# ID: svediakorp-law67
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1810
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 22,552
# sentences: 1,397
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Svensk författningssamling 1810 Låssa kyrkas arkiv.
18 januari - 29 juni 1810
Kungörelse angående förändring av det, uti Kongl Stadgan om Concurser den 28 juni 1798, föreskrivna edsformulär, till bestyrkande av fordringar, som i Concurser bevakas.
Stockholm den 18 januari 1810.
Det gamla formuläret för avträdes, förmåns, boskillnads och urarva mål har visat sig vara otillräckligt, varför rikets ständer anhållit att ett nytt antages.
Då Vi gillar deras förslag skall det allmänt kungöras.
Stockholms slott den 18 januari 1810.
CARL
Kungörelse angående förändring av det, i Kungl Stadgan om konkurser den 28 juni 1798, föreskrivna edsformulär, till bestyrkande av fordringar, som i konkurser bevakas.
Stockholm den 18 januari 1810.
Rikets ständer ha andragit att det edsformulär som Kungl Stadgan om avträdes-, förmåns-, boskillnads- och urarva mål föreskrevs den 28 juni 1798, som gäller bevakning av fordringar inte är lämpligt utan ett nytt bör antagas.
Formuleringen redovisas och antages.
Stockholms slott den 18 januari 1810.
CARL.
Fredsfördrag mellan kungen av Sverige och fransmännens kejsare, kungen av Italien, Renförbundets beskyddare samt medlare av Schweissiska confedreationen.
Avhandlat och slutet i Paris den 6 januari 1810 och ratificerat i Stockholm den 2 februari och i Paris den 21 januari 1810.
Vi, Carl har med fransmännens kejsare, Napoleon I, beslutat att genom en uppriktig och beständig fred göra slut på det olyckliga kriget Våra länder emellan.
Vi har som ombud utnämnt greve Hans Henric von Essen och friherre Gustaf Lagerbjelke för Sverige.
Fransmännens ombud är Herr Johan Baptist Nompere.
Art I.
Det skall hädanefter vara fred mellan Sverige och Frankrike.
Art II.
Detta fredstraktat är gemensamt för konungarna av Spanien och Indien, båda Cecilierna, Holland och Rehnförbundet.
Art III.
Kungen av Sverige antar helt kontinentalsystemet och stänger sina hamnar för England.
Inga engelska varor får införas, undantaget salt.
Art IV.
Kejsaren ger Sverige, Svenska Pommern och Rügen.
Alla kontributioner upphör och Pommern skall vara utrymt inom 20 dagar och Rügen inom 25.
Art V. Kungen av Sverige erkänner de donationer som gjorts av kejsaren i de nu återställda länderna.
Egendomen skall fritt kunna njutas utan inskränkningar av dem som fått donationen.
Art VI.
Kejsaren samtycker till att återställa de svenska fartyg, som blivit förvandlade till statens egendom, samt de varor som finns ombord.
Art VIII.
Handelsrelationerna skall återställas, som de var innan kriget och Frankrike skall ha rätt till nederlagsplats i Göteborg.
Art IX.
Alla krigsfångar skall i massa återställas senast inom 3 månader.
Art X. Ratificeringen av fredsfördraget skall ske i Paris inom 50 dagar helst tidigare.
Undertecknat von Essen, Lagerbjelke och greven av Champagny.
Vi vill detta fredsfördrag gilla med alla dess artiklar och punkter och lovar och förbinder Oss att uppfylla och fullborda fördraget.
Vi har med egen hand undertecknat i Stockholm den 2 februari 1810.
CARL.
Vi har sett och granskat den traktat, som blivit avhandlad i Paris den 6 januari 1810 och undertecknad av Herr Johan Baptist Nompere, greve av Champagny och von Essen och Lagerbjelke från Sverige vilka med fullmakt varit försedda.
Vi gillar förenämnde traktat i alla delar och förklarar den antagen och lovar att den oryggligen skall efterlevas.
Med egen hand undertecknad i Paris den 21 januari 1810.
NAPOLEON.
Hans Kungl Höghets Prins Christian August av Schlesswig- Hollstein- Sonderburg- Augustenburg försäkran till Svea rikets ständer sedan hans Kongl Höghet genom deras val och förening blivit förklarad för Svea rikets kronprins.
Sedan Svea rikets ständer genom fritt val och upprättad valakt av den 28 augusti 1809 utkorat och förklarat oss som kronprins att efter Carl XIII: des död tillträda regering och styra landet.
Detta efter den regeringsform som antogs den 6 juni 1809, andra grundlagar och allmänna lagar och stadgar.
Våra bröstarvingar har rättighet till svenska tronen efter oss enligt den successionsordning som upprättades den 18 december 1809.
Alltså mottager Vi med uppriktig erkänsla och ära och försäkrar att Vårt oryggliga beslut är att alltid efter Vår yttersta förmåga svara på det sätt ett fritt land har rätt att fordra.
1: o Utlovar Vi att förbliva vid den rena evangeliska läran samt att uppfostra Våra bröstarvingar i densamma.
2: o Vi skall med kärlek och vördnad ära och lyda Vår nu regerande konung, Carl XIII, och som hans första undersåte vara honom huld och trogen.
3: o Vi skall vid val av gemål, följa det som står i regeringsformen.
Vi skall inte utan kungens vetskap och tillstånd vistas längre eller kortare tid utanför riket.
4: o Lovar Vi, att när Vi uppstiger på tronen styra och regera Svea rike efter den av ständerna den 6 juni 1809 fastställda regeringsformen.
Detta vill Vi oryggligen hålla och uppfylla så kärt det Oss vara må, att rikets ständer och innebyggare skall vara pliktiga att deras avgivande tro- och huldhetsed mot Oss efterkomma och fullgöra.
Med egen hand undertecknat C. AUGUST, kronprins av Sverige.
Förordning angående tillökning i underhållet för personer som för gäld hålls bysatte.
Stockholm den 1 februari 1810.
Det underhåll, som av borgenär skall utgivas till bysatt gäldenär är inte tillräckligt för hans underhåll.
De skall ha samma underhåll, som personer som sitter i kronans häkte.
Borgenär vars gäldenär inte kan föda sig själv, skall betala 2 skillingar om dagen samt 1 1 / 3 mark mjukt bröd av sammalet rågmjöl.
Stockholms slott den 1 februari 1810.
CARL.
Kungörelse angående tillstånd till handsågade plankor och bräders utförande från Värmlands gränsen till Norge.
Stockholm den 5 februari 1810.
Sågverk i Värmland, som ligger så till att deras utförsel av tillverkningen måste föras över Norge för att nå svensk hamn har varit tillåten.
Dock har den legat nere under kriget.
Nu vill man utöka transporten så att även handsågade brädor får utföras den vägen.
Stockholm den 5 februari 1810.
J LILJENCRANTS, S af UGGLAS
Ansvarighetslag för statsrådsledamöter, föredragande, och konungens rådgivare i kommandomål.
Stockholm den 10 februari 1810.
Statsministrar, statsråden, hovkanslern och ämbetsmän, som har med kommandomål att skaffa skall alltid följa grundlagen och befrämja konungen och Rikets ständer.
Vårda sig om konungens makt och innebyggarnas fri- och rättigheter, giva konungen råd dock inte jämte honom regera.
De är ej allenast som medborgare och för sina personer underkastade allmän lag, utan är också
ansvariga för sina rådslag och gärningar i sina ämbeten.
De skall dock inte belastas, om deras råd leder till en olycklig utgång.
Försöker någon statsrådsledamot då regeringen förs av Statsrådet våldsamt kasta regeringssättet över ända eller med råd och gärning medverka till att lagstridigt kullkasta grundlagen eller tillstyrker ämbetsman, som skall ge konungen råd i kommandomål något lagstridigt, straffas han som rikets förrädare och mistar liv, ära och gods.
Skulle någon försöka förhindra att kalla Rikets ständer till allmän riksdag mister han ämbetet och blir ovärdig att vidare nyttjas i rikets tjänst.
Skulle någon ge råd som strider mot regeringsformens föreskrift rörande ständernas beskattningsrätt mister han ämbetet.
Detsamma gäller tryckfriheten.
Underlåter någon rådgivare i kommandomål att protestera om fel i bevillningen, krigsgärd vid krig, myntväsendet och indelningsverket mister han ämbetet.
Skadar hans föreställning enskild person döms han efter samma stadgar som domare.
Döljer statsminister i utrikes frågor något för konungen rörande krig, fred eller förbund mellan riket och annan stat mister han ämbetet.
Han skall till protokollet föra sådant som konungen beslutat mot regeringsformen och skall han vägra skriva under.
Den som tilltalas i något av nämnda ärenden och redan lämnat sin tjänst, står ändå till ansvar och förlorar sin pension.
Stockholms slott å Rikssalen den 10 februari 1810.
CARL.
Kungl Maj: ts och Riksens ständers fastställda RIKSDAGSORDNING.
Stockholm den 10 februari 1810.
Riksens ständer är svenska folkets representanter och kan inte i sin riksdagsmannabefattning hindras av annat än grundlagen.
Rikets ständer skall sammankomma vart femte år.
Kungen kan kalla till urtima riksdag dessförinnan.
Riksdagarna skall hållas i rikets huvudstad, om inte fiendens framträngande eller pest eller andra vidriga omständigheter gör det omöjligt.
Konungen bestämmer i så fall annan ort.
Stannar kungen utomlands 12 månader sammanträder ständerna till allmän riksdag inom 15 dagar.
Detsamma gäller om konungens sjukdom varar mer än 12 månader.
Om kungen dör och tronföljaren inte är myndig sammankallas ständerna.
Skulle kungens ätt på manliga sidan utgå kallas till allmän riksdag.
I dessa fall och vid val av tronföljare får inte främmande sändebud vistas närmare än 10 mil från riksdagsorten.
Vid val till riksdagsmän skall kallelse göras genom domkapitlet för prästerskapet, magistraten för borgerskapet samt landshövdingarna i sina län för den menige allmogen.
Kallelsen läses i kyrkorna och nästa söndag utlyses val i sockenstämman.
Om det inte är gudstjänst i någon kyrka är det prästens skyldighet att kungörelsen cirkulerar från by till by.
Ridderskapet och adeln jämte ärkebiskopen och biskoparna och vissa präster infinner sig till riksdag.
Stockholm väljer 10 riksdagsmän, 3 magistratspersoner, 2 grosshandlare, 1 fabrikör, 1 minuthandlare och 3 hantverkare.
Göteborg sänder 3 riksdagsmän och städer av första klassen 2 vardera.
Allmogen i vart härad väljer efter hemmanstal en riksdagsman av bondeståndet.
Flera härader kan slå sig tillsammans.
Underlåter något prosteri, stad eller härad att sända riksdagsman bötar de.
Infinner en vald sig inte mister han sitt arvode.
Om någon tubbar eller hotar en person att välja på ett visst sätt, straffas han med kroppsstraff.
Skulle 2 personer få lika många röster, skiljs de genom lottning.
Avlider vald riksdagsman anställs nyval.
Till riksdagsman väljs person, som fyllt 25 år och inte står under förmyndarskap.
Han får inte stå i skuld till någon borgenär eller vara anklagad för något nesligt brott.
Personer av annan lära än den reformerta kan inte väljas, däremot får de vara med och välja.
Har någon klagomål angående valförrättningen skall de inlämnas till landshövdingen inom 8 dagar.
Högsta domstol avgör sedan ärendet.
Den riksdagsman som inte infinner sig i tid kan inte påverka redan tagna beslut.
Formulär hur fullmakterna skall vara formulerade.
Samma dag som riksdagen öppnar, utnämner kungen lantmarskalk för ridderskapet och talmän för de övriga.
De avlägger sedan eden inför konungen.
Vart stånd skall ha en sekreterare, som ansvarar för protokoll och handlingar.
Särskilt skall sekreteraren för bondeståndet biträda talmannen.
Riksstånden utser snarast deputerade, som skall uppvakta och lyckönska konungen och den kungliga familjen.
Riksdagen inleds med gudstjänst och sedan intar riksdagsmännen sina platser i rikssalen.
För konungen skall längst fram stå en tron och runt om platser för kronprins och övriga prinsar.
Vid avträdet lämnar först kungen sedan adel och så de övriga salen.
Proposition över statsverkets tillstånd och behov överlämnas till samtliga.
De olika utskotten väljs och redogörs för deras arbete enligt regeringsformen.
Lantmarskalken och talmännen har rätt att kalla till plena och delta i beredning av ärenden helst skall alla stånd hålla sina plena samtidigt.
Där föredrages både riksståndens gemensamma och varje stånds enskilda ärenden i den ordning de inkommit Föredragningsämnen är dessa och inga andra: Konungens propositioner, mål som genom protokollsutdrag eller deputationer från de andra stånden kommuniceras, utskottens betänkande och förslag och motioner av någon ledamot.
Varje allmän fråga, som inte enhälligt beslutas genast, skall skickas på remiss.
Varje ledamot har rätt att från sin plats tala till protokollet i alla frågor.
Inga förolämpande ord får användas.
När ett ärende skall avgöras skall alla handlingar uppläsas, om någon så önskar.
Besvaras propositionen med ja får ingen riva upp beslutet.
Svara både ja och nej utan votering har man tillåtelse att anteckna sin mening i protokollet.
Begärs votering skall voteringsproposition och kontraproposition genast författas och votering med slutna sedlar genomföras.
Varje ledamot har en röst.
Allmänna beslut, som fattas i ett stånd meddelas de övrig genom protokollsutdrag.
Enskild ledamot med avvikande mening har rätt att i särskilt memorial till protokollet säga sin åsikt.
Protokollen skrivs i 4 exemplar och ett arkiveras i ridderskapets arkiv.
Vid justering får inga ändringar i beslutet göras men tillägg tillåts.
Protokollen skall så snart som möjligt tryckas, med undantag av sånt som rör ståndens enskilda ekonomi.
När kung eller tronföljare skall utses väljs en nämnd på 16 personer i varje stånd för att vid skiljaktigheter i ständerna bestämma valet.
Kan alla enas om en person blir han utkorad.
Finns fler kandidater väljs den som får mer än hälften av rösterna.
Skulle flera personer få samma antal röster sker votering.
Förmyndare för omyndig konung tillsätts av en nämnd av 16 personer för varje stånd.
Deras röster räknas som enskilda och inte ståndsvis.
De beslutar om det skall var 1, 3 eller 5 förmyndare.
Röstningen sker med slutna sedlar.
Till tryckfrihetens vård utses 6 personer, som skall var kända för kunskap och lärdom.
De allmänna stadgar och förordningar som kungen och ständerna gemensamt beslutat om skall endast underskrivas av kungen.
Till grundlags stiftande behövs alla riksståndens samstämmiga beslut och kungens sanktion.
Övriga beslut blir genomförda om 3 stånd och kungen är överens.
Vid 2 mot 2 förblir det vid det gamla.
Blir riksdagsmän under pågående riksdag med ord eller gärningar ofredad skall sådant som edsbrott anses och straffas.
Skulle någon av ståndet överfalla den andra har han förverkat livet.
Riksdagsman är under pågående riksdag fri från tilltal om de inte är mycket grova.
De som kommer till riksdagen från andra orter har samma skydd.
Ingen får under deras frånvaro och utan deras medgivande värva deras tjänstehjon till krigstjänst.
Riksdag må ej räcka längre än 3 månader När riksdagen är avslutat träder lantmarskalken och talmännen inför konungen och ber honom avlysa riksdagen.
Därefter lämnar kungen sitt bifall genom statsministern för utrikes ärenden och hemförlovar riksdagsledamöterna.
Deputationer för stånden gör sina avskedsuppvaktningar för kungen och det kungliga huset.
Detta har Vi med Våra namns insegel stadfäst och bekräftat, vilket skedde i Stockholm den 10 februari 1810.
Undertecknat de 4 talmännen.
M ANKARSVÄRD, JAC.
AX.
LINDBLOM, H.
N. SCHVAN, LARS OLSSON.
Detta vill Vi som orygglig grundlag antaga för Oss och Våra efterträdare som riket med huldhet, lydnad och hörsamhet förbundne är, erkänna denna riksdagsordning att iakttaga och efterleva Detta har vi med egen hand underskrivit i Stockholm den 10 februari 1810.
CARL
Kungörelse att med ändring av stadgandet i Kongl Förordningen om stämplade pappers avgiften av den 10 juni 1803, så väl skriftliga stämningar hädanefter må med stämplat papper inför domstolen få beläggas, som och muntliga stämningar i ringare mål vara gällande.
Stockholm den 12 februari 1810.
I Kungl Förordning står att stämningar från häradsrätter och andra skall ogillas om de inte är skrivna på stämplade papper.
Detta kan medföra förlust för enskild rättsökande.
Vi har tillsammans med ständerna fattat beslut att skriftliga stämningar som sakna stämpel ändå må införas till domstol, utan att partens rätt eller talan äventyras.
Gäller även muntliga stämningar i ringare mål.
Stockholm den 12 februari 1810 CARL.
Kungörelse angående svenska och ryska undersåtars rätt, att använda den egendom, som de i den andra maktens stater innehar eller erhåller.
Stockholm den 22 februari 1810.
Finnar, som finns i Sverige och svenskar som finns i Finland skall ha full frihet att återgå till sitt fädernesland och disponera sin fasta och lösa egendom utan att erlägga någon utförselavgift eller liknande.
Den som ärver egendom i det andra landet skall ha rätt att använda den och njuta allt beskydd av landets lagar.
Stockholm den 22 februari 1810.
CARL.
Kungörelse angående svenska och danska undersåtars rätt, att använda den egendom, som i det andra riket kan dem tillfalla; samt upphävandet av Jus Detraktus; Stockholm den 22 februari 1810.
De som äger egendom i den andra maktens land äger rätt att överflytta försäljningssumman och lösegendom till hemlandet.
De äger samma rättigheter som en infödd.
Stockholms slott den 22 februari 1810.
CARL.
Instruktion för Riksens ständers justitieombudsman.
Den 27 februari 1810.
Då ständerna överlämnat den i regeringsformen överenskomna och fastställda instruktionen för justitieombudsmannen vill Vi efter granskning kungöra den.
Rikets ständers justitieombudsman skall ha allmän tillsyn över lagars, författningars och instruktioners efterlevnad av domare, ämbets- och tjänstemän.
Om de begå olaglighet eller underlåtenhet skall han tilltala dem.
Dock icke justitiekanslern.
Han skall särskilt påtala domare och tjänstemäns fel, om de beror på egennytta, vrångvisa, våld och grov försumlighet eller allmän osäkerhet för medborgarens rättigheter.
Skulle hela Högsta Domstolen begått brottslighet, som skadat någon skall han dra saken inför Riksrätt.
Han har rätt att övervara alla domstolar och verk inom hans område och ta del av deras protokoll.
Han kan begära konungens tillstånd att genomföra en granskning av något enskilt verk, om misstanke om oegentlighet föreligger.
Han skall genom resor i landsorten, skaffa sig upplysningar om lagstiftningens tillstånd.
Resekostnaden får inte överskrida det ständerna anslagit och han skall noga redovisa alla räkningar.
Till varje riksdag skall han överlämna en redogörelse för förvaltningen av sitt ämbete och anmärka på lagar, författningar och den allmänna hushållningen samt komma med förslag till förbättringar.
Finner han att någon lag är otydlig och domare tillämpar den olika skall han yrka hos ständerna om en förklaring av en sådan lag.
Han skall inhämta fullständig kunskap om anledningen till åklagade personers häktande.
Han skall besöka fängelserna i Stockholm och vid sina resor i landet för att se hur fångarna underhålls.
Märker han någon lag eller författning som inte behövs skall han se till att få den upphävd.
Han skall med särskild uppmärksamhet iakttaga vad ständerna stadgat för skyddande av tryckfrihet.
Justitieombudsmannen skall vistas i Stockholm och inte inneha andra publika ämbeten.
Han får ta så många skickliga medhjälpare han anser sig behöva.
Dessa personer får ingen fast tjänst med fast lön, eftersom de kan bytas ut allteftersom ärendena skifta.
De förses med traktamente för den tid de tjänstgjort.
Blir ombudsmannen sjuk ersätts han av den man som ständerna utsett.
Ombudsmannen avträder då hälften av sin lön.
Dör han sammanträder genast fullmäktige för banco- och riksgälden och insätter en ersättare.
Undertecknat de 4 talmännen.
Anckarsvärd, Lindblom, Schvan och Olsson.
Vi anser att tiden då ombudsmannens befattning skall träda i kraft blir den 6 juni 1809.
Stockholms slott den 27 februari 1810 CARL.
Kongl Maj: ts och Riksens ständers fastställda TRYCKFRIHETSFÖRORDNING; Stockholm den 9 mars 1810.
Vi CARL har efter regeringsformen denna tryckfrihetsförordning fastställt, vilket Vi härmed antaga, gilla och bekräfta enligt följande: Ständerna säger: att med tryckfrihet bör förstås att varje svensk mans rättighet är, att utan några av den offentliga makten i förväg lagda hinder utgiva skrifter; att sedermera inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att inte i annat fall kunna därför straffas, än om detta innehåll strider emot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning.
Alla förut gällande lagar, stadganden och föreskrifter i avseende på tryckfrihet och bokhandel är upphävda.
Detta gäller även de förbud mot vissa böcker, skrifter och handlingar, som tidigare funnits.
Ingen granskning innan tryckningen av böcker får ske, utom de som skall förvaras i läroverkens lärosalar.
Inga privilegier på skrifters utgivande, utan för varje författare är utgivningsrätten fri.
Denna rätt gäller i 20 år.
Vem som vill får anlägga ett tryckeri i stad eller ½ mils omkrets från staden.
Han är ställd under stadens jurisdiktion och skall innan första boken lämnar tryckeriet ha anmält till överståthållarämbetet och magistraten eller på landet landshövdingen att han anlagt ett boktryckeri.
Författare är inte skyldig att sätta sitt namn på tryckt skrift.
Han skall dock lämna en sluten sedel med sitt namn till boktryckaren.
Röjer boktryckaren hans namn utan att domare har uppmanat honom därtill bötar han 200 riksdaler och hans brott tillkännages i tidningarna.
Boktryckaren kan inte ställas till ansvar för en skrifts innehåll eller skrivart.
Varje skrift är författarens egendom.
Trycker någon utan författarens skriftliga tillstånd mister han upplagan eller bötar dess fulla värde.
Gäller ej översättare.
På varje skrift skall boktryckarens namn, tryckort och årtal vara utsatta, annars pliktar han 300 riksdaler första gången, 600 riksdaler andra gången och tredje gången mister han tryckeriet.
Boktryckaren är pliktig att utan betalning lämna ett exemplar av varje tryck till varje universitet, Kongl Biblioteket, Riksarkivet och Vetenskapsakademien.
Finns kostbara planscher i något verk behöver det bara lämnas till Kongl Biblioteket.
Det är var och en tillåtet att i tryck utgiva alla rättegångar och ärenden från samtliga verk, som gäller förfluten tid.
Alla har möjlighet att ur alla arkiv avskriva eller mot betalning låta avskriva vilken handling som helst.
Några undantag är protokoll från ministeriella ärenden och kommandomål, statsrådsprotokoll, protokoll från hemliga utskottet och riksgäldens hemliga ärenden m m.
Vid rättegångsmål får tryckas inlagor, besvär och anklagelse innan dom fallit.
Detaljerade anvisningar om hur parterna får låta trycka sina inlägg.
Utdrag ur kyrkoböcker får inte ske om det kan skada den enskilda.
Sådant som innehåller styggelser, sårar blygsamheten, hädelse mot Gud eller lastliga uttryck om rikets överhet får inte tryckas.
Domaren skall hellre fria än fälla om man är tveksam.
Missbruk av tryckfriheten är att häda Gud och smäda allt som har med religion eller konungahuset och ständerna att göra.
Uppmaning till myteri eller uppror.
Smädelser mot ämbetsmän och främmande makter.
Angrepp på enskild person.
Att sprida lögnaktiga uppgifter till allmänhetens förvillande.
Sedernas fräcka vanhelgd genom otuktiga uttryck och grovheter.
För alla dessa missbruk betalas dryga böter.
Hovkanslern skall vaka över utgivning och även kunna lägga kvarstad på viss tryckning.
Utgivare av Dagblad eller Veckoblad är ensamma underkastade författaransvar.
Kvarstad eller konfiskation av skrift gäller endast det blad eller del där åtal görs.
Hovkanslern skall vaka över utifrån inkomna skrifter på svenska språket på samma sätt som de i riket tryckta.
Förbryter boktryckaren mot tryckfrihetslag upptas målet vid kämnärsrätten.
Finner hovkanslern sig befogad att ta skrifter i kvarstad, skall det ske skyndsamt och anmälas till magistraten som med nästa post skall insända anklagelsen till justitiekanslern.
Om kvarstaden inte blir behandlad i domstol inom en månad, äger boktryckaren rätt att få den hävd.
Justitiekanslern har högsta ansvaret i tryckfrihetsmål.
Innan ärenden hamnar i Hovrätten skall yttrande av tryckfrihetskommittén inhämtas.
Bokhandlare eller annan person som utsprider tryckta skrifter behandlas efter samma stadga som boktryckare, Böter mot denna lag kan bara omvandlas till fängelse efter beräkningen att 16 riksdaler 32 skillingar är lika med fängelse i 28 dagar.
Böterna delas mellan åklagaren och närmaste inrättning för fattiga.
Stockholm den 9 mars 1810.
De fyra talmännen Anckarsvärd, Lindblom.
Schvan och Olsson.
Allt detta vill Vi som orygglig grundlag antaga och befalla som tryckfrihetsförordningen att gälla för Oss och Våra efterkommande.
Med egen hand underskriven.
Stockholm den 9 mars 1810.
CARL.
Kungörelse att engelska varor icke efter den 24 nästkommande april må i svenska hamnar införas.
Stockholm den 28 mars 1810.
Efter fredstraktaten mellan Oss och ryske kejsaren biträder Vi som utlovat continentalsystemet, vilket innebär att krigs- och handelsfartyg från Storbritannien inte får angöra svenska hamnar.
Detsamma avtal gäller i fredstraktaten med kejsaren av Frankrike Endast Vårt behov av salt förbehåller Vi Oss att få införa.
Stockholms slott den 28 mars 1810.
CARL.
Kongl Maj: ts nådiga stadsfästelse uppå RIDDARHUSORDNINGEN.
Stockholm den 31 mars 1810.
Lantmarskalken har på riddarhusets och adelns vägnar under pågående riksdag överlämnat den fastställda riddarhusordningen, som hädanefter kommer att iakttagas.
Vi har antagit och kungjort denna riddarhusordning till obrottslig efterlevnad.
På riddarhuset äger var och en introducerad ätt genom sin huvudman säte och stämma.
Först grevarna, därefter friherrrarna och sedan övrig adel.
För att undvika all irrning bland ättemännen gäller att det alltid är äldsta sonen på manssidan som avses.
Vill huvudman inte infinna sig till riksdag, tillåts den som närmast efter honom kommer att utan fullmakt ta säte i riddarhuset.
Har huvudmannen inte fyllt 21 år, inträder den som närmast är.
Finns ingen, tillsätts en förmyndare, som kan vara närmaste på fädernesidan eller närmaste frände på mödernet.
Uppstår tvist om huvudmannarätten prövas den enligt genealogiska tabellerna.
Är huvudman anklagad för brott, som inte kan med penningar sonas, äger han inte inträde i riddarhuset, förrän han fullkomlig befrielse vunnit.
Detsamma gäller om han inte upphävt sina borgenärers krav.
Avviker huvudman utomlands, utan att fått konungens lejd, övertar nästa i ordningen huvudmannaskapet.
Reser han på konungens uppdrag förordnar han själv efterträdare.
Flyr någon och bosätter sig utomlands med sina barn förlorar han och barnen säte bland ridderskapet, även om han fortfarande äger fastighet i riket.
Kommer han eller barnen åter och svär konungen tro och huldhetsed inträder han i sina rättigheter.
Innan riksdagen börjar träder lantmarskalken tillsammans de två äldsta grevarna in i riddarhuset.
Vid ingången tas de emot av bl a riddarhusdirektionen.
Därefter hålls upprop och antecknas de som skall delta i riksdagen.
Ingen får representera sin ätt i riksdagen förrän han fyllt 25 år.
Han skall ha åldersbevis ur kyrkoboken eller på annat sätt bevisa sin ålder.
Särskilt formulär för hur fullmakten skall skrivas.
Skulle två fullmakter för samma ätt bli presenterade vid samma riksdag blir båda ogillade och kasserade.
Den första greveätten skall sitta till höger om lantmarskalken och den andra till vänster o s v. För varje bänk skall finnas en lista på vilka som får sitta där.
De erhåller en polett, som måste uppvisas för att få tillträde till riddarhuset.
Ingen obehörig person får intränga sig på riddarhuset.
Lånar någon ut sin polett till annan person, är hans säte och stämma i riksdagen förlustig.
Första dagen väljs bänkmän, som inom sig utser elektorer.
Dessa väljer sedan utskottsledamöter Den äldsta utskottsledamoten för ordet.
En person kan inte vara både bänkman och elektor.
Utskottsledamot kan inte vara samma person som elektor.
Om huvudman för en ätt inte blir vald till någon av dessa befattningar, får han efter att ha anmält hos lantmarskalken och avlämnande av sin polett, resa hem.
Övriga kan få resa hem ett par veckor för enskilda angelägenheter.
Är han frånvarande utan att ha lämnat besked tre gånger har han förlorat sin rätt till riksdagsman.
Lantmarskalken har till uppgift att övervaka att Riddarhusstadgan efterlevs.
Vid varje riksdags början inrättas en lista i två kolumner.
Den ena innehåller frågan och namnet på den som skrivit memorialet.
I andra kolumnen antecknas när målet blivit behandlat i plenum eller remitterat till något utskott och om frågan blivit avgjord.
Var och en av ridderskapet har rätt att yttra sig över alla mål, som till överläggning förekommer och om allt som inom riddarhuset tilldrager.
Han skall efter att ha blivit uppropad, uppstigit och från sin plats framföra sina åsikter.
Allt tas till protokollet och inga förolämpande uttryck får förekomma.
Skulle någon förgå sig varnas han av lantmarskalken och vid svårare fall utreds de av ett utskott, som inte får bestå av honom närstående personer.
Fälls han blir följden att han mister säte och stämma i riksdagen.
Vid val och voteringar ropas bänkarna upp i ordning och ledamöterna framträder inför skranket och lägger sin slutna sedel på ett pappersark som hålls fram.
Två upprop görs och den som inte infinner sig andra gången har förlorat sin rättighet.
Upptäcks flera sedlar tillsammans eller märkta sedlar är de ogiltiga.
Sedlarna öppnas inför alla och protokoll upprättas.
Till befrämjande av nödvändig ordning vid ridderskapets sammankomster utfärdas särskild stadga, som skall anslås i riddarhussalen till efterrättelse.
Riddarhusutskottet består av 12 personer.
De skall sköta anteckningarna av alla ledamöter och dela ut polletter.
Sedan överser de riddarhus- och adliga stiftsjungfru direktionens arbete sedan förra riksdagen, reviderar riddarhuskassan och adliga kadettfonden samt övriga kassor och fonder.
Mellan riksdagarna sköts riddarhusets angelägenheter av en direktion av 7 ledamöter efter särskild instruktion.
Med introduktionen för dem som konungen upphöjt till adlig, friherrelig och grevlig värdighet förhålles till alla delar efter vad Kongl förordningen av den 8 maj 1775 och 11 februari 1800 föreskriver.
Det åligger riddarhusdirektionen att mellan riksdagarna hålla ordning på de genealogiska tabellerna.
Under riksdagarna blir det en ovillkorlig skyldighet för riddarhusutskottet.
Ingen får upptaga annan ätts namn eller vapen vare sig levande eller utdöd, så att inte oreda och misstag blir begångna.
Efter att kungen hemförlovat riksdagsmännen på rikssalen avlämnar lantmarskalken staven till den äldsta greven, som tillsammans med 6 deputerade återlämnar staven till konungen.
Stockholms slott den 31 mars 1810.
CARL.
Förordning angående fullbordande av äktenskap med kvinna, som blivit lägrad under äktenskapslöfte; Stockholm den 3 april 1810.
Den gamla förordningen, som förutsätter vissa tvångsmedel i händelse att endera parten inte vill ingå äktenskap, trots att kvinnan blivit hävdad och mannen lovat äktenskap, kommer att upphöra.
Enligt kap 3 i Giftermålsbalken gäller att kvinna som blivit hävdad före äktenskapet under äktenskapslöfte, men där mannen vägrar vigsel, skall ärendet instämmas till domkapitlet till förlikning.
Vägrar endera parten ändå överlämnas målet till Vårt Eget nådiga avgörande.
Lagen om kvinnans och barnet rättigheter skall dock gälla.
Stockholms slott den 3 april 1810.
CARL.
Förordning huruledes rättelse och förklaring i gjorda Fideikommissförfattningar må sökas, samt vad i avseende på fardag av fideikommissegendom kommer att iakttagas Vill någon fideikommissarie göra förändringar av sin egendom, måste det anmälas hos Oss, så att Vi med Högsta domstolen kan ge förklaringar.
Avlider fideikommissarien gäller samma fardag på egendomen enligt jordabalken som gäller för andra sterbhusdelägare
Förordning angående ändring av 10 kap i Kongl Stadgan om värvning och manskaps lejande till krigstjänst.
Stockholm den 3 april 1810.
I stadgan om värvning och manskaps lejande från 7 april 1802 står att hantverksgesäll, som i fredstid blir värvad eller förfallen till krigstjänst, inte kan tvingas betala sin skuld hos husbonden med mer än 5 riksdaler.
Då priserna stigit bör beloppet höjas till 10 riksdaler.
Stockholms slott på rikssalen den 3 april 1810.
CARL.
Kungörelse angående de förändringar och jämkningar i Riksståndens innehavande och stadfästade privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, varom Riksens Ständer under innevarande riksdag sig emellan överenskommit.
Stockholm den 6 april 1810.
Rikets Ständer har anhållit om Vårt nådiga bifall till förändringar i regeringsformen gällande privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, som ständerna överenskommit.
Varje svensk man av vad klass av medborgare han räknas har rätt att förvärva och besitta fast egendom och jord inom Svea rike.
Ridderskapet har avsagt sig rättigheten att utesluta andra att besitta säterier.
Borgerlig näring blir en rättighet för vem som helst.
Bondeståndet har upplåtit sin exklusiva besittningsrätt av bergsmanshemman.
Alla stånden var för sig har överenskommit om ändringar i kronskjutsarna.
Prästeståndet åtager sig en årlig extra krigshjälp i krigstider.
Dessutom har man på grund av det för fäderneslandet så olyckliga kriget fastställt bevillning till nästa riksdag.
Därigenom beskattas vissa som tidigare varit befriade.
Vi har lämnat Vårt nådiga bifall till dessa förändringar då Vi i dessa uppoffringar funnit ett nytt bevis på fosterlandskänsla.
Stockholms slott den 6 april 1810.
CARL.
Förordning angående mildring i straffet för lägrad kvinna.
Stockholm 10 april 1810.
Att hon vid lägersmål första gången endast skall plikta 2 daler till kyrkan i den församling förbrytelsen skett samt enskilt skriftas .. Om hon när barnet är fött saknar medel att betala böterna, får hon arbeta av dem till kyrkan.
Då räknas hälften av markegångspriset av ett halvt drängdagsverke.
Begår hon lägersbrott en andra gång skärps straffet till dubbel plikt.
Fortsätter hon med olovlig beblandelse skall hon sättas i fängelse på vatten och bröd, dock inte förrän barnet är 1 år.
Stockholms slott å Rikssalen den 10 april 1810.
CARL
Förordning angående ändring i allmänna lagens stadgande i 5 och 6 kap Giftermålsbalken.
Stockholm den 10 april 1810.
Man får inte lov att gifta sig med sin broders änka, brorson eller systerson, broder eller systers sonson eller dotterson, sin farbrors eller morbrors, farfars eller farmors, morfars eller mormors broders änka, ej med sin avlidna systers man, hustruns broder eller hustruns systerdotter eller dotterdotter och deras avkomma.
Hustruns faders syster eller moders syster, hustruns farfar eller farmor eller morfars eller mormors syster utan konungens lov.
Inte heller får man gifta sig med sin hustrus styvmoder eller sin styvfaders änka, eller sin döda dotter mans änka eller sin styvson, styvsonsons änka utan konungens tillstånd.
Stockholm slott å Rikssalen den 10 april 1810.
CARL.
Förordning angående avgärda bys rätt, att erhålla skifte i skog och utmark.
Stockholm den 10 april 1810.
Det blir i fortsättningen tillåtet för ägare av avgärda hemman att med lika rätt som bolbyn söka erhålla skifte i skog och utmark.
Stockholms slott å Rikssalen den 10 april 1810.
CARL.
Förordning angående lagfart med förpantad fast egendom, när pantägaren ej är till namn och vistelseort bekant, samt om frälseräntas förvärvande och lagfart därå.
Stockholm 10 april 1810.
Hur man skall förfara med fast förpantad egendom om pantägaren är känd, eller okänd.
Stockholms slott å Rikssalen den 10 april 1810.
CARL.
Förordning angående tiden, inom vilken häktad person bör ställas inför rätta.
Stockholm den 10 april 1810.
Rannsakningen skall ske inom 8 dagar från arresteringen.
Tiden kan förlängas om laga hinder föreligger t ex lång väg.
Stockholms slott å Rikssalen den 10 april 1810.
CARL.
Förordning angående sättet att bestämma ersättningarna för vad enskilda personer i jord m m förlora genom Göta kanals anläggning.
Stockholm den 11 april 1810.
Rikets ständer är övertygade om nyttan och nödvändigheten av en kanal mellan Vänern och Vättern samt därifrån utföre till Östersjön.
De har beslutat vissa understöd från banken och att kronan ersätter enskild för den jord han förlorar vid bygget.
Denna dag har Vi i nåder utfärdat privilegium för Göta Kanal Bolag och förordnar följande.
De personer som drabbas, då kanalen byggs över deras jord, hus, vattenverk eller andra anläggningar, samlas i vardera län eller distrikt, för att genom röstning välja 2 rediga och erfarna män som värderar skadorna.
Vi utnämner 2 värderingsmän som tillsammans med de andra 2 sköter värderingen.
För att bevaka kronans rätt bör befallningshavande i varje län utse 1 redig och pålitlig kronofullmäktige.
Kanaldirektionen skall också ha ett ombud i varje län.
Dessa värderingsmän skall företaga sina förrättningar först där arbetet med kanalen börjar och sedan följa kanalens sträckning.
De skall försöka hitta hemman med så sammanhållen jord som möjligt och helst på samma sida kanalen som ersättning för den förlorade egendomen.
Detsamma skall gälla kronojord.
Man skall ta hänsyn till att gårdarna får vatten och att de kan ta sig över kanalen.
De som äger kvarnar eller andra vattenverk skall ersättas för sina förluster.
Skulle man inte kunna ersätta med lika mycket jord vid t ex rustningshemman, får rustningsskyldigheten upphöra eller minskas.
Vid dessa värderingar skall vederbörande jordägare inställa sig och till protokollet anteckna, vad de anse vara nödvändigt.
Vi föreställer Oss att jordägare inte fordra större ersättningar än vad som är skäligt för denna mark, som nyttjas till denna riksnyttiga inrättning och att vanliga överenskommelser i det mesta kan träffas.
Värderingsmännen äger inget avgörande i frågan, utan skall lämna överenskommelsen, handlingar, kartor, protokoll och yttranden till befallningshavaren.
Han skall ofördröjligen insända så väl överenskomna som påstådda ersättningsfrågor till Oss på det att Vi i den ordning och efter de ersättningsgrunder för Göta Älvs uppdämningar och nya vägar blivit bestämda.
Så skall Vi ersättningar förordna till både kronan och enskildas ömsesidiga rätt.
Samma lag som gäller för landsvägar i Byggningabalken gäller här, så att kanalen skall få sin obehindrade framgång utan att uppehållas eller motas av ersättningsfrågor.
Vår befallningshavande skall personligen inställa sig på ställen där betydliga eller invecklad ersättningsanspråk förekommer.
Stockholms slott den 11 april 1810.
CARL.
Privilegium för Göta Canal Bolag, Stockholm den 11 april 1810.
Under många år har önskemål att inrätta en segelled från Östersjön till Västerhavet funnits.
Flera gånger har man försökt genomföra detta arbete, men det har mött stora hinder, särskilt när det gällt den svåraste delen vid Trollhättefallen.
Nu har Englands skickligaste mekanikus för kanalarbeten anlitats och gjort plan och profilritningar och kommit med ett kostnadsförslag.
Rikets ständer uppmuntrar därför enskilda att med sin förmögenhet stödja projektet och bli delägare av kanalanläggningen.
Vi är övertygade om att detta bygge skall gynna åkerbruket, handeln och andra gagneliga gärningar.
I framtiden kan möjliga sidokanaler byggas genom rikets bördigaste provinser.
Vi har i överensstämmelse med Rikets ständer tillstyrkt att denna segelled skall byggas med början på hemmanet Sjötorps ägor och sedan genomskära Västergötland till Viken och Vättern samt ledas från Motala genom Boren, Roxen och Asplången till Slätbaken och Östersjön vid Söderköping.
Anläggningen kommer att heta Göta Kanal och öppnas så snart som möjligt och finansieras av ett särskilt Aktiebolag.
Genom detta vårt öppna brev och Privilegium Oktroj företaga och fullborda arbetet med slussar och vad därtill hörer utan att staten får någon direkt inkomst.
Följande villkor och förmåner gäller.
I Göta Kanalbolag har var och en, infödd som utlänning, rätt att köpa aktier á 100 riksdaler.
Kanalens djup fastställs till 10 fot vid lägsta vattenhöjd.
Slussarnas bredd till 24 fot, de tre närmast Östersjön skall vara bredare.
Varje sluss skall vara minst 120 fot lång.
Där kanalen sprängs genom berg skall slussen vara lika bred som kanalen.
Där den är grävd ökas bredden till 48 fot i bottnen.
Den jord som skall ersätta antingen kronans eller enskilds beräknas till 200 alnar, som är kanalanläggningens bredd.
Vi överlåter denna jord till kanalbolaget med skattefrihet.
Trollhätte kanalbolag har beviljats förmåner bestående av boställen och plats för byggnader och vattenverk.
De skall lämna Göta kanalbolag mark till boställen för betjäningen vid kanalverket, hamnar och lastageplatser.
För att kanalen skall kunna bestå i framtiden fordras att de sjöar som för vatten till kanalen håller en jämn och oförändrad höjd.
Området nära kanalen får inte drabbas av översvämningar.
Märken inhuggna i fasta berget, som visar var vatten nivån skall ligga och bräddavlopp skall anläggas där det behövs.
Bolaget kommer att uppföra vindbryggor över kanalen på ställen där de behövs.
Skulle Bolaget anse sig behöva ta ut bropengar vid någon av dessa, gör de ansökan hos Oss.
Där lands-, härads- och sockenvägar avskärs av kanalen skall Bolaget bygga bryggor.
Om enskild får ägor på båda sidor av kanalen har han rätt begära brygga.
Sådana anläggningar skall dock inte onödigtvis göras.
De 200 alnars jordrymd omkring kanalen skall förses med stängsel, där angränsande jordägare har skyldighet att deltaga.
Det bör anläggas med vall eller häck.
Bolaget skall ha obehindrad rätt och frihet, att för kanalens behov, dess byggande och underhåll anlägga verkstäder för att göra gjutgods, verktyg, redskap och smiden.
De får driva dessa verkstäder antingen för hand eller med ångmaskiner.
De får utan hinder uppköpa och skaffa alla råämnen som behövs.
De till kanalen gränsande ägor har rätt till fritt och obehindrat vattenavlopp.
Skulle genom kanalen någon förändring ske skall på Bolagets kostnad byggas avloppsvalv av sten, som i framtiden skall underhållas.
Om närboende jordägare förlorar sina vattenkällor skall Bolaget ersätta dem med nya.
De skall också göra nödvändiga anläggningar för ängarnas bevattnande.
Bolaget äger rättighet att anlägga nya vägar och kanaler med förbindelse med huvudkanalen efter ansökan hos Oss.
Bolaget äger rätt att uppföra upplagsställen, som varv om de finner det lämpligt.
Denna rättighet kan också lämnas till angränsande jordägare.
I sådana fall erhåller ägaren avgifterna.
Då oförsiktig bearbetning av de i kanalens grannskap belägna gruvor och stenbrott kan orsaka skador på kanalen, skall tjänstemän låta syna dessa gruvor och stenbrott.
Anser de att skada föreligger skall de kontakta befallningshavaren som kan förbjuda verksamhet där.
Kreatur som vistas på vallen utefter kanalen kan orsaka skada, dels genom att kanalens bräddar fördärvas eller att vallen skadas och översvämning uppstår.
Kanalbetjäningen har skyldighet att fånga den som vistas på olovligt ställe.
Skulle vid särskilda tillfällen det behövas att material eller andra förnödenheter till kanalbygget förs fram över andras ägor, skall ersättning inte nekas.
För att kunna bedriva arbetet med kanalen i ett sammanhang vill Vi under byggnadstiden bistå Bolaget med arbetskommendering av Vårt och kronans manskap.
De skall få särskild sold, som genom beting kan bestämmas efter vars och ens prestation.
De som inte vill ha beting får dagspenning.
Befälet avlönas som vanligt i kronans förrättningar.
Under den årliga arbetstiden skall för manskapets förplägnad en fri och obehindrad tillförsel och försäljning av matvaror, dricka och brännvin vara tillåten.
Om priserna på grund av bristande tillförsel stiger obilligt skall Bolaget ha skyldighet att svara för tillgång på tillräckliga livsmedel.
För att snarast möjligt kunna genomföra kanalprojektet behövs arbetskraft.
Därför bör upprättas särskilda arbetskompanier eller korpser.
För att få tillgång på sådana arbetare skall Bolaget ha tillstånd att uppodla allmänningar, oländig mark, kärr och mossar, som ligger inom lämpliga avstånd.
Dessa räknas som nybyggen och erhåller frihetsår.
Bolaget kommer att i mån av behov erhålla gratis krut till bergssprängning.
Vid varje års slut skall direktionen insända förslag på hur mycket manskap och krut beräknas gå åt.
Dessutom skall man lämna uppgift om de kalkbruk och kronoskogar som kan leverera virke.
Skulle ekvirke inte finnas i Våra närbelägna skogar beviljas Bolaget rätt till utsyning och fällning på kronoskattehemman.
Bolaget har 8-10 år på sig att utföra arbetet med alla slussar och skall sedan hålla kanalen i fullgott skick så att segelfarten mellan Östersjön och Vänern alltid är öppen, om inte is hindrar eller kanalen behöver repareras.
Reparationen skall vara avklarad på 14 dagar om inte större olycka hänt.
Allmänheten skall i god tid underrättas om när vanligt underhåll kommer att göras.
När kanalen blir färdig skall denna seglation, kanal- och slussfart vara fri för alla inhemska och njuta samma skydd som lagen säger om landsvägsfarare.
Inga andra avgifter än dem som kanalbolaget tillkommer får uttagas.
Transitohandel eller handel med utländska varor på utrikes orter blir en ypperlig källa för välmåga och vidsträckt handel med denna genväg mellan Östersjön och Västerhavet.
Dessutom är denna segelled säker och man slipper de dryga avgifterna i Öresund.
Det är oinskränkt nederlagsfrihet på alla utländska varor och fartygen de komma med har rätt att inlöpa svensk hamn.
De som utnyttja Göta kanal och slussverken skall betala en avgift efter fastställd taxa till Bolaget både för fartyget och varorna.
Undantages kronans transporter.
Grunderna till taxan hämtas från Trollhätte Kanals taxa, men omräknas efter kanalens längd och antalet slussar.
Den inkomst Trollhätte kanal får genom den tillökade transiteringen bör även tillkomma Göta kanalbolag.
För att aktieägarna skall få någon utdelning under byggtiden har Vi beviljat ett lån på 80.000 riksdaler av Rikets ständers bank och tillåter att en Provincebank anläggs.
Bankens säkerhet är följande: Innan banken gör någon utbetalning skall 1 miljon i aktier vara tecknade och 10 % inbetalt.
Att bankofullmäktige skall välja en direktör i Bolaget.
Bolaget äger bankens förskott i 21 år.
De följande 4 åren skall banken dra in sina utestående medel för att efter 25 år vara till fullo likviderad och banken upphör.
Överskott skall fonderas till kanalers anläggande eller avtappningsföretag inom Sverige.
Under byggnadstiden eller till dess kanalen är färdig skall aktieägarna få 5 % på insatt kapital.
I anseende till den nytta kanalanläggningar medför och då Göta kanal är Sveriges huvudkanal vill Vi inrätta ett allmänt kanalbyggnadskontor under en styrelse av ordförande i Göta kanalbolagets direktion och 4 elever.
Till subskriptionens mottagande har Vi utnämnt följande kunniga och redliga män: Friherre Carl Erik Lagerhielm, Statsrådet Mattias Rosenblad, Statsrådet Baltzar von Platen, Statssekreterare Hans Järta, Kommersrådet Carl Arvedsson samt Direktören för Ostindiska kompaniet B H Santesson.
Dessa kommer att göra förberedelser för kanalbyggets början tills en direktion av Bolaget blivit vald.
Stockholms slott den 11 april 1809.
(skall vara 1810) CARL.
Stadga och reglemente för en diskontoinrättning till förmån och understöd för Göta kanalbolag.
Stockholm den 11 april 1810.
Då privilegium för ett bolag av enskilda deltagare för att anlägga och fullborda Göta Kanal blivit tillstyrkt av Riksens ständer, har detta bolag fått rättighet att under så lång tid som Riksens bank understöder med lån, bilda en diskontoinrättning.
Detta diskontoverk skall ha samma förmåner som de i Göteborg och Malmö och deras skyldigheter är följande enligt denna stadga och reglemente.
Detta diskonto är ensamt tillhörande Kanalbolaget och endast de som köper aktier blir ägare.
Riksbankens lånesumma är 800.000.
Innan kanalen är färdig skall vinsten användas till drift och inte ge utdelning.
Diskontoverket skall styras för sig och inte kopplas till kanalbolaget.
Diskontoverket kommer att placeras i Göteborg, med ett kontor även i Stockholm.
Direktionen består av 5 redliga män.
3 från Göteborg och 2 från Stockholm.
1 från varje stad skall dessutom vara ledamot i kanalbolaget.
Ledamöterna från de båda städerna skall dagligen ha postförbindelse, så att man hela tiden har kontroll på vad som händer på de båda kontoren.
Direktörerna skall ha arvode, som bestäms vid aktieägarnas första sammankomst.
Där fastställs och lönen för den betjäning som kommer att behövas vid kontoren.
Diskontoverket skall disponera lånesumman och återbetala densamma samt utbetala behoven för kanalbygget.
Bolaget får mot lindrig ränta ta upp lån av allmänna kassor och enskilda.
Två av direktörerna skall tillsammans bevilja lånen.
Räntan skall på ½ % i månaden betalas genast och lånetiden är 6 månader.
Om lånet inte betalas inom 8 dagar höjs räntan till 1 %.
Blir dröjsmålet längre än 8 dagar skall låntagaren lagföras.
Direktörerna skall försäkra sig om att pengar, låne- och säkerhetshandlingar förvaras i säkra och brandfria rum.
Huvudboken skall föras efter bankostil och genast renskrivas.
Revisorerna sammanträder i april.
Aktieägarna äger rätt att tillsätta egna revisorer.
Aktiestämma hålls i juni.
Aktieägarna kallas genom kungörelse 6 veckor i förväg i Post- och Inrikestidningar samt i Göteborgs tidningar.
Genast efter aktiestämman utbetalas utdelningen med 5 % per år så länge byggandet pågår.
Sedan bestämmer aktieägaren hur stor vinsten kan bli.
Stockholms slott den 11 april 1810.
CARL.
Regler för det genom Kongl Maj: ts privilegium av den 11 april 1810 oktrojerade Göta kanalbolag.
Stockholm den 11 april 1810.
Subskriptionen till deltagande i Göta Kanalbolag kommer att öppnas i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Karlshamn, Västervik, Söderköping och Vadstena och för övrigt i residensstäderna.
Vid teckningen som skall pågå en vecka erläggs 5 % av kapitalet mot ett interimskvitto.
Med första post sänds en förteckning på dem som tecknat sig för aktier och summan.
Sedan utfärdas aktierna, som inte kan vara under 100 riksdaler styck och ytterligare inbetalning på 5 % görs.
De som inte inom 3 månader tar ut sina aktier trots att kungörelse varit införd i tidningarna har förverkat sin rätt.
Bolagsstämman hålls i Stockholm.
Där uppläses bolagsreglerna och en berättelse hur arbetet med kanalen framskrider.
Val till Bolagets fullmäktige sker med slutna sedlar och efter aktiernas antal.
Ordförande utses av Kongl Maj: t.
Genom lottning av de 8 valda ledamöterna avgörs om de skall sitta i 2 eller 4 år.
Till den valda direktionen lämnas nu förteckning på samtliga aktieägare och alla handlingar som rör byggandet av kanalen.
När kanalen är färdig upplöses denna direktion och en ny väljs med 6 ledamöter.
Frånvarande aktieägare skall godta de beslut som fattats vid bolagsstämman.
Han kan dock genom ombud och uppvisande av sina aktier delta i besluten.
Först ges fullständig berättelse om bygget och sedan revisionsberättelse.
Har aktieägarna något att till Bolagets bästa föreslå anmäls detta till ordföraren 14 dagar i förväg.
Om inga särskilda omständigheter fordra extra sammankomst sammanträder kanaldirektionen 1 gång om året.
Ordföranden föreslår de arbeten som skall göras, kostnad och arbetsstyrka som åtgår.
Han upplyser om de materialanskaffningar som gjorts och behöver göras.
Denna arbetsplan insändes till Kongl Maj: t.
Kungörelse om när nästa inbetalning på den tecknade aktiesumman skall ske kungörs 2 månader i förväg.
Försummar aktieägare inbetalningen dödas aktien, vilket meddelas i tidningarna.
Ordförande i direktion blir ensam ansvarig för arbetet med kanalen som beslutats.
Anses han inte kapabel till detta står det Bolaget fritt att hos Kongl Maj: t anhålla om hans entledigande.
Varje år skall revisorerna upprätta ett sammandrag dels över Kanalverket dels över Diskontoverket.
Diskontoverkets vinst skall under byggnadstiden tillfalla Bolagets allmänna kassa och aktieägarna får 5 % i ränta på sitt inbetalda kapital.
När kanalen är klar skall den vinst som överstiger 9 % fonderas till 2 / 3 för framtida kanalanläggningar och avtappningsföretag i Sverige.
En reparationsfond på 20.000 riksdaler skall samlas och lånas ut till lindrig ränta och med endast 1 månads uppsägning, En förrådskassa skall också finnas till reparationer.
Efter 3 år skall de aktieägare utses, som skall bestämma taxa och reglemente för dem som skall använda kanalen.
När kanalbygget är fullbordat skall aktieägarna ha rätt att föreslå förändringar i Bolagsreglerna som kan leda till aktieägarnas egen säkerhet och nytta samt kanalens underhåll och bestånd.
Förslagen skall dock lämnas och kungöras 2 månader i förväg.
Stockholms slott den 11 april 1810.
CARL
Förordning angående värdering och försäljning av fastighet på landet, som för gäld i mät tages; Stockholm den 27 april 1810.
Rikets ständer stadgar, att krono-, eller bergfogde som verkställer utmätning av fastighet på landet, bör upprätta fullständig beskrivning däröver.
Han skall med biträde av två nämndemän värdera.
Ägaren får kalla andra gode män eller på egen bekostnad söka värdering hos domaren.
Kommer borgenär och gäldenär inte överens om stället där auktionen skall ske, beslutar gäldenären om det skall ske på landskansliet eller tingsställe i det härad där fastigheten är belägen.
Stockholms slott å Rikssalen den 27 april 1810.
CARL.
Förordning angående inskränkning i friheten att stifta fideikommisser, samt den tilläggning, som i anledning därav vid 16 kap Ärvdabalken kommer att äga rum; Stockholm den 27 april 1810.
På grund av det missbruk i friheten att göra fideikommisser har ständerna anhållit om följande tillägg till ärvdabalken kap 16.
Vill någon man eller kvinna göra testamente, gör det muntligt eller skriftligt inför två vittnen.
Testamentet skall vara gjort med sunt och fullt förstånd och av fri vilja.
Det står honom fritt att låta vittnena veta innehållet.
Vet man att testamentator vid sin död varit ur stånd att skaffa några vittnen äger testamentet kraft om det är underskrivet med egen hand.
Ges fast egendom bort, kan givaren endast förorda om skötseln i den första mottagaren och hans makas livstid.
Andra handlingar och villkor får inte förekomma varigenom förvaltningsrätten och äganderätten för framtiden ändras på annat sätt än nu är sagt.
Tidigare rättighet skulle dra största delen av jorden under fideikommissegenskap och möjlighet att förvärva fastigheter försvinna.
Detta skulle leda till folkminskning och ha menliga följder på den arbetande folkklassen.
Stockholm slott å Rikssalen den 27 april 1810.
CARL.
Förordning angående äktenskapsskillnader.
Stockholm den 27 april 1810.
Rikets ständer har anhållit om granskning av lagen om äktenskapsskillnader.
De har hemställt att domare i vissa fall skall äga att döma till skillnad i äktenskapet, när den ena maken är dömd till livstids fängelse eller gått i landsflykt, eller att ha stämplat mot sin äktenskapspart, fallit i fullständig galenskap som varat i 3 år och utan läkares förhoppning om bättring.
Den maka som fått skilsmässa får inte träda i nytt äktenskap förrän den tid gått som anges i giftermålsbalken av den 23 mars 1807 Samma regler gäller för hävdad fästekvinna, där vigsel ännu inte blivit fullbordad.
Stockholms slott å Rikssalen den 27 april 1810.
CARL.
Ansvarighetslag för Riksens Ständers Fullmäktige i Banken.
Stockholm den 1 maj 1810.
Om Riksgäldskontoret utsätter annan riksdagsort än huvudstaden skall fullmäktige iaktta vad som för det allmänna är mest lämpligt.
Rikets ständer kan pröva om en eller flera fullmäktige gjort sig oförtjänta av deras förtroende och bör rannsaka och ställa dem till svars.
Betalar fullmäktige ut pengar innan Konungen förklarat att han oundvikligen behöver summan till rikets försvar eller andra högst viktiga ändamål och statsrådens åsikt är klar, är den eller de som deltagit i beslutet förlustig så väl Riksens ständers som allmänt medborgerligt förtroende.
Brytes Riksens ständers anordning och pengar utbetalas av fullmäktige innan Riksdagskallelsen kungjorts i kyrkorna kommer de att brottsligt dömas till fängelse i två år.
Är han tjänsteman skall han skiljas från ämbetet och tjänsten utan att han den eller annan publik befattning kan återfå.
Beträdes fullmäktige att med försummelse eller egennytta ha underlåtet, överskridit eller avvikit från de föreskrifter som bankoutskottet eller revisorerna meddelat må han genast till justitieombudsmannen anmälas.
Han skall undersöka om den anklagade kan fällas.
Fullmäktige får inte lyda någon annan än Riksens ständer, bankoutskottet eller revisorerna.
Fullmäktige får inte överlägga i närvaro av ombud från Konungen eller regeringen.
Infinner sig inte ledamot utan giltigt förfall till fullmäktige bötar han 10 riksdaler för varje gång.
2 / 3 av fullmäktige måste fatta giltiga beslut.
Stockholms slott å Rikssalen den 1 maj 1810.
CARL.
Förordning angående förbud att, vid köp eller skifte av fastighet, förbehålla sig att egendomen framdeles återvinna; Stockholm den 1 maj 1810.
För att undvika den skada både enskilda och allmänna kan drabbas av, då vid försäljning av fastighet, säljaren betingar sig rätt till återköp efter längre tid förlopp.
Detta är nu förbjudet och lagfart på sådant köp är inte tillåtet.
Stockholms slott å Rikssalen den 1 maj 1810.
CARL.
Kungörelse angående räntetagares och räntegivares ömsesidiga rättigheter vid indelta räntors utfordrande och utgörande.
Stockholm den 3 maj 1810.
Då penningmarknaden ändras och det kan påverka räntorna för längre kontrakt har frågan om tillåtelse att betala in natura uppstått.
Räntegivaren har rätt att få räntan in natura om det är förmånligast för honom.
Stockholm den 3 maj 1810.
SAMUEL af UGGLAS.
Kungörelse angående inrättning av ett nytt Landshövdingedöme under namn av Jämtlands län.
Stockholm den 7 maj 1810.
Då Jämtland och Härjedalen är avlägsna från Västernorrlands och Gävleborgs län, vilket hindrar framgången av deras hushållsanstalter, har Vi beslutat att Jämtland som hör till Västernorrland och Härjedalen som nu hör till Gävleborgs län kommer att från den 1 augusti bilda ett eget län under namn av Jämtlands län.
Detta kommer att främja i synnerhet Jämtland som är stort och där kronan har stora skogsområden.
Här kan uppodling ske.
Stockholms slott den 7 maj 1810.
CARL.
Kungörelse angående Västerbottens läns fördelning i tvenne särskilda hövdingedömen, under namn av Västerbotten och Norrbottens län.
Stockholm den 21 maj 1810.
Västerbottens län lämnar ypperliga tillfällen till nyttiga och betydliga uppodlingar, vilka kan medföra stora förmåner för landet.
Då styrelsen av detta vidsträckta län omöjligt kan hinna med att genom resor, personligen, vilket är helt nödvändigt, för att bereda önskad framgång för att verkställa dessa hushållsanstalter, har Vi beslutat att flytta landshövdingeresidenset, som nu är beläget nära gränsen till Västernorrlands län till ett lämpligare ställe.
Västernorrlands län skall klyvas i två.
Det östra i namn av Norrbottens län innefattar Över - och Nedertornå, Carl Gustafs, Över - och Nederkalix, Råneå, Luleå, Piteå, med Torneå och Luleå lappmarker.
Det andra heter fortfarande Västernorrlands län och omfattar Umeå, Åsele lappmark, Skellefteå, Burträsk, Lövångers, Bygdeå, och Umeå - och Nordmalings pastorat.
Från den 1 september kommer det nya länet att ha egen landshövding.
Stockholms slott den 21 maj 1810.
CARL.
Varning emot äventyrliga spel.
Stockholm den 24 maj 1810.
Vi har med missnöje funnit, att äventyrliga spel, som genom den Kongl Förordningen av 2 augusti 1792, varit förbjuda, trots det tid efter annan i synnerhet i huvudstaden inrotat sig.
Vi är angelägna att förekomma de vådliga följder dessa spel har på sederna och framför allt på den uppväxande ungdomen.
Alltså har Vi i nåder velat varna Våra trogna undersåtar att ta sig till vara för dessa spel och återuppliva den förordning, som förbjuder dem.
Det är strängeligen förbjudet att på källare och kaffehus eller på andra ställen spela på det så kallade BIRIBI och PHARAO eller andra äventyrliga spel med kort eller tärning, vilket namn de än ha.
Böterna är 25 riksdaler så väl för värden som för var och en av de spelande.
De pengar som vid tillfället vågas och utsättas konfiskeras och tillfaller angivaren.
Böterna delas mellan angivaren och Stora Barnhuset här i staden.
De dubblas varje gång någon ytterligare påträffas.
Det åligger Överståthållaren i Stockholm och landshövdingarna i orterna att genom sina ämbetsmän och fiskaler hålla allvarsam tillsyn så att detta Vårt nådiga förbud efterlevs.
Till yttermera vissa har Vi detta med egen hand underskrivet och med Vårt Kungliga Sigill bekräftat.
Stockholms slott den 24 maj 1810.
CARL.
Brev och påbud till samtliga Riksens ständer angående urtima riksdag den 23 juli 1810.
Stockholm den 1 juni 1810.
Vi vill med största smärta meddela Eder den stora förlust som drabbat Oss, vid Vår kärälskeliga son, kronprins Carl August hastiga frånfälle.
Av den sorgliga anledning och för att stadga tronföljden är det nu av största vikt att kalla Eder samtliga Rikets ständer till urtima riksdag.
Vi bjuder och befaller Eder att komma till Vår residensstad till den 23 juli 1810.
Stockholms slott den 1 juni 1810.
CARL.
Kungörelse angående fortfarande lindring i tullen på utländsk saltad sill.
Stockholm den 4 juni 1810.
Tullen på utländsk saltad sill, med undantag för den holländska, är även i år till seglationens slut nedsatt till 12 skillingar tunnan.
Stockholm den 4 juni 1810.
J LILJECRANTS.
Kungörelse angående brännvinsbränningen i riket.
Haga slott den 13 juni 1810.
En ny förordning, som avser själva bränningsfriheten och den därför belöpande bevillningen och härmed sammanhängande omständigheter, skall hädanefter iakttagas.
Brännvinsbränning må ske alla tider på året och med vad redskap som helst.
Undantag mjölnare, torpare och krigsmän, som måste ha sin jordägares tillstånd.
Detsamma gäller ämbets- och tjänstemän, ståndspersoner och hantverkare vare sig de äger jord eller inte.
Arrendatorer måste komma överens med jordägaren innan de tar skog till vidsträcktare bränning.
Tull för varje kanna brännvin betalas med 2 skillingar i Stockholm och 1 skilling i övriga städer.
Från och med nästa år kommer införsel av brännvin att vara fri utom i Stockholm och Göteborg.
Dock får den som tillverkar utöver sitt eget behov inte sälja mer än ett halvt stop.
Då ett större parti brännvin säljs till flera köpare får det inte ske från torg eller marknadsplats.
Krogar på landet får inte inrättas utan jordägarens tillstånd.
De skall vara belägna efter allmänna landsvägar som är öppna både sommar- och vintertid.
De får inte ligga närmare kyrkor, gästgivargårdar eller odalkrogar än ¼ mil.
Brännvinsminutering är tillåten endast på källare, traktörställen, gästgiverier, värdshus, marketenterier, och näringsställen där spisning gives.
Brännvinsskatten erläggs på landet med 2 riksdaler för helt hemman, mindre i proportion till hemmansdelarna, dock inte mindre än 8 skillingar.
Vid mantalsskrivningen skall den som önskar bränna uppge rymden av pannan.
Han får då tillståndsbevis av befallningshavaren.
I städer räknas 12 mantalsskrivna personer som ett helt mantal.
Krogar taxeras efter deras mer eller mindre förmånliga läge.
Den som tillverkar brännvin utan tillstånd eller med större panna än tillåtet har varje gång förverkat redskapen.
Den som säljer brännvin utan tillstånd bötar 3 riksdaler 16 skilling.
2 / 3 tillfaller angivarn och 1 / 3 fromma stiftelser i den socken där överträdelsen skett.
Den som nyttjat för stor panna skall dessutom betala skatt för det han försökt undansnilla.
Vem som helst kan ange någon för brott, utom husfolk och tjänare.
Förbrytelser döms i städerna i domstol och på landet av häradsrätten.
Besvär skall dragas inför hovrätten.
Tabell på tariff för brännvinspannor.
Haga slott den 13 juni 1810.
CARL.
Kungörelse om vissa föreskrifter och underrättelser till vaccinationens allmännare och säkrare främjande i riket.
Stockholm den 14 juni 1810.
Flerårig och mångfaldig erfarenhet, både inom och utom landet, har visat att den äkta vaccinationen mot smittkoppor hittills uppfyllt vad som vid dess upptäckt förväntades.
Men då å ena sidan inte svenska allmänheten på alla ställen använder detta prisvärda räddningsmedel, som varje öm och förståndig förälder borde, för att barnen skall undgå den förfärliga smitta, som vanställer deras ansikten och undergräver deras hälsa och då det å andra sidan vaccinationen inte på alla ställen utförs med urskillning och noggrannhet, har Kollegium Medicum kungjort vissa ledande föreskrifter och underrättelser, som här följer: Ingen person, som inte är läkare, får vaccinera förrän han kan förete ett betyg, att han säkert och beprövat kan bedöma och urskilja så väl den äkta vaccinen från den falska och verkliga smittkoppor från vatten- och svinkoppor.
Ett sådant betyg skall utfärdas av läkare och ingen person utan detta betyg får antagas som vaccinatör i socknarna.
Erhåller man ett sådant betyg av någon annan läkare än ortens provinsialmedicus, skall man genast insända en bevittnad avskrift.
Provinsialmedicus är skyldig att till kollegium insända förteckning på varje person som antas till vaccinatör.
Vem som än utför vaccinationen skall han återse sin patient i synnerhet mellan det 7: de och 9: de dygnet för att avgöra om vaccinationen är äkta eller inte.
Efter genomgången vaccination skall han utan betalning till föräldrarna ge ett skriftligt betyg, där det står tiden för vaccinationen och att han anser barnet var säker för koppsmitta.
Varje husfader, som har under sin vård personer som inte haft smittkoppor eller är vaccinerade bör vid varje års början anmäla dessa hos vaccinationsföreståndaren.
Vaccinationsföreståndaren i varje socken för en bok på alla personer som inte är vaccinerade och insänder den till provinsialmedicus.
Han skall antingen själv eller genom behörig vaccinatör ombesörja dessa personers vaccination.
Vaccinationsämnet, som provinsialmedicus är skyldig att förse sig med, tas av fullkomligt friska vaccinerade barn den 7: de eller 8: de dagen efter skedd vaccination.
Vaccinationsämnet kan om det genast läggs mellan två glasskivor överdragna med guldslagarhinna, oxblåsa eller ägghinna hållas friskt och kraftigt länge, om det glaset förvaras i fin kolstybb.
Vaccinatören är skyldig att hålla journal över de vaccinerade, med namn, ålder, föräldrars namn och stånd, boställsort, när vaccinationen ägde rum, besiktningsdagen och hur gammalt vaccinet var.
Dessa journaler insänds till Kollegium Medicum.
Där antecknas om någon blivit skadad eller dödad på grund av vaccinationen och om vaccinerade personer ändå fått smittkoppor.
Skulle så vara fallet skall läkare eller vaccinatör genast besöka den sjuka för att konstatera att det är koppor och av vem han blivit vaccinerad.
Han ser till att barn som riskerar smittas vaccineras vilken årstid det än gäller.
Den normala vaccinationstiden är annars under sommarhalvåret.
Denna kungörelse gäller inte i Nyköpings län förrän efter detta år.
Där utfärdas särskilt reglemente.
Kollegium skall anse som en ämbetsnit att till Kongl Maj: t anmäla de läkare och vaccinatörer som utmärka sig genom berömlig nit och noggrannhet till vaccinationens allmänna och säkra befrämjande.
Stockholm den 14 juni 1810.
D von SCHULZENHEIM.
Kungörelse angående förbud mot s k extra stämpling i Chartaesigillataekontoret.
Stockholm den 29 juni 1810.
Den s k extra stämplingen i Chartaesigillataekontoret kommer att upphöra.
Sådana handlingar som skall stämplas skall skrivas på stämplat papper.
Stockholm den 29 juni 1810.SAMUEL af UGGLAS
Låssa kyrkas arkiv.
2 juli - 5 december 1810
Brev och påbud till samtliga Riksens ständer att urtima riksdagen den 23 nästkommande juli skall, i stället för Stockholm, hållas i staden Örebro.
Stockholm den 2 juli 1810.
Sedan Vi utfärdat Vår kallelse till urtima riksdag den 23 juli för att säkra tronföljden, har oroliga uppträden förekommit i huvudstaden.
Blod har flutit och Vi har varit tvungna att inkalla en betydande militär styrka för att stävja det våld och laglöshet som rått.
Även om våldsamheter blivit hindrade och avböjda är jäsningen fortfarande stark och hotelser om våld förnyande.
Vi har insett att huvudstaden ännu inte återfått sitt lugn, trots Våra kraftiga åtgärder och att ett utbrott skulle kunna äga rum.
Vår huvudstad inte är lämplig för den urtima riksdagen, som är så viktig för Vårt fädernesland.
Efter samråd med Riksbanken och Riksgäldskontoret har Vi funnit att Örebro är den lämpligaste platsen för riksdagen att samlas på.
Därför bjuder och befaller Vi att Rikets ständer infinner sig i Örebro den 23 juli 1810.
Stockholms slott den 2 juli 1810.
CARL.
Kungörelse angående de våldsamma uppträden, som den 20 sistlidne juni uti huvudstaden förefallit.
Stockholm den 2 juli 1810.
Vi vill i sammanhang upplysa Våra trogna undersåtar om de våldsamheter som hände i Stockholm den 20 juni.
Genast efter den oersättliga förlust Vi och riket lidit genom kronprinsens bedrövliga frånfälle uppkom bland allmänheten de mest förklenande rykten om orsaken till hans död.
Att Vi sände läkare härifrån för att öppna tronföljarens lik är kända.
Under den djupa sorg som Vi som Fader och Konung drabbats av på Vår ålderdom, skulle den rysliga misstanken att gift skulle ändat kronprinsens liv ännu kraftigare verka på Vårt redan nog upprörda sinne.
Vi trodde till en början att det rykte kom av den oskrymtade kärlek Hans Kungl Höghet tillvunnit sig och den sorg i varje redig mans hjärta som hans hastiga död framkallade.
Men då ryktena mer och mer tilltog lät Vi redan den 7 juni justitiekanslersämbetet anställa undersökning, i avsikt att straffa den avskyvärda brottslingen om han fanns eller genom sanningen uppdaga det rätta förhållandet.
Vi måste avvända en för Svenska Folket i alla tider outplånlig vanära.
Vi hoppades att genom dessa åtgärder Vårt trogna folk skulle stilla avvakta upplysningarna, som denna undersökning kunde lämna.
Vårt hopp har inte infriats, utan då kronprinsens lik infördes i staden har ett brott begåtts som varit kränkande för Vår person, vådligt för det allmänna lugnet.
En av Våra högsta ämbetsmän Riksmarskalken greve von Fersen blev i sin ämbetsutövning på blotta misstankar av en tygellös och uppretad folksamling mördad.
Han blev tvungen att lämna sin vagn, ryckt från den fristad han sökte, misshandlad, släpad och slutligen på ett gruvligt sätt mördad.
Döv för alla medmänskliga känslor ville den uppretade folkmassan inte lämna honom till lagens prövning och hägn, som varje medborgare har rätt till.
I stället utvecklades vidsträcktare våldsamheter med för hela samhället vådliga avsikter.
Hot om att hus skulle plundras, flera personer offras och den allmänna ordningen kränkas.
Efter flera timmar av tålmodiga anmaningar till lugn, måste den militära styrkan på Vår befallning, sedan folkmassan dragit sig mot slottet och kastat sten, avlossa några skarpa skott.
Våra trogna undersåtar förstår säkert den vånda under vilket detta beslut fattades.
Det var dock nödvändigt för att visa att Konung och Lag fanns inom Riket.
Vi måste kväva Vår medfödda ömhet för var och en av Våra undersåtar, för att övertyga en förvillad menighet, vad som gäller i landet.
Vårt beslut hade också önskad effekt, folksamlingen skingrades och lugnet återställdes.
Detta lugn har sedan rått, men jäsningen finns kvar och kan ännu en gång blossa upp.
Sådant kommer att straffas och beivras.
Av bilagda berättelse av Vår tjänstgörande generaladjutant kan ni närmare läsa om förloppet av denna bedrövliga dag.
Må den bli en varning mot illasinnades planer, som endast under de ädlaste
förevändningar, vill dölja den lust till allmän plundring och oordning, för att få samhället på fall och kränka äganderätten.
Följ däremot Edra plikter mot Gud och överheten, så skall ni vinna kraft under livets vidriga öden, tröst och samvetsfrid när döden nalkas.
Förlita er på er Konungs verksamma åtgärder att bringa lugn och personlig säkerhet.
Split och tvedräkt förlamar den allmänna kraften, som förr eller senare bidrager till Statens undergång.
Enighet befäster ett samhälle.
Om de råd er åldrige Konung lämnar er skulle förfela sin verkan på era hjärtan och ni hellre lyssnar på illasinnade personer, så skall ni en dag få uppleva, hur detta urgamla rike förlorar sin självständighet och dess missledda innevånare genom sina våldsamheter påkallat främmande härars intrång, då skall ni fälla blodiga tårar över er villfarelse och förgäves minnas det lyckliga tillstånd, som ni förlorat.
Vi ryser vid denna tanken och uppmanar er att i fast förbund med Oss skapa lugn, så att vi kan leva och dö som självständiga svenska män.
Vi befaller Våra befallningshavare att allvarligt vaka över den allmänna ordningen och vara rättvisa och hulda mot alla redliga och laglydiga män, skonsam och mild mot dem som inte felat, men sträng och kraftfull mot de brottsliga och illasinnade.
Slutligen är justitiekanslersämbetets berättelse ett bevis, som kan trösta och upplysa Våra undersåtar i avseende av det beklagliga dödsfallet som bortryckt Oss en älskad son och Riket en ädel furste på vilken varje redlig svensk man satt sitt framtida hopp.
Stockholms slott den 2 juli 1810.
CARL
Stormäktigste allernådigaste konung.
På Konungens befallning får jag avge följande berättelse över upploppen i huvudstaden den 20 juni, då kronprinsens lik kom hit.
Sedan det olyckliga ryktet att kronprinsen skulle blivit förgiftad allt mer får överhand, märktes hos allmänheten, som kände den älskade furstens förlust, en jäsning, som den illasinnade (Gud vet varför) ville begagna.
De ville åstadkomma oroliga uppträden och började med att rikta sitt missnöje mot vissa personer, som de utpekade som delaktiga i förgiftningsbrottet.
Man kunde därför förutse att det skulle bli obehagliga uppträden vid det sorgliga tillfälle, då kronprinsens lik skulle komma till huvudstaden.
Jag har tjänstgjort som generaladjutant i 1 1 / 3 år och aldrig märkt minsta upproriskhet hos Stockholms allmänhet.
De har alltid uppträtt lugnt och följt Konungens befallningar och militären har alltid haft order att bemöta allmänheten med hövlighet och foglighet.
Jag kunde inte förutse de våldsamheter som inträffat, men hade dock en känsla att någon oordning skulle kunna förekomma.
Efter slutad konselj på Haga skyndade jag därför till staden.
När jag anlände till Kungl Stallet fick jag underrättelse om att ett upplopp var för handen och att Hans Excellens Riksmarskalken var i fara.
Jag red genast över Riddarhustorget till Stora gatan, där en stor mängd folk samlats.
De skrek och bullrade.
Jag såg Riksmarskalken som fick hjälp av generalmajor Silversparre, vilken med fara för sitt liv försökte skydda honom mot slag av käppar och paraplyer.
Riksmarskalken var mycket blodig och syntes svag.
Jag talade till folket och bad dem att i Guds och Konungens namn sluta och inte dra vanära över nationen.
De lyssnade med välvilja och upphörde med misshandeln.
Silversparre lyckade då ta Riksmarskalken till porten i Bergstralska huset och flera välklädda personer kom och sa att om generalen ber folket följa sig skulle de genast skingras.
Jag antog deras råd och började rida fram åt Nygatan.
En stor folkmängd följde mig.
Vid Kornhamnstorg stannade jag och uttalade min erkänsla till folket som följt mig.
Jag trodde då att upproret var över och lovade att hos Konungen ursäkta deras olagliga beteende.
Jag försökte sedan genom omvägar skilja mig från mängden, som med hurrarop följde mig till slottet.
Jag red tillbaka till Riddarhustorget där jag mötte Silversparre, som talade om att Riksmarskalken var död.
Trots att en folkmängd avlägsnat sig hade en annan tillstött, som med yttersta raseri fullbordade mordet.
Fler och fler kom till platsen under skrål och oväsende och
ville föra Riksmarskalkens lik till avrättningsplatsen.
Från många håll hördes att flera högre ämbetsmän skulle offras, förmögna hus plundras, brännas och nedrivas.
Jag förstod nu att man inte kunde uträtta något med foglighet, utan befallde en division 6-pundiga kanoner till Riddarhustorget och satte all militär under gevär.
Jag uppmanade folket att lämna torget, vilket de inte lydde.
Då satte jag Kungl Livgardet till Fot under marsch, varvid folket måste dra sig undan.
Det skedde med knorr och hotelser.
Allt blev sedan stilla till klockan 4 på eftermiddagen.
På alla ställen försökte befälet få folket lugnt och att skingras, men allt förgäves.
Eder Kongl Maj: t ankom nu till staden och sammankallade statsrådet, då jag avlämnade en kort rapport.
Konungen ville skona folket så långt det gick och en proklamation skulle utfärdas.
Innan den tryckts tilltog dock folkets djärvhet mer och mer.
De drog sig mot slottet och förolämpade både befäl och manskap.
Jag blev tvungen att låta ladda skarpt och drog fram 2 trepundiga kanoner och förklarade att jag skulle använda dem.
Inga demonstrationer verkade dock på deras raseri.
Då jag föreställde dem hur olämpligt deras uppträdande var denna sorgens dag, sprang en fram och ville slå mig i huvudet med en käpp.
Jag fattade honom i kragen och med hjälp av en officer förde honom till arrest.
Flera gjorde utfall mot kanonerna med blev arresterade.
Folket började nu kasta sten på de ridande patrullerna.
Vid Gustaf Adolfs torg var handgemäng i gång och jag red dit och försökte förmå folket till lugn och besinning, men allt förgäves.
Otidigheterna och djärvheten tilltog och folkmassan ökade mot kvällen.
Jag återvände åt slottet då jag märkte att både befäl och manskap var ordentligt uppretade, sedan de skymfats av folket och jag hade all möda i världen att avhålla dem från utbrott.
Då jag återigen försökte övertala folket att skingras blev både jag och befälet mött med åtlöje och stenar under ständiga hurrarop och skrål.
Folkmassan försökte nu tränga sig mot slottet.
Med tungt hjärta såg jag mig nu tvungen att enligt order göra slut på upproret och en sista gång bad jag folket upphöra med sina oanständiga rop mot Konungen, som nu befann sig på slottet.
Befälet bad mig använda några druvhagelsskott, med jag ömmade vid tanken på den skada detta kunde åstadkomma och sände en liten skvadron av Livgardet till häst att göra chock.
Stora Kyrkobrinken blev rensad men snart började stenarna hagla och brinken fylldes med folk.
Jag beordrade en pluton av Svea Livgarde att ställa sig vid gatumynningen och att möta våld med våld.
Folket fortsatte sin stenkastning och jag kunde inte hindra den misshandlade och uppretade soldaten att ge eld.
Med några skott var lugnet återställt.
På norr fortsatte upploppet och jag beordrade det förstärkta kavalleriet att göra chock på alla folksamlingar, vilka ej genast efter tillsägelse skingrades.
På detta sätt återställdes lugnet ganska snart, men beklagligen har det inte avlupit utan blodsutgjutelse.
Jag hoppas att inte många blev dödade även om ett stort antal blev skadade och att Konungen ger mig och militären en rättvis bedömning av vårt handlande.
Nu återstår för mig att upplysa varför militären inte nog verksamt sökt avböja det grymma mordet på Riksmarskalken.
Ingen kunde föreställa sig att något sådant skulle kunna hända en av rikets högsta ämbetsman, som deltog vid det högtidliga införande av kronprinsens lik till staden.
Den allmänna sorgen som varje redlig man kände vid detta sorgliga tillfälle, lämnade ingen förmodan att denna procession skulle få ett sådant mottagande.
Silversparre som förde befälet och försökte rädda Riksmarskalken kunde inte för trängseln av vagnar och folk få från några trupper till hjälp.
De trupper som fanns efter processionen fanns på Riddarhustorget och visste inte vad som hände vid Nygatan.
Dessutom har Författningarna till minde del bestämda föreskrifter som gör att militären inte får fatta egna beslut.
Jag hoppas att Konungen inte räknar militären till last det som hänt.
Den visade sig äga förmåga och vilja att möta våld med våld så snart order givits.
Jag hoppas att den som skall bedöma det som hänt sätter sig in i befälhavarens ställning, så skall man inse dess svåra belägenhet.
Det är dessutom lättare
att klandra än att göra själv.
Nu är alla betänkligheter undanröjda och var och en vet vad man med säkerhet skall och bör göra.
Stockholm den 25 juni 1810.
C ADLERCREUTZ.
Underdånig berättelse!
Efter senaste Riksdagen slut företog den nyss utkorade kronprinsen en resa till landets södra delar.
Han begav sig från huvudstaden den 9 maj tillsammans med greve E Sparre, överstelöjtnant Holst och major Forsell.
Det inkom en rapport att kronprinsen varit illamående på resan, och livmedikus Rossi blev befalld att följa honom.
Kronprinsen vistades i Karlskrona och senare i Skåne och rapporter inkom att han mådde bra.
Snart förbyttes dock dessa glädjande nyheter, då major Forsell den 31 maj meddelade att kronprinsen avlidit den 28 maj mellan klockan 2 och 3 på eftermiddagen.
Han hade åsett en kavalleriexercis på Kvidinge Hed och fallit av hästen.
Trots skyndsamma försök att rädda honom hade man bara kunnat konstatera att hans dyra dagar var slut.
Kungen, vars hela själsstyrka fordrades, då hans och Sveriges framtida hopp ryckts bort, förordnade om öppnandet av liket.
Livmedikus Pontin och professor Berzelius avreste den 1 juni från huvudstaden, med erforderlig instruktion.
Landshövding von Nolken i Kristianstad län och lagmannen i Skåne M Flink blev beordrade att närvara.
Denna anstalt kom aldrig att verkställas.
Livmedikus Rossi med biträde av licentiat G Halenius i samråd med förste livmedikus doktor Engelhart, doktor Florman och doktor Liljevalch beslöt att öppna prinsens lik den 30 på eftermiddagen, då de bedömde att om obduktionen uppsköts skulle värdefulla upplysningar gå förlorade.
Den 2 juni kom med kurir protokollet från liköppningen.
Närvarande hade varit prinsens tjänstgörande kavaljerer och kyrkoherde Krook Besiktningen visade att kronprinsen dött av slag (apoplexi).
Kollegium Medici har anmält att de önskat en noggrannare undersökning av prinsens maginnehåll, vilken en kunnig kemist borde tittat på.
Man hade dock inte nyttjat de medel som behövts för att bibehålla kroppen från röta eller samlat maginnehållet.
Dock anser de att dödsfallet var orsakat av slag, varvid blodet stockat sig i huvudet och vid fallet från hästen hade hjärnan kommit i skakning och rubbning.
Efter dessa upplysningar har Kungl Maj: t inte kunnat anse annat än att dödsfallet varit naturligt.
Han har genom tryckning av rapporterna velat ge allmänheten kunskap om vad som hänt.
Trots detta har Konungen erfarit att undersåtarna inte gått att lugna utan talar om att prinsen skulle dött av förgiftning.
Då inte något brott blev uppdagat eller någon person kunde tilltalas som baneman bara på grund av ett rykte, har undersökning inte kunnat bli ämne för domstolens åtgärd.
Förhör har hållits med prinsens betjäning.
Dessa förhör har inte givit anledning att tro att ryktet är sant.
Dock har Konungen utfärdat en belöning på 20.000 riksdaler för den som med lagliga bevis skulle styrka att så är fallet.
Trots dessa åtgärder blev det våldsamma upplopp i huvudstaden den 20 juni, när prinsens lik anlände till Stockholm.
Därunder mördades greve Fersen på ett barbariskt sätt.
Det var endast genom Kungens ankomst från lustslottet Haga och vidtagna allvarsamma steg som demonstrationen blev hämmad.
Detta äventyr kunde ha orsakat att liv och egendom varit i fara, då det överallt på gator och torg uppmanades till våld och mord.
Konungen har beordrat en undersökning om denna ursinniga självhämnd Undersökningen som pågår upptäcker varje dag anstiftare och verkställare av detta för lag och ordning kränkande uppträde, som vi aldrig upplevt maken till i landet.
De kommer att ställas inför rätta och straffas.
Vad som redan är gjort blir här för vidlyftigt att omtala.
Konungen kommer när allt är över att på lämpligt sätt meddela allmänheten
Vad som framkommit vid obduktionen kan endast läkarvetenskapen bedöma.
Kronprinsens adjutant Holst och kammartjänare Juel, som i 24 år varit i prinsens tjänst har berättat att han alltid delat soldatens öde och följaktligen haft en härdad kropp.
Hans hälsa har varit god, även om hon på senare år besvärats av hosta och ibland kräkningar, särskilt när han rökt tobak och druckit kaffe.
Han har aldrig visat sig ömtålig om sin hälsa och endast vid opasslighet använt bittra droppar.
Kort före sin resa till Sverige har han dock oftare besvärats av kräkningar, särskilt på morgnarna.
När han vistades på Strömsholm och Drottningholm var han ofta angripen av magkrämpor, så pass att han inte efter vanligheten kunnat bevista vaktparaden.
Han har någon gång klagat över att blodet stiger honom åt huvudet, när han ätit eller blivit upphetsad.
Själv trodde han det berodde på hemorrojder och att han var mindre aktiv än vanligt.
Under april månad har hans hälsa förbättrats, men den 10 maj efter middagsmåltiden vid Åby Gästgivargård, besvärades han mycket av kräkningar mellan Norrköping och Linköping.
Middagen serverades av eget kök.
Sparre intygar att han under resan druckit vin, vatten och mjölk.
Vid nattlägret i Linköping hade professor Lodin blivit rådfrågad om något läkemedel.
Opassligheten ansågs bero på förkylning, med tecken på frossfeber och förfelad matsmältning.
Denna opasslighet har fortsatt under resan och vid Hester har han inte kunnat sitta med vid bordet, utan endast druckit någon buljong.
Sjukdomen tilltog och i Eksjö måste han inta sängen den 12 och 13 maj.
Den 15 kunde han dock resa vidare.
Under vistelsen i Eksjö hade han vårdats av provinsialläkare Olin med den framgången att han vid ankomsten till Karlskrona kände sig nästan återställd.
Den 22 och 23 juni har hälsan försämrats något.
Han klagar över huvudvärk och yrsel, men bevistar Malmö stads borgerskaps middag för honom.
De följande dagarna fram till den 28: de klagar han inte, kanske beroende på hans efterlängtade förtroliga umgänge med sin bror Hertig Fredrich av Augustenburg.
Han har dock omtalat för Holst att han i ett anfall av svindel inte igenkänt sin bror.
De avreste från Ramlösa till Hälsingborg och tog avsked vid Hälsingborgs Brygga.
Därefter fortsatte kronprinsen till Kvidinge Hed, där den bedrövliga händelsen inträffade vid 3-tiden.
För så vitt det står i mänsklig makt att söka utröna om en illgärning är begången, som ryktet anför, har man uppmärksammat vad kronprinsen ätit under sin vistelse i Stockholm.
Den nu avlidne greve Fersen har uttryckt befallning att samma matordning som för den övriga kungafamiljen skulle gälla.
Fram till 14 mars lagades maten av köksmästaren Bonnet och sedan av mästerkocken Nyman och mästerkocken Smitt.
Konditorn Hammarberg har under hela tiden tillrett konfektyren samt kokat kaffe och te.
Munskänken Moberg och källarmästare Broman har haft om hand om likörer och viner.
Kammartjänare Juel och löparen Pomp har hela tiden betjänat prinsen.
Prinsen serverades kaffe klockan 7 på morgonen, hämtat från konditoriet och gemensamt för hela hovet.
Klockan 9 har frukost bestående av någon kall kötträtt, ost, smör konjak eller likör samt en butelj rött vin blivit hämtad från det vanliga köket.
Även om prinsen inte ätit tillsammans med den övriga familjen har maten hämtats från det kungliga köket, likaså eftermiddagsteet.
Aftonmåltiden har bestått av en kall kötträtt och under resan ett kallt kök tillagat av köksmästare Bonnet.
Alla som omgett prinsen har blivit hörda under ed och ingen misstanke har väckts att någon skulle vållat prinsens död.
Under de första nätterna i Stockholm har prinsen sovit innanför olåsta dörrar, vilket kammartjänare Almlöf på eget bevåg ändrat på.
Ryktet talar om att något buller skulle märkts en natt, men Almlöf undersökte saken och fann att det var betjäningen som höll till en trappa ned.
Prinsen har dock uttalat att han ansåg att någon tillställning var riktad mot honom, vilket skulle satt fart på ryktena.
Detta menar kammarbetjäningen var taget ur luften.
Prinsen kände tillgivenhet för sin betjäning och talade öppet om vad han ansåg.
Han har under allmänna reflexioner om döden önskat att i händelse av sjukdom och död meddelande skulle nå hans bror.
Under hans opasslighet i Eksjö fick expeditionsföreståndaren genom brev från Holst befallning att ta i förvar en del viktiga handlingar och pengar som förvarades i ett rum innanför hans sängkammare.
Ett rykte säger att prinsen fått brännvin, kaffe och buljong, men inte smakat det.
Däremot drack hans lakej upp det och blev illamående.
Ljustalg hade av vårdslöshet hamnat i en havresoppa och gav en otäck smak, så att ingen åt av den, utom lakejen Algren.
Han blev några timmar senare sjuk i magplågor, men var dagen därpå frisk igen.
Det har också sagts att när prinsen blev dålig i Åby efter måltiden där, gift skulle ha blandats i en pastej.
Köksmästare Bonnet tillagade pastejen i Stockholm före avresan och hela sviten åt av den, utan att någon blev dålig.
Slutligen har ett rykte kommit från den dejeunér som von Platen gav för kronprinsen i Hälsingborg.
Där bjöds på sparris, en raritet som endast serverades till prinsen.
Det har dock framkommit att även hertig Fredrich ätit utan att känna någon åverkan på hälsan.
Kapten Jägarhorn och löjtnant Hästesko från Åbo berättar att innan de lämnade Åbo ett rykte var i svang att kronprinsen avlidit under en resa till Skåne.
Han hade dock inte påbörjat sin resa vid den tiden.
Även i Stockholm hade man farhågor att prinsen inte skulle återkomma med livet, vilket kan ha spritt sig till Finland.
Varifrån dessa rykten kom är det omöjligt för mig att veta.
Andra upplysningar om händelser finns att läsa i protokollen.
Oriktigheten av vad som blivit uppgivet och spritt genom detta rykte är uppenbar.
Det tillhör blott en högre makt att se vad som är fördolt.
Axel von Fersen bror, Fabian, har hos Konungen begärt att broderns papper och handlingar skall gås igenom och granskas, för att kunna utröna om hans broder vore brottsling eller oskyldig.
De blev genast efter Fersens död förseglade.
Misstanke har även yttrats mot Fersen syster grevinnan E S Piper.
Justitiekanslersämbetet har inte funnit hinder för att ärendet kommer under laga domstol.
Därför är handlingarna remitterade till advokatfiskalämbetet och Svea Hovrätt, där de personer som redan är förhörda under ed får styrka sin berättelse Med den noggrannhet som tillhör ämnets vikt och sanningens krav, skall den således nödvändiga rannsakningen äga rum.
Livmedikus Rossis felaktiga förfarande vid öppningen av prinsen lik är redan åtalat.
Ledamöterna av medicinska fakultetens i Lund meddelade förklaring i samband med obduktionen har blivit lämnade till Kollegii Medici och så snart som justitiekanslersämbetet fått befälhavarens rapporter över upploppet i Stockholm den 20 juni skall ämbetet noga tillse om det kan finnas anledning till laga åtal Stockholm den 2 juli 1810 På Justitiekanslersämbetet vägnar, efter nådigt förordnande.
V af Klintberg.
Förordning om vad i anseende till Regeringsärendenas jämna och obehindrade gång under Kongl Maj: ts vistande vid Riksdagen i Örebro iakttagas bör.
Stockholm den 2 juli 1810.
Sedan Vi av viktiga skäl flyttat den urtima riksdagen till Örebro, stadgas på vanligt sätt, att alla brev, memorial, förklaringar, förfrågningar och betänkanden, som det inte är särskilt bråttom med, skall insändas till Stockholm.
Allmänheten skall på de vanliga ställena lämna sina ansökningar, besvär och böneskrifter.
Stockholms slott den 2 juli 1810.
CARL.
Kungörelse angående undvikande av främmande ord och talesätt i alla kungörelser, handlingar och skrifter, som till menighetens eftertanke utgivas.
Haga slott den 5 juli 1810.
Bondeståndet har vid senaste riksmötet genom sin talesman anhållit, att då det i allmänna skrifter och handlingar ofta förekommer främmande talesätt och utländska ord, som allmänheten inte förstår, att Vi genom någon föreskrift borde förekomma dessa olägenheter.
De förorsakar den enfaldiga menigheten oreda och tvistighet.
Vi går bondeståndets önskan till mötes och anbefaller samtliga Hov- och Överrätter, Kollegier, publika verk, landshövdingar och andra ämbets- och tjänstemän, att i alla domar, kungörelser, handlingar och skrifter som till menigheten utges, bruka en ren och tydlig svenska samt så vida möjligt är undvika främmande ord och talesätt.
Haga slott den 5 juli 1810.
CARL
Kungörelse angående vad som bör iakttagas vid meddelande av prästbevis för änkor, och oförsörjda barn, vilka av statsverkets medel åtnjuta pension.
Stockholm den 6 juli 1810.
Reglemente angående förbättrad pension för militära och civila tjänstemäns i fattigdom efterlämnade änkor och barn.
Pensionär, som får arv eller på annat sätt erhåller förmögenhet så att de kan försörja sig, har inte längre rätt till pension.
De prästbevis som hädanefter meddelas pensionärer skall innehålla intyg att de nyttja sina salighetsmedel och för ett kristligt, dygdigt och hushållsaktigt leverne.
De skall vara i fattiga och behövande omständigheter, utan möjlighet att idka något näringsmedel eller annan utväg till nödtorftigt uppehåll.
Stockholm den 6 juli 1810.
CARL ERIC LAGERHEIM.
Kungörelse angående bruksägares sökta tillstånd att få nedlägga smide, med befrielse från därå under tiden belöpande kronoutskylder, och med rättighet att detsamma åter upptaga.
Stockholm den 17 juli 1810.
Järnkontorets fullmäktige har anmält den svåra belägenhet bruksägare är försatt i, då de inte finner avsättning för sina produkter och spannmålspriset hela tiden stiger.
De anhåller om någon lindring för att upprätthålla rikets bruks- och bergverksrörelse.
De föreslår att bruksägare får tillstånd att lägga ned verksamheten helt eller delvis och få befrielse från hammarskatt, bevillning och övriga för smidet följande avgifter under den tid smidet är nedlagt.
Efter utlåtande av flera kollegium tillåts detta på följande villkor.
Anmälan skall göras 2 månader innan smidesåret börjar och nedläggning önskas.
Detta kan beviljas men endast för ett år.
Mindre än en härd får inte läggas ned.
Allt i proportion till det hela.
Undantag kan efter undersökning ske om en bruksägare endast har en härd med 450 skeppspund hammarsmide.
Hur man skall göra en nedlagd härd obrukbar under nedläggningstiden, kommer att särskilt förordnas.
Mindre bruk med avsättning inom orten kan inte utan vidare räkna med att få lägga ned, då man inte kan kontrollera mängden av smidet, som man kan om det avyttras vid en våg.
Särskild undersökning fordras.
Skulle någon bruksägare med tillstånd att lägga ned delar av verksamheten, smida för mycket pliktar han för varje skeppspund.
De bruksägare som köper tackjärn för sin tillverkning, tillåts fortsätta med det.
Efter ett år är bruksägaren tillåten att på samma villkor som tidigare uppta tillverkningen.
Vad bevillningen beträffar kommer det med den allmänna bevillningen att överensstämma.
Stockholm den 17 juli 1810.
FREDRIC RIDDERSTOLPE.
Kungörelse angående prästerättigheters utgörande av torpare och backstuguhjon.
Stockholm den 25 juli 1810.
De torpare och backstuguhjon, som enligt författningarna och särskilda överenskommelser genom dagsverken skall lösa sina skyldigheter till prästerskapet, skall hädanefter göra så att endast en arbetare i taget påfordras.
Det uppdrages åt jordägaren att reglera vilken som står i tur.
Prästen skall minst två dagar innan dagsverket önskas meddela jordägaren, så att han får rådrum att ordna och reglera sitt eget arbete.
Väderleken får inte hindra att dagsverket utförs.
Skulle så bli fallet får dagsverkaren ändå tillgodoräkna sig dagen.
Prästen får ha flera dagsverkare från olika jordägare på en gång, dock endast en från varje gård.
Uppstår tvister hänvisas till landshövdingen och konsistorium.
Stockholm den 25 juli 1810.
SAMUEL af UGGLAS.
Kungörelse angående tullavgifter för varor som överförs från Sverige till Finland eller från Finland till Sverige.
Stockholm den 7 augusti 1810.
Finska produkter antingen det gäller råvaror eller manufakturerade varor får införas till Sverige utan annan avgift än den som gällde före kriget.
Samma förhållande gäller svenska varor som förs till Finland.
Däremot för alla övriga från Finland eller andra utrikes orter inkommande varor till Sverige skall beskattas med sjö- och gränstulltaxorna.
Till Finland utgående svenska produkter som alun, rödfärg, vitriol, järn av alla slag tackjärn, osmundjärn, barlastjärn, koppar, mässing, kalksten från Gotland, skall uppgivas lossningsbevis i tullkammaren, så att man kan kontrollera att varorna verkligen kommit fram, för förekommande av lurendrejeri och försnillning.
Stockholm den 7 augusti 1810.
J LILJECRANTS.
Förening och valakt angående den högborne furstens prins Johan Baptist Julii av Ponte Corvo utkorande till Svea rikets kronprins och till efterträdare på den Kungl Svenska Tronen.
Örebro den 21 augusti 1810.
Vi efterskrivna Svea Rikets Ständer som är samlade till urtima riksdag här i Örebro gör veterligt: Att sedan kronprins Carl August avlidit utan bröstarvingar, har Vi för att undvika våda för rikets självständighet och lugn och inbyggarnas i grundlagen stadgade fri och rättigheter, vilka kunde äventyras genom val av kung, beslutat att utkora Johan Baptist Julius Bernadotte, furste av Ponte Corvo till tronföljare.
Han är begåvad med de egenskaper och dygder, som ger oss välgrundat hopp att under hans regering röna den rätta ordningen i styrelsen och komma i åtnjutande av den välgång, som blir frukten av en laglig, kraftfull och välgörande regering.
Han har redan innan han kommit till Sverige antagit den rena evangeliska läran.
Johan Baptist Julius Bernadotte är enhälligt och lagligt vald till kronprins och skall då Vår nu regerande Konung avgår med döden (vilket den Högste Guden länge fördröjer) efterträda honom på tronen.
Han skall regera över Svea rike samt dess underlydande länder, krönas och hyllas till Sveriges konung samt styra riket efter regeringsformen av den 6 juni 1809 och rikets gällande grundlagar, allmänna lagar och stadgar.
Vi tillägger också att hans äkta manliga bröstarvingar skall ärva kronan.
Undertecknat av samtliga av Rikets Ständer.
Kungörelse att vid nästkommande års början och allt framgent Färentuna härad, eller det så kallade Svartsjö län, kommer att återläggas under Stockholms hövdingedöme, samt styrelsen över Mariefreds stad åter uppdragas åt landshövdingen i Södermanlands län.
Örebro 10 september 1810 Ständerna har inte funnit något hinder att Färentuna härad, vilket för närvarande är lagt under Drottningholms ståthållarämbete, blir återfört till Stockholms hövdingedöme samt att styrelsen över Mariefreds stad åter uppdrages åt landshövdingen i Södermanlands län.
Vi har gett Vårt bifall och från och med nästa år skall detta ske.
Ståthållarens på Drottningholms och Gripsholms slott befattningar kommer därigenom att upphöra.
Örebro slott den 10 september 1810.
CARL
Kungörelse angående sättet att göra en, för tills vidare nedlagt smide, inställd härd under viloståndstiden obrukbar.
Stockholm den 17 september 1810.
Den 18 juni gavs tillåtelse att under en tid lägga ned smidet i olönsamma bruk och under den tiden slippa bevillningar.
Nu har förordnas hur man skall göra härden obrukbar så att den inte används obehörigt.
Den s k forman, där blåsten i härden släpps in skall tas bort och öppningen ordentligt igenmuras och förseglas av någon bergs- eller kronobetjänt.
Han lämnar bruksägaren bevis, som skall uppläsas i kyrkan nästa söndag och efter påskrift av prästen insändas till advokatfiskalskontoret.
Stockholm den 17 september 1810.
FREDRIC RIDDERSTOLPE.
Kungörelse angående ytterligare underhållsutdelning av krigsmanshusmedlen till avskedade krigsmän, för innevarande år 1810.
Stockholm den 18 september 1810.
Utom nådegåvor har underhållssumman för de här uppräknade soldaterna uppgått till 630 riksdaler.
Pengarna fördelas till 117 personer efter olika klasser.
Den högsta 15 riksdaler och den lägsta 3 1 / 3 riksdaler.
7820 personer finns i livet och är berättigade till pensioner, vars årliga underhållsbidrag uppgår till 31.572 1 / 3 riksdaler.
Stockholm den 18 september 1810.
JOH, AUGUST SANDELS.
Kungörelse angående föreningar om prästrättigheter.
Örebro slott den 21 september 1810.
I cirkulär av den 17 maj innevarande år har vi anbefallt samtliga landshövdingar och konsistorier att påskynda och befrämja billiga överenskommelser mellan pastorerna och församlingarna angående tiondeersättningar.
Vi har erfarit att denna omsorg på åtskilliga ställen antingen inte blivit rätt förstådd eller saknat verkställighet.
På vissa orter har Vårt förordnande fattats så att alla gamla författningar och stadganden rörande tionden och övriga avgifter till prästerskapet skulle vara upphävda och att det berodde av åhörarnas egen prövning vad prästerna skulle ha i avlöning.
Med anledning härav vill Vi förklara att de gamla överenskommelser mellan lärare och åhörare inte är upphävda eller överlämnade till församlingarna att godtyckligt tolkas.
Vår avsikt har endast varit att befrämja billiga och frivilliga överenskommelser.
Inga förändringar får ske under nådår eller vakans, då den ännu inte utsedda prästen kan bevaka sin rätt.
Örebro slott den 21 september 1810.
CARL
Successionsordning, varefter den högborne furstens, Svea Rikes utkorade kronprins, Hans Kongl Höghets, prins Johan Baptist Julii av Ponte Corvo manliga bröstarvingar skola äga rätt till den Kungl Svenska Tronen, samt att Svea Rikets Styrelse tillträda; Örebro den 26 september 1810.
Ständerna har antagit och fastställt den successionsordning efter vilken prins Johan Baptist Julii manliga bröstarvingar skall äga rätt till Svenska Tronen.
Sedan kronprins Carl August avlidet utan bröstarvingar har Vi under den 21 augusti 1810 upprättade förening och valakt utkorat prins Johan Baptist Julius av Ponte Corvo till Svea Rikets kronprins.
Detta enligt den valakt och av fursten given försäkran att han och hans äkta manliga bröstarvingar efter Carl XIII: des död skall styra Svea rike med dess underlydande länder.
Successionsordningen upprättas och fastställes efter de villkor, som här nedan stadgas.
Kronprins Johan Baptist Julii har redan ingått äktenskap och välsignats med manliga arvingar.
Hans förstfödde son skall efterträda honom, liksom dennes manliga efterkommande.
Går den förstföddes led ut efterträdes han av den andre sonen och hans manliga bröstarvingar.
Dör kungen i Sverige och hans drottning befinner sig i välsignat tillstånd tillkommer det Rikets ständer att styra landet.
Blir drottningens livsfrukt av mankön förordnar ständerna förmyndare åt den omyndige kungen.
Blir livsfrukten av kvinnokön träder den närmast manlige släktingen in.
Det kungliga huset av kvinnokön har ingen rätt till Sveriges krona.
Då det står i regeringsformen att konungen skall vara av den rena evangeliska läran och bekänna sig till den Augsburgska bekännelsen är den av kungliga familjen utesluten till successionsrätten, som inte bekänner sig till samma lära.
Prins av det kungliga huset får inte gifta sig utan konungens vetskap och samtycke.
Sker det ändå har han förverkat sin arvsrätt för sig och sina barn.
Detsamma gäller om han med eller utan konungens vetskap tar svensk eller utländsk enskild mans dotter.
Han får dock ta gemål inom svenska kungahuset om det inte berör förbjudna led.
Prinsessor får inte gifta sig utan kungens samtycke och aldrig med svensk man utom kungahuset.
Prinsar och prinsessor får inte anträda utlandsresa utan konungens samtycke.
Prins av det kungliga svenska huset må ej utan konungens samtycke bli regerande furste i utländsk stat vare sig genom val, arv eller gifte.
Skulle hela kungahuset utgå, väljer ständerna nytt konungahus.
Örebro den 26 september 1810.
Undertecknat av samtliga talmän Claes Fleming, Jac Ax Lindblom, J Wegelin, Lars Olsson.
Detta vill Vi som orygglig grundlag antaga och bjuder och befaller alla som Oss och Våra efterträdare samt Riket med huldhet, lydnad och hörsamhet förbundne är, erkänna, iaktta, efterleva och hörsamma denna successionsordning.
Örebro den 26 september 1810.
CARL.
Kungörelse angående en förnyad Chartae-Sigillatae (stämpel papper) förordning.
Örebro den 27 september 1810.
Alla skrifter och handlingar, som här uppräknas, skall skrivas på eller beläggas med stämplat papper.
Redogörs för summor mellan 1 och 40 skilling och 1 och 100 riksdaler.
Skrifter eller brev till handels eller hantverkssammankomster och bolag, städernas enskilda ämbetskamrar, gillen, skrån och sällskaper kostar 1 skilling arket.
Handlingar därifrån kostar 2 skillingar.
Fortsätter med många sidor, där alla förekommande handlingar och deras pris redovisas.
Undantag är allmogen och soldater av olika slag som inger ansökningar till kungen.
Vidare undantages ansökning om bokar och ekars fällande, utsyning av svedjeland, ny åker och äng, beteshagar samt klagan om oförrätt och våld begånget av kronobetjänter eller andra ämbetsmän.
Befriade är också alla fattiga, då tjänstemannen skriver ordet gratis på handlingen.
Allt vad rör Kongl Maj: t och Kronans rätt och ansökningar från och till akademier, gymnasier, hospitaler, fattigvårdsinrättningar och fromma stiftelser är gratis.
Rannsakningar och förklaringar angående kronans räntor.
Rannsakningar och besvärsmål gällande brottmål.
Sådant som angår en hel menighet t ex vägar och broars underhåll knekt- och rustningsroteringar, varggårdars anläggande, krono-, fång- och gästgivarskjutsar, utdrag ur sockenstämmoprotokoll är också befriade från stämpelavgift ..
Likaså överklaganden vid prästval, kvittenser på omyndiga barns medel, respass till riksdagar, avsked för soldater, officerares permissionsbrev, besvärstvister rörande salpetersjuderier.
Skrifter och handlingar skall skrivas på stämplat papper eller betalas och i så fall skall summan påtecknas så att kronan inte går miste om inkomsten.
Geometriska kartor skall förses med stämpel.
Chartae-Sigillataekontoret skall ha ordentligt lager med stämplat papper av alla valörer.
I Stockholm skall minst 3 försäljningskontor inrättas, ett i staden och två på vardera malmarna.
De skall hållas öppna varje vardag mellan 10-1 och 4-6 på eftermiddagen.
De skall erhålla provision.
Landshövdingen antar försäljningsmän i de övriga städerna och på landet skall varje läns lantränteri kontor kunna erbjuda stämplat papper.
Den 31 december varje år skall allt osålt stämplat papper inventeras.
Denna verifikation åtföljer försäljarens årsredovisning och insänds till
landskontoret före den 15 januari.
Har redovisningen inte inkommit då, räknas som att allt papper är sålt och betalning utkrävs.
Häradshövdingar och bergsmän kan erhålla papper på kredit om de anmäler hos landshövdingen.
Hos alla försäljare skall en tryckt tariff sättas upp med upplysning vilken provisionen är.
Har han inte större stämplar utan måste ta flera små erhåller han inte mer provision än vad hela avgiften kostar.
Landshövdingen skall tidigt rekvirera stämplat papper till landskontoret, så att transporten kan ske med tjänlig lägenhet på lands- eller sjöväg och inte belasta kronans post.
Råkar pappret på grund av misskrivning eller annan vådlig orsak bli odugligt skall det bytas ut med ett tillägg på 6 runstycken av den som bytet gör.
Upptäcks förfalskning eller underslev med dessa papper döms de vid häradsrätten eller kämnärsrätten.
Angivaren får 2 / 3 av böterna.
För en säkrare kontroll skall dessa papper som till Chartae-Sigillatae fordras tillverkas med vissa tecken och årtal vid bankens pappersbruk.
Det skall behandlas lika som bankens sedelpapper.
Örebro slott den 27 september 1810.
CARL.
Kungörelse angående sättet och ordningen vid de årliga markegångstaxornas upprättande.
1 oktober 1810.
Ständerna har anmält att markegångstaxorna skall fastställas av deputerade från alla stånden.
Adeln har för sig skrivit följande.
Ingen annan än i länet boende adelsman och som äger fast egendom där kan välja eller väljas till deputerade.
Stadsegendom anses inte som fast egendom.
Varje röstberättigad adelsman äger en röst.
När landshövdingen bestämt dag för markegångstaxans upprättande skall det kungöras från predikstolen.
Berättigade adelsmän skall inom 14 dagar insända skriftliga val av två adelsmän till landshövdingen med påskriften votum.
Första söckendag öppnar landshövdingen de insända valsedlarna i närvaro av två adelsmän eller andra goda män.
De berättigade som fått flest röster väljs.
Har flera fått samma rösttal sker lottning.
Med nästa post underrättar han de valda och meddelar tiden för sammanträdet.
Landshövdingen är alltid ordförande, men får inte rösta.
Han får säga sin mening, vilken införs i protokollet.
Prästerskapet och borgerskapet väljer vardera 2 deputerade i varje län.
Domkapitlet utser prästerna.
Borgerskapet har ansett rätten att deltaga så, att förrättningarna hålls i städerna i turordning efter deras nummer, med början i residensstaden.
Det är städernas äldste som anställer val.
Bondeståndet utser en från varje domsaga.
De föreslås från varje socken.
Markegångstaxorna skall sättas den 12 december, då spannmålspriserna, som är de viktigaste, har vunnit stadga.
Örebro slott den 1 oktober 1810.
CARL.
Fredsfördrag mellan Hans Maj: t Konungen av Sverige och Hans Maj: t Kejsaren av Ryssland.
17 september 1809.
Undertecknat 3 oktober 1810 Vi Carl, konung av Sverige och Alexander I, kejsare och hela Rysslands självhärskare m m har beslutat att genom en fast, säker och varaktig fred, göra slut på det krig som varit oss emellan och för framtiden grundlägga ett lyckligt lugn, grannsämja och förtrolighet.
Vi har utsett sändebud, nämligen friherre Curt Ludvig Bogislaus Christoffer von Stedingk och generalmajoren Anders Fredric Skjöldebrand.
Ryssland representeras av greve Nicolas Romanzoff och David Alopeus.
De har sammanträtt och överenskommit att fredsfördraget skall skrivas under i Fredricshamn.
Den 17 september har de bekräftat fördraget, vilket innebär: Fred, vänskap och gott förstånd skall råda mellan Sverige och Ryssland.
De skall i framtiden undvika allt som kan störa den lyckligen återställda föreningen.
Då båda parter önskar fred, skall Hans Maj: t skyndsamt uppta fredsförhandlingar med Frankrike och Danmark.
Han lovar också att biträda kontinentalsystemet, enligt de jämkningar, som utstakas i underhandling mellan Sverige, Frankrike och Danmark.
Sveriges hamnar skall vara tillslutna för såväl krigs- som handelsfartyg från Storbritannien.
Nödvändiga kolonialvaror och salt är dock undantagna.
Sverige avstår för all framtid Kymmenegårds län, Nyland, Tavasthus, Åbo, Björneborg, Åländska öarna, Savolax, Karelen, Vasa, Uleåborgs län, samt en del av Västerbottens län fram till Torneå älv.
Ålandshav, Bottniska viken, Torneå och Muonio älvar utgör i fortsättningen gränsen till Ryssland.
De öar som ligger närmast gränsen tillhör respektive land.
Ingenjörer från båda länderna skall tillsammans utstaka gränsen vid Torneå.
Då kejsaren redan lämnat de mest talande bevis på den mildhet och rättvisa som han beslutit att styra de nu förvärvade områdets innevånare med och försäkrat dem om religionsfrihet, egendomsrätt och privilegier, finner Sveriges konung ingen anledning att göra förbehåll till dessa undersåtars förmån.
Så snart traktatet är undertecknat skall alla fientligheter till lands som till sjöss upphöra.
Det som under denna tid kan utövas skall anses som ej inträffade och man skall troget återställa vad som på ena eller andra sidan blivit taget och erövrat.
De ryska trupperna skall inom 4 veckor har utrymt Västerbotten och de skall hämta sina livsmedel från egna förråd.
Krigsfångar på ömse sidor, även de som tagits som gisslan, skall i massa återställas inom 3 månader.
Några genom sjukdom eller andra orsaker kommer att bli kvar längre, där skall borgen ställas för deras skulder till innevånarna.
I övrigt skall resekostnader och underhåll betalas av ömse sidor fram till gränsen.
Finska soldater och båtsmän som är Ryske kejsarens fångar skall inte återställas.
Officerare och andra tjänstemän som är födda i Finland och önskar stanna skall få rätt till det med full frihet över egendom.
Svenskar i Finland och finnar i Sverige har rätt att återvända till sitt fädernesland och disponera sin fasta och lösa egendom som de önskar utan utförselavgift.
Under en tid av 3 år står det undersåtar fritt att bosätta sig i bägge länderna för att sälja eller avhända sina egendomar till någon undersåte av det land de önska lämna.
Om någon inom dess 3 år inte sålt sin egendom görs detta på auktion.
Dokument, planer och kartor över de fästningar, städer och länder som tillfallit kejsaren skall tillställas honom inom 6 månader.
Den som får arv eller donationer i det andra landet skall kunna ta emot och åtnjuta allt skydd av lagar och bistånd av domstolar.
Eventuella skulder skall betalas på utsatta terminer, men på grund av kriget förlängs preskriptionstiden till 6 månader.
Handelstraktaten mellan Ryssland och Sverige löper egentligen till den 17 oktober 1811, men på grund av kriget förlängs den till 13 februari 1813.
De båda ländernas innevånare skall fortfarande ha nytta av varandra, således får finnar utföra malm, tackjärn, kalk, byggnadssten till masugnar och smältugnar från Sverige och svenskarna får föra ut boskap, fisk, spannmål, lärft, tjära, bräder, trävaror, timmer och ved från Finland.
Sverige får rätt att utan avgift köpa 50.000 tschetwerts spannmål från hamnar i Finska viken, såvida det inte blir hårda år.
Fullkomlig
jämnlikhet skall gälla angående saluten mellan de båda ländernas krigsskepp.
När skeppen möts på sjön rättas saluten efter befälhavarens värdighet, så att den med högre rang mottar saluten först, vilken sedan skott för skott besvaras.
Om de är av samma värdighet skall ingen salut ges.
Om några punkter i traktaten ej blivit bestämda, skall de avhandlas vid ambassaderna eller inför fullmyndiga ministrar.
Traktaten skall ratificeras i S: t Petersburg.
Undertecknat den 17 september 1809 av Curt Stedingk, Niccolas Romanzoff, A F Sköldebrand, D Alopeus.
Alltså har Vi detta fredsfördrag gillat och antagit och vill det till alla delar uppriktigt, troligen och redligen uppfylla och fullborda.
Stockholm den 3 oktober 1809.
CARL.
Vi Alexander I har genom överenskommelse med Hans Maj: ts Konungen av Sverige i Fredricshamn den 5 september 1809 avslutat och undertecknat detta fredstraktat.
(Här följer hela traktaten igen).
Alltså vill Vi detta traktat bekräfta och ratificera att obrottsligen bibehålla och iakttaga allt som blivit stadgat.
S: t Petersburg den 1 oktober 1809.
ALEXANDER.
Riddarhusordning; av Kungl Maj: t stadfäst å Örebro slott den 13 oktober 1810.
De 60 paragraferna överensstämmer till största delen med den Riddarhusordning som fastställdes vid riksdagen i Stockholm den 31 mars 1810.
Örebro slott den 13 oktober 1810.
CARL.
Stadfästelse, å det av Riksens ständer begärda tillägg vid justitieombudsmannens instruktion; Örebro den 15 oktober 1810.
Riksens ständer har anhållit om ett tillägg i justitieombudsmannens instruktion.
Han skall vid varje riksdag till ständerna uppgiva, vad som blivit vid senaste riksmötet beslutat och hur verkställigheten varit.
Örebro å Rikssalen den 15 oktober 1810.
CARL.
Förklaring över 6 kap. 5 § missgärningsbalken.
Örebro den 15 oktober 1810.
Ständerna har erfarit att vissa författare tryckt sådant som kan orsaka upplösning av samhällslevnadens heligaste band och åter blottställa fäderneslandet för de faror, som det just blivit räddad från.
En förklaring av tryckfrihetslagen bör utfärdas.
Det är brottsligt att över främmande folkslag och deras regeringar, som Vi har fredliga och vänskapliga förhållande till, uttrycka sig som Tryckfrihetskommitten anser kan skada.
Att underhålla missnöje eller sprida rykten om sådan makt eller dess regering.
Författaren eller om man inte vet vem han är, boktryckaren skall genast gripas och straffas, trycket konfiskeras.
Då detta ämne är av vikt och inflytelse på samhällets lugn och säkerhet, har Vi meddelat Vår stadfästelse av ständernas önskade tillägg.
Örebro å Rikssalen den 15 oktober 1810.
CARL.
Förklaring över 17 kap i rättegångsbalken.
Örebro den 15 oktober 1810.
Fabriksidkare och hantverkare som har åberopat räkning på sin tillverkning, men domstolen inte ansett dem ha rätt till betalning.
Hantverkare fabrikanter och manufakturister vars köpehandlingar ställs under handel och köpenskap och som de för bok över skall äga samma rätt som i 17 kap rättegångsbalken innefattas.
Att den som för sin fordran för borgade varor, åberopar böcker över handel och köpenskap även sträcker sig till varutillverkare och förädlare, vilka över sin rörelse för bok och räkning.
Örebro å Rikssalen den 15 oktober 1810.
CARL.
Förordning angående vissa omständigheter i avseende å inteckning i fast egendom, Örebro den 15 oktober 1810.
För förekommande av missbruk vill Vi förklara och stadga: Att om ägaren, vars fasta egendom blivit intecknad, skulle dö innan vederbörande domare slutligen givit utlåtande kan egendomen överlåtas till annan person eller till borgernärerna.
Att den borgenär som ingenting sökt och om gäldenären finns i riket, inte inom 63 dagar lämnat domarens protokoll till gäldenären eller om han inte påträffas i två vittnens närvaro, fästs protokollet på hans husdörr, annars får han ingen förmån av den sökta inteckningen.
Finns gäldenären inte i landet skall inteckningssökande på närmaste postkontor införa kungörelsen i Stockholms Post tidningar och i Hamburger tidning 3 gånger.
Att då inteckning blivit sökt på fast egendom, men domaren ej utlåtit sig, skall inteckningsdomaren förete bevis.
Örebro å Rikssalen den 15 oktober 1810.
CARL.
Kungörelse angående vad som upplyst vid undersökningen om orsakerna till kronprins Carl Augusts död; Stockholm den 9 november 1810.
Den 2 juli har Vi underrättat Våra trogna undersåtar om den lagliga åtgärd, som blivit vidtagen för att upptäcka anledningen till det allmänt utspridda ryktet att Vår son, kronprins Carl August, skulle genom gift blivit bragt om livet.
Dels för att bestraffa den brottslige, om sådan finnes och dels genom att uppdaga sanningen och rätta förhållandet och från svenska folket avvända en å detsamma kastad vanära.
Sedan nu genom vederbörande ämbetsmäns och domstolars bemödanden, alla upplysningar blivit inhämtade, som för detta högst smärtande och obehagliga ämne blivit inhämtade och bedömda, är det Vår plikt att lämna Våra trogna undersåtar denna underrättelse för att tillfredsställa deras upprörda sinnen.
Efter noga övervägande av kronprinsens hälsotillstånd före hans ankomst till Sverige har Vårt Kollegium Medicum funnit sig äga full anledning, att han redan i Norge burit frön till den kroniska sjukdom och därav uppkomna krämpor, varom man sett honom även där anfallas, och som här med längre och kortare uppehåll ledde till döden vid Kvidinge Hed.
Det har förefallit Kollegium oväntat att någon kunnig läkare kunnat yttra övertygelse att kronprinsen skulle förgiftats.
Varken apoplexien som dödat honom eller de sjukdomstillfällen som iakttagits innan skulle tyda på förgiftning och än mindre lämna bevis på något försåt eller ond gärning.
Kollegium har inte ansett det tillständigt att av det timade olyckstillfället sluta att en rysansvärd och vanärande handling ägt rum.
Svea Hovrätt har även vid noggrann hållen rannsakning, genom utslag den 5 i denna månad förklarat att någon stämpling mot kronprinsens liv inte förekommit eller att någon förgiftning eller annan uppsåtlig tillskyndan till sjukdom vållat hans död.
Det utspridda ryktet att kronprinsen skulle blivit förgiftad saknar grund.
Hovrätten har heller inte under rannsakningen funnit den ringaste omständighet, som skulle tyda på att den av en ursinnig folkhop mördade Riksmarskalken Axel von Fersen eller hans syster grevinnan Piper, som blivit anklagade kan beslås med någon brottslighet.
Så borde Riksmarskalkens minne och hans syster få offentligt försvar mot den lömska tillvitelse de blivit utsatta för.
Det smärtsamma lidandet, som kronprinsens oförmodade död åstadkommit hos Oss, skulle varit Oss alldeles odrägliga, om Hans död haft onaturliga orsaker.
Stockholms slott den 9 november 1810.
CARL
Beslut, samtyckt och föravskedat på allmänna urtima riksdagen i Örebro, som slutade i Stockholm den 12 november 1810.
Vi gör veterligt, att sedan Vår Nådige Konung Carl XIII behagat kalla oss till urtima riksdag genom brev av den 1 och 28 juni i år, för att stadga tronföljden, efter Sveriges kronprins Carl August högst beklagliga frånfälle och rådslå över rikets angelägenheter, har vi varit samlade den 23 juli i Örebro.
Vi har haft överläggningar om viktiga ämnen vilka dels genom propositioner och dels inom riksstånden i laglig ordning väckta och stannat i följande beslut.
Den 30 juli har vi mottagit konungens berättelse, om vad som tilldragit sig sedan senaste riksdag och propositionen om statsverkets tillstånd och behov.
Under livligaste bekymmer har vi tagit del av den våda fäderneslandet svävat i, efter kronprinsens frånfälle och då tronföljden åter blivit ledig.
Vi skyndade oss att frambära svenska folkets sorg och vårt deltagande till konungen.
Före vårt sammanträde hade oerhörda händelser i Sverige inträffat, som för ett ögonblick störde samhällsordningen och nödgade konungen vidtaga sådana åtgärder till det allmänna lugnets beskydd, som gjorde att vi inte kunde träffas på vår vanliga samlingsort.
Vi frambar vår tacksägelse till konungen för de visa och vårdande anstalter, som han vidtagit, så att vi här med trygghet kunnat överlägga om fäderneslandets angelägenheter.
Kungen har meddelat hemliga utskottet landets förhållande till främmande makt och infordrat utskottets råd i frågan om ny tronarvinge.
Den 18 augusti har kungen meddelat sin, hemliga utskottets och statsrådets tillstyrkan att välja Johan Baptist Julius Bernadotte, furste av Ponte Corvo, till Sveriges kronprins.
Då vi är fullkomligt övertygade om hans utmärkta egenskaper och dygder, har vi genom enhälligt beslut valt honom till kronprins den 21 augusti.
Efter det han förklarat sitt samtycke att åtaga sig detta dyra kall, har vi fastställt en successionsordning, att prinsens manliga bröstarvingar äger rätt till tronen.
Sedan han före sin ankomst till Sverige, uppfyllt de villkor som ställs på tronföljaren och avgivit sin försäkran, har vi den 5 november avsagt vår hyllningsed.
Han kommer att kalla sig Carl Johan enligt den adoptionsakt, som förrättats på Drottningholm slott.
Vi anhöll hos konungen att efter det alla riksdagsärenden var avslutade i Örebro den 18 oktober, avgå till Stockholm för att mottaga och hylla kronprinsen.
Vissa grundlagsändringar uppsköts till nästa riksdag.
Det gäller regeringsformen, riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen.
Då denna riksdag av förklarliga skäl kom tätt på den förra, beslutades att sådana mål, som ännu inte hunnit avgöras och prövats efter förra riksdagen skall få tiden till nästa riksdag att utföras.
Nu togs beslut endast i frågor, som oundvikligen inte kunde uppskjutas.
Vissa bankärenden redovisas.
Staten för kronprinsen och hans familj anslogs till 66.666 riksdaler.
Löneförhöjning på 33 1 / 3 % till ämbetsmän i statlig tjänst.
Vidare fick de nya länen, Jämtland och Härjedalen samt Norrbottens län 3.355 riksdaler var.
Pensioner för blesserade officerare och underofficerare 5.500.
Beträffande den vid sista riksdagen uppsatta financeplanen har vi inte funnit anledning att ändra något.
Bevillningen kommer att uppgå till 2.
500.000 riksdaler.
Kostnaderna att stänga hamnarna för engelsmännen beräknas till 487.573 riksdaler.
Till försvarsanstalter i huvudstaden 214.860 riksdaler.
Riksdagskostnader och mottagandet av nya kronprinsfamiljen 150.000 riksdaler.
Till kronprinsen överlämnas 33.333 riksdaler till möblering.
Sedan konungen vägrat följa riksmötets beslut om kronogodsens försäljning, har beslutats att då kontrakten för kungsgårdar och kungsladugårdars förvaltning löper ut, skall arrendet till auktion utbjudas.
De bör för att erhålla större vinst klyvas i mindre delar.
Arrendesumman erläggs i
spannmål, pengar eller hö efter markegångspriser på orten.
Vi har beviljat arrendatorn på Eldgarnsö i Färentuna socken, Svartsjö län, att betala 23 parmar hö, som ej utgörs in natura.
Nya formulär för mantalsskrivning och taxering.
Allmänna magasinsdirektionen har beviljats ett lån på 300.000 riksdaler mot 3 % ränta och säkerhet i magasinsinrättningarnas fastigheter.
Förtydligande om f d kungen och hans familjs flyttning och vistande utomlands.
F d kungen, Gustaf Adolph eller någon av hans familj får inte beträda landets gränser.
Skulle den f d kungen eller någon av hans familj vilja ändra vistelseort, skall detta bifallas av Svenska regeringen annars dras deras underhåll in.
Avlägsnar sig f d kungen från sin familj får han endast lyfta räntan av hans enskilda förmögenhet, utgörande 23.582 riksdaler samt de 10.000 riksdaler som ständerna beviljat honom.
Den återstående summan tillfaller drottningen för hennes och barnens räkning.
Vissa ändringar i rättegångsbalken rörande inteckningar.
Ändringar i missgärningsbalken om tryckfrihet och tryck som kan skada landet i förhållande till andra länder.
Ändringar i rättegångsbalken om handel och köpenskap där även tillverkare och hantverkare får lättnader.
Då det rått tvetydighet om hur förstärkningsmanskapet skall underhållas, och hur det beräknas för dem som har egendom i flera socknar, beslöts att taxeringen sker i den socken de är boende.
Dock efter den sammanlagda inkomsten som egendomarna lämnar.
För särskilda inrättningars nytta beslöts att: Vad en lantmätare bör uppfylla innan han får sitt arvode.
Stadga om att alla är skyldiga att delta i vården av fattiga.
Inrättande om ett bolag för att fiska sill på djupet.
Förändring om förvaltningen av understöd till Göteborgs gymnasieungdom av de donerade medel s k Hvitfeldtska godsen.
Enligt grundlagen har vi rätt att utse tid och plats för nästa riksmöte.
Beslöts att det blir i huvudstaden den 15 november 1815.
Undertecknat samtliga Svea Rikets Ständer.
Kungörelse om krig emot det förenade kungariket Storbritannien och Irland.
17 november 1810.
För att helt upphäva det tvivelsmål om Vårt fredsavtal med Frankrike har Vi sett Oss föranlåtna att förklara krig mot Storbritannien och Irland.
Från denna dag skall all skeppsfart, handel eller postgång med Storbritannien och Irland eller därunder liggande landskap ha upphört.
Vi befaller alla Våra styrande att hålla noga uppsikt över att Vår vilja skyndsamt kungörs och allvarsamt och obrottsligt efterlevs.
Stockholms slott den 17 november 1810.
CARL
Kungörelse angående förhållandet med engelska fartyg och varor samt med kolonialvaror.
Stockholm den 19 november 1810.
För att bibehålla Våra förbindelser med Fransmännens kejsare har vi funnit Oss föranlåtna att förklara krig och avbryta all handel och annan gemenskap med Storbritannien och Irland.
Om mot förmodan något engelskt skepp skull angöra Våra hamnar skall det genast anhållas.
Varor som producerats i England eller deras kolonier får inte införas till Sverige.
Inga fartyg lastade med kolonialvaror tillåts inkomma i svensk hamn.
Stockholms slott den 19 november 1810.
CARL.
Kungörelse angående förbud tills vidare mot utförsel av salt utan undantag.
Stockholm den 23 november 1810.
Då det under nuvarande förhållanden är nödvändigt att behålla de förråd av salt, som finns inom landet har förbud stadgas att all utförsel är förbjuden.
Stockholm den 23 november 1810.
J LILJECRANTS
Kungörelse att landtullsinrättningen från och med början av näststundande år kommer under föreskrivna villkor att upphöra.
Stockholm den 30 november 1810.
Ständerna har anmält en önskan att landtullarna från och med 1811 kommer att upphöra.
För att ersätta staten för de förlorade inkomsterna föreslås en höjning av sjötullen för vissa in- och utgående varor samt genom en särskild bevillning.
Vi var tveksamma till detta förslag, då det skulle fordras medel till bevarande av sjötulllen och till att förekomma lurendrejerier.
Ständerna har förnyat sin ansökan och då tvång på den inhemska handeln och rörelsen blir upphävd har Vi förordnat följande.
All uppbörd av landtull och acciser för varor som förs från inrikes orter till städer skall upphöra 1 januari 1810.
För att ersätta förlusten av dessa inkomster har en höjning av sjötullen på vissa inkommande och utgående varor beslutats.
Dessutom skall städerna erlägga en summa av 90.000 riksdaler årligen fördelad efter upprättad tariff.
Kvarntullen på 15.000 riksdaler som Stockholm, Göteborg och Karlskrona betalat fördelas på alla städer, som kan ha nytta av landstullens avskaffande.
60.000 riksdaler skall fördelas på landet och uttagas efter hemmansandelar.
För att förekomma tullförsnillning och lurendrejeri har Vi förordnat att förpassningsverket fortfarande skall ha tillsyn och göra visitation i alla stapel- och sjöstäder.
Även i större uppstäder där järnvåg, tobaksfabrik eller sockerbruk finns.
I städer med järnvåg skall betjäningen noga se till, att järneffekter inte läggs på obehöriga ställen eller att ostämplat järn införes.
Upplag av järn i skärgården är förbjuden utom vid brukens lastageplatser.
Handeln med västgötska allmogens varor skall ha vanlig tillsyn.
De som påträffas på vägarna med varor skall kunna visa förpassning eller forsedel.
Saknar de dessa bevis, får de medfölja till närmaste stad eller tullplats, där deras varor besiktigas av tullföreståndaren.
Är varorna inte förbjudna eller inte i värde uppgår till mer än 50 riksdaler bötar beslagtagaren från 20 till 100 riksdaler.
Visitationer i öppna bodar eller boningsrum eller vid transporter och viloställen får förekomma.
Stockholms slott den 30 november 1810.
CARL
Kungörelse angående taxeringarna till bevillningens utgörande.
Stockholm den 30 november 1810.
Efter den sista riksdagens utfärdade bevillningsförordning har det visat sig att den tolkats mycket olika.
På vissa platser har man tagit ut 3 gånger så mycket skatt som på andra ställen.
Ständerna begär nu att taxeringskommittéerna som redan verkställt taxeringarna efter den nya förordningen måste sammanträda och överse dessa taxeringar.
Detta vill Vi till allmän efterrättelse förordna, så att Sveriges urgamla rätt att sig själv beskatta inte rubbas.
Detta skall undanröja de flesta anledningar till avund och missämja mellan olika klasser av medborgare, men som för att äga bestånd fordrar att livas av rättsinnighet, som det ägnar det fria folk som från åldriga tider utmärkt det svenska.
Stockholms slott den 30 november 1810.
CARL.
Kungörelse angående vad som vid Kungs- och Kungsladugårdars bortarrenderande hädanefter i akt tagas bör.
Stockholm den 3 december 1810.
Frågan om arrendatorernas dagsverksskyldighet vid kungsgårdar och kungsladugårdar.
Ständerna har ansett att om man klyver dessa gårdar får staten större inkomst.
När något kungsgårdsarrende blir ledigt bör Kammarkollegium undersöka om klyvning är lämplig.
Liksom skattlagda kvarnar och fisken kan de sedan genom auktion utbjudas.
Ständerna finner emellertid nödvändigt att bjuda ut dels hela och dels det styckade arrendet för att se vilket bud som blir förmånligast för kronan, som i så fall bör antas.
Ständerna anser också att arrendet på kronogodsen skulle betalas i spannmål, då pengar stiger och faller.
Kan även betalas i hö på vissa ställen.
Ständerna anser att de skyldigheter arrendatorerna haft, som att hålla felfri hingst av viss ålder, inrätta stuteri, schäferi eller holländeri, anlägga trädskolor och plantera alléer och häckar skall upphöra.
Arrendatorerna får friare händer och kronan får ta ut högre arrendeavgift.
De kronodagsverken som varit anslagna till kungsgårdar skall tas bort och hemmansägarna betala till kronan direkt.
Arrendatorns förmån att få använda gårdens avel och redskap under arrendetiden skall upphöra.
De skall genom auktion försäljas.
Kungsgårdarna blir skyldiga att vid krig ställa manskap.
Arrendatorerna är skyldiga att hålla byggnader i gott skick och bygga nytt särskilt vid klyvning.
Med karaktärsbyggnaderna skall förhållas lika som med officersboställen.
Stockholms slott den 3 december 1810.
CARL.
Gränsregleringstraktat mellan Sverige och Ryssland avhandlad och sluten i Torneå den 20 november 1810 och ratificerad i Stockholm den 5 december och i S: t Petersburg den 5 december 1810.
Till följd av femte artikeln i fredsfördraget som slöts mellan Sverige och Ryssland den 17 september 1809, vill Vi för att ytterligare befästa grannsämja och förtrolighet skyndsamt utstaka gränserna mellan Vårt rike och det ryska riket.
Vi har på båda sidor utsett kommissarier som skall överenskomma, avhandla, stadfästa och besluta om ett gränstraktat mellan Sverige och Ryssland.
Från Vår sida Vår troman friherre Gustaf Boye och vice landshövdingen i Norrbottens län Peter Adolph Ekorn.
Från Rysslands sida Pieter Engelmann och Paul Nicolay.
De sammanträdde i Torneå stad den 20 november och skrev under gränsregleringstraktaten.
Gränslinjen mellan länderna går mellan bergen Koltapata och Kuockima ifrån den punkten där den lilla älven Radjejocka rinner upp i sjön Kuockimajaur.
Senare följer hon kanalen av floden Röngåmå genom Kjelijaur med flera sjöar, till Muonio, som har sitt utlopp i Torneåälven.
Den går norr om halvön Svensarö, väster ut genom stadsviken.
Med ön Kalvholmen till höger.
Går söder om staden ut i havet.
Här räknas alla samhällen upp som ligger efter gränsen på båda sidorna.
Från Torneälvens utlopp i havet sträcker sig gränsen genom Kvarken och Ålands hav till Östersjön, där flera öar blir ryska bl a Åland.
Den som har egendom på båda sidor om gränsen skall lämna den ena inom 5 år.
Man skall försöka göra detta genom ömsesidiga byten.
Den som har ägor på öarna behåller dem, även om de hamnat på andra sidan gränsen.
Finns ägare från båda länderna på samma ö skall man försöka genom byte få en ägare.
Innevånarna på båda sidor om gränsen skall under 3 år ha rätt att besöka sina gamla kyrkor.
Efter 3 år skall de som mist sin kyrka få viss ersättning för vad de tillskjutit till kyrkbyggnad, prästgård, tingshus och sockenstuga.
De vägar man tidigare använt skall även i fortsättning vara dem försäkrade.
Ryska båtar får gå genom kanalen från Reutehamn till havet och svenska båtar genom grenen av Torneå.
Båtarna får landa på främmande sidan för sin säkerhet.
Detsamma gäller för landsvägarna.
Inga avgifter på varor som förs igenom.
Laxfisket skall fortgå som tidigare.
Den nuvarande överenskommelsen från 1791 skall gälla i 100 år, som tidigare sagts.
Sedan får ny överenskommelse träffas.
Annat fiske skall ske på egen sida av gränsen.
Mördare, mordbrännare, stråtrövare och tjuvar som efter begånget brott flyr över gränsen skall genast utlämnas för att straffas.
Ratification av denna akt skall ske i Torneå inom 30 dagar.
Undertecknat av de kommitterade.
Vi har detta gränsregleringstraktat gillat och antagit och skall redligen uppfylla det.
Stockholm den 5 december 1810.
CARL.
Vi Alexander, som vederbörligen undersökt detta traktat och antagit det, utlovar att obrottsligen iakttaga vad som blivit stadfäst.
S: t Petersburg den 5 december 1810.
ALEXANDER.
