# ID: svediakorp-law66
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1808
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 20,896
# sentences: 1,395
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Svensk författningssamling 1808 Låssa kyrkas arkiv
Kungörelse angående vissa omständigheter i frågan om bärgning av strandade fartyg.
Stockholm den 18 januari 1808.
Det åligger dykerikommissionen att skyndsamt anmäla kända strandningar till sjötullkammaren, så att de kan ombesörja bevakning.
Öppnande av godslådor får inte ske någon annanstans än i packhuset, även om godset snarast behöver skötas.
Detta skall ske i närvaro av någon pålitlig tullbetjänt, som antecknar varorna.
Finns strandgodset långt från packhus och godset snabbt försämras får det öppnas och försäljas, så mycket som kan räddas.
Kan inte godset som förts till magasiner skötas där så att det bevaras, kan det föras till annan plats och skötas av kunniga personer, om det först kontrollerats av tull och godsägare.
Det gäller särskilt vävnader, lin och hampa.
Anses det nödvändigt att nattvakt bör finnas, ersätts han av godsägaren.
Skulle tullen anse att det behövs flera vakter och skepparen inte avseglat efter 30 dagar skall han bekosta förstärkningen.
Efter varje dag skall tullbetjänterna teckna sina namn i dykerikommissionens dagjournal.
Är skeppet så skadat att det inte kan avsegla med sin last, skall auktion hållas på både last och fartyg.
Tullavgifterna erläggs i proportion av vad varan kan säljas för.
Dock får inte mer tull tas ut om varan säljs för mer än den är värderad till.
Dykeribetjäningen får inte hindra tullen att utföra sitt arbete.
Stockholm den 18 januari 1808.
J LILJENCRANTS.
Kungörelse hur resolutioner och utslag i ekonomie- och politiemål, som rör meningheter, skola dem kungöras, samt kommunikationsreolutioner dem tillställas.
Stockholm den 1 februari 1808.
Vid prövning av anförda besvär rörande underhåll av en sockenväg, där befallningshavaren endast meddelat resolution genom uppläsning från predikstolen utan att någon avskrift blivit lämnad, har Vi ansett detta sätt vara utan säkerhet.
Då sådana resolutioner i ekonomiska eller politieärenden som berör hela menigheten eller endast en del av dem, inte utan stor kostnad kan tillställas varje person, skall de uppläsas från predikstolen.
Men en avskrift skall dessutom förvaras av prästen i kyrkan.
Besvärstiden räknas från den dag uppläsningen skett.
Vederbörande äger frihet att läsa handlingarna och få avskrifter.
Stockholm den 1 februari 1808.
SAMUEL AF UGGLAS.
Kungörelse angående en viss kansliavgift i ansöknings- och besvärsmål, som uti Kungl Kammarkollegium, enskilte ärenden rörande, inkomma.
Stockholm den 8 februari 1808.
Enskilda som inlämnar ansöknings- eller besvärsskrivelser till kammarkollegium skall betala 16 skillingar i avgift.
Detta skall täcka kostnaden för det extra arbete som påläggs kansliet ordinarie betjänter.
Stockholm den 8 februari 1808.
SAMUEL AF UGGLAS.
Instruktion för så väl de till kuratores aerarii utnämnde herrar seraphimerriddare, som och skattmästaren och kamreraren vid Kongl Maj: ts orden.
Stockholm den 9 februari 1808.
Tillägg till förordningen av den 26 november 1798, vad som gäller för seraphimerriddarna och skattmästaren vid Kongl Maj: ts Orden.
Ordensskattmästaren skall mottaga de pengar som tillhör den Kungl Svenska Serafimerorden och fördela dem på varje särskild ordenskassa, samt sätta in den i Riksens Ständers bank.
Ordenkassornas obligationer och därtill hörande lånehandlingar skall förvaras i den med tvenne lås försedda järnkistan, som insätts i Kongl Räntekammaren.
Förteckningar skall upprättas, så man ser till vilken kassa obligationen hör.
Antecknas även på obligationen.
Ena nyckeln har ordensskattmästaren, den andra den yngste av de tre herrar, som vart tredje år utses till Curatores Aerarii.
Båda skall vara närvarande då kistan öppnas.
Då Ordens utgifter är betalda, skall överskottet lånas ut helst till 6 % ränta.
Curatores Aerarii undersöker säkerheten.
Finns ingen låntagare insätts medlen hos Rikets Ständers bank till 5 % ränta.
Huvudboken skall vara avslutad och inbunden vid mars slut.
Ordensskattmästaren skall vid de vanliga tvenne sammanträdena redogöra för de olika kassornas tillgångar och förklara dess tillväxt eller förminskning.
Skattmästaren skall förvara Ordens klenoder, tecken, band och andra tillhörigheter i skattkistan.
Då serafimerriddare eller riddare av de övriga Kungl Ordnarna är död skall skattmästaren äska ordenstecknen tillbaka.
Ordenskamreraren skall bistå skattmästaren.
Han skall också föra bok över inkomster och utgifter.
Stockholms slott i Ordenskapitlet den 9 februari 1808.GUSTAF ADOPH.
Reglemente för fältläkarcorpsen; Gripsholms slott den 15 februari 1808.
Chefen för Corpsen åligger alla de skyldigheter, författningar och reglementen som han ålägger cheferna för de övriga militära corpser i Armén i allt som rör disciplin.
Han skall tillse att var och en mot sin förman fyller fullkomlig militär lydnad och hörsamhet i tjänsten samt visar vördnad och aktning.
Han är inför konungen direkt ansvarig för corpsens militäriska ordning och personernas skicklighet och nit.
Han rapporter och inlämnar förslag från sina underhavande, som leder till tjänstens bästa.
Vid krigstillstånd föreslår han personer, som äga mest skicklighet att utgöra fältläkarcorpsen vid armén.
Han har ansvar för att sjukvårdsmaterial vårdas och finns tillgängligt.
Som ledamot i Kongl Kollegium Medicum skall han föredraga de mål som angår det militära medicinalväsendet.
Förste fältläkare förordnas då någon armé sammandrages, men upphör då armén upplöses.
Han skall ha kontakt med chefen och anmäla allt som har med det personella av de i fält uttagna läkarna.
I övrigt tar han order från högste befälhavaren och rapporterar till honom allt av intresse.
Han har befälet över alla vid armén tjänstgörande läkare och apotekare samt överinseende över allt som rör arméns sjukvård.
Bataljonerna skall befrias från allt som kan hindra deras marscher och rörelser.
Därför skall de endast vårda sårade och sjuka, som kan snart återgå i tjänst.
De värre sjuka förs till brigadens sjukhus, där de kvarblir tills deras tillstånd tillåter flyttning till arméns allmänna sjuhus.
Nederlagssjukhus inrättas endast om transporten till arméns sjukhus är mer än 2-3 dagar.
Antalet är alltså obestämt.
Arméns allmänna sjukhus finns alltid bakom armén och flyttas endast om avståndet skulle bli för långt.
Dit sänds alla med smittosamma sjukdomar, skabb och veneriska åkommor som fordra lång och ordentlig kur.
Förste fältläkaren fastställer alla matordningar efter tillgångarna.
Han skall tillse att alla recept och räkningar har vikt och mängd utsatta med vanliga bokstäver och inte farmaceutiska tecken.
Han skall gå igen alla läkares dagböcker, för att undvika underslev.
Han har överinseende vad beträffar arméns läger, årstiden, väderleken, födoämnen och vattnets beskaffenhet och allt som har inflytande på hälsan.
På valplatsen skall han föra befälet över de sårades vård med rådighet och sinnesstyrka.
Om tiden tillåter bör han besöka alla arméns sjukhusinrättningar.
Var åttonde dag får han rapporter från brigadläkare och apotekare och avger själv rapport till arméns högsta befälhavare en gång i månaden.
Efter krigets slut översänder han alla handlingar som hör till Kungl Fältläkarecorpsen, att förvaras i fältläkarkontoret.
Fältläkare.
Den som anses skickligast tjänstgör vid Arméns allmänna sjukhus, de övriga vid brigadsjukhusen biträdd av sjukhusläkare och underläkare.
När befälhavaren utsett stället för Arméns allmänna sjukhus utser fältläkaren tjänliga byggnader och organiserar verksamheten.
Sjukhusen bör ligga högt och fritt, vid rinnande vatten.
De som vårdas för
smittsamma sjukdomar hålls i särskilda hus.
Sängarna skall stå med gaveln mot väggen och på varje säng en tavla där aktuella mediciner och matordning är antecknade.
Vid sjukhusen bör finnas tillgång till kalla och ljumma bad och en hälsobrunn.
Där bör också finnas en instrumentmakare, som vårdar och slipar all kirurgiska instrument.
Alla döda förs till begravningsplatsen i likkistor.
Efter jordfästningen hälls över kalk och vatten för att påskynda förruttnelsen.
När sjukhuset skall flytta nyttjas allmogens hästar och åkdon.
Om någon är obotlig och till krigstjänst oduglig skriver fältläkaren rapport.
Konvalecenterna bör skiljas från de sjuka och få andas frisk luft.
Brigadläkare förordnas då armén sammandrages och den skickligaste blir regementsläkare.
Han har överinseendet över sjukvården inom brigaden.
Brigadsjukhuset lägges nära bakom brigadens läger.
Brigadläkaren fördelar underläkare, sjukvaktare och vakterskor och ser till att verksamheten fungerar.
Så snart någon sjuk ankommer blir han omhändertagen och beroende på sjukdom läggs han i särskilda rum.
De med bölder och elaka sår lägg för sig själva.
I varje rum finns en minneslista för dagen, vilken tjänar till rättelse för patienternas skötande och för dagboken han skall föra.
Två gånger om dagen besöker han de sjuka.
Han får inte överge de obotliga, utan skall på allt sätt lindra deras plågor.
Han utför själv operationerna om inte antalet är så stort att han måste nyttja sjukhusläkaren till hjälp.
Underläkarna skall vara närvarande för att lära sig.
Varje dag skall han upprätta matordningen och tillse att även om flyttning föreligger, patienterna får varm och tjänlig föda.
Han skall särskilt beflita sig om att mat och dryck är tjänliga och välsmakande.
Han skall obducera de avlidna om det kan tjäna till någon upplysning.
Rapporten med anatomisk beskrivning sänds till förste fältläkaren.
Då någon avlidit i en smittsam sjukdom och då hastig begravning är nödvändig undersöker han den avlidne noga för att undvika skendöd.
Han har ansvar för alla medikamenter och rökningsämnen som rekvireras från apoteket och avlämnar förteckning till förste fältläkaren.
Då en träffning väntas och han fått anvisat ett skottfritt ställe skall han skyndsamt skaffa fram fortskaffningsmedel, instrumenter, linneskav, bindlar, vinättika, brännvin, salt och bårar.
Sjukbärare blir de minst sjuka och sjukvaktare.
Så fort de sårade blivit förbundna sänds de till brigadsjukhuset.
De som kan får gå.
Han skall alltid tillse att sjukhuset snabbt kan flyttas.
Regements- och underläkare i fred ser till att instrument- och medicinalkistorna är i behörigt stånd.
I anseende till sjukvården i garnisoner och vid möten iakttager han de bestämmelser som gäller.
I fält skall de tillse de sårades och sjukas vård och skötsel i möjligaste mån.
Jämte den officer som har uppsikt över de sjuka besöker han dem en gång om dagen och förvissar sig om att föda och dryck inte är otjänliga och att frisk luft och snygghet inte saknas.
Då utmönstras även dem som skall till sjukhusen.
Han utfärdar de sjuksedlar som följer de sjuka.
Han tar ut från apoteket de rekvisitioner som behövs.
Han skall redogöra för de betydligaste kurer och operationer som skett, när han kallas till brigadläkaren till överläggning.
Gripsholms slott den 15 februari 1808.
GUSTAF ADOLPH
Förbud mot enskilda fartygs inredning till armering utan Kungl Maj: ts särskilda tillstånd.
Stockholms slott den 25 februari 1808.
Då främmande undersåtar tagit sig före att upphandla svenska skepp och inreda dem till kaparfartyg har Vi ansett angeläget att förekomma dess skadliga försök.
Vi förordnar att det inte är någon enskild tillåtet att utan Vårt tillstånd bygga eller ombygga fartyg som är konstruerade eller inredda till armering.
Den som bryter har förverkat fartyget och bötar dess fulla värde.
Böterna delas mellan Oss, kronan och åklagaren.
Stockholms slott den 25 februari 1808 GUSTAF ADOLPH.
Förordning om indelta infanteriregementens beklädnad.
Stockholm den 25 februari 1808.
Då nya släpekläder skall anskaffas, skall de vara av färg och beskaffenhet, som vi fastställt.
Det är besvärligt för rotehållarna att vårda den andra släpemunderingen, som skall skjutsas till möten och kommenderingar.
Därför vore det önskvärt att soldaten själv mot billig ersättning i pengar endast begagnade sina av varje orts egna tillverkningar av släpekläder.
Denna förordning gäller från början av året och ersättningen är 36 skillingar.
Gäller så länge riket är i fred.
Vid krig skall regementena marschera i släpekläderna och vid krigets slut skall regementenas beklädnad vara försvarliga, så att vid det nya året den nya ordningen kan följa.
Regementets rotehållare, som har haft skyldighet att bestå med vissa persedlar, skall i fortsättningen vart tolfte år erlägga värdet efter dagens värde.
Stockholms slott den 25 februari 1808.
GUSTAF ADOPH.
Kungörelse angående vissa omständigheter, som hädanefter komma att iakttagas i mål, vika rör besittningsrätt å kronohemman.
Stockholm den 29 februari 1808.
Kungl Maj: t har genom brev tillkännagivit hur man skall förfara med besittningsrätt för åbor på kronohemman, som deras föräldrar haft.
Samt hur man förfar om åbon inte ärvt utan är oskyld.
Den bonde, som väl hävdat sitt kronohemman, skall framgent sitta säker och orubbad och hans barn ärva honom.
Den äldsta sonen har företrädelserätt till hemmanet.
Om bonden dör sitter änkan i orubbat bo, även om hon gifter om sig.
Hon skall dock sköta hemmanet och betala utskylderna samt fostra sina och den avlidne makens sammanavlade barn om sådana finns.
Om mannen blir ensam kvar gäller samma som för änkan, han sitter i säkerhet, så länge han kan sköta hemmanet.
Varken änkan eller änklingen har rätt att lösa hemmanet till skatte.
Skulle inga bröstarvingar finnas skall landshövdingen genast i häradet kungöra att hemmanet med åbo skall besättas.
De som tror sig ha rätt därtill skall anmäla sig hos landshövdingen, som förordnar vilken som skall antas.
I första hand förra åbons lagliga arvingar eller den som kan ställa säkerhet för hemmanets byggnader, hävd och utskylder.
Anmäler sig två eller flera intressenter och hemmet inte kan klyvas avgörs genom lottning, vem som skall antas till åbo.
Skulle lagliga arvingar inte nås av budskapet och därför missa sin rätt kan de klandra beslutet hos landshövdingen.
Kronohemman, som erhållits i förläning av forna kungar, skall förhållas på samma sätt.
Om den åbo som överlåtit sitt hemman mot att han får livstids försörjning, skall landshövdingen pröva om den nya åbon har de möjligheterna.
Då åbon dör och kronohemmanet tål klyvning, skall sådan ske, så att fler av åboens barn och arvingar med hemmansbruk blir försedda.
Stockholm den 29 februari 1808.
SAMUEL AF UGGLAS.
Kungörelse angående förbud mot varors utförsel till Norge.
Gripsholms slott den 3 mars 1808 Under nuvarande omständigheter har Vi funnit för gott att förbjuda all utförsel av varor till Norge.
Tidigare har Vi ansett betänkligt med ett sådant förbud, då många undersåtar haft fördelar av handeln med Norge.
Dessutom har norska medborgare haft behov av svenska varor.
Då nu Norge har förbjudit all handel med Sverige och att vi under de oväntade händelserna, som medfört sammandragningar av Vår krigsmakt, kommer Vi att behöva Våra varor själva.
Vi manar Våra trogna undersåtar att undvika resor till Norge.
Ingen får utan Vårt kanslipresidenspass gå över norska gränsen.
Våra befallningshavare vid gränserna skall tillhålla gästgivaren att hålla allvarsam uppsikt över de resande.
Gripsholms slott den 3 mars 1808.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse om krig mot kejsaren i Ryssland.
Gripsholms slott den 5 mars 1808.
Att kejsaren i Ryssland på ett trolöst sätt utan krigsförklaring låtit sina trupper inrycka i Finland samt Oss och Vårt land fientligt angripit.
Vi, med förtröstan på bistånd av den Allsmäktige Guden, som ett säkert värn mot våld och orättvisor, har vidtagit alla möjliga anstalter för att fördriva fienden och försvara Våra trogna undersåtar.
Vi förbjuder härmed all skeppsfart, handel och postgång samt all brevväxling med det ryska riket.
Överträdelser straffas med livet.
Vi befaller fältmarskalker, generaler, amiraler, landshövdingar och andra befälhavare att skyndsamt sprida Vår vilja och allvarsamt efterse den obrottsliga verkställigheten och efterlevnaden.
Gripsholms slott den 5 mars 1808.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse rörande lantvärnsinrättningen.
Stockholms slott den 14 mars 1808.
Då rikets östra gräns blivit angripen av Ryssland och de västra, södra och norra gränserna hotas av anfall har Vi funnit Oss föranlåtna att med all styrka Vi kan åstadkomma frälsa och freda riket.
Vi begagnar oss av de rättigheter och skyldigheter som rikets urgamla grundlagar, nu gällande regeringsform och säkerhetsakt, som Svea konungar åligger.
För att med tillräcklig makt möta Våra fiender befaller Vi varje ogift och med friska lemmar försedd yngling mellan 18 och 25 år av vad stånd han än är och som inte redan är soldat, båtsman eller reserv, att hålla sig redo att tillgripa vapen för fäderneslandets frälsning.
Befallningshavaren skall skyndsamt undersöka hur många ynglingar det finns i de olika socknarna och städerna.
Därefter skall vi fördela dem på lantvärnstrupper och utrusta dem.
Stockholms slott den 14 mars 1808.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse om krig mot konungen av Danmark.
Stockholms slott den 15 mars 1808.
Konungen av Danmark har utan alla grundade skäl och anledningar förklarat Oss krig.
Vi vill under säker förtröstan på den Allsmäktige Gudens bistånd, vidtaga de möjliga anstalter att motstå denna nya fiende.
Därför är all skeppsfart, handel, postgång och brevväxling med Danmark och Norge förbjudet vid livsstraff.
Vi befaller fältmarskalker, överståthållaren, generaler, amiraler, landshövdingar och andra befälhavare att skyndsamt sprida Vår vilja.
De skall också ha insyn i att befallningen utförs.
Stockholms slott den 15 mars 1808.
GUSTAF ADOLPH.
Hans Kungl Höghets Hertigen av Södermanland, tills vidare Sveriges Rikets Föreståndares öppna BREV och PÅBUD angående låns upptagande till försvarsanstalternas besörjande.
Stockholm den 20 mars 1808.
Sedan Vi för Rikets räddning från ett oundvikligt fördärv, funnit Oss nödsakade, att tills vidare såsom Riksföreståndare, åtaga Oss Rikets, nu i synnerhet med oro och bekymmer förknippade Styrelse, har Vår första omsorg varit att göra förberedelser till en länge önskad fred, att sammankalla Rikets Ständer för att med dem överlägga om Rikets angelägenheter, samt att med dess medgivande inställa uppbörden av den krigsgärd, som varit påbjuden till krigets fortsättande.
Den har blivit lika otillräcklig, som för de flesta av rikets innevånare odräglig och omöjliga att utföra.
För att utföra detta för riket så viktiga värv, saknas medel till de mest angelägna behov.
Alla utvägar att skyndsamt skaffa pengar är redan använda.
Underhandlingar om fred tar tid och landet kan inte lämnas utan försvar.
Därför vädjar Vi till dem som har möjlighet att med lån understödja Oss och riket och avvärja den nu hotande faran.
Vi tvivlar inte på, att Ni, eldade av samma nit och samfundskänsla, som alltid utmärkt Svenska Folket, gärna bidrar till vårt gemensamma fäderneslands frälsning och välgång.
Lånesummorna sätts in i Rikets Ständers bank eller lantränterierna mot en ränta av ½ %.
Stockholms slott den 20 mars 1809.
CARL.
Pardonsplakat för avvikit och förrymt manskap och båtsmän.
Stockholm den 21 mars 1808.
Vi har i nåder funnit Oss benägna att lämna dem av Våra undersåtar, som rymt ur krigstjänsten och inte vågar återvända till fäderneslandet av fruktan för straff, förnyad försäkran, att de inom sex månader får återvända utan att bestraffas.
Med Vårt öppna brev försäkrar vi avvikna ur riket ryttare, dragoner, soldater, båtsmän, volontärer, sjöfolk, som hos främmande makt och herrskap vistas och har tjänst, att återvända utan allt straff och tilltal.
Vi vilja också förskona alla dem som inom riket gömmer sig från krigstjänsten, om de inom en månad återtar sina tjänster.
Den som in antar denna benådning och ertappas, får stå sitt kast och straffas efter lagens stränghet.
Stockholms slott den 21 mars 1808.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående förbud tills vidare emot utförsel av sill till utrikes orter.
Stockholm den 1 april 1808.
Sill får inte utföras till utrikes orter utan särskilt tillstånd.
Detta beror på sillens höga pris och rikets eget behov av denna nödvändighetsvara.
Den som bryter mot bestämmelsen förverkar varan, som delas mellan kronan och angivaren.
Stockholm den 1 april 1808.
J LILJECRANTS
Kungörelse om den mellan Sverige och Preussen avbrutna gemenskap.
Stockholms slott den 5 april 1808.
Vi tillkännager att Hans Maj: t Konungen av Preussen låtit kungöra att all gemenskap med Sverige har upphört.
All handel har därför upphört mellan länderna.
Dessa steg har inte skett från Vår sida.
Det är den Franska regeringens förtryck på de stater, som inlåtit sig i någon förbindelse med den franska styrelsen.
En olycklig efterlåtenhet, som fört Preussen i den belägenhet att landet måste underkasta sig det franska maktspråket.
Stockholms slott den 5 april 1808.
GUSTAF ADOLPH
Reglemente hur förhållas bör med uppbringningar till sjöss och delning av lagliga byten samt vad i anseende till fartyg och gods, varpå embargo är lagd, kommer att iakttagas.
Stockholm den 12 april 1808.
Då de tidigare reglementena för uppbringningar av fartyg och delning av lagliga byten inte längre är tillämpliga utan bör förbättras, har Vi låtit sammandraga och författa ett nytt regemente samt upphäver det gamla.
Art I.
Om fartyg, vilka bör och kan uppbringas.
All krigs- och handelsfartyg som tillhör fiender till Sverige vare sig de tillhör regering eller är enskilda bör uppbringas var de påträffas, dock inte närmare neutral kust än 1 sjömil.
Även neutrala makters krigs- eller konvojfartyg, om de är i fiendens tjänst och kan tillfoga Våra undersåtar skada.
Neutrala makters fartyg, som är på väg till fientlig ort och har last av myntade pengar, bomber, fyrbollar, krut, luntor, kanonkulor, spjut, värjor, granater, salpeter, hjälmar, sköldar, harnesk, hästar, pistoler eller liknande krigsredskap.
Svenska fartyg, som blivit uppbragte skall vederbörande försöka återta.
Anländer neutralt fartyg till blockerad hamn, skall det hövligt avvisas.
Åtlydes inte tillsägelsen får man bruka våld och insmyger det sig ändå, må det uppbringas.
Alla neutrala handelsfartyg utan konvoj skall undersökas.
Går de i konvoj gäller de överenskommelser, som är träffade med Storbritannien 1802.
Art II.
Hur med uppbragte fartyg förhållas må, innan de i hamn införda är.
Så snart ett fientligt skepp erövrats, skall kanoner och krutförråd sättas i säkerhet och vårdas.
Besättning görs till fångar och alla vapen tas ifrån dem.
Andra enskilda egendomar får de behålla.
Fångarna njuter för övrigt efter stånd och värde tillräckligt underhåll och bör värdigt bemötas.
Är de uppstutsiga, skall de med stränghet behandlas.
Uppstår upplopp får de straffas med döden.
Samma försiktighetsmått skall vidtagas med neutrala fartyg, men besättningen har sin frihet, skall leva av egna leveranser och behålla sin egendom.
Vad som finns på krigs- eller handelsfartyg får inte skingras och allt skall noga antecknas.
Lasten skall förseglas.
Över varje uppbringning skall författas en utförlig berättelse.
Inget uppbringat fartyg får frigivas.
Alla fartyg skall föras till någon av Flottans stationer eller svensk hamn.
Är fartyget illa skadat eller fientlig styrka i omedelbar närhet skall fartyget sänkas eller brännas.
Först skall besättningen och deras tillhörigheter och sedan så mycket av lasten som möjligt bärgas.
Art III.
Hur med uppbringade fartyg förhållas bör, sedan de i svensk hamn blivit införda.
Envar som gjort en uppbringning skall så snart fartyget blivit infört i hamn göra anmälan till eskaderchefen.
Han förordnar krigsrätt.
Finns ingen eskaderchef vänder man sig till Rådstugurätten.
Domstolen anställer besiktning och visitation av fartyget och dess gods tillsammans med uppbringaren och befälhavaren.
Finns gods ombord som kan vålla skada görs en särskild förteckning och godset förvaras på säkert ställe.
Finns gods som inte tål lagring försäljs det till högstbjudande.
Pengarna sätts i allmänt förvar.
Finns ingen besättning ombord skall man söka efter fartygets utskeppningsort och efter ägaren till lasten.
Kan man inte skaffa de upplysningarna skall domaren genast låta efterlysa i Post- och inrikes tidningar samt i de allmännast förekommande Utländska tidningarna.
Skulle något uppbringat fartyg egentligen vara fritt, döms uppbringaren efter krigslagarna och skall ersätta kostnaderna och lämna skadestånd.
Art IV.
Vad av uppbragt fartyg och gods och lagligt byte anses må.
Alla av fienden tillhöriga Krigs- och Handelsfartyg, Kapare eller Kommissfarare och dess gods är lagligt byte.
Fartyg som förs av neutrala makters undersåtar, som tagit kaparbrev av Våra fiender eller de som skadat Våra eller andra nationers fartyg.
Neutrala nationers krigs- och konvojfartyg, som befunnit sig i fiendens tjänst och kan skada Våra undersåtar.
Fartyg, som vid uppbringningen inte haft besättning och där ingen kunnat visa sig vara ägare är lovligt byte.
Art V. Hur lagligt byte eller uppbringningar till sjöss fördelas.
Erövrade fientliga örlogsskepp, fregatter, kapare samt andra bevärade fartyg tillfaller kronan.
Lasten tillfaller uppbringaren.
Belöningar på mellan 5.000 och 300 riksdaler tilldelas uppbringarne beroende på fartygets värde.
Sker uppbringningen genom äntring erhåller befäl och besättning 1 / 20 extra.
¼ av värdet betalas om fartyget sänkts, bränts eller jagats upp på stranden.
Allt lagligt byte från handelsfartyg tillfaller uppbringaren.
Det är dock Oss och kronan förbehållet att köpa livsmedel, som funnits ombord till krigskommissionens värde samt vapen och ammunition efter deras rätta värde.
Om något av Våra eller Kronans eller Våra undersåtars fartyg blir tagna vid en träffning och kan återtas vid samma tillfälle utgår ingen belöning, utan fartyget återgår till sin ägare.
Upphinns och återtas ett fartyg innan det hunnit till hamn betalas halva belöningen ut.
Beskrivs många olika händelser, som ger olika delning av bytet.
Skulle någon avlida på grund av uppbringningen erhåller änkan och barnen dubbel lott vid delningen, gäller dock inte befälhavarens efterlevande.
Alla som skadas vid en träffning, där byte tas, så att de inte längre kan göra tjänst äger rätt till dubbelt byte.
Ämbets- och tjänstemän av militär- civil – klerikal- eller medicinalstatus får andelar av bytet i proportion efter den grad de innehade vid tillfället.
Bytet delas i 12 delar.
1 del till befälhavaren, 7 delar till flaggmän, stab officerare samt 4 delar till besättningen.
Detaljerad redogörelse för hur delarna skall fördelas efter grad bland befälen.
Art VI.
Hur med utbetalning av byte förhållas bör.
Vid början av ett krig samlar befälhavaren sina chefer och då väljs en eller flera personer som ombud för samtliga delägare, som har rätt att dela bytet.
Art VI.
Hur med utbetalning av byte förhållas bör.
Vid början av ett krig samlar befälhavaren sina chefer och då väljs en eller flera personer som ombud för samtliga delägare, som har rätt att dela bytet.
De valda anmäls till Oss och en kommitté av hemmavarande upprättar prisdelningshandlingar och ombesörjer utdelningen och redovisningen.
Art VII.
Angående fartyg och gods varpå embargo är lagt.
De fartyg, som tillhör fienden och ligger i svensk hamn vid krigsutbrottet och är belagt med embargo, räknas inte som byte.
Stockholms slott den 12 april 1808.
GUSTAF ADOLPH.
Stadga angående jakt och djurfång.
Stockholm den 13 april 1808.
Då vi erfarit att de utfärdade förordningarna angående jakt och djurfång saknar tydlighet och att omständigheterna förändrats sedan de utgavs, så att de inte längre är lämpliga, förordnas nu en förbättrad jägeristadga och den förra upphör att gälla.
Art I Om jakt i allmänhet.
Jakt anställes antingen för att utrota rov- och skadedjur eller för att skaffa villebråd.
Till rov- och skadedjur räknas björn, varg, lo, filfras, räv, bäver, mård, iller utter, lekatt, säl m fl samt örn, uv, uggla, hök, glada, falk och dylika.
Jakt som sker i avsikt att fånga nyttigt vilt indelas i stora och lilla jakten.
Till den förra hör älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, vild ren och svan och till den senare tjäder, orre, järpe, rapphöns, snöripa, och gräsand.
Även sjöfågel räknas dit.
Alla dessa djur kallas i stadgan fredlyste.
Art II Om jakträttighet.
Oss tillkommer jakten på Våra djurgårdar, gehäng, parker, kungsgårdar, kungsängar och kronoallmänningar.
Jakten inom de s k fredsmilen omkring vissa städer vill Vi ej vidare behålla.
Överhovjägmästaren skall förordna om jakten för Våra och hovhållningens vägnar.
Jägeribetjäningen skall ordna rovdjursjakt i kronans skogar.
En var som äger jord har rätt att jaga där.
Skulle tvistighet uppstå om rätten att jaga på viss mark, få ingen jaga förrän man vänligen kommit överens.
Gäller ej jakt på rovdjur.
I skärgården eller på öppna havet njuter den jakträtt som betalar skatt för skytte.
Erläggs ej skatt är jakten fri för alla.
Undantag är svanjakten, som nu liksom tidigare tillhör befallningshavanden Det är inte tillåtet att under bevaknigstiden jaga närmare än ¼ mil från luderplatsen eller att lägga ut döda djur närmare än 3 mil från platsen där ludret ligger.
Döda djur skall föras till den befintliga luderplatsen eller grävas ned.
Undantaget är varggårdar och varg- och rävgropar.
Man har inte tillåtelse att förfölja ett djur inpå annans mark om det inte blivit sårat.
Överenskommelse med markägaren skall ske om jakt på rovdjur kommer att drivas på annans mark.
Art III Hur rovdjur må fångas.
Var och en som har jakträtt får fånga och döda rovdjur på vilket sätt han finner tjänligast.
Han skall dock från predikstolen veckan innan meddela om förgiftat luder lagts ut eller om varg- och rävgrop eller sax skall användas.
Fångar eller dödar man rovdjur utom skallgång har man rätt till ersättning ur den jaktkassa som skall inrättas.
Man skall dock visa upp skinnet av djuret eller huvudet av fågeln inför sockenmännen eller prästen eller jägeribetjänten.
Prislista på de olika djuren.
Ungar betalas med hälften.
Jägeribetjänten är skyldig att årligen skjuta 6 rovdjur utan betalning.
Lyckas han inte görs avdrag på hans lön.
Jägeribetjänt på stat åligger att hålla hökbur med levande bete en månad på våren och en på hösten.
Vid hans boställe skall han hålla varg- och rävsax och varg- och rävgrop, för vars inköp och byggnadshjälp han får 5 riksdaler.
Finns inte jägeribetjänt har skallfogden ansvar för rovdjursjakten.
Erfarenheten visar, att skallgång vintertid på varg är det effektivaste.
Anordnas sådan skall undersåtarna inte belastas med andra kostnader för att fördriva rovdjur.
I varje län där vargar gör skada skall jakttyg hållas och jaktplatser inrättas.
Ett jakttyg består av 64 buntar målade jaktlappar, varje bunt 40 famnar långt, samt 12 vargnät, 20 alnar långa och 5 alnar höga.
Jaktplats skall huggas i någon större skogsmark, dock inte större än att jaktlapparna räcker runt.
De får endast läggas på mark tillhörig kronan.
Skallgång begärs innan slutet av september hos överjägmästaren om rovdjur rivit kreaturen under betet.
Under det år jaktplatsen är i bruk får ingen huggning eller körväg förekomma.
Döda kreatur får inte läggas ut på 3 mil avstånd, vilket skall uppläsas i kyrkorna 3 mil omkring.
Bland dem som kallas till skallgång, skall överjägmästaren utse ett lämpligt antal skallfogdar, som får undervisning i hur ett skall går till.
Jägeribetjäningen samlas varje år för undervisning i skjutning bland annat.
Så snart det första snöfallet kommit skall jägaribetjäningen bevaka om några rovdjursspår syns och rapportera till överjägmästaren.
När han anser att jakten bör ske sammankallas genast folket, som har kreatur.
De är skyldiga att infinna sig.
Endast prästen, klockaren och inhyseskvinnor är fria.
Inte fler än 600 personer kallas till varje skall.
Överjägmästaren bestämmer vilka som får använda jaktvapen.
Under jakten får endast de djur skjutas som skallet är anställt för.
Skallet får bara pågå under dagsljus.
Skinnen från de skjutna djuren tillfaller överjägmästaren.
På honom åligger att bekosta betningen.
Varje år rapporterar överjägmästaren till överhovjägmästaren hur många djur som skjutits.
Art IV.
Om jaktens fredande samt den för jakt tillåtna och förbjudna tiden.
De uppräknade djuren i Art. III är fridlysta under tiden 15 mars till 1 augusti.
Harar, skogs-, sträck- och sjöfågel är tillåtna att jagas hela året.
Äggen till nyttiga fåglar bör inte tas ur bon eller förstöras.
Gräsänder får skjutas från 1 juli.
Även sjöfågel i yttre havsbandet där skatt betalas för skyttet får jagas året om.
S k äggning får ske sparsamt.
Älg, hjort och rådjur får inte skjutas under en period av 10 år annat än i hägnade djurgårdar.
De får dock bortdrivas från odlade ägor.
Fridlysta djur får inte under fridlysningstiden införas och försäljas till städerna.
Rovdjur får jagas året om.
Alla sätt att döda villebråd är tillåtna, utom med gillrade gevär, som kan skada både människor och kreatur.
I Norrland tillåts stockfällor.
Man får inte jaga älg under skidlöpning.
Katter, som gör skada på fågelägg och ungar, får dödas var de påträffas i skog och hagar.
Art V. Om uppsikt över jakten och åtalan av förbrytelser emot denna stadga, samt det ansvar och de böter, som därå böra följa.
Vår överhovjägmästare, samtliga befallningshavande och ståthållare äger att tillse att stadgan efterlyds.
Gäller även dem som har uppsyn över Våra lustslott.
Förbrytelser utreds och döms i allmänna domstolar.
Den av jägaribetjäningen, som utan tillstånd dödar, skadar eller fångar djur i Våra djurparker eller kronoparker, mister tjänsten och får omedelbart lämna sitt boställe.
Dessutom bötar han.
Redogörs för de olika bötesbeloppen, som skall betalas för olika djur.
Samma lag gäller om någon driver ett djur in i Våra parker eller driver det därifrån
till egna marker.
Den som släpper lösa hundar på Våra marker bötar 5 riksdaler.
Hunden är förverkad.
Den som genom olovlig jakt förbryter sig, skall utom böter ersätta värdet av det dödade djuret till den enskilda markägaren eller om det skett på Vår mark till jaktkassan.
Om den som utövar olaga jakt och blir hotfull eller våldsam, då han påträffas, bötfälls Tredskas någon, som till jakttygs flyttande blivit uppbådad pliktar han 24 skilling.
Den som inte för skallbud vidare, bötar 3 riksdaler 16 skilling och betalar för tidsspillan, som därigenom kunnat uppkomma.
Infinner sig inte den som fått budet bötar han.
Har han inte med sig yxa, jaktspjut eller påk bötar han.
Förmår den brottslige inte gälda böterna förvandlas den till fängelse på vatten och bröd.
Art VI.
Om jaktkassa.
För att bestrida kostnaderna för rovdjurs utrotande kommer en jaktkassa att inrättas.
För att skaffa medel har Vi anbefallt Våra befallningshavande, att höra om innevånarna önskar att mot befrielse från skyldigheten att hålla varggård och varggrop, istället betala 2 skilling för varje mantal till en kassa.
Vi förmodar att jordägarna inser nyttan av en så ringa avgift och inte undandrar sig den samma.
Jakttygen skall bekostas och underhållas av kassan.
Även extra utgifter vid skallgångarna skall bekostas av kassan.
Stockholms slott den 13 april 1808.GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående tillstånd för vaktbetjäning, att vid 70 års ålder erhålla avsked med bibehållande av hela lönen.
Stockholm den 14 april 1808.
Förordningen från 24 september 1778 rörande tillstånd för ämbets- och tjänstemän att vid 70 års ålder erhålla avsked med bibehållen lön, utsträcks även till vaktbetjäning.
Stockholm den 14 april 1808.
CARL ERIC LAGERHEIM.
Kungörelse angående skyldighet för svenska sjöfarare, att på resor till utrikes orter vara försedda med prästbevis.
Stockholm den 27 april 1808.
Var och en som vill idka utrikes sjöfart, skall vid sjömanshuset när han hyrs uppvisa bevis över sin levnad och frejd från vederbörande prästerskap i den församling dit han hör.
Beviset skall inte längre som hittills förvaras i sjömanshuset, utan efter påskrift återställas till den förhyrde, att vid behov på resan vara att tillgå.
Det händer att sjöfarande återkommer till annan hamn än där de reste från och genast ger sig av på ny resa.
Nya pass fordras endast för dem som över vintern uppehållit sig hemma.
Upplysningar om sjöfolks giftermål utomlands skall antecknas.
Stockholm den 27 april 1808.
J LILJECRANTS
Berättelse om finska armèns seger vid Rewolax i Österbotten.
Den 27 april 1808.
Kongl Maj: t erhöll i dag, den 7 maj, med kapten Ramsay, som såsom kurir avgått från finska armén, följande underdåniga rapport från en av rikets herrar, greve Klingspor, daterad högkvarteret Limmingo den 29 april.
Sedan finska armén efter dess erhållna fördelar över fienden vid Sickajocki den 18 dennes, vilket jag rapporterade i min sista rapport och det inte längre var brist på födoämnen lät jag den 19: de första, andra och tredje brigaden ändra ställning i och omkring Lumijocki kyrkby.
De kom nu närmare Sawolaxska trupperna och hade tillgång till Uleåborgs magasiner för att få förnödenheter.
Tredje brigaden under Cronstedt stationerades vid Tämmes och femte brigaden under Sandels vid Uleåssalå, varifrån de avgick till Carlön för att från sjösidan täcka armeéns högra flank samt hämta spannmål och fourage.
Denna ställning behölls till den 25: te då underrättelse kom att fienden med 2500 man och 6 kanoner samlats vid Wihandi, intagit Rewolax och ämnade attackera oss vid Sickajocki.
För att förekomma detta gjordes en hastig manöver.
Cronstedt marcherade till Pavola för att attackera fiendens vänstra flank i Rewolax.
Vid samma tid skulle andra attackera täten
ifrån Umijocki och inta byn och sedan gemensamt gå direkt på Brahestad för att avskära fiendens reträtt.
Attacken vid Rewolax kom att starta för tidigt, då fienden upptäckt trupperna, så att de som skulle understödja inte hann fram på grund av den 1 ½ mil långa marchen i menföre.
Efter 3 timmar måste man dra sig tillbaka, då man fått omkring 30 man dödade och sårade och fienden var överlägsen i antal.
Klockan 8 anlände fjärde brigaden, vilket fienden inte väntat och nu intogs Rewolax skyndsammeligen.
Jag vill särskilt framhålla generaladjutant Adlercreutz, som till stor del följde den av honom uppgivna planen till denna lyckliga utgång.
Ryssarna har nu dragit sig tillbaka på andra sidan Sickajocki Jag vill också försäkra om den goda espri och oförfalskade tankesätt som utmärker armén trots fiendens lömska skrifter och proklamationer, vilka de uppvisar framför våra förposter uppspikade på käppar.
Fångarna låter jag avgå till Uleåborg för att sedan tranporteras till Stockholm.
Den tillfångatagna ryske generalen Boulatoff har under sin tid i Savolax i olikhet med ryssarnas vana behandlat svenskarna väl.
Då han nu är illa skadad, har jag föranstaltat om vård både för honom och andra skadade fångar i Uleåborg, där de skall bliva skötta och vårdade.
De tagna artilleripjäserna blir nu översedda och kan senare användas.
Tvenne ryska fanor får jag nåden att nedlägga för Eder Kongl Maj: ts fötter, dock hade fienden tillfälle att innan de lämnades avriva duken.
I anseende till de betydligare fördelar, som Den Högste välsignat Eder Kongl Maj: ts vapen vid Sikajoki den 18: de och Rewolax den 27: de har jag funnit lämpligt att till Himmelen frambära våra offer av tacksamhet och vördnad genom ett högtidligt Te Deum av hela armén nästa söndag, vilket jag hoppas Eder Kongl Maj: t i Nåder gillar.
Högkvarteret Limmingo den 29 april 1808.
MAURITZ KLINGSPOR
Förteckning på de i affären vid Rewolax gjorda priser och fångar den 27 april 1808.
Sårade fångar: general Boulatoff och hans adjutant, 2 officerare, 100 man.
Fångar: 2 av generalens adjutanter, 2 officerare, 1 fältskär, 1 präst, 300 underofficerare och soldater.
Priser: 2 haubitsar med fina lavetter, 2 metallkanoner, 1 haubitslavette, 2 fanor, 21 ammunitionskärror, 8 trummor, 350 gevär, 284 sablar, 120 gehäng, 343 bandoler-taskor, 103 bleckflaskor, 89 ränslar, 108 kopparkittlar och 103 hästar.
Dessutom kan man anse att fienden förlorat 7-8 officerare och 200 man döda.
Limmingo den 29 april 1808.
MAURITZ KLINGSPOR
Påbud om en allmän krigsgärd.
Stockholm den 4 maj 1808.
Då Vi blivit av angripna av Våra grannar med härsmakt, är det nödvändigt att till Vårt försvar sammandraga armén på flera ställen och att utrusta flottan.
För att lätta de kostnaderna har Vi sett oss föranlåtna att utskriva en allmän gärd.
Detta tillåts enligt regeringsformen av den 21 augusti 1772 och skall följa den grund, som rikets ständer den 15 juni 1800 antagit och stadfäst.
¾ av bevillningen vid senaste taxeringen skall erläggas.
Aktieägare skall betala 10 % mot tidigare 6 %.
Samma belopp tas ut på privatpersoners kapital.
Ridderskapet och adeln har vid sista riksdag åtagit sig bevillning för sina säterier, rå- och rörs- samt insocknehemman med mjöl och sågkvarnar.
Då detta strider mot de adliga privilegierna har Vi velat göra denna bevillning frivillig.
Vi är dock övertygade om att ridderskapet och adeln med tanke på den våda Vi befinner Oss i ej undandrager sig denna åtgärd.
Bruksägare kan redan vid stapelstadens våg i natura erlägga det järn som svarar mot krigsgärden.
De kan också betala enligt fullt pris, som Våra bergskollegier fastställt.
Denna gärd kommer att delas upp i två terminer.
Första delen skall vara betald inom nästa juli månad och den andra delen inom följande november.
Debiteringen förrättas av Våra vanliga uppbördsmän, under tillsyn av överståthållaren i Stockholm och befallningshavarna i landet.
Medlen förvaras i ränterierna.
Den del av storfurstendömet Finland som blivit intagen av fienden är undantagen från denna krigsgärd.
Stockholms slott den 4 maj 1808.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse till samtliga dess trogna undersåtar i anledning av Sveaborgs Fästnings övergång.
Stockholm den 6 maj 1808.
När Sveaborgs fästning alldeles oförmodat fallit i fiendens händer måste det hos alla vältänkande väcka bekymmer och oro.
Det gäller att ni trogna undersåtar och redlige svenska män inte fäller modet i olyckan, utan trots denna vidriga händelse höjer er behjärtenhet, fördubblar era omsorger och ger ökad styrka åt era bemödanden att motstå fiendens anslag och efter yttersta förmåga bidraga till fosterlandets frälsning och försvar.
Vänd eder med hopp och förtröstan till Den Evige, Rättfärdige och Allsmäktige Guden, som i sin vishet ej sällan sätter redligheten och ståndaktigheten på prov, men aldrig förgäter att hägna och belöna.
Stockholms slott den 6 maj 1808.
GUSTAF ADOLPH
Förordning hur med av- och förträdes- samt boskillnads- och urarva mål bör förhållas, i anseende till de borgernärer av Kongl Maj: ts undersåtar, vilka av närvarande krigsoroligheter bliva hindrade, att deras rätt och talan i laga tid och ordning bevaka; Stockholm den 7 maj 1808.
Då krigsoroligheterna kan ha hindrat borgenärerna att i laga tid bevaka sina mål, har Vi stadgat och förordnat följande: Om borgenär av fienden hindrats att erhålla kallelse som konkursdomaren åligger att ge dem, skall det inte leda till att uppehåll i målet.
Men borgenär eller boskillnadssökande maka får inte lyfta vad dem tilldömt är, utan två löftesmän skall borga därför.
Alla kungörelser i dylika mål skall tillkännages i engelska tidningar.
Vid försäljning av fast egendom, där borgenär äger inteckning, skall hans fordran med ränta vara vilande till dess han får möjlighet att utbekomma sin fordran.
Vill borgenärer för deras säkerhet gentemot okända borgenärer, låta målets slutliga prövning anstå görs anmälan till domaren.
Han utser sysslomän, som bevakar fordringsägarens rätt.
Dessa sysslomän skall förvalta det gäldbundna boets till borgenärens bästa.
Stockholms slott den 7 maj 1808.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse om den under Kongl Maj: ts resa i nåder tillförordnade regering; Stockholm den 30 juni 1808.
Under konungens resa till Åländska och Finska skärgårdarna, där Våra flottor är stationerade, har följande ledamöter utsetts att ingå i regeringen: Sveriges drots, greve Carl Axel Trolle Wachtmeister, Sveriges marskalk, greve Axel von Fersen, En av rikets herrar, friherre Ludvig Bogislaus Court von Stedingk, En av rikets herrar, greve Samuel af Ugglas, Presidenten i Krigskollegio, friherre Bror Cederström, Kanslipresidenten, friherre Fredric Ehrenheim, Hovkanslern, generaladjutanten i Stockholm och generaladjutanten för flottan.
Stockholms slott den 30 juni 1808.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse om underhållsutdelning av krigsmanshusmedlen till avskedade ryttare, dragoner och soldater för innevarande år 1808.
Stockholm den 6 juli 1808.
Många namngivna av de 6009 personer av över- och underofficerare samt ryttare, dragoner och soldater som delat på 23880 riksdaler 26 skillingar och 4 runstycken.
Stockholm den 6 juli 1808.
BROR CEDERSTRÖM.
Berättelse om Finska arméns seger över den Ryska vid Lappo i Wasa län den 14 juli 1808.
Högkvarteret Ny Carleby den 20 juli 1808 Konungen erhöll i går denna rapport från en av Rikets Herrar, fältmarskalk, greve Klingspor, daterat Ny Carleby den 20 innevarande, om den seger Finska armen vunnit den 14 juli vid Lappo.
Rapporten överlämnades av stabsadjutant kapten Björnstierna.
Sedan major von Fiandt blivit tvungen att lämna Perrho och Kockonsari samt retirerat 5 mil, kunde han först vid Dunckars hitta en passande ställning mot den överlägsna fienden.
Jag fann Gamla Carleby och arméns rygg så hotad, att endast ett häftigt anfall på fiendens huvudstyrka i Lappo kunde avvärja faran.
Jag befallde generalmajoren Adlercreutz att avgå till de vid Neder Härmä samlade trupperna och taga befälet.
Han skulle sedan gå till attack, som verkställdes den 14: de, med den lyckliga framgången att Finska armén avgick med seger, dock dyrköpt.
Major Adlercreutz lämnar en detaljerad rapport, som visar arméns tapperhet och mod, att inte ge fienden några fördelar.
Tack vare Adlercreutz kloka dispositioner, rådighet och högre militäriska kunskaper, som han redan tidigare visat, lyckades företaget.
Fienden har nu dragit sig tillbaka till Salmi, samt där intagit en säker och fördelaktig ställning.
Högkvarteret Ny Carleby den 20 juli 1808.
MARURITZ KLINGSPOR.
Rapport av major Adlercreutz.
Sedan fienden tycktes vilja framtränga till Gamla Carleby genom Perrho och major von Fiandt varit tvungen att retirera och fienden hade en överlägsen styrka i Savolax beslöt fältmarskalken att våga en avgörande affär med fiendens huvudstyrka vid Lappo.
Jag fick order att utföra detta.
På morgonen den 13: de hade avantgardet avancerat till ¾ mil från Lappo.
Där stötte vi på en stark fientlig korps som i spridd ordning attackerade med mycken häftighet.
Jag lät överstelöjtnant Aminoff attackera i sin tur, men som fienden var mycket överlägsen och huvudkolonnen långt efter blev vi tillbakavisade med någon förlust.
Så snart kolonnen hunnit fram lät jag dem formera sig i tät och oländig skog, som fienden innehade.
Brigadchefen Cronstedt dirigerade själv täten i denna attack som gjordes med yttersta häftighet.
Fienden gjorde yttersta motstånd, vilket inte hindrade vårt framträngande, som skedde med bajonetten under häftig fientlig eld.
Jag fann angeläget att trupperna fick vila, men fienden lämnade oss inte utan oroade och attackerade så fort vid stannade.
I den oländiga terrängen var det mycket tröttande.
Savolax Jägare ville inte ha någon avlösning utan fullföljde attacken till Lappo.
Ju närmare Lappo dessto starkare motstånd mötte vi.
Klockan 4 på eftermiddagen kom vi till slätten framför Lappo by, där fienden stod i slagordning med 12 kanoner och haubitsar samt kavalleri.
Vi sköt med 2 kanoner, men avståndet var för stort, så varken vårt artilleri eller fiendens nådde fram.
Jag lät 3 bataljoner av Björneborgs regemente under ledning av överste von Döbeln marchera längs landsvägen och med 4 kanoner försöka attackera vänstra flygeln.
Samtidigt hade jag planerat att låta tredje brigaden attackera högra flygeln.
Då inkom rapport att en ansenlig fientlig styrka visat sig vid Alapåå by, således i ryggen på vår kolonn.
Trupperna ordnades om och första brigaden blev reserv för att understödja, där så behövdes oländig Överste von Döbeln hade framryckt och häftigt angripit vänstra flygeln med både infanteri och kanoneld.
Men då fienden i den växande rågåkern framför sin linje placerat många jägare och infanteri och riktade elden mot de attackerande uppstod en förfärlig strid.
Överste von Döbeln med sin vanliga tapperhet lät ingenting hindra sin attack utan forcerade med den ena bataljonen efter den andra in i byn.
Detta oaktat höll fienden stånd och gjorde envist försvar.
Jag sände förstärkningar till von Döbeln och när de anlände drog sig fiendens vänstra flygel tillbaka.
Reservtrupperna angrep högra flygeln och då retirerade hela den fientliga armen och förföljdes ½ mil bort mot Kuortane.
För att betäcka reträtten brände de hela Leochtala by, genom vilken landsvägen löper och hindrade vårt artilleri att komma fram.
Jag beordrade att förföljandet skulle upphöra, de sårade insamlas och trossen regleras.
Armén intog kantoneringskvarter så långt de närmaste byarna kunde inrymma och resten bivackerades.
Att beskriva den entusiasm och tapperhet som armén visat denna dag är omöjligt.
Ingen ville vara sist och de som måste stanna som reserv, kände sig förfördelade.
Savolax Jägare fick träffa fienden mest och andra brigaden, som var otålig att komma fram, fick den dyrköpta men ärofulla lotten att huvudsakligen avgöra segern.
De störtade på fienden med en oförvägenhet, som denna fiende kanske aldrig mött tidigare och sent skall glömma.
Tyvärr kostade det 4 officerare livet.
En förlust för hela Armén som känner deras militära egenskaper och patriotiska tänkesätt.
Vidare 2 svårt sårade, 5 lättare sårade och 6 officerare som erhållit konstitutioner.
120 underofficerare och manskap är skjutna och blesserade.
Fiendens förluster kan inte bedömas, då de bortfört större delan av sina sårade och de skjutna kastats i ån eller införts till den avbrända byn.
Ungefär 50 blev fångar.
Fiendens styrka har av kunniga personer bedömts vara 6000 man och 8 kanoner.
Svenska styrka var 3300 man och 16 större eller mindre kanoner, vilka endast 8 var aktiva.
Nu återstår den grannlaga uppgiften att berätta vilka som särskilt utmärkt sig denna dag.
Då jag inte kan ha varit på alla platser har jag hos brigadcheferna inhämtat upplysningar.
Ingen nämnd som inte är berättigad därtill, men då någon kan ha undgått min uppmärksamhet just nu, vill jag framledes till fältmarskalken komma med flera upplysningar.
Följer namnen.
Särskilt vill jag framhålla stabsadjutant kapten Björnstierna som visat väl grundad uppmärksamhet på fiendens rörelser och med sin närvaro sökt liva mod och tilltagsenhet där faran varit som störst.
Särskilda förteckningar över de underofficerare och manskap som utmärkt sig, skall jag framledes sända.
Lappo den 18 juli 1808.
C. ADLERCREUTZ.
Kungörelse angående coopvaerdieskepperes och sjöfolks kronoutskylder.
Stockholm den 18 juli 1808.
Då sjöfolkets kronoutskylder på grund av deras vistelse utomlands blir sent betalda eller måste avskrivas helt har beslutats för att undvika kronans förlust att skeppsredarna i fortsättningen skall ansvara för sjöfolkets personella- och bevillningsutskylder mot att redarna innehåller sin ersättning av sjöfolkets arvorden och hyror.
Redarna är skyldiga att också svara för sjöfolkets hustrurs, barns och tjänstefolks utlagor.
Stockholm den 18 juli 1808.
J LILJECRANTS, SAMUEL AF UGGLAS.
Kungörelse angående det för silkesrederisocieteten utfärdade reglementes upphävande.
Stockholm den 20 juli 1808.
Det särskilda reglementet från 1781 angående silkesrederisociteten upphävs och den hanteringen faller i fortsättningen under författningar för fabriker och manufaktureri allmänhet.
Stockholm den 20 juli 1808.
J LILJECRANTS.
Reglemente hur med krigsbyte till lands förhållas bör.
Grelsby den 9 augusti 1808.
Då Vi utfärdat reglemente hur byte taget till sjöss skall delas, har Vi funnit nödvändigt att även i avseende på krigsbyte till lands sammansätta en stadga för delningen därav.
Såsom lagligt krigsbyte till lands anses allt gods som erövrats i fält och tillhört fienden.
Dit räknas enskild egendom som stupade eller drivna på flykt efterlämnat vid en drabbning, såsom vapen, hästar, sadelmunderingar och åkdon.
Gäller också köpmanvaror, som fienden infört i krigstid.
Krigsbyte får inte tas innan drabbningen är slut och fienden nedlagt gevär eller blivit undandriven och högste befälhavaren gett sitt tillstånd.
Till kronan tillfaller erövrad stad, fästning eller landsort och alla troféer och segertecken, gevär och ammunition och hälften av kontanta pengar, jämte all proviant och forage.
Brev och handlingar, som fienden kommit över överlämnas till befälhavaren.
Skulle fienden ha bemäktigat sig någon kronans egendom, som inom 24 timmar återtas, räknas det inte som krigsbyte.
Detsamma gäller enskild egendom, som återlämnas till ägaren.
Det övriga bytet skall enligt denna författning delas mellan de segrande krigsmännen.
Först skall dock vederbörande befälhavare hembjuda till armén vad som kan vara användbart till vanligt pris.
Halva priset av värdet på proviant och fourage är krigsbyte.
Det åligger befälhavaren att skyndsamt rapportera till högste befälhavaren och överlämna fanor och segertecken och i övrigt föranstalta så att bytet inte förskingras.
Alla fångar skall avväpnas och ställas under bevakning samt snarast föras till högste befälhavaren, som förordnar om deras underhåll och vistelseort.
Förteckning av bytet skall upprättas och prisdelägarnas ombud, som utses bland betrodda befäl och manskap skall vara närvarande och underskriva inventariet.
De ansvarar under ed, att allt går rätt till.
Det som tillhör Oss och kronan samt enskild man skall frånskiljas det övriga, som sätts under förvar på upplagsställen, som befälhavaren anser säkra för fiendens anfall eller annan åverkan.
Hindrar fienden möjligheten att behålla och rädda redan taget byte måste i nödfall i synnerhet kanoner, artilleri och beväring göras obrukbara, proviant och andra persedlar förstöras.
Dock får man om möjligt är dela ut proviant och andra användbara persedlar till allmogen på stället.
Finns gods, som inte tål lagring, får det användas till kronans behov eller säljas till högstbjudande.
Vid bytets förvandling i pengar gäller att sälja på tillkännagiven auktion inom riket eller om bytet innehåller varor som är belagda med införselförbud, genom köparens försorg utföras ur landet.
Pengarna insätts i allmän kassa för bytesdelägarnas räkning.
Följer hur delningen skall ske.
Skulle allmogen beväpna sig och delta i fäderneslandets försvar delas de lika med Vårt krigsfolk.
Om en trupp vid särskild expedition tar byte är det deras, och de behöver då inte dela med den övriga armén.
Blir någon skadad och förlorar arm eller ben får han dubbel andel i bytet.
Änka och bröstarvingar efter soldat som dött i drabbning får dubbel lott.
Innan fälttåget börjar skall ombud väljas, som vid eventuellt byte, skall handha fördelningen och sköta rapporteringen.
För varje krigshändelse, där bytet tas, skall särskild uträkning göras.
Outtagna prispengar förvaras i krigsmanskassan i 10 år och tillfaller därefter kassan.
Om tvist uppstår, förordnar högsta befälhavaren behörig krigsrätt att göra undersökning.
Domen avkunnas av Vår krigshovrätt.
Besvär över dom anföres hos Oss.
Den som utan tillstånd tar något straffas inför krigsartiklarna.
Är plundring tillåten skall den ske efter den ordning befälhavaren föreskriver.
Grelsby den 9 augusti 1808.GUSTAF ADOLPH Blankett för utbetalande av krigsbyte.
Kungörelse angående dem av Kungl Maj: ts undersåtar i storfurstendömet Finland, som åt kejsaren i Ryssland tro- och huldhetsed avlagt.
Grelsby 16 augusti 1808.
Under det orättmätiga krig kejsaren i Ryssland börjat mot Oss, har han inte nöjt sig med att anfalla Våra länder, utan också använt de mest oväntade medel och utvägar för att förleda Våra trogna undersåtar till avfall och otrohet mot Oss och dess rätta fädernesland.
Han har äskat tro- och huldhetsed åt sig och ryska kronan.
Å ena sidan har Vi med tillfredsställelse sett att många av Våra trogna undersåtar inte förmåtts avlägga en sådan ed, utan hellre underkastat sig vilken påföljd som helst än att bryta banden med Oss, men å andra sidan har Vi med bekymmer måst se att åtskilliga av de högre ämbetsmännen avlagt eden.
Vad de högre ämbetsmännen angår, har Vi funnit att deras uppträdande inte kan lämnas utan anmärkning och uppmärksamhet.
Genom sitt förtroende och högre upplysning bör de känna vidden av samhällsplikterna.
De högre ämbetsmännen skall genomgå undersökning inför justitiekanslersämbetet, medan de lägre tjänstemännen som avlagt eden går fria.
Vi är övertygade om att de genom hot och fiendens våldsamma behandlande känt sig tvungna att svära eden.
På de orter som återtagits har de betygat sin oro över eden och ådagalagt sin trohet och tillgivenhet.
Grelsby den 16 augusti 1808.
GUSTAF ADOLPH.
Reglementer som allmänna brandförsäkringsdirektionen har att sig rätta vid de Lån, som av brandförsäkringsfonden beviljats.
Grelsby den 22 augusti 1808.
Hypotek, varpå lån får göras: Egendomar av sten eller trä i städer, som står på fri och egen grund, frälsesäterier, frälsehemman, skattehemman, sågar, kvarnar, bruksbyggnader vilka alla är brandförsäkrade.
Tabell på utlåningsproportion på panterna.
Dokument som behövs för att få lån.
Formulär för lån på stadsegendomar.
Brandförsäkringsdirektionens handläggning av låneansökan.
Datum ut supra GUSTA ADOLPH.
Kungörelse angående åtskilliga till förbättring av allmänna brandförsäkringsinrättningen vidtagna anstalter.
Grelsby 22 augusti 1808.
Brandförsäkringsfonden bör delas i två, under samma styrelse, en för städer och en för landsbygd.
De skall ha skilda kassor.
Kassorna kan vid behov låna av varandra.
Då städernas kassa inte är tillräcklig har beslutats att premien höjs.
Då brandskadorna varit stora både i stad och på landet, så att fonden går med förlust, har följande föreslagits: Polisen skall genom tillräcklig eftersyn förekomma eldsvådor.
Ny brandordning föreskrivs.
Fonden har fått betala ut för höga skadestånd, då redovisningen för det brunna inte varit korrekt samt att hus varit förfallna under brandförsäkringsvärdet.
Belöning skall utbetalas till den som vid eldsvåda genom mod och oförtrutenhet bekämpat elden.
Jetton, medalj eller pengar.
Gäller även dem som bärgat husets tillhörigheter.
Gårdsägaren skall under ed uppge allt som blivit räddat.
Noggrann brandsyn skall göras varje vår och brandsynsinstrument inlämnas till magistraten.
Om eldsvåda inträffar skall syneinstrumenten för de senaste 3 åren insändas till direktionen, så att man kan bedöma om förelagda reparationer åtgärdats.
Vart femte år skall noggranna genomgångar göras av syneinstrumenten.
På landet görs detta vart tjugonde år.
Avgiften skall endast ökas för byggande som är inrättade till brännerier, mälthus, trankokerier, kvarnar och bruk.
Militärboställen och andra allmänna byggnader bör brandförsäkras.
Alla församlingar i riket erinras att brandförsäkra sina kyrkor.
Ett brandförsäkrat hus, som inte brunnit, men av olika skäl flyttats behåller sin brandförsäkring.
Delägarna har anhållit att brandförsäkringsfonden, som varit insatt i Riksgäldskontoret mot 5 % ränta utlånas mot 6 % ränta och med brandförsäkrade fastigheter som säkerhet.
Vi har bifallit till detta.
Skulle vid skada ersättning inte finns att tillgå får direktionen uppta lån i riksgäldskontoret mot 5 % ränta och de intecknade skuldbreven som full säkerhet.
Då dessa åtgärder bör öka fonden men också medför mer arbete har man beviljats att anställa en ombudsman, som skall bistå vid låneansökningarna och bevaka verkets rätt och bästa.
Hans lön blir 300 riksdaler.
Då göromålen ökar även för direktionens ledamöter genom omsorgen av utlåningen ökas deras arvode till 200 riksdaler eller om kassans tillgångar tillåter till 300 riksdaler årligen.
Grelsby den 22 augusti 1808.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående prolongation av den Carlshamns stad i nåder beviljade nederlagsfrihet.
Stockholm den 5 september 1808.
Handelssociteten i Carlshamn har anhållit om förlängning av den nederlagsfrihet på 5 år, som de fick 1805, då de på grund av krigsoroligheterna inte kunnat utnyttja dem.
Man önskar 16 års frihet.
Kungl Maj: t tillåter att nederlagsfrihet gäller under tiden kriget fortgår och skall sedan ta ställning till förlängning av tiden.
Magasinen skall inom 3 år vara färdiga och de packbodar utefter strömmen bör vara säkra och pålitliga att förvara godset i.
De skall skiljas från övriga handelsbodar så att underslev inte kan äga rum.
Tullarrendesociteten skall vidtaga nödvändig bevakning.
Stockholm cen 5 september 1808.
J LILJECRANTS.
Kungörelse om förhöjning i prisen å medicamenter.
Stockholm den 15 september 1808.
Apotekarsociteten har begärt att få höja priserna på medicinalier, då de genom kriget blivit svåra att införa i landet.
Följer prislista med en ökning av 50 %.
Stockholm den 15 september 1808.
HALLMAN, ODHELIUS, HEDIN M FL.
Kungörelse angående tiden till undersmidens återtagande.
Stockholm den 19 september 1808.
Under krigstider kan inte bruksägare belasta sig med överflödigt järn, samt det undersmidens beräknande eller möjliga begagnande inte blir dem betaget.
Därför skall ingen viss tid anges för undersmidens återtagande, förrän fred råder.
Stockholm den 19 september 1808.
FREDRIC RIDDERSTOLPE.
Kungörelse angående rätta tillämpningen av Kongl Maj: ts genom Kongl.
Kollegie kungörelse den 14 januari 1806 meddelat förordnande rörande ansvaret för varor som till införsel är förbjudna och i värde ej överstiger 3 riksdaler.
Stockholm den 5 oktober 1808.
Förklaring till förordning av den 14 januari 1806.
Då förbjudna varor påträffas i packhus och vid visitationer skall böter erläggas med 3 riksdaler 16 skillingar om värdet inte överstiger 3 riksdaler.
Böterna för dessa mindre lurendrejeribrott minskas.
Stockholm den 5 oktober 1808.
J LILJECRANTS.
Kungörelse angående tiden till anskaffande av bevis om trävarors utförsel inom Sundet.
Stockholm den 13 oktober 1808.
1803 förordnades att den som utförde bjälkar, balkar, bräder, sparrar och spiror skulle sända bevis till sjötullkammaren på lastningsorten inom 6 månader.
Transporten skulle ha gått från Östersjön.
Under kriget då all förbindelse med Danmark är avbruten är detta omöjligt.
Tiden för beviset införskaffande ökas till 18 månader.
Stockholm 13 oktober 1808.
J LILJECRANTS.
Kungörelse angående vad, till förekommande av obehöriga personers inflyttande i staden Malmö och dess förstäder, iakttagas bör.
Högkvarteret Lemlands prästgård den 24 oktober 1808.
I staden Malmö finns en nyttig och välgörande fattigförsörjningsanstalt.
För att kunna bibehålla antalet fattiga är det angeläget att obehöriga personer, som skall njuta sin försörjning på andra orter inte kommer till Malmö eller dess förstäder.
Det finns redan två kungörelser i ärendet från år 1805 och 1806 att obehöriga personer inte får flytta in i huvudstaden, Göteborg eller Malmö.
Högkvarteret Lemlands prästgård den 24 oktober 1808.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående den under Kongl Maj: ts frånvaro i nåder tillförordnade regerings upphörande.
Stockholms slott den 4 november 1808.
Att den under Vår frånvaro tillförordnade regeringen kommer efter Vår lyckliga skedda återkomst att upphöra.
Stockholm slott den 4 november 1808.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse att kluvna ej mindre än sågade tunnestävar och bottnar av furu och gran är att anse såsom lovgivna till utförsel, men att slikt virke av bok ej vidare får utföras.
Stockholm den 7 november 1808.
Olika begrepp hos tullbetjäningen har medfört att en del virke sågats på längden och andra vid ändarna.
I taxan föreskrives nu att bräder sågas på längden, annat är till export förbjudet.
Virket används till tunnor och är olika värt beroende på hur det sågats.
Tunneträ av bok till sill och fisktunnor är så stort i landet och bokskogarna i avtagande, så förbud utfärdas att sälja utomlands.
Stockholm den 7 november 1808.
J LILJECRANTS, SAMUEL AF UGGLAS.
Kungörelse angående vidtagna anstalter, i anseende till tullbevakningen på Gottland.
Stockholm den 8 november 1808.
Beskrivs de olika förordningar och bestämmelser, en del från 1600-talet som gällt vilka hamnar på Gottland som tillåts bedriva utförsel av varor.
Då olika tider haft olika bestämmelser, har Kungl Maj: t nu bestämt att Slitö, som skall bevakas av en strandridare och en vaktmästare, Bursvik bevakas av en strandridare, Kylleij en strandridare, Rone en strandridare, Lörje en strandridare, Vestergarn en strandridare, Katthammarsvik en strandridare och en vaktmästare, Fårösund en strandridare, Kappelshamn en strandridare, Lindgarn en strandridare, Klintö en strandridare och en vaktmästare, är öppna hamnar dit ankommande skeppare har frihet att insegla.
Där verkställs visitation och lossning av varor.
Övriga hamnar får inte användas, om inte bevislig nöd är för handen.
Dit får endast införas spannmål, gryn och ärter.
De skeppare som tänker sig till Visby stad, tillåts inte anlöpa annan hamn, om inte nöd föreligger.
Stockholm den 8 november 1808.
J LILJECRANTS, SAMUEL AF UGGLAS.
Kungörelse angående fri införsel av porter.
Stockholm den 17 november 1808.
Fri införsel av porter är tillåten över hela riket mot 5 riksdaler fatet i tull.
Stockholm den 17 november.
J LILJECRANTS.
Cirkulär till samtliga landshövdingar i Sverige rörande indelta truppernas recruterande från lantvärnet.
Haga slott den 9 december 1808.
Redan 15 juni har Vi tillåtit rust- och rotehållare att ifrån lantvärnet leja sig karlar för att ersätta de ledigheter som inom Sveriges indelta regementen inträffat.
Erfarenheten är dock att de inte kunnat begagna sig av denna tillåtelse.
Därför vill Vi förbättra villkoren.
De av lantvärnsmanskapet, som blir uttagna till vargering får beklädnad och 5 riksdaler för varje år.
Blir de ordinarie ryttare eller soldater får de förmåner enligt knektkontrakt tills de fyllt sina 25 år.
Kan rust- och rotehållarna skaffa rekryter på förmånligare sätt, står det dem fritt.
Även ordinarie båtsmän och fördubblingsbåtsmän får rekryteras från lantvärnet mot samma lega och lön som båtsmanskontrakten föreskriver.
Haga slott den 9 december 1808.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående reservationskrav hos skattskyldiga inom praescripstionstiden.
Stockholm den 14 december 1808.
Då både kronan och taxeringsmän råkat i lidande då det gäller att fastställa preskripstionstiden vid skatteanmärkningar, har Kungl Maj: t förordnat att reservationskrav för de anmärkta
summorna skall meddelas, utan att summorna utökas, innan anmärkningarna är prövade och avgjorda.
För de anmärkningar, som förklaras förfallna kommer kravet att upphöra.
Stockholm den 14 december 1808.
H af LÅSTBOM.
Svensk författningsamling 1809 Låssa kyrkas arkiv
Påbud om en allmän krigsgärd.
Haga slott den 7 januari 1809.
Det är Vår konungsliga plikt att under det Oss och riket påförda kriget vidtaga de kraftigaste åtgärder för det urgamla landets försvar, dess självständighets upprätthållande och Våra trogna undersåtars värn och beskydd mot utländskt våld och förtryck.
Dessa viktiga ändamål kan inte vinnas utan tillräckliga medel för arméns underhåll och flottans utrustande, och genom denna tidens ovanliga dyrhet, stora kostnader åtgår.
Vi har därför funnit Oss nödsakade att begagna den rättighet i regeringsformen av den 21 augusti 1772, som tillåter Oss att vid sådana omständigheter utskriva en allmän krigsgärd.
I krigsgärd skall erläggas 5 gånger det belopp, som envar, efter 1808 års taxering är skyldig att betala.
Ämbetsmän, tjänstemän både civila och militära betalar lika mycket i krigsgärd, som de nu betalar i bevillning.
Järnbruken och bergshamrarna befrias till viss del med undantag av Dannemora gruvan, som skall betala dubbelt.
För hyror i städerna skall betalas krigsgärd.
För privata fruktbärande kapital skall betalas femte penningen av räntan för det löpande året.
Krigsgärden betalas under tre terminer, nämligen mars, maj och juli.
Det som skall betalas i mars skall vara i reda pengar.
Det övriga kan erläggas i varor t ex för ett helt hemman 20 kappar råg, 16 kappar korn, 4 kappar ärter, 1 tunna och 6 kappar havre, 14 lispund hö, 8 lispund halm, 8 marker salt fläsk, 8 marker torkat fläsk, 1 lispund salt kött, 8 marker torkat kött, 8 marker smör.
Varorna levereras till närmaste kronomagasin.
För att man skall nå bekvämlighet vid emottagandet måste spannmålen levereras i tunntal och smör, kött och fläsk inte under 10 lispunds vikt, därför bör flera slå sig samman om leveransen.
Haga slott den 7 januari 1809.GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående förändring av det, uti Kongl Stadgan om Concurser den 28 juni 1798, föreskrivna edsformulär, till bestyrkande av fordringar, som i Concurser bevakas.
Stockholm den 18 januari 1810.
Det gamla formuläret för avträdes, förmåns, boskillnads och urarva mål har visat sig vara otillräckligt, varför rikets ständer anhållit att ett nytt antages.
Då Vi gillar deras förslag skall det allmänt kungöras.
Stockholms slott den 18 januari 1810.
CARL
Kungörelse angående vad vid förtullning av inhemskt toppsocker bör iakttagas.
Stockholm den 28 februari 1809.
Sockerbruksidkare är förpliktade att stämpla hela sitt lager av toppsocker på en gång.
Skulle någon del inte bli stämplad skall sockerbruksidkaren innan nästa söckendag är förbi betala avgift för det resterande.
Stockholm den 28 februari 1809.
J LILJECRANTS
Brev angående Gustaf Adolfs avsättning.
Stockholm den 13 mars 1809.
Att genom inträffade händelser Hans Kungl Maj: t blivit ur stånd att vårda rikets angelägna ärenden, har Vi, såsom den närmaste och enda fullmyndige ätteläggen av den kungliga familjen, funnit Oss föranlåten att tills vidare, i egenskap av Riksföreståndare antaga Riksstyrelsen.
Vi skall med den Högstes bistånd föra styrelsen så, att Riket må återvinna invärtes och utvärtes lugn, samt att handel och näringar återfå deras sedan länge avtynande liv.
Det är Vår oryggliga föresats, sedan Vi lagt början till denna grund, att med Rikets Ständer överlägga om övriga mått och steg, som skall bereda svenska folkets framtida välfärd.
Vi bjuder och befaller fördenskull samtliga Rikets innevånare, krigsmakten till lands och vatten samt ämbetsmän av alla grader, att visa Oss den tro och lydnad, som Vårt rena uppsåt och deras eget väl i närvarande tid oinskränkt fordrar: Befallandes Eder samt och synnerligen i Guds den allsmäktiges hägn och beskydd.
Stockholms slott den 13 mars 1809.
CARL.
1 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
Kungörelse att all vidare uppbörd av den påbjudna krigsgärden genast bör inställas.
Stockholm den 14 mars 1809.
Sedan Vi denna dag beslutat sammankalla rikets ständer har Vi prövat för gott att genast inställa all vidare uppbörd av det Kongl Påbudet av den 7 januari i år ålagda krigsgärd.
Rikets ständer må själva efter grundlagen äga tillfälle att besluta i detta viktiga ämne Stockholms slott den 14 mars 1809.
CARL
Brev och Påbud till samtliga rikets ständer angående en allmän riksdag den 1 maj innevarande år.
Stockholm den 14 mars 1809.
Sedan den 13 i denna månad utfärdade nådiga kungörelse till ett älskat fäderneslands räddning från oundviklig undergång, har Vi funnit Oss föranlåten att tills vidare, i egenskap av riksföreståndare antaga riksstyrelsen.
Vi har ansett det vara av största vikt och angelägenhet, att med rikens ständer överlägga om mått och steg till beredande av svenska folkets framtida välfärd.
Vi bjuder och befaller samtliga rikens ständer att till den 1 maj i år infinna sig i Stockholm.
Det gäller alltså inte endast ridderskapet och adeln, som Gustaf II Adolf den 6 juni 1626 och Gustaf III den 9 november 1778 enligt riddarhusordningen sammankallade, utan alla stånden.
Prästerskapet skall representeras av ärkebiskopen och alla biskopar samt så många präster från varje stift, som brukar infinna sig.
Ifrån de övriga stånden skall så många som tidigare varit och med fullmakter försedda, så att Vi kan göra en begynnelse till riksdagen samt efter ett lyckligt slut hemsända eder igen.
Stockholms slott den 14 mars 1808 CARL.
Kungörelse angående frihet till införsel av utländskt odestillerat brännvin, tågvirke och talgljus samt ravenduk och segelduk, som lindring i tullen å foderväv och grövre lärfter.
Stockholm den 20 mars 1809.
Brännvin, foderväv och grövre lärfter kan inte produceras i tillräcklig mängd i landet.
Därför ges frihet att införa odestillerat brännvin från utlandet mot tullavgift lika med 18 kannor brännvin mot 1 tunna råg och ¼ tunna korn.
Särskilda regler i Stockholm och Göteborg.
Man har ansett nödvändigt att nedsätta tullen för foderväv och lärfter till 1 skilling alnen.
Nedsättning gäller också tågvirke och talgljus.
Stockholm den 20 mars 1809.
J LILJECRANTS.
Kungörelse angående ytterligare avgifters erläggande för de hus och byggnader i städerna, vilka i tolv år och däröver varit brandförsäkrade.
Stockholm den 12 april 1809.
Den 22 augusti sistlidne år gjordes reglerna för brandförsäkringen om.
Man delade på städerna och landsbygdens kassor.
Det har nu visat sig att avgifterna för städernas kassa inte är tillräcklig.
Avgifterna skall nu betalas i 16 år i stället för 12, som det var tidigare.
Stockholm den 12 april 1809.
EDELCRANTZ, LEYONMARK, GEYER, JULIN.
Kungörelse angående frihet till export av Liverpools salt.
Stockholm den 1 maj 1809.
Till uppmuntran för dem som handla med Liverpools salt tillåts att efter införseln genast låta utföra 2 / 3.
Sedan salttillgångarna blivit kända får även den sista tredjedelen utföras.
Stockholm den 1 maj 1809.
J LILJECRANTS
Kungörelse angående de på rikets flottor tjänstgörande coopvaerdie sjömäns befrielse från krono utskylder.
Stockholm den 4 maj 1809.
Kammarkollegiet tillkännager att skrivelsen från den 27 mars om att sjömännen skulle befrias från utskylder under nuvarande krig har godkänts.
Stockholm den 4 maj 1809 SAMUEL af UGGLAS.
2 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
Brev till Riksens Ständer av hans Kongl Höghet Hertigen av Södermanland, tills vidare Sveriges Rikes Föreståndare.
Stockholm den 9 maj 1809.
Från urminnes tider har sammankallandet av Riksens Ständer varit föranlett av fosterlandets viktiga angelägenheter.
Ofta när landet varit i någon brydsam ställning och någon gång vid verklig fara.
Men i så riksvårdande värv och ärenden som nu är förestående har Rikets Lagstiftare aldrig sammanträtt.
Det urgamla Sverige har varit nära sin upplösning.
En kort tid till och landet har inte mer funnits bland Europas Stater.
Vi Ständernas sammankomst i Norrköping gjordes kraftiga anstalter till landets välfärd och Riket upplevde en lycklig stund då vi åter skulle äga ett säkert och stadgat mynt.
Den i alla klasser uppkomna odlingshågen understöddes av författningar.
Det tvång som tidigare hindrat handel, bergverk, slöjder och näringars frihet och tillväxt togs bort.
Särskilt hjälptes Finland.
Jordbrukets tillväxt var synbar, oländiga hedar förvandlades till fruktbara fält och importen av spannmål minskade.
Smidesanläggningar, slöjdinrättningar av alla slag anlades och utvidgades.
Riket gick med stora steg mot en förbättring och mot allmänt välstånd.
Men hur hastigt förflöt inte dessa stunder av lugn och trevnad.
Grundämnet till Sveriges politiska felsteg och därav följande olyckor kan inte ses som en tillfällig utveckling utan måste sökas i ett systematiskt strävande efter allt för stor delaktighet i Europas angelägenheter och öden.
Det måste sökas i ett överdrivet begrepp om Nationens förmåga och om dess rättigheter och plikter mot andra Regeringar och Folk samt en sällsam ihärdighet att besegra oövervinnerliga svårigheter.
Landet och dess grannar hemsöktes av en stor sjömakt, som ingrep i Sveriges handelsrättigheter.
Konungen for till Ryssland och ingick ett förbund med ryske kejsaren.
Men Rysslands stöd förlorades när kejsaren avled och Danmarks i ett olyckligt sjöslag.
Sverige föll i hemlig ovänskap med båda och landet hamnade i strid med England och bröt med Frankrike.
Så småningom återställdes vänskapen med Frankrike och underhandlingar upptogs med England.
Men snart övergick utsikterna till oroande händelser.
Danmarks misstroende ökades, närmast löjliga tvisteämnen med Ryssland urartade i personlig ovilja och var nära att föra till ett verkligt krigsutbrott.
Detta förekoms dock, men kostade stora pengar i förberedande av krigstillstånd.
Lugnet och betänksamheten började alltmer störas av allt större sinnesrörelse.
Ibland skulle örlogsflottan, detta vårt huvudsakliga vapen, förstöras, vidmakthållas, minskas eller säljas.
Landtrupperna skulle ökas, trots att det inte fanns möjlighet att underhålla dem.
Landet styrdes med virrighet.
En resa till Tyskland fick bedrövliga följder för landet.
Hoppet att få deltaga i Tysklands angelägenheter på samma sätt som en av Kongl Maj: ts Stora Företrädare och att återsätta ett olyckligt kungahus på sina fäders tron, var den hemliga anledningen till resan.
Ju längre resan varade desto mer försvagades känslan för det egna landet.
Händelser gjorde att alla utsikter till vänliga statsförbindelser mellan Sverige och Frankrike förstördes.
Sändebudet i Paris återkallades.
Framställningar i Petersburg och London om biträde till försvarskrig, gjordes sedan till anfall.
Sveriges inblandning i Tyskland var i uppenbar strid med franska och preussiska intressen.
Trots detta kunde ett verkligt krigstillstånd undvikas.
Preussen med Frankrikes bifall gjorde ett förslag till Norra Tysklands neutralitet men förkastades.
Detta skedde två gånger.
Ett svenskt medgivande skulle lett till att alla rustningar i Svenska Pommern hade blivit överflödiga.
Underhandlingar med England fortsatte.
Missnöjet med Preussen tillog och Svarta Örns ordenstecken blev återsända till konungen av Preussen.
Detta var en extrem åtgärd som resulterade i att Preussiske beskicktningen återkallades och gemenskapen mellan länderna upphörde.
Ett läger i Skåne upprättades för att vid första lägliga tillfälle överföra trupperna till Tyskland.
Efter långvariga underhandlingar segrade äntligen tanken att undanröja alla hinder för Sveriges deltagande i kriget.
Ett traktat med England om subsidier till ett koalisationskrig undertecknades.
En svensk armé landsattes i Tyskland och förenades med ryska trupper.
Kungen anlände till Stralsund och övertog befälet.
Obehagliga tvistigheter uppstod åter med Preussen, vilket ledde till lång overksamhet för armén.
Stora krigshändelser utvecklades i Mähren och Rysslands styrka i Norra Tyskland tågade hem.
I
3 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
överensstämmelse med denna makt och Frankrike åtog sig Preussen att beskydda dessa länders neutralitet.
Aldrig hade ett lägligare tillfälle yppats för Sverige att med sparade stridskrafter övergiva krigsteatern.
Men kungen fortsatte att trilskas.
Efter Rysk medling återfick Sverige Lauenburg under sitt beskydd.
Sverige var nu ensamt om att stå under vapen.
Detta ledde till det sista olyckliga koalitionskriget.
Svenska trupper som innehaft Lauenburg drog sig för sent tillbaka och vid Lübeck fick de ge sig till fånga åt en vida överlägsen fransk styrka.
Fortfarande tvistigheter med Danmark.
Frankrike kom med formellt fredsförslag, med löfte om att Sverige skulle få behålla Pommern och få tillbaka sina fångar.
Motprestationen var att de skulle vara neutrala.
Dessa anbud förkastades och en fransk styrka ryckte in i Pommern.
Svenskarna nödgades stänga inne sig i Stralsunds fästning.
När fienden fick annan bestämmelse lyckades befälhavarna över svenska armén med berömvärd rådighet befria svenska Pommern.
Fransmännen återkom och ett stillestånd slöts.
Sverige avvisade ännu en gång anbud om fred.
Sverige tvingades lämna Stralsunds fästning för att försöka försvara sig på Rügens öppna slätter mot en mångdubbelt överlägsen fiende.
Då kungen drabbats av en mattande sjukdom och avrest till Karlskrona lyckades högsta befälhavaren träffa en överenskommelse med fienden att få återföra samtliga svenska trupper till hemlandet med dess magasiner och tillhörigheter.
Så förlorades Sveriges tyska stater, den sista återstoden av GUSTAF ADOLPH DEN STORES erövringar.
Pommerns befolkning hade lidit stora förluster under detta fälttåg.
Ingen lindring eller ersättning fanns att få och de blev krigslystnadens första offer.
Snart skulle samma sak övergå moderlandets innevånare.
Stridigheterna med Ryssland och Danmark ledde till ett anfall på rikets östra och västra gräns.
Detta ledde till förlusten av en tredjedel av riket, nämligen Finland.
Svenska sidan förstärktes med vargeringar och blev sammandragen för att försvara norra, västra och södra gränserna.
Örlogs- och skärgårdsflottan sattes i stånd.
Och den senare blev genom statligt och enskildas frivilliga bekostnad betydligt utökad.
Detta var nödvändigt då eskadern i Åbo bränt alla sina förråd för att de inte skulle falla i fiendens händer.
Detta räckte inte, utan utskrivning av 30.000 av rikets blomstrande ungdom genomfördes.
Måtte detta lantvärns rysliga öden inte hos de närvarande återuppliva de sorgligaste känslor.
Svenska och finska armén uppgick nu till 100.000 man.
En sällsam föränderlighet i företag och beslut märktes och när konungen efter sommaren reste till Åland, fanns fortfarande ingen plan för ett fälttåg.
Efter flera lyckade träffningar kunde man vänta sig en framgång, men Konungens häftiga beslut gjorde detta om intet.
Svenska örlogsflottan som tillsammans med engelska örlogsskepp hållit ryska flottan innesluten i finska viken hade av sjukdom förlorat större delen av sin besättning och försvagats så mycket, att de måste segla hem.
Följderna av detta fälttåg är att av 100.000 stridbara män endast 30.000 finns kvar.
De övriga är fallna, fångatagna eller av nöd och sjukdom omkomna.
Särskilt lantvärnet, som skulle vara vårt värn har förlorat två tredjedelar av sina mannar.
De har inte dött en hjältedöd utan fallit offer för brister och dålig planering.
Så var ställningen.
Jordbruket var tynande, dels på grund av alla utskrivningar och dels på grund av alla kronskjutsar, som hindrade bonden från hans arbete.
Bergshanteringen råkade i vanmakt och kom på flera ställen att helt avstanna.
Man fick ingen avsättning för sitt järn och priserna blev så låga att de inte räckte till arbetslöner än gång.
Genom förlusten av Finland och Pommern förlorades tillförseln av spannmål och viktualier, varför priset på nödvändighetsvaror blev högt uppjagat.
Detta har drabbat de fattigaste hårdast och särskilt har Stockholms innevånare fått lida genom att vedtillförseln från Finland upphört.
Handeln och sjöfarten har avstannat med de flesta utrikes orter och drabbats hårt av kaperier och laddningar.
Kriget skulle föras med engelska subsidier på 1.200.000 om året.
Detta räckte inte alls.
Redan vid fälttågets början blev en krigsgärd till ett belopp av ¾ av bevillningen utskriven, upptagen och använd.
Fälttåget kostade första året 14 miljoner riksdaler, varav 5 ½ miljon var utländska pengar, resten var hopskrapat av landet.
4 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
Under denna fortskridande förstöring av både allmänna och enskilda tillgångar saknade kungen inte tidiga upplysningar, omständiga uträkningar eller bedjande föreställningar, men allt var fruktlöst.
Den tillsatta finanskommitten skulle inte bry sig om bristerna utan endast skaffa fram pengar till de enorma behoven.
Den för 1809 års fälttåg föreslagna summan av 26 miljoner skulle utan invändning eller avkortning finnas.
Det hjälpte inte att man förklarade att denna summa vida översteg hela landets rörelsebehov.
En ny krigsgärd på 5 miljoner anbefalldes.
Kungl Beredningen var helt maktlös och fick 24 timmar på sig att utarbeta denna viktiga förordning.
Alla förslag förkastades, då de syftade till att på säker grund kunna sammankalla Riksens ständer.
Nya förhandlingar med England om ökade subsidier drog ut på tiden, dels genom årstiden, dels genom det ofta misstroende och ovilja som mötte de engelska förhandlarna.
De meddelade slutligen att de inte stödde Sveriges regerings åtgärder för att sluta fred.
Embargo lades på alla engelska fartyg i svenska hamnar.
Detta återkallades efter yttersta bemödanden från vederbörandes sida.
Detta skedde 24 februari 1809.
Farorna mångdubblades.
En kvarlämnad styrka på Åland var helt avskuren genom årstiden och i en förtvivlad situation.
Anfall i hjärtat på riket var att förutse, med brister av alla slag gjorde tillräckligt försvar omöjligt.
Nu märks en förändrad sinnesstämning.
Vid randen av det djup, som syntes färdigt att mottaga fäderneslandet både nuvarande och framtida öden, samlades redliga män till räddning.
Ett rykte sade att krigare var på marsch mot huvudstaden, vilket föranledde kungen att lämna Stockholm med sin familj.
Han befallde de flesta av rikets ämbetsmän att följa honom.
Förgäves gjordes föreställningar mot detta olyckliga beslut att lämna huvudstaden helt utan styrelse och skydd.
Höjden nåddes när kungen uppmanade Sveriges ständers bank att överlämna nationens heliga tillhörighet som lån utan säkerhet.
Fullmäktige vägrade, men kände sig hotade och man kan inte säga vad som kunde hänt och inte en händelse inträffat som återgav Rikets lagar kraft och helgd.
Ögonblicken innan denna händelse gjordes framställning till kungen om att resan skulle inställas, Ständerna sammankallas och fredsunderhandlingarna komma igång.
Alla propåer möttes med avslag.
Då fanns endast en utväg.
Att förena sig i en önskan att Hans Kongl Höghet tills vidare skulle antaga riksstyrelsen och genom mått och steg, som grundlagarna föreskriva, råda i vårt gemensamma och kära fosterland.
Övertygad om ställningens vådlighet, men med förtröstan som rena och ädla avsikter ger har Hans Kongl Höghet trots hög ålder åtagit sig detta ansvarsfulla kall.
Han vill tillsammans med Riksens ständer dela mödan att återföra riket till lugn, sällhet och självbestånd.
Deras sammankallande har således blivit hans första regeringsomsorg.
Som andra åtgärd har varit att lindra enskildas och allmännas förmåga genom att ta bort den sista krigsgärden.
De i lantvärnet som äger jord skall frigivas utan att någon annan ställs i hans ställe.
Åt alla Rikets fiender har Hans Kungl Höghet erbjudit fred och förtrolighet.
Ännu har inget annat svar på detta anbud kommit än att de ryska trupperna lämnat de nordliga landskapen och att åländska fördelningen är räddad.
Hans Kongl Höghet är särskilt tacksam över att den på Åland liggande styrkan klarat sig.
Ett dygn till och de hade fallit i rysk fångenskap.
Slutligen väntar och hoppas Hans Kongl Höghet att framtida företag skall understödjas av den sanna fosterlandskänsla, och lugn ståndaktighet och framförallt av endräkt och förtroende.
Detta blir den säkraste borgen för nationens aktning hos främmande makter.
Stockholms slott å Rikssalen den 9 maj 1809.
CARL
Sveriges Rikes Ständers Beslut.
Gjort och samtyckt i Stockholm den 10 maj 1809.
Sedan Vi blivit kallade av Herr Carl till ett allmänt riksmöte har Vi, dels genom egen erfarenhet och dels vad vi fått veta här, med livligaste oro och bekymmer inhämtat den vådliga belägenhet landet befinner sig i, både vad gäller inre angelägenheter och förhållande till utrikes makter.
Vi har med känslor, som delas av varje rättsinnig medborgare funnit att rikets fredliga ställning till alla utrikes hov och makter blivit av Gustaf IV Adolph, Vår hittills varande konung, förbytt mot flera års krig, som inte varit föranlett av fäderneslandet och som utan svårighet kunnat undvikas.
5 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
Det har sedan mer än en gång utan uppoffringar kunnat undvikas, men istället fört med sig de mest förstörande följder.
Det blomstrande tillståndet landet befann sig i har förbytts mot allmän och enskild nöd.
Jordbruket har blivit berövat sina arbetande händer, handeln har avstannat, näringar och rörelser har avtynat och bergverken är försatta i yttersta vanmakt.
Rikets tillgångar skövlade, statsverket skuldsatt med flera miljoner riksdaler, tryckande bördor på landets innevånare och en orättmätig beskattning, som går helt över förmåga att betala.
Betydliga delar av både den värvade och indelta krigsmakten har gått förlorad och det uppväxande släktet har utan grund av lagarna blivit utkommenderade i krigstjänst.
Många har blivit offrade av krigets vanliga öden, men också genom vanvård och brister av alla slag fördärvade.
Dessutom har Vi förlorat Sveriges tyska stater och Finland i strider mot överlägsna fiender.
Trots tydliga tecken på rikets upplösning, har kungen enständigt vägrat att delta i några fredsförhandlingar.
Han har förklarat, att han aldrig vill träffa någon överenskommelse med en makt som har inflytande på landets öde och slutligen gjort ett egenmäktigt försök att tilltvinga sig svenska folkets heliga tillhörighet, Riksens Ständers Bank.
Vid övervägande av dessa bedrövliga omständigheter har det blivit Vår plikt att freda och frälsa fäderneslandet.
Vi har funnit, att samfundsbandet mellan kungen och undersåtarna, blivit av kungen lossat och Ed och Försäkran till honom bruten.
Då därtill kommer Kongl Maj: ts denna dag i Rikssalen upplästa frivilliga och otvungna avgivna avsägelse, har Vi enhälligt stannat i följande beslut.
Vi uppsäger Vår hittills varande konung Gustaf IV Adolph all undersåtlig tro och lydnad och förklarar både honom och hans bröstarvingar, båda födda och ofödda förlustig Sveriges krona och regering nu och evärderlig tid.
Samtliga drotsar, marskalkar och ständer har detta underskrivit och beseglar, vilket skedde den 10 maj 1809.
Följer 19 sidor namnunderskrifter från alla stånden.
Kungörelse angående tullen för lump eller krossat grövre toppsocker.
Stockholm den 16 maj 1809.
Taxan för införsel av lump eller grövre krossat toppsocker skall vara lika med taxan för pudersocker.
Stockholm den 16 maj 1809.
J LILJECRANTS.
Kungörelse angående förhöjning i avgiften å vissa överflödsvaror till hjälp och understöd för de under fattigvårdsdirektionens styrelse ställda inrättningar.
Stockholm den 29 maj 1809.
Den 12 augusti 1807 ställdes förvaltningen av allmänna barnhuset, Danviks hospital och kronospinneriet under en fattigvårdsdirektion.
Trots stor sparsamhet har det uppkommit brist vid förvaltningen av dessa inrättningar och nu hotar förfall.
Kriget med Finland har fört med sig stora prisökningar.
För att öka inkomsterna föreslås en höjning av avgiften på vissa överflödsvaror, nämligen kaffe, risgryn, socker, tobak och vin.
Stockholm den 29 maj 1809 J LILJECRANTS.
Kongl Maj: ts och Riksens Ständers fastställda REGERINGSFORM.
Daterad Stockholm den 6 juni 1809.
Sedan Vi med oinskränkt förtroende till Rikets Ständer överlämnat fastställandet av en ny regeringsform är det en dyr och efterlängtad plikt att kungöra den grundlag som blivit antagen.
Vi efterskrivna Svea Rikets Ständer, grevar, friherrar, biskopar, ridderskap och adel, klerkeri, borgerskap och menige allmoge som nu, på egna och hemmavarande medbröders vägnar samlats till allmänt riksmöte gör veterligt: att vi ger vår stadsfästelse till den nyligen timade regementsförändringen.
Vi svenska folkets ombud har nu rättighet att genom en förändrad statsförfattning förbättra fäderneslandets belägenhet.
Från och med idag upphävs tidigare grundlagar och andra lagar, akter, ordningar, stadganden och beslut, som varit inbegripna i grundlagen.
Den nya grundlagen gäller ifrån denna dag.
6 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
Sveriges rike skall styras av en konung och var ett arvrike, med den succesionsordning för en avliden konungs manliga efterkommande, som blir av ständerna fastställd.
Kungen skall alltid vara av den evangeliska läran.
Majestätet skall hållas i helgd och vördnad och hans gärningar vara fredade mot åtal.
Kungen äger att allena styra riket efter denna regeringsform.
Han skall ta underrättelse och råd i de fall nedan stadgas av ett statsråd.
Kungen väljer därtill kunniga, erfarna, redliga och allmänt aktade infödda svenska frälse eller ofrälse män.
Statsrådet skall bestå av 9 ledamöter.
Nämligen justitiestatsminister, som också skall vara ledamot av konungens högsta domstol, utrikesminister, 6 statsråd och en hovkansler.
Statssekreterare äger rätt att delta i ärenden, som hör till deras ämbeten.
Far, son eller broder bör inte samtidigt vara ledamöter i statsrådet.
Det skall finnas 4 statssekreterare, en för krigsärenden, en för kameral, lanthushållning och bergsbruk, en för drätselverket, in- och utrikeshandel, och slöjder och en för religion eklesiastikverket, allmänna uppfostran och fattigvården.
Kungen låter i statsrådet föredragas och avgöra alla regeringsärenden, utom de som rör främmande makter, där han som högsta befälhavare över krigsmakten omedelbart avgör ärenden.
Kungen får inte fatta beslut i ärenden om inte 3 statsråd och statssekreterare är närvarande.
Alla statsråden måste vara närvarande då ärenden om frågor och förslag till allmänna författningar eller upphävande eller förändringar av de gällande.
Protokoll förs över varje mål.
Ledamöterna är ovillkorligen förbundna att yttra och förklara sina meningar.
Kungen är dock förbehållet att ensam besluta.
Skulle någonsin den situationen uppstå, att konungens beslut är stridande mot regeringsformen eller lagen, skall ledamöterna kraftfullt protestera.
Kungen äger rätt att ingå förbund med främmande makter, om han hört utrikesminister och hovkanslern.
Vill kungen börja krig eller sluta fred, skall han höra statsrådens, ministrarnas, hovkanslern och statssekreterarna.
Deras yttrande protokollförs och kungen har att därefter fatta det beslut, han anser vara bäst för landet.
Kungen äger högsta befälet över krigsmakten till lands och sjöss.
Kungen skall befrämja allas rätt och frihet, såvida de inte stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse.
Kungen utser 12 lagkunniga män, 6 frälse och 6 ofrälse, att utgöra konungens högsta domstol.
Kungen äger 2 röster i de mål han övervarar.
Kungen äger rätt att ge nåd, mildra straff och återgiva ära och egendom som är till kronan förverkat.
Kungens beslut skall fattas i statsrådet.
Till justitiekansler skall kungen utse en lagfaren, skicklig och oväldig man.
Han skall föra kungens talan i mål, som rör allmän säkerhet och kronans rätt samt på kungens vägnar ha översyn att rättvisa skipas.
Män i staten skall vara svenska.
Undantag i militära ämbeten, där utländska män kan vara särskilt skickliga.
Vid befordringar fästes avseende endast på den sökandes förtjänst och inte på hans börd.
Till ärkebiskop och biskop utnämner kungen 1 av de 3 som förslagits.
Samma förfarande vid utnämning av borgmästare.
Kungen äger att till adel upphöja personer, som genom trohet, tapperhet, lärdom och nitiska tjänster, gjort konungen och riket synnerliga tjänster.
Adelskapet ärv av äldsta sonen led efter led.
Reser kungen utomlands befattar han sig inte med rikets styrelse.
Statsråden tar över regeringen i hans namn.
Detsamma gäller om konungen blir sjuk.
Kungen blir myndig vid 21 års ålder.
Dör kungen innan tronföljaren nått denna ålder, styrs landet av statsråden.
Skulle ingen arvinge finnas kvar styrs landet av statsråden till ständerna sammankommer.
7 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
Ingen prins av det konungsliga huset må gifta sig utan kungens vetskap.
Gör han det har han förverkat sin arvsrätt för sig och sina efterkommande.
Landet skall vara indelat i hövdingedömen som tidigare.
Hovet står under kungens enskilda styrelse.
Han tillsätter och avsätter hovfolk efter eget sinne.
Rikets ständer skall sammankomma vart femte år.
Riksdagarna skall hållas i Stockholm, om inte fiende eller pest eller andra hinder föreligger.
Lantmarskalk och talmän utses av kungen.
Ärkebiskopen är alltid talman för prästeståndet.
Riksens ständer väljer genast de samlas utskott, som skall bereda de olika ärendena.
Konstitutionsutskott, statsutskott, bevillningsutskott, bankoutskott, lagutskott, allmänt besvärs- och ekonomiskt utskott skall finnas.
Ibland finns ett särskilt utskott, där ärendena hålls hemliga för de övriga.
Inga beslut tas annars i kungens närvaro.
Svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta utövas av Riksens ständer allena vid allmän riksdag.
Vid varje riksdag redovisas statsverkets tillstånd.
Efter behov låter kungen utskottet framställa vad som kan behövas utom ordinarie inkomster.
Gäller tull, post, sigill, och husbehovs bränningsmedel.
Dessutom bör två särskilda summor anslås för oförutsedda utgifter i händelse av krig.
Riksgäldskontoret blir som tidigare under inseende av ständerna.
Insyn i riksgäldskontorets verksamhet är viktigt.
Utskotten skall vara överens om bevillningarna.
Inga pålagor, utskrivningar av manskap, pengar eller varor får ske utan ständernas fria vilja och samtycke.
Kungen har inte rätt att fordra någon annan gärd, än livsmedel för krigsfolk, som befinner sig på orten eller under tåg och marsch.
Detta skall genast betalas av statsmedel efter fastställt markegångspris plus 50 %.
Deputerade av alla stånden bestämmer markegångstaxorna.
Kungen kan inte ta lån varken inrikes eller utrikes, eller bestämma ny skatt.
Han får inte försälja kronans egendom utan ständernas samtycke.
Inte heller någon del av landet får avsöndras genom försäljning, förpantning, gåva eller på annat sätt.
Ingen förändring av rikets mynt till skrot och korn får göras.
Kungens rättighet att låta slå mynt kvarstår.
Indelningsverket för soldater av alla slag blir oförändrade.
Denna regeringsform kan inte upphävas utan kungens och alla ståndens samstämmiga beslut.
Konstitutionsutskottet skall svara för att grundlagen är oförändrad och dit anmäls eventuella förslag till ändringar.
Blir riksstånden ense om en ändring lämnas förslaget till kungen.
Även kungen kan ge förslag på ändring.
Som grundlag menas denna regeringsform, riksdagsordningen, succetionsordningen och tryckfrihetsförordningen.
Med tryckfrihet menas att varje svensk man har rätt att utan hinder utge skrifter.
Han kan endast inför domstol tilltalas för dess innehåll.
Alla handlingar och protokoll utom hemliga och riksbankens är offentliga.
Ständerna och kungen måste vara ense om lag skall förändras, avskaffas eller tillkomma.
Blir kungen borta från riket mer än 12 månader sammankallas ständerna till allmän riksdag.
Samma gäller om hans sjukdom varar längre än 12 månader.
Vid varje riksdag utses en justitieman, som har översyn och ansvar för att lagarna efterlevs.
Han skall vid varje riksdag redovisa sin förvaltning och utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmäla brister och ge förslag på förbättringar.
Vid varje riskdag skall ständerna välja 12 män, som har till uppgift att granska domstolarnas arbete.
Upptäcker de oegentligheter, skall domare avskiljas från sitt ämbete.
Granskning av alla utskotten skall äga rum 8 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
Ingen riksdagsman skall kunna tilltalas eller frihetsberövas för gärningar eller yttrande i riksstånden eller utskott.
Sådant beslutar det stånd han tillhör.
Ingen får störa eller skada enskild riksdagsledamot.
Händer det att han blir angripen under resa till och från riksdagen eller när han är i sådant ärende, räknas som edsöresbrott och skall straffas.
Vid riksdagmannavalen får ingen ämbets- eller tjänsteman obehörigen påverka väljare.
Gör han det miste han sysslan.
Kungen låter samtliga rikets ständer deras privilegier, rättigheter och friheter åtnjuta, men inga nya får tillkomma utan ständerna och kungens beslut.
Till yttermera visso har Vi detta med Våra namns underskrivande och Våra insegels undertryckande velat bestyrka, stadfästa och bekräfta, som skedde i Stockholm den 6 juni 1809.
Fyra talmäns underskrift.
Allt detta som föreskrivet står, vill Vi för oryggelig grundlag antaga.
Och befaller i nåder att alla de som Oss och Våra efterträdare samt riket med huldhet och lydnad förbundne är, denna regeringsform erkänna efterleva och hörsamma.
Detta har Vi med egen hand underskrivit och bekräftat, som skedde i Stockholm den 6 juni 1809 CARL.
Kungörelse angående vad iakttagas bör till vinnande av befrielse från tullförhöjning för trävaror destinerade till orter utom Östersjön.
Stockholm den 10 juni 1809.
Åtskilliga fartyg destinerade till Västerhavet har vid ankomsten till Öresund blivit kapade av danska fartyg.
De har blivit dels tagna och dels uppbrända.
Lastägarna har inga bevis att de haft rätt att lossa trävaror utom Östersjön.
Kanske kan Convoychefen styrka att denna olyckshändelse inträffat och därigenom visa på befrielse för tullhöjning.
Tiden att skaffa dessa bevis från utlastningsorten är förlängd och kan man inte få något intyg, får man med ed bevisa att fartygen råkat illa ut.
Stockholm den 10 juni 1809.
J LILJECRANTS.
Förordning angående några omständigheter, som bör iakttagas vid krono-, kungs- och gästgivarskjutsar.
Stockholm den 28 juni 1809.
Då det är en av Våra käraste omsorger att lindra och lätta Våra trogna undersåtars besvär och Vi funnit att jämkningar i skjutsningsbesväret är nödvändigt, har Vi velat stadga och bjuda följande.
Legan för kronoskjutsar ökas till från 2 till 8 skilling milen för hästen.
Vederbörande får inte uppbringa fler hästar än nödvändigt.
Får den skjutsande vänta 4 timmar över tiden har han rätt till 4 skillingar per häst och timme för väntetiden.
Händelsen skall inberättas till Vår justitiekansler, som låter tilltala den felande.
I varje länsmansdistrikt utses 3 deputerade, som skall granska kronskjutsarna och till befallningshavaren göra anmälan om klagomål.
Legan för kungs- och gästgivarskjuts höjs med 50 % för häst, sadel och åkdon.
Den skjutsande får inte vägras plats på åkdonet.
Endast en person får skjutsas efter varje häst.
Då ridhäst nyttjas skall betalas 6 skilling extra åt skjutskarlen, som måste gå och hämta hästen.
Nu räknas 1 timma per mil.
Detta höjs till 1½ timma.
Vid marscher och inkvarteringar befrias hemmansägare och åbor från att förpläga truppen till ett ringa pris.
Betalningen sker nu genom frivillig överenskommelse.
Stockholms slott den 28 juni 1809.
CARL.
9 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
Pardonsplakat givet på deras majestäters CARL XIII och HEDVIG ELISABETH CHARLOTTAS kröningsdag den 29 juni 1809.
Både i äldre och senare tider har det varit brukligt att vid kröningar benåda dem som sitter i fängelse för vissa brott och de som tagit till flykten.
Så har vi önskat högtidlighålla Vår och Vår gemåls lyckliga kröningsfest, genom att låta dem som olovligen rymt från krigstjänst återvända utan att befara straff.
De som befinner sig i krigförande länder har rätt att inom ett år efter fred återvända.
De som befinner sig i Sverige skall inte straffas om de skyndsamt inställer sig vid sina regementen igen.
De som befinner sig i fängelse blir fria efter halva strafftiden.
De som smädat Gud och avfallit från den evangeliska läran, begått föräderi och brott mot rikets säkerhet, lastligt talat mot Oss, gjort myteri och uppror, begått mordbrand, mord, slag mot föräldrar, rån, röveri, blodskam, svek och bedrägeri mot kronan eller banken, stöld samt den som är dömd till livstids straff är undantagen från benådning.
Stockholms slott den 29 juni 1809.
CARL.
Kungörelse angående odlingsersättning för den jord, som vid enskifte boställshavare tillfaller.
Stockholm den 5 juli 1809.
Den ersättning, som prästgårdsinnehavarna i Skåne vid enskifte blir ålagda att betala till åbor, som måste lämna sina odlade ägor till prästgården skall inte ligga dem ensamma till last.
En tjugondel skall erläggas per år.
Detta förfaringssätt skall gälla även andra län, där enskifte har ägt rum.
Och skall tillämpas även för militära och civila boställen.
Ersättningstiden förlängs om jorden är sämre än den åbon lämnade.
Stockholm den 5 juli 1809.
SAMUEL af UGGLAS.
Kungörelse angående vidtagen särskild anstalt för att bereda tillgång på salt vid strömmingsfisket i rikets skärgårdar.
Stockholm den 10 juli 1809.
För att befrämja strömmingsfisket skall de som syssla med detta fiske inte sakna salt.
Därför ges tillåtelse för vem som helst, med god frejd, att upprätta saltlager i havsbandet.
Dock skall det anmälas till Vår befallningshavare och förläggas på fasta land.
Den som säljer andra varor i samband med saltet, har förverkat sin handelsrätt.
Stockholm den 10 juli 1809.
J LILJECRANTS.
Instruktion för dess högste ombudsman, justitiekanslern.
Stockholm den 3 augusti 1809.
Konungens högste ombudsman, justitiekanslern, har ansvar för sitt ämbetes förvaltning och skall ha tillsyn så att lagar, författningar, instruktioner och privilegier blir efterlevda samt att var och en efterkommer sin skyldighet.
Ingen, hög eller låg, fattig eller rik, får åsidosättas.
Han skall föra kungens talan i mål, som rör allmän säkerhet och kronans rätt.
Justitiekanslern äger rätt att övervara alla högre och lägre domstolars och ämbetsverk överläggningar, utan att yttra sin mening.
Han har tillgång till alla protokoll.
Alla fiskaler och ombudsmän skall lyda kanslerns befallningar.
Konungen skall inhämta hans yttrande, då lediga sysslor vid krigs- och advokatsfiskalkontor skall tillsättas.
Justitiekanslern tillsätter alla lands- och stadsfiskaler och har också rätt att skilja dem från tjänsten.
Märker han att någon förordning blivit åsidosatt skall han undersöka orsaken.
Han skall ha ordning på alla ansökningar, som lämnas till konungen och sända dem till den expedition dit de höra.
Om någon i de skrifter, som lämnas till justitiekanslern smädar eller förolämpar sin vederpart överlämnas ärendet till domstol.
Skulle justitiekansler vara jävig eller erhållit tjänstledighet skall annan skicklig person förordnas.
Stockholms slott den 3 augusti 1809 CARL.
Kungörelse angående lindring i tullen för inkommande utländsk sill.
Stockholm den 7 augusti 1809.
Tullen på utländsk sill, den holländska undantagen, kommer att sänkas med 12 skillingar tunnan under detta årets seglation.
Stockholm den 7 augusti 1809.
J LILJECRANTS.
10 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
Kungörelse om sättet till reservationskravs anställande hos skattskyldig, med påminnelse, angående så väl taxeringsprotokollers och längders, som anmärkningsförklaringars behöriga inrättning.
25 augusti 1809.
Oklarheter har påpekats av skatteskyldiga personer då reservationskrav ställts hos dem.
Ämbetena skall lämna förklarande anmärkningar enligt order innan några krav får ställas.
Stockholm den 25 augusti 1809.
CARL JOHAN GYLLENBORG
Svea rikets ständers förening och valakt angående den högvälborne furstens prins Christian Augusts utkorande till Svea rikets kronprins och efterträdare på den kungliga tronen.
Stockholm den 28 augusti 1809.
Vår regerande konung Carl XIII och hans gemål Hedvig Charlotta har inte välsignats med någon arvinge.
Då vi inte velat utsätta landet för den våda som kan uppkomma vid en tronledighet, har vi beslutat att välja prins Christian August av Schlessvig-Holstein till kronprins.
Detta kan ske enligt nya regeringsformen av den 6 juni 1809.
Prins August bekänner sig till den rena evangeliska läran samt har de egenskaper och dygder som ger oss ett välgrundat hopp, att under hans regering skall råda ordning i styrelsen och att vi få åtnjuta den välgång en kraftfull och välgörande regering bringar.
Ständerna har i enhälligt val utkorat prins August till Svea rikets kronprins och att då vår regerande konung avgår med döden, vilket den högste Guden nådeligen länge fördröjer, bli regent.
Hans äkta manliga bröstarvingar skall ärva tronen efter honom.
Stockholm den 28 augusti 1809.
14 sidor namnteckningar.
Tacksägelse i anledning av freden med Danmark.
Ett nytt fredsfördrag samlar oss, allstyrande fader i din helgedom.Vi frambära dig tackoffer för det lugn, som blivit återställt kring våra gränser.Vid tanken av de faror vilka hotat dessa gränser och genom ditt mäktiga beskydd blivit avvärjda, vid glädjen över en vunnen fred.
Emottag våra tacksägelser och hör våra böner.
Skydda vår konung och förläng hans dagar, förljuva hans mödosamma omsorger och välsigna hans företag till rikets säkerhet och sanna väl.
Förena alla landets innevånare i en ren och vaksam fäderneslandskänsla, som inte försummar vad både egen och efterkommandes trygghet och säkerhet fordra.
Låt i fridens lugn de avtynande krafter återlivas och krön alla lovliga företag med lycka.
Barn och barnbarn skall prisa dig som i farans stund hört vår bön.
Nu tacker Gud allt folk … ..
Kungörelse om sättet till reservationskravs anställande hos skattskyldig, med påminnelse, angående så väl taxeringsprotokollers och längders, som anmärkningsförklaringars behöriga inrättning.
25 augusti 1809.
Oklarheter har påpekats av skatteskyldiga personer då reservationskrav ställts hos dem.
Ämbetena skall lämna förklarande anmärkningar enligt order innan några krav får ställas.
Stockholm den 25 augusti 1809.
CARL JOHAN GYLLENBORG.
Svea rikets ständers förening och valakt angående den högvälborne furstens prins Christian Augusts utkorande till Svea rikets kronprins och efterträdare på den kungliga tronen.
Stockholm den 28 augusti 1809.
Vår regerande konung Carl XIII och hans gemål Hedvig Charlotta har inte välsignats med någon arvinge.
Då vi inte velat utsätta landet för den våda som kan uppkomma vid en tronledighet, har vi beslutat att välja prins Christian August av Schlessvig-Holstein till kronprins.
Detta kan ske enligt nya regeringsformen av den 6 juni 1809.
Prins August bekänner sig till den rena evangeliska läran samt har de egenskaper och dygder som ger oss ett välgrundat hopp, att under hans regering skall råda ordning i styrelsen och att vi få åtnjuta den välgång en kraftfull och välgörande regering bringar.
Ständerna har i enhälligt val utkorat prins August till Svea rikets kronprins och att då vår regerande konung avgår med döden, vilket den högste Guden nådeligen länge fördröjer, bli regent.
Hans äkta manliga bröstarvingar skall ärva tronen efter honom.
Stockholm den 28 augusti 1809.
14 sidor namnteckningar.
11 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
Kungörelse angående brännvinsbränning från den 1 oktober till årets slut.
Stockholm den 25 september 1809.
Riket har blivit välsignad med riklig årsväxt.
Därför har Vi ansett det nyttigt för jordbrukaren, att bränna brännvin såsom en nödvändighetsvara av en del av grödan.
Efter proposition till Ständerna i frågan, har de nu enhälligt svarat, att brännvinsbränning för vilken detta års avgift blivit erlagd tillåtas från 1 oktober till årets slut.
Ständerna är betänkta på att utarbeta de grunder som framledes skall gälla.
Stockholm slott den 25 september 1809.
CARL.
Kungörelse angående förbud emot införsel av utländskt brännvin.
Stockholm den 9 oktober 1809.
Sedan brännvinsbränningen blivit tillåten i riket från och med 1 oktober, får utländskt odestillerat brännvin inte införas i landet, med undantag för Göteborg, där franskt och spanskt brännvin tillåts införas.
Stockholm den 9 oktober 1809.
J LILJECRANTS
Förordning angående upphävande av Kungl Förordningen av den 26 januari 1802, varigenom ansvar för den som avsäger sig ärvt eller förvärvat adelskap eller någon ridderskapet och adeln tillhörig laglig rättighet, blivit stadgat.
Stockholm den 12 oktober 1809 Förordningen av den 26 januari 1802 där förlust av alla medborgerliga förmåner samt förvisning ur landet för den som avsäger sig ärvt eller förvärvat adelskap, nu mera inte kan anses lämplig eller förenlig med Regeringsformen.
Därför föreslår Vi Ständerna författningens fullständiga upphävande, vilket Ständerna har godkänt.
Stockholms slott den 12 oktober 1809.
Kungörelse om inrättning av en kanslistyrelse och upplösning av kanslersgillet.
Stockholm den 23 oktober 1809.
Den 17 februari 1801 upplöstes kanslikollegium och uppfostringsfrågorna blev lämnade till kanslersgillet.
Övriga ärenden, som tillhört kanslikollegium fördelades på flera verk.
Med nya regeringsformens införande har en omfördelning av verken och ämbetsmännen skett, så att kanslersgillet inte längre behövs.
Istället inrättas en kanslistyrelse.
Den skall handha utrikes ärenden, arbeta tillsammans med kommerskollegium, ha överinseendet över postverket och högre och lägre läroverk och uppfostringsanstalter i riket, ha inseendet över Kungl Tryckeriet, som trycker Våra förordningar, kungörelser och påbud, handha mål, som kommer från konvojkommissariet, ha tillsyn över tabellverket, underteckna alla stats- och kvartalsförslag.
Till kanslistyrelsen skall insändas kungörelser om konkurser, som skall införas i utländska tidningar.
Stockholms slott den 23 oktober 1809.
CARL.
Kungörelse angående fri utförsel av spannmål.
Stockholm den 25 oktober 1809.
Riket har i år blivit välsignat med en ovanligt riklig skörd av all slags säd och då landet fått fred med Ryssland har behovet av spannmål till krigsfolket minskat.
Tillgångarna från utrikes orter är åter öppnade för dem som så önska.
För att undvika vanpris och att för framtiden bereda jordbrukets förkovran genom att underlätta för avsättning av spannmål, har vi beslutat att upphäva förbudet från den 18 mars 1803 att utföra inhemskt växt säd ur landet.
Stockholm slott den 25 oktober 1809.
CARL.
Kungörelse att Stor-Brittanniska krigs- och handelsfartyg icke efter den 15 november må i svenska hamnar inkomma.
Stockholm den 27 oktober 1809.
Efter det vi den 17 september skrivit på fredstraktat med Ryssland, har vi förbundit Oss att inte släppa in engelska krigs- och handelsfartyg i Våra hamnar.
Denna befallning måste obrottsligt efterlevas.
Stockholms slott den 27 oktober 1809.
CARL.
12 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
Kungörelse angående en tillsvidare lovgiven handel mellan svenska och konungens av Danmarks undersåtar.
Stockholm den 22 november 1809 Efter slutat stillestånd med Danmark har danska kungen i nåder befallt att uppbringningar av fartyg tillhörande bägge makterna skall upphöra den 12 november.
Då blir det tillåtet för svenska handelsskepp att obehindrat driva handel i hans kungariken och hertigdömen.
Vi har samtidigt förordnat att danska fartyg obehindrat får löpa in i svenska stapelstäder och lagliga lossningsorter.
Även fartyg med laddningar har tillträde.
Dock får inte laster med krigsmaterial införas.
Stockholm slott den 22 november 1809.
CARL.
Kungörelse angående tiden till anmälande av sådana fordringar, som, i anseende till kriget med Ryssland, en kunnat å utsatt tid bevakas.
Stockholm den 23 november 1809.
Att den mellan Oss och kejsaren av Ryssland den 17 september i Fredrikshamn slutade och i Stockholm den 3 samt i Petersburg den 13 oktober ratificerad fredstraktat blivit överenskommet att de allmänna och enskilda skulder, som finnar i Sverige och svenskar i Finland ådragit sig, skall betalas på utsatta terminer och villkor.
Dock skall tiden förlängas, då genom kriget gemenskapen mellan länderna varit avbruten.
Stockholms slott den 23 november 1809.
CARL.
Fredsfördrag mellan Sveriges kung och det Svenska riket och Danmarks kung och det Danska riket slutet den 10 december 1809 i Jönköping och ratificerat i Stockholm den 16 december 1809.
Vi CARL, Sveriges, Götes och Vendes konung gör veterligt att Vi beslutat om en varaktig fred med FREDRIC VI, Vår kärälskelige broder och frände Danmarks, Norges och Vendes konung.
Vi vill grundlägga ett lyckligt lugn, grannsämja och förtrolighet.
mellan Våra stater och undersåtar.
Våra förhandlare har varit för Sverige Carl Gustaf Adlerberg och för Danmark Niels Rosenkrantz.
En fast och varaktig fred, en uppriktig vänskap och god grannsämja skall äga rum mellan Sverige och Danmark.
Det som tilldragit sig mellan de båda höga kontrahenterna skall förbli i evig glömska.
Krigsfångarna på ömse sidor skall sättas i frihet.
De skall med minsta möjliga dröjsmål lämna landets gräns.
Regeringarna skall ersätta kostnader, för de skulder fångarna kan ha på sina fångorter.
Embargo på fartygen skall upphävas.
Fredstraktaten från 1660 och 1720 skall återupprättas.
Postgången skall återställas.
Postväskorna, som skall föras två gånger i veckan skall vara försedda med hänglås och förseglade av postmästarna både i Hälsingborg och Hälsingör.
Förseglingen får inte brytas på vägen till eller ifrån Hamburg.
Fri införsel av byggnadsmaterial till Trysselskogen i Norge på den i Sverige löpande Klarälven.
Undersåtarna skall fritt kunna disponera egendom, som de ärvt eller fått i grannlandet.
En särskild artikel om brottslingar och överlöpares utlämnande skall bestämmas.
Undertecknat av förhandlarna.
Särskild artikel.
Följande grunder i avseende på brottslingars bestraffning och utlämnande.
De som för att undvika straff gömt sig i grannlandet skall utlämnas och straffas i det land brottet blivet begånget.
Det gäller alla grövre brott.
Falskmyntare skall utlämnas till den regering, vars mynt han försökt efterapa.
Alla som försöker överskrida gränsen mellan länderna utan att vara försedd med giltigt pass skall kvarhållas.
Om en person häktas, skall han underhållas av det land där häktningen skett.
Transporten däremot bekostas av det land som återfår honom.
Överlöpare kallas den person som är anställd vid någon av regeringarnas krigsmakt, men går över till den andra för att undandra sin tjänstskyldighet.
Påträffas de skall de återlämnas till hemlandet.
Dessa förbindelser mellan länderna gäller i 15 år.
Sedan skall man omförhandla.
Undertecknat av förhandlarna.
13 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
Alltså har Vi detta fredsfördrag med alla artiklar, punkter och klausuler jämte den särskilda artikeln velat ratificera, gilla och anta.
Vi vill uppriktigt, troligen och redligen uppfylla och fullborda fredsfördraget och med egen hand underskriva det Stockholm i december 1809.
CARL.
Konungen av Danmarks ratification av ovannämnda fredsfördrag.
Fredrik VI, konung av Danmark, gör veterligt att Vi och hans Majestät Konungen av Sverige vill at endebringa den krig och fornye den gode förstaalse og venskabsbaand mellan de begge Stater.
Detta bleven fuldfört uti Jönköping.
Kiobenhavn den 15 december 1809.
FREDERIK.
Kongl Maj: ts och Riksens Ständers fastställda SUCCESSIONSORDNING varefter Christian August och hans manliga bröstarvingar skola äga rätt till den Kongl Svenska kronan samt att Svea rikets styrelse tillträda.
Stockholm den 18 december 1809.
Sedan Riksens Ständer enhälligt fastställt den successionsordning, varefter Christian August av Schlessvig-Holstein och hans manliga bröstarvingar äger rätt till den Svenska kronan och att tillträda Sveriges Rikets styrelse har denna grundlag blivit överlämnad och Vi velat samtycka, antaga och gilla.
Kronprins Christian August får ej till gemål tag enskild man dotter.
Hans manliga förstfödde son skall efterträda honom och deras förstfödda son i fortsättningen.
Går den förstföddes linje ut insätt den andra sonen.
De av Kongl Huset av kvinnokön har ingen rätt till Sveriges krona.
Kungen skall alltid vara av den evangeliska rena läran.
Prinsar och prinsessor av det Kongl Huset får inte gifta sig utan konungens vetskap och samtycke och inte med enskild mans barn.
De får inte resa utan konungens vetskap.
Prins av det Svenska konungahuset får inte bli regerande furste i utländsk stat utan Ständernas medgivande.
Skulle den olycka ske att hela kungahuset utgår skall den lediga tronen besättas genom val och ständerna korar ett nytt kungahus.
Stockholm den 18 december 1809.
Undertecknat av de fyra talmännen och CARL.
Allmänna fattigvårdens revisorers berättelse om detta verks räkenskaper och förvaltning åren 1808 och 1809.
Revisionsberättelse över allmänna fattigvården i Stockholm 1808 och 1809.
Allmänna barnhuset.
De större barnen bör få bättre föda för att de skall växa och utvecklas.
De spädare barnens utseende tyder på att de får otillräcklig och osund föda, varför det vore förmånligare att ge dem kokad komjölk, än att som nu nyttja ammor.
De är i allmänhet opålitliga och hyser ingen ömhet för barnen.
De bär troligen ofta på venerisk smitta.
Korrektionshuset.
Den 1775 års spisordning som följts fram till 1809 har blivit sämre och man föreslår att den gamla skall bibehållas.
Sjukrummen upplevdes som kvalmiga och inskränkta och skall nu flyttas.
Tillgång på bättre rum finns.
Då korrektionshuset nu fått en betydlig nybyggnad har flera rymliga och väl inredda rum kommit till.
Utrymmet är vida överstigande det antal brottsliga och felaktiga personer.
Därför föreslår revisorerna att särskilt för äldre och försigkomna gossar vissa undervisningsanstalter skulle kunna inrättas.
Redan nu har Direktionen utsträckt sin omtanke och inrättat klädvävnad och skoarbeten.
Den omständigheten att flera friska och arbetsföra personer som suttit där för smärre brott inte fick tillständig omsorg för deras frigivning och därför legat inrättningen till last längre än nödvändigt.
Revisorerna menar att utmönstring bör ske åtminstone 1 gång i månaden för dem som inte har längre bestämd tid.
De bör få tillgång till arbete så att de inte blir odugliga och fördärvade både fysiskt som psykiskt.
14 kun1809.doc 031025 2001-09-14 Stavn.kontroll
Man gör det tillägget att ingen i väntan på bristande försvar skall från polishuset till korrektionsanstalten sändas.
De skall istället mottagas på arbets- och försörjningshus.
Det är skadligt för livet om obehagliga omdömen drabbar oskyldiga, därför bör insättning på korrektionsanstalt undvikas för personer som ännu inte är dömda.
Den obehagliga känslan som uppstår vid åsynen av de osnygga och trasiga fångarna, ger rum för anmärkningen att de inte fått den omvårdnad de är berättigade till.
Direktionen har uppmärksammat problemet och vidtagit åtgärder.
De borde också gälla de tigare nämnda fångarna, som om de slita ut sina egna kläder under tiden på anstalten, riskerar att få utträda nakna, vilket skulle föröka den svårighet de redan har.
Danviks hospital.
Revisorerna önskar att fonden förökas så att förbättring kan ske både vad gäller dårhuset som fattighjonen.
I synnerhet bör de få bättre mat.
Dessutom behöver kurhuset bättre utrymme om vissa av de för obotliga ansedda uslingarna skall kunna skötas och hjälpas.
Försörjningshusen på Kungsholmen och Träsktorget, på Ladugårdslandet och på Söder i Katarina församling.
De knappa tilldelningar till de fattiga, särskilt för mycket saltmat till de sjuka önskar Revisorerna ändra på.
De förstår visserligen att det beror på Direktionens otillräckliga tillgångar, men måste ändå kunna förbättras.
Man bör hålla bättre uppsikt över provianten, särskilt fisk och kött som är av sämre beskaffenhet.
Revisorerna har funnit att de spridda rummen vid Träsktorgets inrättning är till hinders för den översyn och ordning som behövs.
Ladugårdslandets försörjningshus är för litet för de 92 äldre och 72 barn som vistas där.
Därifrån härrör den osnygghet som märktes.
Positivt var att barnen får lära sig läsa av en bland de fattiga utsedd kvinna.
Till hennes beröm må sägas att barn inte fyllda 5 år kunde läsa försvarligt innantill.
Revisorerna menar att denna anstalt borde tjäna som efterföljd vid övriga försörjningshus.
Trots att det på Söder fanns 8 sjuka män och 14 sjuka kvinnor var dock snygghet och ordning och maten något bättre.
Alla som ägde arbetsförmåga sysselsattes med något handarbete för inrättningens räkning.
För närvarande är 487 personer, som får fullt underhåll, intagna vid de här uppräknade försörjningshusen.
De får föda efter en speciell spisordning, de sjuka skötsel och föda, de övriga en portion soppa och endast husrum och värme.
Revisorerna menar att de nu nämnda försörjningshusen väl motsvarar ändamålet och föreståndare och läkare nitiskt uppfylla sina skyldigheter.
Det första året skedde misshushållning och man hjälpte även mindre behövande.
De som varit i verkligt behov, har blivit omhändertagna.
Från Direktionens sopphus har under dessa två år 511.360 portioner utan betalning delats ut.
Portionerna består av 1 / 3 kanna soppa, ena dagen kokad på kött och gryn och den andra på fläsk och ärter.
Förutom de nu angivna anmärkningarna måste räkenskaperna ses över.
De är nu orediga.
Utgifterna för år 1808-1809 har överstigit inkomsterna med 30.661 riksdaler, vilken summa måste fyllas med lån.
Vad den egentliga fattigvården angår, så har troligen ingen inrättning av så gagnelig omfattning rönt ett oblidare öde, även därigenom att den haft allmänna opinionen mot sig.
Strax efter starten kom landet i krig, som gjorde att alla priser steg till omåttlig höjd, vilket fick till följd att de påräknade frivilliga tillskotten inte alls blev vad man räknat med.
Skulle verksamheten kunnat skötas, som det var tänkt, skulle tiggeriet ha upphört och allmänhetens välgörenhet kraftigt stigit.
(Saknas fortsättningen.
)
