# ID: svediakorp-law59
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1801
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 7,529
# sentences: 457
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Svensk författningssamling 1801 Taxa för postporto till Sverige och Finland från Helsingör, från och med 1 april bör erläggas och betalas, Stockholms slott den 22 januari 1801.
Tabeller med taxa från olika orter på portot i danskt mynt från Helsingör till Sverige och Finland.
Stockholm slott den 22 januari 1801.
GUSTAF ADOLPH.
Förklaring över lagens stadgande i den fråga, huruvida ärvd fast egendom, när den blivit upplåten till en person, som eljest, vid upplåtarens frånfälle, därtill ägde arvsrätt, samt vidare av denne säljs, bör vara börd underkastad, eller icke, Stockholms slott den 4 februari 1801.
Då domare haft olika meningar om denna fråga, har Vi velat förklara att ärvd jord som genom köp, gåva eller testamente blivit överlåtet, skall behandlas som annan egendom som ägaren, även om han hade arvsrätt, har.
En på detta sätt överlåten egendom skall inte underkastas bördsanspråk.
Stockholms slott den 4 februari 1801.
GUSTAF ADOLPH.
Instruktion för den tills vidare förordnade Generalguvernören i Skåne, Stockholms slott den 9 februari 1801.
Kungl Maj: t har uppdragit åt friherre Johan Christoffer Toll att ha högsta militära befälet över Skåne.
Under rådande omständigheter har ansetts att även den civila styrelsen förenas med den militära.
Därför utses Toll till Generalguvernör tills vidare.
Guvernören skall förnämligast vårda och vinnlägga att allmänna lugnet och säkerheten bevaras, att Kungl Maj: ts bud, befallningar och förordningar åtlydas och att landets innevånare skyddas vid lagen samt att deras privilegier, fri och rättigheter säkerställs.
På det att inget uppskov vid brott och förbrytelsers bestridande förorsakas, åligger det domare om Guvernören äskar urtima ting och undersökningar att genast uträtta och fullborda dem.
De av Justitiekansliämbetet i Skåne tillsatta läns- och stadsfiskaler må guvernören till allmänna ärenders åtalande förordna.
Justitiekanslersämbetet skall meddelas.
Kronans magasiner stå under guvernörens tillsyn och inga förråd får därifrån avföras utan guvernörens tillstånd.
Även tullen står under hans domvärjo och han skall tillse att inga lurendrejerier eller olovlig varuutförsel sker.
Han skall ha tillsyn över uppbördsverket, så att Kronans räntor och inkomster riktigt utgå och indrivas, att de skattskyldigas rätt sker och att de inte mot lag betungas.
Då guvernören ankommer till residenset äger han att ensam utöva landshövdingeämbetet.
Han får själv bestämma vilka ärenden han vill handlägga både inom och utom residenset.
De övriga tillfaller landshövdingen, som inte blir frikallad från den omsorg och ansvar som hans instruktion åligger.
Guvernören väljer själv en duglig person till sekreterare.
Hans bibehållande beror helt på guvernörens förtroende.
Brev, skrifter och ansökningar ställs till befallningshavande i det län och residens som ärendet angår.
Datum ut supra GUSTAF ADOLPH.
Förbud mot facklors nyttjande så i städer som på landsbygden, Stockholms slott den 12 februari 1801.
Det tidigare utfärdade och inte återkallade förbudet att här i staden använda facklor av andra än Oss har helt glömts bort och allmänheten trott sig äga tillåtelse, att oinskränkt betjäna sig av facklor.
Vi finner att ett utsträckt bruk av dessa utgör en stor tillökning i enskilda personers utgifter.
Ett allmänt bruk av detta belysningssätt utgör en stor eldfara i ovarsamma händer.
Därför förnyar vi förbudet och endast Vi och Vår familj och personer i Vår svit har tillåtelse att lysa sig med facklor.
Böterna blir 6 riksdaler 32 skillingar.
Då brinnande facklor, som hanteras ovarsamt, kan ge eldskador även på landet, där snabb släckning saknas, har Vi utökat förbudet att gälla även landsbygden och rikets övriga städer.
Stockholms slott den 12 februari 1801.
Kungörelse angående Kongl Maj: ts och Rikets Kanslikollegie upplösning, och hur samma Kollegie förut tillhörande ärenden blivit på andra Kollegier, verk och ämbetsmän fördelade, Stockholms slott 17 februari 1801.
För att avhjälpa de brister, som visat sig vid Uppfostringsverket har Vi ansett nödvändigt att uppdraga överinseendet och styrelsen till ett gille.
Det består av kanslisterna vid de tre akademierna och benämns Kanslersgillet.
Då Kanslerskollegium genom detta fått betydligt mindre göromål, har Vi upptagit Vår Faders, Gustaf III: s påtänkta förändring, att upplösa Kollegiet.
Detta utgör en besparing i Statsverkets utgifter.
De kvarvarande ärendena fördelas på följande sätt: Kommissionssekreterare, registratorer och kanslister blir utnämnd av Oss.
Hvittfeldska stipendiefonden och andra stipendier tillhör Kanslersgillet.
Ärenden rörande posthemman förblir hos Kammarkollegiet.
Alla räkningar bestrids av Statskontoret.
Ärenden rörande Barbareskstaterna och andra fredsverk skall omedelbart andragas hos Oss.
Till kanslipresidentens byrå insänds alla mål som hör till folks vistandes på utrikes ort, markegångstaxor från Våra befallningshavare, kungörelser vid konkurser.
Överinseendet över boktryckarna tillkommer Hovkanslern.
Svenska postväsendet såväl inom som utom riket står helt under överpostdirektören.
Stockholms slott den 17 februari 1801.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående den under Kongl Maj: ts frånvaro tillförordnade regering, Stockholms slott den 20 februari 1801.
Under konungens resa i södra och västra delarna av riket har en tillförordnad regering tillsatts.
Sveriges Rikes Drots greve Carl Axel Wachtmeister, En av Rikets Herrar greve Magnus Fredric Brahe, En av Rikets Herrar greve Arvid Fredric Kurck, En av Rikets Herrar greve Axel von Fersen, Överståthållaren greve Samuel af Ugglas, tillförordnande Hovkanslern Fredric von Ehrenheim samt tjänstgörande generaladjutanten för armén.
Stockholms slott den 20 februari 1801 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående förbud tills vidare emot varors förande till England och fraktfart för engelsk räkning, Stockholms slott den 30 mars 1801.
Engelska regeringen har gett tillstånd för de nationers handelsfartyg, vars nationer är i stridigheter med England eller i verkligt krig, att obehindrat införa till Englands hamnar, sådana varor som landet behöver.
Vi har ansett att verklig fientlighet råder och att våldsamheterna mot svenska flaggan fortfarande pågår.
Därför anser Vi denna handel för olovlig och förmodar att inga undersåtar förglömmer sina plikter och inte för vinningslystnads skull mottaga de engelska licenserna.
Vi anser att frakter av livsförnödenheter är att betrakta lika som kontraband till krigförande makter.
Den som inte följer förbudet mister lasten eller om den redan är i säkerhet gäldar hela dess värde.
Kan han inte erlägga hela lastens värde är han förfallen till kroppsstraff.
Håller han sig undan utomlands för att slippa straffet förlorar han sin borgerliga näring och får inte vistas inom fädernelandets gränser längre.
Stockholm den 30 mars 1801.
J LILJECRANTS.
Kungörelse att besvärs- och andra skrifter till Kanslirätten skall i Revisions protonotarie kontoret inlämnas, Stockholm den 8 april 1801.
Den 17 februari upplöstes Rikets Kanslikollegium och därför kan inte handlingar sändas dit.
Parter och sökande, som har besvärs- och andra skrifter skall sända dem till Kungl Maj: ts Justitierevision och dess protonotariekontor.
Åligger det vederbörande posträtter att meddela hänvisningar till besvär och underrätta parten så väl härom som om annat den åligger.
Stockholm den 8 april 1801.
CARL A WACHTMEISTER
Kungörelse angående helfrihets njutande för neutrala skepp och lofgivna varors införande från nederlagsorter tills vidare, Carlskrona den 22 april 1801.
På grund av den engelska regeringens våldsamheter mot svenska flaggan har vår handel och sjöfart blivit rubbad.
Därför förordnas att alla lovgivna varor som förs in och alla med svenska tillåtna experter åtnjuter lindring i tull och skeppsumgälder.
Gäller ej engelska hamnar Detta borde leda till någon ändring i det förbud mot varuutförsel eller frakter till England.
Carlskrona den 22 april 1800 GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående tullfrihet å utrikes ifrån inkommande mjöl, Stockholm den 1 maj 1801.
På grund av varande särskilda omständigheter utsträcks tullfriheten för utländsk spannmål till att gälla även mjöl.
Stockholm den 1 maj 1801.
A F KURCK.
Vänskaps- handels och sjöfartsförbund mellan Konungen av Sverige och Kejsaren av Ryssland, Avslutat i S: t Petersburg den 1-13 mars 1801 bekräftat i Landskrona den 11 april och i Petersburg den 30 maj-11 juni samma år.
Konungen av Sverige Gustaf Adolph och Rysslands Kejsare, Vår kärälskeliga broder, frände, nabo och synnerliga goda vän har beslutat, att sedan Vi efter det senaste vänskapsförbundet från Gatschino 1799 blivit med närmare band förenade, bör upprätta ett vänskaps-, handels- och sjöfartsförbund.
Vilket förbund vi förnyar med den framlidne Kejsarens son Alexander I.
Innan Kejsar Paul I avgick med döden utformades och undertecknades ett traktat av följande lydelse.
Redan förenade genom ett vänskapstraktat vill Konungen av Sverige och Kejsaren av Ryssland bekräfta detta vänskapsband och stadfästa det goda samförstånd som råder mellan dem och deras respektive stater, låta deras undersåtar få dela frukterna av denna lyckliga förening och uppmuntra handeln mellan de båda folken.
Genom detta handelsförbund läggs grunderna och utstakas förmånerna.
Deras ombud är friherre Curt von Stedingk för Sverige och greve Peter von Pahlen för Ryssland.
Till följe av denna överenskommelse skall båda makterna och deras undersåtar utan undantag, vid alla tillfällen och i synnerhet i allt det som rör handel och sjöfart vara varandra till hjälp och handräckning, bemöta varandra som vänner och grannar, utan att någonsin företaga sådant som kan leda till den enes eller andres fördärv.
Svenskar i Ryssland och ryssar i Sverige skall åtnjuta full handelsfrihet.
De får tillstånd att med vilka transporter de vill besöka alla hamnar, lastageplatser och städer i båda länderna och därifrån köpa eller sälja sina varor och komma, gå, vistas, bota skador och avresa i fullständig säkerhet.
Man skall ha aktning för deras pass.
De får fritt införa sina handelsvaror, antingen som råämne eller arbetade, även främmande produkter, som inte tillhör varor vars in- eller utförsel är på ena eller andra stället förbjuden.
Det är också förbjudet för kringvandrande köpmän och krämare att sälja sina varor i minut och besöka enskilda hus för att byta eller köpa varor.
Båda ländernas undersåtar skall i varandras länder mötas med välvilja och rättvisa av alla civila och militära ämbetsmän, domstolar och polisrätter samt tullbetjäning.
Alla våldsamheter, orättvisor och förgripliga anläggningar skall bli lagförda och straffade efter landets lagar.
Båda staternas undersåtar, som vistas eller med lagligt tillstånd bosatt sig i det andra landet, skall under lagarnas beskydd njuta fullkomlig samvetsfrihet, och få idka fri religionsutövning i sina kyrkor eller enskilda hus.
De skall behandlas lika inför lagen som infödda.
De får disponera fast och lös egendom antingen de förvaltar den själva eller låter andra förvalta den.
Man har rätt att till båda länderna kunna inflytta med ärvd egendom och all annan förmögenhet
… .Köpmännen av båda folkslagen skall få föra sina böcker på det språk de önskar.
De behöver aldrig visa sina böcker, om inte någon skiljaktighet eller tvist uppstår.
Då kan de göra utdrag ur böckerna för den del som behövs.
Skulle någon avlida i det främmande landet och inga arvtagare finns på plats, skall all egendom förseglas, i väntan på att någon arvtagare infinner sig.
Uteblir denna skall efter 6 veckor bouppteckning ske och egendomen sättas i någon kassa och arvtagaren efterlysas i tidningarna.
Rymmare skall utväxlas och inga passagerare tas ombord utan pass på någon av ländernas skepp.
Ryska kejsaren vill bidraga till befordrandet av handeln genom att bevilja följande förmåner: Svensk alun får införas i Ryssland till hälften av den vanliga tullen.
För den salta sillen betalas halva avgiften, för rökt och torkad betalas 1 / 3.
Salt utom till Petersburg betalas halva avgiften.
Dessutom beviljar han fri införsel efter hela finska gränsen av alla finska produkter och befriar dem från alla avgifter.
För att undvika missbruk skall svenska regeringen utge till alla tullkamrar efter gränsen en förteckning på att endast finska produkter skall frias från avgift.
Kungen av Sverige minskar avgiften för hampa, lärft och talg som införs till Sverige.
För lin minskas avgiften med 1 / 3.
De magasin i Stockholm, som ryssarna har att förvara sina varor i, ligger bland kojor och krogar och är därför en osäker förvaringsplats.
Dessa byggnader kan lätt råka i brand.
Därför beslutar konungen att borttaga sådana byggnader av ringa värde från platsen.
De skall få egen rättighet till den våg som behövs för att väga deras varor.
De har rättighet att helt välja arbetsfolk.
För att alla förmåner i fördraget skall fungera krävs att intyg på handelsvarornas ägande utfärdas.
Detta utfärdas av konsuler eller tullkamrar.
Skepp som genom storm, fiender eller sjörövare anser sig förföljda, har rätt att kölhala sig och förse sig med nödvändiga behov och utan visitering och tullavgift avsegla.
De får under dessa omständigheter inte ägna sig år handel.
Båda ländernas krigsskepp har rätt att in- och utlöpa i alla redder, strömmar och lastageplatser samt ligga för ankar utan visitation, så framt de följer allmänna polislagar.
Man skall underlätta deras proviantering och vattenförsörjning genom att sälja till gängse pris utan avgifter.
Man skall även sälja tackel, tågvirke och andra skeppstillbehör, som de kan behöva.
Saluten har överenskommit, så att den blir helt lika för båda länderna.
Den med högst rang erhåller salut först, när de möts på sjön, därefter besvaras saluten skott för skott.
Vid passage framför slott, fästningar eller inlopp till hamnar saluterar den som kommer och saluten besvaras skott för skott.
Skulle fartygen råka lida skeppsbrott vid varandras kuster skall de få den hjälp de önskar.
Klarar de sig själva får inte dykare som finns vid platsen ingripa.
Hade skeppet varor som skulle säljas någon annanstans får de utföras på nytt utan avgifter.
Skulle de säljas i landet där strandningen skett, skall de tullas som vanligt.
Går skeppet under helt och varor flyter i land, är det förbjudet att skingra godset som man bärgat.
De skall återlämnas till ägaren.
Skulle ingen fråga efter varorna på ett år tillfaller de statskassan.
Om en av makterna är i krig får den andra fortsätta sin handel med de staterna.
Samma regler som i förra traktaten skall gälla.
Blir köpmansskepp förolämpade av krigförande makters örlogsskepp eller kapare skall befälhavarna svara för all förlust och skada de åstadkommit och den skymf flaggan utsatts för.
Har köpmansskepp något kontraband ombord, får den bordade inte bryta upp luckor, kistor eller dylikt, utan nöja sig med vad som frivilligt överlämnas.
Den som gjort beslaget har rätt att föra det i hamn och hänföra saken under amiralitetsdomaren efter ställets lag.
Endast kontrabandvarorna konfiskeras och resten skall återställas.
Den krigförande maktens skepp, folk och varor som befinna sig i den neutrala maktens hamnar skall åtnjuta samma beskydd som landets egna.
Deras varor kan inte transporteras till någon militär expedition eller dess besättning och passagerare får inte värvas eller tubbas.
Gör en svensk bosatt i Ryssland eller en ryss bosatt i Sverige konkurs skall borgenärerna anlita domstolar på stället.
Skulle, vilket Gud förbjude, de båda länderna komma i krig, har köpmännen ett år på sig att hopsamla, bortföra och försälja gods och handelsvaror.
Skulle någon orättvisa eller skada uppkomma har de rätt till fullkomlig upprättelse.
Det samma gäller undersåtar som är i de båda ländernas tjänst.
Tiden för denna traktat gäller 12 år, räknat från den 29 oktober 1799.
Undertecknat Curt Stedingk, Kourkin, Palen, Gagarin.
Gustaf Adolph och Alexander I egenhändigt undertecknade brev, där de gillat och ratificerat detta traktat.
En gemensam deklaration, där man för att mota olägenheter och befrämja handeln beslutat att upprätta en visitationsstation vid Koliza och flera andra finska orter.
Nederlag för trävaror vid Jozeno, som tidigare bestämts flyttas till det bekvämligare Rapasari.
Petersburg den 7-19 juni 1801.
Samma undertecknare som tidigare.
Kungörelse angående vad i akt tagas bör till säkerhet för realisationsavgiftens utgående, Stockholms slott den 12 maj 1801.
För att kunna vinna säkerhet vid kreditsedlarnas inlösen med speciemynt, som beslöts på senaste riksdag har vi förordnat detta: Förmögenhetsavgiften bestämdes utgå under två år, varav det första var 1800.
Grunden för avgiften skulle vara uppskattningar om vars och ens förmögenhet.
Inga andra skall vara
underkastade avgift än de som under den tiden haft så stor förmögenhet att avgift skall utgå.
De som under tiden fått förbättrade villkor berörs inte.
Skulle dödsfall inträffa under denna tid är det arvingarna som fortsätter att betala tills hela avgiften är erlagd.
Avgiften äger samma företrädesrätt till betalning, som Våra och Kronans räntor.
Fastighet kommer att utgöra säkerhet tills hela avgiften är betald.
Köpes sådan fastighet, skall köparen göra sig underrättad om säljarens förmögenhetsavgift är betald eller i annat fall öka köpeskillingen med lika mycket som fattas.
Vid bouppteckning efter person som haft att betala förmögenhetsavgift, skall genast så mycket avskiljas från boets tillgångar, att det täcker avgiften.
Arvet får inte skiftas förrän betalning skett.
Detsamma gäller testamenten, gåvor eller förordnanden.
Personer som har förmögenhet utan fastigheter tillåts inte flytta från den ort där de varit skattskrivna, förrän de betalt avgiften.
De får heller inte pass för utrikes resa.
Det är Vår befallningshavandes ansvar att bevillningarna sker med erforderlig säkerhet.
Stockholms slott den 12 maj 1801.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående upphävandet av förbudet mot handel och sjöfart på England, Stockholm den 19 maj 1801 I anseende till de av engelska regeringen vidtagna ovänliga steg mot svenska flaggan och de våldsamheter som detta lett fram till har vi avbrutit all handelsgemenskap med England.
Så länge inga ändringar visat sig har vi hållit fast vid det beslutet.
Då vi nu erfarit att Våra bundsförvanter upptagit handeln med England och befälhavaren över engelska Östersjöflottan högtidligen lovat att inga svenska handelsskepp skall ofredas i Östersjön eller Kattegatt känner Vi Oss inte längre förbundna att följa det beslutet.
Det skulle bara leda till hinder för handeln och sjöfarten mellan Våra och Hans Storbrittanska Maj: ts undersåtar.
Vi upphäver förbudet och tillåter att engelska handelsskepp obehindrat får segla till Svenska hamnar samt att in-och utföra lovgivna varor.
De tullar som gällde före förbudet gäller även nu.
Vi förväntar Oss att engelska regeringen hädanefter skall med rättvisa och foglighet möta Våra undersåtar.
Stockholms slott den 19 maj 1801.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående någon ytterligare jämkning av de i 1777 års medicinaltaxa utsatta försäljningspris, Stockholms slott den 20 maj 1801.
Den 12 februari 1799 beviljades en upptaxering av priserna på utländska mediciner.
Nu har det visat sig att dessa ökat ännu mer och apotekarna kan inte längre hållas skadeslösa.
Vårt Kollegium Medicum har därför inlämnat ett projekt till en bättre avpassad höjning av taxan för de mest höjda medicinerna, så att apotekarna kan utan förlust tillhandahålla dem för allmänheten.
Följer 27 sidor med priser på olika mediciner.
Priset på komponerade och blandade mediciner får endast innehålla den prishöjning som de olika komponenterna är ökade med.
Här har inte upptagits glas, korkar eller inpackningsämnen, då de har olika pris på olika orter.
Priset skall betalas i kreditsedlar.
1777 år Medicinaltaxa gäller för alla andra medicinalier, som inte är uppräknade här.
Stockholms slott den 20 maj 1801.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående nödiga uppgifter till rättelse vid beräknandet av bevillningsavgiften för dem, som innehar flera särskilda löner, Stockholms slott den 20 maj 1801.
Vid senaste riksdagen minskades skatten för de ämbetsmän och tjänstemän, som hade betydliga löner och dels helt befriade dem som hade en inkomst på 200 riksdaler.
Det gäller löner i så väl kontanter som spannmål eller hemmansräntor.
De som uppbär flera löner, som tillsammans överstiger 200 riksdaler skall betala skatt i proposition till andra ämbetsmäns
löner.
Alla lönespecifikationer insänds till Vårt statskontor före slutet av juli månad, för att skatt skall kunna dragas under de sista kvartalen.
I fortsättningen skall detta ske i slutet av april.
Stockholms slott den 20 maj 1801.
GUSTAF ADOLPH.
Taxa på expeditionslösen vid Hov- och Överrätter samt Underdomstolar, Stockholms slott den 27 maj 1801.
Taxor vid olika protokoll, stämningar, avskrifter, testamenten och liknande utgivna vid Hov- och Överrätter, Lagmans- och Regementsrätter, Rådstugurätter, Härads-, Bergs- och Tingsrätter, Överståthållarkansliet och Landskanslierna, Statens Kollegier och Kämnersrätten.
Exekutorer har att noga tillse att alla domar och resolutioner blir korrekt avskrivna och att varje sida innehåller minst 24 rader samt ej över tvenne fingrars bredd vid marginalen.
Bryter någon mot detta betalar han 3 riksdaler i böter som delas lika mellan angivaren och stans eller socknens fattiga.
Den som försöker ta mer betalt än vad denna taxa tillåter bötar 16 riksdaler och skall dessutom betala tillbaks vad han tagit för mycket.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående förpassningar för Borgare och Skeppsbesättningar, som ämnar sig till utrikes orter, Stockholm den 1 juni 1801.
Då det kan vara till hinder, att de som hastigt måste ge sig ut på handelsresa, skall utfå pass av Överståthållaren eller Landshövdingar och detta kan ta tid, beslutas att även magistraten får utfärda dessa pass.
De skall dock skyndsamt anmälas till Landshövdingarna.
Stockholm den 1 juni 1801 J LILJENCRANTS.
Kungörelse angående bränneriredskap av koppar som under förbudstiden förfärdigas eller förbättras, Stockholm den 8 juni 1801.
Enligt förbud från den 27 november förlidit år skall kopparslagare, som under förbudstiden tillverkat eller lagat brännvinspannor eller redskap, försegla dem och uppvisa dem hos förordnad person vid magistraten.
Eljest döms han, som om han olovligt brutit förseglingen.
Då det visat sig att detta förbud överträtts får kopparslagare numera inte sälja ny eller återlämna gammal lagad panna, med mindre än köparen skall lämna bevis från både prästerskapet och kronobetjänterna att pannan är förseglad.
Stockholm den 8 juni 1801.
J LILJENCRANTS.
Kungörelse om vad som bör i akt tagas i de fall, då bevillningen i 1800 års bevillningsförordning, gäller testamenterad egendom eller behållen förmögenhet i sterbhus erläggande, Stockholms slott den 12 juni 1801.
Fullmäktige i Riksens Ständers Riksgäldskontor har anmält att det behövs en ändring i 1800 års bevillningsförordning, vad gäller testamenten till andra än bröstarvingar och sterbhus där makar inte finns.
Vi delar deras förslag till ändring.
Stockholms slott den 12 juni 1801.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse om underhållsmedel av krigsmanshusmedlen till avskedade ryttare, dragoner och soldater för år 1801, Stockholm den 17 juni 1801 Namngivna indelta ryttare, dragoner och soldater, som fått underhåll under året av krigsmanshuskassan.
Sammanlagt 342 varav 8 får 10 riksdaler, 157 får 5 riksdaler och 177 får 3 1 / 3 riksdaler i årligt underhåll.
Detta skall tillkännages från predikstolarna i hela landet.
De som är i tjänst hos värvade regementen uppräknas också och får sina underhållsbrev sig tillsända, då man inte kan veta var de befinner sig.
I krigsmanshusets underhållstat finns för närvarande 5383 personer av över- och underofficerare samt ryttare, dragoner och soldater, vilkas årliga underhållsbelopp utgör 19.646 riksdaler 34 skilling 4 runstycken.
Stockholm den 17 juni 1801.
FR TERSMEDEN
Förordning angående passageraravgiften, Stockholms slott den 17 juni 1801.
Avgiften för pass till utländska orter har tidigare varit anslagen Amiralitetets inkvarteringskassa, men skall hädanefter tillfalla Amiralitetets krigsmanskassa.
Personer, som söker pass till utrikes orter skall erlägga för mansperson 16 skillingar och för kvinnsperson 8 skillingar.
Gesäller, betjänter, allmoge och dess vederlikar samt deras hustrur och barn betalar hälften.
De undantages, som på grund av fattigdom får sina pass gratis, barn under 12 år och de som i Kungl Maj: ts och Kronans tjänst har ärenden utrikes.
Passageraravgiften införes i en ordentlig journal, med den resandes namn och resmål och avgiften.
Vi vill på detta sätt säkra inkomsten för Krigskassan och få nödvändig kontroll på passageraravgiften.
Denna befattning som tidigare legat på Sjö- och Landtullarna och Gränsorterna upphör nu.
Stockholms slott den 17 juni 1801.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående ordförande och ledamöter i Accis-Rätterna utom Stockholm och Göteborg, Stockholm den 22 juni 1801.
Borgerskapet har framlagt besvär vid 1786 års Riksdag angående kontrollanterna vid tullarna.
Man anser att det är rådmännen i städerna som skall få bibehålla denna rätt.
Stockholm den 22 juni 1801.
J LILJENCRANTS
Kungörelse angående Rikets Ständers bank och Riksgäldskontorets utsedda revisionssammanträde, Drottningholms slott den 7 juli 1801.
Vid sista Riksdagen beslöts att revision skall äga rum av Riksens Ständers Bank och Riksgäldskontoret.
Därför befalls utsedda revisorer att den 1 september infinna sig i huvudstaden för förrättningen.
Drottningholms slott den 7 juli 1801 GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående förklaring till förekommande av lurendrejeri och tullförsnillning, Stockholm den 27 juli 1801.
De lagliga varor som inkommer i landet om de blivit upptecknade i märkrullan eller inte skall anses fria från konfiskation.
De fel som skepparen gjort får stanna på hans ansvar.
Vi har inte funnit anledning att bifalla den ansökan som blivit gjort angående lurendrejeri och tullförsnillning.
Den gamla förordningen skall gälla.
Stockholm den 27 juli 1801.
J LILJECRANTS.
Kungörelse angående förklaring till förekommande av lurendrejeri och tullförsnillning Stockholm den 27 juli 1801.
De lagliga varor som inkommer i landet om de blivit upptecknade i märkrullan eller inte skall anses fria från konfiskation.
De fel som skepparen gjort får stanna på hans ansvar.
Vi har inte funnit anledning att bifalla den ansökan som blivit gjort angående lurendrejeri och tullförsnillning.
Den gamla förordningen skall gälla.
Stockholm den 27 juli 1801.
J LILJECRANTS.
Kungörelse angående tillåten brännvinsbränning 15 / 9 – 15 / 10, 15 / 2 – 15 / 4 Carlskrona den 3 augusti 1801.
Då Vi inhämtat årsväxtens beskaffenhet och funnit att den inte medger någon vidlyftigare brännvinsbränning än under tre månaders tid, har vi förklarat att bränning är tillåten 15 / 9 – 15 / 10 i år samt 15 / 2 – 15 / 4 nästa år.
För övrigt gäller förordningen från 15 juni 1800.
Man får dock laga redskap.
Carlskrona den 3 augusti 1801.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående postbönders frihet och förmåner Beckaskog den 19 augusti 1801.
Efter att ha tagit i övervägande de ansökningar om postförares förbättrade villkor, som meddelades vid sista Riksdagen har vi vid genomgång av tidigare förordningar funnit att de tolkats olika.
Befrielse från att frakta material och timmer till allmänna hus och byggnader.
Befrielse från Kungl håll- och reserv- samt gästgivarskjutsar, så vida inte posthemmanet är inrättat vid gästgiveriet och detta inte kan flyttas.
Befrielse från Krono- och Durchmarsche skjutsar, transporter för Kronans räkning samt fångtransporter.
Gäller inte Åland.
Befrielser från inkvartering och gästning.
Befrielse från utmätning på posthästar eller redskap.
Befrielse från att anlägga planterhagar och att föra ved och torv till allmänna behov.
Befrielse från dagsverken till kungsgårdar och kronohemman.
Befrielse från rote- och utskrivningspengar för posthemmans åbor, drängar och söner.
Befrielse för nämnde-, fjärdings-, sexmäns-, kyrkvärds-, skjutsrättare och snöplogningsfogde sysslor.
Beskrivs hur man förfar med roterade posthemman.
Förbättrade löner och hästlegor för de poster som för post 4 gånger i veckan till 3 skillingar milen, för de som för post 2 gånger i veckan 2 skillingar, för tyska posten 3 ½ skilling milen, för extra tur en skilling mer än ordinarie.
Beckaskog den 19 augusti 1801.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående utvidgade näringsfriheter för guldsmeder Beckaskog den 19 augusti 1801.
När Vi förbjöd nyttjande av silverkärl och andra stycken av samma metall, för att underlätta realisationen av kreditsedlarna, tänkte Vi på de personer, som lagt ner tid och kostnader på att lära guldsmedshantverket.
De kom nu att sakna avsättning för sina arbeten och kom att betas tillfälle för utkomst och bärgning.
Då de utan egen förskyllan blivit berövade sin möjlighet att utöva sin konst, som de har laga rättigheter till, vore det skäligt att det allmänna bereder dessa medborgare tillfällen att vara till nytta både för sig själva och samhället.
Därför har Vi förordnat följande:
De som vunnit burskap i guldsmedsyrket, men på grund av omständigheterna inte kan utöva sin konst, får utan att söka tillstånd fritt och obehindrat arbeta med andra metaller.
Den som kan något annat hantverk, får efter att ha uppvisat godkänt prov hos magistraten, genast utöva detta hantverk.
De får efter anmälan utöva traktörs- och spiskvartersnäring, salubrygd, bakning och slaktning.
Samma rättighet som nu gäller för guldsmedsmästare vilja Vi förunna även gifta gesäller.
De som vill inkomma i andra skråhantverk får räkna sig till godo gesäll- och lärlingstiden inom guldsmedsskrået.
Dessa rättigheter får inte utnyttjas av andra än dem som redan inkommit i guldsmedshantverket.
Guldsmeder och deras fruar får även idka smärre handel och köpenskap.
Beckaskog den 19 augusti 1801 GUSTAF ADOLPH.
Förklaring över Stadga, angående avträdes- och förmåns samt boskillnads och urarvamål av den 28 juni 1798 Drottningholms slott den 30 september 1801.
Vid andra uppropet bör borgenärerna andraga, vad de finna nödvändigt söka mot gäldenärernas sökta avträdes- och förmånsmål.
Sedan har borgenären ingen talan.
Tvekan har rått hos domstolarna om vid ansökning för boskillnad den ena eller den andra maken har befrielse från den andras skuld.
Enligt denna stadga gäller samma som för ovanstående mål, även då det gäller boskillnad.
Drottningholms slott den 30 september 1801.
GUSTAF ADOLPH.
Förordning angående vitesböter i åverkansmål och så väl deras, som ensaksböters fördelning Drottningholms slott den 30 september 1801.
Om tvist uppstår i markfrågor äger domstolen rätt enligt Byggninga Balken att ta området i kvarstad och utfästa vite.
Detsamma gäller om åverkan flera gånger sker på annans mark.
Men det har ingenstans blivit förordnat, hur stor vitesbeloppet skall vara, varför en del fått utstå svårare ansvar än andra.
Nu förordnas att lägsta bötesbeloppet blir 3 riksdaler och 16 skillingar och högsta 25 riksdaler efter målets angelägenhet och visad tredska.
Böterna bör Oss och Kronan tillfalla.
Drottningholms slott den 30 september 1801.
GUSTAF ADOLPH
Förklaring angående rätta förståndet av 16 kap 1 § sista mom ärvdabalken Stockholms slott 7 oktober 1801.
Oklarhet hur man skall tolka ärvdabalken, då det gäller testamenten skrivna och underskrivna med egen hand, men inte bevittnade.
I allmänhet förordas att testamenten, skriftliga som muntliga, skall göras i närvaro av två goda män, som vittnar att personen är vid sitt sunda förstånd och gör testamentet av fri vilja.
Detta för att man skall veta att testamentet är avslutat och inte endast ett utkast.
Testamenten utan vittnen kan godkännas om testator inte kunna skaffa vittnen, men det ändå finns omständigheter som styrker testators vilja.
Gäller inte fast egendom.
Stockholms slott den 7 oktober 1801.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående varest äktenskapsförord mellan adliga personer intecknas och bevakas bör Stockholm slott den 7 oktober 1801.
Osäkerhet hos domstolarna om äktenskapsförord mellan adliga personer skall inlämnas till Hovrätten eller hos Häradsrätten.
Enligt Vår författning skall äktenskapsförord i rätt tid före vigseln inlämnas till Häradsrätten på den ort vigseln skall ske.
Har vigseln skett i staden gälle Rådstugurätten där.
Förord som redan blivit inlämnade till Hovrätten förlorar inte sin kraft.
Protokollen från häradsrätterna och rådstugan i dessa ärenden skall insändas till hovrätten.
Stockholms slott den 7 oktober 1801.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående förbud mot bruk och nyttjande av betsman eller pyndare vid bergsmanshyttor Stockholm den 15 oktober 1801.
Allmogens fullmäktige från gamla Norbergs bergslag, Peter Persson, anmälde vid Riksdagen att trots förbudet att använda betsman eller s k pyndare till annat än hushållsbruk, många bergsfogdar och brukspatroner ändå använde det vid uppbörden av tiondejärnet.
Man anhöll hos riksdagen att de tillhölls hålla sig till författningarna.
Man ansåg detta vara av största vikt och satte ett vite på 3 riksdaler 16 skillingar och varans förlust, om man bröt mot författningen.
Bergsmanshyttorna fick två år på sig att byta till justerade vågar, balanser samt krönta lödjor vid vägning av järn till salu.
Stockholm den 15 oktober.
F RIDDERSTOLPE.
Förordning rörande salpetertillverkningen i riket Stockholms slott den 26 oktober 1801.
Allt ifrån 1642 har rikets hemmansägare varit tvungna att låta Kronan koka salpeter av den jord som samlats under deras ladugårdar.
En del av dem har gått fria från det besväret.
Ibland därför att sjudningen aldrig blivit anställd, ibland därför att de anlagt sina ladugårdar så att ingen jord har kunnat tillvaratas.
På detta sättet kan genom tiden Kronans rätt bli vilande och sjudningsbesväret stanna endast hos några få hemmansägare, vilka inte velat eller kunnat undandra sig det.
Därför har vi omprövar tidigare beslut.
Att varje hemman har skyldighet att till Kronan leverera ½ lispund oluttrad salpeter av försvarlig godhet, mot att Kronan inte äger rätt att använda den under ladugården befintliga jorden.
Flera hemmansägare kan slå sig tillsammans om tillverkningen.
Kronan betalar 1 riksdaler 24 skillingar per lispund.
Uppsamlingsställena bör anläggas så att transporterna inte blir långa eller kostsamma.
Föreskrifter skall utlämnas för att prövningen av salpetern inte skall bli godtycklig eller egenvillig.
Betalningen skall fås vid leveransen.
Att all salpetertillverkning blir fri, så att när hemmansägaren levererat vad Kronan skall ha, äger han rätt att till vem han vill sälja inhemsk salpeter.
Brister någon i Kronans leverans skall Vår befallningshavande anställa auktion för att upphandla vad som saknas, vilket den skyldiga får betala.
Lämpliga leveranstider blir mellan 1 november till februari.
Denna nya inrättning träder i kraft 1804.
Vi har inte velat pålägga någon ny och okänd skyldighet, utan endast med den nya ordningen lätta för hemmansägarna det gamla tunga besväret och i stället ge betalning och vedergällning Vi uppdrager till Krigskollegium, som handhar salpetertillverkningarna i riket att på allt sätt underlätta för hemmansägarna.
Stockholms slott den 26 oktober 1801.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse om vad som iakttagas bör vid deras prövning, vilka i publik tjänst söka inträde Drottningholms slott den 27 oktober 1801.
I och med Uppfostringsverkets förbättring förväntar vi att tillgången på skickliga tjänstemannaämnen skall kunna påräknas.
Vi vill härmed erinra och anbefalla, att ingen antas till något Verk, som inte genomgått förhör och prövning.
Han skall ha underbyggnad och kunskaper, som svara mot vad som i en sådan ansökan ligger.
Drottningholms slott den 27 oktober 1801.
GUSTAF ADOLPH.
Instruktion för det tillförordnade Kanslersgillet Drottningholms slott den 27 oktober 1801.
Då man i senare tiden fått en annan syn på undervisning, har Vi överlämnat och uppdragit överinseendet av Allmänna Uppfostringsverket till Kanslersgillet.
Den år 1724 utfärdade skolordningen har i åtskilliga delar blivit omodern och redan 1760 förbättrats av Uppfostringskommissionen.
Men någon huvudsaklig åtgärd har inte kommit till stånd, därför ålägger Vi Kanslersgillet att taga dessa skolförordningar under noggrannaste granskning.
Därefter skall de utarbeta förslag till ny förordning, som är bättre anpassad till vår tids behov.
Särskild vikt skall läggas vid att de Högre och Lägre skolorna anpassar sin undervisning för dem de är till för.
De Högre skolorna skall inte behöva uppehålla sig vid vad redan på lägre stadium skall vara inhämtat.
Tjänliga och enahanda skolböcker skall följas.
De skickligaste lärarna skall tillsättas.
Kontroll på omogna och okunniga informatorer, som undervisar i familjer, där föräldrarna inte vill sända sina barn till den allmänna undervisningsanstalten.
Undervisningssättet skall vara effektivt och uppmuntrande, så att ingen tid bortgår.
De lärare som med nit utmärker sig skall ej sakna belöning, vartill deras skicklighet och flit berättiga.
Kanslersgillet skall överse de stadgar, som gäller vid de 3 akademierna och författa en gemensam och på svenska språket lämplig stadga.
Akademien i Greifswald utgör en del av Rikets uppfostringsverk och Kanslersgillet skall följaktligen inhämta uppgifter därifrån.
Skiljer sig undervisningen från de inrikes akademierna, skall man tillsammans med akademiens kansler försöka sammanfoga och jämka.
Den särskilda kommissionen, som har haft omhand skolorna i lappmarken upphör nu.
Alla inrättningar och stiftelser som finns för barns och ungdomars undervisning skall numera kontrolleras av Kanslersgillet.
Även de s k pensioner, som är inrättade för vissa barns lättning i utkomsten skall handhas av gillet.
Alla verk skall hädanefter innan de anställer tjänstemän, pröva att deras kunskaper och insikter stämmer med de bevis de ha från undervisningen.
Skulle det visa sig vid en sådan examen, att den sökande har större kunskap än beviset avser, skall Kanslersgillet begära förklaring av undervisningsanstalten som utfärdat beviset.
Åtgärder bör vidtas, så att sådana missbruk kan beivras.
Utdelning av de vid Undervisningsverket anslagna stipendier hör till Kanslersgillets överinseende.
Utav allt som utgår från Kungl Tryckeriet vad gäller förordnanden och kungörelser kommer Kanslersgillet liksom andra publika verk att få i ett exemplar.
Kanslersgillet kommer i anseende till dess befattning och påföljande brevväxling att förses med fribrevsbok.
Kungl Maj: t utser och tillsätter sekreterare och portonotarien samt övrig betjäning.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse om rättighet för landssekreterare och landskamrerare att uppbära 8 skilling för kommunikations och remissorialresolutioner i enskilda mål Stockholms slott den 18 november 1801.
Landssekreterarna och landskamrerarna i länen får i anseende till deras trägna och ansvarsfulla sysslor förbättring av lönen, genom att de får uppbära 8 skilling för lösen av kommunikations- och remissbeslut som utfärdas vid kanslierna och kontoren.
Detta i likhet med vad häradshövdingarna har för stämningar.
Stockholms slott den 18 november 1801.
GUSTAF ADOLPH.
Förordning om vad som iakttagas till behörig efterlevnad av stadgan under den 15 juni 1800, angående brännvinsbränningen i riket Stockholms slott den 24 november 1801.
Vi vill förordna angående den stadga, som beslöts den 15 juni 1800, angående tillverkning, transport och försäljning av brännvin följande:
De som enligt den förordningen vare sig på landet eller i städerna inte har tillstånd att tillverka brännvin, inte heller får inneha redskap för detta.
Böterna är 6 riksdaler 32 skilling och redskapen anses förbruten.
Den som inte har tillstånd och ändå tillverkar med annans redskap bötar 15 riksdaler och redskapen, vem som än äger dem är förbrutna.
Då rättigheten att sälja brännvin med undantag av gästgiverier, källare, värdshus, marketenterier och s k näringsställen, inte sträcker sig till andra än dem som fått tillverka brännvin, straffas oberättigad försäljning med 10 riksdalers böter.
Hos den som inte äger rättighet att tillverka brännvin, får inte sur mäsk finnas, då den kan användas till brännvinstillverkning.
Böterna är 6 riksdaler och 32 skilling.
Förbjudet att använda brännvinspannor som genom sin konstruktion kan innehålla mer än vad som tillåts.
Den som nyttjar sådana pannor bötar 10 riksdaler.
Döms han ännu en gång bötar han 20 riksdaler och blir redskapen förlustig.
Fortsätter han bötar han 30 riksdaler, mister både panna och tillståndet på 4 år.
Han skall dock under den tiden erlägga avgiften för tillverkning.
Använder bolag i staden otillåtna pannor bötar de 50 riksdaler och pannorna beslagtas.
Ingen får äga eller inneha fler redskap än tillståndet gäller.
I annat fall skall redskapen göras obrukbara eller avlämnas till något allmänt ställe i tjänstemäns närvaro.
Blir under tiden hans ordinarie panna obrukbar, får han byta mot den beslagtagna pannan.
Bolag bestående av flera innehavare av mindre hemmansdelar i en by eller gård får förena sig om en panna, när anmälan gjorts till Vår befallningshavande.
De får då inte nyttja enskild panna.
Detsamma gäller för bolagsdelägare i städerna.
Den som har hemman eller hemmansdelar på flera platser inom samma län, får endast bränna på ett ställe.
Han får heller inte ha redskap på flera ställen.
Under de tider brännvinstillverkningen inte är tillåten skall pannorna uppställas på plats som magistraten i varje stad bestämmer.
Gäller inte pannor som kan användas till annat hushållsbruk.
Bolagspannorna i städerna kommer under denna tid att förses med förseglingar.
Då det medför stort besvär och kostnad, att på landet samla ihop alla pannor, uppskjuts tills vidare detta.
Vi är övertygade om att Våra trogna undersåtar på landet känner vår böjelse att alltid undanröja sådant som är betungande och utgör olägenheter.
Kopparslagare får inte tillverka större pannor än 90 kannors rymd, om de inte skall användas av bolag i städer.
Då måste han ha magistratens bevis.
Den som bränner under förbudstiden bötar 30 riksdaler och förlorar redskapen.
Fortsätter han bötar han 50 riksdaler och förlorar redskapen och tillståndet på 6 år.
Han skall dock under hela tiden betala avgiften för sitt tillstånd.
Förbjudet att under förbudstiden inneha sur mäsk, gjord på malt och jäst.
Destilleringspanna om 6 kannors rymd är tillåtet hela året.
Försäljning av brännvin i stad eller på marknad får endast ske om man säljer mindre än ett halvt stop.
Brännvinet får inte drickas på plats.
Överblivet brännvin får transporteras tillbaka utan tull och accis.
I städer med egen tillverkning får ingen annan sälja.
Gästgivare eller andra näringsidkare som säljer brännvin i minut till andra än resande och utan att folk äter bötfälls.
Sker det flera gånger dras hans näringstillstånd in för all framtid.
Vid kyrkorna på landet får ingen försäljning ske inom en ¼ mil på sön- och helgdagar, varken från gästgivargårdar eller värdshus.
Händer det flera gånger får brottslingen förutom böter stå i stocken vid kyrkdörren en söndag.
Ingen försäljning av brännvin vid auktioner eller andra folksamlingar tillåts.
För förseelser som omfatta otillåten tillverkning eller försäljning svarar mannen även om hustrun säger att hon gjort det utan hans vetskap.
Tjänstefolk på plats, där husbonden inte vistas hela tiden, är själva ansvariga för sina förseelser, så vida de inte kan bevisa att de gjort det på husbondens befallning.
Alla äger rätt att angiva förbrytelser mot denna stadga, utom barn mot föräldrar och tjänstehjon mot husbondfolk, så länge de är i tjänsten.
Tjänstemän som skall övervaka åtlydnaden, har endast rätt att ange personer inom sitt område.
Om andra anmäler skall de instämma och utföra visitation, dock på anmälarens ansvar och äventyr.
Visitationer skall ske mellan klockan 5 på morgonen och klockan 9 på kvällen.
De som utför visitationen skall ha brickor eller på annat sätt tecken, som bevisar deras behörighet.
Om någon vägrar att tillåta visitation bötar han 20 riksdaler.
Uppstår våld mot tjänstemannen går målet till allmänna lagen.
Handskas tjänsteman oförsiktigt med beslagtagna redskap kan han alldeles eller för viss tid skiljas från tjänsten.
Alla mål i detta ärende handhas av Häradsrätterna på landet och Accisrätten i stan.
Alla böter delas mellan Häradet och målsägaren eller åklagaren.
Häradet får 1 / 3.
Beslagtagna redskap säljs på auktion, där vikten av koppar skall bestyrkas i auktionsprotokollet.
Vid upprepade förseelser fördubblas böterna och de uttas av den enskilte ur hans lösa och fasta egendom, så långt det räcker.
Omvandlas böterna till fängelse på vatten och bröd må så ske att böter mellan 6 och 10 riksdaler ger 8 dagars fängelse.
Mellan 10 och 20 riksdaler ger 12 dagar, upptill 40 riksdaler 16 dagar.
20 dagar är högsta straffet.
Då landets innevånare inte hunnit förändra sina för stora pannor utkrävs inget straff för perioden 15 oktober och 15 november i år.
Förordningen i detta fallet träder i kraft 15 februari nästa år.
Alla gamla författningar upphör att gälla och nu endast de från 15 juni 1800 tas till behörig efterlevnad, vad gäller tillverkning, försäljning och transport av brännvin.
Förordningen gäller inte Stockholm och Göteborg.
Stockholms slott den 24 november 1801.
GUSTAF ADOLPH.
