# ID: svediakorp-law58
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Författningssamling 1800 Låssa kyrkas arkiv
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Lagar från 1800-talet' (Swedish laws from the 1800s).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1800
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma
# annotationMethod: automatic
# words: 9,552
# sentences: 572
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1800
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Svensk författningssamling 1800 Författningssamling för 1800 Låssa kyrkas arkiv.
Kungörelse angående den tillökta konvojavgiften för i år och tills vidare, Stockholms slott den 4 februari 1800.
Den till sjöfartens beskydd förordnade konvojavgiften som ökades senast den 12 mars förra året, visar sig behövas även i år med den ökningen.
Den skall tills vidare erläggas.
Stockholms slott den 4 februari 1800.
GUSTAF ADOLPH
Förordning vad i anseende till Regeringsärendens jämna och obehindrade gång under Kongl Maj: ts vistande vid Riksdagen i Norrköping iakttagas bör, Stockholms slott den 6 februari 1800.
Under denna tiden skall Våra vanliga rutiner gälla vid Kollegier, hos landshövdingar och övriga ämbetsmän.
De skall sända sina statsexpeditioner till Vårt kansli i Stockholm, såvida det inte gäller något mycket brådskande.
Stockholms slott den 6 februari 1800 GUSTAF ADOLPH.
Kungl Maj: ts tal till Rikets Ständer vid Riksdagens öppnande i Norrköping den 15 mars 1800.
Det är nu första gången jag ser er samlade inför min tron.
Jag är övertygad att kunna överlämna mina bekymmer för undersåtarnas väl i edra händer.
Det är nu 8 år sedan senaste Riksmötet, då min salig fader tolkade sin tillfredsställelse att vara kung över ett troget folk, i en tid då en fantastisk villa skakade nästa alla folk.
Han kunde vid Riksmötets slut säga att han gladde sig åt den enighet som rått i edra överläggningar.
Han trodde sig inte då vara så nära den död, han ofta sökt på krigets bana mot rikets fiender, men visst aldrig förväntat av egna förrädiska undersåtar.
Själv känner jag mig omgiven av trogna undersåtar, som med mig dela avskyn för detta brott och saknaden av en rättvis och huld kung och fader.
Då jag nu ärvt min faders tron, med dess kärlek till sitt folk, måtte jag även igenkänna hos eder samma trohet och tillgivenhet för mig som ni bevisat honom.
När jag nu högtidligen påminner er om plikter och förbindelser mot mig som mot er själva, bör jag ej heller förglömma vidden av mina egna.
Jag är övertygad att jag regerar över undersåtar, som endast har Fädernelandets väl i sikte och som frivilligt kommer mig till mötes.
Vi må bispringa Fäderneslandet i dess behov och laga dess revor, som om de inte snart avhjälps skola undergräva dess välstånd.
Jag har själv i tre år försökt öka landets inkomster med nyttiga författningar och sparsamhet.
Landets tryckande skuld har dock lagt hinder i vägen för mina välmenta avsikter.
Minskningen i rikets inkomster är förorsakade av penningvärdets fall.
Dessutom har årsväxten varit svag, vilket känts för riket, men också för den enskilte.
Det är för att överlägga, hur man i framtiden skall undvika sådana händelser eller göra dem mindre kännbara, som jag sammankallat denna riksdag.
Ett annat viktigt skäl är att låta kröna mig, för att på detta högtidliga sätt sammanknyta de band som förenar konung och folk.
Jag har inte funnit någon gladare tid än denna, när jag njutit frukten av den förening jag knutit med en älskad gemål och fått en son, GUSTAF, en svensk kronprins.
Dessa glada känslor att se landets tron befästad och att få dela denna fadersglädje med mina församlade trogna undersåtar.
Jag har givit honom ett namn som är kärt i många avseenden i landet och hoppas kunna uppfostra honom så att han är beredd att styra sitt folk den dag jag ej längre finns.
Han får aldrig glömma, att han är utsedd att regera över ett fritt och självständigt folk.
Då jag nu på detta högtidliga sätt givet er mina tankar förväntar jag mig att ni svara däremot att då enighet, förtroende och uppriktighet råder mellan oss kunna vi förvänta oss ett lyckligt slut på detta Riksmöte.
Då skall även inom er själva den smickrande tillfredställelsen att ha arbetat för Fäderneslandets sanna väl kännas.
Kungörelse angående sättet att förtulla utländskt stenporslin, Stockholm den 2 april 1800.
Tulltariffen för utländskt porslin sätts till 25 % av värdet.
De som i sina bodar säljer främmande stenporslin får inte tillhandahålla andra stycken än de tillåtna slag av form och dimension, som Kungl Maj: ts nu i nåder fastställt.
Stockholm den 2 april 1800.
J LILJECRANTS.
Pardons-Plakat givet på Deras Majestäters Konung Gustaf IV Adolphs och Drottning Fredrica Dorothea Wilhelminas Kröningsdag, Norrköpings Slott den 3 april 1800.
Både i äldre och senare tid har det varit vanligt att Sveriges Konungar vid deras kröning frigivit fångar och benådat dem som ur riket rymt, när de skulle straffas för vissa brott.
Så har även Vi och Vår Drottning på Vår lyckliga kröningsdag beslutat att visa denna mildhet.
De som vistas utomlands skall inom ett år anmäla sig till Våra på främmande orter varande agenter och konsuler.
De som rymt från krigsmakten skall befrias från straff för rymningen, men genast inställa sig vid sitt regemente.
Från denna allmänna förskoning är de alldeles uteslutna, som begått smädelse mot Gud och gjort avfall från den rena evangeliska läran, begått förräderi mot Rikets säkerhet, lastligt talat emot Oss, gjort myteri och uppror, de som begått mordbrand, mord och dråp, slag mot föräldrar, rån och röveri, blodskam, svek och bedrägeri mot kronan och banken, de som är dömda till livstid och slutligen de som begått stöld.
Detta har Överståthållaren i Stockholm och Landshövdingarna att rätta sig efter.
Norrköpings Slott den 3 april 1800.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående tullfri införsel av utländsk spannmål, Stockholm 12 maj 1800.
Kungl Maj: t har i nådigt brev av den 24 april funnit för gott att bevilja tullfrihet för utländsk spannmål som kommer med in- eller utländska fartyg.
Stockholm den 12 maj 1800.
A F KRUCK.
Förordning av den i handelsbalken utsatta tid, vilken fordringar mellan enskilda kunna bliva gällande, Norrköpings slott på rikssalen den 13 juni 1800.
En icke krävd fordran kan ligga vilande enligt lag i 20 år.
Detta har gett upphov till många rättegångar, då man på grund av den långa tiden inte riktigt vetat vad som gällt från början.
Under så lång tid förändras mycket, folk kan dö, flytta och andra händelser uppkomma, som gör att arvingar och sterbhus inte riktigt kan få rätta upplysningar.
Preskriptionstiden skall nu vara 10 år.
De fordringar som gjordes för länge sedan skall gälla, men för nya skall tiden halveras.
Norrköpings slott den 13 juni 1800.
GUSTAF ADOLPH
Förordning på vad sätt med städsel och lega av jord på landet hädanefter förhållas bör, Norrköpings slott den 13 juni 1800.
I andra länder där jordbruket nått en högre höjd än i Sverige gäller att arrendatorerna eller landboerna har en säkrare ställning än här.
Våra arrendekontrakt har givit jordägaren sådana fördelar, som med lagligen gjorda avtal icke är förenliga.
Då man inte kan förutsäga mynt och varors värde i framtiden vill Vi inte utsträcka arrendetiden till obestämd tid.
Längsta tiden bör vara 50 år.
Skulle innehavaren avlida får arrendatorn bruka jorden 5 år till.
Arrendekontrakten inlämnas till tinget.
Norrköpings slott den 13 juni 1800.
GUSTAF ADOLPH
Förordning om lagfart och börd av jord på landet, Norrköpings slott den 13 juni 1800.
Då det visat sig att den långa tiden innan lagfarten är säker på en fastighet, har medfört att köparen inte vågat förbättra eller göra uppodlingar.
Vi är betänkta att genom att inskränka lagfartstiden undanröja dessa olägenheter.
På alla orter där trenne ting hållas och jorden utbjudas tre gånger skall vid fjärde tinget lagfarten anses vara avslutad.
Den som vill stämma köparen skall göra det då.
Detsamma gäller orter där man har två ting.
Då är lagfarten befäst vid tredje tinget.
Värderingar på pantsatt egendom skall ske inom 8 månader.
Besluten skall spikas upp på Rättens dörr.
Köparen och säljarens namn och den summa som fastigheten blivit utbjuden.
En likadan förteckning skall efter avslutat ting läsas upp från predikstolarna i det Härad där fastigheten är belägen.
Norrköpings slott på rikssalen den 13 juni 1800.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse hur med betalningen av lån i bancomynt på två år kommer att förbehållas, Norrköpings slott den 15 juni 1800.
Förmögenhetsavgiften som Rikets Ständer beviljat för att realisera Riksgäldskontorets kreditsedlar kommer att göra att det blir större behov av speciemynt.
De som har lån i speciemynt kommer att bli lidande.
För att undvika detta skall räntan betalas med bancomynt under kommande två år.
Om lånen återbetalas är man pliktig att göra detta i kreditsedlar.
Norrköpings slott den 15 juni 1800.
GUSTAF ADOLPH
Sveriges Rikets Ständers bevillning för nästkommande år 1801 och de påföljande åren intill nästa Riksdag, Gjord och samtyckt vid Riksdagen i Norrköping den 15 juni 1800.
Vid Riksdagsbesluten 1789 och 1792 har vi åtagit oss att betala Rikets skuld samt påfört den Riksgäldsverket.
Även om Vi i landsfaderlig omsorg eftergivit Statsverkets del i bevillningen och givit den till Riksgäldsverket ökas den ändå med 60.000 riksdaler, på grund av realisationen av riksgäldssedlarna och kurantsedlarna.
Vi har jämkat bevillningen för att dels täcka behovet och dels få en rättvisare fördelning.
En del tjänstemän har haft en märklig lindring, medan arbetarklassen varit hårt beskattade.
Följer tabeller på vad ämbetsmän i civil och militär stat, kungliga hov- och stallstatsbetjänter, ecklesiastik staten, borgerskapet, brukspatroner, ägare av manufakturer och fabriker, ägare av kopparbruk och mässingsbruk, ridderskapets, adelns, prästernas och andra ståndspersoners tjänstefolk och allmogen skall betala i skatt.
Judar, italienare, skålvästgötar, glas- och porslinsförare samt hästbytare, som har tillstånd att stryka kring i landet, skall kunna visa upp att de betalt sin skatt.
Fruar och hustrur är befriade, då deras män betalar.
Änkor och ogifta kvinnor betalar förmögenhetsskatt.
Verk och inrättningar som har flera ägare betalar gemensamt för bolaget.
Personer med löner från flera sysslor betalar för varje lön.
Pensionärer befrias om inte pensionen överstiger 660 riksdaler.
Artikel II.
Om bevillning av löner, inkomster, egendomar, handelsrörelse, näringar, lantbruk och inrättningar.
Bevillning av städerna, som är uppdelade i flera klasser.
Artikel III Om bevillning utgörande efter fönsterlufter i städer och på landet.
För varje fönsterluft i alla privata hus även om de inte är bebodda betalas en avgift Artikel lV Angående bevillning för överflöd.
Alla olika yrkesbefattningar räknas upp och tjänstemännen betalar olika belopp i skatt på te, choklad, socker, puder, vin och andra tillåtna utländska drycker.
Skatt betalas för ekipage och slädar, olika var i landet de finns.
Avgifter för överflödig betjäning Avgifter för kort- och biljardspel.
Avgift för sidentygstapeter och möbler, samt för friheten att bära fickur.
Avgift för rättigheten att bära sidentyg.
Skatt på ställen där te och choklad säljes.
Avgift för dem som röker, tuggar eller snusar tobak.
Avgift för hundar.
Artikel V Särskild bevillning till Riksgäldens betalande av den jord som här nedan nämns.
Ridderskapet och adeln betalar 20 skilling för helt mantal frälse.
Prästerskapet, kaplans och klockarborden betalar 1 riksdaler 32 skilling per mantal.
Borgerskapet betalar lika som prästerna till sin stad.
Bondeståndet betalar 8 skillingar per mantal för krono- och kronoskattehemman.
Artikel VI Angående taxeringen till bevillningen, uppbörden därav, avkortningarna samt redogörelse därför.
Beslut, gjort, samtyckt och föravskedat på den Allmänna Riksdagen, som slöts i Norrköping den 15 juni 1800.
Vår nådiga konung har behagat genom öppet brev av den 15 januari sammankalla oss till ett allmänt riksmöte för att bevista konungens och drottningens kröning samt för rådplägning i några av fäderneslandets angelägenheter.
Vi har åtlytt kallelsen och samlats den 10 mars och efter överläggning stannat i följande beslut.
Sedan vår sista samvaro har Kongl Maj: t förlorat en öm och älskad fader, riket en konung vars stora egenskaper och ära överlämnat hans namn till odödligheten.
Vi har utbett oss och njutit den stora tillfredställelsen att för denne store konungs ättling, Vår nu regerande kung, få betyga vårt ömma deltagande i de sorgliga känslor, som sönderslita Kungl Maj: ts hjärta.
Vi har även offentligen ådagalagt vår avsky för det brottsliga sätt som satt en gräns för hans faders dagar.
Vid Kungl Maj: ts födelse önskade vi att i hans person finna en god och rättvis konung.
Efter Hans korta styrelse vet vi att vår önskan blir uppfylld.
Hans mun har uttryckt ömhet mot dess folk och hans renhjärtade beslut har visat sig i hans styrelse.
Religionens vård, fredens bibehållande, rättvisans oväldiga skipande, sparsamhet och ordning i hushållningen, avbetalning av statsskulden, frikostiga underhåll till lidande provinser, kraftiga anstalter för näringarnas framgångar och landets uppodling har påkallat en högtidlig och allmän erkänsla.
Bland de mest glädjefulla händelser för svenska folket anse vi vara konungens visa val av gemål.
Hennes höga börd och ursprung av en ätt som grundlagt Sveriges självständighet, frihet och välstånd gav anledning till det hopp, som nu utgör fullkomlig visshet.
Konungens val har visat orubblig aktning för grundlagarna och den evangeliska lära.
Han har vunnit en gemål med älskansvärda egenskaper, som pryda tronen och genom en ljuv samlevnad kommer att lätta tyngden av regeringsomsorgerna.
Redan har detta lyckliga äktenskap välsignats med en son, kronprins Gustaf.
Detta har spritt glädje och fröjd hos svenska folket, som befäster kungatronen och efterkommandes sällhet.
Konungens uttalande från tronen hur han tänker fostra sin älskade son ger oss den säkraste borgen för att vårt välgrundade hopp uppfylles.
På konungens kallelse har vi bevittnat Deras Majestäters kröning, som skedde i denna stadens kyrka den 3 april.
För att bevara minnet av denna för Svea rike så glädjerika fest, har vi beslutat att prägla en skådepenning.
Den 7 april har vi offentligt hyllat vår lagkrönte konung och vart stånd för sig svurit honom huldhet och trohet.
Inför det utskott som består av 18 ledamöter av ridderskapet och adeln och 9 vardera av de andra stånden har konungen låtit uppvisa statsverkets tillstånd.
Genom kreditsedlarnas gångbarhet som mynt har Stats och Riksgälden enskilt försatt var man i osäkerhet om värdet av vad han äger, uppjagat priserna på fastigheter, varor och arbetslöner samt vållat kännbara förluster vid utländska riksskuldens betalande.
Alla utifrån inkommande varor har för högt pris.
Konungens förslag att avhjälpa denna olägenhet är att återinföra rikets fastställda speciemynt, som det enda gångbara och att avskaffa kreditsedlarna.
Efter bekymmersamma överläggningar hur ett så grannlaga värv skall utföras, så att den uppoffring som måste ske för alla, skall bli så lite kännbar som möjligt för rikets innevånare har vi beslutat att inlösa dessa sedlar till 83 och 1 / 3 riksgäld banco specie.
Denna realisation skulle innebära 15 miljoner riksdalers sedelstock.
Så mycket silver kan inte anskaffas nu, utan vi måste inskränka oss till en realisation av endast 2 / 3 delars sedelstock att efter 15 år inlösas.
För att anskaffa 4 ½ miljoner silver på 2 år, har vi beslutat om en förmögenhetsskatt i riket.
Med bekymmer och oro har vi sett denna dryga tyngd drabba vår hemmavarande medbröder.
För att något lätta på bördan låter konungen meddela att bevillningen som Statverket åtnjuter skall i fortsättningen disponeras av Riksgälsverket.
Följer GUSTAF ADOLFPS eget brev om denna åtgärd.
Genom brännvinsbränningen åtgår för mycket säd och sädesförbrukningen försvagar Riket, då man måste införa säd från andra länder.
Därför beslöts att brännvinsbränningen tillåts endast under 3 månader och att en avgift på säden utgår och tillfaller Statsverket.
Den 18 mars var vi samlade i Rikssalen och konungen meddelade tre lagändringar.
Angående vad jordabalken stadgar, att köp bryter legostämma.
Om lagfartens förkortande.
Förkortande av den tid fordringar mellan enskilda gäller.
Då meddelades tre propositioner med ekonomiska mål nämligen: Förbättrad tjänstehjonsstadga.
Förbättring angående författningen om stängselskyldigheten.
Förbättrad gästgivareordning.
Konungen önskade inhämta våra trogna råd.
Bondeståndet har rättighet att ha ledamöter i bancoverket.
De stora kostnaderna vid Gustaf III: s begravning och Gustaf Adolphs kröning belastar Statsverket hårt.
Beslutades att den s k Bröllopsgärden som hittills utgått skall förlängas med 6 år och att en gåva på 150.000 riksdaler till Drottningen och lika mycket till Kronprinsen skall tas ur den fonden.
Beslöts också att de ämbets- och tjänstemän som fått sin skatt nedsatt efter 1789 års bevillningsplakat får skatten jämkad samt att vi nedsatt skatten för den arbetande klassen Undertecknat av alla personer i de olika stånden.
För Håbo och Bro Jan Bengtsson.
Stadga och förordning på vad sätt med tillverkning, transport och försäljning av brännvin kommer att förhållas ifrån och med år 1801, Norrköpings slott den 15 juni 1800.
För att bringa stadga och säkerhet i Rikets myntväsende, som utgjort ett huvudsakligt ämne för Riksdagen har vi även översett författningar för att vidta åtgärder mot det missbruk som den tillåtna brännvinsbränningen varit orsak till.
Det sedefördärv som omåttligt brukande av brännvin för med sig och den förlust som stor spannmålsåtgång orsakar och den orättvisa detta system medför måste åtgärdas.
Det är de stora inköpen av utländsk säd som är orsak till handelns undervikt.
Landets innebyggare bör äga bröd av egen säd, och efterkommande skall inte behöva drabbas av svaghet på grund av överflödigt bruk av brännvin.
Därför önskar vi nya villkor för brännvinstillverkningen i landet.
På landet skall endast de som äga jord få tillverka, sälja och transportera brännvin.
I städerna utom Stockholm, som får egna förordnande, får varje mantalskriven man 12 och varje mantalsskriven kvinna 6 kannor för årlig konsumtion.
Det brännvin Stockholms stad behöver tillverkas av Kronan dels i staden och dels vid Furusunds hemmans ägor i Norra skärgården.
Anvisningar om hur stora pannorna får vara beroende på hur många mantal eller mantalsdelar det finns.
För att spara säd, bränsle och möda kan flera små gårdar i en by få slå sig samman om brännvinsredskap.
Inga pannor får vara större än 90 kannor, vilket uppfyller 5 mantal.
I städerna får enskild bränna eller berättigade innevånare slå sig samman i ett gemensamt verk.
Enskild person får inte ha större panna än 50 kannor.
Tariff för hur varje hemman eller del av hemman skall avlägga avgift.
Då brännvinsbränningen tillåts tre månader på året kommer ingen minskning i avgiften att ske.
De landsorter, som på grund av svagare sädestillgång, haft lindring i avgiften får behålla den.
Bränningen tillåts under tiden 15 oktober – 15 november och 15 februari – 15 april.
Skulle förbud bli nödvändiga meddelas det 1 månad innan, så att en var får rådrum att ordna sina hushållanstalter därefter.
Om ägare till flera hemman inte vill utnyttja sin bränningsrätt kan han uppdraga densamma till någon underhavande på ägorna.
Mängden som följer hemmanen får inte överskridas.
Rättigheten att sälja brännvin som en var över eget behov tillverkar får inte utsträckas till utminutering eller kroghållning, endast halvstop får säljas i taget.
En kanna får föras till staden eller till marknad.
Då större kvantum skall saluföras i staden får detta inte ske på torg eller öppen gata.
På marknadsplats får ingen försäljning ske vid de stånd och bodar som är uppsatta för själva marknaden.
Alla brännvinskrogar på landet och i städerna samt vid ting, uppbördsstämmor, likvidationsmöten, auktioner och andra folksamlingar och de så vanliga slagsuparna på auktionerna är strängeligen förbjudna.
På gästgivargårdarna bör brännvin endast säljas till de resande.
På värdshus, marketenterier och näringsställen där mat serveras får brännvin säljas till gästerna.
Samma gäller värdshus, liksom herrgårdar för ägarens egen betjäning, hantverkare, arbetsfolk samt ankommande annan betjäning.
Annars är all försäljning eller krögeri förbjuden.
Det är också förbjudet att vid kyrkorna på landet vid helgdagarna sälja vare sig större eller mindre partier.
Erfarenheten säger, att vid inskränkningar i brännvinsförsäljning, förbrytelser i denna väg knappast kan undvikas .Man kan befara att den nu utvidgade försäljningsfriheten kunde till allmän skada missbrukas.
Därför bör allvarliga straff stadgas och under ämbetsmäns noggranna tillsyn bli oundgänglig.
Norrköpings slott den 15 juni 1800.
GUSTAF ADOLPH.
Påbud och kungörelser angående sättet till beräkning och utgörande av den avgift efter förmögenhet, vilken Riksens Ständer nu vid Riksdagen såsom en realisationsfond till kreditsedlarnas inlösen med speciemynt, beslutat och fastställt, Norrköpings slott den 15 juni 1800.
De olägenheter och lidande både staten och den enskilde får utstå, genom att verkligt mynt försvunnit ur rörelsen och ersatts med kreditsedlar, som varit underkastade ständiga förändringar och sjunkit i värde.
Detta har medfört att enskilda aldrig vetat vad de ägt, priset på fastigheter ökat, liksom varupriser och arbetslöner.
Genom stegrad kurs vid växelköp har det vållat kännbara förluster vid betalandet av landets utlandsskuld.
Det har också medfört höga priser på inkommande oumbärliga varor.
Därför har vi föreslagit att Rikets fastställda speciemynt åter må bli gångbara och kreditsedlarna avskaffas.
Vi har försökt finna utvägar för myntförändringens framtida bestånd och säkerhet.
För att kunna genomföra detta kommer ett särskilt sammanskott efter vars och ens förmögenhet till en summa av 4 ½ miljoner riksdaler i silver att begäras.
Denna fond sätt in i Rikets Ständers Bank, som kommer att handha den.
Verket skall om möjligt finna ett sätt att rättvist bestämma jord och egendomars värde.
Vidare får de i uppgift att förekomma, att de som har förmögenhet i annat än fastigheter och
sålunda lättare kan gömma den, fastän deras plikt är att betala förmögenhetsskatt.
Detta är ett grannlaga arbete, som inte får ha vådliga följder för folk.
Därför menar vi att de genom ed får framlägga sina ägodelar och hoppas på att sanningen skall råda.
Dock får detta inte bli allmänt känt, eftersom det skulle kunna skada dem som har stora skulder.
Någon lättnad i skatt för den som har stora skulder måste också kunna ges.
Den som inte äger över 50 riksdalers värde eller jord blir helt befriad från skatten.
För att kunna genomföra beskattningen kommer uppskattningskommittéer att finnas på landet och i städerna.
De består av 8 ledamöter, 2 adel, 2 präster, 2 borgare och 2 från bondeståndet.
De bör vara bofasta och ha den egenskapen att kunna väljas till riksdagsmän.
Ridderskapet och adeln utser sina ledamöter, när befallningshavanden sammankallar dem i varje län.
De kan sända fullmäktige eller rösta skriftligen.
Prästerskapets ledamöter utses av Domkapitlet i varje stift.
Borgerskapet i varje stad utväljer inför magistraten sina ledamöter.
Sockenstämman i varje socken utser 1 eller 2 ledamöter, som i befallningshavandes närvaro väljs för det härad, tings- eller skeppslag varunder socknarna hör.
Finns en stad inom häradet sitter samma bondeledamöter i stadens uppskattningskommitté.
Befallningshavanden är ordförande och sammankallande.
Hinner han inte vara med i alla kommittéer anmäler han det till Oss och Vi förordnar någon i hans ställe.
När kommittén sammanträder avlägger ledamöterna ed, att de efter bästa förstånd och utan mannamån skall fullgöra sitt verk.
I alla mål som är uppenbara görs anteckningar eller protokoll av en person utsedd av befallningshavaren till betjänt.
I fall där tystnad skall iakttagas får bara befallningshavaren och ledamöterna närvara.
De deputerade från socknarna som inte valts till ledamöter kan få deltaga i överläggningarna, när det gäller deras ort och lämna nödvändiga upplysningar.
Mantals och skattelängder samt jordeböcker skall finnas till hands liksom all annan kunskap som är nödvändig.
Varje person som skall beskattas har rätt att närvara, när hans ärende föreligger.
Han kan också bli kallad om man anser något vara oklart.
Alla hemman på landet oberoende av status, som inte blivit befriade från skatt, skall uppskattas efter deras godhet, beskaffenhet och avkastning.
Med bruksegendomar förfars så att allt som inte har med bruket att göra avskiljs.
Sedan beskattas de efter hur mycket eget kol och tackjärn och mängden järn de producerar.
Hus i städerna beskattas i likhet med brandförsäkringen.
Husen bedöms efter värdet på orten och jämförs med oförsäkrade hus i samma stad.
Tomterna bedöms efter storlek och vad ortens beskaffenhet uppskattas.
Tomter av samma egenskap som de som ligger inom stadens staket bedöms lika.
Näringsidkares förlag och tillverkningar samt handlandes varulager och skeppsparter är beskattningsbara.
Alla kassor, verk och inrättningar med undantag för bank, skolor, hospital, lasarett, dårhus, barnhus och fattighus bör bidraga till avgiften.
Bolag, som driver gemensamt verk eller inrättning, skall uppge bolagets förmögenhet och tillgångar samt hela bolaget betala avgiften.
Beskrivs hur man förfar om man har skulder.
Den som har okänd förmögenhet kan antingen uppgiva sina tillgångar eller skulder var för sig eller allt i en klump.
Den som skulle uppleva att han skadas om hans förmögenhet eller skulder blev allmänna kan lita på att uppskattningsmännen håller uppgifterna hemliga.
Alla de, som med ed skall bekräfta sin förmögenhet, skulder eller tillgångar, skall avlägga den inför uppskattningskommittén.
Försummar han detta eller bryter mot eden gäller den generella beräkningen, som kommittén gör.
Beslutet i kommittén gäller så, att man räknar de flestas mening.
Skulle rösterna vara lika tar man medeltalet av uppskattningen på förmögenheten.
Har någon egendom på flera ställen, skall han lämna upplysningarna där han är skattskriven.
Vill han betala hela avgiften på ett ställe, skall han lämna kvitto till de olika uppbördsmännen.
Alla är skyldiga att infinna sig personligen eller genom ombud och med sitt namn underteckna uppgifterna, annars äger befallningshavaren rätt att förelägga vite och med handräckning få reda på de uppgifter som behövs.
Efter att kommittén avslutat sitt arbete, skall de endast meddela ett summariskt sammandrag för hela sitt arbete på en ort till befallningshavaren, som förvarar uppgifterna med obrutna sigill tills de eventuellt behövs och efter slutlig uppbörd bränns.
Undantag från beskattning är vanligt husgeråd, redskap som behövs för bruk och fabriker, kyrkor och alla Kronans hus oberoende av vad de används till, militärboställen i allmänhet, alla boställen i städerna oavsett vilken ämbetsman som bor där.
Uppskattningskommittéerna skall arbeta så snabbt att befallningshavaren kan till den 1 novemer insända till Oss ett summariskt sammandrag för hela sitt område.
Beskrivs hur man sedan skall fördela förmögenhetsskatten enligt den bestämda myntfoten.
Blir någon missnöjd med besluten må han inom två månader besvära sig.
Vi är förvissade om att de trogna undersåtarna ställer sig positiva till dessa åtgärder att bringa reda i landets finanser och har överseende med de personliga uppoffringar som måste göras.
Norrköpings slott den 15 juni 1800.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående den under Kongl Maj: ts förestående resa tillförordnade regeringen, Stockholms slott den 17 juni 1800.
För att regeringsärendena under Vår resa ej skall förhindras, förordnas följande ledamöter: Sveriges Rikets Drots greve Carl Axel Wachtmeister, Överståthållare Landshövding greve Samuel af Ugglas, Hovkanslern Fredric von Ehrenhielm, Generaladjutanderna för flottan och armén.
Stockholms slott den 17 juni 1800.
GUSTAF ADOLPH
Kungörelse angående den under Kungl Maj: ts resa förordnade regeringens upphörande, Stockholms slott den 1 augusti 1800.
Den under Vår resa förordnade regering kommer nu, sedan resan är fullbordad att upphöra.
Stockholms slott den 1 augusti 1800.
GUSTAF ADOLPH
Brev till Konungen.
Stormäktigaste Allernådigaste Konung.
Till Eders Kongl Maj: ts får Riksens Ständer överlämna den till Riksgäldens betalande åtagna bevillningen, vilken till nästa Riksdag kommer att fortfara.
Vi bifogar varje stånds protokoll, vilka innehålla alla de tillägg och reservationer som stånden ansett sig befogade att göra.
Riksens Ständer kan inte infoga dessa förändringar i bevillningen, då stånden inte är samlade.
De uppgiver vad stånden antagit till Konungen, som täckes vad varje stånd anfört till verkställighet befordra.
Riksens Ständer framhärda med undersåtlig nit och trohet.
M F Brahe, Uno von Troil, Carl Ulner och Olof Larsson.
Förbud emot bruk och nyttjande av överflödigt silver.
Stockholms slott den 1 augusti 1800.
Den avgift efter förmögenhet till kreditsedlarnas inlösen och realiserande sig åtagit bör i silver finnas att tillgå i Riksens Ständers Bank, som kommer att föranstalta om realisationen.
Undantagna är hederstecken, skedar, förläggsskedar, gafflar och andra nödvändiga små stycken, som inte väger mer än 10 lod.
Vi skall i Nåder befrämja realisationen och skall fördenskull lämna till banken allt silver från Vårt hov, som inte för Vår konungsliga värdighet
och representation är nödvändigt.
Vi har velat förbjuda allt bruk och nyttjande av silver, förgyllt eller oförgyllt, med dessa undantag: Allt kyrksilver Allmänna hedersbelöningar Bordssilver, skedar, socker-, strö- och senapsskedar, förläggsslevar, gafflar, knivskaft, sockertänger, tesilar, huvor till karaffer, strödosor.
Brännvinstumlare och bägare, snusdosor, som väga under 10 lod, sko-, knä- och halsduksspännen, armknappar, silverfodral till byxsäcksur, silvertavlor till ur, knäppknappar, fingerringar och prydnader, som allmogen av ålder nyttjat till sin dräkt.
Vidare rak- och toalettaskar, syringar, fingerborgar, skaft till rakborstar, beslag till tobakspipor, huvar och proppar till flaskor, glasögonbågar, samt kirurgiska och mekaniska instrument av den beskaffenheten att de helst av silver bör förfärdigas.
Sporrar, beslag och andra silverstycken, som är fastställda till uniformer.
Allt annat är förbjudet och trotsas förbudet, är varan förverkad.
Även varor av plaiter är förbjudna.
Vi är försäkrade om att Våra undersåtar av kärlek till fosterlandet, som nu tarvar utomordentlig hjälp, uppoffrar sitt överflödiga silver, som ändå utgör ett ofruktbart kapital.
Haga slott den 2 augusti 1800.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse hur Stora Sjötullen kommer att erläggas, Haga slott den 2 augusti 1800 Våra författningar från 1791 och 1792 har tillåtit Stora Sjötullen att använda växlar efter gängse kurs.
Genom kursens uppgång har Statsverket drabbats av det kännbaraste lidande.
Från och med den 18 i denna månad skall användas goda växlar på Hamburger Banco.
Varje sådan riksdaler anses svara mot en riksdaler svenskt Speciemynt.
Detta betalningsmedel gäller så länge växelkursen inte faller under 48 skillingar.
Detta gäller utgående varor.
För inkommande varor kan användas samma betalningssätt eller, speciemynt, riksgäldskontorets kreditsedlar eller silver.
Haga slott den 2 augusti 1800.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående akademiska stipendiekuratorers skiljande från kuratelen, då de den samma missbruka, Stockholm den 9 augusti 1800.
Den kuratorsstipendiat vid de Kungliga Akademierna som missbrukat det honom i kraft av testamentet uppdragna förtroendet, skall skiljas från den kuratel han innehaft.
Stockholm den 9 augusti.
Många underskrifter.
Kungörelse angående låns upptagande av Riksens Ständers Bank uti guld och silver, Drottningholms slott den 12 augusti 1800.
Riksens Ständers Bancoutskott har begärt att få upptaga lån.
Dels för att medborgarna, som av deras numera obrukbara silverförråd kan få en betydlig vinst och för att underlätta och påskynda kreditsedlarnas inlösen och realisation.
Banken är beredd att upptaga lån i allt slags omyntat silver, utländskt silvermynt samt avlösta svenska silvermyntsorter.
Även omyntat eller myntat guld kommer ifråga.
Silver beräknas till 20 skillingar per lod och guld till 93 skillingar.
Lånetiden är 5 eller 10 år och räntan 4 % per år.
Drottningholms slott den 12 augusti 1800 GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående inrättningen av ett allmänt Riksdiskontoverk, Drottningholms slott den 26 augusti 1800.
I Riksdiskontoverkets fastställda fond om 600.000 riksdaler, får enskilda personer delta under 15 år med 1 / 3 alltså 200.000 riksdaler.
Delaktigheten erhålles efter insättning av verksilver för det aktiekapital, som subskriptionen medger.
Varje aktie innehåller 50 riksdaler i verksilver.
De betalas 1 månad efter kungörelse i Posttidningen.
Aktieinnehavaren är förbunden att mot 4
% årlig ränta insätta lika stor summa som deras innehav av aktier utvisar.
Den som försummar att i tid fullgöra sina åtaganden bötar till Diskontoverket 10 % av den summa som fattas.
I större städer blir det nödvändigt att upprätta särskilda diskontoinrättningar.
1 / 3 av aktieägarnas årliga vinst utöver 7 % tillfaller banken.
Drottningholms slott den 26 augusti 1800.
GUSTAF ADOLPH.
Stadga och reglemente för Riksdiskontoverket, Drottningholms slott den 26 augusti 1800.
Fonden får uppgå till 600.000 riksdaler, varav 1 / 3 får användas av enskilda personer.
Direktionen består av 6 personer, 4 utsedda av bankofullmäktige gemensamt och 2 av aktieägarna.
Direktionen samlas viss dag i veckan och ordentliga protokoll skall föras.
En kamrer och en ombudsman anställs och betjäning i övrigt vad som behövs.
Är inte direktionen nöjd med deras arbete må de entledigas.
De privata aktieägarna sammankallas av direktionen så snart huvudboken är avslutad för året.
Vid utlåning skall räntan på ½ % per månad avdragas genast.
Lånetiden får inte överstiga 6 månader.
Låntagaren måste ställa borgen som säkerhet eller skuldebrevet som pant.
Enskilda personer får på sitt blotta namn inte låna mer än 6.000 riksdaler specie.
För lån som inte betalas inom 6 månader höjs räntan till 1 % per månad.
Kamreren skall hålla ett ordentligt och alfabetiskt register över lånen som beviljats.
Ombudsmannen skall föra register över alla inbetalningar.
Låntagare skall skriftligen meddelas om förfallodagen.
Följer ej godvillig betalning 8 dagar efter förfallodagen skall ärendet lagföras.
Alla lån och hypoteksdokument förvaras under 3 lås, vartill tvenne i direktionen och kamreren har nyckeln.
Drottningholms slott den 26 augusti 1800.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående Brännvinsbränningens inställande för den återstående delen av året, Drottningholms slott den 30 augusti 1800 Då spannmålsförråden är uttömda, måste den nya grödan endast räcka till bröd.
Därför förbjuds allt brännvinsbrännande både i städerna och på landet för resten av året.
De arrendatorer, som redan betalt sitt arrende får dra av 3 / 8 på nästa års arrende.
Detta allvarsamma förbud skall fiskaler och kronobetjänter hålla noga uppsikt över.
Drottningholm den 30 augusti 1800.
GUSTAF ADOLPH.
Instruktion för Direktionen för Stockholms stads allmänna barnhus, Drottningholms slott den 22 oktober 1800.
Det barnhus, som den 4 maj 1785 förbättrades till fattiga barns försörjning och uppfostran, skall som hittills stå under Överståthållarämbetets vård.
Han skall ha biträde av 4 ledamöter som väljs från Stadens huvudverk och Överståthållaren.
Ledamot kan dock antas av en och annan person känd för kunskap och erfarenhet.
Dock aldrig någon barnhusbetjänt.
Direktionens ledamöter skall med sorgfällighet vårda sig om barnhusets bästa och ta vara på deras privilegier.
Fast egendom får inte säljas utan Kungl Maj: ts tillstånd.
Kapitalet skall göras fruktbärande.
Endast sådana värnlösa barn, som nämns i följande skall intas på barnhuset eller få penningunderhåll.
Barnen på barnhuset skall få tillbörlig skötsel, föda och uppfostran.
Allt skall ske med sparsamhet, ordentlighet och reda.
Varor till barnhusets underhåll skall uppköpas till försvarlig godhet och till lindrigaste pris.
Alla viktiga mål skall tillställas direktionen.
Skulle någon ledamot genom sitt förvållande skada barnhuset, skall han skiljas från sin befattning och ställas till ansvar.
De fyra ledamöterna sammanträder en gång i veckan.
En har ansvar för det kamerala, betalar räkningar och dylikt, den andre har ansvar för utestående kapital, rättegångsmål, protokollskrivning och brevkontakter.
Den tredje ansvarar för den inre hushållningen, medan ordföranden har insyn över hela verket och ansvarar inför överståthållaren.
De dagar
sammankomsterna hålls, skall alla betjänter finnas på plats för att kunna lämna önskade upplysningar.
Barnhusets egendomar i stan skall var uthyrda och hyran betalas kvartalsvis.
Hyresgästerna får inte lämna lägenheten i sämre skick än de mottog den.
Lantegendomarna skall arrenderas ut.
Boningsrum inom barnhuset, som inte behövs för verksamheten, skall genom annons i tidningarna, hyras ut till högsta anbud och till beskedliga personer.
När större reparationer eller nybyggnader behövs skall hantverkarna lämna anbud till överståthållaren, som sedan väljer de minst kostsamma förslagen.
Småreparationer görs av inspektoren.
De medel som genom god förvaltning och redig hushållning ger barnhuset inkomster skall insättas mot ränta i någon diskont.
Lån skall så fort som möjligt lösas.
Detaljerade regler hur förvaltningen av egendomen skall ske.
Direktionens ledamöter och tjänstemän är ansvariga för förvaltningen och får under inga omständigheter för egen räkning låna några medel.
De barn som tarva barnhusets hjälp skall ha prästbevis.
Främst skall man ta emot föräldralösa barn, som sakna all annan hjälp, hittebarn som kan vara utlagda på gatan eller andra platser.
Barn till föräldrar som av sjukdom eller andra omständigheter inte kan ta hand om dem och där barnen skulle lida nöd och förgås.
Skulle föräldrarnas villkor förbättras skall barnen lämnas tillbaka.
Barn får penningunderhåll tills de fyller 6 år.
Då bägge föräldrarna lever tilldelas endast två barn i familjen bidrag.
Ensamstående med flera barn får bidrag till så många som behövs.
Ogift kvinna för alla sina barn om hon inte kan vara amma.
Klarar föräldrarna trots underhållet inte att försörja barnen, skall de intagas på barnhemmet.
Änka med bara ett barn kan få bidrag om hon är utfattig eller sjuklig.
Bidraget utbetalas varje kvartal.
Skulle barnet dö betalas bara till slutet av den månaden.
Prästerskapet skall insända en förteckning på de barn som avlidit till överståthållaren, som har att jämföra med underhållsrullorna.
Till barnhuset får ogifta mödrars eller andra fattiga barn, som inte är ofärdiga och lytta, inköpas för 25 á 30 riksdaler stycket.
Föräldralösa barn, som äger något arv, men inte tillräckigt för att leva av mottages också.
Mellan direktionens sessioner får endast hittebarn intagas.
Inspektoren skall genast mottaga det och tillse att det blir läkarundersökt och döpt, om inget dopbevis medföljer.
Han skall noga efterfråga den som lämnar barnet, var det hittades.
Polisen skall sedan efterspana vem, som utlagt barnet.
Hittas denna vanartiga person, skall han ställas till ansvar och straffas.
Är det modern skall hon tillhållas att själv försörja barnet.
Minst en gång i kvartalet skall barnen mönstras.
De skall skötas med omsorg, hållas rena och fria från ohyra, förses med nödvändiga kläder och de spädare skall födas av ammor.
De äldre får god och väl tillredd föda.
Sjuka barn sköts i särskilda salar och särskilt uppmärksam skall man vara på smittsamma sjukdomar.
För att man lättare skall kunna uttinga barnen till fosterföräldrar, skall de förutom skolundervisning i kristendom, läsning, skrivning och räkning, lära något hantverk.
Antingen får de den undervisningen av någon mästare, som bor nära barnhuset eller en person som mot bostad, vedbrand och kläder finns på barnhuset.
Lämliga hantverk är skomakeri och skrädderi.
De gossar som har håg för trädgårdsarbete skall uppmuntras därtill, då de kan bli fosterbarn på landet.
De bör undervisas hos någon trädgårdsmästare i grannskapet.
Flickorna skall av sina sköterskor lära karda, sy, spinna, sticka och stoppa strumpor.
De barn som är ofärdiga skall också få lära så mycket de förmår.
Barnen skall uttingas till fosterföräldrar så fort det går.
Småbarn till den drägligaste betalningen och de större med årligt underhåll av 8 riksdaler.
Detta gäller tills barnet är 12 år.
Därefter får de avskedsbeklädnad, som för pojkarna är hatt, jacka, tröja, skinnbyxor, två skjortor, två halsdukar, skor, ullstrumpor.
En psalmbok, en katekes och en ABC-bok.
Flickorna får två huvuddukar, två halsdukar, kjol, tröja, livstycke och linne, skor och strumpor samt likadana böcker som pojkarna.
Barnen skall helst ha fosterhem på landet, för att bli nyttiga arbetare i åkerbruket.
Skulle inte platserna räcka, skall landshövdingarna genom kungörelser uppmuntra allmogen att ta fosterbarn från barnhuset.
Skulle något barn över 14 år bli kvar på barnhuset och inte tas emot på fattighusen i de församlingar där de är födda, skall överståthållaren besluta var de skall ta vägen.
Svagsinta förpassas till Danviks hospital.
De kvinnor som anmäler sig som ammor, skall undersökas av läkare, så att de är friska och har tillräcklig mjölk.
De som vill ta små barn skall ha intyg från prästen att de är välfrejdade och kapabla att sköta barnen.
När barnen placeras skall ett underhållsbrev utfärdas, där det står att fosterföräldern är berättigad till 8 riksdaler om året.
Dessa pengar tas från räntan av de medel ömsinta personer skänkt barnhuset.
I brevet skall stå givaren, för att när barnet blir tillräckligt gammalt skall han veta, vem som underhållit honom och med tacksamhet kunna ihågkomma den personen.
Fosterföräldrarna avger, när de mottar barnen en försäkran, att med faderlig ömhet vårda barnen, kläda och föda dem även sedan fosterlönen upphört.
De beviljas frihet från mantalspengar för gossarna tills de uppnått 21 års ålder och för flickorna till 20 års ålder.
De fosterföräldrar, som visa särskild kärlek och ömhet för barnen, gjort dem till arvingar eller hjälpt dem till goda giften, skall erhålla vanlig belöningsmedalj att bäras på bröstet.
Skulle fosterföräldrar missköta barnen skall de ges andra fosterhem eller tas tillbaks till barnhuset.
Sådana föräldrar skall ställas till ansvar.
Skulle något barn rymma tillbaks till barnhuset, får det inte stanna.
Det skall agas med ris och sändas tillbaka till fosterhemmet.
Vill föräldrarna inte ta emot ett barn som rymt skall det antingen få ett nytt hem eller få komma tillbaks till barnhemmet.
De barn som vistas i Stockholm eller dess närhet skall mönstras 4 gånger om året.
Barnen ute i landet blir mönstrade antingen av prästerskapet eller kronobetjäningen.
Barn som dö medan de är på barnhuset eller är utlämnade i Stockholm, skall begravas på Adolf Fredriks kyrkogård.
Vid varje års slut upprättas en budget för kommande år, där man bedömer hur många barn som kan tas om hand.
Där beslutas också att en del varor skall uppköpas på auktion för att få dem så billigt som möjligt.
Helst skall också hela årsbehovet köpas på en gång.
Vid inköp av läkemedel skall man ta de billigaste, om de ha lika god verkan som de dyrare.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående brännvinsbränningens inställande till den 1 oktober nästa år 1801, Drottningholms slott den 28 oktober 1800.
Då årsväxten varit svag i flera landskap och förråden uttömda och spannmålspriserna höga är det nödvändigt att hushålla med spannmålstillgångarna.
Spannmålen bör användas till bröd och de landsorter som har haft ymnigare skörd bör underlätta för de behövande landskapen.
Vi har därför funnit att någon bränning av brännvin av innevarande års skörd inte kan äga rum, då i så fall Våra trogna undersåtars livsuppehälle skulle blottställas.
Därför stadgas att: All brännvinsbränning både i städerna och på landet förbjuds till den 1 oktober 1801.
Alla pannor och redskap skall förseglas, något som Kronan betalar.
Bryter någon mot detta ligger tveböte mot vad tidigare stadgat är.
Avgiften kommer att erläggas med 12 skillingar för varje lispund torr råg.
Då verkställigheten av vårt beslut är synnerligen viktigt uppdrager Vi åt befallningshavaren att ha noga uppsikt över de länsmän och kronobetjänter som skall övervaka verkställigheten.
Upptäcker man medveten vårdslöshet, försummelse eller efterlåtenhet skall de skiljas från sin befattning för längre eller kortare tid.
Drottningholm den 28 oktober 1800.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående en utvidgad frihet till idkande av inrikes handel uti köpingen Döderhultsvik i Kalmar län, Stockholm den 6 november 1800.
Vi har ansett att det vore till väsentlig nytta för det omliggande landet om rättigheter till inrikeshandel idkades i köpingen Döderhultsvik.
För att underlätta för handelsmännen behöver de inte bo i Kalmar, men skall anses som borgare i staden och där taxera och i övrigt som andra borgare bidraga till stadens upprätthållande.
Stockholm den 6 november 1800.
J LILJENCRANTS
Cirkulärbrev till samtliga Landshövdingar och regementschefer den 17 november 1800.
Vi har uppmärksammat de besvär bondeståndet genom sin talman Olof Larsson vid Riksdagen framfört angående det intrång den rustande allmogen lider då de måste tillsätta rustningshästar, som sedan officerarna kan kassera.
Detta får endast ske av mönsterherrarna tillsammans med befallningshavanden.
Vi har inte kunnat tillgodose alla besvären.
Stockholms slott den 17 november 1800.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående vissa beviljade premier till befrämjande av sillfiske på djup i Göteborgs och Bohusläns inre skärgård, Stockholm den 20 november 1800.
Ett premium av 20 riksdaler har fastställts för varje nät av en längd av 150 famnar och djup av 6-8 famnar som till djupfiske anskaffas för att befrämja sillfisket inom Göteborgs och Bohusläns skärgård.
Dessutom utdelas 600 riksdaler, att fördelas mellan dem som inom oktober månad verkställer de tidigaste fångsterna.
Näten skall visas för och märkas av de personer, som befallningshavanden utnämnt.
En attest skrivs med namn och boningsort, beskrivning av nätet samt att det är nytt och obrukat.
På möten som hålls av fiskeriintendenten uppvisas näten och attesten ånyo, och efter kontroll utbetalas premien.
Premien för de tidigaste fångsterna under oktober beräknas så att för de 300 första tunnorna betalas 32 skillingar tunnan.
Sedan sjunker summan efter hand.
Bevis på fångsten skall inom 8 dagar insändas till Landskontoret, som noga för journal och utsätter premiebeloppet.
När kvantiteten uppgår till 1300 tunnor tillsammans upphör premierna.
Stockholm den 20 november 1800 J LILJECRANTS.
Taxa varefter postporto till Hamburg och Helsingör ifrån Sverige och Finland från början av kommande år bör erläggas och betalas, Drottningholms slott den 27 november 1800.
Tabeller på städer och platser i länderna och vad porto som gäller till Hamburg och Helsingör.
För brev till Wismar och Pommern som passera Helsingör och Hamburg betalas porto som till Hamburg.
Drottningholms slott den 27 november 1800.
GUSTAF ADOLPH.
Kungörelse angående den under Kungl Maj: ts förestående resa till S: t Petersburg tillförordnade regering, Drottningholms slott den 29 november 1800.
Under Vår planerade resa till S: t Petersburg förordnas denna regering: Sveriges Riket Drots Carl Axel Wachtmeister, Rikets Herrar Magnus Fredric Brahe, Arvid Fredric Durck, Axel von Fersen, Överståthållaren Samuel af Ugglas, Tillförordnande Hovkanslern Fredric von Ehrenhielm samt Vår tjänstgörande Adjutant för Armén.
Drottningholms slott den 29 november 1800.
GUSTAF ADOLPH
Vänskaps och föreningsförbund mellan Hans Maj: t Konungen av Sverige och Hans Maj: t Kejsaren av Ryssland, Gatschino oktober 1799 och Stockholm den 30 november 1799.
För vidare befästande av det inbördes goda förtroendet och gemensamma intressets befordrande har följande vänskapsförbund slutits.
Från Sveriges sida deltog Friherre Curt Ludvig Bogislaus Christoffer von Stedingk, en av Rikets Herrar, och vår ambassadör vid Ryska hovet friherre Johan Christoffer Toll.
Konungen av Sverige och Kejsaren av Ryssland har vid detta förbunds ingående haft som ögnamärke en lugn och ostörd besittning av ömse sidors besittningar.
De garantera på det högtidligaste och mest förbindande sätt som kan ske, att så skall vara fallet.
De förbinder sig att skyndsamt meddela varandra om utvärtes faror och oroligheter som hotar.
Skulle trots allt ett av länderna bli angripet, skall det andra använda sina bona officia (vänligt bemödande) för att utverka fientligheternas upphörande och ett rättmätigt skadestånd.
Blir detta fruktlöst skall man utan svårighet avlämna ett antal trupper.
De skall samlas i den hamn eller ort vid den angripnes gräns som är närmast krigsteatern.
Detta skall ske allra senast efter 4 månader.
Sverige skall ställa upp med 8.000 man infanteri, 2.000 man kavalleri, 6 linjeskepp med 60-70 kanoner, 2 fregatter med vardera 30 kanoner.
Rysk sida ställer upp 12.000 man infanteri, 4.000 man kavalleri, 9 linjeskepp med 60-70 kanoner och 3 fregatter med vardera 30 kanoner.
Alla skall vara fullt utrustade.
Vill man byta infanteri mot kavalleri kommer man överens om det.
Den som får hjälpen skall bestå med vanligt underhåll.
Skeppen skall dock ha proviant för 4 månader med sig.
Man skall i god tid bestämma vem som skall föra befälet.
Hjälptrupperna skall ha sina egna präster och fri religionsutövning.
Begår någon brott döms de efter sitt lands krigslagar.
Om hjälptrupperna genomgår en märklig förminskning skall de rekrytera hemma och sända nya trupper inom 2 månader.
Ett förlorat skepp skall ersättas inom 2 månader.
Blir soldater sjuka eller blesserade skall den krigande staten dra försorg om dem och när de tillfrisknat föra dem till gränsen.
Om hjälpen av manskap blir otillräcklig skall man komma överens om förstärkning, där sådan är möjlig.
Det står dem fritt att ur den hjälpandes land hämta krigsförnödenheter och material till det pris som är gångbart på upphandlingsstället.
Återmarschen skall bekostas av den hjälpsökande.
Blir den hjälpande angripen för sin hjälpinsats och båda länderna kommer i krig, skall bägge vara överens om fred, stillestånd och skadestånd.
För att låta båda ländernas undersåtar njuta av de fördelar en väl inrättad handel medför skall handelsfrihet råda.
Befälhavarna på handelsskeppen skall lämna skydd och hjälp till alla svenska och ryska fartyg.
För att befästa en god grannsämja och fullkomligt lugn vid gränsen, har man beslutat att så fort som möjligt företa någon reglering av gränsen i Finland.
Till dess gäller gränsen som den beslöts vid freden i Werele.
Man skall fastställa en utväxlingskartell, där båda länderna förbinder sig att inte ge beskydd åt någon brottsling eller överlöpare, som söker fristad i deras länder, utan så snart man får kunskap om sådant fastta och överlämna personerna vid gränsen.
Undantag görs för krigsfångar som naturaliserat sig i någon av länderna eller rymmare som före kartellen gift sig och bosatt sig utom sitt fädernesland.
Förbundet mellan länderna skall gälla i 8 år.
Undertecknat Stedingk, Rostopsin, Toll, Panin.
Separat artikel.
Det skall vara tillåtet för Sverige att i Ryska hamnar vid Finska viken inköpa säd utan tull.
Undantag missväxtår.
Denna separata artikel skall gälla som om den vore inskriven i det i dag undertecknade föreningsförbundet.
Stedingk, Rostopsin, Toll, Panin.
Förbundet undertecknat av GUSTAF ADOLPH och PAUL, som i Gatschino var fullkomligt ense om fördraget och föresätter sig att uppfylla åtagna förbindelser.
Konungen tror sig vilja ge en vidsträcktare uttydning av artikeln, som handlar om att egna trupper hamnar i krig, när man hjälper andra landet, så skall man ha frihet att för dess säkerhet återkalla dem om man inom 2 månader har underrättat den andra parten.
Även Kejsaren av Ryssland är av samma åsikt.
Konvention mellan Hans Maj: t Konungen av Sverige och Hans Maj: t Kejsaren av Ryssland.
Gustaf Adolph och Paul I har som mycket goda vänner överenskommit att besluta om sina undersåtars handel och sjöfart.
För att fullborda detta hälsosamma verk har Vi utsett Curt Ludvig Bogislus Chritoffer von Stedingk och Theodor Rostopsin som ombud.
De har den 16 december i år avslutat en konvention som följer.
Sedan under närvarande sjökrig säkerheten för de neutrala makternas handel blivit flera äventyr underkastade och folkrättens grunder misskända, har Sveriges Konung och Rysslands Kejsare upplivade av rättvisan samt av en lika sorgfällig åtrå att befrämja staternas välgång och trevnad, funnit nödvändigt att ge ny stadfästelse åt neutralitetsgrunderna.
De har beslutat att uppliva det system av en väpnad neutralitet vilken under det amerikanska kriget med mycken fördel följdes.
En konvention lämpad att genom närvarande omständigheter förnya den väpnade neutralitets välgörande grundsatser.
Konungen av Sverige och Kejsaren av Ryssland förklarar sig på det strängaste vilja vaka över att deras undersåtar lyder förbudet om kontrabashandel med vem det vara må av de krigförande makter som framledes kunna bliva det.
För att undvika missförstånd vad som kallas kontraband förklarar de att det gäller följande varor: kanoner, mörsare, eldgevär, pistoler, bomber, granater, kulor av alla slag, bössor, luntor, flintor, krut, salpeter, svavel, harnesk, spjut, värjor, gehäng, patronkök, sadlar, betsel.
Undantag vad som behövs för besättningens beväring.
Alla andra varor får obehindrat föras över allt.
För att förekomma alla olägenheter, som uppstår när någon betjänar sig av en nations flagga utan att tillhöra densamma, har överenskommit att alla skepp måste vara landets egendom.
Besättningen skall till hälften bestå av landets undersåtar, vara försett med pass och skeppshandlingar.
Den som bryter mot detta förlorar all rätt till kontraherande makters beskydd och regeringen till vilken skeppet hör får stå för alla skador, förluster och olägenheter.
Skulle den ena maktens handelsfartyg befinna sig i farvatten, där örlogs- och skepp av samma nation inte är stationerade och således inte kan begagna sig av egna konvojer, skall befälhavaren å den ena maktens örlogsskepp om han ombeds lämna bistånd.
De båda makterna skall tjäna varandra till hjälp och skydd.
Blir båda makterna ofredade och angripna skall de gemensamt försvara varandra.
För att krigförande makter inte skall förebära okunnighet om Deras Majestäters beslut skall krigförande stater få kunskap om den ingångna förbindelsen.
Den skall inte ses som fientlig eller till något lands förfång, utan endast säkra deras egna länders handel och sjöfart.
Undertecknat Stedingk och Rostopsin.
Vi har med egen hand ratificerat och undertecknat dessa artiklar i S: t Petersburg den 20 december 1800.
GUSTAF ADOLPH.
Kejsar Paul I har även undertecknat fördraget vid samma tid och plats.
Kungl Maj: ts Nådiga Reglemente för svenska handelssjöfarten under krigstider, S: t Petersburg den 23 december 1800.
Senare tiders händelser har lämnat erfarenhet av tvång och osäkerhet som varit skadlig för den neutrala handeln och sjöfarten.
Därför har Vi utfärdat ett bestämt reglemente för Vårt rikes sjöfart.
Vi förklara således att de rättigheter och förbindelser som åtfölja en svensk, laglig och neutral sjöfart är följande.
Skepp, som skall erkännas som svenskt, skall vara byggt i Sverige eller strandat på svensk kust och sedan inköpt.
Naturalisation tillåts hädanefter inte i krigstider för fartyg som tillhört det krigförande landet om det inte varit inköpt innan krigsutbrottet.
Skepparen skall vara försedd med alla behöriga handlingar.
Skepparen och hälften av besättningen skall vara svensk.
Skeppare på de fartyg, som ämnar sig till fientlig ort, skall vid strängaste ansvar var förbundne att inte föra kontraband.
Uppräkning av de varor som är förbjudna.
Svensk får inte utrusta skepp, som skall användas för kaperier mot någon krigförande makts undersåtar eller egendom.
Blir han om han är utan konvoj uppbragt av krigförande makt, som vill visitera honom, skall han visa sina papper.
Går han i en konvoj, ställer han sig under konvojens signaler och order.
Skeppare må inte intränga i blockerad hamn.
Blir svenskt skepp uppbragt tar han kontakt med svenska konsuln om sådan finns på platsen.
Lyder han dessa stadgar, bör han njuta fri och obehindrad sjöfart.
Inga främmande kapare tillåts utom för sjönöd inlöpa i svensk hamn.
S: t Petersburg den 23 december 1800.
GUSTAF ADOLPH
Författningssamling för 1801 Låssa kyrkas arkiv.
