen.
Lantmätaren skall på pannans lösa bröst märka med stålsatt stämpel initialerna i sitt namn, kanntalet
och årtalet.
Han skall också lämna ägaren ett skriftligt bevis.
Lantmätaren får 6 runstycken för varje kanna som kärlet rymmer i arvode och resekostnad.
Han skall också ha fri husmanskost och nattkvarter.
Han kan också begära handräckning.
Den som utövar brännvinsbränning i ostämplad panna bötar 10 riksdaler och redskapen och det
tillverkade brännvinet är förbrutet.
Om brännvinsförsäljning.
Den som inte äger rättighet att sälja brännvin i minut får inte sälja mindre än två kannor.
Böterna är 10 riksdaler första gången och sedan 20 riksdaler varje gång.
Större kvantum skall i stad säljas vid köparens hem och på landet vid särskilt anvisat ställe på
marknadsplatsen.
Gästgivare som säljer till andra än resande och då mat inte intas, bötar första gången 10 riksdaler.
Gäller även värdshus, marketenterier och andra näringsställen.
Efter tredje gången förlorar de sin näringsrättighet.
Vid kyrkorna på landet och ¼ mil däromkring får inte något brännvin alls säljas på sön- och helgdagar.
Den som inte följer förbudet bötar andra gången 40 riksdaler och vid tredje sätts han i stocken vid kyrkdörren.
Vid auktioner må icke brännvin försäljas varken i parti eller minut.
Den som endast får sälja 2 kannor får inte låta köparen dricka det köpta på stället.
Alla brännvinskrogar och allt krögeri med brännvin skall från och med nästa år förbjudas.
Undantag
några vid allmänna lands- och farvägar.
De får dock inte ligga närmare varandra än 1 mil eller närmare kyrkan än ¼ mil.
Stockholm får speciella villkor.
Om böter och ansvar för förseelser mot vad förordnat blivit rörande husbehovs brännvinsbränningsrättigheten.
Den som inte har rätt att tillverka brännvin skall inte heller ha i förvar redskap.
Beträdes han med att ändå bränna bötar han första gången 33 riksdaler och 16 skilling, övriga gånger 66 riksdaler 32 skilling.
Redskapen vem de än tillhör och brännvinet är förbrutet.
Gäller även sur mäsk på malt och jäst.
Stadsbrännerierna, som använder större pannrymd än den tillåtna bötar dubbelt och mister sina
rättigheter i två år om de överträder tre gånger.
Under de tider då bränning inte är tillåten skall pannägare lämna sina redskap till förvaring eller om de
är inmurade få dem förseglade.
Förseglingen sker genom att mässingstråd träds i fina hål genom hatten och pannan samt hopknytes med linne eller blångarnslapp och får sigill i båda ändarna.
Kostnaden sker med Kronans medel.
Husbonden eller om sådan inte finns matmodern är ansvarig för att bränningen går rätt till.
Husbonden
är ansvarig för vad hustrun eller tjänstefolket bränner, även om han inte vet om deras tillverkning.
Är han borta på annan ort ansvarar tjänstefolket själva för gärningen.
Visitation i avseende på att upptäcka missbruk får ske mellan klockan 5 på morgonen och 9 på aftonen
i kök, brygg- och bagarstugor.
Blir kronobetjänterna vid sådana tillfällen utsatta för våld eller utövar de själva våld döms efter missgärningsbalken.
Straffet kan vara böter som omvandlas till vatten och bröd eller spö och fästningsarbete.
Alla mål som rör denna förordning avdöms i häradsrätten.
Böter fördelas så att 1 / 3 tillfaller Kronan och
resten målsägaren.
Vid böters förvandling till vatten och bröd gäller att 10 riksdalers böter blir 8 dagar, upp till 20 riksdaler blir 12 dagar och 50 riksdaler 16 dagar.
Däröver 20 dagar, som är det högsta straffet.
Stockholms slott den 4 november 1812.
CARL.
Kungörelse angående förbud tills vidare mot risgryns utförande ur riket.
Stockholm den 7 november 1812.
Konungen har prövat nödvändigt förordna att risgryn tills vidare inte får utföras till främmande orter, med undantag till Finland.
Stockholm den 7 november 1812.
J LILJENCRANTS.
Kungörelse angående fortfarande förbud mot brännvinsbränning samt om inställande tills vidare av panneavgiftens uppbärande.
Stockholm den 11 november 1812.
På grund av den svåra nattfrosten och efterföljande långvarigt regn har skörden blivit alldeles förstörd.
Då vintern snart är här och krigsoroligheterna stänger sjöfarten, kommer Vi inte att kunna få tillräcklig import av spannmål.
Därför anser Vi Oss nödsakade att förlänga det nu gällande brännvinsbrännings förbudet.
Det höga spannmålspriset kan komma att höjas än mer till stor skada för de obemedlade och arbetande folkklasserna.
Den bevillning på 40000 riksdaler som skulle komma in under titel av bränneavgift kommer inte att tas
ut med tanke på de fattiga.
Kungörelsen av den 9 oktober som föreskrev uppbörd av pannerymdsavgift, kommer att inställas.
Vi har, trots att det medfört en brist i statskassan, sökt avhjälpa och mildra bristen på bröd i landet och
begagnat nödens ögonblick till att erinra nationen till ordning, måttlighet och försakelse.
Vi förväntar oss att Våra kära undersåtar belönar Våra omsorger med obrottslig lydnad av detta givna förbud.
Det är omtanken om eget bestånd och samhällsvärde, deras ömhet och deltagande för lidande bröder och deras kärlek till fäderneslandet, som Vi hoppas blir den kraftigaste borgen för en villig lydnad.
Vi vill dock förklara att Vi med all lagens stränghet och Vår onåd skall anse dem som överträder Vårt
förbud.
Den brottslige kommer att föraktas och hans namn utsättas i allmänna tidningar och hans förbrytelse kungöras från predikstolen i hans hemförsamling.
Stockholms slott den 11 november 1812.
CARL
Kungörelse angående förbud tills vidare mot utförsel av hampa och segelduk.
Stockholm den 20 november 1812.
Konungen har funnit nödvändigt att förbjuda all utförsel av hampa och segelduk till utrikes orter tills vidare.
Stockholm den 20 november 1812.
J LILJENCRANTS.
Förordning angående förhöjning i den hittills gällande expeditionstaxan.
Stockholm den 3 december 1812.
Rikets Ständer har vid urtima riksdag anhållit om en nödvändig förbättring av tjänstemännens knappa inkomster, vilkas löner inte vunnit någon ökning.
Vi tillåter en höjning av andra förmåner och den lösen som för vissa expeditioner är deras ansvar.
En kansliavgift på 16 skillingar skall erläggas på ansöknings- och besvärsskrifter.
Taxan för domar, resolutioner och utslag kommer att höjas med 50 %.
Lösen för gravationsbevis kommer att införas.
Är egendomen belägen under flera tingslag, skall varje härads hövding åtnjuta lösen på sin del.
Stockholms slott den 3 december 1812.
CARL
Kungörelse angående beloppet av den betalning, som, utom Charta Sigillata stämpelvalören, under loppet av år 1813 bör erläggas för pappret till växlar, såsom ersättning för kostnaden till deras gravyr och tryckning.
Stockholm den 7 december 1812.
I den i oktober utfärdade kungörelsen angående avgiften för stämplade papper, sägs att man mot slutet av varje år skall besluta om beloppet.
För år 1813 kommer det att kosta 6 runstycken för varje prima och sekunda växel
Stockholm den 7 december 1812.O E LAGERHEIM.
Kungörelse angående den av Kongl Maj: t i nåder fastställda preskriptionstid för ändringssökanden i direktionens beslut.
Stockholm den 9 december 1812.
Inom 4 månader skall den, som vill ha ändring i direktionens beslut gällande för högt satt värde på egendom som brandförsäkrats, göra ansökning.
För delägare i Finland och Gotland gäller 6 månaders preskriptionstid.
Vilket direktionen härmed till allmän efterrättelse skall kungöra.
Stockholm ut supra.
EDELCRANTS, WETTERSTEDT, LEYONMARK, NORÉUS, GEYER, PORATH, BOVALLIUS.
Kungörelse angående en viss preskriptionstid, inom vilken de, som hos statsverket har någon fordran, böra till utbekommande därav sig anmäla.
Stockholms slott den 9 december 1812 För att kunna med säkerhet utröna hur inkomst och utgift förhåller sig till föregående års riksstat, är det nödvändigt att alla statsförslag insändas till rikets statskontor inom tredje kvartalet.
Det har hänt att genom försummelse eller efterlåtenhet antingen av fordringsägarna själva eller de som skall godkänna och anmäla fordringarna, statsutgifterna inte blivit synliga förrän efter längre tid.
Därför skall alla som har fordringar och utlägg för leveranser, resor, förrättningar, mantalsskrivningar eller vad annat kan vara anmäla sin fordran till den 1 juli varje år.
I annat fall förfaller betalningen.
De enskilda personer, som inte får betalningen från statskontoret direkt, utan vänder sig till särskilda
verk- och ämbetsmän, skall lämna sin fordran 15 maj.
De tjänstemän, som åsidosätter sin anmälningsplikt ställs till ansvar för tjänstefel.
De kan i vissa fall få ersätta de därigenom orsakade kostnaderna.
Stockholms slott den 9 december 1812.
CARL
Förbud mot all gemenskap med före detta konungen Gustaf Adolf, före detta drottningen och deras barn.
Stockholm den 10 december 1812.
Efter riksdagens beslut den 12 november 1810, har Rikets Ständer i underdånighet uppdragit åt Oss, att utan hinder vidtaga mått och steg, varigenom f d konung Gustaf Adolf, f d drottningen och deras barn för all framtid avhållas att beträda rikets gränser.
Så har Vi, med Vår konungsliga plikt, för framtiden velat främja och bibehålla enighet och förtroende inom fäderneslandet.
Önskat begagna rikets nuvarande lugn att ge ännu kraftigare säkerhet åt Våra trogna undersåtars tillgivenhet för de nuvarande sakernas tillstånd.
Vi vill återföra dem, som till äventyrs ännu kunna hysa ett brottsligt hopp och avskräcka uppsåtliga fredsförstörare, om sådana möjligen kunna finnas.
Vi stadgar och förordnar således:
Försöker någon av vad stånd och ställning som helst att genom hemlig stämpling, rubba, häva eller
förändra den av Rikets Ständer den 26 september 1810 antagna successionsordningen straffas han som rikets förrädare och miste liv, ära och gods.
Försöker någon införa f d konung Gustaf Adolf, f d drottningen eller något av deras barn eller genom
skiftliga eller muntliga yttranden styrka, mana eller råda, straffas han som rikets förrädare och miste liv, ära och gods.
Den som genom brevväxling eller bud söker gemenskap med f d kungliga familjen förvisas från landet och mister den rätt och de förmåner, som varje svensk tillhör.
Åstadkommer han buller i riket miste han livet.
Skulle någon få brev från f d kungliga familjen är han skyldig att i Stockholm innan dagens utgång
eller på landet med första post anmäla detta till Ministern för utrikes ärende.
Sker inte detta straffas han med landsflykt på fem år.
Ministern för utrikes ärenden äger att översända de medel som Rikets Ständer anslagit för f d kungliga familjen och varje gång anmäla detta inför Oss.
Stockholms slott den 10 december 1812.
CARL
Kungörelse angående förhöjning i tullen för vin, som på buteljer från utrikes ort inkommer.
Stockholm den 18 december 1812.
Från och med nästa år skall avgiften på vin, som kommer på buteljer från utlandet och inte efter sjötulltaxan är uppfört med högre tull, betalas med 24 skillingar kannan och 8 skillingar buteljen.
Stockholm den 18 december 1812.
ISERHJELM, LJUNGGREN, LENNGREN, STRÅLE, CASSTRÖM, HERTZMAN, PETERSON, WIGIUS, HAGERT, DANCKWARDT, WIDELL.
Kungörelse att den vid Arvika i Värmland anlagda stad skall kallas Oscarsstad.
Stockholm den 23 december 1812.
I anledning av Värmlands innevånares underdåniga anhållan, har Vi funnit för gott att tillåta, att den stad som anlagts på Solberga hemmans ägor vid Arvika i Jösse härad i Värmlands län, må kallas Oscarsstad efter Vår kärälskliga sonson, Hans Kungl Höghet Hertigen av Södermanland.
Stockholms slott den 23 december 1812 CARL
Förordning angående sättet till stämpling av spelkort och kontrollen därav, i avseende på stämpelbevillningens erläggande.
Stockholm den 30 december 1812.
Vid senast hållna riksdag beslutades att avgift för varje i landet tillverkad kortlek skulle vara 2
skillingar eller 4 för paret.
Författning för den nödvändiga kontrollen föreskriver följande:
Hädanefter kommer alla spelkort att ha en bevillningsstämpel som sätts på hjärter ess.
Denna stämpling
verkställs i Stockholm vid riksgäldskontorets kommissariat och i landsorterna genom befallningshavarens försorg.
Tillverkaren är skyldig att inlämna kortlekarna.
Innan stämplingen skall avgiften vara betald.
Hallrätten har ansvar för att inga andra än de spelkort,
som blivit märkta med stämpelavgiften också förses med hallstämpel.
Den sätts på den pappersremsa som sitter på omslaget och där tillverkarens namn också skall finnas.
Varje år sänds en förteckning till Kommerskollegium om antalet hallstämplade kortlekar.
Den som tillverkar, försäljer eller nyttjar ostämplade kort bötar 5 riksdaler, som går till angivaren.
Den som använder falsk stämpel, döms för lurendrejeri och tullförsnillning.
Stockholms slott den 30 december 1812.
CARL.
Innehållsförteckning
Svensk Författningssamling 1813 Kungl.
Maj: ts kungörelser i sammandrag Låssa kyrkas arkiv
