# ID: svediakorp-law64
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1806
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 7,641
# sentences: 478
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Svensk författningssamling 1806 Låssa kyrkas arkiv
Kungörelse angående ansvaret för varor, som till införsel är förbjudna och i värde ej överstiger 3 riksdaler banco.
Stockholm den 14 januari 1806.
Förordningen av den 6 april 1799, som gäller lurendrejeri och tullförsnillning har befunnits vara för allvarsam, då det gällt otillåtna varor vars värde ej överstiger 3 riksdaler i förhållande till större förbrytelser.
Stadgan har sett över och när det gäller dessa mindre förseelser gäller böter på 3 riksdaler 16 skilling samt att varan anses förverkad.
I övrigt gäller den gamla förordningen.
Stockholm den 14 januari 1806.
J LILJECRANTS.
Förklaring över Kungl Förordningen den 28 juni 1798, angående rätt domstol i fråga om klander å räkning över borgade varor.
Högkvarteret Boitzenburg den 15 januari 1806.
Lagförings- och utmätningsmål må klandras i den domstol under vilken gäldenären har sin hemvist.
Högkvarteret Boitzenburg den 15 januari 1806.
GUSTAF ADOLPH
Förklaring av stadgan av 1798, rörande avträdes och förmåns samt boskillnad och urarva mål.
Högkvarteret Boitzenburg den 15 januari 1806.
Trots all åsyftad fullkomlighet av Vår stadga från 1798, har den tillämpats olika.
För att befästa både gäldenärers och borgenärers rätt och säkerhet, vill Vi till allmän efterrättelse förklara följande Sedan dom och utslag vunnit kraft och gäldenärerns egendom blivit tagen i mät och till försäljning genom offentligt utrop till viss dag blivit utsatt, medan gäldenären ansöker att sammankalla sina borgenärer för att till dem avstå sin egendom, får det inte leda till försäljningens verkställan.
Fordringsägaren skall bevaka sin fordran.
Borgenären skall inom utsatt tid fullgöra sina anspråk, annars går han miste om dem.
Domare kan inte ålägga gäldenär större ansvar än som är stadgat i konkurslagen.
Högkvarteret Boitzenburg den 15 januari 1806.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående formen och storleken på tunnor och målkärl.
Stockholm den 14 februari 1806.
De förordningar som föreskriver hur packkärl för kött, tjära, fisk och mjöl, som införs till Stockholm från landsorten, skall vara beskaffade efterlevs inte.
Dagligen inkommer tunnor som inte är krönta enligt vad justerarna har order att utföra, dels är de förfärdigade efter den gamla tunneformen, som är mindre vid men av större höjd än de efter längdsmåttstockarna skall vara.
Detta medför den olägenheten att packarna inte når ned i botten och kan packa hårt.
Det innebär att tunnorna innehåller mindre.
I brev av den 29 november förra året anbefalls kammar- och kommerskollegierna att erinra om följande: Att vid kyrkorna på landet och i rådstugan i städerna där måttstockar finns, inspektera dem.
Att justerarna har insikt över att tunnorna görs av torrt virke och blir släta invändigt.
Då det visat sig att personer uttagits till justerare som inte har kunskap härom, skall varje sådan person innan han börjar sin befattning lära hos närmaste examinerad justerare eller lantmäktare på orten.
Han skall sända bevis till befallningshavaren efter undervisningen.
Egentligen skall dessa personer anlitas endast i nödfall.
Det blir förbjudet att låna ett brännjärn och själv kröna sina tunnor.
Den tunnbindare som inte uppfyller kraven på sina
tunnor ställs till ansvar och får böta.
Då alla inte genast kan skaffa riktiga tunnor ges en tid av ett år från och med nu att förse sig med dem.
Stockholm den 14 februari 1806.
J LILJEKRANTS.
Kungörelse angående ansvar för dem, som förfallolöst utebliva från mantalsskrivningar och sista uppbördsstämman för det löpande uppbördsåret.
Stockholm den 18 februari 1806.
De av allmogen samt ringare och fattigare folkklassen i städerna skall tidigare böta 3 mark silvermynt eller nu 12 skillingar om de utebliver och inte ställer annan person i sitt ställe vid mantalskrivningen och sista uppbördsstämman för året.
Dessa personer kommer att antecknas och förteckningen insändas till Konungens befallningshavande, som ålägger den försumlige att visa att han haft laga förfall.
Förteckningen skall läsas upp i de kyrkor där de försumliga bor.
Skulle det visa sig att förfallet bör undersökas extra noga, förvisas det till vederbörlig domstol.
Då resekostnaderna till befallningshavanden överstiger böterna har Konungen lovat att allmogen får anmäla sig hos kronofogden i orten.
Böterna delas så att hälften tillfaller mantalskommissarien eller häradsskrivaren, som handhar mantalsskrivningen och kronofogden, som bevakar uteblivandet av uppbördsstämman.
Den andra hälften tillfaller socknens fattiga i den tredskandes socken.
I Stockholm gäller särskilda stadgar.
Stockholm den 18 februari 1806.
SAMUEL af UGGLAS.
Kungörelse varest mål rörande jämkningar eller flyttningar av soldatroteringar hädanefter skola avgöras.
Stockholm den 3 mars 1806.
Den 4 april förlidet år förordnades att de justitie- och kamerala mål som krigs- och kammarkollegiet gemensamt avgjort, skall hädanefter om de inte har direkt avgörande för krigsmakten avgöras ensamt av kammarkollegium.
Detta gäller även jämkningar och flyttningar av soldatroteringar som i vissa fall är tillåtna.
Undantag för soldattorps flyttning från ett rotehemman till ett annat och om tvister uppstått om de s k planpengarna.
Där gäller tidigare förordning.
Stockholm den 3 mars 1806.
S af UGGLAS BROR CEDERSTRÖM
Kungörelse angående vad till förekommande av obehöriga personers inflyttande i staden Göteborg iakttagas bör.
Högkvarteret Ratzeburg den 3 mars 1806.
Staden Göteborg har en nyttig och välgörande fattigförsörjningsanstalt, som underhålls av stadens innevånare genom sammanskott.
För att denna gagneliga inrättning skall kunna bestå är det angeläget att de fattigas antal inte ökas genom att sådana personer, som inte hör till staden och bör ha sin försörjning på andra orter, flyttar in.
Alltså har Vi den 22 oktober förra året utfärdat en kungörelse mot obehöriga personers inflyttande till huvudstaden, som skall gälla även Göteborg.
Högkvarteret Razeburg den 3 mars 1806.
GUSTAF ADOLPH.
Privilegium till befrämjande av Svenska handelsfarten på Ostindien.
Högkvarteret Ratzeburg den 3 mars 1806.
Den 17 juni detta år upphör Ostindiska Kompaniets privilegier.
Det är Vår landsfaderliga omsorg att detta Kompani skall kunna fortsätta sitt för landet gynnande fördel.
Vi är därför benägna att med sådana friheter och förmåner, som efter omständigheterna i tiden är möjliga, uppmuntra och stödja de undersåtar som önska ingå i handelsföretag av denna art.
Denna handel behöver en fond och penningstyrka för att kunna bedrivas.
För att även mindre bemedlade personer skall kunna delta förordnar vi ett Bolag eller Kompani.
Vi vill utse säkra och väl kända män i Stockholm och Göteborg, hos vilka under en subskriptionstid
på två månader kan anteckna sig för en summa med vilken de vill ingå i bolaget.
Ingen lott blir mindre än 100 riksdaler specie.
När subskriptionstiden är över kallas genom annonser i tidningarna de som antagits och fått aktier till bolagsstämma.
Skulle fonden bli större än vad bolaget anser vara nödvändigt sker en avkortning för samtliga aktieägare i proportion till vad de satsat.
Skulle fonden bli för liten, skall aktieägarna bestämma hur man skall göra.
Vid den första sammankomsten skall bolagsregler fastställas.
Hur många som skall ingå i direktionen, huvudkontorets placering, revisionsförfarande och övrigt som kan ge trygghet och förmåner för aktieägarna.
Skulle skiljaktighet uppstå och omröstning är nödvändig, skall en röst gälla för varje inbetald 100 riksdaler.
Det Kompani som nu upprättats erhåller privilegier på 15 år fr o m 17 juni 1806 att idka handel och sjöfart på Cap de Bonne Esperance och alla de på andra sidan belägna orter, där europeiska nationer har rätt att handla.
Det är förbjudet för andra undersåtar att under denna tid idka handel där och hemföra varor därifrån.
Den som bryter mot detta får skeppet med tillbehör och laddning förverkat.
Kompaniets svenska fartyg får frakta varor mellan utländska hamnar och ostindiska handelsplatser utom i Kina.
Kompaniet får utrusta och bevära så många skepp till ostindiska orter de anser nödvändiga.
Skeppen skall vara byggda i Sverige, ha segel och tågvirke av inhemsk tillverkning.
Skulle svenska fartyg saknas kan Vi förordna tillstånd att naturalisera utländska.
Alla varor och förnödenheter som Kompaniet infört är befriade från tullavgift.
De skall dock förvaras under lås i Kompaniets egna magasiner.
Till barlast får användas tackjärn, som räknas av tullbetjäningen vid ilastningen.
Skulle antalet inte stämma vid urlastningen, bedöms det som olovlig utförsel av tackjärn.
Kompaniets skepp skall i ostindiska farvatten om inte örlogsfartyg finns tillgängliga, nyttja kronans flagg och i övrigt svensk köpmansflagg, med Kompaniets initialbokstäver.
Kompaniet får med fördel besöka europeiska hamnar och avyttra sina laster, men utan att åsidosätta att förse Vårt land med te.
Vid varje skepps lyckliga återkomst från Ostindien skall Kompaniet betala till Oss och kronan 2 riksdaler specie för varje läst av fartygets dräktighet och 16 skillingar till staden, där laddningen lossas.
I de städer där Kompaniets lossning sker, skall Kompaniet äga tillstånd att genom auktion försälja varorna.
Kompaniet har rätt att anställa hur stor personal de önskar.
Helst skall det vara svenskar.
Skulle lämpliga personer inte finnas, särskilt vid orter där handeln är nyinrättad, kan även utlänningar antas och erhålla samma fri- och rättigheter som svenskar.
Även skall Kompaniet kalla och antaga skickliga personer som skeppspredikanter, som efter tjänstgöring skall bli befordrade till prästämbeten i Riket.
Skeppsbesättningarna skall avlönas efter vanlig hyra och villkor.
Skulle de åsidosätta sina åtaganden och inte infinna sig vid mönstringen, kan han hämtas och föras ombord.
Rymmer någon skall han straffas efter krigsartiklarna.
Besättningarna och hantverkarna ombord är i krigstid befriade från värvning.
Anställda vid Kompanierna så väl som deras hustrur och barn är befriade för alla borgerliga skatter om de inte äga hus och gårdar eller idkar annan borgerlig näring.
För att undvika myteri vid de långa och vidlyftiga resorna har kaptenerna samma befogenhet som Befälhavarna vid Våra örlogsskepp.
Direktionen skall rannsaka och döma efter Sveriges lag, krigsartiklar och förordningar.
De få dock inte döma om det gäller någons ära eller liv.
Dessa mål sänds till hovrätten.
Alla mål och tvister som kan uppstå mellan Kompaniet och
andra döms av Vårt kommerskollegium.
Är man missnöjd med sådan dom, skall man söka ändring hos Oss.
Skulle Kompaniet när det utför sin lovliga handel i utländska farvatten bli oroat eller förfördelat, äger det full rätt och myndighet att med tjänliga utvägar ta sin rätt och ersättning.
Våld får mötas med våld.
Denna frihet skall finnas inskriven i de pass som Vi utfärdat för Kompaniets skepps säkerhet Kompaniet skall använda sitt eget sigill, en uppgående sol med tre kronor över och inskriften Sigillum Societ.
Ind.
Orient.
Svec.
Allt kapital som genom detta privilegium insätts i ostindiska handeln är befriat från alla pålagor både i freds- som krigstid.
Alla stämplade papper i alla verk för ärenden och avhandling är fria.
Skatten för direktionens och Kompaniets tjänstemän beräknas som för övriga ämbets- och tjänstemän i riket.
Vi försäkra till slut Kompaniets och alla dem som har del, svenska som främmande om Vårt hägn och beskydd och att de här beviljade förmåner, fri- och rättigheter under 15 år inte skall rubbas, ändras eller förminskas.
Om kompaniet ser möjligheter till ytterligare förmåner vill Vi pröva om Vi lämpligen kan tillmötesgå önskningarna.
Högkvarteret Ratzeburg den 3 mars 1806.
GUSTAF ADOLPH.
Privilegier till upprättande av bolag som mot vissa förmåner, kommer att öppna en ny segelled mellan Saltsjön och Mälaren, genom en anläggning av kanal och sluss vid och förbi Södertälje.
Högkvarteret Ratzeburg den 15 mars 1806.
Vi har prövat och funnit, att den sedan länge önskade och yrkade genomfarten mellan Mälaren och Saltsjön skulle ge fördelar för framtiden.
Det blir en betydlig genväg till och från Stockholm och alla söder ut belägna städer och orter.
Dessutom öppnar det kommunikation mellan Våra avlägsna provinser och det inre av det mest uppbrukade landet.
Sedan Vårt tillträde har Vi antagit en orygglig grundsats att verka för att undanröja de hinder som ligger i vägen för lantbruket och alla näringars förkovran.
Då transporterna mellan detta vidsträckta land och långt ifrån varandra avlägsna provinser ligga i vägen för dess utveckling trots det överskott av varor, som naturen och fliten frambringa, kan en segelled mellan Mälaren och Saltsjön överbygga många hinder.
Vi har av erfarna och kunniga män låtit undersöka möjligheterna till en genomfart vid Södertälje, med den sträckning kanalen bör få, undersökt markens beskaffenhet, gjort plan- och profilritningar till hela byggnaden med sluss och vindbrygga samt kostnadsförslag.
Kanalen kommer att öppnas från Mälaren förbi Södertälje ned i Egelsta viken av Saltsjön samt bli 30 fot bred och 12 fot djup Denna kanal- och slussbyggnad vill vi uppdraga åt ett enskilt aktiebolag vilket vi ger privilegier.
Bolaget skall under namn av Södertälje kanal och Slussverksbolag bygga, underhålla och äga med följande förmåner.
Var och en skall ha rätt att äga aktier á 100 riksdaler styck.
Fyra år efter det bolaget haft sin första sammankomst skall genomfarten vara klar och seglationen obehindrat verkställas.
Kanalen börjar vid Linasundet i Mälaren och slutar i Egelstaviken i Saltsjön.
En vindbro för att underlätta landsvägstrafiken skall byggas.
Under byggnadstiden skall vi bistå med 800 man årligen ur Vårt och kronans arbetsmanskap, om så stor arbetsstyrka med fördel kan användas.
Bolaget kommer att avlöna varje man med 4 skillingar specie om dagen, utan vad de av beting kan tjäna.
Under arbetstiden skall till manskapets förplägnad vara fri tillförsel och försäljning av matvaror och dricka.
Vi skänker bolaget ekvirket till slussportarna och vindbryggan.
De tillåts fällas på Våra och kronans skogar.
Dessutom tillhandahåller vi för sprängning 150 centner stenlupit krut.
Kanalen kommer att anläggas över Södertälje stad ägor och staden har avsagt sig alla anspråk på ersättning för tomter och täppor, så när som på skolmästarens äng.
Vi åtar oss den
kostnaden.
För materialernas förvaring under byggnadsåren och barack för en del av arbetsfolket upplåter vi utan hyra två kronomagasiner vid staden.
De som nyttja kanalen kommer att få betala avgift, som bestäms innan kanalen öppnas.
Vi och kronan är dock befriade.
Överfarten på vindbryggan blir fri för avgifter, men öppnandet av densamma beläggs med avgift.
Dessa avgifter äger bolaget att använda till anläggningens vidmakthållande och utdelning till aktieägarna.
Aktieteckningen sker före 31 maj nästkommande år och 5 % av värdet betalas direkt.
Till mottagande av dessa anteckningar och medel har utsetts greve Claes Wachtmeister, Herr Carl Eric Lagerheim, Friherre Carl Bonde, Friherre Gustaf Lovisin, Herr Lars Reimers och Herr Fredric Morsing.
Direktionen kommer att ha överseendet över byggnationen och bör utse en erfaren mekaniker, författa arbetsplan samt göra kalkyler för den årliga kostnaden.
Sex veckor innan varje betalningstermin skall i allmänna tidningar erinras om detta.
Utebliver inbetalningen förlängs tiden 2 månader, därefter tillfaller aktien bolaget som genast efterlyser ägaren 3 gånger och sedan dödar aktien.
Direktionen sammanträder minst tre gånger om året i Södertälje.
Två av dem skall två gånger i veckan besöka arbetsplatsen.
Direktionens ledamöter lär för denna möda och omsorg vid detta nyttiga och för fäderneslandet hedrande arbete, uppbära viss reseersättning.
Direktionen skall hålla Oss informerade om arbetets gång.
Aktieägarna sammanträder i Södertälje vartannat år för att erhålla berättelse om verkets tillstånd och förvaltning.
Då denna segelled öppnas till och från Landsort vill Vi förordna om särskild lotsinrättning där.
Förbehåller Vi Oss, att om och när Vi finner för gott att anlägga en avtappningsränna i den s k Engelbrektsgraven vid Maren nedanför Södertälje, om det blir högt vattenstånd i Mälaren.
Denna ränna skall inte påverka kanalfarten.
Högkvarteret Ratzeburg den 15 mars 1806 GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående vissa omständigheter i frågan om de näringsfriheter, som genom Kungl Maj: ts nådiga förordning den 19 augusti 1801 blivit guldsmeder beviljade.
Stockholm den 24 mars 1806.
Då det visat sig, att det uppstått svårigheter för guldsmederna att begagna sig av de utvägar till försörjning som förordningen av den 19 augusti 1801 utfärdat, har behov av förmåner för dessa hantverkare behövts.
Därför förordnas följande: Guldsmeder har rätt att utan tillstånd arbeta med metallförädling och tillverkningar av varjehanda metaller och utan förbindelse uppsäga och lämna hantverket och komma i åtnjutande av andra näringsfriheter.
Om någon, som vunnit tillåtelse till annan hantering eller rörelse, men inte varit njöd, får han byta till något han tror skall gynna honom mer.
Den som startat annan verksamhet har rätt att nyttja vilka arbetare han vill till sitt biträde.
De som vid författningens tillkomst var under utbildning inom guldsmedsyrket, har rätt att som gesäller eller mästare nu välja de utvidgade näringsmöjligheterna.
Stockholm den 24 mars 1806.
J LILJECRANTS.
Kungörelse angående det s k produktsplakatets vilande tills vidare, med mera.
Högkvarteret Greiffswald den 12 april 1806 Genom franska regeringens våldsamheter mot svenska skepp och laddningar har Våra trogna undersåtars handel och sjöfart blivit hindrad.
Därför har Vi förordnat att det s k produktplakatet av den 10 november 1724 och förordningen angående salthandeln av den 27 juli 1731 skall tills vidare vila och skillnaden mellan fria och ofria fartyg upphöra.
Därför kommer neutrala skepp att erlägga samma skeppsavgifter som svenska skepp och varor införda med dessa skepp betala tull efter svenska tulltaxor.
Deras förmåner gäller farvatten och orter utanför Östersjön.
Inom Östersjön erlägges avgifterna på vanligt sätt.
När denna författning upphör, meddelar Vi det 3 månader innan.
Högkvarteret Geiffswald den 12 april 1806.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående tiden inom vilken ansökan bör ske om brandskadeersättning, samt hur förhållas bör, om hus förändras till vådliga inrättningar, sedan de blivit brandförsäkrade.
Stockholm den 22 april 1806.
Brandförsäkringsverkets stadga av den 12 september 1805.
Brandskada på försäkrat hus skall värderas inom sist 1 månad efter branden.
Annars förlorar ägaren ¼ av värderingssumman.
Värderingen skall genast sändas av befallningshavande till direktionen.
Skulle värdering inte kunna hållas inom denna tid skall det anmälas till direktionen och angivas hur många hus som brunnit.
Berättelse om branden skall alltid insändas till befallningshavande i orten eller magistraten i städerna.
Den som förändrar sitt hus så att premien skulle bli större eller gör inrättningar för bränneri och mälthus och inte anmäler detta till direktion, går förlustig om brandförsäkringen.
Stockholm den 22 april 1806.
A N EDELCRANTZ med flera.
Kungörelse angående rätt domstol i mål, där fråga om viten för underlåten betalning av den s k tillöknings lästeavgiften och hur fördelning av böterna skall göras.
Stockholm den 6 juni 1806.
Då personer överklagat överdirektören vid stora sjötullens vitesföreläggande för underlåtenhet att betala den s k tillöknings lästeavgift förklarar vi här att sådant inte tillhör överdirektörens ämnesområde.
Detta skall en domare bedöma och avgöra.
Den missnöjde skall vända sig till kammarkollegium.
Har den besväranden blivit fälld till böter, skall sådan borgen ställas som förordningarna av den 22 november 1749 föreskriver.
Går målet vidare kan Högsta domstolen avgöra.
Det har inte funnits någon föreskrift hur sådana böter skall fördelas.
Nu beslöts att hälften tillfaller Kungl Maj: t och kronan och hälften åklagaren.
Stockholm den 6 juni 1806.
SAMUEL af UGGLAS.
Kungörelse om åtskilliga förändringar i Kungl medicinaltaxorna.
Den 13 maj sistlidne år fastställdes de nya taxorna på droger och medicinalier.
Kollegie Medici kungör de nya priserna.
Vinättika, svensk ättika, renad althearot, sönderstött kinabark, krusmynta, bernstenssalt, fläderblom, sassaparillrot blir dyrare.
Aloë, balsam, kamfert, spanskfluga, kaneloljesocker, söt rabarberelixir, rabarberrot, kurbitsolja m m blir billigare.
Stockholm den 26 juni 1806.
EL SALOMON med flera.
Kungörelse angående införandet av svenska statsförfattningar och Sveriges Rikets Lag i Pommern och Rügen.
Högkvarteret i Greiffswald den 26 juni 1806.
Sedan en längre tid tillbaka har Vi med bekymmer erfarit att de medel som skulle lända till nytta för Våra pommerska undersåtar, träffat på oväntade svårigheter vid genomförandet.
Våra avsikter har inte blivit uppfyllda dels på grund av tidsutdräkt och att privilegierna inte verkställts.
Vi är således övertygade om felaktigheten i de i Pommern gällande författningarna.
Särskilt om man jämför med den folkökning och snabba framsteg andra länder erbjuda, där de hinder upphört, som i Våra tyska stater nästan avskurit alla källor till förkovran.
Vi har nyligen erfarit såsom slutligt bevis på de Pommerska statsförfattningarnas vådlighet att lantstäderna, genom den mest otillbörliga tillämpning därav hänvisat Vårt ombud om Pommerska lantvärnets upprättande till tyska riksdomstolarnas prövning, trots att landets gränser hotas av fiender.
På grund av detta viktiga skäl och till främjande av landets säkerhet har Vi funnit oss nödsakade att förklara, att nuvarande statsförfattningarna i Våra tyska stater upphäves och lantständerna och lantråden upplöses.
Vår avsikt är inte att tillvälla oss några betungande rättigheter, utan endast att försäkra Våra tyska undersåtar välfärd.
Därför införes nu svenska statsförfattningarna i Våra tyska stater.
De skall ej mer utgöra en söndrad del av Svea folk utan i en broderlig förening njuta den författning, som sedan århundraden varit borgen för dess väl.
Vi förklarar att Sveriges Rikets Regeringsform av den 21 augusti 1772, Förenings- och säkerhetsakten av den 21 februari och 3 april 1789, varje av de fyra stånden i Sverige förunnade privilegier och rättigheter samt Sveriges Rikets Lag skall utgöra fundamentslagarna och grundförfattningarna i Våra tyska stater och alla nya inrättningar lämpas och verkställs efter detta.
Vi vill på det kraftigaste poängtera att Våra pommerska undersåtar inte nu eller framledes skall deltaga i betalningen av den svenska statsskulden.
Ärenden som ensamt rör Pommern kommer att avgöras på en allmän Lantdag.
Högkvarteret Greiffswald den 26 juni 1806.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse om lagskipningen i de tyska staterna, intill dess Sveriges Rikets Lag, den 1 september 1807 blir införd och efterlevd.
Högkvarteret Greiffswald den 3 juli 1806.
Det som i nådigt brev av den 26 juni meddelades, att Sveriges Rikes Lag kommer att införas i Våra tyska stater gäller fr o m den 1 september 1807.
Intill dess gäller de tyska lagarna om de inte strider mot svenska grundlagen.
Domstolarna skall vid nya lagens inrättande iakttaga följande: En amtsrätt inrättas i vart och ett av de fyra distrikten, vilkas domstolar utgörs av en amtsdomare, en amtsjurist och en edsvuren amtsnotarie.
Övriga domstolar och rätter upphör.
De mål som tillhört landsfogderätten på Rügen och adeln efter länsrätt döms nu av Hovrätten i Greiffswald.
Alla andra mål döms av amtsrätten.
I städerna förblir alla inrättade domstolar i deras nuvarande författning.
Den jurisdiktion som tillhört konsistorium, akademierna och sundhetskollegium bibehålles.
Tull, accis, konsumtions, post och licensrätterna behålles.
Hovrätten i Greiffswald bibehålls.
Kriminal- eller civilmål får ej dömas vid något universitet.
Högkvarteret Greiffswald den 3 juli 1806.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse om upphävandet av livegenskapen i de tyska staterna.
Högkvarteret Greiffswald den 4 juli 1806.
Då Vårt stora ändamål med införandet av Svenska statsförfattningarna i Våra tyska stater i synnerhet varit, att försäkra en var av Våra trogna pommerska undersåtar ett fritt och ostört njutande av deras lagliga rättigheter, under troget uppfyllande av deras plikter har vi som en naturlig följd upphävt livegenskapen i Pommern och Rügen från den 26 juni.
Då nu livegenskapen för evärdelig tid blivit upphävd, har Vi till förekommande av den mindre fördelaktiga verkan det kan ha på åkerbruket om en alltför hastig förändring skulle ske, utsatt en tid inom vilken varje husbonde hinner skaffa nytt tjänstefolk och arbetare.
Ingen före detta livegen får flytta ur Våra tyska stater utan Vårt särskilda tillstånd.
Ingen före detta livegen får före 1810 uppsäga sin tjänst och inte av sitt grundherrskap bli uppsagd, om det inte sker med ömsesidig överenskommelse.
De före detta livegna får rätt att ingå äktenskap utan herrskapets samtycke.
Kvinnan följer då mannen och träder genom giftermålet ut i frihet.
Herrskapet har då ingen skyldighet till hennes och barnens underhåll.
Den som utan tillstånd flyttar före 1810 hämtas och näpses med husaga.
Den som anställer någon utan tjänstfrihetsbetyg bötar 50 riksdaler till någon av de på landet varande milda stiftelser.
De barn som 1810 inte är, för pojkar 16 år och för flickor 14 år måste av sina herrskap underhållas och uppfostras, om föräldrarna skulle vara oförmögna därtill.
De före detta livegna, som fram till 1810 blivit sjuka eller av ålderdom inte längre kan försörja sig, skall av sina husbönder njuta husrum, föda och vad de annars kan behöva.
Dock står det varje socken fritt att inrätta en gemensam institution, vilka kan enskilt eller allmänt underhållas.
De omhändertagna skall efter förmåga biträda herrskapet eller församlingen.
Ingen frigiven kan före 1810 antagas till krigstjänst.
För att underlätta för odling och lantbruk är det nyttigt för godsägare att indela sina egendomar i farmer.
Detta kommer Vi att göra med Våra egna gods och lägenheter.
Vi manar de före detta livegna att förhålla sig villigt och beskedligt till sina husbönder, så att de vid inrättandet av sådana farmer blir ihågkomna.
Alla överenskommelser mellan husbonde och underhavande skall i två vittnens närvaro göras skriftligen.
Högkvarteret Greiffswald den 4 juli 1806.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse om Kyrkoståndet och prästerskapet i de tyska staterna.
Högkvarteret Greiffswald den 12 juli 1806.
Generalsuperintendenten äger fortfarande tillsyn över ecklesiastikverket och skolorna i Pommern och Rügen och har sitt säte i Greiffswald.
Där kommer under superintendentens ordförandeskap att inrättas ett domkapitel för Pommern och Rügen så väl landet som städerna.
Där verkar ledamöter efter Svenska kyrkolagen från 1686 och förordningen om Rättegång i domkapitlen från 1687.
1 september 1807 upphör nuvarande Geistliche konsistorium i Greiffswald och konstoriet i Stralsund.
Pommern delas i sju och Rügen i 2 prosterier.
Med lärartillsättningarna i skolorna skall förhållas enligt skolordningn av 1724 samt de därefter i Sverige utkomna författningar Prästerskapet äger hädanefter åtnjuta de lagliga inkomster och förmåner som honom hittills varit anslagna.
Den i Sverige sedan 1693 antagna kyrkohandbok skall efterlevas och ingen annan än ärkebiskop Svebelius bok för ungdomens undervisning användas.
Högkvarteret Greiffswald 12 juli 1806.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående tillökningen i den redan stadgade plikten för vanskötta rustningshästar, samt hur visitationer på rustningen hädanefter anställas må.
Stockholm den 22 juli 1806.
Förordningen av den 2 september 1783 om ans och utfodring av ryttare- och dragonhästar har inte varit tillräckligt att förmå rusthållare att uppfylla sina plikter.
Vid möten med indelta kavalleriregementen har flera hästar varit illa fordrade.
Därför förhöjs plikten så att den rusthållare, som under vintern vansköter hästen, bötar 20 riksdaler och för den häst som svälter på sommarbete bötas 10 riksdaler.
Kompaniofficerare skall hädanefter utföra visitationerna och inte som hittills underofficerare.
Stockholm den 22 juli 1806.
BROR CEDERSTRÖM.
Kungörelse angående tullen tills vidare på inkommande utrikes spannmål.
Stockholm den 1 augusti 1806.
Den 15 oktober 1804 förordnades en särskild avgift för spannmål från utlandet.
Den är nu borttagen och sjötulltaxan från 1799 gäller.
Särskilda bestämmelser för spannmål från svenska Pommern och Wismar.
Stockholm den 1 augusti 1806.
SAMUEL af UGGLAS.
Kungörelse om brännvinsbränningens inskränkning till 3 månader.
Huvudkvarteret Greiffswald den 19 augusti 1806.
Då innevarande års växt varit svag på många orter och största sparsamhet och hushållning behövs har Vi utfärdat en stadga där tillverkning, försäljning och transport av brännvin tillåts endast 3 månader mot tidigare tillåtna 4.
Från 15 / 10 till 15 / 11 och 15 / 2 till 15 / 4.
Då Våra kära undersåtar härigenom röna ett ytterligare prov på Vår höga omsorg att lämpa Våra författningar efter deras hushållsomständigheter, är Vi förvissade, att de av undersåtlig erkänsla och skyldig omtanke för eget och medbröders bästa, inte genom överdriven brännvinsbränning missbruka denna frihet.
Genom klokhet och försiktighet spara den bästa spannmålen till bröd och utsäde.
Huvudkvarteret Greiffswald den 19 augusti 1806.
GUSTAF ADOLPH.
Författning om de i Pommern och Rügen belägna egendomars fördelande i farmer och enskiften.
Högkvarteret Greiffswald den 8 september 1806.
Sedan vi avskaffat livegenskapen i Våra tyska orter, har vi tänkt indela Våra egna gods och lägenheter i mindre farmer eller gårdar för att ge allmogen möjlighet till eget jordbruk och bosättning.
Den 9 augusti, då samtliga pommerske ständer varit hos Oss på salen församlade, har vi underrättat dem om följande: En noggrann geometrisk avmätning över alla Våra gods och lägenheter skall skyndsammast göras av till landet kommenderade lantmätare.
Ingen får på något vis hindra honom i hans arbete, dock skall han i möjligaste mån akta växande grödor.
Innehavaren av egendomen är skyldig att utvisa gränser och tillsammans med sina grannar var närvarande vid råskillnadernas avmätning.
Efter mätningen och kartans fullbordan är det lantmätarens skyldighet att gradera ägorna i mån av deras naturliga bördighet.
Det gäller inte hävd och gödning.
Den bästa naturliga marken skall ge 6 tunnor säd eller 6 lass hö på vart morgenland.
Därefter räknas i fallande skala.
Nu skall också upptagas och beskrivas om det finns sådana trakter inom egendomen där skog finns eller där inget annat än skog kan växa.
Generalguvernören skall ha tillsyn över befintlig skog och befrämja skogsplantering.
Är dessa till skog lämpliga marker utan sammanhang och endast i mindre stycken, skall den farmer som har dem inom sina gränser plantera skog.
Lantmätaren skall i ägobeskrivningen redligen beskriva ägorna med alla skiljaktigheter samt innehåll och taxeringsvärden utmärka.
Sedan kartläggningen är gjord skall lantmätaren ofördröjligen författa projekt till deras indelning i farmer om 50, 60 och högst 120 morgenland vardera.
Huvudgården får äga mer mark.
Till marken tas allt som kan genom s k växelbruk odlas, utom helt obrukbar mark och skog.
Plats för bebyggelse skall finnas.
Helst skall farmen vara kvadratisk och belägen så att hävd och stängsel inte blir försvårade.
Vägar inte bredare än 6 alnar skall röjas till stad, kyrka, kvarn, vattenhämtningsställe och skogsfärd.
Gravar eller diken bör anläggas från kärr och vattensjuka ställen.
Farmen skall läggas i enskifte, så att hela ägorymden i ett sammanhang innefattas.
På stora gods skall 1 / 10 delas i små enheter där arbetare kan arrendera.
Detta leder till folkökning och de kan åtaga sig legoarbete, då de inte året runt kan sysselsätta sig på det egna jordbruket.
När projektet till enskifte och farmernas indelning är utmärkta med blyerts på kartan, lämnar lantmätaren den till generalguvernören som förbättrar och fastställer.
Sedan drar lantmätaren upp den fastställda indelningen med färg på kartan och fullkomnar ägobeskrivningarna.
Ägolotterna skall utmärkas med skiljestenar eller pålar.
Även inkomsten av ägodelen skall beräknas.
Högkvarteret i Greiffswald den 8 september 1806.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse hur Kongl Maj: ts egendomar i Pommern och Rügen inrättade farmer skola med nödvändiga byggnader förses och under förpaktning upplåtas.
Högkvarteret i Greiffswald den 10 september 1806.
Då de nya farmer i Pommern och Rügen, som upprättats skall förses med byggnader och åbor ta dem i besittning har Vi förordnat följande: Arrendatorns skyldighet skall vara, att på plats lantmätaren utvisat uppföra sådana nödiga hus som Vi fastställt ritning till.
De bör byggas av lera, tegel eller annat bestående material.
Arrendatorn skall uppodla och bereda till åker och äng så att det vid avträdet är i fullgott stånd.
En viss reglering av tidigare arrendekontrakt skall ske och förlängning av tiden.
Alla arrenden skall löpa på 30 år.
Arrendekontrakten skall författas skriftligen och bevittnas och godkännas av Vår guvernör.
De skall innehålla skyldigheter, såsom byggnader, uppodlingar och ägornas förbättringar, skogsplanteringar och vad mera den lokala beskaffenheten angår.
Farmarens rågångar skall där möjligt kan ske planteras med pil eller lövträd som ger den växande grödan lugn och även i andra avseende är nyttiga.
Arrendet skall betalas i spannmål, om inte åkern är svag och äng och ladugård starkare.
Då kan arrendet betalas i smör och vissa kreatur.
Tillsammans med andra landets jordbrukare är arrendatorerna skyldiga att delta i väg- och brobyggnader, skjutsningar och inkvarteringar.
Vem som helst äger rätt att delta i arrendeauktionerna.
Auktionerna tillkännages i tidningar och från predikstolarna.
Greiffswald den 10 september 1806.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående hembud till Wadstena krigsmanshus av sådana krigsmanshuset anslagna skattehemman, som är av frälse natur och säljs utom börd.
Stockholm den 10 oktober 1806.
De hemman, som drottning Kristina donerade den 12 november 1646 till Wadstena krigsmanshus, är upplåtna under adlig frälsefrihet.
Så länge krigsmanshuset äger räntan men åbon skatterätten är de att anse för frälseskatte.
När något av dessa hemman säljes utom börd, bör de ha den rätten.
Förklaras hur dessa köp skall gå till.
Stockholm den 10 oktober.
S af UGGLAS.
BROR CEDERSTRÖM.
Kungörelse angående förhöjning i taxan å tullen för utgående furu- och granbjälkar.
Stockholm den 10 oktober 1806.
Bjälkar eller balkar av furu eller gran får utföras, om de inte överskrider den tjocklek som är antaget i sjötullstaxan för 1799.
De får dock vara hur långa som helst.
Tabell på storlek på bjälkar och dess värde och tull, som skall betalas för varje stock.
Stockholm den 10 oktober 1806.
SAMUEL af UGGLAS.
Kungörelse angående vissa dimensioner på utländska porslinsterriner, som får till riket införas.
Stockholm den 14 oktober 1806.
Förslag att visst mått skall utsättas för de engelska porslinsterriner som får införas och förtullas i landet.
Orsaken är att socker- och såsskålar är förbjudna och man förmodar att sådana införs under namn av terriner.
Inga andra ovala skålar än de som rymmer 1 stop får införas.
Ovala utländska terriner i s k stenporslin måste rymma minst en halv kanna.
Stockholm den 14 oktober 1806.
J LILJECRANTS.
Quarantainsförordningen.
Beckaskog den 7 november 1806.
I Vår omvårdnad av Vårt rike, har vi för avsikt att kunna avhålla landet från de smittsamma sjukdomar, som uppträtt på många utrikes orter särskilt i Spanien, genom att inrätta en karantänsinrättning på Rensö i Göteborgs skärgård och förse det med ett särskilt reglemente.
Samtidigt har Vi funnit för gott att utfärda en allmän karantänsförordning för sjöfarande från utrikes orter som ankommer till Våra svenska redder och kuster.
I Göteborg har Vi redan tillförordnat en karantänskommission, som har det huvudsakiga uppdraget att vaka över och verkställa efterlevnaden av förordningen.
Alla skepp som ankommer till Västkusten har skyldighet att inordna sig i kommissionens föreskrifter och även på egen hand lämna upplysningar.
Skulle skepp hamna i sjönöd, som hindrar skepparen att iakttaga förordningen, skall det finnas karantänsbefälhavare i alla sjö och stapelstäder, undantagandes Jönköping.
Det är ytterligt viktigt att den som äger tillsyn över karantänsanstalterna blir underrättade om när pestartade sjukdomar uppstår.
Svenska handelsagenter är skyldiga att om pest eller liknande sjukdomar visar sig i deras handelsdistrikt genast berätta detta för Kommerskollegium, som sedan meddelar karantänskommissionen i Göteborg.
Man bör veta när sjukdomen först uppträdde, hur den förhåller sig, hur utbredd den är och om den är i till eller avtagande.
Så länge sjukdomen fortfar skall de två gånger i månaden lämna uppgifter till kommerskollegium.
De skall ange om något svenskt fartyg varit i distriktet, legat på redden eller haft gemenskap med landets inbyggare.
Vidare vilka varor som fartyget lastat, om sjuka är ombord och när och var fartyget avgått.
Alla landets innebyggare har skyldighet om de får kunskap om smittsamma sjukdomar som kommer genom skepp omedelbart berätta vad de hört och vet.
När det blivit kungjort att vissa orter smittats, skall skeppsredare som har fartyg där genast anmäla när de väntas hem och vad de medför.
Svenska handelsagenten i Helsingör som upptäcker att smittat eller misstänkt fartyg smiter genom sundet, när han blivit förvist till Rensö, skall genast anmäla detta till karantänskommissionen i Göteborg och Våra befallningshavanden på Västkusten och de län som gränsa till Östersjön.
Lotsarna och vaktskeppen skall underrättas och genom uppläsning från predikstolarna informera innebyggarna, så att man kan avvisa skeppet.
Läkare och fältskärer som bo och vistas nära kusten skall ha särskild uppmärksamhet om febersjukdomar av elak eller smittsam art uppträder och utan att skrämma ortens befolkning för mycket lämna upplysningar till karantänskommissionen.
Genom tidningar och pålysning från predikstolarna skall folk var underrättade om fara uppstår i deras närhet.
Från och med denna dag skall Vår förordning gälla.
Rensö hamn stängs för alla fartyg som är fria från smitta eller misstankar om sådan.
Skulle något friskt fartyg vägra lämna hamnen bötar han 500 riksdaler.
I Göteborgs och Bohus län utses personer, helst med sjötjänst bakom sig, att undersöka ankommande skepps sundhetstillstånd.
Lotsarna skall förses med svarta flaggor.
De personer som skall verkställa undersökningen av ankommande skepp skall ha en järn- eller blecklåda med lock, hake och en liten järnkedja
varvid ett snöre kan fästas.
Redskap att vända och öppna varor, som inte får beröras med händerna, ättika till rökning.
När förnödenheter skall avlämnas till smittade fartyg, hissas de upp med talja från lovartssidan.
Taljan och tågen skall sedan noga sköljas i sjövatten.
Ingenting får mottagas från skeppet.
Skulle personer som kan misstänkas föra smitta påträffas på andra platser skall ett avsides liggande hus utröjas och där placeras de.
För att inte handeln skall bli hindrad ålägges skeppare som seglar på Ost- och Västindien, Amerika, Afrika, Spanien, Portugal och Medelhavet vara försedda med svart flagg, låda och instrumenter för rökning.
De är skyldiga att noga underrätta sig om tillståndet i de orter de besöker.
Förse sig med sundhetspass, inte ta med några varor som ej i manifestet står upptagna.
Genast avsegla om fara uppstår, inte medtaga person från hamn eller redd eller från öppna sjön ej heller varor som är dem okända och misstänkta.
De skall vid ankomsten anmäla om några klädespersedlar eller kvarlåtenskap efter död man finns ombord.
Som smittade anses de skepp vara, som haft pestliknade sjukdom ombord.
Besökt orter med smitta, inneha varor som är smittbara eller icke, inneha hur beskaffat sundhetspass som helst, om det inte utmärker att skeppet varit i karantän.
Misstänks smitta får skeppet endast föras till Rensö och om det inte är möjligt till Vinga Sand, Rivefjorden eller stora Kalvsund.
Fartygen skall föra nationsflagg på stortoppen, utländska fartyg svart flagg om det inte är natt, då signal med hissad lykta synas.
Höga böter för den som inte iakttar dessa åtgärder.
Personer eller varor får inte föras i land.
Passageraren och besättning har lika ansvar.
Erfarenheten har visat att följande varor kan var smittsamma länge: ull, får, tagel, borst, samt därmed beklädda levande djur, bomull, silke, fjäder, dun samt levande fåglar, lin, hampa, blår, hudar, skinn, och allt som är förfärdigat av dessa ämnen.
Dessutom frukter, guld, mynt, fnöske, husgeråd, verktyg.
När lots kommer ombord underrättar han sig om varifrån skeppet kommer.
Misstänker han smitta går han med sin båt före eller vid sidan.
Har han gått ombord på smittat skepp får han stanna i karantän.
Han för fartyget till i första hand Rensö.
Om skeppet är smittat blöter skepparen skeppshandlingarna med ättika, lägger dem i den förut omtalade blecklådan och sänker alltsammans djupt i sjön, så att kedjan och en del av snöret är under vatten.
Sedan drar de som är i lotsbåten upp lådan, klipper av snöret med en tång och undviker att ta i det med händerna.
Lådan förs till karantänsbefälhavaren, som öppnar lådan, tar ut svaren och handlingarna, doppar dem i ättika och röker dem.
Handlingarna granskas av karantänskommissionen som beslutar om åtgärder.
Om skeppare vägrar lämna ut pappren, får han ligga och bevakas, vilken bevakning han betalar.
Lämnar han oriktiga uppgifter bötar han eller sätts i fängelse 16 dygn.
(Slutet saknas).
Kungörelse angående skyldigheten för svenska undersåtar, vilka bo och vistas i Frankrike och de därunder lydande länder, att sig därifrån begiva.
Malmö den 12 november 1806.
Trots att Våra undersåtar, som bo och vistas i Frankrike, borde fått underrättelser i synnerhet genom Våra i utländska tidningar införda kungörelser, om det förhållandet som mellan Oss och franska staten uppkommit och således som sin medborgerliga plikt borde ge sig därifrån, har Vi förnummit att åtskilliga dröjt sig kvar.
Vi har funnit för gott att för de svenskar som frivilligt bor och vistas i Frankrike och därunder lydande länder utfärda den förordningen, att de inom natt och år hit till riket återkomma.
Gäller ej personer, som fått Vår tillåtelse att stanna.
Vår anledning till denna förordning är att franska regeringen har låtit stänga det lutherska kapell i Paris, som svenska undersåtar ägt i långliga tider för sin religionsutövning.
Skulle någon person inte åtlyda Vår förordning anses han inte längre som svensk och eventuellt arv från hemlandet går honom om intet.
Vi vill inte hindra personer, som av olika skäl och angelägenheter fordrar personlig närvaro i Frankrike, att resa dit.
De skall vid ansökning om respass bilägga behörigt bevis av sådant behov.
De får vistas i Frankrike i 4 månader och förbinder sig att efter den tiden återkomma till Sverige.
Malmö den 12 november 1806.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående indelta infanteriets beklädnad, som av soldaten kommer att underhållas.
Stockholm den 28 november 1806.
Från den 15 november skall soldater vid indelta infanteriregementena underhålla sina livmunderingspersedlar mot en viss årlig ersättning.
Beklädnad kommer att bestå av en åtta tum hög hatt.
Den skall ha en 2 tum bred svart rem runt kullen, en knapp efter modell, en träns av massiv mässing och en åtta tums gul ståndare av ullgarn samt ett runt kompanimärke i regementets färg.
En femton tum lång svart halsduk av kläde, fodrad med en vit lärftremsa, som vikes en fjärdedels tum över det svarta klädet.
En jacka med 10 knappar fram, 2 bak och 3 på vardera ärmen.
Skörten bak skall vara 10 tum och kragen 4 ¼ tum.
Jacka, väst och byxor skall var av mörkare grått för de svenska och ljusare grått för de finska regementena.
Dessa åtskiljs genom olika färger på kragar och uppslag.
Materialet är kläde, men vallmal får användas om färgen är rätt och av god ull, försvarligt valkad och tillverkad.
Väst med ärmar och 9 knappar fram.
Ett par långbyxor, högt skurna och med s k liten lucka.
Ett skärp bestående av 3 gula och 2 mörkblå ränder.
Ett par stövletter av svart halvkläde, som slutar något nedanför knäna.
Ett par ullstrumpor med minst en alns längd från hälen.
Ett par skor och ett par lösa sulor.
Två skjortor.
Ersättningen av dessa kläder beräknas efter 12 års brukningstid och soldaten erhåller varje år en tolftedel av dess inköpsvärde, lika med 1 riksdaler 24 skilling banco.
Brukningstiden är beräknad då soldaten endast gör den årliga mötestiden, högst 24 dagar.
Gör han särskilda kommenderingar får han 3 skilling om dagen för beklädnad.
Stockholm den 28 november 1806.
BROR CEDERSTRÖM.
Kungörelse angående förbud för judar att i riket inkomma.
Stockholm den 19 december 1806.
Nådig skrivelse av den 25 november i år förordnar förbud för judar att inkomma i riket.
Stockholm den 19 december 1806.J LILJECRANTS.
Placat om fyra allmänna solenna tacksägelse-.
faste-, bön- och botdagar som över hela Sverige, Storfurstendömet Finland och alla under Sveriges krona tillhöriga furstendömen högtidligen kommer att hållas under nästkommande år 1807.
Malmö den 27 december 1806.
Tacksägelsedag den 8 mars, fastedag den 19 april, botdagen den 21 juni och böndagen 18 oktober.
Noga och allvarsam uppsikt, så att ingen bryter mot sättet att fira dessa dagar.
Inga onödiga sysslor, ingen handel får förekomma.
Böter som utmäts för de som överträder placatet delas av närmaste hospital och de husarma i socknen.
Malmö den 27 december 1806.
GUSTAF ADOLPH.
