# ID: svediakorp-law60
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1802
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 5,992
# sentences: 380
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Svensk författningssamling för 1802 Låssa kyrkas arkiv
Kungörelse, hur de bevis bör vara beskaffade, som hädanefter bliva gällande över insättningar i kassor, lydande under Riksens Ständers Riksgäldskontor; Stockholm den 12 januari 1802.
Insättare i Riksgäldkontorets kassor skall själv skaffa sig attest enligt tryckt formulär på den summa som insätts.
Det skall ofördröjligen antecknas i kassan.
Stockholm den 12 januari 1802 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse, att i de hos överdomstolarna anhängiga lagwadde och instämda mål, parter ej äga, sedan de utan förbehåll underskrivit berättelsen, med flera skrifter dit inkomma eller vidare förhör begära; Stockholm den 19 januari 1802 Det är förbjudet att efter det att berättelsen blivit utfärdad och underskriven komma med nya uppgifter.
Detta gäller Hovrätter och Överdomstolar, där det ofta förekommit att även sedan domen blivit klar, men inte utlämnad, den instämde kommit med nya uppgifter.
Stockholm den 19 januari 1802 GUSTAF ADOLPH
Pardonsplakat för avvikit och förrymt manskap ifrån regementen och amiralitet, med mera; Stockholm den 26 januari 1802.
Under de senaste krigsoroligheterna har manskap avvikit till utlandet.
De har därmed svikit sin medborgerliga plikt mot fäderneslandet och Vår gunst, vilket förtjänar straff.
Då de till äventyrs saknat kunskap om vår nådiga pardonsplakat från 1799 och 1800 har vi i nåd velat förklara att avvikne ryttare, dragoner, soldater, båtsmän volontärer, sjöfolk som hos främmande makter och herrskap vistas och tagit tjänst skall från allt straff vara befriade om de återvänder.
De har fullständig frihet att nära och försörja sig.
Men skulle någon vara så trolös, att han inte vill lyda, kommer han att straffas, när han påträffas.
Stockholms slott den 26 januari 1802.
GUSTAF ADOLPH
Förordning om det ansvar, vartill svensk adelsman gör sig skyldig, som sitt adelskap eller någon ridderskapets och adeln tillhörig laglig rättighet sig avsäger; Stockholm 26 januari 1802.
Det har inte undgått Oss att svenska adelsmän oförmodat avsagt sig sitt adelskap och därmed förknippade rättigheter.
Utom att det röjer förakt för den uråldriga inrättningen som kommit till som en ypperlig belöning för trohet, mandom, tapperhet och andra borgerliga dygder och uppmuntran att träda i berömliga förfäders fotspår, så tillhör adelsmännen ridderskapet som utgör ett av riksstånden.
En eller flera av adelsmännen kan inte ta sig rättigheter, som om alla gjorde det, skulle stjälpa hela regeringssättet.
Den adelsman som avsäger sitt adelskap kan inte räknas som en god och tillgiven undersåte.
Han har både för sig själv och sina efterkommande förverkat sina förmåner och skall genast resa ur landet och får inte vistas och bo i riket.
Stockholms slott den 26 januari 1802 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående böter för den bruksägare, vars järn eller andra brukseffekter vid skedd vägning i metallvågarna finnas utgöra antingen mer eller mindre än tullsedeln utvisar; Stockholm den 28 januari 1802.
Det har sports att då brukseffekter kommer till vågarna stämmer inte vikten med frakt och forsedeln.
Den avsändande har skyldighet att ange rätt vikt på fraktsedeln, då den ligger till grund för tullberäkningarna.
Stockholm den 28 januari 1802 F RIDDERSTOLPE
Kungörelse angående tull för bärgade segel från förolyckade utländska fartyg; Stockholm den 28 januari 1802.
Tull skall betalas för tågvirke och segel som bärgats från främmande fartyg.
Även för segel som inköpts i utlandet för att ersätta andra på svenska båtar skall förtullas.
Stockholm den 28 januari 1802 J LILIENCRANTS
Kungörelse angående Produktsplakatets åter upplivande; Stockholm den 2 februari 1802 1801 infördes befrielse för neutrala skepp att införa lovgivna varor från nederlagsorter.
Skulle ändring ske skall det kungöras tre månader innan.
Nu är omständigheterna ändrade och det s. k. produktplakatet måste upplivas.
Stockholms slott den 2 februari 1802 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående förbud för obehöriga personer av judiska nationen och italienare att till handels idkande resa omkring landet; Stockholm den 8 februari 1802.
Judar och italienare har inte rätt att driva minuthandel på landsbygden, om de inte har särskilt tillstånd.
Dock får de handla i den ort eller stad där de bor och är mantalskrivna.
Dryga böter för den som överträder förordningen.
Stockholm den 8 februari 1802 J LILIENCRANTS
Kungörelse angående de av för detta utredningskommissionen utgivna obligationers uppvisande till inlösen i Riksens Ständers riksgäldskontors kontor innan den 1 maj nästkommande år 1803; Stockholm den 9 februari 1802.
Riksgäldskontoret meddelar att en del obligationer, som skulle var inlämnade för lösen ännu inte inkommit till kontoret.
Granskning och räkenskaper kan inte ske förrän alla obligationer finns och betjäning, som är anställd att sköta detta måste avlönas.
Därför stadgas att f.d. utredningskommissionens obligationer måste inlösas senast 1 maj 1803, om innehavaren vill få någon betalning.
Stockholms slott den 9 februari 1802.
GUSTAF ADOLPH
Förordning angående Stängselskyldigheten: Stockholm den 9 februari 1802 Stängselskyldigheten är för många ett hinder då det gäller landets framgång med uppodling.
På de flesta ställen gäller att jordägare är skyldig att ensam upprätta och underhålla stängsel och hägnad runt ägor som räknas som inägor, vare sig de finns i skog eller by.
Vi vill undanröja detta hinder som skadar många viktiga arbeten i den berömliga verksamheten att förbättra vår lantskötsel.
Nu kan en mindre idog jordbrukare dra nytta av den flitiges kostnad och arbete.
Följande stadga skall hädanefter gälla.
Där by möter by och någon vill ha stängsel skall alla hemmansägare efter hemmanstal delta med stängsel.
Om någon väg går på annan bys mark eller till vattenställe skall den som äger marken vara skyldig att sätta upp grind.
Uppstår tvist skall laglig dom falla.
Mellan byar eller enskilda gårdar i skog skall alla hjälpas åt.
Man räknar efter vars och ens ägolott.
Om sträckningen är 3.000 famnar och den ena parten har mindre fördel av stängningen skall domare avgöra lindring.
Utjord stängs så som man alltid gjort på orten.
Vill en stänga men inte den andra får den som vill stänga stå för kostnaden.
Det samma gäller urfjäll.
Om stadsgräns och hemman mötas gör man som man tidigare gjort eller om ingen överenskommelse finns efter ägorymden till de byar eller hemman som gränsar till staden.
Stängsel får göras av vad som finns att tillgå på orten, träd, sten, jordvallar, levande häckar och diken.
Dock bör man särskilt på skoglösa trakter använda sten, som är mest bestående.
Hägnad runt besådd åker samt äng och plantering skall hela året hållas i gott stånd.
Stängsel mot skog, utmark eller beteshage, som under vintern förfallit skall så snart tjälen gått ur jorden repareras.
Försummar någon detta böter han 1 riksdaler 32 skilling, som delas mellan den fordringsägare som klagar och socknens fattiga.
Skada som uppkommit genom dåligt stängsel ersätts av den skyldige.
Detta gäller om kreatur kommer in genom dåliga stängsel, även om de ingen skada gör.
Om någon som är skyldig att uppsätta stängsel inte gör det, trots att han blivit tillsagd, kan den klagande låta sätta upp eller laga hägnaden och begära betalt för sina utgifter.
Den som vill ha stängsel på ett ställe där inget varit tidigare, vänder sig till landshövdingen, som beslutar om det är nödvändigt och vid lämpligt vite låter se till att hägnaden verkställes.
Uppstår tvist avgör domare.
Om någon tredskas att utföra stängselskyldigheten, som är ålagd, kan landshövdingen ålägga böter förutom de viten som redan är utfärdade.
Är någon missnöjd härmed hänskjutes ärendet till hovrätten.
För allt som inte blivit ändrat genom denna nådiga förordning gäller stängsellagen som den står i Byggninga-Balken.
Stockholms slott den 9 februari 1802 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående vad hädanefter i anseende till glas- och porslinsförares samt hovinköpares resehandel iakttagas bör; Stockholm den 22 februari 1802 Borgarståndet klagar över att åtskilligt missbruk gäller med de s k glas och porslinsförare ute i landet.
Enligt ett gammalt Kungl Brev är det förbjudet för tattare och zigenare att resa från by till by.
Enligt nya förordningar är det förbjudet för ägare av glasbruk och porslinsfabriker att anlita lösa och vanfrejdade personer till försäljare.
Endast personer med prästbetyg får sälja utom det län där bruket finns.
Personen skall ha landshövdingens resepass, där det står vilka orter han får besöka, förteckning på varorna han skall sälja och hur länge resan får vara.
Utan detta pass anses han som lösdrivare och är förfallen till 6 års krigstjänst.
Endast sex personer får resa tillsammans och de har samma rättigheter som allmogen från Älvsborgs län som driver gårdfarihandel.
Ägaren till sådana verk skall varje år sända in namn och prästbetyg på de personer, som är antagna att sälja.
Stockholm den 22 februari 1802 J LILIENCRANTS
Instruktion för Hovkanslern, i avseende på det honom uppdragna inseende över bokhandeln och boktryckerierna i riket; Stockholm den 23 februari 1802 Hovkanslern har överinseende över boktryckerier, bokhandel, lånebibliotek och bokauktioner i riket.
Gäller även bokbindare som säljer inbundna böcker.
Hovkanslern har att förordna boktryckeriombudsman, som skall tillse att boktryckare och hans arbetsfolk uppfyller sina skyldigheter.
Det gäller särskilt att se till att inga skrifter som strider mot tryckfrihetsförordningen utkommer från tryckerierna.
Vite på 50 riksdaler första gången och 100 andra gången om någon förbryter sig.
Hovkanslern utfärdar privilegier att få ha bokhandel och även bedriva lånebibliotek.
Denna
förmån skall hädanefter tilldelas bokhandeln.
Bokhandlarna tillsammans med boktryckarna utgör en egen societet med reglemente som hovkanslern medger.
Han förordnar även ordförande i societeten.
För att förekomma att förbjudna eller skadliga böcker utbjuds på bokauktioner, skall bokauktionskammaren fjorton dagar före auktionen till hovkanslern inlämna en förteckning på de böcker som skall auktioneras ut.
Bokauktioner vid akademierna står under akademibibliotekariernas ansvar och i andra städer under konsistoriets.
Till hovkanslerns prövning hör: Alla besvär som rör mål angående reglementen och författningar i boktryckarsocieteten.
Alla frågor om olaglig tryckning av teologiska skrifter, teaterstycken som inte blivit granskade och fått tillstånd att tryckas, författare vilka gränsar till tillåtna privilegier.
Falskt årtal eller tryckort får inte finnas eller dessa uppgifter helt saknas.
Ekonomiska och politiska mål som liknar de här uppräknade.
Skulle hovkanslern finna något som är åtalbart skall han skriftligen anmäla detta till justitiekanslern.
Så fort han får vetskap om att otillåtna böcker trycks, skall han genast stoppa tryckningen.
Finns sådana böcker i boklådor, lånebibliotek och på bokauktioner skall de genast tas bort.
Stockholms slott den 23 februari 1802 GUSTAF ADOLPH
Förklaring hur med livstidsstädja av jord på landet förhållas skall, samt om rättigheten för ogift men myndig bliven person av kvinnokönet att sin jord till landbo eller arrendator upplåta; Stockholm den 2 mars 1802.
Personer av kvinnokönet som erhållit Vår Nådiga Resolution att vara myndiga har samma rätt som andra fullmyndiga personer att utarrendera sin jord.
Skulle hon ha skulder kan borgensmännen ur hennes fastighet söka betalning.
Detta är Vår rätta tillämpning av Vår utfärdade förordning angående städsel och legojord.
Stockholms slott den 2 mars 1802 GUSTAF ADOLPH
Förordning angående ansvaret å brännvinsförbrytelser i Stockholm och Göteborg, samt tillsynen mot sådana förbrytelser; Stockholms slott den 9 mars 1802 Stadga för Stockholm och Göteborg angående tillverkning, försäljning och transport av brännvin.
Ingen som inte har tillstånd får tillverka brännvin eller destillera.
Dryga böter och förlust av redskapen.
Påträffas mäsk bötes 15 riksdaler och mäsken tas i beslag.
Brännvinsredskap såsom panna, hatt, slang, kittel med fals, löst bröst och pipor får ingen inneha utom kopparslagare, som ibland skall tillverka och laga sådana redskap till Bryggare Societeten.
Andra näringsidkare som behöver sådana pannor skall anmäla innehavet.
Påträffas redskap skall de konfiskeras och böter betalas.
Redskapen skall sedan slås sönder eller förseglas om ägaren vill sälja dem till en kopparslagare.
Han skall i så fall själv hämta pannan.
Skall den föras till andra städer skall tullbevis från överståthållaren företes.
Kopparslagaren får inte utan extra tillstånd göra brännvinspannan större än 90 kannor.
Till Stockholm och Göteborg får införas den vanliga reseprovisionen av ett stop per person samt 1 kanna per person som anländer med större segelbåtar.
Den rätt Vi förbehållit Oss och Kronan genom att låta arrendatorer av Göteborgs Kronobränneri bränna och förse Göteborgs och Bohus läns skärgård med brännvin, omfattar alla fiskelägen, salterier och trankokerier eller andra ställen där folksamlingar finns.
Annat brännvin får inte transporteras, uppläggas eller säljas.
Vid förseelser mot olovlig brännvinshantering svarar mannen, även om hustrun utan hans vetskap sysslat med den olovliga gärningen.
Detsamma gäller för hans husfolk och tjänstehjon.
Alla och envar skall anmäla om de känner till någon som förbryter sig.
Undantagna är barn
mot föräldrar och tjänstefolk mot husbondefolk, så länge de är i tjänst.
Visitation får anställas från klockan 5 på morgonen till 9 om aftonen i bryggarstugor eller lönnrum där verksamheten antas äga rum.
Den som utför visitationen skall bära ett synligt tecken att han har fullmakt att utföra detta arbete.
Ingen får hindra dem i deras arbete.
De har inte något ansvar, om de inte skulle upptäcka någon förbrytelse.
2 / 3 av värdet på det beslagtagna brännvinet, mäsken eller redskapen tillfaller målsägaren eller åklagaren.
Resten tillfaller staden eller häradet.
För den som flera gånger bötar efter denna kungörelse, bör böterna uttagas ur den bötandes egendom fast eller lös.
Räcker inte det sätts han på vatten och bröd, dock aldrig längre än 20 dagar.
Stockholms slott den 9 mars 1802 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående förlängning av den i Kongl Kungörelsen den 15 juni 1800 utsatta tiden till betalning av lån i Bancomynt eller Specie; Stockholm den 23 mars 1802 Förlängning av den 15 juni 1800 utsatta tiden att betala lån i bancomynt eller specie.
Tiden gällde två år.
Men då allmänt känt hinder inträffat har detta inte kunnat ske.
Sedan detta hinder försvunnit har förmögenhetsavgiften över nästan hela landet förrättats med stor framgång.
Vi sysselsätter Oss med nödiga anstalter angående anstånd med bancospecie skulders betalning och hoppas inom kort vinna fullbordan.
Stockholms slott den 23 mars 1802 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående avgifterna till Medelhavshandelns och sjöfartens beskydd; Stockholm den 30 mars 1802.
Barbareskstaternas fordringar, sjöfartens beskydd i Medelhavet har på senare år ökat, så att de anslagna medlen blivit otillräckliga.
Denna för Riket nyttiga handel måste skyddas.
Därför kommer avgiften för de varor som är nämnda i taxan av den 8 maj 1798 att gälla, men för övriga varor höjs taxan med 10 %.
För varje skeppsläst av de turkiska fartygen tas ut en avgift av sex skillingar specie.
Vi anser det billigt att en avgift sätts för att frakthandeln i Medelhavet skall ske fredligt.
Stockholms slott den 30 mars 1802.
GUSTAF ADOLPH
Taxa varefter till medelländska sjöfartens fredande en särskild avgift härefter kommer att erläggas för vissa utgående och inkommande varor, i stället för den i kungörelsen av den 8 maj 1798 påbjudna tullhöjning och convoyavgift; Stockholm den 30 mars 1802.
Formulär med taxa för ny avgift för inkommande och utgående varor.
Avgiften skall användas till fredandet av sjöfarten i Medelhavet.
Den enda inkommande varan är salt.
Stockholms slott den 30 mars 1802 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse om kaffets införsel och bruk; Stockholm den 6 april 1802.
Förbudet för kaffe som infördes 6 april 1799 upphävs nu.
Vi har Nådigt velat tillåta införsel och bruk av kaffe emot 3 skillingars tull per skålpund.
Stockholms slott den 6 april 1802 GUSTAF ADOLPH
Stadga om värvning och manskaps lejande till krigstjänst; Stockholm den 7 april 1802 Vi har uteslutit värvning ur Våra krigsartiklar från 1798 och utfärdar en särskilt författning därom.
Då behörig man genom överenskommelse med behörig värvare frivilligt samtycker att tjäna kronan har värvning till krigstjänst skett.
Värvaren skall ha regementsbefälhavarens pass och patent att få värva på en viss ort.
När sådant pass erhållits skall det kungöras från predikstolarna.
Vid indelta armén och båtsmanshållet får rotehållaren själv ersätta de nummer som fattas.
Behörig att taga värvning, är var fullmyndig, frisk mansperson som inte är över 40 år.
Omyndig sjuttonåring med tillstånd av föräldrar eller förmyndare får värvas på högst sex år.
Saknar han sådan omvårdnad får han själv bestämma.
Till krigstjänst får inte värvas, bruksfolk och arbetare vid bruksmansrörelse.
Nödvändiga arbetare vid boktryckeri och fabriker.
Gesäller och lägossar vid kronans gevärsfaktorier.
Hantverkslärgossar som inte gått ut sin lärotid.
Undantagna är också reservkarlar, lotsar, lotsdrängar och lärlingar.
Ost- och västindiska kompaniers sjöfolk, samt i sjömanshus inskrivna för tjänstgöring på större och mindre handelsskepp.
Skattskrivna och i tjänst varande betjänter, hantverkare och arbetare vid sillsalterier och trankokerier i Göteborgs och Bohus län.
Gäller även salt- och insjöfiskare och deras folk samt varvsarbetare.
Städernas brandvakter är också undantagna.
Låter sig någon av dessa värva sig blir han återkallad om husbonden eller förmannen så önskar.
Värvaren får böta, om han visste att den värvade tillhörde någon av ovanstående grupper och dessutom betala husbonden för den skuld han förorsakats.
Tjuv eller vanfrejdad person som är försvunnen anses ovärdig till krigstjänst.
Den som genomgår sitt straff kan däremot få värvas till krigstjänst om överenskommelse träffas.
Alla värvade skall fullgöra det arbete de redan är anställda för om husbonden vill ha dem kvar, innan värvningen träder i kraft.
I krigstid skall all annan lega upphöra.
All värvning skall ske utan tvång eller list.
Värvningstiden gäller minst 3 år och högst 12.
Värvas någon som är berusad återgår värvningen så vida han inte sedan han nyktrat till godkänner den.
Inga lösdrivare eller lättingar skall tålas.
De skall tas uti krigstjänst vid värvat regemente i sex år och vid indelt på obestämd tid.
Till krigstjänst tas betjänt eller dräng som efter rannsakning för olydnad, tredska, vårdslöshet och utsvävande levnad, där husbonden inte vill ha dem tillbaka.
Avskedad dräng som inte inom åtta dagar fått nytt arbete eller anmält sig hos vår befallningshavande.
Den som fifflat med sin ålder.
Soldat som inte efter sex veckor efter sitt avsked skaffat ny tjänst.
Utländsk hantverksgesäll som försummat att inom 12 dagar efter ankomsten till stad anmält sig hos åldermannen och antagit arbete.
Annars skall han efter åtta dagar lämna staden.
För svensk gesäll gäller att inom fjorton dagar inställa sig hos en mästare.
Dräng eller betjänt som av värvaren påträffas på krog eller gästgiveri där han inte har att göra.
Hantverksgesäll, dräng eller betjänt som för tredje resan blivit dömd och straffad för fylleri.
Försäljare av glas, stengods och porslin som inte har giltigt pass att få idka handel inom det länet.
Borgare eller hantverkare, som genom oskickligt leverne inte kan betala sin utskylder.
Krono- och stadsbetjänt har skyldighet att efterspana och angiva till krigstjänst förfallna personer.
Belöning betalas av regementet som får karlen.
Böter om man inte anmäler.
Vid värvning skall alltid ett tryckt formulär ifyllas och undertecknas av soldaten i närvaro av två vittnen.
Ett exemplar behåller soldaten och ett förvaras vid kompaniet.
Ingen värvad blir antagen förrän regementsfältskären gillat och godkänt honom.
Han får sedan svära trohet och lydnad åt konungen och riket genom föreskriven krigsmannaed.
Skulle någon göra sig oduglig t. ex. genom stympning straffas han med trettio par spö och skall ersätta legan.
Vägrar någon svära krigsmannaeden döms han till två varvs gatulopp i fredstid och fem varv i krigstid.
De som med hedrande bevis fått avsked vid 50 års ålder slipper att betala mantalspengar.
När mannen går i fält får hustrun och barnen halva brödkornet, även hela inkvartering om han kommenderas ifrån sin tjänstgöringsort.
Bär någon hugg och slag på officer eller Vår ämbetsman när han är stadd i värvningsärenden miste han livet.
Skulle han dräpa någon miste han först högra handen.
För försmädliga ord bötar han.
Tvingar en värvare någon med våld bötar han 16 skillingar och får fängelse på fästning ett år.
Kan han inte betala böterna förlängs fängelsetiden med 4 månader.
Är han officer eller
underofficer har han förverkat tjänsten.
Värvare får inte ge någon lös eller byta någon.
Officer blir degraderad under tre månader, manskap straffas med tre varv gatulopp.
Värvning för utländsk tjänst får inte ske, utan behörigt tillstånd.
Infinner inte värvad sig hämtas han.
Värvningstvister skall skyndsamt undersökas.
Är någon missnöjd med utslaget av ett tvistemål, överklagar han till Vår krigsexpedition, som finns i de flesta länen, inom 45 dagar.
Böter delas mellan angivaren och krigskassan.
I Pommern gäller särskilda bestämmelser vad gäller värvning och tvister.
Denna stadga skall varje värvare ha och den skall uppläsas från predikstolarna den första söndagen i augusti och för värvade trupper vid parader.
Detta gäller till den första juli.
Stockholms slott den 7 april 1802 GUSTAF ADOLPH
Formulär för Värvningsbevis, Regementskapitulation och Karlens avskedsbevis.
Kungörelse angående accis för tobaksstjälkar, som i riket införas; Stockholm den 7 maj 1802 Tullavgift skall betalas även för tobaksstjälkar med 1 runstycke per skålpund.
Stockholm den 7 maj 1802.
J LILIENCRANTS
Kungörelse angående den tid som hädanefter bör iakttagas i avseende på besvärs anförande i skjutsnings frågor; Stockholm den 13 maj 1802 Besvär över Befallningshavarens utslag i skjutsningsfrågor skall anmälas till Kammarkollegium inom 60 dagar i Sverige och 90 dagar i Finland.
Stockholm den 13 maj 1802.
LAGERHEIM, LÖNBERG, WANBERG
Kungörelse angående vad iakttagas bör när kaffebönor utöver 50 skålpund från stapelstad till andra städer transporteras; Stockholm den 19 juli 1802 Med anledning av att kaffe blivit tillåtet förordnas att kaffe med en vikt av 50 skålpund och över skall tullas vid transport från stapelstad till andra städer.
Det skall gälla lika som för tobak, rom, vin och arrak för att undvika lurendrejeri och tullförsnillning.
Stockholm den 19 juli 1802 J LILIENCRANTS
Kungörelse angående åtskilliga tullfriheters upphörande, samt en likhet i accisberäkningen för vissa sädesslag; Stockholm den 26 juli 1802.
Vissa näringar har för att befrämja tillväxt och förkovran varit befriat från tull.
Då nu åsyftat ändamål blivit uppfyllt anser sig Kronan ha rätt att ta ut sin rättmätiga del av vinsten.
Sill, som fångats med egen not och eget folk, samt silltran kommer i fortsättningen att tullas.
Detsamma gäller inrikes tillverkat papper, lin och rovolja.
Havre och ärter skall tullas både i Stockholm och andra städer.
Husbehovsavgiften och bakugnspengarna när det gäller mjöl och spannmål av vete och råg beräknas till 1 skilling och 4 runstycken tunnan.
Korn för bryggning skall betalas med 2 skillingar 6 runstycken tunnan.
Dessa avgifter skall tillfalla Kronan.
Stockholm den 26 juli 1802.
J LILJENCRANTS
Kungörelse angående lindring i tullen för vit nättelduk, när den för kattunstryckeriernas behov används; Stockholm den 2 augusti 1802.
Lindring i tulltaxan för vit nättelduk som används i kattunstryckerier.
Taxan blir densamma som för vita kattuner och bomullslärfter som införs från andra orter än Ostindien.
När nättelduk som används för tryckning förtullas mäts stycket, tullstämpel och kvitto erhålles.
Vid tryckningen skall ägaren till tryckeriet och arbetarens namn samt årtalet påtryckas i varje ände av varje stycke.
Förteckning lämnas till Hallrätten och då skall också tullavgiften tas med.
Mästaren och arbetaren skall med livlig ed inför Hallrätten styrka att nättelduken kommit vit till tryckeriet.
Början och slutet av stycket med påskriften avklippes och behålles i Hallrätten.
Då ersättning sökes för tullen jämförs med Hallrättens uppgifter.
Stockholm den 2 augusti 1802.
J LILIENCRANTS
Förordning hur med börd och lösen av krono till skatte köpta rusthåll förhållas må; Stockholm den 19 augusti 1802.
Skilda sätt har funnits att bedöma lösningsrätt för rusthållsdelar som varit krono men genom skatteköp blivit innehavarens enskilda egendom.
En del har sett skatteköpet enbart som en förbättring, andra som en förvandling av hemmanets natur.
Det som gäller är att åbon endast äger rustningsrätt, men jorden är kronans.
Barn och efterkommande kan inte ärva.
Stockholms slott den 19 augusti 1802 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående den tid, inom vilken kronans fordringar hos enskilda, och enskilda hos kronan bör krävas och till betalning uppgivas; Stockholm 19 augusti 1802.
Fordringar mellan enskilda personer och kronan eller tvärtom skall ha en preskriptionstid på 10 år.
För senare fordringar 20 år.
Stockholms slott den 19 augusti 1802 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående brännvinsbränningens utövande från den 1 oktober till den 1 därpå följande juni; Stockholm den 31 augusti 1802.
På grund av den förmånliga skörd, som den Högste behagat hugna riket med gäller den stadga från år 1800 angående brännvinsbränning på landet och i städer.
Stadgan gäller från 1 oktober till 15 juni nästa år.
Stockholms slott den 311 augusti 1802 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående arrendet av Rikets sjö, gräns och landtullar med acciserna; Drottningholm den 31 augusti 1802 Trots varningar och förbud pågår lurendrejeri och tullförsnillningar, vilket skadar Våra näringar i synnerhet slöjderna.
Rikets redbarheter drages ur landet till utlänningens vällevnad.
Vi vill därför ställa rikets sjögräns och landtullar med acciserna under arrende.
Enskilda personer får deltaga med 3 / 4.
För kronans säkerhet kommer aktier á 200 riksdaler styck att säljas som en prenumerationssumma.
Både kronan och de enskilda skall vara representerade vid styrelsen för verket.
Drottningholms slott den 31 augusti 1802.
GUSTAF ADOLPH
Förbud, mot nyttjandet av några med ovanlig inrättning försedda brännvinsredskap; Drottningholm den 21 september 1802.
Förbud att använda några nymodiga brännvinspannor, som till rymd håller sig inom lagens ram, men som kan tillverka betydligt större mängd brännvin.
Detta med anledning av den generösare brännvinsstadgan av år 1800.
De tar mer spannmål till samma avgift som andra och förorsakar förlust för kronan.
Den som använder dem pliktar 50 riksdaler och förlorar pannan.
Inom 90 dagar skall de pannor som finns sändas utomlands eller förstöras.
Drottningholms slott den 21 september GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående bevillnings beränknande av de på Kongl Nummerlotteriet utfallande vinster; Stockholm den 22 september 1802 För alla vinster i penninglotteriet som överstiger 50 riksdaler betalas en avgift på 6 %, vilken summa avräknas från vinsten.
Stockholm den 22 september 1802 EHRENHOFF, ROESENBLAD, GYLLENBORG
Stadga och reglemente för en diskontoinrättning med banco specie i staden Göteborg, på 15 års tid, med fond av enskilda delägare; Stockholm 13 oktober 1802 Då det nu är tillåtet att ha privata associationer med särskilda öppna diskontinrättningar i avlägsna och folkrika städer har handelssocieteten i Göteborg i underdånighet anhållit att få öppna sådan bank.
Tillståndet gäller 15 år.
Denna fond kommer att bestå av 200.000 riksdaler i verksilver, utländskt silvermynt och avlysta svenska silvermyntsorter.
Andelar får lösas under 5 dagar 1803 i Stockholm och Göteborg.
Förvaltningen av detta diskontokontor ställes under tre i Göteborgs stad bofasta, redbara och i bolaget deltagande män.
De skall väljas med slutna sedlar.
De sitter bara tre år.
1 / 3 av verkets vinst som överstiger 7 % tillfaller banken, sedan direktionen och betjäningen avlönats.
Direktionen får till enskilda personer låna ut högst 500 riksdaler.
Låneräntan blir 1 / 2 % varje månad och lånetiden blir sex månader.
Lån som inte betalts 8 dagar efter förfallodagen lagförs.
Direktionen skall vinnlägga sig om att för verket nyttja säkra och brandfria förvaringsrum.
Huvudboken skall föras efter bancostil och genast renskrivas.
Revisorerna sammanträder den 1 februari.
Den 14 februari sammanträder Bolaget i Malmö.
De skall yttra sig över revisorernas eventuella anmärkningar och välja direktion och revisorer till nästa år.
Efter slutad bolagsstämma fastställs aktieutdelningen och bankens andel av vinsten.
Stockholms slott den 15 februari 1803 GUSTAF ADOLPH
Förordning angående realisation av Riksgäldssedlar samt vad i anledning därav iakttagas bör; Stockholm den 4 november 1802.
Av alla de bekymmer som mött oss i Vår regerings början har inget varit så svårt som oredan i Rikets Penning- och Myntväsende.
Detta har skadliga inverkningar på Stats- och Riksgäldsverken och alla Näringar och Rörelser.
Vid senaste Riksdagen var detta det viktigaste ärendet.
Vi beslöt att införa en förmögenhetsavgift.
Rikets Ständers Bank skulle då få en realisationsfond i silver av 4 ½ miljon riksdaler specie, en Riksgälds sedelstock på 10 miljoner riksdaler.
Detta har inte kunnat ske trots god skörd och att vi lyckats sälja mycket utomlands.
Alltså har våra bekymmer ökat.
Vårt beslut är nu att realisera riksgäldssedlarna med ett avdrag av 1 / 3.
1803 upphör Riksgäldssedlarnas tillverkning och de som önskar omsätta eller realisera sina sedlar skall insätta dem i Riksgäldskontoret som för över dem till Rikets Ständers Bank.
Banken kommer vid realisationen utge sedlar på sexton- tolv och åtta skilling.
Då det saknas skiljemynt har Vi beslutat att utge fyra kopparmynt, hel skillingstycke, halv skillingstycke, fjärdedels skillingstycke och tolftedels eller runstycke.
Ifrån realisationsdagen skall all betalning, löner och taxor räknas i banco specie.
Vi hoppas att Vårt beslut i detta viktiga ämne skall ha samma verkan som när konung Gustaf III företog sin realisation 1777.
Stockholms slott den 4 november 1802 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse med anmaning till de enskilda parter, som i Kongl Kollegio har anhängiga oavgjorda mål, att inom viss tid tillkännagiva, hur de åstunda de anförda besvären eller gjorda ansökningarna fullfölja, och slut däri erhålla; Stockholm den 26 november 1802 Då det Gamla Kungshuset på Riddarholmen i Stockholm brunnit och Kammarkollegium hade lokaler i huset kan man befara att en del handlingar blivit förstörda.
De som vet att de ha oavgjorda mål uppmanas att inom natt och år anmäla sig hos Landshövdingen.
Den som inte hörs av inom tiden får sina mål förfallna.
Stockholm den 26 november 1802 SAMUEL af UGGLAS
Kungörelse angående frihet från passtagande och dubbel sjötull för salt, som vid inrikes transporter ej överstiger tre tunnor; Stockholm den 2 december 1802.
Salt får föras från stapelstad till annan utan påskrift i tullen om måttet inte överskrider 3 tunnor.
Stockholm den 2 december 1802.
J LILIENCRANTS
Kungörelse angående gärningsmäns antagande på landet; Stockholm den 14 december 1802.
Allmogen i Gävleborgs och Västerbottens län har ansökt att få anställa andra hantverkare som sockengärningsmän än skräddare, skomakare och smeder.
Glasmästare på landet får arbeta åt de lantmän som önska deras arbete.
Glasmästare i städerna får arbeta både i städer och på landet.
Murare får antas som gärningsmän om Häradsrätten prövat behovet.
Garvare får verka på landet, där var ock en kan bereda sina skinn.
De får inte konkurrera med lädergarverierna i staden, där de tillhör skrået och är en borgerlig rörelse.
Snickare och hjulmakare tillåts inte bli gärningsmän på landet, då man menar att allmogen skall kunna förrätta sådana sysslor själva.
Stockholm den 14 december 1802.
J LILIENCRANTS, SAMUEL af UGGLAS
Reglemente för Dykeri och Bärgningskompaniet; Stockholm den 22 december 1802.
När Norra och Södra Dyrkerikompaniernas tillstånd går ut vid årets slut, är inget hinder för Oss att vidtaga ändringar, som kan lämpligast hjälpa in- och utländska sjöfarare som lida skeppsbrott vid Våra kuster.
Vårt land har i förhållande till andra länder, som ofta sakna all möjlighet till hjälp, ett gott skydd för de strandade att få undsättning både för personer, skepp och gods.
Vi vill fortsättningsvis ge skydd men med mera frihet till skepparen och lindring i avgiften för den som äger godset.
Verkställigheten av Dykeri- och Bärgningsinrättningarna skall vara i privat regi under kommande 25 år.
Verken skall ledas av en styrelse på 3 personer och finnas i Stockholm.
Styrelsen skall ha ansvar för, att i alla distrikten ha tillräckliga redskap och betjänter som är övade.
I Dykeriets tjänst skall inte antagas tull-, fyr eller lotsanställda.
Rapporter skall lämnas till Förvaltningen för Arméns och Flottans ärenden som har överinseendet.
Varje år skall besiktning av redskapen, som båtar, kablar, barkasser och tågvirke, ske.
I varje distrikt skall finnas uppsyningsmän och strandfogdar, som bor på platsen och väl känna omgivningarna, så att de snabbt kan slå larm om en strandning skett.
Namnen på de personer som är vidtalade att hjälpa till vid en olycka, skall varje år sändas till landshövdingen.
Skeppare har rätt att med sitt eget skeppsfolk bärga båt och gods.
Han är dock skyldig att snarast anmäla hos tullkammaren vad som hänt.
Han får också ta hjälp av främmande om lasten inte behöver lossas.
Har han inte inom 60 timmar lyckats rädda båten är han skyldig att ta hjälp av Dykeriet.
Måste bärgning av godset ske skall han söka hjälp av Dykeriet för att undvika att något lurendrejeri förekommer.
I väntan på Dykeriet får lasten börja lossas.
Denna frihet att hjälpa sig själv gäller inte för utländska fartyg, då de dåligt känner kusten och inte behärskar språket.
Vid strandning åligger det de närboende att hjälpa till med all sin förmåga.
Skulle skeppare eller godsägare inte anse det lönt att rädda hela lasten, tillfaller den Dykeriet.
Efter att annonserat att auktion kommer att genomföras, får den ske efter en månad.
Kronan skall här utta sina tullinkomster.
Skulle ingen fråga efter skeppet och lasten skall Dykeriet och Tullen ha gemensamt ansvar och 3 gånger annonsera efter ägaren.
Kommer han inte inom natt och år försäljs egendomen.
Efter att alla avgifter till Dykeri och Tull blivit avdragna sättes resten i Lantränteriet.
Är godset känsligt för lång lagring får det säljas efter kungörelse på orten.
För att lätta på den sjönödslidandes kostnader, kommer vi att sänka Dykeriavgiften från 10 % till 6 % om lossning av lasten inte behövts.
Utländska skepp betalar som tidigare.
Last som bärgas från botten och där det behövs kostbara klockor och maskiner betalar mer.
Skulle Sverige bli inblandat i krig och främmande makters fartyg strandar vid våra kuster, skall Dykeriet bärga både manskap och last som kanoner, vapen och ammunition och endast begära en skälig bärgarlön.
Dykeriet får aldrig taga betalt i natura och efter varje ärende skall attest upprättas och avlämnas till direktionen, där skepparen talar om förloppet och om han är nöjd med hjälpen.
Vill han klaga, gör han det till Landshövdingen på orten eller hos domaren om fallet är tvistigt.
Domstolen är i den stad i vars tulldistrikt händelsen timat och Rådstugurätten avgör målet.
Kan skepparen inte betala hålls lasten i förvar till dess det skett.
Dykeridelägare och betjänter vid bärgningsverken äger samma skydd som tulltjänstemän.
Stockholms slott den 22 december 1802.
GUSTAF ADOLPH.
