# ID: svediakorp-law47
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 1734 års lag Förarbeten
# subtitle: vol 1
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 
# retrieveDate: 2019-05-08
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Förarbeten' (Preparatory work for the 1734 Swedish law).
# genre: law
# subgenre: 
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 1686--1693
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology
# annotationMethod: automatic
# words: 230,044
# sentences: 13,845
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/swe/resurs/forarbeten1734
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


FÖRARBETENA TILL SVERIGES RIKES LAG 1686 — 1736 EFTER OFFENTLIGT UPPDRAG UTGIFNA AF WILHELM SJÖGREN PROFESSOR I RÄTTSHISTORIA VID UPSALA UNIVERSITET I. LAGKOMMISSIONENS PROTOKOLL 1686 — 1693 UPSALA 1900 ALMQVIST &amp; WIKSELLS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG Förord.
De i behåll varande förarbetena till Sveriges Rikes Lag förvaras numera dels i Riksarkivet, dels i Upsala Universitets Bibliotek.
De i Riksarkivet befintliga förarbetena äro sammanförda under den gemensamma rubriken: » Lagkommissionen 1686 — 1736 ».
Dessa handlingar utgöras af följande afdelningar: I) Protokoll, II) Lagförslag och påminnelser, III) Skrifvelser till Kongl.
Maj: t, IV) Koncepter, V) Ankomna skrifvelser, VI) Strödda handlingar.
De å Upsala Universitets Bibliotek befintliga förarbetena tillhöra dels allmänna handskriftsamlingen, dels Nordinska och Palmsköldska samlingarna.
I dessa samlingar finnas såväl lagförslag och påminnelser som andra hithörande handlingar.
Af de i behåll varande förarbetena hafva vissa delar redan blifvit af trycket utgifna, särskildt 1) förslagen till Giftermålsbalk af A. Winroth: » Förslagen till giftermålsbalk 1686 — 1734, enligt handlingar i Riksarkivet », Lund 1890, 2) förslagen till Handelsbalk jemte utdrag af Lagkommissionens protokoll m. m. af Wilhelm Chydenius: » Bidrag till läran om leveransaftalet enligt finsk rätt.
Bilaga.
Handlingar angående förarbetena till Handelsbalken i 1734 års lag », Helsingfors 1891, samt 3) förslagen till Ärfdabalk jemte utdrag af Lagkommissionens protokoll m. m. af Johannes Nilsson: » Bidrag till Ärfdabalkens historia 1686 — 1736, II: Källskrifter », Upsala Universitets Årsskrift 1892, 1895.
Smärre utdrag ur Lagkommissionens handlingar påträffas för öfrigt icke sällan inom den juridiska litteraturen, t. ex. redan hos J. Ph.
Palmén, » Rättshistoriska bidrag till tolkningen af 1734 års lag », Helsingfors 1852.
Bland forskare, som gjort Lagkommissionens handlingar till föremål för särskilda undersökningar, må nämnas J.
A. Posse, » Bidrag till svenska Lagstiftningens historia », Stockholm 1850, C.
J. Schlyter, » Juridiska Afhandlingar II », Lund 1873 samt E.
K: son Leijonhufvud, » Utredning angående den 1686 tillsatta Lagkommissionens i Riksarkivet förvarade lagförslag och öfriga handlingar.
I, Konunga-, Giftermåls-, Ärfda-, Jorda-, Byggninga-, Handels- och Utsökningsbalkarna. » (Meddelanden från svenska riksarkivet XXIV 1900).
Det verk, hvars första band härmed offentliggöres, är afsedt att omfatta samtliga i behåll varande förarbeten till Sveriges Rikes Lag.
Efter det att Statsrådet och Chefen för Kongl.
Justitiedepartementet P.
S.
L. Annerstedt anmodat undertecknad att i Riksarkivet taga närmare kännedom om hithörande handlingar i och för utredning af frågan om deras utgifvande af trycket, anvisades af Kongl.
Maj: t medel för afskrifvande af samtliga till Lagkommissionen 1686 — 1736 hörande protokoll, hvarjämte föreskrift meddelades, att efter det afskriften, som skulle verkställas under ledning af undertecknad, blifvit för tryckning använd, densamma skulle till Upsala Universitets Bibliotek aflemnas.
Då protokollens tillgänglighet i tryck utgör en viktig förutsättning för ordnandet och utgifvandet af de särskilda lagförslagen och öfriga till Lagkommissionen hörande handlingar, ansågs det lämpligt, att vid det fullständiga utgifvandet af förarbetena till Lagen början gjordes med de i behåll varande protokollen.
Sedan derefter genom särskilda nådiga beslut medel för detta ändamål stälts till undertecknads förfogande, har arbetet nu så långt fortskridit, att ett första band kan utgifvas.
Hufvudserien af de i behåll varande protokollen utgöres af tre i Riksarkivet förvarade band in folio.
Dessa tre band, som medföljde framlidne Generaldirektör Livijns manuskriptsamling, då denna af Kongl.
Biblioteket inköptes, hafva år 1880 öfverlemnats till Riksarkivet.
Det första bandet, som har påskriften » Lagcommissions Protokoller 1686 — 1690 », omfattar tiden från den 6 dec.
1686 till den 11 sept.
1690.
Det andra bandet, med påskrift » Lagkommissionens Protokoller 1693 — 1710 », omfattar tiden från den 25 april 1693 till den 15 juni 1710, hvarvid dock bör anmärkas, att betydande luckor förekomma.
Till dessa tvä band sluter sig ett register för tiden 1686 — 1702.
Tredje bandet har påskriften » Lagcommissionens Protokoller 1711 — 1735 » och omfattar, med vissa luckor, tiden från den 31 maj 1711 till den 18 febr.
1735.
I nyare tid har af Aktuarien J.
A. Posse ett register blifvit upprättadt till samtliga i förenämnda tre band ingående protokoll.
Utom dessa tre band finnas i Riksarkivet fyra särskilda samlingar af » Utdrag ur protokollet », som blifvit gjorda under ledning af Lagkommissionens förste sekreterare Magnus Becchius.
Dessa utdrag utgöras af följande hufvudafdelningar: 1) Giftermålsbalken och Ärfdabalken m. m.
2) Byggningabalken 3) Högmålabalken 4) Tjufvabalken.
Med hjälp af dessa utdrag kunna luckorna i hufvudserien delvis utfyllas.
I hufvudserien föreligga protokollen i kronologisk ordning, hvaremot Becchii utdrag äro systematiskt sammanställda under vissa af honom tillsatta rubriker.
Vid protokollens utgifvande har den kronologiska ordningen blifvit följd icke blott i fråga om hufvudserien utan äfven med afseende å Becchii utdrag.
Vid protokollens fullständiga utgifvande har det icke kunnat ifrågakomma att uppdela protokollen på de särskilda balkarna.
Redan en ytlig granskning af protokollens innehåll är tillräcklig för insigten att en sträng åtskillnad mellan protokoll tillhörande de olika balkarna i många fall icke kan genomföras.
Ett återupptagande af de redan tryckta delarna af protokollen skulle redan af denna grund varit nödigt, äfven om det icke för fullständighetens skuld hade varit oundgängligt.
De förut tryckta delarna af protokollen hafva naturligen icke blott ånyo jemförts med handskriften, utan ock i textkritiskt afseende behandlats i enlighet med de grundsatser, som i öfrigt ansetts böra följas.
Det utgifvaren åliggande arbetet har med afseende på sistnämnda delar af protokollen varit i allo detsamma som med afseende på de förut icke tryckta delarna af protokollen.
— Afgörande för valet af den kronologiska ordningen också beträffande Becchii utdrag har varit det skäl, att protokoll, som afse till tiden skilda lagförslag, icke skulle kunnat sammanföras utan att förvirring måst uppstå.
Det kronologiska ordnandet af Becchii utdrag har skett i enlighet med den i utdragens marginal befintliga datering.
För vinnande af likformighet med hufvudserien har dateringen blifvit flyttad från marginalen och satt såsom rubrik.
Den jemväl i marginalen befintliga anteckningen om hufvudseriens folium har tjenat till ledning vid ordnandet af särskilda fragment tillhörande samma dags protokoll.
Vid anteckningen om hufvudseriens folium hafva stundom i Becchii utdrag fogats bokstäfver, som synas hänvisa till motsvarande i de delar af hufvudserien, från hvilka utdragen hemtats.
Då sådana bokstäfver verkligen förekomma i de i behåll varande delarna af hufvudserien och der utmärka ordningen mellan olika stycken, hafva marginalbokstäfverna i utdragen ansetts kunna tjena till ledning för bestämmandet af ordningen mellan fragment, som i hufvudserien tillhört samma folium.
Jemte hufvudseriens sida eller folium, som vid samtliga protokoll anmärkts, har vid de från Becciiii utdrag hemtade styckena inom [] hänvisats till sida eller folium hos Becciiius.
I nu föreliggande band motsvara protokollen från den 6 dec.
1686 till den 11 sept.
1690 den handskrifna hufvudseriens första band.
Denna handskrift innehåller sid. 1 — 97 a — c, 98 a — c, 99 — 280 samt fol., 281 — 521.
Sidorna 25 — 256 äro skrifna af Becchii egen hand.
I slutet af detta band har Becchius tecknat: » folger fol.
597 et desunt nulla ».
Protokollen från och med den 10 okt.
1690 till och med den 17 januari 1693 tillhöra Becciiii samlingar.
En del af dessa utdrag är hemtad ur en bundt med påskrift: » Utdrag ur Protokollet.
Giftermåls- och Ärfdabalkarna m. m. » Denna bundt innehåller: 1) Utdrag ur protokollet angående Giftermåls- och Ärfdabalkarna m. m.
(3 fol.).
Från denna afdelning hafva hemtats protokollen för den 18 april 1691 fol.
1013 b, den 21 april 1691 fol.
1015, den 1 oktober 1691 fol.
1082 d, den 6 oktober 1691 fol.
1088.
2) Utdrag ur protokollet angående Ärfdabalken (24 fol.).
Från denna afdelning hafva hemtats protokollen för den 10 oktober 1690 fol.
753, 755, den 11 november 1692 fol.
1500, den 13 december 1692 fol.
1643, den 15 december 1692 fol.
1645, 1647, 1648, 1655 a, 1655 b, 1662, 1663, 1664, den 22 december 1692 fol.
1684, den 17 januari 1693 fol.
1760.
3) Utdrag ur protokollet angående frälsemans rätt till ärfd skattejord (48 sidor).
Protokollen i denna afdelning återfinnas i hufvudserien.
4) Strödda protokollsutdrag (20 fol.).
Från denna afdelning hafva hemtats protokollen för den 3 mars 1691 fol.
970, 972, den 8 oktober 1691 fol.
1096, den 13 oktober 1691 fol.
1102 a, den 15 oktober 1691 fol.
1107 c.
Den återstående delen af utdragen återfinnes i det band, som har påskriften: » Utdrag ur protokollet.
Byggningabalken. » Bandet innehåller: 1) Innehållsförteckning fol.
I — XII; 2) Utdrag ur lagkommissionens protokoll angående Byggningabalken fol.
1 — 9, 12 — 22, 28, 29, 31 — 123, 124 a, b, 125 — 263.
— Protokollen från och med den 25 april 1693 till 1693 års slut motsvara den handskrifna hufvudseriens andra band från och med fol.
1835 till och med fol.
2031 eller efter nyare paginering ss.
1 — 178.
Utdrag ur dessa protokoll finnas i den ofvan omförmälda afdelning af Becchii samlingar, som har påskriften: » Utdrag ur protokollet.
Byggningabalken. » Dessa utdrag hafva stundom kunnat tjena till upplysning om den rätta läsarten i hufvudseriens text.
De afvikande läsarterna i dessa utdrag hafva, så vidt de i nämnda afseende varit af betydelse, blifvit anmärkta och med bokstafven B betecknade.
I öfverensstämmelse med nu allmänt följda grundsatser i fråga om sättet för äldre handskrifters utgifvande har undertecknad ansett sig förpligtad icke blott att så noggrannt som möjligt återgifva handskriftens text, utan ock att söka bereda läsaren vissa lättnader vid textens begagnande, dels genom införande af en modernare interpunktion m. m., dels genom meddelande af upplysningar, då förklaringar af innehållet tarfvas omedelbart på grund af handskriftens otydlighet.
För textbehandlingen hafva följande hufvudsakliga regler blifvit tillämpade:
1: 0.
Originalet följes utan normalisering.
Dock användes stor bokstaf i enlighet med nu brukliga regler.
Bokstäfverna j och v nyttjas i regel endast som konsonanter.
2: 0.
Originalets interpunktion ersättes af den nu brukliga, dock med tendens att bibehålla den förra, der den ej är stötande, och med särskildt aktgifvande på egendomliga satsbygnader i det äldre språket.
3: 0.
Uppenbara skriffel rättas, utan att felet anmärkes.
Särskildt gäller detta om ofta förekommande fel i latinska ord.
4: 0.
Rättelse af icke fullt uppenbara fel meddelas i regel med kursiv stil inom [].
Kan rättelsen icke göras på detta sätt, lemnas förklaring i särskild anmärkning.
5: 0.
Luckor utfyllas med vanlig stil inom [].
Detta beteckningssätt användes äfven, då icke egentliga luckor kunna sägas föreligga, men meningen ansetts böra förtydligas genom ett eller flere ords inskjutande.
6: 0.
Förkortade ord utskrifvas med [], der de icke med säkerhet skulle lätt förstås.
Några enstaka förekommande förkortningar upplösas, utan att det utskrifna ordet på särskildt sätt betecknas.
Likaså utskrifvas alla förkortade partiklar, utan att förkortningen anmärkes.
Dock bibehållas sådana förkortningar, som öfverensstämma med nu allmänt brukliga, såsom neml., etc. och dylika.
7: 0.
Understrukna ord hafva blifvit tryckta med spärrad stil, när meningen kunnat antagas vara att de skulle särskildt framhållas.
Ord, som anföras ur samtidigt behandlade lagförslag, hafva blifvit tryckta med spärrad stil, äfven om de i originalet icke understrukits.
I vissa fall har understrykningen samma betydelse som ett öfverkorsande, hvilket då anmärkts.
Protokollen beräknas i tryck omfatta tre band.
Vid sista bandet skall fogas register till samtliga tryckta protokoll.
Upsala den 15 november 1900.
Wilhelm Sjögren.
LAGKOMMISSIONENS PROTOKOLL 1686 — 1693 1.
Anno 1686 d.
6 Decemb.
I.
N.
D. Protocollum.
Uti den Kongl.
Commissionen öfver Sweriges Rikes Landz och Stadzlags revision och sammanfattande.
Effter Hans Kongl.
Maij: ttz Wår allernådigste Konungs och Herres, Konung Carl den Ellofftes skriffteliga constitutorio och befallning af d.
6 Decemb.
1686, och derpå följande Hr Baronens och Hofcantzelerens Högwälb: ne Hr Erik Lindskiöldz bud och opkallande, tilsammanträdde på Stockholm Slott uti rummet, som det mindre Cantzeliet kallas, de af Högstbem: te Hans Maij: tt til lagens öfwerseende och sammanfattande authorizerade och förordnade Herrar och män d.
8 ejusdem klockan 3 efftermiddagen, neml.
Hofcantzeleren Hr Lindskiöld, Lagmannen Hr Nils Gripenhielm, Secreteraren Hr Erik Lovisin, Assessoren Hr Johan Schutenhielm, Secreteraren Hr Hadorph, Assessoren Lars Mörling, Assessoren Hr Parmand [er], Slottsfogden Stiernhof, Borgmäst.
Cameen, Borgmäst.
Törne, Häradzhöfd: n Furubohm, Rådman Brunell, och der wid såsom Notarius M. Beckius; och sedan H: s K: l. Maij: tz allernådigste bref och constitutorium af berörde dato upläsit war, och om Högstbem: te H: s K: l. Maij: ttz allern.
wilja af welbem: te Hr Hofcantzeler något widlyfftigare förkunnat, giordes och slöts fördelningen af arbetet, hwilka balkar hwar och en af de Herrar förordnade och authorizerade antaga skulle för sig särskilt at utarbeta, som den däröfwer af Hr Hofcantzeleren upsatte lista utwisar, och härwid tillika med en copia af Kongl.
Maij: ttz constitutorio bifogad finnes, hållandes Hr Hofcantzeleren före man på det sätt kunde lättast afkomma och arbetet til skyndesamt slut bringa, som H: s Kongl.
Maij: tt allernådigst desidererar och förnemst önskar.
2.
Och såsom til detta wärket nödigt achtades at samka och genomse alla Kongl.
Förordningar, med hwad mer Hans Kongl.
Maij: ttz bref föreskrifwer, så ock andra lärda mäns arbeten, ty lemnas hwar och en tid och tilstånd om sådant at sig förese.
Och på det intet hinder skulle uti Archivo möta, at hwar en sig af de der befintlige publique handlingar, riksens recesser, beslut och förordningar betiena måtte, bäst han kunde och wille, lät Hr Hofcantzleren en zedel afgå til Secreteraren Hr Lejonmark med bifogad opsats af de Herrar authorizerades namn, och ordres, at hwad de begära månde, skulle dem emot qvittence tilställas af Archivi handlingar, och skildes Commissionen der med den gången åt.
D.
10 Decemb.
1686.
Klockan 3 effter middagen sammanträdde åter Commissionen, och påmintes, at hwar en sin flijt gör at de til arbetet nödige handlingar förskaffa, och namngafs af en och annan någre sådane saker, såsom Sal.
Hr.
Palmskiölds, Hr Hadorphs Register etc. Och sedan de Herrar deputerade någon stund med hwar annan på golfwet discourerat om methodo och materiernas åtskilnad, afträdde de åter igen, med påminnelse som förr sagt är.
Den 9 Maji 1687.
3.
Hans Exellence Kongl.
Rådet och Cantzelierådet Högwälb: ne
Hr Lindskiöld Præses.
Lagm.
Hr Gripenhielm.
Secret.
Hr Lovisin.
Assess.
Schütenhielm.
Secret.
Hadorph.
Assess.
Parmander.
Assess.
Mörling.
Borgmst: r Cameen.
Borgmst: r Törne.
Häradzhöfd.
Furubohm.
Rådm.
Brunell.
Slottsfogd.
Stiernhof tager afträde.
Proponerade Hans Exell: ce, at Slottsfogden Stiernhof låter sig märka, som han för sin ordin [arie] beställning intet lärer kunna wid detta wärk närwara och sig infinna.
Hans Excell: ce berättar sig med sit arbete om Konungsbalken mäst färdig wara, men befinna uti förra Lagen och Konungsbalken en stor defect, särdeles om det som mäst är angeläget, neml.
Kongl.
Maij: ttz hög- och rättigheter, lagstadgande och mera sådant angående och [som] plägar kallas jura majestatis realia majora; hwilket ock de, som sedermera hafwa öfwer Konungsbalken något upsatt, såsom Hr Berling ock Stiernhök, förbigådt, begärandes de för Konungsbalken wara aldeles förskonte, för tidernas tilstånd skul; men som nu sedan är på åtskilliga riksdagar derom mycket handlat och slutit, hafwer Hans Excell: ce sådant dess bättre kunnat införa.
4.
Hvad eljest wara kan af mindre wicht, som dock Kongl.
Maij: tt tilhörer, såsom om prijs på spannemål, jernbref etc., och hwad mehr nödigt är at weta om Kongl.
Maij: ttz rätt uti sådana mindre saker, pä det at och alla må kunnigt wara alt sådant til Kongl.
Maij: ttz rättigheter höra, hafwer Hans Excell: ce derom ock uti Konungabalken infört, och felar allenast at renskrifwas.
Prof. Lundii och Hr Berlings arbete delas til hwar sin balk hörigt.
Hans Excell: ce lofwade, at Prof. Lundii inkomna observationer, sa ock Hr Berlings compilation skal optagas och delas de Herrar authorizerade hwar til sina balker emellan.
Talades något af hwar och en, huru wida de uti sitt giort.
Hr Gripenhielm säger sig en del begynt, särdeles methoden, den han Hwad och huru wida hwar en uti sin balk arbetat.
följa wil, upsatt.
Hr Schüttenhielm uhrsäcktar sig för sin siukdom och andra hinder, curateler och slijkt, intet än dertil giort kunnat: wiljandes eljest gerna ifrån sig til criminalistas skiuta hwad som criminale är, såsom om hoor, kätterij etc. Serdeles emedan alla folks lagar så fördelas, at de först handla de jure personarum, inde rebus, och så criminibus.
5.
Hr Lovisin förmäler sig uti sin balk tämmeligen giort, dock förmenar för allas stora hinder skul föga kunna för rötmånaden uti detta angelägna wärket uträttas.
Hans Excell: ce: lag kan eij lofwa, at så länge fördröijas måtte.
Hr Parmand.
: Wårt arbete uti Kongl.
Hofrätten är fuller eij af den höga wicht som månge andras, dock mycket träget.
Om Edsörsbalken hörer til Konungbalken.
Hr Lovisin påminner, at Edsörsbalken är i gambla lagarna ett med Konungsbalken.
H: s Excell: ce: Det kunde wäl så wara, at de hwar på annan fölgde, emedan eij så orimeligit är at til legem sättia poenam transgressionis, dock synes bäst at för sig handlas de iure regio, som til exempel, jus monetæ hörer til Konungsbalken, men om straffet bör handlas på annat ställe.
Hr Parmand.
: Uti Konungabalken proponeras de iure regio, men hwad deremot försees, hörer til criminalia.
Hr Hadorph upwiste en book, och huru han i sinnet hafwer at sitt werk angripa, wiljandes fatta texten i lagen tydeligare explicerad, deremot på en sijda alla casus uhr de gamla lagar och på andra sidan casus uhr nyare förordningar.
6.
Uplästes Konungsbalken.
Sedan något discourerat war om methodo, lät Hans Excellence framkomma hwad H: s Excell: ce öfwer Konungsbalken upsatt, af hwilket H: s Excell: ce ock sielf upläste några capitel hwart för sig, dock nu eij så noga observerade ordningen; och blef wid upläsandet något uti sielfva orden påmint, som följer.
Om biskopsdöme och superintendentier.
Wid det första capitel obs.
om de orden biskops döme, emedan nu ock äro superintendentier, warandes dock ett ämbete biskop och superintendens, ty synes bäst et thera behålla, at förtiga åtskilnaden, som onödig är; dock som detta hörer mäst til Kyrkioordningen, blef derom frågat, huru wida de orden bägge der införde äro, och effterskickades Notarien Sternel, som tilspordes, om redan tryckt war om biskopar och superintendenter; sw [ar:] Ja, nu nyligen; och befaltes han at effterse, om superintendenter ofta, och af hwad tilfälle nämnes.
Om riksens fördelande uti lagmans döme eller provincier.
Lagmans döme: Synes bäst i stället bruka provinciernas namn, emedan lagmans dömen under tiden förändras, och eljest införas kunna som de äro.
7.
Warandes ock åtskillige länder, som sin egen lag hafwa, såsom Est- och Lifland.
Hr Lovisin: Det är sant, fast störste delen uti Lifland nu höra under Kongl.
Borgrätterna, och Landträtterne småningom af sig sielf falla.
Och som om detta är något granlagat, syntes allom bäst at hos Hans Kongl.
Maij: tt sig förfråga om dessa ord, biskop och superintendent, serdeles hwilket hälst ske skulle, om något införas måtte angående rikets fördelning uti lagmans döme eller provincier och lähn; fallandes alle på den mening förnemst, at provincierne heller nemnas och införas alle, som Ingermanland, Lifland etc. Vid detta tillfälle påmintes och talades eljest om lagmans dömes fördelning, at såsom hos oss är en uhrgammal instance och förnämt ämbete at wara lagman, men nu för tiden löhnen eij så stor, warandes dock den tienst sådan, som kunde goda utarbetade män til lisa lända och gifvas.
Nu ock äro lagmansdömen mehrendels små, såsom Blekings, Södermanlands etc., at wäl flere slås kunde til ett, lönen förhögas och staten föga dermed graveras, och befaltes til protocollum föras, at der om kunde wid tilfalle hos Kongl.
Maij: tt underdånigst förfrågas och påminnas.
8.
Hedniskt folk: Synes bäst ordet hednawerld behålla.
Upläste Hans Excell: ce det andra capitel, hwar wid observ.
om orden: Dulga dråp.
Undandölgde dråp.
Hr Parmand.
: Synes det ordet dulga dråp och dana arf, som förmenas af allom wäl förstås och ingen irra, behållas kunna, särdeles när de i brädden sättias.
Dana arf.
Dana arf.
H: s Excell: ce: Detta uttydes af mångom särskilt, och kan derföre sättias Främmandes arf, som här i landet äro, och tilförene kallades dana arf, eller som hörer under ordet dana arf.
Gamble orden i lagen.
Hans Excell: ce påminte Kongl.
Maij: ttz klare ordres wara at lagen sättia på reen swenska, hwar ifrån man eij gå tör; och kunna eljest de gamble orden i brädden sättias, särdeles emedan få äro i städerna och på landet, som dem förstå, lagen likwäl af allom förstås bör; och biföllo alle detta, at sådane gamble märkelige ord i brädden sättias.
9.
Dana arf.
Discour.
om dana arf, hwad det helst är.
Hr Lovisin: Der arfwe inländes äro och sig innan åhret eij angifwa, blifwer det dana arf.
Hr Törne: Lagen är klar, der arfwe inländes är, skal arfwet stå, til dess han kommer.
Uplästes cap.
18 Erfdb.
StL.
Hr Schuttenhielm: Wet man hans arfwe, skal det stå in infinitum; wet man eij och han sig försummar, faller det til Cronan.
Hr Mörling: Under dana arf förstås allenast utländskas arf.
H: s Exc: Det hörer til konungens rättighet at niuta dana arf, och måste här införas; men hwad det är och wara skal, kan bäst föras til Erfdabalken.
Uplästes § 1.
Intet af detta etc: Om Konungens rättigheter uti större och mindre saker.
Discour.
at här bör noga åtskilnad göras emellan regalia majora och minora.
Hr Mörling: Det at återtaga synes nödigast foga til majora, emedan konungen offta effterlåter androm minora.
Hr Parmand.
: Här talas förnemst om konungens rättigheter, och hwad det widkommer, som konungen androm öfwerlåter, och serdeles det främmande angår, såsom dana arf, synes eij obeqwämt på annat ställe, och eij här införas.
10.
Saköre.
Hans Excell: ce: Detta är mera jus fisci än regium, och synes bättre på annat ställe sättias.
Hr Parmand.
: Utwisar dock detta hwad jus regium är i sådana fall.
Hr Törne: Desse mindre meritera intet at sättias ibland de högsta regalier.
Hr Schuttenh.
: Kongl.
Maij: tt hafwer nu mehr än förr, andra och större inkomster; och syntes allom bäst at dessa smärre föra til et annat ställe, som handlar om andra K: l. Maij: ttz och Cronans inkomster, tullar och slikt.
Hwad af konungens rättigheter eij minskas må.
Minska.
Hans Excell: ce: Detta hörer och föres allenast til det, som præsupponeras Kongl.
Maij: tt intet minska wilja.
Och synes fuller detta ord lika som ett twång wara för en konung, som det ock är för den, som wil annorledes än til riksens bästa disponera, men eij för den, som wil riket såsom sitt rätta arfrike föresee.
Och mente Hans Excell: ce, at ock hos Kongl.
Maij: tt kan förfrågas, om detta ord och mening skal i lagen införas.
11.
Upläste Hans Excell: ce cap.
3.
Mäst arfrike: är bäst det ordet mäst utesluta, emedan här länge brukel [igt] warit jus electionis, och discourerades här något om jure successionis, särdeles af princessorna, deras barn, så ock om de giffte eller ogiffte äro, om Kongl.
Maij: tt sielf någon synnerl [ig] förordning och testamente, som henda torde, görandes woro, huru farligit det är så wäl in totum som ingen arfsrätt til riket gifwa döttrarna, hwad stora oredor regementen skedde äro och ske kunna genom jus successionis til qwinnorna och de familierna; och som detta än meriterar ett stort betänkiande, befalltes alt ganska tyst hållas, til dess allt bättre färdigt är; änteligen mentes eij så orådeligit at införas, det konungadötrars söner, och eij sielfwe dotren, bör wara arfwinge, hwilken son uti riket komma bör och uppfödas, så ock at jus primogenituræ eij uteslutes, eller electionis jus uti ett arfrike införes.
12.
Upläste Hans Excellence de följande capitel, som handla om Kongl.
Maij: ttz rättigheter, in genere om konungens höghet, macht och myndighet, cap.
4, och så in specie om lagstifftande, restitutione, legitimatione, privilegiis, feudis, krigs och frids rättighet, at legater skicka, om jure belli, repressalior, hwilket, om ske kunde, uttryckes med ett svenskt ord, om handels rättighet, hwar wid obs.
at om straffet föres til annat rum, jernbref, om konungens rätt i de andeliga saker, tiensters för- och utdelande, högsta domsäte, jure comitiorum.
monetæ: påmintes, at pœnale föres til criminalia; hwar wid obs.
åtskilnaden om dem, som utgå låta ondt eller godt mynt.
Uplästes om Kongl.
Maij: ttz eed, och påminte Hans Excell: ce, huru mycket är i de förra, ja ock sidsta Kongl.
Maij: ttz eed infört, som eij kan practiceras.
Och uplästes Hans Ex: ces opsats hwad konungens eed är, uti och om religionen, etc. in § 2, 3 et 4.
Uplästes rådets, ständernas, ridderskapets, prästerskapets, borgerskapets och almogens eed, hwar wid alt intet mehr observerades, än hwad [sagdt] är, och slöts alltså denna gång sessionen.
13.
D.
22 Augusti 1687.
Hans Excell: ce Hr Kongl.
Rådet och Presidenten.
Lagman Hr Gripenhielm.
Rorgmäst.
Hr Cameen.
Assessorn Hr Schüttenhielm.
Borgm.
Hr Törne.
Assess.
Hr Mörling.
Rådm.
Hr Brunei.
Sammanträdde åter förenämde Hrr til lagens revision authorizerade; och än dock Landzhöfd: n Hr Lovisin, Secret.
Hadorph, och Häradshöfd: n Furubohm eij i staden woro, så ock Assess.
Parmander nyligen hemkommen, uhrsächtandes der hos sitt uteblifwande, likwäl, effter någon hållen discours en general, företogs hwad Lagman Hr Gripenh.
Iordabalken företages.
upsatt och författat öfwer Iordabalken, förmälandes Hr Lagman sig til en stor del förändrat och uti anseende til ordningen gångit ifrån det förre lagen uti Iordebalken hafft, särdeles sig beflitat at uhr de gambla så ock nya recesser hemta, så wel huru månge slags jord, som hwad åtskilnad der uti finnes; och förmenar det eij så obeqwämligen kunna först uti lagen eller denna balk sättias, förr än man talar om laga fång, som gör det i: ta cap.
uti förra lagboken, der nest sökt det, som tilsammanhörer och eljest är uti wår förra lag här och der spridt, at tilhopa foga.
14.
Upläste Hr Lagmannen sitt concept, som först innehåller en inscription, hwar uti han korteligen för ut införa wil alt hwad uti Iordabalken författas; och discourerades deröfwer.
Om inscriptioner til balkarna, hvilka förbigås.
Hans Excell: ce Hr Lindskiöld: Här synes sådan inscription eij så wäl kunna för sielfwa balkarne sättias, emedan den eij altid så sufficient kan wara eller infatta alt, som i balken står, hwilket likwäl nödwändigt wore, om den brukas skulle.
Skal det ock i en, så måste det i alla balkar ske, hwarigenom wärket och förökes; warandes likwäl at befruchta der wid någon defect; och ändock detta wara kan en god methode för den, som skrifwer, så ock til at facilitera wärket, så synes den likwäl eij så wäl tiena uti lagen; bifallandes ändteligen de andre samma mening, och slöts bäst wara sådana inscriptioner aldeles at förbigå eller låta blifwa, synnerlig effter som än då för hwart capitel sättes innehållet eller rubrica.
Hr Lagman förmäler sig mycket til minnes upsatt, som synes 15. eij så wäl kunna uti sielfwa lagen och denna balk föras, såsom om siöar, holmar etc.
H: s Excell: ce: Uti alla jorde- och fastebref införes alt det til jorden hörer, hwarföre det ock wäl kan på sina tienliga rum här insättias.
Cap.
1.
Huru månge slags jord är.
Lagm.
Gripenhielm upläser conceptet til det första cap., som innehåller huru mångahanda slags jord är; hwar ibland ock föres cronojord, hwarom obs.
och discour.
Cronojord.
H: s Ex: ce: lag wet intet, om man här något om cronojord handla skal widare än allenast den nemna, emedan jord kan Cronan på åtskilligt wijs tilfalla, genom arf, der någon af drottningarna köpes, och annorlunda: synes för den skul bäst at låta blifwa den definition, som om cronojord fattad är; hörer ock detta förnemst til Konungbalken.
Borgm.
Törne: Här synes nog wara at allenast nemna cronojord, och hwad den widare angår, handla uti Konungsbalken.
Ass: r Schutehielm: Mig tyckes bäst ingen sådan enumeration af jorden göra, emedan den kan wara ofullkomlig och eij alt slag begripa.
Om råå och röör, at derom i Iordbalken handlas.
Inföll här en discours om råå och röör, och syntes allom wäl wara, at til Iordbalken föres så wäl om råå och röörs beskaffenhet som uhrminnes häfd, särdeles emedan om råå och röör finnes uti riket så åtskilligt bruk inrättat, warandes flere orter, derest mehr äro tre 16. och en stena än fem stena röör, ty wore mycket wäl och til at i längden skilja många trätor, om något wisst derom slutas kunde, fast nu i förstone skulle stort beswär der af infalla.
Och slöts änteligen, at ock Hr Lagman upsätter samt til Iordabalken förer om råå och röörs beskaffenhet, som mehr til jorden, dess laga fang och afhändande än til byggnaden hörer.
Påminte dock Hans Excell: ce här wid noga observeras böra åtskilnaderna uti landzorterna, at icke något för och uti lagen insättes, som är twert emot bruket, hwilket mycket otienligit wara skulle.
Discour.
om ock icke något sådant uti Iordabalken införas skulle, som offta infaller, och kallas uti Iure rom.
accrescere.
Der häradz och byaskilnader öfwer annan gå.
17.
Påmintes här ock noga observeras böra hwad under tiden hända kan uti ägoskilnader, at näml.
härads ägoskilnad löper twert öfwer bya- eller gårds ägor, så at en by och gård sina ägor hafwa kan uti twå eller tre härader; hwilket lättelig dess ägodelar kan turbera eller orsaka dem, som oförfarne äro uti synegånger, at sådane ägor, som äro inom den andra härads skilnad, ifrån gården känna och döma, der de eij noga underrättade äro, at sådane skilnader offta gifwas, och böra ingenthera annan præjudicera, utan hwar sitt lika fullt behålla, och ingen by eller gård derföre sina ägor mista, at härads- eller sockneskilnaden uti dem är eller öfwergår.
Om böter in civil.
et criminalibus.
Discour.
om böter, huru de sättias kunna til sielfwa lagen, så at noga åtskilnad göres emellan böter, som följa på en civil sak och handel, såsom för ohemult köpt eller såldt och sådant mehr, och andra, som af ett särdeles crimine flyta, så at de förre kunna straxt sättias til sielfwa lagen, som poenæ transgressionis, men desse senare höra til sina andra rum och criminalia.
Om bördejord.
Uplästes caput om aflingejord och discour.
om bördejord, huru den kan wara, som hon ock hafwer endeles natur af arfwe och aflingejord warandes lofgifwit cum effectu at bortgifwa bördejord, salvo solum 18. jure retractus, som om arfwejord är förbudit.
Uplästes caput om frälsejord; hwad gammalt frälse är och huru wida stubberätt frälse wara kan.
Uplästes om skattejord: hwarwid påmintes, at bäst är utlåta hwad om tiden uhrminnes eller senare tilsättes.
Om stubberätt, huru den wärfwas och säljas bör, neml.
eij utan jordägandens wettskap.
Uplästes om stubberättighet och discour.
om åtskilnaden emellan stubbe- och skatterätt, at stubberätt är allenast jus domicilii, hwilken man sig afhända kan, men gifwer ingen jus uti fundo.
Synes ock rätt, at en sådan abalienatio juris domicilii eij eller tillåtes utan sin herres wettskap, och at ingen stubberätt bör wara utan uti den jord, hwilken uptagen är med ägarens lof och minne, hvarföre ock dess bonings- och besittningsrätt utan jordägandens lof och minne eij eller säljas bör, warandes denne rätt eij annan än den, uti hwilken man odrifwen sitter, så länge man gör sin herre dess rätt och rättighet.
19.
Sämjejord.
Uplästes om sämjejord och discour.
om åtskilnaden emellan sämjegods och stubberätt.
H: s Excell: e: Här synes offta sämje blifwa kunna af stubberätter, der man för en del jord, som til stubberätten lägges, samse blifwer om afraden för allt tilhopa, och bör man här wara noga informerad, om sämje är af enahanda natur, och lofwade Hr Lagmannen at detta widare effterse, och at förr eij införes den definition om sämjegods här fattad är.
Hr Gripenh.
: Här til är sämje uti Kongl.
Cammaren altid ansedd som skatte på all sätt.
Hr Schuttehielm: Så måtte det wara ett med skatte.
Hr Gripenh.
: Sämje äro, der man med jordäganden handlar om boningsrätten för en viss skatt, och äro så wid riksdagar som eljest lika med skatte ansedde, och wet iag dem, som besittia stora sämjegårdar för en liten päning och skatt til Cronan.
H: s Ex: ce: Det ware så at sämje är lika med skatte, så är dock en sådan jord eij köpt, fördenskul rättwist, at sådane cronogods skattläggas effter ägorna, pä det Cronan må för sin jord rätt och skäl hafwa.
20.
Om stadge- och städiehemman.
Uplästes om stadge- och städiehemman, at stadge är, der jordäganden accorderar om ett wisst i penningar eller slijkt til åhrl.
ränta, men städie, der städzel gifwes sina wissa tider.
Hwar wid obs.
at den beskrifning, som säges tagen af 1668 åhrs stadga och här insättes, synes wara præjudicerlig, och slöts, at Hr Lagman om detta noga underrättelse söker så uti Cammar som Cantzellie Archivo, och at bem: te stadga uptages at uti denna Commissionen genomses.
Om stadzjord.
Om stadzjord påmintes hwad åtskilnad är emellan den jord, som lägges och köpes til staden, och blifwer som förre, åker och äng, och den, som til tomter etc. tages; och emedan detta länder synnerligen til stadzens nytta och utwidgande, hwilken man altid sökia bör, så hafwer denna stor faveur för sig.
Men twert om der jorden under staden häfdas, synes Cronan sin skatt derföre mista, borgaren sin handtering öfwergifwa och til åkerbruk sig begifwa twert emot 21. städernas natur och intention, warandes önskel [igt], at bonden sig och städerna af åkren föda kunde, men borgaren sin nähring bruka.
Borgm.
Cameen: Til denna stad är ingen sådan jord, som brukas, för den skul är iag okunnig om sådan jords beskaffenhet, tror dock intet derföre Cronan sin skatt mista, emedan man förnimmer hwar tomt i de andra städer ock skattas effter som någon sådan jord dem tillyder, så uti ordin [arie] som extraordinarie pålagor; pläga och städerna sins emellan uti riksdagarne wid taxeringen noga observera hwars annars förmohner, äfwen ock sådana ägor, så at här synes alltid jorden behålla sin qvalité, så länge hon, som förr, brukas af stadsens eller andra inwåhnare; och slöts här, at utur städernas privilegier skal efftersees, huru wida sådan jord [någon] stad effterlåten finnes.
Secret: n Hr Mörling tog sitt afträde.
Om utjordar.
Om uthjord.
Lagm.
Gripenh.
: Uti lagen finnes eij mycket om utjord, hafwer dock den sin wissa skatt, ja ock byggningstomt i byen, och hafwer iag noga observerat uti Östergötland, åkren bruten wara 22. effter tomterna sä accurat, at tomter och åker swara proportionaliter så emot annan, at derutinnan ganska litet fehlar.
Finnas dock under tiden utjordar, som större äro uti tomt, åker och äng än någon gård i byen, och borde för den skul bebyggias; och synas desse der af komne, at grannarne i byen eij hint dem at bruka eller byggia, derföre någon annan by, som mächtigare warit, dem til sig för sin wissa skatt tagit, tomten dock eij byggt, emedan han sin gård redan i annan by bygt; och är åtskilnaden emellan sådana uthjordar och uhrfield, at denne uti byen ingen tomt äger, fast små utjordar eij altid sin tomt hafwa.
Ass.
Schutehielm: Uti Kongl.
Hofrätten är altid observerat, at den, som för uthjord hålles, måste sin tomt uti byen hafwa, eljest hålles det för uhrfield, hwilken dock eij annorlunda gillas plägar, än den hafwer sin gerdslegård, staf eller steen.
Påmintes här om utjordar, huru wida de bebyggias kunna, särdeles at 1 / 16 och andra sådana små eij så wel bebyggias må, eller den dem hafwer, [vara] plichtig at dem med huus besättia.
23.
H: s Excell: ce: Det är bättre at fåå gårdar hafwa wel bebygde än at beläggia allmogen, serdeles der ondt effter skog är, at med större kostnad och skada än nytta byggia små utjordar.
Uhrfield.
Om uhrfieldar påmintes, at de eij gå bya måhl emellan, emedan de altid höra och brukas til andra byar, än de liggia uti.
Lagm.
Gripenh.
: Desse gifwa dock sin wissa skatt, och är inslagen i skatten för den byen, af hwilken de brukas.
H: s Ex: ce: Det synes obilligt, at en sådan uhrfield skal liggia i en by och brukas af en annan utan wederkänsel til den by, hwarest hon ligger, serdeles som många onera dock derwid henga, som gärdet med gård hålla etc.
Lagm.
Gripenh.
: Den, som dem hefdar, måste proportionaliter der til swara.
Assessor Schuteh.
: Uhrfield bör eij wara frij för skatt, utan för 24. retning och mätning, och synes af WGL., at sådane uhrfieldar sålde äro under tiden af någon i byen til annan by; dock bör skatten altid följa med den samma, ty ingen jord bör wara frij för sin rätta skatt.
Inföll här en discours om uhrminnes häfd, om den rättelig kan gifwas och tagas, der råå och röör äro, emedan de eij mindre än andra documenta publica, såsom bref och domar, hwilka altid häfden kullslå, sitt rätta witsord hafwa och niuta böra.
Laga fång.
Uplästes cap.
om laga jordafång, som är arf, köp, börd, gåfwa, pantsättning, hwartil ock kommer förwärkat och per executionem tilmätt jord, och obs.
uti conceptet, at de orden om lagliga erfft, lagliga köpt etc. uteslutas eller åtminstone eij til hwart sättas.
Och slöts der med Commissionen denna gång.
25.
Die 23 Aug.
1687.
Effter midd.
kl. 4.
Hans Exc: s Kongl.
Rådet Præses Hr Lindskiöld.
Lagm.
Hr Gripenhielm.
Secret.
Hr Mörling.
Assess.
Hr Parmand.
Borgm.
Cameen.
Borgm.
Michael Törne.
Rådhm.
Brunei.
Om uhrminnes häfd.
Om uhrminnes häfd.
Discourerades hwem som skyldig wara böör att den bewijsa, den sig påberopar, eller [den honom] inqvietera wil.
Lagm.
Gripenh.
: Der en rågong är emot häfden, synes possessor komma at wijsa sitt laga fong.
H: s Excs: Ja, äfwensom der en haar annans obligation, och denne säja wil sig den guldit, böör han det bewijsa.
Borg.
Cameen: Mig synes rågongen eij kunna rubba den andras possession, utan måste den honom inqvieterar bewijsa hans orätte fong.
H: s Excs: Om documenta finnas emot häfden, är eij nog, att en med orden den påstår och intyga will, utan fodras der större bewijs, neml.
huru han der til är kommen.
Ass.
Mörling: Kan jagh wijsa den ägendom til mig rättslig 26. kommen, och att häfden för mig eller snarare för mine förfäder eller fongesman uhrminnes är, moste häfden gälla, ty det är eij nog, att ett document wijsar contrarium eller titulum possessionis alienæ vel possessionem alterius fuisse för long tid sedan; utan synes rätt, att han och wijsa böör successive, att han tid efter annan ägt hafwer iorden och sig den eij affhent, om han wil den andra possessoris häfd, som uhrminnes förmenas, klandra, emedan en sådan iord wäl kunnat och offtast kommer ifrå des ägendom, hwarom ett så gamalt document tala kan.
H: s Excs: Moste likwäl ägaren offtast skyldig wara att wijsa sitt laga fong, fast än uhrminnes häfd prætenderas, der några documenta finnas, som intyga ägendomen warit en annans, som dageligen skeer med cronogodz.
As.
Mörling: Det är annat och serskilt ifrå privatorum, ty publica är såwäl aff wår lag och rikzdagar slutit serdeles tå och klandrat, 27. så och [af] alla landzlagar [landz lagar?
] och praxi kunnogt, att de eij kunna præscribi Meningen synes vara: » Med kronogods är ett annat förhållande, ty med afseende på allmän egendom är såväl i vår lag och på riksdagar — särskildt när klander varit i fråga — bestämdt, som ock af alla lands lagar och praxis bekant, att sådan egendom ej kan genom häfd förloras. ».
H: s Excs: Sanna sago, som til uhrminnes häfd hörer, håller iag före mäst wara af rätte documenter, och den så wäl inhemtas kunna af råå och röör som andra bref och domar.
Asses.
Mörling: Det är fara om hvar ens possession, der sådane documenter, som allenast wijsa iorden annans ägendom för long tid warit, skulle och äfwen derföre giälla emot den, som nu i possessionen genom uhrminnes häfd sitter.
Borgm.
Törne: Fast en eller annan kunde lidit eller lida orätt genom sådan häfd, som offta förliudes, uthi en privat saak, haar likwäl för almenne bästa och säkerheten warit altid gillad uhrminnes häfd, och är bättre, att en privatus lider, än att sådant fundament til roligh possession kullsläs.
H: s Excs: Her är frågan, om ett gamalt document finnes, som wijsar iorden wara e. g. aff förre ägaren gifwen til den person, hans 28. familie eller andra, om icke han, som den nu besitter och fremande är ifrå denne familia, böör bewijsa sin häfd.
As.
Parmand.
: För mig, som i häfden sitter, är præsumtio; och den mig inqvietera wil, moste sin talan bewijsa.
Discurerades om witne til uhrminnes häfd; hwem den bewijsa böör med witne och med huru monga?
H: s Exc: s: Den sig på häfden beropar, moste den wijsa med skäl, icke allenast att någre bönder berätta om sitt arbete i äng eller skog i sin barndom, ty det är mycket fallibelt, uthan moste han föredraga bättre skäl.
B [orgm.
] Törne: Mig synes, att den ägaren inqvietera wil, moste wijsa sine skäl emot häfden.
Asses.
Parmand.
: Lagen kallar det uhrminnes, som är immemoriale, hwar emot ingens taal giäller.
H: s Excs: Än om en will wijsa häfden wara klandrat på ett eller annat sätt?
Ass.
Parmand.
: Häfd är åthskillig, och emot uhrminnes giäller intet taal, emedan lagen ponerar det fundament til uhrm [innes] häfd, att 29. ingen deraf eller des begynnelse weet, derföre det eij åtalas mindre återtagas kan eller må.
H: s Excs: Jag förmenar, att den, som sig beropar på häfd, han och den bewijsa skal; och kan henda att mongens klander hafwer blefwit hindrat, och som eij nog är i köp att säga sig köpt hafva, utan och wijsas moste betalt wara, så synes rätt, att och i häfd wijses iustus titulus.
Asses.
Mörling: Praxis är, att de å både sidor få draga sin skäl fram, och domaren tilseer, hvilkens bäste skäl är, och der efter decideras.
Borgm.
Törne: Her synes något farligit att säga och determinera, med huru monge witne häfd bewijsas skal.
Ass.
Mörling: Her är bäst inga witne nemna, huru monga eller slijkt, utan att bewijsas skal med laggilla skäl.
Wåldzwerk på iord.
Oplästes caput om deras straf, som laga fång qwällia.
Discur.
om att samma straf böör obtinera, der en giör wåldzwerk uthi den iord han sin förmenar och med annan omtwistas, och uthi den man ingen rätt kan hafwa.
Asses.
Mörling: Wist är åthskilnat emellan wåldzwerk uthi iord, den han förmente wara sin och nu förbuden är eller omtwistas, så att saken är redo kunnog och anhängig giord inför en domare eller foro.
30.
D.
26 Augusti 1687.
Effter middagen.
H: s Excellence Kongl.
Rådet och Præses edle wälborne Hr Lindskiöld.
Lagm.
Hr Gripenhielm.
Borgm.
Hr Cameen.
Assess.
Hr Parmand.
Asses.
Mörling lätt sig uhrsechta, emedan Kongl.
M: t i rådet komandes warder i morgon, hvar til han i beredskap hafva moste de saker, som der föredragas skole.
H: s Excs: Ändoch wij äro fåå, williom wij likwäl oss något företaga; och hwad nu af en eller annan redo fattat är och opläses, skeer allenast til att giöra sig en idea aff alt och hvar ens arbete, på det han och alla wij må see hvad widare giöras kan, och sedan moste alt nogare nagelfaras.
Oplästes caput om laga fong iorda medelst arf.
Om ofrelses rätt til frelseiord genom arf.
Discur.
om jord, som genom arf och gifftermål falla kan ifrå frelse til ofrelseman, påminte doch H: s Excs detta synes höra til Erfdeb.
31.
Asses.
Parmand.
: Iord faller fuller uthi arf, som annat, äfwen til ofrelseman, men i detta fall moste K.
M: ts rätt observeras, att ofrelse eij må iord under frelserätt besittia.
H: s Excs: Mig synes her nu och i lagen införas kunna, att ofrelse eij niuta frelserätt, med mindre Kongl.
M: t deruthinnan sin nåd göra wil.
Ass.
Parmand.
: Att giöra adelsmän är juris publici, men detta och hvad om arf talas är juris privati; och så wida en är hæres, är fuller ingen åthskilnat emellan stonden, men privilegium recedit a lege, så att om detta arffall til ofrelse kan her eij så wäl införas.
H: s Excs: Mig synes doch her insättias kunna, att K.
M: t lemnas heruthinnan sin nåd att giöra.
Och är en åthskilnat emellan förwerkat godz och sådant, som en ährlig man tilfaller, genom arf eller gifftermåål, och han för sitt stond skul efter privilegiernes lydelse eij besittia eller niuta fåår.
Adelen är nu mycken och mongas döttrar gifftas ofrelse, och synes swårt i lagen stadga, att en der före mista 32. skal sin förmåhn, för det hon eij frelse gifftes; och om man säga wille, som iag her hörer praxis och privilegiernes förstond wara, att ofrelse man far fuller iorden, men doch eij skattfri, utan allenast til ägande och besitnings rätt, så är sielfva iorden offtast intet, der frelse och skattfriheet eij medfölger.
Borg.
Cameen: När arfiord faller til ofrelse, faller räntan til Cronan.
Ass.
Parmand.
: Skulle man annorlunda giöra, förkortas konungens rätt, och kan ingen frelseiordz afrad niuta, utan konungens serdeles nåd och privilegio.
H: s Excs: Är ägendomen i penningar, niuta alla arfwingar lijka, synes derföre underligit, att och sådant i iord eij skee må.
Asses.
Parmand.
: Är det gamal frelseiord, kan saken annorlunda ansees.
H: s Excs: Man talar her allenast om gamalt frelse, och är det som mig giör her en scrupel.
33.
Ass.
Parmand.
: Uthi privil [egierne] förbiudes ofrelse giffte.
Borg.
Cameen: Her kan finnas annat expedient, han kan uthlösas med penningar.
H: s Excs: Man moste her och tilsee, om man icke kan hafwa orsak att söka ändring uthi privilegierne, emedan man intet säga kan, att en förwerka må sitt godz med hederl [igt] ofrelse giffte.
Borg.
Cameen: Ia her infaller monge swårheter; som der dottren gifft woro för än fadren adel blefwo, skal hon derföre mista sin iord, och mehra slikt.
H: s Excs: Her förefaller mig en stor scrupel, huru iag citra culpam meam skal det mista, som Gud och Naturen mig tilegnar, allenast derföre att iag är eij adelsman; och talar jag intet her om sådan iord, som ifrå konungen kommen är, utan det af hedenhöös tilhört haar huset och familien, men moste nu mistas derföre, att den, som det hafwa böör, eij är adelssman.
34.
Asses.
Parmand.
: Konungen tilhörer att distribuera beneficia, och den qvalitas af iorden att wara skattfri förloras och ändras hoos en ofrelse ägare.
H: s Excs: Att hon förloras derföre, att ägaren gifftes ofrelse, synes repugnera æqviteten, och är swårt derföre mista sitt arf, att man eij är adelssman; talas her och nu de lege condenda, tå och oss lofgifwit wara kan att något eftersee, om och privilegierne uthi alt äro så rätte, eller til denne tiden lempade, och gifz oss nu anledning om detta och sådant mehr hoos Kongl.
M: t att i underdån.
påminna: ty hvad konungens godz är, röra wij intet om, men det som hörer privat huus til; synes swårt att mista derföre sitt arf, att man eij adel är, utan synes rätt, att hvar och en, som ährlig och redelig är, tager sitt arf så wäl i iord som annat; ty der en adelssmöö gifftes en honest man, som i sitt wilkorl [ɔ: vilkor] är så god som hon, men för sin tienst 35. eller andra orsaker skull, eij adelssman blifwa kan, såsom Assessor [es] i Kongl.
Hofr [ätte] n och flere hederlige personer, tycker mig fast betänkeligit att honom eller henne afskära sin arfzrätt i iorden; emedan och han af sin konung och fädernesland kan förtiena sådan frihet; men gifftes hon sig och familien til waanähra, må hon wäl mista frelse sitt.
Lagm.
Gripenhielm: Rättigheten och räntan föllier allenast iorden och des ägares qvalitet.
H: s Excellens: Är det konungens iord, är det rätt, men i annan iord synes mig alt fort detta något swårt.
Borg.
Cameen: I Dannemark skeer, att han, som ofrelse är, fåår opbiuda och sällia sådan arfweiord til näste frelse arfwingar.
H: s Excs: I mitt sinne är det emot samwetet, att derföre man ofrelse är, skal han sitt arf mista, och moste iag iu weta, hwarföre iag mitt förwerkar och mister; derföre att iag är en ährlig man, fast eij adelssman, böör det eij skee.
Det är swårt, att der en är antingen adelssman, och des döttrer ofrelse, doch wäl, gifftas, eller sådan, 36. som hafver adelig friheet sielf, doch eij hans barn, att de skola efter fadrens död gifwa för sitt gambla frelse skatt och deraf nu ingen nytta hafwa, allenast derföre att de ofrelse giffte äro, eller att deras fader eij är som en adelssman inskrefwen, det han wäl för sin wärdoghet skul har kunnat winna, om icke hans tienst, som til exempel Assessores i Hoffrätten, eller annat hinder warit der emot, och är nu fast annat än med wårt gambla frelse, som frelstes med wapentienst, hvarföre och leges conformeras moste med statu reip [ublicæ], den hoos oss nu heel annan är än förre i detta fall, och är i al måål fast betenkel [igt] att giöra någon arf löös, hwarföre wij och finne konung Carl den nionde hafwa ordet frelsesmän äfwen uthtydt om dem, som i civile tienster sin konung hederligen tiena; warandes den förmåån att allenast skatterätten niuta eller iorden fåå besittia sombligestädes alss intet wärdt.
37.
Om bördzrätt.
Continuerades med upläsandet och discurerades, huru uthi iure retractus är en nödig qvæstio, som moste decideras; om des nermaste arfwinge, som sällier, eller dens nermaste, hvarifrå godset är kommit, niuter ius retractus; såsom der en Ribbing genom arf får ett Flemingegodz och det sällia will, hwilkenthera, om Fleming eller Ribbing, det börda må?
Hvartil swarades, att des arfvinge, som sällier, är bördesman.
Byrdköpt jord.
Inföll her en qvæstio om byrdköpt iord, och hvad rätt man deruthinnan niuter, såsom der en man inbördar sin hustrus arfveiord.
H: s Excs: Der min hustrus arfweiord för mine penningar löses, är iu mine ⅔ uthi iorden, och frågas derföre, huru mine barn den ärfwa må; mig tyckes eij som möderne, ty ius retractus kan eij wara större än hæreditatis, och är derföre frågan, om all hustruns byrdköpt iord blifver efter mansens död hennes allena?
Hr Gripenhielm och Asses.
Parmand.
affirmant.
H: s Excs: Så exhærederar iag mine barn owettandes, och som der arfweiord sällies och köpes iord igen, blifver den köpte iord äfwen arfweiord, hvarföre må och icke i detta fall byrdköpt iord i anseende til mig wara aflinge?
Asses.
Parmand.
: Det syfftar til familiens conservation.
38.
H: s Excs: Det är mycket swårt, att en, som sin hustrus arfweiord inlöst för sine penningar, skal sine ⅔ deraff mista, serdeles emedan man med rätta säga kan godset häffta secundum principia iuris för penningarne; synes derföre rätt åthminsto att penningarne igengifwas.
Asses.
Parmand.
: Ja, det synes entelig wara rätt.
Hr Gripenhielm: När en man gifwer sina penningar uth til att inbyrda sin hustrus jord, förunnar han sin hustru att der med iorden inbörda, och således penningarne, som han iu disponera kan, henne tillägnar.
Och discurerades her, om eij något expedient gifwas kunde, serdeles der en sådan iord inbördas på hustruns wägnar aff mannen, att des barn och arf [vinga] r niuta må sin deel, om icke i iorden, som hustruns är, likwäl i penningar och aff den, som iorden niuter, uthlösas.
H: s Excs: Der penningar på sådant sätt uthgifwas skulle til barnen, kan lättelig en fremande til iorden komma, der hustrun sine barn eij uthlösa kann aff sine egne penningar, utan moste der til andras, såsom sin andre mans, penningar uptaga, och tå komer iorden 39. äfwen så wäl til en annan främande, med mindre skäl än den synes bordt komma til den första mannens släckt, hvilken den först inbördat och uhr fremande hand sökt, så att man i detta fall finner och seer åthskillig swårheet: moste man doch efter möijeligheten tilsee, att ingen orätt wederfares allena för en sådan bördzrät skull, synnerlig att den eij görs större än arfzrätt.
Och slöts der med denna gången sessionen.
Die 15 Nov.
1687.
H: s Excs Kongl.
Rådet och Canzlierådet Præsidenten Hr
Lindskiöld.
Hr Hofcanseleren Gyllenstolpe.
Secret.
Mörling.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Assess.
Schutenh.
Lagm.
Hr Gripenhielm.
Borgm.
Hr Törne.
Assess.
Parmand.
Rådhman Brunei.
Secret.
Hadorf.
Borgm.
Cameen uhrsechtas för des siukdom.
40.
H: s Excs Kongl.
Råd.
och Canselierådet Hr Præsidenten gifwer tilkiänna och proponerar hvad orsak förnemst är, att de herrar förordnade til denne Kongl.
Commissionen nu sammankallade äro, neml.
i. att H: s Excs sig noga underrätta nödigt finner, huru wida och hvad hvar och en aff de herrar constituerade giort uthi det sig förtrodde och tildeelte arbete, emedan H: s K.
M: t så noga derefter offtast frågat, att H: s Excs må weta hans Kongl.
M: t derom underdånigst besked [Kongl.
] M: ts bref om Hofcansel.
Hr Gyllenstolpesinträde att gifwa; 2. att H: s M: ts allern.
befalning til H: s Excs kommen är, det Hoffcanseleren Hr Gyldenstolpe förordnas att och sig infinna och biwista denne Kongl.
Commissionen, och ingaf H: s Excs H: s Kongl.
M: ts allern.
bref til H: s Excs af d.
10 Nov., hvilket oplästes, aff innehold, att Hoffcanseleren Hr Gyldenstolpe til denne Kongl.
Commissionen förordnas, när den sammanträder til det wichtige och angelägne werk att widare fortsättia.
41. och Heradzhöfd.
Furubohms owerdoghet och aftr [äde].
Än uplästes H: s Kongl.
M: ts allern.
bref til welb: ne H: s Excs Kongl.
Rådet och Præsidenten af innehåld, att H: s K.
M: t eij behagar, dett Heradzhöfdingen Furubohm i detta wiktige arbete widare brukas skall, emedan han wed sitt heradzhöfdinge embete under processen med Ryttmester Alexander Humerhielm och Rosenflychts, samt Assessor Lennart Hansons arfwingar, hvilken nu nyligen aff H: s K.
M: t affdömd är, är befunnen så oriktigt och oförswarligen sig förhållit, att H: s K.
M: t orsakat är befalla honom aff Advocatfiscalen uthi Svea hofrätt anklagas, ty är H: s K.
M: ts allern.
befalning, att han herefter icke allenast förbigåås, tå den Kongl.
Commissionen sammankallas, utan och tilsäges, att H: s K.
M: t skattar honom aldeles owerdig att sittia i samma Commission.
Sedan högstbem: te bref opläsne woro, slöts, att Tingmålebalken, hvilken tilförne war Heradzh.
Furubohm tildelt, gifwes att opsättias aff Hoffcanseleren Hr Gyllenstolpe, hvilket Hoffcanseleren sig wäl behaga lätt, behållandes H: s högg.
Excs högstbem: te bref, Furubohm angående, som til sig serskilt skrifwit, hoos sig.
42.
H: s Excs Præsidenten begärer, att hwar och en i synnerheet berätta will, huru wida det dem tildelte arbete kan ferdigt och opsatt wara, emedan H: s K.
M: t der om underd [ånig] berättelse begärt.
Huruwida hvar en sitt arbete förferdigat, berättas.
Secret.
Hr Hadorph berättar sig största flijt anwänt sin balk att förferdiga, doch efter önskan det eij ännu kunnat, emedan han finner så monga casus i gambla lagerne och recesserne, hvilka her til höra och lyda.
Landzhöfdingen Hr Lovisin uhrsäktar sig, att han genom den förändring H: s K.
M: t allern.
behagat göra uthi hans embete, och derwid infallande nya beswär iämwäl med sitt huusholdz transporterande hindrat blefwit att alt förferdiga, doch haar han en stor dehl redo, och om så nödigt fodras, tilsee wil innan 14 dagar mestedels ferdigt wara skall.
Assessor Schüttehielm: Såsom iag en ibland Assessores uthi Kongl.
Hoffrätten moste frå morgon til affton uthi det der stundeligen förefallende arbete mig infinna och de acter mig tilfalla utharbeta, 43. extrahera och i beredskap hafwa, hwar til iag och ingen annan än nattetid hafwer; ty hafwer det mig omöijeligit warit något uthi mitt werk göra.
Men kunde mig en liten respiration och ledigheet gifwas, skulle det snart nog ferdigt wara, som mig anförtrodt är, serdeles emedan det mästedelen hänger af jure communi; williandes iag tilltro mig mehr på 14 dagar uthrätta kunna, om ledigheet ifrå annat arbete gofwos, än [på] long tid, när man så hindrat är.
Kommer och det mig til serdeles hinder, emedan Gifftobalken hafver en nära förening med det, som nyligen uthi Kyrkoordningen fattat är, synnerligen om trolofningar etc., hvilket iag fördenskull nödigt hafver att eftersee, för än handen läggas kan wid sielfva mitt arbete och civillagen.
Secreteraren Lars Mörling: Det är twifwelssuthan nog bekant hvad iag mig til uhrsäkt hafwa kan; är och dess uthan hoos mig en twifwel, hvarest om förmyndare beqwämligast handlas böör.
Om förmyndare.
H: s Excellens Præsid.
: Det är högst nödigt, att Förmyndareordningen wäl revideras, att omyndige barn eij skadas må, tå man 44. menar dem hielpa; ty hoos oss är så wida kom [mit], att ingen will eller kan förmyndare blifwa för det store beswär derwid henger; altså skeer, att när man med för streng ordning wil de omyndige hielpa, blifwa de aldeles utan förmyndare; och som förmyndare förordnas efter föräldrarnes död och i anseende til qwarlemnat arf, altså hörer så om dem som testamenten att handla uthi Erfdebalken.
Hwad gort är af hwar en uthi sin balk.
H: s Excellence påminte än, huru han aff K. Maij: t i befalning hafver att efterfråga, huruwida hvar och en med sitt arbete ferdig är, williandes fuller H: s Excs gerna uptaga hvar ens excuse, doch moste, när befalles, H: s Kongl.
M: t derom noga och underd [ånig] berättelse gifwa.
Hr Schütteh.
: Jag moste och beklaga mig wara, förutan det ordinarie arbete uthi Kongl.
Hoffr [ätten], hvilket mine colleger nog betyga lära eij eftersatt wara, aff så monge speciale saker, såsom curateler, ia och domestiqve beswär hindrat.
H: s Excs Præses: Wij komma eij så offta tilsaman, att iu någon ledigheet kan gifwas, serdeles woro wäl, om för juulhelgden något 45. uthrättas, så att hvar en uthi helgedagarne hvad som påmint blifver eftersee kunde.
Och är nu snart åhr och dag, sedan denne Commission förordnades, och så litet emot K.
M: ts och alles förmodan der til gort.
Hr Mörling: Min flijt skal iag ospard hafwa, och des snarare mitt företaga, som iag och nu hörer äfwen hwad til Erfdebalken hörer, neml.
om förmyndare och testamenten.
Secret.
Hadorph: Texten hafwer iag verterat, den med Kon.
Carls den niondes compilation confererat, så och gambla lagerne och recesserne, hvar aff mycket hemtas kan, som om humblegårdar aff Calmare Recess och en Kon.
Gustaf den förstes ordning.
H: s Excs frågar, om Secret.
Hadorph til nestk [ommande] weka eij kan något ferdigt hafwa?
Hr Hadorph fruktar der til att kunna fåå rent skrifwit.
Discurerades om det, som hvar och en finner i sin balk, och til en annans hörer.
H: s Excs: Det är lenge sedan sagt och slutet, att sådant alt opsättes, och sedan gifwes den wid handen, til hvilkens balk det hörer.
46.
Hr Lagman Gripenhielm: När hvar ens concept opläses, finnes bäst hvad til en eller annan balk hörer.
Hr Gyllenstolpe, Hoffcanseleren: Ibland annat lärer mycket komma om böterne och myntevaleuren uthi général att tala.
Assess.
Hr Parmand.
: Jag önskar att kunna uthi alt min nådige herre Konungs befalning effterlefwa, och äfwen min skyldigheet uthi detta werf underdånigst wijsa.
Men som iag hvar dag med mine andra collegis moste ifrå morgonen til afftonen kl. 7 wara uthi Kongl.
Hoffr [ätte] n wid ordinarie arbetet, som min collega Hr Schuttehielm redo insinuerat, hafwandes iag och alt ifrå åhr 1672 warit med åthskillige Commissioner, hvilka den ena räkt den andra handen, häfftat, så att iag ingen tid hafft til att på detta sä see, som denne wiktige sak fordrar, hvilken i hvar punct angår ähra, lijf och godz; och woro fördenskul nödigt, att och tid gofwos andra criminalister att genomsee och consulera.
Moste iag och den endaste tid mig gifwas kan, som 47. är allenast om nätterne, relationerne til Kongl.
Hoffr [ätt] s acterne förfärdiga och utharbeta, hvilket mig eij lofgifwit är att efftersättia; faller mig fördenskull des mehr swårt, som ögonen eij wäl stå bij, att och detta om nätterne, synnerligen emedan dagerne så korta äro, utharbeta; hafver iag doch några capitel ferdige, och serdeles om methoden opsatt, som iag wil opwijsa, och deraf ehrfara, om det kunde behaga, att iag pä det sätt widare fortfaar.
Hans Excellens: Wid tilfälle skal Hans Kongl.
Maij: t iag underd [ånigst] hvar och ens excuse omstendeligen insinuera.
Borgm.
Hr Törne: Wij hafwom fuller handen lagt wid wårt arbete, och det mäst ferdigt, så att en stor dehl serdeles hwad en och annan [af städernas?
] ordningar angår opwisas kunde, men som det eij är med Borgm.
Camen comunicerat, hwilket man gerna önskar först skee, ty är wår begäran der til tid och tilstånd fåå.
H: s hogg.
Excs: Så lenge Borgm.
Cameen så siuk är, moste man fuller honom der med förskona.
Hr Törne: Man hafwer derföre most hålla något fördrag, men 48. som nu Borgm.
Cameen åter är så wida til helsan kommen, att hopp gifwes om des restitution, skal eij försummas conférence med honom hålla om det, som redo til pennan fattat är.
Elliest har man ock tyckt, att hwad som uthi Kongb.
Stl.
finnes och mäst hörer til stadsens styrelse, och må til Rådstugubalken föras, allenast tid blifwer det ock med Cameen comunicera.
Om böter.
Inföll en discurs, om pœna sättias skal wid lagen.
H: s Excs: Tilförne är så någorlunda sagt och slutit, och är det wisserlig ett compendium, som mycket lijsa skulle både mödan och arbetet, så och minnet för domare och andra; fast det eij i alla måhl skee kan, woro eij så orådeligit det att göra likwäl så mycket tienar och göras kan.
Hoffcans.
Hr Gyllenstolpe: Det är en tavtologia att sättia pœnam på annat och lagen på annat ställe.
Stöld.
Hr Lovisin: Wäl woro, om iag och wiste, om gårdtiufnat, stöld med låås brott etc. hårdare ansees nu skall än annan; ty ehuruwäl 49. gamla lagarne hårdare straffa dem, som under Gudz låås stiäla, som agnebakare, gårdtiufwar etc., så är doch nu uthi Hoffrätterne och praxi allenast kyrkiotiufnat och stöld i eldz- och watnsnöd något swårare ansedt, det andra lijka efter Strafordningen.
H: s Excs: Är dock en stor åthskilnat in qvalitate delicti, och borde fördenskull straffet der efter ordnas, ty större last är boskapen på marken stiäla, dem man mindre wakta kan, än innan döör och låås.
H: s Excs: Jag wille önska wij snart kunde tilsaman komma, til att genomsee hwad en eller annan kan hafva ferdigt gort; serdeles som iag förstådt hafver H: s Kongl.
M: t sig förundrat och aldrig tänkia kunnat så litet på så long tid til saken gort wara.
H: s Excs befalte, att det, som Furubohm till sig aff de til Kongl.
Commissionen hörande acter tagit, skall åter infodras angående Tingmålebalken och til Hr Hoffcanseleren lefwereras.
Och slöts der med sessionen denne gong.
50.
D.
[16] I handskriften angifves icke dagen, då detta sammanträde hölls, men å Kongl.
Brefvet af den 16 Dec.
1687 finnes antecknadt: » Opläsit den 16 Decemb.
1687 uthi Kongl.
Commissionen til lagsens Revis. » December 1687.
Hans Excs Kongl.
Rådet och Canselierådet Hr Eric Lindskiöld.
Hoffcanseleren Hr Gyllenstolpe.
Borgm.
Törne.
Secret.
Hadorph.
Secret.
Mörling.
Assess.
Parmand.
Rådm.
Brunei.
Kongl.
Maij: tsbref om arbetets fortsättiande.
Emedan såsom af de herrar constituerade allenast ofwannemde tilstädes woro, och Landzhöfdingen Hr Lovisin med Lagmannen Hr Gripenhielm bortreste, Hr Schuttehielm och Cameen siuke, ty oplästes allenast H: s Kongl.
Maij: ts allern.
bref af d.
16 Decemb.
förl.
af innehåld, att Hans Kongl.
Maij: t låter i nåder denne gong hoos sig gälla, det en eller annan af de constituerade och H: s Excellence adjungerade til sin uhrsäkt förebrakt, att de för sine trägne ordinarie embetes förrättningar eij kunnat detta extraordinarie som tilbordt fortsättia, och att sammankomsten til sist in januario opsätties, tå hwar ens wärk wäl utharbetat uthi Commissionen förekomma låter, och will H: s K.
M: t sedan hvar månad uthi nåder underrättat wara hvad det lijder med detta så angelägne ärende; och befaltes detta de bortowarande comunicera, hvar med den Kongl.
Commissionen skildes åth.
51.
A: o 1688 D.
15 Martii.
Hans Hogg.
Excellence Kongl.
Rådet och Canselierådet Högw.
Grefwe Eric Lindskiöld Præses.
Hoffcanseleren wälborne Hr Gyllenstolpe.
Landzhöfdingen wälb.
Hr Lovisin.
Borgm.
Hr Törne.
Secreteraren Hr Hadorph.
Rådhmannen Brunelle.
Borgm.
Hr Cameen.
Kongl.M: ts bref d.
[26 Januari 1688] att Ass.
Lilliemark blifver Secret.
Mörling til hielp.
Oplästes Hans Kongl.
Maij: ts allern.
bref af d.
26 Januari förl.
til Hans högg.
Excs och samptl.
deputerade af innehold, att såsom Secret.
Mörling för den stadige upwaktning hoos Kongl.
Maij: t med revisionsakernes föredragande och expedierande eij lärer medhinna den honom wid lagsens revision tildelte balk och andehl, ty tillåter H: s M: t allern., att Assessoren uthi Kongl.
Executionscommissionen Lars Lilliemark må under Secreterar Mörlings manuduction til hielp wara och handen wid werket läggia, och att han tilsäges närwara, när Commissionen sammanträder.
Än oplästes H: s K.
M: ts allern.
bref til Assess.
Lilliemark att Secret.
Mörling til handa och hielp wara uthi berörde arbete och sig wid Commissionen infinna.
52.
Assess.Lilliemark tager sitt inträde.
H: s Hogg.
Excs: Såsom Assess.
Lilliemark befalles uthi Commissionen sig infinna, och derföre sitt rum och säte wid bordet hafwa moste, doch under en annans manuduction står, derföre som en extraordinarius considereras, ty tager han sitt rum nederst och under de ordinarie constituerade; inkallades derföre Hr Lilliemark och tog sitt rum nederst.
Assessorers tilsättiande.
H: s Hog.
Excs: Nödigt är och att H: s K.
M: t underdånigst föredraga, att ännu fehla twänne uthi Kongl.
Commission uthi sal.
Assess.
Parmand: s och Slotsfogden Stiernhofs ställe.
Hr Hoffcantseleren: Om man och icke wid tilfälle H: s K.
M: t underdånigst föredraga måtte hvad her görs och arbetas, och huruwida man finner titlerne böra behållas och med balkerne öfverenskomma, etc.
H: s Hogg.
Excs: Hans Kongl.
Maij: t lärer uthi alt detta finna nödigt, att wij opsättia wår mening och utharbeta wårt werk och det Hans K. Maij: t sedan hemskiuta til nådig correction.
53.
Discur.
om straffet sättias må wid lagen.
H: s Hogg.
Excs: Offta är tilförne omtalt, doch eij wist slutet, om hvart för sig criminalia och realia sättias skole eller serskilt; såsom til exempel, om myntet såsom regale, och des förfalskande som ingrep uthi konungens rätt handlas nu in titulo de jure Maj: tis, om derföre des straf skall der til strax sättias eller under annan balk, som nu i Hogm [åls] balken står om afwog sköld etc., är nödwendigt wij oss förena.
Och är ofehlbart, att arbetet mycket wäxer, om serskilt sättias skal poena ifrå sielfwa lagen.
Hr Lovisin: Uthi gambla lagen fölias Konungsbalken och Edzöret; och discurerades her något om edzörsstraffet, hvad åthskilnat är satt i Landz- och Stadzlagen.
Om twänne eller en lag författas skal.
Discurerades iämwäl och, om icke bäst är göra en lag och hvad som serskilt til städerne appliceras böör och tijt hörer der wid uthsättia.
Hr Hoffcans.
: Uthi den mig tildelte balk synes, att först anföres om processen uthi Landet, sedan uthi Städerne och enteligen uthi Hoffrätten.
54.
Borg.
Cameen: För alt synes dock nödigt om stadsens styrelse och politie att hafwa en wiss balk.
Hr Hoffcans.
: Mig synes her wid uthi consideration tagas böra, om icke alt hvad til jus hörer så wäl Krigs- som Siöartiklarne uthi en lag författas kunde?
Om serskilte ordningar uthi lagen begripas kunna.
H: s Hogg.
Excs: Siölagen böör her til komma, men andra artiklar, som hoos oss nu kallas, som til Landt- och Siömilicen höra, äro particular, och serskilte ifrå almenne lagen så hoos oss som uthi all landh.
Äfwen äro andra ordningar såsom om bergswerken, myntet etc. så variable, att de eij kunna så alment fattas; doch hvad justicen widkommer kan uthi ett alment werk komma.
Om pœna fogas må uthi Konungsbalken öfver crim.
læs.
Maj.
H: s Hogg.
Excs: Uthi min balk hafwer iag fatta welat och sättia wid jura Maj: tis pœnam transgressionis; infaller doch mycket uthi andra balkerne, som synes tijt höra, til exempel, des straf som talar och gerning gör å domare och fogde etc. är större derföre att sådant 55. anseer och konungen, som dem tilsatt, men om sådant handlas nu elliest uthi Tingmåla och Edzöre; hvarföre synes mig bäst, att wij fatta werket, som oss synes beqwämast, och det sedan alt Kongl.
Maij: t uthi underd [ånighet] hemstella.
Discur.
om förmyndare.
Discur.
om förmynderskap, att det nu så strängt är der med i lagen, så att ingen undwijka kan sitt fall och undergång, fast han större flijt anwende til sina pupillers conservation än sine egne barn.
Bygningebalken.
Discur.
om Bygningebalken, att der äro åthskillige capitel, som handla om de måål nu sällan förefalla, såsom att by bygga af nyo, ty synes onödigt om dem så widlyfftigt handla som om det dageligen infaller.
Hogmålsbalken.
Hans Hogg.
Excs: Nödigt är att oss förena, hvem uthi sahl.
Ass.
Parmand: s ställe begäras moste, om icke en aff Hrr Assessorerne uthi Kongl.
Hoffr [ätten], fastän af de förehafde discurser synes eij mycket blifwa, som til Högmålsbalken hörer, emedan der mycket finnes, som til Konungsbalken länder, doch lärer til Högmålsbalken Opsåth til mord.
56. komma crimina læsæ Maj: tis divinæ, mord och intention att mörda, annan förgifwa, råhn och röfwande, hvilka fulla upsåth att mörda synes äfwen straffas kunna som sielfwa dråpen, äfwensom man exempel hafwer om dem annan förgifwa welat; och så talar skriften: tu skall göra honom som han tänkt att göra tig.
Slöts, att Rentemestaren Hr Jacob Snekenberg och Assessoren i Svea Hoffrätt [Hr Jonas] Hassel föreslås Hans Kongl.
M: t uthi de twänne vacante rum och Sternhofs samt sal.
Parmand: s ställe.
Die 6 Aprilis 1688.
Kl. 4 efter middagen.
Sammanträdde åter de til lagsens revision Herrar constituerade.
Hans Hogg.
Excs Kongl.
Maij: ts Råd och Canselieråd Hogw.
Grefwe Lindskiöld Præses.
Hoffcanseleren Baron edle wälb.
Hr Gyllenstolpe.
Landzhöfdingen Baron edle och wälb.
Hr Erik Lovisin.
Lagmannen Hr Gripenhielm.
Secret.
Mörling.
Rentem.
Hr Sneckenberg.
Assess.
Hassel.
Secret.
Hadorph.
Hr Törne.
Borgm.
Hr Camen.
Assess.
Hr Lilliemark.
Rådm.
Hr Brunei.
57.
Assess.
Hr Schuttehielm uhrsektas för sin siukdom.
Kongl.
Maij: ts bref d.
29 Martii opläst.
Oplästes Hans Kongl.
Maij: ts allern.
bref af d.
29 Martii 1688 af innehåld, att såsom Assessoren i Kongl.
Svea Hoffr [ätt] Jacob Parmand.
Hr Jacob Sneckenberg och Hr Hassel taga sitt inträde.
är med döden affgången, och Slotsfogden Stiernhoff för sin trägne upwaktning wid Slotscanseliet aff H: s Kongl.
Maij: t ifrå denne Commission allern.
dispenserat, ty förordnas uthi deras ställe för detta Rentem.
Jacob Sneckenberg och Assessoren uthi Kongl.
Swea Hoffrätt Jonas Hassel med befalning, att de wid samankomsterne tilsägas att sig inställa uthi denne Kongl.
Commissionen; hvårföre de och sitt inträde togo, och blef Hr Sneckenberg gifwen Dråpemålbalken och Hr Hassel Högmålebalken.
Oplästes constitutorium af d.
6 Decemb.
1686 och befaltes så der af som [af] detta siste H: s Kongl.
Maij: ts bref af d.
29 Martii gifwas en copia til Hr Sneckenberg och Hr Hassel, hvilket och efterkommit blef.
H: s Hogg.
Excellens frågade, om icke någon kunskap hade, om 58. sal.
Hr Parmand.
öfwer Högmålsbalken något fattat?
Sal.
Hr Parmand: s concept til Högmb.
infodras.
Notarien Becckies berättade sig så wäl af sahl.
Parmand.
som des broder hört något opsatt och fattat wara, så och redo med Assess.
Bromeen, hvilken wid sahl.
Parmand: s död berättas des kammar förseglat, [och] iämwäl [med] Cammeraren Parmand.
derom talat, att [ɔ: och?
] sä wäl det som hvad honom aff Notarien Becckies gifwit war aff sal.
Hr Berlings compilation och Hr Lundii observationer återbegärat, förfrågandes sig, om icke han derom widare å Kongl.
Commissionens wägnar anhålla må; hvilket Hans Excs och Kongl.
Commissionen biföll, och befalte det med extracto protocolli til större eftertryck göra, så efter Hans Kongl.
Maij: ts som Kongl.
Commissionens befalning.
H: s Hogg.
Excs frågar Secret.
Hadorph, om han sitt arbete något contraherat, emedan det synes widlyfftigt, och H: s Kongl.
Maij: t möijeligaste kortheet söker; jämwäl om icke Siölagen kan göras kortare.
Om Siölagen.
Borg.
Cameen: Siölagen är wäl skrefwen, doch fehlar der åthskillige casus och måhl.
59.
Borg.
Törne: Der finnes doch mästedels de casus och tydeligen uthsatte, hvilka dageligen framkomma.
Om lagmans instansen.
Hans Excs proponerade, huru Hans Hogg.
Excs och Hoffcanseleren hafwa med Hans Kongl.
M: t talat och i underdån.
hört H: s Maij: ts der wid gorde proposition om lagmansrätten och den instantiens nödwendigheet för tiden.
H: s Excs discurerade, att i förra tider hafwer lagmans embete warit och sträkt sig fast wida, äfwen til andra saker och icke til justicen allena, utan de högste och angelägneste ärender i rijket, synnerlig konungars wälliande, landhsens uthlagor och mehra slijkt, som involverat nästan såsom en opsikt på almogens rättigheet, så att konungen most dem och lagmännernes råd såsom en talemans för landet och almogen reflectera och någorlunda ansee; hvilket alt emedan förandrat är, synes något twifwel wara om lagmans embetes nödwändigheet, som sig nu allena sträcker til justicen; hvartil man fuller kan iaka för trätornes des snarare skilnad; 60. men man finner, att de twister tijt komma gå mehrendels längre.
Hafver och eij heller lagmannen att göra med criminal sakerne, är altså des en stympat jurisdiction och rätt, warandes parterne offta til process äggiade deraf, att en winner uthi Heradz-, annan uthi Lagmansrätten; men skulle alla gå strax til Hoffr [ätten], torde mongen sig betenka, förre än han emot domen appellerar, hvarföre man skäligen säga kan den instans indragas kunna, och i des ställe Heradzrätterne med bättre karlar och män besättias, hvilka sedan per avance äfwen som under milicen til andra justitiæ tienster gå kunde och borde.
Hr Hoffcans.
: Innovation synes altid hafwa beswär med sig och synnerligit betänkande; men det blinda förslag, som offta göres, att förändring är anstötelig, måtte rättas med fundament.
Förrige tider war allenast twänne instantier och tredie konungens nemd, störste 61. beneficium är och in lege hafwa kort process, som består uthi fåå instantier; hoos oss är nu 4, ia och ibland 5 instantier; fast man finner på somblige orter allenast en neder instans såsom uthi Norland serdeles förre tider brukeligit, och är ännu uthi monga städer ingen Kämnerscammar.
Hr Lovisin: Ratio för lagmansrätten är allenast, att fattigt folk der må hulpne blifwa; men så kan doch det äfwen på annat sätt skee, såsom om landzhöfdingen en eller annan gong der efter frågade, om någon hade sig öfver processen att beswära, att han det tå tilkannagifwer uthi Hoffrätterne, äfwen som andra criminalia tijt sendas och des swar meddelas, och således kan den fattige äfwen så wäl affhielpt blifwa.
Asses.
Hassel: Jag troor K. Hoffrätternes arbete skulle dergenom 62. mycket förökas, om lagmansinstantien indrages, ty iag weth til lagmanstinget i Upland warit 450 saker och der af eij öfwer 50 à 60 til K. Hoffr [ätten] komne.
Hr Lovisin: Jag menar til Kongl.
Hoffr [ätter] ne eij flere saker derföre inkomma skulle, serdeles om pro temerario litigio sättes ett rättmätigt straf.
H: s Excs begärte, att hvar en wille öfwer detta ärende sitt betenkande skriffteligen ingifwa och emedlertid alt secrete hålla, til des lägenheet blifwer Hans Kongl.
M: ts willia och nådige behag widare inhemta.
Men om detta blef sedermehra eij widare talat.
Bygningebalken företages.
H: s Excs begärte, att Secret.
Hadorph sitt arbete och concept framtaga wille; hvilket skedde, och lästes der och hvar deraf något.
Secr.
Hadorph: Jag hafwer mycket aff recesserne indragit och kan iag något swårt mig finna der wid, hvad som indragas kan; om H: s Excs skulle behaga conceptet med sig på landet taga, att deraf 63. tilfälle hafwa mig underrätta och befalla hvad uthslutas kan.
H: s Hogg.
Excs: Det skulle falla mig för swårt det in antecessum göra, förre än alt är nermare ferdigt.
Wid upläsandet af bem: te concept, som styckewijs her och ther skedde, påmintes, att de nu obrukelige ordesätt utheslutes, och hela stijlen så formeras, som han nu dageligen brukas.
Om nybygge.
Oplästes cap.
1 om nybygge.
Hr Lovisin: Her böör aktas, att nu är fast annorl [edes] beskaffat om ny byes bygnad, så att fogden eij lof der til gifwa kan, utan moste H: s K.
M: ts allern.
tilstånd til sådant genom landzhöfdingen sökas; doch är en deel, som byggas kan och der til lofgifwes aff jordäganden, som är frelseman och skattebonde.
Conf.p.
58.
H: s Excs påminte och bad Secret.
Hadorph detta sitt concept så mycket skee kan hoopdraga, och det uthsluta, som eij så wäl kan til lagen höra och föras.
64.
Discur.
om ordet Crono och Konung.
Inföll her wid en discurs om ordet Cronan, om man icke kan och böör i det ställe, som ordet Crona så mycket brukas, sättia Konung, såsom Konungen til nytta etc. och icke Cronan til nytta.
Borg.
Camen: Såsom lagen är perpetuel, så synes orden böra wara; och emedan Konungar offta ändras, men Cronan eij, synes ordet Crona mehr perpetuelle wara.
Asses.
Hassel: Ordet Crona är amplius och generalius, så att det kan wid all händelse så wid Konungens närwaro som der ingen wara torde brukas.
Hoffcans.
Hr Gyllenstolpe: Under regno electivo äro denne [ɔ: desse] Leges formerade, som perpetuæ skulle wara, och der sättes ordet Crona, som synes med den form bäst öfverensstämma, och lijka som förtaga Konungen den tankan til att sig aff juribus Maj: tis mycket tilwälla, emedan det syntes eij så mycket honom som Cronan tilkomma, hvarföre 65. det och Cronan tilägnas, som rätteligen Konungen tilhörer, men när iag äfwen slijk form påseer hoos andra, såsom Romerske Rijket til exempel, finnes färre tider alt fort nemnas imperator och eij imperium, fast imperatores woro aldeles electivi, faller mig derföre undersamt, hwarföre det ordet Crona så mycket hoos oss brukat är, der rijket war likwäl mycket wid konungslige familien fäst.
H: s Hogg.
Excs: H: s Kongl.
Maij: t hafver funnit ordet Riksråd anstöteligit, som wij alla weta, ty emedan de kallades Riksens Rådh, syntes de hafwa serdeles makt uthi Riksens affaires, hvaraf är skedt, att exteri eij hållit wara krafftigt nog det Konungen gorde, utan och att Rådet skulle sådant underskrifwa.
Så är äfwen Kongl.
M: t misshageligit det ordet Consistorium Regni; och synes som wij elliest skulle något göra emot Konungens högheet, om icke ordet Konung i stelle för Crona brukas, serdeles i detta högst angelägne werk, der hvart ord, synnerligen sådane, wägas böre.
66.
Hr Gyllenstolpe: Det stadfäster mehr Konungens och undersåternes kärlek emellan annan, om ordet Konung brukas i ställe för Crona, ty såsom ordet Konung är i arfrijket beqwämare, och arfrijke är en gåfwa af Gud, så är undersåternes plijkt att sig och sine ord rätta til sin Konungs underdån.
och förbindande.
H: s Excs: Der skulle ske, att Gud läto rijket falla uthi brist af arfkonungar, så kunne wij doch nu eij annat göra än inrätta wåre ord och skriffter effter som tiden och staten är, och lemna det öfriga til Gudz behag och tiden.
Och slöts, att på alla ställe skall sättias och brukas Konung och Konungs rätt för Cronan.
Om skatte och cronoiord.
Påmintes doch om iord, emedan emellan crono och skatteiord är stor åthskilnad, i anseende til iordäganden, ehuruwäl skatten och affraden kan höra en til, att i det måhl blifver cronojord satt.
67.
Continuerades opläsandet, och om skatteiord discurerades, att det synes billigt wara, den iorden, som merkeligen förbättras med ägor och så stor mark hafver, att den förökas kan, må med skatt förökas.
Rådstugubalken företages.
Sedan något mehr aff Hr Hadorphs arbete opläsit war, och påminnelse gord ratione stijli, ut supra, företogs Borgmester Cameens och Törnes med Rådhm.
Brunels opsats til Rådstugubalken.
Och påmintes til:
Cap.
1. att til de ord: eij må flere wara af en släkt i rådet, sättes: med mindre konungen så bewilliar och behagar.
Til troheets sättes: dommare eed, sin troheets eed och sin domare eed, begge gonger, eller sin underdånige trohets eed, och sin domare eed.
Ordet hullheet synes mäst höra til konungen.
Cap.
2. om borgmestare och rådmannatalet.
Borgmest.
och rådmanstaal.
Discur.
att i gemen kan eij wist taal sättias om borgmestare, om icke man nemna skulle uthi Stockholm wara 4, andra städer twå 68. och små städer een borgmestare; om rådmannatalet äfwen så.
Borg.
Törne: Den sista H: s Kongl.
Maij: ts förordning lyder, att rådhmän i Stockholm skola wara allenast 15, tre såsom præsides pä Cemnerscamrarne, och 12 på rådstugun.
Stadsens politie.
Inföll en discurs om städernes serskilte wäsende och politie, och att sådant synes bäst serskilt fatta, som städerne serskilt angår, såsom om politie borgmestaren, att sådant alt fogas som en förordning efter.
Hr Hassel: Wäl woro om det skedde til allas underrättelse.
Hr Törne: Wäl woro det, att hvar en weta mä, hvad de skola sig efterrätta, och att sådant sättes til lagen, om icke uthi lagen.
Hr Gyllenstolpe: Wackrare är, att det separatim och eij i lagen föres.
Ordet protocoll.
Til cap.
3. påmintes om ordet protocol, att det fuller är så usu receptum och af allom förstås, doch skulle wäl brukas kunna i 69. des ställe, så och i stelle för acter: handlingar; fongar förswar- ligen gömas: wäl förwaras, bewaras; är doch bewara som beskydda, att fongar i säkert förwar hållas och nödtorffteligen skötas, spisas, som wederbör skötas, tilbörligen skötas, som och sägas kan om dem, som sittia på watn och bröd.
Hr Törne: Det är ett serskilt straf, men her talas om custodia allenast.
Skickade: som wederbör och förordnade äro; må: måge; råd: borgm.
råd och rätten; rådet betyder mehr senaten.
Til cap.
4. påmintes wid orden andra borgmestaren: handelss borgmestaren; måth och wikt: måth, måål och wikt, rätt aln, måth och wikt brukas, rätt aln, måth, måål och wikt; Hr Törne: Jag tror i ordningen står allenast måth och wikt.
Seglation: skepbyggerie och [skep-?
] farten; tilsättes: der lägenheten så är; nederlag: kan eij wara allestädes, utan i stapelstäderne.
Hr Hassel: Det är doch ett serdeles privilegium.
70.
Til cap.
5. om politie borgm.
observ.
för ordet politie kan brukas ordnings borgmestare; äfwensom för justitiæ borgm.
rättskötande, rättwårdande, rättskipande eller slijkt.
H: s Excs: Om wåra swänske ord komma i bruk, kunna de såwäl som fremmande förstås.
Hr Hoffcans.
: När bruket tilkommer, blifwa orden goda.
Uthi Tyskland kallas justitiæ borgm.
ordförande borgmestare.
Borg.
Törne: Förre woro her justitiæ, commercie, bygnings och embetes borgmestare; men i lavales [ɔ: de la Vallée ’ s?
] tid och tilträde togs den bestelning och [ɔ: att?
] bygnaden och embeten [förenades?
] til ett, och så moste ett annat nampn i stelle til den fierde borgmestaren tagas, som politie nemd blef.
Borg.
Cameen: Detta concept är inrättat efter det bruk nu är.
Borg.
Törne: Woro dock mycket wäl, att nu, som förre warit, 71. en serskilt embetes borgmestare woro, hvilken och så mycket hafver att sköta som han hinner.
Til cap.
6. om embetes borgmestare; her wid obs.
att detta omskiffte, som är med borgmestarne skedt, att bygningsb [orgmestaren] är och embetes borgmestare, är mycket incompetent; och berättade Borgmestarne mycken irring deraf flyta; hvilket bäst rättas kunde, om än blefwo ordnat som förre warit.
H: s Excs försäkrade, der sådant blifver H: s K.
M: t uthi underdån.
föredragit, lärer deruthinnan blifwa förändring, och wid det förre warit.
Slöts och, att Borgmesterne må rätta sitt concept som dem bäst synes, så att hvad til bygnings borgm.
hörer, sättes allenast til hans embete, och hvad til dem andra hörer, föres til deras embete, hvilket H: s Excs förmenar aff H: s K.
M: t uthi nåder gillat blifwa.
Cap.
7 och 8 oplästes.
Collegier: om brukas annat ord, woro bättre; råd: öfverläggiande.
H: s Excs: Iag har orsak att berömma edert wärk, som är klart och tydel [igt].
Och slöts der med sessionen denne gong.
72.
D.
22 Maj 1688.
Kl. 4 efter middagen sammankommo: H: s Hogg.
Excs Kongl.
Rådet och Canselierådet G [refve] Lindskiöld Præsidenten.
Hoffcanseleren wälb.
Hr Gyllenstolpe.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Borgm.
Cameen och
Rentemestaren Hr Sneckenberg.
Borgm.
Törne.
Secreteraren Hr Mörling.
Rådhm.
Brunei.
Assessoren Hr Hassel.
Assess.
Hr Lilliemark.
K.M: tsbref d.
10 Maj opläst ang.
Oplästes H: s Kongl.
Maij: ts allern.
bref af den 10 Maj af innehåld, att wid denne Kongl.
Commissionen uthi behörigt minne och betenkande tages det förslag Kongl.
Swea Hoffrätt gort om advocaters S [vea] Hoffräts betänkande om processen.
reglemente så och processens förkortande, hvilket Kongl.
Swea Hoffr [ätt] til H: s Kongl.
Maij: t medelst sin til H: s K.
M: t affgogne skrifwelse aff d.
10 Maj sistl. underdånigst skiuta [låtit]; och oplästes samma K. Hoffrättens betenkande och förslag.
73.
Advocater.
Hwar wid observerades och påminte H: s Hogg.
Excs det förslag, att advocaten eij må förskiuta någon god saak, är eij så lätt att enom tilbinda och förplikta, ty saken är allenast god på en sida.
Ass.
Hassel: Kongl.
Rättens mening är fuller, der advocaten seer ögonskenlig saken wara elak, må ingen den antaga, ty elliest skulle synas, der man förplikta wille Advocaten om saksens godheet och rättwijsa så noga inqvirera, som man til hans arbitrium sådant skiuta skulle.
H: s Excs Præsidenten blef kallat til Cammarcommissionen, och tog affträde.
Process i skriftwexling.
Borg.
Cameen: En skrifft af hvar part att faå ingifwa uthi Kongl.
Rätten, synes för litet, ty in exceptione allegeras offta documenter, som beswaras moste.
Asses.
Hassel: Det kan munteligen skee, om enteligen aff nöden är.
Hoffcans.
Hr Gyllenstolpe: Munteligen det göra är större hinder och fodrar större tid och lemnar äntå efter sig någon owissheet.
Borg.
Törne: Neplig är någon exceptio så slätt, att den icke behöfwes swaras.
Hr Gyllenst.
: Är saken så klar, att ingen probation behöfwes, är exceptio eij af nöden, men är casus dubius, behöfves probation, hvilken sedan moste swaras.
74.
Borg.
Cameen: Under tiden hender, att uthi bägges skriffter äro heel nya qvæstioner, så in exceptione som libello; som nyligen uthi rådstugun skedt är emellan Cameraren Hillebrand och hans consorter om inlastat iern til S. Hubes.
Borg.
Törne: Genom muntel [ig] conférence blifver saken offtare mehr mörk.
Asses.
Hassel: Mästedels uthi replica och duplica äro blotte discurser, som til saken intet gör.
Rent.
Sneckenberg: Om alla documenter inlades uthi underrätterne och inga nye i Kongl.
Hoffrätterne, synes processen förkortas kunna; och tå mindre skriffter af nöden [vara]; men nu hender, att förnemste skälen undertiden allegeras först wid dupliqven, til den enda, att de eij må beswaras.
Hr Gyllenstolpe: Detta är en materia, som tienar til processen, befalte derföre brefwet än en gong opläsas.
Assess.
Hassel: Man finner under tiden advocaterne intet förstå 75. sin saak eller documenterne, utan twärt emoot sig tala och dem allegera, att man af nöden hafver dem under tiden rätta, hvarföre nödigt är, att gode män til advocater tages.
Borg.
Cameen: Advocater äro nödige, ty exempel weth man, att en i fengelset hafver dråp begådt, men warit så enfaldig, att han eij wetat på något sätt sig förswara, och inwenda det, som skedt war, huru han twungen blefwit att sig wäria; hvarföre man af nöden fan en advocat honom til hielp gifwa, som saken uthföra kunde.
Om skrifftwexling wid heradzting.
Discurerades om heradzting; om icke parten, synnerlig actor, sine skäl föruth och skriffteligen ingifwa kunde, och swaranden efter ehrhållen comunication dem beswara förre än tinget inföllo.
Nemden.
Hr Gyllenstolpe: Her infaller åthskilligt, som tagas kan i akt wid processen, och synes mig iämwäl eij så orimligit, om nämden wid heradzting tilhölles att sitt embete efter lag och som förre brukelig warit att fölga och göra, neml.
om sielfwa sakerne ransaka, ty det kunna de lättare som på orten bekante göra, så wäl uthi criminal som civil twister, ägoskilnader och slijkt.
76.
Äfwen discurerades om opbod och inprotocolleringar, att nödigt är der om accurate handlas uthi Tingmålebalken på hvad sätt de skee skole.
Wid pass kl. 6 låter H: s Excs weta sig uthi Camarcommissionen så hindrat, att han nepligen på en timma kan der ifrå komma; hvarpå Kongl.
Commissionen swarade sig synes derföre bättre, hvad mehr til göra är, til annan tid upskiuta, emedan kl. är 6, och så skildes Kongl.
Commission denne gong åth.
D.
24 Juli 1688.
Kl. 8 förmiddagen sammanträdde åter Kongl.
Commissionen.
H: s Högg.
Excellens Kongl.
Rådet och Canselierådet Högwälb.
G [refve] Erick Lindskiöld, Præses.
Hoffcanseleren wälb.
Hr Gyllenstolpe.
Landzhöfdingen wälb.
Hr Lovisin.
Lagmannen wälb.
Hr Gripenhielm.
Secreteraren wälb.
Hr Mörling.
Assessoren Hr Hassel.
Borgmesterne Hr Cameen och Hr Törne.
Råahmannen Brunei.
Assessoren wälb.
Hr Lilliemark.
77.
Rentemestaren wälb.
Hr Sneckenberg, Secreter.
Hadorph, Assess.
Schutenhielm äro på landet.
H: s Excs: Wij williom än gerna see widare, hvad Hr Borgmestarne uthi sitt werk gort, emedan det redo begynt är.
Hr Mörling: Gerna skulle iag önska något af mitt få föredraga, serdeles emedan så åthskillige meningar infalla om arfsaker, om hvilka iag och en deel owiss är, önskandes derföre få en eller annan qvæstion proponera och deciderat hafwa, såsom om inventarii oprättande, endoch derom finnes til en dehl wäl infört uthi placatet om cessione Om supputatione graduum discurs.
bonorum; så och om supputatione graduum, hvilkenthera civilis eller canonica gälla skall, som så stor åthskilnat gör in linea collaterali, och synes mig beqwämast supputatio civilis.
Hr Lilliemark: Efter gambla lagerne är canonica brukat, som sees deraf, att femte man eij måste arf taga.
Hr Lovisin: Jag wili gerna see några exempel der på, ty det gör eij fyllest af det, att femte man eij arf taga monde, att probera 78. comput [ationem] canonicam brukat.
H: s Excs: Man moste uthwällia och blifwa wid den beqwämast är.
Om repræsentatione discurs.
Hr Mörling: Widare är och hvar om iag underrättat gerna wara will; huruwida neml.
repræsentatio gälla böör in recta descendenti?
Hr Lovisin: Mig synes den gälla böör in infinitum och will iag der til en annan gong nog skäl wijsa, när wij något beredde föruth afwetandes, hvad materia förekomma skall, samankomma.
Om börd.
Borg.
Törne: Wäl woro och, man någon wiss termin satt hade för bördz rätt, att eij äganden uthi stadig owissheet wara må om det han köper etc.
Hr Lovisin: Der innan är högt af nöden en wiss begynnelse taga, och förordning göra, hwaråth bördzrätten förnemst syfftar; ty såsom acqvirens intenderar conservationem familiæ, hvartil jus protimiseos högeligen hielper, så skeer offta emot hans intention, när godset 79. icke allenast genom gifftermål går til annan familie, utan och sedermehra acqvirentis egne och nermeste uthslutas ifrå bördzrätten, som skeer när en hustru kommer til att ärfwa sin sons fädernes godz, och i det fall man sedan mehr anseende hafver til den dödas nermaste än acqvirentis.
Secr.
Mörling: Det är iag gerna weta will, om til exempel, hustruns, som nu sällia will det gods hon effter sin son ärfft, nermaste skola ansees och förmåhn hafva uthi bördzrätten för sonens nermaste å fadrens och faderfadrens primi acqvirentis sida.
H: s Excs: Mig synes, man moste see på acqvirenten, och att den honom närmare är, niuter det jus och bördzrätten.
Landzh.
Hr Lovisin: Præjudicatum har man, att Kongl.
Swea Hoffrätt dömt hafver den bördzrätten til, [som] nermast war acqvirenten, hvar om och sal.
Hr Berling ett kort doch wäl fattat votum gifwit; men uthi Kongl.
Senaten dömdes twärt om bördzrätten den til, som nermast war sälliaren.
80.
Om testamente.
Hr Mörling och Hr Lilliemark fråga, om och Testamentsordningen uthi lagen införas skall?
H: s Excs: Ja, doch att det skeer stylo legali.
Hr Mörling: Om begynnelsen uthi arfsakerne skal skee om arf effter testamenter eller om arf ab intestato?
Hr Lovisin: Älste civil lagen, den wij pläge något ansee eller omtala i gemeen, är Lex XII Tabul [arum], hvar begynnelsen skeer aff testamenter och den algemene reglan, ut qvisque legassit, ita jus esto, och samma styl fölger jus rom.
med flere andra, iämwäl och wåre egne, synnerligen wid domstolerne, att altid först eftersees, om någon förordning är gord om qwarlåtenskapens deelning, och sedan hwad rätt arfwingerne tilhörer.
H: s Excs: Mig synes rättast, att uthi wår Erfdebalk handlas nu som förre först om rätta arfskapet ab intestato, sedan om testamente, ty ehuru de komma att considereras hoos domaren, förre än arfwet uthgifwes, så äro de likwäl en blott gåfwa.
81.
Om inventarii oprättande.
H: s Excs: Ähr och högt [nödigt] nu såwäl för annat som för fölgande åtal, att uthi lagen noga förmäles på hvad sätt, och att nödwendigt moste inventarier oprättas, och det lagligen.
Hr Lovisin: Der arfwingerne sin emellan öfwerenskomma, synes inventarium onödigt, serdeles der ingen är omyndig.
H: s Excs: Wij see för tiden, huru swårt det faller dem, som arf tagit uthi sterbhuus, hwilka en tid efteråth för gäld graverade äro; och hvad twistigheter infalla om gäldens betalning, der inventarium intet är oprättat: och synes mig wara för arfwingerne ett beneficium att inventaria fåå oprätta, hvar med de mycken process och oreda undwijka.
Borgm.
Törne: Der arfwingerne och privatim inventarium oprätta, folger mycken klagomåhl, fast mehr der intet oprättas; ty är wäl, att derom görs en wiss förordning, och att inventarier oprättas lagligen.
Secreterar Mörling: Iag wil gerna mig underrätta, om inventarii oprättande kommer att handlas uthi Erfdbalken?
H: sExcs: Ja wisserligen, Om cessione bonorum.
och mig synes äfwen, att cessio bonorum kommer til Erfdbalken.
Hr Gyllenst.
: Ex jure romano woro alla pliktige arf tilträda, 82. och war sedan som ett synnerligit beneficium infört att fåå sig betiena beneficio inventarii och sig betenka, om han wille wara hæres nec ne.
H: s Excs: Under hvad titul eller balk kommer tå cessio?
Hr Lovisin: Cessio är duplex; och synes den bäst komma til det rum, som handlar om gäld, emedan den skeer för gäld skuld.
Hr Gyllenstolpe: Mig synes den cession, som skeer uthi arfsaker, hvarest man sig betenka må och böör, om man will arfwet tilträda eller cedera, höra til Ärfdebalken.
Methoden.
H: s Excs: Jag finner mycket wara, som hörer til åthskillige rum och balkar, och fördenskull synes af nöden, att om hvar materia fuller handlas förnemst på ett ställe, tijt den rättast föras kan; men icke 83. des mindre med ett ord nemnes om det samma på det rum man förmenar dem eftersökas kunna och nemnes böra, wisandes sedan, hvaräst den igenfinnes och tracteras ex professo.
Såsom om danaarf handlas kan uthi Konungsbalken såsom ett regale, doch lemnas uti Erfdbalken att förnemst handla på hvad sätt der med tilgå skall.
Om Förmyndareordningen.
Secr.
Mörling förfrågar sig äfwen om Förmyndareordningen.
H: s Excs: Mig synes, att den förnemst hörer til Gifftebalken, men förre än den införes, är af nöden den af H: s K.
M: t revideras.
Hr Lovisin: Til en deel hörer den och til Erfdebalken, synes och eij så obeqwämt, om den uthi en serdeles balk författas.
H: s Excs: Man moste gerna wist weta, til hvad balk den hörer, och hwem tilkommer den att utharbeta.
Om execution.
H: s Excs: Äfwen så är om execution att tala, hwilken såsom man eij säga kan så wäl att wara en lag, uthan mehr ett werkställande af lagen och domarne, således som en appendix fogas böra til och efter lagen, men eij uthi sielfva lagen.
84.
Hr Lovisin: Slotsf [ogden] Hr Stiernhof hafver den ordningen wäl utharbetat, och böör han det opsats med Kongl.
Commissionen comunicera, och woro wäl han eij ifrå des samanfattande blefwo dispenserat.
Om förmyndare.
Borg.
Törne: Der Förmyndareordn.
skulle under någon wiss balk föras, synes mig den mäst höra til Erfdebalken.
H: s Excs: Doch äro nu de capitel, som om förmynderskap handla, förnemst uthi Gifftebalken fattade: cap.
20 et 21.
Hr Törne: Gifftermålet, om hvilket en förmyndare hafver och att råda, är slutet och endan på förmynderskapet, hörer doch emedlertid mycket til des embete, som arfwet angår.
Om Edzörsbalken.
Hr Lovisin: Effter H: s Kongl.
M: t allern.
behagat förordna, att allenast en lag fattas och blifwa skall, och hvad af nöden synes, som redo är eller finnas kan böra wara åthskilligt på landet och uthi staden, att det som en exception tilsättes, och uthi edzöres mål synnerligen 85. hvad straffet angår är så merkelig åthskilnat uthi Lands- och Stadzl [agen], wille iag derföre gerna weta, hvad straf för edzörsbrott sättias böör.
H: s Excs: Edzöres brott är ju ett fult opsåth af onska och argheet, och är nermast lijkt til en sådan oförrätt på annans ägendom, som råån kallas, hvilket så hårdt uthi lagen straffas, warandes doch edzöre, som skeer på annans kropp, swårare, som all wåldsamheet på personen swårare än på ens ägendom och godz.
Och få wij wäl förenas om straffet, allenast man om methoden nu öfverens wara kan.
Hr Lovisin: Mig synes edzörsstraffet kan wara 300 dal.
böter eller 9 gatul [op].
Hr Törne: Nu skeer gemenligen, den eij botum orkar uthi edzöre, pliktar den med 9 gatulop.
Om gatul [op], huudstrykande etc. och straffets åthskilnat.
Hr Lovisin: Hans K.
M: t hafver låtit sig merkia ett misshag hafwa der til, att straffet på en eller annan skeer genom gatulop, synnerlig emedan man på landet ondt hafver effter dem, som derwid sig willia bruka låta, går det och något owissare af än annat hudstrykande, warandes gatulop först uthi bruk kommit uthi Drotn.
Christinæ 86. tid.
Synes mig och såwäl uthi edzöre som annor brott en åthskilnat wara böör först om huudstrykande aff bödelen och någon annan; sedan och att i det ställe en gemenare huudstrykes, må en annan, som af bättre condition är och eij botum orkar, på annat sätt med fengelse etc. straffas; skulle och fengelse wid watn och bröd hårdt falla en person af större wilkorl [ɔ: vilkor] men eij en gemen, som der wid waan är.
Borg.
Törne: En förnämare, som eij botum orkar, skulle det lenda til stor dishonneur uthi fengelset sittia, men til total ruin att huudstrykas.
Hr Gripenhielm: Orsaken hvarföre uthi lagen är straffet så lijka för allom satt synes mig wara, att stonden woro förre tider eij så åthskillige och monge som nu.
H: s Excs: Uthi Kyrkioordningen är uthi stor consideration kommet personernes wilkorl [ɔ: vilkor]; äfwen är under milicen en stor åthskilnat uthi straffet för en gemen och för en officerare.
87.
Om handel och contracter.
Borgm.
Cameen: Om contracterne är oss nödigt att weta, hvart de förnemst höra?
Hr Törne: Synes bäst, att alla contracter föras til Köpmålebalken och att den kallas Handelsmålebalk.
Hr Brunei: Om handel och köpslagan föras bör til Rådstugubalken?
Hr Gyllenstolpe: Såwida det kommer til borgm [ästares och] rådz styrelse och direction, hvarom och slöts, att til Rådstugubalken föres om handel, så wida det til borgm [ästares och] rådz direction kommer; och om all handel eller contracter handlas uthi Köpmålebalken, iämwäl och att Konungsbalken uthi Stadzl [agen] föres mestedelss til Rådst [ugu] balken.
H: s Excs: Denne tid hafwe wij sällan kunnat wara tilsammans, doch är ingen orsak der til hoos mig, utan delss att wij undertiden borto, delss siuke warit; warandes iag sinnat hoos H: s Kongl.
M: t anhålla oss må wissa dagar förordnas efter rötemånaden till detta angelägne werks fodersamare företagande och sluth; och endoch wäl woro, om wij kunde nestk [ommande] wecka samankomma, kan henda man doch moste det differera til först in septembri, och tå med större alfwar werket angripa.
88.
Om borgmestare embetens fördelning och des rang.
H: s Excs: Jag kan den Kongl.
Commission, serdeles herrar Borgmesterne, eij obemält [lemna], det iag hafver talat med Hans K.
M: t om det wij förre her förehafft, neml.
om den åthskilnat nu är uthi borgmestare embeten och deras syslor ifrå det förre warit, och huru bygnings borgmestaren medelst serskilt resolution mehr är anbefalt än honom synes tilhöra, hvarföre iag och tilförne lofwat H: s Kongl.
M: t sådant i underdån.
föredraga, att Borgmestarne i den tanke äro, som skulle det mycket lenda til att förtaga irring och oredo uthi embeten, om det nu så förordnades, som förre warit; och biföll Hans Kongl.
M: t det samma, med nådig befalning, att werket så inrättas om borgmestare embeten, som de tilförne warit, och skall det der wid förblifwa, oacktat hvad resolution gifwen är emedlertid, hvilket H: s Kongl.
M: t positive slöth.
Inföll fuller och äfwen [discurs] om justitiæ borgmestarens rang, och uthlät sig H: s Kongl.
M: t, doch discursive, att han för de andra böör sitt rum och säte hafwa som en ordförande, antingen han yngre eller äldre är.
Och slöts der med session denne gong.
89.
Die 13 Decemb.
1688.
Kl. 3 efter middagen sammanträdde herrar til lagens revision förordnade, neml.
H: s Hogg.
Excs Kongl.
Rådet och Canselierådet högwelb.
G [refve] Erick Lindskiöld Prseses.
Hoffcanseleren Baron Hr Nilss Gyllenstolpe.
Landzhöfdingen i Upland Baron Hr Erick Lovisin.
Lagmannen i Upland Baron Hr Nilss Gripenhielm.
Rentemestaren Hr Jacob Sneckenberg.
Kongl.
Secreteraren uthi Riksarchivo Hr Johan Hadorph.
Secreteraren uthi Kongl.
Revision Hr Lars Mörling.
Assessoren uthi Kongl.
Swea Hoffrätt Hr Jonas Hassel.
Justitiæ Borgmästaren i Stockholm Hr Camen.
Handelss Borgm.
i Stockh [olm] Hr Michael Törne.
Rådmannen i Stockh [olm] Hr Brunei.
Assessoren Hr Lars Lilliemark.
Företogs å nyo Jordebalken och oplästes caput om jordefördelning eller huru monga slags jord finnes och wara kan, hwilken her aff Lagm.
Hr Gripenhielm uthi des opsats fördelt är först uthi cronojord och privatorum; denne är arfwe, byrdköpt jord etc. Discurs om bördzrätt tilkommer des släkt, som jord först såldt, eller senare bördemans.
90.
Inföll discurs om byrd, serdeles uthi byrdköpt jord, hwilkom bördzrätten förnemst tilkomma bör, des släckt, som först sålde, eller des släkt, som byrdeman war och jorden köpt hafver och nu sällia will; om neml.
ansees skall den senare acqvirens och byrdeköparen och af honom familien med den derifrå flytande bördzrätten begynnas, eller man moste gå widare, til den, som först sålde, så att des släkt gifwes byrdzrätten för des släkt, som senare köpt i byrd?
Påmintes, att sådane exempel och twister äro offta infalne, såsom åhr 1669, att en Ribbing sällia wille det godz han ärfft; och påstod hans faderbroder Hr Gustaf Ribbing sig bördzrätten tilkomma af detta som ett Ribbinge godz; der emot inkom sälliarens halfsyster Jungfru Bielkenstierna och som nermaste arfwinge godset i byrd lösa wille, och blef då för Hr Ribbing dömt uthi Kongl.
Swea Hoffrätt, men för Jungfru Bielkenstierna uthi Kongl.
Senaten.
H: s Hogg.
Excs: Mig synes uthi denne qvæstion, der en bördeman något godz byrdköpt, bör han som acqvirens ansees, ty penningarne äro aflinge, för hvilket godset köpes, och som de höra acqvirenten eller köparen serskilt til, så bör det och, som derföre werfwes, komma honom och hans släkt til gagn och således bördzrätten dem tilhöra.
91.
Hr Gripenh.
: Om iag för min hustrus skull och på hennes wägnar inlöser och bördar des släktemans godz, så blifver hennes afföda och släkt neste bördemän.
H: s Excs: Ja, det är rätt, synnerligen der hennes förre släkt, som nermare bördemän woro den tid hon det köpte, eij börda wille.
Hr Lovisin: Detta är nog uthfört uthi den acten, som är uthi K. Swea Hoffrätt passerat emellan en Ribbing och Stiernschiöld, och der wid fogat Hr Berlings votum.
H: s Excs: Ratio legis, som förre mest conservationem familiarum ansedt, kan wara til andras præjudice, och synes rätt, att ratio legis tages af æqvitate och eij altid af förra skäl och politie, som warit hafver familiernes interesse, warandes æqviteten lijkast, att des arfwingar, som bördköpt hafver, må för andra och den förre sälliarens släkt tå ansees, när godset af bördemannen, som det förre köpt, sälias skall, serdeles tå den förre sälliarens släkt sin rätt försummat, hwilka elliest skulle sådan bördzrätt uthi longlige tider påstå och begära.
92.
Hr Lovisin: Mig synes de lagsens ord, fädernes fränder fäderne, de fast annat willia, neml.
att rätte bördemän til fädernes godz är fädernesläkten, och äfwen som förre ansees, så att uthi arfweiord bör den förre ägarens, hvar ifrå godset kommer, släktemän, för dem, som senare bördköpt eller ärfft, sättias, ty der en son ärfwer sin fader, och des son honom, och modren honom, om hon nu will sälia det godz hon så erfft, fråges, om hennes broder, eller des sons faderbroder börda må, och synes wara lagens mening med de ord fädernes fränder fäderne, att sonens faders släkt, och eij modrens, börda må, så att mig synes K. Sw [ea] Hoffrätt på denne ordens grund dömt bördzrätten Hr Ribbing til i det godz, som war ett Ribbinge godz, och Stiernsköld ifrå, fast han nermare arfwinge til sälliaren war.
H: s Excs: Detta synes aff Kongl.
Hoffrättens acter och Rådets dom sökas, emedan der är af åthskilligt fundament dömt i samma saak; och befalte H: s Hogg.
Excs samme acter ophemtas, hvilka och, så wijda de finnas och hafwas kunna, äro bifogade fol.
Actor [um].
Hr Lovisin: lag hafver detta uthfördt en gång widlyfftigt, ombeden af en god wän, hvilket H: s Excs och befalte inhemtas; hwilket sedermehra eij skedde.
93.
Hr Gripenhielm: Her är qvæstio om det godz rätteligen byrdköpt är, som e.g. det godz en man löser medelst sin hustrus bördzrätt, synes mig, att hennes nermaste släkt är nermast att börda.
Hr Lovisin: Ia, des släkt af samma stam, som godset kommer ifrå, är her nermast att börda, som det godz en bonde [ɔ: en Bonde?
] löst i börd, bör den börda, som nermast är af samma släkt, ändoch der wara kan possessoris nermare släkt af annan stam, som godset eij kommer ifrå.
H: s Hogg.
Excs: Her är nödigt, att de acter i Kongl.
Hoffr [ätten] och Rådet passerade äro företages, des rationes genomsees, och så H: s K.
M: t [frågan?
] hemställes, hwilken K.
M: t töör henda det samma Orden: » det samma » torde böra utgå.
Kongl.
Hoffrätterne att sitt betenkiande om gifwa tilskiuter, och må ingen det decidera utan K.
M: t sielf, som så kan å både sidor disputeras, serdeles der lagen synes för serdeles interesse gord; men om man her nu säija wille det ena mehr och för det andra gagna, sä är ju klart, att det den ena lender nu til nytta kan kort efter wara honom til skada, och i ty bör man rationes til lagen som nermast taga af æqviteten och eij interesse, som offtast varierar.
94.
Jordefördelning eller huru monge slagz iord [finnes].
Discurerades om division och jordefördelning.
Hr Lovisin: Her synes intet nödigt att tala om cronojord, emedan om den kommer att handlas uthi Konungsbalken, utan allenast om privatorum jord, som förnemst är arf eller aflinge.
Om frelseiord, den definition der om fattat är och oplästes, påmintes, att den synes eij så beqwäm eller nödig.
Om laga fång.
Oplästes caput om laga fång, och observer.
til de ord, i all iord bör wara laga fång, lega [tur:] til iord äro fem laga fång, eller, fem äro laga fång til iordäganderätt; doch får man sedan om den numero tala.
Lagliga, legat [ur:] lagligen.
H: s Excs: Her är onödigt sättia ordet lagliga til hvart fång, lagl [iga] köpt, lagl [iga] erfft, utan är nog en gång det nemna, såsom, laga fang är köp, arf, skiffte, om lagligen der med omgångit är.
Hr Hassel: Uthi de ord är doch en emphasis.
Om uhrminnes hefd.
H: s Excs: Detta synes eij her nödigt, utan på det ställe om hefd serskilt talas.
Slöts, att det ord lagligen må eij så offta utan en gång brukas.
Om numero uthi laga fång discurer.
Emedan månge och äro laga fång, som her eij kunna insättias, som det genom execution 95. fås, ty synes bäst införa: desse äro laga fång.
Förwerkat iord.
Discur.
om den jord, som fönverkas til näste släkt, under hvad titul den komma bör.
Hr Hoffcans.
: Uthi gambla lagen hogkommes och den iord och sätties ibland arf, ty den sitt så förwerkat är civiliter mortuus, uthaf hvilket anseende iorden ifrå honom går til neste släkt såsom genom arfzrätt.
Äro och flere slagz fång, såsom genom fynd, som til flottholma föres etc. Jord, som i betalning mätes.
Discur.
om jord, som genom execution enom tilkännes.
Hr Lovisin: Den är mehr och som genom köp werfft, ty det in solutum går, är ju köp, och träder her executor uthi sälliarens ställe, som iorden werderar, creditoren tilkänner etc., ty det iag får i betalning genom öfverhetens makt, och det mig gifwes af god willia, är iu ett i detta fall.
H: s Excs: Her är intet nödigt sådane distinctioner, definitioner och divisioner göra secundum regulas logices, utan strax gå til sielfwa lagen och rem.
Hr Hoffcans.
: Perfectio legis består af decisione casuum, så många, som optänkas kan; är derföre wäl alla sådane måhl opnemna och införa.
96.
H: s Excs: Her kan och sättias således: laga fång iordar, alt det, som man lagligen förwerfwat eller fådt, ware sig genom arf, köp, gåfwa, skiffte, wädsätning eller andra flere sådane fång, effter lag och stadgar.
Hr Gyllenstolpe: Eller: den äger iord sina lagligen, som den får genom arf, gåfwa etc. Wädsatt.
Pantsatt.
Hr Had.
: Wädsatt betyder och är ad definitum tempus, derföre finnes och ordet förstonden tilsatt; pantsatt är sine tempore.
Alii: Den distinction är intet nödig, och är det ordet wädsatt okunnogt och eij mehr i bruk; derföre bäst och nog att bruka ordet pantsatt.
Förwerkat iord.
Förwerkat iord.
H: s Excs: Detta synes wara ett arf och der under förstås, emedan den, som sitt förwerkar, är som civiliter mortuus, och lemnar sitt godz til släkten såsom genom arfzrätt.
Desse äro laga fång uthi iord, watn etc. legat [ur:] desse äro laga fång i iord och allom tillägom.
97.
Hr Gyllenst.
: Leg [atur:] uthi iord och all tillägom bör wara laga fång eller fång efter lag och stadgar; eller, uthi all iord och des tillhörigheter uthi wåto och torro.
Watnwerke.
Hr Lov.
: Ordet watnwerke synes eij orådeligit tilsättia, emedan huus ansees som löösöron, men det, som uthi watn bygges, som fast, warandes det ratione singulari in lege räknat iorden och watnet tillhörigt.
Hr Hofc.
: Huus på gården räknas eij för löösöron på landet, eij heller bygning i watnet.
Hr Lov.
: Kunna doch huus på gården sällias utan bördzlösn, men eij qwarn uthi strömar, ty den räknas för fast, vid [e] Testamentsordn.
Lagm.
Grip.
: Mig synes, att det, som uthi en ström bygges, böör eij så som sielfwa strömen ansees.
Hr Lov.
: Vid [e] Giffteb.
cap.
5, der watnwerka klarligen hålles lijka med fast, men uthi Tingm [åle] balken [anses] huus som löösöron, och går til mätning för iord, men bygnat uthi watn eij.
97 b.
H: s Excs: Ratio synes wara, att iord kastar af sig wiss ränta, äfwenså watnwerke, men eij så huus på gårdar, warandes strömar som fruktlösa utan watnwerka och bygning.
Hr Hofc.
: Huus på gårdar kunna eij heller ansees som löösöron; twiflar iag och eij heller, med mindre om en man bygger uthi den ström, som des hustru äger, att iu honom gifwes sin gifftorätt och deel i samma bygning.
Och är lagen klar, att odal iord och huus, som man eij gifftes til, är eij löösöron, [hvilket] äfwen är att seija om odal watnwerk och qwarn.
Ordet lag och stadgar.
Efter lag och stadgar.
Ass.
Hasel: De ord synes her eij så beqwämligen införas kunna, emedan her är meningen att göra en wiss lag, dragen af alla stadgar, hwilka sedan lära cessera; och är, som woro ett aliud corpus legum förståendes genom ordet stadgar.
97 c. Regis [est] legem sancire.
Hr Hofc.
: En konung, hvilken lagen gör, kan sådane ord tilsättia och bruka, hvilka hafva den mening: efter lagen, som nu gord är, eller de stadgar, som neml.
her efter göras kunna; ty lagen göra är konungens wärk och såsom det är uthi konungens makt lagen nu göra och ändra, så är det och altid her efter, in commodum reip [ublicæ], och göres eij lagen af oss, som woro wij participes legis sanctionis, hwilket kan henda förre tider uthi ens eller annans mening wara kunnat, utan äger konungen lag allena göra, derföre när man uthi konungens ställe så talar, effter lag och stadgar, synes det wäl tålas kunna.
H: s Excs: Synes doch eij så wäl her nemnas kunna stadgar, utan mehr styrka potestatem regiam, om man det eij gör; ty der med skulle man lijka som i nya lagen confirmera de stadgar her efter kunna göras; warandes bättre lemna dem til den tid, som de kunna infalla, tå de potestate regia hafwa sin krafft.
98 a.
Hr Hofc.
: Ja, det är och wäl; doch synes detta att införa kunna mindre twifwel wara, emedan det är fast brukeligit att säija: effter lag och stadgar; warandes eij så orimligit lag uthi lag nemna eller uthi lagen beropa sig på lag, eller säija: laga fång effter lag och stadgar; ty wår lag gör iu det mångestädes, såsom uthi lagen wårom, in Gifftebalken, Edz [örs] balken etc. Uhrminnes häfd.
Til uhrminnes häfd åkommer.
Hr Lov.
: Her synes som uhrminnes häfd præsupponerar altid olaga fång, eller hvad som uhrminnes häfd bekräfftar, är olaga fångit; synes derföre kunna sättias: och må ingen på den tala, som uhrminnes häfd hafver.
Discurerades om häfdens krafft.
Secr.
Mörl.
: Om gamalt document finnes, må den mista, som häfd hafver.
98 b.
Hr Hofc.
: Om malæ fidei possessio wijses genom wist document, är häfden wisserlig öfver enda, såsom der wijsas kan rör instulit [vara] etc.
Men den, som emot häfden tala will, moste sådant wijsa, ty den uthi häfden sitter, behöfver eij sitt fång bewijsa.
Ass.
Hasel: Her kan sättias: laga fång är köp, arf, uhrminnes häfd.
Caput, huru iord lagligen erfwes hörer til Erfdebalken, hvilket gafz til Secret.
Mörling.
Hembod; lagfarande i jord förkortas etc.
Caput, huru ärfdejord sällies.
Om hembod.
Hr Lovis.
: Mig synes nödigt wid iordeköp, att neste arfwinge hembudes och tilsäijes, så och att alla upbud och laga stånd må endade wara innan ett åhr, hvilket och är offta uthi Rådet omtalt, hafwandes sielfve praxis och bruket gort fatalia fast lengre än lagen, ty lagen wil, att alt lagfarande må ändas wid pass på ett åhr.
98 c.
H: s Excs: Jorden ligger i de tu åhr, som nu fodras til upbud och laga stånd, obrukat publico til skada, ty der köparen är owiss om sin egendom, kan han mediertid godset hvarken cultivera eller byggia, börandes publiqve nyttan för alt i lagen ansees, som her skada lider, dermedelst att iorden wäl eij brukas.
Hr Lov.
: Äfwen är på sälliarens sida skada, att han den tiden intet kan bruka penningarne, warandes detta länga lagfarande af tingstimernes förändring inkommit, emot lagen.
H: s Excs: Såsom det är emot lagen af praxi inkommit til undersåternes skada, sä är det rätt, att her sådant observeras; och kan wäl alt lagfarande ifrå förste upbudit pä ett åhr sättias, som nu med Banco 99. skeer, hvar med alii ensee woro, och slöts, att det så införes, emedan 1. sielfwa lagen eij will så lång tid hafwa til lagfarande; 2.
äro publiqve förord [ninga] r på det sätt inrättade både för Banco och andre executioner, att ett åhr efter första upbud må och skal fasta gifwas och godset köparen tilkennas, derföre kan och uthi almenne lagen allom til nytta samma tid observeras, och införas: hafwe byrdeman natt och åhr den iord byrda ifrå förste upbudet.
Discur.
om tiden, der fierde ting eij skeer uthi rättan tid, tå fasta bör uthgifwas; hvad tå är til görandes; och slöts intet, utan befaltes derom til minnes föras.
Penningar til inbördande, när ehrläggas skall.
Discurer.
om penningars ehrläggiande wid inbördande.
H: s Excs: De tu förste upbud kunna wara såsom til admonitionem, och att penningar deponeras innan det tridie.
100.
Alii: Det kan eij gerna skee innom så kort tid, serdeles der ondt efter penningar är.
H: s Excs: Om tå penningarne wid fierde ting deponeras; och förmentes sådant wäl ske kunna, att bördemannen innan fierde tinget penningarne deponerar, och slöts det så ske skola, eller hafve han aldrig makt på de [n] iord tala, och således fölger, att fasta kan och böör på bemelte fierde ting meddelas, neml.
på ordinarie fierde ting, Ordinarie ting, hvad kallas må.
eij de extraordinarie; hvilka ordinarie ting kallas kunna laga tingstima, rätta wanliga ting, ordenteliga tingstimar, heradzting, och slöts, att de kallas allmenne heradzting.
Wid hvad tid.
Discur.
om wissa tider til tingen kunna föreskrifwas; och gafz tilkänna, att sådant kan eij wäl skee, ty konungens och landets nytta 101. fodra ibland annat, såsom iordransakningar, krigzhendelser etc. Opbod [föres] til Tingmålebalken.
Hr Hofc.
: Jag hafver förment upbod wara kunna ett membrum af Tingm [åle] balken och tijt höra.
Lagm.
Grip: h.: Til Tingmålebalken kan föras, huru domaren skal med upbud procedera, men her om sälliaren, att han skal iord opbiuda, och att all iord skal upbiudas.
Continuerades opläsandet.
Säliaren upbiude iorden.
Den, som iord sällier och eij opbiuder, böte ...
Discur.
hvilken som iorden upbiuda bör.
Lagm.
Grip.
: Efter lag tilhörer sälliaren iorden upbiuda, och observeras det uthi alle köpebref, hvarest sälliaren gifver domaren makt att iorden upbiuda och fasta å gifwa; hvarföre och införes, att sälliaren hafver iorden upbudit.
102.
Discur.
om inprotocollering och oplästes textus, der en iord är inprotocollerat, bör den för en annan eij upbiudas, förre än bewijsas den wara löst och ledig för honom, som den hafver låtit inprotocollera.
Hr Hofc.
: Om intekning, upbud etc. synes mycket wara, som til Tingm [åle] balken hörer, och att der gode remedia ordnas, all oreda til att förekomma, såsom om en serdeles book göres der til, så att domaren altid för ögonen hafwa kan, hvilken och huru all iord kan upbuden wara; och om lenge med inprotocollering eller upbud tiges och stannar, att de å nyo renoveras, med hvad mehr derwid kan och bör i akt tagas.
Och slöts session kl. 7.
103.
1688 D.
14 Decemb.
Kl. 3 efter midd.
H: s Excs Kongl.
Rådet Gouverneuren och Præsidenten Högwälb.
G [refve] Erik Lindskiöld.
Hofcanseleren Baron Hr Nilss Gyllenstolpe.
Landzhöfdingen Baron Hr Erick Lovisin.
Lagmannen Baron Hr Nilss Gripenhielm.
Secreteraren Lars Mörling.
Secreter.
Johan Hadorph.
Assess.
Hasel.
B [orgm.
] Törne.
Borgm.
Camen.
Assess.
Lilliem.
Rådm.
Brunei.
H: s Excs påminte, att man eij så widlyfftig må wara uthi en eller annan discurs öfver orden, som i går hende, kunnandes om orden wij wäl komma öfverens, allenast man om sielfwa re sluta kan.
Oplästes caput öm arfveiordz köp.
Arfveiord sälies dyrast som kan.
Discur.
om prijset, om iorden sällias må som hon kan dyrast, eller effter werdering.
104.
H: s Excs: Det synes nog wara, att byrdemannen hafver sin rätt sig förbehållen att fa iorden inlösa; derföre eij hafwa må makt der til att råda och sättia prijset, ty den, som äger sitt med rätta, må och wisserlig sällia som han kan bäst och dyrast, warandes det rätta effectus dominii, hvilken utan makt att abalienera som han bäst kan är ganska ringa, warandes her qvæstio, om det är rätt, att bördemannen niuter frijhet att föreskrifwa sälliaren prijs genom mätesm [anna] ordom.
Oplästes caput: [Nu?
] twistas, om iord lagligen upbuden är.
Fångit hafver legat [ur:] fådt.
Böter ährerörige och andra skilias.
Böte: her moste aktas, att de böter, som för ährerörige mål sättes, eij lempas til andre, som tilförne med 3 marka böter skedt är.
Discur.
hvad mynt uthi böter skal aktas?
105.
Böter anslås efter sölfverm: t.
H: s Excs: Sölfverm: t, hvar på är placat uthgångit, att alle contracter inrättas på sölfverm: t.
Lagm.
Grip.
: Den nye danske lagen hafver böterne anslagit uthi sölfver, twifwelssutan att undwijka förändringen uthi myntet.
Opbod sökes af köparen.
Discur.
om upbud; att köparen moste nu dem sökia och ingå köp på sitt äfwentyr, der lagen likwäl will, att sälliaren skal upbuden göra, för än han sällier, och när ingen bördemän finnes i rätta tid, må han sin iord sällia hvem han will.
H: s Excs: Nu hafver lenge warit i bruk, att köparen upbiuder godset, derföre kunna böter för säliaren, som eij upbiuder, eij rätteligen förordnas.
B [orgm.
] Törne: Synes bäst, att köparen obligeras innom en wiss tid sin köpte iord upbiuda.
106.
H: s Excs: Det är nu eij i bruk, att sälliaren upbiuder sin iord, och moste wij eij göra lag, som är emot den praxin, som rätt är, så att lex et praxis æqva blifwa contraire, warandes rätt, att lag göres och praxis der efter fogas.
Sant är det, att sälliaren eij gerna kan upbiuda sin iord, förre än köpare gifwes, hvilket iag håller ridiculum, warandes beswär sin gård offta upbiuda, som der på nödwendigt fölger, om det godz upbiudas skal, til hvilket ingen köpare är, warandes utan twifwel eij så lätt tilförne att fa köpa godz som nu, ty denne tid hender, att godz med wanprijs sällies och köparen påtrugas.
Lagm.
Gripenh.
: Exempel finnes likwäl, att sälliaren hafver sin iord upbudit och sedan sålt hvem han welat.
Ass.
Hasel: På det sätt skulle snart opbod kunna ske och iord uhr börden gå, om den upbiudes utan wiss köpare.
107.
Secr.
Mörl.
: Cap.
31 Jordbalken lyder, att fader moste sielf upbiuda sin gård sine barn för födo, fast mehr en annan sälliare för penningar.
H: s Excs: Om opbod skal skee, för än köpare gifwes, blifver blått ett köp af och ingen börd, fast än bördemän den inlöser.
Lagm.
Grip.
: Är likwäl sälliarens onus att upbiuda efter lag.
Secr.
Mörl.
: Jag håller det och för naturligit i all köp.
H: s Excs: På det sätt moste och den börda will offta wara på ting, elliest kan iorden snart enom owetterligit sällias, ty köp blifver förre kunnog och spöries än upbud.
Ass.
Hasel: Upbud utan köpare är fuller fafengt.
H: s Excs: Werderinger moste och ske 2 och 3: die gäng, hvilka eij kunna ske, om ingen köpare är, ty elliest blifver ingen protest 108. emot ringare eller högre werdering, kan och eij heller en sälliare sielf begära andre och 3 werdering.
Bördlösn efter som iord sällias kan dyrast.
Discur.
om prijset och werdering wid arfweiord.
H: s Excs: Mehr moste man anse sälliaren än köparen; och bör lag consulere plus egenti, den, som mehr tränger, som her är sälliaren, eij köparen, hvilken sitter uthi bättre wilkorl [ɔ: vilkor], ty att köpa iord är ju bättre, och åth minsto synes fördelaktigare än som sällia.
Discur.
om lagfarande.
Borgm.
Törne: Det synes swårt wara böter sättia på den, som tränger att sälia sin gård, om han det gör innom ett helt åhr, som, skeer, der säliaren eij kan utan upbud sin iord sällia.
109.
H: s Excs: Nöden fodrar offta, att man moste sällia sig til rädning och hielp, skal derföre lagen så göras, att han [ej] förbiuder enom sig hielpa uhr sin nöd.
Om prijset kan wäl öfverenskomas, der twist sedan infaller, men att man för upbud skul skall hindras ifrå sälliande ett helt åhr, är swårt; är derföre praxis gången ifrå lag; är och äfwen nyttigt för publico, att godz äro uthi werde, som skeer, när de sällias som man gitter dyrast.
Secr.
Mörl.
: Skal eij iord upbiudas och sällias efter mätesm [anna] ordom, skeer att man med arfweiord får göra hvad man will.
Ass.
Hasel: Bördemannen behåller sin rätt.
Secr.
Mörl.
: Lagen will eij, att man enteligen skal wänta helt åhr att sällia och få penningar, ty det kan strax ske, fast iorden upbiudes sedan.
110.
H: s Excs: Consvetudo är i detta fall bättre än lagen, warandes swårt, att säliaren skal böta, om han sin iord eij upbiuder eller om han penningar tager på iorden för upbuden och lagfarandet, hvaraf fölga många inconseqventier.
Secr.
Mörl.
: Man moste doch nu betenkia, att byrdabud är af.
lagd, göres nu så kort tid för lagfarandet, synes billigt, att werdering behålles, så att ärfde godz utan mätesm [anna] ordom eij sällies, på det man eij alt borttaga och afläggia må, som för detta lenge warit i bruk och af sine wissa skäl wid arfwe iordz sälliande förordnat.
H: s Excs: Bördzrätten bör eij wara så stor, att den må och kan sätia prijs på sälliarens iord, och synes fuller denne lag förre tider gord för adelens interesse; men att den och nu ansee äfwen som förre, synes onödigt.
111.
Lagm.
Grip.
: Skal tå detta förandras?
H: s Excs: Jag seer eij annat, och är bäst lag göra som beqvämligast är, ty lagen moste så göras, att han eij tarfwer af sig sielf ändras; hvilket nödwendigt skeer, när man mehr fölger rationes politicas än æqviteten, skulle och deraf flyta stor olägenhet, om ingen finge utan böter köp göra och sällia sin arfweiord, å både sidor, som til exempel, der köp göres, men penningar eij må lefwereras förre än åhret är förbi, och enthere mediertid döör, blifver iu köpet om intet.
Slöts, att her införes och inrättas sådan mening: 1. förbehålles bördemän natt och åhr efter förste upbud; 2. köp må göras, när man will, för eller efter upbuden, och för des skuld eij hindras; 3. som sälliaren kan och will dyrast.
H: s Excs: Oprepar å nyo hvad olägenheet deraf fölga moste, om sälliaren sielf moste upbiuda sin iord och wid böter och wijte 112. förbiudas sin iord sällia och penningar taga för upbuden, neml.
1. att orimligt är upbiuda en iord, der ingen wiss köpare är, ty tå moste 2. å nyo opbod skee, när köpare komer; 3. kan enthera innom åhret dö och köpet blifwa om intet; 4. kan sälliaren, som præsumeras aldrig annorlunda än för nöd skul sin iord sällia, uthi samme nöd af penningarne sig eij betiena; warandes 5. för både, iämwäl publico, skadeligit, att iorden samme tid utan wiss ägare är, och således eij wäl cultiveras.
Skulle och sälliaren, eij köparen, godset upbiuda, moste ju köparen penningar insättia på sälliarens räkning, dem kan nu sälliaren lättelig til sig taga, emedan penningar moste insätias för des räkning, som sällier och upbiuder, och för hvilkens räkning penningar insatte äro, [till honom?
] moste iu penningarne uthgifwas, när han dem begärer; således kan säliaren både af köparen och bördemannen penningar fåå, och stor oreda förorsaka.
113.
Discur.
om hembod.
Hembod onödige.
H: s Excs: Det är stort beswär att således hembiuda, ty när bördemän hafwer för sig natt och åhr, är nog, och i det öfrige moste contracter faciliteras och eij med så monge swårheter kringskränkias.
Fasta meddeles på 4: de ting.
Discur.
om rätte tiden, innan hvilken man börda moste.
Och slöts, att bördemannen moste innan fierde ting sig angifwa, så att, när upbud äro på tre ting skedde, må på fierde tinget gifwas köparen fasta, der ingen bördesman, som tilbör, emellan komer, och der bördesman innan fierde ting eij komer, hafwe ingen rätt til samma iord.
Nermast i släkten är nest att börda.
Discur.
om bördzrätt må sig sträckia til sönderkull.
H: s Excs: Borttages den distinction lagen förre hafver: fädernes fränder fäderne etc., ansees intet hvad för arfwinge en är, utan den, som är nermast i släkten.
114.
Ass.
Hasel: Sedan godset är en gång komit til annan familie, synes rätt, att det der wid blifver.
H: s Excs: Sedan ett godz är komit med fult arf til en familie, blifver det des families cum omni effectu, så til börd som äganderätt.
Capita göres korte.
Her påmintes, att capitlen göres korta, ty det, som kan skillias, är bäst til sine serskilte capitel föra.
Oplästes caput seq.
Ingen må sälia iord ifrå hemanen, addat [ur:] til skada och förminskande.
Säteries rätt.
Frelsemän stånde fritt sin frelseiord til säterie läggia.
H: s Excs påminte, man moste det eij så fritt tillåta, utan noga aktas hvad som her statueras.
Inprotocollerat iord må eij upbiudas eller sällias.
Discur.
om inprotocollering; och om den, som hafver låtit inprotocollera, är skyldig wid ting och upbud wara tilstädes och opbuden klandra, eller om opbod kan ske på den iord, som förre är inprotocollerat.
115.
B [orgm.
] Törne: Köparen synes böra sig af domaren informera, om det godz han köpa wil är graverat.
B [orgm.
] Cam.
: Bäst är, att domaren hafver öfver all inprotocollering ett wist och serskilt protocoll, hvar medelst han altid weta och wijsa kan beskaffenheten om all handel och inprotocollering.
Oplästes widare: Säliaren hafve eij makt att sälia sin iord, som han eij wijsar wara frij, när den en gång är inteknat.
H: s Excs: Detta synes hafwa gode skäl med sig.
As.
Hasel: En köpare kan eij altid weta af sådan inprotocollering; synes och offta ske lära, att sälliaren derom honom eij underrätta will.
Domaren gifwer tilkenna, om inprotocollering är.
H: s Excs: Förfrågar köparen sig hoos domaren, och domaren swarar, ingen gravation wara på den iord, [som] omhandlas, bör domaren stå och swara til skadan.
116.
B [orgm.
] Camen: Her war en borgare, Foss be [nemn] d, som hade låtit inprotocollera ett huus, reser bort, mediertid får en annan fasta på huset, men Foss tildömdes huset, såsom det, hvilket han sig til säkerhet låtit inprotocollera.
Discur.
om jord intet är för upbuden inteknat.
Tå går köpet för sig, och är stadgan herom klar.
H: s Excs: Bäst är, att her införes, att domaren är förpliktat til att wijsa och låta köparen see sin book om inprotocolleringar, och mehr kan her eij skee, och strengare kan man i lagen eij förordna, ty will domaren wara oricktig, råder eij then, som lagen gort, ty honom tilkomer allenast att förordna hvad som ske skal och bör.
Hr Hoffcanseleren inkom.
Arfveiord sälies eij utan nödfall och til f [örb] ättring.
Discur.
om arfweiord må sällias utan nöd, arfwingerne til skada, och der aflinge finnes.
H: s Excs: De penningar, som fåås för arfweiord, synes böra blifwa som arf, är doch skäligt, att arfwejord eij sälies, der aflinge til 117. är, arfvingerne til præjudice; ty den, som werfwer, hafver iu sitt afseende på flere, och eij en eller de förste sine efterkomande, bör derföre det, som är af förfäderne werfft, til des heder behållas och eij utan skäl sälias.
B [orgm.
] Cam.
: Arfwingerne kan gifwas så stor deel igen af aflinge.
H: s Excs: Bättre är, att lagen förbiuder sådant sälliande utan wissa skäl och orsaker.
Consentiunt alii.
Secr.
Had.
: Att arfweiord eij sälies utan nöden twingar.
Hr Hofc.
: Utan laglig nöd eller skälig förbättring.
H: s Excs: Ja, så kan införas: utan nödfall och til förbättring.
Jordeköp må eij ryggas.
Discur.
om jordeköps ryggande.
H: s Excs: Köp må eij ryggas, när köparen hafver köpeinstrumentet emottagit och hoos sig.
118.
B [orgm.
] Cam.
: När sälliaren seer, att någon bördeman wil klandra, töör han willia ryggia köpet, hvilket böör förekommas.
H: s Excs: Alla köp, som äro eij conditionerade, böre stå, eller conditio observeras.
Förköp.
Discur.
om förköp bör förbiudas.
H: s Excs: Frijheten uthi handel är god, fast eij så tienligit wara kan gå i förköp för annan, och synes onödigt derom införa, i anseende til det sätt her nu är om köp förordnat, der det neml.
må strax slutas med bref och med upbud bekräfftas.
Jord i oskifft boo må eij sällias simpliciter.
Discur.
om gods sälliande uthi oskifft boo.
H: s Excs: Wiss iord, den eller den gård, kan uthi oskifft boo eij sällias, men i gemen och sin deel må en fuller sällia, eller med condition: den gård, om han den på sin dehl får.
119.
Lagm.
Grip.
: Man weth exempel, att modren hafver såldt säterie uthi oskifft boo.
H: s Excs: Med den condition kan det ske, om säliaren får det på sin dehl, tå står köpet, elliest är det ju fåfengt.
Ass.
Hasel: Man moste sälia sitt egit, elliest är ju köpet null.
H: s Excs: Får säliaren det sålde eij på sin deel, är köpet intet, och lida her eij arfwingerne, utan köparen, som eij annat få kan än det, som komer på säliarens deel.
Secr.
Mörling: Sådane exempel finnes, som Rytm.
Humerhielms och flere.
H: s Excs: Sådane köp på köparens äfwentyr kan man fuller intet förbiuda, ty det skeer offta, serdeles med iern och slijkt, som offta sälies långt förre än det tilwerkas.
120.
Ass.
Hasel: Säliaren bör ju transferre possessionem et dominium til köparen, det her eij ske kan, om han den gården eij får.
Opbod och lagfarande skeer i hvart herad, der iorden är belägen.
Discur.
om opbod, hvar det skal skee, der hufvudgodset är eller alt det, som upbiudes.
Ass.
Hasel: Der hvar gård och gods är, bör upbud serskilt ske.
Secr.
Mörl.
: Det angår processen.
H: s Excs: Om iag med en annan disputerar om solutione, tå lagfölges han eij på alla orter, der han godz äger, men der seqvestration på godz sökes, skeer det iu på alle orter, der det belägit är, så moste fuller och med alt godz lagfarande procederas.
Lagm.
Gripenh.
: Casus är, om bördeman wil börda godz, som ligger i 3 herader, hvar skal qvæstio om bördzrätten afgöras?
Hr Hofc.
: Lagfarande om gårderne blifwa wid hvart heradsting, men twisten om hela massa föres, der hufudgodset är, ty der handlas 121. om bördzrätten i gemen och jure personæ, som fölger rei och sälliarens forum.
H: s Excs: Den påminnelse är nödig; är och rätt att hufudtwisten afgöres på ett ställe, men hvart godz lagfarande på sitt ställe.
Om arfweiord byte.
Påmintes her brukas kunna ordet byta, emedan skiffta är wid arf och delning mehr beqwämt, och är byta mehr i bruk som byta iord, häst etc. Byte i arfweiord tillåtes.
Så god lägenheet etc. Påmintes detta eij så noga kunna altid observeras, emedan byte skeer offtare för beqwäm- och lägligheten skull än til tunna och pundetahl.
H: s Excs: Fult gen fullo kan och wara, der man får mindre igen sig til nöije, ty der byte förbiudes, som eij skeer til qvantum 122. och storleken fult gen fullo, är frijheten förtagen, och är annat när som uthlofwas fult för fult, när det eij skeer, der bör domaren efter lagen sådant ehrsättia och rätta, men byte skeer offta mehr för annat nöije skull, och i ty kan fult wara i des nöije gen fullo, fast än mindre gifwes til storleken, och således kan den säijas fådt fult gen fullo, der en persohn nögd är.
Hr Hofc.
: Her moste aktas, att bördzrätten hafver eij rum uthi byte, kan derföre lätteligen skee, att man med byte kan sig all sin arfweiord afhenda, som til exempel, en byter först bort 20 tunnor, får igen 12, åter den uthi 8, den uthi 5, til des alt är borto, emedan bördzrätt der uthi eij gifwas kan, efter den nu brukel [ige] praxin och lag, der byte, som är mehr än köp, står.
Kunnandes iag eij annat 123. säija, hvad contrahenterne angår, än att dem kan fritt stå i byte mindre för mehr att taga, kunnandes possessoris hender eij bindas uthi sin beqwämlighet sig att föresee.
H: s Excs: Man bör her först see på ägandens rätt, sedan bördemannens, att man eij går præpostero, ty ägaren bör mäst ansees, som är wiss ägare, eij bördemannen, som är owiss arfvinge, altså des rätt mindre, som eij förtaga eller förringa moste äganderätten, att sig tilbyta godz, som han will i det fall.
Hr Hofc.
: De ord kunna her få införas: all arfweiordz byte göres uthi fult gen fullo, eller elliest til förbätring och beqwämlighet.
H: s Excs: Eller således: arfweiord bytes med fult gen fullo, utan man för sin beqwämlighet wil något eftergifwa.
124.
B [orgm.
] Cam.
: Den byter lagligen, som får så godt igen.
H: s Excs: Ja, antingen efter ränta eller sin beqwämlighet.
Och synes samma frijhet wara i byte som säliande, neml.
som de kunna förenas.
Secr.
Mörl.
: Uthi byte bör wara fritt contract och handel, hvarest eij ansees, att man får lijka mycket, men uthi arfskiffte bör wara fult gen fullo.
Hr Hofc.
: Det är nog att skifftiord är äfwen så och i des ställe som bortbytes, hvad elliest skeer in fraudem hæredum kan åtalas som inofficiosum.
H: s Excs: Ja, det är rätt, att man lemnar det til des talan, som förmenar sig förnär skee, men i det öfrige med lag eij kringskränker handel och byte.
125.
Jordebyte af hustru tillåtes eij utan mannens willia.
Will mannen byta bort sin iord, der hustrun lefver; byte eij utan hennes willia [etc.] Förslaget, som icke finnes i behåll, torde hafva uppstält motsvarande regel om » jordebyte af hustru ».
Jfr marginalrubriken.
I handskriften är efter orden: » Will mannen byta bort » ordet: » hustruns » tillskrifvet och öfverkorsadt.
.
H: s Excs: Mannen kan sin iord bortbyta utan hustruns willia, men hon eij sin utan hans.
Ty man och hustru äro eij pari jure, derföre må hon eij der uthinnan råda, som och elliest stengd är ifrå all sådan handel som sig til något qvantum bestiger; och är bäst att lemna detta om byte af hustru til det capitel, som handlar om köp och säliande af hustru, och tå sluta, samma lag ware om byte etc.
Om byte med öfvermaga iord.
H: s Excs: Är och bäst att detta skiuta til det capitel om sälliande, på det lagen må wara kort, och samma besked är med byte som köp och säliande.
Hefdabyte huru tillåtas kan.
Om hefdabyte.
H: s Excs: Detta bör så blifwa och stå som contractet göres.
126.
Hr Hofc.
: Der hefdabyte göres emellan syskon, och det blifver en lång tid til 10 och 20 åhr ståendes tacito consensu, synes præscriptio gälla böra, och derföre bäst wara antingen wiss tid föreskrifwa, innan hvilken sådant byte må fullbordas eller rifwas, eller sådane byte aldeles förbiuda.
Ass.
Hasel: Så lätt som hefdabyte skeer, kan iu arfskiffte skee, synes derföre sådane hefdabyte wara delss onödige delss olaglige.
Secr.
Mörling: Hefdabyte kunna skee för andra orsaker skull, der de, som interessera, äro eij tilstädes, andra til massam någon talan hafwa, der arfskiffte för bem: te orsaker hindras eller upskiutas moste.
Hr Hofc.
: Mig synes sådane hefdabyte böra eij skee eller stå öfver 3 åhr, med mindre wissa skäl äro, som hindra des fulbordan.
H: s Excs: Mig synes detta wara meræ voluntatis, och kunna eij på 3 åhr ändras eller slutas.
127.
Hr Hofc.
: Hefdabyte præsumeras skee, der annat hinder är emellan och för arfskiffte, och annars eij, och hender offta på en eller annan sida der genom en stor injustice, ty der är byte, men eij fullfordat, derföre ägendomen in incerto, och kunna hvarthera det rifwa, och således med sin wårdzlösheet den andra, som sin deel bättre häfdat, merkeligen skada, hvar af och skee kan, att ingenthera drager för sin dehl en rätt försorg.
H: s Excs: Det byte kan eij längre stå än bägge willia.
B [orgm.
] Camen: Kommer detta byte af arf, är ingen wiss dominus, och lender skadan allom till.
Ass.
Hasel: Skada skeer mest af ägarens owissheet och deraf orsakade wårdzlöösheet.
H: s Excs: Mig synes detta wara en contractus, och imputet contrahens sibi alt hvad som skeer af den andras wårdzlöösheet.
Ass.
Hasel: Detta byte kan och annan skada orsaka, så att en, 128. som sitter uthi possession, kan en sådan gård pantsättia etc. och domaren eller andra kunna eij annat weta än [att] en sådan, som arfwingen är, och rätta ägare til iorden wara skall.
H: s Excs: Han bör iu wijsa sin rätt medelst arfzlott, hvilket eij ske kan uthi hefda byte, och bör en köpare sig föresee och förwissa om det han handlar, så genom arfzlotter som andre skäl eller tilräkne sig sielf skulden.
B [orgm.
] Törne: Mig synes, att sådane häfdabyte böre gifwas tilkenna hoos domaren för säkerheten skull.
H: s Excs frågar: skee alla byte på tingen?
Resp [ondent] alii: Ja, doch eij medelst upbud, utan med fasta.
H: s Excs: Det är wäl, om her äfwen för säkerhet skull alt hvad som kan observeras noga aktas, men det her infört är om barnens klander uthi hefdabyte kan eij gerna tålas, så lenge föräldrarne lefva.
Slöts, att om detta påminnes uthi Erfdebalken.
129.
Hustrus jord, huru sälias kan.
Caput, huru hustruns jord sällias må, qv [æritur] om der til är nödig frenders samtycke och willia.
Alii negant: När upbud skee, synes eij widare af nöden dem kungöra eller deras willia sökia.
Mannen sällie twå lotter af sin emot den iord, som hustruns är och sällies.
⅓ emot mansens ⅔.
H: s Excs: Så blifwa de twå lotter barnens möderne, är elliest icke rätt, att mannen gifwer så mycket iord igen af sin, som han såldt hafwer.
B [orgm.
] Cam.
: När han sällier tre hennes gårdar, bör han fylla henne twänne, ty honom tilkommer ⅔ ehrsätia, men ⅓ kommer henne til last.
[Jords säliande] til hennes gäld.
Är gäld, sälie hennes iord til den gäldz betalning, som fölger wid hennes iord, item sälie af hustruns iord, om hon fången är, så mycket henne til lösn tarfwes.
Mannens lösn ifrå straf.
Discur.
om en hustru kan sin iord sällia och sin man lösa ifrå straf eller annan olycka.
H: s Excs: Det jus, som är æqvum et naturale, bör gälla för det, som är och wara kan politice justum, och kan offta hustru och barn 130. mehr gagnas af mannens lösn än [af] hustruns iord.
Om corporalt straf, der ägendom finnes.
B [orgm.
] Camen: Än om hustru eij will sin man lösa, och man eij wil böta utan heller straf undergå, döö etc., fast han penningar hafwer, om han det må, som man sådane exempel weth, att en welat heller annat straf undergå än böter uthgifwa.
H: s Excs: Öfwerheten kan en sådan för sitt öfwermod nepsa, och äntå hvad rätt är om des ägendom förordna til böter.
Jords säliande i fattigdom.
Om jordz säliande uthi fattigdom; skåde heradznemd hvadan den komen är, och sälie eij mehr etc.
H: s Excs: Är det en ärlig man, synes swårt, att en annan skal honom föreskrifwa, huru mycket han sälia må sig til födo, men är han prodigus, är rätt, att honom ett wist måth förelägges, och slöts, att man her må blifwa wid det, som lagen säijer.
131.
H: s Excs: Detta med hvad mehr som siukdom etc. slutes under ett, som anseer all nödwendigheet.
Om mansens begrafning, der han eij iord äger, om hustrun pliktig är med sitt fasta honom begrafva.
H: s Excs: Det synes rätt christeligit och med all folkz natur enligit, och bör her gälla det förre sagt är, att det, som är mehr rättwist, skäligt och billigt, bör mehr ansees än andra exterieures raisons.
Och slöts der med session denne gång.
132.
D.
19 Decemb.
Anno 1688.
H: s Hogg.
Excs Kongl.
Rådet, Gouvern.
och Canselierådet,
högw.
G [refve] Lindsköld.
Hofcanseleren Baron Hr Nilss Gyllenstolpe.
Landzhöfd.
Baron Hr Erik Lovisin.
Lagmannen Baron Nilss Gripenh.
Rentemest.
Sneckenberg.
Secret.
Lars Morling.
Secr.
Hadorph.
Ass.
Hasel.
Borgm.
Camen.
B [orgm.
] Törne.
Rådm.
Brunel.
Ass.
Lilliemark.
K.
M: ts bref om skattebönders straf, som afraden rättan tid eij ehrläggia.
Oplästes H: s K.
M: ts bref af d.
18 octob.
sistl. til H: s Excs och den Kongl.
Commission af innehåld: såsom klagas, att en dehl skattebönder af tröghet eij betala willia sin skatt til dem under militien, som de til löön eller augument på rusthåld anslagne äro, och det onepst, emedan lagen om deres straf eij något wist förordnar; ty är 133.
Hans Maij: ts allern.
befalning, att ett project til en wiss förordning deröfwer opsätties, hvilket befaltes mig opsättia under Hr Landzh.
Lovisins revision, hvilket och skedde, och afgick underdånigst swar til H: s K.
M: t med samme project, som det finnes fol.
Actor [um] Jfr s. 121 anm..
Discur.
om samme materia.
Hr Lov.
: På tingen dömes efter lag för sådan tresko, hvilket Ass.
Hasel betygar uthi Kongl.
Hoffr [ätte] n skee, doch med den åthskilnat, der frelseman finnes i rättan tid, neml.
på tinget efter juul, talat på sådan tröghet, fälles bonden til ¼ böter, men är eij i rätta tid klagat, niuter han allenast afraden.
Hr Lovis.
: Der med att han på tinget efter juul eij klagar, förlorar han eij sin ¼, emedan lagen det eij biuder.
B [orgm.
] Törne: Den, som eij på tinget klagar, præsumeras han borgat hafwa.
Ass.
Hasel: Ja, han har tå förtegat och som synes med willia eftergifwit sin rätt.
134.
Hr Lov.
: Står afraden inne för flere år, bötes ¼ för det förste, men eij de andre, der ingen klagan är skedd, men att officerare skal hvar en för ting sökia, är honom swårt.
Lagm.
Grip.
: Praxis är, att för 3 åhrs drögsmål förwerkas skatterätten och kallas den iord skattewrak.
H: s Excs: Öhretalet bör intet ansees utan qvantum.
Ass.
Has.
: Så sker det och.
Oplästes § 5 [af] 1650 åhrs Rikzdagzb [eslut] om skattebönders tröghet uthi uthlagors görande och dagzwerken.
H: s Excs: Det är olijka om deras dagzwerke, som långt ifrå och när slotten och gårderne äro.
Hr Lov.
: Åhr 1660 är wist resolverat om betalningen för ökeoch drengedagzwerke.
Lagm.
Grip.
: Her är derföre qvæstio, om skattebönder skola 135. gifva dubbelt som Stadgan lyder, och bör her ansees, att monge fattige äro af militaire betiente, som ingen drögzmåhl tåla kunna, iämwäl att för bönderne är swårt, om böterne sättias högre än lag säijer.
H: s Excs: Hoos skattebonden bör re vera ansees des tröghet, ty såsom han will påcka på sin besitningzrätt, så kan en annan påcka på sin afrad uthi rättan tid.
Ass.
Hasel: I Dalerne är wanan, att der skatteb [onde] dröijer öfwer en månad med sin skatt, betaler han ¼ högre, dröijer han lengre, böter han än ¼, om neml.
ingen olycka eller hinder är, utan tresko, så att innan åhret är förbij böter han en gång så mycket som skatten.
Och hafwer skattebonden store wilkorl [ɔ: vilkor] för landtboer, derföre eij orimligit, om de större straf för sin tröghet undergifwes.
H: s Excs: H: s Maij: ts allern.
befalning är, att wij wår tanka her om i underdån.
gifwa, på det H: s Maij: t landzhöfdingerne swara kan.
136.
Grunden, den wij kunna gå uppå, är lagen, den talar fuller om landboo, men synes doch eij uthsluta skattebonde, ty honom är högst angelägit om sin skatt wara bekymrat, dergenom iorden ifrå alt beswär befria, synes derföre som lagstifftaren hållit onödigt om dem tala, och seer iag eij något skäl annat, hvarföre de uthi lagen äro förbigågne; men huruwida Rikzdagzbeslutet nu kan ansees som förordnar annat straf, är alia qvæstio; doch när man anseer det att her är som en contractus å både sidor, neml.
emellan adelen och skatte, kan det alt wäl tålas, serdeles som det talar mest och endast om dagzwerke som texten wijsar.
B [orgm.
] Törne: Rikzdagsb [eslutet] synes handla om dem, som sig aldeles wägra dagzwerke att göra, men detta H: s M: ts allern.
bref om dem, som tröge äro och uppehålla sin afrad att uthgöra.
137.
Oplästes cap.
15 VGL.
Jordeb., som synes komma öfwerens med Rikzdagzb [eslutet].
Hr Lov.
: Dröijer skatteb [onden] öfwer 14 dagar efter juul, synes han billigt böra böta ¼.
B [orgm.
] Törne: Ja, om der öfwer klagas.
Hr Lov.
: Man behöfwer der med eij gå til tings, utan niuta execution af heradzfogden.
Rentem.
Sneckenb.
: Sällan är, att afrad föras kan för än in Januar.
och Februario, och är mycket, som her wid bör aktas, att bönderne eij öfwerrumplas.
H: s Excs: Wid Tomas messo kan eij afraden afföras.
Hr Lov.
: Bör han doch wara tilredz, fast han skulle lengre liggia.
H: s Excs: Der genom kan doch infalla twist: bonden säger afraden tilredz warit, alius negat.
Hr Hofc.
: Jag troor lagen satt denne tid til afraden mest derföre att den tå är uthtröskat, och eij annat serdeles arbete för handen, 138. men skulle tå meenföre wara, bör den uhrsäkt gälla, och dröges lengre af tresko, synes låås för ladan sättias etc., warandes bäste addresse genom fogden uthi rätta tid taga uth afraden, hvilket är ett ofehlbart gagn å både sidor, för den afraden hafva skall och [för den, som skall] uthgifwan [ɔ: utgifva den].
H: s Excs: Bonden är eij god huushållare, och skadas han högeligen, om honom tillåtes afraden innehafva, som onödigt förtäras kan, bonden på rest bringa etc.
Hr Lov.
: Praxis hafwer warit, der afrad rättan tid eij uthgifwes, att böta ¼, och både afraden samt böterna uthfodra efter juul, kunnandes samma tid nu ordnas til in medio Januarii.
H: s Excs: Än om missväxt är?
Hr Lov.
: Hoos skattebonden gäller eij misswäxt eller annan wåda, och talas her om konungens rätt; brinner för bonden, så får 139. han sin brandstud, men moste i det öfrige altid betala afraden, warandes nyligen uthi Östergötl [and] en wiss ordning gord om brandstud, hvilken H: s M: t gillat, neml.
efter som skadan på tinget mätes.
H: s Excs: Skadan är offta swårt att mäta, och torde fuller någon sättia eld på en gamal gård för brandstud skull.
H: s Excs: Låter oss continuera.
Rikzdagzb [eslutet] går uth på dagzwerke; lagen är klar, hwarest endoch eij talas om skattebönder, så äro likwäl de eij mindre än landboer straf skyldige, utan snarare större, om de med sin afrad dröija, emedan deras wilkorl [ɔ: vilkor] äro bättre.
Ass.
Hasel: Den, som på almenning sitter och med afraden dröijer, böter en gång så mycket, hvilkas wilkorl [ɔ: vilkor] är mycket lijka med skattebönders, hvarföre man eij så orimligit seija kunde skattebönder äfwen med duble böter böra beläggias för sitt uppehåld.
H: s Excs: Emedan her talas om bönder, som til K.
M: t och 140.
Cronan skattskyldige äro, synes eij så stor skilnat emellan dem, neml.
skattebönder och landboer, göras kunna, utan beqwämast dem lijka göra efter lagen.
Hr Lov.
: Dagzwerkes försumelse förtienar större straf, emedan den kan i andetiden större skada göra.
H: s Excs: Der om må blifva wid Rikzdagzbeslutet, men hvad uthlagornes uppehåld angår, synes alle böra straffas derföre lijka, men som skattebönderne göra allenast fåå dagzwerke, synes der med förblifwa wid Rikzdagzbeslutet.
Hr Lov.
: Det är ett ringa straf, för dagzwerke att böta dubbelt, ty i andetiden gifwer man doch dubbelt för dagzwerke.
Lagm.
Grip.
: Jag är i andetiden med de penningar och böter, neml.
6 mark, mindre tient än [med] dagzwerket.
Hr Lovis.
: Mig synes han böör entelig betala dubbelt för dagzwerke emot det, som huusbonden twingas att gifwa för dagzwerken.
141.
Ass.
Hasel: Mig synes K.
M: ts bref går mehr på ränta uth.
Hr Lov.
och Gripenh.
: Dagzwerke äro och nu en wiss ränta, som med all annor extraordinarie köpes, som boskapz- skiuts- bygningz- dagzwerkespenningar, warandes alla desse anslagne lijka som ordinarie räntan.
H: s Excs repeterar sitt förra, och synes mig som her talas om pœna, och bör identitas pœnæ wara der som är identitas facti, ty fast cronobönder tillåtes betala spannemåhl med 9 mark sm: t, men skattebönder som den gäller i neste köpstad, är fast annat, ty det står i konungens nåd sine bönder ett wist uthi betalningen föreskrifwa, men pœna synes böra wara eadem.
B [orgm.
] Törne: Den skilnat, som göres uthi lagen emellan åboer på almenning och andra, synes deraf komma, att dhe sittia af ett serdeles beneficio och indulto på annans iord, derföre pliktige mehr gälda, om de treskas.
142.
Oplästes 1660 åhrs resol.
d.
7 Decemb., som och om dagzw [erke] lyder, och slöts, att opsättias skal bref til K.
M: t och project til resolut, efter K.
M: ts allern.
befalning.
Assessores föreslås.
Discur.
hvilka som H: s M: t kunna föreslås att komma uthi Assessorens sahl.
Hr Schuttehielms ställe.
Och nemdes Ass.
Hr Gyllenanker, Hulten, Vadensten, Heradzh.
Berelius, Hr Hind.
Falkenberg, Heradzh.
Gyllencreuts, och slöts, att H: s Excs munteligen någre H: s M: t i underd [ånighet] föreslå sig påtager.
Hr Lov.
: Her äro månge balker och ordninger än outhdelte, om execution, skogz- bergs- och brukzord [ninge] r.
H: s Excs: De ord [ninge] r höra delss til sine wissa balkar, delss äro sådane, som eij komma til almänne lagen, utan moste wara för sig ett serskilt.
Hr Hofc.
: Mig är angeläget om execution med andre conferera, som synes höra til Tingmålebalken.
143.
H: s Excs: Hvad kan execution kallas?
Hr Hofc.
: Uthmätning, qwarstad, införsel etc.
H: s Excs: Ordet execution är så bekant, att det synes wäl kunna behållas.
H: s Excs frågar, om den K. Commiss [ionen] för helgden kan en gång samankomma än, hvar til alii negant, för helgden och annat arbete skull, befaltes doch det bref til K.
M: t att förferdigas.
Hr Hoffc.
: Nödigt är, att en god heradzhöfdinge och til denne K. Commissionen uthsees.
Och slöts Kongl.
Commiss [ionens] session denne gång.
144.
D.
22 Decemb.
1688.
H: s Hogg.
Excs Kongl.
Rådet, Præses.
Hoffcanseleren Baron Hr N. Gyllenst.
Landzhöfd.
Baron Hr Lovisin.
Lagm.
Hr Gripenh.
Rentemest.
Sneckenb.
Ass.
Hasel.
B [orgm.
] Camen.
Rådm.
Brunel.
B [orgm.
] Törne.
Ass.
Lilliemark.
Afradzdag och [böter?
].
Oplästes och discurerades om det project til den resolution K. Commission will låta afgå til H: s K.
M: t.
Ass.
Hasel: ¼ böter synes eij kunna gifwas den, som icke klagar.
Hr Hofc.
: Man moste her på både sidor förtaga underslef; her äro soldater, få de sig en terminum præfixum, bryr han bonden, ty är bäst, att terminus legalis observeras, eller sättes 2 à 3 weckor efter juul, så att alfwarsam nepst kan och skälig tid hafva.
Rentem.
Sneckenb.
: Om tiden föresättes in til neste ting.
H: s Excs: Det är och min mening.
145.
Hr Lov.
: Det kan eij låta sig göra, att man skal klaga neste ting, utan det woro neste somarting, och bör man eij derföre mista böterne, om han eij klagar neste ting, som skeer nu medio Januarii.
H: s Excs: Jag fruktar, om tiden och böterne så strängt uthsätties, missbrukas den frijheten.
Hr Lov.
: Derföre kan man sättia lengre tid; men der man ordnar en wiss afradzdag, som är Tomasmesso, moste och det andra ordnas, neml.
böterne.
Hr Hofc.
: Der huusbonden hafwer bonden misstänkt, observerar han wäl tiden.
Hr Lov.
: Afradzdagen är Tomasmesso, tå bör afrad gifwas eller bötas.
Ass.
Hasel: Man moste her wäl observ.
lagen; en frelseman är angelägit, att hans bonde conserveras; men her äro nu andra afradzägare, som töör henda litet sig bekymra om bondens och gårdens behåld, som äro officerare, emedan de offta och åhrl [igen] gårdar ombyta.
146.
H: s Excs: Landzhöfd.
kan wäl skaffa dem rätt, utan lagsökande.
Hr Lov.
: Det är onödigt att gå til tings uthi en klar saak, som är afrad att uthgöra.
B [orgm.
] Törne: Wäl är, att klart uthsättes, hoos hvilken klagas bör, och hvem exeqvera skall; ty hvad afraden angår, är fuller den wiss och en executions saak, men i anseende til böterne kan mycket infalla, som domaren skärskåda bör.
H: s Excs: Man kan her uthsättia kort, att skattebönder komma under samme lag som landboer.
B [orgm.
] Camen: Som nu Rikzdagen infaller, synes eij orådeligit att låta wederbörande inkomma med sin mening, och detta så lenge bestå.
Hr Lovis.
: Sant är det, att ¼ högre är stort straf, och som mig eij wetterligit är, att öfwer frelsebönder klagas, synes man sluta kunna, att skattebönder böra stå i samma lag som landboer.
147.
B [orgm.
] Törne: Der bonden treskas, moste iu klaganden til lag och rätta gå och sedan exeqvera låta.
Hr Lov.
: Officeraren kan eij altid ting sökia.
H: s Excs: Man kan detta så författa, att man intet seer någon skilnat emellan desse bönder i detta måhl.
Rent.
Sneckenb.
: Bäst är uthsluta den åthskilnat, som är införd om crono och frelses skattbönder, och nemna allenast skatteb [onde].
Hr Hofc.
: Lagen nemner intet skatte, och har iag förstådt, att H: s Excs med hela consessu warit i den meningen, att de under alt ett lyda och höra böre, så til afradztiden som straf; men som her är nu en annan qvæstionis status, neml.
för officerares skuld, att de eij må obruera bonden, synes bäst en wiss tid sättia, neml.
2 à 3 weckor, 148. doch att menföre hafwer sin uhrsäkt.
Hr Lov.
: Menföre bör eij uhrsäkta utheblifwande, ty afraden moste föras fram på öök eller sleda.
H: s Excs opläste projectet och uthslöts orden crono och frelse.
Ass.
Hasel: Her är en obligation emellan bonden och afradzägaren, fulgöres den eij, så är han förfallen til 25 p [ro] c [ent].
K.
M: t hafwer nu så högt modererat interesse, som är her skadeståndz ehrsätiande, warandes her eij så noga uthseendet att blifwa wid den gamla lagen, utan bekymersam [t] de lege condenda, kan man derföre her eij äfwen göra moderation som i annat?
Sant är det, att frelseman hafwer skada, men om den så stor kan wara, att han på så kort 149. tid skal niuta 25 p [ro] c [ent], synes böra öfwerläggias.
Hr Lov.
: Her talas eij om interesse utan pœna.
Ass.
Has.
: Pœna bör och wara adæqvata.
Hr Hofc.
: Wäl är det att fölga æqviteten; uthi gamla lagen förmodas 1. wara æqvitas nog; her är 2. ingen inpossibilitas, wid den tid afraden uthgöra, utan 3. favor, att skatte räknas lijka med crono, 4. beneficium per sensum legis, att her sättes en wiss tid, således eij tilfälle gifwes med slösande sitt försättia, så att man eij säija kan der med bonden skadas eller stränges utan consuli, att hans devoir uthi rättan tid göres.
H: s Excs: Uthi Interesseplacatet står eij allenast om penningar 150. utan och spannemåhl, att det återbetales med böter, som högre tages.
Rentem.
Sneckenb.
: Bonden kan snart sitt förtära, och kan [han], som iordägande är, af iorden eij köras, ty moste han twingas på detta sätt til sin skyldighet.
Hr Hofc.
: Göre [r] bonden sin plikt, så skadar honom intet, men tilkomer annat hinder, som misswäxt etc., är lagen i det fall nul.
Hr Hofc.
förmenar her eij orådeligit, om man uthförer rationes, neml.
såsom her är en lijkheet landboer och skattbönder emellan uthi deras skyldighet, som är att ehrläggia skatten, så bör det och wara uthi straffet, om det dröijes; men om dagzwerke efter reglementet, doch att derwid observeras hvad K.
M: t uthi reglementet 1685 stadgat.
151.
H: s Excs corrigerade sielf projectet til resolution, och befalte mig brefwet något widlyfftigare med sine skäl opsättia, hvilket och skedde, och underskrefz det sedan af någre närw [arande]; hvarmed session slöts detta åhr.
153.
Anno 1689 D.
12 Novembris.
Sammanträdde förste gång detta år de til denne Kongl.
Commissionen Herrar förordnade, hwilka medelst påstående rikzdag warit en tid hindrade; kommo altså nu tilstädes:
Hans Hogg.
Excs Kongl.
Rådet, Gouverneuren och Canselierådet Hogwälb.
Grefwe Erick Lindskiöld.
Hoffcanseleren Baron Högwälb.
Hr Nilss Gyllenstolpe.
Landzhöffdingen uthi Östergötland Högwälb.
Baron Hr Eric Lovisin.
Lagmannen i Upland Baron Hogw.
Hr Nilss Gripenhielm.
Rentemestaren wälb.
Hr Jacob Sneckenberg.
Secreteraren uthi Antiqvit.
Colleg.
wälborne Hr Johan Hadorph.
Assessoren uthi Kongl.
Swea Hofr [ätt] Hr Hasel.
Justitiæ Borgmästaren i Stockh [olm] Hr Camen.
Commercie Borgmest.
ibid.
Hr Michael Törne.
Rådman ibid. och præses på norre Förestadz Commers Camaren Brunel.
Assessoren uthi Kongl.
Executionscommissionen, wälborne Hr Lars Lilliemark som extraordinarius.
154.
K.
M: ts bref opläst af d.
13 Juli 1689 om skatteb [onde] arfwinges, som är frelsesman, rätt til skatteiord.
H: s Hogg.
Excs berättar, huru H: s M: t allernåd.
låtit bref och ordres af d.
13 Juli sistl. til denne Kongl.
Commissionen komne, att eftersees och colligeras skal alt det, som kan finnas angående frelsemans rätt til det godz, som honom til arfz faller efter sin fader, som är skattebonde, eller om frelsemans rätt, som är skattebonde arfwinge, til skattskyldig iord; hwilket bref H: s Excs berättar wara til Kongl.
Secreteraren uthi Archivo wälbord.
Hr Sven Leijonmark gifwet, på det han mediertid uhr Archivo må samla och eftersee hwad der finnes denne materien angående, det afskrifwa låta och den Kongl.
Commissionen comunicera, efterskickades altså bem: te Secret.
Leijonmark, hwilken K.
M: ts högstbem: te bref til H: s Excs återgaf, hwilket och uplästes, af innehåld, att den Kongl.
Commissionen öfwerlägger och sitt betenkiande gifwer, om den jord, hwilken enom är tilfallen, 155. som är rätt skatteb [onde] arfwinge, och genom lag och privilegierne förmedelst samme persons nobiliterande frelses, bör ansees som allodial eller feudal donation, befallandes H: s M: t att extraheras de der öfwer befintlige nye och gamle resolutioner.
Secr.
Leijonm.
tilfrågades hwad derom kan finnas uthi K.
M: ts Archivo, hwilken upwijste och upläste ett extract af de förordningar han kunnat finna, detta måhl angående.
Secret.
Ehrenhielm och Leijonmark föreslås til Assessores.
Secret.
Leijonmark tilfrågades, om han ledig wara kan sig uthi denne K. Commissionen att infinna, och her wid sitt arbete contribuera, emedan han offta skulle äntå behöfwas, för de förord [ninga] r skull, [som] uthi Kongl.
Archivo finnas och her nödige äro; hwilket Secr.
Leijonm.
den Kongl.
Commissionen hemställer H: s K.
M: t att föredraga.
Äfwen efterskickades Secreteraren uthi Kongl.
Maij: ts Justitiæ Revision, wälb.
Hr Johan Ehrenhielm, och på samma sätt tillspordes, den och lijka swar gaf.
K. Commiss [ionen] s samankomst tijs- och fredagar.
H: s Excs berättar och, huru H: s K.
M: t allern.
befalt den K. Commissionen wissa dagar i weckan att samankomma, och föreslogs tijs- och fredagen, för och effter middagen, der serdeles hinder för midd.
eij skeer, och tilsades, att eij widare bodande af nöden är, utan 156. samankomsterne ske som sagt är; slöts doch, att til hvar session bod gifwes.
Secret.
Mörling död.
Des concept infodras.
Effterskickades för detta Secreterarens uthi K.
M: ts Justitiæ Revision sal.
Hr Lars Mörlings son, Notarien Mörling, och tilspordes, om han weth berätta, hvad sal.
Secret: n kan hafva conciperat och opsatt öfwer Erfdebalken, och om Becckies icke låtit honom weta, att alt hvad sådant finnes hoopsamles och oplefwereres, hvar på han swarade sig der om af Becckies fådt kunskap, men eij något sådant funnit.
Opwistes Assessorens Hr Lilliemarkz bref til Becckies af innehåld, att han sitt concept til sal.
Hr Mörling lefwererat; befaltes fördenskull Notarien Mörling noga derefter see, och hvad som finnes oplefwerera.
Arbetet att fortsättias.
157.
H: s Excs berättar widare, huru H: s K.
M: t allern.
willia är, att detta arbete med all möijelig flijt fortsätties och skyndas, warandes H: s M: ts allern.
mening att, sedan balkerne äro her utharbetade, låta hvar efter annan som de ferdige blifwa til K. Hoffrätterne komma, att de sitt betenkiande der öfwer gifwa må.
Om frelsemans rätt til erfde skattejord.
Företogs H: s M: ts högstbem: te bref om skattebonde arfwinges rätt, som är frelseman, til sin ärfde skatteiord, hvar om discurerades och serdeles påmintes, att detta ansees som en qvæstio de futuro, quid juris?
ty hvad her til skedt synes beswärligen kunna ändras.
Lagm.
Gripenh.
: Her synes allenast qvæstio wara, om detta bör ansees som frelse eller donation.
Hr Lov.
: Wijst är detta en serdeles nåd och således utan all twifwel som en serdeles nåd att ansee.
H: s Excs: Doch så, att [det] der til kommer att ansees som en rättighet efter lagen.
B [orgm.
] Camen: Her synes, som H: s Maij: t wil i nåder uthtyda sine gifne privilegier, neml.
om bondeson, som göres til frelseman, må niuta frelserätt uthi alt sitt ärfde godz och skattejord.
158.
Hr Lov.
: Jag håller detta för en pur benådning, att ofrelsegodz blifwer der genom frelse, att skatterätten erfwes af en frelseman, serdeles i anseende til de godz, som indelte äro.
Lagm.
Gripenh.
: Det är redo förordnat, att det, som indelt är, eij kan rubbas; ty kan den rättighet, som frelseman elliest skulle kunna hafva eller gifwas, så wida eij extenderas, att det, som indelt är, skulle kunna frelsas.
Hr Lovisin: Det är doch en pur nåd, som intet kan prætenderas eller sträckias til alt i gemen, som eij indelt är; warandes det redo som ett frelse, som är anordnat til indelning eller andra K.
M: ts tienster i stelle för heel eller en dehl skatt.
H: s Excs: På det sätt, att til det godz ingen rättighet skal wara, niuta de, som för sin dygd skull nobiliteras, eij den rätt, som lagen af gamle tider dem tilägnat; hvilket är såsom ett nödigt præmium virtutis et laboris.
159.
Landzh.
Lovis.
: Uthi K. Carls den niondes tid war öfwer alt och för allom lofgifwit att rusta och med sin rusttienst frelsa sitt godz, warandes det en nåd, som K.
M: t gör, att behålla sitt godz frelst medelst rusttienst, men när rusttienst eij hålles, faller det til Cronan.
Lagm.
Grip.
: H: s M: t förklarar sielf detta godz, som så faller skattebonde arfvinge til under frelserätt, för en donation, och frågar H: s M: t allenast, hvad Kongl.
Commissionen synes, om det skal wara allodial eller feodal donation, hållandes H: s M: t för indubitabelt, att det ju en donation är.
Oplästes hvad Secret.
Leijonm.
ingifvit och ibland annat ett extractum protocolli Senatus, hvar wid observerades den åthskilnat der göres emellan den rätt en frelseman får til Cronones godz och skattejord, och den, som han får til den skattejord, hvars afradzägare en annan frelseman är; att neml.
frelserätten af detta, som förre hörer en annan frelseman til, eij faller samme skattebonde arfwinge til.
160.
Befaltes att Secr.
Leijonmark tilseija, att eftersees, om förre tider äro diplomata nobilitatis gifne och på hvad sätt, när de, som frelsesmän blefwo, kommo til att frelsa sitt godz med rusttienst.
Secr.
Had.
: Her om bör och eftersees K. Ericks, K. Johans och K. Gustafs högst lofligstes i åminnelse privileg [ier].
Hr Lov.
: Her är blått qvæstio, om den nåd, som her skeer, skal ansees som allodial eller feudal.
H: s Excs: Om man seer efter praxin och desse tider, är nestan onödigt att om detta sig bekymra, hvad sielfwa rättigheten widkomer, ty den lagen, att skatteb [onde] arfwinge kan sådane godz frelsa, lärer nu wara in desvetudinem gången, emedan nu eij gifwes något Cronones skatte eller frelse, som af privatis frelsas kan medelst sådan rätt, emedan alt är indelt, och således fölger, att såsom öfwer alt är förbudit att begära eller niuta något indelt til donation, hvarföre och alt 161.
Cronones godz kallas kan och må frelse, och således kan det, som redo frelse är, eij åter til annat frelse falla; warandes således om det, som således är frelst, quæstio, eij om det är frelse, emedan alt är donation, utan om det är allodial eller feudal donation.
B [orgm.
] Camen: Her synes, att alle hafwa fådt tilstånd att rusta för sitt godz och det frelsa uthi somlige tider, doch synes somlige der wid nutit större, somlige mindre frijhet eller nytta, ty en dehl frelste med sin rustt [ienst] det godz, som större war, en dehl sitt, som ringare war.
H: s Excs: När man lagen och privilegierne noga påseer, synes, att detta warit en pur benådning; men när en nu en sådan nåd niuter, att man och ett skattskyldigt godz får frelst, frågas, om den nåd eller benådning bör som allodial eller feudal ansees, serdeles som lagen säijer, att frelsesqwinna, som är skattebonde arfwinge, niuter samme rätt, hvilket synes wara en allodial rättigheet.
162.
Secr.
Had.
: Uthi Kongl.
Reductions Commissionen lärer wara åthskillige acter her om passerade, serdeles A: o 1680 om sal.
Schuttehielm, hvilken någre skattegårdar ärfft hafwer, och dem som frelse behålla fick, hvarom blef uthi K. Reductionen ventilerat; och påtog sig Lagm.
Gripenhielm att effterfråga hvad i denne materia wara kunne uthi K. Reductionen gort och förelupet.
Hr Lov.
: Detta war wist ett feudum, ty den, som eij kunde præstera rustning, blef han Ordet: » han » bör utgå.
bonde och godset skattskyldigt; och ity är det feudum, som mäst går der på uth och fordrar rusttienst, serdeles det, som med den condition skeer, att det faller åter til skatt, när der af eij uppehålles rusttienst, och när en sådan blifwer bonde igen, behåller han feudum som förre och intet mehr.
H: s Excs: Wijst är her en nåd, men den hafwer doch sin grund af den rättighet, som lagen in cap.
11 § 2 [Konungsbalken] medgifwer.
163.
Synes doch, der man en sådan rättighet skulle ansee, att den eij bör gå til sidolineen; hvad som her til skedt är, blifwe der wid, men det her efter skee kan, synes, som det ansees bör allena stricte som feudum; men som alt godz är nu indelt, kan det eij widare practiceras, att någon winna kan sådant feudum; doch frågas her, om något sådant jus är, om det bör aldeles kullkastas, ty jus kan blifwa, fast effecten hindras, emedan annat är att säija hvad man niuter och annat hvad man bör niuta, och i ty kunna wij säija wår mening om rättigheten, fast än den eij kommer til att ehrhållas, och slöts, att om detta kan upskiutas, til des Kongl.
Commissionen kan uhr Kongl.
Reductionen och Archivo ehrhålla widare comunication och underrättelse.
Discurerades om methoden och materierne som förekomma, hvar til man borde sig föruth bereda.
H: s Excs: Den, som sitt opsatte föredrager, bör för andra wara 164. beredd, och hvad som synes swårare förekomma skiutes up til neste session.
Jordebalken opläses.
Pantsatt jord upbiudes.
Inföll discurs om wäd- och pantsatt jord, att som wädsatt är til en wiss tid, ty behöfwes den innan bem: te tid eij upbiudas; men pantsatt jord [skall?
] strax upbiudas och werderas.
Ränta och interesse, om uthgår för capitalet.
Discurs, om räntan af pantsatt jord räknas skal på hufudstolen.
Hr Lovis.
: Den lag är aldrig practicerat uthi wårt rijke, och är obillig.
Discur.
om interesse; och om en, som winner préférence för sitt capital, må niuta interesse förre än en annan får sitt capital.
H: s Excs: Der iag hafwer vigilerat, böör iag niuta både capital och interesse för den, som eij hafwer vigilerat, ty til hvad gagnar mig elliest min vigilance, om iag min rätt eij skulle fult niuta?
Hr Lovis.
: Mig synes, att capitalerne böre gå före interesse uth; 165. såsom der twänne penningar uthlänt, synes mig, att den, som vigilerat, tager först sitt capital; så den andra sitt capital; sedan tager den åter, som vigilerat, sitt interesse först, sedan den andra sitt.
H: s Excs: Den, som intet hafver vigilerat, kan iu eij niuta något, så lenge den, som genom sin vigilance sig sin rätt förbehållit, eij hafwer sitt fult uthbekommit, warandes det den rätta förmåhn, som wigilancen gifwer, at niuta sitt obehindrat.
Hr Lovis.
berättar om detta dömt wara uthi Olof Christersons saak uthi Grensholmen, och votum opsatt af Hr Rosenhane.
H: s Excs: Det iag låter inprotocollera, bör ju altid blifwa mig förbehållet.
Hr Lovis.
: Capitalet inprotocolleras, men eij interesse, och kan en annan eij annat weta än interesset betalas, som altid uthfodras, 166. efter som det så mehrendelss föreskrifwes, kunnandes derföre en annan eij weta af större rätt, än den andra kan hafwa låtit inprotocollera, som är förnemst capitalet.
H: s Excs: Låter den senare och inprotocollera, synes billigt, att den förre niuter interesse åth minsto til den tid; ty der interesse slås til capital eller interesse blifwer capital, det är ett nytt låhn och således des rätt mindre.
Hr Lovis.
: Rättigheten ansees offta efter som creditor wijsat sig wara nögd til och welat det hafwa, eller som han manar debitoren til, ty der creditor låter interesse stå inne, synes han niuta mindre rätt til samma interesse, fast det och inprotocollerat woro; men den, som manar om interesset och kan det eij uthfåå, synes hafwa större och lijka rätt til interesse som til capital.
Hr Hoffcanseleren inkom.
167.
Jord huru pantsätties.
Continuerades opläsandet, och slöts att såsom pantsättiande uthi bördesmans närwaro är in desvetudinem gångit, ty kan det eij skee eller observeras.
Sättes eij uth högre än jorden werd är.
H: s Excs: Detta synes eij kunna införas, utan lemnas til contrahenternes öfwerenskomande, ty skulle her annat skee, går det emot det, som om jordesälliande sagt är, och är der wid så wäl som [vid] pantsättiande att ansee, att den sitt afhender sig, præsumeras sådant för nöd skull göra; skulle tå bördeman hafwa rätt att sättia prijs på jorden, blifwer des wilkorl [ɔ: vilkor] och rättighet fast större än säliarens, hvilken förmåhnen niuter och köpa kan det, som den andra sälia moste och nödgas.
Borgm.
Törne: Ja, wist är och blifwer på det sätt bördesmannens rätt större än säliarens; warandes eliest nyttigt, att ägendomen, som sälies, skal bringas til det högsta, som skeer, der bördemannen eij får sättia prijs på iorden.
Borgm.
Camen: Om jag döör, och min son moste sälia den gård han efter mig erfft, skal min broder hafwa makt och rätt att twinga 168. honom til att taga af honom för den samma 3 eller 4000, som han sälia kan til en annan för 6 eller 8000?
H: s Excs: Är jag dominus, bör ju rättigheten uthi alt mig tilhöra, warandes rättwist att först ansee ägaren, sedan familien, och eij twärt emot.
Hr Lovisin: Mig synes och oskäl [igt], om jag köper en eller annan gård dyrt nog kan henda mine efterkommande til nytta, att min hustrus brorson, hvilken iag aldrig påtänkt eller ansedt, skal twinga kunna min son att sälia til sig samme gård för mindre än han hafwa kan [af?
] en annan.
169.
Hr Hofcanseleren: Jag wille gerna weta, om lagen sådan är, att enom skulle wägras sälia til sin nytta och fördehl.
Mig synes den intet så wara förståendes; och moste man her ansee lagen, des förstånd och tilfälle.
Förra lagen wille, att man eij fick sälia uthan hembud och efter byrdabudi, men denne senare lag anser säliarens nytta, att han nembl.
eij pliktig är efter byrdabud sälia, utan tilstånd hafwer att niuta mätesmanna ordom, och eij twingas taga så ringa som byrdabud war, hvilket war bördesmän ett stort faveur, att få neml.
lösa arfweiord för ett ringa werde, hvilket såsom det war säliaren til stor skada, ty blef det sedermehra så ändrat, att jord eij efter byrdabud uthan [efter] mätesm [anna] ordom skulle sälias, warandes tå och der med lagens intention att säliaren hielpa och undsättia.
H: s Excs Præses: Mig synes obilligt, derföre att en är släkt med säliaren, må han gifwa för en gård mindre än en annan.
Men skulle och någon willia sin iord bortslösa, bör deremot remedium sökas och göras, som blifwa kan en lag adversus prodigum.
170.
Landzh.
Hr Lovis.
: Stadzl [agen] förändrar detta alt klarligen och tillåter den, som sällia wil, [att sällia] som han gitter dyrast, och den, som will börda, moste gifwa så mycket som en annan biuder.
Och såsom Lagman Gripenhielm her til hafwer mästedelss ansedt Landzl [agen] men her är intention att göra en lijka Detta ord är i handskriften understruket.
Möjligt är, att man understrukit ordet för att beteckna, att detsamma borde såsom oegentligt utgå.
lag, ty synes bäst att tilsee, om landz- och stadzl [agen] kan i detta måhl concilieras, så att eij behöfwes dubbelt arbete och capitel, uthan hvad serskilt är och exciperas bör, kan tilsättias: i staden ware så; achtas doch, att i detta måhl är den nu brukelige Landzlag emot Stadsl [agen], men mig synes, att man wäl fölia må Stadzl [agen], doch aktandes, att i Stadzl [agen] är twärt om jus retractus uthi aflinge, som eij tillåtes uthi Landzl [agen], och ity är fuller fundamentet och ratio legis annan i Landz- än Stadzlagen, äfwensom om testamente är förordnat, synes mig doch, att man wäl fölia må Stadzl [agen] om bördzrätt.
171.
Continuerades opläsandet.
Den jord hafwer i pant tagit, hafwe makt att låta den inskrifwa etc.
H: s Excs: Mig synes, det han bör låta inprotocollera sin pant, doch som hans egen skada och gagn her wid verserar, må han derom sielf råda och wårda.
Jord pantsättes til flere.
Discurer.
om den, som pantsätter en jord til twänne.
Hr Hofcansel.
: Jag weth exempel om den, som sitt huus pantsatte til flere, och med penningarne handel dref, men omsider sig wäl förkofrade och betalte alle wäl.
H: s Excs: Hans intention kunne wara god, och eij bedrägelig, men mången annan kan med sådant sielfzwåld bedrägerie bruka, serdeles der det pantsatte eij mehr werdt är, än först uptages.
Hr Hofcans.
: Offta skeer, att man det eij ex proæresi gör, utan annan tilkommen olägenhet, men den, som af arghet twänne pantsätter ett, förtiener sitt straf.
172.
H: s Excs: Som det är emot principia juris att pantsättia ett til twänne, bör det eij lidas, utan moste man på annat sätt sin credit söka och styrka.
Om opbod handlas uthi Rätteg [ångs] balken.
Oplästes om opbod, fasta etc.
H: s Excs: Her kan fuller nemnes och säijas, att opbiudas skall, men huru det skee skall, handlas uthi Rättegångsbalken, ex professo.
Bygni [nga] balken.
H: s Excs frågar Secret.
Hadorph, om han ändrat conceptet til sin balk, och den författat på brukel [ig] svenska, och kortare, hvilket Secret.
Hadorph bejakade.
H: s Excs: Wij williom gerna den her näst företaga, emedan Gifftebalken är eij ännu utharbetat, och Erfdebalken eij öfwersedd, efter sal.
Schuttehielms och Mörlings död.
Jord sälies wid execution til den mäst biudande.
Inföll discurs om jord som går genom execution til andra, att den fuller opbiudes, doch sälies til den mest biudande; och bördzrätten förbehålles den, som gifwa wil som annan.
173.
Auction.
Om Auction discurerad., att i små städerne synes den eij gagna, men der handel är, är den nyttig.
Om pants inlösn.
Pant löses med penningar.
[Härom blef] observerat, att den, som pant hafwer, bör eij gå derifrå, och taga i betalning wa [d] mal, ty med pengar och penningewärde bör alt lösas, som uthsatt är, warandes orätt att wilia ex cap.
8 Jordb.
LL.
twinga enom, som sitt uthlänt, att taga annat än penningar och det til penningar bringas kan; och slöts der med session kl. 7.
174.
Anno 1689 D.
15 Nov.
Kl. 3.
H: s Högg.
Excs Kongl.
Rådet Gouverneuren och Præses, Högw.
G [refve] Erick Lindsköld.
Landzhöfd.
Hr Lovisin.
Lagm.
Gripenhielm.
Secret.
Hadorph.
Assess.
Hasel.
Borgm.
Camen.
Borgm.
Törne.
Rådm.
Brunel.
Assess.
Lilliemark.
Assessor Lilliemark refererar, huru han gifwit til för detta Secreteraren uthi Kongl.
M: ts Revision sal.
wälb.
Hr Mörling det opsats och concept han författat öfwer Erfdebalken och det eij ännu igenbekommit, och påmintes, att uthi sal.
Mörlings huus så wäl som ibland des skriffter her på Slottet skal derefter sökas.
Continuerades opläsandet af Jordebalken.
Om hustrus jordz sälliande etc. 175.
Hr Lovisin: Hustrun kan sin egendom och mannen des jord sälia, när hon samtycker och underskrifwer, och så lyder K.
M: ts förordning om gäldz betalande af hustru, så att det, som pantsättes af hennes jord med hennes samtycke, är hon pliktig att stå wid och lösa.
H: s Excs Præses: Det är doch betänkeligit att tillåta en hustru, serdeles den inge barn hafwer, sin iord bortsättia, medan hon ännu gifft är, hvilket lenda kan hennes släkt til præjudice, serdeles der mannen och gods äger.
Hr Lovisin: Men om de enthera intet godz hafva, hvad moste tå skee?
H: s Excs: I de fall, som nöden fodrar, är rätt, att hon må sin jord sig och sin man til gagn sig af hända; men elliest är fast betenkeligit det att tillåta, hvarföre man och moste de måhl opsättia, som kunna orsaka sådant tilstånd, hvilka finnes äfwen wäl i lagen införde.
Hr Lovisin: Det är så practicerat wid alle domstolar, att det en 176. hustru underskrifwit hafwer, blifwer beståendes, som angår hennes godz.
Borgm.
Törne: Dermedelst mista likwäl arfwingerne offta sine godz.
Om gifftorätt uthi hustruns aflinge för gifftermåhl.
Discurer.
om det, som en qwinna kan hafwa werfft i godz för gifftermåhlet, går in communionem efter gifftorätten, emedan det aflinge är.
H: s Excs G [refve] Lindsköld: Mig synes, att mannen bör deruthi sin gifftorätt hafwa, emedan det är aflinge, warandes arfwejord derföre exemt uthi gifftorätten, emedan des conservation anseer familien.
Oplästes cap.
5 Gifft: b. et [cap 12?
] Edz: b. LL.
om communione bonorum.
H: s Excs: Jag seer fuller klare orden så lyda, men eij så wäl fattar rationem legis.
Secret.
Hadorph: Är doch en stor åthskilnat emellan odal jord och aflinge.
177.
Borgm.
Camen: Odal jord är ju allenast det, som erfft är.
Asses.
Hasel: Odal är det, som är ens wissa och rätta ägendom.
Slöts, att materien om pantsättiande af hustrus jord iämföres med capite om des säliande, och til ett föres.
Stöld.
Inföll discurs om tiufwerie.
H: s Excs: Hoos de Lacedemonier straffades eij tiufwen, uthan den, som kunde sitt förwara och det eij rätteligen gorde; men hoos alt folk är den stöld hårdeligen straffat, som skeer på de saker, hvilka eij wäl förwaras kunna, som är säden på åckeren, boskap på marken, hvilket säijes wara under Gudz låås, derföre att ingen kan derom sättia låås annan, än den högste Gud genom sitt budh.
Continuerades opläsandet, och discurer.
något, huru såsom all presternes ägendom deles efter Stadzl [agen] men andres efter orten, landet eller staden.
178.
Slöts, att caput om målsmäns makt och rätt att pantsättia föres til caput om des makt att sällia för sine omyndige, des jord etc.
Discur.
om ordet öfwermaga, pupill etc., att de eij brukas må, emedan de äro okunnoge, uthan heller sättes: des jord, som är under förmynderskap.
Förmynd.
ordningen ändras.
Inföll discurs om förmyndareordn.
H: s Excs: Förm [yndare] ordningen moste enteligen ändras, ty ingen will eller kan nu blifwa förmyndare, för des swårheet skull.
Asses.
Hasel: Uthi K. Hofrätten hafwe wij stor swårheet att få förmyndare för dem som det begäres; brukandes hwar sin uhrsäkt, de som af släkten äro; och de andra kan man der til eij twinga.
H: s Excs: Man hafwer åthskillige exempel om den swårheet, processer och slijkt, som förmyndare uthi råka, som orsakar hoos andra en skälig rädsla att blifwa förmyndare.
179.
Laga ålder 20 åhr.
Discur.
om laga ålder att myndig wara; att den tid, 15 åhr, är alt för kort, och den omyndige för ung, [tiden synes?
] kunna derför äfwen wäl uttsättias til des 20: de åhr.
H: s Excs: För det och så att des innan må man intet abalienera af sitt godz.
Förmynd.
ordn.
til Erfdebalken.
Discur.
om förmynderskap hörer til Erfde- eller Gifftebalken.
H: s Excs: Mig synes, att det enteligen hörer och kan föras til Erfdebalken och under en sådan titul, huru de omyndiges arf skal föresees etc. Til Gifftebalken hörer allenast med hwad rätt man och hustru må gifftermåhl ingå, sluta, bygga och samanboo, och hwad dertil widare hörer; jämwäl om gifftoman etc. Om Hr Åke Rolamb.
Wid detta berättar H: s Högg.
Excs, huru Hr Åke Rolamb den yngre gort ett stort arbete, som til denne Kongl.
Commissionens förehafvande skulle mycket wäl tiena, och att han på H: s Excs anmodan 180. och egit tilbud redo begynt att opsättia Gifftebalken, hvarföre, så wäl som för des widare författade werk skull, han synes her ett godt gagn göra kunna, om Hans K.
M: t behaga wille honom anbefalla att sig oss adjungera, och slöts, att Hans K.
M: ts behag och willia det hemställes och underkastas.
Förm [yndare] ordn.
til Erfd [ebalken].
H: s Excs påminner än, att om förmyndare föres til Erfdebalken.
Swårheet att få förmyndare.
Asses.
Hasel: Wij hafwom så swårt att få förmyndare, och weth [man?
] att mongen med eed sig förpliktat att eij blifwa willia förmyndare, ja, icke wid än så stort straff.
H: s Excs: Rätt är det, att en förmynd [are], som sin pupils goda listigt hanterer, straffes högeligen, men den, som af olycka råkar att mista sin pupils goda, bör eij swara mehr för des eller annans ägendom än sitt egit, som äfwen kan förkomma.
181.
Lag emot slösare.
Påmintes, huru nödigt är ibland annat, att en lag göres för slösare och dilapidatorer, som uthi Hålland och Engeland iämwäl andra wäl stälte republiqver är dem sielfwa och det gemene bästa til stort gagn.
Inprotocollering för twänne på ett ting.
Inföll discurs om inprotocollering, serdeles om twänne komma och låta inprotocollera sin pant wid ett heradzting eller en rådstugudag, hwilken förmåhn hafwer, den til exempel, som låter på en tingsdag, eller om den, som låter på samme tingsdag något senare, eller dagen efter intekna, niuter samma rätt.
Hvar til swarades, att des skäl, som af större wikt äro och elliest af annor grund krafftigare, må i sådan fall gälla; men i anseende til och af inprotocolleringen synes de båda lijka rätt hafwa, som wid ett ting låta sitt inprotocollera, och slöts, att således införes: att de, som på ett ting låta inprotocollera, hafva för inprotocolleringen skull lijka rätt; ty ehuruwäl ett 182. ting påstår flere dagar, är det doch en, eij flere tingstimmar, och en rättegång, så lenge den warar, hvarest alt moste successive skee, kunnandes hvarken alle parter samptl.
tala, eller domaren alle samptl.
höra, och des sak afgöra, och som man eij säija kan, det en man bör derföre större rätt hafva för annan, att han förre hoos domaren tala fick, eller sin dom afsagdan, och til executoren kom, när alt skeer på en rätteg [ångs] dag, så kan man eij heller det säija om den, som förre intekning nööt; men som hvar rättegång ändas i staden på en dag, och der är wiss rådstugudag och timma, ty bör der gälla den förre dagen gorde intekning.
Och kan man äfwen wäl see och finna så wara beskaffat med andra måhl, hvaruthinnan tiden eij altid gifwer företräde; en säliare förpliktas att hemula hvad genom Reductionen är köparen frågångit, men derföre att den ene kan derifrå få sitt bref 183. föruth, och angifwa sin saak, än den andra, kan [man] eij betaga [den senare] hans rätt, ty Reduction [en] kan eij alle saker på en gång afgöra, eij heller possessor sin fångesman förre tiltala, eller om hemul söka, förre än han graverat är och uthslag fådt.
Asses.
Hasel: Såsom til ens rättigheet bör wara annan skäl och grund, så kan blåtta intekningen, som för annans skee kan, ingen någon rätt gifwa, serdeles den, som så när för den andra går.
Discurerades; qvid juris, om en går til tinget, en annan til executoren?
Om obligationer, panter, des intekning etc.
B [orgm.
] Törne: Der pant är förskrifwen, är rätt, att han skrider til intekningen, kunnandes elliest ingen intekning sig widare sträckia än til det, som förskrifwit är; men der ingen pant är, utan andra klare bewijs, är rätt att han går til executoren.
184.
H: s Excs: Med en klar obligation kan man gå til executoren, börandes en tydelig obligation eij confunderas med det, som stridigt är, räkning eller slijkt, utan den en klar obligation bestrida will, moste der emot wijsa äfwen så klare wederbewijs, eller undergå execution.
B [orgm.
] Törne: Der ingen klar pantförskrifning är, bör eij intekning ske uthan des wethskap, som det angår, och den pant hafwer förskrifwen, bör niuta det til goda och förmåhn för den, som låter inprotocollera, utan [att] pant [är] förskrifwen.
Men om dem, som söka executorens assistence, och der til, bör wara annan grund och skäl.
Asses.
Hasel: Der obligation är liqvid och stendig, bör execution gå och niuta lijka fult sin rätt, fast ingen intekning är skedd.
185.
H: s Excs: Der klander görs emot obligation af en elak betalare, bör eij hans inwänning gälla, utan exeqveras, antingen inteknat är eller eij.
Hr Lovisin: Fast iag ingen pant hafwer, utan obligation, och låter den intekna, bör likwäl det gälla och min rätt behållen blifwa.
H: s Excs: Den ingen rätt til en pant eller godz hafwer, kan den sin rätt eij betaga, som serskilt rättigheet der til hafwer, fast än han af ägaren kan hafwa obligation och den inteknat.
Hr Lovis.
: Den, som vigilerar och intekna låter en pant, bör för andra der uhr niuta sin betalning, men den, som sig försumar och eij intekna låter, honom kan eij hielpa, att han pant hafwer i förskrifning.
Rådm.
Brunel: Der en penningar läner uth uthan pant, men en annan pant tager eller sig förskrifwa låter, är iu nödigt, att han niuter sin pant til godo.
B [orgm.
] Törne: Blåtte intekningen om sin fordran efter obligation 186. uthan pant, kan eij så stor förmåhn gifwa, att den förtaga kan annans panterätt, fast den intecknat är.
Hr Lovis.
: Der en låter intekna obligation och angifwer debitoren eij annat än det eller det huus hafva, hvilket han och intekna låter, wisserlig synes det gälla böra.
H: s Excs: Ja, om han begärer derpå arrest eller slijkt.
Asses.
Hasel: Det woro wäl, att derom gordes en wiss lag, och uthi en balk författades alle slijke måhl.
Oplästes cap.
17 § 1 [in] fine [Ärfdab.
] Stadzl.
: der pant är eij förstånden, niute alle lijka rätt.
Om förstånden pant.
Hr Lovis.
: Detta synes böra uthtydas af Landzl [agen], warandes twärt emot all rättwijsa, att den, som sig med pant försedt, skal den mista och sin rätt androm uplåta.
Och moste i denne materia om préférence stor flijt anwendas, emedan der infaller så monge wicktige saker så i processen som elliest.
187.
Om préférence genom execution, pant etc. intekning.
Discurer.
om åthskilnaden, der en går til executoren och will efter sin pantförskrifning hafwa sin betalning, men en annan förblifwer wid sin förskrifning och intekning, hvarwid syntes, att den ena eij bör förtaga den andra sin pant.
Hr Lovis.
: Fast en hafwer landzhöfd [ingen] s executoriale på en persohn om betalning, kan doch det eij betaga des rätt, som hafwer pantförskrifning, om han i tid vigilerat hafwer, ty landzhöfdingen kan med sitt executoriale ingen i sin rätt præjudicera, eller en annan större rätt gifwa än han rätteligen hafwer, som är ingen til en annans pant.
Discur.
der twå hafwa en pant, en går til executoren, den andra eij; när de nu båda komma til tinget och wilia intekna, tå synes den niuta större rätt, som warit hoos landzhöfd [inge] n, emedan han duplici modo vigilerat.
Hr Lovis.
: Ja den, som hoos landzhöfd [inge] n warit, synes böra niuta préférence.
H: s Excs: Mig synes detta eij kunna simpliciter statueras, ty deraf, som förre sagt är, att en får sin dom för annan, winner han eij 188. större rätt, äfwen så kan han eij der genom att han hoos executoren warit en annan sin rätt betaga, när de både komma på ett ting att låta sitt intekna.
Hr Lovis.
: På en dag eller annan gör det eij til saken, men i gemen til säijandes bör den, som förre dom hafwer, niuta större rätt.
H: s Excs: Bör derföre en wiss [tid?
] föresätias, som kan och bör gifwa förträde.
Borgm.
Camen: Der en sitter uthi possession, moste han först uthwinnas af den, som förmenar sig större rätt och förmåhn hafwa.
H: s Excs: Der de hafwa lijka rätt, gör eij til saken, att man en tid kan efterkomma, emedan hvar en ändå behåller sin rätt, warandes omöijeligen, att alla saker kunna på en tid afgöras, warandes det mehr uthi domarens än partens wåld, hvilken för annan uthslag får.
189.
H: s Excs: Her är blått qvæstio om intekning, hvar om mig synes, att de, som skee wid ett ting, niuta lijka rätt, fast den ene skeer en dag för annan, allenast de ske wid en tingstimma.
B [orgm.
] Camen: Mig synes det eij göra til saken, att en går til executoren för annan, och kommer med des executoriale.
B [orgm.
] Törne: Ja, fast än en immission winner, bör det doch eij betaga annan sin rätt, ty man weth, att det, som medelst arrest och execution är tilkänt en, hafwer gådt en annan til betalning.
Lagm.
Gripenh.
: Den förre hafwer förskrifning och låter den intekna, bör eij mista sin rätt, fast en annan immission der uthi niuter.
H: s Excs: Den intekning allenast begärer, är der med förnögd, niuter fuller sin rätt, moste doch intekningens rätt och execution [ej?
] blandas; men en executor kan eij större rätt enom gifwa än han hafwer genom förskrifning eller slijkt.
190.
Ass.
Hasel: Ja, fast än en hafwer nutit possession, kan han doch eij wägra en annan att disputera sin rätt.
H: s Excs: Wij wiliom her decidera, hvad om intekning är att sluta, och lemna det, som execution angår, til sitt rum, så att her uthslutes hvad om execution infört är.
Om fasta och köp på annans godz.
Oplästes, om annans godz säliande.
H: s Excs: Her synes införas kunna en sådan lag, att domaren förbiudes fasta gifwa på en annans ägendom.
Lagm.
Gripenh.
: Domaren kan eij altid weta, hvems godset rätteligen är.
Discurer.
åter om den, som pantsätter ett åth twänne.
H: s Excs: Han må och bör blifwa hållen för oährlig, om han falskeligen der med omgår, att han wetandes en ting pantsätter åth twå, äfwen så der en pantsätter en annans godz, ty det är ju fult tiufwerie.
191.
Om börd, när köp ånyo görs efter lagfarande.
Lagm.
Gripenh.
: Det hafwer hendt, att von der Noth hafwer en gård lagfarit, så att tiden war om til fasta; men sedan ingår han ett nytt köp til samma gård, och när han begynner det lagfara, kommer den, som börda will, och honom alt disputerar Såsom af det följande synes framgå, hade von der N. först köpt en del af en gård och dermed lagfarit samt senare köpt en annan del af samma gård, hvarefter, då det senare köpet lagfares, bördeman klandrar jemväl det förra köpet.
.
Asses.
Hasel: Hvad förre lagfarit är, bör stå, men det senare tilköpte kan rubbas och bördas.
H: s Excs: Den rätt iag genom lagfarandet fådt, kan eij sträckia sig widare än til det iag förre ägt; altså kan det, som å nyo köpes, klandras, men [detta klander kan] eij bryta det förra [köpet].
Tilwitelser.
Discur.
om tilwitelser, att den är fast wärre, som hemligen liuger ähra af en annan, än den, som enom elliest något närwarande säijer, tilwiter eller anklagar, ty emot denne kan man få sig förswara, men emot den förre eij.
Slöts der med denne discurs, och påmintes, att nestk [ommande] session företages hvad K.
M: t i nåder behagat befalla om skattebonde 192. sons rätt til skattejord, sedan han frelseman blifwer, hvar wid jag påminte, att det Kongl.
Reductions Collegium hafwer någre böcker opsendt, Copister begäres.
hvaraf något wara kunde att afskrifwa, den materien angående.
Och såsom icke allenast nu uthan fast mehr herefter, när arbetet blifwer mehr ferdigt och reenskrifwas skall, hvad som så til K. Hofrätternes som inbördes comunication uthi denne K. Commission behöfwes, hvar til hielp fodras, ty slöts, att H: s K.
M: t i underdåhn.
ansökes, det täckes H: s K.
M: t i nåder en eller twå copister bestå denne K. Commission, och dem så mycket förunna i löön som andra sådane; hvar med session slöts.
193.
Anno 1689 Die 19 Nov.
Kl. 3.
H: s Högg.
Excellens Kongl.
Rådet och Gouverneuren, högwälb.
Grefve Erik Lindskiöld.
Baron högwälb.
Hr Nilss Gyllenstolpe, Hofcanseler.
Landzhöfdingen Baron Hr Lovisin.
Lagmannen Baron Hr Gripenhielm.
Rentemest.
Sneckenberg.
Secreteraren Hadorph.
Borgm.
Törne.
Assessoren Hasel.
Rådmannen Brunel.
Borgmestaren Camen.
Assessoren Lilliemark.
Lagman Gripenhielms påminnelser.
Oplästes H: s K.
M: ts allern.
bref til H: s Excs och den Kongl.
Commissionen af d.
14 Nov.
sistl. med innelykte de påminnelser, som Lagmannen Gripenhielm ingifwit, och slöts, att det lemnas til den tid, som balken om processen företages, hvilka sedermehra gifne äro til Hofj [unkaren] Ehrenberg.
Hofcanseleren Hr Gyllenstolpe låter sig uhrsäkta, att han wänta moste en stund på den Engelske Envoyen.
194.
Om skatteb [onde] arfwinges, som frelseman gord är, rätt til skattejordz frelse.
Företogs och discurerades den materien om skattebonde arfwinges rätt til den jord han erfwer, sedan han adelsman blifwer.
Borgm.
Camen: Lenge är så hoos oss som alle andra discurerat och talat, om förste och störste rättigheten uthi ett land hafwer i begynnelsen tilhört gemene man eller konungen, och som man moste tilstå, att inwånare warit för konungen, så moste fuller bejakas, att landet förre warit privat personer tilhörig än konungen.
H: s Excs: Prima initia behöfwe wij eij i sådane måhl eftersökia eller påtenkia, ty först moste fuller landet warit nullius, när ingen inwånare Frelse och adelssmans åthskilnat.
warit, uthan blifwit occupantis, hafva tå någre först kommit det att beboo, är det blifwit sedan aliqvorum, sedan plurium, enteligen öfwerhetens; men uthi detta wij för händer hafve finne wij en åthskilnat warit emellan dem, som frelst tiente, ty de, som frelst tiente 195. och föra finge sitt wapn, woro och blefvo derföre strax eij adelssmän, fast de sitt godz frelsa kunde, utan blefvo de, sedan de der til werdige sig gort, med annor sköld, hielm och wapn begåfvade och adelssmän.
Hr Lovisin: Jag hafwer altid sagt, att adelige privilegier ehrnådt af konungen sin begynnelse och styrkio, och kan det wijsas ifrå dem första, hafvandes i wårt land warit i begynnelsen stundom flere, stundom färre konungar, hvilka alla hafva adelen sine privilegier gifwit och dem underhållit.
Och är det förnemsta, högsta och första privilegium, som består uthi konungens nåd, och så lenge adelen sig der wid hålla och blifwa [vill?
], blifwa deras privilegier uthi sitt högsta werde.
196.
Borgm.
Camen: Men skal man kunna säija jus feudi eller frelsemanna rätt wara någon rättighet, moste det och hafva någon annan grund än blåtta nåden, ty her moste wara ett reciprocum qvid, så att det ena moste fölga och stödia sig på det andra.
H: s Excs: Uthi arfrijke är det annorl [edes] att ansee än uthi wahlrijke, ty uthi det förra är det en blått nåd, men i wahlrijket och som förre warit kan man säija frelse rättigheten hafft en sådan grund, och beroo most af något mehr än blåtta nåden, neml.
af någon wiss lag och rättigheet, som war, att de tiena skulle til riksens wärn och der emot niuta sin skatt frij.
Hr Lovisin: Jag kan eij annorledes beskrifwa adelige privilegierne, 197. än att det är en nåd, som konungen bewijser adelen.
H: s Excs: Wij moste och tänkia, att konungen bewijser eij sin nåd allena ett stånd, uthan alla dem, som dygden eftersträfwa, hvilka äro de rätta adel, och moste alt derpå gå uth, att de, som sig werdige göra genom dygden konungens nåd, må sig försäkra att den få och niuta.
Skatte iord eij köpes af adelen.
Borgm.
Törne: Man finner hoos oss, att forna konungar warit öme om skattebönder och skattejorden, och att förbudit war wid hårt straf att köpa skattejord utan serdeles konungens nåd och lof, och att de fogdar, som derinnan genom finger sågo och tilläto skattejord til andra än bonde sällias, skulle mista lijf och godz, vid [e] K. Gustafs 198. placat om skattejordz delning; gordes och en sådan åthskilnat, när all kloster och kyrkiogodz reducerades, att frelset skulle gå tilbaka och K.
M: t tilfalla, ifrå Konung Carls refst, men skattet alt ifrå första begynnelsen.
Lagm.
Gripenhielm: Gafz doch mestedelss under klostren [sådant?
], som war under dominium directum, frelserätten förnemst.
Om bördzrätt.
Begyntes opläsandet om jorde säliande, och om bördzrätt discurerades.
H: s Excs: Ratione politica är af Gudh sielf och sedan [af] Potentaterne införd bördzrätten, men alla J [uris] c [onsul] ti komma öfwerens, att det är contra jus dominii; och att gifwa en sådan rätt, som Landzlagen den tilägnar, som börda will, neml.
efter mätesm [anna] ordom, är att förtaga äganden sin frijhet til att sälia, warandes bördzrätten således större än arfzrätten.
199.
Hr Lovis.
: Min intention är med godz köp och werfwande att conservera familien, men som nu lätteligen henda kan, att min son seer sig betient dermed, att han får sällia sitt godz, så går det twärt emot min intention, som är att honom det bästa görligit är att föresee, om han skal twingas att sälia för mindre til en, än han kan til annan.
H: s Excs: Efter mätesmanna ordom att sälia synes fuller rätt och ährligit, emedan det præsumeras, att godset stiga [skall?
] til så högt som det kan wärdt wara; synes mig doch Stadzl [agen] her om rättare stadga, serdeles emedan werder [ing] och mätning kan falla åthskilligt, och Detta ord har i handskriften tillagts såsom rättelse af det först skrifna ordet: » således », som understrukits för att utmärka rättelsen.
eij wist fundament hafwa.
Och synes mig, när iämföres begge desse fundamenta, så är det ett rätt grund til dominium att få sälia som man gitter dyrast, men twärt om hafwer den andra lagen blått ett fundamentum fictitium, som är den adelige familiens conservation, hvilket emot sielfva rättwijsan eij gälla bör.
200.
Borgm.
Törne: På det sätt, att enom tillåtes sälia som han gitter dyrast, kommer godset i werde, hvilket synes förnemst lenda til des conservation, som sälier, och således blifwer det wid acqvirentens intention, som är att sin familie wäl föresee, och länder det synnerligen publico til gagn och nytta.
Hwad och huru släkt i börd ansees.
Borgm.
Camen: Her är qvæstio om bördzrätt, det är, att en wijsa kan sin börd, h. e. wara herkommen af acqvirenten eller possessorem, och sin släkt opföre wara, men eij på sidan, warandes annat slächt och annat börd.
Hr Lovisin: Ja, derföre är infört fädernes fränder fäderne; hvar om uthi Kongl.
Sv [ea] Hofrätt och Senaten åthskilligt dömt är; hvar wid oplästes hvad uthi K. Hofräts och Revisions Acten hemtat är om Hr Ribbingz och Stiernschiöldz saak.
201.
H: s Excs: Man moste doch noga considerera, hvad som alment hålles före; det kan neml.
en börda, som är släkt, fast han eij är uthi nedgående linien.
Lagman Gripenh.
: Så lenge någon til är af fäderne, bör eij någon af möderne börda fädernes godz.
Hr Lovisin: Acqvirens moste ansees, elliest går man til infinitum, emedan hvar en lärer kunna wijsa sig skyld och släkt, men her är jus sangvinis fundamentet til bördzrätten; och derföre om den distinction införes emellan fäderne och möderne, bör acqvirens ansees, men efter Stadzl [agen] är all släkt bördesmän.
H: s Excs: Ja, det är fuller doch betänkeligit att her införa något nytt, ty det, som på så monge ställe sättes, om godsens conservation wid familien, såsom in cap.
5 Giffteb.
och her, lender alt til familiens conservation, hvar ifrå om wij gå, blifwer uthi lagen en stor förandring.
202.
Borgm.
Törne: Införes den frijhet, att man må sälia som man gitter dyrast, må alle slächt börda, antingen de tå, och godset är af fäderne eller möderne, emedan tå lära så monga bördesmän sig eij infinna.
Gifftorätten i staden och landet olijka.
H: s Excs: Mig infaller twifwel om den åthskilnat, som är uthi gifftorätten uthi Landz- och Stadzl [agen], och synes mig rätt, att i ett rijke är lijka lag om gifftorätten; ty her, om man gifftes med en hustru, som hafwer godz, får han deraf intet, men af penningar får han sin gifftorätt, och således är gifftorätten åthskillig, och det alt för familiens skull; synes doch bättre ansee gifftermåhlen än familien, emedan de äro fast flere än familien.
Lag om slösare.
H: s Excs påminner än, att eij förgätes i lagen föra om slösare, huru de förhindras må sitt goda förslösa.
Borgm.
Törne: Ja, det synes wara emot naturam societatis uthi ett land, att en får och annan intet med sin hustru, när hon likwäl hafwer sin ägendom.
203.
Lagman Hr Gripenh.
: Det kan skee lijka offta, att en rijk man får fattig hustru och vice versa, altså [är] lagen på både sidor lijka; med [ɔ: men?
] medelst arf och bördzrätten är händt, att monge familier hafwa mycket, andra intet; ty den, som en gång blef mektig, sökte altid att godsen behålla, som och skedde genom sådan lag och rätt.
Bördzrätt.
Slöts, att bördzr [ätte] n blifwer behållen, doch eij efter mätesm [anna] ordom, uthan säliaren sälie som han gitter dyrast.
Börd til hvad släkt.
H: s Excs: Mig synes, att bördzrätten borde eij ske och gå til sidolinien, uthan nederåth til släkten a primo acqvirente; ty fast ius retractus bör wara intra familiam, så bör doch så ansees conservatio familiæ, att det eij alle andra skadar; hvarföre synes, att allena descendentes må niuta bördzrätten; så att der min son eller soneson eij will börda det, [som] jag werfft, må min brors son intet hafva rätt att genom börd hindra en fremmande att köpa.
Lagm.
Gripenh.
: Der förre lagen blifwer behållen, att fäderne 204. löse fädernes godz, blifwer godset wid familien; men der godset må sälias som det kan dyrast, lärer få sökia att det börda.
H: s Excs: Det moste doch wara ett jus, fast man eij will brukat; att sträckia jus retractus uthom acqvirentis familiam descendentem synes mig eij billigt; ty fast det kan wara rätt, att en uthom familien eij bör præfereras dem uthi släkten, så moste man doch laga så, att medelst bördzrätt eij betagas alla andra legenhet att godz få och köpa.
Och weth man wäl, att mongens ilwilia warit offtare orsaken til bördaköp än någon lust eller nöd att köpa; hafvandes [mongen] af missgunst eij welat tillåta dem, som de hållit för ringa och owerdige att gods besitia, något godz att få; är derföre rätt, att bördzrätten andra så högt eij præjudicerar.
205.
Borgm.
Camen: En Drakenhielm wille köpa ett Schyttegodz, Strömsrum, hvilket en annan förtrööt, och i ty heller det börda wille med sin skada än tillåta det förra köp.
H: s Excs: Interesse familiarum bör eij så högt ansees in lege condenda, serdeles uthi ett arfrijke, att det uthsluta må alle andra att få en jordtorf, ty på det sätt styrker lagen ett nidingswerk; synes derföre mig, att bördzrätten sig sträckia må allenast til descendentes; elliest kan henda, att inga få något godz köpa, och de, som och äro cives utiles reip [ublicæ] aldrig äga någon fast ägendom.
Assess.
Hasel: Familien hafwer äntå faveur stor nog, der man går alt up til acqvirentem, ty man moste tå sig sträckia til possessoris eller venditoris lineam collateralem, när alle acqvirentis descendentes må börda; men godset är offta så gamalt in familia, att owist är om primo acqvirente.
Hr Lovisin: Så går man til den possessorem eller acqvirentem 206. primum man afweth, och är communis stipes til dem, som twista, eller til säliaren och bördesmannen.
Borgm.
Törne: Den, som börda will, må wijsa sig wara af acqvirentis släkt nederåth, warandes eij af nöden wijsa primum acqvirentem, uthan att han är af någon possessore herkommen, eller att en af hans förfäder warit possessor til det godz, som än är i familien och sällias skall.
Hr Lovisin: Fundamentum retractus är conservatio familiarum, ty om min son får en Gripenhielms dotter, hvars släkt är en Bonde, som will börda det gods, som min son brakt uthi den familien, som nu kommit är til arfz uthi Gripenhielms familie, medelst min son, som barn aflat med en Gripenhielm; blifwer altså qvæstio, om en, som är släkt på min sons swärmoders sijda, som är en Bonde, hafwer rätt att börda det godz, som ifrå mig kommit är; mig synes neij; ty fast 207. han erfva kan den samme min sons hustru, må han doch eij börda det godz, som ifrå mig kommit är.
Ty med det godz iag werfwer hafwer jag eij anseende til Bonde familien, lender eij heller des conservation det ringaste til min families conservation.
Om fädernes släkt må börda mödernes godz.
Discurer.
om tå ingen är af fäderne, må tå en af möderne börda det godz, som ifrå fäderne kommit är?
H: s Excs: Mig synes, att bördzrätt bör eij sig sträckia för ampelt, h. e. publico til skada; ty lagen bör eij så ansee någre, och [ej] så göras, att der genom stengias monge ifrå det jus han uthi civitate, som en civis i sin order [ɔ: ordre?
] böör hafwa; ty medelst för stor bördzrätt skränkies frijheten att köpa godz, så att den eij förre hafwer, kan eij heller sedan något fåå, warandes och ett stort missbruk med de fatalier, som observeras wid inbördande, som lenda godset 208. och alle til skada; emedan det och publico skadar, att gods stå lenge uthan wiss ägare, som skeer den tid, då köparen owiss är, om bördemannen will börda.
Asses.
Hasel: Derföre bör den, som börda will, sig strax angifwa; men i det fall att bördzrätten blifwer restringerat, är hembud godt och af nöden, ty elliest blifwer intet qwar af det, som lagen hafwer welat så noga förre observerat hafva, til familiernes conservation.
H: s Excs: När eller innan de tre första opbuden är förbi, borde bördesmannen sig förklara, om han börda will, der genom att undwijka den skada, som godset kan taga af bördz owissheten, warandes godset i den tid som derelictum af sälliaren och än eij i possessione kommit til köparen.
209.
H: s Excs: Williom wij derföre blifwa wid förre lagen, att fädernes fränder börda fäderne, och bördzrätten limitera eller restringera, så att den, [som?
] des större rätt eij äger [än bördsrätt?
], och nermare släkt [ej?
] är, eij må mongom præjudicera.
Och slöts, att det så skal införas, så att bördzrätten stannar innom des familie nederåth, som werfft, när godset är en gång kommit til acqvirentis barn och uthi arf gångit, och så lenge det warar uthi familien, må de, som äro acqvirentis descendentes, börda.
Lagman Gripenhielm gör ett inkast; der arfwegodset går til sidan, som skeer, när acqvirentis descendentes döö uth, [och?
] derefter til exempel acqvirentis broder [finnes?
]; är tå der ingen börd?
Landzh.
Lovisin: Der mitt godz går til min sons hustrus barn, och så widare til hennes släkt, eller henne, der begynner hon en ny 210. familia; derföre blifwa der hennes descendentes bördzmän och eij andre släkten; men äro inge sådane descendentes, blifwer bördzrätten ingen, uthan exspirerar; ty i anseende til hennes släkt, är det godz, som hon ifrå min familia får, såsom ett hennes aflinge, emedan det är hoos henne som ett fremmande godz, hvilket ingen bördzman hafwer; warandes det gångit uhr min familia, derföre [sker, att det?
] ingen bördzman der hafwer; och kommit til en annan familia såsom ett aflinge, derföre [är det?
] der uthan börd.
Asses.
Hasel: Men til det godz, som warit ett Lovisingodz, och blifwit ett annans familie [gods] eller [ett] Bondegodz, och kan erfvas af de barn, som Hr Lovisins sons fru hafwer med en annan man; 211. hwilken hafwer der bördzrätten?
Hr Lovisin: Der är det godz [såsom?
] ett arf först kommit til den familien, hvarest förste arfwingen ansees som primus acqvirens, och derföre böre des descendentes börda, när det så är en gång erfft; men den, som är förste arfwingen i den familien, må som primus acqvirens sälliat hwem han will uthan någons bördzrätt; ty en af Bonde familien kan eij wijsa sig släkt med Lovisin, altså har den familien ingen bördzrätt, förän det medelst arf kommer til primi heredis arf [vinga] r.
Asses.
Hasel: Än om den förste arfwingen, Hr Lovisins sons hustru, hafwer andre barn, må de eij börda?
Hr Lovis.
: Det godz är doch som ett aflinge hoos henne, och ingen bördzrätt underkastat.
212.
Asses.
Hasel: Det är doch ett arf, fast det är baakarf, när Hr Lovisins sons hustru det erfft efter hans och sin son.
Inkom Hr Hofcanseleren.
H: s Excs: Lagen är klar och billig, att fäderne bördas af fäderne, och är bäst att der wid blifwa, som förre sagt är, hvar med conservatio familiarum ansees som tilbör, doch andre eij all rätt och wäg til jordeköp förtages.
Inbördande [skall] ske med penningar.
Continuerades opläsandet; och discurerades, hvar med godz skal bördas.
Hr Hofcans.
Gyllenstolpe: Penningar böra wara regel och norm til alt köp, fast lagen talar om annan werdöre.
Borgm.
Camen: Men der ducater äro uthgifne, skole sådane igengifwas.
H: s Excs: Man kan säija: med samme mynteslag.
213.
Borgm.
Camen: Den är eij bedragen, som får sitt igen uthi samme mynteslag.
Slöts, att insätties: arfwejord skal bördas med redo penningar, så mycket som den såld är.
Köpe summan, huru wijsas må.
Discurerades, huru qvantum af köpet skal wijsas; och oplästes cap.
2 Jordeb.
Stadzl., att den, som mehr begärer än han gifwit hafwer, hålles som oärlig.
Böternes qvalité.
Herwid påmintes om böternes qvalité, att man bör göra en skilnat emellan dem, som äro ährerörige och eij; så att de wid en wiss summa blifwa.
Borgm.
Camen: Det är en fast stor åthskilnat gord i lagen emellan dem wid straffet, som penningar hafwa och eij, som uthi Edzöre i staden: hafwer han eij att böta med, miste hufud sitt; och weth man exempel så skedt wara.
Borgm.
Törne: Så miste han hufudet eij för gerningen, uthan för det han eij penningar hade.
214.
H: s Excs: Det är eij rätt att göra en sådan lag; ty dergenom skeer, att den, som bota kan, lärer med större dierfhet göra illa; och således [kan?
] han slippa med böter för den gerning, som en annan fattigare moste mista lifwet [för]; uthan bör för en lifsaak straffet til döden förordnas så för rijk som fattig.
Om köpare, som mehr än han gifwit fodrar af bördeman.
Discurerades om den, som högre eller mehr införer uthi köpebref etc. och hafva will af bördesmannen än han kan köpt hafva.
H: s Excs: Her moste sättias böter, doch så att en med ringa böter eij kan winna mehr, uthan så store, så att den, som oredelig will wara, twingas må af lagen til redelighet, så att en bedrägelig eij må kunna för 50 dal.
booth winna 100 dal., som ske kan, der han 100 mindre gifwit.
Borgm.
Törne: Der civile böter allenast föreläggias, synes man kunna föresättia tre gånger etc. mehr än som her igenfodras, ty på det sätt äro böter och penningar att gifva ett straff.
215.
Köpare til eed bringas.
Discurer., om köparen skulle bringas til eed om köpesumman, der bördemän så fodrade.
H: s Excs: Som det är det berömligaste och för Gud behageligit att rödia all orettferdighet och bedrägerie af wägen genom god lag, så synes intet straf wara för stort för slijk last, är fuller doch rådeligit, att, så mycket skee kan, undwijkes eedgång, serdeles med flere eedgerdzmän, blifwandes den meenedare, som eed gör och sedan finnes i detta måhl mindre köpt och gifwit, och synes bäst, att den, som öfwertyges mehr fodra och i köpebref införa än han gifwit, att han böter tredubbelt.
Hr Hofcanseleren: Om her införes, att witne skola wara tilstädes wid all köp, kan detta alt förekommas.
Hr Lovisin: Bedrägerie kan lijka wäl skee, emedan witnen kunna eij mehr witna, än de höra contrahenterne tilstå, hvilka sin mellan ett hemligit accord hafva kunna.
216.
Hr Hofcanseleren: Men den, som will på ett sådant köp tala, han bör hafva sannolijka skäl, att mindre gifwit än infört är.
H: s Excs: Men säliarens, som med sådant falskt köp wil skada sine egne, intention är och fast strafbahr; hvilken icke allenast wil unna sitt godz en fremande, uthan och för mindre prijs än sine egne; och dem, der de börda willia efter den rätt, som lagen förunner, penningar afhenda och en annan tilstella, serdeles der bördzrätten blifwer uthi så nära släkt.
Hr Hofcansel.
: Köparens fehl och list är her och stor, som icke allenast annans rättighet will sig tilskynda, uthan och lucrera.
H: s Excs: Til att consulere retrahenti synes man billigt kunna straffa säliaren, som låter i köpebrefwet, det han attesterar och underskrifwer, 217. mehr införas än han fångit; men om lag göres, att han, säliaren, skal för sådan list bota, och köparen niuta deraf helfften, är dem emellan en inbördes räddhoga och twång.
Borgm.
Törne: När köparen sielf sin eed underkastas, twingas han att säija sanningen; kunnandes domaren altid påläggia reo eed, der sannolijka skäl äro, så att det eij heller böör beroo af blåtta partens begäran, ty elliest skulle blifwa så monge eedgånger som jordeköp.
Om skattebonde sons rätt til skattskyldig jord.
Företogs H: s K.
M: ts wår allern.
Herres och Konungs förre opläste bref til den Kongl.
Commissionen, att inkomma med sitt betenkande om skattebonde sons rätt til des arfwejord, som skattebonde kan ägt hafwa, huruwida sonen, som frelseman blifwen är, den iord uhr skatten frelsa kan.
Och oplästes H: s K.
M: ts bref å nyo.
H: s Excs: Her synes, som H: s K.
M: ts allern.
bref hafwer mehr 218. uthseende til det, som redo skedt är, tå skattskyldig iord hafwer kunnat til frelse komma; men som nu är förbudit något indelt godz söka, och alt i hela rijket är indelt, synes det eij widare skee och practiceras kunna.
Hr Hofcanseleren: Der man och ansee moste detta privilegium och dergenom ehrholdne godz som donation, då cesserar den distinction emellan allodial och feudal; ty den skilnat uthi donationer är genom almenne besluth borttagen.
Ehrhindrar iag mig och om denne materia wara uthi Senaten discurerat och slutit, att Vernschiöld ett sådant godz måtte erfva under Norkiöpings besluts wilkorl [ɔ: vilkor], och det af sine serdeles skäl.
H: s Excs: Mig synes denne qvæstion för tilkommande tiders skull onödig, så lenge den ordning står, att intet godz mehr kan til frelse erfwas; och lärer om rustning äfwen blifwa annan lag än förre.
219.
Borgm.
Törne: Der denne materia skall decideras, synes böra uthi noga akt komma, att i samma capitel förbiudes högeligen att köpa och slå under sig skatteiord, och synes mig her eij så noga wara lagsens mening, det skattebonde son enteligen hafwa moste den rättighet att erfwa iorden uthi frelse, uthan her beskrifwes, huru frelse går til skatt, om deraf eij tienst uphålles, hvaraf som ett tilfälle sättes qvasi ex opposito: så må och skatteiord erfvas til frelse, och det lijka som til större styrkio för föregående lagen, att neml.
frelseiord faller uthi skatten.
H: s Excs: Är doch uthi sig sielf eij illa, att den, som är af bondestånd och sig genom dygd opbringer, niuter sådan förmåhn, ty alt sådant förandra och förtaga woro, som man dygdenes wäg och lön stängia och afskära wille, hvilket altid hafwer uthi civitate sin skada med sig.
220.
Hr Hofcanseleren: Men uthi förre tider hade en, som förnemare war, medelst frelset eij större förmåhn af sitt godz, än en annan ryttare, som äfwen sin gård och iord frelste med sin tienst; kunnandes en bondeson eij heller mehr än en gård efter sin fader erfwa, emedan och förbudet war, det moste ingen bonde mehr än den gård hafva, som han war fullsätes på.
H: s Excs: Likwäl bekom en sådan den iord, som han erfwa kunde, frelst, och det såsom genom en rättighet af lagen.
Men om sådan rätt skal nu göras til en pur gåfwa, synes wara, som förre sagt är, att minska den rättighet lagen hafwer sielfwa dygden tilförne tilkänt.
Hr Lovisin: Efter lag hafwer konungen rätt att gifwa och igentaga skattskyldig iord; men mig synes detta wara en pur benådning.
221
H: s Excs: Hwad her til warit, hafwer sin grund i lagen, hvilken fuller biuder alt Crono återtaga; men detta är eij ännu förändrat; och fast det warit hafwer stort onus på detta sätt att frelsa sin arfweiord, så har det doch warit ett privil [egium] och rättighet, hvilket lagen tillåtit och eij ändrat, hvar til eij heller så stor skäl synes wara, serdeles som den lag är grundat på virtutis incitamentum och præmium, som altid hafwer god skäl med sig, derföre synes oss kunna säga, hvad lagen welat, neml.
emot en wiss rustning lemna godz fritt och frelst, men huruwida det wara kan allodial eller feudal, lemna H: s K.
M: t, doch så, att sådan rättighet och frelse eij går widare än til bröstarf [vinga] r och eij [til] sidoarfwingar.
Landzhöfd.
Lovisin: Såsom Kongl.
Maij: t hafwer makt att län läna; och de gamla konungar hafwa sådan lag om denne rättighet 222. gort, ty synes mig böra detta hemställa H: s K.
M: t, huru [vida?
] H: s K.
M: t synes detta som en benådning förunna antingen under allodial eller feudal rättighet.
H: s Excs: Skal det wara någon rättigheet och arf, synes mig det allena blifwa brystarfzrätt.
Borgm.
Törne: Men der denne gårds afrad hörer en annan frelseman til, kan han tå den fåå och frelsemannen [den] mista?
Mig synes: neij; så tyckes och, att H: s K.
M: t eij heller mista kan skatten, derföre att bondens arfvinge är frelseman, uthan K.
M: t den af serdeles nåd eftergifwer; således synes mig det wara en pur donation, som beror allena af H: s M: ts nåd, elliest, woro det en rättighet, synes den böra ansee allom lijka och så en som annan den mista til den, som arfvinge är.
223.
H: s Excs: För allodial kan det eij ansees, eij heller sådant, som är under Norköp [ings] besluts wilkorl [ɔ: vilkor], emedan lagen det och tilägnar qwinnan, altså synes det böra ansees som en rättighet tillhörig bröstarf [vinga] r; och befalte H: s Excs, att her om moste swar opsättias och afgå til H: s K.
M: t af sådant innehåld, det fast annor beskaffenhet warit förre tider med frelset, serdeles det de hade, hvilka medelst någon benådning kommo til att det godz frelsa, som wara kunde konungen skatt skyldigt, och det, som sedermehra under frelset werfwas och erfwas kunde, befinnandes wij dem, som förre slijk rätt äga monde, warit förpliktade med sin tienst en sådan gård, som de äga och åbo kunde, frelsa, hvilket de senare privilegier til en stor dehl förändrat, och flere gårdar under en mans rusttienst förunt att 224. frelsa, lemnandes wij uthi sitt werde hvad de, som förre her om sig uthlåtit, tykt, men wij kunna detta hvarken för allodial eller Norkiöp [ings] besluts godz förklara, utan sådant, som aldeles beror af K.
M: ts nåd; doch som nu alt indelt är, och för denskull kan det, som indelt är, eij widare tilfalla privatis som frelse, ty synes som onödigt hädanefter att säija, om sådant godz erfwas kan til frelse, kunnandes wij om det, som förre någrom tilfallit wara kan, som synes ringa nog wara lärer, eij annorledes hålla, än är det en nåd af konungarne, den doch synes eij widare sig sträckia kunna än til bröstarfwingarne efter acqvirenten, som war skattebondearfwinge och för sin mandom werfva kunnat sig och sine efterkommande sådant frelse, af hvilken rättighet eij andre des släkt å sidan, fast de adel woro, som eij wara monde skattebondens arfvingens bröstarf [vinga] r, sig betiena motte.
Hvar med session slöts.
225.
Anno 1689 D.
26 Nov.
Kl. 3.
Hofcanseleren Hr Nilss Gyllenstolpe.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Lagmannen Hr Gripenhielm.
Rentemest.
Sneckenberg.
Secr.
Hadorph.
Assessor.
Hasel.
Borgm.
Camen.
Borgm.
Törne.
Asses.
Lilliemark.
Hans Högg.
Excs Kongl.
Rådet och Gouverneuren Högwelb.
Grefwe Erick Lindsköld, Præses, låter weta sin uhrsäkt och orsaken, hvarföre han eij opkomma kan, wara H: s Kongl.
Höghets Prins Carls opasslighet.
Discurerades om materien, att barn äro skyldige til att föda sine föräldrar, til hvad titul eller balk det hörer; hvarom doch eij widare slöts.
Tienst af dem, som unge uptagas att opfödas.
226.
Discurer.
om tienstehion, serdeles de man af barndomen uptager att föda och lära, hvilka synes pliktige sitt underhåld och födo i sine unge åhr, afftiena med sin tienst; doch bör wara en åthskilnat emellan hantwerkare, och dem andra, som sådane barn optaga; emedan hantwerkare kunna förre nytta af barnen hafva etc.
Hr Hofcanseleren: Her är oss för alt nödigt att alt det, som finnes uthi Kongl.
Stadgerne, föra på sine wisse rum, att intet förbijgås.
Myndigz åhr.
Discur.
om förmynderskap, tutela och curatura, samt hwad åhr, som föresättias skal til mogen ålder.
Efter 15 åhr [eger pupillen?
] med förmyndaren om godset att styra.
Hr Lovisin: Mig synes, att den, som är 15 åhr, må med sin tutore hafwa och få disposition om sitt godz.
Hr Hofcanseleren: Högeligen är af nöden, att pupillorum bona wäl försees, som är til ett synnerligit reip [ubli] cæ commodum; men der hoos måste och ansees, att tutoris munus blifwer eij för tidens 227. skull odrägeligit, som [ɔ: derföre?
], sedan pupillen är 15 åhr, synes des goda kunna sättias med hans wetskap på ett wist fruchtbart rum, hwadan penningarne kunna sedan hemtas, och han sedan eij som förre och en tutor responsabel wara, är doch swårt med pupillen, sedan han är 15 åhr, om dispositionen råda, emedan det torde orsaka trätor.
Borgm.
Camen: När en förmyndare i staden upkommer i Förm [yndare] Cammaren och gifwer tilkenna, det des pupil nu will resa etc., efterfrågas, huru hans pupill sig stält, och om han förnimmes sig wäl stält och styra kunna, gifwes fuller pupillens penningar uthi förmyndarens händer, doch med befalning, att han wäl seer på des goda.
228.
Wisse åhr til myndige uthsätties.
Borgm.
Törne: Mig synes, att så lenge bör en wara under förm [yndare], til des han kan wäl sig och sitt styra, och der til måste nu efter görligste sätt en wiss ålder förordnas; mig synes i gemene eij säijas kunna att en om 15 åhr sådan wara kunna, som sig wäl foga och styra kan, uthan det fast rart och sällan sker.
Hr Lovis.
: Moste der för en wiss tid sättias.
Borgmest.
Camen: Uthi Förm [yndare] Cammaren her är man eij så mycket bekymret om ålderen, som huru pupillen synes kunna sitt förestå.
Copister begäres.
229.
Oplästes och jousterades ett bref til H: s K.
M: t, hvar medelst den Kongl.
Commission uthi underdån.
begärer, det täckes H: s K.
M: t allern.
bestå den Kongl.
Commissionen twänne personer, hvilka som copister kunna brukas til att af- och reenskrifwa hvad förefalla kan; och att H: s K.
M: t dem sitt underhåld i nåder förunna täckes.
Skattebondes arfvinge rätt til sin arfvejord.
Item oplästes hvad opsatt är angående det underd [åniga] swar och betenkande den Kongl.
Commissionen uthi stannat om skattebonde sons rätt til sin arfvejord, när han frelseman är; men slöts, att det författas kortare och att slijkt godz entelig ansees som feudal donation.
Discurer.
om samma materia.
Borgm.
Törne: Jag kan eij see, att en adelssman må derföre att han är adelssman sådant godz til frelse fåå, uthan med onere att derföre iämlikt rusta, ty lagen gifwer klart orsaken til denne förordn [ing], neml.
såsom af frelse kan blifwa skatte, så må och bondeson frelsa skattejord, neml.
med sitt onere att rusta, eij elliest.
230.
Hr Lovisin: Mig synes bäst att göra detta swar heel kort; men att sådant godz eij är allodial är klart, hvarföre moste det wara feudale, ty det fölier af det onere; derföre är bäst att skiuta detta som en pur gåfwa til H: s K.
M: ts benådning, och Hans K.
M: t det hemställa.
Hr Hoffcanseleren: Aff uhrgamla tider hafwer fuller hoos oss warit frelse, iämwäl det werfft är genom köp, gåfwa etc., och i ty, när det så blifwit frelse, blef derwid; men ehuruwäl konungarne hade makt att gifva af cronogodz, kunde de doch eij minska för den efterkommande, men hvad her nu omtales synes mig, att det är intet practicabelt til det privilegium adelen nu hafwer, [än] mindre til denne 231. tid, som så noga förbiudes Cronones godz til frelse komma och begära, emedan alla wägar äro dertil stengde, och det nu qvæstioneras kan eij allodial godz wara; och alt feudum eller feudal donation är ophäfwit.
Landzh.
Lovisin: Mig synes bäst att kalla detta en pur benådning, som och alt sådant är herkommit af H: s K.
M: ts nåde.
Discurer., om man enteligen skall kalla detta godz någotthera af det, som H: s K.
M: t föreställer, synes som man enteligen det kalla må feudal, doch sådant, som hafwer sin grund uthi lagen, med klarare ord och uthsatte wilkorl [ɔ: vilkor], derföre på fastare grund stält.
Asses.
Hasel: Som bonde kan sitt godz på berörde wilkorl [ɔ: vilkor] frelsa, så är doch her något meritum, som grundar sig på lagen, neml.
des dygd och mandom, som sig til frelset brakt, så och onus att rusta.
232.
Hr Hofcanseleren: Effter her är ankommit ett H: s K.
M: ts bref, som ad Acta lägges, hvilket befaller oss genomgå och see, hvad tid efter annan her om finnes ordnat; ty synes bäst, att wij korte äro uthi brefwet och wårt underdånige swar, men bifoga derwid en historisk relation om detta hvad ifrå förra tider finnes.
Hr Lovisin: Wij moste tå gå långt tilbaka.
Hr Hofcanseleren: Wij kunne doch intet längre gå än til lagboken, som om detta först talar.
Hr Lovisin: Alt detta wij tala och [talat?
] hafvom om frelset, hafwer wisserlig sin begynnelse af den nöd uthi krigstider warit och påkommit.
233.
Slöts, att det swar til K.
M: t skulle opsättias kortare, neml.
som H: s K.
M: t allern.
behagar oss befalla att uthlåta antingen sådant godz må wara allodial eller feudal, och detta eij kan för allodial ansees, ty faller af sig sielf, att det feudum blifwer.
Die 3 Decemb.
[1689].
Kl. 3.
H: s Högg.
Excs Kongl.
Rådet och Gouvern.
högwelb.
Grefve
Erick Lindsköld.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Lagmannen Hr Gripenhielm.
Assessor Hasel.
Borgm.
Camen.
Borgm.
Törne.
Rådman Brunei.
Assessor Lilliemark.
H: s Högg.
Excs: Det är fuller för detta redo förehafft en dehl af det Lagman Hr Gripenhielm opsatt til Jordebalken, hvaraf tilfälle 234. gifwit är derom åthskilligt påminna, så materien som methoden angående, derföre synes nödigt att honom lemna tid derefter att inrätta så det fölgande som corrigera det upläste; mediertid synes godt någon annan balk företaga, hvar af någon annan tilfälle får sitt att wijsa och observera, hvad af nöden är att corrigeras.
Secret.
Leijonmark tilkommer.
Opkallades Secreteraren uthi H: s K. Maij: ts Canselie Archivo, edle och wälb.
Hr Sven Leijonmark och gafz honom tilkänna, det Hans K.
M: t allern.
behagat honom beordra att sig infinna uthi denne Kongl.
Commissionen, hvarpå han och tog sitt tilträde och säte uthi denne Kongl.
Commissionen nest Assessoren Hasel.
Rusttienstord [ninga] r efter fråges.
Tilspordes Secreter Leijonmark, om han sig ehrhindra kan de ordningar, som om adelens rusttienst förmäla.
235.
Gustavi I tid.
Secret.
Leijonmark: Uthi Gustavi I tid finnes, att adelen af 400 mark höllo 4 hestar.
K. Ericks [stadga].
Discur.
om Konung Erickz Stadga, att der finnes, det hvar en, som den minsta gård hafft frelst, skulle hålla en häst, eller att hvar en frelseman moste hålla en häst; warandes nu mongen frelseman, som intet godz hafwer, hvaraf man seer, att det eij kan alt practiceras, som der ordnes, altså moste man nu taga rättelse af privilegierne och ordningerne.
Frelsemans ärfde skattejords qvalité.
H: s Excs: Det arfwegodz, som en frelseman nu så får efter skattebonde, förunner lagen som en rättighet; men som alt sådant nu moste med serskilte bref af K.
M: t försees, så är det wisserlig ett länegodz, sådant likwäl, som går allena til brystarfwingar och eij som 236. ett allodial ansees, som kan köpas och sällias, utan allenast en nåd til brystarf [vinga] r allena och eij åth sidan.
Borgm.
Törne: Mig synes bäst uthi wårt underd [åniga] swar intet mehr oss uthlåta än hvad H: s K.
M: t föreställer, således eij förmäla, om det är bryst- eller sidoarf.
H: s Excs: Feudum är alt det en undersåte af K.
M: t genom gåfwa hafwer; men det kallas allodiale, som en får för sig och sina alt stadigt att äga; äro desse frelse arfvegodz derföre feuda och gifne, men allodialiter; och emedan her står i lagen äfwen om qwinna, att hon och frelser detta arfwegodz, ty moste detta wara ett feudum af serdeles wilkorl [ɔ: vilkor], som allodiale blifwer, skilt ifrå Norkiöp [ings] besluts [gods], hvilket qwinna eij erfwer.
237.
Borgm.
Törne: Skatterätten eller att erfwa skatteiord går iu til alle arf [vinga] r, altså synes det privil [egium], som der wid henger, gå til alla sådane arf [vinga] r, som det niuta kunna.
H: s Excs: Sägom wij detta wara ett feudum allena och mans lähn, tå gå wij ifrå lagen; synes derföre oss säija kunna detta wara såsom en rättighet til sitt egit godz, att deraf opbära skatten eller den sielf som frelseman behålla, hvilken rätt både man och qwinna åthnööt.
Secret.
Leijonm.
: Feuda hafva och naturam allodii.
H: s Excs: Sådane feuda hafwa alla warit förre tider hoos oss, doch sub onere, och moste alt detta ehrkännas som af konungens hand kommit, hvilket och nu wijses af alla rikzdagsbesluter, att alt feudum moste dependera af konungens nåd.
238.
Hr Lovis.
: Skall detta gifvas nampn af feudo, är det wist en brystarfwinge rättighet.
Borgm.
Camen: Den frelseman, som nu erfver skattebonde, uthi iorden, frelser han och skatten?
H: s Excs: Nu kan man eij förwerka frelset — utan den, som blifwer en grof sielm — i anseende til rusthåld, och hålla nu alla lijka rusthåld, derföre [är] annan rusttienst nu än den förre, som lagen beskrifwer; bör derföre lagen och hvad derom talas, lempas til det nu skeer.
Borgm.
Camen: Emedan her och säijes, att en frelseman eij altid får transportera sin rätt til annan, är då twenne slags frelse?
H: s Excs: Frelset är fuller ett, fast godset offta är under annat wilkorl [ɔ: vilkor].
239.
Hr Lovis.
: Her är och [har] warit allodial [och?
] feudal godz, benådning til lifztid, på manlige brysterf [vinga] r och således monge slags godz.
H: s Excs: Jag fruktar wårt underd [åniga] swar til K.
M: t blifwer ofulkomligit, om wij eij uthsättia, huru detta alt är beskaffat, och wijsa af hvad natur detta godz må wara, neml.
ett feudal, doch med sin serskilte rätt, som och en qwinna tilhörer, altså kunna wij eij annat see, än det är brystarfwingerätt, eij til sidan, [än] mindre sådant, som man må abalienera.
Discurer., om huru monge familier uthi Kon.
Ericks tid warit.
Secret.
Leijonm.
: Det kan man hämta af munsterrullorne.
Frelse [mans] och adelssmans skilnat.
240.
H: s Excs: Det faller mig in, att tilförne blef eij den strax adelssman, som war eller blef frelseman.
Borgm.
Törne: Om förre warit sådan rusttienst som nu, synes sådan rätt eij kunnat gifwas til arfwe skattejord, att den med rusttienst frelsa; wijsandes lagen allenast, att äfwen som frelse kan blifwa skatte, så kan skatte blifwa frelse; men H: s K.
M: t och konungarne hafva altid med högsta flijt förwarat sig skattejorder, så att des fogdar skulle mista lijf och godz, som eij noga akt gofwo på des säliande.
Secret.
Leijonm.
: Lagen gifwer anledning att considerera frelsesmän som riddare, swena och almenlige frelsesmän; och synes man kunna præsupponera, att riddare ägt mehr, swena mindre godz, men 241.
[att] bondeson, [som?
] eij ägde mehr än ett hemman, kunde blifwa frelseman, när han tedde sig på wapne synen och lätt sig der gilla och antaga.
Men skulle han blifwa adelssman, borde han med serskilt bref benådas, och det af konungen sielf, hvilken åthskilnat wisserlig war emellan frelses- och adelssmän, och håller iag före, att de som lagen omtalar warit almenlige frelsesmän, hvilkas förmåhn war temporaneum Meningen synes vara: » och håller jag före, att de, som lagen omtalar hafva varit almenlige frelsesmän, hafva varit sådane, hvilkas förmåhn var temporaneum ».
.
H: s Excs: De woro och owisse, emedan de kunde sitt frelse mista och opsäija, när de wille, som lagen säger.
Secret.
Leijonm.
: Det finnes uthi K. Gustavi I tid, att konungen twingades af nöden til att föröka krigsmakten til 1000 man mehr än förre.
H: s Excs: De, som kalla detta godz, [som] her nu omtalas, allodial, hafva eij ansedt lagsens förstånd.
242.
Asses.
Hasel: På det sätt att frelsesmän woro pliktige rusta och tiena, hade de eij större rätt än en rusthållare nu.
H: s Excs: Jo, gårdarne hafva warit den tid store, räntan ringa, och rusttiensten eij så kostsam.
Secret.
Leijonm.
: Konungarne kunde den tid eij sättia större ränta på godset, som rustades före, emedan det war skatte, och bondens egit.
H: s Excs: Mig synes derföre, att man berättar H: s K.
M: t, huru det den tid warit med godset och frelset, att man tå gorde tienst 1. af sitt egit godz; och sedan [2.
] att det andra frelset hade ett slags wapn; och 3.
[att?
] åthskilnat [var?
] emellan rusthåld och rusttienst; detta [ɔ: denna] gordes af adelen, men rusthåldet af dem, som bönder woro.
243.
Secret.
Leijonm.
tog affträde opkallat til H: s Excs Grefve Bengt Oxenstierna, men kom efter en stund igen.
Borgm.
Camen och Törne: Mig synes detta eij warit något serdeles privilegium, som lagen omtalar, utan allenast en berättelse, på hvad sätt frelse blef skatte, och twärt om.
H: s Excs: Kunde doch eij hvar en blifwa frelseman, uthan den, som befans af fregd, mandom och godz, så att de, som wille til frelset komma, skulle alt detta wijsa.
Slöts, att Secret.
Leijonmark, Borgm.
Törne och Rådm.
Brunei träda tilsamman, och detta angående genomsee och opsättia, neml.
huru frelset förre warit, och [att] detta synes eij wara allodial, och [att] de, som det så förre hållit före wara, eij så noga ansedt grunden til lagen och privilegierne samt des åthskilnat.
244.
Assessor Hasel: Her synes böra allegeras de resolutioner och bref, [som] der til höra.
Borgm.
Törne: Jag weth eij några serskilte förord [ninga] r herom.
H: s Excs: Som privilegierne beropa sig blått på lagen, synes de, som förre her om sitt betänkande gifwit, som finnes uthi Kongl.
Reductions Collegio, eij så noga ansedt grunden i lagen, emedan de gå af samma grund til rusttiensten efter privilegierne, borde altså wara noga skärskådat skilnaden i lagen och privilegierne, lemna altså wij under H: s K.
M: ts behag, den H: s K.
M: t will med nåde ansee och slijkt erfde godz frelst förunna.
245.
Företogs att opläsas, hvad opsatt är öfwer Bygningebalken af Secreter.
Hadorph.
Discurerades, om det rätt är, att skattebonde må låta andra bygga på sine skatteägor och iord der optaga.
Skatteiords förmåhn.
H: s Excs: Det är fast olijka med skatte- och cronoägor; de hafwa stor förmåhn, större ägor och mindre skatt; hvarföre och skatterättigheter mycket kosta, och äro i större prijs än de warit wid den tid de ifrå Cronan komne äro, och är offtast omtalt, och med rättwijsan enligit, det borde göras en jämkning och lijkheet emellan skatten och ägorne hoos Hans Kongl.
Maij: ts undersåtare, serdeles emedan nu är annorledes beskaffat med H: s K.
M: ts undersåtare Hvad tilstånd är att andra låta bygga på skatteägor.
246. och skattebönderne än förre warit.
Men om detta att låta andra bygga på skatteägor moste bättre och wäl eftersees.
Borgm.
Törne: Mig synes lijka wara, om her något införes om detta eller eij, så wijda fast är och klart, att ingen må der bygga utan ägandes willia.
H: s Excs: Det är wäl så; men her ansees förnemst, hwad H: s K.
M: t sig förbehålla will och kan i anseende til det, som föregår.
Discur., om detta må uthi Bygdebalken införas; ty der en skattebonde will hindra en annan att optaga och hefda de ägor han eij sielf mäktar, synes godt, att K.
M: t klarligen förbehålles den rätt rijket til gagn en annan tijtsättia och iorden optaga låta, emedan riksens gagn är, att ingen jord må öde ligga och obrukat, som brukas kan.
Secret.
Hadorph: Her är allenast [meningen?
], att ingen privat persohn må af eget godtyckio bygga på annans skattejord.
247.
H: s Exps: Så må man det uthsluta, på det genom slijke ord eij synas må H: s K.
M: ts rätt hindras, som H: s K.
M: t eij kunde tilstånd gifva att låta uptaga skatteägor, ty K.
M: t hafwer ju rätt och makt att låta alt det optaga, som kan til nytta lenda, der jordäganden eij kan eller will sielf rödia eller någon annan tillåta.
Rentemest.
Sneckenberg: Det är eij wäl, att en skattebonde får så långt uthsträckia sine ägor som han will.
Asses.
Hasel: Det kan ju skee, att en skattebonde låter torpare bygga på sine ägor, för dagzwerke etc., hvilket eij heller synes tillåteligit.
H: s Excs: Detta kan så införas, det må ingen göra åwerkan uthi annans jord eller godz.
Oplästes cap.
2 af conceptet.
248.
Öde by, huru optages.
Discurerades om den rätten, [som] bonde kan hafwa att optaga en deel af de ägor, som sig til en gård belöpa, när all by öde är, att neml.
honom tå moste en wiss dehl tilägnas att intaga, stengia etc.
H: s Excs: Hans K.
M: t hafwer det uthseende medelst förordningen om knektehållet, att jorden altid uthi bruk conserveras må, ty der en gård blifwer öde, moste de andra oppehålla lijka fult knekten, hvar af man förmener ske, att de andra lega och åbo skaffa eller och sielfva bruka iorden.
Elliest synes mig, att den, som en öde gård i öde by optagit, må han Ordet: » han » bör utgå.
wäl behålla de ägor han uptagit, och den, som sedan tilkommer, må af ägorne sammaledes sin dehl optaga, och som landsens cultur är angelägen, synes, att den, som först optager, må något niuta til hielp, på det folk må lockas til ägors optagande.
249.
H: s Excs opläste cap.
41 Bygdeb.
LL.
och påminte det wara ett herligit och klart capitel och derhoos, att der lagen är klar och practicabel, må den behållas, allenast ändras, hvad orden och processen angår; synnerligen att detta 41 cap.
innefatter korteligen och klart, hvad Secreter.
Hadorph hafwer widlyfftigare uthfört.
Synnerligen är och af nöden, att Landzhöfdingeinstructionen med alle de Acter, som af nöden äro, genomsees och wid handen hafwas, att wij eij något införa emot de rätte förord [ninga] r eller uthsluta [det?
], som nödigt är förre funnit och afgort.
Skattewrak.
Discurer.
om skatteägor, huru de genom ödesmåhl falla uthi skattewrak, neml.
der han uthi 3 åhr öde är, faller han K.
M: t til eller som skattewrak til afradzägaren, hvarom eij widare slöts.
250.
Methoden.
H: s Excs påminte och observerade, att de capitel, som Secret.
Hadorph opläsit, äro nestan lijka, och det ene något emot det andra införer, hvarföre är bäst, att det alt, som handlar om ödes by, införes uthi ett capitel.
Införes hvad til domstolerne hörer.
Hr Lovisin: Mig synes, att uthi denne almenne lagen eij mehr införas bör, än hvad til domstolerne hörer, ty hvad elliest widkommer det, som uthi Instructionerne är fört, det synes förblifwa för sig serskilt, hvilket och allom syntes bäst wara.
H: s Excs: Instructioner må och kunna ändras, när K.
M: t så behagar, men lagen att ändra wil mehr betenkande til, ty är her 251. meningen, att uthi almenne lagen införes allenast det, som finnes uthi Instructionerne höra til alm [enne] lagen.
Borgm.
Törne: Hvad generalt är, synes böra uthur Instruction [erne] införas i alm [enne] lagen, såsom att ingen by eller gård bör uptagas uthan landzhöfdingens wethskap.
H: s Excs påminner som förre, att Instructionerne etc. noga genomsees, hörandes elliest eij heradzhöfding, uthan landzhöfding til att ordna om byars optagande, och således kommer det eij i lagen att införas.
Miste sin åwerkan: detta synes eij så tydeligen af allom förstås, derföre kan sättias: miste sitt arbete.
252.
Lägre råda.
Lägre råda.
Om detta discurerades; och wille soml [ige] mena det wara adjectivum, och så mycket som mindre, hvilket androm orimligit syntes.
Ottingsland.
Påmintes, att H: s K.
M: t wil nu eij hafva gårderne fördelte uthi så små dehlar, och moste man fördenskull uthi alt sådant see sig wäl före.
253.
Anno 1689 D.
4 Decemb.
Kl. 3.
Secret.
Leijonmark.
Borgm.
Törne.
Rådman Brunell.
Sammankommo til att öfwerläggia om det swar, den K. Commission dem anbefalt att förferdiga til H: s K.
M: t angående skattebondes arfwinges rätt, sedan han frelseman är, til sin erfde skatteiord.
Oplästes ett gamalt bref och privilegium af Kon.
Albreckt af åhr 1378, hvilket finnes uthi I handskriften följer här tavtologiskt ordet: » vide ».
Rim Krönika fol.
37, hvaraf synes åthskilnaden emellan gamalt frelse och dem, som för sitt godz frelst tiena; widare oplästes ett bref uthi Drotn.
Margaretæ tid, och syntes, som lagen eij tilstädia wille slikt ärfde skattegodz under förre godz 254. och frelse och samma wilkorl [ɔ: vilkor] frelsas, så att man det samma godz kunde med lijka rusttienst som förre, både detta och sitt förra, frelsa, uthan att det nyligen erfde godz med annor och eij [med] rusttienst frelsas moste.
Företogs Stadgan af åhr 1352, att ingen frelseman moste köpa skattegodz, hvaraf synes frelsesmans och skattebondes wilkorl [ɔ: vilkor] warit snart lijka, och ibland annat war förbudet mehr skattegodz köpa än swara kunde emot des frelses tridiepart.
Företogs cap.
37 [ɔ: 42] [Konungsbalken] uthi Konung Carls den niondes compilation, hvarest konungen ibland annat fodrade, att [frelsisman låter] sine barn upföda duglige til konungens tienst, hvaraf 255. sees, att godz frelsas må eij allenast med wapnetienst, uthan och annan tienst hoos sin Herre Konung, warandes och i förre tider åthskilligt frelse, kyrkiofrelse etc.; uthi hvilket capitel och biudes, det frelsesmän borde giffta sine döttrar til sådane män, som woro til konungens tienst dugelige, hvilka alle konungen för frelse hållit och kallat.
Discur., att för Konung Gust [avi] I tid woro inge wissa rusttiensts ord [ninga] r, utan tå begyntes efter marketalet göras tienst, vid [e] Jöran Ericksons [ɔ: Erick Förennssons] Histor [ia för år] 1525.
Uplästes ett bref af åhr 1537, huru K. Gustaf den förste förunner en frelsesman att allenast frelsa det godz, som förre i frelse warit, men inge andra.
Upwistes någre munsterrullor, uthi Konung Gustavi I, Konungs 256.
Erickz och andra tider, hvaraf nog afftagas kan, huru rijket den tid mestedels uthi förläning warit, och derföre rusttienst af dem [blifvit] hållen, som förläninger nutit, fast rustningerne warit få och ringa.
Borgm.
Törne: Mig synes, att her opsättes kort, det lagen är klar, och eij gifwer större rätt til skattebonde arfwinge, som är frelsesman, än en annan bonde, som kunde, när han så sökte, frelsesman blifwa, hvarmed slöts.
257.
Anno 1689.
Den 6 Decemb.
Kl. 3 efftermiddagen.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Lagman Hr Gripenhielm.
Räntmäst.
Sneckenberg.
Secreterare Hadorph.
Assessor Hassel.
Secreterare Leijonmark.
Borgmästar Camen.
Borgmäst.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Hans Excellens låter sig uhrsächta, att han på liten stund hindrat är, begierandes, att dhe andre Herrar tillstädes warande wille emedlertijd begynna.
Ramäteflått.
Discurs om någre ord, såsom » Ramäteflått », hwilket finnes bäst igen aff ordet i Småland » Ramme », som är wätska och wåth, flått aff flå; » Ramäteflått » [betyder alltså] det, som flås aff sådant, som wått är, och till mats tiena kan.
Ordinarie rusttienst uthi K. Gustavi I tid.
Upwijstes aff åhr 1525 ett extract aff Konung Gustafs Hist [oria] fol.
109 om rusttiensten, att hwar och een, som hade 400 m [ar] k måste hålla een häst, men den mehr hade, skulle derföre hålla mehr i proportion, och den mindre hade, hålie godt skyttetyg.
Men för förläning höllo [s] 3 [karlar] aff 200 m [ar] k [och blef?
] räknat een läst korn för 16 m [ar] k, en tunna smör [för] 10 m [ar] k.
Här wid observeras, att detta war såssom ordinarie rustning, men när nöden fodrade, bewilliades extraordinarie så mycket behöfdes.
258.
Åhr 1526 finnes, [att] aff 40 [0] m [ar] k krono eller frelse ränta, skulle hållas 6 goda karlar till häst och 4 footgångare, råg och korn lijka werderadt, doch flere wahror tillsatte, och finnes Episc [opus] Upsaliensis hafft 50 rustningar, Stregnensis 20, een Sparre 24.
Konungar i Swerge.
Discurs om konungerne, att dhe första här i Sw [e] rije woro allenast öfwer Upland, Wässmanl [an] d och Södermanl [an] d; så war Kung Erich.
Men Kung Carl den 7 intog Göta rijke.
Så finnes, att Gottland har skattat 40 m [ar] k till Swerijes Kung och 20 till Göta Jarl.
Snorro Sturleson berättar, [att det] warit 170 konungar tillsamman i ett slag.
Inkom H: s Höggrefwel [ige] Excellens G [refve] Lindsköld.
H: s Excellens frågade, om det swar är uppsatt till Kongel.
Maij: tt om skattebonde erfwinge.
Swar til K.
M: t om frelsemans rätt, huru inrättas, vid [e] fol.
seq.
Borgm.
Törne: Wij hafwe sedt igenom dhe gamble ordningar och rustlängder, förmenandes wij bäst wara att kort det fatta, och i anse [e] nde till lagen är deröfwer något uppsatt, som upplästes först af Rådman Brunell och så aff H: s Höggrefwel [ig] e Excellens.
Om afraden af jordegodz större war än rusttiensts kostnat.
259.
Discurs, om skatten aff ett hemman, som frelseman nööt för rusttiensten, så stoor wara kunde, som swarade emoot rusttienst [en] s kåstnadt.
Hr Lovisin: Detta kan fuller så synas wara, doch äre wij derom eij säkre, altså [är] eij godt så positive oss der om uthlåta.
H: s Ex [ce] lls: Mig synes, att det måst warit een åthskillnat på frelset, så att det wara måste annars med den iord, som frelstes allenast med tienst, och annat med den, som sedan åthnöts, då någon med adelig wapen blef benådat.
Skattejord frelstes under frelse jord.
Upplästes Konung Allbrächts [Förskrifning?
] pro A: 0 1670 [ɔ: 1375?
], item 1360 åhrs Stadga, att den skattebonde kunde skattejord frelsa, som hade een triediedehl mehr frelse jord.
Upplästes 1380 åhrs Stadga om skattebonde rätt, att frelsa sin jord på samma sätt, när han hade een triding mehr frelsejord.
H: s Excells: Mig synes, att wij kunna något widlyfftigare detta upprepa, att det så warit hafwer den tijd etc.
Discurs her om.
Secret.
Hadorph: [Mig synes] att wij blifwa wid lagen.
H: s Excells: Mig synes, att wij måste upprepa saken alldeles, huru det warit med frelse öfver alt. Åthskilnat med frelsemän och adel.
Hr Lovisin: Jag wille gierna see den skillnat, [som] warit uthi frelset.
På Riddarhuset hafwa dhe alldrig welat admittera någon skillnat; och synes mig, att det sluth i det uppsatte brefwet är godt, uthi det stemmer iag öfwerens.
260.
H: s Excs: Kongel.
Maij: tt tör willia aff oss hafwa een full berättelse och skillnat i alt, serdeles emedan andre hafwa berättat, [att] sådane skattebonde erfwingar aff lagen hafft rättigheet till att niuta den jord skattefrij, som iag och hafft den mening, förr än iag nu seer, hwad lagen giör för skillnat, warandes det eij så att säija en nådh, der, fult gifwes för fult, som för 60 d [alers rustning] niuta 60 d [ale] rs rustning [ɔ: ränta], men det är een pur nådh, der een stor ränta gifwes för ringa rusttienst, wijsandes lagen, att allom fritt war, igen blifwa skattebonde, och i ty synes, som skatte och det beswäret [att] rustning hålla för ett gotz war nästan under lijka beswär, allenast hedren wara kunde någon annan; finnandes wij ingen skillnadt uthi Reductions Commissions berättelse giord om slijkt frelse aff adelsmän och frelsemän uthom adel.
H: s Excs: Mig synes wij willia her uthinnan minutissima berätta, så om frelse som skatte etc., men i anseende till sielfwa quæstionem kort swara, serdeles att tillförende warit ett större onus, doch enteligen något privileg [ium] och nåd att få något fritt.
Och böre wij säija, hwad skatteb [onde] då och nu war, och hwad skillnadt är emellan frelse, som [ɔ: enär?
] då war [möjligt?
] att gå ifrån frelset igen och blifwa bonde, som nu eij gierna skie kan.
261.
Borgmst: r Camen: Nödigdt synes att her och weta, hwad skatte, odal och frelse jord är, och hafwer her om Stiernhöök skrifwit.
H: s Excs: Hwad jorden angår, kommer eij her så noga i consideration.
Secret.
Leijonmark: Mig synes, att dhe gamble ordningar wijsa, som 1360 [åhrs Stadga?
], att hwar een frelsesman, som hade frelsesjord, kunde kiöpa skatte och skattefrelse; hwarest uppräknas dess egendomb i säd etc.
Discurs om ordet frelst i samma ordning.
Hr Lovisin mente der med eij wara förståendes frelst med rusttienst, utan att der giörs skillnat emellan frelsejord och skatte, som nu i dag skier.
Hr Gripenhielm: Annorledes kunde ingen jord frelst wara.
Borgmäst.
Törne: Lagen giör skillnat emellan riddar [e], swänner [och] almennelig [e] frelsesmän till personerne, men uthsätter eij, hwad skillnat war i frelset, i anseende till gotzet.
Hr Gripenhielm: Ingen större rätt hade riddare än den ringeste adellsm [an] till gotzet, utan woro dhe alle lijka frelsesmän fast till hedren olijke.
Hr Lovisin: Mig synes, att meningen eij är om frelsesmän, uthan 262. skattebonde och frelsejord, uti denna gambla ordning, så att den skulle wara skattebonde, som hade mindre än den, som een tridiedehl hade frelsejord mehr än skattejord, hwaraff han kunde blifwa frelsebonde, hwilket war och een förmån för frelseb [onde] så att een frelseb [onde] eij hafwer mehr än halfft emoot skatte i dhe extraordinarie.
Derföre på det att han nu eij skulle gå ifrån skatte till frelse, kunde han det eij giöra, utan han hade ⅓ mehr aff frelse.
Hr Gripenhielm: Den förre Stadga wijser, att skattebonde kunde kiöpa frelsejord.
H: s Excells: Mig synes och, att her förstås onera personalia, så att om een bonde heller wille boo på frelse jord än skatte, kunde han det eij giöra, utan han egde een tridiedehl mehr frelse.
Hr Lovisin: Aff rusthollet i krig kan man eij sluta [till] frelses rätt eller beswär och plicht, ty iag hade i siste krijg eij mehr än 20 [?
] m [ar] k och hölt 18 rustningar.
Discurs om frelse, som sällies till skatte, att då den åter aff skattebonde sällies, må äfwen [så förfaras?
] som den gamble ordningen [stadgar?
], nembl.
att slijkt skattefrälse bör åter gå till frelseman, så att han för annan må den kiöpa.
Hr Lovisin: Det är samma ratio som med jord, som gifwes till dem, som sedan döör uthan arfwingar.
263.
Hr Gripenhielm: Jag förmenar här wist stadgadt wara, att en ofrelsseman eij må kiöpa frelsejord, utan den innan wiss tijd åter sällia, som aff Gigart och Briant skedt är.
Hr Lovisin: Det äro doch månge ofrelse, som hålla rustning för frelse gotz, lijka som adelige personer.
H: s Excells: Den måste wist hafwa ett särskildt breff och privilegium aff Kongel.
Maij: tt der till.
Och synes mig, att wij måste her föllia Kongel.
Maij: ttz breff effter och det till föllie oss uthlåta uti wårt underdånige swar och betänkiande om denne materia, som är fast wiktig och angelägen.
Secret.
Leijonmark: Her finnes förbud, att adelen eij måste få kiöpa skattejord i förre tijder, uthan det allena, som Kongel.
Maij: tt tillhörigdt och Kronan förbehållit war.
H: s Excells: Synes doch, att den, som adelssman blef, feck erfwa i frelse sin skattejord.
Secreter.
Leijonmark: Derföre sålde adelen eij heller sin iord, [som] han så erfde, till någon bonde.
Hr Lovisin: Jag wille gierna see och weta, huru denne Stadga kan appliceras till denne materia.
264.
H: s Excells: Mig synes her är allenast, som förr är sagdt, att säija, att den mehr frelse jord hade, blef frelsebonde, den mehr skattejord hade, blef skattebonde, och att alla onera måste gådt der på uth, ty som dhe woro större hoos skatteb [ondej än [hoos] frelseb [onde], war twifwelsutan eij lofligdt, att så lätt komma sig till frelsejord och der medelst slippa een dehl aff skatten.
Secreter.
Leijonmark: När förre jord såldes, synes han helst såldt jord och frelserätt tillhopa, att kiöparen aff både till säterie sig betiena kunde; nu sällies offta skatterätten och frelserätten särskildt.
H: s Excells: Jag wille gierna hafwa ett sluth om denne quæstion.
Upplästes altså Stadgan för åhr 1525 å nyo.
H: s Excells begierte, att Borgmäst.
Törne och Rådman Brunell wille med Hr Leijonmark sammanträda och dee her uppläste documenter allegera, etc.
Borgmäst: r Törne: Mig synes, när lagen tages till fundament, har frelsem [an] [ej?
] någon förmon för bonden, som med rusttienst sin jord frelste, eij heller finnes annat i privileg [ierne].
Men desse uppwiste placater etc. synes mäst angå rusttiensten, och dem alle genomgå samt dermedelst fatta någet slut i gemen om Adel [ens] privileg [ier], 265. rusttienst och slikt, är större werk och widlyfftigheet, som mera måste efftertänkias, serdeles som tijdernas åthskillnat mycken ändring giordt, dels eij alt effter konungens willia, dels effter annor olägenhet.
Och som mig synes Kongel.
Maij: tt eij fodra aff oss nu att säija, hwad åthskillnat warit i rusttiensten etc., så finner iag oförgripelig eij her aff nöden wara slijk widlyfftigheet, eller oss der om att uthlåta.
H: s Excells: Såssom Reductions Collegium och flere hafwa detta så ansedt som allodialt, skole wij då kunna säija, att det eij så är, med mindre wij och gienom- och efftersee, hwad der emoot kan säijas, och aff hwad skiäl?
Borgmäst.
Törne: Emellan skattebonde, som med rusttienst sin iord frelste, och frelseman synes mig ingen skillnat warit, ty i lagen sättes det ena emoot det andra, så att den, som wille och förmåtte, stod honom fritt att blifwa frelseman, men när han åter behagade, kunde han blifwa skattebonde, allenast der till honom tillstånd gifwit blef.
266.
Borgmästar Camen: Mig synes her är quæstio om een, som förr är frelseman, och hafwer gotz att uppeholla frelset med, huru han och så kunde een sådan frelsejord frelsa.
Assessor Hassel: Een bonde synes hafwa måst rijda för sitt gotz, om han allenast hafft een gård.
Men een adelsman kunde flere frelse hafwa, och i det synes skillnaden warit, och adelens större förmån än bondens.
Secret.
Hadorph: Det finnes, att bonde, som blef frelseman, kunde äfwen flere gårdar frelsa.
Och wijser det dhe förr uppwiste bref, hwilka lyda, att han frelst niuta måtte alt det gotz han hafwa månde och än iämwähl wärfwa kunde.
Hr Gripenhielm: Mig synes och her wara een twifwel, om bonde skulle slippa med lijka rusttienst som frelseman, eller om han större giöra måste.
H: s Excells uppwiste cap.
11.
Konungsbalk [e] r [LL.
] och påminte det wara bimembre: först om förre frelsem [an]; 2. om bonde, som wille frelsem [an] blifwa, att först skulle skådas hans person, 2: do hans gotz.
267.
Borgmäst.
Törne: Om man kunde hafwa skillnaden på rusttienst aff riddare, adel, swen etc. woro alt lätt och klardt.
Hr Gripenhielm: Den skillnat består intet af frelset, utan af personerne.
Upplästes cap.
21 [Konungsb.
LL.
], hwar af sees, att rusttienst [e] n warit grund till frelset.
Upplästes cap.
11 [ɔ: 40?
] [Konungsbalken] uti Kung Carl IX [: s] compilation.
Uplästes och concept till samme compilation, som K [onung] Carl IX med egen hand har conciperat, der som finnes tillsatt, att bonde kan frelsem [an] blifwa, om han konungen behaga kan, hwarest eij heller enteligen tales om rusttienst, utan konungens tienst i gemen.
Jemwähl uplästes de orden, att den frelsem [an] wille wara, skulle sina barn wähl uppföda och giffta, elliest hafwe [han] förgiordt sitt frelse.
Discurs, huru en skatteb [onde] då kunde blifwa frelseman, emedan ingen fick kiöpa mehr skattejord än han bodde på, och war fulsäte eller fulsade, och således kunde ingen få så mycken iord, som spijsade emoot frelset.
Secret.
Leijonmark: Det kan och slutas af förra tijder, att frelse 268. kallades dhe och, som på ett eller annat sätt sin iord frelst hade, att och till foot frelse gafs, och war rusttiensten ringa, hwaraf man i frelse komma kunde lätt nog den tijd fram för nu, då rustningarne äro så mycket swårare.
H: s Excells: Det woro wähl, att man her upsöker alle dhe documenter, som till detta höra.
Lagen är klar, att icke hwar kunde blifwa frelsem [an], utan den gotz hade så mycket, som lagen dicterar etc. Och ty seer iag eij annat än her bör giöras skillnat emellan frelset, som adeln och andre åthnöto.
Secret.
Leijonmark: Ofelbart war skillnat emellan adeln och andre frelsemän.
H: s Excells: Nu giöres ingen skillnat ibland adel i anseende till gotz, utan effter personen.
Secret.
Leijonm [ar] ck: Den tijd war ringa rustning, och i ty synes eij stort gotz fodrat wara i anse [e] nde till almennel [ige] frelsemän.
Hr Gripenhielm: Den tijd hade en skattebonde liten ränta, altså större nytta aff sin iord; nu är förhögning på alt sätt, och i ty kunde man hålla mehr rusttienst för mindre än nu, och således kunde skattebonde komma sig till förmögenheet och frelse.
Uplästes cap.
21 [Konungsb.
LL.].
Om frelsemän, som åter föllo till skatt, om dhe eij förmåtto uppehålla frelset.
269.
Hr Lovisin: Jag finner eij så wist, huru den skatt skulle gifwas.
Hr Gripenhielm: Som af bonde, och är bonde i lagen skatte [bonde], emedan alltijd giörs skillnat emellan bonde och landtboo.
Hr Lovisin: Nu är eij större åthskillnat emellan frelse och skatte, än ordin [arie] räntan, hwilken frelsem [annen] behåller; men det extraord [inarie] gifwa frelsebönderne, äfwen som crono [bönderne] till Kongel.
Maij: tt.
Hr Lovisin: Mig synes, att bäst är anmoda Secret.
Hadorph och Leijonm [ar] k att extrahera förordningerne, dem allegera, och att wij hålla oss wid det slut, att slijk arfde skattejord ansees hoos adeln som feudal, och enteligen om någon [rätt?
] wijdare skulle wara, är det brysterfwinge rätt.
Borgm.
Camen: Her är [o?
] privileg [ierne?
] alt lijka för den förre som [för] senare frelseman.
Secret.
Hadorph: När en frelseman erfwer jord, frelser han den som een annan sin jord, och eij med högre beswär eller frijheet.
Hr Lovisin: Jag weth ingen skillnat warit uthi frelset och dess rusttienst.
270.
Secret.
Leijo [n] mark: Konungen har giordt denne ordning, att bonde må frelsesm [an] wara till sin tienst, och lemnat bonden till friheet och behag att skatta eller frelsa.
Hr Lovisin: Det war doch ingen skillnat emellan adell och frelseman.
Secret.
Leijonmark: Quantitatem seer man aff rustordning [a] r, som giordes af räntorne.
Hr Lovisin: Det är en konungslig benådning att få slijk erfwejord frelst hafwa; och woro wäl, om extraheras och giöres relation om alt; så är iag öfwerens.
Det öfrige med detta uppsättes, att det är eij allodial, utan feudal och brysterfwinge rätt, som konungen hafver att disponera.
Borgm.
Camen: Är då det gamble frelse så allodialt, att det är annat än detta, eller om den nu will frelsem [an] blifwa, och något sådant arfwegotz hafwer eller får, må han tå niuta utan wijdare benådning eller åtahl det fritt, eller skall han hafwa serskillt konungens bref eller frijhet?
H: s Excells: Mig synes detta wara eij allenast en nåd, utan och een nåd cum onere.
Hr Lovisin: Om iag finge tala det, som iag eij är säker om, kunde [jag] och snart låta mig intala sådan skillnat emellan frelset warit hafwa, emedan lagen och flere ordningar det wid handen synes 271. gifwa; men som iag allenast måste säija det, som wist sees kan, derföre talar iag allenast om detta, att det är een pur konungens nådh.
Assess: r Hassel: Wij måste doch see, att någet wijdare kan efftersökias, ty konungens nådh är alt, både att bonde, dess erfwinge och adell är frelssemän.
Men hvilket är detta, antingen frelser han som bonde, bondeson och erfwinge, eller [som] adelsm [an]?
H: s Excells: Att wara adelsm [an] är wist præmium virtutis, men då war nog för een frelseman att kunna sittia på hästen och rusttienst uppehålla, hwilket mehr doch sig grundade på gotzet, att förmå frelset uppehålla, än någen serdeles annan qualitet.
Secret.
Leijonmark: Förr måste det minste frelsegotz hålla een häst, men Kung Gustaf den I tillät först tre sammanträda.
Uplästes brefwet om Lasse Tyste 1390.
Secret.
Leijonm [ar] k: Her blifwer quæstio, om nu sådan skatteb [onde] erfwinge kan under samme marketahl sitt erfde gotz frelsa.
H: s Excells: Det är bäst att extraheras alt detta tillhörigdt, der effter giörs een relation.
Och så slutes, att det eij är allodial, uthan feudal, om det något dera wara skall, och brystarff.
272.
Hr Lovisin: Och är det En bekräftelse af det omedelbart föregående, möjligen med särskild hänsyn till vilkorssatsen: » om det något dera wara skall ».
; see ochså, att det eij kan sällias till andra, än [ɔ: utan?
] allenast [såsom?
] brystarf wara wid familien.
Secret.
Leijonmark: Kunde och Secret.
Hadorph af de älste saker, som der finnes, och han under hender hafwer, uppsökia det der till hörer; hwad hoos mig är, det will iag efftersee.
Hwar wid det slötz denne gång.
Erfdebalk [e] r begynnes.
H: s Excells begierer, att på den lilla stund öfwer är, må företagas något af Erfdebalk [e] r.
Ass: r Lilliemark begynner uppläsandet, och först hwad arf är, 2: do erfwingars skillnat.
H: s Excells påminte, att här synes eij mehr nödigdt, än först nemna hwad brystarf är, och det uthsättia; så om baakarf och sijdoarf.
Arf i staden.
Discur.
om bonde, som har huus i staden, om det delas effter Landzlag eller Stadzlag.
Hr Lovisin: Eij må bonde, utan allenast adel effter särskilt privileg [ium] deela effter Stadzlag.
Borgm.
Törne: Her practiceras, att det delas effter Stadzl [agen], fast eij klar lag der om är.
273.
Hr Lovisin: Här är exempel, att Secret.
Hadorph, hwilkens broder på landet boendes wille effter Landzlagen erfwa den i staden war.
H: s Excells: Her är mäst att observera, att man kan förekomma alt bedrägerie, att eij med kiöp och handel i staden etc. någon släkt præjudiceras.
Om föräldrar må uthsluta syskon.
Discurer.
om den olijkhet, som är emellan Stadzl [agen] och Landzl [agen], uti arf till fader och moder med samsyskon, hwilket i staden observeras och delas effter Stadsl [ag].
Arf emellan fader och syskon.
H: s Excells: Dhet kan synas billigdt, att iag, som hafwer min familia, och är gången uhr min faders huus, må och ärfwa af det min broder, som är extra familiam, sig förwärfft.
Alii: På andre sijdan är åter skiäl att consulere gambla föräldrar.
Blodet [är] närmare.
Pius et æquius [est], och till tacksamheet emoot förälldrarne må de niuta alt saman.
Den 10 December [1689].
Kl. 2.
Woro någre af Herrar förordnade tillsamman, men som Hans Hoggref [velig] e Excellens war upkallat till Hans Kongel.
Maij: tt och Hr Håffcancellern opasslig; ty hade mäste delen bekommit återbådh, hwarföre blef denne gång ingen session aff.
274.
Den 13 December [1689].
Hans Höggref [velig] e Excellens Kongel.
Rådet och Gouverneuren G [refve] Lindsköld.
Hans Excells Håffcancellern uhrsäktas, warandes uppe hoos Hans Excellens Gref Bengt i Canceliet.
Lagman Hr Gripenhielm.
Räntmäst: r Sneckenberg.
Secreter.
Hadorph.
Assessor Hassel.
Secretr.
Leijonmark.
Borgmäst: r Camen.
Borgmäst: r Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Copister twänne efterlåtes.
Uplästes H: s Kongel.
Maij: ttz till Kongel.
Commissionen bref om dhe twenne Herrar Copister, [som Kongl.
Commissionen?
] förordnade begierdt till hielp att afskrifwa, hwad behöfwes, hwilket Kongel.
Maij: tt allernådigst tillåter, och dem består så mycket underhåll, som slijke Copister ordinarie bestås; och nembdes her till Auscultant [erne?
] uthi Swea Håffrätt Lindebohm samt J. Brunjohan, hwilke befalltes att tillsäijas, och wid handen wara detta att förrätta, så och befalltes mig att uthi Statscontoret påminna, att dhet wid staten observerat blifwer.
Assess.
Ehrenhielm, Leijonmark och Lilliemark.
Uplästes Kongel.
Maij: ttz bref till Kongel.
Commission, att Secreter.
Ehrnhielm, Leijonmark och Lilliemark her wid brukas.
Item Kongel.
Maij: ttz bref till Secreterarn Leijonmark, så och till Assessor Lilliemark särskilt, att dhe sig her wid infinna.
275.
Om skattebonde sons, som frelseman är, rätt til skattejord.
Secret.
Leijonmark berättar sig hafwa effter sedt, och ihoopsamblat, hwad i Archivo finnas kan, angående den quæstion om frelseman [s] rätt till arfweskattejord, som föga mehr finnes, än för uppwist är.
Tillfrågas Secret.
Hadorph, om han något funnet.
Swares: Intet mehr, än hwad lagen och privilegierne förmäla.
Afrad til konungens ingeld förökt.
Borgmäst: r Törne berättar utaf Loccenii Historia, huru såssom uthi Konung Magni Ladulås tijd är af konungen förestelt rijkssens ständer, huru konungen eij kunnat sig underhålla aff det, som Upsala Öde kallat war, och konungen till underhåll anordnat; och i ty blef då samma konungens ingällder förökte; sedan finnes eij förr än i Kung Johans tijd, att en benämdt Hemming Köningsmark gifwit konungen förslag att eij lägga skatt på personerne, uthan [på] gårdar till större wissheet om skatten, hwilket synes komma öfwerens med lagen, woro derföre wähl man kunde detta hafwa aff documenterne.
Adelens privil [egier äro] komne af presternes.
Secret.
Hadorph berättar, att adeln eij hafft privileg [ier] först, utan äro dhe samme privileg [ier], som prästerne hafft, inpå adeln transfererade ord från ord.
Secret.
Leijonmark: Adeln lärer eij hafft särskillte privileg [ier], 276. eij heller welat underkasta sig sådane skriffter och skrifftelige privilegier, in till den tijd fremmande konungar inkommo.
Men kyrkiorne giorde eij rusttienst för sitt gotz som adeln.
Secret.
Hadorph: Adeln togo prästernas privilegier och der med bewiste sijna, uti Kung Sigismundi tijd, hwaraf sees, att deras privileg [ier] äro hållne för ett.
Adelens rusttienst för sitt godz.
Discurer.
om frelse.
Secret.
Leijonmark: Det är rätt som Hr Landzhöfdingen säger, att hwar frelseman skulle hålla häst [och att den?
], som skulle wara adellsman, och något gotz, ehuru ringa, frelst hafwa [måste?
].
Secret.
Hadorph: Det war aldrig practicerat, uthan der emoot protesterat, att det eij kom till; jämwähl är emoot Kung Erichs Stadga protesterat, att dhe skulle hålla tienst af gotzet effter stoorleken.
Borgmäst.
Camen: Neij, den är af adeln underskrifwen, och hafwer iag det af een wiss historia, skrefwen med egen hand af Göran Erichson [ɔ: Erich Förennson], som Konung Gustavi I historia skrifwit.
Secret.
Leijonmark upläser ett bijskoppens bref, [från?
] Gustavi I: mi tijd om frelset, aff åhr, som finnes registr.
fol.
61, [och?
] af innehåll, att af frelset, som förländt war, skulle göras rusttienst, men det, som under kyrkior är, hafwer eij konungen gifwit, såsom förläning, eller på det sätt, att derföre rustas skulle.
277.
Landzhöfd: n Hr Lovisin upläste Kung Erichs bref och patent aff innehåld, att aff det minste gotz skall hwar frelseman hålla häst etc.
Discurer., om uthi Kung Gustavi I: mi tijd är een häst hållen aff 100 m [ar] k.
Secret.
Leijonmark: Ja, det finnes och bewilliat i högsta nöden, efwen som senare tijder giordt är.
Men wiss rusttienst höltz af 400 m [ar] k, fast den tijd är och skiedt, att den mycket gotz hade, hölt eij i proportion sin rustning.
Om den gamble rusttienst finnes och ett extract af gamble G [refve] Pehr Brahes [år] 1580 [ɔ: 1581 — 1585] [skrifna] Huushåldzbook, som uplästes, ibland annat, att hwar giorde wapentienst effter förmågo sin.
Borgmäst: r Törne: Det kommer öfwerens med det Loccenius berättar, skatt wara lagdt på gårderne uthi Erici Pomerani tijd.
Secret.
Leijonmark: Det förnemste och ällste, [som] om adeln finnes, är uthi Magni Ladulåås tijd, hwilket placat är trykt vid Wässgl.
[ɔ: Wäst-Götha Laghbook], Stiernhielms [upplaga], af hwilket uplästes 13 [: de] puncten, att dhe konungen med råd och hielp tiena, böra hafwa större ähra, ty gifwes alle konungens tienare etc. ledige för konungens rätt, item att alle dhe, som oss med örse tiena, hafwe sitt gotz frelst.
Discurer., om de documenter skulle allegeras.
Och förmantes att dhe [m] hafwa i förråd, och sedan will Kongel.
Commission sig der öfver betänkia.
278.
K. Commiss [ionens] swar.
Upläste Rådman Brunell det concept han her om hafwer med Hr Secret.
Leijonm [ar] k och Borgmästar Törne upsatt.
Påmintes, att uthi detta betänkiande tillsättes till det ordet feudal, att det sådant är, som både till man och qwinna sig sträcker, serdeles emedan feudal är så åthskilligdt.
Rustning af adel i ställe för skatt.
Secret.
Leijonmark: I förstone war lijka som ett pactum reciprocum emellan konungen och undersåtarena om rusttienst [e] n att i ställe för någen skatt hålla rusttienst, men som der wid war någet missbruk, blef wist markstahl inrättat af skatten emoot rustningen, och är nu fördenskull quæstio, om een sådan frelseman skulle af ett sådant gotz, som han erfde, med samma och lijka stor rusttienst som förr det frelsa tilljka med sine godz förre, ty hæreditas är iu eij annat än successio, sed cum eodem jure ac defunctus; huru kunde tå een frelseman uthan skatt frelsa det skattskyllige gotzet, [som] han af skattskyllig bonde erfde?
Ty seer och iag eij annat, än indulto principum war det skiedt, att han af nåde fick besittia det erfde gotzet under större rätt, än den förre egare och defunctus det hafft.
Hr Lovisin frågar: om een adelsm [an] eij förmåtte uppehålla frelset, war han då plichtig att afstå mehr, än det honom war på 279. rustning anslaget?
Ty een dehl, neml.
gamble räntan, frelstes eij med rusttiensten, uthan war adelens proprium; emedan som [ɔ: alldenstund] nu een dehl är Kongel.
Maij: tt förbehållen, som nu är halfwe skiutz, mantalspenningar, contribution rusttiensten etc., synes, att den [na del?
] allenast är [den?
], hvarföre rusttienst hållas borde.
Discurs om större förmåner warit wid rusttienst än skatten.
Uplästes cap.
14 Konungsb [alke] r [LL.
], som synes uthwijsa, [att] der wid stort beswär warit, emedan han eij fick träda derifrån, när han wille.
Assessor Hassel: Ja, det har kunnat händt af armodh och annor olägenheet, att han nödgades till skatten gå igen.
Secret.
Leijonmark: Det kan och händt der af, att den man, [som] frelset nöt, eij hade som borde mandom och mood fienden att möta etc. och war den tijd ingen annan milice än till häst.
H: s Excells igenomsåg emedlertijd upsatzen till dhe Herrar förordnandes betänkiande om den berörde quæstion, hwilket, sedan det corrigerat war, å nyo uplästes aff H: s Excellens.
Discurs, om detta kan ansees för brystarf, eller [om] tillsättias kan, att det och i sijdarf går.
H: s Excells och Hr Lovisin: Nei, det kan eij gå till sijdan, ty tå är det allodiale.
280.
Secret.
Leijonm [ar] k: Her synes och warit inrättat frelset till den ändan, att der med ungdommen wänia till Kongel.
Maij: ttz tienst, och är ännu nödigdt att draga mången till konungens tienst.
Discurs, om de gamle hafft lag skrifwen.
Älste lagen [var] eij skrifwen.
Hr Leijonmark: I hedendommen lärer eij skrifwen lag warit, utan allenast effter wanan.
Secret.
Hadorph: Jo, man wet, att dhe hafve hafft sine lagar dhe tijder iämwähl skrefne, och synes dess fragmenta än.
Adel [ens] rusttienst.
Discurs, om någon skillnat warit emellan adelens och frelsemans rusttienst för sitt gotz; hvilket störste deln synes varit; och i ty är nödigdt något derom införa, iämwähl och att lindrigare warit med rusttienst sitt gotz frelsa än skatt [betala], ty skulle bonde eij fådt någen förmån med rusttienst, hade han eij rustadt, häst, lijf och blod tillsatt.
Frelsegodz, huru ofrelse erfwa må.
Borgmäst.
Camen: Men om frelseman har eij son eller dotter, utan broder, som och eij frelseman är, må han eij hafwa samma rätt som brodren, den han erfwer, att samme arfwegotz frelsa?
H: s Excells: Jo, det giör han fuller, men [det] blifwer doch som een nova investitura, aff Kongel.
Maij: tt gienom särskildt bref.
Assessor Hassel: Om hæredes descendentes [finnas], må dhe då obligeras nytt bref taga?
281.
H: s Excellens: Det kan och wara annat att erfwa och annat att succedera, som feudum erfwer man eij, utan är successio, ty kan een fader eij giöra sin son arfwelöös in feudo.
Borgm.
Törne: Der en frelseman erfwer skattejord, och dör utan barn, synes och, att dess bror, som är adelsman, må erfwa honom in plenum jus.
Discurs om marketalet i rusttienst.
Secreter.
Leijonmark: Ifrån Gustavi primi tijd är det lijka in till Gustavi Adolphi; och då blef det till 500 m [ar] k emoot cession af tullen förökt.
Assessor Hassel frågar, om icke effter priv [ilegierne] adeln rustat på samma sätt för gotz, som erfdes, som för annat.
Secret.
Leijonmark: Uti marketalet består eij så stort privilegium som i werderningen och persedlerne, som då allenast woro få och ringa.
Ass.
Hassel: Mig synes, att förra rustningar woro större än nu, effter räntan war lijten och persedlerne få, och i ty war bättre gifwa skatt än rustning hålla.
Secret.
Leijonmark: Det wille jag och säija och är wärderingen åthskillig, som eij föllier markgången effter.
Borgm.
Törne: Jo, wärderningen måst den tijd [hafva] gådt och inrättat warit effter markegången.
Uplästes [från?
] 1562 den bewilliade Rusttienstordning.
Discurre [: s], om de ord i conceptet skulle införas: under bryst erfwinge rättigheet; och slötz, att bäst är det uthsluta, emedan Kongel.
Maij: ttz befallning der till eij serdeles anledning gifwer.
Discurre: s om adelens plicht är skatt gifwa.
Borgm.
Törne: Jo, wist kan man ändoch wara adell, fast man skattar.
Secret.
Leijonmark: Ja, det är till supereminentiam imperii som en recognition, att man bör gifwa skatt, men huru och på hwad sätt står konungen till.
Den 17 Decemb: r 1689.
Hans Höggref [velig] e Excellens Kongel.
Rådet och Gouverneuren G [refve] Lindsköld.
Hans Excellens Hoffcancellern.
Landzhöfd.
Hr Lovisin.
Hr Gripenhielm.
Räntmästarn Sneckenberg.
Secreterarn Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Secreterarn Leijonmark.
Borgmästar Camen.
Borgmästar Törne.
Assessor Lillemark.
Rådman Brunel.
282.
Uplästes Hans Kongel.
Maij: ttz allernådigste bref af d.
11 Decemb: r till Secreter.
Ehrenhielm, det är Hans Kongel.
Maij: ttz allernådigste befallningen och behag, att Secret.
Ehrenhielm sig wid Commission infinner etc. Erfdebalker.
H: s Höggrefw.
Excellens berättar, huru H: s Excells och hoos Hans Kongel.
Maij: tt föredragit, det den Kongel.
Commission synes nödigt någre sådane quæstioner uppsättia, som Assess.
Lilliemark uppsatt.
Och företogs de quæstioner, som Assess.
Lilliemark uppsatt.
Computatio.
Den 1 [Quæstio]: om computatio canonica eller civilis skall her giella, hwar om discurrerades, och proponerade H: s Excells, om man icke bör holla sig till civilem, hwilket samtel [ige] så syntes, [och blef?
] lemnat hwad som pro et contra kan säijas.
Och fast än her tills canonica kan wara upptagen och brukat, synes dem doch nu eij wara af nöden att observera.
H: s Excells: Ju mehr wij kunna oss skillia ifrån de canoniske reglor och papistiske wäsende, iu bättre är det.
Assess.
Lilliemark refererar, att uti Konung Carls den niondes tijd är redo slutet, det bör computatio civilis giella och canonica uthslås; jämwäl att uti Senaten är detsamma andragit för tu åhr, uti Gyllenkloernes saak, och der ibland annat och om detta af Kongl.
Maij: t slutit och infört.
Ass.
Hassel: Canonica är allenast observerat uti gifftermåhl, och eij uti andre saker så mycket.
Successio in descendenti.
2: da Quæstio: om successio in descendenti linea recta bör gå in infinitum för de andre alla, så att repræsentatio bör giella in infinitum.
Hr Lovisin: Derom är ingen twifwel.
H: s Excells: Nog holler jag med, att linea descend.
har præ före andra; doch der så är, att föräldrar lefwa, synes wara twifwel; som till exempel antingen fader eller sonesoneson bör erfwa.
Herr Lovisin: Så lenge barn och barnebarn etc. lefwa, uthslutes alla ascendentes.
H: s Excells: Än huru långdt skall då repræsentatio giella in concursu descendentium, som der barn äro och barnebarns barn?
Hr Lovisin: Mig synes repræsentatio gieller alt fort till alla lijka I handskriften följa här orden: » per repræsentationem ».
Dessa ord hafva understrukits, hvilket torde beteckna, att de böra utgå.
.
H: s Excells: Uti concursu frågas, om tertius a stipite uthsluter quintum a stipite.
283.
H: s Excells, effterskickad af Kongl.
Maij: t, uthgick.
Hr Hoffcancellern inkom.
Discurrerades emedlertid om denna quæstion.
Hr Hoffcancellern: Uti lagen finnes eij ett ordh, som går utan barnebarn.
Hr Lovisin: Det är förståendes till infinitum.
Hr Hoffcancelern: Det är nu glossa, men det fins eij i lagen; och är wist, att arf gieller och går in descendenti in till fembte man uti dhe gamble [lagarna], och synes ingen ratio wara, om icke man kan säija, att Guds onåde sig sträcker och går till tridie och fierde, men barmhertigheten til mångtusend.
Altså see wij repræsentationem wara intill 5: te man i lagen, men ratio sees eij så wäl.
Assess: r Lilliemark: Uthi den danske och norske lagen går arf alt fort neder åth.
Uti ÖstGL och WästGL.
tillåtes ingen repræsentatio.
Hr Lovisin uppläste cap.
[11 Ärfdab.
] Upl [andslagen], der broders barn går till arff till femte man.
Secret.
Leijonmark uppläste een Kongel.
Senatens år 1633 d.
29 Martii discurs öfwer Carl Axelsons erfwingar, [hvarom] ifrån Hoffrätten [var] förfrågat; der een döör, som eij hafwer barn utan systers barn och barnebarn; hwarest ibland annat och anföres rationes, hwarföre arfwet gå bör neder åth, fram för dem andra.
Secreter.
Leijonmark refererade, att den dom uti sal.
Kung Johans tijd om baakarf finnes af parten Hr Hogenskiöld Bielke sielf corrigerat som conceptet wijsar; och ity är betänkeligit det för gill ration och konungens rätta mening upptaga, som parten sielf uppsatt eller corrigerat.
Qu.
3 opläst.
H: s Excells kom tillbakars och frågar, hwad flere quæstioner äro.
Uplästes Quæstio 3: ia om företräde emellan faderfaderfader och faderbroder etc. I handskriften följa här orden: » hwilka quæstioner finnes fol. » Dessa ord hafva understrukits, hvilket torde beteckna, att de böra utgå.
Paginering af vissa af Lagkommissionens handlingar, till hvilka här och annorstädes i protokollen hänvisas, har varit tillämnad, men har icke blifvit utförd.
H: s Excells: Mig synes man bör holla med det, som skiäligit är, som är her att ansee dem, som för mig hafft beswär och omsorg.
Dem i collaterali har jag intet afseende på, hwilka altijd mehr ansee mitt goda än mig.
Hr Hoffcancellern: Det kommer ändoch till dem å sijdan, när först går till ascendentes, hwilkom de senare af dem få doch erfwa.
284.
H: s Excells: Der faderfader uthsluter faderbroder, måste faderfadersfar uthsluta faderbroders son.
Hr Lovisin: Broderson uthsluter nu faderfader och är samarfwa med fadren, warandes doch broderson uti gradu 3: tio, hwar aff jag eij kan see, huru man i alt kan föllia computationem graduum, der man har klare lagen, som är så gammal.
Men der eij är klar lag, måste wij föllia computationem.
Hr Hoffcancellern: Der repræsentatio gieller, är ingen computatio, som in descendenti recta et a latere; men der ingen repræsentatio är, måste computatio föllias.
H: s Excells: Wij wele eij heller gå ifrån lagen, men der wij finne annat wara æquius, är oss lemnat wårt betänkiande säija, och Kongl.
Maij: t det underdånigst hemställa.
Repræsentatio.
Discur.
om repræsentatio in descendenti, om den fiermare i 5: te skall per repræsentationem succedera lijka med den tridie.
H: s Excells: Mig synes det wara något sällsampt.
Hr Lovisin upläste Upl [andslagen Ärfdab.
] cap.
[11] om repræsentatione in recta descendenti et a latere in gradu 5: to.
H: s Excellens: Der synes eij opponeras gradus 3: s quinto etc. in recta descendenti och att desc.
opponeras ascendentibus, som klarligen sees af orden, ty der nemnes klarligen fader och moder etc. så att deraff eij kan slutas, det bör repræsentatio giella in gradu 4, 5: to etc.
H: s Excells proponerade, att i detta fall må hwar säija sin mening, på det man må komma till sluth.
H: s Excells proponerade quæstionen: om den, som är in gradu quinto descendenti, bör erfwa med dem in tertio per repræsentationem.
H: s Excells: Mig synes, att det är bäst i alle fall, der quæstio är dubia, må hwar hoos sig det betänkia, och sitt votum uppsättia, 285. der som är skiäl å både sijdor, och å både sijdor dubia.
Wiliom wij och see, hwad andra i sådana måhl discurrerat.
Successio in gr. 2 et 3 a latere ascend.
Qvæstio 3: ia upplästes.
Hwilken skall annan excludera faderfader eller faderbroder, af hwilka denne är in grad [u] 3 civili, och faderfader in gr [adu] 2 civil [i]?
Hr Lovisin: Her till är skiedt, att gr [adus] 4 brylling [ar] civil [i] uthsluta gr [adum] 3 faderfaderfader.
Assess.
Lilliemark arguerar imperfectionem legis der af, att uti lagen nemnes bryllingar och ej syskonebarnsbarn.
Halfsyskons barn etc.
Borgm.
Törne: Qvæstio är: om bryllingar uthsluta faderfaderfader.
Assess: r Hassel: Lagen går de personer förbij, som [ɔ: enär?
] dem arfwet sällan tillfalla kan, och sätter allenast een generel regel.
H: s Excells: Der faderfader uthsluter faderbroder, må faderfaderf [ader] uthsluta bryllingar.
Hr Hoffcancellern: I detta fall synes och oss böra ansee föräldrarna mehr än dem in linea collaterali, ty dem bör iag föda, om fattigdom hender.
Qv.
4 om halff- och samsyskons barn.
Uplästes Qvæst [io] 4: ta: om halfsyskons barn niuta arff med samsyskons barn.
Borgm.
Törne: Fast de niuta mindre af egendomen, derföre må de icke heller mista sin rätt, så att det synes, [att] de bör [a] niuta äfwen så ¼ som des föräldrar med samkullen.
Rådman Brunell refererar, huru effter sal.
Hr Lilliehöök äro lemnade een dess systerdotter och een dess halffsysterdotter, hwilken han testamenterar, och säijer, att hans halfsysterdotter skall med den andra ärfwa effter lagen, neml.
een fierdedehl, hwaraf synes, som skulle han willia så uthtyda lagen; hwarom discurerades.
H: s Excells: Der dispositio är rätt, bör den winna sin fortgång.
Men der han errerar om lagsens förstånd, synes den böra rättas effter lagen, men är dispositio rätt, kan hans error circa legem intet betaga hans willia och den ändra, ty der han mente lagen annan wara, än han testamente giordt, och således welat det under testamente tillegna dem, som lagen eij arf gifwer, och testamentet är lijkwähl lagen lijk, kan hans mening honom eij skada, men är eij libera potentia disponendi, 286. kan hans willia eij giella emoot lagen.
Hr Hoffcancellern: Han synes som willia her wijsa sin willia och mening sådan wara, och lagens förstånd äfwen så wara.
Assess: r Hassel: Sunderkulla arfwingar komma till arfs absque repræsentatione, ty som de per repræsentationem eij komma till arffs, ty uthslutes de her af samsyskons barn.
H: s Excells: Her är eij quæstio de repræs [entatione], utan her är quæst [io] de jure proprio, ty sam- och sunderkulla barn äro lijka gradu.
Assess: r Hassel: Der samsyskon är död, och äfwen halfbror död, synes halfsyskonbarn komma jure suo med samsyskonbarn till att erfwa.
H: s Excells: Her är eij quæstio om repræsent [atione].
Assess: r Hassel: Samme rätt som samsyskone hafwa, att uthsluta halfsyskonsb [arn], samme rätt hafwa samsyskonb [arn] att uthsluta sunderkullebarn.
Uplästes cap.
2 et 9 LL.
Erfdeb.
H: s Excells: Men det talar uthtryckelig eij om desse, uthan der samkull lefwer eller sunderkull, att der uthslutes sunderkullbarn, men der både samkull eller samsyskon så och halffsyskon äro döde och hafwe doch både lemnat barn effter sig, frågas, hwilka dera må erfwa, enthera eller båda.
Qvæstio om half- och samsyskons arfsrätt.
Discurreras om den rätt halffsyskon hafwa, der allenast är eij mehr än ett, och således får det mehr än något af samsyskon, der de äro 6 à 10.
Sam- och halffsyskon.
Hr Hoffcancellern: Det är klart nog aff cap.
2, att der gifwes arf pro rata eller i anseende der till, som de äro mehr till af samsyskon.
H: s Excells: Jag seer eij annat än det halfsyskon har fast mindre rätt än samsyskon.
Men der halfsyskon äro allena, blifwer fast större hans dehl, som är absurdum, och bör i lagen ansees all justice, och absurdum afskaffas.
Hr Lovisin sustinerar lagsens mening klar, ty det som hender nu i dag skier annat i morgon, och gå wij då emoot all gamle lagen, fast wij skulle elliest med skiähl kunna säija, att halffslächten må niuta helften emot samsyskon, och det per capita.
287.
Borgm.
Törne: Än om man her per capita tillegnar halffslächten ¼ emoot samsyskon.
Hr Lovisin: Det är doch eij mehr åthskillnat än att ett vinculum är uti halffslächt, och i samslächt är det ett dubbelt vinculum I handskriften följa här orden: » men ett vinculum halffslächt ».
Dessa ord hafva understrukits, hvilket torde beteckna, att de böra utgå.
, altså ea ratione synes man kunna säija, att halfslächt niute halfft emoot samslächten.
Hr Hoffcancellern påminner åthskillnaden emellan son och dotter i Landzlagen.
Hr Lovisin: Der kan man gå effter lagen: broderrätt etc.
Hr Hoffcancell.
: Skulle man och icke kunna säija på det sätt: der äro flere i sonderkul 2, 3, [ɔ: der 2, 3 eller flere äro i sonderkull?
], gånge således, och der emot tage de i samkull så etc. Om frelsemans rätt i skattejord.
Uplästes det betänkiande, som den Kongel.
Commissionen fattat öfwer Kongel.
Maij: ttz allernådigste bref och fråga om skattebonde rätt i frelsejord.
Hr Hoffcancellern: Mig synes, att her om giöres een relation succinctim om alt detta, och låta der hoos oss wara i förwar, att om behöfwes den nu företages.
H: s Excells: Jag och nogre flere hafwa och warit i den tanka, neml.
att giöra der om berättelse till Kongel.
Maij: tt.
Men som her om är temmelig mörkt, hafwe wij funnit bäst att blifwa in quæstione; och är der med intet förtegat, medan der om är eij anledning gifwit widare än nu quæstio är, som kan skie uti Kon [un] gs b [alke] r.
Skulle doch Hr Secret.
willia upsättia en fullkomlig historisk relation der om, woro wäl, som nu kan skie uti helgedagerne, emedan den materia äntå lärer wijdare förekomma.
Qvæstiones till Gifftebalker.
H: s Excells: Som Hr Secret.
Leijonmark hafwer ingifwit och nogre sine quæstioner och dubia, woro wähl wi till fredagen kommo till samman, att då hwar och een, som sådane dubia hafwer, må hafwa tillfälle att dem ingifwa, särdeles som Hans Maij: tt som offtast frågar effter, huru wijda med detta angelägne wärk lijder, williandes Hans Kongel.
Maij: tt gerna hafwa een enda på detta, som så offta är tenterat.
H: s Excells upläste de quæstioner Secreter.
Leijonmark ingifwit; och [discurerades?
] quæst [io] 1: om morgongofwa af adel [ige] personer i lösöron och aflinge; hvar om synes, så wijda det består i löst, må ingens willia restringeras.
Qvæst [io] 2: om morgongofwa gifwes å brölopsdag etc.
[Quæstio] 3: om legibus sumptuariis.
H: s Excells: Den lag är hoos oss fast nödig, så att der igenom må rättas wår fåfängia.
Men är nödigt, att den giörs cum observatione honestatis et conditionis.
288.
[Quæstio 4:] om gifft qvinnos hoor och förbrytelse; synes rättwist, att hustru för hoor bör mista sin gifftorätt.
Borgmäst.
Camen och Törne förmäla, att uti Stadzl [agen] tager hon sin dehl, fast hon skulle hoor giöra.
Frågas, om och man är under lijka rätt.
H: s Excells berättar, att, då Kyrkieordningen förehades, war samma quæstio, om emellan man och hustru skall wara skillnadt i straffet, hwilket entelig tå förmentes intet wara.
[Quæstio] 5: om straff wid lönskeläger och hoor må och införas i Giffteb [alken], hwilket och syntes bäst, att straffet fogas wid lagen.
Den 20 Decemb: r 1689.
Hans Höggref [velig] e Excells Kongel.
Rådet och Gouverneurn G [refve] Lindsköld.
Hans Excells Hoffcancellern.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Secreterarn Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Secreterarn Leijonmark.
Borgmäst: r Camen.
Borgmästar Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Ingaaf Secret.
Leijonmark de quæstiones han uppsatt öfwer Gifftebalker, hwilke deltes ibland Herrarne deputerade.
Intogs Lindebohm såssom till Auscultant uti denne Kongel.
Commissonen, jemwähl och nogot effter Brunjohan.
Gifftebalken företages.
Emedan Assess: r Lilliemark eij tillstädes än är, ty företogs Secret.
Leijonmarks concept och upsatz till Gifftebalken.
Qvæstiones i Gifftebalken och Erfdebalken fördelte.
Uthaf Ass: r Lilliemarks quæstioner eller frågor gafs ett exemplar till Hans Excells, Landzhöfdingen Hr Lovisin, Assess: r Hassel, Borgm.
Cameen, B [orgm.
] Törne och Rådm.
Brunell, iämwähl till alla bemälte [ett exemplar] af Hr Leijonmarks quæstioner.
Slötz nu iemwähl, att Landzhöfdingens Hr Lovisins och B [orgm.
] Camens söner skulle her intagas såssom Auscultanter.
Om gifftoman.
Discurerades om gifftoman, hwilken den wara skall, eller om de ord i begynnelsen uti lagen äro: cap.
1: Will man sig konu bidia etc. att de ord kunna wähl uthslutne wara, och begynnas således: Rätte gifftoman är etc. 289.
Moder.
Om moders rätt att giffta; synes, att tillsätties: moder, doch med skyldemäns råde.
Discurerades om skyldemans skickligheet, der han omyndig är, wederdeloman, sitt och sig eij wähl råder; ty tillsätties: så framt han pröfwas der till skickelig.
Tutor dativus.
Discur.
om förmyndare, som förordnas aff rätten; att det eij förre kan skie, än att först pröfwes, om någon är, som med rätta bör wara förmyndare effter lag eller testamente.
Discur.
om graden uti förmynderskapp, hwilken wara bör; uplästes cap.
1 Giffteb.
[LL.].
Moder gifftoman.
Discur.
om moders rätt i gifftomåhl, om hon må hafwa med fränder potentiam decisivam, eller allenast att råd gifwa.
H: s Excells: Det är fast betänkeligit att sättia hustrun i lijka rätt med fader eller giftoman.
Tutor dativus.
H: s Excells upläste cap.
1 Gifftob.
LL.
och syntes H: s Excells det wara wähl och klart fattat; allenast i slutet tillsättes: där de eij äro eller skickelige pröfwas, dem då rätten förordnar.
H: s Excells påminte, att i Förmynd [are] ordningen eij finnes [hvad] som borde stå wid den punct, som talar om förm [yndare] testamentariis, [nämligen] de ord, som röra om dess skickeligheet.
H: s Excells: Den ordning, [som i] lagen uprepas, är wacker, och de gradationer rättwijsa, som lagen opnemner.
Discur.
om moders rätt i gifftomåhl.
Hr Lovis.
: Mig synes, att den [ɔ: det?
] eij bör henne så stoor rätt gifwas som fadren, och slötz, att Gifftebalken begynnes: Gifftoman är etc. Broder.
Discurerades om ordet elste broder, och syntes, att det ordet älste eij nödigdt är, emedan der med skulle tå utslutas annan broder, som tör skickeligare wara.
Om moders rätt att giffta dotter.
H: s Excells: Modren kan eij gifwas macht att giffta sin dotter, när fader lefwer, ty att modren är med honom ægal och paralel kan eij wara rimmeligit eller hafwa lijka makt öfver sine barn.
Om enkians gifftermåhl.
Discur.
om enkians rätt att sig giffta.
H: s Excells: Enkia är sin egen målssman.
Och synes swårt henne underkasta målssm [ans] dömme.
Alii: Doch är offta betänkeligdt nog att dem särdeles unge och lättsinnade een sådan frijheet gifwa; 290. och [frågas?
], om icke, när sådan casus existerar, skulle wara godt, att der till i lagen correction sättes för dem, som synas skulle sådant behöfwa.
Om adelssmans rätt till erfde skattejord.
Underskrefs det bref af de Herrar förordnade, som om dess betänkiande till Kongel.
Maij: tt om frelsem [ans] rätt till sin erfde skattejord upsatt war.
Om det i Kyrkioordningen finnes.
Discur., om det, som i Kyrkiol [agen] finnes insatt, skall her i lagen insättias uthi Gifftebalken.
H: s Excells: Mig synes, att det, som legale är, och her införes.
Alii: Det kan och skie, att man her beropar sig på Kyrkioordningen, der så behöfwes.
H: s Excells och Hr Hoffcancellern: Endoch uti Kyrkioordningen är infört mycket sådant, som hörer till werdzlig rätt, är doch godt, att det samma her uthsättes, serdeles sådant, som är i Kyrkioordningen remitterat till wärtzlig rätt, och slötz, att werdzliga lagen kan sig äfwen wähl beropa på Kyrkioordningen, som den beropar sig på lagen.
Om förbudne leder.
Discur., om uti Kyrkioordningen är insatt om förbudne leder.
H: s Excells och Hr Hoffcancellern: Det är ingaledes förbijgångit; optogs cap., som handlar derom, som [ɔ: hvaraf?
] finnes, att Kongel.
Maij: tt will her effter som hertills förbudit hafwa gifftermåhl med syskonebarn.
Oplästes cap.
18 et 20 Levit [icus], de mehr handla om detta.
H: s Excells: Her äro klara orden, hwarest giörs skillnadt emellan dem, som neste blotzfrenka äro, och Gudh sielf säger: faders syster är hans näste blodzfränka.
Oplästes cap.
om Trolofning och Fästning.
Om lägersmåhl i fästning.
Disc.
om straff för den, [som] trolofwat är och giör lägersmåhl med annan, om dens straff skall wara lijka stoort som för hoor eller mindre än [för] hoor, och större än [för] lägersmåhl.
H: s Excells: Alle Theologi komma öfwer eens, att sponsalia legitima holles för skiedt ächtenskapp, och hwad det andra är, är ceremoniale, och ty föllier, att dess straff är lijka med [straffet för] hoor.
Borgmäst.
Törne refererar, huru såssom een gifft man har gifft sig med een annan, men ej kom till någon beblandelse med henne för sin siukdom skul, och blef från lijfstraffet befrijat, uplästes cap.
[5] Högmolsb.
[LL.
] om twegiffter.
Om lysning.
Om lysning slötz, att det her utslutes och lemnas till Kyrkioordningen.
291.
Fästnings ryggiande.
Påmintes, att och her wid festninge ryggiande, bör den brotzlige betala all kostnadt, [som] deraf orsakat är af den oskylldige.
Ceremonialia wid echtenskapp.
H: s Excells: Jag håller före, att alt det, som ceremoniale är, kan sättias således som: hwad fästning, lysning, wijgning etc. angår, gånge som i Kyrkioordningen skier; och altså lemnas det till Kyrkioordningen, men legale [bör man] her utföra, hwilket Hr Hoffcancellern och samtykte, jemwähl de andre, och i ty inrättas detta der effter, [doch?
] att noga confereras Kyrkioordningen.
Oplästes cap.
i Kyrkioordningen om orsakerne till skillnaden i trolofningar och gifftermåhl; hwar med sessionen slötz.
Anno 1690 Den 7 Februari.
Kl. 3 effter middagen.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Secreter.
Ehrenhielm.
Secreter.
Hadorph.
Assessor Hassel.
Secreter.
Leijonmark.
Borgmäst.
Camen.
Borgm.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Som Hans Höggref [velig] e Excellens och Hoffcancellern woro förhindrade [och] Landzhöfdingen Hr Lovisin först inkom kl. 5, ty oppskiötz denne gång sessionen.
Den 11 Februarii 1690.
Hans Höggref [velig] e Excellens, Kongel.
Rådet och Gouverneurn G [refve] Lindsköld.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Secreterarn Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Secreter.
Leijonmark.
Borgmäst.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Hr Hoffcancellern uhrsächtar sig för det ärendet han med Tiärecompagniet hafver.
Lagman Hr Gripenhielm och Sneckenberg på landet.
Borgmästar Cameen siuk.
292
Hans Höggrefvel [ige] Excells föredrog, huru såssom någre unge personer hafwe sig her anmält och sökia att blifwa här copister uti Brunjohans ställe, som sig till militien gifwit under Hr Vellings regemente.
Opnemdes een, som Borgmäst: r Cameen har recommenderat Ekeström och Rudolphin copister antagne.
och föreslagit, wid nampn Villman; jemwähl hafver Studiosus Ekeström sin supplique derom till Kongel.
Commission gifwit; den tridie är och een Studiosus, som för Landzhöfdingens Hr Lovisins elste son är Præceptor, Rudolphin wid nampn, hwilke begge för sine studier recommenderades.
Och som desse begge senare förnamns mehr af honeste intention och åhoga, än [ɔ: samt för?
] sin information sökia att få tillstånd Commissionens conférence åhöra, än elliest för nogon annan särdeles orsaak, warandes den Kongel.
Commissionen eij oangenämt, att som [copister antaga?
] sådane personer, som lust hafwa att sig recommendera och meriterade giöra, kan och så hända, att deras hielp torde behöfvas någon gång samptel [igen]; ty slötz, att dem alle skulle säijas, [att], der de så woro sinnade, att [de] mehr för sin information än [för] den penning, [som] her falla kunde, wille herwid uppwakta, blifwer det dem alle tre effterlåtit, och skall det, [som] Hans Kongel.
Maij: tt allernådigst behagat anordra, dem emellan deelas.
Balkerne hwar efter annan att förferdigas.
H: s Excells påminte och förestälte den Kongel.
Commission, huru såssom Hans Kongel.
Maij: tt hafver låtit Hans Excells å nyo weta, det är Hans Kongel.
Maij: ttz allernådigste willia, att den Kongel.
Commissionen förfärdigar een balk effter annan, och serdeles uti den ordning de fölga böre och kunna.
Sedan will H: s Kongel.
Maij: tt försenda till Kongel.
Håffrätterne dem att öfwersees, och så Kongel.
Commissions fattade slut samt Hoffrätternes betänkiande för sig allernådigst komma låta.
Blasphemia in Deum.
Inföll discurs om een man, som hafwer brukat försmädelse emoot Gudh, och serdeles om nogot skonsmåhl kan derföre wara från dödzstraffet, att han drucken war, när slijkt skiedde; hwar om pro et contra discurerades.
H: s Excells: Mig synes fullelig, som bör een konung fuller dispensera uti alt det konungen sielf kan angå, dess högheet, rätt etc., när [der] emoot brytes.
Men det Gudz högheet angår, och der klare 293.
Gudz bud äro så om brotten som straffet, i de fall synes mig, som kan hwarken konung eller nogon annan det ringesta dispensera, kunnandes intet denne person uhrsäkta, att han medelst een last, som är dryckenskapp, till annan kommen är.
H: s Excells befalte, att wijdare continueras med upläsandet af Assess.
Lilliemarks quæstioner; och uplästes den 3 quæstion.
Successio inter ascendentes et collaterales.
H: s Excells: Mig synes, att linea ascendens bör præfereras collaterali.
Ty der descendens går först till arffs, som förr sagdt är, synes, att ascendens linea går der näst, hwar till kan desse skiäl wara: 1: 0 är favor större till ascendentes, hwar ifrå man sitt uhrsprung, lijf, upkomst och goda hafwer, ia iemwähl godz och egendom; 2: 0 defrauderas intet der med laterales, ty de succedera sedan ascendenti; warandes collateralis lineæ rätt äntelig sembre än både descendentis och ascendentis, så att de, som äro in laterali, först komma böra effter ascendentes att considereras.
Descendens præ.
H: s Excells befalte till protocollet föras Kongel.
Commissions slut wara: att 1: 0 hafwer descendens præ för aliis in infinitum; 2: 0 der näst ascendens, och sedan går arff till laterales, och det af desse skiähl i anseende till desse senare.
Ty [1: 0?
] är det arff och arfwegodz, som omtwistas, hafver det kommit ifrån linea ascend.
; 2: 0. är det aflinge, är äntå skiäligare, att den, af hwilken jag hafwer lijf, blod, föda etc., niuter största rätt, som den der för mig fast stort beswär hafft, hwarföre de och præfereras må laterali, särdeles och medan [1.?
] den sedan succederar adscendenti, så att honom dermedelst intet afgår, men skulle annars skie, så mister lin [ea] ascendens entelig, som lijkwähl först har större rätt; 2. föräldrar kunna mehr torfftige wara; 3. större tack förtiena; och entelig 4. sedermehra af godzet intet få kunna, som lijkwähl skier dem a laterali, hwilka erfwa ascendenti, och således synes der igenom intet mehr mista, än hwad ascendens kan betarfwa till sin födo och usumfructum till een tijd.
Assessor Hassel hölt her med, samt dhe andra, doch tilläde Hr Hassel: Det må så her efter [skie], som her till skiedt [är, nämligen] att brodern eller syskon succedera lijka med fadren secundum proportionem, men i det öfrige præfereras ascendens laterali i lijka leed.
294.
Hr Lovisin: Brödren är in secundo gradu och fadren uti primo gradu.
Blef quæstio, om ascendens skulle uti alt præfereras laterali, och in infinitum.
H: s Excells och Hr Lovisin: Der de äro lijka, böre ascendentes åt minstone föresättias.
H: s Excells: Jag för min person tycker, [att,] der een dör barnlöös, bör dess fader erfwa och uthsluta syskonen.
Stannade störste deln i den mening, att ascendens præfereras laterali uti lijka leed.
Qv.
4.
Om sam- och sonderkulla barn.
Företogs Quæstio qvarta, om sonderkulla och samkulla barn äro samarfwa.
Assess: r Hassel: Mig synes, att och her böre barnen ansees som föräldrarna, ty der samkull är all död och borto, synes repæsentatio hafwa rum, så att sonderkullabarn böra och kunna succedera och komma uti sine föräldrars ställe till arffs med samkullabarn, äfwen som sonderkull med samkull.
H: s Excells et aliis syntes, att det är alt skiäligdt, att begge i det fall erfwa lijka som deras förälldrar.
Om arfzrätt emellan sam- och sonderkull.
Discurerades om sonderkull och samkullar arfsdeelning, serdeles huru medelst lagen, som lyder, att sonderkull tager ¼, hwad de äro een eller flere i kullen, och således Orden: » och således » böra utgå.
kan henda, att, der een är i sonderkull, kan han få fast mehr än een af samkull, när de äro flere.
Assess: r Lilliemark framwijste en erfwetafla, hwar med han wille låta see, huru een af sonderkull kan få ofta till 32 [ɔ: 3 eller 2?
] gånger mehr än een af samslächt.
Hr Lovisin: Jag will gierna see lagen, som her om bör fattas, så att ingen confusion blifwer der af, om sonderkull skall gå in capita.
Borgmäst.
Törne: Mig synes, att her är eij mehr att säija, än att een af sonderkull får sin dehl af arfwet proportionerat emot samkuliens dehl.
H: s Excellens: Hr Landshöfdingen påminner, att her eij bör 295. wara så stoor disproportion, som her till, utan som vinculum är ett i sonderkull och dubbelt i samkull, så må den af sonderkull få ½ och samkull helt; hwilket mig synes wara rätt skiäligdt.
Hr Lovisin: I Landzlagen kommer swårheeten, att der är annat i fäderne annat i möderne.
Och synes mig her kunna giöras een lag lijka både i staden och på landet, så att alt deelas iempt, ty det, som är rätt i staden, må och wara rätt på landet.
Ass.
Hassel och B [orgm.
] Törne: Oss synes lijkt, att samkull får twå, och sonderkull een dehl, som Hr Landzhöfdingen Lovisin sagdt.
H: s Excells: Så lenge den, [som] mindre rätt af naturn och blodsförwanskapen hafwer, kommer till att få mehr, så synes mig lagen wara ofullkommelig, och eij rätt att så dela; och som nu är mindre blodzförwanskapp uti halffslächt än heelslächt, ty synes mig wisserlig, att de af halfslächt moste hafwa mindre dehl än samslächten; men fast lagen i gemeen och först synes att gifwa samslächten ¾ och halfslächt ¼, och således tyckes gifwa samslächten mehr, men [ɔ: så?
] blifwer [den dehl, som een af samslächten får?
] lijkwähl [stundom] mindre, när man kommer till repartitionen, der [före?
] synes mig wara uti lagen illa försedt, som her skier, fast lagen enteligen synes willia tribuera mehr till heelslächt.
Gifwes lijkwähl uti partition mindre, är lagsens mening mörk och emoot billigheten.
Och således synes eij obilligt deelningen skie per capita proportionaliter; ty när man seer på infallande casus, som der flere äro i samkull till 6 eller 8 och allenast een i sonderkull, får den ene i sonderkull fast mehr och dubbelt emoot een i samkull.
Hr Lovisin: Mig infaller her, när det kommer der till, att det, [som] her af Kongel.
Commission upsättes, skall communiceras med Hofrätterne, huru det bör skie, så att wij icke skole synas hoos dem, som de, hwilka eij förstå lagen, der med att wij gå så ifrån den förre.
H: s Excellens: Det är af nöden, att de rationes, som her anföres, 296. korteligen upsättes, på det der af fundamentet till förändringen fattas kan.
Secret.
Leijonmark: Än om der är allenast een i samkull, och sonderkull 10.
Tå går mest arf till sonderkull, när divisio skier ad capita, hwar igenom henda kan, att hufwud- och stamgods går till halfslächten, som för warit mycket förbygdt, och i ty [är] betänkeligit att låta deelningen gå per capita.
Borgm.
Törne uthförde och detta, att her är [något?
], som må rättas, i det ställe att henda kan, [att?
] när sonderkull äro flere och effter wår lag få alle allenast ¼ så kan samkull wara een, och få ¾.
Och derföre synes bättre wara, att detta sättes till ett wist utan anseende att de äro flere eller färre, heller än detta så owist ställes, hwar af stoor twist och disput föllier.
Hr Lovisin: Ja, her är och att påminna der wid, att dermedelst kan och arfwegodz falla till sonderkull, om divisio blir per capita.
H: s Excells repeterade detta, att som wij hafwa förnummit wara orätt, det een af sonderkull skall hafwa mehr än een af samkull, som skier, der samkull äro flere och deelningen skier per stirpes et partes, så finne wij och nu den swårheet å andra sidan, der divisio skier ad capita proportionerat, att, der flere äro i sonderkull, få de störste deln af egendommen.
Således kan ett godz, som hört samkull fader och moder till, falla till sonderkullen, hwilket och orätt och emoot förre lag är, och i ty hwad man göör har det sin swårheet.
Borgmästar Törne: Det att de äro flere eller färre är een hasard.
H: s Excells: I alt är wår mening, der sonder- och samkull äro, bör dem af samkull erfwa mehr och dubbelt emoot sonderkull, men på hwad sätt det beqwämligast skie och ordnas kan, är någon twifwel och swårheet att sig finna, medan omöijeligit är, att icke iu een eller 297. annan gång kan henda sådant, som borde wara annars, och böre wij eij see på een sådan instans och hasard, att det kunde wara flere och ferre, utan hwad rätt är, som synes [vara], att samslächt får dubbelt emoot halfslächt, som her skie lärer, antingen divisio blifwer till capita eller stirpes, antingen de äro flere eller ferre, och bijföllo störste delen den mening, att sonderkull har halfft emoot samkull och divisio skier per capita, att neml.
hwar person i samkull får 2, och der emoot hwar och een i sonderkull een dehl.
Om son må ärfwa lijka med dotter.
Assessor Lilliemark: Hertill kommer och än wijdare, huru delas skall emellan man och qwinna, hwar wid inföll discurs om dehlning mellan dotter och son etc.
Hr Lovisin: Mig synes, att de böre erfwa lijka.
H: s Excells: Jag hafwer mehr än lenge sedan giort hoos mig den disposition, att min dotter bör hafva lijka med min son.
Borgm.
Törne: En sådan jämlijkheet uppbygger wänskapp och godt förstånd emelan syskon.
H: s Excells: Som denna förre lag är anstelt till familiernes conservation, och wij nu see, att een dotter kan genom sin man, eller och een man genom sin måg så wähl uppeholla familien som sonen, för hwilken måste offta fast långdt uthgå, förr än han kan giöra huset och familien någon tienst, och conserveras intet familien genom annat utan genom män, som konungerijket och huset tiena kunna, och står een man till effter mennisklig åhoga att wällia måg, men eij sån, ty den måste jag uptaga som han är.
Kan och een dotter giffta sig ung och således kommer een god man i huset, hwarföre finner jag det nyttigast, att dotter erfwer lijka med son.
Och syntes allom detta wara rättrådigast och nyttigast.
Hr Lovisin: Der någon är, som will emoot sin son giöra något mehr, och gifwa honom större dehl än en annan, för familiens conservation, 298. så må han iu giörat [ɔ: göra det] af sin egendom.
Qv.
5.
Företogs Qvæstio 5: a. Arf emellan brors barnebarn och faderbroders barn.
H: s Excells: Mig synes, att, som her om är i lagen eij uthtrykt, utan är een defectus, som bör suppleras, och fast ex computatione canonica her tills eij är lenger giordt delning än till gradum 2, bör lijkwähl alt sådant nu suppleras, och synes mig rättare, att brors barnebarn föresättes faderbrodersbarn; och slötz dermed, att detta och insätties som ett suppletorium.
Ty som brodersbarn går för farbror, så bör broders barnebarn gå för faderbroders barn.
Påmintes her och, [att] halfbroders barnebarn niuter samma rätt i anseende att de och äro uti lijka grad, fast med ett blodzband allenast.
Qv.
6.
Företogs Qvæstio 6: ta.
Detta är till förende fuller omtalat, och så wijda att man och qwinna erfwer lijka, blifwer och alt lijka, hwar icke, blifwer wid samme position; och företogs § 2 uti quæstione 6: ta.
Hr Lovisin: Detta kan eij så noga observeras, ty der min dotter ärfwer mig i mitt fäderne, och hon nu döör, kommer iu godzet till min hustru, och således i annar familia, och kan emoot naturens lopp heruthinnan ingen lag giöras utan största oreda.
Om quæstionerne 7, 8, 9 [och] 10 är alt förre slutit, att deelningen skier in capita.
Faderfader och syskons barn.
Quæstio 11 företogs.
Der faderfader lefwer och sam- och sonderkullebarn; om samkullebarn uthsluta faderfader etc.; om och sonderkullebarn giöra det samma?
Samkull och sonderkullebarn.
Hr Lovisin: Samkullebarn erfwa per repræsentationem, men eij sonderkullebarn, och ty synes de eij böra föresättias faderfader.
H: s Excells: Mig synes, att sonderkullebarn hafva samma rätt och raport som samsyskons barn.
Och upskiötz detta till nästa session, emedan det tycktes wara något disputabelt.
Hr Lovisin: Ja, mig synes och, att sonderkullebarn böre och iure repræsentationis communis succedera.
Ass: r Hassel: De äro i lijka gradu och således alla lijka, och seer jag ingen ratio till åtskillnaden.
299.
D.
14 Februarii 1690.
H: s Höggref [velig] e Excellens Kongel.
Rådet och Gouverneurn.
Hr Hoffcancellern.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Secreterar Ehrenhielm.
Secreterar Hadorph.
Assessor Hassel.
Secreter.
Leijonmark.
Borgmästar Camen.
Borgmäst.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Hr Baron Cruse Lovisin och Sven Camen Auscultanter.
Inkommo och togo sitt tillträde att auscultera Landzhöfdingen Hr Lovisins son, Baron Hr Cruse Lovisin, B [orgm.
] Cameens son, Mons: r Sven Cameen, jemwähl de, som för copister antagne woro, nembl.
Rudolphin, Lars Ekeström och Willman.
Continuerades upläsandet af Erfdebalken och de quæstioner Assess: r Lilliemark uppsatt.
Om fader uthsluter samsyskon.
Discurerades om arftagande ibland föräldrar och barn, om fader uthsluter samsyskonen.
H: s Excells: Fadren må eij erfwa sin son allena och uthsluta syskonen, så lenge både föräldrarna lefwa, emedan sonen tå eij annat hafwa kan än det, som är af sonen sielf aflat, med hwilket sonen kan giöra effter sitt behag och godtyckio, och i ty synes rätt, att samsyskonen tillijka treda med föräldrarne til arfz i det måhl.
Ascendentes äga företräde för collaterales.
Continuerades upläsandet och discursen om arffsrätt emellan ascendentes och collaterales.
H: s Excells repeterar det förra, att ingen obligation är till collaterales såssom till broder etc., utan bör man snarare ansee fadren.
Men der kan åter infalla sådan casus, att moder är död och son hafwer henne erfft, [frågas], om icke tå hennes [ɔ: dennes] broder må och bör concurrera med fadren serdeles uti gotz.
Borgm.
Törne: Uti staden tager alltijdh föräldrarna, der de lefwa, alt, och uthsluta syskonen.
Oplästes cap.
2.
Erfdeb.
St.L., hwar wid och observerades dess orimligheet, att faderfader etc. sätties som skulle han uthsluta moderfader, som alt bör corrigeras.
Borgm.
Törne: Effter St [ads] l [agen] synes wara mehr grundat på skiähl, att föräldrarna, så lenge de både lefwa, uthsluta syskonen, synes bäst wara, att den observerat blifwer och nu stadgas.
Hr Lovisin: Her befaras att få monga criticos, om wij gå ifrän wår så gammal lag.
300.
H: s Excellens: Wij gå eij från lagen, utan måste wij giöra, hwad som rätt och skiäligdt finnes, att [ɔ: och?
] see hwad endring lagen betarfwar, gåendes wij eij från lagen, när wij hafwe så förr förordnadt såssom her, och redo uthi Stadzlagen skiedt är, [och?
] håller St [ads] l [agen] med det samma, som wij nu säija, och i ty kunne wij berätta hoos Hans Kongel.
Maij: tt sådan olijkhet.
Och syntes H: s Excells, att man kan uppsättia så wähl det ena som det andra, på hwar sin sijda, och det sedan submittera H: s Kongel.
Maij: tt, som makt hafwer att ett thera wällia och stadga.
Om man och qwinna må lijka arf taga.
Discurerades om den olijkheet, [som är] uti arff i staden och [på] landet emellan man och qwinna.
H: s Excells: Orsaken der till kan man fuller see, doch är det underligit, att eij lijka ratio må giella i staden som på landet.
Secret.
Hadorph: Det flyter af den ordning, som synes warit uti republ [ica] Hebræorum, och lender detta till familiernes conservation.
Oprepades det samma, som för warit sagdt om sons och dotters rätt att erfwa.
Borgmästar Cameen: Mig synes her wara eij så stoort betänkiande om detta, medan, der fader will giöra serdeles godheet emoot någon sin son, kan han der med giöra, som han will.
Testamente.
Inföll discurs om testamentis.
H: s Excells: Mig synes, att hwar må så i staden som [på] landet giöra med sitt aflinge hwad han will, elliest skulle mången eij hafwa lust att warfwa.
Hr Lovisin: Då den ordningen om testamente upsättes, war Hans Kongel.
Maij: ttz allernådigste willia allenast att uthtyda lagen, och eij någon ny lag giöra, utan förklara det for ständigdt, som H: s Maij: tt befan lijkast wara med lagens förståndh; hwarföre och Hoffrätternes betänkiande der om inhemtade blefwo, men nu är intension, att hwad man tycker rättast wara, må her effter förordnas.
Om föräldrar må uthsluta syskon.
301.
Discurer., om föräldrar må uthsluta samsyskon.
H: s Excells: Wij kunna her eij mehr giöra, än wåra rationes pro et contra opsättia, och sedan det submittera H: s Kongel.
Maij: tt, serdeles huru man och qwinna må erfwa lijka eller eij; hwad angår præferancen synes fader hafwa förmon för barn, effter förre skiähl, att der fader alt får, kommer det doch till sonen etc.
Ass: r Hassel: Det kan och lätt skie, att fader kan slijkt doch bortgifwa etc.
H: s Excells: Det kan man och præcavera medelst lag.
Hr Lovisin: Det är doch een gammal lag och på fundament satt, att syskonen erfwer med fader.
H: s Excells: Jag holler den lag för fundamental, som beroor på gode skiäl, men mig synes i detta fall Stadzl [agen] rättare än Landzl [agen], serdeles der både föräldrar lefwa, men der enthera är död, och han barn hafwer, då synes samsyskonen med fadren till arfs concurrera, som och St [ads] l [agen] säijer.
Och slötz der med, att her uppsätties rationes pro et contra.
Inkom Hr Hoffcancellern.
H: s Excells berättar, huru Hans Maij: tt nyligen hafwer effterfrågat, huru när wårt werk avancerar.
Om man och qwinna må erfwa lijka.
H: s Excells berättar för Hr Hoffcancellern hwad Kongl.
Commission tykt för godt wara att her opsätties pro et contra rationes; serdeles att man och qwinna tager lijka arff, hwar af föllier, att man undwijker den swårheet, [som] nu flyter af denne olijkhet i arftagande emellan man och qwinna, fäderne och möderne etc.
Hr Hoffcancellern: Doch har hwartera lagen, Landzl [agen] och Stadzl [agen], sin särskilte grund, som är i staden anseende på de slögder, [som] een hustru idka kan etc.
Landzhöfdingen Hr Lovisin blef effterskickat ifrån Kongel.
Cammarcollegium och tog afträde.
Oplästes Qvæstio 12: a. Computatio.
H: s Excells repeterar, huru Kongel.
Commissionen hafwer funnit rådeligast att fölga computationem civilem, som den der är 1: 0) mehr 302. commod; 2: 0) närmare anseer bloden; 3: 0) går ifrån papatu lengre, som bör iu mehr iu heller aboleras.
Syskonbarn hafva præ för faderfader.
Assessor Lilliemark continuerar och opreper, huru man förment wara bäst hertill, att syskons barn hafwa præ för faderfader etc.
Hr Hoffcancellern: Ratio kan wara alia: [ratio], hwarföre enteligen [man måste säga?
] att fader må uthsluta syskon, är den, ty [ɔ: att?
] ifrån honom kommer doch arfwet till dem, men der faderfader erfwer för syskons barn, kan arfwet, som fallit är effter hans soneson, komma till heelt andre personer, som är faderbrödrar etc.
Syskon och sonderkullebarn.
H: s Excells: Mig synes, att her effter blifwer, som her till, att, der syskon lefwa, utslutes sonderkullebarn, men der kulln all är dödh, äro sonderkullebarn samarfwa med samkullebarn, och således synes, att sonderkullebarn hafwa altijd samma rätt till att eenl.
[ɔ: alleena?
] uthsluta faderfader.
Assessor Lilliemark: Doch är faderfader nermare.
H: s Excellens: I regard till faderfader äro lijka när sonder- som samkull.
Och seer jag ingen ratio än [ɔ: till?
] att sonderkull icke må hafwa samma rätt som samkull, der desse äro alle döda.
Faderfader och sonderkullebarn.
Hr Hoffcancellern: Her kan åthskilligdt discureras, om faderfader skall uthsluta sonderkullebarn, serdeles som brystarf uthsluter baakarf.
Och är åthskilligdt, om faderfader är faderfader för sonderkullebarnet.
Och fast repræsentatio eij geller, när samkull är i lifwet, för sonderkullebarn; der af kan eij slutas, att den eij gella bör, när de döde äro.
Och synes mig, att sonderkullebarn må uthsluta faderfader, serdeles som det arff, som går till faderfader, kan lättelig mistas, och dels gå till andra.
Är doch wäl, att rationes upsättes pro et contra, doch synes, [att] derwid blifwa lärer, att halffsyskons barn lärer i detta fall komma i samma rätt som samkullebarn.
303.
Hr Törne: Doch som fader går för sonderkulle, synes billigdt, [att] en faderfader går för sonderkullebarn.
H: s Excellens: Den ratio är god, och ehuruwäl hwad af Her Hofcanseleren sagdt är hafwer sine gode skiäl, så synes doch detta, Faderfader.
som nu sades, giella, ty han är 1: 0 kull slächt; 2. kan han giöra barnen mycket gådt; äro [fadersfader etc.?
] 3. sådane som föräldrar, och hafwa 4. offta een större omwårdnadt om barnebarn, hwarföre är 5. emoot dem een stark obligation; äro 6. fadersfader etc. snarare skylldige, att sådanne sine barnebarn optaga och föda etc., hwar med detta slötz, att faderfader niuter præferencen, som det, hwilket lärer kunna wara minst att tala uppå, för sonderkullebarn.
Företogs Quæstio 12, om halfbrors barn uthsluta faderbroder.
Halff brors barn uthsluta faderbroder.
H: s Excells: I detta fall synes mig halfbrors barn böra [niuta] præferens för faderbroder etc.
Assessor Lilliemark: Äro doch desse heelslächt.
H: s Excells: De äro doch brorsbarn.
Assessor Lilliemark: Doch är jag mycket skylldig min faderbroder, som effter den jag arff taga må.
H: s Excells [och?
] Hoffcancellern: Doch äro halfbrors barn uthi nedgående linea på ene sidan arftagare, men faderbroder baak och sijdoarff, men brorsbarn allenast å ene sijdan, och slötz, att sonderkullebarn niuter præ för faderbroder.
Sambrors barnebarn uthsluta bryllingar.
Discurrerades, om sambrorbarnebarn böre præfereras bryllingar.
H: s Excells: Jo, annat kan iag eij see, ty det är alt neder åth å ene sijdan, hwilka altijd niuta större förmån än de, som uppåth och sedan å sijdan gå.
Och synes mig, att min faders descendentes bör gynnas mehr än faderbrodrens, hwilka gå både baak och å sijdan, hwilket ochså som rättast slötz, att neml.
samsyskons barnebarn præfereras fadersbroders barn, eller bryllingar.
304.
Hr Hoffcancellern bijföll det och, ty det är doch åtskillnaden i bloden.
Ty barnebarnet kommer gienom sin egen fader tillhopa med defuncto af een fader, men faderbrodrens barn först uti faderfadren; och således är bloden annan, så att, fast han [är] proximior supputatione graduum, är han doch fiermare i anseende till blodet, hwilket för alt bör achtas.
Faderbroder.
Hr Hoffcancell.
: Mig synes och, att broders barnebarn må utsluta faderbroder.
Hr Lovisin inkom och sig uthlätt, att som broderbarn utsluta faderbroder jure repræsentationis, som elliest äro lijka när, så synes deras barn det samma giöra.
Slötz enteligen, att faderbroder som nermare utsluter broders barnebarn.
Qvæstio 15: a oplästes, hwilken bör hafwa förträde: samsyskons barnebarn eller halfsyskons barn.
H: s Excells: Her hafwe fuller samsyskonebarnebarn större rätt som samslächt, doch äro de andre een grad nermare.
Synes derföre, att de niuta företrädet, hwilket och slötz.
Qvæstio 16: a. Slötz, att de, som äro nemst [ɔ: nermast i blodet], [neml.
] bryllingars barn, niuta förträdet för faderbryllingar Ordet: » faderbryllingar » har i handskriften med orätt ändrats till: » faderbroders barn eller bryllingar ».
.
Hr Hoffcancellern: Det må wara een generalis dispositio, ner gradus är lijka, bör den, som nermare är i bloden och till stipitem hafwa förträdet för dem, som äro i baakarff och i annat blod, emedan man måste ansee dem i bloden är nermast, och slötz, att der gradus äro lijka, men doch den ene nermare i blodet, bör i sådant baakarff alltijdh den i bloden är nermare hafwa förträdet.
Qvæstio 17: a.
Om halfslächten må i fiermare led erfwa pro rata et in qvartam med samslächten eller uthslutes.
H: s Excells: Fast her tills sagdt är pari gradu må sonderkull och halfslächt taga arff med samslächt, men om lijka så skie skall i fiermare leder, der om är quæstio annan; som till exempel om halfmoster skall erfwa med sammoster.
Doch som samkullesyskon måste tåla, att sonderkull tager med dhem arf, så synes och dhe fiermare moste tåla sin halfslächt, och äro halfslächten fiermare, så äro och samslächten det samma, och Orden: » och äro halfslächten fiermare — det samma och » äro i handskriften understrukna, hvilket möjligen betecknar, att de böra utgå.
slötz, att i pari gradu concurrera [samslächten?
] lijka, som och halfslächt pro rata.
305.
Qv.
18.
Huru dubbel och enkel slächt concurrera til arf.
Qvæst [io] 18.
Slötz, att dhe, som äro lijka när och skylde både å fäderne och möderne, der taga dhe sin rätt dubbelt å både sijdor, och den, som ähr å ene sijdan, niuter han Ordet: » han » bör utgå.
sin dehl å ene sijdan, såssom der syskonebarn äro af twå bröder, som sig gifft med twå systrar, att deras barn ärfwa både som bryllingar och som syslingar, der dhe andre, som äro allenast ett tera, taga sin ene dehl, nembl.
som bryllingar eller som syslingar.
Qv.
19.
Om arf i boolby.
Qvæst [io] 19, Discurerades, huru som ske skall, när arf blifwer emellan samarfwa och arfwet uti godz, hufwudgodz och strögodz, består, Man och fäderne niute boolby.
såsom der fader och moder erfwa etc., eller där fadren sedan döör och modren träder i annat giffte, frågas, om modren skall wara förnögdh med omägon, och fadrens arfwingar, som barn äro, behålla boolbyn.
306.
Och slötz, att fäderne niuter sin dehl uti boolbyn och möderne i omägone, doch så att mödernet får sin dehl full, men låter lösa sig uth med omägon; så går broder för syster etc., att man beholler boolbyn och qwinna omägom.
Inföll doch quæstio: Der een fader kan sedan hoor giöra att boet skifftes, om han tå må beholla boolbyn.
Föreställes quæstio: der een man giffter sig, får rijk hustru, och kiöper för dhe penningar ett godz, der han sedan giör hoor, om han tå sin dehl i godzet får beholla etc.
Denne discurs kom eij wijdare.
Hr Lovisin: Her hoos oss ähr missbruk, att der dehlning skier tager broder sätesgård och gifwer allenast ränta i strögodz emoot ränta i säterie, der lijkwähl lag säger, att fult skall gifvas gen fullo, som eij är ränta i strögodz emoot räntetalet i säterie.
Hans Excell: ts: Man hafwer derföre iu ordnat, huru wijda ett säterie skall bygt wara, och hwad bygnat, melioration etc. skall räknas, som i dehlningen moste achtas, men hwadh öfwer är onödigt för plaisir bygdt, lender offta gården till ingen fromma, utan beswär, och i ty barnet, som den får, eij till last komma bör.
Den 17 Febr.
1690.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Lagm.
Hr Gripenhielm.
Secreter.
Leijonmark.
Assessor Hassel.
Borgm.
Camen.
Borgm.
Törne.
Assess.
Lilliemark.
Rådm.
Brunei.
Secret.
Hadorph war uppe, men geck straxt bort utan att säija hwart.
Landzh.
Hr Lovisin förmenar, att dhe närwarande må sittia neder, och emedlertijdh något giöra och företaga.
Discurerades om tiufnat, der flere stiäla med samråd, till exempel 60 dal: r, om de alle bör mista lijfwet, der lagen således practicerades, som warit hafwer, eller huru dhe nu böta skole, alle samtel [ige] Stöld.
hwar sine 3 g [ånge] r för 60, eller hwar sine een gång för 60, som 307. ähr 3 resor mehr än 20.
Item der de deela stölden sin emellan, Om stöld.
huru mycket hwar böta skall.
Item om den, som mister lifwet för stöldh, bör lijka fult betala, hwad han stulit.
Till detta sista iakar Hr Lovisin, emedan ingen bör med annans skada ricktas, alii aliter, serdeles som owist är, hwar sådan stöld tager wägen.
Om arf emellan son och dotter.
Assess.
Lilliemark opläste dhe rationes pro et contra han oppsatt till dhe förre quæstioner.
1.
Angående dehlning emellan son och dotter, till halfft eller ⅔.
I handskriften följa här orden: » hwilka rationes videant [ur] fol. » Jfr härom s. 121 anm.
Secret.
Leijonmark tillägger: Stadzl [agen] är yngre än Landzl [agen] och dermedelst synes, att Landzl [agen] är corrigerat med St [ads] l [agen].
Inföll discurs om lagsens ålder, och moste alle tillstå St [ads] l [agen] som han nu ähr wara yngre än Landzl [agen] som finnes i K [onung] Inges tijdh giordh.
Hr Lovisin: Rationes äro å både sijdor store, doch synes dhe prævalera, som giöra son och dotter lijka.
Kan och dertill läggas den ratio, att fader kan giöra, om han will, större förmåhn för ethtera sine barn.
Hafwer och son den frijheet att sökia sig gifftermåhl, der dotter moste wara offta förnögdh med den, som gifwas kan.
Om testamente öfwer arff och aflinge.
Borgm.
Törne: Fader kan gifwa son den förmåhn, att han får boolbyn, fasta godz etc.
Inföll discurs om testamente etc., att een man kan förslösa alt sitt, men alt intet testamentera.
Hr Lovisin: Mig synes, att man borde giöra begynnelse uthi Erfdebalken af testamente.
Och synes mig och, att om testamente blifwer uti aflinge effter wår Landzlag, men effter St [ads] l [agen] uthi arfwegodz, så att om alt aflinge må blifwa frij disposition, men angående arfwegodzet effter St [ads] l [agen].
Borgm.
Törne: Bör doch legitima servari och kan oskiäligdt synas een så frij disposition att hafwa, ty det kan wara obetänkte personer, som sitt aflinge willia gifwa bort undan barnen, rörde antingen af dess styfmoder, eller sinne och lust till annat lefwerne, 308. än sonen hafwer.
Som exempel weth man, att en förnähm herre wille giöra sin son arfwelöös, för det han wille slå sig till militien.
Hr Lovisin: Der man eij hafwer frij disposition om sitt aflinge, hafwer ingen lust att werfwa.
Borgm.
Törne: Är doch uti den frijheeten att få alt sitt bortgifwa förborgat een arfwelöös giörande rätt utan orsaak, ty det är lijka säija: du må mig eij ärfwa, eller: jag ärnar gifwa alt bort till en annan.
Hr Lovisin: Der man will een fader hindra att gifwa eller obligera, kan henda, att man honom drifwer der igenom att grijpa till det wärre ähr, att alt förtära etc., och præsupponerar jag eij, att een förståndig man går sine barn förbij uthan orsaak, och den, som hafwer weth att werfwa, lärer och weeta det disponera, och i ty faller jag fullkomlig på den mening, att om aflinge må föllies Landzl [agen], men om arfwegodz efterfölges Stadzl [agen].
Borgm.
Törne: Störste dehlen werfwa sitt godz synnerlig i staden, hwarigienom händer, att störste delen hafwa makt att giöra sine barn arflöösa.
Och synes mig billigdt, att een fader stänges så wijda uthi denne rätt, att han een dehl moste lemna sine barn, ty elliest kan een fader komma till den extrémité gienom otijdig lust etc. att giöra det emoot sine barn, som han eij borde.
Ass.
Lilliemark: Qv.
Än der som ärfwes på landet löösöron?
Inkom Hr Hoffcanc [ellern].
Hr Lovisin: Ärfde löösöron böre och ansees som arf.
Jag will, att barnsens wördnadt skall mig till all godheet binda och ingen lag, och bör ett barn winna sin faders godheet.
Borgm.
Törne: Det kan doch henda utan all barnsens skull, att föräldrarna äro dem emoot, och har man exempel, att een hustru kan winna sin man att öfwergifwa sin Gudh, fast mehr sine barn, och är lagen giordh för dhe onda och eij goda.
Hr Lovisin: Jag weth intet hwad een sådan lag kan uthrätta.
Assess.
Hassel: Ähr sonen kommen till dhe åhr, att han [hafver?
] 309. weth, och eij giör sin fader heder, är rätt, att fadren niuter frijheet, och sådan sin rätt.
Ähr sonen ung, giör fadren honom orätt, om han slijk frijheet brukar emoot honom, som eij än alt så kan betänkia.
Borgm.
Törne: Är det tå låfgifwit, att den, som sitt alt aflat, [må?
] förutan orsaak exhæredera sine barn?
Och ehuruwähl man eij så noga höra kan de exempel, att föräldrar giöra sine barn arflöse, lijkwähl som lagen är giord der emoot, præsupponeras, att sådane personer hafwa till warit.
Hr Lovisin: Uthi detta är den materien nog uthfört, uti Hofträtternes betänkiande, så wijda som någonsin kan skie, och wähl öfwerlagdt, när Testaments ordningen giordes.
Borgm.
Törne: Mig tyckes och wara fahrligit för föräldrar, der barn kunna fruchta, att föräldrar skulle wända sitt sinne och dem eij gifwa willia etc., kunna och dhe snart wända sig till ondt och sine föräldrar sättia effter lifwet.
Hr Lovisin: På samme sätt kan och monge fahrligheeter i all fall allom förestå.
Secret.
Leijonmark: Her är quæstio eij om gode och rätt sinnade föräldrar, utan der onde äro, om icke öfwerheeten kan dem lag föreskrifwa iemwähl uti det dhe wärfwa.
Hr Lovisin: Der och barn äro eij heller goda, eller der een fader eij wille lemna sine barn sin ägendom, kan ingen lag giöras honom att hindra, af sitt giöra hwad han will, utan bör barn alltijdh söka att winna sine föräldrars hierta mehr med goda, än lagens twång.
Borgm.
Camen: Än der een moder änkia blifwer, är rijk, åter gifftes, huru lätt kan hon tå komma till att gifwa bort, det i förra gifftermålet wärfft ähr.
Hr Lovisin: Ja, hwad will den hustruns arfwinge giöra, willia de fuller binda händerna på styffadern, och honom föreskrifwa disposition?
Ty der man will i ett föreskrifwa att gifwa etc., så moste och den samme föreskrifwas modus vitæ uti alt, ty elliest är det fåfängdt, ty i det ställe [att] han torde låta blifwat [ɔ: blifwa det], der han har frijhet att gifwa, kunde skie, att han sloge sig till att slösa bort alt. 310.
Ass.
Hassel: Her är intet quæstio, så länge een lefwer, men der een nu döör, och will disponera om sitt, hwad effter döden skie skall, i det måhl synes han eij niuta den rätt.
Hr Lovisin: Der flere barn äro, och een beflijtar sig om att mig tiena, de andre eij, skall jag eij tå få den mehr än den andre gifwa?
Borgm.
Törne: Så länge man lefwer, har han större frijheet, ty tå kan han åter wärfwa, men i den stundh man döör, sloknar iu alt, och i ty synes han hafwa eij så stor frijheet effter, som förr döden.
Ass.
Lilliemark: Testamente är ingen donatio, utan testatio mentis et dispositio de bonis post mortem futura.
Ass.
Hassel: Der så stoor et omnimoda potestas disponendi gifwes privatis, synes och wara sådant, som kan komma till publicam rem, att der och woro sådant, som kunde publico skada, och har offtast privat lagen een lijkheet med publico iure uti sådane måhl.
Men har sån meriterat exhæredari, skier honom rätt, är och fadren så elaak, att han utan orsaak torde willia honom emot giöra, är een för stoor frijheet eij godh.
Hr Lovisin: Jag håller der medh, att utom barn må intet gifwas, men emellan barn att hafwa rätt till att gifwa, synes mig skiäligdt.
Borgm.
Törne: Gode barn älska sine föräldrar eij för dess store ägodelar, utan annan skiäl.
Hr Lovisin: Det har doch sin gode skiäl, att barn wänias till tienst gienom någon föräldrars särdeles godheet.
Secret.
Leijonmark: Det hender offta, att een fader är eij så noga informerat om sin sons qualité och således will blått derföre [att] han honom eij lyda will in eligendo vitæ genere, honom förskiuta, der doch omsijder tör skiönias, det han blifwer fast bättre än [om] han honom i förstone hade effterlytt.
Borgm.
Törne: Jag weth exempel der om, som är Hr Helmfelt, hwilkens fader wille giöra sin son arflöös, för det han honom eij lyda wille att blifwa casseur, men hende sedan, att han blef een så förnäm man.
Hr Lovisin: Her talas de lege condenda civili.
Secundum legem naturæ bör hwar man sine barn oppföda, men eij att samla rijkedommar, och om han dem samla kan, bör han hafwa sin frijheet 311. att dem beneficera som han will.
Hr Lovisin: I detta måhl hafwa wij nu discurerat, men hwad som der om är att sluta är nu eij ex professo wår intention, hwar wid, der jag fult min mening skulle säija, kan wara eij så olijkt att uthi aflinge förbehålla legitimam, men fast caute.
Ärfde löösöron.
Om ärfde löösöron.
Hr Gripenhielm: Det är fast ondt att giöra åtskillnat emellan ärfde och wärfde löösöron.
Secret.
Ehrenhielm: Det giör een stoor confusion att skillia ärfde och wärfde löösöron.
Hr Lovisin: Som wår intension är giöra een Landz- och Stadzlag, Om arf emellan son och dotter.
så kunne wij wähl komma öfwer detta öfwer eens, att i alt blifwer lijka.
Rationes pro.
Företogs den discurs, om son och dåtter må ärfwa lijka.
Hr Lovisin: Nu hender som offtast, att mågen är bättre än sonen.
Ass.
Hassel: Det [1?
] skier nu generaliter och 2. det son mister på ett ställe får han igen på annat gienom gifftermåhl.
Secreter Leijonmark: Mig faller twifwelachtigdt, om een son skall på landet eij få mehr än dotter.
Der emoot synes mig detta till exempel.
Der en skattebondes son seer sig ingen förmåhn [hafwa] för dotter, giör han sig eij mon att conservera sin faders gårdh, serdeles der han seer sig så wähl hulpen med gifftermåhl på annat ställe, altså blifwer fadren destitutus af sin sons hielp sig och gården till skada.
Hr Lovisin: Snarare skier, att een bonde får hielp gienom mägar, ty dotter blifwer snarare wid gården än bror gifftes, och twärt om, der een son får hemma sin dehl, och på annat ställe giffta sig, kan honom wara fritt wällia etc., och hafwer Ass.
Lilliemark detta wähl uthfört.
Secret.
Leijonm [ar] k continuerar: Der een fader får giöra af sitt hwadh han will, skier att han præjudicerar offta dotter, ty son ähr mästedeles närmare och kiärare fadren än dotter.
Discure [rades] om tagelotten af son.
312.
Hr Lovisin: Dotter præjudiceras offta der igenom, att hon moste taga i omägom, hwar wid noga moste observeras förmåhn af säterie etc. och är eij nog, att [det] gifwes som nu ibland skeer 3 t [u] n [no] r för 2, utan moste ansees nyttan af godzet på alla sijdor.
Ass.
Hassel: Något generale bör wara såssom lag, eliest är ogiörligdt den nyttan skillia uti godzet, som äro fast olijka.
Secreter.
Leijonmark continuerar, huru såssom skie lärer med den lijkheet, att, om son och dotter ärfwa lijka, att Ordet: » att » bör utgå.
hemmanen lijda skada.
Hr Lovisin: Det skier och äfwen med dotter, och moste her eij ansees så oendelige casus, som infalla.
Secret.
Leijonmark cont [inuerar:] Det är arcanum civitatis att medelst slijk arfskiffte, att son och dotter få i staden lijka, låcka in fremmande kiöpmän till städernas opkomst, hwilket nödigdt är, och twärt om på landet eij nödigdt eller godt.
Hr Lovisin: Flere exempel finnes, att her inkomma fattige män, och her narra till sig dhe rijkeste mäns döttrar, medelst sin i Ordet » i » synes böra utgå.
uthanlandz credit, och sedan giort her stoor skada, men de äro få, som her hafwa inkommit rijka.
Secret.
Leijonmark: De kunna doch med sin handel rijket gagna, som mehr ansees.
Hr Lovisin: Min mening repeterar jag än, att uthi disposition om aflinge blifwa wid Landzl [agen], men i arf effter Stadzl [agen], doch i anseende till barn bör dem lemnas nödwändigdt, det barn kan opfödas af, och hafwer jag så förstådt wåre och alla andre lagar, att nembl.
man må fritt om aflinge disponera, men i arf intet, hwar och det skall förandras, synes mig bäst, och [ɔ: att?
] heller blifwa i alt effter St [ads] l [agen], doch i aflinge att niuta frijheet till att dubb [elt?
] disponera, [om barn finnas?
], men uthom barn ware i alt aflinge frij disposition; syntes och detta störste delen eij så orimligit.
Secret.
Leijonmark: Mig är någon twifwel, emedan 1. potior sexus, potior jure; 2. att gifftermåhl eij sker för penningar utan dygd skull; 3. den gamle lenge brukade lagen utan dess wichtigare orsaak eij forandra.
Hwar med session slötz.
313.
D.
20 Febr.
1690.
Hans Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouverneurn.
Hr Hoffcancelern.
Landzhöfd.
Hr Lovisin.
Lagman Hr Gripenhielm.
Secreter.
Ehrenhielm.
Secreter Hadorph.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgm.
Camen.
Borgm.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunei låter sig uhrsächta, att han är hindrat uti een Commission.
Son och dotter ärfwa lijka.
Discurerades, om Hans Kongel.
Maij: t icke skulle föredragas, hwad som her dubieust ähr.
H: s Excells: H: s Maij: t hafwer beslutit att hwad her oppsätties skicka till Hoffrätterne först och deras betänkiande inhemta, sedan will H: s Maij: t det sig företaga.
H: s Excell: ts: Doch förmenar jag, att Kongel.
Maij: t kan föredragas, om icke Hans Maij: t skulle behaga till Kongel.
Hoffrätterne låta bref afgå, att dhe med sitt betänkiande föruth ankomma, hwilket bättre är i arf, antingen son eller dotter må ärfwa lijka eller som warit hafwer.
Hr Lovisin: Jag holler före, att bäst är, det hwar een sätter opp eller säger sin mening per vota eller skrifftelig, och har jag eij annat förstådt än wij störste delen warit i den mening, att son och dotter må taga lijka.
Hr Lovisin: Wij discurerade sist om testamente, och har jag forstådt, att man i aflinge holler sig widh Landzl [agen] och [i] arf effter Stadzl [agen].
Inkom Hr Hoffcancelern samt Assessor Hassel.
Definition i arf.
Företogs sielfwa texten af Arfdebalken, som Assessor Lilliemark oppsatt.
Discurerades, om her bör wara nogon definition öfwer arf etc.
Hr Hoffcancellern: Jus roman [um] är fult medh definitioner, jemwähl och flere andras wählgiorde lagar.
Inföll discurs om frillebarn.
Om arf emellan äkta och frillobarn.
Hr Lovisin: Mig synes, att sådane barn såssom dhe äro heel oskylldige böra niuta sin arfsdehl, ia wähl till hälfften emoot äkta barn.
Hr Hoffc: ern: Fast annat wijser oss Gudz ord och lag, att nembl.
dhe oächta intet finge ärfwa, och är det ett mysterium in lege divina, och kan een fader elliest giöra dem, om han will, nogon godheet, men gienom lag tillägna dem stoor rätt kan man eij.
Brystarf [wingar] taga arff för alla.
Discurerades om arfftagande, att nembl.
brystarfwingar taga arf för alla.
314.
Hr Hoffcan.
: Lagen hafwer problematice satt, att femte man må eij arf taga, twifwelsutan af den mening, att den leed eller längre nedh eij kan gierna till wara; doch weth jag exempel af femte man nedh åth, [som] warit till.
I Hållsten hafwer jag kiänt een hustru, som såg sine barnbarn till femte person, hwarföre hon och på een sölfkanna, den hon till samme sitt barnbarn till femte gifwit, sättia låtit: Herre nu låter tu tin tienarinna fara i fred, effter min ögon hafwa sedt dine saligheet öfwer det tu förre jättat hafwer.
Pekandes dermed på Gudz orden, som låfwa, att dhe fromme få see sine barn till tredie och fierde leedh, men hon hafwer dem sett till femte leedh.
Collaterales et ascendentes.
Discurerades om arftäkt ibland ascendentes och laterales.
Oplästes de skiäl Assessor Lilliemark oppsatt till denne quæstion.
Om metodo i wärket.
Hans Excell: ts: Om det wij een gång slutit bör eij offtare discureras, utan blifwa widh det sagdt är, elliest komma wij ingen wäg.
H: s Excell: ts: Jag hafwer fuller något af detta, som oppsatt ähr, gienomsedt och corrigerat, men jag seer, att det tager någon tijd bort för oss alla, om det skall skie på det sätt, att her i allas närwaru corrigera.
Men jag holler före, att det är bättre, det een af oss tager hwar balk och den gienom seer med den, som den oppsatt.
Jag will taga denne att gienomsee med Lilliemark och Hr Hoffcancelern behagar med Leijonmark see gienom Gifftebalken, Hr Lovisin med Gripenhielm Jordebalken etc., och slötz, att detta så giöres som beqwämast, allenast att her läses opp, hwad hwar oppsatt, så att om sielfwa materien wij oss förena, och sedan stilen angående på det sätt öfwersees.
Om arf emellan broder och syster eller son och dotter.
Discurerades korteligen om arfsdeelning emellan broder och syster, och befans, att alla àro eij eensee, att dotter niuter lijka.
Oplästes dhe skiäl Assess.
Lilliem.
deröfwer oppsatt.
H: s Excell: ts: Mig synes, att eij orådeligit woro desse skiäl H: s Maij: t wid handen gifwa, och Hans Maij: t lemna att detta skicka till Kongel.
Hoffrätterne, att dhe nu ginast sitt betänkiande gifwa kunde, hwareffter hela wärket inrättas må.
Hr Hassel: Om man icke skulle dröija med detta till dess hela texten föllier medh.
315.
H: s Excell: ts: Jag kan eij annat see än dotter bör niuta lijka rätt med son.
Ty förutan andre skiäl kan iu son fast snarare sitt förslösa än dotter; och kan man fuller finna rådh före, om een man will slösa bort sin hustrus goda.
Och synes mig, att detta och införes för skiäl, att som een man giärna söker att conservera sitt goda wid familien, och gienom dotter kan det fast lättare skie.
emedan man och gierna kan och bör see sig före hwadh måg han tager, som honom fritt står att wällia, men eij sonen, hwilken och eij så noga kan förebyggas eller hindras att slösa, som lijkwähl skie kan för mågen.
Oplästes cap.
2 af det oppsatt ähr till Arfdebalken.
Jämwähl opplästes dhe fölliande flere capitel, hwilka oppsatte äro så effter den förre lag som på det sätt att man och qwinna ärfwa lijka.
Om dehlning emelan fader och syskon.
Discurerades, huru arf skifftes, der fader eller moder lefwa eththera och allenast ett af syskonen, och syntes, att arfwet tå delas lijka emelan den ene af föräldrarne och den ene af syskonen.
Discurerades, huru såssom skie bör, der man fölger den förre lagen, och syntes [der vara?
] någon defect [och slöts?
], att det tillsätties, och noteras defecten.
Hr Hoffcancellern tog afträde.
Gifftorätt.
Inföll discurs om gifftorätten uthi faste godz.
Hr Lovisin: Mig synes, att den gamle lag her uthinnan observeras.
H: s Excell: ts: Jag seer eij rationem der till, att der een hustru hafwer penningar och löösöron, får mannen strax ⅔, men hafwer hon trätijo bondegårdar, skall han deraf intet hafwa.
Om lösn till arfwehuus i staden.
Discur., huru skie skall, der faste huus i staden ärfwes, hwilken får behålla huset.
Hr Lovisin: Jag seer eij annat än må fader eller moder behålla sitt huus och löse barnen.
Äfwen så må broder uthlösa sin syster.
Hr Borgm.
Camen och Törne: Praxis är i staden, der twist oppkommer, att fader eller moder behåller husen och löser uth barnen etc.
De successione emelan barnebarn, der alle barn äro döde.
Discurrer.
om jure succedendi, der alle samsyskonen eller barnen äro döde, och lefwe barn effter dem alle, huru dhe då skole ärfwa, emedan ingen jus repræsentationis då ähr, utan barnebarnen succedera tå jure proprio, om tå successio blifwer in capita eller stirpes.
H: s Excell: ts et alii: Der är eij repræsentatio, när alle barn äro döde; ty der kan eij wara repræsentatio, der eij någon är, hwilkens 316. ställe een måste repræsentera i anseende till någon annan, som till exempel: der ej faderbroder är, behöfwer eij barnbarnet repræsentera sin faders ställe, utan [kan?
] stå i sitt egit.
Hr Lovisin: Jo, det är doch repræsentatio, ty der som flere ärfwa på det sätt, att een broders eller sons flere barn få eij mehr än den andre brödrens ene barn, der är repræsentatio, och är ingen repræsentatio, utan allenast i den casu, der broders barn och barnebarn äro.
Ass.
Lilliemark uthförer denne quæstion, hwarest serdeles är att observera, att emedan till exempel broder är dödh förr, där kan han eij ärfwa honom, som längre effter lefwer, hwarföre och kan eij heller dess barn prætendera någon rätt, utan som de nu succedera jure proprio, frågas, om successio blifwer per stirpes eller capita.
Borgm.
Törne: Mig synes, att det, som rätt är, der een lefwer af syskonen, det är och rätt, när alle äro döde, nembl.
att både niuta full successio in stirpes.
H: s Excell: ts uthförer detta och föreställer quæstionen; och slötz enteligen, att som i denne casu allenast är repræsentatio, och i alle dhe andre fall skier successio jure proprio, ty synes rättwist, att successio emellan bröders barnen blifwer in stirpes, ty elliest få dhe eij lijka rätt.
Halfsyskons barn.
Discurerades, om halfsyskons barn skola ärfwa med samsyskons barn.
Hans Excell: ts: Her till hafwa wij så discurerat, att sonderkullebarn skulle concurrera med samkullebarn, men som wij see det wara eij så rätt, ty är det än något owist; och slötz enteligen, att sonderkullebarn uthslutas af samsyskons barn, der de både concurrera.
Påmintes her widh, att åhr 1643 är emellan Gyllenarkerne [ɔ: Gyllenankarne] och Flemmingerne twistadt, att tå nöto halfsyskonebarn deel med samsyskonebarn.
Secret.
Ehrenhielm tog afträde [och] gick uth med revision.
317.
D.
25 Febr.
1690.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Lagman Hr Gripenhielm.
Secreter.
Leijonmark.
Borgmästar Camen.
Borgmästar Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Hr Lovisin begiärte, att Kongel.
Commissionen wille sittia neder och nogot emedlertijdh företaga, till dess dhe andre komma, warandes på Hans Excell: ts eij att wänta, som nyligen är hemkommen från Staafsund, dijt Hans Excell: ts för Kongel.
Maij: tz skull rest, emedan H: s Maij: t den wägen åth Grimsholm [ɔ: Gripsholm] tagit; war och Hr Hoffcancel [lern] på landet; företogo altså dhe närwarande, hwad än återstår af Erfdebalken.
Om sons och dotters arfzrätt lijka.
Borgm.
Camen: Mig synes eij orådeligit, att her oppsätties dhe rationes, som kunna införas till det, som förnämst ähr uti Erfdebalken, som är her discurerat om sons och dotters lijka rätt i arff, och der utinnan eij något wist sluta, utan lemna det till Kongel.
Maij: ts behag, och [hemställa?
] om Hans M: t behagar [låta?
] Kongel.
Hoffrätterne der om sitt betänkiande gifwa etc., hwar medh wij kunna undwijka den klagan, [som] oss torde elliest öfwerkomma, om wij för mycket gå ifrån lagen.
Hr Lovisin: Wid det tillfälle på rijksdagen handlades om lagens revision kunde jag eij förmärckia, att ständernes mening war, att man komma skulle till så stor förändring.
Secreter Leijonmark: Det är lijkwähl een så gammal lag och consuetudo, att son ärfwer mer än dotter, hwar med alle wåre lagar sampt andre folks, Gallorum, Anglorum, Longobardor [um] etc. komma öfwerens, således fast betänkeligit så nytt att stadga.
Borgm.
Törne: Ja, det är det swåresta, att det är så gammalt och gångbart.
Secreter Leijonmark: Bonden har mycket att säija och giöra wid sådant tillfälle, serdeles i anseende till skattegårdarna.
Ass.
Lilliemark: Fast intet kan så högdt för när skie een eller annan der medh, ty det man förlorar å ene sidan winner han å annan, doch som så gammalt ähr, synes, som mankönet skulle förmena sig skada taga af sådan förandring.
Hr Lovisin: Jag holler der medh, att rationes oppsätties, och lemnas Kongel.
Maij: t att sluta.
Testamente.
Ass.
Lilliemark continuerar med oppläsandet af sitt oppsatt och först repeterar sin intension om metoden.
318.
Inföll discurs om potestate dandi et testandi af acquisitis.
Aflinge.
Hr Lovisin: Mig synes kunna gå till een dehl ifrån mitt förra tahl i detta, att nembl.
een fader må fuller hafwa eij så stoor makt att gifwa af sitt aflinge, doch må han effter behag det ena barnet för det andra ansee.
Frillobarn.
Discurerades om frillobarns rätt.
Hr Lovisin: Om han icke må tillåtas erfwa, bör honom lijkwähl [tilldelas?
] alimenta, och någon förmåhn mehr än her till.
Och synes af Gudz lag, att det war een stupratori eij fritt att för sin brått böta, utan är Gudz klare ordh, att han skall taga den förkränkte till hustru, och allenast lemnat fadren frijheeten, om han will gifwa honom henne.
Borgm.
Törne: Det, som nu brukas, att sådane barn komma publico till last, ähr swårt, ty publicum bör eij lijda för annans brått och missgiärning.
Och är det wähl lijkt med rättwijsan, att icke allenast dess, som förkränkt ähr, straff blifwer lindrat, som hafwer mist sin ähra, och lijder mycket, utan och att hon större rätt niuter, så wähl som barnet.
Hr Lovisin: Der en sådan man blefwe tillhållen att föda sådane sine barn, och böta jämwähl för henne och mehr slijkt, skulle det holla dem, som odygdige äro, ifrån slijke laster fast mehr än her till.
Om samsyskons barn ärfwa per stirpes.
Inföll discurs om arftagande af samsyskons barn, om de ärfwa må per stirpes eller capita, der alle samsyskon äro döde.
Asses.
Lilliemark refererar, att uti Jure rom [ano] secundum jus noviss [imum] taga slijke arf per capita, vid [e] Guilhelmum et Pomereschi notas ad institutiones.
Hr Lovisin: Jag seer eij rationem, hwarföre större eller annor rätt må wara, när enthera lefwer än sedan uthi detta arffall.
Borgm.
Törne: Jag seer eij rationem heller, hwarföre gienom den ene eller senaste broderens dödh skall blifwa så stoor förändring uti arftäkten, så att den döde broders 10 barn, som skulle allenast få een broders eller sin faders dehl, så lenge deras faderbroder lefwer, skulle nu effter hans dödh få twå gånger så mycket eller ⅔, och denne sist döde broders barn, som wara kunna 5, skola allenast få hwar lijka dehl med, hwaraf dhe 10 eller tillsamman halft mindre än dhe, och ⅓.
319.
Hr Lovisin: Wij hafwe doch allenast uti denne casum ius repræsent [ationis], och som det är een full repræsentatio, antingen nogon lefwer eller eij, ty kan jag eij see æquitatem et rationem wara och blifwa annan der af att den ene brödren lefwer eller döör.
Borgm.
Törne: Som broders barn ärfwa sin faderbroder, så kan dhe iu eij ärfwa annan eller större dehl än som deras fader eller den dödas broder skulle hafft.
Borgm.
Camen: Det låter doch enteligen säija sig, att det är tå intet repræsentatio, när alle samsyskon äro döde, ty tå tages arf jure proprio, emedan alle äro lijka näre.
Borgm.
Törne: Jag kan eij see, att någon större rätt i detta måhl gifwes derföre att een lefwer eller döör af syskonen, som egenteligen eij angår den andra.
Continuerade Assessor Lilliemark med oppläsandet om arftäkten uti dhe fiermare leeder.
Discurerades, om orden brylling och sysling må insättias eller brukas skall [ordet] syskonebarn.
Och syntes, att både må brukas således: de äro bryllingar etc., hwilka å både sijdor kallas syskonebarn.
Inföll widare discurs om successione in stirpes eller capita af tillfälle, att offta äro dhe samme både bryll- och sysslingar, och slötz, att de ärfwa i både sijdor per stirpes, hwilket och confirmerar den förre lag och [synes?
] rättast wara, att successio blifwer in stirpes, non in capita.
Arf till hwad leed.
Discur., om arftächten, huru wijda det gå må.
Hr Lovisin: Lengre än till femte man synes man eij få gå.
Danaarf.
Borgm.
Törne: Det är als ingen nytta af danaarf för publico, ty det är så rare casus, som eij offta infalla.
Ty i städerne måste iu sådant mäst falla, men der skier iu så sällan.
Och der man skulle hålla före der med skie Kongel.
Maij: t något till inkomsten för nähr, så må wij intet annat giöra än lemna det till Kongel.
Maij: ttz egit behag, och der hän det ställa och lemna.
Arf till hwadh leed.
Secret.
Lilliemark: Uthi alle lagar har man gierna uthsatt, huru wijda arfwet går.
Hr Lovisin: Man moste och sättia her någre reglor, hwareffter de eenfalldige dommare kunna uthrekna lederne.
Oplästes cap.
: om den eij ärfwa må.
Barn, som döör utan christendom.
320.
Discurerades om det barns arf, som döör utan christendom eller döpelsen; och syntes, att der wijsas något hinder wara utan föräldrarnas brått må det eij så högt ansees.
Discurerades om arftäkt för dem, som för 40 weckor födes, hwilket eij slötz, eij heller om dem tijdeligare födes, utan blef allenast oppläst.
Discur., om det arf, [som] faller effter någon dräpen af fader etc. Arf till dess släkt, som dräper.
Ass.
Lilliem [ar] k: Det synes swårt, att faderbrodren till exempel skall derföre mista, att dess broder dräpit sin hustru, hwilken sonen kan ärfwa och sedan döö, och i det ställe faderbrodren tå borde äfwen så wähl som moderbroder ärfwa, men nu mister han, för sin broders brått skull.
Secret.
Leijonmark: Det är att observera, det kan faderbrodren her eij ärfwa utan gienom sin broder, hwilken gienom sitt brott kan giöra sine barn arflösa, fast mehr sin broder.
Om son, som dräper.
Inföll discurs, om een son med sitt dråp etc. kan giöra sine barn arflösa?
qvod affirmatur.
Hr Lovisin: Hæreditas est successio in omne jus, qvod habuit defunctus tempore mortis, hwilket wijser, att son kan eij större rätt gifwa sine barn än han sielf hade.
Borgm.
Törne: Så ähr det nödwändigdt, ty elliest skulle ingen arflöös blifwa, warandes nästan lijka, om son eller soneson får arf, kan och sonen för sådan sin brått eij få lenge lefwa.
Ass.
Lilliemark: Der een son dödh ähr och hans barn lefwer, ärfwa de lijkwäl, och således synes, att barnet erfwer i sin faders ställe.
Hr Lovisin: Ja, det sker per jus repræsentationis, hwilket har rum i det fall, som den dödes rätt till ähr, och är i detta måhl wår lag klar och godh, hwar ifrån jag eij kan gå.
Borgm.
Törne: Det är fast monge andre fall och lagar giorde propter securitatem publicam, såssom i Rom moste iu alle servi dödas, när herren blef dräpen.
Om frillobarn.
Discurerades om frillobarn.
Hr Lovisin: Desse moste doch enteligen hafwa icke allenast sin sustentation, utan och arfsportion.
Secret.
Leijonmark: Leges Longobardor [um] hafwa den casum, att det står i ächta barnens macht.
Borgm.
Törne: Mig synes böra wara eller ställas i dommarens skiön att effter förmögenhet tillägna desse sin oppfostran.
Borgm.
Törne: Mig synes säkrast wara att sättia på det sättet: der fader lefwer, bör han gifva honom sin oppfostran, men dör han, 321.
[bör sättias?
], att han niuter såssom till oppfostran 1 / 10 emoot det hans ächta barn niuta, men äro eij ächta barn till, niute tå någon större rätt; och således synes wij gå minst ifrån lagen.
Hr Lovisin: Att de oppfödas till någon wiss tijdh, tå han förmenes wara mogande man.
Frillas rätt.
Hr Gripenhielm: Än om den samme dör, skall tå modren niuta det hennes son således fått, då niuter modren dess deel, således löön för sin odygd.
Hr Lovisin: Her talas om det, som ärnat är till hans oppfostran, och eij är något arf, derföre bör det gå tillbaka.
Hr Rådm.
Brunel: Det går tå till fadrens slächt.
Frelserätt.
Discurerades om placatet om olagel [ige] gifftermåhl.
Hr Lovisin: Det synes wara för hårdt, och lemnas Kongel.
Maij: t att ändra.
Secret.
Leijonmark: Än om frälserätt, som förgiöres genom slijke gifftermåhl, det frälse må eij föräldrar gifwa igen, utan konungen.
Hr Lovisin: Ja, det hörer Kongel.
Maij: t allena till att gifwa frälserätt.
D.
27 Febr.
1690.
H: s Hogg.
Excs.
K.
Rådet G [refve] Lindskiöld.
Landshöfd.
Herr Lovisin.
Secret.
Hadorph.
Secret.
Leijonm.
Ass.
Lilliem.
Borgm.
Törne.
Discurerades om döttrars arf med bröder.
Arf emellan son och dotter.
Sec.
Hadorph: Börjer Jarl införde, att dotter skulle erfwa ⅓, hwar af blef inbördes krig, af orsaak att dhe uthlänske giffte sig och finge godz med sine hustrur, och såldes godzet af de uthlänske; der igenom är Gottland igenom Ivar Axelsson, och Öland gienom Olof Axelson komne från Swerige.
Hwar af man såg, att dhe fremmande giorde stoor skada med sine gifftermåhl i rijket dermedelst att döttrar erfwa finge godsen och uthlenske män togo.
Hr Lovisin: Mig synes, att bäst ähr rationes pro et contra att anföra, warandes mig lijka, hwilket thera skier, serdeles emedan een fader hafwer frij willia att disponera om alt annat sitt och aflinge.
Arf emellan föräldrar och syskon.
Inföll discurs om förälldrar och syskons rätt att tillijka erfwa.
Hr Borgm.
Törne: Af gamla lege Salica hafwer Hr Leijonmark att wijsa, huru föräldrar sättes för syskon, icke allenast när både, utan [äfven när] enthera lefwer.
Hans Excell: ts: Ty är det fast betänkeligit, emedan den lefwande kan sig giffta, och således godzet komma i fremmandes hender.
Dotter och son.
Oplästes dhe rationes, om dotter må erfwa lijka med son, hwilka Ass.
Lilliemark oppsatt.
322.
Secret.
Leijonmark: Det wore wäl, om hwar een finge communication af desse rationes, och tillfälle hade att genomse dem, på det man moste sig betänkia, hwilket slötz, att nembl.
deraf skall någre exemplar afskrifwas.
In gr [adu] 2. ascend.
Ass.
Lilliemark begynte att oppläsa 4: de capitlet om arftäkten uti grad [u] 2 et 3 recta ascendenti.
Hr Lovisin: Det kan lijkwähl wara ett twifwell, emedan samsyskonsbarn ärfwa med fader, om icke tå halfsyskonsbarn må ärfwa med faderfader, och komma til det godz, som kommit är ifrån min faderfader; när då lefwer effter mig min halffbrors barn, och min moderfader, [frågas], om de icke äro samarfwa.
H: s Excell: ts: Identitas rationis är, der som samsyskonsbarn gå med fader till arfs, om icke halfsyskonsbarn böra ärfwa med faderfader.
Hr Lovisin: Jag hafwer förment, att godzet kunde doch komma till descend [entes], men her kan det gå annorledes, ty det moderfader ärfwer kan eij halfbrors af fäderne barn få.
Borgm.
Törne: Det hafwer hoos oss warit betänkeligit, serdeles derföre att der man tillägnar halfslächten stoor rätt i ett fall, moste man dem i alle ansee.
Hans Excell: ts: Än om man skulle her oppsättia rationes, och lemna det till Kongel.
Maij: tz decision, som ett dubium å både sijdor.
Borgm.
Törne: När de äro i lijka leed, bör heelslächt hafwa förmåhn.
H: s Excell: ts: Jag tror lagstifftaren hafwer derföre eij gådt längre i halfslächten än till halfsyskonen, på det i längre leeder godz eij skulle till halfslächten falla.
Och slötz, att om detta moste mehr betänkias och öfwerläggias.
Halfsyskon.
Discur., om arf, der halfsyskon äro på fäderne tree och een på möderne.
Nu hafwer han arfwegodz af sin fader.
När han döör, willia bröderne å fäderne hafwa godzet, men den å möderne ene will hafwa sitt å fäderne ¼, altså få de lijka, hwilket synes orimligit.
Hr Lovisin: Af contrario kan man åter säija: om der woro åter tree å möderne, skulle de då få lijka dehl.
323.
Hans Excell: s: Neij wid sådant fall kan giöras lijka, så att halfbröder få allenast secundum proportionem sin deel emoot de andra.
Secret.
Leijonmark: Om min hustru döör och jag mig giffter; således blifwer effter mig så wääl sonderkull som samkull, frågas, om jag eij skulle willia unna mine bröders barn så wähl som min senare hustrurs förre barn min ägendom.
Jag kan hafwa erfft godz, och om jag får tå barn med den senare hustru, som förr barn hafwer, frågas, om de förre barn må för faderfader taga arf, och honom uthsluta, hwilka barn lijkwähl intet äro i blodet.
H: s Excell: s: Med sådan voluntate skulle fast åthskillig lag skie, man moste tala om dess, som sist blef dödh, och eij den förres, willia, i anseende till detta wij omtahla, är nu den seenaste, som döör, een af barnen, och blifwer allenast arfskiffte emellan halffsyskonen, hwilke utan twifwel äro närmare än deras faderfader.
Borgm.
Törne: Ja, här blifwer quæstio allenast emellan halfsyskonen; och slöts, att om detta är ingen twifwel.
Ascend.
recta et descend.
ab uno latere.
Inföll åter discurs, om descend [entes] ab uno latere skola hafwa præ för recta ascend.
i samma leed.
H: s Excell: s: När det kommer längre bort, är eij så noga; ty först concurrera samsyskon och föräldrar samt samsyskonsbarn.
Men sambrors barnebarn må enteligen sättias effter faderfaderfader.
Uthi arf ansees eij, hwadan godset kommit, utan arfzrätten.
Hr Lovisin: Mig synes till conservationem familiæ lända, der godz är erfft, och jag eij hafwer arfwinge af samma slächt, utan på min hustrus sijda, så att dess systersbarn etc. skulle taga det arf, [som] effter min feder kommit är, synes mig, att der bör wara een frij dispositio.
H: s Excell: s: Det kan fuller så synas, men det anseende giör een stoor confusion, och är det twärt emot general reglen: är annor nermare, tage alt, och ehuruwähl det andra synes wara ratione politica gådt, så är det doch eij æquitate naturali rätt, och är nu eij mehr anseende till conservationem familiæ.
Wij see reedo wara till conserv [ationem] familiæ corriperat det, som lagen tillförende effterlåtit, nembl.
att gifwa morgongofwa, hwar medelst godz för gick till andra familjer; sådant kan och nu skie uthi andre fall, arf och slijkt.
324.
Borgm.
Törne: Det synes lända till att förekomma mycken twist, om lagen her giör ett wist utan anseende till familien.
H: s Excell: s: Det är så, ty det, som går an i det närmare, moste och gå an i de fiermare, så att indentitas moste wara, och synes bäst wara att blifwa wid det lagen förre giort, att nembl.
son ärfwer först till exempel utan anseende hwadan godzet kommit är, och slötz, att eij skulle ansees hwadan godz kommit ähr, utan hwem arfwinge ähr.
Gifftorätt uthi fidei commissa.
Inföll discurs, om fidei commissa må blifwa in perpetuum.
H: s Excell: s: Det är twifwel nog, om een man giör een disposition, och hans son utan wijdare aftahl sig giffter, om hans hustru skulle eij niuta effter lag sin gifftorätt.
Hr Lovisin: Det min son eij eger, kan han eij hafwa gifftorätt uthi.
Sonen äger nu eij mehr än fadren honom gienom disposition tillkänt.
B [orgm.
] Törne: Så bör han eij heller hafwa sin gifftorätt i hennes godz.
H: s Excell: s: Det är doch swårt att förtaga den, som aflar, sin frijhet att disponera.
Borgm.
Törne: Der som barn blifwer flere och monge effter annan, synes sådant fideicommiss enteligen förswinna, om icke all dehlning förbiudes.
Hr Lovisin: Det kan och skie enteligen, att ingen deelning blifwer, utan moste den ällste till exempel alltijd niuta sin rätt etc. Successio in stirpes vel capita in gr. 2.
Disc., der slächten är å både sijdor, om successio blifwer in stirpes et capita, såsom de der lijka när skylde äro, til exempel 5 faderbröder och een moderbroder, om de succedera in capita eller stirpes.
Ass.
Lilliemark: Mig synes in capita.
Proponeras quæstio: om det är 10 morbröder och een faderbror, om det tå skall deelas in tres partes eller 12 partes, så att faderbror får allena ⅔ af hela massa och ⅓ a [ɔ: går till?
] möderne.
Slötz enteligen att, ehuru praxis kan hafwa warit, det dhe å fäderne tagit sin lott, ehuru monge de warit etc., så ähr lijkwähl billigare, att divisio blifwer in capita.
Danaarf till hwadh leed.
Disc., om danaarf eller wid hwad leed som arfwet stanna må, och syntes bäst, att herom må eij uthlåtas till nogon wiss leed, utan allenast på det sätt: der ingen wiss arfwinge är, tager konung arfwet, 325. men så länge Gud och naturen will låta någon arfwinge wara, tager han arf.
Rijshöfde.
Inföll discurs om rijshöfde.
Hr Hadorph: Dhe äro lijkwähl ächta barn.
H: s Excells: s: Kan henda att man hålla kan betänkel [igt] slijke arflöse giöra; doch fast man eij kan säija, att barn böra bära sin faders missgiärning, lijkwähl må ingen säija, att dhe, som sig förlustige giöra af all sin rätt och förmåhn som perduelles, böre sielfwa ärfwa eller deras barn arf effter den taga.
Cap.
5 opläst.
Oplästes caput 5: om arf uthi åthskillige missfälle.
Och syntes, att her påminnes någre sådane casus korteligen och tillsättes: och andre flere sådane måhl; och om det, som nu tillsättes, der fader och son kan döö tillsamman, och moder lefwer eller moder är förr dödh, syntes i det fall att om den ene delen, som twistas och twiflas, må allenast ransakas.
Christendom.
Discur., om barn, som nyfödde döö utan christendom, böre wara erfwingar.
Hans Excell: s: Man præsupponerar eij wara någon så elaak att försumma döpa, och om det skier, är straffet satt i Kyrkioordningen.
Hr Lovisin: Det kan hända, att någon arg person tillstädes är, som hindrar döpelsen och will arfwingen, som är eij tillstädes, der medelst uthsluta ifrån arfwet.
H: s Excell: s: Det är bäst säija, att dööfödt barn bör eij taga arf, ty att der moder är swag och andra hinder, bör eij henne skada, är altså bäst intet mehr der wid röra, utan der barn lefwer så länge, att det kunde döpas och lijf hafft, bör det eij uthslutas ifrån arf.
Monstrosus partus.
Discur., om det är partus monstrosus.
H: s Excell: s: Man moste wähl ansee, hwilka som äro mönstra.
S [ecret.
] Hadorph: 1638 föddes i Norköping ett halfft menniskia halfft koo.
H: s Excell: s: Physice äro monge monstra, som secundum jura eij kunna wara monstra.
Barn, som uthskiäres.
Inföll discurs om dem uhr moderlifwet skiäres, och modren döör; hwar om refererades exempel såsom Leopoldus.
Secret.
Hadorph: Exempel är, att modren är dödh blefwen, och barnet finnes lefwat någre timmar effter i moderslifwet, som Hertig Adolfs förste Furstinna, williandes hon eij tillåta, att fostret skulle uthskiäras.
326.
[Den] ärfwer, som effterlefwer.
Discur.
om de ordh i cap.
7 [Ärfdab.
LL.
] står in fine: att der han kunde taga H [erran] s Nattward etc. är eij af nöden her insättia.
H: s Excell: ts: Det är nog, att lijf synes i det öfwer lefwande, giörandes Herrans Nattward till saligheeten, eij till arf, ty mongen lefwer effter lenge nog, som eij kan taga H [erran] s Nattward, de i furore etc.
Hr Lovisin: Kan det man allenast skie [ɔ: see?
] att han det ringeste effterlefwat, är nog.
Ärfwer dess slächt, som dräpes.
Hustruns foster, som wåldtages eller låckas.
Oplästes de ordh, der twå annan dräpa, att de eij må annan ärfwa, utan gånge hwars theras arf till deras slächt.
Discurerades, om det lijka wara kan med dess hustrus barn, som tubbas ifrån man eller sielfwilliande löper ifrån sin man med nogon hoorkarl, och den, som blifwer wåldtagen.
Borgm.
Camen: Det synes wara der emellan een åthskillnat, ty den, [som] låckas, synes hafft omgänge förr med den hon rymmer.
Foster, som för tijda födes.
Discurerades om dem, som för tijda födes.
H: s Excell: s: Det är ingen twifwel, att iu barn födes i 7 [: de], 8: de etc. ia 6: te månaden, men att uthsättia till nogon wiss tijd synes betänkeligit.
Hr Lovisin: Om tijden skall determineras, moste medici höras.
Slötz, att her eij någon tijd uthsättes, utan allenast: twistas der om, pröfwe det dommaren.
Biltog mans godz.
Discurerades om deras godz, som perduelles äro.
Ass.
Lilliemark: Det synes att her kunna emellan arfwegodz och dess aflinge skillnadt giöras, så att der een man eij hafwer ännu arft sin fader, utan fadren döör effter, [kan ifrågasättas?
], om icke dess, perduellis, barn må ärfwa sin faderfader.
Dess [godz?
], som dräper sin hustru.
Discur.
om den, som dräper sin hustru etc.
Borgm.
Törne: Den, som ärfwer jure proprio, bör eij uthslutas, men den ingen rätt hafwer utan gienom honom, som det förwärckat, der kan han eij arfwa.
Discur.
om detta måhl.
Hr Lovisin: Der som en man dräper hustru, och dess barn effter lefwa, må eij fadren det barn ärfwa, altså eij heller dess slächt, och syntes allom, att dhe, som gienom dråparen komma till arfs, moste her mista arfwet.
327.
D.
28 Febr.
1690.
Kl. 8.
H: s Höggref [velig] e Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouverneurn G [refve] Lindsk [iöld].
Landshöfdingen Hr Lovisin.
Lagman Hr Gripenhielm.
Secret.
Leijonmark.
Borgm.
Camen.
Borgm.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunel.
Cap.
6 opläst.
Assess.
Lilliemark continuerar med opläsandet af det, som förr är opläst och nu sedan corrigeradt, och först cap.
6: om arf i de fall, der twå, som äro annars arfwingar, tillsamman döö.
Successio in stirpes.
Inföll discurs om delning emellan fäderne och möderne, huru dhe ärfwa må in capita eller stirpes.
Hr Lovisin: Mig synes bäst, att her sätties opp effter det, som lagen her tills warit, men sedan bijfogas hwad nu synes kunna förändras.
H: s Excell: ts biföll det.
Borgm.
Camen: Det synes, att när som man af dhet gamla see kan swårheeten, och twärt om det nyas beqvämligheet, kan henda, att der medelst kommer man snarare att see förändringens nytta, serdeles som ändoch kommer till att sättias opp lijka för Stadzl [agens] skull.
Hans Excell: s och Hr Lovisin: Det är och bäst, doch hwad som angår det, att samsyskon äro samarfwa med föräldrar, må ändras, och gå effter Stadzl [agen].
Testandi potestas.
Inföll discurs om testandi potestate.
Hr Lovisin: Mig tyckes godt wara, att det blifwer in acquisitis libera potestas.
Hr Gripenhielm: Det hender offta, att man eij stoort hafwer wärfft.
Discur.
om dess arf, som annan dräper.
Hr Gripenhielm: Der som een blifwer öfwerfallen, kan eij han mista arf.
Dess arf, som dräper.
Inföll discurs om den, som sin hustru eller slächt dräper.
Hr Lovisin demonstrerar af arftaflan, huru dess slächt och böre mista arf, som dräper, när de genom honom komma att erfwa.
H: s Excell: ts: Om faderfader må och uthslutas, der hans son dräper sin son.
Hr Lovisin: Mig synes, att som fadren, som dräper, eij må ärfwa, så bör eij heller faderfadren, som ärfwer för hans skull, ärfwa.
Ass.
Lilliemark: Det bör hwar lijda för sitt brått.
Hans Excell: s: Sonens brott kan eij företaga sin faders jus.
Hr Lovisin: Sonen har intet jus, och derföre eij gifwa kan androm nogon rätt.
328.
Om förredare.
Hans Excell: ts: Om fadren blifwer förrädare, mister derföre eij dess fader sin sonsons arf, ty han hafwer sitt jus proprium och eij gienom sonen.
Hr Gripenhielm: Der lagen ordnar, att den giärningen giör, äger intet, huru will tå hans slächt winna något mehr än han äger?
H: s Excell: ts: Sonen äger fuller eij något.
Doch må eij dess slächt uthslutas för dess brott.
Borgm.
Törne: Så länge sonen lefwer, som är förrädare, kan eij dess son något ärfwa, men der fader sedan döör, som war förrädare, och sonen sedan, der är samsyskonen, som ansees, och eij förrädaren.
Hans Excell: s: Der förrädarens son hafwer något wärfft, faller det ofehlbart till faderfadren, fast fadren än lefde, när han är biltog.
Hr Lovisin: Fast fadren lefwer, så har han doch mist sin rätt, altså kan i det fall faderfader ärfwa, men i detta fall, der fader dräper sin hustru eller sin son, det är annat.
Dess arf, som dräper.
H: s Excell: s: Ja, det är swårt att see, [att?
] dess egendomb, som dräpes, skall gå till den dräpnas [ɔ: dråparens?
] slächt.
Hr Lovisin: Alla de, som ärfwa för dräparens skull, må eij ärfwa; men dhe, som ärfwa jure proprio, slutas eij uth.
Hans Excell: ts: Ja, det är rätt, och slötz, att alle dhe, som äro dråparens arfwingar, skole uthslutas ifrån det arf, som faller effter den dräpne.
Inföll discurs, om detta dråp [skier?
] oppsåtel [igt] etc.
Hans Excell: ts: Det är icke allenast dråp, [som skier oppsåteligt, utan äfven?
] fast eij oppsåtel [igt], ty det är mord, der oppsåth är, och är ingen åthskillnat emellan sådane dråp uti arftäkten.
Hr Gripenhielm: Än der som een icke allenast dräper med handh, utan gienom annor list, såssom tillwijtelser till lijf, och beskyllningar, som lijf angå?
H: s Excell: ts: Ja, det är lijka på hwadh sätt som dråp skier: David dräpte eij Uriam med handh, är altså lijka på hwadh sätt een bringer annan om lijf, hwilket och befalltes observeras, att påminna Sneckenberg, som hafwer Dråpmålebalken.
[Den] liuga will lijf af annan.
H: s Excell: ts: Mig tyckes och, att den, [som] så illwillig är, att han will på sin slächteman, fader, broder eller annan, läggia något oärligit, som angår heder och ähra, och han succumberas, bör och mista arf effter honom, antingen han det giör oppenbarligen eller hemligen.
329.
Hr Gripenhielm berättar, huru såssom Gyllencreutz berättat, [att] wid dess första häradzting een märkelig casus förefallit om een qwinsperson, som hafwer sig antagit anklaga lifwet af sin broder, beskyllandes honom för hoor med sin styfmoder, blott att honom bringa under dödsstraffet sig till arfs, men i det samma som hon nu stodh för rätten i sin beskyllning och blef af rätten uthwijst, skall hon förkommit uhr allas ögon, och är hört ett grufweligit skrij, men hon blef eij mehr funnen.
Discur.
om arf effter det barn, som wid födslen döör, hwad witnes måhl der til kan hafwas.
Qwinnors wittnesmåhl.
Hans Excell: ts: Qwinnor pläga eij heller wara mycket troowärdige; och hwadh är att säija, om en man är till städes?
Borgm.
Camen: Der qwinna kan withna, fast mehr præsupponeras man.
H: s Excell: ts: Det är bäst införa: der äger qwinna, som när war, om ingen andre wittne till äro, full witsordh; emoot hwilken intet laga jäf är.
Hr Lovisin: Allenast hon är wittnesbär, emedan syster och slijke slächt må eij wittna.
H: s Excell: ts: Det kan fuller een qwinna wittne wara i annor fall och wittnesbär, fast mehr i detta.
Hr Lovisin: Her kan och infalla dubium, om icke een man må gifwas full witsordh.
H: s Excell: ts: Der een qwinna gifwes witzordh, fast mehr een man.
Hr Lovisin: Lagen giör detta in favorem matris, serdeles gifwer lagen en qwinna i detta expresse fult witsord, woro derföre godt att och uthsättias man, och slötz, att tillsättes: så äger, der flere wittne eij till äro, så qwinna som man, emoot hwilka intet jäf är, fult witzordh.
Hr Lovisin påminte, att och i detta fall bör tillsättias: samme lag ware, om andre, som äro barnetz arfwingar, kunna i samma tijdh döö, som faderbroder eller slijke, i pestetijdh, siönödh etc. Och slötz, att det och insättes, att samme lag ware om annor arf etc. Billtogs mans arf.
Discurerades om deras arf, hwilkas fäder perduelles äro.
Oplästes Adel [ens] privileg [ier] § 10, 11 et 12.
H: s Excell: ts: Her bör alle tree desse §: i considereras, så att d [en] 10 [: de] § handlar der om, att man förbryter alt sitt, men uti 330. den 11 [: te] står om qwinna och öfwermaga, att i det fall lemnas till fränder dess godz, men uti den 12 [: te] talas om man, och in genere.
Om arf sedan falla kan till honom, som är perduellis, frågas, om icke hans son kan ärfwa det, som faller effter den tijdh, sedan fader är förklarat för perduellis crimine [biltog?
], efter hans faderfader, och slötz effter [L.L.
] cap.
8.
Erfdeb.
in fine, att en son kan det som in jure suo niuta.
Dess arf, som rymd är.
Discur.
om dess arf, som rymd och biltog är.
H: s Excell: ts: Conjugium kan eij brytas gienom landzflycht, altså eij effectus, som är arfsrätt för barnet, som kan sedan födas.
Proponeras: om een ogifft förwijses landet för annor brått, dråp etc., och sedan gifftes, om hans barn ärfwa må.
H: s Excell: ts: Ja, det synes, att det barn måå ärfwa, ty det, som födes uthomlandz, har doch sin arfsrätt her, hwilket barn kan jure postliminii in komma, äfwen som den, som är född af oächta säng, och må wara ett generalt sluth, att i crimine læsæ Majest [atis] är till konungens säkerhet, att arfwet ej faller till barn, men i andre brott wähl.
Discur., om icke sådane, som så födde äro, må tå considereras som uthlänske, och som dana arf taga.
H: s Excell: ts: Ja, som een fremmande må han considereras, och lemna konungen och staden sin deel.
Fremmandes arf.
Inföll discurs om dem, som fremmande äro, och willia uthföra sitt arf.
H: s Excell: ts: Tillförende war politicum till att locka hijt fremmande att lemna dem sin store deel, men nu är annan stat, och eij så nödigdt att dhe fremmande intaga.
I Ängelandh får ingen fremmande uthföra een penning, men i andre orter kan en fremmande något fåå uthföra, och i ty är fast billigdt, att slijke fremmande eij få så stoor deel her som förr utan till högste ⅓; emedan nu är conditio temporis annor, och i ty bör lagen der effter lempas.
B [orgm.
] Törne uthförde detta som rättwist, iemwähl och att een fremmande må alt sitt testamentera inlendes.
H: s Excell: ts: Ja, det må han friwilligdt giöra, doch så att konungen och staden niuter sin deel till ⅓ och ¼.
Hr Lovisin: Det synes och böra observ [eras], att som i dhe fremmande land eij är brukel [igt], att någre fremmande få der eij en penning, de samme må eij niuta her större rätt Meningen torde vara densamma som mera tydligt uttalas i närmast följande anförande (s. 166),.
331.
H: s Excell: ts: Som i Frankerijke skier, att fast broderen är der wid dödzfallet, som skiedde tå jag der war, tages der doch effter den döde alt bort, och ty är alt skiäligdt, att dhe, som äro ifrån det landh, hwarest wåre eij något niuta, må dee samme Orden » de samme » böra utgå.
eij niuta annan rätt her, än wåre egne där, och slötz, att detta så insätties.
Fremmande att blifwa borgare.
Inföll discurs, om slijke fremmande skole obligeras her blifwa.
H: s Excell: ts: För religionen skull är det betänkeligit, och är fuller för detta slutit, att dhe, som her infödde äro, och efftergifwa sin religion, må ej ärfwa, men om dem, som förr äro af annan religionen och her inkomma, [att de?
] må för religionen skull arf mista, är betänkeligit att statuera.
Om arf, som uthföres.
H: s Excell: ts: Det är och nödigdt, att dhe, som her hafwa wunnit borgarerätt, fast af fremmande religion, och willia uthföra sin ägendom, må her lemna sådan sin egendom till någon större deel än förr.
Om lijk uhr jord tages.
Inföll discurs, om cap.
10 Erfdeb.
[L.L.
] må her insättias.
H: s Excell: ts: Det synes eij gerna nu mehr skie.
Borgm.
Törne refererar exempel, att spöke hafwer gifwit tillkienna, huru een man dess hustru dräpit, hwilket omsijder funnit är.
Lijka exempel refererades, att i Åbo skiedt är wid pass 1621, att ett spöke har hoos een präst gifwit tillkienna een man dräpen wara, hwilket och omsijder funnit är, att dräparen moste sig bekienna.
Borgm.
Camen refererar, att nyligen är een pijga uhr grafwen tagen och synt, som förr ment [ɔ: förment?
] dödh [ɔ: dödad?
] att wara, hwilken och hafwande förment warit.
Om lijk uhr jord tages.
Discur., om det skiäl insättias, att det lijk och slijke må uhr grafwen tagas.
H: s Excell: ts: I detta måhl synes eij nödigdt, ty een dommare förstår slijkt af sig sielf.
Rådm.
Brunell refererar, att her är een qwinsperson dödh blefwen, som förmentes dräpen, men hennes syster förwägrade så högdt, och ingalunda wille tillåta, att hon skulle synas, af orsaak serdeles att den döde war een hermaphrodit.
Och slötz enteligen, att detta bör ihogkommas uti suo loco, der handlas om processen och ransakning i dråp.
Oplästes cap.
: om dråp af man på sin hustru fast emoot dess willia etc.
Man, som dräper sin hustru.
Proponerades, om man her moste först uthgifwa hennes gifftorätt, och sedan åter af sin deel sin hustrus lott.
H: s Excell: ts: Ja, dess deel moste först uthtagas, nembl.
först alt det hon i boet med sig fört.
Ass.
Lilliemark: Det kan henda, att hon infört 20000 och när hon dräpes är eij öfwer 4000.
H: s Excell: ts: Wij tala de jure och eij facultatibus.
Ass.
Lilliemark uthförde detta: Emedan han gifftes till sin deel af alt det hon eger eller han eger, och ity ansees eij, huru mycket innfört är, utan hwad nu är öfwer.
Borgm.
Törne: Ja, det är så, att alt det de ega, när ächtenskapp ingås, blandas tilhopa, att ingen sedan frågar hwad hans eller hennes är, och tör henda att mannen egdt mycket, eller och ingen thera något, när dhe gifftes, och är detta alt owist, och ity synes, att det bör först hennes gifftorätt undanskifftas, och sedan niuter han [ɔ: hon], som dräpen är, af den öfrige deel sin deel, på landet ⅓, i staden ½, och synes mig så sättias kunna: är den inbrachte egendommen till, tages den först uth, sedan dess gifftorätt; är egendommen förökat, niuter hon doch af alt öfrigdt, af det de aflat hafwa, sin gifftorätt och sedan sin deel af hans; der och hennes deel woro förskingrat, niute af hans sin fyllnat; och bör in maleficiis hennes deel eij ansees som förwärrat, utan alltidh behållen.
Borgm.
Törne: Det kan henda, att han lefwat förr wähl med sin hustru, och ity böör iu alt wara begges, men der han sedan faller till onska, förwerckar han sitt, och sin dehl.
H: s Excell: ts: Der een man dräper sin hustru, bör han på intet sätt lucrera, ty som wij tillförende sagdt: ingen må ärfwa, som dräper; fast mehr bör den man ansees med straff, som sin hustru dräper.
Borgm.
Camen: Det, som her talas om dråp, är och om hoor till sägande.
H: s Excell: ts: Än der een hustru är elaak och reetar mannen till sådan wrede med slöserie etc., moste tå mannen gifwa uth så stoor deel till arfwingarna?
333.
Hr Lovisin: Än om mannen är och slösare?
B [orgm.
] Törne: Än der egendommen kan förminskas utan hans förwållande, skall hon doch få sin dehl, som hon infört?
H: s Excell: ts: Är det alt behållit, må hon sitt uthtaga, är det eij behållit, tager hon sin lott uth, men skulle och wara mehr i boet, bör hon niuta sin dehl af det öfriga.
Rådman Brunel: Der så mycket är i boo, som hon infört, må hon sitt uthtaga, fast intet mehr öfwer är?
H: s Excell: ts: Ja, det är min mening.
Hr Lovisin: Än om intet mehr öfwer ähr, hwad tå?
Mig synes, att bäst [är att] blifwa wid lagen.
H: s Excell: ts: Her är allena quæstio, om boet skall ansees som det war, när drååp skiedde, eller som det war, när dhe gifftes.
H: s Excell: ts: Af det, som hon infört, bör han eij lucrera.
Borgm.
Törne: Om uthi boet är skiedt ändring, så att det, [som] först i boet är infört, är förtärt, som kan skie af een eller annan orsaak, och sedan är boet åter förkofrat, må hon tå åter igen uthfå, det hon [ɔ: han?
] förtärt, och åter alt det, som hon infört?
Hans Excell: ts: Det kan eij säijas, att han förtärt, när han åter wärfft, och bör mannens maleficium eij honom gagna.
Borgm.
Camen: Hon har eij förwärckat sin gifftorätt, och ity bör hon fult uth sitt få.
Hr Lovisin: Är tå meningen så: der hon införer 10000, han hafwer förr 5000 och der till wärfwes 5000, bör hon tå först uthtaga sine 10000, sedan sin deel af dhe öfrige 10000 dal: r?
H: s Excell: ts: Jag kan eij annat see, och seer jag intet, som honom uhrsächta kan, ty fast han eij welat henne dräpa, doch der det skier, bör han intet lucrera af hennes, och ty bör först hennes uthgå, och sedan hennes gifftorätt af det öfrige, ty mannen bör icke det ringeste lucrera af hennes propter maleficium.
Och slötz, att detta införes, att hvad hon inbrakt skall först uthtagas, sedan sin gifftorätt.
B [orgm.
] Törne uthförer sin förre discurs, att der boet eij finnes ändrat, tager hon sin lott.
H: s Excell: ts: Mig synes, att det är absurdum, att der een man slår sin hustru ihiäl, och den eij det giör, skola få lijka.
334.
Hr Gripenhielm: Mig synes detta wara således, att utan anseende till det i boet bracht ähr, tager hon först sin dehl, sedan tages ⅓ af hans, och böter för henne.
H: s Excell: ts: Han moste iu eij förwercka sin hustrus dehl, som alltijdh är hennes, ty det hon inbracht bör hon först uthtaga som sitt, sedan moste iu hennes deel uthtagas som en gifftorätt.
Borgm.
Törne continuerar i det förra, att der någon ändring är i boet af entheras förwållande, der bör det ansees som det war tempore matrimonii och elliest dess deel oförrycht wara, så att och förwållandet ansees, om han förwärrat boet.
H: s Excell: ts: Så blifwer det wid hwad förr sagdt ähr, nembl.
att hennes deel tages först uth, sedan hennes gifftorätt, der icke pröfwas, att hon kan wara orsaak till boets förminskande.
Borgm.
Törne tilläde: Än om alt kan wara förtärt tillijka af henne, barn oppfödde etc., synes swårt, att då skall hennes deel gifwas fult uth.
H: s Excell: ts: Mig synes, att i detta måhl bäst slutes, om ansees boet som det är, tå sådan gierning skier.
Rådm.
Brunel: Om hon infört 10000, skall tå, der ingen ändring är skiedt, boet hwarken wärrat eller bättrat, hon alltijd få uth dhe 10000 dal: r?
H: s Excell: ts: Ja, så är det, och är her allenast dhe twenne måhl, som kunna det ändra, om hon boet förwärrat eller der hon med sine barn etc. förtärt.
Borgm.
Törne uthföhrer sin förre meningh: Der ingen förändring är i boet gienom hennes förwållande, eller och att boet är minskat gienom begges förtäring etc., utan någonteras särskillte förwållande, der tages först uth hennes införde egendom, sedan hennes gifftorätt.
H: s Excell: ts: När man anseer boet som det är, tå casus existerar, är minste swårheet.
Hr Lovisin: Tå blifwer honom ett stoort lucrum, der hon införer mycket i boet, ty der hon införer 18000, då han henne dräper, får han 12000, om alt är i beholl.
335.
Hans Excell: ts: Till att förekomma alt är bäst att derwidh blifwer, att hwadh hon innbracht bör uthtagas, sedan hennes deel.
Borgm.
Camen: Än der hon intet brakt in, får hon eij mer än ⅓?
H: s Excell: ts: Det moste wij fuller än öfwerläggia, ty der hon intet inbracht eller der alt är aflatt, och hon intet skulle få mehr än ⅓, är intet straff, som doch bör wara uti sådant grofft förseende, warandes [eljes?
] fast lijka beskiedh, der man dräper, och eij dräper sin hustru.
D.
28 Febr.
1690.
Kl. 3.
Hans Höggrefwel [ige] Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouv.
G [refve] Lindskiöld.
Landzh.
Hr Lovisin.
Lagman Hr Gripenhielm.
Räntm.
Sneckenberg.
Secreter Leijonmark.
Borgm.
Camen.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Ass.
Lilliemark oppläste det han oppsatt öfwer den casum, [som] sist discurerades, der man dräper hustru; hwilket syntes alt afskrifwas, och gifwas hwar een att öfwersee och betänkia.
Barn döör i modrens säng.
Continueras oppläsandet af det fölgande, och det, som handlar om barnetz död i modrens säng, serdeles och i stiuffadrens säng.
H: s Excell: ts: Det synes eij så beqwämt detta införa, utan allenast att förbiuda, att barn eij lägges i deras säng.
Hr Lovisin: Det bör och alldeles förbiudas, att föräldrar så och ammor läggia barn i säng med sig, och bör det i Dråpmålebalken och införas, och att dhe för sådant förseende straffas.
H: s Excell: ts: I det anseende att moder är wårdzlöös, mister hon arf, äfwen som den, som dräper med förseende, mister och arf.
336.
Borgm.
Törne: Det kan och skie den bästa moder, att hon kan liggia sitt barn ihjäl, och är henne nog stoor sorg af barnetz dödh, hwilket eij heller dräp kan säijas [wara].
H: s Excell: ts: Det kan henda annan wåda, som moder kan falla på sitt barn etc., och är det, som skier casu, eij sådant dråp, som skier, då een legger hand å dem och dräper, och der så hender, att een god moder hafwer mist sin man, och kan läggia barnet hoos sig, således i sängen med sig det qwäfwia, om hon derföre entelig skall mista arfwet, det wore fast swårt.
Hr Lovisin: Derföre synes mig, att man alt sådant kan förekomma, der med att förbiudes, det ingen må läggia barn hoos sig; och slötz, att ett wist straff sätties för den, som barn i säng med sig lägger, men arf må den moder eij mista, som oskylldig finnes, och twärt om, der moder finnes af stoort förseende, fyllerie och slijkt, sine barn ihielliggia, bör det ansees.
Discurerades om dråp med wåda.
Dråp med wåda.
H: s Exell: ts: Ingen wåda är, som icke gierna haar något förseende, och kan gienom försichtigheet förekommas; och i ty synes mig kunna sättias: för dråp i wåda mistes eij arf, utan der ett grofft förwållande föregår, fyllerie och slijkt; och är fuller een åthskillnat i det fall, som lagen offta sätter straff före.
Såsom der een låter sin dräng klijfwa i trää, synes wara föga annat än om iag låter honom resa på ett ärende och han kiörer i waak, och fast han utan min befallning till intetthera kommit, så contribuerar jag doch icke till det han körer eller faller nidh.
Lägersmåhl af dotter.
Inföll discurs om dotter, som sig förseer med lägersmåhl.
Borgm.
Törne: Der fader klarligen eij henne arflöös giör, synes han henne tillgifwit.
Inföll discurs om hustru, som hoor giör.
[Då] mister hon allenast i staden sin morgongåfwa och intet mehr.
H: s Excell: ts: Det är fast orätt, att möö mister alt arf för lönskelager, men för hoor mister hustru eij sin arfsrätt.
Om wittnens numero.
Inföll discurs om wittnes numer [o] etc.
H: s Excell: ts: Det är fast illa infört twärt emoot Gudz ordh, att skall wara 6 manna wittne.
Äfwen så är att säija om manna eed: derföre att man eij kan hafwa så monge män till laggär [d] smän, derföre blifwer han skylldig, och som oftast hender, att odugelige personer, och sådane, som omgå med fyllerie, tillåtas att wara lag [g] erdzmän, och derföre kunna onde menniskor, som med dem omgå, snarare få sine laggerdsmän.
Dotter, [som] sig giffter emoot faders willia.
Inföll discurs om dotters gifftermåhl, som skier emoot föräldrars willia.
H: s Excell: ts: Det bör eij simpliciter säijas, att dotter skall blifwa arfwelöös derföre [att] hon sig giffter skiäligen med een ährlig man, fast emoot faders och moders willia.
Oplästes Kyrkioordningen her om.
Proponeras den åthskillnat, som är emellan det att dotter sig giffter, och hon sig lägra låter.
H: s Excell: ts: Der een dotter giffter sig med een ährlig karl, fast eij så stoort uth, der man är godh och redelig, är eij rätt, att hon skall derföre mista arf, ty om hon giffter sig ährligen, skemmer hon ingen familie som den lönskeläger giör.
Om frälses giffte.
Oplästes Adel [ens] privileg [ier] § 4 [af år] 1622, hwilken syntes wara något swår, och eij till desse tijder practicabel.
H: r Lovisin: Med adel böre och dess wederlijkar lijka räknas, och ity intet syndas, att hon tager een sin wederlijke, och ity synes mig, att her bör tillsättias, att, om hon gifftes i ofrelse med Kongel.
Maij: tz tillståndh, mister hon eij arf.
Och som konungen är alles wår fader, så må han för alla hafwa den makten att slijke gifftermåhl gilla.
Borgm.
Törne: Som konungen hafwer privilegierne gifwit, så har han och alltijdh makt det rätta.
Oplästes 1665 åhrs Stadga om olagel [ige] giftermåhl.
H: s Excell: ts: Det är fast wähl, att det illa är giort straffas, men doch att poena är proportionata delictis.
H: s Excell: ts: Jag kan eij see, att een frälse möö, som sig giffter ofrälse, böör mista arf, men annorledes att henne straffa kan fuller hafwa sin skiäl, och kan een man, som är ofrälse, wara förnämare, som een ofrälse Assessor än en frälse Häradzhöfding; det synes mig derföre oskiäligdt att sådant straff utan skiäl sättia.
Hr Lovisin: Det är lijka, när dhe äro adel [ens] wederlijkar, doch att [det] eij skier utan Kongel.
Maij: tz tillståndh, på det att ofrelse eij må komma till att besittia godz.
B [orgm.
] Törne: Rättigheeten att besittia godzet må han mista.
338.
H: s Excell: ts: Det är iu ingen missgerning att taga en redelig man, och derföre bör hon eij mista arf, som allenast skier för ogiärning, men godzen på frälserätt att besittia, må fuller ingen ofrälse man.
Hr Lovisin: Godzen må frälsemöö, som gifftes ofrälse, mista, emedan dess barn eij blifwa adel, och lösen för godzen niuta.
H: s Excell: ts: Der een adelsman giör något oredeligit, liuger, stiel, är meeneedare, mister han fuller sin adel [ige] heder, men eij godz, äfwen så i lägersmåhl.
Hwarföre bör hon tå så högdt straffas för lönskeläger, att hon mister arfwet?
Ass.
Lilliemark frågar, om icke detta kan uthlåtas, effter det härrörer af privileg [ierne], och skiuta [s] till Kongel.
Maij: t.
H: s Excell: ts: Ja, det kan hafwa sine skiäl, ty jag seer eij rationem der till, att qwinna må så högt straffas fram för mannen.
Doch som her nu talas om lag, så är godt, att det her införes; och synes mig, att her öfwerlägges det, som både Gudz lag inneholler som och Straffordningen, så att man böter för lönskeläger dubbelt mehr än hon etc.; så kan man och skiäligdt holla för wara, der hon enteligen mista skall frälsefriheet, att hon bör doch niuta æstimationem och wedergiälning.
Hr Lovisin: Der Kongel.
Maij: t will efftergifwa slijk brott, synes hon böra niuta all rätt och förmåhn.
D.
4 Martii 1690.
Hans Höggrefl [ig] e Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouverneuren G [refve] Lindsköld.
Hr Hoffcancellern.
Landzhöfd.
Hr Lovisin.
Lagman Hr Gripenhielm.
Räntm.
Sneckenberg.
Secret.
Ehrenhielm.
Secreter Hadorph.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgm.
Camen.
Borgm.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Secreter Leijonmark: Jag hade wähl nödigdt att weeta, hwad som ankommer till Gifftebalken och Erdebalken och är redo mycket förefallit och infört uti Erfdebalken, som synes höra till Gifftebalken.
Hans Excell: ts inkom.
Assess.
Lilliemark opläste det han å nyo oppsatt öfwer det senast förewarit, och han nu effter förre sluth corrigerat.
Foster på 11 [: te] och 12 [: te] månadt.
Discurerades om de foster, som födes effter fädernes dödh till 11 [: te] och 12 [: te] månaden.
Ass.
Hassel refererar, huru uti Kongel.
Hoffrätten är skiedt, att fast medici hafwa sitt betänkiande gifwit om ett foster på 12: te månaden, att thet som offtast skie kan, doch hafwer Kongel.
Hoffrätten dömt samma foster för olageligit.
Oplästes cap.
10 Upl [andslagen] Giffteb.
eller Erfdeb.
339.
H: s Excell: ts: Wij sättie eij nu, hwilket barn skall wara lagel [igit], antingen 7: de eller 12 [: te] månaden, fast 7 [: de], 8 [: de], 9 [: de], 10 [: de] kan säijas wara dhe, som foster offta födas på, ehuruwähl dhe på 8 [: de] månaden sällan lefwa, utan lemna wij detta till dommarens skiärskådan.
H: s Excell: ts: För eenfalldige dommare skull är eij orådeligt, att införa tiden äfwen som Uplandzl [agen] giör.
Inkom Hoffcancell [ern], Hr Gripenhielm och Hr Ehrenhielm.
H: s Excell: ts: Wij äro i den materia, hwilket barn må ärfwa, i anseende till den tijden, som är för och effter tijende månaden.
Rådman Brunell: Det kan ingen dommare wara herre öfwer naturn, och ity swårt något wist uthsättia, utan bäst lemna det effter omständigheeterne att dömma och ransaka.
H: s Excell: ts: Det synes bäst att lemna detta, som förr är slutit, ty att något her uthsättia emoot rätta naturens lopp är mycket betänkeligit, och ity är rådeligit att lemna det så i general termer, som her är satt, och bör her sådant, som är extra naturam, eij allenast ankomma på medicorum betänkiande, utan kan hwar rättsinnig dommare wähl pröfwa, och see hwad som är, som kan hindra eller skynda det naturlige loppet, och dereffter sedan sluta.
Borgm.
Törne: Doch är någon åthskillnadt emellan dem, som födes för och effter 40 weckor, ty den senare är doch swårare, som det mehr sellan skier, och mehr misstänkt ähr, och således är godt, om något tillsättes, som kan gifwa dommaren anleedning att mehr efftertänkia, hwad som effter 10 månader skier, som det præter naturam ähr mehr, än det för 10 månader skier, så att dommaren der af aftaga kan, att [i fråga om?
] det foster, som eij födes innan 10 månader eller eij pröfwes warit serdeles hinder till födslen, må han dereffter weta sig rätta, och det foster utan dess större skiäl eij för lagel [igit] ehrkienna, och ity sättes till det ordh eenkannerligen.
Om dess arf, som dräper.
Oplästes om den annan dräper, att han honom eij ärfwa må.
Om det ordet förwållande.
Assessor Hassel: Detta synes wara för late, och her eij gerna kunna för de monga infallande omständigheeter skull insättias.
340.
Hans Excell: ts: Ingen, som något betänksam är, dräper med full willia barn och hustru etc., eij heller är någon, som kommer i träta [sådan?
], att han rätt willigdt dråp giör, utan af stoor hastigheet etc. Och som her kan wara een olycka för dem, som så förwåller döden eller dräpit, så må han och hafwa den olyckan att mista arfwet.
Hr Hoffcancelern: Der fadren dräper barnet, må eij dess bror, neml.
faderbrodren, ärfwa?
H: s Excell: ts: Det är rätt, att han eij får ärfwa, ty gienom fadren får faderbror ärfwa.
Hr Hoffcancell: Der fadren ärfwer sin son, och uthsluter syskonen, och hender, att fadren sedan dräper barnet, synes orätt, att barnen eller den dräpnas syskon tå uteslutes.
Oplästes cap.
12 et 11 Erfdebalken [L.L.
].
H: s Excell: ts: Mig synes den lag wähl fattat.
Hr Lovisin: Hæreditas est jus in bona defuncti.
Borgm.
Törne: Wij ansee her eij den dräpnas neste, utan dråparens nermaste erfvingar, att dhe uthslutas, emedan dhen uthslutes, genom hwilken de komma till arf.
H: s Excell: ts: Mig synes bättre wara, att den, som fiermare är uthi slächten på dens sijda, som oskylldig är, må taga arfwet, än på något sätt gifwa den arf, eller dess arf [vin] g [a] r, som dräper, der med att undwijka till att på något sätt styrkia argheet och skiälmstycke.
Oplästes hwad i samme capitel fölger, och corrigerades i ställe för de ordh: Döör barn, sättes: Döör son eller dotter.
H: s Excell: ts berättar, huru som tillförende är öfwereens kommit, att hwar een tager till sig, och i anseende till stiln rättar, hwad dem angår, hwar sin särskillte balk.
Secreter.
Leijonmark: Jag skulle önska att få een eller twå af Herrar deputerade till att först öfwerläggia hwad jag oppsatt öfwer Giffteb [alke] n till att lätta wårt wärk.
H: s Excell: ts: Det skulle och wara träffeligit till att lijsa arbetet och tijden för hela Commissionen, om någre föruth kommo tillstädes att öfwersee, hwad som opsatt ähr.
Och slötz, att så skie skulle, uthlåtandes sig Hans Excell: ts att willia komma tillhopa med Borgm.
Törne på det sätt att öfwersee Gifftebalken.
Perduelles.
Oplästes om dem, som giöra förgripelse emoot konungen.
341.
Hwar wid påmintes, att godz eij förwerckas gienom all crimen Perduellis barns arf.
læsæ Majestatis, utan allenast perduellionis, och ity sättes allenast om dem, som slijk giärning giöra, att dhe perduelles äro.
Inföll discurs, om her må så widlyfftigdt införas detta, emedan uti Högmålebalken derom ex professo handlas, och syntes bäst, att her kort införes allenast således: och tage eij heller någon arf effter den, som förer awog skiöldh emoot fäderneslandh etc. Billtog mans [arf].
Inföll discurs om dens arf, som billtog är.
H: s Excell: ts: Vij hafwe tagit det fundament, att gifftermåhl brytes eij genom sin [ɔ: mannens?
] missgierning; fast än hon [ɔ: han?
] nu i den tijdh är, att mijsta lijf, och i fängelse kan afla barn, doch mister det foster eij arf, ty seer jag eij rationem, hwarföre een annan, som är billtog, skall uthsluta sine barn ifrån barns rätt, och hafwe wij Gudz och naturlig lag till fundament, att så länge ächtenskapet är ständigdt, blifwer och barn arfwinge.
Hr Hoffcancellern: Uthi Rep [ublica] Judæorum war den, som drefwen blef ifrån societeten, och exclusus omni jure civitatis.
H: s Excell: ts: Det war derföre, att Gudz folk eij skulle boo ibland hedningarna, och slötz det som förr.
Billtog, som hemkommer.
Inföll discurs om dess arf, som billtog warit, att när han kommer hem igen, tager han och sitt arf igen.
H: s Excell: ts: Wij moste undwijka det, som är och giör mycken oreda; så lenge han billtogh ähr, mister han arf cum effectu, så att alt det honom tillfaller, emedan han billtog war, bör han eij återfå, men hwadh honom sedan kan tillfalla niuter han, ty han blifwer restituerat intet uti priora, utan till det fölgande.
Secreter Leijonmark: I det, som sades om dem, som fångne äro för sin brott och barn afla, kan och bör man ansee causas naturales et formales, iemwähl effectus, som är, der barn födes; tillåter lagen sammangång, hwij och icke barns arfsrätt?
Landzflychtig mans godz.
Discurerades om dess godz, som till een tijdh kan wara flychtig.
H: s Excell: ts: Så länge han är som civiliter mortuus, niuter han hwarken afrad eller jord, utan tage det näste fränder, dess barn eller andre.
342.
Billtog man.
Hr Hoffcancelern admonerade ett eller annat, som falla kan betänkeligit her wid, emedan han, som är billtog, hafwer mist alla jura civitatis, altså och dess barn.
H: s Excell: ts: Det, som naturen hafwer förundt, nembl.
att barn afla och gifftermålet behålla, kan wij eij heller förändra, mindre dess effect hindra, att barn för ächta holla.
Fremmandes arfzrätt.
Inföll discurs om danaarf.
H: s Excell: ts refererar korteligen det förr är sagdt, att nembl.
tillförende wille wij per politicum q [uod] d [am] hafwa fremmande in, nu behöfwes dhe eij, och ity är eij af nöden, att lemna her den fremmande större rätt, än wåra hos dem hafwa; i Frankerijke kan eij ens broder, som och med i landet ähr, tå dens broder dör, niuta det ringeste, hwarföre skole wij tå mehr dem her indulgera?
Assessor Hassel confirmerar det samma och refererar slijkt exempel; och syntes allom, att [det] blifwer wid det som sagdt är, att den, som döör och hafwer arfwinge, der den Swänsken intet arf gifwes, de böre eij heller erfwa; och att dhe niuta samma rätt her, som wår lands inwånare der.
Hr Lovis.
: Jag ehrhindrar mig, att för kort warit för H: s Maij: t den quæstio om een ifrån Hamburg, hwarest de fremmande allenast af arf fåå een liten deel; och slöt Hans Maij: t, att dem eij mehr kan gifwas her, än lagen säger.
Doch har Nürnberg den lag, att den fremmande njuter sitt arf fult uth.
H: s Excell: ts: Mig synes rättwijsast wara, att på samma sätt ärfwes her, som det land gifwer wåra, hvarifrån arfwingen är, och fast än der medelst blifwer lagen något owiss i detta måhl, ähr han doch alldeles rättwijs, hwar med det och slötz.
Om danaarf.
Discurerades, om danaarf faller konungen till.
R [esponsum est]: Ja, doch så att her insätties: falle det till konungen eller den konungen sin rätt och dehl förundt.
H: s Excell: ts tog afträde.
Discurerades om dess arf, [som] infödd är, om hans arfwinge bör sig angifwa innan natt och åhr.
Infödd mans arfwinge.
Ass.
Hassel: Det kan ej gierna skie för den ringa correspondence her offta är.
Borgm.
Camen: Her är exempel, att arf hafwer stått 15 åhr effter arfwingen.
343.
Hr Lovisin: Det är een gammal lag, att den arfwinge will wara, moste sig angifwa innan natt och åhr, hwar icke moste han in poenam mista arf.
Borgm.
Törne: Det är alt för kort tijdh, och är tå intet privileg [ium] för de inländske.
Ass.
Lilliemark: Det synes, att den, [som] inläns är född, och är uthrijkes stadd, bör han Ordet: » han » bör utgå.
niuta så lång tijdh, sedan han hemkommer, som een, som uthrijkes är, nembl.
natt och åhr.
Hr Hoffcansellern: Jag holler före, att lagen må sättia een wiss skiälig tijdh före, är een sedan uthländes, binder det honom till correspondence, men der een icke låter höra af sig, bör han sig till näpst något hafwa.
Och är lagen eller praxis, der een man är 7 åhr borto, brytes ächtenskapet, hwarföre icke arfsrätt?
Ty synes kunna insättias: är någon kunskapp om dem, som är uthrijkes arfwinge, må honom sättias een tijd till 10 [eller?
] 15 etc. åhr.
Borgm.
Camen: Det synes eij så illa wara, att det lenge stående blifwer, och wäxer för arfwingen.
Och är effter Mälcher Gran een son, som lenge uthe warit, hwilkens deel nu någre åhr stådt, till dess dee andre erfwingar kunna bewijsa honom dödh wara.
Borgm.
Törne: Der af att ett arf står, har hwarken publicum eller arfwingen skada.
Secret.
Leijonmark: Danske Lag säger: der rätte arfwinge är borto i 15 åhr, faller arfwet konungen till etc.
Hr Hoffcancellern: Mig synes, der någon kunskapp är om, att arfwinge är till, må arfwet stå till dess ankomst, men är ingen kunskapp om arfwinge, moste man sökia kunskapp, om någon arfwinge ähr, kommer han eij sedan innan natt och åhr, så tager dhet arf konungen, så att, om man, när döden tijmar, eij weth af någon arfwinge, synes arfwet böra stå, och innan natt och år effterfrågas, om någon arfwinge till är, och om så finnes, att een sådan person warit, moste arfwet stå till dess ankomst, eller någon underrättelse.
Borgm.
Camen: Det infaller dageligen exempel hoos oss, att een eller annan kommer, som sig giffta will, och säger sig eij barn hafwa, 344. eller att dess hustru inga arfwingar hafwer, skier alt så, att hon sitter i boet någon tijd odelt.
Borgm.
Törne: Det synes, att her är ingen swårheet att blifwa med det lagen säger innan natt och åhr, ty det att man eij weth tijden, lempas icke allenast till dommare, utan dhe andre, som sig för arfwingar angifwa, att dhe skole bewijsa sig nermaste arfwingar [wara] innan natt och åhr.
D.
7 Martii 1690.
Hans Höggref [velig] e Excell: ts Kongel.
Rådet G [refve] Lindsköld.
Hr Hoffcansellern.
Landzhöfding Hr Lovisin.
Secret.
Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgmästar Camen.
Borgm.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Auscultanten Lilliegreen.
Opplästes Mons [ieu] r Simeon Lilliegrens supplique om tillståndh att uti denne Kongel.
Commissionen blifwa admitterat såssom Auscultant, och såssom han oppwijste wackre testimonia så ifrån Upsala Academie som och Kongel.
Swea Hoffrätt, der han een tijdh Auscultant warit, som copierne fol.
actor [um] wijsa Jfr s. 121 anm., ty blef honom samma hans underdånige begiäran effterlåten.
Palmschiöld.
Äfwen blef samme dag opptagen sal.
Secreter Palmschiölds son Hr Palmschiöld såssom Auscultant, hwilken och sitt testimonium ifrån Upsala Academie oppwiste, och blef honom iemwähl sagdt att reversen ingifwa, tillstädes wara och tillhielpa, om något förfalla kan her nödigdt.
345.
Frelsemans gifftermålmed ofrälse.
Oppläste Assessor Lilliemark de rationes han oppsatt och författat om adel [ige] personers gifftermåhl med ofrälse.
H: s Excell: ts sade, att her kan wähl tilläggias till exempel huru såssom her äro åthskillige uti ofrälse ståndh, som äro till heder, wärde och gagn högre än adelen, och eij må blifwa adelsmän, såssom Assessorer i Kongel.
Hoffrätterne etc., iemwähl och, att det är snart såssom emoot naturens rätta intention att så twinga gifftermåhl, att icke een person moste få taga hwem han will till ächta.
Och är det intet crimen att taga een ährlig man, frälse eller ofrälse, mindre crimen læsæ majestatis, hwar medelst godz förbrytes.
Hr Hoffcancellern: Mig synes detta wara betänkeligit att per legem hindra gifftermåhlen emellan adell och oadell, jemwähl så per legem förbiuda, och tillsättia, att der med skall förwerckas godz etc., och slötz, att detta lemnas under Kongel.
Maij: tz behag, så att det och wara kan såssom större heder för dem, som sådant söker, att han af Kongel.
Maij: t allernådigst betygas wara wärdigh slijkt gifftermåhl.
Fremmandes arfz [rätt].
Continuerades med opläsandet af Erfdeb [alke] n.
Ass.
Lilliemark förfrågade sig i det fall, der een broder är uthlandz, och den döde har flere arfwingar inrijkes, om desse må ärfwa.
Och oplästes dhe rationes Ass.
Lilliemark oppsatt.
Inkom [mo] Secreter Ehrenhielm [och] Assessor Hassel.
Lagmannen Gripenhielm uhrsächtar sig, som af ett serdeles ärende hindrat ähr.
Discurerades om döttrars giffte och lägersmåhl, om med både kan förwärckas arf och godz etc., äfwen så med lönskeläger som gifftermåhl.
Fremmandes arf.
Om fremmandes arf etc. discurerades.
Hr Lovisin: Den, som är uthanlandz, och eij her civis, är som han eij woro her till, och i ty kan han eij med sitt uthslutande, eller emedan han uthslutes som fremmande stängia dem ifrån arf, som är her inrijkes, emedan den uthlandes ähr har eij jus civitatis, och i ty som mortuus är, hwarföre moste iu den, som inrijkes ähr, fast längre 346. uth skyldh, arf taga, så att een sådan skylldeman, som inrijkes är och civis, excluderar dem uthlänske nermere skylde, men eij twärt emoot.
H: s Excell: ts: Den uthländes är har arfsrätt naturaliter, men per leges uthslutas kan, och i ty som lagen säger, att der een kommer eij in i rättan tijdh, tå reserverar sig Kongel.
Maij: t per leges hans rätt, och i ty synes Kongel.
Maij: t komma till arf gienom I handskriften öfver raden står: » effter ».
honom, som är såssom mortuus, och sin rätt öfwergifwit.
Hr Hoffcancellern: Jus Fisci hafwer tå först rätt, när ingen inländes är, men så lenge nogon är her naturalis hæres, niuter han sin rätt.
Landzh.
Hr Lovisin oppläste cap.
19 Erfdeb.
[StL.
] et 23 Erfdeb.
[LL.
] om dem, som skylldare är, och kommer sedan arf skiftat är etc.
Oplästes af Danske lagen cap., huru såssom den, [som] uthrijkes är, tillåtes sin rätt transportera på annan.
H: s Excell: ts: Kongel.
Maj: t finner iu det skada publico, att een fremmande tager arf, ja, och att een, [som?
] borto blifwer, [får ärfva?
]; nu will iu lagen der medelst tillskynda publico någon nytta.
Huru will tå een privatus tillägna sig det, som publico tillhörer?
Landzhöfdingen Lovisin: På det sätt kan mycket falla Kongel.
Maij: t till, der een inländes blifwer arflöös, medelst dem, som uthländes ähr.
H: s Excell: ts: Neij, det är een stoor åthskillnadt, ty detta är lex inter privatos, och privatus succedit privato, men uti det andra är annat: der giörs een constitutio inter regem et exteros, och i ty kan ingen derogera Kongel.
Maij: t det Cronan sig förbehåller.
Hr Lovisin: Den son, som arflöös giöres, excluderas och jure civili, är alltså identitas med den, som uthländes ähr, ty der medelst att någon excluderas, träder den andre till, äfwen så är, när een inländes träder derföre till, att den, [som] uthlendes är, excluderas.
H: s Excell: ts: Det ena skier in poenam medelst sin olydna, det andra gienom jus publ [icum].
Hr Hoffcancellern: Fundamentet är, [att] så länge någon hæres naturalis existit, kan Fiscus eij gierna succedera, och kan ingen annan disput wara, än emellan privatos, nembl.
den inrijkes är will taga arf, och den, som uthrijkes ähr, will honom det disputera.
347.
Hr Lovisin: Der een är landzflychtig, faller arfwet eij konungen, utan dess nermeste arfwingar till.
H: s Excell: ts: Fast her till eij warit den lagen, att den uthlänske her blifwit uthsluten, så kan doch skiäl der till wara, att een sådan lag giöres, och är det förnemst, att här ansees publicum, att det der medelst gagnas.
Ass.
Hassel: Än om her är een arflöös giordt son och een uthländsk fiermare, må då den uthlänske ärfwa eller publicum?
Och är fuller juris naturalis, att een fader är sin son skylldig educationen, men eij så sin egendom, utan är det juris civilis.
H: s Excell: ts: Jag kallar den arfwinge naturaliter, som jure sanguinis är närmare till arf, och är den discurs mehr subtil än rätt till att säijande, neml.
de obligatione per cognationem och consvetudinem, [det är?
] eij så noga effter examen juris naturæ, så att een son skulle kunna pocka sig till arf.
Hr Lovisin: Det är uthi Östergyln een bergsman, hwars son är i Frankrijke, men dess son är her.
Må tå sonen uthsluta sin son, att han ej får taga arf efter sin faderfader?
Mig synes sonen wara som mortuus, och i ty dess son succedera sin faderfader.
Hr Hoffcancellern: Een mortuus transfererar sin rätt till vivum, men denne har ingen rätt, på det sätt som nu är sagdt.
H: s Excell: ts: Civiliter mortuus kan ingen rätt transferera till annan, ty han har ingen.
H: s Excell: ts förestelte denne qvæstion: om den, som är uthländes, kan, om han uthslutes, sin rätt transferera; och är her ingen qvæstio om hwad mortuus wille, utan hwad lag kan wara, och må den inlänske eij mehr förtyckia, om konungen tager det arf, än om hans uthlänske arfwingar skulle det doch få.
Hr Hoffcancellern: Der som är een son uthländes, och soneson inländes, men een son doch inländes; der håller jag före, att son, som inländes är, uthsluter soneson, ty denne kan iu eij ärfwa utan jure repræsentationis, hwilket jus är her intet, ty han repræsenterar dem, som ingen rätt hafwer.
Hr Sneckenberg: Så lenge den uthländes lefwer, synes des son eij kunna erfwa.
H: s Excell: ts: Mig synes den inlänske må see så gierna sin närskylte taga det arf som de uthlänske hans frender.
Ass.
Hassel: Der intet arf gifwes her mehr än på andre orter till dhe uthlänske, faller denne quæstio snart.
Hr Hoffcancellern: Det är iu ett delictum, att han hafwer gjordt sig förlustig af arfwet genom sitt bortoblifwande.
Inkom Lagman Gripenhielm.
Hr Hofcancellern: Så länge een är hæres inlendes, tager han fuller arf, men huru soneson kan taga arf med sin faderbroder, när hans fader är uthländes, kan jag ej see, så länge den nermare är, nembl.
sonen.
Secreter Leijonmark: Lagen kan och wara utan frukt, om man skulle uthsluta soneson, ty der lärer faderfader wisserlig giöra disposition om sin egendomb.
H: s Excell: ts: Det testamente kan eij wijdare sig sträckia än till een som willfremmande.
Och är her elliest hæreditas vacans, ty der som är een son uthlendes, och een son inländes, så och är een son [af den förre?
] her, der är een deel af arf, som tages, och een deel, som eij kan tagas, således ex parte vacat.
Hr Lovisin: Så långdt jag mins, har alltidh vacans hæres [ɔ: hœreditas] accrescera [t] publico, och är mäst att ansee, att arfwet blifwer i landet.
B [orgm.
] Törne: Det är wist, att mäst är anseende, att arfwet blifwer i landet, doch der een uthlänsk är, får fuller han sin deel, doch så att der aflemnas publici deel, nembl.
⅓, ty synes mig, att åthminstone bör een deel lemnas af det arf, som någon inlänsk her får effter honom, som hafwer nermare skylde utlendes.
Hr Hoffcancell.
: Den inlänske moste wara arfwinge in solidum eller ingen, och är det een stoor åthskillnat i nyttan, att hela hæreditas blifwer inne i landet, som är fast större än att een deel blifwer qwar, och således är eij annat att säija, än antingen blifwer den inlänske arfwinge in solidum som jure proprio, eller kan han intet få af det een annan, som uthlendes är, förwärkat, med sitt uthewarande.
Hr Lovisin: På samma sätt som Borgm.
Törne säger, så moste och ske, der een son blifwer arflöös, [då?
] moste dess dehl delas till arfwingarne, doch så att deraf tages een deel till publicum.
Räntm.
Sneckenberg: Fundamentet till 6 [: te] punct [en] i ordningen ähr, att penningarne drages uhr landet, men der det ändras, är och eij af nöden den lagen, som nu omtalas.
Hr Hoffc.
: Giöres den lag, att Fiscus excluderar den fremmande, som är nermare, uthslutes alla fiermare.
Borgm.
Törne: Der igenom conserveras publico den dehl, som her till synes högst nödig, ty publicum bör eij lijda, derföre att een inlänsk gifwes det arf, som een uthlänsk tillfallit är.
Hr Hoffc.
: Publico tillfaller sitt af det, som uthländes föras moste, nu föres intet uth, der den inlänske succederar, och ity är det fundamentet intet.
H: s Excell: ts: Der den inlänske får så mycket större deel nu än förr, nembl.
om den fremmande tager sin fulla deel, får iu den inlänske intet, men om han i det ställe får 5 / 6, hwarföre må han eij mista till publicum 1 / 6?
Hr Hoffc.
: Så länge jag hafwer det fundament: existente hærede, Fiscus nihil fruitur, ille vero in solidum succedit, kan jag intet annat än alt honom tillägna, och seer jag tå intet, in cujus jus Fiscus succedit.
H: s Excell: ts: Han succederar uti ingens jus, utan conserverar sitt egit, och see wij, att den deel, [som] förre gådt uth, blifwer nu inne, och derföre att den inlänske får fast större deel än förr, hwarföre må han icke lemna till Fiscum en deel deraf, och beholla störste deelen sielf?
Hr Lovisin: Än om her är een fiermare, tå får han her intet, utan den uthlänske alt, huru stoor deel må han tå gifwa?
Hr Hoffcan.
: Säger jag, att den uthlänske skall ingen rätt hafwa, huru kan jag tå säija, att publicum skall tå taga hans rätt, som ingen hafwer?
B [orgm.
] Törne: Ja, i det ställe publicum fick allenast een dehl förr, får han nu eij een deel, utan alt.
Hr Hoffcan.
: Jag kan wähl consentera der till, att der een sådan arfwinge är uthlendes, må publ [icum] taga så stoor deel af hans rätt som af danaarf.
H: s Excell: ts uthförer widare, huru den inlänske kommer gienom detta att mehr få.
350.
Borgm.
Törne: Det är ofeelbart, att stante hac lege niuter konungen sitt, men der ny lag giöres, niuter iu den inlänske mehr, och större rätt, och i det fall har han mehr att tacka publico, och må man säija, att i anseende till denne arfwinge, som inlandes är, kan eij publicum taga ifrån den uthlänske sin dehl, utan i anseende till publicum jus.
Hr Hoffc.
: Jag troor det lärer eij kunna skie, ty der een är uthrijkes och seer sig mista, lärer han med de inlänske acordera.
B [orgm.
] Törne: Jo, her är monge exempel der på, att her warit flere in- och uthlänske arfwingar än uthlänske allena.
H: s Excell: ts: Mig synes, att der så är, det Ordet » det » bör utgå.
moste publicum taga sin ⅓ och de andre ⅔ arfwingarna, och det eij i anseende att publicum skulle succedera någon uthlänsk, som ingen rätt hafwer, utan som sitt egit, och mister her arfwingen intet, utan får mehr i det ställe han tillförende intet fått af dhe uthlänskes deel.
Hr Lovisin: Neder på grenseorterne hender mycket, att dhe danske her inkomma, och som wij tillförende sagdt, att det arf her faller, skifftes lijka, som der arfwingen bor, nembl.
så stoor deel tager dhe danske her, som wåra der, och som wij nu see heraf fölga någon owissheet, ty är gådt, att något wist slutes.
B [orgm.
] Törne: I det ställe, som på åthskillige orter är åthskillig seed i detta, synes bäst, [att] i det måhl något wist sättes.
H: s Excell: ts repeterar sitt förre satte fundament, att nu her är eij nödigdt låcka fremmande in, som förr, och ity böre wij condere legem till wåras och eij fremmandes avance och war Kong Christoffer sielf fremmande, som sådan lag giort, som lende fremmande till gagn.
Borgm.
Törne: Der wij och sättia det fundament: på det sätt som arf tages på andre orter, må dhe taga her, som ifrån den orten komma, synes, som wij skulle oss rätta effter andres lag.
H: s Excell: ts: Det woro och indecorum et indignum rege att her giöra een sådan lag, som är enteligen effter andras, utan är mehr ex majestate regis att giöra lag, som finnes undersåtarna nyttig; och 351. slötz, att det är rätt, att her giöres een wiss lag, och eij såssom tillförende war förment: för een Hamburger effter Hamburgisk lag etc., utan att uti detta måhl slutes till een wiss deel, huru mycket af detta uthlänske arf Fiscus må taga.
Oplästes cap.
12 Erfdeb.
Västg [öta] l [agen], hwar af synes, att den, [som] i landet woro nermast, tager alt. Hwad uthlensk niuta må.
Hr Hoffc.
: Her synes att frågas, om icke een, som uthländes ähr, will inländes komma, om han eij tå må få sin rätt, som i Ängeland etc., utan någon deel.
H: s Excell: ts: Ja, det kan fuller så wara, doch synes han wäl af det samma böra lemna een deel till publ [icum], som her får een så stoor deel arf utan möda, som den skåttske Bonde her nyligen feck 30000 riksb.
d: r, hwarföre måtte han eij gifwa 10000, fast han än wille blifwa civis?
Hr Hoffc.
: Synes doch, att någre gradus böre wid det tillfälle achtas.
Oplästes cap.
14 Erfdeb.
VGL.
B [orgm.
] Törne refererar, huru såssom een hoffslagare i Hollsteen hijtkommit och fått 14000 riksd: r och effter han satte sig her neder, gaf han intet till staden.
Ass.
Lilliemark: Der de fremmande als intet skulle få, lärer een rijk man alt för sin dödh uthpracticera.
Hr Hoffc.
: Det finnes, att wåre inlänske hafwa och uthfört större penningar, såssom Fru Christina Brahe gienom gifftermåhl, som tog een landtgrefwe, sålde her sitt godz, och förde uth till 300000 riksd: r, och nemdes åthskillige sådane personer som Breda och andra Engländare.
H: s Excell: ts: För alt moste wij tillsee, att publicum tager intet detrimentum, enteligen kan synas, att den fremmande må taga halfparten, som will her blifwa.
Oplästes ett protocoll i Senaten hollit åhr 1672, af Secreter Leijonmark opborit, om Krabbenhof, hwilken befunnen war, att her welat een stoor deel penningar uthföra, och gick samme protocoll der på uth, att denne Krabenhoff skulle först lemna sin ⅓, nembl.
20000 dal: r, sedan må stå honom fritt her blifwa eller eij.
Hr Hoffcan.
: Af detta tillfälle synes oss, att kunna förordnas något wist om dem, som her hafwa sig wärfft mycket, att eij heller de må få sitt uthföra.
352.
Penningar och godz må uhr landet eij föras.
Assessor Lilliemark: Skulle man och icke kunna säija, att der een fremmande will her blifwa, må han sin wissa deel få, hwar icke intet; och i det fall sättia borgen.
H: s Excell: ts: Man moste wähl ansee, att med ett sådant exempel icke skadas fast mehr publico, och är mitt förnemste att see till på hwad sätt man kan avancera rijkets gagn; och kan fuller wara åthskillnat emellan den, som sielf werfwa och ärfwa Meningen är: » emellan dem, som sjelfve förvärfva, och dem, som ärfva ».
; större privil [egium] bör den, som wärfwar, hafwa.
Hr Hoffcancell.
: Det synes fast nödigdt, att man doch allfwart kan förmera deras privileg [ium] att eij få alt uthföra Meningen torde vara: » Det synes ganska nödigt, ändock att man på allvar kan öka deras privilegium, att de ej få allt utföra. ».
Och är det fast annat, om han blifwer qwar, och intet gifwer publico.
H: s Excell: ts synes bäst, att den, som will blifwa qwar, må beholla halfparten, den, som will föra sitt uth, må eij mehr än ⅓ uthföra.
H: s Excell: ts tog afträde, effter kl. war 6.
Assessor Lilliemark förfrågar: Än om den i Frankrike är, [der?
] intet arf gifwes [uthlenske?
], må han tå intet her få, fast än han hijt will komma?
Hr Hoffc.
: Jo, descendentes, serdeles de, som äro nödige som hantwerkare etc., må fuller niuta sin deel, der han will her boo.
Huru de uthlenske må om arffall notificeras.
Oplästes om fatalierne för arfwingarne; om magistraten skole den notificera, eller andre arf [vin] gar.
Borgm.
Törne: Uti Hållenske lagen är förordnat, att magist [raten] skall notificera dem på orten, dädan den döde är.
Refererades åthskillige sådane exempel ifrån Tysklandh, att nyligen är ifrån Lyneburg till S [ve] a Hoffrätt skrifwit om Öfwerst Posts barn, som äro arfwingar till ett godz der, äfwen ifrån Batavia finnes sådane bref komne etc.
Hr Lovisin: Den, som så will komma att taga arf, moste och wijsa sin rätt, att eij publicum lijda kan gienom någon nermare, som torde wara rijket mehr till nytto.
Discur., om magistraten må wara plichtig notificera den [magistraten?
] i orten, dädan den döde är kommen, om hans arf etc.
Borgm.
Törne: Det är med Hålland opprättat en tractat för 20 åhr sedan derom, och weth jag eij, om det kan hijt dragas nu in lege condenda; äro och elliest mycket få exempel der på, att fremmande hafwa oss notificerat om slijkt arfskapp.
Arfwinge sätte borgen för sig.
Discurerades om de inlänske äro, huru de böre och sättia borgen för sig, förutan att dee klarligen bewijsa med häradz attest sin skyllskapp, hwilket och slötz, som det tillförende i Stadzl [agen] slutit är 353.
Den 11 Martii 1690.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Lagman Hr Gripenhielm.
Räntm.
Sneckenberg.
Secreter Leijonmark.
Assessor Hassel.
Borgmästar Camen.
Borgm.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Hans Excell: ts Præses är på landet förrest.
Om inlänsk arfzrätt.
Ass.
Lilliemark föredrager det han å nyo oppsatt öfwer capitlet, som kallas om danaarf.
Secreter Leijonmark: Än den quæstion, der een arfwinge är uthländes etc., som een son har gifwit sig till annan religion, är åthskilligdt, om han det giör förr eller effter sin faders dödh.
Landzhöfdingen Lovisin: Uthi alt sådant fall, der een blifwer arflöös, kommer konungen till arfwet effter den förre position, hwar af synes monge inconvenientier föllia.
Secreter Leijonmark continuerar sin discurs: Her är allenast tijden, som skillier, som der Kammarråd Snacks son ännu lefde effter fadren, frågas, om Kongel.
Maij: tt succedera må i hans ställe eller annan hans slächt.
Hr Lovisin: Ja, wisserlig Kongel.
Maij: tt.
Secreter Leijonmark: Mig synes annorlunda, ty den tijd han gaf sig till annan religion, hade han än ingen arfzrätt, ty fadren lefde den tijdh han afföll, [han] kunde altså intet mista, och är han i anseende till den tijden civiliter mortuus; när nu fadren döör, tage nu dhe andre hans nästa erfwingar arfwet, och eij Kongel.
Maij: tt.
Hr Lovisin: Det är iu klart exempel med den nyligen afdömde saak Pekels, hwarest Kongel.
Maij: tt förklaras för arfwinge.
Borgm.
Törne: Det synes doch wara fast annat, att konungen må straxt blifwa arfwinge till alt det, som förbrytes, ty det, som är inter privatos som uti dråp på sin hustru, fader etc., der slutes dråparen uth, och de andre arfwingar få arfsrett, eij konungen.
Men der Kongel.
Maij: tt och öfwerheeten ordnar, att dhe, [som] uthländes äro, blifwa uthslutne, der är een annan förordning, ty den uthslutes, som af arfwinge eij kan uthslutas, utan [af?
] sådan lag, som är såssom jus publicum.
Secreter Leijonmark: Der een blifwer arflöös, när föräldrar lefwa, beholler iu föräldrarne sin rätt, emedan han dem eij ärfft.
354.
Hr Lovisin: Jag hafwer tillförende sagdt, att exempel [finnes] om een man uthi Norkiöping, hwilkens son är uti Frankrijke civis; frågas derföre, om soneson kommer till alt arf.
Borgm.
Törne: Her till hafwer publicum hafft ⅓; nu giöres een ny lag, att den fremmande skall intet hafwa, frågas derföre, om publicum må dhen ⅓ nu och hafwa, eller sitt mista.
Mig synes, att publicum sustinerar dens person, som uthe är, så att publicum sluter dem uth, som inniändes äro, ifrån den deelen, som dhe [ɔ: publicum?
] alltijdh hafft.
Landzhöfdingen Lovisin: Der så händer, att jag giör een af mine barn arflöös, må då publicum taga dess deel?
Borgm.
Törne: Det är annat, ty i det fall een är uthländes, brukar publicum sin egen rätt emoot honom, och synes mig bäst, att publicum förbeholler sig den rätt her till warit, och det öfrige lemnas till arfwingarne, ty som publici rätt eij bör giöras mindre än förr, der igenom att een inrijkes kommer till arfz, så bör i alt dess rätt förbehollas.
Och bör derföre publicum eij mista, att nu giöres een fördehlachtig lag för dhe inlänske.
Assessor Hassel uthförde den quæstion Leijonmark framsteldt, och förmente äfwen som tillförende sagdt ähr om crimine læsæ etc., att man intet mehr förwerckar än han äger.
Huru kan då Snacks son förwercka det hans föräldrar än egde, då han affall giorde?
Så blifwer quæstio om dem, som sig redo har så forsedt, [om en sådan?
] får något arf, sedan han sig det förlustig giordt, till hwilken synes kunna detta måhl appliceras.
Borgm.
Törne: Af detta man her till sagt om uthlänskes arf winna dhe inlänske mycket, som till exempel een innlänsk broders barnebarn uthsluta broders barn, som uthländes äro, hwarföre må då dhe innlänske icke, som så prospera, något till publicum för sådan förmåhn förunna?
Hr Lovisin: Mig synes, [att] detta kan oppskiutas till Hans Excell: ts ankomst.
De causis exhæredandi.
Oplästes capitel: om arflöös giörande orsaker.
Ass.
Hassel: Uti jure romano opptecknas 18 orsaker, och förmeenar mongen inge flere wara.
Ass.
Lilliemark: De orsaaker kunna alla eij hijt lempas.
Opplästes de skiäl, [som] han till arflöösgiörande rätt oppsatt, af hwilka 355. een deel ogillades, eller eij så beqwäme synas, som det, der son för sin fader eij borgar, och uhr giäld eij hielper, iemwähl dhe ordh om adelen: der een tager sig före dhen handel, som een adelig person eij tienar, och slötz, att her uthslutes om adelen, ty det, som är otienligit i gemeen, och oärligit, kan och i gemeen sättias, hwar under och adelen förstås.
Om sons gifftermåhl.
Om dotter förseer sig med lägersmåhl, och om söners gifftermåhl, som myndige äro, discurerades.
Secreter Leijonmark: Skillnad bör göras emellan dem, som äro i faders huus och brödh, och andra, det kan [och?
] henda af faders någon illwillia, som obilligdt hinder är.
Oplästes cap.
af Kyrkioord [ningen]: Om barnens gifftermåhl.
Hr Lovisin: Son bör så wähl som dotter wara sin fader lydig uti gifftermåhl, och dess rådh inhemta, och synes af Kyrkioordningen föllia, är han skylldig lyda sine föräldrars rådh, moste han och undergifwen wara samma straff som dotter, der han bryter.
Borgm.
Camen: Giörs doch skillnadt emellan dotter, som är möö, och änkia.
Hr Lovisin: Jag talar icke detta derföre, att son mister entelig arf med gifftermåhl utan sine föräldrars rådh, men om han dem eij een gång derom frågar, synes han fast mehr böra mista arf än någon annan.
Borgm.
Törne: Det är wist ett stort föracht, om son sig utan alt förfrågande giffter.
Secreter Leijonmark: Än om någon fader står emoot det gifftermåhl, som een son will fullborda, när han een annan kränkt etc.; hwad är då till giörande?
Hr Lovisin: Gienom den odygd har han sig sielf arflöös giort.
Hr Gripenhielm: Det hender i det fall, att son moste taga sig hustru emoot sin willia.
Huru kan han tå blifwa arflöös, om han henne moste taga?
Hr Lovisin: Ja, skall den mista arf, som giör ächtenskapp lagligen, men emoot faders willia, fast mehr genom sådan odygd, om han än twingas till ächtenskapet.
Secreter Leijonmark: Det är doch åthskillnadt, om een son giffter sig wähl och illa, det kan henda, att son sin lycka giöra töör, och i den tijd eij [kan?
] få rådfråga sig med sin fader.
Hr Lovisin: Der så ähr, lärer fuller fader wähl see sin sons lycka med behag ann.
356.
Secreter Leijonmark: Det är stor åthskillnad emellan son, som är i sin faders huus, och annan.
Hr Gripenhielm: Än der son är uthomlandz och kan i hast eij få sin faders rådh, må han derföre giöras arflöös, om fader wägrar, hwartill han kan disponeras af sin hustru, sonens stiufmoder?
Landzhöfdingen Hr Lovisin: Det kan insättias: om fader så när är etc.
Inkom Secreter Ehrenhielm.
Discur.
om föräldrars rätt af adelen att dotter arflöös giöra, serdeles effter 1665 åhrs Stadga förmåhr, det må eij föräldrar fritt stå sin dotter, som sig förseer, sin brott förlåta, hwilket något hårt synes.
Om arf på landet.
Ass.
Lilliemark begynte att opläsa det han oppsatt öfwer Erfdebalken ifrån begynnelsen.
Inföll discurs om dem, [som] i staden boo, och hafwa sin egendomb på landet etc., om det erfwas effter Landz- och Stadzlag.
Hr Lovisin: Alt det till gården hörer skifftes effter Landzl [ag], men hwad annat ähr, som kan föras uth ifrån staden etc., skifftes effter Stadzl [ag].
Äfwen så moste man achta, att der een adelsman eger huus och löösöron i staden, skifftes huus etc. effter Stadzl [ag], men penningar etc. effter det stånd, som han tillyder, nembl.
effter Landzl [ag].
Hr Lovisin påminte, att alt det, som innom stadzens jurisdiction ligger och lyder, bör skifftas effter Stadzl [ag].
Om bruuks wärck.
Om bruuk etc., discurerades, serdeles om dess tillwärkning, om det effter Landz- eller Stadzlag deelas.
Hr Lovisin: Så länge järn etc. ligger på stället wid bruket, skifftas det effter orten, men då det der ifrån föres, skifftes det effter personernes willkorl [ɔ: vilkor], nembl.
effter Stadszl [ag], om det är kiöpman, äfwenså annars effter personernes willkorl [ɔ: vilkor].
Borgm.
Camen: Mig synes, att fundus och bygningen äro under Landzl [ag], men tillwärkningen effter Stadzl [ag] som annor löös öron; hwar med och Borgm.
Törne öfwereens kommer, så och Hr Sneckenberg.
Om huushyra.
Hr Lovisin: Den oppborne och förfallne huushyra är som löösöron, men hwadh inne står, fölger husetz tillståndh.
357.
Borgm.
Törne uthförde detta wijdare: Och är manufactur af een art, antingen det holles i staden eller på landet, och synes enteligen, att tillwärckningen går effter Stadzl [ag], fast än det finnes på landet, som hörer een sådan man till, som lyder under Stadzl [ag], det må ligga hwar det will.
Och twärt om, der bruuk hörer een af adel till, att det fölger i anseende till arftakten effter ägarens willkorl [ɔ: vilkor].
Den 14 Martii 1690.
Kl. 3.
Hans Excell: ts [war] uthe på Carlberg med Hans Kongel.
Högheet Prins Carl; ankom doch sedan uthi Kongel.
Commissionen.
Landzhöfd.
Hr Lovisin.
Lagm.
Hr Gripenhielm.
Räntm.
Hr Sneckenberg.
Secreter Hadorph.
Secreter Leijonmark.
Borgmästar Camen.
Borgm.
Törne.
Rådman Brunell.
Om bruks tillwärkning.
Discurerades om det, som af bruk tillwärckas.
Huru det considereras må, såsom löösöron eller annat sådant, som wid bruket alltijd henger.
Ass.
Lilliem [ar] k: Räntor på landet ansees fuller som löösöron, doch gå de ej mehr än första åhret till giäldz betahlning.
Lagman Gripenhielm: Alt det, som är på landet, moste iu deelas effter Landzlag.
Landzh.
Hr Lovisin: Antingen det är på landet eller i staden förtient, kan intet giöras skillnat eller lag uppå, såsom een wid namn Elias Jacobson gaf sig ifrån bruket i staden och förde dijt een stoor post penningar, hwilket om skulle ansees, hwarest det är wärfft, är ondt att skillia arf Ordet » arf » har i handskriften tillskrifvits af senare hand.
.
Hr Gripenhielm: Her är twenne ting, som böre considereras: 1. dess [stånd?
], som arfwet faller effter; 2. tijden, när arfwet faller, och kan jag eij see, att man det ringeste bör eller kan ansee, hwarifrån een ting wärfft är.
Hr Lovisin: Alt det lösa på gården ähr synes böra effter Stadzl [ag] deelas, ia och alt det han kan hafwa att fordra, när han, som ärfwes, är een borgare; och lyder det allena, som gården nödwändigdt tillhörer, till Landzlag, som är jord och löösöron, de i booskapen äro.
358.
Borgm.
Törne: Mig synes, att alt det, som till bruket skickas, till den ända, att det förwandla etc., och alt det tillwärckat är, deelas effter Stadzl [ag].
Secreter Leijonmark: Her synes böra giöras skillnat emellan det ordinarie skier och annars.
Ordinarie bör een borgare eij bruka bonde och landtwärck.
Extraordinarie skier, att adelen fa handla, niuta frijheet på skiepp, äfwen så att en borgare får hafwa landtbruk är extraordinarie, som är emoot lag och ordningar, men effter serdeles privilegier tillåtes det honom; altså synes att hwad han förer till staden, går effter Stadzl [ag], men effter hans dödh, hwad som är på landet, synes böra höra och fölga sitt principale.
2.
Det een handelsm [an] hafwer bruuk är effter Kongel.
Privileg [ierne], ty tillförende hade borgare eij bruuk, än k [onung] Gustaf Adolph det tillät; altså der det capital, som i staden är wärfft, anwändes till landtbruk, synes mig, att det rättas effter personernes willkorl [ɔ: vilkor].
Är det een borgare, som niuter detta genom privileg [ierne], synes nyttan af fundo ansees effter Stadsl [ag], såsom det af stadzwinnest är wärfft, nembl.
det, som bruket kastar af sig; altså hwad som hörer en borgare till, bör gå effter Stadzl [ag], men är det een annan deelas effter Landzl [ag].
Hr Lovisin: Det kan eij taga lag, ty som een adelsman niuter huus etc. effter Stadzlag, så synes alt böra effter Landzlag gå, som på landet är.
Secreter Leijonmark: Det är effter privilegierne och ett extraordinarium, att adel ärfwa huus effter Stadzl [ag].
Ass.
Lilliemark refererar i Kongel.
Hoffrätten agerat [wara], om dee penningar för ett såld huus skulle ansees som penningar och effter Landzl [ag] eller som huus.
Och blef 1688 dömt, att detta ansees som penningar.
Borgm.
Törne: Hwad det angår, om man skulle ansee publicum, synes mig att hwad bruks tillwäxt angår böra deelas effter Landzl [ag], ty om i staden woro sådane lägenheter, brukade fuller borgare der sitt wärk, doch emedan hwad som till bruket tarfwas tages ifrån staden, ty synes bäst, att borgare niuta sitt effter Stadzl [ag], sådant, som är i bruk, men med landt- åkerbruk etc. är annat, och der borgare skulle kastas under Landzl [ag] i detta måhl, skulle eij mongen finnas, som wille sitt der till anwända, skulle och hustrur det mycket hindra, som der igenom mista, och synes derföre till wärckens fortgång lända, om alt sådant deelas effter Stadzl [ag].
359.
Hr Lovisin: Jag kan eij see, in quem finem man giör den skillnat emellan tillwäxten, hwarifrån penningarna kommit.
Assess.
Lilliemark: På löösöron är åthskillnad, antingen de höra nödwändigdt till bruket eller eij.
Hr Lovisin: Hwad som spijkfast är etc., det hörer till fundum, som dörar, spiel etc.
B [orgm.
] Törne: Det är önskeligit, att wåra borgare wille opptaga bruken, det skulle wara nyttigare för publico.
Hr Lovisin: Det synes, som hwar borgare skulle gierna dela alt effter Stadzl [ag].
Borgm.
Camen: Her bör ansees, hwilket är nyttigare.
Hr Lovisin: Jag holler före wara lijka nyttigdt, doch synes wara bättre att [för att?
] borgaren animera, låta [honom] dela alt effter Stadzl [ag], så att een borgare delar effter Stadzl [ag], men een adelssman och andre folck effter Landzl [ag].
Borgm.
Camen holler före detta bäst och så wara.
Secreter Hadorph: På det sätt tyckes, som Stadzlag skulle gå öfwer hela landet.
Borgm.
Törne: Det skulle hindra mongen borgare att antaga bruk, om de delas skulle effter Landzl [ag].
Secreter Hadorph: Det är doch ingen, som klagar der öfwer, och så länge må man wähl låta wid det förra blifwa.
Oplästes cap.
2: om bröstarf.
Om stadzens råmärkie och jurisdiction.
Inföll discurs om ordet: stadzens råmärke.
Borgm.
Camen refererar, huru nyligen är wid rijksdagen af H: s Kongel.
Maj: tt resolverat om städernas jurisdiction, och der den resolution opptages, uthwijser han detta.
Hr Lovisin: Det ordet råmärkie är her beqvämt.
Sec [reter] Hadorph: Stadzens mark eller råmärkie.
Arf emellan son och dotter.
Inföll discurs om skiffte emellan son och dotter.
Secreter Hadorph: Det synes wara fast skadeligit att gifwa dotter lijka med son; ty det är skiedt förr, är och att befara ännu, att fremlingar inkomma medelst gifftermåhl i alt Swer [iges] godz, och är intet land i wärden, som i fast gifwer dotter lijka med son.
Arfzrätt fölger den dödas wilkorl [ɔ: vilkor].
Discurerades, om icke i detta måhl och capitel om arf moste ansees först personen, effter hwilken arf faller, och sedan dess godz, såssom personen alltijdh är förnämare än godz.
Hwar med Hr Landzhöfdingen Lovisin stämde öfwereens.
Borgm.
Törne: Det kan wähl och så införas, och syntes mästedeles det bäst.
Idem: För personens skull blifwer ändring.
Opplästes det Ass.
Lilliemark oppsatt, och på detta sättet; hwar wid och discurerades, att införas moste, hwilka personer som lyda 360. under Landzl [ag], såssom adelen, arrendatorer, fogdar, cronans och adelens betiente etc., och syntes bäst att på det sätt inrätta lagen, som det projectet innehölt.
Discurerades, huru arf effter studenter skifftes.
Hr Lovisin: Effter Stadzl [ag].
Prest [ers] privilegier i arffall.
Secreter Leijonmark: Jag hafwer något att påminna om prästers privilegier i arffall.
H: s Maij: tt har på deras begiäran effterlåtit dem ärfwa effter Stadzl [ag], och frågas, om dhe der med äro bundne, såssom till exempel, der een präst är skattebonde arfwinge och erfwer skattejord, frågas, om han må frijwilligdt låta det dela effter Landz- eller Stadzl [ag], eller om han må giöra effter sitt behag, och såssom fritt hafwa att gå ifrån privilegierne; hwilken discurs eij wijdare continuerade.
Om dem, som äro af annan religion.
Inföll discurs om dem, [som] ifrån sin religion falla, såssom een är född uthi Calvinske religion, her oppfödd och går till den Papistiske etc.
Hr Lovisin: Ja, wist har han förwerckat sitt arf, icke derför att han godt ifrån den Calvinske till den Papistiske, utan att han [handlat?
] emoot konungens ordning: är her uppfödd, och [har] continuerat i annan religion.
Der een man twå fäster och häfdar, huru med senare fosters arf.
[Blef] discurerat om dem, som sig med twenne troolofwat, både häfftet [ɔ: häfdat], om det foster, [som blifwit] i senare fästning aflat, må taga arf.
Hr Lovisin: Frillobarn synas böra niuta sin opptuktelse, och få hälfften med ächta barn; angående detta föreställte, så kan hon fuller eij ansees som hora, utan barnet ansees som ächta äfwen som hon är adelkona.
Borgm.
Camen: Det måhl är lijka med een, som tager flere hustrur.
H: s Excellt: s inkom, berättar sig warit medh H: s Kongel.
Högheet Prins Carl på Carlberg.
Discurerades om den förre quæstion, om det barn, [som blifwit] i senare troolofning aflat, må arf taga.
Borgm.
Törne: Som een man eij kan få taga mehr än een hustru, synes dess barn och eij heller wara arfgengse.
H: s Excell: ts: Fast han kan eij hafwa mehr än een hustru, och det effter Gudz lag, doch kan effter jus civile flere barn hafwa arfsrätt.
Secreter Leijonmark: Her är een Tysk inkommen och råkat sig troolofwa i ett diffamtt huus, reser derföre heller bort, blifwer i Lijfland een tijdh, och der effter gode ehrhollne wittnesbördh 361. engageras i ett förnämt huus, och der will sig giffta, der blifwer nu casus bekant, som förr dölgdt warit, att han troolåfwat war, och som der föregådt culpa levis, kan [der?
] af blifwa casus conscientiæ, så her uti, som det förre, serdeles der så stoor diffamatio är wid det förre huus, att och twiflas kan om dottrens redligheet, hwilken thera han må beholla, om han moste twingas till den förra.
Borgm.
Törne: Ähr huset diffamerat, kan han slippa den fästning, serdeles om det wijsas kan honom som een främling sådant eij afwettat.
Borgm.
Camen: Om dess arf, [som] i fästning aflas, förr än wigslen kommer, der brudgummen döör, bör her först decideras.
Hr Lovisin: Det är iu adelkonu barn.
Om twefästningar och twegiffte.
H: s Excell: ts: Banérens dotters barn blef för adelkonubarn förklarat, och kommo alla öfwerens, att troolofning är ächtenskapp, och wigning een ritus; skulle wij statuera, [att] sådane eij ärfwa, rifwa wi alt det, fast någre orsaker äro, som kunna rifwa troolofning och eij ächtenskapp, och synes de barn och ärfwa, som äro aflade i samma troolofning, ty der som är adelkonu, är och barn adellkonubarn, och ehuruwähl een har eij rätt att wijgas wid twå, ähr doch, der så skier, den samme [ɔ: senare] ächta hustru så wähl som den förre.
Borgm.
Törne: Det är lijkwäl olageligt och således som det intet woro giort.
Hr Lovisin: Fast det är olageligt och ogilt, att han tagit 2 hustrur, så är lijkwähl barnet eij oächta.
H: s Excell: ts: Her är tertii rätt, nembl.
barnetz, derföre frågas, om det, som är oskylldigdt, må ärfwa eller lijda.
Borgm.
Törne: Modren kan dock blifwa informerat om slijkt, och har i slijkt modren skull.
H: s Excell: ts: Det är fuller sandt, det kan så låta sig tala som sagdt ähr, doch der actus är [eij?
] legitimus, nembl.
gifftermålet, så är och effectus, nembl.
arfsrätten, ogill och ingen.
Borgm.
Törne: Der så ähr, att den, som förr är gifft, med flijt söker om sin makas dödh sig underrätta, och förmenar henne död, och der een sådan far låf till alt och att sig giffta, och giör competenter gifftermåhl, synes som dhe barn äro och arftagare.
Secret.
Leijonmark: Hwilken ther hustru bör niuta sin gifftorätt?
H: s Excell: ts: Detta är conjunct, och henger det ena af det andra.
Secreter Leijonmark: Ett sådant barn kan åthminstone ärfwa sin moder, och således synes betänkeligit uthsluta dem ifrån faders arf.
Assessor Lilliemark oppläste å nyo detta capitel.
362.
H: s Excell: ts: Fast än her är nästan identitas causæ med barnen, så synes doch det senare uthslutas böra, ty contractus äro åthskillige.
Secreter Leijonmark: Än der een owetterlig troolofwar och häfdar sitt syskonebarn, och sedan wijges med annan, frågas, om det förra barn må ärfwa.
Assessor Lilliemark: Tilkommer konungens permission att den förre taga, är alt gildt.
H: s Excell: ts uthförer det förra: Contractus äro åthskillige, den första legitimus, den andra eij, altså fast än sägas kan identitas [wara] i anseende till barnet, doch eij till contracterne, och skulle det giöra mycken oreda, om sådane hustrur och barn skulle wara i alt legitimi.
Discurerades att handla om alimentis, hwarest bör införas, i Gifftebalken eller Erfdebalken.
Om frillobarns arf.
Discurerades om frillobarns arf.
Hr Lovisin oppläste loca af Bibelen, och sade sin mening alltijdh wara, der een låckar een ährlig mans dotter, och aflar barn, det barn synes wisserlig, om icke få full, lijkwähl halff arfzrätt, och är det orätt, att een sådan fader far ärfwa barnet, och lucrera af sin missgierning, och barnet, som är oskylldigdt, intet fa ärfwa honom, som är criminal.
Borgm.
Törne: Der man giörligen pröfwas henne låckat, bör det hafwa sin skillnad, och större rätt dess barn.
H: s Excell: ts: Det kan man kalla frillobarn, som sker med lackande, och synes [sådant barn] kunna få een deel emoot dhe ächta, men de, som födas af lättfärdige konor, må intet arf taga.
Commissionens sammankomst.
H: s Excell: ts föreslår och frågar, om man icke kan [bestämma vissa dagar för Commissionens sammanträden?
] och slötz, att utan wijdare bådande kommer Kongel.
Commissionen tillsamman her effter hwar tijsdag, torsdag och fredag effter middagen.
Auscultanter.
Tillätes och intoges M [onsieu] r Melander och Niclas Perman såssom Auscultanter uti Kongel.
Commissionen.
Frillobarns oppfödande.
Discurerades om frillobarns oppfödande.
Hr Lovisin: Fadren är plichtig att föda sitt barn och kan intet wist determineras der till utan som skiäl finnes.
Discurerades, om een fader må ärfwa sitt frillobarn.
Hr Lovisin: Mig synes han bör det eij ärfwa, utan der så ähr, att barnen fa ärfwa, då må der emoot fadren reciproce ärfwa.
363.
H: s Excell: ts repeterar detta: 1. om adelkonubarn; 2. i fästning; 3. att dhet barn, som aflas af een ährlig pijga, som lockat är, niuter störe rätt.
Hr Lovisin: Mig synes, att det må få ⅓ eller ¼ emoot ächta barn, syster som syster ansedt, eller emoot annan iämkat.
H: s Excell: ts: Det kan tå snart skie, att een oächta son far nästan så mycket som ächta dotter.
Discurerades, om desse få på sijdan ärfwa.
Ass.
Lilliemark: Tillförende hafwa dhe å sijdan intet fått ärfwa.
Discurerades om, huru stoor deel ett frillobarn bör ärfwa.
H: s Excell: ts: Der een fader blifwer plichtig oppföda det barn wähl, synes wara nog.
Borgm.
Camen: Det synes bäst att lemna detta till dommarens arbitrium.
Borgm.
Törne: Der een fader döör, synes kunna een deel af dess egendomb gifwas barnet till oppfostring eij som arf, utan som till födo.
H: s Excell: ts: Det är fuller betänkeligit att der intet lageligt gifftermåhl är, lemna barnen arf, och slötz att så införes, som förr är oppsatt, och conceptet wijsar.
D.
18 Martii 1690.
Kl. 3.
Hans Höggrefl [ig] e Excell: s Kongel.
Rådet och Gouvernören.
Landzhöfd.
Hr Lovisin.
Lagman Hr Gripenhielm.
Räntmästar Sneckenberg.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgmästar Camen.
Borgmästar Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Assessor Lilliemark oppläste caput om deras arf, [som] i hordom etc. aflade äro.
Oächta barn niute oppfostran.
Påmintes, att alle barn, som aflas, iemwähl utom ächtenskapp, moste niuta sin uppfostran.
Opplästes caput om inventarier etc. Inventarie opprättande.
Hr Lovisin påminte her wid observeras böra, det i staden plägar mäst af magistraten oppsättas inventarium, men på landet mäst af sielfwa arfwingarne.
Borgm.
Camen: Inventaria sättes och fattas af sielfwa sterbhuset, ty dhe af magistraten kunna eij mer giöra än notera hwad som der oppwijsas.
Inkom H: s Excell: ts.
Barns arf i twegiffte.
Opplästes å nyo caput om dem, som aflas i lönskeläger.
Och discurerades om dhe barns arf, som födas af een tweegifft i annat giffte.
364.
H: s Excell: ts: Man moste noga tillse, att dermed icke kan gifwas tillfälle för dem, som illistigdt sig i annat giffte kasta och gifwa, att andra prejudicera.
Inkom Secreter Ehrenhielm.
[H: s Excell: ts]: Och der så ähr, att allt går lagelig till uti det senare giffte, och een intet kan weta sin maka lefwa, synes dhe barn taga arf.
Och kan mycket infalla, som kan wijsa mannen dödh, såsom der båtzmän etc. stå införde i rullorna för döde.
Borgm.
Törne: Om her och insättes, att alt skall observeras, hwad i Kyrkioordningen står.
Inkom Secreter Hadorph.
H: s Excell: ts: Det kan och wara ondt till att observera det, som brukeligit ähr, att een hustru moste uti 7 åhr wänta, serdeles der andre bewijs till äro, utan som det är fast sällsamt, att dhe införes för döde i rullorne, som kunna lefwa, och som der medelst, att een är innförd för dödh, är mors som certa, ity kan her eij gierna insättias effter Kyrkioordningen, att detta bör rättas Meningen torde vara: » ity kan her eij gierna insättias, att detta bör rättas effter Kyrkioordningen ».
, emedan man kan lätteligen komma till det, att hustrun skulle då i 7 åhr wänta, som allenast är i Kyrkioordningen insatt om malitioso desertore.
Borgm.
Törne förklarar sig her med allenast mena, att med gifftermålet går lageligen till.
Twegifftandes sig barns arf.
Discurerades, om sådane barn må ärfwa till exempel sin fader, som weth sig förre gifft och listigdt nu sig giffter annan gång.
H: s Excell: ts: Det är doch ratione copulationis rätt gifftermåhl till een deel, och af moderens sijda, fast det å hans är vitiosum, ändoch så hustru som barnen oskylldige.
Gifftorätt i twegiffte.
Om gifftorätten är doch fast betänkeligdt, hwad den senare hustru skall hafwa, såssom i staden, der förre hustrun tager halfft, huru mycket den senare må fa.
Såssom der een eger 20, tager förste hustru sine 10, hwad skall den andre få?
Hr Lovisin: Dhe andre 10.
Borgm.
Törne: Så far iu barnet af förre giffte intet.
H: s Excell: ts: Den förste hustrun hafwer jus acquisitum, som är halfft, så kan och den andre hustrun af den andre deel eij hafwa mehr än helfften, som är her 5 dal: r.
365.
Borgm.
Törne: Mister lijkwähl dhen förres barn samme 5 dal: r.
Barns arf uthi twegiffte.
Hans Excell: ts: Der medelst att hustrun tillkiennes gifftorätt, fölger och arf till barnen.
Assessor Hassel: Äro då barnen af begge giffte berättigade att erfwa lijka?
H: s Exell: ts: Ja, wist äro dhe till lijka som fäderne berättigade.
Borgm.
Camen: Än der een sådan man blifwer med den andre hustru rijk.
Hr Lovisin: Jag holler före, att han bör af hennes goda ingen deel hafwa.
Oplästes af Danske lagen lib.
3 cap.
16 om den sig twegiffter, att den hustru, som eij weth af andre eller förre gifftermålet, må ingen skada der af taga till ähra eller godz.
Frillobarns [arf].
Continuerades oppläsandet, och discurerades om dem, som per lasciviam föra ett lättfardigdt lefwerne, och dem, som blifwa låckade.
H: s Excell: ts: Ja, det bör wisserlig giöras skillnad emellan sådane personer.
Discurerades om de barn, som aflas uthom ächtenskapp.
Och oächtas arf å sijdan.
Assessor Lilliemark: Tillförende hafwa dhe intet fatt ärfwa sin halfslächt å sijdan.
H: s Excell: ts: Det är orätt, att dhe, som äro af ächta säng, må niuta arfsrätt effter oächta, och således lucrera af sinas odygd, och dhe twärt om, som äro oskylldige, intet få, och slötz, att dhe må wähl äfwen uthslutas å både sijdor, men effter fader eller moder få dhe eij mehr än 1 / 6 emoot dhe af ächta säng.
Om syskonebarns gifftermåhl.
Inföll discurs om syskonebarns gifftermåhl.
H: s Excell: ts: De orden Leviticon [cap.
] 18 giöra mig heel wiss om, att syskonebarn äro eij der under neste blodzfränka förståendes, ty det står klarligen, att faders syster äro hans näste blodzfränka.
Oächta barns arf till dhe fattige.
Discurerades om det arf effter desse, som i oächta säng födes, att alt det må falla till hospitalet och nämste [ɔ: närmaste] barnhuus.
H: s Excell: ts: Kongel.
Maij: tt lärer eij willia lucrera af sådant, utan är det bäst, att som dhe fattige dagelig ökas, man då hwad skie kan till dem gifwer, och faller det ändoch der genom publico 366. till, emedan dhe fattige moste doch af publico oppehollas.
Och syntes derföre bäst, att detta arf må alt falla till dhe fattige så i fast som löst, der sådane döö utan brystarfwingar, fader eller moder.
Oächtas oppfostran.
Discurerades, om fader är plichtig oächta barn att föda.
Lagman Hr Gripenhielm påminte, [att för] att förekomma lättia etc. är nödigdt att införa, det fader kan wara plichtig sitt barn föda, till dess det kan een annan tiena, och med tienst sig sielf föda, hwilket ochså syntes bäst att införas.
Om uthlänskes arf.
Opplästes dhe rationes Assessor Lilliemark oppsatt öfwer uthlänske mans arf pro et contra.
Hwar wid å nyo discurerades om det arf, att det till konungen een deel faller.
Borgmästar Törne: Det är her een annan ratio, än der een billtoger är eller elliest giöres arflöös.
Hans Excell: ts uthförer detta wijdare, att såsom för publici nytta skull den lag giöres, att der een ähr uthrijkes arfwinge, kan han eij ärfwa jure proprio, utan per indulgentiam regis et juris, och i ty kan han intet med publico disputera om den rätt, han eij eger.
Borgmästar Törne: Det synes bäst, att publicum beholler, hwad det tillförende hafft, och det öfrige accrescit arfwingen.
Hr Lovisin: Det synes mig doch her giöras kunna skillnad emellan nedstigande linien och dhe andre.
Borgmästar Törne: Der lagen blifwer så, att dhet, som tillfalla plägar uthlänske, gifwes nu den innlänske, synes han intet kunna prætendera mehr, och så beholler publicum sin rätt.
Hr Lovisin: Mig synes, [att] för alla bör barnen lijkwähl ansees; som i Östergötlandh skiedt, att een mans son är uthrest, och lemnat een son effter sig, frågas, om icke denne sonesonen må ärfwa sin faderfader in totum, fast fadren sin del förwerckat.
367.
Hans Excell: ts: Det är såsom ett jus repræsentationis her att achta, och synes den sonesonen wähl böra komma till arfvet.
Och slötz, att her observeras, det må linea descendens få alt det arf, men dhe andre niute ⅔ och ⅓ gifwes till publicum.
Fremmande will sig her nedersättia.
Discurerades, om icke her bör giöras skillnad emellan dem, som förr äro her i rijket, och dem, som nu inkommer, och will her för sådant sitt tillfallne arf sig nedhsättia, att han iu bör med någon större gravation sig her winna jus civitatis, som den der å både sijder så lucrerar, och syntes, att den må niuta sin deel och förmåhn till ⅔ äfwen som den förre inrijkes boendes.
Resande döör.
Borgmästar Camen: Än hwad bör man säija om dem, som hijt innkomma till att her sökia sin giäldh etc.
Hans Excell: ts: Det är fuller een åthskillnad emellan den, [som] her civis är, och den, som inkommer resande, ty den her eij är civis, han kan eij heller säijas lemna något effter sig såssom arf.
Refererades de exempel, som wijsa, huru såssom i Frankrijke skier, att, fast det är een resande, [som] der döör, allt hwad han eger, och hafwer medh sigh tages straxt till publicum.
Borgm.
Törne: Det är doch eij godt een sådan lag giöra, ty den, som innkommer resande, moste gierna wara frij etc.
H: s Excell: ts: Det skulle minska och högeligh skada crediten, om sådant her skulle statueras, och der han intet drogo hijt sielf, kan iu ingen honom neka att taga sin fordran gienom andra.
Hr Lovisin: Der doch sådan lag är på andra orter, synes [det] eij så obilligdt.
H: s Excell: ts: Det synes, att man wähl kan i gemeen sättia; i öfrigdt må wähl observeras, att der een sådan lag är på andre orter, må det landz inbiggiare och her eij niuta något.
Borgmästar Törne: Såssom det lender publico till styrckia att fremmande lemna her sine penningar, så skulle det skada publico, om den, [som] hijt kommer sin skuld att sökia och her dör, skulle sitt mista.
368.
Hans Excell: ts: Man moste noga achta, att commercier uti slijkt eij hindras eller skadas.
Som expediter.
Discurerades, om dhe her äro som expediter.
Assessor Lilliemark: Han hafwer her ingen jus civitatis.
Borgm.
Törne: Det hender, att een sådan sig förkofrar, må han tå allt sådant afföra, eller hans erfwingar taga?
H: s Excell: ts: Den, som will her påstå, att een sådan hafwer hans penningar om hender, han moste bewijsa, hwad hans egendom är, och det må principalen borttaga, men hwad deröfwer är, bör wähl her lemnas, såssom det her är honom tillwäxt.
B [orgm.
] Törne: I Hållenske tractaten är allenast det förbehollit, hwad som kan wijsas dem i Holland tillhöra, men eij hwad som höra kan expediterne till.
Inlänske, som sig uthlendes nedersättia.
Opplästes Kong Gustafs Förordning af åhr 1620 om dem, som her äro födde, och sig uthlendes begifwa, och der blifwa, att dhe her förwercka sin egendomb, såssom den der förer afwog skiöldh emoot fädernäslandet.
Den 20 Martii 1690.
Kl. 3.
Hans Högg.
Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouverneuren G [refve] Lindsköld.
Landzh.
Hr Lovisin.
Lagman Hr Gripenhielm.
Secreter Hadorph.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgmästar Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunei.
Om jord, som gifwen är, widh dana arf.
Assess.
Lilliemark: Jag hafwer förgiätit att observera det, som uti Landzl [agen] och St [ads] l [agen] står om dana arf, att gåfwan går till donatorem tillbaka, ner den fremmande, som den fådt, dör utan arfwinge, och synes mig, [att] der een simplex abalienatio ähr, bör der wid blifwa, och eij sådan gåfwa återgå.
Hr Lovisin: Den lag har gode skiäl med sig.
Hans Excell: ts: Jag twiflar der om, huru det entelig bör wara, om simplex donatio sine conditione bör gå tillbaka, der sådant intet är afskiedat.
Hr Lovisin oppläste cap.
18 StL., hwilket han förmente hafwa gode skiäl med sig, der inge arfwingar äro, utan egendommen faller Fisco till.
H: s Excell: ts: Der gåfwan är eij conditionerat, synes wähl, att det må blifwa der widh, och kan fuller wara indifferant, om det insattes eller eij.
369.
Hr Lovisin: Doch synes, som der sådant falla skall till Fiscum, will donator sig det förbehollit hafwa, [som] han gifwit.
H: s Excell: ts: Det han af een god fonte gifwit, huru will han det ex malo fonte återtaga.
Ass.
Lilliemark: Der af kan doch infalla een stoor twist i längden.
H: s Excell: ts: Oss bör i detta fall consulere publico, doch att her wid intet betages donatori sin frijheet, att conditionera sin gåfwa.
Men den gåfwa att förändra emoot donatoris willia och emoot publici nytta, när donator sielf sig eij något förbehollit, synes mig eij sä rättwist, och att lagen tillägna skall honom, det han sig eij sielf förbeholler.
Assessor Hassel: När gåfwan är een gång rätt gifwen, kan den eij gå tillbaka, utan att giöra lagens krafft till intet, som gör gåfwan till laga fång.
H: s Excell: ts: Jag ser eij annat än wij böra consulere publico sine præjudicio alterius i wår lag, och i det måhl bör publicum niuta så detta, som alt annat det han äger, som ingen arfwinge har.
Secreter Leijonmark: Publicum niuter iu icke allenast det han äger in re, utan och nominibus, giäld etc.
Borgm.
Törne: Gåfwor skie och mäst uti respect till annat, [såsom?
] nyttig tienst.
H: s Excell: ts: Mig synes, att wij her med eij behöfwa oss uppeholla, utan lemna detta uthe.
Ass.
Lilliemark: Jag will oppsättia her rationes pro et contra, hwar wid detta slötz.
Oplästes cap.
9 om inventario, och företogs detsamma till öfwerseende, om och under wiss uthstående skuld, och icke bör och kan fordringar förstås.
Ass.
Lilliemark: Der under förstås arfsprætensioner och slijkt.
Hwad barn förut bekommit hafwa.
Om medgifft föras bör till inventarium.
H: s Excell: ts: Det synes swårt, att ett barn skall så noga förplichtas att sådant återbära, såssom kan wara i wijn, ööl et aliis consumtibilibus, ia och kläder etc., der lijkwäl een man kan gifwa een willfremmande det han intet är plichtig återbära; hender och, att man eij kan återbärat [ɔ: återbära det], och eij alltijdh hafwer alt opptecknadt.
370.
Assess.
Hassel et Hr Lovisin etc.: Om hemgifft kan detta gå wähl ann, och syntes, att her kan insättias någon limitatio emellan det, som gifwes så, att det bör framdeles i arf beräknas, såssom medgifft eller slijkt.
Ass.
Hassel: Inventarium opprättas om det i huset finnes, hwar till medgifft eij gierna hörer, utan boet, som nu ähr och finnes.
H: s Excell: ts: Det synes honom, som medgifft fatt, böra inventarium opprätta, och således och sin medgifft oppföra.
Inventar [ium].
Discurerades, om och stadzens magistrat bör till alla huus gå och inventera etc.
Borgm.
Törne: Till alla huus gå borgm [ästare] och rådh utom [till] adel huus, och woro wähl, att det samma skier i adel huus af wederbörande.
När inventarium skall opprättas.
Discurerades, wid hwad tijdh inventarium opprättas bör, antingen tå man träder till annat giffte eller straxt effter döden.
H: s Excell: ts: Bäst straxt effter dödzfall, ty der med förekommes, hwad sedan infalla kan, som gienom den qwarlemnades lättsinnigheet till ett eller annat.
Förmyndare.
Discurerades om Förmyndareordningen.
Om förmyndareordning.
Hans Excellens: Uthi den bör achtas stoor moderation, och synes, der een förmyndare sig anstält som een diligens pater familiæ utan all sweek eller list, det han bör wara befrijat för wijdare åtahl.
Discurerades om hwilken som böör inventarium opprätta etc.
H: s Excell: ts: Mig synes, att her kan straxt tillsättias, hwem som böör detta förrätta.
Inkom Lagman Gripenhielm.
Swenska ord [må] i lagen brukas.
Discurerades om de latinske ord obligatio, magistratus, inventarium etc., att i stället brukas må swenske ordh, såssom handskrifft, borgm [ästare] och rådh, opteckning, förtekning etc. Undandölgande wid inventering.
Discurerades om undandölgande wid inventarier och dess straff.
Hans Excell: ts: För medarfwingars säkerheet så och creditorernes skull är intet straf för stoort för den, som är så lättfärdig, att han i detta måhl döllier något.
Borgm.
Törne: Det ähr så mycket mehr nödigdt straffet skierpa, som der wid är lijkwähl tillfälle att sig bruka för dem, som illa willia, och syntes, att her kan innsättias, att den det giör bör betala all giäld, och der till plichta, som för tiufnadt.
371.
Assessor Lilliemark: Det kan henda, att een hafwer dölgdt, de andre eij, skall han tå allena betala all giäld, som undandölgd ähr?
Borgm.
Törne: Der så hender, att huset ähr så giäldbundet, att arfskapet eij räcker till, hwarken det qwart är, eller det han undandölgdt, synes hans och till betahlning gåå böra, och eij mehr, der han och skall plichta som för stöld, är straff nog, som synes blifwa tree gånger så mycket, hwilket må kunna tillfyllest afholla ifrån slijk wanart.
Och slötz, att der wid blifwer, att han plichtar som för annan stöld.
Hwem inventarier på landet giöra måå.
Discurerades om inventarier på landet hoos allmogen, och som syntes swårt, att häradzhöfdingen skall wara tillstädes wid alle, iemwähl att den, som honom behöfwer, skall resa så lång wäg, som offta händer, ty synes bäst, att länsmän och slijke kunna tillsäijas der opptekna och sedan det wid näste ting oppwijsa, att låta uti protocollo det införa, hwilket och så bäst syntes.
Uthi staden.
Discurerades om hwem som bör i staden inventera hoos adelen.
H: s Excell: ts: Det är bäst att borgm [ästare och] rådh det giör så hoos adel som andra, till att undwijka oreda.
Borgm.
Törne: Angående adelen så hafwer fuller borgm [ästare och] rådh eij så stoort beswär, som för dhe andra, ty wid dhe andra är beswär för förmynderskap etc.
När inventarium opprättas skall.
Discurerades om tijden, innom hwilken inventarium bör skie.
H: s Excell: ts: Någre dagar moste lemnas för sorg skull änkior eller slijke; och ähr elliest swårt någon wiss tijdh föreskrifwa.
Borgm.
Törne: Om een månad föresattes, att innom een månad moste inventarium skie, der annor nödwändigheet eij fordrar att strax låta förseglas etc., [såsom] der stiufbarn äro, flere kullar, änkia utan barn etc.
Hr Lovisin: Der stiufbarn, creditorer etc. begiära, kan ingea wägra dem låta strax förtekna eller försegla.
H: s Excell: ts: Det mästa man kan föresee, att redeligit till går, williom wij giärna, men der ingen begiärer, kan man beswärligen strax stijga till att försegla eens ägendom.
Hr Lovisin: Der en man effter hustru eller hustru effter man 372. lefwer med barnen, är fuller swårt, att strax låta försegla och inventera, altså synes, att een kan lemna dem någon tijd fritt, der icke creditorer sig infinna och det begiära.
Assessor Hassel: Der een fader effterlefwer, är swårt honom imponera inventering emoot wanan etc., emedan han och förmyndare är effter lag.
Borgm.
Törne: Der lagen så biuder, må ingen undra, att och så begiäres, ty lagen är för deras skull, som eij redelig omgå willia.
Assess.
Hassel: Bör och her sättias straf före, der inventarium inom een månad eij skier?
Hr Lovisin: Ja, det bör enteligen skie och straff förordnas.
H: s Excell: ts: Man moste och sättia på annat ställe, det böör borgm [ästare och] rådh etc. wara förplichtadt sin embete giöra.
Opplästes Danske Lagen, som inneholler, att innan 30: de dagen skall förseglas, der någon döör, och barn äro effter begges [ɔ: begge] Se D.
L.
5 — 2 — 2.
.
H: s Excell: ts: Der ratio reverentiæ parentum är, synes kunna till 6 weckor dröijas, men der både föräldrar äro döde, stiuffader etc. är i huset, är eij så stort anseende emellan syskonen och i ty bör strax alt goda förseglas.
Om den sig giffter utan afwittring.
Discurerades om den i oskiffte boo går, utan inventering, afwittring etc. och sig giffter.
Hr Lovisin: Emedan som deraf kommer så store trätor, är bäst allfwart her widh förfara, och föresättia prästen, att han, som dem wijger, bör mista tiensten, borgm [ästare och] rådh straffas, och den sig så giffter mista all sin gifftorätt.
Den 21 Martii 1690.
Kl. 3.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Lagman Hr Gripenhielm.
Hr Sneckenberg.
Secreter Hadorph.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgmästar Camen.
Borgm.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
373.
H: s Hoggrefl [ig] e Excell: ts låter weta sig wara opasslig.
Om inventario på landet.
Opplästes å nyo hwad Assess.
Lilliemark hafwer oppsatt öfwer det capitel om inventario.
Discurerades widlyfftig af och till om dem inventera bör i landzorterne, hwar wid åthskillige swårheeter föredrages, och entelig corrigerades det förr oppläste.
I staden.
Discurerades om inventarie opprättande i staden, serdeles att nödwändigt är, [att] twå åthminstone af rättens medell der till ordnas, förutan stadzskrifwaren.
Secreter Leijonmark: Der alle äro myndige, synes dem böra lemnas fritt att kalla någon af rätten till inventarium, om de så willia eller eij.
Assessor Hassel: Doch till att undwijka all oreda, är bäst dhe af magistraten der till kallas.
Syntes och her wid nödwändigdt, att åthskillige afskriffter af inventario giöras, att och ett förwaras i häradzkijstan, och att derom tecknas korteligen i protocollet, och att serdeles observeras, om der äro barnpenningar, annor gravation, hwar medh alle samtykte.
Arf tillträdas utan inventerning.
Discurerades om dem, som arf tillträda utan inventario, om han bör all giäld betala, och dess utom alt arf mista.
Hr Lovisin: Ja, det holler mongen entelig till att giöra inventarium.
Borgm.
Törne: Der huset intet giäldbundet är, är tå intet straff, om han försummar giöra inventarium; och ity bör och i det fall sättias ett wist böte.
Beswär wid inventering på landet.
Secreter Leijonmark påminner een eller annan gång, att detta, som her oppsatt ähr om inventariers opprättande af häradzhöfdinge, ländzman på landet etc., skall gravera dem, som äro i Norrlanden, och hafwa lång wäg till sådane personer, hwilkom kostnaden på wägen falla må fast swårare än alt annat, serdeles der och eij andre finnas, som skrifwa kunna; warandes landet utharmat, som näres allenast af barkebrödh och slijkt, och derföre knapt kunna [ɔ: kan?
] hålla giäster, och ity kan man befara, [att] fast her något sådant 374. oppsättes, lärer doch wid tillfälle anföras der emoot af andra observationer, som det ändra.
Förmyndare försummar inventarium.
Discurerades, om så hender, att förmyndare feela, och eij giör inventarium, hwem plichta skall, hwar wid och exempel refererades, och der försummas aff förmyndare att gifwa contribution af barnegodz etc., om barnet bör swara.
Hr Lovisin: Den intet fehlar eller fehla kan, bör eij straffas, fast sielfwa resten och betalningen af contribution bör fuller pupilln betala, och af hans godz tagas, men hwad criminale är, bör förmyndare swara till.
Borgm.
Camen: Kan henda, att böterne och tages af egendommen, och hafwe sedan pupillerne sin regress till förmyndaren.
Borgm.
Törne: Mig synes, att förmyndare bör böta för sin försummelse och eij pupillen, som intet bryter eller fehlar.
Discurerades om tijden, som skall achtas, när inventarium oppsättias bör, antingen widh den tijdh döden tijmar, eller sedan etc.
Landzhöf.
Hr Lovisin blef effterskickat af Kongel.
Cammarcollegio, tog afträde, sade doch sig straxt återkomma willia.
Préférence.
Opplästes caput om giäldz afbetalning och préférence.
Hwar wid inföll discurs, om det hörer till detta rum.
Påmintes, att detta kan allenast föras till caput om inventario, således att der moste oppteknas, hwad som är depositum, boolag, barnepenningar etc., och sedan om dess betalning, préférence etc. föres till annat ställe.
Arfskiffte, när skie må, der giäld är.
Inföll discurs om deelning, der huus är giäldbundit, om arfskiffte må skie strax, när giälden kan wara disputabel, som kan långdt uthgå.
Secreter Leijonmark sustinerar, att arfskiffte eij gierna kan oppehollas för owiss giäld skull.
Assessor Hassel: Den, som deela will, synes böra först antingen deponera eller borgen sättia för det, som disputabelt är, ty creditor bör eij heller löpa och see arfwingen i hender effter sitt.
Secreter Leijonmark: Det kan wara fast disputabel saak, om icke om capital, [så] doch [om] interesse etc., som eij alt kan borgas eller deponeras.
Discurerades om deposito.
375.
Assessor Lilliemark: Det, som är in natura behollit, går för alt uth, men är det förwandlat, kommer det uthi competens med dhe andre priv [ate] giäld poster.
Assessor Hassel: Det, som är af deposito utan deponentis willia förwandlat, är ett fult furtum, och bör det äfwen wähl uthgå, fast det är förwandlat.
Creditor [s] samtycke till arfskiffte, der giäld är.
Discurerades, om de ord må insättias, att intet bör arf deelas, förr än giäld gullden är, der creditorerne eij samtyckia.
Hr Gripenhielm: Der någon creditor der till så samtycker, inngår han ett privat contract, och står det honom fritt, hwilket i lagen eij behöfwes insättias, lijkasom skulle wara een särdeles lag, att man må giöra contract.
Assessor Hassel hölt före, detta eij wara nöden att innföra.
Borgmästar Törne bijföll det samma.
D.
27 Martii 1690.
Kl. 3.
Hans Höggrefl. Excell: ts Kongel.
Rådet G [refve] Lindsköld.
Hr Hoffcancellern.
Landzhöfd.
Hr Lovisin.
Räntmästar Sneckenberg.
Secreter Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgmästar Camen.
Borgm.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Hans Excell: ts: Wij williom än hwad återstår af Erfdebalken gienomsee och sedan komma till Gifftebalken.
Hr Lovisin: Om wij emedlertijdh oss företagom Gifftebalken alternis diebus, att eij allt för swårt må falla Assessor Lilliemark, att continuera och sitt förfardiga.
Discurerades om giäld och préférence.
Depositum, cessio bonorum.
H: s Excell: ts: Det wore eij illa, att om detta alt, deposito, cessione, concursu etc. giordes een wiss balk.
Borgmästar Camen: Det hörer till locum om contracter, som hörer till Kiöpmålebalken.
Discurerades om deposito, begrafningskostnadt.
376.
Hr Lovisin: Der ett huus är giäldbundit, bör [eij?
] Jfr L: s anförande s. 214: » Mig synes, att een geldbunden må det minsta depensera till sådan kåstnadt som kan skie. » begrafningskostnad wara möijelig stoor.
Om pant.
Oplästes caput om giäld, och hwad afgå bör för deelningen.
Och discurerades, om pant må för uth gå etc.
H: s Excell: ts: Pantsatt godz hörer till boet, så wijda det för sterbhuus prætension häftar.
Hr Hoffcancellern: Ja, det är annat med pant, emedan den ansees både huru wijda den een annan, och boet tillhörer.
Discurerades om lähn, jemwähl och hwad annat som förr alt uthgå böör af boet, såssom det een om händer hafwer, anförtrodt godz af casseurer etc.
Hr Lovisin: Her bör och achtas, att sådant annförtrodt godz bör uthgå, antingen det ähr förwandlat eller eij.
Borgmästar Camen: Hijt synes eij höra att alt sådant specificera.
Hr Hoffcancellern: Ja, det synes her kunna förbijgås, och allenast her nemnas om, hwad her afgå bör, med general ordh, men det att specificera lemna till sitt rum.
Hans Excell: ts: Mig synes her [böra?
] med ett ord insättias, att först afskillies annars mans egendomb, rättigheet och all giäld.
Depositum exstans.
Assessor Lilliemark: Her synes doch införas böra om deposito exstante etc.
Borgmästar Camen: Först inventeras alt det uti boet finnes, sedan skillies ifrån hwad som annan tillhörer.
Hr Hoffcancellern: Uthi inventario bör alt oppteknas, hwad som är depositum etc., och kan om sådant deposito mycket infalla, som der twenne deposita äro, det senare exstans, det förre wandlat, synes det, som exstat, uthgå, äro båda förwandlade, komma dhe till strijdh, och concursum.
Borgmästar Törne: Her synes mäst alt kunna under femb titlar begrijpas.
Hans Excell: ts: Man kan insättia: förtrodt godz, och annan mans egendomb.
Borgm.
Törne: Tillijka giäld, med testamente, morgongåfwa, och all omkostning.
Hr Hoffcancellern: Her talas allenast om det, som förr uth gå 377. böör, och till boet eij hörer, som är förtrodt godz etc. och till giäld eij hörer eller med dem bör confunderas.
Hans Excell: ts: Man kan skillia åth detta, att först uthtages annans egendomb, sedan tages af oskiffte all giäld etc. Morgongåfwa [går] för giäld.
Discurerades, om morgongåfwa går för giäldh etc.
Assessor Lilliemark: Her äro dommar, som gifwa morgongofwa præ för giäld effter echtenskapet, emedan morgongofwa är een full abalienatio.
Hans Excell: ts: Så wijda hon eger något det mannen eij bör disponera, och har ius acquisitum uti, det kan mannen intet förgiöra, eller till hans giäld gåå.
Assessor Hassel: Nu faller mannens gifna morgong [åfva] hans erfwingar till effter hennes dödh; och ity synes morgongåfwa gåå till betalning för hans giäldh.
Hans Excell: ts: Ja utan all twifwell, ty det faller då till arfz, som eij skie kan, förr än giäld gulden ähr, men det, som gifwes, när mannen är giäldbunden, hafwer ingen effect, förr än all giäld gullden ähr, ty man bör eij defraudera creditorn och det samma gifwa hustrun, så må eij heller creditorn stöta henne uhr den rätt hon hafwer; och uthfördes detta wijdare af Hr Hoffcancellern, såssom ingen man kan med sin gåfwa till sin hustru, morgongåfwa eller slijkt, förtaga sine creditorer, [som] han tå hafwer, deras rätt till det han tå äger, och hwilket han eij abalienera böör, förr än alt ähr till creditorerne betalt, så kunna eij heller någre creditorer, som komma till att fordra serdeles af mannens förseende, caution etc., sedan han morgongåfwan gifwit, tå han intet giäldbunden war, præjudicera hustrun i den rätt, hon tå förr wunnit; och är desse reciproca.
Om hon kan ingen creditor præjudicera med den gåfwa hon för giälden fått, så bör och ingen, som då senare creditor är, henne præjudicera eller till sin morgong [åfva] skada.
Och woro elliest sådan morgong [åfva] fåfäng, om mannen skulle få sedan den abalienera.
Hr Lovisin giorde ett inkast om dem, som sådan morgongåfwa graverar, och creditor det eij af weth, utan låter dem [ɔ: den?
] lagfara.
378.
Hr Hoffcancell: n: Det, som giöres i boo, kiöp eller slijkt, bör med samma [ɔ: samnad?
] I handskriften synes till ordet » samma » bokstafven » t » senare hafva tillskrifvits, möjligen i afsigt att ordet skulle läsas: » samnat », d. v. s. samnad.
Jfr s. 212: » och synes morgongåfva komma i samma consideration som hennes faste godz, hwilket hon fuller moste samtycka till, om den skulle utsättias till födo. » hand skie, och underskrifwas.
Morgongåfwa et pactum antenuptiale inprotocolleras.
Borgm.
Törne: Man kan alt detta mediera på det sätt, att morgongåfwa inprotocolleras.
Hans Excell: ts: Det är det bästa både om morgongåfwa så och om heyrats contract, och dess utan må det ingen krafft hafwa, och slötz detta, att så skie skall, såssom det all swijk förekomma kan, warandes högst af nöden att grunda all lag på redeligheet.
Secreter Leijonmark påminner, att till den giäld, som giöres till boo, hörer och morgong [åfva], såssom i fattigdom etc.
Hans Excell: ts: Ja, wij hafwe iu reeda sagdt, att när morgong [åfva] gifwes, der ingen giäld ähr, beholler hon morgong [åfvan], och det, som tages till bägges underhold, hörer och både till att betala, doch så att alt först går till giäld, förr än morgongåfwan går uth, ty gifftorätten har mindre faveur än morgong [åfva], ty detta är hennes särskillte, hwilket eij kommer till deelningz med arfwingarna, och syntes mig, att hon swarar till giälden till sin ⅓, som giord är till boetz nytta, och synes morg [on] g [åfva] komma i samma consideration som hennes faste godz, hwilket hon fuller moste samtycka till, om den skulle uthsättias till födo, äfwen som all annor hennes godz.
Hwad hustru och des arf [vinga] r swara böre af mans förseende.
Hr Lovisin: Om denne giäld, som är förr eller effter ächtenskapet giordt, är H: s Maij: ttz resolution doch eij ännu så klaar; förr är eij så noga observerat om caution eller slijkt, som eij hustru participerar uti.
Der nu min hustru kommer till mig fattig och jag mycket kan wärfwa, niuter hon der af sin deel, men ex oneroso, som är min caution etc., will hon eij sortera, utan alldeles arfwingarne eller mig till last komma låta, synes som det lijkwähl är swårt.
Och lemnar jag detta att öfwerläggias.
Borgm.
Camen: Det är wid gifftermåhl ett contract ingådt, hwilket stå bör, och således niuter hon af hans winst, men eij [af hans] förrseende sin part.
Hr Lovisin: Det kan doch skie utan hans förwållande eller willia, som skier gienom caution etc. Der han intet ondt mendt, utan är blott olycka, i det fall synes hustrun äfwen wähl sortera af olyckan så wähl som af lyckan.
379.
H: s Excellens: Det är sannerlig wärdt att betänkia, som der een så går olyckelig i caution, och der hon dör, skall hennes arfwingar taga ifrån mig alt det öfwer är, som hennes egit.
Så är det dubbel olycka, först att jag mist för caution mitt, sedan komma hustruns erfwingar och taga hwad öfrigdt är, och alt det jag werfft.
Hr Hoffcancellern: Mig synes her böra æquum observeras, ty af praxi hafwer förre creditor tagit allt, utan anseende, nu är consilio statutum, att det hustruns är bör conserveras, att eij alt moste borttagas af creditore, Kongel.
Maij: tt eller andra.
Skole nu creditorer i sådant fall mista, som prætendera titulo oneroso, huru må då erfwingar, som lucrativo titulo tillkomma, winna mehr än creditorerne?
H: s Excell: ts uthförer detta: Jag kan eij see, huru erfwingar komma [att] taga det, som eij creditorerne kunna taga, utan det Kongel.
Maij: tt sielf låter fritt, må iu erfwingarne låtta blifwa.
Hr Lovisin: Det är lijkwähl obilligdt, att hustru will sortera aff winst och eij aff olyckel [ig] hendelse, och synes mig detta låta fast billigdt sig discureras.
Men hwad som een man genom full förseende brotzelig försätter, må hon eij wara dehlachtig aff.
Borgmästar Törne: Hwad som man aff det förwållande förgiör, som honom bör [tillräknas?
] och han kan förewakta, der af bör hon eij participera, men af all annan olycka bör hon deela.
H: s Excell: s: Alt det man finner nödigdt att styrckia redeligheeten och förekomma list och processer med, det wille wij gienom lagen förola [ɔ: förorda?
], så att der såssom een hustru begierer, och för hennes skull begiäres caution etc., och olyckeligit händer, bör hon med nogon sådan underskrifft betyga och det kommer sedan på hennes part.
Borgm.
Törne: Der underskriffter af hustrur begynner mycket att brukas, kan det lättel [ige] n wändas till hennes wersta.
380.
Hr Hoffcancellern: Her är allenast een sådan quæstio: om man för hennes skull går uti caution etc., må icke tå, när mannens dehl är till betalning uthgångit, och hennes dehl tillgå?
Assessor Hassel: Hustrun hafwer eij nogon dispositio öfwer sitt, hwarken löst eller fast, warandes hon såssom een pupill, och ty kan hon eij contrahera eller actus civiles ingå.
H: s Excell: s: Der man hustrun till præiudice will disponera, och hon eij underskrifwer, är intet hennes gierning, men der hon och underskrifwer, obligeras hon äfwen med honom.
Assess.
Hassel: Uthi jordebyte etc. will och lagen, att hennes fränder skola med wara, fast mehr i annat, som synes henne gravera.
Hr Hoffcancellern: Her äro twenne momenta: 1: 0) huru wijda hon för gäld etc. kan heffta, och der det skall skie, är af nöden, att hon och underskrifwer; 2: 0) huru wijda effter hennes död hennes erfwingar må hennes man till skada hennes dehl oafkortadt uthtaga, det är quæstio juris.
Hr Lovisin: Der een man tager låån, och är för annan orsakat att gå i caution på nogon winst och förlust, skall nu een sådan cautionist, som intet annat än wähl ment, och der med sig att hielpa, men kommer sedan att heffta för sådan giäld, der hustru sedan kan döö, allena alt stå och giälda eller böre hennes erfwingar alt uthtaga, och intet ansee, att han allenast wähl ment, eller skall han alt sitt der med förgiöra, och hustrun intet deraf participera, der lijkwähl, om winst blifwer, will hon deraf dehla?
Jag förstår Kongel.
Maij: ttz resolution så, att hustrun är deelachtig till alt ledt och liufft, så att hwad af hans rätta förseende eij skier, bör hon och dela aff.
Hr Hoffcancellern: Så lenge man och hustru lefwa tillhopa, är saken klar nog, men her talas om arfwingar allenast, hwilket man bör i detta måhl försee.
381.
Om begrafningskostnadt.
Discurerades, om begrafnings kostnadt går aff oskiffte eller den dödas dehl; och samtycktes af allom, att sådan kostnadt går af oskiffte.
Disc.
om begrafnings kåstnadt effter willkorl [ɔ: vilkor].
H: s Excell: s: Det är eij rätt, att der een giäldbunden man dör, fast han är nogot förnämre, bör han doch eij så prächtigdt som een annan begrafwas Satsen förtydligas enklast, om ordet » att » uteslutes.
.
Discur., om och under begrafnings bekostnadt bör förstås sorgekläder etc.
Hr Lovisin: Det bör eij skie, der huset är gäldbnndet.
H: s Excell: s: Det är och sandt.
H: s Excell: s: Ex jure gentium bör begrafning wara, och dess kostnadt, men pompa ad sepulturam är fast annat.
B [orgm.
] Törne: Mig synes, att nog är, der uti gemeen sättes: effter ens lägenheet; och lemnas sedan dommaren att det andra pröfwa.
Hr Lovisin: Mig synes, att een geldbunden må det minsta depensera till sådan kåstnadt som kan skie.
H: s Excell: s: Der eij mehr wara kan än 1000 riksd: r och hustrun will alt sådant anwända till begrafning, moste eij gå an, ty är nu man olyckelig och eij kan i sin tijd werfwa, hwarföre må hon effter döden genom nogon pomp defraudera sine creditorer?
Hr Lovisin berättar, huru som H: s Maij: tt nyligen till een fru, som till sin mans begrafning fordrade mycket, swarade: aff rätt hafwen I intet att fordra, men aff nåd will Jag det förunna.
H: s Excell: s tog affträde, emedan kl. war redo 6 slagen.
Discurerades om quanto wid begrafnings kåstnadt.
Hr Lovisin: Mig synes, att den gieldbunden är, kan wähl med 100 dal: r högst begrafwas, och den ringare är, [med] mindre.
382.
Hr Hoffcancellern: Det kan eij gierna sättias nogot quantum, utan lemnas det till dommarn.
Hr Lovisin: I det fall kan man eij högre än 100 dal: r kopp [ar] m: t bestå.
Hr Hoffcancel.
: Så moste man doch ansee orsaken till giälden etc.
B [orgm.
] Törne: Något wist kan eij sättias.
Assessor Hassel: Her synes nog att säija, att gield skall afdragas till betahlning, och så lemna det öfrige till dommaren.
Hr Lovisin: Een summa kan doch sättias, hwar öfwer ingen gå bör.
B [orgm.
] Törne: Det kan fuller gå an, att man så sätter som Ass.
Hassel sagdt, men om så kan skie, woro intet illa nogot quantum sättia.
Hr Lovisin: Der eij quantum sätties, dömmer een så, annan så.
Morgongåfwa [går] för giäld.
Discureras om morgongåfwor och giäld.
Hr Hoffcancellern: Ceteris paribus går morgongofwa för giäld.
Hr Lovisin: Än om inprotocollering skier på een dag, synes mig, att giäld har præ för morgongofwa.
Assessor Hassel: Det ena är titulo lucrativo, det andra oneroso.
Morgongofwa, af hwad deel.
Disc., om morgongofwa tages effter Landz- och Stadzlag lijka.
Hr Hoffcancellern: Gifftorätten går först uth, sedan morgongofwa af hans dehl effter Landzl [ag].
B [orgm.
] Törne: Om man, som äger 1000, fäster uth morgongofwa och gifwer till exempel 200 riksd: r, så hafwer han öfwer 800, frågas, om hon skall hafwa der till 300 [?
], ty när han döör, tager hon först sin halffpart 400 [?
], sedan de 200.
Så får hon altså mehr än helfften, som hon bör hafwa.
Men om boet considereras som det war wid gifftermålet, om han hade 800, niuter hon sin dehl rätt, och i ty synes rättare, att morgong [åfva] tages af oskiffte.
Hr Hoffcancell.
: Der han eger 1000 och hon 600 och gifwer der af 100, är öfwer aff hans 900, deraf får hon 300 effter Landzl [ag], 383. altså far hon af massa, som är 1600, 600 riksd: r, hwilket mig synes billigdt, och han beholler altså sine 900 qwar [?
].
Borg.
Törne: När man annars säger, att hustrun tager af de 1600 först sin ⅓, som är 533 ⅓, och der till tager morgongofwa af hans dehl 100, får hon 633 ⅓, och i ty synes hon böra af oskiffte taga sin morgong [åfva].
Hr Hoffcancellern: Mig synes, att den bör tagas af hans dehl, ty den förmån, som her är emellan 33 ⅓ mehr, må hon wähl hafwa, elliest niuter hon eij sin fulle morgongofwa, emedan af hennes gifftorätt och tages een dehl till morgongofwan, der den tages af oskiffto, och slötz, att morgong [åfvan] tages utaf hans dehl.
D.
28 Martii [1690].
Kl. 3.
Hans Höggrefl [ig] e Excell: s Kongel.
Rådet och Gouverneurn.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Secreterarn Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Borgmäst.
Camen.
Borgm.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Oplästes å nyo caput om giäld och annat, som af oskiffte boo gå bör, för arffsdehlningen.
Om begrafnings kostnadt i gieldbundit boo.
Discurerades, om något wist quantum kan sättias till begraf [nings] omkåstnadt i ett gieldebundit boo.
H: s Excell: s: Wist quantum kan eij sättias, ty giäld är åthskillig, kommer aff olyckelig hendelse, och annat förgiörelse, och är derföre oskiäligdt, att sådane lijka böra ansees, fast een enkia eij bör mycket giöra till een giäldbunden mans pomp.
Der man och skulle sättia sådant quantum, moste skie effter tienster etc. Således skulle wara som een wiss taxa på tienster och ponere pretium på een död, 384. som alt synes orimmeligit; utan synes som her kan i gemeen sättias, att sådan kostnadt bör wara måttelig, serdeles der han af förgiörelse sitt försatt.
Borgmäst.
Törne: Den sina penningar uthlänar, må och wara i den tanka att mista dem så hoos een annan, som hoos sig sielf.
Assess.
Hassel: Den, som åt nogon förnemlig man sitt låndt, skulle och eij heller gierna see, at den han gådt af nutit moste med nesa till grafwen komma, fast än han der igenom lijda skulle.
H: s Excellens: Man måste her in lege condenda ansee både æquum och decorum, att eij nogot otienligit insätties.
Hr Lovisin: Mig synes her för alt böra observeras, att een sådan geldbunden må eij högre än till ett wist begrafwas.
H: s Excellens: Om tå insätties, att begrafning skall skie måttelig, och på den orth, som minst kostnadt kan skie.
Assess.
Lilliemark påminner, om icke detta kommer till leges sumtuarias.
H: s Excell: s: Det är rätt påmint, och är hoos oss nödig een god lag för sådan öfwerflöd, och synes her nog, att her sätties een skiälig kåstnadt, och på den orth minsta kåstnadt fordrar, men [det öfriga?
] till det rum föres och lemnas, som handlar om denne öfwerflödh.
H: s Excell: s tog afträde, gåendes upp till Kongel.
Maij: tt effter H: s Maij: ttz budh.
Discurerades om det förra och begrafningskostnadt.
Borgm.
Cameen: Det synes eij obilligt det, som i Frankrijke etc. skier, att lijken lägges uti en waxduuk allenast och strax i kista, sedan forderligast begrafwas.
Om morgongofwa.
Discureras, om morgongofwa må tagas aff hans deel eller oskiffto.
385.
Assessor Lilliemark: Aff hans deel, ty den gofwan lofwas fuller wid gifftermålet, men först gifwes uth effter döden.
Borgm.
Törne: Det synes wara swårt för erfwingarna, att hon skall af hans deel det taga, serdeles som sådan gofwo gifwas kan och bör af honom wid wigningen.
Hr Lovisin: Effter Stadzl [ag] är detta rätt och bör all gofwo skie de suo.
Borgm.
Törne: Af den egendom han eger gifwer han iu sin morgongofwa, och blifwer för henne särskillt, det öfrige går till boet.
Och får på det sätt effter Stadzl [ag] hon så mycket mehr, som morg [on] g [åfva] är, än han, som kan nogorlunda gå an, elliest skulle hon få fast mehr, än han, om den och af hans deel tages.
Hr Lovisin: Det jag gifwer i morgongofwa kommer lijkwähl först boet till, och deraf winnes eller tappas, sedan tages hennes morgong [åfva], när så behöfwes.
Borg.
Törne: Mig synes bäst, att den summa, som till morgong [åfwa] Nembl.
morgongofva.
uthfästes, tages först uth, och blifwer henne alltijd förbehollen, och slötz enteligen, att detta uthsätties till Gifftobalken.
Giäld [går] för arff.
Discurerades om § 4 i det upsatte capitel, om arfwingar må taga till sig arfwet, för än gälden är gulden.
Hr Lovisin: Neij, utan all giäld bör först betalas, och kan elliest een erfwinge sådant dissipera.
Borgm.
Törne: Om erfwingar äro een elier flere, bör ingen träda till arff, förr än giäld gulden är, eller man nöijachtigh borgen sätter, der med att förekomma den swår- och owissheet een creditor kan hafwa att sitt uthfå.
Hwar med och alle andre närwarande öfwerens stemma monde, att ingen må för till arfs gå, för än gield gulden är, eller [han] stelt borgen med dommarens wett, och creditorernes tillstånd etc. Om giäld.
Discurerades om det, som een son kan komma att swara före effter sin fader, att han skall det gielda, så långdt det räcker, som han erfft, fast hans mederfwingar kunna wara plichtige att swara för en dehl af samma giäld, hwilka nu intet hade, och skall Kongel.
386.
Maij: tt nyligen hafwa resolverat, så att [ɔ: att så] tillgå moste.
Discurerades om det, som en man kan gifwit hafwa, när een man war wähl solvendo, om det kan sedan aff donatario vindiceras för giälden, som han tempore donationis kunde wara skyldig, hwilket Assess.
Hassel refererar warit nyligen uti quæstione, hwar om eij widare nogot talades.
Tijonde penningen.
Discurerades om den tijonde penningen, som gifwes till städerne af inlänske erfwingar; hwarest det måhl tillhörer.
B [orgm.
] Törne: [Mig] synes bäst, att det föres till det caput om utlänsk mans arff.
Hr Lovisin: Man måste i detta måhl giöra noga åtskillnadt emellan Kungel.
Maij: ttz betiente och andre, som borgare äro.
Och gafs her wid handen, att på Kongel.
Maij: ttz befallning hafwa Hoffrätterne sine betänkiande ingifwit, så och Kongel.
Maij: tt åthskillige bref uthgifwit.
Testamente af fädernes godz etc.
Discurerades om testamente af fast arfwegotz från fäderne, när ingen är i slächten af fäderne, om icke det är tå lofligit.
Assessor Lilliemark: Effter ordningen om testamente är intet lofgifwit nogot arfwegotz testamentera.
Hr Lovisin: Det är doch andre, som hafwa annan mening der om, och synes mig, att man må testamentera till dem, som af fäderne är, fast än nermare slächt är å möderne.
Assessor Lilliemark: Man synes kunna säija, att fädernes jord må man eij bortgifwa ifrån fäderne etc.
Ass: r Lilliemark frågar, om icke een fader må disponera och säija den son skall hafwa den, och den den gården.
Hr Lovisin: Det kan ingen honom wägra.
Ass.
Lilliemark: Må han tå af erfwejord gifwa een mehr än annan.
Hr Lovisin: Neij, det må han eij.
Det är nog, att han må testementera af afflinge.
B [orgm.
] Camen: Primus acquirens synes derföre werffwa, att det alt som ett fidei commissum lemna till sine effterkommande.
387.
Testamente i afflinge.
Ass.
Lilliemark frågar, om den, som eij arfwejord hafwer, må alt sitt aflinge testementera sine legitima till barnen.
Hr Lovisin: Det är hollit före i ordningen så reciprocum, att som han intet må gifwa af arff, är honom lemnat all frijhet i aflinge.
B [orgm.
] Törne, B [orgm.
] Cameen [och] Ass.
Hassel holla före, att man måste lemna legitimam uthi alt.
Hr Lovisin: Så moste och gifwas större rätt i arfwejord, så att een lijkheet blifwer så i Landz- som Stadzl [agen], och är jag wähl der med nögdt, att legitima serveras.
Doch är skillnat, om barn äro eller andre erfwingar, iemwähl om een will gifwa ett barn mehr än annat; och må legitima serveras, och een wiss dehl sättias, allenast att skillnat giöres i det fall, der een will gifwa ett barn mehr än annat, och att der inge barn äro, må han gifwa hwem han will; och syntes her, att man på det sätt sluter, att der een hafwer barn, må han gifwa bort ¼, men der barn eij äro, må han gifwa halfft, doch detta om afflinge, men af arfwegotz nogot mindre.
388.
Borgm.
Törne: Om så skier, att man får till barn testam [entera] ½ och till fremmande ¼, warandes barn och föräldrar i ett anseende.
Hr Lovisin: Der wij limitera afflinge, moste och arff limiteras, och een lijka lag giöras i staden och landet.
Ass.
Lilliemark: Jag förmenar lijkwähl skillnadt böra giöras emellan arfwegotz och afflinge, serdeles å landet.
Hr Lovisin: Än om man till fremmande kan 1 / 6 gifwa af arfwejord eller löösöra, och ⅓ till barnen.
Ass.
Lilliemark: Emellan löösöron, ärfde och wärfde, kan swårt giöras skillnat.
Hr Lovisin: Jo, det kan wähl skie, der inventarium uprättas, som sagdt är.
Ass.
Lilliemark frågar, om man icke må alt sitt bort testementera, ner han hafwer allenast uthlänske arfwingar.
Hr Lovisin: Jo men alt tillhopa.
B [orgm.
] Camen: Hafwer inrijkes fritt att testementera nogot, må den uthlänsk är testementera alt. 389.
Discureras om ålderen, eller huru gammal den wara må, som giöra kan testamente.
Hr Lovisin: Det fölger alt på det, som säges om andre måhl, när han myndig är.
Den 1 Aprilis 1690.
Hans Excellens Hr Hoffcancellern.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Secreterar Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Secreterar Leijonmark.
Borgmäst.
Cameen.
B [orgm.
] Törne.
Rådm.
Brunell.
Assessor Lilliemark.
Gifftoman för tienstehion.
Secret.
Leijonmark förestälte quæstion om rätter gifftoman för de tienstehion och sådane flere, som eij förmyndare hafwa, hwilken tå wara bör gifftoman, och oplästes den paragraphus, [som] Secreter.
deröfwer opsatt.
Hr Lovisin: Ja, det är eij oskiäligdt, att des huusbonde eller andre etc. tilltalas, som i hoff [vet] skier, att konung och drottning tilltalas om dem, som till ächta begieres; doch bör om tienstefolk limiteras, att det i laga tijd moste skie, så att om dess tienst eij ute är, huusbonden tå hafwa må makt, till den tijd det uppskiuta.
Doch är det mehr morale än obligativum att tilltala huusbönder eller att de och skole förplichtas draga försorg för pijgors gifftermåhl.
B [orgm.
] Törne: Mig synes detta kunna förbijgås, och på sitt ställe sättia: gifftoman, förmyndare och de, som äro i dess stelle; hwar under och huusbonde förståås.
390.
Secret.
Leijonmark opdrager de orsaker, hwarföre detta bör insättias: 1. emedan det är een stoor hoop slijke folk, som detta angår; 2. biuder Gud och naturlig lag, att sin huusbonde i alt wyrda etc.; 3. brukas sådant tilltahl hoos fremmande nationer; 4. hafwer jag funnit hoos dommare, högre och lägre, som sig uhrsäkta der med, att lag eij finnes, och ehuruwähl man ex principiis juris naturalis et sensu legis civilis mycket kan utan expressa lege deducera, doch finner man offta det swar hoos domaren, att man lag eij hafwer, och der med [will han?
] sig uhrsäkta; men 5. der een sådan ung pijga, som hoos wackert folk warit, kan skulden gifwa på huusbonden, om gifftomåhlet eij så lyckeligit är, synes bäst, att och henne lemnas sig att råda, och ty tillsattes her: hafwe sielf wåld sig att föresee.
Och skulle detta intet införas, [utan?
] är det tacite pijgor all macht effterlåten, utan huusbondens wettskapp sig att giffta.
Hr Lovisin: Mig synes allenast införes, det må huusbonde een sådan pijga etc. eij hindra oskiäligit.
Secret.
Leijonmark: Natura är nu så perversa, att Gudz lag eij achtas, och ty bör uti civil lagen, som är för god ordning skull, alt sådant införas, som der till hörer.
Rådman Brunell: Det kan och synas fast nödigdt, att her införes, att de löse pijgor och drefwefolck eij må gifftas utan med magistratens wettskapp i städerne.
Hwilken gifftoman är, förmyndare eller moder.
Secret.
Leijonmark förestälte een annan quæstion om det måhl, der twistas emelan moder och förmyndare etc. hwilken bör råda.
B [orgm.
] Törne: Der förmyndare är, hafwer han med modren att Säija.
Secret.
Leijonmark: Her är quæstio, om de twista sin emellan,
B [orgm.
] Törne: Är nogon rätt förmyndare, råder han för andra; och är bäst att her lemnas dommaren, att effter bästa skiäl dömma.
Hr Lovisin: Det är bäst insättia, att dommaren pröfwer skiälen herutinnan, et ceteris paribus, dem modren bijfaller.
391
Secret.
Leijonmark: Dommaren bör doch hafwa een regel herinnan, hwilken han föllia kan, och i ty synes her inkomma, om hennes samtyckio skall giella.
Hr Lovisin: Detta är alt insatt i Kyrkioordning [en].
Secret.
Leijonmark: Kyrkioordningen angår mäst det Consistoria anseer, och går det mäst förbij, som är juris civilis.
H: s Höggrefwel [ige] Excell: s Hr Lindskiöld uhrsäktar sig, att han kan eij hijt komma, medan han i een Commission ordrat är i Gref Vredes stelle.
Secre [t.
] Leijonmark: Vis legis civilis är att decidera sakerne på det eller det sättet, och äro fuller fundamenta utriusque enahanda, men sielfwa decisiones äro eij lijka alltijd, och fast materiale är idem, är doch formale diversum, och annor modus considerandi.
Hr Lovisin: Om wij rätt ifrån begynnelsen detta företaga.
Och opläste Secreter.
Leijonm [ar] k det capitel om gifftoman.
Hwilken gifftoman är, faderfader eller broder.
Disc.
om företrädet, om gifftoman wara borde faderfader eller broder.
Assessor Lilliemark: Mig synes mycket wara, att broder skall hafwa företräde för faderfader; och är annor ratio hæreditatis adeundæ et tutelæ, serdeles för halffbroor.
B [orgm.
] Törne: Den gamble synes bättre kunna see sina barnebarn före, än bröderne, som mästedels äro unga, och altså eij capaces consilii, som her tills fodras.
Stiärnhöök Auscultant.
Inkom Hr Hoffcancellern och föredrog Johan Carl Stiernhöks supplique om tillstånd att få auscultera uti den Kongel.
Commissionen, hwilket honom och effterlätz, hwar uppå han och inkallat blef och admitterat.
Secret.
Leijonmark begynte å nyo opläsa det förre capitel.
Gifftoman är fader för moder.
Disc., om fader är så gifftom [an], att moder uthslutes.
Oplästes cap.
1 [Giftomalab.
] Landzl [agen, vid [e cap.
1 Giftomalab.
] Stadzl [agen] och observerades åtskillnaden i detta måhl.
Hr Hoffcancellern: Stadzl [agen], som är recentior, anseer och 392 moder, men Landzl [agen] säger med moders råd i det fall, der fader död är, och då skylde män äro gifftomän; och synes, som her insättias kan: man eller fader med moders råd, att man och fader derwid skiäliga hörer modrens rådh.
Assessor Lilliemark: Moder är doch under mans förmynderskapp.
Hr Lovisin: Ja, det är wist, och i ty ondt henne sådant wåld tribuera.
Assessor Hassel: Det är lijkwähl sano consilio giort i Stadzl [agen], att der conjungeras moder med fader i detta måhl.
Hr Hoffcancellern: Her kan insättias: doch att fader skiäligen hörer modrens rådh.
Oplästes cap.
15 Kyrkioordningen § 6, hwarest om dotter skiutes till lagen.
Secreter Leijonmark: De ord synes in [fine?
] §: [p] hi mäst derföre insatte, att som i lagen eij finnes om son, att derföre det der införes.
Broder för faderfader.
Discurerades, om broder må för faderfader wara förmyndare eller gifftoman.
Pro affirmativa anförde Ass.
Lilliemark de förre skiäl.
Hr Lovisin: Lagen seer der på, att onus måste wara, der lucrum är.
Hr Hoffcancell.
: Wist synes faderfader, om han eij affgammal är, willia och kunna bäst see sig före i detta måhl, och kan broder af spe hæreditatis giöra och willia det bruden eij gagnar.
Hr Lovisin: Her kan insättias een clausul till, att de närmaste slächtemän må och böra och så höras.
B [orgm.
] Cameen: Brudgummen kan sig till nästa skylldemän applicera, och der han finnes oskälig, må dommaren pröfwa skiälen.
Hwar wid påminte een och annan att insätties: der twistas, eller flere skyldemän äro, att då den skickeligast pröfwas.
Secret.
Leijonmark: Casus äro så mongahanda, att de omöijelig kunna alla så noga införas.
Hr Hoffcan.
: Det som mäst förefaller, det må införas; och är eij af nöden införa alla casus, utan dem alle sammandraga, och der öfwer sättia een lag.
393.
Den 3 Aprilis 1690.
Kl. 3.
Hans Göggrefl [ig] e Excells Kongel.
Rådet och Gouverneurn G [refve] Lindsköld.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Räntmäst.
Sneckenberg.
Assessor Hassel.
Secreterarn Leijonmark.
Borgmästar Cameen.
Borgmästar Törne.
Skattebonde erfwinge rätt, som frelseman är.
Secret.
Leijonmark: Jag hafwer her uti Kongel.
Commissionen tiensteligen att påminna, att sedan den saak her före war om skattebonde erfwinge rätt till att sin ärfde jord frelsa, har jag funnit ett document af åhr 1624 neml.
Konung Gustaf Adolphs skuldebref till sal.
Buræi erfwingar, hwilket wijser, att Konung Gustaf Högtl [oflig] i åminnelse fuller tillegnar dem frelserätt till deras gotz.
Doch undantager Kongel.
Maij: tt det skattegots de erfwa kunna i Norrlanden, och bördzrätt till hafwa.
Och der nogot sådant dem tillföllo, skulle de hafwa särskillt Kongel.
Maij: ttz bref dem att frelst hafwa.
Hr Lovisin: Detta bref synes allenast excipera Norrland, såssom een särdeles orth, af Kongel.
Maij: tt undantagen, ty dess utan hade han andre sådanne gotz.
Assessor Hassel: Han war född i Norrlanden och den ort, som war mäst till Ameralitetet slagen, och således synes så wara, som Hr Landzhöfdingen berättar.
Hwad i Kyrkioordn.
är infört må förbijgås.
Secret.
Leijonmark begynner opläsandet af det sist opläst är, och då nogot corrigerades.
Jemwähl continuerades med upläsandet af det, som fölgde.
Hwar wid och påmintes, att hwad som i Kyrkioordningen är infört kan her utslutas, och allenast derpå beropas, emedan Kyrkiolagen är doch een sådan, som fulla krafft för alle dommare hafwer.
Inkom H: s Höggref [velig] e Excellens, och refererar Hr Lovisin hwad her till opläst är af Giffteba [l] k [e] r, neml.
cap.
1 et 2.
Discur., om wid gifftermåhl må och flere än gifftoman höras och råda.
H: s Exs: Der med synes twist opwäxa, och observerade H: s Exs., att de ord: är eij han till etc. må uthslutas.
Discur., om son uti familia patris [bör wara sin fader lydig uti giftermåhl?
] eller eij.
394.
Faders rätt till sons gifftermåhl.
H: s Excell: s: Est lege cautum om den son, som är i faders wålde, ty han bör sig alldeles rätta effter faders willia, men den, som redo ähr uhr faders wåld trädd, bör fuller taga föräldrar i råd, men eij wijdare, att alldeles dependera af faders willia.
Son [s] och dotters lijka rätt i arff improberas.
H: s Excell: s: Hwad wij tillförende discurerat om såns och dotters lijkheet i arfftagande, finner jag hoos andra finna ingen applaus, och i ty synes bäst, att wij derom eij wijdare sökia nogon ändring, utan låte förblifwa wid det förre warit; hwar til alle samtyckte, emedan det förmärktes, [att] så monga woro der emot.
Broder eller faderfader gifftoman.
H: s Excell: s: I detta anseende om gifftoman synes mig, att faderfader och moderfader bör hafwa præ för broder, ty her er locus consilii et reverentiæ, som enteligen i gemen synes wara större hoos faderfader än broder.
Moder gifftom [an].
Discurerades om moder må gifftom [an] wara.
Assessor Hassel: Dess råd bör iu för alt inhemtas.
Hr Lovisin: Moder sättes doch eij till gifftoman.
B [orgm.
] Törne påminner, att moder synes doch wara gifftoman, serdeles emedan uti 3 capitel sättes straff för dem, som tager man moot moders willia, Landzl [agen] Giffteb.
Hr Lovisin: Mig synes, att fader sättes till gifftoman, serdeles för de ceremonier skull, som uti cap.
5: 0 står, att fadren skall gifwa ut dottren.
H: s Excell: s: Öm dhe ordh med näste skylldemäns råd må insättias, är nogot twifwel, både för twisten skull, samt och [därför] att, der rådh skall allenast tagas, står lijkwähl indecisum, hwilken råda bör, och i ty synes bäst det alldeles förbijgå.
Assessor Hassel: Det kan och wara den gifftoman, som är förmyndare, som eij är slächteman.
Om förmyndare och gifftomäns skillnat.
Hr Lovisin: Förmyndare äro eij straxt gifftomän, och är her till så practicerat, att skillnat är emellan förmyndare och gifftomän, och kan moder vara gifftoman, eij förmyndare.
Hr Lovisin påminte, att om de ord, att een eller flere af slächtemän 395. skulle tilltalas, må insättias, bör den, som gifftoman är på fäderne, taga den nermstes råd af möderne; och corrigerade H: s Excell: s samme capitel.
Inkom Hr Hoffcancellern och Secreter Ehrenhielm.
Böterne gifwes de fattige.
Inföll discurs om böterne; hwar wid påmintes, att man wid detta tillfälle giöra skulle både christelig och wähl, om alle böter anslås till de fattige, som nu alt för mycket tilltaga och kan henda, de lära behöfwa.
som man intet tänker.
Dotter, [som] sig giffter emoot faders willia.
Discurs om dotters brått, som man tager emoot faders willia etc.
H: s Excell: s: Man måste här succurrere imbecillitati, och som een man mister ju eij sitt gotz för lägersmåhl, utan allenast för crimen læsæ majestatis, huru må tå een pijga alt sitt derföre mista?
Och är mindre straff för hoor än [för] lönskaläger, på det sätt, medan hustrun förgiör eij sitt gotz med hoor.
Hordoms straff för qwinna swårare än man.
Inföll äfwen discurs om hoor, och dess straf, som är olijka för man och qwinna; och opläste Leijonmark de skiäl han upsatt, hwarföre qwinna må större straff undergå för hoor än man, nembl.
att hon begår furtum, crimen falsi, plagium etc. i anseende till mannen och dess arf [winga] r etc. Dotter, [som] sig giffter emoot faders willia.
Discurerades, om dotter eller möö sig giffter emoot faders eller gifftomans willia, hwad straff der på mån [de?
] föllia.
Hr Hoffcancellern: Böterne för dem, som sig giffta emoot faders willia, bör wara större än [böterne för dem, som giffta sig emoot annan?
] gifftomans [willia].
Och slötz elliest i gemeen, att den möö, som tager man emoot faders willia etc. eller låter sig lägra, kan fuller allt sitt mist [a], om fader henne eij tillgifwer; men effter fadrens död, wore een deel af dess egendom till de fattige förfallen.
Assessor Hassel: Der hon giör lönskaläger emoot förmyndares willia, komma böterne till att utgifwas, och kunna eij af fader efftergifwas.
Hr Lovisin: Mig synes, att den sig giffter emoot förmyndarens willia, må mista een dehl af sin egendomb.
396.
H: s Excell: s: Så länge fader lefwer, giör hon emoot dess rätt och wördnat, och således må hon wara i dess discretion, men den, som bryter emoot förmyndares willia, bryter emoot konungens ordning, och i ty må een förmyndare eij heller kunna sådant brått efftergifwa, men der fader eller moder är, synes som konungen lemnar det, som sitt är, uti deras potentia; och skulle elliest synas wara durum att säija: fast fader will gifwa effter, må han doch icke det giöra.
Skyldemans willia.
Hr Leijonmark påminte: om een faderbroder, som är gifftoman, will för hennes brott henne giöra arfwelöös effter sig.
B [orgm.
] Cameen: Hon kan intet hafwa sielf, utan wäntar effter honom arf.
Landzh.
Lovisin: Uti Testam [ents] ordningen kan man detta emendera, och der wid om detta ordna.
H: s Excell: s: Det synes, som hon mä mista arff, som sig giffter emoot gifftomans willia, hwars erfwinge hon är, om han eij will henne förlåta.
Och slötz, att samma makt att ärfwelöös giöra henne hafwer faderbroder, effter sig, som fader.
Adelssmöö.
Discur., om adelssmöö, [som] sig giffter emoot faders willia, eller låter sig lägra etc., må frelset mista.
Secret.
Leijonmark: Lagen uti Kon [un] gebalk [e] r will lijkwähl så hafwa.
H: s Excell: s: Med frelse förstås eij faste gotz, utan frelserätt.
Gifftoman hindrar gifftermåhl.
Discurerades om det måhl, att gifftoman hindra will sin pupils gifftermåhl.
Oplästes cap.
4 [Giftermålab.
] uthaf compilat [io] Caroli noni, hwarest står, att hon må med andras råd af slächtemän sig giffta; hwilket och synes wähl insatt.
H: s Excell: s: Mig synes detta kunna införas således: hindrar nogon gifftoman [gifftermåhl] oskiäligen af hårdhet eller för sin egen nytta, gånge som Kyrkioordning [en] förmäler, böte skadan, som af drögsmåhlet orsakas, och der saken kommer till werdzlige dommare, böte.
397.
Assessor Hassel: Det är ondt att kunna determinera den skada, som synes allenast wara den, att tijden dröijer med gifftermåhlet.
H: s Excell: s: Intet straff kan wara nog för den oskiälig är, och kan skadan wara af hans hinder, på brudgummens egendomb, tijdspillan etc., förutan det att mycket är, som eij kan botas.
Hwad hinder är.
Discurerades om de skiäl Secr.
Leijonmark opsatt, hwarföre een gifftoman må hindra gifftermåhl.
H: s Excell: s: Som her är swårt att alt opsättia, och insufficiens enumeratio är farlig, ty är bäst det förbijgå, och är för opsatt een del [orsaker] i Kyrkioordningen, för hwilka trolofning kan skillias, hwilka dess mehr må hindra sielfwa fästning eller gifftermåhl, och synes bäst, att lemna detta dommaren att pröfwa.
Böter för hemlig fästning.
Discur., om den man böta skall, som låckar qwinna till fästning.
H: s Excell: s: Fästning och trolofning kan eij skie förutan gifftomans wettskapp, och i ty kan ingen till festning låckas, emedan ingen festning är, utan den, som är lagel [ig].
Hr Lovisin: Doch kan skie trolofning, emoot gifftomans wettskap, fast den eij är lagel [ig], äfwen som een kan sig orätt giffta med twenne etc., och i ty, fast det är ogilt, bör lijkwähl den straffas, som så giör, och bör den trolofning oprifwas.
H: s Excell: s: Der som ingen trolofning är, kan den eij heller oprifwas, emedan den ingen warit, och är det elliest en olagel [ig] handel och ingen trolofning.
H: s Excell: s: Mig synes nogot farligit wara, att her sättia straff för dem, som lockar möö emoot gifftomans willia, ty gifftoman kan strax säija: hon [ɔ: han] låckar den emoot min willia; fast han allenast med en möö talar, som lijkwähl moste skie, för än han gifftoman tilltalar.
Och ty synes her kunna insättias: der nogon förleder någon möö till hemlig förlofning etc., böte etc. 398.
D.
5 Aprilis 1690.
Hans Höggrefwel.
Excellens Kongel.
Rådet och Gouverneurn G [refve] Lindsköld.
Hans Excell: s Hoffcancellern.
Landshöfdingen Lovisin.
Räntmästar Sneckenberg.
Secret.
Ehrenhielm.
Secret.
Leijonmark.
Borgmästar Cameen.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Frelses gifftermåhl med ofrälse.
Continuerades med upläsandet af Gifftobalker, och serdeles om adels gifftermål med oadell.
H: s Excell: s påminte [1.
], att een adelssmans barn med oadell blifwer fuller adell, men ofrelse mans barn med adels jungfru blifwa eij adell;
2. att konungen kommer allena till att sluta om slijk gifftermåhl emellan adell och oadel [ige], så att frelserätten kommer konungen allena att disponera, der den förwerkas af frelseman eller qwinna, med ofrelse giffte;
3. att jungfru skall mista alt sitt för lägersmåhl, och man intet, finner jag ingen skiäl till, medan ratio är eadem och gierningen een.
Borgmäst.
Cameen: Hon är doch som civiliter mortua, medelst sådant lägersmåhl.
H: s Excell: s: Adelige wederlijker, som willia niuta frelserätt i sin hustrus frelsegotz, moste doch af Kongel.
Maij: tt hafwa tillstånd att sig giffta med adelige personer.
Om privilegierne skiutes till H: s Kongel.
Maij: tt.
H: s Excell: s: Privileg [ierne] wille wij eij confundera med lag, ty lag bör blifwa i det mästa och mögeligste oföränderlig, men privil [egierne] kunna offta ändras, som de aff Kongel.
Maij: tt allena dependera; och synes derföre bäst, att sådane saker, som angår privileg [ierne] upsätties som till minnes och Kongel.
Maij: tt föreställes i underdånigheet, och nu resolvera i gemeen.
Frelserätt, hwad?
Synes mig och, att der de hafwa uthtydt den locum i lagen om adelssmöös gifftermåhl, att hon mister sitt frelse, om sielfwa godzet, är orätt, utan synes, som bör det uthtydas allenast om frelserättigheeten, hwilken förwärkes, och eij godzet.
Opponerades her, att så är lijkwähl skiedt stadigdt, att man, 399. som sig ofrälst gifft, hafwer fuller sine gotz i lijfstijden behållne, men sedan är godzet ifrån barnen som uthan adell gångit ifrån dem Orden: » ifrån dem » böra utgå.
; fast mehr ähr [det] skiedt med adelssmöö.
H: s Excell: s: Wij moste her eij så noga efftersee, hwad skiedt är, utan hwad bör skie effter lag och rättwijsa, och kan i mitt sinne intet komma lijka lönskeläger och crimen læsæ majestatis att considereras.
Brudgumme, som bröllop begierer och wägras.
Discurerades om det måhl, att brudgumme begierer nu bröllop.
H: s Excell: s: Nu är fast annat än förr, ty förre giordes bröllop i brudgummens huus, nu i gifftomans, och således är det förra in desvetudinem gångit, och synes derföre det böra förbijgåås eller endras.
Hr Lovisin: Nu är heelt annat wäsende än förre, och synes bäst att sättes annorlunda, nembl.
att der brud wägras, må brudgumme gå till dommaren, hwilken och lärer pröfwa, om lagel [iga] skiäl till äro eller eij.
H: s Excell: s: Om af owillia wägras een brud, bör dommaren honom, som lider, secundera.
Cap.
5: um Gifftebalken ändras.
Hans Excellens påminte och, att cap.
5 om gifftermåhl och gifftorätt moste ändras effter nu brukelig lag och rätt, och som de orden eij brukas, [som] gifftoman tillförende sagdt: Jag giffter tig etc., [böra de uteslutas?
] ty der med skulle wij willia införa det, som praxis hafwer alldeles ändrat.
Discurerades om gifftorätten.
Gifftorätt hwad införes.
Hans Excell: s: Her är nödigdt att införes hwad gifftorätt är på landet och i staden, och wijdare är her eij af nöden att införa.
Discurerades om pactis antenuptialibus.
Pacta antenuptialia gillas af domare.
H: s Excell: s: De pacta kunna skada creditorerne, om de hemlige äro, ty böre the pacta giöras lageligen med konungens loff och tillstånd, och eij så emoot lag, att de skada annan.
Hr Lovisin: När tertii rätt tillkommer, bör den eij præiudiceras, men dess emellan bör pactum giella.
Oplästes det capitel om pactis antenuptialibus, som kallas kan afftal, förord.
Discur.
om slutet i samme capitel.
400.
Hans Excellens påminner: 1. att sådane böre eij gillas utan med öfwerhetens tillstånd, ty som acord om interesse kan intet giälla för nogon domstool, så synes alle måhl, som emoot lag giöras, [böra] lageligen inför dommare angifwas, så att intet må skie utan öfwerhetens tillstånd; hwarutinnan dommaren altijd förträder öfwerheetens stelle.
B [orgm.
] Cameen: Exempel är om Abraham Volters, som nyligen sig gifft med een enkia, och hafwer både i Rådstufwen samt Hoffrätten insinuerat sitt heyratz contract.
Hr Lovisin: Provisio hominis tollit provis [ionem] legis.
B [orgm.
] Törne: Detta synes dependera af parternas behag, doch så att dommarena må pröfwa, om sådant är lageligit eller eij.
B [orgm.
] Törne: Det synes wähl henda kunna, att een enkia eller qwinna kan enteligen blifwa præjudicerat genom sådant contract, och i ty synes eij nog, att intekning skier, utan dommaren derom skierskodar.
Pacta antenupt [ialia] andre till præjudice.
H: s Excell: s: Sådane förord, som lenda till andras præjudice, bör eij tillåtas, eller emoot lag, ty der sådan frijheet skall skie, kan een stoor fraus legis wara, som der een man sig giffter och hafwer förre barn, och will efftergifwa sin rätt till den andra hustruns deel, kan han snart præjudicera sine barn; ty det, som är så emoot lag, att det går alldeles der ifrån, bör eij giella.
Hr Lovisin: Lag är, att sälliaren bör hemmula, nu kan han doch så acordera, att han eij får hemmål, och så kan hwar renunciare juri suo.
H: s Excell: s: [Genom en?
] sådan provisio et en [sådan?
] renunciatio kan lijkwähl man wid tillfälle högeligen præiudicera sine barn, och kan wähl säijas, att sådan renunciatio kan och hafwa sin correction.
Inkom Hr Hoffcancellern.
H: s Excell: s: Wij discurera her om språket: förord bryter lag.
401.
Hr Hoffc.
: Så wijda som förord i gifftermåhl eller slijkt eij præiudicera creditorer eller andre, kan det giella.
Giöres med inventario.
Assessor Lilliemark: Wid sådant contract synes och nödigdt, att inventarium giörs och der med wijses, att eij för stoor skada skier.
Hr Hoffcanc.
: Det kan offta henda, att een man kan giöra ett lyckel [igt] gifftermåhl, men hon eller hennes förwanter kunne fuller wara till fretz med honom, doch befara nogot dess obijstånd, och således willia gierna sig föresee med sådane contract, hwilket om lofligdt eij skulle wara, kunde snardt hans lycka lijda, och der gienom för honom hindras hans och hennes lycka.
Och synes, att wid det tillfälle må wähl skillias straxt och sättias hwad hwar een hafwer genom inventarium.
B [orgm.
] Törne: Om detta så införes, att contractet måste upwijsas, och skierskådas till alle sine circumstantier och der gillas, emedan som her handlas om det, som är emoot lag.
Och är nylig skiedt och ogillat ett sådant acord, som een man någre åhr effter opwist her, emedan det i rättan tijd eij opwist är.
Gifftorätt ante communionem corporum.
Discureras, om gifftorätt obtineras för legersmålet.
H: s Excell: s: Mig synes, att, när wigslen är skiedt, bör wara ächtenskapp fult och dess effect gill.
B [orgm.
] Camen et Törne: Der hon, för än de komma till sängelag, dör, niuter han lijkwähl nogen I handskriften synes ursprungligen hafva stått ordet: » ingen », hvilket ändrats, sannolikt med orätt.
dehl af hennes ägodelar.
H: s Excell: s: Der så hender, att eij sängelag skier effter wigslen, kan doch gifftorätt eij förtagas, och synes mig absurd, att eij consumatio conjugii skulle wara förr än lägersmåhl föllier.
H: s Excell: s: Det är mycket, att det, som giör mäst, neml.
hiertelaget, skall eij hafwa gifftorätt, utan det, som är commune nobis cum bestiis, som är sängelag.
Och när wij sättia på een sijda Gudz ordning, som är oss för regel, och på andre sijdan det, som är minst, skall tå det förre intet giöra communionem, utan det senare?
Borgm.
Törne: Ächtenskapp är fuller för barn skull, doch kan ingen säija, att iu och icke ächtenskapp är emellan dem, som intet hopp om barn hafwa.
402.
H: s Excell: s: Nu är seden annan än förr, och i ty bör lagen ändras.
Borgmäst.
Cameen: Her är exempel, att een gifft man tagit annan hustru, men eij kommit för sin siukdom skull till sengelag, hwilket lindrade hans straff.
H: s Excell: s: Mig synes, att, när förord och trolofning skier lageligen och annan benedictio sacerdotalis påfölier, bör iu ächtenskapp och all gifftorätt föllia på, fast sängelag eij tillkommer.
Hr Hoffcancelern: Än der sängelag föregår än wigningen kommer, så är hon doch hans ächta hustru.
Och slötz, att her införes så: när wigslen är skiedt, blifwer full gifftermåhl och gifftorätt, iemwähl, att morgongofwa gifwes för wigslen.
Morgongofwa quantum.
Oplästes cap.
om morgongofwor och om adeln.
Hr Lovisin: Det är wähl, att her uthsätties om wist quantum för morgongofwa, i anseende till sin egendom, som halfft eller slijkt, till tridie eller fjerdeparten.
Hr Hoffcancelern: Till tridiedeln synes skäligdt kunna gifwas, serdeles som hon elliest och får af hans egendom een tridiedehl.
H: s Excell: s: Om her sätties ⅓ af fast arfwegotz och af löst gotz och aflinge ½.
Hr Hoffcancellern: Om det löse och aflinge kan ingen wist sluta, men med det fasta arfwegotz synes kunna blifwa limitatio.
Inventarium wid morgong [ofva] i fast.
Discurs om inventario wid morgongofwor.
H: s Excell: s: Uti morgong [åfvo] brefwet må och införas quantum af morgong [åfva] [efter?
] inventario.
Hr Lovisin: Och synes mig han må gifwa till een tridiepart, utan mannen serdeles will mehr gifwa af all annor sin löös egendomb, allenast i morgongofwo brefwet införes hwad som gifwes.
H: s Excell: s: I det fasta synes wara bäst att dess willia restringera uti morgongofwa till ⅓ och i det lösa till ½. Morgongofwa i löst.
Inföll quæstio, om man gifwer morgongofwa i löst, huru lenge det skall höra hustrun till, om det går tillbaka eller eij, der ingens mans förordning är.
H: s Excell: s: Ware det lijka som det faste, der han eij annars disponerar.
I staden.
Discureras om morgongofwa i staden.
403.
Borgmästar Törne: Her till har morgongåfwa warit ingen, när hon een gång fött barn, [men fråga är?
] om icke nu kunde så giöras, att [hon] och äfwen [när hon barn efter honom hafwer, och?
] han dör, niuter usum fructum af morgong [åfva], medan hon enkia sitter.
H: s Excell: s: Jag ser rationem legis warit, att som hon der niuter halfft, giffs henne eij större rätt till morgong [åfva], och skulle hon tå alt för stor rätt få, om den lijka med landzrätt woro.
Morgongofwa [tages] af hans dehl.
Inföll och discurs om morgongåfwa i staden Orden: » i staden » hafva i handskriften öfverkorsats, möjligen med orätt.
skall af oskiffto tagas eller [af] hans dehl.
Hr Lovisin: Af sitt bör han gifwa, och morgong [åfva] tagas af hans dehl.
Borgm.
Törne discurerade her uti som förr, att, som han gifwer af sitt egit, bör det tagas af hans, och skillias af egendomen, som hon i boo förer, och sedan det öfrige föres till communionem.
Men en hustru kan eij mehr prætendera, än att hon får först sin morgong [åfva] och sedan helfften aff boet, som der boet ähr 20000 tager hon först sine 2000, till morgong [åfva], sedan sin helfft af de 18000, således får hon 2000 mehr än han eller hans erfwingar, men skulle hon nu först taga sine 10000, sedan af hans dehl 2000, så far hon 4000 mehr än hans erfwingar.
Hr Hoffcancell.
: Hwaraf gifwes morgongofwa?
B [orgm.
] Törne: Af sitt; effter Landzl [agen] eij förre än döden dem åthskillier.
Hr Hoffcancell.
: Effter Stadzl [agen] tages morgong [åfva] effter begrafnings kostnadt etc.
Hr Lovisin: Moot mitt förnufft är det, att han skall gifwa ex communi.
H: s Excell: s: Morgong [åfva] låfwas, när gifftermåhl skier, men execution blifwer eij, förr än han är dödh.
B [orgm.
] Törne: Mig synes, att, som man gifwa bör af sitt, kan den gåfwa lijka som affsättias.
Hr Lovisin: Det är lijka, hwilket tera man i lagen förordnar, emedan jag äntå hafwer fritt att gifwa som mig synes, och som jag seer wara emoot förnufftet, att det, [som] jag gifwer, skall tagas af dess dehl, som får morgongofwan, så synes det mig och ändras kunna.
B [orgm.
] Törne: Tå far hon i staden alt för stoor dehl mehr än erfwingarna.
Inföll discurs, om een ofrälse sig giffter och dess fader blifwer sedan frelseman.
H: s Excell: s: När fadrens conditio endras, må och barnens conditio etc. 404.
D.
8 Aprilis 1690.
Kl. 3.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Assessor Hassel.
Secreterar Leijonmark.
Borgmäst.
Cameen.
Borgmäst.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Oplästes cap.
om gifftorätt.
Gifftorätt.
Secreter Leijonmark: Her synes twenne rättigheeter komma i consideration, neml.
1. hwad hustru niuter, medan jonelaget warar; 2. sedan jonelaget skillies.
Det första är till heder hustru, låås och nyckla etc., det andra är till ⅓ effter döden eller skillnaden; och kan een man döö, förr än hon niuter det öfrige, och i ty synes, som kan sättias, att hustru blifwer dehlachtig.
Discurerades om ordet watnwerk, att man ett annat ord i det ställe bruka kunde.
Discurs, om ordet stånd kan insättias uti gifftorätten.
B [orgm.
] Cameen: Det kan eij i alla stånd så wähl quadrera, ty prestehustru kommer eij i prestestånd etc. Appellatio.
Inföll discurs om appellation ifrån Cemners cammarn, att det i processen må wähl observeras, det man eij stante pede som seijes appellera måste, utan effter nogre dagar.
Mans gifftorätt.
Discur., att her och uthsätties om mansens gifftorätt, och att den föregår, sedan sättes om hustruns gifftorätt.
Discurerades om stylen i detta och corrigerades det, som förre opsatt war.
Discure [s], om de orden landzrätt och stadzrätt böre införas.
Assess.
Hassel: Her determineras nu rättigheeten, och i ty synes, som her är alt nog införa: i staden, på landet etc. Inventarium wid pacta contempl [atur?
].
Oplästes caput om förord emellan man och hustru, för gifftermåhlet.
Discurerades, om och inventarium moste oprättas wid sådant contract, och [man måste] det intekna.
Assessor Hassel förmenar sådant eij skie kunna.
Hr Lovisin: Den, som will nogot extraordinarium giöra och niuta, må wähl hafwa derföre nogon möda.
B [orgm.
] Törne samtyckte derwid.
405.
Assessor Lilliemark: Uti cessionibus komma monga, som påstå sådant contract, men eij wijsa kunna, hwad eller huru mycket hustrun inbrakt.
Pacta må göras.
Discur., om det ordet utan annan förfång må her insättias, så att contractus antenuptialis, som skier utan annars förfång, må och böre stå.
Assessor Hassel: Der medelst blifwer oendelige trätor, så att ingen är, som icke kan der af taga sig twist, och kan mycket henda, som nu synes ingens förfång, som sedan sig wijser.
Assess.
Lilliemark påminte: Än om så är, att nogon will uphäfwa sine sådane contracter?
Hr Lovisin: Ja, consensu quod fit dissensu solvitur.
Pacta antenuptialia intecknas.
Discur., på hwad ort intekning af sådane contracter böre skie.
Hr Lovisin: Synes insättias kunna, att intekning skier på den ort, der man sig deraf betiena will.
Secret.
Leijonmark: Skier intekning på annan ort än egendommen nu är, synes een annan sig deraf intet kunna betiena eller weeta, och bör intekning skie, der egendommen, serdeles den fasta, är belägen.
Assessor Hassel: Forum rei sitæ synes beqwämligast.
B [orgm.
] Törne: Der de boo och egendommen är belägen, som under deras afhandling begrijpes.
Om pacta må brytas.
Discur., om sådane contracter må åter brytas eller endras.
Ass.
Lilliem.
: Det synes, [att] der man eller hustru see sig så nyttigdt wara, må dhe sådant contract häfwa.
Ass.
Hassel: Sådane contracter giöres eij till een tijd utan stadigdt blifwande och der de brytas, finner man det skie dem till skada, för hwilkens skull de giorde äro, och som mannen hafwer hustrun att råda, kan han henne snart bringa till annat sinne, henne till skada, och har hustrun eij så fritt arbitrium under mans wåld som förr.
406.
Borgmäst.
Törne: En hustru, som förbeholler sig sin rätt i sin egendom, synes fuller hafwa större rätt än een annan, som utan acord träder i mans wåld, och som hon förre hafwer sig sin rätt förbehållit, synes och hon böra den rätt behålla.
Assess.
Hassel: Sedan hon kommer i mans wåld, hafwer hon ingen makt att gifwa eller taga samtyckio eller slijkt.
B [orgm.
] Cameen: Der een hustru förer i boo 10000, med acord om dess disposition, hender nu under ächtenskapp, att man werfwer mycket, kan tå, fast acord eij är om mehr, än det hon infört, mehr henne lemnas som till gifftorätt?
Assess: r Hassel: Han kan per testamentum henne gifwa och lemna sin rätt.
H: s Excell: s uhrsäktas.
H: s Excell: s Grefwe Lindskiöld låter sig uhrsäkta, det H: s Excell: s eij kunnat denne gång komma, emedan H: s Excell: s warit effter middagen hoos H: s Kongl.
Maij: tt.
Morgongåfwa.
Oplästes cap.
om mannens målsmansdömme, och morgongofwa.
Discurerades, huru stor dehl af sin eller annan tillfallande egendom han gifwa må.
Om morgongåfwa af giäldbunden.
B [orgm.
] Törne: Än om man gifwer tå, när han wähl måhr, och det i fast, skall det sedan, om han blifwer gieldbunden, gå till gielden, hwilket synes skie, om een wiss dehl tillegnas af egendommen, när han döör.
Hr Lovisin: Det kan eij säijas förr wara hans, än giäld gullden är.
Borgmäst.
Törne: Tå kan henda, att han [ɔ: hon?
] får intet.
Hr Lovisin: Her kan så insättias: samma dag man träder i giffte med sin hustru, skall han henne morgongofwa gifwa.
När den gifwas skall.
Discur., när morgongofwa skall gifwas.
Hr Lovisin: Samme dag för wigslen om morgonen för, och skier nu eij annars än morgong [åfva] gifwes föruth.
Hwar med de andre samtykte.
Huru stoor.
Oplästes caput om landtmans och frelsemans morgongåfwa.
407.
Hr Lovisin: Mig synes ingen åtskillnadt giöras böra emellan frelsemän och andre på landet.
Assess.
Hassel: Tillförende är sagdt, att man må gifwa 1 / 6 af den egendom, [som] wid dödztijden behollen är.
Hwarföre sätties her tå, att man på landet gifwa må ⅓?
Hr Lovisin: Hwad tillförende sagdt är, är om det, som perpetuelt wara må, her talas om arfwejord, som allenast gifwes till usum fructum.
D.
10 Aprill 1690.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Räntmästar Sneckenberg.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgm.
Cameen.
Borgmäst.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Inkom een zedel ifrån H: s Höggref [lig] e Excell: s till Landzhöfdingen H: s Excell: s uhrsächtas.
Lovisin med berättelse, det är H: s Excell: s med de andre Kongel.
Råden opkallade till Hans Maij: tt, således eij kan sig wid Kongel.
Commissionen infinna.
Gifftorätt: huru förwerkas med hoor af man och hustru.
Oplästes caput om hustru, som hoor giör.
Hr Lovisin: Mig synes detta kunna föras till caput om gifftorätten, så att der slutes, hwilken rätt hustru eller man mister, när hon hoor giör.
Rådm.
Brunell: I Stadsl [agen] är doch her till annat practicerat än her infört är om gifftorätz förwärkande med hoor.
B [orgm.
] Törne: Mannen bör doch eij medelst sin synd lucrera mehr än hon.
Assess: r Lilliemark: Der emellan är doch stoor skillnadt så i Gudz lag som [in jure] naturæ och all werdzlig lag.
Assessor Hassel: Der till är ingen ratio, att skillnat skall wara emellan man och hustru i detta måhl.
B [orgm.
] Törne: I anseende till synden och contractum matrimonii är begges brått lijka.
408.
Hr Lovisin: Uthi Rep [ublica] Judæorum war fuller större licence för man än hustru.
B [orgm.
] Törne: Ja, det war dem lofligit att skillia hustrun från sig, hwilket alt Christus corrigerat.
Assess.
Hassel: Det är blint fundament i wår opinion, att hustrun mehr syndar med sitt hoor.
Borgm.
Törne: Samme rätt som man hafwer öfwer hustrun, hafwer hustrun öfwer man, effter klare Gudz ord hoos Marcum.
Ass.
Hassel: Det står iu ingenstädes, att mans brått är mindre med hoor än hustrus.
Räntmästar Sneckenberg: Uti alt det lagen ändras, bör sättias gode skiäl till.
Oplästes Marci ord [samt] 1 Corinth.
7.
R [äntm.
] Sneckenberg: Om skillsmässa är fuller ett, men om gifftorätt annat.
B [orgm.
] Törne: Elliest skulle man fa giöra hoor och sig giffta, när han wille, och niuta sin fulla gifftorätt.
Assessor Lilliemark: Alla leges civiles äro deremoot.
Hr Lovisin: Wij äro doch störste delen i den mening, att een lijkheet bör giöras.
Och kan her straxt bijfogas de malitiosa desertione, som är i alle rebuspublicis introducta, ut ratione valida divortii.
Hr Lov.
: Jag will ponera, att [om?
] man införer hwar sitt 1000 rijksd., der tager hon, om hon hoor giör, allena effter Stadzl [agen] helfften af sin dehl, det är 500.
Secret.
Leijonmark: När casus existerar, kan wara fast annat, än considerera boet, som det warit wid ächtenskapet.
Hr Lovisin: Uthi afflinge synes doch annat wara, så att man der sin deel eij förlorar.
Och är her wähl, att i detta måhl noga gienomsees alle skiäl.
B [orgm.
] Törne: I aflinge kan eij heller hustrun alldeles uthslutas, serdeles som gifftorätten består i alt utan skillnadt effter Stadslag.
409.
Hr Lovisin: Om man skulle her gå till det slut, att den hoor giör, förwerkar helfften af gifftorätten, eller den dehl, som de kunde få effter annan, som der man effter Landzl [ag] får ⅔, får han i det fall ⅓1 / 3 och hustrun ⅔, och effter Stadzl [ag] den hoor giör tager allenast ¼.
Assessor Hassel consentit; idem B [orgm.
] Törne.
Hr Lovisin: Om så sättes: den maka hoor giör, eller den andra öfwergifwer, förbryter helfften af den deel, han wid dödzfall borde hafwa i boet, till den oskylldige makan, och hustru miste dessutan sin morgongofwa; i fall försoning eij tillkommer.
Hwilkom det förbrutne tillfaller, man eller barn.
Secret.
Leijonmark: Der een fattig man gifftes med een rijk, och hon sig förseer, transfererar hon [af?
] sin dehl ½ till mannen, altså få barnen intet effter sin moder.
Hr Lovisin: Der barn äro, synes den dehl falla barnen till.
Rådman Brunell: Det är intet brått emoot barnen, utan [emoot] mannen.
Borgm.
Törne: Hon kan på annat sätt sin egendom och förbryta ifrån sine barn.
Hr Lovisin: Mig synes, der den oskylldige makan träder i annat giffte, må barnen niuta den dehl, [som] modren till honom förwerkat, hwar med alii samtykte.
Assessor Lilliemark: Hwilken skall sedan försörija barnen?
Hwarpå intet swarades.
Assess.
Lilliemark: Än der hon sig för ächtenskapet förseer och hafwande är, skall hon tå niuta sin rätt?
B [orgm.
] Törne: Der är ächtenskapp, som det alldrig warit.
Hwad deel förwerkas med hoor.
Hr Lovisin itererar sin förre mening, och tilläde att medelst denne lag synes alle måhl, som i detta fall kunna infalla, decideras; och ingen skillnadt behöfwes att giöra eller anseende till boet, som det warit, utan som det är, när casus existerar, hafva.
Än blef wijdare tillagdt: der den oskyldige will sin maka tillgifwa, niuter hon tå sin fulla rätt.
410.
Assessor Hassel: Her är dessutan crimen publicum, som eij kan förbijgås.
Hr Lovisin: In favorem matrimonii finner man och offta store böter tillgifna.
Om fördehl i boo.
Assessor Hassel: Hertills är ännu eij talt om fördelen, [som] man eller hustru tager af boet.
Secret.
Leijonmark: Her är och opsatt cap.
derom.
Hr Lovisin: Det synes böra föregå.
Assessor Lilliemark: Emedan de begge lefwa, kan eij både fördehl taga.
Assessor Hassel: Jo, förr än man förlorer något, moste sättias först, hwad rätt man hafwer.
Discurerades om fördelen och dess quanto, att gådt är uthsättias, hwad och huru stoor den bör wara.
Dessgifftorätt, som för ächtenskapet lägersmåhl hafft.
Assessor Lilliemark påminte, att her synes böra insättias om den sig för ächtenskapet förseer, och slötz, att her införes angående gifftorätten, att samme lag är, om hon förseer sig med lägersmåhl för eller effter trolofningen, och man effter trolofningen, om eij uppenbart blifwer för wigslen.
B [orgm.
] Törne: Om gifftorätten synes wara annat, der hon hafwer sig försedt för trolofningen, och således eller i det fall är som gifftermåhl alldrig woro skiedt, så att i det fall tager hwar sitt, och synes wara henne skam nog, att hon skillias måste, [och måste] honom gielda all kostnadt etc.
Hr Lovisin: Om man ponerar så i detta, att den oskylldige beholler sin gifftorätt i den brotzliges, och han får intet i den andras.
B [orgm.
] Cameen: Doch är ächtenskapet då som intet.
Hr Lovisin: Om sätties, att den skylldige qwinna skall tå gielda all kostnadt, och mista der till ¼ eller mehr af sin införde egendom.
B [orgm.
] Törne: Är lägersmåhl skiedt under trolof [ning], är det lijka som i ächtenskapet skiedt, och i ty om gifftorätt ett.
Rådman Brunell consentit.
411.
Hr Lovisin: Uthi böter är ansedt sådant lägersmåhl som mindre än hoor aff gifft, [men som] mehr än lönskeläger, som præjudicata wijsa; och slötz, der lägersmåhl skier aff man eller qwinna i trolofning, är lijka lag, måhl och straff i anseende till gifftorätten, om skillnadt skier, och således sättes detta särskildt ifrån den casu, om qwinna sig med lägersmåhl förseer för trolofningen; tå hafwer hon forwerkat, om skillnadt blifwer, all sin rätt till hans boo; och tage mannen igen all sin inbrakte egendom, med all anwänd omkostnadt, och alle gåfwor återtage [han], samt beholle de gofwor, [som] han fangit, och miste hon een fierdedehl af sin införde egendom.
Discur.
her, att i detta fall kan en man mehr lijda än hustrun, som giör hoor, derest intet talas om kostnadt etc., hwilket Assessor Lilliemark uthförde.
Man måste på intet sätt secundera een bedrägerska, och haar hon bracht honom i stoor wahnheeder etc.; och är iu indisputabelt, att han bör i detta måhl hafwa 1. sitt i boo inbrakte; 2. sine gifne gåfwor; 3. de fogne gåfwor; 4. all kostnadt på bröllop och process, och synes nödwändigdt, att hon der till bör mista een fierdedehl af det hon inbrakt.
Om hemfölgd af giäldbunden.
Oplästes cap.
om hemfölgdh etc.
Hr Lovisin: Som store bedrägerie skie i sådane fall, att mongen är giäldbunden och giffter sine barn, så moste och det her wid observeras, så att insätties: när man gifwer hemfölgd i det tillstånd warande, att han är eij förmögen, bör det eij achtas.
Och det en hafwer gifwit till medgifft, måste iu åter bäras wid arfskifftet, och således är det eij een full gåfwa, utan sådant, som bör återgå, och elliest kan den falla creditorerne till.
Mågen giäldbunden.
Räntm.
Sneckenberg: Der een man gifwer sin dotter medgifft, och mågen blifwer skylldig, må dess creditorer sådant tillgrijpa?
Ass.
Hassel och B [orgm.
] Törne: Neij, det må de eij, utan sådant måste wara behollit in till den tijd lag säijer.
412.
Discurerades om hemgifft, när den gifwes.
Hemgifft när?
Secret.
Leijonmark: Det synes wara hemgifft, som gifwes wid den tijd gifftermåhl skier.
B [orgm.
] Törne: Medgifft är, som och kan effter gifftermåhl gifwas ett åhr eller annat, som är sådant, som een fader gifwer, att han will det till räkning gåå.
Hr Lovisin påminte detta wara ett considerabelt capitel, för de infallande casus, som om een måg blifwer skylldig, frågas, om fader må taga igen sin gifftorätt [ɔ: medgifft?
].
Borgm.
Törne upläste cap.
8 af [Ärfdab.
] Uplandzl [agen], som i detta lijkt är.
Alius casus: om fadren är skylldig, må det han gifwit till hemgifft åter tagas?
Hr Lovisin föreställer casum, att een gifwer sine barn, för än han betalt sin giäld.
Och synes allom, att all giäld bör först betalas.
Discureras, om sådan medgifft bör komma till arfs med een man, der han döör utan barn, eller alt går till fadren igen.
Hwar på intet wist swarades.
Discurerades om medgifft, och om de ord i Uplandzl [agen]: Så lenge de säija ia wijder, hwilke med [ɔ: med hvilka] tillåtes medgifften återtaga.
Hr Lovisin: Det synes fuller så, men doch är det för stoor frijheet, som kan mycket bedrägerie skyla.
Hr Lovisin: Alius casus om det, som gifwes i bådes lijfstijdh, om då wid moders död skall alt återbäras.
Respondit ipse: Allenast pro rata effter den döde.
Discureras, om icke de ord kunna tillsättias, att sådan hemgifft blifwer stående, så lenge han, [som] det gaf, kan det ombära eller mista, hwilket allom Ordet: » allom » är i handskriften understruket, hvilket möjligen betecknar, att detsamma bör utgå.
syntes bäst.
Och slötz der med session.
D.
11 Aprilis 1690.
H: s Höggrefl [ig] e Excell: s Lindskiöld.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Räntmäst.
Sneckenberg.
Secreter.
Ehrenhielm.
Secreter.
Leijonmark.
Borgm.
Cameen.
B [orgm.
] Törne.
Assess: r Lilliemark.
R [ådman] Brunell.
413 Frelses möö giör lönskeläger.
Emellan H: s Excell: s och Landzhöfdingen samt Secret.
Leijonmark discurerades, förr än dhe andre kommo, och ibland annat om frelsemöö, som låter sig låcka och lägra.
H: s Excell: s: Min mening är, att der een möö låter sig låcka, må hon fuller elliest blifwa straffat, men att hon der med skall förwerka sitt goda och arff, efwen så wähl som een perduellis, kan jag inga skiäl see, serdeles som en man intet så straffas för sådan gierning; och äro monge andre laster iu så store som detta, som fyllerie, haat, illwillia, för hwilka intet straff sätties.
Och att man med lagen sådant skall statuera, synes mig eij rätt, men att hon sin frälserätt att wara adell mister, det ware så.
Och der til, som een annan utan adell eij förwerkar sitt arff efter faders död, så synes och, att een adelsmö eij heller sitt arff mister wijdare än till frelserätten.
Hr Lovisin contra: Jag kan eij annat finna än är det een rättighet fader hafwer att sitt barn med straffa, att det arflöst giöra, om det odygdigdt är.
Och gienomsåg H: s Excell: s det, som förre sessioner förewarit.
Inkom Räntmäst.
Sneckenberg, Assessor Lilliemark, Rådman Brunell.
Pacta antenup [tialia] uthi hwad gotz?
Discureras om de ord uti capite om pacto antenuptiali utan annans förfång.
H: s Excell: s: Såssom de ord gifwa lätteligen en förwirring, derföre är bäst dem uthlåta, till att williandes eij serere lites; och äro iu sådane afftal, som gå ifrån lagen, och emoot lagen, som der hon will disponera om sitt arfwegotz etc.
Hr Lovisin: Dels äro sådane afftahl eij emoot lag, utan sådane, som kunna ingås.
H: s Excell: s: Så måste det wara om det gotz etc., de tå alldeles sielf råda att disponera, såssom aflinge, löösöron etc., som i lagen eij är förbudit; och läste H: s Excell: s det capitel igenom, som och justerades.
414.
Om morgong [åfva].
Cap.
5 Giffteb.
LL.
Igenomläste H: s Excell: s cap.
om målsmansdömme etc., hwar wid och observerade H: s Excellens, att af nöden eij är sättia: samma dag för wigslen må [han] morgong [åfva] gifwa, utan [kan man] sättia allenast: när de wigde äro, är han hennes målsman, et excludatur som superfluum: äger sökia, tala och swara för henne; iemwähl sätties: för wigslen gifwes morgongofwa, när enteligen han will.
Inkom B [orgm.
] Cameen och Törne, så och Secreter Ehrenhielm.
Discurerar H: s Excell: s om det opsatt är öfwer morgongåfwa.
Hwar wid H: s Excell: s observerade, att det, som talas om landtman, och det, som gifwes af arfwegotz, må sättias föruth, men sedan hwad som angår allom i gemeen till ewärdelig ego.
Eller och att således sättes: uthfäster man på landet eller i staden morgong [åfwa], och det gifwer till hustruns ewerdeliga ego, hafwe eij wåld att gifwa mehr än till 1 / 6 af sin beholdne egendom wid dess död etc. Hwar wid discureras, om inge barn till äro, om då morgongåfwan gå skall till hennes erfwingar.
Om morgongofwa går till andre erfwingar än barn.
Borgm.
Cameen et alii: Andre erfwingar kunna af morgongåfwan eij delachtige wara, utan der barn äro.
H: s Excell: s: Morgongofwa hörer hustrun till och gifwes den henne till godo, och eij till andra, warandes orätt, att hon skulle niuta den längre, än hon ogifft är, sedan må hennes andre man gifwa henne morgong [åfva], och synes altså rätt, att mörgong [åfva] tå går tillbaka, ner hon gifftes annan gång, således att intet gifwes ewerdelig.
Borgm.
Törne: Så synes och, att hustru får allenast usum fructum.
H: s Excell: s: Det kan åter henda fattigdom, som bringer henne till att förtära morgong [åfva] sin, som i löst är.
Om morgongofwa willkorligh och quanto.
B [orgm.
] Törne: Det är betänkeligit att tillsättia een wiss dehl wid döden, effter husetz tillstånd; som een förmögen man sig giffter och gifwer i fast eller deponerar morgongåfwan i löst, och så kan henda fattigdom, skulle tå den gåfwa tillgrijpas?
415.
H: s Excell: s: Det är och swårt dem neka att tillgripa sin morgongåfwa serdeles i fattigdom etc., hwilket om mannen skulle nekas föreföllo stor twist.
Altså finne wij fuller på alt sätt falla swårigheet, doch måste wij see, hwilket som är rådeligast och minste swårheet eller absurditet.
Räntmäst.
Sneckenberg: Bäst är blifwa wid det, att een wiss dehl tillegnas effter tillståndet af egendommen wid döden.
Discureras om morgongofwa i löösöron gifwes till ewärdel [ig] ego etc.
Borg.
Törne et alii: Det synes eij annars kunna låta sig giöra än det lösa blifwer hennes ewärdel [ig].
Om quanto.
Discurerades om quanto.
Och syntes 1 / 6 wara nog.
Borgmäst.
Törne: 1 / 10 är och nog.
H: s Excell: s: Skall tå wid dödzstunden räknas både löösöron och afflinge, erfft och wärfft?
Hr Lovisin: Det achtas eij, emedan morgong [åfva] tages allenast af hans dehl, så att hon först tager sin gifftorätt, sedan af hans dehl sin morgongofwa.
H: s Excell: s genomsåg och corrigerade det förre opsatt war.
Hwad gifftorätt förwerkas med hoor.
H: s Excell: s genomsåg det capitel om gifftorätt, huru den förwerkes genom hoor etc., och discurerades, huru stoor dehl förwerkes.
H: s Excell: s: Her synes lijkwähl, [att] den hoor giör, förwerker alt sitt.
Jemwähl discurerades om den deel, som till makan faller, om den bör falla barnen till, ner hon sig å nyo giffter.
Assessor Lilliemark: Han synes derföre böra sättia caution, så wijda wij ponera honom böra wid gifftermålet lemna den deel till barnen.
Borgm.
Törne: Kan een fader alt sitt försättia på annat sätt, utan att med sådan försäkran tillhollas för barnen borgen sättia.
Huru kan man her honom restringera i detta?
Discurerades något om den qwinna, [som] sig låter lägra för trolofningen etc. 416.
H: s Excell: s påminte fuller åthskillige måhl her infalla, som synes swårheet giöra, doch bijfaller det förre opsatte i anseende till rem, men corrigerade stilum.
Morgong [åfva] i löst.
Oplästes cap.
å nyo om morgongåfwor etc. och hwad der öfwer opsatt är, hwilket Hr Lovisin emedlertijd corrigerat, och discurerades åter om det, som gifwes i morgongofwa uti löösöron, om det bör gå till hans erfwingar tillbakars, när hon går till annat giffte.
Hr Lovisin: Så kan man fuller säija och tyckia, doch bijföllo samtel [ige], att som morgongåfwan blifwer eij så stoor i det fall, må hon den i löösöron etc. behålla.
Såremåleb [alke] n tilldeles Räntmäst.
Sneckenberg.
Inföll den påminnelse om criminalium division, och ibland annat, att ingen wiss lärer wara tilldelt Såremåleb [alke] r, hwar wid och påmintes, att, fast eij på sielfwa divisionis lijsten den samme står, är lijkwähl sagdt och till protocollum fört, att den föllier med Dråpemåleb [alke] r, och blef således den Räntemästaren Sneckenberg tilldelt.
Oplästes caput om hemgifft, effter som det opsatt ähr, hwarwid H: s Excellens påminte, att det, som en fader gifwer, kan eij af honom återtagas.
Hemfölgdh.
Jemwähl discurerades om der hemfölgd gifwes af gieldbunden man.
H: s Excell: s: Nog kan alt sådant, som her insatt är och discureras, gå an om hans jord etc., men om penningar et consimilibus är wärre.
Hemfölgdh utan hustruns willia.
Discureras, om man må gifwa i hemfölgd utan hustruns willia.
Hr Lovisin: Det må han eij heller giöra.
H: s Excellens: Hustrun kan iu intet i boet disponera, och således eij hindra sin man att giöra hwad rätt ähr.
Hr Lovisin: Uthi detta synes gådt, att klarligen insätties, der med att förtaga all oreda.
Hemfölgdh af giäldbunden.
Borgmäst.
Törne: Hwad angår att fader må återtaga hemgifft, synes betenkel [igt], fast än barn äro skylldige att föda sina föräldrar i nödh.
417.
Hr Lovisin continuerar i det exempel, der nu fader gifwer medgifft med dotter, och måg finnes skylldig, som i Norrköping är nu skiedt, hwar wid fader nu säger: jag will hafwa hemgifften först uth, eller åter, så att den eij bör gå till hans mågs giäldz betahlning.
H: s Excellens: Den frijheet att återfordra synes restringeras, och kunna så sättias: med mindre nöden eller annor skiäl anledning gifwa att det återfordra.
Borgmästar Törne: Her synes bäst att blifwa wid förre lagen, och låtat [ɔ: låta det] der wid, att sådan hemgifft går till skifftes wid dödzfallet.
Hemfölgd till arffskiffte.
Discurerades, om medgifft bör beräknas etc.
H: s Excell: s: Der fader eij särskildt det förordnar, bör det eij skie, serdeles i sådane saker, som een kan wara utan; elliest skulle een måg offta betala sådan medgifft dyrt, serdeles och skulle een man hindras att gifwa sitt barn, som får een god man, eller son, som god är, mehr än annat, det är fast betänkeligit.
Och bijföllo alla, att sådane saker böra specificerade wara, och aff fadren affskiedas, att de böra räknas, eller synes sådant eij skie.
Äfwen som en fader hafwer een son, som sig och huset hielpa will och kan, honom må han iu för andre hielpa, ia och afskieda, att sådant honom räknas skall, om han thed enteligen will, hwar icke bör han derföre eij swara.
Hr Lovisin: Her infaller quæstio, om icke uti een willkorlig gåfwa är allenast dominium utile, der gifwaren blifwer skylldig, frågas, om creditorerne må dem angrijpa.
H: s Excell: s och Borgmäst.
Törne: Är det fast egendom, är allenast usus fructus des, som får, och således är det eij hans, och så kunna creditorerne den eij borttaga.
Hr Lovisin: Det är och min mening, om jag så förmögen war, när jag gaf.
418.
H: s Excell: s: Är donatio cum conditione, är det alt lijka i hwars hand det är.
Borgmäst.
Cameen: Mig synes annat, der wilkorl [ɔ: vilkor] är, att det skall wid arffskiffte räknas, kan eij fader i sin tijd återfordra.
H: s Excell: s: Ja wähl an, men wid döden ansees detta som arff, och således eij förr än giäld betalt är fåås.
Hr Lovisin: Det är och klart, att det skall iemkas med erfwingarna, och således är det allenast arffsrätt.
H: s Excell: s: Der en fader effter gåfwan blifwer giäldbunden, der synes een son eij förr än effter fadrens död kunna tilltalas, ty tå considereras ded som massa hæreditaria; altså eij större rätt hafwer än annat arff.
B [orgm.
] Cameen: Det gifwes doch barnen till jämnkning, och eij creditorerne.
Hr Lovisin: Hwad dominium hafwer den, som skall återbära, annat än utile?
H: s Excell: s: Jag kan eij see i gjäldeb [undens] huus kunna angå, när barn willia skiffta, hwad öfwer är, och creditorerne det alt borttaga, att den, som tillförende een deel fådt eller tagit, skall sitt beholla, ty det, som är under arfsrätt fadt, måste iu der under considereras.
Den 29 Aprilis 1690.
H: s Höggrefl [ig] e Excell: s Gouverneurn.
Rentmästar Sneckenberg.
Secreter Hadorph.
Assessor Hassel.
Borgm.
Cameen.
Borgm.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Secret.
Leijonmark uhrsächtas.
H: s Exell: s: Emedan Secreter Leijonmark förnimmes hafwa nogot serdeles att giöra, och derföre begierer uhrsächt till sitt utheblifwande, hwarföre williom wij see, hwad som kan af Erfdeb [alke] r återstå.
419.
Syskons deel i oskiffte boo.
Continuerade altså Assessor Lilliemark och upwijste caput, om syskon sittia i boo oskiffte etc.
Discurerades om detta, serdeles om så wara skall, att alt boo skall wara lijka fast, om somblige werfwa och sombl [ige] eij, såssom omyndige.
H: s Excell: s: Om det måhl, der någre äro myndige och werfwa, serdeles af boetz credit eller elliest, synes nogon twifwel, att öfwerheeten kan dem lag föreskrifwa, att de skola låta de omyndige deelachtige warda aff sitt arbete, utan synes alt sådant komma till deras egit behag.
Borgmäst.
Törne: Der ingen dehlning skier, synes de älldre willia tillåta sine mindre samma rätt.
H: s Excell: s: Det kan wara saker, som eij dehlas kan, hamrar och slijkt, och kan henda, att den ellste hafwer stoort beswär och slijkt, skulle han nu intet mehr hafwa af det, som werfwes, än de andra, synes obilligdt.
Assessor Lilliemark: Der boet blifwer alldeles odelt, synes alla af boet lijka deelachtige, såssom een bonde dräng arbetar etc.
H: s Excell: s: Der en sådan broder arbetar, synes han böra niuta wedergieldning för sitt arbete, åtminstone som een fremmande eller så mycket han kan fa hoos een fremmande.
Assess.
Lilliemark: Den wänskapp, som är emellan syskonen, synes uppfylla den delen i arbetet.
H: s Excell: s: Jag kan eij annat finna, än der intet wist contract göres, som synes her böra giöras, måste ansees, hwad een eller annan till boetz tienst contribuerat.
B [orgm.
] Törne uthförde detta wijdare, och tilläde: Der en finnes mehr contribuera till boet, bör han niuta hwad skiäligdt är för de andra.
420.
H: s Excell: s: Ja, der erfwingar willia sittia i boo oskiffto, böra dhe der om förmanas [ɔ: förenas?
], om de äro alle myndige, och pä dhe omyndigas wegnar deras förmyndare, hwar wid enteligen tillåtes, den mehr tienst giör hafwa sin wedergiäldning.
Och bör han och der emoot swara till sin förrättning, som rätt är; och slötz, att detta således inrättas.
H: s Excell: s tilläde, att öfwerheeten kan eij gierna giöra een sådan förordning, att een skall för boet arbeta, och derföre intet hafwa.
Discurerades, om då försummas att giöra ett sådant förord eller afftahl emellan syskonen.
H: s Excell: s et alii: Det må de då, som myndige äro, taga på sitt answar, och lende det dem då till last, om de något werfwar i boet mehr än dhe andre, emedan dem åligger att skifftet förfrämia.
Oplästes cap.
om arffskiffte.
Om arffskiffte skie skall i dommarens och fleres närwaru.
Discurerades, om arffskiffte skall skie uti någon närwaru af rätten eller sådane personer.
H: s Excell: s G [refve] Lindsköld: Der erfwingar äro myndige, synes de kunna wällia sig sielf personer til skiffte, men äro de omyndige, moste dommaren och rätten anlijtas, att de sitt embete giöra, ty dommaren antager allenast den omyndigas rätt, men för de myndige må han eij wara målsman, när de sin emellan förenas.
B [orgm.
] Cameen: Förmyndarecammaren her i staden giöra nu alle arffskifften, iemwähl der myndige äro.
H: s Excell: s: Så är det eij rätt Förmyndarecammar, ty lagen giör ingen målsman för de myndige, altså eij heller i detta fall, och är det lijka som man wille obligera een, som myndig är, att sig målsman taga; utan för omyndigas skull är Förmyndarcammaren inrättadt.
421.
Borgm.
Cameen: Det hender offta, att effter een tijd kommer twist emellan erfwingar, och i ty hålles alltijd bäst, att dommaren giör sådane skiffte, som kan strax alle twister effter möijeligheeten förekomma.
Assessor Hassel: Effter lag få de och må twista, som tala i rättan tijd.
H: s Excell: s: Att det skall wara såssom een lag, att man skall giöra skiffte i andras närwaru, än han sielf will, synes mig een twifwel och ett twång wara.
Borgmäst.
Törne: Der skiffte eij skier i dommarens närwaru, hender offta twijster, så att bättre synes gå det förbij än insättia det, att fritt står sig wällia hwem de willia.
H: s Excell: s: Giörs skiffte i twå redelige mäns närwaru, är iu nog, ty dommaren kan eij annat giöra än tro redelige män, ty dommaren fordras allenast tå, när parter twista.
Och är offta så, att erfwingarne eij willia låta weeta sitt boetz tillstånd, så att der nogre äro myndige, synes eij sig giöra låta, att den skulle påtwingas dommare etc. wid arffskiffte, serdeles der ingen twist är, som dommare fordrar.
Assessor Hassel: Om någon skillnadt giöres ibland städerne, så att her, som är nu serdeles Förmyndarcammar, synes skulle undantagas, emedan den skulle elliest lijda och taga aff, der tillfälle gifwes, att sig undandraga ifrån dess provision och slijkt mehr.
H: s Excell: s: Hwad lag är, måste den wara generale.
Men der privilegierne äre särskilt, är annat.
Och kan jag eij see, att detta skall nödwändigdt skie, hwarken för een eller annan orsaak skull.
Borgmäst.
Cameen: Än der fremmande äro erfwingar.
H: s Excell: s: Det hafwe wij åter med annan lag förebygdt, der måste han wara nögdt, hwad rätten giör.
422.
Borgmäst.
Törne: I det fall må iu rätten sitt embete giöra, der fremmande erfwingar äro.
H: s Excell: s: Wij måste her nog betänkia, att sådan lag giöres, som eij är emoot annan lag eller emoot rättwijsan, och allmogen till tunga, och skulle wij iemwähl i detta finna monge censores.
Och slötz, att her wid blifwer, att om detta eij utsättes eller att så införes, det må de, som myndige och eense äro, eij wara förplichtade dommare till arffskiffte kalla.
Hwilka under Förmyndarecammaren i Stockh [olm] sortera.
Discurerades wid detta tillfälle, medan om arfzdelning förehades, om och alla nu för tijden under Förmyndarecammaren sortera her i Stockholm, Utom adelssmän.
Assessor Hassel förmente inge andre än borgare, och sådane, som lyda under stadzrätt, höra under Förmyndarecammarn.
Borgmäst: r Cameen och Törne påstodo alla sterbhuus utan adelige höra der inunder, iemwähl sådane, som äro under annor jurisdiction, såssom Kongel.
Maij: ttz Guardie etc. Arffskiffte på landet och i staden.
Assessor Lilliemark påminner wid detta tillfälle, om icke wähl woro, att her uthsättes, hwilka sortera under Landz- och Stadzlagen.
H: s Excell: s: Det kan eij gierna skie, ty den, som sorterar under annan jurisdiction, emedan han lefwer, som soldater etc., deras barn sortera doch under lagen, der de boo, utan moste så wara, att [arf efter] den på landet boor, ehwem det är, deelas effter Landzlag, undantagande presterne, och [efter] de, [som] i städer boor, delas alt effter Stadzlag, undantagne adelen.
Ass.
Hassel: Een häradzhöfding kan hafwa i staden löösöron etc.
H: s Excell: s: Delas effter Stadzl [ag] hwad i staden är, och effter Landzl [ag] de, som äro på landet.
Discureras om den mening opsatt är, der arffskiffte neekas 423. skiedt wara.
Arffskiffte bewijses skiedt wara.
H: s Excell: s: Det är fåfengdt och onödigdt att insättia, det bör någon med eed sedan wijsa skifftadt eller eij etc.
När een gång sätties positive, att arfskiffte skall skie i twå mäns närwaru, så är onödigdt wijdare gifwa anledning till twist derom; och kan man alt sådant gå förbij, ner een god ordning giöres uti saken och lagen, ty hwad behöfwes her mehr?
Och slötz, att detta uthslutes.
Om jämkning.
Discurs om den paragrapho om jämkning.
H: s Excell: s: Her sättes positive i conceptet, att innan natt och åhr skall jemkning skie, der lijkwähl sådant eij behöfwes, utan må her så insättias: är dehlningen lageligen förrättat, och någon förmenar sig der med för när skiedt, må han dommaren sökia innan natt och åhr, hwilken pröfwa bör först, om jämkning är af nöden, och då den tillåta för den, som jämkning begierer innan natt och åhr, doch så, att låtten blifwer ståndande.
Och är det med förre lagen conformt.
Om eed aff dem der wid warit.
Discur., om de ord i lagen sedan stå, att de, som jämkning giort, skola eed sedan giöra.
H: s Excell: s: Det är fast orätt, att een man eller dommare skall alltijd sine förrättningar med eed förrätta och bekräffta, och slötz, att det och uthslutes.
Om omögor.
Discurerades om de ord i lagen: när lottat är i bålbyn, är och låttat i omögom etc.
Secreter Hadorph: Med omögor förstås her allenast jordmark tillhörande gården.
H: s Excell: s G [refve] Lindsköld: På det sätt är heel onödigdt 424. det insättia, ty utan jord och mark kan iu ingen gård wara, och är det absurd att tänkia, [att] een skall hafwa gården, annan skog etc., som lyder under gården, utan förmenar jag med ordet omöger förstås sådant, som eij är egentelig sätesgårdz egor, såssom uthjord, uhrfield etc., hwilket eij är så alldeles med gården fogadt, men det, hwad utan [ɔ: utan hvilket?
] gården entelig kan wara.
Och är orätt med ordet omögen förstå skog, som hörer till gård, utan sådant, som är annat godz än säterie, neml.
godz utom rå och röör etc., och slötz, att detta antingen uthslutes etc. eller kallas tillägonen.
Arff uti säterie.
Discurerades om det måhl, der så monge sätegårdar eij är som barn, att tå gifwes dem, som säterie eij få, fult gen fullo.
Assess.
Hassel: Säterie räknas ordinarie een tridiedehl högre än strögodz.
H: s Excell: s: Qvantum på säterie emoot strögodz kan eij så wist sättias, utan är owist dess wärde i anseende till orterne.
Inföll discurs om sam- och halffslächts arff.
Boolbyn till samslächten.
Assess.
Lilliem.
påminner, att reedo slutit är, halffslächten concurrera med samslächt in pari gradu, äfwen som halffbroder med sambroder.
Och slötz her, att halffskylte niuta uti omögom, och samslächt uti boolbyn.
Discurerades, om broder hafwer tagelått, der flere sätes gårdar äro.
Tagelått hafwe ellste broder.
H: s Excell: s: Ja, tagelåtten hafwer broder, och där ett godz är allenast, beholler ellste brodren den, men der flere gårdar äro, tager eller får hwart syskon sin sätegård, doch alt proportionaliter.
Ass.
Hassel: Her till är eij practicerat, att brodren hafft tagelåtten.
H: s Excell: s: Jo, det är wist i alt practicerat, och weth jag eij annat.
425.
Assess.
Hassel: Hoos oss är det eij practicerat.
H: s Excell: s: Tagelåtten hafwer iu den ellste broder, och minnes jag i Landzhöfd.
Posses saak, då den uti Kongel.
Revision förewar, att han sade sig hafft rätt, att taga den gård etc.
Men den har han doch med rätt fådt och syntes då allom i rådet närwarande, att broder hafwer tagelått; vid [e] seq.
H: s Excell: s: Att sterbhuuset blifwer wid brodren eller sonen, det är ofehlbart, men der flere bröder äro, kan jag eij see annat, än icke ellste broder hafwer rätt att lösa de andre uth.
Secret.
Ehrenhielm: Der flere bröder äro, synes, att de böra låtta om gården, der den allenast een är.
H: s Excell: s: Wij moste doch ansee det, som warit usu receptum och så æquum, iemwähl i all folks lag brukeligit.
Hoos alle hafwer ellste broder een stoor rätt, hoos oss allene hafwer ellste broder slätt ingen förmån, utan her till aff praxi allenast tagelåtten och stamgodzet, skulle wij nu det alldeles kullkasta, kan man eij see det bestå, och i ty finner jag eij annat, än böör nu åtminstone med lag bekräfftas, att han niuter tagelåtten aff säterien, antingen det är tå stamgodz eller annat förwerfwat, så att lijkwähl något hoos oss är lijkt det, som hoos andre fålk är i gement bruuk, och hafwer god skiäl med sig, serdeles som Gud sielf den förstfödde een stoor rätt gifwer.
Assess.
Lilliemark: Än der äro flere bröder, och systrar, må de tå låtta etc.?
H: s Excell: s: Ja, bröderne måste låtta, men den förmåhn bör iu broder hafwa, att han alltijd niuter rätt till säterien, och döttrar till strögodz, och bör faste egendommen alltijd höra bröderne till, der godzen äro eij så monge, att systrarna kunna och få sine.
426.
D.
2 Maij 1690.
Kl. 3.
H: s Höggrefwelige Excellens Gouverneurn.
Hans Excellens Håffcancellern.
Räntmästar Sneckenberg.
Secret.
Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Borgmästar Cameen.
Borgmästar Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Syskon i boo oskiffte.
Oplästes cap., huru erfwingarna i boo oskiffte sig förholla må.
H: s Excell: s påminner, att all lägenheet till att förekomma träta moste man taga i acht, och her tillsee, att dhe, som i boo oskiffto sittia willia, moste och wisse contracter och willkorl [ɔ: vilkor] opsättia och giöra.
B [orgm.
] Törne: Den, som orsaak är till boetz förwärrande, synes böra der till swara.
H: s Excell: s: Der intet contract giöres, synes fuller den, som tillåter sådant, wara sielf orsaak till den skada han får der af.
Doch är betänkeligit att afskiära den, som lijder, tillfälle der på att tala; och som dess egen culpa är, som träder och sitter i boo oskiffto, om det wärras, kan fuller säijas, att winst och skada kommer bådom till.
Borgmäst.
Cameen: Undertijden hender, att boo moste wara een tijd oskifft, serdeles i bruuk och hamrar etc., hwilket som een wiss moste förestå, synes han böra der till uthi alt swara.
H: s Excell: s: Der intet acord skier, synes enteligen träta aff blifwa; hwarföre måste ansees noga, att dhe omyndiges rätt blifwer oförkränkt, fast än der een elaak pupill och ilsinnig är, kan han fast mycket oredo och träto giöra; men der contract skier, och in för dommaren gillas, kan ingen pupill klaga, hwarföre kan her så sättias: der ingen förmyndare är tillsatt, blifwer den omyndiges rätt alldeles oförkränkt.
Arfskiffte, der een erfwinge borto är.
Discureras om skiffte uti någons frånwaro af erfwingarna.
H: s Excells: Arffsdehlningen kan fuller alldeles intet derföre hindras för ens bortowarande eller hinder; och synes her kunna sättias 427. således: der een är hindrat, och innan åhr och dag eij sätter nogon i sitt stelle, må dehlning skie och dess dehl i förwahr sättias.
Om jämkning etc.
Discurerades om jämkning.
H: s Excells: Så mycket giörlighet är att hindra trätor, moste man tillsee, hwilket skier, när wiss tijd föresätties att tala på skiffte och slijkt; och slötz, att på landet föresättes ett åhr, och i staden tre månader.
H: s Excells: På landet kan man eij gierna om sin dehl innan ett åhr iudicera, för inbergning och bruuk skull etc. Tagelått i manufaktorier.
Discurerades om tagelåtten.
H: s Excells: Uthi manufactorier synes eij gierna kunna tagelått gifwas, och är det som ett compagnie.
Assess.
Lilliemark: Det är her ansedt som fast.
Hans Excells: För fast kan det eij ansees i gemeen, ty fast huset och slijkt är fast, är doch sielfwa manufactoriet eij fast, mehr än säden och åkerbruket, ty kan säden, materie och slijkt eij som fast egendom ansees, och är desse manufacturer eij annat än bruuk, hamrar, watnwerk.
Inkom Hr Hoffcancellern och Secreterar Ehrenhielm.
Tagelått till samslächt.
Discureras om tagelåtten af sam- och halffskylte.
Assess.
Lilliemark: Om samskylde hafwa skola tagelåtten, kan henda, att stamgodzet kan komma till samsyster och [hon] således uthsluta halffbroder ifrån stamgodz, som är fäderne, och således går godzet uhr familien.
H: s Excells: Så mycket giörligit är, bör wij fuller tillsee, att stamgodz blifwer wid familien, och skulle wij elliest än tå fåå dem, som det observera.
428.
Borgm.
Törne: Der halffbroder är aff fäderne, synes han hafwa förmån för samsyster till stamgodzet, som af fäderne kommit är.
B [orgm.
] Cameen [consentit], idem et Assessor Hassel.
H: s Excells: Jag kan eij heller annat see än stamgodzen blifwer wid brodren, och slötz detta, att halfbroder af fadren tager sådane stamgodz, som komma från fäderne, men är det den dödes afflinge, hafwa alltijd samslächt och samsyster förmånen.
Discurerades om skattehemmans deelning.
H: s Excells: Mehr än fyra åboer må eij gierna tålas på hemmanen.
Continuerades discursen om tagelotten emellan sam- och halffslächt.
H: s Excells et alii plures: Till det godz af fäderne kommer synes halfbrodren af fäderne hafwa tagelåtten för samsystrerne, och rättigheet att henne uthlösa.
Arff emellan sam- och halffsyskon.
Discurerades om arfftagande emellan sam- och halffslächt, som syskon äro.
Assess.
Hassel: Mig synes, [att] der een broder döör, och hafwer flere bröder, sam- och halff [bröder], synes Ordet: » synes » bör utgå.
de bröder må enteligen concurera uthan anseende antinget godzet är kommit ifrån fader eller moder, och till lijka dehlar.
B [orgm.
] Törne: Måste man fuller doch achta, att her lijka lag giöres med det förra, att man eij går ifrån det fundament föresatt ähr.
H: s Excells: Halfbroder å fäderne tager fadrens låt, af möderne modrens lått, nemligh de af fäderne dubbelt emoot dem af möderne, och att tagelåtten blifwer wid den, som skyld är på den sijdan, hwar ifrån godzet faller.
429.
Hr Hoffcancellern deducerar, hwarföre halffbroder aff möderne och må komma till det gotz genom arff, som ifrån fäderne kommit är.
H: s Excells: Att sådan lag giöra, det skall godzet alltijd falla till slächten, är omögeligit, ty tå skulle och den nermesta uthslutas, ty halfbroder af modren uthsluter iu faderbroder, fast godzet kommit woro ifrån fäderne, och faderbroders fader.
Twistas om närmste erfwingar.
Oplästes cap.
om dem, som twista, seijandes sig lijka när, eller nermare arfftagare; och corrigerades det, att insättias skall: twistas emellan dem, som erfwa willia, hwilken den döde nermast skyld är.
H: s Excells bijföll det samma.
B [orgm.
] Cameen: Det capitel hafwer doch sin nytta i anseende till fremmande personer.
Tijden att arff återwinna.
Discureras om tijden, innan hwilken man må sitt arff återwinna, och den åthskillnadt, som giörs i lagen emellan staden och landet, att i staden sattes ett, i Landzlagen 3 åhr.
H: s Excells: Tijden synes kunna wara lijka, ty ratio är eadem, och seer jag eij heller, hwarföre man hafwa bör så lång tijd på landet, nembl.
3 åhr, ty det är skadeligit i all fall, att possessio är in incerto, och är tijd lång nog, ett åhr ifrån den tijdh han får weetat [ɔ: veta det], så att den förfallelöös derpå innan ett åhr eij talar, må ingen rätt hafwa.
Laga förfall.
Discur., hwad laga förfall är.
Hr Hoffcancelern: Det är laga förfall, som eij ståår i hans makt, och uti eens wåld att förekomma.
Discureras om dem, som oskylld eller lenger uth skyld är, och arff tager wetandes annan nermare skyld, att han som malæ fidei possessor alltijd bör och kan mista sådant sitt arff, doch att den, som tijger lenger än ett åhr, sedan han weeta fick arfwet fallit, miste fuller sitt arff och sin talan.
Hwarföre bör sådant falla konungen till.
430.
Discurerades om tijden, innan hwilken man bör på sitt arff tala och det sökia.
H: s Excells: Tre åhrs tijd är alt för långdt och är ett åhr lång tijd nog, serdeles ifrån den tijd han weeta fick sig wara arftagande, der annat hinder eij infaller; och syntes H: s Excellens, der een oskyld träder till arffs, och rätter arfwinge eij talar der på innan natt och åhr, träder konungen till.
Om fiermare mister.
Borgmäst.
Cameen: Der een närmare skyld sig försummar, synes doch den fiermare derföre eij uthslutas.
H: s Excells: Ja, det är rätt, den fiermare bör doch derföre eij mista, att den nermare tijger, och kan elliest deraff falla ett absurd, der een närmare woro illwillig moot sine, och heller will unna konungen än sine egne, böre dhe derföre eij mista.
Borgm.
Cameen: Det kan wara ett beswär med arffskapet till att winna det igen etc.
Om nu een närmare will intet sådant beswär sig underkasta, utan tillåter den fiermare det winna med beswär och sedan det wunnit är, will tillträdat [ɔ: tillträda det]?
H: s Excells: Det går intet ann, ty den, som med beswär det winner, må iu det niuta.
Fatalia sålt godz att åtala.
Discurerades om det godz een oskyld eller fiermare tager, till annan sällier etc.
H: s Excell: s: Den bonæ fidei possessor är och sällier een annans, kan doch eij heller större rätt gifwa emtori, än han sielf hafwer, och om han sielf bör mista, bör iu och emtor mista, som alltijd kiöper periculo suo.
Oplästes cap.
18 uti Jordebalker [LL.
] aff Hr Hoffcancellern, huru fatalia böre considereras, serdeles uti anseende till Cronan.
H: s Excellens: Der som alt är lageligit possiderat, kiöpet giordt rätt som sig bör, med uppbåd etc., wet jag intet, om Fiscus eller annan 431. kan der å tala, som sin tijd försitter och tijger, om wij och om Cronones rätt talar, så är doch åthskillnadt emellan det, som till exempel förr är, och warit Cronones, ty uti det är ingen præscriptio; men uti detta, som privatus ägt, nascitur nu först ius Fisci till samme private godz, i hwilket Fiscus kan ingen större rätt hafwa än privatus, och bör på både sijdor wara vigilantia.
Hr Hoffcancellern: Är doch regula communis: contra Fiscum nulla præscriptio.
H: s Excells: I dhe måhl Fiscus kommer att tala som privat, observeras och fatalia, och när konungen blifwer ex lege erfwinge, niuter han samma rätt som annan att tala derpå, ehuru lenge der effter kunnogdt blifwer, att den, som arffwet till sig tagit, är oskyllder.
Den 6 Maij [1690].
War Kongel.
Commissionen tillsamman, men som jag opasslig war, ty hölt Lindebohm denne sessionen protocoll, som doch eij finnes igen eller skrifwit.
432.
Den 8 Maij [1690].
Kl. 3 e. m.
War fuller ärnat, att Kongel.
Commissionen skulle sammankomma, men såssom Hans Höggref [lig] e Excellens så wähl tå som sedermehra den 9, 13 och 15 Maij war hindradt, så wähl som Hans Excellens Hoffcancellern, ty blef ingen session aff.
Den 16 Maij [1690].
Kl. 3 e. m.
Hans Höggrefl [ig] e Excellens Kongel.
Rådet och Gouverneurn G [refve] Lindskiöld.
Räntmästar Sneckenberg.
Assessor Hassel.
Secreterar Leijonmark.
Borgmäst.
Cameen.
Borgmäst.
Törne.
Rådman Brunell.
Företogs hwad uti Giffteb [alke] r återståår.
Fästemöö häfdas.
Opplästes och justerades capitel om den, som häfdas i fästning, och påminte H: s Excells, att een sådan qwinna niuter gifftorätt, emedan hon förklaras för dess hustru, som henne häfdat, och barnet för ächta.
Discureras om morgongofwa.
Secret.
Leijonmark: Mongen giffter sig, och gifwer eij morgongofwa, warandes derföre morgongofwa eij necessarium quod.
Assessor Hassel: Ja, morgongåfwa är så nödig, att den [ɔ: om man?
] eij morgongofwa sin hustru gifwer, dömmer lijkwähl dommaren henne effter mannens död morgongofwa till, och äfwen så synes den, [som] uti fästom häfdas, niuta i alt hustrurätt, morgong [åfva] med alt annat.
Inföll discurs, om den, som annan häfder, kan och till wigslän twingas.
433.
Twång till wijgslen.
H: s Excells: Till wijgslen kan ingen twingas, effter den ordning, som her brukas, och är nyligen sådan quæstion förehaffd inför H: s Maij: tt, och befunnit samt slutit, att ingen kan till wigslen twingas, ty der bör han iu säija ja, och mehr slijkt, men att een qwinna kan förklaras för ens hustru, och ehrkiennas till all hustrurätt, det är för ordningens skull, men att twingas till gifftermåhl är eij giörligit.
Och är elliest åthskillnadt emellan skillnadt uti ächtenskapp och troolåfningen, ty annat är impedire, att matrimonium eij må consumari, annat är solvere matrimonium consumatum Ordet: » consumatum » synes i handskriften hafva ändrats till: » confirmatum ».
.
Oplästes cap.
15 uti Kyrkioordningen, om skillnat i trolofning och gifftermåhl.
Borgmäst.
Törne: Der både personerna och komma öfwerens, synes de troolåfwade kunna skillias.
Om eedgång.
H: s Excells påminte her wid tillfälle om eedgång, att Hans Maij: tt will gierna hafwa den eedgång med eedgierningsm [än] förändrat, serdeles såssom finnes, att somblige kunna få eedgierningsm [än], sombl [ige] eij, doch kan den ene eij mehr skylldig wara än den andre, och lijkwähl een dömmes frij, annan fälles, allenast derföre, att han eedgierningsmän eij får.
Her wid påmintes och, att een arg boof får offta reesor förr eedgierningsman än en from, af sitt sällskapp, hwilka man eij heller wräka kan, när de eij öfwertygade äro med något serdeles ondt.
Hwarföre slötz, att her observeras, det intet införes om sådane eedgånger, utan hwadh nödwendige eeder äro, såssom wittneseeder och slijkt.
Lägermålsböter i festning.
Discureras, om den man, som häfdar sin fästemöö, skall och böta.
H: s Excellens: Jag kan eij see, att han böta kan, om hon skall hafwa dehl i hans boo, och der hon är hans fästemöö.
Men der een nekar till ächtenskaps löffte, och hafwer henne häfdat, må han fuller böta.
434.
Discurerades, om den, [som] sin fästemöö häfdar och enteligen eij wijgas will, skall stå kyrkioplikt.
Kyrkioplicht.
H: s Excells: Mig synes, [att] han bör stå kyrkioplicht, och är nylig så dömt om Öfwerstl [ieutenant] Ridderhielm, att han skulle stå kyrkioplicht, doch är her aff nöden öfwerläggia detta, hwarföre kyrkioplicht bör undergås, ty det är iu icke allenast een pœna, utan een confessio peccati et absolutio a peccato, och föllier absolutio på plichten, men i detta måhl, der een intet will wijgas, permanet in peccato, som är förnekande att wijgas, och i ty kan ingen absolutio skie, emedan han fortfaar i sitt upsåth, att henne eij willia hafwa.
Assessor Hassel: Han continuerar uthi reatu, och således kan ingen absolutio skie.
H: s Excells: Jag twiflar, om kyrkioplicht kan hafwa her rum, warandes de, som så fäste äro, och häfdas, ächta folck, och förklaras de för ächta, således synes han eij kunna her ansees och straffas som een stuprator.
Borgmäst.
Cameen: Han hafwer lijkwähl intension att henne narra och bedraga.
Borgm.
Törne: Kyrkioplicht skier för förargelsen skull i församblingen, och kan han for legersmålet få absolution, och således stå kyrkioplicht.
H: s Excells: Ja, nog må han stå kyrkioplicht, men på hwad sätt det skall skie, är något owist, emedan han kan eij få full absolution i det anseende, att han faar fort i sitt förnekande.
Inföll discurs om sådane personer, [som] å nyo komma till lägersmåhl, hwad tå föllia bör för straff, skrifft eller annat, hwar om eij widlyfftigt taltes eller slötz, utan skiötz upp.
Den annan trolofwer och häfdar.
Discureras om den man, som trolofwat är, och sig åter trolåfwar, och den senare häfdar, hwad straff han bör undergå.
435.
Borgmäst.
Törne: Böterne synes blifwa eij mindre än för eenfalt hoor, om icke högre.
H: s Excells: Om barnetz rätt, som så häfdas, synes wara och twifwel.
Alii påminte, att om detta är tillförende slutit uthi Erfdeb [alke] r.
Continuerades det förra, att den sig med twenne förlåfwer, och den senare häfdar, och henne till hustru tager, att han böta må 80 dal: r och stå kyrkioplicht, så framt den förre sig eij förlijka will.
H: s Excellens: Will den förra sig förlijka låta, blifwer intet straff eller kyrkioplicht aff.
Borgmästar Törne: Fast den förra honom förlåter och öfwergifwer, synes han doch böra böta, doch kommo mäste delen öfwereens, att der hon sig låter alldeles förlijka, som förre fäst är, kan han eij komma till att böta eller skrifft taga, serdeles i anseende att her är een blått contractus, utan widare gierning, hwilket kan brytas eller häfwas, när den part, som skadat är, will sin rätt efftergifwa.
Den 20 Maij [1690].
Woro någre aff Herrar deputerade tillsamman, men som de allenast få woro, nembl.
Räntmästar Sneckenberg, Assessor Hassel, Secreter Leijonmark, Rådman Brunell, och H: s Excellens [war] hindrat att komma och Hr Hoffcancellern på landet för [r] est, ty blef ingen session aff.
Den 22 Maij 1690.
Hans Höggrefl. Excell: s Gouverneurn.
Hans Excellens Hr Hoffcancellern.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Assessor Hassel.
Borgmästar Cameen.
Borgmäst.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Begyntes discurs om förmynderskapp.
436.
Förmyndareordning.
H: s Excell: s påminte, att wår Förmyndarordning är serdeles nödig att öfwersee och Kongel.
Maij: tt hemstella, emedan som der infördt är, att alla casus fortuiti moste komma en förmyndare till last.
Förmynderskaps willkorl [ɔ: vilkor].
Hr Hoffcancellern: Her är duplex genus tutelæ:
1. att een tager barn till sig och dem underhåller med all nödtårfft utan all räkning, och alt på sin hasard, och i det fall bör barnegodz eij siunka eller brinna;
2. den, som räkning giör, och i det fall skier eij mehr, än som rättwist finnes, och det är klaar lag lijkmätigt.
Borgm.
Törne: Nu hender mäst, att der barnsens godz eij så mycket skyldar, att deraff kan barn födas, tage förmyndare, serdeles föreldrar, till sig barnen, och dem föde för godzens eller egendommens inkomst, och så skier her i staden dageligen.
H: s Excells: Effter Kyrkioordningen bör nu barn afwitras, och således dess egendomb wara wiss, och i wissa hender.
Oplästes cap.
21 Erfdeb.
StL., som med det sagdt är öfwerens stämmer.
Räkenskapp aff förmyndare eller fader.
Discurerades, om den fader, som barn så till underhåll hafwer, bör enteligen räkenskapp giöra.
H: s Excellens: Jag kan eij see annat än, [att], tå fader eller moder träder i annat giffte, bör han giöra räkning för förmynderskappet.
Hr Hoffcancellern: Emoot den hazard, som förmyndarn hafwer, att intet skall siunka eller brinna, compenseras det beswär att räkning giöra, och således är nog, att barn får sitt första capital igen.
H: s Excellens: Det kan infalla casus, att all förmyndarens egendomb går bort, skall tå de barn intet få?
Inkom Assessor Hassel.
437.
Hr Hoffcancellern: Her moste giöras skillnadt emellan genera tutelæ: [1.
] att man skall giöra full räkenskapp; 2. att det med fullo wedergiälda; och synes mig meningen warit afftagen, att der een förmyndare hafwer tagit barnsens godz om hender, wari i huus eller annat, och det för wist quantum, som och bestod förre tijder egendom i gode waror, godz och huusgeråd, och Ordet: » och » bör utgå.
den, som barnen med sådan egendomb till sig tog, moste hwart åhr räkenskapp giöra eller det wedergiälda, att intet skulle siunka eller brinna, men til widare eij förbunden wore.
Secreter Leijonmark uhrsächtas.
Secreter Leijonmark skickar och låter sig uhrsächta, att han eij kan opkomma, utan moste uteblifwa, för den beställning han för sig särskillt hafwer.
Omyndiges godz sälliande och lösen.
Discureras om den rätt, [som] omyndige hafwe uti godz sälliande, att lösa igen etc.
H: s Excells: Der så hender, att een pupill hafwer af nöden, att sitt fasta sällia, men ingen kiöpare finnes för den fara, att det är lösen underkastadt, lender det pupilln till ruin.
B [orgm.
] Cameen berättar uti Förmyndareordningen, som för Stockholms stad gifwen är och skrefwen allenast, wara infördt, det må een förmyndare sällia, doch med borgmästar [es] och rådz wettskapp, och skiärskåda hwad nödwendigdt är att sällia.
Auscultant Hirsenstierna.
Oplästes Hr Stephan Hirsenstiernas supplique, anhollandes om tillstånd att få uti den Kongel.
Commissionen auscultera, hwilket honom bewilliades dess mehr, som Petrus Melander, hwilken för detta warit i Kongel.
Commissionen Auscultant med sin supplique inkommit, som och oplästes, och begierer dimission, berättandes sig af Kongel.
Maij: tt förordnadt och kallat till Krijgsfiscal wid de auxiliar troupper, som gå till Reenströmmen.
438.
Man döör och hustru säger sig hafwande wara.
Assessor Lilliemark begynte att föredraga hwad i Erfdebalker återstår, och det capitel om hustru, som effter man lefwer, seger sig hafwande wara, som är det 22 capitel Giffteb.
Landzl.
och oplästes samme capitel, som fans wara wähl stält och kunna mästedels behållas, allenast att det föres till Erfdeb [alke] r, och är ratio legis god.
H: s Excells: Så lenge spes prolis är, är ingen, som kan prætendera någon rätt i boet, men der den går af antingen per abortum eller annat sätt, måste hon wara reponsabel till alt, och till den tijdh niuter hon sitt underhåll.
Testamente.
Oplästes hwad Assessor Lilliemark hafwer opsatt öfwer testamente, hwilket confererades med Testaments ordningen [af år] 1686 § 9, hwilken Landzhöfdingen Hr Lovisin förmenar wara nog tydelig och uthförligen uthsatt.
Om testamentum nuncupativum bör sedan wijdare bekräftas.
Discureras: Om så hender, att een i dödzfall i witnens närwaru giör testamente munteligen, om det bör sedan skriffteligen giöras, om så skie kan.
Hr Hoffcancellern: Till testamente bör wara alla legalia, om icke hinder är emellan, som är i hastig siukdom, och så synes sådant testamente, som giörs i hastig siukdom böra cum solemnitate sedan inrettas, om det skie kan, och giälla bör, äfwen som kiöp giöres först provisionaliter, men sedan solemniter med breff.
H: s Excells: Med mindre jag sielf förklarar min willia annorlunda, bör iu det stå, som jag wid sådant tillfälle i siukdom giort, och kan ingen mina ord till intet giöra, uthan jag sielf.
Hr Hoffcancellern: Om intet solemnia brukas skole, är ingen necessitas solemnium.
Hr Lovisin: All solemnitet består hoos oss i detta, och alt 439. annat, att det wara må wist om ens willia och testamente, såssom der man kalla skulle twå goda ährlige män till wittne till ett sådant testamente, som giöres i hastig siukdomb, om så hender, att det eij solemniter ändras, bör iu det testamente stå.
Assessor Hassel: Testamente synes böra giöras cum solemnitate, således att hwad som giöras kan, bör giöras skrifftelig, och der det eij skie kan, hafwer nuncupativum rum, men der det åter kan skie, borde det giöras skrifftelig, om det giälla må.
H: s Excells: Det går eij ann i alt, till exempel nöddoop, som skier i hast och nödh, hwilket doch eij behöfwes eller moste ändras.
Borgmäst.
Törne: Jag troor ingen twiflar, att eij bättre är, om testamente skier skrifftelig, men der det eij heller skier, utan doch är testamente klaar, må det och giälla.
Hr Hoffcancellern: Der een man på sin soot ligger och giör testamente, sedan kommer sig före, och lefwer månget åhr effter, skulle den samme sedan eij sin willia wijdare tillkiänna gifwa, frågas, om dess förre eij giälla bör.
Hr Lovisin: Wist är scriptura klarare och wissare, men derföre att den eij skier, bör det eij wara ogilt, som man i sådan hast giör, fast han sedan lefwer och eij ändrar.
H: s Excell: s: Det är händt en gång och annan, att iag hafwer tydeligen förklarat min willia wara, att min dotter skall erfwa lijka moot min son, om sådant nu af mig eij skrifftelig giöres, skall derföre det jag förre sagdt wara ogildt, det seer jag eij, och förklarar jag her det samma wara så min willia, så att, der jag eij skulle komma att giöra det skriffteligen, will jag detta skall äfwen så giälla som det skrifftelig woro giort.
440.
Hr Hoffc.
: Den, [som] något will hafwa extraordinarie, bör iu wijsa sin willia klarligen, ty der så skulle hända, att een i sin hastigheet giör testamente, och sedan blifwer frisk och lefwer lenge effter, synes mig swårt, der han intet mehr der om talar, att [han] det han så stadgat, gillat will hafwa.
Hr Lovisin: Der han sielf eij ändrar sådant, synes det böra stå och blifwa stadigdt.
Borgmäst.
Törne: Mig synes alt detta der uti stanna, att her om intet införes, att een sådan bör enteligen skriffteligen ändra eller stadfästa sin willia.
Hr Lovisin: Hoos oss kan alt låta sig giöra, men wij måste betänckia, att störste hoopen består aff landtfålck, som eij kan giöra skriffter.
H: s Excs: Jag finner mig her snarare falla på hr Hoffcancellerns mening, ty wittnen hafwa då rum, när eij är eller finnes partens tillstående, när iu een kan sielf sin willia tillstå, är inge wittnen aff nöden, altså synes, [att] den, som kan sin willia sielf förklara af sig, bör han Ordet: » han » bör utgå.
det giöra, och i det fall giäller sådant mehr än alle wittnen, altså den, som först begiärt några wittnen om sin willia, han behöfwer sedan inge wittne, der han kan sin willia sielf förklara.
Arfwegodz å fäderne till möderne.
Discureras, om det, som af fädernes arff är, må testamenteras till slächten af möderne, när ingen närslächt är af fäderne.
Hr Lovisin: Till exempel, om Hr Nils Bielke hade inge barn, utan allenast slächt aff möderne, och sin moster, som är een Baneer, frågas, om han eij må sitt fädernegodz Sahlstad testementera till dem af fäderne, som lengre uthskyld [äro] än mosteren, uti hwilkens 441. mödernes slächt detta Sahlstad alldrig warit, hwilket mig synes enteligen wara tillåteligit, emedan i anseende till een moster är Sahlstad eij arfwegodz och är ratio protimiseos sådan, som anseer slächten, eij andra.
Hr Hoffcancell.
: Det är fast novum her att säija, [att] det slags arff får jag disponera om, och det slag eij.
H: s Excells: Her till hafwa wij alltijd hållit så före, att den nermast är i blodet, är nemst [ɔ: nermast] att erfwa, utan anseende till hwadan godset Ordet: » godset » är i handskriften tillskrifvet öfver raden.
ifrån slächten är.
Hr Hoffcancell.
: Mig synes eij orimmeligit, om så förordnas, att den, som aff fäderne arff [will testamentera?
], må wähl testementera till sin slächt af fäderne, fast än han kan hafwa nermare aft möderne, allenast han eij testementerar sådant fäderne uthom slächten, utan till sin slächt af fäderne.
Hr Lovisin: Jag hafwer alltijd hafft den meening i börd, och synes mig samma skiäl böra wara i testamente.
Hr Hoffcancell.
: Testamenter hafwa det uthseende, att dhe holla hæredes mehr obnoxios testatori, och som jag förre sagdt synes billigdt, att een må sitt fädernes godz testementera till sin fädernes slächt.
Uthgingo Landzhöfd.
Hr Lovisin och Ass.
Hassel.
H: s Excells: Wij hafwa her tills satt det principium, [att] den nermare är att ärfwa, måste eij gås förbij, och således synes, der eij är nära erfwingar som moder eller halffsyskon, må fuller en till annan af familien gifwa, men der så när slächt äro såssom moder och halffsyskon, synes de eij kunna gås förbij, och kan man gå till dem [ɔ: den] medelwäg, att moder niuter sådant godz i sin lijfstijd, så att hon effter hans död eij kan komma godzet till andra, genom annat gifftermåhl.
Assessor Lilliemark: De jure romano hafwa allenast föräldrar och syskon quærelam inofficiosi.
Borgmästar Törne: Der een sådan testamentarius doch tillhölles 442. att giöra och gifwa någon wedergiälning såssom till een fierdepart etc. Om testamento nuncupativo.
Discureras å nyo, om den, som testamente giort i siukdom, må sedan det stadfästa skrifftelig, om han kan, och sig å nyo förekommer.
Hr Hoffcancellern: Solemnitates äro derföre påfundne och införde uti alle folks lag, att alt hwad som skier annorlunda, ner solemnitates kunna observeras, må eij giella, och ty bör her införas, att den, som testamente giort hastigdt uti wittnens närwaru, bör, om så skie kan, det skrifftelig sedan giöra, eller för dommaren sådant angifwa.
H: s Excells: Bäst är att her upsätties hwad af nöden synes och confereras med Testamentsordningen och således ett der aff giöres.
Testamentum prodigi.
Discureras om deras testamente, som slösare äro; iemwähl dhe drukne äro.
H: s Excellens: Alt hwad som giöres aff dem, som sitt wett och förstånd hafwa, bör, så wijda såssom det elliest i sig sielf lofligit är, giälla, äfwen som in crimine bör alt det swaras, som i dryck skier etc.
Altså är her nog införa, att testamente bör skie af den, som sitt wett och förstånd hafwer.
Testamentarii inimici hæredibus legitimis aliis.
Discurerades, om her införas kan, att testamente eij bör stå, som skier af någon owänskapp emoot sine erfwingar.
H: s Excellens: Det kan eij införas, ty intet sådant skier, utan aff någon missynnest emoot sine erfwingar.
Testamente i afflinge.
Hr Hoffcancellern: Kan lex betaga den frijheet att gifwa och testementera till fremmande, är fuller eij illa, ty många testamenter skier aff obetänkte personer och aff owillia, så synes her wähl kunna sättias causæ quærelæ inofficiosi testamenti.
443.
H: s Excells: På det sätt blifwer heller intet testamente ständigdt, utan alltijd disputabelt, ty ingen är, som eij klaga lärer sig obilligdt förbijgången, och kan ingen heller säija sig wara ällskatt, som så förbijgås, och är her eij wijdare till att giöra än att beholla her legitimäm uti afflinge, som tillförende slutit är i Kongel.
Commissionen, och der wid blifwa, att een der utan må giöra med afflinge, hwad een will, och slötz, att her observeras det samma, att legitima bör observeras, och [att man] i det öfrige [får] giöra aff sitt afflinge hwad han will.
Testamente till missdådare.
Discurerades om dem, som äro billtoge, och wijdare skylldige till nogon brått, [huruvida de] må få taga något testamente.
H: s Excell: s: Man finner, att dhe personer, som warit i olycka, och dömde till sådan nesa, som elliest är dem nog touchant, blifwa lijkwähl gode män.
Exempel är Themistocles, de quo C. Nepos: Qvæ contumelia non fregit eum, sed erexit; och Sciopio [ɔ: Scioppius], som i Heidelberg blef cum infamia relegerat, som sedan med stoor heder kom som Legatus, och derföre dhe ord cum solemnitate uthplånade, som honom förr till wanheder woro upsatte.
Så synes och een kunna sig öfwer nogon sin slächt förbarma, och till honom testementera, som i olycka råkat ähr, utan præiudice.
444.
D.
23 Maij 1690.
Kl. 3 e. midd.
H: s Excells Kongel.
Rådet och Gouverneurn.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Räntmäst: r Sneckenberg.
Secret.
Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Secret.
Leijonmark.
Borgmäst: r Cameen.
Borgmäst: r Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Criminalia considereras särskildt.
Discurerades om methoden i detta werck i anseende till crimi nal saker, och syntes, att man i detta fall och måhl kan giöra een särskildt partem criminalem.
Ärerörig beskyllning.
Hwarwid inföll discurs om dem, som liuga lijf och ähra af annan.
Jag kan eij finna nogot så stort straff, att een sådan icke förtienar ändoch större, hwarest förutan alt opsåth och arg list, är att annan skada, och hög tort tillfoga.
H: s Excells: Må man tå her låta blifwa att företaga om hordom etc., till dess man kommer till criminalia?
Borgm.
Cameen: Uthi criminalibus innfaller doch offta mycket civile, som moste särskilt handlas ibland civilsaaker.
Stöld.
Inföll discurs om tiufwerie.
H: s Excellens: Uthi det fall synes mig böra giöras den skillnadt, som alltijd förre giord är, och hoos alla giöres, om huustiufwar, gårdztiufwar etc.
Hr Lovisin: På nogon tijd ähr icke giord nogon skillnadt emellan dhe tiufwar, utan i anseende till kyrkiotiufwar och tiufwar i eldznöd etc. är straffet nog skierpat.
Kyrkioordningen extraheras qvatenus civilia.
Oplästes hwad Secreterar Leijonmark opsatt och uthdragit af Kyrkioordningen, hwad der ifrån till werldzlig rätt remitteras och hörer.
1: 0 Hwem sig å naturens wegnar giffta må etc.
Assessor Lilliemark påminte, att man her och skulle införa, uti hwad leeder ächtenskappet är förbudit.
445.
Förbudne leeder.
H: s Excells: Hans Kongel.
Maij: tt hafwer hafft sine skiäl, hwarföre H: s Maij: tt eij welat låta i Kyrkioordningen införa, hwilka äro förbudne leeder.
Syskonbarns gifftermåhl.
Borgm.
Cameen: Aff hæbreiske texten kan alldrig tagas fundament till den position, att der förbiudes syskons [ɔ: syskonbarns] gifftermåhl.
H: s Excells: Aff sielfwa swänska texten kan jag eij heller see det de willia säija, och hafwer nyligen een Superintendent, H [err?
] Pfeif [ɔ: Pfeiffius?
], deruthinnan sig in contrarium uthlåtit.
B [orgm.
] Cameen deducerar aff de hæbraiske ord och text, som han opnemde, wara eij till att afftaga den position, ty först förbiudes lägersmåhl med neste frender, eller de i blodet nermast äro, men sedan, till att företaga dubium, kommer texten att och säija, [att] lägersmåhl med fadersyster etc. är förbudit, fast hon eij är nermarst i blodet, utan derföre att hon är hans, sin brodersons, faders näste blodsfränka eller syster.
Om faders, som hoor giör, rätt till barnen.
Secreter Leijonmark föredrager hwad till Gifftebalken hörer, och serdeles om barns underhåll etc., när ächtenskapp skillies.
H: s Excells: Her måste man ansee personerne, och kan man i gemeen eij detta sluta.
Hr Lovisin: Man kan doch her eij säija, att fader hafwer sin rätt att föresee sin [e] barn förwerckat, fast han kan sig förbryta med hoor etc.
H: s Excells och Hr Lovisin: Hoos innocentem synes barn böra wara.
Assess.
Lilliemark: Än der skillnat blifwer till torum et mensam.
B [orgm.
] Cameen: Her infaller åthskillige saker, som kunna giöra twifwelsmåhl.
B [orgm.
] Törne: Her synes gådt att lemna dommaren att sluta, hwilken som bör och kan barnen beholla och föda; och skulle synas bäst tillsättia till den locum, som handlar om ächtenskapsskillnadt, hwad fader och moder böra contribuera till [barnens] opptuchtan.
446.
Hr Lovisin: Ja, det synes och bäst, så att fadren på landet gifwer ⅔, moder ⅓ till underhållet, aff sin öfrige dehl, den de få.
Assessor Hassel: Ibland hender, att både äro twistijge, och willia hwar beholla barnen.
H: s Excells: Detta moste komma på dommarens uthslag, emedan det, som är rättwist på ett ställe, kan eij finnas rätt på annat, ty omständigheeterne differera, och är derföre bäst, att dommaren föreseer barnen [s?
] wähl och [ɔ: som?
] bäst giörligit är.
Discureras om dem, som till ächtenskapp beqwäme äro.
Impotentia ad edendam prolem.
Borgm.
Cameen: Der som plena impotentia är, och ingen spes prolis, bör eij ächtenskapp skie.
H: s Excells: Så skulle inge gamble sig giffta, som eij heller kan absolute wägras.
Hwad med hoor förbrytes.
Inföll discurs om det een förbryter genom hoor.
H: s Excellens: Hoor bör iu hårdare straffas än lönskeläger, och i ty een gifft hustru fast mehr än möö mista sitt godz för hooret.
Hr Lovisin: Mannen hafwer doch eij rätt till hustruns godz, fast hon giör hoor.
H: s Excellens: Doch bör hon straffas, och han niuta sin målsägarerätt, fast han eij gifftes till hennes fasta, och moste han till sin satisfaction hafwa aff godzet ⅔ aff ränta etc.
Borgm.
Törne: Om der äro barn, böre icke de niuta räntan?
Assess.
Hassel: Till dess dhe blifwa myndige, behåller tå fadren räntan.
Landzhöfdingen Lovisin uhrsäktar sig, att han eij lengre kan her blifwa, utan moste gå i Reduction.
Mö gör lönskeläger.
Discur.
wijdare om den möö lönskeläger giör.
H: s Excells: Wij hafwe funnit tillförende, att möö mister sin frelserätt, men eij godzet, hwarwid mig synes blifwa böra.
447.
Borgm.
Cameen: Skall tå een man mista räntan af hustruns godz, när hon giör hoor?
H: s Excells: Neij, han måste niuta räntan af godzet till sin dhel.
Assessor Lilliemark: Her synes wara 2: ne målsegande, mannen och slächten.
H: s Excells: Om möö är tillförende slutit, att hon förwerkar sin adelige ätt medelst lönskaläger, men att slächten må lösa henne ut ifrån godset.
Äfwen synes hustru i hoor förwerka sitt frelse, doch så, att mannen eij mister sin rätt, utan han beholler räntan till sin dehl; börandes han eij mista den rätt, för hennes brått, som han hafwer, så lenge hon lefwer, till hennes godz.
B [orgm.
] Cameen: Huru skall tå detta förstås?
Som till exempel om godzet är 30 dal: s inkomst, men gården är skatte, der kan henda, att gården räntar derföre 15 och 15 för frelserätten, således synes att hwad skattet wijdkommer behåller hon sin dehl deruti, men alt frelse går henne ifrån.
H: s Excells: Frelserätten för adelen består förnemst uti det dhe niuta som frelsemän, som är helfften aff alt extraordinarie eller owissa, som är wid pass 16, 17 à 18 daler på hemmanet, hwaraff är halfft frelse eller sådant, som Kongl.
Maij: tt adelen tillåtit.
Man, som hoor giör.
H: s Excells och Borgm.
Törne: Doch är her een stoor disproportion: een adelssman mister intet, böter allenast, hon skall mista sin ähra, sitt godz etc., der synden är lijkwähl lijka för Gudh.
Och så wijda her talas om poena, som är och bör wara lijka med lijka brått, moste man iu föllia sielfwa billigheeten, elliest synes wij impingera in æquitatem, som synes wara, tå hon mister sin ähra och godz etc., och han intet uti lijka brått.
Assessor Lilliemark: Ähr doch sielfwa Gudz lag i detta åthskillig för man och qwinna.
H: s Excells: Icke nekar jag större brått kan wara hennes än 448. een mans i hoor, men een så stoor olijkheet i straffet synes eij billig; bör eij heller een hustru till summam paupertatem medelst sådan brått redigi, serdeles i anseende till det, att det är doch mennisklig brått, och måste alt straff lända till bättring.
B [orgm.
] Cameen: Om henne lemnas doch usus fructus aff den ⅓ i godzet.
H: s Excells: Det är och skiäligdt, äfwen att och man förwerkar ⅓ aff sitt faste godz räntor, som faller hustrun till; och slötz, att den, som hoor giör, förbryter den dhel, som den oskylldige bör taga aff hans godz, som är: om man giör hoor, tager hustrun sin ⅓ aff hans godz räntor, och der hustrun giör hoor, niuter mannen ⅔ aff hennes godz räntor.
Discurerades her om Stadgan om sabadzbrått.
H: s Excells: Den synes och kunna indragas och hwad eeder etc. är föres till Högmålsbalker, och hwad om trummor talas wid bröllop etc. föres till leges sumtuarias.
Jäf i ächtenskapp.
Discurerades om det [ɔ: dess?
] straff, som oskiäligdt jäf giör i ächtenskapp etc.
H: s Excells: Han måste fuller undergå sitt straff, åtminstone stå till hinder och skada, men sådant bör ankomma till dommarens skiärskodan, emedan det kan eij sättias lijka, fast än ett wist straff kan fuller sättias.
Kyrkioordningen.
Discurerades om de måhl, [som] i Kyrkioordningen äro remitterade till wärdzlig rätt.
H: s Excells: Der straffet eij utsattes, moste her straffet determineras, men der straffet är redo i Kyrkioordningen insatt, behöfwes her eij wijdare förordna.
H: s Excells: Neste sammankomst williom wij företaga, hwad återstår aff Erfdebalken och om testamenten, sedan hwad som färdigdt är och wara kan af dhe andre balker.
Den 27 Maij 1690.
Kl. 3 e. m.
H: s Höggrefl [ig] e Excell: s Kongel.
Rådet och Gouverneurn.
Secreter Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgm.
Cameen.
Borgmästar Törne.
Assess.
Lilliemark.
Rådman Brunell.
449.
H: s Excells upkom kl. 3 och effter inge andre af dhe Herrar deputerade tillstädes woro, ty företog sig H: s Excell: s med Assessor Lilliemark conferera om det han opsatt öfwer testamente.
Hwar om H: s Excell: s och något discurerade, och serdeles om her må insättias, att dhe testamenter, som giorde äro gienom låckande etc., skole wara ogille; och syntes H: s Excells bäst det uthsluta, på det gienom dess insättiande eij må gifwas stort tillfälle till trätor, emedan intet testamente skulle på det sätt wara, som erfwingarne eij påstå skulle skiedt gienom läckande etc.
Inkom Ass.
Hassel och Borgm.
Törne.
Om testamente aff fäderne, der slächt är af möderne.
Discurerades om det, att een kan sin arfwejord testementera i alt, när jorden är kommen från fäderne, och testator hafwer ingen slächt utan aff möderne.
Man måste her eij gå så långdt per saltum ifrån det förra, som hafwer förbudit alt testamente i arfwejord, utan anseende hwadan den kommen woro, när erfwingar till äro, och nu till alterum extremum att testementera få in totum, utan heller sökia per mediam viam ett æquilibrium.
Assessor Hassel consentit.
Assessor Lilliemark opponerar: I anseende till dem, som äro eij slächt på den sijdan, som godzet kommer ifrån, är ingen skillnadt emellan arff och afflinge jord, emedan han eij hafwer större rätt till den arfwejorden, i anseende der till, att han eij är i slächten, än till afflinge.
Borgmäst.
Törne: Är doch den skillnadt, att aflinge är med beswär wärfft, och arfwejord utan alt beswär, och så synes alt billigdt, att det, [som] utan all mödo är ärfft I handskriften har ursprungligen stått: » wärfft ».
, må och till dess erfwinge komma.
H: s Excell: s: Ja, det skier en moder till exempel orätt, om een son skulle henne uthsluta ifrå alt det, som han ifrån fäderne ärfft, och synes, att man her kan pro ratione opsättia, att ehuruwähl man skiäligen säija kan, att een testator kunde gå förbij sådan sin slächt, som äro på andre sijdan, såssom den der ingen jus hafwer att tala 450. på det godz, [som] ifrån annan slächt kommit är, lijkwähl hender offta, att jus kommer och flyter till een af den obligation, hwar med han å andre sijdan bindes.
Assessor Lilliemark påminner, att Hoffrätterne uti sine betänkiande hafwa gådt i åthskillige meeningar, om een sådan arfwinges rätt, som är skyld på andre sijdan om å den I handskriften synes ursprungligen hafva stått: » ådren ».
, som godzet ifrån kommit ähr.
Inkom Borgm.
Cameen och Rådman Brunell samt Secreterar Ehrenhielm.
H: s Excell: s opläste å nyo hwad opsatt ähr om testamente, serdeles hwad af arfwejord må testementeras, och förmente H: s Excell: s rättwist wara, om een hafwer godz aff fäderne arff, och hade närmare slächt af möderne än fäderne, att tå han, som det eger, må hafwa rätt att testamentera till den, som slächt är aff fäderne, doch eij in totum, utan till helfften, således beholler den, som nemste [ɔ: nermaste] erfwinge ähr af möderne, helfften, som een närmste erfwinge, fast än hon der till synes eij så stoor rätt hafwa, såssom till det, som af samme stemma kommit är; och twärt om han, som af fäderne slächt är, niuter såssom een af familien och per testamentum eller lagen halfft; således lender doch sådant godz wärfwande till familiens conservation, när han och sin dehl åthniuter af det godz hans förfäder wärfft.
Men giöres intet testamente till, få de nermeste erfwingar alt. Om testamente af erfwejord.
Sedan discurerades om de, som testementera arfwejord och slächt hafwer af den sijdan godzet kommit ähr, om han må gifwa 1 / 5, och är her den 1. gradus.
[Den] 2.
[gradus är], der een hafwer arfwejord, men eij godz, som kommit är ifrån samma slächt, som erfwingar äro.
Discurerades om testamente, der inge erfwingar äro.
H: s Excell: s: Der testamente giöres till fremmande, må och bör det wara lijka rätt och tillstånd att testementera, ty elliest skulle man giöra skillnat i alt.
Assessor Lilliemark: Jag hafwer detta så considererat, att her infaller först anseende om barn äro; 2. hwadan nermare erfwinge är.
451.
Borgmästar Törne: Elliest måste och i alt giöras skillnadt, till hwem testamente skier.
Borgm.
Cameen: Her är een quæstio om testamenten, der en är nermare erfwinge af annan sijda än godzet kommit ähr, uti hwilken ingen rätt synes wara för dem att tala på testamente, som skier till dem, som fiermare äro på den sijdan, som godzet är kommit ifrån.
Testamente emellan barn af arfwejordh.
B [orgm.
] Törne: Hafwer tå een fader eij rätt att arfwejord gifwa een son mehr än annan?
Mig synes, [att] han må gifwa 10: [de] penningen etc.
H: s Excell: s: Det har sine gode skiäl, att fader eij hafwer sådan frijheet till arfwejordz testamente eller gåfwa, utan kan han af annat mehr förmån gifwa den ene än den andre med education, reesor, revenurer etc. Tagelått.
Assessor Lilliemark: Kan doch eij fader disponera så, att den må hafwa den gården och een annan, annan gård?
H: s Excell: s: Neij, det måtte tå låttas, ty elliest orsaker det jalusie, som af Esaus och Jacobs exempel sees; och som wackert är transferre gloriam ad posteros, så är och äfwen hederligit att godz och egendomb transferre ad posteros.
Om fäderne, der ingen fädernes slächt ähr.
Assessor Lilliemark: Än der erfwingar äro lijka etc.
H: s Excell: s: Der synes syskonbarn af fäderne wara nermarst till fädernes jord och syskonbarn af möderne till mödernes jord, och der dhe äro lijka när både, till exempel på möderne, som der twå moderbröder äro, och intet godz af möderne, utan af fäderne är, där synes fädernes godzet wara såssom aflinge och kunna testatoris willia wara frijare.
Men i det fall intet godz är af möderne, utan fäderne, och modrens slächt är närmare, om tå intet testamente är, må då 452. den af fäderne är fiermare i fädernes godzet participera eller alldeles uthsluta dem, som nermare äro på mödernet, der om kan orsaak wara att twifla.
Men i det fall der allenast slächt är på möderne, och intet godz annat än aff fäderne, der må egaren testamentera, till hwilken han will, af dem, som nermarst äro, och uti lijka grad, emedan godzet är i anseende till den aflinge, ty godzet är aflat af annan familie än de äro, som her nermarste äro, doch kan eij annars säijas än, [att] den erfwinge ähr, kan fuller påstå sig competera arffsrättigheet.
Borgmäst.
Törne: Må han tå eij till fremmande testementera, der ingen är aff familien, som godzet är kommit ifrån, emedan der är respectus familiarum borto, der ingen är af samme familia?
H: s Excell: s: Det synes wähl, att testatoris frijheet är tå större, emedan sådant anseende till familien är eij mehr till.
Om testamente ifrån barnen.
Discurerades, om een må testementera ifrån sine barn.
Och bijföllo Assessor Hassel och Secret.
Ehrenhielm H: s Excell: s, att ifrån barnen arfwejord eij testementeras, hwilket och enteligen slötz, ehuruwähl Borgm.
Törne mente billigdt wara wid det förra förblifwa, att testementeras må i arfwejord ifrån barnen till 1 / 10, och corrigerades projectet på det sätt, [1.
] att ifrån barn och nermste erfwingar på den sijdan, hwadan godzet kommit, må ingen arfwejord testementeras; 2. der barn eij äro, att helfften kan gifwas till dem, som slächt äro af den familie, [som] godzet kommit ähr [ifrån], fast nermare slächt är på andra sijdan; 3. till een annan skyldeman eller oskyld må han eij mehr än 1 / 5 gifwa.
453.
Sons och dotters [arfsrätt].
Wid detta tillfälle uthlät sig Hans Excellens G [refve] Lindsköld, som offta tillförende, att ehuruwähl förre lagen och det nu giorde slut gifwer sonen 2 och dottren 1 dehl på landet, hwilket jag fuller måste låta der wid blifwa, doch kan jag eij annat än nu som offta tillförende min meening förklara wara sådan, att min dåtter bör få lijka med min sån, och är det så min fulla willia, fast än deröfwer alldrig kunde något skriffteligh testamente opsättias, hafwer jag doch för monga mina wänner det offta förklarat, hwar wid jag will att blifwa skall.
Testamente till kyrkior etc.
H: s Excell: s: Wähl ähr det, att man till kyrkior och fattiga gifwer, men her att sättia dubbelt högre än sagdt är, som Assessor Lilliemark satt, kan uthtydas olijka, som till exempel, her är sagdt, att man kan testementera halfft, skall her nu sättias dubbelt mera, såssom alt kunne till kyrkior testementeras?
Byrdkiöp jordz testamente.
Discurerades om byrdkiöp jordz testamente.
H: s Excell: s opläste af Testamentsordningen § 3 her om, hwar wid observeras om melioration på byrdkiöpt jord, [det] må dess werde bortgifwas.
Erfde löösöron.
Discurerades om ärfde löösöron wid testamente.
H: s Excell: s: De considereras altijd som afflinge, och moste hwad aflinge jord är beskrifwas uti Jordebalken.
Discurerades, om een af aflinge och löösöron må gifwa ifrån barn halfft, hwar wid observerades wid Testamentsordningen, att der och effter Landzl [ag] gifwes tillstånd att testementera alt aflinge.
Doch påmintes, att den ordning är allenast förre lagens förklarning, huru Kongel.
Maij: tt will, [att] lagen skall uthtydd wara, som eij hindra kan aff goda skiäl gå der ifrå, och syntes allom, att nu wiss legitima må enteligen observeras, så på landet som i staden.
Testamente i staden.
Discurerades, om her een lijkheet i Landz- och Stadzl [ag] kan blifwa.
454.
H: s Excell: s förmente: Jo, och påmintes, att i staden warit her till 1 / 10 loflig att bortgifwa, der ingen slächt warit, och på landet alt af löösöron i all tillfälle, och hafwer ratio warit annan i staden och landet, serdeles för de fremmande skull, [hwilka], som kan [hafwa] hendt, sitt bortgifwa williat, men hwad skiäl wij skole her fatta, om nogon olijkheet her skall giöras i testamente, seer jag eij så wist, och synes mig eij illa, [att] frijheten att testementera i staden må och restringeras; ty i staden kan frijheeten till att gifwa bort arfde huus och tompt mehr skada, emedan egendommen offta i staden består mehr i löösöron, än på landet, hwarest så mycket löösöron eij finnes som i staden, och der een i staden hafwer frijheet att disponera om sine löösöron, som äro mäste egendommen, må icke tå frijheten brukas i anseende till jorden och gårdar, och är samme ratio, så att i arfdehuus och tomp [t] er i staden må behollas äfwen den rättigheet, som på landet, elliest skulle een på landet hafwa om alt förlijten och i staden förmycken makt att disponera, och må wähl äfwen i staden borgerlige familiers conservation och acquirentis intension uti huus etc. ansees, som på landet en adelsmans etc., och syntes, att detta, som Ordet: » som » bör utgå.
uti hwilket är een så stoor æquitet och jus, blifwer lijka lag och rätt, i anseende till faste arfwejord, huus och tomter, så på landet som staden.
Borgm.
Törne: I staden äro dhe fa, som erfwa, och på landet går faste godzet lenge i familien, men i staden går fast annars, huus etc. sällies och kiöpes utan så stoort anseende, och i ty synes, att man i staden af erfdejord må få gifwa nogot mehr än på landet.
Rådman Brunell samtycker, serdeles som barnen hafwa större förmån i staden, nembl.
att fa taga i möderne i hälfften, och niuter 455. der, utan anseende, man och qwinna lijka gifftorätt i bådes egendomb, hwilket doch eij skier på landet.
H: s Excell: s: Om desse åthskillnader skulle kunna consilieras, woro wähl, och är bäst, att Assessor Lilliemark her om opsätter, huru wijda och på hwad sätt detta kan consilieras eller eij.
Om testamente öfwer legitimam.
Oplästes än mehr af det opsatt ähr och discurerades, om testamente går högre, än lag tillåter etc., om hela testamentet skall wara ogildt eller det, som olagel [igt] är, ändras.
H: s Excell: s: Blifwer derföre quæstio, om testamente skall tå in totum tolli eller corrigi secundum legem.
Assessor Hassel: Så påstå offta parterne, att hela testamente skall hefwas, när testamentet går öfwer den dehl lag förmår uti nogre stycker.
H: s Excell: s: Det meste essentiale är att wähl weta, hwad voluntas testatoris warit, och när nu de voluntate testatoris constat, att han welat mig gifwa sex daler, fast mehr är det klart, [att] han welat mig gifwa det mindre är och lag tillåter, neml.
3 dal: r, hwarföre moste derföre hela testamentet eij kullkastas, att een gifwit mehr än lag tillåter, utan bör det rättas effter det, som lag förmår, hwilket och altså slötz att införas.
Testament tages af testatoris deel.
Discurerades, om her nödigdt är att införas och observeras, att emellan giffte personer skall af dess deel gifwas, som testementerar.
H: s Excell: s: Det är iu onödigdt att säija, som her opsatt är, att af sitt må een gifwa.
Assess.
Hassel, Borgm.
Cameen och Törne: Det hafwer doch warit mångens mening, att testamente skulle gifwas af boo oskiffte, så att hwad mannen gifwit är disputerat att af boo oskiffto wara tagit.
B [orgm.
] Törne: Så är det practicerat.
H: s Excell: s: Det är fast galit, ty det är absurdum, att een skall gifwa annars egendomb.
456.
H: s Excell: s: Det må iu ingen förwerka annans rätt och dehl, mindre bortgifwa.
Oplästes cap.
17 et 19 Erfdeb.
Stadzl.
Och slötz, att her införes det måste testamente tagas af dess dehl, som det giör.
Inkomster af gods må testementeras.
Assessor Lilliemark frågar, om icke man må testementera till sin hustru effter sin död inkomster af godzen.
H: s Excell: s och Ass.
Hassel: Han kan iu eij gifwa mehr än han eger, och sträcker sig hans egendom eij effter döden, och slötz, att det gås alldeles förbij.
Testamente af giäldbunden.
Discurerades, om testator är giäldbunden, om icke testamente, som redo kan tagit wara, bör gå tillbaka, förre än arfwejorden kan tillgrijpas till giälden.
Assessor Hassel: Der finnes så skiedt, att erfwingen hafwer måst betala giälden, och testamentarius suttit frij.
Borgm.
Cameen: Legatum går för arf.
H: s Excell: s: Alt det synes wara oskiäligit, och kan jag eij annat see, än bör arfwejord hafwa större rätt hoos mig, än hwad annat kan hos testamentarium finnas, serdeles som ratio är generalis, att intet testamente bör gifwas uth, förr än all giäld är gulden.
Borgmästar Törne: Man moste tillsee husetz tillståndh som det war wid testatoris tempus mortis, så mycket han kunnat tå gifwa, moste blifwa ståndandes.
H: s Excellens: Det synes fast rätt och skiäligdt, att sä mycket tå kunnat disponeras, bör erfwingen eij kunna åtala.
Assessor Hassel: För det privilegium arfwejord hafwer, synes testamente gå effter erfwejorden, så att der giäld äro, bör det, som testementerat är, förre uthgå och tillbakagifwas, än arfwejorden tillgrijpas.
H: s Excell: s: Det kan och säijas, hade han tå intet testementerat, hade jag fådt beholla min jord, emedan giälden tå kunnat af det, [som] bortgafs, betalas, och hade testator wetat sig så högdt warit graverat med giäld, hade han tör hända låtit blifwa att testementera.
D.
30 Maij [1690].
Kl. 3 e. mid [d].
457.
Emedan Hans Höggrefl.
Excellens Gouverneuren war med Hennes Maij: tt Drottningen och Hans Kongel.
Högheet Prins Carl uth till Carlberg rest, och Hr Hoffcancellern med annat hindrat är, samt Landzhöfdingen Hr Lovisin bortrest till Östergötland, ty blef ingen session denne gång af, utan sedan de närwarande Assessores Hr Hassel, Secreter Leijonmark, Borgm.
Cameen, Törne, Assess.
Lilliemark, Rådman Brunell hade till kl. half sex wäntat, togo de affträde.
Den 26 Junii 1690.
Kl. 3 e [fte] r m [iddage] n.
Hans Excell: s Kongel.
Rådet och Gouverneurn Högwälborne Hr Nils Gyllenstolpe.
Secreter Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgm.
Cameen.
Borgmäst: r Törne.
Rådman Brunell.
Gref Lindskiölds död.
H: s Excellns Gref Nils Gyllenstolpe tesmoignerar på sine och den Kongel.
Commissions wegnar den affsaknat, den Kongel.
Commissionen så wähl som andre Höge Stellen finne öfwer H: s Höggrefwelige H: s Excell: s Kongel.
Rådet och Gouverneurn Præses.
Excellens Kongel.
Rådetz sal.
Hr Lindskiöldz dödelige affälle, föredragandes der wid, huru såssom H: s Kongel.
Maij: tt allernådigst hafwer H: s Excellens befalt att sig antaga uti stället direction öfwer detta angelägne wärck, och oplästes det bref Hans Kongel.
Maij: tt till H: s Excellens der öfwer afgå låtit, och tillskrifwit af den 21 Junii sistl: ne.
Kongl.
Maij: ttz bref till alla Hoffrätter om dess betänkiande öfwer Giffte- och Erffdebalker.
Sedan lätt H: s Excell: s den Kongel.
Commissionen weeta, huru Hans Maij: tt wid sin afreesa hafwer lemnat bref till alla Kongel.
Hoffrätterne att med sitt betänkiande och påminnelser inkomma öfwer de balker, som H: s Maij: tt förnummit allaredan färdige wara, neml.
Giffte- och Erfdebalker, och äro samme bref lemnade her sub sigillo volante, hwilka äro her till acta, och oplästes ett af samma bref, hwar med alla de andre äro lijka lydande, till dhe fyra Hoffrätter.
458.
H: s Excell: s: Och endoch her eij ännu ähro både balkerne så ferdige, att dhe kunna afgå, så synes doch kunna Gifftebalken först afsändas, sedan den andre.
Och williom wij her continuera med Giffteb [alke] n.
Om lägersmåhl föres eij i G] iffteb [alke] n.
Secreter Leijonmark: Her är tillförende mehrendels slutit, att hwad olagel [igt] lägersmåhl angår slutes ifrån Giffteb [alke] n.
H: s Excellens: Det synes, att derföre bör wid balken föllia dhe skiäl, som kunna wara, hwarföre det her förbijgås, och bad Hans Excellens, att Secreter Leijonmark detta och hafwer till redz att bijfoga.
Om fästemöö wägras.
Secret.
Leijonmark: Her kan och wara quæstio, om icke insättias bör, der eens fästemöö nekas, hwad dommaren tå kan giöra.
Borgmästar Törne: Her synes, att först kan gode wänner sökas, och sedan dommaren, der så enteligen behöfwes.
Assessor Hassel opläste cap.
4 Giffteb: n [LL.
] och tillade, att wähl nog ähr, det her införes, och att lag giöres, hwad een dommare fölga moste, der casus infaller.
H: s Excells: Her är derföre quæstio, om det nödigdt är att införas.
Rådman Brunell: Det är eij illa, att her om införes, så att både parten och dommaren kan hafwa, hwad de kunne gå effter och hålla sig widh.
Borgm.
Törne: Mig synes och nödigdt, att her kan föreskrifwas, det må parten sökia i sådane fall dommaren.
Borgm.
Cameen: Man finner fuller undertijden infalla twister emellan fästeman och brudens anförwanter, och är sådant beqwämligast 459. att bijläggia gienom präster, gode wänner och slächt.
Men när sådant intet kan uthrätta, moste iu parten hafwa som ytterst hwad wid han sig holla kan, som är dommaren, som bör alt öfwerläggia och see, hwad som dhe å brudens wegnar hafwa att inwända emoot brudgummen, och der öfwer solemniter dömma, hwilket när skiedt ähr bör den dom så wähl som andre wederbörligen exequeras, och der nogot hinder giöres wid executionen, bör sådant omsees som all annor ingreep emoot gången dom och anstält execution.
Assessor Hassel: Det är så mycket mehr nödigdt, att her föreskrifwes een lag, der casus existerar, som sådant är förre uti lagen infört, och der sådant infaller, att nogon på brudens sijda skulle synas willia wägra bruden, är iu nödigdt, att man i detta som alt annat går ordentelig till, och kan tå eij annat wara, till att undfly all annan oreda, än att dommarn sökas moste, som göra bör, hwad honom anstår.
Secreter Ehrenhielm bijfaller samma mening.
H: s Excells: Jag finner, att her är een unanimitas votorum, och ehuruwähl her är nödigdt, att lagen är kort, och intet innefattar, som är onödigdt, och ea, quæ non consistere possunt, doch som her är een casus, som kan infalla, och är nyligen exempel nog, ty synes eij twifwel, att iu her må den casus införas, återstår altså, på hwad sätt det skall införas, börandes utan twifwell wara via legalis, som sökes, när behöfwes.
Secreter Leijonmark: Jag hafwer fuller nogot her om opsatt, och är, som mig synes, twenne momenter att ansee, antingen är saken klar, så att intet jäf är uti, tå är i detta som andre måhl een klaar executions saak, eller är nogot jäf uti.
H: s Excells: Kyrkioordningen stadgar ju, att trolofning moste skie solemniter, och när så ähr, synes Hr Secret.
willia säija, som det woro een klaar executions saak, doch bör her om nogot discureras.
460.
Inkom een sedel ifrån Rentmäst.
Hr Sneckenberg, som sig uhrsächtar, att han effter sin önskan eij kan sig infinna wid Kongel.
Commissionen för sin opassligheet.
H: s Excells tog nogot afträde att höra een person, som H: s Excells audience begierte, emedlertijd discurerades nogot om den förre materia.
Assessor Hassel: Saken kan eij gierna wara så klaar, fast trolofning är skiedt, der eens brud sönes, att iu nogot ähr, som har speciem justi, och skiöne wij intet gierna någon saak wara så klaar, obligation eller annat, som kan icke nogot inwändas deremoot, och i ty af executoren remitteras till dommaren, och som detta ähr een granlagat saak, mehr än alla andra, som bör i godt förtroende afgiöras, och ingen lärer synas wara så obillig, att han will utan skiäl sönia sådan brud, ty är för alt nödigdt, att i detta måhl eij gåås straxt till execution.
Borgmäst: r Törne: Contracter och troolåfningar kan fuller wara klara, doch sedan opkommer ett eller annat jäf; är och her nödig god willia för alt annat till affection i detta måhl, och förloras allenast her tijden, som anwändes till att sökia dommaren.
H: s Excells: Der voluntas sponsæ är mutata, är eij nogon wäg till twång, men der hon perstitit in fide är annat, och så lättare wäg till executionen, såssom der een soldat eller annan moste skynda bort, och intet kan afbijda sådan process, lijkwähl för sitt boo och barn kan hafwa nödigdt att fa sin brud uth, skulle nu intet wara till sådant wägrande gode skiäl, synes wähl executor kunna giöra sitt embete, men der laga skiäl och jäf ähr, synes han gå böra till dommaren.
Borgm.
Törne: Der större hast är och fara och mindre jäf, kan dommaren summario processu och kortast wäg alt afgiöra, och således dommaren giöra det samma som executor.
461.
H: s Excellens: Her är för alt nödigdt sökia uti een klaar saak een promt process, och kan saken undertijden fordra een stoor hast, såssom för een man, som moste sin wäg resa för sin tienst eller ärende skull, hwilken eij kan så lång proces tåla, utan gierna will sin brud hafwa, och är nödigdt, att her derföre införes, på hwad sätt alt kan afgiöras.
Borgm.
Cameen: Det kan åter infalla, att brudens fränder hafwa skiäl att neka honom bruden, såssom han kan hållas före gifft eller slijkt, och kan emedlertijd lijkwähl henne charmera att sig föllia etc.
H: s Excells: Alt sådant bör iu för troolåfningen wara öfwerlagdt, och skulle sedan nogot verisimile opkomma till sådant jäf, bör så i detta som alt annat remitteras till dommaren.
Rådman Brunell: Mig synes, att her är nödigdt, det bör han först sökia gode wänner och sedan wijdare.
H: s Excells: Her är casus, der een haar större hast och kortare tijd, hwarest eij alltijd så wähl tåles så lång wäg och omgång; och kan derföre her insättias: ähr her tijd dertill etc.
Rådman Brunell: Min mening ähr så, att då kan een först synas wägras och sönias, der annor wäg till föreening är sökt.
Secret.
Leijonmark: Dommare äro åthskillig på landet och i staden, sedan andelige och wärdzlige, och således är her nogot swårt alt föreskrifwa.
H: s Excells: Ja, Kyrkioordningen förer slijke måhl till Domcapitlen och sedan till wärdzlige dommare.
Secreter.
Leijonmark: Her äro twenne, antingen sökes opskåf, eller een full skillnadt.
Der ett oskiäligdt opskåf sökes, synes dommaren kunna sökas, der full skillnadt, moste Domcapitlet sökias.
462.
Borgm.
Törne: Mig synes her nödigdt, [att det] införes först, att brudgumme söker gode wänners rådh, så dommaren, men att gå straxt till execution synes mig eij böra skie, emedan her bör wara uti alt een frij willia, och i ty moste dommaren sökias, doch att han eij oppeholler, utan det processu summario afgiör.
Borgm.
Cameen: Uthi Delwikz saak är sådant förefallit.
H: s Excells: Een noga skillnadt bör giöras der emellan, om hon är lageligen trolåfwat och will stå wid trolofningen, om hwilket och lagen talar: sönes hon honom.
Borgm.
Cameen: På landet är swårt att gå till dommaren, der landzting är eij alltijd före, och synes der böra executorn sökias.
Assessor Hassel: Der eij tijden woro altförkort för brudgummen, synes säkrast, att dommaren sökes, som wähl kan med större hast det optaga och afgiöra, och således skie lijka snart som hoos executorn, emedan her är nödigdt, att med minste tvång alt skier, som her nödigdt är på alt sätt och sijdor, att kiärleek och affection conserveras.
Secreter.
Leijonmark: Magistraten uti städerne hafwa mäst större makt än på landet.
Assessor Hassel: Mäst är i alle städer Magistraten både dommare och executorer, och excluderas gienom dommare och Magistrat eij executor, som och är een Magistrat, hwilken och i wissa måhl kan förkårta wägen.
Secreter Leijonmark opläste hwad han her öfwer opsatt, och discurerades her nogot om tijden, som bör achtas för brölloppet att tillsäija föruth, iemwähl hwad annat der wid war att påminna, som alt i conceptet corrigerades.
H: s Excells: Mig synes och her nogot betänkeligit att införa, det man her bör först sökia wänner och frender, ty der med skulle een illwillig kunna saaken opskiuta, och säija: tu hafwer mig eij genom wänner och fränder sökt etc. Och altså kommo de öfwereens: när han i godo slijkt sökt.
463.
Secreter Leijonmark: Den, som söker att blifwa ett barn i ett huus, synes böra på alt sätt fogeligen gå, och derföre [har] her jag insatt om wänner och fränder.
H: s Excells: Lagens intensio är att determinera hwar och eens rätt och rättigheet, och när her är een brudgumme, som een gång hafwer fått jus för sig, han bör iu sedan eij så mycket tigga, och är lex ansed den att hielpa, som hafwer een laga rätt, och han den eij ehrholla, hwilket dommaren tillhielpa bör, och ansee hwad skiäl är, att honom wägra.
H: s Excells: Det ähr her superfluum att införa: med godo etc., ty den som lagen brukar och laga wäg går, han söker med godo och det rätt ähr, och det är gådt, som med lagen skier, elliest skulle införas och mycket om wänners och fränders qualité, uti hwad grad etc., som alt ähr ogiörligit, och slötz, att detta uthslutes.
Infaller discurs, om icke her insättias kan: ner han henne tillbörligen begiärt.
H: s Excells: Det ordet tillbörligen gifwer straxt orsaak till oreda och disput, neml.
hwad tillbörligit är, ty sådane ord gifwa advocater och malevolentes all tillfälle till hinder.
D.
27 Junii 1690.
Kl. 3 e [fte] r m [iddage] n.
Hans Höggrefl [ig] e Excellens Kongel.
Rådet och Gouverneurn G [refve] Nils Gyll [e] nstolpe.
Räntmästar Sneckenberg.
Secret.
Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Secret.
Leijonmark.
Borgmäst: r Cameen.
Borgm.
Törne.
Hoffjunker Ehrenberg.
Rådman Brunell.
464.
Kongel.
Maij: ttz bref till Hoffjuncker Ehrenberg af den 26 Maij sistl [idn] e.
Oplästes Hans Kongel.
Maij: ttz allernådigste bref till Hoffjunkaren Gustaf Ehrenberg med befallning, att han går för detta Hr Hoffcancellern, H: s Excells Kongel.
Rådet Gref Gyllenstolpe uti des tilldelte arbete, Rättegångsbalken, tillhanda under H: s Excells ’ manuduction, och sig uti Kongel.
Commission, när den sammankallas, inställer.
Om kåstnad, der brud wägras.
Continuerades med Giffteb [alke] n och discurerades om det capite, der bruden nekas, och säijes, om icke her bör införas, om omkostnaden skall och må honom refunderas, som lijder.
H: s Excells: Det är nödigdt, att man her distinguerar casus och achtar varietates, så att man her giör skillnad emellan dem, som mootwilligdt hindrar een man, och den, som med skiäl opskiuter, och kan äfwen skie, att een brudgumme dröijer att willia hafwa bröllop och uppehåller, sedan å brudens sijda är all kostnat giort; så och der qvæstio är om den, som alldeles will skillias etc.
Han må wähl tilldömmas att gifwa kåstnadz refusion mehr än den andre, som allenast kan med nogot skiäl uppeholla, och bör i detta fall afgiöras alt summario processu.
Men der som full skillnadt sökes för sine orsaker, der bör een ordentelig process afblifwa, och må der pars lædens wäl blifwa med kostnadz refusion belagdt.
Ja, och på både sijdor, så att een man och brudgumme må och bör äfwen giälda det drögsmåhl och skada han orsakar med onödigt opskåf.
Borgm.
Törne: Der oppehåld är, må dommaren utan wijdlyfftig process optaga och afgiöra twisten, men der skillnat sökes, afgiöres ordentelig, så att der nogon söker uppehåld, söke den andre parten dommaren, hwilken åligger utan wijdlyfftig rättegång saken affgiöra, 465. och den, som brotzlig finnes, upfylle den andre all tagen skada, och oplästes sedan samma capitel, som således inrättat war af Secreteraren Leijonmark.
H: s Excell: s: Der de samme personer komma till att hwarannan ächta, synes ingen omkåstnadt böra beestås, men der skillnadt blifwer, må kåstnaden giäldas af dem, som den orsakar, elliest måste emellan barn och föräldrar eij alt så noga ansees.
Process der brud wägres.
Oplästes cap.
4 Giffteb.
Landzl.
H: s Excell: s: Det capitel är märckeligit och betänkeligit nog att ifrångå.
Discurerades om rubricen till dette capitel: om ächtenskaps fullbordan.
H: s Excells: Her tales iu om wijgsel wägras på een eller annan sijda, och är det ordh ächtenskapps fullbordan något twifwelachtigdt, emedan den och offta sättes och seijes bestå uti concubitu.
Opläste Hans Excellens cap.
4 Giffteb.
[LL], hwar wid Hans Excellens observerade, [att] principium synes tala om processu executivo, att man innför executorem må sökia dhe förre 40 marks böther uth, sedan om den än wijdare uppeholles, synes een full tergiversation wara, och tå går han till dommaren.
Borgm.
Törne: Det synes doch, som bör hwar och een gå till dommaren, fast her determineras poena föruth, elliest är swårt att detta conciliera.
Borgm.
Cameen: Her synes och nödigdt införa dhe skiäl och orsaker, för hwilka een kan uppeholla eller eij, som i förre lagen satt ähr.
H: s Excells: Det hörer dommaren till: lagmader äger lag skillia.
Assessor Hassel: Det kommer fuller i minne wid Tingemålebalken, att alt sådant införes.
466.
H: s Excells: Der handlas fuller i gemen derom.
Secreter Leijonmark: Som hwar saak hafwer sin art, så är och processen i alle capitel införd wid sielfwa decisionem casuum.
Borgm.
Törne: Angående de förfall, hwarföre skillnadt och uppehåld må skie, finnes uti Kyrkioordningen.
Blef befallat, att jag skulle till Assessor Lilliemark skrifwa, det han sig hijt förfogar, att Erfdebalken låta förekomma till sluth, emedan Hans Maij: tt allernådigst befallat desse både balker forderligast till Kongel.
Hoffrätterne sända, hwilket bref och straxt förfärdigat blef, och med påsten bortskickat.
Methoden i Gifftebalker.
Opläste Secreter Leijonmark det memorial han fattat i gemeen de ratione methodi et instituti, hwilket med sielfwa balken sendas skall till Kongel.
Hoffrätterne.
1.
Att ingen särskildt lag nu mehr giöres som tillförende för städerne och landet, hwar wid observerades, att her kan, såssom uti det först afgår, i gemeen sättias, att det kan icke allenast appliceras till denne balk, utan och.
till dhe andre, warandes fuller doch särskildt lag i det, som skillias bör, fast än alt under een balk begrijpes.
Borgm.
Törne: Landz- och Stadzlagen drages her uti een corpus, så att hwad skillnadt der wid ähr, giöres eij uti särskillte balker, och finnes uti samme balk på sine rum och stellen per capita et paragraphos observerat, och corrigerade det Secreter Leijonmark sjelf.
Rådman Brunell påminte, att Stadzordningarne eij komma under een balk med landz sakerne, utan till een stoor dehl blifwer åthskillig balk, derföre synes her kunna sättias i ställe för balker: deelar.
467.
H: s Excell: s: Lärer fuller doch eij mycket förekomma, som eij under een balk lyder och föras kan, och fast än på sine ställe skulle så komma att skillias, så skier det ratione materiæ, som är sådan, att den, som så särskildt hörer till staden, hafwer ingen gemenskap med landtsakerne, och således behöfwes det her eij skillias, det, som eij kan sammanfogas.
2. momentum.
Att obsoleta äro uthslutne, och det nu practicabelt finnes insatt i anledning af Kongel.
Maij: ttz hoosfölliande bref.
NB.
Detta blef uthlåtit emedan Kongel.
Maij: ttz bref det infattar.
Crimin [alia].
3.
Criminalia lemnas till sin särskillte balk, hwilket sättes således, att alle criminalia såssom till denne balk elliest föras kunna, som hoor etc., jemwähl de andre föras till sitt särskillte rum och balk.
4.
Hwad Kyrkioordningen infattar, gåås her förbij etc.
Påminte Hans Excell: s, att her wid kan fogas: hwad stijlen wijdkommer, blifwer den wijdare öfwersedt, när hwar och eens betänkiande först innekommer, så att man her hafwer mehr warit bekymrat om materien än stijlen.
Den 3 Julii 1690.
Kl. 3 e [fte] r m [iddage] n.
H: s Excellens Kongel.
Rådet och Gouverneurn.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgmästar Cameen.
Assessor Lilliemark.
Hoffjuncker Ehrenberg.
Hans Excellens uhrsächtas.
Hans Excell: s inkom och ståendes på golfwet bad, att dhe närwarande wille sig företaga, hwad af nöden ähr, och igienomlöpa dhe balcker oppsatte äro, så att om alt slutas kan, hafwandes Hans 468.
Excellens nu eij tijd att her förblifwa, utan moste till annor beställning uthi Rådkammaren sig infinna, bad derföre H: s Excellens än wijdare, att det opsatte memorial gienomsees och iusteras, så att man sedan kan företaga Erfdeb [alke] n, hwar wid påmintes, att den ännu lärer behöfwa nogre sessioner.
Ja, om så ähr, sade H: s Excell: s, williom wij giöra Gifftebalken färdig och den bortsenda, hwar wid kan ibland observationerne eller uti memorialet införas korteligen, att nu afsendes allena Gifftebalken.
Hans Excellens tog afträde och dhe andre satte sig, och företogs memorialet, hwilket uti een punct war af Secreterarn Leijonmark nogot förändrat, hwilket å nyo blef iusterat.
Om hustru är hafwande wid mans dödh.
Sedan företogs af Erfdebalken hwadh Assessor Lilliemark opsatt öfwer det måhl, der hustru förmäler sig hafwande effter mans död, om hon bör sittia uti boo oskiffto eller om boet skall skifftas och mannens dehl i qwarstad sättias.
Borgmästar Cameen och Hassel förmente, att boet må wähl delas, och mannens dehl i qwarstad sättias, elliest kunde hustrun stoor skada orsaka, och af oförstånd boet gouvernera eller annan hendelse skada, hwarföre är säkrast, att boet deelas, och mannens dehl afsätties.
Assessor Hassel: Barnet skier intet förnähr, der dess dehl afsätties.
Assess.
Lilliemark: Disponera boet alldeles må wähl henne wägras, men att niuta sin födo af boet synes billigdt, och är her een annan casus, der barn äro förre i boo, och der de eij äro, utan andre erfwingar; der barn äro, synes hon böra i anseende till foetum in utero niuta af dess dehl med sin till födo.
469.
Assessor Hassel: Uti förre lagen är ingen annan casus införd, än der inge barn äro, och der bör wäntas, till dess hon föda kan.
Secreter Leijonmark: Her talas allenast om den casu, att inge barn äro till, utan andre erfwingar, ty det är klart af slutet uti capite.
Assessor Lilliemark: Orimligheeten att arfwet deela, der barn äro förre, synes af den owissheet, som är, om hon kan föda twå eller tree söner eller döttrar.
Den 4 Julii 1690.
Kl. 3 e [fte] r m [iddage] n
Hans Höggrefl. Excells Kongel.
Rådet och Gouverneurn.
Secreterar Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgmäst.
Cameen.
Borgm.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Hoffjuncker Ehrenberg.
Rådman Brunell.
Oplästes Gifftobalken af begynnelsen.
Om faderfader giftoman är eller broder snarare.
Hwar wid observerades om [ɔ: och?
] discurerades åthskilligdt, så om orden som materien; serdeles om broder bör wara gifftoman för faderfader.
H: s Excellens: Her är iu åthminstone i det fallet att achta, att brödren är nermare skylldeman än faderfader, och i fall det faderfader skulle sättias för broder, måste orden muteras på det sätt, att her eij kan sättias: nermeste skyldeman är gifftoman, utan rätte gifftoman.
Alii opponunt, att tillförende är her om widlyfftelig discurerat, och för gådt funnit, att, som faderfader säijes mindre interesse och mehr af råd hafwa än broder, så synes han böra föregå.
H: s Excellens: Wist kan broder säijas wara mehr intéressé, doch som rådh och lag sättias kan för illwillig fader, emoot dotters gifftermåhl, så kan her och finnas råd för brödrens illwillia, men honom, som iure sanguinis är nermarst, och effter all lag berättig och nermare, att uthsluta, är paradoxon.
Och der man tala will om een incapabel broder, moste äfwen ihugkommas det kunna henda hoos faderfadren etc. 470.
Borgm.
Cameen: Her kan wara ratio fast åthskillig å alla sijdor.
Hans Excells: Uthi lagen talas eij om obeqwäme personer, utan dhe, som skickelige äro, och lärer på sine ställe sättas een general ratio, som sådant modererar.
B [orgm.
] Camen: När alt sådant ansees, är bäst föllia gamle lagen.
H: s Excell: ts: Det will wara stor ratio att gå ifrån det, [som] så monge gode män förr slutit, och in jure considereras, qualis debet esse, eij som han kan illwillig wara, ty der så skier, moste alia remedia poni, och der så hender, att broder will hafwa sin syster ogifft, är remedium der emoot, der och kommer quæstio, om eij broderen skulle så gierna willia försee sin syster som faderfader, synes enteligen broder willia henne så wähl, och blifwer altså quæstio, hwilken tryggast är sådant att anförtroo.
Förmyndare och skylldemän.
Borgm.
Törne: Her giörs iu den lag, att, när fader dör, förordnas förmyndare, hwilket när skiedt är, är ju han rätt gifftoman, och der förmyndare är uthom slächten, frågas, om slächteman, som eij är förmyndare, må för honom wara gifftoman.
Och bijföllo entelig dhe mäste, att broder må sättias för faderfader till gifftoman, serdeles som her under sätties skulle: pröfwas gifftoman eij wara wälwilliande etc.
B [orgm.
] Törne: Serdeles som i det anseende der beswär är att wara, och ingen will wara förmyndare, kan och bör broder för faderfader påläggias förmynderskapet.
Alt så bör han och för honom wara gifftoman, hwar med och samtelig öfwereens woro.
H: s Excell: ts: Der förmyndare är, synes han doch böra icke allenast conferera med näste slächt, utan och de af slächten wara mehr rådande för gifftermålet än förmyndare, doch så att ingen gifftes utan förmyndares råd och samtycke.
Borgm.
Camen refererar nyligen een casum förluppen, att Lars Bengtssons dotter hafwer een halffbroder, som blifwit hafwer myndig, 471. och will han henne giffta, som skiedt är, att han sig förlåfwat, utan den förre sin förmyndares, Magister Fultz, wettskapp Meningen torde vara densamma som tydligare uttryckes i ett följande anförande [s. 288]: » Uthi det fall, der een skylldeman blifwer myndig » o. s. v., och slötz, att der förmyndare äro, moste deras råd och samtycke wara till gifftermålet, och om ingen slächteman är, är förmyndare rätte gifftoman.
B [orgm.
] Törne: Det förre synes det samma inbegrijpa, ty bör förmyndarens råd tagas, der gifftoman är, fast mehr råder han, der ingen är.
H: s Excell: ts: Uthi det fall, der een skylldeman blifwer myndig, [och?
] till exempel, hans syster har kommit uti förmyndarens wåld, bör han, som broder är, som sedan myndig är blefwen, hafwa macht att giffta, doch med förre förmyndarens råd.
Borgm.
Cameen: Det kan een förmyndare obligera den näste af slächten att blifwa förmyndare, sedan han blifwer myndig.
Fast mehr hafwer tå een broder den machten att till sig taga den rätt att wara gifftoman.
Distinctio per paragraphos.
Vid opläsandet påmintes och slötz, att capita distingueras per paragraphos, så wäl för minnet skull som vetustatem och stilum usitatum in lege, så att all ny mening skillies per §.
H: s Excell: ts: Och synes mig det, att man giör her straxt § ifrån begynnelsen, och intet skiöter om det, som förre warit, såssom principium är kallat; och är iu bättre uti citationer sättia § 1 etc., serdeles som Jus romanum och Kyrkioordningen det så strax begynner, än citera principium.
Wid opläsandet corrigerades och, att dhe ord: finnes ingen sådan etc., sätties föruth för dhe ordh: skulle och med skiäl pröfwas etc.
H: s Excell: ts: Her synes och wara twifwel, om de ord: finnes ingen sådan, ware den gifftoman, [som] Rätten förordnar, böra införas, emedan eij skie kan, att Rätten förordnar allena een gifftoman, utan som det är superfluum, emedan Rätten förordnar förmyndare, som äfwen äro gifftomän, ty slötz det uth.
Det och, som satt ähr om pijgor etc., som eij hafwe gifftoman och tiena, sättes och föruth.
472.
Discurerades, om her icke må insättias: der fader är dödh, är den gifftoman, som fader med skiäligdt godtfinnande eller moder med näste skylldemäns råde der till förordnadt, hwilket synes och kunna föras till fader, att han iemwähl med skylldemäns råde är plichtig förordna förmyndare etc., som lijkwähl är eij så rimligit, emedan han præsumeras optime velie suis.
H: s Excell: ts: Om det då sätties så: den fader wid sundt förstånd med wittne der till förordnadt hafwer, eller moder med näste skylldemäns råde.
Påmintes, att moder och skylldeman äro och wara kunna som discrepantes och oense om gifftoman, som ordnas wid döden etc., och således lera dhe eij gierna henne bijfalla.
Men som i alle sådane fall saken kommer till dommaren, ty blef wid det förra.
Cap.
2 Giffteb.
opl [äst].
Oplästes cap.
2, hwar wid observerades, att uti detta capite är åthskillig materia och kan distingui.
H: s Excell: ts: Her är rubrica som ett helt capitel, och således synes detta kunna deelas, således att her sattes till cap.
1: hwilken som är rätt gifftoman, och cap.
2: om rätter gifftoman exercerar sitt jus, doch male, och twenne en fäster; doch synes, att det, som är uti cap.
1 utslutit, der gifftoman är duglig etc., kunna föras iemwähl till detta cap.
2.
Secret.
Leijonmark och Borgm.
Camen: Uti cap.
1 talas de constituendo, och her uti cap.
2 de constituto.
H: s Excell: ts samtycker, och blef derföre wid det förra.
Om böternes stoorleek.
Inföll discurs om böterne etc.
Ass.
Hassel: Effter detta går uth, synes böra böterne wara uthsatte.
H: s Excell: ts: Det kan eij så hastigdt skie, utan måste tagas mensura effter förre lagen eller som in consil [io] Ass [essorum], att dal [er] sattes för mark i all rum, eller och att wij uti memorialet sättie, det wille Kongel.
Hoffrätterne gifwa sitt betänkiande om mensura och analogia mulctarum.
473.
Der een qvinna fästes twenne.
Borgm.
Törne: 100 dal: r är i detta fall eij för ringa straff, ty her är een grof gierning.
H: s Excells: Skulle her sättias 100 dal: r, moste ihogkommas, att i alle fall eij sätties 100 dal: r för 40 m [ar] k, utan som saken är till.
Ass.
Lilliemark: Ährerörige böter kunna wähl på een sådan giärning föllia, serdeles som kan henda, att man 100 dal: r böter eij skulle akta för annan nytta.
H: s Excell: ts: Man måste fuller doch see, att eij ährerörigdt sättes i all dolo, fast her är een dolus och falsum, så kan doch eij alt sådant ansees för ährerörigdt.
Ass.
Hassel: Om her sätties: böte 100 dal: r och opfylle all skadan, och blifwe förste fästning gill.
Och den, som legger sig i annars gifftermåhl, corrigeras: den, som wetandes trolofwar sig een förre fäst qvinna, böte.
Ass.
Lilliem [ar] k: Lagen ihogkommer och henne, som sig med twå fäster.
H: s Excell: ts: Der hon skall böta, så mister den, som henne förre fäst, och till hustru fåår.
H: s Excell: s tog afträde, emedan kl. war 6, gåendes upp till Printzen.
Om den materien, der een sig med flere troolofwar, discurerades; serdeles slötz, att hwad om lägersmåhl her är infört lemnas till sitt rum, och sluthz her uth.
Uthi § 3: de anammade gåfworna.
§ 5 slutes alldeles uth, och blef elliest der wid, att detta andre capitel delas uti twenne.
Oplästes cap.
3 uti conceptet och slötz der wid session.
474.
Den 8 Julii 1690.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgm.
Camen.
Borgm.
Törne.
Assess.
Lilliemark.
Hoffjunker Ehrenberg.
Rådman Brunell.
Företogs å nyo, hwad siste gången war öfwer Gifftebalken opsatt och corrigerat, hwar wid och åthskilligdt discurerades, serdeles Om den twå fäster.
ad cap.
2, att der skillies de casus [1.
]: der een är löös, och fäster den förre fäst är; 2. der een är förlofwat, och twenne sig fäster; 3. om een är förlofwat, och förlofwar sig med een annan förr lofwat.
Discurerades om gifftoman och förmyndare, huru offta hender, att een kan wara gifftoman och annan är förmyndare, men slöts eij widare.
Laga åhr för myndig.
Disc.
om tijden för den, som myndig wara bör och kan.
Hr Lovisin: Mig synes ingen bör wara för myndig än een ähr 20 åhr, doch så, att den eij heller får all disposition öfwer sitt, för än han är 25 åhr, hwar med och störste delen samtyckte.
Discurerades om rubrica till cap.
2, att den är något lång, och syntes, att den giöres kortare, och sätties: om olaga trolofningar.
Criminalia.
Discur.
om lägersmåhl i fästning, och påmintes, att derom är förr nyligen sagdt, att alle dubia criminalia Ordet: » criminalia » står i handskriften öfver raden, sannolikt såsom rättelse af ordet: » dubia ».
föres till een wiss orth.
Hwar med och alle öfverens stämde, fast eij wist säijas kunde, till hwad balk sådant föras, och under hwad namn eller titel.
B [orgm.
] Törne: Den, som oförlofwat är, och förlofwar sig med een fäst och häfdar, böte halfft emoot [straffet för?
] hoor, 20 dal: r, så att fästning bötes med 10 dal: r och lägersmåhl med 10 till exempel, således halfft emoot [straffet för] hoor, så att, der lägersmåhl tillkommer, bötes dubbelt, men elliest för fästningen 10 dal: r.
Om ächtenskapp med annans fästemöö, den han kränkt.
Discur., om den, som lägrar een fäst qwinna, må henne få, om hennes fästeman henne eij ega will.
Hr Lovisin: Det kan doch infalla fast monge skiäl och twifwel, som kunna dragas der emoot, att hon må eij få den henne lägrat, äfwen som een gifft hustru eij bör få sin hoor karl till man.
Hwar 475. wid påmintes, att hwad i Kyrkioordningen infattadt är talar om den man, som fäst är, och sedan häfdar een annan.
Cap.
1.
Gifftebalken.
Oplästes å nyo cap.
1, hwar wid Landzhöfdingen Hr Lovisin påminte, att för: näste skyldemäns rådh, kan sättias: näste skyldemans, emedan her under säges, att een är allenast gifftoman, och uthslötz iemwähl: doch så att een af fädernes och een af mödernes skyldemäns råd der iempte inhemtas, emedan det kan wara swårt att så monga sökia.
Förmyndare och gifftoman.
Hr Lovisin påminte wid de orden: der annan är förmyndare än gifftoman, om han skall hafwa den frijheeten att möö giffta emoot förmyndarens willia.
B [orgm.
] Törne: Gifftoman bör hafwa sin rätt, fastän det wara kan annan förmyndare.
Gifftoman och möö twista.
Landzhöfding Hr Lovisin påminte wid de ord: der twist blifwer emellan gifftoman och qwinna, som till ächta begiäres, hwilken som råda bör, att dommaren tå saken decidera skall, och tå är dommaren ex suo arbitrio gifftoman.
Resp [ondent] alii: Der wid achtas hennes samtycke, som och redo infördt är.
Hr Lovisin: Då är hon så godt som sin egen gifftoman, och går således offta illa.
Alii: Kan man doch i sådane fall eij wijdare gå eller komma, utan moste wid ett stanna.
Distinctio per paragraphos.
Discur.
åter, om capita skola distingueras ifrån begynnelsen per paragraphos, så att cap.
strax begynnes af paragrapho, och intet mehr sättia [ɔ: sätties] något principium, och slötz, att strax begynnes af paragrapho, som med Gudz ord och Biblum eenligidt är.
Om pijga, som i sin tienst begäres.
Slötz och, att hwad tillförende satt är, det bör den een pijga till hustru begiärer, som i tienst är, sökia dess huusbonde etc., att det her uthslutes, emedan det är mehr morale än obligativum, hvilket altid in lege skilies och detta senare allenast ansees.
476.
Den 10 Iulii 1690.
H: s Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouverneurn.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Secreter Leijonmark.
Borgm.
Camen.
Borgm.
Törne.
Rådm.
Brunell.
Cap.
1 Gifftebalken.
Oplästes å nyo de förre capitel, som senaste twenne gångor corrigerade blefwo, af Giffteb [alke] n.
Inkom Hans Excell: ts; hwar wid Hr Lovisin berättar, huru sistl [idn] e sessioner äro de twenne förste capitel öfwersedde och opläste, och ity blef discur [eradt], om af nöden woro mehr det opläsa.
H: s Excell: ts: Hwad som slutit ähr synes bäst der wid blifwa, och som det redo ähr een och annan gång genomsedt, är wähl, om man eij låter wärket alt för långdt uthgå, serdeles som wij eij kunna den acuratesse ännu hafwa, att eij å nyo betarfwas bådhe till materien och stiln correction och att öfwersees.
Tienstepijgors giffte.
Discurerades om den §, att der pijga till ächta begiäres, huusbonde tå tillsäijes.
Hr Lovisin: Oss synes detta som morale mehr än obligativum, och i ty sådant, som i lagen eij nödigdt är att införas.
H: s Excell: ts: Det är doch een casus, som offtast infaller och wähl säijas kan betarfwa sin lag, som i Holland offtast skier, och snarare fast alldrig skier med pijgor något gifftermåhl utan huusbönders wettskapp; och som och angelägit är de gemenas gifftermåhl äfwen föreskrifwa lag, så mycket som andras, seer jag eij sådant orimligit wara att införas.
Borgm.
Camen: Om den lag kan exequeras?
Borgm.
Törne: Der lagen blifwer, fölijer fuller execution, och lärer ingen präst sådane personer wijga, utan föregången kundskapp med huusbonden.
477.
Hr Lovisin: Mig synes swårt det practicera, emedan een pijga är i dag hoos mig, i morgon annorstädes.
H: s Excell: ts: Interest reip [ublicæ], ut omnis lis præscindatur lege, serdeles som nomothesia är derföre, att god ordning uti alle fall hålles; och finner man, att uti alle städer, Hamburg, Amsterdam et ubique ferme in bene constituta rep [ublica] hålles den ordning, och är det een lag, som äfwen är att obligera tienstejon till alt gådt; är och huusbonde uti faders stad, tienar detta och till bonum ordinem.
See wij och af Mosis lag, att, der huusbonde tijger till det löffte tienstejon giör, blifwer det fast, och hafwer han makt det derföre rygga; hwar af man och giörligen sluta kan, den lag wara fast nödigh, och slötz enteligen, att det införas må, serdeles emedan det synes ingen fahra eller skada med sig hafwa.
Änkiors och söners gifftermåhl.
Discur.
något om änkiors gifftermåhl och oplästes Kyrkioordningen om söners skylldigheet, när dhe till gifftermål träda willia.
[Discur.
] om een ung änkia och bör hafwa förmyndare, hwilken discurs doch strax stannade.
Discur., om her sättias må i denne §: möö eller pijga.
H: s Excell: ts: Ogifft qwinspers [on].
Hr Lovisin: Den, som till äkta begiäres, moste wara ogifft.
Om fremmande ministrers tienstefålks foro.
Inföll discurs, om fremmande ministrers drängar giöra lägersmåhl etc., huru dhe skola sökias.
Hans Excell: ts: Mäst skier, att det gifwes den minister tillkienna om slijk brått af dess tienare; will tå dess herre gifwa sin tienare uti dommarens wåld, må med honom som andre procederas; hwar icke, moste den minister skaffa rätt uti alle sådane brått.
478.
Borgm.
Camen: För een tijd hafwer den Brandeburgiske Envojens cammartienare för lägersmåhl på rådstugen bött.
H: s Excell: ts: Är sådant præjudicatum een gång, synes man kunna äfwen så fortfara.
Oplästes cap.
2, hwar wid intet påmintes; jemwähl cap.
3.
Om adelsmöös gifftermåhl.
Oplästes cap.
4: om möö sig giffter emoot faders willia, etc.
Discur.
om adelig qwinnors gifftermåhl emoot föräldrars willia.
Hwad frälserätt är.
Oplästes § 4 Privilegior [um] och discur., hwad frälserätt det är, [som] een af adel hafwer, ränta eller annat.
Borgm.
Camen: Det moste förstås den ränta och förmåhn, [som] een frelseman hafwer, samt skatterätten.
Hr Lovisin: Förutan räntan är adelens förmåhn ingen frelserätt till godzen.
B [orgm.
] Törne: Her förstås den rätt och förmåhn ståndet tillkommer.
B [orgm.
] Törne: Under frälserätten förstås all förmåhn, heder, wärde, räntor.
Hans Excell: ts: Om under ordet frälserätt eij kan så noga alt förstås, moste sökias annat specificum; ty för frälset hafwer jag förträde i gång, rang Ordet: » rang » står i handskriften öfver raden, möjligen såsom rättelse af ordet: » gång ».
, säte, kyrkiobenkar, tull och acciser, bakungspenningar etc.
B [orgm.
] Camen: Hender doch offta, att man utan afraden betalar dyrt nog jorden, hwilken förmenas eij förwerkas med lägersmåhl.
H: s Excell: ts: Mig synes bäst låta wid de ord bestå, att nemna her frelserätt; påmintes her doch, att hwad her sagdt är om adelig person ock qwinna, hafwer med det förrige eij god cohærens, emedan det kan eij swara emoot de förre casus.
Discur., om icke detta må uthslutas, emedan privileg [ierne] äro sådane, som offta ändras kunna.
Entelig slötz, att det insättes, att een sådan hafwer förbrutit sin frälserätt och förmåhn.
Om hemlig troolofning.
Discur., om den casus, der någon låckar mö till hemlig trolofning, må insättas.
479.
Borgm.
Törne: Der een man allenast söker möö att intala, och de finnes å både sijdor att älska annan, om intet mehr skier, bör iu intet straff fölga.
H: s Excell: ts: Der större effect skier med rymmande etc., bör alfwart straff sättias, doch kan det lemnas till andre Missgierningarsbalker.
Oplästes cap.
4: om wijgsel wägras.
Iemwäl cap.
5: om gifftorätt och cap.
6 om pactis antenuptialibus, iemwähl cap.
7.
Om hemlig trolofning.
Inföll å nyo [discurs] om clandestinis sponsalibus.
Hans Excell: ts: Lex anser bonos mores, och all gifftermåhl moste sökas competenter; wägras det, så må man söka dommaren.
B [orgm.
] Törne: Der een låckar möö uhr huus utan gifftomans wettskapp, der moste fuller wara straff, men der een allenast talar möö till, utan gifftomans wettskapp, och är ingen större effect, må iu intet straff föllia.
Hr Lovisin: Der man skulle låta den, som hemlig trolofning söker, böta halfft emoot den, [som] sig giffter emoot gifftomans willia.
H: s Excell: ts: Her är blått quæstio, om icke den, som möö till hemlig gifftermåhl och trolofning låckar, bör äfwen så straffas som hon.
Nu är straffet satt för henne, nembl.
mista arff etc., ty synes och han böra straffas, och det proportionaliter secundum majus et minus; hwilket och slötz, att opsättias skall, och det secundum casus distincte.
Oplästes cap.
8 et 9.
Om aflinge godz abalienation.
Inföll discurs om macht af afflinge att giöra och gifwa.
H: s Excell: ts: Legibus mosaicis war förbudit att gifwa den yngre eller kiäre sonen förstfödslorätten etc. Och kan jag eij see skiäl och rätt till sådan lag, att man må af aflinge giöra hwad man will I handskriften är interpunktionen följande: » Och kan jag eij see skiäl och rätt till sådan lag.
Att man må af aflinge giöra hwad man will. ».
Ty den, som hafwer onde barn, han kan iu bruka sitt jus att honom exhæreditare och servata legitima honom gå förbij.
Det är iu nog.
480.
Et consensere Borgm.
Camen och Törne, serdeles som störste delen äro, som sielfwe werfwa sin egendom.
Hr Lovisin: Mig synes intet kunna wägras, ett af barnen mehr gifwa än det andra, men att gifwa till fremmande synes böra kringstängias.
Om hemgifft.
Oplästes cap.
9: Hwilken bör bewijsa, det wilkorlig hemgifft gifwen är?
Hans Excell: ts och Hr Lovisin: Den, som får och tager, moste wijsa, huru han det bekommit.
Och således bör een måg wijsa swärfaders skrifft eller annat, som gåfwan confirmerar.
Oplästes cap.
10 och discurerades, hwad under ordet wapen förstås, och slötz, att det klarare uthsättes.
B. Schenning intogs till Auscultant.
Oplästes Studiosi B. Schennings supplique om tillstånd att få auscultera uti denne Kongel.
Commissionen, hwilket honom och bewilliades.
Session opskiutes.
Blef proponerat, om den Kongel.
Commissionen längre skulle continuera med sessionerne, och tillsee att få och Erfdebalken med Gifftebalken bortskicka, hwar wid Hr Lovisin föreslog, att man nu skillias kan, och taga hwar sitt exemplar af E [r] ffdebalken och emedlertijd dhet öfwersine [ɔ: öfwersee?
], sedan så lagandes, att man sammankommer, och så hastigdt skie kunde den gienomlöpa och både b [alke] r bortsända; och slötz, att det der wid blifwer, att sammankomsten opskiutes till wid pass 3 weckors tijd, som är till den 1 Aug.
nästkommande.
Den 31 Iulii påmintes Hans Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouverneurn om sammankomsten till den 1 Augusti, men som wid effterfrågan befans ganska fåå af Herrar deputerade uti staden wara, ty blef differerat till den 8 Augusti.
481.
D.
8 Aug.
1690.
Den 8 Augusti blef hoos Hans Excell: ts opwaktadt på Carlberg om ordres till sammankomsten, då Hans Excell: ts befalte, att dhe af Herrar deputerade närwarande må tillsäijas att sammankomma effter middagen, hwilket och så skiedde, fast nogot sendt wid pas kl. 2.
Opkommo lijkwäl:
Hans Höggref [lig] e Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouverneurn, Præses.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Borgmäst.
Camen.
Hoffjunk: r Ehrenberg.
De andre förmäles eij wara i staden; och emedan inge flere tillstädes komma monde, ty skiötz upp till nästkommande torssdag, och befaltes emedlertijdh, att dem frånwarande notificeras att sig infinna till nästkommande torsdag.
Den 19 Augusti 1690.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Secreter Ehrenhielm.
Secret.
Leijonmark.
Borgmästar Camen.
Assessor Lilliemark.
Hoffjunker Ehrenberg.
Rådman Brunell.
Om änkiors gifftermåhl.
Företogs å nyo Giffteb [alke] n och berättar Assessor Lilliemark sig opsatt någre påminnelser öfwer Giffteb [alke] n. Hwar wid inföll discurs om änkiors gifftermåhl, om det skall dependera aff nogon gifftoman.
Landzhöfd.
Hr Lovisin opläste af Kyrkioordningen, hwad om son förordnas, hwar af han will sustinera, att änkia bör fast mehr hafwa föräldrars samtycke uti gifftermåhl, och är han i den mening, att enkia och må sökia sin gifftoman widh gifftermåhl, och eij så lätt löpa, som offta skier af de unga till gifftermåhl.
Doch synes mig, att något mitius kan detta sättias än uti Kyrkioordningen står, och som detta är een granlagat saak, är bäst uti pleno consessu den referera.
482.
Secreter Leijonmark: Det kan fuller wara mycket sådant ex jure naturæ positum, som eij kan införas uti jure civili, äfwen är mycket i Kyrkioord [ninge] n, som eij så noga behöfwes uti civil lagen.
Om sons gifftermåhl.
Assess: r Lilliemark: Der een son giffter sig emoot faders willia och honom till förtreet, synes han kunna giöras arflöös.
Landzhöfd.
Hr Lovisin: Alla äro skylldige sine föräldrar den wördnadt, att dem rådfråga, och eger föräldrarna hafwa den wördnadt af sine barn, så söner som döttrar.
Secreter Leijonm [ar] k opponerar åtskillige rationes, som dess swårheet wijsa, att son skall enteligen sine föräldrar tillijta wid sin gifftermåhl.
Landzhöf.
Hr Lovisin: Jag hafwer alt detta opponerat, när Kyrkioordningen giordes, föllo doch alle på den mening, att införas skulle, som och blef infördt, att son måste rådfråga sig hoos sin fader.
Om legitimation af barn aflade i fästning.
Discur., om de barn, som aflas under ächtenskaps låfwen, må hållas för ächta.
Landzhöf.
Hr Lovisin affirmat, och må de ord uti cap.
3 införas.
Discureras, om den regula: när man bättrade kånan, bättrar man och barnet, må införas.
Hr Lovisin: Den och flere wackre reglor synes eij wara så orimligit att behålla.
Assessor Lilliemark: Om införes således: då moderens willkor bättras, bättras och barnetz.
Inkom Secret.
Ehrenhielm och Hoffj [unke] r Ehrenberg.
Om möös gifftermåhl.
Påmintes ad cap.
3: Om möö sig giffter emoot faders willia etc., att in § 1 står, att möö skall böta 10 daler af sin egendom, som sig giffter emoot sin förmyndares wettskapp; men in privilegiis talas eij om sådant straff för dotter, som sig förseer, och således är dess straff mindre än een annan pupils, och kan wähl een dåtter hafwa någon egendom, fast föräldrar lefwa, och slötz i ty, att sådant bör her observeras och äfwen införas, att och dotter bör een deel af sin egendomb, om hon någon hafwer, mista förutan arfwet, der hon sig giffter emoot faders willia.
483.
Inkom Borgm.
Camen.
Secret.
Leijonmark: Tillförende hafwer eij warit större straff än mista arfwet, och är det nog stoort.
Hr Lovisin: Skall tå intet straff wara, när een sig giffter emoot förmynd [are] s willia?
Borgm.
Camen: Det är och ibland swårt nog att förordna, det skall een möö uthslutas ifrån det arff, [som] henne kan tillfalla och hennes förfäder hafwa wärfft och welat transferre in posteros, och synes man eij gierna komma till den extremiteten, att enda barn arflöös giöra.
Men een faderbroder kan snart nog sådant giöra, och i ty kunde eij wara orådeligit den frijheeten limitera.
Landzhöfd.
Hr Lovisin och Assess.
Lilliemark: Det synes rätt när barnet är olydigt, att een faderbroder och slijke må hafwa sådan rätt att dem effter sig arflöös giöra.
Borgm.
Camen: På det sätt kan een faderbroder bortgifwa det, som är ärnat till posteriteten.
Doch der flere barn äro, kan godzet lijkawähl blifwa wid familien, men der onda [ɔ: ett enda?
] barn äro [ɔ: är?
], synes det hårt, att godzet går derigenom bort.
Ass.
Lilliemark påminner, att hwad her uti cap.
3 Gifftebalken införes, bör sättas äfwen uti Erfdebalken och således eij bör på både ställen stå, och syntes, att det lemnas till Erfdebalken.
Om wigsel wägras dem, som fäste äro.
Påmintes ad cap.
5, att der är infört, att der wigsel wägras, tillsättes intet straff, der lijkwähl borde wara wist determinerat.
Hr Lovisin: Her må wähl införas, att skadan refunderas och något straff tillsättes, och att sådant lemnas dommaren, emedan såssom intet wist straff kan sättias för personernes åthskillnadt skull.
Om gifftorätt i godzräntor till creditorer.
Ad cap.
6 påmintes om faste godz räntor, emedan mannen gifftes till hustruns godz räntor; men uti Kongel.
Maij: tz förordning om cessione bonorum säijes, att, när een gång är execution gången, beholler hon godz räntorne, utan creditorernes anspråk.
484.
Hr Lovisin: Jag hafwer warit uti andre tanckar, och seer eij annat än niuta creditorerne sin rätt uti hennes godz räntor, doch är den quæstio mycket swår och starkt disputerat.
Her wid anfördes till exempel, att een, som löön hafwer, moste lemna halfft till creditorerne.
B [orgm.
] Camen: Her af synes kunna slutas, att halfft af hans gifftorätt uti räntorne kunna anslås till creditorerne.
Hr Lovisin: Wij äro nu begrepne in lege condenda, och står oss fritt her wid påminna, hwad nödigdt synes, och slötz, att Secreter Leijonm [ar] k detta efftertäncker.
Påmintes om mannens målsmansdömme öfwer hustrun uti testamente, godz sälliande etc., och huru wijda mannen är sin hustrus målsman.
Borgm.
Camen: Hans målsmansdömme länder till alt, som giör till förbättring.
Om morgongåfwa.
Discurerades om morgongofwor, om man må gifwa både af löst och fast uti een morgongofwa, eller allenast af ettdera.
Hr Lovisin: Han kan gifwa af både, om han will, neml.
⅓ af fast och 1 / 6 af löst.
Hwar med och Secreter Leijonmark samtykte, hwilket och så syntes bäst.
Hwad gifftorätt förgiörs med hoor.
Påminte Ass.
Lilliemark, att uti Erfdebalken införes, det mister den maka, som annan dräper, alt, som den dräpne med sig infört, men her i Gifftebalken, om hoor, förwerckas allenast ½ af gifftorätten, och är i Erfdebalken ansedt boet som det warit wid tillträde, men her ansees boet som det är, när crimen existerar.
Hr Lovisin: Wist är her skiäl till att säija, det boet kunde ansees, som det och warit wid tillträdet, att eij någon må per crimen lucrera, som skier, när een fattig får een rijk, och sedan will blifwa den qwitt, och derföre bringer dem till hordom, och synes, att samme lag, som är om dråp, kan och appliceras till hoor, ty som ingen kan bättra sitt willkorl [ɔ: vilkor] igenom dråp, då må och ingen bättra det igienom hoor.
485.
Secreter.
Leijonmark: Her är fuller widlyfftigdt tillförende om detta discurerat, och funnit gådt att så sluta, som här infört är, är och diversitas uti exemplen: det ena är dråp, det andra hoor.
Hwar med slötz session, emedan månge eij woro tillstädes.
Den 21 Augusti 1690.
Hans Höggrefl [ig] e Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouverneurn.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Secreter Leijonmark.
Assessor Lilliemark.
Borgmästar Camen.
Borgm.
Törne.
Hoffjunker Ehrenberg.
Rådman Brunell.
H: s Excell: ts låter weta sig eij wist kunna säija, om han kan nedkomma, emedan Hennes Maij: tt Drottningen förmenas resa uth.
Om sons gifftermåhl.
Discur.
doch något om een och annan saak, serdeles om söners gifftermåhl, och om föräldrars rätt der wid.
Hr Lovisin: Intet kan man säija een fader hafwa rätt att twinga sin son eller dotter till den eller den persons gifftermåhl, men att een son säger sin fader till, det är rätt.
Secret.
Leijonmark: Jag seer ingen skiäl till, att een fader må enteligen sökias om samtycke till det gifftermåhl för son, eller han hafwa mackt på något sätt sig att opponera, utan allenast der nogon son will taga någon inhonnest menniskia.
Hr Lovisin: Mycket kan wara eij så honnest, som eij kan så wist bewijsas, eller man tör så noga omtala.
Ass.
Lilliemark: Det är åthskillnadt i det, att een son bör notificera sine föräldrar, och annat, om han kan sig giffta, när de med skiäl sig opponera dess gifftermåhl.
486.
Secreter Leijonmark: Hwad äro då för skiäl, owänskapp eller slijkt, som kunna hollas gilltiga?
Assess.
Lilliemark: Der een familie giort mig all förtreet, synes mig rätt att wägra min son dess dotter taga.
B [orgm.
] Camen: Der aff kan doch enigheet komma, som är bättre stiffta än hindra; och är intet annat skiäl, än om son tager een waanrychtadt person.
Secret.
Leijonmark samtycker och tillägger: Ja, och der een dotter tager een elak man, som henne eij kan föda, utan är odugelig.
B [orgm.
] Törne: Att säija son så wara förplichtadt lyda fadren, att han kan giöra honom arflöös blått af sin egen willia och behag, synes mig ingen skiäl.
B [orgm.
] Camen: Der een son lägger sig in uti otienlige huus och af blått amour skrider till lägersmåhl, och så wijdare twingas till gifftermåhl, der synes wähl een son kunna giöras af fadren arfwelöös, som een olydig son.
Frågas her, om son eij lyder sin fader, om han något eller hwad straff han är underkastadt.
Hr Lovisin: Tillförende är om möö i lagen ordnat, men son går wid sine åhr uhr familien.
Ass.
Lilliemark: Äger son lyda föräldrar effter Kyrkioordningen, så kan han eij komma till att wijgas med den hans fader eij will.
Borgm.
Törne: Af Gudz lag är klart, att dotter är fast högdt uti faders wåld, och lyder fuller Kyrkioordningen, att son bör sin faders råd effterlefwa, och att son plichtig är lyda dhe skiäl dommaren finner gode, och den det eij giör, bör han straffas.
Assess.
Lilliemark: Må tå eij prästen wijga dem, när dommaren gillar förälldrars skiäl?
B [orgm.
] Törne: Der son eij hafwer dess större oskiäl, bijfaller wähl dommaren honom, men är hans oskiäl så stoort, att dommaren faller honom emoot, må han wähl honom lyda.
487.
Assess.
Lilliemark: Skier ingen wigsel, föllier iu intet straff, och wigsel kan eij skie, för än dom är i det måhl gången.
Landzhöfd.
Hr Lovisin påminte, att man moste här noga tillsee, det intet gås förbij, som uti Kyrkioordningen remitteras till wärdzlig rätt.
Om lägersmåhl under ächtenskaps lofwen.
Inföll discurs om dem, som lägersmåhl hafwer under ächtenskapps låfwen, och sedan eij fullborda will gifftermålet, [huruvida de] moste plichta för hoor.
Hr Lovisin: Jag kan eij see, huru den skall böta för hoor, som ligger hoos een sådan, ty hon moste iu effter Kyrkioordningen förklaras för hans hustru, och hon niuter sin gifftorätt.
Skulle han böta för hoor, blifwer hon iu hoora, som är emoot det förra.
Borgm.
Törne: När dommaren förklarar det wara och blifwa ett ächtenskapp, föllier inga böter, men när skillnadt skier, så att han eij will fullbordat [ɔ: fullborda det], kan straff föllia, och ty moste den casus skillias, serdeles hwad han bör böta, och hon niuta till sin reparation, men så länge den dom står, att der är ächtenskapp, kan eij fölga böter för hoor.
Och är dess utan intet uti hans makt att skillias, som skulle skie, och synes her tillåtas, der her något sådant insätties, ty der sådant » böte » tillsättes, är som anledning gifwa, att med slijkt » böte » sig frija ifrån det ächtenskapp, hwilket moste doch blifwa oförandrat, att han bör henne ächta.
Hr Lovisin: Jag hafwer och hafft den scrupel, om den hustru, som är gifft med någon, som dömmes till ewig träl etc., eij må sig giffta.
B [orgm.
] Törne: Skall hon blifwa på det sätt af hans straff deelachtig, är swårt.
Landzhöfd.
Lovisin: Hwad Gud pålägger är intet att emootsäija, men een sådan, som sig sielf straff öfwerdrager, är annat.
B [orgm.
] Camen: När een lägrar någon under ächtenskapps lofwen, förklaras hon iu för hans hustru.
Om lägersmåhl, hwar handlas bör.
Discureras, till hwad ort det kommer att föras om lägersmåhl etc.
Hr Lovisin: All lägersmåhl under ächtenskapps lofwen etc. är 488. som uti sielfwa ächtenskapet; och i ty bör det på samma ställe föras som om hoor, hwilket alt synes höra till Giffteb [alke] n.
Secreter Leijonmark: Jag hafwer alt detta förr opsatt och opläst, men är tillförende lemnat till sitt andre rum, och der allenast een gång der om slutes, kommer man lättast der med att afgiörat [ɔ: afgöra det], och kommer äfwen her wid att fråga om barnetz rätt.
Hr Lovisin: Det hörer till Erfdebalken, ty her skillies om gifftorätt, men eij om arff.
B [orgm.
] Törne: Den så öfwergifwes niuter äfwen samma rätt som een öfwergifwen hustru eller den, som förklaras för dess hustru, och niuter hon all sin gifftorätt, så uti löst som fast och godz räntor.
Hr Lovisin: När dommaren förklarar det för lageligit fullgiort, som iu eij är fullgiort, det bör alt och så wara, altså der dommaren förklarar een så fästadt för hustru, der niuter hon allan rätt som een hustru.
Hr Secreter [Leijonmark]: Om nu Ridderhielm, som är förklarat, att för ächta hustru ehrkiänna den han häfdat, skulle träda i annat giffte, huru blifwer med dess barn?
Hr Lovisin: Han skulle snart tå löpa under det straff som een twegifft.
Hr Lovisin påminner hwad förre gång är discurerat om gifftorättz förwärkande i hoor och dråp.
Her wid inkom Hans Excell: ts.
Continueras discursen om det förra, om lägersmåhl under ächtenskaps låfwen.
Hans Excell: ts: Der som ächtenskapp förklaras wara, fölger och gifftorätt.
Om gifftorätt uti godz räntor.
Discurerades om gifftorätt uti godz räntor.
Hr Lovisin påminte, att derom är widlyfftigdt discurerat, när den quæstio de cessione bonorum war i Rådet före och drefs den på det sätt, att der een man blifwer och är olyckelig insatt för giäld och 489. hustrun kan af sitt godz räntor honom lösa, men eij will för annat sitt oskiäl och behag etc., hwar af synes nog oreda fölga.
Oplästes § 1 af Förordningen om cessione bonorum af åhr 1687.
H: s Excell: ts: Mannen hafwer ingen rätt i hustruns fasta, utan i löösöron, så snart något löösöron komma, niuter han sin rätt deraf och således af räntorna, hwilket bör betänkias, och synes detta komma till öfwerläggias, om eij den ordning behöfwer förändring; och befaltes, att protokollet hållit uti Kongel.
Maij: ttz Rådcammar 1687 den 28 Maij hemtas neder till morgons.
Borgm.
Törne: Om icke her wid kommer att considereras, att han een gång cederar alt, och sedan må hon behålla, hwad tillfalla kan.
Hans Excell: ts: Är det reservatum att cessio blifwer, doch att giälda igen, när han kommer till pingviorem fortunam, är ingen twifwel, att iu godz räntor gå till creditorerne, och skulle elliest lätt kunna giöras cessio in fraudem creditorum.
Assessor Lilliemark opläste hwad han i denna quæstion och materia opsatt eller observerat pro et contra; hwilket och ad acta finnes Orden: » hwilket och ad acta finnes » äro i handskriften understrukna, hvilket torde beteckna, att de böra utgå.
Jfr s. 121 anm..
Landzhöfd.
Lovisin lägger till: Som hon uti lucrativis participerar, må hon och in damno participera.
B [orgm.
] Törne: Moste tå hustrun och föda mannen af sin ⅓; om icke tå hustrun bör niuta först sin ⅓, sedan så mycket som mannen kan födas af; som räntan nu kommer af hennes godz och om gå skal ⅔ till hans giäld, graveras hon allena med hans föda, hwilket är swårt, att hon giöra moste det, som honom tillkommer och åligger att giöra henne, neml.
att henne föda.
Ass.
Lilliem [ar] k: Ja, will icke hustrun honom föda, må hon låta blifwa.
Hr Lovisin: Det är och andre casus: om man kan föra in med sig stoor egendom i löst, hwaraf hon doch participerar, hwarföre må och icke han i hennes faste godz räntor participera?
B [orgm.
] Törne: Mig synes, som dess gifftorätt bör förwaras till 490. begges underhåld, och eij honom lemnas rätt att den distrahera eller förderfwa.
H: s Excell: ts: Quæstio är, om hustrun bör föda sin man eller af sitt godz räntor frija sin man ifrån fängelse.
H: s Excell: ts tog afträde och gick opp uti Hofwet.
Discureras om sons gifftermåhl.
Om sons gifftermåhl.
H: s Excell: ts: Intet kan man säija, att son bör enteligen dependera af sin faders willia, allenast att han bör sig rådföra med honom.
Hr Lovisin: Hwad straff skall han hafwa, om han eij lyder sin faders skiäl?
Hans Excell: ts: Är det en enorm excess, hwar af fadren kan hafwa wanheder, synes han kunna af fader exhærederas.
H: s Excell: s gick uth.
Discureras om enkiors gifftermåhl, [hwar om?
] synes och wara något twifwel.
Om änkiors gifftermåhl.
Hr Lovisin: Mig synes sons och änkias gifftermåhl wara lijka; der näst bör ansees, om son är i faders wåld eller eij.
Assess.
Lilliemark: Een änkia är fuller alltijdh sins faders dotter, och derföre plichtig sin fader wyrdnadt, doch är hon per matrimonium emancipata.
Borgm.
Camen: Är doch offta enkia uti faders huus äfwen som son och effter gifftermåhlet, moste och lyda till sin fader.
Hr Lovisin: I Österg [ötland] är disput, om fader eller faderfader må wara gifftoman till een dotter, som alltijd warit i sin faderfaders huus.
Men her wid slötz session.
Den 22 Augusti 1690.
Kl. 3.
Hans Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouverneurn.
Landzhöfd.
Hr Lovisin.
Räntm.
Sneckenberg.
Secreter Leijonmark.
Borgmäst.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Hoffjunk: r Ehrenberg.
Rådman Brunell.
Inföll discurs om sons gifftermåhl.
491.
Om sons gifftermåhl.
Hr Lovisin: Wäl är af nöden att skillia son och personerne, i anseende till stånd och ålder.
Secreter Leijonmark: Jag hafwer colligerat af Scrip [tur] a Sac [r] a om sons gifftermåhl, huru wijda han är plichtig att efter sine föräldrars willia wällia sig hustru; så är det wist, när een son går her ifrån sin faders willia: 1. till förtreet; 2. till familiens dishoneur; 3. alt för stoor olijkheet, har han mycket att säija.
Hans Excell: ts: Jag kan eij see, huru wijda i civil lag detta bör införas, serdeles som föräldrar kunna sin makt missbruka, och de, som äro i föräldrars ställe; är och een son, som will antingen giöra föräldrarna der med till förtret, eller han är så af sig kommen, att han intet mehr kan see sig till godo, synes potestas exhæreditandi hafwa rum, och är nog, när de skiäl införes.
Assess.
Lilliemark: Der om är redan infört uti Erfdeb [alke] n.
Hans Excell: ts: Allenast skillies, hwad uti Erfde- och Gifftebalken bör föras.
Borgm.
Törne opläser af Scrip [tur] a Sacra hwad om Esau skrifwes, att han emoot sine föräldrar tog sig af landzens döttrar till hustru, och äntå flere till.
Hans Excell: ts: Det synes hans sinne warit med de flere hustrur, [som] han till tog, att willia blidka sin fader, att han sedan tog sig af Ismæls döttrar, som war dess faders slächt.
Ass.
Lilliemark påminner det samme som siste session, att een son kan eij komma till att wijgas, när fader sig emoot sätter, förr än dom skiedt är, så wijda Kyrkioordningen biuder, att son äger sin faders skiäl lyda.
Hans Excell: ts: Det förbåd i Kyrkioord [ningen] är nästan generalt, och moste ansees ålder af son och dåtter, som är änkia; altså synes det samma böra och kunna limiteras.
Assess.
Lilliemark: Sufficit, att pater har jus exhæredandi, men till att kunna hindra gifftermåhl är alt för mycket.
Inkom Cantzelisten Hirsenstern med 1687 åhrs protocoll in Maijo 492. om cessione bonorum, hwilket lefwererades uti Hans Excell: ts händer, hwar på han strax tog afträde.
B [orgm.
] Törne: Af Script [ura] Sacra fins eij, att Esau derföre blef arflöös, att han tagit sig hustru af landzens döttrar, fast det finnes warit högelig emoot hans föräldrar.
Om mannens gifftorätt i hustruns godz räntor.
Oplästes hwad uti Kongel.
Senaten är den 2 Maij 1687 passerat, discurerat och voterat de cessione bonorum, serdeles huru ansees bör hustruns deel af dess godz räntor, när sådan cessio skier, hwar wid något discurerades, doch eij serdeles, emedan samme protocoll oplästes.
Hans Excell: ts: Casus kan infalla, att man eger eij mehr än 300 dal: r, hwar af creditorerne taga 200, der af kan lätteligen henda, att något orimligit infaller, på det separatio må skie; och är een man skylldig gifwa sin hustru underhåld, och eij hon honom, hwilka skiäl äro dhe förnämsta, som kunna moveras.
Borgm.
Törne: Begges bör gå till underhåld.
Hans Excell: ts: Annat är att säija, om hustrun råder att tillåta sin man, att födas af sitt boo; och annat, om det och bör gå till creditorerne, som hon till hans föda kan bewillia af sitt.
Hr Lovisin: Fast separatio skier till thorum, blifwer doch eij skillnadt uti giälden der igenom.
Hr Lovisin: Ächtenskapp är iu bolag, och något särskillt ifrån all annor bolag, som eij skillies utan gienom död eller hoor: hwad mannen införer är iu i boo, och bådom tillhörigdt, och kan jag äfwen eij see, att icke creditorerne niuta mannens rätt till alt det han eger i boet, och fast monga casus misericordiæ infalla, så äro och offta twärt om eij sådane, och bör lagen wara lijka för allom.
Assess.
Lilliemark: Offta hender, att bolaget eij består af godz, utan capital, som utan disput går till creditorerne, fast mehr godz räntorne, som allenast äro som interesse.
Och är skillnadt uti cessione antingen debitor den sielf begiär eller han twingas af creditorerne dertill, och i detta fall blifwer han frij, när han een gång den undergådt.
493.
Rådman Brunell: Det är doch fast betänckeligit, om gienom mannens giäld skall hustru och barn råka i älende.
Hans Excell: ts: Der quæstio är, om räntor äro löösöron allenast, blifwa wij snart eense, ty der är odisputabelt, men om cessione kommer till sitt rum att skiärskådas, hwar wid och komma alla dhe måhl i consideration, som böör ansees effter christianam moderationem, doch att eij gifwes tillfälle till list och bedrägerie.
Hans Excell: ts: Uthi detta opsats till Gifftmålb [alke] n är af nöden att observeras, att till Hoffr [ätterne] affgår påminnelse, att hwad cessio bonor [um] angår lemnas till sitt rum.
Och slötz der med session.
Den 26 Augusti 1690.
Kl. 3.
Hans Höggrefl [ig] e Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouverneurn G [refve] Gyllenstolpe.
Borgmästar Camen.
Assessor Lilliemark.
Hoffjunker Ehrenberg.
Landzhöfdingen Hr Lovisin uhrsächtar sig för opasslighet.
Secreter Leijonmark uhrsächtar sig, att han på een stund för annat hinder eij opkomma kan.
Opsänder emedlertijdh det betänkiande han opsatt, om son må sig giffta utan föräldrars willia, men såssom eij flere tillsamman kommo, och i det samme Hans Excell: ts sig sättia wille, den Engelske Envojen anlände, hwilken Hans Excell: ts ’ conférence begiärte, som skiedde uti salen in till kl. half 6, hwarföre blef denne gång ingen session aff.
494.
Den 28 Augusti 1690.
Hans Höggrefl [ig] e Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouverneurn G [refve] Gyllenstolpe.
Secreter Leijonmark.
Borgm.
Camen.
Borgm.
Törne.
Assess.
Lilliemark.
Hoffjunk.
Ehrenberg.
Rådman Brunell.
Hr Landzhöfdingen ännu opasslig.
Om sons gifftermåhl.
Discurerades om den quæstion, om een son skall alltijd wara plichtig, sine föräldrars råd wänta till gifftermåhl.
Hans Excell: ts: Her kan wara åthskillig skiäl emoot, och månge orsaker, som kunna synas skälige, att sådan lag ogilla.
Borgm.
Camen: In decoro är fuller wist, att han det bör, men der fadren sig enteligen opponerar, hwad tå är till giörande?
Hans Excell: ts: Der kan monge casus infalla, som den lagen eij tåla will.
[1.
] Een soldat moste i hast bort, och behöfwer hustru för sitt huushåll etc. Fadren opponerar sig.
[2.
] Äfwen kan man liggia in agone och will hindra den han hafft lägersmåhl medh.
3.
Kan fader wara långdt borto etc.
Borgm.
Camen: Händer offta, att prästen säger: du skall henne ächta, som du legat medh, hwad hafwer fader då att säija?
Hans Excell: ts: Det är underligit, huru der till är kommit att om detta så twifwelachtigdt discurera, ty der een son är emancipatus, har han iu större frijheet, men der een son är i sin faders huus etc., är annat.
B [orgm.
] Törne: Kyrkioordningen synes mehr willia tala ex decoro, än något straf der på sättia.
Hans Excell: ts: Om det så skulle skie, att till process skriddes, och sonen finnes hafwa rätt, hwad reconvention kan han hafwa emoot sin fader?
B [orgm.
] Törne: Att her förordna något straff för son, som der emoot giör, synes eij skiäl.
H: s Excell: ts: Der een son skulle synas för gifftermåhl skull wara wärd att exhærediteras, är han och utan twifwel det samma för annan odygd, som är slösande etc. och i det fall niuter iu alltijdh fader sin rätt.
Men blått för gifftermåhl, som skier fadren osport, synes intet skiäl, der eij andre till äro.
Inkom Hoffjunk.
Ehrenberg och Rådman Brunell.
Opläste Assess.
Lilliemark de rationes han opsatt om dotters, 495. som är möö, gifftermåhl emoot faders willia.
Her wid Secret.
Leijonmark påminte, att om detta är infört uthi Kyrkioordningen, och hwad öfwer synes wara, är uti Giffteb [alke] n insatt.
S [ecret.
] Leijonm [ar] k: Det är offta uti lagen sådant infört, som eij hafwer strax poenam widsatt, och är lex annan, quæ coercet, punit et dirigit.
B [orgm.
] Törne: Så länge son är i familia, bör han enteligen dependera af faders rådh, men sedan han är sin egen, bör han ex officio dem rådfråga, doch eij med sådan plicht, att han enteligen skall kunna giöras arflöös, om fader eij samtycker.
Borgm.
Camen: Om en änkia kan giöras arflöös, som sig giffter emoot faders willia och wett, kan doch frågas och twiflas.
B [orgm.
] Törne: Der een son eller änkia tager maka sin fader till skam och wanähra, hafwer fader mycket att säija.
Ass.
Lilliem [ar] k: Der een slår sig till odygdigdt lefwerne, kan han iu arflöös giöras.
Inkom Räntm.
Sneckenberg.
Opläste Secreter Leijonm [ar] k dee rationes han widhlyfftigdt opsatt öfwer sons gifftermåhl, hwilket doch straxt ophörde, och förestälte Secret.
Leijonm [ar] k, hwad som uti Kyrkioordningen är infört, som till wärdzlig rätt hörer, hwilket han förmenar böra igenomgåås, på det intet må i wärdzlig lagen gåås förbij; som är det första, hwem sig å naturens wegnar giffta må.
B [orgm.
] Törne: Der införes allenast hwad som hörer till wärdzlig rätt, och icke så noga, att det skall uti wärdzlig lagen införas.
H: s Excell: ts: Det är skillnadt i det, som hörer till wärdzlig rätt och wärdzlig lag: en käring är impotens, kan doch eij alltijdh hindras sig giffta, så som att hindra det, som elliest eij klagas, som är och legis, är mehr betänkeligdt att införas.
Secr.
Leijonm [ar] k opläste dhe ord af Kyrkioord [ninge] n, som om detta handlar, och ity förmenar eij nödigdt wara det att her införa.
Oplästes cap.
15 Kyrkioord [ninge] n, hwar wid inföll discurs om åldren wid gifftermåhl.
Om laga åhr till gifftermåhl.
B [orgm.
] Törne: Om åldren är fuller ondt att determinera, och synes mig, som till Erfdeb [alke] n är redan infördt, att ingen må sig giffta för 18 åhr.
Ass.
Lilliemark: Ja, att få disponera om sine godz skiötz doch lenger uth.
H: s Excell: ts: Ibland gemeen fålcket skier iu gifftermåhl mycket tijda, på det dhe må af sine barn hielp hafwa.
B [orgm.
] Camen: Een bondedräng tör på sitt 17 eller 18 åhr wara mogen till gifftermåhl, att hustru föda, förestå gården etc. 496.
Borgm.
Törne: Om her allenast införes, att ingen må sig giffta för laga ålder, och på annat ställe, som om förmynderskapp, sätties tijden; så att der något exempel enteligen skulle sig gifwa, kunde det tå enteligen skiärskådas.
Hans Excell: ts: Om her insättes in margine, att eij wist åhr insättes, utan lemnas det Hoffrätterne att öfwerläggia.
B [orgm.
] Törne refererar exempel, att på Rådstufwen är een hustru dömd att plichta allenast för lönskeläger, som legat med een man, hwars man omsijder fans warit impotens, och blef hon från sin man skild.
Secret.
Leij [on] m [ar] k: Om dee personers skillnadt, som äre obeqwäme till gifftermåhl, synes bäst kunna föras till det capitel, som handlar om dem, som hoor giöra uti fästninge och derföre begiära att skillias.
Om barns underhåld.
Secret.
Leijonm [ar] k: Om den fråga om barns underhåld, när skillnadt blifwer, har jag ett capitel opsatt, som oplästes.
Hans Excell: ts: Barnen moste fuller eij höra parti lædenti I handskriften står öfver raden: » den brotzlige ».
till.
Alii: Töhr hända den andre är der medh eij wähl tillfretz att hafwa barnen hoos sig.
H: s Excell: ts: Den, som bryter, går ifrån boet.
B [orgm.
] Camen: Boet tör wara ringa, och mannen, som bryter, bör doch föda barnen.
H: s Excell: s: De äro fuller både plichtige att dem föda, men der twist kommer, hwem som skall dem få behålla, synes iu den, som eij haar brutit, få dem behålla.
Borgm.
Törne: Offta händer i staden, att man moste taga barnen ifrån onde föräldrar.
H: s Excell: ts: Man måste doch lemna detta till dommaren att skiärskoda, hwilken barnen kan behålla, doch att lag sättes: både bör [a] sine barn föda, men den, som eij brutit, har större rätt att barn behålla, när som twistas.
B [orgm.
] Camen: Mannen kan wara braf nog, fast han råkar göra hoor, men hustru kan wara wärre.
H: s Excell: ts: Een dommare moste derföre det sluta, och cæteris paribus har pars innocens störste rätt.
Secr.
Leijonm [ar] k: Fråges, huru mycket hwar bör till föda contribuera; ty her är redo satt, att den, som bryter, mister halfft af sin gifftorätt, och det till barnen, när innocens till annat giffte går.
497.
Hans Excell: ts: Jag kan eij see, att innocens derföre bör mista den deel eller till barnen den lemna, då han går till annat giffte, ty den behåller iu alltijdh sin rätt oafkortat; och är den ändå plichtigh sin [e] barn att föda, fast han går till annat giffte.
B [orgm.
] Törne: Är det till henne förbrutit, huru kan hon det mista, så lenge hon lefwer och intet förwerckar?
H: s Excell: ts: Det synes som paradoxon att säija, [att] hon det mista skall med gifftermåhl.
Ass.
Lilliem [ar] k: Der hustrun har sin dehl allenast, der har hon eij mehr att säija.
H: s Excell: ts: Så erfwa barn, medan fader lefwer, och synes som hustrun har större rätt att beholla, så länge hon lefwer, men sedan faller det till barnen, ty med sitt crimine förbryter han sitt emoot eller till hustru, eij [emoot eller till] barn, och när han dödh ähr, är som samme crimen woro expirerat, och altså faller det iu till barnen, såssom deras arff.
Den ächtenskaps förbund bryter föde barnen.
Discurs hwad den, som sig med hoor förbryter, bör till barnens föda contribuera.
H: s Excell: ts: Han mister halfft af sin dehl i boet till den oskylldige, men om han icke bör der till af den dehl han får behålla lemna till barnen föda, är och betänckeligit.
Inföll fråga: der een man giör hoor, och intet annat hafwer än sin ordinarie löön, om han bör till henne och barnen lemna een dehl af lönen, som den der bör i boet inflyta.
Borgm.
Camen: Will hon honom behålla, står iu henne fritt, och i ty synes hon eij mehr kunna få, än det i boet war tempore criminis.
Assess.
Lilliemark consentit, doch om barnens föda är annat.
Borgm.
Törne: Så lenge någon äger eller werfwa kan, niuter barn sin föda af dess dehl.
B [orgm.
] Camen: I staden practiceras, att barn födas af fader, när moder är döö, uthan wedergiälning, och moste han wara nögdh med interesse af mödernet till födan, ehuru ringa capital kan wara.
H: s Excell: ts: Den fråga om mansens löön, när han skildh är, gifwer doch efftertänkiande.
Men är crimen, må han tå behålla löhn allena; är arfwegodz behåller iu hwar sin godz räntor, och så är lönen.
Men till barnsens underhåld måste ansees inkomsten, ⅓ tages af det, som är divisibelt i boet, men eij det andra.
Hoffj.
Ehrenberg consentit, att när ächtenskapp är skildt, är ingen communio, altså ey heller til godz räntor, men till barnsens födo är annat.
498.
Borgm.
Törne: Till födo bör contribueras af lædente, effter hwarteras behåldne medell i boet, och wilkorl [ɔ: vilkor].
Hans Excell: ts: Det, som af boet faller læsæ parti till, synes eij längre blifwa hoos den än lædens lefwer, sedan faller det barnen till.
B [orgm.
] Törne: Det synes eij wähl sig rimma, att lædens skall sitt förbryta till læsam, och att den skall det åter straxt mista.
Discurerades om cap.
5 Giffteb.
[LL.
] förståndh.
B [orgm.
] Törne: Det anseer hwad som hwars ägendom är, när gifftermåhl skier.
Räntm.
Sneckenberg: Utan anseende skier communio uti alt, som både äga.
B [orgm.
] Törne: Det synes så, att hon mister sin ⅓ i hans, när hon bryter, så att hon äger af 15000 allenast 1 / 6 i ställe för ⅓, ty der boet lenge står, är ogörligit att ansee boet som det i begynnelsen warit, utan som det är, när casus existerar.
Oplästes det cap.
i Erfdebalken opsatt ähr, der een maka annan dräper.
H: s Excell: ts: Det synes wara par ratio i dråp och hoor, så att een lag kan ordnas, alii consensere, och slötz det således.
H: s Excell: ts: Der på kan sedan iämkas hwad till barns födo kan tagas; som och slötz att insättias.
B [orgm.
] Camen: Kan fuller doch dråp skie af ett slag, utan stort brått, och säger lagen: emoot hans willia.
Inföll quæstio, huru lenge föräldrar äro skylldige föda sine barn.
Hans Excell: ts: Gamla lagen talar om frillobarn: till dess 7 åhr; hwilken quæstio eij wijdare drefs, utan slötz session.
D.
29 Augusti 1690.
Kl. 3.
Hans Excellens låter weeta, det han denne gång eij kan uppkomma, utan moste något uthresa till Dess Kongel.
Högheet Prins Carl.
Och inge flere än Räntm.
Sneckenberg, Secret.
Leijonmark, Borgm.
Camen, Borgm.
Törne, Assessor Lilliemark, Hoffjunker Ehrenberg woro tillstädes; ty blef ingen session af.
499.
Den 2 Septemb: r 1690.
Landzhöfd.
Hr Lovisin.
Räntm.
Sneckenberg.
Secreter Ehrenhielm.
Secret.
Leijonm [ar] k.
Borgm.
Camen.
Borgm.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Rådman Brunell.
Auscultanten P.
Varg.
Oplästes Studiosi Petter Vargs supplique om tillståndh att få uti Kongel.
Commissionen auscultera, hwilket och honom blef effterlåtit, och tog han derföre sitt inträde.
Opläste Secreter Leijonmark hwad än återstår af Gifftebalken och hwad han å nyo opsatt och corrigerat.
Laga ålder till gifftermåhl.
Discurerades om laga ålder till gifftermåhl.
Secreter Leijonmark: Her är een twifwel, om något wist åhr skall föreskrifwas.
B [orgm.
] Törne: Samma åhr bör åthminstone achtas i gifftermåhl som i förmynderskapp, så att ingen må achtas wara mogen till att gifftas, som sig eij kan råda, utan står under förmyndare.
Assessor Lilliemark: Kongel.
Åbo Hoffrätt föreslår i sitt betänckiande om testamente 20 åhr.
Hr Lovisin: 20 åhr synes mig wara eij förtijda till mans ålder och gifftermåhl.
Secret.
Leijonm [ar] k: Uthi danske lagen står för man 20 åhr, och qwinna 15 eller 16; och slötz, att her införes för man 20 åhr och qwinna 15 åhr.
Afwittring.
Discurerades om deras straff, som sig giffta annan gång, förr än afwittring skier.
Hr Lovisin: Mig synes, att den det giör må wähl böta eller förbryta till erfwingarne ¼ af sin då warande egendomb.
Inkom Räntm.
Sneckenberg och Secret.
Ehrenhielm.
Inventarium.
Discurerades, om inventering eij är skiedt wid dödzfallet af een maka, hwad straff derpå fölga bör.
Ass.
Lilliemark: Om inventario etc. är tillförende i Erfdebalken infört, hwilket Assessor Lilliemark framtog.
Her wid påminner Landzhöfdingen Lovisin, att dhe böter, [som] der införde äro till dhe fattige, må komma arfwingarna som målsegande till; jemwähl att hwad der är infört, synes lyda till Gifftebalken, fast än på både sijdor kan sättias, det ena om inventario her, att annat giffte eij bör förr inträdas, uti Erfdebalken om inventario i anseende till erfwingar och creditorer.
500.
När arfs dehlning bör skie.
Discurerades, om arf bör uthgifwas till barnen strax effter döden, eller wid annat gifftermåhl.
Hr Lovisin: Ja, det ähr ofelbart, att arf bör uthgifwas, der barnen eij blifwa hoos sin fader eller moder, iämwähl fast än dhe eij träda till annat giffte, der barnen äro myndige eller förmyndare så skiäligen påstå.
Secret.
Ehrenhielm: Kiöpmän pläga som offtast något wist uthlofwa, men eij strax kunna gifwa eller afwittring giöra.
Borgm.
Camen: Wij hafwom exempel, att sådane föräldrar gifwa offta sine barn mehr än dem kan tillkomma, stundom mindre.
Hr Lovisin: Äro barn omyndige, moste uthan exception inventarium opprättas, och der effter afwittring skie, och tå man giör rätt, är det bäst och säkrast.
Borgm.
Törne: Det är bättre att fölga lag än owissheeten, fast än een eller annan der igenom lijder, är egendommen wacker, må han iu det angifwa, är den och lijten, må han det och angifwa, och behålla det för barnens föda, som den kan af sig kasta.
Hr Lovisin: Det är mehr angelägit att bryta trätor än styrcka ens credit, som är fast owiss, när han hafwer barnepenningar inne.
Ass.
Lilliemark: Tör han eij oprätta inventarium, är det annat under.
Landzhöfd.
Lovisin: All folck, som richtige äro, niuta wähl credit, men wärre är för dem, som har barnepenngar inne eller om händer.
Och slötz, att her sättes ett wist straff för den, som träder i annat giffte för afwittringen.
Rådman Brunell: Her synes något betänckeligit att införa desse twänne materier tillsammans, om laga ålder till gifftermål och om afwittring, under ett capitel.
Hr Lovisin: Det kan fuller på annat ställe införas; och slötz, att det, som handlar om laga åhr, kan införas uti 1 capitel, och om afwittring blifwa ett särskillt capitel.
Om adelig jungfrus gifftermåhl.
Discur.
om adelig jungfrus gifftermåhl.
Hr Lovisin: Mig synes her wara bäst, att införes hwad straff för henne bör wara, om hon sig giffter emoot faders willia, och intet beropa sig på privilegierne, utan det samma her införa som man finner 501. skiäligdt; och synes mig, att samma straff må wara för alla lijka, så att iu mindre skillnadt ähr, iu bättre.
Assessor Lilliemark: Är doch her till stoor skillnadt emellan dem, som tager adell och oadel, så att den oadell tager mister alt sitt frälse; men den adell tager mister tu åhrs ränta, hwilken paragraphus oplästes uthaf privilegierne.
Hr Lovisin: Mig synes, att man her förblifwer wid ett, doch så att der een adelsmöö tager ofrelse, mister hon sin adelige rätt.
Secret.
Ehrenhielm: Är doch nu fast annat än den tijdh privilegierne giordes.
Borgm.
Camen: Mongen är mehr betient med een annan ährlig man.
Secreter.
Ehrenhielm: Will een adelsman gifwa sin dåtter åth een annan, må iu stå honom fritt.
Hr Lovisin: Har doch warit een gammal lag om den skillnadt.
B [orgm.
] Törne: Är icke bäst låta blifwat [ɔ: det blifva] wid lagen, att hon mister frelset?
Hwad frelse ähr.
Inföll discurs, hwad det frälset ähr.
Secret.
Ehrenhielm: Jorden behåller hon, men under skatt.
Hr Lovisin: Frelserätten hafwer man iu så uthtydt, att der med förstås och förwärckas alt sammans.
B [orgm.
] Törne: Skatterätten är doch wanligit att skillia ifrån frälserätten.
Hr Lovisin: Det giör ingenting till saken, ty nu är redan skatten så högdt satt, att jorden mächtar eij mehr draga; och är her till eij annat skiedt än [att] den, som sig så giffter, mister alt, både jord och annat frälse, som exempel wijsa, så pä mans- som qwinspersoner, såssom een Landzhöfding Sparre skiedt är, hwilken sig tog een skinnaredotter, och miste hon effter hans dödh alt godzet.
Wid detta påmintes, att om detta är tillförende slutit.
Hr Lovisin: Det är tå onödigdt, att wij åter det till att corrigera företage, som een gång ähr slutit, ty på det sättet blifwer wärcket alldrig färdigdt, men det moste jag doch her påminna, att mig synes her eij finna I handskriften synes ursprungligen hafva stått: » tiäna. », att man beropar sig på privileg [ierne], utan att her införes hwad som af privilegierne kan och bör uthdragas.
Assess.
Lilliem [ar] k: Orsaken hwarföre detta är een och annan gång förehafft är det att tillfälle är gifwit påminna skriffteligen, hwad som nödigdt wara kunnat.
Hr Lovisin: Jag repeterar än, att min intension eij är det att corrigera, som är slutit, utan hwad giort ähr bör eij för een persons 502. frånwaru och sedan påminnelse [ändras och derigenom?
] wercket hindras, allenast det jag förre sagdt, att her är eij af nöden giöra sådan skillnadt emellan stånden, utan iu mehr lagen är een, ju bättre, derföre giörs och nu eij [ɔ: ny?
] lag, att hwad som bör wara infört, bör införas utan att beropa sig på privilegierne.
B [orgm.
] Törne: Orsaken hwarföre tillförende eij är derom infört, [är], att oss ähr synt för swårt att statuera så hårt straff på slijk lägersmåhl, och det mehr derpå fölger, utan bäst synt att det lemna, men som man kan doch hafwa skiähl deruthinnan lindra, så kan och gode skiäl wara derom att införa.
Om frälses giffte.
Hr Lovisin: Der een sig giffter ofrälse, synes mig, att een eij mister alt sitt, utan fuller frälserätten, och att arfwingen för jorden låfwar den samme uth till een wiss penning, halfft eller ¼ etc.
Her wid taltes af samtel [ige] så promiscue, att eij någon skillia kunde, hwad hwar een sade.
Hr Lovisin: Desse privilegier äro oppkomne i Kong Gustafs tijdh, att andeln skulle wid det tillfälle, att godzet blef förwärckat, till adelen och slächten falla, och är sådan frälserätt ingen, der afraden från godzet skillies, och förmenar jag oss böra her giöra een lag, och således införa alt, som nödigdt ähr, och ähr elliest min mening, att den, som sig giffter ofrälst, låter sig lösa uthaf slächten uhr godzet, så ähr och både privilegierne och 66 års Stadga modererade.
B [orgm.
] Törne: Man kan her lemna det, som angår adelen, till privilegierne.
Hr Lovisin: Är det slutit om detta, talar jag eij der om, men elliest synes mig, att her införes, hwad som lag ähr och wara skall.
Secret.
Ehrenhielm: Det är så slutit, att den samme mister frälserätt, niuter doch jorden.
Hr Lovisin: Den rätten är iu ingen.
Borgm.
Camen: Kanhenda att gårdarne äre eij alltijdh så högdt skattlagde, och tör een adelss möö giffta sig med bonden, således och blifwer med bonden wid jorden, att eij nu mehr skatt der af få, och det hafwe wij förre ment wara frälse, som förwerckas, att i ställe hon förre tog, gifwer hon nu skatt.
Borgm.
Törne: Det är doch för swårt, effter Hr Landzhöfdingens mening, hwilken är, att hon straffas till een dehl af sin egendomb.
503.
Hr Lovisin: Jag kan eij annat säija än det är för swår lag att mista således alt.
Hr Lovisin: Wij williom her först decidera, om det är nödigdt sig beropa på privileg [ierne] eller att det blifwer een lag.
B [orgm.
] Törne: Bäst är, att een lag blifwer.
Hr Lovisin oprepar, huru såssom tillförende är i Erfdebalken infört alt i een lag, både om präster, borgare, huus i städerne etc. Om frelses giffte.
Hr Lovisin: Jag kan eij annat see än hafwer her warit procederat underlig, att händerne warit bundne på Kongel.
Maij: tt sielf, så att Kongel.
Maij: tt eij skall kunnat legitimera sådane barn, som woro födde af een sådan adelsman, der Kongel.
Maij: tt hafwer macht att giöra som skiäl till äro uti alt annat.
Hwad adelssmöö förwerckar af sin äg endomb i giffte med ofrälse.
B [orgm.
] Törne: Så blifwer då der widh, att een adels möö, som sig så giffter med ofrälse, kan mista een dehl af sin egendomb, doch så att hon låter sig lösa uth af slächten, från det fasta.
Hr Lovisin: Jag menar alles wår meening wara, att [1.
] her beropes eij på privileg [ierne], utan giöre een lag; 2. detta straffet lindras; 3. den skillnadt, som är emellan stånden, så stoor eij giöres; 4. att Kongel.
Maij: tt eij betages den rätt att efftergifwa, hwad skiäligdt synes, och sådane måhl lemnade blifwa under Kongel.
Maij: tz handh.
Secret.
Leijonmark opläste hwad han å nyo opsatt om detta måhl.
Borgm.
Törne: Her synes kunna sättias, att adelig möö förwerckar ⅓ af sitt godz, och af det andre låter hon lösa sig uth.
Secreter Leijonmark continuerar opläsandet; hwar wid och påmintes, att her är intet infört om prästernas gifftorätt, som är effter stadzrätt, och att der om her införes, enligit med det, som om arf handlas.
Hwilken niuter förwerckat gifftorätt.
Inföll åter quæstio om den ½, som een man, som giör hoor, förwerckar af sin gifftorätt till hustrun, om det skall tillfalla barnen, när hon träder till annat giffte.
Hr Lovisin: Mig synes eij wara så orimligit, att hustrun det mister, när hon går till annat giffte, och att det till barnen faller.
Alii påminte her emoot wara differerat siste session, som något orimligit, att barn skulle tå ärfwa fader, som lefwer, doch som hustrun tager sig wid sådant giffte annat solatium, må der wid blifwa, att det faller barnen till.
504.
Oplästes om medgifft.
Om medgifft.
Hr Lovisin: Det, som her opläses, synes mig wara emoot rätte billigheeten, och oförgripelig så bör her införas: der een fader gifwer absolut, så att det är een pur gåfwa, som mågen will påstå, eij gå skola till deelnings, der bör mågen wijsa sådant skiedt, elliest hålles effter förre lag, nembl.
att hwad som gifwes bör beräknas wid deelningen; och synes mig, att her moste införas: hwad som gifwes, bör komma honom till räkningh, men der mågen will annat påstå, bör den wijsa med donatoris bref etc., och så menar jag den Kongel.
Commissionens mening förre warit.
Assess.
Lilliemark: Det willkorl [ɔ: vilkor], som så gifwes och giöres, moste hållas.
Hr Lovisin: Den fader, som will gifwa sin måg så absolut, han kan och wähl gifwa honom bref der på; och bör lagen wara general, men exceptio bör införas.
B [orgm.
] Törne: När fadren intet nemner och förbehåller sig, bör gåfwan wara absolut eller bör och så införas: den, som will påstå det wara gifwit, bör det wijsa, och måste fuller ethtera införas.
Ass.
Lilliemark: Giör doch det een större swårheet, om måg skall alt sådant wijsa.
Hr Lovisin: Det andre är fast swårare och otiänligit, att fader skall enteligen wijsa, på hwad willkorl [ɔ: vilkor] medgifft war, och är här contractet infört.
Borgm.
Törne: Det fadren hafwer gifwit, menar utan all twifwel måg, att det är honom gifwit, skall han sedan det återgifwa, är fast swårt.
B [orgm.
] Camen: Det är bäst att blifwa wid gamle lagen, och sättia sedan: der fader will gifwa absolut, moste det wijsas.
Ass.
Lilliemark: Der af flyter monge swårigheeter, [1.
] som der hustrun döör, måste mannen mista sådan hemgifft; 2. der giäld äro etc.
Borgm.
Törne: Mig synes bäst att sättia detta wara som annat lähn, doch der donator will låtat [ɔ: låta det] blifwa absolut, moste det wijsas.
B [orgm.
] Camen: Det kan henda, att fader kommer sedan till annat och slättare willkorl [ɔ: vilkor], och således utan andre barnsens skada eij kan låta den förste måg behollat [ɔ: behålla det].
505.
Hr Lovisin: Ja, mågen kan och komma i olycka, skulle nu hans creditorer taga bort det jag gifwit min dotter, och honom till gagn, det woro fast swårt, och seer jag eij skiäl att gå ifrån sådan fundamental lag, [som] her till så länge warit, och kan det andra tillfälle föda af sig många swårigheeter.
B [orgm.
] Camen: Kan tå fadren fordra det igen, när han will?
Hr Lovisin: Det får han eij, ty fast det är gåfwa, är det doch cum onere, som moste stå.
Den 5 Septemb.
1690.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Räntmästar Sneckenberg.
Borgm.
Camen.
Borgm.
Törne.
Assess.
Lilliemark.
Hoffjunk: r Ehrenberg.
Potestas dandi af afflinge.
Discurerades om potestate dandi et testandi.
Hr Lovisin: Till sine barn synes mig rätt wara, att een fader må få gifwa som han will af aflinge; serdeles och att fidei commissa observeras, som lender till familiens conservation, som exempel i Engeland etc. wijsa, och elliest att een wiss legitima observeras, doch så att ens frijheet eij betages.
Påmintes, att her om är tillförende discurerat och slutit, som efftersågs uti det opsatte till Erfdebalken.
Fidei commissum.
Om fidei commisso.
Hr Lovisin: Der så giöres af adquirente, att den ällste son eller dåtter behåller dess huus eller gård, på det eller det sätt, att behålla så monga åhr etc., sedan den andre, och så wijdare, synes iu det lända högeligen till familiens conservation.
Borgm.
Törne consentit såssom mycket gagneligit.
Een lag i stad och på landet.
Hr Lovisin: Mig synes bäst, [att] een lag giöres både i staden och på landet, så uti arfwe som aflinge jord, att både gå lijka, warandes wij nu begrepne in lege condenda, och eij att lagen explicera.
Borgm.
Törne: När een får gifwa barn emellan ⅔ af aflinge, synes iu nog.
Hr Lovisin: Får jag eij den frijheet att disponera om mitt, utan moste twingas att den [ɔ: det?
] lemna [åt mina barn?
], få de mindre, och bör barn winna sin faders godheet med tienst.
506.
B [orgm.
] Törne: Det är nog, när de moste befruchta att mista ⅔.
Assessor Lilliemark: Uthi löösöron kan det gå an, men eij i jord, och äro ärfde och wärfde löösöron lijka.
Borgm.
Camen: Alt löst som penningar kan man sättia i compagnie.
Hr Lovisin: Det kan jag iu och giöra med erfde penningar och afflinge.
Borgm.
Törne: Allenast legitima serveras, må om afflinge stoor friheet wara, men att wij komma öfwerens, huru stoor legitima är.
Om erfde och wärfde löösöron.
Hr Lovisin: Moste giöras doch skillnadt emellan erfde och wärfde löösöron.
Ass.
Lilliemark: Det, som bespares af arfwejord, är iu löösöron, och under samme rätt, hwarföre och icke penningar, som erfwes?
Borgm.
Törne uthförer detta: Om penningar, som erfwes, ansees som faste godz, så moste och fructus af arfwegodz wara som faste godz anseendes, såssom 10000 ärfwer jag i penningar, och 1000 kan godzen kasta af sig, om een nu will säija dhe 1000, får jag disponera, men de 10000 intet, quæ ratio?
Hr Lovisin: Jag kan hafwa erfft fast 1000, penningar 1000, wärfft 1000, der jag nu testamente giöra skulle, säijer jag, att det erfwe faste må eij testementeras, men dhe 1000 erfde peningar må jag disponera halfft, men dhe wärfde alldeles, eller så: det erfde faste att gifwa halfft, i pengar dubbelt större frijheet, men uthi det wärfde 4 dubbel frijheet; och är iu fructus af godz ett aflinge.
Borgm.
Törne: Om det kan så practiceras och skillias åth?
Hr Lovisin: Hwarföre skall man icke sådant kunna skillia, det giörs iu inventarier.
B [orgm.
] Törne: Det är billigdt, att den, som ärfwer penningar, hafwer om dem mindre frijheet än den, som wärfwer.
Assessor Lilliemark: Om den skillnat kunde observeras, och äre Hoffrätternes betänckiande alle om detta lijka.
B [orgm.
] Törne: Man kan ju äfwen wähl förskingra arfwegodz, som doch alltijdh skillies ifrån aflinge alle tijder, äfwen så kan skie med penningar.
Hr Lovisin: Her hafwer warit een ballberare son, Tobias Hemming, 507. som ärfft 30000 r: dr, frågas, om det är billigdt, att han bör hafwa så stoor makt om dem, som han dem wärfft.
Mig synes, [att] der han än hade dem behållne, skulle han deraf få lijtet testementera.
Hr Lovisin: Uthi aflinge löösöron will jag wähl, att ⅓ är legitima barnen emellan och i arff ⅔, så att een kan hafwa frijheet disponera det andra.
Assess.
Lilliemark: Är doch stoor skillnadt i fast och löst, det faste må eij skingras.
Hr Lovisin: Kan jag iu icke äfwen wähl i lagen förbiuda att skingra löösöron, och statuera, att [de] behållas effter inventarium, giör iu sielfwa förnufftet skillnat emellan erfft och wärfft löst.
B [orgm.
] Törne: Her är quæstio, om icke kan giöras skillnatt uti sådane löse erffde och wärffde penningar.
Och minnes jag eij annat, än her är slutit, att arfwegodz må eij bortgifwas.
Assessor Lilliemark assentit.
Borgm.
Törne pergit: Men uti det löse hafwe wij iu slutit, att wiss legitima moste observeras.
Assessor Lilliemark: Mig synes een kunna säija, [att] der een will hindra mig dhe erfde löösöron disponera, lärer jag af dem annat giöra.
Hr Lovisin: Man kan äfwen säija det samme om aflinge, ty det är iu samme skiäl.
Jag will allenast hafwa skillnatt i arf och aflinge löst, som sagdt är, att man mindre af det erfde får testementera än wärfde.
Borgm.
Törne opläste cap.
9 Jordeb.
LL., hwilket han holler före allenast tala om bördzrätt, att neml.
aflat jord är eij af nöden bördbiuda, men att der skall gifwas så frij disposition på alt sätt, kan jag eij see.
Testamente till barn effterlåtligare.
Hr Lovisin: All lag och natur gifwer större frijheet i aflat än ärfft, och holler jag medh, att till een fremmande må eij gifwas mehr än ¼ eller 1 / 5, men till och emellan barnen bör den frijheet wara större, ty der medh kan familien conservari; och det, som gifwes först åth een eller den äldre, faller sedan till den andre, altså omsijder blifwer det allom till nytta.
508.
Ass.
Lilliemark: Den frijheet att gifwa åth sijne barn kan och mycket skada, till exempel, der een man sig annan gång giffter, hender mäst, att dhe senare barn gifwes mehr.
Borgm.
Camen: Kan een rijk man, som sine barn af förre hustrun afwittrat, gifwa alt det öfrige åth dhe i senare giffte.
Mig synes, att lagen kan wähl sådant hindra.
Hr Lovisin: Intet kan jag säija, att han bör gifwa alt åth dhe senare, men att han eij skall kunna gifwa mehr åth dem senare sijne egne barn än åth een fremmandhe, der om må ingen twifla, ty barn böra hafwa præ för fremmande, och barn sin emellan, den som mehr tienar sin fader, än de andre det giöra.
Hr Lovisin: Mig synes, att af aflinge må legitima wara ¾ eller ⅔ åthminstone till barnen, så att man till fremmande eij mehr må gifwa än ⅓ eller ¼ högst, så att af 3000 må gifwas 1000.
Borgm.
Törne: Det är nog, om gifwes ¼ till fremmande och eij högre; och halfft emellan barn.
Hr Lovisin: Ja, der een fierdendehl gifwes till fremmande, är nog, så att af 4000 gifwes 1000; men af det öfrige, att ett wist och slutes som fidei commissum, så att en wiss dehl blifwer till fructus behollen för een af barnen, men proprietas hoos alla.
Assessor Lilliemark: Sådant fidei commissum kan doch graveras gienom perduellione, creditorer etc.
Hr Lovisin: Sådant blifwer ju alltijdh förebygdt, och fidei commissum på sitt serdeles sätt inrättat, så att när han sig förbryter, mister han det samme, men är sådant intet föreskrifwit, niuter till exempel den fructum, som hafwer fidei commissarii rätt, så länge han den sielf niuter.
Borgm.
Camen och Törne togo afträde, efterskickade uti Commerciecollegio, hwar med de andre och oppstego och skilldes åth.
509.
Den 9 Septemb: r 1690.
Hans Höggrefl: e Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouverneurn.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Secreter Ehrenhielm.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgm.
Camen.
Borgm.
Törne.
Hoffj.
Ehrenberg.
Rådman Brunell.
Apelgren Auscultant.
Blef Anders Apelgren intagen såssom Auscultant uti den Kongel.
Commissionen.
Frelses med ofrelse giffte.
Discurerades om adelens gifftermåhl medh ofrälse, serdeles om der om skulle införas i lagen.
Hr Lovisin: Her hafwer warit discurerat öfwer adelens privilegier, att her synes ey af nöden allegera uti lagen, utan alldeles införa uti lagen af dem hwad som af nöden ähr, utan att beropa sig på privilegierna, elliest skulle man wara förplichtadt att alltijdh löpa till privileg [ierne].
Secreter Leijonm [ar] k: Tillförende är redo aftalt, att her in föres, hwad om frelse person skall lag wara, när gifftermåhl skier, och som uthi privilegierne är det och redo insatt, hafwer warit meningen, att der om sig på privileg [ierne] beropa, och är tillförende widlyftigdt discurerat, hwad det är, som frelse möö förwerckar med lägersmåhl; och är uti sal.
H: s Excell: ts Gref Lindskiölds tijdh sagdt, att frelserätt allenast förwerckas, eij jorden.
Frelserätt.
Hr Lovisin: Jag weth eij, hwad som frälserätt är, när afraden tages ifrån godzet.
Secret.
Leijonmark: Är doch den skillnadt uti frälserätten, att frälseränta förwandlas, när som blifwer af skattegårdar frelsegårdar, blifwer och räntan förwandlat, serdeles i anseende till dagzwercken etc.
H: s Excell: ts: Frälserätten må wara mehr eller mindre, så är det nog, att her sättes, [att] frelserätten förwerckas, och seer jag eij wara her af nöden der om discurera wijdare, ty hwad den rätten är kommer eij hijt.
B [orgm.
] Camen: Till hwem faller frelserätten?
R [esponsum est]: Till nemste slächt.
H: s Excell: ts: En adelsman hafwer mindre gravationer hoos sig af skattebonde ränta än af frelse, så att han eij gifwer så mycket af skatte som frelse uti contribution, men elliest seer jag eij annat, än nyttan lärer kunna wara för frelseman, men [ɔ: frelsemannen?
] lijka af skatte och frelse.
510.
Frälses möös lägersmåhl.
Hr Lovisin: Her är mäst quæstio om det, som een frälses möö mister igenom lägersmåhl, om icke det bör wara sådant straff, som är lideligit, att hon eij alldeles moste crepera; andre kunna blifwa af föräldrar opptagne för sådan sin brått; men der een adels möö sig förseer, har tillförende godzet fallit konungen till, om K. Maij: t will een sådan tillgifwa, och den een annan till hustru gifwa, [frågas], hwad tå af blifwer.
Hans Excell: ts: Jag finner her wara quæstionis, om een frälsejungfru skulle i ofrälse giffte gå, och Kongl.
Maij: t wille det enteligen gilla, om den äntå skall wara sin slächts discretion underkastadt; mig synes her kunna insättias pœna.
Doch lijkwähl stånde till konungen hwad han will een sådan persons willkorl [ɔ: vilkor] förbättra och honom etc. äfwen som uti paterna potestate är infört, att han kan sin dotter tillgifwa, äfwen så att Kongel.
Maij: t kan ett sådant måhl förbettra.
Borgm.
Törne: Fundamentet är, att een skillnatt må wara emellan stånden, så att med gifftermåhl eij må skie confusion, och enteligen dermedelst komma till att nyttia den frijheet Kongel.
Maij: t gifwit ett stånd, och eij annat, derföre kommer her mäst Kongl.
Maij: tt om detta att ordna, som det och mäst anseer Kongl.
Maij: t.
Secreter Leijonmark: Her är præjudicatum om klöster godz, som blefwo igenom een qwinsperson förwerckade, och tå giordes skillnat emellan det Kongel.
Maij: t och Cronans warit och arfwegodz, så att cronegodzen gingo till Cronan, och arfwejorden till slächten.
H: s Excell: ts: Præsens status reip [ublic] æ fordrar så, att den, som i ächtenskapp sig förgriper, förgrijper sig emot öfwerheeten, eij [emot] slächten, och i ty hörer det Kongel.
Maij: t att ordinera, som emoot [ɔ: emot hvilken] brytes, och eij slächten.
Hr Lovisin: Her är redo giort lag om den sig förbryter emoot fader etc.
Men her återstår, att man om frelse persons straff sluter.
Ass.
Hassel: Om fader samtycker till ofrälse giffte?
511.
H: s Excell: ts: Godzen får den doch eij utan Kongel.
Maij: tz tillståndh, fast fader samtycker och det för privileg [iernes] skull, alt så: som fader eij kan gifwa ofrälse frälserätt i godz, så kan Kongel.
Maij: t den rätt återgifwa fader emot, der så skiäl till äro, och är in distinctum, att Kongel.
Maij: t beholler sin rätt allena att den gifwa, till hwilken Hans Maij: t will.
Frelserätt.
Hr Lovisin: Hwad frälserätt är, har offtast warit disputerat.
Hans Excell: ts: De frijheter, som een och annan har prætenderat, är kallat frälserätt, sådant som adelen har hafft af landet, hwar med han förment Kongel.
Maij: tt eij kunnat sig befatta.
Ass.
Hassel: Om man effter denne tijdh skulle säija, hwad frälserätt ähr?
H: s Excell: ts: Det, som denne tijdh är frälserätt, är det samma, som adelen niuter och exercerar sådan frälserätt effter tijderne; och den, som sitt förwerckar, han förwerckar det, som wid den tijdh är frälserätt eller sedan för frelserätt förklaras kan.
H: s Excell: ts: Jag moste taga affträde opp uti Canseliet, och hafwer jag allenast att påminna, det Hans Kongel.
Maij: t har nyligen effterfrågat, huru med arbetet ähr, om eij dhe både balckar äro snart färdige att afskickas.
Tog så afträde.
Secret.
Leijonmark: Jag hafwer her effterfölgt det, som tillförende är slutit, och är detta een fast angelägen saak, som ej stannar blått widh att ett straff ordinera, utan hafwer fast mehr in recessu, neml.
att säija, hwad för frälserätt förwerckas med lägersmåhl.
Hr Lovisin: Hwad som redan slutit ähr will jag eij det ringeste omtahla, som jag doch är her och een lem, kan jag eij annat än min mening säija, serdeles så länge som alt eij är slutit.
Secreter Leijonmark: Så faller frälserätten till Kongel.
Maij: t, der een sig förbryter.
Hr Lovisin: Min mening är her att påminna, det bör hwar een sig noga föresee i sin balk, att han alt noga öfwerseer, att intet förgiätes eller emoot hwart annat införes, serdeles som hwar och een förnemst bör swara för sin balk, och wij moste oss tilltro till den, 512. som balken utharbetar, att han intet förgiäter eller förer contrarieteter inn, warandes stoor åthskillnatt uti alle criminibus, hoor, lönskeläger, lägersmåhl i fästning etc., och äro åthskillige casus uti privileg [ierne], som alle böre ihugkommas.
Secreter Leijonmark: Her är redo infört alla dhe måhl, [som] jag hafwer hollit före wara särskilte, så att intet är forbijgångit.
Frelses möös lägersmåhl swårare.
Ass.
Hassel: Skillnaden på personerne böre och giöra skillnadt i straffet i det, som personen kan angå.
Oplästes § 4 af privileg [ierne af år] 1622, hwar widh observerades, att sådant förbud kommit är allena af Kongel.
Maij: t, altså är Kongel.
Maij: t allena tillhörigdt att der uthi uthom allmän lag ordinera och dispensera.
Secreter Leijonm [ar] k: Her är doch eij infört [1.
] hwadh frälserätt är; 2. till hwem den förwerkas.
Hr Lovisin: Det torde mongen wara nog owiss, hwad frälserätt ähr, och hwar uti den består, är doch högdt af nöden, att lagen giöres klar, att hwar een den förstår.
Secret.
Leijonmark: Jag wille gierna der uthinnan och sökia giörat [ɔ: göra det], så att alt woro klart, men som her till är allenast uti dhet gamle stadnadt, har jag eij wijdare det kunnat införa, och hafwer jag eij annars her wid kunnat mig finna, utan moste jag bekienna, att jag eij annat kan see, än Kongel.
Maij: t det hemskiuta.
Borgm.
Törne: Om de ord tillsattes, att Kongel.
Maij: t sådant hemskiutes, synes wara lijka, emedan sådant alltijdh af sig sielf förstås.
Hr Lovisin: Min mening har alltijdh warit, att lagen moste giöras nu klar och förtaga all disput her effter.
Secret.
Leijonm [ar] k: Det kan sättias klart nog således: hafwe förwerckat sin frelserätt och förmåhn till Cronan.
Prästers arfwejord huru delas eller till gifftorätt hörer.
Secret.
Leijonm [ark]: Tillförende är och påmint om prästers gifftorätt, hwarom jag nu och oppsatt in § 4, och oplästes hela capitlet; hwar wid inföll discurs, om prästers arfwejord erfwes effter St [ads] l [ag] eller L [an] dzl [ag].
513.
Secreter Leijonmark: Effter Landzlag går arfwejord på landet.
Alii omnes: När arf faller effter präst går det effter St [ads] l [ag].
Borgm.
Camen: Än der een präst, får med een adelsdam godz?
Hr Lovisin: Präst gifftes eij till adelssm [an] s godz, utan blifwer det wid sin natur.
Ass.
Hassel et Borgm.
Törne consentiunt: Och kan eij präst större rätt hafwa än adelssman.
Ass.
Hassel: Om een bijskop tager een adelsmöö, een Häradzhöfdings dotter, skulle han dermedelst förwercka hennes frälserätt?
Hr Lovisin: Her är quæstio, huru den gård, [som] een adelssmöö hafwer, som gifft är med präst, skall deelas, om hon föllier mannens willkorl [ɔ: vilkor] eller eij; hwarpå intet wijdare swarades.
Gifftorätt.
Assess.
Hassel opläste det opsatte capitel om gifftorätten, och der wid in principio desidererade, att der är eij så klart insatt, att mannen gifftes till hustruns löösöron [som] hon eger för gifftermålet; hwilket alle andre och bijföllo wara een defect, och böra tydeligen tillsättias, serdeles som sådant är fast essentiale, att nembl.
man gifftes strax till det hon eger i löösöron.
Gifftorätt i wärfdegodz.
Borgm.
Törne: Kan och wähl säijas, [att] förre lagens mening warit med ordet odaljord allenast att undantaga arfwejord, och der med synes som willia införa, att communio bör wara uti det werfde, som man eller hustru för gifftermålet kan [hafwa] egdt; som till exempel, der een hustru har penningar 20000, får hon [ɔ: han] deraf sin ⅔.
Der hon derföre godz kiöper, får han eij.
Hr Lovisin: Är doch eij twifwel om lagens mening och praxi, att all jord tages undan, erffd eller wärfd.
Ass.
Hassel: Det hafwer sine skiäl och låter sig wähl så tyckia, att allenast odal eller erfde jord undantages, och eij den wärfde, så att denne bör gå till communionem.
B [orgm.
] Camen: Har hon och den frijheet att sitt aflinge låta till sin man, om hon will?
Ass.
Hassel: In dependenter [ɔ: Ja, dependerar?
] det doch allenast af hennes grace, det andra är elliest een rättigheet.
514.
Hr Lovisin: Lagen uthtyder sig på andre rum som c.
31 Edzb.
[LL.
], derest och allmenningsjordh kallas löösöre; serdeles doch emedan der allenast är melioration, som den man eger widh allmennings jordh.
Borgm.
Törne: Äfwen så kan wärfde jordh räknas för löösöre, som stadzens tompter räknas och för löösören.
Prästers gifftorätt i erfwejord.
Discurerades å nyo, hwad gifftorätt präst hafwer, som får een hustru, som äger landtgodz, antingen halfft effter privileg [ierne], eller intet effter allmän lag, eller ⅓ af löösöron.
B [orgm.
] Törne: Mig synes, [att] han kan doch eij äga större rätt än een adelssman till sin hustrus godz, och endoch han får lof att taga een adelssmöö till sin hustru, synes doch det skie utan at minska hennes och hennes slächts räntor.
Hr Lovisin: Om een präst tager bonde dotter, som äger skatterätt, får han af den sin dehl eller eij?
Ass.
Hassel: Tager een präst een adelsmöö, förwerckar hon sin frälserätt.
Hr Lovisin continuerar sin fråga: om hennes slächt mista kunna sin dehl uti skatterätten, som den prästehustru äger; een borgare får eij dehl i sin hustrus gård på landet, twärtom får adelssman eij i huus i staden, der han får borgaredotter, men hwad präst af landtgodz far, är eij ännu deciderat.
Borgm.
Törne: Det är fast disputabelt, det sagdt är, och bör det observeras och her slitas; så kan och säijas: om präst hafwer förr een skatte gård, om hustru må få dehl deraf?
Hr Lovisin: Mig synes kunna uti det oppsatte capitel om gifftorätt införas uti een mening, att man och hustru gifftes till hwar andras löse, och eij så noga med särskilt mening skillias och sättias först om honom och hans gifftorätt, och sedan om hennes dehl, som nu opsatt ähr, utan således: man och hustru gifftes i hwars annars löösöron, som de äga, iemwähl aflinge jord under ächtenskapet, han till ⅔ hon ⅓.
Så blifwer och hon dehlachtig af hans heder och wärde etc.
Hr Lovisin continuerar sitt förre: om präst får adelssmöö; och 515. säijer sin mening wara, att i det godz, som eij gifftorätt ähr, som ähr arfwegodz, kan han eij niuta dhel uti, och så synes mig her böra införas, ty med sitt gifftermåhl bör han eij androm skada, och der han inge barn hafwer, lemna det åth sine andre arfwingar.
Pacta antenuptialia.
Oplästes cap.
om förord för gifftermåhl eller pactis antenuptialibus, hwilket å nyo corrigerades och tillsattes någre ordh; påmintes iemwähl wid de ordh af Ass.
Hassel: utan någons förfång, som den tijdh till ägendommen kunde rätt hafwa: der inge barn äro, skier iu förfång hustruns arfwingar, om hon ingår pactum emoot lag, och således lärer det förord alltijdh kunna disputeras.
Hr Lovisin: Her är mäst uthsett på creditorer, och skie mäst sådane förordh, så att den ene eij blifwer dehlachtig af annans ägendomb; och synes mig dhe ordh wara klare, korte och alt nödigdt infatta.
Men her kan infalla een annan casus, som disputeras kan; således, om den, som får den personen, som förr har ingådt pactum; eller sådant pactum woro under gofwan, om han kan disputera det pactum; som till exempel, om den andre man kan disputera det, som wid det förste gifftermåhl är slutit; hwilket allom syntes orimmeligit, som till exempel: om Grefwinnan Vrangel kunnat med skiäl disputera den disposition dess swärfader långt för dess mans gifftermåhl giort om sitt godz, wid infallande gifftermåhl, hwilket befans sedan wara af henne fåfängdt begynt; och slötz session.
Den 11 Septemb.
1690.
Hans Excell: ts Kongel.
Rådet och Gouverneurn.
Landzhöfdingen Hr Lovisin.
Assessor Hassel.
Secreter Leijonmark.
Borgm.
Törne.
Assessor Lilliemark.
Hoffj.
Ehrenberg.
Rådman Brunell.
Hr Lovisin: Hwad saker kan nu blifwa företagne?
Secreter Leijonmark lärer eij mehr hafwa af sitt att före draga.
Secreter Leijonmark: Jag hafwer uthgifwit att rent skrifwa af det opsatt ähr, och understår jag mig eij att föredraga det, som redo slutit ähr.
516.
Om löös öron ärfde och wärfde.
Ass.
Lilliemark: Om nu kunde företagas Testamentsordningen, hwilken doch tillförende ähr af sal.
Excell: ts Gref Lindskiöld gienomsedd, och är elliest detta opsatt effter det, som tillförende warit slutit, och Kongel.
Hoffrätterne sin mening mästedels lijka fattat, att med löösöron erfde eller wärfde må ingen skillnatt wara.
Hr Lovisin: Jag ser eij, hwarföre man her utinnan eij giöra kan skillnadt, och weth jag wähl, huru det är uti Kongel.
Hoffrätternes betänckiande insatt, och huru quæstion är formerat.
Seer jag och iemwähl eij, hwarföre icke både uti staden och landet kan wara lijka lag, serdeles och hwarföre eij införas må om fidei commisso uti staden till barnen etc. Arfwejord uti staden och landet.
Hr Lovisin: Mig synes och, att lijka lag kan giöras äfwen om arfwehuus i staden och på landet.
Alii omnes: Är doch een stoor skillnatt emellan godz på landet och i staden, att godz på landet äro i större säkerheet än i staden.
Borgm.
Törne: Gifftes eij heller man till något godz på landet, som och skillnatt giör i monga måhl.
Hr Lovisin: Det kan och sig wähl giöra låta, att gifftorätt blifwer i godzet på landet.
B [orgm.
] Törne: Her är doch satt och fattat lijka om testamente i löösöron i staden och landet.
Secret.
Leijonmark: Her hafwer och warit uti consideration ratio quædam politica, att neml.
i staden kan huus sällias utan sådant anseende som på landet, och är een man offta i staden bättre betient medh pengar än huus för handelen skull.
Hr Lovisin: Rationem politicam seer jag eij så stoor, utan är ratio eadem, att det länder till familiens conservation äfwen som på landet.
B [orgm.
] Törne: Huus äro staden till förkåfran, och är elliest sant, att commercierne synes eij tåla sådant twång ifrå huus sälliande, så att der synes frijheet wara större.
B [orgm.
] Törne: I städerne är högst angelägit, att ägendommen kan, enär behöfwes, förwandlas, emedan der eij så fast giöras kan som på landet.
Fideicommis.
Hr Lovisin: Jag kan eij annat see än det är angelägit giöra skillnatt emellan erfde och wärfde iemwähl löse godz, serdeles som 517. man och seer lagen stadigdt hållit den skylldig med godz ehrsättia det godz han ärfft och sålt, så att han dhe löösöron eij må disponera.
Seer jag och eij annat än det är rätt att lemna den rätt åth acquirenten, att han kan något wist gifwa till sine harn mehr än till Fidei commissum emellan barn.
fremmande, och i bland barn iemwähl fidei commissum lemna, hwilket doch henda kan alle barn ene effter den andre till nytta, och kan ingen säija wara obilligdt, att jag sätter een lag mine barn emellan, så att den, som sällier eller abalienerar det huus etc., han må sin rätt mista.
Borgm.
Törne: Det synes alt rätt, när doch legitima serveras.
Hr Lovisin: Ingen kan iu wägra mig giöra den förordning, att mine barn skole beholla det och det huus, och lemna den ograverade till sine barn etc., och weth man wähl, att her hafwer warit äfwen på tahl att införas som i Engelandh, det een eller annan af barnen af dhe ällste beholla alt etc.
Hr Lovisin: Löösöron att lemna uti vel per fidei commissum synes ogörl [igit], men med faste godz synes wähl kunna gå ann.
B [orgm.
] Törne: När någon proportion observeras emellan barnen, synes alt gå ann, doch seer man eij annat än omsijder stannar der wid, att sådane till exempel huus i staden, som så lemnas, moste sedan barn effter barn stanna hos den ällste.
Hr Lovisin: Ja, så är fuller och meningen, och opläste Hr Lovisin den punct af Testamentsordningen, som handlar om fidei commisso.
Borgm.
Törne: Ingen troor, [att] jag är emoot, att icke fidei commissum må tillåtas, allenast der wid observeras, att eij allt för stoor frijheet brukes.
Hr Lovisin repeterar sitt förre, att i faste huus och godz synes detta heel wäl angå, men eij giärna uti löösöron.
Rådman Brunel: Der sådane fidei commissa för starcke giöres, kan lätteligen skie, att een sådan, som det hafwer, eij lärer kunna finna hoos andre credit, för den fara skull man befruchtar hoos den, [som] sitt egit eij hafwer.
Hr Lovisin: Mig synes honom dess lättare få credit, der creditor seer sig alltijd kunna af fidei commissi frucht winna sitt igen.
B [orgm.
] Törne: När proportion emellan barn observeras, synes alt wähl.
518.
Hr Lovisin: Det är doch eij annat än rätt, om den man, som lemnar sine barn något, om han och der widh förbiuder dem att det abalienera.
Och will någon der wid annat sig företaga än af det sig föda, må han det giöra, handla och wandla af och medh det, som han sig sielf wärfft, men det han effter mig fått, skall alltijdh stå och blifwa orubbat.
Borgm.
Törne: Jag ser eij, att een fader kan förbiudas giöra een sådan förordning, allenast att der widh eij præjudiceras de andre barnen.
Inkom H: s Excell: ts Kongel.
Rådet och Præses.
Hr Lovisin repeterar hwad han uti gienomläsandet af det om testamente opsatt ähr observerat, nembl.
1. att skillnatt giöres emellan det ärfde och wärfde; 2. att man må till barn mehr än till andre gifwa, ett mehr än annat; serdeles 3. att ibland dem kunna fidei commissa ordnas, och i det att någon frijheet lemnas.
H: s Excell: ts: Så wijda her är een constitutio regia ny, synes der wid kunna förblifwa, men att der till taga fundament af lege Christopheri cap.
9 [Jordeb.
] är fåfängdt, och williom wij see till legem Mosaicam eller annan legem naturalem, är iu orimligit att willia förordna, det må een fader contra ςτοργὴν naturalem utan skiäl exhæreditera sine barn eller bortgifwa alt sådant aflat, warandes alt ett till att exhæreditera, och alt sitt bortgifwa.
Fidei commissa.
Discurerades om fidei commisso.
H: s Excell: ts: Uthi wår lag hafwom wij eij förr derom, doch är det fast nödigdt att införas.
Oplästes § 9 af Testamente.
Hr Lovisin: Banco skulle fuller och hafwa der af een stoor styrckia, om på det sätt blefwe capitaler insatte, att dhe alltijdh der stå skulle.
Och är eij min mening, att ett barn skall mehr uthslutas än de andre, utan allenast att det, som är lemnat, bör blifwa orört till godzet och capitalet, altså att intet abalieneras, utan går till ällste son effter annan, och eij heller till sijdo erfwingar, utan till förste acquirentis brysterfwingar.
519.
Assessor Lilliemark et Borgmästar Törne: Än om det eij räcker, som lemnat ähr, till dhe senare barnens och effterkommandes opfostran?
H: s Excell: ts: Wij williom her formera statum quæstionis: om fidei commisso hafwom wij eij förre, frågas derföre, om det må blifwa introducerat, och hwad är fidei commissum; är det icke venia testandi eller dispositio de bonis servandis apud posteros?
Men der de modo discureras, är ju ett connexum testamenti et fidei commissi, och moste [man] altså see, hwad tillförende slutit är om testamente.
Assessor Lilliemark opläser hwad om testamente är oppsatt.
H: s Excell: ts: Hwad proportion moste tå wara emellan barn?
Assessor Lilliemark framwijsar, huru han oppsatt hwad som proportionaliter kan achtas mellan fremmande och barnen.
Borgm.
Törne: Mäst är, att man ansee moste, det omyndige barn eij kunna komma till att lijda.
H: s Excell: ts: Så är meningen, att intet skier emoot förnufftet, man præsupponerar eij någon klook willia een ringa ägendom så lemna, att barn eij kunna af interesse lefwa och hafwa uppehälle, synes derföre man så kunna her säija: der ägendommen är så stoor, att barnen kunna af ⅓ hafwa sit underhåld, skulle icke kunna ⅔ lemnas ad fidei commissum, och det under magistratens skiärskådan, om sådant fidei commissum kan bestå eller eij med barnens gagn?
Och seer jag eij annan wara meningen, än att een fader lemnas frijheet att ordna fidei commiss, allenast ansees, att barnen kunna hafwa sin föda etc. Och synes mig detta nästan lijka med det, som talas uti testamente om legitima; men her är och quæstio: om så ähr, att fader lemnar så stort capital, att barnen kunna lefwa af interesset, må han tå hela capitalet sättia ad fidei commissum?
520.
Oplästes af Cod.
leg. de non abalienando.
Hwar widh Hans Excell: ts observerade, att der talas eij de asse ad fidei commissum, utan hane rem, aliquam rem, det är, att een dehl af ägendommen kan så lemnas per fideicommissum.
Secreter Leijonmark: Det synes hafwa sin swårheet uti effterkommanderne, barne barn etc., huru dhe omsijder sig det till nytto kunna bruka.
Hans Excell: ts: Een man ähr eij plichtig att providere posteris in infinitum, utan måste hwar effter annan sig beflijta att sine providera, och lemna sine barn det möijeligeste effter sig, äfwen som dhe af sine föräldrar godt niutit.
Secreter Leijonmark: I staden synes ibland nödigdt att få sällia det huus, som man så hafwer per fidei commissum.
Hans Excell: ts: Det är eij giörligit att kunna förekomma alle casus fortuitos, och der een hafwer fådt af sine förälldrar något, må han wähl sökia att sig wijdare förkåfra, och will han eij så laga, att han kan wähl see sig före och disponera om det han fådt, hwad kan acquirenten råå derföre?
Borgm.
Törne: Om han doch må af all ägendommen giöra fidei commissum?
Assessor Lilliemark: När det observeras, som sagdt är, att dommaren må pröfwa, om barnen kunna lefwa af det öfrige etc., synes alt nog.
Borgmästar Törne uthförer detta, huru enteligen skall gå, der familien förkåfras barn effter barn, att fidei commissum enteligen måste deelas, eller blifwa wid den förste eller ällste af barnen.
H: s Excell: ts: Det, som her elliest och talas, att fidei commissum kan förwandlas med eld etc., om det tå skulle blifwa eller ändras etc., det stannar doch der wijdh, att dommaren der om moste sluta.
521.
Oplästes hwad betänckiande Kongel.
Sw [ea] Hoffrätt opsatt öfwer testamente, och till Kongl.
Maij: t gifwit angående denne quæstion och de rationes der widh oppsatte äro.
B [orgm.
] Törne: Der een sådan disposition skier, moste och skie een inteckning etc., att ingen må blifwa der med frustrerat.
Om fidei commissi abalienation i nödh.
H: s Excell: ts: Om man och her må lemna till dommarens anpröfwande, om ett fidei commiss må antingen abalieneras eller och der det blifwer per casum fortuitum förändrat, om een tå må derpå läna pengar och det förbättra, om då den, som der till läner, må sin säkerheet derföre hafwa etc.
Borgmäst.
Törne: Den af erfwingarne, som hafwer rådh att oppbyggia eller reparera ett huus till exempel, skall den wara skylldig det att giöra utan wijdare refusion, eller må han för sådan kostnadt eij niuta andre willkorl [ɔ: vilkor] än förr?
Och synes, att detta må och lemnas till dommarens ompröfwande.
Rådm.
Brunell: Än der fideicommissarius kan råka i sådan olägenheet, fengelse eller annor ytterste olycka, må han tå eij tillgrijpa sådant fideicommiss?
B [orgm.
] Törne: Jag tror, der sielfwe testator skulle i sådane fall kunna tillfrågas, må han skulle swara: jag will heller låta min son sittia ewig träl, än att min ordning skall rubbas?
H: s Excell: ts: Alt detta blifwer tå klart och rätt, när dommaren gifwes frijheet till att see hwad rätt och skiäl är i alla fall, och blef detta der widh, som ett sluth.
Testamentes wisshet.
Assess.
Lilliemark opläste, hwad han om testamente fattat.
Discurerades om wissheeten och säkerheeten uti testamente och testatoris willia.
Oplästes § 9 uti Testamentsordningen om wissheeten af testatoris willia.
Rådm.
Brunel påminte widh detta opsatte, att större twifwel är om det, som allenast ähr bomärkie undersatt, än der egenhändigdt nampn ähr.
H: s Excell: ts: Her är 1: mus gradus, der een skrifwit har testamente med egen hand; 2: us, der een med wiss mening confirmerar det wara, som föregår, hans willia; 3: ius, der blåtte namnet underskrifwit är; 4: tus, der allenast bomärkie understår.
A: o 1690 d.
10 Octob.
— — — — — — — — — — — — — — — — 753.
Oplästes c.
8 § 1, hwarwid och slötz, att den, som är rebellis, [5.
] Ad cap.
8 § 1. förwerckar hwad han in possessione hafwer, eij det, som han sedan kunde fåå.
H: s Excell: s: All hans egendom faller till Fiscum, och kan han sedan eij heller något arf taga in perpetuum, uthan är altid considererat som en mortuus.
Ass.
Lilliemarch: Om han mister och alt det, som han hafwer rätt til, men eij ännu tillträdt?
H: s Excell: s: Det han actualiter eij ägt, synes han eij förwerka, men som och all rätt förwärkas, så synes [han] och detta, som in jure consistit, förwerka.
Secret.
Hadorph: Det är exempel, att uti K. Carl den 9 tid woro twå bröder insatte, och för deras död tillföll dem arf, men för innew [arande?
] jäf woro de eij än komne i possessione, utan halfft åhr, sedan de halsshugne wore och dömde att mista lif, godz och ähra, men barnen dömde K. Carl sielf til godzen, dem de behålla.
Meningen är: » utan halfft åhr, sedan ... ähra, dömde K. Carl sielf barnen til godzen, dem de behålla ».
Alii: Det synes wara mehr in gratia än jure grundat.
H: s Excell: s: Än om en sådan hafwer twekat att träda til arfwet, för creditorers skuld etc.
Borgmäst.
Cameen: Han synes det eij förwerkat, emedan han dertil sig eij förklarat willia träda.
H: s Excell: s: Det är meningen, att den rätt, som han äger den tid, förwerkar han.
Ass.
Lilliemarch: Ifrån hwad tid, antingen sedan [han] är anklagat, beträd eller öfwerwunnen?
[6.
]
H: s Excell: s: Han mister alt det honom tilfaller, sedan han är beträd med förräderie och angifwen.
Borgmäster Törne: Han dömes då föruth, om han mister det alt, som han äga kan, när han beskylles.
Borgmäster Cameen: Ähr doch alt hans [förverkat?
] til konungen ifrån det han beträdes med missgerning.
H: s Excell: s: Sedan han dömd är, mister han alt sitt, eij förre.
Borgmäst.
Törne: Det är säkrast.
— — — — — — — — — — — — — — — — 755.
Discurerades om des barn, som landzflyktig är för annor missgerning, [8.
] Ad cap.
8 § 2 0.
3. och om de barn han sedan aflar.
Borgmäst.
Cameen: Det barn, [som] sedan aflas, niuter ingen rätt.
H: s Excell: s: Den biltog är och stiäl sig in, gör der med ett stort delictum, och är det en lifsak, hwaraf ju flyter, att det barn, som aflas af den, [som] ingen jus hafwer, kan eij heller någon arfzrätt äga, ty med det att man elliest skulle låta sådant barn arf taga, så legitimerar man des action, att han stiäl sig in, altså synes bäst blifwa wid förre lagen, och i det fall, när han stiäl sig in, intet de legitimera, men i det mål kunne fuller gifwas lindring, om hon reser till honom och aflar barn.
Elliest synes man och kunna göra skilnat emelan delicta och Meningen förtydligas, om ordet » och » uteslutes samt efter ordet » delicta » sättes kolon.
den, som för så grof missgerning är biltog, att han aldrig kan få frid, och andra, och i det förra är bäst blifwa wid lagen.
Borgmäst.
Cameen: Än det barn, som aflas under leijde, kan eij arf mista.
H: s Excell: s: Den observation är god.
Borgmäst.
Törne: Han hafwer lof att komma in, altså och hafwer den frijheet som annan i det fall.
Ass.
Hassel: Til des dom fallen är och tiden är uthe, har han sin frijheet.
Ass.
Lilliemarch: Må man då den skilnat göra, att der hustru reser til honom och aflar barn, att det niuter arf; jämwäl i lejde.
H: s Excell: s: Rijshöfde är effter förre lag uthsluten, och synes oss kunna stanna derwid, att der han stiäl sig, han Felskrifning för: » der han stiäl sig hem ».
och aflar barn, det är skilt från arf; men om det, som aflas, när hustru reser til honom, är annan saak, om man favore conjugii må tillåta det arf.
Ass.
Hassel: Det synes eij hafwa större rätt än fader och altså til det, som genom fader kom, så förwerkar Meningen är: » och altså är det, som genom fader kom, förwerkat ».
, men det, som genom modren [kommit?
], fuller eij är förwerkat, emedan hon intet bryter dermed att hon reser till honom.
H: s Excell: s: Den, som är perpetuel biltog, mister her all rätt effter den tid, til sine barn, men den, som til een tid är biltog, är annat.
Secret.
Hadorph: Lagen förbiuder allenast rijshöfde arf gifwa.
Borgmäst.
Törne: Det är bäst blifwa wid gamble lagen, som är satt in publicum commodum, til straf, säkerheet etc., och gör lagen deruthi åthskillge måhl.
[9.
]
H: s Excell: s: Den, som är biltog, är ingen eller intet til, men får han frid, seer iag eij, hwarföre en sådan rijshöfde eij må taga arf.
Borgmäst.
Cameen: Der en biltog hafwer her broder, döör nu han her, och hafwer och så her en annan bror, får icke den, som inne är, alt arfwet och behåller det alt framgent?
Ass.
Lilliemarch assentit.
H: s Excell: s: Är han till en tid biltog, niuta altid barnen sin rätt, men är han ewig biltog lagd och får doch fred, är något twifwel, om han det arf återfåhr, [som] mediertid fallit är.
Discurerades om den, som frid får, om han tager åter, hwad emedlertid honom tillfallit är.
Borgmäster Törne et Hassel: Får han frid, restitueras han til alla jura cum tota familia.
Ass.
Lilliemarch: Hwilken tager det emedlertid?
H: s Excell: s: Tage det andre emoth borgen.
Qv [æritur], om des barn få det arf, [som] honom emedlertid tilfaller.
H: s Excell: s: Med de ord neste frender synes barn uthslutas.
Borgmäst.
Törne: Får han eij erfwa, huru kunna de erfwa?
Och är texten klar: om arf faller honom eller hans barn etc. til.
H: s Excell: s: Her står det: barn må eij taga arf effter fader sin, och synes alt det arf, som kan tilfalla ett rijshöfde för faders skuld och moders, må det taga, men eij effter fader sin, ty det faller til de förre aflade barn, och blifwa de barn och capaces hæreditatis, om han får frid igen.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1691 d.
22 Jan.
— — — — — — — — — — — — — — — — 938.
Secret.
Hadorph opläser förste caput af sitt concept, hwarwid [42.
] obs [erverades?
] in rubriqven, och corrigerades: huru by må af nyo byggas eller äf ödesmark uptagas.
Discurerades om ödesbys uptagande.
H: s Excell: s: Her är nog funnit, att stor skada är skedt med gårdars afbrennande och slijkt, och att sedan hafwa bönderne eij hindt att uptaga och häfda byen, warandes öfver alt en stoor skada, att byar liggia så öde, att en får större ägor än han kan häfda, eller på en gård komma flere åboer än det kan tåla.
Discurerades om de ord: hafwe landzhöfding makt.
H: s Excell: s: Det synes för mycket att gifva landzhöfd [ing] den makt.
Idem consentiunt alii.
H: s Excell: s addit: Her moste ingen makt tilägnas landzhöfd [ingen], som kan skada publico; finner fuller elliest i lagen, at konungen eller den konungens dom i makt och wärio hafwer etc. tilägnas sin serdeles makt, men her kan införas, att landzhöfdingen gifwe det konungen tilkänna, eller häradshöfdingen gifve det konungen eller den, som konungens rätt i hand hafwer, tilkänna.
Consentiunt alii idem.
H: s Excell: s: Det är her af nöden, att wij her præscribera modum, huru den bör tilkänna gifwa, som byggia will, och att han obligeras att gifva tilkänna hoos den, som makt hafver widare lof att gifwa, och stånde wid hans lof, hwad honom blifwer effterlåtit byggia eller eij.
[43.
]
Påmintes äfwen om de ord, att frijheetz åhr gifwes för den, som byggia will, att de ord kunna eij absolute införas, emedan offta skeer, att den, som wil tillåta en att häfda sin mark, får penningar til.
H: s Excell: s: Änteligen stannar alt wid des instruction, som hafwer herwid att göra, och är her eij att beskrifva, hwad K: l. Maij: t kan göra, uthan hwad dem [ɔ: den] bör göra, som något wil uptaga, och den något äger, som kan uptagas, hwad han bör göra.
Och weeth iag eij, hwad den, som äger en stoor jord och ödemark, gagnar publico.
Man weet, att en deel af adel hafwer lagt sin gård öde, på det Kongl.
Maij: t skulle mista och han niuta gräsgäld; warandes ey meningen her, att änteligen skal derwid blifwa, att den, som sin skogz ägor eij wil uptaga, att han Orden: » att han » böra utgå.
och hindra skall andra att uptaga.
— — — — — — — — — — — — — — — — 941.
Her wid påmintes och, hwad af ett och annat tilfälle är skedt, [55.
] att gårdar blifva öde och falla til gräsgäld genom det tilfälle, att en bonde beswäras för myket af adelen med skiutz etc., Kongl.
Maij: t til skada, som förekommas borde.
Secreter Leijonmarch: Man weet, att för rustningzhåld hafwer mongen lagt en gård eller annan öde, när så hafver warit, att man för några mark skul hafwer most sättia en häst til eller slijkt.
Uplästes å nyo cap.
1, hwarwid Hans Excell: s observ [erade], att her är sensus capitis, [1.
] huru man byggia kan, [2.
] hwilken man bör gifwa det tilkenna eller wid handen, och 3. hwad den plichta bör, som olaga bygger.
H: s Excell: s påminte widare, att her är lijka, om det är frelse eller annan, som wil byggia eller läggia öde.
Secreter Hadorph: Her hafver warit om detta tilförne discurs, och derwid af H: s Excell: s sahl.
Gref Lindschiöldh observerat, att frälse kommer her eij i consideration, emedan man den eij förre skrifwa kan, huru och hwad de byggia skole.
H: s Excell: s: Det är redo sagt, att hwar bör nyttia sin jord publico til gagn, och fast frälseman eij wil sitt nyttia, bör han iu sitt godz publico til gagn låta andra nyttia; warandes honom eij fritt att sitt ödeläggia, och weet iag exempel af mig, att iag hafwer fådt en stoor skog, hwilken wäl kan läggias så wida öde, att deraf kunne Kongl.
Maij: t ingen nytta komma, och twert om publico til gagn häfdas.
Hwarwid påmintes äfven det samma skee med råå och röörs bönder och ägor.
Borgmäst.
Törne: Det moste her föreskrifwas reglor, som obligera en och annan til att examinera sine ägor och tilsee, om de kunna brukas och häfdas.
Secret.
Leyonmarch påminte, att hermed [att?
] ¼ hemman införes, förbiudes en frälse och skatteman att byggia torp, som äro blått för dagzwerke skull.
[56.
]
Assessor Lilliemarch: Kan då en frälse man skillia och söndra sine ägor?
Secret.
Hadorph: Så, att om ¼ blifwer behållit, må det skee och skillias.
— — — — — — — — — — — — — — — — 943.
Oplästes cap.
2 af opsatzen.
[43 jfr 61.
]
Om öde bys optagande.
Ass.
Hassel: Huru länge kan en gård liggia öde, förr än han kan blifva förfallen?
Secret.
Hadorph: Nu är ordningen, att Kongl.
Maij: ts fogde moste doch taga knechten af sådant öde och gräsgäld.
Borgmäster Törne: Synes rätt [att], der en gård länge ligger öde, må en annan få tilstånd den uptaga.
H: s Excell: s: Wij villia her taga scopum att beskrifwa, huru alt skal häfdas och brukas publico til gagn.
— — — — — — — — — — — — — — — — 944.
H: s Excell: s: Jag merker, att her är qvæstio, om och frälsejord [59.
] faller till skattewrak som skattejord, der hon ligger öde.
Alii: Ja, det synes så wara, att Kongl.
Maij: ts ombudzmän böra efftersee, om de kunna byggias och brukas.
Secreter Leyonmarck: Offta är så, att en frälseman eij kan sitt hemman och jord byggia och häfda låta, uthan blifwer af sine rätta orsaker öde.
Borgmäster Törne: Her talas om dem, som wil [liandes] och wetandes låta liggia öde.
H: s Excell: s: Derföre her som altid förstås, att laga skäl skärskådas, serdeles som ingen är så enfaldig, att han så lägger öde, att han är uthan all nytta, hafvandes iag och sedt, att gräsgäld kan en frälseman nytta göra, och Kongl.
Maij: t intet gagna.
H: s Excell: s: Her kan införas: ligger någon jord öde, stånde til nemdens ransakning, om det med ägarens willia eller försummelse skiedt är.
Alii: Mongen lägger öde en och annan gård och gör diurgårdar deraf, som kan tålas, så länge en är capitalist, en [ɔ: men?
] länder doch hans barn til skada.
Assess.
Lilliemarch: I det ställe sagt är, att hwar en mä lof få den jord uptaga, som öde ligger, kunne införas, att den jord, som öde legat så länge, ware Kongl.
Maij: t tilfallen.
H: s Excell: s: Det kan i gemeen så införas på sitt rätta ställe.
Discurerades om den jord, [som] öde ligger.
Borgmäster Cameen: Den jord, [som] i 3 åhr öde ligger, synes falla til Cronan.
H: s Excell: s: Ja, det är wäl, doch med skilnat, om [det är?
] frälse, crono och skatte.
Borgmäster Törne: Om derföre införes, att Kongl.
Maij: ts ombudzman må å frälsejord sättia en annan åboe, att jorden blifver häfdat.
Rådman Brunäll: Ähr det frälse, moste den, som uptager, gifwa skatt til frälseman.
[60.
]
H: s Excell: s: Her är qvæstio om frälsejord, ty frälse man kan eij mehr förwärkan [ɔ: förverka] än skatteman, nembl.
jord sin; altså om skatteman förwärkar sin jord, så må och frälseman äfwen, som låter liggia sin jord 3 åhr öde, [förverka sin?
]; bör och gifvas någre åhrs frijheet til den, som häfda wil.
Secreter Hadorph berättar, huru såsom nu händer och händt hafwer, att man moste gifwa nijo åhrs frijheet i anseende dertil att bönderne ansee sine extraord.
uthlagor, för hwilka de eij frija äro.
H: s Excell: s: Kan her då eij föreläggias såsom in pœnam, att den, som låter sin jord öde blifwa, moste straffas som tilfallet är, emedan her är en specis delicti, och moste pœna förordnas effter delictum, så att, der en gård är aldeles öde, att der blifver en sådan frijheetztid, och der huus är feelaktige, blifwer så lång tid, der gärdzgårdar äro öde, så lång tid etc., och det alt in pœnam delinqventis.
Secret.
Leyonmarch: Her synes komma att betänkias, om icke bättre wore låta böterne för sådant brott komma på dom [inium directum?
], heller än directum [ɔ: utile?
] så att räntan mistes heller än jorden.
H: s Excell: s: Synes doch en eller annan willia heller äga räntan än jorden, och blifwer elliest wid gamble lagen.
Här är rätta qvæstio, om frälse jord bör impune liggia öde, och är her slutit qvod non, men hwad skal han tå mista, jorden eller räntan?
Secret.
Hadorph: Här är meningen, att nemden kan förordna, att han bör plikta och sättia [dit?
] åbon.
H: s Excell: s: Det sielfzwåld att låta sin jord öde liggia moste remedieras, men her att forordna, att her skal allenast sättias åboe derpå igen, det är intet straf; och kan iag intet see, att en bör dermed slippa, äfven som den eij slipper, som genom olyka kommer til att eld släppa på annans gård, fast hans egen brinner med.
— — — — — — — — — — — — — — — — 948.
Discurerades om § 1, uti conceptet cap.
2.
Hwarwid påminte [19.
] Hans Excell: s, att her synes eij så noga hafwa rum det, som her införes neml.
om olaga hefd etc. Och synes som uti princ [ipio] kunne införas, huru såsom all jord skall wara med råå och röör omlagder, så att constitutionen til by och jord bör her föruthgå, warandes elliest alt i mörker famla, til des wist difinneras [ɔ: definieras] om all by och ägodelars skilnat.
Secreter Hadorph opponit, att her talas om ny by, som lägges, hwilken eij hafwer förre råå och röör.
H: s Excell: s: Jag kan eij weeta, huru ny by byggas skal, förr än jag weet constitution [en], som är råå och röör.
Secret.
Hadorph: Her är sagt, att all by skal med råå och röör omlagd wara.
H: s Excell: s: Mig synes, att man moste her säga först, hwad en by är, och huru den bör wara constituerat, nembl.
med råå och röör, kunnandes iag her eij see, huru de orden § 1 kunna her införas, förre än föruthgår, hwad stifft är förre och sedan.
Alii: Her synes bäst, att det, som effteråth går, sättes föruth.
H: s Excell: s: Her synes bäst, att först sättes, huru by bör skillias genom delning, råå, röör, häfd, naturlig skilnat etc.; blifwer den by optagen, som är öde, observeras det samma; wil någon bygga ny by, moste den odal by ingen skada göra, uthan sine ägor med hank och stöör etc. omgärda.
Och slötz, att til neste session formeras begynnelsen af Byggningebalken som sagt är, nembl.
af råå och röör etc. 1691 d.
27 Jan.
— — — — — — — — — — — — — — — — 950 a.
Secreter Hadorph continuerar upläsandet, serdeles hwad som nu [31.
] sedermehra är effter förre gillade methode opsatt.
Hwarwid påmintes, om i ställe för odahlby kan sättias bohlby, ehuruwäl bohlby är den, som lagligen bygd är, odahlby [är] gammalby; enteligen synes, att ordet odahl kan uthslutas, och säga: byar lagligen bygde äre treggiehanda etc. Jämwäl slötz, att hwad som her in textu talas om torp uthslutes.
— — — — — — — — — — — — — — — — 950 b.
Discurerades om uhrfield och uthjord.
[33.
]
Secreter Hadorph: Uthjord ligger teg wid teg i by.
Hans Excell: s: Det är uthjord och, som är serskilt med sin wisse gård eller råå anstengd.
Secret.
Hadorph: Aldrig hafwer jag hördt uthjord annat wara än det, som ligger teg om teg med rätte bys ägor.
Secreter Leyonmarck: Uti Fittia är en uthjord, som i annan by hafwer teg om teg sin ägor.
H: s Excell: s: Kan man göra uthjord och uhrfield til ett, woro wäl, men äro de änteligen så serskilte, att de eij kunna wara ett, böra de wara skilde; warandes uthjordar [de?
] som stå skattlagde och liggia uti andra byar.
— — — — — — — — — — — — — — — — 951.
Assessor Hassel påminte, om denne division af jord och by är [31.
] så nödig [och?
] adæqvat, att han eij kan uthelåtas.
Hans Excell: s: Mig synes detta wara wäl begynt och kunna tåhlas.
— — — — — — — — — — — — — — — — 951.
Discurerades om torpz byggning, om sådane, som äro mindre [51.
] än ¼ må byggias.
Secreter Hadorph: På månge orter är nödigt, att ⅛ gård blifva bygde.
Alii: Elliest äro monge torp för ryttare, knechtar och båtzmän nödige, hwilka doch eij äro skattlagde.
— — — — — — — — — — — — — — — — 952.
Discurerades om methoden eller wägen, som sökas skal, när en [43.
] wil byggia, antingen man måste först gå til landzhöfdingen eller tinget, och syntes det, som opsatt är, wäl accordera, serdeles påmintes, att Landzhöfdingen H: r Lovisin hafwer när warit, när detta är först upläst och derwid intet påmint.
— — — — — — — — — — — — — — — — 952.
Oplästes cap.
3.
Huru gamal ödesby skal uptagas.
[63.
]
Ad § 3 påminte Hans Excell: s, att grannarnes samtykie eller åsämiande hafver her eij rum, emedan ägorne moste så delas som lag är, elliest kunde skee, att den ene wille den andra willfara, och således göra det, som i längden kunne skada publico.
— — — — — — — — — — — — — — — — 953.
Så påmintes wid orden öre och örtug af Borgmäster Törne, [19.
] att som först är omtalt om byars skilnat, om och derwid kunde fogas, huru byar skole skillias med råå och röör, öre och örtug, och hwad det är, så att alt wore i begynnelsen förklarat förre än något omtaltes.
Secret.
Hadorph: Det är infört på sitt rätta ställe, och lärer finnas det der hafva sitt rum.
Borgmäster Törne continuerar imo et alii, att det synes doch wara wäl, att sådant föregår.
[20.
]
Secreter Hadorph företog det capitel, [som] derom är upsatt.
H: s Excell: s inkom, som war litet uthgången, och då föredrog Borgmäster Törne sin mehning, hwilket hans Excell: s och tykte godt vara.
— — — — — — — — — — — — — — — — 953.
Assessor Hassel påminte ad princ [ipium] cap.
3, att der talas [60.
] om by, som ligger öde, huru länge de må liggia öde etc.
Secret.
Hadorph: Her talas allenast om de ödesbyar, som eij genom förwållande är blefwin öde; uthan är så, att man eij kan effterfråga, hwad orsaak är til ödesmåhlet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 959.
Borgmäster Törne påminner her om methoden, att, som i begynnelsen [20.
] är sagt om byars åthskilnat, wore wäl, att derpå fölgde, huru de skola med råå och röör skillias, och enteligen uti serskilt capite: om twistas, huru synas må.
1691 d.
17 Febr.
— — — — — — — — — — — — — — — — 961.
Secreter Hadorph: På den påminnelse, som gord är, hafwer jag [20.
] nu upsatt, hwad mehr til råå och röör kommer.
Borgmäst.
Törne: Ja, det är min mening, att her som fundament til alt annat sätties för uth om råå och röör, hwad det är och uthtydes hwart på sitt ställe.
Secret.
Hadorph opläser hwad upsatt är om råå och röör, huru monge slag om byars, almenningers, kyrkioägors, råå etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 961.
Discurerades om kyrkioäger.
[218.
]
Secreter Hadorph: Her finnes kyrkior, som hafwa sine egne skogar och ägor, serdeles i Wästergöthland, hwarest ibland annat är en kyrkia, som hafwer sin skog, Råda skog, som hafwer sine rätta råå, och hafwer iag dömt wid den ort emellan Hans Excell: s Gref Magnus De la Gardie och kyrkian; hafvandes skogen warit gifven ifrån kyrkian till Erland Kafle, men som fans ett gammalt bref i kyrkian, som uthwiste skogen med sine råå och röör höra til kyrkian, och är skogen på en sida dijkat in til kyrkiogården, på andre sidan med steenar lagd in til kyrkian, ty dömdes den kyrkian til.
— — — — — — — — — — — — — — — — 962.
Oplästes heela caput, som delar jorden uti 10 slag, som med [20.
] råå och röör omlagde skola wara.
Borgmäster Törne: Jag wille weeta, om de råå, som äre emellan provincierne etc., äro skilde ifrån hwar andra, så att man kan see, att de landz skilnader äro.
Secret.
Hadorph: De äro mästedels större stenar, elliest äro de lijka med andra rätta röör.
Assessor Hassel consentit.
Borgmäster Törne: Her är mäst nödigt att säga, hwad och huru råå och röör är.
Assessor Hassel: Her synes nödigt att införas, huru monge råå är, och huru de see uth etc. och wara böre.
Påmintes, att her är nyligen uthgången en Landtmätareinstruction, som synes her böra jemföras och sees, och gafz mig ordres att fråga effter samma instruction, och annat, som her til kan höra och lyda.
— — — — — — — — — — — — — — — — 963.
Oplästes cap.
4 af conceptet.
[20.
]
Inkom Hans Höggrefl. Excell: s, Gref Gyllenstolpe.
Secret.
Hadorph berättar om det han upsatt hafwer, huru monge slag jord i rijket finnes, som är rålagd etc.
Påmintes, att Lantmätareinstruction efftersees och confereras.
H: s Excell: s: Landtmätare lära kunna weta wid detta tilfälle, [21.
] huru råå finnes uti landet; och att råå äro mäst ordinarie femsteena råå; doch gillas andra.
Och kunne man see på samma instruction, hwad den kan innehafwa detta angående.
Assessor Lilliemarch: Man mehnar her nödigt att beskrifwas, huru råå skal wara.
H: s Excell: s: Ja, det är wäl och, att her beskrifwas rån och wijsare, huru de skola wara och hafwa sin kant, fast de nu finnes offta åthskilde.
Secret.
Hadorph: Jag hafwer uthsatt, huru knäröö etc. skola alt på annat wijsa.
— — — — — — — — — — — — — — — — 964.
Oplästes cap.
6 af conceptet, om swalar, huru de byggas må.
[255.
]
H: s Excell: s påminte det iu wara förbudit att bygga på almen gata, hwarwid man blifwa kan, och sättia, att ingen må byggia lenger uth på almen gata än til ⅛, 1 / 10 etc., emedan gatorne äro åthskillige och eij lijka, wahrandes: 1. absolute prohibitum att byggia öfwer heel gatan; 2. eij längre uth än som gatan kan tåla, eller må man lemna detta til Magistratens disposition, emedan man har ondt wid detta så absolute förbiuda.
Doch föll Hans Excell: s på den mening, att en deel blifwer effterlåten, som 1 / 6 til att byggia, eller att intet uthbygge skeer på gata, som eij hafver 12 alnar.
Borgm.
Camen et Brunell: Detta ähr bäst att lemna till stadzens upsynsmän.
— — — — — — — — — — — — — — — — 964.
Discurerades om huusbyggnat i staden och att her effter förbiudes, [259.
] det ingen må tillåtas att byggia så, att den ene brukar den andras wägg til sitt huus, hwarom refererades åthskillige exempel skedt och funnit wara.
H: s Excell: s: Der en enteligen så bygger, är nödigt, att i stadzens book teknas, huru bygdt är, att hwar må weeta sin wägg.
— — — — — — — — — — — — — — — — 965.
Oplästes widare af conceptet om almenne gators bredd, om her skal [253.
] insättias wist alnetaal, och syntes, att man det lemnar til Magistraten.
Borgmäster Cameen et Brunell: Må icke detta lemnas til Magistraten, emedan alle bygningar ske effter en wiss dessin.
H: s Excell: s: En norm är lijkwäl god för Magistraten, och kan införas: alle nye almenne gator bygges effter konungens eller des embetesmäns tilstånd, eller att lass kunna mötas och wid annan köra, att enbeteslass 6 eller 8 kunna fölgas, 4 twebetes, wagnar 3, etc.
Ass: Lilliemarck: Ähr doch wäl, att ett wist alnetaal insättes för allmänne gator och grannar.
Borgm.
Cameen: Wore så att ingen byggnat skeer uthan wiss dessin af högre hand, woro wäl, emedan man finner, att gator ene gång effter annan moste rifwas.
— — — — — — — — — — — — — — — — 966.
Rådman Brunell påminte, att til den delen, som handlar om [244.
] stadzens ordningar, är och infört om bygninger under titulen om Byggningz collegio etc.
H: s Excell: s: Om det, som til byggning hörer, föres til Byggningebalken, så att hwad angår Magistratens upsikt derwid kan föras til den deel om stadzens ordninger, men om bygnaden hijt, är doch wäl, om de gode Herrar träda til samman och conferera herom.
Ass.
Lilliemarck påminner, att her är fuller opläst någre capita, som icke äro her om discurerade, uthan allenast hörde.
Slötz, att Borgmästerne conferera med Secret.
Hadorph om det, som angår stadzens bygnader.
— — — — — — — — — — — — — — — — 967.
Oplästes cap.
10 af conceptet.
Hwarwid observerade en och [68.
] annan, att tompterne äro offta olijka och eij jämnade effter ägorne, serdeles som monge hafwa sig intagor gordt.
Assessor Hassel: Man skal eij få hwar tionde by, som hafwa sina tomteråå, uthan hafwa monge större tomter intagit än tilbör, och tror man nestan, [att] sådane tompteråå antingen intet finnas, eller och att de alt för gambla äro.
Borgmäster Törne: Om detta hade ett säkert fundament, eller så stor nödwändigheet, synes godt, att det införas, men synes en [ɔ: nu?
] eij nödigt, och discurerades något herom, hwilket bättre må wara, att fördelningen inrätta effter öre och örtug eller tunna och pund.
Secreter Leyonmarck: Åkrarne äro eij alle lijka gode, derföre på det att den, som hafwer åker, som ligger nermare til solen, må eij altid gifwas och tilägnas enom, derföre måste åker delas, och uti hwar deel, som han är god til, tage hwar sin lott.
1691 d.
3 Martii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 970.
H: s Excell: s: Hvad qvæstiones juris kunna infalla, refereras til [2.
] plenum.
Borgm.
Cameen: Hvad specialia är, synes kunna under generali slutas.
Secret.
Hadorph: Äro doch de nödige casus i förre lag som nödige införde, och hafver iag dem eij kunnat gå förbij.
H: s Excell: s: Är derföre qvæstio, om sådane måhl om åwerkan, gärdzgårds brytande etc. skola her införas, och andra sådane speciales casus, eller om man in generali fattar: der som en gör ohägn etc., och synes mig eij skada, om de casus, som dagel [igen] in falla, får in föras.
Secreter Hadorph: Får iag opläsa mitt concept, lärer snart finnas, att casus är nödig.
Hwarwid discurerades om processen och påmintes att her införas om grannars sammankallande, som eij går wäl an.
— — — — — — — — — — — — — — — — 970 d.
Ad § 1 påmintes: 4 penningar för ett nööth etc. uthstrykes [119.
] och sätties spatium för böterne.
Secreter Hadorph: Jag wil uthdraga alla rum i lagen om böter och dem jämföra samt uthräkna til spannemåhl etc.
Discurerades om de ord: sökes uth wid neste ting.
Lagman Gripenhielm: De ord föreskrifwa en wiss fatal [ie] tid, uthom hwilken ingen må höras, derföre eij går ann i staden wid neste rådstugudag.
— — — — — — — — — — — — — — — — 971.
Ad § 2 påmintes, att de casus bryter och wäger ned kunna [113.
] hoopsättias i ett.
Påmintes att den, som gärdzgård med willia brenner, straffes högre än annan wåldwerk.
Secreter Hadorph: För en tid hafver en bonde i Ramstad tänt up eld bred wid byens gärdzgård i den mening, att elden måtte komma til gärdzgården, och sedan han och blef dömd til 80 marker Meningen är: » och sedan blef han och dömd til 80 marker ».
, ehuruwäl elden blef förtagen.
— — — — — — — — — — — — — — — — 972 b.
Hugger båth: Påmintes, att det sättes på sitt ställe, der om [3.
] des like materia handlas.
— — — — — — — — — — — — — — — — 972 d.
Förer gärdzgården.
[113.
]
H: s Excell: s: Den är både tiuf och wåldzwärkare.
— — — — — — — — — — — — — — — — 973 a.
§ 5.
Påmintes, att om Walborgmesse dag är försent uthsatt, [111.
] emedan offta händer, att då är hög sädwext.
Lagman Grijpenhielm: Är lickwäl den tid med skähl insatt, emedan bönder hafwer des innan mycket at giöra.
Ass.
Lilliemark: Är doch eij på alle orther lijka bittigt wåhr.
H: s Excell: tz: Kan settias: förste wåhrdag, då jord är bahr och grääs synnes, warandes owist att settia någen dag, emedan kählen går stundom förr, stundom effter uhr jorden.
Borgm: r Cameen: Om detta kan lysas af på predijkstolen och dereffter rättas.
H: s Excell: tz: Så snart en begynner stänga eller så snart jorden är bar och bruukelig, måste svijnetäpt wara, och om höösten, när säden såås.
Påmintes, att wid bergning offta händer, att en för tida bergar, andre till skada, hwilket bör förekommas.
Ad § 6 påmintes: den jord äger må tillsäijas att hägna, wil han det eij, må annan hägna.
1691 d.
4 Martii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 977 b.
Discurerades widlyfftigt om ägors stengande, der stoor och liten [109.
] bys ägor mötas, doch så att bys ägorne stöta samman uti ett litet stycke, huru det stengias böör, antingen i proportion effter all bys ägorne, eller det styke, som mötes åth; hvilket opskötz til plenum.
Discurerades och, om skog och betesmark möter gärde, om den, som skog wil intaga, moste och gärdet hålla med gård i proportion, eller den, som gärdet allena äger.
1691 d.
10 Martii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 982-989.
H: s Excell: s: Wij williom her tala något om hwad som til [13.
] Byggninge balken hörer eller der begripas böör.
Wij hafwom her tänkt att förandra ordet Tingmålabalken, hwilket Kongl.
Maijt och gillat, derföre [att?
] under ordet Rättegångsbalk mehr än tilförne kan författas.
Williom wi derföre see, att her författes en rätt methode, och hafwer her warit disput, hwar om råå eller röör skal handlas, i Byggningebalken eller Jordebalken; hertil är förment, att sådant föres til Byggningebalken, men om alt dijthörer, då synes som Jordebalken kommer mäst eller aldeles til Byggningebalken, som man seer uti Huusesynsordningen handlas, huru tompt skal wara rätt bygd, med hwad mehr, som til jorden hörer.
Hr Lovisin: Jag hafwer tilförne något talat derom, om wij skole oss regulera effter det gambla, hwarwid infaller den swårheet, att nu finnes eij som förre, neml.
tomteråå etc.
Borgmäster Törne: Mig synnes änteligen, att både Jorde- och Byggningebalken kan blifva, doch att råå och röör etc. föres til Jordeb [alke] n och att til Byggningebalken föres allenast om byggningar etc.
H: s Excell: s et H: r Lovisin: Ja, det synes enteligen så wara, och lährer den balk om byggning blifwa stoor nog.
Hr Lovisin opläser cap.
1 Byggningebalken och der wid påminner, att det, som der är infört, finnes för tiden eij; warandes nu practicabelt, der ödes gårdar äro, att gå til landzhöfding etc. Och finne wij på få orter nu tompter afdelte, serdeles i Småland etc., der hwar hafwer sin tompt så stor, som han will intagan [ɔ: intaga den].
Warandes elliest en efftertänkelig ting, at ladugårdar och mangårdar bygges tilhopa, som wäl kunde afböijas och förbiudas, med mycket mehr sådant, som til Byggningebalken hörer.
H: s Excell: s: Jag förmenar oss wara frijheet gifwen til att effterse, [14.
] hwad tienligast är uti lagen att der införa hwar på sin orth som tienligit är, och således kunne wij tilsee, hwad til Bygningebalken hörer, eller derifrån skilias böör; warandes monge saker, som böra tädan föras på sine andre ställen.
Hr Lovisin et alii consentiunt.
H: s Excell: s: Wår scopus är att företaga det, som är en domare till rättelse uti private twister, och der effter lagen rätta.
Borgm.
Törne: Her lärer wara uthseende att eij förandra de nye ordninger effter gammal lag, uthan gamble lagen effter ordninger.
H: s Excell: s: Man kunne wäl och her gifwa titel af Huushåldzbalk, hwarunder och föras kan om legohion etc., som under ordet Byggningebalk eij så wäl författas.
Hr Lovisin: Byggningebalken blifver stoor nog, när dijt föres alt sådant, som bygning angår och Brandord [ninga] r och uthsluta alla contracter, kunnandes råå och röör föras till en serdeles balk med des syne process.
H: s Excell: s: Om råå och röör synes bäst att föra til Jordebalken och om processen til Rättegångsbalken.
Hr Lovisin: Mig synes och godt, att ifrån lagmans syn må tillåtas appellation.
H: s Excell: s assentit.
Borgmäst.
Törne: Om syner kunna och handlas i Jordebalken, äfven som om råå och röör.
H: s Excell: s: Det är doch annat att säga: detta är råå etc., och på det sätt går man syn.
Hr Lovisin: Her hafwer och warit en owana, att, der en begifwit sig til syn, skulle han förlora sin prætention af hefd, hwilket är helt galit.
H: s Excell: s et alii: Det är ett orätt fundament, emedan man bör ju uti twist låta see alt hwad, som twistas om.
Hr Lovisin: Ja, der en och wil på sin häfd stå, må han ju eij derföre sitt mista, att han låter sin wederpart til syn, kunnandes den, som syn går, bättre derom in loco döma, än en annan långt ifrån warande.
H: s Excell: s: Hwad synes den Kongl.
Commissionen om method och hwad til hwar balk hörer.
Secret.
Hadorph: Om her nu oplästes, hwad upsatt är, och sedan skillies, hwad til annat rum hörer.
[15.
]
H: s Excell: s: Det öker beswäret, emedan hwad som offta förekommer gifwer altid nye beswär, men der man straxt förenas, hwad som til hwar materia hörer, lärer lättare skee, och synes mig, att det blifwer til ett alt hwad som til Byggningebalken hörer, som til exempel gärdzgårdar, fiskewerk etc.
Lagman Gripenhielm: Gärdzgård och fiskewerk hörer til Bygningebalken.
Hr Lovisin: Man kan i kortheet löpa rubriqverne genom.
H: s Excell: s: Alt hwad som til tompten hörer och der innom är, som humblegård, trägårdar etc. föres med tomten til Jordebalken.
H: s Excell: s frågar, om her är något betänkande att genom löpa alle rubriqver och tilsee, hwad som hörer til Bygningebalken, och är bäst att det her uthsäges?
Respondebant alii: Man seer her eij annat än icke bäst är, att alt föres til sin orth och materia.
Assess.
Lilliemarck: Finnes och är fuller her mycket, som synes kunna twiflas, hwart ett eller annat skal föras, som om gärdzgård etc.
H: s Excell: s: Ja, så wida som gärdzgård är en limes etc., synes såsom om den bör handlas på samme rum som talas om råå etc., men her är mehr mening om gärdzgård qvatenus wärn ikring åker och äng etc., och således synes han höra til Bygningebalken, men qvatenus limes til rå och röör, och så kan han duplici loco et modo tracteras.
Borgmäst.
Törne et alii: Ja, det kan stå på ett ställe hwad han är som limes, på annat huru han skal sättias.
Secret.
Hadorph: Bäst synes att her opsättia ett register på alle rubriqver och materier och dereffter see, hwad til Bygdebalken hörer.
H: s Excell: s: När man hafver rubriqverna för sig och slutit til hwad balk, kan det opsatte läses och til sin ort föras.
Påmintes om Bergsbrukzordningar och slijkt.
Lagman Gripenhielm: Bergwerken hafva hwar sin serskilte privil [egier].
H: s Excell: s: Doch hafwe de en almen lag, rätt och ordning.
Borgm.
Cameen: Hwad derwid behöfves, synes bäst låta Bergzcollegium upsättia.
[16.
]
Hr Lovisin: Der alt sådant skulle införas, blifwer lagen widlyfftig, hafvandes de sin serdeles process.
Borgmäst.
Törne: Hörer det doch til landzens cultur och kan hwad generalt är i lagen föras.
Om Tafwerneord [ningen] discur., hwart det hörer.
Respond [ebant]: Der infaller mycket, som eij hörer til Byggningebalken, som om wåldzwerk etc. emoth gästgifvare.
H: s Excell: s: Wij williom alltså komma öfwerens derom, att materien skilies i detta concept til Bygningebalken och föres hwart til sin orth.
Och kan om det, som synes eij wiss orth hafva kunna, som om gästgifvare etc. göres en serdeles ordning.
Oplästes Cap.
1. af conceptet til Bygningebalken om huru monge slagz byar [äro].
H: s Excell: s: Effter den förde discurs hörer detta til Jordebalken.
Hr Lovisin: Mig synes, att först bör talas, huru by skal byggias.
Borgmäst.
Cameen: Först synes att säga hwad by är.
H: s Excell: s: Det är wäl, men om denne skilnat synes höra til Jordebalken.
H: s Excell: s påminte wid upläsandet af cap.
2, att den Kongl.
Commissionens mening warit, att de gode Herrar, som samman warit att genomsee alle ordn [ingar] och slijkt, som her til hörer, och det ifrån förste begynnelsen til ändan genomlöpa, på det intet må wara deraf förbigångit.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1000.
Landzhöfd.
Lovisin påminte wid cap.
2 af conceptet, att der [43.
] moste mehr particularia aktas, på hwilkens jord som byggas skal, om det är landz, härad [s] eller sochnens almenning, skatte eller frälsemark; och kan iag wijsa, att 9 cronogårdar äro i Österg [ötland] bygde af ett skattehem [man].
Borgm.
Törne: Her är derföre sagdt, att sådan jord, som kan uptagas, bör byggias, ehwem hon tilhörer.
1691 d.
31 Martii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1004 a.
Discurerades om stadzens Bygningebalk.
[244.
]
Rådman Brunell: Mig synes, som stadzens bygningar kunna föras för sig sielf och under Rådstugubalken.
H: s Excell: s et Hr Lovisin: Doch synes alt bygning angående höra och föras böra til Byggningebalken.
Hr Lovisin: På landet tales iu om jordz optagande etc., derwid kan talas om tompte optagande.
H: s Excell: s: Det behöfwes eij att så blandas, uthan hwart för sig hafwer [sitt rum?
], doch [har?
] meningen warit nu att foga alt lagen angående til ett corpus, doch så att i hwar balk föres först serdeles her hwad landzbygning angår, så om stadzens byggning.
Hr Lovisin: Her är först att see, hwad lagen i alt öfwerens kommer på landet och i staden, så att det blifver ett, som om stengiande etc.
H: s Excell: s: Hwad serskildt är uti städerne, som trummor, täckdrop, rennor etc. fogas serskilt ifrån landz cultur, och hwad dertil hörer.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1005.
Cap.
1: Om huru monge slagz byar äro.
[16.
]
Hwarwid Assessor Lilliemarck påminte, att detta är sagt höra til Jordebalken äfwen som om råå och röör.
H: s Excell: s: Der wij komma öfverens, att til Jordebalken hörer om råå och röör och jordeskilnaden, williom wij låta det beroo til Jordeb [alke] n, och her talas allenast derom remissive, att det föres til Jordebalken.
Secret.
Hadorph opläste det opsatt är om jordeskilnaden, som med råå och röör omlagde äro.
Borgmäst.
Törne: Man hafwer ju förre påmint, att desse råå och röör äro doch samme och lijka på alle orter.
Landzhöfdingen Lovisin: Wij williom doch höra detta alt uth och tilsee, om något serdeles är her uti.
Secreter Hadorp continuerar det, som om råå och röör opsatt är.
Assessor Lilliemarck: Om detta hafver Lagman Gripenhielm sig påtagit att opsättia, hwilket man förment beqwämast.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1006.
Oplästes cap.
3 i conceptet om ödesjord [s] uptagande etc.
[44.
]
Hwarwid Hr Lovisin påminte, att her moste införas om jordz uptagande på allmenning, sokns och häradz, så och om skatte och frälse jordz byggning.
Och hender, [att] när en bonde bygger på uthmark af skatteägor, blifver eij hans jord [derför skattlagd?
], uthan [nybygget?
] skatt lägges [för sig?
].
H: s Excell: s: Men om de byggia wid och på tomten, då blifver som en gård.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1007.
Oplästes å nyo cap.
3 i det nye conceptet.
[44.
]
Hr Lovisin påminte, att införes om almenningar.
Wil man byggia by på Cronones jord; addatur: på landz, häradz eller sochnealmenning, och det skal skådas, om det kan skee uthan konungens, landz almenningens etc. skada.
Assessor Lilliemarck: Det står och infört uti K: l.
M: ts Husesynsordning, att efftersees, att intet lender någon til skada.
H: s Excell: s: Her är iu intention, att her införes, det ingen må byggia annan til skada, och moste conceptet dereffter inrättas, serdeles och att her aktas det enumeratio partium eij är insufficiens, på det att, när något nemnes, man eij förmehna må, det, som ey nemnes, förbiudas, som wara kan: näfwer löpande etc.; ähr altså bäst sättia orden in generali, som alt med emphasi kunna innefatta.
Påmintes ad § ult [imum]: rifve up och miste byggnaden etc., hvilken som bygnaden får.
H: s Excell: s: Her kan införas: bygningen höre jordäganden til.
Hr Lovisin: Mig synes her böra införas om skattejord och annat slijkt, så att, der mehr optagas på skatte och frälse än förre, att Ordet » att » bör utgå.
och Kongl.
Maij: t [s] rätt deraf aktas.
Oplästes å nyo samma caput af Secreter Hadorph.
Borgmäst.
Cameen: Ordet öde är owist hwad beteknar, om det, som ödelagdt är, eller aldrig bygdt är.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1007 a.
Oplästes å nyo hwad sidste session opläst war.
[31.
]
Påmintes, om icke för bohlby kan brukas framby eller annat slijkt; jämwäl om en gård kan kallas by.
Hr Lovisin förmente, det nu eij annars brukas än om den, som der som [ɔ: i hvilken] flere sammanbo, att den by kallas, der en är, kallas gård.
H: s Excell: s: Kallas doch öfwer alt en gård jämwäl by, ehuruwäl städer är her förre och än i Dannemark kallade by.
H: s Excell: s: Man kan her det förbijgå och sega: wil någon på landet å nyo byggia.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1009 a.
Oplästes cap.
4 af conceptet.
[68.
]
Hwarwid Hr Lovisin påminte, att den proportion, som her sättes effter skatten, går eij an, eij heller dereffter, om det är helt eller halfft, wahrandes aldrig att hela hemman eller halfwa hafwa sine ägor lijka store, äfven som tompter eij heller nu kunna wara rättesnöre til gårders stoorleek.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1011.
Secret.
Had.
continuerar med upläsandet af conceptet af cap.
4.
[44.
]
Hr Lovisin påminte om ödesmål och gårder, och [att?
] häradzfogdar moste noga ransaka om ödesgårdar, att de uptagas, antingen de äro frälse eller skatteägor.
Borgmäsfcr Törne: Man kan her twifla, om den disposition öfwer konungens gård [a] r, [som] her omtalas, hörer hijt.
H: s Excell: s: Her præscriberas lag för den, som sitter och brukar jorden, och den ödelägger.
[45.
]
Borgmäst.
Törne: Om detta inrättes så, att det appliceras til jordeåboen, synes bättre, än att det föres til Kongl.
Maij: ts fogde.
1691 d.
18 April.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1013 a.
Öfwerlades och discurerades om methodo och dispositione capitum, [131.
] på hwad sätt capita föras skulle i ordning och reenskrifvas; hwarwid Landzhöfdingen Hr Lovisin påminte, att det her talas om skogzhygge olofvandes etc. och fiskiande i annans watn etc., att det föres til Tiufvebalken, hwarest hörer alt det, som skeer af annan på annans egendom uthan lof och lego.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1013 b.
Discurerades jämwäl, att eij orimmeligt woro, om Lagmännerne och [1.
] Häradz höfdinger finge communication af detta werk, och opsatte project, så att de kunna inkomma med de påminnelser, som de finna hoos sig dagl [igen] eller offta infalla på landet och her eij så noga kunna i hog komas; jämwäl att de liflendske förordninger igenom sees, och deraf utdrages hwad som i gemeen kan införas, emedan Hans M: ts willia förmenes wara, att och nu allmenne lagen der må practiceras.
H: s Excell: s Gref Gyllenstolpe inkom wed slutet och berättades [2.
] honom hwad discurerat är, att låta afgå ett exemplar af conceptet til lagen til alle Landzhöfdingar, att de må det med Lagmännerne, Häradz höfd [inga] r och Borgmästarne communicera, och således lijka som in antecessum blifwer det Ständerne communicerat, hwilket hans Höggrefl. Excell: s eij ogilla kunde, uthan sade sig Hans Kongl.
Maij: t wid tilfälle sådant föredraga willia.
Och togo samtel.
affträde.
1691 d.
21 April.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1015.
H: s Excell: s gaf tilkänna, [att] Hans Kongl.
Maij: t allernådigst [2.
] samtyckt och befalt, att til alle Landzhöfd [inga] r afgår ett exemplar af de upsatte och redo färdige, så och de hereffter författande balkar, på det Landzhöfdingarne må den samma låta Lagmännerne och Häradzhöfdinger så och Borgmästerne meddela, på det de få tilfälle att påminna hwad casus och måhl i landzorterne kunna offta infalla, så att alt sådant må uti denne Kongl.
Commissionen komma uti behörig consideration; befalte altså Hans Höggrefl. Excell: s, att exemplar skulle förfardigas af de her warande Canselister och Auscultanter.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1016 a.
Företogz widare det opsatte och sedan öfversedde concept.
[31.
] Och oplästes cap.
1, hwilket blef lemnat til widare öfwerseende, sedan Kongl.
Hofrätterne hafva sitt betänkiande ingifwit.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1016.
Oplästes jämwäl cap.
2. och discurerades om skattlagde torpz [48.
] mantals räntor; hwar wid påminte Lagman Gripenhielm och Landzhöfdingen Lovisin, att tilsättias: til de räntor och rättigheter, som deraf gå böre til Cronan.
Discurerades om skattehemmans ägor, der de så store äro, att de eij sielfwe dem bruka willia eller kunna, eij heller willia låta andra det optaga.
Hr Lovisin: Min mehning hafver warit, att en skattbonde kan opsättia torp på sine ägor för ryttare och knektar uthan skattens förhögning, men der andre torp göres til ¼, ⅛, bör det til Kongl.
Maij: t skatta.
Ass.
Lilliemarck: Men der bonden seer, att alle torp falla Kongl.
Maij: t til nytta, lärer han intet torp låta optaga, men der han får någon nytta af torpet, lährer han låta jorden fast heller cultivera; ehuruwäl K: l. ordningar förmå, att intet torp må upsättias af skatte bonde, som eij skattläggias.
Secreter Wattrang: Mig synes, [att] der en bonde skattar för sine ägor, må han nyttia sine ägor oförminskade, så att han intet mister deraf.
H: s Excell: s: Man seer her af den nytta komma publico til, att jord och mark uptages, så att derom behöfwer eij widare twifwel.
Hr Lovisin: Detta anseer mest Norlanden, som hafwa så store ägor, att de förmå eij sin jord bruka, uthan låter den liggia öde.
Discurerades, om bonden bör då blifwa jordägande.
Hr Lovisin: Mig synes, [att] han eij kan wara jordägande dertil.
H: s Excell: s: Det är doch säkrare att undwika disputer, att bonden blifwer jordägande och niuter af sådane torp någon recognition.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1017 b.
Oplästes cap.
3 af det ingifne concept.
[64.
]
Hr Lovisin påminte, att detta opsatte går eij ann, uthan der en will intaga en deel af by ägor, moste han stängia heela bys ägor, det han eij kan göra, uthan att honom tillåtes sin deel intaga.
Oplästes å nyo cap.
3, hwarwid Hr Lovisin påminte, hwaruti åcker, äng etc. skal pröfwas jämgod, nembl.
med hägn, stängd, dijke etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 1019 b.
Oplästes cap.
5, jämwäl cap.
6 och 7.
[79.
]
Hwarwid påminte Landzhöfdingen Hr Lovisin, att bäst är, det gårdarne i byen eij bygges för när för eldzwåda skull, uthan må kunna skee ett steenkast ifrån annan, och det tilsättes ad § 1: hafwe de större platz, byggie så långt ifrån annan som görligit är, serdeles att badstugur och pörte sättes långt ifrån gården.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1020.
Oplästes cap.
8 af nyare conceptet, jämwäl cap.
9.
[115.
]
Discurerades om humblegårdar och hwilken böterne må upbära, hwarwid påmintes, att de böter må publico tilfalla.
Lagman Gripenhielm: Ehuruwäl bonden eij skattlägges för humle, synes doch, att afradz ägaren må och kan böterne niuta af sådane bönder, som sin plicht försummar, så wäl skatte bönder som frälset; hwarmed och de andre öfwerens kommo.
Secreter Hadorph: Her poneras detta, att hwar bonde bör hafwa humblegårdar effter de gamble förordningar, Calmare Recess och de flere, så att man mehnar hwar och en redo hafwa sine humblegårdar; wahrandes doch för en tid uti Linkiöping påmint och swarat af bönderne, som när warit, då senare förordning uthgick, att de wille gerna hafwa humblegårdar, men sielfwa kunne de eij den läggia, uthan begärte, att wisse personer må tilordnas, som dem hielper för penningar.
Påmintes om böterne: 1 dal: r sm: t för den, som försummar att läggia humlestenger, att samma booth är för ringa, och skulle offta en bonde willia heller gifwa uth samma böter än läggia så monge stänger.
Secreter Hadorph: Calmare Recess tillåter, att den bonde, som finner för sig humblegård, skal deraf skatt gifva, warandes skäligt, att så wäl af humble som annor åker skatt göres.
Borgmäster Cameen et Törne förmehna wara efftertenkeligit att påläggia her någon afrad för sådane humblegårdar, och kan hända derföre wara ex praxi skedt, att Calmare Recess är eij observerat, effter den eij effterlefwes.
Lagman Gripenhielm: Her synes doch söfftas förnembst på Kongl.
Maij: ts och publici interesse, som moste aktas, serdeles som en eller annan [af Kongl.
Maij: ts?
] förordningar dertil medgifwa.
Secreter Hadorph opläser af Calmare Recess: finner bonde för sig humble eller trägårdar, gifwe halfve frukt deraf.
Ass.
Lilliemarch: Det är ett straf för den, som eij cultiverar [116.
] för sig jorden, och är betänkeligit att påläggia honom gravation för det han cultiverar jorden.
Påmintes in § 1, att de ord uthslutes: lägger eij landboo humbla första åhr etc., emedan de eij i stadgan finnas, uthan med flijt uthslutne, serdeles som böter äro föruth satte.
Jämwäl påmintes ad § 2 [in] fine: giffve halfft deraf, att samma afrad är förstoor, wahrandes en fierde deel nog.
1691 d.
8 Maij.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1023.
Påmintes ad § 3, att och husesyn moste hållas effter senare [225.
] resolutioner med skattebönder äfwen som cronobönder, ehuruwäl skattebönderne förre nutit den frijheet, att de eij må undergå husesyn, böre doch ingen hafwa frijheet sitt att låta förfalla, publici til skada.
[Ad] § 8 påmintes, att jordäganden eij kan ransaka om rödningz brist.
Item att böterne sättes högre.
Ad § 10 om gårdastodar, vid [e] Konungz Erichz af Pomeren Stadga 1414.
H: s Excell: s: Der flere äro i by, hafwa hwar sin deel af gärdesgård, och således kan hända, att en hafwer så kort deel, att eij är 30 paar störar, så blifver derwid eij stodar, synes och her onödigt föreskrifva, huru gärdesgård skal göras, uthan heller säga: der stör paar eller aln och famn af gärdzgård ligger nedre, böte, så att der en eller annan aln ligger nedre, bötes, hwilket aktas kan och bör serdeles i anseende dertil att offta sittia monge på ett hemman.
Slötz, att man kan her förblifva wid Stadgan och bötes 1 öre for hwar 10 alnar.
1691 d.
14 Maij.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1025 b.
Continuerades med upläsandet af Secreter Hadorphs concept om [207.
] prästegårdars bygnader; hwarwid påmintes, att her införes, hwilka och hwad för huus de äro, som bönder böra wid prästegårdar byggia, jämwäl och att des stoorlek proportioneras effter som gälden äro store til.
H: s Excell: s: Man moste och her förekomma, att prästegårdar eij nedrötes.
Lagman Gripenhielm: Man moste her om stadzens bygningar akta, att det förblifwer wid det, som warit hafwer, emedan på monge orter håller eij staden, uthan kyrkian husen.
Påmintes, att her införes böterne effter Huussynsordningen, 6 marker, hwilka böter äro alt för ringa i anseende till sochnen och städerne, och slötz, att bötas må 6 daler för hwart huus.
Påmintes, att her införes, innom hwilken tid husen böra upbyggias igen.
H: s Excell: s: Man moste her införa hwad en präst bör byggia, och synes her kunna sägas desse wara tarfhuus: stugu med camar, kök, gäststugu, fähuus, lada etc., och att de alle tarfvehuus höra sochnen til, men hwad mehr öfwer byggning är, räknas prästen intet, der han en tid der boo får, men faller han snart ifrån, då bör hans änkia niuta derföre sin fyllnat.
Lagman Gripenhielm: De huus, som en gård behöfwer, moste hwar präst effter annan hålla wid makt.
H: s Excell: s: Nödige tarfvehuus moste iu sochnen wid makt hålla och byggia, men hwad prästen widare wil byggia, hafve derföre sin kostnat, om han der eij bebor uti 3 åhr.
Lagman Gripenhielm: Wil prästen byggia uthom desse tarfvehuus, göre det på egen kostnat.
H: s Excell: s: Prästebohl bör wara försedd med sine tarfwehuus.
Desse äro de tarfwehuus, hwaraf sochnen bör byggia desse, nembl.
.... och der det eij skeer, böte för hwart.
Men de andre bör präst byggia, och så myket hwart åhr, faller han från för 3 åhr, niute sin wedergälning af successore effter en wiss proportion til ⅔ eller således; och att sedan göres en § om städernes plicht effter gammal wana.
Ass.
Lilliemarck: Her synes kunna införas, att präst bör så myket byggia som en landbo åhrl [igen].
1691 d.
22 Maij.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1030 b.
Continuerades med opläsandet, och begyntes af capite om bärande [155.
] trä.
Discurerades om böter för en eek, serdeles om det ordet axeldigre; och slötz, att det corrigeras, eller och att aldeles uthslutes, emedan böterne synes böra wara för eek, större och mindre, antingen lijka och eij nembnes om sådane eker axeldigra, eller der det och nemnes, bör böterne wara för de större högre.
Discurerades om jordägandes och frälsemans rätt til att hugga eek etc. uti sin jord.
Secreter Hadorph et alii: Skattebonde må eij hugga, emedan han eij skatten äger, uthan bör jorden aktas för skattens skull.
Borgmäster Cameen et Törne: Må då en adels man hugga så mycket han will?
Affirmant alii, att den, [som] jorden och skatten äger, må hugga fridt.
Borgm.
Törne: Synes doch eij skada, att någon hade deröfver opsikt, så att han eij må alt uthöda.
Och skulle och kunna sägas, att den, [som] en nedhugger, må och andra i stället plantera; elliest må man fuller säga, att man eij må aldeles förbiuda eek hugga, ty när hon är mogen, tager den af, som alt annat, hwaraf händer, att monga äro aldeles odugelige och för gambla, ity wähl tillåteligit i rättan tid att dem nedhugga.
Secreter Leijonmarck: Ehuruwäl man sällan finner någon frälseman missbruka sin sådan eekeskog, hafwer man doch exempel, att en eller annan låtit skogen af andra nedhugges.
Borgmäster Törne: Synes doch intet wara, som skäligen wägra kan sådane ordningar, som lända til landetz cultur.
Och fans detta wid widare opläsande wara infört, att hwar en adel så wäl som andra må plantera twå trä för ett, som fälles; hwarwid och påmintes, att den, som sådant försummar, föresättes böter etc.
Secreter Leijonmarck: Det är doch stort beswär att plantera eeker och dem wid makt hålla, til des de blifwa wuxne, undan fää beeth.
Discurerades om des rätt, som boo på Cronans hemman under lösningz rätt etc. Och observerades wid opläsandet, att de orden [156.
] fördels hemman, och under frälse och arfzrätt äro opposita, ty det, som är frälse eller arf, kan eij wara fördels hemman, och syntes derföre bäst, att her införes med kortare ord: crono- eller tienstehemman, cronohemman under ehwad nampn de då af andre besittias etc.
Secreter Watrangh: Ähn om den, som hafwer skattehemman, för hwilka han rustar?
Alii: Det är lijka, så wida skatten är Kongl.
Maj: ts, som dageligen exemplen det wijsa.
Discurerades om den, som försummar att plantera eek i stället för dem han hugger, att den må böta.
Secreter Leijonmarck: Synes doch böra ansees skilnaden, att den, [som] hugger en större eek, må böta mehr, om han eij en annan planterar, wahrandes elliest noga att akta, att eij för större [ɔ: stora?
] böter införas i detta fall, emedan sådant gifwer dem, som willia en bonde illa, tilfälle att högt efftersättia en bondes bästa och wälfärd.
Uthslötz i conceptet de orden: ware konungens parker under landzhöfdingens upsikt.
1691 d.
26 Maij.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1039 b.
Continuerades med upläsandet widare och corrigerades conceptet [187.
] effter de gorde påminnelser.
Ass.
Hassel påminte om de finnars missbruk, hvilka sig nedsättia på store skogar och der hwart åhr 10 à 12 tunnor rydioskog fälla och göra, dermed Hans K: l. Maij: t och Cronan en stor skada skeer Meningen torde vara: » och göra dermed Hans K: l. Maij: t och Cronan en stor skada, hwilket » etc., hwilket så wäl som deras store sågestockar och timmerfällande enteligen böör hindras.
1691 d.
9 Junii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1040.
Discurerades om häradz och almenningz uthskylder; hwarwid [191.
] Secreter Hadorph påminte, att sådane uthskylder plägar anwändas til den brist, som är til tingzstugur, nemdemäns löön etc.
Lagman Gripenhielm: Nu hender, att för saaköron göres sällan räkning, uthan fördeles effter egit behag, sedan som resolverat är, att derföre eij göres til Kongl.
Cammarcollegium räkning.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1041.
Secreter Hadorph är opasselig, doch hafver han upsänt, hwad [187.
] som än widare opsatt är om swediande på egen skog, hwarwid discurerades, om en jordägande böör först på häradzting angifwa än han af sin mark swedia må; påminnandes Secreter Leijonmarck, att det är en swårheet och kostnat att syn taga dertil, och sådant som gör den som han eij jordägande wore; wahrandes her eij heller infört, hwar som att swedia lofgifvit är, som borde skee.
Alii respondent, att skogswidiande bör eij annorledes skee än med häradzr [ätten] s weethskap, som kan ske med någre nemdemäns syn.
Discurerades än widare om frijheet att swedia.
Borgmäster Törne: Det synes nyttigt, att så frälse som andre jordägande män må eij swidia uthan med rättens weetskap.
Hr Lovisin: Man weet doch eij exempel eller lag, att en frälseman hafver warit plichtig att annan fråga effter lof til att nyttia sin jord, som han serdeles förmenes wara af bättre förstånd och efftertänkiande, äger dertil både jorden och afraden, och således ser sig wäl före om sin jord, men der Kongl.
Maij: t hafver mehr, och afraden äger, serdeles der monge sittia på en gård, skole de snart komma dertil, att mehr än tilbör fälla och skogen snart uthöda.
Borgmäster Törne: Är doch lagsens förnembste ändemåhl att försee publico, och må ingen tyckia sig för när, der den ordnar sådant, som synes lända til landsens cultur och conservation.
Ähr derföre wäl, att eij en eller annan må hafwa frijheet göra som han wil, uthan att öfwerheeten må derwid sin rätt excercera.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1042 b.
Secreter Leijonmarck: Här är och quæstio, om man må intaga [139.
] mark til muhlbete etc. Hwarwid är förnembst att förkomma, det skogen eij må taga skada af eld etc., och som skog kan desuthan rödias til muhlbete, ty synes eij nödigt, att til sådan rödning lof taga.
Borgmäster Törne: Det håller jag och wäl med, att den, som wil rödia op til muhlbete etc., må det få, allenast att skogen eij förderfvas.
1691 d.
16 Junii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1043 a.
Continuerades opläsandet af Secreter Hadorphs concept, serdeles [208.
] begyntes om prästegårdz byggnader.
Discurerades hwad och hwilka huus för ett räknas.
Landzhöfdingen Hr Lovisin: Stugu, camar, förstugu och köök att räkna för ett huus synes alt för myket.
Och synes bäst att rätta detta effter förre förordningar.
Discurerades om öfwer byggnader på prästegårdar; hwarwid jag framtog Hans Kongl.
Maij: ts bref til Ärkiebiskopen d.
3 Novemb.
och 3 Dec.
1690, som förbiuda afhandling emellan antecessoris änkia och nye pastorem, tertio til gravation, hwilka uplästes.
Hr Lovisin: Af desse bref seer iag eij förbiudas, att öfwer byggnat skal betalas, uplästes jämwäl Kongl.
Maij: ts bref i samma saak den ... Maij nestl.
Hr Lovisin förmehnar som förre, att detta är allenast som förre en special casus, som förbiuder accord, tertio til förfång.
Hr Lovisin påminner, att som Husesynsordningen icke allenast nemner och biuder, det på prästegårdar må eij mehr eij [ɔ: än?
] lagen säger byggias, ty moste wij der wid blifwa.
Och seer iag eij annat än som her til warit, skäligit är det, att prästerne så wäl som andre niuta skälig öfwer bygnat; hwar med och de andra öfwerensstämma, och slötz, att Husesynsordningen observeras, och införes, hwad deraf legis är, men hwad öfrigit är uthslutes, hwarwid aktas det, som Huussynsordningen förmäler, att de ord: men i de stifft, som almogen sig påtagit etc. att det uthslutas, emedan det, som åsämias, är eij lex, uthan en permissio.
Ass.
Hassel: Synes doch, [att?
] det, som af ålder warit bruk och afftaal, är krafftig lag.
Borgmäster Törne: Hans Maij: t hafwer doch redo sådant uphäfvit, och derföre lemnas det til dem, som åsämias.
Hr Lovisin påminner: Der flere pastorater läggias til ett, der böre eij hwar hålla sine 7 huus, uthan alle tilhopa samtel [ige] de laga huus.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1046 a.
Discurerades om torp och om de böra lidas och tåhlas.
[51.
]
Assessor Lilliemarck: Man hafwer förment, att inga torp böre opsättias, uthan straxt de skattläggies, hwaraf föllier, att de lära eij upsättia något torp.
Hr Lovisin: Mången förmenar att torp inrättas wara Kongl.
Maij: t skadeligit, men mig synes fast annorlunda, emedan deraf flyta häradzlagmanspenningar, mantalspenningar etc., kan afblifwa knechter etc.; wahrandes elliest publico skadeligit att förbiuda, det torp eij opsättias, serdeles på store skattägor, och ehuru wäl her til warit infördt, att inge mindre än ¼ torp eller gårdar skulle tillåtas, men det är nu rättat, att och ⅛ tillåtes.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1046 b.
Discurerades om dagzwerke til almenne byggnader.
[211.
]
Hr Lovisin: Synes bäst, att dagzwerke med alt annat går effter hemmanens antaal, mantaal eller gårdetaal, hwarmed de andre öfwerens komma, att införes effter man- eller hemmantaal.
Ass.
Lilliemarck: Mig synes, att dagzwerke til kyrkia etc. gå effter manskapet, emedan offta hender, att flere äro på en liten än stoor gård.
Hr Lovisin: Uthi det extraordinarie synes fuller så kunna gå an, serdeles som kyrkian nytties af alle mindre och större gårdar.
Assessor Lilliemarck: Uti annor afgärd synes gårdetaal men i dagzwerke mantaal observeras.
Alii opponunt: Dagzwärke kosta äfven wäl med mat och annat att underhålla, och derföre att flere personer, barn etc. på en gård finnas, är eij altid tekn til större förmögenheet, uthan contrarium, och slötz, att herwid aktas gårdetaal som i alt annat.
1691 d.
18 Junii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1048 b.
Hr Lovisin påminte, att her bör införas skilnat emellan stånden, [188.
] så att en adelsman eij her under dragas och förplichtas att til ting resa och lof taga til swediande på sin egen skog.
Secreter Hadorph: Jag hafwer fölgdt i detta Skogzordningen.
Hr Lovisin: Der före går lijkwäl sådant, som gifver tilkänna, om hwilka ordningen talar, hafwandes jag aldrig hört, att en frelse man hafwer warit plichtig lof dertil taga af häradzrätten.
Oplästes caput om skogzeld etc.
Hr Lovisin: Mig synes nödigt, att det, som förre påmint är om swediande, noga efftersees och rättes effter ordningen, som eij wil frälseman förbiuda af sin skog swedia.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1049 a.
Discurerades om böterne för den gärdzgård, som brennes af [113.
] skogzeld, med wåda.
Hr Lovisin: Han må böta 3 marker för hwart paar stöör.
Alii: Det synes för myket, och slötz att böta 1 mark.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1050 a.
Discurerades, om de ord och exempel, som talas uti Byggningebalken, [85.
] huru wådeld afblifver, sätter liuus i wägg etc., her må införas.
Assessor Lilliemarck: De exempel synes som uthsluta willia andre, och är nog att införa de ord: der man kunde och borde eller måtte före wakta etc.
Alii: Skadar doch eij, att sådane exempel införas, til att dermed wijsa så desse som andre slijka mål.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1050 b.
Discurerades om skårsteens sopare.
[91.
]
Hr Lovisin: Mig synes, att hwart wist qwarteer i staden moste hafwa sine wisse personer, och de sedan wissa tider skårstenarne ackta, och derföre sin betalning hafwa och sedan swara för elden, som derigenom opkommer.
Borgmäster Cameen: [Vid] de skårstenar, som äro så bygde, att de kunna sopas, kan alt sådant wäl skee, men somlige äro så bygde, att de eij kunna rensas, de, som äre myket i krook dragne, men nu blifver det i Bygd [e] balken observerat, att sådane skårsteenar må eij byggas.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1051 a.
Påmintes her, att de distinctioner, som her införas om löskedreng [85.
] etc., uthslutas, emedan straffet är och blifwer nu aldeles lijka, och i ty [är] nödigt [ɔ: onödigt?
] införa de åthskillige personer, med klåckare, präst etc., warandes alle hög och låg under lijka rätt och lag.
Discurerades och om dem, som med oachtsamheet eld släppa, att skog, kyrkia etc. bränner, det han böör betala skadan, så att den, som med willia eld släpper, miste lifvet, den med oachtsamheet släpper eld, betale halfva skadan, och för eld med wåda halfva skadan, och om den, som eij kan gälda eller böta, talas sedan på ett wist ställe.
Och syntes rätt, att de, som så stoor skada förorsaka, må skadan gälda, men den det eij kan straffas med swårt arbete och annat sådant, som lifstraffet är jämlijkt.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1052.
Discurerades om jägerie ordningar.
[171.
]
Ass.
Lilliemarck påminner, att her införes annat i lagen och ordningarne än uti praxi observeras, serdeles emedan hwar och en frälseman uthan alt hinder skiuter fogel och harar etc. uti de tider, som lagen förbiuder.
Hwarom något discurerades och swarades, att lagen bör fuller doch sådant förbiuda, som är skadeligt; och befinnes den fasta, som papistæ hafwa infört, är mehr ratione politica än [af?
] annat [skäl?
] infördt.
1691 d.
23 Junii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1053 a.
Oplästes caput af conceptet om skadediur.
[179.
]
Discurerades derwid, om her må införas hwad som landzhöfdinger etc. angår wid jägerie staten att påsee.
Secreter Leijonmarck: Her synes hwad som privilegii och officii är eij så wäl kunna införas, hemställandes Kongl.
Commissionen, om icke her kan förfrågas hoos någon, som hafwer jägerie staten under händer, att påminna, hwad uti och uthom ordningarne kan wara infört.
Borgmäster Törne: Mig synes, att det, som her införas om jägerie embetes män, att de opräknas, eij kan så beqwämeligen tiena; wäl må her införas om skadediur, att de må fällas och skiutas.
Secret.
Leijonmarck: Fast förre lagen eij flere embeten nemner wid jägeriet, så hafwa lijkwäl så förre som sedan konungarne flere embetes män och ordningar tilsatt och författat.
Borgmäst.
Törne: Mig synes, att de personer, som her opräknas, är onödigt att införa, uthan är nog att säga, att de, som Kongl.
Maij: t dertil förordnar, skola opsikt deröfwer hafwa.
Consentiunt alii, Borgmäster Cameen, Assessor Lilliemarck och de andre.
Secreter Leijonmarck: Hans Maij: t kan förorsakas i detta och sådane flere måhl göra andra ordningar, så att de knechtar etc., som ledige hemma sittia, förrätta skallen och sådant mehr, derföre och kan bäst wara i gemen detta införa, tilläggiandes Secreteraren detta allenast som en discurs sagt.
Discurerades om skallefogdar.
Ass.
Lilliemarck: Uti nyare förordningar finnes de eij införde.
Secreter Hadorph och Leijonmarck: Doch är de [ɔ: det] öfwer alt rijket brukeligit, att wid skallen en och annan styrer den andre, att alt går rätt til, och honom böra de andra höra och lyda.
Secreter Leijonmarck: Ifrå heden hoos hafver warit skallefogdar, som altid hafver kunnat samkalla almogen til skall, när någon skada gord är funnen, uthan att sökia derom andre konungens embetes män; praxis är, att en af bönderne til skallefogde sättes, honom lyda fuller [180.
] de andre, men eij är det in praxi, att de böter exceqveras, som en sådan skallefogde säges i lagen må påläggia, eij heller weeth man den [ɔ: dem?
] wara exeqverade.
Alii: Det är lijkwäl wäl, om sådant skeer och exeqveras, och det de böter, som äro något store, anläggias til de usus, som til jakten behöfves.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1055 b.
Discurerades om wariegårdar.
[183.
]
Secreter Leijonmarck: Warge gårdar finnes i circumferens så stoor wid pass som slåttet gorde på Siuhundrade härad skog, och underhöltz af någre härader, och kostade almogen nog att underhålla, och har den wargegården fådt [ɔ: stått?
] någre åhr, men ingen warg är deruti än fången, men al den kostnat är nu fåfäng, gården förfaller alt dageligen, hwaraf man seer en stoor skada wara att göra så stora warggårdar, och emedan detta är ett publiqt wärk, ty observerar jag, att singuli d .... sua ...... publicum Möjligen har anförts l.
176 D.
50.
17.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1056 b.
Continuerades opläsandet af conceptet om högdiur, elg, gort [171.
] [ɔ: hjort] etc.
Discurerades om straffet för diurskiutande.
Ass.
Hassel: Det är fuller nog betänkel [igi] t att låta her sättias lifstraf för des skiutande, serdeles som nu lifstraf för stöld eij practiceras.
Consentiunt alii, och hålla före bättre her straffet sättias som för annan tiufnat och stöld, och slötz, [att] ther wid sättes N.
B. och refereras til Kongl.
Maij: ts behag och Öfwerrätternes betänkiande.
1691 d.
25 Junii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1057 a.
H: s Excell: s: Mig är kärt, att den Kongl.
Commissionen hafwer, [167.
] emedlertid jag med en passion i footen warit behäfftat, lijka fult med flijt fortsatt detta werk och arbete, påminnandes dertil, om jägerieordningen är ännu med Hr Reutercrantz communicerat, hwarwid blef berättat, huru sådant eij än skedt är, och befalte derföre Hans Höggrefl [ige] Excell: s mig taga det, som Secret.
Hadorph öfwer detta opsatt, och emedan Hofjägemästaren Reutercrans hafwer låtit swara, det wil han gerna med Hans Höggrefl [ige] Excell: s Kongl.
Rådet och Öfwerst Marskalken som des förman, och Öfwerjägemästare först conferera, än han i detta sig uthlåter, ty låter jag Hans Höggrefl [ige] Excell: s Öfwerst Marskalken herom weta den Kongl.
Commissionens tankar, att den Kongl.
Commission begärer, det wille Hans Höggrefl. Excell: s låta detta opsatt med Hofjägemästaren communicera, på det han må tilfälle hafva att sig yttra, om något wore mehr nödigt wid denne materia att införa, och att han då det skriffteligen wille med inkomma.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1058 b.
Discurerades om injurier och de flere måhl, som här til intet är [17.
] fördelt att utharbetas til någon wiss, äfven så om legofolkz ordning, gästgifvare etc., hwar de höra.
H: s Excell: s: Det är åthskillige måhl, som äro publiqve, om de derföre föres til en serdeles balk alle tilhopa, eller efftersees hwart det hörer, och är sådant gästgifvare ordningar, hästelego ordningar etc., wahrandes offta krögare den [ɔ: de], som eij lega hästar, hwilket alt bör efftersees.
Secret.
Hadorph: Jag weet inga krögare, som icke och lega moste hästar.
Opräknandes Secreteraren åthskillige sådane krögare.
Ass.
Hassel et alii: Erhindrar iag mig offta hördt och förmärkt, att gästgifvare skiuta hästelegan ifrån sig, och att de resande most sökia hästar hoos andra, sägandes sig willia med ööl och maat dem, som komma, försee etc., och frågades, hwartill denne ordning hörer.
H: s Excell: s tog affträde, gåendes up til Kongl.
Maij: t.
Ass.
Hassel: Det anseende, att her talas om kiöpa, sällia och lega etc., hörer det eij til Bygdebalken.
Borgmäst.
Cameen: Det är eij allom lofgifwit att hålla krögerie, synes derföre detta i staden angående höra til Stadzordninger; wahrandes detta både ett onus och ett privilegium.
Och slötz detta eij widare.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1059 b.
Continuerades med opläsandet uthaf conceptet om jägerieordningen [171.
] och serdeles diurskiutande.
Borgmäster Cameen: Mig synes, att som en frälseman eij far skiuta på annans ägor, ty bör han böta lijka som andra för slijkt skiutande på annans ägor.
Ass.
Lilliemarck gör sin påminnelse, att her är casus 1. om dem, som skiuta i förbuden tid, 2. uti loflig tid och dermed åthskilnat af frälse och ofrälse, 3. på annans ägor af annans frälseman Meningen torde vara: » på annans ägor af frälseman och af annan », d. v. s. ofrälse.
.
Inkom Landzhöfdingen Hr Lovisin och Lagmannen Hr Gripenhielm.
Continuerades med det förra.
Lagman Gripenhielm: En frälseman må eij heller fälla på annans ägor, uthan böter lijka, men en ofrälse böter, antingen han skiuter på sine eller andras.
Assessor Lilliemarck: En ofrälse synes doch mehr synda, som fäller diur på annans ägor, först för förbudet, sedan för det han skiuter på annans ägor, men der emoth synes han böta mindre, om en ofrälse skiuter på sine egna ägor.
[172.
]
Hr Lovisin: Det låter fuller så tala sig, att der en seer en hiort gå i sin åker, äter och trampar, warandes eij görligen att den uthstängia, som kan gården både öfwerflöga och nedbryta, och således är det som synes ett mindre straf meritera, serdeles om han kan slå den med stock eller steen, men som lijkwäl är förbudit att skiuta, kan man her wid eij widare nu säga.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1062 b.
Discurerades om ordet Daal i Wästergötland.
[169.
]
Borgmäster Cameen: Det synes nog allenast Dahl, emedan man nog weet den skilnat emellan Daal och Dahlarne; lydandes Daal under Wärmeland och är det offta under en landzhöfding och stifft med Wärmel [and], således dijt hörande.
Lagman Gripenhielm påminner, att i desse land, som undantages forre i lagen, äro nu förordnade jägemästare, och synes derföre wara förbudit, i ty [är] bäst att Hans Kongl.
Maij: t det hemställa, huru Hans Maij: t behager derom ordna, och synes elliest wäl, att nu intet sådant jägerie der tillåtes, ty förre war det skedt, derföre att der war ett obebygdt land nest in til fiällen, men nu är det alt annorlunda.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1063 b.
Hr Lovisin: Hans Excell: s hafwer med mig talat, att det, som [244.
] hörer til bygninger och den balken uti staden, att det Orden: » att det » böra utgå.
föres til denne balk, hwilket iag fördenskuld låter weeta.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1063 c.
Discurerades om fönster i annans gård och servitutibus.
[157.
]
Hr Lovisin: Det kan nu så lätt skee, att sådane servitutes afblifva, som skeer först med god willia.
Secreter Hadorph: Synes doch, att en må hafwa fönster etc. i annans trägård.
Hr Lovisin: Neij, sådant är alt servitut, och bör eij tillåtas uthan ägarens willia.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1064 a.
Slötz, att Secreter Hadorph träder i hoop med Hr Borgmästerne [244.
] och genomseer hwad upsatt är om stadz bygningar.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1064 b.
Discurerades om de bij, som hittas i skogen.
[123.
]
Hr Lovisin: Jag kan eij see, huru en frälseman kan prætendera en deel af de bij, som finnas af des bonde, som äger jorden.
Lagman Gripenhielm: Händer doch offta, att bij således finnas, och är derföre nödigt, att her införas hwem som bör äga sådane bij.
Stiäl man bijstock etc. corrigeras och införas, att derföre plichte som annan tiufnat.
1691 d.
1 Oct: r.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1082 a.
H: s Excell: s effterfrågar, om Hoijägemäst: r Reutercrans hafwer [167.
] än inkommit med sine påminnelser om jägerie, hwartil jag berättar honom påmint wara, men eij inkommit.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1082 d.
H: s Excell: s frågar, om Hans Excell: s Hr Öfwerståthållaren [2.
] hafwer fådt communication uthaf Giffte- och Erfdebalken, hwilket befans ännu eij skedt; och befaltes fördenskuld, det til Hans Excell: s skickas en afskrifft.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1085 c.
H: s Excell: s påminner jämwäl och, att de gode H [erra] r af [245.
] staden willia ingifwa sitt om stadz bygninger, på det deraf må sees, hwad deraf bör uti denne balk inforas, som om dropp etc.
Rådman Brunell: Jag förmehnar, att det alt lärer kunna för sig författas, och under Stadzord [ninga] r införas, jämwäl intet wara, som lärer hafwa så stoor enigheet med landtbyggningerne, att det iu eij kan hwart för sig sättias.
Slötz, att nestkommende tijsdag, då den Kongl.
Commissionen opkommer, optages hwad om stadz bygninger opsatt är, att deraf sees kan hwad som bör her införas.
Secreter Hadorph: Jag wille önska, att det, som om stadz byggninger upsatt är, eij så differerar och fogas serskilt, att det gör någon confusion uti alt och blifwer som ny lag och annan.
H: s Excell: s: Wij williom detta som alt annat foga, så att alt det, som kommer til ett, föres under en balk, men det, som skillier, sättes serskilt.
1691 d.
6 Oct: r.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1087 a.
H: s Excell: s: Wid sidste conférence war wårt afftaal, att Bygningebalken [245.
] företages serdeles, att den kan uthgå, emedan Kongl.
Maij: t resolverat genomsee hwart effter annat i Rådet; wäntom wij derföre nu mäst derpå, att inkommer hwad som öfwer Byggningebalken i staden är författat.
Borgmäster Cameen: Oss är synt, att det, som om stadz byggning är att säga, lärer liten gemenskap hafwa med det på landet, som lärer synas, när wij fa opläsa det project, som wij fattat öfwer Stadzordningar.
H: s Excell: s: Det är wäl och lärer det snart wijsa sig, hwart materien hafwer sitt rum, när det är upsatt; och är wäl, att wij komma öfwerens [de] iure, de methodo fa wij sedan talas.
Och som senaste gång war afsagt, att det skal införas uti Byggningebalken, hwad der än feelar, som om jägerie etc., discurerades om det att på landet brukas räfwe krydder, hwilket synes efftertänkeligit att promissorie tillåta, emedan det är fahrligit.
H: s Excell: s recommenderar, att skyndesamt företaga och afgöra Bygningebalken, på det den må uthgå, serdeles emedan den doch moste sedan widare genomsees, när påminnelserne inkomma.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1088.
Borgmäster Cameen: Det synes, som Consistorierne willia hafwa [2.
] part af detta arbete, och hafwa prästerskapet låtit sig derom förliuda.
H: s Excell: s: Detta går dem eij det ringaste an, och är klart, som prästerne eij hafwa någon communication af sitt arbete til Kyrkioordningen til Häradzhöfd: r gifwit etc. och her intet är, som angår prästerne, så wida de präster äro, uthan om något är, som dem angår, kan wara uti arf eller annat sådant, uti det är, och hafwer warit dem fritt att wällia til hwad lag de welat sig hålla, och hwad deras gårdar angår, hörer de Kongl.
Maij: tt til, och således synes eij nödigt dem communicera sådant, och detta wårt arbete, för än K.
M: t så synes det wid annat tilfälle allom communicera.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1089 b.
Begyntes opläsandet af Bygningebalken och uplästes cap.
1, 2, [45.
] 3, 4.
Hwarwid Secreter Ehrenhielm påminte, att den §, [som] uti cap.
4 insatt är, bör föras til föreg [åen] de capitel.
Påmintes jämwäl, att her in cap.
4 corrigeras något i anseende til det landzhöfd [ingen] angår, och insättes, att han dermed förfahrer som Kongl.
Maij: ts förordning fordrar.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1090 b,
Oplästes cap.
5 och discurerades om odahl och afgärda bys ägor [35.
] och rätt, hwarwid påmintes, att odaal by bör eij kringskränkias af afgärdaby.
Secret.
Hadorph: Her är qvæstio, om icke en afgärdaby hafwer rätt att slå uti kärr etc.
Hr Lovisin: Det far han eij, uthan blifwe wid sitt innom hank och stör, och är odahlby prædium dominans, som eij bör sin rätt på något sätt mista.
Borgmäster Törne: Mig synes, att afgärda by eij far något bruka, som odahlby tilhörer, mindre nyttia det, som bohlby kan uptaga sig til gagn.
Hr Lovisin: Hafwer afgärda by eij rätt att sällia etc., mindre kan han fa af det, som odahlby kan uptaga etc., och synes, att odahlby kan intagor göra, eij afgärda by, som klart är af lagen.
Assessor Hassel: Det, som bohlby eij behöfver att intaga, som är obrukat etc., synes som afgärda by må bruka och intaga.
Borgmäster Törne assentit et addit: Men det, som odalby wil intaga och bruka, må afgärda by eij nyttia med honom.
Assessor Hassel: Moste iu eij afgärda by låta sig nöija med det odahlby wil honom gifwa, serdeles som de ju williandes låtit dem byggia.
Secreter Hadorph: Får odaalby råda, ruinerar han afgärda byn.
Assessor Hassel: Afgärda byn hafwer doch offta icke allenast sin hank, uthan och råå och små stenar.
Hr Lovisin et alii: De senaste ord uti det upsatte concept må uthslutas, och blifwa wid det, som föruth går, att han nyttier eller niuter med odahlby gärdafang etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 1093 a.
Discurerades om ordet dödwide skog etc., och mente somlige [163.
] det wara nedfallen skoo [g] eller trä; alii: dermed förstås alt det, som eij är bärande trä och fruktbare, som tall, gran, biörk, aal etc.; men under åldenwid förstås eek, book, hassel.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1093 b.
Oplästes cap.
7: huru tomt byggias må.
[79.
]
Hwarwid påmintes, att ingen må gifwa sin granne lof att byggia nermare sin tomt än lagen säger, nembl.
att 1½ al [n] på hwar sida är ledig, jämwäl att der större plass är, bygges widare ifrån, och ladugårdarne ifrån mangården.
1691 d.
8 Oct: r.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1094 a.
Begynte opläsandet af det 9 cap.
Bygningebalken: om humble- [116.
] gärdar.
Böte en dal: r: Hr Lovisin: De böter synes för ringa, och slötz, att sättias 3 d: r; jämwäl att de böter gifwes i peningar, eij humble, emedan deraf kan wara åthskillig beswär, först att bonden skal köpa humbla, så fogden den upbära [och] åter sällia.
De böter tage den, [som] skatten äger.
Hr Lovisin: Af de hemman, som indelte äro til civil eller militair staten, synes eij, [att] den, som skatten äger, neml.
han, som dep hafwer på sin löön, må eij Ordet: » eij » bör utgå.
optaga böterne, derföre han annor afrad äger, uthan af crono synes konungen de böter opbära, och af frelset frälsemannen, kommandes de til löhn anslagne bönder konungen til, och således bör de böter hemfalla konungen, hwilka kunna sedan effter Hans Maij: ts behag förunnas fattige etc.
Borgmäster Törne låter och uhrsäkta sitt utheblifvande för det beswär, som infallit är af wådelden förledne natt wid Södre broo.
Som humle wäxer på: påmintes, att det eij går altid an, uthan är nog, att her sätties: rötter lägges til 200 stenger etc., emedan stenger eij altid wäxer, fast rötter lagde äro.
Hr Lovisin: Bör doch rötterne altid omläggias, så att de wäxa må och eij rutna, och således eij nog är rötter läggia, utan wäl omlaga och tilsee dem samma.
Påmintes, att den §, som handlar om feel i tompten, att humie eij wäxa kan, görs kortare.
Gifwe huusbonden halfft etc.
Hr Lovisin: Det är för swårt, och synes bäst, att bonden må behålla sin humbla, och hafwer iag aldrig hört, att huusbonden tager af bönderne humbla etc.
Rådman Brunell consentit.
Secreter Hadorph: I Småland och Wästergötl [and] taga lijkwäl [huusbönderna?
] af bonden humbla etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 1096.
Hugger sönder etc.: Hr Lovisin: Detta är ett groft stycke [3.
] och bör bötas med högt straff.
Och synes elliest detta capitel kunna göras fast kortare, och de flere måhl, [som] här sättias, under ett föras.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1097 a.
– 1100.
Begyntes och continuerades upläsandet af Byg [ninge] balken cap.
[145.
] 13: om qwarne byggande.
Och påmintes, att insättes, det ny qwarn eij må byggas, som skadar gammal.
Hr Lovisin: Ratio är, att gammal qwarn är skattlagd, och derföre eij böör skadas.
Borgmäster Törne: Moste man doch noga tilsee, att eij heller för myket restringeras frijheeten att byggia.
Hr Lovisin: Man moste hogkomma, att her äro allenast någre wisse qwarnar, som äro skattlagde, och det är skedt wid den tid, som mantals penningar äro pålagde, sedan den tid är ingen qwarn skattlagd, ty må eij nu ny qwarn byggias, uthan de gamlas förfång.
Borgmäster Törne: Woro doch bättre, att de nye qwarnar och skattlades, på det att man moste eij för långt resa med mäld, och för stor brist blifwa på malande, och således kunde så wäl ny som gammal qwarn skattläggas, äfven så wäl som ny gård, hwarigenom Hans Maij: ts inkombster och skulle förkåfras, serdeles när eij frijheet gifwes annorlunda til att byggas, än att häradzhöfding pröfwer, om det nödigt är.
Hr Lovisin: Det skulle göra en stoor confusion uti Kongl.
Maij: ts räkningar, och lätteligen uphäfwa all arende af qwarnarne.
Assessor Hassel: Det är förre skedt, att alle upsade sitt qwarne arende.
Borgmäster Törne: Min mehning är allenast: der gammal qwarn eij göra tilfyllest för allas mäld, och eij Ordet » eij » bör utgå.
är för långt aflägze, synes wäl, att nya qwarner byggas.
Och då deles skatten emellan ny och gammal qwarn, wahrandes stor gravation för landet, att resa lång wäg til mäldet.
Hr Lovisin: I alla tider hafwer den lag warit, att inga nya qwarnar moste byggas, emedan Kongl.
Maij: ts räntor dermedelst minskas.
Consentit Secreter Watrangh et Hadorph, att i 1638 och 1660 åhrs Riksdagz besluth är aldeles förbudit qwarnar byggia.
Borgmäster Törne repeterar sin mehning wara allenast, att, der odahl qwarn eij räcka til att mahla för allat eller de äro långt borto, synes wäl, att nye qwarnar må byggias, doch eij af hwariom, uthan [146.
] effter det som häradzhöfding och rätten pröfwer nödigt, serdeles som offta händer, att de gamble qwarnställe förfalna, och wattnet småningom minskas eller stannar, så att den qwarn eij mehr finnes göra tilfyllest, och i ty woro illa, att man för des skull eij skulle få byggia nye, wahrandes her Stockholms qwarn, som nyligen upbränd är, på monge åhr så af sig kommen, att den på 10 åhrs tid hafwer fast ringa gort emoth de förre åhr, ty förre gaf hon til 7 à 800 tunner, nu eij mehr än til 2 à 300 tunnor.
Borgmäster Törne et Brunell förmehna de ord doch eij med odal qwarns skada må her eij införas, emedan det står åfvan satt och infört, så och att landetz nytta bör mehr ansees, än odahlqwarns gagn.
Hr Lovisin: Allenast att man aktar, det gambla skattlagde odahlqwarnar eij skadas.
Drage up dambord eller böte: påmintes, att her sättes 6 dal: r both, emedan 6 öres böter eij äro nog för sådan nytta, som en deraf kan hafwa, att han dämma far wattnet.
1691 d.
13 Oct: r.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1100 c.
Påmintes om det, som her infört är, att den, som effter laga [137.
] domb bygdt, skal sedan effter en tid sin bygnat mista, när han fådt betalning för sin byggning; hwilket syntes wara swårt, emedan ingen skulle resolvera sig på det sätt til bygnat; hwarwid doch påmintes, att på alle gårdar äro eij samme åboer, serdeles cronogårdar, som eij kunna mista sine ägor etc.
Hr Lovisin: Casus är, att några byggia i by en qwarn, de andra eij, händer nu, att på de gårdar, som förre eij byggia welat, komma andre åboer, som biuda dem, som bygdt hafve, sin skäl, då blifwer qvæstio, om de må tillåtas att dela i qwarnen eller eij.
Borgmäster Törne: Den osäkerheeten lärer hindra mongen att byggia, uthan der änteligen skulle så wara, att någon bygdt hade, bör han eij gå derifrån för simpelt interesse uthan åth minsto fa någre åhrs, 2 eller 3 åhrs, ränta föruthan den kostnat han hafwer derpå gort, serdeles der klander straxt infaller, men der klander eij straxt infaller, begynnes att räknas des inkombst emoth uthgifften ifrån den tid klander skeer.
Med wåldzwerkan upkasta.
Hr Lovisin påminner, att detta, som handlas om wåldzwärkz byggnat eller nedrifvande, sättes på ett ställe, och inslutes alt under ett, på det man må eij offta införa ett, wahrandes onödigt på monge ställe införa det, som kan slutas under ett.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1102 a.
[4.
]
Hr Lovisin påminner och, att man her eij hafwer af nöden på alle ställe införa: böte och gälde allan skadan, emedan det är nog, att på ett rum införes, och bör altid skadan refunderas.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1102 d.
Oplästes Cap.
14.
Hwarwid påminte Hr Lovisin, att nu är eij [139.
] mehr tillåtit att rödia, uthan är stadgat, att den, som will rödia, moste sig i rätten angifva, och der ransaka låta, och så rydia.
Ass.
Hassel: Det är ganska wäl, emedan man seer, hwad skada landet derigenom skeer, som i Norland detta är skedt, som mig synas högt skattas kunna.
Consentiunt alii, att detta borde strengt aktas och rödiande förbiudas.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1103 b.
Cap.
15 upläst.
Hwarwid påminte Hr Lovisin, det är nu alle [221.
] wägar delte byar emellan, dem att rydia och fylla, hwarwid aktas, att torperne, som wid byar äro, nu måste hielpa sina byar, och eij serskilt för sig byggia.
1691 d.
15 Oct: r.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1104.
Oplästes å nyo cap.
15 uti conceptet, hwarwid påmintes om [221.
] ordet broar, som det är obrukel [ig] t, må man sättia [ett annat?
], som må brukas, men som det förre upläst war, begyntes cap.
16, hwarwid påmintes, att de ord hwar i sitt härad etc. går eij an, emedan monge härader äro, som hafva ingen deel af sine ägor wid landzwägen, uthan boo derifrån långt, böra lijkwäl de wara effter sin plicht deelaktige af sådan rödning, hwilket landzhöfdingen bör jämka almogen emellan, hwilket och slötz att införas.
Secreter Leijonmarck: Ähr doch wäl, att de, som långwägade ähro, ansees effter sitt beswär att lång wäg resa, och derföre så myket mindre deel fåå.
Secreter Ehrenhielm opläste, huru han detta fattat, att nembl.
hwart härad tildeles sin lott af wägar, så att de härader, [som] ifrån wägen liggia, må eij för longt resa; jämwäl att frälsemän, präster etc. må fa de wägar på sin deel, som liggia i deras ägor, så och att der store backar äro, må wägen dragas i kring, och ingen af sine ägor dertil förwägra, och att då hielpes til wägsens läggiande af alle anhörige.
Secreter Ehrenhielm påminner, att landzwägar må specificeras, neml.
de, som liggia til städer, bergwärk, siöhamrar [ɔ: sjöhamnar?
], landzmarknadzplatzer.
Ad § 2 påmintes jämwäl om de ord wäga broningar etc., att de rättes; jämwäl tilsättes: fierdingzman och brofogdar, som har her wid sin rätta beställning.
Påmintes jämwäl, att landzhöfdingen bör her på hafwa inseende, och befalla dem andra betiente.
Påmintes och, att böterne ökes, så att och om häradzfogden försummar, böte han 6 d [aler], länsman och gewaldiger 3 daler, brofogde 1 d [aler].
Secreter Leijonmarck påminner, att her bör sättias försummar [222.
] förfallelöös, så att den laga förfall hafver skones, och de andre fulfölie med sitt embete.
Uplästes cap.
17, hwarwid påmintes Secret.
Ehrenhielm, att detta caput kan foras under det förra, emedan § 2 är alt ett med det förre, och § 1 kan föras til cap.
16, hwilket och den Kongl.
Commissionen biföll, emedan derom är förre handlat.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1106 b.
Uplästes cap.
18.
[229.
]
Påmintes, att man her göra bör åtskilnat emellan bonde och landboo, som äro och warit altid åthskilde.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1107 c.
Hr Lovisin påminner, att her sättes så offta gälde skadan, [4.
] hvilket kan wara nog att på ett ställe införa, så att alltid skadan gäldas först och så böterna.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1107 d.
Påmintes, att det her står, att den bonde, [som] effterkommer, 229.
] tage böterne etc., går eij an, uthan huusbonden far böterne, men det, som betales för skadan, kan den, som effterkommer, til hielp få att byggia, hwilket derföre moste gå först uth, och sedan böterne, eller plichte för dem med kropp, och der den eij kan betala något för skadan, moste den, som effterkommer, niuta så myket längre frijheet.
Ad § 17 landbo sättes: ingen må sällia uthan med jordäganden tilstånd.
Påmintes herwid, att detta måtte aktas, så att den frijheet att sälia rättas effter den rätt han i jorden äger.
Påmintes och, att her uthslutes hwad som är upsatt om det: hafver han — bonden — något i behåld öfwer sin laga byggnat etc. 1691 d.
20 Oct: r.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1110 a.
Begyntes upläsandet af det, som opsatt är öfwer stadzbyggningar.
[243.
]
Hr Lovisin påminner, att her inforas och, att konungens embetesman, som fogde, landzhöfdinger, tilsäges om bygnader wid staden, som äro publiqve.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1110 b.
Hr Lovisin påminner att hwad som kan föras til det, som hörer [246.
] til lant bygnader, fogas med det opsatte concept.
H: s Excell: s: Ja, det är angelägit, att wij föra det, som kan wara tilsamman, uti ett corpus.
Borgmäster Törne: Her är infort, att städer, som anlägges, regulieras och eij förre bygges än om alt är wäl öfverlagt, gator regulierade etc.
H: s Excell: s tog affträde, gåendes up uti Canseliet.
Continuerades opläsandet af conceptet til stadz bygnader.
Discurerades, om detta kan fogas ihoop med det, som handlar om stadz bygning, hwilket Hr Lovisin och Assessor Hassel förmente wäl, och att capita fördelas, hwilket Borgmäst.
Törne och Rådman Brunell doch förmente eij så wäl ske kunna, uthan åthminsto att detta blifver som uti ett corpore för sig serskilt.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1111 b.
Begyntes upläsandet af Secreter Hadorphs concept, och om [208.
] prästegårdzbygnader.
Hr Lovisin: Stall och fähuus må räknas för ett huus, och är wäl, om her uthsättes, huru stort stall och fähuus skal wara, des slijkt och slijkt.
Slötz, att stufwan blifwer 12 al [nar] lång och 10 bred, samt förstugun 7 alnar, så en gästestufwa, twenne boder, wisthuus och sädesbo, lada med en loge och tu gålf, hwart golf 12 al [na] r långt, 10 bred, och [209.
] logen 7 al [nar] bred, stall och fähuus samt stegare- eller brygghuus.
Hr Lovisin: Hwad flere huus prästen betarfvar, må han sielf byggia, och derföre niuta af successore sin betalning, eller må han dem afföra.
Borgmäster Törne assentit, der han icke länge den brukat.
Hr Lovisin: Meningen är eij, att prästen enteligen skal byggia, uthan lemnas honom fridt, wahrandes det, som öfwer är soknens laga huus, som öfwerbyggnat at ansee.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1113.
Continuerades upläsandet af Secreter Hadorphs concept om [211.
] kyrkiobyggnat.
Secret.
Leijonmark påminte, om icke skee kunde, att de bönder, som liggia långt ifrån kyrkian, faller swårt att fara lång wäg til bygnader, serdeles der hemman är swag til mantal etc.
H: s Excell: s: De må då förskiuta i penningar och slijkt.
Hr Lovisin: Bonden faller doch swårare att gifwa penningar än arbete, och må den länger boendes lega för sig, kunnandes eij annat wara, än hwar sin deel draga.
H: s Excell: s: Det är swårt att kunna jemka alt sådant, wahrandes derföre eij annor råd än [att] den, [som] eij sielf komma kan, moste annan skaffa, och seer man eij heller derom någon disput wara eller gifwas.
Och slötz, att entelig kan sättias: han må komma sielf eller annan lega och skaffa; böte 1 d [aler] sm: t för drenge dagzwerke och 2 d [aler] för kiörsle dagzwerke.
Rådman Brunell: Ähr doch her böter för försummelse, således synes böterne enehanda, och sedan fylles arbetet med skadan.
[212.
]
H: s Excell: s: Böterne hålla honom til att fulkomna det påbiudes, men skadan moste des uthan fyllas.
Treskas någon etc. synes nog att sättes en gång: böte för hwar dag.
1691 d.
22 Oct: r.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1115 b.
Betale skadan.
Discurerades hwad skada.
[212.
]
H: s Excell: s: Her synes bäst att uthföras, hvad skada det är, eller wara kan.
Hr Lovisin: Det kan hända en sådan skada, att den, som borto är, är hinder til annat, som försummas, som är att .... föra fram etc.
H: s Excell: s: Dermed blifwer disput hwad det är, de andra hafwa kunnat göra det eller det, eller derföre att en warit borto, hafwa doch de andra kunnat göra sitt etc. Och slötz, [att] her är nog att införa: böte för dagzwärketz försummelse, och göre sitt dagzwerk fult.
Uthtages etc.
Detta synas kunna gås förbij, och lemnes til Executions ordningen; ägolott: effter mantahl, emedan ägolott ansees i by.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1116 a.
Försummar präst.
[215.
]
Secreter Leijonmarck: Her talas intet för om präster och är swårt på honom det straf läggia, eij heller kan han sägas treskas.
Hr Lovisin: Der präst är gammal, faller honom swårt sådan sin försummelse böta, serdeles der skadan stor är.
Secreter Leijonmarck: Det förtages nu offta församblingen jus præsentandi och mehr frijheet genom patronus och andra, ty synes och de böra draga beswäret att kyrkian wårda.
H: s Excell: s: Försummar kyrkioherde och sexman att påminna och gifwa tilkänna, hwad feel wid kyrkian är, böte 10 d [aler] etc., böte ⅓ af skadan.
Hr Lovisin: Dominum bör för alt resarciri och des uthan bötas, så att den skada, som eij gifwes tilkenna, må kyrkioherde och sexman böta etc.
Borgmäster Törne: I detta måhl är swårt att kunna determinera, hwad skada skedd är, ty den blifver eij altid på en gång, skadan, eller merkes så snart, serdeles som offta är uti förste begynnelsen orsakat skadan och eij genom ens eller annans försummelse sedan; altså synes bäst sättia böter.
H: s Excell: s: Her är fast åtskilligt, som kan sägas om skadan, ty först kan en liten skada wara af försummelse, sedan kan tilkomma större skada uthan hans förwållande.
Secret.
Leijonmarck: Wid de kyrkior, som äro de, som hafwa jus patronatus, må och tillhållas kyrkian wårda Jfr närmast följande uttalande af Leijonmarck.
.
Rådman Brunell: Der skadan pröfwas och märkas kan, och kyrkioherde eller kyrkiowerderne försumma derom påminna sochnemän, böra de swara och straffas.
Secreter Leijonmarck: De, som prætendera jus patronatus, böra hålla kyrkior wid makt, som sådane i Skåne äro.
Hr Lovisin: Sådane jura patronatus äro eij mehr til, uti Skåne hafwa warit sådane patroni, som hafwa hafft derföre en wiss summa spanmåhl, derföre skulle de hålla kyrkian wid makt, men som de sådant eij gort, ty är alt sådant reducerat.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1118 b.
Secreter Leijonmarck: Sätesgårdar böra hålla kyrkiobygnat wid [212.
] makt effter sin stoorleek, och kunna de eij effter mantal iämkas.
Hr Lovisin: Det är nyligen förehafft, att alla sätesgårdar böra öfversees och uthföras til gårdetahlet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1118 c.
H: s Excells: Timar någon skada af kyrkioh [erde] s och sexmäns [215.
] försummelse, ware plichtige den att gälda och böta.
[216]
Hofjunker Ehrenbergh påminner, att i Skåne är häradzhöfding beordrat til att hafwa opsyn på kyrkiorne, och derföre hafver han en tunna spannemåhl af hwar kyrkia.
Hr Lovisin: Det samma är och her med opseendet, att häradzhöfdinger böra hafva upseende med kyrkiorne.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1119 a.
Discurerades om execution på dem, som försummar kyrkiobyggnat.
[212.
]
H: s Excell: s: Der bör wara en promt execution, och synes länsman kunna på kyrkioherdens eller kyrkiowerders lista och opsatz exeqvera, der intet jäf är; är större saak, sökes häradzfogde, och änteligen häradzrätten.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1119 b.
Discurerades, om kyrkioherde är gammal och eij kan skiöta [216.
] kyrkiobygnat etc.; och slötz, att införes, det må då des vice pastor, hielpepräst eller capelan derom draga för sorg, och niute derföre sin betalning af kyrkioherden.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1119 c.
§ 24 Tingstugu med stall.
[203.
]
Hr Lovisin: Stall att byggia derwid, är för swårt, serdeles som tingstugur nu äro wid byar.
Secreter Hadorph: Tilförne woro tingsstugur ifrån byar, som är klart af kintall [?
] och slijke, hwarest fins att i den tallen hafwe de redo i Magni Ladulåås tid hängt up missgerningzmän.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1120.
Oplästes cap.
20 conceptet; är by oskifft.
[129.
]
H: s Excell: s: Her bör aktas, att det corrigeras, det må eij man hafwa frijheet att skära torf och sällia, uthan af oskiffto, den skära wil, bör han antingen delning sökia eller åthminsto sine grannar tilsäga Meningen torde vara: » uthan den, som af oskiffto skära wil, bör antingen delning sökia eller åthminsto sine grannar tillsäga ».
.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1120 b.
H: s Excell: s: Wid kyrkian bör wara wapenhuus, sacrestiga, kornhuus, [212.
] kyrkiomuhr, sochnestugu, tiondeboo, kyrkiogård och, der så skee kan, skiul för hästar.
1691 d.
27 Oct: r.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1124 a.
Oplästes cap.
24 af conceptet, jämwäl cap.
12 Bygb.
L.
L., [149.
] hwarom discurerades.
Ass.
Hassel: Man hafwer ondt att säga her böra eller kunna läggas böte eller löön på des swijn, som löpa uhr en skog til annan.
Borgmäster Törne: Mig synes denne casum eij annorlunda kunna eller böra afgöras, än att hwar må släppa sine swijn på de skogar, som eij äro afskilde, uthan att det lägges emelan dem, att hwar må släppa in swijn effter sin ägolått, och den mehr insläpper betale för sine swijn.
1691 d.
29 Oct: r.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1126 a.
Hr Lovisin: Mig synes her kunna en gång sättias: betale skadan, [119.
] och huru monga derwid wara skal att mäta skadan, som fä gör, blifwer uti Executions ordningen i gemehn infört, wahrandes elliest wähl, att altid äro tre, som werdera.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1127 b.
Påmintes ad cap.
25, att der införes 4 öre etc. för häst, att [119.
] sådant eij går an, uthan moste man werdera skadan och dereffter dömas.
Ähr skadan ringa, som eij mätas kan, så är den ringa nog, och syntes bäst, att derföre detta uthsättes.
Secreter Hadorph: Ähr doch så förre uti lagen infört, cap.
9 § 1, och synes så wara, som detta och mehra sådant är för deras skull insatt tydeligen, emedan der under verserar de gemenares nytta.
Påmintes och, [att] hwad her införes om wåda eed etc. föres til processen.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1127 c.
Påmintes, att [ɔ: om?
] böterne for den, som brenner gärdesgård, [113.
] [att han?
] böta bör som för annan wåldzwerk.
Påmintes om detta, som talas om den bränner gärdesgård, [att det] bör föras til locum om den eld upsätter etc.
§ 10.
Med wåda: uthslutes böterne.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1129 c.
Continuerades opläsandet af cap.
25 och § 7 eller 9 och observ [erades], [119.
] att her kan inrättas, det all fä, som intagas, kan fogeligen införas och eij förderfwas, och eij in specie sättia häst, skiut etc. Kan han häst slå etc.: her bör observeras, det den, som är in actu licito, må eij så högt ansees, så att der en wil boskapen uthköra, och således skada gör, må han lindrigare straffas, och der full wåda är, bötes intet, är och culpa lata, bötas mehr.
Discurerades her om betalningen, der en slår wärre än han wille.
Hr Lovisin och Törne syntes wara för swårt i det fall att fult betala, emedan det sker emoth des willia.
Secreter Watrang syntes bäst blifwa wid förre lagen.
Borgmäster Törne: Meningen är, att den, som införer, må eij [120.
] illa medfahra, derpå fölger nu, [att], antingen man med willia eller emoth sin intention dräper, skal alt betalas, serdeles som den åkren äger, niuter sin betalning och böter, altså säges eij oskäligt, att han åter igen gälder sin gärning.
Continuerades förre discurs.
Secreter Watrangh et Hassel och Törne stämde öfwerens, att man må her blifwa wid lagen.
Hr Lovisin: Fundamentet är doch annan til lagen, ty der han nu något gör emoth sin willia, synes straffet mindre, der en skiuter i skog och råker folk, der en [s] tienstehion släpper eld etc., och moste her observeras culpa lata och levis, och dereffter bör straffet fölga.
Oplästes § 10 och slötz, att det göres kortare.
§ 11.
Oplysa; leg [atur]: kungöra.
Twista de: föras til processen.
Wärn: hägnat.
Ad § 12 observ [erades], att det förre uthslutes, och det senare [föres] til annat caput.
[§] 13.
Hr Lovisin: Det är eij rätt, att den böta skal, som wil uthdrifwa fä, än det far skada.
Hittas eij den: uthslutas.
Wites det någon: föres til processen.
§ 14.
Blifwe samma mening.
§ 15.
Warie sig: är onödigt her och föres til processen.
Och observeras, att böterne her kunna sättias något mildare än för stöld eller rån.
Secreter Leyonmarck opponit: Är det lagligen intagit, görs honom eij mindre wåld än uti annat.
Beter man: föres til annat ställe.
Observ [erades], att in fine capitis bör sättias, att all skadan gäldas.
Beter sin häst: han bör plichta högt, som sin häst i åker beter och wäl dubbelt.
§ 16.
Påmintes, att her kan den materien föras til ett caput, som handlar om den fä dräper.
Och discurerades, om de böter sätties och som her står halfft wärde.
Secreter Ehrenhielm påminte, att med detta kan confereras det, som uti cap.
9 talas om skada i broo.
Hwar wid påmintes, att det ätas kan, moste införas så, att det finnes, då det dugeligit är att ätas.
[§] 18.
Beder man: de ord kunna annorlunda sättias.
Och kan her böterne högre sättias och betalas, om der är fult förwållande.
[§] 19.
Angående executionen uthslutes.
[§] 20.
Synes wara nog, att detta alt föres til ett, men hwad [121.
] nidingzwerkz böter angår synes kunna på ett ställe uthföras alt lijka och her sättes: som om nidingzwärk, och uthslutes det her står: böte halfva wärdet.
1691 d.
3 Nov: r.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1133 a.
§ 23.
Observ [erades] contradiction: fä sargar fä, ware ogilt; [124 b.
] warder wärkfä etc., och discurerades herom.
Assessor Hassel, Borgmäster Törne, Lagman Gripenhielm förmehna, [att] der huusbonden eij weet sitt fä wara wanartigt, är han frij, när fä sargar fä, men weet han, bör han betala des arbete, som brister.
Wahrandes elliest nog, om han änteligen skulle betala halfft af arbete, som brister; hwilket och slötz, att det fä bör wara bådom til gagns.
Och der det sargade lytt warder, betalas halfwa skadan.
Oplästes cap.
21 [af] Exod [us] och syntes, att det her må effterfölgas.
1691 d.
5 Nov: r.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1134.
Continuerades opläsandet af conceptet til Byggningebalken, och [152.
] begyntes cap.
26.
Aldrig män: om så görligit är.
Plichte med kropp: samma mehning lärer blifwa på ett ställe i gemehn infört.
§ 3.
Addat [ur]: far icke skadelöst, betale; den [ɔ: om någon?
] så wårdslöös är, att han försummar akta boskapen, betaler han, och står uti Landzlagen [BB 48 § 2]: är sielf eij när, får afläster [o. s. v.] och slötz, att her införes: af des försummelse.
§ 4.
Antingen kalf förkommer, eller elliest, betalas, således är den § 4 onödig.
§ 5.
Lageligen lagde: Huru lagligen lyses, kommer effter.
§ 6.
Explodat [ur] begynnelsen, de senare ord kunna föras til caput om legohion.
Secreter Leyonmarck påminner, att her intet införas kan om böter, der fää tappas etc., der offta så lijkwäl hender, att en af argheet eller försummelse syndar, och i ty böör böter författas.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1135 b.
Påmintes än widare, om wahlhion af stoor försummelse tappar, [152.
] om der böter följer på.
Hofjunker Ehrenbergh: Synes nog, att han betaler, emedan han moste doch plichta med kropp.
Secreter Watrang idem.
Landzhöfd.
Hr Lovisin: Det är ibland stoor swårheet att wakta boskap för wildiur.
Secreter Leijonmarck: Kan doch införas, att der stoor försummelse finnes, bör han plichta.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1135 c.
Uplästes cap.
27.
[131.
]
Hr Lovisin: Detta, som her förekommer om den, som hugger wetandes i annans skog, synes böra föras til Tiufvebalken.
Rådman Brunell: Her kan casus införas, men straffet som för annat tiufwerie.
Lagman Gripenhielm: Her är den skillnat, att en offta hugger på annans skog förmenandes sin wara.
Hr Lovisin: Det är annat och sådant, som och i Byg [ninga] balken förefaller, om en tager annans ökestock etc., och befalte Hr Lovisin observeras, att detta föres til Tiufvebalken, jämwäl om den, som stiäl rofvor, äple etc.
Rådman Brunell: Her synes doch böra införas, hwad casus är, och föres sedan til sitt ställe.
Secreter Hadorph: Tilförne är herom discurerat och syntz, att detta ähr annat än tiufverie, och således slutit, att det her utföres.
Lagman Gripenhielm: Är allenast att observera, att her bör införas: om en jordägande hugger eek emoth förbod etc. eller i sin oskiffto skog, och det hörer nödwändigt hijt, och der man i förtid bryter pors, willhumble etc. i almen [ning?
].
Hr Lovisin: Detta om porss och willhumle må her uthslutas, emedan sådant hwarken nu skeer eller af nöden är att straffas.
Ad § 6.
Hr Lovisin: Mig synes, att detta, som införes: han må på egne ägor bruka, hugga etc., synes onödigt, uthan heller säga hwad man eij få göra.
Secreter Hadorph: Ähr doch i förordningen infört derom, att hwar moste weta hwad dem tillåtes.
Hr Lovisin: Hwad tillåtes, är eij af nöden införa, uthan hwad förbiudes.
Rådman Brunell: Med det, som sades, att i oskifft må man eij bruka, förstås, att man må sitt egit bruka.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1137 d.
§ 7.
Hr Lovisin påminner, att her bör införas, [att] den, som hafwer större weeth och ömheet, må eij förbiudes att swedia, som är [188.
] adelen, men bonden är mehr wårdzlöös om sin skog och af mindre efftertanka, altså går förordningen derpå uth att förbiuda bönderne.
Consentit Hr Gripenhielm, så att bönder må eij tillåtas swedia.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1138 d.
[132.
]
Continuerades opläsandet af cap.
28.
Och påmintes äfwen som förr, att det är tiufverie.
Hr Gripenhielm: Der en hugger i egen skog, blifver eij tiufwerie, uthan förbodz böter.
Slötz, att alt hwad som her infört är om åwerkan i annans skog, straffes som tiufverie, men i egen skog sättes her uth.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1139.
§ 5.
Lagman Gripenhielm påminner, att det her står jord- [159.
] ägande dele nedhuggen eek, [hwilket?
] går eij an, emedan den, som eij må hugga eek, får eij heller deel af det annan hugger, uthan sådane trä hörer konungen til, der flere frälsemän eij äro.
Mig synes, [att] den, som eij är berättig [ad] att hugga, far eij heller af det nedfälte, som der är i by en frälse och en skatte, frälseman hugger ned, och der skattebonde skulle med honom dela, sker twärt emoth ördningen, synes derföre införas: niute dem den, som dertil berättig [ad] är til sådane trä; elliest skulle skattebonde gerna låta frälseman hugga på oskiffte ägor.
Hr Lovisin: Her kan kort införas: 1. hwilken som förbiudes; 2. att adelen är det eij förbudit, och moste her observeras, att då her införas jordägande, moste aktas, att man skillier jordägande, som är frälseman, och skattebonde; och kan her sägas måhlsägande eller angifvaren.
§ 11.
Påmintes än, att skillies skattebonde och frälse jordägande.
Lagman Gripenhielm: Kongl.
Maij: t hafver her duplici modo sin rätt, först som afradz ägare så jordägande, så att der hafwer konungen dubble böter, som konung och jordägande, af crono och skatte crono, men frälseman af frälseägor.
Men der hans betiente klagar, niuter han sin deel, men der frälseman klagar, niuter han jordägandens och åklagarens deel.
§ 12.
Hr Lovisin: Der som häradzalmenning är, gifver landzhöfdingen lof dertil att hugga, äfven uti landz- och soknealmenning.
Observ [erades], att eij af nöden är söka attest på tinget, uthan af twå nemdemän eller skogzbetiente.
Trädet är stort til, obs [erverades]: effter wärdet.
[§] 13.
Plichte som för annat hygge.
[§] 14.
Effterlåtes af landzhöfdingen, och sedan skärskådas af häradzhöfding etc. 1691 d.
10 Novemb.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1142 a.
Oplästes cap.
30.
Hwarwid observerades, att nu är och bör [188.
] wara alt swediande förbudit uthan häradzrättens weetskap, och när någon swedia wil, må de sökia häradz nemdemän att syna, eller så att all swediande förbiudes, men tillåtes, der landzhöfding eller häradzr [ätte] n tillåter, hwilken her emoth gör, böte, doch aktas, att frälseman må eij lof sökia att swedia.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1142 b.
Oplästes cap.
31.
Om skogzeld.
[85.
]
Med willia: moste göras den skilnat, att man her eij förstå kan den eld, som genom swädior uthkommer, således förstås her genom argheet.
§ 3.
Uthslutes: effter laga tillåtelse, säga sine grannar til.
§ 4.
Brennande brand föllia: corrigatur: göra sin högsta flijt etc.
§ 7.
Uth byrda eld: att han eld uthburit eller öfwertygas någon hafwa eld uthburit, plichte, men hwad det angår, att her införes warder på färska gerning tagen föres til Rättegångzbalken.
§ 10.
Uthslutes med foror etc., och är nog sätta: wägfahrande man; addatur: betale skadan.
Påmintes ähn, att de ord plichte med kropp uthslutes och sättes på ett ställe.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1143 a.
— 1146.
Continuerades och oplästes cap.
32.
Om wådeld.
[85.
]
Hr Lovisin: Hwad her talas om eld med willia eller wåda uti by, synes höra til criminalia, som är serskilt ifrån det måhl, som handlar om eld på skog och slijkt.
[86.
]
Assessor Hassel: Sker det med willia, gånge som i Högmålebalken.
Skeer det med wåda, gånge så.
Lagman Gripenhielm: Sätter någon eld uth med willia, straffes som i Högm [åle] balken säges.
Skeer det med wåda, straffes så.
Hr Lovisin: Kommer eld löös af förseelse och wahngömmo, bör han icke allenast lijda sin skada, uthan och gälda annans skada, som der huusbonden är ovarsam, och tillåter sitt folk det samma.
Borgmäster Törne addit: Der han gör all sin flijt och warnar sitt folk, är han frij och skadelöös.
Hr Lovisin: Förre lagen wil doch, att han skal böta ¼.
Hafve skadan.
Hr Lovisin: Han niuter då ingen brandstod, han som skatte bonde är, elliest lider frälseman och konungen, hwilket och noga uti Kongl.
Maij: ts ordning är aktat och förordnat.
Lagman Gripenhielm: Der försummelse är, eller wåda, och botas skal ¼, synes som han borde niuta ¼ mindre brandstod, hwaruthinnan böterne kunna wara inbegrepne.
§ 2.
Böte 40 m [arker]: 12 d [ale] r.
§ 3.
Wåda eed.
Hr Lovisin: Hans Maij: t wil nu eij mehr, att eedgång skal wara mehr än sielf sin eed; och hwad processen angår, föres til annat och sitt rum.
Befrie sig först med andre skäl och, der de eij äro, [med] sielf sin wåda eed.
§ 4.
Bygge up kyrkian och böte dertil 100 d [aler].
Assessor Lilliemarck et alii: Det är snart ogörl [igt] att finna någon, som kan byggia upp kyrkian igen; hwarföre må eij heller 100 dal.
booth tilsättias.
Hr Lovisin et Borgmäster Törne: Skadan gälde, så wida han kan och förmå.
Assessor Hassel: I förre lagen är eij större booth öm [ɔ: än?
] 40 m [arker] och synes derföre her kunna sättias: böta 100 d [aler] sm: t, och der han kan fylla sin wåda ed, böta 50 d [aler].
Alii: 25 d [aler] är nog.
Assessor Hassel: Ähr doch proportion effter förre lag 50 d [aler].
Alii: Är då nog 30 d [aler], der wåda skeer, och 100 d [aler], der försummelse timar.
Lagman Gripenhielm: Kan hända att eld faar ifrån by, som långt frän är, på kyrkian, som förledit åhr skedde wid Hageby, jämwäl flögo förl [edit] åhr, då Hr Bengt Rosenhanes gård brand, brenderne ¾ mijhl ifrån gården uth på gärden, derföre [när?
] sådane casus förefalla, skal der botas?
Hr Lovisin: De fall, som äro ogörlige att förewända och afwäria, må eij heller bötas.
Assessor Hassel: Ähr skedt för en tid, att en man tände eld på sin egen gård, och elden gick sedan widare, huru må då sådant fall straffas?
[87.
]
§ 5.
Plichte med ... månadz fängelse.
Påmintes, att det her uthslutes och på ett ställe uthföres.
Alii, Assessor Hassel et Secret.
Hadorph: Synes doch för myket på det sätt komma til Rättegångzbalken, och på minnet hengia, och [är det] lättare för domaren, om straffet tilsättes in casibus.
§ 7.
Uthsättes det som upräknas och slutes i gemeen.
1691 d.
12 Novemb.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1146 b.
Oplästes cap.
33.
Om skall effter skadediur.
[180.
]
§ 1.
En skallefogde: twå äro nödige, som kunna hålla skallelaget i hoop.
§ 5.
Koo och soo hafwa: huushåld hafwa och jord bruka.
Lagman Gripenhielm påminner, att i ställe för näth må lappar skaffas och kringställas, hwilket är lättare för bonden, och en al [n] emellan hwar lapp och en al [n] stor lapp.
§ 6.
Synes bättre, att hwart skallelag hade så myket som til ett skallelag behöfwes, och må man eij beswära almogen med både näth och lappar.
Slötz, att detta caput afskrifves och gifwes Lagman Gripenhielm att öfversees.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1147 b.
Oplästes cap.
34.
Om wargegårda.
[183.
]
Lagman Gripenhielm påminner, att der wargar eij äro, må eij heller wariegårdar hållas, som i Småland etc., wahrandes nu i stället uprättat wargegropar, hwilket är lättare, emedan gårderne kosta myket och sådane som gerna kännas kunna af wargarne, emedan de see uth som huus etc., wahrandes groparne lättare att hålla wid makt, och är i Upland den förordning, att i hwar sochn är twå gropar, hwilken bönderne hålla hwar sine 8 dagar wid makt, och sättia bete derpå, hindrar och slijkt, och den betet dijtsätter, far diuret eller skinnet.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1148 a.
Oplästes cap.
35.
[169.
]
Doch undantagandes Daal etc.
Lagman Gripenhielm: Uti alle orter är nu förbudit att fälla högdiur, elg, hiort, och weet jag i Wärmeland få de böta för sådane diur.
Assessor Hassel et alii; I Norland är doch tillåtit i laga tid att skiuta, gåendes elliest diuren öfwer grentzen på Norie etc.
§ 1.
Parkar, addatur: som hereffter och fridkallas kunna.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1148 b.
[177.
]
§ 2.
Lagman Gripenhielm påminner, att man må wäl förbiuda skärekarlarne att taga äggen ifrån fåglarne, hwar af en stoor skada skeer.
Secreter Leijonmarck: Man mehnar doch, att foglen wärper mehr, när äggen honom ifråntages, och slötz, att det her införes, att man må böta 2 m [arker] för hwart boo han ägg tager, och böte dubbelt andra och flere gånger.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1149 b.
Rådman Brunell: Än der man reser på egne och förfölger på [175.
] annans?
Lagman Gripenhielm: Der man wisar sig hafva rest honom på sine egne, må han föllia honom på annans.
Assessor Hassel assentit.
Borgmäster Törne: Säkrare är att säga, [att] hwad som är inom mina ägor är mitt, och när det kommer på annans, är det hans.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1149 a. c.
§ 4.
Böterne äro her för ringa, och är eij lofgifvit gå på annans [172.
] skog, serdeles der årreleek är.
Lagman Gripenhielm et Hassel assentit, att böterne moste förhögas, wahrandes detta föga annat än tiufverie och må han böta 3 d [aler] sm: t.
Slötz, att den, [som] tager fogel etc. i annans skog, böte 1 d [aler] för hwar orre och half för dierpe etc.
§ 5.
Böterne uti förbuden tid böre wara lijka på annans och egne ägor, derföre kan man i gemeen säga: fäller någon högdiur i förbuden tid, böte 50 d [aler] för hiort, 25 för rådiur och för mindre diur, som eij äro skadediur Orden: » som eij äro skadediur » äro i handskriften understrukna, hvilket betecknar, att de böra utgå.&amp;gt; och fogel 10 d [aler] &amp; lt; Den rätta ordningen mellan närmast föregående fragment är möjligen: 1149 a S 4 — dierpe etc., 1149 b, 1149 c § 5 — 10 d [aler].
.
1691 d.
17 Novemb.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1150 c.
Discurerades om ordet Bygningebalk och syntes som ordet [246.
] Bygdabalk skulle synas bättre; jämwäl och, om det, som om stadzens bygning opsatt är, hörer til denne balk.
Rådman Brunell förmenar som förre, att det synes kunna beqwämare föras under Stadzordningarne, hwilket lärer finnas, när sielfwa upsatzen förekommer.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1151 c.
[233.
]
Begyntes opläsandet af cap.
37 conceptet om tawarena ordning, hwarwid påmintes, att gästgifware skola wara på landet och i städerne, sedan att wägen eij sättes för långt ifrå hwar annan, eller och att eij wiss distance anföras, uthan lemnas til den, som hafwa [ɔ: hafwer?
] i lähnet att disponera, warandes swårt att resa med en häst 2 ½ mijhl.
Påmintes och, att ingen må lega hästar uth etc., eij heller frälsemän, uthan landzhöfdingen det så nödigt pröfwer och förordnar.
Ad § 2 påminte Lagman Gripenhielm, att som gästgifveriet anseer Kongl.
M: ts inkomst och serdeles frijheeter wid indelningarne, ty kommer landzhöfdingen derom att förordna.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1152 a.
[240.
]
Discurerades, om man må resa genom staden med en leghäst på landet.
Lagman Gripenhielm et alii ut supra: Serdeles synes, att det skadar doch borgaren, som plichtige äro att hålla hästar.
Secreter Hadorph: Genom alle städer neder i landet må man resa med samme häst, för uthan her, i Nykiöping, Upsahla etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 1152 b.
[233.
]
Oplästes å nyo § 2, hwarwid Hans Excell: s påminte, att de förste orden: i stapelstäderne etc. anseer politien, der juris är [decidere?
] lites inter privatos, som är att gästgifvare moste uthlega häst, och om den, som wåld gör etc.
Oplästes samma § 2, och påmintes, att de ord: effter gästgifvare faller för swårt att byggia etc. uthslutes, som onödige rationes til lagen, hwilket och slötz, att rationes uthslutas.
Discurerades om gästgifvare, huru långt emellan dem wara må, hwarwid Hr Lovisin påminte, att Hans K: l.
M: t hafwer nyligst låtit befalla, att derom må effter lägenheeten förordnas, sedan att inge krogar må inrättas, uthan aldeles lemnas landzhöfdinger detta att disponera, hwilket och slötz, att så införes, nembl.
landzhöfdinger förordne herom, som lägligast pröfves.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1153 b. c.
[237.
]
§ 4.
Wil någon reda maath för sig, stånde det dem fritt, betale effter som de sin emelan komma öfwerens om, effter det prijs, som i landet går; påmintes när Orden: » påmintes när » äro i handskriften understrukna.
Möjligen föreligger felskrifning i stället för: » påmintes här » [att] o. s. v. införas: stånde hwar fritt att reda för sig och betale hwad han tager, lius, weed, säng etc.
Twå resor etc. föres til § 3.
Hwarwid syntes, att det woro wäl, om sådan taxa kunde göras och opslås wid gårdarne, serdeles som prijset skillier höst och wåhr.
Ingen som huus etc.: wägrar gästgifvaren den resande huus eller herberge etc. böte.
H: s Excell: s: Her kan eij införas: gälde skadan, uthan bättre är sättia böterne store, som der en wägras häst, och han således lider skada, att han wil hinna en på wägen sin gäldenär etc. Slötz att införas, det sådant hemställes domarens ompröfvande.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1154 a.
Ad § 5.
Inge gäster rese ... effter ordningen och [233.
] wagnars längd.
Hans Excell: s: Det är illa, att taflor eij sätties wid alla gästgifvaregårdar om wägen.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1154 c.
§ 6.
Wåldgäster etc.
[237.
]
H: s Excell: s: Wåldgäster någon gästgifvaren och tager af honom emoth des willia.
Lagman Gripenhielm påminner, att den, som hafver math etc., bör det sällia, och den, som behöfver, kan det taga emoth peningar.
Alii: Derom är förre infört.
Gör det boofast etc. påmintes, att det hörer til processen.
H: s Excell: s: Der en gästgifvare hafwer, må den wägfahrande emoth betalning taga, hwad han nödigt behöfver, häst och slijkt.
Alii consentiunt, serdeles häst och slijkt, som en resande är högst angelägit, men om ens wagn går sönder, får han eij med wåld des taga.
Kan her och införas, att der gästgifvaren gifwer den resande en sådan häst, som eij är dertil kommen att legas, må den resande wara frij, och behålla den hästen, så långt han legdt hafwer, och den straffes, som honom ofredar, men gästgifvaren plichte för wåld, som annan häst uthgifver, om [ɔ: än?
] den legas kan och bör.
Discurerades, om man må insättia böterne her.
Ass.
Hassel: Om det allenast på ett ställe sättes, synes som man eij kan komma alt ihog, må derföre her uthsättias böterne 10 dal: r.
1691 d.
24 Novemb.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1158 a.
Företogz och begyntes opläsandet af det concept, som upsatt [243.
] är om stadzbygnader, hwilket Rådman Brunell sielf corrigerade.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1158 b.
[261.
]
Wid upläsandet påmintes, att oftta skeer, det en eller annan af dem, som gårdar äga och hafva tilsamman, eij wil sig låta uthlösa, hwilket synes obilligt, och rätt att den, som en liten deel i gården äger, må taga peningar för den samma, hwar icke må peningarne insättias åhr och dag, och der han des innan eij emothtaga wil, må peningarne des slijkt [ɔ: släkt?
] tilfalla.
1691 d.
1 Dec.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1159 b.
— 1162.
[249.
]
Begyntes och continuerades upläsandet af conceptet til stadzbygningarne.
Hwarwid discurerades, om de, som i huus boo hyrewijs eller annorlunda, böre gatorne för huset lägga etc. Och förmente samtl [ige], at det wäl bör skee, emedan gatorne moste hållas som tilbör, och skulle hinder wara, der ägaren är under tiden owiss, borto etc., hwarföre slötz att införas: der ägaren är tilstädes, bör han laga etc., men der han är borto och owiss, den som hyrt hafver och afdrage af hyran; hwarwid påmintes, att placatet af åhr 1650 om gata läggiande så och ett annat om de frälsemän, som tomter äga etc., confereras.
Påmintes derwid, att det her införas, [att] den, som blifwer tilsagd och eij lägger sine gator, skal böta förste och andre gång, att desse böter äro bättre att anslå til bygnaden, än att han skal böta sine peningar bort, hwilket Assessor Hassel förmente skäligit.
Rådman Brunell opponit, att den, som mothwillig är, må wäl plichta för sin tresko, och är honom intet straf för stort.
Ass.
Hassel: När han en gång hafwer böter gifwit, synes nog, och att sedan uthtages af hans boo hwad som kostas på gatan och således går bygnaden fortare och promoveras publica structura snarare än då han moste 2 resor tilsägas och böta; mediertid står obygdt.
Rådman Brunell: Publica structura bör hafwa den faveur, att den promoveras, hwilket hindras myket genom tresko, och således är den lag, att han böter dubbelt, eij för stor.
Ass.
Hassel: Wij syfftom iu på det sätt til en finem, ty på det sätt iag redo sagdt skyndar man til structuram, och snarare förfrämies.
Rådman Brunell: Jag håller före, att alt det är wäl, men som man wil her lemna hwariom fridt til att sielf byggia, ty är nödigt, att de fa det råderum, som ske kan, och således må de blifva twå resor tilsagde, och det wid wijte eller böte.
[250.
]
Secreter Hadorph: Mig synes, att de må hafwa samma tid och terminer her som i stemningar, så att han 3 resor tilsäges och böter 1 gång 5 dal: r, andre 10, tredie 20 d [aler].
Ass.
Hassel et alii: Ähr doch annat uti private stemningar och publiqve bygninger.
Oplästes Drottning Christinæ förordning om gatuläggiande af den 30 Aprilis 1649.
Hwarwid obserwerades, att andre gång, som tilsäges och eij lägges gatan, bötes arbitrarie, hwilket och syntes eij så obeqwämt, att pro ratione personarum kan straffet läggas den brotzlige på.
Rådman Brunell: I anseende til en almen lag kan doch eij serskilt straf sättias för olydno, uthan för allom lijka, der ens serdeles fattigdom eij finnes.
Ass.
Hassel: Der eij talas om criminibus uthan annor politie, synes wäl kunna göras och aktes differentia personarum och effter förmögenheeten straffas.
Rådman Brunell: Ehuruwäl borgarne i andra städer, serdeles de små städer, synes wara eij så förmögne som i Stockholm, så hafwer jag doch eij annat kunnat än her införa ett generalt, och sedan lembna den Kongl.
Commissionen att derom ordna och slutha, kunnandes iag eij see serdeles skäl til det, att andra böter skola wara her än annorstädes.
Secreter Leijonmarck påminner, att förordningen handlar allenast om Stockholms stad, des gator etc. 1691 d.
3 Dec.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1163 a.
Continuerades med upläsandet af conceptet om stadzbygnader.
[246.
]
Påmintes, att hwad som her om stadzbygnader talas och synes böra lämpas til landzbygnad, införes på sitt rätta ställe.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1163 d.
[250.
]
Continuerades upläsandet; hwarwid discurerades, om böterne uti desse måhl kunna sättias andre för Stockholms borgare och andra.
H: s Excell: s: Det är och så stoor åtskilnat emellan städerne, så att man omöijeligen kan dem emellan göra en lijkheet eller olijkheet, uthan man moste göra en serdeles lag och ordning för hwar.
Alii assentiunt, serdeles som alla andre saker sättes lijka böter på; och kan offta hända, att en fattig är wärre än andra.
Secret.
Leijonmarck: Emellan plankarne och gärdesgårdarne uti gårdar är lijkwäl åthskilnat, och således synes andra böter wara.
H: s Excell: s: Ens tresko synes offta deruti större, att en intet wil bättra det han wäl kan, som är uti små gärdesgårdar.
Påmintes och slötz, att införas uti genere, att alla de onera ett huus åkommer bör ägaren stå, och i hans frånwaro den, som gården beboor.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1164 b.
[262.
]
Discurerades något om servitutibus och syntes godt, att de med fasta bekräfftas.
Ad § om sälliande slötz, att den, som will sin grannes huus lösa, bör innom 14 dagar det göra, och att naborätt eij räknas öfwer gatan eller annan tomt, uthan näste wägg och granne.
Påmintes her, att detta synes höra til Jordebalken och jordekiöp och eij så wäl til denne locum, som handlar om servitutibus.
Rådman Brunell: Det är doch en wiss servitus, att han moste til naboen tilsäga och sällia.
H: s Excell: s: Man kan fuller änteligen så säga, att denne materia kan föras hijt, lijkwäl som uti förre lagen är infört i Jordebalker om huuskiöp etc., må det och nu hijtföras; jämwäl den §, som talar om préférencen att kiöpa och niuta nabo rätten, hwarwid taltes om det skäl, att den må niuta förmåhn, som bor längre ifrån torget, hwilket syntes fuller eij så obeqwämt, när först aktas, att den, som hafwer beswär af det huus, som sällies, så och att publici nytta ansees.
Borgm.
Törne: Ceteris paribus må den niuta förmåhn, som först begynner handel och köpet gort, der nembl.
intet är, som kan orsaka den ene mehr än den andra att bifalla.
H: s Excell: s et alii: Det går eij så wäl an, emedan en offta hafwer hemlig underhandel med den ene mehr än den andra.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1166 b.
Discurerades om tomptöre, att den, [som] sig försummar, böte [262.
] förste åhret ... andra dubbelt etc.
Ass.
Hassel: Ähr doch godt, att uthmätningen straxt skeer, och eij så länge uthdrages ägaren til beswär.
H: s Excell: s påminte om detta tomte kiöp etc., att det föres til Jordebalken äfven som det förra.
Hwarmed endat är om stadz bygnader.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1167 a.
Och företogz hwad Secreter Hadorph opsatt om wådeld i staden, [246.
] hwarwid syntes, att her in genere införes om wådeld etc., men angående brandordningen föres den för sig serskilt som görligit finnes.
Slötz att detta, som angår stadzbygningar, fogas til Bygningebalken, så att det blifwer ett af, fast detta uti sitt serskilte capita införas, och att elliest generalia införas i lagen, men hwad specialia angår, lemnas til widare uthförande.
1691 d.
8 Dec.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1168 b.
[92.
]
Continuerades upläsandet af stadzbygnader och begyntes af det concept, som är opsatt af Secreter Hadorph om eldzwåda; hwarwid observerades, att uti caput 63 förste § är dubbelt ett infördt; och att det corrigeras, som nu praxis är, att böterne blifwa 40 marker för den, som eld hafwer på krogar och slijke orter, emedan de för sin serdeles profit och nytta det hafva, och krögerie hålla.
Påmintes och ad § 2, att det, som om pant talas, uthslutes, och lagl [igen] procederes som nu stylus är.
Påmintes och, att nu kan eij gerna förbiudas, det brennewijns brennare och slijke personer iu må eld optända affton och nattetid, uthan att införes på hwad sätt som de böre sig akta, och att muhrmästarne tilhållas, att sig wäl förese, hwilket wäl bör til minnes föras.
Slötz, att ingen må hafwa eld uppe effter kl. 9 eller för den tid i wård ringes, doch att de, som för sin handtering hafwa eld uppe, moste sig försee, och der skada deraf timar, moste de högre straffas; hwarwid ansees glasbruul: och slijkt.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1169 b.
Påmintes och, att alle de, som orsaak äro dertil, att eld blifwer [95.
] löös, bör plichta 10 d: r, fast ingen skada widare påfölger än i egit huus, och der widare påfölger, att klåcka klämptar och slijkt, plichtar han lijka, men der skada påfölger uthom des huus, plichtar han mehra.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1172 a.
[95.
]
Continuerades opläsandet af § om den eld med willia släpper och tänder, och slötz, att det uthsättes til Högmålebalken.
Discurerades om den casu, att uti Landzl [agen] är wådebooth satt uti all måhl, fast än wåda är än så stoor, och i Stadzl [agen] eij, om derföre bör wara böter, när man eij kan förwerka [ɔ: förewakta?
], och som man eij flere casus hafwa än willia werk, förseende eller wahngömmo, och tridie wåda och det man eij kan förewakta; williawerk hafwer sitt wissa straf, wahngömo moste straffas effter sitt brott, och wåda hafwer tilsägandes intet straf, der man eij kan finna orsaken och förwållandet.
Påmintes, att införes, att de, som boo lenger ifrån wådelden, komma til att hielpa den, som nermare äro, til någre huus eller fiermare.
Secreter Leyonmarck förmehnar detta eij så noga kunna observeras eller förbiudas [ɔ: förbindas?
] uti slijke fall, att man kan så wäl sig finna, att han iu eij wil sig föresee, och således torde [man?
] i fruktan det eij observera kunna.
Respondent alii: Ehuruwäl man eij kan förtaga det sinne och rädhåga, bör doch uti lagen förordnas, att man af en otidig rädhåga eij bör sig så företaga sitt, att han publicum negligerar.
Secret.
Leyonmarck: Kan doch uti genere eij detta så noga i lagen införas, att iu eij hwar stadz ordningar det bättre införa och sluta må, som staden är bygd til, med steen eller träähuus, bredä eller smala gator.
Påmintes jämwähl, att der någon sätter sig emoth den, som rifwa will neder andre huus uti wådeld, må [han?
] eij hörd blifva uthan låta sitt nederrifva, när på des wegnar, som hafwer att befalla, sådant påbiudes.
Secreter Leyonmarck uthförer detta widare och påminner, att her bör aktas, om sådan befallning skeer af den, som må befalla [96.
] eller eij.
Slötz, att her införes den mening, att den, som hafwer att befalla, lydas bör.
1691 d.
10 Dec.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1174 b.
Begyntes och continuerades opläsandet om wådeld uti städerne [96.
] och fans ett caput serskilt om Stockholms stadz bewakande etc. Och discurerades, om det nödigt synes något serskilt caput för Stockholm, och befans, att hwad her i begynnelsen införes bör in genere appliceras.
Lagman Gripenhielm: Som lagen allenast ju förer generalia, så synes, att man der wid stannar, och det, som speciale är, föres uti en serdeles ordning eller politie; ty elliest skulle annat wara uti Göteborg, Scara etc.
Rådman Brunell: Så hafwer man och föruth talat, att det, som in genere kan til alla appliceras, bör införas, som her talas om brandmästare och flere, hwilket i gemen bör appliceras til alla, alt derföre synes detta kunna i gemen insättias.
Secreter Hadorph: Man hafver Kongl.
Maij: ts bref, att det, som är infördt om Stockholms brandordning och kan appliceras til andra, bör af den [ɔ: dem] aktas.
Syntes allom bäst, att her uthdrages, hwad i gemehn kan allestädes observeras, och sedan må hwar stad sitt observera.
Borgmäster Törne: Wäl är, att brandmästarne tilhållas att noga sig underrätta om alla brandställe, och att alla moste göra den [ɔ: dem] derom beskedd.
Lagman Gripenhielm: Här kan införas, att de skola sig noga achta, som hafwa af nöden att hålla stark eld och sådane waror i sin gård, som snare äro att fatta eld, hwilket alt brandmästarne skola hafwa upsikt på.
Discurerades om de her wid satte böter.
Rådman Brunell: Synes gådt, att her kan införas: den, som eij rätter sig effter brandmästarens ordning och som han befaller, skal böta .... annan gång dubbelt.
Lagman Gripenhielm: Det är eadem ratio och måste äfwen bötas.
Borgmäster Törne: Det angelägnaste är, att brandmästaren tilseer, huru tilstår uti alle huus, och alt hwad han warnar enom före, och eij rättar, böte förste gång 10 dal: r.
Secreter Leyonmarck: De böter äro doch alt för swåra för småstäderne, som eij mäkta böta lijka med Stockholm.
Borgmäster Törne: Det är ogörligit den skilnat akta, ty då måste man sättia andra böter för dem på Ladugårdzlandet boor, och [97.
] andra för dem i Staden, och olijke böter för hwar en, som boor wid annan.
Secreter Leyonmarck continuerar i sitt förra och förmehner hwar stad behöfva sin serskilte brandordning; altså och uti böterne, wahrandes heruthinnan peccata omittendo eller omissiva, som lindrigare ansees, och är eij så underligit, om de peccata, som eij äro contra moralitatem, uthan politiam äro åtskillige.
Borgm.
Törne et alii: Det faller doch alt för swårt att göra den skilnat och draga offta gånger peccata omissiva större fahra med sig än commissiva, och böra alla consulere securitati och de lijka plichta, som olydige äro, emedan olydnan hafwer altid lijka ophoof.
Lagman Gripenhielm: Her är allenast den qvæstio, om culpa och olydna eij bör hoos allom lijka straffas eller skillias effter personernas egenskap.
Borgmäster Törne et Rådman Brunell: Jag kan på intet sätt bifalla den mening, att straffet blifva skal olijka för denne saak, som är en pur olydna och hafwer så stoor fahra med sig, uthan måste sådant straf wara lijka.
Secreter Hadorph förmenar, att straffet bör ansees effter personerne, doch finner for sig billigt, der poena sättes mediocris, bör den wara för allom lijka.
Borgmäster Törne et Brunell: Det är annat att säga: poena må wara större eller mindre, och annat är: alla skola böta lijka för lijka brott, och der böterne skole göras effter personerne olijka, blifver böterne aldrig wissa, och må den plichta med kropp, som eij hafver penningar.
Lagman Gripenhielm: Effter her är så åtskillig discurs, är bäst att detta utsättia och referera til Hans Excell: s ankombst, och den tid som denne materia in genere företages om böter.
Ad § 1 påmintes, att det går eij an, att her görs skilnat emellan personerne, uthan att alla böra uthan åthskilnat hafwa sin brand tyg och wijsa brandmästarne, huru han det hafwer, och böte den eij så hafver, wahrandes indignum att införa i lagen, att för den ringare skal annan process brukas än de andra, hafvandes alle embetesman [98.
] i sin embete den makt, som honom tilkommer, och bör honom i sitt så wäl lydno skee som androm i sitt.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1179 b.
Discurerades om böterne för den, som försummar sitt embete [98.
] och plicht wid wådelden etc., och syntes: 1. att alle de, som böra wara tilstädes wid wådelden, plichta må lijka; 2. att de, som sig dä försumma, plichta må högre, än de, som sig elliest försumma.
Lagman Gripenhielm: Denne materia synes kunna slutas, när säges, [1.
] att brandmästare bör sig så uti alt försee; 2. att alle hafwa de instrumenta; 3. alle tilhielpe, men på hwad sätt är eij görligit att föreskrifwa.
Oplästes caput 65.
Om brandmäst [are] s plicht, när wådeld opkommer; hwarwid fans ogiörligit, att den, som eld slipper löös hoos, måste löpa uth och gifva tilkenna.
Påmintes, att § om den, som stiähl i eldznöd, föres til Tiufvebalken, och att hwad sedermehra fölger om åkare, dragare etc., föres til städerne i gemenhn, som det sig göra låter.
Påmintes jämwäl, att det, [som] her sättes om böterne, moste in genere författas och slutas, hwad de böta skola, som sig försumma.
Oplästes cap.
66.
Hwad effter wådelden skal i akt tagas.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1180 c.
Discurerades om brandstod och flere sådane måhl, der ens huus [101.
] nedrifwes, om de skola derföre få wedergällning.
Och swarades, att til brandstod är på monga orter och hafver äfven her warit åthskillig förslag, der nembl.
en blått wåda är, och eld uthkommer, och är wäl, att de hielpas, men på hwad sätt måste öfwerläggias.
Befinnes och, att förre lagen wil, det de gårdar, som rifvas, skola och återgäldas, som uti Hamborg skeer, att det är delt i wissa qwarteer, och det, som brinner, oprättes.
Borgmäster Törne: Att det, som brinner, refundera, är något betänkeligit statuera, men det, som nedrifves, dermedelst elden stannar, är rätt, att det betalas.
1691 d.
18 Dec.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1183 a.
Jämwäl berättar Rådman Brunell, huru han hafwer upläst om [98.
] stadz bygnad, så och hwad Secreter Hadorph opsatt, om eldzwåda och eldzsläckiande, hwaruti Secreter Hadorph doch gort ett serskilt om Stockholms stad, men den Kongl.
Commissionen hafwer för godt funnit, att det, som generalt är, föres uti lagen, uthan anseende til en eller annan stad, och hwad specialiter [är] föres til hwar ens brand ordning, hwilket Hans Excell: s och Kongl.
Commissionen som förre biföll.
1692 d.
21 Jan.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1193.
[45.
]
Och uplästes cap.
1; hwar vid intet observerades.
Uplästes cap.
2.
Huru by af nyo uptages.
Hwarwid corrigerades uti § 1, att den intagas: upbrukas; och må de andre Detta ord är i handskriften understruket.
jordägande den eij hindra.
Uplästes § 2.
Hwarwid och påmintes, att man bör först gå til landzhöfdingen än fogden och häradzhöfdingen, men swarades af H: r Lovisin, att det är onödigt gå förre til landzhöfdingen, emedan landzhöfdingen doch eij mehr göra kan än remittera det til häradzfogden och nemden, hwilket och alle närwahrande biföllo, och enteligen Hr Hassel samtycker, som denne qvæstion derföre moverade, af mening att intet bör företagas än landzhöfd [inge] n der af weeth.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1193 b.
[48.
]
Ad § 4, påmintes om skatteägor, att der må insättias: om han äger widlyfftigare ägor än han bruka kan.
H: s Excell: s: Man kan her sättia: mark och uthmark.
Pämintes och, att den åbo, som sätties på hans gård, må och bibehållas.
Påmintes herwid, att införas må, att skattbondes rätt eij må förminskas, så att han icke något af jorden niuter [ɔ: mister?
], men slötz, att blifver wid det som sagt är, emedan uti begynnelsen är infört, att alt skal skie uthan boolbyns förfång.
Och [slötz, att] her de orden tilsättes jämwähl.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1194 a.
Oplästes cap.
3.
Om afgärda by.
[35.
]
Hwarwid påmintes, att her för myket inskränkes afgärda bys rätt, serdeles i anseende dertil, att offta gifves leer på marken, som han nyttia kan.
Alii respondent: Det må boolby nyttia doch sig til gagn, och sällia etc., och der så wore, att en wil sig nyttia, må han sökia konungens embetes man.
H: r Lovisin: Huru är så, må den ena eij förtaga annans rätt.
Ad § 2 påmintes något om bys wäg, att den må göras något mindre til 10 al [nar].
— — — — — — — — — — — — — — — — 1195 b.
Oplästes cap.
5, hwarwid intet påmintes.
[79.
]
Oplästes cap.
6.
Huru tomt skal byggias.
Påmintes, att her corrigeras effter det förra, der säges, att tompter böre eij när wara, uthan gata läggias 12 al [na] r bred.
Ad § 4 slötz, att den materia blifver wid detta ställe.
Ad § 5 corrigatur: Mälte- och torkehuus sättes, der kölnor, smedior etc. är: sättes afsides.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1195 c.
Oplästes cap.
7.
Huru ägor skole delas.
[68.
]
Hwar wid påmintes, att man eij gerna kan införa detta, att tomt är ett rättesnöre etc. til andra ägor, och som alla förmente det nu eij observeras, att tompterne äro så lijka store, och ägorne dereffter; ty slötz, att det uthslutes, som angår om ägornes delande effter tompterne.
1692 d.
26 Jan.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1196 a.
Continuerades opläsandet och caput om laga hägnat.
[109.
]
Och observerades ad § 1, att de må åsämias, som fahrleed skola hålla wid makt, om hwar sitt åhr eller tid.
Ad § 2 discurerades, om den, som wil hafwa sitt inhägnat, må allena hägna.
Secreter Watrangh affirmabat: Den, som wil sitt instängia, må det sielf göra.
H: s Excell: s consentit, addatur tamen in fine: Der en wil stengia til sin enskijlte nytta.
Discurerades jämwäl, der beteshagar är, om den bör stengia emoth åker och äng.
Secreter Watrangh et Hassel: Han hafwer doch nytta af sin beteshaga, och i ty stengia böör.
Discurerades om det, som fol.
977 är opskutit: der en by möter och hafwer stoor äng, men på andre sidan tilstöter allenast ett styckie af den store äng, om de böra stängia lijka, och huru.
Borgmäster Törne: Bäst är, att de stängia uti proportion af begges ägor, som skola stängias.
Hans Excell: s: De, som lijka mötas, stänga lijka.
Förmentes, att det stängias effter ägornes proportion, som mötas och stengas skole.
Oplästes doch LL.
[BB.
] cap.
26 § 6.
Hwarwid discurerades, doch om den, som hafwer allenast ett styke af sin äng emoth des store äng, om de effter öretalet bör det stängia, men slötz, att det må förblifwa wid förre lagsens mening, hwilken her til § 2 tilsättias må.
§ 5.
Der ingen är, som äng för gräsgäld brukar, må den, som stänger, niuta sin betalning af des äng och linda etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 1197 c.
[113.
]
Borgmäster Törne: Offta händer, att den, som skadan lider, eij kan bevijsa med willia skedt, derföre är af lagen författat, att i all wåda och bör bötas, wahrandes elliest hårdt att säga, [att] den, som intet wälier, skal straffas, och i ty i anseende til almenne säkerheeten är af dem gamble satt booth.
Assessor Hassel: Den, som påstår sig med wåda bränt, måste det och bewijsa, att det är med wåda skedt, hwilket om han bewijsar, må han wara för boot frij.
Secreter Ehrenhielm: Den, som eij wij sielfmant åtherbyggia, bör plichta derföre som sin treska, hwilket och slötz, att införas.
Secreter Watrang: Wåda är doch eij gerna uthan förwållande.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1198 d.
[117.
]
Uplästes cap.
11.
Om humblegårdar.
Påmintes, att bönderne [ɔ: böterne?
] wid ändan böre wara större, der han fäller ned humblegård, så att han må böta 3 d [aler] för hwar 40 stenger han låter uthgå, så att 15 dal: r bötes för heela humblegården, som ödelägges.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1198 f. g.
Oplästes cap.
Huru den skada, som fä gör, skal gäldas.
[121.
] Corrigerades in fine: warder han tilsagd, eller weet han etc.
Oplästes cap.
14.
Huru fä må intagas.
Ad § 2 påmintes att tilsättes: der witne eij är, må han med sin eed ehrhålla sig rätteligen intagit.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1199 a.
Oplästes cap.
15.
Om den, som såhrar eller dräper fää; [121.
] och slötz uth in § 1, att kroppen eij må tilställas etc., uthan behålles och betales.
Ad § 2.
Uthföres något.
Ad § 3.
Corrigeras äfven som § 1.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1199 c.
[124 b.
]
Oplästes cap.
Om fä skadar fä etc. 1692 d.
28 Jan.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1200 a.
Uplästes cap.
17.
Huru bys oskiffte ägor nyttias må.
[129.
] Hwarwid ad titul [um] observerades, att tilsätties: eller annors skifftedeel.
Ad § 1 obs [erverades], att den mening: och måge grannar annan tilsäga, sättes för de ord: skal doch den mark; så och att något widlyfftigare uthföres de ord: och den, som skada finner, laga skiffte begära.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1200 b.
Ad § 3.
Om den, som tager weed etc. på annans skog etc., [132.
] discurerades, om det til Tiufwebalken föras må.
H: s Excell: s: Det är nu stylus, att man på tinget låter läggia wijte på skogen och den freda låter; och skulle wäl kunna synas det kunna föras til Tiufvebalken, doch är bättre läggia store böter på, än ährerörige böter, och synes som man kan her sättia det wijte, som häradzhöfdingen finner skäligt och sätter, emedan alt kan icke wara lijka stort.
Secreter Ehrenhielm: Så kan man sättia: det wijte, som målsäganden kan begärat hafva, och nemden skäligt befunnit, effter hwar ens ortz lägenheet.
Och slötz, att så införes, jämwäl att straffet förhöges effter som mykenheten tages och hugges för hwart träd eller lass.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1201 c.
Uplästes cap.
Huru flere byars oskiffte mark må [129.
] nyttias etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 1201 d.
Oplästes cap.
Huru swijn på ållonskog släppas etc. Ad [149.
] § 4 påmintes, att swijn löses högre hoos länsmannen.
Påmintes, att her görs rubriqven: huru swijn ringas, och på ållonskog släppas; och således föres den materien först uth.
1692 d.
4 Febr.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1202 c.
Påmintes jämwäl, att böterne må förhögas för den, som borthugger [164.
] de trä, [som] en wid sin gård planterat, och slötz, att den böter 15 dal: r til jordäganden och 3 dal.
til treskifftes.
Inkom H: s Excell: s, hwarwid och refererades, hwad upläst är.
Ad § 3.
Samme lag etc. corrigant [ur] effter det slutet, som sidst war, corrigerades.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1202 d.
Påmintes att corrigeras: ware förfallet til konungen, eller den, [159.
] som jorden i byn med honom äger, en eller flere, effter som hwar en äger til Orden » effter som hwar en äger til » äro i handskriften understrukna, hvilket betecknar, att de böra utgå.
effter öretalet.
[160.
]
H: s Excell: s: Töhr och hända, [att] man her införa må, om de twista sin emellan, hwilken skal äga etc., såsom en stoor ek, hwilken då kan den andra uthlösa, om det må her införas, och slötz, att de [t] her införes, att den mäst äger må den andra uthlösa.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1203 a.
Ad § 5 påminte Assessor Hassel, att det synes her för stoor [156.
] gravation wara, att en moste gå til landzhöfdingen etc. och sökia om lof.
H: s Excell: s: Det moste doch wara en ordning, och kan eij wara annars än her moste landzhöfdingen sökias.
Och corrigeras de ord: doch förwijses etc.: doch så är det i konungens park, låte derom konungens jägemästare ransaka, och i allmenningen etc. och tillägges: warder den, som sättes til ransakning beslagen med osanning Detta ord är i handskriften understruket, hvilket möjligen betecknar, att det bör utgå.&amp;gt; eller orichtig ransakning befunnen, böte för hwart trä och träet ware konungen tilhörigt, böte som om olofl [ig] t hygge sagt är, och dertil 40 marker för otroheet i sitt embete, och ware träet konungen tilfallit; eller och är det af förseende böte 5 d [aler] &amp; lt; Orden: » eller och är det af förseende böte 5 d [aler] » äro i handskriften understrukna, hvilket torde beteckna, att de böra utgå.
; är det af upsåth böte 10 daler, men sker det af försummelse eller förseende 6 d [aler].
Ass.
Hassel påminner, att den swårheet här görs att söka lof kan hindra den, som hafwer trä af nöden eller wil landet förbättra.
H: s Excell: s: Hwad medel skal man då kunna uthwällia, ty iag seer eij, att her kan annorlunda skee, än her först bewitnas af gode män, sedan gifves lof etc. Slötz, att her införes, att man böör gå straxt til landzhöfdingen, hwilken dem remitterar til häradzr [ätte] n eller jägemästaren, emedan deras witnesbörd, som förre omtalas, eij kan gälla.
Påmintes om ordet plantera.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1204 b.
Oplästes cap.
Huru egne ägor må til swedior brukas.
[188.
]
Ad § 2 påmintes, att den enumeratio uthslutes.
Ad § 4 [in] fine: klage de eij, böte fogden 5 daler, länsmän 3, skogwaktare 1 d [aler].
— — — — — — — — — — — — — — — — 1204 c.
Oplästes caput: Huru skogzeld skal förekommas.
[87.
]
Ad § 1 [in] fine påmintes, att med arbete sättes effter, som uti ordningen står.
Ad § 3 påmintes, att pœna för den, som tillåter wahllhion eld uthbära, sätties större, och att de eij tillåtes elden uthbära.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1204 e.
Oplästes caput: Huru härad sin tingstugu etc. må byggas; [203.
] och corrigeras rubriquen: om almenne landz- häradz- och sochnehuus.
Ad § 1 påmintes: der twistas om tingsplatz, insättes: konungens hofrätt för konungens embetes man; men slötz, att införas: som landzhöfdingen effter almogens beqwämligheet förordnar.
Ad § 1 [in] fine: är hwar och en sin wisse deel tilägnat, och eij oppehåller, böte som sagt är, eller hweth hwar sin deel.
Ad § 5 påmintes, att de ord, som beropa sig på Kyrkioordningen må her uthslutas, doch slötz eij, uthan lemnades som det war.
1692 d.
9 Febr.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1206 a.
Oplästes ett memorial, [som] Landtjägaren Roberberg ingifwit, [167.
] ang [åen] de jägande och skallande effter skadediur, hwilket doch fans wara mehr inrättat som en instruction för betiente än som i en almän lag kan föras.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1206 b.
Continuerades opläsandet af Byggningebalken.
Oplästes caput: [209.
] Om sochnehuus byggning.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1206 d.
Ad § 2.
Der nu prästegäld består af flere än en sochn, då äro [209.
] de alle plichtige att byggia wid rätta soknekyrkian.
Ad § 3: åsämies eller lagligen werderas kunna.
Ad § 1.
Uthslutes de ord: präst afstänge til köök sielf; jämwäl: wid same förstugu etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 1206 e.
Oplästes caput: Om landzwägar, och slötz, att landzwägen [222.
] blifwer 12 al [nar] uthan dijke, jämwäl att länsman etc. är med wid wäge mätning, och gewaldiger att wårda mijlestenar.
Jämwäl påmintes ad § 2, att införas må, det man moste hafwa ett wist ställe, hwarifrån man bör mäta wägarne heela landet i kring och att det serdeles må blifwa ifrån Kongl.
Residens staden och des slot.
Ad § 5 [påmintes], att häradzfogdar moste hafwa upsyn med wägar, att de uthstakas öfwer siön.
Ad cap.
Huru wägar rödias bör etc.
Påmintes ad § 2: äger och nyttiar en wattn etc. tilsättes: så att den, som kan qwarn etc. hafwa på ett ställe öfwer och i wattnet, och den derföre Orden: » och den derföre » synas böra utgå.
eij bör hålla broo på annat ställe, uthan de, som wid wattn liggia och ägor hafwa, böre jämwäl sitt uppehålla.
Ad § 9 påmintes, att böterne äro för store, och derföre sades, att de kunna sättes halfft mindre, 20 d [aler] i ställe för 40.
1692 d.
18 Febr.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1208 a.
Uplästes caput: Om husesyn, hwarwid något corrigerades och [225.
] discurerades, om her må införas, att Öfwerster och de flere skole husesyn hålla, men slötz, att det må i gemeen införas, så att militie och civil staten der under kan begripas.
Borgmäster Törne: Här är af nöden, att icke allenast crono uthan frälse wäl bygges och häfdas, och att, der det försummas, skal någon på konungens wägnar derpå yrka, och woro intet illa, att i landet woro wisse gode män tilsatte, som almogen förde til rätt bruk och häfd.
Ad § 2 discurerades jämwäl, om skattebonde må drifwas ifrån sin gård, som eij bygger, hwilket Borgmäster Törne förmente bäst så inrätta, att de först böta skola, och de böter til bygnaden anwändas, och på det sätt kan gården behållas, och så länge han böta kan, bör han eij ifrån hemmanet skillias.
Secreter Leyonmarck: Her är åthskillige hemman, crono, frälse, [226.
] bördzrätts hemman och skattehemman och såldes för wed 20000 hemman til bördzrätt i konung Johans tid.
Och må skattegårdar eij bonden ifråntagas, så länge han kan sin brist gälda.
Inkom Landzhöfdingen Hr Gripenhielm och war han i samma mening, att skattebonden eij bör mista sin jord, derföre [att] han eij bygger.
Och slötz, att her införes, det skattebonde må plichta för sådan försummelse och eij ifrån jorden skillias.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1209 b.
Påmintes jämwäl, att de böter, som ifrån skattebonden exeqveras, [229.
] eij må honom i händer gifwas, uthan anwändas til huusbyggnaden, hwilket och godt fans, att neml.
det, som til byggnatz reparation uthgifves, må disponeras til byggnaden.
Ad § 4.
Om böterne.
Lagman Gripenhielm förmente böterne wara för höga, och slötz, att böterne sättes halfft mindre, för en stock 1 mark etc. men för helt huus förfallit 6 d [aler], jämwäl in fine behålles 10 d [aler], jämwäl slötz, att införes: der bonde kan sielf borgen sättia och innan ett åhr sielf byggia, niute det til goda och slippe böterne.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1210 a.
Ad § 6 discurerades, om en bonde icke må afföra eller sälia [231.
] höö och halm, serdeles der offta är ringa uthsäde och myken äng, och som her är allenast intention, att gården må wäl häfdas, så moste man her tilsee, att bonden eij må få lägenheet effter godtyckio sälia och således gården ruinera, men att honom aldeles förtaga att sällia är och swårt, serdeles [derför?
] att landen skillia i sin natur, som wid bergzlagen, der myket höö behöfwes.
Borgmäster Törne: Om med jordäganden görs wist afftaal, huru myket han må sällia; hwilket doch förmentes eij heller angå, emedan frälseman skulle deruti wara för sträng.
Föreslogz, om icke man kunde her säga, att man bör så myket göda hwart åhr, hwilket eij heller fans wäl gå ann; och syntes altså bäst, att her tilsättes, det höö och halm eij må sällias med gårdsens skada, äfven som om skoger sagdt är etc. — — — — — — — — — — — — — — — — 1211 b.
Ad § 10 sättes de ord, att det han kan innan ett åhr bättra må [229.
] honom tillåtas.
1692 d.
23 Febr.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1211 d.
Continuerades opläsandet, och begyntes caput: _Om wådeld [87.
] i by_ etc.
Ad § 1 observerades och påmintes om de ord: til laga åhr komne barn; men slötz, att de doch stående blifva.
Ad § 2 [slötz?
], att tilsättes: betale med sin egendom således, att hwar gård betales med 12 d [aler] och 100 d [aler] til hwar kyrkia.
Secret.
Leyonmarck påminte, att den tid upbyggia innom 6 åhr, synes i anseende till åthskilnaden wid landzorterne etc. eij kan gå an, och behöfves åthskillig huus dertil, [men?
] när husen äro bygde, behöfves på mång åhr eij byggias.
H: s Excell: s: Man kan her införa: opbygge effter den tid, som rätten pröfver skadan wara, och ortens lägenheet är, hwilket och samtel [ige] bijföll, och slötz jämwäl och, att om wådeld föres nest effter caput om huusbygnat.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1212 c.
Oplästes caput: Om högdiurs jakt, hwilket slötz, att det [172.
] föres til den materien, som handlar om skogar etc. Ad rubricam påmintes, att den görs: Om högdiur, hara, fogel etc.
Ad § 2 påmintes, att de böterne synes för ringa, och slötz, att detta införes som ordningen är, nembl.
tridie gång til döden.
Ad § 5 påmintes, att den jägeriebetiänt, som olage [ligen] sielf jagar, böte dubbelt, men den afweet annan och eij angifver, böte som annan böte, som annan booth.
Oplästes cap.
[Huru skadediur må fällas?
]
Ad § 4 påmintes in fine: fäller någon skadediur uthom jakten, niute samma rätt.
1692 d.
1 Martii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1214 c.
Ad § 1 [in] fine [slötz?
], att böterne sättes för dem, som sitt [233.
] embete försummar, 10 dal: r.
Ad § 2 slötz, att almogen moste opbyggia gästgifvaregården.
Ad § 4, wid de ord om gästgifvarens frijheeter, tilsättes: och de flere förmåhner, som konungen dem förunna wil.
Ad § 5: de ord ifrån kl. 6 om morgonen til [kl.] 8 om afftonen uthslutes, och något klarare uthsättias.
Ad § 6 discurerades något om de måhl, att ingen, [som eij är?
] gästgifvare, må hålla herberge etc.
Ass.
Hassel opponit, att det eij gerna går ann, emedan man offta söker til de personer, som man kan bäst fara hoos.
Secreter Wattrangh, Borgmäster Törne et alii hålla före, att det är eij annars görligit än må den, som gästgifvare är, hafva den frijheeten, och slötz, att her införes: gästgifwaren til skada och förfång i sin nähring, samt uthslutas de ord om den resande.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1215 e.
Ad § 7.
Om höö skiutes til taxan, jämwäl om maat och ööl, [238.
] och alt, som tages effter taxan, och slötz jämwäl, att det, som fölger: förnöije wärden för alt, som tages [må uthslutas?
]; och uthslutes [jämwäl] de ord: wil någon sig sielf maath reda etc.
[Ad?
] § 8 observ [erade] s och, att de ord uthan betalning etc. uthslutes, emedan de sedan fölga; jämwäl att böterne för råån corrigeras, och sättes dubbelt som för annat wåldzwärk Enligt handskriftens marginalanteckning skulle detta stycke tillhöra protokollet för den 23 februari 1692.
Sannolikt är dock denna anteckning oriktig.
.
1692 d.
3 Martii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1216.
Företogz hwad Directeuren H: r Gripenhielm opsatt och projecterat [192.
] om Hamnerätterne, hwarwid H: r Directeuren sielf sig infann och upläste samme project.
Hwarwid discurerades, huru hamnefogdarne äro sådane, som fuller hafwa någon upsicht öfwer den oordning wid hamnarne skee, men intet i akt taga, hwad publico angår.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1216 c.
Ad § 1 och i gemehn påmintes, att om hambnefogdar, att [193.
] de skole tilsättias, synes eij af nöden införas i lagen.
Ad § 2.
Hr Hassel påminte, att sådane hamnefogdar tilsättias af dem, som fiskia, och eij så noga af häradzhöfdingen, hwilket sker på andre orter nu för tiden.
Directeuren Gripenhielm: Hamnefogden är en konungens man, som bör taga des interesse i akt, och således bör wällias och authoriseras af konungens betiente och män.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1217 c.
Ad § 3.
Ass.
Hassel påminner, att her synes något swårt påläggia [193.
] hamnefogden sättia caution.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1218 b.
Ass.
Hassel påminte ad priora, att det synes för myket, att en [193.
] hamnefogde får ett grund allena fritt.
1692 d.
8 Martii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1218 a. c.
Ad § 11 förklarades, att fisken äro trenne, wåhrfiskie, sommaroch [199.
] höstfiskie, hwilket moste hafwa hwart sin tid.
Ad § 13 discurerades om de, som hafwa sig angifwit til fiskie, och eij komma på sagdan tid, bör han straffas?
Ass.
Hassel förmenar beswärl [igen] skee kunna, att alle böra sig angifwa, eij heller plichta, om han eij kommer, emedan däruti moste hwariom tillåtas något sin beqwämligit [ɔ: beqwämligheet?].
— — — — — — — — — — — — — — — — 1221 a.
Continuerades opläsandet af Hamnerätten och oplästes § 14, [199.
] jämwäl den 15 §, hwarwid påmintes, att i somlige skärer ansee de båterne och eij skiöterne.
Directeuren Gripenhielm: Det är ett bruk uthan ordningen, ty de gambla ordningar tala allenast om skiöter och eij båtar.
Hr Lovisin: Med skiöterne är mindre fundament än med båtar, ty det kan lätt hända, att skiöten kan på en gång komma alla bort i sänder, och således synes Kongl.
Maij: t ingen tiende fåå; wahrandes elliest iag i den mening, att de, som i willande hafvet fiska, borde intet gifwa, emedan det afskränker [ɔ: afskräkier?
] myket dem, som fiskia willia, hwilke seenare [ɔ: snarare?
] borde hielpas än graveras, emedan fast owist är, hwad och huru han kommer wid fisket att fåå, hafwandes på sine skär hwarken åcker, äng eller annat, uthan allenast klippan, hwilka doch för sin folk gifva mantals peningar etc.
Directeuren Gripenhielm: Det är redo 1282 slutit, att alle sådane almenne fiske skal höra konungen til som des almenning, och skulle konungen elliest ingen nytta hafwa af sin almenning.
Hr Lovisin: Ganska owist är doch att taxera den effter sköten, emedan som man håller före dem som fiskia myket afskränkas [ɔ: afskräkias?
], och ehuruwäl tilförne är så slutit och beordrat, så talas doch nu her om lege condenda, hwarwid oss är allernådigst tillåtit i underdåhn [ighet] säga hwad nyttigt wara kan.
Borgmäster Törne: Jag håller före, att fast nödigt är, att fiskaren böra excoleras, och der så är, att detta hafwer med sig så stort [200.
] beswär och fara, synes den böra lättas och eij graveras, och lärer Kongl.
Maij: t uthom detta sätt tilfalla sin stora nytta, så att man borde sökia i det görligaste dem och alle, som willia sig wåga, locka och eij afskräkia, wahrandes Commerciecollegio serskilt befalt att tilsee, det bör fiskiaren förökas.
Hr Lovisin: Man weet, att den gravation, som gordes på sille fiskieriet i Skåhne, gorde så myket, att den blef aldeles om intet.
Directeuren Gripenhielm: Lijkwäl hafwa de alla härtil så gifvit, och önska de än att få något wist att sig effterrätta.
Borgmäster Törne: Detta ähr och sådant, som står til konungens behag, och moste som offtast ändras, och i ty är betänkel [igi] t derom införa, serdeles som det dependerar af Kongl.
Cammarcollegii förordning.
Discurerades, om det går ann att gifva wiss skatt af hwart snöre.
Hr Lovisin: Det är eij görligit, emedan man kan offta hafwa ett snöre på hwar finger, altså owist huru monge snöre man hafwer.
Hr Lovisin continuerar sin förre discurs: Emedan så stoor fara är med detta fiskierie, synes myket godt, att det lindras, och hörer det eij heller til oss, uthan kan Kongl.
Cammaren derom effter beskaffenheeten förordna.
Directeuren Gripenhielm: Jag hafwer mig eij understådt gå ifrån de gambla förordningarne.
Hr Lovisin: Detta hörer doch alt eij til oss uthan cammare- och räknesakerne, wahrandes derföre detta mehr en cammarordning.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1224 b.
Ad § 22 påmintes, att de, som boo uti landet och resa uth til [194.
] fiskie, böra halfft af det förordnat är gifva til kyrkioherden, der siöen är, men halfft til den kyrkioherde, der de boo.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1224 c.
Ad § 47 påmintes, att der dråp skeer af den, som skiuter, der [193.
] folk wistas, bör större straf fölga, och jämwäl detta komma på sitt ställe i Dråpmålabalken.
Kommer jämwäl detta eij hamnefogden til, uthan häradzhöfdingen etc.
Hr Lovisin: Om alt det, som handlas om Gudz hädelse, bannor, sabbatzbrott etc., är och kommer nu i almenne lagen.
1692 d.
10 Martii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1226 a.
Landzhöfdingen Hr Lovisin: Jag förmehnar myket wara her [200.
] förre infört angående sielfwa skattningarne och slijkt, och synes mig wäl kunna sägas, att sådane fiskierie blifwa skattfrij.
Directeuren Gripenhielm: Jag hafver allenast her effterfölgdt förre ordningar, som tilläggia Kongl.
Maij: t en wiss skatt af sådan fiskierie.
H: s Excell: s: Man hafwer her allenast det ögnemärke, att her blifwer allenast, hwad generale är, infördt, och det jämwäl specialia comuniceras med landzhöfdingerne.
Ass.
Hassel: Man finner i detta opsatt wara myket, som eij kommer öfwerens med det, som i Finland skeer och practiceras om fiskerie.
[201.
]
H: s Excell: s: Det är her onödigt derom widlyfftigt discurera, emedan man her eij annat intenderar än så laga, att wij kunna fatta sådan ordning, som kan lempas til alla, och synes derföre bäst, att detta communiceras med hofrätterne, och att de det meddela med alla dem, som boo i de orter, [der] fiskierie äro.
Hr Lovisin: Man kan eij annat, emedan her är myket, som behöfwer correction.
H: s Excell: s: Man stannar derwid, att detta comuniceras som sagt är, och sedan göres ett wist.
Direct.
Gripenhielm påminner, huru i förre förordningar är infört, att ingen må uthsättia strenger för S. Jacobi dag.
Hr Lovisin et alii: Det är eij görligit att slijkt införa, emedan fiskiaren moste rätta sig effter tiden.
H: s Excell: s: Det är rätt, och kan man her eij mehr införa sådant förbod, än man wille biuda, det ingen bonde må bära sin lija för den dagen på ängen.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1229 b.
Begyntes att upläsas ordningen om stadz bygningar och cap.
1: [243.
] Om stadz bygnad i gemeen; och corrigerade Rådman Brunell hwad derwid påmintes.
Oplästes jämwähl cap.
2, 3.
1692 d.
17 Martii.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1230 c.
Continuerades opläsandet af Byggningzordningen i staden och [243.
] oplästes cap.
4, 5, hwar wid Rådman Brunell corrigerade hwad som påmintes.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1231 a.
Slötz jämwäl, att hwad som angår stadzens tomter, des köp, tomtören och flere gravationer föres til Jordebalken.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1231 b.
Jämwäl slötz, att her införes allenast hwad generalt är om wådelder, [98.
] och eij som förre om Stockholms stadz brandordning, och uplästes cap.
6.
Om eldens bewarande i staden.
Hwarwid Rådman Brunell corrigerade hwad som påmintes.
Jämwäl uplästes cap.
7.
Om böterne til denne materien påminte Hans Excell: s i gemehn, att de kunna wäl her införas något store och stränge, emedan eij skadar, att lagen är sträng, och kan wäl doch [hända?
], om brottet noga ansees, att straffet lindras effter des beskaffenheet, och der någon af wårdzlösa och argheet sig förbryter, [99.
] må [han] straffas hårdt, för hwilkas skull och lagen må alfvart straf påläggia.
Om tornwaktares och de fleres straf, som sig försummar, påmintes, att det kan her wäl sättias ett corporalt straff, emedan det synes dem mehr afskräkia, och detta deras förseende större skada orsaka [kan?
], som med corporalt straf bör beläggas.
Oplästes cap.
8.
Om wådeldz släckiande.
Hwarwid påmintes, att i hwart brandmästerskap bör wara wissa segel, hwilka kunna med fötter understödias, och ofvan på med trissor etc., att de kunna må lättel [ige] n opsättias, och folket baakom dem ståå med sprutor.
1692 d.
11 Nov: r.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1500.
Hwad her frågas, hwilken arfwa skal, när ingen annan arfwinge [3.
] är än den, som genom dråparen är uti slächten, om då blifwa skal vacans hereditas.
Hr Lovisin: Ja, det är då rätt, der inge andre äro.
Ass.
Lilliemark: Det är swårt, att den, som oskyldig är, skall mista.
Borgmäst.
Törne: Den, som dräper, ansees iu som mortuus, moste och mista lif, synes derföre de andre som ascendentes må erfwa.
Oplästes af protocollo hwad åhr 1690 in Feb [ruario] är om detta infört, hwilket befans gå derpå uth, att des släkt, som dräper, må blifwa uthslutne.
Om den, som hufwudswag är, dräper.
Ass.
Bromeen: Så wida des erfwingar böra honom wårda, äro de in culpa till hans brott och synes kunna lijda derföre.
Hr Lovisin assentit.
1692 d.
13 Dec.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1643.
Oplästes cap.
7.
Om den annan dräper.
[3.
]
Discurerades om det mål, der fader dräper sitt barn etc.
H: s Excell: s: Derföre böre eij den dräpnes syskon mista arf, att fader det ena dräpit, äfwen så der man dräper hustru, må eij barnen uthslutas ifrån hennes arf.
1692 d.
15 Dec.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1645.
Begyntes opläsandet af cap.
8.
[6.
]
Hans Excell: s påminner, att här införes: emoth Konungen eller det Konglige Huset etc. den afwog skiöld förer, den samme hafwer förwerkat för sig och sine arf [vinga] r al den ägendom, som honom i löst och fast, arf och aflinge, som honom Orden: » som honom » böra utgå.
enskijlt tilkommer.
Hr Lovisin: Arfwingen synes niuta bördzrätten.
H: s Excell: s: För privilegierne finge eij arfwingarne något, men effter privileg [ierne] behöfwes sådant eij, och hafwer jus retractus sitt fundament af contractu, som eij hafwer rum uti criminalibus.
Hr Lovisin: Det kan doch en man sitt sällia, opäta eller annorl [edes] afhända utan salvo jure retractus.
H: s Excell: s: Det är doch fast annat, och seer iag ingen i detta mål niuta bördzrätten.
Consentit Secret.
Watrang, Landzhöfdingen Gripenhielm et Secret.
Leijonmarch.
H: s Excell: s: Her synes kunna införas: och ware det alt hemfallit till konungen eller den konungen det wil unna.
H: s Excell: s förmehnar de orden men kan honom sedan något arf etc. kunna uthslutas eller således [införas]: faller något arf, sedan han är saakfält, då tage det nermaste arfwingar, och corrigerade Hans Excell: s denne § sielf.
Hr Lovisin et Hans Excell: s: Kan införas: faller något arf, sedan han saakfält är, som han elliest hade warit berättigat til, då tage det de andre den dödas nermaste arf [vingar].
— — — — — — — — — — — — — — — — 1647.
Oplästes cap.
8 § 2.
[9.
]
H: s Excell: s: Denne § kan göras kortare, och är meningen allenast, att de barn, som aflas, sedan han blef biltog, de få eij arf.
H: s Excell: s: De barn, som aflade äro förre, än Ordet: » än » synes i handskriften hafva ändrats till: » et » [ɔ: och].
fader får frid, niuta de alt arf, och kan sägas: den samma kan intet arf taga eller han må eij arf taga, emedan han således biltog är, eij heller de barn, som han den tiden aflar, uthan tage det hans inländske arfwingar, och sättie derföre ful borgen.
H: s Excell: s: Her infaller twifwel, om de och skole räntorne återgifwa, och kan det tilsättias: får han frid, då niute sitt arf, doch att de, [som] det emedlertid om händer hafft, må eij för räntorne redogöra.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1648.
Discurerades om det uti § 4 införes, om den, som [låta?
] sine [10.
] barn uti annan lähra opfödas.
Borgmäster Törne: Om her allenast införes om burskap, att det bortmistes, akta de det eij, emedan dels äro sådane, som äro adel och detta eij ansee, andre af borgare ståndet niuta med borgerskap ingen fördeel uthan gravation, och derföre eij gerna willia blifwa cives.
Och opskötz detta til Hans Excell: s återkombst.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1655 a.
Begyntes å nyo opläsandet af § 2 cap.
8.
[9.
]
H: s Excell: s: Her kan så sättias: andre nermaste arfwingar tage det arf, som honom emedlertid kan tillfalla etc., räntan och afgälden undantagande, som är fallen och uthgången, och corrigerade H: s Excell: s detta.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1655 b.
Oplästes cap.
8 § 4.
[10.
]
Borgmäst.
Törne repeterar sitt förra.
H: s Excell: s: Man kan her låta stå det her är infört hwarken arf eller burskap serdeles dermed att confirmera hwad Kyrkioordningen säger.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1662.
Begyntes påminnelserne til cap.
8.
[6.
]
§ 1.
Om det, som Kongl.
Hofrätten påminner, att adel [ige] privilegierne förmå, det må barnen niuta det, som förwerkas genom afwog skiöld.
Hr Lovisin: Her är redo så corrigerat och infört: konung eller den konungen wil det förunna.
Påmintes om det ordet biltog och slötz, att i des ställe brukas ordet landzflychtig.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1663.
Continuerades opläsandet, och om det, som säges: får han frid [9.
] och wil konungen honom arfwet förunna, syntes wara sådant, som fölger på annat, emedan [då] han af konung får frid, gifwes och honom klarl [igen] hwad flere jura han må niuta.
§ 3.
Hwad här påminnes, att eij alt, uthan så mycket må niutas af räntan, som til des födo behöfwes, syntes eij angelägit, emedan tilförne och sagt är, att räntan niuter den inlendske arfwingen, fast mehr barn och arfwingar.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1664.
Ad § 4.
Hwad påminnes, att de, som falla ifrån sin förra rätta [10.
] lära til annan, och åter sig bättrar, må niuta arf, och sin rätt åter fult igen, icke mindre än de, som uti rijket åter restitueras.
Hr Lovisin: Påminnelsen är god, men wij kunne eij göra deruti någon ändring, hwarom eij widare slötz.
Hwad ifrån Bleking påminnes, att de, som fremmande äro och af annan religion, niuta her en deel af arf, hwarföre och icke de, [som] her upfödas uti annan religion?
Borgmäster Törne et alii: De fremmande äro her eij cives, eller förbudne att taga sin rätt, göra eij heller någon skada med sin arftäkt, men de andre äro her opförde [ɔ: opfödde?
], befalte att i rätta religion opfödas, hwaremoth när brytes, och de lijkwäl här boo, göra de emoth förbod, skada publico etc. altså är ratio in promtu.
1692 d.
22 Dec.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1684.
Hwad her påminnes om dem, som sig til ett wist för alt förena.
[11.
] R [espondet] Borgmäst.
Törne: Äro de myndige, blifwer det stående, äro de det eij, gäller sådan actus eij.
Oplästes § 6.
Hwarwid Iustitiarii påminna, att her sättes ett stort straf, men blef eij widare förändrat, än allenast sättes 1 / 6 för ⅓.
Hr Lovisin: Hwad her säges om förmyndare, synes han böra så snart som någon annan straffes, om han försummar inventarium oprätta, [12.
] och doch träder til arf, emedan hans dolus kan wara fast större än arfvingens, då han, förmyndaren, träder til ett rijkt sterbhuus.
Widare påmintes om det, som her fölger, att den meningen om omyndig, som träder til arf oinventerat, [uthslutes, ty han?
] borde det eij tilträda utan inventario, och den, som det hafft händer emelan, må swara til alt dertil hörande beswär, eller åth minsto bör han eij hafwa lenger tid öfwer sin myndige åhr än en annan arfwinge effter dödzfallet, jämwäl att en deel her införes, som kan begripas under det in § 1 är redo sagt.
Oplästes å nyo § 3, hwilket och än corrigerades, jämwäl uplästes § 1, hwarwid påmintes, att tilsättes, att alt boo inventeras som det är puncto mortis, doch att des rättigheeter derwid observeras.
1693 d.
17 Jan.
— — — — — — — — — — — — — — — — 1760.
Jämwäl oplästes § 6 in cap.
12.
[12.
]
Hwarwid och något är corrigerat, hwad straf den må hafwa, som uthan inventario tilträder arf.
H: s Excell: s: Discurserne äro så falne uti rådet, att man må slippa det straf, [som] her är satt, när inventarium försummas, men i det ställe att alt straxt förseglas, och uthgifwes til den öfwerlefvande makan, hwad han til födo behöfver.
Ass.
Bromeen et Törne: Det woro doch wäl, att der wid kunde wijsas, hwad swårheet det med sig hafwer, att alt skal straxt förseglas.
H: s Excell: s: Ja, her är tilförne ordine procederat, huru inventaria skal oprättas, och innan hwad tid, och när hinder är i wägen, att det eij så snart ske kan, att då orsaken gifwes domaren tilkenna, och huru han då må en wiss tid föresättia och in § 6 hwad straf då fölga bör, när alt detta eij aktas.
Hwarmed man förment, alt richtigt och wäl procederat, doch är her nu satt, att böterne blifwa 1 / 10 af löös öron i ställe för 1 / 6 tilförne.
Ass.
Bromeen: För förmyndare synes wara något swårt att och samma straf undergå.
H: s Excell: s: Det är en latissima culpa för honom, om han träder til arfskap uthan inventario, warandes der och en stoor dolus samt species furti.
Den 25 April 1693.
1835.
Widare påmintes, att parterne må tillåtas skrifftl [igen] eller muntl [igen], hwilket de willia, agera.
Slötz iämwähl, att parterne må sielfwa tillställa sin wederpart den skrifftl [iga] libell, som han ingifwer till lagmännen; iämwähl att lagmän [nen] må hafwa sin fullmächtig eller sielf tillstädes wara innan lagsagan.
Slötz iämwähl och, att och wid acternes afskrijfwande må eij papperet fyllas med de långa titlar eller underskriffter.
Discurerades jämwähl om anslagen uthi Hoffrätterne etc.
Ass.
Hylten påminte, att lagmännen må insända en lista på de parter och saaker, som appelleras, hwilket och slötz.
Jämwähl påmintes, huru såsom parterna skohla skrifftwäxla.
Och slötz, att första reesan blifwer terminen satt uthan anslagh, och då kommer äfwen reus tillstädes, men sedan blifwer anslagh till ottonde dagen.
Hans Excell: ce: Synes onödigt, att anslagh blifwer, uthan att exception ingifwes ottonde dagen dereffter, uthan anslagh.
1836.
Ass.
Hyl [ten]: Det bör doch wara testimonium publicum, att en eller annan part eij inkommit.
Hans Excell: ce: När parten weet sin termin, är nogh, och må fuller oproop skee, för säkerheeten skull.
Hr Lovis [in]: Det hindrar mycket dommaren och rätten.
Slötz, att uproopen kunna skee uthi några af rättens betientes närwaro, som är secreteraren, fiscalen, notarien och actuarien.
Böternes fördehlningh.
Discurerades om böterne och des fördelning.
Hans Excell: ce: Hans Kongl.
Maij: tt hafwer låtit förmärka sig i nåder willia lämna konungzdehlen till de fattige; men så är doch der om det twifwel, om derom må i lagen införas, uthan må det lämnas till konungens egit behag.
Men hwad häradz och målsägandens saak angåår, kan dem eij betagas, hwilket och de andra syntes bäst och godt.
D.
27 April A: o 1693.
1837.
Räntmästaren Sneckenberg.
S [ecret.
] Ehrnhielm.
Secret.
Wattrangh.
Secret.
Leijonm [arck].
Secret.
Hadorph.
Ass.
Hylten.
Borgmäst.
Törne.
Råd.
Brunell.
Hans Höggrefl. Excell: ce låter weeta sigh hindrat wara, emedan han med hans Kongl.
Högheet Prins Carl måste uthreesa och derföre eij kunna nu komma.
Landzhöfdingen Hr Lovisin, Ass.
Bromen och Lilliem [arck] låta och sig uhrsächta för sina hinder skull.
Processen.
Secret.
Ehrnhielm opwiste hwad sidsta gången är förehafft och corrigerat.
Räntmästaren Sneckenberg et alii omnes påminte: Der en part kommer, innan ett ting slutes, må han eij dömmas in contumaciam, uthan des skiähl sedan höres och om hans förfall examineras.
Secret.
Ehrnhielm: Det är fuller förr omtalt, men på det alle eij må sig orsaak taga, att förste dagen utheblifwa, och således rätten uppehålla, är det, som nu säges, slutit.
1838.
Secret.
Hadorph: Wähl är lijkwähl att, så länge tinget påståår, må en part wara tillåtit att sig infinna, och eij dömmas in contumaciam, och att der om nu refereras till hans Excell: ce, om icke det må blifwa observerat.
Ass.
Hylten inkom.
Opläste Secret.
Erhnhielm det han extraherat af de inkomne påminnelser till Bygningebalken.
Bygningebalken opläst.
Discurerades om titulo, hållandes Kongl.
Swea och Göta Hoffrätt med, att förre titulen Bygningzbalk må behållas.
Byggningbalken titulus.
Ass.
Hyltén, Hadorph et alii hålla med det samma: Och kan wara lijka, hwilket man giör, serdeles som wid de andra materier behålles samme ord balk, är doch wähl, om titulen swarar emot materien.
Borgmäst.
Törne: Den, som lagen läsit och sigh derom bemöda will, han kan wähl weeta, hwad uthi hwar balk finnes, men en annan kan eij weeta, att der uthi Bygningebalken skall författas alt, [som] der uthi finnes, att efftersöka, och fordrar fuller ordningen, att i alt titulen swarar emot materien.
1839.
Ass.
Hyltén: Den, som will weeta hwad der finnes, må derom sigh bemöda, och efftersöka.
Secret.
Ehrnhielm: Denna balk kan kallas om landzbruk och bygnat, hwilket och de andra förmente godt, hwilket och slötz, så wijda eij till de andre materier behålles ordet balk, men om det skeer, behålles här det ordet balk.
Påmintes, att här och införes och opsätties ett caput om bij och bijtäckt, emedan det är en dépendance af skogz rättigheeter.
Om råå och röör och processer wid syner uthslutes här.
Hwad här påminnes om råå och röör och syne process förmenar Kongl.
Commissionen, att som synen angår rättigheeten och grunden eller jorden, och derföre hörer det till Jordebalken, men Byg [ninge] balken handlar allenast om bygnad och häfden, hwilken och fölger effter, sedan som man hafwer rättigheeten bekommit, hwarföre och slötz, att det blifwer som förre warit hafwer, att här om råå och röör förbijgåås Enligt B. är stycket: » Hwad här påminnes — förbijgåås » dateradt den 7 April 1693..
Ad § 4 uthi memorialet om tomt må wara åckers moder 1840. eller att alle ägor må rättas effter tomt, discurerades.
Ass.
Hylten: Man finner nu tomterna eij wissa, uthan böre ägorne reguleras effter öhretalet, ty man finner rätt få orter på det sätt inrättade, som hafwa tomteöre B: tomteråå.&amp;gt;, i hehla Wässmanland, Norland, Götarijket finnas de eij, uthan bör ägorne rättas effter uthlagorne, och hwad som Kongl.
Hoffrätten&amp;lt; B: Kongl.
Svea Hofrätt.&amp;gt; påminner, synes ansee ägorne, som äro emellan flere byar, och om än man skall hafwa någon rättelse der om, eller när twistas om tomtens storleek, eller måste då tomten rättas effter ägorne och de effter räntan, derföre måste tomten collationeras med ägorne, och der de finnas större, böra dhe rättas&amp;lt; B: » eller när twistas om tomtens storleek etc., moste doch tomten rättas effter ägorne och de effter räntan, derföre måste tomten collationeras med ägorne, och der den finnes större, bör den rättas. ».
Slötz doch, att det, som är infört ad cap.
5 § 2 om tomt och ägornes proportion, bör och må behållas och eij uthslutas, emedan de kallas B: emedan der talas.
om by, som af nyo lägges eller optages.
Secret.
Hadorph: Tillförne hafwa de eij hafft jordeböcker, eller öre och örtugh, derföre hafwa de måst hafwa tomterne så afmätte, som de B: dem.&amp;gt; rätta kunna wid infallande twister, men nu hafwer man annat, nämbl.
jordeböckerne, när&amp;lt; B: jordeböckerne, som dem rätta, när.
någon twist infaller.
Räntmäst.
Sneckenbergh: Man kan eij af räntor decidera sådana twister, emedan de äro offta större på mindre ägor.
Secret.
Had [orph]: Månge skattebönder hafwa mindre skatt och B: af.
större ägor än andre bönder.
Slötz och påmintes, att och införas må om ägornes läggande effter tomten uthi soolskipte Enligt B. är stycket: » Ad § 4 uthi memorialet — soolskipte » dateradt den 7 April 1693..
1841.
D.
2 Maij 1693.
Kl. 3.
Secret.
Wattrangh.
S [ecret.
] Ehrnhielm.
Ass.
Hylten.
Secret.
Ehrnhielm opläste påminnelserne till caput 1, hwar wid observerades, [att] ad titulum kan sättias: om boolby, afgiärdaby och des rätt.
Byggningzbalken.
Ad § 1 [påmintes, att?
] uthslutes [orden] på landet äro byar och begynnes: bool by är den etc.
[Detta?
] bijföll och den Kongl.
Commissionen.
Uthiordar hwad de äro, och des rätt, föres till Jordebalken.
Hwad ifrån Söderm [an] l [and] påminnes om bygde uthiordar, att derom må införas.
Ass.
Hylten: Uthiordar äro de, som ligga inom en bys ägor och äganden boor i en annan by, och äro uthiordarne B: » uthiordar ».
, som äro i byen, hwilka hafwa sin tomt i byen, och dhe hafwa alla ägor i allo tegskipte, och äro uthiordar så tillkomne, att kunnat hända, det en ägt dehl i ett hemman och eij welat sigh uthlösa låta, hafwer han låtit sigh afreefwa, och derföre heller skatt gifwa än sigh uthlösa låta, och så är honom tilldelt en wiss dehl i alla ägor, och ähro [af?
] de uthiordar en wiss dehl kommen ifrå hemmanet, men der som de läggas till andre hemman, förökas och deras skatt, och war elliest wähl, att 1842. man kunde hafwa exempel om desse uthjordar, så att man af jordeböckerne kunde hafwa B: få see.
beskaffenheeten, att med desse saaker och uthjordar voro fatt, som påminnes.
Secret.
Wattrangh: De hafwa här skiähl att säga åthskillnat böra wara uthi uthjordar.
Ass.
Hylten: Uthiordar effter gamla lagen äro allenast de, som hafwa sin ägor tillsamman uthi ett stycke, som är med sin råå och röör anlagd, men de andre, som hafwa sine särskilte ägor i alla delar och ägor kring giärde, de äro emot lagen, och derföre böre rättas.
Secret.
Ehrnhielm: Om uthjordar hörer till Jordebalken särskilt och des rätt, med hwad willkor de böra wara, hwilket och de andra bijföllo, och slötz, att om desse ägors rätt hörer till Jordebalken, men här tahlas allenast om ägors häfd och bygnadh Enligt B. är stycket: Hwad ifrån Söderm [an] l [and] — bygnadh » dateradt den 7 april 1893..
Om uthiordar må hemfalla sina bohlbyar.
Ass.
Hylten: Här synes wähl, att Kongl.
Maij: tt hemställes, om icke alla desse ägor må till sin boohlby föras och indragas, så att inge sådane ägor må söndras ifrån sine boolbyer, hwilket skulle slijta många trätor, så i anseende till ägande rättigheeten som häfden, men 1843. som detta slutit är att höra till Jordebalken, ty blef det och der till hemstält, påmintes doch, att man noga böör achta, att sådane uthiordar, som nu äro och finnas i de byar, hwilka äro frälssemän tillhörige, och lijkwähl förr hört leekmän till, således kunna falla frälssemän till, som eij förr hört dem till, och vice versa.
Hwad Kongl.
Hofrätten påminner, att till § 1 tillsätties: eller andra laga skilliemärke etc., synes wähl, doch att sådan enumeratio eij behöfwes, uthan allenast i geemen.
Hwad ifrå Skåne påminnes om definition synes nödigt att attenderas.
Ad § 2.
Hwad Kongl.
Hofrätten påminner, att den giöres korter [ɔ: kortare?
], bijfalles, men som denne styl kommer öfwerens med det uthi förre § brukas, kan på både ställen en styl brukas.
Hwad här och påminnes, att om afgiärda by fölger och med cap.
1, synes godt, hwilket och slötz.
Hwad Lagman Fridenhielm påminner om enstaka by, att den skall giöra eller wara en särskilt ifrån de andra, synes onödigt.
1844.
D.
4 Maij [1693].
Hans Höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwälb: e grefwe Nils Gyllenstolpe.
Räntmäst.
Sneckenbergh.
S [ecret.
] Ehrnhielm.
Secret.
Wattrangh.
Ass.
Lilliem [arck].
Secret.
Leyonm [arck].
Rådman Brunell.
Ass.
Hylten.
Landzhöfdingen Hr Lovisin reest till Östergiötlandh.
Ass.
Bromen uhrsächtas för sin fruus dödzfall.
Secret.
Hadorph och B [orgm.
] Törne uhrsächtas för sin opasslighet.
Cap.
3 fogas till cap.
1.
Oplästes cap.
3 så som det der fogas med cap.
1.
Hwad ifrån Halland påminnes, att odallby må näst wara att kiöpa afgiärda bys ägor, lämnas till Jordebalken.
[1.
] På hwad sätt afgiärda bys rätt wärfwes, är redo uthi cap.
2 infört, der tahlas om på hwad sätt by af öde må uptagas.
2.
Finner Commissionen eij anständigt att gifwa afgiärda by rätt till swedior uthom des hank eller stöör, eij heller fiske i boolbys watn, om icke wattnet flyter in till hans ägor, då honom samma rätt i watn, som ligger för des strand, tillåtes som andra.
Det samma är 1845. att säija om fogelfängerie och slijkt, att intet uthom des ägor honom tillåtes och medgifwes.
3.
Om afgiärda by kan hindra odallby att uptaga torp till B: torp och till.
åcker och äng etc., kan eij här hafwa rum, emedan afgiärda by kan eij något mehn giöra bohlby eller honom hindra sin mark att nyttia.
Ifrån Calmar hwad påminnes om afgiärda bys rätt, beropandes sigh på en Kongl.
Maij: tz förklaringh eller bref till Göta Hoffrätt af den 2 Sept.
1689; slötz att samma resolution bör optagas och igenom sees, elliest synes denne påminnelse eij så competent i detta måhl, emedan det B: den.
tahlar om hehla byar, som äro boolbyar, och blef samma bref optagit, hvilket tydeligen befäster lagsens ord om afgiärda by, cap.
40 Bygningb.
LL.
Hans Excell: ce inkom, jäm.
wähl Ass Lilliem [arck] och Secret.
Leijonmark.
Uprepades kortl [igen] hvad tillförne är förehafft, hwar wid påmintes, att den titul landtbruuk och bygnadzbalk synes något långh och elliest är wähl, att titlar giöras korte för citationer skull och slijkt; men slötz eij wijdare, doch förmeente hans Excell: ce det ordet Bygningebalk wähl kunna behållas, emedan ordet bygga, har mycket significationem, och brukas i åthskillige måhl: bygga echtenskap etc. 1846.
Råå och röör [föres] till Jordbalken.
Slötz iämwähl, att till Jordebalken föres om råå och röör, så som det der handlar om grunden och fundo, hwilken eij kan förstås wara eller kunna afblifwa till sin rätt och häfd etc., förr än den är afsatt till sina gränsor.
Om tomt må wara ett rättesnöre till ägor.
Om tomt må wara ett rättesnöre till ägor etc.
Hans Excell: ce: I gambla lagen har det som ett fundament warit till ägorna, doch bör öretalet wara fundament till alt så tomt som annat, och bör swara emot annat alle ägor, och som man hafwer B: man nu hafwer.
wist öretahl uthsatt till alla gårdar, så må nu blifwa der wid.
Ränt [mä] st. Sneckenb [erg]: Der intet wist öretahl är, är nödigt att ansee tomten.
Om tomt wara må ett rättesnöre till ägorne.
Hans Excell: ce bijfaller det, emedan man måste hafwa något som en grund, emedan der man eij hafver wist öretahl, måste man gå till tomt [e] n, och der som twistas om ägornas stoorleek i åcker etc., måste man i brist af annat gå till tomten.
Secret.
Läijonm [arck]: [1.
] Förre lagen är gammal och sedan den tijd han är giord, är många afgiärda byar giorde, och derföre synes och ägorna minskade, men gambla tomten behållen, och derföre må eij tomterna kunna i alt ansees som förr B: och derföre tomterne nu ej kunna i alt ansees som förre.
; 2. kan eij öretalet wara wist fundament till ägornes stoorleek, emedan den är åthskillig på 1847. månge orter, och allenast anseer hwar bys ägors dehlning.
Hans Excell: ce: Afgiärda by hafwer ingen dehl uthi boohlbys åcker och ängh etc., uthan i andra uthägor, derföre behåller wähl boolby sin tomt oförryckt, och lijkwähl förblifwer den jämlijk emot ägorne, fast afgiärda by der bygges, emedan den optages på uthmarken, uthan der man kommer i twist om ägor i en by, hafwer warit gamla grunden att fly till tomten, och håller iag ännu eij insalutare att det samma observera.
Secret.
Läijonm [arck]: Offta händer, att dhen, som hafft förr mindre ägor, han föröker och optager det widare, måste B: widare, derföre måste.&amp;gt; han det mista, som han optagit, om han&amp;lt; B: man.&amp;gt; effter tompten går och alla ägor refwa&amp;lt; B: ägor dereffter refwa.
will.
Hans Excell: ce: Sådana ägor kunna eller böra eij optagas uthi giärde, der alt teg om tegh är lijka och böra wara alldeles swarande sin emellan, uthan hwad som uptages skeer af uthmarken eller uthom giärdet.
Secret.
Läijonm [arck]: Gamle och förre tomterne äro doch lijka, fast ägorne genom jordrefningen ändras.
Hans Excell: ce: Här är allenast meningen, [att] der intet annat skiähl är till jordetwister, går man till tomten, men der och annat är, ansees det och, såsom der wiss jordebook, öre eller örtugh, som 1848. kallas, eij [?
] finnes, och synes migh här hwar en säija sin meningh, om icke tomt må wara rättesnöre till alt, när intet annat wist skiähl är till underrättelse, och så finnes uthi förre lagen cap.
41 BB.
LL.
stadgat, och seer iagh hwad B: iagh eij hwad.&amp;gt; grund man skall tillgå, när eij wist öre och örtug finnes, doch byn legat öde och slijkt, och kan iag eij see, huru man skall decidera den ägotwist, när twenne hemman äro, ett warit öde och nu&amp;lt; B: och blifwer nu.
optagit, och ett warit brukat, när twist blifwer om ägorne, der ingen jorderefning warit eller slijkt.
Secret.
Läijonmark: Kan och hända, att ingen wiss tomt heller finnes, uthan tomten förr blifwit öde.
Hans Excell: ce: Jag säger än, att man eij finner annat, att B: än.
när intet annat fundament är, bör tomt wara åkers moder eller ett rättesnöre till ägodelningen.
Och är elliest wähl, att, när någon sagt sin mening, han der wid stannar och lämnar det till widare ompröfwande, och tror iag eij Secret.
Läijonm [arck] är i den meningh, att icke tomt må wara åckers moder, som säges, eller ett rättesnöre och grund till alla ägors dehlningh, när twist opkommer, der intet annat fundament är tillgå B: är att tillgå.
.
Secret.
Läijonm [arck]: Det hafwer eij warit min mening att det 1849. neka, utan allenast att säija, det tomterne finnes eij altijd så rätta, att man i alt kan sig effter dem regulera.
H: s Excell: ce: Annat tahl hafwer och ingen fört, än der owiss grund är af jordeböcker, öretahl och alt slijk, der må man fly till tomten och då den finnes rätt och orubbat, kan man billigt säga, att den ansees må som en grund till ägodelning, som g [am] l [e] lagen säger.
Torp äro eij by.
Discurer.
om byar och dess slag, om flere äro än bohlby och afgiärda, och påmintes, att B: om.
skattlagda torp; och sades, att de äro eij för sig sjelf någon by, utan under bohlby.
Hans Excell: ce: Man kan säga här böra så sättias: om boolby och afgiärda by och annan iord B: annan bygd iord.
på landet, och så kan här komma att ansees torp, som skattlagde äro etc.
Ass.
Hylten: När torp är stort till ¼, blifwer den afgiärda by, och då heeter det eij torp, äfwen så bör det eij heeta uthiord, som är bygt, och är stoort till ägor, uthan är det ett hemman.
Uthiordh, som hafwer tomt etc., bygges eller hemfalle bohlbyen.
Hans Excell: ce: Der en uthjord hafwer tomt, är det ett hemman och bör byggas, så framt han skall all rätt som andra niuta, och synes den, som äger boolby, få löösa sådana uthjordar, så att ägorne innan by må höra samma by till, emedan sådane ägor hafwa måst komma ifrån boolby åboen genom kiöp, byte, eller andra [laga fång, såsom?
] böter, uthmätningar etc., hwilket wäll kan säijas böra gå till 1850. boolbyen igen, hwilket hans Maij: t alldra underdånigst hemställes, hälst som Kongl.
Maij: tt allaredo stadgat, att ifrå boolby eij må ägorna rijfwas eller dragas, doch måste ett sådant project wähl och med fundament opsättias.
Ass.
Hylten: Man måste doch achta, att på sombliga orter hafwer åboerna långt ifrån sine boolbyar ägorne, och är här allenast taal om uhrfiälder, som äro små delar i annars giärde, och eij om andra ägor eller bygde uthjordar.
Secret.
Läijonm [arck]: Sedan cronogodz är såldt till adelen, är det mäst sålde skattegårdar och sedan hafwer adelen handlat med bonden om jorden, doch så att bonden hafwer förbehållit sig en dehl, hwar på han sig satt, och således äro och uthjordar blefne.
Slötz, att rubriquen på cap.
1 ändras och cap.
3 fogas till samma caput.
Hans Excell: ce: Man synes här och böra tala om uthjordar, uhrfiälder och torp.
Oplästes cap.
3.
Om afgiärdaby.
Hans Excell: ce: Hwad här säges, att odallby må kiöpa afgiärdaby, synes och betänkeligit altijd i gemeen att tillåta, och är eij giärna troligit, att afgiärda är skatteiord, eller wid sin skatterätt behållen, men der så händer och boolby wijsa kan sin slächt och bördzrätt, är han närmast att det lösa, men är afgiärda blifwit frälse eller chrono, blifver det wid sin rätt, men så länge någon af skattebondens arf [vinga] r sittia på afgiärda byen, hafwe boolby sin rätt att det inlösa för alla andra.
1851.
D.
5 Maij [1693].
Secret.
Wattrangh.
Secret.
Ehrnh [ielm].
Ass.
Hylten.
Rådman Brunell.
Bygg [ninge] balken.
Continuerades opläsandet af de inkomne påminnelser till Bygningbalken och hwad som caput 3 om afgiärda bys rätt förmäler; hwar wid om des fiske rätt, som ifrån Calmar och flere [orter?
] påminnes, swarades som förr, att han sin fiske niuter i wattn, som löper till siön [ɔ: in till hans ägor?
], doch noga achtas, att boolby rätt blifwer alldeles obetagit.
Hwad och påminnes om flere byar, som ligga inom en rågång, swaras, att de alla hafwa och niuta lijka rätt, och äro B: och eij äro.&amp;gt; derföre afgiärda by, uthan de ähro af den wissa serdeles rätt till boolby&amp;lt; B: uthan någre af dem wijsa särdeles rätt til boolby.
.
Hwad här frågas, om boolby niuter rätt att bryta lööf till geeth och faår etc., swaras, att sådant eij tillåtes uthan särskilt lof af boolbyen.
Ifrån Nyborgz lähn hwad påminnes, att ingen må för mycket boskap hafwa, är onödigt, emedan ingen förmenas mehr boskap hafwa om sommaren än han föda kan om winteren, och det böör han äntligen hafwa, warandes gårdens nytto des större, iu mehr boskap han föder.
Om afgiärda bys rätt.
Hwad och säges om afgiärda bys rätt ifrå Ålandh, 1. swaras, att så wida afgiärda by eij hafwer inom hank och stöör, hwad de 1852. betarfwa, må de på oskipte ägor niuta, men de, som sin tarfskogh hafwa innom hank och stöör, må eij der uthom gåå; 2. uthi oskipt skog må eij huggas eller skogen brukas widare än hwar till sin tarf nödigt hafwer, och det må hwar en niuta af oskipt, men eij till sahlu, och när det observeras, är ingen förnär.
Tiärubrännande tillåtes eij afgiärda by, emedan det är en särdeles rättigheet.
Med ofruchtsam skogh kan eij annat förstås än de trää, som eij bärande äro.
I från Södermanl [and] hwad påminnes, bör achtas, att afgiärdaby blifwer wid det, som han först optagen är, elliest skulle skee, att des ägor måste uthwidgas, och alt förrigt ändras, som sollenniter måste tillgå.
Hwad Giöta Hoffrätt påminner, att eij mehr må här sättias än allenast hank och stöör, som uthi § 1 innesätties B: fine sätties.
, så att de ord råå och röör uthslutas, swaras, att som och afgiärda by och finnes hafwa råå och röör, ty är det godt, att det behålla och sätties ordet eller till, då alt blifwer klart.
Om instäng [d] kiärreslåter sades, att tilläggas må: när bohlby den instänga eller häfda willia.
Till § 2 corrigat [ur], att ordet allmänningz skog eij säges, 1853. uthan säges, att honom lämnas 10 al [nars] wäg till skog, uthmark och muhlbete, så att allmänning uthslutes.
Hwad säges om wattn wägh går eij heller an, uthan måste hwar en by förnöijas med sin willkor.
Hwad säges af Sv [ea] Hoffrätt, att stylen är mörk, kan här eij finnas, doch tillsätties: wähl bred wägh till allmänningz wägh, uthmark och muhlbete.
Gillas jämwähl, att afgiärda by eij må hafwa mehr än på en sijda wäg till allmänningh etc.
§ 3.
Hwad påminnes, att denna paragraphus kan uthslutas, synes 1854. kunna bijfallas och uthslutas; doch är det owant i gamble lagen och andre ordningar, att det ena rummet wijsar till det andra.
Caput 2 opläst.
Oplästes påminnelserna, som till cap.
2 äro ingifna, och swarades till Lagmans Nolanwäders om stubberättigheet, att om den, som sådant hemman optagit, hörer till Jordbalken, men om den, som hädaneffter optages, är infört i § 2.
Hwad påminnes till rubriquen af Kongl.
S [vea] Hoffrätt, synes wähl, att de ord af allmänningz Chronones må utheslutas.
Hwad och påminnes af Svea Hoffrätt ad § 2 kan utheslutas, synes eij heller orimligit, uthan må förbijgås såsom onödigt.
Hwad ifrån Wässmanland påminnes fol.
125, att wiss dehl bör föreskrijfwas, för än något kan intagas, synes eij rätt, uthan bör eij boolby omstängas, så att hwad dehl den tillåtes må omstängas, så att allt det, [som] intages, bör instängas.
Hwar med lijka är Lagman Törnehielms påminnelse, att bolby äij bör tillskrijfwas sin wissa dehl, uthan sådant bör ske nybyggen, och bohlby sin dehl niuta, hwilket och är klart uthsatt, § 2.
Hwad ifrån Dalarne påminnes folio 187, kommer eij hijt till chronoägor; och hwad de andre widkommer, folge [r] uti folgande paragraph.
1855.
Hwad påminnes, att med Bergzcollegio communiceras, om någre intagor skohla skee, der bergzwärk är, swaras, att här tahlas allenast om processen, som den fölga böör, som af nyo will nogot optaga, och är rättast, att så i detta som hwad elliest påminnes fölges den méthode, som satt är, att man för B: först.&amp;gt; söker till häradzfogden och tinget, och då&amp;lt; B: så.
der ifrån till landzhöfdingen, hwilket det sedan med konungens andra embetzmän communicerar, om han så nödigt finner.
Hwad ifrån Westerbotn påminnes, huru många mijler skola wara emellan boolbyn och afgiärda, är onödigt, emedan sådant i gemeen eij kan sägas, uthan är nog, som redo sagt är: uthan allas skada.
Hwad ifrån Gotland fol.
103 säges, att der äro inga råå och röör etc., hörer till Jordebalken, och elliest hwad säges, att der förr äro inga råå och röör, hemställes Hans Kongl.
Maij: tt, om de der inrättas må.
Hwad ifrån Österbotn fol.
72 påminnes, att de optagne hemman äij äro effter sina hemman B: ägor.
skattlagde, lämnas till Kongl.
Maij: tt.
Hwad påminnes af Lagman Nolanväder, att ordet förmedling 1856. må uthslutas, synes godt och sättias [ordet] förmåhn, emedan förmedling eij gifwes på nybygge, men som det gifwes på dem, som af öde uptagas, bör det in cap.
6 behållas.
Hwad ifrån Jönköping samt Häradz [höfding] Hult påminnes, att till § 1 cap.
3 om afgiärda fogas må, att de eij mehr råda än de af ållder hafft, innan hank och stöör, synes billigt och må införas.
Ad § 4.
Hwad om frälsemans rätt och ägor af Giöta Hoffrätt påminnes, synes orden så införas kunna, som Kongl.
Hoffrätten förmenar.
Vid [e] infra.
1857.
D.
9 Maij 1693.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällb: e Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Läijonm [arck].
Ass.
Hylten.
Ass.
Lilliem [arck].
Rådman Brunell.
Bygg [ninge] balken.
Discur.
om torpz optagande och byggande etc., och om de torp, som läggas på skatteägor, skohla strax skattläggas; men befans, att i texten och conceptet är derom klart infört.
Skattehemmans ägor, huru optagas må.
Oplästes cap.
2 § 5 om skattehemman och hwad Swea Hoffrätt påminner, att om en bonde försummar att optaga, om då des son må det samma B: sedan.&amp;gt; optaga etc.
Men befans, att här är satt skattehemman, och eij bonde etc.
Derföre är samma mening emellan dem&amp;lt; B: ent [ligen?
] den.&amp;gt;, att ansees bör eij huru mycket en, som på hemmanet boor, innehafwer, uthan hwad och huru stoore ägor till en sådan gård af en godh bonde brukas och häfdas kunna och onödige&amp;lt; B: nödige.
äro.
Hans Excell: ce påminte, att här må wähl införas: och skattebondens arfwingar må här niuta och behålla sin rätt, att om någon af dem äro beqwäme till att det opbruka eller optaga, så att der 1858. ägorna äro större än en gård betarfwar att opbruka, må des arfwingar der till näst wara.
Consentiunt alii och slötz, att bördemannen är närmast der till att insättias eller de ägor niuta; jämwähl behålles ordet hemman: hafwer skattehemman större ägor än skattehemman B: skatteman.
kan bebygga.
Hwad Giöta Hoffrätt påminner, att de sielf skohla det beboo, synes oskiählit, emedan här är redo infört, att bonden må sättia åboo på hemmanet, om han will, och när det skiedt är, bör det refwas etc. Och om bonden eij will åbo sättia derpå, må landzhöfdingen det giöra, och således är denne text god och klaar.
Ifrån Halland hwad påminnes, synes onödigt, emedan förr är der om infördt.
Ifrån Österbotn hwad påminnes, att skattebonden niuta må sin rätt till jorden, syntes eij så orimmeligit.
Ass.
Hylten assentit, att bonden må få nogon refusion för sin ägodehl i jorden, så att qualitas fundi eij förandras ifrån skatte till chrono, uthan att det blifwer skatte, och den, [som] det kiöper, niuter skatterättigheeten.
Hans Excell: ce: Det är wähl, att den, som tillstånd får der att bygga, måste någon wedergiällning gifwa till jordäganden.
Slötz som förr.
1859.
Hwad Häradzhöfdingarne i Upland påminna, att ödegårdarne må först uptagas, swaras, att när man achtar, [1.
] att skattebondens arfwingar hafwa den rätt [att] intaga, 2. att hemmanet B: hemmantalet.
måste wid macht hållas, och genom laga mätning efftersees, om der kan flere tålas; 3. att åboen skall det skiähligen wedergiälla, då faller af sigh, att ingen lärer så giärna det söka.
Hwad ifrå Åbo påminnes, att bonden eij må så frit sättia åboer.
Ass.
Hylten: Det kan eij förtagas bonden att det giöra, uthan är bäst att låta den hafwa frijheet att opsättia sådana torp, hwar af skeer, att jorden effter handen optages och bebygges, ty först blifwa små torp och sedan ¼ eller ⅛ delar.
Oplästes § 6, hwar wid påmintes att införes, att torp för dagzwärke, addat [ur]: eller andre arbetes och tienstefolk, iämwähl frälsemän och andre.
Ifrån Gotland hwad påminnes, swaras, att Chronones fogde får eij skattlägga adelens torpare.
Ifrån Skåne hwad påminnes, att gatumännerne må tålas och lijdas i Skåne, emedan de till konungen fast stoor skatt gifwa, och länder landet till mycken cultur.
1860.
Ass.
Lilliemark förmeente, att i denne § kunde ordningen annorlunda giöras, och de ord andre hemman, torp och backestugor på annat ställe sättias.
Hans Excell: ce: Här är meningen, [1.
] att jorden må uptagas, 2. att bördemannen niuter der wid sin rätt; och 3. böör det refwas och skattläggas, och så blifwer allenast quæstio, om och en skall opsättia torp, som skattläggas; den mening om backestugor, som må uthrifwas, sätties på ett ställe för sig sielf, så att här sätties, att om alle torp må ransakas, om de må skattläggas.
Ass.
Lilliemark påminte än, att methoden uthi § 6 kan så förändras, som hans Excell: ce sagt.
Hans Excell: ce: Detta synes wara mehr till B: en.&amp;gt; Politieordningen&amp;lt; Politieordning.
än till lagen höra, och är detta cammar saaker mehra än juris, om nämbl.
ödejordz optagande.
Assentit Ass.
Hylten och tillägger, att noga måste achtas, att bergzlagen intet för när skeer och skogen skada tager; som der [ɔ: händer?
] och, att om Ordet: » om », som saknas hos B., bör utgå.
frälseman hafwer på en ort slätt mark och på annan ort skogzhemman, hwilket han niuta will obebygt för skogens skull, och slötz, att här gifwes Kongl.
Maij: tt i underdånigheet 1861. till kiänna, och hemställes, om man detta må gå förbij för de åthskillige consequentier skull, som kan skada skogar och slijkt.
Om ottondedehls hemman hwad påminnes, syntes bäst, att de samma, som opsatte äro och kunna för ⅛ dehls skattläggas, må blifwa beståendes, men här effter inga mindre än ¼ optagas och skattläggas, hwilket Ass.
Hylten påminte, och syntes godt, att så införes.
Oplästes § 7.
Hwad ifrån Godtland påminnes, synes onödigt.
Hwad ifrån Östergiötland påminnes synes och onödigt, emedan det hörer dommaren till.
Ass.
Hylten: Der huusen äro på jordzens ägor hugne, får han allenast sin arbetes löön, men elliest må han derföre betahlning niuta, men går doch detta effter mätesmanna ordom, när han någon wedergiälning må niuta.
Det, som påminnes, att den, som bygger på det ställe han förmeent sin jord, och på god troo, hörer alt dommaren till.
Oplästes caput 4.
Hwad till rubriquen ifrån Gäfle påminnes, huru förhållas skall, när by will till öde förfalla, och widare alt, syntes onödigt.
1862.
Oplästes § 1.
Och påmintes, att i ställe för andra byar sättes hemman, emedan det angår eij andra byar, uthan hemman i byn, hwilket och gillades som påminnes, att ödes byar må optagas och eij må andra byar hafwa der emot att säija.
Hwad och i från Sörmanl [and] påminnes, att här må ansees hwad instructionerne widkomme, och der är förordnat, men förmentes, att sådant skedt är.
Påmintes, att de ord som andra capitell säger utheslutes.
Hwem som wållande warit.
Hwad påminnes, att sättes: hwad orsaak warit, syntes onödigt och bättre behålla det förra.
Om jordz bortstädiande hörer till Jordebalken.
Hwad ifrå Gotland påminnes om jord, som är öde blefwen, är satt höra till Jordebalken.
Hwad ifrån Åbo påminnes om hemmans bygnat etc. är in cap.
6 § 4 infört.
Oplästes § 2 et 3 och påmintes, att in § 3 corrigeras: är någon annan jordägande och andra etc.
Hwad ad § 3 påminnes om öre och örtugh förblifwer wid det förra.
1863.
Hwad ifrån Wässmanland påminnes om konungens rätt, swaras, att sådan skada kan nu eij skee, emedan Chronones uthlagor nu först uthtages.
Ifrån Wiborg hwad påminnes synes onödigt.
Ad § 4 påmintes: den dehl, som honom lagl [igen] tillägges, må han obehindrat.
§ 5.
Enär.
Leg [atur]: när.
§ 6.
Hwad påminnes om ödegårdars stängiande och nyttiande etc. hörer till caput 10: mum.
Hwad och elliest här påminnes ifrån Godtland, Åbo lähn, Wässmanland, Wiborg etc., att skatteiordar, som öde blifwa, måge hemfalla Chronan, hörer alt til Jordebalken.
1864.
D.
11 Maij 1693.
Kl. 4.
Hans Höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällb: e Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Ehrnhielm.
Ass.
Lilliem [arck].
Rådman Brunell.
Secret.
Wattrangh uhrsächtas för sin opassligheet, iämwähl Borgmäst.
Törne och Ass.
Hylten.
Ass.
Bromeen är hindrat af sin fruus dödzfall.
Bygg [ninga] balken.
Oplästes påminnelserna till cap.
5 Byg [ninga] balken, som nu blifwer cap.
4.
Benjamin Dynnerberg Auscultant.
Oplästes Studiosi Benjamin Dynnerbergz supplique om tillstånd att få auscultera i den Kongl.
Commissionen, hwilket honom tilllåtit blef.
Caput 1 opläst.
Hwad till § 1 påminnes ifrån Halland, att der [finnes] eij tomteråå, swaras, att det böör rättas och tomteråå läggas.
Hwad Lagman Fridenhielm påminner om tomt, att en är bygningtomt och andra modertomt, och att desse för när eij läggas, för eldz wåda skull etc., hwilket är klarligen infört uthi texten § 1, 1865. warandes elliest den skillnad emellan moder- och bygningetomt okunnog, samt onödigh.
Ad § 2 hvad påminnes, att öre och örtugh är en owiss mätningh och olijka i orterna, swaras: derföre är infört: effter häradetz gambla wana att mäta.
Om moder- och bygningztomt.
Hans Excell: ce: Hwar gård bör hafwa sin dubble tomt, först till sin mangård, så och sin fägård och änteligen sina hagetomter och slijkt, och pläga dessa tomter, som är till hagar och andra gårdar, wara alldeles exacte och swara emoth sina ägor, af hwilka man hafwer wissare grund än något annat till ägodelande.
Om mätning effter öre och örtugh.
Hans Excell: ce: Här synes wara och en nödigh discours, om icke öfwer alt rijke kunne wara ett sätt och grund till att mäta och räkna, men som wij finnom allestädes wara en stoor olijkheet uthi jordemätningh, ty bör detta Hans Kongl.
Maij: tt alldraunderdånigst refereras, doch att wij söka först hwad underrättelse derom kan på en och annan ort finnas.
Huru tomt dhelas må, dher bärgh eller bäckar äro.
Oplästes § 3.
Hwad ifrå Gefle påminnes, att grannar må heller hielpas att en tomt rödia och bättra, än en granne större dehl för berg skull etc. tillägna.
Hans Excell: ce: Kan den odugelige marken delas, så att hwar 1866. en får sin dehl, är bäst, hwar icke, må ju så skee som texten lyder; och är eij annat medell än att hwar en må dehla och få af det, som odugeligit är, sin dehl, elliest bör och i texten införas, att om giörligit är, [att] det kan brytas, eller pröfwas det, att det kan brytas eller brännas etc.
Hans Excell: ce påminte widare, att här i lagen måste äntligen införas, om twist kommer uthi B: om.
jordeägor, hwad grund man taga bör till sådana twisters decision.
Hwad grund i jordetwist sökas må.
Hans Excell: ce: Här måste man nu achta, att wårt land är nu mäst optagit och cultiverat, så att lagen eij bör så mycket ansee det, som af nyo skall byggas, uthan mehr om B: mehr, om twist infaller om.&amp;gt; bygde gårdar, och de samma&amp;lt; B: hemman.
i en by äro och slijkt, så och om ödegårdar, hwad grund är till deras ägor.
Oplästes å nyo § 1.
Hans Excell: ce: Denne finnes och klaar, allenast tillägges, att ingen by böör rijfwas uthan orsaak, jämwähl att det, som af ålder hafwer warit uthi tomterne, må blifwa derwid, och eij derföre ändras hehla by [n] s tomt, att en gård brinner eller rijfwes.
Om meenföre i tomt, berg etc.
Oplästes § 3, hwar wid påmintes, att der större kostnad fordras till bergh etc., bör mehr till tomt mätas.
1867.
Hans Excell: ce: Man måste här achta, att det, som redo giort är, må eij rubbas, derföre att berg etc. finnes, och trätor deraf komma, men det, som här säges, må wara en regel till det, som hädan effter skeer.
Oplästes § 4.
Hans Excell: ce: Det, som Swea Hoffrätt påminner, att texten corrigeras, är wähl och må så inrättas.
Om tomten må till oskifft läggas, när en granne afflyttar och swijne wallen intager.
Hwad ifrån Calmar påminnes, att den tomt, som igenlägges, må till oskifft komma, kan eij annars skee, der så af nöden är, att förre tomten måste öfwergifwas.
Oplästes § 5.
Och syntes wähl, att texten kunne så corrigeras, som häradzhöfdingarne påminna B: häradzhöfdingarne ifrån Upland påminna.
.
Hans Excell: ce: Synes eij orimmeligit det, som påminnes och gambla lagen medhåller in cap.
5 § 4: att den, som swijnewallen begiärer till skiptes, han må så stoor dehl i swijnewallen få och den instänga, som han äger, och så får han sin förra tomt behålla, hwilket är emot wår text, som nu så stoor dehl af swijnewallen honom gifwer, 1868. som hans förra tomt är, och tomten läggas till swijnewall, och i det fall blifwer detta nytt.
Elliest är här nödigt, att man frågar effter, huru praxis är.
Oplästes cap.
6 och påminte hans Excell: ce, att rubrica ändras, huru tomt med huus må byggas, emedan den förre rubrica är kort.
Ad § 3 påminnes att sätties [ordet] iämnes i ställe för införes.
§ 4.
Ehwar.
Leg [atur]: hwilken.
Oplästes påminnelserne till § 1.
Hwad ifrån Ingermanland och Gränseorterne påminnes är ett särskilt och speciale ifrå lagen, som de må hwar för sigh särskilt andraga.
Ifrån Åbo hwad påminnes är tillförne infört, jämwähl hwad Fridenhielm säger är i texten klaart.
Ad § 2 hwad påminnes, synes onödigt.
Ad § 4.
Om det Swea Hoffrätt påminner, synes eij orimmeligit, emedan detta må lämnas till det accord, som kan giöras emellan [ɔ: med?
] jordäganden, och är nog, att alt är fullgiort innan frijheetzåhren.
Hans Ex: ce: Huru bygde byar må conserveras, hörer lagen till 1869. att förordna, men om ödesgårdar lämnas till accord och aftahl.
Ad § 5.
Hwad påminnes, att på alla orter eij kan så många huus wara, swaras, att här är allenast dee huus nödige, som äro upräknade, hwar till och kiällare bör komma att B: och.
upsättias, och tillsättes: der som mältehuus etc. opsättas kunna.
Till § 6 påminte Ass.
Lilliem [arck], att om rustningzhållare och slijkt må här uthslutas.
Till § 7 in fine må tillsättias: ingen öfwer gårdzens tarf och landetz bruuk betungas.
1870.
D.
12 Maij A: o 1693.
Secret.
Wattrangh.
Secret.
Ehrnhielm.
Ass.
Lilliem [arck].
Ass.
Hylten.
Rådman Brunell.
Oplästes cap.
[7.
] som blifwer c [ap.
] 6.
Bygg [ninge] balken.
Och slötz, att rubriquen inrättas således: om eld slipper löös i by.
Till § 1 syntes och, att de ord skogh eller hwad det är må här uthslutas, emedan här talas allenast om by och gårdar, och om skog handlas på annat ställe, och om eld sätties på giärdesgård etc., hörer eij till Högmålsbalken.
Slötz jämwähl, att § 2 inrättas som den finnes uthi 35 cap.
Bygb.
[LL.
] doch så att tillsättes, att huusbonden må söka sitt tienstehion, och om de eij äro solvendo, plichte med kropp; jämwähl att införes om qwarn och mald, som brinner.
Discurerad., om en huusbonde må straffas derföre att des tienstehion släpper elden.
Ass.
Hylten: Synes kunna wara samma ratio, som i stadgan B: Stadzl [agen].
om gäst säges, att bonden skall betahla halfft med honom.
Rådman Brunell: Han hafwer doch större rätt öfwer drängen än gästen.
Consentiunt omnes, att den bonde, som wijsar sig all flijt anwändt att sin tienstefolk warna etc., må lindrigare hanteras, och att [han] då niuta må brandstudh; men hwad som påminnes, att brandstudh 1871. skall gifwas för löösöron etc., swaras, att det eij giärna kan skee, för den owissheet skull, som der wid är.
Ifrå Gefle hwad påminnes synes onödigt, emedan lagen kan eij närmare sigh der om uthlåta än reedo sagt är.
Syntes doch wähl, att här äfwen införes om eld, som löös blifwer genom ens mans giäster eller reesande folk, eller och att införes, hwad macht en gästgifware eller huusbonde hafwa må till att hindra dem reesande och ankommande, så att genom deras förwållande ingen skada må skee.
Hwad om förträde till betallningen af den, som eld släpper löös, för förrigh giäld eller eldzskadan, och hwad annat påminnes ifrå Giäfle, hörer eij hijt.
Påmintes att [i] § 2 må införas: eller skiuter åth halm och näfwertaak etc.
Hwad Fredhielm påminner om eldzsyner etc., synes godt, att något föreskrifwes, det säx [mä] nnerna först om wåhren hålla en sådan huussesyn, om brandmurar, och då warnas bonden att hafwa brunnar etc. särdeles uthi stoore byar.
Till § 3 påmintes, att texten § 2 in cap.
35 må här införas, som är klaar och tydelig nogh.
Hwad af Giöta Hoffrätten påminnes fol.
220, att ¼ af wärdet 1872. synes swårt i detta fall, men blef som förr, emedan det doch någon wårdzlösa eller förwållande förmenes, ty der man eij kan giöra wådeed, blifwer det ett större wahn giömo och förwållande.
Ass.
Hylten: Det kan här så införas: kommer eld af rättan wåda, och kan han sin wådaed giöra, wari frij; hwilket och syntes dem andra.
Till § 4 påmintes, att tienstehion må eij brandstud gifwa, emedan de eij behöfwa någon brandstudh, och är bättre, att tienstehionen heller plichta för sitt förse [e] nde och brått, om de släppa elden, än [att] de skohla gifwa brandstud.
Hwad ifrån Österbotn påminnes om dem, som på annat fall mista sin gård etc., swarar Ass.
Hylten, att den, som i fiskesiö döör Möjligen föreligger felskrifning i stället för: » der som fisk i siö döör.
, kan eij hijt lämpas, men om dem, som genom annan stoor olycka sin gård mista, kan hafwa någon skiähl, men detta hörer och till att på annat sätt hielpa eller förekomma, och [må] Kongl.
Maij: tt sökas.
Påmintes jämwähl, att införas kan, det de, som kallas till wid B: till hielp wid.
wådeld, må wid böter komma.
Brandstud må och gifwas i annan persedell och bygningzredskap, allenast den, som det gifwer, till honom [det] föra will.
Påmintes, att den clausulen om rustningzhållare etc. uthslutes, och allenast uthslutes säte- och ladugårdar, särdeles som förl.
d.
7 April 1693 der om B: som i förkl [aringen] den 7 April 1685 § 7 derom.
är förandrat.
Hwad om prästegårdar påminnes synes onödigt, men syntes elliest godt, att det, som här införes om aftahl i hwar landzort, må uthslutas.
1873.
D.
16 Maij 1693.
Lagman Gyllencreutz.
Räntm.
Sneckenb [erg].
Secret.
Wattrangh.
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Läijonm [arck].
Ass.
Hylten.
Rådman Brunell.
Bygg [ninga] balken.
Oplästes hwad effter förra sluth är upsatt och discurerat om cap.
2: om ny jordz optagande, påminnandes något hwar, att det, som här talas om, att jord skall af nyo uptagas, hwilket i anseende till frälse- och skatteiord synes här wara något præjudicerligit.
Ass.
Hylten: I lagen bör allenast sägas, att konungen bör niuta sitt af all den jordh, som optages och skattlägges; men eij att någon må hafwa frijheet, att någons B: annans.
jord och mark söka att fåå optaga.
1874.
Secret.
Wattrang assentit, jämwähl Lagman Gyllencreutz et Läijonm [arck] besynnerligh som all jord och ägor förmenes nu mästedels här så bebygd och optagen, att den eij mehr lärer finnas obebygd eller öde, warandes dessuthan en stoor åthskillnadt emellan jord, som å nyo uptages, eller den öde är, och slötz äntligen, att detta meriterar wijdare betänkande, förr än det blifwer alldeles infört och slutit.
Hans Excell: ce inkom.
Begyntes opläsandet af capit.
8 uthi conceptet, som blifwer det 7.
Hwad påminnes om methodo ifrån Swea Hoffrätt, att det fölga må till caput 6, doch syntes det eij widare nödigt det att ändra.
Wådeld.
Discurerad.
om wådeld och om den, som af full wåda uthkommer, [att han] må eij betala ¼ som g [am] l [e] lagen säger.
Hans Excell: ce: Der elden först uthkommer, är lijkwähl något förwållande och till att giöra folket warsammare är det infört, att bötas skall; hwar wid det och blef, så att fiärdedelen bötes i sådant fall, emedan annan proportio eij kan gifwas.
1875.
Caput 8, som blifwer det 7, opläst.
Continuerades det förra med opläsandet och om soolskiffte, hwilket och slötz att införas som förr.
Lagman Gyllencreutz, Ass.
Hylt [en] påminte till § 1, att bohl uthslutes, som och slötz.
Till ordet tomt hwad påmint är af Lagman Fridenhielm om modertomt etc., samtycker hans Excell: ce, att det är åthskillige tomter, så att annat är tomt, som huusen bygges på, annan, som andra [bygnader,] hagar för kalfwar etc., sätties och opbygges.
Lagman Gyllenc [reutz]: Moder- eller huusetomten är råålagd och bör bestå.
Hwad Swea Hoffrätt påminner, att de ord sin kostnad söka häradzhöf [dingen] må uthslutas, och sätties: han må det lagl [igen] söka, samtycktes, så att sattes: han må om laga syn och ransakning anhålla.
Hwad här påminnes, att eij af nöden är insättia de ord med dijke, träde, säde etc. Slötz, att ord, [som] i gamble lagen finnes, må införas som de der finnas.
Hwad påminnes, att här bör införas: ingen må om skada i by tahla, som [eij?
] äger ¼ i by, slötz, att det införes, men blef quæstio, huru det är att förstå.
1876.
Lagman Gyllencreutz: Det är ¼ hemman och eij ¼ i hehla by, och slötz, att så införes.
Hwad Häradzhöfdingarne i Upland påminne, slötz, att när införes som i gamla lagen är infördt, gås alt detta förbij, serdeles som de tahla om ödeby, det här eij skeer, uthan om by, som i rätta skipt ligger; och hwad tijden angår, är och onödigt att införa, emedan insatt är: effter laga syn och ransakningh.
Till påminnelsen ifrån Calmar, swarades iämwähl, att der puur chrono är, må man gå till landzhöfdingen etc., doch är kortaste wägen, att gå till häradzhöfdingen, emedan chronofogden är altijdh tillstädes, som chronogårdens rätt invigilerar; och att häfden här går alldeles bort.
Hwad Lagman Fridenhielm påminner om soolskipten skall en deel observeras.
Men om modertomt hwad säges är onödigt.
Ifrå Österbotn hwad påminnes, att ägorna äro mycket förskingrade och ifrå gårdarna ryckte, hörer till Jordebalken.
Hwad påminnes om de afgiärda byar, som skatta för uthgrundade 1877. fiskewattn och tilldämningh, swaras, att den, som skatten drager, må och nyttia wattnet.
Hans Excell: ce: Den, som är för wist wattn skattlagd, bör niuta samma wattn, och bör det wara en general regel, eller om någon will ägorne återfå, han bör och skatten till sig taga.
Secret.
Läijonm [arck]: Det är hoos Hans Kongl.
Maij: tt påmint om tilldämningh uthi Helsingland och de orterne, att emedan wattnet är minskatt, och ägorne förökte särdeles här in sinu Botnico, hwilket 1878. de förmeente böra å nyo skattläggas, men det blef till Cammarcoll [egium] remitterat, warandes der i Norland mäst skattehemman, som skatten behålla, fast fisket slår felt.
Ass.
Hylten: Det är redo uthi cap.
1 infört om afgiärda bys rätt till fiske, som ligger till hans land.
Hwad här och är påmint om i Norland fol.
74, att ägorne reduceras till sina hemman etc., hörer till Jordabalken.
Ass.
Hylten: Det, som och påminnes om häfd till skogh och diuurskiutande etc., hörer till de påminnelser, som till Kongl.
Maij: tt i underdånigheet gifwes; warandes doch det nödigt, som här talas om råå och röör, att de besichtigas etc. Slötz, att der om nu införes, antingen der handlas om råå och röör, eller wid Husesynsordningen; jämwähl att i häradzkistan förwaras en wiss afskrifft om råå och röörs och ägornas beskaffenheet.
Ifrån Gotland hwad påminnes är eij nödigt.
Oplästes cap.
9, som blifwer c [ap.
] 8, och slötz, att aflopdijke sätties för flödige dijke.
Discurerades om bys wägar.
Wägen i giärde 10 al [nar] synes för stoor, hwilket fuller syntes något förtaga åckrar och ängiar etc.
Men slötz som förr är infört.
Ass.
Hylten: De ord in c [ap.
] 7 § 1 Bygb.
LL.
må här införas i ställe för de ord in fine hujus capitis brukas.
D.
18 Maij A: o 1693.
1879.
Hans Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren Högwällb: e Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagman Gyllenc [reutz].
Ränt [mä] st. Sneck [en] b [erg].
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnh [ielm].
Secret.
Läijonm [arck].
Rådman B [runell.
]
Borgmäst.
Törne.
Bygg [ninge] balken.
Oplästes cap.
10, som blifwer cap.
9.
Hwad Swea Hoffrätt påminner, att rubriquen kan blifwa kortare, och syntes godt, att det så giöres: om laga hägnat och wärn och hwad den böta skall, som den nedbryter.
Hans Excell: ce inkom.
Hans Excell: ce: Man kan säga: om hägn och laga wärn.
Hwad ifrå Östergiötland påminnes, att en må ordnas till att opsicht hafwa på giärdesgårdar, synes onödigt.
Hwad Fridenhielm påminner att föreskrijfwa grinnars stoorleek synes onödigt.
Ad § 2 ifrå Halland hwad påminnes, att der kan inga giärdesgårdar wara annat än steen och gropar, måste lämnas till hwar sin ort och beskaffenheet.
Hwad Lagman Törnhielm påminner, att förbiudas kunde de många giärdesgårdar, som hållas emellan deras ägor, hwilka kunna 1880. tillsammans läggas, swaras, att detta alt hörer till hwar landzort, landzhöfdinge att biuda och befalla, och hörer till Processordningen [ɔ: Politieordningen?
].
Hwad ifrå Skåne påminnes fol.
65 är klart infört uthi texten äfwen så hwad ifrå Schara påminnes.
Lagman Gyllencreutz: Det synes eij wähl kunna låta sigh giöra, att en man må sin hägnat afstänga.
Hans Excell: ce: Om ödejord är infört, att der må en på ett ställe alt på en plass instänga, men här tahlas om grannar, som tillsammans boo.
Lag [man] Gyllencreutz: Det kan doch skee, att den, som så instänger sitt, will och sitt bete niuta uthi skogz ägor B: bys ägor.
.
Hans Excell: ce: Kan säijas: hafwer någon dehl i by, och will det instänga, han må det sielf giöra, uthan annans förfångh och skada; och på det sätt hindras det, att en må eij en dehl instänga, och de andras lijka fult nyttia.
Ifrån Gefle hwad påminnes om skifftes hagar, är alt i gemeen infört.
Hwad Fridenhielm påminner, att den, [som] beteshage äger, 1881. böör ⅓ giärdesgård hålla, är emot lagh, och hagar offtast större än åcker.
§ 3.
Hwad påminnes om giärdesgård, syntes godt, att gill giärdesgård blifwer 2½ al [n] och 6 qwarteer emellan hwart störepaar.
Men doch wore bäst att lämna detta i gemeen, så att lagen säger, det giärdesgårdar må wara fasta och gilla, effter hwar ortz lägenheet; hwilket och slötz att så införes.
Till § 4 påmintes, att böterna må här tillsättias, sades doch eij till wist qvantum; hwad ifrå Halland och Åbo påminnes, lämnas till hwar sin ort.
Slötz iämwähl, att här bör wara en wiss opsyningzman öfwer hägnad, hwilket synes wara godt, att de det giöra, som opsyn hafwa om wägar och broar.
Hwad om tijden påminnes att stänga, syntes onödigt widare införas än sagt är: när för dem bart är etc B: när jorden bar är.
.
§ 5.
Discureras om det måhl, der gårdar är öde eller ingen är, som stänger, huru då skall ske medh giärdesgårdarne.
Och som Lagman Gyllenc [reutz] och Secret.
Wattrangh påminte, att man för 1882. alt förekomma [måste], det ingen må gräsgiäldh i by bruka, effter fogde instruktion, ty är bäst här införes som ifrå Åboo påminnes och om ...... uthslutes B: och om gräsgäld uthslutes.
.
D.
19 Maij 1693.
Hans Höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagman Gyllencreutz.
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Wattrangh.
Secret.
Läijonm [arck].
Ass.
Lilliem [arck].
Ass.
Hylten.
Borgmäst.
Törne.
Bygg [ninge] balken.
Continuerades opläsandet af påminnelserna till cap.
10, som blifwer cap.
9, et § 6.
Hwad ifrå Halland påminnes, att wiss tijd föreskrijfwes till sädenas bergning, synes eij rätt eller giörligit.
Påmintes iämwähl och slötz, att om böterna här straxt införes på hwar ort.
1883.
Påmintes iämwähl, att swijn eij insläppas på ängar en tijd eller annan.
Oplästes § 7 och fans äfwen eij godt hwad ifrå Hallandh påminnes, äfwen hwad [ifrån] Gefle påminnes.
Jämwähl slötz, att ordet minsta uthslutes.
Oplästes § 8.
Corrigatur må, et legatur: will; jämwähl att tillsätties: opfylle skadan; hwilket så i detta som alla andra rum syntes godt.
Ifrå Bohuus hwad påminnes, att ax skall och ophämtas etc., syntes [eij?
] onödigt; och slötz, att der om må införas.
Hwad ifrå Wäxiö påminnes om åckrar, att om wåhrtijden ingen må dem kiöra, emedan de ähro wåthe, syntes godt, att detta föres till de casus, som handlar om politien och till Kongl.
Maij: tt refereras.
Hwad ifrå Schara påminnes om höetz införande synes onödigt.
Oplästes § 9, hwar wid discurerades om giärdesgårdz brytande, och om här må införas giärdzstodh i ställe för giärdzgård, men blef som förr.
Påmintes, att på något ställe må införas: i alla desse måhl skall och skadan giäldas.
Hwad ifrå Calmar påminnes och om giärdesgårdar på Öland af 1884. steen, föres till de casus, som till Kongl.
Maij: tt refereras.
Oplästes cap.
11.
Hwad ifrå Österbotn påminnes hörer eij hijt, uthan till wägerödning etc.
Ifrå Gotland hwad påminnes, att kringh ladorna må grafwas etc., synes eij nödigt.
Till § 1.
Hwad ifrå Gotland påminnes, synes och eij af nöden.
Ifrå Åbo hwad påminnes, hörer och till Politieordningen, och är här nogh att i gemeen införes.
Om straffet, som ifrå Gäfle påminnes, är infört uthi cap.
30: Om huusesyn § 4.
Oplästes § 2, och syntes fuller hwad om dijke säges, dem något store wara, men blef som förr, emedan det är med Huusesynsordningen eenligit.
Giöta Hoffrätt hwad påminner, att corrigeras opgräfwa, och sätties: opränsa, syntes godt.
Oplästes cap.
12, som blifwer 11 cap., och sades, att corrigeras in fine § 1: wid des gård eller på des mark.
Discurerades, om här må införas, att humblegårdar skall wara Ryss- eller kulehumblegårdar B: Rys- eller kulohumblegårdar.
, men syntes bäst att lämna detta till bondens beqwämligheet.
1885.
Påmintes och, att tillsättes föruthan böterne: oprätte doch humblegården.
Oplästes cap.
13, som blifwer cap.
12.
Hwad påminnes, att bötas må första gången för den, som på en sijda slåår grannens tegh, böte 1 dal.
för första gången, och så dubbelt hwar gångh.
Oplästes § 2.
Hwad ifrå Blekingh påminnes, att han må [få] sin uthsäde igen, synes eij rätt.
Ifrå Calmar hwad påminnes, att den, som af onsko kastar ogräs etc. i sin grannes åcker etc., syntes godt, och slötz, att införes: landthafra, snarbindell, skerfröö eller hwariehanda ogräs, och att de straffas allfwarsamt; och att böta skall 20 dal: r, doch bör här större booth sättias, till 50 dal: r, hwilket och slötz, serdeles som skadan eij här kan mätas, effter den synes först en tijd effter, och hwart åhr effter annan.
1886.
Oplästes § 3.
Påmintes att corrigeras: intager eller ingerdar en granne innan annans ägor i jord eller wattn, böte 3 dal: r; och utheslutes det andra om råå etc.
Hwad till § 2 påminnes ifrå Upland uthi de 6 puncter eller casus, synes wara alt begrijpet under åwärkan, och derföre der under förståås.
Att den, som intager annans jord eller mark, med sielfwa råå och röör, må högre straffas, synes eij orimmeligit.
Hwad ifrå Gotland påminnes om jordens häfd af andra, hörer till Jordbalken.
Hwad ifrå Elfzborgh påminnes till cap.
11 § 2, att 50 famnar giärdesgård må uprättas, syntes och godt att föras till Politieordningen, äfwen så ifrån Schara om steen och torfwallar etc.
Hwad Granborg påminner, att nog är 30 fambnar giärdesgård, syntes och onödigt.
1887.
Till caput 12.
Ifrå Schara [hwad påminnes?
], det pä somblige orter kan man eij få humblegårdars stänger etc., swaras, att det hörer till det, som hålles för ett mehn och uhrsächt.
Oplästes cap.
14, som blifwer cap.
13.
Hwad om inscription påminnes, synes onödigt.
[1.
] Om de måhl, som ifrå Gefle påminnes om muhlbete, finnes på annat ställe; [2.
] är eij tillåteligit; 3. hwad om boskap tahlas, att en hafwer mehr än han föda kan, hörer till Politieordningen.
Till § 1.
Corrigeras som står c [ap.
] 9, som lärer wara cap.
10, doch må hwad som synes eij så rimmeligit att lagen citera här wähl tåhlas.
Till § 2.
Tillsätties: sådd åcker eller ängh, och att straffet uthsätties uthi cap.
10.
Hwad elliest säges, att den, som genom grind faar etc., eij må qwarhållas, synes eij nödigt att förandra.
Ifrå Schareborgh, [hvad påminnes?
] lästes eij upp.
In § 4: ogille hålles, leg [atur]: ogilla.
In § 5 explod [a] t [ur]: welat.
Hwad Swe [a] Hoffrätt påminner synes godt att [huusbonde?
] sökes förste gång eller och tillsättes in fine: då han derföre sielf plichtar.
Ad § 6 hwad påminnes, att större böter här må införas, synes onödigt.
1888.
D.
23 Maij 1693.
Hans Höggrefl. Excell: ce K: l.
Rådet och Gouverneuren högwälborne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagman Gyllenc [reutz].
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Wattrangh.
Räntmst.
Sne [cken] berg.
Ass.
Lilliemark.
Ass.
Hylten.
Borgmäst.
Törne.
Råd [man] Brunell.
Landzhöfding Fägerstierna uthi Sahl.
Hr Lovisins ställe.
Fol.
1894.
Hans Excell: ce: Hans Kongl.
Maij: tt hafwer i nåder resolverat, att såsom Hr Fägersti [er] na hafwer succederat Landzhöfdingen Sahl.
Hr Lovisin uthi höfdingedömmet; altså är Hans Maij: tz nådigste willia, att han wid Commissionen sigh här infinner, och derföre må han tillsägas, om han kan sigh en gång opkomma, förr än han till Östergiötland reeser.
Bygg [ninge] balken.
Oplästes cap.
15, som blifwer cap.
14: huru fää bör af inhägnat mark intagas.
Och syntes godt att corrigeras de ord hwar som, lege: hwilken.
Hwad ifrå Gäfle påminnes.
att om wåttne uthslutes, synes fuller eij så illa, doch är det i förre lagen infördt, och uthi twist är godt, att wittne äro, och som det finnes in textu § 2 [in] fine tillsatt kan han eij wittne hafwa etc., synes det nogh.
1889.
Hans Excell: ce: Kan tillsättias: säger han sigh eij wittne kunnat hafwa, eller in fine må det tilläggas, hwilket dommaren pröfwa skall.
Hwad ifrå Gefle påminnes, synes onödigt, emedan det begrijpes under hägnat.
Boskap huru löses.
Om det ifrån Calmar påminnes, att der ingen kommer, som kiännes wid boskapen, att den må för sitt wärde behållas etc., syntes eij illa.
Hans Excell: ce: Måste införes, huru lång tijd det stå skall etc., såsom till nästa ting, att han må det angifwa och wärderingh sökia.
Borg.
Törne och Sneckenberg: Om han håller länge en boskap, kostar honom mycket der på, och således är nog, om det hålles 6 weckor eller twå månader, och så wärderas, men sedan penningarna äro i qwarstad satte, som öfwerstijger, må det stå åhr och dagh, och der då ingen kommer, som det kiänner, ware förfallit till näste Hospital, hwilket och slötz att införas.
1890.
Till § 2 hwad påminnes ifrå Upland, att böterne kunde wara olijka effter boskapens stoorleek.
Inkom Lagman Gyllencreutz och Ass.
Lillie [marck] och Ass.
Hylten.
Hans Excell: ce: Kan bötas för fullwucht [ɔ: fullvuxet] fä 1 dal: r och för små boskap mindre.
Men blef eij widare sluuth giort.
Ifrån Gotland [hvad påminnes?
] om skadan etc. synes onödigt.
Till § 3 är ingen påminnelse.
§ 4 opläst.
Till § 4.
Hwad Swea Hoffrätt påminner synes eij kunna [ändra?
] texten; särdeles som gamble lagen och det hafwer.
Borgm [ä] st. Törne: Gamble lagen sättier ett wist för alt, 3 m [ar] k till böter, om en olagl [igen] återfångit B: återtager.
, hwad intagit är, men här stannar der wid, att det blifwer effter wärdet, som lärer stijga högt.
Hans Excell: ce: Det är doch wähl, att här sättes ett wist straff för sielfwa giärningen, ty i annan stöld tages en annans bort, animo furandi, men här är aliud factum illicitum, som straffes särskilt och kan blifwa wid 3 dal: s böter, och opfylle skadan särskilt.
Consentiunt alii, hwilket och slötz.
Ifrå Gefle [hvad frågas?
] om en får igentaga sitt, som någon intagit olagl [igen], syntes nogh wara infört in § 2, och ingen må elliest tillåtas att återtaga det, som är intagit, ty det skulle [orsaaka] oreda B: orsaaka oreda.
.
Hans Excell: ce: Det är alt wähl infört, och derföre må der wid 1891. blifwa; och B: doch.
påmintes, att om huus- och dörebrått tillkommer och skeer skada etc., då blifwer det edzöre af, och derföre bötes för sigh särskilt.
Hans Excell: ce: Kan tillsättas: böte för stöld 3 dal: r, men för råån effter sakzens omständigheet, och giälde skadan.
C [ap.
] 16.
Oplästes cap.
16, som blifwer det 15.
Till § 1.
Hwad påminnes af Lagman Nolanväder och Fridenhielm, att det föres till criminal måhlen, synes onödigt, emedan här tahlas om de måhl, som ansee grannars sammanlefnat.
Ifrån Gotland [hvad påminnes?
] att § 1 et 3 synes contradicera annan, resp [ondetur]: kallas [ɔ: det talas?
] in § 1 om det måhl, [der willia] giärningh giöres.
Slötz och, att tillsättes till finem § 1: blifwer det lamt och lydt, betahle wärdet.
Till § 3 corrigatur: gifwer jämgodt igen eller betale des wärde.
Hwad till § 3 påminnes ifrå Gefle, att den eden giör, wari frij, synes eij rätt, emedan här tahlas om straffet, hwilket undwijkes genom eden; och derföre må blifwa wid det sagt är.
Till § 4.
Hwad påminnes af Swea Hoffrätt om den, som åderlåter 1892. annans fää etc., synes wähl, att den, [som] medh eed betyga kan sig eij wållande wara, måå wara saaklöös, eller införes som g [am] l [e] lagen säger.
Ifrå Skåne synes wähl hwad påminnes; är wähl, att kan införas, [att] om någon förkastar B: förekastar.
den, som wallacker flåår eller drager uth de hästar eller annat, som döör, han böör och bota, hwilket och slötz, [att det] på nogot beqwämt ställe införes.
Ifrå Åboo hwad införes synes onödigt, emedan man bör se hwilken som man söker till läkare, äfwen så det, [som] ifrå Calmar och Fridenhielm påminnes.
§ 5.
Corrigatur dräpe och legat [ur]: slå nider, jämwähl drifwe bort uthslutes, emedan det kan orsaka skada, och [tillsätties?
] gräfwe det under jorden.
Jämwähl tillsättes in fine: böte dubbelt och betale skadan, som deraf orsakas; jämwähl [slötz], att tillsätties: den och, som sällier boskap wetandes, att den siuk är, han bör och böta; äfwen så jämwähl corrigeres och böte 3 dal: r, legat [ur]: eller wärie sig med sielf sins eedh.
Till § 6 uthslutes ordet betale och må orden corrigeras, som 1893.
Swea Hoffrätt påminner; arg legat [ur]: okynnes hund, doch att det ordet eij kan undkomma eij införes.
Arg: legat [ur]: wanartigh hund; till den mark, legat [ur]: annans mark.
§ 7.
Tillägges in princip [io]: som eij ätas kan, men slötz, att i detta fall må blifwa wid förre lagen.
Jämwähl [slötz], att införes, att den fää äger swärie sigh eij weeta, att des fä warit want att giöra skada.
Ifrå Wässmanland [hwad påminnes] är onödigt att införa.
Hwad om hund påminnes slötz att corrigeres effter förre lagen, doch att böterna tages effter den skada, som giörs.
Till § 8.
Corrigeras som Swe [a] Hoffrätt påminner: doch instänger och dräper och eij eller [?].
1894.
D.
26 Maij A: o 1693.
Hans Höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällborne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Landzhöfdingen uthi Österg [ötland] wällborne Hr Håkan Fägerstierna.
Räntmäst.
Sneckenb [erg].
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnhielm.
Ass.
Lilliem [arck].
Ass.
Hylten.
Borgmäst.
Törne.
Landzhöfdingen Hr Lovisin död, och vice Presidenten i Kongl.
Swea Hoffrätt, men nu Landzhöfd.
i Österg [ötland] i hans ställe.
Hans Excell: ce: Hans Kongl.
Maij: tt hafwer denne Commission förstärkt uthi Sahl.
Landzhöfdingens Hr Lovisins ställe med Landzhöfdingen Hr Fägerstierna, så och Lagman Hr lohan Gripenhielm; och inkom Landzhöfdingen Hr Fägerstierna och oplästes Kongl.
Maij: tts bref af d.
23 Maij 1693, som är vocation till Landzhöfdingedömet.
Continuerades opläsandet, och hwad påminnes till cap.
17, som blifwer det 16.
Ifrå Halland hwad påminnes om åwerkan på annans siöredzskap etc. hörer till criminalia.
Criminal sakernes rum.
Discur.
om criminal sakerne och des methodo.
Landzhöfdingen Fägerstierna: Mig synes eij obeqwämt, om 1895. crimina föres till sine classer och eij så confuse och blandade, som för uthi en eller annan balk finnes.
Ass.
Hylten: Crimina äro förnämst publica et privata.
Hans Excell: ce: Materierne kunna utharbetas, och sedan föras hwar till sina rum, och är wähl, att materien om dråp föres tillsammans, och så uthi alt annat.
Landzhöfdingen Hr Fägerstierna: Jag hafwer altijd förment wår lagz method beqwämmare än Juris Romani vel aliorum, emedan all societas begynnes af conjugio, så är om des jure först i wår lagh, sedan om des effect, som är arf, handlat, och sedan om hwar ens modo acquirendi och äntligen huru det fasta må byggas, äntligen när folket är förökt, äro commercierne tillkomne och begynte, och äntligen om modo procedendi och actioner etc., så om criminibus.
Förmentes och bäst, att Ass.
Bromen tager till sig Edzöresbalken, som det där är när hoopa fogat med Högmålsbalken.
Cap.
17 opläst.
Åwärkan i annans skogh.
1896.
Continuerades opläsandet af cap.
17.
Och discur.
om här må införas om wåldzwärk på annans botygh; jämwähl om det att en hugger i annans skog etc. under den titel, att han der hafwa skulle någon rättigheet, hwilket är annat än att han går uthi den skogh, som han intet äger uthi, och då blifwer det en stöld, och således blifwer det till Tiufbalken fört, hwilket och slötz, att detta senare föres till Tiufbalken, men corrigerades strax vid [e] infra pag B: vid [e] infra [fol.
] 1897..
Landzh.
Fägerstierna: Det är fast annat som sagt är att åwerka och stiähla.
Muulbete eij instänges.
Ifrå Schara hwad påminnes om muhlbete, att den eij må skiftas, fast de eij hafwa lof att hugga hwar om annan, så att skogen må delas, men eij muhlbete.
Landzh.
Fägerstierna: Det är annat muhlbete och skogz nyttiande, så att muhlbete kan wara comunt, men eij skogen.
Hwad som påminnes, att muhlbete, som af ålder warit comunt, må eij instängas.
Ass.
Hylten: Skogen i bergzlagen är af nöden, att den må delt wara, men muhlbete är comunt, och bör eij instängas.
Landzhöfding.
Fägerstierna: I Wästerg [ötland] är åthskillig skogh och muhlbete, detta är på uth- och slätmarken, men skogen hafwa de inhängnat i hagar.
Hans Excell: ce: Är det en bys allmänningh, bör det wara allom comun, är det annorledes, må den, som så will, intaga, och länder det honom och sielf till skada, emedan det bör för honom allena så wara, att, när han det intagit hafwer, får han det allena nyttia, och 1897. eij allmänna och oskipte muhlbete bruka.
Åwerkan i annans skogh.
Discurerad.
om dem, [som] i annans skogh åwärka etc. Och såsom påmintes orsaken, hwarföre den materien är här infört, nämbl.
på det att sådane brått må B: brått icke må.
blifwa och wara infame, ty blef slutit, att materien förblifwer som den här [är] infört.
Hwad ifrå Bohuus påminnes, synes eij annorl [edes] kunna införas än skedt är.
Huru oskipt må till sahlu brukas.
Till § 1.
[Hvad] ifrå Gefle [påminnes] synes wähl, att alt huggande må här förbiudas, uthan der skift är, och der någon will annorledes skogen äntligen bruka, bör han och eij de andra skifte begiära, och derföre må den, som så bruka will, skifte begiära, och de orden uthstrykes uthan ägorne så stoore ähro, att det ske kan etc., särdeles som det kommer öfwerens med Skogzordningen 1664 § 5, men besynnerlig § 15.
Torfskyrd.
Till § 2.
Hwad S [ve] a Hoffrätt påminner synes här eij nödigt ansee, emedan torfskyrd eij kan annorlunda skee än på gräswald.
Hwad om straffet tahlas wid § 2 discur.
och syntes, att man eij kan sättia straff för den, som häfdar sin egen jord, uthan den oskipt mark förderfwar med torfskyrd, böte 1 dal.
för hwart hundra; och [syntes?
] att corrigeres: oskipt mark, som till äng tienar, må medh torfskyrd etc. .... böte B: eller böte.
1 dal: r för hwart 100, men syntes doch 1898. bäst, att böterne blifwa som de i § 1 satte äro.
Hwad ifrå Skåne påminnes fol.
67 om torfskyrd jämwähl förre ifrå Österbotn tiärebran [d] nämde, hörer B: Österboten om tiärebrand, monde höra.
till Politieordningen.
Om åwärkan i den skogh, [i hvilken] han ingen deel äger.
Till § 3 sades, att böterna blifwa 40 m [ar] k för den, [som] åwärkar uthi annans skogh, der han ingen dehl äger.
Slötz och, att införes om bast, men eij om porss.
Om botygz förderfwande hörer till criminalia, hwar till det och föras bör, men att skadan betalas, är wähl.
Fiske i annans wattn.
Till § 4 et 5 syntes godt, att uthslutes ordet wagn och hästar, emedan det eij giärna kan appliceras till fiskewatn.
Dhen fiskar i annans watn.
Syntes och godt, att här kan införas, att den, [som] olofwandes återtager det samma, [som] rättel [igen] [är] aftagit den, som fiskar i annars watn, må straffas, som tillförne om [återtagande af] fää är sagt.
Hwad Häradzh.
Granbergh påminner, att ingen må fara med näät, liuster och slicht uthi fiskewatn, uthan att all notdräkt må uthi fiskeleeken forbiudas, synes wähl, och att här införes, att uthi fiskeleekar må ingen, der fisken hafwer sitt insteeg, med noot eller näät fahra, doch må, när fisken uthstijger, hwar en sitt bästa giöra.
Kan och införas: annans bååt, näth, häst och släda; syntes och godt att tillsätties: och hafwe förwärkat hwad han fångit.
1899.
Ifrå Gotland hwad påminnes är onödigt, och om trampande i gräs etc. är för infört.
Cap.
18 opläst.
Oplästes cap.
18, som blifwer det 17: de.
Hwad ifrå Halland påminnes hörer till cap.
19.
Hwad ifrå Nerike påminnes hörer till § 7.
Hwad till § 2 påminnes synes godt, samt [att?
] det, [som] här säges, är emot det förra, och jämwähl inbegripit i det förra, och senare etc.; därföre må det uthslutas.
Till § 3 påmintes, att om [ɔ: ordet?
] häradzrätten må här införas [i stället?
] för Chronones fogde.
Till det ifrå Åboo [påminnes] swaras, att häfden giäller eij.
Till § 4 förmentes, att det, som in fine står, må corrigeras, så att det, som bygt är, må stå, och höra alla till, och eij uthrijfwas, serdeles som det kommer öfwerens med förra lagen.
Syntes och till § 5, att de ord in fine uthom det olaga etc. må uthslutas.
Till § 6 corrigatur: hwilken som hädaneffter uthan lof etc. Explodat [ur]: annorledes.
Till § 7 slötz, att detta här uthslutes och jämföres med cap.
25 om swidiande.
Till § 4 [ɔ: § 9?].
Syntes godt, att den må uthslutas, eller negative införas: eij annorlunda än 2 cap.
säger.
1900.
D.
30 Maij A: o 1693.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällborne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Räntmst.
Sneckenb [erg].
Se [cret.
] Ehrnhielm.
Secret.
Wattrang.
Borgmäst.
Törne.
Secret.
Läijonm [arck].
Rådman Br [unell].
Bygg [ninge] balken.
Secret.
Läijonm [arck] togh afträde, uhrsächtandes sigh för sine andre beställningar uthi Cammarrätten.
Caput 19 opläst.
Oplästes cap.
19, som blifwer 18, huru qwarnar oprättas.
Watn- och wäderqwarnar.
Hwad ifrå Upland påminnes om wäderqwarnar hörer till § 5 infra.
Borgmäst.
Törne påminner, att således är discurerat tillförne om alla qwarnar, att de eij B: att tilförne är således discurerat, att qwarnar eij.
må androm till præjudice byggas, eij heller den förhindras att bygga, som nödigh är.
Om wäderqwarnar discur.
Borgmäst.
Törne: Någre qwarnar B: wäderqwarnar.
äro här privilegierade, men mycket få, derföre kunna eij andra hindras att bygga.
Och såsom här och nu eij äro wäde [r] qwarnar skattlagde, synes eij rätt, att någon må hindras att bygga wäderqwarnar.
Hwad ifrå Gotland påminnes om adelens frijheet att bygga qwarnar på sine ägor är alt i gemen infört in § 5.
Om mölnostadh byar emellan.
Oplästes § 1 cap.
19 och hwad der wid påminnes, och gillades hwad Swea Hoffrätt påminner, att införas: effter den dehl de i boolbyen äga, må miöhlnostad delas.
1901.
Ifrå Gäfle hwad påminnes, att förre texten är klarare.
Ass.
Hylten samtyckte, att här må införas som uthi förra lagen är: hafwa halfwe miölnostad hwar boolstad, så långt hans byeland ligger etc. Om sågespån.
Syntes och godt hwad påminnes ifrå Österbotn om sågespån, att den, [som] sågeqwarnar hafwer, må genom kistor och slicht under sågen tillsee, att sådant intet skeer.
Hans Excell: ce inkom.
Om dommares straff, som sigh i sitt embete förseer.
Hans Excell: ce: Hans Kongl.
Maij [: tt] hafwer i nåder behagat att anbefalla den Kongl.
Commission till att efftersee, hwad straff en domare bör hafwa, som sigh i sitt embete förseer, och der om sitt betänkande till Kongl.
Hoffrätten gifwa, och är fast wähl, om en dommare hafwer för sigh en rätt regell och instruction, hwar effter han må sigh rätta, så att regula sätties, huru han skall wittnen förhöra, allegera lagen, och slijkt, och när han förbryter sigh der emot, må han straffas.
Ass.
Hylten: Lagen och ordinantierne föreskrijfwa en dommare sitt embete.
1902.
Borgm [ä] st. Törne: Casus äro så månge, att de intet kunna alla införas, wijsar derföre [Rättegångs] process [en] § 2 memb.
4 [?
] et § 21 samt [Rättegångs] ord [inantien] § 7 om sådana förseende och process.
Hans Excell: ce och Landzhöfdingen Fägerstierna: Här äro gradus delictorum och bör alt der till appliceras.
Ass.
Hylten: Facta kunna eij beskrijfwas, förr än de förekomma.
Hans Excell: ce: Nog kan sägas så, att factum bör straffas så, och således annat, och är uthi domareeden infört hans förnämsta ämbete, men fehlar, att eij infört är om sielfwa straffet, om han finnes giort der emoth.
Landzhöfdingen Fägerstierna: Här sättes doch i lagen twänne exceptioner, som är effter samwete och bästa förstånd.
Hans Excell: ce: Den, som här emot giör, bör derföre straffas.
Landzhöfdingen Fägerstierna: Den, som will wara dommare, bör weeta det och det, och sådant borde derföre sättias föruth.
Hans Excell: ce: Här uthi detta måhl är allenast att observera, om dommaren giör illa af oförstånd, då är han eij wärd att komma till dommare embetet, är det af en annan dolus, är straffet större.
1903.
Borg.
Törne: Granlaga nogh är att sättia straff för en dommare, emedan offta händer, att en hafwer annan meningh än annan om sådan och all saak, och kan man wähl elliest säija, den mutor tager eller grofft sigh förseer, han må straffas, men den annan mening om annan hafwer och annorledes dömer, han må eij med straf derföre ansees.
Bygg [ninga] balken.
Continuerades opläsandet.
[1.?
] Hwad ifrå Calmar påminnes, swaras, att, der en ström är, äger alla jordägande den, fast än fallet blifwer wid ens tegh, der den samma eij är derföre skattlagd.
Strömmar och qwarnställe huru dhelas.
Hans Excell: ce: Är det juris, att alle, som i byn boo, bör niuta en rätt, bör de och alla niuta af fallet, och eij en derföre skattläggas.
Ass.
Hylten: Lagen är klaar: der ström ligger innan en bohlstad, hörer han alla lijka till.
Hans Excell: ce: Der en äger sin wissa deel af jorden, föllier och watnet och fallet der med, och är i förre tijder nogh uthan twifwell i acht tagit om dehlningh, så att der en hafwer häfd, och de andra annat nu B: andre lemnat en.
att nyttia sådant fall, är ofehlbart, att sådant bör der 1904. wid blifwa och wara.
Ass.
Hylten: Alla grannar bör wara lijka i alla ägor, och fast än genom dehlningen skedt är, att den får sin tegh der som fallet är, då bör han derföre eij mista B: niuta.&amp;gt; alt, uthan som alt annat bör dehlas, som i by är, och här är eij mehr än ett fall, som eij kan dehlas, der böra alla niuta sin dehl, ty som den, som meen lijder, gifwes .... i&amp;lt; B: gifw [es?
] gödning i. byn och den, som finner sigh skada lijda, må skifte begiära, derföre och kan de andre ett sådant fall få till skiftes nyttia.
1905.
B [orgm.
] Törne: För än ägor skiftas, hörer strömmen alla till, men när det delt är, får hwar en jämt emot annan, hafwer än en fådt strömmen allena, hafwa de andra och fridt B: fådt.
jemgodt i andra ägor, och så bör det stå, men i öfrigt fall bör det delas.
Hans Excell: ce: Det kan hända, att ett qwarneställe är på ens dehl, som äger ¼; om han nu allenast får ¼ af qwarnestället, [frågas], hwad gagn han kan der af få.
Landzhöfd.
Fägerst [ierna]: Uthi deelningen ansees eij strömmar och fall, men sedan kan hända, att en får tanka der till att bygga, om han det giör, och bygger för sin tegh, den B: det.
ingen tillförne påtänkt, skall han då det mista, serdeles det han med sin industria hafwer förbättrat?
Alii: Hwad som förbättras, hörer honom, som jorden äger, allena till, ty det, som en med kostnat skaffar, må ingen honom förtaga.
Ass.
Hylten: Annat är fiskewattn och sådane wattn, som fiskeredskap sättias uthi, annat det, som är strömmar och slijkt.
Hwad 2. påminnes, om en, som äger land och strand, må på både sijdor igen bygga, neg [a] t [ur], der fiske och slijkt är; 3. att wiss tijd till damluckornas oplätande ordnas, kan eij skee.
Hwad Frid [enhielm] påminner är förr infört.
1906.
Oplästes § 2.
Och hwad der wid påminnes ifrå Skåne är onödigt.
[Til hvad] ifrå Bleking [påminnes] swaras, att här är nog klart infört, hwilka konungzådrarne äro.
Påhlar [må] i siöled eij lämnas.
[Hwad] ifrå Åbo lähn [påminnes] om påhlar etc. är fuller wähl, och kan införas, att sådane fiskepåhlar böra uptagas, som kan sättias, der om båteled etc. tahlas.
Damluckor öpnas.
Syntes och godt, att tillsätties: hwar och en skall sin dam och luka öpna sidst uthi medio Maij, der ängar ofwanföre är, jämwähl att böterne kunde förhöijas, doch blef wid det om böterne sagt är, men om skadans betalande tillsätties.
Till § 4 är intet påmint.
Nye qwarnar.
Oplästes § 5 och slötz, att den, som på nybygde qwarnar mahlar åth andra, böte 5 daler.
1907.
D.
13 Junii 1693.
Hans Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällborne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Landzhöfdingen Hr Fägerstierna.
Secret, Ehrnhielm.
Lagman Hr Gyllenc [reutz].
Secret.
Läijonm [arck].
Lagman Hr Gripenhielm.
Ass.
Bromen.
Secret.
Wattrangh.
Råd.
Brunell.
Ass.
Lilliem [arck].
Borgmäst.
Törne.
Bygg [ninge] balken.
Cap.
20 opläst om swijn och ållonskog.
Oplästes cap.
20, som blifwer det 19: om swijn huru de ringas och på ållonskogh släppas må.
Och hwad påminnes ifrå Österbotn hörer till Politieordningen.
Hwad ifrå Skåne [påminnes] om böterne är klaart infört, och hwad skiuter öfwer brofogdens dehl, delas som andre böter och hwad skadan angår, är in cap.
13 et 14 infört.
Oplästes § 2.
Corrigat [ur]: insläppa hwar sin dehl, effter som han [eger?
], eller for annans andehl afrad gifwer.
Insläpper någon flere swijn än han tillbör, hafwa de andra macht dem att intaga; eller så att inlåta leg [atur]: insläppa.
§ 3.
Corrigat [ur] och uthsättes klarare: då må de intagas och äganden förmanas.
Idem supra c.
14.
Hwad påminnes, att lysas må, så att den eij återlöser innan en 1908. månad det eij löser Orden: » det eij löser » böra utgå.&amp;gt;, må det mista etc. Och syntes godt, att här sätties 6 weckors tijd, så att den, som swinen eij löser innan 6 weckor, sedan han&amp;lt; B: eganden.
är tillsagt eller lyst, må de wärderas och hälften till böter behållas, det andra gifwes äganden igen, om han innom ett åhr den påfordrar.
Caput 21 opläst.
Muhlbete [må] eij dehlas.
Qwinnor wallion.
Till cap.
21, som blifwer cap.
20, § 1 hwad påminnes ifrå Österbotn, om muhlbete må dhelas etc., är in § 2 klart.
Hwad påminnes till § 4, att bättre är hafwa karlar än qwinnor till wallhion, syntes den Kongl.
Commission eij orimmeligit att der tillåta karlar, serdeles som man och weeth, att qwinnor fundne äro, som begådt tijdelagh.
Secret.
Ehrnhielm: Är doch bäst detta lämna alldeles uthe och till förordningarne skiuta.
Consentit Secret.
Wattrang et omnes alii, att denne § uthslutes.
Wallhions straf, när boskap förkommer.
Ad § 6 påminner Assess.
Bromen, att detta synes swårt tillägga ett wallhion, att han skall betala det, som får skada af annans giller etc.
Landzhöfdingen Fägerstierna: Mig synes, att man bör här tillse, att man fölger gamble lagen.
1909.
Consentit Lagman Gyllencreutz.
Cap.
22 opläst.
Oplästes cap.
22, som blifwer det 21.
In rubrica corrigat [ur]: och att andra.
Hwad Swe [a] Hoffrätt påminner om hassel etc. synes godt att införas om sådana små bärande trää, att de må tillåtas hugga jordägande, der de eij äro äng till meen Meningen är tydligen: » att jordägande må tillåtas att hugga dem, der de äro äng till meen. » Ordet: » eij » som saknas hos B., bör sålunda utgå.
.
Till § 2 tillsätties: är det frälsejord och hafwer landboen eij lof för sigh; item att aktas, [det] bör här annorlunda sättas: ehrlägga samme böter till frälsemannen, och des föruthan 3 dal., emedan desse ord böre föras till de förra, så att det i alt appliceras.
Jämwähl och syntes godt, att här sätties större böter för book och eek, och mindre för apell, oxell, och åter mindre för hassell.
Hwad ifrå Skåne påminnes, att somblige orter må de hugga eek eller book etc., må föras till det, som angår en eller annan landzort.
Till § 3.
[Hvad] ifrå Calmar [påminnes], sw [aras], att om frijdzmijhlen frälsemijlen.
hörer konungen allena till som sin rättigheet att förordna.
1910.
Bärande trää i allmänningen dem hugger.
Hwad påminnes om allmänningar, att det hörer konungen till, som der af flyter, och derföre att här skillnat giöres emellan Kongl.
B: konungens.
parker och allmänningen; och må böterne för huggande i allmänningen giöras lijka med den förre § samt till treskiptes gå, häradet, konungen och klagaren.
1911.
D.
20 Junii A: o 1693.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwälb: e Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagman Hr Gripenhielm.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Läijonm [arck].
Ass.
Bromen.
Landzhöfdingen Hr Fägerstierna är till Östergiötland förrest.
Lagman Gyllencreutz låter sigh för sin opassligheet uhrsächta.
Ass.
1912.
Hylten bortreest.
Borgmäst.
Törner och Rådman Brunell hindrade medh borgerskapetz munstringh.
Bygg [ninga] balken.
Trä, som för gårdzprydnat planteras.
Continuerades opläsandet och begyntes af § 4 cap.
21, och hwad påminnes af Swea Hoffrätt, att skadan skall des uthan betalas.
Hans Excell: ce: Der wallnöt och castanie trää planteras, är fuller större skada att dem nedhugga.
Secret.
Läijonm [arck]: Det kan och wara åthskillnat om trää, som när eller långt ifrå gården äro, så och de trä, som för prydnad skull satte äro af höge och förnäme personer och andre, [som äro satte af?
] bönder.
Hans Excell: ce: Den, som unge trä hugger, böte 12 dal: r, men för större och nyttige trä 20 dal: r sm: t, och ärelliest det ett nidingzwärk att nedhugga sådane trää.
Secret.
Läijonm [arck]: Om den, som nedhugger trä, som är märke skillnader och slijkt, som påminnes ifrå Blekingh.
Hans Excell: ce: Man kan här lämpa böterne, så att för större 1913. och bärande trä botes mehr, och kallas nidingzböter, doch synes man kunna förblifwa wid det, att till skadestånd gifwes 20 dal: r och böter 3 dal: r.
Oplästes § 5.
Hwad påminnes ifrå Swea Hoffrätt synes eij nödigt.
Hwad påminnes, att häradzh [öfdingen] eller nämbden må i landzh [öfdingens] frånwaro gifwa lof att hugga bärande trä etc., bijföllo doch samtl [ige], att här må stå som förr satt är om landzhöfd [ing], emedan han B: her.
altijd förstås, att den, som är i hans ställe, förrättar alt.
Oplästes § 6 och påmintes, att de ord om qwistar in fine må uthslutas.
Oplästes caput 22: Om högdiur och fogell etc.
Och syntes godt, att här uthslutes och B: om.
willgiäs och änder, serdeles som de eij äro förre förbudne.
Ifrå Calmar hwad påminnes är onödigt.
Syntes och godt, att hwad som här införes om .... borttagande B: om äggens borttagande.
och slijkt må uthslutas och till Politieordningen lämnas.
Till § 2 införes: andre land och parker; må och Gotland införas.
1914.
D.
23 Junii 1693.
Lagman Gripenhielm.
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Wattrang.
Ass.
Bromen.
Borgmäst.
Törne.
Bygg [ninga] balken.
Continuerades upläsandet af den 3 § cap.
22, och syntes godt, att de ord in fine: uthan egne ägor elg, hiort, raphöns fånga må uthslutas.
Om wildiur må uthom egne ägor fullfölgas.
Discurerades, om en må fullfölga B: förfölga.
det diuur på annans ägor, som han på sine egne ägor rest.
Ass.
Lilliemark: Såsom ingen må gå in på annans ägor äganden emoth, så är och ingen skiähl der till, att man må öfwer annans ägor effter diur etc. fara.
Alii omnes opponunt, att praxis är gammal, det en må fullfölga och niuta det diur, [som] han rest, ehuru långt effter han det kan fåå.
Borgmäst.
Törne: Det diur, [som] man reeser och skiuter, och kan wijsa af nogot tekn wara det samma, må han fullfölga och fåå.
Syntes godt, att detta föres till minnes, att proponeras, om det skall införas som cap.
36 Bygb.
§ 4 [?
] finnes; jämwähl om icke nu 1915. må tillsättias de acquirerade orter, att der må fritt wara att skiuta, nämbl.
Bohus, Herredahlen, Jämteland.
And och willgås.
Discurerades, om änder och willgiäs må wara förbudne, emedan de och ähro uthi förordningen införde åhr 1664.
Ass.
Bromen et alii: Emedan det finnes, att de äro af den art och natur, att de eij blifwa på en ort stadiga, uthan gå ifrå en ort till en annan, synes de wähl kunna tillåtas att fånga.
Slötz, att om detta äfwen wähl må till Hans Kongl.
Maij: tt refereras, om de icke må tillåtas att skiuta och fånga.
Syntes och godt, att de ord i § 1 i bästa leketijd utheslutes.
Sätties och till minnes, om de orter i Dalarne må införas, som förbudne sedermera finnas.
Syntes doch bäst, att här i lagen inge orter införas, såsom tilllåtel [ige] eller eij att hugga B: jaga.
uthi, uthan det lämna till Kongl.
Maij: tt.
Oplästes § 5 och corrigeras det ordet afwet, leg [a] t [ur]: weth.
1916.
Hwad påminnes om den skytt, som hafwer huusbondens kruuth och lodh och sällier eller gifwer bort det han skiuter; och syntes godt, att den må plichta som för annor stöld.
Slötz, att uthslutes de ord bössor och hundar går, samt att § 6 i begynnelsen der effter rättas.
§ 7.
Corrigat [ur]: om dem, som eij tillåteligit är att fånga högdiur, och att stylen formeras klarare.
Syntes och godt, att denne § må limiteras som Swe [a] Hoffrätt påminner, att sådane diur, som finnas rifna etc., må med wittne uptagas; och att här allenast införes om högdiur.
1917.
D.
27 Junii A: o 1693.
Lagman Gyllencreutz.
Secret.
Ehrnhielm.
Lagman Gripenhielm.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Läijonm [arck].
Ass.
Bromen.
Borgmäst.
Törne.
Råd.
Brunell.
Bygg [ninge] balken.
Cap.
24 opläst.
Oplästes cap.
24, som blifwer 23, om skadediur.
Och syntes godt, att ibland skadediur, som hwar skiuta må, må föras utter, bäfwer, siählar och siählhundar.
Hwad ifrå Schara påminnes, att stadzboer böra näät hålla, der de i stoore skogar med landzboerne dehlachtige äro, och syntes godt, att detta opsättes till Hans Kongl.
Maij: tt att refereras.
Till § 2 discurerades, om präster må till skall förplichtas, och syntes godt, att om dem må till Kongl.
Maij: tt refereras, om han i anseende till sin egendomb, skogh, huus, boo och boskap icke må så wähl som frälsemän skall uphålla.
Oplästes § 3.
Corrigat [ur]: eller yxa sig infinna, innan kl. 9 är, eller innan 10 näät äro opsatta, och i ställe för jägmäst [are] leg [atur]: landtjägare.
Hwad Swea Hoffrätt påminner, att skallefogden eij må böterne uthpanta, förr än han wid tinget warit, men som han får B: her står.
allenast 1918. uthkräfwia, synes det eij annorledes kunna skee.
Hwad Huld [t?
] påminner om den, [som] skogzeld här orsaka kan, föres till cap.
25 § 4.
§ 4.
Påmintes, att [ɔ: om?
] den fördehlningen, som här är emellan jachter, att det införes här twänne allmänna jachter, men som här finnes, [att?
] detta klart införes, och så förnimmes in praxi, allenast corrigeras: alla jägerije betiente, som tillstädes äro, så och att det [corrigeres?
], som säges, att den skadediur skiuter uthi jacht, bör inga penningar hafwa, uthan allenast den, som uthom jachten skadediur skiuter.
Hwad ifrå Gefle frågas, synes onödigt att så noga observera de der införda måhl.
Oplästes § 5, hwar wid påmintes, att de ord i störstaskogen uthstrykes, emedan man aldrig hafwer exempel att i wargegårderne fångas någre wargar; och derföre som detta är en stoor skada för skogarna, synes godt, att de eij bygdes, uthan heller kullor B: kulor.
och wargegropar i stället, och det på slätten, der wargen mäst stryker.
Till § 6 et 7 är ingen påminnelse.
Till § 8.
Att den må eij tillwijtas, som sine döda creatur uthförer, är tillförne påmint och sagt att införas; och att sådane aas må ifrå gårdarne föras och derföre må stort straff läggas på den, som 1919. något sådant enom tillwijter.
Hwad om hundar påminnes, att man för dem, som löse äro, eij må bota, syntes godt, att den meningen gåås förbij.
Till § 9 slötz, att uthslutes de ord, som K: l. Giöta Hoffrätt påminner: och må jägerije betiente, der de på biörnjagt äro ... anläggas.
Cap.
25 opläst.
Oplästes cap.
25, som blifwer 24.
Om swidior etc.
Hwad ifrå Åbo påminnes om tiärebrännade hörer till hwar landzortz egenskap.
Till § 1.
Corrigat [ur]: doch, leg [a] t [ur]: men.
Till § 2.
Införes det Nolanwähr påminner, att frälsemän må [swediaf], der han enskijlt skogh etc. äger; excludat [ur]: så må och, 1920. leg [atur]: frälsemän må och.
§ 3.
[Hwad] ifrå Upland [påminnes], är eij af nöden, att de förbudne orter uthsättia, äfwen hwad ifrå Elfzborgh påminnes, emedan här är allenast meningen, att all timmerskogh etc. må sparas.
Till § 4.
Om bergzlagen förmente Lagman Gyllenc [reutz], att det kan här gås förbij, men blef doch stående; och corrigat [ur]: som åhrligen tarfwas: som skiäligt finnes; syntes och så godt att tillsätties: der häradzfogde eij när är, må länsman tillsäijas.
§ 5.
Syntes godt, att in princ [ipio] tillsätties: innan hägnad.
1921.
D.
30 Junii A: o 1693.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällb.
Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagman Gyllencreutz.
Secret.
Läijonmark.
Lagman Gripenhielm.
Ass.
Bromen.
Secret.
Wattrang.
Borgmäst.
Törne.
Om Furstarnes donationer.
Oplästes Hans Kongl.
Maij: tt allernådigste ankomne bref af d.
23 sidstledne angående den quæstion, som Kongl.
Reductionscollegium till Hans Kongl.
Maij: tt genom des bref af den 29 Maij refererat, nämbl.
huru wida de donationer, hwilka Furstarne i rijket en eller annan af sina arfwegodz hafwa förlänt, bör blifwa stående eller eij, hwilket Hans Kongl.
Maij: tt allernådigst anbefallat denne Kongl.
Commissionen att sigh företaga och deröfwer sitt betänkande gifwa; oplästes jämwähl Kongl.
Reductionscollegii bref till Kongl.
Maij: tt så och allegata; och såsom Hans höggrefl. Excell: ce Hr Præses hafwer låtit förstå sin meningh wara, att detta gifwes till Secret.
Läijonmark, 1922. att han effterseer alt det, som uthi Archivo kan finnas detta angå, ty gafz och honom det alt, [som] af Hans Kongl.
Maij: tt hijtsändt är, doch blef något här om discurerat, men alt differerat, till des acta blifwa upläste, och alt ordentligen kan företagas.
Bygg [ninga] balken.
Caput 26 opläst.
Continuerades opläsandet af Byg [ninga] balken, och begyntes caput 26, som blifwer 25, huru skogeeld skall förekommas, och ehuruwähl Kongl.
Göta Hoffrätt förmenar wara här i § 1 swårheet stoor föreskrijfwen, så syntes doch dem närwarande detta wara wähl föresatt, doch förmene somblige, att straffet eij må föresättias, der ingen skada är eller skeer.
Borgmäst.
Törne: Så som här föreskrijfwes åthskilligt, näml.
roothugga, afrödia och jorden upgrefwa, som säijes på somlige orter omöijeligit, så som här införes, [kan sättias?
]: kringgräfwa, der så möijeligit är; hwilket slötz, att så införas, jämwähl att den böter 10 dal: r smt, som eij giör det här biudes.
Hans Excell: ce inkom.
Inkom Hans högg [ref] l. Excell: ce.
Syntes eij heller attendera hwad ifrån Hällsinghfors påminnes, att grannar skohla hafwa wedergiällning för det han kommer att 1923. achta skogzelden.
Till § 2 påmintes intet.
Till § 3 påminnes ifrå Calmar, att böterna för huusbonden synes swårt, men som här tydel [igen] står uthsatt: om huusbonden tillåter dem, blef der wid.
Till § 4 påmintes intet.
Hans Excell: ce påminte, att här bör någon förordnas att dem angifwa.
Till § 5 addatur: att begifwa alla närboende af allmogen Meningen är, att orden: » alla närboende af allmogen » skola tilläggas.
Ordet: » begifwa » är i handskriften understruket, hvilket torde beteckna, att det bör utgå.
.
Hwad ifrå Dalarne påminnes, att eij alltijd kan ske, det en af hwar knechteroot kan komma, syntes godt att tillsätties: der så skee kan eller de när äro.
Till § 6.
Hwad ifrå Wässmanland påminnes, om den må plichta med kropp, som eij kommer, och böta skall.
Hans Excell: ce et alii: Det är doch här en stoor fahra, och måste de, som mootwillige äro, formidine pœnæ twingas.
1924.
Hwad ifrå Wässmanland påminnes om servituter 1. fädrifft, 2. watnledande etc. genom ägorne, 3. wattntagande uthur annans brun, 4. boskapz wattnande, 5. kolkokande, 6. sandtagande.
Secret.
Wattrang: Att förbiuda eller tillåta en att taga wattn och annat sådant uthi annans jord etc. synes eij till lagen beqwämligen föras; och blef eij widare här om slutit.
Till § 7.
Hwad Giöta Hoffrätt påminner, att häradet eij må böta, swaras, att samma böter må blifwa behållne och tillsättes: så mycket eller hwart om sigh, som § 2 säger.
Rådman Brunell: Här synes swårt, att häradet skall böta, när det sielf lijder skada och eij uthom går.
Ass.
Bromen addit: Där häradet är stoort, synes den, som sin flijt giort, wara frij, och den äfwen, som långt ifrå boor.
Alii: Synes doch godt, att der medelst förekomma oachtsamheet, att sådant straff eij mindre än i dråp förordnas.
Hwad ifrå Gefle i gemen påminnes: 1.
Der en giort sin flijt att alt förekomma etc., om böterne må lindras etc., swaras, att det är in § 2 infört; 2. der en eij kan böta, hörer till process; 3. hwilket skall först betalas, böter eller skadan, resp [ondetur]: skadan först, doch hörer detta till locum om straffets execution; 4. om en dehl må med böter, en dehl med kropp plichta, r [espondetur]: der ingen ägande Ordet: » ägande » synes i handskriften hafva rättats till: » ägendom ».
är, hwar med skadan måste betahlas, kan eij gifwas eller tagas något till skadestånd, uthan der exequeres altijd straffet till kroppen.
Cap.
27 opläst.
Oplästes caput 27, som blifwer 26 cap.
Och syntes hwad som påminnes, att och annat i gemeen hörer till hwar landzortz beskaffenheet, och derföre eij kan i allmänne lagen införas.
Till § 1 påminnes intet.
Till § 2.
Som om Kongl.
parker säges, addat [ur] hwar, nämbl.
cap.
16.
1926.
Hwad ifrå Skåne påminnes om skogars dehlningh och frijdlysande, skogarnes planterande etc. hörer till Politieordningen, men är uthi cap.
21 infört.
Till § 3.
Hwad ifrå Österbotn påminnes: 1.
Om hööstackars omstängande, hörer eij hijt; 2. om ödemarkz optagande hörer till landzhöfdingen, serdeles att sådane måssar må af militien opgrefwas, hörer eij Ordet: » eij » synes böra utgå.
till Politieordningen.
Till § 4.
Att boskap eij må släppas på allmänningar, för än tort blifwer, hörer till des egen ort i Norland; § 4 addatur: böte 3 dal: r.
§ 5.
Till de ord in fine giälde skadan efftersees, om de ord böra här wara införde.
Cap.
28.
Om allmänne fiskerijer etc. Gafz alt hwad inkommit är om Hamnerätterne till Lagman Hr Gripenhielm att med Directeuren Hr Gripenhielm, sin broder, conferera om detta, och det opsättia.
Oplästes cap.
29.
Om allmänne landzhuus.
Allmänne huus hwilken bygga skall.
1927.
Till § 1 påminnes, att här må efftersees, om frälsemän böra och bygga eller hielpa till sådane allmänna bygningar; hwilket och slötz; doch syntes wähl, att det må stå; jämwähl att corrigeras: präster och klockare undantagne.
Consentiunt alii, att om adelen och frälsismän må här stå; och att ibland desse fattigehuus må införas fattigehuus, hwilken B: hwilke.
Meningen är tydligen: » att ibland desse huus må införas fattigehuus, hwilke ».
doch finnes uthi Kyrkioord [ningen] och derföre kan här förbijgås.
1928.
D.
7 Julii 1693.
Lagman Gripenh [ielm].
Secret.
Wattrang.
S [ecret.
] Ehrnhielm.
Ass.
Liljem [arck].
Ass.
Bromen.
Borgmäst.
Törne.
Rådm.
Brunell.
Bygg [ninga] balken.
Continuerades opläsandet af cap.
29, som blifwer c [ap.
] 28.
Corrigat [ur]: ware sigh frälsse och ofrälse, undantagande präster och klockare för sine booställen, skohla effter gårdetahlet allmänna huus och bygnad [etc.].
Hwad ifrå Gäfle påminnes om gårdetahlet, är wäl, och må tillläggas, att twå halfwa swara emot en hehl.
Ass.
Bromen togh afträde, effterskickat af Kongl.
Hoffrätten till att afgiöra den saak, [som] Kongl.
Maij: tt befalt, arfwingegodz angående.
Hans Excell: ce låter weeta sig förhindrat af hans Kongl.
Högheetz Printz Carls uthreesande, befallandes, att Kongl.
Commission wille fortfara med wärket.
Hwad ifrå Åbo påminnes, att hoos länsman hålles tingen, och 1929. derföre eij godt, att tingzstugor der byggas, emedan länsmän ändras.
Secret.
Wattrangh: Länsmäns hemman äro doch wisse uthi jordeböckerne införde, hwilka wara böre stadige och derföre kan der tingstugu upsättias.
Alii förmente, att det kan blifwa wid det opsatt är, nämbl.
der så af nöden är, att tingzstugur skohla byggas, föreskrijfver lagen, huru det skall skee, men der sådant eij är af nöden, ware som förr.
Hwad här påminnes ifrån Giöta Hoffrätt etc., om adelen må eximeras ifrå allmänna huus, kyrkiobyggnad etc., syntes godt, att till plenum opskiutes om adelens plicht att bygga allmänna huus, tingstugur, kyrkior, prästegårdar.
Ifrå Hälsingfors [hvad påminnes?
], att der som allmänning eij när är, må de, som bygga skohla, wid näste skogh få trä etc., synes eij kunna dem påläggas.
Till § 2 uthstrykes: korn- och wexehuus.
Discurerades, om till kyrkiobyggnat först bör anwändas kyrkiones medell, eller straxt af landetz contribution B: af landet contribueras.
; resp [ondent] omnes, att der kyrkian hafwer medell, är det vähl, att det anwändes, och sedan sammanskiutes.
1930.
Synes godt hwad ifrå Wärmeland påminnes, att prästegården eij bygges af prästegårdz skogen, uthan att bönder den bygger hwar af sin egen skogh, och präst må sin egne huus af gårdzens skogh laga B: taga.
.
Hwad här påminnes, om alla större och mindre hemman böra lijka bygga kyrka etc., slötz, att till Kongl.
Maj: tz refereras, om gambla lagen må observeras, att dagzwärke må skee effter mantahlet, och icke dagzwärke B: och ökedagzwerke.
effter gårdetalet.
§ 4 syntes dem närwarande att uthslutas, emedan kyrkians förståndare må weeta af sigh den vägh de bruka må.
§ 5.
Cor [rigatur]: försummar kyrkioherden eller, om han gammal och swagh är, den hans ställe förträder.
§ 6.
Leg [a] t [ur]: kunna.
Hwad öfrigt påminnes är onödigt.
§ 7.
Den klockan ringer, böte 1 dal: r.
§ 8.
Hwad ifrå Gefle påminnes är klart infört, att alle skohla hielpas B: alle sokner hielpas.
att bygga på ett ställe prästegården.
Hwad ifrå Skåne påminnes, att prästerne böra sielfwe bygga prästegården, refereras till Kongl.
Maij: tt.
1931.
Hwad här påminnes, om större eller mindre huus på prästegården effter soknens stoorleek må opsättias, synes bäst gås förbij.
[§] 9.
Hwad här påminnes, att präster må niuta betahlningh för det de bygga, synes här eij widare kunna komma i consideration än här redo infört är, emedan den, [som] eij bygga will, kan det låta blifwa, warandes bättre, att ägorna förbättras än månge huus byggas.
Hwad till § 11 påminnes, synes och onödigt att attenderas, uthan stå må, som här infört är.
Oplästes cap.
30, som blifwer det 29, huru wägar läggas etc.
Hwad ifrå Wäxiö påminnes, att skatten skulle förringas, der en gård sina ägor miste wid wägrödningh, må refereras till Kongl.
Maij: tt.
Till § 2.
Hwad påminnes är onödigt.
Till § 4.
Hwad Fridenhielm påminner är infört.
Till § 5.
Hwad påminnes är infört och förstås under det opsatt är.
Till § 6.
Hwad Swea Hoffrätt påminner är infört in § 10.
Ifrå Sörmanl [and hvad frågas?
] swaras, [ätt det?
] eij är emoth gamble lagen och förordningar.
Ifrån Hälsingfors hwad påminnes, förblifwer wid det de äro plichtige till.
[Hvad?
] till § 7 [påminnes?
] är eij nödigt att attendera.
Till § 8, 9 et 10 påminnes intet; § 12 uthstrykes [ordet] åter.
1932.
D.
12 Julii A: o 1693.
Lagman Gripenhielm.
S [ecret.
] Ehrnhielm.
Secret.
Wattrangh.
Secret.
Läijonmark.
Borgm.
Törne.
Råd.
Brunell.
Hamneordningen opsätties af Directeuren Gripenhielm.
Oplästes det bref Directeuren Hr Gripenhielm till Hans Excell: ce och Kongl.
Commission skrijfwit af d.
6 Junii förledne, att han må [få?
] communication af det, som inkommit är öfwer Hamneordningen, på det att han må effter Kongl.
Maij: tz allernådigste befallningh det, som der till hörer, upsättia; och som Lagman Gripenhielm förklarade sigh hafwa opsatt något, som i gemehn kan höra till Bygningbalken, men hwad i synnerheet till en eller annan ort och ordningh hörer, förmener han beqwämligst lämnas till hans broder Directeuren, ty slötz, att samma inkomne påminnelser till honom gifwes.
Bygg [ninge] balken.
Cap.
30 opläst om huusesyn.
Continuerades opläsandet af det 31 cap., som blifwer det 30 caput: Om husesyn; och syntes eij af nöden att ga förbij det, som ifrå Halland påminnes, att om frälsemän må uthslutas.
1933.
Hwad Huld [t] påminner, att må tilläggas om den, [som] ens huus nederslår etc., hörer till criminalia, och hwar till sitt rum, och den, som en annans huus alldeles nederslåår etc., att om detta blifwer infört.
In § 1 corrigat [ur]: och wid näste tingh ställa; item: arfwingars, så och hans ... närwaro.
Ifrå Bohuus [hvad påminnes?
] om sätherijer hörer Kongl.
Maij: tt till.
Till § 2.
Ifrå Södermanland hwad påminnes, synes eij nödigh, emedan här är alt klart infört, äfwen så ifrå Hälsingfars.
Till § 5: att böterna sätties högre för näfwer.
Hwad ifrå Hälsingfors påminnes om den, som huus förer ifrån det ställe de byggde äro, är in § 3 fine infört.
Om chronohemmans häfd, huusesyn etc. 1934.
Här wid påminte Ass.
Lilliemark, att hans mening är och bad till protocoll föras, det i lagen eij införes B: eij bör införas.&amp;gt; om chronohemmans häfd, huusesyn och alt slijkt, emedan som det synes&amp;lt; B: emedan det synes.
, såsom man wille föreskrijfwa Hans Kongl.
Maij: tt ett reglement, huru som han må procedera med sine egne bönder och gårdar, hwilket är incompetent, och derföre förmener han, att sådant må här alldeles förbijgås.
Secret.
Wattrang et Borgmäst.
Törne, imo omnes alii: Wår mening är, att eij på något sätt föreskrijfwa Hans K: l. Maij: tt, huru och på hwad sätt Hans Maij: tt må procedera med sine landboer, och det des mindre, som wij äro befalte att projectera sätt och wijs, huru så Hans Kongl.
Maij: tz som andre gårdar i rijket må cultiveras, och det alt i underdånigheet hemställa Hans Maij: tt, hwilken macht hafwer att gilla och ogilla det, som här projecteras.
Och [blifwer?
] alt sådant eij under annans än Kongl.
Maij: tz egit höga nampn och authorité stadfästat.
Men i det öfriga är en skillnat emellan det, som Hans Kongl.
Maij: tt reserverat sine betiente af Kongl.
Cammaren att påsee, som är om cronogårdars ägor, och ägotwister, hwar wid häradzhöfdingar och rätten äfwen sitt embete giöra, allenast att konungens fogdar och befallningzmän äro tillstädes, och så äro förståendes de förordningar, [som] der om lyda, så att Hans Kongl.
Maij: tt 1935. eij kan sigh alt immediate antaga, uthan genom sine tienare förrätta hwart för sigh, och derföre är [eij] orimligit B: är eij orimligit.
, att för sådane Kongl.
Maij: tz så justitiæ som andre betiente wisse reglor och lagh författas, hvilket K: l. Maij: tt macht hafwer dem Hans Kongl.
Maij: tt behagar att anbefalla.
Om huus flyttande ifrån tomt, vid [e] § 3 in fine.
Om böterna, att de skohla wara skilliachtige ifrå cap.
16, måste efftersees, hwilka befinnes enliga, så wida materien öfwerens kommer.
Ifrå Elfzborg hwad påminnes är onödigt.
§ 8.
Corrig [a] t [ur]: spiällen i skorstenarne.
Hwad ifrå Gefle påminnes är infört, men hwad ifrå Skaraborgh säijes om fönster är onödigt.
§ 9.
Corrigat [ur]: förmedling, leg [a] t [ur]: frijhet.
Ifrå Gefle hwad påminnes är onödigt, emedan den laga förfall hafwer blifwer hoos dommarn afgiort.
Cap.
31 opl [äst].
Hwad ifrå Skåne påminnes är och onödigt.
Om giästgifware.
Oplästes cap.
32, hwar wid obs.
att om gästgifware i staden hörer till Stadz ord [ningen].
Ifrå Gäfle [hvad påminnes?
] är infört in § 4.
In § 1 uthslutes: landzhöfdingen, och sedan legat [ur]: hwar till konungens betiente med nämbden.
Ifrå Halland hwad påminnes är onödigt.
Ifrå Hälsingfors [hvad påminnes om?
] den, som eij will emottaga emot giästgifwerie, synes wara nog infört derom.
1936.
In § 3 corrigat [ur] et addat [ur]: dem reesande för skiählig betallningh.
In § 4 corrigat [ur] att eij införes om huru månge hästar en gästgifware bör hålla, uthan att landzhöfdingen må här om förordna, huru många hästar han hafwa bör, [och?
] der om stadga, effter de förmoner gästgifware finnes [niuta?
]; jämwähl in fine uthslutes: huru hästelega etc.
Hwad ifrå Gefle påminnes är redo slutet, [hvad] ifrå Bohuus [påminnes] är onödigt.
Ifrå Gotland, [hvad påminnes?
] är wähl att införes, att gästg [ifvare] böter för hwar timma han upehåller en resande.
Oplästes § 6.
Kan eij sättias, huru långt ifrå giästgifware krogh kan wara.
Ifrå Wäxiö äfwen, [hvad påminnes?
] är infört.
Ifrå Hälsingfors: nekas att små kroger må hållas wid gästg [ifware] gårdar.
Ifrå Askersund: nekas eij att foorbönder bruka.
§ 7.
Uthslutes eller pant.
Jämwähl slötz, att alt det, som här införes om prijset för hästar och båtar, uthslutes.
Hwad påminnes, att penningar eij må tagas föruth, är onödigt.
In § 8 addat [ur] in fine: och betale der till legan till den hästen äger, så att han niuter dubbel betahlningh.
1937.
In § 9 syntes wähl, att här införes: den, som med wåld giör [gierning?
] hoos giästg [ifvare] straffas, som edzöre.
Hwad till denne § påminnes synes onödigt.
§ 10.
In fine corrigat [ur] et legat [ur]: förlijke sigh med gästgifwaren; jämwäl tillsätties: wååthsack, med 2 pun [d] s wicht.
§ 12.
Corrigat [ur], att den, som under konungens pass etc. tager skiutz, böte 100 dal: r.
Hwad i gemen påminnes ifrå Halland om böterne, att dhe modereras och fördehlas [så], att häradet får sin dehl, hörer till processen.
Hwad ifrå Gefle påminnes om methodo, befans wid confererandet nästan lijka med det här i Commission opsatte project om methodo, och den förre, som här opsatt är, [blef?
] gillat.
Hwad här och påminnes, att förbijgångit är, nämbl.
om uhrfiälder, hörer till Jordbalken.
Om bij skall här införas.
Om hemulande, [?
] foglar, är nödigt att införa.
1938.
D.
14 Julii A: o 1693.
Secret.
Wattrang.
Secret Ehrnhielm.
Ass.
Hylten.
Rådman Brunell.
Bygg [ninge] balken.
Ass.
Bromen och Borg.
Törne låta sigh ursächta för sine särskilte nödwändige beställningar.
Hwad ifrå Skåne påminnes, att här är förbijgångit om åthskillige servituter, som den ene byen öfwer den andre hafwer och hwad annat opropas, men som detta syntes dehls onödigt, dels wara infört, dels alldeles höra till Kongl.
Maij: tz egen rätt och höghet, och de förordningar Kongl.
Maij: tt will derom giöra, såsom är om sallpetters siuderie, bergwärk och slijkt, ty lämnas det till sitt rum och här eij i lagen att införas, hwarest handlar om jure privatorum, huru han som possessor fundi må sitt råda och med andra dehla etc.
Hwad ifrå Dalarna påminnes om naborätten på landet, der bruk eller bergwärk är etc., hörer ej heller hijt, hwar om doch något discurerades, men der som äro twänne särskilte hemman och ägare, niuter hwar sin rätt.
1939.
Ass.
Hylten: Der som äro twå ägare till en fundum och en ström, och en äger mehr, annan mindre, [frågas] om icke den, som äger med annan, må wara närmare att lösa den andra dehlen än en främmande.
Consentiunt alii, att här om må refereras till Kongl.
Maij: tt, jämwähl och till hwilkens jurisdiction det hörer, Bergzcoll [egii] eller allmänna lagen.
Ass.
Hylten: De jure fundi emtionis och slijkt hörer till jus publicum och domstolarne B: och allmenne domstohlerne.
, men huru bruk skall inrättas och läggas etc. hörer till Bergzcollegium.
Hwar wid påmintes, att det, som här då tahlas de jure fundi et emptionis etc. hörer till Jordabalken.
Ifrå Schara [hvad påminnes?
] att giärderne eij nämnes effter åboen i jordeböckerna, hörer till Cammarc [ollegium] och kan eij här uptagas.
Hwar med slötz, warandes således opläsne alle de inkomne påminnelser öfwer Bygningbalken effter det extract Erhnhielm deröfwer författat.
1940.
D.
29 Augusti A: o 1693.
Secret.
Wattrang.
S [ecret.
] Ehrnhielm.
Secret.
Läijonm [arck].
Rådman Brunell.
Om Furstarnes donationer.
Secret.
Läijonm [arck] togh straxt afträde, lämnade och ingaf conceptet till sitt betänkande, hwilket han författat öfwer den quæstion Kongl.
Maij: tt allernådigst remitterat till Commissionen, huru wida nämbl.
Förstarne i rijket rätt och macht hafft och hafwa kunna att bortgifwa sitt erfde fasta godz, och om sådana donationer blifwa nu 1941. bestående; hwar af en dehl af de närwarande allenast oplästes, men eij widare företogz, och lätt Secret.
Läijonmark det samma sedan åter till sigh hämta.
1942.
D.
5 Septemb.
1693.
1943.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwälborne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang.
S [ecret.
] Ehrnhielm.
Secret.
Läijonm [arck].
Ass.
Bromen.
Rådman Brunell.
Om Furstarnes donationer.
Hans Excell: ce: Det hafwer Hans Kongl.
Maij: tt allernådigst låtit befalla, att det ährende Hans Kongl.
Maij: tt allern [ådigst] remitterat till denne Commissionen, angående de godz Fursterne gifwit till privat personer, af sitt arfwegodz, och om de donationer kunne blifwa stående, må med första blifwa afgiort; oplästes derföre Hans Kongl.
Maij: tz allernådigste ankomne bref af den 23 Junii sistledne med bijfogade Kongl.
Reductionscollegii bref till Kongl.
Maij: tt och des allegata; hwar öfwer sedan något tahlades.
Secret.
Läijonmark: Den förening, som omtalas, är eij annat än ett statutum, och eij någon frijwilligh, uthan på fursterne twungen föreningh, hwilket der öfwer sedan blef förändrat, åhr 1658 och 1607, och derföre allenast ansees bör, så wida det med Testamentet och 1944. lagen öfwerens kommer.
Hans Excell: ce: Här är fuller något att tahla om detta, huru wida såsom Fursterne hafwa stält sigh effter det, som är publice statutum, och hwad förandringar der wid skedde äro, men som iagh måste effter Hans Kongl.
Maij: tz bud och befallningh migh hoos Hans Kongl.
Maij: tt infinna, ty är wähl, att den anbefalte materien företages och slutes; och togh Hans Excell: ce afträde.
Sedan oplästes Secret.
Läijonm [arcks] betänkande om detta måhl, 1945. in till den dehl, som innehåller skiählen till bem [äl] te meningh; hwar till eij mehr för denne gången giordes.
1946.
D.
7 Septemb.
1693.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneurn högwällb.
Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Läijonmark.
Rådman Brunell.
Ass.
Bromen.
Om Fursternes donationer.
Oplästes den dehl af Konung Gustafz I Testamente, som handlar om denne materia, nembl.
1. att intet af det godz, som Chronones war och Fursturne till underhåld anslagit, måste abalieneras; 2. att i nödfall kunde arfwegodzet abalieneras; doch 3. inrijkes, och att det 4. inbördas må af rätte arfwingarne, och 5. genom undersåtarenas tillhielp.
Secret.
Wattrang: Denne quæstion synes allenast kunna af Iure publico och eij privato [decideras?
].
Secret.
Läijonm [arc] k: Iohan hafwer giort en förklaring öfwer Konungz Gustafz testamente.
Hans Excell: ce blef af Hans Kongl.
Maij: tt effterskickat, beder att detta må fortfaras, och att Ordningen öfwer testamenten efftersees, och der på grundas Commissionens meningh, och kunde författas så, att man eij giör sig någon quæstion om de andre, eller att 1947. de skiähl disputera, som i Kongl.
Reductions commissions betänkande äro införde.
Ass.
Bromen: Man måste considerera Konungh Gustaf den I in statu publico, i detta senare anseende hafwer han macht att lähn läna, och det således, att successor kan det återkalla, men qua nobilis et in statu privato synes han eij annat kunnat säga, än hans actiones uthi testamente effter lagen decideras.
Men här är en confusio jurium, och derföre är quæstio: 1. om han såsom en Konung welat om sitt egit arfwegodz annorledes disponera än lagen medgifwer; och 2. om det kunnat skee till sina barns præjudice, och 3. om de in præjudicium posteritatis kunnat der till samtycka.
Secret.
Wattrang: Alle Konungens söner blefwo giorde af Konungen och Rijkzens ständer till Förstår, och derföre måste de och alt effterlåta och efftergifwa och sådan ringa rätt, på det de niuta måste så stoor förmon, som Förstedömmen med sigh hade, och derföre kunde de giärna cedera sitt uthi arfwegodzen, och dem låta blandas med chrongodzen, och der emot niuta sin förstl [ige] rättigheet.
1948.
Begyntes och continuerades opläsandet af Secret.
Läijonm [arcks] opsatte meningh och begyntes af de skiähl han till sin mening anfört.
Secret.
Ehrnhielm: Effter Swerges lagh är eij wägrat att bortgifwa arfwegodz, men här är exceptio ab illa regula, omskränkt med sina wisse willkor.
Och blef här om eij widare discurerat, uthan allenast sagt att till Hans Kongl.
Maij: tt afgår allerunderdån [igst] swar, att om detta måhl är med Commission öfwerlagt, och synes, att de godz, som härkomma af Gustav [ianske?
] Familien, äro att ansee som annat chronogodz, men det, som af mödernet kommer, är i annat anseende och allmän lagh undergifne, och syntes dem närwarande, att Secret.
Läijonm [arck] hafwer denne materien wähl författat och utharbetat, hwilkens betänkande de fördenskull bijfalla må, och sin mening Kongl.
Maij: tt tillkiänna gifwa, af samma innehåld, allenast att gå förbij det skiähl, som af lagen tagit är, hwilket här af nöden eij är, och att Commissions swar giöres kort, och blef migh tilsagt att brefwet opsättia till näste sammankomst.
1949.
D.
12 Sept.
1693.
Hans Höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällborne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Läijonm [arck].
Borg.
Törne.
Ass.
Bromen.
Rådman Brunell.
Commissionens swar till Kongl.
Maij: tt.
Oplästes och justerades det concept, som författat är till swar och underdånige betänkande öfwer den quæstion Hans Kongl.
Maij: tt allernådigst behagat Commission förställa, huru wida nämbl.
de donationer blifwa nu beståendes eller eij, som Fursterne af sitt arfwegodz giort; hwar wid och igenomsågz de documenter och förordningar, som samme betänkande sigh påberopar, synnerlig huru Fursterne och ständerne hafwa sedermehra sigh grundat på det testamente, Konung Gustaf den I oprättat, och corrigerades samme concept något, men sedan befaltes att straxt låta det afskrijfwa och till Kongl.
Maij: tt opsändas.
Dagen effter, [som] war den 13, opsändes samme underdånige betänkande och swar underskrijfwit af ofwanberörde, undantagande 1949.
Secret.
Läijonmark, hwilken förmeente sig det eij kunna underskrijfwa, effter han i brefwet nämbder war.
1950.
D.
14 Sept.
1693.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällb.
Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Läijonmark.
Ass.
Bromen.
Borgm [ä] st. Törne.
Rådman Brunell.
Bygg [ninga] balken.
Begyntes att opläsas det, som extraherat är af de inkomne påminnelser, och hwad Commission der wid till sitt swar opsatt till att opläsas inför Kongl.
Maij: tt, och påminte Hans Excell: ce, att hwad som eij des mehr nödigt är må förbijgås uthi påminnelserne.
Om råå och röör.
Om råå och röör må här införas, [discurerades].
Hans Excell: ce och Secret.
Wattrang: Det hörer rätteligen till Jordebalken, emedan der beskrijfwes rättigheeter och slijkt; hwar wid det som förre blef.
Cap.
1 opläst.
Uthjordar till Jordebalken.
Oplästes cap.
1 § 1.
Och syntes godt att införes, [att?
] om uhrfiälder, uthjordar, och om de må till sin bohlby indragas, hörer till Jordebalken.
Afgiärdabys rätt.
Till § 2.
Secret.
Wattrang påminte, att afgiärdaby må eij nyttia omstängd kiärreslåter.
Hans Excell: ce: De ord om han eij sielf hafwer innan 1951. sin hägn, synes orsaka twist; och skall då hållas syner etc. Måste doch här tagas status, som är om odallbys rätt, så och afgiärdabys, hwilken och måste sin skatt och skuld giöra för det, [som] han nyttia får, och hafwer gambl [e] lagen här och noga warit och tillagt afgiärda by sitt, doch så att han eij får gå uthom sin hägnad, och corrigerades de ord så länge han eij häfda will, legat [ur]: som han eij hafwa will.
Hans Excell: ce: Här tahlas om gamble afgiärda by, men synes af nöden att först tracteras om by, huru han af nyo må byggas, som är en begynnelse till afgiärda by.
Secret.
Läijonm [arck] påminner här wara en skillnad emellan skatte och chronojord, ty der äger skatteman jorden, och infaller denne twist der, men emellan chronohemman, som optages å nyo, går detta eij an, emedan de alle äro chronohemmans och bohlbys rätt.
Caput 2 opläst.
Huru jord må å nyo optagas.
Oplästes cap.
2.
Huru jord må å nyo uptagas.
Till § 1.
Hans Excell: ce: Som lagl [igit] är; synes böra widare uthföras, hwar uthi det l [a] gl [ige] beståår, nämbl.
uthan andras förfång.
Discurerades, om man bör först gå till landzhöfd [ing] eller häradzhöfd [ing] och häradzrätten, förmenandes Secret.
Läijonm [arck], att man 1952. bör först gå till landzhöfdingen, emedan intet bör företagas uthan hans weetskap.
Hans Excell: ce: En deel andre förmena att först kan wähl gifwas an wid häradzrätten och så till landzhöfdingen.
Och oplästes det af protocollo, [som] förr finnes slutit, enligit med det, som opsatt är.
Hans Excell: ce frågade, hwarföre här införes om fogde, och som det befans detta allenast tahla om Chronones jord, samtyckte Hans Excell: ce, att det wähl infört är; hwar med det blef.
Continuerades opläsandet af det öfrige till § 1, hwar wid intet påmintes.
Till § 2.
Hans Excell: ce: Här synes och wara den frågan, som giöres, om flere äga jord, och hwar nu will bygga, hwilken då råda bör.
Secret.
Läijonm [arck]: Om de willia alla bygga, måste effter ägolåtten dehlas, som här effter föllier; will och en allenast bygga, är det in cap.
17 deciderat.
Om torp och ⅛ hemman.
Till § 3 discurerades om ⅛ hemman, om det här om må införas, och påmintes, [att] der om är i förra concept infört, och sedan corrigerat och påminte Secret.
Läijonm [arck] att här om är alldeles sedan förbudit, att ⅛ skall byggas, och sade han sigh willia till här näst ophämta de resolutioner.
Om ny bys optagande.
Secret.
Läijonm [arck] förmenar, att landzhöfdingar böra tillsee, det på chronojord opsättes åboer och afgiärda byar, som nu uthi långh tijd eij giärna skeer.
1953.
H [ans] E [xcell: ce]: Det är iu redan infört, att, när någon will sådan jord optaga, har han gijnwägh nog att gå, nämbl.
till fogden och så widare remonstreras det till landzhöfding; och så sker det rättel [igen], hwilket och befinnes Sahl.
Landzh.
Lovisin bijfallit, som med sådana ährende wähl wahn war, börandes en sådan bonde eij graveras onödigt att reesa till landzh [öfdingen] som doch ej annat kan än remittera till fogden.
Skattehemman.
Oplästes § 4 om skattehemman.
Secret.
Wattrang: Synes doch skattehemman få behålla sine ägor orördt och eij twingas att dem lämna till annan.
Hans Excell: ce et alii: Der som ägorna finnas större, än han bör niuta emot sin afrad, må han iu tillåta det andra och eij in perpetuum Chronan till skada [låta det] obrukat ligga.
Secret.
Läijonm [arck]: Doch bör skatteman eij twingas till att sådan jord optaga.
Hans Excell: ce: Man weet, att uthi Skåne är infört den wana att twinga frälsismän att optaga sin jord, att de blefwo tillsagde att gifwa till Chronan sin fulla afgiäld, fast de lågo öde, hwar af skedde, att de snart optagne blefwo.
Slötz att införas de ord, [som] uthi 1664 åhrs [Skogs] ordning finnes: jordägande i sin rättigheet oafkortat.
Oplästes det fölliande, hwar wid intet påmintes.
Afgiärda by.
Slötz wid de påminnelser till cap.
1, om böterne må införas, nämbl.
för den, [som?
] wägh [intager?
], som uthi 29 cap.
säges, och till de andre ställe om afgiärda bys ägor föllier af odalbys ägor, [åverkan i oskift?
] skogh straffes som cap.
16 § 1 säger, intager han, straffes som cap.
12 et 17 talar.
1954.
D.
15 Septemb.
1693.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällborne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Läijonmark.
Ass.
Bromen.
Borgmäst.
Törne.
Rådman Brunell.
Bygg [ninge] balken.
Om torp.
Secret.
Läijonmark opläste af Skogsordningen 1664 § 3, der infört är om mindre torp än ¼, att dhe skohla uthrijfwas.
Hans Excell: ce: Här talas allenast uthi texten, huru frälssemän må torp opsättia, och att de och böra sin skatt gifwa, om de blifwa skattlagde, och är elliest wähl, att i acht tages det, som här säges i Ordningen, när om intagorne på allmenningen tahlas.
Elliest bör och achtas, som § 8 uthi Förordningen säger, att inge nybygge böra på allmänningen byggas, uthan de store äro, hwar om påmintes wara uthi cap.
28 § 3 infört.
Hans Excell: ce opläste widare af Skogzordningen § 11, och sedan tillade, att alt det synes wara observerat och på sitt ställe infört.
Oplästes cap.
3.
Om ödes jord.
Begyntes opläsandet af c [ap.
] 3 och hwad der till påminnes, samt der emot swaras, hwar wid intet widare påmintes.
Caput 4.
Om bärgh i tomt.
1955.
Oplästes cap.
4 och påmintes till § 2 [in] fine, [att orden] gåår det till flere corrigeras, och sätties klarare, så att om berg [eller] bäck ligger i fleres ägor etc., då delas; och påmintes intet wijdare till § 1, 2, 3.
Tomt på swijnewall.
Till § 4: om den, som på swijnewall bygger.
Secret.
Wattrangh: Det förmenes skee, att då andre granner få äfwen så stoor dehl af swinewallen igen, som en intager, och då är allt rätt.
Hans Excell: ce: Der en uthlägger sin förre tomt, och niuter så mycket igen, är alt klaart, eller kan af desse begge paragraphis, som äro projecterade med hwar sin mening, giöras en, så att till den förre meningen fogas det, som uthi den senare säges, så att han må sin förre tomt uthlägga, medh mindre alla grannar öfwerens komma, att sin dehl af swijnewall få.
Cap.
5 opläst.
Oplästes cap.
5 och sades, att böterne må in § 1 blifwa en dal: r; äfwen uthi § 3, böte 1 dal: r.
Caput 6 opläst.
Dhen eldh i by tänder.
Oplästes cap.
6 och påmintes till § 1, att som här är titul om wådeld, synes kunna gås förbij § 1 om den, [som] eld tänder med willia, och slötz, att wid ändan kan nogorstädes införas: om mordbrand talas uthi Högmålsbalken.
Till § 3 påmintes som förr, att det synes swårt, att den skall böta ¼, som en [ɔ: eld?
] orsakar med wåda, serdeles där full wåda 1956. edh [aflägges?
], men swarades, att detta är nogh öfwerlagt, och i samme sluth, som opfört är, stannat, hwar wid det och blef.
§ 5.
Påmintes, att ½ mark är för ringa till brandstod, men slötz att der wid må förblifwa, till Kongl.
Maij: tz widare ompröfwande.
Oplästes cap.
7, 8, hwar till intet påmintes.
Oplästes cap.
9.
Hans Excell: ce: Kan tilläggas: bys grannar [ɔ: grinnar?
] eller led, der wägh framgår.
In § 4: bötes for giärdesgård 12 öre.
Till § 8.
H: s Excell: ce: Han synes böra först gifwa tillkiänna till ägaren, och om [denne] då eij will undanslå, må han öfwer [fara].
Och slötz, att böterne blifwa 1 dal: r för hwar åcker och ängzskifte.
Oplästes cap.
10 et 11, hwar wid intet påmintes.
Oplästes caput 12.
Till § 3 sätties böter för den, [som] williande intager råå och röör: böte 6 dal: r.
1957.
D.
19 Septemb.
1693.
Secret.
Wattrangh.
Secret.
Läijonm [arck].
Secret.
Ehrnhielm.
Ass.
Bromen.
Borgmst.
Törne.
Rådman Brunell uhrsächtar sig för sin opassligheet.
Föredrogz Iohan Salani [supplique etc. Se t. ex. s. 312.
].
Bygg [ninge] balken.
Caput 13 opläst.
Continuerades med opläsandet af Bygningbalken och begyntes det 13 cap.
angående skada, som fä giör i annars ägor och huru den giäldas skall.
Sedan hehla cap.
war opläst, påmintes allenast af Borg.
Törne, att wähl wore, om böterna nu straxt kunde opsättias, och kommo samtl [ige] öfwerens, att här uthi sidste § sätties 1 dal: r sm: tz böter för den, som weet sigh hafwa otamt fää, och det eij hindrar att skada giöra.
Cap.
14.
Om wittne wid intagande af boskap påmintes, att, som det är swårt i sådant fall altijd få witne, det icke kan påläggas, uthan allenast der witne kan behöfwas må de der tagas.
Till cap.
14 slötz och, att införes det, som opsatt är till § 4 et 5.
Oplästes cap.
15, hwar wijd uthi § 5 corrigerades böterna in fine 6 dal: r och sätties: 3 dal: r.
1958.
Till § 7 påminte Ass.
Bromen, att detta, som införes om bij är för hårdt; men swarades, att det härkommer af det att bijn eij får sin math, och derföre är eij oskiähligt, att äganden derföre plichta må.
Till § 8 tillsätties: betale ägaren skadan.
1959.
D.
22 Septemb.
[1693].
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Läijonm [arck].
Borgm [ä] st. Törne.
Rådman Brunell.
Ass.
Bromen låter uhrsächta sig för någon sin opassligheet.
Secret.
Leijonm [arck] togh afträde att gå up i Cammarcollegium, tijt han kallat war.
Bygg [ninge] balken.
Caput 16 opläst.
Continuerades opläsandet och begyntes cap.
16, hwar wid intet påmintes, uthan allenast till de ord in § 4 willia någre fiskewatten, att efftersees och till annan sammankomst skiutes, emedan in cap.
seq.
är § 2 uthsluten, hwar på de ord syfftat.
Caput 17 opläst.
Oplästes cap.
17, hwar wid intet påmintes.
Caput 18 opläst.
Oplästes cap.
18, och påmintes till § 2, att det må tillsättias som in cap.
17 § 6 står: sedan dubbelt hwart åhr etc., jämwähl betale skadan, som der af förorsakas, fast än den intet synes wara stoor, på skep eller annat, som af sådan bygnat skee kan.
Oplästes cap.
19 et 20.
Oplästes cap.
19 et 20, hwar wid intet påmintes.
1960.
D.
26 Septemb.
[1693].
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnhielm.
Ass.
Lilliemark.
Ass.
Bromen.
Rådman Brunell.
Lagman Gyllencreutz uhrsächtas för lagmanstinget, som hålles här uthi Stockholm.
Borgmäst.
Törne uhrsächtas för sin opassligheet.
Bygg [ninge] balken.
Cap.
21 opläst.
Continuerades opläsandet och begyntes cap.
21: om bärande trä.
Och påmintes wid § 5, att det swar, som gifwes till [hvad af?
] Kongl.
Swea Hoffrätt påminnes, att drängarna och pijgor må sigh 1961. eij giffta, förr än de wijsa sigh några trä planterat, kan förandras och sättias lindrijgare.
Cap.
22 opläst.
Adelen huru jaga må.
Oplästes cap.
22 och påmintes der wid, att adelen må eij förbiudas att skiuta på sine enskijlte ägor hare och fogell etc. uthi hwad tijd det är, hwilket och syntes billigt, men som det finnes uthi förre förordningarne, ty kan Commissionen det eij förandra, uthan det till Kongl.
Maij: tt hemställes.
Den i annans hägnat iagar.
Ass.
Lilliemark påminte till § 2 finem, att det synes för swårt att en plichta [må?
] både såsom effter förordning, och såsom för tiufnad.
Ass.
Bromen: Synes här kunna införas straf icke som för stöld, uthan wåldzwärk.
Secret.
Wattrang: Det, som lijkwähl skeer i annans inhägnade gård hemligen, är ett furtum.
Adell, huru iaga må.
Ass.
Bromen: Mig synes, att adelen må alla tijder jaga effter fogell, hara, på egne ägor, och ofrälse på de tijder, som eij äro förbudne, hwilket fuller dem androm eij syntes illa, men Kongl.
Commissionen kan doch eij gå ifrå förordn [ingarna] uthan det Kongl.
Maij: tt hemställa.
Oplästes cap.
23.
Om skadedjurs jacht.
Till § 7 påmintes [in] fine att tillsättes: rätte det op igen.
Till § 8 tillsättes: eller der wargegropar är.
Jägeriebetiente.
Till § 9 [in] fine påmintes, att det, som införes om landzhöfdingen och jägerijebetiente, att sådant hörer till deras särskilte instruction, särdeles att om sådant eij af nöden är till Kongl.
Cammarc [ollegium] redogiöra.
1962.
D.
3 Octob.
[1693].
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwälb.
Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang, Secret.
Ehrnh [ielm].
Secret.
Läijonm [arck].
Ass.
Lilliem [arck].
Assess.
Bromen.
Rådman Brunell.
Bygg [ninga] balken.
Cap.
24 opläst.
Secret.
Läijonm [arck] togh afträde.
Continuerades opläsandet och begyntes cap.
24: huru egne ägor etc. må till swidior brukas.
Till § 1 påminte Ass.
Bromen in fine att [ɔ: om?
] de ord doch så att allmänne bruuk eij skadas, att detta giör ett stoort beswär, att man således måste söka syn etc. 1963.
Ass.
Lilliem [arck]: Det säges allenast i gemen, att han sådant måste förewachta, hwilket och synes nödigt; jämwähl påmintes, att uthi paragr.
seq.
säges, att der mehr bergwärk är, må inga swedior fällas.
Böter för swedieland.
Till § 5 påmintes om böterne in fine, att böterne uthsättes, som [ɔ: hwartill?
] swaras: i Skogzord.
1664 § 21 och Reglem.
för Cavall.
1684 § 14 införes, i den förra 12 mark, men i den andra 100 dal: r, hwilket doch sedan immuteras uthi Res.
till allm [ogen] 1689 § 1, 2, men som detta synes [wara] store böter, lämnas det till Kongl.
Maij: tt.
Jämwähl påmintes till § 5, att Resol.
1689 § 1 införer de ord: der öfwerflödig skogh är, må swidior tillåtas, hwilket och här kan observeras.
Cap.
25 opläst.
Oplästes cap.
25.
Huru skogzeld skall förekommas.
Ass.
Lilliemark och Bromeen förmeente de gradus, som här föreskrijfwas, eij kunna observeras.
Jämwähl förmente de, [att] de opsatte böter [äro] för swåra, men som detta är största dehlen af de nyare ord [ningar] tagit, lämnades det till Kongl.
Maij: tt att förändra.
Till § 7.
Hwad ifrå Göta Hoffrätt påminnes, att häradet eij må böta, synes nogh hwad till förklaringh är infört.
Elliest syntes 1964. godt, att hwad här införes om böterne för häradzh [öfding], som försummar extraordinarie tinget, föres till Rättegångsbalken.
Cap.
26 opläst.
Oplästes cap.
26.
Om allmänningar.
Oplästes cap.
28.
Hur allmänne huus byggas må.
Tingstugu hwar.
Hwar wid och påmintes, att till Rättegångsbalken föres, om ting och tingstugur entligen skall på wiss ort hållas och byggas.
Hans Excell: e inkom.
Allmänne huus, om adelen för sine säthegårdar bygga må.
Om kyrkiors inventario.
Discurerades något om adelen må för sine sätegårdar bygga tingstugur och allmänne huus, hwilket de doch förr eij warit plichtige; men slötz eij widare, uthan lämnas till Kongl.
Maij: tz allernådigste behagh.
Till § 4 påminte Ass.
Lilliem [arck], att här eij af nöden är att införa om kiyrkiones inventario, emedan därom i Kyrkioordningen [är] infört.
Men som här synes kunna i gemen införas om alla, emedan i Kyrkioordn [ingen] mäst talas om domkyrkior, ty blef som för lämnat.
Klåcka, den ringer.
Till § 6 påmintes om ringande, att insättes: ringer någon i otijd eller den eij ringa bör, och uthslutes: uthan klåckarens weetskap [och insättes?
] som icke der till är ombetrodd, eller ringes i otijd.
Till cap.
25 [ɔ: 28?
] § 9 påminnes att corrigeres: böte dubbelt emot det, som i 30 cap.
om huusröta säges.
Prästegårdz bygnad.
Ass.
Lilliem [arck]: påminte, att präster böra för sin öfwerbygnad niuta skiälig betahlningh.
1965.
Consentit Ass.
Bromen, men Secret.
Wattrang förmeente, att detta eij kan skee, emedan Kongl.
Maij: tt hafwer särdeles låtit lagen förordna, att sådane öfwerbygnader eij böra giäldas, som successoren hwar effter annan till last länder, hwilket eij widare slötz.
O. Lundstedt Auscultant.
Oplästes Studiosi Olai Lundstedts supplique om venia auscultandi i den Kongl.
Commission, hwilket och honom bewilliat blef.
1966.
D.
5 Octob.
A: o 1693.
Lagman Gripenhielm.
Secret.
Läijonm [arck].
Secret.
Ehrnhielm.
Ass.
Bromen.
Ass.
Lilliemarck.
Rådman Brunell.
Bygg [ninge] balken.
Continuerades opläsandet och begyntes cap.
29.
Huru wägar läggas, mätas etc. och broar synas skohla.
Till § 1 påmintes, att ordet lägga landzwägh corrigat [ur] och säges: lägga an eller anlägga.
Häradzfogde hafwer opsicht med wägar.
Till § 5 påminte Secret.
Läijonmark, att häradzhöfdingen [ɔ: häradzfogden?
] eij hinner hafwa opsicht på sådane wägar, emedan sådant är honom alt för swårt och eij är i hans instruction infört.
Alii respondent, att ingen annan kan detta anstå uthan landzhöfdingen, och der han hafwer att befalla häradzfogd [en] och kan ingen annan det åligga.
Till § 6 påmintes och tillsattes in fine: de skärhemman, som sielfwa hafwa rännor och uthlopp wid skepz och skutelederne att ränsa och wid macht hålla, äro för wägerödning och brooby [g] ning frija.
Oplästes cap.
30.
Och slötz, att till § 1 införes in fine, att synemän syna må råå och röör etc., som wij det opsatt hafwer och opläst blef.
1967.
Till § 2 slötz, att det alt, som tahlas om dem, som boo på booställe, må utheslutas, emedan det är sådant, som allena dependerar af sådana förordningar, [som] Kongl.
Maij: tt orsakas att giöra.
Till § 9 slötz, att uthslutes de ord förslår eij hans egendomb.
Jämwähl syntes godt, att till Kongl.
Maij: tt refereras i gemen, om i lagen må införas om ähr Ordet: » ähr » synes böra utgå.
Konungens betiente, som Chronones gårdar för löön och booställe besittia.
Oplästes cap.
31.
Secret.
Läijonmark påminte, att här synes nödigt, att äfwen wähl må byggas på alla de gårdar, som [till?
] giästgifware 1968. inrättas af häradet, antingen det frälse eller chr [o] nogård är, besynnerligen om det skall ansees såsom ett onus, men är det privilegium, då må hwar en bygga för sigh.
Respondent alii: Der Chronan äntligen pålägger, att giästgifwarehuus skall inrättas, bör häradet det opbygga, men der en af god willia det sigh påtager för sin nytta, må han det opbygga.
Sedan oplästes caput 27 om konungens fiskerijer etc., hwilket Lagman Gripenhielm corrigerade.
1970.
D.
12 Octob.
A: o 1693.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällb: ne Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang.
Ass.
Lilliem [arck].
Secret.
Erhnhielm.
Ass.
Bromen.
Ass.
Hylten.
Råd.
Brunell.
Borgm [ä] st. Törne.
Stadzbygningzordningen opläst.
Begyntes opläsandet af Stadzby [g] ningzord [ningen] med de inkomne påminnelser och der till den af Rådman Brunell opsatte förklaringh; hwilka Rådman [Brunell] opläste och sielf corrigerade.
Ad cap.
1 § 1 discurerades om det ordet i lähnet, om införas må: i lähnet eller lähnen, och syntes godt, att det ordet uthstrykes, emedan det eij af nöden är.
Till § 2.
Hwad påminnes, att wisse män tillordnas att stadzens plahn besichtiga; men som här eij [?
] är infört om en rätt afrijtningh, är det samma och onödigh påminnelse.
Hwad Lagman Fridenhielm påminner om städers situation, synes eij heller nödig, eller der om att referera till Kongl.
Maij: tt, emedan sådant eij bör eller kan införas i lagen, warandes af samma beskaffenheet det, som tahlas om situation ifrå öster till wäster etc. 1971.
Ass.
Hylten: De ord in fine må så sättias: med Kongl.
embetzmäns och borgmäst [ares och] rådz godtfinnande tomter uthdelas; så att de båda må giöra ett.
Oplästes § 3.
Hwad påminnes ifrå Wästernorrl [an] d är onödigt att attendera, emedan här är klarl [ige] n infört: uthom borg [mästares] och rådz låf och minne.
Elliest syntes eij orimmeligit, att tillsätties in fine som ifrån Elfzborgz lähn påminnes, det tomten sätties i förre skifft och sluuth.
Opläst [es] § 4.
Och syntes godt, [att] hwad påminnes om allmänna gators bred, refereras till Hans Kongl.
Maij: tt och tillägges några skiähl, för eldzwåda skull eller slijkt.
Slötz och, att de ord till det ringesta må uthslutas.
Hwad ifrå Hallmstad påminnes om stoore fönster och slijkt är onödigt.
§ 5.
Syntes, att de ord effter hand och möijeligheeten kunna uthslutas, och läsas bör: widh tillfälle.
Ass.
Lilliem [arck] inkom.
Oplästes § 6.
Hwad påminnes ifrå Skåne, att staden må det betahla, som till stadzens nytta anwändes, synes eij så rimligit, särdeles som offta händer, att det, som bortgår till en privat, eij kan 1972. altijd så noga betalas, mindre må det, som till gemene bästa anwändes och effter nödwändigheeten, så noga räknas.
Ass.
Lilliem [arck]: Kunde och uthsättias, att den, som huus mister, må och derföre niuta sin betalning.
Respond [ent] alii: Här är infört i penningar eller tomt, så att penningar swarar emot alt, både huus och tomten, doch så att han i anseende till tomten må hafwa frijheet att wällia för tomten penningar eller tomt, men för huuset niuter han penningar.
Inkom Hans Excell: ce.
Hans Excell: ce: Meningen är, att den, som sitt mister, bör få den förnöijelse honom kan tillslåås, effter det wärde, som gode män honom tillkänna, eller och sätties: niute effter föregången laga undersökning sin betalning eller skiähligt wederlagh.
Hwad de och påminna, att den, [som] sitt mister till konungens 1973. bästa, är det samma, som sagt är, emedan båda länder publico till gagn.
Till § 7.
Corrigeras: niute han, lege: kiöparen.
Ifrå Halmstad hwad påminnes, att ägaren må få full betalning i alle stycker i anseende till näring etc.; men synes onödigh, emedan det hörer till det förre, och är lijka med det; och kommer det alt under wärderingh att mätas och jämkas, kunnandes man intet wijdare komma der medh.
Ifrå Österbotn hwad påminnes, att kostnaden för huus flyttande må gäldas, stannar alt under det förre.
Ass.
Hylten: Det bör achtas, att den, som bona fide bygt på stadzens tomt, bör hafwa sin skiäliga wedergiällning.
Consentit B [orgm.
] Törne, jämwähl Hans Excell: ce, så att den, som bygt en tomt medh stadzens minne, är näst den att niuta; twingas han att flyttia dädan, då niuter han för sin by [g] nadh sin skiälige wedergiällningh, elliest torde ingen der på bygga.
Ass.
Hylten: Kan sättias: inrymmas samt niuta för sin bygnad skiäligh wedergiällning eller så derföre som sin afflyttande och bygnad en skiählig wedergiällningh.
1974.
Ifrå Åbo [påminnes], att den, som sitt till staden måste afstå, bör intet niuta.
Hans Excell: ce: Här talas allenast om det, som bygt är, och eij om stadzens tomt, emedan för tomter, som staden äger, gifwes intet, uthan allenast de huus, [som] någon där på bygt.
Hwad och säges, att tomter eij må sällias, uthan att staden får af alla sine tomtöron, swaras, att den nytta, som staden hafwer af det [att?
] alt bygges, är fast större än tomtören, kan och nu sådant eij inrättas.
Hwad ifrå upstäderna påminnes, att tomterna bör byggas, är uthi cap.
2 infört.
Hans Excell: ce: Wi wiljom i morgon komma till samman och företaga om processen, hwilket och slötz.
Discurerades, om de orter der en instans är, om då på den domb må gå execution, hwilket alle samtyckte.
1975.
D.
13 Octob.
1693.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällb: e Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnh [ielm].
Ass.
Hylten.
Ass.
Bromen.
Borgmäst.
Törne.
Secret.
Läijonm [arck] låter sigh uhrsächta för den beställningh han med någon canselie saak hafwer.
Ass.
Lilliem [arck] låter uhrsächta sigh för sin opassligheet.
Processen.
Begyntes opläsandet å nyo af det, som opsatt är till någre puncter om processen, och corrigerades allenast någre ord ratione styli uthi den 1 § angående stämningar.
Stämningar, huru lefwereras skohla.
Och påmintes sedan, att der stemningen lefwereras skall och den intet finnes, som stämmas skall, att de, som den frambära, böra wittna, att de sådan stämning anslagit, men kan lätteligen hända, att sådan zedell kan borttagas, och eij kunnog blifwa etc.
Hans Excell: ce: Om det skeer uthi någre af huusfolketz närwaro och anslås, woro wähl.
B [orgm.
] Törne: Kan och hända, att en inge huusfolk hafwer.
Ass.
Hylten: Der huusfolken öfwertygas och sedt sådant, är nogh.
1976.
Hans Excell: ce: Uthi Skånska lagen är infört, att sådane stämningar i huuset må anslåås, och præsumeras det, att hwar och en bör komma hem till sitt huus och weeta alt, hwad uthi huus och gård skeer.
Ass.
Bromen: Wore och så godt, att sådant ansloges inne, pä det regn och wäder det eij förtager; respond [ent] alii, att det, som på dören slås, måste han nödwändigt see och kan derföre eij uhrsächtas, och blef således wid det opsatt är.
2 §: att parterna böra i tijd wid ting och rådstuga sigh infinna, eller des saak afdömes; hwar uthi allenast några ord corrigerades.
3 §: att parterna böra alla sina documenta uthi första instantien ingifwa, hwar wid eij widare påmintes.
Acta ifrån cemners r [ätt] eller gravamina ingifwas.
4 [§]: att acta må ifrå cemners rätten till rådstuge rätten insändas och innan 8 dagar gravamina ingifwas och emottagas.
Ass.
Bromen och Hylten påminte, att den tijden innan 8 dagar är för kort, och att 14 dagar må sättias, emedan parten får då bättre rådrum.
Hans Excell: ce assentit och alii iämwähl, serdeles emedan offta händer, att sakerne äro widlyfftige, och slötz, att det blifwer den 16 dagen ifrån dagzens dato.
1977.
5 [§]: att dommaren uthi dommen uthi attestato införer, hwar till parten sigh infinna må, hwar till intet påmintes.
Till den 6 och 7 [§] påminnes intet widare.
Till § 8 påmintes, att tijden till återgifwa relationen i K: l. Hoffrätten sättes 8 dagar.
Part, som widh conférence utheblifwer.
Till § 9 påminte Ass.
Hylten, att större böter sätties för den, som till conférence stämmes och utheblifwer, särde [le] s som der äro fast månge syslor, och rätten samt parten medelst sådant utheblifwande uppehälles, och slötz, att här sätties 2 dal: r, äfwen som i stadzcollegierne.
1978.
Till § 10 påmintes intet.
Till § 11 påmintes, att tijden till att sigh infinna uthi råd [stugan] fogas öfwer [ɔ: efter?
] det, som ofwan till sagt är.
Till § 12 påmintes, att begynnas kan något annorledes, emedan om domcap [itel] är eij förr rört eller talat, men blef wid opläsandet påmint, att infört är hwad nödigt är.
Till § 13 påmintes intet.
Till § 15 om muntl [ig] conférence påmintes, att med sådane conférencer är icke allenast fahra med parten uthan beswär för protocollisten och rätten, emedan han får medh honom conferera och hans protocoll disputera; derföre wore bättre, att parterna få ingifwa flere skriffter, hwilket Bromen och Hylten förmente nödigt.
B [orgm.
] Törne: Det är doch altid funnit, att uthi replica och duplica eij annat är än fåfängt.
Ass.
Hylten: Måste doch efftersees, om parten af nöden hafwer att widare conferera, serdeles som mången part offta eij will uthi sin skrijfft införa sitt skiähl, uthan lämnar det till conférence.
Hans Excell: ce: Det är fast nödigt, att rätterne hwar effter annan 1979. weeta och see, huru saaken är i första instantien agerat, och derföre blifwer wid det, som agerat är, att alle documenta ingifwes i första instans, och slötz, att här må införas, det må parten tillåtas begiära conférence och rätten tillsee, om han har något nytt eller och nödigt är för rätten och saaken att weeta.
Till § 16 et 17 påmintes intet.
Om stämningzpenningar.
Till § 18.
Om stämningzpenningar.
Hans Excell: ce: Det är eij rimmeligit att detta således införa; uthan [man måste] säga, [att] såsom parterna lindras genom detta, att processen förkortas, och dommarens nytta förminskas, ty synes eij illa, om parten må något mehr för sielfwa dommen ehrlägga, hwilket [för] den, som winner, kan wara mindre beswär och kostnad.
Om dommars uthlösn.
Discurerades, om både parterna böra uttaga dommen; swarades, att det är Kongl.
Maijits förordningh, och nödigt, emedan dommaren måste låta en afskrifft förfärdiga, som måste uthlösas.
Stämningzpenningar.
Hans Excell: ce: Kan då något mehr tilläggas, att af både parterna må så mycket gifwas tillsamman, som swarar emot stämningzpenningarne.
Till § 19.
Hans Excell: ce påminte, att och böterne uthi 19 § lindras, så att de eij öfwerstiga dommens wärde och quantum.
1980.
20 §.
Påminte Ass.
Hylten, [att] der man stannar der wid, att det blifwer en skrifftwäxlingh, är af nöden, att tillåtes en nödigh widlyfftigheet; syntes iämwähl, att denne § corrigeres, och dhe senare ord uthslutes.
Expenser.
Till 21 § påmintes, att tillsätties om expenser: med mindre domaren pröfwar parten eij kunnat specificera expenser och skadestånd, för än hufwudsaken är afdömbd.
Hans Excell: ce: Måste och achtas, att eij om expenser kan ageras, der interlocutoria är actio och dom, uthan det lämnas då till hufwudsaken.
Till § 22.
Om dem som sig förlijka; corrigeras: förlijka sigh parterne, .... böthe hwartera.
Hans Excell: ce: Om executioner kan införas, [att] såsom Commission hafwer i sitt underdånige betänkande gifwit wid handen om execution på dhe dommar, som afdömde äro uthi twenne instantier, att de kunde exequeras, hwilket Hans Kongl.
Maijitt i nåder approberat, altså synes, att dommar, som afsägas af rådstugerätterne, antingen 1981. der den allenast är, och ingen cemnersrätt, eller och i dhe måhl, som immediate optagas af rådstuger [ätter] ne, må wara samma saak, så att de och niuta sin execution.
1982.
D.
18 Octob.
1693.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnhielm.
Secret.
Läijonmarck.
Råd.
Brunell.
Borgmäst.
Törne.
Ass.
Lilliemarck och Ass.
Bromen låta uhrsächta sigh för några sina wichtige beställningar.
Hans Excell: ce låter weeta sigh opasslig wara, och beder, att de närwarande må continuera med det, som begynt är.
Stadzbygningz ordningen opläst.
Continuerades opläsandet af Stadzb [ygningz] ordningen och begyntes caput secundum.
Secret.
Läijonm [arck]: Der denne lagh skall appliceras till de små städer, synes swårt, så att der en bygger på sin tomt, som han kiöpt, skall [han] böta derföre, serdeles der ingen skada deraf föllier.
Ass.
Hylten et alii resp [ondent]: Här tahlas om dem, som bygga uthom sin tomt och på de ställen, [der] allmänne gator är, och det är farligit att tillåta det att inbyggas.
Borg.
Törne: Orsaken till detta är att förtaga frijheeten till att bygga, på det eij sådant må ske publico och hans egen skada och 1983. derföre är inrättat, att stadzens wisse betiente skohle alt besee, förr än något begynnes, på det han sielf och der af skada eij lijda må, warandes stoor fördehl, att publicum håller de persohner, som alle borgarena måste i sådant fall betiena.
Till § 2 slötz in fine att tillsätties: den ändå fortfar etc., böte åter dubbelt.
Hwad ifrå Skåne påminnes, att [man] i sådane fall, som angå by [g] nader etc., må få appellera, synes wara betänkeligit att tillåta, emedan detta angår stadzens styrelse och politie, som är annat än sådane quæstioner, hwilka äro parter emellan de meo et tuo.
Secret.
Läijonm [arck] påminte, att de ord in fine § 2 bygning företaga kan appliceras till bygnad innom wäg [g] arne, hwilket synes swårt.
Ass.
Hylten: Här kan sättias: bygning å nyo upsätta.
Ass.
Hylten: Den påminnelse, som ifrå Skåne giöres, synes det till Kongl.
Maij: tt refereras, doch blef der wid, att man i detta måhl håller sigh wid det förre bruuk, att nämbl.
stadz magistrat tillkommer detta att decidera.
Till 3 §.
Hwad påminnes, om muurmästare eij bättre kan än hwad han opsatt, om då huusägaren må hafwa till honom sin regresse.
Secret.
Läijonmark förmenar det skiähligt wara.
Inkom Secret.
Ehrnhielm och Wattrang.
Borg.
Törne: Der bygnaden är rätt begynt, och ägaren hafwer gifwit tillkiänna, och de hafwa bygmästare tillordnat, är fuller ägaren uthan skuld, och infaller quæstio, hwilken kostnaden skall ståå, när bygnaden rättas skall, och stannar der wid, att han det kosta skall; men i det öfriga, om han försummar att borg [mästare och] råd tillsäga, är hans skuld.
Men bygmästaren, som eij giälda kan, ansees som andre oförmögne creditorer, hwilka sökas må och böra som andre och i det öfrige, för böterna plichte [han] med kropp.
Oplästes § 5 et 6, hwar till intet påmintes.
Till § 7 påmintes, att de ord ingen wände oppen dörr etc. må corrigeras, och sättas: ingen skall genom öppen dörr åth gatan kasta oreenligheet, så att detta senare förbiudes, men eij att hafwa fälldörar och wagnsportar åth gathan, emedan det är fast nödigt och brukeligit, och derföre bör införas, att oreenligheet kasta på gata eller grannar förbiudes.
1985.
Rådman Brunell: Här effter fölger en §, som förbiuder detta, att kasta på gatan oreenligheet, och synes derföre det kunna tijt lämnas.
Hwad Iustitiarii ifrån Elfzborgz lähn påminna, att rännor eij må wara, som watnet orena, hörer till det, som här effter fölger.
Ifrå Fhalun påminnes, att den böta skall dubbelt, som eij will bortrijfwa; syntes eij orimmeligit.
Oplästes § 8.
Här påminte något hwar af de närwarande, att detta synes eij kunna införas i lagen här i Swerige, emedan ingen eller få städer äro, som detta kan till appliceras.
Borg.
Törne: Lagen hafwer intet anseende till denne tijd eller 100 åhr, uthan hafwer anseende till kommande tijder, och kan skee, att de städer, som inge steenhuus nu hafwa, kunna få månge steenhuus, och är derföre här infört: i stoore städer, som med steenhuus bebygde äro.
Respondent alii, att det kan doch intet appliceras till flere städer än allenast Stockholm, hwar till kunna serdeles förordningar giöras, och derföre synes detta här kunna uthslutas.
1986.
Secret.
Wattrang et Hylten: Det, som kan appliceras till hehla landet, bör i lagen införas, men det, som till en eller annan stad allenast kan appliceras, hörer till Politieordningen, öch är des uthom om korswärkz [huus] betänkeligit att förbiuda, emedan sådant är, som bör sättas effter hwar och ens lägenheet.
Och bijföllo mästadehlen, att detta må uthslutas, hwilket och slötz.
Oplästes § 9 och påmintes, att corrigeras: stadzens bygnad en wahnheder; uthslutes: bygning.
1987.
Hwad ifrå Halmstad påminnes, att Kongl.
Maijitz förordn [ing] är innan ett åhr, men syntes nog kort tijd: 3 åhr.
Hwad påminnes, om nogh är att instänga tomten, synes och eij wara böra emot detta, emedan i många små städer instänges tomter till kåhlgårdar och slijkt, hwilket syntes nog att befrija tomten.
Hwad påminnes ifrå Halmstad, att det är något swårt att mista tomten, uthan må den tillsee, att han må få kiöpman och sällia det, warandes elliest nogh fullkoml [igt] det swar, [som] upsatt är till desse påminnelser.
Hwad Lagman Fridenhielm påminner, att tomten må sällias, är tillförne sagt och syntes elliest, att det, som påminnes, är eij af den wicht, att förandra det, som opsatt är uthi denne §, eij heller hwad de ifrå Falun förmena, att en dehl af tomten må till tomtäganden lämnas, när han fattig är, synes kunna angå.
Secret.
Wattrang: Synes swårt, om den, som en trägård till exempel i Stockholm hafwer, skall den mista, såsom den Breant.
Resp [ondent] alii, att de måste eij tillåtas att med trägårdar intaga de platzer, som nödige äro till huus och by [g] ningar.
1988.
Hwad ifrån Wissby och Westeråås påminnes om åckrar etc. synes eij böra införas, emedan det är indignum sådant i lagen omtala, som eij synes skee uthan på serdeles orter, uthan må det till sådane orter appliceras, som af nöden är.
Hwad ifrå Elfzborg och Fridenhielm påminnes är eij emot texten, emedan här talas om de orter, som nödigt är att bebyggas, men der platz är, må sådana platzer wara och lämnas.
Ifrå Wissby hwad påminnes om de gamble kyrkior och slijkt hörer till deras egen Politieordning, och att det må genom landzhöfdingen till Kongl.
Maijitt andragas.
1989.
D.
19 Octob.
A: o 1693.
Lagman Gripenhielm.
Secret.
Ehrnh [ielm].
Secret.
Wattrang.
Secret.
Läijonmark.
Ass.
Lilliemark.
Ass.
Hylten.
Ass.
Bromen.
Bygg [nings] ordningen.
Oplästes cap.
3 med der wid inkomne påminnelser och slötz, att till cap [ut] om landzwägar uthi Landzbygn [ingsordningen] införes, att de, [som] i staden boo, böre hålla sin wägh äfwen som på landet.
Hwad i det öfrige påminnes är af intet wärde.
Till § 2 slötz, att § 3 går föruth och sätties för § 2.
Oplästes § 4, hwar wid syntes, att [det], som påminnes om rennstenar mitt på gatan, kan eij gå an.
Oplästes § 5 och hwad påminnes ifrå Halland etc. Och syntes godt, att corrigeras: der broo i ställe för gata behöfwes.
Oplästes § 6.
Hwad påminnes ifrå Calmar, att böterne äro för stoore för fattigt [folk], swaras, att de fattige sigh sällan här uthi förbryta, uthan föra de sitt mehrendels bort.
1990.
Oplästes § 7.
Och syntes bäst, att af den senare meningen om den, som kastar något uth genom fönstren, giöres ny paragraphus.
Inkom Secreterar Wattrangh.
§ 8.
Uthslötz in fine dömes, emedan det synes onödigt.
§ 9, 10.
Hwar wid intet widare påmintes.
§ 11.
Hwad ifrå Halmstad påminnes, att wiss taxa förordnes för dem, som uthföra aas etc., men swaras, att uthi lagboken kommer eij att införas om deras löön, uthan i Stadzordningar.
Syntes och godt, att här införes, äfwen som i Landzbyg [nings] ord [ninge] n är infört, att hwar en skall bortföra det, som i hans gård sootdöör, och 1991. den det på gatan kastar, böte derföre, och den, [som] det någon förwijter, straffes och böte dubbelt högre än i Landz [bygnings] ordn [ingen] är infört; och att inrättas detta effter det, som uthi Landzbyg [nings] balken är infört.
Till § 12 påmintes intet.
Till § 13 påmintes, att de, som barlast uthkasta och wrak föra i hamnen, böte dubbelt.
Påmintes jämwähl, att de ord, som tala om farkosters liggande för länge i hamnen, höra till annan ort, doch syntes, att det emedlertijd kan lämnas stående, och paritate rationis sägas, att den, som en hamn orenar eller elliest onödigt med sin fahrkost [s] liggande opfyller, må wara samma straff undergifwen, doch att tillägges: den der med annan farkost hindrar.
1992.
D.
20 Octob.
1693.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällborne Gref [ve] Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnhielm.
Ass.
Lilliemark.
Ass.
Hylten.
Borg.
Törne.
Råd.
Brunell.
Bygg [nings] ordningen.
Förbenämde woro tillstädes, men som [de öfrige?
] af bem [äl] te sammankomst eij wiste eller budh fådt, ty blef öf [wer] det, som af Rådman Brunell oplästes, nämbl.
cap.
4 et 5 om stadzby [g] naden, eij widare protocoll hållit än hwad Råd [man] Brunell sielf observerat och corrigerat.
1993.
D.
26 Octob.
A: o 1693.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällb.
Gref [ve] Nils Gyllenstolpe.
Lagman Gripenhielm.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnh [ielm].
Ass.
Hylten.
Ass.
Bromen.
Borg.
Törne.
Råd.
Brunell.
Secret.
Läijonm [arck] och Ass.
Lilliemark låta uhrsächta sigh för sina andre nödige beställningar.
Processen.
Discurerades något om processen, och påminte iag, att Hans Excell: ce förmente godt, att det, som förre warit före, må nu alldeles slutas, men såsom förmeentes, att de, som eij när ähro, kunna hafwa något att påminna, ty syntes bäst det differera.
Contumacie domar.
Secret.
Ehrnhielm: Mig synes betänkeligit att lämna det, som infört är om contumacie saaker, att sielfwa hufwudsaken må der uptagas, som om den bortowarandes mening och förfall stannar, så att merita der optages, hwar af lättel [igen] skee kan, att hufwudsaken blifwer i Kongl.
Hoffrätten eller Revision förste gången optagen, hwilket synes något orimmeligit.
Secret.
Wattrang et alii synes det samma.
Oplästes det samma af conceptet in § 2 fine: och den dommaren, hwarest om förfallen stannar, tage op hufwudsaken.
Ass.
Bromen och Hylten inkom.
Borgm.
Törne: Mig synes, [att] den första dommare må i hufwudsaaken döma, och så skeer äfwen, att en executor kan det dömbt är till samma dommare remittera att förklara.
1994.
Ass.
Hylten et Bromen assentit, emedan det första är allenast skedt på ena partens skiähl; serdeles kan det Borgm.
Törne andrager ansees, att samma dommare, som dömt, må och får [döma?
], der andre och nya skiähl påkomma.
1995.
Rådman Brunell et Hylten: Den domare, som ombetrodd är att dömma, der en andrager nya skiähl, må och då döma, när en parts skiähl eij en gång hörda äro.
Borgm.
Törne: Det kunde snarare sägas, att den förste domaren, som in contumaciam dömt, eij borde dömma om den andras förfall och inwänningar, särdeles som det lätt kan skee, att en arg part med willia kunde, Und [er] rätten till wahnheder, uthdraga saken ända op till Öfwerrätten.
Slötz, att den meningh corrigeras, och införes, att den dommaren, som först dömbt, må och om hufwudsaken döma.
Påmintes och att uthi § [5?
] införes, att dommarne böra wid wist böte ifrå häradz- och lagmansrätten uthlösas, hwilket är förgätit.
Stadzbyg [nings] ord [ningen].
Continuerades opläsandet af Stadzbyg [nings] balken och begyntes cap.
6.
Hwad Fridenhielm påminner hörer till tegellbruken och des wräkande, emedan sådane particularia eij kunna införas.
1996.
Ifrå Fhalun påminnes, att de böter, [som] här äro [satte?
], må wara lijka med de in § 3 infra, men swaras, att her tahlas om den, [som] förste gångh eller Ordet: » eller » synes böra utgå.
warnas, men hädan effter [om] den, som offtare warnat är.
Hwad om win [d] spiäl påminnes är och onödigt.
Hwad ifrå Wäxiö påminnes, att wäggarne må uthuggas, synes kunna af det in genere sagt är förstås.
In § 2 corrigatur så framt, leg [atur]: är det och ägarens willia.
§ 3.
Hwad påminnes, att någon frijheet må gifwas [från skyldigheten att förordna?
] brandmästare, synes eij kunna gå an, eller i lagen införas, uthan snarare införas, att den beställning må gå ifrå en till annan borgerskapet emellan, eller i kringh, så att den ene må aflösa den andre.
Synes eij heller gådt att tillåta det, som ifrå Schara påminnes, att sådane brandmästare må af böterne dela, emedan de äro anslagne till brandtyg, och må heller denne beställning wara ambulatoria och omwäxlas borgerskapet emellan.
§ 4.
Uthi de sina, leg [atur]: dem.
1997.
Hwad ifrå Skåne och Skaraborg påminnes om halm och brädetaak.
Processen.
Hans Excell: ce inkom och berättar nödigt [wara] att det, som Hans Excell: ce inkom.
om processen är opsatt, kunde förfärdigas.
Respondent alii, att en eller annan påminnes hafwa här om något att påminna.
Assess.
Hylten refererar hwad här är nu omtalt om det att den dommaren, som om förfallen dömer, må och i hufwudsaaken döma, serdeles som offta händer, att en domare dömer det, som för nye skiähl skull till honom å nyo skiutes.
Och i ty synes dem, som macht hafwer att döma om förfallen, må och döma i hufwudsaken.
Hans Excell: ce: Det synes wähl så wara, men hwad gagnar då contumacie domen?
Resp [ondent] alii: Han niuter der på execution.
Hans Excell: ce: Är då bäst att låta blifwa wid förre lagen, att execution går, och må återwinnas innan natt och åhr eller halfft åhr, emedan det kan hända, att execution eij gå kan innan näste tingh.
1998.
Ass.
Hylten: Om sielfwa förfallen bör wid näste tingh uptagas, och då måste och om hufwudsaken uptagas, när om förfallen dömt är.
Hans Excell: ce: Det är actio inanis om förfallen, när hufwudsaken är optagen, och hafwer contumacie domen det med sigh, att den, som winner, får agera ex possessorio, och den andra ex petitorio, och att en eij afslåås sin rätt alldeles, emedan en kan hafwa stoor rätt in meritis, och kan doch eij exequeras, som wisa kan sin förfall.
Borg.
Törne; Den innan åhr sine merita eij drifwer, är sin tahlan qwitt.
1999.
Hans Excell: ce: Den, [som] eij wid näste tingh wijsar sine förfall, [må?
] wara underkastat [sådan påföljd?
], och måste wij effiersee, om straxt skall dömas in contumaciam, och exequeras, eller gifwas tid till näste tingh att först wijsa sine förfall, men i detta senare är den fahran, att der en seer sig hafwa den frijheet till näste tingh, han kan af argheet upskiuta och eij comparera wid första tingh, derföre är bäst att blifwa wid det förra, att han dömmes in contumaciam och exequeras, men återwinner innan natt och åhr, och så blifwer förre lagen behållen.
Hans Excell: ce togh afträde.
Ass.
Bromen: Sådan execution är propter absentiam culposam, men hända kan, att någon eij kunnat komma till tingz för orsaker etc. Der det förra och culpa är, må execution skee, och är bäst att lämna execution till nästa tingh, och då efftersees, om sådan culpa är.
2000.
Secret.
Ehrnhielm: Der någon insänder sin uhrsächt, bör eij dömas förste gång, uthan opskiutas.
Ass.
Hylten: Den, [som] uthan sin brott kommer att lijda, kan hoos öfwerheeten winna restitution.
Cap.
6 Stadzb [ygnings] ordn [ingen] opläst.
Continuerades opläsandet af Stadzbyg [nings] ord [ningen].
Det, som påminnes om halm och trätaak, synes onödigt att införa widare än skedt är.
Ass.
Hylten: Att hafwa halmtaak i städerne förståås altijd förbudit, men brädtaak äro snart rifna; och äre torftaak äfwen fahrlige.
Borgm.
Törne: Bräden taga bort eld, och ju mehr man dem will öpna, iu fahrligare är det, emedan elden måste täckas och eij öpnas.
Oplästes § 5 et 6, och förmeente Borgmäst.
Törne, att den, som effter befallningh går i sin beställningh, bör wara i samma frijd som i sitt huus, och den, [som] honom, wetandes, att han i sådant embete är, öfwerfaller, plichte som för edzöre.
§ 7.
Ass.
Hylten: Här synes kunna uthsättias, att liuus skall med lycktor förwaras.
Hwad ifrå Halmstad påminnes, att denne ordn [ing] må åhrligen publiceras.
2001.
Ass.
Hylten: Det är wähl och bör skee, men eij i lagen inforas.
Hwad ifrå Calmar säijes, att sådana tienstehion må kastas på elden, synes för hårdt, och kunde snart skee, att en oskyldigh kastas på elden.
§ 8.
Hwad ifrå ...... påminnes är redo infört, att de, som gå att öfwersee huusen, böre om alla saaker ransaka.
§ 9.
Ass.
Bromen et alii förmeente detta eij kunna practiceras, hwilket och åthskillige påminna.
Ass.
Hylten: Kan tillsättas: som till drykz sitter.
Borgm.
Törne: Det är gamble lagen samt alfwara Kongl.
förord [ningar], att ingen wijnskiänk må länger än till klockan 9 hålla giäster och tappa öhl och wijn.
§ 10 et 11.
Hwad ifrå Wiborgh påminnes, att om präster må införas, och ifrå Abo om åthskillige ståndz persohner etc., synes onödigt, emedan alt förstås under [ordet] ingen.
§ 12.
[In] fine påminnes, att här kan tillsättias, det brandwachten bör beskedeligen framfahra.
§ 13.
Waka och explodatur.
2002.
Hwad ifrå Skåne påminnes om dem, som gå skohla kringh staden, [att de] böre straffas äfwenså, hwilket lämnas till Magistraten sielf.
Hwad ifrå Åboo och flere [orter] påminnes, om badstugor, torkehuus och smedier må uthan skada sättias och boo, men swaras, att på månge ställen äro sådane persohner den mäste dehlen i städerna, serdeles der de reda bygt hafwa, men der en stad å nyo bygges, kunna bryggorna tillordnas på en gata, der watn är och slicht mehr, men kan eij giärna i alt så noga practiceras [?].
2003.
D.
27 Octob.
[1693].
Ass.
Hylten.
Ass.
Lilliemark.
Ass.
Bromen.
Råd.
Brunell.
Borgmäst.
Törne.
Caput 7 [af] Bygningzordningen opläst.
Continuerades opläsandet af Bygn [ings] ord [ningen] i staden, och begyntes caput 7 och påmintes fuller, att införas kan, huru månge läderämbar, [som] hwar bör hafwa, men syntes bäst att lämna det indefinite, och heller införa, att Magist [raten] må der om effter hwars och ens lägenheet förordna.
Hwad ifrå Abo påminnes, att den bör straffas, som wattntunnan kullslår, synes onödigt, eij heller kan påläggas hwad ifrå Calmar och af Fridenh [ielm] påminnes att hafwa segell och slijkt.
Till § 2 är ingen påminnelse, iämwähl oplästes de fölgande §, hwar wid intet påmintes.
Oplästes caput 8: vum.
Inkom Hans Excell: ce samt Secret.
Wattrang och Ehrnhielm.
Till § 8.
Discurerades, om den, som låter nedrijfwa sin bygning uthi wådeld, bör niuta betahlning.
Hans Excell: ce: Der elden kommer att stanna derigenom att en bygning nederifwes, bör han niuta betahlning, men der elden går der öfwer, så att den måst äntligen tillgåå, då niuter han eij mehr än 2004. de andra; doch att achtas, [att] den, [som] elden förwållat, måste af sitt först betahla, och hwad som brister af de andra giäldas.
Ass.
Lilliemark påminner, att den gamble lagen weehlat, att en sådan måste och pro quoto giälda.
Respondent alii, att den, som skada hafwer lijdit, bör ju eij af sitt mehr mista, uthan de, som sitt hafwa in salvo, böra ehrsättia den andre, särdeles när de godwilligt låta sin gård tillgå.
Hwad påminnes om brandstodh af eldzwåda af fienden och der skiep mistas, synes eij gå an, uthan må de sielfwa sigh der om sam [man] sättia.
2005.
Till § 10 påminnes, att tillsätties: straffes som saken förewetter och bem [äl] t är, samt här effter fölger i Högmålsbalker.
Discurerades om den, som elden förwåller, eller der den af blåt wåda uthkommer.
Och slötz eij widare, uthan ändades der med Bygningabalken.
Processen.
Discurerades om de måhl, [som] i processen förre warit före.
Borgmäst.
Törne: Der någon wijsa kan sina förfall, bör iu saken restitueras, och sättias i förra stånd.
Hans Excell: ce: Att execution skall ändras, synes eij wähl, uthan må der stå, till des hufwudsaken är afdömd, uthan om han winna kan hufwudsaken uthi första instantien, må han winna execution tillbaka, 2006. så att om både han hufwudsaken och förfallen winner, må han sättias i possession.
Hans Excell: ce: Kan då den, som winner i hufwudsaken, drifwa saken tillbaka, fast han eij kan sin förfall lagl [igen] wisa?
Och frågas, om den, [som] kan wijsas contumax, han Ordet: » han » synes böra utgå.
och bör eller må drifwa hufwudsaken.
Borgm.
Törne assentit, att den, som wijsar sina förfall och winner hufwudsaken, må få full restitution.
Hans Excell: ce: Meningen är och frågas [1: 0], om annat straff kan sättias än att en contumax förlorar hehla hufwudsaken, och 2: 0 om den, som laga förfall hafwer, må alt återwinna.
Borg.
Törne: Der en är contumax, niuter han stort beneficium, om han får drifwa hufwudsaken.
Hans Excell: ce: Här är intention att see, det i andre måhl skeer execution, när andre instantien dömt hafwer, men här in contumacia må dömmas till execution i förste rätten, ty här är læsio emot parten 2007. och sijdwördnat emoth dommaren, och derföre till straf bör den corrigeras, derföre synes eij kunna skee, att executio ändras för den, [som] contumax är, emedan då kunde execution ändras.
Ass.
Hylten: Der ens förfall synes lagl [igt] och hufwudsaken är god, må execution ändras.
Hans Excell: ce: Der domaren pröfwar parten contumax, då må eij execution ändras, uthan hoos öfwerdomaren, och måste execution så länge stå, till des der om är afdömt, så och achtas, att å nyo eij gifwes tillfälle att wara contumax, som skeer, der en eij will hufwudsaken 2008. andraga, och synes derföre bäst, att [för?
] den, som blått agerar om contumacia och winner, måste doch execution eij ändras, förre än hufwudsaken är dömbdt.
Ass.
Lilliemark: Der wederparten will appellera emot den, som winner, att hans förfall äro lagl [ige], frågas, om det tillåtes.
Hans Excell: ce: Der en dommare pröfwar ens förfall l [a] gl [igt], måste den andra eij tillåtas att wädia, emedan han sitter uthi possession, och således bör han eij giöra den andra förfangh, och så bör der om således införas, uthan är här meeningen, att om domaren pröfwar ens förfall lagl [igt], bör han uptaga hufwudsaken, och eij tillåta den andra uthi det förra om förfallen att wädia, uthan afdöms hufwudsaken strax.
Syntes och godt att § [4?
] rättas på det sätt, att när acta insinueras, må en attest tagas, och då så mycket som stämningzpenningarne äro uthgifwas.
2009.
Hans Excell: ce: Till att förekomma oreda, synes bäst att blifwa wid det, som sagt är, att den, som contumaciter dömes, må få ingen execution tillbaka, förr än han wunnit uthi de både måhl.
Iurament [um] calumniæ.
Slötz iämwähl, att till desse opsatte puncter tilläggas om juramento calumniæ, att den kan fordras och afläggas uthi nedre instantien.
Hans Excell: ce frågar, om någon sammankomst kan nu för Riksdagens begynnelse eller emedan den påstår blifwa; hwar till alle förmeente eij giärna skee kunna; och syntes derföre, att der med upskiutes.
2010.
D.
31 Octob.
1693.
Lagman Gyllencreutz.
Lag [man] Gripenhielm.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnh [ielm].
Ass.
Lilliemark.
Ass.
Hylten.
Ass.
Bromen.
Secret.
Läijonmark war tillstädes, men uhrsächtade sigh, att han orsakas taga afträde för annor sin beställningh.
Processen.
Oplästes å nyo hwad opsatt är om några puncter uthi processen.
Ass.
Hylten påminte, att till finem § 1 må tillsättias: med mindre någon frånwarande är etc.
Assess.
Lilliemark förmente det onödigt, ty der en är borto, hafwer han sin laga förfall.
Ass.
Hylten: Här är infört, att executio skall skee på sådan stämningh och des uthewarande, der nu en actor will der på achta, att han stämningen anslåår på ens huus, sedan han är bortreest, kan iu lättel [igen] skee, att en domb kan afblifwa reo owitterligen, då och skee kan, att execution går for sigh, altså bör eij skee, att en sådan frånwarande kan owettandes dömmas och exequeras.
Ass.
Bromen assentit.
2011.
Lagman Gyllencreuts: Här bör föruthgå om tijden när och huru länge föruth en bör stämmas, som är 3 weckor uthan häradh, och innan, 14 dagar, som är af nöden att söka witne och slijkt.
Assentit Ass.
Bromen, att der om kan föruthgå och sättias.
Lagman Gyllencreuts påminner och, att införas må om terminerne att uthlysa tingh.
Ass.
Lilliemark förmenar än onödigt att införa om de frånwarande, emedan de hafwa sin laga uhrsächt.
Ass.
Hylten: Lijkwähl är här infört, [att] om ingen sådan uhrsächt wijses, går då och execution, och går det alt uth på klagandens faveur, der man doch bör mehr favera reo.
2012.
Ass.
Lilliemark: Kan då med ett ord införas: om han frånwarande är.
Ass.
Bromen: Är och fast nödigt att införas om stämningz terminen, nämbl.
3 weckor uthom häradh, och innom härad 14 dagar, och så wijdare, som Förordn [ingen] förledit åhr innehåller, hwilket och slötz, iämwähl att till finem sättes: och är doch i staden och soknen tillstädes.
Påmintes sedan om tingztijdernes uthlysande och syntes godt, att lagman [s] ting uthlyses tre månader föruth och häradzting 6 weckor, 2013. eller och [att] här sättes twänne månader till häradztingh.
Oplästes § 2.
Och opläste der wid Ass.
Hylten hwad som der wid opsatt är, hwaremot påmintes, att sidste session är påmint och slutit, att den, som frånwarande dömes, må wid näste ting wijsa och döma låta om sin förfall.
Ass.
Hylten: Jag hafwer och på det sätt opsatt.
Lagman Gyllencreuts: Wij måste eij giöra underinstantien sä swår, att den orsakar de andre för mycket arbete.
Till § 4 införes, att tijden att anföra gravamina ifrå cemnersrätten blifwer 14 dagar.
Till § 6 förmente Ass.
Hylten, att tillsätties in fine: hwar emot ingen wädia må, uthan den, [som] så förmener sigh hafwa skiähl, må dommaren anklaga; kunnandes ingen appellation tillåtas i sådane fall, som blåtta processen angår.
Ass.
Bromen et alii förmente, att allenast tillsätties: der emot må ingen wädia.
Till § 9 tillägges: då han opkallas och utheblifwer; men syntes doch sedan onödigt.
2014.
Oplästes § 18 hwar wid syntes, att behålles det, som senast corrigerat är I handskriftens marginal är antecknadt: » 2015 et 2016 charta blanc i conceptet ».
.
2017.
D.
5 Decemb.
1693.
Hans höggrefl. Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällb.
Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagman Gyllencreuts.
Lag [man] Gripenh [ielm].
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnh [ielm].
Ass.
Hylten.
Ass.
Bromen låter uhrsächta sig för den wichtige beställning honom befalt är i K: l. Hoffrätten att antaga emellan H.
......
Parternas namn hafva i handskriften utelemnats.
Secret.
Läijonmark uhrsächtas för sin wichtige bestälning med Fiscalen Riddermark.
Ass.
Lilliemark uhrsächtas för sin opassligheet.
Borgmäst.
Törne et Brunell uhrsächtas för sine beställningar wid riksdagzsakerne.
Processen.
Stämning till lagmanstingh.
Opläste Lagman Gyllencreuts hwad han opsatt till påminnelser öfwer processen, och till § 4 om stämningar, att de synes nödige till lagmanstingen.
Lagman Gyllencreuts förmente eij giärna sig giöra låta, att soknerne kunna i ordningh förekomma wid lagmanstingen uthan stämningar, serdeles der många saker inkoma, och der en hafwer flere 2018. lagmansställen, såsom i Jämtland hoos Lagman Buhre och i Uplandh.
Inkom Hans Excell: ce.
Ass.
Hylten: Skrifftnoterne kunna fuller strax ingifwas till lagman, och sedan parten förfråga sigh om tijden.
Lagman Gyllencreuts: Då en præsenterar sine gravamina emot häradzdommen, kan iag eij sättia stämningztijden.
Hans Excell: ce: Wij hafwa förment, [att för?
] att förekomma parternas beswär må häradzhöfdingen sättia tijden för den, som wädiar, och swaranden wara plichtigh att sigh infinna hoos lagman att de gravamina emottaga.
Lagman Gyllenc [reutz]: Der parterne eij få sin wissa tijd, weta de eij, när de må sig infinna, och kunna hwarken alle dröija så länge, som hehla tinget påstår, eij heller böta, om de eij tillstädes ähro.
Oplästes § 4 om samme måhl, och påmintes att corrigeras: går domen emot honom, i ställe för: hans sijda.
Ass.
Hylten förmente kunna alt remedieras, när tillsätties: i de widlöfftige lagsagor må parten hoos lagman någon wiss tijd eller termin begiära.
2019.
Hans Excell: ce: Der stoore lagmansdöme äro, blifwa flere tingställe, doch må tillsättias, att i de stoore lagmansdöme må och parterna kunna termin zedell taga, eller och må detta i gemeen sättias, hwilket och de andre bijföllo, och der med slötz.
Discurerades om tingzgästningzpenningar, och oplästes K: l. Maij: tz bref till alla Landzhöfdingar 1695 den 1 Iunii om samme måhl, och 1686 den 3 Maij, hwar af sees, att tingzgästningzpenningar böre fördelas ⅓ till häradzhöfdingen, ⅓ till nämden och ⅓ till extraordinarie commission.
Hans Excell: ce: Det synes bäst, att Lagman Hr Gyllencreuts, som detta moverat, ingifwer ett memorial här om och bijfogar af desse förord [ningar] en copia.
2020.
D.
12 Decemb.
A: o 1693.
Hans höggrefl [ige] Excell: ce Kongl.
Rådet och Gouverneuren högwällb.
Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Lagm.
Gyllenc [reutz].
Lagm.
Gripenh [ielm].
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnh [ielm].
Secret.
Läijonm [arck].
Ass.
Lilliem [arck].
Ass.
Hylten.
Rådm.
Brunell.
Borgmäst.
Törne.
Ass.
Bromen uhrsächtas för den orsaak han låtit förre gång insinuera.
Titulen till Bygningbalken.
Discurerades om titulen till Bygningbalken.
Ass.
Hylten: Det är wähl, om titulen blifwer kort, som han förr kallat warit: Widerbo [eller] Bygdebalk, och det för allegationer skull.
Hans Excell: ce: Med det att en annan säges boo wider och bredwid en ann tillkommer och, att der måste byggas, och sedan häfdas.
Och ehuru wähl något är infört, som eij kan i alt swara emot titulen, så är doch nog, att man rättar sig efter det förnämsta, som är husbygnaden, hwar till sedan kommer det andra, som säges: tomt är åkers moder etc. Och slötz, att titulen Bygningebalk må behållas.
Processen.
Stämningh.
Discur.
om stämningar till ting och om stämningar må anslås wid dörrar etc., hwilket Lagman Gyllenc [reutz] förmente betänkeligit, 2021. emedan det hafwer åthskilligt missbruuk.
Hans Excell: ce: Der en med flijt håller sigh undan, må det honom in poenam wähl skee.
Ass.
Hylten: Sådana anslag skee doch på rådstugan och hoffrättsdörren till creditorer etc.
Hans Excell: ce: En sådan obstinax borde och kunde genom executorens hand hämtas.
Alii: In civilibus skeer denna execution strax, som är honom in poenam.
Stämningh.
Oplästes 1 punct af det opsatte project till processen, om samma måhl.
2022.
Rådman Brunell påminte, att till finem §: i sättes, att de i cemners rätten må stämmas innan 8 dagar, om han eij är frånwarande eller reesande.
Lagman Gyllenc [reutz] et alii nonnulli påminte, att de stämningar till dem uthom lagsagan eij kunna stämmas till häradzting, uthan det sker uthi wiss tid.
Ass.
Hylten: Så är brukel [igt] att låta dem, som i Estland och Lijfland boo, och eij stämmas kunna, sedan tinget är uthlyst, der före äro dhe stämde till den tijd, som uthlyst är till tinget, och blifwer, som skeer om winteren uthi Januario och Februario, om sommaren uthi Maijo och Iunio, om hösten uthi Octob.
och Novemb.
Och weet man i Kongl.
Hoffrätten är så resolverat, att dee i Estland warande skulle hafwa citation så långt föruth, och sedan är han plichtigh att achta på, sedan tinget är uthlyst.
Hans Excell: ce: Her är fuller eij annat expedient uthi detta än låta det så practiceras.
Lagman Gyllencreutz: Synes elliest godt, att om desse måhl 2023. hafwes anstånd, till des det kommer att uthsändas, så att den nye processen eij kommer för den nye Lagen.
Hans Excell: ce: Hwadh quæstiones iuris är, lärer Hans Kongl.
Maij: tt willia med alle iustitiariis communicera, men detta, som är processens, sigh allena förbehålla.
Assess.
Hylten opsatte och opläste det, som han förmenar kunna hijt föras, om stämningar till de uthlänske, hwilket och gillat blef.
Hans Excell: ce: Än sedan dhe hafwa ifrå häradz rätten appellerat, hwad tijd hafwer han?
Ass.
Hylten et alii: Här [är] allenast afseende till förste citation 2024. ty sedan är han förbunden att fortsättia sin process.
Gravamina emoth häradzdommen.
Oplästes widare de opsatte puncter om processen.
Och påminte Ass.
Gyllenc [reutz] Ursprungligen har skrifvits: » Ass.
Hylten », hvarefter namnet, men icke titeln ändrats.
sin mening om terminen, huru det införas må, som straxt opsattes och blef bijfallit.
Lagman Gyllenlen [creuts tog] afträde.
Hans Excell: ce [påminte] ad finem § 4: ti att införas må: på twänne eller flere orter som laghsagan är till.
Discurerades om juramento calumniæ och slötz, att det är bäst Iuramentum calumniæ.
att blifwa der widh, att den eij aflägges, då han träder till action in prima instantia, uthan sedan han af dommaren hafwer fådt information och en dom för sigh, och det sedan appellatörio [fullföljes?
] eller tijt saken sedan kommer.
Hans Excell: ce: Synes doch, att sådan edh aflägges uthi första instantia och i cemnerscammaren 2 dagar eller således.
Respondent alii: Det är för kort tijd i cemnersrätten att hafwa twå dagar sig att betänka, och på häradztinget kan det eij skee, emedan tinget eij står så länge.
Discurerades, om sådan ed skall skee för än gravamina emottagas, och syntes eij kunna annorledes införas än giort är.
2025.
Tillsätties iämwähl in fine § 5, att den, som på domaren klaga will, bör innan den tijd 13 p [uncten] förmähler ....
In § 7 corrigat [ur]: rådstugudagh, leg [atur]: rättegångzdagh.
Till § 8 påmintes, att föruth sättes, det resolutioner böre giöras, och sedan: när resolution etc.
Hans Excell: ce svarade, [att] det eij af nöden är, emedan sådant är redo i bruk och skeer, hwilket därföre här eij må införas, warandes här eij meningen att opsättia en hehl process, uthan blått föröka det, som fehlat finnes, uthan kan det föruth sättias, att relationer böra i cemnersrätten giöras, emedan sådant eij förre warit brukeligit.
2026.
D.
21 Decemb.
A: o 1693.
Hans höggrefl [ige] Excell: ce K: l.
Rådet och Gouverneuren högwällb: e Grefwe Nils Gyllenstolpe.
Secret.
Wattrang.
Secret.
Ehrnh [ielm].
Ass.
Hylten.
Borgm.
Törne.
Byg [ninge] balken i Rådet opläst.
Hans Excell: ce: De gode Herrar sammankallade gifwer iag tillkiänna, att den opsatte Bygningzbalken till Landet och Städer är hoos Hans Kongl.
Maij: tt i Rådet opläst, hwar af en dhel är fuller i förstone blifwit sagt skulle uthslutas, men åter doch gillat, emedan det fans tagit af dhe nödiga ordningar, och derföre slötz, att det blifwer som opsatt är, doch å nyo att föredragas, hwarföre är bäst, [att] alt det skrijfwes rent, som är gillat, och de andra capita, som någon twifwel hafwa kunna, skrijfwas särskilt.
Hwilket och befaltes att så skee.
Hans Excell: ce: lag måste gåå up i Cantzeliet, och är wähl, att dhe gode Herrar willia genomsee det, som är corrigerat, och så till 2027.
Om förbudne landh att iaga.
hwad förandrat är, och som det sagt är uthi capit [e] om jägerijet, att det, som tahlas om de protegerade land eller förbudne orter uthslutes och insättes: i de land rätter [man sig?
] effter Konungens särskilte förord [ningar]; sedan och att införas uthi capite [29?
], att der åthskilliga wägar äro och löpa, sättes en tafla, som wijsar hwart denne eller andre wägen löper; item att tillsättias, det gästgifwaregårdar blifwa när wid landzwägen.
Hans Excell: ce togh afträde.
Afgiärdaby.
Secret.
Ehrnhielm begynte att berätta hwad det är, som corrigerat är, och in cap.
1 Bygn [inga] balken på landet, att de ord om han det eller Ordet: » eller » synes böra utgå.
innom egen hägn eij hafwer, uthslutes, ty det kan orsaka dem, som allenast hafwa en lijten haga, att hindras ifrån oskipte skogen; så och de ord som bohlbyn, leg [atur]: så länge bohlbyn; item de ord der den samma igen wäxer uthslutes.
In § 3.
[Orden] 10 al [nar] bred wägh uthslutes och tillägges wattngång; och intager någon [legatur]: giör någon här emot.
Uthi cap.
2 § 3 leg [atur]: till ⅛ hemman eller mehr; uthslutes sedan de ord så må och andra etc. och sätties: om skatte och chronojord förhålles effter Kongl.
förord [ningarna].
§ 4.
Tillägges: eller om han det försummar.
2028.
Cap.
3.
Uthslutes hela § 1, emedan sådant är uthi landzhöfdinge- och fogdeinstruction infört, och tijt hörer, äfwen § 2, emedan det handlar om chronojord, och således blifwer § 3 må Ordet: » må » synes böra utgå.
den förste och den inrättas så: will någon etc.
Till § 6.
[In] fine addatur: om knechter och båtzmän i sådana måhl etc.; eller: effterfölges Kongl.
Maij: tz särskilte der om giorde förordn [ingar].
Till cap.
5 tillsätties in § 4: och skohla skårstenar åthminsto wara 3 al [nar] höge öfwer taket, eller böte 2 dal: r och opbygge icke desto mindre skårstenen.
Till cap.
6 § 1: uthan förmedling leg [a] t [ur]: afgifft af uthlagorne.
Brandstodh.
In fine § 4 addat [ur]: till landzhöfdingen widare öfwersände; item: skadan wore stoor till uthi huus, säd, foder och boskap; brandstod är ½ [mark] i penningar eller till bygnad nyttigt wärde af hwar hehl gård, och ifrå half gård till ¼ gifwes 2 öre, summan der under en öre; et in fine: och då skall landzhöfdingen.
Till cap.
10 § 2: dijke 3 qwart [er] på botnen.
Cap.
12 [§ 3?].
Uthslutes: när han påmint warder.
Till § 4 tillägges: dömes ährelöös.
Cap.
13 § 8: otamt, leg [atur]: okynnis fää.
Cap.
15 § 5 2029. tillägges: hundar; item böterne in fine blifwa 40 dal.
eller böte med kropp.
In § 6 addatur: om man är i nöd att blifwa bijten och kan eij annars undkomma.
Cap.
16 § 2 uthslutes: hwad som elliest nedfälles etc.
In § 3 addatur: i Kon [ungens] parker böte för hwart träd; och uthslutes äro och någons ägor fredlyste, emedan sådant fredlysande och lag med sine böter förordna hörer Konungen till.
Cap.
17 § 2: söker någon laga skiffte, då skall häradzrätten der om ransaka, och förhielpa hwar till sin dehl uthi alt. 2030.
§ 4.
Är tillförne af oss sielfwe uthsluten.
Cap.
18 § 3.
[Den] 16 Maij, leg [atur]: till Walbor [gs] mäss [odag].
§ 5.
Uthslutes ny qwarn .... och tillägges: samt jordäganden finnes berättigat till.
Cap.
21 § 5.
Hassell må hwar en hugga effter nödtorfften [och?
] afrödia.
§ 6.
Sätties trä af ollon och kiärnor; och i ställe för twå: planteras 6, och i parkerne 8 trä.
In fine uthslutes: om de elliest i öfwerflöd wäxa.
Sedan giöres en ny paragraphus, och af de ord här fölga och in cap.
16 är infört.
Cap.
22.
Uthslutes frälse och ofrälse uthan Konungens etc. Uthslutes och willgiäs och andh och tillsätties: doch frälseman sin frijheet på sine ägor i leektijden så och harar att fånga.
Hägrar och storkar ware och förbudne, item om siöfogel etc.
In § 2 uthslutes de orter der nämnes och lämnas effter förordningarne.
In § 4 tillägges: eij heller brukzförwaltare och dheras folk; uthslutes doch må hwar en i Dahl etc.
Hwad sagt är om jagthundar på frälse ägor är uthi cap.
15 § 6 infört.
Cap.
23 § 1.
Uthslutes om landzhöfdingar etc., och caput begyntes: Hwar man må saaklöst fånga och skiuta.
2031.
§ 2.
Uthslutes präster.
Elliest i det öfriga skrijfwes detta caput särskilt och [införes?
] allenast det, som i gemen angår iachten, men det, som angår jägerije betiente, uthslutes, och införes det allenast, som allmogen angår.
