# ID: svediakorp-law48
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 1734 års lag Förarbeten
# subtitle: vol 2
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-08
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Förarbeten' (Preparatory work for the 1734 Swedish law).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology
# annotationMethod: automatic
# words: 167,710
# sentences: 9,375
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/forarbeten1734
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


FÖRARBETENA TILL SVERIGES RIKES LAG 1686 — 1736 II.
FÖRARBETENA TILL SVERIGES RIKES LAG 1686 — 1736 EFTER OFFENTLIGT UPPDRAG UTGIFNA AF WILHELM SJÖGREN PROFESSOR I RÄTTSHISTORIA VID UPSALA UNIVERSITET II.
LAGKOMMISSIONENS PROTOKOLL 1694 — 1711 UPSALA 1901 ALMQVIST &amp; WIKSELLS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG Förord.
I föreliggande band motsvaras 1694 års protokoll af den handskrifna hufvudseriens andra band fol.
2031 — 2092, i nyare tid folieradt 179 — 228.
Protokollen från 1695 tillhöra Högmålabalken af Becchii utdrag.
Denna afdelning af utdragen innehåller 173 folierade blad (register och oskrifna blad inräknade).
Till samma afdelning höra protokollen för den 6 februari, 11 februari och 10 maj 1696.
Protokollet för den 27 februari 1696 återfinnes i afd.
4 af den bundt, som har påskriften: » Utdrag ur Protokollet.
Giftermåls- och Ärfdabalkarna m. m. » (jfr Förarbetena till Sveriges rikes lag.
I.
Förord, p.
VI).
Protokollen för den 3 mars, 5 mars, 16 juli och 17 september 1696 tillhöra hufvudseriens andra band fol.
2486 — 94, 2497, 2499, 2623 och 2629, i nyare tid folieradt 229 — 235.
Dessa protokoll hafva i äldre tid blifvit inbundna i hufvudserien, men äro i sjelfva verket endast utdrag.
I handskriftens marginal har vid dessa utdrag angifvits datering jemte originalets folium likasom vid de särskilda samlingarna af Becchii utdrag.
Återstoden af 1696 års protokoll tillhör Tjufvabalken af Becchii utdrag.
Denna afdelning af utdragen innehåller 86 folierade blad (register och oskrifna blad inräknade).
Protokollet för den 4 februari 1697 fol.
2793 återfinnes i afd.
1 af » Giftermåls- och Ärfdabalkarna m. m. » Alla öfriga protokoll från 1697 tillhöra hufvudseriens andra band fol.
235 — 248.
Äfven dessa protokoll äro endast utdrag, ehuru de i äldre tid blifvit inbundna i hufvudserien.
Af 1698 års protokoll tillhöra samtliga Högmålabalken af Becchii utdrag med undantag af protokollen för den 27 juni, 30 juni och 7 juli, hvilka tillhöra Tjufvabalken af nämnda utdrag.
Protokollen för den 28 februari, 2 mars, 14 mars, 16 mars (fol.
3304) och 28 mars 1699 återfinnas i afd.
2 af » Giftermåls- och Ärfdabalkarna m. m. » Protokollen för den 19 oktober (fol.
3419), 21 november, 23 november, 28 november och 7 december 1699 tillhöra afd.
4 af sistnämnda samling.
Återstoden af 1699 års protokoll tillhör Högmålabalken af Becchii utdrag.
Till sistnämnda samling hör ock protokollet för den 6 februari 1700, hvaremot öfriga protokoll från samma år tillhöra afd.
4 af » Giftermåls- och Ärfdabalkarna m. m. » Protokollen för den 21 mars, 5 april och 12 september 1701 (fol.
3656 — 3663 samt en del af fol.
3664) tillhöra hufvudseriens andra band, i nyare tid folieradt 249 — 258.
Dessa protokoll äro skrifna af Becchii egen hand.
Protokollen för den 12 september (en del af fol.
3664 samt fol.
3665, 3667, 3668), den 19 september, 26 september, 3 oktober, 24 oktober och 7 november (fol.
3698, 3699 a) 1701 tillhöra Tjufvabalken af Becchii utdrag.
Protokollet för den 7 november 1701 (fol.
3702) återfinnes i afd.
4 af » Giftermåls- och Ärfdabalkarna m. m. » Återstoden af 1701 års protokoll tillhör Högmålabalken af nämnda utdrag.
Dessa protokoll hafva icke hållits vid sammanträden af hela Lagkommissionen utan vid tillfällen, då endast Assessor Bromeen och Sekreteraren Palmcrans (Becchius) synas hafva varit närvarande.
(Jfr de tryckta protokollen ss.
165, 175).
Häri ligger sannolikt anledningen dertill att dessa utdrags foliering icke öfverensstämmer med hufvudseriens (jfr de tryckta protokollen ss.
172, 173).
Till Tjufvabalken af Becchii utdrag hör protokollet för den 20 mars 1702.
Återstoden af 1702 års protokoll återfinnes i afd.
4 af » Giftermåls- och Ärfdabalkarna m. m. » Protokollen från 1703 — 1710 motsvara återstoden af den handskrifna hufvudseriens andra band fol.
259 — 448.
Protokollen från 1711 återfinnas i den handskrifna hufvudseriens tredje band fol.
1 — 26 g. Fol.
26 b — g, som under föregående år blifvit inbundna i hufvudserien, utgöras af koncept till en del af protokollet för den 29 november 1709 samt till protokollen för den 10 februari, 28 april, 15 juni 1710, den 9 november och den 16 november 1711.
Omedelbart efter protokollet för den 10 februari 1710 är i konceptet antecknadt: » Pro memoria: seq [ventia] blifwa 4 sessioner. » Konceptet till protokollet för den 28 april 1710 motsvaras af det renskrifna protokollet för den 16 mars 1710.
Konceptet till protokollet for den 15 juni 1710 motsvaras af de renskrifna protokollen för den 18 maj och 15 juni 1710.
Härpå följer koncept till protokollet för den 9 november 1711.
Af dessa koncept hafva fol.
26 b — d jemte en del af fol.
26 e, hvilka motsvaras af renskrifna protokoll, blifvit öfverkorsade, under det att återstoden bildar fortsättning af hufvudseriens renskrifna protokoll.
Upsala den 12 juni 1901.
Wilhelm Sjögren.
LAGKOMMISSIONENS PROTOKOLL 1694 — 1711 Anno 1694 äro till Commission wid lagens revision deputerade: Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwälb.
Grefwe Nils Gyllenstolpe, Lagman i Wästergiötlandh Alexander Kock, Lagman i Uplandh Gyllencreuts, Lagman i Halland Iacob Reenstierna, Lagman i Wessmanland Baron Iohan Gripenhielm, Lagman i Skåne Baron Carl Ehrnsten, Räntmästaren wällb.
Iohan Sneckenbergh, Secret.
uthi Revision wälb.
Iacob Wattrangh, Secret.
uthi Revision wällb.
Iohan Ehrnhielm, Secret.
uthi Kongl.
Cantzelie Archivo wälb: e Sven Läijonm [arck], Ass.
uthi Kongl.
Swea Hoffrätt wälb: e Lars Lilliemark, Ass.
uthi Swea Håffrätt högachtat Lars Hylten, Ass.
uthi Kongl.
Swea Håffrätt högachtat Petrus Bromen, Iustitiæ Borgmäst.
uthi Stockholm wälb: e Michael Törne, Rådman och Præses på Cem [ners] r [ätten] i Stockholm Christ.
Brunell, Hoffjunkaren uthi Kongl.
Maij: tz Håff wällbördigh [Gustaf] Ehrnbergh.
2031.
Den 2 Ianuarii 1694.
Secret.
Ehrnhielm.
Assess.
Hylten.
Borgmäst.
Törne.
Bygg [ninge] balker.
Företogo de närwarande sig att widare öfwersee det, som op i Rådet är corrigerat; och begyntes cap.
24 om swidior, och uthslutes aldeles [in?
] § 4 [det?
], som handlar om bérgzbruuketc.
; jämwähl corrigeras Inkom Ass.
Hylten.
det, [som] in § 5 om allmänningar säges, att det och uthstrykes, och uthi § 4 allenast behållas de ordh in fine: hoo som här emoth bry- 2032. ter, och swidior fäller i allmänne skogar och förbudne orter, böte som för wåldzwärk, och giälde skadan, konungens ensaak.
Påmintes och slötz iämwähl, att till detta 24 caput införes och föresättes ett wist straff för landbo, som swidior fäller uthi frälsemans skogh.
Cap.
25 oplästes och syntes, att de orden med warsamheet förwalta etc. må uthslutas, men hwad elliest angår § 1, 2, 4, 5 etc., och förmeent är, att de böra och kunna uthslutas, synes doch behållas kunna, doch att de ord in § 4 hwilka hwar för sigh af landzbetiente etc. må uthslutas; äfwen in § 6 uthslutes: när och elden stannat etc. till finem §: i.
Oplästes cap.
26 och uthslutas in § 2 [orden] till både; et in fine §: i må mast och skepzwärke etc. uthslutas, och säges: förhålles effter konungens särskilte forord [nin] gar.
Jämwähl slötz, att uthslutit blifwer § 3, äfwen så uthslutes § 5.
Uthi cap.
27 uthslutes det, [som] uthi fine står om konungens embetzmäns försummelse.
Cap.
28 in fine § 2 tillsättes: sätesgårdar ware undantagne.
2033.
Till § 5 discurerades, att det, som här införes om kyrkiors inventarier etc., fins både uthi Kyrkioord [ningen] och landzhöfdingens instruction, iemwähl syntes rätt, att uthslutes hwad in fine ståår om processen, iämwähl att hwad angår kyrkiones iord lämnas till Jordabalken, och blifwer således stående hwad tillförne är uthi §: o, men hwad om processen är infört uthslutes.
In § 7 tillsättes: uthan sätherijer.
Caput 29.
Till § 3 tillsättes om märke wid skilliewägar.
In §: o decimo: säte [gårds] och prästegårdz rätt obetagen.
Till cap.
30 corrigeras det, som om rå och rör säges, att de effterfrågas, och att deraf giörs en ny §, nämbl.
2; uthi § 2 är något corrigerat och ändrat.
Uthi cap.
31.
Och är uthstruket: hwilken som der dröijer etc., iämwähl in fine: skeer det eij, böte; iämwähl in § 2: förfalla desse huus etc., och sätties i stället: dhe huus giästgifware sielf beboor etc.
Är och tillsatt in § [6?
]: ligger giästgifware gårdh långt från wägen etc.
Uthi § 8 uthslutes: uthan i det fall han der inge etc. till ändan.
2034.
Oplästes sedan hwad uthi Stadzbygnadzord [ningen] är corrigerat, som eij är mycket, och derföre der wid intet widare påmintes.
D.
4 Ianuarii 1694.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwälb.
Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang.
Borg.
Törne.
Ass.
Bromen.
Lagman Gyllencreuts och Gripenhielm och Ass.
Lilliem [arck] borta, Secret.
Läijonmarck, Ehrnhielm och Ass.
Hylten uhrsächtas för sitt förhinder.
Bref till Kongl.
Statscontoiret.
Underskref Hans Excell: ce det bref Hans Excell: ce och Kongl.
Commission gifwa will till Hans Excell: ce Grefwe Wrede och Kongl.
Statscontoiret, för H: r Lindbom och Ekeström till åthniuta förledne 2035. halfwa åhrs löhn.
Föredrogz iämwähl wälb.
Hr Roothofz begiäran att blifwa admitterat uthi den Kongl.
Commission att auscultera, hwilket honom bewilliades och tillätz, samt inkallades han.
Bygg [ninge] balken.
Oplästes sedan de capita, som Hans Kongl.
Maij: tt uthi Rådet allernådigst behagat något mehr förändra, och först syntes att kunna uhr allmänne lagen slutas och genom wisse ordningar påbiudas, men sedermehra befalt att stående blifwer, doch att de till en stoor dehl förandras och kortare giöras, samt uthslutes alt hwad synes mehr och närmare angå sielfwa betientes instructioner och des ordn [ingar], hwilka cap.
äro serdeles cap.
22, 23, 24, 25 uthi Bygningbalken och företogz cap.
22 om förbudne diuur och fogell skiutande.
Oplästes iämwähl cap.
23 om skadediuur etc., jämwähl cap.
24 om swidieland samt [cap.
] 25 om skogzeld, uthi hwilka en dehl uthsluten är I handskriften nederst på sidan är antecknadt: 2036 ch [arta] b [lanca].
.
2035.
[ɔ: 2037].
D.
5 Ianuarii A: o 1694.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällb: e Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagman Kock.
Lagman Reenstierna.
Lagman Ehrnsten.
Ass.
Bromen.
Secret.
Ehrnhielm.
Rådman Brunell.
Ass.
Hylten.
Hans höggrefl. Excell: ce berättar, huru Hans Kongl.
Maij: tt allernådigst behagat beordra, att de ofwannämbde H [errar] Lagmänner Trenne lagmän förordnas till Commission.
willia sig infinna till denne lagz Commission, och det nu först i anseende till dhe opsatte puncter om processen, hwar wid eij af nöden synes wara, att dhe nedreesa, uthan de opsatte puncter för sigh taga och der öfwer sitt betänkande gifwa till sine häradzhöfdingar, och befaltes, att en copia af samma opsatz till processen dem tillställes, och att de sedan [sammanträda?
] till att sitt betänkande gifwa; sedan oplästes Hans Kongl.
Maij: tz allernådigste bref till Hans Excell: ce af den 5 Ianuari af innehåld, att bem [äl] te Lagmän, nämbl.
Alexander Kock i Bohuus, Iacob Reenstierna i Halland och Carl Ehrnsten i Skåne, tillsäges att sig infinna wid Commission, så länge dhe här uthi staden förblifwa, hwilket dem och ansades.
Om [h] antwärkare på landet.
Discurerades sedan något om Politieordningen i städerna, och till hwad rum föras kan om handtwärkare på landet, och swarades, att det lärer beqwämast kunna föras till de samma Stadzordn [ingar], 2038. som der om handla.
Oplästes sedan de sedermehr corrigerade cap.
23, 24 och 25 af Byg [ninga] balken.
Om dem, som stadzwachten öfwerfalla.
Sedan oplästes det extract, som iag i medlertijd författat af de förordningar, som angå des straff, hwilka öfwerfalla stadzwachten på poster eller då de elliest i sitt ährende sändas, hwilka förordningar befaltes att afskrijfwas, emedan Hans Kongl.
Maij: tt allernådigst behagat till Commission att remittera om dhet måhl, hwar om Kongl.
och Öfwerståthållaren sig förfrågat.
2039.
D.
23 Ianuarii A: o 1694.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwälb: e Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagman Hr Kock.
Lagman Ehrnsten.
Secret.
Wattrang.
Ass.
Bromen.
Ass.
Hylten.
Råd.
Brunell.
Borgmäst.
[Törne].
Kongl.
Maij: tz bref om landzkiöp.
Oplästes Hans Kongl.
Maij: tz allernådigste bref till den K: l. Commission af den 13 Decemb.
angående det beswär, [som] städerne hafwa wid sidste rijkzdagh angifwit om det landzkiöp, som föröfwes af åthskillige, serdeles dhe, som eij sortera under städernas jurisdiction, och Hans Excell: ce inkom.
blef deröfwer sedan något discurerat; och påminte Lagman Kock, att landzhöfd [ingarne] hafwa nogh elliest att giöra, uthan att han beswäras kan med desse sakers afdömmande, derföre woro bättre, att sådant committerades ord [inarie] dommaren.
Borgmäst.
Törne: Desse saker synas eij så många förefalla, att icke landzhöfdingar det kunna optaga, serdeles när de der öfwer giorde ordningar observeras, och om det skier, att landzhöfdingen tager med sigh några andra af magistraten, synes han wähl kunna der om dömma, 2040. och sedan må alt, som här omröres, komma till Commerciecoll [egium].
Och på det sätt far det Collegium weeta alt hwad som skeer i landet angående handelen.
Hans Excell: ce: Här är mäst uthseende, att här öfwer må blifwa en prompt justice.
Och är här frågan, om häradzhöfdingar detta eij kunna afdöma, så att parten må ske nöije.
Borg.
Törne: Det är swårt för dem, som actores äro, att der effter så lång wäg söka och genom instantierne gå.
2041.
Hans Excell: ce: Det är derföre här att ansee 1. de saker, som eij tillåta långh wägh och process; och 2. de måhl, som komma af ord [inarie] domaren att optagas, och sedan der effter exequeras eller annorledes straxt afgöras.
Borg.
Törne: Om skeer att den, som eij är nögd medh häradzhöfd: e dom, går till Commerciecoll [egium], är alt nogh.
Consentiunt alii.
B [orgm.
] Törne: På samma sätt skeer i staden, att emot dom på Cemnersc [ammaren] om olaga handell tillåtes eij appellera, uthan querela in för borgmästare [och] rådh och sedan der ifrå till Commerciecoll [egium], alt per querelam.
Lagman Kock: I stoore commerciesaker synes detta böra observeras, men i dhe små saker eij så wähl.
Ass.
Hylten: Emedan detta angår förnämst städernas privileg [ier], synes den, som angifwes, böra sistera sigh för näste stadz magistrat.
Hr Lagman Ehrnsten: Synes och en wiss summa föresättias som appellabilis.
Hans Excell: ce: Här är en species delicti och synes derföre, att häradzhöfdingen må dömma, och den, [som] eij nögd är, må per querelam 2042. sigh angifwa hoos Commerciecolleg [ium].
Kongl.
Maij: ttz remisse om förbudne trääs och diurs fällande.
Kongl.
Maij: tz remitterade supplique till Kongl.
Lagcommission oplästes, hwilken Jägmästaren Hammarberg ingifwit angående skogzhygge och diuurskiutande, huru wida dhe må tillåtas emot dommar i sådane måhl appellera, medh hwad mehr, och om det som criminel må ansees.
Lagman Ehrnsten: Det är en stoor skillnat emellan sådant hygge, som skeer pä konungens eller egen och andras skogh.
Ass.
Hylten: För alt måste syn gå och tillsees hwars ägor det är.
Lag [man] Ehr [n] sten: Offta händer, att eij skeer någon syn.
Ass.
Hylten: Wähl är, att ägorna skillias, chrono och andras, och är förnämb [ligast] twifwel om åwärkan i allmänningar eller der 2043. flere tillsamman äga, och om sådan skogh blifwer delt, är alt wähl och klart.
Lagman Kock: Här är förnämst frågan, om här tillåtes appellation i desse måhl.
Ass.
Hylten: Konungens resol [ution] är klaar, och det ansees som criminelt.
Borg.
Törne: Här är quæstio om ägorne, hwilken som är ägare, då är det en civil saak, och tillåtes appellation; är der om inge twifwel, uthan är en annans och konungens skogh, är criminalis causa, men i det fall, att frågas, om en, som på konungens wägnar tahlar, må och wara reconvention underkastat, synes han som andra kunnas straffas, om han sitt embete missbrukar och removeras etc., kan doch förekommas, om dhe skillies ifrå annat, konungens och andras ägor.
Hans Exellxe: Der som ageras de facto och poena, fölger eij appellatio, men uthi quæstione om fundo gifwes iu appellatio, men till att swara Hans Kongl.
Maij: tt i detta måhl är wähl att achtas, det sådane actores och betiente bör fuller hafwa sin skyd och rättigheet, doch böra dhe hafwa sine limites, och i det andra måhl, om facto och poena, må eij tillåtas appellatio, uthan querela, men uthi twist de fundo tillåtes appellatio, och i det öfrige är wähl, om allmänningar i det giörligaste skillias, att hwar en weet sitt, hwilket synes kunna skee, serdeles der ekehygge eller slijkt skeer.
2044.
Om landzkiöp.
Om landzkiöp slötz och, att swar till Hans Kongl.
Maij: tt i underdånigheet andrages, effter dhe discurser, som uthi Kongl.
Commissionen förfallne äro, hwilket befaltes att opsättias, och efftersees resolutionerna af åhr 1660 och 1664 på rikzdagen.
Erich Lovisin togh afträde.
Oplästes wälb.
Hr Erich Lovisins supplique, hwar medelst han berättar sigh sinnat till främmande land att reesa, och således näst tacksägelse för det honom meddelte tillstånd att få i Commissionen auscultera, begärer dimission, samt tillträde å nyo wid sin återkomst, hwilket honom bewilliades.
2045.
D.
29 Ianuarii [1694].
Lagman Kock.
Lag [man] Ehr [n] sten.
Secret.
Ehrnhielm.
Commissionens swar om landzkiöp och skogzhygge etc. opläst.
Hans höggrefl. Excell: ce låter weta sigh wara hoos Hans Kongl.
Maij: tt tillijka med dhe andra af Kongl.
Råden, och will, om han kan, nedkomma.
Och oplästes i medletijd en dhel af det opsatte memorial och swar, som ifrå Kongl.
Commission afgå kan till Kongl.
Maij: tt om landzköp, jämwähl sedan det, som opsatt är öfver Jägmästarens Gustaf Hammerbergz supplique angående förbudne diurs och skogz fällande.
Hwar effter Hans höggrefl. Excell: ce lätt kalla mig up till sigh och befalte dem närwarande tillkiänna gifwa, det Hans Excell: ce eij kunde nu nederkomma, eij heller för sin afreesa medh Hans Kongl.
Maij: tt och Kongl.
Prinsen, som i morgon företages till Kongzöhr, begiärte doch, att dhe här närwarande deputerade kunde wid lägenhet sammankomma och sigh att antaga att giöra hwad förefalla torde, hwar medh Hans Excell: ce dem hälsa lätt, hwilket när iagh berättade dem närwarande Lagman Hr Ehrnsten och Secret.
Ehrnhielm, swarades, att så wähl Lagman Hr Kock ärnar bortreesa i morgon som Hr Ehrnsten och Secret.
Ehrnhielm, hwarföre synes som ingen 2046. sammankomst kan afblifwa för alles återkomst.
Lagman Ehrnsten ingaf det, som Lagman Kock, Reenstierna och Ehrnsteen opsatt och underskrijfwit, till att påminna öfwer dhe uthgångne puncter angående processen.
Berättandes dher hoos Hr Landzhöf [ding] Macklier [ɔ: Makeléer] och Hr Siöbladh honom notificerat om K: l. Maij: tz ankomne bref med innelychta puncter, begiärandes bem [äl] t [e] Hrr Landzhöfdingar, det han wille sigh med häradzhöfdingarne conjugera till att sine påminnelser der om giöra, men som Hans Maij: tt hafwer honom beordrat här uthi 2047.
Commission sigh infinna, och Commission för godt funnit, att bem [äl] t [e] Lagmän må sina påminnelser här tillsamman formera, ty hafwer han låtit sådant bem [äl] t [e] Landzhöfdingar weeta och copia gifwit af Hans Kongl.
Maij: tz allernådigste bref, begiärandes att justitiarii i orten wille sina påminnelser der om författa och här upsända, som han förmenar fast in Martio kunna sigh giöra låta; hwar med han togh affträde.
Och såsom Hans höggrefl. Excell: ce hafwer blifwit af Hans Kongl.
Maij: tt tillsagd att wara Hans Kongl.
Maij: tt och Hans Kongl.
Högheet Prins Carl fölgachtig till Kongzöhr med hehla det Kongl.
Håffwet der att någon tijd förblifwa, ty blef sammankomsterna till återkomsten uppskutne Ihandskriften nederst på sidan är antecknadt: 2048 ch [arta] b [lanca] i conceptet.
.
2049.
Den 22 Februarii [1694].
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällborne Gref [we] Nils Gyllenstolpe.
Lagman Gyllencreuts.
Ass.
Bromen.
Ass.
Hylten.
Borgmäst.
Törne.
Hans höggrefl. Excell: ce war hoos Hans Kongl.
Maij: tt en stund in till kl. 5 hindrat, och imedlertid företogz intet, uthan wid Hans Excell: ces ankomst anmähles hwar emot annan sin fägnat öfver hwars ens hälsa och sundheet, och blefwo ståendes på gålfwet, doch något tahlade om det, som här effter blifwer att giöra och företaga, hwar 2050.
Om landzkiöp, träs och diurs fällande.
Om dem, som öfwerfalla wachten.
wid påmintes om de trenne måhl, som Hans Kongl.
Maij: tt i nåder remitterat till Kongl.
Commission, nämbl.
om landzkiöp, om träs huggande och diurs skiutande och om dem, [som] öfwerfalla stadzwachten på sine poster eller då dhe församblas till andre stadzens ährender, hwar wid Hans Excell: ce begiärte, att dhe närwarande wille sigh något af desse företaga.
Och begyntes altså att opläsas det, som Om dem, som öfwerfalla wachten.
opsatt war om dem, som wachten öfwerfalla och sig emot dem sättia, men blef eij widare der med slutit, uthan en dhel af den materien opläst.
2051.
Oplästes och föredrogz sedan den supplique Hans Kongl.
Maij: tt allernådigst remitterat till Kongl.
Lagcommission af mig M. Palmcrans allerunderdånigst andragen och ingifwen, hwar medelst iagh allerund [erdånigst] söker att få niuta af Hans Kongl.
Maij: tt prolongation af det underhåld Hans Kongl.
Maij: tt allernådigst hafwer behagat mig här till förunna wid det uthi K: l. Swea Hoffrätt anbefalte arbete, att nämbl.
tillsammans draga de der befintl [ige] criminel och civil domar och resolutioner tillijka med Hans Kongl.
Maij: tz der öfwer ankomne bref och rescripter och de lärde mäns swar och meningar, 2052. hwilket så wida är till ända bracht, som den Kongl.
Håffrätten förmärkes desiderera, och kommer derföre samma underhåld att uphöra, med mindre Hans K: l. Maij: t allernådigst täcktes i anseende till den trägna opwachtning, [som] iag i Commissionen hafwer, det widare continuera låta, och slötz, att Hans Excell: ce och Commission willia låta sitt bref och intercession till Hans Kongl.
Maj: tt der om afgå, hwilket kan lämnas Secret.
Ehrnhielm att upsättias I handskriften nederst på sidan är antecknadt: 2053 et 2054 ch [artæ] b [lancæ] i conceptet.
.
2055.
A: o 1694 d.
27 Februarii.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet Gouverneuren högwälb: e Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Ass.
Hylten.
Ass.
Bromen.
Borgmäst.
Törne.
Rådman Brunell.
Om dem som öfwerfalla wachten.
Continuerades opläsandet af det betänkande, som Kongl.
Commission författa ärnat och befalt till att afgå till Hans Kongl.
Maij: tt om dem, som wachten öfwerfalla uthi sina wachter och andra stadzenz ährender, hwar wid slötz, att om dem, som wachten öfwerfalla på sine wachtställen eller patruller af berådt mode, må införas, att dhe synes hafwa lijfwet förwärkat, men dhe, som annorledes komma af bråde uthi dryckzmåhl till att sig samman- och opsättia emot wachten, må med 100 dal: r sm: ts böter belagde blifwa, hwar till fogas och lijke dheras straf, som af öfvermodh någon öfwerfalla och wachten skada, som sedan tillkommer, men [de?
], som af bråde giöra wachten någon skada, må så wähl som der ingen giärning giordes, böta 30 dal: r sm: t; och blef fuller åthskilligt wijs wid opläsandet discurerat och 2056. talat der om, och [ɔ: att?
] böterna kunna emoth hwars och ens egendomb proportioneras, så att der af kan en dehl uthi alle sådane måhl effter bråttetz egenskap wara förwärkat, men syntes doch bäst och lijkast, att sådana böter sättias för allom lijka, och den eij böta kan plichtar med fängelse och kropzplicht.
Om landzkiöp.
Sedan oplästes det, [som] Kongl.
Commissionen befalt migh opsättia öfwer de anstälte måhl af rijkzens borgerskap, landzkiöp och handell angående, och på hwad sätt det synes bäst kunna hindras och afskaffas, hvilket och så befaltes omskrijfwas.
Skogzhygge och diurfällande.
Jämwähl oplästes det, som [efter?
] Commissionens befallning iag opsatt om jägerijebetientes embetes plicht till att uthföra dhe måhl, som skogzhygge och diuurfällande angå, om hwilket Jägmäst.
Hammerberg supplicerat och Kongl.
Maij: tt till Kongl.
Commission remitterat.
2057.
D.
1 Martii [1694].
Lagman Gyllencreuts.
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Läijonmark.
Ass.
Hylten.
Ass.
Bromen.
Rådman Brunell.
Borgmäst.
Törne.
Hans höggrefl. Excell: ce Præses är med Hans Kongl.
Maij: tt och Hans Kongl.
Högheet uthe på Carlbergh.
Commiss [ionens] swar om landzkiöp.
Oplästes och justerades å nyo det betänkande, som Kongl.
Commission befalt att låta författa, 1. om landzkiöp, hwar wid och några ordh corrigerades; 2. om det, som angår jägerije betiente; Jägerieordningen.
3. om dem, som öfwerfalla wachten, hwarwid blef discurerat, om införas Om dem, som wachten öfwerfalla.
må, om wachten må skarpt skiuta, när de öfwerfallas, hwilket Secret.
Läijonmark förmente eij i lagen införas böra, hwilket och Ass.
Bromen förmente, men sig sedan med dhe andra conformerade, som förmeente, att här om må införas, och Hans Kongl.
Maij: tt hemställas.
Om dhem, som opsättia sigh emoth profossen etc. Iämwähl discurerades om des straff, som med wåld och slagh opsättia sigh emot profossen, som kommer att ogiärningzman fängzla, och föllo en eller annan af dhe närwarande till den tankan, 2058. att man i gemen kunde säija sådana personer böra ansees som den bråtzlige, så att den, [som] medh wåld hindrar att den fängzla, må aldeles wara och hållas i des ställe och samma straf undergifne, icke annorledes än wachtmästare och sådane andre, hwilka williandes släppa uth ogiärningzmän, och derföre i dheras ställe till döden dömmas pläga; och slötz, att sådan mening der om opsättias må och Hans höghgrefl.
Excell: ce hemställas af detta eller det förra opsatte, hwilket honom synes, wällia; hwilket och sedermehr skiedde, men Hans Excell: ce befalte, att der med dröijes till näste sammankomst.
2059.
D.
6 Martii 1694.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwälb: e Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Ass.
Lilliemark.
Ass.
Hylten.
Ass.
Bromen.
Rådman Brunell.
Borgmäst.
Törne.
Om den, som ilgiärningzmän förswarar.
Hans höggrefl. Excell: ce frågar om det, som opsatt är till Hans Kongl.
Maij: tt om de förestälte måhl, och det sluth, som är fogat wid det måhl, der någon förswarar ogiärningzmän.
Ass.
Hylten: Förre mening uthi Kongl.
Commissionen [war?
] att här må per gradus gå, som saken är större eller mindre till, men sedan blef förment, att detta kunde så ansees som sielfwa ogiärningzman, men mig synes, att här bör achtas och ansees, att fast man uthi grofwe måhl såsom crimina læsæ etc. annan borthielper, må han doch eij mista lijf och godz, som en sådan hielper.
Hans Excell: ce: Det är doch en swår saak att sådana perduelles 2060. hielpa, ty i den giärningh äro alla complices lijka, fast mehr de, som någon sådan förswara och borthielpa, så att den är fast mehr brotzligh och delachtig till sådan brott medh honom, som skylldigh är, än i mindre måhl.
Borgmäst.
Törne: Den, [som] en sådan borthielper, är lijka dehlachtigh i så swåra måhl, men här hafwer doch eij warit quæstio om sådane bråt, uthan allenast om andre missdådare, och i det anseende hafwer en eller annan förment, att der wid kunde äthgiöras en skillnat.
Hans höggrefl. Excell: ce: Uthi mindre fall, der allenast är quæstio 2061. om tiufwar och dråpare etc., synes wähl så wara, men i dhe grofwa criminalibus læsæ blifwer en dehl dehlachtigh med straffet, den, som tijger, fast mehr om han någon förswarar.
Hans Excell: ce befalte, att uthi Lindebohms ställe, som uthi Kongl.
Håffrätten blifwer notarius och derföre här quitterar, må äfwen som uthi det andra stället twänne förblifwa; ehuruwähl tillförne kan wara omtalt, att Iohanson Pontin blifwa må uthi Lindebohms ställe allena, lijkwähl som här i Commission förfaller eij så stadigt arbete, uthan när det kommer, skeer det mehrendels hopetals, ty syntes Hans Excell: ce godt, att de må wara twå äfwen sä i detta som andre stället, på det när så behöfwes det må wara de, som hastigare kunna detta förrätta; blef altså af Hans Excell: ce bewilliat, att Hindrich Scheffer Aboensis, som här en tijd ausculterat, må komma i det ledige stället och adjungeras Iohanson Pontin att niutha halfwa löhnen hwarthera.
Bosæus Auscultant, item Kröger.
Föredrogz Christiern Bosæi supplique om tillstånd att få auscultera, hwilket honom bewiliades.
Hans Excell: ce togh affträde.
Jämwähl tillätz Johan Kröger det samma, om hwilken Hans Excell: ce sielf ehrhindrade.
Om dem, som ilgiarningzmän förswara.
Vidare discurerades om den förre materia angående dem, som sigh sättia emot dem, som ogiärningzmän fängsla, och slötz, att härs 2062. sättias må sådana hafwa fort [ient?
] edzöres böte, men som de synas i staden ringa, må uthsättias något wist, till 100 dal: r sm: t, och i des brist [straffas] med arbete och slijkt, men i det öfrige förblifwer wid förre sluth, doch att här allenast sättes tränne [ɔ: twänne?
] gradus poenæ, nämbl.
[1.
] edzöres straff eller 100 dal: r, 2. lijfzstraff för de grofwe måhl; hwilket så blef wid ändan infört.
Underskref sedan Hans Excell: ce och dhe närwarande, undantagen Ass.
Lilliemark, som dher öfwer eij förre warit, dhe både betänkande och bref om landzkiöp och om förbudne trääns och diuurs fällande, hwilka till Hans Kongl.
Maij: tt sedan i underdånigheet affärdades.
Jämwähl underskrefz sedan berörde betänkande om dem, som sig förbryta emoth stadzens wacht etc., hwilket tillsamman lefwererades den 7 Martii uthi Hans Kongl.
Maij: tz Canselie.
2063.
D.
20 Martii A: o 1694.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwälb: e Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnhielm.
Ass.
Lilliemark.
Ass.
Hylten.
Råå och röör dhen rubbar.
Oplästes Directeurens Hr Carl Gripenhielms supplique till Hans Kongl.
Maij: tt uthi memoriale opsatt och af Hans Kongl.
Maij: tt till Lagcommission remitterat angående dem, som rubba rååstenar, att dem må swårare straff föreslås än Landzl [agen] cap.
27 Bygb.
införer, hwarwid Directeuren Gripenhielm och sielf tillstädes war, förmenandes dem, som eij achta detta, ähr [er] örige [och att dem?
] må förkunnas hårdare straff, emedan sådan giärningh är på landet så gångbar.
Hans höggrefl. Excell: ce et alii förmente nogh swårt straf i lagen infört, att nämbl.
böta 40 marker och der till heeta tiuf, den, som rååstenar inflyttar, warandes böterne swåra nogh för dhe fattiga och det andra för dhe rijka ett hårdt straff.
Directeuren Gripenhielm förmenar, att den, som af argheet sådant giör, må och swårare straff föreskrijfwas.
Lindbohm tager afskedh.
Oplästes Notariens Ionas Lindeboms supplique, hwar medelst han gifwer tillkiänna i ödmiukhet, att han för den beställningh, [som] 2064. den Kongl.
Swea Hoffrätt honom opdragit wid notarie tiensten och protocollet, eij seer sigh kunna hinna att förrätta hwad här i dhen Kongl.
Commission förefaller, uthan orsakas dimission begiära, anhåller doch om ett gunstigt attestato om sitt här wähl förhållande, samt om recommendation till den högl.
Kongl.
Hoffrätten, hwilket Hans Excell: ce och den Kongl.
Commission, i anseende der till att han sigh här wähl och flijtigt förhållit uthi alt det honom anbefalt warit, eij kan honom wägra, uthan bewilliar sådant witnesbörd af protocollo, men eij någon annan recommendation af Kongl.
Commission.
Oplästes iämwähl Lares Ekeströms supplique, hwar medelst han ödmiukl [igen] anhåller att niuta den fulla löhn, som hans Kongl.
Maij: tt i nåder förunnar för en af dem, som här antages till af- och reentskrijfwa hwad som förefaller, uthi hwilken löhning han och nu en lång tijd uthi den Kongl.
Commission med flijt uppwachtat och i ty förmodas, att Hans höggrefl. Excell: ce och den Kongl.
Commission täcktes honom till understödh i sitt tillstånd uthi Lindeboms ställe bem [äl] t [e] löhn tillåta att åthniuta.
Sedan bem [äl] te suppliquer 2065. opläste woro, frågar Hans höggrefl. Excell: ce, huru med samme rum och ställe förewetter, hwar till swarades, att såsom Hans Kongl.
Maij: tt allernådigst behagat uthi begynnelsen den Kongl.
Commission tillåta att antaga twänne skrijfware, så blefwo Lindbohm och Brunjohan först antagne, men som Brunjohan straxt afträdde, ty förordnades i hans ställe Lares Ekeström och Rudolphin, hvilken nu är i Östergiötland landtsecreterare, och då han afträdde, kom Nyman, som är i Revision cancellist, till des rum.
Hans Excell: ce frågar, om icke Nyman hafwer wid den beställning i Revision sin fulla löhn, hwilket en och annan beiakade.
Hans Excell: ce förmenar derföre honom kunna der med förnöijas, och tillåtas Ekeström att niuta fulla löhnen för det rummet, och i Lindboms ställe antagas, och blifwa de twänne, som redan äro antagne, nämbl.
Iohanson Pontiin och Hindrich Scheffer, så att de dehla det rummet, och löhnen, som der wid faller, och resolverades, att så blifwer, det må nämbl.
Lares Ekeström niuta fulla löhnen för den beställning han hedan effter i Commission giörandes warder, och Nyman afträda, emedan han des uthan lärer kunna 2066. af sin löhn och platz uthi K: l. Justitiæ Revision subsistera, och förnöijas, blifwandes dhe andra båda, som förre antagne äro, nämbl.
Iohanson Pontin och Scheffer, den ene dehlen och löhnen tillslagen, som Lindbom för detta hafft, så att de dehla må det sins emellan.
Palmcrans.
Oplästes iämwähl i anledning af min Magni Palmcrans supplique, hwilken Hans Kongl.
Maij: tt allernådigst remitterat till K: l. Laghcommissionen, det bref och intercession Hans höggrefl. Excell: ce och Kongl.
Commission låtit och befalt opsättia och underdånigst till Hans Kongl.
Maij: tt afgå, hwilket Secret.
Ehrnhielm öfwersedt och corrigerat, hwar medelst Kongl.
Commission en underdånig förbön för migh giör, att den för detta migh wid Kongl.
Swea Håffrätt allernådigst förunte löhn må länger cont: nuera, och allernådigst förunnas, på det det redo begynte wärk och arbete med colligerande af de allmänne rikzdagzbesluther och förordningar må widare fortsättias, samt Commission all redbogen tienst hädan effter som här till hafwa af migh, som ifrå begynnelsen wid thetta arbete warit, hwilket bref 2067. underskrefz och afgick.
Carl Petræus Auscultant.
Oplästes Carl Petræi supplique om tillstånd att fa auscultera, hwilket och honom bewilliades.
Råå och röör dhen rubbar.
Discurerades något sedan om det ährende, [som] Hans Kongl.
Maij: tt allernådigst remitterat, om dem, som rubba råstenar etc. Och syntes godt, att en resolution der om projecteras af den mening, som förre lagen innehåller, och att tillsätties: den eij orkar botum, plichte med kroppen, och att samme förordning sedan wid hwart ting opläses; slötz och, att Assessor Hylten, som samme materia förehafwer att utharbeta, der om medh Hr Gripenh [ielm] corresponderar och resolution opsätter I handskriftens marginal är antecknadt: 2068 ch [arta] b [lanca].
.
2069.
D.
22 Martii [1694].
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwälborne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnhielm.
Ass.
Lilliemark.
Ass.
Hylten.
Ass.
Bromen.
Råå och röör dhen rubbar.
Ass.
Hylten: Iag hafwer något öfwersedt de locos uthi lagen, som handlar om råstenars rubbande, och finnes allenast i Landzh.
Jordebook [ɔ: Landzlagens Jordebalk?
] twänne casus här om, att den, som optager sådana rååstenar, böter 40 mark, men den, som inflyttar, heete der till tiuf Dessa stadganden återfinnas i LL.
Byggningab.
cap.
27 § 2., men i Uplandslagen Widerb [obalken] cap.
[18] är det lijfzstraff, äfwen som samma straff föresätties i Gudz lagh, warandes sådant brått eij mindre än stöld, som är för gåårtiuf till döden, men de andre lagarne ähro fuller lindrigare och till mindre böter.
Ass.
Hylten: Här synes derföre fyra gradus kunna föresättias och blifwa, att i.
wålla [?
] barn och sådane, må [de?
] med rijs plichta, 2. andre, som till myndige åhr äro komne och af argheet sådane röor rijfwa, må der till stå kyrkioplicht.
2070.
Secret.
Läijonmark och Ehrnhielm: Kyrkioplicht synes eij här kunna hafwa rum.
Assessoren Hylten: Doch är i Gudz ord föreskrijfwen förbannelse, och derföre här i stället må sättias och försohnas innan [ɔ: med?
] kyrkioplicht, hwilken på landet hafwer stoort skräck.
Hans Excell: ce et Borg.
Törne assentiunt, emedan som detta brått synes wara fast grofft och uthi intention swårt och des straf bör hafwa något med sigh pro plebe et utilitate publica.
Ass.
Lilliemark förmenar doch detta här eij så adæquat.
2071.
Ass.
Hylten pergit: Det tridie måhl [3.
] är, då en egenwilligt bortkastar rå och röör, att den böter 40 dal: r och heeter tiufwer; och 4. är, när någon inflytter råå och röör sig till fromma; denne synes fast hårdt straffas, och kan hända till lijfwet.
Hans Excell: ce: Det är i förre lagen böterne lijka i desse senare måhl, doch att detta i förre lagen är äh [re] rörigt, och derföre synes [man] här kunna sättia böterne större, till 100 dal: r, men doch att den iämwähl ansees som tiuf etc., hwilket och blef som upsatt war samtykt, och befaltes, att samma resol [ution] opsätties.
Om dhem, som öfwerfalla wachten.
Secret.
Wattrangh förmähler, huru Hans Kongl.
Maij: tt allernådigst befalt, att den resolution, som afgå skall om dem, som öfwerfalla wachten, här må opsättias, och säger, att Hans Excell: ce Hr Öfwerståthållaren hafwer wid det här författade betänkande eij mehr påmint, än att dhe subdivisioner, [som] här införas, synes irra dommaren och eij nödige.
Hans Excell: ce: Det är derföre wähl, att man wiste här om Hans Excell: ce Hr Öfwerståthållarens meningh, och är nödigt, att casus skillias, och hwart brott för sigh får och hafwer sitt wisse straff.
Secret.
Wattrang: Hans Maij: tt hafwer nådigst funnit rättwist, 2072. att straffet må wara lijka för civil och militair betiente; iämwähl att wachten må skiuta skarpt, när någon emot dem sigh öfwerdådeligen opsätter.
Men hwad angår den åthskillnat, som är här giort emellan dem, som öfwerfalla wachten, och de, som andre öfwerfalla och iämwähl sigh opsättia emot wachten, som kallat blifwer eller kommer, till att den fredsamme hielpa, och hwad widare fölger, synes som wara lijka och derföre ett straff.
Hans Excell: ce: Mig synes eij nödigt, att detta här införes om dem, som öfwerfalla fridsamme och slijkt, uthan heller i gemen sättia och tahla om dem, som sigh emot wachten opsättia.
Secret.
Wattrang: Synes doch mindre wara, när man eij hafwer tanka emot wachten, uthan kommer af ens wrede det, [som] man dem giör.
Ass.
Lilliemark: Det är doch lijka, allenast här sees sådant upsåth och giärning.
Nyman dimitteras.
Hans Excell: ce: Det hafwer Nyman hoos mig andragit, huru som han hafwer förment sig blifwa hugnat med continuation af den 2073. beställning han här i Commission hafft, men doch sig begifwit att willia det lämna till den, som ingen wiss plass och löhn hafwer, hwilket han och närwarande itererar med ödmiuk tacksäijelse för den sig bewijste gunst.
Borg.
Törne: Wist är doch åthskillnat emellan det, att en af opsåth går på wachten, och den, som af annat tillfälle sig sätter emot wachten.
Hans Excell: ce assentit, och opläste Secret.
Wattrang hwad han här om opsatt, att nämbl.
i det fall bötes 100 dal: r och der till, om såår och blånad kommer, ware för den giärningen i twäböte.
Hans Excell: ce: Plichte der till effter Såram [å] l [s] balken med tweböte.
Secret.
Wattrang opläser de widare fölliande casus, och syntes i gemen, att den casus, som tahlar om dem, som eij af opsåth, uthan i hastigh wrede komma att sig opsättia emot wachten, må här uthslutas, emedan det kan under det förra begrijpas.
Om dhem, [som] sig sättia emot executoren.
Angående dem, som sig sättia emot stadzens wacht i andre måhl, påminte Ass.
Lilliemark, att Kongl.
Maij: tt förk [l] arat staden 1684 genom sitt rescript och det, att alt det, som skeer emot executionsbetiente, 2074. må ansees som edzöre.
Hans Excell: ce: Här bör achtas, att hwad förre är deciderat genom nylige ordningar, det bör blifwa och effterfölgas såsom decision, men det, som nu är tillkommit och eij förre deciderat, i det må man fölga hwad Commission opsatt och Kongl.
Maij: tt gillat, och när det skeer, blifwer det säkrast och alt rätteligen fullbordat.
Dhen sig opsätter emoth profosser etc.
Wijdare oplästes om dem, som slå dem, som komma att fängzla ilgierningzmän, och syntes godt i det sidsta fall, att den, [som] eij kan böta, må plichta med 9 gatulop eller en månadz arbete i tuchtehuset eller en månadz fängelse wid wattn och bröd.
Secret.
Wattrang: Det är fuller och infört om siötullsbetiente i Commissions betänkande, att den dem öfwerfaller må straffas till lijfwet, men såsom nu här eij är quæstio om dem, de och lätteligen kunna af siö- och båtzfolk skadas, kastas i siön etc., må det wara för dem särskilt.
Secret.
Wattrang frågar, om detta må så generalt opsättias, att det kan till alla städer appliceras, eller allena till Stockholms stadh.
2075.
Hans Excell: ce: Der om är ingen twifwell, emedan alle städer äro i det fall lijka, och des mehr som Hans Kongl.
Maij: tt befalt detta i acht tagas och i lagen införas.
Dhe landzkiöp drifwa.
Opläste Secret.
Ehrnhielm hwad han effter Kongl.
Maij: tz befallning opsatt till resolution om landzkiöp; hwar wid påmintes, att intet här införes till quantum, och syntes kunna wara 20 dal: r nogh högt wijte.
Discurerades om böternes fordehlning, om det skall skee till treskifftes, och om fiscalen eller staden skall här niuta denne dehlen, och slötz, att införas: konungen och staden som måhlsägande samt häradet.
Widare opläste Secret.
Ehrnhielm hwad opsatt är till resolution om dem, som hugga trää och diur fälla.
Ass.
Lilliemark påminte i det förre måhl, att lagen will de böter wara konungens ensaak för landzkiöp, hwilket Hans Excell: ce fann wara wähl påmint, och [wore wähl, att?
] Hans Kongl.
Maij: tt föredrogz, hwad gamla lagen här om infört, och [slötz, att?
] Hans Kongl.
2076.
Maij: tt det hemställa.
De, [som] diur skiuta och trää fälla, böte.
Continuerades opläsandet af resolution om diur och trääs fällande.
Borg.
Törne: Om det, som föruth sätties, att waad tillåtes, der som är quæstio de fundo och jure fundi, synes wähl; men om här och appliceras det samma till giärningen, så att om den är klaar eller eij, tillåtes honom waad, synes betänkeligit, och derföre eij wähl applicabelt om wadet till de orden, som angå factum.
Consentiunt alii, att om wadet appliceras till jus fundi och des quæstion, men eij om facto, ty i all de måhl hafwer han allenast att gå genom klagoskrifft till öfwerdommaren, hwilket och således corrigerat blef.
Nyman.
Hans Excell: ce befalte till protocollum föras angående Nyman, det ehuru wähl K: l. Commission wähl warit medh hans flijt och tienst tillfredz, så att han ingen orsaak gifwit att honom dimittera, uthan fast heller förtient Kongl.
Commissions gunst, hwilken och honom wid tillfälle wederfaras må, och eij wägras des föreskrifft, lijkwähl som här äre andre, som intet underhåld hafwa, ty är Commiss [ion] orsakat deras tillstånd ansee och som giort är sluta.
2077.
D.
27 Martii A: o 1694.
Hans höggrefl. Excell: ce K: l.
Rådet och Gouverneuren högwällborne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnhielm.
Uhrsächtas för uthewarande Lagmännen.
Lagman Gyllencreuts tillijka med de andre Lagmännen äro på landet.
Leijonmark.
Secret.
Läijonmark uhrsächtas för des särskilt anbefalte wärk i Canseliet tillijka med Canselierådet Hr Polus.
Bromen.
Ass.
Bromen uhrsächtas för nödwändigh beställning i sitt sterbhuus.
Rådman Brunell opassligh.
Ass.
Hylten uhrsächtas för sin opassligheet.
Och emedan som ofwannämbde allenast woro tilstädes, och de andre låta sig uhrsächta, ty blef till näste och widare sammankomst opskutit.
2078.
D.
29 Martii A: o 1694.
Secret.
Wattrang.
Ass.
Hylten.
Ass.
Lilliemark.
Borg.
Törne.
Om dem, som öfwerfalla wachten.
Secret.
Wattrang opläste än hwad som opsatt är till den resolution angående dem, som öfwerfalla stadzwachten etc. Och corrigerade han sielf det, som syntes nödigt.
Ass.
Bromen låter sig uhrsächta genom Ass.
Hylten, hwilka både warit uthi sahl.
Ass.
Ehrisii [ɔ: Eritz ’] sterbhuus till att uthtaga några Kongl.
Hoffrättens acter, och emedan Ass.
Hylten hafwer der ifrå trädt, måste Ass.
Bromen der qwarewara.
Oplästes sedan det, som opsatt är att meddela Monsieur Lindbom till witnesbörd om sitt förhållande i Commission, nämligen som fölger.
Extract af protocollet uthi den af Hans Kongl.
Maij: tt förordnade Commission till lagsens reviderande A: o 1694 den 21 Martii.
Föredrogz och uplästes den supplique extraord [inarie] Notarien 2079. uthi Kongl.
Swea Hoffrätt Ionas Boetius Lindbhom insinuerat, hwar medelst han ödmiukeligast andrager, huru som Kongl.
Hoffrätten behagat honom tillåta och opdraga till att blifwa des ordinarie notarier till hielp, hwilket han till sin widare befordran sinnat är att antaga och tillträda, hwarigenom honom tillfälle betages widare opwachtning som tillbör uthi denne Commission att giöra, anhåller altså om dimission ifrån des för detta anbefalte beställning i Commission, så och om sitt förehållande ett gunstigt attestatum.
Hwilket den Kongl.
Commission honom des mindre wägra welat, som effter Hans Kongl.
Maijitz allernådigste tillåtelse, sedan han är uthi Commission åhr 1689 den 13 Decemb.
antagen, till att af- och reenskrijfwa, hwad för [e] fallet och Hans Kongl.
Maijitt allernådigst behagat till des Kongl.
Hoffrätter, generalgouverneurer och landzhöfdingar af Commissionens författade wärk och arbete afsända, hafwer han med all flijt och achtsamheet sådant och hwad annat Commission hafft honom att anbefalla förrättat, 2080. och der till goda prof och tekn gifwit om sitt elliest wähl förhållande, flijt och skickeligheet, hwilket den Kongl.
Commissionen icke allenast honom till witnesbördh, uthan iämwähl till annan befordran vill hafwa medelt.
Actum ut supra.
Om dem, [som] råå och röör rubba.
Widare oplästes hwad effter Ass.
Hyltens anledning iag opsatt till concept af resol [utionen] och förordningen om des straf, som råå och röör rifwa, rubba och inflyttia, hwilket och sedan gafz att reenskrijfwas och Hans Kongl.
Maijitt hemställas.
Dhe opsatte concepter om förbod på landzkiöp samt om processen, när förbudne trää och diuur fällas, blefwo och som förr gillade, iämwähl Hans Kongl.
Maijitt underdånigst att öfwerlefvereras.
2881.
D.
20 April 1694.
Lagman Hr Ehrnsten.
Ass.
Lilliemark.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet lätt weeta sig beordrat att wara uthi Hans Kongl.
Maijitz rådkammar tillijka medh Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet Grefwe Bengt Oxenstierna, blef altså intet företagit emeda [n] så fåå woro tillstädes.
Giffte- och Erfdebalken uthi rådet opläste.
Berättades doch orsaken, hwarföre den Kongl.
Commission denne tijd eij offtare warit tillsamman, nämbl.
att Hans Kongl.
Maijitt hafwer allernådigst behagat beordra, det de förre balkar, Giffte- Erfde- och Bygningebalken, skulle å nyo uthi rådet opläsas, serdeles för deras skull af Kongl.
Råden, hwilka äro af Hans Kongl.
Maij: tt till rådzpersohner förordnade sedan den tijd, då bem [äl] te balkar förewarit; och emedan det skiedt är, hafwer Secret.
Ehrnhielm och Palmcrans hafft med corrigerandet så mycket att giöra de tijder Commission plägar sammankomma, och det [har] förhindrat de andras sammankomst.
2082.
Warandes nu bem [äl] te balkar och af Hans Kongl.
Maijitt å nyo gillade, hwar af fördenskull är befalt några exemplar reenskrijwa, doch är än widare särskilt befalt Secret.
Ehrnhielm och Palmcrans å nyo med god achtsamheet att genomsee samma balkar och det alt corrigera, som angår stijlen, hwilken finnes mycket mörk, serdeles för de transpositioner skuld, som äro uthi texten, iämwähl att derigenom är på åthskillige ställe dubbel och twifwelachtigh mening; och när sådant är observerat och corrigerat, böre twå exemplar afskrijfwas, det ena att inlefwereras uthi underdånigheet hoos Hans Kongl Maij: tt, och det andra här till acta hafwa, hwarom Secret.
Palmcrans försorgh draga måste, att det blifwer så bestält, hwilket och iag uthi Aprilis och Maij månad förrättade och den andra Iunii ett exemplar till Hans Excell: ce Præsidem ingaf, som Hans Excell: ce till Hans Kongl.
Maij: tt præsenterade.
2883.
D.
21 Iunii A: o 1694.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwälborne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagman Hr Ehrnsten.
Secret.
Wattrang.
Ass.
Lilliemark.
Ass.
Bromen.
Hans höggrefl. Excell: ce föredrog, huru som hans opassligheet hafwer en tid länge hindrat honom att biwista den Kongl.
Commission, iämwähl såsom är tid effter annan warit berättat, att Hr Ass.
Hylten eij ändå warit tillredz med Jordabalken, och således eij warit något serdeles färdigt att företaga, ty hafwer Hans Excell: ce eij kunnat låta Commission sammankalla.
Hans Excell: ce: Det fehlar oss alldeles de, som äro af Stadzens medell, emedan Borgmäst.
Törne är död och des successor Borg.
Holmström hafwer låtit sigh aldeles excusera, att han eij finner sigh kunna hafwa tid, och är Rådm.
Brunell en stadzsecret [erare] och således Rådman Nyman.
eij hafwer tid att sigh widare infinna; synes derföre Rådman Nyman föreslås kunna Hans Kongl.
Maij: tt att blifwa här hoos oss stadigt, men då den materia förekommer, som dem förr warit tilldelt, 2084. måste och Secret.
Brunell tillkomma, emedan han lärer redo hafwa utharbetat det, som warit [honom] tilldelt.
Inkom Secret.
Ehrnhielm.
Hans Excell: ce: Secret.
Ehrnhielm lärer nu tillsee, att hwad inkommit är om processen må blifwa företagit, hwar till Secret.
Ehrnhielm swarar, att han det alt tagit med sigh på landet att extrahera, och kan snart hafwa färdigt, hwar effter syntes Hans Excell: ce, att det kan nu snarast företagas.
Lagmäns underhåld.
Lagman Ehrnsten andrager, huru som wid lagmanstingen skeer, serdeles uthi Skåne, att der måste effter wahnan altid wara 2 af adelen af nöden till bijsittiare, och iämwähl en eller annan af professores uthi Lundh, kommandes månge af förnäme frå Kiöpenhamn och Danmark, hwilka alle föruthan nämbden måste blifwa hederligen tracterade, och som der effter i Skåne är iämwähl tingzgiästningzpenningar anslagne, hwar af Häradzhöfdingarne niuta sin ⅓ dehl och den andra går till Fiscum, anhålla någre derföre af lagmännerne genom den supplique, [som] wij fyra andragit och underskrijfwit, att den Kongl.
Commission täcktes detta underdånigst andraga hoos Hans Kongl.
Maij: tt och det recommendera.
2085.
Ingaf altså dhe 4 suppliquer, af Lagman Gyllencreutz, Buhre, Reenstierna och Ehrnsten underskrefne, hwilka befaltes till näste session förwaras och andragas.
2086.
D.
26 Junii 1694.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwälb: e Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagman Hr Ehrnsten.
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Wattrang.
Ass.
Bromen.
Lagm [äns] underhåldh.
Oplästes de af lagmännerne Hr Gyllencreuts, Hr Buhre, Hr Reenstierna, Hr Ehrnsten ingifne påminnelser, hwar medelst de anhålla, att Commission andraga will hoos Hans Kongl.
Maij: tt det beswär, som de och andra lagmän måste uthstå och kosta wid sine lagmansting, så wähl till protocollers inbindande, postpenningar, notarii löhn, häradznämbdens underhåld, med hwad mehr, som hwar för sig särskilt andraga; oplästes iämwähl de Kongl.
resol [utioner] der om af åhr 1672, 1680, 1686, 1693 och Kongl.
Maijitz bref af den 1 Iunii 1685, 1686 och 1687, som angå detta ährende, item oplästes Landzhöfdingens Falkenbergz bref till Hans Kongl.
Maijitt af den 8 Iulii 1685, hwar meddelst han berättar så I stället för ordet: » så » synes ursprungligen hafva skrifvits: » sigh ».
skohla kunna skee och ⅓ lagmännens 2087. nämbd gifwas, som Hans Kongl.
Maijitt påbiuder, men Landzhöfdingen Örnklo berättar den 22 April 1686, att häradzhöfdingarne beswära sigh, det de af de ⅔ eij kunna underhålla sigh medh nämbden, men Gouverneuren Hr Mörner gifwer wid handen, att af samma tingzgiästningzpenningar wähl kan underhållas både häradztingz och lagmanstingz giästningen, när der om giöres behörig anstalt, förmählandes åter Landzhöfdingen Creuts, att i Finland eij brukeligit warit penningar gifwa, uthan fyra kappar korn af hwar giärd, hwilket länsmännerne opbära och derföre hålla tingzgiestningen, för hwilket han förmenar dem kunna lagmansgiästningen underhålla; oplästes jämwähl Kongl.
Maij: ts bref af den 3 Novemb.
1686, som confirmerar resol [utionen] till allmogen 1697 [ɔ: 1672?
] och förandrar det Kongl.
Maijitz bref 1695 [ɔ: 1685?
] [den] 1 Iunii, så att tingzgiästningz penningar allenast anwändes så wähl som häradzsakören till häradetz nytta.
Bref till Statscontoiret.
Oplästes sedan det bref Hans Excell: ce och Commission bewilliat till Statscontoiret för mig, Ekeström samt Pontin om förledne halfwa åhrs underhåld.
2088.
D.
27 Iunii 1694.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällb.
Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagman Hr Ehrnsten.
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Wattrang.
Ass.
Bromen.
Om processen.
Företogz hwad den Kongl.
Commission upsatt om processen och de der öfwer inkomne påminnelser, hwilka Secret.
Ehrnhielm hafwer extraherat; och oplästes bem [äl] te extract af påminnelserna till § 1 2089. om stämningar, och hwad Abo Hoffrätt påminner, att dhe saker, som immediate gå till rådstugun, böra här eximeras, men som detta förståås af sigh sielf, är det en onödig påminnelse, äfwen hwad ifrå Gäfle påminnes om siösakerne, att de måhl, som kunna annor tijd komma före, då seglation eij är, såsom om winteren, må uptages uthi Cammarcollegio, men som det är swårt en sådan distinction göra, synes [det?
] och eij af nöden.
Hwad ifrå Bleking påminnes, att en specification bör giöras på de saker, som immediate höra till rådstugan, synes här eij heller kunna skee, emedan sådant är både förr kunnigt och kommer på annat ställe, warandes ingen skilnat i skuldsaker, om de ähro större Execution af stadz magist [rat] till process.
eller mindre, uthan böra alla optagas wid cemnersrätten.
Hvad och påminnes, att execution må af magistraten förrättas i Carlscrona pä de domar, som angå Ammeralitets betientes hustrur, barn och tienstehion, synes bäst, att det lämnas till sin art [ikel] uthi Rättegångsbalken.
Stämningar.
Till de orden skriffteligen utfärdade, hwad påminnes ifrå ..... och Östergötl [and], att alle må skriffteligen expedieras, men som 2090. gammal praxis warit, att länsman och andre på landet sådana stämningar giöra pläge, så kan man eij heller gå der ifrå, warandes uthi texten klarligen infört, att uthi större måhl skall skrifft [lige] stämningar giöras.
Om betahlningh för stämningar hwad påminnes ifrå Helsingeland; jämwähl hwad påminnes ifrå Gefle och af Sundberg, att reus måste nämnas i stämningen, så och domaren, synes wara alldeles onödigt påmint, emedan det af sigh sielf förståås, och är redan uthi texten infört.
Hans Excell: ce tog afträde.
Hwad och påminnes af Giöta Hoffrätt, att häradzhöf [dingen] måste äntligen weeta af dem, som stämma, och att ingen annan må stämma, än det häradzhöfd [ingen] sielf tillåter; och syntes godt, att här tillåtes [ɔ: tillsätties?
] några ord här om, att stämningarne må fuller länsman eller andre giöra, doch med häradzhöfdingens wetskap.
Hans Excell: ce inkom.
Hwad af Abo Hoffrätt påminnes, att den må eij betala stämning, som sänder andra persohner att stämma igenom häradzhöfdingar, 2091. syntes eij rätt, emedan det bör häradzhöfdinge niuta sin betahlning, som ett serdeles inkomst, genom hwilken som då stämningen går.
Föredrogz det, som syntes godt, att alle stämningar böre skee med häradzhöfdingens weetskap, hwilket Hans Excell: ce och bijföll.
Ifrå Blekinge Stad fol.
41 påminnes om stämningar uthi chronosaker, att nämbde- och fiärdingzmän eij må [stämma] på kyrkiowallen, som nu skeer, uthan fahra uthi delinquentens huus och der citera, på det delinquenten eij må antingen intet weeta fa af stämningarne eller sigh afhålla ifrån kyrkian, hwar till eij widare blef slutit.
Item påminnes ifrå Halland, att parterna böra gifwa tillkiänna hoos dommaren, om de forlijkas, hwilket befans wara klarligen infört uthi Commissionens text.
Ifrå Bohus förmenes nödigt, att alla saker må hoos häradzhöfdingen först angifwas; hwilket fuller och syntes godt, att kunde skee, för än stemmes.
Ifrå Skåne, att stämningar måste af dommaren skee, hwar om är uthförligen infört, så mycket nödigt är.
2092.
Discurerades om stämning på witne, och om parterna böra gifwa penningar för sådan stämningh på witnen, hwilket syntes eij rätt, uthan böra sådane witne uthan betahlning stämmas.
Hwad påminnes ifrå ..... hwilken föllia må stadzens tienare etc. synes nog af det, som redo uthsatt uthi texten.
Ifrå Stockholm folio 83 och Skåne och Elfsborg folio 69: om stämningar må af twänne stadztienare giöras, men synes wara nogh infört om detta förr uthi texten; lämnas doch fritt.
D.
30 April 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2338.
Ass.
Hylten påminner här, huru synes kunna distincte säijas: [4.
] affaller [han] ifrå Gudh, straffes till döden, upsäger han sitt förbundh, straffes till tungan, att dhen uthskiäres, ehuru wähl sådant affall eij kan skee uthan blasphemia, emedan dhen, som så dömmes, kommer för rätta och dher medh ord och bekiännelse tillstår sitt affall, och således kommer att mista tungan.
Secret.
Brunell assentit, allenast här finnes en full blasphemia och förnekande.
Secret.
Brunell: Synes doch, att man här borde straxt bijfoga modos et species delicti, ty det måste wara och skee på nogot särdeles sätt, medelst förbundh med sathan etc.
Ass.
Bromen: Man hafwer doch exempell, att en höglärdh man i Italien hafwer omsider blifwit förfördh, att han trodde hwarken Gudh eller fanen.
Lagman Reenstierna: Man hafwer doch exempell, att en hafwer förnekat Gudh, men blef hållen till starkt arbete och äntligen blef omvändh och pardonerat, derför synes, att sådane må först sökas och föras till rätta wägen, och bör giöras skillnadh emellan dhem, som komma till sådan syndh genom desperation, eller andra, som af upsåth försynda.
Ass.
Bromen: För några åhr war en lap, som medh sin sonesån går i skogen, hwilken faller i siön och drunknar, fattar altså faderfadren till sin laptrumma och slår öfwer dhen döde kroppen, men kunde doch intet uthrätta det han förmeente, nämbl.
att få dhen döde till lijfwet, hwarpå sedan tillkommo några andre, som dhen döde skulle ledsaga till sin ort eller graf, och widh de gåå, fa dhe see uthi ett berg ett håhl och altartafla, der opsatt woro några beläte, och då [5.
] faderfadren blef tillfrågat, hwadh det war, sade han sigh både dhen onde och Gudh, och här wara des rätta kyrkia, hwarest han och funnit sigh stoor nytta, då han tiente fahnen, sade och, då han förhördh blef, att alla lapparna hafwa sådana afgudar, men dhenne lap blef lijkwähl för sin defection afrättat, fast han befans sin syndh hafwa bekiänt och ångrat.
Elliest synes och något betänkeligit att statuera pacta cum diabolo, som är en spiritus och till pactum fordras persona contrahens å både sijdor.
Continuerades opläsandet om förbundh med diefwulen, hwar widh påmintes om straffet: brännes lefwandes, såsom det kan lätteligen till siählenes förderf och förtwiflan [leda?
], synes bättre att med sådana afstå, och wällia andra straf, som kan lända dhen döde till wahnheeder, men siählen till conservation, hwilket samtl [ige] närwarande förmeente godt att observera, doch lämnas till flera omdömen.
Werba: tagande dhen uthi sin lust och förnöijelse deleantur, emedan det kan gifwa orsaak till crisin.
D.
4 Iunii 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2346.
Continuerades opläsandet af Högmålsbalken och discurer [ades] [5.
] om detta affall ifrå Gudh etc.
Hwar widh påmintes, att sådant præsupponerar en rätt kunskap om Gudh, så att dhe, hwilka skola undergifne wara detta straf, böra och i sin christendom wara wäl underrättade.
Och opläste Ass.
Bromen hwadh han sedermehr opsatt till cap.
1: om affall ifrå Gudh, och förbundh med sathan, hwilket syntes dem närwarande wara lämpat till detta måhl.
Ass.
Ehrnberg: Här synes desse måhl wara lijka, att försaka Gudh, och sigh gifwa satan till tienst.
Secret.
Läijonmark: Dhen, som är rätteligen oplärdh om Gudz rätta dyrkan och försakar Gudh, synes större straff förtiena.
Secret.
Brunell: Wore wähl, att här kunde införas sådant, som [6.
] gifwer dommaren anledning att sigh rätta efter, såsom att dhen, som affaller, wijsar sin brott per actus externos, hwilket och syntes godt att införas.
§ 1.
Skulle någon finnas så alldeles förgiäten af sitt heliga doop och christendomb, att han försakar och afsäger sigh Gudh.
Discurerades om ordet affall, och syntes det som ett generale kunna stå in rubrica, men eij i texten, emedan det sker ett affall af imbecillitate, äfwen så att ordet afsäija och försaka synes här nogh expressio, emedan som försaka kan ske uthi sinnet, och afsäija med orden, och sedan att dhet ordet försaka synes indigitera en persévérance, då han rättat blifwer, och will eij afstå medh sitt onda förehafwande; slötz dherföre, att dessa ordh införas, som och synes kunna giöra tillfyllest att beskrijfwa detta brått, när de båda så conjugeras.
§ 2.
Blifwer som det i conceptet är opsatt, doch att uthslutes dhe ordh penningar.
Discurerades doch om poena, att han handen skall afhuggas och tungan utskiäras.
Ass.
Hylten förmente mehr lända till afskräck, att manfolk steglas, som länge synes för ögonen, men eij handen och tungan afskiäras.
Rådman Nyman förmeente dhen som dhen grofwesta syndh förtiena att mista handen och tungan.
Slötz, att dessa straf att skiärpa lämnas till öfwerhetens godtfinnande.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2348.
Ass.
Bromen: Dhen, som gifwer sigh till att lära trolla, han giör [13.
] förbundh med sathan och bör derföre mista lifvet.
Assentit Borgmäst.
Holmström, att dhen, som blått lärer trolla, måste döö.
Ass.
Bromen: Så lyder och Gudz lagh.
Discurerades om dhem, som giöra folk skada genom trollkonst.
Ass.
Bromen: Dher någon giör skada på något sätt, måste [han] döö.
Secret.
Brunell: Den, som ökar sin ondska dher medh, att han giör skada, bör straffas högre än dhen, som blått giör förbundh medh diefwulen och begiärar hielp, och den skada till ens lijf är större än till ens gods, [som] en skadar.
Secret.
Wattrang: Uthi Gudz lagh finnes allenast dödzstraffet för alt sådant.
Ass.
Ehrenberg: Här synes dhe orden så att han får skada och olycka dher af till lijf etc. synes Ordet: » synes » bör utgå.
uthslutas, och wara nog det föregår.
Secret.
Brunell: Emedan som en förwillar en annan, måste iu fölga skada der af, synes nog att stämma [ɔ: stanna?
] widh den första mening.
Ass.
Hylten: Det senare wijsar doch effecten, och är nödigt för enfalldige domares skull, att det tillsätties.
Ass.
Bromen: Der som twistas, om det är trulldom och skada, synes nödigt, att icke allenast trulldomen tillwijtes, [uthan] och wijses medh effecten.
Slötz, att detta blifwer stående som det är opsatt.
Påmintes, att här måste och införas om dhem, som bringar någon till att förtrolla folk etc. Och syntes der om införas kunna in § 1 och under lijka straff, doch att en sådan plichtar morte simplici, hwilket syntes rättwisast, emedan han fuller söker sådant att bringa i wärket, doch hafwer han eij lärdt sådan konst.
Ass.
Bromen: Doch wisar denne sin misströstan till sin Gudh och confidence till sathan och trollkonsterne, och således synes samma straf förtiena.
[14.
]
Slötz, att om sådana införes uthi en särskilt §: o, och att dhe straffas till lijfwet.
— — — — — — — — — — — — — — — — [17.
]
Oplästes § 2, hwar widh och oplästes widh Kyrkioordningen om eder och sabbatsbråt, hwilken och förordnar, att sådana straffas till böter etc., effter som pehrsohnen och bråttet är till.
Ass.
Hylten: Elliest synes här eij nödigt att införa så många particularia om signerie etc. Och slötz, att uthslutes kijkar i christall.
Slötz, att detta refereras till hans Excell: ce, om något af desse må införas till att underwijsa dhen enfalldige sådant wara syndh, som läsa i såll, offra wid kiällor, som och är i placat [et] om eder infört, eller och om alt skall uthslutas, på det någon eij må få tillfälle att detta effterfråga.
Oplästes § 3.
Opsätties witterligen och uthslutes pack.
Discurerades om dhem, som sådana hysa etc., [huruwida de] må och så stå skrifft.
Och syntes det wähl billigt, emedan dhe præsupponeras sådant [göra?
] för [att?
] och af samma last hafwa sin nytta.
Om straffet discurerades och syntes rättwist, att in § 2 sättes straffet: 50 daler, och här in § 3: 20 daler.
Oplästes § 4.
Söker någon rådh hoos spåmän, löfiare, kloke män eller qwinnor, böte 30 daler och stånde oppenbare skrifft.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2351.
Oplästes caput 3.
[21.
]
Till § 1.
Oplästes och hwadh uthi Erfd [e] balken cap.
8 § 4 samt i Kyrkioordningen cap.
1 är infört.
§ 2.
Kommer någon in i rijket, addat [ur]: om dhe här i rijket förr äro.
§ 3.
Påmintes, att dhenne § limiteras till dhem, som söka dher att blifwa och opläras i dheras religion, och att detta eij må appliceras till dhem, som in philosophia studera, emedan sådant och iämwähl om artillerie, siöfarten, architectura och slijkt dhe förnämbste [ɔ: dher förnämbst?
] florera.
Slötz, att denne § uthsättes till hans Excell: ce.
§ 4.
Slötz, att dhe ord munka uthslutas och sättes: kätterska och willfarande lärare.
Syntes doch, att denne § kan förstås under § 2; doch förblifwer som förr är.
§ 5.
Slötz, att straffet här lindras, och sättes till penningeböter 100 daler sm: t eller 14 dagars fängelse widh wattn och brödh.
§ 6.
Påmintes, att detta är infört uthi Kyrkioordningen, och syntes dhe förre [ɔ: derföre?
] kunna här förbijgås, och sigh der på beropa.
§ 7, Påmintes intet.
D.
11 Iunii 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2353.
Till § 1 påmintes om straffet, att dhen, som mister tungan, måste [25.
] och mista lijfwet, eller att ingen plägar mista tungan, uthan att mista lijfwet.
Slötz derföre, att införes: han skall mista lijfwet, så och sin tunga, effter som orden kunna wara till; seu: honom skall tungan afskiäras och mista lijfwet, eller han skall mista tungan och lijfwet, effter som orden äro till etc.
Borgmäst.
Holmström påminte, att detta straffet att mista tungan synes och böra appliceras till dhen casum, då en giör affall ifrå Gudh och dhen förnekar.
Secret.
Brunell assentit, synnerligen om någon kommer till sådana expressioner, som äro conjunct medh Gudz lastande.
Ass.
Bromen: Det, som här till warit, är i anseende till [actus] Stycket: » Borgmäst.
Holmström påminte — hastigheet » föreligger i handskriften på två ställen, fol.
6 och fol.
25.
Ordet: » actus » är hemtadt från det förra stället.
, som är affall, troldom etc., och dher sätties poena, lijf och elden, men här handlas om crimine verbali och des straff, och det effter methoden, att crimina realia gåå föruth.
Ass.
Hylten: Att lasta Gudh är och ett reale.
Ass.
Bromen: Det är doch många verbalia, som komma af en hastigheet.
— — — — — — — — — — — — — — — — [25.
]
Till § 2 påmintes, att straffet här uthsätties.
Gudz nampns försmädelse i hast.
Resp [ondetur]: Att sådant måste i anseende till brottetz grofheet lämnas domaren.
Ass.
Bromen: Det är ett fahrligit straf för alla att mista tungan, och sådant, som är mehr skräckeligit [än] att mista lijfwet, som gifwer androm en skräck, som höra, att en sådan hafwer för sådant brått mista [t] tungan.
§ 3.
Leg [atur]: Mista högre handen och hufwudet, som tilijka medh handen naglas widh påhlen.
§ 4.
Försmädelse tahl emot Gudh [z?
] helgon.
Ass.
Bromen: Här medh menas dhe, som warit rätta præcones verbi divini och äro uptagne uthi Gudz himmel och warit här allmänt för helige ehrkiände.
Ass.
Hylten: Detta bråttet kan eij wara något, om det icke skeer emoth Gudh iämwähl, eller att här medh måste skee ett annat lastande emot dhe helige apostlar och scribenter, så att sådant är directe emot Gudh [z] heliga ordh etc.
Slötz, att dhenne § uthsätties till hans Excell: ces ankomst.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2355.
Continuerades och oplästes cap.
5: om eder och swordom.
[29.
]
Discurer [ades], om det, som är infört i Pl [acatet] om eder och sabbatzbrått, må här införas.
Ass.
Hylten: Synes bäst, att dhe orden, som äro i Kyrkiolagen införda, må igenomsees, och om något finnes dher på att påminna, må hans Kongl.
Maij: tt hemställas och här eij införas till att kringsändas till allas censur.
Ass.
Bromen: Synes doch, att dhen materien kan bättre fogas till dhen civil [e] lagen.
Slötz, att hwadh som är uthi placaterne infört, samt alt hwadh Kyrkiolagen remitterar till wärdzlige dommare, kommer här att införas medh sin determinata poena.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2359.
Till § 1: straffes effter personernas willkor; påmintes, [33.
] att straffet bör wara för allom lijka uthan åthskillnat.
Oplästes § 1, 2 et 6 af Stadgan om eder och syntes, att må här wedh förblifwa, som opsatt är.
Till § 2 påmintes intet.
Secret.
Brunell påminte till § 3, att tillsättias måtte, det han må stå skrifft, jämwähl och, att det, som införes uthi § 2, att dhen förmögnare skall böta 100 daler etc., synes eij gå an, uthan hafwa många swårheter, derföre [är] bäst att sätta ett wist straff för alla, emedan bråttet är lijka.
Ass.
Hylten et alii assentiunt, särdeles som dher medh komme att ransakas om ens inkomst, som är på åtskillige ställen swårt, uthan att straffet är lijka för alla, och entligen kan sättias, att dhen, som will sig löösa medh penningar ifrå kyrkiostraffet, det må honom tillåtas.
Slötz, att detta refereras hans Excell: ce, om och straffet må wara för allom lijka, och för skrifften botes af dhen, som kan.
D.
18 Iunii 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2360 b.
Och oplästes altså caput om förräderie mot konungen, [37.
] och syntes godt, att dhe capita, som opsatte äro om förräderie emot konungen och rijket, må föras till ett.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2360 c.
Till § om dhem, som förrädare äro och undfly, refereras, om [51.
] wapnet skall af bödelen sönderbrytas, emedan sådant länder till hehla familiens dishonneur.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2360 d.
Till § om dhem, som weeta af förräderie och eij uppenbara, [53.
] efftersees, huru detta är uthi Hoffarticlarne infört.
D.
27 Iunii 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2361 b.
Oplästes å nyo caput om förrädeliga stämplingar emot [37.
] konungen samt des kongl.
barn och rijke, hwilket nu är fogat i 1 cap., som i tu warit opsat.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2361 d.
Oplästes caput om lasteligit tahl emot konungen, hwar [57.
] till eij widare påmintes än det, som in textu blef corrigerat.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2361.
Oplästes caput om förgripelser emot konungens hög- [63.
] och rättigheet, och corrigerades § 1 et 2, så att dhe föras uthi en §: o. — — — — — — — — — — — — — — — — 2362 b.
Till § 1 påmintes att tillsättias att [ɔ: om?
] dhen, som gör wåldh [71.
] på honom i det måhl han fridh undfådt.
Till § 2: att den § sättes klarare, således, att konungens leijde mä han niuta för det måhl, som han leijde niutit, men att det eij widare extenderas, utan [för?
] hwadh brått, som han kan förr eller sedan giordt, som i leijde eij är exprimerat, bör [han?
] plickta ock bötas effter lag.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2362 d.
§ 3.
Opläst om gesandterne och gerning emot dem; lembnas [77.
] till Hans Excell: tz ankombst.
D.
24 September 1695.
2369 a.
Och oplästes å nyo hwadh förre är opläst om förgrijpelser emot [37.
] höga öfverheeten.
Och tillsattes uthi capite [7 § 1?
] om drottningen.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2369 b.
Slötz, att det, som här sätties om des wapn, som dömmes till [51.
] förrädare, [att det] skall sönderbrytas af bödelen, må här alldeles utheslutas, särdeles som sådant skulle lända samtl [ige] familier till neesa, dher doch straffet skulle lända dem allena till skam, som bryter, och eij widare.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2370 a.
Secret.
Ehrenhielm påminte wara något betänkeligit att införa [37.
] så wijda om konungens barn, särdeles i det anseende att dhe äro några flera, ansees dhe som furstar, och då des familia tilltager, kan den eij mehr ansees som konungslig, uthan furstelige familier, som doch äro undersåtare.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2370 b.
Till [8] caput 2 § påmintes, att dhet ordh lasteligit skulle [57.
] här wara ett sådant ordh, som kan mehra uthtyda det bråttet, som här menas, emedan det ordet wrångligen kan här uthtydas om mindre ordh och sådana, som eij kan förtiena lijfzstraffet, och kan offta tahlas sådant, såsom att säija, [att] en kommit druken uthi sitt embetes beställningh och slijkt, hwarföre syntes bäst, att desse ord gåås förbij och införes som uthi capite 9 [Konungsbalken] LL finnes, således: samma lagh wara om dhem, som tahlar om konungens rådh det, som dheras heder och ähra angår.
Syntes at här säties: finnes orden af obetänksamhet komma, fååwitskoo och dryckenskap.
Secret.
Ehrenhielm påminte, att här är granlagat till att införa om dryckenskap, lijka som det skulle kunna in et ex lege uhrsächtas, der lijkwähl fyllerie bör eij uhrsächta.
Slötz, at här införes: finnes orden annorledes, som icke röra heder och ähra; och det öfriga gåås förbij.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2371 b.
Till § 3 påmintes, att dhe ordh, som sättias föruth: ingen må [63.
] giöra något ingrepp uthi dhe höga förmåner och rättigheeter etc., synes kunna gå uth, såsom nästan för generale, särdeles som här effter föllier det samma per casus speciales.
Påmintes iämwäl, att här måste noga efftersees, så at här eij förtagas gouvern [eurer], landzh [öfdingar], borg [mästare] och rådh at giöra nödige förordningar, som lända kan politien och städerne till rätelse och bättring, hwilket undertijden är nödigt och eij altijdh in specie kan hafwa konungens tillståndh.
Till § 3 et 5 påmintes, att dhe sammanfogas.
D.
1 October 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2372 a.
Oplästes å nyo caput 7: om förrädelige stämplingar emot [37.
] konungen, hwilket blef till några ordh corrigerat.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2372 d.
In § 2 corrigatur et legatur: tahlar någon lasteligen å konungens [57.
] regemente, lagh och förordningar, han skall och äfwen straffas till lijfwet; jämwähl i stället för regemente säties styrelse etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 2373 a.
Discurerades om dhem, som tahla om Kongl.
Rådh, och förmente [57.
] Secret.
Läijonmark, [att] tillförne [har] warit lagen strängare uthi regno [58.
] electivo, då råden woro i större grad och anseende, men nu hända kan, att någon talar emot konungens rådh uthi private actioner och säijer dem orät giöra etc., det skulle kunna uthtydas till ährelöst, och syntes godt, att här må tillsättias hwadh i förra lagen är infört: och kan det eij fulltyga, elliest är här nogh, när som här tillsätties: som angår des heder och ähra, eller och rätare: deras ähra och embetes heder angår, och kan det eij fulltyga, hwilket och slötz, at så införes.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2373 c.
Oplästes caput 9 och påmintes, att dhet, som sättes uthi begynnelsen [63.
] i gemen satt, synes bäst att sättia effteråth.
Hwadh som uthi § 1 införes: hwilken som af egen myndigheet understår sig att giöra någon lagh eller förordning uthi dömmande, uthmätning, och hwadh som här effter fölger, syntes betänkeligit att införa, emedan som här eij kan uthföras alt sådant, som sträfwar emot konungens högheet, uthan blifwer här ändå en insufficiens enumeratio partium, därföre syntes här bäst at gå detta alldeles förbij och allenast behålla det, som in genere säties: ingen må giöra något ingrep uthi dhe höga förmoner och rätigheeter, som det konungzliga embetet tillhöra, hwar under kan förståås alt sådant, som elliest här är opräknat, särdeles som hwadh angår dem, som giöra någon lagh och ordningh, emedan sådant är fast brukeligit uthi åthskillige societeter och compagnier emellan, hwilket fuller kan till en dehl eij wara så lofligit, elliest och händer, att dhe Kongl.
Hoffrätter, landzhöfdingar, borgm [ästare och] rådh, krigzöfwerstar hafwa af nöden att giöra förordningar emellan sigh och för sina underhafwande, hwilket undertijden är nödigt; syntes dherföre wähl, om detta kan gåås alldeles förbij.
D.
4 October 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2375 a.
Continuerades opläsandet ock begyntes cap.
10: om wåldz- [71.
] gierning på den, som konungen tagit i sin frijdh.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2375 b.
Cap.
11 opläst: om myterij, almogens uphissande etc., [79.
] och påmintes intet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2375 c.
Cap.
12 oplästes: om uphoff och uthspridande af falska [81.
] tiender.
Till desse capita påmintes intet.
D.
8 October 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2376 – 79.
Oplästes cap.
13: om den, som twingar af allmogen [85.
] större tull etc.
Till § 1 påmintes, att detta är ett stort ingreep uti konungens högheet, ock [att] dherförre straffet [bör] wara större än tiufzrätt.
Assess.
Bromeen: Emedan som han kommer dock att mista lijfwet, som större stöldh gör, synes her eij större straff kunna föresättias, emedan här är een lijka dolus.
Borgmest.
Holmström: Är dock större brått att läggia een större skatt på, än att stiäla ifrån en privato, emedan i det förra kränckes konungens rätt och högheet, i det senare eij.
Secret.
Brunel assentit, att den, som här ringa nog eller aldrig så litet pålägger till att dher medelst till sig taga konungens ingeldh, han bör straffas fast högdt, emedan her concurrera stora delicta.
Assess.
Bromen: Jag conformerar mig gierna med de andra godhe herrar, allenast synes mig nog, att den, som her ock i detta måhl bryter ock större dehl tager, han mister lifwet.
Oplästes § 5 af Norkiöp [ings] beslut 1604, som will, att hwar een, som pålägger allmogen några uthlagor, straffas som een förräddare, hwarwidh påmintes, att det [skiähl?
], som då war satt till att nembna dem förräddare och förräddares straff föreskrifwa, är nu obrukeliget.
Secret.
Lejonmarck: Hwadh som angår dem, hwilka Cronones penningar försnilla, straffes fuller nu till döden allenast.
Secret.
Brunel: Den, [som] större tull ock pålagor pålägger, måste wisserl [ige] n straffas högre, ock till lifwet, fast än det eij stiger till ett quantum.
Secret.
Lejonmark opläser cap.
13 [ɔ: 30] Kon [un] gsbalken [LL]: [86.
] hwarest den, som drager till sig swiklig konungens ingeldh, exequeras som en tiuf, dock är notanter tillagt: han är fuller konungens tiuf.
Assess.
Hylten: Hwadh straff han skall få, kommer till att uthföras uti Tiufwebalken, dock synes her böra tillsättias: antingen han tager litet eller mycket, straffes till lifwet.
Consent [iunt] omnes, ock slöts, att så her införes: straffes till lifwet.
Secret.
Lejonmarck: Han bör ock det alt med 40 pro cento återgifwa.
Slöts, att införas: straffes till lifwet, antingen den tagit litet eller mycket.
Discurerades, om det, som tages af allmogen, bör betalas till konungen eller målsäganden.
Secret.
Lejonm [arck] förmehnar det alt böra höra konungen till, ty her ansees eij singuli, utan och då är det publicum, som niuter det åter.
Resp [ondent] alii: Lifwet mister han dherföre, att han bryter emot konungen, men skadan, som her är att ansee, kommer till dhen, som mister sitt, hwilket ock är nu klart af dhe Commissioner, som för tijden äro skedde nedre i landet med roteringz penningarne, hwilka penningar gifwes alle bönder igen, alt hwadh dhe wisa ifrån sig tagit.
Assess.
Hylten: Äfwen som Kongl.
Maij: tt eij betalar allmogen, om den andra eij är solvendo, så synes ock allmogen böra niuta sitt igen, när han betala kan.
Assessoren Bromen opläste som det nu corrigeras: straffes till lifwet, antingen han litet eller mycket till sig taget hafwer, ock dher af undherslagit hafwer.
Assess.
Bromen: Uti annor stöldh ansees eij så mycket publicum, utan mäst restitutio damni, her synes ock nog wara, att skadan betales till målsäganden, och straffes sedan för sin brått till lifwet; och så kommer det öfverens medh förra lagen, eller om så skall sättias: betale målsäganden all tagen skada ock straffes till lifwet, antingen han litet eller mycket tagit eller sig underslagit.
Secret.
Lejonmark: Der som af all allmogen tages sådant, bör icke allenast skadan betalas, utan och interesset.
[87.
]
Secret.
Lejonmark påminner än till § 1, att som rikzdagzbeslutet 1604 will, att den skall straffas som en förräddare, det hafwer sitt anseende till publicum, så att fast än en skulle kunna betala skadan, bör likwähl alt hans godz wara confiscabelt.
Assess.
Hylten: En förräddare är [den], som förråder landh och folck, ock kan detta eij så wara, ock som wij her versera in lege condenda, så måste wij ansee rätta billigheten.
Secret.
Lejonmarck: Her ansees ock straffas han såsom een förräddare, hwilket will [säga?
] till lijf ock all egendomb, dock i det måhl, att man af all allmogen tager sådant, ock eij af en eller annan.
Assessoren Hylten: Det kan eij wisas exempel, att en är dömb [d] till att mista sin fasta egendomb för sådant.
Assess.
Bromen opläste § 2, som han den medlertijdh corrigerat.
Oplästes Kongl.
Cammarrättens domar af åhr 1670 om Brynte Ram; så ock af åhr 1642 om fogdt Hanson.
Secret.
Lejonmark: Det, som är infördt uti [riksdagz] besl [utet] 1604, anseer publ [icum] ock sådant, som är ett crimen læsæ majestatis, emot konungens rätt och frijheet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2379 b.
Cap.
13: [om] den, som upsåteligen förslöser konun- [93.
] gens penningar.
Till § 2 påmintes, att upsåteligen uthslutes, item leg [a] t [ur]: förslöser; ock att utslutes någre ord; item uthslutes widh straffet: miste alt det fasta; leg [atur]: fylle åter all skadan af sin lösa ock fasta egendomb; dock syntes, att her eij behöfwes tillsättias: af sitt löse och fasta ägendomb.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2380 a.
Till § 3: om dem, som swikligen drager til [sig] konungens [87.
] jordh, påmintes intet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2381.
Oplästes Cap.
14.
Om e [n] wiges kamp och uthmaning.
[95.
]
Påmintes till § 1, att her eij må införas som Duelleplacatet säger, utan måste sielfwa lagen her införas såsom uti ett rätt systema juris, hwar widh ock kan obserweras hwadh som är sådant, som egenteligen gör en duel och enwiges kamp, nembl.
dher som een af fullt opsåth till att hembnas manar annan, hwilket är ett sinne till att förackta öfwerheeten, lagen ock dommare, ock willia göra sig sielfwa till hembnare, som är ett ingreep uti konungens rätt, men sådant, som her kan komma af hastigheet ock i brådom utan widare fortfarande att sedan hwar annan mana, synes kunna ansees som een menniskelig swagheet och mindre brått, ock således kunde straffet dher effter lempas.
Till § om den annan hotar etc. påmintes intet.
D.
10 October 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2382 – 84.
Secret.
Lejonmark påminner det samma, som förra gång war [87.
] omtalat, nembl.
att den, som lägger uthlagor på landet ock allmogen, bör straffas som een förräddare, för dhe förre anförde skiähl, hwar till iag nu ock läggia will, emedan sådant skedde då offta, ock orsakadhe stort upror i landet, hwilket fördänskull bör hemmas ock straffas som förrädderie.
Assess.
Bromen frågar, om icke her kan acktas det, som förr är sagdt: den litet eller mycket tager ifrån allmogen skall mista lifwet, om icke her kan sättias något quantum, till 50 eller 100 daler, särdeles som her intet tages ifrå konungen.
Resp [ondent] alii: Emedan som detta dock bör ansees och är ett brått emot publicum, må man lembna detta som förordnat, särdeles [88.
] emedan den, som detta gör, griper i konungens högheet och tillwällier sig des rätt.
Assess.
Bromen: Om ock sådant skeer i anseende till een eller annan, som att en tager ifrån en bonde en höna mehr än han bör, eller en penning, i fall högre än ordningen är?
Secret.
Lejonmarck: Här är att ansee ock införas om dem, som pålägger icke een, utan på allmogen ock heela landet nye pålagor etc.
Assess.
Bromen: Blifver det ett sådant brått, som her ansees, då kommer eij gierna dhe ord antingen litet eller mycket [att acktas?
].
Secret.
Lejonmarck: Meningen är, att den, som lägger större tull eller gärdh på allmogen, än påbudit ähr, eller ock nye pålagor, han bör ansees som een förräddare, hwilket ock särdeles kommer att ansee, dher krijg ock slikt infaller.
Assentit Assess.
Bromen, att det bör wist ansees som ett det högsta brått, ock synes dherföre her kunna göras en ny paragraph om den, som detta giör, ock en, som tager något mehr än kan påbiudit wara; hwilket slöts, och syntes gådt, att så skeer.
D.
15 October 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2387 – 92.
Continuerades opläsandet och begyntes cap.
om förfalskande [113.
] af myntet, wicht, skilliemärke ock allmenne skriffter samt konungens och collegiers hand och insegel.
Till § 1 påmintes intet.
Till § 2 påmintes, att den, som förfalskar myntet, särdeles om han slår elackt ock falskt mynt, bör straffas äfwen ock mehr ändå till lijfwet, än den in § 1 omtalas.
Till § 1 påminte Assess.
Hylten: Om ock den bör mista ähran?
Resp [ondent] alii: Det är ock een ährelöös sak, vide Norkiöpingz beslut, och syntes rätt, att dhen och så straffes; legat [ur]: hafwe förwärckat ähra och lijff.
Till § 2 påmintes, att den, som slår falsk mynt, grijper uti konungens högheet, ock dher till brukar fallskheet och dher med bedrager andra, är dherföre detta mehr capitale.
Borgmest.
Holmström: Denne är som een bedragare werd att mista ähran ock lifwet, men den förre synes allenast nog, om han mister lifwet.
Consentiunt alii: så att den förra mister lifwet allena, men denne bör som en skiälm ock bedragare mista ähran och lifwet.
Leg [atur]: slår någon falsk mynt, hafwe förwärkat ähra och lijff sitt.
Assess.
Bromeen: Dher som en intet uthprång [l] er myntet, synes han mindre straff förtiena.
R [espondent] alii: Om han det ock gör, bör han betala skadan.
Lagman Reenstierna: Den, som allena slår falsk mynt, han är nog bedrägelig, ock bör dherföre allena mista lijf och ähra.
Leg [atur] textus: slår någon falsk mynt, ock dher med någon bedrager, upfylle skadan af sin egendomb, och hafwa förwärckat ähra [114.
] ock lijff.
Deleatur: det på bedrägeliget wijs ibland folket uthprång [l] ar.
Till § 3 påmintes, [att] här äro lijka deelacktige: den, som i rådh är med den, som myntar, ock den, som det gör; ita Rådman Nyman.
R [espondet] Lagman Reenstierna: Är dock en åthskillnat uti lagen, som en rådzbahne böter i dråp, ock en skillnat emellan den, som råder, så att han niuter dher af med ock hafwer sin deel, ock är den lijka bråtzlig.
Borgmest.
Holmström addit: Äfwen som den, som med en tiuf är i råd och niuter sin deel, är lijka bråtzlig.
Assess.
Ehrenberg assent [it]; och syntes bäst, att så införes: den, som wettandes är i råd och njuter med annan, bör stå samma straff, hwilket och slöts, [att] så införes.
Leg [atur]: samma lag wara om den, som med honom i råd warit, och dher af någon deel niutit.
Lagman Reenstierna: Synes dock bäst, att straffet sättes moderat för dhe brått, som icke äro des grofware; och dher dommaren finner dhen bråtzlige större straff förtient, må han då det skärpa.
R [espondent] alii: Det är säkrast, att lagen göres så, som dommaren bör utan wijdare effterfrågan effter dömma.
Assess.
Bromeen: Här äro dock sådane brått, som eij destruerar naturam, som särdeles äro mortalia.
R [espondent] alii: Är dock fast nödigt att præcavera, det ingen må gripa till konungens högheet.
Slöts, att den i råd är med myntaren, och dher af jämbwähl nytta hafwer, stånde samma straff, men den, som hielper till falsk mynt uthbringa, opfylle skadan ock plickte med gatulopp, effter som bedrägeriet är stort till.
Till § 3.
Discurerades om dem, som wettandes uthgifwer det mynt, [som] han af andre owettandes undfådt.
Lagman Reenstierna: Han synes böra upfylla skadan, men i det öfriga fria sig med sin sielfz edh.
Assess.
Hylten: Det synes nog, att han upfyller skadan, och dher han eij kan befria sig sådant williandes gordt, plikte med fängelse.
Assess.
Bromeen: Här är quæstio om den, som är och blifwer bedragen, men gifwer det åter uth igen.
[115.
]
Lagman Reenstierna: Dher han intet wijdare gör än gifwer uth det samma, [som] han sielf owettandes undfådt, synes [han] mindre straff werdh.
Resp [ondent] alii: Bör han dock eij derföre een annan bedraga, för det han sielf är bedragen, utan är det i sig straff werdh.
Slöts, att her införas: opfylle skadan och straffes med gatulopp eller fängelse, som gerningen pröfwas wara grof till, men detta corrigerades åter, så att detta senare brått allenast straffes med fängelse, och skadans fyllnat.
Till § 4.
Den, som klipper guldh eller silfwerm [yn] t, synes wara det högsta straff undherkastat.
Inkom Secret.
Ehrenhielm.
Borgmest.
Holmström: Han synes böra upfylla skadan, mista ähran och förwisas landet; denne lägger otillbörligetwis handen wid konungens mynt, ock hafwer det stoor consequence med sig, ock må han [åth] minsto plikta med fängelse eller gatulopp ock förwisas.
Lagman Reenstierna assentit, särdeles som den rörer det han wet wara högst privilegerat.
Slöts, att införes: straffes med fängelse widh wattn och brödh eller gatulopp ock förwisas landet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2392.
Till § 5.
Här syntes böra utslutas de ord: till förkränk- [119.
] ning af konungens höga rätt och undersåtarnes skada etc.
Lagman Reenst [ierna]: Där en doch gör allenast en ting, som at utsticka ett sigill eller annat sådant, utan till at göra någon skada, synes wara mindre brott.
Ass.
Bromeen: Danske lagen går eij på lijfwet, utan allenast at mista handen; och synes det wara rätt så stort straff som lifwet.
Secret.
Leijonm [ark]: At de skola mista lijfwet, äro månge præjudicata, doch angå samma præjudi [cata] allenast dem, som warit fattige ock skrifware; men med dem, som hafwa godz och egendom, är annat; ty den, som hafwer annat och någon egendom, och är boofast i stad och landet, synes och böra mista sin egendom, ty uti atrocioribus är intet lijfstraffet nog, utan och at mista sin egendom.
Ass.
Hylten: Den, som är en adelsman, hafwer och förwärkat sitt adelskap.
Secr.
Leijonm [arck]: Sådant synes böra här införas.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2393.
Till § 7: om den, som förfalskar collegiers och rätters namn etc.
[121.
]
Till § 8: om den, som förfalskar protocoller, påmintes intet.
Till § 9: den, som falskar wicht, påmintes intet.
Till § 10: om den, som förfalskar sitt godz etc., påmintes intet De båda sista styckena äro i handskriften oriktigt daterade den 15 oktober 1698..
D.
25 October 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2397.
Oplästes cap.
om mordbrand och påmintes till § 1 intet, eij [123.
] heller till 2.
Till § 3: att den, som bränner en dehl af gården och eij fullbordas gärningen, att den allenast mister lifwet; doch synes, att detta kommer under det förra att förstås.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2398 a.
Cap.
om mord oplästes; påmintes intet.
[131.
] — — — — — — — — — — — — — — — — 2398 b.
Cap 25 [ɔ: 19?
]: om sielfspillingar opläst.
[133.
]
Till § 1.
Hans Excel: tz: Kan tillsättias: ochristelig förtwiflan.
Ass.
Bromen: Jag hafwer fuller uti ett eller annat tillsatt någre sådane ord, som wisa morale och gravitatem delictorum, men Kongl.
Commissionen hafwer förment och tyckt, att sådant må utur lagen föras, och lagen [tala?
] simpliciter solo de delicto et puro.
H: s Excektz: Skadar doch eij, att man kan till en eller annans underrättelse bruka sådane ord, som kan en eller annan underrätta och wijsa syndens grofheet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2399.
Oplästes cap.
om sielfspillingar.
[133.
]
Påmintes där till intet widare utan att härtill kan och föras om dem, som af wåda pröfwas sig förgöra eller elliest finnes död.
Ass.
Ehrenberg påminte om dem, som händer att skära neder en sådan, som sig kan lifwet af hänt; hwilket och Commissionen förmente nödigt att införas.
Lagm [an] Renst [ierna]: Mången gör sådant af enfaldighet, och okunnogheet, at det kan wara så grofft och illa; och är därföre wäl, att där om kan införas.
Ass.
Bromen påminte, att den, som kan wara aldeles ifrån sig, och bör komma uti det anseende, at han begrafwes utan ceremonier, emedan där som intet förstånd är, är eij heller något formale actionis, och därföre ingen poena; men doch må det förblifwa vid det sagt är.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2400.
Uplästes cap.
om dråp af föräldrar på sine barn, och [139.
] påmintes till § 1 et 2 intet.
Till § 3: om dem, som råder till mord etc.
Assess.
Bromeen: Det kunde wara en son, som aldrig tänkte at giöra en sådan gerning, men kommer en elak rådgifware, kan snart sådant skie, men som han doch eij här kan ansees annorledes än causa instrumentalis, synes han ej annorledes än med sådant straff, som är fängelse, beläggas etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 2400.
Ass.
Bromeen påminte, at här är förgätit at införa om män, [149.
] som ofhårdeliga slå sin hustru, och syntes rätt, at det blefwe infördt, och det med den mening, at den, som af onsko och hårdheet slår sin hustru, så at hon får död af, bör mista lifwet.
Jämwäl syntes, att här kan införas, om fader agar barn sitt, så at det får död af, med någon åtskilnad, så at som faders rätt är större öfwer sin barn, än en mans öfwer sin hustru, ty må något lindrigare ansees faders agande än som en mans emot sin hustru; hwilket och sielfwa lagen medgifwer; wid [e] [StL.
Edzöresb.
cap.
19 och 20?].
D.
29 Oktober 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2401.
Uplästes caput: om troskylder tienare dräper sin rätta [151.
] herre; och syntes bäst, att här sättes allenast tienare; ehuruwäl at uti cap.
10 Högm [åla] balken [LL.
] upräknas landbo, mölnare etc.
Secret.
Leijonmark: Uti jure feudali är samma lag om vasaller, som dräpa sin herre; hwilket och förre tijder warit om landboer, at de warit sin huusbonde särdeles förbundne, men nu gifwa de så myckit eller mehr till konungen än [till?
] huusbonden.
Legatur: om troskylder tienare dräper sin huusbonde.
§ 1: Dräper någon tienare.
Secret.
Leijonm [arck]: Huusbonde betyder särdeles den, som äger huus och heem.
Alii: Ordet herre är doch något stort, och hafwer anseende till trälar etc.
Assess.
Ehrenb [erg]: Synes doch, at denne, som dräper sin herre, bör mista handen.
Lagman Renst [ierna]: De dubble straffen synes doch något swåre och betänkelige.
Sec [ret.
] Leijonm [arck]: Synes doch de grofwe missgerningar kunna och böra med swårare straff beläggias, till at afskräckia gemene man.
Ass.
Brom [en]: Här är straffet skärpat med stegel, men det är post mortem.
Sec [ret.
] Leijonm [arck]: Tillförne hafwa fuller sådane tienare sworit sine huusbönder, och hafwa deras herrar kallat och hållit dem för underdånige etc.
[152.
]
Assess.
Ehrenb [erg]: Synes här bättre at skärpa straffet på annat sätt, och låta ens egendom gå till arfwingar, särdeles där barn äro.
Discur [erades] om andre personer, såsom läremästare.
Inkom Ass.
Hylten, hwar wijd uprepades hwad upläst är.
Ass.
Hylten: Straffet synes här nog swårt, då han mister lijfwet, och androm till sky kommer han att steglas.
Sec [ret] Leijonm [arck]: Kan och hända, at någon retar sin tienare med slag etc.
Resp [ondent] alii: Så wijda det eij betarfwas inculpata tutela, så är intet, som kan urseckta en tienare, då han bär hand emot sin herre.
Secret.
Leijonm [arck]: Där gerningen är gröfre, såsom där en mördar sin huusbonde, i sådant fall händer, at då lagen är skrefwen, och domaren eij får arbitrera, hafwer doch swurit, at han skall döma effter lag och sitt samwete, hwad är då till at giöra?
Meningen är: » Där gerningen är gröfre, såsom där en mördar sin husbonde, hwad är då till at giöra, då lagen är skrefwen, och domaren eij får arbitrera, hafwer han doch swurit, at han skall döma effter lag och sitt samwete? »
Resp [ondent] alii: Då må underdomaren förfråga sig hoos öfwerdomaren.
Syntes, at här tillsättes: dräper någon sin huusbonde eller matmoder med willia.
Hwad här säijes in § 2 om huusbondes barn synes här gå uth, och det ansees som en annat homicidium, medan han eij [särdeles?
] I handskriften har på detta ställe ett ord blifvit utelemnadt.
kan wara barnen förbunden.
Ass.
Bromeen: I förra lagen är infördt, huru afrad etc. skall undantagas; det synes här eij hafwa rum.
Affirmant alii.
Borgm.
Holmström: I förra lagen är och infördt, huru de, som tillwijtas, skola befrijas.
Resp [ondent] alii, at det hörer till Rätteg [ångs] balken, hwarest kommer till at införas, huru hwart ett skall effter sitt brått frijas.
Borgm.
Holmstr [öm]: Om icke den, som dräper sin huusbondes barn, bör äfwen så straffas.
[153.
]
Secret.
Leijonm [arck]: Om någon dräper sin herres enda barn, derigenom at skaffa en annan arf, är brått.
Ass.
Hylten: Man kommer och offta at lemna sådane brott uthe, som eij offta spöries, och äro rariores, på det at sådant må wara mindre kunnogt, elliest synes eij illa, at i Rätteg [ångs] balken införes, [att] om något skulle hända, som är grofware, där må domaren i underdån [ighet] sig förfråga.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2405.
Uplästes caput om belgmord.
[155.
]
Ass.
Bromeen: Här kommer at ansees, om någon skillnad skall göras emellan foster, som fördärfwas, sedan det finnes qwickt, eller förr; de förre præjudicata straffa den förgerning mindre, då fostret är eij än qwickt funnit, ehuru man kan eij neka lijf wara eller warit uti eller med fostren af begynnelsen.
Borgm.
Holmstr [öm]: Wist är der emellan en stoor skillnad, om det lijf hafft eller eij.
Ass.
Hylten: Hon släcker dock uth det lius, som Gud uptändt.
Secret.
Leijonm [arck]: Den, som af upsåt förgör fostren, är samme straff, antingen där warit lijf eller ej; men där någon af bråde kommer till at skada ens foster, är annat.
Ass.
Hylten: Man kan eij annat än observera den skillnaden, om det hafft lijf eller eij.
Ass.
Ehrenb [erg]: Jag är i samme mening som Secret.
Leijonmarck: antingen det hafft lijf eller eij, är samma straff, helst som i Placatet om barnemord är lijka så.
Lagman Renst [ierna]: Orden i Placatet lyda annorlunda, så at där fostret eij pröfwas fullkomnat, är eij lijfsstraff.
Rådman Nyman: Bardberare hafwa sitt wissa grep at pröfwa, om fostret hafft lijf, ty då lungan utskäres och i wattn lägges, flyter den, om fostret warit qwickt och lefwande.
Corrigerades detta wijdare: förgör moder Ordet: » moder » är i handskriften understruket, hvilket torde beteckna, att det bör utgå.
eller fördrifwer någon moder sitt foster, sedan som det pröfwas qwickt warit, hafwe förwärkat [156.
] lifwet; samma lag ware om den, som med råd, dåd och tillhielp det samma befordrar.
Caput om belgmord.
Till § 2.
Leg [atur]; Samme lag ware om dem, som wetat en qwinna hafwande, och henne slår, så at fostret derigenom förgås; eller om den, [som] slår någon qwinna, den han wetat hafwande; hwilken som tillbiuder at foster fördrifwa, böte 40 marker.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2407.
Uplästes cap.
om barnemord.
[161.
]
Till § 1 påmintes intet.
Till § 2 leg [atur]: Skulle någon förebära oförmodeligit fall och missfödzel, och sådant eij kan bewijsa, plikte med rijsslijtande, fängelse etc.
Ass.
Brom [en]: Här är doch at akta, om fostret warit fullgångit eller eij.
Ass.
Hylten: Det mäste är at observera, om hon bär fram fostret, och gifwer det sielf tillkenna, och kan wijsa missfödsel.
Legat [ur]: Förebär någon missfödzel af fall eller annor händelse, och det eij till kenna gifwer etc., ware samme straff undergifwen.
Ass.
Brom [en]: Det är samme casus, som i förre §: o, men här kommer casus alius, så at den, som förebär missfödsell, och straxt sitt foster tillkenna gifwer, hon kommer at plikta mindre, neml.
som för lönskeläger.
§ 3.
Utkastar någon sin barn .... så at det får död af.
Ass.
Hylten: Lägges det uth i den intention, at det skall taga död af, är samme straff; men där det lägges uti sådant ställe, som kan komma till lijfwet, synes mindre straff.
Ass.
Brom [en]: Hon är en mater, och är intention till at der medelst slippat; och kan fuller finnas annor råd, at gå till domaren och slijkt; tager det död af, straffes modren till lijfwet.
Till § 4 påmintes intet.
D.
31 Oktober 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2410.
Oplästes cap.
om förgerning.
[165.
]
Och syntes godt, at någre ord här utslutes, [och sätties?
]: uti maat eller drick eller på hwad sätt det skie kan.
Secret.
Leijonm [arck] påminte, at straffet synes wara mindre, om en hafwer allenast intention till at skada någon, så och till ens lem allenast.
Ass.
Bromeen: Hälsan och lijfwet äro doch pari passu, och ens intention är här fast grof, och den, som gör enom ohelsa, gör så illa som [den, som] tager lijfwet.
Lagm.
Reenstierna: Den, som hafwer upsåt at döda någon med gifft, och eij kan föllia döden, utan allenast annor skada, den bör och döö; men är intention allenast at skada någon på ett särdeles sätt, han synes fuller mindre straff förtient, om hans mening eij är honom at döda, och är här gradus: 1. att han bär förgerning; 2. at han applicerat; doch är så stoor synd at göra en blind, dööf eller slijkt, och wäl dödstraffet wärdt.
Uplästes cap.
15 LL.
Högm [åla] balken et cap.
11 St [ads] l [agen] hwilket finnes conformt med detta, särdeles cap.
15 LL.
Om dem, som sällia förgifft, wetandes dem, som någon förgifwa willia, syntes wara samma lag och straff.
Till § 2 påmintes intet.
Till § 3.
Om den, som [ɔ: Om någon?
] wärkeligen ingen skada giöra kunnat med förgifft, eller kommit till at det applicera, synes [han böra?
] lindrigare straffas; doch eij med gatulop eller slijkt, der han intet kommit till at applicerat, då må han slippa med böter.
[166.
]
Secret.
Leijonm [arck]: Där allenast warit conatus, utan application, må han slippa med böter.
Lagm.
Reenst [ierna] och Borgm.
Holmström: En, som i mening at göra skada, bär förgerningen, han må straffas med böter eller fängelse; men den, som applicerar det samma, och gör alt hwad han kan, gifwer en in, han är wärd dödstraffet.
Slöts ändtelig, at detta slutes här uth, och lemnas till domarens ompröfwande, och at straffas som des tillbod då kan wara till.
D.
28 November 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2416.
Ass.
Bromen berättar, huru effter Kongl.
Commissionens godtfinnande [7.
] är igenomsedt alt det, som är författat och för detta opläsit om Högmålsbalken, hwilket sedermehr är corrigerat effter dhe discurser och påminnelser, som uthi Kongl.
Commission är påmint.
Oplästes altså caput 1: om affall ifrå Gudh etc. Och syntes straffet här in § 1 att brännas wara swårt nog, ehuruwähl man weet, att sådana äro brände lefwandes, men sådant är bäst att lämna för siählawådan skull, blef derföre dher widh, som opsatt är.
Till § 2 påmintes intet, allenast som förre korteligen discurerades, att sådan förbindelse medh sathan består mehr uthi phantasia och illusione än att sådana contracter cum spiritu kunna skee; som doch det finnes sådana syndare, som giöra der till alt det dhe kunna, ty måste och straffet föllia.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2417.
Oplästes cap.
2: om trulldom etc.
[14.
]
Till § 1 påmintes intet.
Till § 2 påmintes intet.
Till § 3.
Syntes bäst, att om böternes dehlning föres widh ändan, så att eij af nöden är införa der om uthi hwar §: o.
Till § 4 påmintes intet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2417.
Oplästes caput 3: om dhem, som affalla ifrå wår rätta [21.
] lähra, etc.
Till § 1 påmintes, att dhe ordh om han inrijkes är uthslutes, emedan det af sigh förståås.
Till § 2: är eller inkommer igen, legat [ur]: söker någon att giöra, eller: om någon söker att giöra irringh.
Till § 3 påmintes intet.
Till § 4 påmintes, att det hafwer sitt betänkande att förbiuda ungdommen reesa till andra religions Academier, doch blef som före lämnat.
Till § 5 om skadelige böckers införande syntes, att här må sägas: införa till sahlu, eller elliest dhem uthsprida, [samt]: några försmädeliga eller medh lastfulla lärdommar opfylte, så att ordet kätterska böcker här uthslutes, emedan uthi philosophien är mycket skrijfwit af dhem, som hoos oss hållas för hæretici, eller och att här säges: några gudlösa och försmädeliga böcker och skriffter; och syntes, att uthslutas kan: hwar af någon förargelse förorsa [ka] s.
[22.
]
Secret.
Ehrnhielm: Detta kan expliceras så late, derföre [är] bäst att det uthlåta.
Alii: Doch må det stå, och uthslutes ordet irringh, hwilket och slötz, och blef der wedh.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2418.
Oplästes cap.
4: om försmädelige [ord?
] emoth Gudh.
[25.
]
Till § 1 påmintes intet.
Till § 2 påmintes intet.
Till § 3 in fine uthslutas dhe ordh som naglas widh påhlen.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2418.
Oplästes cap.
5: om eder och sabbatzbrått [ɔ: swordom?].
[29.
]
Till § 1 påmintes intet.
Till § 2 påmintes att corrigeras och läsas: kommer han andra gången igen, böte sammaledes och stånde oppenbara skrifft; orkar han eij botum, plichte medh arbete eller fängelse.
Till § 3 påmintes intet.
Till § 4 påmintes .....
Till § 5 [in] fine leg [atur]: och skohla alla desse böter uthi ofwantahlde måhl dehlas till treeskifftes, emellan kyrkian, hospitalet, soknens fattige och angifwaren.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2419.
Oplästes caput 7 [ɔ: 6?
]: om sabbatzbrått etc.
[33.
]
Till § 1 påmintes intet.
Till § 2 påmintes intet.
Till § 3 påmintes intet.
Till § 4 påmintes intet.
Till § 5 påmintes intet.
Till § 6 påmintes, om icke detta kunde gås förbij, emedan offta hända kan, att någon på landet eller annorstädes tordhe mehr af annor obeqwämligheet än förackt blifwa ifrå kyrkian, och som sådant eij är uthi förordningen infördt, så syntes och här kunna gås förbij, och blef derföre uthsluten.
Till § 7 påmintes intet.
Till § 8 påmintes intet.
D.
2 December 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2421.
Begyntes opläsandet af dhen dehl, som är förgripelse emot höga [37.
] öfwerheeten och oplästes cap.
om förrädelige stämplingar emot konungen etc. Till § 1 påmintes intet widare än att här widh oplästes cap.
9 LL.
Hög [måla] balken om dhen, som fölger dhen, som är rätt kommen till rijket, hwilket dock synes här nu intet rum hafwa, emedan rijket är arfrijke.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2422 a.
Till § 3 påmintes eij heller widare, uthan att fast än det är [53.
] tagit af Kongl.
Hoffarticlarna, så bör det doch här i allmänna lagen införas, och som alla äro undersåtare, så böra dhe och wara samma lagh undergifne.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2422 b.
Till § 4 disc [urerades], om och det här må införas, att des wapn, [51.
] som bryter emot konungen, må af bödelen sönderbrytas.
Hans Excell: ce: Man hafwer doch af sielfwa Gudz lagh det samma, att slächten bör och lijda för skylldemans brått, men här är allenast att see om lagens rätta grundh, så att der en af blodzförwanter kommer, som wijsar sigh wara oskylldigh, han bör och undslippa, men i widrigt [fall?
], der är præsumtio.
Om dhem, som äro af blodet, synes elliest och rätt, att dhe barn, som wijsa sigh eij wara dehlachtiga af fadrens brått, må fuller wara oskylldige, men i det öfrige är rätt, att dhen, som finnes så criminel, hafwer förwärkat för sigh och sina effterkommande all adeligh rätt och frijheet.
Secret.
Leijonmark: Kan och wara andra barn, som redo äro ifrå sin faders huus och boo.
Hans Excell: ce: Der barnen finnas och wijsa sigh alldeles oskylldige, lära dhe och blifwa allde [le] s ostraffade; men hörer doch detta om straffet att sättia widh § 1, hwar till och slötz, att det fogas bör.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2423.
Till caput: om lasteligit tahl emot konungen.
Till § 1 [58.
] påmintes intet.
Till § 2 påmintes intet.
Till § 3 påmintes intet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2423.
Oplästes caput 9.
[64.
]
Syntes till slutet införas: tillägnar sigh, giör eller brukar ingrep uthi dhe förmåner etc.
Discurerad [es] elliest något om det, att här oprepas en dehl af konungens rätigheeter, särdeles att en dehl af desse saker synes wara effterlåtit stadzmagistraten och slijka, men slötz eij widare än förre discurerat war.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2424 a.
Till cap.
om wåldzgierning emot den, som konun- [71.
] gen tagit i sin fridh, leg [atur]: i sin särdeles fridh och beskydd.
Till § 1 et 2 påmintes intet.
Till § 3 påminte Hans Excel: tz, att något betänkeliget är att införa detta uti allmenne lagen; och syntes, att her kan detta gås förbi och lembnas, som uti konungens särskilte beskyd antagne.
Till § 4 et 5 påmintes, att her kan införas jembwähl om alla i gemeen konungens betiente, så att dher undher föres alle båhde executionsbetiente och andre, ock hwariehanda konungens betiente och embetes hafware.
Till § 6: anklager K: l. Håffrätten eller K: l. Collegierne.
Till § 7 påminte Hans Excell: tz, att dhen, som klagar sig ohörd, synes förtiena större straff, dock blef detta lembnat, som det infördt war.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2424 b.
Oplästes cap.
om myterie.
[79.
]
Hans Excel: tz påminte, att här wid kan införas något widlyfftigare om dem, som sig upsättia emot ett eller annat påbudh och befallningar.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2425 a.
Oplästes cap.
12.
[81.
]
Till § 2 in fine leg [atur]: handens afhuggande.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2425 b.
Till cap.
[13?
] påmintes intet.
[88.
] — — — — — — — — — — — — — — — — 2425 c.
Cap.
14: om uthfordringar ock enwigeskamp.
[95.
]
Till § 4 påminte Hans Excel: tz, att her måtte acktas om dem, som möta annan, ock bägge samtyckia till slagzmåhlet, så att den ena uthdrager sin wärria, ock den andre ähr ock straxt beredd, dher äro dhe lika straff undhergifne; men dher en öfwerfaller een annan, så att han måste taga till sitt wärrie, dher ligger den förre under straffet af Duelsplacatet, ock den andre under sitt straff effter lag, ock att wara fri för sådant straff, som Duelsplacatet dicterer.
[96.
]
Opläst cap.
14: om uthfordringar.
Påmintes, att her in margine må sättias, att hwar gifwer sitt betänckiande, om icke detta må appliceras till alla i gemeen, så att förbodet sträcker sig till alla, fast straffet blifwer annat.
D.
5 December 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2428.
Cap.
12 [ɔ: 16?
] opläst om förfalskande af myntet etc.
[115.
]
Till § 1 påmintes intet.
Till 2 § påmintes intet.
Till § 3 påmintes intet.
Till § 4 påmintes intet.
Till § 5.
Uthslutes dhe ordh: effter som måhlet kan wara stoort till.
Till § 6, 7 och 8 påmintes intet.
D.
12 December 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2429 b.
Till cap.
17: om mordbrand.
[123.
]
Till § 2 påmintes, att här och kommer till att införas om dem, som med försummelse orsakar wådeld uti konungens slott och huus, at det jämwäl här införes, hwar om är lifzstraffet ordnat uti förre Gårdzrätterne.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2429 c.
Till cap.
14 [ɔ: 18?
] om mord påmintes intet.
[131.
] — — — — — — — — — — — — — — — — 2430 a.
Till § 1 påmintes intet.
[137.
]
Till § 2 om den, som skär neder någon, som sig uphängt, förmentes fuller wara något betänckeligit att införa; icke dess mindre syntes, att det må wäl blifwa stående, till des man får see hwad påminnes.
Till § 3 påmintes intet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2430 b.
Till § 1 påmintes intet.
Till § 2 påmintes intet.
[139.
]
Till § 3.
Syntes godt ett wist ställe sättes om det måål: där omständigheeterne finnes och så fordra, där må domaren skrijda till det straff, som han finner skäligit.
Till § 4 påmintes fuller, at förre lagen eij hafwer welat belägga dem med dödzstraffet, som kommit till at dräpa sitt barn i agande; doch som en fader bör wara warsam, och eij hafwer jus vitæ, necis et corporis liberorum, synes det kunna blifwa ståendes.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2430 c.
Uplästes caput: om troskylder tienere dräper sin huus- [153.
] bonde; hwar til påmintes intet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2431 a.
Cap.
om belgmord.
[156.
]
Till § 1 påmintes, om icke samma straff må wara för den, som fördrifwer sitt foster, fast det eij qwikt är.
Hans Excell: ce: Synes rätt, emedan man uti så grofwa missgerningar moste wara warsam och eij gifwa tillfälle till twister och owissheet, doch må detta lemnas, som det är infördt, till fleres påminnelser.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2431 b.
Cap.
om barnemord.
[161.
]
Till § 1 påmintes intet, utan synes nödigt, at her effterföllies Kongl.
förordningen.
Till § 2.
Legat [ur]: [för?
] skulle någon förebära: bewijsa, för lönskeläger leg [atur]: lägersmål.
Till § 3 påmintes intet.
Till § 4 påmintes intet.
Till § 5 påmintes intet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2431 c.
Cap.
om förgerning.
[166.
]
Till § 1 påmintes intet.
Till § 2 påmintes intet.
Till § 3 påmintes intet; utslutes doch.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2432 a.
Cap.
om tijdelag.
[171.
]
Till § 1 påmintes intet.
Discur [erades] om dem, som äro afwita och bedrifwa sådan gerning.
Hans Excell: ce: Effter Gudz lag måste ju ett oskäligit diur icke allenast i detta måhl, utan och för dråp dödas; äfwen ex jure romano: si qvadrupes pauperiem fecerit; så synes och eij propter reatum en sådan wara böra wijd lijfwet.
D.
14 December 1695.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2436.
Hans Excell: ce: Och kommer fuller här widh åthskilligt at betänkia, [173.
] som och nyligen är dhen quæstio moverat, om uhrsinnige må för sin missgiärningh döö; hwilket doch synes kunna skee, emedan oskiählige diuur, som äro alzintet förståndige, [dödas?
], derföre må och den, som är en menniskia och doch synes hafwa något mer wett, undergå sådant straff, och det propter reatum.
Ass.
Hylten: Doch synes som en menniskia skulle komma derföre [att?
] pardoneras, att han kunde komma till sin synda känslo, och således döö sahlig, är och at ansee, om någon är hehlgalen eller till en dehl ifrå sigh, så att han söker att neka sin gärningh, hwilken är mehr culpabel.
Hans Excell: ce: Om dhen är ingen twifwel med mindre han måste döö, men der en hålles alldeles afvijta, kan doch eij wara mehr oskylldigh än et oskiäligt diur, hwilket måste doch döö för tijdelagh, dråp etc. D.
6 Februari 1696.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2464.
Caput 3.
Till § 1 påmintes, att införas må: hwilken faller ifrå [22.
] wår rätta lära; kan lämnas till fleres påminnelser, dher och så synes, kan tillsättias: rätta evangeliska eller allmänt wedertagne, oföränderlige, grundat på dhen Ausburgiska Confession, eller dhen rätta åhr 1593 uthi rijket wedertagne lähra, hwilket och slötz.
Till § 2 påmintes, att dhen poena, som här fölger, lijf och fängelse, synes olijka, dherföre förmente hans Excell: ce här kunna införas, att dhen, som inkommer till dhen ända, att han will giöra irring och förföra någon, han må wähl mista lijfwet, men dhen, som elliest kan komma till fehla och genom discurser giöra irring, han må straffas medh fängelse etc.
Till § 3: att straffet uthföres.
Till § 4 addatur: som studier idkat till att insupa någon willfarande lära.
Till § 5.
Den, som till dhen ändan införer kätterska böcker, att han skall förföra andra, är lijfsaak, särdeles om dhe på swänska verteras, så att här kan föras till § 2: dhen, som inkommer och medh ordh eller tahl söker att förföra, eller uthsprijda sådana böcker, till dhen ända.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2465.
Till caput 4 § 1: hwilken så förhärdat ..... Här måste [25.
] sättias: lijf och tunga, uthi dhe grofware måhl.
Till § 2.
Skrijft, legat [ur]: kyrkioplicht.
Till § 3.
Hans Excell: ce: Här synes och kunna ansees, om en sedan eller straxt ångrar sigh, så att dhen, som framhärdar, må mista lijfwet.
Cap.
[ɔ: §?
] 4 och § 5 gåås förbij Stycket: » Till caput 4 § 1 — gåås förbij » är i handskriften oriktigt dateradt den 6 februari 1695..
— — — — — — — — — — — — — — — — 2466 b.
Till Caput 8.
§ 1: regering, leg [atur]: regemente.
[58.
]
Påmintes, att här kan lämnas allas betänckande, om böterna må sättias högre för dhen rijka och dhen fattiga.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2466 d.
Oplästes till § 2.
Hans Excell: tz: Her måtte så sättias: den, [71.
] som har fådt konungens leijde ock förbryter sig i annan måtto, då hafwer han förbrutit konungens leijde i det måhlet, ock böte för denna sin gerning effter lag.
[72.
]
Assess.
Hylten förmente, att dhen, som är tagen i så stoor fridh undher slikt straff, han bör ock hålla sig stilla, hwar icke hafwer [han] förwärkat friden i det förra måhl.
Assess.
Bromeen: Mig synes, att det brått, [som] han sedan giör, kan eij skyddas undher den förra lejde.
Hans Excel: tz: Om någon hafwer konungens lejde i ett måhl ock förbryter sig i annor måtto, då må konungens leijde eij skydda honom i det måhl han eij lejde hafwer, utan plickte för det brått han eij lejdet ähr effter lag; jämbwähl synes her så införas böra, att det, som brutet är för lejden, eij må förswaras undher det leijde.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2468.
Till § 4.
Hans Excell: tz påminte, att dher en går williog till [96.
] slagzmåhlet, fast han blifwer reetat dher till på det sätt, att een drager sin wärria emot honom, han ock straxt finner sig beredd, han må eij skyndas [ɔ: skyddas?
] under den uhrsächt att wara öfwerfallen.
D.
11 Februari 1696.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2469.
Oplästes hwadh sidsta session blef påmint att corrigeras och [22.
] discuterades något till cap.
3 § [3?
] om dhem, som bewista främmande religions öfningar, och syntes fuller en eller annan, det här kunde införas om dhem, som till dhen ända gå dijt att läras, och dhen, som går dijt af ett förwett eller att elliest höra en främmandes predijkning, men som dher under och kunna dhe andra beskyddas, syntes bäst att lämna detta uthi gemen, som satt är Detta stycke är i handskriften oriktigt dateradt den 11 februari 1695..
— — — — — — — — — — — — — — — — 2470.
Till cap.
10: om leijde.
[Till] § 2 discurerad [es].
[72.
]
Lagman Gyllenc [reutz] formente, att den, som niuter leijde ock försäkras komma i sitt behåldh igen, han synes böra blifwa frij och niuta lejde för alt det, som förr ähr skedt; och måste man her ackta, att icke lagen göres annorlunda än hoos andra, så att den, som hafver ett protectorial, må ock wara frij.
Alii omnes opponunt, att när så blifver i lagen infört, hwar medelst han finna kan sig eij kunna blifwa fri, är alt rätt och nogh.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2471 a.
Secret.
Lejonmarck: Annat är en leijde, som är simpel och i [72.
] gemen eller general, annat dher uti ett wist måhl specificeras, ty medelst det förra bör han wara frij i allt, men medelst detta eij.
Borgmest.
Holmström: Det, som eij är uthi wist måhl infördt, kan eij heller fides publica brytas, dher han sådan fidem eij fådt.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2471 b.
Secret.
Wattrang et Gyllencreutz resp [ondent]: Det är dock een [96.
] vindicta privata på bådhe sijdor, ock den, som weth lagen, må sig afhålla, ock till att förekomma alt, synes, att det må blifwa öfwer alt förbudet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2472 a.
Till cap.
14: om uthfordringar.
[96.
]
Oplästes § 4, som dem befalt är att corrigera, hwilket ock blef approberat, till dess påminnelser dher om inkomma.
Till cap.
14: om uthfordringar.
Om det, som skeer af bråd skildnat, påminte Hr Assess.
Bromen, att uthi all Duels placater hoos andra nationer är infördt een exception eller skilldnat om det, som skeer af brådh skildnat och af upsåth.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2472 b.
Sedan continuerades upläsandet af cap.
15, hwar till påmintes [111.
] intet, allenast att confer [eras] Stadgan 1611 et Resol.
1675.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2472 d.
Cap.
16 § 4.
Påmintes, att den, som klipper, fijlar eller minskar [115.
] myntet, som är regale, må ock mista lifwet, emedan det är fast skadeligit, hwilket Lagman Gyllencreutz [och] R [ådman] Nyman biföllo.
Assess.
Bromen: Det kommer öfwerens med praejudicatis, som här är infördt, nembl.
att straffas med fängelse ock morte civili.
Till § 6 påmintes, att må sättias till, att en falsarius må mista ähran.
D.
27 Februari 1696.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2484.
Om orden: opp [enbar] skrifft discurerades, och förmente [5.
] Secret.
Leijonm [arck] kunna sättias: kyrkoplicht.
Alii respond [ent]: Her är särskilt skrifft, kyrkoplicht är alt straf, som wid kyrkan sker, som i stocken etc. Och slötz, att det ordet skrifft må behållas.
D.
3 Mars 1696.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2486-94.
Hans Excel: s låter wetta, det Hans Kongl.
Maij: tt är fast behageliget, [229.
] att dhe godhe Herrar komma nu frequentes tillsamman att afgiöra desse saker, som her är att förhandla.
Hans Maij: t hafwer ock kommit på de nådige tankar att låta her förekomma och opläsas det, som är principium uti lege, nemb.
Konungzbalken, till att dher med wisa sin nådige intention att låta sine undhersåtare see och wetta hwadh som Hans Maij: tz rätt kan angå, ock huru det widh denne tijdh kan författas, och är fuller uti förre lagen åthskilligt infördt uti Konungzbalken, som her synes kunna hafwa annat anseende, ty:
Cap.
1 hörer fuller eij till sielfwa lagen, utan är mehr ett historicum och politicum; cap.
2 om konungens rätt hörer fuller hijt: cap.
3 är een abroption [ɔ: är nu abrogatum?
]; cap.
4 hörer fuller ock eij så mycket till lagen, som är elliest ett särdeles Kongl.
Maij: tt angående, hwarföre det ock är för sig sielft författat; men cap.
5 hörer särdeles hijtt; cap.
6 om erichzgata är obsoletum; om des gifftermåhl hörer ock till annat [ställe]; men om rådet kommer her att införas; om adelens privilegier hörer eij heller hijt; om gästgifware är infört uti Byggningbalken och dhe fölliande capitel [föras?
] hwar uti sitt ställe och rum, dels till Rättegångsbalken dels till Högmåhls och Edzöresbalken.
Det hafwer fuller sahl.
Gref Lindschiöldh opsatt någre capita till Konungsbalken, men dock är det eij wida continuerat, samt mycket infördt, som kan hafwa betänkiande att införa uti lagen, ty det synnes elliest nog, att uti lagen allenast införes, hwadh som angår undhersåtarnes plikt, ock des straff, som sig förgriper emot konungens rätt, och att sedan allenast jura majestatis majora et summa ock det succincte, medan man dem ändå alla eij kan upräckna och införa, ock det öfriga lembna; är derföre på det sätt ett concept opsatt, hwilket Hans Excel: z begynte sielf att upläsa, och der om något discurerades.
Till cap.
1.
Her synes nog att säga: öfwer Swea rijket är een [230.
] konung; så att her eij införes Göta rijket eller slikt, ty då måste ock införas Wenden, Finlandh etc.
Assess.
Hylten: Leg [atur]: Sweriges rijke; dher medh förstås alle provincier.
Lagman Gyllencreutz: Till att dher med förtaga andra det, som mången [gör?
] att ock skrifwa sig till det samma, som Kongl.
Maij: tt gör, synes eij orådeligit införa om Göta rijket och des slijkt.
Assess.
Hylten: Uti förra lagen är infört som ett generale först Sweriges rijke in rubr [ica] capit.
1, ock dher undher som membra införes: Swea land och Göta etc.
Lagman Gyllencreutz: Det hafwer warit mången, som hafwer weelat betaga Swerige den heederen, att göterne hafwa gångit utur Swerige, derföre synes eij skada, om Göta rijket jämbwähl införes.
Hans Excel: tz: Här är allenast intention att införa hwadh som angår sielfwa lagen och det, som kan förekomma wed dombstolarne; hwadh öfriget är som historica blifwa fuller i sitt minne och heder, äfwen som den förra lagen kan eij heller komma uti förgiätenhet, utan blifwer det alt i sitt wärde.
Till § 2 påminte Assessoren Hylten, att kunde införas: så länge dhen konungzlige familjen warar.
Hans Excel: tz: Wij kunna eij annat än hoppas, ock uti wår devotion hafwa, att så må wara till ewig tijdh, hwadh som kan förändras, lembnas till sin tijdh, som allena står uti dens högstes Gudz wåldh.
Till § 3: om närmaste släckten påmintes.
Assess.
Hylten: Att her synes kunna tillsettias: om dhe på något sätt skulle finnas skyldige ock bråtzlige till samma ogerning.
Hans Excel: tz: Man må eij praesupponera något iniqui hoos öfwerheeten, utan att den, som kan wijsa sig oskyldig, må ock förstås att blifwa otilltalter.
Assess.
Hylten: Torde dock wara swårt för släckten att göra och wijsa sig oskyldig, som alltijdh är ett onus, och hålles onödigt, der inge skähl äro.
Hans Excel: tz: Her är eij intention att förtrycka någon, utan att elliest [föresätta straff?
] allom dem, som äro missgierningzmän och des dehlachtige.
Assessoren Hylten: Hwad om barnen säges, synes alldeles rätt, emedan dhe hafwa alt bortmist genom sine föräldrar, men om släckten, [231.
] som eij hafwa dher med att giöra, synes kunna uthslutas.
Hans Excell: tz: Hafwer man dock uti Gudz lag ock dhe hedniskes samt andres, att all des huus ock slikt skulle uthrotas, som sig satt emot öfwerheeten.
Lagman Gyllenc [reutz]: Kunde sättias: ens barn ock effterkommande, ty dhe äro alle förlustige af sitt godz, men släckten icke så.
Borgmest.
Holmström: Uti konungens säkerheet beror fuller och wår trygghet, ock detta syfftar der på uth.
Hans Excel: tz: Uti Mosis lag står likwähl infört, att all des huus, som äro förräddare, måste förstöras; dher ock en är släckt med en sådan, han wijser fuller straxt, om han är skyldig eller eij, men detta hielper till, att den ena må hålla den andre ifrå sådanne ogiärningar, ock seer iag eij skiähl att lindra någon sådan persons straff; är ock elliest ratio politica dher till, att släckten ock kommer här att införas, ty som sådan ogiärning eij kan skee uti hast utan af länge wräckt, så kan det ock wara släckten bekandt, ock på det att sådant må förekommas, eller dhe wara plichtige till att sådant uppenbara, synnes jämbwähl detta kunna införas om släckten, på det konungen må wara i alla måtto des säkrare.
Assess.
Bromeen: Såsom her eij annat är än trygga öfwerheeten uthi sit höga af Gudi förlänta regemente, så kan eij heller här annat tänckas, än att detta förplicktar hwar och en att gifwa ackt på sin man; män så wida någon icke kan hafua kunskap af sådant brått, så är eij annat att förmoda än den oskyldige niuter sin oskuldh till godo.
Assess.
Hylten: Alt det straff, som kan läggias på den skyldige, är alldrig stort nog, men den oskyldige är wähl, att han eij lijder, eller lagen så giöres, att han kan dragas under samme straff.
Hans Excel: tz: Är dock bättre, att en oskyldig enteligen skulle lembnas ock sättias i fara, om så wore af nöden till öfwerheetens tryggheet, särdeles som den heelige skrifft wijsar det samma och andre folkz lagar, och när den högste Gudh äfwen så hafwer statuerat och straffet satt, warandes elliest sådanne exempel uti månge måhl, ock är bäst, att her sätter hwar och en upp sin mening, som är heremot.
[232.
]
Lagman Gyllencreutz: Torde ock henda uti anledning af lagen, ock dhe ord om släckten, att des broder, som är förräddare, woro långt ifrå, ock kunde likwähl uti anledning af lagen dragas under faran, fast han woro heel oskyldig, warandes elliest exempel uti Konung Carl den nijondes tijdh, att en broder war förräddare, den andre tiente i håfwet, ock rådet och dömbde den andre.
Hans Excel: tz: Will man sättia sig före, att potestas regia skall wara sacra et inviolabilis, är rätt, att man dher effter fölger alt, ty i förre tijder, då rijket war annorlunda ställt, war ock nog annor tancka och mening, som kunde wanka, men nu är annor status.
Assess.
Bromen: Den ena måste hålla den andra in sphæra obseqvii; men den, som wijsar sig ingen deel hafwa uti sådant brått, han blifwer wähl otilltalat och beskyddat i sin oskylldigheet.
Hans Excel: tz: Jus maj [esta] tis är så granlagat, att man eij må hafwa dher wid den minste misstanka om des rättwisa.
Assess.
Bromen: Om sådanne brått her talas är ock infört uti Högmåhlsbalken.
Oplästes cap.
2: hwar uti det konungzlige wälde består.
Till ordet kyrckiorätt påminte Assess.
Hylten kunde tillsättias: som konungen finner Gudz försambling och des undhersåtare gagna etc.
Hans Excel: tz: Hwadh det angår, skeer det uti en särskildt försäkring om religion, ock som Gudz försambling sträcker sig wijdare, synes det her eij nödigt.
Till ordet dombstolar.
Assess.
Hylten: Addat [ur]: ock dommare.
Hans Excel: tz: Det föllgier effter under embeten och förstås.
Till de orden andelige rätt påminner Assess.
Hylten, att det synes kunna limiteras: effter Gudz ord.
Hans Excel: tz: Det föllier her effter hwadh konungen i anseende till religionen försäkrar.
Oplästes cap.
3: om konungens cröning, hwareffter talas om samme försäkring.
Oplästes cap.
4: om konungens bröllopz kostnat.
[233.
]
Oplästes cap.
5: om dråttningens lijfgeding, att den eij bör i godz, utan allenast af konungens Räntecammare ordnas, hwar till intet påmintes.
Cap.
6 och 7: om kon [un] gzbarns undherhåldh ock des gifftermåhl ock brudhskatt etc. påminnes intet.
Cap.
8: om kon [un] gz testamente och yttersta willia påmintes intet.
Cap.
9: om undhersåtares plikt i gemeen, ock den, som sig dher uthi förbryter.
Hans Excel: tz: Her talas om den, som förbryter sig i mindre måhl, dher anser man eij släckten, men uti det förre och större, för brått, som är att sökia förandring i regementet, dher må släckten ock noga ansees.
Assess.
Hylten: Synes elliest her ock att införa det samma om dhe besluth, [som] Hans Maij: ts ständer giöra.
Hans Excel: tz: Her uti arfrijket är ständerne fast annorledes att ansee än förre, ock kan her ständerne ingaledes nu giöra annat eller vijdare än konungen gifwer dem tillståndh ock anledning till, ock sedan det stadfäster, elliest är ständernes wärck ock beslut intet giällande.
Oplästes cap.
10: om konungens rådh.
Oplästes cap.
11: om embetes mäns förseende.
Assessoren Bromen påminte, att det, som her införes, är een deel infört uti Högmålsbalken, ock förmente dherföre Hans Excel: tz, att hwadh som straffet angår, kan det her refereras till Högmålebalken, äfwen som her ock skeer uti cap.
12: om konungens rättigheet etc., hwarest man remitteras till Jordebalken ock Erfdebalken, hwar till påmintes om det, som kan komma uti collatione ock competentia med andre, der synes gälla, hwad dömt är etc.
Hans Excel: tz: Det kan eij förstås annorledes än ifrån den tijden, som konungens rätt sig yppar, och ifrån dhen tijdh hafwer konungen sin rätt, men sedan det är skedt, kan ingen rätt gälla för privatis.
Hans Excel: tz: Detta är nu eij wijdhlyfftigare, utan lembnas hwariom att taga denne opsats till sig, dher af att see, om någon hafwer dher til att något läggia eller widare påminna: warandes her allenast intention [234.
] om salute publica, som bör wara förnembst anseende, hwar till något hwar swarar, att dhe eij finna något widare af nöden att antingen påminna eller tillägga, dock tog Secret.
Wattrang det till sig.
Hans Excel: tz tog affträde.
D.
5 Martii 1696.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2497.
Hans höggrefl. Excel: tz är opasslig, men befalte migh elliest i [234.
] dag att förkunna dhen Kongl.
Commission, det dhe behagar å nyo opläsa hwadh opsatt är om Konungzbalken, och dher eij något särdeles är dher wid att påminna, må det, som opsatt är ock till en deel redo af- och reenskrifwit, uthsendas, så att till alle Kongl.
Hofrätter och landzhöfdingar sendas ett exemplar, warandes någre exemplar reedo afskrefne uppe uti Canseliet, ock hwadh än wijdare fordras, kan her afskrifwas; sedan må continueras med Dråpmålebalken, hwilket iag ock gaf dem närwarande Herrar deputerade tillkenna.
Assessoren Hylten uhrsäcktar sig för sin opassligheet.
Emedan Lagman Gyllencreutz är bortrest på landet, Assessorerne uti Kongl.
Håffrätten eij heller ankomne; ty blef till allas sammankomst opskutit om Konungzbalken, ock företogz hwadh som föllier af Dråpmålebalken.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2499.
Företogz Konungzbalken; ock som någre af Commissionen woro [234.
] borto, ty förklarade dhe när warande sig att dher till eij hafwa något wijdare att påminna, emedan det så nyligen war opläst.
Borgmest.
Holmström: Jag hafwer för min person intet att påminna, utan är alt wähl stält till konungens säkerheet, hwarpå beror wår säkerheet.
Alii idem; det är med stor försicktigheet ock acouratesse opsatt, så att dher till är intet att påminna, dher ock skulle änteligen wara ett ord eller annat, särdeles hwadh det angår, som kan refereras till Högmålsbalken, kan det dock på det sätt sedan, som kan finnas bäst, införas; ty fan Kongl.
Commissionen för bäst, att det effter Hans Excel: tz befallning reenskrifwes ock uthsendes, särdeles som det är reedo uti Kongl.
Canseliet öfwersedt och opläsit.
D.
21 April 1696.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2551 a.
Begyntes upläsandet af det, som Rådm.
Nyman opsatt till Tiufwebalken [15.
] och påmintes till cap.
1 om dem, som förste eller flere resor stiäl, och § 1 om dem, som stiäl 60 daler, att i Strafford [ningen] står: den, som stiäl öfwer 60 daler, miste lijfwet; doch blef detta så ståendes.
2551 b.
Discurerades om det här säges, att afdrages 12 öre för hwar [15.
] dag han arbetar; att det ähr tagit af sidste Resol [u] tion om olofl [igt] bakande, och blef eij widare påmint.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2551 c.
§ 5.
Om den, som sig bryter i annans huus at stiäla, påmintes, [35.
] at om någon sådan dräper huusäganden, miste lijf och löös öron.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2552 a.
§ 7.
Att den, som tager förlikning af tiuf, skall straffas som [27.
] tiuf, synes swårt, om det förstås om målsäganden.
Rådm.
Nyman: Är stölden grof, må eij förlikning tagas, men är små stöld, fölger här effter; doch är här förnämst meningen om den, som fångar å embetes wägnar tiuf, och förlikning tager.
Borgm.
Holmström: Målsäganden må fuller eij släppa någon tiuf, utan den angifwa och lagsökia, doch eij som tiuf straffas.
Slötz, at desse ordh uthslutes: tager någon förlikning.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2552 b.
Till cap.
2 § 1.
Syntes wäl, att detta, som talas om 3 slagz [57.
] tiufwar, införes.
Hans Excel: tz: Hwilken som gör etthera af thetta, råder, stjäler, döllier och nöter stölden, de äro alle lika delachtige.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2553.
Till § 2 påminte Hans Excel: tz, att dhe, som tillsamman stiäla, [3.
] äro doch i råd med annan, och derföre böra straffas lika, fast den ene mehr eller mindre niutit, de äro doch alla uti lika reatu.
Slötz att införes: stiäla flere tillhopa, stånde alla tiufzrätt, som förr är sagdt.
Hans Excel: tz: Uti detta måste ansees, att fast een eij mycket niutit, bör han doch gälda hwad stulit är, där de andra det eij förmå.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2553.
Till § 4: om man stiäl undan hustru etc.
[25.
]
H: s Excel: tz: Stöld är eij annars att ansee än hordom och bör wara fides mutua.
Ass.
Brom [en]: Här synes höra till at stiäla och [att?
] göra boodrätt, som dock kan wara något åthskilligt; är och här en communio bonorum och intet hwars särskilta, således eij wist någottheras, och synes kunna sägas: afhänder någon man hemligen ifrån sin hustru etc.
H: s Excel: tz: Det är wäl, och i det anseende kan det lemnas opåtalt; men där det klagas, blifwer det stöld.
Slötz, at det lemnas man eller hustru fritt at lagsökia hwar annan för sådan stöld.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2554 b.
Till § 5.
Införes: dölier .... det, som af annan stulit är.
[23.
] — — — — — — — — — — — — — — — — 2954 c.
Till § 6.
Legat [ur]: låckar, råder eller biuder någon antingen [21.
] en wahnwetting eller man sin hustru etc. att stiäla.
H: s Excel: tz: Om des straff, som låckar, råder och biuder, införes här, men om tiufwen sielf är förre infört: den låckar etc., stånde den samma tiufzrätt, som den där andre gången stulit, som förbemält är, hwilket således infördes; kommer han annan gång igen .... — — — — — — — — — — — — — — — — 2554 d.
Discur [erades] om dem, som uthståt lifzstrafz gatulopp, [huruwida [15.
] de?
] må slippa trälarbete.
Hans Excel: tz: Då straffas den eij högre, som mehr stiäl.
Secret.
Ehrnh [ielm]: Nu skeer, at mången undergår sådant straff, och doch sedan sändes till Marstrandh.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2555 a.
Till cap.
3: rubrica tillsätties om den, som stiäl uti stoor sootdöd [19.
] och smittosam siukdom.
Till § 2 sätties om dem, som stiäl ifrå den, som siuk är och sitt eij wårda kan.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2555 b.
Till § 3.
Påmintes, att den, [som] stiäl 20 daler, miste lifwet.
[71.
] — — — — — — — — — — — — — — — — 2555 c.
Till § 4: om tiufwar må förwisas staden etc.
[69.
]
Hans Excell: tz: Att fördrifwa sådane är eij annat än uppfylla andra orter med främande personer och skiälmar, är därföre bättre, att de hållas uti trälarbete, och wara betänckt om arbeteshuus; och kan här in margine ställas till betänkande, om man icke må föresättja annat straff i ställe för häradetz förwisande.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2555 d.
Borgmäst: r Holmstr [öm påminte] till § 3, att den, som stiäl uti [71.
] så stoor nöd, må wäl mista sin löösöron.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2556 a.
Till cap.
4: om stöld ute på marken.
[59.
]
§ 1.
Legat [ur]: 20 daler.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2556 b.
Och eij med fulla skäl pröfwas dem med stulit.
[23.
]
Hans Excel: tz: Gifwes någon skuld, som hafwer ägendom mehr [ɔ: medh?
] hoos tiufwen, at hafwa warit deelachtig med tiufwen, och eij är full skäl till, befrie sig med sielf sins eede; bindes de till saken, straffes som förr är sagt.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2556 c.
Till § 3: om den, som hugger uti annans skog timmer, näfwer [59.
] etc., är infört uti Bygg [ninga] balken och därföre lämnas tit, men elliest må här införas om den, som borttager een annans huggne wed, timmer, ållon, nötter, fisk i sumpar, dammar och annor fiskeredskaap, eller diur uti annans gillder, betale all tiufnaden och skadan och böte som in § 1.
Till § 3 påminnes, att en deel där af står uti Bygg [ninga] balken cap.
16 § 5 och därföre confereras med annat eller och aldeles uthslutes.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2556 d.
Till cap.
5 påmintes, att här i detta capit [el] må och införas om [65.
] stöld uti andra almenne huus, såsom rådstugur, hospitaler etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 2557 a.
[47.
]
Cap.
6: om kyrkiotiufwerij; hwar till intet påmintes Detta stycke är i handskriften oriktigt dateradt den 21 april 1699..
D.
23 April 1696.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2557.
Oplästes cap.
7: om bedrägerij, och slötz till § 2, att när [63.
] han betalar dubbelt godsetz wärde, är nog, att till konungen bötes 12 daler och 12 till staden eller 12 till treskiptes.
Discur [erades], om edgång är här nödig.
H: s Excel: tz: Om han är af god fregd, må i detta måhl till eed eij [?
] tillåtas.
Slötz att införas: eller om han af god fregd är, tillåtes honom eed, att han owetandes sådant hade etc. Ursprungligen har skrifvits: » sådant giort hade etc. », hvarefter ordet: » giort » öfverkorsats.
.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2558 a.
Till § 3 påmintes, att praxis är, det de, som förfalska bessman [73.
] etc: a, den böter 40 marker.
H: s Excel: tz: Den, som gör bessman och slik wicht och dem förfalskar, det är och hörer till Högmålsbalken, men den, som dem eliest brukar falskt wicht, hörer till Tiufwebalken.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2558 b.
§ 4.
Om böter för förfalskandet discur [erades] och syntes, att [79.
] det bör wara effter wärdet.
H: s Excel: tz: Är det ringa falskat, må han böta 10 daler, men är det större, må han böta tredubbelt.
Rådm.
Nyman: Uti capite här effter om ransakan effter stöld är wiss summa satt wid wädiandet, neml.
⅓ deel af dhet, han will föregifwa stulit, äfwen kan här tagas en proportion.
Till § 4 påminte Ass.
Ehrenb [erg], att guldsmeder borde eij arbeta sämre sölfwer än effter wiss godheet, och det wid böter, fast han ingen skada gör.
Rådm.
Nyman: Kongl.
M: t har författa låtit en ordn [ing], at intet sölfwer må arbetas utan 13-lödigt, och den, som falskar slikt, blifwer tiuf och eij lides i embetet.
H: s Excel: tz: Det är wäl, ty ju lättare det är att synda, ju större straff bör sättias.
Rådm.
Nyman: Straffet blifwer, att han mister sitt, betalar målsäganden dubbelt och så böter, doch synes wäl, att alt det, som finnes förfalskat hoos en guldsmed, må wara förfallit till de fattiga.
Slötz, att alt sådant, som finnes förfalskat uti gulld och sölf hoos en gullsmed i des bod, blifwer confischerat; är det sålt, giäldes dubbelt till den, [som] köpte, och dhet sålde confischeras, och böte där till i alle måhl 40 daler.
H: s Excell: tz: Måste och aktas, att den guldsmed, som sälljer cndt, må straffas högre, och en annan, som köpt det, som finnes falskt, bör wara plichtig att nämna sin säljare; och bör des utan hwar en, som finnes stulit, förplichtas att nemna sin afnämare, kiöpare och giömare.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Händer ibland, att godz blifwer wätt på siön och slikt, men säljes för bättre kiöp, sådant synes kunna tillåtas.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2560 a.
§ 5.
Rådm.
Nyman: Hwad straff embetes män må undergå, [77.
] som finnes hafwa falskat [det?
], som mindre är än guld och sölf etc.
H: s Excel: tz: Det är wäl, att här är en proportion; och somlige böta effter bråttetz wärde, soml [ige] effter sin egendom, andre utan anseende; och må här blifwa böterne ⅓ af warans wärde, som han nembl.
det såldet före, och det andra, som eij är såldt, confischeras.
Rådm.
Nyman: Här synas och, att gulddragare och alle andre, som guld och sölf hantera och arbeta, må komma under § 4 att ansees.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2560 b.
Till § 6.
Lagm.
Gyllencreutz: Här bör wara ett wist straff, [83.
] men doch eij ährerörigt.
Consentiunt alii, att böterne blifwa effter sakzens beskaffenheet.
Hans Excel: tz: Den, som bryter up annans bref, ware eij man des bättre, men fölger där på någon skada, gälde den dubbelt och plichte med böter eller fängelse, som saken är till.
Legat [ur]: tager någon annans bref och bryter upp.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Där en hafwer en bestälning och slikt, handell etc. och någon tager hans bref, hwar af skada kan fölga, den bör den gälda.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2561.
Till § 7 et 8 påminnes, att efftersees hwad som är infört uti [81.
] Högmålsbalken.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2561 c.
Till § 9 påmintes intet om dem, som nekar till inlagzfää.
[85.
]
Till § 10.
För pant etc., som så brukas, synes eij böra straffas som stöld.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Tiufzstraff är här för swårt.
Consentiunt alii, särdeles medan tiufzböter äre ärerörige.
Ass.
Bromen: Här kommer mehr actio damni.
H: s Excel: tz: Skeer det af malitia, är större straff, därföre må här skee en separatio uti casibus; addat [ur]: nekar någon wettandes till nedsatt [ɔ: wädsatt?
], eller nekar någon till inlagzfää emot sitt bättre wettande.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Om någon tager i pant ens tennkärill etc. och det brukar, att därföre blifwa ährelöös, är swårt.
Slötz, att detta, som swårare är, såsom nekar någon, försnillar, förbyter etc. det, som är ned- [ɔ: wäd-?
] eller pantsatt, stånde tiufzrätt; men brukar någon sådant och till sin nytta anwänder, gälde skadan och böte.
Påmintes, att hijt hörer om dens straff, som emottager något sådant, som han weth någon willia dölja undan sine creditorer, arfwingar och slike, falska obligationer emottager; hwad här widare är infört om inventariers förfalskande och förmyndare, confereras med dhet, [som] uti Erfdabalken är infört.
D.
28 April 1696.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2563.
[53.
]
Continuerades opläsandet af conceptet om tiufwerij, och begyntes cap.
8: om fynd.
Och påmintes till § 2, att den, som will känna sitt, som oplyst är, bör göra eed; synes onödigt, när han wisat sine kännemärke.
H: s Excel: tz: Det är wäl, och [ɔ: att?
] klart införes, det den, som will känna sitt wara, måste säga wisse tekn och kännemärke, förr än han får see, hwad som upplyst är, men där någon skälig orsaak är till misstancka och dock gode teckn till hans ägande rätt, må han med eed fylla sitt wittnesbörd eller tahlan.
Till § 3 påmintes intet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2564.
[51.
]
Till § 4 et 5: att den böter 3 daler, som brukar hittat fää, för än han oplyst.
Jämwäl påmintes, att den, som är eller bor innom häradet och finner något drifftefää, han må eij behålla alt, utan sin deel däraf som annat.
Ass.
Brom [en]: Den, som i häradet eller staden boor, må och behålla hwad han finner hoos sig.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Den, som finner något nyttjefää, han hafwer sitt gagn däraf.
Borgm.
Holmstr [öm]: Den, som wårdar och föder sådant fää, hafwer störste beswär.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Häradet bör i detta som alt annat hafwa sin dehl af dhet, som finnes.
Assentit Borgm.
Holmstr [öm]; och syntes godt, at häradet får af detta ¼ och dhe andra ¾ delas till Kongl.
M: t och opfinnaren.
Slötz, att häradet niuter ¼ och de ¾ delas till konungen och den, som wårdat.
Till § 6.
Syntes, att man må bruka ordet finna om strandwrak och bottnfind, men hitta om annat, som strax kan antagas [blifwa efterfrågadt?
].
Ass.
Bromen: Finna säges allenast om rebus animatis.
Till § 7 påmintes, att häradet och staden må och niuta sin dehl.
Discurerades om konungens deel af det, som finnes, och syntes godt, att det alt, som hittes, må delas som annat uti tre, så att konungen niuter ⅓, jordäganden ⅓ och finnaren ⅓; och der konungen eller staden är jordäg [ande] sielf, niuta de äfwen sin ⅓ därföre, äfwen så i allmenningen etc: a.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2565 b.
[53.
]
Till § 8 påmintes, at det är betänkeligit till att göra den till tiuf, som finner något och eij uplyser, emedan som mycket är af ringa wärde, som eij gagnar att hafwa mödo före, utan man behåller det därföre, utan att hafwa tanka till att därmed gagna sig.
Lagm.
Gyllencreutz: Är därföre bäst, att här sättes ett wist wärde, så att dhet, som däröfwer är, och finnes, måste lysas, men eij det, som är af ringa wärde, på det man eij må råka uti förklening för ringa saak.
Consent [iunt] Ass.
Brom [en] et Holmstr [öm], att den eij må kallas tiuf, som finner, emedan den, som stiäl, är uti en arg gärning, men den, som [ɔ: om någon?
] hittar, skeer [det?
] utan des mening, och därföre må den heller böta ett wist, utan att heeta tiufwer; och må han böta dubbelt eller slikt.
Slötz, att det ord warde tiuf må uthslutas, så att en skillnat görs emelan den, som stiäl, och den, som elliest finner, emedan reatus är eij lika; uti stöld skeer contrectatio invito domino, det, som tappas, skeer offta af ägarens wårdzlösa.
Slötz, att den, som finner och eij uplyser, böte dubbelt emot des wärde, som funnit är.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2566.
[49.
]
Oplästes cap.
9 och påmintes till § 1 och syntes, att här må allenast införas om den, som tubbar annans hustru eller tienstehion till att stiäla eller till handell, men om handell föres till Handelsm [åla] balken.
Slötz: hwad köp angår föres till Köpm [åla] balken, men om den, som låckar annan, hörer hijt.
Borgm.
Holmstr [öm]: Den tienare, som hwad honom förtrodt är, stiäl och försättier, är ju [skyldig till] stöld.
Till § 2: att den, som spelar med annans barn, må eij ansees som tiuf, utan eljest böta.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2567 b.
[55.
]
Till § 3.
Syntes rätt, att den, som wetterligen köper tiufwegodz, må ansees som tiuf.
§ 4.
Gåås och här förbij, emedan den, som köper, eij är så in culpa som den, som sällier sitt gewähr etc. till ...
Till § 5.
Ass.
Bromen: At tiden till att comparera jämföres med förord [ningen] om processen, at samma terminer, som om stämningar säges, observeras.
Till de ord befrie sig med eed, om eij skiäl äro till misstankar.
Borgm.
Holmstr [öm]: Där inga skiähl äro till misstankar, må ingen förplichtas till eed, men där misstankar äro, må eed göras; slötz att införas: befrie sig med eed, om domaren så finner skäligt.
Påminnes och, att där inga wittne äro där till, att en såldt, må han eij bindas till [eed?
], med mindre andra skiähl till äro, ty där inge skäl eller wittne äro, må ingen bindas till eeden.
Till § 6 påmintes, att den, som hafwer witne där till, att han hafwer köpt genom mäklare, han må eij widare eed göra, så att ingen må af nöden hafwa att göra [sig uhrtiufwa?
] både med eed och wisa med wittne; utan den, som halfft bewis är före eller emot, han må änteligen få sig eeden till hielp, och måste jämwäl aktas, att eij göres eed emot eed.
Slötz, att införes, [att] det lemnas till domarens ompröfwande, om han finner någon eed att pålägga, så att ingen eed göres, där wittne äro eller och där inge skähl äro, men där någre skiähl äro emot mäklaren, då bör han swara för sig.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Den, som will bringa annan till eed, han bör wijsa någre skiähl emot honom.
Borgm.
Holmstr [öm]: Om mäklaren tillägges att hafwa såldt, må han som reus befria sig med eedh, om dommaren så skäligit pröfwar.
D.
30 April 1696.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2569 – 74.
[43.
]
Continuerades opläsandet och begyntes cap.
10.
Till § 1 påmintes, att den, som [ɔ: om någon?
] finner tiufwen med bördan, han må icke allenast fasttagas, utan det stulne honom afftagas.
Secret.
Leijonm [arck]: Där som saken är klar och nog kunnogt, att det hörer en an till, den må sitt återtaga, särdeles där den, som i handen hafwer, eij nekar eller underkastar sig ransakning, serdeles där domaren är långt ifrå som på landet.
Ass.
Bromen och Ehrnberg: Det är en skilnat emelan det, som nyligen är stulit och finnes uti samma stund, det må återtagas; men är en tid mellankommit, disposition skedd, stölden i annans hand, där bör laga ransakning föregå.
Secret.
Brunell: Där fara är om flyckten, eller den på resa stadd, som hafwer det stulne, där må man tillsee att få uth, doch att sådant sätties i taka händer, hoos grannarne eller någrannar deponeras, och kan den wäl så snart wara oredelig, som kommer att något kännas, som den i handen hafwer.
Secret.
Leijonmarck: Där den i handen hafwer wägrar och nekar det, som begäres, wara ens annans etc., där bör ransakning föregå.
Secret.
Ehrenh [ielm]: Där osäkerheet är om personen, och domaren eij så när, må man låta det, som säges mist, nedsättia hoos en god man och sedan wise sitt.
Slötz, att tillsätties: med mindre osäkerhet om personen är, att den kan afresa, undfly.
Hans Exceltz: Där en tiuf finnes i gärningen och med stölden, det må återtagas, ty det, som klarligen är stulit och tillstås, det må strax återtagas, men är det kommit i annans hand, eller där jäf är uti, eller en will wisa sin fångesman, där måste föregå en laga ransakning.
Secret.
Leijonm [arck]: Om den i handen hafwer skiuter sig till lag och rätt, må ransakning föregå.
Hans Excel: tz: Rubr [ica] kan inrättas: huru man må sitt wederkännas, och någon till tiufnad binda.
Elliest uti § 1 legat [ur]: tiufnad må man på bekänd och ferska gärning återtaga, som förr är sagdt, med mindre jäf är der om; ty där som är bekänd saak, och någon tillstår sig stulit det ifrå honom, som nu kommer dhet att begära, så att nog klart är det wara hans, där må det stulne återtagas, fast än dhet länge sedan är stulit, men är där jäf uti, eller påstår någon sin fångesman eller find, där bör föregå ransakning.
[44.
]
Böte: Hans Excel: tz: I desse måhl må wäl wara böter effter wärdet, så att den proportio må altid wara, på det straffet må wara emot bråttet, och slötz, att här blifwer böter ⅓.
Till § 2 slötz, att den, som tillägnar sig något sådant, hwar till han ingen rätt och gode teckn kan hafwa, den må böta ⅓ af wärdet.
H: s Excel: tz: Den, som will tillägna sig ett något, han tillägger den, som i handom hafwer, en tillwitelse, som är likwäl uthi actu fraudulento och iniusto.
Secret.
Brunell: Den, som af argheet will tillägna sig ett annat, han är fögo annat än en tiuf, och bör böta mehr än den förra.
Slötz, att han böter halfft af wärdet.
Hans Excel: tz: Må och tillsättias: ware eij man des bättre.
Till § 3.
H: s Excel: tz: Därföre att stölden finnes hoos någon, må man eij skyllas för tiuf.
Till § 4.
Ass.
Bromen: Det, som här säges, att den, som will ransaka, skall deponera en wiss penning, synes swårt, emedan en fattigh man torde där genom hindras ifrå ransakning.
H: s Excel: tz: Ingen må ransaka något huus, utan man får kundskap, at någon tiuf eller stölden är i det huus.
Item: till dee skiähl, hwarföre må ransakas, må sättias: och flere andre sådane skähl, som gifwa skälig orsak till misstanka; elliest måste och acktas, att den, som hafwer något uti sitt huus, han må doch niuta sin laga uhrsäckt, skaffa sin fånges man.
Secret.
Brunell: Finnes något, då bör huusägaren göra sig uhrtiufwa; finnes intet, då är eij nog, att han niuter allenast en deel af dhet, som wädies.
Secret.
Leijonm [arck]: Uthi staden hafwer domaren en dehl af executionen, me [n] på landet eij så.
Hans Excel: tz: På landet må länsmannen och en nemdeman strax fölga honom.
Ass.
Bromen: Detta wad är swårt, emedan man eij kan offta weta qvantum af wärdet.
Rådm.
Nyman: Högsta wadet är 40 daler.
Secret.
Leijonm [arck]: Uppå landet må man gå till länsman, häradzfogden eller landzhöfdingen, men eij till häradzhöfdingen.
Discur [erades], om den, som ransakat, skall göra eed; slötz, att så må skee.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2575 b.
[44.
]
Påmintes till cap.
10: om ransakning, att den må begäras af häradzhöfdingen, om han är wid handen, hwar icke sökes fogden eller länsmannen.
D.
5 Maj 1696.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2576.
[44.
]
Discurerades om det, som förre session förewar, nembl: n om man må återtaga det, som man angifwer ifrå sig stulit.
Borgm.
Holmstr [öm], Lagm.
Gyllenc [reutz] et alii: Här må eij sägas, det altid skall föregå laga domb, utan allenast wederbörandes Cronones betientes wettskap och handräckning, eller: [eij?
] utan dom och befallningzhafwandes wettskap.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2576 b.
[13.
]
Rådm.
Nyman begyntc att upläsa detta alt å nyo, som är förre upläst och påmint att corrigeras.
Lagm.
Gyllenc [reutz] påminte till cap.
1 § 1 där om, att den tiuf, som skall arbeta för böterne, eij må hafwa så stoor födo och afräkning på sin brott, särdeles på landet, där man kan hafwa arbetsfolck för bättre köp.
Rådm.
Nyman: Detta är tagit effter K.
M: tz nyligste påbud om dem, som förbryta sig med bagerij.
Lagman Gyllenc [reutz]: Det går an i Stockholm, men eij på landet.
Ass.
Hylten: Hans födo må wara 4 öre sm: t och 8 öre i afräkning på böterne.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Där nu tiuf skall få 12 öre, kan han leija en arbetzkarl för sig för mindre peningar och sielf niuta båtnat, emedan han utom förtäringen kan hafwa till 400 daler om åhret.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2577.
[27.
]
Discur [erades], om målsäganden äntelig skall angifwa stölden, eller plichta.
Ass.
Bromen: lag kan ju renunciera juri meo; som doch här är læsio i anseende till publicum eller disciplinam publicam, synes han böra angifwat, doch eij böta, emedan det kan skee ex ignorantia juris och slikt; offta resor skeer det och af ynglingar, gode mäns barn och sådane.
Ass.
Hylt [en]: Blifwer det notorium, så är scandalum publ [icum], och då må Kongl.
Maj: tz länsman taga där uti, om målsäganden låter förtiga sin rätt; och slötz, att detta så införes, eller uthslutes aldeles om detta.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2578.
Oplästes cap.
2.
[3.
]
Till § 2: stiäla flere, giälde hwar för sigh, om de förmå.
§ 3.
Påmintes, att uti Gifftebalken är infört laga åhr till 20 åhr.
Legat [ur]: stiäl öfwermaga under 15 åhr.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2578.
Till § 4: om man drager uhr sitt boo etc.
[25.
]
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Det fölier intet gått där uppå, om man eller hustru skulle därföre blifwa tiuf, där hon skulle något undandraga, särdeles at en annan må tala därpå.
Ass.
Brom [en]: En man nekar offta sin hustru necessaria för sig och sine, där nu en förnufftig qwinna torde orsakas till att något af boo anwända till sitt underhåld, kunde snart blifwa tiufwerij af.
Slötz, att det, som talas där om, om det blifwer kunnogt, at det må lagsökias af annan, må uthslutas, och införas: stånde till domarens skärskådan, [om] sådant pröfwas giort, och warde han där effter ansedd.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2579 a.
Oplästes cap.
3.
[69.
]
Till § 4: att de, som stiäla och förwises häradet eller staden, men återkomma, må straffas, äfwen som förre domb lyder, och stånde samma straff.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2579 b.
Uplästes cap.
4.
[60.
]
Och påmintes, att den, som stiäl boskap eller säd, må eij mista löös öron, utan detta straffet wara mindre än det, som skeer uti watns nöd.
Ass.
Bromen: Summan, som här säges: den, som stiäl 20 daler, skall mista lifwet, synes för swårt.
Alii: Är doch swårt att altid wara rädd om sin säd, boskap ute på marken.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2579 c.
[67.
]
Till § 5: at den, som tager och nyttiar annans båth etc., skall wara tiuf eller råns man.
Lagm.
Gyllenc [reutz] et Brom [en]: Det är alt för swårt, ty offta skeer, at en utan ond mening eller brått kan bruka annans båth, som skeer offta i mening till ens wänskap etc., där man och kan koma till siöar, åar och wägar; con [fer?
] Domareregl.
§ 35.
Slötz, att tillsättes: effter som domaren finner skähl och han öfwertygas hafft opsåth ett [ɔ: att?
] sådant annan afhända och borttaga.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2580 a.
Oplästes cap.
5.
[65.
]
Discur [erades], om något wärde må sättias på de allmenne skriffter och documenter.
Slötz, att detta separeras, så att [på] det, som är annat gods, sättes wärdet; men det, som är angelägne skriffter, böcker och räkenskaper, sätties utan wärde; så att om den, som sådant stiäl, ware sådant straff.
§ 2.
Uthslutes det, som säges om dem, som äro med konungen på resor.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2580 b.
Oplästes cap.
6: om kyrkiotiufnad.
[47.
]
Till § 2.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Måste achtas, om något af kyrkiones saker komma att pantsättias och stiälas, då är det eij sacrilegium, såsom och, om en präst förer med sig kalck etc., och lemnar wårdzlöst.
Slötz, att § 1 refererar sig till Edzörsbalken cap.
27, som talar om låsebrått etc., och elliest, at den, som stiäl det, som är afskilt till gudztiensten, litet eller mycket, uti gudzhuset, miste lifwet.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Alt hwad som kyrkian tillhörer så wäl [af?
] liuscronor, af altertaflor etc., den [det stiäl] bör mista lifwet.
Ass.
Brom [en]: Doch är annat desse saker än dhe, som höra till gudztiensten, och synes oss här böra göra åtskilnat med andra criminalister uti det, som är och hoos alla hållas lageligit, nembl: n at [1.
] annat är det stiäla cum et sine effractione, och 2. det, som är usibus sacris destinata, 3. andra saker uti kyrkian.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Bör doch ingen gå uti Guds huus och stiäla utan [att han?
] därföre mister lifwet; som är fast criminelt, då man afsätter sig Guds wördnat.
Ass.
Brom [en]: Intention kan offta eij wara, då han går up, at stiäla, utan sedan påkomma, utan må straffet här proportioneras emelan sakerne, som dhe mehr eller mindre synes wördnat wärde.
Borgm.
Holmstr [öm]: Någon åthskilnat synes här wäl böra göras.
Ass.
Hylten idem assentit.
Secret.
Brunell håller och med, [att] en skilnat kan göras uti detta.
Secret.
Ehrenh [ielm] assentit; hwilket och slötz, at så införes.
Till § 4: det, som stiäles ute på kyrkiowallen under gudztiensten, må mindre straffas.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Där en häst och slikt stiäles på kyrkiowallen, skeer och under bar himmel och bör bötas som förre.
Ass.
Hylten assentit.
Slötz, att den, som sådane saker stiäl till 20 daler, miste lifwet, är det mindre, böte 5-dubbelt.
Till § 5.
Slötz, att här uthslutes det, som in fine säges om de fattigas penningar.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2582 c.
[63.
]
Oplästes cap.
7: om fals och flärd; påmintes intet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2582.
[53.
]
Oplästes cap.
8: om hittegodz; påmintes intet.
D.
7 Maj 1696.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2583.
Oplästes cap.
10.
[45.
]
Lagm.
Gyllenc [reutz] påminte till § 1, att dhet, som stulit är, kan eij altid på landet återsökias med laga ransakning, emedan det går för långt omkring, särdeles emedan domare eij så när är.
Rådm.
Nyman: Är doch så förre lagen, och kan eij annars skee.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Annat är det att taga sitt igen, annat att binda en till tiuf och låta straffa honom.
Ass.
Bromen: Där som äro wissa teckn till stöld, att det stulne är burit på annat ställe, och en will ransaka där effter, finner han där något, är wäl, hwar icke, får han ju straff.
Rådm.
Nyman: På landet kan man ansöka länsman och andre närmaste, och när det tillsattes: så framt man, som misstänkes, är eij lösker och misstänckt är.
Secret.
Leijon [marck]: Där man finner stölden hoos någon, är swårt att icke få taga den igen.
Secr [et.
] Brun [ell] låter uhrsächta sig för annor bestälning.
Till § 2 påmintes intet.
Till § 3 påmintes intet.
Till § 4.
Om wädja, då man vill ransaka effter tiufwegodz, förmente alla närwarande eij wara af nöden eller nu uti praxi, utan då man kommer till domaren och begärar ransakning lagligen, må han undslippa detta, särdeles [som] den, [som] sitt mist, hafwer ändå sin gravation.
Slötz doch, att det må stå till betänkande af andra; doch att i margine sätties ett dubium här om.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Det är mycket, som kan wäl practiceras uti Stadzl [agen], som eij kan ske på landet.
Ass.
Bromen: Det är fast swårt at löpa till länsman etc., ty medan det skeer, kan iu det stulne tagas af wägen och döljes.
Och emedan detta är således å nyo upläst samt justerat, syntes den Kongl.
Commissionen godt, at det och så rent skrifwes att uthsändas.
D.
10 Maj 1696.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2583.
[153.
]
Påmintes, att till Högm [åls] balken föres om dem, som slå eller såra sine huusbonder eller dem, som stå i huusbönders stelle.
D.
16 Julii [1696].
— — — — — — — — — — — — — — — — 2623.
[235.
]
Hans Excel: tz berättar, huru såsom Hans Kongl.
Maij: tt uti nåder ärnat att företaga dhe inkomne påminnelser öfwer Konungzbalken; men som Hans Kongl.
Maij: tt befunnit i dag utaf den insinuerade lista på dem, som ännu eij inkommit, att een stoor deel återstår, blifwer det till wijdare upskutit.
Emellertijdh tillåtes Secret.
Leijonmarck, som allegata hafwer till Konungzbalken collegerat, att taga dhe inkombne påminnelser till sig och see, huru wida dhe kunna komma öfwerens med allegatis, ock tog Hans Excel: tz åter afträde.
D.
17 Sept.
1696.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2629.
[235.
]
Företogz dhe inkombne påminnelser öfwer Konungzbalken och till cap.
1 § 1: att Kongl.
Swea Håfrätt will, att införas må ock om Göta rijket.
Hans Excell: tz: Kongl.
Commissionens mening hafwer warit, att ordet Swea rijket giör tillfyllest, ty dher flere landh skulle upräcknas, torde wara af nöden att införa om Wenden och flere landskaper.
Alii: Det allt synes kunna förstås undher ordet Swea, som inbegriper heela rijket.
Hans Excel: tz lät förnimma, att Hans Kongl.
Maij: tz nådigste behag är, att med desse påminnelser öfwer Konungzballken må dröija, till des alle påminnelser äro inkombne.
D.
4 Feb.
1697.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2793.
[3.
]
Hans Excell: ce frågar Secret.
Läijonmark, om det förkomne exemplaret af Giffte- Erfde- och Bygningbalken äro igenfunna och om canseliedrängen icke kan igenfinnas.
Secret.
Läijonmark: Jagh hafver med flijt frågat ther effter och tillhållit Palmschöld att derom söka, men [synes, som om det?
] eij kan igenfinnas, uthan är i värket att skrifva ett annat igen.
Hans Excell: ce: Dher [ɔ: Det är?
] och så länge dher effter frågat, och eij wijdare kommit.
Hans Excell: ce befalte och, att ett exemplar skall afskrifwas reent af Giffte- Erfde- och Bygningebalken till dhen ändan, att K. Maij: tt må det underskrifwa.
Secret.
Läjonmark förklarar sig redo satt en afskrifware dher till, samt befalte Hans Excell: ce, att här uppe blifwer ett afskrifwit.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2795.
[235.
]
Hans Excel: tz förmente nödigt ock kunna sedan företagas Konungzbalken, ock att dhe sedermehr inkombne ock förwentade breef af dheras Excell: tcer Kongl.
Råden må gifwas Secret.
Lejonmarck.
D.
23 Martii 1697.
— — — — — — — — — — — — — — — — [238.
]
Hans Excell: s: Det är nu wår intention til att företaga Konungzbalken; och hafwer Secreter Leijonmarck extraherat påminnelserne, som der öfwer inkomne äro; hwilket extract kommer nu att opläsas.
Oplästes Konungzbalken effter det förre författade conceptet, som det uthsendt warit, och begyntes cap.
1, med de der inkombne påminnelser.
In genere ifrån Kopparberget: att eij af nöden är fördeela Konungzbalken per capita, uthan allenast här oprepa konungz rättigheter; och gå det andra förbij, som hörer til de andre balkarne.
H: s Excell: s et alii omnes: Fast än något kan här wara i Kon [un] g [s] balken infört, som synes höra til andra ställe, så är det dock här allenast in genere, och sedan mehr specialius i de andre balkerne; hindrar dock eij, att här talas om sådant, som angår konungens rätt, och som här äro diverse materier, är och nödigt, att det distingveras per capita et paragraphos; derföre blifwer detta eij attenderat, som här påminnes.
Til cap.
1.
§ 1.
Är; Kongl.
Sw [ea] Hofrätt: äger eller bör wara.
H: s Excell: ts: Det är mycket, som äger eller bör wara, men här är eij locutio om det, som wara bör, uthan att det är, och wijsar conseqventia, att det icke allenast är infört in præsenti, uthan och hwad bör wara eller de futuro; och oplästes det fölgande, nembl.
och skal der uthinnan aldrig någon söndring tillåtas, som talar de futuro.
Item, om ordet Giötha så och underliggande må tilsättas.
Såsom underliggande förstås fullkombl [ige] n med och under det ordet tilhörige, altså synes det onödigt.
Kongl.
Götha Hofrätt: att ordet Götha må tilläggas, hwar om är förre här uthi Kongl.
Commission discurerat.
Item, att tillägges: det de landskaber, som här effter tilwinnes.
R [espondetur]: med ordet tilhörige förstås alt, föruthan det synes något otieneligit att tala om det, som tilwinnas kan, som elliest är i keijsare eeden etc.
[239.
]
Hwad widare om ordet Giötha påminnes ifrå Halland, Gefleborg, Skåne, Gotland, Lagm.
Stiernroos är lijka.
Hans Excell: s: Hwad här förmenes, att Götha rijket skulle tilläggas, lärer tilförene wara discurerat, ty om något mehr än Swea skal sättias, är och af nöden, att Wenden, storfurstendömet Finland skulle och tilläggas, ty elliest blifwer ändå titulen eller kroppen lijka som stympat, ty om mehr än ett sättes, måste och flere tilläggas.
Lagm.
Gyllencreutz: Hwad Wenden angår, är hos alla historicos owist, hwar och hwad det är; warandes elliest Götha fast nampnkunnogt, och brukas hos de andre potentater jembwäl een kort titul.
Hans Exc: s: Att ordet Götha är så nampnkunnogt och lustre sampt warit i förre lagen infört, är något att reflectera, men som ordet Swea är så ampelt, synes det nog, är och sant, att Swea och Götha hafwa constituerat ett corpus, är och receptum Swea och Götha, kan och eij heller göra så stoort i detta rum, att titulen eij blifwer heel införd, warandes alle länder som lagde till detta corpus, och förstås under ordet tilhörige, så att det enteligen skulle kunna tåhlas att sättia Swea och Götha.
Assess: r Bromen: Uthi förre lagen är allenast infört, att rijket är constituerat af Swea land och Götha, men alt sedan nembnes allenast Swerige, som sees in cap.
2: öfwer alt Swerge, in cap.
4: Kronones och all Sweriges rijke [ɔ: allmoga?
]; således nembnes et in § 4.
Assess.
Bromen upläste af lagboken hwad K [onung] Carl den nionde införer uthi sin confirmation til lagen; och kan jag intet annat see, sade han, än att den nya texten, som nu öfwer Konungzbalken författat är, angående det ordet Swea och Giötha, är god och fulkomblig i sig sielf: uthan att man skulle den samma ändra, och tilsättia det ordet Giötha, som åthskillige af Iustitiariis uthi deras påminnelser det hafwa willia; ty ehuruwäl uthi det första cap.
Kon [un] gsbalken in codice Christophoriano finnes de orden: Sweriges rijke är af hedna werld sammankommit af Swea och Giötha etc., konung Carl den 9: de jembwäl och uthi sit öfwer lagen publicerade stadfästelsebref af åhr 1608 talar om Swenske och Götha män, [240.
] att de hafft lag i hedendomen, så är likwist 1: 0 sådant allenast et historicum och infört til att wijsa, det Götha land hörde under Swea herskap, och att de uthgångne Götherne här ifrå hade sitt rätta ursprung, som sielfwa texten af ofwan sagde capitel det widare uthtrycker; [2: 0] elliest finnes och för det andra, uthi samma capitel, der rijket kallas Swäriges rijke, och icke Swea och Götha rijke, hwilket nampn det och behåller uthi det andra capitlet af samma balck, hwarest står: öfwer alt Sweriges rijke skal eij konungzlige Crona wara, uthan en etc., uthi det tredie cap.
nembnes allenast konungzrijke Swerijke; jembwäl och uthi det 4: 0 cap.
art. 8 [ɔ: 4] står, att konunger skal rijke sino Swerike styra etc. och uthi det 5 cap.
Kon [ungs] balken står, att aller almoge i Swerijke boende skal konungz rätt styrka etc., så att lagsens capitel ända bort åth nämna Swerijke och intet mehra.
Jag understeller derföre Eders höggrefl. Excell: s och Kongl.
Commission, huru wida Iustitiarii, som willia att ordet Giötha skal införas, här bijfallas kunde, effter som och om Wenden och andre länder, som under Hans Kongl.
Maij: tz lydno höra, äfwen det samma seijas kunde, nembl: n att det här införas motte.
Men det tyckes mig oförgripeligen, att i stället för Sweriges rijke skulle man behålla det gambla ordet Swerijke, som contracte wil seija Swea rijke; ty såsom rijge på danska heter rijke på swenska, så blefwe det och een pleonasmus, om man skulle seija Sweriges rijke; effter som det och intet annat woro, än att seija Swea rijkes rijke.
Lagman Kock: Alle andre och fremmande kalla oss allenast Swenske och eij Göther.
Lagm.
Gyllencreuts: Kon [ungen] i Frankrijke skulle eij willia efftergifwa sin titul, som är til de gamble länder.
H: s Excell: s: De, som giort desse påminnelser, hafwa eij sedt på gamble lagen, synes eij heller af nöden att införa om Swea och Götha, emedan här eij talas om sådan corporis constitutione, uthan om sielfwa corpore, som det är, hwilket allestädes sedan kallas allenast Swerige, och skulle elliest de andre provincier förtycka, om de eij blefwo införde, om mehr än Swerige skal nembnas.
Secret [e] r Leijonmark: Kon [ung] Christopher hafwer i sin titul afskilt Swea och Götha land och satt emellan Danmarkz och Norriges konung för Götha land Meningen är: Konung Christopher har i sin titel skiljt orden Swea och Göta och emellan dem satt: Danmarks och Norges [konung].
; men i lagen sammanfattes Swea land och Götha.
[241.
]
Hans Exc: s: Wij lembna desse påminnelser i sitt werde, men som den difficultet finnes, att om Götha sättes til, är det anstötteligit för de andra, emedan alt är begripit under Swerige; Estland, Lijfland är incorporerat; Ingermanland kommer til rikzdagar med, och woro wid den tid desse länder eij här, är och allenast pure historicum, att rijket är incorporerat af Swea land och Götha, warandes allenast de twå rijken då, som förnembst constituerade rijket; men nu äro fast flere land och herskaper.
Secr [et].
Lejonmarck: Uthi förre lagen är satt Swerikes rijke, som comprehenderar alt rijket, både Swerige och Götha land; men sedan göres strax een skilnad emellan Swea land och Götha land, hwar af alt består.
H: s Excell: s: Effter det så finnes uthi förre lagen, kan det och här in margine tilsättias, fast det synes wara een pleonasmus, dock finnes uthi Biblien himmelrijkes rijke; kan derföre sägas Sweriges rijket.
Borgmäst: r Holmström: Emedan det är än receptum och är emphaticum, synes det kunna brukas äfwen som i förre lagen.
H: s Excell: s: Om skulle tilsättias in parenthesi: Sweriges rijke, — som är af hedna werld af Swea land och Göta sammankomit.
—
Secr [et.
] Leijonmark: Är dock ’ månge länder, som eij höra till Swea land eller Götha, som Finland, Norland, Helsingland.
Hans Exc: s: Wij kunna säga Swerges rijke.
Borgm.
Holmström: Det synes bäst, ty det, som historicum är, må den, som wil weta, söka historierne.
Slötz, att införes: Swerges rijke.
Oplästes § 2.
Af Kongl.
Sw [ea] Hofrätt [påminnes], att ordet äckta tilsättes; idem K. Götha Hofrätt.
Hans Exc: e: Legatur: denne konungzlige Crona är ärfwande på äckta både mans och qwinkönet; hwilket och slötz.
Ifrån Gotland: att Kongl.
Successionsordningen borde och wara [242] införd; påminna och, om rijket kommer att ärfwas på qwinkönet med een fremmande prins etc.
Hans Exc: s: Det kan refereras til Kongl.
M: tz behag.
Häradzhöfd.
Nobelius hwad påminner synes onödigt att attendera.
Ifrån Södermanland: att Kongl.
Maij: tz höga person må nembnas, på hwilken rijket är ärfwande.
R [espondetur]: synes eij af nöden.
Lagman Stiernros: att Successionsordningen införes i lagen, serdeles huru wida någon, som äger konungedotren, må träda til rijket, då ärfwande drotningen döör uthan manlige bröstarfwingar, och twist upkomma kan emellan honom och drotningens sijdoarfwingar.
Slötz eij widare, uthan lembnas til Hans Kongl.
Maij: tz behag.
Oplästes § 3 och påminnes:
Ifrå Gotland, att tilsätties om alle, som uthi rijket äro; item, att de, som sådane hysa etc.
Hans Exc: s: Det kan fuller alt förstås under det, som i texten är; ty alle kunne förstås under undersåthare, elliest böre fuller alle i städerne weta och efftertenka hwad för folck man tager til gäst; der och eij een undersåthare skonas för straff, bör eij heller andra skonas; äro och alle de undersåthare, som finnas uthi rijket, ty så snart han innom rijket träder, är han lydande under almenne lagen i detta fallet.
Secr [et.
] Brunell: Dock är wäl, att detta mehr amplificeras, och allenast eij sättes undersåtare.
Secr [et.
] Lejonmarck berättar, huru som en man i Giötheborg warit öfwer 20 åhr i Giötheborg, der handlat etc., men i ett måhl, då han blef pålagd att göra een witnes eed, exciperade han sig eij wara een swensk undersåthare.
[243.
]
H: s Exc: s: Ordet undersåthare kan wäl uthslutas; leg [atur]: beträdes någon hög eller låg, som [betecknar?
] personam, ineller uthrijkes denoterar locum, och således kan alla der med förstås.
Sec [ret.
] Leijonmark: De, som uthrijkes äro och Swerges fiender, om de stempla emoth rijket, de kunna eij kallas förrädare, uthan att de och äro undersåtare.
Hans Exc: ls: Det kan wara een swensk uthi Italien och lenger, eller förwijst rijket, bör dock den wara under samme lag; men den, som är af annat land, och een potentat, han kan här under eij förstås, uthan så wida han antingen til personen eller til sitt rum är och lyder under Sweriges lag, ty med en rätt fiende är annat; warandes elliest alle de förrädare, som bruka sådane lastfulle stycken, och äro samme straff undergifne, men de äro allenast exempt, som bruka sig rätt som fiender.
Hans Exc: s: Hwad angår elliest andre och fremmande, som gripas kunna uthi och för een sådan gerning, han bär altid straffet med sig, som skedde med den, som wille antända flottan, och slijkt; och är eij af nöden det införa uthi lagen, uthan förstås af sig sielf; straffet angående, så efftersågz Högmålsbalken cap.
7, som handlar om sådane personers straff, och syntes Hans Exell: s, [att] hwad straffet angår kan här uthslutas och refereras til Högmålsbalken, hwilket och de andra bijfalla, och slötz, att så införes.
Ifrå Dorpt: att straffet här närmare beskrifwes.
R [espondetur]: är infört uthi Högmålabalken och lembnas der til.
Til de ord: huru konungen wil theras barn och närmaste sleckt ansee.
Ifrå Södermanland [påminnes?
] efftertenkeligit wara att införa detta, som kan sättia oskyldige personer uthi twifwelsmåhl om sin konungs nåde.
Lagman Stiernroos: idem; Häradzhöfding Kock: idem.
Ifrån Linkiöping: legatur: huru wida nåden af och uthi det förbrutne godzet eller straffet kan här ansees.
[244.
]
Hans Excell: s: Här præsupponeras, om någon skal blifwa uthi onåde, moste wara een rätt suspicion och annat skähl, kan derföre Kongl.
M: t låta een sådan sleckteman draga under förhör och inqvisition, eller uthan sådant widare alt efftergifwa, warandes sådant, som desse ord syffta på; elliest kommer detta att refereras och hemställas Hans Kongl.
M: t.
D.
30 Martii 1697.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Oplästes Konungzbalken cap.
2 och de der til inkomne påminnelser.
[1.
] Ifrå Swea Hofrätt: att ordet arfrijke är här öfwerflödigt, [1] emedan det är uthi förre capite nembdt, 2: 0 om det, som kan wärfwas, kan samme ord eij så noga appliceras.
Lagm.
Gyllencreutz et Assess: r Bromen: Den modus acqvirendi kan eij förandra rijketz titul.
H: s Excell: s: Der en liten dehl blifwer acqvirerat, kan det eij [få?
] nampnet arf, men om heelt konungarijke werfwes, hörer det eij hijt, uthan lärer då sådant komma att afhandlas, under hwad nampn det komma må til rijket.
Lifland, Finland kunna ju kallas arfrijke, fast de äro acqvirerade, och som här är een stoor skilnadt emellan arf- och wahlrijke, synes eij skada, att arfrijke här nembnes, warandes det eij något illa, att ordet arf tilsätties.
[2.
] Ifrå Gotland förmena [de?
] kunna tilläggas: konungen såsom sit arfrijkes lefwande etc.
R [espondetur]: synes onödigh.
Item: att sättes: konungen allena äger.
R [espondetur]: synes onödig.
Til orden påbiuda eller förandra, att tillägges: förklara, förmehra etc.
H: s Excell: s: Man moste här fuller opläsa alla påminnelser, men måste dock achta, hwilka som äro så wicktige, att de kunna förändra [245.
] wår text, och här ansee, om det, som ifrån Gotland förmenes nödigt att införa, kan göra någon annan mening i wår text och slijkt etc.
Slötz, att här tilsättes: påbiuda och förklara.
3.
Ifrå Södermanland: om här är af nöden att oprepa någre sådane rättigheter.
Secret.
Ehrenhielm et Bromen: Ehuruwäl eij kunna alla rättigheter oprepas, är dock af nöden, att een deel och de förnembste nembnas, på det och det, som mäst förekommer, må sees af hwar och en, och ingen sig der emoth förgripa.
Secr [et.
] Leijonmark: Är derföre in fine capitis tillagt een general regul [a] § 17, som alt inbegriper, opnembnes här och det, som een tid bårt åth mäst warit uthi tahl.
4.
Ifrå Wadstena: att nödigt är, det stenderne wid förefallande förändring i regementet intet Ordet: » intet » torde böra utgå.
Ordet har möjligen inkommet i texten genom likheten med föregående ords sista bokstäfver.
må få part af den lag, som den nye konungen torde willia stadga.
R [espondetur]: lembnes til sin tid.
Att Kongl.
M: t eij må wara förbunden til någon process.
R [espondetur]: Här är eij heller i texten så infört, uthan lembnat Kongl.
M: t fritt, hwilket H: s M: t wil, effter laga process eller annorledes, äfwen som i förre lagen, Konungzbalken cap.
4 in fine.
Ifrån Wadstena til § 9.
Öfwer alla sakören att förordna, dock målsäganden sin rätt förbehållen.
Hwar med synes sakören allena komma til att delas emellan konungen allena och målsäganden, der likwäl uthi Missgerningzbalken den delas uthi tre delar.
R [espondetur]: Här handlas eij om sakörernes deelning, uthan allenast [om] konungens rätt til sakören.
Ifrå Wadstena [påminnes] til § 12: krig att föra, att til bellum offensivum må stendernes samtycke tagas.
R [espondetur]: synes onödigt.
Til § 5: att tilsättes: samt til- och afsättia alle betiente, så höge som låge.
R [espondetur]: onödigt.
Häradzhöfd.
Nobelius: att om leijdebref må införas.
[246.
]
Hans Excell: s: Här kan extraheras det, som påminnes att fehla, och sedan tagas i betenkande, om af nöden är att dem införa.
Ifrå Gefle: att ordningen kunde förändras, så att om sakören föllier på domars och strafz lindrande etc.
R [espondetur]: synes och onödigt.
Ifrå Kopp [ar] berget: att de ord målsäganden sin rätt förbehållen synes kunna uthslutas.
H: s Exc: s: Här är och meningen, att ändock målsäganden efftergifwer sin rätt, bör dock straffet i store missgerningar gå för sig.
Häradzhöfd.
Nobelius: att och flere kon [ungens] rättigheter äro, som här kunna införas; item att här äfwen som i förre lagen införes det, som kan och begripa de fremmande, som i rijket bygga etc., item att om örlogz skep införes.
R [espondetur]: attenderes eij.
Ifrå Gotland: krig att begynna och ända.
R [espondetur]: onödigt, emedan alt förstås under föra; fred och förbund att förandra och uphäfwa hörer eij til undersåternes lag, uthan lärer de uthlendske det wäl observera, om een konung wil de slutne förbund förändra och uphäfwa.
Ifrå Gefle: att detta fred göra, förbund etc. må i särskilte § införas.
R [espondetur]: onödigt.
Om leijdebref att införas; approberes.
Ifrå Gotland: att tull och contributioner införas.
R [espondetur]: förstås under ordet pålagor.
Til § 16 af Swea Hofrätt: att orden til ewärdige tider komma efter.
H: s Excel: s: Det är sensus efter texten, att konungen eij eller aldrig må bortgifwa; men Sweriges Hofrättz mening, att sådant godz eij må bortgifwas til ewärdelige tider; slötz, att desse ord må effterfölga, som Swea Hofrätt påminner; item [påminnes?
] att de flere konung [en] s rättigheter här opnemnes.
H: s Exc: s: Att kunna alla opräkna är snart eij görligit, uthan synes det bäst att lembna detta alt under den generale clausul, som in fine capitis är tilsatt.
Assentiunt alii ut supra.
Assess: r Bromen: Flere jura majestatis är eij brukeligit att opräkna, än här är skedt; skulle nu flere der til föras, woro änthå ofulkombligit, emedan något kommer dock att uthelåtas; derföre alt inslutes uthi generali regula.
[247.
]
Ifrån Nyland idem: att flere regalier opnembnes.
Oplästes cap.
3: om konungens cröning etc.
Häradzh.
Nobelius: att konungen må af ärkiebiskopen crönas effter förre lagen.
R [espondetur]: qvod non, uthan lembnas så här som i förre lagen til konungens behag.
Ifrå Linkiöping: att detta, som handlar om K.
M: tz försäkring, må föras til een särskilt §.
R [espondetur]: qvod non.
Ifrå Gefle: att om dess ålder må införas, som til regementett räder.
H: s Excl: s: Kon [un] g Gustaf Adolph war född 1594, kon [un] g Carl dödde 1611, och steg k [onung] Gustaf til regementet 1612 på sitt 17: de åhr, men detta lembnes til H: s Kongl.
M: t.
Ifrå Wadstena: att då een af fremmande familia tilkommer, må [han] med skrifft och eed försäkra stenderne om de twenne hufwudpunckter; hörer til annat rum och sin tid.
Til cap.
4 et 5 äro inge påminnelser.
Oplästes cap.
6: om kongl.
barnens underhåld.
Ifrån Gotland påminnes, om icke kongl: e barnen må här i Konungzbalken per expressum eximeras andre domstohler, och höras allena af konungen eller den rätt Kongl.
Maij: t förordnar.
R [espondetur]: refereres til K.
M: t.
Ifrå Wadstena: att kongl.
barnen eij må gifftas med fremmande til religionen och helst eij af den papistiske.
R [espondetur]: kan tagas til observance.
Til cap.
7 et 8 äro inge påminnelser.
Oplästes cap.
9: om undersåthernes plickt etc.
Påmintes, att här om straffet uthlåtes och refererar sig til Högmålsbalken.
Ifrå Eenkiöp [ing] påminna [de] det samma.
Hwad ifrån Gotland påminnes widlyfftigt.
R [espondetur]: eij nödigt, emedan alt det är förstående under det i texten infört är.
Oplästes cap.
10: om konungens råd.
K. Åbo Hofr [ätt]: att den, som talar på konungens råd, må hårdare straffas.
R [espondetur]: refereras til Högmålsbalken.
Idem ifrå Dorpt.
Häradzhöf [ding] Nobelius idem.
Ifrå Linkiöping, ifrå Halland idem.
Ifrå Gefle: addat [ur]: gitter eij fultyga; förstås af sig sielf.
Slötz, att alla genera pœnarum föras här ifrå til Högmålsbalken.
[248.
]
Oplästes cap.
11.
Ifrå Gotland hwad påminnes synes eij nödigt.
Oplästes jemwäl § 2, som tillagd är til cap.
11, sedan det är uthsendt til provincierne.
Oplästes cap.
12.
Slötz, att utheslutes de ord in fine: med barnejord och rätt förhålles etc.
Ifrå Gefleborg: [1.
] att här uthsättes ifrå hwad tid konungens rätt hafwer förmåhn.
R [espondetur]: finnes dels i Jordabalken, dels lärer detta komma til Handelsmålabalken, dels til Rättegångzbalken.
2.
Om scholars, gymnasiers etc. rätt föres til Jordebalken; som detta dock hörer Kongl.
M: t til, skadar eij här att nembnas.
Om straffet, att confereras med Högmålabalken; approberas.
Om konungens rusttienst etc. att införes; blef eij attenderat.
Om konungens dombrutt; hörer til Rättegångzbalken; hwad om deras plickt talas, som är kyrkoförståndare etc., är och infört på annat ställe.
H: s Exc: s befalte, att denne balk skrifwes reen, som den nu är slutit.
D.
4 Maj 1697.
— — — — — — — — — — — — — — — — 2859.
[218.
]
Oplästes å nyo det memoriale, som Secret.
Lejonmarck opsatt om det han förmenar nödigt att än införa uti Konungzbalken.
H: s Excel: tz: Man förmenar her förnemst afseende att införa alt det, som är högst angelägne, och sådant, som en eller annan her till dierfs att draga uti twifwel, således ock uti gemeen lembna dhet öfrige undher det allmenna regul, som cap.
1 in princ [ipio] et fine finnes tillsatt.
Huru påminnes till § 7, att om biltoge män införas, synes eij nödigt widare omröra, emedan om leijde är infört § 8; elliest är den biltog, som per sententiam är dömb [d]; kommer det ock elliest under det samma, som talas om straffetz skiärpande.
Secret.
Lejonmarck opkom ock förklarade sig att detta hafwa opsatt allenast sig till minnes, ock eij att förtagas uti Kongl.
Commission.
Continuerades dock, men syntes eij nödigt att wijdare något införa än som reedo är anfördt.
Oplästes sedan hwadh som Secret.
Lejonmarck opsatt om konungens rättigheeter.
Hans Excel: tz: Är förnemst att tillsee, det allt sådant, som någon kan lätteligen förbryta sig emot, som är konungens rättigheet, det må her införas, ock kunde elliest in fine capitis 2 än tilläggias, om hwilka konungens rättigheeter elliest uti lagen förmäles; ock kunna sedan sådanne loca allegeras uti margine.
Anno 1698 d.
27 Juni.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3101.
[3.
]
Uplästes Hans Kongl.
Maij: ttz allern [ådigste] bref till Commissionen af den 1 Iunii, att Comiss [ionen] gifwer sitt underd [ånige] betenkande om tiufwars straff, när dhe flere äro uthi stölden dehlachtige, om dhe undslippa må alle tillhopa med den kropzplickt, som Straffordn [ingen] förmäler, eller om dhe hwar för sig plickta skola med samma straff, samt alle tillhopa gälda det stulna etc.
Ass.
Wadenst [en]: Hwad skadan angår, synes de alle böra den [4.
] betala, men i straffet synes hwar en böra bota, effter som dhe blifwa dehlachtige af stölden.
H: s Excs: Uthi dråp äro lijka alle, som i flåck äro, uthi stöld sättes om wiss summa till lijfzstraffet, som är 60 daler; blifwer altså qvæstio, om 6 st. stiäla 60 daler, om de då böra lijka straffas eller till att ansees allena, som hwar tagit 10 daler; i detta senare [fall] kan iu en anförare slippa, och wara eller blifwa dhe dehlachtige mindre straffade.
Ass.
Scheffer: Iag tror, [att] der tiufwerne äro solvendo, betala dee skadan, men uti böterne, serdeles då det skall ske korporligit straff, synes betenkeligit.
Ass.
Brom [en]: Der flere stiäla, är farligare, större brått, och hafwer ett stort exempel med sig.
H: s Excs: Det wore fast betenkeligit att derföre slippa [att?
] dhe äro flere.
Ass.
Scheffer: Man förmenar för mycket [wara], att hwar en skall böta tredubbelt.
Secret.
Leijonm [arck]: Kan henda, att den, [som] anfört tiufwerne, kan få minst af stölden.
Ass.
Svanhals: Der flere komma uthan samlagt råd och af ett tillfälle, är annat att säija.
Secret.
Lilliestedt: Hans Kongl.
Maij: ts allern [ådigste] bref af den [28?
] Martii 1698 till Kongl.
Åbo Håff [rätt], hwar medelst Kongl.
Maij: t förklarar, att den tiuf, som är solvendo, bör betala alt hwad stulit är, då den andra är insolvendo; men hwad angår böterne, är her nu qvæstionis.
Uplästes Kongl.
Maij: tz bref å nyo af den 1 Juni om tiufwars straf, som sig samsättia, hwarom Kongl.
Maij: t befalt Commissionen gifwa sit betenkande.
D.
30 Juni 1698.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3108 [?
] [4.
]
Uplästes af conceptet till Tiufwebalken cap.
2 § 1 et 2 och de der til inkomne påminnelser ifrån Åbo Hoffr [ätt], om och de, som eij ifrå [ɔ: få?
] dehl af stölden, eller allenast dölga, böra undergå samma straff; lijka så af Upsala och Falun om divisione, och fleras, hwilka gå uthi åthskillige meningar, förmenandes somlige her böra hwar en plickta, effter som han niuter af stölden, men andra effter heela stölden; uplästes och af Carpzov, [Practica nova imperialis saxonica rerum] crimin.
part.
2 qvæst.
78 [n.
104], som bijfaller, det hwar en må plickta effter sitt brått.
Påmintes, att Hans Kongl.
Maij: t hafwer redo för detta satt den grund uthi betalandet, att, om en, som stiel, är insolvendo, bör den, som betala kan, gälda altsamman.
[5.
]
Secr [et.
] Herdenh [ielm]: Det kunde blifwa en stor illusion af lagen, om skulle tillåtas mindre straff för dem, som flere äro och sig samsättia att stiela, då en kunde få laga, att han fördeelte stölden, så att straffet blefwo mindre.
Uplästes det concept, [som blifwit] upsatt till underd [ånigt] swar till Hans Kongl.
Maij: t i detta måhl.
Secret.
Lilliest [edt]: Der böter skier och kunde gifwas, synes der [ɔ: der synes?
] eij alle kunna böta tred [ubbelt] hwar för sig, uthan samtl [ige].
Hans Excs: Der alle skulle eller hwar en kunna dömas till lijfstraff eller kropzplickt, så stort som hela stölden förtient, kunna dee och dömas lijka så i böter.
Hans Excs: Sådant samanrotande och slikt är fast grofft, så att dhe, som per maleficium sammangadda sig, synes fast stort straff förtiena.
Herr Hoffcancelleren et alii: Der så af flere sker, är mehr ruum [ɔ: råån?
] och wåldzwerk.
Secret.
Brunell: För ett så grof gerning, der flere så upsåtel [igen] sig samsättia, synes att [de] stort straff förtiena, och är det upsatte concept till Tiufwebalken nestan lijka.
Borgm.
Holmstr [öm]: Hender, att en i sammanrotande stiel eller får allenast 3 daler, han skall döö, effter alles stöld är stor.
Men då en allena stiel 59 daler eller 60, han dömes eij till döden, warandes annat och swårare i dråp, annat i stöld.
Hans Excs: Man måste her eij så noga se på divisionen, uthan hwad gort är, och är nu eij [qvæstio?
] om qvanto, uthan om bråttet, så om flere äro i ett dråp deelachtig och böre döö, om och icke paritas rationis är i stöld, der så skeer?
B [orgm.
] Holmstr [öm]: Att samsättia sig till att stiäla 60 daler synes mindre än som sättia [ɔ: samsäitia?
] sig till att dräpa.
Rådm.
Nym [an]: I de inkomne påminnelser äro allenast twå, som förmena division böra ansees i straffet, de andra giöra allenast förfrågningar.
Voterandes:
Rådm.
Nym [an]: De, som gå upsåteligen att samsättia sig, äro fast [stort?
] straff werde.
Secr [et.
] Brun [ell]: Praxis hafwer warit, att hwar en plicktar, effter som han undfåt, men synes nu stölden taga öfwer handen, derföre de, som sammanrota och gadda sig samman, de äro lijka straffwerde.
[6.
]
Secr [et.
] Liliest [edt]: Dee, som upsåtel [igen] olåckade och [o] tubbade gå stad och samsättia sig, böre straffas hwar en effter suman, [som] de samtl [ige] stulit.
Secr [et.
] Herd [hielm]: Effter Sw [eriges] lag gifwer anledning till samme straff i flåck och faarnöte i annor huus, synes och det samma her är att säija, när dee sig upsåteligen samsättia, ty synes det upsatte swar wara conformt med lagen och de her redo förde discurser och lagen böra lända ilgärningar till straff.
B [orgm.
] Holmstr [öm]: Mig synes för swårt, att den, som mindre nutit af det stulne, skulle mista lijfwet, derföre håller före, att hwar en må straffas, som han af stölden nutit.
Lagm.
Ehrensteen: Conformerar mig med det Secr [et.
] Herdh [ielm] redo sagt, som och rationes af lagen äro i conceptet anförde, dermed och förbl [ifwa] kunna.
Hr Hoffcan [selern] är i samme mening.
Hans Excs: Det synes princip [um] iuris wara, att en lagstifftare bör wara ryd, och lagen alfwarsam och structa till att betaga enormia scelera, derföre finner [iag] eij annat än det, som är dödzsaak för en, är och för flere i samma gierning och samnad råd; tillstädia beneficium divisionis, som är ett privilegium och bonum, uti maleficiis, synes fast orätt, deremot rättwist, att dhe, som äro i samnat råd, må och undergå pœnam lijka så in pecuniaria som corporali.
Secr [et.
] Liliest [edt]: Den, som stiäls ifrån, kan få, der böter gifwas af flere, fast mehr än sin trediep [art], som Straffordn [ingen] will.
Hans Excs och Herr Hofc [anselern]: Det skeer sällan, och hafwer tiufwen eij offta att böta med; hender det och en gång, skier fast offta deremot.
Uplästes än en gång samma upsatte concept, påmintes dock, att utsättes tydeligen, [att] der flere af samnat råd och lijka rådande sig samsättia, de böre lijka straffas, men der en är mehr rådande, som huusbonde, fader, man och slikt, så att dhe andra låckas, tubbas, manes etc., må anföraren straffas högre; blef alt så det upsatte concept gillat.
Hans Excs: Här är dupl [ex] maleficium, stölden och complotten, och stanna sådane eij wid en stöld, uthan fara fort till flere, skulle och elliest 10 kunna stiäla 600 daler sm: t tilsamman, förre än de mista lijfwet.
3118. [?
] [7.
]
Uplästes sedermehr conceptet till Comiss [ionens] underd [åniga] swar till H: s Kongl.
Maij: t om straffet, der flere stiäla; hwilket och blef något corrigerat, samt aproberat.
Den 7 Julii 1698.
— — — — — — — — — — — — — — — — [7.
]
Uplästes sedermehr det betenckande om straffet för dem, som tilsamman stiäla.
Lijka så uplästes det upsatt är om straffet för rådzbane uti mord; hwilka alle bref nu underskrifwes till att afsendas.
D.
8 Nov.
1698.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3181.
[7.
]
Begyntes opläsandet af Högmålsbalken cap.
1: om affall ifrån Gudh, och dhe dher öfwer inkombne påminnelser.
Hwadh Dorpts Håfrätt påminner om des straff, som hemligen affaller och intet uppenbahrar med ordh eller gierningar, syntes wara sådant, som intet kan komma till att särdeles ansees, när man hwarcken med ord eller gerningar declarerar sitt affall; förblifwer wid det i texten ståår.
Häradzhöfdingen G. Scheffer [påminner?
], att den, som eij rätt funderat uti sin cristendomb etc., utan kan rätta sig, han må först straffas med mindre, om han sig bättrar.
Secret.
Heerdh [ielm]: En sådan synnes kunna ansees med mindre straff.
Slöts doch, [att det], såsom det eij anständigt är att införa sådant i lagen, måste blifwa wid texten, och hwadh sådanne lindrande skiähl widkommer, hörer högsta öfwerheeten till; affall præsupponerar och een kundskapp, och är infördt af sundt förnufft.
[8.
]
Assessoren Bromeen: Kan dock efftersees, om icke tillförende warit infört något sådant som framhärdeligen etc.
Häradzhöfdingen Nobelius will, att straffet må skierpas för den, som continuerar i sådan syndh.
Assessoren Ehrenberg: Att införa många sådanne gradus och circumstantier synes eij rådeliget, som är att ypna tillfälle till laster.
Ifrån Enkiöping: att den, som är af sundt förnufft, kan eij försaka Gudh.
R [espondetur]: det kan wähl een wara wid sunt förnufft physice, fast han i detta irrar, och onödigt att attendera.
Assessoren Ehrenberg: Kunde sägas med i ställe [för] af sundt förnufft, ty hwadh contrarium är, om afwita, tillhörer dommaren; slöts dock, som her [är?
] något annat, säga: med sundt förnufft tillstå eller wid sundt förnufft.
Ifrå Gefle hwadh säges attenderas eij, medan någon kan afsäga eller förneeka Gudh, men dock eij gifwa sig satan till tienst, medan mången troor eij heller satan wara till.
Lijka så hwadh ifrå Gåttlandh säges: och gifver sig i diefwulens wäldh; ty det förre är en privatio vel negatio, det senare een positio.
Ifrå Räfvel [ɔ: Reval]: att det är conformt med des landzrätt.
Ifrån Älfzborg: om dem som hafft upsåth ock ångrat sig.
R [espondetur]: om ånger ock bättring kan her eij införas, utan gälla hoos öfwerheeten; warandes sådant mehr en frestelse, ifrån hwilken Gudh hafwer frelst honom, warandes det eij ett affall, utan mehr ett twifwelsmåhl som [ɔ: om?
] Gudz nådh.
Om straffet: halshuggas och i båhle brännas.
Assess.
Bromeen: Om den, som flyr konungens baneer, mister lijfwet, huru då den, som faller ifrån sin Gudh, som giort honom all nådh och wällsignelse, om han icke må mista lijfwet, dock synes her wara nödigt att beskrifwa affallet ifrå Gudh, att man weth, hwadh det är, så att någre ord till explication tillsättes.
Respond [ent] alii: [9.
] är infört försakar, afsäger, hwilket är alldeles nog.
Assess.
Ehrenberg: Kunde tillsättias: upsåteligen försakar.
Secret.
Heerdenh [ielm]: Ju mehr simpl [ic] es positiones äro i lagen och utan limitation, ju bättre är det.
Alii: synes bäst att låta blifwa dher wid, som satt är, på det ingen orsaak till refugium må wara.
D.
15 Novemb.
1698.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3185-90.
[9.
]
Assessoren Bromen berättar, huru som förre gång blef påmint om dhe ord af sunt förnufft, och då syntes dhe närwarande, att i ställe för af kunde sättias medh eller widh.
Hans Excell: tz: Det går på ett uth, ock kunde her sättias: warandes elliest widh sunt förnuftt.
Assessoren Bromeen: Så införes och med samme ordh ifrå Enekiöping, hwilket och slöts, att så införes uti texten.
Continuerades opläsandet af Högmålsbalcken cap.
1 § 2: samme straff ware den undergifwen, som förbinder sig sathan till umgenge, tienst och lydno.
Uplästes sedan dhe inkombne påminnelser.
Ifrån Narfven: att den sin syndh ångrar må straffas lindrigare.
R [espondetur]: sådant kan hoos höga öfwerheeten tagas i consideration och eij lembnas till underdommarens mackt, kunnandes ens ånger eij fria en från straffet, medan mången ock mästedels ångra sig effter synden, som eij kan fria ifrån straffet.
Herr Hofcanseleren: Den sielf ångrar sin syndh, förr än han af androm angifwes och uppenbaras, synes kunna mindre straff förtiena.
Assess.
Ehrenberg: Skulle sådan ånger fria en från straffet i detta, måste det i alt achtas.
Secret.
Herdeh [ielm]: En tiuf blef hängd för en tijdh, som af sig sielf angaf sin stöldh och af ingen anklagades.
Ifrån Gefle idem.
Rigenses giöra en distinction, om en giör sådant förbund ex [plicite] eller implicite.
[10.
]
Hans Excell: tz: Skeer ju, att ehwem, som på något sätt inlåter sig med sin konungz fiende explicite eller implicite, straffes till döden etc., fast mehr dhen, som så affaller ifrån Gudh.
Och som satan är listig, är nödigt, att poena föreskrifwes simpliciter, och nåden lembnas till konungen, dher särdeles circumstantiæ äro.
Consent [iunt] alii.
Hwadh påminnes ifrån Gottlandh, att införes: for penningar, inbillad winst, är eij af nöden att attendera, medan ingen ratio må her anföras: för penningar skull eller annat.
Lagman Fridenhielm [påminner?
], att den bör brennas lefwandes och mista sitt fasta och lösa godz.
Secret.
Herdenh [ielm]: Att mista sin egendomb uti crimen læsæ majest [atis] [divinæ] är aldrig giort, och hafwer intet fundament.
Consent [iunt] alii, att det eij attenderas.
Kongl.
Swea Håffrätt: att ordet omgänge må uthslutas.
Secret.
Herdhielm: Weth man dock, att sådanne ..... och äro angifne, warandes det en actus ..... ifrån tienst, och är ..... det ordh omgenge, och må stå Detta stycke har i Becchii utdrag återgifvits i denna ofullständiga form.
.
Consentiunt alii.
Oplästes § 3.
Anropar någon dhe ondhe andar om hielp, straffas med fängelse.
Göta Håffrätt: leg [atur]: åkallar, som en af upsåth.
R [espondetur]: åkalla synes wara tilbidia.
Dorpts Håffrätt: att straffet är för ringa.
Borgmest.
Holmström: Detta synes wara ett fult affall.
Assess.
Ehrenberg idem, och är, så mycket som hoos honom ståår, affall.
Secret.
Heerdhielm: Det är en fullkomlig affall.
Assess.
Bromeen: Her är meningen: den, som allenast är i begynnelsen, ock intet kommit widare till effecten eller niutet något, ock kan wara sedan gudfrucktig etc.
Borgmest.
Holmst [röm]: Han har giort hwadh han kunnat.
[11.
]
Secret.
Heerdenhielm lijka så, och måste straffet wara större än fengelse, nembl.
med risslitande etc.
Nobelius förmenar straffet böra wara större; ifrå Carlscrona idem, Wasa idem, och att dhe må förwisas; Fridenhielm idem.
Ifrån Stockholms stadh: att kyrckioplickten må föllia på straffet, antingen det blifwer fängelse eller risslitande.
Ifrån Gefle: att den i wercket warit ock skrifwit obligation, men eij widare påfölgt, om icke den må ansees med det straff, som in § 3 säges, och eij som in § 2.
Secret.
Heerdh [ielm] et Holmström: Det är praxis, att en sådan bör mista lifwet, och bör her wara alfwarsamt [straff], nåden lembnat Kongl.
Maij: tt.
[Ifrån] Elfzborg och Skaraborg: att uthsättias, om dhe skola kååkstrykas.
R [espondetur]: Detta är eij ährerörigt, och dher ståår rijsslitande, förstås det af andra, och eij af bödelen eller för kåken; och att wist risande, till huru stort [antal?
], må uthnembnas.
Assess.
Bromen: Kommer her nu att sägas, om straffet är för ringa, eller om kan sättias till lifwet, risande eller fängelse.
Secret.
Herdenhielm: Det är swårt för en undherdomare att eij hafwa något wist.
Assess.
Ehrenb [erg]: Lijfstraffet kan wähl wara för swårt.
Borgmest.
Holmström: Kunde risslitande förökas med arbete i tuckthuus etc., fängelse på wattn och bröd.
Rådm.
Nyman: Det är nödigt för en underdomare att hafwa straffet wist uthsatt.
Lagm.
Ehrensteen et Holmst [röm]: Den, som rijsas och straxt slipper, kan falla straxt till samma syndh, är dherföre godt, att sådanne späkas dher till med arbete i tuckthuset.
Rådm.
Nyman: Her kunde sättias det swåraste risande, och låta öfwerdommaren moderera straffet.
Consentit Secret.
Heerdhielm.
Assess.
Bromen: Det är sant, att conatus uti så grofwa måhl bör straffas med lijka som effectus uti li [ndrigare?
].
Secret.
Herdhielm: Det finnes så ordnat uti crimen læsæ majest [atis].
Slöts, att straffet blifwer uthsatt ett wist och hårdt, såsom till lifwet eller des jemblikt risslitande och arbete i tuckthuset eller landzflyckt.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3191.
[12.
]
Assess.
Bromen berättar, att sidsta gång war före § 3 cap.
1, att dhe må plickta med rijsslitande eller fängelse, som gå på korswägar och slikt och ropa den onde andan om hielp, men det påminnes, att en sådan må straffas till lijfwet.
Hans Excell: tz: Det synes eij illa, att uti lege må wara en stor .... warandes in ti .... Christiana än annars än civilis, den dher ifrån gör affall, mister lifwet, ock kan en alfwarsam lag förekomma mycket Detta stycke har i Becchii utdrag återgifvits i denna ofullständiga form.
.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3192.
[14.
]
Oplästes cap.
2: om trulldomb etc. och dhe dher öfwer inkombne påminnelser till § 1.
Ifrån Dorpts Håffrätt: att den må brennas lefwandes, som giör expresse förbundh med diefwulen, ock skada giör; och att den, som hootar een, må och straffas, när effecten föllier med.
R [espondetur]: det är nog, när een sådan brännes.
Häradzhöfdingen Nobelius: att een sådan må steglas.
R [espondetur]: blifwer wed det satt är.
Åbo lähn: om en sådan må med sielf sins ede sig befrija, dher semiplena probatio är.
R [espondetur]: hörer till processen.
Ifrån Viborg: om dem, som döfwa wapn etc. R [espondetur]: alt sådant kan föras undher det, [som] § 2 är infört.
Ifrå Skåne: huru conatus proximus actui bör ansees.
Lagman Fridenh [ielm]: att detta straffas med döden.
R [espondetur]: blifwer alt, som satt är.
3193.
[14.
]
Oplästes § 2.
Och hwadh påminnes ifrå Göta Håffrätt, att ofrande wid källor etc. må straffas effter Kongl.
M: tz förordning 1687 om eder etc. § 9 effter bråttets egenskapp.
R [espondetur]: såsom uti lagen bör allenast wara ett wist straff och icke så åthskillige, eij heller ett arbitrium judicis må wara så fritt, så är wähl i texten infört.
Assess.
Bromeen: Är wähl dock nödigt, att een dommare må till ett eller annat straff få döma, och att han må hafwa något arbitrium.
Lagman Ehrensteen: Om ett så wist straff straxt sättes, ock saken finnes eij så applicabel, beswäres Kongl.
M: t med förfrågningar.
Assess.
Ehrenberg förmenar eij af nöden att upräckna så många slagz signerie, emedan dhe ändå eij alla kunna opreepas.
Assess.
Bromeen: Är dock nödigt, att man her en dehl anförer till rättelse hwadh sådanne synder är.
[15.
]
Ifrån Dorpt: att straffet må dher exaspereras, medan som dhe dher eij ackta sådant fängelse widh wattn och brödh.
R [espondetur]: kan eij för ett landh skulldh öfwer alt straffet skierpas.
Hwadh öfriget är synes eij särdeles af nöden, allenast kommer att öfwerläggias, om icke i ställe för förwisande må arbete ordnas i tuckthuuset.
§ 3.
Ifrån Dorpts Håfrätt: att straffet är för ringa.
R [espondetur]: synes wara nog i proportion moot dhet förre.
D.
22 Nov.
1698.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3200.
[18.
]
Oplästes § 4 cap.
2 af Högmålsbalken och dhe inkombne påminnelser.
Häradzhöfdingen Kock will, att detta må straffas högre, ifrån Gefle idem, och tillägger åthskilligt.
Revalienses idem.
Lagman Gyllencreutz: Det, som påminnes om skrifft, synes wähl stå böra, medan detta, att sökia löfwerie, är ingaleedes mindre än giöra lönskeläger, warandes detta twert emot förste och andre budordet, och den gemenare hopen mycket benägna till sådan syndh.
Slöts, att texten blifwer ståendes som han är upsatt.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3201.
[22.
]
Oplästes § 3 [ɔ: cap.
3] om dem, som falla ifrån wår rätta religion.
Hwadh Swea håfrätt påminner, att en sådan eij må mista lijfwet, syntes rätt, och war alles mening, att sådant må lindras, och [han] effter Örebro stadga förwisas rijket.
Åbo Håfrätt lika så; Dorpts Håfrätt will, att een sådan, som giör stor förargelse, må mista egendomen, effter Kongl.
Rescriptet.
Holmstr [öm] will wetta, hwilken arfwet hafwa skall; resp [ondetur]: fins uti Erfdebalken.
[23.
]
Åbo lähn: att detta strider emot Kyrckioordn [ingen].
Om lifzstraffet påminte Hr Gyllencreutz, att hoos sielfwa papisterne är eij lijfzstraf i detta, utan fängelsestraff, utan är bättre, om dhe wähl underrättas etc.
Assessor Bromeen: Här kan wähl tagas i betänkande, om införas kan något sådant, som påbiuder, att en sådan må läras och omwändas.
Rigenses et flere påminna och, [att] lijfstraffet [är] för swårt, och slötz, att det må lindras.
Oplästes af Kyrckioordningen cap.
1 § 2, som will, att en sådan skall mista sitt embete och förwisas rijket; och slöts, att detta så införes.
D.
24 Nov.
1698.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3203.
[23.
]
Continuerades Högmålsbalken och berättar Assess.
Bromeen, huru i sidste session oplästes cap.
3 § 1: om dem, som falla ifrån wår rätta lära etc., och att i anledning af dhe inkombne påminnelser blef slutit, att texten uti detta project conformeras med det uti Kyrckioordningen är infört, cap.
1 § 2, ock oplästes nu samma § 2 cap.
1.
Hans Excel: tz: Synes kunna her ifrån remitteras och beropa sig till Kyrckiolagen.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3209.
[23.
]
Oplästes cap.
3 § 2: om dhem, som giör irringar uti wår religion etc., och dhe dher till inkomne påminnelser.
Ifrån Åbo Håfrätt: giör irring; synes tienliget, att dhe orden behålla.
Häradshöfdingen Nobelius: att detta fortienar större straff.
Gottlandi: att ingen jesuvit, papist eller jude må widh förlust af sitt lijf eij inkomma.
R [espondetur]: kan eij attenderas.
Kongl.
Swea Håffrätt: att bäst är effterföllia i desse måhl det, som är i Kyrckioordn [ingen] infört, item, att eij strafwärdigt är införa ketterske böcker till sin information .... af den kätterske läran Detta stycke har i Becchii utdrag återgifvits i denna ofullständiga form.
.
Discurerad [es] om desse böckers införsell.
Rådman Nyman: Mången af .... införa .... mening Detta stycke har i Becchii utdrag återgifvits i denna ofullständiga form.
.
Alii: Intet Bibliotek är, som icke finnes sådanne böcker uti, är bäst, att detta [uthslutes?
].
Lagman Ehrensteen: Den, som studio införer sådanne böcker, hälst på tyska eller verterade på swenska, såsom perspicillum bellicum, och des [likes?
] de polygamia, [bör straffas?
] De åsyftade arbetena äro: A. Kempe, Perspicillum Bellicum, det ähr Krigz Perspectiv etc. Amsterdam 1664, och J.
Lyser, Discursus Abrahamiticus de Polygamia, Freiburg 1676..
[24.
]
Slöts att införes, att den, som af upsåt till att giöra irring i wår religion [införer sådane böcker?
], må detta [straff] undergåå.
Oplästes § 3: om dem, som införa kätterske lähror, och dhe, som bewista främmandes prädikningar.
Hwadh påminnes ifrån Åbo Håfrätt och flere synes eij af nöden widare attendera, medan sådant är för discurerat och öfwerlagt.
Oplästes § 4 och påminnelserne, hwartill eij widare påmintes, utan allenast hwadh förre är discurerat, utan blef widh förre texten.
D.
29 Nov.
1698.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3212.
[26.
]
Oplästes [cap.
4 Högmålsbalken?
] med dhe inkombne påminnelser ifrå Fahlun, att uthsättias må, om lijf eller tunga skall mistas.
R [espondetur]: är klart infört.
Ifrån Nyen [ɔ: Nyland?
]: hwadh straff den skall hafwa, som till sin syndz stadzfästelse tager Herrans nattward.
Hans Excell: tz: Det är den grofwaste blasphemia.
Ifrån Gottlandh: att tillsätties, dhet åthskillige, som dhe anföra Detta stycke har i Becchii utdrag återgifvits i denna ofullständiga form.
...
Slöts, såsom her infört är, att straffet blifwer mista tungan eller lifwet eller bådhe tunga och lijf, alltså synes det wara nog swårt straff.
Till § 2.
Ifrån Åbo: att och dryckesmåhl införes.
Lagman Ehrensteen et Assess.
Bromeen: Är betenckeliget att införa det, lijka som det bör uhrsäckta.
Lagman Gyllencreutz: Der [det är?
] en from menniskia, som aldrig sådant elliest tänckt eller giort, synes wähl, att dhet lindras, der ock det eij införes, töör en dommare det eij antaga.
Hans Excel: tz: Undher ordet oförståndh kan och förstås sådant dryckesmåhl, som betager ens mentem, allenast han elliest befinnes from.
Dorpts Håfrätt: att dhe, som herbergera sådanne lastare eller dem eij angifwa, må straffas.
R [espondetur]: det förra synes onödigt det senare är offta farliget, mindre [ɔ: emedan?
] att bewisa är swårt; undhertijden.
[27.
]
Secreteraren Heerdhielm: Effter K: l.
M: tz förordning straffas den, som eij angifwer dem, som bryta och äro skyldige in criminalib [us] læsæ majest [atis] humanas, men i detta är fast annat, och swårt att bewisa, särdeles dher inge wittnen äro.
Secret.
Lillienst [edt]: Der uppenbara skiähl och full wittne är, tillbör hwar en ett angifwa sådanne lastare; men i annat fall må man wähl betänkia sig att taga sig an det onus probandi, elliest synes detta kunna komma undher det, som i gemen säges om dem, som wetta af någre swåra crimina och förtijga.
Hans Excel: tz: Crimina læsæ majest [atis] humanæ hafwa annor egenskapp, humana hafwer eij så kundskapp om allt, står uti fara om lijf och annat, divina eij så; dher ock en i fyllnat giör detta crimen, sedan ångrar sig, synes man eij så noga kunna det persequera, men att hysa och hålla med någon framhärdande och slijk sådanne är swår saak.
Syntes godt, att her kunde med någre ord tillsättias, att den, som hyser sådanne, som framherda i sådan last; eller förtijga sådanna brått; hwilket committerades Assess.
Bromen sådant att efftertänckia.
Hwadh [af] Häradshöfdingen Scheffer [samt] ifrå Åbo län, Gefle och Riga påminnes synes onödigt att attendera.
Ifrå Linköping: att en sådan må fåå lösa sig med penningar till pios usus.
Assess.
Bromen: Synes bättre att lembna det till domaren, och her eij kunna ansees.
Swea Håffrätt: att een sådan må annan gång plickta dubbelt och 3: die gång mista lijfwet.
Slöts, att her så må införas, att en sådan må andra gång plickta dubbelt, ock tredie gång miste lifwet.
Till § 3: att dhen, som skrifwer blasphemias, miste hand och hufwud.
Lagman Gyllencreutz förmehnar her kunna införas, att dhen, som i fleras närwaro hörer sådan blasphemus, må det angifwa; men slöts eij widare än som förr.
D.
9 Februari A: o 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3269.
[29.
]
Ass.
Bromen begynner att öpläsa det, som fölger uti Högmålsbalken, nembl.
cap 5: om eder och swordom etc. samt de däröfwer inkomne påminnelser.
Till § 1: swär någon och effter giord warning där med eij afstår, straffes 1: ste gången.
H: s Excel: tz påminte detta wara emot hwart annat: effter giord warning, straffes förste gång; consentiunt alii.
Uplästes § 2 af Kongl.
Maij: tz förordning om eder och sabatzbrott.
Ass.
Bromen: Det påminnes af monga, att det synes wara bäst förblifwa wid detta effter Kyrkioordningen och det där uthsatte straff.
H: s Excel: tz förmente betänkeligit at gå ifrå det Kyrckiolagen som en ny lag dicterar.
[30.
]
Slötz, att här corrigeras och uthslutes och.
Oplästes påminnelserne: hwad ifrå och af Dorptz Hoffrätt [påminnes?
], hwilken warning göra skal, synes eij nödigt annat Detta ord är i handskriften understruket, hvilket torde beteckna, att det bör utgå.
att tillsättia.
Häradzhöfd.
Scheffer: att straffet skillier ifrå det, som uthi Kyrckioord [ningen] förordnas; och befaltes, att detta efftersees och noga betänckes, huru wida det kan och må blifwa stående eller förandras, som är här infört effter Kyrckioordningen.
Uplästes af Placatet § 5, hwar wid påmintes och synes betänckeligit att det efter fölga, emedan som det effterfölger och anseer ens förmögenhet och löhn.
Uplästes sedan af Högmålsbalken [cap.
5] § 2, 3, 4, 5 af sielfwe texten, och eij widare af påminnelserne, emedan Ass.
Bromen förmente bäst att här wid conferera Kyrckioordningen, särdeles talades om § 5: de, som liuga på sig wara lambe, dumber etc., [huruvida det?
] må föras hijt till denna balck eller annat ställe som ett fals att liuga sig penningar till.
Oplästes sedan påminnelserne till samma paragrapher, hwar till eij widare påmintes, än ifrån Narven hwad påminnes pag.
198 et § 1, det de, som rata och förackta maat och Gudz gåfwor, må straffas och kunna här införas.
Till § 3 ifrå Åbo Hoffrätt: att den, som swärier i Gudz huus, må straffas högre etc.
H: s Excel: tz förmente detta hafwa goda skähl med sig, medan alle andre brått ansees där högre.
Ass.
Bromen: Det är och rätt; ehuruwäl Commissionen hafwer de brått, som skee emot präster och domare, ansedt för lijka.
Till § 5 slötz, att denne § må här stående blifwa, medan som det är ett särdeles brått emot Gud att föregifwa sig siuk.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3271.
[33.
]
Oplästes cap.
6: om sabbatzbrått och § 1 samt de inkomne påminnelser.
Ifrå Carlstad: om dem, som begå missgärning utom gudztienststiden.
[Ifrå] Viborg: om dem, som komma druckne uti kyrckian; [ifrå] [34.
] Gottland lijka så, item Nyland och Elfzborgz lähn, hälst att präster och skolemästare må mehr straffas.
[Ifrå] Gefle: om dem, som swara präster.
[Ifrå] Skåne: att ingen drycksalu må hela dagen öfwas, [ifrå] Gottland: om dem, som för mycket snufwetobak bruka i kyrkian, blef alt upläst men eij widare där om slutit.
Oplästes § 2 et 3 och påmintes där till af Fahlun, Åbo lähn, Wiborg, hwad nödigt arbete är, som tillåtes, lijka så af Häradzh.
Kock, Vesteråhs, Viborg, Vexiö, Nyland; hwilket alt uplästes.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3272 d.
[30.
]
Discurerades, om den materien om sabatzbrått hörer egenteligen hijt.
Ass.
Bromen: Här föres några casus, som eij stå uti Placatet om eder.
H: s Excell: tz: Som lagboken är för en werdzlig domare, synes eij orimligit, at alt det, som dömes uti foro civili, blefwo fört till civil lagen och straffet utsatt, så at det blefwo som en Kyrkiobalck.
Ass.
Bromen: Det är därföre där ifrå utdragit alt det, som kan hijt föras, och det korteligen, samt sådant straf tillsatt, som synes skäligt.
[31.
]
Oplästes § 4 om spehl, och hwad påminnes af Häradzh.
Kock, Iönkiöping, Fridenhielm och Skaraborgh.
D.
14 Febr.
1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3274 d.
[31.
]
Continuerades upläsandet af Högmålsbalken och förmälades något, om detta, som in cap.
5 et 6 införes, må här ståendes blifwa eller lemnas till Kyrkioord [ningen].
Hwartill Hans Excel: tz förmente bäst att detta giöra färdigt och att stå låta som nödigt uti civil lagen.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3275.
[34.
]
Begyntes § 5 af cap.
6 Högm [åls] balken, att den böta skall, som förr än gudztiensten är ändat öpnar någon bod; och påminnes ifrå Upsala, att och kiöparen må böta.
Borgm.
Holmström: Här till [har] warit praxis, att allenast sälliaren och wijnskänken må böta och eij köparen eller gästen; doch hafwa wijnskänkerne inlagt sin su [p] pliqve till borgm [ästare och] r [åd], att och sådane gäster må böta, som eij willja gå bort och uth, men slötz eij wijdare.
Ifrå Westeråhs: att någon kan sällja öhl etc. strax som gudzt [iensten] är ändat.
Oplästes af Kyrkioordn [ingen] Sannolikt afses: Kongl.
Maij: tz förnyade stadga om eder och sabbatsbrott, gifven Stockholm then 17 october 1687, afdelningen om sabbatsbrott § 4.
§ .... hwaräst och står infört, att sälliaren skall böta dubbelt och köparen helfften.
Secret.
Lilliest [edt]: Det synes och [om?
] dem, som dricker och således förslösar sin egendom, [att de?
] må och böta.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3276.
[31.
]
Ass.
Bromen: Här är ännu uti mening, at detta noga öfwersees både hwad i Kyrckioord [ningen] är och detta.
Hans Excel: tz: Alt måste jämföras och sedan detta noga utharbetas, och införas här, doch efftersees, om detta hafwer mehr juris et iusti än det, som i Plakatet är infört, [eller om det?
] må förandras och H: s Kongl.
M: t föredragas och lemnas, om det må corrigeras eller det förra behållas.
Slötz, att här må införas straff så wäl för köparen som sälliare, som handlar om söndagen; doch eij wist sades, om skall wara lijka straff eller som i Placatet står.
Secret.
Leijonm [arck]: Det äro mänga ord [ninga] r, som eij så noga kunna exeqveras, utan anseer politiestaten, som eij alt kan effterlefwas, doch af ett arcano politico göras.
Secr [et].
Lilliestedt et Ass.
Ehrnberg [samt?
] Ass.
Bromen: All lag bör hafwa possibilitatem och heller eij göras, än att han eij skall exeqveras.
Secret.
Leijonm [arck]: Det synes bäst, att detta blifwer som det är, en appendix till Kyrkiolagen.
Ass.
Bromen: Hwad i Stadgan är infört, synes här böra införas, men hwad i Kyrkiolagen sielf är infört, må här eij införas och förandras.
Uplästes § 6 af texten om dem, som försumma prädikan; och uplästes § 2 af Placatet om sabatzbrått.
Discurerades, om det må här införas, som i Kyrkioord [ningen] redo är insatt.
Secret.
Lilliestedt: Iag skulle hålla for betänkeligit at röra det, som är infört uti Kyrkiolagen, som är en almän lag, och det här införa, utan heller lemna det, fast det skulle synas kunna annorledes discureras; men hwad som uti en sådan Stadga är författat, och hörer [32.
] till werdzlige lagen, det synes här kunna tagas uti acht lijka som alla andra placater och ordningar.
Ass.
Bromen idem och Secret.
Brunell assentit och förmenar, att Placatet kan öfwerses och om så nödigt finnes förandras, hafwandes den eij så stort anseende som sielfwa lagen; warandes denna Ordningen allenast bunden och annoterat till Kyrckioordningen och eij ett med den samma.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3277 d.
[32.
]
Ifrå Narven påminnes, om icke där må sådane, som förackta gudztiensten, heller corpor [aliter] straffas än förwijsas, som de eij ackta wid de gränse orter; [respondetur]: kan eij observeras någon skillnat i lagen; utan heller genom särskilte ordningar och rescripter.
Uplästes § 7: att ingen resa företages om söndagarne; och påminnes af Götha Hoffr [ätt], att mark sättes för daler.
R [espondetur]: är öfwer alt att införa dahler.
Dorptz Hoffr [ätt]: om för hwar båth skall botas 5 daler, och om dem, som tala emot prästen.
Detta synes som aldeles owanlig casus eij af nöden att införa.
Linkiöping: att den, som reser uth i mening att komma till kyrckia, må wara exemt; lijka så Lagm [an] Fridenhielm.
Carlscrona: att inga wapn må föras till kyrckia; synes onödigt at införa.
[35.
]
Gottland: om geseller, som hindras eller sielf sig af hålla, icke må böta; är klart, att hwar en må böta.
Skaraborg: att där länsman eij är, må andra angifwa den, som försummar kyrckian.
R [espondetur]: kan genom breff till landzhöfd [ingarne] förordnas och eij i allmänne lagen införas.
Uplästes § 8, att den böter 20 daler, som otienlig målning gör i kyrkian; och slötz, att denne § uthslutes effter K. Swea Hoffr [ätts] påminnelse.
D.
28 Febr.
1099.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3281.
[13.
]
Oplästes stadz magistratens undherdånige förfrågan hoos Hans Kongl.
Maij: tt, om icke alle sterbhuus, som höra undher stadzens iurisdiction, skola låta oprätta ordentelige inventarier, fast än dher är allenast myndige arfwingar, medan som hender, att månge sådane willia sig dher ifrå undandraga; hwilket Hans Kongl.
Maij: tz allernådigst behagat remittera till Lagcommissionen den 16 febr.
1699; och som stadz magistraten dher till allegerar någre skiähl, så togs det uti öfwerwägande.
Hans Excel: z: Här äro åthskillige skiähl, såsom för frånwarande arfwingar, Kongl.
Maij: tz och stadzens rättigheet, afgifft till dhe fattige.
Assessor Bromeen: Dher så är, att alle arfwingar äro myndige och inge sådanne skiähl äro, som frånwarande arfwingar etc., synes det eij af nöden att läta magistraten uprätta inventarier, helst som icke inventarier skohla skee jurato, som för ett futurum contingens synes onödigt, utan wara nog att då upwijsa egendomen jurato, när sådan casus existerar.
Borgmest.
Holmström: Det är då nestan för sent at tala om hwilken egendommen emottaget, när sådant futurum contingens existerar, och blifwer dageligen effterfrågat hoos magistraten, hwilken som emottagit egendommen; och kommer här att gifwas af inventarier till dhe fattiga, till hwilka af alle sterbhuus må gifwas så wähl af dhen myndige som omyndige, så att den myndige dher ifrå eij må mehr fri wara än den omyndige.
Hans Excel: z: Dhe myndige komma af månge tillfälle att gifwa till dhe fattige, men dhe omyndige eij så, derföre gifwes för deras skull af förmyndare eller andra på en gång, så att det skiähl kan eij så noga gälla.
Assessoren Bromen: För dhe omyndigas skull äro mäst inventarier af nöden.
Borgm.
Holmström: Dhe äro och nödige för andra infallande orsaker skull.
Assessoren Ehrenberg: För kiöpmän och handell skull, der inge omyndige barn äro, synes mycket betänckeliget att låta så publiqt wetta sin egendomb, som alle handelsmän gierna hålla caché.
[14.
]
Secret.
Brunei: Om eij efftersees egendommen straxt, kan han förskingras och eij igenfinnas.
Hans Excell: z: Här är förnembst att märckia: så snart någon döör och magistraten hafwer någon rätt till 3: de eller tijonde penningen etc., böre dhe det invigilera och derföre sig undherrätta om arfwingarne, hwilka dhe äro; men om det skall wara generalt, att hwar en annan i staden boende och myndig arfwinge ock skall kalla magistraten till att inventera, det är qvæstionis, och är institutum af Förmyndarecammaren hälst för dhe omyndigas skull, så och frånwarandes, och eij för dhe myndige eller i gemeen.
Assess.
Ehrenberg: Det lärer många dödzfall skee och ingen gifwer sig an till att inventera, och på det så eij skee må, willia dhe af magistraten det undher ett straff hafwa befalt.
Secreteraren Heerdehielm: Bifaller dhe skiähl, som uti magistratens bref äro anförda, for den richtigheet skull, som offta fordras långdt effter åth, så i ett som annat sterbhuus, det man eij tänckia kunde.
Hans Excell: z: Här är casus, om nödwändigt är inventarium, der alle äro myndige; och som her supponeras måste, att dher creditorerne äro, eller någon konungens rätt eller stadzens, dher är ingen twifwel, men här är qvaestio, om för dhe futura contingentia skulle äntelig wara så nödigt, men om det synes för handelen skull betänckeliget, att yppa den dödas egendomb.
Uplästes Hans Kongl.
Maij: tz allernådigste resol [utio] n af den 20 Jan.
1693 samt cap.
12 uti den opsatte Erfdeballken, som handlar om denne materia.
Assess.
Bromeen: Detta syfftar allt uth på dhe omyndigas huus, och der creditorer äro.
Hans Excell: tz: Dhet är exempel, att månge gravationer komma effteråth, månge åhr, och dä är klarare och säkrare, att inventarium är uprättat, hwilket ock kan wara förseglat och tyst, med annotation om den dödes persohn, så och att eden skrifwes dher utan på, skulle ock synas wilkorliget detta kunna wara, så måste skee, att den, som utan inventario träder till arfwet, han är plicktig att betala alt, för hwilket sterbhuset kommer att graveras.
[15.
]
Assess.
Bromen: Nog synes rätt, att inventaria göres, dock att inga kåstnader der på anwendes.
Secret.
Heerdhielm: Den kostnat är så ringa och eij wärdh att nembnas, och är Håffrätternes största beswär uti twisterne, då nät inge inventarier äro uprättade.
Borgmest.
Holmström: Inga större swårheeter äro, än då twistas emellan arfwingar, der inga inventarier äro.
Här är att förekomma orichtigheet på ena sijdan och på andra sidan att ingen må graveras onödigt; der inge kunnoge gravationer, eller annans rätt är, kunde dher widh brukas det expedient, som uti cap.
12 Erfdebalken är opläst, att sådane inventarier kunna tillslutas och ingom kundgiöras eller på hwadh annat sätt det kan skee.
Voterades uti saaken.
Rådman Nyman: Dhe skiähl stadzmagistraten ingifwet synes wähl grundade och att inventarier böre uprättas så wähl för myndige som andre, till att förekomma all oreeda, derföre bifaller iag, att inventaria må hoos alla lagligen göras.
Borgmestaren Holmst [röm]: Mången myndig gör det ännu, att han kallar magistraten der till, eller och, om dhe giöra sin emellan, ingifwa dhe offta det samma instrument förseglat, eller yppet.
Secret.
Brunel: I dhe sterbhuus, som alla äro myndige, skulle synas dem effterlåtas sielf draga försorg för sådanne inventarier; men som här ansees richtigheet i allt, stadsens rätt, en affgifft till dhe fattige, att få beskedh om alt, som behöfwes, ty synes nödigt, att hwar en förplichtas till att låta magistraten sådanne inventarier upprätta, helst som 100 måhl förefalla effteråth i dhe huus, som i förstonne intet skulle synas kunna graveras, dock är wähl att förekommas all propalation och stoor gravation.
Secret.
Lillenst [edt]: Dhe huus, som her förnembst omtalas, äro mäst kiöpmanshuus, hwilkas förnembste grundh är offta credit, medan händer, att många äro i sig sielf nog fattige, men dependera af ett godt nampn, ty synes betenckeliget att dem obligera till sådan propalation; [16.
] den gravation, som synes wara ½ pro cento, är ringa, ock kåstar så mycket att sielf uprätta ett instrument, kunde her skee inventarium och alt tyst, wore wähl; dher någre köppmanssöner äro effter sin fadher, continuera dhe sin handell och kunna dher widh må wähl, om crediten hålles, ock kan wähl skee, att man lätteligen kan få wetta hwadh i förrådh är, ty synes mig, att dher myndige äro alla, ock willia, så må dhe wähl uprätta inventarium sielfwa och det förseglat ingifwa och lembna till dheras redeligheet att det göra troget utan att fördöllia något.
Secret.
Heerdenhielm: Her äro twenne quæstioner: 1. om dhe myndige böra uprätta låta inventarier; uti detta är Hans Kongl.
Maij: tz förordning åhr 1693 alldeles klar ock förplicktar alla, warandes den afgifft ock gravation ringa emot den nytta dher af fölger; 2. om dhe, som försummas, må straffas; så synes det nog, om sådanne förfalla till det, som är, att dhe eij må niuta beneficio inventarii ock slijkt, ock då föruthgår och förordnas, att alla skohla det giöra, synes nog, och eij så nödigt, att straff skulle föreskrifwas.
Assessoren Ehrenberg: Jag finner, att stadz magistraten eij drager in dubium, att icke dhe myndige skohla jembwäl uprätta inventarier, men som Hans Kongl.
Maij: tt hijt remitterat och tillförende ar resolverat åhr 1693, att sä skall skee i gemeen, som syfftar på det gemena bästa, dhe omyndigas conservation, säkerheeten om alla sterbhuus egendomb, alle arfvingars willkorl [ɔ: vilkor], in- som uthlenskes, hwadh des rätt är, och hwadh staden dheraf tillkommer, ock synes elliest swårt för magistraten att så noga wetta hwadh dem alt angår, och att dhe uthlänske skulle få wetta sin rätt och dehl.
Som exempel att mången är 20 à 30 åhr borto, hwars deel må stå oforryckt, ty som sådant allt är nödigt och nyttigt, må hwar en tillhållas, genom wist wite med böter eller wara förlustig sitt beneficio inventarii, att låta inventera, dock kunde kööpmans och slijke sterbhuus [17.
] lembnas fritt att låta sine inventarier förseglade wara och blifwa, till des det behöfwer öpnas, och det af öhmheet för sådanne sterbhuus, och må dhe, som tiena uti Förmyndarecammaren medh edh förpliktas att hälla tyst, dhet dhe andre willia hafwa fördölgt.
Secret.
Lejonmarck: Här äro åthskillige momenter: 1: 0) påminnes af magist [raten] i Stockholm, som hafwer inseende öfwer sådanne saaker, hwilket tyckes skedt dhe andra oåthspordt; 2: 0) att en half pro cento må gifwas af all egendomb; her kommer det, som förr är sagdt, i minne, att för dhe omyndigas skull afftages ½ p [ro] c [ento], som dhe myndige behöfwa eij att uthgifwa, 3: 0) anseer inventaria de omyndige förnembst, men dher som äro alle eller allena en myndig arfwinge, han kan sielf gifwa dhe fattiga, men att her genom göra bekandt sin egendomb, på det dher af må gifwas till dhe fattige etc., det kan och förekommas såsom om donationes medh warm handh i penningar och slikt, så att publicum af sådan affgifft fåår ändå intet; således synes sådan lag blifwa inpracticabel och i ty onödig att giöras; 4: 0) hwadh publicum hafwer att säga, så är swårt att skrifva någon lag för futura contingentia skull; och skulle wähl skee, att sådanne inventarier kunde förseglade wara, men dher af skulle åthskillig oreeda föllia, synes altså mig onödigt, att inventaria uprättas, dher arfwingar äro alle myndige.
Assess.
Bromeen: In thesi och generaliter kan man säga: så litet som een helbregda betarfwar läkare, så litet behöfwer en myndig förmyndare, men her säges, att inventaria måste [uprättas] ob bonum aliqvod consequendum som 1. för richtigheet syskonen emellan, och att den frånwarande må få lijka med den närwarande etc., 2. för contingentia futura, om någon gravation sig yppar framdeles, kunde man af inventarier få ett wist quantum, hwad erfwingarne må heffta före och slikt mehr, hwar till kan swaras om det första, så synes böra præsumeras alt godt och ricktigt syskon emellan, som äro ettblodh, så att dhe sammanwarande eij skulle willia skada dhe frånwarande, [18.
] fangne och erfwinge; det andra att finna riktigheet af inventario om ägendommen, som elliest kunde finnas disperat [ɔ: dissiperad?
], om intet inventeras, dhet är ett futurum contingens, sine certitudine, är det och owist, fast ett inventarium ingifwes, om icke egendommen kan förminskas, utan iag tycker, [att] när sådant effterfrågas, går man till arfwingarne, dher en lått wähl finnes, hwar af kan slutas om quanto, således synes mig eij gerna kunna dhe myndige graveras med förmyndare, eller hindra dem att disponera om sitt som han will, altså der egendommen faller till myndige och status är integer, må dhe uprätta inventaria sielfwa, som befinnes her till skedt.
Hans Excell: tz: Det är een materia wärdh att öfwerläggias, och kan pro et contra talas.
Gambla praxis är och kunnog, inventario [rum] nödhwändigheet sees af desse tijdher.
Men her är qvæstio mäst om dem, som drifwa handel och wandell, hoos hwilken crediten är anima; dock stadfästes mångens rätt med inventario, derföre [är] godt, att her bruukas försichtigheet, så att eij strax propaleras, utan andre medel sökias, som att inventaria förseglas etc.
Oplästes cap.
12. af den upsatte Erfdeballken och uplästes protocollum, som hållit är, då detta förehaffts åhr 1688, 1690, 1692, hwar af Hans Excell: tz förmente synas klart, att dher talas om så wähl andre arfwingar som omyndige, medan uti texten alt fort nembnes arfwinge, kunde dock detta wara satt tydeligare.
Hans Excell: tz upläste heela caput och förmehnar klart nog, att och andra myndige arfwingar dher undher förstås, helst in fine capitis, dher som distingveras myndige och omyndige arfwingar.
Assess.
Bromeen conformerar sig med det alt.
Hans Excell: tz: Som här är nu så klart infört uti den uppsatte Erfdebalken, bådhe i gemeen om alla myndige och andra samt straffet [in] § ult [imo], och om förseglingen, ty slöts att uppsättias till Hans [19.
] Kongl.
Maij: tt ett underdånigst swar på det sätt, och beropas på dhen bem [äl] te text.
D.
2 Martii 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3293.
[19.
] [20.
]
Oplästes conceptet af det swar, som lenda må till Hans Kongl.
Maij: tt om inventariers upprättande, och discurerades något dher om sampt oplästes cap.
12 af den nya Erfdebalken, hwarom och något discurerades, men som Hans Excell: tz påminte, [att] samma Erfdebalk är för detta af Commissionen författat, till alla Justitiarier uthsendh, sedan öfwersedd och af Hans Kongl.
Maij: tt gillat, ty kan man dher widh eij röra.
3294.
[20.
]
Continuerades det förra om inventarii opprättande och blef befallt, att detta upsättias kort, allenast beropandes sig på det, som är infört uti lagen.
Assess.
Ehrenberg förmehnar, att her och kunde föreskrifwas något wijte, medan som månge sterbhuus äro, som eij kunna graveras med någon giäldh, således intet straff hafwa att befruckta, altså utan straff försumma inventera låta.
Men som det är reedo uti rådet slutit annorlunda, syntes bäst dher widh förblifwa.
Oplästes än conceptet af det swar, som uppsatt är till Hans Kongl.
Maij: tt, och syntes wähl, allenast det, som witet angår, blef discurerat; och syntes, att det kunde något föreskrifwas, till 2 à 3 pro c [ento].
Secret.
Lejonmarck: Hwadh angår Kongl.
M: tz rätt eller stadzenz, det är provisionalt, men dhe fattigas måtte straxt uthtagas, altså yppas summan dher af, warandes då onödigt att försegla sådant instrument.
Borgmestaren Holmström förmehnar nödigt att införa något wijte, om res wore integra.
Secret.
Heerdhielm idem.
Hans Excell: tz: Om skulle föreslås Hans Kongl.
M: tt det samma.
Secret.
Heerdh [ielm]: Witet kunde wara som propter contumaciam, men i saaken blifwa wid det andra.
Assess.
Bromeen förmenar, [att] det införde witet, att intet få cedera bonis, är swårt nog.
Rådman Nyman förmenar, att ett wijte wid 1 à 2 pro c [ento] kunde först föresättias och uthtagas, och endtelig det förbudh att få cedera observeras.
Secret.
Brunel: Synes nödigt att med wijte få obligera dhe motwillige, dock ett måtteliget, men att sättia det effter egendommen är owist, emedan man då först måste hafwa inventarium, det och [21.
] ännu eij fådt, således kan eij något exeqveras, förr än inventerat är, och hielper det eij, att ett huus är rikt, annat fattigt, hälst som dhe fattige sellan tergiversera.
Hans Excell: tz: Det är alt wähl påmint, och synes förbudet wara lijka, derföre kunna föresättias först 10, så 20 daler, enteligen förlust af beneficio inventarii.
Borgm.
Holmström: [Har det?
] blifwit något wijte satt, töör det förekomma mycket.
Secret.
Lillienst [edt]: Det wijte att eij få betiena sig af beneficio inventarii synes gå långdt uth, och eij kunna serdeles uthrätta uti borgarehuus, som eij komma til cessionem, utan synes mehr uthrätta, om ett wist wijte föresättes, som skeer widh alle andre dombsäte för den, som försummar, som 100 daler silfverm: t förste gång och så påökes till 3 à 500 daler, medan ett straff måste wara för dem, som förackta konungens påbudh, warandes hans culpa, om böterne blifwa store.
Secret.
Heerdhielm: Af förre opläsne finnes wähl, [att det] warit föreslagit, att ett wist wijte som 1 / 6 [föresättes?
], men finnes förandrat, kan henda dherföre, att det synt är för stort; och att sättia något effter egendommen synes owist, så länge intet är inventerat, synes altså bäst att antingen lembna till borgmestare [och] rådz tycke, effter sterbhuusets egendomb, eller och som reedo sagt är ett wijst föreskrifwa.
Secret.
Lejonmarck: Att påläggia store böter synes betänckeliget, medan mången torde eij så mycket äga, då och torde wara olikt, om wijtet skulle wara större än egendommen, derföre synnes een wiss summa ställas kunna undher sequestro, till des man see måtte, hwadh egendommen wara kunde, då och 20 à 30 daler kunde förste gången förskrifwas.
Assess.
Bromeen: När sidste gång blef öfwer denne materien discurerat och omröstat, tyckte mig oförgripeligen för min dhel, att dhe omyndige, som eij kunde curera propria, hade för nöden, att [22.
] dheras egendomb blifwa fört uti inventario, och twärt om eij nödigt för dem, som kunde försee sitt egit, att någon tertius skulle hafwa något dher på att tala, hwar till åthskillige rectiones föreslåes, men mig tyckte eij nödigt, af futura contingentia skull uprätta inventarier.
Men som sedan på Hans Excell: tz befallning blef den nya upsatte lagen upläst, att dher af see hwadh slutit är, och befans dher infördt, att sådant inventarium skulle skee i alla sterbhuus, ock Hans Kongl.
Maij: tt alt sådant approberat, som då redan war uti Commissionen författat och slutit, altså kunde iag eij något dher emot säga; tycker lijka så nu, medan ett wite warit upsatt, och af Hans Kongl.
Maij: tt uthslutit, altså ex paritate synes mig det böra lika så gälla, och ehuruwähl stadgat är, att inventarium skall af alla uprättas, kan likwähl finnas de, som det eij effterkomma, altså af nöden något compelle [ns?
] intrare, derföre det förslag, att ett wijte kunde föresättias förste gång, kunde wara godt, när dhe 3 månadz tidh eij observeras, som uti resol [utionen] infördt är åhr 1693, och det antingen ett wist till 20 daler sm: t eller effter huusets förmögenheet, och andre gång 40 à 50 daler, då andre terminen föreläggies af dommaren, då han eij wijsar särdeles förfall; undherkastar det Hans Excell: tz och Commissionen.
Hans Excell: tz: Her kan giöras berettelse till Hans Kongl.
Maij: tt, huru som det warit infört uti resolutionen och lagen, men som det kunde eij hafwa det efftertryck, och torde en eller annan termin försumas, altså hemställes Hans Kongl.
Maij: tt, om icke widh förste termin, som föresatt är i resolution, må ett wist wijte föresättias, och wara som 50 daler, och så mycket andra gången, och det utan lagel [ig] uhrsäckt, och ware tredie gången alldeles uthsluten af beneficio inventarii och cessionis, och kunde her föresättias förste gängen 50 daler, andre gång 100 daler, tredie gång 500 daler samt uthslutas af beneficio inventarii.
Discurerades om tystheeten widh inventeringar, och oplästes af resol [utionen] 1693 så wara infört.
H: s Excell: tz: Dhe betiente synes böra göra edh, altidh ock då först, när de till sådan beställning komma.
Alii: Dhe, som hertill bruukas, äro i Stockholm wissa persohner, [23.
] som giöra sin edh widh tillträdet, således synes dher till eij wijdare kunna förplichtas.
Om wijtet förmente Assessoren Bromen et Lejonmarck, att böterne må wara förste gång 20 daler.
Och slötz her med detta; och som kl [ockan] är redo half sex, ty kunde eij wijdare nu företagas.
3300.
[23.
]
Hans Excell: tz befallte, att brefwet till Hans Kongl.
Maij: tt upsättes på det sätt det nu opläst är, enliget med bem [äl] te resolution den 20 Jan.
1693 och cap.
12 Erfdebalken, och att tillsättes hwadh nu slutit är, således: medan samma wijte att eij niuta beneficio inventarii och cessionis kan eij så noga treffa eller ansee dhe borgelige huusen, eij heller förr än effteråth, ty synnes det eij hafwa kunna det efftertryck, som lagen intenderar, fördänskull hemställes Hans Kongl.
Maij: tt, om icke till att winna en rätt wärckan på Kongl.
Maij: tz förordning må ett wijst wijte föresättias, nembl.
förste gång, då någon påminnes och innan dhe föresatte 3 månaders tijdh eij låta [ɔ: låter] sin ägendomb opteckna, må [han] böta 20 daler sm: t, annan gång 50 daler sm: t, 3: die gång 100 daler sm: t, och då förklaras förlustig af samma beneficiis, förmenandes Hans Excell: tz hwadh i conceptet infört är, att dhe myndige, helst och handelsmäns huus, må få sielfwa för handelen skull uprätta ock försegla sine inventarier, eij kunna her så noga införas, medan det i lagen eij infört är.
D.
14 Martii 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3301.
[19.
]
Oplästes det författade swar till Hans Kongl.
Maij: tt om inventarii upprättande.
Hans Excell: tz förmente, [att] detta wijte för dem, som förste och andre gången försummar, är något särdeles lindrigt effter een contumace, och att den, som andre gång försummar, må böta 100 daler och wara förlustig inventarii rättigheet, men doch som detta är nytt, må man låta lindrigt dher med procedera, och blef elliest frågat, om någon hafwer widh något att påminna, och som her till eij widare blef påmint, ty befalltes samma concept att reenskrifwas och afseendas.
D.
16 Martii 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3304.
[19.
]
Påmintes, att det brefvet, som angår inventeringen her i staden af alle borgelig sterbhuus, må undherskrifwas.
Lagman Gyllencreutz: Jag hafwer altijdh hafft stora considerationer om detta och sagdt, att det drager stora consequenser med sig, som kan ruinera borgerskapet till deras credit och förmögenheet och den förminska, samt swårt wara, att hwar ens egendomb skall divulgeras effter des dödh, hwilket hoos alle andre nationer hålles mycket betänkeliget; önskar dherföre, att det, som her i brefwet [är] infört widh slutet, må kunna lindras, helst som det och går ifrån det, som i lagen infört är; ehuruwähl detta går eij an migh, som är een adelig persohn, utan detta synes angå allena borgerskapet.
Assessoren Bromeen: Jag hafwer och sagdt min mening derom, men ändtelig conformerat mig medh dhe andra godhe herrar af Commissionen, särdeles som det reedo är i lagen infört.
Secret.
Lejonmarck: Jag hafwer altijdh warit i annor mening, och önskat, att sådant, som är så nye saaker, kunna innehållas.
Och wore wähl, att något hwar finge gifwa sin skrifftel [ige] mening i så swåre saaker, undherskrifwa doch hwar en samma breef.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3305.
[37.
]
Begyntes opläsandet af Högmålsbalken cap.
7: om förrädelige stämplingar emot konungen.
Secreteraren Lejonmarck påminner, att ordet stämpling kan allenast förstås om intention, men her måste och talas om gierningen.
[38.
]
Lagman Gyllencreutz: Kan sättias: emot konungen och des höga person.
Secreteraren Leijonmarck: Man måste eij heller gifwa anledning, utan undhfly den distinction, som är emellan majestatem realem et personalem.
Assess.
Bromeen: Det synes wara ett, konungen och des höga persohn.
Syntes, att her settes: emot konungen och des rijke.
Uti § 1 syntes godt, att dhe ord, som synes superflua, må uthslutas.
Lagman Gyllencreutz: Är och nödigt att införas: och blifwer lagligen öfwerwunnen eller ther til wunnen, hwilket ock giör till konungens egen säkerheet, att konungen wetta må lagligit wara tillgånget, och ehuruwähl det skulle synas eij nödigt att införa, medan det af sig förstås, ock en dommare bör det wetta, och eij kan någon annorledes dömas än lagligen öfwerwunnen, doch som detta är een fast efftertänckelig saak, och derföre præsupponeras, att om det skeer i detta måhl, bör det fast mehr skee i dhe mindre saaker, medan a potiori sit denominatio, ty synes eij skada att så införa.
Secret.
Lejonmarck assentit, att det är fast nödigt, elliest syntes dhe åthskillige ord, som her införde äro, må uthslutas.
Oplästes dhe inkombne påminnelser.
Ifrån Dorpts Håffrätt: att straffet exaspereras; synes onödigt, jembwähl hwadh om länegodsen säges; men att giöras skilldnat emellan konungen ock dråttningen, synes wähl kunna skee.
Hwadh Nobelius förmehnar, att her införas dhe speciales modi, hwar medelst förrädderie skeer, slötz, att general orden är bättre, hwarunder dhet andra förstås.
Ifrån Carlscrona: att her refereras straffet til Konungzbalken; är onödigt.
Till straffet om godz förbrytelse påminte Secret.
Lejonmarck, att för konung Gust [af] den 1: stes tijdh hafwer warit lagen, att arfwegodzen eij kunde förbrytas till konungen, utan näste släckten, så wida ingen af släckten war i gierningen deelacktig, ja, ock med den distinction, att om näste arftagare har sig försedt och concurrerat in crimine, hafwer godzet gådt till den andra, hwilket är enligit med [39.
] romano civili jure, ock all annan g [amma] l lagh, saxonico, longobardorum, allemannico, och all jure feudali, att skilldnat giord är emellan arf och annat godz, ja, och uti gambla feudal lagen hafwer och äfwen länegodzen kommit till näste arfwingar, ock det af dhe fundamenter, som äro af Gudz lag, naturens och all follckz och positiva [lagar] i heela Cristenheeten; war älste swenske ock danske lagen lijkaså.
Lagman Gyllencreutz: Detta är en högwicktig saak om des straff, som skall påläggas förrädare i den nya lagen; så bör wäl den icke allenast wara alfwarsam, som kan afskrecka alla i gemeen och hwar een i synnerheet till att medh råd eller gierningar stempla något emot konungens helige persohn ock des rijke; en sådan bör högeligen straffas så till lijf som den egendomb, [som] han sielf äger ock acquirerat i löst och fast; men som ingen af hans redelige antecessorer förmodeligen hafwa participerat uti hans brått, utan han allena, som bryter, kan ansees för bråtzlig effter sielfwa rättwisan, så synes mig effter mine enfaldige tanckar, att ehoo den är, som således bryter, bör [han] icke allenast mista all den nådh och lään, som han af konungen eller des höge antecessorer hafwer acquirerat, att han skall wara det förlustig, utan och her ofwan på plichta; men hans effterkommande, som eij kunnat hafft wärckeligen deehl i hans brått, kunna eij heller effter Gudz lag eller rättwijsan förlora det, som dem kunnat falla till arfs effter sine antecessorer, lijdandes den nog, som mister acqvisita, ock kan intet ett barn in cunis stämpla sådant crimen, derföre eij eller plickta ock mista det hans faders antecessorer ärnat till dem.
Assessoren Bromeen: Jag är fuller ock på samma tankar, att så måste wara, ty 1. är det enliget med Gudz lag, anima, qvæ non peccat, non puniat [ur]; 2. med Sweriges lag, cap.
23 Dråp [mål med willia] LL: eij äger man annans bruth giälda, der han engte wålde; lijkwist lembnar iag undher Commissionens bepröfwan, när dhe blifwa flere, om icke, som intet är atrocius crimen än perduellio, som är att efftersättia sin konung och härja sitt fäderneslandh, om icke filius måtte af sådant crimine, som committeras af patre, hafwa [40.
] sin känsell; således lyder och cap.
8 Högm [åls] balken LL., som will, att en sådan perduellis, som giör förrädderie med bref, rådh och hielp, han skall mista lijf och godz, om det allenast skall förståås om acquisitis, det lembnar iag till wijdare betänckiande; och synes wähl nog att mista acqvisita, men den store Guden straffar och barnen för fädernes missgerningar, ty synes mig eij kunna gå ifrån förra lagen, och finnes i den nya danske lagen det samma.
Secreteraren Lillenstedt: Synes och bäst att differera detta, elliest tyckes lagen miste sitt godz wara klar nog: det godz, som uti detta sæculi begynnelse således blef förbrutit, finge een deel af erfwingarne, doch eij som arfwegodz, utan som forläning, och så hafwer warit brukeligit att ansee sådant godz.
Secreteraren Lejonmarck: Lagsens ord uttydas genom Norkiööpingz beslut och den tjdh, som då war fast angelägit för krijget skull, som war medh Pålandh, och finnes i privilegierne det samma.
Continuerades upläsandet af påminnelserne; ifrå Swea Håffrätt: att dessa 7, 8, 9, 10, 11 capita må införas i Konungzbalken, och oplästes af Konungzballken cap.
1, 2, 8, 9, som handlar om dhe konungzlige rättigheeter.
D.
28 Martii 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3311.
[23.
]
Oplästes Hans Kongl.
Maij: ts allernådigste breef af den 20 Martii, hwar medelst Hans Kongl.
Maij: tt i nåder behagat att gifwa Commissionen tilkenna, det Hans Kongl.
Maij: tt allernådigst behagat bijfalla Commissionens betänckiande af den 14 Martii angående det, att alle sterbhuus, som undher stadzens magistrat lyda, böra låta uprätta inventarier effter dödzfallet innom 3 månader; och att den det försummar, skall förste gång böta 20 daler sm: t, andre gängen 50 daler och 3: die gången 100 daler och då wara förlustig inventarii rättigheet.
[24.
]
Hans Excell: tz: Här bör noga observeras, att såsom detta gör en förändring uti det 12 cap.
uti den förnyade lagen, ty är af nöden att giöras ett extract af detta bref med kort berättelse om tillfället, att magist [raten] här i Stockholm dher om sig förfrågat, och att Hans Kongl.
Maij: tt behagat förändra den §, som sees af brefwet.
Påmintes och, att her intet blifwit uthsatt, hwilken som kommer till att niuta desse böter, hwilket lijkwähl blef discurerat, och sagdt, att dhe fattige måge få samma penningar eller böter; men som det eij blifwit infördt, måste wähl blifwa widh det giort är, till des magistraten fåår tillfälle sig förfråga dher om.
D.
25 April 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3322.
[40.
]
Assess.
Bromen opläser cap.
7 § 1, som det är kortare författat ock corrigerat effter som förrige session är discurerat.
Oplästes påminnelserne ifrån Dorpts Håffrätt, att straffet må exaspereras.
R [espondetur]: medan här är infört mista lifwet, så lembnas sedan till dommarens ompröfwande att ansee crimen, som det är stoort till, helst som uthi andre rum finnas om modificatis criminibus; om lähnegodzen hwadh frågas, synes ingen twifwel, med mindre dhe falla till konungen, fast mehr än arfwegodzen, och bör lembnas domino directo att råda om lähnegodzen.
Secret.
Lejonmarck: Alla leges feudales och det, som anseer feuda, äro differante af communi jure, dherföre kan her eij infört blifwa, hwadh ifrå Carlscrona påminnes, och undra [de?
], huru wida det straff, att godzet [41.
] förwerckas till cronans ewärdelige egendomb, skall sig sträckia, om barnen eller andra må och mista annat än fädernes godzet.
R [espondetur]: är klart, att alt det godz, som en fader äger den tidh, som crimen begås, det förwärckas, så att barnen eij kunna någon rätt eller arfzrätt dher till prætendera, men i fall des fader lefwer, som är perduellis, då är han, sonen, ännu eij ägare till des faders godz, derföre eij kan förwerka alienum, utan proprium, ty ärfwer barnebarnet farfadren; hwilket blef upskutit till hans Höggreffl.
Excell: tz närwaro.
Oplästes § 8 et 10 af adelens privileg [ier] 1617.
Assess.
Bromen: Det lärer wara allas mening, att des egendomb allenast förwärckas, som bryter, och [ɔ: eij?
] dhe andra [s], som erfwas kunna.
Oplästes cap.
8 § 1 Erfdebalken af dhen nya öfwersedde lagen, hwilken hans högstsahl.
Kongl.
Maij: tt gillat, hwilken synnes gå på annor mening uth.
Assess.
Bromen: Her äro twenne qvæstioner: 1. om det arfwegodz, som en perduellis hafwer och äger, må förwerckas, eller om det kan falla hans barn och arfwingar till; 2. om ock det, som eij hörer honom till, då sådant crimen begås, utan sedan faller effter des fadher etc., ock så förwerckas, att des, perduellis, barn dät häller eij niuta må.
Hwadh det första widkommer, så kan wähl så synas, som her säijes, [att] det är eenligit med Gudz och naturens lag, att den, som lagen intet öfwerträder, han bör icke heller känna lagsens straff och skärpa, likwist såsom förräderi emot sin rätta konung och des konungzliga wälde är det gröfwesta brått, som någonsin i wärden wara kan; emedan det och herkommer af een fördömmelig otroo, meenedh ock förgiätenheet af den underdånige kärleek, som konungen effter Gudz, naturens och all wälskippat lag i wärlden af undersåterne tillbör; altsä lembnar iag uti Kongl.
Commissionens goda betänckiandhe, om [42.
] icke, för ett sådant bråtts grufweligheet skull ock till att afskräckia både barnen och andra ifrån en slik horribel missgierning, det likwist skiäligt är, att barnen af fädernes brått den kiäntzel och minnesbeta hafwa böhra, att all deras fädernes egendomb både i löst ock fast, ärfft och förwärfft, skulle wara förwärckat Cronan till ewärdelig egendomb, och barnen således måtte aldeles gå qwitt dheras fäderne, som i den nya lagtexten här infördt finnes.
Men angående dhen andra quæstionen, som her nu moveras, nembl.
der desse barnen effter dheras faders dödh något arfskapp anten ifrån linea ascendenti heller collaterali tillfalla skulle, om det jembwähl och ob reatum patris för desse barnen skulle wara förwärckat, så ehuruwähl man måste bekenna, att ett sådant arff representative och per patrem dem tillfaller, så att dhe per hoc medium få rätt att erfwa sin fahrfahr, fahrbroder heller hwadh det wara kan, af upp- heller sijdolöpande linea; lijkwist tyckes tämmeligen swårt wara, om man skulle jempte heela dhen egendommen, både i löst ock fast, som deras fadher i lijfztiden ägde, och så betaga dem detta arfskapet, som i fadrens wåldh alldrig warit, ty den allmenna Sweriges beskrefne lag cap.
23.
Dråp [mål] medh willia LL.
säijer så: eij äger man annars brått gälda, dher han intet wålte, item cap.
21 Edzöreballken LL: så skall hwar sine saak en sammi böta, ock ingen annars lått förwärcka, hwartill iag ock kan läggia adelige privilegiernes 10: de punct, derest uthtryckeligen om detta högmåhlet så skrifwit ståår, att om mannen förer afwug skiöld emot konungen och förbryter lijf och godz, så skall icke hans hustrus, barns eller folks egendomb dher uthi mängas, utan ifrån hans skildh blifwa etc. Elliest weet man och, att arfwegodz är ett familiare, som föllier släckten effter, ock sådant, som icke en gång utan wxderbörandernes förbehåldne rätt abalieneras kan, dher man likwist anten genom skipte eller sahlu kan få igen sitt fullt geen fullo.
Så förklarar ock denne nya lagen, att fädernes egendomb, [43.
] h. e. alt det fadren wärckeligen ägde, kallas caduct och confiscabelt, hwar undher då intet mehra begripas kan, och såsom dheras fader intet kom att lefwa så länge, att han sin fahr eller bror någonsin erfwa fick, och viventis nulla hæreditas; altså kan icke heller detta räcknas för någon fädernes egendomb, som bör gå uti uthmätning för deras faders missgierningz skulldh; men med alt detta så håller iag bäst, att den discourse uthställes, till des hans Höggreffl.
Excell: tz, wår herr Præsident, kan komma till oss, ock Commission kan blifwa något starckare.
D.
2 Maj 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3328.
[43.
]
Assessoren Bromeen berättar hwadh förre session warit uti quæstione, nembl.
uti crimine perduellionis, om een perduellis och så förwärcka kan för sine barn det, som kan falla dem till arfz, sedan hanblifwit perduellis crimine dömb [d], hwaremot alla samptel [ige] närwarande förmente eij annars kunna wara, än att sådant, som ärfwes, sedan en är landzflycktig eller perduellis, tillfaller hans barn.
Hans Excell: tz: Det synnes eij annars kunna wara än [att] barn, som äro oskyldige, eij mista det, som dem tillfaller, sedan fadren är perduellis, dock är wähl så discurerat och, att script [ura] sacra gifwer exempel om dem, som brutit, att ock des barn blifwit straffade för fädernes missgierning.
Assess.
Bromeen: Sedan som om detta war något discurerat, befunno wij wara något infördt uti den nya Erfdebailken, som kan gifwa orsaak till twifwelsmåhl.
Hans Excell: tz: Medan iag måste gå uti Canseliecol [legium], kan detta en annan gång företagas ex professo.
Oplästes af Högmålsbalken cap.
7 § 2 och dhe dher till inkomne påminnelser och discurerades något dher om, särdeles om ordet hielp icke her synes wara onödigt och öfwerflödigt, ock slöts, att det må wähl uthslutas, medan som det föllier: eller hwariehanda annat biståndh.
D.
4 Maj 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3330.
[44.
]
Discurerat, om straffet må lända till barnen uti crimine perduellionis.
Hans Excell: tz: Barnen kunna intet niuta af det, som fadren kan tillkomma, ock plägar sådant straff redundera på icke allenast barnen, utan ock sielfwa huset, som med Corvits Uhlfelt skedde, och det rätteligen för des énormité.
Assess.
Bromeen: Det, som honom tillkommer, som perduellis är, miste wähl barnen, men det, som eij är uti hans possessione, synnes eij kunna förwärckas.
Hans Excell: tz: Det är rätta quæstio, om ett barn mister arf effter sin faderfader, då fadren är perduellis, ock om icke des barn mista civitatem et jus civis.
Secret.
Lejonmarck: Det är een quæstio heterogenea, och är eij rätt eller rättwijst, att dhe mista annat än det perduellis sielf äger.
Oplästes cap.
8 § 1 af nya lagen Ordet » lagen » är i handskriften understruket, hvilket torde beteckna, att det bör utgå.
Erfdebalken.
Assess.
Bromeen: Der giöres en särdeles skildnat emellan tijden för ock sedan han är sakfält; då är fadren sin koos, när han är död.
Secret.
Lillienstedt och Lejonmarck: Her hafwer och warit quæstio, om ock arfwegodzen skohla gå sin koos.
Secret.
Lejonm [arck]: Det är eij nytt, att arfwegodz eij mistas; särdeles kan det arf eij bortgå, som faller effter faderfadren, faderbroderen etc., sedan fadren, som är perduellis, [är?
] död ock borto.
Oplästes § 2 af cap.
8 diet.
Erfdebalken.
Secret.
Lejonmarck: Uti den casus, som handlar om dhe biltoge, är par ratio medh detta.
Hans Excell: tz: Detta williom wij ex professo en gång företaga.
Oplästes dock af adelige privilegierne § 8, 9, 10, 11 et 12.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3332 a.
[64.
]
Oplästes än cap.
1 § 3, cap.
2 et 9 af conceptet till Konungzbalken, hwar af sees, att dhe [ɔ: der?
] äro dhe konungzlige rättigheeter uthsatte till störste deelen, men om straffet remitterat till Högmålsbalken; syntes derföre, att her bör specifice uthsättias straffet i Högmålsballken.
Assess.
Bromeen: Om någre, 2 eller 3, togo sig före att först öfwersee detta ock något oppsättia, eller uthsättia dhe casus, som dhertill höra.
Hans Excell: tz assentit: Ock är wähl om så skeer.
Oplästes § 2 et 3 af [cap.
7?
] Högmålsballken, hwilket lembnas till att wijdare eftersees.
Hans Excell: tz frågar, om Konungebalken warit uthsendh, [och] gafz tillkenna, att den är uthsendh åhr 1696 och å nyo med påminnelserne företagen åhr 1697, och då i Commissionen upsatt å nyo,
Hans Excell: tz: Torde dherföre wara wähl, att dhe casus, som införes i Konungabalken, må gåås något förbi ock införas uti Högmålsbalken och den färdig göras, men Konungebalken medlertijdh hwila och blifwa som han är.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3332 b.
[58.
]
Oplästes cap.
8: om lasteliget taal emot konungen, som äro crimina verbalia, hwar till påminnes ifrå Enekiöping ock Gäfle, att uti Kon [un] g [a] balken conceptet cap.
9 § 2 är straffet större.
Hans Excell: tz: Uti Kon [un] g [a] balken talas om dhem, som willia bestrida dhe rättigheeter, som konungen tillkommer, men her är allenast een annor förwitelse; det förra är om dem, som willia ophäfwa sig emot kon [un] gz rättigheeter, men detta senare är som en blasphemia ock petulantia.
Till dhe ord: som försmädel [ige] n talar å konungens regemente.
Hans Excell: tz: Att det synnes wara swårare och som en species till myterie.
Assessoren Bromeen: Är dock allenast meningen om ett blått taal, som är af petulantia, ock en konungens förordning, hwilket eij kan wara swårare än tahla om konungens höga persohn.
Ifrån Gottlandh: på hwadh sätt lifwet skall förwerckas och mistas.
R [espondetur]: lemnas till dommaren, hälst i detta, som är verbale.
[59.
]
Oplästes § 2: om dem, som talar å konungens rådh; och hwadh påminnes ifrån Fahlun, att dhe ord samme lag må förbytas och sättias: miste lifwet.
Assess.
Bromeen: Det är lijka hwilket som ståår; det giör dock eij en likheet med Kongl.
rådh ock Kongl.
Maij: tt.
Hans Excell: tz: Poena kan wara een ock lijka för brått emot Gudh ock andra, ock är eij heller intention att göra Kongl.
Maij: tt och Kongl.
rådh lijka, utan som dhe föra konungens embete, äro dhe högdt ansedde.
Assess.
Bromeen: Dhe äro i sitt embete höga ock måste vara opåtalte.
Hans Excell: tz: Leg [a] t [ur]: ware som konungens förbudz förbrytare straffade till lifwet.
Ifrån Enekiöping: att uti Kon [un] g [a] balken cap.
10 är annorledes infördt, Wiborg idem.
R [espondetur]: det är sedermehr förandrat uti conceptet till Kon [un] g [a] balken.
Ifrån Gefle idem.
Lagman Fridenhielm: att straffet må wara större för dem, som talar om senat [en?
]; attenderas eij.
Oplästes § 3: om smälig ord etc.
Ifrå Åbo Hoffrätt: att en sådan må giöra oftentelig afböön.
R [espondetur]: det plägar ock observeras uti missfirmande emellan privat personer, hwilket och samptyckt blef att så införas: göre offentelig afböön [och?
] böte 40 daler.
Ifrån Åbo lään, Narfwen: att detta må blifwa lijka med cap.
10.
Kon [un] g [a] balken.
R [espondetur]: är reedo corrigerat.
Gefle: att straffet må wara mindre, dher något talas uti private twister.
R [espondetur]: är wähl annat, dock måste ingen heller missfinna slike persohner, hwilket ock observeras, om så skeer emot fogate, rådmän, dhe, som sändas i konungens ährende.
Secret.
Lillienste [d] t: Om det, som eij angår des ähra eller embetes heeder, måste likwähl wara annat straff, ock större än emot een annan.
Assess.
Bromeen: Wist är annat att tala om een in [sphæra] och extra sphæram officii.
Hans Excell: tz: Det synes eij widare af nöden än reedo infördt är.
Scharenborg: om detta är ehrerörigt.
[60.
]
Påmintes, att hans Kongl.
Maij: tt hafwer i een saak, som angick hans Excell: tz Gref Wrede desse böterne förklarat för ehrerörige, så [att] en fogde blef dherföre dömb [d] och afsatt.
Oplästes af cap.
9 Kon [un] g [a] balken § 2 samt Högm [åla] balken cap.
8, och påmintes att dhe ord: hwilken som talar om konungen, som angår dhes heeder ock ära, synes wara oanständigt att införa, medan intet kan sägas emot eller om konungen något illa, utan det straxt är en lifsaak, synes altså för nedrigt att införa detta, som kan synas göra konungen lijka med andra; derföre att dhe ord heeder ock ähra må något corrigeras, dock stående blifwa.
D.
11 Maj 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3336.
[65.
]
Assessoren Bromeen berättar, huru såsom uthaf det tillfälle att i Konungebalken är infört, [att] den, som förbryter sig emot Konungens rättigheter, straffes till ähra, lijff ock godz, som i Högmålsbalken förmäles, och som straffet synes wara kunna åthskilligt, ock eij applicabelt till alla måhl, ty hafwer hans Excell: tz behagat, att måste efftersees, hwilket som bör till ett eller annat straff appliceras.
Oplästes Konungzballken cap.
1, och syntes det, som in § 3 är infördt, må om straffet ock korteligen eller med ett ord införas uti cap.
7 Högmålsbalken.
Oplästes cap.
2. membr.
1 et 4.
Påmintes, att uthtyda lag ock slikt är ett regale, men om någon skulle försee sig ock willia giöra uthtydning om lagen, om det eij skeer med turba och irring, kan det eij hållas före crimen læsæ majestatis, emedan dommare, professorer ock slike komma att tala om lagsens mening.
Till membr.
17 in fine påmintes, [att det] synes wara det samma som in membr.
2 omtalas.
Af conceptet till Kon [un] g [a] balken om testamente oplästes cap.
8; och påmintes, att detta synes förstås det samma som om Kongl.
förordningar, som angå det allmenna bästa, att det är lijka saak.
Opläste Assess.
Bromeen af Högmålsbalken cap.
7, huru dhe ord, som in cap.
1 § 3 Konungebalken [finnas?
], äro dher införde: hwilken som handlar emot konungen uti des arfzrätt ock rijketz osöndrade eenigheet .....
Slöts, att cap.
9 i Högmålsbalken, som handlar om förgripelser emot konungens rättigheter, må gå för cap.
8, som handlar om crimine verbali.
Oplästes cap.
16.
Högm [åls] balken ock slöts, att § 5 föres till det, som straffes till ähra, lijff ock godz, så wijda det står om konungens höga rätt sampt rijketz skada.
Slötz, att § 1, 2, 3, 5 in cap.
16 föres tillsammans uti ett uti Högmålsbalken.
[66.
]
Oplästes än cap.
9: om förgripelser emot konungens rättigheet.
Påmintes, att dhe ord gör någon lag och förordning etc. [må uthslutas?
]; medan som det är så gångbart, att hwar societet eller embetesman gör för en godh ordning skull reglemente ock sätt att observeras till en godh politie, så på det eij tillfälle må gifwas att illa uthtyda slikt, ock applicera till denna lag, ty syntes samptel [ige], att detta må uthslutas, hwilket ock slöts.
Till dhe orden lägger landet skatt på samtyckes, att det är större [brott?
] än det in cap.
13 står: den, som mehr upbähr af allmogen, ock bör derföre wara distinct.
Till dhe ord fattar ock uthfärdar sådanne breef, som löpa emot konungens rättigheet, påmintes, att detta synes wara ett antingen med det att förfalska konungens breef, eller ock att hålla hemlig correspondence, som syfftar till något särskilt, såsom att med breef, råd eller hielp stiffta någon irring etc. Således kunna [de] her gåås förbij.
Oplästes wijdare dhe ord befäster någon orth; syntes som detta är casus sällan dabilis ock intet kan skee, utan att snart kunnogt blifwa, må derföre uthslutas.
Till det fölgiande påmintes intet.
D.
16 Maj 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3342 a.
[66.
]
Continuerades upläsandet aff Högmålsbalken, hwar wid kom att discureras om Kongl.
Maijtz testamente, att där om är infört uti allmenne förordningar, det han bör straffas som en förrädare.
[Se Riksdagsbeslutet den 3 Jan.
1683] § 2.
Till det, som handlar om dem, som med råd och hielp befordrar förräderie, påmintes, at uti Kongl.
Maij: tz förordning den 9 Decemb.
1696 förordnas, [att] dem [ɔ: den], som uppenbarar något hemligit rådslag, skall straffas effter Högmålbalken [Stadslagen] cap.
6 etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 3342 d.
[72.
]
Oplästes cap.
10.
Om våldzgierning emot dem, som konungen hafwer tagit i sin fridh.
Till § 1.
Påminnes ifrå Dorpts Håffrätt, att införas må, det den uthlendes [är] bör wisa sig wara den, som skall niuta leijde.
R [espondetur]: synes eij nödigt, emedan leijde eij gifwes annorledes.
Ifrån Narfwen: att des straff, som angriper någon i leijde med verbal injurier, [må här införas].
R [espondetur]: att sådant är eij att ansee i detta, utan lembnas effter allmenne lagen.
Ifrå Gefle: att detta straff synes förswårt i anseende till cap.
[73.
] præced [ens] och att uthsättes hwad med wåldzgierning förstås.
R [espondetur]: som konungens bref och försäkring gifwes, att en sådan må wara sääker till sin kropp etc. i det måhl ock för den saak han är leijdat, altså är der undher een wiss politique förutan kon [un] gens högheet; altså är bäst blifwa dher widh, som ock enliget är med gambla lagen.
Ifrån Reval: att den, som bryter crimen læsæ, straffes effter deras statuta till lijff och löös ägendomb, ähra; men egendomen i fast går till barnen.
Oplästes § 2 och hwadh dher till påminnes.
Ifrån Dorpts Håffrätt, att den, [som] sig i sitt leijde eij stilla håller eller sin sak eij angifwer, må wara sin leijde förlustig.
Res [pondetur]: hwadh han sedan bryter är ett novum crimen och ansees effter lag; den sin saak eij angifwer, är dherigenom förlustig sin leijde.
Lagman Kock [påminnes, att orden?
] skulle någon till förende något giort [är] ambiguum; och att dhe måhl, som leijde förmäler, böre först afgiöras.
R [espondetur]: är onödigt att attendera.
Från Upsala: at dhen leijde hafwer må alt wara sääker [för det?
] som förr är giort.
R [espondetur]: attenderas eij.
Åbo Håffrätt: om någon dröja måste af siukdomb och eij kan uth komma etc. R [espondetur]: sådant ankommer till hans Kongl.
Maij: ts behag, kunnandes ej alt sådant införas uti lagen.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3344 b.
[77.
]
Oplästes § 3.
Ifrån Gåttlandh påminnes, att då een sig försvarar emot fremmande Ministres anfall, [må han eij straffas?].
R [espondetur]: detta synes böra gås förbij.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3344 c.
Uplästes cap.
11.
Om myterie etc.
[79.
]
§ 1.
Ifrå Dorptz Hoffrätt, huru de straffas, som upstussa kronobönder ifrå dagzwärke etc., så och sielfwa bönderne.
R [espondetur]: hwad arendebönder bryta, synes eij höra hijt.
Ifrå Gefle: att detta är det samma, som in cap.
9 Konungzbalken är infört om dem, som sätter sig emot konungens högheet, och förmena, att i Konungzbalcken må [man] allena tala om K.
M: tz rättighet, men här i Högmålsbalken om straffet.
Ifrå Gottland: at den uphissar eller låter sig uphissa .... [Respondetur]: synes onödigt.
Ifrå Refvel: at det kommer öfvereens med deras statuter.
Uplästes § 2.
Påminnes ifrå Gefle, att här synes nog lijfstraf etc., och att löös öron eij förwärkas.
Uplästes § 3.
Ifrå Gottland: at den afweet och eij uppenbarar sådane upror må och straffas.
R [espondetur]: synes förstås under det ordet tillhanda går.
Uplästes § 4, hwar till påminnes, att såsom detta synes wara ett särdeles måhl och mitigans, som allenast tillhörer Hans Kongl.
Maij: t, så skulle i andre stelle och införas sådane mindre måhl, hälst som enfalldigheet och slijkt eij kan ansees och lindra straffet.
Hans Excel: tz: Kunde sättias: emot sin willja eller af twång.
Söker at söndra sig därifrån, påmintes, at den det eij gör, straffas.
Ass.
Bromen: Det är mäst i alle måhl sådane mindre brått och införde.
Secret.
Lilliest [edt]: I den förordning, som handlar om dem, som [80.
] sig samsättia och stiäla, är och infört om dem, som låckas och twingas till stöld.
Söker att söndra sig, synes swårt att kunna sådant bewisa.
H: s Excel: tz: Är doch altid gott, att varia crimina observeras och distinctio criminum göres.
Uplästes § 5, hwar till påminnes ifrå Vexiö, att här synes kunna penninge straff uthsättias, där bråttet är mindre; R [espondetur]: at slike brått gå mäst på kropzplicht.
Och slötz här med sessionen, och såsom pingesthelgden instundar, ty blef aftalat, att sammankomsten uppskutes till effter helgden.
D.
8 Juni 1699.
3448.
[44.
] [45.
]
Blef företagit Högmålsbalken, men där wid påmint, att ännu eij är slutit som [ɔ: om?
] det, som förwärkas per crimen perduellionis och en perduellis eij ändå äger, utan sedan med arfzrätt fåå kan, såsom effter sin fader, om ock det förwärkas, så at hans barn det eij njuta kunna.
Oplästes cap.
8 § 1 af den öfwersedde och af hans Kongl.
Maij: tt gillade Erfdebalck in fine, där orden så lyda: tage det den dödas näste erfw [ingar].
Hans Excel: tz: De orden äro klare, at den criminelle och hans barn uthslutas, så at de eij få af sådant arf.
Consentiunt Secret.
Herdh [ielm] och Lilliestedt: Det lärer vara för atrocitatem criminis.
Rådm.
Nyman: Een sådan perduellis mister ju ähra och adelskap, således kunna des barn eij heller erfwa godz.
Uplästes privil [egierne] af åhr 1617 § 8, 9, 10, 11.
H: s Excel: tz: Här är quæstio, om han mista böör alt det, som han per patrem fåår; att sådana barn mista adelskap och slikt, plägar wäl skee, doch weta wij och, att det eij heller altid skeer, utan är hoos oss skedt wid så olägelige händelser, at barnen hafwa funnitz redelige och fram gifwit sin faders bref och uppenbarat sådan gärning, därföre är af nöden, at här efftersees hwad som förre är i sådane måhl skedt, och öfwerläggias, om och barnen böra öfwer alt så ansees, som [om de] förwärkat hafwa alt sådant och det mista böra.
Crimen är fast atrox och straffet aldrig stoort nog, doch måste efftersees, huru wida det sig sträcka böör.
Discurerades, om adelsståndet behållet blifwer för dem och des barn, som criminaliter straffas till gatulopp, Marstrand och slikt.
Secret.
Herdh [ielm] och Lilliestedt: Lars Riddermark och hans broder behålla än och nemnes af Konungen wid sitt förra namn, lijka så Lagerqwist, fast de till Marstrand dömde äro och warit, doch påmintes, at de allenast till en tijd dit dömbde warit.
Hans Excel: tz: Såsom det är redo infört uti Erfdebalken om deras arf, som så förbryta sig, altså kan [man] her i Högmålsbalken referera sig till Erfdebalken, men om sielfwa saken må widare öfwerläggas och upskiutas till fleres sammankomst.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3350.
[81.
]
Continuerades opläsandet af Högmålsbalken cap.
12 § 1 om uthspridande af fallska tiender, hwar till påmintes till finem, att straffet sätties åthskilligt med fängelse, gatulopp och landzflyckt, men swarades, att som sådanne omständigheeter äro så åthskillige, kan eij annars wara, än straffet måste lembnas till dommarens ompröfwande.
Oplästes påminnelserne af Häradzhöfdingen Kock [samt ifrån?
] Enekiöp [ing], Refvel etc., hwilka syntes eij nödigt att ansee.
Af Swea Håffrätt: att sättias må: konungens ock des rijkes säkerheet.
Assess.
Bromeen förmehnar här förnembst wara att tala om riket, tillförende är talat om crimine verbali emot konungen, ock in perduellione om dem, som dher af wetta.
Hans Excell: tz: Kan dock något uthspridas om konungen, som förolempar des höga nampn, wälde, credit etc., således eij skada att införas; slöts, att dhe orden införas: konungens ock des rijkes säkerheet.
Oplästes § 2 och påminnelserne.
Ifrån Öhrebro: att handen eij må afstympas.
Hans Excell: tz: Sådanne straff, som göra folk desperat, är wähl betänckeligit att införa.
Assentit Lagm [an] Reenstierna, Secret.
Lilliens [tedt].
Slöts, att [82.
] detta uthslutes: hwilket straff ock skerpas må etc.
Slöts och, att her påsees och göres skildnat om det, som verbis skeer ock elliest med ipsa re.
Ifrån Gåttland: att sådanne skriffter må af bödelen opbrännas, hwilket ock slöts att införas.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3352.
[88.
]
Oplästes cap.
13 § 1, att den, som upbär högre tull etc., straffes dubbelt mehr än stöldh.
Häradzhöfdingen Welt påminner, att om förslopenningar [må] införas.
R [espondetur]: att införa ett speciale, ock intet dem andra synes orimmel [ig] t.
Ifrån Swea Håffrätt: att detta straff synes för ringa, ock att her om må höras K: l. Cammarcollegium etc.
Secret.
Heerdenh [ielm] förmehnar detta wara lijka med den, som pålägger något nytt ock effter 1695 åhrs ordning straffes som högsta stöldh.
Secret.
Lillienst [edt] et alii: Synes dock wara mindre brått att taga något mehr, än att något nytt fordra och påläggia.
Assess.
Bromen: Är tillförende her uti cap.
9 infört om den, [som] nya pålagor gör.
Lagman Reenstierna: Händer dock som mäst, att mången excuserar [89.
] det att taga en wis penning för pass och slikt, som likwähl gör mycket till last hoos allmogen, fast det tages smått uti sender.
Slöts, att dhe ord [ninga] r her om påsees, som Secret.
Heerdenhielm opnembner, af åhr 1604 ock flere, ock sedan öfwerlägges, om det är nödigt att communiceras med Kongl.
Cammarcollegio.
Slöts, att ock tillsättes: för sig, eller ock: för sin fördeel.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3353.
[93.
]
Oplästes § 2: den, [som] förslöser konungens ingiäldh, stånde tiufzrätt.
Secret.
Herdhielm: Detta synes wara större brått än sin egen huusbondes godz försättia, warandes en sådan med edh förbunden sin konung, ock gör han emot sin instruction, ock är hans Kongl.
M: tz rescript till Kongl.
Cammern, att en sådan, som hafwer cautionist, skall lijka wähl straffas, oacktat cautionisten will eller kan betala hans skulldh.
Dorpts Håffrätt hwadh påminner, om her ock förstås usuræ pœnales etc. R [espondetur]: undher tiufsrätt komma eij desse usuræ.
Ifrå Gefle: om ock the, som antaga penningar till wissa werck och privilegier etc., kunna her förstås.
R [espondetur]: man måste gerna tillsee, att icke ett eller annat contracarreras, som kan wara nyttigt, som skulle [skee], om det her under förstås måste, helst som mångens intention kan wara god.
Ifrån Gåttlandh: om gärd, gewähr etc. den förslöser.
R [espondetur]: förstås undher räntor.
Oplästes § 3.
Nobelius förmehnar her ock böra införas om kon [ungen] s deel af fyndh etc. Acktas, att i Tiufwabalken införas.
D.
7 September A: o 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3360.
[96.
]
Begyntes upläsandet af Högmålsbalken cap.
14: om utfordringar § 1.
Discurerades, om detta måhl och casus må här införas uti lagen.
Assess.
Ehrenberg: Det synes myckit betänckeligit, helst som hans Kongl.
Maij: tt hafwer giordt en förklaring öfwer detta, så at den, som blifwer offenderat, eij må begrijpas här under, om han ex justo dolore kommer till at hämnas; hwilket hans högst sal.
Kongl.
Maij: tt sielf uttydt.
Borgmest.
Holmstr [öm]: Det, som här är infördt uti conceptet, synes eij komma öfwerens med bem [äl] te Kongl.
Maij: tz rescripto.
[97.
]
Secret.
Brunell: Ty lär detta eij heller gerna kunna i denne balk införas.
Hans Excell: ce: Om detta till så högdt straff skall införas, synes och andra brott och böter böra lämpas der effter, och är här en särdeles consideration, om och alla helst sådane förordningar skola införas uti lagen, som äro mehr i anseende till en särdeles statum politicum med sitt synnerlige straff, och woro högnödigt och wäl, at en gång hafwa ett wist sluut om detta, särdeles om icke det, som i Kyrckioordningen och Siölagen är infördt, och må hijt till lagen komma; må dock här läsas, hwad upsatt är och påminnes; borde och kunna här införas och sättias: hwad slijkt angår, effterföllies hans Kongl.
Maij: tz förordningar.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3361.
[97.
]
Uplästes påminnelserne till § 1 om dueller ifrå Dorpts Hoffrätt: hwilka som äro wederlijkar, och om deras straff, som eij äro adel och wederlijkar.
Hans Excell: ce: Det synes nog swårt, at en annan skall få insultera öfwer en adelsman, och slippa med böter effter allmän lag, doch är säkert, at det eij kommer under Duelsplacatet, om han eij är wederlijke.
Ass.
Ehrenb [erg]: Det, som högst sal.
Kongl.
Maij: tt förklarar, är at förstå om dem, som sig förswara ex justo dolore och in continenti, och eij om dem, som gå med, då de manas.
Hwilka som wederlijkar äro, finnes af Kongl.
Maij: tz rescripter och rangordningen, ståendes Hans K: l. Maij: tt allena till at determinera, hwilka som äro wederlijkar.
Ifrå Carlscrona idem: hwilka äro wederlijkar.
Ass.
Ehrenb [erg]: I K: l. Hofrätten [har] warit den casus och hoos Kongl.
Maij: tt refererat och förklarat, at som Vindeuff warit leutenant, ty kunde rätten eij annars ansee honom än för wederlijk; men som han förklarade sig aldrig warit rätt leutenant, eller welat det blifwa, eij heller nu will eller begerer at blifwa konungens tienare, [98.
] ty förklarar hans Kongl.
Maij: tt, at som han eij erkenner sig sielf wärd sådan wärdigheet, ty må han och eij ansees som wederlijk.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3362.
[101.
]
Discurerades wijdare, om detta caput, som anseer adelen allena, må här införas, effter det ett stånd allena angår.
[102.
]
Hans Excell: ce: Det är sant, at här införes myckit, som orsakar förfrågningar i lagen; doch som detta och angår eij allena adelen, utan des wederlijkar, så synes wäl eij så orimligit, at det här införes, doch så at straffet eij utsätties, utan refereras till Kongl.
Maij: tz förordning, helst som eij skulle accordera at här sättia så stoore böter och annorstädes, för dråp etc., fast mindre, hwar om Commission kan gifwa hans Kongl.
Maij: tt sine underdånige tankar tillkänna.
H: s Excell: ce berättar för Ass.
Bromen, som warit af annat förhindrat och nu inkom, hwad som warit före.
Ass.
Bromeen: Detta är en materia, som torde snart förandras uti lagen; warandes och Placatet wärkeligen förandrat och förklarat; ty synes eij orimligit, om detta här gås förbij, och lemnas till Kongl.
Maij: tz förordning, eller och så införes, som hans höggrefl. Excell: ce behagat säija, at den annan utfordrar, dömes effter Kongl.
Maij: tz förordning.
Consentiunt alii et omnes, at här så införes.
Hans Excell: ce: Här är nödigt, at man efftertänker och påseer alla de förordningar, som äro utgifne, och hwilka som äro så beskaffade, at de äro i sig eij så lätt at förandra, särdeles hwad i Siölagen och Kyrkioordningen är.
Ass.
Bromeen: Det är wist tillförne sagdt, att hans Kongl.
Maij: tt underdånigst hemställes 1. om Kyrkioordningen skall i lagen införas; 2. af slijkt och samme innehåld, som den nu är, eller 3. om den må förandras.
Hans Excell: ce: Här är och qvæstio, om Fiscalis må då agera, när de begge parter, som brutit, ingaledes klaga, eller det, som kommer i hast och aldrig mehr påtänkes wijd duellie [ɔ: duellerande?
].
Ass.
Bromeen et Ehrenb [erg]: Det är doch åffta så skedt, at [103.
] Fiscalis antagit partes actoris emot bägge, fast ingen klagar.
Secr [et.
] Lillienst [edt]: Tyckes doch denne wara en allmän förordning som andra, och derföre böra i lagen införas, hälst som uti mäst alla ordningar kan wara det samma at säija.
Assess.
Ehrenberg: Äro doch somlige ordningar, som mäst ansee politien, och således mehr än andra underkastade förändring.
Hans Excell: ce: Slijke, som Duelsplacatet är, äro uti alle hoff mehr ansedde som ett särdeles extraordinarium; warandes slijkt och, at den, som går i konungens park med bössa, blifwer hängd, skiuter ett wildswijn, mister lijfwet; uti de andre och lagsens rum göres ingen förändring uti böterne, utan at det hafwer någon proportion emot gambla myntet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3365.
Om adelens wederlijkar.
[98.
]
Hans Excell: ce: Skulle och synas godt, at kundgöra allom, hwilka som äro wederlijkar; det kunde heemställas hans K: l. Maij: tt at förnya Placatet och där införa slijkt alt. Hwad straff den må und [er] gå, som ingen tienst hafwer och inga penningar, sedan han sutit i 3 åhr fängzlig, hemställes och hans K: l. Maij: tt.
Ifrå Gottland: om deras straff, som dräpa och döde blifwa på wigwallen.
R [espondetur]: detta fins uti § 3 [af] Plac [atet] [och synes?
] derföre böra här införas.
Hwad straff allena utfordringen bör hafwa, då intet påföllier.
De, som witterligen frambära cartel eller förkunna och göra appellet etc ..... och slöts, at detta alt kan föras uti ordning, då sådant alt hemställes hans Kongl.
Maij: tz nådige decision.
Ifrå Nyland: om en må tridie åhret fängelse undergå till at conservera sitt enda godz.
Secret.
Lillienst [edt]: Är af Kongl.
M: tt resolverat uti casu speciali, at en må plikta med kropp och undwijka at gifwa uth böter.
Ass.
Brom [en]: Doch är ex lege primum, at en bör först böta.
H: s Excell: ce: Optio kan doch lemnas den brottzlige.
Ass.
Brom [en]: Det är och för krono- skattebönder, soldater etc. utsatt och stadgat, at godset skall conserveras och plikta med kropp.
H: s Excell: ce: Här synes böra införas: den, som eij kan eller will böta; ty här är eij intention, at Fiscus skall få penningar, utan at brått må straffas.
Till § 2 påmintes intet.
Till § 3: om icke des legitima eller tillfallande arf må angripas, som undan rymt, hwilken eij förr något ägdt hafwer, hwar om Dorpts Hoffrätt påminner.
R [espondetur]: Föräldrarne må wäl sända till en sådan sitt underhåld, men det, som faller honom till arfz, kan angripas.
Ifrå Skåne: häffte hans egendom; frågas, huru det skie skall.
R [espondetur]: är klart af sielfwa texten.
D.
12 Sept.
1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3368.
[98.
]
Uplästes Högm [åls] balken cap.
14: om dueller, och begyntes § 4 och de inkomne påminnelser.
[1.
] Ifrå Åbo: at her kunde mindre ansees de, som med hastige ord sig försee.
Item, at finis corrigeras, äfwen så och de, som utan all förrig [99.
] owänskap blifwa af brådom skillnad och oförmodeligit möte öfwerfallne.
Desse ord syntes falla beqwämare och tydeligare.
[2.
] Ifrå Dorpts Hoffrätt åtskillige: om en fremmande kommer under Duelsplacatet.
R [espondetur]: at de äro under samma lag.
At en må med eed befästa, det en påstår wara af bråd skillnad.
R [espondetur]: detta beror på domarens ompröfwande och eij på eed.
Ass.
Ehrenb [erg]: Såsom hans Kongl.
Maij: tt nådigst förklarat, at bråd skillnad må ansedd blifwa och en laglig retorsion, således synes det kunna här införas.
3.
Ifrå Dorpts Hoffrätt: om de, som stå under annans commando.
R [espondetur]: är det officerare, är det infördt uti Krigzartiklarne; elliest i gemeen är det swårare straff wärdt och kommer på annat ställe at införas.
4.
Om någon reser uthlandz at duellera.
R [espondetur]: är infördt uti Placatet § 4.
5.
Om [det] ursäktar en, at han warit öfwerdrucken.
R [espondetur]: at den, som i fyllerie lefwer, han kan eij ursechtas.
H: s Excell: ce: Den, som utan all wahna och af särdeles tillfälle kommer till at bryta uti sådant dryckesmål, som han blifwer utan sin särdeles lust brakt, kan hafwa någon ursecht.
Gefle: at hastige ord må straffas mindre än gerningar; och de, som äro adel och eij känna hwar andra, hwar om är uti Kongl.
Hoffrätten till eed dömt och af hans K: l Maij: tt stadfäst.
R [espondetur]: slijkt kan komma uti consideration wijd doomstolen; doch betänkes, om och det tienar till at införa uti Duellsplacatet, till at det förbättra.
H: s Excell: ce: Will H: s Maij: tt, at slijke omständigheeter må införas, är wäl, och kan elliest alla desse måhl ihogkommas och efftertänkas, huru wijda de tiena till at införa
Huru en ofrelse straffes, som öfwerfaller en frällseman.
R [espondetur]: det, som en adelsman gör emot en ofrälse, dömes effter lagen, lijka så blifwer det andra ansedt.
Ifrå Gottland: at och afböön bör göras.
R [espondetur]: detta hörer till injurias verbales ex Plac [ato] § 9.
Ifrå Elfzborg och Skarab [org]: at eij må kunna under prætext af bråd skillnad skie duell.
R [espondetur]: hörer till domarens ompröfwan.
Swea Hoffrätt: at må läsas: Dråp- eller Sårem [åls] balken i ställe för allmänne lagen.
D.
19 Septemb.
A: o 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3372.
[105.
]
Continuerades upläsandet af Högmålsbalken och de inkomne påminnelser, och begyntes cap.
15: om den, som angifwer annan genom falsk wittne etc.
Ass.
Bromeen: Om detta är förordnat åhr 1691, så och 1675 uti Borgerskapetz beswär § 6.
Påminte Secret.
Herdehielm, at domaren kommer här at ransaka och döma effter rätta skiäl, medan ingen kan dömas på angifwande, och kunde här säijas: på falsk angifwande och wittnesbörd dömd, och eij: eller.
Ass.
Bromen: Det samma är infördt uti förre lagen Edzöresb.
cap.
38 LL.
Ass.
Brom [en]: Här kunde säijas: på falsk angifwande och anbrakte eller förebrakte wittnesbörd, eller wittne, eller anförde wittnesbörd.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3373 a.
[111.
]
Secret.
Leijonmark: Detta, som här talas in § 2 om dem, som angifwa hoos konungen en, synes eij kunna här införas in lege civili, medan som det och angår konungens person och behag; hwarföre det och är uti försäkringen åhr 1611 infördt och Kongl.
Maij: tt förbehållit.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3373 b.
Uplästes påminnelserne.
[105.
]
Ifrå Dorpt: om ignorantia juris kan här ursäkta.
R [espondetur]: sådan ignorantia kan eij gifwas [hos den?
], som hafwer siäl och samwet och Gudz lag och bud för ögonen, medan detta är en naturlig lag etc.
Syntes och, at de ord uti fine § 1 kunde corrigeras: undergånge så wäl angifwaren som wittne samme straff, som de orsakat den andra.
Ifrå Wästerbotn, at och den, som angifwer, bör straffas, fast än intet der på föllia må.
R [espondetur]: detta synes och hafwa skäl med sig, men det kommer och wijdare uti Rättegångsbalken at införas; kan och eij alt införas uti rubrica, som kommer uti textu.
Secr [et.
] Lillienst [edt]: Deras mening lärer wara, at och den bör straffas, som allenast angifwer en annan falskeligen.
Syntes godt, at rubrica må corrigeras: om des straff eller om [106.
] den, som utan saak angifwer eller wittnar emot annan.
Om des straff, som falskeligen angifwer annan, då ingen skada föllier der på, utan den angifne blifwer befrijat, hörer till Rätteg [ångs] balken, medan som ett sådant brott kan straffas med mindre, och som anfördt är uti Tingm [åla] balken och Rå [d] stugubalken.
Ass.
Brom [en]: Detta, som är mindre, kan föras till den materien, som handlar de injuriis verbalibus.
Secret.
Leijonm [arck]: Där en tillwijter enom hoor och slijkt, kan föras till den balken, men där som tillwijtes en högmålssaak, det bör föras hijt till Högmålsbalken.
Secret.
Lilliest [edt]: Blifwer straffet så, at en sådan bör mista lijfwet, hörer det hijt.
Uplästes § 31 af Kongl.
Maij: tz resolution för borgerskapet [1675], som förmår, at den, som angifwer annan, skall stå samma rätt, som han welat eller tänkt at öfwergå skulle den andra.
Lijka så finnes uti Kongl.
Maij: tz förtahl till lagboken, at om meeneed, falsk wittne skall dömas effter Gudz lag; hwilket är infördt uti appendice: at en sådan skall man göra, som han hade tänkt at göra sin broder.
Slöts, at här blifwa må en särdeles § och införas, så at den, som angifwer en i sådant måhl, och står der på i det högsta at bringa en till sådan olycka, han må straffas.
Ass.
Brom [en]: En, [som] har committerat mendacium, furtum och falskt angifwande, den samme böör först mista ähran och undergå ett afflictionem corporis, landzflykt eller slijkt, och der till [straffas?
] med penningar till de fattige, samt förlijkning och reparation till den beskylte och læderade.
Consentiunt alii, så at den, som angifwer så en annan, om han [107.
] slipper lijfzstraffet, bör han mista ähran och ändå straffas corporaliter, doch är mindre straff här, än om den beskylte skulle och så mista lijfwet.
D.
26 September 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3376.
Uplästes § 2: om dem, som angifwa andra hoos öfwerheeten.
[111.
]
Ifrå Upsala påminnes, at här kunde införas, at konungen eij må sättia tro till slijkt etc.
R [espondetur]: här kan eij skrifwas någon lag för konungen.
Ifrå Halmstad: at och den beskylte må niuta rättegångsexpenser.
R [espondetur]: det är i sig skäligt, men kan föras in på annat ställe, i Rätteg [ångs] balken eller slijkt.
Gotlandi: idem.
Elfsborg: at detta kunde wijdare införas.
R [espondetur]: det kan alt begripas under detta.
Lagm.
Fridehielm: at en sådan må mista lifwet.
R [espondetur]: är därom discurerat.
Swea Hoffrätt [1.
] at kan säijas belacka i ställe för förtala; 2. den så belackar en, må straffas ährerörigt.
R [espondetur]: om detta senare är förr discurerat.
Secret.
Leijonm [arck]: Om saken är ährerörig, som tillwijtes.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3377.
Blef discur [erat] om det, som förre session war före.
[107.
]
Ass.
Bromeen: Den, som så liuger ähra och lijf af en, synes böra större straff undergå, än det den andra hafwer lidit; ty den, som är beskylt, lider oskyldig, men denne, som angifwer, är mehr culpabel.
Sec [ret.
] Herdenh [ielm]: Han lider doch för de skäl, som den andra förebrakt.
Ass.
Bromeen berättar och uprepar hwad som här är i Commission förehafft, hwad uti texten är infördt, och huru uti Gudz lag finnes, som uti Kong Carls förtaal är befalt, at nembl.
döma effter bem [äl] te Gudz lag; men här är synts, at en skillnad bör göras uti det fall, at någon oskyldig kommer at lijda, eller om intet påföllier, utan är allenast angifwande.
Hans Ex [cell]: ce: Man kan här säija, at den, som malo animo och af argheet till at fördärfwa sin nästa angifwer en, och gör alt hwad hoos honom står at göra, en sådan synes böra undergå samma straff.
Secr [et.
] Herd [enhielm]: Här är nyligen skedt, at ifrå Götha Hoffrätt blifwit refererat om en, som tillagdt en annan tidelag, hwar på han blef fängslat och war hårdt anklagat etc., men omsijder befunnit, at angifwaren hafwer af blått argheet lugit på honom, hwilket han och måst ändtelig tillstå, och blef han dömd af hans Kongl.
Maij: tt till döden.
Ass.
Brom [en]: Den, som så liuger och äntelig winner sitt fram, at en oskyldig dödas, i det fall synes den, som så lugit, böra straffas högre, särdeles i anseende till des hustru, barn, som kunnat lijda medelst des död, som är oskyldig dödat.
H: s Excell: ce: Det hafwer sin goda och rätta skäl, ty för hans falska angifwande hafwa de bortmist sin anhörige.
[108.
]
Ass.
Brom [en]: En sådan synes hafwa förwärkat löösören, dem till goda, som bortmist sine anhörige.
H: s Excell: ce: Det är ett horribile crimen, och fast mehr i criminal måhl än i civil måhl, at willia förleda domare.
Ass.
Brom [en]: Han synes wäl wärd ett sådant straff, at han mister sin löösöhron, och kan hända något af sitt fasta; och säger David: En sådan belackare förgör Jag.
H: s Excell: ce: Det torde kunna sättias en wiss deel af hans egendom, ⅓ eller 1 / 5 af löst och fast.
Secr [et.
] Lilliest [edt]: Slijke arge menniskior äro sådane, som sällan äga något.
Ass.
Brom [en]: Det andra är, at då intet föllier på ett falskt angifwande, där synes straffet wara mindre.
Secr [et.
] Lillienst [edt]: Han synes böra undergå det samma, som han achtat göra en an annan, effter Gudz lag.
H: s Excell: ce: Där allenast stannar wijd sådan anklagan, så at ingens död eller slijkt påföllier, synes straffet blifwa mindre, åt minsto at des godz och slijkt eij förwärkas.
Ass.
Brom [en]: Om en sådan liugare då förskonas för andra böter, om intet påföllier.
Secr [et.
] Herd [enhielm]: Påföllier någons straff, måste liugaren straffas lijka, samt mista löösöron eller en deel där af; påföllier intet, straffes allenast med döden eller slijkt.
H: s Excell: ce: Kunde införas: den, som af argheet, till att fördärfwa annan, liuger på annan [etc.]; men den, som af andra intalter tror någon wara så [criminel?
], han förseer sig eij så hårdt, helst om det är en, som på ämbetes wegnar skall tala af fama och andras angifwande; men om den finnes igen, som slikt utbrakt, helst om han sielf [giort?
] det samma, och hoos andra drifwer det, en sådan är lijka criminel.
Ass.
Bromeen: Det blifwer då der wijd: 1. at han, [som] af [109.
] argheet anklagar någon, [hwar?
] på en mister lijfwet, han mister lijfwet och en deel af sin egendom; 2. där intet påföllier, mister han lijf och intet af egendomen.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3381.
[116.
]
Begyntes upläsandet af cap.
16: om förfalskande af mynt etc. och de inkomne påminnelser.
Påminnes ifrå Åbo Hoffrätt, at straffet kunde wara kropsplikt, och om icke wiss summa kunde föresättias, där lijfstraff skulle wara.
Secret.
Herdenh [ielm]: Det är ett ibland de grofwaste gerningar, som kunna aldrahögst skada en république.
Hans Excell: tz: Gerningen i sig sielf är lijka, fast ingen skada påföllier, ty här [är?
] ondt at få den igen, warandes noch, om en slår allenast ett mynt; skulle ändtelig wara någon gradus, är då, när någon är i wärket begrepen och intet kommit till effectum, synes han kunna med mindre förskonas; men är någon effect, och mynt slagit, där är alt giordt, som lijfz straffet förtienar.
Ifrå Dorpts Hoffrätt: at åtskillige gradus här förekomma.
Secret.
Herdenh [ielm]: De lära där mena, om fremmande mynt, ryskt eller polniskt, tages och myntes; som en i Riga slagit falske polniske skillingar och sände till Polen.
Hans Excell: ce: Uti Kong Johan Casimirs tijd blef med flijt slaget ringa mynt.
Hans Excell: ce: Förfalskar någon swenskt mynt, den är utan exception stort straff undergifwen, warandes här casus och lijfzstraff, om någon tager swenskt mynt och myntar i det sämre.
Och kan här wara annan casus, om någon tager sölf här och förer ut; det är annat.
Vasa: om den, som slår godt mynt etc.
H: s Excell: ce: Den, som myntar, griper i Kongl.
Maij: tz högheet, och bör derföre straffas lijka som en annan.
Assentit Secret.
Herdenh [ielm].
Gefle: om eij något bedrägerie och skada skier, hwad straff då är.
Secret.
Herd [enhielm]: Fast han ingen bedrager med sådant mynt, synes han doch förtiena samma straff.
H: s Excell: ce: Den saak är fast groof, fast intet mynt utgifwes, och kommer det domaren [till] at pröfwa sådane omständigheeter.
Ifrå Gothland: at alle Kongl.
M: tz betiente, helst upbördsmän etc., böre hafwa inseende med sådant mynt och det borttaga.
[117.
]
Swea Hoffrätt: at detta ifrå § 1 till 7 hörer till Kon [un] gzbalken.
R [espondetur]: där är det infördt qvoad reale, men plura här.
D.
28 Sept.
1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3384.
[117.
]
Uplästes § 2 cap.
16: om falska myntare och de inkomne påminnelser.
Häradzh [öfding] Kock: at de, som äro i råd, må straffas lijka med falska myntare.
Och påmintes om Kongl.
Maij: tz nyligare resolution, hwilken gör gradus uti råd etc.
Och slöts, at det der effter förhålles; är och uti cap.
34 § 2 infra om detta infördt, derföre synes här kunna gås förbij.
Åbo lähn: at böterne här äro ährerörige, derföre måste ett wist och [etc.].
R [espondetur]: det är effter des första project.
Uplästes § 3, at den, som blifwer bedragen med falskt mynt och det utgifwer, upfylle skadan.
Ifrå Elfzborg: at en sådan bör angifwa sådant falskt mynt hoos domaren.
R [espondetur]: synes nödigt.
Uplästes § 4: den, som klipper mynt.
Häradzh [öfding] Kock: at en sådan må dömas till Marstrand, heller än Marstrand [ɔ: landsflykt?
].
Bohus: at straffet må wara större.
Skaraborg: at tijden till landzflykt utsättes.
Slöts at här tillsättes: straffes med fängelse, gatulop eller arbete, i ställe för landzflykt.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3385 b.
[119.
]
Uplästes § 5: förfalskar någon eller missbrukar konungens hand.
Ifrå Fahlun: at en sådan må straffas till ähra, lijf och godz.
R [espondetur]: synes noch swårt lijfzstraffet.
Revel: at detta är conformt med deras landzrätt.
Elfzborg: at straffet kunde lindras, där sådant skier till at hielpa sig sielf med, och eij till någon konungens rätts förminskande.
Och slöts, at denne § blifwer som han är; deleatur och des undersåtares.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3385 c.
[121.
]
Uplästes § 6: hwilken som föröfwar någon falskheet uti rätters .... [namn] eller effterskrifwer annans hand.
Påmintes, at här sätties uti lijka straff falskheet uti publique och private personers namn; hwilket och påminnes ifrån Fahlun.
Häradzh [öfding] Kock: at detta är för stort straff, om allenast skier, at en effterskrifwer annans hand.
R [espondetur]: lagen förstås om dem, som dölose handla.
Narven: at den, som upbryter annans bref, må straffas.
R [espondetur]: detta kan här införas.
Gefle: at wist böte skeer och straffet der effter fogas.
R [espondetur]: der om blifwer ett generale.
Uplästes § 7: at den, som förfalskar protokoller etc.
Ifrå Dorpt: at en secretarius må straffas hårdare.
R [espondetur]: straff må wara för allom lijka.
Carlstad: om straff för dem, som falska pass skrifwer.
R [espondetur]: detta kan och införas tillijka med det, [som säges om den?
], som skrifwer effter en annans hand.
Viborg: om icke straffet effter Placat [et] om publiqve skriffters undandölliande kan hijt appliceras.
R [espondetur]: at döllia under ett sådant document, är wäl dolus, doch må här gås förbij.
Skaraborgz lään: at köpmans böcker och räkningar här införas.
R [espondetur]: hörer till förfalskande.
Rådman Nyman: Om detta lärer wara infördt uti Tiufwebalken.
Slöts, at här sättes straffet: stånde för påle och plikte med arbete.
D.
3 Octob.
1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3389.
[73.
]
Continuerades upläsandet af Högmålsbalken.
Cap.
16 § 12: hwilken som falskar wicht och mått, böte 40 daler.
Ifrå Göta Hoffr [ätt]: att marker må sättias.
Åbo Hoffrätt: att dhe 40 daler böra wara ährerörige, hwilket syntes rätt.
Secret.
Leijonm [arck]: Om detta synes eij beqwämligit att handla här i Högmålsbalken.
Ass.
Ehrenb [erg]: Af det tillfälle att här handlas i gemen om förfalskande af mynt etc. synes eij orimligit här införa detta, warandes wicht och mått ett särdeles ting, hwarigenom bedrägerij kan skee.
Dorptz Hoffr [ätt]: att här är annat [i.
] falska mått, och 2. göra skada där med.
R [espondetur]: att straffet bör wara doch ett wist, fast han eij öfwertyges hafwa giort skada, lemnat, om något mitigans är för den, som allena förfalskar för höga öfwerheten.
Nobelius: att detta bör wara ährerörigt, hwilket synes billigt.
Upsala: att han och är tiufwer.
Viborg: att och den förfalskar bör straffas.
H: s Excel: tz: Det kan och skee, at man eij sielf förfalskar, utan doch weet sig hafwa falsk wicht, då han får weta slikt, bör han straffas.
Slötz, att här kan sägas: hwilken som falskar .... eller bedrager.
Secret.
Herdhielm: Han mister ähran för hwartera; om han falskar, om han bedrager, eller om han gör både, böte 40 daler: desse äre ährerörige.
Gefle: att en skillnat är melan den, som gör och jousterar, och den, som brukar falskt wicht.
[74.
]
Hans Excel: tz: Är det owetandes, är intet straff, och där en hafwer alt en wicht och mått, men där en hafwer twå mått och wickter, är bedrägerij.
Reval: att der sättes straffet effter personernas willkorl [ɔ: vilkor].
R [espondetur]: hwilket eij synes gå ann.
Lagm.
Fridenhielm: 40 rd: r.
Slöts, at desse böter blifwa ährerörige.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Oplästes cap.
17: om mordbrand.
3392.
[123.
]
§ 1.
Den för [r] ädel [igen] sätter eld på konungens huus etc.
Dorptz Hoffrätt: att den, [som] sig till sådant leija låter, straffes lijka.
R [espondetur]: är infört infra cap.
34.
Åbo lähn: att allehanda publiqve huus här kunde införas.
Hans Excel: tz: Kyrkior och slike publiqve huus synes wäl kunna här införas.
Secret.
Leijonmark: Här är meningen förnämst om de konungens huus, som rijksens wärn och angelägenhet angå, hwar wed eij liknas academier, scholar.
Hans Excel: tz: Kan blifwa i minne, att här om införes, doch som gärningen tyckes wara grof till.
Gottland: at de, som råda till mordbrand etc. R [espondetur]: om detta är infört i gemeen uti cap.
34, hwilket oplästes.
Hans Excel: tz påminte där wid, att det capitis § 1 handlar förnämst om dråp, slag etc., och att det kan formeras, så att dhet blifwer generale.
Elfzborgz lähn: att dem, som gör skada uti Kongl.
M: tz strömmar, bergzbruk etc.
R [espondetur]: att detta eij kan komma under lijka grad, doch högt straffas och där om införes.
[124.
]
Swea Hoffrätt: att detta straff är för ringa och kunde skärpas med råbråkande etc. eller att eij införes om en så grof giärning.
R [espondetur]: att onaturliga och skendelige gärningar plägar eij införas, men sådane wäl som desse.
Att straffet skärpa med råbråkande.
Hans Excel: tz: Slikt råbråkande är wäl nu eij så obrukeligit [ɔ: brukeligit?
].
Påmintes, att denne § beropar sig på straff, som om förrädare stadgat är, nembl.
cap.
7 § 1, hwaräst står hafwe förbrutit ähra och lijf etc., där och eij determineras modus poenæ, men här sätjes och till, att han skall brännas i båhle; således swårare straff här för en mindre gärning.
Hans Excel: tz et alii: Detta bör tagas uti acht och minne, så wäl som om straffet i gemen, så att det lämpas effter det andra.
D.
5 Octob.
A: o 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3395.
[124.
]
Continuerades opläsandet af Högmålsbalken, hwarwid påmintes, hwad sidste gång blef sagt, och förmente Ass.
Bromen, att här eij kan så beqwämt införas kyrkior och andra huus, doch will där effter see.
Discur [erades] om modo poenæ, att wid de stora missgärningar sättes allenast: miste lif, som wid förräderij, och här: brännes.
Ass.
Bromen: Där med är intet betagit domaren at skärpa straffet, som offtast lemnas dommaren.
Ass.
Bromen: I detta måhl synes beqwämast både man och qwinna brännas, medan dhe böra straffas med eld, som eld uptända, fast än uti andre måhl må man steglas.
Secret.
Leijonmark: Är doch wäl, att wid hwar gärning sättes wist straff, och i det fall, som så grofwe äro, råbråkas etc. Påminnelserne ifrån Göta Hoffrätt, att cap.
11 Högm [åls] balken [LL.
] talar om dem, som wil bränna by och bonde, miste lijf och löösöron, men den, som bränner uthhuus, där eij intention är bränna folck, utan ens egendomb, synes böra straffas mindre, doch med lifstraff.
Ass.
Ehrenb [erg]: Är det doch eij mordbrand?
Secret.
Leijonm [arck]: Straffet bör wara mindre, som gärningen är mindre.
Lagm.
Ehrenst [een]: Det synes eij wara af nöden at göra sådan skilnat, utan lemnat till dommaren.
[125.
]
Ass.
Bromen: Synes texten kunna blifwa som han är, allenast uthslutes höö- och rågstack; et legat [ur]: sätter någon upsåtel [igen] eldh i annans huus, skog eller annat slikt, han skallhals huggas etc., men den, som opbränner annans höö- eller rågstack etc., böte edzöret.
Secret.
Lilliest [edt] tycker, att straffet kan wara lijka, med döden, hälst som skeer, at den, som stiäl säd etc. och 60 dalers wärde, miste lijfwet.
Ass.
Bromen refererar hwad som warit före, att om höö- och rågstack skulle kunna införas uti en annan § och straff som för edzöre och nidingzwärk.
H: s Excel: tz: Det är wäl, att omstendigheterne ansees, men kan doch en sådan ting hafwa med sig stoor fahra, som kan sig sträcka till by och gård, och kunde så sättjas: anlägger någon eld, så att däraf brännes by, skog eller slikt, den må så straffas.
Hans Excel: tz: Lijfstraff är dock för den, som uptänder hööeller rågstack.
Ass.
Ehrnb [erg]: Mig synes, att detta antingen intet nemnes eller och blifwer widh samma straff, medan titulus är samma: mordbrand, brinner huus, ett eller flere; och i förre lagen: den skall i båhle brännas, som bränt hafwer för bonden.
H: s Excel: tz: Om sensu legis är nu wärdt att see och utföra, om och gradus är i gärningen, lijka så i straffet.
Ass.
Bromen: Är wäl intention att ansee i criminibus som uti cap.
22 Byggningzbalken [Stadslagen] först [1.
] om upsåth, så [2.
] försummelse, 3. wåda; här i högmåle är att ackta, att, där eij giärning fölger på som i edzöre, är eij lijka straff, kan wäl här på fölga brand på höö; dock synes wara mindre brått än annat.
H: s Excel: tz: Mig tyckes, at en sådan kan eij undgå lijfstraffet, doch eij med eld eller båhle.
Ass.
Bromen: Om här och kunde ansees skadan.
B [orgm.
] Holmström: Är hööstacken wärd 60 daler, må han döö.
Ass.
Bromen: Där en tager aldeles bort och tillägnar sig, synes wärre, men dän, som uptänder slikt, utan twifwel af orsak till att [126.
] hämnas för någon oförrätt, kommer mehr af en hetsigheet, och därföre eij så swårt.
Hans Excel: tz: Ju snarare och lättare ett delictum kan ske, ju swårare måste wara poena, att giöra delictum detestabile, och kunde här och sättias ett qvantum och pretium rei och poena däreffter, doch altid reddere indemnem.
Consentiunt alii; Borgm.
Holmstr [öm]: Synes rätt, att och skadan betalas.
Secr [et.
] Leijonm [arck]: Förre lagen talar om dem, som allenast will bränna by och bonde, och eij uthsätter, om det skeer.
Ass.
Bromen: Här kan eij mehr skee, än då en halshugges, brännes, mister all sin egendomb etc.
Slötz, at införes i en serdeles §, at den, som brenner höö- och rågstack, miste lijf.
B [orgm.
] Holmstr [öm]: Det synes eij af nöden att införa wärdet, utan att lijfzstraff må wara, fast än det eij är så stort wärdt, till ett skräck för slijk missgärning.
H: s Excel: tz: Jag beqwämer mig och till detta.
Ass Bromen: Uti cap.
28 LL.
Kon [un] gsbalken talas om dem, som onyttigt gör ens botyg etc. böte 40 marker, det samma synes och böra förökas, fast det dock är annat att bruka så faslig [ɔ: farlig?
] instrument, som är eld och eij kan så lätt stanna som han begynner.
Secret.
Herdh [ielm]: Med eld att föröfwa slik ogärning är fast swårare, som kan orsaka alt för stoor skada.
Consent [iunt] omnes, att detta om höö- och rågstack föres särdeles och straffes med döden.
Åbo Hoffrätt: om icke straffet kan lindras, då eij fölger någons död.
R [espondetur]: blifwer wid det sagt är.
Nobelius: att mindre straff är for eld på råg- och hööstack.
Calmar idem, Gefle idem, Linköping idem, Scharaborg idem, Sw [ea] Hoffrätt idem.
Här om är redo resolverat.
Riga: att och ens tillbod och upsåth, som är actui proximus, må straffas lijka.
[127]
Skåne: om någon tänder eld på sitt egit huus för brandstod skull eller slikt, och om soldater det giöra.
R [espondetur]: detta synes kunna förstås under det förra.
Reval: att i deras statuter straffas conatus actui proximus lijka.
Sw [ea] Hoffr [ätt] talar och om wedkast etc.
H: s Excel: tz: Kunde sättias så generale ord såsom: lägger man eld så wid annans huus, så att der af upbrinner huus, by, skog och gård etc: a; sker det wid annans höö- och aflägse rågstack, miste lijf.
Uplästes § 3: den mordbrand bär, där eij fölger skada af, hudstrykes.
Påmintes, att i ställe for förwisas må wäl annat straff sättias, såsom arbete etc: a i Marstrand.
Riga: att här uthsätties wist rijsslijtande, så och, om icke conatus facto proximus må straffas hårdare, hälst om det är nattetid.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3404.
[131.
]
Continuerades upläsandet af Högm [åls] balken och oplästes cap.
18 och påminnelserne.
Till § 1.
Åbo Hoffrätt: att stijlen litet ändras: då skole de halshuggas, man steglas och qwinna i båhle brännas, och slötz, at det så införes.
Ifrå Dorptz Hofrätt: att beskrifwes, på huru många sätt mord består.
R [espondetur]: det kan eij skee; men att här kunde införas, hwad mord är, kunde wara wäl.
Och uplästes de måhl, som Dorptz Hofrätt förmenar här kunna införas till att skillja mord ifrå dråp.
Hans Excel: tz: Wist är skillnat i gärningen, men kan doch eij så noga specificeras.
Ifrå Upsala: att här kunde införas uti en §: o, att de, som komma och taga någon utur sitt huus och boo och slå en med rijs, må mista lijf och löösöre.
R [espondetur]: synes wäl wara ett fridz- och edzöresbrott, men eij någon lifzsaak.
Refvel: att sådane straffes med hiul och sönderslites med tänger.
R [espondetur]: hwad särdeles hoos dem kan wara, lämnas till sin särdeles consideration, här är rätta straffet att halshuggas, steglas, råbråkas, brännas, effter gärningens grofheet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3406.
Oplästes cap.
19: om sielfspillingar.
[133.
]
Dorptz Hofrätt: att och straff må sättjas för dem, som in conatu är.
R [espondetur]: det synes här eij kunna införas.
Åbo lähn: att sådane må nedtagas utan communication med högre hand.
R [espondetur]: synes wäl kunna skee, att en sådan må nedtagas af dem, som Underrätten det ordnat, och sättias på wist ställe till widare; dåck att sådant eij i lagen så noga införes.
Stockh [olm] et Gefle: om straffet ob conatum.
[134.
]
Lagm.
Ehrenst [een] refererar exempel om en Wästgöte, som eij funnit sig så wäl giort sin handell, derföre kommit i qwahl, således ärnat sig dräpa och illa sårat i halsen, men blifwit läkt, och äntelig dömd att löpa gatulopp, hwar af han är orsakat at sig aldeles taga lijfwet af.
Där af att han nu blef dömd till annat straff, orsakas han till det wärsta, således eij rådeligit straffa ob conatum.
Secret.
Herdh [ielm]: Med watn och bröd kunde slijke äntelig straffas; af annat straff blifwa melancholici fast wärre, och måste kyrckioplicht särdeles hafwa här sitt rum.
H: s Excel: tz: Om någon stympar af sig sielf lemmar af malice, där bör straff fölga; men elliest är dhet granlagat uti melancholia och slikt; fängelse och slikt öker deras galenskap.
Syntes gott, att efftersees hwad praejudicata här om kan wara.
Wästerbotn: att här sättes straff för dem, som öfwerdådigt gifwa sig på siön, ijs, att simma etc.
R [espondetur]: det är swårt att här determinera, warandes slijkt en oförsichtigheet, som kan ske på många handa sätt.
Lagm.
Fridenh [ielm påminner] till dhe ord, att en sådan må begrafwas utan jordefärd, [att detta?
] lender dem effterkommande till nesa.
Ass.
Bromen: Det synes wäl [eij?
] hafwa något skähl, at en afwita, som eljest wäl lefwat, må nedgrafwas nesligen.
Secret.
Herdh [ielm]: Det synes doch eij heller så säkert att tilllåta dem samma heder och begrafning.
H: s Excel: tz assentit, att det eij gärna kan ske.
Slötz, att dhet blifwer wid texten eller således sättias: ned i tystheet utan wanlige kyrkieceremonier.
D.
10 Oct.
1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3409.
[134.
]
Oplästes § 2: att den, som skär ned någon, som sig uphängt, må eij honom tillräknas till wanheder.
Gottland: huru han må straffas, som nedtager den sig hängt hafwer, då han död är, i oträngde måhle.
R [espondetur]: kan så noga här eij införas.
Uplästes § 3: finnes någon död etc., [samt] påminnelser.
[135.
]
Gefle: om prästen må jordsättia det lijket, som fört ett gudlöst lefwerne.
R [espondetur]: jordsättiande kan eij wägras.
Lagm.
Fridenh [ielm]: om han fört gudlöst lefwerne intill sin dödzstund.
R [espondetur]: är owist att sådant kunna determinera.
Detta stycke föreligger på två ställen i Becchii utdrag, fol.
134 — 135 och fol.
137.
På det förra stället är stycket odateradt.
D.
17 Octob.
A: o 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3414.
[140.
]
Oplästes cap.
20 Högm [åls] balken och påmintes till rubriqven, at den ändras: om dråp af föräldrar eller barn och annor nidingzwärk.
Till § 1.
Slötz, att de ord, som äro såsom morale, må uthsluthas och allenast brukas verba legalia, och läses: om någon fader eller moder dräper sitt barn etc.
Ifrån Gefle påminnes, om här icke är en skilnat emelan desse, och gradus göras eller huru långt skall lijka straff sig sträcka?
Ifrå Revall: att föräldrar och barn blifwa för sådan gärning steglade, så och med glödande tänger plågade.
Lagm.
Fridenh [ielm]: till hwad leed denne skyldskaap skall ansees.
Men blef wid det, som förre opsatt är.
3414 b.
Oplästes § 2.
[143.
]
Göta Hofrätt: att tillsätties: upsåtel [ige] n, och att barn, som komne äro till mogne åhr.
R [espondetur]: synes af sig alltid sielf förstås.
Åbo Hoffrätt: att slå och banna eij äro uti lijka grad.
Secret.
Lilliest [edt]: Uti textu hebræo töör och det ordet banna hafwa något mehr med sig, som widare effect wijsar och gärning, än allenast banna, som är hwad onyttige och otienlige ord, som kunna falla.
Secret.
Herdh [ielm]: Jag weet eij heller exempel, att någon hafwer mist lijfwet för owettige ord eller bannor emot sine föräldrar, warandes hoos gemene man stor wana att gifwa obetänkte ord sin emelan.
Borgm.
Holmström: Det ordet banna måste betyda: förbanna, illa swärja öfwer någon.
Secret.
Lilliest [edt] et Ehrnberg: Hoos gemene folcket är mycket gångbart at hårdt och illa tala åth sine huusfolck.
Slötz, att detta om bannor må föras till iniurias verbales, et legat [ur]: slår något barn etc: a.
Secret.
Herdh [ielm]: Ja, fast en allenast skuffar sin fader .... D.
19 Octob.
1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3416.
[143.
]
Continuerades opläsandet af Högm [åls] balken cap.
20 § 2: den, som slår eller bannar sine föräldrar, miste lijf.
Ass.
Bromen påminner hwad som sidste gång är förehafft och slutit, nembl.
att den, som slår sin fader, måste effter Gudz egen lag döö, men det ordet banna kommer att widare uthforas och fogas till annat ställe om iniuriis verbalibus.
Ifrån Dorptz Hofrätt: hwad straff den skall hafwa, som bannar fosterfader, förmyndare, præceptorer, etc: a.
Secret.
Herdh [ielm]: Är af nöden, att uthföres om förståndet af ordet banna, och att det eij extenderas till andra än föräldrar.
[144.
]
Ass.
Ehrnberg et Bromen: Där en af långt wräckt och opsåth, gifwer onda ordh, med förbannelser etc. emot föräldrar, miste lijf.
Ass.
Bromen: Kunde säijas: den så förgäten är af sin wördnat emot sine föräldrar.
Secret.
Lilliestedt: Är af nöden, att man söker att få rätta grunden af Gudz ord om ordet banna.
Ass.
Bromen: Styffader och slijke böra och hafwa sin stora wördnat, så at den, som dem slår, bör åt minsto böta mans both.
Secret.
Lilliestedt: Woro iag säker, att i Gudz lag woro eij mehr än allenast tala illa åth dem, skulle iag wäl eij gärna gå ifrån sielfwa orden.
Slötz, att detta utföres så, [1.
] at här aktas den skillnat, om någon af särdeles förackt och upsåth öfwerfaller sine föräldrar med onde ord, och de ord, som i hast och ifwer kunna falla; 2. att straffet för dem, som illa tala åth sty [f] - och swärföräldrar, må wara mindre, och att om desse göres en särdeles paragraphus.
Secret.
Leijonm [arck]: Där ett barn är wanwördig emot sine præceptorer, och föräldrar lefwa, hörer des straff till disciplinam domesticam.
Assentit Assess.
Bromen.
Häradzh [öfding] Nobelius: at och den mister hand, som dräpt sin fader.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3419.
[11.
]
Ass.
Bromen: Det synes wara och tiena mycket till mongens rättelse, om alla sententiæ criminales, som angå ens lijf och slikt, blefwo publicerade på allmenne rum, som skeer i Holland på gator och slike rum; och wid tillfälle att dommar tryckas och hoos alla regementer publiceras, hwilket länder mongom till stoor underrättellse.
Ass.
Ehrnberg: Domarne publiceras likwäl hoos Underrätterne, så och wid rätteplatserne.
Secret.
Herdh [ielm] bijfaller Ass.
Bromen, ländandes det till en särdeles skräck.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3419 b.
[144.
]
Åbo lähn: att hijt och föres om dhe barn, som tillägga föräldrar något ährerörigt.
Ass.
Bromen: Det är swårare än banna.
Ass.
Ehrnb [erg]: Är ogörligit att införa alla casus.
Ass.
Bromen: Wore af nöden, at domare hafwa någon frijheet till att lindra och skärpa effter omständigheterna.
Secr [et.
] Herdh [ielm]: Är därföre i domareregl [erna]: en god domare är bättre än en god lagh.
Stockh [olms] stad: om sty [f] barns straff och barns otillbörlige åthbörder, som eij äro bannor.
Assessor Bromen: Wij willja tillse att införa detta i någon §: o.
Narven: att præjudicata finnes, att sty [f] barn pläga straffas till hälfften.
Gefle: att och under banna förstås skuffa ock swåre åthhäfwor.
Ass.
Bromen: I Duelsplac [atet] äro förbudne verbalia med lijka straff som gärning.
[145.
]
Ass.
Ehrnberg: Det hafwer sin särdeles rationem politicam och hafwer sedan sin explication.
Ass.
Bromen: Jag håller före wara fast mehr att ansee slikt förackt emellan fader och barn än emellan privatos.
Gottland: om föräldrars förbön mitigera.
Secret.
Herdh [ielm]: Nu är Kongl.
M: tz rescripter, att slikt mitigans intet [gäller?
] uti anseende till föräldrar, emedan det är juris divini, men der sty [f] fader är, anses förbön.
Revel: [1].
om något skeer oförseendes.
R [espondetur]: är och här eij meningen.
2. att skillnat göres i skälsord, om en är drucken etc: a, och redo uhr eller ännu uti patria potestate.
R [espondetur]: gör ingen åthskillnat.
Swea Hofrätt: att tillsätties: med swår banskap öfwerfaller.
Ass.
Ehrnb [erg]: Det synes wäl att observera.
Consentiunt alii.
Secret.
Leijonmark: Där synes böra acktas, att ordet förbanna och slijkt införes.
D.
23 Octob.
1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3423 a.
[147.
]
Continuerades upläsandet af Högmålsbalken och cap.
20 § 3: den, som dräper öfvermaga etc: a. Oplästes och påminnelserne.
Ifrå Reval: att de hoos dem straffas effter hwar ens wilkorl [ɔ: vilkor], hwilket eij synes böra skee.
Swea Hofr [ätt]: at ordet aldeles må tilläggas, aldeles wanför etc., medan som här talas om sofwande, simande; ty slötz, at och tillsätties: aldeles oförmögen.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3423.
[149.
]
Oplästes § 4: om man slår sin hustru eller agar sitt barn etc. och påminnelserne af:
Häradzh [öfding] Nobelius: at detta går ifrå förra lagen.
R [espondetur]: kan eij attenderas.
Gottlandh: att Kyrkio ordningen confereras cap.
16 § 11.
R [espondetur]: hwad i Kyrkioord [ningen] omtalas är infört uti Gifftebalken, och talas här om den, som af hast [ɔ: hat?
] och wrede slår sin hustru.
Oplästes cap.
12 af den upsatte Gifftebalken, hvaräst in § 3 således är infört: om man eller hustru handterar hwar annan etc. som i Såramåhl skillies.
Slötz, at denne § uthslutes här och föres till Såramålabalken, doch at här infört och stående blifwer om dråp, som in § 1 är infört, men eij om såramåhlet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3424.
[153.
]
Uplästes cap.
[21]: om tienare, som dräper huusbonde, steglas etc.
Åbo Hofrätt frågar, om under ordet tienare förståås ryttare, båtzmen etc., och huru de straffas, som bära händer på sin huusbonde.
R [espondetur]: den är rättan och min tienare, som niuter af mig löön och kåst, de andra, ryttare etc., niuta allenast af mig ett wist, som Kongl.
M: tt förordnar, för det iag af Kongl.
Maij: tt hafwer wiss förmåhn.
Landbo niuter wist contract; och är förre med flit uthslutit om desse; om den, som bär händer på sin husbonde, föres till Såramåhl [sbalken].
Och lemnes detta till Commissionens betänkjande effter Kongl.
M: tz nu opläsne bref.
Reval: att de hoos dem straffas med stegel.
Nyland: att detta synes wara edzöre.
R [espondetur]: kan eij säijas proprie edzöre, ehuru wäl en huusbonde bör ansees som wara i hemfrid i anseende till sin tienare, ehwar han är.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3425.
Oplästes cap.
[22]: om bälgemord.
[156.
]
§ 1.
Förgiör moder sitt barn, [som] qwickt warit, miste lifwet etc.
Ass.
Bromen: Medici göra en skillnat emelan foster, som fått lif och eij; men här synes betänkeligit att attendera sådan skilnat, om partus hafft lif eller eij.
Secret.
Lilliestedt: Det synes eij böra attenderas, och förmenas alla foster hafwa lif eller dispositionem vitæ, och må man ej gifwa tillfälle till disputer i sielfwa lagen.
Consentiunt alii, Lagm.
Ehrnsteen, Ass.
Ehrnberg etc.
Ass.
Brom [en]: När partus är en månad eller twå gammalt, är säkert nog lijf.
Ass.
Ehrnb [erg] et alii: Synes betänkeligit at gifwa arge menniskior tillfälle till sådane undflyckter, och är här en stoor arghet och intention at förekomma, det et foster eij må födas lefwandes.
Borgm.
Holmstr [öm]: Är dock eij så stoort crimen att förekomma, det et foster eij må få lif, som at förgöra ett optändt lijf.
[157.
]
Secret.
Lilliest [edt]: Där man är säker, at conceptio är skedd, synes straffet wara lijka, men där en kåna strax effter concubitum söker abortum, af räddhoga at hon hafwer conciperat, men är owiss, om conceptio är eller eij, där synes straffet mindre.
Uplästes påminnelserne.
Dorptz Hoffrätt: att någon wiss tid uthsättes, som då modren är halfgången etc.
Gefle: att alla slijke må straffas med döden utan anseende.
Slötz, at detta blifwer stående till Kongl.
Maij: tz allernådigste godtfinnande.
D.
30 October 1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3428.
[157.
]
Continuerade upläsandet af Högmålsbalken och begyntes § 2 af cap.
22 om belgemord och påminnelserne af:
Häradzh.
Kock: at ingen skilnat må wara, om fostret hafft lif eller eij.
Carlstad: huru de böra plichta, som ligga ihiäl sina barn.
R [espondetur]: är infört uti conceptet till Dråpm [åls] balken cap.
9 § 1 et 2 och Erfdabalken, som Kongl.
M: t gillat, c [ap.
] 7 § 4.
Swea Hofrätt: att förgiort må sättias i stället för förgifwit, hwilket och slötz, at må insättias.
Oplästes § 3 och påminnelserne.
Göta Hofrätt: att han bör stå skrifft; hafwer någon tillbudit, legat [ur]: bud it till.
Secret.
Lilliest [edt]: Det synes, att en sådan bör stå skrifft.
Slötz och syntes gott at höra medicos uti denne saak, om och huru wida et foster kan fördrifwas och förgöras uti moderlifwet med wäldsamheet och krafft.
Lagm.
Reenst [ierna] förmenar, att en sådan, som tillbiuder och lägger handen wid ett sådant fosters fördrifwande, må stå skrifft.
Carlscr [ona]: at den, som eij orkar botum, må i detta måhl straffas corporaliter.
Ass.
Brom [en]: Detta må och komma uti minne wid det memorial, som tillförene warit före; hwarest och observeras, at någre missgärningar äro sådane, som eij kunna med penningar benådas.
[158.
]
Slötz doch, at detta som annat föres till sitt rum och Rättegångzbalck.
Halmstad: att en sådan må straffas hårdare.
Secret.
Leijonm [ark]: Der conatus är actui proximus, synes wäl straffet wara större.
Slötz och syntes [godt?
]: effter detta är en swår gärning och argt upsåth att förgöra sitt foster emot all naturlig lag, må [det?
] straffas med högre böter och uppenbara skrifft.
Gottland: att skillnat göras må inter partum animatum et inanimatum; är tillförene in § 2 infört.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3430.
[162.
]
Uplästes cap.
23: om barnamord.
Till § 1 påminte Hr Brunell och Hr Lilliestedt, at det ordet åkommo på fostret må här uteslutas, och allenast lemnas wid det, at fostret är fullgångit.
Ass.
Bromen: Kan hända, at en hafwande qwinna kommer till swårt arbete, at bära mycket etc., hwar af et fullkomnat foster kan döö och födas, då swårt woro, at en sådan skulle döö.
Secr [et.
] Lilliest [edt]: Fostret kan wäl förgiort och dödat wara, och doch inga teckn wara där till, at det är wåldsamt hanterat.
Slötz, att de orden in fine § 1: och synes Orden: » och synes » torde böra utgå.
eller något teckn till åkomma och wåldsamt handterande hafwa må uthslutas.
Ifrå Dorptz Hofrätt: om en qwinna uppenbarar för sin stupratori, sine föräldrar etc., om hon må slippa straffet.
Swea Hofrätt: at alle tre omständigheter må införas och förstås conjunctim: ingen uppenbarar, söker enslighet wid födzlen, lägger å löön.
Uplästes § 2 och uthslutes in fine effter lag.
Discur [erades]: att detta är ett blått lönskeläger; må föras till annan balck.
R [espondetur]: här införes allenast remissive.
Reval: at detta kommer öfwerens med deras statutis.
D 7 Nov.
1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3435.
[55.
]
Oplästes § 5: den, som weth af barnemord och eij uppenbarar, straffes med fängelse.
Oplästes Kongl.
Maij: tz förordning af den 29 Iulii 1698, som detta stadfäster.
Swea Hoffrätt: att detta är farligit, emedan det är swårt att bewijsa.
Ass.
Bromen: Torde wara godt, att ett förwar är i lagen för en, som angifwer.
Secr [et].
Herdhielm: Det woro ett prætext för hwar en att angifwa någon.
Ass.
Bromen: Uti criminibus gravissimis är rätt, att alle, som äre i råd och kundskap, straffes lijka; men in aliis synes det betänkeligit.
Ass.
Bromen: Som här är så granlagat, att hwar en, som blott weth af en sådan missgärning, skall det angifwa, kan hända, [att han angifver?
], fast han inge full bewijs där till hade, ty synes wäl, om det kunde opskiutas till Kongl.
Maij: tz decision, emedan som här är nu så nyligen utgången Kongl.
Maij: tz förordning.
Ass.
Bromen: Uti större måhl, som är periculum för publico, där måste hwar en angifwa hwad han weth.
H: s Excel: tz continuerar det samma, och att uti andre och privatis criminibus är bättre att förekomma, det eij ansa må wara calumniandi, än att gifwa tillfälle där till, och där man eij hafwer bewijs till sin wettenskap, är bättre att eij angifwat än med sin fahra det giöra, utan slikt plägar lämnas under Gudz domb.
Slötz, att detta differeras till fleres sammankomst.
Oplästes cap.
11 HÖgm [åls] balken [LL.
] om dem, som tillwijta och eij kunna öfwertyga.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3436.
[166.
]
Uplästes cap.
[24]: om förgörning.
§ 1.
Påmintes, at här synes wara det samma bära förgärning och tillreda förgifft.
Hans Excel: tz: Förgörning plägar näst [ɔ: mäst?
] ansees [såsom?
] trulldom och diefwulskonster.
Uplästes cap.
15 Högmålsbalken [LL.
]: bär någon man förgörning etc.
Slötz, at de ord tillreder förgifft och gifwer någon in i maat och dryck uthslutes.
Legat [ur]: bär man eller qwinna någon förgerning på hwad sätt det skee kan.
Ass.
Bromen: Här sätties lijka straff, om den, som får förgifft, tager skada till sin helsa och om han blifwer död.
H: s Excel: tz: Det synes wäl, [att] af förre lagen giöres skilnat emelan det, då en blifwer död eller eij, doch är här annat om den, som tager skada på slikt sätt.
Secret.
Herdh [ielm]: Een sådan blifwer ändå aldrig frisk, utan hänglar med en siuk kropp.
Ifrå Dorptz Hofrätt: [1.
] om icke den, som forgifwer sin fader, barn, hustru etc., må med glödande tänger etc. straffas, och 2. om icke de, som förgöra folck, at de eij må få barn etc., 3. om icke oförfarne medici må straffas till döden, som med sine præscript [is?
] orsakar någon skada.
[167.
]
Hans Excel: tz: Med apothecare och slike äre och stoor fahra och exempel, att fehlat är uti præparationer.
Hwad Dorptz Hofr [ätt påminner] 1. at tienare etc. må straffas härdare; 2. är obekante brått och missgärningar; 3. om oförfarne medicis är swårt att införa, men om någon finnes, som af upsåth gör illa, straffas [han] som andra; warandes elliest uti wissa stadgar förordnat om apotekare, balberare etc. D.
9 Nov.
1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3439.
[167.
]
Continuerades opläsandet af Högmålsbalken cap.
24 § 1 och de inkomne påminnelser.
Häradzh.
Scheffer: att den, som tillreder förgifft, eij uti intention at döda, utan annor skada at giöra, [må mindre straffas?
].
Lagm.
Reenstierna: Det synes wara lika, om en hafwer intention att döda eller taga hälsan af en.
Ass.
Ehrnb [erg] assentit: at göra och gifwa gifft är lika, om intention [är] mot ens helsa eller lif; men uti annor fall, mord eller dråp, finnes, at ehuru swår intention warit hoos någon att dräpa och där gärningen är begynt och [en] giort alt hwad en kunnat, där dock döden eij fullkoml [ige] n påfölgdt, hafwer banemannen eij mist lifwet.
Såsom en man war arg uppå sin hustru, låckar henne uth i skogen, skär henne i halsen, at han eij wiste annat än hon war död, lägger knifwen på bröstet, som hon skulle sielf tagit lifwet af sig, men han miste dock eij lifwet.
H: s Exel: tz: De crimina, som kunna lätt tilldraga sig och skee hemligen och hafwa stoor fahra och conseqvence med sig, synes böra hafwa sitt stora straff med sig.
Borgm.
Holmst [röm]: I detta måhl med förgifft är des större fahra, som en intet weet af något eller hafwa kan sätt at hielpa sig.
H: s Excel: tz: I slike fall är intet gott at lemna något sätt till ursächt.
[168.
]
Consentiunt alii: att detta eij attenderas.
Abo lähn: at har kunde införas straff om dem, som sällja aaskiött.
R [espondetur]: är wäl ilak gärning, men kan icke komma i [paritet?
] med förgörning, utan föres till annor ort, såsom [der?
] om flärd handlas eller Handelsm [åla] balken.
Narfwen: om den, som hemligen bringer en in purgation etc.
R [espondetur]: kan eij höra hit, utan lemnas till domaren, om där af fölger någon skada till hälsan.
Gottland: hwad straff fölga må, när förgifft gifwes, men ingen skada påfölger, eller där om [ɔ: en?
] gifwer in ....
R [espondetur]: är här onödigt at ansee, medan det förra stannar wid lijka straff, [som] är för at bära förgärning, och det senare mehr en inbillning.
Reval: at godzet eij blifwer hos dem confiscabelt.
R [espondetur]: hoos oss hafwer det warit gammalt.
Swea Hofr [ätt]: at må sättias: förgör någon annan.
H: s Excel: tz: Leg [atur]: förgör man annan med förgiftt eller på annat sätt.
Secret.
Herdh [ielm]: Här fölger effter, om skada skeer till ens hälsa eller lifwet, at dödzstraffet dicteras.
Alii: förgöra är generalius än bära förgärning.
H: s Excel: tz: Huru brukas i domstolarne att tala om detta?
Ass.
Bro [men]: Uti alle rum kallas det förgerning, om förgörn [ing] etc.
Slötz, att det blifwer wid texten, som upsatt är.
Uplästes § 2: om den, som förgifftar wattnet.
Ass.
Bromen: Här talas om dem, som hafwa större eller wärre intention, att fördärfwa flere eller och hela landet.
[169.
]
Göta Hofr [ätt]: att detta kunde uthslutas som en obekant missgärning.
H: s Excel: tz: Kunde sättias med general termer, så att ingen kan fä anledning att lära sig slike saker, warandes nog, när res ipsa sätties, fast specialia eij opföres.
Carlscrona: at kan tilsättias om den, som förgifftar kulor, wapn, etc.
R [espondetur]: ut supra.
Slötz, att detta införes med general termer, dock att straffet skärpas för dem, som förgör flere, som med stegel etc.
Uplästes § 3: om dem, som sällja eller tillreda förgifft, så och påminnelserne ifrån Bohus, at en sådan må kååkstrykas och förwisas.
Jönkiöping: miste lifwet, om obotelig skada påfölger, men elliest med fängelse etc.
Reval: at detta är lifzsak hoos dem.
Skaraborg: att straffet må wara swårt.
D.
17 Novemb.
1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3449.
[171.
]
Uplästes Cap.
26 af Högm [åls] balken om tijdelag, så och påminnelserne ifrå Åbo Hoffrätt och Åbo lähn, at creaturet, med hwilket tijdelag begås, må brännas.
H: s Exc: Det synes eij så orimligit, och kan blifwa uti minnet.
Häradzh.
Nobelius: at i stället för kötslig beblandelse må sättias: onaturlig, hwilket syntes wäl at kunna så införas.
Gefle: at sodomistiske synder äro trenne slag, och huru de straffas, som sielfwa bekenna sådan synd, men owist [är], om det är bedrifwit.
R [espondetur]: tillhörer domaren.
At införa om de flere sodomistiske synder, synes ingalunda rådeligit, utan bättre at förtijga som okunnige, och finna de wäl sitt straff, om det händer så illa, at de begås.
Riga: at diuret brännes.
Wästerbotn idem.
Reval idem.
Slötz, at sådane diur brännas.
[172.
]
Till § 2: den upsåtet tillstår.
Dorpts Hofrätt, at här och är edzöre brutit.
R [espondetur]: synes eij wara så.
Fahlun: at här må sättias halfft eller heelt åhrs arbete effter gradus conatus.
R [espondetur]: lemnas till domaren.
Häradzh.
v. Scheffer: at här må eij allenast upsåtet ansees, utan at gerningen är begynt.
R [espondetur]: är nog at införa om upsåtet, som här står: nekar gerningen och tillstår upsåtet; måste ju förstås mehr warit än tankarne allena, medan det præsupponerar mehr, när gerningen nekas.
Riga: at hoos dem eij är sådant arbete.
R [espondetur]: då kan straftet förwandlas till annat.
Reval: at conatus straffes lijka, fast än emissio seminis eij skier.
R [espondetur]: Commissionens mening är lijka så.
Lagman Fridenh [ielm]: om han skall stå en eller 3 söndag [ar].
R [espondetur]: För lönskeläger måste den sig förseer stå en söndag; men för en så grof gerning måste man stå tre söndagar, fast gerningen eij är fullbordat.
D.
21 Novemb.
1699.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3454-62.
[5.
]
Oplästes hans Kongl.
M: tts allernådigste bref af den 17 Novemb.
med befallning, at Commissionen gifwer sitt underd [ånig] e betänckande, om någre flehre måhl än härtills warit brukeligit, må beläggias med uppenbahr skrifft, så ock om sättet, på det een lijkhet må blifwa ock göras i alla församblingar.
Uplästes hans K.
M: ttz allern [ådigste] bref till alla Hofrätter och Consistorier af den 29 Octob.
1698, hwaraf denne saak hafwer nu sin orsaak, medan Biskopen i Åbo hafwer deraf tagit sig een orsak att förfråga, om alle skole stå alt på een plichtepall.
Blef oppskutit till nästa session, men emidlertijd kan efftersees, huru ock hwad härom kan finnas förordnat af H: s K.
M: tt så ock af Hofrätten dömt.
— — — — — — — — — — — — — — — — [5.
]
Syntes godt, att de inkomne acta ock Consistoriorum betänkande må upläsas till underrättelse om sielfwa saken, hwarom kan sedan betänckas ock öfwerläggias.
Uplästes protocollum uti Åbo Hofr [ätt] af den 15 Maji 1699, hwarmedelst reserveras till K.
M: tts allern [ådigste] decision det, som Biskopen Doctor Gezelius moverat.
Uplästes D: r Gezelii memorial ock de ingifne punchter till Åbo Hofrätt.
Hwaruti K. Commissionen tyckte wäl påmint af D: re Gezelio, att der en ährlig hustru i olycka ligger ihiäl sitt barn, ock andre smärre brott, sabbathzbrott etc. eij må komma på samma rum ock pall som en hoorkona och en arg tiuf etc.
Uplästes K.
M: tts bref till alla Biskopar och Consistorier af den [6.
] 9 Junii 1699 med befallning, att de inkomma med sin underd [ånig] e berättelse, huru och på hwad sätt de, som till kyrkioplicht dömde härtill warit, äro exequerade wordne, med hwad mehr de hafwa derwid at påminna.
Uplästes sedan de inkomne påminnelser och först:
Biskopens ock Consistorii i Lindkiöping — warandes Upsala Consistorium ännu eij inkommit — skrifwelse och bref af den .... Aug [usti]; hwarpå och oplästes dess sährskilte skrifft om kyrkioplichters beskaffenhet, bestående uti 6 sährskilte stycke.
Lijka så uplästes Consistorii betänckande ifrån Skara, Strengnääs, Wasteråhs, Wexiö, Stockholm och Consistorio aulico.
D.
23 Novemb.
[1699].
— — — — — — — — — — — — — — — — [6.
]
Discourerades, om de mage hållas för meenedare, som fly fahran [ɔ: fahnan?
] och rymma, att de skola stå oppenbahra skrifft, ock påmintes, at meened [are] är den, som emot sitt wett ock samwete för domaren swär och berättar någon wetterlig osanning, men slijke afrymbde bryta wäl emot sin eed, äro dock eij meeneedare, med mindre man ock skulle kalla alla dem mehneedare, som falla ock bryta emot sitt löffte och eed.
Uplästes de fölljande Consistoriers betänckande såsom ifrån Åbo, Lund, Wiborg, Calmar, Carlstad, Wisby, Göteborg, Hernösand, Narfven.
Påmintes sedan hwad som här blifwer ock är H: s K.
M: ttz allern [ådigste] befallning, och oplästes H: s K.
M: ttz allern [ådigste] breef, som syntes willja förnämst, att Commissionen 1. nämner de måhl, som under kyrckioplickten komma; 2. at ett lijka sätt blifwer uti alla församblingar uti sådan plicht; 3. at plichten förordnas effter brottetz egenskap.
Uplästes det extract, som jag författat af de loca, som fälla delinquenter till kyrchioplicht, af gambla lagen, kyrckioordningen, af kyrckiobalken, landzlagen, k [ongl.
] förordningar, prästerskapetz besluth 1617; såsom ock af det, som författat är nyligen af Commissionen till lagen, jemwäl af Swea Hofrättz domar, och syntes Commissionen uti allt detta wara för många måhl, som skutne äro till skrifft och kyrckioplicht.
D.
28 Novemb.
[1699].
— — — — — — — — — — — — — — — — [7.
]
Continuerades med det, som förre session företagit blef, nembl.
om ock hwilka brott komma under skrifft och kyrchioplicht.
Hwarom discourerades och syntes dem närwarande, at det går mycket wijda, om man skall ansee den grund, som Consistoria anföra, nembl.
at den, som syndar, förtörnar Gud, och giör en stoor förargelse, skall stå kyrchioplicht, skulle deraf föllja, at alle brott skulle komma derunder.
Men som H: s Grefl.
Excell: ce eij war tillstädes och alla de betänckande voro opläsne, som inkomne woro, ty blef detta differerat.
D.
7 Decemb.
[1699].
— — — — — — — — — — — — — — — — 3478?
[7.
]
Discourerades om det, som angår kyrckioplichten.
Assess.
Bromen: Det synes infalla många considerationer, som kunna synas gifwa betänkande till att tillåta kyrckioplicht uti så många måhl, emedan det hålles mehr för gabberij, ock nu eij uthrättas eller winnes det, som med sådan plicht intenderas.
Lagm.
Gyllencreuts: Man finner fast många exempel, at mången hafwer uti lönskeläger hellre wehlat gå till döden än kyrckioplichten, så at de hafwa mördat sine barn, tagit in förgifft etc.
H: s Excell: ce: Här kommer derföre at betänka: 1. hwad måhl, som härtill redan äro förordnade at komma under kyrckioplicht; 2. hwad som brukas wid samma plicht.
Och synes kunna författas en förteckning så wäl pä de måhl, som det förre angår, som efftersee hwad uti stifften brukas för sätt uti plichten, och woro önskeligit, at kunde skee härutinnan det, som länder förnämst till syndabättringen.
D.
6 Februarii Anno 1700.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3486.
[103.
]
Assess.
Bromen: Uti Högmål [s] balken war något infört, som och till duelsmåhl och detta hörer, jämwäl uti ett och annat eij så noga jämlijkt med Placatet; men blef för gått ansedt, att detta kunde opsättias och försättas [ɔ: författas?
], som Commissionen finner bäst, och det sedan Kongl.
Maij: tt underdånigst hemställa, hälst som kan wara betänkeligit att införa en sådan saak uti almänne lagen, som kan wara underkastat förandringar.
Lagman Gyllenc [reutz]: Om det samma kunde än skee uti injuriis verbalibus, hwar om iag önskar ett memorial först upsättia och författa någon seriem actionum och species distingvere.
H: s Excell: tz bijfaller det alt och tog afträde till Cantzliecollegium, hwar med Commissionen skilldes.
D.
29 Maji A: o 1700.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3552.
[12.
]
Om en förkräncht giffter sig som en jungfru, hwad des straff är; påmintes, at om detta är infördt uti Gifftebalken c [ap.
] 11, hwilket caput och uplästes, men syntes § 4 något mörck, ock owist, om des membrum posterius förstås wara under samma lag som in priori och in §: ö 1: 0 är infördt, om nembl.
den qwinna, som för trolofningen är kränckt, bör ock mista halfdehlen af dess rätt i boo, eller ock får återtaga alt sitt och allenast gälda mannen sin omkostnadt, hwilket ock syntes böra efftersees, wijdare om en sådan qwinna böhr ock plichta lägersmåhls boot.
Secr [et.
] Herdh [ielm] förmehnar nog straff, då hon mister sin man och heeder, hwilket han något uthförer.
H: r Hofcantzl [eren] et alii omnes: Hon mister sin man och all förmohn, eij för sitt lönskeläger, utan derföre att hon aldrig hafft någon man, nembl.
sådan, som samtycht till dess persohn, som war förkränckt, hafwandes hon aldrig hafft någon rätt till samma man; men här är dubbelt brott, först att hon giordt lägersmåhl föruth, sedan att hon bedragit en man till gifftermåhl, derföre plichtar hon för lägersmåhlet särskildt, och för det hon bedragit en annan, mister hon sin rätt; och slötz detta eij widare.
D.
31 Maji [1700].
— — — — — — — — — — — — — — — — 3555.
[12.
]
Blef omtalat hwad som förre sessionen war före, om en qwinnos persohn, som är förkränckt för gifftermåhlet och blifwer derföre skilld ifrån sin man, om och denna bör plichta med böter.
Secr [et.
] Leijonm [arck]: Der hon eij kommer att plichta derföre, är bägges willkor lijka, som skilljas åth, både den brotzlige ock oskyldige.
H: r Hofcantzl [eren] idem.
Assess.
Bromen: Iustitia distributiva will ock, att transgressio legis hafwer straff med sig, dock kunde en sådan tänckia, at Gud behagat låta hennes brott blifwa fördolt medelst ächtenskap, doch aldeles att [13.
] sådant gå förbij, will lagen, at den, som bryter, må och straffat blifwa; således bör en sådan straffas.
Secr [et.
] Leijonm [arck], Lillienst [edt] och Nyman assenti [unt]; och der man will behålla en sådan hustru, då slipper hon straffet.
Secr [et.
] Herdenh [ielm]: Det är dock uti Kyrckiol [agen] intet infördt om straffet, ehuru rigoureux den är i alt annat.
Lagm.
Gyllenc [eutz]: Är i samma mening som de förre ock mäste.
— — — — — — — — — — — — — — — — [13.
]
Blef påmint om den casu, [som] förr är discourerat, om den quinsperson, som är förr kränckt ock gifftes, men för samma sin brott skilld blifwer ifrån sin man, må plichta civiliter.
Secret.
Lillienst [edt] berättar, att sådant kan offta skee ock uppenbaras af annor tillfälle, fast mannen eij anklagar en sådan, såsom i barnsnöd finnes quinnor att hafwa bekändt sådant brott.
Secret.
Herdenh [ielm]: I detta måhl är här särskildt mehning, först [1.
] att en sådan må slippa werldzlig boot, medan som uti kyrckiolag intet är något om sådane personers plicht, 2: do att en sådan hafwer stort straff, medelst det hon mister sin man ock lefwer förnedrat.
Secret.
Lillienst [edt]: Deremot är considererat, at en sådan hafwer intet straff med det hon mister sin man, emedan hon är intet berättigat till den man, som hon bedragit.
Här är 2: do ett crimen, som bör straffas.
H: s Excell: ce: Wist är det swårt för henne at blifwa stött ifrån sin man; ock synes wäl, att en man kan behålla en sådan hustru, då hon ock slipper utan straff.
Secr [et.
] Herdh [ielm]: Medan mannen slipper alt straff, och gör eij heller divortium, så synes ock qwinnan kunna slippa.
Secr [et.
] Lillienst [edt]: Han måste ju böta äfwen så, om han anklagas.
Uplästes af Deuter [onomion] cap.
[22]: att den, som angifwer sig för jungfru och finnes förkränckt, skall stenas.
Härpå discourerades, att lex illa mosaica kan eij wara så noga regel denne tijd; den, som plåckat spåhnor sabbathsdag, blef ock stenat.
D.
24 Febr.
1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3622.
[12.
]
Assessor Bromen infan sigh att see genom Högmålsbalken.
Uplästes Högmålsbalken caput 1 och 2 och corrigerades åthskillige ordh uthi capite 2 om trolldom, lijka så in capite 3 et 4.
Uthi capite 7 et 8 corrigerades och några ordh.
Assess.
Bromen och Secret.
Palmcrans continuera som förre uthi Högmålsbalken.
Och syntes kunna utslutas uthi cap.
1 § 1 dhe ordh ware sigh man eller qwinna.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3623.
[12.
]
Uthi capite 2 syntes, att § 2 kunde göras lijtet kortare, så att uthslutes: penningböter till; item: kommer en sådan andra gången igen, leg [a] t [ur]: gjör han det annan gångh; item uthslutes framhärdar han motwilleligen häruthinnan ytterligare, straffes med, legat [ur]: för tredie gången plichte medh.
Item uthslutes förwijses konungens landh och rijke, leg [a] t [ur]: landzflychtigh.
In § 3 uthslutes eller kloke, som dhe kallas, män och qwinnor.
Item in fine, att [frågan om] kyrkioplicht uthsättes till K: l. Commissionens wijdare betänkande i gemeen.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3624.
[24.
]
Uthi cap.
3: om affall ifrå wår rätta lähra, till § 1 påmintes, att om des arfrätt är infört tydeligen uthi dhen redo underskrefne Erfdabalken cap.
8.
Således synes dhe ordh, [som] här stå: är han uthrijkes, niute hwarken arf eller annan rättigheet innom Sweriges gräntzor, kunna här uthslutas och referera sigh till cap.
8 Erfdabalken, [och införas?
]: medh dhes arf och egendomb förhålles, som uthi Erfdab.
cap.
8 förmähles.
D.
26 Feb.
1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3625.
[28.
]
Oplästes och företogz cap.
4.
Och syntes, att rubriquen kunde så inrättas: Om Gudz, des ordz och sacramenternas försmädande; således uthstrykes nampns lastande.
Uthi § 1: att uthslutes medh tunga eller penna af berodt mode; item in fine: eller ethera, som brottet kan wara till.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3625.
[32.
]
Företogz det, som opsatt är och extraherat om eder och sabbatzbrott, hwilket en och annan gång genomlästes.
Ass.
Bromen förmenar detta wara så ringa saak, att det eij giärna komma kan att införas ibland dessa andra högmålssaker, uthan wara tienligare att lämna dhem för sigh sielfwa uthi en särdeles förordning och ställe.
D.
5 Martii 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3627.
[46.
]
Genomlästes en och annan gång cap.
7: om förädelige stämplingar, och ehrhindrades, att här är intet infört om det, som uthi Konungzbalken LL.
finnes om dhem, som rymma och fly uthur strijden eller wedersaka att fölga medh mehr, lijka så eij heller om dhem, som gifwa upp fästningar, skepp och slijkt.
Blef doch swarat, att om detta alt handlas in specie uthi Krigz- och Siöarticlarne, videant [ur] tit.
9, 12, 13 [af] Krigzarticlarne 1683; lijka wähl att nu öfwerlägges, om icke uthi jure communi må och dher om införas.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3628.
Uthi capite 8 syntes något betänkeligit att uthi crimine verbali [60.
] sättia drottningen och dhe konungzliga barnen uthi lijka grad och parallelt, hälst som ofta händer, att ingen drottning och konungzliga barn äro.
Uthslötz här och några ord, så att textus blifwer kortare.
D.
12 Martii 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3629.
Företogz cap.
9: om förgripelser emoth konungens [66.
] hög- och rättigheeter.
Uplästes hwadh här om är uthi åthskilliga ställen infört uthi Konungzbalken, och syntes högt angelägit att här noga betänka, hwadh [67.
] saker, som serdeles äro sådana, att dhe eij giärna kunna uthaf någon annan excerceras än hans Kongl.
Maij: tt sielf, eller och äro sådana, som hans Kongl.
Maij: tt orsakas att endels lämna till sina embetzmäns och betientes förwaltning, hwar till dhe wähl hafwa särskilte instructioner, tillstånd och privilegier, men torde doch någon eij hafwa det så tydeligh uthsatt, och i ty synes wähl att gå sådant här förbij, warandes nogh, att uthi Konungzbalken upräknas jura, som tillhöra konungen, men här några särskilte, emedan dhe jura, som i Konungzbalken upräknas, komme fast ofta att excerceras af konungens embetzmän, till exempel lag och förordningar uthtyda, straffet, som genom dommar pålägges, att skiärpa eller lindra, är sådant, som rätterna ofta gånger komma till att excercera, eij på det sätt som Hans K: l. Maij: tt, lijkwähl på det wijs, som i domstohlen undertijden kan förelöpa.
Lagh och förordningar att giöra är så ampelt, att dher under torde och kunna dragas det, att snart ingen societet är, som icke något sådant giör sigh till reglemente, magistraten i städerna, præsides i collegier, amter och handtwärkare, landskap, som dhe kallas widh academier, etc., ehuruwähl ingen bör sådant giöra, som icke hafwer generalt eller specielt tillståndh, och låter slijkt af hans Kongl.
Maij: tt approbera, doch som i dhe små societeter och collegier slijkt skee kan, utan särskilt tillåtelse och approbation, [sker det?
] doch ingaledes i mening att gripa uthi Kongl.
Maij: tz högheet.
Tiensters uthdehlande föröfwes ofta af något hwar, så högre som nedrigare betiente, af hwilka wähl dhe förre hafwa slijkt i sin instruction, doch torde eij wara så tydeligit, hälst då något nytt infaller.
Äro och många små tienster, som nä [pe] ligen kommas ihog at införa uthi instructioner, som länsman, skogzwachtare, hamnwachtare, stadztienare, påster och drängar, klåckare, kyrkowachtare, torn- och klåckwachtare; på det att nu eij någon argsinnat menniskia eij Ordet » eij » bör utgå.
må kunna få af lagen något bijfall att anklaga någon, som uthan special tillståndh torde excercera sådana actus, och [68.
] angifwa för den, som hafwer giort ingrep uthi K: l. Maij: tz hög- och rättigheeter, det han alldrigh torde tänka, ty syntes, att denna § nämner allenast några fåå af dhe högste juribus således:
§ 1.
Hwilken som uthan konungens tillåtelse eller des rijkes bästa pålägger landet någon skatt och tunga, upbiuder krigzfolk, eller behåller sitt underhafwande krigzfolk, sedan konungen det afdankat hafwer, eller olofligen wärfwer landt- och båtzfolk och af rijket förer, eller elliest på hwariehanda sätt tillägnar sig och brukar dhe förmåner och rättigheeter, som det konungzlige wäldet förbehåller sig .... D.
19 Martii 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3633.
Företogz caput 10: om wåldgiärning emot dem, som [73.
] konungen tagit i sin fridh; och blef ratione styli på några ställen något corrigerat.
Anno 1701.
Den 21 Martii.
3645.
Hans högg.
Excellence Herr Kongl.
Rådet och Canselier [ådet] [249.
] Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagman Renstierna.
Borgmest.
Holmström.
Secreterar Leijonmark.
Secreter Lilliestedt.
Secreterar Herdhielm.
Rådman Nyman.
Assessorerne i Kongl.
Hoffr [ätten] låta uhrsäkta sig för sin annor embetes bestelning, Secreter Brunel för sin opassligheet.
Commiss [ionens] sammankomst.
H: s Excs låter förmerkia sig, huru gerna han så wäl som de andra welat warit tilsamans, men som de något hwar låtit weta, det de warit förhindrade, så wäl i Kongl.
Hoffr [ätten] som de af Magistraten, hwarföre hafwer blifwit opskutit til läjlig tid, hälst som desse swååre krigstider sättia Magistraten nog att göra.
Commissionens arbete.
H: s Excs förfrågar hwad som nu är til at begynnia och företaga.
Lagm.
Renst [ierna] berättar sig hafwa ferdig conceptet til wexelrätten.
3646.
[249.
]
Rådm.
Nyman lijka så extractet öfwer påminnelserne til Tiufwebalken.
Secret.
Lilliestedt lijka så til Dråpm [åls] balken.
Högm [åls] balken.
Gafs och tilkenna, det Ass.
Bromen hafwer warit mäst alle tijs- och torsdagarne tilsaman med Palmcrans att öfwersee Högmålsbalken och Edzörsbalken nu efter helgden.
Rijga stadz [rätt].
Lijka så hafwa Herr V [ice] Præsid [enten] Palmberg, Secret.
Leijonm [arck], Herdhielm, Lilliestedt och Palmcr [ans] warit tilsaman att öfwersee Rijga stadzrätt hvar måndag och lögerdag efter middagen, hwilket doch wijsar, att något hwar dag göres, som tiden kan tillåta.
H: s Exc: s frågar efter hwad remisser som äro oafgorde; och blef berättat, hwilka som de äro hwar för sig, men befalt att med dem innehållas til fram bättre.
Comiss [ionens] samkomst.
Hans Excs: Det är då wäl, att wij kunna åthminsto komma tilsaman en gång om weckan och det hwar torsdag, medan som om 3647. tijsdagerne komer tyske påsten, och afgår den lifländske, som hindrar [250.
] H: s Excs att wara närwarande.
Och slöts, att hernest företages wäxelrätten, och der på Tiufwebalken.
Om straf för flere lägersmåhl.
Uplästes H: s Kongl.
Maij: tz allern [ådigste] bref genom deras höggrefl. Excellentier til jus [ti] tiens befordran förordnade Kongl.
Råden af den 3 Dec.
1700, som ankom til Commissionen den 20 Dec., då Herrar deputerade redo tagit afsked af hwar annan, och således eij kunnat förre än nu upläsas, angående deras straf, som på en tid begå flere lägersmåhl, hoor eller lönskeläger, men eij warit förre med slijkt beträdde, utan lagföres förste och på en gång för sådane brott; om han skal plickta med enkel och serskilt plikt och both för hwarthera och dermed slippa, efter han eij förre straffat warit, eller om böterne skola fördublas och förökas.
Herwid påmintes, att i den balken, som her redo är opläst i Kongl.
Commissionen, om lägersmåhl, är uthi cap.
3 infört om detta, hwilket befaltes hafwa i minne, när detta widare företages.
D.
2 April 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3634.
Företogz cap.
11.
Och syntes godt, att rubriquen blifwer kort, [80.
] effter någon discours således: om myteri och uproor.
Uthi § 1 uthslutes af argheet, emedan slijkt eij kan skee uthan af argsinnigheet.
Uthi § 2 syntes uthslutas kunna: Konungens Befallnigzhafwande, des betiente, leg [a] t [ur]: skulle någon komma.
Blef och något annat corrigerat ratione styli.
Anno 1701.
Den 5 Aprilis.
3648.
Hans högg.
Excellence Herr Kongl.
Rådet och Canselierådet [250.
] G [refwe] Nils Gyllenstolpe.
Högwälbårne Baron Hofcanseler Bergenhielm.
Lagman Gyllencreutz.
Lagman Renstierna.
Lagman Ehrensten.
Assessor Bromen.
Secreterar Herdhielm.
Assessor Ehrenberg.
Rådman Nyman.
Secreter Lilliestedt.
Om Comiss [ionens] attestato.
Uplästes Juris [Studiosi?
] Isack Klerks suppliqve, hwaruthinnan han ödmiukast anhåller att få Kongl.
Commissionens gunstige intercession för sig til någon förefallande lägenheet, emädan han nu en rund tid warit Auscultant uthi Kongl.
Commissionen, och sökt der så wäl som på andra stelle att göra sig capabel til Kongl.
Maij: ts tienst.
Men som Kongl.
Commissionen och H: s Excs förmente eij anstendigt att gifwa någon serdeles intercession, medan han wiste eij att nemna 3649. något serdeles ledigt, ty bewilliade H: s Excs och Commissionen [251.
] honom allenast ett attestatum, genom extractum protocolli.
Comiss [ionens] samk [omst].
Hans Högg.
Excs föreställer Commissionen, huru nödigt det är, att Comissionen komer under tiden tilsamman, att afgöra det, som kan återstå.
Assess.
Bromen berättar, hurusom han warit mäst alle de ordinarie dagar, som ärnade warit til samkomst, begripen der uthi att läsa och see på det, som her är föredragit, neml.
Högmålsbalken, och återstår nu Edzörsbalken, som på samme sätt komer att öfwersees och confereras med protocollo.
Lijka så berättar Secreterar Herdhielm och Lilliestedt ske hwar måndag och lögerdag samkomster aff Herr V [ice] Præsid [enten] Palmberg, Secreterar Leijonmark, Herdhielm, Lilliestedt och Palmcrans til att öfwersee Rijga stadzrätt.
3650.
Lagman Renst [ierna] berättar, hurusom han uthi den opsats til [251.
] wexelrätten hafwer icke allenast eftersedt de her i Swerge brukelige Vexelstadgar, och iämförde de ord [ninga] r, som äro i dee förnemste ord [ninga] r och städer, som hafwa någon handel.
Om ordet wexelbalk discurerades, och ehuruwel det synes kunna blifwa en dehl af Handelsm [åla] balken, således kunna kallas ordning etc., doch blef derwid til widare, att ordet balk må behållas.
Uplästes begynnelsen: Ordet wexel komer af wäxla etc.
Lagm.
Renst [ierna]: Detta är wäl eij så noga juris, således [är] iag owiss, om det kan her hafwa rum, likwäl tienar det til underrättelse.
Hans Excs: Uthi sielfwa jure rom [ano] är det eij owant; men elliest eij så brukeligit.
[252.
]
Uplästes § 1 af Stadgan åhr 1671, hwaruthi de ord tilsaman boendes funnos eij rätt, emedan den ene kan boo i annan orth, eij heller så rätt twänne personer, emedan det kunna wara flere, som äro tilsaman.
Ass.
Ehrenb [erg]: De flere repræsentera doch en person.
Secret.
Lilliest [edt]: Pläger och wara disput, om wexel kan och göras emellan inrijkes städer.
Lagm.
Renstierna: Inrijkes är mest ett mynt och wallör.
Hans Excs: Det kan her blifwa stående, och uthsendas til att inhemta de påminnelser, som der til kan göras.
Til § 2 påmintes intet.
Til § 3.
Uthslutes säker och osäker; och behålles allenast wilkorlig.
Til § 2 tilsättes, att den, som hafwer penningar på en ort, kan behöfwa dem på en annan.
Til § 3: att owilkorlig går för uth; synes, att wilkorlig borde sättias föruth; men befans, att det owilkorlige bör gå föruth, som är ett wist.
Til § 4.
Legat [ur]: en owilkorlig wexel är en afhandling och sluth emellan ....
Til § 5 påmintes intet.
Til § 6: eller och i commission syntes att kunna her uthslutas.
Til § 7, som är de verbo aff Stadgans art. 2, til § [8?
], som är de verbo af artik.
3 i Stadgan, [påmintes intet?
].
Til cap.
1 § 1 påmintes intet.
Til § 2: ware fritt legat [ur]: stånde hwariom fritt.
Uplästes cap.
2 § 1, som är tagen af artik.
7.
Lagman Renst [ierna]: Hender och, att somliga aldrig gifwa något advisbref, som Verner Gröner her.
3653.
Cap.
3: om wexel valuta eller werde.
[253.
]
Syntes ordet valuta kunna uthslutas; men blef doch til widare lemnat stående.
Til § 1 påmintes intet, allenast uthslutes ordet contante penningar.
Til § 3: om icke den, som ehrkänner sig undfådt valuta, eij Ordet » eij » bör utgå.
må blifwa hörd, om han inwenner sig eij undfådt penningar.
Lagm.
Renst [ierna]: Det sker snart aldrig, att penningar gifwes föruth, uthan dagen efter, deraf att vexlar eij slutas, utan om påstdagarne, då offta eij tid är att räkna penningar, och kan gifwa anledning til bedrägerie, om i lagen så införes, som uthi 4 artik.
står, och är endast remedium i detta, att man kan wid neste påst contramandera aldeles eller och låta protestera.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Det är eij wäl, att lagen gifwer anledning til detta.
H: s Excs: Der [man] som eij hafwer desto större skähl, förblifwe wij der wid; der någon gifwer uth vexel och sedan will bruka exceptionem non numeratæ, han höres eij, ty praxis, som är, är emellan dem, som wäl kienna hwarannan; införes her om reverso, måste och tillsättias, att den är underkastat promt execution.
Lagman Renst [ierna] itererar sitt förra, att vexlar göres om påstdagerne, som förhindra att räkna penningarne; utan skulle her synas eij wäl att afföra honom, som vexel gifwer, ett wijtzord, utan lemna honom fritt til neste påst, och der han då eij får penningar, må han få bruka sin rätt.
H: s högg.
Exc: s: Det synes hafwa sine gode skähl med sig.
3655.
Ass.
Brom [en]: Torde wara nödigt, att revers eller caution gifwes.
[254.
]
Lagman Gyllenc [reutz]: Det är nervus och anima uthi hehla vexlen.
Och slöts her med Comissionen.
D.
30 April 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3635.
Corrigerades cap.
12: om uphoff af falska lögner; vid [e] [82.
] conceptet, hwaruthi blef en stoor dehl uthstrukit, som onödigt.
D.
2 Maij 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3635.
Oplästes cap.
13 Högmålbalken: om dhen, som tager större [89.
] tull etc., och blef då så stående som det förr war.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3635.
Cap.
14: om uthfordringar och enwiges kamp.
[103.
]
Såsom detta är uthi K: l. Lagcommissionen ansedt för sådant, som mehr än en politie ordning och underkastadt förandringar, altså synes det mera betänkeligit detta här att införa; blef en och annan gångh af förra conceptet igenomläsit, men eij wijdare tillgiort.
D.
7 Maij 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3636.
Företogz cap.
15: om dhem, som uthan saak angifwer [109.
] eller falskeligen witnar emoth annan; uplästes några reesor och corrigerades några ordh.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3636.
Oplästes cap.
16: om förfalskande af mynt etc. § 1, 2, [117.
] 3, 4, hwilket blef stående som förr.
D.
9 Maij 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3636.
Oplästes af cap.
16 § 5, 6, 7.
[117.
]
Och slötz, att uthskrijfwes och införes af förre conceptet det, som handlar om dhem, som förfalska råå och röör etc., hwilket och genomlästes några gånger.
D.
14 Maij 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3637.
Oplästes cap.
[17]: om mordbrand, och cap.
18: om mord [131.
] och nidingzwärk, hwilket på några ställen blef corrigerat.
D.
16 Maij 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3637.
Oplästes cap.
19: om sielfspillingar, som corrigerades, vide [135.
] conceptet.
D.
18 Maij 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3637.
Oplästes cap.
20: om dråp föräldrar och barn emellan, [140.
] som blef giordt kortare.
Slötz och, att § 3 uthi cap.
20 föres till cap.
18 och blifwer det § 2, hwarest detta som ett nidingswärk kommer att föras till det rum, som handlar och [ɔ: om?
] nidingz dråp och wärk.
D.
23 Maij 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3638.
Oplästes cap.
22: om belgmordh, som blef stående som förr.
[158.
] — — — — — — — — — — — — — — — — 3638.
Oplästes cap.
23: om barnemordh, som något corrigerat blef; [162.
] vid [e] Assessor Bromens förra concept och exemplar.
D.
4 Junii 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3639.
Oplästes cap.
24: om förgiörningh, som blef corrigerat, [169.
] vid [e] Assessor Bromens papper och exemplar.
D.
18 Junii 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3639.
Oplästes cap.
26: om tijdelag, hwilket och blef något corrigerat, [172.
] vid [e] Assessor Bromens exemplar.
D.
12 Sept.
1701.
3656.
Hans högg.
Excellence Herr Kongl.
Rådet och Canslierådet [254.
] högw.
G [refwe] N. Gyllenstolpe.
Secreterar Leijonmark.
Borgm.
Holmström.
Assessor Ehrenberg.
Secreter.
Herdh [ielm].
Secreterar Lilliestedt.
Rådman Nyman.
Hoffcanseleren Herr Baron Bergenhielm uhrsäktas för sin opassligheet.
Lagman Gyllencreutz hindrat med lagmanstinget, som lärer stå på wid twå månader.
Lagman Renstierna är eij her.
Lagman Ehrensten eij heller her.
P. Brom [en] V [ice] Præsid [ent].
Her V [ice] Præsidenten Bromen opasslig; des utom låter berätta sig wara aff H: s Kongl.
Maij: t benådat med V [ice] Præsidentsembetet uthi Kongl.
Swea Hoffr [ätt] uthi V [ice] Præsidentens Faltzburgs stelle, som avancerat till landzhöfd [ing] uthi Vexiö, således 2657. uhrsäktar Herr V [ice] Præs [identen] Bromen sig, det han eij lärer [255.
] kunna komma til att infinna sig her i Kongl.
Commissionen, utan Hans Kongl.
Maij: ts allern [ådigste] serskilte tillåtelse, medan som hans embete fordrar hans närwaro uthi Kongl.
Hoffr [ätten] både för och efter middagen; warandes doch gerna beredwillig att förferdiga dee balker, som honom warit anordnade; och hafwer han tillijka med Palmcrans förl.
sommar alla de dagar, som til Comissionens samkomst warit ärnade, då Comissionen samtligen ej kunnat komma, anwent, som han ledige hafft, til att påsee bem [äl] te balkar, och Högmålsbalken förferdigat; önskandes på lijka sätt att hafwa tid til att see på Edzörsbalken.
Secreterar Brunel hindrat med annor embetes bestelningar.
Comis [sionens] samk [omst].
H: s Exc: s önskar, att wårt werk må kunna befordras til den almenna nyttan, efter H: s K.
M: ts nådigste behag; wore wäl, att embetes syslorne icke afhöllo oss derifrå; är dock en så stor dehl gort, 2658. att man hoppas det öfrige kunna efter handen förferdigas.
[255.
] K.
M: ts remisser.
Gör och H: s K. Maij: t oss den nåd att inhemta wårt betänkande uthi åthskillige wakra quæstionibus juris; och efterfrågar H: s Exc: s hwad måhl som än äro oafgorde.
Gaf jag ödmiukast berättelse, det her äro ännu 5 mål, som H: s K.
M: t allern [ådigst] befalt att gifwa betänkande om, hwilka korteligen berättades hwad de äro för saker, och att de allenast warit en eller annan gång omtalde, men eij widare företagne.
H: s Exc: s frågar, om nu må företagas det ordinarie arbete, eller de remitterade måhl, som extraordinarie.
Ass.
Ehrenb [erg]: Skulle synas wäl, att det extra ord [inarie] kunde upskiutas til fleras samkomst.
Borgm.
Holmstr [öm] idem.
Hans Exc: s: Ja, det är wäl, wij wiliom det då så lemna.
Om contumacie domar.
Berättades ifrå K.
M: t wara remitterat till Comissionen om en, som dömes in contumaciam, och klagar deröfwer hoos öfwerdomaren, 3659. men succumberar, om han må hafwa fatalia efter öfwerdomarens [256.
] doms dato att åtherwinna sitt, eller ifrå första contumaciæ domens dato.
H: s Exc: s: Uthi ene casu kan det wara rätt, att honom sådant betages, men andra gång torde det och wara mycket rättwijst att tillåta honom fatalia salva, ty en person tör intet annat weta än han hafwer en god saak.
Secret.
Lilliest [edt]: Den, som hafwer faveur att få wijsa sin rätt i hufwudsaken, synes kunna der med förnöijas och eij behöfwa bruka den klagan öfwer contumaciæ domen.
Secret.
Herdh [ielm]: Det är den åthskilnat, att om man agerar att återwinna, åligger honom onus probandi, står i petitorio, måste 2660. hafwa 2 domar för sig, förre än han blifwer restituerat, men winner [256.
] han contumaciæ dommen kull, komer han strax i sin possession.
Tiufvebalken.
Begyntes Tiufwebalken; och upplästes cap.
1 § 1, som den är författat uthi det uthsende exemplaret.
Om qwinna må hängas.
H: s Exc: s: At man skal hängas och qwinna halshuggas; frågar, om någon serdeles ratio kan wijsas til det, att man skal hängas, och eij qwinna; der dock i Håll [and] och Engeland samt Danm [ark] seijes qwinfolk [hängas]; är wäl ratio in promtu för mans straf, att des blod skal uthgiutas, som blod uthgiuter; och den ratio, som tages af sexus respectu, för qwinfolk att hengas, achtas eij hoos andra.
Secret.
Lilliest [edt]: Det torde mycket afskräcka qwinfolk, om de hängdes, warandes de fast flere, som stiäla, än manfolk, och i det stelle att man pliktar med 9 gatul [op] och swårt arbete, hafwer 3661. qwinnan eij annat straf än rijsas i rådst [ugu] gång, och sedan arbete i [257.
] tuchthuus, som her sker, men eij på andra orter, är eij så swårt som mansstraffet.
Lijfstraf för stöld.
Discur [erades] om de ord stiäl öfwer 60 daler.
Borgm.
Holmstr [öm]: Om summa är aqvivalent och just 60 daler, är praxis och förordn [ing], [att de få böta?
], men går det aldrig så litet öfwer, til en eller 2 öre, äro de dömde til döden.
H: s Exc: s: Argheten bör hemmas och straffas; på hwad sätt det kan skee, är nu til oss remitterat.
Ass.
Ehrenb [erg]: Summan gör eij så mycket til som sielfwa argheten och faran.
H: s Exc: s: Wist är mehr att ansee argheten än bråttet; det, som stiäls af någon fattig, är mindre, än den, som af arg wana det gör.
Rådm.
Nyman opläser extractet af de inkomne påminnelser; hwaraf K. Sw [ea] Hoffr [ätt], Göta och Åbo willia, att den summa må wara större än 60 daler.
3662.
Lijka så någre Heradzh [öfdinga] r.
[257.
]
K. Dorpts Hoffr [ätt] förmenar, [att] om qvantum eij är 60 daler, der som dörbrått och arghet är uthi, må lifstraf wara.
H: s Exc: s: Det synes och, att en arg tiuf må eij få böta, utan plikta med kropp, helst sådane arge meniskor, som under titul att tiggia etc. gå in och stiäla, ty det hender, att folket, som en sådan treffar, slår dem allenast något, medan det är swårt att lagsöka dem; der doch publica poena är det endaste, som kan afskräcka dem, woro wäl, att någon kort process och promt poena kunde her statueras att hemma den stora argheten; och meriterar derföre att wäl öfwerläggas.
3663.
Til de ord qwickt eller dödt påminner Heradzh.
Nobelius, att [258.
] i cap.
4 är lifstraf för dem, som stiäl uthe på marken boskap; hwilket synes opponeras detta qwickt, boskap etc.
Rådm.
Nym [an]: Detta caput handlar om stöld i huus etc.
H: s Exc: s: Det ord qwickt eller dödt må uthslutas; lijka så kan gås förbi de ord guld, sölf etc., att ingen enumeratio blifwer; hwilket och slöts, och införes: stiäl någon hwad det är etc.
H: s Exc: s: Den summa, 60 daler, må her [stå?
] eller en annan föreskrifwas; men dock ett serdeles caput gifwa någon ledning för domaren att skärpa straffet, der större arghet är, som kan skee, der folk är i kyrkan etc.
Ass.
Ehrenb [erg]: Slijke tiufwar wilia lijka som bryta och illudera konungens frid och almenne säkerheten, derföre böre de straffas alfwarsamt.
Stulet godz, huru återtages.
Ifrå Gefle: att ägaren, som kan med witne känna sitt igen, må det återfå; lijka så ifrå Elfzborg: helst lefwande creatur.
3664.
H: s Exc: s: Nödigt är, att ej länge uppehålles det stulna, doch [258.
] warsamt omgås.
Rådm.
Nym [an]: När en länsman tager på landet en tiuf, må han icke förhöra tiufwen och werdera stölden?
H: s Exc: s: Der tiuf och stölden är bar åtagen, är iu alt klart, och ingen owisshet, således eij af nöden att lenge med slijkt dragas; men der som flere stölder är inne hoos någon, må länger process wara; i det förra woro wäl, att prompt kunne skee; torde stiälas bondens endaste hest, koo, gryta etc., om slijkt skal sättias i förwar til neste ting, lijder en sådan myckit, torde läns- och fierdingsmän på landet straxt kunna brukas til detta att fortskynda.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3664.
Hans Excell: ce: Legat [ur]: men tiufnaden straxt wärderes och [46.
] ägaren tillställas; der tiuf är bar åtagen, är nödigt, att så skeer.
Påmintes, att uthsätties hwem som wärdera skall, hälst på landet, men det giör texten långh, och förstås af sigh, att förre praxis observeras, det läns- eller nämdemän, som i hastigheet kunna fås, sökes att wärdera.
Legat [ur]: tillbörligen werderas.
Item: wijdh landz- eller stadzrätt dömas.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3665.
Ingermanl [and]: hwilken som underhålla skall tiufwar.
[27.
]
Secret.
Herdhielm: Mången lämnar heller tiufwen än honom underhåller.
Secret.
Lilliestedt: Det torde mången af levi causa och uthan någon orsak angifwa någon; om konungen skall föda honom.
Hans Excell: ce: När poena tillsätties för dhen, som orätt angifwer, och att han skall refundera publico födan, så förtages det alt, ty när ägaren får sitt igen, har han der medh eij att giöra.
Men interest regis et publici, att stöllden straffes, ty dher som stöllden är klar och bar åtagen, är han redo convictus, och ifrå ägaren skildh, [28.
] när han får sitt igen; doch måste han lagföra och öfwerbewijsa honom.
Succumberar actor, lärer han plichta, men äro så store præsumtioner, att det går till eedh etc., kan eij heller publicum fåå sitt igen, som kåstas på födan; dher och skeer, att saken eij är klar, uthan actor påstår någon att tagas, domaren nekar, alius [säger?
]: pä mitt efwentyr, tå måste han föda dhen han angifwer.
Rådman Nyman: Dher actor eij will föda tiufwen, plägar rätten gifwa födan.
Consentiunt alii: Om Kongl.
Maij: tt och publicum underhåller tiufwen, lärer sådana laster eij blifwa mycket nedlagde.
Råd.
Nyman: Saakören äro dher till införda, att dhe anwändas till slijke nödwändigheeter.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3667.
Ifrå Fahlun: om icke tiuf, som döör, skall och betahla det [11.
] stulne.
Borg.
Holmström: För stölden eller sitt brått döör han, men ägaren hafwer dher af eij nytta, och är rättwijst, som det eij frälser tiufwen, att ägaren får sitt igen, så bör och eij ägaren derföre mista sitt, att han döör.
Secret.
Herdhielm: Uthi Åbo är praxis, att ägaren får sitt igen, om tiufwen har in bonis, men här i Swea Hoffrätt eij.
Ass.
Ehrnberg: I dommen sättes det eij uth, men förstås af sigh sielf.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3668.
Nylandh: der och en får sitt igen, och [ɔ: att?
] han äntligen [39.
] skall hafwa macht att taga [af] böterna ⅓, der tiufwen skones, så att måhlsäganden hafwer préférencen för konung och häradet.
Hans Excell: ce: Målsägande rätt är altijd först uthi damno, sedan uthi böter, och af hans ⅓ dehl betahles underhålldet.
Secret.
Lilliestedt: Det plägar ingen skillnadt giöras uthi böterne, uthan orkar han eij botum, hwaruthi alla trees rätt ansees, [plichtar han med kroppen?].
Elliest fins uthi Skåne förordnadt, att dhe, som giorde skogzhygge, eij måtte böta, uthan plichta medh kroppen, doch blef ägaren sin dehl förbehållen, att han fick sin dehl, och sedan plichtar han för dhe andra båda dehlar.
D.
19 Septemb.
1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3670.
Continuerades upläsandet af Tiufwabalken och dhe inkomne påminnelser.
[15.
]
Är wärdet af tiufnaden fulla 60 daler.
Hans Excell: e: Legat [ur]: Är wärdet 60 daler.
Kongl.
Swea Hoffrätt: att då stölden eij är större, må medh [16.
] lijfzstraffet iämlijkt straffas, eij medh döden.
Kongl.
Åbo Hoffrätt idem.
Dorpz Hoffrätt: att dher döörbrått och wåldh skeer, må eij summan ansees.
Vadstena idem.
Häradzhöfdingen Durhe idem.
Hans Excell: ce: Ratio legis in lege mosaica för hordoms straf war döden dherföre att dhe hade månge hustrur och frillor, gick och all idololatria uth på hoor etc.
Nu är hoos oss stöldh så gemeen, att det behöfwer ett stoort straff, och blifwer wid 60 daler lijfzstraff, men lämnat miteration hoos öfwerdomaren.
H: r Hoffcantz [eleren]: Lijfsstraff synes för stoort för 60 daler stöldh.
Secret.
Herdhielm: In terrorem är det så statuerat i lagen, men exseqveras eij.
Secret.
Lilliestedt: Det skulle hafwa en elak consequence, om quantum nu förhögdes.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3671.
Niute dagligen till sin föda 4 öre sm: t och afräknas [13.
] för arbetet 12 öre.
Jönköping: 2 öre [kan] wara nog till födan, och det effter Executionsstadgan § 25.
Lijka så ifrå Åbo Hoffrätt, Carlby, Gefle, Skåne, Nylandh, Ingermanlandh, Åbo, Wästerbotn.
Secret.
Herdhielm: Der som stölden är 50 daler sm: t, blifwer böterne 150 daler sm: t, hwilket går en lång tijd uth, fast än 12 öre afräknas hwar arbetzdag.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3672 a.
Oplästes Kongl.
Maij: tz resolution af den 30 Maij 1698 om [31.
] kropzplicht [s proportion?
] emoth böterne, att 9 öre sm: t afkortas emoth [hwar dags?
] arbete och 3 öre till födan.
Discurerades, om det är af nöden att införa detta i lagen, effter som det är så åthskilligt i landzorterne och förändring i mycket.
Hans Excel: ce: Det synes kunna sättias, att afdrages ett wisst, effter dhen förordning, som dher öfwer giöras skall.
I Marstrand är nu 4 öre till föda, i Österbotn 2 öre, således eij något wist.
Leg [atur]: niute så till föda som för arbetet effter dhen förordning, som giordh warder.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3672 b.
Dorptz Hoffrätt: hwem böterna tillkommer, effter dher äro inga [41.
] härader.
Rijga, Dorpt, Pernou städer: att böterne må inflyta uthi stadzkistan.
Påmintes och, att tiufwen må arbeta och straffas så wähl för böterna som wärdet.
Oplästes Kongl.
Maij: tz rescript af den [20] Maij 1699, att straffet bör lämpas effter stölldens stoorleek, och eij effter böterna.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3673.
Om någon må böta ½ eller ⅔, som kan, och för det öfriga [31.
] plichta.
R [espondetur]: den, som eij orkar fulla booth, plichte.
Syntes elliest och nogh klart infört, att stölden skall betahlas och för wärdet plichtas, till exempel: är stuhlit 16 daler, betahles åter 16 daler och löpes twå gånger gatulopp, kan han eij betahla dhe 16 daler, plichter han doch medh 2 gånger gatulopp.
Hwaremoth påmintes, att dhen, som betahla kan, då straffes högre, näml.
först medh betahlningen, sedan medh lijka många gatulopp, emoth dhen, som eij betahla kan.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3673.
Om gatulopp och rijsslijtande discurerades, att det är här en [41.
] skillnat emellan detta, som här projecteras, och det, som är resolverat af Hans K: l. Maij: tt den [30] Maij 1698.
Och befinnes här bestå orsaken der uthi, att här är brottet större och straffet förhöijes, hwilket är swårare, då det högre blifwer, men den sidsta resolution handlar allenast om straff för stöld under 8 daler sm: t.
Till detta påmintes åthskilligt, som oplästes, ifrå Gefle, Åbo, Vadstena, Carleby, Dorptz Hoffrätt, Lijflänska städerne, Gotland, Bleking, Upland, Södermanl [and].
— — — — — — — — — — — — — — — — 3674.
Oplästes § 2 och påminnelserne samt Kongl.
Maij: tz resolution [16.
] den 30 Maij 1698, hwilket kommer att införas i stället för § 2.
Uplästes § 3 och påminelserne.
Om någon stiähl på flere ställen.
Ifrå Nyland, Gefle, Dorptz Hoffrätt, Blekingh.
Och som om detta är sedermehra resolverat, att stöldh skall tillsamman räknas, ty införes dher effter.
Dorpt: att fängelsestraff [må ådömas], effter dher eij är tuchtehuus.
Träälarbete.
Secret.
Herdhielm påminner, det resolverat är af Hans Kongl.
Maij: tt, emedan så offta påmint är, att träälarbete eij finnes i orterne, det delinquenterne plichta 2 eller 3 gånger medh rijsslijtande.
Uthi § 3 leg [atur]: löpe 7 gånger gatulopp, i stället för 9, då stölden är under 60 daler, emedan 9 gatulop är lijfzsaak, som allena hörer Kongl.
Maij: tt till.
Uplästes § 4 och påminelserne.
Ifrå Österbotn: att lijfzstraff eij må wara för 1 eller 2 daler R [espondetur]: som argheeten är stoor, må straffet wara.
Wijdare blef eij till påminelser resolverat.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3674.
Påmintes, att målsägandena eij altijd willia eller kunna hafwa en [31.
] tiuf till arbete, och syntes bäst, att arbetet blifwer publiqt, doch om målsäganden begiärer, må han få honom till arbete.
Swea Hoffrätt: att stöld må straffas eij medh fängelse, som hafwer eij notam med sig, uthan medh gatulop etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 3677.
Oplästes hwadh påmint är att corrigeras.
Påmintes här, att alt [31.
] hwadh som angår straffetz proportion emoth penningar föres eij så [32.
] wist uthi lagen, uthan uthi någon särdeles förordning effter lagboken, warandes detta mehr executoris än judicis, således uthi en Executionsordning att införa, och kan sägas, det folket i Lijflandh torde tåhla mehr hugg af rijs än här i Swerige.
Till § 3: att trählarbete finnes uthi många orter, fängelse koster och publico.
Syntes doch nödigt, att här skiärpes straffet för andra stöldh; slötz, att tillsätties: dher träälarbete eij är, plichtar tiufwen medh ett gatulopp mehr än [eller?
] öfwer det, som i gemeen ordnat är för första stöldh.
D.
26 September 1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3678.
Hans Excell: ce påminte, att tiufwen, som stiähl för 60 daler och [11.
] dömmes till döden, bör och giälla [ɔ: giälda] det stulne, emedan elliest blifwer des willkor wärre, ifrå hwilken stiähles öfwer 60 daler, än des, som mister mindre.
Consentiunt alii, och slötz, att det så införes.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3678.
Oplästes dheras Excell: ces till justitiens befordran förordnade [14.
] K. Rådens bref af den 11 Septemb.
sistl. medh befallning, att Kongl.
Commissionen gifwer sitt betänkande om dhem, [som] wijdh häradstinget dömmes in contumaciam, men går till öfwerrätten och dher öfwer klagar, men dher får eij uthslagh innom nästa tingh, uthan sedan, och då stadfästes underrättens domb, om han då får wijdare uthföra sin saak, medan han försuttit första tingh, eller dherför bör wara sin tahlan förlustigh.
Discurerades här om, och syntes wara nog straff att mista det dömde, så att han eij må dher på tahla, och wore swårt, att han, [om han?
] skulle förlohra uthi öfre instantien, dher han får plichta för [15.
] sin klagan, och dher medelst [skulle?
] mista sin saak, kunnandes eij fatalier wara, uthan ifrå sidsta dommens dato.
Skulle och synas en part böra angifwa sigh hoos nästa tingh, lijkwäl må han andraga sin saak hoos öfwerdommaren.
Secret.
Herdhielm: Det wore att befara confusion, ty om contumaciæ dommen kommer hoos öfwerdommaren att förändras, faller saken af sigh, så att han får sitt igen, således torde dommarne gå emoth hwar annan, som skee kan, om öfwerdommaren kullkastar contumaciæ dommen, och underrätten afskiär återwinningen.
Hans Excell: ce: Det kan så hända, ty dher contumaciæ dommen ändras, restitueras saaken, doch är swårt for dhem andra parterna att sittia så länge uthi incerta possessione, som actio de nullitate kan påstå, der emoth synes, som återwinnings saken snarare i underrätten ändras, synes dherföre bättre, att en sådan återwinnings saak fortsättias, och eij försummas; lämnat parten sin tahlan de nullitate.
Secret.
Lillienstedt: Synes det altså böra wara.
Item Rådman Nyman: Hälst som borgen skall sättias af dhen, som tillträder.
Secret.
Herdhielm: Uthi witnesmåhlsaker får man doch gå till öfwerdommaren, men innan kortare tijdh, lijka så torde gagna uthi contumaciæ saker, warandes owist att bygga på borgen, som snart kan wara odugeligh.
Hans Excell: ce: Nog är det wähl, man kan doch icke förwissa sigh des innan om uthslagh, uthan synes bäst att fortsättia hufwudsaken och ehuruwähl dhen klagan de nullitate intet wijdare kan gagna, än allenast in poenam för dommaren.
Secret.
Lillienstedt: Medan som här är en så kort tijdh som en månadh i staden, och nästa tingh på landet, synes en pravitas [?
] att willia heller klaga om nullitate än drifwa hufwudsaken.
D.
3 Oct.
1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3684.
Uplästes och så Kongl.
M: ts Rådz remissen den 11 Sept.
[15.
] om den, som försumar fatalia wid nesta ting att återwinna det, som han genom contumaciæ dom hafwer förlorat, gåendes till öfwer dommaren och klagar öfwer samma dom, om han må wijdare fortsättia sin saak.
H: s Excells: Denne saak är så grundat, att der om skulle synas nödigt att skrijfwa till Håffrätterne; synes dock den skilnat bör göras uthi det, som een part kan hafwa emot sin wederpart, som är att åtherwinna saken, och det, som han kan hafwa emot domaren, ty om contumaciæ dommen förändras, går åtherwinningssaken [tillbaka?
].
Secret.
Herdh [ielm]: I de måhl, som dömmes interlocutorie till een wiss tijd att fullgöra något, hwar öfwer om parten klagar, blifwer terminen eij attenderat, som underrät [ten] föresatt.
Hans Excell: s: Sådan interlocutoria defin [iera?
] eij något, som her skieer.
Secret.
Herdh [ielm]: Det synes doch, att den, som klagar öfwer nulliteten, hafwer något wist i sitt sinne att bygga på; således swårt att betaga honom sin talan genom fataliers afskiärande.
Secret.
Herdh [ielm]: Der så händer, att något klander kommer uthi 3: die upbådet, hwilket då öfwerdomaren stadfester, synes de förre upbud eij wara [nulla?
] eller tiden räknas ifrån sista dommens dato.
V [ice] Præs [identen] Bromen: Då underd [omaren] förelägg [er] en wiss tijd, 2 månad [er] till exempel, hwar öfwer klagas, då plägar öfwerdommaren medh sin dom förelägga samma tijd effter sin doms dato.
H: s Excell: s: Jag will munteligen i morgon hemställa detta och berätta wid samkomsten uthi Kgl.
revisionen, att der torde afgå breff till Kongl.
Hoffrätterne så wähl om fatalierne i detta som opbod och flere saker, som klandras, hwar med detta opskiutes till wijdare.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3687.
Uplästes det, som corrigerat är sedan förre session.
[16.
]
Her V [ice] Præs [identen] Bromen: Att en skall döö för 60 daler [17.
] wärde i stöld, synes fast betenkeligit, och att den summa må wara större, hälst som det i Gudz lag är eij lijfzstraff.
Hans Excs: Att taga den lag för wist fundament, som war af den högsta Gud för sin serdeles orsaak satt, synes eij gä ann, som att döö för lägersmåhl med en förlåfwat, arbete på heligdag.
Hoos judarna war mindre fattigdom, alla borde hielpa hwar annan, her tager stöld öfwerhanden, och måste en rigor derföre wara; in legibus mosaicis skulle de gifwa 2, 3, 4 duplum, hoos oss kan det nepligen skee, att bötas kan, utan de plickta med kropp, är derföre skedt, att mongen plicktar 2 à 3 gånger, iämwähl i Marstrand, men så snart han kommer tädan, stiäla de å nyo; hwarföre hans högst sahl.
Kongl.
Maij: t, som eij wille i förstone beläggia stöld med dödstraffet, måste skrida till den förra rigeur och dömma till döden, helst som inkom ifrå landzorterne klagomåhl och begäran, att den måtte blifwa af med sådane tiufwar; således ser man, det öfwerheeten offta twingas till dödzstraffet att förordna för de laster, som taga öfwerhanden och hafwa fahra med sig.
Secret.
Leijonm [arck]: Det war K. Magni Ladulåås högste beröm, att han med lijfstraff belade stöld, hwilken last i förra tijder war alldeles okunnog och sällan, men tog till, derföre straffas måste.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3689 a.
Slöts och, att her införes det, att och tiuf, som mister lijfwet, [11.
] skall med sin egendom betala det stulna.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3689 b.
Hans Excs: Det är mehr soldats straf och ibland dem uthan [32.
] ignominia, som kan och skie uthan beswär; med dem andra af almogen är både stort beswär och junctum cum ignominia.
Hans Excs: Det synes wäl, om huudstrykande kunde brukas i stelle för gatulop.
Secret.
Herdh [ielm]: Det hålles för större ignominia hoos gemene man att huudstrykas än löpa gatulopp.
D.
24 Oct.
1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3693.
Uplästes § 5 uthi cap.
1 Tiufwebalken och påminnelserne ifrån [35.
] Fahlun, att tiuf bör betala hwad som sönder brytes.
R [espondetur]: synes nog, att han plicktar för stöld.
Ifrån Giefle: att tiuf eij må dräpas, som eij sätter sig till motwärn.
R [espondetur]: synes eij nödigt att införa.
Gotland: att tiuf må dräpas så wähl om dagen som natten.
R [espondetur]: är lättare att wäria sitt om dagen, då man kan hafwa hielp af sitt och annat folk.
Hans Excs: Kunde på wist stelle insättias, att om tiufnad skeer på någon sådan tijd, som man eij så wähl kan wäria sitt, [må tiuf dräpas?
].
Rådman Nyman: Det är infört om stöld i eldz- och annor nöd, hwilket synes nog.
Nyland: att tiufwen heller fångas.
R [espondetur]: detta handlar om dhe måhl, då man eij kan fånga honom och eij annars kan än sitt förswara.
Nyen: om des straf, som intet kommer till att stiäla, uthan allenast bryter sig in.
Secret.
Herdh [ielm]: Uthi somliga måhl straffes och conatus, warandes her mehr än conatus, neml.
dörbrått etc., och [han har?
] i effect gort hwad han kunnat.
Hans Excs: Sådane, som på ett eller annat sätt practicera sig in uthi huus etc., böre plickta, helst så dhe, som förre stulit.
Secret.
Herdh [ielm]: Synes, [att] man bör undwijka, det en, som första gången sig finna låter på det sätt i ens huus, må eij ärerörigt plickta, eij heller för högt.
Slöts, att her blifwer straffet lijka som in § 2 är stadgat om snattare; är derwid märkelig argheet, plickte med kropp; men den, som förre stulit eller annan gång kommer igen, böte 40 marker.
D.
7 Nov.
1701.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3698
Continuerades upläsandet af Tiufbalken och påminnelserne; och [36.
] hwad som siste gång påmint blef att corrigera skola, serdeles om des straff, som bryter sig in i huus i mening att stiäla, förste gång som i andre § säjes, och andra gång, böte 40 marker, hwilket fogas till § 2.
Hans Exc: s: Den, som beträdes så förste gång sig hafwa inbrutit, tör och hafwa förre stulit.
Slöts, att andre gång plicktar han med 2 gatul [op] och trid [ie] gång fördublas eller förökes straffet med twenne gatul [op].
— — — — — — — — — — — — — — — — 3699 a.
Uplästes § 7: warder tiufwen fången etc. och påminelserne.
[28.
]
Nyen, Halmstad, Ingermanl [and], Gotland: att målsäg [anden] må förlijkas, eller undslippa med mindre straff.
Lijka så Åbo Hoffr [ätt], Gefle, Upsala, Göta Hoffr [ätt], Hösiö, Westerbotn, Häradzh.
Duhre, hwilka mäst förmena lijfstraff eij kunna hafwa rum, om målsäg [anden] förlijkar sig eller släpper en grof tiuf.
B [orgm.
] Holmstr [öm]: Målsäg [anden], som släpper tiuf, bör swara till böterne, om tiufwen eij fångas; fåås han igen, bör han dock plickta.
Secret.
Heerdh [ielm]: I dhe fall målsäg [anden] eij så wäl kan öfwertyga tiuf, eller och der stölden är ringa och till tings terminen längt, någon bekantskap med tiuf etc., synes målsäg [anden] wara fritt att lemna tiufwen; der och stöld är stor, är swårt, att målsäg [anden] skall stå tiufz rätt.
Hans Excs: Händer offta, att målsäg [anden] slår tiuf och låter honom der med gå, hälst der inge wittne är.
Secret.
Lilliestedt: Slikt är dock emot lagen.
Secret.
Herdh [ielm]: Straf bör lenda till bettring, kan ske stöld af ährlig mans barn, som är betenkeligit att straxt låta skemma.
[29.
]
Hans Excs: I dee fall som målsäg [anden] eij kan så säkert öfwertyga, må han eij twingas till att angifwa.
Intet tienar att gifwa målsäg [anden] licentiam, eij heller att förtaga honom all rätt; kunde sättias: hafwer målsäg [anden] något serdeles aftal med tiuf och nytta af tiufwen, då må han straffas.
Slöts, att denne § blifwer ständande, medan alla påminnelser gå uth der på, att målsäg [anden] eij bör straffas, som förlijkar sig med tiuf, förre än han angifwes; dock att ordet förlikning rättas.
Upwistes, att uti cap.
30 [af conceptet] till Edz [öres] balken är infört uti gemen om dem, som släppa missgärningzmän, item in cap.
34 om embetes män etc., och syntes, att her kunde remissive införas detta.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3702.
Rådm.
Nyman: Om kyrkioplickt är K. Maij: tt förordn [ing] för [7.
] tiufwar, huruvida det skall här införas; hwilka uplästes.
Secret.
Heerdh [ielm]: Det synes bäst eij så positive uthsättia i lagen om detta, emedan det är förändring underkastat.
Alii idem.
Slöts, att her införas: om kyrchioplichten förhållas effter Kongl.
Maij: tt förordn [ingar].
Pamintes, att uti Lägersm [åls] balk [en] är ock uthsatt wisst sätt för kyrkioplichten.
Hans Excell: ce: Det är wäl, att det och kommes ihog, och torde wara bäst, att det iämwäl uthsluta och lemna til Kongl.
förord [ning], [8.
] medan både prästerskapet och andra torde falla på annor mening om detta straff.
D.
13 Martii 1702.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3714.
Uplästes det upsatte swar till Kongl.
Maj: t på Kongl.
Maij: ts remisse [8.
] om des straf, som första gång lagföres för flere hoor eller lönskeläger.
Hwar wid inföll discurs om kyrchioplichten.
V [ice] Præs [identen] Heerdh [ielm] påminner, huru för ett åhr sedan är ifrån Finland inkommit, att iämwäl om en qwins person, som bekänt sig hafft att giöra med 24 personer och deribland några giffta, är dömd till änkel both för hwar, men som hon eij böta kunnat, gerningen och war mycket grof, är hon dömd till kåken och landet förwist, effter hon war angifwen för ett almänt prostibulum, således och eij werd att få kyrchioplicht, medan hon uthsluten war utur gremio ecclesiæ, hwilken kyrchioplicht domaren elliest hafwer dömt henne för hwar person en särskilt gång att undergå.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Den store Gud förlåter wel en stor synd så snart och nådigt som en ringare, när bättring skeer; säledes iag [ɔ: nog?
], när absolutio sker på en gång.
Hans Exc: s: Det torde wara nödigt att sig underrätta, om och praxis är här i staden, då någon straffas af bödelen och förwijsas staden, att den eij undergår kyrkioplicht, medan den uthslutes utur ecclesia illa.
Herr V [ice] Præs [identen] Heerdh [ielm]: Stadzfiscalen hafwer berättat så skee, att dhe, som förwijsas, undergå eij kyrkioplicht, för hoor, medan och andra, som förwijsas för annor illgerning, werkstelles uthan kyrkoplicht.
Uplästes Kongl.
Maij: ts bref till alla Hoffr [ätter] af den [13 december?
] 1698, det alle, som dömes til gatulop och slijkt, så och långligit fengelse eller arbete i Marstrand, bör, sedan han det förra, kropsplickt, undergådt, stå kyrkoplickt och föres til sitt arbete eller fengelse i Marstrand.
[9.
]
Hans Exc: s: Angående kyrkoplichten, så är bem: te Kongl.
Maij: ts förordn [ing] klar, att ehwad straf, som pålegges tiufwar och hoorfolk, böra dhe undergå kyrkoplicht, så att den, som dömes till kåken, må der effter uthstå kyrkoplichten, och sedan förwijsas; torde och kunna föreslås, att hwar en strax effter domen må uthstå kyrkoplicht, och sedan werdslige straffet.
Lagm.
Gyllencr [eutz]: All synd är först emot Gud, så öfwerheeten, torde derföre absolutio ecclesiastica kunna föregå, hälst som offta hender som en ryttare Fisk be [näm] d löper 9 gatulop och der på blef död uthan absolution, warandes mäst angelägit om en menniskas siäl.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3720.
Hans Exc: s: Uti det förra swaret, om lägersmåls straf, synes [9.
] meningen wara och kunna införas om kyrkoplichten, att den allenast blifwer en, och absolutio en.
Assentiunt alii.
Påmintes, att Kongl.
Comissionens swar, om inteckning eller hefd må gälla, eij ännu är fulländat; men som än är ogort om kyrkioplichten, som V [ice] Præs [identen] Leijonm [arck] hafft att påsee, ty upsköts detta.
D.
20 Martii 1702.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3727.
Begyntes upläsandet af Tiufwebalken med påminnelserne; cap.
[7.
] 2: om flere stiäla tilsamman.
Swea Hoffrätt: att § 1 må sättias främst i balken.
Hans Exc: s: Som det förste capitell är inrättat, kan denna § eij hafwa rum, äro och flere tiufwar, kyrkotiufwar, hem- gårtiufwar etc., hwilken enumeratio synes onödig och eij wäl qvadrera; är derföre bäst, att det kommer per partes, som redo infört är.
Rådm.
Nym [an]: Det är sedermehra Hans Kongl.
Maijits allern [ådigste] decision i detta måhl, der flere stiäla, och bref till alla Hoffr [ätter] af den 29 Juli 1698; ty synes § 2 kunna her der effter corrigeras och blifwa en paragraphus, hwilket bref uplästes, samt conceptet till § 1 [ɔ: § 2?
] af § 2 [ɔ: cap.
2?
], med hwilket hoopfoges det in § 1 står: samma lag wore om dem, som råder, hyser eller gömmer wetterlig tiufnadt.
Hwilket och slöts att så införas.
Hwar på Rådm.
Nyman förmenar föllia kunna den 6 parag [raphus] i conceptet; uplästes altså § 6 samt påminnelserne, hwar till intet påmintes.
Uplästes § 3: stiäl öfwermaga etc., iämwäl påminnelserne.
Om stöld, som skeer af öfwermaga, må honom tilwijtas, sedan han blifwer mogande.
R [espondetur]: synes eij kunna skee, och onödigt att införa, medan sådant finner sig af sig sielf.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3729.
Uplästes medlertijd det opsatte cap.
1.
[29.
]
Lagm.
Renst [ierna] påminte till cap.
1 § 1, att det är swårt för en målsäg [ande] att uthföra saken, om han icke will; uplästes hwad som Palmcr [ans] upsatt, det neml.
en, ifrån hwilken det stiäls, må ofördröijeligen för domaren gifwa tillkenna, will han det wijdare uthföra, niute sin rätt; will han eij, uthföre det konungens saksökare.
[30.
]
Slöts, att detta så införes, och i stelle för angifwa sattes: gifwa tillkenna.
Hans Exc: s: Det är swårt, att målsäg [anden] bör föda dem han låter sättia [i förwar?
], helst då han eij achtar widare anklaga, utan fådt sitt igen, och som det interest publico, att en tiuf straffas, kommer och publico att kåsta på födan etc.
Rådm.
Nyman: Alt faller då, om omkåstnaden går af sakören.
Lagm.
Renstierna: Det torde wara wähl, om alla crimina anklagades af actore publico.
Hans Exc: s: Om detta lärer wara så förre discurerat och slutit.
Secret.
Blixenst [ierna]: Det sker wist, att mången låter heller blifwa att uthföra emot tiuf än att stå kåstnaden.
Secret.
Lilliest [edt]: Torde och mången angifwa af ingen orsak, och låta actorem publicum uthföra, undandragandes sig sielf att bewijsa.
Hans Exc: s: I detta måhl, der en är fången i gerningen och således den wiss, må målsäg [anden] få sitt åter, låta det werdera och sedan angifwa det hoos dommaren, vel leg [atur] gifwa tillkenna, ty i detta alt är saken klar; men sedan stånde honom fritt att skiuta til actorem publicum, och då niuter han allenast sitt, och intet af böterne, men i annor måhl, der owist är, må stå en målsäg [ande] fritt att angifwa eller eij, will actor publicus på dhe bewijs och skiähl, som målsäg [anden] hafwer, saken widare uthföra, lemnas honom; och slöts, att det blifwer wid den sidst opläste text.
D.
13 Apr.
1702.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3744.
Företogs Kongl.
Maij: ts remisse om kyrkioplicht, huru des bruk [9.
] hafwer warit och hwad Consist [oria] hafwa der wid att påminna.
Och uplästes den relation V [ice] Præs [identen] der om författat; förmenandes han, att D: r Gezelius hafwer här uti gifwit en rätt mening; uplästes samma relation och Kongl.
Maij: ts bref samt D: r Gezelii betänkande, hwaruti han allegerar de lån, som medgifwa, att plicktepallen är allenast förordnat för dem, som begå lönskeläger och hoor, och eij andra.
Discurerades något her widare.
Hans Excellens: Det synes intet betänkande wara, med mindre iu icke det må wara särskilt pall för de, som brotzlige äro i de måhl, som eij äro ährerörige, och de, som äro ärerörige, warandes de förre tings- och witnesbära, de senare eij.
Uplästes Consistorii Lincop [ensis] widlyftiga betänkande, och syntes de citerade loca, om syndernas förlåtelse etc., eij kunna appliceras till detta måhl eller kyrkioplicht, utan uthslutande uhr församblingen; hwilka alla citerade lån upplästes, vid [e?
] betenkandet; widare uplästes extractet af de andre Consistoriers betänkande.
[10.
]
Hans Exc: s: Här äro twenne måhl: 1. om sielfwa pallen eller rummet, 2. hwad delinqventer som der stå skole.
Lagm.
Gyllencr [eutz]: Om åthskillnat icke bör ske på rummen, att stå bak eller mitt i kyrkian.
Och sker absolutionen mäst på korsgången i kyrkian.
Hans Exc: s: Angående sielfwa pallen synes D: r Gezelius uthförligen och wäl observerat.
Lagm.
Renst [ierna]: Det, som af Linköp [ings] Consist [orium] andragas om de obotferdigas afsändande ifrån församl [ingen], hafwer sina goda skähl, men kan ingaledes till kyrkioplickt dragas.
Secret.
Blixenst [ierna]: Synes bäst att lemna detta till de Kongl.
förord [ninga] r, som det påbiuda.
Lagm.
Renst [ierna]: Den må syndare synas förtiena, så wähl kyrkiopl [icht] som den andra, hälst bedrägerie etc. och skulle alla desse straff mindre behöfwas, om prästerne hade rätt bekymmer om undersåternes underwisning, lära och lefwerne.
Och slöts detta eij widare, utan medan V [ice Præs [identen] Leijonm [arck] nu tager afträde, gafz det ock så Secreterar Blixenst [ierna] att nermare påse och sitt betänkande der om gifwa.
D.
23 Octobris 1702.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3753.
Uplästes Kongl.
Maij: ts remisse af den 11 Juni 1702 till Kgl.
Commissionen, om en cronobonde bör ställa caution uthi jordetwister [17.
] medh skatte eller andra jordägare, då de sucumbera, medan bonden eij, uthan Cronans betiente förmenats föra processen, och Advocatfiscalen i Hoffr [ätten], warandes Kongl.
Maij: ts förordn [ing], att alle, som sucumbera i twå instantier, skola stella caution och deposition; hwar öfwer K. Commissionens betänkiande begäres.
Secret.
Lillienstedt påminner, att när denna casus war före i rådet, slöts i det speciele måhl, [att] saken skulle utan caution fortsättias i Håffr [ätten], men i gemeen hemstelles till K. Commissionen.
Secret.
Blixenst [ierna]: Executionen går lijkwähl på de twänne dommar.
3754.
Ass.
Cederh [ielm]: Det är swårt för fogdar och slijka att låta [17.
] blifwa sådane actioner, uthan åligger dem att uthföra sakerne, som de angifwas, oachtat de skulle eij finnas så rätte.
Hans Exell: s: Här är billigt att betänckia det, som andragas, nembl.
att wara swårt för een annan jordägare, som drages af Cronans jords åboer för rätta och winner uthi een och annor instancie, och måste komma för Hoffr [ätten] uthan att fåå deposition och caution, eller försäkran om sin skades refusion, är derföre nödigt, att detta wähl öfwerläggias.
Ass.
Cederh [ielm]: Aff militiæ och rustningz hemman komma mäst sådane actioner, och war i förstone fast mänga sådane saker, som beswärade både dommare och Kgl.
M: t, så att wissa personer [måste?
] förordnas, såsom Ass.
Schyttehielm och flere, att ordenteligen först genomsee sådane saker för än parterne måtte dragas för rätta.
3755.
Secret.
Lillienst [edt]: I större måhl war äfwen een Commiss [ion] [17.
] satt af någre Kongl.
Råd och flere, der Kongl.
M: ts ombodzmän hade sig att angifwa och ordentelig resolution att afwackta, när och förre än de anstelte sin talan om Kongl.
M: ts rätt emot andra.
Slöts, att Ass.
Cederh [ielm] tager detta måhl i sitt betänckande och gifwer Kongl.
Commissionen sin mening der om till känna.
— — — — — — — — — — — — — — — — 3755.
Uplästes iämbwähl Kongl.
M: tz remisse af den 11 Juni sidstl., [18.
] hwad straff de soldater och båtsmän böra undergå, som öfwerfalla och oförrätta sine rotebönder, som dem lagligen hafwa stadt, lönar och uthreder, om de ansees böra under samma straff, som Kgl.
M: ts förordning om huusbönder och förmän förmår af den 19 Dec.
1699.
Secret.
Lillienst [edt]: I det speciale måhl, som detta orsakat till widare öfwerläggande, hafwer deras Excell: tier Herrar Kongl.
Råden dömt den brotzlige till gatulop, men i gemeen understält detta Kgl.
Commissionens betänkande.
3756.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Allmogen hafwer ett stort beswär af sådane [18.
] sine rotebåtzmän och knecktar, hwilka boo i deras stugur, och snart impune mycket förolempa sine bönder, derföre behöfwa de een stor protection.
Hans Excell: s: Som enskijlte tiensthion kunna de eij ansees, doch som han lönes och underhålles af sådane personer, så synnes de böra ansees medh hårdare straff, och slöts, att Ass.
Cederh [ielm] detta öfwerlägger och sitt betänckande gifwa [ɔ: gifver?].
— — — — — — — — — — — — — — — — 3756.
Discurerades om den, som dömt är contumaciter, [huruvida han?
] [16.
] förlorar [rätten att söka återvinning?
], då han går till öfwerdommaren och der blifwer uppehållen uthom natt och åhr och sedan der succumberar.
Lagm.
Gyllenc [reutz]: Det skulle gifwa parten stort sielfzwåld, om een utan poena får beswära sig, och åter lijkawähl uthföhra saken wid tinget, och skulle det draga mången i stor skada.
Ass.
Cederh [ielm]: I K.
M: ts förordn [ing] för Tribunalet i Vismar är i detta måhl ett wist straff föresatt.
Hans Excell: s: Här synes, [att 1.
] om contumacie dommen promt exeqveras, skulle det afhålla mången ifrån den qverela; 2. om ett wist straff förordnas öfwer dem, som onödigt klagar, så torde parterne hållas skadelösa.
Secret.
Lilliest [edt]: Det måhl, som [här talas om?
], har warit före i rådet andragit.
[259.
] Anno 1703 den 23 Aprilis.
War den af Hans Kongl: e Maij: tt till lagens revision förordnade Commission tillsammans, nembl: n:
Hans Excellence Hr Kongl: e Rådet högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagmannen wälb: ne Jacob Reenstierna.
Secreteraren wälb: ne Johan Lillienstedt.
Secreteraren wälb: ne Thomas Blixenstierna.
Rådman wälb: de Magnus Folcher.
Ehuruwäl de af Kongl: e Commissionen närwarande förmodade sig kunna i dag något särdeles företaga att förrätta, doch som så åthskillige woro frånwarande, dels af opasslighet hindrade, dels och att the bårtrest på landet; ty blef nu denna gången eij annat företagit, än att Hans Excell: ce Hr Kongl.
Rådet Grefwe Gyllenstolpe med de andre, som woro tillstädes, anmodade Hr Secreterarne Lillienstedt och Blixenstierna, det de willia sig den mödan åtaga och tillse, huru contoiret, som till Lagcommissionen hörer, är conditionerat, och tillsades derföre S: e Johan Pontin, hwilket det effter sahl.
Secreterarens Palmcranz död om händer hafft, att han låter igen upbära resten af papper, bestående af Kongl: e bref och rescripter, som vim legis i sig innefatta, samt hwad andre handlingar, [som] han wet till det contoiret egentligen höra och han låtit derifrån nedtaga; hwilket så wäl Hrr Secreterarne som S: e Pontin lofwade willia förrätta.
Anno 1703 d.
4 Junii.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl.
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet Grefve Gyllenstolpe.
Håfcancelleren Baronen Hr Bergenhielm.
Hr Vice Prsesidenten Herdhielm.
Hr Underståthållaren Stiernhoff.
Hr Assessoren Ehrenberg.
Hr Assessoren Cederhielm.
Hr Rådman Nyman.
Hr Rådman Folcher.
S. d.
Berättades Hrr Lagmennerne Gyllencreutz och Renstierna wara reste uth på landet, och Hrr Borgm.
Holmström och Secreteraren Brunell wara opasslige, men begge Hrr Revisionssecreterarne af andre hinder afhåldne.
S. d.
Berättade Hans Höggrefl: e Excell: ce Hr Kongl.
Rådet Grefve Gyllenstolpe, huruledes med arbetet wid Lagcommissionen någon tid kommit att stutza genom den förändring, som är skedt med sahl.
Secreterarens Palmcrans död, och som wid senaste sammankombst Om Lagcommissions contoiret.
omtaltes, att det till Kongl: e Lagcommissionen hörande contoiret skulle blifwa genomsedt, huru det är conditionerat, hwilket ärende Hrr Secreterarne Lillienstedt och Blixenstierna sig antogo på [260.
] begäran förrätta, så fant hans Excell: ce wara wäl, om nu kunde bli genomsedt, huru sahl.
Palmcranz det lemnat effter sig, och S: e Pontin, som det effter hans död om händer hafft, gifwit det från sig till Folcher, men twiflade, om nu kunde något slutas, huru detta wärket är att considerera, effter den frequence af Kl: e Commissionen nu eij är, som der wid synes nödig, warandes förnembligast 2: ne ting, som äro att effterse, såsom 1: 0 hwad sielfwa balkarne angå, som här förfärdigas böra, och 2: do de remisser, som äro hitkomne att gifwa betänkiande öfwer, hwar till 3: 0 kan komma, huru recesserne och Kongl: e rescripterne befinnas, som till detta wärket mycket nödige äro.
Och ehuruwäl här till på någon tid gått långsambt, hwar till [orsaken warit?
] så wäl åthskilligas trägne embetes beställningar som [den?
] förändring, [som?
] wid contoiret skedt, så will Hans Excell: ce tillse, att samma remora här effter må bli ersatt.
Om remisserne.
Sedan uplästes den förteckning, som är giord på the än oafgiorde remisser öfwer åthskillige mål, finnandes Hans Excell: ce effter Hr Vice Præsidentens Herdenhielms uthlåtande wara bäst, att hwar ock en får en upsatz på de saker, [som] han till sig tagit, och sedan gifwer åth Secreteraren tillbakas underrättelse, huru wida han i hwart mål avancerat, på det remisserne, som ibland är promte, måge blifwa fordersambt afgiorde.
Rotebåtzmän och knechtar, som bryta emot sine rotebönder.
S. d.
Berättade Hr Assessoren Cederhielm sig hafwa färdigt sitt betänkiande wid det remitterade målet, huru soldater och båtzmän skola afstraffas, som oförrätta sina rotebönder, hwilcka dem lega och löna, upläsandes Hr Cederhielm först Kongl: e M: tz ankomne bref af den 11 Junii 1702 öfwer det målet och sedan sitt der öfwer och wid giorde betänkiande, hwilket när det skedt, sade Hans Excell: ce G [refwe] Gyllenstolpe, att Hr Assessoren hade wäl den quæstionen utharbetat och rationes pro och contra anfört, giörandes der wid den förfrågan, huru den skall considereras, som har flera rotebönder än en, om den bör wara under lika straff.
Hr Cederhielm uthlät sig, att fast en rote städier någon, så är den likwäl konungens tienare, att han intet är rotebönderne så högt förplichtat som en enskijlt betient, men likwäl bör han mer wörda den, [som] honom stadt och lön gifwer, än en annor, som är fremmande.
Hans Excell: ce sade, att en sådan betient har mer lydnad för sina officerare än för husbonden, som honom håller, och är nu här wid quæstio, om en sådan bör wara understält mindre straff än en troskyld tienare.
Sedan uplästes hwad Hans Kongl: e M: tt i nåder resolverat öfwer det straff troskylde betiente böra undergå, när the sig emot sina herrar och husbönder förgripa.
[261.
]
Hans Excell: ce sade: Alfwarsamhet i straffet bör wara, och som leges ponantur pro conservanda societate, så frågas, om en sådan icke bör hållas mer till lydnad än andra, som intet äro så benägne sig i slike mål förse, wettandes man, att en del af ryttare och knechtar äro mycket falne till otidighet emot dem de böra bewisa heder, och att inqvietera andra, börandes den särdeles haa den förmån, som sådane skall underhålla, att han för dem må wara felog, hwilket och är orsaken, att Krigzarticlarne äro mycket strängare än annor lag, efftersom en del af them, [som] der under stå, äro mycket promptare än andra till oskickelighet, börandes derföre duræ leges altid compensera malos mores.
Ass.
Cederhielm sade: En sådan tjenar likwäl konungen.
Hans Excell: ce mente wara billigare, att en besåldad mer lyder sin husbonde, än en bonde sin fougde.
Ass.
Cederhielm frågade, om denna casus kan restringeras till de mål, som i Kongl: e Maij: ttz bref omtalas.
Hans Excell: ce gaf att förstå, det ordet, [som] der uti står, gärningar, gifwer der till nog anledning, börandes, der snaraste occasio mali är, rigor legis wara starkare än annorstädes.
Hr Assessor Ehrenberg mente en sådan kunna in opposito komma emot en förman, effter som han af husbonden har sin lön, och skulle intet han hafwa någon särdeles fruchtan för ett alfvarsambt straff, skulle han in re minima taga sig tillfälle angripa och förolämpa sin husbonde.
Hr Cederhielm sade: Wid domställen är observerat, att sedan indelningen skedde, äro sådane blefne här till dömbde effter allmän lag.
Hans Excell: ce frågade, huru länge det är, sedan Placatet gick uth om tienares afstraffande.
R [espondetur]: det skedde 1700.
Hans Excell: ce tyckte sådanes brått kunna lämpas till lika straff, ty det är nog wist, att här är husbonde och tienare.
Cederhielm sade, [att] mycket få casus af sådan art äro förelupne den tiden han war wid häradzrätten.
Hans Excell: ce: Det äro och få casus i det andra målet.
Ehrenberg nembde om ett exempel, att om en sådan skulle till mötet rida hästen illa och förderfwa, eller elliest i annat mål sig otienligen comportera, som husbonden hade orsak tala honom till före, monne han hade intet der till skäl?
Skulle derföre en sådan legd kunna få bruka otidighet, och om han det giorde, monne han intet förtient alfwarsambt straff?
Hans Excell: ce sade, [att] ingenting wore krafftigare hindra en sådans malice än ett alfwarsambt straff.
Cederhielm mente, att om brått der igenom kunde afskaffas, skulle wara bäst emot alla förseelser bruka ett alfwarsambt straff.
Högwälb: ne Hr Hofcancelleren fant en sådan intet kunna mindre considereras än en förman, emädan Kl: e M: tt sielf kallar honom husbonde.
Hr Vice Præsidenten påminte, att för hamblande på en stadztienare är straffet i twäbotom, och som Kl: e förordningen förmår, att den, som bär hugg på sin husbonde, bör mista lifwet, skulle derföre den [262.
] mista lifwet, som slår sin rotebonde, så skulle Kongl: e Maij: tt derigenom offta mista en braf karl, derföre woro tienligare, om något æquipollent straff kunde stadgas.
Hans Excell: ce påminte, att fast än underdommaren dömmer en sådan stricte effter lagen, så sker äfwen intet execution der på, uthan saken blifwer refererat till öfwerdommaren, lärandes wid slike tillfällen actor, som äger målsäganderätt, gierna bedia för honom, elliest är han förplichtat skaffa en annor i stället, och som det folket behöfwer mer rigeur än andra, så böra the och underställas hårdare straff, det och summa reipublicæ utilitas fordrar.
Her Vice Præsidenten gaf wid handen, att om alla sådane mål skohla refereras, så skulle en del af sådane delinquenter sittia mycket länge i fängelse, som exempel en, som bor wid Åbo eller annorstädes långt bårto; och torde kan ske dommare hastigt låta adplicera straffet.
Hans Excell: ce förmodade, att ingen Håfrätt eller dommare lärer wara så blodgerug, att han præcipiterar sig med executionen, förr än han först förfrågat sig, hafwandes dessutan målsäganden altid frihet bedia för densamme.
Cederhielm föredrog, huru Krigzarticlarne eij determinera hårdare straff, när en gäst angriper sin wärd, än till dubbla böter.
Hans Excell: ce fant den hafwa större rättighet och förmån, som leger en och deraf kallas husbonde, än en wärd, som man lefwer hos för penningar.
Hans Excell: ce lemnade denna quæstion till hwars och ens omröstande, men som Commissionen eij war så starck, som till detta ärendes fullkommelige afslutande fordrades, ty blef der med denna gången upskutit.
Auscultantens v. Strokircks begäran.
Sedan uplästes Auscultantens Johan v. Strokircks här i Kl: e Commissionen ingifne supplique, uti hwilken han anhåller om Commissionens recommendation till Hans Kongl: e Mrtt, att han wid någon öpning må bli employerat, och resolverades, att han skall undfå attestatum om sitt förhållande i Commissionen, men ingen recommendation kan han åthniuta, efftersom Kl: e Commissionen intet kan sig på det sättet uthlåta, nu särdeles, när han den så generalt begärt, uthan att wetta nembna någon öpning.
Kongl: e Commissionen tog afträde, att nästkommande torsdag widare sammanträda, så frambt the förordnade elliest eij äro då af andre hinder occuperade.
Actum ut supra.
[263.
] Anno 1703 d.
11 Junii.
War större delen af Kongl: e Commissionens ledamöther af sina embetes syslor hindrade, att the eij kunde sammankomma.
Äfwenledes den 18 eiusdem.
På lika sätt den 25 dito.
Anno 1703 d.
29 Octobris.
Kom Kongl.
Lagcommissionen tillsammans, nembl: n:
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagmannen wälb: ne Jacob Reenstierna.
Assessoren wälb: ne Gustaf Ehrenberg.
Secretarien wälb: ne Johan Lillienstedt.
Secretarien wälb: ne Thomas Blixenstierna.
Assessoren wälb: ne Germund Cederhielm.
Rådmannen wälbrde [Mårten] Nyman.
Rådmannen wälbrde Magnus Folcher.
Secreteraren här wid staden Brunell lät sig ursächta, att han för trägna embetes hinder intet kunde tillstädes wara.
Hans höggrefl: e Excellence Hr Kongl: e Rådet G [refwe] Gyllenstolpe betygade sitt nöie derutinnan, att den af Hans Kongl: e Maij: tt till lagens reviderande förordnade Commission nu kommit igen tillsammans, att tillfälle är kunna effterkomma Hans Kongl: e Mrttz allernådigste willia och arbeta uti det wärk, [som] Hans M: tt Commissionen anbefalt, hafwandes fuller Hans Excell: ce för sin person warit beredd biwista sammankomsterne, men förmärckt de andra Hrr deputerade altid warit hindrade af andra trägna embetes syslor, som dem af hållit, att the eij kunnat sig der till infinna, är altså wäl, att the nu få igen taga sig för något, det, som med större flit kan ske, så wida möieligit ähr, som hwars och ens zèle lärer fordra.
Hans Excell: ce berättade, huru 2: ne unga och skickeliga personer äro, som åstunda auscultera i Kongl: e Commissionen, den ene Lagcommissions contoiret.
är Hr Landzhöfding Lindhielmi son och den andra Hr Ass: r Cederhielms, hwilka som de bägge gifwa tycke till god frägd, så bewilliades dem beneficium auscultandi här i Kl: e Commissionen.
Hans Excell: ce påminte om den förrättning, [som] Hrr Revisionssecreterarne sig åtagit, att besichtiga de acter, som höra till Kl: e Lagcommissions contoiret, då Hr Secreteraren Lillienstedt swarade, att han med Hr Secreteraren Blixenstierna effterkommit Kl: e Commissionens [264.
] behag wid det ärendet och en général besedt acterne, men hwad specialt kan wara, lärer bäst kunna gifwas underrättelse om af den, [som] dem om händer hafwer.
Om rotebåtzmän och ryttare, so m sig förse.
Hans Excellence fant wara bäst, att remisserne blifwa först företagne, och sedan the återstående balkarne effter deras ordning, frågandes derföre, om något remiss är wid handen, som kan nu blifwa ventilerat, då Secret.
Folcher nembde om det, [som] Hr Assessor Cederhielm wid senaste samkomsten giorde en begynnelse med, som war om ryttares, soldaters och rotebåtzmäns straff, hwilka sig emot sina husbönder förse, blifwandes derpå icke allenast Hr Ass: r Cederhielms sentiment derutinnan upläsit, uthan och protocollet, som deröfwer den gången hållit war, att Kl: e Commissionen der af måtte sig påminna, huru wida förr der wid är avancerat, och som då blifwit genom discurser merendels afgiort hwad dertill hörde, så återstår nu allenast detsamma med fullkommeligit slut afgiöra.
Hans Excell: ce fant, att thet är både wäl utharbetat af Hr Ass: r Cederhielm som och der öfwer discurerat, återståendes nu allenast bringa det till slut.
Hr Secret.
Lillienstedt påminte, att som en sådan delinqvent intet får i mindre mål expiera sitt crimen med penningar, uthan med kroppen, så bör och lifstraffet exaspereras, när bråttet så stort är.
Hr Ass: r Cederhielm sade: Fast än det till Kongl: e Commissionen ankomne brefwet per expressum eij nembner lijfstraff, så kan det likwäl under ordet gierningar förstås, och det bör, lika som med andra brått sker, exaspereras, warandes altid brukeligit wid formulairen af dommar de orden införa, att then bråtzlige lider sig till wälförtient straff och androm till sky och warnagel, så att straffet bör emot förseelserne wara lika.
Hr Secret.
Blixenstierna förestälte, huru ringa satisfaction en husbonde skulle hafwa, om en bråtzlig blefwe belagd med 2 dubbla böter, och simple bråttet eij wore mer effter lag än 3 daler, så blefwe det 2 dubbla eij mer än 6 daler, huru ringa corporalt straff der emot swara skulle, och skulle en person af annat stånd än bonde hafwa slätt satisfaction, när han lede något förtret.
Hr Ass: r Ehrenberg samtychte till samma mening, finnandes, [att] den, som föder och kläder en sådan och af Hans Kl: e Maij: tt sielf kallas [265.
] husbonde, skulle wara litet tillfredz stält, om sådane öfwerträdare skulle allenast böta 6 daler, som kunde eij hinna till ett halfft gatulopp, derföre bör straftet alfwarsammare författas.
Hr Secret.
Lillienstedt mente, att hwad husbonden kåstar på en sådan är intet dess egit eller sker det ex proprio, uthan gifwes det der till af Kongl.
Maij: tt.
Hans Excell: ce fant detta wara en delicat quæstion, och som husbonden så wäl som tienaren har sitt skydd af konungen, så tager husbonden det han är skyldig till konungen för sitt förswar skull och gifwer åth tienaren, och det han gifwer för sitt skydd, tager han ex proprio, på det han må wara säker under sin konung, warandes det konungens höghet, att undersåterne effter sin förmågo den understödia, och är det ratione regis en plicht, som husbonden för sin säkerhet skull uthgifwer; elliest är in νομοϑεσία en regula iuris, att ju lättare det är falla i förgripelser, iu starkare straff måste statueras, att förekomma och afböia sådant, och sådane hålla i starck sicht och aga, blifwandes ryttarens condition derigenom intet sembre, att ett alfwarsambt straff föresättes, uthan när han håller sig stilla, är rigor legis honom intet skadelig, uthan är samma ὰϰρίβεια för de wanartige, som måste corrigeras.
Hr Lagman Reenstierna tycker en skildnad böra giöras emellan rummen, der sådant kan ske, ty annat är, om det sker på möthen eller i bondens hus, då det kan komma under edzöresbrått, och annat, om det sker på krogen, då bonden och ryttaren kunna wara familiaire med hwar annor.
Hr Ass: r Ehrenberg sade, att ryttaren kan slå bonden hemma och äntå intet wara edzöre, om intet blodwite sker.
Hr Rådman Nyman lade det till, att hwad som sker i brådom skildnad är eij heller edzöre.
Hr Lagman Reenstierna förestälte nu wara kommit så wida, att knechten har mer att säia än rotebonden, derföre kunna dubbla böter wara nog.
Sedan upläste Hr Assessor Cederhielm Kongl: e Maij: tz förordning om tienstefolkz hörsamhet emot sina husbönder af den 5 februarii 1700.
Secret.
Blixenstierna mente, att om det kunde bli 3 dubbla böter, effter stadgan, som nembner om dem, som fälla oqwädinsord emot sin förman, determinerar det samma.
Ass: r Ehrenberg tyckte den likhet kunna här brukas.
[266.
]
Hans Excellence förestälte här wara 2: ne reflexioner att giöra: 1: 0 huru wida en sådan är i konungens tienst, och 2: do [huru wida] den andra är husbonde, warandes icke scopus in lege condenda principalis att tillse, om en sådan tienar bonden på sitt wis, och om den icke bör bewisa honom lydnad, uthan är nu frågan, huru en sådan, som bonden legdt, bör afstraffas, när han sig förgriper emot den, [som] honom stadt till konungens tienst, och står [han?
] i stället för bonden, ty om en sådan tienare intet woro, måste bonden sielf gå åstad.
Hr Ass: r Cederhielm uthlät sig, att straffet bör exaspereras, men poena bör swara emot delictum.
Hans Excell: ce forestälte Kongl: e Commissionen, om icke bäst är, [att] förordningen blir så inrättat, att then ryttare, soldat eller båtzman, som öfwerfaller sin rotebonde etc., skall straffas så eller så, så kan dommaren der af se, att soldaten måtte wara aggressor och bonden innocens, som blir læderad.
Hr Lagman Reenstierna adplauderade detsamma, det de öfrige Hrr deputerade äfwen giorde.
Voteras om ryttare, knechtar och rotebåtzmän.
Sedan begynte hwar och en säia sina tanckar om detta ärendet.
Hr Rådman Folcher tyckte wara tienligit, att grader i straffen måge giöras, efftersom bråtten kunna förelöpa, och att hwart brått blifwer med corporalt straff hämmat tredubbelt emot almän lag, ty det lärer mera wärka hos dem.
Hr Rådman Nyman biföll och, att corporalt straff skulle mera uthrätta än penningeböther, dessuthan äga the inga penningar att böta med.
Hr Ass: r Cederhielm sade, att här är än intet wordet ventilerat de modo infligendæ poenæ, uthan det är förr praxis, att the plichta med kroppen, warandes ingen ting billigare, än att bonden må wara säker för den, som ligger hemma på knutarne, derföre bör en sådan orolig alfwarsambt afstraffas; williandes [Ass.
Cederhielm] sammandraga och författa de casus, som synes kunna wid det tillfället förefalla.
Hr Secret: r Blixenstierna åstundar se, hwad Hr Ass: r Cederhielm här wid lärer deducera, emädan månge och differente casus äro, som sig tilldraga: att en blir sårad, lytt och lam etc., kunnandes och en ståndzperson så snart bli ofredat som en bonde, derföre bör straffet wara med alfwar.
Hr Secret.
Lillienstedt uthlät sig, att som alla casus intet kunna exprimeras, så bör dupleringen ökas till 3 eller 4 dubbelt, börandes och dödzstraffet exaspereras, samt böternes multiplication lämpas till åthskillige casus, warandes en ståndzperson intet annorledes att anse in tali casu än en bonde.
Hr Assessor Ehrenberg tyckte en husbonde böra ställas parallel med en förman, ty såsom den bör hafwa lydnad, som Kongl: e M: tt [267.
] sätter till förman, ehwem det och är, så bör och den, som föder och kläder en, hafwa en tienlig wördnad, antingen han reser till mötet eller ehwar det elliest kan wara, derföre om the grader, som blifwa författade, blifwa multiplicerade till fyredubbelt, så kan en sådan wanartig så mycket mer afskräckias från en sådan grof och öfwerdådig gierning, som är med ord eller gierning förföra sig på sin husbonde.
Hr Lagman Reenstierna fant wara mycket högnödigt, att man bör wara protegerad för den man har legdt, och som dubbla böter statueras i mindre saker, så bör en sådan, så wida han är aggressor sielf, böta fyra dubbelt.
Hans Excell: ce behagade hwad här öfwer war raisonerat, säiandes, att som denna materia är af wicht, så är den och wäl ventilerat, återståendes nu allenast, att Hr Ass: r Cederhielm, som det ärendet hafft om händer, will upsättia bref och swar till deras Excell: tier Kongl: e Råden wid justitiens administrerande, i det målet Orden: » i det målet » äro i handskriften understrukna, hvilket torde beteckna, att de böra utgå.
och wisa, huru mycket det är för publico angelägit, att en konungens skattdragare blir säker om sin person, som är secundum analogiam lik med en husbonde.
Låfwandes Hr Ass: r Cederhielm samma bref willia upsättia.
Om eronobönder, som appellera wid jordetwister.
Sedan föredrog Hr Ass: r Cederhielm, huru han har än ett remiss, som angår cronobönder, som hafwa jordetwist med andra iordägare, om the böra, när the wid underrätterne succumbera och till Hofrätten appellera, ställa caution och borgen, önskandes, att som samma ärende är af consequence, det något måtte der öfwer discurerat blifwa, förr än han sine tankar upsätter.
Hans Excell: ce fant wara angelägit för bono publico, att domstolarne in causa Fisci säija sina tankar, hwad de der wid finna gått, derföre lärer wara rådsammast, att bref afgår till Kl: e Hofrätterne, som der om inkomma med sitt betänkiande.
Hr Ass: r Cederhielm upläste Kongl: e M: ttz bref, det han hos sig hade i det målet; och slötz, att Hans Excell: ce, som lofwade willia hafwa beswär den quæstionen i Kongl: e Senaten omtala, lärer Bref till Hofrätterne.
befordra genom bref från Kongl: e Justitiæ revisionen, att bref der om afgår till Hofrätterne, på det Kongl: e Lagcommissionen må, sedan de inkommit med sitt betänkiande, deröfwer sig kunna yttra.
Actum ut supra.
[268.
] 1703 den 5 Novembris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans, som äro:
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet högwällb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Baronen och Hofcanceleren högwälb: ne Hr Bergenhielm.
Wälb: ne Hr Vice Præsidenten Herdenhielm.
Lagmannen wälb: ne Hr Gyllencreutz.
Lagmannen wälb: ne Hr Reenstierna.
Underståthållaren wälb: ne Hr Stiernhoff.
Borgmästarn hög: de Hr Holmström.
Assessoren wälb: ne Hr Ehrenberg.
Secreteraren wälb: ne Hr Lillienstedt.
Secreteraren wälb: ne Hr Blixenstierna.
Assessoren wälb: ne Hr Cederhielm.
Secreteraren hög: de Hr Brunell.
Rådmannen Hr Nyman.
Rådman Hr Folcher.
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet contesterade sitt nöie öfwer den frequence nu är, önskandes så kunde altid wara, på det att detta wärket, som Hans Kongl: e Maij: tt behagat dem committera, måtte så mycket skyndsammare fortsättias, twiflandes fuller intet om hwars och ens benägenhet der till, och att hwar lärer hafwa det om hiertat, huru Kongl: e Maij: ttz tienst blifwer härutinnan befrämiat, men så äro andra embetes syslor, som willian offtast betaga.
Jordetwister, som cronobönder med andra hafwa.
Hans Excellence berättade, huru the närwarande wid sidsta sammankomst woro i accord, att det skulle munteligen föreställas deras Excellentier Kongl: e Råden, som i Kongl: e Maij: ttz frånwaro justitien förträda, om icke det skulle wara nödigt, det bref ifrån Kl: e Justitiæ revisionen afgår till alla Hofrätter, att the inkomma med sina sentimenter öfwer den quæstion, som medelst remiss hit till Kongl: e Commissionen ankommen är, huru wida cronobönder, som hafwa jordetwist med andra jordägare, böra, när the wid underrätten succumbera och till Hofrätten appellera, ställa caution och borgen.
Hafwandes deras Excellentier der på resolverat, att bref der om till Hofrätterne skall afgå, hwilket Hr Secret.
Lillienstedt sade redan wara upsatt och expedierat.
Lindhielm och Cederhielm blifwa Auscultanter.
Hans Excell: ce påminte, huru senast omtaltes, att S: e Lindhielm och Cederhielm anhålla att få här i Kongl: e Commissionen auscultera, och som the äro nu tillstädes, att the måge blifwa intagne, hwilket skedde, blifwan [des] the inkallade och af Hans Excell: ce tillsagde få samma frihet niuta.
Om remisserne.
Sedan effterfrågades, hwilka speciale remitterade måhl än äro oafgiorde, då berättat blef Hr Secreteraren Blixenstierna hafwa 2: ne, det ena, om Kongl: e Hofrätten i Dorpt må tillåtas uti dömmande något arbitrium effter förra plägseden; och det andra, om flere måhl [269.
] än här till warit wanligit böre dragas under kyrkioplicht, och huru den bör effter hwars och ens beskaffenhet wärkställas, säiandes Hr Blixenstierna sig samma måhl fått från Hr Vice Præsidenten Leionmarck, och will dem, så snart tiden tillåter, under händer taga.
Om notificationer sade Hr V [ice] Præsidenten Herdhielm sig skola tillse, att det blir bestält wid processens formerande, warandes tiden, för Bielkens sak och mera annat, mycket kort.
Contumaciæ dommar.
Hwad quæstionen om contumaciæ dommar angår, har Swea Hofrätt ännu ingen tid hafft med sitt betänkiande inkomma, hafwandes Kongl: e Hofrätten eij heller hafft ledighet få yttra sitt omdöme om inteckningar emot långlig possession.
Citationer.
Huru citationer böra lefwereras till sterbhusinteressenter, när the äro uthrikes och flera än en, sade Kongl: e Commissionen wara slutit, men expedierandet skall återstå.
Cronobönder, som wid jordetwister succumbera.
Om cronobönder böra ställa caution wid jordetwister, när the succumbera och till Hofrätten appellera, är bref från Kongl: e Senaten den 2 Novembris afgångit till Hofrätterne, att inkomma med deras betänkiande.
Hambnerätten.
Om Hambnerätten wäntes swar så wäl från Kl: e Ammiralitetzcollegium, som flere ställen.
Slåttzartielarne.
The utharbetade Slåttzarticlarne äro färdige här i Kongl: e Commissionen och liggia under Kongl: e M: ttz underskrifft.
Om soldater och båtzmän will Hr Cederhielm på nästa sammankombst hafwa sitt betänkiande färdigt, hafwandes han i denna wekan warit hindrat af sitt embete.
Bref till Hofrätterne om Rättegångzbalken.
Hans Excellence discurerade om den balken, som angår processen, stannandes med samptl [ig] e Commissionen wid den meningen, att som twistande parter taga sig tillfälle till många undflychter inför domstolarne genom allahanda upfundne quæstiones processus, så är nödigt, att bref afgår till alla Hofrätterne, det de måge inkomma med sina tankar och påminnelser, hwad the finna wid 1695 års förordning om processer behöfwa ändring, och huru wida den låtit sig practicera till widlöfftighetz i rättegånger afkårtande, warandes Kongl: e Commissionen först i den tancka, att bref derom skulle afgå till deras Excellentier Kongl: e Råden uti Justitiæ revisionen från denna Kongl: e Commissionen, men stannade sedan wid det slut, att Hans Excellence will det ärendet uti Kongl: e Justitiæ revisionen munteligen föredraga, och så befrämia, att bref om denna balken afgår till alla Hofrätterne öfwer det förbemält är.
Om Tiufwebalken.
Hans Excell: ce frågade Rådman Nyman, om han har projectet till Tiufwebalken med sig.
R [espondet]: Ja, hafwandes cap.
1 af samma balk förr warit fore, och will han nu continuera med caput secundum.
Hans Excell: ce wille wetta, hwad balk sedan kunde bli företagen, när Tiufwebalken blir sluten.
Secretair Lillienstedt sade sig hafwa 4 små balkar, som äro [270.
] Dråp- och Såremåhl med willia och wåda, dem han ärnar låta komma före, när Tiufwebalken är färdig, det Hans Excellence fant wara wäl.
Rådman Nyman giorde en begynnelse att upläsa det andra cap.
af Tiufwebalken, blifwandes wid de begge första §, som förr warit omtalte.
C [ap.
] 2 § 3 Tiufbalken.
Wid § 3, som med de inkomne påminnelserne upläst blef, befant Kongl: e Commissionen poenam furti ordinariam intet hafwa rum hos öfwermaga, som tridie gången stiäl, ty den, som intet kommit till annos discretionis, bör eij straffas som en mogande man.
Borgmäster Holmström berättade på rådstugun wara brukeligit, att när öfwermaga 3: die gången stiähl, bör han sättias anten på tuchthuset, men intet ibland infame personer, och I handskriften har ursprungligen stått: » eller ».
till något arbete dersammastädes.
Rådman Nyman sade, att som den, som stiähl under 8 daler sm: t, är intet infam, så kan eij heller öfwermaga wara infam.
Hans Excell: ce fant wara tienligast, att ett särdeles capitel formeras om öfwermaga, ty elliest kunna enfaldige dommare tänkia, att som the med mogande man stå tillhopa, så äro the under en reatu, derföre woro bättre, om en skildnat der wid således blefwo, det och fantz wara nödigt.
Rådman Nyman mente, att tiufnad af öfwermaga och them, som giöra boddrächt, kunna komma uti samma capitel.
Hr Hofcancelleren, V [ice] Præsid [enten] Herdhielm och Lagman Reenstierna woro af den mening, att det capitel, som handlar om öfwermaga, kunde sättias sidst i balken.
Rådman Nyman lofwade willia författa ett särdeles capitel om öfwermaga till nästa sammankombst, då Kongl: e Commissionen med Tiufwebalkens öfwerseende will continuera.
[271.
] 1703 den 12 Novembris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans nembl: n:
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagmannen wälb: ne Carl Gyllencreutz.
Lagmannen wälb: ne Jacob Reenstierna.
Slåtzfougden wälb: ne Georg Stiernhoff.
Secreteraren wälb: ne Johan Lillienstedt.
Secreteraren wälb: ne Thomas Blixenstierna.
Rådman wälb: de [Mårten] Nyman.
Rådman wälb: de Magnus Folcher.
Borgmästaren Holmström ursächtar sig för några sina embetes hinder, och Secreteraren Brunell för sin opasslighet skull.
Fegerstierna och Klinkowström bli Auscultanter.
Hans Excell: ce berättade, huru 2: ne personer äro, nembl: n Fegerstierna och Klinkowström, som sökia tillstånd få här i Kongl: e Commissionen auscultera, och som Hans Excell: ce och Kongl: e Commissionen det bewilliade, ty blefwo de inkallade och samma frihet dem tillsagd.
Tiufwebalken.
Sedan continuerades af Rådman Nyman med Tiufwebalkens upläsande.
Bref till öfwerrätterne att giöra sina påminnelser wid processen eller Rättegångzbalken.
Hans Excell: ce påminte, huru Hans Excell: ce effter Kongl: e Commissionens sidsta gåttfinnande har för deras Excellentier Kongl: e Råden, som till justitiens administrerande äro förordnade, föredragit nödigt wara, att bref afgår till alla Hofrätter, det de inkomma med hwad de kunna hafwa att påminna och gifwa wid handen, som behöfwer ändring, anten wid den process, [som] redan uthgången är, eller hwad uthi Rättegångzbalken, som kommer att formeras, ännu bör der uti inflyta.
Wid upläsandet af cap.
2 § 3 Tiufwebalken slötz, att nota in famiæ hos öfwermaga wid tridie tiufnaden bör här utheslutas, och ett särskilt capitel effterst i balken inrättas om öfwermaga, anförandes Hans Excell: ce, huru Kongl: e M: tt i nåder befalt, att i lagen, som nu giörs, skall brukas sådan swänska, som allom är bekant och kunnog, derföre wore wäl, om något annat ord kunde finnas, som är lika significant med öfwermaga, efftersom alla intet lära äfwen wetta, hwad det ordet egenteligen har att säia.
Wid § 6 fant Kongl: e Commissionen wara nödigt, att uti en särskilt § blir infört om dem, som låcka öfwermaga eller en minderårig till att stiäla, aldenstund en sådan är mer lastbar och bråtzlig än en omogen, som sielf intet förstår delicti grofhet, börandes uti samma § införas, hwad straff en sådan låckande eller rådande undergå bör.
[272.
]
Kongl: e Commissionen stannade öfwer detta capitel wid sådant slut, att det bör inrättas effter Kongl: e Maij: ttz bref och förordning af den 29 Julii 1698, och de omständigheter, [som] deruti införde äro, noga observeras; kunnandes och de måhl här uhr capitlet lemnas, som ringare äro, såsom boddrächt, snatta [re] both, hwad öfwermaga taga, och flera slika, och sådane sättias effterst tillsammans i särskilt capitel, och eij ihopa med grofwa tiufnader; börandes och nembnas och införas om inhysesfolck, när the begå någon tiufnad.
Cap.
3 Tiufbalken.
Wid inscriptionen af cap.
3 skedde inga påmihnelser.
§ 1 nembner intet om fohrmän och dem man gifwer sin egendom i antwardning, derföre är wäl och, om det talas något om förtrodt godz, och dem sådant böra wårda.
§ 2.
Hwad här talas om tiufnad från konungens krigzfolck, tyckes böra specialare sättias, ty som det är olika, om det sker på tåg och möten, eller på andra ställen, då monteringzsakerne eij äro så nödige som då the skola bäras emot fienden eller der konungen sielf wistas på mönstringar, så är fuller wäl, att sådant här intet gås förbij, men kan något generalare ord brukas, och fordras sådant formulär, som till casus är adplicabelt, discurerandes Kl: e Commissionen, om intet nog är, att lagen beropar sig på Kongl: e M: ttz speciale Placater i slikt fall, hwilka ratione temporis blifwa ändrade, kunnandes judex taga sin rättelse der af, när lagen allenast gifwer anledning, hwar effter dommaren skall säia sin tancka, warandes brukeligit uti andre ställen i lagen, att Kl: e M: ttz förordning i wisse måhl allenast nembnes; och som tiden war förliden, blef upskutit att sluta, huru vida desse ord, som nembna om krigzfolketz hästs och monteringz bårtstiälande, böra på detta stället blifwa införade.
[273.
] Anno 1704 den 18 Febrnarii.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: en:
Hans Excellence Kongl: e Rådet högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagmannen wälb: ne Jacob Reenstierna.
Borgmästaren Gustaf Holmström.
Rådman Nyman.
Secreteraren Brunell.
Rådman Folcher.
Hr Vice Præsidenten Herdhielm tillika med Hrr Assessorerne Ehrenberg och Cederhielm låta sig ursächta, att the för hinder uti Kl: e Hofrätten intet kunde nu wara tillstädes.
Begge Hrr Revisionssecreterarne ursächtade sig äfwen for inkomne hinder.
Hans höggrefl: e Excellence betygade sitt nöje öfwer det att Kongl: e Commissionen nu igen kan komma tillhopa, som någon tid har hwilat, af det hwar och en har sina särskilta embetes syslor, som offta hindra sammankomsterna, warandes nogsambt förwissat, att ingen är, som icke effter all förmåga lärer sökia förrätta det, som till detta angelägna wärket hörer, så wida hälsan och andra embetes syslor sådant tillåta.
Dernäst förestälte Hans Excellence, huru en begynnelse är giord till Tiufwebalkens genomseende, och der uti är något avancerat, och som hinder så offta infalla stundom hos den ena och stundom hos en annor, att sammankomsterne komma att hwila, så will Hans Excell: ce wetta Kongl: e Commissionens mening, om det äfwen är nödigt, att alla komma tillhopa öfwer det, [som] af Tiufwebalken återstår, eller om det icke är nog, att 4 personer blifwa uthsedde af Kongl: e Commissionens ledamöter, som kunna gå igenom det, som brister af bemälte balk, och hwad de finna, som hela Commissionens betänkiande fordrar, kan sådant bli in pleno föredragit och sedan deciderat, men det öfrige kan blifwa af de 4 deputerade afgiort.
Rådman Nyman sade, huru hela Commissionen har tillförne [274.
] ventilerat denna balck, warandes påminnelserne sedermera inkomne, och lemnar, huru här wid skall ytterligare förfaras.
Cap.
2 § t Tiufbalken.
Sedan giorde Rådman Nyman en begynnelse att upläsa cap.
2 af denna balk, förfrågande sig, om poena tripli bör wara för snattareboth, sampt om i dommen icke må blifwa observerat, att der intet nembnes böterne för begången tiufnad, utan för snatterij, som intet har effter 1698 års förordning sådan infamiam med sig som tiufnad.
Holmström mente, att poena furti ordinaria kan här intet ha rum, men Straffordningen giör ingen skildnad, om litet eller mycket är stulit.
Hans Excell: ce sade, att quantum giör intet altid infamiam, ty ibland äro 3, iemwäl och 40 daler, ärerörige, stundom intet.
Holmström påminte, att Straffordningen nembner om inga andra måhl än tiufnad och hor, och der af kan, som Hr Rådman Nyman säger, 1698 års förordning intet i allt lempas dit, blifwandes der uti giord en skildnad om dem, som stiähl 8 daler sm: t.
Sedan discurerades, om fulla 60 daler sm: t äro lifzsak, eller att något bör skiuta der öfwer, beropandes sig Borgm.
Holmström på exempel, att när så händt, att tiufnaden warit iämbt 60 daler sm: t, är den brotzlige intet worden dömbd från lifwet, uthan då allenast, när det minsta der öfwer skutit, blifwandes Straffordningen upläsin, samt syntes kunna på begge sätten förklaras, men Kl: e Commissionen fant, att poena capitis bör föllia, när quantum stiger öfwer fulla 60 daler sm: t.
Nyman frågade, om icke snattareboth bör indragas i Tiufwebalken, det Kl: e Commissionen fant böra ske, nembnandes elliest 1698 års förordning om 9 casus, den Kl: e Commissionen pröfwade böra här inflyta, så mycket sig giöra låter.
Hans Excell: ce sade, att det kan ses effter i protocollen, hwad orsak warit till 1698 års förordning, som lärer finnas i 1697 och 1698 års protocoller, då denna stadga war här wid Commissionen först att ventileras, hwar af Rådman Nyman kan taga någon rättelse, och se hwad då der öfwer är discurerat wordet.
[275.
]
Sedan begyntes cap.
3 af den projecterade Tiufwebalken att upläsas, warandes wid rubriquen intet något att påminna.
Cap.
3 Tiufbalken.
Wid § 1 af detta capitel skedde eij heller några påminnelser; men wid § 2 fant Kl: e Commissionen böra exaspereras om dem, som stiäla monteringzperzedlar, särdeles som Kl: e M: tt uti dess nådige förordning af åhr 1690 strängeligen förbiuder taga sådane saker i pant, och will, att slikt försnillande skall som tiufnad anses, börandes de derföre hårdeligen straffas, som med sådant omgå.
Hans Excell: ce fant den argumentation god, som Rådman Nyman giorde, att om det hålles för tiufwerij [att] förpanta sig sådane, fast mer den, som stiähl, för swårt ansees, och som swårt är kunna alla specialia och hwariehanda särskilte händelser här införa, så tyckes wara gått, om wid slutet af detta capitel kan beropas på de ordningar, som anten för detta äro eller här effter i slike mål uthgå kunna.
Lagman Reenstierna mente wara öfwerflödigt beropa sig på de ordningar, [som] kunna giorde blifwa, ty der med skulle synas, som denna lag woro ofullkommelig.
Widare wid uprepandet af de åtskillige mål, som denna § 2 innehåller, fant Hans Excell: ce böra åtskillige reflexioner giöras wid sådane sacrilegia, såsom stiäla ifrån ett barn, wanför, blind, sofwande etc., som alla äro nidingzwärck, warandes elliest hos Lacedemonios en wedertagen sed, att den, som miste sin egendom, fick der till straff, och den, som begick tiufnaden fick præmium, i det han hos dem syntes wara mer in culpa, som intet bättre wårdade sina saker, än den, som dem bårttog, derföre är en stor quæstion, hwilket mer är bryta lås eller elliest stiäla, warandes fuller en grof tiufnad stiäla säd på åckern, som man plä [gar] kalla stå under Gudz lås, derföre bör poena som nogast lämpas till delicti grofhet, och der effter siärpas eller lindras.
Wid ordet såfwande påminte Hans Excell: ce, att om en blefwe bestulin, som gienom fyllerij lade sig uthe på marken att sofwa, om en sådan tiuf bör straffas lika med andra, som stiäl ifrån andra sofwande menniskior, men fant sielf, att en slik bör äfwen eij [?
] Ordet » eij » synes i handskriften hafva senare tillskrifvits.
wara för tiufwar frij.
Det ordet men- eller wanför bör här och tilläggias.
[276.
]
§ 2.
Äfwen och bör här till läggas: den, som af tiufwar mister sitt enda lijfzuppehälle.
Öfwer monteringzperzedlarne slötz, att derföre bör wara 5-dubbelt straff, lika med det, som stiäls af konungens slått och borg, kunnandes dersammastädes den mening tilläggas: samma lag ware om them, som monteringzperzedlar, som till konungens tienst och rijksens förswar förfärdigat äro och lyda, bårtstiähl.
§ 3.
Här bör tilläggias om rijsslitande, huru der med skall förhållas, der ingen kåk eller påla är.
Bör äfwen effterses det, som § .... af Högmålesbalken talar om tiufnad, att den intet är emot denna balken.
Hans Excell: ce fant och böra införas om dem, som wettandes handlar med tiufwar, att the böra med något straff anses.
§ 4.
Denna § går här aldeles uth, efftersom ingen lag eller förordning är, att sådane böra läggias billtoge, warandes betänkeligit sända en tiuf på en annor och fremmande orth, att låta honom stiäla der, och har han swårare straff andra gången han kommer igen der att undfå, som han för sin förra tiufnad är bekant.
Sedan voterades, om det bör blifwa, som nu är upsatt af Rådman Nyman.
Rådman Folcher sade, det Rådman Nyman noga assequerat så ett och annat, som hörer till desse mål, hwilka och tillförne äro af denne Kl: e Commissionen ventilerade, så wet han intet något särdeles att påminna, uthan är det öfrige nu wordet discurerat.
Nyman och Brunell woro i samma mening.
Borgmästar Holmström sade, att noga blir infört och ändrat om monteringzperzedlarne.
Lagman Renstierna påminte om det, [som] Dorptz Hofrätt andragit om dem, som för nöd skull stiäla, men Kl: e Commissionen fant bäst wara gå sådant förbij och intet gifwa tiufwar tillfälle till några ursächter.
Hans Excell: ce är och med det nu sagt är ense, dock att eij gås förbij om dem, som stiähl ifrån den fattige sitt lijfz enda uppehälle.
[277.
]
Sedan kom Hans Excell: ce på det först af sessionen omtalt war, om icke 4 personer kunna genomlöpa resten af Tiufwebalken och de swåraste casus eller dem de finna fordra hela Commissionens mening kunna blifwa defererade åth hela Commissionen, hwar wid blef slutit, att Hr Lagman Reenstierna, Assessor Cederhielm, Rådmännerne Nyman och Folcher åtaga sig samma ärende, och så snart det är bestält, kan Kl: e Commissionen samptl [ige] n komma tillhopa och afsluta det, som kan desidereras, och som Assessor Cederhielm intet war tillstädes, sade Hans Excellence åth Secreteraren, att han detta Kl: e Commissionens gottfinnande anmäler för Hr Cederhielm.
1704 den 10 Martii.
Kommo de deputerade af Kongl: e Lagcommissionen tillsammans, som woro:
Lagmannen Reenstierna.
Assessoren Cederhielm.
Rådman Nyman.
Rådman Folcher.
Såsom Hans Excellence Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe tillika med de öfrige närwande till Kongl: e Commissionen deputerade månde wid senaste samwaro öfwerenskomma, att allenast 4 personer af Kongl: e Commissionens ledamöther skulle träda tillsammans, som då nembde blefwo, och företaga hwad af Tiufwebalken kan än återstå, och hwad de samma kunna finna böra ändras af de inkomne påminnelser eller annars I stället för orden: » och hwad de samma — annars » som i handskriften senare tillskrifvits, har ursprungligen stått; » och hwad de samma finna hafwa den swårighet med sig, att hela Commissionens betänkiande kan fordras, är bäst. », att sådant blir annoterat och sedermera Kl: e Commissionens gottfinnande understält, i hwilket anseende företogo sig bemälte deputerade nu cap.
3 af Tiufbalken, som upläst blef af Rådman Nyman, då Nyman frågade, om den, som andra gången begår snatterij, bör hållas [278.
] före och dömmas till tiuf.
Hwar wid effter någon förd discurs beslötz, att en sådan, som andra gången med snatterij sig förser, bör dömmas till tiuf, och beläggias med tiufweböther, som allmänt sker.
Derjempte slötz och, att the orden: om det sker af arghet kunna uthlemnas, som Kl: e Commissionen skall föredragas Detta stycke är i handskriften öfverkorsadt.
.
Uti § 1 af detta cap.
3 bör tilläggias, att det stiger öfwer 8 dal: r silfvermynt Ordet: » silfvermynt » är handskriften öfverkorsadt.
.
§ 1.
Det ordet summa kan uthlemnas, emädan meningen är äntå fullkomlig, när allenast 60 dal: r nembnes.
§ 3.
Hwad som talas om att det stiäles från en fattig går uth, emädan den omständigheten skulle föda många swårigheter i dömmande af sig.
I stället för 20 synes 30 dal: r sm: t böra införas, som är halfft emot annat lijfzstraff.
§ 4 går aldeles bårth, som förr är gått funnit.
1704 den 17 Martii.
Kommo Kongl: e Lagcommissionens 4 deputerade tillhopa, nembl: n:
Lagman Reenstierna.
Assessor Cederhielm.
Rådman Nyman.
Rådman Folcher.
Tiufbalken cap.
4.
Företogz cap.
4 af Tiufwebalken, blifwandes wid § 1 af samma capitel de påminnelser giorde, att på ordet boskap bör föllia: mindre eller större, som närmare indigitera allehanda slag, efftersom ordet boskap af somblige elliest kan tagas uti strictiori sensu.
Äfwen wid ordet biståckar är nödigt tilläggia: och annat slikt, på det alla sådane ting måge kunna här under begripas, som äro af lika beskaffenhet, hvarom Swea Hofrätt påmint.
Om lijfstraffet skall blifwa för 20 eller, som Kl: e Swea Hofrätt tycker, 30 dal: rs stöld, uthställes till hela Lagcommissionens determinerande.
I lika måtto skall här hela Commissionen andragas, om icke här bör äfwen inflyta om diurskiutande i diurgårdar eller på ens ägor, om sådant på lika eller annat sätt bör anses, de quo vid [eatur] cap.
22 Byg [ninga] balken i åthskillige §.
§ 1.
In fin [e]: ordet sm: t kan uthslutas, emädan alla böter ske i sm: t, och är nog, när sorten af myntet eller böterna på ett ställe i lagboken förklaras.
[279.
]
§ 2.
Det ordet slik bör gås förbi, som här främst i § införes, och alldeles uthslutas, ty elliest synes detta allenast extendera sig till ett särdeles slagz tiufwar.
§ 3.
Som sidsta § af föregående capitel går uth, så böra sammaledes desse sidsta orden gå uth.
§ 4.
Såsom de orden: till någon myckenhet intet determinera något wist quantum, så synas the kunna gifwa hos dommare många scrupler och föranlåta dem till olika meningar hwar effter sin tancka; förthenskull der intet något beqwämare ord skulle kunna exprimera denna meningen och betaga det olika förstånd i anseende till quantum, [som] detta af sig synes kunna föda, wore intet oäfwen betiena sig af det förslag, [som] Häradzhöfdingen Lars Welt wid sina påminnelser till denna balck pag.
149 uti de inkomne observationerne giör, hwilket till hela Kongl: e Commissionens ompröfwande hemställes.
§ 5.
Så wäl effter wår som danska lagen är den hållen för criminel, som uthan låf eller lego tager ens häst eller båth och sig betienar af, derföre tyckes en sådan gierning böra närmare till qualitatem införas, sampt och quantitatem poenæ.
Om dem, som taga hästar [?
] olofwande, vid [e] cap.
31 § 5 Byg [ninga] balken.
Hur många daler sm: t emot ett gatulopp böre räknas, synes här och böra införas.
1704 den 31 Martii.
Woro de af Kongl: e Lagcommissionens deputerade tillhopa, såsom
Lagman Reenstierna.
Assessor Cederhielm.
Rådman Nyman.
Rådman Folcher.
Cap.
5 Tiufbalken.
Företogz caput 5 af Tiufbalken, och befantz, att i stället för ordet rådstugu kan sättias: rättegångzhus och collegier.
Uti samma § 1 ad finem synes desse 10 daler sm: t kunna ändras till 20 daler sm: t, hwar öfwer doch hela Commissionens betänkiande, såsom tillförne i förra capitlet skedt är, bör inhemptas.
Här bör ock läggias till, huru månge daler sm: t skall räknas emot hwart gatulopp, och synes 4 daler sm: t böra swara emot ett gatulopp, att således blir en proportion emot lijfzstraff af 20 daler sm: t, ty om en stiäl 19 daler sm: t, blir äntå intet mer än 5 gatulopp, hwilket är det ringaste, som kan beräknas näst lijfzstraff; hwilket hela Commissionen skall föredragas.
Uti detta capitel kan och införas om det, som stiäls af konungens montering och mera slikt, hwar om den 12 nästledne Novembris är discurrerat, vid [e] cap.
3 § 2 h [oc] tit [ulo] supra I marginalen är vid detta stycke anmärkt: » detta bör förbigås. ».
[280.
]
Cap.
6 § 1.
Den påminnelse, som från Ingermanland skedd Tiufbalken cap.
6. är, bör till hela K: l. Commissionen refereras: om en tiufnad i kyrkia, der fremmande religion idkas, bör lika anses som den, som sker i wåra egna kyrkior.
§ 3.
Effter ordet förwaras kunna tilläggias de orden: kyrkian enskijlt tillhörigt; börandes här äfwen inflyta om den pant, som kyrkiorne ibland pläga läna penningar på, att densamma lika med kyrkians egna meddel bör anses.
Uti samma § 3 är och nödigt något uthföra om det depositum, som mycket brukeligit är giöra uti kyrkior, hwilket andra tillhörer, huru det bör anses, som uhr kyrkian stiäls, hwar om många påminnelser giorde äro, skolandes det ärendet hela Kl: e Commissionen föredragas, om sådant icke bör skattas lika med den tiufnad, som sker på konungens slått och gårder och lijfzstraffet således bli för 20 daler sm: t, hwar om i föregående 5: te cap.
talt är.
Ibid [em]: huru många dakr sm: t böra emot ett gatulopp räknas, bör här och införas, att det blir en proportion emot lijfzstraff, för 10 daler sm: t tiufnad, som stiäles, af det kyrkior enskijlt tillhörer, ty här synes 2 daler sm: t böra swara emot ett gatulopp.
§ 4.
Uti något af de föregående capitlen bör införas, att then, som stiäl under gudztiensten hemma i ens hus, skall föruthan det straff, [som] honom pålägges för sielfwa tiufnaden, och så dessuthom plichta för sabatzbråttet.
Vid [e] § 2 cap.
6 Högmålsbalken, hwarest slikt är observerat.
§ 6.
Bör en transpositio verborum ske således: Om någon af desse företalte tiufwar stiäl andra gången etc., hwar om Swea Hofrätt påminnelse giort.
Eller och kan för ordet någon sättias: någonthera.
Den 5 Aprilis [1704].
Kommo efterskrifne af hela Kongl: e Commissionen deputerade tillhopa, såsom:
Lagman Reenstierna.
Rådman Nyman.
Rådman Folcher.
Assessoren Cederhielm lät giöra sin ursächt, att han af andre hinder afhållen intet kunde sig nu denna gången infinna.
Cap.
7 Tiufbalken.
Företogz cap.
7 af Tiufbalken, blifwandes då wid § 2 af detta capitel i acht tagit, att Kongl: e Commissionen föredrages, om icke § 13 af 16 capitlet i Högmålesbalken bör der uthslutas, som äfwen [281.
] talar om det samma, [som] denne § 2 innehåller, särdeles som desse måhl icke synes wara högmål, uthan tienligare komma under tiufnad, och således på detta stället allenast införas.
Wid § 3 vid [e] § 12 cap.
16 Högmålsbalken, som om slikt talar.
§ 6.
Bör med den casu ökas, att om någon upbryter annors bref för sin förwettenhet skull, bör [han] äfwen med något straff anses, fast han der af intet något skulle uppenbara eller uthsprida, hwilket Kl: e Commissionen måste föredragas.
Wid § 7 effter de orden skrifwer nya bör tilläggias: och mera slikt, att der under flera casus måge kunna begripas, hwar om åthskillige påminelser giorde äro.
Och sedan lägges äfwen till de orden: att der med skada giöra, som uthwisa qualitatem facinoris.
Detta skall Kl: e Commissionen berättas.
Uti § 7 innefattas äfwen det samma, som cap.
16 § 6 Högmålsbalken förmäler, derföre måste hela Kl: e Commissionen föredragas, om icke berörde § 6 af Högmålsbalken kan uthlemnas, såsom mål till den balken intet hörande, uthan närmare till Tiufbalken.
§ 8.
I stället för ordet tiufzrätt, sättes: plichte som tiuf.
Ibid [em]: den påminnelse, [som] Skaraborgz län giort om den, som beliuger någon för öfwerheten, tyckes böra här i acht tagas och tilläggias, som Kl: e Commissionens gåttfinnande hemställes.
Vid [e] cap.
15 § 2 Högmålbalken.
§ 10.
De orden sammaledes och kunna uthslutas, och wid slutet af denna § tilläggias: plichte effter saksens omständigheter.
1704 den 28 Aprilis.
Woro effterskrifne deputerade tillhopa:
Lagman Roenstierna.
Rådman Folcher.
Rådman Nyman.
Assessor Cederhielm giorde sin ursächt för andra hinder skull.
Cap.
8.
§ 1.
I stället för kyrckiodagar synes sönedagar böra införas, effter som då flera äro tillstädes af församblingen än på andra fästdagar plä [gar] ske, hwilket till hela Commissionens gåttfinnande skall lemnas; i lika måtto, hwad den, som sådant hitter, bör för sitt omak och den kåstnad, [som] han kan der wid anwända, åthniuta.
Dessuthan skall föredragas, hwad hittaren bör hafwa, när det fundna är särdeles considerabelt, och tyckes hittaren bör åthnöia sig med siettedelen, när quantum af det funnit är stiger öfwer 600 rd: r; äfwenledes är att märkia, hwad lön hittaren bör hafwa, när ägaren sig angifwer, förr än lysningen är begynt, hwilket synes böra wara mindre än då han sådant först angifwer.
In medio af denna § synes orden böra så sättias och transponeras: om skäl äro till twifwelsmål och dommaren så nödigt pröfwar.
In fine § bör observeras, att fast ägaren effter natt och åhr kommer, bör hittaren äntå hafwa sin treding.
§ 2.
Hwad jordgrafwit godz angår, kan det här referera sig [282.
] till Jordb [alken], hwarest cap.
19 § 9 om slikt talas.
Clausulen af denna § blir sådan: sielfwa ägaren sin rätt aldeles obetagen, att der wid effter egen godtyckio sitt igen sökia och bärga, emädan offta händer, att fremmande willia sig större rättighet till sådant ägna, än sielfwa ägaren, som sådant egenteligen tillkommer.
§ 5.
För skog tykes kunna sättias: i annars skog.
Den 3 Maij [1704].
Woro Kl: e Lagcommissionens deputerade tillhopa:
Lagman Reenstierna.
Rådman Folcher.
Rådman Nyman.
Assessor Cederhielm war i Kl: e Hofrätten då äfwen hindrad, att han intet kunde komma.
§ 1 af detta cap.
9 synes böra ändras och inrättas effter den påminnelse, [som] Swea Hofrätt der wid giort.
§ 3.
Effter de orden sökie mäklaren tyckes böra tilläggias: om han derom någon kundskap hafwer, ty elliest skulle en mäklare kunna graveras, då han eij afwettat något bedrägerij wid handelen.
Caput 10 § 2.
Ordet något transponeras effter ordet tillägna.
§ 4.
Emot slutet uthlemnas det ordet ånger, emädan sensus är äntå fullkommelig, och det wäl kan gås förbij.
§ 5.
Effter Swea Hofrättz påminnelse böra the orden läggias till: i annars mans hus, ty elliest skulle det wara enom betagit ransaka i sitt egit hus, om dess husfolck eller någon annor der stule.
§ 6.
Huru wida Gothlandz skinleta kan här in iure communi indragas, som der på orthen allenast sker, måste äfwen som det förra alt hela Commissionen föredragas.
Sedan Tiuf balken således war ändat af de af hela Kl: e Commissionen der till deputerade, förfrågade sig Rådman Nyman, huru wida här bör företagas och ventileras några generale observationer och påminnelser, som åthskillige personer giort till denna Tiufwebalck, hwilka the förmena böra densamma tilläggas, hwarwid fantz bäst låta bero wid det, som sielfwa den upsatte balken innehåller, efftersom deras commission synes eij widare extendera sig än den effter påminnelserna genomgå och med dem conferera, derföre blef nu sådant intet företagit uthan lemnat.
Den 13 Maij [1704].
Ärnade the deputerade komma tillhopa att å nyo genomgå remarquerne, men som Ass: r Cederhielm i Kl: e Hofrätten war hindrat, ty blef sådant till måndagen upskutit.
[283.
] Den 8 Septembris [1704].
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans, nembl: n
Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Hofcancelleren högwälb: ne Baron J. Bergcnhielm.
Vice Præsidenten wälb: ne Hr Herdhielm.
Vice Præsidenten wälb: ne Sven Leionmarck.
Lagmannen wälb: ne Carl Gyllencreutz.
Assessoren wälb: ne Gustaf Ehrenberg.
Secreteraren wälb: ne Johan Lillienstedt.
Rådmannen wäl: tt Nyman.
Rådmannen wäl: tt Magnus Folcher.
S. d.
Förklarade Hans Excell: ce Præsidenten sin fägnad öfwer Hrr deputerades gode wälstånd, och att nu tillfälle igen blifwer fortfara med Kongl: e Lagcommissions arbetet, effter ferierne äro nu förbij, berättandes deriempte sig träffat Hr Vice Præsidenten Leionmarck, hwilken tillförne warit en lem här i Kongl: e Commissionen, och som han är här på orthen, så förmodar Hans Excell: ce, det han lärer sig wid sammankomsterne infinna, och sina tanckar wid de ärenden, som kunna komma att ventileras, yttra.
Hr Lagmannen Gyllencreutz begärte, [att] honom måtte tillstädias sig frän Kl: e Commissionen absentera, emädan lagmanstinget påstår, effter som samma occupation är så trägen, att han ingen tid kan hafwa sig wid sammankomsterne infinna, frågandes Hans Excell: ce honom, om han nu denna gången icke skulle kunna någon stund låta sig uppehålla, men han giorde sin ursächt och tog afträde.
Om Tiufbalken.
Hans Excell: ce giorde en kårt berättelse, huruledes nästledne wårtid några af denne Kongl: e Commissionens ledamöther blefwo förordnade att föruth genomse den af Hr Rådman Nyman opsatte Tiufwebalken, och hwad de samma funno af större consequence, skulle bli annoterat och till hela Commissionens gåttfinnande hemstält, men det öfrige kunde förbigås af det de inkomne dommare observerat, som wore af litet eller intet wärde, och som samma förrättning nu är till ända bracht, så täncker Hans Excell: ce afgiöra, hwad än återstår med de öfrige Hr af Kongl: e Commissionen afsluta, men imedlertid frågade Hans Excell: ce Secreteraren, om Hofrätterne äro inkomne [284.
] med sitt utlåtande öfwer de mål, [som] dem communicerade äro, att gifwa sitt betänkiande wid, på det de hit ankomne remisser der effter måge kunna med slut afgiorde blifwa.
Der till Secreteraren swarade, att sådant ännu intet skedt är, och att inga andra sentimenter äro till Kl: e Lagcommissions contoiret ingifne, än åtskillige dommares påminnelser, som tiena till rättelse wid den nya processens formerande, ehuruwäl många dommare än äro utheblifne, och ifrån somblige höfdingedömmen äro några och somblige inga ingifne, hwar på specification upwistes; derföre förfrågade sig Secreteraren, på hwad sätt de öfrige landzhöfdingar skola påminte blifwa att infordra dommarnes påminnelser uti deras lähn, finnandes Hans Excell: ce och Kongl: e Commissionen bäst wara, att iteratum till landzhöfdingarne der om afgår från Kongl: e Senaten.
Om Hambnerätten.
Der näst frågades om Hambnerätten, hwilken äfwen kommit att stutza genom det, att så wäl Ammiralitetet som andra, som om sådant böra sina tankar insända, der med dröjt, hwilket på lika sätt blef beslutit.
Riga stadzrätt.
Om Riga stadzrätt berättade Hr Secreteraren Lilliestedt en stor del der wid wara tillgiort, men af Vice Præsidentens Palmbergs frånwaro och andre hinder, som Hr Vice Præsidenten Herdhielm denna tiden, som bekant är, warit hindrat med, har densamma intet kunnat komma till ändskap.
Remisserne.
Hwad de andre remisserne angår, så skola de blifwa afslutne, när wederbörande Hofrätterne der wid sin mening yttrat, warandes fuller 2: ne, som Hr Lagman Cederhielm lärer hafwa färdige, men som han är för sin embetes syslo frånwarande, så kunna de för hans ankomst intet blifwa här företagne, särdeles som han hafwer sielf tagit till sig demsamma.
Tiufbalken cap.
3 § 1.
Sedan giordes en begynnelse med Tiufbalken, blifwandes ordet summa i cap.
3 § 1 utheslutit, efftersom meningen dessuthan är fullkommelig.
§ 3.
Här wid fant Hr Vice Præsidenten Herdhielm, då denna § uplästes, [att] det, som här och tillförne är omtalt, synes wara af [285.
] lika beskaffenhet, derföre woro bäst, att alla mål, som äro lika, blifwa uti en § influtne och satte under ett straff, hwilcket tager sin styrckia så wäl af gambla som nya lagen, warandes mycket nödigt, att öfwer alle dess mål sättes ett alfwarsambt straff.
Hans Excell: ce sade: Lagen blir iu derföre stadgatt, att han måste hafwa med sig alfwarsamhet, och äro desse brått såsom sacrilegia, hwilka med döden pläga afstraffas, hafwandes superior judex altid macht moderera straffet effter omständigheterne.
Hr Secretair Lillienstedt påminte, att gambla lagen giör kyrkiotiufnad, badstugufrid och husbondeförmån till ett, så att de personer, [som] der wid finnas brotzlige, straffas med döden eller iemnlikt straff.
Hr Vice Præsidenten Leionmarck förestälte, att om desse brått skola med döden afstraffas, lärer målsäganden offta menagera angifwa något mål, som han tycker wara ringa, derföre tycker han straffet kan blifwa här wid lindrigare.
Hans Excell: ce remonstrerade den raison ingaledes kunna hielpa, ty om intet alfwarsamhet är i lagen, att en wanartig meniskia hafwer skräck giöra der emot, är lagen onyttig, derföre bör den så inrättas, att elacka meniskior böra för dess rigeur hafwa en fruchtan, som kan afhålla dem ifrån lastbara gierningar.
Hr Leionmarck sustinerade, att fast än ius Christophorianum säger, [att] en skall hängia för ½ mark, så är den praxis intet worden gångbar.
Hr Herdhielm remonstrerade, att det lärer iu så wara skedt, till dess Straffordningen ändrade samma lag.
Hr Leionmarck sade, det Konung Gustavus Primus har redan i sin tid gått i många mål ifrån lege Christophoriana.
Hr Herdhielm swarade, att Konung Carl den Nijonde har iu confirmerat ius Christophorianum.
Hans Excell: ce uthlät sig, att som ratio legis är, det grofwa mål skola med swår nepst afstraffas, så är iu kyrkiotiufweri och andra slike brått sådane, som böra med lika straff beläggias, warandes delicti grofhet, som har gifwit anledning till en särdeles ἀχρίβειαν så wäl uti Krigz- som Siöarticlarne, och som petulantia hominum der med ökes, att lagen är lindrig, så är remedium att förekomma den samma intet annat än en stor alfwarsamhet uti lagen, warandes offta en stöld till sitt quantum liten, men dens malitia, som en sådan stöld begått, kan wara så stor, att den bör hårdare straffas, än en, som annars större tiufnad giordt, och som de brått, som här omtalas, äro mycket lastbara, så böra de och hårdeligen afstraffas, [286.
] och dee, [som] ett sådant straff willia undgå, kunna allenast afhålla sig ifrån gierningen, så finna de intet straffet för swårt, warandes nu mycket nödigt möieligast sökia hämma tiufweri, som mer än förr tager öfwerhanden, hwilket bäst genom en alfwarsam lag låter sig göra.
Hr Herdhielm nembde om några casus, [som] nu nyligen äro passerade, huru straffen för delinquenterne lära afskräckia mången sådan tiuf, efftersom några qwinspersoner, som sådan tiufnad från sin husbonde begått, blifwa afstraffade med kåkstrykande och sedan arbete i tuchthuset.
Hr Leionmarck mente, att om man giör straffet för hårt, låter det sig intet practisera, ty då lärer målsäganden intet willia föra den brotzlige till tingz, och sig der med bemöda.
Hans Excell: ce fant wid den raisonen contrairt, ty när han ser, att straffet är stort, lagsöker han snarare den bråtzlige, än om straffet woro litet.
Hans Excell: ce fant bäst wara, att hwar gifwer sin mening genom voterande att förstå, huru här wid bör stannas, då Rådman Folcher tychte dödzstraffet böra adpliceras emot 30 daler sm: tz tiufnad, som kan wara hälfften emot det, [som] almänt determineras för lifzstraff.
Hr Rådman Nyman blifwer wid 20 daler, som sielfwa projectet innehåller.
Hr Ehrenberg mente, att som man wet, det offta en blifwer dömbd till döden uti fält, som allenast stiäl en höna, hwilket sker för en god disciplin skull, hwilken tiufnad nästan är den minste, som kan begås, altså är intet mindre förseelse wid slike mål, som här omtalas, derföre bör iu en wanartig äfwen så wäl wara dödzstraffet undergifwen, som här hemma således stiäl.
Hans Excell: ce fant den raison wara god, ty som hwar man bör wara säker i sitt hus, så bör straffet så sättias, att hwar kan giöra sig försäkrad om sin egendom, ty den ens egendom bör wårda, måste iu hårt straffas, om han den bårttager.
Hr Ehrenberg lade till det förra, att han intet wist quantum kan till lifzstraff determinera, ty en fattig har större skada, om han mister 20 än en riker, [som] förlorar 30 daler sm: t, derföre bör straffet effter malicen siärpas.
Hr Lillienstedt förestälte det wara mycket de salute reipublicæ, att den, som sig således förser, bör dömmas till döden, och fast än dödzstraffet äfwen derpå intet föllier, uthan han kan få benådning, så [287.
] är det likwäl honom en skräckelse och andra wanartige en warning, när en slik fått på sig en dödzdom, därföre kan han intet se, att något quantum bör här sättias, uthan den brotzlige dömmes till döden, om stölden är större eller mindre.
Hrr Lagmännerne Renstierna och Cederhielm woro intet tillstädes, men hafwa tillförne blifwit wid 30 dalers quantum emot lijfzstraff.
Hr Leionmarck kom äfwen på de tanckar, att intet wist quantum bör sättias wid hustiufnad eller andra sådane grofwa sacrilegia.
Hr Herdhielm blef äfwen wid samma mening, att intet quantum kan determineras, uthan om den bråtzlige stiäl mindre eller mer, bör han dömmas till döden, och som den wid konungens hof är, och står på wacht, afstraffas med döden, så har en privatus ingen annor wacht än sitt egit husfolck, som äro plichtige wårda ens egendom.
Hans Excell: ce är ense med samma tanckar, att lijfstraff bör sättias, och intet quantum nembnes, ty grofheten af stölden swarar emot myckenheten, som elliest är stadgat för lijfzstraff.
§ 2 och 3 blifwa på lika sätt ansedde.
1704 den 22 Septembris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa.
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Vice Præsidenten Hr Leionmarck.
Lagmannen Hr Reenstierna.
Assessoren Hr Ehrenberg.
Secreteraren Hr Lillienstedt.
Rådmannen Hr Folcher.
S. d.
Lät borgmästar Holmström giöra sin ursächt, att han för andra embetes hinder intet kunde wara tillstädes.
S. d.
War Hr Secretair Blixenstierna opasslig, att han intet kunde upkomma.
S. d.
War äfwen Rådman Nyman hindrat af ransakningen öfwer ryska fångarne, som sökt echappera, att han derföre ingen tid hade sig infinna.
Herlin blir Auscultant.
S. d. Uplästes S: r Johan Hedins supplique, hwarutinnan han ödmiukast söker få tillstånd här i Kl: e Lagcommissionen auscultera, [288.
] och sedan den war upläsin, berättade Hr Assessor Ehrnberg, det berörde Herlin är en wacker och stilla ung karl, att han gifwer hopp blifwa en skickelig man framdeles till Kongl: e Maij: ttz tienst, derföre fant Hans Excell: ce Præsidenten och Kongl: e Commissionen skiäligt honom detta begärte beneficium bewillia, hwilket, sedan han war inkallat, och honom tillsades.
Tiufbalken.
Sedan berättade Hans Excell: ce för Hr Lagman Renstierna, huruledes wid Kongl: e Commissionens senaste samwaro blef discurerat om hustiufnad, huru större delen af Kl: e Commissionen stannade wid den meningen, att intet quantum bör der wid sättias, uthan om stölden är större eller mindre, bör den bråtzlige dömmas till döden, och som Hr Renstierna tillförne tycht, [att] nägot wist quantum af 30 daler bör determineras, så will Hr Lagmannen nu yttra sig, om han blir wid förra tancken.
Hr Renstierna sade sig äfwen conformera sig der med, att hustiufnad blir som kyrckiotiufnad ansedd och intet wist quantum der wid nembnes, doch likwäl att alla sådane casus blifwa till öfwerdommaren refererade, det Hans Excell: ce sade och wara de andras tanckar.
Hr Leionmarck sade och en raison wara, hwarföre intet quantum bör sättias, emädan små stölder kunna med husdisciplin afstraffas, och således lära the intet komma till dommaren, warandes elliest många arcana, som intet kunna per expressum uthsättias.
Cap.
4 § 1.
Sedan uplästes cap.
4 § 1 af Tiufbalken, och wid ordet boskap hwarest Ordet: » hwarest » bör utgå.
frågades, om de orden mindre eller större skola införas, då Hr Leionmarck fant en skildnad wara emellan stiäla boskap eller hö och säd, ty säden är fast, det man intet kan säia om boskap
Hr Renstierna mente säden wara nog lös, när hon är skurin.
Hr Leionm [arck] sade, att som legislator hafwer tillförne intet ansedt detta annorledes än fast, så böre de förr introducerade wanligheter uthan stora skäl nu intet ändras, ty det är mycket betänckeligit.
Hans Excell: ce förestälte, att effter Gudz ord har i förra tider warit mycket swårt röra rå och rör med annat slikt, men nu wet man tiden mycket ändra.
Hr Ehrenberg tychte altid böra göras en proportion emellan delictum och straffet, ty om detta skulle wara lijfzstraff, skulle den, [289.
] som en sådan tiuf dråpo, willia undgå lijfzstraff och slippa med mansboth, warandes hårt att mista lifwet, der brottet intet är grofware, och ehuruwäl äng och åcker äro mer prostituerade för tiufnad än den egendom, [som] man inom lås och nyckel wårda kan, så wet han intet, om lijfzstraff kan äfwen föllia, doch bör sådane brått wara större straff understälte än andre simple tiufnader.
Hr Lillienstedt mente, att säd och boskap, så wida de begge äro uthe på marken, kunna komma under ett straff, och den, [som] wid slikt begår tiufnad, har giort sig till döden straffbar.
Hr Ehrenberg fant wara mycket väl, att rigor legis bör afskräckia den wanartige, kunnandes ingen annor ting afhålla en stöld, som är uthe på marken, än alfwaret i straffet.
Hans Excell: ce finner, att underdommaren bör giöra crimen genom sin dom swårt, som sedan står under öfwerdommarens correction, hafwandes νομοθέται altid det afseende [att] så statuera straffet, att acerba poena bör afskräckia malitieusa och elacka meniskior från det upsåt att taga det, som ingen kan wårda, annat än hårt och skarpt straff, derföre den, som har inclination till tiufweri, bör wetta, att straffetz hårdhet bör tämia hans arge upsåt, förthenskull pröfwar Hans Excell: ce det wara mycket skiäligt, att den, som således stiäl uthe på marken och under bar himmel, bör dömmas till döden, och saken sedan refereras.
Hr Leionmarck sade, att legislator har förr giort skildnat emellan stiäla en häst och stiäla säd, ty när man ser en häst, menar man, quod nullius est, meum est, men att stiäla säd är emot uppenbart samwete, ty att stiäla en häst är conscientia dubia, som intet är wid säden, och som reatus bör wara fundament och proæresis måste wara objectum, så är intet par ratio stiäla säd och stiäla en häst, derföre kan intet wara æquale ius wid begge.
Hans Excell: ce förestälte honom, att rigor legis bör wara ett förswar för den, som på annat sätt intet kan förswara sin egendom, och som både säd och boskap äro på öpna fältet, och som säias plägar under Gudz lås, så kan intet annor skydd wara för samma egendom än sielfva lagen.
Hr Ehrenberg sade: Aldrig giörs någon lag derföre, att undersåterne skola få mycket och hårt straff, men derföre sker sådant alfwar [290.
] der wid, på det de argsinte och wanartige måge taga en förskräckelse och sky att bryta emot lagen, ty det är iu bästa medlet, hwarigenom en regularitet uti republiquen kan träffas.
Cap.
4 § 1 Tiufbalken afslutes.
Slutandes sedan alla uti Kl: e Commissionen närwarande, att alla de förgripelser, som denna § 1 af cap.
4 Tiufbalken innehåller, skola under dödzstraff blifwa införde.
Hwad uti protocollet af den 17 Martii 1704 är omtalt skola Kl: e Commissionen föredragas, om diurskiutande i parker och diurgårdar, befinnes wara tillförne uti cap.
22 af Bygg [ninga] balken infört, som nu denna gången för större wisshet skull blef upläsit, derföre är intet nödigt något här om diurskiutande omröra, uthan låta förblifwa wid det, [som] der om uti Bygg [ninga] ballken är uthsatt.
Gyllenhök blir Copist i Kl: e Lagcommissions contoiret.
Sidst berättade Hans Excell: ce, huruledes den ena Copisten Stiernros tagit från Kl: e Lagcommissions contoiret afträde, och är en annor, Carl Gylienhök wid nampn, som söker successionen, och som så wäl Hr Secretair Lillienstedt som flere gofwo honom gått witzord, ty blef Gylienhök af Kl: e Commissionen i Stiernros ställe antagen.
1704 den 27 Octobris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa.
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet Högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagmannen wälb: ne Carl Gyllencreutz.
Lagmannen wälb: ne Jacob Reenstierna.
Secreteraren wälb: ne Johan Lillienstedt.
De öfrige Herrar deputerade läto giöra sina ursächter, såsom Hr V [ice] Præsidenten Herdhielm och Hr Assessoren Ehrenberg woro hindrade uti Kl: e Hofrätten, Hr Borgm.
Holmström af Banco bestälningar, Hr Secret.
Blixenstierna något opasslig, Rådmännerne af taxeringen, som är under händer.
Kongl: e M: ttz bref upläses.
S. d. Upläste Hans Excell: ce en del af ett Kl: e Maij: ttz bref, daterat Jareslau den 20 Augusti nästlidne, hwaruti Hans Kl: e Maij: tt adproberar Hans Excellences förfrågan, om icke Hr Lagman Cederhielm må än continuera med bijwistandet uti Kl: e Lagcommissionen, sampt att Hr Stadzsecreteraren Anders Hylten, som succederat sahl.
Secreteraren Brunell, må äfwen förträda dess ställe här uti Kongl: e [291.
] Lagcommissionen, gillandes iemwäl, att Cancellisten Johan Pontin må uti det han kan, betiena Kl: e Commissionen.
Hans Excell: ce frågade Secreteraren Folcher, om [han] låtit afskrifwa något, som är Kl: e Commissionen till tienst.
R [espondit]: Såsom man altid giort sig den tanckan få det hit till Kongl: e Lagcommissions contoiret alt det arbete, [som] sahl.
Palmcrans i sin tid författat, så har man intet wettat, om något till dess död af sådant lärer fela, uthan wäntar få der om kundskap, om samma omtalte arbete kunde komma till contoiret, då man under wissa titlar will combinera det, som effter hans död kan warit uthgifwit och är af sådan beskaffenhet som det förra.
Sahl.
Palmcrans acter.
Hans Excell: ce frågade Pontin, hwar alla sahl.
Palmcrans acter och handlingar uti detta mål äro.
R [espondit]: Det, som hörde till Commissions contoiret, är der lemnat, men det öfrige har dess Enkia tagit hem till sig, och giör sig underdånigt hopp för detsamma niuta någon Kongl.
benådning, antingen att hon kunde för sina 3 söner niuta fritt uppehälle ibland Kl: e Maij: ttz pager, som hon förmärckt litet lärer kåsta, eller om Kongl: e Maij: tt will henne någon annor Kongl.
nåd giöra, ty hon är lemnat i så slätt tillstånd, att hon uthom desse papper intet äger till sitt eller sine barns underhåld, hafwandes sahl.
Palmcrans alt till dess slåttet brände extraherat i Kl: e Hofrätten här i Stockholm alla de criminal- och civilmål, som der äro expedierade, föruthan hwad han arbetat, som kan angå andra Kongl: e Rätter och Collegier, det hon alt updrager till Kongl: e Maij: ttz tienst, allenast hon deremot niuter någon Kongl.
benådning.
Bref om sahl.
Palmcrans Enkia till Kl: e M: tt.
Hans Excell: ce tillika med de andre nu närwarande funno myckit nyttigt till detta wärketz med nya lagens utharbetande befordran, att detta offta omtalte sahl.
Palmcrans arbete kunde komma till contoiret, och ehuruwäl Hans Kl: e M: tt förledit åhr eij behagade agreera [292.
] det förslag, att Enkians 3: ne söner skulle succedera i de förmåner, som dahlgåsserne wid Kongl: e hofwet niöto, hwilka då togo afskedd, så förmodar man nu, det Hans M: tt lärer giöra Enkian, emot desse handlingars afstående, antingen den nåd, att dess 3 st. söner, som förmärkes wara wäl artade, måge iempte Kl: e M: ttz pager niuta fritt uppehälle, eller att Enkian far sig af någon annor Kongl.
nåd hugna.
Pontin påminte här wid, att the lära snart blifwa så wuxne, att de kunna bli pager, der Hans M: tt så i nåder behagar.
Hans Excell: ce och Kl: e Commissionens deputerade beordrade Secreteraren upsättia ett bref till Hans Kl: e M: tt af detta innehåld till nästa sammankomst.
1704 den 10 Novembris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa.
Hans Excell: ce Kong: le Rådet högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagmannen wälb: ne Jacob Reenstierna.
Underståthållaren wälb: ne Georg Stiernhoff.
Borgmästaren Hr Gustaf Holmström.
Secreteraren wälb: ne Johan Blixenstierna.
Rådman Hr Nyman.
Rådman Hr Magnus Folcher.
Secreteraren Hr Anders Hylten.
S. d. Läto Hr V [ice] Præsidenten Herdhielm och Hr Assessoren Ehrenberg giöra sina ursächter för de hinder de hafwa uti Kl: e Hofrätten, att the nu intet kunde wara här tillstädes.
Hans Excell: ce itererade detsamma, som Hans [Excell: ce] senast Secret.
Hylten.
läste up af Kl: e M: ttz ankomne bref till Hans Excell: ce af den 20 nästlidne Augusti, och gratulerade Secreteraren Hylten dess anträde.
Om Rättegångzbalken.
Sedan talte Hans Excell: ce om huru Hr Vice Præsidenten Herdhielm har lofwat läggia handen wid den nya Processen eller Rättegångzbalken, [293.
] men som Hr Vice Præsidenten är af trägna syslor öfwerhopat, Lagman Cederhielm will utharbeta Rättegångzbalken.
har Hr Lagman Cederhielm giort den tillsäjelsen, att han will sig den mödan åtaga och samma balck utharbeta, frågandes Hans Excell: ce Secreteraren Folcher, om icke Hr Cederhielm fått till sig de från landzorterne inkomne påminnelserne, som angå den balken.
R [espondit]: Så fort några äro komne till Kongl: e Justitiæ revisionen, har iag fått dem der ifrån, hwilka iag straxt låtit afskrifwa och copierne der af effter hand, så fort de inkommit, Hr Lagmannen med påsten tillhanda sändt, warandes äfwen i desse dagar några inkomne, som han med nästa post skall få till sig.
Hans Excell: ce frågade effter det arbete, [som] sahl.
Secreteraren Brunell sig åtog att färdigt giöra, angående Handelsbalken och Stadzens Politieordningar.
Der till Hr Borgm.
Holmström swarade, att han intet kan wetta, hwad der wid är tillgiort, men skall fråga dess måg, Rådman Kijhl, der om, som skall se der effter i sin sahl.
swärfaders handlingar.
Hans Excell: ce frågade Rådman Folcher, om han hafwer någon balck under händer.
R [espondit]: Neij.
Då Hans Excell: ce frågade honom, om han icke will antaga att förfärdiga Kiöpmålsbalken.
R [espondit]: Han will arbeta der wid så mycket tiden af [ɔ: och?
] andra embetes syslor willia tillåta.
Bref till Kl: e M: tt om Palmcrans Enkia.
Secreteraren Folcher påminte, huru Hans Excell: ce med de närwarande af Kl: e Commissionen senast beordrade, att ett bref skulle afgå till Hans Kl: e M: tt för sahl.
Palmcrans Enkia, att hon för sina 3 st. söner må anten iempte Kl: e M: ttz pager niuta fritt uppehälle, eller någon annor Kongl.
benådning, emot det hon afstår alla sin sahl.
mans handlingar, som han med särdeles flit och arbete samkat, till Kl: e Lagcommissionens tienst, blifwandes conceptet af samma bref upläsit, och wid slutet det allenast påmint, att der uti skall införas, det spisningen tillika med Kl: e pagerne föga lärer kåsta, skolandes samma bref blifwa renskrifwit och wid lägligit tillfälle afsändt.
Här wid påminte Secreteraren Folcher, huru wid Kl: e Lagcommissions [294.
] contoiret intet fullkommeligit exemplar finnes renskrifwit af Högmålsbalken, som likwäl i Kl: e Commissionen är reviderat och färdigt giort.
Hans Excell: ce fant det wara illa, och har Hans Excell: ce der om förr intet hört.
Secret [erare] n Folcher förklarade sig, det han ment sig skolat fatt det af sahl.
Palmcrans Enkia genom Pontin, och att det lärer fölgt de andra handlingarne hem, som effter hans död blef från contoiret hemförde, hafwandes Pontin tid effter annor lofwat se der effter, men berättar nu, att det intet fins hos Enkian, hafwandes Folcher redan i wintras talt om detta för de deputerade öfwer Tiufbalkens reviderande, hwilket de närwarande, såsom Hr Lagman Reenstierna, Rådmännerne Nyman och Folcher, berättade sig då hört Secret [erare] n Folcher klagat öfwer, läggiandes de det till, att wid contoiret äro mycket litet paper, emot det de mente där skulle wara.
Pontin sade, att de papperen, [som] sahl.
Palmcrans enskilt tillkommo, hemptades dädan, men Lagcommissions handlingarne äro der alla qwar.
Hans Excell: ce beordrade, att hos sahl.
Vice Præsidentens Bromens Enkia skulle effterfrågas, om något rent exemplar af Högmålsbalken där funnes, efftersom han hafft omak densamma utharbeta.
Secret [erare] n Folcher sade, att det finnes fuller wid contoiret något, och lärer man af protocollerne hafwa hielp till det öfrige, om intet fullkommeligit exemplar elliest skulle igenfås.
Feith och Celsing bli Auskultanter.
Hans Excell: ce med Kl: e Commissionen bewilliade S: r Feith och S: r Celsing tillstånd här uti Kl: e Commissionen sig af ausculterande betiena.
Sedan frågade Hans Excell: ce: hwad balk kan förekomma, när Tiufbalken är ändat?
Hr Secret.
Lillienstedt har Dråp- och Såramålbalkerne, som han sedan will föredraga, och wid effterfrågande af de åthskillige balker, [som] färdige äro, blef äfwen talt om Hor- och Lägersmålsbalken, då Secret [erare] n Folcher sig i hast intet kunde påminna, om den är aldeles färdig, derföre antog sig Hr Lagman Reenstierna, om något der wid fela skulle, sådant Kl: e Commissionen föredraga.
Hans Excell: ce förestälte, huru man wid denne nya lagens formerande intet bör gå aldeles förbij den gambla lagen, derföre är nödigt, att man med denne confererar jus Christophorianum, kunnandes elliest framdeles någon komma, som torde fråga, om det wore wäl [295.
] giort, att man den förra och gambla lagen aldeles hade förbigått och afsides satt, och som S: r Pontin är uthan någon embetes bestälning, så frågade Hans Excell: ce honom, om han sig will åtaga desse lagarne conferera.
Pontin gaf fram några arck, som han sade sig giort för några åhr sedan, det Hans Excell: ce läste något af och uthlät sig der om wäl, tagandes Pontin sedan detsamma tillbakas igen.
Sidst uplästes det bref Häradshöfdingen Petter Abrahamsson till Kl: e Commissionen ingifwit öfwer den under händer warande nya processen, blifwandes äfwen de påminnelser, [som] han der till giort, upläsne, hwilka han menar tiena till afkårtande uti rättegånger, tagandes sedan Secreteraren Folcher dem till sig, att tillika med några flera öfwersända till Hr Lagman Cederhielm med nästa påst, att dem i minne hafwa wid den af honom under händer hafwande Rättegångzbalkens inrättande.
Tagandes sedan Hans Excell: ce och Kongl: e Commissionen afträde.
1705 den 9 Martii.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excellence Hr Kongl: e Rådet högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagman Hr J. Renstierna.
Lagman Hr G. Cederhielm.
Underståthållaren Hr G. Stiernhoff.
Secreteraren Hr Blixenstierna.
Assessoren Hr Ehrenberg.
Rådman Hr M. Nyman.
Rådman Hr M. Folcher.
Lindhielm blir Auscultant.
S. d.
Blef S: r Lindhielm antagen till Auscultant uti Kongl: e Commissionen.
Sedan förestälte Hans Excell: ce, huruledes åthskillige hinder afhållit stundom den ena och ibland den andre af deras trägna embetes syslor, att the intet kunnat så flitigt, som hwar och en önskat, uti Kl: e Commissionen sig infinna.
Om cronobönder.
böra ställa caution wid underrätterne.
Hans Excell: ce frågade om de remitterade målen, då Hr Lagman Cederhielm sade sig hafwa upsatt sina tankar uti den quæstionen, att när cronobönder komma att twista med andre jordägare, och cronobonden succumberat wid underrätterne, om han effter 1695 års [296.
] förordning om widlöfftigheters afkortande wid rättegånger bör ställa deras contrapart caution och borgen för widare omkostnad och skadestånd, innan saken wid Hof- eller öfwerrätten kan uptagas, emädan cronobönderne sielfwa intet äga personam standi, uthan Advocatfiscalen åligger effter Kongl: e Maij: ttz nådige förordning saken å deras wägnar i Hofrätten uthföra; blifwandes först högstbem: te Hans Maij: ttz bref upläsit af Secreteraren Folcher, och der effter läste Hr Lagman Cederhielm up sina tankar, som han skriffteligen i denna saken fattat, hwilket när det skedt, begynte Kongl: e Commissionen detta ärende med af och an förde discurser företaga, hwar wid Hans Excell: ce sig uthlät, att som bonden intet kan wara man öfwer cronojorden, uthan Advocatfiscalen på Kongl: e Maij: ttz wägnar, så kan man eij se, huru bonden kan komma att ställa caution.
Lagman Renstierna sade, att till det första kan man intet annat säia, men när saken widare prosequeras, är helt annat, och som ingen iordetwist af sådan beskaffenhet bör företagas, förr än landzhöfdingen i orthen der om fått kundskap, som der wid beordrar, hwem som bör tala, så bör och landzhöfdingen tillse, att ingen derigenom någon orätt tillfogas.
Blixenstierna förestälte, att casus är similis med frälsebönder: the hafwa iu intet wid jordetwister att säia, uthan frälsemannen sielf.
Hans Excell: ce fant en distinction böra giöras, hwad sielfwa fundum angår, och andra smä twister, som bonden kan få med sin granne eller någon annor.
Wid det förra är ingen twifwel, att Kongl: e Maij: ttz ombudzman bör tala, men det senare bör effter saksens omständighet anses och ifrån det förra limiteras.
Wid den andra quæstionen om cautions ställandet, huru wida den af actore causæ regiæ kan begäras, frågade Hr Cederhielm, om den, som på Kongl: e Maij: ttz wägnar agerar, bör och icke betala expenser, när han succumberar, särdeles som der på äro exempel, att en fougde eller annor sådan, som kunnat skydda sig under prætext att sökia Kongl: e Maij: ttz interesse, hafwa offta för hat och afwund skull sökt inför domaren sin owän, den de i slike mål giort till contrapart, och fast han intet gittat sin talan fulltyga, har likwäi reus måst wara den swårighet understält, att han giort både kostnad och hafft beswär sig att förswara, men actor, som således begynt saken, hafft sitt nöie allenast kunna den andra således incommodera.
Blixenstierna forestälte, att om en annor succumberar, om Fiscus då icke prætenderar expenser, och som det ofelbart sker, hwad är tå att statuera in contrarium?
Hans Excell: ce sade sig intet kunna se, om res contraria låter sig säia, ty som causæ fiscales intet willia wara regulerade effter den almänna praxin, så böra the och annorledes considereras än som sker, när res inter privatos förekomma.
[297.
]
Ehrenberg mente dem tå wara olyckligare än andra, som hafwa att giöra med Fisco, ty när actor will, kan han gripa sin owän an, och fast han får den ena dommen effter den andra, som af rättwisa dommare kunna bli fälte, och actor der af nog kan skiönja sitt ofog, så tör han äntå intet adquiescera, förr än han kommer till högsta domstället, och när reus gått alla de wägar wäl igenom, är efftertänkeligit, om han intet skall der emot niuta någon wedergällning.
Renstierna uthlät sig, att om fiscaler eller fougdar altid wore rätta christne, skulle de intet sökia fortfara med de twister, [som] de sågo sig hos underdommaren intet warit befogade att tala uti, och derigenom wara reo till beswär genom ytterligare prosequerande.
Ehrenberg påminte, hwad förmån fiscaler hafwa, att fastän andre parter wid andre instantien äro obligerade afläggia juramentum calumniæ, hwarigenom många saker komma att hwila, genom det enthera parten ser sig intet kunna det præstera, så slipper fiscalis detsamma, och får dommaren eller contraparten intet fordra det af honom.
Hans Excell: ce frågade, om någon kunde sig påminna sådan casus warit, att fiscalis stält caution för någon sak, [som] han ratione officii agerat, och om så skedt, att antingen Fiscus eller han sielf måst betala expenserne.
Detta kunde ingen sig påminna.
Blixenstierna anförde, att om det skulle komma der till, att expenser uti causa Fisci skulle betalas, huru många swårigheter det skulle wara komma till dem, och borde landzhöfdingen draga försorg, huru de måtte bli betalte, och om det skulle ankomma på cautionisterne, skulle de ha många inwändningar.
Cederhielm tychte alt kunna bli gått genom correspondence med wederbörande.
Ehrenberg stannade wid den mening, att som ingen Kongl.
förordning finnes, huru wida actores causarum regiarum böra swara till expenser med hwad mera kan wara, så finner han in hoc casu wara det bästa expedient, i underdånighet både indraga de raisoner, [som] kunna öfwer denna quæstion wara förde, och sedan underställa Kongl: e Maij: ttz allernådigste willia, om och på hwad sätt actores Fisci böra for expenser wara responsable.
Kongl: e Commissionen stannade samptl [igen] wid samma tancka, och lade Hans Excell: ce det till, att som Hr Lagman Cederhielm refererat och ingen twifwel är, att mången anten af arghet eller kitzlighet kan wara benägen att förolämpa sin nästa, så kunde detta wara ett medel [att] hälla sådane tillbakas uti de mål, som the ingen orsak hade annor till olägenhet wara, lärandes fuller äntå ingen actor regius sättia sin embetes plicht tillbakas, när han kan ha skäl och orsak det att bruka, men detta är allenast för dem, som uthan rätt [298.
] skäl och orsak sökia bry andra, och lära betänkia sig, när the se sig komma att swara till all den kåstnad och olägenhet, [som] contraparten kan hafwa tagit, warandes elliest Fiscus en perpetuus pupillus, så att nulla præscriptio currat in Fiscum, det både actores och dommaren wäl lära i acht taga, men nu talar man om dem, som äro illa sinnade.
Anmodandes Hans Excell: ce på Kongl: e Commissionens wägnar Lagman Cederhielm, att han skriffteligen upsätter och författar sin mening med den adcuratesse han sielf lärer finna här wid tiena, pä det actores causarum regiarum intet måge hafwa orsak der wid med skäl något säia, eij heller andra finna sig af någons swårighet uthan ersättning graverade, det Hr Lagmannen lofwade willia effterkomma.
Landtrichter Bröms.
Dessuthan berättade Hans Excell: ce, huru en Ländtrichter wid nampn Bröms warit hos Hans Excell: ce, och erbudit sig wara wid Kl: e Commissionen till tienst, om han i någon måtto kunde, wid hwilket Rigiska stadzrätten.
tillfälle Hans Excell: ce frågade, huru det nu är med Rigiska stadzrätten, der på Secret [erare] n Blixenstierna swaradé, att en del der af är genomlupin, men [att] den kommit att hwila, först af Vice Præsidenten Palmbergs siukdom, och sedan dess afresa till Pålniska Hofwet uti den bekante publique affairen, och är hans närwaro, såsom den der om har god kundskap, funnen der wid nödig.
Kongl: e Commissionen tog afträde.
1705 den 23 Martii.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans, nembl: n:
Hans Excellence Hr Kongl: e Rådet Högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagmannen Hr J. Renstierna.
Assessoren Hr G. Ehrenberg.
Secreteraren Hr Blixenstierna.
Rådmännerne Hr Nyman och Hr Folcher.
S. d. Bewilliade Hans Excell: ce och Kongl: e Commissionen S: r Lang att blifwa Auscultant härsammastädes.
Hr Assessor Ehrenberg giorde Hr Vice Præsidentens Herdhielms ursächt, att han af andra hinder afhållen eij kunde sig nu infinna.
Secret [erare] n Folcher berättade om Borgmästar Hyltens ursächt, som är syslesatt med taxeringen för det här i staden warande Hamiltons regemente.
Landtrichter Bröms blir öfwer jus rigense constituerat.
Hans Excell: ce berättade, huruledes här i staden nu förtiden är en Ländtrichter wid nampn Bröms, som warit hos Hans Excell: ce och erkudit sig willia låta bruka sig wid de ärenden, som kunna angå lijfländska sakerne, och som Kongl: e Commissionen har under händer [299.
] något, som beträffar Riga stadzrätt, sä finner Hans Excell: ce, att Bröms kunde wara tienlig adiungeras de Hrr af Kongl: e Commissionens ledamöter, som det wärket egenteligen sig åtagit att arbeta uti, frågandes Hans Excell: ce, huru wida der med är kommit, då Hr Secreteraren Blixenstierna, som äfwen är deputerat att öfwerse ius rigense swarade, att Vice Præsidenten Palmberg och Vice Præsidenten Leionmarck sampt begge Herrar Revisionssecreterarne hafwa hafft den under händer, men genom Palmbergs bårtresa, som en särdeles kundskap om de sakerne hafwer, är den syslan kommen att stutza, och är nödigt, att någon annor blifwer uti V [ice] Præsidentens Leionmarcks ställe förordnat, så att om Landtrichteren Bröms der wid kommer att brukas, att the måtte som tillförne wara 4, som äro der till förordnade, warandes deras sysla tillförne att tillse, hwad skildnad är emellan deras och wår lag.
Renstierna skall wara wid jus rigense med tillstädes.
Hans Excell: ce anmodade Hr Lagman Renstierna att wara uti Hr Leionmarcks ställe, det Hr Reenstierna lofwade, oachtat han sade sig eij hafft tillfälle giöra sig särdeles underrättat om de Rigiske handlingarne, men will äntå intet draga sig undan effterkomma det Hans Excell: ce och Kongl: e Commissionen gått finner, blifwandes således nu Hr Renstierna, begge Revisionssecreterarne och Landtrichtern Bröms denna affairen anförtrodd.
Hr Blixenstierna påminte här wid, att om Palmberg woro tillstädes här å orthen, synes hans person der wid mycket tienlig, ty han har det mycket wäl bekant, som detta angår.
Hans Excell: ce swarade, att som han är nu för tiden bårta, måste man betiena sig af den, [som] nu kan wara till handz.
Om Nöller, som will vertera wår lagbok.
Wid detta tillfället talte Hans Excell: ce om en bokförare i Riga wid nampn Nöller, som söker tillstånd få öfwersättia wår nu [warande?
] swänska lagbok på tyska språket, och synes dess begäran intet kunna difficulteras, allenast han träffar meningen och orden rätt.
Secret [erare] n Blixenstierna sade honom lära hafwa swårt komma [300.
] der med till rätta, efftersom ibland oss här i landet äro skilliachtige meningar om rätta förståndet.
Hans Excell: ce sade sådant lära nu wara förklarat genom förfrågningar, som der öfwer kunna wara giorde.
Hr Assessor Ehrenberg sade den böra wara begge språken wäl mächtig, som denne translation sig åtager.
Secretair Folcher berättade, att lijfländarne lära hafwa wår lagbok öfwersatt redan på tyska, men det [har] skedt effter Loccenii latinska version och första editionen, som är mäst vicieux, hwarest meningen intet är rätt adsequerat.
Hans Excell: ce fant den versionen derföre behöfwa så mycket reviderande, det och Kongl: e Commissionens deputerade mente med adcuratesse böra ske.
Palmcrans Enkia lefwererar alla sina papper till contoiret emot betalning.
Hans Excell: ce berättade om den nåd, [som] Hans Kongl: e Maij: tt giort sahl.
Palmcrans Enkia i anseende till Kongl: e Commissionens för henne afgångne bref af den 16 Decembris 1704, så att Hans M: tt genom dess allernådigste swar, daterat Ravitz i Storpåhlen den 23 nästledne Februarii, benådar Enkian med 3 ars pension af 300 daler sm: t om året, uthaf påstmedlen att undfå, men der emot skall hon wara förplichtat lefwerera ifrån sig alla sin sahl.
Mans skriffter och handlingar till Kl: e Lagcommissions contoiret, både det arbete, [som] han för Kl: e Swea Hofrätt kan hafwa giort, som [ɔ: och] hwad han afskrifwit, som andra Kongl: e Collegier och domstolar kan angå, anmodandes Hans Excell: ce Hr Johan Pontin, att han will förmå Enkian uthan uppehåld lefwerera alt sådant ifrån sig, och i regard till Kongl: e Maij: ttz henne ertedde nåd ingen ting innehålla, som hon här wid kan hafwa, det Pontin lofwade icke allenast willia sin syster Enkian berätta, uthan och draga försorg, att Hans Kongl: e Maij: ttz allernådigste willia och Hans Excell: ces med Kongl: e Commissionens beordrande må blifwa underdånigst och hörsamäst effterfölgd.
Tiufbalken.
Sedan företog sig Kongl: e Commissionen att fortfara med Tiufbalken, låtandes Kongl: e Commissionen för sig upläsa de protocoller, [som] der öfwer nu wid sidsta genomseendet håldne äro, finnandes som förr, att alla 3 §: i af cap.
3 böra med lijfstraff anses, men § 4 af samma capitel går aldeles uth.
[301.
]
Cap.
4 § 2 af Tiufbalken blifwer lika med § 1 af detta fierde Cap.
4 § 2 Tiufbalken.
capitel till straffet, men det ordet slik går uth; elliest blifwer denna § stående, så att de, som öfwertygas warit i bråttet delachtige, straffas äfwen till lifwet.
Secretair Blixenstierna påminte här wid, att noga bör observeras, att hwad som uti föregående cap.
2 omtalas bör här wid distingveras.
Och som klåckan war 6, ty tog Kl: e Commissionen afträde.
1705 den 19 Octobris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Hofcancelleren wälb: ne Hr Cojet.
Vice Præsidenten wälb: ne Hr Herdhielm.
Assessoren Hr Scheffer.
Secreteraren Hr Blixenstierna.
Assessoren Hr Stierncrona.
Radman Hr Nyman.
S: r Johan Pontin.
S. d.
Lät Hr Lagman Arendt Silfversparre giöra sin ursächt, att han för sin opasslighet intet kunde wara tillstädes.
Äfwen giorde Hr Secreteraren Ehrenberg, med Borgmästaren Hylten och Rädman Folcher, sina ursächter, för det de af andra embetes hinder afhåldne eij kunde sig nu här infinna.
Hans Excell: ce Grefwe Gyllenstolpe contesterade sin förnöielse öfwer samtliges gode wälstånd, beklagandes, att hwars och ens andra embetes förrättningar skola föranlåta Kongl: e Commissionen komma mindre offta tillstädes än hwar för sig elliest skulle önska, warandes nogsambt försäkrat, det alla gierna skulle se, att detta wärk effter [302.
] möieligheten må skyndas, det Hans Excell: ce äfwen för sin person skulle sig fägna öfwer, och det så mycket mera, som Hans M: tt genom dess nådigste ankomne bref, daterat Ravitz 7 Maji, brukar sådane Kl: e M: ttz bref upläses.
ord, att Hans Kl: e M: tts åstundan är, att det länge under händer warande wärket må snart winna sin fullbordan, hafwandes äfwen Kl: e M: tt förstärcht denna Kl: e Commissionen med wackra och lärda män, såsom Hr Hofcancelleren Cojet, Lagmannen Hr Silfversparre och Hrr Assessorerne Scheffer och Stierncrona, önskar forthenskull härwid Gudz wälsignelse, som den och wisserligen är wid ett så important wärck nödig.
Remisserne.
Sedan frågade Hans Excell: ce Hr V [ice] Præsidenten Herdhielm, huru det är med de sentimenter, som af Kl: e Swea Hoffrätt wäntas swar om på Kl: e Commissionens dit afgångne bref, då Hr V [ice] P [ræsidenten] Herdhielm swarade, att som Kl: e Rätten nu sluppit den ledsamma bekanta Bielkiska saken, så lärer Kl: e Rätten snart med swar inkomma.
Rättegångzbalken.
Hans Excell: ce frågade Hr V [ice] Præsidenten Herdhielm widare, om han lagt handen något wid den nya Rättegångzbalken, och huru wida der wid är avancerat.
R [espondit]: Han har intet förr hafft tid tänkia stort derpå, men nästledne sommar har han der wid något upsatt, som han täncker med Hr Lagman Cederhielm, hwilken äfwen af Kl: e Commissionen är tillordnad der wid arbeta, conferera.
Hans Excell: ce mente wara ett mycket gått medel sä wid Rättegängzbalken eller processens formerande, om en och annor, som kan finna några särdeles händelser, dem straxt annoterar, så kunna de framdeles tiena till godt understöd och hielp i sielfwa arbetet.
Hans Excell: ce discurerade om wår gambla lag, som warit en luster för landet, att den intet bör alldeles ödeläggias, uthan den samma uti wår nya med adplication och illustration förbättras, effter de uthgångne placater och förordningar, hafwandes de gambla, som Zamolxis, Viger Spaa och Lumber, med hwad flere nampn the hafwa, der wid anlagt stor flit och möda.
Hr Hofcancelleren Cojet uthlät sig det wara bäst, att lagen är kårt, ty dess widlöfftigare den är, iu wärre och swårare är det.
Om processualmåls och expensers caution [s] præsterande gifwit Hr Scheffer.
Secreteraren Folcher påminte om det remiss, som den 15 Junii 1705 är till Kl: e Commissionen ankommit ifrån Kl: e Maij: ttz Justitiæ revision, angående huru wida caution för expenser bör ställas i præliminair och processual mål och twister, hwilket bref blef gifwit till Hr Assessor Scheffer att gifwa sitt betänkiande wid, och det sedan i Kongl: e Commissionen föredraga.
Dråp- och Såramålsbalkerne gifwes Hr Stierncrona.
Der näst berättade Secreteraren Folcher om de 2: ne balkarne, Dråp- och Såramål med wåda och willia, hwilka Hr Vice Præsidenten Lillienstedt wid sitt wistande här på orthen hade under händer att föredraga, men wid afresan åth Wismar lemnade dem ifrån sig, förfrågandes [303.
] Secreteraren sig, hwem Hans Excell: ce och Kongl: e Gommissionen behagar dem nu tilldela.
Hans Excell: ce frågade Hr Assessor Stierncrona, om han icke will sig den mödan åtaga att föredraga samma balker.
R [espondit] der till Hr Stierncrona iaka [n] de, skolandes de therföre blifwa Hr Stierncrona tillstälte.
Executionsordningen skall Pontin upsättia.
Widare berättade Secreteraren Folcher om Executionsordningen, hwar wid Underståthållaren Stiernhoff en hop arbetat, men är intet i den form fattat, att then som en Kongl.
förordning kan uthgifwas, understälte Kl: e Commissionens gåttfinnande, huru med den skall förhållas, om den intet, som Hr Lagman Cederhielm mente, skall kunna inflyta uti Rättegångzbalken, effter den är en dépendence af dommar och ändemål pä rättegånger.
Hans Excell: ce tychte den lära kunna fogas med Rättegångzbalken, men Hr Vice Præsidenten Herdhielm fant det wärket wara för stort att bifoga Rättegångzbalken, men Hans Excell: ce sade sig intet kunna se något närmare komma tillsammans än dom och execution, som är dess frucht, åthminstone böra de föllia näst på hwar andra immediate, och som detta änteligen kan blifwa ett särskilt wärck, ty mente Hans Excell: ce, att S: r Johan Pontin, som ingen occupation hafwer, lärer den bäst kunna författa och i tienlig form upsättia, det han och lofwade, skolandes hwad af andra är upsatt blifwa honom tillstält.
Riga stadzrätt.
Om Rigiska stadzrätten, som en begynnelse är giord med, berättade Hr Secreteraren Blixenstierna wara en del genomlupin, men är förnembligast stannat af Vice Præsidentens Palmbergs frånwaro, som har en särdeles kundskap om dee Rigiska affairerne.
Johan von Brömsen.
Hans Excell: ce päminte om Landtrichtern Johan von Brömsen, som erbudet sig der wid wara tillstädes, frågandes Hans Excell: ce Secreteraren Folcher, om han kienner honom.
R [espondit]: Han har några gånger warit neder uti Lagcommissions contoiret och sedt de Rigiska sakerne igenom, då han och wisat sig hafwa ett gått förstånd och wara en habil man.
Handelsbalken.
Handelsbalken och dess tillhörige ordningar kunde nu intet något förordnas öfwer, efftersom Borgmästaren [Hylten] war frånwarande och Rådman Folcher.
[304.
]
Hans Excell: ce bad, att hwar och en, som har något under händer att arbeta, det de willia effter all giörlighet sökia få det färdigt, på det ingen tid må löpa uhr händerne, att icke alltid är något, som kan företagas, elliest är Kl: e Commissionens sammankomst onyttig, lärandes det mästa och största arbetet wid slutet blifwa att giöra ett rätt register och indicem öfwer hela wärket, som fordrar ett stort iudicium, men hwad sielfwa förtalet dertill angår, antager Hans Excell: ce sig sielf att willia hafwa beswär med, warandes fuller något förr i de förre lagböckerne, men det lärer fordra ändring och förbättring.
Hans Excell: ce will giöra förtal till lagboken sielf.
Hr Hofcancelleren frågade, om här i landet är tillåtit redimere lites.
Hr Herdhielm swarade: I wissa mål kan det ske.
Hr Blixenstierna berättade, huru Kl: e M: tt resolverat i det målet, att ingen bör der af lucrera, han kan hafwa kommit der till huru han och will.
Hr Hofcancelleren tyckte, att som redemptio litium är en owiss handel, så bör den och ingen skada.
Hr Herdhielm mente, det en arftagare är till slikt närmast.
Hans Excell: ce war af samma tancka, att bördeman bör wid sådan händelse hafwa förmån.
Hofarticlarne.
Om Hofarticlarne berättade Secreteraren Folcher, att the ännu liggia i Kl: e Borgrätten, dit Kl: e M: tt dem sändt att giöras påminnelser öfwer, som än intet är fullbordat.
Men Hans Excell: ce tychte, att Kl: e Commissionen wid dem redan giort hwad ske bordt.
Slåttzarticlarne.
Wid påminnandet om Slåttzarticlarne sade Hr Herdhielm dem warit sände till Kl: e Senaten, derest han fick i befallning dem i några mål ändra effter några förordningar, som sedermera äro uthgångne angående Slåtsrätten, hafwandes han opsatt och författat samma förändringar, men Hans Kl: e M: tt reste derpå straxt bårt, förr än the blefwo i rådet föredragne, lemnar nu till Hans Excellences och Kongl: e Commissionens gåttfinnande, om samma remarquer icke måge här först företagas och ventileras, och sedan det skedt, att samma articlar blifwa Kongl: e Maij: tt till nådig adprobation öfwersände.
Hans Excell: ce sade, det samma ändringar kunna wid nästa sammankomst blifwa företagne, men Hr Vice Præsidenten sade sig eij kunna så noga nu minnas, hwarest de äro i hast att igenfå, uthan will sielf widh lägligit tillfälle der om påminna, och det samma sökia föredraga.
1705 den 2 Novembris.
[305.
]
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet Högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Hofcancelleren wälb: ne Hr Cojet.
Vice Præsidenten wälb.
Henrich Herdhielm.
Underståthållaren wälb.
Georg Stiernhoff.
Assessoren wälb: ne Petter Scheffer.
Secreteraren wälb: ne Gustaf Ehrenberg.
Secreteraren wälb: ne Tomas Blixenstierna.
Assessoren wälb: ne Gabriel Stierncrona.
Borgmästaren wäl: tt Anders Hylteen.
Rådman Hr Mårten Nyman.
Rådman Hr Magnus Folcher.
S: r Johan Pontin.
S. d. Giorde Lagmannen Hr Arendt Silfvesparre sin ursächt, att han för sin opasslighet intet kunde wara tillstädes.
Executionsordningen.
Hr Underståthållaren Stiernhoff berättade, huru han nu omsider fått igen de originalprojecter, som han effter Kongl: e Maij: ttz nådigste befalning giort till en ny Executionsordningz författande, hafwandes de samma inlefwererat uti Kongl: e Lagcommissions contoiret, och består af 300 folier, warandes der uti icke allenast Kongl: e originalbref, uthan och alla de tryckte förordningar, som röra Executionswärket, på det att then, som får under händer [att] författa den nya Executionsstadgan, må der af hafwa rättelse af hwad i det målet tillförne är uthkommit, warandes åthskillige ärenden, som böre i Kl: e Commissionen först afgiöras, förr än samma Stadga kan komma under händer att uppsättias i sin rätta form, skolandes han sielf gierna utharbeta detta wärket, men som både hans tid sådant för sina trägna embetes förrättningar intet tillåter, eij heller will minnet nu på dess ålder stå honom bij, så lemnar han till Kongl: e Commissionens gåttfinnande, hwem det samma må blifwa anförtrodt.
Hans Excell: ce sade, att wid sista sammanwaro blef om detta wärket discurrerat, då Kongl: e Commissionen nembde S: r Pontin der till, efftersom han intet är af andra sysslor hindrad, och som Hr Underståthållaren berättar om ogiörligheten hos sig till fullbordande af detta, så lärer Pontin under Hr Underståthållarens direction och styrelse här wid läggia handen och sådant sig företaga, skolandes de projekter, som i Kongl: e Lagcommissionen ingifne äro, blifwa honom tillstälte.
[306.
]
S. d.
Blef S: r Nicolaus Silfversköld till Auscultant antagen.
Tiufbalken cap.
4.
Sedan blef cap.
4 af Tiufbalken företagit, och beslötz, att alla de mål, som uti denna § 1 nembnes, skola, som och tillförne discurrerat är, med lijfzstraff beläggias, efftersom den egendom, [som] man [har] under Gudz lås — som fordom sagt är — på intet annat sätt än genom ett skarpt straff wårdas.
§ 2.
Det ordet slik skall lemnas aldeles uthe.
Uti denna § 2 bör uthsättias, hwem som fram för annor bör hafwa förträde till tiufwens egendom, börandes inlagzfä änteligen tilläggias, effter som ingen bör för tiufwen betala, som icke är med honom uti tiufnaden delachtig, finnandes Hr Hofcancelleren, att om sielfwa furtum finnes i tiufwens bo, bör dem [ɔ: det?
] fram för alt uthtagas.
Hans Excell: ce war af samma mening, efftersom det är allmän praxis, att man tager sitt, som stulit är, igen, hwarest det finnes.
Assessor Scheffers tancka war, att som inlagzfä in natura bör tagas uth, så böra och andra saker af sådan beskaffenhet äfwen äga förmån.
Hr V [ice] Præsidenten Herdhielm tychte, att afrad är och en privilegerad prætention, som är sub hypotheca domini och bör intet för tiufnad gå i betalning och genom tiufwens brått förwärkas, det Hr Hofcancelleren äfwen fant.
Hans Excell: ce uthlät sig, att all egendom, som en annor äger, som in individuo fins i tiufwens bo, bör för all ting först uthgå, hwar med Hr Hofcancelleren och war ense, efftersöm sådant per delictum tertii intet kan gå i betalning.
Hr V [ice] Præsidenten frågade, hwad man skall säia om en depositarius, om den försätter det honom blifwer anförtrodt, om den, som giort depositum, bör äga förmån, när egendommen är förwandlat, kunnandes en sådan intet komma under titul af tiuf, efftersöm sådane personer hafwa om sig gått renommé, att man tycker sig hafwa orsak lemna honom sitt goda.
Hans Excellence fant här wid åthskilligt förefalla, som wäl meriterar noga öfwerläggias, och är derföre wäl, om alla de grader och casus blifwa upsatte och skrifftel [ige] n författade, som kunna gifwa en eller annor rätt att niuta ersätning för thet the mist, effter den förmån, som hwar kan wara berättigad till, hwilket till nästa sammankomst kan ske.
Rådman Nyman frågade, om the, som stiäla från sin husbonde under 8 dal: r sm: t, om the böra med lijfzstraff beläggias.
Hans Excell: ce tychte ingen skildnad wara, om en stiäl uthe på [307.
] marken, der ingen kan wäl wårda sitt, eller från sin husbonde, hwars egendom han är plichtig i acht taga och från andra skydd [a], derföre böre alla sådana hustiufwar äfwen med lijfzstraff beläggias, om the stiäla litet eller mycket, och kan sådan tiufnad, fast den ringa är, intet komma under snaterij.
Tiufbalken cap.
4.
§ 3.
Denna § 3 går aldeles uth.
§ 4.
Såsom denna § 4 och blifwer med lijfzstraff stadgat, så bör den så inrättas, att om man tager byrda eller lass af det, som här uti nembnes, är han lijfzstraff undergifwen, ty elliest woro alt för swårt, om någon, som i en trädgård kan taga ärter, frucht, rofwor etc. skulle, för det han der af något åte, hårt straffas, eller elliest på marken uthe i rofwegårdar och elliest, såsom att man på wägen torde taga af rofwegården en rofwa eller flera att stilla sin törst eller hunger med.
Hr Hofcancelleren fant den distinctionen god, emellan det, [som] man äter, och det, som bärs bårt, särdeles af någon myckenhet.
Hr V [ice] Præsid [enten] Herdhielm sade wara mycket angelägit, att then, som stiäl andras nät, blir hårt straffat, efftersom sådane undertiden lägges långt ut i siön, hafwandes desse senare tiden gifwit anledning till swåra straff, effter malicen hos folket tagit mer än förr öfwerhanden, derföre hafwa båtzmän och slika, som stulit ringa nog, blifwit dömbde till 9 gatulopp och sittia i Marstrand hela sin lijfztid.
§ 5.
I stället för båth bör sättias fahrtyg och det med sådan omständighet, att båten eller fahrtyget bör wara låst och hästen fängslad eller tiudrat, och så frambt någon det giör i nödfall uthan ägandens wettenskap, bör han ersättia äganden skadan och betala dubbelt mer än han borde, om han med dess lof och kundskap det giort hade.
§ 6.
Hwad i denna § 6 omtalas, bör eij med penningeböther, uthan med risslitande för tingz- eller rådstugudören afstraffas, och dessuthan stå med kiärillet i handen en tima att siemmas, förr än executionen sker, skolandes intet reflecteras på, om hon målkat en eller flere, uthan kan straffet der effter siärpas eller lindras.
[308.
] 1705 den 13 Novembris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Hofcancelleren wälb: ne Hr Cojet.
Vice Præsidenten wälb: ne Henrich Herdhielm.
Lagmannen wälb: ne Jacob Reenstierna.
Lagmannen wälb: ne Arendt Silfversparre.
Lagmannen wälb: ne Germund Cederhielm.
Assessoren wälb: ne Petter Scheffer.
Secreteraren wälb: ne Gustaf Ehrenberg.
Assessoren wälb: ne Gabriel Stierncrona.
Rådmannen Hr Mårten Nyman.
Rådmannen Hr Magnus Folcher.
Discurerades om préférence till en tiufz egendom.
S. d.
Berättade Hans Excell: ce Grefwe Gyllenstolpe, huruledes den quæstionen senast moverades, hvem som bör äga préférence till en tiufz egendom, när den till creditorernes betalning och tiufnadens ersätning intet hinner, och som Auscultanten Silfversköld då äfwen beordrades gifwa prof af sin Industrie och upsättia der öfwer något skriffteligit, ty upläste Hans Excellence detsamma, begynnandes Kongl: e Commissionen discurrera öfwer detta målet, uthlåtandes Hans Excell: ce sig wid depositum, att thet äger en stor rättighet, det och sielfwa furtum hafwer, när det in natura finnes i tiufwens bo, men när the ingenthera der äro att igenfå, hwem af desse bör hafwa förträde uti tiufwens egendom?
Hr V [ice] Præsid [enten] Herdhielm upläste cap.
[?
], hwarest grader stå uthsatte, huru en tiufz goda måste tillträdas och disponeras.
Hr Ehrenberg sade, att som ingen bör en annars del förwärka, så kan och ett depositum intet gå i betalning för någon tiufnad.
Hr Hofcancelleren fant ingen särdeles skildnad wara, om en tiuf stiäl något af enom, eller om han olofwandes bårttager depositum, ty begge delar äro tiufnad.
Hans Excell: ce förklarade en skildnad wara emellan det man förtror någon, som om depositum kan säjas, och annat det, som sker, när lås och dör brytes eller elliest domino inscio afhändes.
Hr V [ice] Præsid [enten] Herdhielm mente, att then, som betrodt en annor sin egendom och fölgt ens fidem, bör intet mindre mista sitt, än den, som på annat sätt emot sin willia förlorat sitt goda.
Hr Ass: r Scheffer påminte, att om deposita skulle för annat äga [309.
] högsta rätten, och man der under skulle få skydda sig, så kunde tiufwar giöra complot och säia, att hwad den ene tiufwen ägde, kunde wara den andras depositum, och således blefwe den, som wore bestulin, mycket frustrerat, när det finge heta depositum.
Hr V [ice] Præsid [enten] Herdhielm mente, att som ingen är så owarsam, att han lemnar sin egendom åth en lösker man, uthan den, som bär nampn och har anseende för en hederlig person, sä kan fuller ingen fara wara, att sådant sker.
Hr Lagman Renstierna sade: När legislator sade, att ingen må annans luth förwärkia, är der med äfwen sagt, att ingen bör sig af en annans egendom, som i giärningen är oskyldig, richta.
Hr Secretair Ehrenberg tyckte det wara ens egen culpa, när man sitt goda intet förtror en redeligare meniska än den, som owarsamt der med handlar och förskingrar, kunnandes han säias der wid sig sielf hafwa försedt, men med tiufwen har han intet commercium hafft, uthan densamma tager bårt egendommen uthan possessoris minsta förmodan eller wettenskap.
Hr Lag [man] Cederhielm uthlät sig, att som man intet är förplichtat betala något af sin egendom för en tiuf, så wore den wist olycklig, som hade lemnat sitt goda i en annors händer till förwar, och [ɔ: om?
] thensamma skulle låta sitt gå i betalning och betala tiufnaden der med, och intet få skiffta det först undan, deremot likwäl den, som är bestulin, har den ersättning, att tiufwen far plichta med kroppen, som deponens intet får prætendera.
Hans Excell: ce förestälte, att fast än hustrun intet warit delachtig i någon särskilt tiufnad, som tiufwen kan blifwa angifwen före, så kan likwäl boet genom förr giord stöld blifwit förmögnare, så är något att säia, om hustruns andel bör aldeles undanskiptas och der af ingen del tagas.
Hr Hofcancelleren sade, att alt hwad som kan med wisse reglor och bekante circumstantier circumscriberas och wisas, att tiufwen sielf intet äger, bör gå i betalning [ɔ: eximeras?
], men det öfrige eximeras [ɔ: bör gå i betalning?
].
Hans Excell: ce fant wara bäst, att som här wid äro differente meningar, att hwar uthlåter sig särskilt, hwad dess tanka kan härutinnan wara.
Hr Rådman Folcher yttrade sig först hwad denne préférence [310.
] quæstion angår, så finner han först, att iura pupillorum böre i acht hafwas, aldenstund lagen altid warit öm om deras conservation, af den orsak, att naturen ännu intet gifwit dem det förstånd, att de sielfwa kunna invigilera och i acht taga det, som dem jure tillkommer, ty hwarken förstå the uthse sig någon nyttigare person defectu ætatis et usu [s] rationis, att the således kunna säias någon del tillbakassättia af det de borde achta, eij heller kan præsumeras deras goda kommit i tiufwens händer, så frambt wederböranden, som hade lemnat honom dit, icke hafft den goda tancka om honom, att han warit en redelig man, och således kan ingens culpa betaga den omyndige niuta sitt fult uth, som en tiuf af des goda hafwer om händer; 2: do tyckes sielfwa tiufnaden och dess ersättning böra komma i consideration, efftersom den violenter et domino inscio kommit honom ifrån, hafwandes possessoren på intet sätt warit wållande, att egendommen kommit honom ifrån, som likwäl om deposito kan säias, qui non elegit sibi fideliorem custodem; 3: tio bör inlagz- och bolagzfä anses, och sedan consequenter andra privilegerade pretentioner effter hwars och ens beskaffenhet.
Hr Rådman Nyman blifwer wid det han upsatt.
Hr Assessor Stierncrona finner, hwad denna quæstion angår, så har en deponens lemnat sitt goda i tiufwens händer uti intet annat upsåt, än att det sua natura skall der orubbat blifwa, men der depositarius der med annorledes omgår emot deponentis willia och wettenskap, är han äfwen en tiuf, och bör i den händelsen brista för begge så af marek som marek.
Hr Seretair Ehrenberg finner denna sak af särdeles délicatesse, att alla omständigheter böra noga öfwerläggias, och måste icke allenast inlagzfä komma i consideration, utan iemwäl alla iura privilegiata, ty fast en tiuf kommer i ens hus och stiäl bårt ens goda, så bör man fuller af dess egendom hafwa ersättning, men som ingen kan en annans bruth gällda och barnepenningar äro af en besynnerlig förmån, så blifwer han wid den mening, [som] Hr Rådman Folcher [311.
] hafwer, att the böra först undanskiptas, af the skäl han anförde, ty deras omyndige åhr betager dem förstånd att kunna sin rättighet invigilera, och kunna de på intet sätt förwärkas, fast mindre gä i betalning för någon stöld, som dem ingendels angår; börandes dernäst depositum sua specie och hustrons rätt anses, och dernäst tiufnaden, men der flere stölder äro, bör den hafwa förmån, som först söker tiufwen, och der flera sökia tillika, måste för dem lika brista, kunnandes andre creditorer intet gå föruth, som intet sedt sig bättre före, hwem de sitt goda anförtrodt.
Hr Assessor Scheffers tancka war, att när en tiuf hafwer inne hos sig inlagzfä, bolagzfä, barnepenningar och slikt, som andra personer tillhöra, och den bråtzlige nyss begynt att stiäla, så böra the framför tiufnaden niuta sitt nöie, men är det en gammal tiuf, som länge stulit och boet genom dess långlige tiufnad är förkofrat, kan man intet rätt säia, hwars egendom det är, som i dess bo finnes, och wid den händelsen bör tiufnadens ersättning gå för uth, aldenstund the andra, hwars egendom han innehafwer, hade hafft tillfälle giöra sig om dess lefwerne informerade, men barnpenningar, som omyndige tillhöra, tyckes böra i consideration komma.
Hr Lagman Cederhielm uthlät sig, att quæstio är här om stöld, om the, som der igenom lida, böra komma i compétence med dem, som agera fide publica och intet annat wettat än gått med den mannen, [åt hwilken] the förtrodt sitt goda, men then andra säger: han har me invito tagit min egendom.
Q [uæritur]: hwem bör först hafwa sitt?
Så kan man intet finna, huru den, som är frånstulin, kan blifwa betalt med en annans egendom, som honom bona fide förtrodt sitt, uthan stannar wid de tanckar, att så frambt ipsum furtum finnes i tiufwens hus, så tages det uth, men elliest bör den, som hafwer inlagzfä och förtrodt tiufwen sitt i händer och der med genom inteckning förfarit, äga præferencen, skulle och det intet skedt, imputere [sig sjelf?
] sin négligence, och tiufnaden bör gå för uth.
Hr Lagman Silfversparre tycker wid denna quæstion, hwilken bör hafwa præferencen till en tiufz egendom, anten den, som bona fide deponerat, eller den, som genom tiufwens malice mist sitt goda, så ser han intet annat än att begge delarne kunna kallas furtum, men [312.
] det ena är grofware än det andra, ty det ena är committerat godz, och det andra är bårtkommit genom brytande, och är grofware, som derföre kan kallas furtum duplicatum, hwilket i det anseendet bör äga förträde, doch med reservation af barnegodz, om tiufwen något inne hos sig hafwer.
Hr Lagman Reenstierna sade sine tanckar wara, att så klart det är, när depositum in natura et sua specie finnes, så swårt [är?
] det, när det intet finnes, och som legislator af gambla lagen säger, att ingen kan annars godz förwärkia, så synes och helt ogiörligit, att der barnepenningar och depositum är inne, att thet kan af tiufwen förwärkias och gå för tiufnaden i betalning.
Hr Vice Præsidenten Herdhielm yttrade sig, att som all lag har det ändemål att conservera societatem civilem, så har legislator satt wissa privilegier till dess conservation, altså, när man detta efftertäncker, ser han intet, huru en kan distrahera en annans egendom uthom dess willie och samtycke, och der slikt skulle gå i betalning, skulle en, som är i bo eller lemnat något i tiufwens händer, betala det han intet är wållande till, ty om man in casu particulari skulle annat säia och sättia ett generalt principium, som destruerade bonam fidem, wore intet annat än gifwa tillfälle att omgå orichtigt med en annans egendom, men som hwar bör sin brått gälda, så bör och ingen låta sitt gå i betalning för det han intet är wållande, uthan hafwer bona fide sitt anförtrodt.
Hr Hofcancelleren Cojet: Occasion till denna quæstion, huru tiufnad skall ersättias, uthan att förwärkia en annans egendom, är § 2 af cap.
4 Tiufbalken, som nu ventileras, och finnes här böra först i consideration komma alt det, som in natura finnes och höra andra till, att the kunna säia: detta är mitt, hwar under och barnepenningar förstås, börandes med hustruns andel procederas äfwen som wid cessionem bonorum sker, att hustrons goda intet går i betalning för det hon intet är wållande, eller det, som mannen genom sin förgörelse häfftar före, men sedan bör tiufnaden ersättias; doch hwad skuld eller egendom, som är deponerat, och den kommer och talar om sådant, sedan öfwer tiufnaden är klagat, bör den der effter considererat blifwa.
Hans Excell: ce Gr [efwe] Gyllenstolpe fant mycket wäl och omständeligen öfwer detta wara discurrerat, gåendes begge meningarne [313.
] der uth på, att man intet bör taga ifrån den ena och gifwa uth åth en annor af den egendom, som [tillhör?
] den andre, [hwilken?
] till bråttet intet är wållande, warandes särdeles barnepenningar, som äga en stor rätt, såsom och inlagz- och bolagsfä, tillika med hustruns andel och gifftorätt i boet, hwilka intet böra gå för tiufnaden i betalning, besynnerligen när the in individuo finnes, och ehuruwäl en dolus offta kan ske, att någon kan gifwas af tiufwen attestatum eller zeddel, som wore depositum inne, så kommer sådant af dommaren noga att inquireras, så att den dolus, [som] der wid synes wara, lärer effter sakens beskaffenhet och omständigheterne kunna finnas, när den rätt blifwer siärskådat; och som Hr Rådman Nyman, hwilken [är] nu närwarande, hafwer åhört de discurser, [som] här öfwer förde äro, så lärer han och hafwa omak, som han dessuthan lagt handen wid och wisat sin synnerliga flit med Tiufbalkens upsättiande, äfwen effter det nu talt är inrätta § 2 af cap.
4 Tiufbalken; tagandes Kl: e Commissionen afträde.
1705 den 23 Novembris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet Högwälborne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Hofcancelleren Hr Cojet.
Lagmannen Hr Reenstierna.
Lagmannen Hr Silfwersparre.
Lagmannen Hr Cederhielm.
Secreteraren Hr Blixenstierna.
Borgmästaren Hr Hylteen.
Rådmannen Hr Nyman.
S. d.
Berättade Hans Excell: ce Gr [efwe] Gyllenstolpe, hwad åhåga så wäl Hans Excell: ce sielf för sin person som äfwen han wet samptl: e Kl: e Commissionens ledamöther hafwa att befrämia detta wärket till skyndsambt slut, men beklagar, att hwars och ens trägna embetes syslor skola sådant undertiden emot deras willia hindra, doch will man här wid giöra alt hwad någonsin möieligit ähr.
Cap.
4 § 2 Tiufbalken.
Sedan discurrerade Hans Excellence öfwer den andra § af cap.
4 Tiufbalken, som talar om préférence till en tiufs egendom, hwar wid den quæstionen inföll, om den, som hafwer Cronans meddel omhänder; [314.
] bör lege testamentaria vel dativa blifwa förmyndare och undfå någon pupils egendom om händer, hwilket Hans Excell: ce fant wara otienligit, emädan offta kan hända, att en räntemästare eller slik, som innehafwer Fisci meddel, tör första, andra eller flera åhr wara redelig och handla wäl och rätt förestå sitt embete, så att han derigenom winner folkz fidem om sig, men tör sedermera bära sig illa åth och slösa bårt Cronans penningar, [frågas], om det icke är swårt, att då pupillens egendom, för hwilken han är tutor, skall gå till Cronan i betalning, efftersom Fiscus är perpetuus pupillus, derföre synes wara wäl, om någon lag wore, som determinerade uti slikt måhl.
Hans Excell: ce frågade Rådman Nyman, om han effter de förr förde discurserne inrättat § 2 cap.
4 Tiufbalken; derpå Hr Nyman upläste densamma, som han der effter fattat, men Kl: e Commissionen fant, att orden slik och gifft böra lemnas uthe, iemwäl och graderne till præferencen [det] nogaste ske kan införas.
Hr Hofcancelleren Cojet upläste något, som öfwer detta wore projecterat, finnandes Hr Hofcancelleren: 1: 0 att tiufwegodz, som in natura finnes, bör uthaf egendommen genast bårttagas, desslikest och det inlagzfä, det lån och den pant — med inlösningens förbehåld — som hwar och en hos tiufwen hade nedsatt, och der in natura wore tillstädes; 2: do att den egendom, hwilken genom uppenbara skäl bewises höra androm till, anten den består uti något för detta inprotocollerat fast godz, med inventario emottagit barnegodz, eller hwad annat uti tiufwens bo hälst funnes, som effter fulla andragna skäl erkiännes androm tillhöra, och så borde undantagas, förr än som uthmätningen skedde; 3: tio att tiufwens hustros fasta arfwegodz, hwaruti mannen ingen gifftorätt hafwer, undantages såsom hustrons enskijlta lått; 4: to att deremot alla lösöron och alt aflingegodz, som tiufwen och hans hustro tillhörde af oskipto, går till uthmätning, uthan att hustron, som præsupponeras till tiufnaden intet hafwa hulpit, der af sin gifftorätt må kunna taga, lika som af oskipto den gäld skall betalas, hwilken i warande echtenskap är giord; 5: 0 på den händelsen tiufwens egendom till allas fulla förnöielse icke tillräcker, och twist om præferencen upkommer, då behåller den förträdet, som sin fordran först hafwer angifwit och uthsagt, och der på äntelig dom wunnit; 6: 0 der åthskillige fordringar för gäld, för rubbade inlagzfä, [315.
] för giord tiufnad och för rof tillika och på en tid lagligen uthsökes, der har den, som den beklagade till första [ɔ: största?
] missgierningen binder, förträdet fram för the andra, hwilka mindre klagan hafwa fördt, som störste orätten och ogierningen först bör ersättias och betalas.
Och när detta war af Hr Hofcancelleren upläsit, gafz det till Hr Rådman Nyman, att der af taga rättelse wid § 2 cap.
4 Tiufbalken inrättande.
Cap.
5 § 1 Tiufbalken.
Här bör den skildnat inrättas, att i stället för rådstugur och andre sådane rum skall sättias: domstolar i städerne och på landet, hwar under alla domställen begripas, men the föregående ställen, som här i § 1 nembnes, böre här förbigås, efftersom slike saker dömmes wid Borg- och Slåttzrätter, Ammiralitets- och Artiglerierätter etc., så att slika tiufnader hafwa uti de speciale förordningar, [som för?
] samma rätter gifne äro, sitt särskilta straff uthsatte.
I stället för 10 daler sm: t bör sättias 20 daler silfwerm: t, när det skall wara lijfzstraff, som är 3 dubbelt hårdare än ordinairt lijfzstraff för tiufnad.
Cap.
5 § 2.
Denne § 2 blir stående som han är.
Cap.
5 § 3 och 4.
Desse begge §: i, 3 och 4, skole utheslutas af de skäl, [som] om § 1 af detta capitel sagt är, efftersom särskilte förordningar öfwer slike mål giorde äro, och komma af särskilte dommare att dömmas.
1705 D.
7 Decembris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hofcancelleren wälb: ne Hr Cojet.
Vice Præsidenten wälb: ne Hr Herdhielm.
Lagmannen Hr Gyllencreutz.
Lagmannen Hr Reenstierna.
Lagmannen Hr Silfwersparre.
Lagmannen Hr Cederhielm.
Assessoren Hr Scheffer.
Secreteraren Hr Ehrenberg.
Secreteraren Hr Blixenstierna.
Assessoren Hr Stierncrona.
Rådmannen Nyman.
Rådman Folcher.
Copisten Pontin.
Hans Excell: ce Gr [efwe] Gyllenstolpe war af hinder afhållen och kunde derföre intet wara tillstädes.
Hr Hofcancelleren påminte, att med Tiufbalken må continueras, på det han kan för hälgen aldeles slutas.
Cap.
6 § 1 Tiufbalken.
Nu giordes en begynnelse med cap.
6 § 1 Tiufbalken, då orden i denna § 1 således skola ökas: bryter någon kyrkiofönster, dörr eller lås, i hwad kyrkio det är, och stiäl, straffas till lifwet och stäglas.
Ratio är, ty intet bör remitteras till en annor balck, uthan hwart mål afslutes i den balk, dit detsamma hörer.
Cap.
6 § 2.
Denna § 2 blifwer stående som den nu är.
Cap.
6 § 3.
Här måste § 3 så inrättas, att then, som stiäl det kyrkian enskijlt [316.
] tillhörer och det är 10 daler silfwerm: t, miste lifwet, men är någon annars egendom i kyrkian och dess förwar, miste den lifwet, som stiäl 15 daler silfwerm: t, hwilket är ordinairt straff emot lijfzstraff.
Hr Scheffer mente, att detta bör anses, som det wore kyrkians egendom, ty när tiufwen går dit och stiäl, wet han intet annat än det hörer kyrkian till, och bör derföre ha lika straff.
Hr Herdhielm sade, [att] om detta skulle lika med kyrkians egit ansees, hade det smak af papisteriet, hwilket giör alt det, [som] i kyrkian är, heligt.
Hr Ehrenberg fant det wara tillfälle för tiufwen giöra sig underrättat, hwad som i kyrkian fantz, [som] hörde kyrkian sielf eller andra till, att han således lärer hälst taga det, som kommer andra till, när han wet, [att] det intet straffas så hårt som kyrkians.
Hr Cederhielm sade, att straffet är äntå skarpare än för annor tiufnad.
Hr Herdhielm förestälte, att hwad gambla lagen stadgat om alt det i kyrkian fantz, skedde specie religionis, men som slikt är nu afskaffat, kunna de saker intet kallas res sacræ, som höra andra till.
Derföre stannade Kl: e Commissionen wid det, [som] förr sades, att deposita i kyrkior straffes för 15 daler sm: tz tiufnad med lifwet, men det kyrkian sielf tillhörer straffes för 10 dalers sm: tz tiufnad till döden.
Ibid [em] § 3 cap.
6 Tiufbalken måste ordet trälarbete uthlemnas, och något annat i stället sättias, såsom swårt arbete eller annat slikt.
Cap.
6 § 4 Tiufbalken.
Här måste tillsättias ordet: wapenhuset effter orden inne i kyrkian, och effter ordet häst, add [atur]: eller hwad det är.
In fine huius §: i: sker det under gudztiensten, böte iämwäl för sabatzbråttet, vid [e] cap.
6 § 2 Högm [åls] balken.
Cap.
6 § 5 Tiufbalken.
Här påmintes, att som denna § 5 talar om wapenhus, så är onödigt, att det införes i föregående § 4 cap.
6 Tiufbalken.
Cap.
6 § 6.
Här bör transpositio verborum således ske: om någon af thesse företalde tiufwar stiäla andra gången, förhöies straffet dubbelt.
Cap.
7 § 1.
Denna § 1 cap.
7 blir stående som han är.
Cap.
7 § 2.
Som denna § 2 cap.
7 hörer hit till detta rummet, så bör detsamma, som här nembnes, gå uth uhr cap.
16 § 13 Högm [åls] balken, som finnes infördt i första projectet af Högm [åls] balken.
Cap.
7 § 3.
Detta hörer och hit, och intet till Högm [åls] balken, vid [e] projectet cap.
16 § 12.
[Cap.
7] § 4.
5.
6 och 7.
Desse blifwa stående, men uti § 7 bör tillsättias: och mera slikt, sampt: der med att skada giöra, vid [e] cap.
16 § 6 Högm [åls] balken.
Ibid [em] § 7. giör någon sådant i sitt embete, straffas dubbelt, [317.
] emädan han bör anses som den, hwilken från sin husbonde stiäl.
Cap.
7 § 8.
I stället för tiufzrätt sättes: plichte som tiufwer.
[Cap.
7] § 9 och 10.
Blifwa som de nu äro.
Cap.
8 § 1 Tiufbalken.
Uti denna § 1 cap.
8 Tiufbalken skall för kyrkiodagar sättas söndagar, ty elliest kunna många kyrkiodagar föllia på hwar andra.
Här måste och tilläggias, att det, som hitt [adt] är, bör föras till nästa kiöpstad, hwarest det hos magistraten skall angifwas, inventeras och sedan förseglas med magistratens och hittarens sigiller, och der ägaren intet kommer inom natt och åhr, måste hittaren der af hafwa halfdelen och den andra halfparten till de fattige, wid hwilken mening effter någon förd discurs Kongl: e Commissionen stannade secundum pluralitatem votorum; warandes mycket skiäligt, att hittaren niuter mera, när ägaren wid tridie lysning intet kommer, uthan aldeles utheblifwer, och han det intet får förr än effter natt och åhr, derföre bör han då hafwa halfdelen, men Hr V [ice] Præsidenten Herdhielm, Lagm.
Renstierna och Lagman Cederhielm mente wara mycket oanständigt, att det hittade skall öpnas och i fleras närwaro siärskådas.
1705 den 15 Decembris.
War Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hr Hofcancelleren Cojet.
Lagman Reenstierna.
Lagman Silfwersparre.
Rådman Nyman.
Rådman Folcher.
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet Gr [efwe] Gyllenstolpe tillika med de öfrige deputerade woro denna gången för embetes hinder skull frånwarande.
Cap.
8 § 3 Tiufbalken.
Om det, som hittas, bör här införas, och intet uti Jordbalken vid [e] cap.
19 § 9 eiusdem tituli.
Clausulen i denna § 2 bör blifwa sådan: sielfwa ägaren sin rätt aldeles obetagen den igensökia och der wid effter egen godtyckio förfara.
Cap.
9 § 1.
Denna § 1 [cap.
9] Tiufbalken bör så inrättas: Kiöper någon wetterlig tiufnad, wari tiufwer; och han tage sitt åter, som widkiäns och lagligen till sig winner, men kiöper någon sådant godz, som skiäligen pröfwes wara misstänckt, böte derföre 10 daler och återgifwe det han så kiöpte, enär ägaren det widkiennes och lagligen återwinner, vid [e] Swea Hofrättz påminnelse in observ [ationibus] pag.
161.
[Cap.
9] § 3.
Effter de orden: sökie mäklaren add [atur]: om han der om [318.
] någon kundskap hafwer.
Cap.
10 § 2.
Ordet något transponeras effter ordet tillägna.
[Cap.
10] § 4.
Det ordet ånger går aldeles uth, ty sensus är äntå fullkommelig.
[Cap.
10] § 5.
Denna § 5 inrättas således: ransakar någon i annars mans hus; ratio est, ty elliest torde någon willia säia, att man i sitt egit hus intet finge ransaka hos sitt egit husfolck.
Sedan discurrerades, att den, som stiäl på skepp, det ware sig båtzfolck, som der sin hyra hafwa, eller andre slike, böre såsom tienstefolck anses, warandes äfwen det samma att säia om fohrmän, dem man sitt goda till förwar betror, och kan detta blifwa infört på det stället, hwarest om tienstefolkz stöld talas.
Här med slötz denna gången Tiufbalken och lofwade Hr Rådman Nyman willia den inrätta effter de discurser, [som] åthskillige gånger öfwer den förde äro.
Tagandes här med Kongl: e Commissionen afskedh ifrån hwar annan.
[319.
] Den 28 Februarii 1706.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa.
Hofcancelleren högwälb: ne Hr Cojet.
Assessoren Scheffer.
Secreteraren Ehrenberg.
Assessoren Stierncrona.
Rådman Nyman.
S: r Pontin.
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Gr [efwe] Gyllenstolpe tillika med Secret [erare] n Blixenstierna woro af siukdom, men de öfrige deputerade af embetes hinder frånwarande.
Cap.
1 § 1 Dråpm [ål] med willia.
S. d. Giordes en begynnelse att å nyo genomlöpa Dråp- och Såramålsbalkerne, blifwandes af Dråpm [ål] [med] will [ia] af Hr Ass: r Stierncrona, som de balkarne till sig tagit att föredraga, upläst det första capitlet, hwar wid påmintes om the påminnelser, som från Bleking skedde äro, att ehuruwäl målsäganden för sin person kan hafwa macht förlikas, så kan sådant icke det minsta förringa eller betaga den rätt, [som] Kongl: e Maij: tt öfwer slike gierningars afstraffande äger, aldenstund den iustice, [som] Kl: e M: tt låter gå öfwer alla turbatores pacis publicæ, kan intet bli sembre genom någon privats betingande i lijfz- och halssaker.
Hwad Gottlänningarne påminte, fant Kl: e Commissionen wara af intet wärde.
Effter det Kl: e Swea Hofrätt wid handen gifwit till de orden frid gifwa, skall denna § 1 h [oc] t [itulo] inrättas på sådant sätt: med mindre konungen will dråparen lifwet benåda och målsäganden förlikning tillåta.
§ 2.
I stället för orden så dräpen sättes: minst wulte.
Här bör och någonstädes införas i denna balck om rådzbane.
Dens arfwingar, som uthi rättan lijfznöd blir dräpen, bör niuta någon andehl af det, [som] den kommer att böta, som en annan i oträngdt mål dräper; hwilket bör här tilläggias.
§ 3.
Den påminnelse Gothlandi giöra, om flera warit i fahrnöte och den döda befinnes allenast af ett stiung wara dräpen, blir uthsatt till hela Kl: e Commissionens sammankomst.
Elliest fant Hr Hofcancelleren det wara mycket straffbart, när 3, 4 eller flera sammangadda sig att skada en, som är allena, och synes alla sådane genom samma upsåt giort sig bråtzlige till döden.
§ 4.
Desse begge §: i, 3 och 4, synes kunna föras tillsammans, eller om the skillias, då denna § 4 så författas: skulle dråp ske af [320.
] flera sammangaddade, fast än eij mer än ett sår finnes, ware lag samma; nembl: n att alla, som i flåck och fahrnöte warit, måge dömmas till döden, ståndandes altid till öfwerdommarens gåttfinnande att lindra straffet, warandes elliest ett gått skäl i slike owisse måhl kunna uthletha sanningen, att dömma alla till döden, ty elliest skulle kunna hända, att när någon hade en elack intention emot en eller annan, kunde den gadda sig med flera tillsammans och giöra dråp, och sins emellan wara ense intet bekienna, hwem det giort, när det kan med penningar bötas, men går det an lifwet, så lära the oskyldiga intet låta sig förleda det fördölia, uthan säia fram rena sanningen, och till att afböja slika grofwa gierningar, synes bästa medlet wara så stadga lagen, att den kan afskräckia wanartige meniskior från strafbara upsåt och wärkställande.
Tagandes Kongl: e Commissionen afträde.
1706 den 8 Martii.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans.
Hr Hofcancelleren Cojet.
Hr Vice Præsidenten Herdhielm.
Hr Lagman Reenstierna.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Assessor Scheffer.
Hr Secretair Blixenstierna.
Hr Assessor Stierncrona.
Hr Rådman Folcher.
S: r Pontin.
Hans Höggrefl: e Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten Gr [efwe] Gyllenstolpe tillika med Hr Secretair Ehrenberg woro af siukdom förhindrade.
Såsom wid sidsta sammanwarandet desidererades att se protocollet och de raisoner, som förr anförde äro, då denna balck uti Kl: e Commissionen warit under händer, ty blef detsamma nu upläsit.
Sedan påmintes, hwad förra gången är ad cap.
1 Dråpm [ål] med willia discurrerat, blifwandes det å nyo genomlupit och ventilerat, om dens arfwingar, som af annor är öfwerfallen och blir uthan gifwen orsak dödat, icke böre niuta en del af de böter, [som] aggressoris arftagare komma att uthgiöra, men slötz intet nu något wist, uthan tycktes wara billigt, att the böra niuta någon del af böterne, [321.
] finnandes Hr Vice Præsidenten Herdhielm skäligt, att the icke allenast böra få sin del deraf, utan den först tillträda, det Hr Hofcancelleren fant wara skiäligt, hafwandes åtskillige der om påmint, som Hr Assessor Stierncrona, hwilken har denna balck att referera, gaf vid handen.
Cap.
1 § 3 Dråpm [åls] balken.
Wid denna § 3, effter widlöfftigt raisonerande, stannade Kl: e Commissionen uti sådant slut, att thenna § 3 skall så inrättas, sedan den giöres till ett med § 4 der på fölliande, att alla the, som warit williande och wållande till dråpet, skola mista lifwet, warandes de orden williande och wållande icke allenast mycket significante, uthan och wid slike händelser tienlige, som exprimera upsåtet deras, som i flock och farnöthe äro.
Men Hr Lagman Reenstierna, Secretair Blixenstierna, Assessor Stierncrona tyktte wara swårt, [att] 2 skola dö för en, när det kan klarligen wisas, att eij mer än en gifwit dödzsår, doch tychte Hr Herdhielm, att der lagen eij är swår wid sådane händelser, kan ingen wara säker, ståendes altid till öfwerdommaren den mitigera, då målet blir refererat, finnandes äfwen Hr Hofcancelleren, [att] aggressorum upsåt bör hårdeligen afstraffas, när många sökia angripa en, som wäl kunnat wäria sig, om han hade eij hafft att giöra mera än med en ensam.
Cap.
1 § 5 Dråpm [ål] med willia.
Det ordet ställning skall tagas bårt, och i dess ställe sättias högd, hwilket är generalare och exprimerar flere tillfällen.
Der af kommer och ordet annat att uthlåtas.
§ 6.
Denna § blir således inrättat: öfwertygas någon hafwa gifwit råd till dråpet, wisat rum, skyndat den dräpne dit, [der] han wiste olycka honom förestå, eller främiat dråpet, stånde lika straff med den dråpet giorde.
§ 5.
Uti § 5 bör äfwen införas, att then, som skuter någon uth för en högd eller i en ström, bör derföre, om döden der af eij föllier, böta 50 daler och dessuthan böta för det såramål eller skada, [som] den skadde der af tagit, som det kan wara till.
§ 7.
Denna § 7 blir som han är, allenast att böterne ifrån 20 daler augmenteras till 50 daler, och sådant till treskiptes, målsäganden, konungen, staden eller häradet, warandes mycket billigt, att målsäganden får först sitt, som allena uthstått hazarden.
Orkar han eij bothom, plichte med 14 dagars fängelse wid wattn och bröd.
Williandes Kl: e Commissionen, att der penningeböther fela i slike mål, bör intet annat corporalt straff än wattn och brödz plicht ske, hwilket generalt wid slutet af denna § kan bli infört.
[322.
] 1706 den 15 Martii.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans.
Hofcancelleren wälb: ne Wilhelm Julius Cojet.
Lagmannen wälb: ne Carl Gyllencreutz.
Lagmannen wälb: ne Jacob Reenstierna.
Lagmannen wälb: ne Germund Cederhielm.
Assessoren wälb: ne Petter Scheffer.
Secreteraren wälb: ne Thomas Blixenstierna.
Rådman Hr Mårten Nyman.
Rådman Hr Magnus Folcher.
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten Grefwe Gyllenstolpe war äfwen af sin förra passion hindrad, så att Hans Excell: ce intet kunde wara tillstädes.
Hr Secretair Ehrenberg och Borgmästar Hylteen woro af andra embetes hinder frånwarande.
Hr Hofcancelleren begärte fram det remisset, [som] till Kl: e Lagcommissionen ankommit är, som angår den quæstion, huru wida en långlig possession och besittning, som fuller kan wara skedd på god tro och med titul, men är uthom judiciel inteckning och laga medfart, kan wärcka för possessoren till den egendom, [som] han besitter, någon förmån och préférence fram för andra creditorer, som hafwa vigilerat, låtandes de nu närwarande af Kongl: e Commissionens deputerade upläsa för sig det sentiment, [som] större delen af Kongl: e Commissionen åhr 1702 stannat wid, men kommit att hwila af det Kongl: e Commissionen wäntat få Kl: e Swea Hofrättz tankar i samma ärende; och som Kl: e Commissionen nu fant äfwen detta wara på god grund och noga omständigheters anförande inrättat, stannade Kl: e Commissionen wid det slut, att berörde Kl: e Commissionens förr skriffteligen författade mening, som merendels af alla Kl: e Commissionens ledamöther är underskrifwet, kan till Hans Kl: e Maij: ttz Justitiæ revision afgå, dit Kl: e Swea Hofrätt sine tankar i samma mål kan ingifwa.
Cap.
2 § 1 Dråpm [ål] med willia.
Sedan begyntes cap.
2 af Dråpm [ål] med willia, finnandes Hr Hofcancelleren wid § 1 wara någon skildnad, om en dråpare dräper någon, som in officio kommer honom att taga, eller en annor, som det så egenteligen intet tillhörer, ty wid det förra bör straffet mera sierpes än wid det senare, fast han äntå bör mista lifwet.
[323.
]
Hr Stierncrona sade: Mången gång sker dråp, då dråparen intet har förwärkat lifwet, derföre är han mer plichtig låta den fängzla sig, som sådant tillkommer än en annor, och wid sådan händelse kan frågas, om [det, då] dråparen dräper en, som intet bör honom taga, bör så ansees som ett annat dråp, då han sielf wet sig warit till gierningen oskyldig eller twungen.
Hr Cederhielm sade, det lagen bör wara tydelig och klar och således inrättas, att den afskräcker elacka och wanartiga meniskior ifrån sitt öfwerdåd.
Hr Gyllencreutz tyckte och wara bäst, att första dommen wid häradzrätten blir swår, att der med afskräckia den gemena hopen ifrån öfwerdådighet, ståendes altid hos öfwerdommaren lämpa den saken effter omständigheterne.
Sedan stannade Kl: e Commissionen wid det slut, att denna § 1 cap.
2 skall wid slutet så inrättas: finnes dråparen bråtzlig till första dråpet och med wäriande hand dräper den honom will fängzla, miste högre hand och steglas.
Hr Cederhielm giorde påminnelse, huru senast discurrerades om det straff den bör hafwa, som reser byssa eller drager swärd emot annor, att då blef slutit generaliter, det alla sådane böre derföre böta 50 daler, men som någon destinction är, om det sker i kyrkia eller andre sådane mera privilegerade rum, tyckes der wid straffet och fordra någon skildnad; hwar wid Kl: e Commissionen lät för sig läsa det, [som] Stadgan om oliud och förargelse i kyrkiorne innehåller, hwar wid fantz dem wara lijfzstraff undergifne, som sådane brått i kyrkior begå, kunnandes denna skildnad tagas i acht wid § 7 cap.
1 h [oc] tit [ulo], som om slikt innehåller, warandes dessuthan nödigt, [att] det öfrige, som samma Stadga innehåller, blir någonstädz i lagen infört, hwilket synes kunna ske uti Såramålbalken.
[Cap.
2] § 2.
Dråpm [åls] balken.
Huru stor mansboth bör wara, discurrerades af och an, och stannade Kl: e Commissionen samptligen, uthom Hr Assessor Scheffer, wid det slut, att den bör wara 100 daler, af det fattigdom, som är ibland folcket, intet räcker offta till [för?
] en af wackert willkor, att han äntå kan gifwa uth så många penningar, ty om det går lifwet an, får det intet bötas, men kan det med penningar försonas, måste the intet wara mera, än folcket hinner them betala, warandes elliest, hwad [324.
] bönder och annat slikt gement folck angår, wid slike händelser altid wanligit, att the straffas med kropzplicht och gatulopp, men penningarne äro för bättre folck; warandes Hr Assessor Scheffers tanka här wid, att lagen bör så stadgas, det han kan afskräckia folck densamma öfwerträda.
Huru desse 100 daler skola delas, slötz, att konungen skall der af hafwa halfdelen, och den andra hälfften staden eller häradet, hwarest locus delicti är.
Men hwad målsäganderätten angår, bör den effter förlikning ske, och der målsäganden skulle wara för obillig, måste dommaren der öfwer determinera quantum.
Sedan taltes något om målsäganderätten, som främst af cap.
1 § 2 talas, der den ene warit mindre till dråpet wållande än then andre, och tycktes den öfwerfalne hafwa betagit sine anhörige prætention på målsäganderätten, när han sielf hemnat sitt dråp.
Falkenberg och Jernstedt bli Auscultanter.
S. d. Blefwo Hr Falkenberg och S: r Jernstedt till Auscultanter i Kongl: e Commissionen antagne.
Tagandes sedan Kl: e Commissionen afträde till widare sammankomst effter påskhälgen.
1706 den 5 Aprilis.
Kom Kl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hofcancelleren Hr Cojet.
Vice Præsidenten Hr Herdhielm.
Lagmannen Hr Reenstierna.
Lagmannen Hr Cederhielm.
Assessoren Hr Scheffer.
Secreteraren Hr Ehrenberg.
Assessoren Hr Stierncrona.
Borgmästaren Hr Hylten.
Rådman Hr Nyman.
Rådman Hr Folcher.
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten Gr [efwe] Gyllenstolpe war af sin förrige opasslighet hindrad.
Hr Assessoren Stierncrona berättade, huru han warit hos Hans Om laga intekning emot långlig besitning.
Excell: ce Præsidenten till middagen, då äfwen kommit att talas om remisset, som angår laga medfart emot långlig possession, [huruvida det?
] bör till Kl: e Justitiæ revisionen afgå, förr än Kl: e Swea Hofrätt först ingifwit sitt sentiment i det målet, då Hans Excell: ce funnit bäst wara der med dröia, till dess sådant skedt, hwar wid berättade Hr Vice Præsidenten Herdhielm, att Kl: e Hofrätten har determinerat [325.
] 2: ne dagar i hwar weka till att så wäl gifwa sitt betänkiande wid remisserne som [wid] det, som kan angå den nya processens formerande, som Hr Lagman Cederhielm har under händer att utharbeta.
Bartolin blir Auscultant.
Sedan blef Studenten Bartolin antagen till Auscultant här i Kl: e Lagcommissionen.
Cap.
2 § 3 Dråp [måls] balken med willia.
Der näst giordes en begynnelse med Dråpm [åls] balken, och företogz § 3 af cap.
2, der wid Kl: e Commissionen för påskhälgen sidst stannade, hwar wid Kl: e Commissionen fant, att den, som [ɔ: om någon?
] håller wärian för sig till sitt nödwärn, och en annan löper på densamma och orsakar sig döden, bör den, som wapnet förde, intet plichta mer än half mansboth.
Ratio är, ty den, som af grofft förseende dräper en annor, är iu mycket mera bråtzlig än den, som till sitt egit lijfz förswar allenast håller wärian för sig, och kan således intet råda, att dess owän af hitzighet tillskyndar sig sielf döden.
Hr Ehrenberg påminte om the orden, [som] här brukas orsakar sig sielf döden, [att de] hafwa en särdeles emphasin med sig, som uthwisa sielfwa gierningens beskaffenhet.
I stället för de orden då bötes för honom sättes: då böter han, som wapnet förde; warandes det ordet wapn så generalt, att det till allehanda gewär kan adpliceras, hwar medelst någon skada timar.
Repartitionen af böterne bör ske, som förr är gått funnit.
Cap.
3 § 1 Dråp [måls] balken.
Sedan begyntes cap.
3 § 1, skolandes effter de orden natt och år tilläggias: som skall wara dråparen en laga stemning, hwilken i städerne bör ske på Hofrättz och rådstugudören, men å landet på prædikostolerne och tingzdören; kommer han intet inom natt och åhr, bötes full mansboth, och der han uthan leid inkommer, sware till sielfwa saken och der effter plichte.
I stället för liggiande länder sättes: underliggiande länder.
Hwarföre målsäganden bör här få ett wist quantum, och intet, som annorstädes förmält är, med målsäganden [ɔ: dråparen?
] förlikas, är detta, att dråparen har rymt bårt och således bekymbrar sig intet om att förlika målsäganden, derföre bör lagen determinera något wist, som målsäganden skall åthniuta.
Dessuthan skall slutet af denna § 1 så inrättas: så till målsäganden, och sedan till konungen och staden eller häradet.
Ty målsäganden bör altid ha sitt först uth, som kienner mästa skadan af gierningen.
Cap.
3 § 2 Dråp [måls] balken.
Denna § 2 blir som han är, men huru förhållas skall med dråpären, som kan dö, förr än dommen blir öfwer honom fält, som och [326.
] huru wid leide skall förhållas, synes intet komma hit, uthan sådant uti processens formerande blifwa observerat, emädan slikt egenteligen hörer till criminal processen.
Hwad den bör hafwa, som befrämiar eller hielper någon på flychten, måste och intet förgätas.
Cap.
3 § 3 Dråpm [åls] balken.
Wid denna § 3 cap.
3 blir ingen annor ändring, uthan att näst de orden förlike sig med målsäganden, skola föllia: och han nutit det honom uthfäst är, ty han bör för all ting wärkeligen undfå det, [som] honom genom förlikning eller annorlunda kan tillfalla.
Hwad tillförne om mansboth 1698 eller 1699 skall wara discurrerat måste effterses, då Hr Vice Præsidenten Heerdhielm påminte sig om detsamma wara widlöfftigt här i Kongl: e Commissionen discurrerat, och att Kl: e Commissionen då stannat wid ett wist quantum uti det ärendet, vid [e] prot [ocollum] om detta pag.
2450 och 3154 till 3166.
1706 den 26 Aprilis.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hr Hofcancelleren Wilhelm Julius Cojet.
Hr Lagman Jacob Reenstierna.
Hr Lagman Germund Cederhielm.
Hr Assessor Petter Scheffer.
Hr Secretair Gustaf Ehrenberg.
Hr Assessor Gabriel Stierncrona.
Hr Rådman Magnus Folcher.
S: r Johan Pontin.
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten war för dess opasslighet frånwarande.
Mansboth.
Såsom tillförne warit discurrerat, till hwad quantum mansboth bör determineras, och Kl: e Commissionen sig påmint detsamma förr wara ventilerat, altså blefwo nu de protocoller — pag.
2450 och 3154 — upläsne, som om detsamma handla, men Kongl: e Commissionen stannade wid det slut, att intet wist kan nu deröfwer förordnas, förr än Hans Excell: ce Præsidenten sielf och samptl: e Kl: e Commissionens Hrr deputerade äro tillstädes.
[327.
] Cap.
4 § 1 Dråpm [åls] balken.
Sedan begyntes cap.
4 § 1 Dråpm [åls] balken, hwilket wid slutet således bör inrättas, att när dråparen öfwerträder rättan nödwärn och lijfznöd, då stånde uppenbara skrifft, förlike målsäganden, men ware fri för böther till konungen, staden eller häradet.
Här wid discurrerades, om den, som dräper någon uti rätt nödwärn, icke bör äfwen stå uppenbar skrifft eller kyrkioplicht, hwilket Hr Lagman Cederhielm tyckte och wara billigt, efftersom blod är uthgutit, och der med är straffet äntå nog lindrigt för dråparen, men Kl: e Commissionens öfrige deputerade mente, [att det] wore bäst uthlemna detta och stanna allenast wid den [ɔ: det?
] öfrige, [som] i detta capitel omtalas.
Cap.
5 § 1 Dråpm [åls] balken.
I stället för mantalet tyckes hemmantalet böra sättias, som är tydeligare, och gifwer mindre disput af sig, hwar wid Kl: e Commissionen i det ärendet stannade.
Om desse 100 daler för mansboth blef såsom tillförne upskutit, till dess här om blifwer wist determinerat, hwad quantum der wid bör wara.
Hwad som är påmint, att staden bör och betala dulgadråp, är både ogiörligit och obrukeligit, efftersom sielfwa fundamentet der till intet kan uti städerne adpliceras, som är: på det att hwar och en uti häradet må wara så mycket mer sorgfällig upspana eller uptäckia den, som dråpet giort hafwer.
Dessuthan kan här föllia på ordet häradet de orden eller tingzlaget, emädan jurisdictionerne på sombliga ställen äro på det sättet inrättade; hwarigenom begge delarne exprimeras.
I stället för igenfinnes sättes finnes, ty elliest ser det uth, som dråparen hade warit kunnog eller fängzlad, men sluppit undan.
Kongl: e Commissionen tog afträde Härefter är i handskriften antecknadt: Den 13 Septembris 1706 continuerades med Dråpm [åls] balkens adjousterande, och 20 Septemb., 27 dito; Octob.
25, 28 Martii 1707, 5 Aprilis.
Såram [åls] balken finnes den 21 Februarii 1707 och 1 Martii.
.
[328.
] 1706 den 25 Maii.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa.
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Grefwe Gyllenstolpe.
Lagman Silfwersparre.
Assessor Scheffer.
Secreteraren Ehrenberg.
Assessor Stierncrona.
Rådman Nyman.
Rådman Folcher.
S: r Pontin.
Hr Hofcancellen Cojet war af opasslighet i ögat frånwarande.
Hr Secretair Blixenstierna giorde genom Hr Secr [et.
] Ehrenberg sin ursächt för dess frånwaro.
Hans Excellence Præsidenten tychte illa wara, att så mycket långsambt går till undertiden wid sammankomsterne här wid Kl: e Commissionen, hafwandes Hans Excell: ce för sin person intet warit frånwarande uthan laga hinder, som warit siukdom och slikt, men elliest sig altid infunnit, och hafwer förmodat, det samptl [ige] deputerade skulle intet så offta förebära ursächter af embetes hinder, som hwar fuller kan hafwa, men så är denna beställning så nödig som någon annor, det Hans M: tt nogsambt wisar, när Hans M: tt nembner de orden och kallar detta wärket ett länge under händer warande arbete, derföre ser Hans Excell: ce gierna, att der med effter yttersta giörlighet skyndas, kunnandes Hans Excell: ce intet mer giöra än låta kalla dem tillsammans, men att de giöra en del sin ursächt, står hos dem, och will Hans Excell: ce för sin person wara derföre ursächtat.
Remisserne.
Hans Excell: ce frågade om remisserne, då de blefwo alla nembde, och samma orsak, [som] här till warit, att the eij kommit att afgiöras, är ännu, [nembl.
] att Swea Hofrätt ännu intet inkommit med sitt betänkiande i de mål, [som] med samma Kl: e rätt äro communicerade, finnandes Hans Excell: ce bäst, att der om afgår skrifftelig påminnelse.
Handelsbalken.
Hans Excell: ce frågade, hwad det lider med de än ofärdige balkarne, såsom i synnerhet med Handelsbalken, den sahl.
Borgm.
Holmström och Secretair Brunell hade under händer att förfärdiga, hwarpå Rådman Folcher swarade, att dess anhörige swara, [att] alz intet af [329.
] sådant skall finnas effter sahl.
Brunell i dess sterbhus, det Hans Excell: ce och Kongl: e Commissionen fant wara sällsambt, kunnandes Hr Secretair Ehrenberg sig påminna, att sahl.
Brunell här in för Kongl: e Commissionen wid tillfrågan sagt sig hafwa samma arbete så färdigt, att han wore beredd det föredraga, och nu skall alz intet finnas.
Rådman Folcher sade sig hafwa något colligerat, som kan tiena till rättelse wid samma balck.
Tiufbalken.
Hans Excell: ce påminte sig, huru Tiufbalken är nu redan sidsta gången här i Kongl: e Commissionen genomlupin, och uti några mål ändrat, hwareffter Hr Rådman Nyman, som har den under händer, lofwat inrätta hela balken, frågandes Hans Excell: ce Nyman, om han har det nu giort.
R [espondit]: Ja, hwarpå Nyman begynte upläsa Tiufbalken ifrån Cap.
1 § 1 Tiufbalken.
begynnelsen, hwar wid fantz gått, att wid cap.
1 § 1 lägges effter ordet slått till: fästning, hus och gårdar.
Ibid [em].
I stället för under 80 man sättes: igenom 80 man, 40 man på hwar sidan.
Ibid [em].
Huru gatulop skola räknas, fantz wara bäst, att när någon dömmes till ett gatulopp, måste det ske fram och tillbakas, men när the dömmas till 2 eller 3, räknas hwart enkla genomlöpande för en gång, warandes altid wid domstolarne elliest wanligit, att det dömmes till udda eller ojemna gatulopp, tyckiandes Hr Secretair Ehrenberg det intet ha någon alfwarsamhet af straff med sig, om en tiuf skall för ett gatulopp löpa allenast ett slag fram, och som Kl: e Commissionen påminte sig om sådant förr wara discurrerat, ty skall der effter sees i protocollen, warandes straffet än mer att sierpa, om en tiuf bryter sig in i hus och stiäl, än den elliest begår tiufweri.
Hans Excell: ce fant wara bäst, att en särskilt § blir här i balken inrättat, som talar allenast om afstraffande med gatulopp, hwar effter executoren kan hafwa sig att rätta.
Cap.
3 § 3 Tiufbalken.
Att determinera något wist af quantum för lijfzstraff, fant Hans Excell: ce böra dröias med, till dess Kl: e Commissionen blifwer starkare.
Cap.
4 § 1.
Ordet biståck slutes här uth, och införes i §, der om humblegårdar talas, emädan sådane gierna läggas inom stängzel och wård.
Cap.
5.
Uti rubriquen af cap.
5 måste ordet fästning tilläggias.
Hr Assessor Scheffer påminte, att under det ordet kan en hel stad förstås, som intet är adplicabel till detta capitel, men Kongl: e Commissionen fant, att hwar och en dommare lärer wetta, huru wida detta sig extenderar.
[330.
] Cap.
6.
Stiäl någon uti kyrkian, straffas med döden och stäglas.
Således kan denna § med få ord inrättas.
Cap.
8 § 1.
I stället för antiquiteter sättes gambla saker, ty det är bäst undvika fremmande ord.
När det blef om fynd discurrerat, stannade Hans Excell: ce med Kl: e Commissionen wid det slut, att der wid förhålles effter gambla lagen, hwar effter denna § bör anföras, lärandes Hr Nyman wara omtänckt, hwad giörligaste och billigste maneret kan wara att gifwa kundt om det, som hittas, men att iust bruka den procedur att föra sådant till nästa kiöpstad och således anten hindra eller afbryta sin resa är för mycket beswärligit, derföre är nog, att hittaren der med redeligen omgår och hos ärligit folck sådant uthan drögzmål angifwer, skolandes med repartitionen deraf som förr warit brukeligit procederas.
§ 2.
Om nedgrafd skatt skall här näst omtalas, och der om wist determineras, när Kongl: e Commissionen blir starkare, då och om fynd äfwen skall slutas, tillika huru med gatulopp skall förhållas.
Kongl: e Commissionen tog afträde.
1706.
[Den] 14 Junii.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excellence Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Hofcancelleren Hr Wilhelm Julius Cojet.
Lagmannen Hr Arendt Silfwersparre.
Lagmannen Hr Germund Cederhielm.
Assessoren Hr Petter Scheffer.
Secreteraren Hr Gustaf Ehrenberg.
Assessoren Hr Gabriel Stierncrona.
Rådmannen Mårten Nyman.
Rådmannen Magnus Folcher.
S: r Johan Pontin.
Hr Vice Præsidenten Herdhielm lät giöra sin ursächt för embetes hinder i Kl: e Hofrätten.
Hr Lagman Renstierna är frånwarande på Commission i Norkiöping.
Hr Secretair Blixenstierna är till muntelig conférence effter sahl.
Adlerschöld i Kongl: e Hofrätten, och derföre hindras.
Hr Borgmästare Hylteen blir af embetes syslor afhållen.
[331.
] Tiufbalken cap.
8 § 1.
Hans höggrefl. Excell: ce frågade Rådman Nyman, om han någon ändring giort wid Tiufbalken effter det, som senast här öfwer discurrerades.
R [espondit]: Han har ett och annat der effter inrättat, begynnandes på det samma upläsa, påminnandes wid det, som sidst taltes om gatulopp, huru ett Kongligit bref af åhr 1690 är till Generalmajoren och Landzhöfdingen i Jönekiöping, [som] biuder, att the, som piskas wid pålen, skola undfå så många slag som andra, hwilka löpa gatulopp, hafwandes Kl: e M: tt 1694 den 18 Maij der wid giort någon ändring, emädan det är omöieligit kunna elliest der wid uthhärda, men Kongl: e Commissionen upskiöt med wist determinerande härutinnan, till dess den blir starkare.
Hwad sidst sades att effterses skola, huru deröfwer är discurrerat, så finnes sådant hwarken 1696 den 21 Aprilis pag.
prot.
2551, då denna balk först war före, eij heller den 3 Octob.
1701 eller den 20 Martii 1702, derföre kom Kongl: e Commissionen öfwerens här öfwer sig fullkommeligen uthlåta, när flera äro tillstädes.
Ibid [em].
Öfwer fynd discurrerade Kongl: e Commissionen wara der wid bäst, att hittaren angifwer det i nästa gästgifwaregård, och der sådane eij finnes, hos andre bofaste män i nästa by, skolandes wara gästgifwarens plicht gifwa det tillkienna och hos nästa gästgifware, men är någon stad när för handen, kan thet ske der, skolandes slicht altid blifwa på näste sön- eller helgedag af predikestolen uplyst.
Om hwad andel hittaren bör hafwa, will Kongl: e Commissionen sluta, sedan Hr Secretair Peringschöld först är hörd, huru mycket Kl: e M: tt plä [gar] gifwa, när några antiquiteter finnes.
Wid ordet sielf sins ede finnes och tillsatt: eller och twenne edeliga witnen, hwilka senare ord bör uthlemnas, emädan det faller mycket swårt genom andra bewisa det the aldrig sedt.
Hans Excell: ce bad Hr Nyman så inrätta denna § om fynd, som drägeligast kan wara, och att hittaren der med intet för mycket beswäras, det Hr Nyman lofwade willia effterkomma.
Snatterij.
Tiufbalken.
Den, som begår snatterij, skall således förhållas med, att then, [som] första gången snattar, böter enkelt emot wärdet, andra gången dubbelt, och det uthan infamia, men 3: die gången tredubbelt och ware tiufwer, emädan då är nog klart, att ingen spes emendationis mer är öfrig, uthan wisar densamma sin wanart wara så stor, att han [332.
] intet anser något straff, börandes levius delictum med leviori poena afstraffas, så att en, som med litet sig första gång förser, kan bättra sig och afstå med sin odygd.
Skulle och snattaren första eller andra gång bryta dör eller lås, tå ware förste gång tiufwer, efftersom densamma sig duplici modo förser, både med det han tar bårt, som och med låsbrytande.
Om boddrächt.
Sedan upläste Hr Rådman Nyman det nyss upsatte capitlet om boddrächt, hwilket fantz wara så wäl författat, att der wid war intet att påminna.
Hwar med Tiufbalken denna gången ändades.
Remiss om processualtwister upläses.
Der effter berättade Hr Assessor Scheffer, huru han har att referera ett ifrån Kl: e Justitiæ revisionen och Rådet ankommet remiss, som är en förfrågan ifrån Kl: e Götha Hofrätt, huru med præstandis uthi de ifrån underrätterne till Hofrätten inkommande witnesmåhl och processualtwister förhållas skall, om icke den parten, som af Kongl.
Maij: ttz nådigste förordningar i slika mål sig willia [ɔ: will?
] betiena, icke allenast bör sin contrapart om comparitionsterminen wid Hofrätten i laga tid föruth kundgiöra, uthan och in termino ställa borgen för skadestånd och widare expenser, lika som sker uti andra rättegångzmål, upläsandes Hr Assessoren der på, hwad han der öfwer skriffteligen författat, det Hans Excell: ce berömde wara wäl upsatt, finnandes Hans Excell: ce det wara mycket billigt, att alla saker måge fordersambt afgiöras, så mycket möieligit är, och är mycket swårt, att någon sak skall hindras för det iäf giöres emot witnen, besynnerligen när the äro ogrundade, som offta sker.
Hr Hofcancelleren sade wara wid tribunalet [i Wismar] brukeligit, att ingen får iäfwa det witnet, som dommaren adproberat, uthan får det giöra sin berättelse, hwilket sker in quantum juris, om öfwerdommaren finner nödigt giöra der wid någon ändring.
Hr Lagman Cederhielm sade sig intet kunna se, huru någon kan witna, förr än han har sworit, och händer offta genom det, att ogrundade jäf brukas emot witnen, att the dö bårt, förr än öfwerdommaren dem adproberat, hwarigenom saken blir förmörkat.
Hans Excell: ce mente wara bäst, att hufwudsaken och witnens habilitet föllias åth hos dommaren.
Hr Assessor Scheffer tyckte Kongl: e Maij: ttz förordning af den [333.
] 11 Maij åhr 1703 wara så klar, att Götha Hofrätt intet behöfft sig i detta måhl förfråga, emädan onödigt är draga in dubium, huru med witnesmålsprocessen skall förhållas, warandes mycket swårt ställa caution af 2: ne cautionister, som offta i sådan hastighet intet kunna wara att finna, uthan synes en illusion ske uti Kongl: e Maij: ttz förordning, som wid slika mål fordrar en kårthet, om någon skulle tillåtas uthdraga tiden till sin contraparts största skada.
Kongl: e Commissionen tog afträde, och slöttz denna gång intet widare, uthan tycktes den af Hr Assessor Scheffer allegerade ordning wara så klar, att när dommaren ställer sig den till rättelse, behöfwes ingen förfrågan.
1706.
Den 13 Septembris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Höggrefl: e Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne G [refwe] Gyllenstolpe.
Hr Hofcancelleren Cojet.
Hr Vice Præsidenten Heerdenhielm.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Assessor Scheffer.
Hr Secretair Ehrenberg.
Hr Secretair Blixenstierna.
Hr Assessor Stierncrona.
Hr Borgmästar Hylteen.
Hr Rådman Folcher.
Hans Excellence Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten contesterade sin förnöielse öfwer det, att Kongl: e Commissionen kan nu å nyo effter ferierne komma tillhopa, och förmodar, det hwar och en lärer för sig sielf wara nog sorgfällig att anwända all giörlig flit, att med detta wärket må skyndas till slut, hwar till Hans Excell: ce för sin pärson intet skall manquera.
[334.
]
Hans Excell: ce frågade om the remitterade målen, som Kongl: e Swea Hofrätt har att inkomma med sin berättelse om, hwad der med lider.
Der till Hr Vice Præsidenten Heerdhielm swarade, att the hafwa dem alla tillsammans, och skall så mycket ske kan skyndas, att Kongl: e Rätten [s] betänkiande öfwer dem inkommer.
Hwad balkarne angår, äro the merendels så färdige, [att] intet synnerligit mycket står tillbakas, kunnandes det, som felar, effter hand och blifwa färdigt.
Hans Excell: ce påminte, huru nu en quæstion warit hos deras Excellentier Kongl: e Råden lika med den, som hit är remitterat, om rotebönder, som blifwa af båtzmän eller soldater förolämpade, då Hans Excell: ce fant wara wäl, om swar der öfwer kunde afgä, hwarpå blef icke allenast sielfwa remisset, uthan och protocollen af den 4 Junii och 29 Octobris 1703 tillika med det sentiment, [som] Hr Lagman Cederhielm der öfwer gifwit, upläsne, finnandes Hans Excell: ce denna wara en angelägen sak, som är hel nödig att blifwa med tienligit och alfwarsambt straff hemmat.
Hr Hofcancelleren tyckte en slik kunna räknas lika en soldat, som sätter sig emot sin corporal, ty en soldat eller båtzman är lika att anse emot sin bonde, som emot sin corporal.
Hr Borgmästaren Hylteen mente skildnaden bestå der uti, att bonden intet har någon befalning öfwer soldaten.
Hr Hofcancelleren swarade, att bonden har wist det befalla soldaten, att han intet far illa med monteringen eller de perzedlar, [som] bonden kiöpt.
Sedan discurrerades om deras straff, som sig i slikt mål förse, om det skall ske med corporalt straff eller penningeböther, finnandes Kl: e Commissionen få exempel lära gifwas, att en sådan förmår med penningar betala, uthan om det kan ske, är fuller wäl, att en sådan, som både will och kan, böter med pengar, så är det honom mindre schimf än corporalt straff, förfrågandes Hr Cederhielm sig, huru mångdubbelt det kan ske emot poenam ordinariam.
Hans Excell: ce bad Hr Cederhielm upsättia sina tanckar här öfwer med de tienligaste straffen wid åthskillige mål, som the kunna wara grofwa till, så kan detsamma sedan blifwa här adjousterat, ty olika är, om en båtzman eller ryttare med skiälig orsak kräfwier något af bonden, såsom sin förtienta lön och annat slikt, och bonden [335.
] med otidighet honom bemöter, eller om soldaten endast af kitzlighet och uthan minsta skäl ofredar bonden.
Hr Secretair Blixenstierna sade wara något att betänkia, om alla mål skola fördubblas, såsom om soldaten giör edzöre, tå synes han med intet mindre kunna fällas än till lijfzstraff.
Fiskekiöpareordning.
Hr Borgmästar Hylteen sade sig hafwa öfwer nästledne sommar författat en ordning för fiskekiöpare, men wet intet, hwar den skall inlefwereras.
Hans Excell: ce sade der wid böra så procederas, att densamma lefwereras till Hans Excell: ce Kl: e Rådet och Öfwerståthållaren, som sänder den till Rådet, hwar ifrån den och lärer komma sedan till Kl: e Lagcommissionen, ty som Kl: e Commissionen har att upsättia Hof- och Slåttzarticlar, så lärer och denna ordning böra komma hit.
Anders Berg blir Auscultant.
S. d. Bewilliades S: r Anders Berg att blifwa Auscultant härsammastädes.
Erich Bergs supplique upläses.
Cancelliedrängens Erich Bergs supplique uplästes, der uti han begärer Hans Excellences och Kongl: e Commissionens recommendation till Kongl: e Maij: tt om någon lön för den upwachtning, [som] han giör wid Kl: e Commissionen, men Hans Excell: ce fant det intet kunna bewillias, emädan denne Berg har som ett beneficium uptagit, när honom tillätz blifwa wid Kl: e Revisionen extraordinarius.
Cap.
6 Dråpm [åls] balken § 1.
Sedan begyntes cap.
6 § 1 skolandes effter ordet byssa tilläggias: eller dylikt, som skada kan, på thet alla ting må der under kunna begripas, som räfwesax och hwad annat kan wara.
Ibid [em].
För ordet andra sättes: hwem det är.
Ibid [em].
För stälning sättes: högd.
Denna § 1 synes böra med något wist straff uthsättias, och kan så inrättas, att wid större förseelser skall wara half mansboth, men wid mindre ett ringare straff.
§ 2.
Hwad här talas om wådaed fant Hans Excell: ce och Kl: e Commissionen onödigt att låta här inflyta, emädan nepligen någon lärer wara, som till att salvera sitt lijf icke giör ed, och dermed kunna meneder begås, som på alla sätt bör förekommas, att the [336.
] afböias, derföre har Hans Kl: e M: tt och warit mycket ömm och der om mycket angelägen, att med eders afläggiande må sparsambt tillgå i anseende till den siälewåda der wid är, derföre har och Hans högstsahl.
Kl: e Maij: tt inskränckt 12 mannaed till 2: ne manna ed i anledning af Gudz ord, hwilket Hans Excell: ce sade wara mycket wäl, såsom alt annat af Hans M: tt befalt.
Kongl: e Commissionen tog afträde.
1706.
Den 20 Septembris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans, nembl: n:
Hans Excellence Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten Grefwe Gyllenstolpe.
Hr Hofcancelleren Cojet.
Hr Vice Præsidenten Heerdenhielm.
Hr Assessor Scheffer.
Hr Secretair Blixenstierna.
Hr Assessor Stierncrona.
Hr Rådman Nyman.
S. d. Läto Hr Lagman Cederhielm, Hr Secretair Ehrenberg och Rådman Folcher giöra sina ursächter, att the af andra hinder intet kunde nu denna gången wara tillstädes.
Tiufbalken.
Hans Excell: ce frågade Rådman Nyman, hwad ännu kan återstå af Tiufbalken, förr än den är uhr Kongl: e Commissionens händer så färdig som han bör wara.
R [espondit]: Det är än litet, som felar, såsom om fynd, men [jag] kan intet se, att Kl: e Commissionen kan gå ifrån den förordning, [som] Kl: e M: tt i slikt mål redan giort.
[337.
]
Hans Excell: ce påminte, huru Secretair Peringschöld lärer bäst wetta, huru stor portion hittaren bör hafwa, om det skulle wara nödigt kalla honom up och något höra der öfwer.
Nyman mente honom intet kunna annat säia än det förordningen innehåller.
Hr Heerdhielm war af den tancka, att om hittaren får en liten portion, händer offta, att han intet gifwer något an, derföre synes wara bättre, om han i wisse mål finge altihopa, af hwilken mening Hr Assessor Scheffer och war.
Hans Excell: ce giorde härutinnan den skildnad, att annat är, om man finner gambla skatter, som ingen kan säia, hwars the warit, tå wore intet illa, om hittaren undertiden finge alt, men som Hans M: tt annorledes stadgat, så är det konungens nåd, om han will lemna altihopa till hittaren, annat är det och med sådant, som är nyss förlorat, derföre är wäl, att hwar sak om sig blifwer noga observerat, det Rådman Nyman sade sig och giort.
Det andra, som wid Tiufbalken än bör i acht tagas, är om gatulopp, berättandes Nyman sig ibland sina paper igenfunnit ett project till en förordning om corporale straff, som sahl.
Secretair Benner författat, hwar af han dess egen hand framwiste, läsandes det samma up, som bestod uti åthskillige puncter, men dess innehåll i gemen war det, att de, som corporaliter plichta, skola det giöra med alfwarsamhet.
Sedan berättade Rådman Nyman, att Tiufbalken är så färdig, som han ser intet widare der wid fela, williandes, om Hans Excell: ce och Kongl: e Commissionen så behagar, upläsa och conferera det förra conceptet med detta senare, att der af må kunna märkias, hwad skildnad der emellan är, och som tiden är så wida redan avancerat, mente han wara bäst der med dröia, till dess han kan hafwa längre tid, det Hans Excell: ce och Kongl: e Comissionen och fant wara wäl påmint.
Der näst giorde Assessor Stierncrona begynnelse att continuera med Dråpm [åls] balken, begynnandes på cap.
6 § [2].
Drápm [åls] balken cap.
6 § 2.
[338.
]
Som det wid senaste sammankomsten discurrerades, att det är onödigt giöra wådaed i desse mål, så blef der om något widare discurrerat, blifwandes Hr Herdhielm af den tancka, att wådaed för then siälawåda ther wid är, särdeles uti owissa mål, synes böra här uthelemnas, emädan det är allenast en lisa för dommaren [att] påläggia den angifne ed, och der med slipper han det beswär, som elliest är nödig [t] wid en inquisition, att noga undersökia saksens beskaffenhet, befinnandes man uti civile mål, huru lätta någre äro giöra ed, att der med justificera sin talan, fast mer kan man tänckia, [att] det sker i det lifwet angår.
Hr Blixenstierna mente det i wissa mål kunna wara nödigt, och lärer dommaren wäl se sig före, förr än han der till resolverar.
Hr Scheffer tychte det wara mycket mindre för en giöra ed, än för then andra att mista lifwet, derföre kan eden offta komma till pass.
Hans Excell: ce fant denna påminnelse af den wicht, att som det är mycket illa i oträngt mål beswära någon med ed, så kunna likwäl många tillfällen gifwas, att den kan wara nödig, derföre kan den och icke aldeles afskaffas.
§ 4.
Tå böte then, som slog, add [atur]: eller skrämde.
Ibid [em].
Sker det på ställning och högd, böte full mansboth.
§ 5.
Effter ordet drifwer add [atur]: i oträngdt mål, ty elliest torde någon willia hafwa något att säia, när en husbonde befalte tienaren gå någorstädes, och han af owarsamhet torde löpa neder i siön eller elliest taga skada.
§ 6.
Ordet sielfzwåldigt bör sättias föråth och owarsambt effteråth.
Cap.
7 § 1 Drapm [åls] balken.
Denna § blir som den är, och fast än casus är mere fortuitus, som [ɔ: så?
] bör likwäl poenitentia ske.
Assessor Scheffer mente här böra wara full wådaboth, när trä § 2. hugges i kull, men Kl: e Commissionen fant half wara nog.
Ibid [em].
Det ordet resa går uth, emädan orden arbete och fara giöra tillfyllest och meningen klar.
Cap.
8 § 1.
I stället för orden: till bygning uthgifwes sättes: bygning brukas, hwar under förstås yxa, som intet sitter fast på skafftet, och flera sådane saker, som ägaren wet wara fara wid att bruka.
Ibid [em].
Här lägges till, att andra gången warnad, böte dubbelt.
Wid ordet bro böre eij heller de broer uthlåtas, som lägges till farkåster, hwar wid olyckor offta ske, derföre kan ett ord derom och nembnes.
Kl: e Commission tog afträde.
[339.
] 1706.
Den 27 Septembris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excellence Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Hr Hofcancelleren Cojet.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Assessor Scheffer.
Hr Secreteraren Ehrenberg.
Hr Assessor Stierncrona.
Rådman Folcher.
Johan Pontin.
Hr Vice Præsidenten Herdhielm lät giöra sin ursächt för hinder i Kl: e Hofrätten.
Hr Secretair Blixenstierna och Rådman Nyman woro af opasslighet hindrade.
Cap.
8 § 2.
Wid det ordet brund fant Kongl: e Commissionen, att i stället för inbygd skall sättias: hölgd och ombygd sampt notwak, som eij är uthmärckt, böte then brunnen wå [r] da borde och waken wäckt halfwa wådaboth och stånde uppenbara skrifft, wettandes man, att ingen med willia gifwer orsak till sådane olyckor, uthan sker slikt merendels af fattigt folck, som eij rätteligen förstå eller förmodat sådane olyckor der af kunna tima, derföre stannade Kl: e Commissionen wid det slut, att half wådaboth är nog.
[Cap.8] § 3.
Blifwer som den är stående.
Hans Excell: ce Præsidenten inkom.
Cap.
9 § 1.
Wid denna § 1 cap.
9 blef discurrerat, att om fader eller moder eij kära till annan, när någon sådan olyckelig händelse sker, om then, som ex officio är actor wid crimina publica, icke bör tala der på, finnandes Hans Excell: ce, att thet måste nödwändigt först undersökias, förr än man kan säia dråpet wara skedt med wåda, och om fader eller moder tiga ned hwar annan, så bör äntå en sådan händelse intet stanna uthan föregången ransakning, warandes det wisserligen nödigt, att gierningen blir expierat, som intet sker, om den eij blir kundbar, derföre finner Hans Excell: ce, att när slike olyckor ske, bör [340.
] actor officiosus tala der på, om fader eller moder tiga ned hwar annan.
Dessuthan fant Hans Excell: ce och Kongl: e Commissionen denna § 1 wara sällsambt fattat, att här säies, det fader eller moder skola giöra wådaed, och deriempte, att om ingenthera klagar, skola the wara frie så för eed som both, derföre blef efftersedt uti förra protocollen, huru öfwer denna § är wordet discurrerat, och fantz der om mycket kårt, och allenast de orden införde, som skola tilläggias: kan man eij giöra wådaed, plichte som för willia; vid [e] prot.
pag.
2500.
Hr Ehrenberg sade det och wara betänkeligit tillåta någon annor tala i den saken, som fader och moder sielfwa hafwa stor sorg af, och kan man intet lätteligen tro, att rättsinte föräldrar giöra sådant med willia, hafwandes elliest föräldrar altid målsäganderätt, när the mista sina barn, derföre synes betänckeligit, att föräldrar skola iempte sin förra sorg uthstå en ransakan.
Hr Stierncrona sade wådan kunna på intet annat sätt wisas än genom ransakning.
Hans Excell: ce med hela Commissionen stannade wid det slut, att ransakan nödwändigt måste gå föruth, förr än man kan säia gierningen skedt med wåda, finnandes Hr Hofcancelleren ingen ting wara billigare, än att undersökan sker, fast än fader och moder tiga, på det man der af må wetta gierningens egenskap.
Hans Excell: ce sade: Det är likwäl något förseende, att fast der wid intet är culpa lata, så är der likwäl culpa levis, att föräldrarne hade bordt se sig bättre före och taga sig till wara, skolandes derföre modren effter föregången ransakan af dommaren, der wåda är skedd, stå kyrkioplicht.
Cap.
9 § 2 Dråpm [åls] balken.
Wid denna § 2 blef om kyrkioplicht discurrerat, huru wida modren bör den samma undergå, tyckiandes Hans Excell: ce det förseende modren här wid begår böra med kyrkioplicht försonas, till en warning, att modren ser sig bättre före.
[341.
]
Hr Ehrenberg tychte någon skildnad böra giöras, om samma olycka sker af en moder eller af en amma, warandes det swårt, att modren skall stå uppenbara skrifft, som af enfaldighet lägger barnet hos sig och råkar i sådan sorg, derföre menar han denna § 2 kunna i detta måhlet föras till § 1 näst föregående, och § 2 tala om ammor, på det the intet måge stå parallel med hwar annan.
Hr Stierncrona wore och af den mening, att denna § kan läggias till den förra.
Hans Excell: ce påminte, att det ordet dräpa i förra § är mycket swårt, som synes exprimera något upsåt der wid, derföre lärer ett lindrigare ord finnas, som der wid kan wara tienligare.
Hr Hofcancelleren gaf den casus wid handen, att fast än amman altid genom qwäfiande intet dräper barnet, kan det offta taga sin död af miölken, [som] det får, när amman [är?
] uti argsint [lynne?
], då hon gier det dia, derföre kan hennes gierning distingveras ifrån en moders förseende.
Hans Excell: ce berättade, att hiertesprång plä [gar] der af offta hända.
Widare discurrerades om kyrkioplicht, huru den bör ske, när en moder qwäfvier sitt barn olyckeligen ihiäl, tyckiandes Hr Cederhielm det böra ske i sacristigan, emädan mången är så enfaldig, att den intet förstår annat, än det har schimf med sig, fast det sker till försoning.
Hr Hofcancelleren och Hr Ehrenberg woro begge af samma mening, att som the komma I handskriften har öfver raden ordet » modren » [ɔ: mödrarna?
] tillskrifvits inom [], möjligen såsom förklaring af det föregående: » the ».
uhr sin bänk, så stå the intet som andra syndare på plichtepallen.
Folcher mente mången enfaldig skola deraf taga sig en skräck, om the skola stå offenteligen i hela församblingens närwaro, derföre mente han wara nog, om det sker i sacristigan, kunnandes det af predikestolen afkunnas, att en sådan menniskia skall blifwa kyrkiotagen.
Hr Hofcancelleren sade detta hafwa med sig ingen schimf, det Hans Excell: ce och biföll.
[342.
]
Hr Ehrenberg blef wid den tancka, att det synes honom bäst, att det sker i sacristigan, emädan här skall ske en försoning, och det kan äfwen så wäl ske i sacristigan som offenteligen i kyrkian.
Hr Stierncrona mente, att the förnäma skola af detta elliest hafwa en stor swårhet, och kunna the gifwa något anseenligit dessuthan till kyrkian.
Hans Excell: ce fant detta mål af den beskaffenhet, att fattige och rike böra på ett sätt försona sig med Gud och församblingen, så att när till sådant kommer, bör ingen skildnad giöras.
Stierncrona mente denna § så kunna inrättas, att modren undergår kyrkioplicht, och amman uppenbara skrifft.
Blifwandes här om intet widare slutit.
Cap.
9 § 3 Dråpm [åls] balken.
Hr Lagman Cederhielm fant wara swårt för en husbonde, som äger skiäligen aga sitt tienstefolck, [att han?
] skall undergå samma swårigheter som en annan, som giör dråp, ty offta händer, att husbonden menar allenast nepsa tienaren, och det tager hårdare, än han ärnat, om straffet tå skall wara lika som för annat dråp?
Hans Excell: ce sade: Der om är uti gambla lagen något stadgat, och bör en husbonde allenast skiäligen aga sitt tienstefolck.
Lagman Cederhielm läste upp gambla lagen [LL.
Tingmalab.
cap.
26], hwarest en bonde, som dräper sin dräng, den han far effter, böter 20 daler och skall stå halfwa skrifft.
Hans Excell: ce fant ingen ändring kunna giöras uti denna § 3, som den upsatt är, uthan måste den så förblifwa.
Kongl: e Commissionen tog afträde.
[343.
] Den 25 Octobris 1706.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excellence Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Hr Hofcancelleren Cojet.
Hr Vice Præsidenten Heerdhielm.
Hr Lagman Arendt Silfversparre.
Hr Assessoren Scheffer.
Hr Secreteraren Blixenstierna.
Hr Assessoren Stierncrona.
Hr Rådman Nyman.
Hr Rådman Folcher.
För några angelägne hinder lät Hr Secretair Ehrenberg denna gången giöra sin ursächt.
Dråpm [åls] balken cap.
10 § 1.
Wid § 1 cap.
10 fant Kongl: e Commissionen, att så frambt öfwermaga intet sielf äger att böta med eller föräldrarne willia eller kunna betala, bör han skiäligen agas af fader eller moder, eller ther the eij äro till eller så mächtige, att nästa slächt och fränder uti någon publiqve persons närwaro det tå måge giöra.
Hwad den quæstion angår, som wid slutet af denna § 1 sig yppar, om den bråtzliges intention, derest malitia skulle synas till en del supplera ætatem, så kommer det uth på dommarens inquisition sig der öfwer uthlåta, warandes aldeles omöieligit kunna alla omständigheter, som sig torde yppa, uti lagen införa.
Wid divisionem bipartitam blef uti förra protocollet, då denna balk warit före, efftersedt, hwad ratio der till monde wara, efftersom den förr har gått in triplum i wår gambla lag, men der fantz intet något, påminnandes Hans Excell: ce sig, att om detta lärer tillförne [344.
] wara något discurrerat, det Hr Heerdhielm mente wara mycket likt, och att detta måste consilio skedt.
Cap.
10 § 2 Dråpm [åls] balken.
Att afwita, döfwe och dumbe böra här införas, fant Hans Excell: ce och Kongl: e Commissionen hel oanständigt, såsom casus mere speciales, och the, som sällan hända, hwar om Scarenses påmint.
Gevaliensium påminnelse om öfwermagas straff wid publiquet ställe befantz onyttig, berättandes Hr V [ice] Præsid [enten] Heerdhielm i det samma, huru Hans M: tt intet wille, att the, som snatta, skola offenteligen stå skrifft, uthan allenast i sacristigan, att der med un [d] gå ignominiam, som der wid elliest skulle föllia.
Det Upsalienses tyckia wara wäl, om allenast corporalt straff sker på öfwermaga, befantz intet wara nödigt, efftersom barnen äntå intet lära undgå kropz straff af föräldrarne, fast än the skola bötha.
Cap.
11 § 1 Dråpm [åls] balken.
Denna § 1 synes intet behöfwas här inflyta, emädan samma straff är för qwinna som man; derföre fant Hans Excell: ce wara nog, när der blir således infört, derest om mansdråp talas: dräper man eller qwinna med wåda etc., skolandes derföre denna § 1 aldeles uthelemnas.
§ 2.
Som denna § blir allenast i behåll af detta capitel, så kan den föras till det näst föregående capitel.
Hr Scheffer påminte, att det nembnes ingenstädes om then, som dräper qwinna, som är hafwande, som tyckes intet böra gås förbij.
Hans Excell: ce swarade, att som wid homicidia voluntaria föllier altid dödzstraffet, så lärer man med dråparen intet komma längre, ty den poena absorberar allehanda crimina.
[345.
]
Wid slutet af denna § 1 cap.
12 är det nödigt tilläggia: till Cap.
12 § 1 Dråpm [åls] balken.
dess then afwita af slächten, staden eller häradet kan blifwa uti hospitalet eller annat tienligit ställe införd eller wxderbörligen inskaffat.
§ 2.
Här blef discurrerat, hwem som skall hafwa thesse böther, finnandes Hans Excell: ce med Kl: e Commissionen wara bäst lemna detta uthe, till dess man får se wid the andra balkarne, huru bötherne så i ett som annat mål warda partagerade.
§ 3.
Uti denna § bör närmare uthföras först, att till fä lägges: hundar, wildiur och slikt, emädan som slike offta giöra stor skada, som ägaren borde och kunde förekomma.
Dessuthan bör icke allenast ägaren plichta för slike diur och fä, och äfwen tienstehionet lika, om den afwetat och intet sådant gifwit sin husbonde eller matmoder tillkienna, emädan the bättre kunna der af wetta än ägaren sielf; skolandes här äfwen i denna § tilläggias, att om thet sker af samma diur andre gången, böthe dubbelt, som har med sig största skäl, när en husbonde intet skaffar ett slikt okyndes diur uhr wägen, skolandes sielfwa diuret andra gången iempte böterne äfwen dödas, som är husbondens rättmätige plicht, för det han intet förr sådant afskaffat.
Gevaliensium påminnelse om ed i slike mål fantz hel onödig, efftersom det kommer på dommaren an, anten fria eller fälla.
[346.
] 1706.
Den 8 Novembris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Grefwe N. Gyllenstolpe.
Hr Hofcancelleren Wilhelm Julius Cojet.
Hr Vice Præsidenten Henrich Heerdhielm.
Hr Lagmannen Arendt Silfwersparre.
Hr Secreteraren Gustaf Ehrenberg.
Hr Secreteraren Thomas Blixenstierna.
Hr Assessoren Gabriel Stierncrona.
Hr Rådman Mårthen Nyman.
Hr Rådman Magnus Folcher.
S: r Johan Pontin.
Bossard blir Auscultant.
S. d. Bewilliades S: r Paul Bossard att blifwa här wid Kl: e Commissionen Auscultant.
Sahl.Palmcrans till Kl: e Contoiret inlöste skriffter.
Hans Excell: ce berättade, huru Hans Kl: e Maij: tt på Hans Excellences och Kongl: e Commissionens underdånige förskrifft för sahl.
Secreterarens Palmcrans Enkia hafwer uhr dess sterbhus låtit inlösa så wäl the extracter uhr Swea Hofrättz domböcker som andra Kl: e rescripter och resolutioner, hwilcka sahl.
Palmcrans i sin lijfztid giort och colligerat, warandes nödigt, att the samma måge blifwa ihopafogade med the andre till Kl: e Lagcommissionscontoiret hörige skriffter, hwar till Hans Excell: ce finner det contoiret tienligit, som Hr Secretair Lillieblad iempte Lagcommissionscontoiretz rum innehafwer, upwisande S: r Pontin något af ett register i civile måhlen öfwer samma documenter sampt och ett partie af skriffterne, men felar ännu, att samma register blir completterat, sampt att ett helt nytt blir författat öfwer criminellmåhlen, men som Kongl: e Commissionen fant, att sådant intet kan låta sig giöra, med mindre samma acter blifwa i band [347.
] inheptade och bundne, ty fant Hans Excell: ce med Kongl: e Commissionen nödigt, att Kl: e Cancelliecollegium förordnar så många af cancelliemedlen, som till desse skriffters inbindande kunna erfordras, hwar om Secret.
Folcher i morgon skall ingifwa memorial och hos Kl: e Cancelliecollegium giöra påminnelse.
Memorialet öfwer protocollen angående.
Dessuthan frågade Hans Excell: ce, om något register eller annotation är giord af the för detta i Kongl: e Commissionen håldne protocoller, hwar wid upwiste Secret.
Folcher en sådan specification, hwar af alla the mål, som warit före i Kl: e Commissionen, kunna igenfås, när och huru offta the warit före, hwar öfwer Hans Excell: ce fant sitt nöie.
Tiufbalken gås igenom sidsta gången.
Hans Excell: ce frågade Hr Rådman Nyman, om han har med sig den genomlupne och förmodel [ige] n dereffter regulerade Tiufbalken.
R [espondit]: Han har den inrättat effter the discurser, [som] här förde äro, och önskar få den nu till ett slut upläsa, begvnnandes med Cap.
1 § 1 Tiufbalken.
upläsandet af cap.
1 Tiufbalken.
Och sedan § 1 der af war upläsin, påminte Hr V [ice] Præsidenten Heerdhielm, om här icke bör inflyta om fångepenningar, som den, som låter taga tiufwen fast, bör uthgifwa.
Nyman swarade, att om publicum intet kommer att underhålla tiufwen, släpper han offta tiufwen uth, ty den, som mist sitt goda, tycker wara bättre blifwa wid första skadan än giöra widare kåstnad på en fattig tiufz underhåld, och der med sker, att både tiufwen undgår straffet, och andra tiufnader, som elliest torde blifwa uppenbarade, derigenom blifwa dolgde, warandes exempel nu till en slik casum, så att genom en tiufz fängzlande blifwa offta 10 eller flera stölder uppenbarade.
Hr Heerdhielm gillade Nymans raisoner häruthinnan, finnandes [348.
] så offta ske, som Nyman berättar.
Hans Excell: ce fant wara mycket betänckeligit låta denna omständighet inflyta uti lagen, uthan kan det ske genom andre ordningar.
Hr Heerdhielm mente wara wäl, om magistraten inkommer med sitt betänckiande, huru det bör förhålles wid underhåldzpenningar för tiufwar, som blifwa häfftade, men Hans Excell: ce fant wara bättre, om bref afgår till alla öfwerdommare, att the sig der öfwer yttra, hwar wid Kongl: e Commissionen stannade.
Der effter discurrerades, huru werdering skall ske af det, som är stulit, tyckandes Hr Vice Præsidenten Heerdhielm wara mycket nödigt, att ägaren får sitt straxt tillbakas, sedan werderingen öfwer tiufnaden wxderbörligen skedd är, på thet det samma intet må förderfwas eller förkomma, som elliest torde hända.
Rådman Nyman och Folcher sade sådane händelser offta infalla, att thet intet låter sig altid giöra, ty det kommer ibland der på ann, att den, [som] sig för ägare angifwer, kommer offta att besanna sin talan, och ibland måste det giöra i brist af annat med sin lijfliga ed.
Hans Excell: ce fant wara swårt för ägaren att längre uppehållas ifrån det honom rätteligen tillkommer.
Hr Hofcancelleren frågade, huru på landet sker, der allenast äro 3 ordinarie tingztimar om åhret.
Hr Lagman Silfversparre swarade, att det åligger häradzhöfdingen effter all giörlighet draga försorg, att ägaren kan komma till sitt igen.
Till att undgå æquivocation, är tydeligare, om i stället för målsägandedelen sättes: det, som brister i tiufnaden; elliest kunde målsägandedelen i böterne och derunder förstås.
Ibid [em].
I stället för arbete dubbelt sättes: arbete dubbel så lång tid, som han bårto warit, eller sig försummat.
Elliest fant Hans Excell: ce med Kongl: e Commissionen, att denna [349.
] § 1 kan delas uti flere §§, och hwar mening der af blifwa en särskilt paragraphus, hwarmeddelst målen blifwa tydeligare och lagen bättre distingverad.
[Cap.
1] § 2 Tiufbalken.
Denna § 2 blir som den är.
§ 3.
I stället för wanlige lijfzstraffet sättes: straffas till lifwet.
§ 4, 5, 6 blifwa som the äro.
§ 7.
Här wid discurrerades wid the orden tage alt hwad tiufwen på sig hade, att then bör så inrättas, att målsäganden tage sitt igen, och then, som fångar tiufwen, niute hwar 20: de penning af thet tiufwen på sig hade.
Ratio är, ty elliest skulle mången intet bemöda sig fånga en tiufwer, börandes then, som mist sitt, gierna betala 20: de delen, ty der igenom får han wetta sin rätta tiuf, hwilket elliest intet torde hända, om then, som honom griper, intet hade något för sitt omak.
Cap.
2 Tiufbalken.
Wid caput 2 blef intet påmint.
Cap.
3 Tiufbalken.
§ 3.
För afhänder barn sättes: swikeligen afhänder barn.
§ 4.
Wid denna § sade Hans Excell: ce, att Kongl: e Commissionen måtte en gång taga sig före att noga öfwerläggia, hwad böther i slike mål, som här uti nembnes, böre determineras, blifwandes nu denna gången intet widare här öfwer discurrerat, uthan for Hr Nyman fort med upläsandet.
Cap.
4 § 1.
Wid enumerationen af dessa brått fant Hans Excell: ce med Kongl: e Commissionen nödigt, att denna § 1 med the orden ökas: hwariehanda fiske- fogel, eller jägerieredskap, efftersom the lika som the andra perzedlarne äro uthom särskilt wård.
§ 3.
Wid ordet oskipto tychte Hr Blixenstierna det intet wara här tienligit, emädan hustron, som intet är uti tiufnaden delachtig, bör icke allenast niuta sitt fasta arfwegodz, uthan och gifftorätt till goda, men Rådman Nyman förklarade detta, att ofwantill i denna § står, att der hustron eller barnen eij äga någon skulld och del uti tiufnaden, bör theras andel undanskifftas först, men här wid slutet talas om them, som med mannen eller fadren äro på något sätt [350.
] äfwen brotzlige.
Tiufbalken cap.
4 § 4.
Som en ägande af häst eller slikt intet altid är skadelös, när han niuter dubbel betalning för densamma, som särdeles wid andetiden och andra angelägne tider kan sig tilldraga, ty bör denna § med de orden ökas wid slutet: och upfylle all bewiselig skada.
Cap.
5 Tiufbalken.
§ 1.
Effter sidsta orden af denna § lägges the orden till: sker tiufnaden uthom förberörde orther, dömmes wid wederbörande domställen.
Warandes denna mening derföre nödig att sättia till, på thet enfaldige dommare måge wetta, när och i hwad måhl them är tillåteligit dömma.
Den 13 Decembris 1706.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hofcancelleren Hr Wilhelm Julius Cojet.
Hr Lagman Jacob Reenstierna.
Hr Lagman Silfwersparre.
Hr Assessor Petter Scheffer.
Hr Secreteraren Gustaf Ehrenberg.
Hr Secreteraren Thomas Blixenstierna.
Hr Assessoren Gabriel Stierncrona.
Rådman Hr Nyman.
Rådman Hr Folcher.
S: r Johan Pontin.
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten Grefwe Gyllenstolpe kunde för sin opasslighet intet wara tillstädes.
Tiufbalken blir till slut upläsen.
S. d. Upläste Hr Rådman Nyman det, som än återstår af Tiufbalken, som han den inrättat effter så wäl giorde påminnelser som [351.
] Cap.
6 Tiufbalken.
åthskillige gånger förde discurser, begynnandes på det 6: te capitlet, hwar wid Kongl: e Commissionen nu inga ytterligare påminnelser Cap.
7 Tiufbalken.
giorde, uthan funno det nu wara wäl fattat, blifwandes der på cap.
7 upläsit, som äfwen ifrån § 1 till § 6 inclusive intet skedde någon påminnelse wid, men § 7 blef så wida ändrat, att i begynnelsen skall det ordet tillsättias upsåteligen, efftersom elliest lätteligen kan ske, att någon emot sin tancka och af hastighet skulle kunna förse sig på en annars bref, skolandes den, [som] bref upbryter, plichta 10 daler sm: t.
The senare §: i 8, 9, 10 hade inga påminnelser.
Cap.
8 Tiufbalken.
§ 1.
I stället för de orden: gästgifwaren, han kommer ifrån bör sättias: låte gästgifwaren, dit han anländer, det wetta; ty elliest wore det alt för beswärligit, att den resande skulle äfwen för fyndet skull resa tillbakas, kunnandes af sådan beswärlighet hända, att then resande häldre torde låta liggia det qwar på wägen, och det tappade således komma i dens händer, som hwarken hos en eller annor gifwer det tillkienna, hwarmeddelst ägaren går sitt qwitt, som elliest kunde komma tillrätta, om beswäret der med är drägeligit.
Cap.
8 § 2 Tiufbalken.
§ 2.
Hwad strandwrak angår, fant Kongl: e Commissionen, att det aldeles här gås förbij, och allenast med the orden sättes: hwad strandwrak angår, förfares der med effter Siölagen.
[Cap.
8] § 3 Tiufbalken.
Som detta måhlet och hörer under Siölagen, så går denna § 3 aldeles uth.
The återstående §: i blifwa stående, som the nu af Hr Rådeman Nyman uplästes, såsom och thet der på fölliande capitel, så att nu wid Tiufbalken intet war mer att ändra, uthan blef [den] här med sluten och faststäld.
Tagandes Kongl: e Commissionen afträde.
[352.
] Den 21 Februari 1707.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans, nembl: n:
Hans Excellence Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Gr [efwe] Nils Gyllenstolpe.
Hofcancelleren Hr Cojet.
Lagman Gyllencreutz.
Assessoren Scheffer.
Secreteraren Ehrenberg.
Secreteraren Blixenstierna.
Assessoren Stierncrona.
Rådman Nyman.
Rådman Folcher.
Hans Excellence Kl: e Rådet och Præsidenten yttrade sig öfwer det nöie han der af hafwer, att alla må wäl, sambt derjempte att nu kan wara tillfälle å nyo sammanträda till förrättande af det, som kan af Lagcommissions wärket återstå, warandes andre embetes hinder, som elliest komma offta emellan, hwilka betaga den willia hwar och en elliest kunde hafwa att sökia detta wärket till skyndsambt slut befrämia.
Hans Excell: ce med Kl: e Commissionen läto sig af Secreteraren Folcher berätta, hwad här till är giort och färdigt sampt ännu återstår, berättandes Assessorerne, huru Kl: e Hofrätten sökia effter giörligheten få ifrån sig det dem åligger gifwa sina tankar öfwer uti the dit remitterade måhlen, och lära snart kunna der med inkomma.
När Assessor Stierncrona skulle giöra begynnelse att referera den honom committerade balck, Såramåhl med wåda, som än återstår, blef han af opasslighet illa tagen, så att han måste begära dimission och taga afträde, derföre antog Hr Secretair Ehrenberg sig att referera denna gången, begynnandes med cap.
1 af Såram [å] l [s] balken.
Sår [a] m [ål med] wåda cap.
1 § 1.
Cap.
1 § 1.
Blifwandes the påminnelser, [som] här wid giorde äro, intet fundne af särdeles wärde, emädan the angå the brått och förseelser, som af någon upsåteligen ske, hwar om förra delen talar och andra ställen, såsom Edzöre [sbalken] och flere balkar innehålla, [353.
] förthenskull blef wid denna § 1 ingen widare ändring giord, än allenast the orden eller flera gå uth, emädan the eij kunna lämpas till ögon och andra slika delar, som intet äro många, warandes nog klart af det fölliande ordet hwarthera, att för hwart och ett bör särskilt botas.
Then påminnelsen Häradzhöfdingen Scheffer giort, att näst ordet hugger lägges desse till eller på hwariehanda sätt wållande är, funnes mycket nödige, ty derigenom exprimeras hwariehanda hamblande, ty elliest torde en enfaldig dommare mena, [att] detta allenast förstodes om hugg och ingen widare åkommo.
Hans Excell: ce fant wid den påminnelsen, som från åthskillige orther sker, att banemannen bör föda den, som skadan lider, till dödedag, att sådant lärer dommaren iempte böterne wetta determinera effter personernes wilkor och skadans egenskap, men på thet lagen må och gifwa anledning till sådant, är nödigt, att en sådan general clausel blir deruti infört på något ställe, som der till är tienligast, wid hwilken tanka Kongl: e Commissionen stannade.
Cap.
1 § 2 Såram [ål med] wåda.
Denna § 2 blir som han är upsatt, warandes ingen skildnat att giöra i straffet, om en eller flera leder af fingret blir afhuggit, derföre funnos påminnelser här wid onödige.
§ 3.
Kongl: e Commissionen discurrerade om den distinction, [som] uti påminnelserne är skedd på tänderne, kunnandes som Hans Excell: ce sade, fuller wara skildnad, om en trompetare, siungare eller andre slike, som med framtänderne kunna säias förtiena sin föda, dem mister, men så är ogiörligit in re minima kunna så noga alt specificera; det kommer, som förr sades, på dommaren an, som lärer anse hwars och ens lems eller annor nödwändighet.
§ 4.
Här wid blef intet talt, uthan lästes der på up § 5, wid hwilken Hans Excell: ce och Kongl: e Commissionen den ändring giorde, att i stället för det att här allegeras § 2 nästföregående, skola orden [354.
] så blifwa införde: böte så för lytet som såramålet hwarthera 25 daler, men som de inkomne påminnelserne gofwo anledning wara någon skildnad emellan skaderne, som och det wisserligen är olika mista armen än en finger, så upskiöt Kl: e Commissionen denna gången häruthinnan något säkert determinera, uthan skall der om wid nästa sammankombst blifwa discurrerat, som nu eij kan beqwämt ske, emädan tiden är redan förliden.
Tagandes Kongl: e Commissionen afträde.
Den 1 Martii 1707.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excellence Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Gr [efwe] N. Gyllenstolpe.
Hr Hofcancelleren Cojet.
Hr Vice Præsidenten Heerdhielm.
Hr Secreteraren Ehrenberg.
Hr Assessoren Stierncrona.
Hr Rådman Folcher.
S. d. Giorde Hr Assessor Scheffer sin ursächt, att han af siukdom war hindrat.
Sår [a] m [åls] balken cap.
1 § 1.
Hwad wid senaste sammankomsten blef upskutit uti sidsta § af cap.
1 Sår [a] m [åls] balken, att giöra wist slut utinnan, föll Hans Excellence Præsidenten med Kl: e Commissionen på then tanckan, att en särskilt § bör här uti denna balck på ett ställe blifwa upsatt, som kan gifwa dommaren der till anledning, att föruthan böterne for lytesoch [355.
] såramålet bör skadan ansees och effter möieligheten gäldas, så att det samma altid blir af dommaren noga pröfwat, och der effter jempte personernes willkor och förmåga måste skademannen erläggia det, som billigast kan finnas wara, emädan elliest in mutilatione membrorum ingen proportion är, om poena delicti skulle wara med några små penningeböther erlagd, och den, som skadan lidit, wore således hela sin lifztid men- eller wanföhr.
Såram [åls] balken cap.
2 § 1.
Hwad i föregående capitel är påmint, att de orden: på hwariehanda sätt tillskyndar [tilläggas], finnes här och nödigt, på det allehanda casus måge der under kunna begripas.
Hwad Dorpts Hofrätt påmint om respectu personarum, kan intet achtas i desse mål, ty hwad någons brått kan wara emot them Orden: » emot them » torde böra utgå.
, som sättia sig emot sina förmän, hörer till Högmåls- eller Edzöresbalken.
Sår [a] m [åls] balken cap.
2.
§ 2.
Det, som här är förbigångit i denna §, hwarest andre mål nembnas, men hår- eller siäggedrag intet, bör här suppleras, skolandes the begge orden tilläggias, och för hwar af them bötes lika som för kindpust 6 daler, och der lyte föllier, som med siägg kan ske, måste derföre och bötas.
Cap.
3 § 1 Sår [a] m [åls] balken.
Wid denna § fantz ingen annor ändring böra giöras, än [att] wid besichtningen böre wara 2: ne gode owälduge män, som bese skadan, som på landet sker, men i staden sker det bäst aff bardberarne, elliest blir denna § som han är.
§ 2.
Wid denna § gifwes bästa tillfället införa, hwad tillförne om refusione damni dati är discurrerat, men måste achtas, det orden änteligen blifwa så generale, att the till hwariehanda casus måge kunna appliceras.
§ 3.
Här wid måste den ändring ske, att i stället för klarligen finnes skall sättias: klarligen bewises.
Hwad påmint är om wårdande af sår inom natt och åhr, påminte sig Hans Excellence och Kongl: e Commissionen tillförne wara här omtalt, och då consilio lemnat den terminen uthe, emädan det kan af bardberarens och doctorernes [356.
] berättelser wäl inhemptas, om skadan warit dödelig eller intet, kunnandes offta anten den sårades wårdzlöshet eller en annor händelse förkårta dess lijf, wid hwilka händelser swårt wore för skademannen swara med sitt lijf, derföre slötz, att samma termin skall aldeles nu uthslutas här i lagen.
Sår [a] m [åls] balken cap.
3.
§ 4 och § 5 funnos wara klare, uthan att der wid är något att påminna, derföre blef och intet reflecterat, hwad en och annor deröfwer kunna gifwit wid handen.
§ 6.
Den påminnelse Stockholms Magistrat giöra wid den händelse, att när 2: ne skada hwar annan, och icke hwar af them må reciproque niuta målsäganderätten, fant Kl: e Commissionen i sig wara nog klart.
Cap.
4 § 1.
Gevaliensium påminnelse, om det icke bör gå af mannens särskilta del, äfwen som här om qwinnans säges, när bötas skall, fantz war nog tydeligit i sig sielfft, ty hwar äger sin bruth gälda.
Wid the orden, att 9 daler skall allenast bötes för missfödzel, fantz [det] wara mycket litet, efftersom en menniskias lijf likwäl är förspilt, men ther emot bötes för kiöttsår 12 daler, tyckiandes Hr Herdhielm det kunna bli till 15 daler, hwilket Hans Excell: ce fant hafwa godt skäl med sig, men sedermera stannade Hans Excell: ce med Kongl: e Commissionen wid det slut, att det [bör wara?
] en fierdendel i proportion af mansboth, om hwars quanto tillförne i gambla protocollen är wordet discurrerat, men än har man eij kunnat finna igen en klar och fullkommelig decision der öfwer, antingen det skall wara 100 eller 200 daler sm: t, menandes Hr Herdhielm, af [ɔ: att?
] 1698 eller 1699 skall der öfwer blifwit voterat, det Hr Ehrenberg sig och påminte skolat skedt, hwar effter än widare skall sees.
Elliest discurrerades nu öfwer det målet så wida, att hwad den difficultet synes angå, det armoden lärer hindra gifwa uth in tali casu stora böther, så fant Hans Excell: ce med Kongl: e Commissionen, att the fattige, som intet orka bothum, komma altid att plichta med kroppen, som the äfwen wid mindre böther giöra måste.
[357.
]
Effter orden eller i dryckenskap sättes: eller annor otidig Såram [åls] balken cap.
4 § 2. lefnad slår sin hustro.
Men the fölliande orden gå uth, som äro: för andra qwinnor skull, som han älskar, efftersom the förra generale orden innesluta både denna casum specialem och flera, föruthan det att lagen eij bör rubricera sådant factum, som är [att] slå sin hustro.
[Hwad angår?
] Gevaliensium påminnelse om målsäganderätten, är klart, att den hörer hustron till, som är pars læsa, men hwad the elliest in contrarium willia hafwa in, om hustron slår mannen, är ett præsuppositum, som intet gierna kan tros, men der så skulle wara, tienar wisserligen intet låta inflyta i sielfwa lagen.
Hr Ehrenberg refererade en swår händelse, huru en man så illa slagit sin hustro, att hon icke allenast mist fostret, uthan blifwit lam och lytt, det hustro [n] alt med tålamod uptagit, till dess hennes fader klagade der på, men Hans Excell: ce fant hustron äntå böra hafwa målsäganderätten, som Hr Hofcancellern och Kl: e Commissionen biföllo.
§ 3.
Det måste effterses, om icke uti Högm [åls] balken är infört, om tienstehionet slår sin husbonde eller matmoder, elliest blir denna § som han är.
Cap.
5 § 1.
Wid denna § 1 fant Kl: e Commissionen böra blifwa ständigt, att 15 åra man kan som myndig anses in criminalibus, ty fast än uti civile mål samma åhr icke hafwa med sig den mogenhet, som fordras till en tienlig disposition, så är ingen wid 15 åhr, som intet wet sig hafwa giort illa, när han sig pä hwarihanda sätt förser, kunnandes malitia offta supplera ætatem, som eij sällan förmärkes.
Cap.
5 § 2.
Denne § blir ständig, allenast the orden lägges till: men betale läkiarelönen, ty den, som får skada, är olyckelig nog äntå, att han der till eij må påbördas betala bardberaren.
§ 3.
Gothlandorum påminnelse om okyndis hund fantz wara onödig, uthan blir den § som hon är.
Cap.
6 § unicus.
Denna blef ständig förklarat.
Hans Excell: ce med Kongl: e Commissionen fick i anledning af påminnelserne om det, som i ky [r] kior och andra priviligerade orther [358.
] sker, tillfälle låta det komma till protocoll, att framdeles giöra hos Kl: e Maij: tt underdånig förfrågan, om så wäl Kyrkiolagen som hwad [ɔ: ock?
] Siölagen och andre slike speciale ordningar måge den allmänne lagen bifogas, att thet blir ett corpus legum, så att hwad händelser, som förekomma, måge kunna af en lagbok decideras och afslutas.
Hans Excell: ce frågade Hr V [ice] Præsidenten Heerdhielm, sedan denna balck nu war ändat, hwad han hint giöra till wid Rättegångzbalken.
R [espondit]: Han har så mycket tiden och andra trägna beställningar welat tillåta fuller lagt handen der wid, och menar, [att] der han får en sommar ledig, förhoppas han kunna få projectet deraf i ordning färdigt.
Hwar wid Hans Excellence frågade Secret.
Folcher om påminnelserne, som från ortherne äro öfwer processen inkomna, hwem dem hafwer?
R [espondit], att Hr Lagman Cederhielm har der af fått copior, och finnes originalen wid contoiret i behåll, lärandes Hr Cederhielm redan giort begynnelse der wid, men huru wida der med är avancerat, lärer Hr Cederhielm, då han kommer tillstädes, sielf berätta.
Den 28 Martii 1707.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans.
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb.
Gr [efwe] Nils Gyllenstolpe.
Hofcancelleren Hr Cojet.
Assessoren Hr Scheffer.
Secreteraren Hr Ehrenberg.
Secreteraren Hr Blixenstierna.
Assessoren Hr Stierncrona.
Rådman Nyman.
Rådman Folcher.
Hr Vice Præsidenten Heerdhielm giorde sin ursächt för sin fränwaro af embetes hinder.
Dråp [måls] balken och Sår [a] m [åls] balken upläses å nyo.
[359.
]
Effter de påminnelser, som wid Såramål [sbalken] och Dråpm [åls] balken äro här af Kongl: e Commissionen skedde, och [sedan] Hr Assessor Stierncrona sig antagit att der effter ändra texten uti samma balck, blef den nu å nyo upläsin, finnandes Hans Excellence och Kl: e Commissionen wid första och andra capitlen alz ingen ändring widare böra giöras, uthan skola the som de nu äro förblifwa.
Här wid blef något discurrerat, om icke konungen bör altid först nembnas uti lagen för målsäganden, fast än målsäganden äntå tager sitt först uth, tyckiandes Hans Excell: ce, att om målsäganderätten kan uti en paragrapho blifwa infördt uti Executionsordningen, som kommer att upsättias, och således kan konungen först blifwa uti lagen nembd.
Cap.
3 § 1.
Hr Ehrenberg giorde wid upläsandet om leidebref den påminnelse, att det synes wara nödigt uti leidebrefwen införa, det missdådaren måste inom wiss dag och termin sig infinna, så frambt han will niuta sin leid till goda, berättandes om exempel, huru en och annor slik nåd likasom wanwörda, i det the äntå blifwa uthanrikes, sedan the leid åthnutit; derföre stannade Hans Excell: ce och Kl: e Commissionen wid den mening, att wid slutet af denna § 1 skola tilläggias desse ord: samma lag ware, om then, som leid åthniuter, uthom laga förfall sig eij infinner inom den dag honom uti leidebrefwet förelagd warder.
Warandes altid nödigt, att missdådaren kommer straxt effter leiden fram, emädan saken ännu är i friskt minne och witnen lefwa.
Dråpm [åls] balken cap.
4.
[Cap.
4] § unicus.
In medio §: i skall detta capitel slutas således: då miste han eij lif sitt, uthan ware aldeles fri och stånde kyrkioplicht; hwilken bör ske uti sacristigan, efftersom en skildnat bör wara emellan grofwa förseelser, då uppenbar kyrkioplicht enteligen måste ske, att der med försona församblingen; lärandes underdommaren intet, der målen äro twifwelachtiga, kunna befria någon, der transgressio moderaminis tutelæ sker, uthan står sådant altid hos öfwerdommaren, finnandes Hans Excellence wara nödigt, [att] pä något ställe må införas, hwad straff den bör hafwa, som rättan lifznöd öfwerträder, efftersom sådant förseende intet är så grofft, som den elliest giör dråp.
Cap.
5.
Detta capitel blifwer intet att ändra wid, uthan [förblifwer?
] som [360.
] det nu är inrättat.
Cap.
6 § 2.
I stället för flyger synes ordet stutzar wara tienligare och med [ɔ: mer?
] lämpligit.
[Cap.
6] § 3, 4.
Wid desse § 3 och 4 kan i stället för böte sättias: böthe then der till wållande war.
[Cap.6] § 5.
Blir orörd aldeles.
Cap.
7 § 1.
Här synes, som wore en contradictio, att giöra ed och äntå betala wådaboth, men som sådane casus kunna förekomma, att banemannen kunnat sedt sig bättre före, sä bör han, som eij warit warsammare, äfwen bötha, hafwandes kunnat både warna then andre som och elliest achta sig.
Caput 8.
Blir såsom det är.
Caput 9 § 3.
The begge första paragraphi gå uth, men wid den tridie skola orden husbonde eller matmoder gå uth, skolandes denna § så blifwa inrättat: slår eller hamblar någon sitt tienstehion offhårdeliga, att thet död ther af liuter, straffas som för annat dråp.
Kunnandes den particula intensiva off det uthmärkia, att husbonden eller matmodren äger macht skiäligen aga tienstehionet för brått sin, särdeles uti the måhl the thet måge giöra, hwar om både i denna balk som äfwen uti Såram [åls] balken någorstädes skall blifwa infördt.
Elliest skulle offta oweltige tienstehion ingen respect hafwa för den, som både föder och löner them.
[361.
] Den 5 Aprilis 1707.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa.
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Gr [efwej N. Gyllenstolpe.
Högwälb: ne Hr Baronen och Hofcancelleren Wilhelm Julius Cojet.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Assessor Scheffer.
Hr Secretair Ehrenberg.
Hr Secretair Blixenstierna.
Hr Assessor Stierncrona.
Hr Rådman Folcher.
Hr Vice Præsidenten Herdhielm och Rådman Nyman låta sig ursächta för andre embetes hinder skull.
Hans Excell: ce påminte Assessoren Scheffer om the remisser, som länge warit i Kongl: e Hofrätten att ingifwa sitt betänkiande öfwer wid Kl: e Lagcommissionen, och lofwade så wäl Hr Scheffer som Hr Stierncrona, att the skola skynda på, thet the måge effter all möielighet blifwa färdige, warandes så åthskillige presente hinder, som tiden der med så länge uthdragit.
Hans Excell: ce frågade sedan Hr Lagman Cederhielm, hwad det lider med projectet af den under händer warande Rättegångzbalken.
R [espondit]: Om han får en sommar till, menar han så wida der med avancera, att större delen skall wara färdigt, williandes der wid effter all möielighet läggia handen och ingen tid, så mycket han hinner, försumma.
Hans Excell: ce tog sedan afträde och gifwer [sig?
] öfwer på andra sidan, derest deras Excell: tier the öfrige Kongl: e Råden i cancelliesalen woro samblade.
Sedan continuerades att sluta Dråpm [åls] baiken.
Dråpm [ål] med wåda.
Cap 10 § 1.
Wid slutet skall sättias: straffes i närwaro af någon landz- eller stadzbetient.
Ratio är, emädan elliest torde det som tillbör eij blifwa wärckstält.
Ibid [em].
Effter swårare straff add [atur]: effter omständigheterne.
Cap.
11.
Detta cap.
11 blir det 10: de och det 10: [de] det 11: [te], så att en transpositio capitum bör skee för bättre ordning skull.
[362.
] Dråpm [ål] med wåda.
Cap.
12 § 3.
Här bör något nembnas om skenande häst, så att när någon leger okynnes häst åth resande man, och then får död theraf, bör derföre bötas half mans- eller wådaboth, som saken och beskaffenheten är till, ty den en sådan uthleger är nog wållande till dens olycka, som omkommer, när han gaf uth en så wanartig häst.
Om diuret eller hästen bör dö för thet första dråpet, som derigenom sker, eller för thet andra, war Kongl: e Commissionen i olika meningar, tyckiandes Hr Lagman Cederhielm, att thet för första olyckan borde ske, emädan meniskians blod är uthgutit, men Hr Hofcancelleren och the öfrige Hrr deputerade tyckte wara nog, om thet andra gången sker, efftersom en meniskia offta är sielf wållande till den wanart, [som] någon häst kan wisa af sig.
Sår [a] m [åls] balken cap.
1.
§ 2.
I stället för warandes sättes: och ware.
§ 3.
För banemannen sättes: böthe then thet giorde.
§ 4.
Banemannen går uth, och sättes: böte sammaledes.
Sår [a] m [åls] balken cap.
2.
§ 1.
För baneman sättes: böthe then ther till wållande war.
§ 2.
Här böra hår- och sieggedrag sättes fram för kindpust, skolandes hwarthera af them bötas med 6 daler.
Cap.
3.
§.
Såsom tillförne är omrört, om och huru wida någon skildnad uti ersättning för skadan iempte böterne bör ske respectu personarum, så fant Kongl: e Commissionens nu närwarande förordnade bäst, att wid slutet på ett beqwämt ställe the orden blifwa införde: iempte all skiälig och drägelig wedergielning.
§ 4, 5.
Här påminte Hr Lagman Cederhielm, om icke häradet bör sättias fram för staden, hwilket i gambla lagen är wordet observerat.
Caput 4.
Här wid blef intet påmint.
Caput 5.
§ 3.
Här blef moverat, hwad straff den bör undergå, som besynnerligen wettandes tillfogar en resande skada, skolandes här om i [363.
] Byg [ninga] balken wara infört, som blef efftersedt, men der fantz intet något specialt stadgat, derföre wore nödigt, att det blir här infört, skolandes doch än nogare blifwa der effter sedt i bemälte Byg [ninga] balk, som tiden nu eij tillät.
Hr Ehrenberg mente den casus kunna offta infalla, att ägaren sielf intet kan wetta der af, uthan kommer på dens styrsell, som har fått honom om händer, som är sielf orsaken till sin olycka; skulle ägaren för then andras owarsamhet plichta, wore betänkeligit.
Cederhielm fant wara ägarens plicht, när han wet af hästens okynne, gifwa det allmänt tillkienna, och om then far böta, som det eij wederbörligen giör, lära många olyckor kunna undgås.
Hr Ehrenberg sannade det wara billigt, att ägaren, som upsåteligen förtiger hästens odygd, bör derföre böta, och tå har han sagt osant, som han straff är skyldig att undergå före, finnandes Hr Hofcancelleren och Kongl: e Commissionen wara mycket skiäligit, att den, [som] en sådan elack häst uthleier eller uthläner, bör skiäligen derföre något plichta, när skada särdeles der af sker.
Caput 6 Sår [a] m [åls] balken.
Wid detta sidsta capitel war alz intet att påminna, uthan blef, som det är upsatt, aldeles orört.
Tagandes sedan Kongl: e Commissionen afträde.
[364.
] Anno 1707 den 12 Septembris.
Kom Kongl.
Maij: ttz Lagcommission tillsammans, nembl: n:
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten Högwälb: ne Gr [efwe] Nils Gyllenstolpe.
Vice Præsidenten Hr Heerdenhielm.
Lagmannen Hr Gyllencreutz.
Lagmannen Hr Cederhielm.
Secreteraren Hr Blixenstierna.
Secreteraren Hr Ehrenberg.
Rådman Nyman.
S: r Pontin.
Hr Hofcancelleren war ännu eij återkommen från sine godz i Skåne, derest han i sommar warit.
Rådman Folcher giorde sin ursächt för sin opasslighet skull.
Hans Höggrefl: e Excell: ce Præsidenten gratulerade sig öfwer det han ser närwarande Hrr deputerade wara wid gått tillstånd, önskandes iempte lycka och wälsignelse till wärketz fortgång, att deras hinder eij må blifwa så trägne, att detta wärket derigenom må komma att stutza.
Hans Excell: ce frågade Hr V [ice] Præsidenten, om Kl: e Swea Hofrätt ännu giort det färdigt, som derifrån åstundas öfwer åthskillige remitterade måls uthlåtande, som Kl: e Rätten skall gifwa sitt betänkiande wid.
R [espondit]: The äro alla så färdige, att the kunna underskrifwas, men kommer nu endast der på, att Hans Excell: ce Hofrättspræsidenten dem underskrifwer, så att the till nästa sammankomst kunna wara aldeles färdige.
Hambnerätten.
Hans Excell: ce frågade, om alt lärer inkomma, då Secret [erare] n Folcher sade, att det är för några åhr sedan afgångit bref så wäl till Kl: e Hofrätten som Ammiralitetzcollegium från deras Excellentier Kl: e Råden, att the måge inkomma från Ammiralitetet med hwad the kunna hafwa wid Hambnerätten att påminna, och Hofrätten bör tillhålla sina underdommare wid siökanten, att the äfwenledes ingifwa, hwad the kunna märkia wara nödigt; hwar wid Hr Vice Præsidenten [365.
] Herdhielm giort den berättelsen, att Kl: e Rätten den tiden förordnat 2: ne st [ycken] Assessorer, som skulle samma från underdomarne inkomne påminnelser ihopasambla och genomse, och sedan dem i tienlig form inrätta, men äro blefne genom den olycklige eldzskadan förkomne.
Hans Excell: ce sade, att om detta böre nye ordres till wederbörande afgå, på det wärket må komma till fullbordan, kunnandes sig påminna, att Gripenhielm hafft i commission författa samma Hambnerätt i tienlig ordning, som genom dess död kommit att hwila, och måste någon annor få det om händer, när påminnelserne äro inkomne, som det utharbetar.
Hr Herdhielm sade, att Hofrätten å nyo skrifwit uth till underdommarne att inkomma med hwad the kunna wetta erfordras till samma ordning, och wäntas ännu deras swar, då Kl: e Rätten lärer sådant till Kl: e Commissionen öfwersända.
Slåttzarticlarne.
Sedan berättade Hr Vice Præsidenten Herdh [ielm], huruledes han hafwer hos sig Slåttzarticlarne, hwilka fuller äro färdige att föredragas, men der wid lärer wara nödigt, att Underståthållaren Stiernhoff är tillstädes, som om det wärket af långlig praxis har god kundskap.
Hans Excell: ce forestälte, om samme articlar böre med Kl: e Slåttzcancelliet communiceras.
Hwar på Hr V [ice] Præsidenten swarade, att det är här förr omtalt, då Kl: e Commissionen mente giöra tillfyllest, att Stiernhoff är här närwarande, som af protocollet lärer finnas, hwar wid Secreteraren Folcher upläste af protocollet thet, som 1702 den 6 Novembris här öfwer talt är, som war af samma innehåld som Hr V [ice] Præsidenten det nu berättade.
Nya processen.
Hans Excell: ce frågade Hr Lagman Cederhielm, hwad det är avancerat med det arbete, [som] han under händer har, angående den [366.
] nya processen.
R [espondit]: Han har lagt der wid handen, så mycket hans tid kunnat tillåta, upwisandes en utharbetat tabell, som war method eller disposition, huru han tänker det wärket i ordning anföra, giörandes en begynnelse densamma upläsa, men som tiden merendels war förliden, Lagmanstienstens nödwändighet.
och der af inföll en discurs om lagmansembetes nödwändighet, om samma instance effter någras mening borde indragas, såsom den der skulle wara parterne något hinder att komma skyndsambt till slut i sine saker och twister, ehuruwäl Hans Excell: ce för sin person intet är eller har warit på den tanckan, emädan den af ålder warit, och är Kl: e M: tt till ingen gravation, efftersom landet gifwer der till penningar, föruthan det att hedersamma embeten i landet äro såsom thesaurus reipublicæ, hwilka intet lätteligen böra aboleras, uthan fast än lönen för lagmansbeställningen är mycket ringa, så är det som ett honorarium för en gammal och meriterad man, som kan samma förrätning med mindre beswär än andra trägna syslor förwalta.
Hr Herdhielm war af samma mening, att det embetet är mycket nödigt, efftersom mästedelen af sakerne stanna der, ty elliest finge Hofrätterne alt för mycket att giöra, och torde wara nödigt, att the blefwe med bättre underhåld försedde, det Hans Excell: ce fant mycket billigt.
Hr Ehrenberg sade, att det gambla nampnet af lagman, som i förra tider warit uti mycket stort anseende, och nödwändigheten der af, som lättar Hofrätterne, sampt att den instancen intet graverar Kl: e M: ttz revenuer, synes wara nogsambt skäl, att then intet blir afskaffat, besynnerligen som det är allmogen och the rättsökiande en stor lisa emot thet, att the skulle gå till Hofrätten, som genom lagmansdommen merendels förekommes.
Hr Gyllencreutz och Cederhielm woro af samma mening, ty det skulle wara fast större olägenhet för fattige rättsökiande än det ringa dem effter staten bestås.
[367.
] Häradzhöfdingar behöfva hielp.
Hwad Häradzhöfdingzembetet angår, påminte Lagman Cederhielm, huru nödigt det är, att häradzhöfdingen har någon sig till hielp, som Kl: e Maj: tt honom bestodo, med hwilken han kunde både hafwa tillfälle discurrera, som och hielp af [att] föra protocollet, ty det är alt for swårt för en häradzhöfding [att] altsammans allena förrätta, derföre är intet sällsambt, om han pä hwariehanda sätt kan sig i hastighet förse.
Hr Herdhielm berättade om en händelse, som en häradzhöfding brukat samma skäl till sin ursächt, då han wid en crimincl ransakning, som angick lijfwet, sig försedt, hwilket skäl och blef i Kongl: e Senaten attenderat, warandes elliest intet nytt, att den, som är såsom häradzhöfdinge, har en annor, som förer protocollet, som bergzfougden måste giöra, när bergmästaren håller bergzting.
Hr Gyllencreutz wiste säia, huru confunderat en dommare blifwer, som sielf skall hålla protocollet, och äfwen allena dömma, så att Kongl: e Commissionen war enhällig af den tancka, att det wore wäl, om en, som håller protocollet, blir honom adiungerad.
Kl: e Commissionen tog afträde.
Den 19 Septembris 1707.
Kom Kongl: e Commissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excellence Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Hr Vice Præsidenten Heerdhielm.
Hr Lagman Gyllencreutz.
Hr Assessor Scheffer.
Hr Secretair Ehrenberg.
Hr Rådman Nyman.
S: r Pontin.
Hr Hofcancelleren Cojet war ännu eij återkommen från sin skånska resa.
Borgmästaren Hylteen och Rådman Folcher woro något opasslige.
Hans Excell: ce Kl: e Rådet och Præsidenten frågade Hr Vice Præsidenten Heerdhielm, om Kl: e Hofrätten nu giort sine swar och berättelser sä färdige uti de mål och quæstioner, [som] dit warit remitterade, Om remisserne från Hofrätten.
att Kongl: e Commissionen dem kan nu få låta sig föreläsa.
R [espondit]: The lära wara här så många, som Kongl: e Rätten kunnat [368.
] hafwa tillfälle eller tid gifwa sitt betänkiande öfwer, men 2: ne Hambnerätten.
äro ännu, som fela, nembl: n om Hambnerätten, som Kl: e Rätten längesedan fått befallningen sig uthläta öfwer, men Kl: e Rätten bordt först inhempta sina underdommares meningar, hwilka fuller en gång inkommit, men blefwo genom eldskadan förbrände eller förkomne, derföre monde Kl: e Rätten straxt der på å nyo der om uthskrifwa, hwar pä som än intet swar folgt, hwar [ɔ: har?
] Kl: e Rätten nu nyligen igen om det samma dem påmint, och så snart the der [med?
] dem komma in, lärer Kl: e Hofrätten intet dröia, förr än swar der ifrän inkommer.
Det andra måhlet äro de påminnelser, som Kl: e Hofrätten åligger giöra wid 1695 års stadga hwad processen angår, och som hopetals quæstioner wid den samma äro förekomne, som Kl: e Rätten måst decidera, förr än sakerne quoad merita kunnat fortsättias, så att hela förmiddagen offta der till blifwer anwänd, så lärer Kongl: e Rätten så mycket mer hafwa att der wid gifwa wid handen.
Hofrättens swar uti the dit remitterade målen att ingifwa sitt betänkiande wid.
Hr Secretair Ehrenberg berättade sig hafwa af Hr Secretair Blixenstierna undfått Kl: e Hofrättens swar öfwer remisserne, dem Hr Ehrenberg framtog, som woro 5 st [ycken], giörandes en begynnelse upläsa Kl: e Hofrättens bref af den 14 Septembris nästledne, med 2: ne copior inneslutne, den första om citationers laga öfwerlefwererande wid händelse, då en klagande part far action med ett sterbhus, hwars interessenter äro dels inrikes dels uthan landz wistande, som till Hofrätten den 6 Decemb.
1699 war afgångit, och den andra af den 15 Maji 1701, att i stället för notification måge dommare blifwa förbundne anteckna appellationen pä then succumberades dom, så att annor notification synes eij wara widare nödig.
Om citation till sterbhusinteressenter.
Hans Excell: ce discurrerade öfwer den första quæstionen, huru wida en sökiande part bör wänta i ett odelt sterbhus, till dess en af interessenterne, som bårtrest, kan komma tillbakas igen, kunnandes [369.
] fuller sä komma, att then samma iust intet wet af alla the händelser, [som] torde förefalla, och således kunde den graveras på nägot sätt, men när delning är skedd, lärer förmodeligen så ett som annat wara antecknat, fast än det och wäl kunde hända, att skulden då intet wore bekant, men så synes likwäl billigt, att the hemmawarande, som lära wäl i sin rätt vigilera, böra swara i saken, efftersöm the hafwa både bästa kundskapen som och handlingarne om händer.
Hr Heerdhielm mente hwars och ens creditoris plicht wara angifwa anten förr eller när delningen sker sin fordran.
Hr Ehrenberg fant billigt, att när skulden wid delningen är angifwen eller bekant, och arfwingarne sådant intet wid skifftet observera, bör sterbhuset såsom odelt ansees, ty som thet skulle ske med deras större onere, om hwar af dem särskilt skulle swara, så är det och beswärligit för creditoren, derföre kan intet kallas rätt delt, så länge sterbhusetz skuld är obetalt; stannandes Kongl: e Commissionen wid det slut, att creditoren intet är plichtig tala hwar och en särskilt till, uthan böre sterbhusetz närwarande swara.
Hwad notificationer angå, fant Hans Excell: ce och Kongl: e Commissionen Kongl: e Hofrättens betänkiande wara wäl grundat och enligit med den tanka, [som] Kl: e Commissionen der wid hafft, emädan det är både bästa och kortaste wägen, att dommaren sådant på domen antecknar, och som detta är ett angelägit ärende, fant Hans Excell: ce det wara mycket wäl, om det samma med snaraste ske kan blir till domstolarne expedierat, som frän Kongl: e Senaten skall affärdas.
Kl: e Hofrättens bref af den 14 Sept.
1707: huru wida en långlig possession och besitning, som fuller kan wara skedd på god tro och med titul, men är uthan judiciel inteckning och laga medfart, kan wärka för possessoren till den egendom, [som] han besitter.
Och som [370.
] samma bref sig beropar på Hr Lagman Cederhielms votum, som der wid intet war bifogat, uthan Hr Herdh [ielm] mente, att han lärer det sielf ingifwa, som skall wara mycket widlöfftigt och åthskillige omständigheter wid samma quæstion anförde, altså wäntas det ännu.
Hans Excell: ce mente, hwad Kongl: e Maij: ttz saker angå, att alla lära nu wara deciderade, som sådant kunna angå, och finner elliest denna quæstion wara wäl af Kl: e Hofrätten utharbetat.
Herdhielm mente wara nödigt, att en decision blifwer uti dee mål, der någon ex possessorio disputerar, och wet han fuller intet något, som Kl: e M: tt kan angå, lära wara oafgiordt, ty alla, som grunda sig på Stora Commissionens dommar af åhr 1680, då Kl: e M: ttz rätt först existerade, äro afslutne.
Kl: e Hofrättens bref af den 14 Sept.
1707: om wäriemålsedens afläggiande uti hor- och lägersmålssaker, antingen the personer, som i sådane mål angifne och med witne eller andre sannolike skäl graveras, böre effter forordningen om edegång af åhr 1695 den 30 Octob.
hwar för sig med sielf sins ede sig befria, eller om begge äro saklöse, enär den ene af desse angifne gitter eden præstera effter den förre praxin, som sig pä cap.
16 Kyrkiol [agen] grundar, och när then andre brister åth eden, huru wida then andre då må tillåtas, om han kan, sig edeligen befria.
Hans Excell: ce sade, huru lätt det är beliuga någon, som uthan nepst eij bör aflöpa, warandes elliest många exempel, att mången liuger på sig sielf, som beslås med pur osanning.
Hr Herdh [ielm] refererade åthskillige sådane exempel, och skall nu denna tiden äfwen wara samma casus före i Kl: e Hofrätten, derest en qwinsperson bekienner på sig lijfzsaker, men finnes inga skäl, och åstundar gierna fä dö.
[371.
]
Kongl: e Hofrättens bref af den 14 Septemb.
1707: om cronobönder, som wid underrätterne succumbera uti iordetwister, böra ställa effter 1695 års förordning deras contrapart caution och borgen för widare omkostnad och skadestånd, innan saken hos öfwerdommaren kan uptagas.
Detta mål har Hr Lagman Cederhielm hafft att föredraga, och blef här öfwer intet widare discurrerat.
Kl: e Hofrättens bref af den 14 Septemb.
1707: om contumaciæ dommars återwinnande.
Hans Excell: ce sade det wara mycket billigt, att den, som uthan skäl är contumax, bör derföre lida, refererandes ett exempel, huru uti Rådet händt, att en reus, som warit absens, hafwer äntå wunnit saken, men måste pro absentia böta någre hundrade dahler silfverm: t.
Hr Heerdhielm berättade, huru offta man i Hofrätten förnimmer, det många underdommare gifwer den närwarande parten alt det han begärer bara för det contraparten är bårto, och icke ens examinera, om dertill är skäl eller intet, derföre blir sådant wid Hofrätten ändrat, ty det kan intet gifwa klaganden större rättighet formera obillige prætentioner, när then andre parten är bårto, än om han wore närwarande, kunnandes och exempel gifwas, att absens qvoad merita icke allenast i Hofrätten wunnit saken, uthan och fått expenser.
När alt detta war upläsit, fant Hans Excell: ce det wara wäl, om desse ärenden blifwa snart expedierade, derföre tog Hr Secretair Ehrenberg till sig brefwen, som Hr Secretair Blixenstierna honom lefwererat.
Sedan berättade Hr Assessor Scheffer sig nu lupit igenom Högm [åls] balken och the protocoller, som deröfwer äro håldne och han fått afskrifft af, giörandes begynnelse att upläsa Högm [åls] balken cap.
1.
Högm [åls] balken cap.
1 § 1.
Wid the orden williandes sig intet rätta fant Hans Excell: ce intet wara tienlige, att the behållas, ty tå wore det en undflycht [372.
] för then, som giort sig till döden bråtzlig, warandes mycket nödigt, att lagen är strict, och eij gifwer tillfälle till eschapade, och bör den wara dödzens barn, som talar otienligen emot konungen, fast mera den sig begriper i ord eller gierning emot Gud.
Herdhielm war af samma mening, att desse ord gå uth, som tala om rättelse, ty detta capitel talar om förbindelse med sathan.
Gyllencreutz tyckte den wist förtient döden, som giör sådant compact, och war af samma mening,
Ehrenberg mente det intet komma här till pass, att then, som sig förbundit med sathan, skulle få säia, när han blefwe anklagat, sig hafwa [rättat] eller willia rätta och ändra, derföre äro desse omtalte ord ingaledes tienlige, att han skall få recurrera till sådan undanflycht, uthan är densamma wärd döden, kommandes uth på dommaren, om der wid är någon lindring, men intet bör lagen gifwa der till anledning.
Och slötz, att orden sig rätta skola gå uth.
Cap.
1 § 2.
Denna § 2 blifwer stående som den är.
Cap.
1 § 3 Högm [åls] balken.
Denna § 3 kan med några ord sammanbindas med den 2 § nästföregående, ty Hans Excell: ce fant, att på hwad sätt någon gifwer sig i satans wåld eller söker honom tiena, bör han wara dödzens barn, och der några lindrigare omständigheter äro eller måhlen synes mindre, kunna the refereras till öfwerdommaren.
Hr Ehrenberg påminte, att denna § 3 synes allenast explicera conatum, der ingen effectus föllier, men biföll, att den är wärd dö, som underkastar sig satans willia.
Hr Scheffer sade, att denna § 3 lins intet i protocollet, och synes, att den consilio är förbigången, men Hans Excell: ce och Kongl: e Commissionen stannade der wid, att then med § 2 nästföregående sammanfogas.
Cap.
2 § 1.
Denna § 1 blir som den är.
§ 2.
Effter ordet eller add [atur]: i brist af böter med 3 weckors fängelse wid wattn och bröd.
§ 3.
Wid sidsta ordet eller add [atur]: der han eij orkar bothum, [373.
] med 14 dagars fängelse wid wattn och bröd.
Cap.
3 § 1.
Denna § 1 begynnes så: Hwilken som faller ifrån war rena evangeliska lära.
Ibid [em]: och wisar sig hårdnackad och eij rät- tar, men orden: föregången förmaning böra gå uth, emädan hwar bör wara så i sin christendom underwist, att han bör wara sielf benägen ha försorg om sin siäls salighet.
Sedan Kl: e Commissionen intet hinte widare, efftersom tiden nu war förfluten, frågade Hans Excell: ce Hr V [ice] Præsidenten Herdhielm, om han har Slåttzarticlarne sä färdige, att the kunna refereras, när denna Högm [åls] balken är förbi.
R [espondit]: Ja, då will han dem föredraga i Kongl: e Commissionen.
Tagandes Kl: e Commissionen afträde.
Den 27 Septembris 1707.
Kom Kongl: e Commissionen tillhopa, nembl: n:
Hr Vice Præsidenten Heerdhielm.
Hr Assessor Scheffer.
Hr Secretair Blixenstierna.
Hr Borgmästar Hylteen.
Hr Rådman Nyman.
S: r Pontin.
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten Gr [efwe] Gyllenstolpe war af siukdom hindrad.
Hr Lagman Gyllencreutz war siuk.
Hr Secretair Ehrenberg hindrad.
Rådman Folcher siuk.
Cap.
4 § 1 Högm [åls] balken.
S. d. Continuerades med Högmålsbalken, blifwandes wid § 1 den ändring allenast, att näst ordet lijf add [atur]: sampt tungo, efftersom det straffet bör bifogas lijfstraffet.
§ 2.
Näst ordet bröd add [atur]: och stånde uppenbar kyrkioplicht, efftersom Gud äntå bör försonas, och församblingen, som är förargad.
[374.
] Cap.
4 § 2.
Ibid [em] § 2.
Denna § 2 blir wid slutet som den näst föregående, att den bråtzlige straffas tridie gång till lifwet, samt tungo och hand.
Cap.
5 § 1 Högm [åls] balken.
Wid denna § blef discurrerat, om ordet målsman icke bör något bifogas, huru wida föräldrar der under kunna förstås, men Hr Herdh [ielm] tillika med the öfrige närwarande fant, att när ordet målsman nembnes, förstås der med icke allenast curatorer, uthan och föräldrar, tillika med dem alla, som öfwer någon hafwa inseende, men det bör här tilläggias, att straffet bör ske uti någon persons af rätten närwaro, ty elliest är owist, om eller huru straffet sker, hafwandes dommaren altid macht att uthse den, som der wid skall wara tillstädes.
Hwad warningen angår, måste den och ske af rätten eller den rätten der till behagar förordna, på det så mycket större wisshet må wara, att warning är föregången.
Ibid [em]: i stället för en annan pon [atur]: kommen till sina laga åhr, ty der med förstås både mans- och qwinspersoner.
Ibid [em]: wid ordet embete add [atur]: om han något hafwer, ty som sådane förseelser merendels ske af gement folck, så är nödigt, att desse ord tillsättias.
Ibid [em]: för trälarbete fant Kongl: e Commissionen något lindrigare ord kunde brukas, såsom swårt arbete eller annat slikt, emädan ordet träl i christenheten nu låter så illa, hwilken påminnelse på andra ställen, der samma ord trälarbete torde warda brukat, och kunde finnas nödig och tienlig.
In fine: för ordet framdeles pon [atur]: eller hela sin lijfztid, på det sä mycket wissare må wara med straffet, och en bråtzlig hafwa så mycket mera sky och försyn sig således förgripa.
Cap.
4 [ɔ: 5] § 2 Högm [åls] balken.
I stället för då gudztienst hålles pon [atur]: under gudztiensten eller warande gudztienst, efftersom det sker på olika tider.
Ibid [em].
§ 2.
Ordet böthe går uth, och sättes i stället: löse, ty böther kunne intet försona Gud, uthan måste kyrkioplichten ske, [375.
] och skall den bråtzlige lösa sig med 50 daler, hwilket ordesätt och bör brukas wid slutet af denna § 2.
Cap.
4 [ɔ: 5] § 3.
Denna § 3 blir näst orden med rijs tillagd: som förmält är, hwilket har afseende på thet, som uti § 1 huius capitis är stadgat.
[Cap.
5] § 4.
Denna § stannar med the orden: och ware aldrig mer witnesbär; ty der med förklaras nogsambt, att han förlorat sin ära, och consequenter kan eij behålla tienst sin.
[Cap.
5] § 5.
Näst ordet präster add [atur]: och andre wederbörande.
Ibid [em]: för fiscaler och länsman pon [atur]: saksökiare i städerne och på landet, ty derigenom uthmärkies alle the, som effter sine embeten äro berättigade att tala, uthan att iust uthsättia wissa embete, der likwäl flere finnas, som kunna wid slikt hafwa att säia.
Ibid [em]: näst böterne add [atur]: uti ofwannembde måhl.
In fine: till treskiptes.
Warandes orsaken hwarföre angifwaren skall få en andel der af är Ordet: » är » bör utgå.
, på thet sådane grofwe mål måge så mycket snarare komma i dagzliuset och eij blifwa förtegne.
[Cap.
5] § 6.
Blir som den är aldeles orörd.
Rådman Kijhl berättar om sahl.
Brunells arbete.
Kongl: e Commissionen lät inkalla Rådman Kijhl, som är måg uti sahl.
Secreterarens Brunells sterbhus, som blef tillfrågad, om något arbete wore färdigt eller i project af det sahl: e Brunell hafft under händer att förfärdiga, som angår Handelsbalken eller de ordningar der till höra.
R [espondit]: Det torde kanske finnas något, men som han intet är allena anhörig i samma sterbhus, så kan han iust intet gifwa der om wiss berättelse, men det tycker han sig der sedt något wara, som tyckes höra till Rådstugubalken.
Kongl: e Commissionen bad honom så laga, att det måtte komma hit up, på det sedermera må kunna der uhr tagas och skillias det, som hörer till detta wärket, påminnandes sig Commissionen, huru sahl.
Brunell i sin lijfztid sielf sade sig arbetat nog derutinnan, som skulle wara så färdigt till en del, att det kunde föredragas.
Rådman Kijhl lofwade sig willia Kl: e Commissionens begäran effterkomma.
[376.
]
Såsom begynnelsen af denna § 1 skulle gifwa anledning till Caput 6 § 1 Högm [åls] balken.
många twistigheter och illwilliande präster der af taga sig tillfälle widare än dem tillkommer extendera sitt embetes myndighet, dessuthan och många orsaker infalla, som en eller annor torde mot sin willia från kyrkian afhålla, som man iust intet kunde eller borde för prästen uptäckia, föruthan allehanda inconvenientier, [som] detta af sig kasta torde, ty kom Kongl: e Commissionen öfwerens, att denna § 1 skall med the orden begynnes: Finnes någon så ogudachtig etc.
Ibid [em] ad fin [em]: ordet trälarbete ändras till swårt arbete.
Denna § 1 bör med denna mening ökas, som är universell: alt hwad annat kan wara, förfares der med som uti Kyrkiolagen förmäles.
Cap.
6 § 2.
Blifwer såsom den är.
Cap.
6 § 3.
I stället för helgedagar sättes sön- och högtidzdagar, emädan mången är, som i sitt hus der med om helgedagarne förnöter tiden, som intet kan wara straffwärdigt, warandes dessuthan detta stadgat allenast om the rum, derest spel allmänt tillåtes eller anställes, men elliest intet det, som sker i någons private hus hemma.
Ibid [em]: i stället för spelhus sättes: hus, der offentelige spel hålles och tillåtes, ty ordet spelhus har elliest en elack bemärkelse.
Ibid [em].
Ad finem: i stället för det föröfwar pon [atur]: der spelar, som är till meningen klarare.
[Cap.
6] § 4.
Wid denna § 4 tyckte Kongl: e Commissionens närwarande ledamöther, att denna § synes intet competent insatt uti denna balk, ty som den rubriceras af alla factis et delictis atrocioribus, som angå lijf, lem och egendom, så synes sådane mål endast böra här inflyta, som hafwa anseende på crimina læsæ majestatis vel divinæ vel humanæ, och the, som närmast der till komma, men andre, som äre [377].
ringare och kunna med små böther afstraffas, synes böra remitteras och lemnas till sine ställen, som deras beskaffenhet kan medgifwa, kunnandes wäl här af detta skiönias legislatoris stora ifwer att afstraffa de mål, som hafwa någon art af criminibus in Deum, men så böra the och der emot med swårare straff beläggias, än på somblige ställen sker, doch att alla casus mere necessarii, dem man kallar oumgengelige, böre eximeras, och eij med det straff anses, som det någon för sin lust skull eller i oträngt måhl giör; och som de måhl, [som] denna § innehåller, stå införde i denna balck och om denna § skall blifwa behållen, sä måste sälliaren i stället för 10 daler böta 50 daler, och kiöparen 25 daler, hwilket fuller synes swårt, men när the afhålla sig, äro böterne nog lindrige, hwilket doch, då Hans höggrefl. Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten sielf kommer tillstädes, skall Hans Excellences behag och gåttfinnande underställas.
Den 3 Octobris 1707.
Kom Kongl: e Commissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Grefwe N. Gyllenstolpe.
Assessoren Scheffer.
Rådman Nyman.
Secreteraren Ehrenberg.
Rådman Folcher.
Secreteraren Blixenstierna.
S: r Pontin.
Borgmästaren Hylteen.
Hans Excell: ce beklagade sin opasslighet wid sidsta session, att han der af eij kunde wara tillstädes.
Vice Præsidenten Heerdhielm och Ass: r Stierncrona woro på landet uthreste.
Remisserne.
Hans Excell: ce berättade, huru Kl: e Hofrättens betänkiande wid the remitterade målen, som blefwo här upläsne, lära af Rådet lemnas hit, och kunna, när det skedt, blifwa här företagne.
[378.
] Tyska versionen af Stadzlagen, som Nöller låtit öfwersättia.
Secreteraren Folcher upwiste den version af wår Stadzlag från swänskan på tyska öfwersatt, som bokhandlaren i Riga Nöller hafwer der låtit författa, och som han fått tillbakas tyska versionen öfwer Landzlagen, som han will låta på egen kåstnad aftryckia, så begärer han nu, att han der till må äfwen fä denne Kongl: e Commissionens bifall der till öfwer Stadzlagen.
Hans Excell: ce Præsidenten med Kl: e Commissionen beordrade, att Landtrichteren von Brömsen skulle fa denna version först om händer att genomlöpa, och der wid giöra sina anmärkningar, skolandes sedermera der wid procederas, som med Landzlagen skedt är.
Assessor Scheffer påminte, att wid sidsta Kl: e Commissionens sammanwarande woro 2: ne ting, som the då närwarande deputerade upskuto att decidera, till dess Hans Excell: ce, som då af siukdom Trälarbete bör ändras.
war hindrat, kommo tillstädes, såsom 1: 0 om det ordet trälarbete icke bör i något annat æquivalent ord förändras, efftersom det præfigerade träl nu intet mer brukas i Christenheten.
Hans Excell: ce fant den påminnelsen mycket god och wille, att starckt eller swårt arbete kunde i stället brukas.
2: do: om the mål, som här nembnes, böra blifwa här stående, och der så funnes gått, att the tå med högre straff, än tillförne är infört, måge blifwa belagde, hwar till Hans Excell: ce gaf sitt samtycke, men likwäl att texten således ändras, och således införes: sedan all gudztiensten är förbij, ty i städerne äro offta 3 predikningar, när på landet är allenast en.
Cap.
7 § 1 Högm [åls] balken.
Här wid skedde inga andra påminnelser, än att det måste noga effterses uti Kon [un] g [s] balken, att de casus, som der nembnes och beropa sig på Högm [åls] balken, måge här således blifwa införde, som the der förr äro författade.
§ 2.
Påmintes intet.
§ 3.
Eij heller något.
§ 4.
Den påminnelsen skedde här allenast, att Placatet om [379.
] rådzbana bör med alla dess grader här blifwa infört, så att denna § der effter blifwer amplificerat, och omständigheter der uti sättes, noga i acht tagne.
Cap.
8 § 1 Högm [åls] balken.
Det straff, som är uthsatt i cap.
10 Kon [un] g [s] balken, måste der uthlåtas, och här på detta stället införas, doch att Kon [un] g [s] balken beropar sig på Högm [åls] balken, som tillförne blef observerat.
§ 2.
Måste effterses, huru der om uti Kon [un] g [s] balken är infört, och denne § der effter rättas.
§ 3.
I stället för 40 skall här blifwa 50 daler, efftersom om mansboth skulle wara 100 daler sm: t, så bör straffet till hälfften der emot proportioneras, doch fant Hans Excell: ce, att det är nödigt, Mansboth.
[att det] en gång må blifwa faststält, huru stor mansboth bör wara, hwar om åthskillige gånger är wordet discurrerat.
Assessor Scheffer sade sig der om offta hört talas, men intet quantum är ännu faststält, det Hans Excell: ce [sagt] någon gång kunna ske, när Commissionen blir starkare, elliest gaf Hans Excell: ce raison, hwarföre böterne blifwa nu större än förr, af det att penningarne äro mycket lättare, än the tillförne i gambla tider warit.
Cap.
9 § 1.
Effter orden och det tillägges eller någon annor af riket förer, emädan en sådan rapina eller furtum hominum är mycket både skadelig och oanständig, berättandes Hans Excell: ce, huru han under sin resa funnit några swänska, som således wore uhr landet narrade, och hafwa i Frankerike brändt tiära, hwilka sig beklagat öfwer sin bårtzförssel.
Caput 10 § 1.
Wid denna § fant Hans Excell: ce högnödigt blifwa infördt, att när leide gifz uth, bör det per expressum nembnas, i hwad mål han leide bör niuta; skulle och den samma i andre mål wara criminell, kan leiden, som uti de samma intet är begärt, ingaledes gagna honom, refererandes uti ett måhl om en, som fått leide, [men] blef uti andre mål antastat, der till Hans Kl: e Maij: tt gaf sitt samtycke, som och är mycket rättwist, derföre böre altid målen i leidebrefwen specificeras.
§ 2.
Påmintes intet.
§ 3.
Genom stånd förstås caracter och wärde, effter bestälningen, som han förrättar.
Men kan biffogas ordet stånd och wärde.
Med senningebud förstås allenast fremmande Potentaters ministrar och uthskickade.
Ratreij blir Auscultant.
Herman Ratreij bewilliades få auscultera i Kongl: e Lagcommissionen.
[380.
] 1707.
[Den] 10 Octob.
Kom Kongl: e Commissionen tillhopa.
Hr Vice Præsidenten Herdenhielm.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Assessoren Scheffer.
Hr Secreteraren Blixenstierna.
Hr Assessoren Stierncrona.
Hr Rådman Nyman.
Hr Rådman Folcher.
Hans Höggrefl: e Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten lät giöra sin ursächt, för det han för sin opasslighet intet kunde wara tillstädes.
Hr Secreteraren Ehrenberg lät giöra sin ursächt för emellankomne hinder, att han intet kunde sig nu infinna.
Cap.
11 § 1 Högm [åls] balken.
Här tyckte Hr Vice Præsidenten Herdh [ielm], [att det] bör giöras en skildnad emellan det, som sker Kongl: e Maij: tt sielf in persona och Kongl: e Maij: ttz betiente, ty offta kunna betienterne excedera modum iubendi, som hos konungen sielf intet sker, och majestas regia dessuthan har den wördnat med sig, att det och i wår lag är poena dupli wid de brått, som ske, då Kl: e M: tt sielf är i staden, hwilket intet observeras, när dess befallningzhafwande allenast är närwarande.
Cederhielm sade: Wist är det mycket swårare gripa konungen sielf an än subalternerne, ty konungens höghet in persona fordrar all underdånig wördnad mer än det dess befallninghafware giöra Ordet: » giöra » är i handskriften öfverkorsadt.
.
Blixenstierna biföll, att sådan skildnat giöres, som discurrerat är.
Cederhielm hade det förslag, att denna § 1 kan delas i 2: ne partier, det förra, [enligt hvilket den?
] straffas, som sig emot konungens befallning sätter, med lijf och egendom, och [det senare, enligt hvilket?
] den andra, som här är stadgat, [straffas?
] med lifwet, kunnandes [381.
] den senare § der begynnas, som disiunctiva eller dem etc. står.
[Cap.
11] § 2.
Blir som den är.
[Cap.
11] § 3.
Här skall sådan transpositio ske, att ordet wetterligen sättes fram om ordet uproriske.
[Cap.
11] § 4.
Blifwer stående.
[Cap.
11] § 5.
Framför wrångwisligen sättes af arglistigt upsåt, ty elliest kunde hända, att någon wore, som torde hafwa orsak eller i god mening intalte de enfaldige till något klagomåhl, och det samma blefwo annorledes uthtydt, så skulle en sådan undergå så swårt straff, som den der wärste intention der wid hade, warandes elliest intet owant, att wid åthskillige Kl: e M: ttz förordningar finnes offta olika meningar om dess rätta förstånd, som intet längesedan är skedt i Kl: e Hofrätten, derest uti ett mål warit fyra differente meningar, derföre är nödigt, att intentionen blifwer genom något tienligit ordz tilläggiande exprimerat.
Cap.
12 § 1 Högm [åls] balken.
Wid detta capitel är och nödigt, [att] hwad näst tillförne är observerat blir i acht taget, och är nödigt, [att] de orden med skadeligit upsåt blifwa här tillagde, ty elliest skulle ett ringa förseende offta falla under så swårt straff, besynnerligen mången kunde af siempt säja något och intet mena illa der med; och som denna balck bör innehålla grofwa fel och brått, så synes och mindre måhl kunna på andra ställen införas, såsom i Rättegångzbalken eller annorstädes.
Cap.
13 § 1 Högm [åls] balken.
Wid detta capitlet fant Kongl: e Commissionen wara infört åthskillige mål, som egenteligen höra till Cammarcollegium, ty hwad konungens ingälder och skatt [angår?
], med hwad der af dependerar, [så?
] hörer [det?
] egentel [ige] n till bemälte Collegium, som Hr Vice Præsidenten Herdhielm med 1696 års förordning af den 25 Aprilis fant wara enligit, warandes mycket nödigt, att detta fullkomligare än uti detta capitel sket blifwer infört, derföre wore högnödigt, att så framt detta skall här införas, borde Cammarcollegium ingifwa, hwad måhl the funno tienligit här låta inflyta, såsom uti en allmän lag.
Blixenstierna: Det är mycket bättre, att det inflyter i den allmänna [382.
] lagen än uti någon special lag, ty sådane brått böra effter allmän lag dömmas, och kan Cammarcollegium äntå rätta sig effter densamma.
Nyman fant det war för Cammarcollegio mycket nyttigt.
Herdhielm sade: När Rättegångzbalken blifwer upsatt, kan der uti inryckias, hwilka måhl höra till hwar sina ställen, och tå kunna sådane, som desse äro, föras dit de egentel [ige] n höra, ty offta händer, att wisse mål dömmes af Cemnersrätterne, som sedan komma under Cammar- och Commerciecollegium, det Rådman Nyman äfwenledes wiste händt.
Sedan slötz, att detta skall upskiutas till Hans höggrefl: e Excell: ces Kl: e Rådetz och Præsidentens hitkomst, då Hans Excellences gättfinnande skall inhemptas, att wid den händelsen således bör ske, om då icke bör bref afgå till Kongl: e Cammar- och Commerciecollegium, thet the ingifwa alla sådane mål, som böra uti den allmänna lagen inflyta, på det hwar och en må wetta så mycket mera, hwar effter the skola sig rätta, och intet förebära ignorantiam legis, der särskilte ordningar allenast äro.
[Cap.
13] § 2.
Näst framföre orden som förslöser sättes hwilken upbördzman, ty som detta är uthsedt på dem, [som] sådant hafwa om händer, så böre the och nembnes.
[Cap.
13] § 3.
Ordet swikeligen tienar här ingaledes, ty som nu äro alltid Cronones betiente tillstädes wid byten, så har detta ordet intet rum, uthan wore det en efftertänkelig consequence, om någon, som skulle byta med Cronan, gofwo nu fult gen fullo, men thensamma cultiverade så iorden, att den i framtiden blefwe dubbelt mera och bättre, så skulle effter många åhr någon kunna komma att säia, [att] Kl: e M: tt wore skedt orätt och till korta, och tå skulle then, som redeligen der med omgått, blifwa sådant straff undergifwen, skolandes ordet swikeligen gå uth, och denna § stanna med det ordet jord, men the öfrige gå aldeles uth, doch kan eij skada Orden: » doch kan eij skada » synas i handskriften hafva senare tillskrifvits.
.
Cap.
14.
Detta capitel handlar om dueller, som effter tiderne genom särskilte [383.
] förordningar ändras till sine straff, derföre är bäst, att [i] dessa mål beropa sig på den förordning, [som] der öfwer är fattat, med alla sina omständigheter, hwilket Hans Excellences gåttfinnande skall hemställas.
Cap.
15 § 1 Högm [åls] balken.
Näst effter ordet witnesbörd tillägges: emot dess bättre wettande.
Ty elliest skulle kanske många delicta publica nedtystas.
Hwad den senare delen angår af denna § 1, som begynnes med ordet men, mente Hr Herdh [ielm], att angifwaren kan offta så grofft beliuga någon, att den giort sig bråtzlig till döden.
Blixenstierna sade: Sådant har nu gått in desvetudinem, att någon straffas till lifwet, som en annor i lijfzsak angifwer.
Herdh [ielm] refererade ett måhl om en tidelagare, som således war osant angifwen, för det han intet welat låna angifwaren penningar; det blef resolverat, att angifwaren måste undergå lijfzstraff, som han med sitt elacka upsåt emot then andra intenderat, ty Gudz ord äro klara: öga för öga, tand för tand etc.
Stierncrona tyckte och ius talionis intet hafwa här rum, der lijfzstraff borde föllia.
Blixenstierna sade, att 1675 års förordning, som är i synnerhet på borgerskapetz beswär fattat, är aldrig som allmän lag worden publicerad, derföre hafwa och domställen rättat sig effter cap.
20 Tingm [åla] balken, att det bör med böter ansees.
Herdhielm mente rigorem legis wara det krafftigaste att afskräckia wanartigt folck.
Slöttz, att det blifwer, som här är infört, doch mente Herdh [ielm] intet skada, att der omständigheterne så äro, att malicen är grof, kunde den med dödzstraff sierpas.
§ 2.
Ordet förtalar bör med något tienligare ändras, och en terminus submissionis införas, ty elliest ser det uth, som konungen wore skyldig säia och witna, hwad han hört.
Orden för rätta gå uth, och sättes således: enär en sådan sak [384.
] blir till rätta förwist, tage der sin ord igen etc. Cap.
16 § 1 Högm [åls] balken.
Denna § blifwer som den är, warandes fuller påmint, att offta slår en eller annor någon medaille af metall eller ten för sin courieuxitet, men som han det intet giör att skada någon, så är onödigt det här införa, efftersom animus et intentio blifwa här uthsatte.
§: i 2, 3, 4, 5, 6, 7.
Påmintes intet.
§ 8.
Denna § slutes med the orden ålder och wanwet pröfwas till, warandes intet nödigt, att den extenderar sig widare än till wettwillingar, doch synes hwad om rå och rör här nembnes böra uti Jordbalken införas, dijt sådant synes närmare höra.
§ 9.
Herdhielm fant betänckeligit, att här införes uppenbara skrifft, hwar med den bråtzlige skall beläggias, efftersom det straffet är att försona församblingen, hwilket här intet hafwer rum; och slötz, att kyrkioplichten går uth.
§ 10.
Samma påminnelse skedde och här, att den bör gås förbi, efftersom den intet har någon wördnad med sig, när den ömnogt sker, så att all kyrkioplicht wid slike mål synes oanständig, men nödigt, att the stå 3 söndagar wid kyrkiodörren.
Den 17 Octobris 1707.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälborne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Vice Præsidenten Hr Heerdhielm.
Lagmannen Hr Cederhielm.
Assessoren Hr Scheffer.
Secreteraren Hr Blixenstierna.
Secreteraren Hr Ehrenberg.
Assessoren Hr Stierncrona.
Rådman Hr Nyman.
Rådman Hr Folcher.
S: r Pontin.
Hans Excell: ce beklagade sitt hinder wid sidsta sammankomst, att han der ifrån af någon opasslighet war mot sin willia afhållen.
Landtrichterens Johan von Brömsens supplique uplästes.
Sedan uplästes en supplique, som Landtrichteren Johan von Brömsen ingifwit, uti hwilken han anhåller om Kongl: e Commissionens intercession för sig hos Hans Kongl: e M: tt, det han må uthbekomma sin ordinarie lön och förra årens restantier, som han i desse [385.
] krigzåren bårtmist.
Hwar uppå Hans Excell: ce med Kl: e Commissionen sig yttrade, att Secreteraren Folcher skall till nästa sammankomst giöra sig i Stadscontoiret underrättat, huru med detta kan förwetta, williandes Kl: e Commissionen wid nästa sammankomst sig der på sedermera uthlåta, som då giörligast kan pröfwas.
Cap.
13 Högm [åls] balken.
Der näst berättades för Hans Excell: ce, huru wid cap.
13 Högmålsbalken den frågan infaller, att som der uti talas om åthskillige måhl, hwilka till afdömmandet höra till Cammarcollegium, om icke torde warda nödigt något communicera med bemälte Collegio, att ther ifrån må här blifwa ingifwit, hwad the i slike mål kunna hafwa att påminna eller anföra.
Hwar på Hans Excell: ce swarade, att om i stället för specialibus brukas det generale ordet konungens ingäld, eller pålägger allmogen någon tunga, så kan der under förstås och begripas alt, hwad någonsin wara kan, tilldragandes sig och understundom underslef wid uphandlingar, som och är en otrohet, som och bör med wederbörligit straff ansees; slutandes sedermera Hans Excell: ce med Kl: e Commissionen, att här blifwer i gemen brukade och införde the orden: tryck och tunga, eller förhåller någon det honom bör och kan tillkomma.
The senare §: i blifwa som the äro ändrade.
Cap.
14.
Högm [åls] balken.
Som detta talar om dueller och enwigeskamp, hwilket effter tiderne sig till lindrigare eller hårdare straff förändrar, så bör detta capitel lemnas här uthe, och dömmas effter den der öfwer fattade Kongl: e förordningen.
Cap.
16 § 9.
Wid detta capitel förfrågade sig Kongl: e Commissionen, hwad Hans Excellences mening är, och berättades, huru der öfwer sidst blef discurrerat.
Hans Excell: ce war af samma mening, att som den [ɔ: kyrkio- plichten] bör ske sparsambt och wid wisse måhl, så tyckes den och [386.
] här wara öfwerflödig, men att den bråtzlige står wid kyrkiodörren 3 söndagar i rad, det är mycket wäl, lika som tiufkåner lära ha mera sky för ståcken offta än [för] annat straff, ty der blifwa the af gement folck mäst uthsiembde, skolandes detta observeras wid Jordbalken cap.
13 § 5 in fine, så att hwad der om kyrkioplicht är infört, måste uthlåtas, men det öfrige blir qwart, som är insatt: att stå wid kyrkiodörren.
Hr Herdhielm berättade, hwad missbruk nu är med eder och det, [som] elliest borde hållas heligt, så att nu påstås edgång uti suppliquesaker, och der ett och annat intet snart blir hemmat i slike mål, går det alt för widt.
Hr Cederhielm och Hr Ehrenberg sade det wara wäl, att kyrkioplichten sparsambt sker, så har den mera anseende i de mål, [i hwilka] den är egenteligen nödig, hwilket Kl: e Commissionen biföll.
Cap.
16 § 10 Högmålbalken.
Wid denna § skedde den anmärckningen, att i stället för orden: löse sin hand med 50 daler af sin iord sättes: och plichte med 50 daler af sin iord; skolandes och i Iordbalken införas, att när en sådan delinquent sig försedt, och iorden kunde wara något mera wärd än 50 daler, tå bör han wara plichtig låta lösa uth sig aldeles, så frambt han äntå intet hafwer så mycken öfrig som ¼ del kan wara, aldenstund effter förordningen ingen bör äga mindre del i ett hemman än en fierdedel, ty i widrig händelse bör han äfwen taga pengar för det, [som] kunde öfwerskiuta.
Cap.
17 § 1.
Slutet blifwer således: hafwe förwärkat ära och godz sampt halshuggas och i båhle brännas, hwarmedelst modus poenæ describeras, som elliest torde af någon scrupuleras öfwer.
§ 2.
För rågstack sättes sädesstack, efftersom både hwete- och kornstackar finnes, hwilka med lika straff böre ansees, när the skadade blifwa.
§ 3.
Påmintes intet.
Cap.
18 § 1.
Effter orden å lönn lägger add [atur] eller eij, ty elliest skulle någon så willia uthtyda, att then, som jemwäl intet lägger å lönn, bör eij undergå samma straff, hwilket är orimligit.
§ 2.
Öfwermaga af 10 åhr fant Kl: e Commissionen böra derföre ansees, och eij 7 åhr effter gambla lagen, derföre blifwer den åldren här gillad.
§ 3.
För bryter uth öga kunde sättias slår eller rifwer [387.
] uth öga, hwilket synes mer adæquate sagt, och förstås desse casus om dem, som wåldsambligen sådant giöra, men sker det i en rencontre eller af owarsamhet, tå straffas [det] som Sår [a] m [åls] balken der öfwer dicterar.
Cap.
19 § 1
Herdhielm sade, att sådane afwita kunna per intervalla offta wara wid godt förnufft, derföre är mycket nödigt, att dommaren wäl undersöker, när sådane händelser ske.
Hans Excell: ce sade, att det är mycket illa afhända andra lifwet, men wärre sig sielf, derföre kommer offta der till, att sådanas straff måste sierpas, på thet the andre, som sådant kunna hafwa i sinnet, måge få en fasa der af, hwilket och bör ibland ske med dem, som giöra elack gierning, på thet the måge få dö.
§ 2.
Hans Excell: ce fant detta mycket christeligit, och bättre, om en död skulle siäras neder, då res är dubia, än en död [?
] blifwa hängiande, ty offta kan wara periculum in mora, att der om sig underrätta, då en kan komma, när han war in conflictu mortis, som i hastighet kan räddas, doch måste den, som således eller på hwariehanda sätt det sker, i siön den sig sielf kastat eller elliest söker förgiöra, för samma sitt upsåt plichta Meningen är: » doch måste den, som således [genom hängning] eller genom att kasta sig i siön eller elliest söker sig förgiöra, för samma sitt upsåt plichta. ».
Cederhielm mente, [att] om något swårt straff cum infamia eller elliest skulle stadgas, torde mången tentera det samma å nyo.
Men Hans Excell: ce med Kl: e Commissionen stannade wid den mening, att wid slutet bör tilläggias, att den sådant giort, nepses med wattn och bröd eller fängelse, som omständigheterne det gifwa anledning till, skolandes ordet nepses brukas och intet ordet straffas, efftersom poena skall wara lindrig.
§ 3.
Denna § 3 blir § 4, efftersom straffet för sielfspillingar blir en särskilt §, och blifwer således den tridie.
[I] § 4, som för warit § 3 sättes för gudlöst: ogudachtigt, ty som ingen atheismus theoreticus gees, så tienar bättre ogudachtig, hwilket anseer modum pietatis.
Cap.
20 Högm [åls] balken.
§ 1.
Denna § begynnes således: dräper fader eller moder sitt barn, ty elliest synes med coniunctiva föräldrar förstås begge.
Ibid [em]: näst ordet måg add [atur]: och the för barn räknas kunna.
§ 2.
Blifwer sådan: slår barn fader eller moder eller dem, som böre lika ansedde warda, miste lifwet.
[388.
]
Som det är offta nödigt, att en skiälig aga, som sker unge personer [Cap.
20] § 3. till bättring, ibland bör wara tillåtelig, så är betänkeligit, om straxt skulle derföre böthas, derföre fant Hans Excell: ce med Kongl: e Commissionen, att denna § således inrättas: Agar någon sin hustro, barn eller tienstefolck, att the eij warda der af lame eller lytte, ware frij, men sker sådant, straffas som det en fremmande skedt wore.
Herdhielm frågade Nyman, huru the procedera, när tienstefolck af sine husbönder blifwa slagne.
R [espondit] Nyman: Finnes ther blånad eller blodwite, böthes af them som af andre.
Herdhielm tyckte wara swårt, om en husbonde skall således böta lika med en fremmande för blånad och blodwite, emädan det är kånst iust hitta på så aga sitt hion, att sådant intet torde der wid föllia, hwilket de öfrige Kl: e Commissionens ledamöther biföllo; derföre är nödigt, att en sådan cautel här blifwer observerat.
Cederhielm sade: På landet äro allenast 3 tingztimar; skall husbonden altid klaga, så kan iust intet casus infalla, när tinget står, att tienaren giör husbonden emot, att han det får giöra, derföre är en skiälig aga både nödig och nyttig.
Blixenstierna tyckte, [att] ingen husbonde lärer tuchta sin tienare, uthan i nödfall, som intet sker med synnerligit plaisir.
Cap.
21 § 1.
Hans Excell: ce fant de orden beder målsäganden wara här otienlige, ty om betiente se det, gifwa the sig hopp om lindring, derföre är bäst lemna dem uth, och kommer det uth på öfwerdommarens ompröfwande, som lärer effter omständigheterne lindra straffet.
Hwar med Kl: e Commissionen war ense.
Hr Cederhielm frågade, huru med swäntienare skal procederas i slike måhl.
R [espondit] Hans Excell: ce, [att han?
] fant det målet kunna decideras, när det in specie blifwer företaget, hwar effter det sedan kan här införas.
§ 2, 3, 4, 5.
Blifwa som the äro upsatte.
[389.
] 1707 den 24 Octobris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans, nembl: n:
Hans Excellence Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Grefwe N. Gyllenstolpe.
Hr Vice Præsidenten Heerdenhielm.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Assessoren Scheffer.
Hr Assessoren Stierncrona.
Hr Borgmästar Hylteen.
Hr Rådman Nyman.
Hr Rådman Folcher.
S: r Pontin.
Efftersom Hrr Revisionssecreterarne woro af andre hinder afhåldne, ty läto the giöra sin ursächt.
Johan von Brömsen angående.
Der näst berättade Secreteraren Folcher, huruledes han effter Hans Excell: ces Kongl: e Rådetz och Præsidentens med de öfriges till Kl: e Lagcommissionen förordnades ordre wid sidsta samwaro hafwer giort sig underrättat om beskaffenheten af lönen för Landtrichteren Johan von Brömsen, och fått i Statscontoiret det swaret, att alla betiente i Lijfland, som intet hafwa speciel Kongl: e Maij: ttz förordning och bref der om till Statscontoiret, komma att niuta deras löner der in loco, och som von Brömsen är betient wid Dorptiska Creutzen, och ingen särskilt Kongl: e Maij: ttz befalning der om är, altså har han intet fått lön här, eij heller lärer den blefwen honom i Lijfland godgiord i brist af meddel, som [äro?
] blefne anwände till militiens der å orthen underhåld; derföre resolverade Hans Excell: ce Præsidenten med Kongl: e Commissionen, att efftersom von Brömsen betient Kl: e Commissionen wid versionen af wår lagbok, som på tyskan skedd är, så will Kongl: e Commissionen honom på dess ansökan hos Kongl: e M: tt uti generale termer recommendera, så wida det sig giöra låter, emädan det synes swårt, om han skall umbära lönen, för det han intet fått wederbörligen förwalta sin tienst, genom det att fienden har den delen af landet bårto.
[390.
]
Sedan continuerades med upläsandet af Högm [åls] balken, blifwandes Cap.
22 § 1 Högm [åls] balken.
wid den första paragraphen funnit gått uthlemna orden som qwickt warit, efftersom fostret har lijf a primo conceptionis momento, ty elliest skulle det intet kunna wäxa eller tilltaga, och fast än det intet wisar någon rörelse, förr än det är mycket avancerat, som sker hos sombliga förr och sombliga senare, så är det lika brått taga ett mindre embryonem af daga som ett större, föruthan det att thet skulle wara ett meddel ursächta sig med, när en qwinsperson kunde förebära, [att] fostret ännu intet warit qwickt, derföre tiena desse ord ingaledes.
[Cap.
22] § 2.
Som den omständigheten i föregående paragrapho, om barnet warit qwickt eller intet, gås förbij, så fant Kongl: e Commissionen, att denna § 2 går aldeles uth, ty detta är ett mitigans hos dommaren, som intet bör inflyta uti sielfwa lagen.
Hr Herdhielm berättade den casum offta sig tilldraga, att fostret måste genom doctorer dödas, på det modren må få behålla lifwet.
[Cap.
22] § 3.
Denna § blifwer, som den är, stående.
Denna blir § 2.
Hans Excell: ce mente först, att den borde med den omständighet ökas, att der den bråtzlige intet orkar bothum, bör statueras kropzplicht, men fant sedan det blifwa effectuerat i hwad måhl böther eij kunna præsteras, och derföre allenast nog, när det på ett ställe införes.
Cap.
23 § 1 Högm [åls] balken.
Denna § blifwer såsom den är, men skall ändas in medio med orden eij fullgångit.
Ty hwad wid slutet af samma § talas ifrån ordet särdeles kan genom ett Kongl.
rescript föreställes öfwerdommare, derföre slöt Hans Excell: ce med Kl: e Commissionen, att den senare meningen går här uth.
Hr Herdhielm påminte, att copulativa och bör förbytas uti disiunctiva eller, således: eller söker enslighet, ty elliest synes alla omständigheterne fordras, förr än hon giort sig till dödzstraftet bråtzlig, hwilcka alla circumsta [n] tier orsaka hos dommaren elliest twifwelsmål, om hon bör dö, der någon omständighet är, som henne icke graverar, fast än en tyckes giöra tillfyllest, men Cederhielm mente wara omöieligit, att när någon har för födzlen bekient, att thet sedermera kan wara dolgt, fast än hon wore widh födzlen allena.
[Cap.
23] § 2.
Begynnelsen blifwer sådan: Men skulle någon sielf angifwa och bewisa sig hafft etc., ty med orden sielf angifwa uthmärkes, att hon intet welat döllia gierningen.
[Cap.
23] § 3.
Orden af arghet eller ondska eller wansiötzell böre här tilläggias, att der med uthmärkia upsåtet.
[391.
]
I stället för ordet uthkastat tienar bättre utnwräkt, ty det [Cap.
23] § 4. designerar animum et propositum, iempte det, att samma casus blir med samma ord exprimerad.
Cap.
24 § 1 Högm [åls] balken.
Orden till lijf eller hälsa böre gå uth, ty som Hans Excell: ce fant den bråtzlige quantum in illo giort, hwad han kunnat, att afhända en annor lifwet, så bör animus et intentio med samma straff wid slikt mål beläggias, som det wore wärkeligen skedt.
Hr Herdhielm berättade om en casu, der den bråtzlige med alle thee, [som] till gierningen warit delachtige, hafwa måst med sine lijf omgälla det, som the intenderat, fast effectus intet blef fullbordat.
[Cap.
24] § 2.
Denna § begynnes således: Samma lag ware om then, som på hwariehanda sätt förgiffter något, i upsåt meniskor eller tambda creatur till lijf eller hälsa skada, händandes sig elliest offta, att räfkakor eller förgifftade saker lägges uth för räfwar och warior [ɔ: wargar], som intet är förbudit, hwilket elliest plägar publiceras, när det sker, derföre skall det distingvera måhlen, att upsåt är, der med någon att skada.
Hwad här elliest in specie i denna § säies de methodo venena propagandi tienar intet, ty folcket är nog elackt förr, att ingen bör genom lagen få anledning att lära något.
[Cap.
24] § 3.
Denne § slutes med orden miste lifwet, warandes samma skäl till dödzstraffet, som förr är omtalt, att när animus et propositum warit hos någon, bör ingen casus fortuitus, att den, som fått sådant uti sig, och Ordet: » och » bör utgå.
blifwer derföre i tid hulpen, hielpa den skyldige, uthan han ware dödzens barn, men finner dommaren lindrande skäl, kan han dem wederbörligen andraga, men aldrig bör lagen gifwa hopp om försköning, uthan måste altid wara alfwarsam, att afskräckia wanartige giöra emot honom.
Cap.
25 § 1.
Denna § blifwer aldeles orörd.
[Cap.
25] § 2.
Här blijr eij heldre någon ändring.
Hylten mente trolofning och derpå fölgd häffd giöra det samma som ett fullkommeligit echtenskap, men Hans Excell: ce remonstrerade honom, att der en person är med twenne trolofwad, kan han för den ene trolofningen med penningar böta, men är wigzlen skedd, tå gäller det halsen, hwilket intet sker med trolofningar.
Cederhielm sade, det lagen emellan gifftermål med wigzel faststäld, [392.
] distingverat, och trolofning, måste fuller der wid blifwa Meningen är: » den skilnad, som lagen uppställer mellan ett med vigsel faststäldt giftermål och trolofning, måste bibehållas. ».
Caput 26 § 1.
In fine add [atur]: och diuret i iorden nedgräfwas, efftersom nu är således in sodomiæ poena brukeligit.
[Cap.
26] § 2.
Den transpositio verborum ratione ordinis circa executionem bör ske, [att] näst effter öfwerbewisas kan [sättes]: stånde uppenbara kyrkioplicht och arbete sedan ett helt eller halfft års tid, ty fast dommaren dömmer till begge delar, bör den effter methoden af straffet inrättas.
Högmålbalken slutes och Edzörisbalken föllier der uppå.
Sedan berättade Hr Assessor Scheffer, att Högm [åls] balken är nu ändat, men der på föllier Edzörisbalker.
Hans Excell: ce Kl: e Rådet och Præsidenten begiärte, att Hr Scheffer wille den och referera, det han lofwade willia giöra, så snart den nu upläsne och ändrade Högm [åls] balken är blifwen effter påminnelserne inrättad, lofwandes sedan willia äfwenledes referera Edzörisbalken.
Hans Excell: ce frågade, hwad nästa sammankomst kan blifwa företagit, då Hr Vice Præsidenten Herdhielm sade sig willia föredraga Slåttzarticlarne, som derföre blef samtyckt så ske skola.
Den 31 Octobris 1707.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Råd [et] och Præsidenten högwälb: ne Grefwe N. Gyllenstolpe.
Vice Præsidenten Hr Herdhenhielm.
Lagmannen Hr Cederhielm.
Underståthållaren Hr Stiernhoff.
Secreteraren Hr Blixenstierna.
Secreteraren Hr Ehrenberg.
Assessoren Hr Stierncrona.
Borgmästaren Hr Hylteen.
Rådman Hr Nyman.
Rådman Hr Folcher.
S: r Pontin.
Assessoren Scheffer lät giöra sin ursächt, att han i dag skulle biwista sin sahl.
moderbroders Tigerclous begrafningzact, och derföre eij kunde wara här tillstädes.
Johan Enanders bref upläses.
Sedan uplästes Assessorens från Hofrätten, som nu är i Riga, Johan Enanders bref, uti hwilket han nembner om det arbete, [som] han anwändt wid Landz- och Stadzlagens öfwersättiande på tyska [393.
] språket, begärandes Hans Excellences och Kongl: e Commissionens gunstige befordran hos Kongl: e Maij: tt, när tillfälle kan gifwas hans person anmäla.
Hans Excell: ce fant dess flit och möda wara befordran wärd, hwilket då Hans Excell: ce med Kongl: e Commissionen will Hans M: tt berätta, då tillfälle blifwer låta Hans Kl: e M: tt i underdånighet wetta, att St [ads] l [agen är], äfwen som med L [ands] lagen skedt är, blifwen så färdig, att det kan Hans M: tt berättas.
Johan von Brömsen om bref till K: le M: tt.
Der näst sade Secret.
Folcher sig hafwa uti project upsatt ett bref till Kongl.
M: tt, med underdånig föreskrifft för Landtrichteren i Lijfland öfwer Dorptiske Creutzen Johan Brömsen; men Hans Excell: ce sade, att der med måste hafwa anstånd, till dess Stadzl [agen] blifwer och färdig, då äfwen tillfälle kan blifwa om dess tillstånd berätta.
Enander.
Hwad Assessoren Enander elliest angår, befalte Hans Excell: ce, att iag skulle en particulier swara honom på Kl: e Commissionens wägnar, och låta honom wetta, att Hans Excell: ce och Kl: e Commissionen will dess begäran willfara, så snart Stadzlagen är worden här öfwersedd.
Carl Gyllenhök.
Hans Excell: ce berättade, huru Copisten på Commissionscontoiret Gyllenhök warit hos Hans Excell: ce och begärt recommendation till Generalfälttygmästaren Siöblad om befrämiande till successionen effter sahl.
Secreteraren i Krigzcollegio Tigerclou, hwilken begäran Hans Excell: ce på egne och Kl: e Commissionens wägnar bifallit, emädan han förnimmes wara af gått förstånd och comportera sig wäl, och förmodar [man] derföre, att han giort sig till befordran wärdig.
Kongl: e Commissionen biföll, hwad Hans Excell: ce här wid proponerade, och stälte detta uti Hans Excell: ces gunstige gåttfinnande.
Slåttzarticlarne.
Hr Vice Præsidenten Heerdenhielm giorde en kort berättelse, huruledes Kl: e Commissionen för detta hafft under händer 2: ne mål att utharbeta, som blefwo gått fundne till en Slåttzrättz instruction eller Slåttzarticlar inrättas, den ena eller förra delen skedde effter Hr Hofiägmästarens Mörners memorial, som Hans sahl.
Kl: e M: tt [394.
] remitterade till Kongl: e Lagcommissionen att ventilera, och det andra [skedde?
], efftersöm Hofarticlarne intet funnes på många ställen lemplige till de mål, som wid Slåttzrätten pläga förefalla, uthan äro merendels för Kongl: e M: ttz enskijlte betiente af hofwett inrättade, derföre wardt befalt, att några särskilte articlar skulle sammansättias och författas; begge delarne har Kongl: e Commissionen hafft under händer och giort så färdige, att the warit hos Kongl: e Maij: tt i underdånighet att föredragas, men som wid upläsandet fantz något mera böra tilläggias, såsom om ryssarnes iurisdictioner, så har tiderne så ändrat, att nu synes, [att?
] den frihet, [som] the för detta hafft, att deras twister äro blifne af executoren afdömbde, på det the måtte gå så mycket promptare, lärer nu genom Gudz nådige bistånd effter Kongl: e May: ttz glorieuxe wapens progress förminskas och ändras, så att samme förmån lärer förswinna, hafwandes the tillförne brukat den raison och sagt, att the swänska hafwa altid fått straxt gått ad supremam instantiam, som är hos deras woiwod, men sådant befantz sedan der af skedt, att the hafwa ingen nedrigare, derföre hemställes Hans Excell: ces och Kongl: e Commissionens gåttfinnande, om den delen icke må gås aldeles förbij, som elliest skulle tala om denna deras förra rätt och foro.
Hans Excell: ce swarade, [att] detsamma tienar nu eij widare än till notitiam historicam, men elliest bör detta med största skäl gås förbij, det Kongl: e Commissionen biföll.
Herdhielm continuerade widare med berättande om orsaken, huru detta wärket så länge kommit att hwila, hwilket dels skedt der af, att Hans Excell: ce sahl.
Öfwerståthållaren Gyllenstierna ingifwit åthskillige quæstioner och förfrågningar, som någre blefwo afgiorde och några intet, och dessuthan äro förordningar, dem Hr Herdhielm intet kunnat få igen, uthan wet allenast nampn på dem, förmodar, att ett corpus constitutionum wid desse mål lärer finnas uti Slåttzcancelliet, det han begärer få part af, som Hr Underståthållaren bäst lärer [395.
] kunna skaffa, men det han funnit i Justitiæwärcket, som under Secret.
Smedmans hand uthgått, har han efftersedt, dem han nu upläste, som war Kongl: e Maij: ttz rescript af åhr 1689, huru det står i ryssens behag, anten han will gå till instantierne eller intet, men som det är nu faststält, att den delen gås här aldeles förbij, så tienar denna ordningen nu intet widare.
Sedan uplästes ordningen af åhr 1684 den 3 Octobris och Kongl: e M: ttz bref af 1698 den 6 Decembris och 1699 den 18 Aprilis, men 1698 års bref finnes intet, fast der om är noga efftersökt, som och är med flere mål, hwilka på suppliquer finnes annoterade.
Slåttzarticlarne.
Effter denne föregående berättelse begynte Hr Herdhielm giöra begynnelse med upläsandet af Slåttzarticlarne, berättandes iempte bifogande af Rådetz protocoll, huruledes Kongl: e Maij: tt hafwer resolverat, det alle de casus, som angå åwärkan på Kongl: e Maij: ttz Diurgård, skola af Slåttzrätten uptagas och straxt der effter beskaffenheten afdömmas.
Slåttzarticlar.
§ 1.
Här wid påminte Hr Ehrenberg, om icke betienterne wid Diurgånden, som sig således förse, böre här eximeras, emädan the lyda under Bårgrätt?
R [espondit] Herdh [ielm]: Det förstås af sig sielfft, ty både the och alla andra, som höra under hofstaten, hafwa sitt forum uti Borgrätten.
Hans Excell: ce fant wara bäst, att med några ord kan införas, det hofbetienterne undantagas, för större lius skuld.
Deriempte påminte Hr Ehrenberg, att det bör och determineras, hwad hofbetienternes forum skall wara, som å embetes wägnar och effter sin plicht komma att tillsäia dem, som föröfwa något owäsende på Diurgården, och i stället för hörsamhet blifwa med hugg och siälsord efftersatte.
Här på blef intet något slutet.
Borgmästaren Hylten mente notfinnarne wara frie, som fiska under Diurgårdzstranden, lofwandes wid nästa sammankomst taga med sig up det privilegium, [som] Stadzens fiskare är forundt på den tracten [396.
] fiska.
Underståthållaren frågade, om hofbetiente förse sig med fiske eller skogzhugge, om the skola höra under Slåttzrätt?
R [espondit] Hans Excell: ce [och] sade: Det blijr altid observerat; i hwad måhl hoffolket sig förser, hafwa the ingen annor iurisdiction än Borgrätten.
Wid detta tillfälle fant Hans Excell: ce wäl wara, om införas skulle, att hwar jurisdiction finge wetta, hwem som skulle blifwa actor i hwar sak, men stannade med Kl: e Commissionen wid det slut, att der ingen actor finnes, som egenteligen tillkommer effter sin embetes skyldighet tala i saken, och der ingen sådan skulle finnas, skall den, som förer præsidium wid domstället, hafwa macht uthnembna och förordna actorem, som der till kan wara tienlig, och bör äga macht der af sådant påtala.
Hr Herdhielm upläste derpå brefwet till sielfwa Slåttzarticlarne af åhr 1698 den 19 Julii, om iurisdictionerne öfwer det, som sker uthom slåttet i Collegierne, hwilken förordning skall uti § 1 blifwa införd.
§ 2 Slåttzarticlarne.
Effter Hr Herdhielms påminnelse slötz, att brefwet af åhr 1698 den 24 Martii, som talar om stölder af arbetsfolket wid slåttzbygningen, skall här äfwen införas, men den ändring der wid giöras, att i stället för 5 daler, skall ther få dömmas om 8 dalers stöld såsom ett snatterij, på det en likhet må wara uti lagen, derest om snattebot handlas.
§ 3.
Här wid skedde ingen påminnelse.
§ 4.
Underståthållaren frågade här wid, att Ordet: » att » bör utgå.
om Öfwerståthållaren är absens, huru tå skall förhållas?
R [espondit] Hans Excell: ce [och] förestälte honom, att som andra jurisdictioner, der Kongl: e Råd förer præsidium, har lika anseende, om præses är när- eller frånwarande, så är här och äfwen samma skäl.
§ 5.
Påmintes intet.
§ 6.
Uplästes äfwen uthan någon påminnelse.
[397.
]
Som tiden war förliden, begärte Hans Excel: ce, det Hr Underståthå [lla] ren will både wid nästa sammankomst sig infinna som och då hafwa till handz alla de ordningar, som kunna nu wid detta wärket gifwa någon uplysning eller rättelse.
Underståthå [lla] ren swarade till det förra, att han skulle sig gierna inställa, men beklagar, att han så offta af trägna embetes hinder blir emot sin willia afhållen, skolandes gierna sammanleta alt, hwad han kan finna till detta, [som] nu under händer är, tiena.
Den 7 Novembris 1707.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsamman, nembl: n:
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Grefwe N. Gyllenstolpe.
Vice Præsidenten Hr Herdenhielm.
Underståthållaren Hr Stiernhoff.
Lagman Hr Cederhielm.
Borgmästaren Hr Hylteen.
Assessoren Hr Scheffer.
Rådman Hr Nyman.
Secreteraren Hr Blixenstierna.
Rådman Hr Folcher.
Secreteraren Hr Ehrenberg.
S: r Pontin.
Assessoren Hr Stierncrona.
Som Borgmästaren Hylteen senast lofwade skola taga med sig up de ordningar, som angå Stadzens friheter att fiska wid stränderne på åthskillige ställen, ty blefwo the samma upläsne och sedan till Vice Præsidenten Herdenhielm lefwererade, att der af se, huru wida Stadzens fiskare äro berättigade sine fiskerien extendera, som kan blifwa wid de nu under händer warande Slåttzarticlarnas förfärdigande observerat och i acht tagit.
Sedan berättade Secreteraren Folcher, huruledes Kongl: e Senatens bref är af den 31 nästledne Octobris ankommit, med bifogad Swea Hofrättz förfrågan, huruwida en å hinnersdagen af en frälsesman gifwen morgongåfwa i lösören eller penningar, som intet öfwerskrider det i 1644 års stadga proportionerade quantum, skall kunna effter gifwarens död förblifwa dess barnlösa hustros enskijlte och perpetuelle egendom, och effter hennes dödelige afgång hennes arfwingar allena tillfalla.
Och som Swea Hofrätt stannat wid 2: ne skillieachtige meningar öfwer lagens och Kongl: e Maij: ttz nådige förordningars tydelighet och rätta förstånd, ty will Kongl.
Senaten här öfwer inhempta Kongl: e Lagcommissionens betänkiande der öfwer, som skall till Kongl.
Senaten insändas.
Blifwandes Borgm.
Hylten anförtrodd detta mål med de skäl, [som] å bägge sidor kunna wara, Kongl: e Commissionen med giörligaste skie kan wid handen gifwa, på det sedermera må kunna lemnas till Kl: e Senaten det slut, som med lag och rättwisan kan enligast wara.
Här iempte lät Kongl: e Commissionen för sig läsa af den nya projecterade lagen cap.
7 § 4 [Ärfdabalken], som deciderar fuller denna quæstion, men som samma lag ännu intet har af K: l.
M: tt blifwen authoriserad, ty kan den intet determinera i detta måhl.
Elliest discurerades öfwer denna quæstion, anförandes Hr Herdhielm, att man effter 1644 års stadga kan gifwa 6 pund läster [korn] etc., som öfwergår mångens egendom, hafwandes effter gambla lagen hustron fått mårgongåfwan, sedan hon kommit hem med mannen, och the sammanlegat, tå han först blifwit hennes målsman, men berörde stadga [af] åhr 1644 förordnar allenast, huru förhållas skall med fast egendom, och determinerar intet öfwer, när morgongofwa gifwes [399.
] i löst, hafwandes derföre Hofrätten gått in partes, som [ɔ: af hvilka en del?
] menar, att den gambla lagen bör effterlefwas, så wida den nya intet skall gjort der wid ändring, men andra tyckia, att det, som är gifwit i löst, kan som ett surrogatum anses, när fast egendom intet warit att tillgå, och den längst lefwande hafwa det quoad usum fructum.
Hans Excell: ce fant det wara mycket klart, att den, som längst lefwer, bör niuta usum fructum, men frågas, om det skall wara perpetuelt, när morgongofwan är skedd i löst, och huru sådan gåfwa bör considereras.
Hylten tyckte wara sälsambt, att när morgongofwa effter Stadslag kommer att undanskiptas, tages den af boo oskipto, hwar af föllier, att hustron mister någon del, som hon borde effter sin gifftorätt allena äga, och wore billigare, att egendommen först deltes, och hustron finge sedan morgongofwan af mansens andel.
Hans Excell: ce remonstrerade, att som lagen derutinnan är klar, måste fuller derwid förblifwa.
Hwad nya lagen säger wid slikt mål, frågade Hr Herdh [ielm]: huru skall förhållas och morgongofwan anses, anten effter quantum eller substantiam bonorum wid brölopzdagen eller då mannen genom döden afgår?
R [espondit] Hans Excell: ce [och] tyckte wara bäst, att egendommen anses, som den är tempore mortis, ty der effter måste det lämpas både med arfskiptet och skulds betalning, warandes the öfrige Kongl: e Commissionens ledamöter enige med samma mening, och befaltes att annoteras, hwilket skall blifwa infört ad cap.
7 Erfd [abalken], warandes så mycket mer nödigt, som dommaren elliest intet wet, huru morgongofwan skall beräknas.
Hr Cederhielm mente offta ske, att the äro behålne mera, när the först giffta sig, än the [äro], när mannen dör, doch fant wara tienligast, att det förfliter [ɔ: förblifwer?
], som nu slutet är.
[400.
]
Hylten begärte, att någon måtte honom bifogas att utharbeta denna quæstion effter remisset om morgongåfwans natur och beskaffenhet, men Hans Excell: ce sade, att något hwar lärer wara der wid omtänkt, och bad honom upsättia sine tanckar, som han det bäst finner.
Slåttzarticlar.
Hr Herdhielm continuerade sedan med upläsandet af Slåttzarticlarne, och wid § 7 påmintes wid ordet betiente, att der med förstås inga andra än the, som hafwa nycklarne och äro satte att hålla wacht och wård, men ingaledes andra betiente, som höra till Collegium.
Herdhielm sade, att Kongl: e M: tt har fuller befalt, att ett wist straff skall uthnembnas, men det är mycket swårt, när man intet wet casum, som på mongehanda sätt kan förefalla.
Hans Excell: ce fant sådant böra komma an på dommaren, som måste det determinera effter saksens beskaffenhet och omständigheterne, derföre är bäst, att generaliter sättes, att de straffes med lijfz eller kropzplicht, som saken och gierningen är grof till.
Hr Stiernhoff lofwade communicera Hr Herdhielm Brandordningen, Slåttzarticlar.
att der af se, om någre särskilte casus införas eller aftagas kunna.
§ 8, 9.
Här wid påmintes alz intet.
§ 10.
Jempte bårtstiäl bör ordet förfalskar tillsättias.
§ 11, 12.
Blef intet påmint.
§ 13.
Bör tilläggias försummelse och motwillia.
Underståthållaren påminte, att the intet böra heta slåttzbetiente, uthan executionsbetiente.
Men Hans Excell: ce fant wara bäst låta blifwa, som det är, ty der med förstås begge delarne.
§ 15.
Blifwer som den är.
§ 16.
Angår Diurgården, som förr är upläsit.
Sedan uplästes Kongl: e Maij: ttz bref angående revisions sökiande [401.
] ifrån Slåttzrätterne, hwilket Hr Herdhielm sade sig tillförne aldrig sedt, och är nödigt, att det blifwer här infört, derföre lofwade Hr Herdhielm willia detsamma desse articlar bifoga, såsom och om han något mera finner af de handlingar, [som] Hr Underståthållaren Stiernhoff honom lefwererade.
Berättandes elliest Hr Herdhielm det wara händt, att tiufwar, som stulit dufwor på Carlberg, äro blifne dömbde på Norre Malms Cemnerscammare, men nu blifwa sådane mål här effter afgiorde genom Slåttzrätterne.
Den 14 Novembris 1707.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans, nembl: n:
Hans Excellence Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten Gr [efwe] N. Gyllenstolpe.
Hr Vice Præsidenten Herdhielm.
Hr Underståthållaren Stiernhoff.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Assessoren Scheffer.
Hr Assessoren Stierncrona.
Hr Rådman Nyman.
Hr Rådman Folcher.
S: r Pontin.
Begge Revisionssecreterarne låta giöra sin ursächt för andra hinder skull.
Hans Excell: ce påminte, huru wid sidsta sammankomsten blef ett bref från deras Excell: tier Kongl.
Råden upläsit på en Swea Hofrättz förfrågan om morgongåfwo, hwilket Borgm.
Hylten tog att sättia up sine tankar wid, men som Swea Hofrätt uti sin senare mening af [402.
] brefwet mycket wäl samma quæstion med sine omständigheter anfört, så lärer intet wara synnerligit der wid att tilläggia, uthan har nya lagen den casum klarligen deciderat, så att fast den intet är allmän blifwen, har Kongl.
Maij: tt den likwäl med sin underskrifft adproberat och gillat, så att det synes wara bäst, att det sökes effter hand låta den adpliceras, hwilket och hans högstsal.
K: l.
M: tt på Hans Excell: ce Gr [efwe] Gyllenstolpes förslag fant gått wid förefallande måhl ske, och således kunde nu giöras en begynnelse.
Herdh [ielm] frågade, om quantum skall och gillas.
R [espondit] Hans Excell: ce: Ja, quantum med.
Herdh [ielm] sade: Elliest äro 3 ting att reflectera på: 1: 0 Jus Christophorianum, 2: 0 stadgan af åhr 1644, och 3: tio denna nya lagen.
Hwad den äldsta lagen angår, är den nu förbij, så att de casus, [som] sedan 1644 förefallit, tyckes intet kunnat der effter lämpas, efftersom den stadgan giör derutinnan ändring, men skulle någre casus dereffter wara lämpade, böre the då der effter rättas.
Skulle det wara att anse 1644 års stadga, är deröfwer, som Hofrätten wäntar förklaring.
Skulle man och få dömma efter den nyss författade, så är den mycket billig, derföre lärer Kongl: e Hofrätten genom den förfrågan, [som] nu skedt, här effter finna, huru den sig wid åthskillige händelser skall förhålla uti slike måhl.
Hans Excell: ce sade, [att] när morgongofwan är gifwen i lösören för stor, är intet bättre, än när det skedt i fast, och som det bör ske i det ena, så är äfwen billigt, att det sker i det andra, när quantum är större än wara bör, derföre är wid den nu inkomne quæstion billigt, att den blir således ansedd, att så frambt hela summan [403.
] skall blifwa stående, bör wederböranden allenast niuta usum fructum der af, och morgongofwan tempore mortis gå aldeles tillbakas igen, men skall den gå erfwingarne ifrån, bör den modereras till ett billigt och med lagen enligit quanto, som är uthan fraude.
Hr Herdhielm sade, att på sådant sätt blifwer 1644 års stadga allerbäst förklarad, ty om enkian will perpetuelt behålla morgongofwan, måste den wara lagom och uthan erfwingarnes præjudice, men will hon allenast hafwa usum fructum, får hon behålla altihopa till sin död, och sade wara wäl, att nu får ske ett prof af den nya lagen.
Hans Excell: ce swarade: Det samma skedde och med processen, förr än han kom uth.
Stannandes Hans Excell: ce med Kongl: e Commissionen wid samma slut, att swar skall således afgå till deras Excellentier Kongl: e Råden, som i Kongl.
Maij: ttz frånwaro administrera justitien, som nu discurrerat är, blifwandes Hr Vice Præsidenten Herdenhielm af Hans Excell: ce anmodat på detta sättet författa ett project till swar, det Hr Herdenhielm lofwade till nästa sammankomst skola ske.
Cederhielm sade: Genom detta tillfället kan giöras prof af nya lagen, och lärer den i flera måhl kunna adpliceras, hwilket Kongl Maij: tt förmodeligen lärer gilla.
Cap.
1 Högm [åls] balken.
Sedan uplästes Högm [åls] balken å nyo och sidsta gången, som den war jousterad och ändrat, giörandes Hr Lagman Cederhielm wid § 2 den påminnelsen, att det lärer ingaledes ske, att någon förbinder sig med sathan, uthan sker sådant af starcka phantasier.
Hans Excell: ce sade, huru många händelser äro fuller, att mången menar sig så giöra, och fast än det wore phantasie, så tror likwäl en sådan wanartig meniskia sielf det wara sant, derföre bör det stå här, som det är, och blef således ingen ändring.
[404.
] Cap.
3 § 1 Högm [åls] balken.
Hans Excell: ce fant war tienligast, att denna § 1 cap.
3 beropar sig på Kyrkiolagen, och de orden här tillsättias som den uti Kyrkiolagen är beskrifwen, ty som både Kyrkiolagen, Siölagen, Wexelrätten etc. komma med in uti lagboken, så är bäst beropa sig på hwad den är och bör wara.
Cap.
4 § 1 Högm [åls] balken.
Här bör tilläggias de orden effter omständigheterne, ty om han talar försmädeligen, bör han mista tungan, men skrifwer han således, miste hand sin.
Add [atur]: munt- eller skriffteligen.
Cap.
5 § 5.
Hans Excell: ce fant nödigt införa, om sådant angifwande af upsåt och arghet försummes, ty offta händer, att angifwaren intet kunde bewisa gierningen, då den bråtzlige nekar, och der till intet äro fulla bewis, derföre är nödigt the orden läggia till: om sådant angifwande upsåteligen försummas.
Ibid [em] § 6.
Näst ordet dumb add [atur]: behäfftad med fallandesot.
Cap.
7 § 1 Högm [åls] balken.
Ordet rätta går uth, och sättes effter ordet drotningen: och rätta arftagare till rijket.
Elliest bör denna § delas i 2: ne delar, skolandes den förra tala om konungen och den senare om fästningarne, skepp etc., men straffet blifwa lika.
Cap.
8 in rubrica.
Orden dess regering gå uth, ty när man nembner konungen förstås altid deriempte regementet och rijket.
[Cap.
8] § 1.
De orden heder och ära synes mycket otienlige om konungen bruka i lagen, derföre slötz, att the skola gå uth, och sättes så: eller skrifwer något lasteligit emot konungen etc. [Cap.
8] § 2.
För lasteligen sättes här: nesligen.
Här wid påmintes, att slika mål stå uti Kon [un] g [s] balken införde, och fant Hans Excell: ce med Kl: e Commissionen tienligast, att sielfwa målen kunna nembnas i Kon [un] g [s] balken, men hwad straffen angå, böre de beropa sig på Högm [åls] balken, ty här stå the tienligast uthsatte och exprimerade.
[405.
] Cap.
11 § 5 Högm [åls] balken.
Wid slutet sker sådan transpositio verborum: straffes med döden, fängelse eller landzflycht, som saken kan wara till.
Cap.
15 § 4.
Begynnes således: klipper någon mynt af hwad slag det wara kan, eller på hwariehanda sätt förfalskar eller förringar etc. [Cap.
15] § 5.
Näst ordet skada add [atur]: eller till någon annors förfång.
Cap.
19 § 3.
Denna § 3 skall slutas här uth och införas i Såram [åls] balken, efftersöm den hörer egenteligen dit.
Lagman Cederhielm mente wara oanständigt sättia hustron i lika grad med tienstehion, men fantz gått så låta blifwa, emädan det är nästan ingen casus dabilis eller bör wara, att en hederlig man således illa handterar hustron.
Cap.
22 § 2.
Ordet straxt bör här tillsättias, [att?
] der med så mycket mera wisa sin oskuld.
Cap.
23 § 2.
Slutes således: till lijf, hälsa eller trefnad skada, blifwandes det sidsta ordet trefnad refererad [t] till boskapen.
Här med Högm [åls] balken slutes aldeles.
slötz Högmålsbalken, som skall ren skrifwas och Kl: e M: tt underdånigst föredragas.
Den 21 Novembris 1707.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans, nembl: n:
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten Högwälb: ne Grefwe N. Gyllenstolpe.
Hr Vice Præsidenten Herdhielm.
Hr Lagman Silfwersparre.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Assessor Scheffer.
Hr Secretair Ehrenberg.
Hr Assessor Stierncrona.
Hr Rådman Folcher.
S: r Pontin.
S. d.
Lät Hr Secretair Blixenstierna giöra sin ursächt, att han intet kunde sig infinna för det hinder, som inföll den dagen med dess Swägerskas begrafning.
Hr Borgmästar Hylteen war af siukdom hindrat, äfwenledes Hr Rådman Nyman.
[406.
] Quæstionen om morgongåfwor.
Sedan berättade Hans Excellence för Hr Lagman Silfwersparre, som tillförene intet warit tillstädes, när Kl: e Senatens bref ankom och blef upläsit, eij heller när samma måhl warit under händer att ventilera, huruledes en qvæstion är ifrån Swea Hofrätt till Kongl: e Senaten inkommen, hwaruti begäres förklaring af lagen, huru 1644 års stadga iempte sielfwe gamble lagen och the sedermera uthkomne förordningar öfwer morgongofwor egenteligen äro att förstå, hafwandes Hofrättens ledamöter stannat i 2: ne skillachtige meningar, hwilket orsaken är till denna förfrågan, och som Kongl: e Commissionen detsamma hafft före att discurrera öfwer, så har Hr Vice Præsidenten Herdhielm tagit på sig beswäret att upsättia Kongl: e Commissionens mening wid samma ärende.
Herdhielm giorde en berättelse, huru han effter Hans Excell: ces och Kongl.
Commissionens anmodan har hafft under händer, sä mycket tiden welat tillåta, författa den tancka, [som] Hans Excell: ce med Kongl.
Commissionen stannat wid, giörandes en recit af sakens sammanhang och upläste de capitel af gambla lagen, [som] den qvæstionen angår, samt 1644, 1653 års förordning af den 12 Octobris och 1668 års stadga, tillika med cap.
17 af den nya lagen och Gifft [ermåls] balken, som deciderar denna quæstion, warandes wäl, att en begynnelse sker med practiquen af nya lagen, som är mycket fundamentel härutinnan, hwilken är tienlig för de casus, [som] här effter komma att existera.
Upläsandes derpå det project han upsatt, som Hans Excell: ce fant wara mycket wäl pro futuro, att så sker, och gagneligit, att som sagt är sker en begynnelse, frågandes, om alla äro med detta enige, och som ingen sig annorledes uthlät, ty begiärte Hans Excell: ce, att detta måtte skrifwas rent, kunnandes sedan hwar [407.
] få se detsamma och igenom läsa särskilt, det Vice Præsidenten war wäl tillfredz med och lofwade så skola ske.
Hr Ehrenberg mente wara betänkeligit skrida ifrån gambla lagen, så länge den nya intet är publicerad, men Hans Excell: ce sade ingen annor mening wara der wid, än att densamma lämpas till de casus, [som] här effter existera.
Hr Herdhielm sade sig genomsedt många præjudicata, men finner aldrig denna quæstion wara disputerat, som uthan twifwel lärer kommit der af, att adelen altid gifwit sina morgongofwor i fast egendom, och dem ibland med några hundrade gyllern eller annor myntsort förbättrat, warandes altid derwid en bifogad förklaring, hurudan testatoris förordning kunnat wara att förstå, men aldrig finner man, att morgongofwa har tagitz af annor än af bondens lått.
Wid den förfrågan K: l. Hofrätten giort äro 2: ne ting, som [komma?
] under censur: 1: 0 om gåfwan skall wara perpetuel, och 2: do huru den effter hustrons död skall skifftas och tagas af hennes del, ty om den tages af bondens luth, få bondens arfwingar den allena, om [ɔ: men?
] tages den af hennes luth, tå tager hon en sin andehl, som är en tridiepart.
Sedan upläste Hr Herdhielm 1644, 1653, 1664 och 1668 års förordningar angående förklaring öfwer morgongofwor och derpå Månsiölds dom och dess testamente.
Hans Excell: ce påminte, som förr sades, att bäst är låta det upsatte skrifwas rent, som sedan kan communiceras K: l. Lagcommissionens ledamöter att genomläsa och genomse.
Hr Scheffer påminte, huru han som en dommare uti Hofrätten kunnat wara in casu speciali, för wissa omständigheter skull, af någon skiljachtig mening emot den han nu som en Commissions ledamoth kan wara, hwilket och Assessor Stierncrona äfwenledes sig förklarade härwid wara sin mening.
Kongl.
Commissionen tog afträde.
[408.
] 1707.
Den 28 Novembris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Gr [efwe] Gyllenstolpe.
Hr Vice Præsidenten Herdenhielm.
Hr Lagman Silfwersparre.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Assessor Scheffer.
Hr Secretair Blixenstierna.
Hr Assessor Stierncrona.
Hr Borgmästar Hylteen.
Hr Rådman Nyman.
Hr Rådman Folcher.
S: r Pontin.
S. d.
Lät Hr Secretair Ehrenberg giöra sin ursächt för de hinder han hade med några acters igenomläsande, som han hade att föredraga.
Om mårgongåfwa.
Hans Excell: ce påminte, huru wid sidsta sammanwaro blef aftalt, att conceptet af brefwet, som skall till K: l.
M: tt afgå och är swar på den inkomne förfrågan, huru wida en hustru är berättigad behålla den morgongofwa i löst, [som] mannen kan henne hafwa tillordnat, att den icke effter hennes död bör hemfalla mansens arfwingar, och hustrun i sin lifztid allenast niuta der af interesset eller afgiften, måste först af Kongl.
Commissionens ledamöter genomses, att der på gifwa sine anmärkningar, om någre skulle hos en eller annan finnas, frågandes Hans Excell: ce de närwarande [1.
] om det icke så skedt.
R [esponderunt]: Ja.
[Vidare frågade Hans Excell: ce] 2. om the hafwa något att tilläggia.
R [espondit] Silfwersparre [och] fant det wara så wäl och fullkommeligen deducerat, att der wid intet lärer kunna tilläggias, åtminstone sade han sig intet något hafwa.
Blixenstierna frågade, hwad dessinen här med är, om arfwegodz skall lika anses som aflinge och lösören?
Hans Excell: ce förestälte, [att] det iu wore bekant, huru Hans [409.
] Maij: tt har effter inkommen förfrågan hemstält och lemnat till Kongl: e Commissionens betänkiande, att inkomma med sitt swar och uthlåtande om den bekante och nog disputerade quæstion, huru hustrons morgongåfwa i löst efter hennes död bör ansees, och deröfwer har Kongl.
Commissionen discurrerat och stannat wid det slut, som uti det här upläsne brefwet är wäl och omständeligen med alla skiälen infört, hwilken praxin Kongl.
Commissionen finner wara tienlig in futurum måtte wärkställas.
Scheffer berättade sig i K: l. Hofrätten warit af hel annor mening, då quæstio warit, huru gambla lagen skall förstås, men som han nu är i Kongl.
Commissionen, hwarest handlas de lege condenda, och att stadgas skall, hwad framdeles kan wara nyttigt och gagneligit, sä är han ense med det, [som] i det opsatte brefwet är infört.
Stierncrona sade sig och hafft [ɔ: warit] wid den under händer warande quæstion af annor tanka, och att gofwan borde wara perpetuell, men will nu bifalla det, som K: l. Commissionen wid den nya lagens författande finner billigt.
Hans Excell: ce sade detta intet wara någon ny mening, uthan har Kongl.
M: tt genom sin höga hand den med sin underskrifft faststält, fast den intet är worden allmän gjord, och der någon skulle wara af annor mening, få then bli der wid, som kan bifogas brefwet, och kan hända någon torde wara af annor tanka, derföre är bäst, [att] hwar och en yttrar sig, som den behagar, warandes nu att ventilera: 1: 0 huru morgongofwa i arfwegodz, 2: 0 uti aflinge, och 3: tio uti lösören bör effter mansens död anses förhållas, och effter hennes afgång blifwa wid arfskifftet considererat, men om denna quæstion skall med den öfrige delen af lagen, som redan är färdig, hwila tili dess den blir publicerad, det står i Hans M: tz nådiga willia och behag.
Begynnandes Rådman Folcher på först säija sina tanckar, berättandes [410.
] sig intet hafwa något att läggia till det, [som] uti brefwet så wäl är utfört, utan det wore förmodeligen nyttigt, om detta blefwe fordersambt genom Kongl: e Maij: tz befalning almänt giort, så skulle det borttaga många twister, som torde sig mera än förr här effter yppa, sedan alla af adlen intet äga fast eller arfwegodz gifwa till morgongofwa.
Rådman Nyman hade ej heller widare att anföra, än det brefwet, som upsatt är, omtalar.
Borgm.
Hylten war af samma tanka, och önskade, att samma förordning genom någon Kongl.
Stadga måtte snart komma uth.
Stierncrona sade, [att han] fuller warit af annor mening i Hofrätten, att hustron borde behålla det mannen henne gifwit i lösöron eller penningar, så blir han och der wid effter förra lagen, men elliest som han sig förr uthlåtit.
Blixenstierna sade, att som uti 1644 års stadga intet finnes K: l.
M: ttz uthlåtelse, huru förstås skall med lösöron, så finner han Kongl.
Maij: ttz egen allernådigste förklaring i det målet wara mycket nödig, om det icke skall förstås lika med arfwegodz, och som man får gifwa hwad och så mycket man will, hwarpå ingen ändring genom någon wiss förordning är skedd, så ser han intet, huru gåfwan innom wissa skränkor kan stängias och restringeras.
Scheffer utlät sig, att emädan han intet finner 1644 års stadga och dess förklaringar intet nog klare och tydelige, att the ändrat cap.
10 Giffteb.
LL., hwad morgongofwor angår i lösören, så har han som en dommare i Hofrätten, när dersammastädes om detta ventilerades, intet dristat sig skrida ifrån den samma; men som han är nu här en ledamoth af Kongl.
Commissionen, som har i befallning stadga och effterse hwariehanda måhl, hwad nytta eller skada de af sig föda kunna, och äfwen af hwad grund och förstånd 1644 års stadga monde wara, om lösören skola effter berörde cap.
10 Giffteb.
anses, så kan [411.
] han eij annars än bifalla det sentiment, [som] här uti Kongl: e Com.
missionen är upsatt och författat, nembl: n att det är billigare, det en sådan morgongofwa kommer att nyttias lika med morgongofwo i fast effter 1644 års förordning, hälst som man kan märkia, huru Kongl.
M: tt genom samma förordning warit mycket sorgfällig hemma store missbruk så uti arfwe- som aflingegodz, så kan intet wara olikt, att legislator då äfwen hafft samma tanka om lösören, men derföre äro förbigångne, efftersom den tiden gafz sällan eller aldrig någon morgongofwo uti löst, uthan i fast; derföre om Kl: e Maij: tt så skulle behaga förklara, att det skall lika förhållas med egendom i lös och aflinge, på det sättet som 1644 års stadga om arfwegodz determinerar, så är han ense med det omtalte förslaget underställa Kongl.
Maij: tz nådige wälbehag, om icke en stadga kunde komma uth, huru med morgongofwa skall här effter förhållas, om det icke kunde ske effter det, [som] den nya författade lagen determinerar, och är således enig med det slut, [som] här wid är giort och upsatt.
Cederhielm yttrade sig, att efftersom ifrån Swea Hofrätt finnes 2: ne meningar, som äro skilliachtige, uti det mål föredragne, om en man må till sin maka å rättan hinnersdag utfästa i aflinge eller lösören så stor morgongofwa, som honom behagar, uthan att wara förbunden till någon wiss summa, hwilket är hit remitterat, att der öfwer gifwa sit betänkiande, så är hans oförgripelige mening, att som lagen synes säkrast och af sig sielf och genom dess egna ord förklaras och tydas, så ehuruwäl att det 9 cap.
Jordb.
LL.
tillåter hwariom och enom giöra, hwad han will, gifwa eller sällia, hwem han will, det han sjelf förwärfwat; Kongl.
Maij: ttz Testamentsordning desslikest effterlåter hwar och en gifwa af sine lösören mer eller mindre, fremmande eller arfwingar, som han bäst gitter, att der af sees, hwad fri macht [412.
] man äger giöra och låta af sine lösören och aflinge, doch som sådane gofwor äro af hel annar natur, och för sina wissa orsaker, som gifwaren föruth kan wetta, aldeles obeskränkte; men twärt om, som lagen icke på ett, uthan flere ställen dicterar och klarligen uthnembner, huru mycket en frälsesman må till morgongåfwa uthfästa med det efftertänkelige ordsätt: huru mycket han må gifwa och eij mera, så skulle honom synas, att lagen wore emot sig sielf, om han intet distingverade här uti sielfwa casus, som äro i sig sielfwa aldeles differente, och emädan cap.
10 Gifftb.
så uthtryckeligen säger, att frälseman må gifwa 40 daler och eij mer, swän må gifwa 20 daler och eij mer, och sådant, hwilket han häldre will, i iord eller lösören, så finner han för sin del lagen der uti klar, att den will hafwa morgongofwa i löst och fast iord till en wiss summa restringerat, och som tiderne giort i sielfwa quanto den ändring, att 40 eller 20 daler, som i de tider, [då?
] lagen är stadgat, [utgjorde en stor summa?
], intet äro medh lika summa eller wärde effter wår tid, men då likwäl effterlåtit lika stort qvantum i jord eller lösören, och Kongl: e Maij: tt har sedan stadgat, att morgongofwo i iord må gifwas till 6 pund läster [korn], så håller han före i anledning der aff att morgongofwo i lösören må i lika måtto der effter proportioneras, och som uti bemälte lagsens rum ingen skilnad giöres emellan morgongofwans natur, ware sig i lösören eller fast jord gifwa, så kan han eij annars finna än den och blir wid den egenskap och beskaffenhet, som Kongl: e Maij: tt om fast erfweiord stadgat och förordnat, och som han således på denna grund är ense med det slut, som uti upläsne bref är författat, såsom och [dermed att?
] den [413.
] underdåniga påminnelse om det uhr nya lagen giöres, som der af är wordet extraherat, så conformerar han sig aldeles med de skäl och raisoner, [som] derutinnan grundeligen andragne äro.
Silfwersparre beropade sig på det, [som] han tillförne uthlåtit, och äro the rationes, [som] här till höra, så wäl uti det upsatte brefwet anförde, att han intet wet något läggia der till, ty han har altid warit af den meningen, att morgongofwa uti löst bort lika anses som i fast; effter som den sker propter nuptias, så står ingaledes uti någons discretion eller godtycke gifwa, om han will eller intet, uthan är det obligatorium, och förstår han eij annars af 1653 års förordning, som förklarar stadgan af åhr 1644, än [att] aflinge skall considereras lika med arfwegodz, och aflinge är lika med lösören och under samma willkor, derföre beropar han sig på det, [som] redan upsatt och tydeligen deciderat är.
Herdhielm sade, [att] den meningen, [som] han här wid hafwer, är med alla skiälen och omständigheter influtne uti det uppsatta brefwet, men har allenast en ting läggia der till, att som nu är quæstio, huru förhållas skall, der enkian är barnlös, hwar till cap.
10 Gifftb.
gifwer anledning, så will han ponera casum in contrarium, att om en enkia intet wore barnlös, uthan hade många barn, och mannen låfwat henne stor morgongofwa, som för exempel, om mannen lemnat efter sig 20,000 rdr: s egendom och lofwat hustron 16,000 i morgongåfwa, skulle morgongofwan gå uth af oskipto, så blefwe allenast 4,000 rdr barnen till delning, derföre bör alltid morgongofwan wara barnen för fäderne effter 1644 års förordning, elliest skulle familien lätteligen kunna gå under, som altid warit emot legislatoris mening.
Hans Excell: ce Kongl.
Rådet och Præsidenten fant, [att] alt, hwad här wid wore att movera, redan wore så wäl ventilerat och deducerat, [414].
att intet är stort läggia der till, om [ɔ: och?
] som deras Excellentier Kongl: e Råden denne quæstion om morgongofwas natur och beskaffenhet remitterat till Kongl: e Lagcommissionens siärskådan att inkomma med sitt betänkiande, huru förståndet af lagen uti detta mål bör wara, sä är nu der öfwer raisonerat och änteligen wid ett wist slut stannat, och är altid æquiteten uti νομοϑεσία rätta grunden till allt sådant, och som det skulle wara skadeligit effter gambla lagen, om egendomen genom alt för store morgongofwor skulle komma ifrån familierne, så hafwa the senare tiderne lämpat det till aflinge godz och lösören, som förr öfwer fast egendom stadgat warit, hwilket fuller der af skedt, att der med måtte betagas det missbruk, [som] offta skedt icke allenast med sielfwa morgongofworne, uthan iemwäl förbättring der till, och när Hans Excell: ce ser på begge meningarne, att den ena beropar sig på gambla lagen, och den andra säger, att detta är genom 1644 års stadga ändrat, så finner man den wara förklarad genom 1653 och 1664 samt 1668 års förordningar, och hwad cap.
9 Jordb.
innehåller, det förklaras genom cap.
10 Gifftb., derföre kan H: s Excell: ce intet gå ifrån den meningen, som är grundat på sielfwa æquiteten samt desse senare ordningar.
Och som det nu är in quæstione, huru här effter och framdeles skall förblifwa, derföre det och måste swaras och säias, om en man skall få gifwa sin hustru uti morgongofwa, så mycket man will, eller om samma gåfwa icke bör till legittimam och ett wist quantum restringeras, altså tyckier han det wara wäl, om hans K: le M: tt skulle behaga låta uthgå någon förordning, som är enlig med det, som Kongl: e Commissionen uti [415.
] den nya lagen redan författat, hwilken balk [är?
] af Hans högstsahl.
Kl: e M: tt blefwen gillad; skulle någon annor wara af olika mening, lemnas det hwar och en blifwa der wid, men så kan sådant uti brefwet införas och med några ord nembnas, warandes iust æqua legitima uti den nya lagen per expressum införd, att Hans Excell: ce ex conscientia intet kan se bättre proportion kunnat träffas.
Blixenstierna sade det wara nog, att allenast nembnes, det några af Kl: e Commissionens ledamöther äro af den andra meningen, som uti Hofrättens bref står införd, det Hans Excell: ce fant wara wäl, blifwandes slutet, att brefwet skall afgå till deras Excellentier till justitiens administrerande, och med några ord det, som wid andra meningen påmint är, införes.
Fiskareordningen.
Sedan berättade Borgmästaren Hylteen, huru en Fiskareordning är upsatt, som kan wara stadzens fiskkiöpare till rättelse, warandes merendels renskrifwen, sedan den för några af Magistraten är upläsen, och har [han] äfwen frågat fiskekiöparne, om the hafft något der wid att påminna, kunnandes den wid nästa session blifwa här i Kl: e Commissionen upläsen och adjousterat.
Handelsordning.
Dessuthan berättade Hylten om en rapartition [?
] af Handelsordningen, som ar upsatt, hwar effter hwar af kiöpmännerne må wetta, hwad the skola och tillåtas handla med, efftersom här till har warit med sådant stor confusion och orichtighet.
Kiöpmålabalken och Stadzens ordningar.
Hans Excell: ce frågade, hwad bästa wägen skulle wara att få den ännu felande Handelsbalken och andra stadzens ordningar, som kunna höra till nya lagboken, färdige.
Hylten swarade, att som det har allehanda swårigheter med sig, så skulle wara tienligast, att några wissa af Magistraten blefwo förordnade, som kunde detsamma sig företaga, hwilket han lofwade föredraga Hans Excell: ce Ofwerståthållaren.
Folcher sade sig hafwa samblat en stor del redan af Kl: e M: tt uthgifne och Staden förunte ordningar, som höra der till, men som sahl.
Brunell alz intet lemnat effter sig, som finnes der uti wara arbetat, hwilken den balken hafft under händer, så har han intet mera der med hint.
Sedan uplästes Copistens Carl Gyllenhöks supplique, hwaruti han begärer Kongl: e Commissionens recommendation att hafwa, då någon vacance skulle sig yppa, som honom anstodo; och bewilliades, att han skall få attestatum af Kl: e Commissionen om sitt förhållande, som andra förr på lika sätt bekommit.
Kongl: e Commissionen tog afträde.
[416.
] 1708 den 12 Martii.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Baronen och Hofcancelleren Cojet.
Lagman Cederhielm.
Assessoren Scheffer.
Secreteraren Blixenstierna.
Secreteraren Ehrenberg.
Assessoren Stierncrona.
Rådman Nyman.
Rådman Folcher.
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten lät sig ursächta för den rest, [som] ännu öfrig war af förra opassligheten.
Vice Præsidenten Heerdhielm war siuk blifwxn.
Huru wida en underdommare in levioribus criminibus kan eller bör dömma contumacem absentem lika som uti civile mål sker.
S. d. Uplästes deras Excellentiers Kongl: e Maij: ttz till justitiens administrerande förordnade Rådz bref af den 17 nästledne Februarii, hwaruti Kongl: e Commissionen beordras till öfwerwägande företaga och sedan inkomma med sine tankar, huru wida en underdommare kan eller bör uti criminale mål och levioribus delictis dömma en frånwarande contumacem wid första ting in contumaciam och till hufwudsaken fälla, lika som det in civilibus sker, låtandes Kongl: e Commissionen sig äfwen föreläsa den wid detta bref copialiter bifo [ga] de förfrågan från Åbo Hofrätt, och sedan det skedt, företogz samma quæstion till ventilerande, då Hr Hofcancelleren fant wara mycket nödigt, att en wiss förordning blifwer uti slike mål, ty elliest kunde en sådan person sökia allehanda undanflychter, som sig således försedt.
Cederhielm tyckte ingen skildnad böra giöras, att icke en, som är citerad in criminalibus, bör äfwen som den, [som] i civilt mål är stembd, sig infinna wid nästa ting eller anses som contumax, och der han skulle hafwa laga ursächt, kan han den på nästa ting angifwa, att dommaren må dem tå sierskåda.
Blixenstierna biföll, att det uti små saker, som nu är in quæstione, [417.
] sker, såsom uti små tiufsaker under 8 dahler silfwerm: t, som kallas snatteri, bör den angifne iu infinna sig, ty elliest wore det för angifwaren kåstsambt offta stemma en sådan till tings, då han måste föllia med, som elliest effter första stemningen kunde ske, och har man intet på landet tillfälle betiena sig af wachten, som här i staden sker, derföre behöfwes något annat twång, som obligerar den bråtzlige eller angifne sig infinna; hwilken mening Assessor Scheffer biträdde.
Ehrenberg tyckte wara bättre i de mål, der någon är criminaliter angifwen, att om han intet finner sig in, äger dommaren macht genom landzbetienterne låta föra honom fram på den angifnas egne dépense.
Blixenstierna: Hwem wet säkert, om han kommer, och om en sådan sig absenterar, skulle många saker blifwa oafgiorde och liggiande, särdeles de, som ringa äro, att käranden tycker wara intet wärdt ibland giöra sig offta omak med.
Scheffer: De mål lära intet här under förstås, som någon bör af executoren föras till tingz före, och när detta blir kungiort, har en sådan intet att klaga mer än en i civilt måhl.
Folcher: Om det skedde wid andra stemningen, att han dömbdes in contumaciam, der han sig absenterar, så kunde han intet ha orsak klaga sig, ty offta kan en wid första stemningen intet drista sig fram, som inom terminen eij kunnat framskaffa witnen till sitt förswar.
Hofcancelleren Cojet: Han äger macht wid nästa ting anföra sina laga exceptioner och återwinna saken, och böra här under intet annat förstås, än de mål och brått, som kunna bötas med 8 daler sm: t och der under.
Folcher: Det är mera beswär återwinna, än om han första gången finge giöra sina exceptioner både emot witnen och hwad mera kunde wara.
Nyman: Q [uæritur], om witnen böra afhöras, der swaranden sig absenterar, ty det wore swårare för käranden andra gången skaffa dem för dommaren.
Scheffer: En process skulle föda af sig många, om så skedde, ty hwem wet, hwad exceptioner swaranden kunde hafwa emot witnen, [418.
] hwilket är nödigt han giör förr än the blifwa lagligen och edeligen afhörde.
Cederhielm: Wid återwinningzterminen kunde jäfwen äntå anföras emot dem, och dommaren då examinera, om the äro af det wärde, att ändring kan ske uti dommen.
Ehrenberg: När witnen edeligen deponerat sitt witnesmåhl, och det wore emot den angifne, torde han taga sig tillfälle fingera något [för] att giöra exceptioner emot dem, som elliest intet skedde, der han föruth intet wiste, hwad the hade sagt, så att många bewisliga saker derigenom skulle blifwa mörka och stanna i owisshet.
Cederhielm: Wid första tinget bör witnen nembnas och swaranden tillsäias, att the då skola afhöras, att han kan så mycket mer wara betänckt sig infinna.
Blixenstierna: Om witnen blifwa uti citationen nembde, så kan reus giöra sig för tingzterminen om deras habilitet underrättad.
Hofcancelleren: Då lärer ske, [att] om något witne skulle komma fram, som intet står uthnembdt i stemningen, som actor då eij afwettat, lärer reus giöra der emot exception.
Blixenstierna: När han är närwarande, får han anföra, hwad jäf han behagar, men dommaren tillkommer säia, om the äro laglige eller intet.
Cederhielm: Efftersom desse äro så små saker, lära wara mycket få, som lära sökia winna dem tillbakas, ty omkostnaden lärer finnas blifwa större än böterne, och när det intet angår lijf, ära eller fängelse, föllier, att böterne kunna wara snart uthgifne.
Scheffer: Som den brotzlige altid intet orkar bötha, huru skall blifwa med execution i återwinningz mål, der någon blir dömbd corporaliter plichta?
Cederhielm: Det förstås ju inga saker af särdeles wärde.
Hofcancelleren: Ingen execution uti slike återwinningzmål bör ske.
Nyman: Skulle icke en sådan wara plichtig ex arresto återwinna, hwilket intet fantz wara mer än billigt.
Blixenstierna: Om actor förmår underhålla reus och kåsta på färdzlen af och an, så blir offta kåstnaden större än sielfwa hufwudsaken warit.
Hofcancelleren frågade, om alla äro enige, att här effter skall så förhållas härutinnan uti criminale små måhl, som för detta uti civile warit öfligit.
[419.
]
Ehrenberg swarade: Det synes något betänkeligit på en enda Hofrättz förfrågan för en särskilt casus skull låta en ny stadga komma uth, der wår lag är nu så mycket avancerat, att man kan giöra sig hopp få den fram snart i dagzliuset, derföre finner han för sin person, att med denna stadga kunde hwila, till dess här om kan blifwa uti nya processen infört, ty om nu en sådan stadga kommo uth och den intet blefwe så författat, som kunde stemma in med nya processen, så skulle wara betänkeligit, ia, hel oanständigt den på så kårt tid ändra, warandes altid wäl, att hwart, som konungens höga hand kommer under, är så funderat, att det intet bör lätteligen ändras.
Hofcancelleren fant wara mycket wäl, att det, som kommer ifrån Kongl: e Commissionen är så grundstält, att det intet bör underkastas ändring, särdeles på någon kort tid.
Blixenstierna berättade, huru han, då [han] denna quæstio uti Rådet omtalte, förfrågade, om den icke bör med alla Hofrätterne communiceras och deras uthlåtande inhemptas, men derpå blef intet resolverat, derföre tycker han det än kunna ske, det Kl: e Commissionen anmodade honom hos Kl: e Rådet ännu andraga, hwilket han lofwade giöra till nästa sammankomst, då han wille gifwa swar der om.
Cederhielm sade sig wetta 15 citationer wara passerade uti en lägersmålssak.
Slöttz, att Kongl: e Commissionen will sig aldeles yttra, när Hofrätterne först med sitt betänkiande äro inkomne.
Edzöresbalken begynnes.
Sedan giordes en begynnelse af Assessor Scheffer att referera Edzörisbalker, blifwandes påmint, om den titulen bör bibehållas, som fantz wara bäst, efftersöm den säies giöra ingrep i konungens försäkran, som der emot bryter, och som den har altid frid med sig, så måste och den hårdare straffas, som sig der emot wisar brotzlig.
Cap.
1 § 1.
I stället för sysia tienar bättre wärf eller ärende, som äro mera ample och lämpeligare ord till hwariehanda förefallande casus.
[Cap.
1] § 2.
Orden in medio §: i eller uti siuk mans ärende, böre gå [420.
] uth, ty hwarken kan aggressor wetta det, eij heller är det bråttet så criminelt såsom det, som sker in loco publico, derföre bör här sättias: eller på sin rätta wäg till landz- eller stadzrätten etc., ty hwar och en bör feloger komma till och från dommaren, elliest skulle wederparten lätteligen hindra processen, om han wore malicieux.
Edz [öres] balken cap.
1 § 2.
Wid slutet af § 2 lägges till thess williande, hwar med animus et propositum uthmarkes.
[Cap.
1] § 3.
Wid böthe dubbelt add [atur]: emot slike måhl.
[Cap.
1] § 4.
Tillägges: drager sin knif eller blåttar sin wäria till slagzmåhl, endoch han ingen skada giör.
Här tycktes böra giöras 3: ne gradus: 1: 0 om ingen skada sker, 2: do om skada sker, 3: 0 om lifwet afhändes, men fantz wara nog, att lijfzstraffet adpliceras till begge förre casus, efftersom slagzmåhl intet skulle wara lijfzstraff, om rummet intet considererades, derföre kan liten skildnat till delictum wara der emellan.
Men sker dråp, miste högre hand och lijf sitt.
Blixenstierna frågade: hwad är straff, om det intet är kyrkiodag?
Kl: e Commissionen fant den differentia specifica wara onödig införa, ty det förstås af sig sielfft, att detta lämpas allenast till the brått, som ske om kyrkiodagarne, ty om någon skulle öfwerfalla en annor på en annan dag, så kan det intet så anses, som när Gudztienst hålles, nembnandes Stadgan om slagzmåhl i kyrkiorne intet om denna senare casu, derföre gås den och här förbij.
[Cap.
1] § 5.
Skufwar eller stöter någon annan add [atur]: i kyrkian, böte 100 daler; sker det å tingh eller rådstugun, böte 50 daler.
Här kan denna § effter Stadgan inrättas.
[Cap.
1] § 6.
Drager någon i wredesmode sin knif eller wäria, eller slår någon på kyrkiogård eller tingzplatz, böthe 30 daler; reliqua verba omittantur, efftersom det altid kommer på executoren an låta med kroppen plichta den, som eij orkar bothum.
[Cap.
1] § 7.
Som denna § 7 hörer till Tiufbalken, sä går den och här aldeles uth.
[Cap.
1] § 8.
Går af samma orsak uth här.
[Cap.
1] § 9.
Blir som den är, allenast att för wederpart sättes någon, som kan till flera lempas.
[Cap.
1] § 10.
The orden dommare och präst skola här specialiter införas, men andre betiente intet, ty med dem skall förfaras, som de them [421.
] särskilt gifne privilegierne innehålla, skolandes derföre denna § 10 med den mening slutas: hwad andre konungens embetes män och tienare angå, förfares der wid, som the dem särskilt gifna skyddebref innehålla.
Edz [öres] balken cap.
1 § 11.
För ware eij man dess bättre pon [atur]: ware ärelös, ty det är mer expressio, och har större skräck med sig.
Ibid [em].
För som stadgat är pon [atur]: straffas effter allmän lag, hwilket är kårtare och mer νομοϑετιχόν.
[Cap.
1] § 12.
Näst angår pon [atur]: och sådan klagan eij fulltyga gitter.
[Cap.
1] § 13.
In principio hoc modo: Förer någon annor sin klagan emot dommaren aldeles ohemult, böthe 100 daler, men för underrätterne hälfften mindre emot det, som öfwerrätterne eller konungens collegier sker.
Om the 500 daler sm: t, [som] ibland pläga uti Revisionen tilläggias, discurerades litet, men fantz wara onödigt dem här nembna, efftersom det är arbitrium regis, som kan giöra dem effter behag större eller mindre, som bråttet och omständigheterne kunna finnas till.
Hr Ehrenberg mente begge delarne, om konungen så finner, kunna adpliceras, de 100 daler effter lagen, och the andre 500 daler, som ett [straff för?
] temerarium litigium, som doch slötz böra här gås aldeles förbij.
Kongl: e Commissionen tog afträde.
[422.
] Den 19 Martii 1708.
Kom Kongl: e Commissionen tillsammans, nembl: n:
Hans Excellence Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Gr [efwe] N. Gyllenstolpe.
Hr Hofcancelleren W. J. Cojet.
Lagmannen G. Cederhielm.
Assessoren P. Scheffer.
Secreteraren G. Ehrenberg.
Assessoren G. Stierncrona.
Rådman M. Nyman.
Rådman M. Folcher.
För sin opasslighet ursächtar sig Hr Vice Præsidenten Herdenhielm.
Continuerades med Edzörisbalken.
Cap.
2 Edzörisbalken.
Detta capitel måste här aldeles lemnas uth och allenast på något ställe remitteras till Hof- eller Slättzrätterne, hwarest egenteligen bör om borgfridzbrått dömmas.
Edzörisbalken cap.
3 § 1.
Emädan alle sådane publique rum intet kunna beqwämt här inflyta och specificeras, så är bäst blifwa wid de generale orden allmänne rum, hwar under begripes hwad privilegierat ställe det och wara må.
Men elliest blifwer denne § i det öfrige, som han är.
[Cap.
3] § 2.
Detta straff, som här finnes determinerat, kan intet adpliceras, uthan när betienterne äro in officio constituti, derföre fant Hans Excell: ce i stället för ordet slår, som allenast en modum iniuriandi nembner, kunna sättas litet mer specialare, såsom pä detta sättet: Sätter sig någon emot konungens embetes mäns uthskickade, när the äro uti sina rätta ärenden stadde, och dem slår eller sårar etc., ty elliest kunde mången betient missbruka sitt embete, der med att förtreta en eller annor.
Denna § bifogas den förre.
[Cap.
3] § 3, 4.
Här wid påmintes intet.
Cap.
4 § 1 Edzörisbaiken.
Wid orden: stånde den samma wid lijf och egendom uti dess ställe pon [atur]: sware till saken såsom sielfwe banemannen, hwilka ord äro mer klare och hafwa art af lag.
[423.
] [Cap.
4] § 2 och 3.
Här wid skedde inga påminnelser.
[Cap.
4] § 4.
Näst ordet lösgiör add [atur]: och återfås, ty elliest kan straffet intet adpliceras.
Cap.
5 § 1.
Näst orden sielf åbor add [atur]: eller för sin nytta och nöie bygt hafwer; hwar med kan förstås lusthus och slikt, emädan man äfwen uti dem bör hafwa frid, skolandes emot desse ord nytta och nöie de orden sina tarfwer gå uth, effter som sensus af dem kan tagas på mångehanda sätt.
[Cap.
5] § 2.
Hans Excell: ce discurrerade, om den bråtzlige icke mister sin iord, som sig uti Edzörismål förser, men fant, att den intet hemfaller någon, förr än böterne der af först äro aftagne, derföre kan denna § blifwa som han är, och bör i Jordbalken införas Orden: » och bör i Jordbalken införas » synas hafva senare blifvit i handskriften tillagda.
.
[Cap.
5] § 3 och 4.
Wid desse paragraphis skedde inga påminnelser till ändring, uthan uplästes cap.
5 och det 4 Edz [öris] balken af gambla lagen härutinnan.
Cap.
5 § 5 Edzörisbalken.
Denna § bör sålunda begynnas: Händer det, att någon kommer i annars mans hus, der sitt barn eller tienstefolck aga och straffa, der är ingen hemfrid brutin etc., warandes orden aga och straffa tienlige wid denna händelsen, som äro mitiora vocabula än slå, ty Hans Excell: ce fant wara laggrant för en man komma i annars hus wreder, fast han intet annat upsåt har, än det berört är, så kunde hända, att werden opponerade sig fadrens eller husbondens upsåt, så att der af kunde blifwa händel, warandes offta man stadd in actu licito, men det kan äntå blifwa illa ansedt, förthenskull wore wid sådan händelse bäst begära dem uth, och sedan förfara, som kunde finnas anständigt.
Ehrenberg mente äfwen wara obilligt slä sitt barn eller tienstefolck i annars hus, om werden will det befreda.
Cederhielm sade: Werden bör iu anse propositum, om den, som kommer, är sinnad skada den, som kommit i hans hus.
Hr Hofcancelleren mente wara altid tillåteligit aga sina barn, [424.
] det werden bör betänckia, ty fadren lärer intet wara så obillig, att han så slår sitt barn, att thet der af tager skada.
Och slötz, som bemält är, att orden aga och straffa sättes i stället for ordet slå.
Edzörisbalken cap.
5 § 6.
Flera saker kunna tillsättias, såsom skåp, kistor, resetyg etc. [Cap.
5] § 7.
Ändrades alz intet.
[Cap.
5] § 8.
Skall effterses, om de orden, som finnes cap.
19 och 20 Edz [öris] balken af gambla lagen, någorstädes i denna balck äro införde, såsom de, hwilka äro mycket tienlige, hwar och icke, skola the här införas.
Ibid [em].
I stället för skuld pon [atur]: uthan uppenbar sak eller gierning.
[Cap.
5] § 9.
Ordet fult går aldeles uth, nam sufficit uti vi et violentia, ty elliest skulle komma att ventileras, om det warit fult wåld eller intet, der likwäl sielfwa och enda ordet wåld uthwisar gierningen.
[Cap.
5] § 10.
Näst orden dräpne och sårade add [atur]: straffas effter lag för brått sin, och dessuthan för hemfrid.
[Cap.
5] § 11.
Näst ordet böthe add [atur]: jempte skadan, som den mätin warder, ty offta äro trän mera än desse böther wärde.
[Cap.
5] § 12.
Här bör och tillsättias: gärdzgård 10 daler, men för plank 20 daler och uprätte skadan, hwilket altid bör ske, efftersom planket och gärdzgårderne offta kåsta mera.
Men wid den händelsen, som om wintren, då diup snö är, [kan inträffa?
], att de resande blifwa nödtwungne giöra hål på gärdzgårderne, kan intet komma här under att förstås, derföre kan detta förre om gärdzgårdar hielpas med något ord, såsom oträngde eller uthan skiälig orsak.
[Cap.
5] § 13.
Wid slutet af denne § tillägges: böthe 40 daler och ware i twäböthe för det senare, om han honom någon skada tillfogar, ty det kan eij wara lika böther på, om någon allenast söker giöra enom skada, och om skadan wärkeligen timar.
[Cap.
5] § 14.
Hans Excellence fant effter seriem rei et facti wara uti wår gambla lag bättre uthfört och derföre kunna här ungefär detta således inrättas: tager någon med wåld sin häst eller fä igen, som i någons åker eller äng inkommit hafwer, och den [han?
] insatt, böthe 40 daler I handskriften har ursprungligen stått: » tager någon med våld sin häst eller fä igen, som han hos någon till bete insatt hafwer, böthe 40 daler ».
, sker det, sedan the uti hus och inom lås satte äro, bötes twädubbelt.
[425.
]
Här wid fant Hans Excellence, hwad slåtz och borgfrid angår, att the mål, som der till höra, behöfwes fuller intet här uthsättias och nembnas, uthan är alt nog, som tillförne är discurrerat, att i slutet af capite primo huius tituli blifwa de orden tillagde: Hwad de mål angå, som höra till hof- eller slåttzfrid, skils uti Hof- och Slåttzarticlarne.
Derföre bör och achtas, att ett ord om detsamma nembnes in rubrica eiusdem capitis.
Den 26 Martii 1708.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Gr [efwe] N. Gyllenstolpe.
Högwälb: ne Hr Hofcancelleren Cojet.
Hr Vice Præsidenten Herdenhielm.
Hr Lagman Gyllencreutz.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Assessor Scheffer.
Hr Secretair Blixenstierna.
Hr Secretair Ehrenberg.
Hr Assessor Stierncrona.
Hr Rådman Nyman.
Hr Rådman Folcher.
S: r Pontin.
Continuerades med Edz [öris] balken, derest sidst slötz.
Cap.
6 § 1.
Det ordet tillsammans bör här uthelemnas, emädan det är orimligit, att en person kan läggia sig tillsammans, derföre kan denna § med tienligare ord inrättas.
[426.
] Cap.
6 § 2.
Denna § bör blifwa inrättat effter de förordningar, som åhr 1697 den 6 Decembris och 1698 den 15 Novembris uthgifne äro, kunnandes samma ord, som i dem nembnes, här och införas, derföre böre de orden, [som] här stå, gå uth, som äro: med fult wåldzwärck, slag och såramåhl, ty alt rån, som sker, om der wid föllia slag och sår eller och icke, eller om litet eller mycket röfwat warder, bör med döden afstraffas.
In medio huius §: i gå orden uth ifrån jemwäl till förordnat är inclusive.
Den öfrige meningen ifrån dräpa och etc. ad finem, blir stående som den är.
[Cap.
6] § 3.
Detta hörer mera till Jordabalken än hit, derföre måste effterses, om der talas något om detta.
Scheffer tycker denna gierning wara så grof, att straffet borde wara swårare, men Hr Herdhielm remonstrerade denna casum som offtast hända, och då dömmes effter cap.
28 Kon [un] g [s] balken till 40 dalers böther, derföre blir denna §, som han nu är.
[Cap.
6] § 4.
Det ordet stiäla slutes här uth, och denna § inrättas nästan således: Råkar ägande tiufwer, som hans stulit hafwer, och söker sitt igentaga, men tiufwer will det förswara, då är tiufwer rånsman, som det förswara will, och straffas till döden, som i § 2 proxime præcedenti omtalas.
De öfrige orden ifrån Tillkommer det eij etc. ad finem gå aldeles uth, ty om bårtresa uthan betalning i härberget omtalas i cap.
31 Byg [ninga] balken, dit det hörer.
[Cap.
6] § 5.
Denna § 5 går uth, som hörer till Tiufbalken, skolandes effterses, om det står der infört.
[Cap.
6] § 6.
Blifwer således: den, som upsåteligen öfwerfaller någon etc., propter meliorem intellectum, fast än ordet öfwerfaller innefattar och uthmärker ett elackt upsåt och ingen rencontre, doch är detta då tydeligare.
Ibid [em].
[In] fin [e] add [atur]: wid hwariehanda uti Kyrkiolagen eller elliest påbudne högtidz- och fridzdagar, ty der med includeras alla slike högtider.
[427.
] Cap.
6 § 7.
Ordet uphäfwer är adplicablare ad casum præsentem än upkastar, der kan det brukas för upkastar, men om milestolpar bör kullkastar sättias.
[Cap.
6] § 8.
Flera perzedlar kunna här ännu tilläggias, såsom wagn, sadell, sela etc. och med ett generalt ord sedan slutas, som includerar allehanda sådane saker.
Ibid [em].
Wid slutet bör tillsättias, att om det sker resande man med wåld emot warning, böthe dubbelt; ty en resande kan taga större skada på sin resa, [som] han blir hindrat uti, än desse böther kunna wara, som det kan hända, [att] någon skulle fara till tingz, och derigenom kunde tingztiman exspirera och den resande löpa hazard mista sine fatalier, föruthan annat slikt, som lätteligen kan hända.
Cap.
7 § 1 Edz [öris] balken.
Denna § skall så begynnes: Tager man qwinna emot hennes willia och med wåld befrämiar sin onda lusta etc., men de orden, som tala om barn, om det med dem sker, slutas här aldeles uth, ty som the äro casus rarissimi, så bör aldrig någon lag stadgas propter exempla rarissima, uthan när någon sådan casus skulle förefalla, kan den effter rescripter decideras.
In fine.
Sättes således: blifwer then man uti sielfwa gierningen af den angripna dräpen, ligge ogill.
Hans Excell: ce discurrerade, om fadren icke skulle här wid och äga någon rättighet, om han såge sitt barn blifwa således handterat, kunnandes tå sökia hemnas på den bråtzlige ex justo dolore.
Cederhielm mente det wara ett gått meddel att hemma sådane grofwe missgierningar, om missdådaren wiste, att the närmaste anhörige ägde macht hemna sådant.
[428.
]
Herdhielm war af de tankar, att det kunde och sådan abus [us] der wid ske, att när 2: ne hade warit sin emellan enige, och den tridie komme der till, som intet wiste der af, torde den begå dråp uppå manspersonen, som wore oförswarligit, och som ingen får sielf taga sig hembd, uthan har dommare klaga sig före, som [ɔ: så?
] skulle disciplina publica derigenom nog læderas.
Slöttz, att Hr Scheffer kan det så observera, som han finner wara in hoc casu tienligast, det Hans Excell: ce honom anmodade om.
Cap.
7 § 2 Edz [öris] balken.
Denna § blir här effter sålunda: Then, som lägrar en afwita eller någon emot hennes wett eller willia med wåld, straffes till döden.
Ratio est, ty som den är dödzens barn, som stiäl ifrån en sofwande någon dess egendom, fast mer är then, som häfdar någon, som sofwer, och stiäl dess ära bårt, derföre kunna the orden eller häfdar en sofwande gå uth, ty med [orden: emot hennes] wett eller emot dess willia förstås både wåldzwärk och sofwande.
Herdh [ielm] brrättade wara i Hofrätten dömt till döden den, som häfdat en sofwande.
[Cap.
7] § 3.
Näst ordet befallningzhafwande add [atur]: eller hos trowärdigt folck att der meddelst giöra det kunnogt inom nästa 8 dagar, hafwe sedan ingen klagan om wåldet.
[Cap.
7] § 4.
Påmintes intet.
[Cap.
7] § 5.
Wåldförer man jungfru eller enkia emot hennes willia etc., elliest blir, som här effter föllier; ad finem pon [atur]: men häfdar han en sådan, miste lijf och lösöron, ty för wåldtäckten är lijfzstraff, och för bårtfördzlen är poena bonorum mobilium.
[Cap.
7] § 6 och 7.
Skedde ingen påminnelse.
[Cap.
7] § 8.
Det ordet qwickt går uth, af the skäl förr äro andragne, emädan embryo a primo conceptionis momento äger lijf, fast det intet giör någon märcksam rörelse.
Ibid [em].
För blånad plichtes dubbelt effter lag.
Men den sidsta omständigheten, som talar om [det fall, att] barnet intet wore qwickt, går här aldeles uth, af de skäl, [som] här nu omtaltes, derföre är och ingen poena ecclesiastica att här införa.
[429.
] Cap.
7 § 9 Edz [öris] balken.
Denna § går aldeles här uth, och hörer egenteligen till Såramålsbalken, der detta kan införas, så frambt det förr icke är skedt.
Cap.
8 § 1, 2, 3.
Hela detta capitlet går här uth, och bör infördt blifwa uti Dråpm [åls] balken, hwad tillförne här af der icke är observerat.
Men hwad § 3 angår, kan denna balck der med slutas och här blifwa infördt, om det på andre ställen förr intet är i acht tagit.
Cap.
9 § 1.
Fast blånad eller blodwite intet sker, kan wara edzöresbrått, derföre är denna definitio hel odugelig, och bör definitionen så inrättas, att den till hwariehanda edzörisbrått är adplicabel.
[Cap.
9] § 2.
Påmintes intet.
[Cap.
9] § 3.
Näst ordet såsom add [atur]: hustrons rätt och förmån, ty som hustron eij bör lida af mansens förgiörelse, så måste hennes rättighet altid wara henne förbehållen.
[Cap.
9] § 4.
Gambla lagen bör här i acht tagas, att jordägaren får sin andel, som här bör införas; skolandes dessuthan uthsättias icke allenast hwad edzöre egenteligen är, uthan huru och på hwad sätt edzöresbrått böre anses och straffas, som uti hela denna balck intet är i acht tagit, hwar med denna balck nu denna gången slötz, som effter de här öfwer giorde påminnelser skall ändras.
Hr Vice Præsidenten Herdenhielm sade sig willia wid nästa sammankomst Siåttzarticlarne.
effter påskhälgen föredraga det, [som] än kan fela af Slåttzarticlarne, det Hans Excell: ce fant wara mycket wäl.
Fiskareordningen.
Sedan skall upläsas det Hylten sagdt wara upsatt om Stadzens fiskareordningar.
Carl Gyllenhök.
Sidst anhöll Auscultanten Gyllenhök att få Kl: e Commissionens föreskrifft och witnesbörd till Kongl: e M: tt, att blifwa accommoderad med något honom anständigt dommareembete, som honom bewilliades.
Kongl: e Commissionen tog afträde.
[430.
] Anno 1708 den 11 Junii.
Höltz Kongl: e Lagcommission.
Närwarande:
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Gr [efwe] N. Gyllenstolpe.
Hr Hofcancelleren Cojet.
Hr Vice Præsidenten Heerdhielm.
Hr Secreteraren Blixenstierna.
Hr Secreteraren Ehrenberg.
Hr Rådman Folcher.
S. d. Läto Assessorerne Scheffer och Stierncrona giöra sina ursächter, att the eij kunde för sin bårtoresa wara nu här tillstädes.
Sedan berättade Secreteraren Folcher, att Slåttzarticlarne äro nu komne tillbakas från Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Öfwerståthållaren, hwarest de warit lemnade att genomse, om Hans Excell: ce eller Slåttzcancelliet hafft något gifwa wid handen att påminna, förr än de blifwa till slut företagne och aldeles jousterade, men som Hans Excell: ce Öfwerståthållaren sagt sig eij hafwa något, som han finner fordra ändring, så äro the bllifne i Kongl: e Lagcommissionen återlefwererade; men som der uti äfwen något röres, som angår Diurgården och Jägeriestaten, så blef effter Hans Excell: ces Kongl: e Rådetz och Præsidentens befalning desse Slåttzarticlar äfwen communicerade med Hr Hofjägmästaren Mörner, hwilken genom ett memorial wid dem något påmint, hwad till dess embete hörer, det Hans Excell: ce med Kl: e Commissionen fant wara wäl skedt.
Giörandes Hr Vice Præsidenten Heerdhielm, som desse articlar under händer hafft att completera effter Kongl: e Maij: ttz nådige befalning, en begynnelse dem att upläsa.
Wid § 1 kan tilläggias näst Hof- add [atur]: och Jägerie.
In fine: för excesser kunde brukas: öfwerwåld.
§ 2.
Hans Excell: ce fant wara wäl observerat, att Hr Öfwerståthållaren i större måhl förer præsidium, men de andra i mindre ärenden.
§ 2.
Ad fin [em]: för ordet authorizeras pon [atur]: äger Slåttzcancelliet macht etc.
[431.
]
§ 7.
För ordet och pon [atur] disjunctiva eller.
§ 9.
Näst berådde addi potest wredzmode.
Sedan uplästes Hr Hofiägmästarens Mörners ingifne memorial, hwaruti han införer ett och annat, som han begärer må blifwa i acht tagit wid desse Slåttzarticlarne, hwilket Hans Excell: ce Præsidenten och Kl: e Commissionen fant wara billigt, undantagande jurisdictionen för andra, som eij äro Hof- eller Jägeribetiente, att den bör, som förr wara wid Landz- och Häradzting, blifwandes Secreteraren Folcher beordrat, hwad kan wara påmint, desse articlar tilläggia, som wid nästa sammankomst skola å nyo upläsas och sedan de sidsta gången äro jousterade, Kl: e Maij: ttz till nådig adprobation öfwersändas.
Kongl: e Commissionen tog afträde.
[432.
] Anno 1709.
Den 22 Martii.
War Kongl: e Lagcommissionen tillsamman.
Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten Högwälb: ne Gr [efwe] N. Gyllenstolpe.
Hr Vice Præsidenten Heerdenhielm.
Hr Lagman Gyllencreutz.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Assessoren Scheffer.
Hr Secretair Blixenstierna.
Hr Assessor Stierncrona.
Hr Rådman Nyman.
Hr Rådman M. Folcher.
S. d.
Trädde Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, då Hans Excell: ce Præsidenten gratulerade sig, att han med the andre samptl [ig] e Herrarne få widare fortsättia det arbete, som Hans Kl: e M: tt dem wid lagwärcket i nåder anförtrodt.
Hans Excell: ce frågade, om det bref är projecterat, som i nästledne session taltes om böra till Kl: e M: tt afgå, huruwida cronobönder, som hafwa twist med andre och willia gå till öfwerdommaren, böra ställa caution, hwilket bref blef upläsit och adjousterat.
Sedan uplästes the skriffter iempte Swea och Götha Hofrättz betänckiande, som angå det mål, huru förfaras skall, när citationer komma att uthgifwas till sterbhusinteressenter och dem tillställas, hwilka dels äro in- och dels uthrikes stadde, hwilket när det war skedt, sade Hans Excell: ce, att uti samma betänckiande är ett och [433.
] annat temmeligen omständeligen andragit, så att Hans Excellence tycker der wid eij wara särdeles att tilläggia.
Herdhielm swarade: Som detta mål här till hafwer förorsakat åthskillige swårigheter och olägenheter, så har Kl: e Håfrätten warit betänckt, huru sådane måge möieligast afböias, och underställer sådant Hans Excellences och Kongl: e Lagcommissionens gunstige ompröfwande.
Secretair Blixenstierna uthlät sig: Den tiden han war i Håfrätten kommo åthskillige hinder, som uppehölle sakerne, af det den ena sade, att han intet war plichtig tillställa sina medinteressenter citation, en annor sade, att the wore någre uthan landz, och således kommo sakerne att liggia afslutne [ɔ: oafslutne?
], och creditorerne der af lida
Ass: r Stierncrona: Thet kan mycket förekomma, när sådane interessenter weta sig böra wara answarige, tå the kunna lemna effter sig fullmächtige, när the bårtresa, och then, som will göra rätt, finner der till altid råd.
Håfcancelleren Coijet: Then, som reser uthanlandz, kan lemna hemma till någon af slächten eller annan godh man alla sina documenter, som tiena till att förswara någon sak, ty intet behöfwer han taga dem med sig.
Cederhielm: När en får citation, kan han gifwa sin hemmawarande fullmächtig sådan fullmacht, som wara bör; är och saken sådan, att han bör sielf wara närwarande, lärer dommare gifwa honom dilation, när han ser saken wara så beskaffat.
Och som thet blef faststäld [t], att bref skall afgå öfwer det mål, [434.
] således som Swea Håfrätt sig yttrat hafwer, ty skall der om bref till nästa sammankomst upsättias.
Anno 1709 Den 9 Aprilis.
War Kongl: e Lagcommissionen tillsammans.
Hans Excellence Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälborne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Vice Præsidenten Hr Heerdenhielm.
Lagman Hr Cederhielm.
Assessoren Hr Scheffer.
Assessoren Hr Stierncrona.
Rådman Hr M. Folcher.
S. d. Uplästes thet bref, som senast blef gått funnit att skola upsättias öfwer den casum, huru citationer skola lefwereras till sterbhusinteressenter, hwilcket blef gillat med befallning, att det skall renskrifwas och sedan uti Kongl: e Maij: ttz Justitiæ revision inlefwereras.
Sedan uplästes den casus, huru wida cronobönder, som willia gå till öfwerdommaren, böra wara förplichtade ställa caution.
[435.
]
Hans Excell: ce: Det är swårt nog, att när en sådan cronobonde, som är någons granne, will begynna en träta och der wid succumberar, att then andre skall få ingen ersätning för the omkostnader, som cronobonden hafwer föranlåtit honom på processen anwända.
Herdhielm: Som cronofougden bör assistera cronobonden i sådane fall, och när han intet har tid, måste fiscalerne vigilera i Fisci rättighet, så synes det wara betänkeligit, om caution i slike fall bör begäras, och om the skola med caution beswäras, lära the häldre låta liggia sakerne och dem eij fortsättia, warandes 1695 års stadga öfwer processen af det innehåld, att principalen bör ställa caution, men intet fuilmächtigen, som är fougden eller fiscalen, men om det sker ex proritu [?
] litigandi, bör en sådan derföre med särskilt nepst beläggias.
Hans Excel: ce sade: Med sådane twister tillwäxer hwarken fiscalen eller fougden något, uthan hwad som winnes är för publico eller konungen.
Cederhielm: Som Hans M: tt intet will, att någon dess undersåte skall lida något meen, så lära och the, som emot all billighet inquietera någon, blifwa med wederbörligit straff ansedde.
Scheffer: När landzhöfdingen lofwar swaranden det, att så frambt actor förer en olaga process, emot sitt bättre wettande, [skall han blifwa med wederbörligit straff ansedd?
], lärer han intet undgå tilltal.
Hans Excell: ce: Sker intet förr, att sådant blir kunno [g] t, att [436.
] actor officiosus har frivole någon oroat, blir det wid öfre domställen, tå en sådan effter saksens beskaffenhet lärer blifwa ansedd.
Slöttz, att detta mål skall hwila, till dess Gud hugnar rijket med Hans Kongl: e Maij: ttz lycklige återkomst, efftersom thet målet, som till denna fråga har anledning gifwit, är längst för detta afgiort; i medlertid kan med slike händelser att ställa caution hwila.
[437.
] Anno 1709 den 11 Novembris.
War Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hr Vice Præsidenten Heerdhielm.
Hr Lagman Silfversparre.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Assessor Scheffer.
Hr Secretair Blixenstierna.
Hr Assessor Stierncrona.
Hr Rådman Nyman.
Hr Rådman Folcher.
S. d.
Berättade Hr Vice Præsidenten Herdhielm, huru ifrån Swea Håfrätt äro ordres till alla under den iurisdictionen lydande dommare afgångne, att the skola inkomma med hwad de kunna gifwa wid handen wid contumacie dommar, warandes ännu ingen der med inkommen.
Skrifwarens uti Kongl: e Lagcommissionscontoiret Henrich Sylvii supplique blef upläsen, hwaruti han ansökan giör om Kl: e Lagcommissionens föreskrift till Hans Kongl: e M: tt att blifwa wid något förefallande honom anständigt dommareembete ihogkommen, berättandes Hr Assessor Stierncrona honom wara en skickelig person, som både har studerat och dessuthan [är] wäl qualificerat, blifwandes altså bewilliat, att recommendation skall i generale termer för honom upsättias.
Wexelstadgan begynnes.
Sedan giordes en begynnelse med företagandet af Wexelstadgan, och blef discurrerat om den skall kallas Wexelbalck, men som den intet lärer blifwa uti sielfwa lagboken såsom en annor balck införd, uthan snarare höra till Handelsbalcken, som kommer att upsättias, derföre blef faststält, att den kan hafwa nampn af stadga eller ordning.
[438.
]
Der näst upläste Secreteraren Folcher det af förre pro [to] collen, som denna balk angår och finnes pag.
prot.
3650, blifwandes der effter således discurrerat, att som Kongl: e Commissionen nu som kårtast genomgår denne Wexelstadga, så skall, sedan det är skedt, densamma uthsändas effter wedertagit manér till alla Håfrätter och de städer, hwarest den isynnerhet kommer att brukas, att ther kan giöras the påminnelser, som wederbörande finna nödige, hwilka sedan af Kl: e Lagcommissionen blifwa med stadgan iemförde, att siärskådas, hwad ändring der wid giöras bör, [och] skall denna stadga sedan så författas och färdig giöras, som rättwisan enligast wara kan.
Förtalet af Wexelstadgan.
Här wid fantz nödigt, att the fremmande orden öfwersättes på wårt egit språk, men sådant kan i acht tagas, när den blifwer der uti rättat, lika som med sielfwa balkarne af lagen ske måste.
Caput 1.
Wid detta cap.
1 af Wexelstadgan påmintes intet.
Cap.
2.
Eij heller påmintes något här wid.
Cap.
3.
§ 4.
För ordet skall måste sättias kan och tilläggias hwad Stockholm särskilt angår, ty på andre orther låter detta intet giöra sig, men elliest är det här än intet noga effterlefwat.
Cap.
4.
Påmintes intet.
Cap.
5.
§ 3.
Om detta bör uthsättias närmare wid sielfwa adjousterandet, huru accepten genom bref måste ske, om det skall wara så krafftigt som en giltig antagning på sielfwa wexlen.
§ 6.
Nampnen, som här stå Hans, Olof, Jöns, böre uthlemnas, och i stället således sättias: trenne särskilte personer, som är alt nog.
Ibid [em] pro så hafwa the macht pon [atur]: tå äro the befogade.
[439.
]
§ 9.
Pro non betalning pon [atur]: nekande att betala.
Wexelstadgan cap.
5.
§ 10.
För herwexel pon [atur]: återwexel.
Ibid [em]: [För] non betalning pon [atur]: betalningz nekandet.
§ 11.
[För] non betalning pon [atur]: betalningz wägrandet.
§ 13.
Denna § 13 tycktes i förstone strida emot det, [hwarom] § 10 föregående talar, men befantz sedan tydelig, och att den bör förblifwa, som hon är.
Den 25 Novembris 1709.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillsammans, nembl: n:
Hr Vice Præsidenten Herdhielm.
Hr Lagman Silfwersparre.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Secretair Blixenstierna.
Hr Secretair Stierncrona.
Rådman Nyman.
Rådman Folcher.
S. d. Continuerades med Wexelstadgan.
Wexelstadgan cap.
5.
§ 14.
Detta fantz så mycket angelägit, som många twister der igenom blifwa hemmade.
§ 15.
[För] herwexel pon [atur]: återwexel.
Här wid giorde Hr Vice Præsidenten Herdhielm den påminnelsen, 1: 0 om den, som [440.
] gifwer wexel på sig sielf och är boende här i landet, om en sådan skrifft bör hafwa wexelnatur, ty der med kan lika som [med?
] en rätt wexel winnas ibland 12 pro centum; 2: 0 om så skulle ske, att den med 12 pro centum skulle betalas, om samma interesse icke borde cessera effter åhr och dag, och då 3: 0 betalas allenast simpelt interesse, ty elliest kan offta hända, att när man får continuera med så högt interesse, är mången, som intet skiöter om [att] mana på betalning, uthan kan således bli ägare af ens egendom, andre till præjudice, som intet kunna vigilerat, som en sådan wexels innehafware giort.
Hr Blixenstierna mente, att när wexlen är årsgammal, lärer den intet duga stort, emädan sådane penningar fordras altid straxt in.
Hr Herdhielm swarade: Uti concurs saker är det mycket möieligit, och äro exempel, att en sådan, som vigilerat, söker i det anseendet giöra sig ägare af hela egendomen, när han får beräckna interesset så högt, och det sker för många åhr tillbakas.
Dessuthan kan det och ske, när wexlen kommer med protest tillbakas, hwarigenom undertiden af allehanda inspråk åhr och dag uthdrages, warandes den nögd der med, som hafwer wexelzedlen och protesten i händer, att så sker, när betalaren är solvendo, ty då niuter han intet interesse som effter obligation, uthan som för en wexel, berättandes en nästan lika casum emellan Insenstierna och Scarenbergs enkia, som han sig nu påminte warit förelupen.
[441.
]
Hr Cederhielm fant det wara både christeligit och för bono publico nyttigt, att interessen modereras till det minsta, som ske kan; men som de wexlar, [som] någon drager på sig sielf för undfångne penningar eller perzedlar, mycket styrker crediten, om the blifwa prompt betalte, så är intet mer än billigt, att then, som der med dröier, må såsom in poenam betala något mer än elliest uti interesse gifwes, som hos oss är wedertagit 12 pro centum, för det han intet hullit sin låfwen.
Skulle och hända, att then, som fått wexlen, dröier att fordra betalning, gömmer den samma eller gifwer debitoren termin, tå hafwer wexlen ombytt sin natur, att den eij bör högre än med simpelt interesse betalas.
Är och någon worden forcerat gifwa på sig sielf wexel, bör den och med simpelt interesse anses, emädan en sådan är iniurius emot sig sielf, och worden twungen giöra det han elliest intet giorde.
Hr Stierncrona fant det löpa emot wexelnatur att förplichtas betala wexel, der offta sådant kan intet annorledes anses än ett simpelt creditum.
Herdhielm sade: Bäst är, att terminen om wexelrätten blir modererat, särdeles till hemmande för dem, som gierna se, att deras wexlar bli sent betalte och the få imedlertid gravera debitoren med ett så frätande interesse, som de för detta påstått niuta, hwilket kan ruinera både debitoren och andra, som han har att giöra med.
Cederhielm mente wara bäst giöra sig underrättat, huru praxis på andre orther uti desse och slike måhl är, på thet här och må i [442.
] samma ärende blifwa enehanda.
Herdhielm sade, att i Hamburg betalas interesset effter åhr och dag allenast simpelt; i Holland skall det betalas simpelt effter förfalledagen, och är det så mycket mer hos oss nödigt, som the fremmande wetta dessuthan nog att lucrera och winna på deras cramgodz och waror, så att om wexelinteresset skulle alt framgent blifwa beräcknat, föllier der af, att mången braf man kan blifwa ruinerat, som elliest will betala, och wäl kunde, om han effter sin mening finge in det, [som] han åth andra uthborgat, och är nog, att den poena [stadgas?
], för det en intet prompt honorerar sin hand, [att han?
] får betala ett helt års wexelinteresse.
Sedan blef slutit, att alla wexelinteressen, som äro och flyta af rätta wexlar, betalas första året med wexelinteresse, men sedan allenast med simpelt interesse, 5 pro centum.
Hwad the så kallade wexlar angår, som emellan städerne här inom riket löpa, så kunna de egenteligen och med rätta intet kallas wexlar, uthan äro allenast obligationer eller reverser, derföre om interessen uti dem äro förskrifne, betalas de med 6 pro centum, men elliest simpelt, som är 5 pro centum.
Cap.
5 Wexelordningen.
§ 16.
För respitsdagar pon [atur]: anståndzdagar.
§ 17.
För non accept pon [atur]: ingen accept.
§ 18.
För indragare pon [atur]: an- eller påtecknare, som kallas etc. Cap.
6.
§ 2.
För vice versa pon [atur]: twärt om.
Cap.
7.
§ 2.
Denna mening blifwer wid slutet sålunda: blifwandes denna wexel således dödat, innan förfalledagen infaller.
§ 3.
Hwad om banco här står, måste gå aldeles uth.
§ 4.
Blifwer effter § 12 i tryckte Wexelstadgan.
Kongl: e Commissionen tog afträde.
[443.
] Anno 1710 den 10 Februarii.
Wardt Kongl: e Lagcommissionen ihopakallat, och närwarande:
Hr Vice Præsidenten Herdhielm.
Hr Lagman Cederhielm.
Rådman Folcher.
Som the deputerade nu intet kommo starckare tillhopa för andre hinder skull, ty blef denna gången allenast talt om Revisionssecreteraren Hr Johan Ehrenkrok [ɔ: Gyllenkrok?
], att han bör blifwa en medlem af Kongl: e Commissionen, emädan det ifrån begynnelsen af denne Kl: e Commissionens inrättande altid warit brukeligit, att begge Hrr Revisionssecreterarne der wid warit tillstädes, berättandes Hr Vice Præsidenten Herdhielm, att han talt med Secretair Gyllenkrok och anmodat honom infinna sig wid sammankomsterne, men han will gerna wara derifrån dispenserat, derföre blef Secretair Folcher [gifwet?
] i commission låta genom Hr Secretair Blixenstierna sondera honom derom, och der han än widare derifrån will sig undanbeda, måste bref der om till deras Excellentier Kongl: e Maij: ttz till justitiens administrerande förordnade Råd afgå från Kongl: e Commissionen och detta ärendet dersammastädes föredragas.
Tagandes sedan the, som tillstädes woro, afträde.
[444.
] 1710.
Den 16 Martii.
Wardt Kongl: e Lagcommissionen tillhopa:
Vice Præsidenten Herdhielm.
Lagman Reenstierna.
Lagman Cederhielm.
Assessoren Scheffer.
Secreteraren Blixenstierna.
Assessoren Stierncrona.
Rådman Folcher.
Hr Lagman Reenstierna tackade Kongl: e Lagcommissionen, som behagat honom skriffteligen communicera om den nya Wexelbalkens företagande, men som han af andre hinder afhållen intet kunnat sig för detta infinna, så beder han om ursächt.
Sedan omtaltes, att bref måste afgå till deras Excellentier Kl: e Råden, att Secretair Ehrenkrok [ɔ: Gyllenkrok?
] må blifwa kallad att här effter biwista Kongl: e Lagcommissionens sammankomster.
Nya Wexelbalken.
Der effter blef continuerat med then nya Wexelbalkens upläsande och begyntes på § 5.
Här discurrerades, om någon skildnad bör giöras Cap.
7. emellan store och små wexlar, emädan the förre altid äro af större importance, och synes således böra äga större förmån, men fantz bäst låta blifwa enehanda, doch skola the orden här uthelemnas: Hwar hos likwäl the stadgar, som öfwer myntet uthgångne äro eller uthgå kunna, måste i acht tagas.
Ratio est, ty der en senare lag blifwer giord, som ändrar then förre, måste then sidsta i alla mål blifwa norm och rättelse, och kan således ingaledes blifwa konungen betagit giöra ändring, när han will och på hwad sätt han behagar.
Cap.
8 § 1.
Här ändrades ordet respits [dagar] såsom otienligit, och sättes i stället anståndzdagar, som alla kunna förstå.
Ibid [em].
In fine: för non betalning pon [atur]: utheblifwande be- [445.
] talning.
Cap.
8 § 2.
Denna § blir, som den förr är.
[Cap.
8] § 3.
Begynnes sålunda: Betalar någon annan en wexel än acceptanten till heder af wexelgifwaren.
Ibid [em].
Näst orden den, som betalar en add [atur]: casserad wexel.
Ibid [em].
Hoc modo: uthan och till allesammans the föregående endossenter.
[Cap.
8] § 4.
Här skall denne § 4 suppleras med hwad § 12 uti gamble Wexelstadgan tydeligare här om innehålles och omtales.
[Cap.
8] § 5.
Näst orden det antagne wexelbrefwet addatur: tillika med återkomne protesten eller något annat skäl, men ordet sitt går uth.
Ibid [em].
In medio: wexelbrefwet hos rätten i qwarstad eller ställa full och nöiachtig borgen therföre eller och inlefwerera i rätten så stor pant, som ther emot kan swara; och går ordet till aldeles uth.
Ibid [em].
Kiärandens willia.
Orden afdömt och uthsökt warder synes onödigt, emädan det är ius partis släppa sin contrapart, när han behagar, fast det intet blir dömbt eller uthsökt.
1710.
Den 18 Maji.
Wardt Kongl: e Lagcommissionen tillhopa.
Vice Præsidenten Herdhielm.
Lagman Cederhielm.
Assessoren Scheffer.
Secretair Blixenstierna.
Assessoren Stierncrona.
Rådman Folcher.
Här blef omtalt, att thet bör altid stå uti creditoris behag att ändra conditionerne och dem antaga, när wexel skall betalas effter behag, när the gå till sembre willkor, såsom om någon skulle willia antaga mynt, som är mindre begärligit, än wexlen är stälter på, men der han så intet will, bör debitor i brist af redbara penningar swara med sin egendom effter edeligen upgifwit inventarium på sine perzedlar, eller häffta för sin person, warandes optionen altid hos creditoren, hwilket han hälst will, då wexlen icke blifwer honorerat.
[446.
] Wexelbalken cap.
8 § 5.
In medio syntes de orden kunna till de förra [läggas?
]: förr än alt hwad återwinningen angår blir afdömbt och uthsökt, och således kunna the orden blifwa stående.
[Cap.
8] § 6.
Denne förre § är i gambla Wexelstadgan § 25 införd, och synes kräfia en promptare execution, hwar om i Executionsstad [g] an bör införas, när then upsättes.
Ibid [em].
För lagsökia pon [atur]: lagligen sökia, men fantz sedan bäst, att hela denne § 6 går aldeles här uth, och desse orden tilläggas uti näst föregående § 5: hwilket af dommaren bör i qwarstad dömmas och af debitoren sällias, men penningarne i säkert förwar ställas, eller att egendomen skall i qwarstad sättias och af debitoren inom 6 weckor återlösas, om han gitter.
Här kan och så meningen blifwa sådan, att thet skall stå uti creditoris frihet gå till executoren eller domaren, och bör ingen sak gå längre uth än 6 weckor, innan den blifwer aldeles afsluten och creditoren till fredz stäld.
[447.
] 1710 den 15 Junii.
Höltz Kongl: e Lagcommission.
Vice Præsidenten Herdenhielm.
Lagman Cederhielm.
Assessoren Scheffer.
Secreteraren Blixenstierna.
Assessoren Stierncrona.
Rådman Folcher.
Continuerades med Wexelbalken.
Cap.
8 § 7.
Näst ordet förbindes add [atur]: intet widare etc. Ibid [em].
För härwexel pon [atur]: återwexel.
Ibid [em].
Wexlen uthgafz add [atur]: fast samma wexel på etc. Ordet återkommen fantz wara onödigt och giör meningen mörck, skolandes Hr Reenstierna blifwa frågad, hwad han här wid menar, emädan detta kan intet wäl förstås.
[Cap.
8] § 8.
Denna § fantz wara hel onödig.
[Cap.
8] § 9.
Äfwenledes onödig, men skulle den blifwa stående, måste anståndzdagar sättes för respitzdagar.
Wexelbalken cap.
8 § 10.
Then senare delen af denna § synes böra gå aldeles bårt, både derföre att det wore swårt, om producenten af wexlen skall mista sina penningar, dem han sökt draga på en annor orth, den han intet kunde wetta wara så conditionerat, att wexlen intet blir betalt, och är billigare, att wexelgifwaren, som penningarne hafwer emottagit, lefwererar dem tillbaka igen, än [att] den, som wexlen tagit och betalt, skall gå sina pengar qwitt, och wexelgifwaren der af lucrera; såsom och att denna mening här i denna nya Wexelbalck är så mörck, att Hr Reenstierna, som den upsatt, måste höras, hwad han der med egenteligen intenderar.
Hwad förr omtalt blef, att bref skall afgå till deras Excellentier Kongl: e Råden om Secretair Gyllenkroks vocation, att han skall blifwa en medlem uti Kl: e Lagcommissionen, skall till nästkommande höst hafwa anstånd.
[448.
] Fredrich Stenhagen blir Cancellist i Lagcommissionscontoiret.
Sedan uplästes den supplique, som Fredrich Stenhagen ingifwit till att blifwa Cancellist uti Kongl: e Lagcommissionscontoiret, hwar till han blef förordnad, så för dess capicitet uti de stycken, [som] till sådan förrätning hörer, som och [för?
] dess schickelighet i sitt lefwerne, och inkallades berörde Stenhagen och tillstades, att här effter förrätta samma bestälning.
Samma dag underskrefz brefwet till Statzcontoiret om Skrifwarnes löningarne, som wid Kl: e Lagcommissionscontoiret giort tienst.
För then starcka pästen, som inföll åhr 1710, då Kongl: e Håfwet retirerade sig till Sahlberget, och deras Excellentier Kongl: e Råden till Arboga, men Collegierne på andre orther, blef inga sammankomster af Kongl: e Lagcommissionen flera åhr 1710, emädan thess ledamöther wore distraherade på åthskillige ställen.
[1.
] Anno 1711 den 31 Maji.
Kommo närwarande af Kongl: e Lagcommissions ledamöther tillsammans, nembl: n:
Vice Præsidenten Hr Heerdhielm.
Lagmannen Hr Arendt Silfversparre.
Secreteraren Hr Blixenstierna.
Secreteraren Hr Hielmberg.
Rådmannen Hr M. Folcher.
S. d. Läto Hr Lagman Gyllencreutz och Borgm.
Hylten sig ursächta för thet hinder the hafwa i Banco.
Hr Lagman Cederhielm war hos hans Durch: t Hertigen af Hålsten, som reser till Strömsholm.
Hr Assessor Stierncrona war rest på landet.
Hr Ass: r Scheffer och Hr Borgm.
Nyman siuka.
Som inga flera kommo nu tillstädes, ty företogo the närwarande att låta sig föreläsa deras Excellentiers Kl: e Rådets bref af den 14 Martii 1711, angående Lagcommissions wärcket, huruledes Hans Excell: ce Kl: e Rådet Hr Baron Gustaf Cronhielm war af Hans Kl: e M: tt förordnat uti framledne Kl: e Rådetz Gr [efwe] Gyllenstolpes ställe till att föra præsidium wid Lagcommissionen, såsom och att andre personer skola nembnas och föreslås uti theras ställen, som antingen äro till större embeten förordnade eller genom döden aflidne.
Förthenskull blef en upsatz giord på the ledamöther, som än höra till detta wärcket, och befantz der wid wara afgångne Hr Lagmannen, men nu Landzhöfdingen uti Fahlun, Jacob Reenstierna, uti hwilkens rum fantz tienligit att föreslå Hr Lagmannen Herman Flemming, efftersom här wid tillförne warit 4 lagmän, påtagandes Hr Lagman Silfversparre sig [2.
] att förnimma af honom, om han hade tid och ledighet taga den beställningen uppå sig, efftersom han af the lagmännen, som är här omkring, är närmast, men skulle han sökia sig der ifrån undandraga, kan Lagmannen Ribbing der om anmodas.
Som för Executionsstadgan och när någre slike måhl förefalla är nödigt hafwa någon tillhandz effter sahl.
Underståthållaren Georg Stiernhoff, ty fantz tienligast, att nu warande Underståthållaren Berger blifwer der till förordnad.
Effter sahl.
Secretair Ehrenberg sade Hr Secretair Hielmberg sig detsamma wara benägen antaga, särdeles effter han märcker sådant altid föllia med det embetet.
Med detsamma påmintes om Handelsbalken, som än intet förnimmes af Borgm [ästare] och Råd wara projecterat, oachtat der om så många påminnelser skedde äro, derföre fantz angelägit, att Secreteraren här wid staden Brehmer blifwer ochså nembder och föreslagen, som förnimmes wara en habil och skickelig man.
Wid samma tillfälle kommo och närwarande deputerade ihog Assessoren från Dorptz Håfrätt Johan Enander, som är en snäll man och har god erfarenhet i domwäsendet, men som han nu intet är här i staden närwarande, uthan uppehåller sig och wistas nu i Östergöthland, ty kunde man intet wetta, om eller hwad han kunde hafwa något att andraga, om han här om till något ledigt ställe skulle föreslagen blifwa, skolandes imedlertid hwila, hwad honom angår, till dess hans uthlåtelse der om kan blifwa inhemptat.
Effter detta gifne [3.
] betänckiande beordras bref upsättia till swar uppå deras Excellentiers ankomne skrifwelse, skolandes det först med Hans Excell: ce Kl: e Rådet och Præsidenten Baron Cronhielm, som nu är på Commission uti Götheborg, communiceras, som det förmodel [ige] n och lärer underskrifwa, och sedan aldeles expedieras, men wid slutet, enär the uthnembde personerne äro specificerade, måste tilläggias, huruledes Kl: e Commissionen ingaledes hwilat effter sahl.
Kl: e Rådetz Grefwe Gyllenstolpes död, uthan wid denna Commission lika som tillförne fortfarit, och föruthan annat aldeles slutit den stadga, som är upsatt för Slåtzrätterne och kallas Slåtzarticlar, sampt dessuthan till större delen genomsedt Wexelstadgan, som kommer med stapelstäderne i synnerhet och andre, som wederböra, att communiceras, hwilckia effter wedertagen method och manér skola sedermera inkomma med the anmärkningar och påminnelser, som the nödige finna gifwa wid handen, förr än Kongl: e Commissionen skrider till dess fullkommelige afslutande.
Sedan nembde Hr Vice Præsidenten Herdhielm om, huruledes Hr Landzhöfdingens Pehr Francks son söker blifwa Skrifware wid Lagcommissionscontoiret, men som Hans Excell: ce Kl: e Rådet och Præsidenten intet nu war närwarande, ty blef wid intet fullkommeligit slut giort.
Togo afträde.
[4.
] Den 5 Junii 1711.
Berättade Hr Lagmannen Aron Silfversparre, det han hade talt med Hr Lagman Herman Flemming om det ärende, [hwarom] Kl: e Lagcommissionen den 31 Maji honom anmodat, uthlåtandes sig, det Hr Lagman Flemming är wäl nögd och uptager för en benägenhet, att han blifwer nembd och förordnat att brukas till en medlem uti Kl: e Lagcommissionen wid samma importante wärck, williandes sig der wid när påfordras infinna.
Anno 1711 den 20 Septembris.
[5.
]
Höltz Kongl.
Lagcommission.
Närwarande:
Hans Excellence Kl: e Rådet och Præsidenten Högwälb: ne Baron Gustaf Cronhielm.
Lagmannen wälb: ne Germund Cederhielm.
Secreteraren wälb: ne Thomas Blixenstierna.
Secreteraren Hr Jacob Hielmberg.
Borgmästaren Hr Anders Hylteen.
S. d.
Lät Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb.
Baron Gustaf Cronhielm sammankalla närwarande Kl: e Lagcommissionens ledamöther att giöra sig underrättat om det wärcketz tillstånd, huru wida ett och annat war till slut och ändskap bracht, sampt [hwad] ännu återstod att afslutas, tagandes Hans Excell: ce det wanlige sätet, då han först med ett wackert tal giorde sin begynnelse, berättandes, huruledes Hans Kl: e Maij: tt behagat uti framledne Kl: e Rådetz och Præsidentens Grefwe Gyllenstolpes ställe kalla och förordna honom till directionen wid denna Kongl: e Commissionen, hwartill han nu war sinnad samma sin fullmacht upwisa, men som så den som äfwen Kl: e Rådz fullmachten ännu intet är honom i händer komne, uthan med the förkomne paquen Möjligen föreligger en felskrifning för: » paqueten ».
lära råkat i främmande händer, men Hans Kl: e Maij: tt genom bref derom likwäl låtit det samma märckia, så fägnar han sig, att Hans M: tt behagat wid ett så important wärck kasta på honom sina nådige tanckar, önskandes kunna der wid så fullgiöra Kongl: e Maij: ttz willia, som han finner [6.
] sig wara skyldig till, skolandes på dess willia aldrig fela, förmodandes, att den Högste Guden lärer honom sin wälsignelse der till gifwa, hafwer och det förtroende till samptl [ig] e Kl: e Commissionens ledamöther, att the effter deras berömlige och bekante gode upsåt lärer honom wid de måhl, som kunna förefalla, här effter som förr skedt biträda uti alt the wid ett så angelägit wärck finna lända Gud, konungen och undersåterne till trogen tienst och nytta.
Hr Lagman Cederhielm swarade på Kongl: e Commissionens ledamöthers wägnar, och gratulerade Kongl: e Commissionen, som fått Hans Excellence till förman, uthwisandes sådant både Hans Kongl: e Maij: tt [s] höga förstånd, som här wid kastat sina tanckar på Hans Excellence, som och Hans Excellences egna särdeles conduite och förstånd, som bracht Hans Maij: tt på så nyttige och helsosamme tankar, särdeles att brukas wid detta wärcket, försäkrandes, det ingen af Kongl: e Commissionens ledamöther lära wara, som icke både med skäl fägna sig der öfwer, att Hans Excell: ce kommit att föra här wid directionen, uthan lära sökia med all redebogen tienst tillhandagå, hwad Hans Excellence kan finna behageligit.
Sedan giordes af Secreteraren Folcher kort berättelse om hela detta wärcketz beskaffenhet, hwad redan giort är och hwad förnembligast återstår, som skyndsamast bör förrättas, upwisandes the balker, som så wida äro färdige, att the allenast till stilen, att den blifwer iemn och enehanda, sampt fremmande ordens ändring på ren och tydelig swänska, som till en lag tienar, blifwa sluteligen rättade, [7.
] hwilket anledning gaf till en discurs, huru sådant beqwämast kan ske och låta sig giöra, hwar effter the närwarande kommo öfwerens, att ett bref der om skulle afgå till Hans Kl: e Maij: tt sielf, och sedan wissa personer wore nembde, som kunde förordnas och antagas till bisittiare uti the anten genom döden [afgångnes] eller avancerades ställe, skulle föreslås Kl: e M: tt, om icke och 2: ne skickelige och uti lag och processen förfarne män skulle af Kl: e M: tt tillåtas uti och af Kongl: e Lagcommissionen antagas, som kunde företaga sig tillika med Lagcommissions Secreteraren the redan genomsedde balkarne och tillse, att uti dem blifwer en iemn stil öfwer alt, the fremmande ord, som i hastighet deruti kunnat inflyta, blifwa med tienlige och uthi en lag bruklige ord förbytte, så att derutinnan intet annat ordesätt må brukas, än det alla kunna förstå och är ren svänska, warandes nödigt, att desse personer uthom deras wanlige lön, som nu till liten del uthfaller, blifwa benådade med någon särskilt wedergälning och underhåld, emädan the skola dageligen och stundeligen läggia handen der wid och iemnföra så wäl poenas som delicta och hwad straff iemnlikt med bråtten wara böre, med hwad mera Kongl: e Lagcommissionen finner nödigt dem beordra förrätta, och när sådant är skedt, will Kl: e Commissionen det samma öfwerse och sluteligen uthlåta sig samptl [ige] n öfwer, på det alt må blifwa så myckit bättre och fullkomligare.
Uti berörde bref skall och i synnerhet nembnas, att Handels- och Rättegångsbalkarne äro än under händer att upsättias och arbetas, sampt hwad effter Hans Excell: ces Kl: e Rådetz och Præsidentens högwälb: ne Grefwe Gyllenstolpes död war här wid giort, att Slåttzarticlarne nu effter Hans Kongl: e Maij: ttz egit nådige gåttfinnande [8.
] beror på dess underskrifft och stadfästande, så och att Wexelstadgan är till större delen sedermera igenomsedd, att den snart lärer kunna med wederbörande domstolar, särdeles der stapelstäder äro, bli communicerat.
Sedan discurrerades, hwilka personer skola wara tienlige att nembnas till ersättiande i the afgångne Kl: e Commissionens ledamöthers ställe, blifwandes då discurerat om begge Vice Præsidenterne Johan Thegner och Axel Flemming, som der om skola först frågas, om hwilken förre Hr Secreteraren Blixenstierna sig det åtog och Hr Lagman Cederhielm att tala med den senare.
Om Slåttzfougden Berger taltes och, om han icke bör blifwa nembd, efftersom dess antecessor Stiernhoff der wid tillförne warit, i lika måtto om Hr Assessoren från Dorpts Hofrätt Johan Enander, hwilken skall wara en wacker man och god dommare, det och om Landtrichteren Bröms, som äfwen af Hr Blixenstierna wardt ihogkommen, sades.
Häradshöfdingen Petter Abrahamsson blef likaledes nembd och omtald, som den god kundskap hafwer uti domsaker.
Men som en del af Kongl: e Commissionens ledamöther intet nu woro närwarande, ty blef intet fullkommeligen denna gång faststält.
Hr Lagman Cederhielm frågade, om Hans Excell: ce finner, att de redan förordnade skola något särdeles företaga, förr än Hans Excell: ce kommer tillbakas från Commissionen nedre i landet och denne Commissionens ledamöther blifwa förstärckte.
Hans Excellence mente, att dess återkomst snart lärer ske, så kunde wid den händelsen sådant så länge hafwa anstånd.
Hans Excell: ce med Kl: e Commissionen fant nödigt, att Hr Secreteraren Blixenstierna uti Kl. Justitiæ revisionen föredrager, att bref må der ifrån afgå till Hans Excell: ce Öfwerståthållaren, som beordrer Magistraten förfärdiga projectet till Handelsbalken och det med the färdige giorde Stadzens ordningar fordersamast insändes; i lika måtto till Hr Håfmarskalken Tessin om påminnelser till nya Håfarticlarne och processen; likaledes till K: l. Commerciecollegium med Fiskare- och Hambnordningen att der wid giöra sina påminnelser.
[9.
] Anno 1711 den 2 Octobris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa.
Hans Excell: ce Kl: e Rådet och Præsidenten högwälb: ne Baron Gustaf Cronhielm.
Lagmannen wälb: ne Carl Gyllencreutz.
Lagmannen wälb: ne Germund Cederhielm.
Secreteraren wälb: ne Peter Scheffer.
Secreteraren wälb: ne Thomas Blixenstierna.
Secreteraren Hr Jacob Hielmberg.
Borgmästaren Hr Anders Hylteen.
Rådmannen Hr Magnus Folcher.
S. d.
Blef det bref upläsit, som senast war gått funnit skulle upsättias och till Hans Kongl: e Maij: tt sielf öfwersändas, angående ersättiandet af de ledige rummen, [nämligen] för detta Lagmannen, nu Landzhöfdingen, Hr Jacob Reenstierna [s], Revisionssecreteraren sahl.
Gustaf Ehrnberg [s] och Borgmästaren Mårthen Nyman [s, som] för sin opasslighet intet förmår wara här widare tillstädes, såsom och att 2: ne personer kunde utses, som af lärdom iempte erfarenhet i lag och processen måtte genomlöpa och iemka så wäl stilen som ordsätten af de redan såsom färdige balkarne, på det alt sådant må uti dem blifwa enahanda, blifwandes åtskillige der wid nembde, såsom Professorerne Lundius och Reftelius sampt Adiunctus och Vice Bibliothecarius Malmström, tillika med Assessoren Johan Enander, men som Kl: e Commissionen fant wara denna gången bäst, att allenast först swara deras Excellentier Kl: e Maij: ttz samptl [ige] Herrar Råd på deras bref om the ledige rummens besättiande, och denne gången [10.
] berätta, att sådane personer, som det så wida redan färdige wärket och balkarne quoad stilum [kunde iemka?
] med hwad mera Kl: e Commissionen kunde finna nödigt dem committera, måtte antagas att genomse och der wid giöra sina anmärckningar till hela Kl: e Commissionens ytterligare gåttfinnande och ompröfwande, så blef fuller discurrerat, att de samma borde niuta rang lika med Assessorer af Collegierne och till underhåld för thet trägna arbetet, [som] der wid fordras, 1000 daler s: mt, men fantz bäst, att der med har anstånd gifwa förslag, fast än Norkiöpings beslutz första punct der till äfwen anledning gifwer, till dess först är inhemptat deras Excellentiers Kongl: e Maij: ttz Råd behag, om det blifwer Kongl: e Lagcommissionen tillåteligit uthse och nembna der till 2: ne sådane män.
Dessuthan måste uti brefwet, som till deras Excell: tier samptl [ige] Kongl: e Råden afgår, berättas, huru månge balkar ännu återstå, nembligen Handels- och Rättegångzbalkarne, som skola ännu blifwa upsatte, såsom och hwad giort är, sedan framledne Kongl: e Rådet och Præsidenten [Grefwe Gyllenstolpe] genom döden afled åhr 1709, att Kongl: e M: ttz till justitiens administrerande förordnade Hrr Råd genom bref beordrade, att Kl: e Commissionen skulle hafwa sin fortgång, till dess Hans Kl: e M: tt någon annor i dess ställe till Præsident förordnandes wore.
Hans Excell: ce fant nödigt, att the orden uti brefwet måtte inflyta, att om det tillåtes, att de förre omtalte 2: ne lärde männen blifwa antagne, lärer wärcket skyndsammare blifwa, som Kongl: e Maij: ttz nådige tancka är, färdigt, emädan om sådant af alla Kongl: e Lagcommissionens ledamöther skulle till orden och stilen genomlöpas, skulle wist [hända?
], att det ginge längre uth, efftersom något hwar [11.
] af the andre förordnade äro med trägne embetes förrättningar öfwerlastade, och således hafwa ingen tid der med på det sättet, som der wid angelägit är, förfara.
Lagman Gyllencreutz remitterade supplique om stemningz försittiande wid lagmanstinget.
Sedan uplästes Lagmannens wälb: ne Carl Gyllencreutz af deras Excellentier Kongl: e Maij: ttz härwarande samptl: e Råd remitterade supplique, angående det beswär Hr Lagmannen der uti anförer, att instembde parther och deras fullmächtige försumma inställa sig wid första upropet wid lagmanstinget på sielfwa citations terminen, när the äro uthan laga förfall, och när böterne för försummelsen skola exequeras, inkomma de i stället med quereler och klagemåhl för böternes erläggiande, med hwad mera samma supplique innehölt; tyckiandes Kongl: e Commissionen, att sådant stode att remediera, om sådane tröge parter flitigt och effter hand blefwo upropte, doch så, att när citationerne uthgifwes, dagarne der uti och uthnembdes, när parterne sig infinna böra; och när the tå försumma att inställa sig och flitigt blifwa effter skedde uprop med böter belagde, lära the fuller trötna der wid sådane böter erläggia; finnandes Kongl: e Commissionen, att med detta ärendetz widare förtagande kan till framdeles hafwa anstånd, hwilket wid processens formerande, som blir kallat Rättegångzbalk, kan i observance tagas.
Hans Excell: ce och Kongl: e Commissionen kom öfwerens widare sammanträda, enär deras Excellentier sig yttrat på det bref, som nu kommer att afgå, hwaruti skola blifwa till ledamöther nembde Hr Cancellierådet Anders Lejonstedt, Hr Lagman Baron Herman Flemming, Hr Lagman Baron Pehr Ribbing, Hr Vice Præsidenten Baron Johan Thegner, Hr Vice Præsidenten Baron Axel Flemming, Hr Underståthållaren Johan Berger, när någre executionsmåhl förefalla, Hr Secret: n uti Kl: e Justitiæ Revision Jacob Hielmberg, Stadzsecreteraren Olof Brehmer.
Blifwandes och Cammarherren högwälb.
G [refwe] Gustaf Bonde nembder och Hr Lagman Kock, men som the förra äro så många, som nu kunna erfordras, så fantz gått, att med dem må hafwa anstånd, hafwandes fuller Hr Lagman Kock förr här warit en ledamoth, men för orthens aflägenhet, der han fått sin förrättning, har han kommit der med att uphöra.
[13.
] Anno 1711 den 12 Octobris.
Kom Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hans Excellence Kongl: e Rådet och Præsidenten högwälb: e Baron Gustaf Cronhielm.
Vice Præsidenten Hr Heerdhielm.
Lagman Hr Cederhielm.
Assessoren Hr Scheffer.
Secreteraren Hr Blixenstierna.
Assessoren Hr Stierncrona.
Secreteraren Hr Hielmberg.
Borgmästaren Hr Hylteen.
Rådman Hr Folcher.
S. d.
Berättade Hans Excell: ce Hr Kongl: e Rådet och Præsidenten, huruledes deras Excellentier samptl: e Kl: e Råden låtit sig föreläsa Kongl: e Lagcommissionens bref och uthlåtande till förslag uti de vacante ställen, lärandes åthskillige af them blifwa förordnade, som Kongl: e Commissionen der till föreslagit, men somblige uthlemnas, såsom Lagmannen Herman Flemming, emädan dess willkor torde intet tillåta [honom] endast derföre uppehålla sig här i staden.
Hwad Lagman Ribbing angår, har Hans Excell: ce Gr [efwe] Falkenberg anbracht dess ursächt, att Hr Ribbing derifrån hälst ser blifwa förskont, emädan han har andra syslor på andre orther, som honom ifrån detta distrahera.
Slåttzfougden lärer för dess person intet hwarken hafwa tid eller beqwämlighet wara här wid närwarande, besynnerligen som Hans Kl: e M: tt redan åhr 1688 har dispenserat den förre Slåttzfougden [14.
] Stiernhoff ifrån denna förrättning för dess trägna embete, som fordrar dess stadige närwarelse uti Slåttzcancelliet wid executionswärket.
Lärandes således intet flere blifwa förordnade än Hr Cancellierådet Anders Leionstedt, Vice Præsidenten Johan Tegner, Vice Præsidenten Axel Flemming, Revisionssecreteraren Jacob Hielmberg och Stadzsecreteraren Olof Brehmer, som är nödig både för Handelsbalkens upsättiande som och [för] de åthskillige Stadzens ordningar, som komma att författas.
Der näst togz före att öfwerläggia, hwilka personer skola till Hans Kl: e M: tt underdånigst föreslås, som kunna genomlöpa de redan författade balkarne, att giöra ultimate påminnelser wid, blifwandes hwad sielfwa crisin angår der till, för sine starka och widberömbde studier uti Jure, Professoren i Upsala Carl Lundius god funnen, men huru det beqwämast skall ske, antingen att balkarne skola sändas till honom med begäran, att han der öfwer upsätter sina anmärkningar, eller att han skulle komma hit, och detsamma här förrätta, på thet att samptl: e Kongl: e Commissionens ledamöther måge dess bättre kunna om ett och annat, som han torde movera, öfwerläggia, blef intet wist slut giort, uthan kan Kl: e Commissionen der om komma öfwerens, som bäst pröfwas, sedan Hans Kl: e M: tt gifwit sitt nådige samtycke och gåttfunnit, att han får der wid brukas.
Cederhielm giorde den påminnelsen, om det icke skulle wara [15.
] betänkeligit låta honom få giöra anmärckningar öfwer det, som warit under hans högstsahl.
Kongl: e M: ttz egna ögon.
Herdhielm swarade, att som samma exemplar, som berättas wara af hans högstsahl.
Kl: e M: tt gillat, är uti Archivo förkommit, om [ɔ: att?
] man intet kan wara så aldeles säker, att det, som finnes wid Lagcommissionscontoiret, är iust lika lydande, och Hans Excell: e Kl: e Rådet och Præsidenten sahl.
Grefwe Gyllenstolpe yttrade sig i lijfztiden, det Hans Kl: e M: tt, till slut blefwe af denne lagbok, har i nåder effterlåtit Kl: e Commissionen giöra sina påminnelser wid ett och annat, så lärer Hans M: tt nu intet onådigt uptaga, om något, särdeles hwad stilen angår, blefwe ändrat.
Hans Excell: ce Cronhielm biföll det samma, tagandes exempel af indelningzwärcket, hwilket Hans Högsahl.
Kl: e M: tt sielf offta underskrifwit, men det war tillåteligit att ändra alt till sidsta gången, då det blef aldeles och fullkommeligen slutit.
Hans Excell: ce sade det wara wäl, att deras Excell: tier Kl. Råden allenast förordna så många här till bisittiare, som nödige äro, emädan Hans M: tt sig i nåder uthlåtit dem willia med konglig nåde ihogkomma, som detta arbetet förträda, och således blir kåstnaden för Kl: e M: tt lindrigare.
[Såsom] den andra, som till ultimate revisionen af balkarne brukas skall, befantz Assessoren i Dorpts Håfrätt Johan Enander wara [16.
] skickelig, efftersom han både har god erfarenhet i domsaker, såsom och är nu denna tiden ledig från sitt embetes förrättande, sedan fienden är der i landet, kunnandes han blifwa brukad till stilens iemkande, att den uti alla balkarne blifwer enehanda.
Hwad Professor Lundius angår, måste uti det bref, som här om afgår till Hans Kongl: e Maij: tt, med någre ord nembnes, att han för sitt beswär härutinnan må på något sätt blifwa med någon erkientzel hugnad, efftersom han är en gammal man, som till detta wärket att giöra remarquer wid är mycket tienlig, skolandes uti samma bref en förfrågan ske, om the måge få giöra anmärckningar wid de för thetta underskrifne balkarne.
S. d. Bewilliades Nordmark att bli Auskultant.
Kl: e Commissionen tog afträde, sedan Hans Excellence tagit afsked till sin nederresa att continuera med Commissionen öfwer Ammiralen och Gouverneuren Erich Siöblad i Götheborg, blifwandes doch faststält, att balkarne skola blifwa effter hand sände till Prof [esso] r Lundius i Upsala, att der giöra öfwer dem sina remarqver, så frambt Hans Kl: e Maij: tt sådant i nåder gått finner.
[17.
] Anno 1711 den 19 Octobris.
War Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Hr Vice Præsidenten Herdhielm.
Hr Lagman Gyllencreutz.
Hr Lagman Cederhielm.
Hr Secretair Blixenstierna.
Hr Assessor Stierncrona.
Hr Secretair Hielmberg.
Hr Borgmästar Hylteen.
Hr Rådman Folcher.
S. d.
Berättade Hr Vice Præsidenten Herdhielm, huruledes Hans Excellence Kongl: e Rådet och Præsidenten Cronhielm hafwer dagen för sin afresa neder till Commissionen i Götheborg sändt till honom deras Excellentiers härwarande samptl: e Herrar Kongl: e Rådens bref och swar till Kongl: e Lagcommissionen angående ersättiande med skickelige män uti the afgångnas ställen, hwilket bref Hans Excell: ce honom anmodat låta uti Kl: e Commissionen upläsa, hwilket och så skedde.
Der på upwiste Hr Secretair Hielmberg sin vocation af den 9 Octobris nästledne, hwaruti han till ledamoth här sammastäds blifwer af deras Excellentier kallat och förordnat.
Hr Vice Præsidenten forestälte den frågan, om the af deras Excellentier nyligen förordnade skola wid nästa sammankomst upkallas eller om der med skall hafwa anstånd med deras anträde, till dess Hans Excell: ce Kl: e Rådet och Præsidenten sielf återkommer.
[18.
]
Hr Cederhielm mente wara tienligast och bäst om detta inhempta Hans Excellences egit behag och gåttfinnande, wid hwilken mening alle the öfrige, som närwarande woro, så mycket mer stannade, som äntå dessförinnan att Hans Excell: ces swar kan der om ankomma ett och annat kan förefalla, af the förre Hrr deputerade förrätta, som angå de ärenden, hwilka the tillförne hafft under händer, och ibland annat opsättiandet och adjousterandet af det bref, som till Hans Kongl: e Maij: tt sielf skall afgå, med then förfrågan, [som] senast slötz skola i underdånighet giöras om the 2: ne personer, [som] då funnes tienlige i wisse mål här wid bruka, blifwandes fuller ett project till brefwet upläsit, men skall något widlöfftigare uthföras, och sedan Hans Excell: ce neder till Götheborg öfwersändas, skolandes uti brefwet till wälbe [mäl] te Hans Excell: ce Kl: e Rådet och Præsidenten begäras dess uthlåtande, om med the nyss förordnade deputerades anträde skall hwila, till dess Hans Excell: ce sielf återkommer, eller att the dess förinnan skola sammankomsterne biwista.
Sedan blef discurrerat, om onsdagz efftermiddagarne skola här effter brukas till Lagcommissionsdagar och sammankomster, efftersom deras Excellentier Kl: e M: ttz till Justitiæ revisionen förordnade Herrar [19.
] Råd hafwa antagit att sielfwa sittia om torsdagz efftermiddagarne.
Hr Blixenstierna sade, att som denne dagen för så många åhr tillbakas warit brukat effter middagen för Kl: e Lagcommissionen, så willia deras Excellentier eij heller betaga Kongl: e Commissionen den samma, uthan äro nögde att lemna samma timar nu, som tillförne är skedt, warandes dessuthan för begge Revisionssecretererne omöieligit att mista onsdagz efftermiddagarne, efftersöm då skall bli conférence uti de saker, som om torsdagen för middagen näst der på blifwa af Kongl: e Justitiæ revisionen afgiorde.
Hr Cederhielm sade sig ingen annor efftermiddag i hela wekan hafwa ledig mer än torsdagen, hwilken dag af Hennes Kl: e Höghet Hertiginnan redan för dess död är honom wid Hertigens information lemnat, så at han för sin person kan på ingen annan dag effter middagen tillstädeskomma.
Det discurrerades något af och an, om någon begynnelse skulle ske antingen privato nomine af någon eller hela Kl: e Commissionen att effterhand sända till Professor Carl Lundius balkarne att giöra sin crisin öfwer, som så wida af Kongl: e Lagcommissionen äro redan färdige, men befantz wara tienligast, att der med har anstånd, till dess der om kommer swar från Hans Kongl: e Maij: tt, hwarom nu brefwet [20.
] uti underdånighet skall afgå, lärandes honom, som en gammal och hederlig man, wara så mycket större högnad, antingen Hans Kl: e M: tt sielf i nåder skulle honom der med på sin ålder hugna, eller om det af Kongl: e Commissionen skall ske, att då han der till nembnes och beropas på Hans Kongl: e Maij: ttz egit nådige behag.
Med sammankomster skall nu hafwa anstånd uti Kongl: e Lagcommissionen, till dess Hans Excellences Kongl: e Rådetz och Præsidentens swar är ankommit på det afgångande brefwet om the nyligen förordnades och deputerades infinnande.
Kl: e Commissionen tog afträde.
[21.
] Anno 1711 den 2 Novembris.
War Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Vice Præsidenten Hr Heerdhielm.
Lagman Hr Cederhielm.
Assessoren Hr Scheffer.
Secreteraren Hr Blixenstierna.
Assessoren Hr Stierncrona.
Secreteraren Hr Hielmberg.
S. d. Läto borgmästar Hylten och Rådman Folcher giöra sin ursächt, att the af embetes hinder afhålldne nu kunde eij wara här tillstädes.
S. d.
Berättade Hr Vice Præsidenten Herdhielm, huruledes Hans Excellences Kongl: e Rådetz och Præsidentens Cronhielms swar wore nu kommit från Götheborg uppå Kongl: e Commissionens i förra wekan afgångne skrifwelse, och som Hans Excellence behagat något widlöfftigare uthföra en mening på ett ställe än det öfwersände formuläret war, som kommer till Hans Kl: e M: tt att öfwersändas, altså har Hr Herdhielm funnit tienligast, att the af Kongl: e Commissionens ledamöther nu denna gången kallas allenast tillhopa, som komma samma bref, effter som de sin emellan ense warit, att underskrifwa, [22.
] blifwandes der på först upläsit Hans Excellences egit bref och swar och sedan det exemplaret, som till Hans Kongl: e Maij: tt från Kongl: e Lagcommissionen kommer att afgå, hwarunder Hans Excell: ce sitt nampn redan satt hafwer, hwilket när Kl: e Commissionen det hört hade, blef thet af the närwarande underskrifwit, och skall af the, som än af Kl: e Lagcommissionens ledamöther der öfwer warit och nu äro här intet tillstädes, sedermera och underskrifwit blifwa, och sedan, när tillfälle blifwer det Hans Kongl: e M: tt öfwersända, ingifwas i Kl: e Cancelliet, och om dess afsändande Hans Excell: e Kl: e Rådet och Præsidenten Grefwe Horn kunnogt giöras; skolandes the sedan af deras Excellentier Kl: e Råden till ledamöther uti Kongl: e Commissionen [förordnade] i anledning af Hans Excellences Kl: e Rådetz och Præsidentens ankomne skrifwelse nästkommande torsdag upkallas, och då med Wexelstadgan fortfaras.
Kl: e Commissionen tog afträde.
[23.
] Anno 1711 den 9 Novembris.
War Kongl: e Lagcommissionen tillhopa, nembl: n:
Cancellierådet wälb: ne Anders Lejonstedt.
Vice Præsidenten wälb: ne Henrich Heerdhielm.
Lagmannen wälb: ne Carl Gyllencreutz.
Lagmannen wälb: ne Arendt Silfwersparre.
Lagmannen wälb: ne Germund Cederhielm.
Vice Præsidenten högwälb.
Baron Johan Thegner.
Vice Præsidenten högwälb.
Baron Axel Flemming.
Assessoren wälb: ne Petter Scheffer.
Secreteraren wälb: ne Thomas Blixenstierna.
Assessoren wälb: ne Gabriel Stierncrona.
Secreteraren wälb: ne Jacob Hielmberg.
Borgmästaren wälb: de Anders Hylteen.
Stadzsecreteraren wäl: de Olof Brehmer.
S. d. Uplästes Cancellirådetz Anders Leionstedts, V [ice] P [ræsidenten] Baron J. Tegners, V [ice] P [ræsidenten] Bar [on] Ax.
Flem [ings], Stadzsecr [et.
] O. Brehmers vocationer af den 9 Octob.
1711 att här effter bewista sammankomsterne i Kl: e Lagcommiss [ione] n. Afläggandes sedan Hr Vice Præsidenten Herdhielm på the förre Hrr deputerades wägnar af Kongl: e Lagcommissionen sin gratulation till dem, som deras Excellentier Kongl: e Maij: ttz Råd hafwa nyligen behagat förordna att förstärkia denne Kongl: e Commissionen, hwar på Hr Cancellierådet Leionstedt swarade, att the uptaga med fägnad, det the funnitz skickelige och nyttige till detta wärcket, lärandes hwar och en effter sin förmågo sökia här wid anwända den flit och åhåga, som de kunna finna lända Hans Kongl: e M: tt till tienst och wälbehag.
Der näst berättade Hr Herdhielm, hwad det sidsta warit, som Kongl: e Commissionen hafft under händer, nembl: n att genomse den af Hr Landzhöfdingen Renstierna upsatte nya Wexelstadgan, hwilken för detta fuller till större delen är af Kl: e Commissionen [24.
] genomlupin, men felar än något, frågandes, om det icke torde wara tienligast för contextens skull och seriem rei, att densamma nu å nyo begynnes, emädan de nyligen ankomne Herrar deputerade elliest intet kunna wetta, hwad för detta är omtalt, och således eij finna, hwar uti och om den uti något torde fela, blifwandes derföre gått funnit, att then å nyo skall begynnas att upläsas, som och skedde.
Nya Wexelstadgan begynnes.
Sedan förtalet af Wexelstadgan, som nyss författat är, war upläsit, tyckte Hr Lejonstedt och Hr Gyllencreutz, att det iust intet är tienligit præfigeras någon lag, emädan det är mer en ting, som rörer etymologiam vocis än sielfwa saken, doch som Hr Cederhielm påminte, att detsamma innehåller något, som äfwen alla intet kunna hafwa så noga kundskap om, ty fantz för denna gången bäst, att samma förtal kan nu blifwa stående, emädan hon blifwer kringsänd till wederbörande dommare och stapelstäder, att der wid giöra sine anmärkningar, och när the samma sedan inkommit och tillika med sielfwa stadgan å nyo blifwa genomsedde, kan då giöras wist aftal, om the skola blifwa stående eller intet, kunnandes Hans Excell: ce Kongl: e Rådet och Præsidenten då äfwen wara till städes och der wid yttra sina tanckar.
Cap.
1 § 1.
Thet fempte måhlet här uti skall med de orden allenast uthsättes: att man nutit wärdet, men antecedentia af hwem och consequentia eller af [ɔ: med?
] hwem man om wexlen slutit gå aldeles bårt.
Alla the öfrige delar uti denna § 1 blifwa stående, som de här äro.
Cap.
2 § 1.
[25.
]
De orden särdeles och skola gå uth, att der med betaga de twister, som elliest kunna upkomma.
Det måste framdeles i acht tagas, om der något blifwer talt om det, [som] § 7 wid slutet af förra Wexelstadgan omtalas, hwar och icke, bör sådant infördt blifwa i denna nya.
Cap.
3 § 2.
Såsom denne § 2 ingen gemenskap hafwer med en ren wexel, så blef talt och slutit, att bäst är, om denna § 2 går aldeles uth, emädan det är emot wexels art och natur att handla med den som annor egendom.
[Cap.
3] § 4.
Denna § 4 måste iemföras med den förra Wexelstadgan och tillses om skildnaden här emellan, skolandes tydeligen här uthsättias [hwad?
] der uti exprimerat finnes, men quantum blifwa 200 rdr.
[Cap.
3] § 6.
Fast den förra Stadgan intet skulle tala om de måhl, [som] i denna § 6 nembnes, så skall denna § likwäl blifwa som hon är stående, skolandes framdeles observeras, om i then förra Stadgan derom något är uthsatt.
[Cap.
3] § 7.
Här wid war intet att påminna.
Anno 1711 den 16 Novembris.
Wardt Kongl: e Lagcommissionen tillhopa.
Cancellierådet Leionstedt.
Vice Præsidenten Herdhielm.
Lagman Gyllencreutz.
Lagman Silfversparre.
Lagman Cederhielm.
Vice Præsidenten Thegner.
Vice Præsidenten Flemming.
Assessoren Scheffer.
Secreteraren Blixenstierna.
Assessoren Stierncrona.
Borgmästaren Hylten.
Stadzsecreteraren Brehmer.
Wexelbalken cap.
4 § 1.
Denna blir stående, som är klarare än den förra, hwaruti om inga ordres står, som doch är nödigt.
[Cap.
4] § 2.
Här måste tilläggias, inom hwilken tid wexlen p [rote] steras I handskriften står: » p [rote] steras », i konceptet (fol.
26 e.
): » presenteras ».
bör, som straxt måste ske, så framt här ingen wiss tid uthsättes.
[Cap.
4] § 3.
Fast denne § intet står i gambla Stadgan så är den doch mycket nödig.
[26 a.
] Cap.
4 § 4.
Denne bör suppleras med § 1 i gambla Stadgan, och säies, hwar uti felen kunna bestå, och kan ingen betagas att endossera en wexel, förr än den accepteras.
Lagman Cederhielm moverade den quæstion, om wexlar måge dragas emellan städerne inom riket.
Hr Herdhielm swarade: Som ingen curs är emellan städerne innanlandz, så kan eij eller wexlar dragas städerne emellan, uthan gifwes allenast assignationer uth, som böre wid förfalledagen betalas, och kan, der de brista, intet wexelinteresse prætenderas.
Hr Thegner: Om här eij skulle löpa wexlar, wore wårt land i slätt omdöme, som doch annorstädes sker.
Herdhielm: Man wet, att lage gifwes allenast för det, som någon lider skada, när assignationer ställes städer emellan, men aldrig wexelinteresse I konceptet (fol.
26 e.
) står: » Herdh [ielm] swarade: Som emellan städerne är ingen kurs, så kan och ingen wexel ske, uthan är elliest något lage för transporten ».
Ordet: » lage » betyder: » upgäld » (= Aufgeld).
.
Hr Leionstedt: Det är fuller ändemålet med wexelinteresse, att en särdeles skada sker, när wexelbetalning på en fremmande uthrikes orth [eij?
] sker, hwarigenom både handel och mångens resor kunne komma att stutza, som om inrikes zedlar intet kan egenteligen säias, derför är interesset för wexlar så högt satt öfwer alt såsom ett straff, när någon manquerar dem gode göra.
Och fant Kongl: e Lagcommissionens ledamöther, det inga wexlar kunna gierna löpa eller gifwas the inrikes städerne emellan.
Cap.
5 § 1.
Här skall tilläggias: så frambt någon tid är i wexlen uthnembd, och skall tilläggias, att then, som en wexel undfår, skall wara förplichtat med thet första sig göra låter och hälst nästa påst, der möieligit är, öfwersända wexlen till den orth, dit han är stäld.
Men skulle wexlen sändas på andre orther än derest hon bör betalas, bör der om ske aftal emellan wexelgifwaren och wexlaren.
[Cap.
5] § 2, 3.
Blifwa aldeles orörde och stå som de här finnes.
[Cap.
5] § 4.
[26 e.
]
Den sidsta halfwa delen här af blir ändrat effter § 9 och 10 effter gambla Stadgan, som är tydeligare än detta nya.
[Cap.
5] § 5.
Effterses, om § 11 i gambla Stadgan är tydeligare.
[Cap.
5] § 6.
Den förre delen, som talar om 3 särskilta personer, går aldeles uth, emädan det kan dragas särskilta wexlar på hwar af sådane personer, och om 3 sådane skulle hafwa accepterat en wexel, q [uæritur], hwem som bör behålla wexelzedlen af dem, när den wore betalt, warandes derföre bäst, att denna förra delen af § 6 går uth.
Ibid [em].
Den senare delen går äfwen uth, efftersom en dräng hörer intet till wexelhandelen, och är emot definitionen, hwarest säies, att 4 personer allenast höra till Wexelstadgan och således skulle de blifwa 5 st [ycken].
[Cap.
5] § 7.
Blir som den är.
[Cap.
5] § 8.
Denna är ord ifrån ord [lika] med den 14 § i gambla Stadgan och blir stående.
[26 f.] A: o 1711 den 23 Novemb.
Lagcommission.
Leionstedt.
Silfwersparre.
Cederhielm.
Thegner.
Fleming.
Scheffer.
Hielmberg.
Brehmer.
Herdhielm och Folcher ursächta sig för sin opasslighet.
Wexelstadgan cap.
5 § 9.
Denne § 9 skall iust ändras effter den gambla Stadgans § 22, hwilka ord från ord måste här införas, och denne § 9 gå uth, efftersom den gamble Stadgan i desse måhl är tydeligare.
[Cap.
5] § 10.
Denne skall blifwa som § 20 i den gambla Stadgan, och tillägges: kunnandes med protesterne förfaras som med stembningar och notificationer; i stället för Notarius Publicus och witnet sättes: eller 2: ne trowärdige män i de städer, [der] ingen Not [arius] Publ [icus] är.
Här blef discurerat och slutit, att sedan wexlen är accepterat, kan protesten ske till hwem i huset är eller att grannen hörer det, emädan han bör wara hemma, börandes det wara honom in poenam, att sådant för grannar och någrannar kan upläsas eller protesten på husdören annecteras, sedan terminen effter accepten af 10 dagar inne är att betalas.
[Cap.
5] § 11.
Den senare delen af denne § 11 skall blifwa införd uti nästföregående § 10, som blir effter § 20 i gambla Stadgan, men den förre delen af denne § 11 blir behållen, som den är.
[Cap.
5] § 12.
Denna § 12 blir effter § 12 i den gambla Stadgan, vid [eatur] pag.
sequens.
[Cap.
5] § 13.
Denne § 13 blir effter § 13 i den gambla [Stadgan], men lägges till in fine: och hafwe wexelbetalaren lika rätt som wexelhafwaren hade.
NB.
Om denna casu skall widare talas, när flere komma tillstädes.
Men hwad [om?
] endossenterne i denne nya § 13 talas går alt sådant bårt, såsom och [orden?
] hålles af wexelgifwaren i allo måtto skadelös.
Anno 1711 den 7 Decemb.
Höltz Lagcommission.
Leionstedt.
Gyllencreutz.
Silfversparre.
Thegner.
Fleming.
Scheffer.
Blixenstierna.
Stierncrona.
Hielmberg.
Hylten.
[Cap.
5] § 12.
S. d.
Blef af Cancellierådet Leionstedt den quæstion framsatt om en, som betalar en wexel för en annors honneur, om han bör hafwa then andras rätt att gå till alla endossenterna, så många the och äro, eller om sådant må ske på hans egen hazard, och skall ske, som den förra Stadgan innehåller.
[Cap.
5] § 13.
I [n] fin [e].
Här fantz otienligit, att någon skildnad skall giöres emellan de första och sidsta endossenterne, warandes det altid förnembste reflectionen på wexelgifwaren.
Sedan frågades, om en sådan casus bör inflyta i en lag, att när en af god willia betalar något, bör [han?
] niuta derföre recompense, men fantz gått, att han bör intet lida skada för sin godhet, uthan niuta samma rätt, som sielfwa wexelinnehafwaren hade.
Sedan blef beslutit, att denna § 13 skall här gå aldeles uth, emädan man wet ingen casus, sedan gambla Wexelstadgan blef giord, som är i det målet klagat öfwer, uthan har han samma rätt som wexelhafwaren, och lägges de orden till, som förr är sagt.
[Cap.
5] § 14.
Här wid påmintes intet.
[Cap.
5] § 15.
Denne skall gå aldeles uth, för det densamma restringerar något wist, som så äfwen intet kan falla in, ty bör i denna § 15 ställe sättas § 22 och 25 af then gambla Stadgan, såsom in fine § 23 af [26 g.
] den gambla Stadgan.
Wexelstadgan [cap.
5] § 16.
Effter denne §: s upläsande blef discurerat och sedan slutit, att till alla Håfrätterne och de förnembsta stapelstäderne skall gifwas befallning från Kl: e Råden wid justitiens administrerande, att the inkomma med alle de påminnelser, [som] the kunna hafwa wid then gambla Stadgan, men befantz onödigt, att den nya upsatte Wexelstadgan må eij sändas med, men Borgm.
Hylten sade sig willia hafwa den samma, då han sig adiungerar någre wexelmän, som sådant bäst förstår.
Låfwandes Secret.
Blixenstierna willia detta hos deras Excellentier anmäla, som detta lära beordra.
[Cap.
5] § 17, 18.
Desse §: i uplästes, men skedde inga påminnelser, uthan förblifwer wid det nu slutit är.
Cap.
6 § 1.
Den gambla Stadgan uplästes § 1 och 20, som är klarare än denne nya, warandes owant, att datum i någon wexelzeddel nembnes.
[Cap.
6] § 4, 5.
Här fantz nödigt böra blifwa behållit, att det räcknas effter dagarne, elliest discurrerades, att när det drages på wisse weckor, är likare en assignation än wexel.
Elliest fantz denne § wara god.
[Cap.
6] § 6.
Påmintes intet.
Cap.
7.
Detta capitel lästes som hastigast igenom till § 6, hwilken fantz god och bör behållas.
[Cap.
7] § 7.
Blef äfwen gillad.
Cap.
8 § 1.
Befantz god.
[Cap.
8] § 2.
Detta är för funnit onöttigt som äfwen nu, derföre gårdetta uth.
[Cap.
8] § 5.
I stället för then förre Stadgan säger elle: protesten bör wara coniunctiva tillika med protesten.
[Cap.
8] § 6.
Fantz aldeles otienlig, emädan det hörer eij en executor till, uthan dommaren, när disput sker emot betalningen, hwarest och deposition kan straxt ske.
[Cap.
8] § 7.
Detta går uth, emädan den synes förorsaka mera oreda än richtighet.
