# ID: svediakorp-law63
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1805
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 7,272
# sentences: 433
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Svensk författningssamling 1805 Låssa kyrkas arkiv
Kungörelse om den i Carlshamns stad beviljade nederlagsfriheten.
Stäket den 7 februari 1805.
Handelssocieteten i Karlshamn har anhållit att få sådan nederlagsfrihet att till staden får införas alla till riket lovgivna varor med främmande fartyg, även franskt brännvin.
Staden har ett utmärkt läge och en bekväm hamn.
Societeten har hemställt om inte andra stapelstäder också kunde få begagna sig av nederlagsfriheten i Karlshamn.
De begär också att några utomlands tillverkade varor, som är förbjudna att ta in i riket kunde få förekomma.
Vi har funnit för gott att med några undantag ge Vårt bifall.
Karlshamn skall skaffa tjänliga och säkra magasin, där nederlagsgodset kan förvaras.
Från nederlagsfriheten undantages salt, alla till införsel till riket förbjudna fabriks- och manufakturvaror och sådana varor, som Svenska Ostindiska Kompaniet har oktrojerat.
De varor, som uppläggas skall komma direkt från produktionsorten.
Franskt brännvin och alla andra varor, som bara är tillåtna till införsel i Karlshamn, skall förvaras i särskilda magasin.
Man skall också skilja på varor som kommer med främmande skepp från de som kommer med svenska, så att inget missbruk av de olika tulltaxorna kan förekomma.
Inom 180 dagar skall bevis insändas till Karlshamns sjötullkammare, att varorna inkommit och blivit utlastade Till Oss och kronan erlägges ¼ % av nederlagsvarornas värde.
Skulle det kosta mer att hålla tull skall Karlshamns handelssocietet ersätta bristen.
Den godsägare som inte efter 2 år haft möjlighet att bortföra varorna, utan önskar låta dem ligga, betalar en avgift för högst 3 år till.
Magasinshyra och andra avgifter skall vara betalda innan varan får tas ut.
Rikets övriga stapelstäder får delta i nederlagsfriheten.
Om missbruk eller olaga företag skulle ske vid denna nederlagsfrihet förfares efter allmän stadga första gången.
Upprepas brottslighet förlorar staden sin rätt.
Stäket den 7 februari 1805.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående den under Kongl Maj: ts frånvaro tillförordnade regerings upphörande; Stockholm den 7 februari 1805.
Gustaf Adolph tillkännager att han med Den Högstes Nådiga Bistånd fullbordat sin utrikes resa.
Den under resan förordnade regeringen kommer att upphöra.
Stockholms slott den 7 februari 1804.
GUSTAF ADOLPH
Cirkulärbrev till samtliga landshövdingar angående den årliga salpeter leveransens verkställande av hemmansägare och åbor i Sverige och Finland; Stockholms slott den 28 februari 1805.
Salpetern skall i fortsättningen levereras till de bestämda orter där den skall uppläggas eller förarbetas till krut.
Där skall kontrolleras att kronan får vad den tillkommer och att inget missbruk sker.
Varje landshövding har ansvar för leveranserna i sitt län och de tidigare salpetersjuderiinspektionerna med styresmän och betjäning dras in.
Allt för att ge lantmannen lindring.
Från detta års början skall varje hemmansägare till Kronan mot betalning leverera ett halvt lispund oluttrad salpeter per helt mantal.
Då Vi vet att en del vill lämna luttrad istället tillåter Vi detta.
Hemmansägaren får tillgodoräkna sig 14 % av vikten.
De får också rätt att leverera till närmaste plats, även om den ligger i annat län.
De skall då uppvisa bevis innan betalning
sker.
Dock får inte mer än ett års leverans ske på samma gång, för att inte ställa till oreda i räkenskaperna.
De skall skötas av en uppbördsman, en i varje län.
Han står under landshövdingen.
Leveranserna skall kontrolleras att de inte innehåller några främmande ämnen och håller god kvalitet.
Vid leveransen skall uppbördsmannen inväga salpetern i av Kronan bekostade träkärl, som försluts och förses med sigill.
Vid avslutad insamling skall uppbördsmannen lämna uppbördslängder i två exemplar.
Landshövdingen behåller det ena och det andra sänds till krigskollegium.
Hela den insamlade leveransen skall sedan sändas till den ort där Krigskollegium anvisat plats.
Parhästarna får dra 40 lispund.
Uppbördsmannen ansvarar för att sigillen inte blir brutna, men han fritas från den viktminskning som kan ske genom att kärlen läcker.
För att täcka merkostnaderna får landshövdingeämbetet 1 skilling på varje i länet tillverkat lispund salpeter.
Alla pannor som kronan äger, men nu efter kronobränningens upphörande inte längre behövs, skall fördelas på länen och mot betalning erbjudas länets innevånare.
De skall i första hand erbjudas dem, som visat sig behärska konsten att göra god salpeter.
Uppbördsmannens lön blir 50 riksdaler om året plus 12 skillingar i traktamente och skjuts efter en häst.
De verkmästare och sjudningsmanskap som blivit utan arbete, när kronans sjuderiverksamhet upphört, får för att tillvarataga deras kunskaper i privat regi fortsätta under 5 år.
Blir de sedan på grund av ålder eller annat oförmögna att fortsätta skall de ha rätt till ersättning ur Salpetersjuderiets Underhållskassa.
På de ställen där kronan äger magasiner och det vore lämpligt att leverera salpetern dit i samband med spannmålsräntan borde tjänstemannen erhålla 1 skilling på varje lispund oluttrad.
Stockholm slott den 28 februari 1804.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående hur förhållas bör med inbetalning till Kongl Maj: t och Kronan av de vid hemmansbyten uppkomna kontanta efter räkningsskulder; Stockholm den 4 mars 1805.
Det har inte funnits tydliga föreskrifter om hur de uppkomna efterräkningsskulder vid byten av hemman skall betalas.
Detta har förorsakat minskning av kronans inkomster.
Efter det att Kongl Maj: ts Nådiga Bytesbrev är stadfäst skall innehavaren av egendomen som häftar i skuld inom 3 månader i Sverige och 6 i Finland insända en förklaring, som befallningshavaren sänder vidare till Kammarkollegiet.
Innehavaren av egendomen har 6 månader på sig att betala skulden efter det han fått utslaget.
I annat fall kommer räntan på egendomen att säljas på auktion.
Skulle det finnas skulder skall egendomen säljas.
Stockholm den 4 mars 1805.
SAMUEL af UGGLAS.
Kungörelse angående det ställe, varest tvister om bättre rätt till besittning av krono rusthåll jämte åtskilliga andra justitie- och kameralmål hädanefter skall upptas och fullföljas; Stockholm den 9 maj 1805.
Tillkännages att de justitie och kamerala mål som Kongl Krigs- och Kammarkollegierna hittills avgjort och vilka egentligen inte haft inflytande på krigsmakten, kommer i fortsättningen att handhas av Kammarkollegium ensamt.
Det gäller rusthållares tvister och indragna militära boställen.
Stockholm 9 maj 1805 S af UGGLAS B CEDERSTRÖM
Förklaring angående lagens rätta förstånd och tillämpning i mål, som rör klander på fast egendom, samt vad ytterligare vid lagfarts beviljande bör iakttagas; Stockholm den 14 maj 1805.
För att undvika tvistemål kommer lagfart att kunna vinnas snabbare än tidigare.
Går det för lång tid kan död, flyttning och andra händelser komma i vägen, så att man glömt hur den rätta äganderätten är.
Även klander skall inom tre månader inlämnas.
Förmyndare får inte sälja eller skifta sådant som blivit med övermakt beslutit för jungfru eller vanvettig om inte det leder till nytta för dem.
Klander mot make som sålt sin hustrus egendom utan hennes vetskap eller från hennes arvingar om hon avlider före mannen skall ske av natt och år så snart hon fått vetskap.
Stockholms slott den 14 maj 1805.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse att Västindiska Kompaniets Privilegium upphör vid detta års slut, såsom och angående Västindiska handelns och sjöfartens idkande; Stockholm den 22 maj 1805.
Svenska Västindiska Handelskompaniet, som fick privilegier 1786 skall upphöra med detta års slut.
Handel och sjöfart på ön S: t Batthelemy, Västindien och Norra America måtte av all till utländsk handel berättigade svenska undersåtar idkas.
Den nederlagsfrihet som gällt kommer i fortsättningen bara att gälla Göteborg, Karlshamn och Stockholm.
Stockholms slott den 22 maj 1805.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående frihet till införsel av juveler, äkta pärlor och glasflusser, som inte är infattade och monterade; Stockholm den 28 maj 1805 Juveler, pärlor och glasflusser, som inte är infattade får införas i landet till 2 % tullavgift.
Stockholm den 28 maj 1805.
J LILJENCRANTS
Kungörelse om underhållsutdelningen av krigsmanshusmedlen till avskedade ryttare, dragoner och soldater för innevarande år 1805; Stockholm den 20 juni 1805.
Krigskollegium har utfärdat avskedspass för ryttare, dragoner och soldater med underhåll ur krigsmanskassan.
Följer 13 sidor med namn på personer som fått gratifikationer och deras överordnades namn och vilket regemente de tillhört.
Stockholm den 20 juni 1805 BROR CEDERSTRÖM
Stadga och reglemente för en diskonto inrättning i staden Åbo på 15 års tid, med fond av enskilda delägare; Ljungby 20 juni 1805 Vårt finska Hushållningssällskap och flera innevånare i Storfurstendömet Finland har för att befrämja jordbruk och näringar anhållit att få inrätta en penningrörelse, en diskontoinrättning med Banco specie i Åbo stad.
1800 utfärdades en kungörelse att sådant tillstånd skulle ges till en och annan större och folkrikare av Våra städer.
Samma regler gäller som när Göteborg och Malmö fick sina egna banker.
Högkvarteret Ljungby den 20 juni 1805.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående räntan för lån av de under Kongl Kollegii förvaltning ställda manufaktur- och ulldiskontfonder; Stockholm den 2 juli 1805 Slöjdidkare, som lånat ur manufakturdiskontofonden, har tidigare betalat 4 % ränta.
Räntesatsen kommer att vara lika i fortsättningen och de befarade höjningarna till 10 % om inbetalning sker för sent blir inte av.
Detta för att uppmuntra slöjdare.
Detsamma gäller lån ur Ulldiskontofonden och Väverifonden.
Stockholm den 2 juli 1805 J LILJENCRANTS
Förordning om Skogarna i Riket; Hälsingborg den 1 augusti 1805.
När förordningen från 1793 angående skogarna i riket skulle verkställas, har sådant inträffat att vissa delar behövt jämkning och förklaringar.
Då vi insett problemet med nya rättelser och förklaringar har vi beslutat att alla hittills utkomna författningar om skogar skall upphöra.
Om allmänningar, kronoparker och kronoskogar.
Landsallmänning skall de nyttja som bo inom länet och Häradsallmänning de som bo i häradet.
Över dessa och kronoskogarna skall landshövdingen ha överinseende.
Skogsbetjäningen skall tillsammans med kronofogdar och länsmän som finns på platsen vårda skogen.
Det är dock förbjudet för skogs- och jägeribetjänt att ha något överinseende över Skatteskogen undantagandes ekskogen.
Vill någon hugga timmer, ved, gärdsel eller stör från allmänningen, skall han inför två synemän bevisa hur mycket han behöver och att han inte har skog på egna ägor.
Ansökan ställs till vinter- eller sommartinget vid häradsrätten.
Häradsrätten skall utan anseende på person eller egendomens natur avgöra hur mycket som anses skäligt av det begärda.
Skulle någon med egen skog, som han misskött begära skog, kommer ansökan att avslås.
Landshövdingarna skall ha kontroll på allmänningarnas antal, tillstånd och växtlighet.
De skall gör sexårsplaner på hur mycket man kan ta ut varje år.
De skall genom resor rannsaka hur skogarna ser ut och lämna syneprotokoll till Rikets Kammarkollegium.
Skulle det visa sig att skogen behöver vila skall landshövdingen kungöra detta på orten.
Endast boskapsbete tillåts under vilotiden.
Skulle timmer till färjor och broars iståndsättande behövas får det skyndsamt utmätas även om syneförslaget inte är färdigt och insänt.
Skulle sökande ha verkligt behov av mera timmer än befallningshavandens förslag tillåter skall de hjälpas i följande ordning: Boställsinnehavare, militära och civila samt präster som inte har skog på sina hemman, får till de hus socknen skall bygga åt dem ta ur allmänningen.
Till denna klass räknas också när allmänna broar och byggnader skall byggas av allmogen att de som inte har skog eller har den på avlägsna orter får ta ut ur allmänningsskogen.
Övriga som söka för att förbättra gamla hus och de som inger bevis angående nybyggnader.
Är bristen stor skall alla dela lika på det som finns.
Endast allmänna broars byggnad eller underhåll går före.
Skulle någon råka ut för eldskada eller av svår fattigdom vara drabbad skall han hjälpas.
Alla ansökningar skall redovisas och också hur mycket var och en har fått och till var ock en som så önskar redovisas.
Vill någon klaga gör han det inom fyra månader i Sverige och sex i Finland och Gotland hos Kammarkollegium.
Den som fått sin ansökan antagen får genom Överjägmästarens pålysning från predikstolen fjorton dagar innan veta, var han skall hämta sitt timmer och hur mycket han får.
Skulle menföre komma så att allmogen inte kan hämta sina stockar skall ny tid utlysas.
Uteblir den som fått bevillning på timmer får han vänta till nästa vinter.
När utsyning, stämpling, fällning och bortförsel sker skall Överjägmästaren och de i trakten hörande skogsbetjänterna finnas på plats och ha noga inseende på hur mycket som tas.
Häradsborna har rätt att vid tinget välja personer, som tillsammans med skogsbetjänterna bevakar arbetet.
När ett träd skall fällas, stämplas det med kronostämpeln, som är en krona och de två sista siffrorna i året.
Ena stämpeln sätts längst ned vid roten och den andra en manshöjd upp.
När trädet fälls skall den nedersta stämpeln synas på stubben.
När stämplarna inte används förvaras de hos Befallningshavanden.
Till bränsle får inte friska träd, som kan tjäna bättre behov stämplas.
Där tar man först äldre och förtorkade träd och vindfällen.
Till stör och gärdsel får endast tagas ett visst antal vuxna granar och gårtallar, samt sådana träd som inte kan bli nyttiga till timmer.
Eneträd och gamla grenar av mogna granar.
Om skogen är mycket tät får gallring av unga träd förekomma.
Den som får hugga träd får också ta nedfallande katar och grenar, men några kvistar skall kvarlämnas till skogens återväxt.
Inget får avföras ostämplat eller i skogsbetjänternas frånvaro.
Ingen får sälja det han fått utsynat och stämplat för egen del eller avföra det till någon annan gård än det är ansökt för.
Vill någon från allmänningen hämta till bränsle nedfallna lågor, skatar och grenar skall han söka lov hos befallningsman.
Avhämtningen skall ske på en bestämd dag i skogsbetjäntens närvaro.
Mulbete är liksom förr tillåtet.
Om inte lands- eller häradsallmänningen är avgränsad från intilliggande ägor bör befallningsmannen draga försorg att det blir gjort.
Finns eller uppstår tvist om råskillnad skall förordnas en Auktor Publicus som bevakar och till laga slut befordrar.
Vid de allmänningsrannsakningar som Vår befallningshavare anställer skall man undersöka om hemman, gårdar, torp och backstugor som finns där har besittningsrätt.
Finns hemman eller torp som indelta eller skattlagda är, skall de bibehållas som de var då de skattades och avhändes.
Besitter någon på allmänningen hemman eller torp som inte är skattlagda eller indelta eller med urminnes hävd försvarade skall de erlägga skatt till kronan om inte frihetsår är beviljat.
Finns någon, som har frihetsår, men som försummat att göra de årliga uppodlingarna, kan han avskiljas och en trevnare åbo antas.
För att ingen osäkerhet i framtiden skall uppstå, skall skogen skyndsamt bli uppmätt och kartlagd.
Då Vi fått veta att allmänningarna blivit på de flesta ställen medtagna, skall landshövdingen i fortsättningen alldeles förbjuda någon att bosätta sig där eller bygga sågkvarn.
Endast skogvaktarboställen och röjning för skogsplantering tillåts.
Mossar och kärr som kan anses lämpliga till uppodling kan få röjas.
Sockenallmänning skall de som bo i socknen njuta och dessa allmänningar skall obehindrat lagligen delas mellan de sockenbor som anhåller därom.
Är allmänningen stor kan den fördelas på enskilda ägare, annars skall sockenborna vårda och använda den gemensamt.
Innan sådana allmänningar blivit skiftade skall sockenborna på utlyst sockenstämma komma överens om vården och tillsynen.
Om det är nödvändigt skall två uppsyningsmän anställas för att ha närmare insyn och angiva åverkansmål.
Dessa personer bytes varje år.
Över Våra och kronans parker och djurgårdar skall överhovjägmästare ha uppsyn och hålla jägeribetjäning i de provinser där dessa parker är belägna.
Överhovjägmästaren skall se till att giltiga rågångar och karta finns.
Vi skall i nåder bestå kostnaderna.
Skiljs del av allmänningen och läggs till angränsande hemmansägare betalar de hälften tillsammans med Oss.
Skog på rot eller kullfallna träd, som kan till timmer eller andra nyttiga behov användas får ej utan Vårt tillstånd huggas och avföras från Våra kronoparker.
De som inte kan bevisa att de har tillstånd att ta timmer, gärdsel, stör och ved från kronoparkerna får betala hälften vad markegången i länet årligen utsätter.
De pengarna skall användas i en fond för att inrätta och underhålla planterhagar.
Tidigare har det varit tillåtet för dem som bo invid kronoparker att utan betalning njuta mulbete och att få ta skräpved för att på så sätt rensa skogen och betesmarken.
Denna förmån har man fortfarande rätt att nyttja.
Undantag gäller när ny skog planteras, då man måste inhägna tills plantorna är så stora att boskapen inte skadar dem.
Den som släpper djur av vad slag det vara må i sådan inhägnad böter tveböte och skall gälda skadan.
Skulle det gälla djur som är förbjudna på den orten blir de dessutom förbrutna.
Då ek, bok, mastträd, spiror eller annat storverksträd behövs till rikets förnödenheter, örlogsflottan eller fästningar och tillgång finns i Kronoparkerna skall överhovjägmästaren syna och ge tillstånd.
Skulle något utsynt träd visa sig olämpligt för det behov, det var tänkt
till, skall det säljas på auktion.
Lika gäller för grenar och skatar som blir i samband med fällningen.
Inkomsterna går till planteringskassan.
Vad kronoskogar, större skogar och ödemarken beträffar, vilka enligt bygdelagen tillhör Oss och kronan, särskilt de i Norrland, Finland, Dalarna och Värmland, skall hemman och byar får så mycket skog att de enligt författningarna till fullsatta hemman prövas.
Den marken skall avskiljas från kronans med laga rör.
Befallningshavaren skall kartlägga området och föreslå om det är lämpligt att anlägga nybyggen där.
Varje nybygge skall räknas till ett åttondels mantal.
Befallningshavaren skall också ta reda på om det redan finns torp och andra bosättningar i skogarna och om de nyttjat skogen för bräder, timmer, balkar samt tjära och om de hädanefter skall tillåtas fortsätta eller om deras rätt skall inskränkas.
Förordning om allmänningarna tillämpas ej på skogar och allmänningar som är belägne i Bergslagen och till nytta för bergsbruket.
Där gäller förordningar i bergsordningen.
Om frälse och skattehemmans skogar.
Ridderskapet och adeln äger att nyttja enskild och avyttrad skog på frälsejord, såsom deras privilegier medger.
Skatteman äger att nyttja sin enskilda avrösade och avyttrade skog och mark som förordningen 1789 säger.
Han får anlägga torp och göra uppodlingar så mycket beskaffenheten medgiver och utan att dessa lägenheter besväras av skatteläggning och ränta.
Lika fri och obehindrad ägande och uppodlingsrätt över enskild skog och mark skall skattefrälseägaren ha.
Äger ofrälseman säteri och frälsejord genom laga fång får han njuta samma rätt som frälsemannen.
Arrendatorer får inte sälja från gården skog vare sig det gäller frälse eller skatte.
Om skogen är oskiftad grannar eller byar emellan har den som vill skifta sin lott rätt att göra det.
Delningskostnaden skall alla stå för.
Är jordägare som har oskiftad skog alla frälse eller skatte eller både ock skall de överenskomma om skogens nyttjande både till husbehov och salu.
Enhällig överenskommelse måste råda innan något säljs, annars räknas som att man säljer annans skog och böter blir följden.
Samma gäller om kronan eller boställe har del i skogen.
Om boställs och kronohemmans skogar.
Boställsinnehavare, om han är präst, militär, civil eller kronobonde får nyttja skogen till husbehov, men inte till avsalu.
Dubbelt bötesbelopp utgår, även för den som köper från sådana gårdar.
Den som har annan egendom än boställe eller kronohemman får inte föra eller nyttja den skogen på den andra fastigheten.
Skulle boställen finnas, som har ansenlig skog och tidigare fått tillstånd till kolning, får den det även i fortsättningen.
Skogsbetjänter skall beräkna hur mycket kol till avsalu årligen som kan framställas utan att skogen skadas.
När sockenmän skall bygga eller bättra prästgård skall timmer och virke tagas ur prästgårdsskogen.
Räcker inte det skall de taga efter mantal ur egna skogar.
Skulle prästgårdsskogen misshushållas skall det åtalas inför församlingen.
Det åligger biskopen och häradsprosten att vid visitation efterfråga hur skogen sköts.
Bosställsinnehavare eller kronohemmansåbo som vill bygga torp skall begära tillstånd hos landshövdingen, som om han anser nödvändigt låter häradsrätten undersöka innan tillstånd ges.
Om ek och bok och andra bärande trän.
Ek och bok som står på frälse grund utom eller inom hägnad hör jordägaren till.
Skatte, krono och stadsjord som har ek och bok har sedan urminnes tider tillhört Oss.
På senare tid har man för att uppmuntra återplantering av ekskogen gjort vissa anstalter så att några förmåner blivit tillägnade skatte- och kronohemmans åbor.
Skattebonden får var tionde och kronobonden var tjugonde penning när kronan säljer.
Skatte- och kronobonden får fri disposition av hälften av alla ekar som är under tio år och som vårdats av åbon.
Då ek och bok växer så långsamt har vi funnit att ingen bättre än bonden på vars mark de växer kan vårda dem.
Han bör därför uppmuntras.
Inga ekar får fällas utan insyning av landshövdingen.
Bevillningsresolutionerna skall insändas till förvaltningen för sjöärenden.
Där bestäms hur mycket timmer som behövs.
Skickliga personer och varvskvartersmän sänds till platsen för att stämpla.
Allt virke som förs från en plats skall var försett med bevis, var det vuxit, vart det skall och vem det tillhör.
När ek säljes från ett kronohemman för kronans behov skall hälften av taxan tillfalla kronobonden.
Lika gäller för ek som står inom hägnad men är till hinders i åker och äng.
Behöver han ek till kvarnbyggnad eller liknande har han rätt att utan kostnad ta från hemmanets ägor.
All hantering med ek skall anmälas till landshövdingen, annars blir det böter.
På lands- och häradsallmänning, kronoskogar och boställsägor tillhör all ek Oss och kronan.
Befallningshavanden får inte sälja ek till enskilda eller publika behov utan tillstånd från Oss och Rikets Krigskollegium eller Förvaltningen för Sjöärenden.
Då ekar skall fällas för Vår Örlogsflotta finns särskilda instruktioner.
Kronobonde och boställinnehavare får bruka ekskogen till husbehov.
Är skog oskiftad mellan byar och hemman skall de komma överens om nyttjandet.
Ek och bok och andra bärande träd som växer på stadsjord skall vederbörande ha lika rätt som vi i denna förordning givit kronobönder.
Vindfällen och skräpved av ek och bok som blir liggande får nyttjas utan skillnad av skatte- och kronobonde eller innehavare av boställe.
Det har förekommit den oseden att ta upp unga ekar med roten för att nyttja dem till tröskslagor.
Det är nu förbjudet med böter på 1 riksdaler slagan, om de påträffas.
Kronobetjäningen skall hålla noggrann uppsikt.
Om master, spiror och storverksträd.
Mastträd skall vara av 70 fots längd, 24 tums tjocklek, 12 fot från roten, och 16 tum i lilla ändan utan röta och kvistar, raka och jämnt växta.
På frälsegrund hör master och spiror jordägaren till.
Mastträd på skattejord får inte jordägaren utan hembud fälla.
Vill han lämna hembud på sådant träd skall han meddela befallningshavaren om trädets beskaffenhet och växtplats.
Befallningshavaren skall per brev höra med Förvaltningen för Sjöärenden om sådant träd önskas.
Man skall då besiktiga och överenskomma om betalningen.
Skulle trädet visa sig vara för gammalt äger jordägaren att sälja till vem han vill.
På kronojord är master och spiror Vår egendom och där får kronoåbon inte fälla utan tillstånd.
När träd fälls för Våra behov får åbon hälften av värdet inte som någon rättighet utan som belöning och uppmuntran, för hans vård av sådana för riket angelägna träd.
Då träden vid besiktning visar sig övermogna meddelar befallningshavaren Förvaltningen för Sjöärenden detta och träden försäljs på auktion.
Kronoåbon får halva värdet.
På allmänningar, kronoskogar och boställsägor får ingen utan lov och tillstånd fälla storverksträd.
Vad som behövs till gruv- hytt- bruks- och bergverk får från egna statshemmans skogar fällas utan tillstånd.
Söker någon privat att få storverksträd för
skeppsbyggnad, kvarnverk eller dylika inrättningar skall Förvaltningen för Sjöärenden meddelas.
Säljer någon storverksträd utan att först meddela befallningshavaren bötar han.
Om sågande och timmerförsäljning.
Våra befallningshavare äger att förordna om nya sågkvarnars anläggande och byggande.
De bestämmer om de skall vara fin eller bredbladiga och om de skall såga till avsalu.
De skall dock numera vara skattlagda och skatten insändes till Kammarkollegium och alla husbehovskvarnar skall antecknas.
Där skall finnas uppgifter om de är en- eller flerbladiga, nyttjas till husbehov eller avsalu och hur mycket de har rätt att såga per år.
För att kontrollera utförseln av bräder, sparrar, master, spiror och bjälkar, så att inte skogarna skadas på sikt skall tullen vid utförselorterna varje år lämna omständiga förteckningar på hur mycket som lämnat landet.
På detta sätt kontrolleras också att ingen säljer mer än han har tillstånd till.
Vid de sågkvarnar som redan finns skall ägarna behållas och även i fortsättningen få såga vad de har lov till.
Sågar på kronojord skall undersökas och anpassas till lämplig mängd sågning beroende på skogtillgången.
Vill någon klaga över sågningsbeslut görs detta till Kammarkollegium.
Om tjärbränning och barktagande.
Till tjärbränning får endast användas stubbar, rötter och vindfällen eller eljest sådana krokiga, korta och vanvuxna träd som inte duger till timmer eller skeppsvirke.
Undantages de hemman som på grund av sin avlägsenhet inte kan få sitt timmer till lastageplatser och får avsättning för bräder och timmer av större träd.
Om där finns gamla men stora träd får de brännas till tjära.
Om skogen är oskiftad skall delägarna komma överens om hur stor kvantitet tjära var och en får bränna.
Bark till färgerier, garverier eller att täcka tjärdalar med får inte tas av andra träd, än de som är fällda för nyttiga behov.
Om svedjande.
Då det är bevisat att svedjande på sandig, bergaktig och stenbunden mark är skadlig har Vi stadgat att det är förbjudet på sådana områden.
Undantag är åker, äng och betesmark.
Även om marken är tjänlig till svedjande på allmänningar, boställen och kronojord skall befallningshavarens lov och tillstånd finnas.
Önskar man svedja på sådan mark utom åker, äng och betesmark skall två pålitliga män syna gränserna och vidden av svedjningen samt noga granska markens beskaffenhet.
Därefter ger befallningshavaren besked.
Har synemännen inte uppgivit att bok, ek och storverksträd växt på området och dessa blivit fällda eller skadade vid svedjningen bötar de halv åverkansbot för varje träd.
Sveder någon på kronopark bötar han 66 riksdaler 32 skilling och betalar skadan.
1 / 3 av böterna tillfaller den som påtalat saken.
Dryga böter gäller på all mark om olovlig svedjande händer.
Använder någon kyttande eller s k wälterstock vid bränning bötar han 20 riksdaler eller straffas med fängelse på vatten och bröd.
Undantag är djupa mossar, där sådan svedjning kan vara till nytta, men tillstånd skall alltid inhämtas.
Om skogseld.
Anträffas någon med att ha anlagt eld med uppsåt eller av arghet i skogen, grips han och straffas, även om ingen skada skett.
Skadas ek eller storverksträd av skogseld så att de inte duger till något, skall de synas och upptecknas och Vår befallningshavare skall bestämma vad som skall ske med dem.
Den som varit orsak till skadan får ingen nytta av träden.
Den som
upptäcker upphovsmannen till skogseld skall få en belöning på 33 riksdaler 16 skilling, så till vida den brottslige kan ersätta skadan för detta belopp.
Om åverkan.
Den som gör åverkan på kronans parker och djurgårdar och fäller ek, bok, apel, oxel eller storverksträd bötar.
Olika bötesbelopp för olika trädslag.
Bötar även om träden inte blivit bortförda.
Böter gäller också för den som på Våra och kronans parker och djurgårdar tar torv, näver, löv, bast eller ved.
Angivaren får 1 / 3 av böterna.
De övriga böterna tillfaller planteringskassan.
Kan den bötfällde inte betala i pengar får han göra dagsverken vid kronoparken.
Gör stadsbor åverkan på skogen som ligger 1 ½ mil från staden gäldar de enligt Byggninga Balkens 10 kap.
Hugger någon ned och med vilja fördärvar träd som varit planterade till prydnad och lugn eller fruktbärande träd bötar han och ställs en söndag i stocken.
Han skall då hålla en gren i handen och från predikstolen kungörs för vilket brott han undergår straff.
När sådan åverkan skett har ägaren rätt att med kronobetjäning i sällskap gör undersökningar i närliggande byar och ställen för att anträffa våldsverkaren och ta tillbaka träd eller lämningar därav.
Häradsrätten skall varje gång åverkansböter för ek och storverksträd som tillhör kronan lämna utslaget till befallningshavaren och om han finner det nödvändigt underrätta förvaltningen av Sjöärenden.
Kommer ägaren av skogen på åverkaren har han rätt att ta dragare och redskap i pant tills åverkaren sätter borgen för sig eller om han inte kan det till nästa ting.
Sätter åverkaren sig till motvärn bötar han 6 riksdaler 32 skilling.
Överfaller han den andre med hugg och slag böter han 13 riksdaler 16 skilling samt dessutom för tillfogade sår efter lagen.
Är han så djärv att han överfaller krono- eller jägeribetjänt med hot och smädeord döms han efter Missgärningsbalken.
Om djurs utödande.
Om Vår befallningshavare får klagomål att odjur gör skada, skall han höra med häradsborna vilka medel och utvägar de helst vill nyttja för att utöda odjuren.
Det kan gälla luddringar, att bygga varggårdar eller att gå skallgång.
I det sistnämnda fallet skall man bestämma om man skall använda vargnät eller jaktdukar.
Majoritetsbeslut gäller, men kan man inte komma till någon överenskommelse måste alla lyda lagen om skallbud.
Om uppsikten och skogsåterplantering.
Vår befallningshavare skall noga ha uppsikt över att skogsbetjänter gör sin skyldighet.
Överjägmästaren skall utföra de uppgifter som Överhovjägmästaren ålägger honom.
Överjägmästare utnämner Vi och förser med Vår fullmakt.
Skogsbejänter tillsätter Vår befallningshavare.
Överhovjägmästaren utser jägeribetjänter som skall ha uppsikt över kronoparkerna.
Har skogs- eller jägeribetjänter anledning att komma med klagomål över Vår befallningshavares beslut ställs de till Hovrätten.
Skogs- och jägeribetjänter skall inte bara ha tillsyn över skogen, de skall också inrätta planteringshagar med bärande trädslag och på allmän kostnad se till att försvarligen hägna nyplanteringarna.
De skall sedan underhålla stängslen tills träden vuxit så att de inte skadas av kreaturen.
För övrigt skall Vår befallningshavare på allt sätt uppmuntra både ståndspersoner och allmoge till trädplantering.
De skall med heders- eller penningbelöning ihågkommas.
Om skogar under bruk, bergverk och andra privilegierade inrättningar.
De privilegier som bruk och bergverk tidigare ägt i fråga om kolfång och andra skogsförnödenheter gäller alltjämt.
Till slut tillhålles Våra och Rikets Hovrätter, Kollegier, Befallningshavare, Överhovjägmästare, Överjägmästare, Häradshövdingar, Bergsmästare och alla som det berör att noga följa denna nya skogförordning.
Hälsingborg den 1 augusti 1805.
GUSTAF ADOLPH
Taxa för stubbelön till allmogen för stämplade ekar.
En ek av 18 tums diameter 3 alnar ovan stubben betalas med 2 riksdaler 28 skilling, vid 36 tums diameter betalas 11 riksdaler 37 skilling, gäller för skadefria träd.
Kungörelse angående revision av Riksens ständers bank och Riksgäldskontoret.
Hälsingborg den 1 augusti 1805 Revision av Rikets ständers bank och Riksgäldskontoret kommer att påbörjas den 2 september.
Vi befaller alla till revisorer utsedda att bege sig till huvudstaden.
Hälsingborg den 1 augusti 1805.
GUSTAF ADOLPH
Berättelse i anledning av den revision, som blivit förrättad över Allmänna Brandförsäkrings Fondens förvaltning och räkenskaper för år 1804; Stockholm den 6 augusti 1805.
Direktionens av Allmänna Brandförsäkrings Fonden underrättelse om villkoren till vinnande av försäkring för brandskada på hus och byggnader.
Förklaring till de otydliga regler för brandförsäkringar i landsorterna.
För att Direktionen skall kunna avgöra egendomens värde, måste innehavaren göra värdering efter det formulär, Direktionen avsänt till samtliga landshövdingar.
Dessa värderingar görs av tvenne magistratspersoner på egendomar i städerna.
De skall också ha biträde av mur- och byggmästare.
Byggnader på landet värderas av häradshövdingen eller kronofogden på orten och två nämndemän.
Bruksegendomar värderas av bergsmästaren och krono- eller bergsfogden biträdd av män som är kunniga om sådana byggnader.
Allmänna Brandförsäkringsdirektionen granskar och fastställer värdet för stenhus med ½ %, korsvirkeshus med ¾ % och för trähus 1 % av värdet årligen.
Skulle man anse att större våda föreligger höjs procenten med ¼ %.
Avgiften betalas lika de tre första åren, sedan sjunker avgiften.
Efter 12 år är huset helförsäkrat och avgiften upphör.
Har ett hus brunnit, men byggs upp till lika värde gäller den gamla försäkringen även på det nya huset.
Stockholm den 6 augusti 1805 A N EDELCRANTZ, LEYONMARK M FL
Ett blad som visar revisionen av Brandförsäkringsfonden.
Stockholm den 31 maj 1805 C R NAUCKHOFF, L af SEGERSTRÖM
Kungörelse angående tullavgifter för pälsverk; Stockholm den 26 augusti 1805.
Till en tull av 4 % på värdet är det tillåtet att införa alla slags pälsvaror, beredda som oberedda.
Stockholm den 26 augusti 1805 J LILJENCRANTS
Förordning angående ansvar för dem som överfaller militärer, ämbets- och tjänstemän; Bäckaskog den 7 oktober 1805 Den som överfaller någon militär ämbetsman eller tjänsteman, då han har uniform med sidogevär, som befinner sig inom stad eller fästning där garnison är förlagd eller på skepp och i läger eller tågande krigsman, kommer att dömas till dubbelt kroppsstraff mot om sådant ofredande hänt i allmänhet.
Bäckaskog den 7 oktober 1805 GUSTAF ADOLPH
Reglemente varefter styrelsen på Ön S: t Barhelemy i Västindien, så väl i justitie, polis och ekonomiärenden, som i allt övrigt kommer att förvaltas och utövas; Bäckaskog den 15 oktober 1805.
Svenska Västindiska kompaniets privilegium kommer att upphöra med detta års slut.
Styrelsen för ön S: t Barthelemy vad gäller justitie- polis- och ekonomiärenden, vilket reglemente tillkom 1786, för att gälla under kompaniets oktrojtid kommer att upphöra, liksom att upptaga de publika inkomsterna.
Detta förutsätter ett nytt stadgande för allmänna ärenden på ön och dess styrelse och uppbördsverk, med början år 1806.
Den av Oss tillförordnade guvernören på S: t Barthelemy har att ansvara för militära ärenden och anstalter för ortens försvar.
Han ansvarar för den på ön förlagde garnisonen och i händelse av fara för sammandragandet av den av innevånarna på ön upprättade milice.
Vid de ministeriella mål som av främmande befälhavare kan komma att förefalla, följer han den särskilda instruktionen Vi nådigt meddelat honom.
Guvernören skall tillsammans med justitiarien och guvernementssekreteraren besörja och avgöra alla polisärenden och ekonomiska mål.
Skulle dessa vara av olika mening i någon fråga, skall detta införas i protokollet, som omedelbart insändes till Oss.
Guvernörens beslut skall dock alltid gälla.
Lagskipning och alla justitieärenden ombesörjs av en domstol, bestående av guvernören som ordförande, guvernörens adjutant, justitiarien och guvernörens sekreterare samt 3 betrodda män valda av befolkningen.
De är alla skyldiga att avlägga domareden.
Fem av domstolens ledamöter skall vara samlade för att ett ärende skall kunna behandlas.
Vid särskilt svåra mål, där liv och ära står på spel skall alla vara med och om någon har skäligt förfall måste extra ordinarie ledamöter intas.
Skulle man vid överläggningar i domstolen komma till olika beslut skall det beslut som fått flest röster gälla.
Vid lika gäller för civila mål ordförandens röst som utslagsgivande.
Vid brottmål gäller den sida som utfärdat den lindrigaste domen.
Vid justitieärenden skall svensk lag följas och om det är omöjligt de sedvanelagar som gällt på ön.
Domarna skall verkställas genast, så vida det inte gäller brottmål eller civila mål där värdet överstiger 300 riksdaler bancospecie.
I förstnämnda fallet skall domen underställas Vårt omprövande.
I det andra fallet skall den som tappat kunna klaga hos guvernören, som med första möjlighet sänder ärendet till Oss.
Västindiska kompaniets rättighet att behålla ¾ av tullavgifter och andra publika inkomster kommer ju att upphöra från och med 1 januari 1806 och inkomsterna tillfaller Oss och kronan.
Det åligger nu guvernören att för Vår räkning inkassera inkomsterna.
Skulle någon bryta mot detta skall han genast straffas.
Skulle å andra sidan någon tjänsteman förskingra eller inte inhämta inkomsterna skiljs han från sin tjänst.
De allmänna medlen skall förvaras i en järnkista, som ställs i något säkert rum i guvernörens hus.
Den skall vara försedd med flera lås och guvernören, justitiarien och sekreteraren ha var sin nyckel.
Alla protokoll och verifikationer skall för varje år inom sex månaders förlopp skickas till Sverige.
För övrigt skall innevånarna på ön och folk som kommer dit för handel eller annat få all den handräckning av guvernören som de behöva och han enligt instruktionen kan lämna.
Bäckaskog den 15 oktober 1805.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående vad till förekommande av obehöriga personers inflyttande i huvudstaden iakttagas bör; Bäckaskog den 22 oktober 1805 Vid beredningen av tjänlig fattigvårdsförfattning för Stockholms stad har Vi upptäckt att de fattigas antal ökat mycket.
Torftiga och orkeslösa flyttar in från landsorterna och då de inte kan försörja sig ökar antalet tiggare och nödlidande snabbt.
Vi har därför förordnat att det Kungl Brevet till Landshövdingarna från 1773, där stadgas att församlingarna själva skall svara för sina fattiga, noga efterföljs.
Det är inte tillåtet att stryka omkring på landet eller att flytta in till huvudstaden.
De riskerar att bli hemsända till den socken, som är skyldig att ta hand om dem.
Det gäller personer som inte kan försörja sig själva, är över 50 år eller yngre men behäftade med obotlig kroppsskada eller sjukdom vanföra, lytta och till arbete odugliga.
Den som har hustru och flera barn men bara en sådan inkomst att han själv kan försörja sig på den.
Tjänstefolk i Stockholms län som inte enligt legostadgan är godkända.
Den som hyser sådana personer skall för undvikande av böter anmäla personen hos Överståthållareämbetet i polisärenden.
Tjänstehjonet skall infinna sig och visa sin orlovssedel eller betyg.
Tredskas personen skall han hämtas.
Bäckaskog den 22 oktober 1805.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående stämpling på segel, som redan finns på Pommerska skepp eller hädanefter i Svenska Pommern förfärdigas; Stockholm den 28 oktober 1805 Segel får inte införas under föregivande att de är svensk- eller pommersktillverkade.
Alla segel som i fortsättningen tillverkas i Pommern eller finns på Pommerska skepp skall ha en stämpel, i annat fall blir de konfiskerade.
Undantag om man måste köpa och ersätta segel som förlorats under seglatsen.
Stockholm den 28 oktober 1805 J LILJENCRANTS
Kungörelse angående dess överresa till Pommern att föra befäl över den sammandragna armén, samt om den under Kongl Maj: ts frånvaro tillförordnade regeringen; Ystad 31 oktober 1805 När Vi tillträdde styrelsen av Vårt rike hade olyckliga statsvälvningar sedan flera år härjat i Frankrike, med blodiga och ohyggliga uppträden i landet.
Detta har nu spritt sig i hela Europa.
Under 9 år har Frankrikes revolution arbetat mot det allmänna lugnet.
Vi var dock trygga i förvissningen om Våra undersåtars trohet och att vi vistades så långt från Frankrike.
Vi har hela tiden föreställt oss att ordningen och stadgad regering till folkets lugn och säkerhet skall införas i Frankrike och andra stater.
Ofta ombyttes de styrande och ju mer makt som samlades i Förste konsulns hand desto mindre aktades rätt och billighet.
Allt uppoffrades åt en ärelystnad, som satte sig över folkrätt och traktater och aktningen för andra stater.
Av det urgamla och vördade Franska Konungahuset har blod runnit för våldets hand.
Denna gärning var inte allenast ett exempel på den Franska regeringens begrepp om Lag och Rätt, utan även ett förvånande prov på dess statslära.
Båda skälen gav en stark varning åt alla Regeringar.
Denna makt hotade att göra mindre stater till provinser och faran var överhängande även för avlägsna stater.
Fruktlösa har de reklamationer som Vi gjort hos Franska regeringen att få ersättning för de betydliga fordringar flera av Våra undersåtar har efter att blivit kapade och fått sina varor
beslagtagna.
Detta har lett till att Svenska handeln lidit stora förluster, då båtar blivit kvarhållna i franska hamnar.
Ingen stat har ensam varit nog mäktig att råda bot för detta.
Därför har man nu slutit sig samman.
Europas största makter har rest sig för att gemensamt kämpa för sina urgamla rättigheter och självständigheter.
Även Vi har slutit oss till dem och går nu med en del av Vår armé till Pommern, för att förena oss med en betydlig rysk styrka.
Vi förväntar oss att dessa Våra lovliga och viktiga förehavanden följs av Vårt trogna folks böner och välsignelser.
Vårt mål är att strida för det Svenska namnets ära och självständighet.
För att ärendena under Vår frånvaro skall var orubbade och hålla sin jämna gång har Vi i nåder förordnat en Regering och till Ledamöter kallat: Sveriges rikets Drots Carl Axel Wachtmeister, Överståthållaren Samuel af Ugglas, Presidenten i Rikets krigskollegium Bror Cederström, kanslipresidenten Fredrik Wilhelm Ehrenheim.
Vår hovkansler, samt Generaladjutanterna för Armén och Flottan.
Ystad den 31 oktober 1805 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående ersättning för brandförsäkrade hus, som vid eldsvådor nedrivas; Stockholm den 5 november 1805 Hus som brinner och måste rivas på grund av risk att elden annars sprider sig och som varit försäkrade i Allmänna Brandförsäkringsfonden i Stockholm får ersättning ur fonden.
Dock skall intyg lämnas Högste Befälhavaren och Landshövdingen.
Finns något av värde kvar efter branden tillkommer det ärgaren och dras av från ersättningssumman.
I städerna skall tjänlig plats anvisas så att ägaren inte behöver föra materialet långt bort.
Stockholm den 5 november 1805 A N EDELCRANTZ LEYONMARCK JON ÖVERMARK
Förordning angående vad som av den iakttagas skall, vilken besvär anföra vill över val eller utnämning till de mindre ecclesiastika beställningar; Lüneburg den 26 december 1805.
Då det har hänt att kyrkoherdarna utnämnt någon till lägre ecklesiastika befattningar innan klagotiden gått ut har vi funnit bäst att förordna att fullmakt eller konstitutorial skall utfärdas genom sockenstämmoprotokoll av pastor inom 21 dagar efter prästvalet.
Besvären skall lämnas till konsistoriet.
Högkvarteret Lüneburg den 26 december 1805 GUSTAF ADOLPH
