# ID: svediakorp-law54
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 1734 års lag
# subtitle: Förord
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-02
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 1734 års lag (Swedish law from 1734).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1734
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology
# annotationMethod: automatic
# words: 1,998
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/lag1734
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Kongl.
Maj: ts och Riksens Cancellie Collegii FÖRETAL til LAGEN
THEN Alsvådiga Gudens och hans heliga viljas naturliga kiannedom är allom Menniskiom i hiertat så djupt inskrifven, at intet Folk ännu är funnit, som sig utan Gud och Lag bekiäna gittat; Fast mera hafva alle sin sammanlefnad och trefnad på Gudstjenst och Lag enhälligt grundat.
Ehuru Folkslagen ifrån Urstiftarens rätta meing sedermera afvikit; intyga doch the hos them fundne inrättningar, at the om bägges oumgängliget varit öfvertygade.
Öfver then förra hafva Menniskiorne ingen frihet, utan måste nödvändigt blifva vid then, som then Allvise uphofsmannen föreskrifvit; Men inrättningen til thet borgerliga sälskapets värn och bästa har han lemnat thet sunda förnuften på förberörde grund at fastställa, påiuda och förändra.
Ju försichtigare thenna stadgad är, och ju nogare then handhafves, ju lycksaligare giör then sina Följare.
Lagens billighet och ålder lämna Landet oemotsägeligit bevis om thess Inbyggares förmåner för andra uti heder, rätter och ur-åldrig besitning.
Sverige är ifrån hedenhös ett fritt Rike: Thes Inbyggare Svear och Giöthar.
Ej fins Göitha namn i flera Länder fastståndande, utan i Svea Rike allena; förty at af them utspriddes Giötha namn i annor Land.
At thetta Folk redan then tiden med Lag och stadgar, hvarefter thet sig rätta, varit försedt, finnes ei allenast af the Lagar, som thes Landsmän, hvilka i the tider, härifrån utgåt, infört i the Länder och Riken, hvaröfver the rådande blifvit som bevisligit är af the Giöthers och Longobarders Lagar, hvilcka ännu äro förhanden, och sin grund samt åtskillige qvarbehålne orda-lag utur vår gamla Giötiska Lag och språk allena härleda: Utan ock af inländska säkra skrifter och efterrättelser.
I ty under then första af then hedna Kongliga Inglinga Slächten, som för vår Frälsares födelse utur Asien hit in i Riket inkom, förändrades Landsens gamla Laga uti them, som under then Slächtens Regering öfver 600 Åhr efterlevande blifvit, hvilcka then sidsta här på Thronen af samma Inglinga Ätt, benämnd Ingiald, (sedan han åtskilliga Fylckes Konungars välden med Upsala eller Svea väldet sammanfogat, och tå en förenad och allmän Landslag nödig fant) å nyo genom en fin, til then ändan utsänd Troman, benämnd Vige Spa eller then visa, lät sammandraga uti et enskylt värk, Vigers flockar kalladt, som sedan tiänte til grundval för Uplands Lagen, hvilcken af Herr Birger Pärsson til Finsta, med tolf lagfarna Mäns medarbetande, emot 700 Åhr therefter sammaskrefs med Konung Birger Månsons goda minne, och tå efter moget öfvervägande och rådgiörande allmänneliga vedertogs samt af Konungens stadfästades och påböids.
Imidlertid fölgde och rättade man sig i the öfriga Svea och Giötha landsändar efter theras enskylta och uti äldsta hedna tider yrkade Lagar, sedan the, vid then Christna lärans almänna antagande här i Riket af tå varande Konungar och Lagmän blifvit rättade och the ther uti befintlige fördömmelige vidskepelser och Afguda Offer - fått utmönstrade.
Hvilcka särskilta Landskaps Lagar Konug Magnus Erichson uti thet 14de hundrade Åhret begynte uti en för hela Riket beqväm och almän Lag at sammanfatta låta: Men, genom thet Påfviska Prästerskapets tå giorda hvarjehanda inkast kom att hindras och stadna, in til thes åter almänt klagat blev, huru the gamla Lagars afskrifter, som dels med runor, dels med tå brukelige bokstäfver varit på trä och balkar upritade och med Kädior i Kyrkior och andra almänna eller enskylta hus häftade och förvarade, genom theras skiljachtigheter hvarjehanda irringar förorsakade: hvarföre Konung Christopher Åhr 1442 nödgades förberörde Lagar, jemte fler imellertid utkomma särskilta stadgar, uti en almän Lag och Lagbok, efter tidenas ändringar och Riksens tarf, hopsamla, jämka och förnya låta.
Samma nyttige värk blef väl af Konug CARL then Nijonde å nyo åhr 1608 stadfäst, fast än med någon på Arfföreningar och Riksens afskied grundad ändring, som uti samma Företal omröres, samt til almän rättelse kungiord, dock med thet uttryckeliga förbehål af vidare öfverseende och förbättring.
I anledning här af, sedan här om vid åtskilliga Riksdagar är vordit påmint och anhållit, Högst salig Konung CARL then XI åhr 1686 förordnade vissa lagfarna Herrar och Män sig samma arbete at företaga, som thet uti hans lifstid, och under the svåra krigsorolligheter uti högst salige Konung CARL then XIItes och vår Allernådigsta Drottnings ULRICÆ ELEONORÆ Regerings åhr, samt sidst under vår nu nuvarande mildaste Konungs hulda styrelse berömligen forsatt, och ändteligen hint til then fullkomlighet, at sedan vederbörande Domstolar i Riket theröfver hörde blifvit, och them anbefalt varit med theras betänckande och påminnelser at inkomma, thet vid the bägge sidstledne Riksdagar af Riksens Råd och Ständer å nyo blifvit igenom-gångit, godtfunnit, antagit och Hans Kongelig Maj: t kungiörande och påbiudande i underdånighet updragit.
Utaf hvilcket alt klarligen skönjes, at på samma sätt, som Svea och Giötha Män niutit then nåden af Gud, at in til thenna dagen bibehålla, bebo och bygga thet Land, som theras Stamfäder i förstone intagit, sig tillägnat och upodlat; the likaledes ifrån the tiderna in til thenna bibehållit urminnes häfden af them alla fria länder tillhröande rättigheten at ej låta påtruga sig någon ny Lag, innan then först af Inbyggarna är vorden skärskådad och antagen hvilcken Öfverhetens höga ämbete sedan tilkomer allmänneliga at påbiuda samt til rättelse och efterlefnad hvar och en att förplichta; them frommom til flygg, och them vrångvisom til späkt.
Vi FRIEDRICH med Guds nåde, Sveriges, Göthes, och Vändes Konung, &amp; c.
&amp; c. Landt-Grefve till Hessen, och &amp; c.
&amp; c. Giöre vitterligit, at ehuruväl Våre Högloflige Företrädare, Sveriges Konungar CARL then IX och GUSTAF ADOLPH, vid then härtils brukliga Lands och Stadslagens utgifvande åhren 1608 och 1618, strax hafva förklaradt sig vara sinnande, at låta then samma behöringen öfverse och efter nödtorften förbättra: hvarom jemväl Riksens Samtelige Ständer esomoftast påmint, och sålde theras högeliga önskan och åstundan thervid å daga lagdt: hvarföre ock Konung CARL then XI, Vår Högtärade, Herr Svärfader, nöigt funnit, at utse och förordna vissa lärda och förständiga män, som skulle sätta Lagen på tydelig och brukelig Svänska, thervid utesluta hvad icke mera var i bruk, eller genom antagen god sedvana blifvit förändrat, och i stället införa, hvad genom laga Stadgar och Riksdags Besluter kunnat blifva påbudit: Doch har ett så hälsosamt och angelägit arbete för mångahanda emellankomna hinder, svårigheter, krig, och förändringar, icke kunnat til ändskap bringas, förr än the til Lagens öfverseende sidst förordnade vittre och lagfarne Män, med berömmelig flit och sorgfällighet, sitt utkast och the uppsatta Balkar låtit utgå, hvilka dels vid 1731 åhrs, dels vid 1734 åhrs Riksdag, blifvit igenom gångne, öfversedde, och i vissa mål och ärender ändrade och förbättrade.
Förthenskul och Riksens samteliga Ständer, så väl uti sisdta Riksdags Beslutet erkändet, gilladt och vedertagit then således arbetade, och sedermera af Riksens Råd och Ständer med moget betänckande skärskådade nya Lagen, som ock genom bref af then 13 Decemb.
1734, gifvit Oss theras underdåniga åstundan tilkänna, at Vi then samma med vår Kongeliga hand och namn ville stadfästa och til trycket befordra låta.
Vi hafve således med synnerlig fägnad förmärkt, thetta så länge efterlängtade Lagens öfverseende och lämpande til närvarande tider, vara under Vår Regering fullbordat, och till alla Våra älskeliga undersåtares nöjde och välstånd inrättadt: och erkänne med vördnad och tacksäjelse then alsmächtiga Gudens milda skickelse, som Vårt Rike med en så beständig frid välsignadt, at thetta arbete kunnat af Riksens Ständer uti önskelig ro och förtrolighet företagas och afhandlas.
Vi hade ock gierna önskadt, at thenna Lag vid thetta åhrets ingång strax kunnat vid alla Domstolar komma i buk; doch har thermed något längre på tiden kommit at utgå, på thet alt måtte noga i acht tagas, hvad Riksens Ständer nödigt funnit at vid handen gifva, ändra, tilsätta, eller utelåta samt at thetta verket genom trycket almänt kunde förkunnas, och till alla landsändar behörigen utkomma.
Therjemte hafve Vi och godtfunnit, at härmed i nåder kungiöra och förstå låta, Först i thenna nu utgående Lagbok icke är någon Konunga Balk beskrifven, utan hvad i then förra om Konungsrätten och thylikt varit infördt, sådant, tillika med Riksens Ständers rätt och frihet, finnes uförliga stadgadt och belefvadt uti Riksens Städers Vahlact, Vår Försäkring, Regerings Formen, och Riksdags be sluten, hvilka såfom en af Oss och Riksens Ständer, angående Regerings sättet antagen fundamental Lag, böra skattas och anses.
2.
At alt hvad genom särskildta Privilegier är faststäldt, har i thenna almänna Lagen ej kunnat inflyta.
3.
At the förra Lands och Stads Lagar häruti äro sammandragna, doch så, at alle mål tydeliga blifvit utsatte, hvaruti någon skilnad bör vara emellan Lands och Stadsrätt.
4.
At thenna Lag ej innehåller thet, som til särskildt förordnade Domsäten hörer, eller hvad Oeconomie och Politie Förordningar angår, hvilka efter förefallande omständigheter finnas mera förändring vara under 5.
At någre besynerlige mål, som sällan förefalla, äro efter nog öfvervägande utelemnade.
Och ändeligen sidst, at the saker, som redan äro afgiorda, icke få, i anseende til thenna Lagen, åter rifvas up igen.
Imedlertid är med all giörlig omsorg och åhuga ther uppå arbetadt, at i thenna Lag alle the nödigaste stycken måge finnas, som til thet enskildta lefvernet i ett välbeställdt Rike höra, och uti Rättegångs och Utsökningsmål kunna til rättesnöre tiena, hvarigenom rätt och rättvisa kan handhafvas och bibehållas, tå hvar och en redeliga, och utan vrångvisa, ställer sig Lagens innehåll til obrotslig lydna, samt Dom- och Befalningshafvande utan afseende på höghet, macht, våld, skyldskap, hat eller afvund, oväldugt hielpa hvar man til sin rätt, in och utländsk, then ringa och fattiga, så väl som then höga och rika, och frälsa them, som med våld och öfvermod tvingas, särdeles fattiga enkor och faderlösa barn, på thet sanning, frid och rättfärdighet må bo i landet, och then flora Gudens såsom högsta Domarens nåd och barmhertighet i Vårt Rike må styrckas och förmeras.
Och emedan genom theras oförtrutna flit, och mödosamma bearbetande, som äfven til thessa Balkars utkast och upsättande varit befullmäcktigade, thetta angelägne verk nu är få vida färdigt, at thet uppå Vår nådiga kungiörelse kan utkomma, och ifrån then första Septemb: nästkommande almänt brukas och efterlefvas: Altså hafve Vi härmed thenna Lag velat gilla och stadfästa, som Vi ock i krafft af thenna Vår Stadfästelse i nåder biude och befalle, icke allenast alla Våra trogna Undersåtar, samt alla them, som i Vårt Rike och Länder bygga och bo, at the hädanefter erkänna then samma för Vår och Sveriges Rikes gällande allmänna Lag, then the i alla måtto böra och skola lyda och efterlefva: utan ock samteliga Våra Dom- och Befalningshafvande Embetesmän, at the framgent sig therefter rätta, och til obrotsligt hållande och efterrättelse handhafva.
Til yttermera visso hafve Vi thetta med Vår egen hand underskrifvit, och med Vårt Kongeliga Sigill bekräfta låtit.
Stockholm i Rådkamaren then 23.
Januarii 1736.
FRIEDRICH.
L.
S.
