# ID: svediakorp-gov112297
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Tvåkammarriksdagen: utredningar
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1918
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: tvåkammarriksdagen, investigations
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 453,260
# sentences: 14,690
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


FATTIGVÅRDSLAGSTIFTNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDEN
II. FATTIGVÅRDSLAGSTIFTNINGEN
DEL I.
FÖRSLAG
TILL
LAG OM FATTIGVÅRDEN
m. fl. FÖ R FAT T NIN GAR,
AFOIFNA
AF UTSEDDA KOMMITTERADE
Afd. 1. LAGFÖRSLAG, REGLEMENTEN M. M.
Afd. 2. MOTIVER OCH RESERVATIONER
TRYCKT HOS
P. PALMQUISTS AKTIEBOLAG. STOCKHOLM 1915
Till Konungen.
Genom nådigt bref den 21 juni 1907 har Eders Kungl. Maj.t uppdragit
åt en kommitté att utarbeta förslag till den förändrade lagstiftning
dels angående fattigvården och dels angående lösdrifvares behandling, som
IV
kunde finnas erforderlig och lämplig, äfvensom till de ändrade bestämmelser
i andra delar af lagstiftningen, som häraf pakallades, samt där\id
förordnat till ordförande i kommittén undertecknad A\ idén samt till
ledamöter i densamma undertecknade Björklund, Lindblom, Linders, Magnusson
och Pauli äfvensom kammarrättsrådet Johan Oskar Alexander Bodin.
Enligt hvad kommittén redan förut anmält, afled kammarrättsrådet Bodin
den 10 maj 1910, och någon ledamot i hans ställe har icke blifvit utsedd.
Undertecknad Linders har enligt Eders Ivungl. Maj:ts förordnande
tillika tjänstgjort såsom kommitténs sekreterare. Såsom biträdande sekreterare
hafva enligt Eders Ivungl. Maj:ts bemyndigande varit hos kommittén
anställda e. o. assessorn i Svea hofrätt Gustaf Lindstedt från och med
den 1 januari 1911 till och med den 31 januari 1912 samt därefter notarien
i kammarrätten Sune Norrman; på grund af annan tjänstgöring
hafva de dock allenast tidvis deltagit i kommitténs arbeten. Enligt särskilda
af Eders Kungl. Maj:t gifna förordnanden har undertecknad Linders
vid olika tillfällen biträdt vid behandling inom vederbörande departement
och eljest af en del ärenden, som sammanhängt med till kommittén hänskjuta
frågor, och på grund däraf varit hindrad att uteslutande ägna sig
åt kommittéarbetet.
Efter hand har åt kommittén gifvits åtskilliga andra uppdrag än de
ofvannämnda. Sålunda har genom nådig remiss den 9 oktober 1908 åt
kommittén uppdragits att verkställa utredning, huruvida och i h\ad mån
föreskrifter kunde meddelas i fråga om internering af alkoholister äfven
mot deras vilja i för dem afsedda kuranstalter, samt till Eders Ivungl. Maj.t
inkomma med det förslag, hvartill utredningen kunde gifva anledning.
Vidare har genom särskilda nådiga remisser åt kommittén öfv eilämnats
dels att verkställa af riksdagen i skrifvelse den 3 mars 1908 begäid
revision af lagen om fosterbarns vård den 6 juni 1902, dels att "vid behandlingen
af de till kommittén förut öfverlämnade frågor jämväl taga i
öfvervägande, huruvida och i hvilken omfattning lagen angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni 1902
och därmed sammanhängande stadganden tarfvade omarbetning, samt inkomma
med de förslag, som i anledning däraf kunde finnas erfordeiliga,
dels ock att utreda, i hvad mån ändring kunde ske af 5 kap. 3 § strafflagen,
i syfte att där omförmälda unga förbrytare måtte i större utsträckning än
för närvarande vore medgifvet kunna insättas i allmän uppfostringsanstalt,
samt till Eders Ivungl. Maj:t inkomma med det förslag, hvartill utredningen
kunde gifva anledning.
Ilärförutom har af Eders Kungl. Maj:t till kommittén remitterats åtskilliga
af riksdagen, myndigheter och enskilda hos Eders Kungl. Maj:t
gjorda framställningar rörande fattigvård, barnavård och lösdrifvares behandling,
hvilka framställningar, så vidt de beröra fattigvården, här nedan omnämnas
och närmare behandlas i det samband, dit de höra.
Till fullgörande af sitt uppdrag enligt Eders Kungl. Maj:ts ofvannämnda
remiss af den 9 oktober 1908 har kommittén med underdånig
skrifvelse den 3 december 1910 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat särskilt
förslag till lag om behandling af alkoholister. Dessutom har kommittén
efter särskilda remisser afgifvit utlåtanden i åtskilliga ärenden.
Efter utlämnandet af sitt betänkande om behandling av alkoholister
bär kommittén, som redan tidigare förehaft frågan om förändrad lagstiftning
angående fattigvården, återupptagit behandlingen af denna fråga, i
sammanhang hvarmed kommittén sett sig föranlåten att äfven göra lösdrifvar-
och barnavårdslagstiftningarna till föremål för eu mer eller mindre
ingående behandling. Till följd af åtskilliga under de senaste åren genomförda
lagstiftningsarbeten på fattigvården närstående områden, särskilt
lagen om allmän pensionsförsäkring, har det, sedan förslag till fattigvårdslag
redan blifvit upprättadt, visat sig nödvändigt att i väsentliga delar
omlägga detta förslag. Sedan arbetet i denna del numera blifvit slutfördt,
får kommittén härmed i underdånighet framlägga sitt betänkande härom,
innefattande förslag till lag om fattigvården och till en del därmed sammanhängande
författningar jämte motiver, historik, statistiska undersökningar samt
redogörelse för fattigvårdslagstiftning och fattigvård i en del främmande länder.
Såsom af motiverna framgår, afser kommittén att i samband med
det till kommittén lämnade uppdraget att omarbeta barnavårdslagstiftningen
ytterligare behandla en del spörsmål rörande samhällets understödsverksamhet
för minderåriga. Genom hvad i fattigvårdslagstiftningen föreslagits,
har alltså frågan om denna sida af understödsverksamheten icke blifvit slutgiltigt
behandlad.
För att ligga till grund för kommitténs arbeten rörande fattigvården
har till kommittén öfverlämnats följande hos Eders Kungl. Maj:t gjorda
framställningar:
1) riksdagens skrifvelse den 12 maj 1899, däri riksdagen anhållit,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes för riksdagen framlägga förslag dels till
ändring eller förklaring af 1 § uti gällande förordning angående fattigvården,
dels ock till skärpta och mera effektiva bestämmelser mot familjeförsörjare,
som af lättja eller liknöjdhet försumma sin försörjningsplikt,
VI
jämte af öfverståtliållarämbetet, Konungens befallningshafvande och kammarrätten
öfver samma skrifvelse afgifna yttranden;
2)
riksdagens skrifvelse den 19 april 1901 med anhållan om ändring
af gällande fattigvårdsförordning i syfte att vinna skärpta och mera effektiva
bestämmelser mot sådana fäder till oäkta barn, som af lättja eller
liknöjdhet försumma sin försörjningsplikt, jämte öfverståthållarämbetets,
Konungens befallningshafvandes och kammarrättens öfver skrifvelsen afgifna
utlåtanden;
3)
riksdagens skrifvelse den 17 maj 1901 angående undanrödjande
af de olägenheter, som för gränskommuner vore förenade med skyldigheten
att utgifva fattigvård till från utlandet ditförpassade nödställda undersåtar,
jämte yttranden af Konungens befallningshafvande i Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Älfsborgs, Värmlands och Jämtlands län samt kammarrätten;
4)
riksdagens skrifvelse den 12 april 1902 om sådan ändring i gällande
lagstiftning om kvinnas valbarhet till ledamot i fattigvårdsstyrelse,
att dylik befogenhet otvetydigt måtte tillkomma äfven gift kvinna, äfvensom
yttranden öfver samma skrifvelse af öfverståtliållarämbetet, Konungens
befallningshafvande och kammarrätten;
5)
landsföreningens för kvinnans politiska rösträtt skrifvelse den 30
april 1905 med hemställan att riksdagens under 4:o) upptagna skrifvelse
snarast möjligt måtte företagas till behandling;
6)
riksdagens skrifvelse den 12 maj 1905 om ändrade bestämmelser
beträffande hemortsrätt och därmed sammanhängande förhållanden samt om
föreskrifter i syfte att utsträcka statens skyldighet att ersätta fattigvårdskostnad,
som fattigvårdssamhälle måst vidkännas för personer, Indika länge
varit borta från samhället, samt för sinnesslöa, fallandesjuka och med dylika
personer jämförliga m. in.;
7)
riksdagens skrifvelse den 20 maj 1905 rörande förbättringar i den
enskilda och kommunala sinnessjukvården, jämte ett af medicinalstyrelsen
den 23 april 1906 däröfver afgifvet utlåtande, innefattande förslag till
ändring i vissa delar af fattigvårdsförordningen;
8)
betänkande rörande ordnande af fosterbarnsvården m. m., afgifvet
den 27 januari 1897 af den för ändamålet den 16 november 1894 tillsatta
kommitté, hvilket betänkande jämväl innehåller förslag till ändring i
12, 40, 41 och 43 §§ fattigvårdsförordningen, jämte af öfverståthållarämbetet,
Konungens befallningshafvande, direktionen öfver allmänna barnhusinrättningen
i Stockholm, kammarrätten och medicinalstyrelsen öfver
nämnda förslag till ändringar i fattigvårdsförordningen afgifna yttranden;
VI
9)
eu af tredje allmänna svenska mötet för vården om sinnesslöa
gjord framställning om sådan förändring i gällande fattigvårdslagstiftning,
att livad däri stadgas om fattigvårdssamkälles rätt mot dem, som åtnjuta
fattigvård, icke blefve tillämpligt i fråga om den afgift, som af fattigvårdssamkälle
erlagts för någons intagande och underhåll vid skola, arbetshem
eller asyl för sinnesslöa;
10)
riksdagens justitieombudsmans skrifvelse den 1 juni 1908 angående
tolkning af 29 § fattigvårdsförordningen;
11)
fångvårdsstyrelsens skrifvelse den 29 maj 1912 angående understöd
åt fånges hustru och minderåriga barn;
12)
svenska fattigvårdsförbundets skrifvelse den 8 maj 1912 rörande
pensionering af fattigvårds- och barna vård sfunktionärer;
13)
skrifvelse af den 15 oktober 1913 från ledamoten af riksdagens
andra kammare Axel von Sneidern rörande hemortsrätt för dem, som
varit intagna å vissa uppfostringsanstalter, och om kommunernas befrielse
från vissa fattigvårdsbördor; samt
14)
skrifvelse från allmänna svenska prästföreningen angående de åtgärder,
som i fattigvårdslagstiftningen borde stadgas för att hjälpa de försummade
hemmen; hvarförutom till kommittén öfverlämnats
15)
handlingarna till Kung! Maj:ts utslag den 16 september 1909 i
anledning af besvär af Strömstads fångvårdsstyrelse rörande en persons sändande
ur riket.
Härjämte hafva direkt till kommittén inkommit eu del framställningar
rörande olika delar af fattigvården, hvilka framställningar af kommittén
mer eller mindre utförligt behandlats i dess betänkande. Bland dessa framställningar
må här särskild! erinras om en skrifvelse af den 26 november
1907 från den s. k. tuberkuloskommittén, hvari framhålles nödvändigheten
af lagbestämmelser rörande vård af understödstagare, som lida af
tuberkulos.
Af Eders Kungl. Maj:t har vidare till kommittén remitterats, för att
tagas i öfvervägande vid fullgörande af det kommittén förut gifna uppdrag,
dels en i december 1910 dagtecknad petition från en del inom
Stockholms stad och län bosatta personer rörande afgifvande af särskilda
förslag till lagstiftning om utom äktenskap födda barns och deras mödrars
rättsliga ställning samt om effektiva bestämmelser mot gifta familjeförsörjare,
som försummat sin försörjningsplikt, dels en vid fattigvårdsmöte i
Malmö i november 1910 fattad resolution om mera effektiva åtgärder emot
försumliga och tredskande försörjare och behandling af detta ämne sär
-
Vill
skilclt för sig utan afbidan på fattigvårdslagstiftningsreformen i öfrig!.
Vid remiss af nämnda framställningar, som jämväl öfverlämnats till lagberedningen,
har Eders Kung! Maj:t förordnat, att lagberedningen och kommittén
skulle imdersöka, huruvida de ärenden, som i petitionerna afsåges,
skulle kunna särskild! för sig behandlas och, därest sådan behandling
funnes kunna äga rum, snarast möjligt inkomma med förslag till lagstiftning
i berörda hänseende, äfvensom förklarat, att lagberedningen och kommittén
skulle äga att, i den mån sådant funnes lämpligt, sammanträda för
gemensamma öfverläggningar i förevarande ämnen.
Då frågan om de utom äktenskap födda barnens och deras mödrars
rättsliga ställning utgör ett ämne, som hufvudsakligen tillhör civilrätten,
har uppgiften att afgifva förslag till lag härom ansetts böra tillkomma lagberedningen.
Redan innan samarbetet med lagberedningen upptogs, hade
inom kommittén utarbetats förslag till bestämmelser rörande införsel uti
lön m. m. för utbekommande af försörjningsbidrag och om emigrationsförbud
för vissa försörjnings pliktiga. Då sedermera under samarbetet mellan
lagberedningen och kommittén ansetts lämpligast, att bestämmelserna härom
erhölle karaktären af civillag, har lagberedningen åtagit sig att under
samverkan med kommittén utarbeta förslag till dylika bestämmelser, och
kommer lagberedningen att under den närmaste framtiden framlägga förslag
dels till lag om införsel i aflöning, pension och lifränta till gäldande
af underhållsbidrag, dels till lag innefattande förbud för vissa uuderhållsskyldige
att afflytta från riket. Dessa förslag stå i ett intimt samband
med kommitténs förslag till lag om fattigvården, hvilket i hithörande
delar hvilar på den förutsättningen, att stadganden i nämnda afseenden
komma att gifvas utanför fattigvårdslagen. Särskilt stadganden om införsel
hafva en så stor betydelse för fattigvården, att dylika ej kunna
undvaras. Hvad beträffar de bestämmelser i öfrigt, som kommittén funnit
nödigt föreslå i fråga om åtgärder mot försumliga försörjare, hafva desamma
upptagits i det förslag till lag om fattigvården, som nu framlägges
(se 9 kap. af förslaget).
För att kunna erhålla en möjligast noggrann kännedom om den svenska
fattigvårdens faktiska tillstånd, hvarom någon mera omfattande utredning
förut ej varit verkställd, har kommittén gått i författning om infordrande
af uppgifter från rikets fattigvårdsstyrelser och från åtskilliga myndigheter
rörande sådana delar af fattigvårdsspörsmålet, som lämpligen ansetts
kunna belysas genom dylika uppgifter. Nämnda statistik har sedermera
bearbetats under ledning af byråchefen, filosofie doktorn Theofil Anders
-
IX
sou och bifogas såsom del III af kommitténs förslag. I de delar uppgifterna
härom varit ägnade att mera direkt belysa föreliggande spörsmål, hafva
i motiven till betänkandet upptagits siffror ur den statistiska redogörelsen.
II ärutöfver har kommittén emellertid tillgodogjort sig upplysningar
rörande den svenska fattigvården såväl från det betänkande rörande fattigvården,
som i februari 1907 under titeln »Reformlinjer för svensk fattigvårdslagstiftning»
afgifvits af en utaf centralförbundet för socialt arbete
(C. S. A.) tillsatt kommitté, som äfven ur de i tryck föreliggande förhandlingarna
vid »Första allmänna svenska kongressen för fattigvård och folkförsäkring
i Stockholm den 4—6 oktober 1906» samt förhandlingarna vid
eu del senare i olika delar af landet hållna fattig vårdsmöten.
För vinnande af en öfversikt af fattigvårdens utveckling hos oss har
vid betänkandet fogats såsom del II en öfversikt af den svenska fattigvårdens
historia, hvilken utarbetats af e. o. assessorn Lindstedt. Hvad
beträffar redogörelsen för fattigvårdslagstiftningen och fattigvården i en del
främmande länder har densamma i hvad den angår Schweiz och Frankrike
författats af undertecknad Pauli samt beträffande England af borgmästaren
Jakob Pettersson; öfriga delar hafva utarbetats af undertecknad Linders
samt kommitténs biträdande sekreterare. Undertecknad Linders har efter
Kuugl. Maj:ts tillstånd under en kortare tid sommaren år 1911 studerat
fattigvården i Danmark och Tyskland.
De särskilda författningsförslag, som härmed af kommittén öfverlämnas,
äro förslag till:
1)
lag om fattigvården;
2)
lag om ersättning i vissa fall af allmänna medel till vittnen i mål
enligt 77 § i lagen om fattigvården;
3)
kungörelse angående handlingar, som böra bifogas ansökning om
godtgörelse af statsmedel för fattigvårdskostnader;
4)
förordning om hvad iakttagas bör med afseende å nödställda svenska
medborgare, som från utländsk ort öfverlämnas till hemlandet;
5)
förordning angående ändrad lydelse af § 12 i förordningen den 6
augusti 1894 angående mantalsskrifning;
6)
förordning angående ändrad lydelse af § 14 i förordningen den 28
maj 1897 angående mantalsskrifning i Stockholm;
7)
förordning angående ändrad lydelse af § 12 i förordningen den
17 november 1905 angående mantalsskrifning i Göteborg;
8)
lag om ändrad lydelse af § 6 i lagen den 29 maj 1896 angående
blindundervisningen;
2 — Fattigvärdslagstiftniwgen. I. Afd. 1. **
9)
lag om ändrad lydelse af § 34 mom. 3 i lagen den 31 maj 1889
angående döfstumundervisningen; samt
10)
kungörelse angående ändrad lydelse af § 5 och § 6 mom. 1 i
lasarettsstadgan den 18 oktober 1901.
Vid författningsförslagen finnas fogade af kommittén uppgjorda förslag
till vissa normalreglementen, instruktioner och formulär.
Utöfver de sålunda i form af författningar framlagda förslagen hafva i
kommitténs motiver uttalats åtskilliga önskemål med hänsyn till anordningar,
som legat utanför fattigvårdens område, men ansetts vara af den betydelse
för fattigvården, att kommittén bort uttala sig därom. Kommittén
vill i sådant hänseende särskildt framhålla de uttalanden, som gjorts med
hänsyn till utvecklingen af sinnessjuk vår den (motiv. sid. 143 o. f.) samt
ordnandet af vården af svårare kroniskt sjuka (motiv. sid. 195 o. f.)
äfvensom rörande sambandet mellan fattigvård och politisk rösträtt (motiv,
sid. 439 o. f.).
Då en del af betänkandet förelegat i korrektur redan den 1 januari
1913, har det äldre stafningssättet bibehållits.
Undertecknade Björklund, Lindblom, Magnusson och Pauli åberopa de
af oss afgifna särskilda yttrandena.
De af Eders Kungl. Maj:t till kommittén remitterade handlingarna,
som härofvan upptagits under n:ris 1 —11 och 13—15, öfverlämnas tillika
med de till kommittén eljest inkomna handlingar, som beröra fattigvården.
Det under n:o 12 omförmälda ärende har ej något så direkt samband med
fattigvårdslagstiftningen, att det i detta sammanhang upptagits till behandling,
utan kommer kommittén att framdeles besvara nämnda remiss.
Underdånigst
JOHAN WIDÉN.
OLOF BJÖRKLUND. A. LINDBLOM. JACOB LINDERS.
E. O. MAGNUSSON.
EBBA PAULI.
Stockholm den 19 februari 1915.
AFDELNING 1.
LAGFÖRSLAG, REGLEMENTEN M. M.
1N N E HÅLESFÖRT EC KN1NG.
A. Lagförslag.
För slaf/ till
Sid
lag om fattigvården ......................................................••••■.......1
lag om ersättning i vissa fall åt allmänna medel till vittnen i mai enligt
77 § i lagen om fattigvården...................................................... 31
kungörelse angående handlingar, som böra bifogas ansökning om godt
görelse
af statsmedel för fattigvårdskostnader .............................. 32
förordning om hvad iakttagas bör med afseende å nödställda svenska
medborgare, som från utländsk ort öfverlämnas till hemlandet.........
34
förordning angående ändrad lydelse af § 12 i förordningen den 6 augusti
1894 angående mantalsskrifning................................................... 36
förordning angående ändrad lydelse af § 14 i förordningen den 28 maj
1897 angående mantalsskrifning i Stockholm................................. 37
förordning angående ändrad lydelse af § 12 i förordningen den 17 november
1905 angående mantalsskrifning i
Göteborg........................ 38
lag om ändrad lydelse af § 6 i lagen den 29 maj 1896 angående blindundervisningen
........................................................................ 39
lag om ändrad lydelse af § 34 mom. 3 i lagen den 31 maj 1889 angående
döfstumundervisningen ................................  40
kungörelse angående ändrad lydelse af § 5 och § 8 mom. 1 i lasarettsstadgan
den 18 oktober 1901......................................................
B. Förslag till normalreglementen m. m.
Förslag till
fattigvårdsreglemente för kommuner i allmänhet.............................. 45
>
» större kommuner .................................... 56
reglemente för ålderdomshem (fattiggård) ....................................... 64
»
» arbetshem ............................................................ 69
instruktion för statens fattigvårdsinspektör......................
76
»
»
»
fattigvård sinstruktörer ................................. 80
Formulär
till protokoll öfver utredning enligt 52 § i lagen om fattigvården ...... 83
A.
LAGFÖRSLAG
Rörslag
till
LAG
om fattigvården.
1 Kap.
Om offentlig fattigvård och enskildas försörjningsplikt.
1 §.
liefinnes minderårig eller den, som i följd af ålderdom eller sjukdom
eller af annan anledning är oförmögen att genom arbete försörja sig, sakna
medel till sitt lifsuppehälle, skall han, där hans behof icke annorledes afhjälpes,
af det allmänna erhålla fattigvård, på sätt i denna lag sägs.
Fattigvård, som här afses, omfattar nödtorftigt underhåll och erforderlig
vård samt för minderårig jämväl uppfostran.
Med minderårig förstås i denna lag den, som icke fyllt femton år.
2 §•
För beviljande af fattigvård i andra fall än dem, hvilka i 1 § omförmälas,
äger fattigvårdssamhälle bestämma de grunder, som böra af samhällets
fattigvårdsstyrelse iakttagas. Har sådant bestämmande ej skett,
ankommer på styrelsen att meddela fattigvård, i den mån styrelsen pröfvar
nödigt.
3 §.
Föräldrar äro pliktiga att utan fattigvårdssamhälles betungande försörja
sina minderåriga barn. Enahanda försörjningsplikt åligger man gentemot
hustrun.
1 — Fattigvårdslagstiftningen. I. Afd. 1.
2
I Girigt åligger det föräldrar och barn att i man af behof, å ena,
samt förmåga, å andra sidan, försörja hvarandra, så att de ej falla fattigvården
till last. Försörjningsplikt, som här sägs, åligger ock hustru gentemot
mannen.
4 §.
Där på grund af särskilda författningar husbonde eller arbetsgivare
har att lämna underhåll och vård åt tjänare eller arbetare, åligger det
honom att gentemot det allmänna ansvara för att detta fullgöres, så att
tjänare och arbetare ej falla fattigvården till last.
2 kap.
Om fattigvårdssamhälle.
5
§.
Hvarje socken på landet samt hvarje stad eller köping, som har egen
kommunalförvaltning, utgör ett fattigvårdssamhälle, som har att för sig
ordna sin fattigvård.
Hafva två eller flera socknar å landet gemensam kommunalförvaltning,
skola de anses såsom ett fattigvårdssamhälle.
6
§•
Två eller flera kommuner må förena sig att tillsammans utgöra
ett fattigvårdssamhälle. Framställning om tillstånd till sådan förening göres
hos Konungens befallningshafvande, som, efter det erforderlig utredning
ägt rum, öfverlänmar ärendet jämte eget yttrande till Kungl. Maj:t för
pröfning, huruvida och under livilka villkor förening må ske.
Fråga om dylik förening må äfven väckas af Konungens befallningshafvande,
som därom inhämtar yttrande från kommunerna och, därest
dessa samtycka till föreningen, i öfrigt förfar på sätt ofvan är sagdt.
battigvårdssamhälles beslutanderätt utöfvas å landet vid kommunalstämma
eller, där kommunalfullmäktige äro utsedda, af dessa samt i stad
af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, å allmän rådstuga.
*
3
8 §.
Hvarje fattigvårdssainhälle skall hafva ett reglemente för fattigvården,
innehållande de allmänna grunder för ordnande och handhafvande af samhällets
fattigvård, som anses erforderliga; dock må efter Konungens befallningshafvandes
bepröfvande mindre samhällen, hvilkas fattigvård är af
ringa omfattning, vara befriade från denna skyldighet.
Fattigvårdsreglemente antages af fattigvårdssainhället efter förslag af
fattigvärdsstyrelsen och skall underställas pröfning af Konungens befallningshafvande,
som har att antingen oförändradt fastställa eller ock
ogilla detsamma.
3 kap.
Om fatt ig vårdsstyrelse.
9 §■
I hvarje fattigvårdssainhälle skall finnas en fångvårdsstyrelse.
10 §.
Fattigvärdsstyrelsen har att ombesörja alla de angelägenheter inom samhällets
fattigvård, som äro att hänföra till förvaltning och verkställighet.
I sådant hänseende åligger fattigvärdsstyrelsen särskild!:
att bestämma, i hvilka fall och under hvilka former fattigvård skall
meddelas;
att förvalta alla till fattigvården anslagna eller eljest hörande medel,
fastigheter och annan egendom;
att hvarje år aflämna utgifts- och inkomstförslag för fattigvården
under det nästföljande året, föra fullständiga räkenskaper öfver de medel,
styrelsen har om händer, samt lämna redovisning för sin förvaltning, allt
i öfverensstämmelse med kommunallagarna;
att föra förteckning öfver dem, som åtnjuta fattigvård, och afgifva
statistisk redogörelse angående fattigvården jämlikt de föreskrifter, som
Konungen låter utfärda;
4
att i ärenden, som röra fattigvården, företräda fattigvårdssamhället
och bevaka dess rätt; samt
att hos fattigvårdssamhället göra framställningar rörande de på samhällets
beslut ankommande åtgärder, som fattigvårdsstyrelsen finner böra
vidtagas för fattigvårdens ändamålsenliga ordnande och handhafvande.
11 §.
1
mom. Ledamöter i fattigvårdsstyrelsen utses af fattigvårdssamhället
till det antal, som med hänsyn till samhällets vidd och folkmängd erfordras,
dock å landet minst tre och i stad minst fem.
2
mom. Suppleanter för ledamöterna utses till halfva antalet af
dessa eller, om ledamöternas antal ej är jämnt, till det antal, som är närmast
öfver hälften.
12 §.
Ledamöter och suppleanter i fattigvårdsstyrelsen utses bland inom
fattigvårdssamhället bosatta svenska män eller kvinnor, som fyllt tjugofem år.
Med hänsyn till ämbets- eller tjänstemannaställning må landshöfding,
landssekreterare eller landskamrerare icke vara ledamot eller suppleant i fångvårdsstyrelse;
ej heller kronofogde eller länsman i fattigvårdsstyrelse inom
sitt distrikt. Af kommunen aflönad tjänsteman, som i och för sin befattning
är redovisningsskyldig inför fattigvårdsstyrelsen, må icke vara ledamot eller
suppleant i samma styrelse.
Beträffande villkoren i öfrigt för behörighet att vara ledamot eller
suppleant i fattigvårdsstyrelse, rätt att afsäga sig uppdraget samt ledamots
och suppleants tjänstgöringstid och afgång gäller å landet hvad om ledamot
i kommunalnämnd och i stad hvad om stadsfullmäktig är i kommunallagarna
stadgadt; dock att kvinna, endast om hon är gift, äger med
afseende å uppdrag, hvarom bär är fråga, tillgodonjuta den henne enligt
kommunallagarna tillkommande särskilda afsägelserätt.
13 §.
Kyrkoherden eller den hans ställe företräder är berättigad att deltaga
i fattigvårdsstyrelsens förhandlingar och beslut. Uti annexförsamling,
där komminister finnes anställd, äger denne eller den hans tjänst förestår
nämnda befogenhet, när kyrkoherden ej själf är tillstädes.
14
§.
Fattigvårdssamhälle utser bland fattigvårdsstyrelsens ledamöter ordförande
och vice ordförande att tjänstgöra för den tid, de äro valda till ledamöter.
Uppgift a den persons namn och bostad, som valts till ordförande,
skall ofördröjligen insändas till Konungens befallningshafvande, som later
meddela underrättelse därom i länskungörelserna.
Äro både ordföranden och vice ordföranden frånvarande från styrelsens
sammanträde, utser styrelsen inom sig ordförande för tillfället.
Fattigvårdsstyrelsen utser inom sig för hvarje år en kassaförvaltare.
15
§.
1
mom. Ordinarie sammanträden böra af fattigvårdsstyrelsen hållas i
män af behof och på regelbundet återkommande tider. Tid och ställe för
dessa sammanträden böra af styrelsen till allmänhetens kännedom kungöras.
Extra sammanträde hålles, da ordföranden finner sådant nödigt eller
minst halfva antalet af styrelsens ledamöter gör framställning därom. Kallelse
till sådant sammanträde meddelas på sätt styrelsen beslutar.
2
mom. Ärende må icke hos fattigvårdsstyrelsen till afgörande företagas,
så vida ej flera ledamöter än hälften af hela antalet äro tillstädes;
och bör, där ledamöterna endast äro tre, hela antalet tillstädesvara.
3
mom. Omröstning till beslut sker öppet, och tillkommer hvarje
röstande eu röst. Vid lika röstetal gäller den mening, ordföranden biträder.
Yal skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar, och skiljer lotten
mellan lika röstetal.
4
mom. Börande påföljd för uteblifvande från sammanträde, gäller
hvad i kommunallagarna är stadgadt om ledamot och suppleant i kommunalnämnd
eller om stadsfullmäktig.
16 §.
Vid fattigvårdsstyrelsens sammanträden skall föras protokoll, upptagande
styrelsens beslut och skälen därför.
Protokollet skall justeras antingen genast eller sist vid styrelsens nästa
sammanträde; dock kan styrelsen särskild! för hvarje gång uppdraga åt två
eller flera af sina ledamöter att jämte ordföranden verkställa justeringen.
17 §.
Ordföranden i fattigvårdsstyrelsen tillkommer:
(j
att befordra styrelsens beslut till verkställighet och för sådant ändamål
å styrelsens vägnar ingå aftal;
att föra eller låta föra protokoll vid styrelsens sammanträden;
att vårda styrelsens handlingar och ansvara för räkenskapernas ordentliga
förande;
att med laga verkan mottaga stämningar och andra meddelanden, som
skola delgifvas styrelsen; samt
att ombesörja all skriftväxling för styrelsen och själf eller genom
ombud inför domstolar och andra myndigheter företräda styrelsen och föra
dess talan.
18 §. ,
Ordföranden äger tillgodonjuta ej mindre den godtgörelse, som af
fattigvårdssamhället anslås för de honom genom uppdraget åsamkade kostnader
för skrifmaterialier, postporto samt skrifvare- och räkenskapshjälp,
än äfven, därest fattigvårdssamhället anser, att jämväl ersättning för det
med uppdraget förenade besvär må till honom utgå, arvode till belopp,
som samhället med hänsyn till arbetets omfattning finner skäligt.
19 §.
1
mom. På det fattigvårdsstyrelsen må blifva i tillfälle att fullgöra
den styrelsen åliggande undersökning och pröfning af fattigvårdsbehof samt
att öfva tillsyn öfver dem, som åtnjuta understöd, bör fattigvårdssamhället,
där ej dess fattigvård är af ringa omfattning, indelas i distrikt, hvart och
ett stående under närmaste uppsikt af en ledamot i styrelsen. Där inom
fattigvårdssamhälle genomförts annan efter dess särskilda förhållanden lämpad
arbetsfördelning mellan fattigvårdsstyrelsens ledamöter, ankommer på Konungens
befallningshafvandes pröfning, huruvida sådan anordning må godkännas.
2
mom. För ändamål, som i 1 mom. sägs, må fattigvårdsstyrelsen,
enligt bestämmande i fattigvårdsreglementet, kunna till sitt biträde kalla
därför skickade, inom fattigvårdssamhället bosatta män och kvinnor (vårdare),
hvilka, om förhållandena .så kräfva, kunna sammanslutas till särskilda
styrelser (distriktsstyrelser).
3
mom. Genom föreskrift i fattigvårdsreglementet må ock kunna uppdragas
åt fattigvårdsstyrelsen att bland inom samhället bosatta män och
kvinnor utse särskild styrelse att handhafva förvaltningen af anstalt eller
utförande af viss annan fattigvårdsstyrelsens angelägenhet.
4
mom. Därest fattigvårdssamhället anser nödigt att i fråga om upp
-
7
drag, sou) i 2 och 3 inom. sägs, meddela bestämmelser om skyldighet att
mottaga sådant och om tjänstgöringstid, må det kunna ske; dock att dessa
bestämmelser ej må göras strängare än de, som gälla om ledamöter i fattig
vårdsstyrelse.
20 §.
Där fattigvärdssamhället så aktar nödigt, äger samhället besluta, att
särskilda tjänstemän må af fattigvård sstyrelsen anställas för att utföra
något eller några af de göromål, som åligga ordföranden, eller att i andra
afseenden biträda vid fattigvårdens handhafvande.
21 §•
I fråga om granskning af fångvårdsstyrelse^ räkenskaper och förvaltning
gäller hvad i kommunallagarna finnes stadgadt.
Enhvar ledamot af fattigvårdsstyrelsen ansvarar gemensamt med de
öfriga för de medel, som styrelsen haft under sin förvaltning äfvensom för
de säkerhetshandlingar, mot hvilkas antaglighet han icke gjort anmärkningtill
protokollet. Denna ansvarighet fortfar, till dess förvaltningen blifvit
godkänd af fattigvärdssamhället eller, om klander anställes, af vederbörlig
domstol eller ock till dess natt och år efter räkenskapernas afkunnande
förflutit, utan att klander blifvit i laga ordning anställdt.
22 §.
De föreskrifter, som äro meddelade i detta kap., gälla ej för Stockholms
stad, utan lända i stället till efterrättelse förordningen angående kommunalstyrelse
i Stockholm samt de särskilda bestämmelser, som i afseende å organisationen
af fattigvården därstädes äro eller varda af Konungen fastställda.
För andra större städer, hvilkas fattigvårdsförvaltning icke lämpligen
kan i allo anordnas enligt de i detta kap. angifna grunder, äger Konungen
medgifva undantag från hvad däri blifvit stadgadt.
4 kap.
Om sökande och meddelande af fattigvård.
23 §.
Till någon komma i åtnjutande af fattigvård, göte anmälan därom
hos fattigvårdsstyrelsen i det fattigvårdssamhälle, där han vistas.
8
Anmälan må göras, förutom hos fattigvårdsstyrelsen, hos dess ordförande
eller annan ledamot af styrelsen eller hos den, som styrelsen kan
hafva utsett att mottaga sådan anmälan, eller hos prästerskapet i församlingen.
Har anmälan gjorts hos annan än ordföranden, vare den, som mottagit
anmälan, skyldig att ofördröjligen fortskaffa densamma till fattigvårdsstyrelsen
eller dess ordförande.
Polisman eller kronobetjänt, som finner någon vara i sådan belägenhet
att fattigvårdsstyrelsens ingripande är af nöden, bör därom göra anmälan
hos styrelsen.
Öafsedt om anmälan skett, åligger det fattigvårdsstyrelsen att ombesörja,
att den, som vistas inom samhället och finnes vara i behof af
fattigvård, erhåller sådan.
24
§.
. 1 mom- någon är i så trängande behof af fattigvård, att med dess
afhjälpande ej kan anstå, till dess fattigvårdsstyrelsen sammanträder, må
ordföranden tills vidare bevilja den nödställde fattigvård.
Enahanda befogenhet må, enligt bestämmande i fattigvårdsreglementet,
tilldelas annan ledamot af styrelsen eller tjänsteman hos densamma.
Fattigvård, som här sägs, må dock beviljas allenast för tiden till
styrelsens nästa sammanträde, då anmälan därom skall göras och i protokollet
antecknas.
2 mom. I fattigvårdssainhälle, där distriktsstyrelser finnas, må, enligt
föreskrift i fattigvårdsreglementet, åt sådan styrelse kunna uppdragas att
meddela fattigvård af visst slag eller i viss omfattning.
25
§.
Innan fråga om beviljande af fattigvård afgöres, skall fattigvårdsstyrelsen
gorå sig noga underrättad om den nödställdes lefnadsförhållanden
och fattigvårdsbehof samt undersöka, huru detta behof må på lämpligaste
sätt afhjälpas.
26
§.
Vid fattigvårdens handhafvande bör fattigvårdsstyrelsen låta sig angeläget
vara att lämna understöd på sådant sätt, att den behöfvande så vidt
möjligt må blifva i stånd att för framtiden genom eget arbete försörja sig och
de sina. Fördenskull bör fattigvårdsstyrelsen särskild! göra sig noga under
-
rättad om do arbetstillfällen, som gifvas, för att kunna anvisa arbete åt
hjälpsökande, hvilken är arbetsför, och, om arbetsförmedlingsanstalt finnes
i orten, i sådant syfte samarbeta med denna.
21 §.
Fattigvård meddelas genom
understöd i hemmet,
inackordering i enskildt hem (dier
vård å anstalt.
Fattigas försörjning medelst omgång (socken- eller rotegång) må
icke liga rum.
28 §.
Understöd i hemmet bör ej lämnas åt den, hvilkens behof är förorsakadt
af dryckenskap eller arbetsovillighet, och ej heller när anledning eljest
tinnes till antagande, att understödet icke kommer till behörig användning.
29
§.
inackordering af behöfvande får endast ske till personer, rörande
hvilkas lämplighet samt förmåga att uppfylla de skyldigheter, som för hvart
fall åligga dem, fattigvårdsstyrelsen genom föregående undersökning gjort
sig förvissad. Om utackorderingen skall upprättas skriftligt kontrakt, i
hvilket ömsesidiga skyldigheter och rättigheter noggrant angifvas.
Anbud å behöfvandes vårdande må ej infordras genom anställande af
auktion eller annat därmed jämförligt förfarande.
30
§.
Då understöd lämnats i hemmet eller understödstagare utackorderats
i enskildt hem, bör fattigvårdsstyrelsen vaka öfver att beviljadt understöd
behörigen användes och att de, som emottaga barn eller andra till vård,
fullgöra sina skyldigheter.
31
§.
Fattigvårdssamhälle skall hafva anstalt (ålderdomshem) för mottagande
af understödstagare, hvilka äro i behof af vård samt ej lämpligen kunna
understödjas i hemmet eller utackorderas.
Flera samhällen må förena sig om gemensam anstalt; skolande villkoren
för sådan förening samt de bestämmelser, som äro erforderliga för
skötseln af anstalten, upptagas i reglemente, som fastställes af Konungens
2 — Fcittigvårdslagstiftningen. I. Afd. 1.
10
befallningshafvande. Samhälle mä ock träffa öfverenskommelse om anlitande
af annat samhälle tillhörig anstalt.
Fattigvårdssamhälle, som pa grund af det ringa antalet understödstagare
kan anses icke vara i behof af anstalt, må efter Konungens befallningshafvandes
bepröfvande vara befriadt från skyldighet att anordna sådan.
32
§.
I fråga om anordningarna vid fattig vårdsanstalt, som i 31 § sägs, skall
iakttagas, att åt män och kvinnor beredes bostad i särskilda rum samt
att, därest sinnessjuka, sinnesslöa, tuberkulösa eller med svårare sjukdom
behäftade understödstagare intagas å anstalten, dessa vårdas i särskilda rum
eller afdelningar, så vida ej i särskilda fall annat finnes kunna ske utan
men för den sjuke eller öfriga understödstagare.
Där så ske kan, böra äkta makar få bo tillsammans för sig, om ej
någon af dem önskar annorlunda.
A anstalten bör tillfälle beredas till arbete för sådana understödstagare,
som äro i någon mån arbetsföra.
Barn öfver två år må icke annat än tillfälligtvis och till dess annan
anordning hunnit träffas intagas å fattigvårdsanstalt, där ej eu från den
öfriga anstalten skild afdelning för barns omhändertagande och vårdande
inrättats.
33
§.
För omhändertagande af dels behöfvande, hvilka äro i behof af anstaltsvård,
men ej lämpligen kunna emottagas eller behållas å anstalt, som omförmäles
i 31 §, dels ock försörjningspliktiga, Indika jämlikt stadgandet i
72 § 2 mom. af fångvårdsstyrelse förelagts arbete, skall för hvarje landstingsområde
finnas nödigt antal arbetshem. I den mån arbetshem icke kommit
till stånd genom fattigvårdssamhällen eller sammanslutningar af fattigvårdssamhällen
eller på annat sätt, har landstinget att, för beredande af tillfälle
för fattigvårdsamhällen inom landstingsområdet att få personer, som
bär sägs, omhändertagna, .draga försorg om upprättande af dylika hem.
Två eller flera landsting må förena sig om gemensamt arbetshem.
För stad, som ej deltager i landsting, skall arbetshem upprättas genom
stadsfullmäktiges försorg.
Män och kvinnor må ej intagas i samma arbetshem, så vida ej för
dem finnas fullständigt skilda afdelningar. Personer under aderton år må
ej intagas i arbetshem.
Arbetshem skall sta under ledning af eu styrelse cell vara försedt
med af Konungens befallningshafvande fastställdt reglemente.
34
g.
För uppförande af anstalt, hvarom i 31 och 33 §§ förmäles, skall
uppgöras plan, hvilken underställes Konungens befallningshafvande, som
pröfvar, huruvida anstalten är sa inrättad, att den uppfyller det ändamål,
som enligt denna lag därmed afses.
35
§.
Understödstagare, som på grund af kropps- eller sinnessjukdom, vanförliet
eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet är i behof af
vård å särskild anstalt, bör, så vidt ske kan, beredas dylik vård; och
har fattigvårdsstyrelsen att vidtaga erforderliga åtgärder för att förskaffa
honom inträde å sådan anstalt.
36
§.
Då minderårig, som af fattigvårdsstyrelsen omhändertagits, hunnit den
ålder samt nått den utveckling och stadga, att han kan anses i stånd att
försörja sig, har styrelsen att söka bereda honom lämplig tjänst eller anställning
samt tillse, att han erhåller nödig utrustning.
37
§.
Fattigvårdsstyrelsen bör verka därför, att samhällets invånare genom
försäkring, inträde i sjukkassor och understödsföreningar, insättning i
sparkassor eller annorledes bereda sig trygghet mot nöd vid arbetsoförmåga,
sjukdom eller andra olyckor; den hör ock i öfrig! söka att genom tjänliga
åtgärder förebygga framtida fattigvårdsbehof.
Om på grund af missväxt eller annan allmännare olycka nöd i större
utsträckning kan befaras uppkomma inom samhället, har fattigvårdsstyrelsen
att, i den mån åtgärder till nödens af hjälpande ankomma på annan myndighet,
hos denna göra den framställning, som af omständigheterna påkallas.
38
§.
Fattigvårdsstyrelsen bör låta sig angeläget vara att uppehålla samarbete
med föreningar eller enskilda, hvilka utöfva understödsverksamhet
inom samhället.
12
5 kap.
Om bidrag till fattigvården.
39
§.
Kostnaderna för fattigvården skola, i den män de ej kunna täckas
med afkastningen af fattig vårdssamhällets för fattigvården afsedda fastigheter
och kapital, inflytande bötesmedel, gåfvor och andra dylika inkomster,
bestridas genom tillskott efter de grunder, som för kommunalutskylders
utgörande i allmänhet äro stadgade.
40
§.
Har fattigvårdssamhälle för person, som är i behof af fattigvård
enligt 1 §, erlagt afgift för vård å statens anstalt för sinnessjuka, för hvilken
ersättning ej kunnat uttagas åt den vårdade eller för honom försörjningspliktig
person; och äro ej sådana omständigheter tor handen, att godtgörelse
lör vården enligt hvad i 62 § sägs skall lämnas af staten, då äger
det samhälle, där den vårdade har hemortsrätt eller som jämlikt 51 §
eljest har att svara för sagda afgift, att därför utfå godtgörelse af det
landsting, inom hvars område fattigvårdssamliället är beläget.
Lag samma vare beträffande afgift för vård, som lämnats å anstalt
för sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka, hvilken tillhör landsting eller
stad, som ej deltager i landsting, eller å enskild anstalt för sinnesslöa eller
fallandesjuka, hvilken åtnjuter statsbidrag eller blifvit af Konungen för
ändamålet godkänd.
41 §.
1
mom. Här fattig för vård intagits å anstalt för tuberkulösa eller
för vanföra, hvilken åtnjuter statsbidrag, gäller om fattigvårdssamhälles
rätt att utfå godtgörelse för utgifven vårdafgift hvad i 40 § sägs.
2
mom. Därest genom landstings försorg upprättas anstalt för personer,
som lida af annan kronisk eller obotlig sjukdom än i 1 mom. sägs,
bör tillfälle till vård åt fattiga sjuka där beredas; och må landstinget fastställa
en afgift, ej öfverstigande tre fjärdedelar af vårdkostnaden, som vederbörande
fattigvårdssamhälle har att erlägga för å sådan anstalt intagen
fattig.
liar fattigvårdssamhälle för vard af fattiga sjuka, som i nästföregående
stycke afses, å särskild anstalt eller å eu vid fattigvardsanstalt lör ändamålet
anordnad särskild afdelning, hvilken står under läkares tillsyn, beredt
vård, som af förste provinsialläkare intygas vara tillfredsställande, ma
det samhälle, som har att ansvara för vårdkostnaden, af vederbörande
landsting erhålla godtgörelse med eu fjärdedel af det belopp, hvartill nämnda
kostnad visas hafva uppgått.
För fattiga sjuka, som äro intagna a länslasarett eller af landsting
underhållen sjukstuga eller å annan, med länslasarett likställd sjukvårdsinrättning,
må afgift uttagas af fattigvårdssamhälle allenast efter det lägsta
belopp, som bestämts för å anstalten intagna patienters vård.
6 kap.
Om uppsikt öfver kommunernas fattigvård.
43
§.
Konungens befallningshafvande har att vaka öfver att fattigvården inom
länet i enlighet med denna lag och i öfrigt gällande stadganden ändamålsenligt
ordnas och kandliafves, så att de behöfvande komma i åtnjutande
af det underhåll och den vård, som omständigheterna påkalla.
44
§.
Jämte det öfvervakande af fattigvården, hvarom i 43 § sägs, skall tillsyn
öfver fattigvården utöfvas af eu för hela riket gemensam inspektionsmyndigliet,
angående hvars organisation och verksamhet Konungen meddelar
närmare bestämmelser.
7 kap.
Om hemortsrätt.
45 §.
I fråga om fattigvård skall svensk medborgare anses, med nedan
stadgade undantag, hafva hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle, inom hvilket
han senast varit mantalsskrifven utan att hafva under det år, som mantalsskrifningen
afser, kommit i åtnjutande af fattigvård, som, enligt hvad
i 49 § sägs, utöfva!'' inverkan på förvärf af hemortsrätt.
u
46
§.
.Den, som fyllt sextio år, kan därefter icke förvärfva ny hemortsrätt.
47
g.
1 mom. Hustru har, oberoende åt sin ålder, samma hemortsrätt som
mannen. I pplöses äktenskapet genom mannens död eller eljest, behåller
hustrun den hemortsrätt, hon under äktenskapet senast ägde, till dess
annan tillkommer henne.
- mom. Barn inom äktenskap har, så länge det är minderårigt, faderns
eller, där han är död och modern lefver, moderns hemortsrätt. Äro båda föräldrarna
döda, har barnet den hemortsrätt, som den sist aflidna ägde vid sm död.
Minderårigt barn utom äktenskap har samma hemortsrätt som modern
eller, om hon är död, den hon senast ägde.
Hen hemortsrätt barn äger, då det fyller femton år, behåller barnet,
tills det själf förvärfvar annan.
3 mom. Har man, som afflyttat från riket, kvarlämnat hustru, förvärfvar
hon hemortsrätt enligt bestämmelserna i 45 och 46 gg. Makarnas
i riket kvarvarande minderåriga barn hafva i sådant fall moderns hemortsrätt
och, om hon utvandrar eller dör, den hemortsrätt, hon då ägde. Återflyttar
mannen till riket, gäller hvad i 1 och 2 mom. sägs; dock att,
om hustrun under mannens frånvaro lörvärfvat hemortsrätt, makarna hafva
denna hemortsrätt, till dess mannen vunnit ny sådan; och skall hustruns
mantalsskrifning för det år, då mannen återflyttat, i afseende å förvärf af
hemortsrätt så anses, som om den gällt äfven mannen.
48
§.
Har någon, som varit intagen å sjukvårdsinrättning eller förbättringseller
uppfostringsanstalt, genom inrättningens eller anstaltens försorg för
fortsatt vård eller fostran öfverlämnats till enskildt hem, under villkor att
han fortfarande står under inrättningens eller anstaltens tillsyn, och har
han på grund af vistelsen i detta hem mantalsskrifvits i det fattig vårdssamhälle,
hvarest hemmet är beläget, gäller denna mantalsskrifning ej till
bestämmande af hans hemortsrätt.
49
g.
1 inom. Har någon under det år, för hvilket han mantalsskrifvits
inom visst fattigvårdssamhälle, åtnjutit fattigvård enligt 1 g, vinner han ej
hemortsrätt pa grund af nämnda mantalsskrifning. Hinder för förvärf af
hemortsrätt föran 1 eden dock icke1 af fattigvård, som bestått i
bekostande åt skolbarn af kläder, underhåll eller annat, som afser att
sätta dem i tillfälle att begagna skolundervisningen,
läkarhjälp eller medicin, som lämnats annorledes än i förening med
vård å sjukvårdsanstalt, hvarför ersättning skall utgå,
törlossningsl ljälp eller
begrafningskostnad,
eller af fattigvård af annat slag än bär nämnts, som icke omfattat längre
tid än trettio dagar.
2 mom. I fråga om inverkan pa förvärf af hemortsrätt likställes med
fattigvård, som någon själf åtnjutit, fattigvård, som åtnjutits af hans minderåriga
barn, så ock för mannen fattigvård, hvilken tilldelats hans hustru
eller under bestående äktenskap barn, som hon ägt före äktenskapet och som
hafva hennes hemortsrätt. Fattigvård åt barn utom äktenskap inverkar ej
på faderns förvärf af hemortsrätt.
8 kap.
Om fattigvårdssamhällens inbördes ersättningsskyldighet samt om godtgörelse för
fattigvård af staten in. m.
50
§.
Fattigvårdssamhälle, som enligt 1 § lämnat fattigvård åt någon, hvilken
har hemortsrätt inom annat samhälle, är berättigad! att erhålla ersättning
därför af det senare samhället på sätt här nedan sägs.
51
§.
Ersättning enligt 50 § utgår ej för fattigvård, som bestått i
bekostande åt skolbarn af kläder, underhåll eller annat, som afser att
sätta dem i tillfälle att begagna skolundervisningen,
läkarhjälp eller medicin, som lämnats annorledes än i förening med
vård å sjukvårdsanstalt, hvarför ersättning skall utgå,
förlossningshjälp eller
begrafningskostnad,
eller för fattigvård af annat slag än här nämnts, som icke omfattat längre
tid än trettio dagar.
Har fattigvården omfattat längre tid än trettio dagar, er sättes ej den
del däraf, som utgått för de första trettio dagarna.
52
§.
Har fattigvårdsstyrelse lämnat fattigvård, för hvilken den vill söka
ersättning af annat fattigvårdssamkälle, skall styrelsen ofördröjligen genom
förhör med den nödställde eller andra, som kunna meddela npplysning i
ämnet, införskaffa utredning angående
a)
den nödställdes namn, ålder, födelseort och civilstånd,
b)
fattigvårdsbehofvet och anledningen därtill,
c)
fattigvård, som han förut åtnjutit,
d)
senaste mantalsskrifningsort, eller, om den nödställde ej skulle
liga hemortsrätt därstädes, annan ort, hvarest lian antages hafva hemortsrätt,
samt
e)
personel’, som äro pliktiga att försörja den nödställde, och deras
ekonomiska ställning.
År den nödställde gift eller minderårig, skola uppgifter, motsvarande
de under a), c) och d) omförmälda, inhämtas jämväl rörande make eller
föräldrar.
De erhållna upplysningarna skola upptagas i protokoll, hvars riktighet
skall bestyrkas genom underskrift af den, som hållit förhöret, samt
så vidt möjligt af den, med hvilken förhöret hållits.
Därest uppgift ej kan erhållas i ett eller annat af ofvan angifna afseende^
skall detta anmärkas i protokollet.
53
§.
Fattigvårdsstyrelse, som vill, att annat fattigvårdssamkälle skall utgifva
ersättning för fattigvård eller öfvertaga försörjningsskyldigketen för behöfvande,
skall därom ofördröjligen hos fattigvårdsstyrelsen i detta samhälle
göra skriftlig anmaning, hvarvid skall fogas afskrift af protokoll öfver förhör
enligt 52 § jämte uppgift å fattigvårdskostnaden, så vidt den då kan
angifvas.
Tillställande af anmaning må ske genom allmänna posten, och gäller
därvid rekommendationsbevis å försändelsen till den sökta fattigvårdsstyrelsen
såsom bevis om tillställandet.
54 §.
llestrides krafvel eller har svar icke erhållits inom tjugo dagar efter
tillställandet eller, i fall som i 53 § andra stycket sägs, efter försändelsens
utlämnande å postanstalt, äger fattigvårdsstyrelsen att hos Konungens befall
-
IT
uingshafvande i länet anhängiggöra sin talan; och hitoge därvid bevis
att anmaning skett jämte de handlingar, som enligt 53 § skola åtfölja
anmaningen, vid äfventyr, om det försummas, att talan ej upptages
till pröfning.
tiar anmaning gjorts hos ett fattigvårdssamhälle, men anledning sedermera
yppats, att understödstagaren äger hemortsrätt inom annat fattigvårdssamhälle,
må talan föras mot detta samhälle, ändå att anmaning hos
dess fattigvårdsstyrelse ej föregått. Talan utan föregående anmaning må
ock föras, därest vid förhör enligt 52 § upplysning icke vunnits, hvilket
samhälle ersättnings- eller försörjningsskyldigheten åligger.
55
§.
Talan, som i 54 § sägs, skall anhängiggöras inom sextio dagar, efter det
fattigvård, för hvilken rätt till ersättning förefinnes, börjat utgå, eller, om
fattigvården icke lämnats af den sökande fattigvårdsstyrelsen, inom samma
tid, efter det kostnaden för fattigvården af styrelsen guldits, vid äfventyr,
om det försummas, att rätt till ersättning för fattig vårdskostnad, som utgifvits
mer än sextio dagar före • det ansökningen hos Konungens befallningshafvande
gjordes, anses förfallen.
Hvad sålunda stadgats gäller ej för det fall att fångvårdsstyrelse,
hos hvilken anmaning gjorts enligt 53 §, förklarat sig godkänna kraf vet,
men ersättning sedermera ej lämnats.
56
§.
Konungens befallningshafvande hör öfver ansökningen fattigvårdsstyrelsen
i det eller de samhällen, mot hvilka krafvet riktas, samt införskaffar
genom parterna eller låter själf införskaffa den ytterligare utredning,
som må vara behöflig för målets pröfning.
Finnes anledning till antagande, att den nödställde har hemortsrätt
inom fattigvårdssamhälle i annat län, öfverlämnas målet till handläggning
af Konungens befallningshafvande därstädes.
57
§.
Fortgår fattigvården, efter det hemortssamhället godkänt krafvet eller
ådömts ersättningsskyldighet, är fattigvårdsstyrelsen i det samhälle, som
utgivit fattigvården, pliktig att inom tre månader efter hvarje kalenderhalfårs
utgång tillsända fattigvårdsstyrelsen i hemortssamhället räkning å
3 — Fdttigvårdslagstiftningen. I. Afd. 1.
18
kostnaden under halfåret, vid äfventyr, om det försummas, utan att skälig
anledning därtill visas, att rätten till ersättning för sagda kostnad förloras.
58
§.
Fattigvårdsstyrelse, som underlåtit att svara å gjord anmaning om
ersättning för utgifven fattigvård eller utan grundad anledning bestridt
framställdt kraf, må kunna förpliktas att ersätta den sökande fattigvårdsstyrelsen
dess kostnader i målet.
59
§.
Ilar fattigvardssamkälle utgifvit fattigvård åt någon, som har hemortsrätt
i annat fattigvårdssamhälle, under förhållanden, hvilka synas utvisa,
att behofvet af fattigvård kommer att blifva varaktigt, äger fattigvårdsstyrelsen
i förstnämnda samhälle att hos fattigvårdsstyrelsen i det andra samhället
påfordra hans hemsändande eller därom själf besörja, sedan fattigvårdsstyrelsen
i hemortssamhället lämnats tillfälle att därmed själf taga
befattning. Sistnämnda styrelse äger ock påfordra hans hemsändande eller
låta själf afhämta honom.
Hemsändning, som här sägs, ma ej äga rum, då understödstagaren
däraf skulle lida men till sin hälsa eller hans utsikt till själfförsörjning
därigenom skulle väsentligt minskas eller han har stadigvarande bostad
hos skyldeman i rätt upp- eller nedstigande led eller hos syskon; ej heller
må hustru, hvilkens sammanlefnad med mannen upphört, mot sin vilja
sändas till samhälle, hvarest mannen vunnit hemortsrätt efter inflyttning,
som skett, sedan makarna börjat lefva åtskilda.
Fattigvårdsstyrelse äger att lios vederbörande polismyndighet erhålla
handräckning för verkställande af hemsändning eller afhämtning, om understödstagaren
utan skälig anledning vägrar att underkasta sig densamma.
Ilar fattigvårdsstyrelse öfversändt någon, som i nödstall dt tillstånd
befunnit sig inom fattigvårdssamhället, till annat fattigvårdssamhälle annorledes
än i denna ts medgifves, är förstnämnda samhälle pliktigt att ersätta
kostnad, som genom öfversändandet kan hafva ådragits det andra samhället,
men för hvilken detta eljest icke varit skyldigt att ansvara.
Hemortssamhälle är pliktigt att ersätta skälig kostnad för hemsändning,
som ägt rum i enlighet med denna §.
Om uttagande af ersättning, som skall utgå enligt denna §, gäller
hvad som stadgats om ersättning för fattigvård af hemortssamhälle, dock
att anmaning enligt 53 £ ej är erforderlig.
60 &
Där offentlig myndighet eller allmän anstalt eller inrättning, som
enligt gällande föreskrifter åt någon lämnat underhåll och vård, hvarför
fattigvårdssamhälle är pliktigt att gifva ersättning, vill utfå sådan, anhängiggöres
talan härom hos Konungens befallningshafvande; och gäller
om målets behandling hvad i 56 § sägs.
61 §.
Godtgörelse af landsting för vårdkostnad, hvarom i 40 och 41
formales, skall sökas inom två år, efter det kostnaden af fattigvardsstvre 1-  sen utgifvits, vid äfventyr, om det försummas, att rätt till godtgörelse för
den kostnad förfallit. Har fråga om skyldighet att vidkännas kostnaden
varit föremål för tvist, räknas tiden från det tvisten slutligen afgjorts.
Därest godtgörelse vägras för vårdkostnad, som här sägs, äger fattigvårdsstyrelsen
att hos Konungens befallningshafvande föra talan om utfående
däraf; och gäller om målets behandling i motsvarande tillämpning hvad som
stadgas i 56 §.
62 §.
För fattigvård, som enligt 1 § lämnats någon, hvilken icke är svensk
medborgare eller hvilkens hemortsrätt ej kan utrönas, erhåller vederbörande
fattigvårdssamhälle, där ersättning för fattigvården ej kan uttagas hos enskild
person, godtgörelse af staten.
Hav någon oafbrutet under minst fem år vistats utom det fattigvårdssamhälle,
hvarest han har hemortsrätt, utan att under denna tid hafva af
samhället åtnjutit fattigvård, och har samhället därefter fått bekosta fattigvård
enligt 1 § åt honom, hans minderåriga barn eller hustru, hvilka
jämväl under nämnda tid oafbrutet vistats utom samhället utan att därunder
hafva af detsamma åtnjutit fattigvård, gäller om godtgörelse af staten
för fattigvården hvad i föregående stycke stadgats.
Fattigvård, som omförmäles i 51 §, godtgöres dock af staten endast
för det fall att understödstagaren icke är svensk medborgare.
63 §.
1 mom. Till fångvårdsstyrelse erhålla godtgörelse af staten för fattigvård,
göres ansökning därom hos Konungens befallningshafvande för
hvarje år inom januari månad året efter det, då fattigvården af fattigvårdssamhället
utgifvits. Har fattigvårdsstyrelsen sökt att af annat fattig
-
20
vårdssamhälle eller enskild person utfå ersättning för fattigvårdskostnad,
men talan därom ogillats, räknas tiden för sökande af godtgörelse från
det Konungens befallningshafvandes utslag i tvisten vunnit laga kraft mot
samhället eller, om det öfverklagats, från det kammarrättens utslag blifvit
fattigvårdsstyrelsen delgifvet.
Det åligger Konungens befallningshafvande att granska de ansökningar,
som inkommit, och före den 15 nästföljande mars insända dem
jämte eget utlåtande till Ivungl. Maj:t.
2
mom. Har fattigvård lämnats någon, som ej är svensk medborgare,
skall fattigvårdsstyrelsen dessutom, med öfverlämnande af tillgängliga handlingar
rörande den nödställdes person, födelseort och hemortsrätt jämte
de öfriga upplysningar, hvilka genom förhör med honom eller annorledes
kunna erhållas angående berörda omständigheter och den tid, som förflutit,
sedan han lämnade sitt hemland, inom trettio dagar efter den dag, då fattigvården
började utgå, hos Konungens befallningshafvande göra framställning
om den nödställdes hemsändande. Försittes nyssnämnda tid, skall rätt
till ersättning för fattigvård, som utgifvits mer än trettio dagar före
det ansökning gjorts hos Konungens befallningshafvande, anses förfallen.
I fall, där det icke enligt särskilda bestämmelser tillkommer Konungens
befallningshafvande att afgöra hemsändningsfrågan, skall densamma underställas
Kungl. Maj:ts pröfning.
3
mom. Konungen må med främmande makt under förutsättning af
ömsesidighet träffa öfverenskommelse om behandling af dess undersåtar här
i riket i fattigvårdshänseende och om godtgörelse för därvid nppkommen
kostnad.
4
mom. Angående fattigvård åt svensk medborgare, som af myndighet
i utlandet öfverlämnats till myndighet i svensk gränsort, är särskildt
stadgadt.
9 kap.
Om fattigvårdssamhälles rätt mot understödstagare och för dem försörjnings
pliktiga
personer.
64 §.
Då någon mottages till stadigvarande försörjning, äger fattigvårdsstyrelsen
i det samhälle, som bekostar fattigvården, att omhändertaga den
behöfvande då tillhörig egendom samt däraf bereda sig ersättning för den
fattigvård, som lämnas honom.
(55 §.
1
mom. Fattigvårdsstyrelse äger att af den, som åtnjutit fattigvård,
uttaga ersättning därför, i den mån styrelsen icke finner skäl till eftergift.
För fattigvård, som någon erhållit, innan han fyllt femton år, må ersättning
af honom dock icke uttagas.
2
mom. liar fattigvårdssamhälle tillskyndats kostnad för fattigvård,
som enligt 1 § lämnats någon, för hvilkens försörjning skyldeman eller
annan enskild person enligt 3 eller 4 § bort ansvara, äger fattigvårdsstyrelsen
att af den, hvilken ansvarigheten åligger, uttaga ersättning för
denna kostnad, i den mån styrelsen icke finner skäl till eftergift.
66 §.
fjär fattigvårdssamhälle till åtgärder för förebyggande af framtida
fattigvårdsbehof eller för ändamål, som i 37 § andra stycket sägs, anslagit
särskilda medel till fattigvårdsstyrelsens förfogande, ankommer det på fattigvårdssamhället
att bestämma, huruvida ersättningsskyldighet, hvarom i 65 §
stadgas, skall äga rum för understöd, som utlämnas af dessa medel.
67
§.
Anspråk på ersättning för fattigvårdskostnad af understödstagare eller
af försörjningspliktig, som i 3 § sägs, må icke göras gällande, där den ersättningsskyldige
genom att återbetala kostnaden eller någon del däraf kan
antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina.
68
§.
Har fattigvård enligt 1 § lämnats någon, för hvilkens försörjning
annan enligt 3 § är ansvarig, och finnes behofvet af fattigvård vara stadigvarande,
må den försörjningspliktige kunna åläggas att till fattigvårdssamhället
å lämpliga tider, så länge behofvet af fattigvård fortfar, utgifva
skäligt bidrag till den försörjningsberättigades underhåll.
Kommer den försörjningsberättigade eller den försörjningspliktige i förändrade
förhållanden, må försörjningsbidraget utan hinder af förut meddeladt
beslut jämkas efter som skäligt finnes.
Talan om utbekommande af ersättning enligt 65 § äfvensom om
utgifvande af försörjningsbidrag, som i 68 § sägs, ankängiggöres hos
Konungens befallningshafvande i länet; och gäller om målets behandling i
motsvarande tillämpning hvad i 56 § stadgas.
70 §.
Talan om ersättning för fattigvårdskostnad af understödstagare eller
försörjningspliktig skall anhängiggöras inom två år, efter det fattigvården
börjat utgå, vid äfventyr, om det försummas, att rätt till godtgörelse för
kostnad, som utgifvits mer än två år före det ansökningen gjordes, anses
förfallen. Har fråga om skyldighet att vidkännas fattigvårdskostnad vant
föremål för tvist mellan fattigvård ssamhällen, må det samhälle, som känts
skyldigt att bekosta fattigvården, äfven om mer än två år förflutit från det
fattigvården börjat utgå, föra talan, som här sägs, inom sextio dagar,
efter det Konungens befallningshafvandes utslag i tvisten vunnit laga kraft
mot samhället eller, om det öfverklagats, efter det kammarrättens utslag
delgifvits fattigvårdsstyrelsen.
71
§•
Hen, som åtnjuter fattigvård, står under fattigvårdsstyrelsens tillsyn.
Hörande fattigvårdsstyrelsens myndighet öfver den, som intagits å
tattigvårdssamhället tillhörig fattigvårdsanstalt, som i 31 § sägs, gäller hvad
därom stadgats i det af Konungens befallningshafvande fastställda reglementet
för fattigvården. Öfver personer, som intagits i dylik fattigvårdsanstalt,
gemensam för flera samhällen, eller i arbetshem, äger anstaltsstyrelsen
myndighet i enlighet med det för anstalten fastställda reglementet, I reglemente
må icke medgifvas användande af inneslutning i mörkt enrum eller
prygel. För gossar under femton år och flickor under tolf år må aga användas.
72
§.
1 mom. Hen, som enligt 1 § åtnjuter fattigvård, hvilken icke är
allenast tillfällig, eller som för egen försörjning är intagen å fattigvårdsanstalt,
är skyldig att efter sin förmåga förrätta arbete, som af fattigvårdsstyrelsen
eller å dess vägnar anvisas.
2 mom. Don, livilkens minderåriga huru eller hustru enligt 1 §
ntnjuter fattigvård, Korn icke är allenast tillfällig, är skyldig att etter föreläggande
af fattigvardsstvrelsen inställa sig till och etter sin förmåga tull''
göra honom anvisadt arbete; dock må sådant föreläggande ej gifvas honom,
så länge honom ålagdt försörjningsbidrag utgöres eller lian eljest söker att
efter förmåga försörja sig och de sina.
För delgifning af föreläggande, som här sägs, har polismyndighet att
pa begäran meddela handräckning utan kostnad för fångvårdsstyrelse!!.
Underlåter försörjningspliktig att efterkomma föreläggande, som i 72
i; 2 mom. sägs, har Konungens befallningshafvande att meddela handräckning
för hans inställande till arbetet.
Lag samma vare, om understödstagare eller försörjningspliktig, som är
intagen å fattigvårdsanstalt, obotligen afviker från anstalten.
74
§.
1
mom. Försörjningspliktig, som jämlikt 7 2 ^ 2 mom. intagits i tattigvårdsanstalt
eller eljest efter fattigvårdsstyrelsens föreläggande fullgör arbete,
må, ändå att fattigvård utgår till hans minderåriga barn eller hustru, icke
vidare kvarliållas å anstalten eller i arbetet, när anledning föreligger att
antaga, att han skall söka efter förmåga försörja sig själf och de sina.
2
inom. Ilar någon, som gjort sig förfallen till bettleri eller lösdrifveri,
på grund däraf att han varit i behof af fattigvård, enligt gällande bestämmelser
öfverlämnats till fattigvårdsstyrelsen och för vård intagits å fattigvårdsanstalt,
vare han ej berättigad att lämna anstalten, med mindre anledning
tinnes att antaga, att han utanför anstalten skall ärligen försörja sig.
75
§.
Försörjningspliktig, hvilken utför honom på grund af stadgandet i 72
2 mom. förelagdt arbete, anses därmed fullgöra honom åliggande skyldighet
att ersätta kostnad för fattigvård, som under tiden tilldelas hans
minderåriga barn eller hustru.
76
§.
Undandrager sig någon, som intagits å anstalt eller inställt sig eller
hämtats till förrättande af arbete utanför anstalt, att fullgöra anvisadt arbete,
eller lämnar han utan tillstånd arbetet, eller visar han tredska att
efterkomma gifna föreskrifter, eller gör han sig skyldig till uppförande,
som strider mot sedlighet eller god ordning, äger fattig vårdsstyr elsen, där
han icke är till arbete oförmögen, tilldela honom varning med erinran om
den påföljd, som i 77 § omförmäles.
Styrelse för fattigvårdsanstalt, för hvilken tinnes af Konungens befallningshafvande
fastställdt reglemente, må jämväl enligt stadgande i reglementet
kunna meddela i anstalten intagen person sådan varning, som
nyss är sagd.
Öfver beslut om varning skall föras protokoll. Beslutet meddelas den
felande muntligen inför styrelsen, som beslutat varningen, eller skriftligen
genom delgifning af utdrag af protokollet; och har polismyndighet att på
begäran verkställa sådan delgifning utan kostnad för styrelsen.
Därest den felande ej låter rätta sig af varning, som i 7 6 § sägs,
må fattigvårdsstyrelsen eller, där varning meddelats af styrelse för anstalt,
denna styrelse, med bifogande af bevis om varningen och tillgänglig utredning
i ärendet, anmäla saken hos allmänna åklagaren; och ankommer på
denne att, efter förhör i saken, hos Konungens befallningshafvande göra
framställning om den felandes dömande till tvångsarbete.
Sedan ytterligare förhör i saken ägt rum samt erforderlig utredning
förebragts, i hvilket afseende Konungens befallningshafvande jämväl äger
förordna om förhör vid domstol, må Konungens befallningshafvande ålägga
den felande tvångsarbete eller, då mildrande omständigheter förekomma,
låta bero vid varning. Där tvångsarbete ålägges, skall tiden därför bestämmas
till minst en och högst sex månader; är fråga om någon, som på
grund af lättja, liknöjdhet eller dryckenskap försummat sin försörjningsplikt,
må tiden för tvångsarbetet höjas till ett år.
Har den, om hvilkens dömande till tvångsarbete framställning gjorts,
afvikit från anstalt, där han varit intagen, eller förekommer eljest anledning
att han håller sig undan, må Konungens befallningshafvande kunna
förordna om hans häktande i afbidan på att målet afgöres eller utslag,
hvarigenom tvångsarbete ådömts, vinner laga kraft.
78 g.
Tvångsarbete skall förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt. Därest (bni
dömde på grund af nedsatt arbetsförmåga (iller af annan anledning icke
lämpligen bör intagas i tvångsarbetsanstalt, skall lian, enligt de närmare föreskrifter,
som Konungen meddelar, i stället intagas i länsfängelse eller
kronohäkte och där hållas till lämpligt arbete.
Där någon, som icke nått myndig ålder, på fattigvårdssamhålles bekostnad
åtnjuter vård utanför sina föräldrars eller målsmans hem, har samhällets
fattigvårdsstyrelse målsmansrätt öfver honom.
Öfver den, som enligt 36 § genom fångvårdsstyrelse^ försorg beredts
tjänst eller anställning, bör styrelsen, ändå att han icke åtnjuter fattigvård,
fortfarande öfva tillsyn, så länge han ännu icke uppnått myndig ålder;
och äger styrelsen, intill dess sådan person fyllt aderton år, för honom utse
tjänst eller anställning, hvilken han icke utan dess tillstånd må lämna före
denna ålder.
Kräfves på grund af understödstagare tillfallet arf eller eljest förmyndare
för honom, har fattigvårdsstyrelsen att hos vederbörande domstol
göra anmälan därom.
10 kap.
Om klagan i mål och ärenden, som behandlas enligt denna lag.
80 §.
1
mom. Är någon missnöjd med fattigvårdsstyrelses beslut, hvarigenom
sökt fattigvård helt och hållet eller till någon del vägrats, eller med dess
beslut i fråga om sättet för fattigvårds meddelande eller med beslut åt
fattigvårdsstyrelse eller styrelse för anstalt, som är gemensam för flera kommuner
eller som tillhör landsting, rörande behandlingen å anstalt eller vid
fullgörandet af arbetsskyldighet, må han däröfver anföra besvär hos Konungens
befallningshafvande inom trettio dagar, räknade från det han af beslutet
erhållit del. Beslutet går dock i verkställighet, där ej förbud däremot
meddelas af Konungens befallningshafvande.
2
mom. Oafsedt huruvida besvär enligt 1 mom. anförts, har Konung
4.
— Fattigvårdslagsti/tningen. I. Afd. 1.
26
ens befallningshafvande att tillhålla fatfigvårdsåamhälle, som underlåter att
lämna fattigvård, då sådan enligt ! § erfordras, att fullgöra sin skyldighet.
3
mom. Öfver varning, som i 76 § sägs, må klagan ej föras; dock
äger Konungens befallningshafvande, i sammanhang med pröfning af yrkande
om den felandes dömande till tvångsarbete, pröfva varningens befogenhet.
4
mom. Medlem af fattigvårdssamhälle, som vill styrka, att annat beslut
åt fattigvårdsstyrelsen, än här förut är sagdt, hvilar på orättvis grund eller
icke är i laga ordning tillkommet eller står i strid med allmän lag
eller författning eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, som fattat
beslutet, så ock den, som tilltror sig kunna visa, att beslutet kränker hans
enskilda rätt, äger, där ej beslutet är af rent förberedande eller verkställande
art, öfverklaga detsamma i enahanda ordning, som stadgas i kommunallagarna
för besvär öfver kommunalstämmas eller stadsfullmäktiges
beslut; skolande diarieutdrag om besvärens inlämnande ingifvas till fattigvårdsstyrelsens
ordförande. Om verkställighet af fattigvardsstyrelsens beslut
gäller hvad i 1 mom. sägs.
5
mom. Utdrag af fattigvårds- eller anstaltsstyrelses protokoll i ärende,
som i denna § sägs, skall utan afgift tillhandahållas den, som är i
behof däraf för klagan öfver styrelsens beslut.
81 §.
hör talan mot beslut, som i frågor rörande fattigvården enligt denna
lag fattats af kommunalstämma, kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige eller
allmän rådstuga, gäller hvad om besvär öfver deras beslut är stadgadt i
kom munallagar n a.
82 §.
1
mom. Är någon missnöjd med Konungens befallningshafvåhdes utslag
i mål om fullgörande af försörjningsplikt, eller om ersättning för
fattigvårds- eller hemsändningskostnad eller i mål, som omförmälas i HO £5
l och 2 mom., må han däröfver anföra besvär hos kammarrätten.
Besvären skola innan klockan tolf a trettionde dagen efter deri, då
klaganden erhållit del af utslaget, aflämnas till Konungens befallningshafvande,
som öfver besvären infordrar vederbörandes förklaring och, sedan
sådan inkommit, till kammarrätten insänder handlingarna i målet jämte bevis
om utslagets delgifning och eget utlåtande.
2
mom. År utslaget meddeladt af Konungens befallningshafvande i annat
inom ofvan stadgade tid utlämnas till Konungens befallningshafvande i sist
nämnda län, hvilken det åligger att öfversända dem till Konungens befallningshafvande,
som meddelat utslaget, för att vidare behandlas i föreskrifven
ordning.
3
mom. Har mål, som rör viss persons hemortsrätt och fattigvardssamliälles
däraf beroende anspråk på ersättning för hans fattigvård, förevarit
hos Konungens befallningshafvande i särskilda län, och anföras besvär öfver
det i hufvudsaken sist meddelade utslaget; då må ock i sammanhang därmed
föras klagan öfver annat dessförinnan i målet meddeladt beslut och
sådant beslut ej utgöra hinder för sakens pröfning i dess helhet.
4
mom. Konungens befallningshafvandes utslag, som i 1 inom. afses, äfvensom
kammarrättens utslag i dylika mål skola skyndsamt genom Konungens
befallningshafvandes försorg delgifvas, förutom sökande och klagande, jämväl
förklarande i de fall, då antingen genom utslaget försörjnings- eller
ersättningsskyldighet honom ådömts eller ock målet af honom såsom sökande
först anhängiggjorts; och skall bevis om delgifningen af Konungens befallningshafvande
vederbörande vid anfordran tillhandahållas.
Öfver kammarrättens beslut i fattigvårdsmål må klagan ej föras.
Till någon söka ändring i Konungens befallningshafvandes utslag,
hvarigenom han dömts till tvångsarbete enligt 77 §, äger han att ingifva
sina till Konungen ställda besvär till Konungens befallningshafvande
innan klockan tolf å åttonde dagen, räknad, om han är häktad, från det
utslaget för honom afkunnades, men i annat fall från det beslutet delgafs
honom. Konungens befallningshafvande infordrar yttrande öfver besvären
från vederbörande, om anledning därtill förekommit, samt insänder därefter
ofördröjligen handlingarna tillika med eget utlåtande till Konungens nedre
justitierevision.
I sammanhang med pröfning af besvär, som här sägs, må ock komma
under bedömande lagligheten af den dömde enligt 7fi eller 77 § tilldelad
varning.
Vid klagan öfver beslut, som särskildt meddelats om någons häktande
eller kvarhållande i häkte, vare tiden för besvärs ingifvande icke inskränkt
till viss tid.
28
Behöfver häktad person biträde vid besvärens författande, foge
Konungens befallningshafvande anstalt, att det erbålles.
85
- §.
För klagan öfver Konungens befallningshafvandes beslut i andra frågor,
som beröras i denna lag, än bär förut är sagdt, gäller, efter hvarje
saks beskaffenhet, hvad om besvär öfver Konungens befallningshafvandes
beslut är i kommunallagarna eller eljest stadgadt.
86
§.
Konungens befallningshafvandes utslag, hvarigenom förordnats om
meddelande af fattigvård åt nödställd person, går i verkställighet utan
hinder däraf att klagan förts.
11 kap.
Ofvergångsbestämmelser.
87
§.
Denna lag skall lända till efterrättelse från och med den 1 januari
191...; dock att därvid skall iakttagas,
att enhvar behåller den hemortsrätt, han ägde vid nämnda tid, intill
dess han enligt stadgandena i denna lag förvärfvat annan sådan, samt
att hvad i denna lag stadgas angående ersättning för fattigvård af
fattigvårdssamhälle eller enskild person icke skall tillämpas i fråga om fattigvård,
som börjat utgå, innan lagen trädt i kraft.
88
§.
Genom denna lag upphäfvas
förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården tillika med alla
de stadganden, hvilka innefatta ändring eller förklaring af nämnda förordning
eller tillägg därtill;
kungörelsen den 9 oktober 1891 angående delgifning genom offentlig
myndighets försorg af vissa utslag i fattigvård smål;
så ock hvad i öfrigt finnes i lag eller särskild författning stadgadt
stridande mot denna lags bestämmelser.
89
§.
I fattigvårdssamhälle på landet, där särskild fångvårdsstyrelse ej finnes,
viiljes sådan å ordinarie kommunalstämma i december månad året näst
före det, då lagen träder i tillämpning.
90
§.
Med fullständigt ordnande af de i 31 och 33 omförmälda anstalter
må anstå under en tid af tio år från det denna lag trädt i kraft.
Under öfvergångstiden ankommer det på Konungens befallningshafvande
i samråd med den i 44 § omförmälda inspektionsmyndigheten att söka
åstadkomma ordnande inom kommunerna af sådana anstalter, i tall där så
anses lämpligt genom överenskommelser mellan kommunerna om gemensam
anstalt; och: må såsom anstalt af det ena eller andra slaget godkännas
redan befintlig anstalt, som är eller kan göras lämplig för ändamålet.
91 §.
1
inom. I fattigvårdssamhälle, där roteindelning tinnes införd, då denna
lag träder i kraft, må roteindelningen fortfarande bestå, intill dess densamma
enligt 8 § i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården blifvit
upphäfd, dock ej längre än till utgången af femte året efter det lagen
trädt i kraft; och skall för sådant fattigvårdssamhälle fortfarande gälla
hvad nämnda förordning innehåller beträffande roteindelning och fattigvården
i samhälle med roteindelning.
2
mom. Därest vid lagens trädande i kraft tillskottsafgift utgår eller
enskildt fattigvårdssamhälle finnes, som omförmäles i 34 § fattig vårdsförordningen,
må därvid förblifva, så länge träffad öfverenskommelse eller gifven
föreskrift gäller; och skall för sådant fall lända till efterrättelse hvad
i nämnda förordning stadgas.
3
mom. Där på grund af stadgandet i 31 § 1 mom. fattigvårdsförordningen
vid lagens trädande i kraft ersättning af staten utgår till fattigvårdssamhälle
för fattigvård åt person, tillhörande manskapet vid krigsmakten
eller anställd såsom arbetare eller handtverkare vid kronans varf
eller verkstäder, eller åt hans hustru eller minderåriga barn, skall, så länge
fattigvården utgöres, fattigvårdssamhället äga att fortfarande därför åtnjuta
ersättning enligt förut gällande grunder.
I stället för hvad i förordningen den 9 juni 1871 angående fattigvården
är stadgadt till förekommande af bettleri samt om barn, som bettlar
eller vanvårdas, skola följande bestämmelser gälla:
1
inom. Enhvar, som efter fyllda femton år gör sig förfallen till bettleri,
må anhållas och, där han ej är i den nödställda belägenhet, att han
bör erhålla fattigvård, behandlas såsom lösdrifvare, på sätt i lagen angående
lösdrifvares behandling är stadgadt.
Till enahanda behandling gör sig den förfallen, hvilken tillåter barn
undei femton år, som står under hans vård, att bettla eller använder barn
eller andra att bettla för sin räkning.
2
mom. Om barn under femton år anträffas bettlande eller befinnes
vala vanvårdadt, skall fattig vårdsstyrelsen, där åtgärd anses böra vidtagas,
hvarom stadgas i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt vanartade
och i sedligt afseende försummade barn, göra anmälan till vederbörande
barnavårdsnämnd eller i annat fall förfara på sätt styrelsen finner
vara af omständigheterna påkalladt.
3
mom. Inom hvarje fattigvårdssamhälle skall fattigvårdsstyrelsen anställa
behöflig! antal tillsyningsman, hvilka hafva att anhålla bettlare och
inställa dem, därest de ej på grund af föreliggande fattigvårdsbehof böra
öfverlämnas tdl samhällets fångvårdsstyrelse, å landet hos kronofogde eller
länsman och i stad hos stadsfiskal.
För detta sitt bestyr åtnjuter tillsyningsman den ersättning, som
fattigvårdssamhället efter förslag af fattigvårdsstyrelsen bestämmer.
:u
Förslag
till
LAG
om ersättning i vissa fall af allmänna medel till vittnen i mål
enligt 77 § i lagen om fattigvården.
Härigenom förordnas som följer:
Har i mål, som afses i 77 § af lagen om fattigvården, någon vid förhör
inför domstol blifvit af allmän åklagare åberopad såsom vittne eller
för att upplysningsvis höras eller ock efter förordnande af Konungens befallningshafvande
blifvit för sådant ändamål inkallad, njute han ersättning
för inställelsen af allmänna medel efter enahanda grunder och i samma
ordning, som stadgas angående ersättning af allmänna medel till vittnen i
brottmål; skolande sådan kostnad alltid stanna å statsverket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 191 . .
32
Förslag
till
Kungörelse
angående handlingar, som böra bifogas ansökning om godtgörelse
af statsmedel för tattigyårdskostnader.
Med upphäfvande af kungörelsen den 21 augusti 1885 angående
handlingar, som böra bifogas ansökningar om ersättning af statsmedel för
fattigvårdskostnader, förordnas härigenom som följer:
När godtgörelse af staten sökes enligt 63 § 1 mom. i lagen om fattigvården,
skall, där ej för särskilda fall annat stadgas, vid ansökningen
fogas, förutom hvad i öfrigt kan erfordras till bestyrkande af däri förekommande
uppgifter, så vidt möjligt följande handlingar:
1)
specificerad räkning å de belopp, för hvilka godtgörelse begäres,
med angifvande särskildt för hvarje understödstagare af tiden, då utbetalning
skett; skolande räkningen, där den ej åtföljes af behöriga verifikationer,
vara till riktigheten styrkt af fattigvårdsstyrelsens ordförande eller
kassaförvaltare;
2)
uppgift angående hvarje i ansökningen afsedd understödstagare,
afiättad i enlighet med de i 52 § af lagen om fattigvården meddelade
föreskrifter; samt
3)
om ansökningen afser person, hvilkens hemortsrätt icke kunnat utrönas
eller som minst fem år vistats utom hemortssamhället, redogörelse för de
åtgärder, som må hafva vidtagits för utrönande af hans hemortsrätt eller
utbekommande af ersättning af annan kommun, där han förmodats hafva
hemortsrätt; börande i berörda hänseende meddeladt utslag eller beslut
bifogas.
Därest vid den i 63 § 1 inom. af lagen om fattigvården föreskrifna
granskning åt de till Konungens befallningshafvande inkomna ansökningar
botinnes, att något af hvad här ofvan stadgats ej blifvit behörigen iakttaget,
skall underrättelse därom lämnas vederbörande fattig vårdsstyrelse, innan
ansökningarna insändas till Kung]. Maj:t.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 191. .
5 — Fattigvårchlagfiiiftningenr I.
Afd. 1.
34
Förslag
till
Förordning
om hvad iakttagas hör med afseende å nödställda svenska medborgare,
som från utländsk ort öfverlämnas till hemlandet.
Med upphäfvande af kungörelsen den 9 juni 1871 angående understöd
af allmänna fattigvård smedel åt arbetsföra svenska medborgare, hvilka
i nödställd belägenhet aflämnas å svensk gränsort, förordnas härigenom
som följer:
V årder nödställd svensk medborgare af svensk myndighet i utlandet
eller af utländsk myndighet öfverlämnad till svensk myndighet å gränsort,
där Konungens befallningshafvande har sitt säte, skall den nödställde omhändertagas
af Konungens befallningshafvande, som så snart ske kan låter
sända honom till det fattigvårdssamhälle, hvarest han äger hemortsrätt,
eller, om han är arbetsför, till det samhälle, där han senast varit boende
eller där han eljest må antagas lättast kunna försörja sig; börande, därest
han till följd af sjukdom eller af annan anledning är i behof af omedelbar
vård eller visst fattigvårdssamhälle, dit han bör sändas, ej kunnat
utrönas, Konungens befallningshafvande foga anstalt, att han genom fattigvård
sstyrelsen på platsen erhåller erforderlig vård.
§ 2.
Öfverlämnas nödställd person, som i § 1 sägs, till svensk polismyndighet
å gränsort, där Konungens befallningshafvande icke har sitt säte, skall
polismyndigheten föranstalta om hans sändande på sätt i § 1 förmäles, därest
(let är uppenbart, till hvilket fattigvårdssamhälle lian bör sändas, och det
befinnes lämpligare att sända honom till denna ort än till den, där
Konungens befallningshafvande bär sitt säte, men i annat fall ofördröjligen
öfverlämna honom till Konungens befallningshafvande för vidtagande af vederbörlig
åtgärd; börande, där den nödställde till följd af sjukdom eller
af annan anledning är i behof af omedelbar vård, polismyndigheten föranstalta,
att sådan vård lämnas af fattigvårdsstyrelsen i gränsorten.
§ 3-
Kostnad för nödställdas sändande, som i denna förordning sägs, samt
för dem lämnadt understöd till dess de blifvit hemsända, dock icke utöfver
en tid af trettio dagar, bestrides af staten och utbetalas af Konungens befallningshafvande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 191 . .
36
Pörslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse af § 12 i förordningen den 6 augusti
1894 angående mantalsskrifning.
Härigenom förordnas, att § 12 i förordningen den 6 augusti 1894
angående mantalsskrifning skall erhålla följande ändrade lydelse:
I fråga om vidtagen eller underlåten mantalsskrifningsåtgärd må en
hvar, hvars rätt däraf beröres, äfvensom vederbörande kommun söka ändring
genom besvär hos Konungens befallningshafvande i länet, Indika besvär
skola dit ingifvas före den 1 juli det år, mantalsskrifningen afser.
Den, som — — — eget utlåtande.
Öfver — — — ej klagan föras.
Har någon mantalsskrifvits å mer än eu ort, må dock frågan om
hans rätta mantalsskrifningsort upptagas till pröfning, när fråga om inverkan
häraf i annat ärende föreligger till bedömande.
Denna förordning träder i kraft den 1 november 191 . , dock att i
afseende å besvär i fråga om mantalsskrifning, som tidigare ägt rum,
skall gälla hvad förut är stadgadt.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse af § 14 i förordningen den 28 maj
1897 angående mantalsskrifning i Stockholm.
Härigenom förordnas, att § 14 i förordningen den 28 maj 1897 angående
mantalsskrifning i Stockholm skall erhålla följande ändrade lydelse:
Tvist angående mantalsskrifning pröfvas af polisdomstolen och skall
anhängiggöras före den 1 juli det år, mantalsskrifningen afser. Hen, som
— — —- eget utlåtande.
. Öfver — — — ej klagan föras.
diar någon mantalsskrifvits äfven å annan ort än Stockholm, må dock
frågan om hans råtta mantalsskrifningsort upptagas till pröfning, när fråga
om inverkan häraf i annat ärende föreligger till bedömande.
Denna förordning träder i kraft den 1 november 191 . , dock att i
afseende å tvist rörande mantalsskrifning, som tidigare ägt rum, skall
gälla hvad förut är stadgadt.
3S
Förslag
till
Förord ning
angående ändrad lydelse af § 12 i förordningen den 17 november
1905 angående mantalsskrifning i Göteborg.
Härigenom förordna^, att § 12 i förordningen den 17 november 1905
angående mantalsskrifning i Göteborg skall erhålla följande ändrade lydelse:
Tvist angående mantalsskrifning pröfvas af polisdomstolen och skall
anliängiggöras före den 1 juli det år, mantalsskrifningen afser. Hen, som
— — — eget utlåtande.
Öfver — —- — ej klagan föras.
Har någon mantalsskrifvits äfven å annan ort än Göteborg, må dock
frågan om hans rätta mantalsskrifningsort upptagas till pröfning, när fråga
om inverkan häraf i annat ärende föreligger till bedömande.
Henna förordning träder i kraft den 1 november 191 . , dock att
i afseende å tvist rörande mantalsskrifning, som tidigare ägt rum, skall
gälla hvad förut är stadgadt.
3''.»
Rörslag
till
L/\G
om ändrad lydelse af § 6 i lagen den 29 maj 1890 angående
blindundervisnin gen.
Härigenom förordnas, att § 6 i lagen den 29 maj 1890 angående
blihdunder visningen skall erhålla följande ändrade lydelse:
Landsting eller stadsfullmäktige i stad, som ej i landsting deltager,
äga att för hvarje till landstingsområdet eller staden hörande barn, som,
enligt hvad i denna lag stadgas, är intaget i förskola för blinda eller i
blindinstitut, bestämma en viss årlig afgift, med hvilken föräldrar eller
målsmän, i den mån de därtill äga tillgång, skola bidraga till täckande af
kostnaderna för barnets vistelse vid skolan eller institutet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 191 . .
40
Förslag
till
LA G
om ändrad lydelse af § 34 inom. 3 i lagen den 31 maj 1889
angående döfstumunderFisningen.
Härigenom förordnas, att § 34 mom. 3 i lagen den 31 maj 1889 angående
döfstumundervisningen skall erhålla följande ändrade lydelse:
3. Landsting eller stadsfullmäktige, hvarom här är fråga, äga för
hvarje till landstingsområdet eller staden hörande, i dess döfstumskola intaget
barn bestämma viss årlig afgift, med hvilken föräldrar eller målsmän,
i den mån de därtill äga tillgång, böra bidraga till eu del af barnets
kosthåll vid skolan. Sådana afgifter komma landstinget eller staden till
godo såsom bidrag till betäckande af de i mom. 1 omförmälda utgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 19,1 . .
Förslag
till
Kungörelse
angående ändrad lydelse af § 5 och § 0 inom. 1 i lasarettsstadgan
den 18 oktober 1901.
Härigenom förordnas att § 5 och § 6 mom. 1 i lasarettsstadgan den
18 oktober 1901 skola erhålla följande ändrade lydelse:
§ 5-
Efter de grunder och till de belopp, som af landstinget, på vederbörande
lasarettsdirektions förslag, årligen fastställas, utgår ersättning för
de å lasarettet vårdade sjuke, dock att med venerisk sjukdom i smittosamt
stadium behäftade personer, så vida de vårdas å allmänt rum, njuta
underhåll och öfriga sjukhusförmåner kostnadsfritt.
§ 6.
Mom. 1. Då sjuk — — —- anses behöflig.
Sinnessjuk må — — — intagning å lasarett.
Med venerisk sjukdom — — — eller annat intyg.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 191 . .
fi — Fattigvårdslag 8tijtn ingen. I. Afd. 1.
I
B.
FÖRSLAG
TILL
NORMALREGLEMENTEN
INSTRUKTIONER FÖR FATTIGVÅRDSINSPEKTÖR
OCH -INSTRUKTÖRER
SAMT
FORMULÄR
Normalreglemente n:o 1.
Fatt i g va rdsr eg lem ente för kommuner i allmänhet.
4f>
Förslag
till
Reglemente
för fattigvården i —----socken (stad).
1 kap.
Om fattigvårdsstyrelsens åligganden.
1.
Fattigvårdsstyrelsen har att fullgöra den fattigvårdssamhället åliggande
skyldigheten i afseende å meddelande af fattigvård och skall därvid
i främsta rummet ställa sig till efterrättelse 1 § i lag om fattigvården,
så lydande:
»Befinnes minderårig eller den, som i följd af ålderdom, sjukdom eller
af annan anledning är oförmögen att genom arbete försörja sig, sakna medel
till sitt lifsuppehälle, skall han, där hans behof icke annorledes afhjälpes,
af det allmänna erhålla fattigvård, på sätt i denna lag sägs.
Fattigvård, som här afses, omfattar nödtorftigt underhåll och erforderlig
vård samt för minderårig jämväl uppfostran.
Med minderårig förstås i denna lag den, som icke fyllt femton år.»
2.
Utöfver hvad i nämnda lagrum föreskrifves, må fattigvårdsstyrelsen
lämna fattigvård, i den mån fattigvårdsstyrelsen pröfva!'' nödigt."
3.
I fråga om understöd åt fattiga barn eller deras föräldrar och
målsmän för att sätta barnen i tillfälle att begagna undervisning i folkskola
har fattigvårdsstyrelsen att iakttaga hvad som föreskrifves i § 49 i Stadgan
angående folkundervisningen i riket den 10 december 1897.
O
o *
* Önskar fattigvårdssamhället fastställa några allmänna grunder rörande sådan (icke obligatorisk)
fattigvård, böra dessa angifvas i detta moment.
Fattigvårdssty relsen bär att jämväl i öfrigt ombesörja alla de angelägenbeter
inom samhällets fattigvård, som äro att hänföra till förvaltning
och verkställighet; och åligger i sådant hänseende fattigvårdsstyrelsen
särskildt:
att förvalta alla till fattigvården anslagna eller eljest hörande medel,
fastigheter och annan egendom;
att hvarje år aflämna utgifts- och inkomstförslag för fattigvården under
det nästföljande året, föra fullständiga räkenskaper öfver de medel, styrelsen
har om händer, samt lämna redovisning för sin förvaltning, allt i öfverensstämmelse
med kommunallagarna;
att föra förteckning öfver dem, som åtnjuta fattigvård, och afgifva
statistisk redogörelse angående fattigvården jämlikt föreskrifter, som Konungen
låter utfärda;
att i ärenden, som röra fattigvården, företräda fattigvårdssamhället
och bevaka dess rätt; samt
att hos fattigvårdssamhället göra framställningar rörande de på samhällets
beslut ankommande åtgärder, som fattigvårdsstyrelsen finner böra
vidtagas för fattigvårdens ändamålsenliga ordnande och handhafvande.
2 kap.
Om fattigvårdsstyrelsens organisation.
§ 3.
Fattigvårdsstyrelsen skall bestå af ....... ledamöter, utsedda på sätt i
lagen om fattigvård stadgas; och skola för dessa utses ...... suppleanter.
Det åligger fattigvårdsstyrelsen att hvarje år i god tid före den dag,
då val skall äga rum, göra anmälan om hvilka ledamöter och suppleanter,
som äro i tur att afgå.
§ 4.
Fattigvårdssamhället utser bland fattigvårdsstyrelsens ledamöter ordförande
och vice ordförande att tjänstgöra för den tid, de äro valda till
ledamöter.
47
Äro både ordföranden och vice ordföranden frånvarande från styrelsens
sammanträde, utser styrelsen inom sig ordförande för tillfället.
Fattigvårdsstyrelsen utser inom sig för hvarje år en kassaförvaltare.
Styrelsens sammanträden hållas, där ej ordföranden för visst fall annorlunda
bestämmer, å kommunalrummet (fattiggården etc.).
Ordinarie sammanträde hålles en gång (två gånger etc.) hvarje månad
å dag, som för hvarje år vid årets början bestämmes af fattigvårdsstyrelsen.
Tiden för sammanträdena kungöres i början af hvarje år genom uppläsning
från predikstolen samt anslag å kommunens anslagstafior (införes i tidningen
— — —).
Extra sammanträde hålles, då ordföranden finner sådant nödigt, eller
minst halfva antalet af styrelsens ledamöter gör framställning därom.
Kallelse till sådant sammanträde meddelas på sätt styrelsen beslutar.
§ 6-
Ordförande, ledamot eller till tjänstgöring kallad suppleant, som utan
anmäldt, af styrelsen godkändt förhinder afhåller sig från styrelsens sammankomst,
skall höta till kommunens kassa två kronor och dubbelt så
mycket, om sammanträdet måst inställas eller upplösas i anseende till de
närvarandes fåtalighet.
§ 7.
1.
Ärende må icke hos fattigvårdsstyrelsen företagas till afgörande,
såvida ej minst ledamöter äro tillstädes.
2.
Omröstning till beslut sker öppet och tillkommer hvarje röstande
en röst. Yid lika röstetal gäller den mening, ordföranden biträder.
Val skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar, och skiljer lotten
mellan lika röstetal.
§ 8.
Vid fattigvårdsstyrelsens sammanträden skall föras protokoll, upptagande
styrelsens beslut och skälen därför.
Protokollet skall justeras antingen genast eller sist vid styrelsens nästa
sammanträde; dock kan styrelsen särskildt för hvarje gång uppdraga åt
två eller flera af sina ledamöter att jämte ordföranden verkställa justeringen.
48
Utdrag af protokollet skall utan afgift tillhandahållas den, som är
i behof däraf för klagan öfver styrelsens beslut.
§ 9.
Ordföranden i fattigvårdsstyrelsen tillkommer:
att befordra styrelsens beslut till verkställighet och för sådant ändamål
å styrelsens vägnar ingå aftal;
att föra eller låta föra protokoll vid styrelsens sammanträden;
att vårda styrelsens handlingar och ansvara för räkenskapernas ordentliga
förande;
att med laga verkan mottaga stämningar och andra meddelanden, som
skola delgifvas styrelsen; samt
att ombesörja all skriftväxling för styrelsen och själf eller genom
ombud inför domstolar och andra myndigheter företräda styrelsen och föra
dess talan.
§ io.!S
1.
För fattigvårdens handhafvande indelas samhället i följande distrikt:
a)
— : — : — : —
b)
— : — : — : — o. s. v.
Hvarje distrikt står under närmaste uppsikt af en ledamot i fattigvårdsstyrelsen
(distriktsföreståndare).
2.
Fattigvårdsstyrelsen äger för undersökning och pröfning af fattigvårdsbehof
samt tillsyn öfver dem, som åtnjuta understöd, till sitt biträde
kalla inom samhället boende för detta ändamål skickade män och kvinnor
(vårdare). I fråga om rätt för de sålunda utsedde att afsåga sig uppdraget
och om tjänstgöringstid gäller hvad som stadgats om ledamöter i fattigvårdsstyrelsen.
§ Il
En
hvar ledamot af fattigvårdsstyrelsen ansvarar gemensamt med de
öfriga för de medel, som styrelsen haft under sin förvaltning, äfvensom *
* För det fall att tillsynen öfver kommunens fattigvårdsanstalt eller viss annan fattigvårdsstyrelsens
angelägenhet, t. ex. inackordering, enligt 19 § 3 mom. i lagen om fattigvården anses böra
uppdragas åt särskild styrelse, bör bestämmelse därom intagas i detta sammanhang. De närmare
reglerna för den särskilda styrelsens verksamhet, hvarom det ankommer på fattigvårdsstyrelsen att
besluta, böra däremot upptagas i det reglemente, fattigvårdsstyrelsen kan fastställa för denna styrelse.
Därest enligt 20 § i lagen om fattigvården aflönade tjänstemän erfordras för att biträda
vid fattigvårdens handhafvande, kan bestämmelse om att så får äga rom lämpligen intagas i detta
sammanhang; de närmare reglerna för sådan tjänstemans verksamhet torde bäst gifvas i särskild
instruktion.
4* t
för de säkerhetshandlingar, mot livilkas antaglighet lian icke gjort anmärkning
till protokollet.
Fattigvårdsstyrelsen skall före den 15 januari (1 mars) hvarje år till
kommunalnämnden (drätselkammaren) afkunna redovisning för de medel, styrelsen
under nästföregående är omlnänderhaft.
3 kap.
Om sökande och meddelande af fattigvård.
8 12.
Vill någon komma i åtnjutande af fattigvård, har han att göra anmälan
därom hos fattigvårdsstyrelsens ordförande eller den ledamot af fattigvårdsstyrelsen,
inom hvilkens distrikt den behöfvande vistas (distriktsföreståndaren).
Anmälan om fattigvård må ock göras hos prästerskapet i
församlingen.
Oafsedt om anmälan skett, åligger det fattigvårdsstyrelsen och dess
ledamöter att ombesörja att den, som vistas inom samhället och finnes vara
i behof af fattigvård, erhåller sådan.
§ 13.
Då någon är i så trängande behof af fattigvård, att med dess afhjälpande
ej kan anstå, till dess fattigvårdsstyrelsen sammanträder, må ordföranden
tills vidare bevilja den nödställde fattigvård.
Enahanda befogenhet tillkommer ledamot af styrelsen inom honom
tilldeladt distrikt.
Fattigvård, som här sägs, må dock beviljas allenast för tiden till
styrelsens nästa sammanträde, då anmälan därom skall göras och i protokollet
antecknas.
§ 14.
1. Innan fråga om beviljande af fattigvård afgöres, skall fattigvårdsstyrelsen
göra sig noga underrättad om den behöfvandes hälsotillstånd, hans
större eller mindre förmåga att genom arbete bidraga till sin försörjning,
möjligen befintliga tillgångar, pension eller understöd, som han åtnjuter
eller kan påräkna från det allmänna, föreningar, kassor, försörj ningspliktiga
eller andra enskilda personer, med flera omständigheter, som kunna
inverka på frågans bedömande.
7 — Fattigvård slagstiftningen. I. Afd. I.
I och för inhämtande af nödiga upplysningar bör besök göras hos den
hjälpsökande och förfrågningar anställas på annat håll, där antagligt är,
att upplysningar kunna vinnas.
2. Förekommer anledning att antaga, att den hjälpsökande ej kar
hemortsrätt inom samhället, skall utredningen omfatta de i 52 £ af lagen
om fattigvården angifna omständigheter. Protokoll öfver utredningen skall
föras enligt föreskrifvet formulär.
§ 15.
Fattigvårdsstyrelsen tillkommer att efter i hvarje särskilt fall förekommande
omständigheter bestämma, huruvida och på hvad sätt fattigvård
bör lämnas. Därvid bör tillses, att understödet lämnas på sådant sätt, att
den behöfvande beredes utväg att, om möjlighet därtill föreligger, för framtiden
genom eget arbete försörja sig och de sina.
Där den hjälpsökande äger arbetsförmåga, bör fattigvårdsstyrelsen
söka förhjälpa honom till erhållande af arbete. För sådant ändamål bör
fattigvårdsstyrelsen samarbeta med arbetsförmedlingsanstalt.
Vid pröfning af fråga om fattigvård bör fattigvårdsstyrelsen taga i
öfvervägande, huruvida den hjälpsökande kan erhålla understöd ur fonder
eller kassor, som äro afsedda att anlitas för särskilda fall eller behof.
§ 16.
Där fråga är om fattigvård åt minderåriga barn, som vårdas hos sina
föräldrar, eller åt äkta makar, som sammanlefva, eller någondera af dem,
eller där den behöfvande har sitt hemvist hos anhöriga, som bidraga till
hans försörjning, eller förhållandena eljest tala för den behöfvandes bibehållande
i hans förutvarande omgifning, äfvensom när fråga är om hjälp
vid tillfälligt behof, bör hjälpen i allmänhet lämnas medelst understöd i
hemmet.
Understöd i hemmet bör ej lämnas åt den, hvilkens behof är förorsakadt
af dryckenskap eller arbetsovillighet, och ej heller när anledning eljest
finnes till antagande, att understödet icke kommer till behörig användning.
Då understöd lämnas i hemmet, bör fattigvårdsstyrelsen, så snart anledning
därtill föreligger och i hvarje fall minst eu gång om året efter
verkställd undersökning taga under ompröfning, huruvida understödet fortfarande
bör utgå.
8 17.
Öl
Utackorderiug af behöfvande får endast ske till personer, rörande
hvilkas lämplighet och förmåga att uppfylla de åligganden, som för hvarje
fall kräfvas, fattigvårdsstyrelsen genom föregående undersökning gjort sig
förvissad. Om utackorderingen skall upprättas skriftligt kontrakt, i hvilkct
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter noggrant angifvas.
Utackorderiug af vuxna personer bör äga rum endast da särskilda
förhallanden göra denna understödsform lämplig.
§ 18.
Öfver personer, Indika erhålla understöd i hemmet eller utackorderats
i enskildt hem, skall fattigvårdsstyrelsen och främst den ledamot, till hvilkens
distrikt understödstagaren hör, utöfva noggrann tillsyn samt därvid
förvissa sig om, att lämnadt understöd användes till afsedt ändamål och att
de utackorderade erhålla dem tillkommande förmåner.
Understödjas barn i hemmet eller äro barn utackorderade, skall ägnas
särskild uppmärksamhet åt att dessa erhålla den vård, som deras ålder
klöfver, och uppfostras till dugliga medborgare. Därvid bör tillses, att de
fullgöra dem åliggande skolplikt och öfvas i för deras ålder lämpadt arbete.
§ 19.
1.
Understödstagare, som ej försörjas genom understöd i hemmet eller
genom utackordering, intagas å ålderdomshemmet (fattiggården).
2.
I fråga om anordningarna vid ålderdomshemmet (fattiggården) skall
iakttagas, att åt män och kvinnor beredes bostad i särskilda rum, dock
att, där så kan ske, äkta makar få bo tillsammans för sig. Sinnessjuka
och sinnesslöa, tuberkulösa och med svårare sjukdom behäftade höra,
där de måste för vård intagas å hemmet (fattiggården), vårdas i särskilda
rum (eller afdelningar).
A ålderdomshemmet (fattiggården) intagna personer, som äro i någon
mån arbetsföra, böra hållas till lämpligt arbete.
Barn öfver två år må icke annat än tillfälligtvis och till dess annan
anordning hunnit träffas intagas å ålderdomshemmet (fattiggården).
8 20.
Befinnes understödstagare oj böra försörjas genom understöd i hemmet
eller genom utackordering, men äro omständigheterna sådana, att
lian ej lämpligen kan emottaga» eller bekallas å ålderdomshemmet (fattiggården),
bör han genom fattigvårdsstvrelsens försorg intagas å länets
arbetsliem.
§ 21.
Understödstagare, som på grund af kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet
eller annan kroppslig eller andlig brist eller svaghet är i behof af
vård å särskild anstalt, bör, så vidt ske kan, beredas dylik vård; och har
fattigvårdsstyrelsen att vidtaga erforderliga åtgärder för att förskaffa honom
inträde å sådan anstalt *
Då minderårig, som af fattigvårdsstyrelsen omhändertagits, hunnit den
ålder samt nått den utveckling och stadga, att han kan anses i stånd att
försörja sig, har styrelsen att söka bereda honom lämplig tjänst eller anställning
samt tillse, att lian erhåller nödig utrustning.
§ 23.
Fattigvårdsstyrelsen bör verka därför, att samhällets invånare genom
försäkring, inträde i sjukkassor och understödsföreningar, insättningar i
sparkassor eller annorledes bereda sig trygghet mot nöd vid arbetsoförmåga,
sjukdom eller andra olyckor; den bör ock i öfrigt söka att genom tjänliga
åtgärder förebygga framtida fattigvårdsbehof.
Om på grund af missväxt eller annan allmännare olycka nöd i större
utsträckning kan befaras uppkomma inom samhället, har fattigvårdsstyrelsen
att hos kommunalstämman (stadsfullmäktige) göra framställning om vidtagande
af åtgärder (nödhjälpsarbeten, anordnande af provisoriska bostäder,
bespisning m. m.), som kunna vara ägnade att förebygga eller afhjälpa nöden.
§ 24.
Fattigvårdsstyrelsen bör låta sig angeläget vara att uppehålla samarbete
med föreningar eller enskilda, hvilka utöfva understödsverksamhet
inom samhället.
* Äger kommunen själf särskilda anstalter (eller afdeluingar å anstalt) för olika slag af bär
afsedda understödstagare, bör bär erinras om deras vårdande på dessa anstalter.
4 kap.
Om bevakande af fattigvårdssamhällets rätt i vissa afseenden m. m.
Fattigvårdsstyrelsen har att tillse, att fattigvårdssamhällets anspråk
på godtgörelse för lämnad fattigvård hos annat samhälle, landsting och
staten varda bevakade i enlighet med därom i lagen om fattigvården eller
eljest meddelade föreskrifter äfvensom att föranstalta därom att hämtning
eller hemsändning af understödstagare äger ram, då skäl därför föreligga.
§ 26.
I fråga om aftagande hos den, som åtnjutit fattigvård, eller hos enskild
försörjningspliktig af ersättning för lämnad fattigvård och om talan mot
försörjningspliktig om fullgörande af honom åliggande skyldighet, har fattigvårdsstyrelsen
att ställa sig till efterrättelse ej mindre lagen om fattigvården
än äfven lagen om införsel i aflöning, pension och lifränta till
gäldande af underhållsbidrag samt i öfrigt gifna föreskrifter; och bör tattigvårdsstyrelsen
därvid sorgfälligt pröfva hvarje förekommande fall, så att
vederbörande blifva satta i tillfälle att på lämpligaste sätt fullgöra sina
skyldigheter.
§ 27.
Den, som åtnjuter fattigvård, står under fattigvårdsstyrelsens tillsyn.
A ålderdomshemmet (fattiggården) intagen person är skyldig att visa
fattigvårdsstyrelsen eller dess representant lydnad.
§ 28.
1.
flen, som enligt 1 § i lagen om fattigvården åtnjuter fattigvård,
hvilken icke är allenast tillfällig, eller som för egen försörjning är intagen
å ålderdomshemmet (fattiggården), är skyldig att efter sin förmåga förrätta
det arbete, som af fattigvårdsstyrelsen eller å dess vägnar anvisas.
2.
Den, hvilkens minderåriga barn eller hustru enligt 1 § i lageu
om fattigvården åtnjuter fattigvård, som icke är allenast tillfällig, är skyldig
att efter föreläggande af fattigvårdsstyrelsen inställa sig till och efter sin
förmåga fullgöra honom anvisadt arbete; dock må sådant föreläggande ej
gifvas honom, så länge honom ålagdt försörjningsbidrag utgöres eller han
eljest söker att efter förmåga försörja sig och de sina. Sådan person bör,
där arbete ej annorledes kan anvisas honom, genom fattigvårdsstvrelsens
försorg intagas å länets arbetshem.
§ 29.
Om handräckning för arbetsskyldigs inställande eller återförande till
honom förelagdt arhete samt om kvarhållande å anstalt af där intagen
person stadgas i 73 och 74 §§ af lagen om fattigvården.
§ 30.
1.
Undandrager - sig någon, som intagits å ålderdomshemmet (fattiggården),
eller inställt sig eller hämtats till förrättande af arbete utanför ålderdomshemmet
(fattiggården), att fullgöra anvisadt arbete, eller lämnar han
utan tillstånd arbetet, eller visar han tredska att efterkomma gifna föreskrifter,
eller gör han sig skyldig till uppförande, som strider mot sedlighet
och god ordning, äger fattigvårdsstyrelsen att tillrättavisa honom genom
minskning i kosten eller genom inskränkning under viss tid i friheter och
förmåner, som annars äro medgifna.
För gossar under femton år och flickor under tolf år må aga användas.
Fattigvårdsstyrelsen må uppdraga åt föreståndaren för ålderdomshemmet
(fattiggården) att äfven utan styrelsens beslut i hvarje särskildt fall
vidtaga åtgärd, som här ofvan sägs.
Vid ålderdomshemmet (fattiggården) skall föras särskild journal öfver
alla därstädes vidtagna disciplinära åtgärder.
2.
Visa sig här ofvan angifna åtgärder icke verksamma eller är
felet af svårare beskaffenhet, har fattigvårdsstyrelsen att tilldela den felande
varning enligt 76 § i lagen om fattigvården; beslut om varningen skall i
protokollet antecknas samt därefter meddelas understödstagaren muntligen
inför styrelsen eller skriftligen genom delgifning af utdrag ur styrelsens
protokoll.
Låter sig den felande ej rättas af varningen, må fattigvårdsstyrelsen
vidtaga åtgärd, som i 77 § af lagen om fattigvården sägs.
§ 31.
Där någon, som icke uppnått myndig ålder, på fåttigvårdssamhälles
bekostnad åtnjuter vård utanför sina föräldrars eller målsmans hem, har
samhällets fattigvårdsstyrelse målsmansrätt öfver honom.
i);)
Öfver den, som enligt ii (i £ i lagen om fattigvården genom fattigvardsstyrelsens
försorg beredts tjänst eller anställning, bör styrelsen, ändå att
lian icke åtnjuter fattigvård, fortfarande öfva tillsyn, så länge lian ännu
icke uppnått myndig ålder; och äger styrelsen, intill dess sådan person
fyllt aderton år, för honom utse tjänst eller anställning, hvilken lian icke
utan dess tillstånd må lämna före denna ålder.
Kräfves på grund af understödstagare tillfallet arf eller eljest förmyndare
för honom, har fattig vårdsst yreisen att hos vederbörande domstol göra
anmälan därom.
Noi''malreglemente n:o 2.
Fattigvårdsreglemente för större kommuner.
Förslag
till
Reglemente för fattigvården
i —--stad (socken).
1
kap.
Om fattigvårdsstyrelsens åligganden.
§§ 1 och 2.
Lika med §§ 1 och 2 i normalreglemente n:o 1.
2
kap.
Om fattigvårdsstyrelsens organisation.
§§ 3-9.
Lika med §§ 3—9 i normalreglemente n:o 1.
§ io.
Lika med § 11 i normalreglemente n:o 1.
3
kap.
Om distriktsindelning och distriktsstyrelse m. m.
Den öppna fattigvården.*
§ 11-
hör handhafvande af den öppna fattigvården indelas samhället i följande
distrikt:
* = fattigvård, som ej meddelas inom anstalt.
;i)
1»)
0. S. V
I hvarje distrikt skall finnas eu distriktsstyrelse.
Uti distriktsstyrelsen skall en ledamot af fattigvårdsstyrelsen vara ordförande
(distrikts/öreståndare).
Jämte distriktsföreståndaren bestar distriktsstyrelsen åt ledamöter (kretsföreståndare)
till så stort antal som de kretsar, hvilka enligt nästföljande §
finnas inom distriktet; för en hvar af dessa ledamöter skall finnas en
suppleant.
§ 13.
Hvarje distrikt indelas årligen i det antal kretsar, som fattigvårdsstyrelsen
efter förslag af distriktsstyrelsen bestämmer, hvarvid iakttages,
att högst 10 kretsar höra finnas inom hvart distrikt.
Fattigvårdsstyrelsens beslut om kretsindelning meddelas ofördröjligen
stadsfullmäktige (kommunalstämman).
§ 14*
Till kretsföreståndarens biträde'' utses tillräckligt antal lämpliga personer
(vårdare), därvid såsom regel gäller, att hvarje vårdare ej bör hafva
mer än 5 familjer eller ensamma understödstagare under sin tillsyn.
Yårdarna bilda jämte kretsföreståndaren en kretsstyrelse.
$ *5-
Ledamöter (kretsföreståndare) och suppleanter i distriktsstyrelsen utses
af fattigvårdsstyrelsen för eu tid af 4 år. \ årdare utses af fattigvårdsstyrelsen
på förslag af distriktsstyrelsen; valet afser ett år i sänder. I
fråga om rätt för kretsföreståndare och vårdare att afsäga sig uppdraget
gäller hvad som är stadgadt om ledamot af fattigvårdsstyrelse.
Vid val af kretsföreståndare, suppleanter för dem och vårdare tillses,
att för uppdraget erhållas män eller kvinnor, Indika äga intresse för och
förmåga att handhafva detsamma; om möjligt böra de vara boende inom
* Därest fattigvårdens omfattning ej krafvel- andra vårdare än kretsföreståndarna, utgå § 14
samt §§ 21—24 äfvensom livad §§ 16, 19 och 20 innehålla om vårdare. För det fall att ingen af
samhällets kretsar har mer än en vårdare, bör sista stycket i § 14 utgå.
8 — Fattigvårdslngstiftn ingen. I. Afd. 1.
den krets, där de skola utöfva sin verksamhet, och förtrogna med förhållandena
därstädes.
Kyrkoherden i församlingen eller hans ställföreträdare är berättigad
att deltaga i distriktsstyrelsens förhandlingar och beslut.
Om valet af kretsföreståndare och vårdare skall fattigvårdsstvrelsen
insända meddelande till stadsfullmäktige (kommunalstämman).
§ it;.
Distriktsstyrelsen äger att för hvarje år utse en af sina ledamöter att
vid förfall för distriktsföreståndaren träda i dennes ställe.
i
§ 1 7-
Distriktsstyrelsen samlas till ordinarie sammanträde minst två gånger
i månaden och till extra sammanträde på ordförandens kallelse, så ofta
göromålen det fordra.
Om handläggning af ärende i distriktsstyrelsen samt om omröstning
gäller hvad som stadgas om fattigvårdsstyrelse.
§ 18.
1.
Distriktsstyrelsen åligger att tillhandagå fattigvårdsstyrelsen vid
handhafvande! af den öppna fattigvården i distriktet, och tillkommer det
i sådant hänseende distriktsstyrelsen särskild!:
att mottaga inkommande anmälningar om fattigvård;
att i anledning af dessa anmälningar eller eljest när sådant påfordras
göra undersökningar, som omförmälas i § 29 af detta reglemente;
att till fattigvårdsstvrelsen afgifva förslag till åtgärder i de inom distriktet
föreliggande understödsfallen;
att besluta om fattigvårdsi meddelande i de fall, som omförmälas i
§ 31 mom. 2 af förevarande reglemente, samt
att utöfva tillsyn som -i g 33 här nedan sägs.
2.
Distriktsstyrelsen skall inom eu vecka efter hvarje månads slut
till fattigvårdsstvrelsen afkunna föredragningslista öfver de vid sammanträden
under månaden handlagda ärenden och däri fattade beslut.
§ 19.
Distriktsföreståndaren mottager de från kretsföreståndarna eller eljest
till distriktsstyrelsen inkommande framställningarna om fattigvård samt
bereder ärendena och föredrager dem vid styrelsens sammanträden.
1 (istriktsförestandaren öfvar tillsyn öfver kretsföreståndarnas ocli värdarnas
verksamhet. lian bör i förekommande tall bistå dessa i deras
verksamhet och, i den mån sådant är möjligt, genom personliga besök hos
de behöfvande göra sig underrättad om deras förhållanden.
§ 20.
Ledamöterna af distriktsstyrelsen (kretsförestandarna) hafva att hvar
för sin krets mottaga ansökningar om fattigvård; att själfva eller genom
vårdare göra de utredningar, som äro erforderliga eller anbefallas af fattigvår
dsstyr elsen, distriktsstyrelsen eller distriktsföreståndaren, samt att till
distriktsföreståndarcn insända rapport om fallet jämte förslag till åtgärd.
Kretsföreståndaren har att inom sin krets själ!'' eller genom vårdarna
utdela beslutade understöd samt vaka öfver understödens användning.
§ 21.
Kretsföreståndare har att tillhandagå vårdarna med upplysningar och
råd i deras verksamhet samt särskildt söka göra nyvalda vårdare förtrogna
med arten och innebörden af vårdare verksamheten.
1.
Vårdare åligger att biträda vid utredning af de understödsfall
inom kretsen, som af kretsföreståndaren öfverlämnas till vårdaren.
Till ledning för undersökningen tjänar det därför af fattigvårdsstyrelsen
föreskrifna formulär, hvilket ifylles så noggrant som möjligt samt
därefter öfverlämnas till kretsföreståndaren.
Erhåller vårdare kännedom om, att någon inom kretsen befinner sig
i nöd och behöfver hjälp, bör anmälan därom skyndsamt göras hos kretsföreståndaren
och därvid lämnas de upplysningar, som kommit till vårdarens
kännedom.
2.
Sedan understöd beviljats i de till kretsen hörande fall, åligger
det vårdare att på kretsföreståndarens begäran lämna sökanden underrättelse
härom och, där utdelningen ej verkställes på annat sätt, äfven öfverlämna
understödet. Öfver lämnadt kontant understöd bör kvitto affordras
understödstagaren, därest ej särskildt hinder möter härför.
8. Vårdare bör i de åt honom öfverlämnade understödsfall vaka
(SO
däröfver, att understöd rätt användes samt, om missbruk förekommit, göra
anmälan därom hos kretsföreståndaren.
§ 23.
öfver hvarje till hans vård öfverlämnad understödstagare skall vårdare
föra en s. k. personalhandling, hvilken, om understödstagaren flvttar till
annan krets, öfversändes dit genom kretsföreståndaren.
\ årdare bör minst två gånger i veckan vara tillgänglig å bestämd
tid i sin bostad eller å uppgifven plats.
Sj uknar vårdare eller är han af annan orsak hindrad att fullgöra sitt
uppdrag, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos kretsföreståndaren.
]>eu slutna fattigvården.
§ 25.
För förvaltningen af ålderdomshemmet (fattiggarden, arbetshemmet
o. s. v.) äger fattigvårdsstyrelsen tillsätta särskild styrelse, bestående af
]»ersonor inom eller utom fattigvårdsstyrelsen. Beträffande skyldighet att
emottaga sådant uppdrag och tjänstgöringstid gäller hvad som stadgats om
ledamot af fångvårdsstyrelse.
Aflöuude tjänstemän.
§ -b.
1 iH biträde vid handhafvande af fattigvården äger fattigvårdsstyrelsen
antaga en sekreterare (ombudsman) samt nödigt antal tillsyningsman.
4 kap.
Om sökande och meddelande af fattigvård.
§ 27.
Anmälan om erhållande åt fattigvård göres i regel hos kretsföreståndaren
i den krets, där den behöfvande är boende. Sådan anmälan må
in
ock kunna göras hos vederbörande distriktsförestandarc, hos fattigvardsstyrelsens
ordförande, inför distrikts- eller fattigvårdsstyrclsen eller hos prästerskapet
i församlingen.
§ 2N.
Da anmälan om behof af fattigvård skett, skall kretsföreståndaren ofördröjligen,
själ!'' eller genom vårdare, göra utredning, som i £ 29 sägs, samt
till distriktsföreståiularen insända rapport därom jämte förslag till åtgärd.
Därest anmälan gjorts hos distriktsföreståndare eller fattigvårdsstyrelsens
ordförande, hafva dessa att ofördröjligen själfva verkställa eller låta
verkställa utredningen.
Oafsedt huruvida anmälan skett eller ej, åligger det fångvårdsstyrelse^
dess ledamöter och biträden att vid erhållen kännedom om att någon
är i behof af hjälp från den offentliga fattigvården vidtaga nödiga åtgärder
för att erforderlig hjälp må lämnas.
§ 29.
1.
Innan fråga om beviljande af fattigvård afgöres, skall noggrann
undersökning göras om den beliöfvandes hälsotillstånd, hans större eller
mindre förmåga att genom arbete bidraga till sin försörjning, möjligen befintliga
tillgångar, pension eller understöd, som han åtnjuter eller kan påräkna
från det allmänna, föreningar, kassor, försörjningspliktiga eller andra
enskilda personer, med derå omständigheter, som kunna inverka på frågans
bedömande.
I och för inhämtande af dessa upplysningar bör besök göras hos den
»
hjälpsökande och förfrågningar anställas på annat håll, där antagligt är,
att upplysningar kunna vinnas.
2.
Förekommer anledning att antaga, att den hjälpsökande ej har
hemortsrätt inom samhället, skall utredningen omfatta de i 52 § af lagen
om fattigvården angifna omständigheter. Protokoll öfver utredningen skall
föras enligt föreskrifvet formulär.
§ dO.
Huruvida och på hvad sätt fattigvård bör lämnas bestämmes efter de
i hvarje särskildt fall förekommande omständigheter. Härvid bör tillses,
att understödet lämnas på sådant sätt, att den behöfvande beredes utväg
att, om möjlighet därtill föreligger, för framtiden själf försörja sig och
de sina.
Där den hjälpsökande äger arbetsförmåga, bör han, om möjligt, förhjälpas
till erhållande af arbete. För sådant ändamål bör samarbete äga
rum med arbetsförmedlingsanstalt.
Vid pröfning af fråga om meddelande af fattigvård bör tagas i öfvervägande,
huruvida den hjälpsökande kan erhålla understöd ur fonder eller
kassor, som äro afsedda att anlitas för särskilda fall eller behof.
§ 31.
1.
Där fråga är om fattigvård åt minderåriga barn, som vårdas hos
sina föräldrar, eller åt äkta makar, som sammanlefva, eller någondera af
dem, eller där den behöfvande har sitt hemvist hos anhöriga, som bidraga
till hans försörjning, eller förhållandena eljest tala för den behöfvandes
bibehållande i hans förutvarande omgifning, äfvensom när fråga är om
hjälp vid tillfälligt behof, bör hjälpen i allmänhet lämnas medelst understöd
i hemmet
Understöd i hemmet bör ej lämnas åt den, hvilkens behof är förorsakadt
åt dryckenskap eller arbetsovillighet, och ej heller när anledning
eljest finnes till antagande, att understödet icke kommer till behörig användning.
Då understöd lämnas i hemmet, bör, så snart anledning därtill föreligger
och i hvarje fåll minst en gång om året, efter verkställd undersökning
tagas under ompröfning, huruvida understödet fortfarande bör utgå.
2.
Anses understöd i hemmet böra lämnas in natura (mat, kläder,
bränsle o. s. v.), må distriktsstyrelsen besluta därom.
Vid trängande behof må distriktsstyrelsen också lämna tillfälligt understöd
i penningar; åliggande distriktsstyrelsen att göra anmälan om åtgärden
vid fattigvårdsstyrelsens nästpåföljande sammanträde.
Mellan distriktsstyrelsens sammanträden tillkommer det distriktsföreståndaren
att vid trängande behof lämna tillfälligt understöd, med skyldighet
för honom att därom göra anmälan vid distriktsstyrelsens niista sammanträde.
Utan hinder af de utaf distriktsstyrelsen afgifna förslag eller vidtagna
åtgärder äger fattigvårdsstyrelsen besluta i densamma underställda eller
eljest hos fattigvårdsstyrelsen förekommande frågor rörande fattigvården
inom ett distrikt.
§ 32.
Ii.'')
Lika med ^ 17 i normalreglementc 11 :«> I.
8 33.
Öfver personer, hvilka erhålla understöd i hennnet eller utackorderats
i enskildt hem, skall distriktsstyrelsen och främst vederbörande kretsföreståndare
eller vårdare, till livilkens krets understöd staga ro hör, utöfva
noggrann tillsyn samt därvid förvissa sig om, att lämnadt understöd användes
till afsedt ändamål och att de utackorderade erhålla dem tillförsäkrade
förmåner.
Understödjas barn i hemmet eller äro barn utackorderade, skall ägnas
särskild uppmärksamhet åt att dessa erhålla den vård, som deras ålder
kräfver, och uppfostras till dugliga medborgare. Därvid bör tillses, att de
fullgöra dem åliggande skolplikt och öfvas i för deras ålder lämpadt arbete.
§§ 34—39.
Lika med §§ 19—24 i normalreglementet n:o 1.
5 kap.
Om bevakande af fattigvårdssamhällets rätt i vissa afseenden m. m.
§§ 40—46.
Lika med
25—31 i normalreglementet n:o 1.
Normalreglemente n:o 3.
Reglemente för ålderdomshem (fattiggård).
Förslag
till
Reglemente
för N. sockens ålderdomshem (fattiggård).
Fast st (Vidt af kommunalstämman den
§ 1.
1.
Anstalten är afsedd att till full försörjning emottaga sådana understödstagare,
som icke lämpligen kunna försörjas genom understöd i hemmet
eller genom inackordering; i fall utackordering skall äga rum, men beslutet
därom ej genast kan verkställas, må understödstagaren under tiden intagas
å anstalten.
2.
I anstalten må äfven kunna intagas person, som utan att för egen
del behöfva fattigvård likväl, på den grund att hans hustru eller minderåriga
barn åtnjuta sådan, är skyldig att efter föreläggande af fattigvårdsstyrelsen
inställa sig och fullgöra honom anvisadt arbete, under förutsättning
att lians vistande å anstalten icke medför olägenheter.
3.
Därest å anstalten intagen person, som är i någon mån arbetsför,
på grund af sitt uppförande ej lämpligen kan bibehållas å anstalten, skola
åtgärder vidtagas för hans öfverlämnande till länets arbetshem.
4.
Där hjälpsökande äger arbetsförmåga och arbete ej omedelbart
kan anskaffas åt honom på annat håll, må arbete beredas honom å anstalten
med eller utan hans intagande därstädes.
§ 2-*
Kommunens fattigvård sstyrelse är tillika styrelse för anstalten.
* Därest särskild styrelse för anstalten tillsättes, upptagas här bestämmelser därom med
angifvande af antal ledamöter och suppleanter m. m.
§ 3-
Styrelsen har att handhafva ledningen af anstaltens förvaltning i öfverensstämmelse
med lagen om fattigvården, kommunens fattigvårdsreglemente
och detta reglemente. Särskildt tillkommer det styrelsen:
att antaga och entlediga föreståndare, husmoder och öfrig personal vid
anstalten;
att utfärda instruktioner för personalen; samt
att fastställa ordningsregler, dagordning och spisordning*.
§ 4.
Styrelsen utser för hvarje år en af sina ledamöter att utöfva
den närmare tillsynen öfver anstaltens förvaltning (verkställande ledamot).
Denne har att med uppmärksamhet följa förvaltningen samt tillse, att
de å anstalten intagna erhålla den vård och de förmåner i öfrigt, som
de böra åtnjuta, att renlighet, ordning och sedlighet iakttagas vid anstalten
samt att den där anställda personalen ordentligt fullgör sina åligganden.
Verkställande ledamoten tillkommer särskildt:
att föranstalta om afhjälpande af tillfälliga skador å byggnader och
inventarier;
att besluta om inköp och försäljning af varor eller produkter i de
fall, då styrelsen ej lämnat föreskrift därom;
att bevilja föreståndaren och husmodern tillstånd till kortare frånvaro
från hemmet;
att bevilja föreståndaren och husmodern att antaga biträde, som tillfälligtvis
kan vara af nöden; samt
att lämna föreståndaren och husmodern nödiga förhållningsorder
för sådana fall, i hvilka deras instruktion ej innehåller tillräcklig vägledning.
Verkställande ledamoten skall minst en gång i veckan besöka anstalten.
§ 5.
Den omedelbara ledningen af anstalten kandhafves af en föreståndare
och en husmoder.
* Därest särskild anstaltsstyrelse tillsättes, bör det ändå tillkomma fattigvårdsstyrelsen att
fastställa spisordning.
9 — Fattigvård8lag8ti/tn ingen. I. Afd. 1.
Föreståndaren har att öfver de å anstalten intagna utöfva den tillsyn,
som enligt lag tillkommer fattig vårdsstyrelsen, lian år styrelsen
ansvarig för anstaltens behöriga skötsel och bör i sådant hänseende noga
vaka öfver att underlydande uppfylla sina skyldigheter, att gifna befallningar
punktligt fullgöras, samt att renlighet, ordning och sedlighet iakttagas.
Föreståndaren har att handhafva och redovisa såväl de till anstalten
inflytande medel som de penningar, hvilka af styrelsen till honom öfverlämnas
för bestridande af löpande utgifter, och har han att i denna egenskap
ställa borgen eller annan af styrelsen godkänd säkerhet till af styrelsen
fastställdt belopp.
Vid fullgörandet af sina åligganden har föreståndaren att iakttaga
de föreskrifter, styrelsen genom utfärdad instruktion eller eljest meddelar
honom.
(.Altern: Vill man undvika särskild instruktion, kan i denna § i stället
för sista stycket intagas följande:
Föreståndaren tillkommer särskild!:
att tillse att de understödstagare, som ej kunna sköta sig själfva, och
särskildt de sjuka erhålla den vård, som för hvarje fall erfordras;
att vaka öfver att understödstagarna erhålla de i spisorduingen föreskrifna
måltider och att maten är ordentligt lagad;
att sörja för att understödstagarna äro ordentligt klädda, och, där de
ej hafva egna kläder, erhålla nödiga klädespersedlar;
att vaka öfver att alla rummen blifva dagligen städade och luftade;
att anvisa understödstagare, som äro i någon mån arbetsföra, lämpligt
arbete;
att tillse, att anvisadt arbete ordentligt fullgöres, och att understödstagarna
ej utan tillstånd lämna anstalten;
att sörja för allt, som rör egendomens skötsel;
att ansvara för anstaltens inventarier; samt
att hos styrelsen eller dess verkställande ledamot göra anmälan om
nödiga reparationer och inköp.)
Husmodern har att med biträde af särskildt anställd personal och i
anstalten intagna understödstagare ombesörja hushållsgöromålen inom an
-
67
stalten, därvid hon liar att rätta sig efter den för anstalten gifna spisordningen,
dagordning och öfriga ordningsregler.
Hon har tillika att särskildt varda sig om de kvinnliga och de sjuka
understödstagarna å anstalten och där möjligen intagna barn.
§ 8.
Understödstagarna å anstalten åtnjuta därstädes bostad, beklädnad och
föda i enlighet med de närmare föreskrifter, som styrelsen meddelar. Understödstagare
äger dock att begagna egna kläder; med styrelsens tillstånd
må han äfven medföra egna möbler.
Vid understödstagarnas fördelning å de olika rummen iakttages, att
män och kvinnor beredas bostad i särskilda rum, dock att äkta makar
böra, om de så önska, få bo tillsammans för sig.
Barn intagas i anstalten endast i den för dem afsedda afdelningen.
Därest det blifver behöfligt, att sinnessjuka, sinnesslöa, tuberkulösa
eller med svårare sjukdomar behäftade understödstagare intagas till vård å
anstalten, bör vid deras placering inom anstalten tillses, att de afskiljas
från öfriga understödstagare och från hvarandra, i den mån sådant kan ske.
Öfver hufvud taget bör noga tillses, att en lämplig fördelning af understödstagarna
å de olika rummen sker.
§ 9.
o
Åt understödstagare, som äro sjukliga, skall ägnas eu omsorgsfull vård.
I fall af behof bör läkare tillkallas och de af honom gifna föreskrifter
följas. Ett af anstaltens rum skall vara afsedt för att mottaga sjuka,
som behöfva särskild vård. Om sådant af läkaren förordnas, skall den
sjuke, så snart ske kan, förflyttas till allmänt sjukhus.
§ io.
Understödstagarna skola visa föreståndaren och husmodern lydnad
samt iakttaga de för anstalten gällande ordningsreglerna.
Busdrycker få ej å anstalten införas.
Understödstagarna äro skyldiga att utföra det arbete inom eller utom
anstalten, som föreskrifves dem af föreståndaren eller husmodern; skolande
vid arbetets utdelande tillses, att ingen ålägges arbete, som öfverstiger
hans förmåga.
68
§ 11.
Den, som i arbete ådagalägger särskild flit, tilldelas flitpenningar eller
annan lämplig uppmuntran efter de grunder, som fattigvårdsstyrelsen kan
föreskrifva.
§ 12.
Undandrager sig å anstalten intagen person att utföra anvisadt arbete,
eller afviker han från anstalten, eller visar han tredska att efterkomma
gifna föreskrifter, eller gör han sig eljest skyldig till uppförande, som strider
mot sedlighet och god ordning, äger föreståndaren eller husmodern att förmana
den felande och erinra om de påföljder, som för sådana fall föreskrifvas
i lagen om fattigvården och kommunens fattigvårdsreglemente;
ägande föreståndaren, där rättelse ej följer, att anmäla förhållandet hos
verkställande ledamoten eller styrelsen.
Föreståndaren har att i särskild journal anteckna alla vidtagna
disciplinära åtgärder.
§ 13-
Förmenar någon å anstalten intagen sig hafva skäl till klagomål öfver
den behandling, som kommer honom till del, må han därom göra anmälan
hos den verkställande ledamoten eller fattigvårdsstyrelsen.
§ 14.
Styrelsen har att tillse, att anstaltens byggnader och tillhörigheter i
öfrigt hållas i godt stånd, och att för sådant ändamål låta utföra smärre
reparationer å byggnaderna. Förande nybyggnad, ombyggnad eller större
reparationer beslutar kommunalstämman. Byggnader och inventarier skola
genom styrelsens försorg försäkras mot brandskada.
Styrelsen skall genom två af sina ledamöter minst en gång om året
anställa besiktning å byggnaderna och inventering af anstaltens inventarier
och förråd.
§ 15.
Exemplar af detta reglemente äfvensom af de för anstalten gällande
ordningsregler, dagordning och spisordning böra finnas anslagna å lämplig
plats inom anstalten.
Normalreglemente n:o 4,
Reglemente för arbetshem.
Förslag
till
Reglemente
för —-----läns arbetshem.
Fastställdt af Konungens befallningshafvande i N. län den
Anstaltens ändamål och om intagandet å anstalten.
§ 1.
Anstalten har till ändamål att mottaga dels i någon mån arbetsföra
manliga nnderstödstagare, hvilka äro i behof af anstaltsvård, men ej lämpligen
kunna vårdas å kommunernas fattigvårdsanstalter, dels personer,
hvilka äro arbetsskyldiga enligt 72 § 2 mom. i lagen om fattigvården samt
af fattigvårdsstyrelse förelagts att inställa sig till fullgörande af arbete.
A anstalten mottagas ej personer, som på grund af kropps- eller sinnessjukdom
kräfva särskild vård eller tillsyn.
§ 2.
Fattigvårdsstyrelse inom länet äger att, i den mån utrymmet medgifver,
å anstalten få intagna sådana i § 1 omförmälda personer, hvilkas
omhändertagande åligger fattigvårdsstyrelsen.
Landstinget fastställer de afgifter, som böra af fattigvårdsstyrelse
erläggas för vård af å anstalten intagna personer. På pröfning af anstaltens
styrelse må bero att i mån af utrymme mottaga i § 1 nämnda personer
från annat län på de villkor, som landstinget föreskrifvit.
70
§ 3.
Vid framställning om intagande å anstalten skall fogas frejdebetyg,
läkarbetyg samt protokoll eller annan handling med uppgift om anledningen
till framställningen jämte de öfriga upplysningar, som kunna vara
att tillgå.
Styrelsens organisation.
§ 4.
Ledningen af anstaltens angelägenheter utöfvas af en utaf landstinget
utsedd styrelse, bestående af fem ledamöter. Ledamöterna väljas
för en tid af fyra år; dock att vid slutet af andra året, efter det val
första gången ägt rum, två ledamöter efter lottning utträda.
Vid val af ledamöter utses tillika tre suppleanter.
§ 5.
Styrelsen utser inom sig ordförande och vice ordförande att tjänstgöra
för den tid, de äro valda till ledamöter. Äro både ordförande och
vice ordförande frånvarande från styrelsens sammanträde, utser styrelsen
inom sig ordförande för tillfället.
§ 6.
Styrelsen sammanträder på kallelse af ordföranden minst en gång i
månaden samt för öfrigt, då ordföranden finner nödigt eller minst två ledamöter
göra framställning därom.
Ärende må icke företagas till afgörande, så vida ej minst tre ledamöter
äro tillstädes.
Omröstning till beslut sker öppet, och tillkommer hvarje röstande en
röst. Vid lika röstetal gäller den mening, ordföranden biträder. Val skall,
där så äskas, förrättas med slutna sedlar, och skiljer lotten mellan lika
röstetal.
Vid styrelsens sammanträde skall föras protokoll, upptagande styrelsens
beslut. Protokollet skall justeras antingen genast eller sist vid styrelsens
nästa sammanträde.
Styrelsen har att handhafva ledningen af anstaltens förvaltning i öfverensstämmelse
med lagen om fattigvården och detta reglemente samt de
närmare föreskrifter, landstinget meddelar.
Särskild! tillkommer det styrelsen:
att besluta om intagning å anstalten;
att antaga och entlediga föreståndare och öfrig fast anställd personal
vid anstalten samt för dem utfärda instruktioner;
att fastställa ordningsregler, dagordning och spisordning;
att vaka öfver att anstaltens ekonomiska angelägenheter handhafvas i
behörig ordning samt meddela erforderliga föreskrifter om räkenskapsföring,
kassa vård och kontroll å denna;
att inom april månads utgång hvarje år till de af landstinget utsedda
revisorer öfverlämna anstaltens räkenskaper för föregående år jämte berättelse
om anstaltens verksamhet och förvaltning.
§ 8.
Styrelsen utser för hvarje år en af sina ledamöter att utöfva den
närmare tillsynen öfver anstaltens förvaltning (verkställande ledamot) och tilllika
vara kassaförvaltare. Denne har att med uppmärksamhet följa förvaltningen
samt tillse, att de å anstalten intagna erhålla den vård och
de förmåner i öfrig!, som de böra åtnjuta, att renlighet, ordning och
sedlighet iakttagas vid anstalten samt att den där anställda personalen
ordentligt fullgör sina åligganden.
Verkställande ledamoten tillkommer särskilda
att besluta om tillåtelse för å anstalten intagen person att för längre
tid än en dag vara borta från anstalten;
att föranstalta om afhjälpande af tillfälliga skador å byggnader och inventarier;
att
besluta om inköp och försäljning af varor eller produkter i de fall,
då sådant befinnes nödigt och styrelsen ej lämnat föreskrift därom;
att bevilja föreståndaren tillstånd till kortare frånvaro från hemmet;
samt
att lämna föreståndaren nödiga förhållningsorder för sådana fall, i
hvilka hans instruktion ej innehåller tillräcklig vägledning.
Verkställande ledamoten skall minst en gång i veckan besöka anstalten.
72
Föreståndaren.
§ 9.
Den omedelbara ledningen af anstalten handhafves af en föreståndare.
Denne bär att å styrelsens vägnar öfver de å anstalten intagna utöfva
den tillsyn, som enligt lagen om fattigvården tillkommer fattigvårdsstvrelsen.
Han är styrelsen ansvarig för anstaltens behöriga skötsel och bör i
sådant hänseende noga vaka öfver att underlydande uppfylla sina skyldigheter,
att gifna befallningar punkligt fullgöras samt att renlighet, ordning
och sedlighet iakttagas.
Föreståndaren har att handhafva och redovisa såväl de till anstalten
inflytande medel som de penningar, Indika af styrelsen till honom öfverlämnas
för bestridande af löpande utgifter, och har han att i denna egenskap
ställa borgen eller annan af styrelsen godkänd säkerhet till af styrelsen
faststälhlt belopp.
Vid fullgörandet af sina åligganden har föreståndaren att iakttaga
de föreskrifter, styrelsen genom utfärdad instruktion eller eljest meddelar
honom.
(Altern: Till man undvika särskild instruktion, kan i denna § i stället
för sista stycket intagas följande:
Föreståndaren tillkommer särskild!:
att vaka öfver att de i anstalten intagna erhålla de i spisordningen
föreskrifna måltider och att maten är ordentligt lagad;
att sörja för att de äro ordentligt klädda, och, där de ej hafva egna
kläder, erhålla nödiga klädespersedlar;
att vaka öfver att alla rummen blifva dagligen städade och luftade;
att anvisa de i anstalten intagna lämpligt arbete;
att tillse att anvisadt arbete ordentligt fullgöres och att de intagna
ej utan tillstånd lämna anstalten;
att sörja för allt, som rör egendomens skötsel och underhåll;
att ansvara för anstaltens inventarier och deras underhåll;
att hos styrelsen eller dess verkställande ledamot göra anmälan om
nödiga reparationer och inköp;
att mottaga till anstalten insända personer samt underrätta dem om
de för anstalten gällande föreskrifter och ordningsregler;
att öfver å anstalten intagna personer föra anteckningar enligt af styrelsen
gifna föreskrifter;
samt att antaga och entlediga vid anstalten icke fast anställd personal.)
De intagnas behandling.
§ 10.
Insjuknar någon af do a anstalten intagna och kan lämplig vård ej
där gifvas honom, bör han förflyttas till allmänt sjukhus.
Blifver någon, som är intagen å anstalten oförmögen att utföra
arbete, bör styrelsen föranstalta om hans återsändande till vederbörande
kommun.
§ 11-
A anstalten intagen person skall visa föreståndaren och vid anstalten
anställd personal lydnad samt iakttaga de för anstalten gällande ordningsreglerna.
De å anstalten intagna äro skyldiga att utföra det arbete inom eller
utom anstalten, som föresättes dem; skolande vid arbetets föresättande tillses,
att ingen ålägges arbete, som öfverstiger hans förmåga.
Den, som i arbete ådagalägger särskild flit, tilldelas flitpenningar eller
annan lämplig uppmuntran efter de grunder, som styrelsen kan föreskrifva
därför.
§ 12.
Å anstalten intagen person får begagna egna kläder, om han så
önskar och har lämpliga sådana.
§ 13-
På viss af styrelsen bestämd tid vare det å anstalten intagen person
tillåtet att mottaga besök inom anstalten.
Rusdrycker få ej å anstalten införas.
§ 14.
Å anstalten intagen person må icke, så länge ar betsskyldigheten fortfar,
utan tillstånd aflägsna sig från anstalten. Af viker han olofligen, skall
sådant genast anmälas för styrelsen, som bar att hos Konungens befallningshafvande
begära handräckning för hans återhämtande till anstalten.
10 — Fattigvårdslagsti/tningen. I. Afd. 1.
74
§ 15.
Lndandrager å anstalten intagen person sig att utföra anvisadt arbete,
ellei af\ i k er han från anstalten, eller visar han tredska att efterkomma
gifna föreskrifter, eller gör han sig eljest skyldig till uppförande, som
strider mot sedlighet och god ordning, äger föreståndaren att förmana den
felande och erinra om de påföljder, som för sådana fall föreskrifvas i lagen
om fattigvården och detta reglemente. Låter han sig icke rätta af sådan
förmaning, äger föreståndaren att ålägga honom förlust af flitpenningar,
permissionsförbud eller annan minskning i friheter eller förmåner, som äro
medgifna, dock ej för längre tid än en månad; och skall anmälan om
dessa åtgärder ofördröjligen göras hos styrelsen eller verkställande ledamoten.
Ämnes ej rättelse genom nu nämnda åtgärder, har föreståndaren att
anmäla saken till styrelsens verkställande ledamot, hvilken efter samråd
med föreståndaren kan ålägga den felande permissionsförbud eller förlust
af flitpenningar under längre tid än en månad eller ock förvaring i enskild!
rum under högst femton dagar antingen med vanlig kost eller med
minskning i kosten (indragning af sofvel m. m.).
§ 16.
Om de i § 15 föreskrifna åtgärder icke visa sig verksamma, äger
styrelsen tilldela den tredskande varning enligt 76 § i lagen om fattigvården.
Öfver beslut om varning föres protokoll, och skall beslutet meddelas
den felande muntligen inför styrelsen eller skriftligen genom delgifning af
protokollsutdrag.
§ 17.
Därest den felande ej låter rätta sig af varning, som i nästföregående
§ sägs, ma styrelsen anmäla honom hos vederbörande allmän åklagare för
den åtgärd, som i 77 § af lagen om fattigvården sägs.
§ 18.
Alla disciplinära åtgärder skola antecknas i en särskild journal.
§ 19.
b örmenar någon a anstalten intagen sig hafva skäl till klagomål öfver
den behandling, som kommer honom till del, må han därom göra anmälan
hos verkställande ledamoten eller styrelsen.
Öfver styrelsens beslut må klagan föras i den ordning, som stadgas i
lagen om fattigvården.
Afgång från anstalten.
§ 20.
1 )a å anstalten intagen person lämnar anstalten, skall underrättelse
därom ofördröjligen tillställas den fattigvård sstyrelse, på hvars ansökning
han där intagits.
Vid afgång från anstalten tilldelas den som afgår skriftligt besked
öfver sitt uppförande vid anstalten.
Vården om anstaltens egendom.
§ 21.
Styrelsen har att tillse, att anstaltens byggnader och tillhörigheter i
ifrigt hållas i godt stånd, och att för sådant ändamål låta utföra smärre
reparationer å byggnaderna. Eörande nybyggnad, ombyggnad eller större
reparationer beslutar landstinget. Byggnader och inventarier skola genom
styrelsens försorg försäkras mot brandskada.
Styrelsen skall genom två af sina ledamöter minst en gång om året
anställa besiktning å byggnaderna och inventering af anstaltens inventarier
och förråd.
§ 22.
Då för anstaltens räkning förekomma upphandlingar eller utförande
af arbeten, som kräfva större utgifter, infordras, om så lämpligen kan ske,
anbud, och upprättar styrelsen kontrakt med den, hvilkens anbud antages,
sedan säkerhet ställts för de ingångna förbindelsernas fullgörande.
§ 23.
Exemplar af detta reglemente äfvensom af de för anstalten gällande
ordningsregler, dagordning och spisordning böra finnas anslagna å lämplig
plats inom anstalten.
76
Förslag
till
Instruktion för statens fattigvårdsinspektör.
§ 1.
Fattig vårdsinspektör eu har att utöfva den tillsyn öfver fattigvården i
riket, som omförmäles i 44 § af lagen om fattigvården; och åligger honom
därvid att
dels vaka öfver att fattigvårdssamhällena i enlighet med gällande
författningar och reglementen anordna och handhafva dem åliggande fattigvård,
dels meddela råd och anvisningar för fattigvårdens ändamålsenliga
ordnande.
§ 2.
För fullgörande af sin i § 1 nämnda uppgift har inspektören att vid
åt honom företagna resor genom besök hos fattigvårdsstyrelser och å anstalter
göra sig underrättad om huru fattigvården utöfvas och samråda med
vederbörande myndigheter för åstadkommande af nödiga förbättringar.
§ 3.
Vid de i § 2 omförmälda resor åligger inspektören särskildt att tillse,
att sjuka understödstagare, Indika äro i behof af särskild omvårdnad,
erhålla det underhåll och den vård, som deras tillstånd kräfver;
att nödig klassifikation af understödstagarna äger rum å anstalterna;
att tillfälle till sysselsättning beredes understödstagare, som ej äro till
arbete oförmögna;
att vid utackorderin
Vid sina besök i fattigvårdssamhällena bör inspektören
granska vid fattigvårdsstyrelsens sammanträden förda protokoll och
andra fattigvården rörande handlingar, däribland de vid anstalterna förda
journalerna öfver disciplinära åtgärder;
ägna uppmärksamhet däråt, att till fattigvården skänkta medel användas
för afsedt ändamål; samt,
därest inom fattigvårdssamhället finnas understödstagare, för hvilkas
underhåll staten betalar godtgörelse, vaka däröfver, att statens intresse
iakttages.
Inspektören har att ägna särskild uppmärksamhet åt fattigvårdsanstalternas
beskaffenhet samt föreslå de åtgärder, som erfordras, för att anstalterna
må blifva ändamålsenliga.
Då fråga är om upprättande af ny anstalt eller ombyggnad af förutvarande,
har inspektören att på framställning af Konungens befallningshafvande
granska uppgjorda planer samt föreslå de ändringar i dem, som
synas honom nödiga för att anstalten skall fylla afsedt ändamål.
I samråd med Konungens befallningshafvande bör inspektören söka
verka därför, att kommunerna, då sådant synes ändamålsenligt, träffa överenskommelser
om upprättande af gemensamma fattigvårdsanstalter och
andra gemensamma anordningar för fattigvården.
Finnes anledning antaga, att fattigvårdssamhälle, fångvårdsstyrelse
eller vid fattigvården anställd person åsidosatt sin skyldighet, eller yppas
fel, försummelse eller missbruk, skall inspektören verkställa undersökning
rörande förhållandena i fråga samt, om skäl därtill förefinnes, hos vederbörande
göra erinran för rättelses astadkommande. Kättas icke missförhållande^
må inspektören göra anmälan om saken hos Konungens befallningshafvande.
5.
78
Öfver Konungens befallningshafvandes beslut i dylika fall må fattigvårdsinspektören
föra klagan i den ordning, som efter hvarje måls beskaffenhet
stadgas i lagen om fattigvården.
l)å fattigdomen å någon ort finnes vara särdeles stor, har inspektören
att ägna särskild uppmärksamhet häråt samt förskaffa sig noggrann kännedom
om orsakerna och påvisa utvägar att förebygga, mildra och bekämpa
nöden.
§ 8.
Inspektören bör söka främja samarbete mellan den offentliga fattigvården
och enskild välgörenhet samt verka för att den senare så ordnas,
att fattigvårdens syften icke motverkas genom det enskilda välgörenhetsarbetet.
§ 9.
Inspektören har att hos Kungl. Maj:t och vederbörande myndigheter
göia de framställningar rörande fattigvården och dithörande angelägenheter,
som han finner förhållandena påkalla.
§ 10.
I frågor, som höra till hans verksamhetsområde, har inspektören att
på anfordran af ämbetsmyndigheter meddela upplysningar och afgifva utlåtanden.
Det åligger inspektören att på anmodan af Konungens befallningshafvande
granska reglementen, som af fattigvårdssamhällena insändas till fastställelse.
§ 11.
Inspektören har att inför chefen för det statsdepartement, under hvilket
fattigv årdsärendena höra, för fastställelse framlägga förslag till sina ordinarie
tjänsteresor under året. Om annan tjänsteresa skall anmälan göras hos
departementschefen.
Afvikelse från fastställd resplan må ej äga rum, så framt icke särskilda
omständigheter påkalla sådan.
§ 12.
Till biträde vid utförandet af sin tillsynsverksamhet har fattigvårdsinspektören
att anlita därför anställda instruktörer, för hvilka särskild
instruktion utfärdas.
§ 13-
Inspektören är instruktörernas närmaste förman och fastställer för
hvarje år plan för deras ordinarie tjänsteresor.
Till ledning för instruktörernas arbete bör fattigvårdsinspektören minst
eu gång om året sammankalla dem till gemensam öfverläggning angående
ärenden, som tillhöra deras tjänstebefattning.
§ 14.
Öfver sin verksamhet samt öfver tillståndet af fattigvården i riket i
allmänhet afger inspektören årligen berättelse till Kungl. Maj:t.
«()
Förslag
till
Instruktion för statens fattigrårdsinstruktörer.
§ !•
Fattigvårdsinstruktörerna hafva till uppgift att biträda fattigvårdsinspektören
vid utöfvandet af den tillsyn öfver fattigvården i riket, som omförmäles
i 44 § af lagen om fattigvården; och åligger dem därvid att
dels vaka öfver att fattigvårdssamhällena i enlighet med gällande författningar
och reglementen anordna och handhafva dem åliggande fattigvård,
dels meddela råd och anvisningar för understödsverksamhetens ändamålsenliga
ordnande.
§ 2.
För fullgörande af den instruktör åliggande verksamheten har han
att vid av honom företagna resor genom besök hos fattigvårdsstyrelser och
å anstalter göra sig underrättad om huru fattigvården utöfvas och samråda
med vederbörande myndigheter för åstadkommande af nödiga förbättringar.
Vid de i § 2 omförmälda resor åligger det instruktör särskildt
att tillse,
att sjuka understödstagare, hvilka äro i behof af särskild omvårdnad,
erhålla det underhåll och den vård, som deras tillstånd kräfver;
att nödig klassifikation af understödstagarna äger rum å anstalterna;
att tillfälle till sysselsättning beredes understödstagare, som ej äro till
arbete oförmögna;
81
att vid utackordering af understödstagare iakttages hvad lagen om fattigvården
och gällande reglementen för sådant fall innehålla; samt
att barn, hvilka fattigvårdsmyndigheterna omhändertagit, erhålla lämplig
vård och uppfostran.
§ 4.
Vid sina besök i fattigvårdssamhällena bör instruktör
granska vid fattigvårdsstyrelsens sammanträden förda protokoll och
andra fattigvården rörande handlingar, däribland de vid anstalterna förda
journalerna öfver disciplinära åtgärder;
ägna uppmärksamhet däråt, att till fattigvården skänkta medel användas
för afsedt ändamål; samt,
därest inom fattigvårdssamhället finnas understödstagare, för hvilkas
underhåll staten betalar godtgörelse, vaka däröfver, att statens intresse
iakttages.
§ 5.
Instruktör har att ägna särskild uppmärksamhet åt fattigvårdsanstalternas
beskaffenhet samt föreslå de åtgärder, som erfordras, för att anstalterna
må blifva ändamålsenliga.
Där anledning föreligger till åvägabringande af gemensamma anordningar
för fattigvården för flera kommuner, har instruktör att framlägga
förslag härom för fattigvårdsinspektören.
§ 6.
Göres hos instruktör under pågående tjänsteresa anmälan, att fattigvårdssamhälle,
fångvårdsstyrelse eller vid fattigvården anställd person åsidosatt
sin skyldighet, eller erhåller han eljest under resan kännedom om
fel, försummelser eller missbruk i afseende å fattigvården, skall instruktören
verkställa undersökning därom samt, om förhållandena föranleda därtill, hos
vederbörande fattigvårdsstyrelse göra erinran för rättelses vinnande. Föranleder
gjord erinran icke rättelse, har instruktören att anmäla förhållandet
hos fattigvårdsinspektören.
Har eljest hos instruktör gjorts anmälan om förhållande, som i första
stycket sägs, skall densamma ofördröjligen insändas till fattigvårdsinspektören
tillika med instruktörens yttrande däröfver.
11 — Fattigvårdslagstiftningen. I. Afd. 1.
82
§ 7-
Då fattigdomen å någon ort finnes vara särdeles stor, bär instruktören
att ägna särskild uppmärksamhet häråt samt förskaffa sig noggrann
kännedom om orsakerna och påvisa utvägar att förebygga, mildra och bekämpa
nöden.
§ 8.
Instruktör bör söka främja samarbete mellan den offentliga fattigvården
och enskild välgörenhet samt verka för att den senare så ordnas, att
fattigvårdens syften icke motverkas genom det enskilda välgörenhetsarbetet.
§ 9.
Instruktör har att i öfrigt lämna fattigvårdsinspektören det biträde
vid utöfvande af uppsikten öfver fattigvården, som af honom påkallas.
§ 10.
För de ordinarie tjänsteresor, som skola af instruktör under året
företagas, fastställer fattigvårdsinspektören plan. Afvikelse från fastställd
resplan må ej äga rum, så framt icke särskilda omständigheter påkalla
sådan.
Härutöfver har instruktör att företaga de resor, som påfordras af
fattigvårdsinspektören eller Konungens befallningshafvande.
§ 11.
Öfver sina resor och hvad därunder förekommit har instruktör att
afgifva skriftlig berättelse till fattigvårdsinspektören inom sex veckor efter
resas afslutande.
83
Formulär
till protokoll öfver utredning’
enligt 5:2 § 1 Ingen om fnttlgrftrden.
Formulär A.
(Användes. dd understöd sota för
personer öfver 15 år med eller utan
Ullhörande barn).
Protokoll, fördt vid utredning rörande
familje- och hemortsrättsförhållanden m. m., företagen i anledning af framställning
om fattigvård åt honom — henne i ..................................................................................
fattigvärdssamhåIle af
lån.
1. Uuderstödssökandens fullständiga till- och förnamn:
födelselid:
födelseort:
församling af
län.
yrke (nuvarande eller förutvarande): .................................................................:............ .........
bostad inom kommunen:
2. Familjeförhållanden:
understödssökandens civilstånd: ogift — änka — änkling — frånskild — gift;
makes eller makas fullständiga till- och förnamn: .............................;......................................
födelsetid: .....................................................................................................
födelseort:
............................... församling i
................................................................... län.
yrke: ......................................................................................
nuvarande vistelseort:*
* Har mannen utvandrat till främmande land, angifves detta jämte tiden för utvandringen.
Om mannen aflidit, angifves bär tiden därför samt den ort, där han vjd frånfället var mantalssferifven,
äfvensom dödsdagen.
84
Understödssökandens barn under 15 år:
namn:
födelsetid:
födelseort:
1.
2.
3.
4.
5.
..............................................................................
6......... ..........................
3. Understödssökandens mantalsskrifningsort vid tiden för undersökningen:
Mantalsskrifningsort näst föregående år:
Tidigare mantalsskrifningar:
(Anm. 1. Undersökningen sträckes tillbaka till den tid, då understödssökanden senast varit
roantalsskrifven i en kommun, ulan att hafva under det år, som mantalsskrifningen afsett, åtnjutit
fattigvård af beskaffenhet att inverka på förvärf af hemortsrätt. Har vederbörande
fyllt 60 år, kräfves ej undersökning om tiden efter fyllda 60 år.
Anm. 2. Därest tillförlitliga uppgifter rörande mantalsskrifning ej erhållas, efterforskas
äfven kyrkoskrifningsort och tidigare vistelseort för understödssökanden, i den mån sådant
kan tjäna till ledning för utrönande af mantalsskrifningsorten).
4-, Har uuderstödssökanden eller hans familj förut åtnjutit fattigvård '' I hvilken
kommun, tiden därför och af hvad slag?
(Anm. Undersökningen sträckes så långt tillbaka i tiden, till dess man kommer till ett
mantalsskrifningsår, under hvilket fattigvård icke utgått.)
5. Föreliggande fattigt åxrdshehof och orsakerna till behof vet:
(i. Enskilda försörj ning spliktiga (anhöriga eller husbonde), deras namn, bostad
och ekonomiska villkor:
7. Anmärkningar.
Förestående uppgifter öfverensstämma med hvad jag vid förhör med understödssökanden
och andra personer kunnat inhämta samt i öfrigt vunna
upplysningar, intygas
("Ort och datum) ..........................................................................
86
(Namn å den, som hållit Jörhöret, samt hans befattning inom fauigcården.)
Ofvanstående uppgifter vitsordas:
(Namn å den, med hoilken förhöret hållits.)
Anm. I de fall, då, upplysning ej kunnat vinnas om de i formuläret angifna förhållanden,
bör sådant uttryckligen anmärkas.
Formulär
till protokoll union''ml o utredliinHT
enligt
S i lagen om filt
tigvitrden.
Formulär B.
(Användes, dd fråga är om
direkt understöd åt barn under
15 år.)
Protokoll, fördt vid utredning rörande
familje- och hemortsrättsförhällanden m. m., företagen i anledning af framställning
om fattigvård åt honom — henne — dem* i....................
fattigvårdssamhälle af ............................................................................................................................. län.
1. Barnets (barnens) fullständiga till- och förnamn, födelsetid och födelseort:
bostad inom kommunen:
2. Familjeförhållanden:
Faderns namn:
födelsetid:
.............................
yrke: ........................
nuvarande vistelseort:**
Moderns namn:
* Då fattigvård samtidigt sökes för flera minderåriga syskon, föres om dem ett gemensamt
protokoll.
** Har någon af föräldrarna utvandrat till främmande land, angifves detta jämte tiden för
utvandringen. Om någon af dem aflidit, antecknas den ort, där han (hon) vid frånfället var mantalsskrifveu,
äfvensom dödsdagen.
88
födelsetid:
yrke:
nuvarande vistelseort: *
Äro föräldrarna gifta?...............................................................................
3. Barnets (barnens) mantalsslcrijningsort vid tiden för undersökningen:
Föräldrarnas mantalsskrifningsort vid tiden för fattigvårdens meddelande:
Föräldrarnas mantalsskrifningsort nästföregående år:
Tidigare mantalsskrifningar:
(Anm. 1. Undersökningen sträckes tillbaka till den tid, då föräldrarna senast varit mantals
skrifna i en kommun, utan att de eller något af deras minderåriga barn under det år,
som mantalsskrifningen afsett, åtnjutit fattigvård. Undersökning kräfves ej för tid, som förflutit
efter det fadern resp. modern fyllt 60 år.
Anm. 2. Därest tillförlitliga uppgifter rörande mantalsskrifning ej erhållas, efterforskas
äfven kyrkoskrifningsort och tidigare vistelseort för föräldrarna, i den mån sådant kan tjäna
till ledning för utrönande af mantalsskrifningsorten.)
Jämför sista noten å föregående sida.
4. Hafva barnet (barnen), dess föräldrar eller minderåriga syskon förut åtnjutit
fattigvård? Af hvilken kommun, tiden därför och af hvad slag?
[Anm. Undersökningen sträckes så långt tillbaka i tiden, till dess inan kominer till ett
mantalsskrifningsår, under hvilket fattigvård icke utgått.
ö. Föreliggande fatligvårdsbéhof och orsakerna till behofvet:
G. Föräldrarnas arbetsförmåga och ekonomiska villkor:
7. Anmärkningar.
Förestående uppgifter öfverensstämma med hvad jag vid förhör kunnat inhämta
samt i öfrigt vunna upplysningar, intygar
(Ort och datum)
(Namn å den, som hållit förhörd, samt hans befattning inom fattigvården.)
Ofvanstående uppgifter vitsordas:
(Namn & målsman eller den, som eljest hav barnet i sin vård.)
{Anm. I de fall, då upplysning ej kunnat vinnas om de i formuläret angifna förhållanden,
bör sådant uttryckligen anmärkas.)
12 — FatligvårdKlagstiftningeii. I. Afd. i.
AFDELNING 2.
MOTIVER OCH RESERVATIONER
Fattigvårdslagstiftningcn. 1. Afil. 2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Förslag till lag om fattigvården ................................................
Inledning.....................................................................................
Den offentliga fattigvårdens begrepp s. 1. Fattigvård och därmed likställd
understödsverksamhet s. 3. Samhällelig under stödsverksamhet, som ej är fattigvård
a) i samband med skolundervisning, b) i samband med fångvården, c) i
samband med sjukvården, d) enligt författningar rörande sjömän, e) enligt författningar
rörande militärväsendet, f) enligt stadganden rörande socialförsäkring
m. m. s. 5—9. Fattigvårdens ersättande med andra understödsarter: Socialförsäkring
i stället för fattigvård s. 9. Fattigvårdens aflösande på andra sätt s. 11.
Skall namnet fattigvård bibehållas? s. 13. Ändringar i 1871 års fattigvårdsförordning;
reformförslag m. m. s. 14.
1 kap. Om offentlig fattigvård och enskildas försörjningsplikt
A. Om rätt till fattigvård samt den offentliga fattigvårdens omfattnmg
och arter.
Rätt till fattigvård s. 18. Obligatorisk och frivillig fattigvård: Historik s. 20.
Omfattningen af den obligatoriska fattigvården (1 §) s. 24. Verkningarna af
den föreslagna utvidgningen s. 29. Jämförelse med finsk lagstiftning s. 32.
Minderårighetsgränsen i fattigvårdshänseende s. 33. Understödets beskaffenhet
s. 34. Frivillig fattigvård (2 §) s. 35.
II. Om enskildas för sörj ning .splikt.
Fattigvårdens subsidiära natur s. 37. Anhörigas försörjningsplikt: 1847 års
fattigvårdsförordning s. 37.
1853 års fattigvårdsförordning. 1855 års kun
görelse
och förarbetena därtill s. 38. Förarbetena till 1871 års fattigvårdsförordning
s. 39.
1871 års fattigvårdsförordning s. 41. Den enskilda för
sörjningspliktens
natur: Civilrättslig underhållsskyldighet s. 41. Jämförelse
mellan civilrättens ståndpunkt och fattigvårdsförordningen s. 43. Utländsk
lagstiftning s. 44. Innebörden af fattigvårdslagstiftningens stadganden om försörjningsplikt
s. 44. Kommitténs förslag om anhörigas försörjningsplikt (3 §)
s. 45. Husbondes försörjningsplikt mot tjänare m. fl.: Gällande bestämmelser
s. 48. Framställda förslag om ändringar i husbondes försörjningsplikt s. 49.
Kommitténs förslag (4 §) s. 51.
IV
Sid.
2
kap. Om fattigvårdssamhälle ................................................... 52
Gällande bestämmelser s. 52. Olägenheter med den nuvarande anordningen
s. 52. Statens öfvertagande af fattigvården s. 53. Landstingsområdet såsom
fattigvårdssamhälle s. 50. Häradet såsom fattigvårdssamhälle s. 56. Sammanslagning
af kommuner till större fattigvårdssamhällen s. 57. Kommunen
bibehålies såsom fattigvårdssamhälle (5 §) s. 58. Frivillig sammanslutning
mellan kommuner (6 §) s. 59. Andra utvägar för afhjälpande af olägenheterna
med små fattigvårdssamhällen s. 61. Delning af kommun i flera
fattigvårdssamhällen s. 62. Roteindelning s. 62. Enskilda fattigvårdssamhällen
s. 66. Utöfvande af fattigvårdssamhällets beslutanderätt (7 §) s. 68.
Fattigvårdsreglemente (8 §) s. 68.
3
kap. Om fattigvårdsstyrelse...........’........................................... 70
Fattigvårdsstyrelses befogenhet i allmänhet s. 70. Bestämmande af samhällets
och fattigvårdsstyrelsens inbördes befogenheter s. 70. Fattigvårdsstyrelses
uppgifter (10 §) s. 71. Särskild fattigvårdsstyrelse obligatorisk (9 §)
s. 72. Antal ledamöter i fattigvårdsstyrelsen (11 §) s. 74. Villkor för valbarhet
(12 §) s. /5. Gift kvinnas valbarhet s. 76. Visst antal kvinnliga ledamöter
s. 83. Förbud för vissa befattningshafvare att vara ledamöter s. 84.
Afsägelserätt m. m. s. 85. Kyrkoherdes ledamotskap i fattigvårdsstyrelse
(13 §) s. 86. Val af ordförande och kassaförvaltare (14 §) s. 89. Sammanträden
(15 §) s. 90. Protokollsföring (16 §) s. 91. Ordförandens uppgifter
(17 §) s.
91. Ersättning åt ordföranden (18 §) s. 93.
Distriktsin
delning
(19 § 1
mom.) s: 94. Anordningar för samhällen med
betydligare
fattigvård s. 95. Tjänstemannasystem och vårdaresystem (19 § 2 mom. och
20 §) s. 96. Särskilda styrelser för anstalter m. m. (19 § 3 mom.) s. 98. Skyldighet
att mottaga uppdrag såsom vårdare m. m. (19 § 4 mom.) s. 99. Ansvarighet
för förvaltningen (21 §) s. 99. Fattigvårdsorganisationen i större städer
(22 §): Stockholm s. 101. Göteborg s. 104. Kommitténs förslag s. 107.
4
kap. Om sökande och meddelande af fattigvård ........................ 109
Vistelsesamhället skall i första hand meddela fattigvård (23 §) s. 109.
Regler för anmälan om fattigvård (23 § forts.) s. 110. Fattigvård lämnad af
fattigvårdsstyrelsens ordförande m. fl. (24 §) s. 112. Vård af annan än fattigvårdssamhälle
s.
113.
Undersökning af fattigvårdsbehofvet och
orsakerna
därtill (25 §) s.
115.
Understödsformer: Arbetsanvisning eller tillhandahål
lande
af arbete (26 §) s. 117. Anlitande i öfrigt af andra åtgärder än fattigvård
s. 119. Omgång (socken- eller rotegång) (27 §) s. 120. Öppen och
sluten fattigvård (27 §) s. 121. Understöd i hemmet (28 §) s. 122.
Utackordering (29 ,§) s. 128. Förbud mot bortauktionering s. 129. Skriftliga
kontrakt om utackordering s. 134. Kontroll af understöds användande och
af vårdhemmen (30 §) s. 135. Utseende af tjänst eller anställning för minderårig
(36 §) s. 136. Anstaltsvård (31 — 35 §§) s. 136. Vård i specialanstalter
s. 138. Kommunala fattigvårdsanstalter s. 151. Fattigvårdsanstalternas be
-
Sid.
skaffenhet, skötsel m. in. s. 161. Fastställande af plan för anstalt (34 §)
s. 164. Statsbidrag till fattigvårdsanstalters uppförande s. 164. Förebygi/ande
fattigvård (87 §) s. 164. Samarbete med enskild välgörenhet (88 §)
s. 167. Understöd åt fånges hustru och barn s. 168.
5 kap. Om bidrag till fattigvården ............................................. 172
Primärkommunen bör i hufvudsak ansvara för fattigvården s. 172. Kommu
-
nernas utgifter för fattigvården s. 172. Fattigvårdssamhällenas inkomster af
donationer, bötesmedel m. m. (39 §) s. 173. Skattebidrag från kommunens
invånare (39 § forts.) s. 175. Tillskottsafgift från fabriker m. m. s. 175.
Fondering för framtida fattigvårdsbehof s. 178. Ojämnheten i fattigvårdskostnadernas
tryck i olika kommuner: Det nuvarande tillståndet s. 179. Framställningar
om missförhållandenas afbjälpande s. 180. Af Kungl. Maj:t anbefalld
utredning af kommunalskattefrågan s. 182. Proposition till 1912 års
riksdag s. 183. Utjämning genom fattigvårdens öfverflyttande å staten eller
landstingen? s. 184. Staten ersätter fattigvård åt utländingar m. m. s. 185.
Kostnaden för fattigvård åt sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka (40 §)
s. 186. Kostnad för fattigvård åt döfstumma och blinda s. 192. Fattigvårdskostnader
för tuberkulösa (41 §) s. 192. Fattigvård åt vanföra (41 §) s. 193.
Fattigvård åt svårare kroniskt sjuka (41 §) s. 194. Kostnaden för fattiga,
som vårdas å länslasarett (42 §) s. 197. Den ekonomiska betydelsen af förestående
förslags. 199. Direkt statsunderstöd till häråt belastade kommuner t s. 200.
6
kap. Om uppsikt öfver kommunernas fattigvård........................ 203
Grunden för statens tillsyn öfver fattigvården s. 203. Tillsyn genom Konungens
befallningshafvande s. 203. Yrkanden i riksdagen om förbättrad tillsyn öfver
fattigvården s. 205. Riksdagens skrifvelse om inspektion öfver den kommunala
sinnessjukvården s. 207. Medicinalstyrelsens utlåtande öfver denna skrifvelse.
s. 207. Motion vid 1912 års riksdag s. 208. C. S. A:s fattigvårdskommitlé
om statsinspektion s. 209.
1906 års kongress för fattigvård och folkförsäkring
om statsinspektion s. 209. Statsinspektion öfver fattigvården i utlandet s. 210.
Svenska fattigvårdsförbundets konsulentverksamhet s. 213. Statistiska uppgifter
rörande myndigheternas tillsyn öfver fattigvården s. 214. Skäl för införande af
en central faltigvårdsinspektion s. 215. Angelägenheten af en viss varsamhet i
kontrollen s. 217. Hänsyn till lokala förhållanden s. 217. Kan inspektionen
väntas öka fattigvårdsutgifterna ? s. 218. Central inspektion föreslås (44 §)
s. 218. Inspektionens organisation och allmänna uppgift s. 218. Konungens
befallningshafvandes tillsyn öfver fattigvården m. m. (43 §) s. 221. Inspektionens
tillsyn öfver den frivilliga understödsverksamheten s. 222. Inspektionens
inordnande i centralförvaltningen s. 223.
7
kap. Om hemortsrätten........................................................... 228
Inledning s. 228. Utvecklingen af hemortsrättslagstiftningeu i Sverige: Kungl.
kungörelsen den 5 december 1788 s. 229. 1809 — 10 års riksdag s. 230. 1810
VI
Sid.
års fattigvårdskommitté s. 230. Rikets ständers skrifvelse den 11 maj 1835
s''_ 231. 1839 års kommittébetänkande s. 231. Fattigvårdsförordningen den
25 maj 18-47 s. 232. Fattigvårdsförordningen den 13 juli 1853 s. 233. Riksdagens
skrifvelse den 13 maj 1869 s. 233. 1870 års kommittébetänkande s. 23-4.
1871 års riksdag s. 235. Fattigvårdsförordningen den 9 juni 1871 och förslag
om ändring däri s. 236. Riksdagens skrifvelse den 12 maj 1905 s. 237.
C. S. A:s fattigvårdskommitté s. 238.
1906 års kongress för fattigvård och
folkförsäkring s. 238. Utländsk lagstiftning rörande hemortsrätten s. 239.
Olika sätt för lösning af hemortsrättsspörsmålet: Uppehållsorten såsom försörjningsort
s. 2-±4. En modifierad uppehållsteori s. 247. Hemortsrättens grund.
Samhörighet mellan individ och kommun s. 249. Hänsyn till kommunernas
ekonomiska bärkraft s. 250. Olika arter af hemortsrätt s. 253. Medfödd hemortsrätt
s. 254. Förvärfvad hemortsrätt: Grundprinciper s. 256. Hvilken tidsperiod
bör tagas till utgångspunkt vid reglering af hemortsrätten? s. 258. Den
faktiska mantalsskrifningen bör blifva bestämmande för hemortsrätten (45 §)
s. 261. Viss besvärstid i mantalsskrifningsmål s. 266. Önskemål om andra
ändringar i mantalsskrifningsförordningen s. 267. Begränsning af mantalsskrif
ningens betydelse för hemortsrätten i vissa fall (48 §) s. 269. Hemortsrättens
närmare ordnande: Åldersgräns (46 och 47 §§) s. 271. Härledd hemortsrätt
(47§)s.212. Hustrus hemortsrätt s. 273. Själfständig hemortsrätt för hustrun
i vissa fall s. 273. Barns hemortsrätt s. 275. Inverkan på hemortsrättsförvärf
af åtnjuten fattigvård (45 och 49 §§) s. 277. Bör stadgande om förlust af hemortsrätt
införas? s. 282. Bestämmelser mot åtgärder från kommunala myndigheter
till inverkande på hemortsrättsförvärf s. 284.
8 kap. Om fattigvårdssamhällens inbördes ersättningsskyldighet
samt om godtgörelse för fattigvård af staten m. m................... 286
A.
Hemortssamhälles ersättningsskyldighet.
Hemortssamhället ersättningsskyldigt i princip (50 §) s. 286. Omfånget af
ersättningsskyldigheten: Endast obligatorisk fattigvård bör ersättas s. 286. Skall
all obligatorisk fattigvård ersättas? s. 287. Ersättning bör ej utgå vid viss
tillfällig fattigvård (51 §) s. 288. Ersättning allenast för viss kvotdel? s. 292.
Beräknandet af ersättningens belopp. Tariffsystem s. 293. Ränta å fattigvårdskostnad
s. 295. Endast vistelsekommunen berättigad till ersättning s. 295.
B.
Rättegången mellan fattigvårdssamhällen.
Olägenheter med den nuvarande proceduren s. 296. Medel att afhjälpa olägenheterna
s. 297. Föregående utredning (52 §) s. 297. Föregående skriftväxling
(53, 54 och 58 §§) s. 300. Ansökan hos Konungens befallningshafvande
(54 §) s. 303. Tid för anmaning och ansökning hos Konungens befallningshafvande
(55 §) s 303. Kraf vid fortsatt fattigvård (57 §) s. 306.
Skiljemannaförfarande s. 307. Handläggningen hos Konungens befallningshafvande
(56 §) s. 308. Tvister i samhällen med roteindelning s. 309.
C.
Hemsändning.
VI1
Sill
Hemsändning (59 §): Hvem tår begära hemsändning ? s. il 10. Hemsändning
endast vid stadigvarande fattigvård s. 310. Andra hinder för hemsändning
s. 311. Hustru får i vissa fall ej hemsändas s. 312. Viss tids uppehåll
hinder för hemsändningen s. 312. Ordning för hemsändningen m. m. s. 313.
Påföljd af olaga hemsändning s. 313. Ersättning för hemsändningskostnad
s. 314. Handräckning af polismyndighet s. 314.
/). Kraf för fattigvård, som lämnats af allmän anstalt m. fl.
Rådande praxis s. 314. Kommitténs förslag (60 §) s. 315.
E.
Uttagande af godtgörelse från landsting.
Uttagande af godtgörelse från landsting (61 §) s. 317.
F.
Godtgörelse af staten.
Gällande bestämmelsers. 318. Kommitténs förslag (62 §): Utländing s. 319.
Hemortsrätten ej utrönt s. 320. 5-årig bortovaro s. 320. Krigsmanskap samt
vid statens varf och verkstäder anställda personer s. 323. Proceduren (63 §
1 mom.) s. 325. Hemsändning af utländsk undersåte (63 § 2 mom.) s. 326.
(överenskommelser om behandling af fattiga från annat land (63 § 3 mom.)
s. 327..
G.
Gränskommunernas särställning i fattigvårdshänseende.
Historik s. 327. Kungl. kungörelsen den 9 juni 1871 s. 329. Frågans behandling
i riksdagen s. 330. Yttranden öfver riksdagens skrifvelse s. 334. Redogörelse
för till kommittén insända uppgifter s. 337. Kommitténs förslag
(63 § 4 inom.) s. 338.
H.
Understöd åt svenska sjömän i visst fall s. 342.
9 kap. Om fattigvårdssamhälles rätt mot understödstagare och
för dem försörjningspliktiga personer........................................ 346
A.
Gällande bestämmelser och reformförslag.
Gällande bestämmelser s. 346. Reformförslag: Riksdagens skrifvelse den 12 maj
1899 s. 347. Yttranden öfver 1899 års riksdagsskrivelse s. 348. Riksdagens
skrifvelse den 19 april 1901 s. 350. Yttranden öfver 1901 års riksdagsskrivelse
s. 351. Fattigvårdskongressen 1906 s. 352. C. S. A:s fattigvårdskommitté
s. 353. Petitioner i ämnet s. 354.
B.
Fattigvårdssamhälles rätt till ersättning af understödstagare och försäljning
spliktig.
Understödstagares ersättningsskylldighet (65 § 1 mom.) s. 356. Villkor för ersättnings
uttagande (67 §) s. 359. Minderårig icke ersättningsskyldig (65 § 1 mom)
s. 360. Uteslutande af ersättningsskyldighet vid vissa slag af understöd s. 362.
Ersättningsskyldigheten omfattar äfven frivillig fattigvård (65 §lmom.) s. 365. Undantag
från ersättningsskyldighet af särskilda understöd vid kristillfällen (66 §)
s. 365. Proceduren vid kraf mot understödstagare (69 §) s. 366. Fattigvårds
-
VITT
Sid.
samhälles rätt till omhändertagande af understödstagares egendom (64 §) s. 366.
Rätt till ersättning ur pension m. in. s. 369. Försörjningspliktigs ersättningsskyldighet:
Statistiska uppgifter s. 370. Ersättningsskyldighet för anhöriga
(65 § 2 mom. och 67 §) s. 371. Proceduren vid kraf mot försörjningspliktig
(69 §) s. 372. Preskription af ersättningsrätten (70 §) s. 373. Fastställande
af framtida försörjningsbidrag (68 och 69 §§) s. 374. Införsel i lön
för försörjningsbidrag s. 376. Emigrationsförbud s. 377. Husbondes m. fl-s
ersättningsskyldighet (65 § 2 mom.) s. 377.
C.
Om arbetsskyldighet för försörjningspliktiga och underslödstagare.
Arbetsskyldighet för försörjningspliktiga bör bibehållas (72 § 2 mom.) s. 377.
Husbonderätt s. 380. Arbetsskyldigheten bör kunna göras gällande med tvång
s. 382. Endast försumliga försörjare böra vara arbetsskyldiga s. 384. Arbetsskyldighet
för mindre arbetsföra s. 386. Villkorligt försörjningspliktiga böra ej
vara arbetsskyldiga s. 386. Begränsning till fattigvård af viss art eller omfattning
s. 387. Arbetsskyldighetens upphörande (74 § 1 mom) s. 387.
Afkastningen af utfördt arbete (75 §) s. 389. Öfverlåtande af rätten till arbete
s. 389. Delgifning af föreläggande (72 § 2 mom.) s. 389. Handräckning
för inställande till arbete (73 §) s. 389. Anstalter för arbetsskyldighetens
fullgörande (33 §) s. 391. Disciplinära åtgärder å anstalterna (71 §)
s. 392. Arbetsskyldighet för understödstagare (72 § 1 mom.) s. 393. Understödstagares
kvarhållande å fattigvårdsanstalt (73 § och 74 § 2 mom.) s. 394.
D.
T vång sbehandling å statens anstalter.
Gällande bestämmelser och deras tillämpning s. 395. Utländsk lagstiftning
s. 396. Kommitténs förslag s. 398. Förutsättningar för tvångsarbetes åläggande
(76 §) s. 402. Proceduren (77 §) s. 404. Verkställighet af tvångsarbete
(78 §) s. 405. Tvångsarbete för tredskande understödstagare (76—78
§§) s. 407.
F. Fattigvårdsstyrelses målsmansrätt öfver understödstagare.
Gällande stadgande s. 408. Barnavårdsnämnds myndighet öfver omhändertagna
barn s. 409. C. S. A:s fattigvårdskommittö s. 409. Medicinalstyrelsen
s. 410. Utländsk lagstiftning s. 410. Kommitténs yttrande (79 §) s. 411.
I. Bestämmelser angående bettlare, så ock om barn, som anträffas bettlande
eller vanvårdas.
Gällande föreskrifter s 414. Statistiska uppgifter s. 415. Kommitténs yttrande
och förslag (92 §) s. 416.
10 kap. Om klagan i mål och ärenden, som behandlas enligt fattigvårdslagen
........................................................................... 419
Gällande bestämmelser rörande klagan öfver vägrad fattigvård s. 419. Statistiska
uppgifter s. 420. Besvärsrätt till statsmyndighet bör införas (80 §
1 mom.) s. 422. Klagorättens omfattning in. m. (80 § 1, 3 och 5 mom)
s. 423. Konungens befallningshafvandes rätt att öfvervaka bibehålies (80 $}
2 mom.) s. 425. Klagan öfver fattigvårdsstyrelses beslut i förvaltningsfrågor
(SO § 4 mom.) s. 425. Klagan öfver kommunalstämmas m. fl:s beslut (81 §)
s. 426. Klagan öfver Konungens befallningshafvandes beslut (82
86 §§)
s. 426. Delgifning af utslag i fattigvårdsmål (82 § 4 mom.) s. 428.
11 kap. Öfvergrängsbestämmelser............................................
Val af fattigvårdsslyrelse förslå gången (87 och 8!) §§) s. 430. Öfvergångsstadgande
angående hemortsrätt och ersättningsskyldighet (87 §) s. 430.
Anordnandet af fattigvårdsanstalter (90 §) s. 431. Roteindelning (91 § 1
mom.) s. 431. Enskilda fattigvårdssamhällen och tillskottsafgift (91 § 2 inom.)
s. 431. Krigsmanskap samt vid statens varf och verkstäder anställda personer
(91 § 3 mom) s. 431. Om bettleri samt om barn, som anträffas bettlande
eller vanvårdas (92 §) s. 431.
Förslag till
Lag om ersättning i vissa fall af allmänna medel till vittnen
i mål enligt 77 § i lagen om fattigvården ........................
Kungörelse angående handlingar, som böra bifogas ansökning
om godtgörelse af statsmedel för fattig vårdskostnader ...........
Förordning om hvad iakttagas bör med afseende å nödställda
svenska medborgare, som från utländsk ort öfverlämnas till hemlandet
............................................................... .....
Förordning angående ändrad lydelse af § 12 i förordningen
den 6 augusti 1894 angående mantalsskrifning ..................
Förordning angående ändrad lydelse af § 14 i förordningen
den 28 maj 1897 angående mantalsskrifning i Stockholm ......
Förordning angående ändrad lydelse af § 12 i förordningen
den 17 november 1905 angående mantalsskrifning i Göteborg
Lag om ändrad lydelse af § 6 i lagen den 29 maj 1896
angående blindundervisningen..........................................
Lag om ändrad lydelse af § 34 mom. 3 i lagen den 31 maj
1889 angående döfstumundervisningen ..............................
Kungörelse angående ändrad lydelse af § 5 och § 6 mom. 1
i lasarettsstadgan den 18 oktober 1901
....................... ••
432
433
434
435
435
435
437
437
438
Tillägg. Om fattigvård och politisk rösträtt
439
Reservationer
Fatt ig vårdslagstiftningen. I. Afd. 2.
Förslag
till
Lag om fattigvården.
Inledning.
Af ålder, alltifrån uppkomsten af benämningen fattigvård, har man Jje» J*®®*
därmed i allmänhet afsett en omvårdnad af de fattiga eller de behöfvande, vårdens*
Från början ett de enskilda samhällsmedlemmarnas åliggande, öfvertogs begrepp,
vården af de fattiga efter kristendomens införande i stor omfattning af
kyrkan för att sedermera, allt eftersom de borgerliga samhällsinstitutionerna
utvecklades, blifva en det borgerliga samhällets angelägenhet och
göras till föremål för dess lagstiftning. Alltjämt bestod dock och består
ännu jämte den på lagstiftningen grundade samhälleliga fattigvården
kyrklig och enskild understödsverksamhet, hvilka vanligen sammanfattas
under beteckningen välgörenhet. Till åtskillnad från denna senare kallar
man det borgerliga samhällets ifrågavarande verksamhet den offentliga fattigvården.
Från sin första begynnelse och eu lång tid framåt har den offentliga
fattigvården omfattat öfver hufvud taget all det borgerliga samhällets
understödsverksamhet. Efter hand har emellertid vid sidan af fattigvården
inom samhället utbildats annan understödsverksamhet, hvarigenom samhället
på ett särskilt sätt och under andra former än fattigvård sörjer för vissa
klasser eller slag af behöfvande. I all synnerhet i våra dagar har denna
understödsverksamhet genom den statliga socialförsäkringen tagit eu mycket
stor omfattning och därigenom inskränkt området för den offentliga
fattigvården.
Vill man alltså angifva hvad som nu för tiden ligger i begreppet,
den offentliga fattigvården, så får man icke stanna vid bestämningen,
1 — Fattigt: årdslag stiftning en. I. Afd. 2.
9
att den innefattar det borgerliga samhällets omvårdnad om behöfvande.
Denna bestämning är alldeles för vid. Man har, med utgångspunkt
från den form, i hvilken enligt gällande rätt den offentliga fattigvården
utöfvas, nämligen genom kommunen, velat beteckna den såsom en understöds
verksamhet, som den kommunala fattigvårdsmyndigheten utöfvar med
medel, som ställts till dess förfogande. Men ej heller denna bestämning är
fullt exakt; vissa understöd, som af fattigvårdsmvndigheterna utgifvas,
äro ej fättigvård, t. ex. sådana, som bestridas ur särskilda till dessa myndigheters
förfogande ställda fonder; och å andra sidan meddelas understöd
med karaktär af fattigvård äfven af andra än de kommunala fattigvårdsmyndigheterna.
Understundom har man bestämt karaktären af den understödsverksamhet,
som innefattas under den offentliga fattigvården, med hänsyn
till de rättsverkningar, som den i allmänhet ansetts böra medföra, såsom
ersättningsskyldighet, inverkan på hemortsrätt och på vissa medborgerliga
befogenheter. Såsom längre fram skall närmare utvecklas, äro dessa rättsverkningar
ej så nära förbundna med fattigvården, att de kunna sägas nödvändigt
tillhöra densamma eller gifva den sin karaktär, hvilket för öfrigt
visar sig däri, att verkningarna kunna blifva olika vid olika slag af fattigvård.
Bestämmande för hvad som är att anse såsom offentlig fattigvård
blir alltså ytterst lagstiftningens och den därpå grundade praktiska verksamhetens
ståndpunkt vid den tid, som är i fråga. Häraf följer, att innebörden
af begreppet offentlig fattigvård blifver olika på olika tider och
under olika samhälleliga förhållanden.
Vill man likväl söka att i korthet angifva hvad som är det karaktäristiska
för våra dagars offentliga fattigvård i förhållande till annan understödsverksamhet
torde det kunna ske så: den offentliga fattigvården är det
borgerliga samhällets understödsverksamhet för behöfvande till fyllande
af deras lefnadsbehof i de fall, då detta icke tillgodoses genom särskilda till
betryggande af samhällsmedlemmarnas ekonomiska ställning afsedda inrättningar
eller anordningar. Fattigvården karaktäriseras således däraf, att den
icke hänför sig till några vissa kategorier eller klasser af medborgare, såsom
vissa ålders- eller samhällsklasser, ej heller till vissa slag af nödlägen,
utan omfattar alla slag af behöfvande och nödlägen, för hvilka hjälp icke
är på annan väg beredd. I jämförelse med annan samhällelig understödsverksamhet
har fattigvården alltså en mera universell karaktär. Den
har att träda till, när helst och af hvad orsak nöd uppstår och hjälp icke
eljest är beredd, likasom då denna hjälp befinnes otillräcklig.
Hufvudstadgandena rörande den offentliga fattigvården finnas uti Kanyl,
förordningen angående fattigvården den !) juni 1871. Enligt denna har
ombesörjandet och bekostandet af fattigvården lagts på primärkommunerna,
hvilka i afseende å handhafvandet af fattigvården kallas fattigvårdssamliällen.
Vid sidan af den genom förordningen reglerade fattigvården fanns
dock redan vid dess tillkomst annan samhällelig understödsverksamhet, som
var likställd med fattigvård. Uti 5 § af förordningen omtalas sålunda
särskilda stadganden, som äro meddelade om fattigvård, nämligen understöd
till fattigt barn i skolåldern eller till den, som frigifves från allmän arbetsanstalt
eller fängelse, samt vidare kostnadsfri vård å lasarett af
medellösa inom lasarettets distrikt insjuknade personer, som tillhöra annat
lasarettsdistrikt.
Det stadgande, hvarpå här syftas, då det talas om understöd till fattigt
barn i skolåldern, var en bestämmelse i stadgan angående folkundervisningen
i riket den 18 juni 1842 därom, att de barn, hvilkas föräldrar
eller målsmän icke ägde tillgång att bekosta barnens kläder och underhåll
vid skolan, borde genom församlingens fattigvård härutinnan understödjas.
Ungefär enahanda föreskrift återfinnes i nu gällande stadga angående folkundervisningen
i riket af den 10 december 1897, § 49, samt i stadgan angående
folkundervisningen i Stockholm den 8 november 1901, § 49.
Bestämmelser om fattigvårdssamhälles skyldighet att lämna understöd för
att främja barns undervisning gifvas numera också i författningarna rörande
döfstum- och blindundervisningen, enligt hvilka det åligger fattigvårdssamhälle
att understödja de föräldrar eller målsmän, som icke äga tillgång till
erläggande af den afgift för barnens vistelse vid blind- eller döfstumskola,
som de hafva att utgifva (lag angående döfstumundervisningen den 31 maj
1889, § 34, och lag angående blindundervisningen den 29 maj 1896, § 6).
Enligt lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende
försummade barn den 13 juni 1902 har fattigvårdssamhälle att till kommunens
barnavårdsnämnd, som på grund af nämnda lag omhändertagit ett dylikt
barn, återgälda dess kostnad för uppfostran åt barnet, dock högst med 100
kronor om året och ej för längre tid än sammanlagdt 5 år. Detta fattigvårdssamhällets
bidrag skall, enligt hvad i lagen uttryckligen sägs, betraktas
såsom kostnad för lämnad fattigvård.
Börande understöd till den, som frigifves från allmän arbetsanstalt
eller fängelse, gällde vid tiden för fattigvårdsförordningens tillkomst Kungl.
cirkuläret den 30 november 1841 och Kungl. brefvet den 19 februari
1869. I dessas ställe hafva numera föreskrifter meddelats i lagen angående
Fattigvård
och därmed
likställd understödsverksamhet.
4
lösdrifvares behandling den 12 juni 1885 och i Kungl. brefvet den 22
april 1887, hvarest stadgas, att kostnaden för hemfärden för dem, som frigifvas
från tvångsarbetsanstalter och straffängelser, äfvensom för uppehälle
under färden och nödtorftig beklädnad, bestrides af allmänna medel, i den
mån den frigifnes vid anstalten innestående tillgångar ej förslå därtill;
dock må den frigifnes tillgångar ej i vidsträcktare mån anlitas för nämnda
ändamål än att han äger i behåll 15 kronor.
Hvad slutligen beträffar den såsom fattigvård betecknade kostnadsfria
vården å lasarett af medellösa inom lasarettets distrikt insjuknade
personer, som tillhöra annat lasarettsdistrikt, så återfinnas bestämmelser
härom i författningarna angående lasarettsväsendet, i hvithet afseende den
nu gällande lasarettsstadgan af den 18 oktober 1901 i § 5 stadgar, att
medellösa, inom landstingsområdet insjuknade personer, som tillhöra annat
landstingsområde, njuta underhåll och öfriga sjukhusförmåner kostnadsfritt,
livilket för öfrigt äfven gäller med venerisk sjukdom i smittosamt stadium
behäftade personer, såvida de vårdas å allmänt rum.
Utöfver dessa i fattigvårdsförordningen omnämnda fall, då fattigvård
lämnas efter annan författning, finnas ännu en del andra ehuru ej af
någon större betydelse. Sålunda gäller enligt Kungl. cirkuläret den 24
november 1837 jämte därtill anknutna författningar, att om föräldrar häktas
och deras barn icke hunnit sådan ålder, att de anses kunna försörja sig
själfva, och hvarken deras föräldrar eller andra anförvanter kunna anskaffa
dem utvägar till bärgning och ej heller å platsen finnes allmän
barnhusinrättning, som kan taga hand om dem, samt man ej genast kan
utröna, hvilken församling det åligger att vårda barnen, Konungens befallningshafvande
eller fångvårdsmyndighet har att föranstalta om barnens
underhållande på lämpligaste sätt och mot billigaste kostnad utom fängelset.
Kostnaden bestrides af de till fångars vård och underhåll anslagna medel,
men skall genom Konungens befallningshafvandes försorg uttagas hos
vederbörande kommun. Kan förskottet ej uttagas af någon kommun, ersättes
det af anslaget för understöd åt sådana fattiga, till hvilkas försörjning
någon viss kommun ej kan förpliktas.
På grund af särskilda Kungl. bref hafva Konungens befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län samt i Malmöhus län äfvensom öfver -  ståthållarämbetet anslag till sitt förfogande för att draga försorg om hemsändande
af svenska sjömän, som ankommit till deras distrikt, men ej
hafva hemort inom distriktet samt sakna egna medel till bestridande af
kostnaderna för hemresa. Konungens befallningshafvande eller öfverståt
-
hållarämbetet har sedermera att vidtaga åtgärder för beloppets återbekommande
af vederbörande statsmyndighet, redare eller fattigvårdssamhälle eller
ock af understödstagaren, därest anledning förekommer, att han i hemorten
äger tillgång till förskottets återgäldande (sid. 342 o. f.*).
Kn särskild art af fattigvård utanför fattigvårdsförordningen är den
understödsverksamhet, som utöfvas af Konungens befallningshafvande eller
fattigvårdsstyrelse å svensk gränsort beträffande arbetsföra men nödställda
svenska medborgare, hvilka af myndighet utom riket aflämnats å
gränsort, där de icke hafva sitt hemvist. Enligt en samtidigt med fattigvårdsförordningen
utfärdad kungörelse ersätter statsverket understöd, som
i sådant fall af fattigvårdsstyrelse meddelats till beredande af nödtorftigt
uppehälle under högst 14 dagars tid; af Konungens befallningshafvande för
sådant ändamål utgifvet understöd ersättes ur statsanslaget till fattigvården
(sid. 327 o. f.).
Ur statsanslaget till fattigvården utgå vidare årligen vissa belopp, som
Kungl. Maj:t på framställning af Konungens befallningshafvande i Jämtlands,
Västerbottens och Xorrbottens län ställer till förfogande till understödjande
af fattiga lappar inom i dessa län (del III sid. 328).
De olika slag af understödsverksamhet, som här ofvan omförmälts, hafva
eller hade åtminstone vid deras första uppkomst karaktären af fattigvård.
Men härjämte utöfvas af samhället i många former till behöfvandes bistånd
understödsverksamhet, hvilken icke är eller någonsin ansetts såsom fattigvård.
I allmänhet ansluter sig denna understödjande verksamhet till andra
former af samhällsverksamheten och utgör i vissa fall ett medel att låta
denna omfatta också de mindre bemedlade. Gränsen mellan den behöfvande
och icke behöfvande dragés här ej alltid efter samma regler som
i fattigvårdsförordningen.
I anslutning till undervisningsväsendet möta sålunda de anordningar,
som afse att för möjliggörande af fattiga barns deltagande i folkundervisningen
genom skolstyrelsens försorg tillhandahålla dem skolböcker och
undervisningsmateriel fritt. I eu del kommuner, särskildt i de större städerna,
har jämväl anordnats bespisning åt fattiga skolbarn; stundom har
sådan anordnats genom fattigvårdens försorg och blir då att betrakta som
fattigvård, stundom åter äger den rum genom skolmyndigheterna eller
eljest på ett sådant sätt, att den ej är hänförlig till fattigvård.
Samhällelig
understödsverksamhet,
som ej är
fattigvård.
a) I samband
med skolundervisning.
* Där i denna afdelning hänvisning skett till sida utan närmare uppgift, afses sida i motiverna.
6
Enligt lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet af domstols
förordnande om tvångsuppfostran äger allmän uppfostringsanstalt uttaga en
viss andel af kostnaden för elevs vård och underhåll af elevens egna
medel eller hos hans föräldrar, och härigenom komma alltså vården och
underhållet att framstå som en understödjande verksamhet gent emot den,
som ej kan betala. För behandling af dylikt ersättningskraf gälla i tilllämpliga
delar fattig vårdsförordningens stadgande!!.
b) I samband
med fångvården.
Utöfver hvad förut anmärkts om understödsverksamhet i förening med
fångvården må här erinras, att enligt bestämmelserna i Kungl. förordningen
om strafflagens införande den 16 februari 1864, 19 § 24 mom.,
häktad kvinna, som har spädt barn, må hafva detta med sig i fängelset, om
det ej annorstädes kan njuta uppehälle och skötsel; hon erhåller då till barnets
föda »hälften emot hvad henne själf bestås». Blifver häktad person
sjuk, erhåller han enligt 19 § 25 mom. i samma förordning på allmän bekostnad
vård och läkemedel; kan han ej vårdas inom häktet, förvaras han å
annat ställe, där tjänlig vård kan erhållas. — A statens hospital och asyler
erhåller fånge fri vård. Den, som, efter att hafva tilltalats för brott men
i anseende till sinnessjukdom icke kunnat fällas till ansvar, blifvit öfverlämnad
till statens hospital eller asyl samt saknar tillgång till gäldande
af den för sjuk i andra betalningsklassen stadgade afgift, är befriad från
afgift. (Stadgan angående sinnessjuka den 14 juni 1901, § 39.)
c) I samband
med sjukvården.
I ej ringa utsträckning lämna fattigvårdsmyndigheterna hjälp åt
fattiga sjuka genom att betala afgift för dem å statens och landstingens
anstalter. Denna afgift blir då fattigvårdens omkostnad för fallet.
Oftast torde afgiften ej täcka sjukhusets egna utgifter och man kan
alltså säga, att staten och landstingen här utöfva en understödjande verksamhet
emot nödställda. Men äfven för andra patienter än dem, för
hvilka fattigvårdssamhällena erlägga afgifter, medgifves understundom en
lägre afgift, då det gäller obemedlade, och man kan därför också i detta
afseende tala om en samhällets understödsverksamhet, ehuru den medellöshet,
som där afses, ej sammanfaller med behof enligt fattigvårdsförordningen.
Med hänsyn till de förmåner, som medellösa sjuka af åtskilliga
kategorier t. ex. tuberkulösa åtnjuta, finnes bär ett stort område för den
allmänna understödsverksamheten.
Fn samhällets understödsverksamhet äger också rum därigenom, att
enskilda sjukvårdsanstalter, alkoholisthem m. fl. åtnjuta bidrag af stat,
landsting eller kommun, under villkor att vard lämnas till mindre bemedlade
mot eu låg afgift eller att vissa friplatser finnas för fattiga.
I fråga om sjömän finnas ock utöfver hvad förut anmärkts särskilda <0 Enligt för
°
J
.
0
, „
.
fattningar ro
bestämmelser
om understöd. Hedan i 1847 års fattigvardsförordmng er- randesjömän.
inrades om att det särskildt förordnats, huru förhållas skulle med utomlands
förolyckade sjömän. Numera lämnas ej längre en dylik hänvisning
i fattig vårdsförordningen, men flera särskilda stadganden finnas om understöd
åt sjömän. I fråga om svensk sjöman å utrikes ort gäller, att
vederbörande konsul lämnar honom understöd; och finnas i detta hänseende
detaljerade föreskrifter (Kungl. förordningen angående konsulatväsendet
den 24 september 1906, §§ 54—56). Erinras må, att jämväl annan
svensk undersåte än sjöman kan vid tvingande omständigheter å utrikes
ort erhålla understöd af konsul för afhjälpande af de mest trängande behofven.
Understöd å inrikes ort åt behöfvande sjömän äfvensom åt deras änkor
och efterlefvande barn beredes i viss utsträckning genom sjömanshusen,
hvilka för sådant ändamål hafva till sitt förfogande donerade medel, vissa
bötesmedel, afgifter för utklarerade fartyg samt de belopp, som vid aflönings
utbetalande innehållas å sjömans hyra (Reglemente för sjömanshusen
i riket den 4 mars 1870).
l)e äldre fattigvårdsförfattningarna innehöllo föreskrifter om behof
vande krigsmäns försörjning. Men därförutom hafva sedan längre tid till-rande militärhaka.
funnits åtskilliga andra författningar rörande eu statens understöds- väsendet.
verksamhet till förmån för behöfvande militärer. En ny art af understödsverksamhet
har införts på detta område genom Kungl. förordningen om
understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familj eunderstöd)
den 1 juni 1912; värnpliktigs hustru och barn kunna nämligen under
den tid, då han fullgör sin värnpliktstjänstgöring i fredstid, erhålla visst
understöd af statsmedel, såvida sådant är för deras uppehälle nödvändigt. *
I detta sammanhang bör också socialförsäkringen omnämnas. Redan f) Enligt stadpå
grund af sin stora betydelse såsom förebyggande i förhållande till lat- de socialförtigvården
böra de olika grenarna af socialförsäkringen, sjukförsäkring, olvcks- säkring m- mfallsförsäkring,
invaliditets- och ålderdomsförsäkring samt arbetslöshetsförsäk
*
Jämför numera Kungl. kungörelsen den 17 september 1914 om ändrad lydelse af § 2 i 1912
års förordning samt Kungl. förordningen om understöd i vissa fall åt sådan värnpliktigs familj,
som fullgör tjänstgöring till rikets försvar, den 13 augusti 1914.
8
ring ej här förbigås. Men härtill kommer, att socialförsäkringen i vissa afseenden
utvecklat sig till en verklig understödsverksamhet och på denna
grund har sin plats i en allmän redogörelse för den samhälleliga understöds
verksamheten.
Hvad sjukförsäkringen beträffar, reglerades densamma i vårt land
redan genom en lag om sjukkassor af den 30 oktober 1891, hvilken lag
sedermera ersatts af lagen om sjukkassor den 4 juli 1910. Sjukkasseverksamheten
är hos oss en frivillig försäkringsrörelse, uppehållen genom tillskott
af medlemmarna själfva; men den åtnjuter statsbidrag efter vissa
bestämda grunder och står under tillsyn af en statens myndighet. Statsbidraget
utgår dels med visst belopp för hvarje person, som den 31
december föregående år varit medlem af vederbörande sjukkassa, dels
med visst belopp för hvarje sjukdag, för hvilken under nästföregående
år sjukhjälp utgått, dels ock med ett belopp lika med fjärdedelen af
de utgifter, som kassan under nästföregående år fått vidkännas för bekostande
af läkarvård och läkemedel åt medlemmarna. En del sjukkassor
lämna understöd åt kvinnliga medlemmar vid barnsbörd, s. k. moderskapshjälp,
och sådana kassor erhålla särskild! statsbidrag för dylikt ändamål
(Kungl. kungörelsen den 30 juni 1913 angående statsbidrag åt sjukkassor,
som meddela moderskapshjälp). Utredning pågår för närvarande om sjukförsäkringens
anordnande såsom obligatorisk.
Olycksfallsförsäkringen är ordnad genom lagen den 5 juli 1901 angående
ersättning för skada i följd af olycksfall i arbete, enligt hvilken
arbetsgivare i vissa yrken åläggas att utgifva ersättning för skada, som
tillskyndats arbetare genom sådant olycksfall. Samhället lämnar för närvarande
här inga bidrag, men arbetsgivare kunna försäkra sina risker i
en af staten upprättad anstalt, riksförsäkringsanstalten.
Rörande invaliditets- och ålderdomsförsäkringen gäller lagen om allmän
pensionsförsäkring den 30 juni 1913. Enligt denna lag skola i regel
hvarje svensk man och kvinna genom erläggande af årliga pensionsafgifter
och med bidrag af allmänna medel försäkras till erhållande af
pension; rätt till pension inträder vid varaktig oförmåga till arbete och
senast vid fyllda 67 år, äfven om varaktig arbetsoförmåga då ännu icke
är för handen. Pensionen utgår dels med en viss procent af erlagda pensionsafgifter,
dels med ett s. k. pensionstillägg (högst 150 kronor för man
och 140 kronor för kvinna årligen) för pensionstagare, som är till arbete
varaktigt oförmögen och hvilkens årsinkomst ej uppgår till ett visst belopp
(300 kronor om året för man och 280 kronor för kvinna), dels i vissa fall
genom eu höjning af pensionstillägget i män af inbetalda pensionsafgifter.
Pensionstilläggets åtnjutande är ej beroende af att pensionsafgifter erlagts i
viss utsträckning; dock må tillägget i regel ej beviljas åt eljest pensionsberättigad,
som visat tredska eller uppenbar försumlighet i fullgörande af honom
enligt lagen åliggande afgiftsplikt, hvarförutom det äfven af annan anledning
kan indragas eller minskas. Kostnaden för pensionstilläggen bestrides
af staten, landstingen och kommunerna efter i lagen angifna grunder.
Till arbete varaktigt oförmögen person, för hvilken utgifter till erhållande
af pension icke blifvit erlagda, äger erhålla pensionstillägget såsom
understöd.
I och med det samhällets understödsverksamhet söker sig andra former,
måste tydligen den offentliga fattigvården förlora något af den hufvudställning,
den förut intagit såsom den egentlige bäraren af samhällets
understödsverksamhet. Häri ligger ingenting mot fattigvårdens natur och
uppgift stridande; tvärtom har man länge såsom slutmålet för fattigvårdens
verksamhet uppställt, att den bör sträfva att göra sig själf öfverflödig.
I sådant syfte arbetar särskildt den s. k. förebyggande fattigvården. Med
de ofullkomliga medel, som denna fattigvård haft till sitt förfogande, har
det dock knappast varit att vänta, att den annat än i ringa mån skulle
kunna lösa uppgiften att förekomma behofvet af fattigvård. Fattigvårdens
förebyggande verksamhet har förnämligast kommit att bestå i utvecklandet
af större ändamålsenlighet vid afhjälpande af ett föreliggande individuellt
behof, hvarigenom detta behof kunnat effektivt afhjälpas och därmed kanske
för framtiden helt aflägsnas.
Hå det gäller eu förebyggande verksamhet i stort, måste den inriktas
på att hjälpa hela grupper eller klasser af individer. Men då kräfvas
också härför helt andra medel än de, som i regel kunna stå de särskilda
kommunerna till buds. Härför fordras att staten själf framträder samt
med sina större resurser omhändertager verksamheten. Det sätt, hvarpå
detta i våra dagar äger rum, är genom socialförsäkringen.
I hvilken mån socialförsäkringen kan komma att verka till fattigvårdens
förminskande är ej möjligt att nu afgöra. Man har stundom förmenat
sig rent af kunna göra fattigvården öfverflödig genom en utveckling
af socialförsäkringen. En sådan uppgift ställde för sig det af en enskild
kommitté uppgjorda förslag till lag angående allmän pensionering af behöfvande,
efter sin upphofsman friherre G. Eaab vanligen kalladt Raabska
2 — Fattig''-(''irdslagstijtningen. I. Afd. 2.
Fattigvårdens
ersättande
med
andra understödsarter.
Socialförsäkring
i stället
för fattigvård.
10
folkpensioneringsförslaget, offentligen framlagdt vid ett möte i Stockholm
år 1910. I verkligheten torde dock förslaget, om det kunnat genomföras,
lämnat ett ej ringa arbetsfält kvar åt den offentliga fattigvården.
Den ofvan omförmälda lagen om allmän pensionsförsäkring gör, generellt
taget, till sin uppgift att söka åt behöfvande åldringar och andra varaktigt
invalida personer genom beredande af pension åstadkomma en lämpligare
form för understöd än den allmänna fattigvården. Ej ens för dessa grupper
kan likväl fattigvården undvaras. Tvärtom förutsätter pensionslagen på
flera punkter samarbete med fattigvården och en kompletterande verksamhet
från dess sida. Por personer, hvilka på grund af oordentligt lefnadssätt
eller'' af andra i lagen angifna orsaker gå miste om pensionstillägget,
som i vanliga fall utgör den hufvudsakliga delen af pensionen,
förutsättes sålunda, att fattigvården i stället måste träda till; och det
fattigvårdssamhälle, som eu sådan person faller till last, äger att uppbära
det indragna pensionstillägget till täckande af sina kostnader. Likaså
då pensionär är i behof af anstaltsvård, är fattigvården skyldig att, där
annan utväg ej finnes, mottaga honom å sina anstalter, men har då å
andra sidan rätt att uppbära den vårdades pensionstillägg och däraf godtgöra
sig kostnaderna för vården. Det har ock förutsatts, att pensionärerna
ej alltid skulle kunna reda sig med sin pension eller däremot
svarande understöd; äfven i sådant fall måste fattigvården fylla det
som fattas.
Om således icke ens för de slag af behöfvande, som den nya pensionsförsäkringslagen
omfattar, fattigvården blifvit öfverflödig eller umbärlig,
är detta än mindre fallet för de kategorier af behöfvande,'' som
falla alldeles utanför nämnda lag, de tillfälligt hjälpbehöfvande och de
minderåriga. För de tillfälligt behöfvande verka sjukkasse- eller sjukförsäkringsverksamheten
och olycksfallsförsäkringen; för brist, orsakad genom
oförvållad arbetslöshet, sträfvar man att åstadkomma arbetslöshetsförsäkring.
Den sistnämnda befinner sig dock ännu hos oss på utredningens
stadium; och hvad beträffar de båda förstnämnda artema af försäkringsverksamhet
är olycksfallsförsäkringen endast ofullständigt upptagen
samt sjukkasseverksamheten anordnad efter principer, som gör densamma
af mindre verkan just för de fall, som beröras af fattigvården.
För barnen har förslag varit å bane om en barnpensionering; men äfven
om detta förslag förverkligats, skulle det endast i mindre mån gjort fattigvårdens
ingripande för barnens fostran och vård öfverflödigt.
Äfven i det land, där man kommit längst på socialförsäkringens om
-
11
rade, nämligen Tyskland, har fattigvården fortfarande eu mycket stor
betydelse, och att döma av uttalanden från skilda håll hyser man där inga
förhoppningar om att kunna aflösa fattigvården genom socialförsäkringen
Det skulle föra för långt att söka redogöra för ställningen i detta afseende
i andra länder, där man infört socialförsäkring. Så vidt kommittén erfarit,
hafva några försök att i praktiken helt ersätta fattigvården med en
försäkring ännu icke gjorts.
För fattigvårdslagstiftningskommittén är det icke af nöden att söka ett afgörande
svar på frågan, huruvida och i hvilken omfattning socialförsäkringen
skall blifva i stånd att ersätta fattigvården. Att allt dera områden komma att
indragas under nämnda gren af samhällsverksamheten lärer väl få antagas,
liksom ock att därigenom allt flera af de medborgare, som nu försörjas
genom fattigvården, komma att få sitt behof af hjälp fylldt på annan
väg. För kommittén är det i detta sammanhang nog att konstatera,
att vidsträckta områden ännu stå kvar, där fattigvården måste ingripa, och
att det sålunda allt fortfarande är af stor betydelse att anordna denna så, att
den fyller sin uppgift på ett i möjligaste måtto tillfredsställande sätt.
Sträfvandena att öfverflytta samhällelig understödsverksamhet från den^aMsande^å
offentliga fattigvården till andra områden för samhällsverksamheten eller att andra sätt.
åtminstone befria understödet i ett eller flera hänseenden från att hafva
fattigvårds natur eller verkningar möta emellertid äfven under andra
former än enbart socialförsäkringens.
Ett förslag af genomgripande art i afseende å fattigvårdens ombildande
framlades af minoriteten inom 1909 års engelska fattigvårdskommitté.
Enligt detta förslag (del IV) skulle själfva den institution, som
betecknas med ordet fattigvård, försvinna samt de befogenheter och
skyldigheter, som för närvarande tillkomma fattigvårdsstyrelserna, uppdelas
mellan ett flertal särskilda myndigheter. Yården af de icke arbetsföra behöfvande
skulle i hvarje grefskap utöfvas af fyra nämnder, nämligen skolnämnden
för barn i skolåldern, hälsovårdsnämnden för späda barn, sjuka och sådana
gamla, som kräfva anstaltsvård, hospitalsnämnden för sinnessjuka och
sinnesslöa samt pensionsnämnden för gamla, som åtnjuta ålderdomspensioner.
För vården af de arbetsföra hjälpbehöfvande föreslogs inrättandet af ett
särskildt departement, som skulle hafva till uppgift att organisera den nationella
arbetsmarknaden, så att arbetslöshet kunde förekommas; eu af
departementets sex byråer skulle bland annat upprätta tvångsarbetskolonier
för försumliga försörjare. Detta förslag framlades år 1910 af enskild
12
motionär i underhuset, men stötte på starkt motstånd; det hann emellertid
ej då slutbehandlas och har ej heller sedermera återupptagits.
Af stort intresse är i förevarande afseende utvecklingen i Danmark,
hvarest genom särskilda lagar skapats former af understödsverksamhet, som
man sökt så mycket som möjligt skilja från fattigvården. En utförlig redogörelse
för dessa lämnas i del IV af kommitténs betänkande. Bland dessa
lagar är här särskild! af betydelse lagen den 9 april 1891 om ålderdomsunderstöd
till värdiga behöfvande, hvilken lag utgjort mönster för liknande
lagar i andra länder samt för öfrigt också i visst afseende tjänat som underlag
för den svenska lagen om allmän pensionsförsäkring. Erhållande af
ålderdomsunderstöd förutsätter inga utgifter från den enskildes sida, utan
sådant understöd tilldelas efter ansökning behöfvande personer, som uppnått
60 års ålder och uppfylla vissa föreskrifna villkor om värdighet. Ett
annat understöd, där naturen af fattigvård borttagits, är det, som meddelas
af kommunala »Hjnelpekasser». Slutligen utdelas enligt särskilda lagar understöd
åt mödrar såsom bidrag till underhåll af deras barn, hvithet understöd i
förhållande till modern ej bär naturen af fattigvård, men för fadren kan medföra
påföljder enligt fattigvårdslagen. Äfven vissa understöd, som meddelas
enligt fattigvårdslagen, hafva enligt där gifna regler förklarats i
vissa afseenden ej skola betraktas som fattigvård, nämligen kostnader för
uppfostran, underhåll och vård af blinda, döfstumma, sinnesslöa, sinnessjuka,
epileptici, vanföra, lyfta, tuberkulösa, skrofulösa och lupus-sjuka,
allt under förutsättning att vården lämnats på statsanstalter eller af staten
godkända anstalter.
En så fullständig omläggning af fattigvården, som rekommenderats i
det nämnda engelska förslaget, är, om den öfver hufvud taget kan realiseras,
beroende af den vidare utvecklingen af socialförsäkringen och en del andra
samhällsinstitutioner och kan så mycket mindre komma i fråga att här
upptagas till närmare behandling, som dessa frågors lösning hos oss beror
på andra utredningar än den, som påhvilar fattigvårdslagstiftningskommittén.
Ilär må tillika erinras, att huru fulländad teoretisk konstruktion
man än må gifva åt organisationen af samhällets understödsverksamhet, kommer
dock resultatet där mer än på andra områden att blifva beroende af att
själfva understödsarbetet hvilar på riktiga grunder samt att de personer, Indika
skola utföra arbetet, äro väl skickade därför. För öfrigt måste naturligen
stor försiktighet iakttagas, då det gäller att på detta område införa anordningar,
hämtade från andra länder. Hvad särskild! de angifna stadgandena i
den danska lagstiftningen beträffar, hör anmärkas, att de omnämnda under
-
18
stödsformerna ej helt hafva förlorat naturen af fattigvård, utan att bestämmelserna
närmast syfta till att vid dessa understödsarter utesluta vissa af de med
fattigvärds åtnjutande förenade verkningarna. Efter den granskning, som kommittén
ägnat förevarande spörsmål, bär det för kommittén framstått såsom
tills vidare oundgängligt att låta den offentliga fattigvården utgöra organet för
samhällets allmänna understöds verksamhet. Huruvida bredvid fattigvården
eu eller annan gren af samhällelig understödsverksamliet bör gifvas eu särskild
ställning måste besvaras med hänsyn till beskaffenheten af den särskilda
understödsverksamliet, hvilken det i hvarje fall gäller. Härvid bör likväl
ihågkommas, att den allmänna understödsverksamheten löper en viss fara att
splittras genom att i större utsträckning uppdragas åt särskilda organ. Understundom
har vid bedömande af hithörande frågor alltför liten hänsyn
tagits till de särskilda förutsättningar, den offentliga fattigvården äger,
då det gäller att bedöma föreliggande behof af understöd och lämna den
bäst afpassade hjälpen. Den utveckling, som den offentliga fattigvården
hos oss genomgått särskildt under det senaste årtiondet — en utveckling,
som alltjämt fortgår — har också kraftigt gått i riktning att göra fattigvården
mera skickad att fylla sin uppgift. För kommittén har det alltså
framstått såsom uppenbart, att sträfvande^ hvad lagstiftningen på detta
område vidkommer, bör för närvarande inriktas på att göra den offentliga
fattigvården i stånd att tillfredsställande fylla sin uppgift såsom organ för
samhällets allmänna understöds verksamhet.
Hvad angår fattigvårdens verksamhet beträffande barnen har fråga
från flera håll blifvit väckt om denna verksamhets öfverflyttning till eu
speciell barnavårdsmyndighet. Skälet härför har emellertid i regel ej varit
önskan, att understödet icke skulle få fattigvårds natur, utan uppfattningen,
att barnavården skulle vinna på att centraliseras i eu enda myndighets hand.
Kommittén återkommer till denna fråga i det betänkande, som kommittén
har att afgifva rörande revision af barnavårdslagstiftningen.
Eu fråga, som i detta sammanhang emellertid bör skärskådas, är, huruvida
själfva namnet fattigvård bör ersättas med ett annat. Utan tvifvel
föreligga vissa skäl för eu namnförändring. Eu viss misstro finnes helt
visst mot den offentliga fattigvården. Om också denna delvis har sin
grund i förhållanden, som redan afhjälpts eller som komma att med eu ny
lagstiftning försvinna, är det naturligen af vikt för eu samhällsverksamhet,
som har till uppgift att hjälpa de behöfvande, att den ej utöfvas
under ett namn, som möjligen kan ingifva en ofördelaktig uppfattning
Skall namnet
fattigvård
bibehållas t
14
om densamma. Värdet af ett sådant namnutbyte må likväl ej skattas alltför
högt, och åtskilliga omständigheter hafva bestämt kommittén att ej föreslå
någon ändring. Först och främst återgifver ordet fattigvård på ett klart
och enkelt sätt den verksamhet, som det gäller, nämligen omvårdnaden af
de fattiga. Det är ej lätt att finna något annat lika lämpligt namn; beträffande
den motsvarande benämningen i andra hinder, »offentlig understödsverksamhet»
(l’assistance publique; system of public assistance), kan
anmärkas, att den hos oss skulle hafva en alltför allmän innebörd. Särskildt
skulle det blifva förenadt med svårigheter att använda en dylik benämning
i förbindelse med samhällen och myndigheter, och en namnförändring
skulle helt säkert för en lång tid framåt alstra misstag och oreda.
Däremot möta gifvetvis inga betänkligheter mot den förändringen att i
vissa afseenden eller i vissa sammanställningar undvika termen fattigvård,
då annat fullt lämpligt ord i stället kan fås, t. ex. att, såsom redan nu
ofta i praktiken genomförts, för fattigvårdsanstalter undvika namnet fattighus
eller fattiggård och i stället använda namnen ålderdomshem, arbetshem
o. s. v.
lSi^TrsTat- Med utfärdandet af Kungl. förordningen angående fattigvården den 9
tigvårdsför-juni 1871 hade den svenska fattigvårdslagstiftningen fått en gestaltning,
reformför- som den länSc sklllle komma att bibehålla. De förändringar, som hittills
»lag in. m. gjorts i fattigvårdsförordningen, hafva ej varit af någon genomgripande
art. Den tidigaste af ändringarna, Kungl. förordningen den 11 februari
1881, afsåg bl. a. ett ändradt förfaringssätt vid Överklagande af utslag
i fattigvardsmål, som beröra fattigvårdssamhällen inom olika län. Genom
Kungl. förordningen den 1 juni 1883 upphäfdes bestämmelsen om utgående
af en personlig afgift till fattigvårdskostnadernas bestridande. Åtskilliga
förändringar genomfördes den 12 juni 1885 i samband med
utfärdandet af lagen om lösdrifvares behandling. En viss ökning af
statens bidragsskyldighet till den kommunala fattigvården infördes genom
Kungl. förordningen den 13 juli 1887. Ett par år senare infördes stadgande
om kvinnas valbarhet till ledamot af fattigvårdsstyrelse, genom Kungl.
förordningen den 22 mars 1889. Den 16 november samma år gåfvos
föreskrifter om de regler, som fattigvårdsstyrelserna hade att iakttaga
för att erhålla ersättning af staten för fattigvård, som lämnats åt
utländingar. Slutligen infördes dels genom lag den 18 maj 1894 bestäm
-
raelse, att klagan ej tinge föras öfver kammarrättens beslut i fattigvårdsärenden,
dels genom Kungl. förordningen den 31 december 1894 i viss
män ändrade bestämmelser om inverkan på hemortsrättsförvärf af åtnjuten
fattigvård. Härutöfver har emellertid fattigvårdslagstiftningen rönt inverkan
af eu del författningar, som utfärdats på andra områden, t. ex. genom lagen
om allmän pensionsförsäkring, genom stadgandena om fattigvårds inverkan
på den politiska rösträtten m. fi.
Frågan om reformer på fattigvårdslagstiftningens område bär emellertid
sysselsatt statsmakterna och särskild t riksdagen i långt större utsträckning än
de genomförda ändringarna utvisa. Redan vid 1873 års riksdag väcktes
motion om ändrade bestämmelser rörande hemortsrättsförvärf och sedermera
har ett stort antal förslag framställts, berörande olika delar af fattigvårdslagstiftningen.
I regel föranledde de väckta motionerna ej till någon åtgärd
från riksdagens sida. Vid riksdagen 1899 beslöts emellertid en skrifvelse
till Kungl. Maj:t med anhållan om förslag dels till ändring eller
förklaring af 1 § fattigvårdsförordningen i syfte att vinna eu viss utsträckning
af detta lagrums tillämplighet, dels till skärpta och mera effektiva
bestämmelser mot familjeförsörjare, som af lättja eller liknöjdhet försumma
sin försörjningsplikt (riksdagens skrifvelse den 12 maj 1899). Två
år senare, i skrifvelse den 19 april 1901, anhöll riksdagen om förslag till
bestämmelser i sistnämnda hänseende särskildt gentemot fäder till utom
äktenskapet födda barn. Samma års riksdag gjorde i skrifvelse den 17
maj 1901 en framställning till Kungl. Maj:t om undanrödjande af olägenheter,
som för gränskommuner äro förenade med skyldigheten att utgifva
fattigvård till från utlandet dit förpassade nödställda svenska undersåtar.
Uti skrifvelse den 12 april 1902 gjorde riksdagen framställning om införande
af bestämmelser rörande gift kvinnas valbarhet till ledamot af fattigvårdsstyrelse.
Vid 1905 års riksdag väcktes ej mindre än fyra motioner
om ändringar i fattigvårdsförordningen, af hvilka två gingo ut på en fullständig
reform af fattigvårdslagstiftningen. I anledning af dessa motioner
beslöt riksdagen en skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan om fattigvårdsförordningens
omarbetande i vissa delar. I skrifvelsen, som är dagtecknad
den 12 maj 1905, begärdes ändrade bestämmelser om hemortsrätt samt föreskrifter
dels om ökade bidrag af statsmedel för fattigvård åt personer, som
länge varit borta från hemortssamhället, samt åt sinnesslöa, fallandesjuka
och med dylika personer jämförliga, dels om ett bättre öfvervikande af
fattigvården, dels till förhindrande af auktions anställande vid de hjälpbehöfvandes
uttingande till vård hos enskilda. Äfven en annan af 1905
ars riksdag aflåten skrifvelse berörde fattigvården, nämligen skrifvelsen
den 20 maj 1905 med anhållan om utredning rörande den enskilda och
kommunala sinnessjukvårdens förbättrande.
Öfver riksdagens nämnda skrivelser med undantag af skrifvelsen den
12 maj 1905 hafva sedermera yttranden infordrats från olika myndigheter;
och flera af dessa myndigheter hafva afgifvit utförliga utlåtanden
i de olika ämnena.
Det är emellertid ej blott inom riksdagen och hos vederbörande
myndigheter, som ett lifligt intresse visat sig för fattigvårdslagstiftningens
reformerande. Särskildt bör erinras om kongressen för fattigvård och folkförsäkring
den 4—6 oktober 1900, vid hvilken flera viktiga spörsmål
rörande fattigvården behandlades och uttalanden gjordes till förmån för
ändringar i denna lagstiftning i åtskilliga hänseenden. Kongressen föranledde
också till bildandet af svenska fattig vårdsförbundet, hvilket allt sedan
genom inrättandet af en upplysningsbyrå, utgifvandet af eu periodisk tidskrift,
anordnande af fattigvårdsmöten och utbildningskurser m. in. verkat
för reformer på fattigvårdens område. Förslag till eu reform af fattigvårdslagstiftningen
föreligger också från en af centralförbundet för socialt arbete
i början af år 1905 tillsatt kommitté (C. S. A:s fattigvårdskommitté), hvilken
tagit initiativet till nyssnämnda kongress samt dels under åren 1905
—07 utgifvit eu skriftserie »Fattigvård och folkförsäkring», dels i februari
1907 under titeln »Reformlinjer för svensk fattigvårdslagstiftning» afgifvit
ett detalj erad t betänkande rörande fattigvården och barnavården samt lösdrifvares
behandling.
Ett lifligt intresse för fattigvårdens reformerande förefanns alltså, när
Kungl. Maj:t den 21 juni 1907 tillsatte fattigvårdslagstiftningskommittén.
Äfven efter kommitténs tillsättande har detta intresse fortfarit. Därom
vittna de många framställningar, som sedermera dels gjorts hos Kungl.
Maj:t och sedan remitterats till kommittén, dels aflämnats direkt till
kommittén.
Om än de förändringar, som efter år 1871 inom lagstiftningen ägt rum
på fattigvårdens område, såsom af ofvanstående framgår, äro jämförelsevis
mindre betydande, är det dock uppenbart, om man jämför den svenska
fattigvårdens ställning vid tiden för tillkomsten af 1871 års förordning
och i våra dagar, att den i sin praktiska utveckling undergått en väsentligt
större omdaning än den, som betecknas af de genomförda lagändringarna.
På grund af den frihet att ordna fattigvården efter ortens särskilda
förhållanden, som fattigvårdsförordningen medgifvit, hafva de kom
-
17
muner, där intresse för fattigvärdens ändamålsenliga ordnande förefunuits,
kunnat utveckla fattigvårdsväsendet därhän, att åtskilliga af de reformförslag,
som framförts, i stort sedt förverkligats. Å andra sidan har
frånvaron af reglerande bestämmelser och saknaden af en ordnad övervakning
af den kommunala fattigvården medfört, att åtskilliga kommuner
ägnat ringa uppmärksamhet åt fattigvårdsförvaltningen. Hvad som i
synnerhet är anmärkuingsvärdt är anstaltsväsendets utveckling, och detta
ej blott kvantitativt utan framför allt kvalitativt. I stället för de gamla
fattigstugorna eller fattighusen, där understödstagarna vanligen fingo
sköta sig själfva, ha på många ställen uppstått väl orduade anstalter med
gemensam hushållning och god omvårdnad; äfven bär gäller dock att
många kommuner blifvit efter i utvecklingen. Men jämväl på andra områden
spörjas förbättringar, syftande till målet att i största möjliga män
lämna understödet så, att individen hjälpes på ett för honom lämpligt sätt
och i en sådan utsträckning, att han åter kan blifva själfförsörjare. Hen
allmänna utvecklingen af sjukvården samt abnormvården har äfven för
fattigvårdens del varit af en genomgripande betydelse. I de olika för
nämnda ändamål tillkomna anstalterna hafva fattigvårdens skyddslingar
kunnat komma i åtnjutande af samma ändamålsenliga vård som den,
hvilken bestås audra.
Till belysande af fattigvårdens utveckling under de senaste fyra årtiondena
må erinras därom, att under det år 1874 hela antalet understödstagare
utgjorde 188,993 eller 4,35 % af folkmängden samt beloppet af
de utaf kommunerna beslutade utgifterna för fattigvården uppgick till omkring
6,500,000 kronor, samma utgifter för år 1911, då antalet understödstagare
utgjorde 238,864 eller 4,29 % af folkmängden, uppgingo till
omkring 24,500,000 kronor.*
* Enligt de nyligen publicerade uppgifterna för år 1912 utgjorde antalet understödstagare
för detta år 244,015 eller 4,85 % af folkmängden samt kommunernas utgifter för fattigvården nära
27,000,000 kronor.
3 — Fattigt: årdulagstiftn i ngen I. Afd. 2.
Rätt till
fattigvård.
1 kap.
Om offentlig fattigvård och enskildas försörjningsplikt.
A. Om rätt till fattigvård samt den ofentliga fattigvårdens
omfattning och arter.
För den tidigare uppfattningen af den offentliga fattigvården var det
alldeles främmande att tala om en den behöfvandes rätt att erhålla hjälp
eller en samhällets skyldighet att lämna sådan. Äfven sedan det borgerliga
samhället öfvertag^ fattigvården, ville man nog fortfarande hafva denna
betraktad som ett barmhärtighetsverk, hvars fullgörande helt berodde af
samhällets goda vilja.
Endast så småningom har en förändrad uppfattning härutinnan arbetat
sig fram. Det är först under förra århundradet, som den meningen
så småningom gjort sig gällande, att samhället har skyldighet att sörja för
att de, som icke hafva eller förmå själfva skaffa sig det nödvändiga, erhålla
detta. Lagstiftningen har ock endast dröjande och tveksamt öfvergått
till en dylik uppfattning och den har länge präglats af en viss halfhet i
detta stycke. Hvad vårt eget land angår, kunna vi härutinnan konstatera
växlande uppfattningar och återfall till redan föråldrade betraktelsesätt.
I det betänkande angående fattigvården, som afgafs den 8 juni 1839
af den därtill förordnade kommittén, heter det: »Ingen äger rättsanspråk
på fattigvård, utan det understöd, som lämnas, är en nödhjälp af kristelig
omvårdnad för den lidande». På samma gång utsäges dock, att fattigvården,
hvarmed förstås nödtorftig försörjning för sådana personer, som
sakna förmåga och medel att själfva sig därmed förse, samt, om de äro
barn, dessas uppfostran, är ett åliggande för vederbörande kommuner. I
den på detta betänkande hufvudsakligen grundade fattigvårdsförordningen
af den 25 maj 1847 säges i 1 §: »Hvarje socken å landet och hvarje
stad skall lämna nödtorftig vård och försörjning åt sådana dess medlemmar,
som, i anseende till bristande arbetsförmåga samt i saknad af andra
19
medel och loftiga utvägar till sitt uppehälle, icke kunna sig själfva försörja.
» Härmed synes alltså vara fastslagen en samhällets skyldighet att
lämna fattigvård. Och i enlighet härmed lämnas i författningen anvisning
om rätt att öfver fatt ig vårdsstyrelses åtgärder och beslut föra klagan
hos Konungens befallningshafvande samt därefter vidare hos Kungl. Maj:t.
Men å andra sidan heter det också: »Som fattigunderstöd är en nödhjälp
af kristligt deltagande för den behöfvande, vare allt pockande, då det sökes,
eller klandrande utlåtelser om dess beskaffenhet, då det emottages, alldeles
förbjudna; hvaremot rättelse af förment felaktighet må sökas hos den, på
hvilken rättelsen kan bero». Samma ståndpunkt intog fattigvårdsförordningen
af den 13 juli 1853.
En förändrad uppfattning inträdde emellertid med den nu gällande
fattigvårdsförordningen af den 9 juni 1871. Visserligen kvarstår äfven här
föreskriften att nödtorftig fattigvård skall lämnas till behöfvande, som själ!''
icke kan på grund af vissa angifna förhållanden skaffa sig det till
lifvets uppehållande nödvändiga. Men, utom det att dessa fall begränsats,
har rätten att hos Konungens befallningshafvande anföra besvär
öfver fattigvårdsstyrelsens beslut, hvarigenom fattigvård vägrats, borttaga;
sådana beslut få endast underställas fattigvårdssamhällets pröfning
och öfver dess beslut får klagas endast i fråga om beslutets lagliga
tillkomst. Såsom skäl för en dylik förändring anfördes bland annat,
efter det man erinrat om statens rättighet och plikt att genom sina organer
öfvervaka fullgörandet af lagens bud om fattigvården: »däraf följer
icke ovillkorligen, att den nödställde skall äga att såsom en sin rättighet
påyrka att af öfriga samhällsmedlemmar åtnjuta försörjning eller understöd
samt, där detta honom förvägras, söka genom rättegång tilltvinga sig hjälp,
likasom utsökte han en sin fordran. Dessutom torde det ej böra förgätas,
att då hjälp till sin natur är frivillig, den, som hos annan söker sådan,
icke bör i lag tillerkännas rätt att öfver uteblifvande däraf föra klagan.»
Och på ett annat ställe heter det: »Finnes icke i lagen medgifven rätt
till klagan hos ä mbets myndigheterna öfver kommunens beslut, hvarigenom
fattigvård vägras, måste den behöfvande komma att uppfatta den fattigvård,
han söker, såsom en gärd af barmhärtighet, på hvilken han ej kan
pocka».
Den nu gällande fattigvårdsförordningen har alltså i princip återgått
till den gamla uppfattningen, att fattigvården, om än ett åliggande för
det kommunala samhället, likväl gent emot den, till hvilkens förmån fattigvården
utgöres, är att anse såsom ett rent barmhärtighetsverk och
20
Obliiratnrisk
och frivillig
fattigvård.
Historik.
äfven bör af honom så uppfattas. Utan tvifvel liar detta lagstiftningens
fastslående af fattigvårdens karaktär af frivillighet och fattigvårdsmyndigheternas
af densamma starkt omgärdade själfbestämmanderätt i praktiken
medfört en del mindre förmånliga följder i en iner eller mindre otillfredsställande
fattigvård. Att dessa icke blifvit än sämre och att, särskilt
på senare tid, eu alltmera tilltagande sträfvan att förbättra och mera rationellt
anordna fattigvården gjort sig gällande hos en stor del fattigvårdsmyndigheter
får tillskrifvas, utom tidsförhållandenas mäktiga inverkan, hvilka
med nödvändighet framkallat en modifiering af det äldre betraktelsesättet,
äfven den omständigheten att, såsom framdeles kommer att närmare beröras,
Konungens befallningshafvande i många fall begagnat den dem tilllagda
rätten att vaka öfver fattigvårdens behöriga handhafvande.
I en ny fattigvårdslag bör enligt kommitténs mening gällande fattigvårdsförordnings
ståndpunkt i detta afseende icke bibehållas. Kommittén
har därför i sitt lagförslag utgått från den principen, att den fattigvård,
som staten tillförsäkrar dem bland sina medlemmar, hvilka äro i behof
däraf, också bör af dessa kunna utkräfvas såsom en dem tillkommande
rätt. Visserligen är denna rätt af helt annat slag än de rättigheter, som
regleras i civillagen och kunna utkräfvas vid domstol. Både dess tillvaro
och dess omfång måste bestämmas efter offentligrättsliga grunder och dess
bedömande i det särskilda fallet vara i viss mån öfverlåtet åt det allmännas
organ. Äfven här kan man dock tala om en rätt, nämligen en
rätt för den enskilde att vid uppkommande behof erhålla understöd eller
försörjning af det allmänna, hvaraf särskildt också följer, att han bör äga
inför någon statens myndighet få sitt yrkande därom pröfvadt. Kommittén
återkommer i annat sammanhang till den enskildes klagorätt och formerna
därför (sid. 422 o. f.).
En egendomlighet för den gällande svenska fattig vårdslagstiftningen
är skillnaden emellan obligatorisk och frivillig fattigvård; om den förstnämnda
stadgas i 1 § och om den sistnämnda i 2 § af fattigvårdsförordningen.
I fattigvårdsförordningen af den 25 maj 1847 bestämdes den fattigvård,
som det ålåg kommunerna att lämna, till »nödtorftig vård och försörjning
åt sådana dess medlemmar, som, i anseende till bristande arbetsförmåga
samt i saknad af andra medel och lofligu utvägar till sitt uppehälle,
icke kunna sig själfva försörja.» Denna bestämmelse kompletterades
dock af åtskilliga andra föreskrifter i förordningen. Sålunda stadga
-
21
des i fråga om barn, som omhändertogos af fattigvården, att de skulle
icke allenast förses med uppehälle, utan äfven kristligen uppfostras och
undervisas. Vidare föreskrefs att, då arbetsföra personer äfventvrade nöd
till följd af brist på arbetsförtjänst, fångvårdsstyrelse!! skulle, särdeles
under svårare år, söka bereda dem arbete för att genom behofvets tidigare
afhjälpande hindra dess utsträckning, hvarjämte stadgades om fattigvårdsstyrelses
åliggande att afgifva förslag till afvärjande af behof vid inträffade
allmännare olyckor.
Ungefär enahanda stadganden möta uti fattigvårdsförordningen af den
18 juli 1853. Kommunernas allmänna skyldighet bestämdes där vara
att »lämna nödtorftig vård och försörjning åt sådana dess nödställda medlemmar,
som, i anseende till bristande arbetsförmåga, vanförhet eller sjukdom,
äro urståndsätta att sig själfva försörja.» Beträffande arbetes anskaffande
åt arbetsföra hette det, att »om i följd af missväxt eller annan
allmännare olycka sådan inskränkning i eljest vanliga tillfällen till erhållande
af arbetsförtjänst äger rum att arbetsföra personer, utan eget förvållande,
äfventyra nöd» fattigvårdsstyrelsen skulle söka bereda möjlighet
för dem att erhålla arbete. I detta sammanhang återfinnes jämväl stadgande
om styrelsens skyldighet att afgifva förslag till större arbetsföretag
vid vidsträcktare behof.
Förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 angifver i sin
1 § de fall, då fattigvård skall lämnas, nämligen då minderårig eller
den, som i följd af ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller
lyte är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets uppehållande
oundgängligen erfordras, befinnes sakna egna medel samt underhåll
och vård af annan. Därefter heter det i 2 §, att för beviljande af fattigvård
i andra fall än dem, hvilka i 1 § omförmälas, fattigvårdssamhället
äger bestämma de grunder, som böra af samhällets fattig vårdsstyrelse iakttagas,
samt att, om sådant bestämmande ej skett, det ankommer på styrelsen
att meddela fattigvård, i den mån styrelsen pröfvar nödigt. Äfven
i denna förordning erinras om att barn, om hvilket fattigvårdsstyrelse föranlåtes
taga vård, ej allenast skall förses med uppehälle och stadig bostad
utan äfven kristligen uppfostras och undervisas. Liksom enligt 1853 års
förordning är det endast vid missväxt eller annan allmännare olycka, som
det stadgas om anskaffande af arbete åt arbetsföra, hvilka utan eget förvållande
äfventyra nöd; men här talas ej längre om att fattigvårdsstyrelsen
skall söka bereda dem möjlighet till arbete, utan blott om att styrelsen må
äga hemställa till fattigvårdssamhället om vidtagande af åtgärder. För
22
fattigvårdssamhällets del erinras om att det bör verka för att genom inrättande
af spar- och nödhjälpskässor eller medelst andra tjänliga åtgärder
framtida fattigvårdsbehof i möjlig mån förebygges.
Den förändring i fråga om omfånget af det kommunala fattigvårdssamhällets
skyldighet att lämna fattigvård, som skedde genom tillkomsten af
gällande fattigvårdsförordning, föranleddes närmast af en framställning
från 1869 års riksdag. Vid nämnda riksdag hade, under trycket af flera
års mindre goda skördar och i vissa delar af landet inträffad missväxt
med däraf följande utbredning af fattigdom och ökad fattigvårdstunga,
väckts flera motioner om ändring i fattigvårdsförordningen. I skrifvelse
den 13 maj 1869 anförde riksdagen bland annat:
»Ehuru riksdagen icke kan antaga, att de öfverklagade olägenheterna
af tilltagande fattigdom och tillväxande fattigskatt skola kunna undanröjas
genom nya eller förändrade stadganden rörande fattigvården, har riksdagen
likväl ansett sig böra taga i betraktande, om ej i själfva fattigvårdslagstiftningen
finnas bestämmelser, som kunna sägas medverka till
fattigdomens tilltagande. I detta hänseende tilltror sig riksdagen kunna
uttala den åsikt, att själfva den grund, på hvilken fattigvårdsförordningen
hvilar, är behäftad med ett fel, som i icke ringa mån bidragit till fattigdomens
utbredning och fattigvårdsskattens stigande till den höjd, att denna
tunga på många ställen kännes nästan outhärdlig. Detta fel består däruti,
att meddelandet af hjälp enligt fattigvårdsförordningen är obligatorisk,
eller att den fattige kan såsom en honom tillkommande rättighet fordra
understöd och med lagens biträde tilltvinga sig hjälp, då enligt sakens
inre natur all hjälp måste hafva sin egentliga grund i frivillighet, medlidande
och kristlig kärlek. Denna i lagen nedskrifna rättighet att under
vissa förhållanden kunna tilltvinga sig hjälp måste naturligtvis hos den
hjälpsökande medföra likgiltighet att tänka för sig själf, samt att genom
arbete, sparsamhet och umbäranden betrygga sin ställning, och såsom följd
däraf leda till lättja och den moraliska förnedring, som icke finner någon
betänklighet uti att hellre tigga än förtjäna sitt bröd.
Emellertid är det otvifvelaktigt, att fall gifvas, där samhället måste
lämna hjälp och där fattig vårdsbidraget således måste vara obligatoriskt,
men enligt riksdagens mening äro dessa fall högst få, då däremot de,
där hjälpen bör bero på de gifvandes pröfning och där den således skall
vara frivillig, utgöra de flesta.
Riksdagen tror sig alltså kunna antaga att, om de öfverklagade
olägenheterna skola kunna i någon man undanrödjas, fattigvårdsförordningen
bör till stor del byggas på en helt annan grundval än den nuvarande,
samt att denna förordning äfven i andra hänseenden måste ändras, såsom
följd hvaraf riksdagen för sin del anser nödigt att en omarbetning af författningen
i sin helhet må äga rum.»
De grunder, på hvilka 1869 års riksdag ansåg eu ny fattigvårdslag
i denna del böra byggas, angåfvos i skrifvelsen vara, att åläggande för
tåttigvårdsstyrelse att gifva fattigvård endast skulle föreligga i fråga om
vansinnig person och föräldralöst barn under 15 år, som saknade egen
tillgång; hvaremot den, som af ålder, vanförhet, sjukdom eller andra orsaker
vore urståndsatt att försörja sig själf, endast ägde erhålla fattigvård,
när fattig vårdsstyrelsen pröfvade sådant nödigt.
På grundval af 1869 års riksdagsskrivelse uppgjordes af tre tillkallade
personer ett förslag till författning (del II sid. 93), men de kommitterade
kunde därvid ej enas om, huruvida fattigvård borde i det senare
af de båda af riksdagen angifna fallen ersättas af hemortskommun eller
icke. En af ledamöterna ville göra äfven sådan fattigvård till föremål för
ersättning, »därest understödet varit af verkligt behof påkalladt», men de
båda andra ansågo detta ej hafva varit riksdagens afsikt. För den händelse
rätt till ersättning skulle förekomma, föreslogo de båda sistnämnda,
att fattigvård enligt det senare momentet endast borde föreskrifvas, då behofvet
vore beroende på ålder, vanförhet eller sjukdom.
Sedan en ny kommitté utsetts för att, efter granskning af nyssnämnda
förslag och däröfver af myndigheterna afgifna yttranden, inkomma med
ytterligare förslag i ämnet, afgaf denna den 5 december 1870 det förslag,
som sedermera i hufvudsak lades till grund för 1 och 2 §§ uti 1871 års
fattigvårdsförordning. Kommittén anförde därvid bland annat, att någon
giltig anledning ej funnes, hvarför den, som till följd af annan sjukdom än
vansinne eller af ålderdom, vanförhet eller lyte vore oförmögen till arbete,
icke skulle vara föremål för obligatorisk fattigvård lika väl som den vansinnige,
samt att ett barn, som vore öfvergifvet af sina föräldrar, borde
vara föremål för samhällets hjälp lika mycket som det, hvars föräldrar
vöre döda, något som också borde gälla beträffande barn, som vore födt
af okända föräldrar eller af hvarjehanda orsaker icke kunde erhålla vård
af föräldrarna. Vid sidan af den obligatoriska fattigvården upptog kommittén
emellertid i sitt förslag stadgande om en frivillig fattigvård, hvarvid
med frivillighet afsågs fattigvårdssamhällets befogenhet att själf be
-
24
stämma, om och i hvilka fall fattigvård Unge lämnas utöfver den, som
staten ovillkorligt föreskrifvit.
Af denna framställning är det tydligt, att vår lagstiftnings åtskillnad
mellan obligatorisk och frivillig fattigvård framgått ur en sträfvan att inskränka
omfånget af den egentliga fattigvården. Man ansåg, att de förut
gällande fattigvårdsförfattningarnas bestämmelser, som afsågo alla af arbetsoförmåga
beroende nödlägen, varit alltför omfattande; och man ville därför
hafva de fall, då det skulle åligga kommunen att lämna fattigvård, begränsade
till nödlägen, som voro framkallade af vissa i lagen angifna orsaker.
Uppenbart var, att därigenom skulle åtskilliga fall, då det var nödvändigt att
lämna fattigvård, komma utanför den gräns, som lagen uppdragit. Visserligen
blefvo icke gränserna för kommunernas skyldighet att lämna fattigvård så
snafva, som 1869 års riksdag afsett. Men de blefvo i allt fall snäfvare än
enligt 1847 och 1853 års författningar. För att utfylla den lucka, som
härigenom otvifvelaktigt uppstod, insattes i 2 § bestämmelse om en
fattigvård, hvars utgifvande och omfattning skulle vara helt och hållet
beroende af fattigvårdsmyndigheternas godttinnande. Men å andra sidan
blef i sistnämnda lagrum ingen gräns satt för hvad som af ett samhälle kunde
hänföras under begreppet fattigvård. Denna paragraf har därför kunnat
användas såsom grundval för en understödsverksamhet från fattigvårdsmyndigheternas
sida, som gått utöfver hvad som enligt 1847 och 1853 års
förordningar varit fattigvårdens uppgift.
afdenMiga-
det gäUer afgöra, huru man i eu ny fattigvårdslag bör ställa
toriska fattig sig till förevarande spörsmål, lärer det först böra undersökas, huruvida
vorden. man ]can åtnöjas med de i 1871 års förordning uppdragna gränserna för
1 §■ den så kallade obligatoriska fattigvården eller den, som åligger fattigvårdssamhällena
såsom en skyldighet. Särskild! är detta af vikt med hänsyn
till kommitténs förut utvecklade ståndpunkt i afseende å frågan om den
behöfvandes rätt till fattigvård.
Frågan om gränserna för den obligatoriska fattigvården har genom
det förhållande, hvari lagstiftaren ställt densamma till hemortsrätten och
iätten till ersättning för fattigvård, kommit att hafva en stor betydelse
äfven för förhållandet emellan fattigvårdssamhällena. Denna fråga har i en
stor del fattigvårdsmål varit den punkt, hvarom tvisten rört sig. Det torde
ock vara detta sammanhang, som i hög grad bidragit att fästa allmänhetens
uppmärksamhet på densamma. Härtill har ock bidragit den
2:'')
obligatoriska fattigvårdens betydelse i förhållande till enskild försörjningspliktigs
ersättningsskyldighet samt fattigvårdsstyrelsens målsmans- och husbonderätt.
Frågan har ock varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Det
har härvid egentligen gällt spörsmålet, huruvida den omständigheten att eu
person, hvilken eljest befinner sig i det nödläge, som i 1. § fattigvårdsförordniugen
angifves, skall vara utesluten från fattigvård enligt sagda § på
den grund, att viss person tinnes, som enligt fattigvårdsförordningen är
skyldig att försörja honom, äfven om det erforderliga underhållet faktiskt
icke utgår. Under första tiden efter tillkomsten af 1871 års förordning ansågs
ett nödläge, orsakadt af sådana omstäudigheter, som omförmälas i 1 §,
medföra skyldighet att enligt sagda § lämna fattigvård, så snart den försörjningspliklige
faktiskt ej mäktade eller eljest underlät att göra sin plikt.
Sedermera uppkom genom en sammanställning af bestämmelserna i 1 och
3 den tolkning, att t. ex. fattigvård till minderårig icke ansågs hafva utgått
enligt l §, då det icke blifvit ådagalagdt, att hans föräldrar varit genom
nåtron af de i 1 § omförmälda omständigheterna urståndsätta att fullgöra
den dem enligt 3 § i förordningen åliggande skyldigheten att själfva försörja
sig och sina barn. Ett synnerligen skarpt uttryck fann denna mening
i ett Kung!. Maj:ts utslag af den 20 september 1883, hvaruti förklarades
att fattigvård, som under mannens sjukdom lämnats åt hustru med åtta
minderåriga barn, icke, då hustrun varit arbetsför, varit att hänföra till
1 §, fastän det var uppenbart, att hon icke varit i stånd att genom sitt
arbete försörja sig och barnen.
Efter det vid några föregående riksdagar (åren 1894 och 1898) förslag
förgäfves väckts om lagbestämmelser i syfte att utvidga området för den obligatoriska
fattigvården, föranledde vid 1899 års riksdag ett liknande förslag en
skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t, dagtecknad den 12 maj 1899. I denna
skrifvelse tog riksdagen särskild! sikte på ofvanberörda förändrade praxis,
med åberopande af det ofvannämnda utslaget från år 1883, samt anhöll om
sådan ändring eller förklaring af 1 § fattigvårdsförordningen, att rätten till
fattigvård enligt samma § utsträcktes till de fall, då man eller kvinna väl
hade förmåga att förvärfva hvad till hans eller hennes eget lifs uppehållande
oundgängligen kräfdes, men uppenbarligen saknade krafter att förvärfva
hvad som oundgängligen erfordrades för deras uppehälle, för Indika
han eller hon vore försörjningspliktig.
Öfver denna riksdagens skrifvelse hafva yttranden afgifvits af öfverståthållarämbetet
och Konungens befallningshafvande i samtliga län äfven
4
— FaUigvårilslag&tiftninQcn. I. Afd. 2.
2(5
som af kammarrätten. Somliga Konungens befallningshafvande ansågo, att
fattigvårdsförordningen redan nu borde tolkas på ett sätt, som öfverensstämde
med den af riksdagen begärda ändringen. Af de öfriga ansåg ett
flertal en förändring böra äga rum i syfte att utvidga omfånget af den
obligatoriska fattigvården; olika meningar uttalades dock om innebörden
af riksdagens skrifvelse, i det somliga fattade ändringen såsom afseende
allenast minderåriga understödsbehöfvande. Konungens befallningshafvande
i tvenne län ansågo någon ändring ej böra äga rum. . Äfven åtskilliga af
de Konungens befallningshafvande, som tillstyrkte riksdagens framställning,
uttalade vissa betänkligheter med afseende på ändringen och framhöllo
svårigheten att finna en formulering, som undanröjde olägenheterna af
ändringen. Härvid är likväl att märka, att betänkligheterna delvis afsågo
möjligheten att verkställa den begärda ändringen i gällande fattigvårdsförordning;
något yrkande om en fullständig revision af fattig värdslagstiftningen
förelåg nämligen ej vid tiden för afgifvande af ifrågavarande yttranden.
Särskild uppmärksamhet synes det yttrande förtjäna, som afgafs af
öfver stå thållarämbetet och i hvilket hufvudsakligen anfördes följande: Hen
omfattning, i hvilken själiTörsörjningsprincipen hos oss fastslagits, stode i
själfva verket icke i öfverensstämmelse med den grundsats, som i allmänhet
gjort sig gällande inom den moderna fattig vårdslagstiftningen, nämligen att
den, som med uppbjudande af alla krafter ändock icke förmådde försörja sig
och de sina, ej skulle lämnas att gå under, utan beredas nödtorftigt uppehälle
genom bistånd från det allmännas sida. De fall vore nämligen ej
alltför sällsynta, då äfven en arbetsför person vore ur stånd att förskaffa
hvad till hans och familjens uppehälle oundgängligen kräfdes. Särskild!
för änkor och öfvergifna hustrur, som voro utblottade och hade att försörja
en talrik barnskara, torde rätt ofta blifva omöjligt att uppfylla den fordran,
lagen för närvarande å dem ställde att genom eget arbete utan hjälp från
det allmänna bereda hela familjen uppehälle. Öfverståthållarämbetet ansåge
för sin del en ändring i 1 § i det af riksdagen angifna syfte vara
icke allenast principiellt riktig utan jämväl af verkligt behof påkallad.
Rätten till fattigunderstöd borde dock icke göras oberoende af vissa bestämda
regler, men dessa vore svåra att duna, när man öfvergåfve hittills
gällande grundsatser. Det kunde knappast undvikas, att de nya bestämmelserna
blefve mer eller mindre sväfvande, hvilket i sin ordning kunde
befordra benägenhet till tvister i fattigvårdsärenden. Öfverståthållarämbetet
hyste dock den förhoppningen, att man skulle kunna gifva en sådan
27
formulering ut lugeu, utt den anmärkta olägenheten begränsades, samt tillstyrkte
riksdagens framställning.
Kammarrätten, som framhöll, att eu utvidgning af den obligatoriska
fattigvården enligt riksdagens begäran skulle blifva alltför litet omfattande,
afstyrkte förändringen af åtskilliga angifna skäl, hufvudsakligen att åt
ändringen icke kunde gifvas uttryck i någon fullt tillfredsställande bestämmelse
samt att den därigenom måste medföra osäkerhet i uppfattningen
och föranleda tvister. Om ändring skulle ske, syntes det vara bättre att
låta hvarje skillnad mellan obligatorisk och frivillig fattigvård bortfalla
och återgå till de grunder, som gällde enligt 1853 års förordning. Från
pluralitetens mening voro presidenten och 4 ledamöter skiljaktiga; af dessa
instämde presidenten och tvenne ledamöter ehuru på något afvikande grunder
i det slut, hvartill pluraliteten kommit. Två andra ledamöter åter
tillstyrkte, att i fattigvårdsförordningen måtte stadgas ovillkorlig skyldighet
för fattigvårdssamhälle att lämna fattigvård i alla de fall, då medellös
minderårig faktiskt saknade vård och underhåll af annan, hvilket de för
öfrig! ansäge redan nu vara förenligt med en rätt tolkning af 1 g.
l)et vill emellertid synas, som om nyss anförda af riksdagen klandrade
tolkning af 1 och 3 i fattigvårdsförordningen icke längre obetingadt vidhålles
af kammarrätten. Enligt hvad kommittén inhämtat har nämligen
kammarrätten genom ett i plenum meddeladt utslag af den 12 december
1912 förklarat behof af fattigvård enligt 1 § föreligga i ett fall, där ett
oäkta minderårigt barn af sin arbetsföra moder, hvilken befann sig inom
samma kommun som barnet,lämnats utan vård och underhåll.
Den mening, som gjort sig gällande vid den i riksdagens skrifvelse
anförda tolkningen af 1 § i 1871 års förordning, vare sig denna tolkning
är den riktiga eller icke, är enligt kommitténs åsikt praktiskt otillfredsställande.
En utsträckning äf skyldigheten att lämna fattigvård, så att
den kommer att tydligt inbegripa äfven de af riksdagen anförda fallen, har
obestridligen fullt fog för sig, och den synes böra omfatta äfven andra
än minderåriga. Rätten till fattigvård och skyldigheten att lämna sådan
måste hänföra sig till det verkligen förefintliga behofvet och kan ej
bortfalla därigenom, att enskild person finnes, som enligt lagen har skyldighet
att försörja den behöfvande, men ej vill eller kan fullgöra sin skyldighet.
Det afgörande måste vara, huruvida den behöfvande själ!'' befinner
sig i ett sådant faktiskt nödläge, att fattigvård bör meddelas. Häraf
följer ock, att fattigvård, som utgår, är att anse såsom lämnad åt den nödställde
personligen. Om t. ex. denne är minderårig, blifva sålunda ej hans för
-
äldrar att betrakta såsom understödstagare, med mindre de själfva erhållit
del af understödet.
Äfven i annan riktning bör emellertid en utvidgning af den obligatoriska
fattigvården äga rum. I själfva verket bör nämligen det allmännas
skyldighet att träda till och lämna fattigvård sträcka sig till hvarje
taktiskt nödläge, hvari en behöfvande person kommit, som saknar förmåga
att genom arbete förskaffa sig det till lifvets uppehållande nödvändiga,
denna oförmåga må hafva härledt sig af hvilken orsak som helst och således
icke endast af minderårighet, ålderdom, sjukdom, vanförhet eller lyte.
Kommittén anser visserligen, att man såsom betingelse för att rätt till fattigvård
må inträda bör bibehålla den gällande lagstiftningens fordran på
arbetsoförmåga, hvarmed här förstås icke en absolut oförmåga till arbete,
utan oförmåga att genom arbete skaffa sig hvad som erfordras till lifvets
uppehälle eller, såsom kommittén uttryckt det, att en person är oförmögen
att genom arbete försörja sig. Men genom att till de i lagen uppräknade
vanligast förekommande anledningarna till dylik oförmåga lägga orden »af
annan anledning» har kommittén velat under den obligatoriska fattigvården få
in sådana tall som arbetsoförmåga, orsakad af hafvandeskap eller barnsbörd,
nedsätta arbetskrafter, allmän sjuklighet eller dylika omständigheter, som
gorå arbetsförmågan otillräcklig. Angelägenheten att i sådana fall lämna
hjälp är ofta lika stor, som då en bestämd sjukdom kan konstateras. Kedan
nu hafva några af dessa fall enligt praxis, om än förmedelst en något extensiv
tolkning, ansetts falla under 1 § fattigvårdsförordningen. Särskildt
har i praxis den meningen gjort sig gällande, att såsom regel fattigvård,
som lämnats kvinna under en månad före och en månad efter förlossning,
är att anse såsom gifven enligt 1 ^ fattigvårdsförordningen; genom kommitténs
formulering af 1 § i förslaget är det ännu tydligare, att en på
nämnda förhållande grundad arbetsoförmåga någon tid före eller efter barnsbörden
utgör anledning till obligatorisk fattigvård. Äfven kan man tänka
sig fall af för tillfället påkommet nödtillstånd, som gör det omöjligt
för en person att genom egna åtgärder förskaffa sig det till lifvets uppehållande
nödvändiga. Det är dock uppenbart, att härvid måste fordras
en verklig brist i förmågan att arbeta. Den, som är arbetsför, d. v. s.
har förmåga att förvärfva sig hvad till lifvets uppehållande erfordras,
måste antagas kunna försörja sig själf och bör därför ej vara berättigad
till obligatorisk fattigvård. Arbetslöshet i och för sig bör ej berättiga
till dylik.
Förutsättningen för att det allmänna skall träda till är emellertid, att
ett behof eller nödläge verkligen föreligger. Arbetsoförmåga allena bevisar
ej detta, hvadan lagen också niaste gifva ett uttryck åt att den arbetsoförmögne
är i saknad af nödiga medel att själ!'' afhjälpa nöden. Samhällets
skyldighet att hjälpa bör dock ej vara utesluten däraf, att någon
egendom möjligen finnes, då den ej är till hands att tagas i anspråk för
behofvets afhjälpande. För att förebygga den stränga tolkning af uttrycket
»saknar egna medel», som stundom framträda bär kommittén i stället användt
uttrycket »saknar medel till sitt lifsuppehälle».
Det uttryck för fattigvårdens subsidiära natur, som i fattigvardsförordningeu
betecknats genom orden »sakna — — underhåll och vård af
annan», lmr också ansetts kräfva förtydligande, i syfte att undvika den
tolkning af omfattningen af den obligatoriska fattigvården, som eljest kan
uppkomma genom en sammanställning härmed af föreskriften om enskild
försörjningsplikt. Genom att här använda uttrycket »där hans behof icke
annorledes afhjälpes», har man velat tydligare utmärka, att meningen allenast
är, att fattigvården ej har att ingripa, när behofvet i det föreliggande
fallet verkligen fylles på annat sätt, detta må vara därigenom att enskild
försörjningsplikigt sörjer därför eller att understöd utgår t. ex. från välgörenhetsförening.
I stort sedt utgör kommitténs förslag i denna del eu återgång till V^k^n^''
att gifva den obligatoriska fattigvården samma omfattning, som den kom -föreslagna utmunerna
åliggande fattigvården hade enligt 1847 och 1853 års författ- vidgningen,
ningar. Man kan då tilläfventyrs här möta samma anmärkningar, som
gjordes mot sistberörda författning vid tillkomsten af 1871 års förordning.
Såsom förut berörts, ansåg man då, att den mera vidsträckta omfattning,
som de tidigare författningarna gifvit åt skyldigheten att lämna fattigvård,
varit anledning till den ökade fattigvården och fattigvårdskostnadernas därmed
inträdda stegring; och det var en minskning härutinnan, man velat
åstadkomma genom inskränkningen. För så vidt den officiella statistikens
siffror skola vara belysande, torde emellertid dessa icke kunna sägas ådagalägga
något sådant resultat. Dessa utvisa efter år 1874, då den regelbundna
fattigvårdsstatistiken börjar, en nästan oafbruten stegring af antalet understödstagare
både absolut och i förhållande till folkmängden fram till år 1895,
men därefter en lika oafbruten nedgång (del III sid. 95 o. f.): de procentiska
talen utgjorde år 1874 43,5 på 1000 invånare, hvilken procentsiffra år 1895
stigit till 52,2 men år 1911 nedgått till 42,9. Hvad angår tiden före år
1874 har man inga fullt jämförbara uppgifter att tillgå. Enligt de i Ko
-
30
nungens befallningshafvande» femårsberättelser meddelade siffror, som dock
äro insamlade efter andra grunder än den officiella statistikens, utgjorde
antalet understödstagare på 1000 invånare år 1860 34,5, år 1865 35,9
och år 1870 49,0. Visserligen skulle alltså omkring år 1870 eu afsevärd
ökning ägt rum i antalet understödstagare; men denna kan dock icke
gärna tillskrifvas verkningarna af då gällande fattigvårdsförordning, hvilka
bort visa sig vida tidigare. Såsom i del III (sid 96) amnärkes, synas i stort
sedt växlingarna i understödstagarnas antal nära följa de allmänna ekonomiska
konjunkturerna. Ökningen omkring år 1870 bör man därför tillskrifva
nödåren i slutet på 1860-talet. De goda åren i början på 1870-talet medföra
en minskning i antalet understödstagare, hvilket därefter mot slutet af
samma årtionde med de fallande konjunkturerna åter börjar stiga. Denna
stigning fortfar i stort sedt intill midten af 1890-talet, hvarefter med den
i det hela gynnsammare ekonomiska utvecklingen understödstagarnas antal
befunnit sig i en nästan stadig nedgång. Ur statistikens siffror kan
alltså ej hämtas något stöd för påståendet, att den år 1871 verkställda
inskränkningen i den obligatoriska fattigvården verkat till minskning af
antalet understödstagare.
Ej heller bör alltför stor vikt fästas vid det under förarbetena till 1871
års lagstiftning och äfven senare en och annan gång gjorda påståendet, att.
eu begränsning af den obligatoriska fattigvården skulle medverka till att
uppamma större sparsamhet och lust att genom arbetsamhet söka trygga sig
mot framtida nöd. Dessa egenskaper hos befolkningen hafva säkerligen sitt
ursprung och sin drifkraft i helt andra förhållanden än det sätt, på hvilket
samhällets skyldigheter att utgöra fattigvård bestämmes. Det visade sig för
öfrigt, att den från början afsedda större begränsningen icke kunde uppställas
ens i lagstiftningen; och i det verkliga lifvet framte sig de förhållanden, som
nödvändiggöra fattigvårdens ingripande, oberoende af lagstiftningen. Detta
framgår bland annat af den omfattning, som, på sätt nedan kommer
att närmare beröras, den så kallade frivilliga fattigvården eller fattigvård
enligt 2 § fattigvårdsförordningen efter år 1871 tagit. De i lagstiftningen
angifna gränserna hafva sin betydelse egentligen för de jämförelsevis få
fall, då fattigvårdsmyndigheterna visa benägenhet att undandraga sig eller
ovillighet att rätt fullgöra sin plikt; men just för dessa fall är det af
största vikt, att dessa gränser äro angifna på ett sätt, som fullt tillfredsställer
det praktiska lifvets kraf.
Hvad särskildt angår utsträckningen af den obligatoriska fattigvården
till att omfatta sådana nödlägen, då en försörjningspliktig person finnes
och iir i tillfälle att fullgöra sill försörjningsplikt, men underlåter detsamma,
har det under denna frågas utredning från flera håll framhållits, att eu
dylik utsträckning skulle leda därhän, att många personer, hvilkas vilja att
fullgöra sin skyldighet vore ringa, skulle frestas att försätta sig i eu sådan
belägenhet, att de med stöd af lag kunde tilltvinga sig fattigvård för de sina,
samt framför allt att denna utsträckning i allmänhet skulle uppmuntra till
ett försummande af försörjningsplikten. Erfarenheten från den tid, då tolkningen
af fattigvårdsförordningens bestämmelse i detta afseende gick i den
riktning, hvartill ofvanberörda utsträckning syftar, gifver dock icke något
stöd för en sådan farhåga. Snarare kunde eu dylik utsträckning förväntas
verka i motsatt riktning, enär fattigvårdsstyrelsen genom att lämna fattigvård
får tillfälle och myndighet att inskrida mot den försörjningspliktige med
anledning af hans försummelse. Försörjares underlåtenhet att fullgöra sin försörjningsplikt
kan visserligen i någon mån påverkas genom eu viss noggrannhet
vid fattigvårdens beviljande, men där den goda viljan ej finnes, där kräfves
det andra medel än att hustru och barn utsättas för fåran att gå
under af nöd; där måste samhället, naturligtvis under lämpliga former,
lämna hjälpen och sedan vidtaga åtgärder mot den försumlige försörjaren
för att sålunda bibringa honom en annan uppfattning om hans skyldigheter.
Under den utredning, som föranleddes af riksdagens skrifvelse den
12 maj 1899, har man starkt framhållit ej allenast vanskligheten att
gifva ett riktigt uttryck åt det behof, som skall förefinnas hos den nödställde,
för att samhället skall vara skyldigt att gifva honom fattigvård,
utan äfven svårigheten att finna en formulering af stadgandet, som
kunde vara ägnad att göra detsamma till utgångspunkt för vissa med fattigvårds
åtnjutande förenade rättsverkningar samt för fattigvårdssamhällenas
förhållande till hvarandra, till staten och till enskilda försörjningspliktiga.
De yttranden, som afgifvits öfver den nämnda skrifvelsen, utvisa,
hvilken vikt som tillagts denna sida af spörsmålet. Att söka formulera
stadgandet om den obligatoriska fattigvården ur samtliga dessa synpunkter
är emellertid enligt kommitténs uppfattning icke lämpligt, äfven om de
otvifvelaktigt förtjäna beaktande. Då det nu gäller en fullständig revision
af fattigvårdsförordningen, saknas ej möjlighet att på annat sätt beakta
de synpunkter, som framförts. Den nyare fattigvårdslagstiftningen erbjuder
nämligen åtskilliga exempel på utvägar att begränsa verkningarna af fattigvården
till understöd af viss art eller omfattning. Ur principiell synpunkt
synes det också vara det enda riktiga att fastställa omfattningen af den
obligatoriska fattigvården med hänsyn till det föreliggande behofvet af hjälp.
Är detta behof af beskaffenhet att verkligen påkalla ett ingripande, synes det
ofrånkomligt, att samhället också skall inskrida; annars skulle därmed förnekas
det mål, som den obligatoriska fattigvården uppställt för sig. Ilar staten
valt utvägen att låta kommunen vara fattigvårdssamhälle, följer däraf, att
kommunen bör hafva den angifna skyldigheten att lämna hjälp. Om detta
fattigvårdssamhälle har möjlighet att bära bördan, om det bör hafva rätt
till ersättning af annat samhälle, af staten eller enskild, äro frågor, som
visserligen hafva betydelse, men ej kunna rubba samhällets skyldighet mot
den behöfvande individen.
Jämförelse
med finsk lag
stiftning.
Såsom förut är antydt, utgör den genom 1871 års fattigvårdsförordning
införda uppdelningen af fattigvården i obligatorisk och frivillig
en egendomlighet för den svenska fattigvårdslagstiftningen. Den återfinnes
emellertid också i den finska fattigvårdsförordningen af den 17
mars 1879, hvilken äfven i öfrigt nära ansluter sig till den svenska.
Finska fattigvårdsförordningen innehåller i 2 § följande stadgande: »Till
vård och nödtorftigt underhåll åligger kommunen förhjälpa minderåriga,
vansinniga, vanföra samt af långvarigare sjukdom eller ålderdomssvaghet
lidande, hvilka sakna omvårdnad af annan»; hvarefter det i nästföljande $
heter: »Andra nödställda må tilläggas understöd efter fattigvårdsstyrelsens
pröfning och i eulighet med hvad i sådant afseende kan vara af kommunen
särskildt bestämdt». Uti ett under år 1908 afgifvet kommittébetänkande angående
revision af finska fattigvårdsförordningen har föreslagits borttagande
af denna skillnad mellan obligatorisk och frivillig fattigvård; stadgandet om
den offentliga fattigvården har där formulerats sålunda: »Den allmänna fattigvården
äger att på sätt i denna förordning stadgas hjälpa en hvar, som
icke är i stånd att förskaffa sig och de sina hvad till lifvets uppehälle eller
till vård i sjukdomsfall hör,------». Detta förslag betecknar eu
återgång till de före år 1879 rådande förhållandena; den förut gällande
finska fattigvårdsförordningen (af år 1852) kände nämligen endast till
obligatorisk fattigvård.
Uti 1908 års betänkande anfördes bland annat följande. Fattigvårdsbördans
storlek vore ingalunda direkt beroende på, i hvilken mån lagstiftaren
gjort fattigvården obligatorisk, utan sättet och villkoren för fattigvårdens
meddelande verkade i långt högre grad. Understödstagarnas antal
hade ej minskats under tiden närmast efter år 1879; att en minskning i kostnaderna
alltsedan midten af 1890-talet ägt rum, berodde uteslutande på att ända
-
målsenligare principer gjort sig grinande vid fattigvårdens handhafvande, Ej
heller hade man utsikter att genom eu sträng begränsning af den obligatoriska
fattigvården hvarken tvinga den håglöse till arbete, drinkaren till nykterhet
eller slösaren till sparsamhet. Däremot hade uppdelningen medfört betänkliga
olägenheter. Äfven om det maste erkännas, att kommunerna icke begagnat sig
af den rätt att med största stränghet handhafva sin fattigvård, som stadgandet
om den obligatoriska fattigvården gåfve dem, kunde det dock ej förnekas,
att enstaka fall förekommit, där fattig vårdsförordningens hela stränghet
tillämpats. Eu fattigvårdsförordning i vår tid borde dock gifva den garanti,
att hvarje person, som ej förmådde genom arbete försörja sig och därför
vore hänvisad till andras bistånd för att ej gå under, erhölle erforderlig
hjälp. — De skäl, som bär anföras, äro alltså väsentligen desamma, som hos
oss tala för eu utsträckning af den obligatoriska fattigvården. Huruvida
det fördenskull kan vara skäl att låta bestämmelserna om en frivillig fattigvård
bortfalla kommer att bär nedan närmare undersökas.
Enligt gällande fattigvårdsförordning betecknas en nödställd i tunderårig
såsom föremål för obligatorisk fattigvård och likställes alltså med den, i lattigvårdäsom
på grund af ålderdom, sjukdom in. m. är oförmögen att genom arbete hänseende,
förvärfva hvad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, och menas 1 § (f°rts-)-  med minderårig den, som är yngre än 15 år. Att en nödställd minderårig
bör vara föremål för samhällets omvårdnad, därom kan blott en mening
råda. Däremot har vid flera tillfällen yrkats, att gränsen för minderårigheten
i fattigvårdshänseende måtte höjas. Enligt hvad från flera håll
upplysts, äro emellertid de unga, särskildt på landsbygden, därest de äro
normalt utrustade till kropp och själ, i stånd att försörja sig själfva, då
de uppnått 15 års ålder, vid hvilken tidpunkt de nästan undantagslöst
hafva afslutat sin skolgång och konfirmerats. Vid sådant förhållande synes
det kommittén ej lämpligt att välja eu högre åldersgräns; därigenom skulle
nämligen fastslås, att den, som ej fyllt t. ex. 16 år, i och för sig är att
likställa med den sjuke, som saknar förmåga att försörja sig. Det har vidare
ifrågasatts att ej fastställa någon viss gräns för minderårigheten, utan låta
arbetsoförmågan vara det afgörande. Kommittén har dock ansett detta
förenadt med risken, att af fattigvården omhändertagna barn alltför tidigt
skulle komma att utnyttjas till förvärfsarbete, samt därför vidhållit ståndpunkten
om en viss åldersgräns. En sådan kräfves äfven ur vissa andra
synpunkter, såsom vid bestämmande af den strängare försörjningsplikt,
.som anses böra åligga föräldrar, samt vid reglerande af hemortsrätten, hvar
5
— Fattigt: ar (Inlag stiftning en. I. Afd. 2.
34
vid samma åldersgräns synes böra gälla. I ett särskildt afseende, nämligen
i fråga om rätten att öfva tillsyn öfver de minderåriga, som omhändertagits
af fattigvårdsstyrelsen, erfordras emellertid en högre åldersgräns, och
kommittén återkommer härtill i annat sammanhang (sid. 413).
dets<lbeskaf ^ti gällande fattigvårdsförordning betecknas den hjälp, som den obligafenhet.
toriska fattigvården afser att lämna, såsom »nödtorftig fattigvård». Härl
§ (forts.), under ingå naturligen i första rummet föda, bostad och kläder. För den,
som är sjuk eller orkeslös, är detta emellertid ej nog; för honom kräfves en
särskild vård. Sjukvård har också i praxis ansetts ingå i begreppet nödtorftig
fattigvård. Härtill kommer för de minderåriga uppfostran, hvilken föröfrigt
i gällande fattigvårdsförordning särskildt omnämnes såsom en fattigvår
dssamhällets plikt, då i 12 § till iakttagande föreskrifves, »att barn, om
kvilket fattigvårdsstyrelsen föranlåtes taga vård, varder ej allenast försedt
med uppehälle och stadig bostad, utan äfven kristligen uppfostradt och
undervisadt».
Om beskaffenheten af understödet kan naturligen ej i detta sammanhang
gifvas några närmare föreskrifter. Därest man för underhållet i allmänhet
ej kan begära annat än det nödtorftiga, hvilket kan vara olika
på olika orter, så gäller i fråga om vården, att man ej kan nöjas med
mindre än att det för hvarje fall erforderliga bestås, så att t. ex. vid
sjukdom allt efter omständigheterna vård lämnas på sjukhus, läkare tillkallas,
sjuksköterska anlitas o. s. v. Till uppfostran hör naturligen också
att sätta den minderårige i stånd att försörja sig själf och att gifva
honom den därför nödiga utbildningen.
För att i lagen gifva anvisning om livad fattigvården i enlighet med
det ofvan sagda innebär, har stadgandet härom fått eu bestämdare affattning
än i den gällande lagstiftningen.
Under den obligatoriska fattigvården komma med den uppgift, som
här förut tillagts densamma, i allmänhet ej åtgärder af förebyggande art.
Som åtgärder af dylik art betraktas ej sällan fattigvård, som inriktar sig på
ett grundligare afhjälpande af ett föreliggande behof, t. ex. företagandet af
en operation, vistelse vid ett lungsotssanatorium. Praxis har dock i allmänhet
redan godkänt den uppfattningen, att man i sådana fall ej gått
utöfver gränsen för den obligatoriska fattigvården genom att vidtaga en ändamålsenlig
af läkaren anbefalld åtgärd i stället för att låta det onda förvärras*.
* Se t. ex. Fattigvårdsmål, referat utgifna af E. Waldenström och S. Norrman, fide årg. nr
17 och nr 19.
35
Eiktigheten af denna praxis torde blifva än tydligare genom den lydelse,
kommittén gifvit stadgandet.
Med den begränsade omfattning, som gällande fattigvårdsförordning
gifvit åt den obligatoriska fattigvården, bar det tvifvelsutan varit nödvändigt
att vid sidan af denna fattigvård hafva en supplerande understödsverksamhet,
som kan bringa hjälp i sådana fall, då nöd föreligger, men
fallet icke kan hänföras till den obligatoriska fattigvården. Ehuru äfven
denna frivilliga fattigvård upptagits i lagen, bestämmer fattigvårdsförordningen
ej närmare dess innebörd. I förordningens 2 §, som reglerar fattigvårdssamhällets
och fattigvårdsstyrelsens verksamhetsområde beträffande
denna art af fattigvård, talas blott »om fattigvård i andra fall än dem,
hvilka i 1 § omförmälas». Sedan kommittén i sitt förslag utvidgat den
obligatoriska fattigvården till att omfatta hvarje faktiskt nödläge, som har
sin grund i minderårighet eller bristande arbetsförmåga, kunde det synas,
som om därmed gränsen vore satt för fattigvårds] agstiftningens uppgift.
Hvilken mening 1871 års lagstiftare hyst angående den uppgift, som
tillagts fattigvårdssamhällena och fattigvårdsstyrelserna beträffande den i 2
§ af förordningen omnämnda fattigvården, är ej lätt att afgöra. Stadgandet
har emellertid i praxis kommit att spela en mycket stor roll. Enligt hvad de
af kommittén infordrade uppgifterna (del III sid. 114) gifva vid handen,
hade af hela antalet understödstagare i riket under år 1907 något öfver
l/i (26,1 %) erhållit frivillig fattigvård, d. v. s. fattigvård enligt 2 §. Tager
man hänsyn allenast till stadskommunerna, stiger siffran till 2/5 (39,7 %);
å landsbygden åter utgick frivillig fattigvård åt ej fullt Y5 understödstagarna.
Enligt fattigvårdsstatistiken för Stockholms stad för år 1909 åtnjöt
något mer än hälften af understödstagarna fattigvård enligt 2 §. Huru
stor del af den frivilliga fattigvården, som utgått på grund af omständigheter,
hvilka enligt kommitténs förslag för framtiden skulle komma att föranleda
till obligatorisk fattigvård, är ej möjligt att afgöra. Otvifvelaktigt
har emellertid eu ej ringa del af denna fattigvård omfattat andra fall. Sålunda
mottagas i de större städernas arbetsinrättningar i stort antal personer,
som ej kunna anses oförmögna att genom arbete förskaffa sig sitt lifsuppehälle,
men särskildt under vintern ej kunna erhålla arbete. Vidare
hafva hänförts hit flera fall, då arbetsförmågan väl ännu finnes i behåll,
men en förefintlig sjukdom, t. ex. tuberkulos eller reumatism, hotar att bryta
krafterna, om ej lämplig vård mellankommer. I dylika fall är emellertid,
såsom framgår af hvad här ofvan anförts, gränsen mellan det fall,
Frivillig
fattigvård.
-2 §■
36
då försörjningsförmåga kan anses vara för handen och då så icke är
förhållandet, tämligen sväfvande, och särskildt efter den utsträckning
af den obligatoriska fattigvården, som kommittén föreslagit, torde ej sällan
här få anses föreligga anledning till fattigvård af sistberörda slag. Vid bekostande
af barnens uppfostran torde fattig vårdsstyrelserna stundom hafva gått
öfver det nödtorftiga samt medgifvit understöd äfven efter det barnen
fyllt 15 år, för den händelse de varit sjukliga eller sådant kräfts för deras
utbildning; sålunda bibehållas å barnhem intagna barn ofta äfven efter fyllda
15 år. Emellertid möta också exempel på en rent förebyggande verksamhet,
såsom då en person på grund af inträffad olycka råkat i en belägenhet,
som, utan att alldeles utarma honom för tillfället, likväl, om hjälp ej
mellankommit, skulle försvårat eller förhindrat möjligheten för honom att
framdeles försörja sig och de sina, eller då fattigvårdsstyrelsen lämnat hjälp
till inköp af utsäde, redskap, kreatur o. s. v.
På grund af 2 § i fattigvårdsförordningen hafva alltså fattigvårdssamhällena
och fattigvårdsstyrelserna kunnat utsträcka sin understödsverksamhet
ganska långt. Om denna verksamhet strängt taget gått utöfver,
hvad som, enligt hvad förut antydts, i allmänhet anses ligga inom
den egentliga fattigvårdens område, kan det dock ej bestridas, att en dylik
uppfattning af fattigvårdsmyndigketernas uppgift varit ägnad att fylla en
lucka i understödsverksamheten. I den mån socialförsäkring, sjukvård,
uppfostringsverksamhet och privat välgörenhet utvidga sina områden, blifva
fattigvårdsmyndigketernas uppgifter härvidlag minskade. Ännu återstå
dock många gränsfall, då de nämnda samhällsinstitutionerna ej ingripa,
och en ordnad privat välgörenhet finnes hos oss endast i jämförelsevis
ringa omfattning. Det synes därför kommittén vara lämpligast att äfven
för framtiden bibehålla eu understödsverksamliet vid sidan af den obligatoriska
såsom uppgift för dem, som skola handhafva den offentliga fattigvården.
Då verksamheten är frivillig, kunde det visserligen synas tillräckligt
att öfverlämna åt fattigvårdssamkällena att i sina reglementen närmare
bestämma grunderna för denna verksamhet. Det torde dock ej sakna
betydelse, att lagen upptager densamma såsom en fattigvårdsmyndigheternas
uppgift, för den händelse reglementet ej skulle bestämma något därom.
Därigenom undanrödjes också allt tvifvel om att fattigvårdsstyrelsen, i
den händelse samhället ej gifvit särskilda regler, har rätt att använda
de för dess verksamhet anslagna medel till afhjälpande eller förebyggande
af nöd äfven i andra fall än dem, som komma under den obligatoriska
fattigvården.
37
It. Om enskildas försörjningsplikt.
Den offentliga fattigvården är, såsom redan framhållits, eu samhällsinstitution,
hvilken skall anlitas först när individen saknar utvägar att
försörja sig. I främsta rummet är eu hvar skyldig att sörja för sig
själ!''. Men ej nog härmed; samhället har också rätt att fordra, att vissa
personer, som till den behöfvande stå i ett visst närmare förhållande, skola
bringa honom hjälp. Detta särskilda förhållande kan hafva sin grund
i giftermål, släktskap eller aftal om tjänst eller arbete. Där ett dylikt
förhållande existerar, bör samhällets fattigvård kunna taga hänsyn därtill
dels genom att söka förmå den enskilde att fullgöra sina skyldigheter,
dels genom att enligt gifna regler af honom utkräfva ersättning för lämnadt
understöd.
Hvad angår den egna försörjningsskyldigheten, stadgas i 3 § af gällande
fattigvårdsförordning, att arbetsför person är skyldig att utan fattigvårdens
betungande försörja sig själf. Liknande bestämmelse fanns också
uti 1853 års fattigvårdsförordning. Det synes emellertid vara onödigt att
gifva särskildt uttryck åt den enskildes skyldighet att sörja för sig själf,
enär sådant ligger i sakens natur och indirekt framgår af stadgandet om
den obligatoriska fattigvården. Kommittén har därför ej ansett sig böra
i förslaget upptaga någon särskild föreskrift härom.
Ehuru fattigvårdslagstiftningens egentliga uppgift är att reglera den
samhälleliga understödsverksamheten, finner man ofta i fattigvårdslagarna
jämväl bestämmelser rörande enskild försörjningsplikt. Att fattigvårdslagstiftningen
ej kan undgå att på ett eller annat sätt beröra den enskilda
försörjningsplikten är uppenbart. Frågan kan emellertid där behandlas på
olika sätt.
Fattigvårdsförordningen åt år 1847 hade intet uttryckligt stadgande om
de fall, då enskild försörjningsplikt förefanns. I samband med föreskriften
om hvad som skulle iakttagas vid beviljande af understöd, hette det
i 4 §, att därvid skulle tagas hänsyn till »ej mindre den behöfvandes
större eller mindre förmåga att bidraga till sitt uppehälle än den ansvarighet
för behofvets afhjälpande, hvartill anhöriga eller andra enskilda
personer kunna förbindas». Vidare föreskrefs i nämnda förordning, 6 §, att
Fattigvårdens
subsidiiira
natur.
Anhörigas
försörj
ningsplikt
-
1S47 ''h s
fnttiqvdrdsförordning.
38
1853 drs
fattigvdnlsförordning.
1855 års kun
görelse och
förarbetena
därtill.
när fattigvårdsstyrelsen öfvertagit barn till försörjning, föräldrarna voro pliktiga
att i mån af förmåga bidraga till barnets underhåll. Slutligen ägde fattigvårdsstyrelsen
att utöfva husbonderätt öfver den, som för maka eller barn
åtnjöte full fattigförsörjning, och om någon genom lättja eller liknöjdhet förorsakade,
att hustru eller barn saknade försörjning, så att de till följd däraf
folie fattigvården till last, ägde fattigvårdsstyrelsen rättighet att utaf sådan
person, åt hans arbetsförtjänst eller annan hans egendom, erhålla ersättning
för sålunda uppkomna kostnader.
I 1853 års fattigvårdsförordning återfinnas enahanda stadganden, men
det obestämda uttrycket »anhöriga» i 4 § har utbytts mot orden »föräldrar
eller barn». I förordningens 1 § är därjämte efter stadgandet om
samhällets skyldighet att i vissa fall lämna fattigvård tillagdt ett så lydande
moment: »Arbetsför och frisk person vare skyldig att, utan fattigvårdens
betungande, draga försorg om sig och de sina».
Vid riksdagen 1853—54 föreslogs att i 4 § af förordningen meddela
föreskrift därom, att föräldrar och barn skulle i mån af behof å ena
samt förmåga å andra sidan bidraga till hvarandras försörjning. Motionen
afstyrktes af vederbörande utskott (lag- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskotten),
som därvid åberopade ett af utskotten vid nästföregående
riksdag afgifvet yttrande, däri bland annat framhållits, »att hvad anginge
frågan om barnens i sedeläran grundade förpliktelse att, i den mån de förmå,
understödja sina föräldrar, då dessa för sitt uppehälle behöfde bistånd, så
torde, då i den borgerliga lagen stadgande om eu sådan skyldighet ännu
icke funnes meddeladt, någon bestämd föreskrift om barns förbindelse att
bidraga till sina föräldrars underhåll icke lämpligen böra i lagstiftningen
angående fattigvården intagas, helst lagstiftaren därvid icke skulle vara
befogad att för den, som uraktläte att föreskriften åtlyda, vidare än som
skett, stadga sådana tvångsåtgärder, som kunde tillämpas mot föräldrar, som
försumma att sina barn vårda och underhålla».
I en reservation upptog en af utskottsledamöterna motionärens förslag
såsom ett tillägg till 1 § i fattigvårdsförordningen. Reservanten ansåg,
att det af motionären föreslagna stadgandet försvarade sin plats i
fattigvårdsförordningen lika väl som föreskriften i sista momentet af 1 §,
och föreslog för detta moment följande lydelse: »Arbetsför och frisk person
vare skyldig att, utan fattigvårdens betungande, försörja sig själf.
Föräldrar och barn skola, i mån af behof å ena samt förmåga å andra
sidan, bidraga till hvarandras försörjning». Genom ett dylikt stadgande
skulle man, menade reservanten, dels få bort bestämmelsen att eu arbetsför
och frisk person ovillkorligen skulle försörja ej blott sig själ! utan
äfven de sina, kvilket senare ej alltid vore möjligt, dels få förklaring på
det otydliga uttrycket »de sina».
lieservantens förslag vann riksdagens godkännande, men röster saknades
ej för afslag. De skäl, som anfördes mot förslaget, voro emellertid
ej de af utskottet åberopade, att barn ej vore skyldiga att försörja föräldrarna.
Det påvisades tvärtom, att i lagtillämpningen förefinna en stadig
praxis att ålägga barn eu dylik skyldighet och att civilrätten hyllade
denna åskådning. Därjämte framhölls, att denna fråga hörde till familjerätten
och ej borde behandlas i fattigvårdslagstiftningen. Andra åter ansago
det ej kunna skada, att stadgandet upptogs i fattig vårdsförordningen,
och majoritet vanns också härför. Den af riksdagen begärda ändringen
genomfördes med utfärdandet af Kungl. kungörelsen den 25 januari 1855, där
andra stycket i 1 § erhöll den af utskottsreservanten föreslagna lydelsen.
Uti den skrifvelse, hvari 1869 års riksdag begärde fattig vårdslagstiftningens
omarbetande, föreslogs i fråga om den enskilda försörjningsplikten, fattigvårdsdels
att arbetsför och frisk person skulle vara skyldig att utan fattigvår- förordning.
dens betungande draga försorg om sig, hustru och hemmavarande barn
under 15 år, dels att föräldrar och barn skulle i mån af behof å ena samt
förmåga å andra sidan bidraga till hvarandras försörjning.
Uti det af särskilda kommitterade efter de af riksdagen uppgjorda
hufvudgrunderna år 1869 uppgjorda förslag till fattigvårdsförordning (del II
sid. 93) infördes i 3 § följande bestämmelse: »Frisk och arbetsför person
utgöre ej föremål för fattigvård, utan försörje sig själf äfvensom hustru och
barn, som yngre är än 15 år; fattigvårdsstyrelse dock obetaget att, för afhjältande
af tillfällig nöd, lämna sådan person understöd, särdeles om hans
utarmande anses kunna därigenom förekommas». Och i 4 § stadgades.
»Fattigvård tillkomme ej heller den, hvars föräldrar eller barn äga tillgångar,
med Indika de kunna honom försörja; börande dessa skyldeman, i mån af
behof och förmåga, bidraga till hvarandras försörjning».
Den kommitté, som sedermera fick i uppdrag att afgifva nytt förslag
till ändrad fattigvårdsförordniug, upptog i sitt förslag ett så lydande stadgande
(3 §): »Den, som är arbetsför, är pliktig att försörja icke allenast
sig själf, utan äfven sina minderåriga barn; åliggande i öfrigt dem, som
äro i skyldskap uti rätt ned- eller uppstigande led, att i mån af behof å
ena och förmåga å andra sidan hvarandra försörja. Arbetsför man skall
40
ock försörja sin hustru.» I Kungl. Maj:ts proposition till 1871 års riksdag
hade 3 § följande lydelse: »Eu hvar, som är arbetsför, skall utan
fattigvårdssamhälles betungande försörja sig själf och sina minderåriga barn,
så ock arbetsför man sin hustru; åliggande i öfrigt dem, Indika sinsemellan
äro i rätt ned- eller uppstigande skyldskap, att i mån af behof, å ena,
och förmåga, å andra sidan, hvarandra försörja». Riksdagen begränsade
emellertid försörjningsskyldigheten mellan skylda i rätt ned- och uppstigande
led till att gälla föräldrar och barn.
Så väl inom den kommitté, som afgaf det förslag, hvarpå 1871 års fattigvårdsförordning
livilar, som vid ärendets behandling i riksdagen hade föreslagits
ett stadgande om hustrus skyldighet att försörja mannen. Inom
kommittén afgafs eu reservation gående ut på, att hustru skulle vara
förbunden till försörjningsplikt mot sin man »i mån af behof å ena samt
förmåga å andra sidan». Lagutskottet anmärkte i sitt utlåtande, att det
blifvit ifrågasatt, huruvida icke skyldigheten för arbetsför man att försörja
sin hustru borde motsvaras af enahanda åliggande för henne i förhållande
till mannen, men utskottet ansåg, att eu genom lag bestämd skyldighet för
hustrun i nämnda afseende skulle verka alltför betungande. Vid debatten i
första kammaren erinrade en ledamot (nyssnämnda kommittés ordförande),
att eu utsträckning af arbetsför hustrus plikt ej stämde öfverens med den af
1869 års riksdag uttalade åsikten, och anförde: »det vill äfven synas, som
skulle, då enligt allmän lag en hustru, hvilken äger förmögenhet, är förpliktad
att därmed bidraga till husets underhåll och därjämte har skyldighet
att med sin arbetskraft bidraga till sina barns försörjning, man hafva af
henne, som icke äger att själfständigt förfoga öfver sig själf, utan står under
mannens målsmanskap, fordrat så mycket som skäligen kan fordras». Eu
annan ledamot af kammaren yrkade, att stadgandet om skyldighet för
arbetsför man att försörja sin hustru skulle borttagas, i det han anmärkte,
att 1853 års fattigvårdsförordning icke innehölle någonting härom, enär det
troddes, att i afseende på förhållandet mellan man och hustru gällde allmänna
lagens föreskrifter, och behof alltså icke gjordes att stadga något i
fattigvårdsförordningen. I andra kammaren yrkades dels införande af ett
stadgande att makar måtte åläggas skyldighet att ömsesidigt försörja hvarandra,
dels att jämte årbetsför mans ovillkorliga skyldighet att försörja hustrun
måtte stadgas eu skyldighet för makar att i öfrigt försörja hvarandra i män
af behof å ena och förmåga å andra sidan. Dessa yrkanden afslogos emellertid
och anfördes därvid, dels att fattigvårdsförordningen ej behöfde upptaga något
om hustruns skyldighet att med sin enskilda förmögenhet bestrida mannens
41
försörjning, ty därom bestämdes i allmän lag, dels att det vore oriktigt
att stadga en hustruns skyldighet att försörja mannen, sä länge lian vore
hennes målsman och kunde disponera öfver allt hvad hon förvärfvade, dels att
i det enda fall, då sådant kunde komma i fråga, nämligen efter boskillnad,
lagen redan stadgat en sådan skyldighet, dels ock att ett sådant åläggande
vore orimligt, då hustrun ej kunde fullgöra det.
Stadgandet om enskild försörjningsplikt erhöll i den sedermera utfärdade
förordningen den lydelse, som Kungl. Maj:t föreslagit, med den af riksdagen
beslutade begränsningen till föräldrar och barn. Förordningen upptog däremot
ej de i föregående förordningar införda reglerna om fattigvårdsstyrelses
skyldighet att vid beviljande af fattigvård taga hänsyn till »den ansvarighet
för behofvets afhjälpande, hvartill anhöriga eller andra enskilda
personer kunna förbindas». Dessa regler torde dock gälla allt fortfarande och
ligga i föreskriften i 12 § 1 inom., att fattigvårdsstyrelsen skall göra sig noga
underrättad om sökandens lefnadsförhållanden och behof samt efter förekommande
omständigheter bestämma, om och i hvilken mån fattigvård bör lämnas.
Å andra sidan åter har den enskilda försörjningsplikten blifvit vidare
utbyggd i 1871 års fattigvårdsförordning genom de bestämmelser, som
gifvits rörande uttagande af godtgörelse för lämnad fattigvård. Sålunda
föreskrifves i 29 § 2 mom., att om fattigvårdssamhälle tillskyndats kostnad
för fattigvård, som enligt 1 § fattigvårdsförordningen lämnats någon,
för hvars försörjning skyldeman eller annan enskild person bör ansvara,
samhället äger att af den, hvilken ansvarigheten åligger, åtnjuta ersättning
för den lämnade fattigvården. Därjämte stadgas i förordningen, att fattigvårdsstyrelsen,
då understöd lämnats åt minderåriga barn eller hustru, i
vissa fall äger anlita föräldrarnas eller mannens arbetskraft eller arbetsförtjänst-.
För att rätt förstå innebörden af den försörjningsplikt, som omnämnes
i fattigvårdslagstiftningen, torde det vara af nöden att här lämna eu kort
redogörelse för civilrättens bestämmelser rörande makars och anhörigas
skyldighet att utgifva underhåll.
Hvad till en början äkta makar beträffar, innehåller civillagen ej
något allmänt stadgande om deras skyldighet att underhålla hvarandra.
Det är först när någon rubbning skett i äktenskapets normala form, som
föreskrifter lämnats rörande en sådan skyldighet. Af lagens allmänna
ståndpunkt samt af de undantagsstadganden, som sålunda gifvits för sär
6
— Fattigvårdslagstiftningen. I. Afd. 2.
187 1 års
fattigvårdsför
ordning.
Den enskilda
försörj- |
ningspliktens
natur.
Civilrätlslig
underhålls
skyldighet.
42
skilda fall, framgår emellertid, att i normala fall all boets egendom, jämväl
den enskilda och makarnas arbetsförtjänst, skall tjäna till båda makarnas
försörjning. Äfven efter vunnen boskillnad föreligger underhållsskyldighet.
I 24 § af lagen om boskillnad den 1 juli 1898 heter det
nämligen:
»Makar vare, ändå att de vunnit boskillnad, pliktiga att hvar
efter sin förmåga bidraga till eget och barnens uppehälle». Enligt 15 kap.
giftermålsbalken förordnar vid skillnad till säng och säte domstol om underhållsskyldighet
under skillnadsåret. Vid äktenskapsskillnad upphör i regel
underhållsskyldigheten. Endast i ett fall fortsätter den, nämligen när
»verklig galenskap» gifvit anledning till skillnaden, i hvilket fall hvardera
maken bibehålies vid sin lagliga rätt i boet, och den make, som af sådan
orsak sökt och vunnit skillnad, ej därför anses befriad från sin plikt att
efter tillgång och behof draga försorg om den oskyldiga makans »framtida
förnödenheter» (Jvungl. förordningen den 27 april 1810 angående äktenskapsskillnader).
I händelse under äktenskapet ena maken vägrar understöd
samt undanhåller arbetsförtjänst eller annan egendom, synes andra maken
ej kunna i rättegångsväg göra gällande anspråk på underhåll, eftersom
makar emellan under bestående äktenskap processer i sådant afseende ej
öro tillåtna. Under skillnadsåret kan däremot ålagdt underhåll exekutivt
uttagas.
Ej heller i fråga om föräldrars plikt att försörja sina barn innehåller
civillagen något allmänt stadgande; denna skyldighet har ansetts vara så
naturlig, att därom ej behöft särskilt stadgas. Vissa bestämmelser inom
familjerätten hvila på förutsättningen att en dylik skyldighet förefinnes.
Så gifves i 12 kap. 10 § ärfdabalken ett uttryck häråt, då det heter, att
vid arfskifte ej må räknas hvad »föräldrar kostat på sina barn till deras
nödtorftiga föda, kläder, upptuktelse och bröllopskost». Rörande barn utom
äktenskap * meddelas i 8 kap. 7 § ärfdabalken en bestämd föreskrift om
föräldrars underhållsplikt, då det stadgas, att sådana barn njuta »af fader
och moder nödtorftig föda och uppfostran, till dess de sig själfva nära
kunna».
Att barnen i sin ordning äro pliktiga att försörja föräldrarna säges ej
heller uttryckligen i civillagen, men en sådan skyldighet torde i allt fall
få anses föreligga. I sitt förslag till ärfdabalk (1826) upptog lagkommittén
följande stadgande:
»Komma föräldrar genom ålderdom eller af annan
*) I stället för uttrycken äkta och oäkta barn hafva upptagits beteckningarna barn inom
och barn utom äktenskap, hvilka beteckningar användas af lagberedningen i dess utkast till
bestämmelser om oäkta barns rättsliga ställning.
orsak i det tillstånd, att de ej kunna sig själfva vårda eller försörja; varen
barnen pliktiga därtill, så vidt de förmå. Vägrar barn den plikt fullgöra,
sätte rätten underhållet ut, efter dens villkor, som det gifva, och dens
behof, som det njuta skall.» Den äldre lagberedningen upptog enahanda
stadgande i sitt förslag till ärfdabalk.
Jämför man civilrättens ståndpunkt i ämnet med gällande fattigvårds- •Jämförelse
mellan civil
förordnings
stadgande om enskild försörjningsplikt, torde, såsom af det of- rättens stånd
vanstående framgår, den ömsesidiga försörjningsplikt mellan föräldrar och
barn, som fattigvård sförordningen stadgar, alltså hafva sin motsvarighet förordningen
inom civilrätten. Beträtfande omfattningen af denna plikt saknas i hvad
angår barns försörjningsplikt mot föräldrar i civilrätten stadganden härom;
det torde dock fä antagas, att fattigvårdsförordningens bestämmelse om barns
skyldighet att i mån af behof å ena och förmåga å andra sidan sörja för
föräldrarna öfverensstämmer med hvad som äfven enligt civilrätten kan
anses gällande. I fråga om föräldrars plikt emot barn att under uppväxttiden
bereda dem underhåll och uppfostran är denna enligt civillagen olika, när
det gäller barn inom och utom äktenskap. För de förra torde den utgöra eu allmän
delaktighet i föräldrarnas villkor, oafsedt om dessa äro bättre eller sämre.
För barn utom äktenskap sträcker sig däremot rätten ej längre än till
nödtorftigt underhåll och uppfostran. Fattigvårdsförordningen åter gör ej
någon skillnad mellan försörjningsskyldigheten mot barn inom och utom
äktenskap; det blir där äfven för barn inom äktenskap allenast fråga om
det nödvändiga, alltså nödtorftigt underhåll och uppfostran. Arbetsföra föräldrars
försörjningsplikt mot barn under 15 år är enligt fattigvårdsförordningen
icke begränsad af föräldrarnas förmåga, utan är fullkomligt oberoende
af denna, s. k. ovillkorlig försörjningsplikt. Hvad däremot angår
föräldrars försörjningsplikt för vuxna barn, är denna enligt fattigvårdsförordningen
ställd i beroende af behof å ena och förmåga å andra sidan;
äfven härutinnan torde civilrätten, oaktadt saknaden af bestämmelser, få
antagas stå på samma ståndpunkt.
Hvad äkta makar beträffar, talar fattigvårdsförordningen allenast om
arbetsför man i förhållande till hustrun, i hvithet fall försörjningsplikten
ej är bunden vid några villkor om behof och förmåga. Anmärkningsvärdt
är, att det ej här såsom i fråga om föräldrar och barn talas om försörjningsplikt
i andra fall. Att någon hustruns försörjningsplikt mot mannen
ej stadgats torde bero på att, enligt äktenskapslagstiftningens tidigare
ståndpunkt, mannen hade oinskränkt förvaltningsrätt öfver all egendom.
44
Den särskilda underhållsskyldighet, som kan existera emellan frånskilda
makar enligt det ofvannämnda stadgandet i 1810 års förordning, har ej
upptagits i fattigvårdsförordningen.
lagstiftning
1 främmande lagstiftningar har spörsmålet om förhållandet mellan civil
rättslig
underhållsskyldighet och försörjningsplikt enligt fattigvårdslagstiftningen
lösts på olika sätt. I tyska rikslagen om hemortsrätt (Gesetz uber
den Unterstutzungswohnsitz) framhålles uttryckligen, att genom lagens bestämmelser
endast regleras rättigheter och skyldigheter fattigvårdssamhällen
emellan, men att häraf icke beröras de skyldigheter att understödja behöfvande,
som grunda sig på andra rättsgrunder (familj e- och tjänsteförhållanden
m. m.j. Korande fattigvårdssamliällets rätt att af en försörjningspliktig
utfå ersättning för lämnad hjälp innehåller nämnda lag dock uttryckligt
stadgande. De särskilda tyska staternas fattigvårdslagar synas, så vidt kommittén
undersökt desamma, stå på samma ståndpunkt. Sachsiska fattigvårdslagen
hänvisar direkt till civillagens stadgande i ämnet, men den innehåller
vid sidan häraf föreskrift därom, att om anförvanter på sidolinjen eller i
svågerlag ej på grund af särskilda stadganden äro förpliktade att sörja försina
nödställda anhöriga, de i allt fall af vederbörande fattigvårdsmyndighet
kunna anmanas att uppfylla den dem åliggande moraliska förpliktelsen på ett
lämpligt sätt. De danska, norska och finska fattigvårdslagarna innehålla däremot
fullständiga bestämmelser om den försörjningsplikt, som åligger anhöriga.
I kommittébetänkandet rörande revision af finska fattigvårdsförordningen
(1908) framhålles, att föreskrifter af denna art väl egentligen tillhöra allmänna
civillagen, men att deras bibehållande i fattigvårdsförordningen
ansetts oundgängligt, enär dylika stadganden ej ingå i den finska civillagstiftningen.
^fattigvårdf
I)en svenska fattigvårdslagstiftningens historia ger ej något tydligt
lagstiftnin- svar på irågan, huru de i fattigvårdsförordningen upptagna bestämmelserna
qms stad- om makes och vissa anhörigas försörjningsplikt rätteligen äro att betrakta.
(landeri om _
försörjnings- flin vudsy itet med de stadgande!! rörande enskild försörjningsplikt, som
phM. intagas i fattigvårdslagstiftningen, måste emellertid vara att bestämma,
emot Indika personer fattigvårdssamhället har rätt att påfordra, att
de skola i viss utsträckning sörja för sina anhöriga, samt de grunder,
efter Indika en sådan skyldighet bör kunna påfordras. Inom de af dessa
bestämmelser utstakade gränserna har fattigvårdssamhället att tillhålla den
enskilde att fylla sin skyldighet och eventuellt, om samhället fått fullgöra för
-
sörj ningen, göra gällande ett anspråk mot den försörjningspliktige i den ordning,
som fattigvärdslagstiftningen medgifver. Längre får samhället ej ga.
Det kan ej göra gällande ett anspråk mot eu person, hvilken icke enligt
fattigvärdslagstiftningen är försörjningspliktig, och ej heller af honom påfordra
mer än det, som kan anses ligga inom gränserna för en försörjning
enligt fattigvärdslagstiftningen. Ordalagen i 1871 års fattigvårdsförordning
synas tydligare än motiverna utmärka, att förordningens bestämmelser
om enskild försörjningsplikt hvila på den nu angifna uppfattningen.
Stadgandeu om en dylik försörjningsplikt äro tydligen icke att i allo
jämställa med de regler för underhållsskyldighet enskilda emellan, som
förefinnas i civillagen. De senare äro afsedda att bestämma enskilda medborgares
rätt gentemot hvarandra; de förra åter reglera som nämndt eu
den enskilde gentemot samhället åliggande förpliktelse. Då samhället begränsar
sin egen skyldighet enligt fattigvårdslagen till en nödtorftig försörjning,
följer häraf, att samhället gentemot den enskilde, som skall
sörja för den behöfvande, i fattigvårdslagen ej kan uppställa annat kraf
än att det nödtorftiga behofvet fylles, så att samhällets inskridande blir
obehöflig! Äfven om man icke, såsom stundom skett, rubricerar den enskilda
försörjningsplikten enligt fattigvärdslagstiftningen som en art af legal
fattigvård, är den till sitt väsen offentligrättslig och därför att skilja
från den privaträttsliga underhållsplikten. Hvad som emellertid gör, att de
lätt förväxlas är, att grunden för den förpliktades skyldighet att lämna
underhåll i båda fallen är en närhet i skyldskap och familjerättslig ställning
samt att, i stort sedt, samma omständigheter, som tala för en skyldighet
i det ena fallet, också tala för en dylik i det andra. Stundom
hafva också reglerna för förpliktelsen i de olika fallen ansetts kunna göras
alldeles lika och, såsom ofvan anförts, har i tyska fattigvärdslagstiftningen
den offentligrättsliga förpliktelsen uttryckts genom hänvisning till den civilrättsliga.
Exempel möta emellertid också på anordningar, där fattigvårdslagen
närmare angifver den offentligrättsliga förpliktelsen, som i ett fall
gjorts vidare men i ett annat mera inskränkt än den civilrättsliga underhållsskyldigheten
.
I anseende till den gemensamma grunden för offentligrättslig försörj
ningsplikt och civilrättslig underhållsskyldighet och då den senare gif- hörigas förvetvis
är den grundläggande, framträder det som ett önskemål, att fattig- s0rJlfkntgs''
vårdslagstiftningens bestämmelser om försörjningsplikt så nära som möjligt ? ’
ansluta sig till eivillagens regler om underhållsskyldighet. Om detta
46
sker genom en hänvisning till eller genom ett upprepande af de civilrättsliga
bestämmelserna är tydligen af mindre vikt. Där, såsom hos oss för
närvarande är fallet, civillagen saknar uttömmande stadganden om underhållsskyldighet,
synes annan utväg ej förefinnas än att i fattigvårdslagen
särskildt angifva de fall, då en försörjningsplikt anses böra föreligga gent
emot samhället. Då emellertid civillagen för närvarande är under omarbetning
bland annat på punkter, som beröra underhållsplikten, följer däraf
att bestämmelserna om försörjningsplikt i förslaget till fattigvårdslag få eu
mera provisorisk karaktär. Af sådan anledning har kommittén funnit sig
böra göra minsta möjliga förändringar i fattigvårdsförordningens bestämmelser
i denna del. Efter införandet i civillagstiftningen af nya bestämmelser
i ämnet torde i allt fall blifva nödigt att upptaga fattigvårdslagens
stadganden till förnyadt skärskådande.
Hvad beträffar innehållet i stadgandena om anhörigas försörjningsplikt
enligt fattigvård slagstiftningen bör naturligen i första rummet gälla liksom
nu, att föräldrar skola vara försörjningspliktiga för sina minderåriga barn
och gift man för sin hustru Likaledes synes böra bibehållas föräldrars
försörjningsplikt för vuxna barn, äfven om denna ej är att jämställa med
skyldigheten gentemot de minderåriga barnen. Frånsedt föreskriften om
arbetsför mans försörjningsskyldighet har ej hittills något varit stadgadt
om makars försörjningsplikt. Skall man i fattigvårdslagstiftningen gifva
uttryck åt de fall, då gentemot samhället en försörjningsplikt bör föreligga,
synes det emellertid vara i sin ordning att upptaga en makars allmänna
försörjningsplikt för hvarandra. Enligt civillagen föreligger eu underhållsplikt
dem emellan, ehuru densamma ej kan göras gällande annat än
i vissa bestämda fall. Gentemot samhället föreligga ej de omständigheter,
som makarna emellan under bestående äktenskap lägga hinder i vägen
för skyldighetens utkräfvande, och det har alltså praktisk betydelse att
hafva ett stadgande om denna försörjningsplikt. Lika litet som gällande
fattigvårdsförordning upptager förslaget någon försörjningsplikt gent emot
det allmänna mellan makar, hvilkas äktenskap upplösts.
En barnens försörjningsplikt för föräldrar har stundom, såsom i dansk
rätt, ansetts kunna undvaras. Kommittén har emellertid ej funnit skäl
föreligga till en afvikelse från gällande fattigvårdsförordnings ståndpunkt
i denna del. Hvad beträffar barn utom äktenskap har det varit ifrågasatt
att fritaga dem från försörjningsplikt gentemot fadern, en försörjningsplikt,
som, fastän den torde föreligga enligt gällande fattigvårdsförordning,
icke veterligen i något fall utkräfts. Med hänsyn till att frågan om
47
oäkta barns rättsliga ställning gentemot fadern är upptagen till behandling
af lagberedningen och förslag till lagstiftning därom är att förvänta
inom den närmaste framtiden, har kommittén dock icke ansett lämpligt att i
fattigvårdslagen nu föreslå någon särskild från gällande lags ståndpunkt
afvikande bestämmelse härom.
Såsom redan framhållits, gör 1871 års fattigvårdsförordning skillnad
mellan den försörjningsplikt, som åligger arbetsföra föräldrar i förhållande
till minderåriga barn och arbetsför man beträffande hustru, s. k. ovillkorlig
försörjningsplikt, samt försörjningsplikt i öfriga fall, s. k. villkorlig
försörjningsplikt. I afseende å den förra stadgas inga inskränkningar; den
senare är beroende af den försörjningsberättigades behof å ena och den
försörjningspliktiges förmåga å andra sidan.
Då man i afseende å den ovillkorliga försörjningsplikten säger, att
därvid icke göras några inskräkningar, är detta naturligen icke så att
förstå, att man kan under alla förhållanden och i obegränsad omfattning
göra densamma gällande. I själfva verket måste äfven här det praktiska
fullgörandet blifva beroende af den försörjningspliktiges förmåga. Men
den försörjningsplikt, som påhvilar föräldrar gentemot minderåriga barn
och äkta man gentemot hustru, har ansetts böra göras i den meningen
obegränsad, att de äro skyldiga att fullgöra densamma i samma mån som
de äro pliktiga att försörja sig själfva; därest de icke kunna åstadkomma
det underhåll, som erfordras för dem alla, äro de skyldiga att med de försörj
ningsberättigade dela ljuft och ledt. De kunna alltså icke undandraga
sig skyldigheten genom förebärande att deras tillgångar eller arbetsförmåga
äro otillräckliga att jämte eget uppehälle äfven åstadkomma sådant för
minderåriga barn eller hustru. Vid den villkorliga försörjningsplikten är
förhållandet däremot, att denna är beroende ej blott af den försörjningsberättigades
behof utan äfven af försörjarens förmåga att fullgöra densamma,
därvid hänsyn tages till att detta kan ske utan förfång för hans egen
bärgning och de ändamål i öfrigt, som med hans tillgångar eller inkomster
skola tillgodoses.
Nu gällande lag gör den ovillkorliga försörjningsplikten beroende
af arbetsförhet hos försörjaren. Enligt kommitténs uppfattning finnes
härtill icke något skäl. Mannens försörjningsskyldighet gentemot hustrun
eller föräldrarnas gentemot de minderåriga barnen synes böra vara ovillkorlig
i den mening här ofvan angifvits, oberoende af om försörjningsmöjligheterna
grunda sig på arbete eller befintliga tillgångar. Till uttryck
för det förhållandet att möjligheten att praktiskt uttaga för
-
48
sörjningsplikten måste hafva en gräns i förmågan, men att man har
rätt att fordra att denna användes så långt, som det är möjligt, har
det varit ifrågasatt att stadga, att försörjningsplikten skall fullgöras
»efter yttersta förmåga»; men då härigenom icke skulle gifvas något
klarare uttryck åt omfattningen af den ovillkorliga försörjningsplikten,
har kommittén funnit sig icke kunna biträda detta förslag. Betydelsen af
försörjningspliktens omfattning gör sig för öfrigt i praktiken förnämligast gällande,
då det blir fråga om att fastslå de rättigheter, fattigvårdssamhället har
mot den försörjningspliktige, som brister i fullgörandet af sina skyldigheter,
ett spörsmål, till hvithet kommittén återkommer i annat sammanhang (9 kap.).
Enskild försörjningsplikt har vidare grundats på förhållandet emellan
ninffsplikt husbonde och tjänare. Gällande fattigvårdsförordning innehåller i 4 §
motmtij}"arehärom följande:
»För försörjning af tjänstehjon, statfolk samt fabriks-,
Gällande be ^arL(^verks-, bruks- eller grufarbetare äfvensom af deras hustrur och hemstämmelser.
närvarande minderåriga barn skall, under den tid arbetsaftalet gäller, husbonde
ansvara, så att de ej falla fattigvården till last.» Stadgandet återfinnes
i ungefär samma ordalag i äldre fattigvårdsförfattningar.
Husbondes eller arbetsgifvares plikt att sörja för tjänare eller arbetare
är liksom anhörigs försörjningsplikt ytterst grundad på privaträttens bestämmelser.
De stadganden, som vid tiden för 1871 års fattigvårdsförordnings
tillkomst utgjorde grundvalen för sådan förpliktelse, återfinnas
i Kungl. Maj:ts förnyade legostadga för husbönder och tjänstehjon den 23
november 1833, i hvars 6 § det heter: »Husbonde åligger tjänstehjon
med försvarligt underhåll och tjänligt husrum förse. — — — — Sjuknar
tjänstehjon, bör husbonde låta det sköta och vårda; liafve dock rätt, om
han vill, att å lönen afräkna, hvad han till läkare eller läkemedel utgifvit».
Härjämte stadgas i 7 § af samma författning: »Husbonde må ej
förskjuta det tjänstehjon, som oafbrutet hos houom troget och väl tjänt
ifrån sitt trettionde år och till dess det för ålderdom kommit i den
belägenhet, att ingen med dess tjänst kan vara belåten, utan drage husbonde
försorg, att sådant berömvärdt tjänstehjon till sin död bär skälig
utkomst och skötsel, mot den betjäning, det kan uträtta. Förmår husbonde
ej tjänstehjonet försörja, njute det af församlingen det underhåll
och den vård, hvaraf det finnes vara i behof.»
Enligt Kungl. förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18
juni 1864 äger näringsidkare öfver biträde eller arbetare »lagligt husbondevälde,
så vidt ej annorlunda genom träffad öfverenskommelse är bestämdt».
4?
411
I (ifrigt hänvisar denna förordning beträffande förhållandet mellan näringsidkare
samt deras biträden eller arbetare till allmän lag; och, där oj
träffad öfverenskommelse annorlunda bestämmer, gäller, heter det, hvad
legostadgan i tillämpliga delar innehåller.
Förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare har i visst afseende
numera reglerats genom lag angående ersättning för skada till följd af
olycksfall i arbete den 5 juli 1901. Enligt denna lag äro arbetsgivare
inom vissa yrken pliktiga att utgifva ersättning, när eu arbetare skadas
till följd af olycksfall i arbetet, dock ej för skada, som den skadade själf
ådragit sig uppsåtligen eller genom grof vårdslöshet eller som uppsåtligen
förorsakats af tredje1 man, där denne icke haft ledning af eller uppsikt
öfver arbetet. Äfven staten eller kommun, som på yrkesmässigt sätt utöfvar
i lagen afsedd verksamhet, är ersättningsskyldig. Ersättningen utgifves i
form af daglig sjuklijälp under viss tid eller lifränta eller, om olycksfallet
medfört döden, i form af begrafningshjälp samt lifränta till änka och barn.
Korande statens skyldighet att sörja för krigsmän och en del i statens
tjänst anställda personer finnas åtskilliga bestämmelser. Till frågan om statens
särskilda förpliktelse att i visst fall godtgöra fattigvårdssamhälle dess utgifter
för understöd åt vissa krigsmän samt arbetare och handtverkare vid kronans
varf och verkstäder äfvensom deras familjer återkommer kommittén i annat
sammanhang (sid. 323).
Vid flera riksdaler hafva väckts motioner med vickande om lindring i den a instunda
husbonde åliggande försörjningsplikten Sålunda föreslog år i 885 en niotio- ändringur i
när, att 4 § i fattigvårdsförordningen skulle erhålla följande tillägg: »dock J™?*?-''"*** s
må, om den, med hvilken arbetsaftalet är afslutadt, genom sjuklighet'' plikt.
blifver till arbete oförmögen, denna skyldighet upphöra, då tvenne månader
förflutit från den dag densamma blifvit till arbete oförmögen». Samtidigt
föreslogs i eu annan motion ändring i (i § legostadgan, så att tiden
för skyldighet att sköta och vårda tjänstehjonet utan ersättning skulle begränsas
till 2 månader. Lagutskottet afstvrkte motionerna. Utskottet medgaf,
att stadgandet någon gång kunde komma att kännas betungande för
husbonden, men utskottet ville ej bidraga till att rubba den för legostadgan
genomgående patriarkaliska uppfattningen af tjänstehjonsförhållandet mellan
husbönder och tjänstehjon. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Vid riksdagarna aren 1898 och 1899 föreslogs, att husbonde ej
skulle svara för tjänares vårdande längre än 3 månader af den tid, som
arbetsaftalet gällde. Äfven dessa motioner afslogos och framhölls därvid,
7 — Fattigcunhlagstiftningen. I. Afd. 2.
50
att husbonden betingat sig rätten att använda tjänstehjonets eller arbetarens
arbetskraft och därför borde anses vara närmast att, då denna kraft
sveke, draga försorg om tjänstehjonet eller arbetaren och deras familjer.
Af särskildt intresse i förevarande hänseende är det förslag till lagom
tjänsteaftal, som afgafs af särskilda kommitterade den 31 oktober
1900. Uti detta förslag bibehålles så väl den allmänna bestämmelsen att
husbonde har att förse tjänare med försvarligt underhåll och tjänligt
husrum som oek stadgande™ om husbondens smidighet mot den, som
länge varit i hans tjänst. För den händelse tjänaren sjuknade gafs följande
föreskrift: »Blifver tjänare sjuk eller skadad, vare husbonden pliktig
att åt honom bereda nödig skötsel och vård. Har tjänaren uppsåtligen
eller genom groft vållande ådragit sig sjukdomen eller skadan, njute han
ej lön för längre tid än han förrättat sin tjänst, och ersätte han husbonden
för hvad denne utgifvit för hans skötsel och vård. I andra fall njute
tjänaren, så länge han är i tjänsten, lön och andra förmåner, dock äge
husbonden, där han ej är vållande till sjukdomen eller skadan, och tjänaren
ej heller ådragit sig denna i och för tjänsten, att, om han så vill,
å lönen afräkna hvad han till läkare och läkemedel utgifvit». Vidare
stadgades:
»Är tjänaren till följd af sjukdom eller skada satt ur stånd
att fullgöra sin tjänst, äge husbonden att skilja honom ur tjänsten, om
tjänaren antagits till tjänst på ett hälft år eller längre tid, efter två månader
och i öfriga fall efter 14 dagar. Sådant skiljande må dock ej
äga rum, om sjukdomen eller skadan tillkommit genom husbondens vallande
eller om tjänaren utan uppsåt eller groft vållande ådragit sig sjukdomen
eller skadan i och för tjänsten. I hvarje fall värde dock husbonden
tjänaren, till dess denne kan flytta från husbondens hus; och må ej
flyttning ske, innan den kan äga rum utan Ärra för tjänarens lif eller
hälsa och vården af annan öfvertagas.» Lagförslaget framlades vid riksdagen
år 1908 af enskild motionär, men motionen afslogs.
Uti det förslag till lag om vissa arbetsaftal, som afgafs af samma
kommitterade, förekommer eu så lydande bestämmelse: »År arbetare i
arbetsgivare™ hus och kost, vare arbetsgivare skyldig att förse sådan
arbetare med tjänligt husrum och försvarligt underhåll äfvensom bereda
honom nådig vård under sjukdom. Upphör arbetsaftalet, värde arbetsgivaren
sjuk arbetare, till dess denne kan flyttas från arbetsgivarens
hus, och må ej flyttning ske, innan den kan äga rum utan fara för arbetarens
lif eller hälsa och vården af annan öfvertagas.» Körande arbetsgivares
rätt att håfva aftalet föreslogs i hufvudsak samma bestämmelser
;>t
som i förslaget till lag om tjänsteaftal, dock med uppsägningstidens begränsning
till eu månad, respektive eu vecka. — De i sistnämnda förslag
intagna bestämmelserna hafva i hufvudsak upptagits i de vid riksdagarna
åren IDIG) och 1911 af Kungl. Maj:t framlagda, men ej antagna propositionerna
om lag angående vissa arbetsaftal. — Uti det af särskild! utsedda
kommitterade den 29 juli 1913 afgifna förslag till lag om lärlingsväsendet
i vissa yrken tinnas detaljerade bestämmelser rörande arbetsgifvares skyldigheter
gentemot lärling vid dennes sjukdom; det torde dock ej vara behöflig!
att här redogöra för dessa.
Stadgandet i 4 § fattigvårdsförordningen innebär eu strängare förpliktelse
för husbonde och arbetsgivare än den, som åligger dem gent emot
tjänaren eller arbetaren på grund af därom gällande privaträttsliga stadganden.
Anledningen till den stränga förpliktelse gent emot fattigvårdssamhället,
som sålunda ålagts dem, torde vara att finna i den benägenhet
man, trots proklamerandet af den fria flyttningsrätten, vid tillkomsten
af 1871 års fattigvårdsförordning fortfarande hade att söka hindra inflyttandet
till en kommun af mindre försörjningsdugliga individer; eu på
arbetsgivaren lagd sträng försörjningsplikt komme att verka i denna
riktning. Ännu mindre än i fråga om anhöriga torde emellertid här föreligga
skäl att göra försörj arens skyldighet gent emot samhället större än den,
som han har gentemot personen själf. De förslag, som under de sista årtiondena
framkommit till reglerande af förhållandena mellan arbetsgivare
samt tjänare eller arbetare, hafva för öfrigt alla gått ut på att jämka och
pa ett mera praktiskt sätt ordna arbetsgivarens ansvarighet i dessa delar.
A andra sidan har arbetsgivarens ansvar för visst fall, nämligen olycksfall
i arbetet, i särskild lag bestämts. Under sådana förhållanden synes
det ej vara lämpligt att söka närmare reglera husbondes och arbetsgifvares
försörj ningsskyldighet ifattigvårdslagstiftningen. Man bör där inskränka
sig till att fastslå att, därest husbonde och arbetsgivare enligt särskilda
författningar hafva .skyldighet att lämna underhåll och vård åt tjänare och
arbetare, de också gent emot det allmänna hafva att ansvara för att detta
fullgöres i sådan utsträckning, att tjänaren eller arbetaren ej faller fattigvården
till last. I öfverensstämmelse härmed har kommittén affatta! sitt
förslag i denna del.
Kommitténs
förstäf/.
4
Gällande bestämmelse)''.
Olägenheter
med den nuvarande
anordningen.
2 kap.
Om fattigvårdssamhälle.
I gällande fattigvårdsförordning (6 §) stadgas, att hvarje socken a
landet samt hvarje stad eller köping, som har egen kommunalförvaltning,
för sig utgör ett fattigvårdssamhälle. Detta innebär med andra ord, att
det är primärkommunerna, som hafva att ombesörja och bekosta fattig
vården. Eegeln är visserligen icke utan undantag, men i stort sedt är
den offentliga fattigvården eu kommunal angelägenhet.
Att den nuvarande anordningen med primärkommunerna som fattigvårdssamhällen
skall vara behäftad med vissa olägenheter är klart, eftersom
kommunerna hafva att uppvisa väsentliga olikheter i afseende å areal,
folkmängd och ekonomisk bärkraft. Detta förhållande framträder ej blott
i åtskillnaden mellan de störa städerna och landsbygdskommunerna utan
äfven inom de senare inbördes. Sålunda finnas öfver 100 landskommuner, livilkas
areal ej uppgår till 10 kvadratkilometer, under det att 27 landskommuner
hafva en areal af minst 2,000 kvadratkilometer; och folkmängden
växlade, enligt 1910 års folkmängdssiflfror, mellan 122 i liorrie i Malmöhus
län) och 22,330 (Skellefteå landskommun i Västerbottens län) personer.
Ej mindre än 1,052 landskommuner hade år 1910 mindre än
1,000 invånare; af dessa hade 380 mindre än 500 invånare; under 200
invånare hade 21 kommuner. Särskild! stort är antalet kommuner med
litet invånarantal i Gottlands, Alfsborgs och Skaraborgs län; af Gottlands
92 kommuner hade under nämnda år blott 5 öfver 1,000 invånare. Men
äfven i åtskilliga andra län finnes ett ej ringa antal kommuner med liten
folkmängd. I regel äro dessa kommuner äfven till arealen obetydliga.
Hvad beträffar den ekonomiska bärkraften, är att anteckna, att år
1907 ett antal af 14 landskommuner räknade mindre iin 1,000 fyrkar (i
Gällby kommun af Alfsborgs län uppgick antalet fyrkar till 536), under
det att uti ett 60-tal landskommuner antalet fyrkar öfversteg 100,000.
Ett till folkmängd ock areal litet fattigvårdssamhälle erbjuder utan
tvifvel vissa fördelar. Fattigvårdsmyndigheten bär där pa förhand noggrann
kännedom om nästan alla samhällets invånare och kan därför utan tidsutdräkt
och besvärliga undersökningar bedöma, om hjälp behöfves och i
hvilken form den bör lämnas.
Däremot saknar man i de små samhällena ofta möjlighet att lämna den
särskilda vård, som kräfves. 1 många fall är nämligen anstaltsvården den
enda lämpliga formen för understödet, men för dessa små kommuner skulle
det medföra eu alltför betungande, utgift att bygga och underhålla lämpliga
anstalter, för hvilka de tidtals hafva ringa eller ingen användning. Vidare
kan det hända, att kostnaden för fattigvården i en liten kommun på
grund af ett eller annat förhållande kan komma att blifva så stor, att
bördan för de skattebetalande medlemmarna af kommunen blir rent af
olidlig. Följden häraf blir åter, att man söker att till det minsta möjliga
nedpressa utgifterna för fattigvården och därmed också minska underhåll
och vägra understöd i fall, då man annars ej skulle gjort det.
Hvad här sagts om de små kommunerna som fattigvårdssamhällen
gäller ett stort antal af de svenska fattig vårdssamhällena, om också icke
i samma grad. De anmärkta olägenheterna hafva också föranleda att
från skilda håll framställts yrkanden om ändringar i de nuvarande förhållandena.
Enligt hvad allmänt anses, är fattigvården närmast att betrakta som eu
statsuppgift. 1839 års fattigvårdskommitté säger härom:
Fattigvården är
ett statens åliggande, såsom oundviklig för. statens bestånd och dess bestämmelse
att lämna möjlighet för hvarje samhällsmedlems existens . Det kunde
då tilläfventyrs äfven anses riktigare att lägga fattigvårdens handhafvande
på staten. Ett stort antal af de fattigvårdsstyrelser, livilka begagnat
sig af det utaf kommittén gifna tillfället att framlägga anmärkningar och
önskemål beträffande fattigvårdens organisation, hafva, såsom framgår
af den gjorda sammanställningen af dessa yttranden (del III sid. 74),
uttalat sig för eu sådan ordning, att staten öfvertager fattigvården. Otvifvelaktigt
skulle däraf följa vissa praktiska fördelar. En dylik anordning
skulle föra med sig en fullständig utjämning af fattig vårdsbördan, i det
hvarje medborgare hade att bidraga till fattigvårdskostnaderna efter samma
grunder, som fastställts för hans skattskyldighet till staten. Och härmed
skulle man på samma gång slippa ifrån det med rätta så öfverklagade
processandet mellan kommunerna om skyldighet att betala utgifven fattigvård.
Statens öfvertagande
af
fattigvården.
54
Emellertid skulle det utan tvifvel vara ett missgrepp, om man af dessa
principiella eller praktiska skäl läte staten öfvertaga och genom sina organ
handhafva fattigvården. Det är icke så i den moderna staten, att denna
själf direkt ombesörjer alla statsfunktioner. I stor omfattning har staten
öfverlämnat åt medborgarna själfva eller sammanslutningar af medborgare
att ombesörja dylika funktioner. Man har funnit, att härigenom framkallas
till intresserad verksamhet för statsändamålet krafter, hvilka eljest icke
vore att påräkna och hvilka till arbetet föra en anpassning och energi, som
statens egna organ mången gång sakna. Ett af de områden, på hvilka
detta alldeles särskild! ansetts vara fallet, är fattigvårdens. Därför har ock
fattigvården allmänt i större eller mindre omfattning undandraga statsorganens
direkta verksamhet och öfverlämnats åt kommunala eller andra
lokala institutioner eller sammanslutningar. Statens verksamhet inskränkes
till att vara förnämligast stödjande och kontrollerande, ej direkt fattigvårdsgif
vande.
En verksamhet sådan som fattigvården kan endast till en viss
grad med fördel centraliseras. Arbetet inom fattigvården måste, för
att kunna med framgång bedrifvas, så mycket som möjligt individualiseras
och göras personligt. Er denna synpunkt skulle det utan tvifvel vara skadligt
och verka förslappande att lägga fattigvårdens handhafvande på statens
organ, hvilka skulle sakna tillfälle till och i de flesta fall väl äfven
sinne för ett mera ingående, personligt utöfvande af sin uppgift. Visserligen
klagas mycket och med skäl öfver det sätt, hvarpå fattigvården för
närvarande mångenstädes handhafves. Men utan tvifvel skulle tillståndet
dock varit vida sämre, om fattigvården varit en statsangelägenhet, som besörjts
genom statsanställda tjänstemän. Det synes kommittén uppenbart, att den
offentliga fattigvården för att kunna fylla sin uppgift måste utföras genom
myndigheter och personer, som med de fattiga stå i eu närmare beröring
än som kan åstadkommas genom statens egna organ.
Härtill kommer, att fattigvården, om den skulle handhafvas af staten,
skulle blifva betydligt dyrare än den nu är. Huru en statlig organisation
på detta område skulle te sig, är ej lätt att säga. Något utformadt
förslag till eu sådan har icke varit framlagdt. Tvifvelsutan skulle det emellertid
kräfvas eu både invecklad och dyrbar organisation med en stor stab
af tjänstemän. Men en ännu större ökning i fattigvårdskostnaderna utan
motsvarande förbättring i fattigvården, skulle utan tvifvel blifva följden af
det mera schablonmässiga sätt för pröfningen af fattigvårdsbehofvet oeh
utdelning af fattigvård, som oundvikligen kornine att vidlåda fattigvårdens
handhafvande genom atiönade statstjänstemän.
Ingenstädes har man, kommittén veterligt, slagit in pa denna väg.
Och kommittén har ej heller funnit tillrådligt att föreslå något dylikt.
De fördelar i praktiskt afseende för utjämning af fattigvårdens tunga och
minskande af fattig vårdstvisterna, som man velat ernå genom ifrågavarande
förslag, får man söka vinna på andra vägar.
Da man hos oss föreslagit ett statens öfvertagande af fattigvården,
synes man för öfrigt ej heller i allmänhet hafva tänkt sig, att staten
annat än i mycket begränsad omfattning skulle själf ombesörja fattigvården.
Man har tydligen förnämligast afsett att genom öfverförande af fattigvårdskostnaderna
på staten befria kommunerna från utgifterna för fattigvården,
under det att man väl ansett sig kunna låta kommunala myndigheter å statens
vägnar ombesörja själfva vården. I viss mån ligger onekligen i detta något
berättigad!. Medan nu deltager för öfrigt staten i mer än ett afseende i fattigvården,
dels direkt genom att ombesörja vården af eu del kategorier af nödställda,
såsom sinnessjuka och vissa slag af abnorma, för hvilka, i den mån de
ej själfva kunna betala för sig, kommunerna visserligen hafva att erlägga eu
viss afgift, dock icke på långt när motsvarande vårdkostnaden, dels indirekt
genom understödjande af kommunala och andra inrättningar för eu del
andra kategorier såsom sinnesslöa, tuberkulösa m. fl., och dels slutligen
genom utbetalning af godtgörelse till kommunerna för vissa fattigvårdskostnader.
Utan tvifvel bör denna statens verksamhet ytterligare utvecklas.
Det är på denna väg, bland andra, som man skall bereda eu bättre anstaltsvård
och åstadkomma en utjämning af fattigvårdstungan mellan kommunerna.
Man kan icke tänka sig att för framtiden lösa frågan om
fattigvården och dess organisation ur den synpunkten, att på en viss samhällelig
sammanslutning, kommunal eller statlig, lägga att ensam ombesörja
och bekosta fattigvården i dess helhet. Därtill är spörsmålet i våra dagar
alltför inveckladt. För att erhålla den ändamålsenligaste vården på det billigaste
och bäst afvägda sättet, måste eu mångfald af samhälleliga krafter
och myndigheter, däribland äfven staten själf, medverka. Kommittén kommer
att i annat sammanhang (5 kap.) närmare behandla frågan om statens
medverkan till vinnande af detta mål. Denna medverkan behöfver, såsom
där skall visas, ej gå ut på ett direkt deltagande i fattigvården, utan kan
lämnas på områden, som i viss mån ligga utanför fattigvården, och ändå
bidraga till ett lättande och utjämnande af bördan för kommunerna.
Men härifrån och till statens öfvertagande af fattigvården är ste
-
Landstings-,
området, såsom
fattigrdrdssamhällt.
Häradet såsom
fattigrår
(^samhälle.
get långt. Och det synes ej heller tillrådligt att taga ett sådan t steg.
Äfven för detta fall skulle kräfvas en statsorgani,sation af tämligen vidlyftig
beskaffenhet. Kommunernas fullständiga befriande från utgifterna
skulle därjämte från deras handhafvande af fattigvården borttaga allt
ekonomiskt intresse, hvilket återigen skulle komma att visa sig ödesdigert
både ur kostnadssynpunkt och för dess återverkan på understödstagarna.
För att förekomma alltför stora missförhållanden häraf finge man lof att
anordna eu vidlyftig och ingående kontroll, som komme att betydligt
inskränka de kommunala myndigheternas frihet i handhafvande^ åstadkomma
slitningar och minska intresset. Men äfven med en än så ingående
kontroll komme det att visa sig svårt att förekomma missbruk.
Hvad som slutligen äfven bär bör vara ett afgörande skäl mot eu anordning
sådan som den åsyftade är, att det personliga i fattigvården, som är så
hufvudsakligt för fattigvårdens framgångsrika handhafvande och som nu i den
kommunala fattigvården mångenstädes gjort sig gällande och åstadkommit
mycket goda resultat, vida mindre eggas att framträda och verka än
nu. Kommittén anser sålunda, att ett statens åt ertagande af fattigvården
äfven i nu angifven form ej är att förorda.
Det har ock stundom föreslagits, att landstingsområdena skid le öfvertaga
uppgiften att vara fattigvårdssamhällen. Äfven här gäller dock i
hufvudsak detsamma, som sagts om statens öfvertagande af fattigvården.
Visserligen är det angeläget, att äfven landstingen i större omfattning an
nu äger rum anlitas för lösande af fattigvårdens uppgifter. Särskilt bör
detta ske med afseende pa anstaltsvården, där kommittén, såsom framdeles
kommer att närmare utvecklas, anser landstingen böra erhålla i hög grad
ökade uppgifter både i fråga om lämnande och bekostande af vården. Men
ett öfverflyttande på landstingen af fattigvården i sin helhet, äfven om
därmed afväges allenast ett öfvertagande af kostnaderna, skulle enligt
kommitténs mening vara lika litet tillrådligt som att lägga fattigvården
på staten.
Man har också framkastat förslag om att häradet borde öfvertaga
primärkommunens uppgift att vara fattigvårdssamhälle. I äldre tider hade
häradet vissa förpliktelser i afseende å fattigvården, i det att detsamma
fick deltaga i betalningen för de fattigas vård vid statens anstalter.
Numera lärer någon särskild anledning att låta häradet öfvertaga fattigvårdens
handhafvande ej finnas. Den gamla häradsindelningen har förlorat
i) (
sill torna betydelse1. tillgjord efter licdt andra synpunkter ån för att
tjäna till grund för fattigvårdens handhafvande är det föga troligt, att
häradsindelningen skulle utan omläggning bilda eu lämplig indelning i
fattigvårdsdistrikt; i vissa fall skulle häradet antagligen vara för stort, under
det man ur andra synpunkter, t. ex. för den slutna fattigvården,
skulle önska ännu större samhällen. Härtill kommer, att man för häradet
ej har någon nu befintlig organisation att ansluta sig till, utan skulle
vara nödsakad att bygga upp eu helt ny organisation.
liggande
utväg synes vara att sammanslå kom- Sammanslag
~
J
.
0
,
i n ntn9 (''f
folkmängd till större fattigvardssamhälien. mnner till
uttalandena af fattigvårdsstyrelserna föra-»torrt, famn
°
-
vdrdssam■
Eu nära till hands
muner med liten areal och ring
I de till kommittén inkomna
kommer upprepade gånger, särskildt från län med små kommuner, detta
önskemal. I fråga om omfattningen af sådana sammanslagningar har man
tänkt sig såsom enheter — förutom här förut berörda förslag om län eller
härad — äfven pastorat, eller att fattigvårdsdistrikten skulle omfatta visst
antal personer, eller att »mindre, närbelägna» kommuner skulle tvingas
tillsammans o. s. v. Tvifvelsutan skulle man genom en sådan regleringnågon
mån vinna de fördelar, som anses vara förenade med större fat
-
hiilleu.
1
tigvårdssamhällen, nämligen bättre tillfälle till anstaltsvård och eu mera
jämn fördelning af fattigvårdstungan. Men äfven jämförelsevis stora samhällen
skulle knappast möjliggöra eu tidsenlig anstaltsvård och en rättvisan1
fördelning af fattigbördan; och alltjämt hade man att räkna med tvister
mellan fattigvårdssamkällena.
Erfarenheterna från England, hvarest flera kommuner förenats till
s. k. unions, hvilkas invånarantal i medeltal är 55,000, men i de mindre
nedgår till 2,000, visa, att man äfven efter en dylik sammanslagning har
att räkna med ojämna bördor, och att man ej heller därigenom lyckats
anordna anstaltsvården på ett tillfredsställande sätt. För att vinna dessa
fördelar i högre grad uppställer man nu i England kraf på sammanslutningar
till ännu större enheter. Uti det förut (sid. 11) omnämnda betänkandet
af år 1909 föreslås, att unions skola såsom fattig vårdssamkäll en
ersättas af grefskapen, som skulle betala kostnaderna. Förvaltningen skulle
därefter utöfvas dels af en central fattigvårdsmyndigket för hvarje grefskap,
dels af lokala fattigvårdsnämnder, till en början eu för hvarje union.
Det synes kommittén vara högeligen tvifvelaktigt, huruvida hos oss
några utsikter förefinnas att genom eu allmän omreglering och sammanslagning
af fattigvårdssamhällen skapa ett bättre tillstånd hvad fattigvården
H — Fa tf igcardslagst if(ningen. I. Afd. *2.
58
beträffar. I hvarje fall lärer eu dylik omreglering icke med fördel kunna
göras efter ett visst såsom normalt antaget befolkningstal eller öfver hufvud
taget genom en i lag eller medelst administrativt förfogande åstadkommen
reglering en gång för alla. Kommunerna bilda hos oss sedan gammalt
afgränsade enheter; och eu af statsmyndigheterna utan hänsyn till de i
hvarje fall föreliggande förhållandena och mot kommunernas önskan gjord
sammanslagning skulle säkerligen medföra betänkliga rubbningar, som ej
lätt skulle kunna öfvervinnas. Med rätta yttrar C. S. A:s fattigvårdskommitte:
»Till man att den samfällighet, som skall utöfva fattigvården,
skall betrakta densamma såsom eu sin angelägenhet och omfatta den med
personligt och lefvande intresse, måste det ligga eu fara i att godtyckligt
till sådan samfällighet förena mindre enheter, hvilka icke i öfrigt hafva
något gemensamt men väl hvar för sig hafva ett utprägladt kommunalt lif».
Tvifvelsutan skall det ock vara förenadt med stora svårigheter att
duna någon naturlig grund för bestämmande af omfattningen af sådana
sammanslutningar. Ett beträdande af denna väg skulle antagligen liksom
i England framkalla eu önskan att få dem allt större, och man skulle
da snart stå inför frågan om landstingsområdet såsom fattigvårdssamhälle.
På, sätt ofvan anförts, medför emellertid en organisation af fattigvården
uti så störa distrikt större olägenheter än dem, som man därmed önskar
undanrödja. Enligt kommitténs förmenande bör man i första rummet söka
anlita andra utvägar, innan man rubbar en från principiell synpunkt
så viktig anordning som fattigvårdens handhafvande af kommunerna, till
hvilka det af naturliga skäl sedan länge ansetts höra. Om eu tvångssammanslutning
åt primärkommunerna skall äga rum, kunde det för öfrigt
ifrågasättas, huruvida man skall begränsa sig ensamt till fattigvården, eller
om man icke därvid borde tänka på jämväl andra allmänna kommunala
funktioner, såsom hälsovården och folkundervisningen.
bibehålies sä- Kommittén har alltså, på grund åt hvad här ofvan blifvit anfördt, ansett
SZ/daiti9'' S,‘äl iCk(> •före^!>f,a att frångå den gällande ordningen, att fattigvårdssamhälle
1 hälle"1 ? rr-fr bär sammanfalla med primär kommunen, socken på landet samt stad
5 §. e^er köping, som har egen kommunalförvaltning.
Från denna regel gör gällande lagstiftning det undantag att, om två
ellei Hela socknar å landet eller lands- och stadskommun hafva gemensam
kommunalförvaltning, de ock samfälldt skola anses såsom ett fattigvårdssamlnille.
Lands- och stadskommun med gemensam kommunalförvaltning
* Keformlinjer sid. 71.
59
finnes numera icke. rndantaget i (ifrigt grundar sig pa stadgande!™ i förordningen
om korn in unalstyrelse pa landet, hvilken medgitver, att redan
existerande1 förening mellan landskoininuiu*r far under vissa villkor bestå
samt att sådan förening till och med kan fortfarande beslutas. Sa länge
denna möjlighet förefinnes, bör uppenbarligen äfven i fattigvardslagen det
antydda undantaget bibehållas.
Härutöfver har kommittén emellertid ansett utväg böra gilvas för
kommuner att frivilligt sammansluta sig enbart i fattigvärdskänseende.
Äfven om det, såsom förut framhållits, ej för närvarande bör ifrågasättas
att genomföra sammanslagning af flera kommuner till större fattig vårdssamhällen
mot kommunernas egen vilja, följer dock ej dåra!, att lagstiftningen
bör afstå från hvarje ingripande i syfte att befordra sammanslutningar,
där kommunerna själfva äro villiga därtill. Iledan i 184/ års fattigvårdsförordning
medgafs, att flera socknar på landet, Indika tillhörde samma pastorat,
kunde förena sig om gemensam fattigvård, ett stadgande som jämväl återfinnes
i 1853 års förordning. Då 1869 års riksdag begärde en revision
af då gällande fattigvårdsförordning, angaf den bland grunderna för den
nya lagstiftningen, att flera socknar på landet inom samma län borde
kunna förena sig om gemensam fattigvård. 1870 ars kommitterade
föreslogo för sin del ett stadgande af följande lydelse:
»Två eller flera
socknar å landet äfvensom lands- och stadskommun kunna, där de tillhöra
samma län, förena sig till ett fattigvårdssamhälle. Fråga därom behandlas
och afgöres i den ordning, som är stadgad för införande af gemensam
kommunalförvaltning.» Kungl. Maj:t godkände emellertid ej detta förslag
utan intog i förordningen endast ofvannämnda stadgande, att om två eller flera
socknar på landet eller lands- och stadskommun hafva gemensam kommunalförvaltning,
de ock samfälldt skulle anses såsom ett fattigvårdssamhälle.
Ett stadgande i den af 1870 års kommitterade föreslagna riktningen
synes kommittén lämpligen böra inflyta i fattigvårdslagen. Det har visserligen
emot en sammanslutning emellan olika kommuner enbart för fattigvården
erinrats, att härigenom skulle uppkomma en halfhet, som icke vore
betryggande för enheten och sammanhållningen af förvaltningen i de ifrågavarande
kommunerna. Om denna invändning skulle hafva någon praktisk
betydelse, vore det väl hufvudsakligen den, att den gemensamma fattigvårdsstyrelsen
skulle i frågor hörande till fattigvården icke taga tillräcklig
hänsyn till förhållandena i de särskilda kommunerna, och att på grund
häraf slitningar kunde uppstå emellan fångvårdsstyrelse!! och de särskilda
Frivillig
sammanslutning
mellan
kommuner.
a a.
ko in mull alsty r e lsern a. Möjligheten häraf kan naturligtvis icke helt och
hållet förnekas. Men da sammanslutningen hvilar pa kommunernas egen
önskan samt reglerna för densamma afpassas efter do i hvarje särskildt
fall föreliggande lokala förhållandena, synes faran för sådana slitningar
kunna i väsentlig man förebyggas. I hvarje fall höra dessa farhågor
ej tilläggas afgörande betydelse i jämförelse med de fördelar, Indika
man \ ill vinna för fattigvården genom ifrågavarande sammanslutningar.
För att öka den praktiska betydelsen af stadgandet har föreslagits,
att Konungens befallningshafvande skall äga rätt att väcka fråga”om
sammanslutning, ehuru det dock äfven för sådant fall göres beroende
åt kommunernas samtycke, om sammanslutningen skall komma till stånd.
Man bär nämligen tänkt sig, att Konungens befallningshafvande, med sin
auktoritet och kännedom om förhållandena inom länets kommuner, skall
kunna taga verksamt initiativ till åstadkommande af sådana sammanslutningar
emellan kommunerna, där desamma anses gagneligt.
Afgörandet åt trågan om en åt kommunerna godkänd sammanslagning
bör komma till utförande och villkoren därför bör tydligen ytterst bero
på Kung! Maj.t. Härvid blir tillfälle att efter i hvarje fall föreliggande
omständigheter bestämma, huru fättigvärdsstyrelsen skall sammansättas, huru
det skall förhållas med- de särskilda kommunerna tillhöriga, för fattigvården
utsedda fonder eller andra tillgångar i kapital, fastigheter och anstalter,
eller för fattigvårdsändamal ådragna skulder, huru utgifterna till fattigvården
skola fördelas kommunerna emellan, huru fattigvården rörande frågor,
s°m ankomma på kommunalstyrelsens beslut, skola afgöras, huru fattigvård
tdl redan befintliga understödstagare skall utgöras och bekostas, in. fi.
förhållanden, som vid eu sammanslagning skola ordnas.
Huruvida den möjlighet, som sålunda anvisats till åstadkommande af
Ntörre tattigvardssamhällen, kan komma att i afsevärdare omfattning anlitas,
torde visserligen vara ovisst. Att döma af hittills vunnen erfarenhet
iöi,Hide möjligheten att fa till stånd för flera kommuner gemensamma fat
-
tig vårdsanstalter, tal
-
man nog icke hysa några öfverdrifna förväntningar
härom. Men eu möjlighet är dock beredd. Och det torde kunna förutsättas
att, där betingelserna för eu sammanslutning äro för handen, den
i lagen meddelade anvisningen skall komma att underlätta eu sådan. Af
utfallet af de första försök, som sålunda göras till stadgandets omsättning
i praktiken, lärer sedan väsentligen bero, i hvad män de komma att vinna
efterföljd.
Häi toide böra erinras därom, att en utredning af hithörande frågor
<il
iir att förvänta tran annat hall. Kung!. Maj:t liar nämligen den 5 december
I!) I .''i uppdragit åt eu kommitté att bland annat verkställa eu allsidig
utredning rörande anvisande af friare förmer än de nu förefintliga för
sammanslutning mellan olika kommuner (dier delar af kommuner för tillgodoseende
af ett (dier flera gemensamma kommunala behof.
1 Inträffande den här behandlade fragan om sammanslagning af primärkom- Andra uir/ilmmerna
till större fattigvärdssamhälhm ma slutligen anmärkas, att äfven an - hjähmnilc''af
dra \äigar sta till buds för vinnande af de syften, som man med eu sådan ''Migenhelema
sammanslagning velat erna. Redan i den nuvarande samhällsutvecklingen fattu/ntrihiföreligga
åtskilliga omständigheter, som äro ägnade att för de kommunala samhällen.
fattigvårdsinstitutionerna underlätta deras uppgifter. Slanga åt de fattiga,
som förr måste omhändertagas å de kommunala anstalterna eller vårdas
i hemmen, kunna nu erhålla vård å icke kommunala anstalter af olika slag.
T våra dagar äger nämligen ett omhändertagande rum utanför den kommunala
fattigvården af nödställda och förkomna, sinnessjuka, sinnesslöa,
epileptici, vanföra, tuberkulösa in. fl. i en omfattning, hvartill motstycke
ej förut existerat. Ofvan har erinrats om statens och landstingens ingripande
till ordnande af sjukvårds- m. fi. anstalter. Härtill kommer allt hvad
i anstaltsväg göres af föreningar och enskilda för olika slag af nödställda,
hvartill staten och landstingen i allt mera ökad omfattning lämna sitt
understöd. Man torde med hänsyn till hvad som på detta område sålunda
redan blifvit gjordt samt till de ytterligare åtgärder i samma riktning, som
kommittén kommer att föreslå, böra medgifva, att krafvet på eu sammanslagning
ur synpunkten att få eu tillfredsställande anstaltsvård numera i ej
ringa grad förlorat i styrka.
Hvad i fråga om anstaltsvården hufvudsakligen fortfarande odeladt
skulle återstå för de kommunala fattigvårdssamhällena är vård åt orkeslösa
och beredande af arbete åt i någon man arbetsföra understödstagare.
I detta afseende gifver gällande fattigvårdsförordning hänvisning på eu
särskild form af sammanslutning mellan kommunerna; den innehåller
nämligen i (i § följande stadgande:
»Särskilda fattigvårdssamhällen må
ock kunna förena sig om bildande af gemensam arbetsanstalt eller om
annan gemensam åtgärd för fattigvård». Eu allmännare tillämpning af
ett dylikt stadgande skulle utan tvifvel väsentligt bidraga att afhjälpa nyss
antydda anstaltsbehof. Tyvärr har anförda stadgande ej erhållit den tillämpning,
som det tvifvelsutan förtjänat. Kommittén har, såsom längre fram
kommer att närmare utvecklas (sid 157 och 161), tänkt sig, att sammanslut
-
Delning af
kommun i
flera fattigvdrdssamhällen.
Roteindel
ning.
ningar för ifrågavarande ändamål skulle kunna genom lagstiftningen ytterligart''
befrämjas samt att beträffande särskildt arbetsanstalter landstingens
medverkan skulle kunna påräknas.
Det skall erkännas, att härmed visserligen frågan om en jämnare fördelning
af fattigvårdstungan mellan rikets kommuner icke blifvit löst,
äfven om denna fråga röner inverkan jämväl af nyss anmärkta förhållanden.
Att låta denna fråga spela någon afgörande roll vid ett för fattigvårdens
utöfvande så viktigt spörsmål som indelningen i fattigvårdssaniluillen
synes dock knappast vara motiveradt. Frågan om en utjämning af
fattigvårdstungan kommer att längre fram i detta betänkande göras till
föremål för behandling (5 kap.).
Beträffande större och folkrikare kommuner har stundom ifrågasatts
en delning i flera fattigvårdssamhällen. Ett dylikt kraf har särskildt framförts
i Finland och äfven vunnit beaktande i det finska förslaget till
fattigvårdsförordning af ar 1908, som för landskommuner, hvilkas vidsträckthet
eller geografiska förhållanden påkalla sådant, medger indelning
i särskilda af hvarandra oberoende fattigvårdssamhällen. llufvudskälet fölen
sådan delning angifves vara, att den hjälpsökande därigenom skulle få
lättare att själ! vända sig till fattigvårdsstyrelsen och framlägga sin sak,
under det han i ett större fattigvardssamhälle blir beroende af närmast
boende ledamot af styrelsen, hvilken i verkligheten blir den, som kommer
att bestämma understödets form och storlek. Hos oss har, så vidt kommittén
har sig bekant, någon allmännare önskan om möjlighet till en kommuns
delning i flera själfständiga fattigvårdssamhällen ej gjort sig gällande,
ehuru särskildt vissa norrländska kommuner hafva en betydande areal.
Fn dylik uppdelning skulle naturligen kunna tänkas erbjuda vissa fördelar
med hänsyn till möjligheten af en individuell omvårdnad, men å andra
sidan saknas i våra dagars fattigvård ej utvägar att vinna detta mål utan
att därför underkasta sig de olägenheter, som äro förenade med eu delning
af kommunen. Kommittén erinrar i sådant hänseende om det förslag
till distriktsindelning, som nedan omnämnes (sid. 94). Fn indelning af eu
kommun i själfständiga fattigvårdssamhällen skulle för öfrig! motverka
önskemålet om en jämnare fördelning af fattigvårdstungan.
Indelning af en kommun i flera i fattigvårdshänseende i viss man
skilda delar finnes emellertid i gällande fattigvårdsförordning medgifven
och genom detaljerade föreskrifter närmare reglerad, nämligen roteindphimqen.
Roteindelningen omtalas redan i 1847 ars fattigvardsförordniug, men
den afsåg där blott » verkställighetsätgärderna samt den närmare uppsikten
a fattigvården»; inom hvarje rote eller krets skulle eu af fattigvärdsstyrelsens
ledamöter vara ordningsman. Denna indelning motsvarade alltså
närmast den i 1871 års förordning omnämnda fördelning i distrikt (13 §).
Helt annorlunda var den indelning i kretsar eller rotar, som omtalades i
1853 års fattigvårds förordning, tv denna förutsatte, att roten skulle »försörja
dit hörande fattighjon»; fattigvårdssamhället i dess helhet var dock
gemensamt ansvarigt för underhållsskyldighetens behöriga fullgörande med
rättighet att söka godtgörelse af roten. För att fa en dylik roteindelning
till stånd fordrades enhälligt beslut å sockenstämma, hvilket beslut gällde
för 5 år. Därefter kunde pa grund af pluralitetsbeslut bestämmas, att
indelningen skulle fortfara för ytterligare 5 ar.
Vid förarbetena till 1871 ars fattigvårdsförordning var roteindelningen
föremål för ett lifligt intresse. 1869 års riksdag hade bland grunderna
för en ny fattigvårdslagstiftning upptagit, att fattigvårdssamhälle ägde att
fördela sig i kretsar eller rotar, därest vid två på hvarandra följande
kommunalstämmor beslut därom fattats med en röstöfvervikt af två tredjedelar
utaf de i röstningen deltagande. Af de ämbetsmyndigheter, som
hördes öfver riksdagens skrifvelse, yttrade en och annan betänkligheter
mot förslaget att låta en pluralitet fatta beslut om roteindelning, hvarvid
framhölls, att därigenom fattiga delar af kommunen med stor fattigvårdsbörda,
t. ex. ett fiskläge, kunde läggas för sig. Med hänsyn till de framkomna
anmärkningarna sökte 1870 års kommitté uppställa sådana grunder
för roteindelningen, att missbruk i antydda hänseende skulle förekornmas,
och kommitténs förslag upptogs i hufvudsak i den nu gällande fattigvårdsförordningen.
Om roteindelning gälla i hufvudsak följande stadganden: Koteindelningen
kan afse fattigvården i dess helhet eller viss del däraf. Den
vid indelningens början förhandenvarande fattigvårdstungan skall utskiftas
så jämnt som möjligt, och därest antagligt är, att någon rote till följd af
särskildt förhållande kommer att i framtiden tillskyndas jämförelsevis större
fattigvårdstunga än de öfriga, skall denna rote af samhället erhålla ett därefter
lämpadt årligt bidrag. Därest efteråt någon af rotarna tillföljd af särskilda
omständigheter, som icke berott af rotens åtgörande, drabbats af alltför
tryckande fattigvårdstunga, skall samhället lämna roten skäligt understöd,
hvars belopp i brist på öfverenskommelse bestämmes af Konungens
befallningshafvande. För införande af roteindelning kräfves bifall, fattadt
mod tva tredjedelars pluralitet, af tva på hvarandra följande ordinarie
kommunalstämmor. I beslutet skola noggrant upptagas villkoren för indelningen,
sättet för behandling af rotes fattigvårdsangelägenheter, sättet
för utgörande af bidrag till såväl rotarnas enskilda som samhällets gemensamma
fattigvård, sättet för redovisning af rotes fattigvårdsförvaltning samt
i hvad mån grunderna om hemortsrätt skola tillämpas pa rote. Beslutet
skall därefter öfverlämnas till Konungens befallningshafvandes pröfning.
Fastställes beslutet, gäller detsamma i 5 år, men kan därefter upphäfvas
a ordinarie kommunalstämma genom enkel röstpluralitet. Börande handhat
vandet åt rotes fattigvård innehåller fattigvårdsförordniugen, att inom
hvarje rote skall finnas en fattigvårdsförestandare och att roten kan tillsätta
eu särskild styrelse för handhafvande! af dess fattigvårdsangelägenheter.
\ idare stadgas, att fångvårdsstyrelse skall hafva tillsyn öfver rotes fattigvård
samt, om i något fall fattigvård, som enligt 1 § erfordras, af rote
underlates och rättelse ej genast efter tillsägelse följer, lämna nödig fattigvård
och sedan kräfva ersättning därför af roten. Fattig värdsstyrelsen
afgör tvist mellan rotarna om skyldighet att lämna fattigvård åt viss person.
Enligt af kommittén infordrade uppgifter (del III sid. 53 o. f.) fanns
ar 1907 roteindelning i 166 kommuner. De flesta af dessa kommuner funnos
i Uppsala, Skaraborgs, Västmanlands och Stockholms län, hvaremot dylik
indelning saknades i (lottlands, Västernorrlands och Västerbottens län. Botarnas
antal i de olika kommunerna varierar betydligt, från 2 till öfver 3().
I regel lämna rotarna allt understödet, men stundom blott husrum och ved,
medan annat understöd bestrides af fattigvårdssamkället. Den vida öfvervägande
delen af fattigvården i kommuner med roteindelning bekostas
dock af rotarna; under är 1907 bestredo rotarna sålunda ej mindre än
86,9 % åt hela kostnaden. Understöd af fattigvårdssamkället åt betungade
rotar lämnades under samma år i 22 fattigvårdssamhällen med 12,846
kronor. Från 30 fattigvårdssamhällen uppgifves, att det understöd, som
skolat lämnas rotarna, bestämts genom öfverenskommelse; endast i två
fall har Konungens befallningshaf vandes pröfning anlitats. Det vanligaste
sättet för understöd i kommun med roteindelning är, att understödstagarna
bebo antingen egna eller roten tillhöriga mindre stugor och att roten
därutöfver lämnar dem erforderligt kontant understöd eller naturaprestationer.
Någon egentlig kommunal anstaltsvård existerar endast undantagsvis
i dylika kommuner. Uti de till kommittén inkomna uppgifterna omförmälas
12 fall under åren 1903—07, då fångvårdsstyrelse]! måst ingripa för att
fn roten att lämna ordentlig fattigvård.
Antalet fattigvårdssamhällen, i hvilka roteindelning finnes, synes
vara i ständigt nedgående. Uti den officiella statistiken för år 1875 angifves
antalet samhällen med roteindelning till 578, en från föregående år
starkt reducerad siffra. 1907 års officiella statistik upptager allenast 210
sådana samhällen, en siffra som sålunda är högre än den till kommitténs
utredning uppgifna. Efter år 1907 har siffran ytterligare nedgått, och
frågan om roteindelningens upphäfvande står på dagordningen i åtskilliga
fattigvårdssamhällen.
En undersökning af de kommuner, i hvilka roteindelning finnes, visar,
att det, på några få undantag när, ej är kommuner med särskildt stor
ytvidd eller stort invånarantal, som hafva roteindelning, utan i hufvudsak
tämligen små kommuner, de flesta i mellersta Sverige. En distriktsindelning,
sådan den redan finnes antydd i gällande fattigvårdsförordning
och i praxis ytterligare utvecklats, torde i lika hög grad lämpa sig att
tillgodose behofvet af eu individualiserad fattigvård. I verkligheten torde
de båda systemen stå hvarandra tämligen nära, åtminstone i de fall då
man tillser, att rotarnas kostnader i största möjliga grad utjämnas; men
en sådan utjämning är naturligen förenad med vissa svårigheter, äfven om
däraf sällan föranledts tvister, som dragits under Konungens befallningshafvandes
pröfning. För öfrigt torde bestämmelserna om en utjämning i
många fall ej hafva iakttagits. En indelning inom kommunerna, gående ut på
att fördela bördan på olika rotar, strider emellertid emot det allmänt uttalade
önskemålet om en möjligast jämn fördelning af fattigvårdsbördan, och ur den
synpunkten böra sträfvandena hellre gå ut på en förening än en sönderdelning.
Vidare lägger roteindelningen vissa hinder i vägen för en lämplig anstaltsvård.
Det skall nämligen alltid vara svårt för de olika rotarna att själfva
skaffa sig anstalter. Om också roteindelningen tidigare haft en uppgift
att fylla vid fattigvårdens handhafvande, visar den hastigt fortgående minskningen
af antalet kommuner med sådan indelning, att densamma nu är
öfverflödig. Af nu anförda skäl har kommittén ansett sig icke böra i sitt
förslag upptaga bestämmelserna om roteindelning.
Emellertid kan ej förutsättas att vid lagens ikraftträdande med ens
afskaffa roteindelningen, utan lämpligt rådrum bör lämnas för de samhällen,
som hafva sådan, att ordna sina fattigvårdsförhållanden efter vanliga
grunder. I sådant hänseende har föreslagits ett öfvergångsstadgande (91 §
1 mom.) af innehåll att roteindelningen i en kommun må bestå, intill
dess den i laga ordning upphäfts, dock ej längre än till utgången af
femte året efter det lagen trädt i kraft.
9 — Fatt!''gr år dslag stiftning en. I. Afd. 2.
66
Enskilda fattigvdrdssamhällen.
I detta sammanhang synes ock höra till behandling upptagas spörsmålet
om de s. k. enskilda fattigvårdssamhällena. Gällande fattigvårdsförordning
upptager denna anordning i kapitlet om bidrag till fattigvården,
34 §, och betonar därmed anordningens karaktär att utgöra ett sätt
för fattigvårdsbördans rättvisare fördelning inom kommunen, hvilket för
öfrigt också framgår däraf, att anordningen utgör ett alternativ till det i
samma § förekommande stadgandet om en särskild tillskottsafgift utöfver
den vanliga kommunalskatten. Emellertid bör frågan om de enskilda fattigvårdssamhällena
i främsta rummet granskas ur synpunkten af deras
lämplighet såsom bärare af samhällets skyldighet att gifva fattigvård. Er
denna synpunkt har kraf framställts på upphäfvande af bestämmelserna
om enskilda fattig vårdssamhällen.
För att erhålla närmare kännedom om de enskilda fattigvårdssamhällena
och deras verksamhet har kommittén från fattigvårdsstyrelserna i
kommuner, inom hvilka enskilda fattigvårdssamhällen finnas, infordrat åtskilliga
uppgifter. Enligt dessa uppgifter (del III sid. 60 o. f.) funnos år 1907
endast 43 enskilda fattigvårdssamhällen. Till jämförelse må nämnas, att enligt
den officiella statistiken antalet af dylika samhällen år 1876 utgjorde 185
samt därefter så småningom nedgått och år 1911 var allenast 36. Huruvida
nedgången i antal berott på verkliga förändringar, synes ej af statistiken;
anmärkas må, att en förändring, som ägt rum i 1888 års officiella statistik,
då antalet uppgifves till 109 emot 130 under år 1887, förklaras bero på
att eu del enskilda fattigvårdssamhällen ej längre upptagits, eftersom deras
fattigvård ej grundade sig på föreskriften i 34 £ fattigvårdsförordningen
utan vore »af helt och hållet frivillig art». En närmare granskning af de
till kommittén insända uppgifterna synes utvisa, att äfven de 43 samhällen,
angående hvilka uppgifter lämnats för år 1907, till största delen icke äro
enskilda fattigvårdssamhällen i den mening, som angifves i 34 § fattigvårdsförordningen,
enär endast i 14 fall bidrag lämnats till den allmänna
fattigvården; snarast föreligger eu slags roteindelning. Uppgifterna om de
enskilda fattigvårdssamhällenas tillkomst äro mycket osäkra; oftast torde
de hafva bestått en lång följd af år. Någon annan anmärkning mot de
enskilda fattigvårdssamhällenas sätt att sköta sin fattigvård under åren 1903
—07 framgår ej af uppgifterna, än att i ett fall anmälan gjorts hos kommunens
fattigvårdsstyrelse om vägrad fattigvård, hvilket föranledt fattigvårdsstyrelsen
att förskottera ett understöd. Tillsyn öfver dessa samhällens
fattigvård enligt 14 § 1 mom. fattigvårdsförordningen uppgifves hafva förekommit
i enstaka fall; i några uppgifter förklaras, att sådan ej utöfvats, enär
fattig vardsstyrelsen haft sig bekant, att det enskilda samhället behandlade
sina nnderstödstagare väl.
Af utredningen framgår alltså, att (bi enskilda fattigvårdssamhällena i
fråga om antalet ej spela någon väsentlig roll i vår fattigvård. A andra
sidan synes man emellertid ej heller kunna påstå, att innehafvarna af dessa
samhällen i allmänhet gifvit anledning till missnöje med anordningen; tvärtom
vittnar åtskilligt om att deras pensionärer ofta haft det bättre än kommunens
understödstagare. Principiellt taget synes det dock vara mindre
lämpligt att lägga utöfvandet af den kommunen åliggande fattigvården i
händerna på enskilda personer eller bolag. Det patriarkaliska förhållande,
som förut rådde mellan arbetsgivare och arbetare, hvilka senare ofta
stannade på samma plats hela lifvet, under det egendomen stannade inom
samma släkt, torde emellertid hafva rättfilrdigat eu dylik anordning. Då
dessa förutsättningar numera mestadels försvunnit, torde det ej vara lämpligt
att vidare tillåta bildandet af enskilda fattigvårdssamhällen i den
mening fattig vårdsförordningen fattar denna anordning. Vid bedömandet
af denna sak bör man ock erinra sig, att äfven andra arbetsgivare än
de, som för sina understödstagare bildat enskilda fattigvårdssamhällen, gjort
väsentliga uppoffringar för att bereda sina arbetare eu bättre ställning än
den, som skulle kommit dem till del, om de nödgats anlita kommunens
hjälp. Exempel kunna anföras på åtskilliga industriella anläggningar, som,
utan att afdrag på afgifterna till kommunens fattigvård kommit ifråga,
nedlagt stor omsorg och betydliga kostnader för att bereda sina arbetare
bostad, underhåll och sjukvård m. in. På nu angifna grunder har kommittén
kommit till den uppfattningen, att stadgande om enskilda fattigvårdssamhällen
ej vidare bör upptagas i fattigvårdslagen.
Borttagandet ur lagstiftningen af föreskrifterna om enskilda fattigvårdssamhällen
klöfver särskilda öfvergångsbestämmelser. I sådant afseende har
ansetts böra stadgas, att enskildt fattigvårdssamhälle, som är i verksamhet
vid den nya lagens ikraftträdande, må bestå, så länge därom träffad öfverenskommelse
eller gifven föreskrift gäller, dock ej längre än till utgången af
femte året efter det lagen trädt i kraft. Häraf följer, att de bestämmelser
i fattig vårdsförordningen, som afse enskilda fattigvårdssamhällen, tillsvidare
skola gälla (91 ^ 2 mom.).
Hvad beträffar frågan huru förhållas skall med fonder och kapital,
som skänkts till eller insamlats för ett enskildt fattigvårdssamhälles
verksamhet, gälla naturligen härom i första hand de regler, som kunna
hafva gifvits i föreliggande testamenten eller gåfvobref eller vid medlens
insamlande. I andra fall torde det ankomma på Kungl. Maj:t att träffa
ett afgörande om användning af de hopsamlade medlen, såvida ej frågan
därom hör under domstols behandling.
UfatUgvdrdsf Enligt gällande fattigvårdsförordning utöfvas fattigvårdssamhällets besamhällets
slutanderätt å landet vid kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige
be8lrättde ^r° U^sec^^a’ dessa, samt i stad å allmän rådstuga eller af stadsfull7
s mäktige, där sådana finnas. Någon anledning att göra ändring häruti
har ej ansetts förefinnas.
Beträffande sättet för ordnande af fattigvården har fattigvårdssamhället
enligt gällande fattigvårdsförordning en tämligen obegränsad frihet,
i det att på hvarje fattigvårdssamhälle ankommer att i öfverensstämmelse
med förordningen i allmänhet ordna sin fattigvård på sätt efter ortens
särskilda förhållanden finnes lämpligast.
Att fattigvårdssamhället skall hafva en viss frihet att ordna sin
fattigvård på ett efter ortens förhållanden lämpligt sätt är en princip,
som ej lärer böra frångås. Fattigvården är emellertid i våra dagar en
samhällsuppgift af den omfattning, att det synes erforderligt att i fattigvårdslagen
gifva närmare föreskrifter om fattigvårdens ordnande och utöfvande
än de föga omfattande, som finnas i nu gällande lagstiftning. Dessa föreskrifter
hafva sammanförts uti förslagets fjärde kapitel.
^kmente
Med ett närmare reglerande af fattigvården följer också ett behof
s „ för fattigvårdssamhällena att komplettera lagens föreskrifter med särskilda
för samhället i fråga lämpade regler. Detta förutsättes äfven i nu gällande
fattigvårdsförordning, som emellertid gör tillvaron af reglemente helt och
hållet beroende på samhällets egen önskan och initiativ. Också framgår
af de utaf kommittén inhämtade uppgifterna, att reglemente finnes endast
i 166 fattig vårdssamhällen. Utan tvifvel skall det lända till fattigvårdens
mera ändamålsenliga och enhetliga handhafvande, att reglemente finnes,
som utstakar, om än i allmänna drag, reglerna och formerna för fattigvårdens
ordnande oeh handhafvande. Kommittén har därför ansett sig böra
såsom regel fastslå, att hvarje fattigvårdssamhälle skall hafva ett reglemente
för fattigvården, innehållande de allmänna grunder för ordnande och
handhafvande af samhällets fattigvård, som kunna anses erforderliga.
Med hänsyn till den ökade vikt, som ett reglemente med denna uppgift
har, bör detsamma vara fastställdt af en statens myndighet. Fastställandet
kunde ifrågasättas äga rum antingen genom Konungens be
-
fallningskafvande eller hos Kungl. Maj:t. Det senare skulle varit af
betydelse för vinnande af enhetlighet, men därvid skulle ej i samma
utsträckning hänsyn kunna tagas till de lokala förhållandena, rörande
hvilka Konungens befallningshafvande gifvetvis har bättre kännedom.
Kommittén bär af flera skäl ansett det lämpligt att utarbeta och vid sitt
betänkande foga forsla// till normalreglementen, som kunna tjäna till ledning
för reglementenas upprättande. Dessa förslag torde på samma gång kunna
vara handledande vid pröfning för fastställelse af de af samhällena antagna
reglementena och därmed undanrödja faran för brist på enhetlighet. Kommittén
har därför ansett sig kunna föreslå, att fastställelsen skall äga rum
genom Konungens befallningshafvande. Med denna anordning är också den
fördel förenad, att dessa angelägenheter kunna vinna en hastigare handläggning,
särskilt under första tiden efter lagens ikraftträdande, då fastställelse
af reglementen i stort antal kommer att begäras. Ifall anledning
därtill gifves, bör Konungens befallningshafvande rörande dessa frågor inhämta
yttrande från den särskilda inspektionsmyndighet, som af kommittén
föreslagits skola inrättas; och har i förslaget till instruktion för sagda myndighet
införts en erinran om dess skyldighet att på anmodan afgifva dylikt
yttrande.
För en del mindre kommuner, hvilkas fattigvård är af ringa omfattning,
synes emellertid något reglemente ej vara af nöden. Det har därför
föreslagits, att dylika samhällen må efter Konungens befallningsha-fvandes
bepröfvande vara befriade från skyldighet att skaffa sig sådant.
70
3 kap.
Om fattigvårdsstyrelse.
Fattigvårds- Kommunernas beslutande organ kommunalstämma, kommunalfullmäkstavelses
oc~ •
^
fogenhet i tige, allmän rådstuga eller stadsfullmäktige äro gifvetvis ej lämpade att
allmänhet, själfva ombesörja alla fattigvården rörande angelägenheter, utan det fordras
särskilda organ för utförande af det egentliga fattigvårdsarbetet. Enligt gällande
fattigvårdsförordning äro också verkställigheten och förvaltningen uppdragna
åt eu fattigvårdsstyrelse. Därest fattigvården skall bibehållas såsom eu
i hufvudsak kommunal anordning, tinnes ej något skäl att göra någon ändring
häri; någon giltig anledning att utbyta det hittills använda namnet fattigvårdsstyrelse
mot ett annat tinnes ej heller, om man liksom kommittén
anser beteckningen fattigvård öfver hufvud taget böra bibehållas.
samhällets
bestämmandet af gränserna mellan fattig vårdssamhällets rätt att
och fattig- besluta i fattigvårdsangelägenheter och fångvårdsstyrelse^ befogenhet insms^inbördesta8er
^dtigvårdsförordningen den ståndpunkten, att den, efter att först
befogenheter. hafva förklarat, att beslutanderätten utöfvas af kommunalstämma o. s. v.,
men att verkställighet och förvaltning tillkomma fattig vårdsstyrelsen, därefter
närmare angifver de särskilda uppgifter, som tillkomma denna styrelse.
Bland dessa uppgifter nämnes i främsta rummet att behandla frågor
om beviljande af sökt fattigvård. I praktiken har en sammanblandning
stundom ägt rum mellan den beslutande och den verkställande myndighetens
uppgifter, särskildt därutinnan, att kommunalstämman till behandling
upptagit frågor om beviljande af fattigvård, utan att dessa blifvit på sätt
fattigvårdsförordningen stadgar af den understödssökande hänskjuta till
samhällets afgörande. Inom kommittén har väckts fråga, om man ej borde,
på sätt som beträffande kyrkostämma skett i Kungl. förordningen om
kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, i fattigvårdslagen närmare angifva
kommunalstämmans och stadsfullmäktiges befogenheter och åligganden
med afseende på fattigvården. De hufvudsakligaste af de befogenheter,
fattigvårdssamhället bör utöfva, äro att välja fattigvårdsstyrelse, att
71
fastställa utgifts- och inkomststat för fattigvården äfvensom i öfrigt bestämma
om anslag af medel för fattigvårdens behof, att bestämma om inrättande
af anstalter för fattigvården, att bestämma allmänna grunder för
utöfvande af kommunal understödsverksamhet, i hvad denna sträcker sig
utöfver den obligatoriska fattigvården, samt att besluta om reglemente för
fattigvården. Tydligen kunna emellertid en del fall tänkas, som ytterligaie
höra under fattigvårdssamhällets eget afgörande, och det synes därför vara
lämpligast att följa fattigvårdsförordningens exempel härutinnan samt ej
söka i lagen göra någon uppräkning af fattigvårdssamhällets befogenheter
och åligganden utan i stället närmare angifva de skyldigheter och befogenheter,
som tillkomma fattigvårdsstyrelsen.
Fattigvårdsstyrelsens hufvuduppgift är att behandla frågor om beviljande
af fattigvård. Fattigvårdsstyrelsen har att bestämma, i hvilka fall
och under hvilka former fattigvård skall lämnas. För att kunna fylla
detta uppdrag har fattigvårdsstyrelsen, såsom i nästföljande kapitel skall
vidare utvecklas, att mottaga inkommande ansökningar, göra nödiga
undersökningar för fastställande af behofvet och dess omfattning, att
bestämma understödets form och storlek, att utdela understödet eller
eljest sörja för att hjälp lämnas samt att se till att understödet rätt
användes och vidtaga åtgärder till förhindrande af missbruk och för bevakande
af samhällets rätt till godtgörelse. Till denna fattig vårdsstyrelsens
hufvuduppgift sluter sig emellertid eu del andra åligganden såsom
att förvalta alla till fattigvården anslagna eller eljest hörande
medel, fastigheter och annan egendom; att hvarje år aflämna utgiftsoch
inkomstförslag för fattigvården under det nästföljande året, föra fullständiga
räkenskaper öfver de medel, styrelsen har om händer, samt
lämna redovisning för sin förvaltning; att föra förteckning öfver dem, som
åtnjuta fattigvård och afgifva statistisk redogörelse angående fattigvården
jämlikt därom utfärdade föreskrifter; att företräda fattigvårdssamhället och
bevaka dess rätt i ärenden, som röra fattigvården; samt att hos samhället
göra framställningar rörande de på samhällets beslut ankommande åtgärder,
som fattigvårdsstyrelsen finner böra vidtagas för fattigvårdens ändamålsenliga
ordnande och handhafvande.
Förslaget har här något närmare utvecklat fattigvårdsförordningens
föreskrifter. De föreslagna utvidgningarna äro emellertid inga förändringar
i sak utan bero allenast därpå, att det ansetts lämpligt att framhålla ytterligare
några af fattigvårdsstyrelsens uppgifter. Hvad särskildt beträffar
Fattigvårds
styrelses
uppgifter.
10 <§.
Särskild
fattigvdrds
styrelse
obligatorisk.
9 §.
72
den fattigvårdsstyrelsen tillagda befogenheten att företräda fattigvårdssamhället
och bevaka dess rätt i ärenden, som röra fattigvården, torde en
dylik befogenhet följa af dess allmänna förvaltningsrätt, men ett uttryckligt
stadgande därom synes böra finnas. Anmärkas bör, att ej heller härmed
vunnits någon uttömmande redogörelse för fattigvårdsstyrelsens uppgifter,
utan att det bestämmande för styrelsens befogenhet ytterst måste blifva,
hvad som kan anses ligga i uttrycken förvaltning och verkställighet.
Enligt de äldre fattigvårdsförfattningarna utgjordes å landet fattigvårdsstyrelsen
alltid af sockennämnden, hvaremot för stad skulle utses
fångvårdsstyrelse i särskildt föreskrifven eller öfverenskommen ordning.
Uti gällande fattigvårdsförordning finnas däremot intagna föreskrifter om
sättet och ordningen för utseende af en särskild fångvårdsstyrelse. En
sådan är dock obligatorisk allenast för stad, hvaremot för landet kommunalnämnden
regelmässigt är afsedd att utgöra fångvårdsstyrelse och särskild
sådan endast behöfver utses, om fattigvårdssamhället så önskar. Af de till
kommittén inkomna uppgifterna framgår, att under år 1907 särskilda fattigvårdsstyrelser
funnos allenast i 189 af rikets 2,381 landskommuner.
Bland de yrkanden, som vid 1905 års riksdag framställdes i fråga om
revision af fattigvårdsförordningen, märktes äfven krafvet på att en särskild
fångvårdsstyrelse ovillkorligen borde finnas i hvarje kommun. Lagutskottet
ansåg någon afsevärd fördel ej vara att förvänta af en sådan förändring
samt framhöll, att det tvärtom kunde befaras, att ändringen skulle verka
betungande i en del landskommuner med ringa antal invånare, där sannolikt
svårigheter skulle uppstå att med lämpliga personer besätta posterna
i flera kommunalstyrelser än de nu befintliga. I enlighet härmed afstyrkte
lagutskottet förslaget och riksdagen upptog ej heller denna punkt i sin
skrifvelse den 12 maj 1905.
C. S. Ars fattigvårdskommitté har föreslagit* att särskild fattigvårdsstyrelse
skall göras obligatorisk äfven för landsbygden. Till stöd härför
anföres följande:
»Mångfalden af de ärenden, som för närvarande hand
läggas
af våra kommunalnämnder — — — — kan icke annat än ofördelaktigt
inverka på deras arbetsprestationer. Fattigvården å landsbygden
lika väl som i städerna är af den betydelse och den omfattning, att
dess handhafvande icke bör få karaktären af en bifunktion tilldelad en
för annat ändamål vald korporation. Såsom skäl för den nuvarande bestämmelsen
har visserligen framhållits, att de män, hvilka äro vuxne
Reformlinjer sid. 75.
ett kommunalt förtroendeuppdrag, a eu del orter äro sa tå, att för den
händelse val af särskild fångvårdsstyrelse blefve obligatorisk, denna skulle
blifva identisk med kommunalnämnden, enär samma män skulle inväljas i
båda. Denna farhåga innebär dock eu betydlig öfverdrift. I den man
det kommunala arbetet blir mera specialiseradt, visar det sig nämligen
oftast, att för de olika grenarna lämpade personliga krafter lättare sta att
finna och i all synnerhet bättre utbilda sig för sin uppgift. Att en eller
annan för sin duglighet som kommunalman såsom oumbärlig ansedd man
skulle beredas plats både i kommunalnämnd och fattigvardsstyrelse är däremot
troligt, men är däremot intet som helst att erinra. Förutom det nu
nämnda skälet för att val af särskild fångvårdsstyrelse skall göras obligatoriskt
äfven för landsbygden, finnes ännu ett tungt vägande, nämligen
önskvärdheten af att kvinnor måtte mera allmänt väljas till ledamöter af
fångvårdsstyrelse.»
Principiellt sedt synes det kommittén riktigast, att kommunalnämnden,
hvars ledamöter naturligen utses med hänsyn till deras lämplighet för kommunalnämndens
egentliga uppgift att vara kommunens allmänna förvaltningsmyndighet,
ej skall på samma gång handhafva fattigvården. Äfven om
det ej som regel kan talas om någon speciell utbildning eller någon alldeles
särskild lämplighet för det ena eller andra af dessa områden, bör
det dock ej förnekas, att fattigvårdens rätta handhafvande på dess utöfvare
ställer vissa kraf, som den ene medborgaren fyller i högre grad
än den andre, hvarförutom en och annan person ej kommer i åtanke vid val
till ledamot af kommunalnämnden, ehuru han eller hon efter allas mening skulle
varit synnerligen lämplig till medlem af fattigvårdsstyrelsen. I all synnerhet
kan detta senare sägas gälla kvinnorna, hvilkas medverkan vid fattigvården
anses mer och mer oumbärlig. Det har sagts, att uti de allra minsta kommunerna
svårighet skulle möta att få lämpliga personer till ledamöter i flera kommunala
styrelser än de nu befintliga, men då intet hinder finnes att insätta
en och samma person, som därtill befinnes lämplig, i flera särskilda styrelser,
och för fattigvårdsstyrelsen en och annan, särskildt bland kvinnorna, är
att tillgå utöfver dem, som passa för andra styrelser, torde knappast brist
på lämpliga personer behöfva befaras. Äfven bör man härvid hafva i
åtanke, att ledamotskapet i fångvårdsstyrelse, då det ej längre är förenadt
med ledamotskap i kommunalnämnden, lättare kan förenas med ledamotskap
i t. ex. kyrkoråd, skolråd eller barnavårdsnämnd. Man har ock anmärkt,
att i de allra minsta kommunerna kommunalnämnden hade så litet
att göra, att dess ledamöters intresse skulle blifva betydligt minskadt,
10 — Fattiguurdslagstiftningen I. Afd. 2.
Antal ledamöter
i
fattigvårds
styrelsen.
11 §■
74
om de ej både fattigvården att ombesörja. För sådant fall torde man ju
kunna vänta sig, att nämndens ledamöter till stor del också inväljas i
fångvårdsstyrelse!!. Det skulle möjligen kunna tänkas, att man i någon
man begränsade föreskriften om obligatorisk fångvårdsstyrelse, så att kommuner,
hvilkas invånarantal understege t. ex. 500, ej behöfde tillsätta särskild
fångvårdsstyrelse eller att en kommun med ringa fattigvård kunde
etter Konungens befallningshafvandes bestämmande befrias därifrån. Med
hänsyn till ofvan antydda möjligheter att ordna frågan synes det kommittén
dock obehöflig! att införa några undantagsbestämmelser. Kommittén
har därför i förslaget infört föreskrift om att i hvarje fattigvårdssamhälle
skall finnas en särskild fångvårdsstyrelse.
Körande fångvårdsstyrelse^ organisation har kommittén i allmänhet
följt nu gällande bestämmelser, men i vissa afseenden kompletterat dessa.
Beträffande ledamöternas antal har förslaget bibehållit fattigvårdsförordningens
ståndpunkt, enligt hvilken det lägges i samhällets egna händer
att bestämma antalet, hvarigenom tillfälle gifves att taga hänsyn till hvad
som i hvarje särskildt samhälle kan anses erforderligt för ett riktigt handhafvande
af fattigvården. Såsom ett uttryck för hvad som härvid bör vara
det afgörande har förslaget upptagit hvad fattigvårdsförordningen uttryckligen
angifver i fråga om landet, nämligen samhällets vidd och folkmängd,
hvilket tydligen äfven bör gälla i fråga om stad. Likaledes upptager förslaget
föreskriften om ett minimiantal och har jämväl därvid bibehållit 3
för landet och 5 för stad. Antalet 3 för landskommunerna kan synas väl
litet och bör tydligen endast förekomma i undantagsfall. För de allra
minsta kommunerna med endast ett par hundratal invånare torde det dock
vara tillräckligt med 3 ledamöter, och svårigheter kunna kanske stundom
möta att få ett större antal lämpliga personer. Enligt hvad motiven
till fattigvårdsförordningen angifva, har minimitalet för stad satts högre,
enär föreskrift ej lämnats om suppleanter för ledamöter i fattigvårdsstyrelse
i stad. Ehuru lagförslaget utgår från att suppleanter skola utses äfven i
stad, har det likväl ej ansetts lämpligt att sätta minimiantalet ledamöter
för fattigvårdsstyrelse i stad lägre än nu gäller, då äfven de minsta
städerna* i folkmängd stå framom ett stort antal landskommuner.
* År 1910 hade Sigtuna lägsta invånarantalet, 669, om man bortser från Falsterbo, som
dock bildar fattigvårdssamhälle gemensamt med Skanör.
intet studium!»
dill att vissa
väljas till ledamot af
Gällande fattigvårdsförordning innehåller
kvalifikationer erfordras för att eu person må kunna
fångvårdsstyrelse. Det liar emellertid stundom ansetts tvifvelaktigt, huruvida
lagstiftaren verkligen haft för afsikt att här utesluta de kvalifikationer, som
gälla vid andra kommunala val. Motiven lämna icke någon upplysning
härom. Emellertid synes det vara i sin ordning, att eu ny lag innehåller
bestämda föreskrifter härom, och därvid bör också tagas i öfvervägande,
om
eJ
några begränsningar lämpligen skola äga ruin.
Därvid möter först och främst frågan, huruvida för valbarhet bör
fordras rösträtt i kommunens allmänna angelägenheter. Enligt nu gällande
bestämmelser uppställes sådan fordran uttryckligen endast för Stockholms
stad, där för ledamotskap i fattigvårdsnämnden kräfves rösträtt vid val af
stadsfullmäktige. Med hänsyn till naturen af uppdraget att vara ledamot
af fattigvårdsstyrelse, hvithet först och främst kräfver ett lifligt personligt
intresse för de uppgifter, som äro det hufvudsakliga, nämligen de
rent fattigvårdande, bör man tydligen ej fästa för stor vikt vid
kvalifikationer, som äro mindre af nöden iör fyllande af denna del af
uppgiften, och dit kan då anses höra den omständigheten om rösträtt
förefinnes eller icke. Uppställandet af rösträtt såsom villkor medför dessutom
i förevarande fall en alldeles särskild olägenhet, i det man därmed
i de flesta fall utestänger den gifta kvinnan från valbarhet, ehuru, enligt
hvad kommittén nedan skall vidare utveckla, hennes deltagande i fattigvårdsarbetet
ur skilda synpunkter måste anses vara af synnerlig vikt.
Kommittén har därför icke uppställt kraf på rösträtt i kommunala angelägenheter
såsom valbarhetsvillkor för ledamotskap i fattigvårdsstyrelse.
För Stockholm kommer en föreskrift härom i fattigvårdslagen icke
att utöfva något inflytande, enär regler för valbarhet till fattigvårdsnämnden
gifvits i en särskild författning, Kungl. förordningen rörande kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862, 38 §. Det har varit ifrågasatt
att föreslå ändring i nämnda författning, men kommittén har ej ansett sig
höra framlägga något sådant förslag, då frågan synbarligen bör bedömas
med särskild hänsyn till de kommunala förhållandena i allmänhet i huf
-
vudstaden.
Då kommunallagarna för valbarhet till där angifna uppdrag kräfva
uppnådd ålder af 25 år, synes det kommittén lämpligt att äfven i förevarande
fall uppställa eu dylik fordran. Det torde ej kunna anföras
några afgörande skäl att i detta afseende göra skillnad mellan ledamot af
fattigvårdsstyrelse och af t. ex. kommunalnämnd. Den erfarenhet och
Villkor för
valbarhet.
12 §.
76
mognad i omdömet, som ansetts böra kräfvas i det senare fallet, torde vara
af enahanda betydelse för fattigvårdsstyrelsen.
Valbarhet8 1871 års fattigvårdsförordning i dess ursprungliga lydelse innehöll
intet stadgande, som uteslöt kvinna från valbarhet, men den allmänna
åsikten synes hafva varit, att kvinna ej var valbar. Vid 1887 års
riksdag gjordes af enskild motionär framställning om en sådan ändring af
förordningen, att behörighet att väljas till ledamot af fångvårdsstyrelse
jämväl måtte tillkomma kvinna. Denna framställning bifölls af riksdagen,
som i skrifvelse den 18 juni 1887 anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes låta
utarbeta förslag till sådan ändring i gällande lagstiftning, att hinder icke
mötte för i kommunala angelägenheter röstberättigad kvinna att såväl i
stad som på landet inväljas till ledamot af fångvårdsstyrelse, där denna
å landet icke utgjordes af kommunalnämnd. De myndigheter, som hördes
öfver riksdagens skrifvelse, voro af delade meningar i fråga om behofvet
och nyttan af ändringen, men Kungl. Maj:t anslöt sig till riksdagens åsikt
och framlade vid 1889 års riksdag förslag till sådan ändring i 15 §
fattigvårdsförordningen att jämväl kvinna kunde utses till ledamot i fattigvårdsstyrelse,
dock med rätt för henne att när som helst afsåga sig
uppdraget. Propositionen afstyrktes af lagutskottet efter en ingående motivering,
men riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag, hvarefter ändringen
infördes genom Kungl. förordningen den 22 mars 1889.
Vid riksdagen år 1902 motionerade två ledamöter af andra kammaren
om ett sådant tillägg till 15 § fattigvårdsförordningen, att äfven gift kvinna
måtte förklaras vara valbar till ledamot af fångvårdsstyrelse. Därvid anfördes,
att 1889 års författning och de förhandlingar, som föregått densamma,
ej angåfve, att därvid undantag skulle vara gjordt för gifta kvinnor,
samt att det understundom inträffat, att gift kvinna invalts i fångvårdsstyrelse,
men att i allmänhet den svenska lagstiftningens oklara innehåll
rörande gift kvinnas rättsliga ställning föranledt, att man, i brist på
ett uttryckligt stadgande, ej tilltrott sig att kunna tillerkänna henne valbarhet.
Angelägenheten af att använda kvinnor i fattigvårdens tjänst
hade, enligt hvad motionärerna vidare framhöllo, på senare tider blifvit
allt mera insedd, men fördelarna häraf kunde ej fullt vinnas, så länge
just gifta kvinnor med sin mången gång rika erfarenhet voro utestängda
från att komma i fråga, hvilket särskildt i städerna ofta framstått som
en stor olägenhet.
77
Lagutskottet (utlåtande nr 27) afstyrkte motionen och anförde till
stöd hår för bland annat följande:
»Vid öfvervägande, huruvida det vore önskvärd!, att valbarheten i berörda
afseende utsträcktes jämväl till gifta kvinnor, bar utskottet ansett sig icke sakna
grund för den uppfattningen, att, äfven om undantag finnas, ledamotskap i
fattigvårdsstvrelse dock är ett verksamhetsfält, som i allmänhet icke särdeles
väl lämpar “ sig för den gifta kvinnan och den henne i öfrigt tillerkända rättsställning.
De mångahanda uppgifter, innefattande en ej oväsentlig del af den
kommunala förvaltningen, hvilka tillhöra denna styrelse, lära endast jämförelsevis
sällan på ett fullt lyckligt sätt låta sig förena med uppfyllelsen af andra
plikter, hvilka i allt fall torde höra erkännas stå den gifta kvinnan närmare
och vara af än större betydelse. Betänklighet vållas dessutom af det förhållandet,
att fångvårdsstyrelse har åt sig öfverlåten förvaltningen af egendom af
ofta ganska ansenligt värde samt såväl på den grund som ock i öfrigt mången
gång iklädes ej obetydliga förbindelser, för hvilkas fullgörande ledamöterna gemensamt
ansvara. De ekonomiska förpliktelser, som alltså ingå i förevarande
uppdrag, synas ej stå väl tillsammans därmed, att dylik ansvarighet kan utkräfvas
af "gift kvinna endast under den icke så särdeles vanliga förutsättningen,
att i boet finnes egendom, hvaröfver hon äger råda. Det torde så mycket mindre
höra anses välbetänkt att låta henne sålunda öfvertaga eu ansvarighet, hvilken
hon ofta nog icke kunde fylla, som hennes oförmåga härutinnan skulle kunna
komma att blifva till skada för dem, hvilka med henne dela ansvarigheten utan
att hafva ägt beslutanderätt i fråga om uppdragets öfverlämnande åt henne.
Utskottet föreställer sig ock, att gifta kvinnors inväljande i fattigvårdsstyrelse
icke gärna kan vara af något större och allmännare behof påkalladt.
Med allt erkännande af den betydelsefulla och välsignelserika verksamhet som
kvinnan, såväl den gifta som den ogifta, utöfvar i fattigvårdens tjänst, vill
nämligen utskottet hålla före, att, liksom denna verksamhet hittills i det vida
öfvervägande antalet fall icke stått i samband med ledamotskap i fångvårdsstyrelse,
det kvinnliga intresset och den kvinnliga fallenheten för ifrågavarande
ädla uppgift fortfarande skola till fattigvårdens bästa kunna komma till sin
fulla rätt utan någon vidgad befogenhet i förberörda hänseende. Erfarenheten
visar, hurusom bland de många skiljaktiga bestyr, som tillhöra fattigvården,
vissa företrädesvis äro lämpade för kvinnorna samt af dem omfattas med förkärlek
och framgång. Särskildt i de större städerna, där fattigvårdsfrågan är
mest svårlöst, hafva för sådan kvinnlig verksamhet bildats organisationer, hvilka
vid sidan af eller underordnade de officiella fattigvårdsmyndigheterna inlagt
mycken förtjäust i arbetet för fattigvården. I de fall, då härutöfver kvinnlig
medverkan kan vara erforderlig äfven inom själfva fattigvårdsstyrelserna, lärer
den redan nu medgifna rätten att till sådant uppdrag utse ogift kvinna åtminstone
i regel vara till fyllest.»
En ledamot af utskottet reserverade sig och fem andra ledamöter förklarade
sig i hufvudsak instämma med honom. Reservanterna föreslogo
en skrifvelse till Kungl. Maj:t med anhållan att Kungl. Maj:t måtte låta
78
utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af gällande
lagstiftning om kvinnas valbarhet till fångvårdsstyrelse, att dylik
befogenhet otvetydigt måtte tillkomma äfven gift kvinna. Ur motiveringen
till reservationen torde här böra anföras följande:
»Utskottets framhållande af farhågor för att de gifta kvinnorna genom
motionärernas förslag utsättas för kollisioner med plikter, som stå dem närmare,
ar väl att allt för långt ingripa med sin omtanke i de enskildas själfbestämningsrätt.
I detta atseende bör vara till fyllest att öfverlåta åt väljarne och föreslagna
styrelsemedlemmar att själfva bedöma lämpligheten af valet, hvilket ju
ock är händelsen vid val till rnåDga blott för män tillgängliga förtroendeuppdrag,
där annars ett sådant förutseende från lagstiftarens sida, som af utskottet
ifrågasatts, kanske ännu mer skulle varit på sin plats. Det är ju ej heller meningen,
att gifta kvinnor i allmänhet skola påtvingas medlemskap i fattigvårdsstyrelser.
Här gäller det blott ett fåtal befattningar, som dessutom enligt sakens
natur företrädesvis komma att eftersträfvas af sådana gifta kvinnor, hvilka
väsentligen fullgjort och afslutat de mest maktpåliggande af de plikter, utskottet
frammanat mot motionen, och just därför äga rikaste lifserfarenheter och på
samma gång god ledighet att omsätta dessa till gagn äfven för det allmänna.
Då vidare lagen med rätta öfverlänmat åt väljarne att själfva bedöma, i
hvad mån manliga samt ogifta kvinnliga ledamöters privatekonomiska förhållanden
böra vid inval i fattigvårdsstyrelser komma under bedömande, så synes
annat förutseende i detta afseende icke heller erfordras vid inval af gifta kvinnor.
Vid valen tages väl ock i allmänhet hänsyn företrädesvis till skickligheten
till befattningen, hvaremot man mindre ofta eller aldrig hör talas om att farhågor
för förskingring af anförtrodda medel föranleda till framställandet såsom
eu hufvudsaklig fordran, att alla styrelseledamöterna skola äga afsevärda ekonomiska
tillgångar. Erfarenheten visar för öfrigt, att gifta kvinnor, som haft
någon förmögenhet under egen förvaltning, ofta pläga intressera sig för allmänna
angelägenheter och gärna mottaga allmänna uppdrag. Det föreligger
därför ej större sannolikheter för att manliga samt ogifta kvinnliga styrelseledamöter
skola i medeltal befinnas mera ekonomiskt vederhäftiga än gifta kvinnor,
som kunna ifrågakomma till inval.
Slutligen synes utskottet vilja framhålla, hurusom det särskildt är antingen
det frivilliga enskilda eller ock det underordnade offentliga arbetet i fattigvårdens
tjänst, som lämpar sig för kvinnorna i allmänhet, då däremot den
verksamhet, som därjämte är förenad med makt och myndighet, helst bör vara
männen förbehållen. L tskottet lämnar här till eu början obesvaradt, hvarför
icke förstnämnda göromål, med hvilka utskottet gärna ser gift kvinna sysselsatt,
skulle enligt utskottets mening lika väl som medlemskap i en fångvårdsstyrelse
inkräkta på hennes familjeplikter. Men utskottet har vidare härigenom
i själfva verket brutit stafven öfver den lagstiftning, hvarigenom kvinna lämnades
tillträde till sådan styrelse. Denna lagstiftning förutsatte nämligen just
såsom eu angelägenhet af vikt, att kvinnans insikter och erfarenheter på ifrågavarande
område måste för att komma till sin fulla rätt beredas tillfälle att
göra sig gällande äfven i själfva ledningen och vid frågornas slutliga afgörande.
»
Vid frågans behandling i kamrarna uppstod eu liflig diskussion, särskilt
i första kammaren, diir vid anställd votering dock reservationen
antogs. T andra kammaren bifölls reservanternas förslag utan votering.
Riksdagens skrifvelse i ämnet, dagtecknad den 12 april 1902, innehaller
i hufvudsak de ofvan åberopade, ur motionen anförda skälen. Därjämte
ifrågasättes i skrifvelsen, huruvida ej följdriktigheten påkallar, att i sammanhang
med denna fråga äfven tages under öfvervägande angelägenheten
af att bereda gift kvinna uttrycklig valbarhet till Stockholms stads fattigvård
snäin 11 d genom ändring i den för Stockholm gällande särskilda författningen.
Riksdagens skrifvelse remitterades af Kungl. Maj:t till kammarrätten,
som infordrade yttranden från öfverståtliållarämbetet och Konungens befallningshafvande.
Nästan alla de hörda myndigheterna anse, att giit
kvinna bör vara valbar, och många hålla före, att hon redan är det enligt
gällande stadganden. Endast Konungens befallningshafvande i Alfsborgs
län afstyrker bifall till riksdagens framställning, under uttalande däraf,
att det icke bör utan trängande skäl ifrågasättas att taga den gifta kvinnan
från verksamheten i det egna hemmet samt att det för den offentliga
fattigvårdens handhafvande icke förefinnes något verkligt behof åt den
gifta kvinnans medverkan. En ledamot af kammarrätten bär instämt häri.
Somliga myndigheter vitsorda uttryckligen vikten af den gifta kvinnans
inväljande och framhålla, att några farhågor i angifna afseende ej föreligga,
då den gifta kvinnan bör vara berättigad att när som helst afsåga
sig uppdraget. Men om man alltså i allmänhet är ense i liutvudsaken,
spörjes dock åtskillig tvekan om huru lagstiftningen skall ordnas. Deuna
tvekan afser dels den omständigheten, att kvinnan står under mannens
målsmansskap dels frågan huru det skall ställas med hänsyn till den gifta
kvinnans ansvarighet för medelsförvaltningen. Det har därvid framhållits,
att hon såsom ledamot af fattigvårdsstyrelsen komme att deltaga i förvaltningen
af de styrelsen anförtrodda medel och jämlikt 19 § fattigvårdsförordningen
vore ansvarig för denna förvaltning, men att hon ej ägde
samma oinskränkta rättighet att förfoga öfver sin egendom som andra
kvinnor samt att det vid sådant förhållande vore nödvändigt att stadga,
huru förfaras skulle, i händelse den gifta kvinnan komme att för sin förvaltning
häfta i uppbördsbrist eller annan gäld. Den omständigheten att
stadgandet om ansvar för förvaltningen i 19 § icke anpassats för den
BO
gifta kvinnan anses af flera myndigheter hafva föranledt den uppfattningen
att hon ej är valbar. Det betonas dock också, att vid val naturligen
afseende företrädesvis fästes vid personliga egenskaper och mera
sällan vid förmögenhetsförhållanden.
För ett tillfredsställande ordnande af frågan om den gifta kvinnans
ansvarighet hafva olika utvägar föreslagits. Somliga Konungens befallningshafvande
tänka sig saken ordnad genom eu ändring i lagstiftningen
om makars egendomsgemenskap. Öfverståtkållarämbetet, som anser, att
en dylik förändring bör undvikas, har föreslagit, att i fattigvårdsförordningen
inryckes en bestämmelse därom, att gift kvinna, som blifvit
vald till ledamot i fattig vårdsstyrelse, ej får taga inträde i densamma,
med mindre mannen förklarat den gäld, hon i sin förvaltning kunde
ådraga sig, vara att anse såsom gäld gjord i äktenskapet med mannens
samtycke, så att 11 kap. 4 § giftermålsbalken blefve tillämplig å
densamma. Ställningen i förmögenhetsrättsligt afseende blefve då densamma,
som om mannen själf blifvit vald, och full likställighet med andra
till ledamöter i fångvårdsstyrelse valbara samhällsmedlemmar komme sålunda
att blifva beredd den gifta kvinnan.
Konungens befallningshafvande i Västmanlands län utgår från att
valbarhet tinnes enligt gällande lag samt framhåller, att om gift kvinna,
som ej förfogar öfver enskild egendom, blifvit af ett samhälle insatt i dess
fattigvårdsstyrelse, ett sådant val ej hade annan verkan i fråga om ansvarigheten,
än att denna ökades för de öfriga ledamöterna, samt att ett
samhälle, som i sin fattigvårdsstyrelse insatt uteslutande gifta kvinnor utan
enskild egendom, hvaröfver de ägde förfoganderätt, därmed faktiskt fritagit
fattigvårdsstyrelsen från ifrågavarande ansvarighet. Konungens befallningshafvande
i Stockholms län anser befintlig tvekan böra undanrödjas
genom införande i 19 § fattigvårdsförordningen af ett i allt fall behöflig!
stadgande rörande omfattningen af gift kvinnas skyldighet att gemensamt
med öfriga ledamöter i fattigvårdsstyrelsen ansvara för de. medel, som
styrelsen haft under sin förvaltning, hvilken skyldighet i de flesta fall
vore illusorisk, enär hustru ansvarade allenast med egendom, hvaröfver
hon själf ägde råda, men sådan egendom endast undantagsvis förekomme.
Konungens befallningshafvande i Älfsborgs län, som afstyrker bifall till
riksdagens skrifvelse, uttalar därvid, att om gift kvinna förklaras valbar,
därmed bör förbindas villkoret att hon ej är befogad att mottaga
ledamotskapet, med mindre mannen samtycker därtill. Konungens befallningshafvande
i Norrbottens län framhåller slutligen angelägenheten af att de
si
faror och olägenheter, som kunna uppstå för familjen och familjens målsman
genom gift kvinnas inväljande i fångvårdsstyrelse, blifva tillräckligt
beaktade samt föreslår, att mannens tillstånd bör inhämtas före valet eller att
mannen åtminstone förklaras berättigad att när som helst frånsåga hustrun
uppdraget.
Kammarrätten anser lagändring höra äga rum för att undanrödja
tvekan i förevarande hänseende, hvilken tvekan enligt dess förmenande
hufvudsakligen berott på att i 19 § ej särskilt angifvits, huru vidsträckt
ansvarighet gift kvinna, som inträdt som ledamot i fångvårdsstyrelse,
därmed ikläder sig och makarnas gemensamma bo. En sådan ändring
borde dock, enär det vore erforderligt, att ansvarigheten, äfven då gift
kvinna invaldes, kunde göras gällande mot makarnas gemensamma tillgångar,
åtföljas af föreskrift därom, att gift kvinna ej får vara ledamot
af fångvårdsstyrelse, med mindre hon äger utfästelse från mannen att
gäld, som hon i sådan egenskap ådrager sig, är att anse såsom gjord
med mannens samtycke. Mannens rätt att vägra en sådan utfästelse eller
att återkalla densamma torde endast undantagsvis komma till begagnande.
Kammarrätten finner det däremot obehöflig! att, såsom från ett par håll
föreslagits, föreskrifva, att man och hustru ej samtidigt få vara ledamöter
i samma fångvårdsstyrelse eller att endast en viss kvotdel af fattigvårdsstyrelsesens
ledamöter får utgöras af gifta kvinnor.
Uti en till Kungl. Maj:t ingifven skrifvelse af den 30 april 1905 har
Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt framhållit betydelsen af den
gifta kvinnans inväljande i fångvårdsstyrelse och hemställt, att riksdagens
förslag i ämnet snarast möjligt måtte behandlas.
Kommittén har vid infordrande af uppgifter rörande fattigvården äfven
gjort förfrågan om kvinnors inväljande i fattigvårdsstyrelse. Af de
uppgifter, som till kommittén inkommit från fattigvårdsstyrelserna, framgår,
att under år 1907 sammanlagdt 94 kvinnor, däraf 37 gifta, varit
ledamöter i fattigvårdsstyrelse (i 17 landskommuner 34 ledamöter, däraf
19 gifta, samt i 32 stadskommuner 60 ledamöter, däraf 18 gifta).
Önskvärdheten af att den gifta kvinnan vinner en oomtvistad valbarhet
till ledamot af fattigvårdsstyrelse synes kommittén numera vara så
pass allmänt erkänd, att något ytterligare skäl därför ej lärer behöfva framdragas.
Kommittén vill härvid allenast erinra därom, att, på sätt kommittén
föreslagit, valbarheten bör förbindas med oinskränkt afsägelserätt.
I fråga om den gifta kvinnans ansvarighet inom fattigvårdsstyrelsen
11 — Fottigvnnhlagstiftnivgen I. Afd. *2.
torde att börja med böra klargöras innebörden af den ansvarighet, som i
allmänhet åligger ledamöter i fattigvård sstyrelse.
Enligt 19 § fattigvårdsförordningen ansvarar hvarje ledamot i fattigvårdsstyrelsen
»gemensamt med de öfriga för de medel styrelsen under
sin förvaltning haft». Förevarande förslag har, såsom längre fram
kommer att omnämnas, ej velat göra någon ändring häri och därvid
utgått frän den uppfattningen att ledamöterna i styrelsen hafva lika del
i ansvaret så att, om brist uppkommit, de ansvara hvar för sin andel
efter hufvudtalet, men ej mera. Om en ledamot af styrelsen ej kan ersätta
sin andel i eu uppkommen brist, blir detta kommunens förlust.
^ id inval af en ledamot kan samhället ej skaffa sig trygghet för att
han eller hon alltid skall kunna svara för en dylik förlust. Utom det
att valet i första rummet bör taga hänsyn till duglighet och intresse för
uppdraget, är det ej gärna möjligt att för kommunen skaffa sig någon
absolut säker kännedom om den enskildes betalningsförmåga, hvarjämte
risken kan ökas efter valet. Att för hvarje fall skaffa sig nödiga garantier
i form af borgen eller försäkringar kan ej heller lämpligen fordras och
skulle kanske ej heller bli tillfyllest, då det kan gälla större belopp.
I afseende å den gifta kvinnans ansvarighet i detta afseende, tillkommer
ju, att hennes förvaltningsrätt beträffande hennes egendom i allmänhet
är inskränkt genom mannens målsmansrätt. På grund af stadgandena
i 11 kap. giftermålsbalken synes det, som om en gift kvinna,
hvilken valts till ledamot af fattigvårdsstyrelse, skulle för gäld, som hon
därvid kan ådraga sig, svara allenast med egendom, hvaröfver hon äger råda.
Då sådan egendom i regel ej förefinnes, kan ansvarigheten ej göras praktiskt
gällande, äfven om hustrun har annan egendom, vare sig denna består
i giftorätt eller enskild egendom under mannens förvaltning. Det torde ej
kunna bestridas, att det ligger en viss oegentlighet därutinnan, att en ledamot,
som verkligen har tillgångar, sålunda blir befriad från ansvarighet.
Någon afsevärdare praktisk betydelse torde detta dock knappast kunna
anses hafva.
Efter det kommittén fått denna fråga till sig öfverlämnad, har emellertid
tillkommit en omständighet, som torde vara afgörande för behandlingen i lagstiftningen,
åtminstone för närvarande, af detta spörsmål. Det har nämligen
vid de förändringar, som genom lagen den 26 maj 1909 ägde rum i kommunalförfattningarna,
rörande valbarhet till ordförandeskap i kommunalstämma,
ledamotskap i kommunalnämnd m. m. stadgats, att gift kvinna,
som är röstberättigad, ej på den grund att hon står under mannens måls
-
83
manskap är obehörig att utöfva dylika uppdrag.Något ordnande af frågan
om gift kvinnas ansvarighet för förvaltningen, då hon inträder i t. ex.
kommunalnämnd, kyrkoråd eller skolråd, ägde därvid ej rum. Det lärer
då ej vara skäl att för ledamotskap af fattigvårdsstyrelse göra någon
afvikelse från det sålunda följda tillvägagångssättet. Gift kvinnas ansvarighet
för medelsförvaltningen är alltså enligt förslaget lika med hvarje
annan ledamots. Huruvida och i hvilken omfattning den i ett visst
gifvet fall kan göras gällande, blir beroende på civillagens bestämmelser
i detta ämne.
Härmed torde ock utan vidare få anses förfallet förslaget om, att äkta
makar ej borde få samtidigt vara ledamöter i samma fattigvårdsstyrelse.
Hvad ansvarigheten för sådant fall beträffar, synes det kommittén uppenbart,
att gent emot fattigvårdssamhället och de öfriga medlemmarna i styrelsen
en hvar af makarna svarar för sin del efter hufvudtalet. :— Äfven
yrkandet att endast eu viss kvotdel af medlemmarna i fattigvårdsstyrelse
skulle få vara gifta kvinnor, synes kommittén ej böra föranleda till någon
föreskrift i lagen, utan bör det ankomma på samhället att vid val af fattigvårdsstyrelse
själf vaka öfver att samhällets intressen blifva behörigen
tillgodosedda.
Enligt hvad förut framhållits, är antalet kvinnor, som hittills invalts i
fattigvårdsstyrelserna, tämligen obetydligt; år 1907 tunnos kvinnor allenast
i 49 fattigvårdsstyrelser och till antal af 94. Styrelsen för svenska fattigvårdsförbundet
har i en till kommittén ställd skrifvelse af den 13 februari
1908 hemställt, att kommittén måtte taga i öfvervägande, huruvida icke i
eu blifvande fattigvårdslag borde inflyta ett stadgande därom, att vid val åt
fattigvårdsstyrelse skall tillses, att minst en ledamot är kvinna. C. S. A:s
fattigvårdskommitté* har förordat, att minst en ledamot och minst en
suppleant skall vara kvinna. Därvid har särskildt framhållits, att understödstagarna
till största delen utgjordes af kvinnor och barn, att sjukvård
i stor utsträckning inginge i fattigvårdens uppgift, samt att kvinnors deltagande
i arbetet i ökadt omfång vore af nöden, men att detta ej syntes
kunna komma till stånd, med mindre lagen föreskrefve kvinnas inväljande
såsom ovillkorligt.
Kommittén har emellertid icke ansett sig böra tillgripa en sådan utväg
som den föreslagna. Helt visst gagnas fattigvårdsarbetet bäst däraf, att
samhällena hafva full frihet vid val af ledamöter, så att den lämpliga
1 ''isst antal
kvinnliga
ledamöter.
Keformlinjer, sid. 76 och 78.
84
Förbud föivissa
befattningshafvare
att vara ledamöter.
12 § (forts.).
personen kan väljas, oafsedt kön. Skulle lagen utstaka grunder härvidlag,
kan det ifrågasättas att äfven i öfrigt föreskrifva regler för styrelsens sammansättning;
sålunda skulle det tvifvelsutan vara ett önskemål, att kroppsarbetare
i större utsträckning invaldes. Det torde dock vara lämpligast
att ej härvid binda fattigvårdssamhället. Till äfventyrs skulle det också
kunna inträda, att i mindre kommuner vid något tillfälle lämplig kvinna
ej stode till förfogande. En naturlig konsekvens af ett dylikt stadgande
blefve också, att kvinna ej utan giltigt skäl finge afsäga sig uppdraget, en
konsekvens, som kommittén för den gifta kvinnans del ej ansett sig böra taga.
Att under sådana förhållanden införa ett dylikt stadgande torde så mycket
mindre vara nödigt, som uppfattningen om angelägenheten af kvinnans
anlitande i fattigvårdens tjänst, både genom inval i fattigvårdsstyrelse och
eljest, numera torde hafva trängt så igenom, att man, när en lämplig kandidat
finnes, ej lärer tveka att invälja henne.
Rörande förbud för vissa tjänstemän eller befattningshafvare att bekläda
uppdraget som ledamot af fattigvårdsstyrelse, har fattigvårdsförord''
ningen ej något uttryckligt stadgande. Ifrågasättas kan, om ej här strängt
taget borde gälla i hufvudsak detsamma, som stadgats beträffande ledamöter
i kommunalnämnd eller stadsfullmäktige. Enligt 41 § i Kungl. förordningen
om kommunalstyrelse å landet sådant detta lagrum lyder i lag den 6 juni
1912 må följande personer »med hänsikt till deras ämbets- eller tjänstemannaställning,
icke vara ledamöter i kommunalnämnd, nämligen: landshöfding,
domhafvande i orten, kronofogde, länsman eller af kommunen tillsatt
och aflönad tjänsteman eller betjänt, som i och för sin befattning är inför
nämnden redovisning skyldig». Och 29 § af Kungl. förordningen om kommunalstyrelse
i stad innehåller ett motsvarande stadgande, enligt hvithet
följande personer ej få vara stadsfullmäktige, nämligen »landshöfding, landssekreterare,
landskamrerare, magistratspersoner, tjänstemän och betjänte vid
magistraten, allmän åklagare, äfvensom de tjänstemän och betjänte, livilka
äro vid stadens drätsel eller andra dess förvaltande verk anställde och för
sin befattning redo skyldiga.»
Exempel saknas icke på att en del af de i nämnda lagrum omförmäla
tjänstemän erhållit och under många år till allmän belåtenhet innehaft
uppdrag att vara ledamöter af fattigvårdsstyrelse. Det skulle därför
leda till en minskning i möjligheterna att erhålla lämpliga personer i fattig■vårdsstyrelserna,
om de för val till ledamot af kommunalnämnd och af
stadsfullmäktige gällande regler skulle tillämpas äfven vid val af ledamöter
85
i fattig vårdsstyrelse. A andra sidan kan det dock beträffande några af
de uppräknade ämbets- och tjänstemännen sägas, att de icke lämpligen
böra vara ledamöter af fattigvårdsstyrelse. Detta torde i första rummet
gälla landshöfding, landssekreterare och landskamrerare, Indika ä ämbetets
vägnar hafva att besluta i mål och ärenden rörande fattigvård. Likaledes
intaga kronofogde och länsman för kommunerna inom sina distrikt eu
ställning, som gör, att de böra vara uteslutna; särskildt gäller detta
länsman, som har att göra undersökningar om hemortsrätt och om försörjningspliktigs
försörjningsförmåga m. m. Kommittén har därför föreslagit,
att landshöfding, landssekreterare och landskamrerare ej få vara ledamöter
eller suppleanter i fattigvårdsstyrelse, äfvensom att kronofogde och länsman
ej få inväljas i fattigvårdsstyrelse inom deras distrikt. Hvad här sagts
om kronofogde och länsman kan i viss mån sägas gälla om magistratsledamot,
polismästare och stadsfiskal för stadens del, men förhållandena äro
dock något annorlunda beträffande dessa, och kommittén har därför ej
ansett förbud böra uppställas mot deras inväljande.
Vidare har af kommittén föreslagits, hvad väl redan nu torde vara eu
allmänt iakttagen grundsats, att kommunal tjänsteman, hvilken för sin befattning
är redovisningsskyldig inför fattigvårdsstyrelsen, icke må vara
ledamot eller suppleant i samma fattigvårdsstyrelse. Att utesluta jämväl
tjänstemän och betjänte vid andra kommunens förvaltande verk synes ej
vara af behofvet påkalladt, utan bör samhället själft få afgöra, huruvida
dessa böra inväljas i fattigvårdsstyrelsen.
Beträffande vilkoren i öfrigt för behörighet att vara ledamot eller suppleant
i fattigvårdsstyrelse, har i förslaget hänvisats till hvad som gäller å
landet om ledamot i kommunalnämnd och i stad om stadsfullmäktig. Härmed
afses de i kommunalförfattningarna upptagna allmänna kvalifikationerna
för innehafvandet af ifrågavarande uppdrag och uteslutas alltså
härigenom: den som icke råder öfver sig och sitt gods, den som är försatt
i konkurs, den som är förlustig medborgerligt förtroende, samt den som
är förklarad ovärdig att inför rätta föra annans talan eller att i rikets
tjänst vidare nyttjas.
I fråga om rätt att afsäga sig uppdraget att vara ledamot eller suppleant
i fattigvårdsstyrelse hänvisar förslaget likaledes till stadgandena rörande
ledamot af kommunalnämnd och stadsfullmäktige; dock har därvid
gjorts den ändringen, att kvinna, som blifvit utsedd till ledamot eller suppleant,
endast om hon är gift, är berättigad att när som helst afsäga sig uppdraget.
Afsägelserätt
m. in.
12 § (forts.).
8G
Af C!. S. A:s fattigvårdskommitté kar föreslagits, att i allmänhet
samma bestämmelser borde gälla för kvinna som för man samt att kvinna
alltså ej af hvilken orsak som helst eller utan uppgifvande af orsak skulle
äga att afsåga sig ifrågavarande uppdrag. Det borde i stället helt allmänt
kunna stadgas, att den kunde afsåga sig uppdraget, som af befattning
eller annan giltig orsak vore förhindrad att fullgöra detsamma, med
rätt för samhället att pröfva, om orsaken kunde anses giltig eller ej.
Hvad beträffar den gifta kvinnan, synes det kommittén ej gärna kunna
undvikas att förbehålla henne en ovillkorlig afsägelserätt, så att hon ej
tvingas att angifva skälen för sin afsägelse och ställa giltigheten af dem under
kommunalrepresentationens debatt. Yäl kunde man kanske därvid se någon
skillnad mellan den gifta kvinna, som har minderåriga barn i hemmet, och
den, kvilkens barn redan lämnat hemmet eller hvilkens äktenskap vore
barnlöst, men det torde ej vara lämpligt att i lagen söka gradera den ena
och den andra husmoderns möjligheter att fylla värfvet. Hvad däremot
angår den ogifta kvinnan, synes det icke böra föreligga hinder för henne
mer än för mannen att åtaga sig ett offentligt uppdrag af sådan beskaffenhet
som förevarande. Detta jämte hänsyn till behofvet af kvinnliga
krafter i fattigvårdsstyrelserna har föranledt kommittén att icke härutinnan
förbehålla henne någon undantagsställning.
Hörande tjänstgöringstid och afgång hänvisas likaledes till kommunalförfattningarna.
hyrkohmles Enligt gällande fattigvårdsförorduing (10 § 3 mom.) är »kyrkoherden
t fattigvårds- eller den hans ställe företräder» »berättigad att i de inom pastoratet för
styrelse, fattigvårds handhafvande utsedda styrelsers förhandlingar och beslut del13
§■ taga». På grund af föreskriften i 43 § i Kungl. förordningen om kommunalstyrelse
på landet, sådan denna lydde, innan den ändrades genom
lagen den 13 juni 1913, hade kyrkoherden eller hans ställföreträdare
också rätt att deltaga i kommunalnämndens förhandlingar och beslut. Från
skilda håll framställdes emellertid yrkanden om borttagande af denna kyrkoherdens
själfskrifvenhet. Sålunda anförde vid riksdagen år 1911 en motionär
i andra kammaren, att denna själfskrifvenhet under gångna tider kanske
varit både befogad och önskvärd, men att de kommunala myndigheternas
förmåga, insikter och intressen numera i allmänhet vore fullt tillräckliga,
hvadan ingen borde få deltaga i deras öfverläggningar och beslut utan att
vara vald ledamot. Han föreslog därför upphäfvande af de båda nämnda
lagrummen. Konstitutionsutskottets majoritet afstyrkte ändringen af 43 § i
Kungl. förordningen om kommunalstyrelse på landet, hvaremot eu minoritet
föreslog sådan ändring, att kyrkoherde skulle vara berättigad deltaga i
ärenden, som anginge fattigvård eller åtgärder för sedlighet inom kommunen.
Första kammaren biföll utskottets hemställan och andra kammaren
godkände den nämnda reservatiouen, hvadan frågan förföll. Lagutskottet
åberopade i sitt utlåtande öfver motionen om ändring af 10 § 3 mom. fattig
vårdsförordningen, att riksdagens kamrar genom nyssnämnda beslut
sakligt sedt besvarat äfven den till lagutskottet hänvisade frågan ocli
hemställde, att denna motion ej måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd; och denna hemställan bifölls utan debatt.
Vid riksdagen år 1913 föreslog Kungl. Maj:t, att 43 £ i Kung!, förordningen
om kommunalstyrelse på landet måtte erhålla följande lydelse:
»Kyrkoherden eller den, hans ställe företräder, är berättigad att i sådana
ärenden, som angå fattigvård, barnavård eller åtgärder för sedlighet, deltaga
i kommunalnämndens öfverläggningar och beslut». Motionsvis framfördes
yrkande att kyrkoherden ej skulle få deltaga i besluten. Riksdagen
godkände propositionen, hvarefter lag i ämnet utfärdades den 13 juni 1913.
Kommittén delar uppfattningen att kyrkoherden eller hans ställföreträdare
böra vara berättigade att deltaga i vederbörande kommunalmyndighets
öfverläggningar och beslut i ärendeu angående fattigvården och kar
därför bibehållit gällande fattigvårdsförordnings stadgande härom. Ehuru
enligt kommitténs förslag kommunalnämnden ej vidare skall utgöra fattigvårdsstyrelse,
har kommittén ej ansett någon ändring i 43 § i Kungl.
förordningen om kommunalstyrelse på landet behöflig, utan synes detta lagrum
kunna utan olägenhet bibehållas vid sin nuvarande lydelse.
I vissa fall kan tvekan äga rum rörande frågan, hvilken prästman
skall vara ledamot af fattigvårdsstyrelsen, nämligen om ett pastorat består
af flera kommuner eller om i ett fattigvårdssamhälle finnas derå kyrkoförsamlingar.
I förra fallet har kommittén ansett riktigast, att kyrkoherden
eller hans vikarie, vice pastor, bibehåller sin ställning af själfskrifven
ledamot i fattigvårdsstyrelserna inom pastoratet; dock att, om i annexförsamling
komminister dnnes anställd, denne eller hans vikarie äger inträda
som ledamot af fattigvårdsstyrelsen, när kyrkoherden ej själf är tillstädes.
Åtskilliga af våra större städer omfatta dera territoriella kyrkoförsamlingar
med olika kyrkoherdar. Där uppstår alltså frågan, om alla kyrkoherdarna
skola vara ledamöter af fattigvårdsstyrelsen eller huru man bör
fördela detta uppdrag mellan dem. För hufvudstadens del bär denna fråga
ordnats så, att ingen af kyrkoherdarna är själfskrifven i den centrala sty
-
relsen, fattigvårdsnämnden — dock brukar någon af dem väljas till ledamot
eller suppleant af nämnden — hvaremot kyrkoherde är själfskrifven ledamot
uti den särskilda fångvårdsstyrelse, som i Stockholm finnes uti hvarje
territoriell församling. J)e öfriga städer, i hvilka flera kyrkoförsamlingar med
särskild kyrkoherde finnas, äro Göteborg med 10* Malmö med 4, Norrköping
med 3 samt Karlskrona och Nyköping med hvardera 2 territoriella församlingar.
I Göteborg, hvarest fattigvårdsangelägenheterna handhafvas af en fångvårdsstyrelse
såsom öfverstyrelse samt därjämte för den inre fattigvården finnes
eu särskild nämnd och för den yttre fattigvården eu distriktsstyrelse i hvar
och eu af stadens territoriella församlingar, är enligt det af stadsfullmäktige
fastställda reglementet församlingens kyrkoherde eller den hans ställe företräder
berättigad att deltaga i distriktsstyrelsens förhandlingar och beslut,
under det att kyrkoherdarnas deltagande i den centrala fattigvårdsstyrelsen
är beroende på inval. Hvad Malmö beträffar, har dess fångvårdsstyrelse
upplyst, att kyrkoherdarna kallas till fångvårdsstyrelse^ sammanträden
och äga deltaga i alla förekommande ärenden, men att de ytterst sällan
närvara; några särskilda styrelser för de olika församlingarna förekomma
ej i Malmö. Från Norrköping meddelas, att samtliga kyrkoherdarna kallas
till styrelsens sammanträden, att nästan alltid någon af dem, oftast två, äro
närvarande, samt att dessa då deltaga uti alla förekommande ärenden (tre
andra af stadens präster äro valda ledamöter i fattigvårdsstyrelsen). I
Karlskrona kallas båda kyrkoherdarna samt deltaga, när de äro tillstädes,
uti styrelsens förhandlingar och beslut. Uti Nyköping, hvarest i regel en
af kyrkoherdarna är tillstädes, deltager denne uti förhandlingarna, men ej
i besluten.
De här ofvan berörda förhållandena böra tydligen ordnas så, att å ena
sidan den oformligketen undvikes, att samhällets kyrkoherdar, där de utgöra
ett större antal, samtliga skola deltaga i förhandlingarna och besluten, under
det att å andra sidan prästerskapet ej blir uteslutet från ett effektivt deltagande
i verksamheten. För Stockholms del har funnits tillfälle att i
författningsenlig ordning reglera detta förhållande på grund af den särställning,
som Stockholm intager med hänsyn till fattigvårdens organisation ;
fattigvårdsförordningen gäller nämligen ej i alla delar där. Men äfven i
Göteborg har en likartad organisation tvingat sig fram. Då det såsom
nedan skall visas, torde vara lämpligt att allt fortfarande låta Stockholm
behålla sin särställning beträffande organisationen och låta äfven andra större
* Inberäknadt Lundby.
Hi*
städer efter Kungl. Muj:ts bestämmande få följa särskilda regler, erbjuder
sig därvid tillfälle att anordna äfven förevarande fråga efter exemplet från
Stockholm eller på sätt eljest kan finnas lämpligt. För städer med liera
kvrkoförsamlingar, hvarest i öfrigt den vanliga fattigvårdsorganisationen
kan bestå, synes något behof af särskilda föreskrifter ej förefinnas, och
några klagomål öfver de nuvarande förhållandena hafva, kommittén veterligen,
ej försports.
I fattigvårdssamhälle, hvarest särskild fattigvårdsstyrelse är tillsatt,
utser enligt gällande fattigvårdsförordning samhället bland styrelsens ledamöter '' kassaordförande
och vice ordförande att tjänstgöra för den tid de äro valda till förvaltare.
ledamöter. Enahanda bestämmelse gäller enligt 44 § i Kungl. förordningen N
om kommunalstyrelse på landet för val af ordförande och vice ordförande
i kommunalnämnd. I åtskilliga andra fall stadgas däremot, att vederbörande
kommunala korporation eller myndighet själf utser ordförande;
sålunda välja stadsfullmäktige årligen bland sig ordförande; detsamma
gäller om byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd och vägstyrelse. Stockholms
stads fattigvårdsnämnd och de särskilda fattigvårdsstyrelserna i Stockholm
utse likaledes årligen inom sig ordförande.
Förslag har varit väckt att stadga, det fattigvårdsstyrelsen själf
har att inom sig utse ordförande och vice ordförande. Det kunde synas,
som om en dylik anordning skulle vara att föredraga, då därigenom styrelsen
blir i tillfälle att utse den person, för hvilken den har bäst förtroende.
Kommittén har emellertid ansett sig böra upptaga fattigvårdsförordningens
stadgande i denna del och har därvid ledts af följande skäl.
Först och främst intager inom fattigvårdsstyrelsen dess ordförande på grund
af lagens föreskrifter eu så ledande ställning, att det är i sin ordning, att
den väljande korporationen själf kan bestämma, hvem som skall handhafva
detta viktiga uppdrag. Genom eu sådan föreskrift kan också för detta
uppdrag erhållas personer, som ej skulle mottaga det, om de allenast valts
till ledamöter utan att vara försäkrade om att få blifva ordförande, hvilket
särskild! torde gälla för det fall, att fråga är om att bibehålla eu förutvarande
ordförande. Något klagomål har i öfrigt ej försports mot gällande
anordning, och kommittén vill äfven erinra därom, att då vid riksdagen
1895 fråga väcktes, att kommunalnämnd själf skulle äga välja
ordförande, detta skedde med hänsyn till ledamöternas gemensamma ansvarighet
för omhänderhafda medel samt att motionen därom afslogs, men
att samtidigt beslut fattades om utseende af kassavårdare. Sedan dess
12 — Fattigt''urdslagstiftningen I. Afd. 2.
90
har, så vidt kommittén har sig bekant, ej inom riksdagen väckts förslag
om ändring i denna anordning. Att för Stockholms del fattigvårdsnämnden
och fattigvårdsstyrelserna själfva välja ordförande kan bero på särskilda
omständigheter, bl. a. lättheten att där erhålla lämpliga personer till uppdraget.
Beträffande utseende af ordförande vid tillfälligt förhinder för den valde
ordföranden och vice ordföranden samt om insändande af uppgift om hvem
som valts till ordförande och kungörande häraf upptager förslaget fattigvårdsförordningens
bestämmelser i hufvudsak oförändrade.
Då det synes vara billigt, att styrelsens ledamöter lämnas tillfälle att anförtro
omhänderhafvandet af de medel, som styrelsen har under sin förvaltning,
åt person, som de anse vederhäftig, torde i fattigvårdslagen böra lämnas
enahanda utväg att utse kassaförvaltare, som i Kungl. förordningen om
kommunalstyrelse på landet (56 §) gifvits åt kommunalnämnden och enligt
Kungl. förordningen om kyrkostämma m. in. (33 §) åt kyrko- och skolråd.
Kassaförvaltare bör utses bland fattigvårdsstyrelsens ledamöter, enär
ett intimt sammanhang förefinnes mellan utdelande af understöden och fattigvårdens
handhafvande i öfrig! Kommittén har därför i förslaget infört
eu bestämmelse därom, att fattigvårdsstyrelsen för hvarje år inom sig utser
en kassaförvaltare.
Samman
träden.
15 §.
I fråga om fattigvårdsstyrelsens sammanträden bar kommittén ansett det
böra föreskrifvas, att sammanträden skola hållas på regelbundet återkommande
tider, hvarigenom man vinner dels att understödssökande kunna veta, när
styrelsen träffas samlad, dels att fattigvårdsstyrelsen från tid till annan verkligen
sammanträder och dryftar förekommande frågor rörande fattigvården,
så att icke, såsom nu stundom lär ske, ordföranden så godt som ensam sköter
fattig vårdsärendena. Däremot har det ej ansetts lämpligt att närmare bestämma
dessa tider, då det antal sammanträden, som behöfves, är högst
olika i olika kommuner. Enligt till kommittén inkomna uppgifter köllos
under år 1907 i mer än en tredjedel af landskommunerna högst 5 sammanträden,
och endast i omkring en fjärdedel af landskommunerna öfversteg
antalet sammanträden 10. Uti det vida öfvervägande antalet städer och köpingar
höllos mellan 10 och 20 sammanträden under året. I en del mindre
kommuner är det tilläfventyrs onödigt, att fattigvårdsstyrelsen sammanträder
så ofta som eu gång i månaden, och eu föreskrift därom kunde snart
blifva en död bokstaf. Därest man åter stannade vid att såsom minimum
föreskrifva t. ex. ett sammanträde i kvartalet, skulle däraf lätt dragas den
slutsatsen, att fyra sammanträden om året vore ett normalt antal, som man
in
under vanliga förhållanden kunde nöja sig med. Det synes därför vara
bäst att ej i lagen fastslå något minimum. Uti reglementet för fattigvården
bör det däremot kunna föreskrifvas, huru ofta om året fattigvårdsstyrelsen
skall hålla ordinarie sammanträden.
Tiden för de ordinarie sammanträdena, d. v. s. hvilken eller hvilka dagar i
månaden och hvilken tidpunkt på dagen de skola hållas, bör, liksom stället
för sammanträdena, kungöras. Detta torde lämpligen ske vid hvarje års
början och i den ordning, som med offentliga tillkännagivande!! inom kommunen
i allmänhet äger rum (från predikstolen, å anslagstafla, annons i
tidning); men dessutom är det lämpligt, att kallelse till ledamöter eller
suppleanter sändes för hvarje sammanträde. Om sättet för kungörandet eller
kallandet bör fattigvårdsstyrelsen träffa bestämmelse, därest regler därför ej
finnas i reglementet. Sammanträdena torde i regel hållas å samma ställe
som andra kommunala sammanträden; mångenstädes kunna de lämpligen
hållas å fattigvårdsanstalteu, åt hvars angelägenheter styrelsens ledamöter
därmed få ett osökt tillfälle att ägna större uppmärksamhet.
Rörande extra sammanträde har bibehållits fattigvårdsförordningens
stadgande att sådant hålles, då ordföranden finner det nödigt eller minst
halfva antalet af styrelsens ledamöter gör framställning därom. Sättet för
kallande till dylikt sammanträde bör öfverlämnas åt styrelsen att bestämma.
I brist på sådant bestämmande eller, om särskild skyndsamhet är af nöden,
har tydligen ordföranden att på lämpligaste sätt kalla ledamöterna.
Där, såsom stundom förekommer, kallelse till sammanträde ägor rum
genom särskilda meddelanden till de olika ledamöterna eller suppleanterna,
bör tydligen kyrkoherden eller dennes ställföreträdare underrättas i samma
ordning som Övriga ledamöter.
I fråga om villkoren för beslutförhet, omröstning till beslut och val
hafva fattigvårdsförordningens stadganden upptagits.
Rörande påföljd för uteblifvande från sammanträde har hänvisats till
hvad i kommunallagarna är stadgadt om ledamot och suppleant i kommunalnämnd
eller om stadsfullmäktig.
I lagförslagets 16 § hafva sammanförts bestämmelser om protokolls
förande och justering, därvid i hufvudsak följts reglerna i Kungl. förordningen
om kommunalstyrelse på landet (51 och 52
En viktig del af ordförandens verksamhet är att mottaga ansökningar
om understöd och vid trängande behof af hjälp utdela fattigvård. Frågan
Protokollsföring.
16 §.
Ordförandens
uppgifter.
17 §.
92
härom tillhör följande kapitel och behandlas där af kommittén. De ordföranden
i öfrigt tillkommande uppdrag beskrifver fattigvårdsförordningen
(18 §) på följande sätt:
»Ordföranden i fattigvårdsstyrelse på landet skall
vid sammanträde föra eller på eget ansvar låta föra protokoll, upptagande
styrelsens beslut med skälen därtill. Han ombesörjer skriftväxlingen, emottager
till styrelsen ankommande skrifvelse!'' och gjorda framställningar, ansvarar
för räkenskapernas ordentliga förande, vårdar styrelsens handlingar
och håller öfver dem register, allt utan annan ersättning än den godtgörelse,
som för skrifmaterialier, postporto samt skrifnings- och räkenskapsbesvär
af fattigvårdssamhället anslås; ägande ordföranden att för nämnda
göromål antaga erforderliga biträden samt, när han finner skäligt, dem entlediga.
» Nämnda stadgande är i hufvudsak lika med hvad som gäller
beträffande ordföranden i kommunalnämnd.
Då den ställning, ordföranden i fattigvårdsstyrelsen har i förhållande
till sin styrelse, är af egenartad beskaffenhet, har kommittén ansett lämpligt
att något närmare precisera ordförandens ställning. Därvid har i
första rummet gifvits uttryck åt hans ställning såsom verkställare af styrelsens
beslut samt hans dåra!'' följande befogenhet att i allt, som är förenadt
med verkställigheten, å styrelsens vägnar ingå erforderliga aftal.
Beträffande protokollsföring samt vården af styrelsens handlingar och ansvaret
för räkenskapernas förande hafva fattigvårdsförordningens bestämmelser
i hufvudsak bibehållits.
I detta samband har ock ansetts böra omnämnas frågan om delgifning
med fattigvårdsstyrelsen af myndigheters beslut. Enligt 11 kap.
rättegångsbalken gäller i fråga om delgifning af stämning till domstol eller
åt domstols beslut att, då socken, stad eller annan sådan menighet skall
stämmas, stämningen delgifves den person eller myndighet, på hvilken det
ankommer att sammankalla dem, som i afseende å talans utförande i målet
hafva att för menigheten besluta. I mal, där fattigvårdsstyrelsen har att
besluta om talans utförande, skall således delgifning äga rum med ordföranden
i styrelsen. Att sådant bör vara fallet äfven i andra mål och
ärenden än dem, som förekomma vid domstol, synes vara naturligt. Kommittén
har emellertid ansett lämpligt att i lagen uttryckligen angifva detta
och sålunda föreskrifvit, att ordföranden tillkommer att »med laga verkan
mottaga stämningar och andra meddelanden, som skola delgifvas styrelsen».
Börande ordförandens rätt att representera styrelsen i förhållande
till andra fångvårdsstyrelse!- m. fl. har i många fall tvekan yppats, huru
långt ordförandens befogenhet sträcker sig. Den befogenhet att för styrel
-
enligt
dillande låttigvardsförordniiif.
sen ombesörja all skriftväxling, som
tillkommer ordföranden och af kommittén upptagits, i
för ordföranden att gentemot främmande fattigvärdsstyrelser eller andra,
med Indika skriftväxling äger rum, uppträda å styrelsens vägnar, utan att
något särskildt bemyndigande därtill bebötves. Men för att undanrödja all
tvekan i fråga om ordförandens befogenhet att utåt företräda styrelsen hai
kommittén härutöfver tillagt eu bestämmelse därom, att ordföranden skall
innebär naturligen rätt
äga att själf eller genom ombud inför domstolar och andra myndigheter
företräda styrelsen och fora dess talan.
Beträffande ersättning åt ordföranden i fattigvårdsstyrelse innehåller
fattig vårdsförordningen, att han har att fullgöra sitt uppdrag utan annan M g
ersättning än den godtgörelse, som af fattigvårdssamhället anslås för skrifmaterialier,
postporto samt skrifnings- och räkenskapsbesvär. Kungl. förordningen
om kommunalstyrelse på landet, 51 i;, innehöll tidigare ett liknande
stadgande om kommunalnämndens ordförande; dock talades där om
»skrifvare- och räkenskapshjälp». Genom lag den 13 juni 1913 har sistnämnda
stadgande fått en ändrad lydelse, så att numera kommunalnämndens
ordförande äger tillgodonjuta ej mindre godtgörelse, som af kommunalstämman
anslås för de honom genom uppdraget åsamkade kostnader för
skrifmaterial, postporto samt skrifvare- och räkenskapshjälp, än äfven, därest
kommunalstämman i betraktande af kommunens folkmängd och utsträckning,
göromålens mängd och beskaffenhet samt kommunens ekonomiska
bärkraft anser, att jämväl ersättning för det med uppdraget föienade
besvär må till honom utgå, arvode till belopp, som stämman med
hänsyn till nämnda omständigheter finner skäligt.
Det synes vara i sin ordning, att fattigvårdslagens bestämmelser i
detta afseende ansluta sig till kommunalförordningens, och kommittén har
därför här upptagit ett liknande stadgande, allenast med den ändring, att
de detaljerade regler, som gifvits för fattigvårdssamhällets beslutande i
ämnet, uteslutits. Liksom förut i fattigvårdsförordningen hvad som stadgats
för ordförande i fattigvårdsstyrelse å landet också skulle vara gällande
i stad där ej annat beslutats, bär kommittén ansett förevarande bestämmelse
böra gälla äfven i fråga om ordförande i fattigvårdsstyrelse i stad.
Vid fattigvårdsförordningens stadgande om ordförandens göromål finnes
det tillägg, att han äger att »för nämnda göromål antaga erforderliga biträden
samt, när han finner skäligt, dem entlediga». För så vidt härmed
syftas på biträden, som ordföranden skall aflöna själf eller med den honom
tillagda godtgörelse, torde ett sådant stadgande vara öfverflödigt. Gäller
det åter ett biträde, som skall aflönas af därför lämnadt anslag, bör biträdet
antagas på sätt, som därför kan varda bestämdt af fattigvårdssamhället
i samband med anslagets beviljande eller eljest. Xågot motsvarande
stadgande har därför ej upptagits i förslaget.
Beträffande kandkafvandet af den del af fattigvården, som meddelas
utanför anstalt, har man redan tidigare insett, att särskilda omsorger kräf''
vas, för att understödet skall blifva rätt tillmätt och komma till afsedd
användning. 1871 års fattigvårdsförordning gifver uttryck häråt genom
att stadga dels i 12 §, att fattigvårdsstyrelsen har att göra sig noga
underrättad om understödssökandens lefnadsförhållanden och behof samt
efter förekommande omständigheter bestämma, om och i hvilken mån fattigvård
skall lämnas, dels i 13 §, att fattigvårdsstyrelsen åligger att hafva
tillsyn öfver dem, som åtnjuta fattigvård, samt vaka däröfver, att beviljadt
understöd behörigen användes, och att de, som af styrelsen emottagit barn
eller andra till försörjning, fullgöra sina skyldigheter; och bör, heter det
i sistnämnda lagrum, »för sådant ändamål, där det lämpligen ske kan,
fattigvårdssamliället fördelas i distrikt, hvartdera stående under närmaste
uppsikt af en ledamot af fattigvårdsstyrelsen».
Frågorna om undersökning, pröfning och tillsyn utgöra ämnen, som
närmare skola behandlas i nästföljande kapitel. I detta sammanhang må
allenast framhållas, att ett omsorgsfullt utförande af detta arbete är
af stor betydelse för fattigvårdsförvaltningen. Detta arbete kräfver emellertid
stora uppoffringar både af tid och krafter och det gäller därför
att organisera arbetet på ett sådant sätt, att fattigvårdsstyrelsen kan
tillfredsställande ombesörja detsamma. Tydligen har det legat närmast
till hands att fördela arbetet mellan de olika ledamöterna i fattigvårdsstyrelsen,
så att hvar och en af dem fick sig anvisadt ett område af
kommunen i sitt närmaste grannskap, öfver hvars fattiga han hade att
vaka. En dylik indelning i distrikt fanns omnämnd redan i de tidigare
fattigvårdsförfattningarna och äfven den indelning i rotar, som förefinnes
i gällande fattigvårdsförordning, innebär en arbetsfördelning af enahanda
art, ehuru därmed äfven förenats andra syften. Enligt de af kommittén
infordrade uppgifterna (del III sid. 48) hade under år 1907 inalles
444 fattigvårdssamhällen, däraf 392 landskommuner samt 52 städer och
köpingar, begagnat sig af distriktsindelning. Mest förekom distriktsindelning
i län med stora fattigvårdssamhällen såsom i Norrbottens och Väster
-
bottens län. Distriktens antal är naturligen växlande inom de olika kommunerna.
Vanligast växlar antalet mellan G och 10. Hörande annan
arbetsfördelning inom fattigvårdsstyrelsen innehålla nämnda uppgifter, att
sådan förekommit i 67 kommuner på det sätt, att eu hvar ledamot af
styrelsen har att utöfva tillsyn öfver de fattiga, som bo honom närmast,
men att någon formlig uppdelning af samhället mellan de olika ledamöterna
icke ägt rum. Tvifvelsutan torde dylik arbetsfördelning vara långt
vanligare än nämnda siffror utvisa.
Om det öfver hufvud taget är riktigt, att frågan om understöd af allmänna
medel bör omsorgsfullt pröfvas samt för sådant ändamål föregås af
tal noggrann undersökning och åtföljas af kontroll, synes det vara angeläget,
att fattigvårdssamhällena uppdelas i distrikt, sa att det ankommer på en
eller flera bestämda personer att svara för ett visst område. Förslaget
innehåller också eu föreskrift om att hvarje fattigvårdssamhälle, där dess
fattigvård ej är af ringa omfattning, bör för ofvan angifna ändamål indelas
i distrikt, hvart och ett stående under närmaste uppsikt af en ledamot
i fattigvårdsstyrelsen. Det har dock ansetts riktigt att tillägga Konungens
befallningshafvande på grund af dess myndighet att öfva uppsikt
öfver fattigvården i länet, rätt att, om inom samhället genomförts eller
genomföres annan efter dess särskilda förhallanden lämpad arbetsfördelning
mellan fattigvårdsstyrelsens ledamöter, i stället godkänna en sådan anordning,
t. ex. i kommuner med rotefördelning, så länge sådan får bestå,
eller i samhällen med s. k. tjänstemannasystem. Efter införandet af den
särskilda inspektionsmyndigket öfver fattigvården, som af kommittén föreslås,
lärer vara lämpligt att dennas yttrande inhämtas, innan dylik fråga
afgöres (jfr. sid. 222).
Hvad städernas fattigvård vidkommer, har redan enligt gällande fattigvårdsförordning
en viss frihet varit medgifven vid organisationen, i det att me(i letydlistadgandena
om ordförandens befogenhet gällt för stad, endast så framt 9ar\tf9''
ej allmän rådstuga eller stadsfullmäktige annorlunda beslutat (18 § 2 inom.).
Med den utveckling, som fattigvården numera erhållit, torde det i städer,
där fattigvården är af en något större omfattning, hafva blifvit eu
allmän regel, att ordföranden ej längre själf ombesörjer alla de uppdrag,
som fattigvårdsförordningen tillagt honom, utan vid sin sida har medhjälpare,
aflönade tjänstemän, frivilliga kratter eller rent af särskilda styrelser.
För Stockholms stad gälla särskilda regler. Äfven i landsbygdskommunerna
har det flerstädes varit af nöden att anlita andra krafter än
Tjänstemannasystem
och
vårdaremjstem.
19 § 2 mom.
och 20 §.
ordförandens för utförande af en del af nämnda göromål. Med hänsyn
till fattigvårdsförordningens stadgande har det stundom ansetts tvifvelaktigt,
i hvad mån ett dylikt anlitande af andra krafter kunnat ske annorlunda
än så, att ordföranden allt fortfarande burit ansvaret. Det torde
emellertid vara i sin ordning, att lagen tager hänsyn till den utveckling
på detta område, som verkligen ägt rum, samt bekräftar denna utveckling
genom stadganden, som bättre lämpa sig för de förhandenvarande förhållandena
och den sannolika utvecklingen för framtiden.
I de större samhällena har det ej gärna varit möjligt för ledamöterna i
fattigvårdsstyrelsen att ensamma medhinna de arbeten, som åligga dem med
hänsyn till undersökning och kontroll af alla förekommande fall. Antalet
ledamöter i fattigvårdsstyrelsen kan ej alltid göras så stort som det antal
distrikt man behöfver. En alltför mångtalig fångvårdsstyrelse skulle blifva
en tungrodd apparat — medeltalet ledamöter var 8 under år 1907 — och
dessutom skulle det blifva svårt att erhålla tillräckligt antal lämpliga personer
för uppdraget. De åtgärder, genom Indika man sökt fylla denna
brist, hafva varit af två slag. Antingen har man genom anställande af
aflönade befattningsliafvare, manliga och kvinnliga, sökt aflyfta från fattigvårdsstyrelsens
ledamöter den arbetsbörda, som blifvit dessa för tung, eller
också har man anlitat frivilliga krafter, Indika gått fattigvårdsstyrelsen
och dess ledamöter tillhanda i samma arbete. Efter dessa tvenne linjer
hafva så småningom två skilda system, tjänstemannasystem och vårdaresystem,
utvecklat sig.
För det förra systemet är hufvudstadens fattigvård, för hvilken i det
följande närmare redogöres, typisk, och det återfinnes äfven i Malmö samt
i mer eller mindre utvecklad form i ett 10-tal andra städer. Det utmärkande
för fattigvårdsorganisationen i dessa städer är att den undersökning
af den understödssökandes lefnadsförhållanden, hvilken föregår styrelsens
beslut i frågan, och den kontroll öfver de understödda, som anses böra
utöfvas, till största delen, stundom uteslutande, ligger i aflönade befattningshafvares
händer (besökare, tillsyningsman, diakonissor). I en del fall mottaga
dessa befattningshafvare äfven ansökningarna om fattigvård, föredraga
dessa inför styrelsen och ombesörja, att styrelsens beslut blifva verkställda.
I andra fall har styrelsen en särskild sekreterare (direktör,
ombudsman), som ombesörjer skriftväxling och protokollsföring, sköter
processerna med främmande kommuner samt i en del fall öfvervakar utackorderade
barn. Vanligen är i dessa städer ingen distriktsindelning
97
genomförd, cell styrelsens ledamöter deltaga i relativt ringa utsträckning
i det rent praktiska arbetet.
Vårdaresystenget åter kan, ehuru öfverfördt till vårt land från utlandet,
närmast från Tyskland (Elberfeldsystemet), betraktas såsom en vidare
utveckling af distriktsindelningen. I de städer och större industrisamhällen
på landet, där denna arbetsfördelning mellan styrelsens ledamöter verkligen
blifvit i praktiken genomförd, har nämligen detta flerestädes haft sin anledning
däri, att styrelsens ledamöter haft svart att medhinna det dem
pahvilande arbetet, som, ju mera man velat bedrifva detsamma personligt,
vuxit i omfattning; och därför hafva frivilliga krafter, mestadels kvinnor,
under namn af vårdare, assistenter eller husbesökare under mer eller mindre
officiella former kallats att biträda dem. I de samhällen, där vårdaresystemet
kan betraktas såsom utfördt, sammanslutas de frivilliga krafterna
till särskilda styrelser, distriktsstyrelser, oftast under ledning af
vederbörande fattigvårdsstyrelseledamot såsom ordförande. Vårdarna utföra
här det hufvudsakliga arbetet såväl i fråga om undersökningar och utredningar
som i fråga om övervakning i hemmen, och åt distriktsstyrelserna
öfverlåtes i regel mer eller mindre af den befogenhet att meddela fattigvård,
som eljest tillkommer fattigvårdsstyrelse.
I en del städer, Göteborg, Gäfle och Uppsala in. ti., föreligger slutligen
ett försök att sammansmälta de båda ofvan nämnda systemen till ett
system, som fått namn af det blandade systemet. Enligt detsamma utföres
den mera formella delen af undersökningen rörande understödsbehof af eu
tjänsteman, under det att den mera personliga delen af densamma äfvensom
den efterföljande öfvervakningen anförtros åt vårdaren. Beslutanderätten
är äfven i en del af dessa städer i olika utsträckning förlagd till
distriktsstyrel ser.
Kommittén har ej funnit det böra i lag föreskrifvas, hvilken organisation
fattigvårdssamhällena skola anlita för den öppna fattigvården utöfver
den föreskrift om distriktsindelning, hvarom ofvan talats. Huruvida för
de samhällen, där fattigvårdsstyrelsens ledamöter ej kunna medhinna att
utföra alla de arbeten, som åligga dem, böra anlitas aflönade tjänstemän
eller frivilliga krafter, har ansetts böra öfverlämnas åt samhällenas eget bepröfvande.
Hvilkendera utvägen som kan komma till användning, beror
nämligen väsentligen på det intresse, samhällets invånare hafva för fattigvården,
om man kan vänta sig, att detta är tillräckligt stort, så att de
oaflönade krafterna iiro villiga att underkasta sig arbetet och att fortsätta
därmed. Visserligen kommer det härvid i hög grad an på fattigvårdssty
13
— Fatt! gv år dslag stiftning en I. Afd. 2.
98
relsens, välgörenhetsföreningars in. flis förmåga att väcka och underhålla
detta intresse, men det bör ej förbises, att intresset kan minskas därhän
att de oaflönade hjälparnas antal nedgår alltför mycket eller, om de tvingas
att mottaga uppdraget, att deras verksamhetslust aftager. Särskildt gäller
detta i stora kommuner, där arbetsbördan lätt kan synas växa dem öfver
liufvudet. För sådana fall torde det vara oundgängligen nödvändigt att
komplettera vårdaresystemet med tjänstemannasystem, så att tjänstemannen
och vårdaren få hvar sin del åt arbetet, den förre byråarbetet och de grundläggande
undersökningarna, som kräfva särskildt utbildade personer och
taga mycken tid i anspråk, samt den senare det mera personliga arbetet.
Från dessa synpunkter har kommittén utgått, då kommittén i förslaget
gifvit möjligheter och anvisningar för fattigvårdssamhällena både att
anställa tjänstemän för att i olika afseenden biträda fattigvårdsstyrelsen och
till styrelsens biträde för undersökningar och tillsyn, hvarom ofvan sägs,
kalla inom samhället bosatta, för uppdraget skickade män och kvinnor (vårdare).
I enlighet med hvad redan i praxis äger rum, böra dessa vårdare,
om förhållandena så kräfva, kunna sammanslutas till särskilda styrelser
(distriktsstyrelser) med den närmare organisation, som i fattigvårdsreglementet
bör utstakas. I regel böra distriktstyrelserna, såsom ock i förslaget
till normalreglemente uttalats, hafva till ordförande en ledamot i fattigvårdsstyrelsen
(distriktsföreståndare).
Särskilda Sty- För anstalternas förvaltning och tillsynen öfver dem har mångenstädes
Stalt er in, m. d.en anordning vidtagits, att någon af fattigvårdsstyrelsens ledamöter utsetts
19 § 3 inom. ^ verkställande ledamot för anstalten, men där anstalterna äro flera och
af större omfång, blifva de ärenden, som angå anstalten, stundom så många
och omfattande, att de kräfva en särskild beredning, innan de förekomma
i fattigvårdsstyrelsen. För sådant ändamål har man i Stockholm tillsatt
särskilda styrelser för en eller flera anstalter och däri invalt äfven andra
personer än de af stadsfullmäktige i fattigvårdsnämnden invalda. På andra
ställen har fattigvårdsstyrelsen utsett några bland sina ledamöter att utgöra
särskild nämnd för fattigvårdens anstalter. Tvifvelsutan kan det föreligga
behof äfven för andra kommuner än Stockholm att i styrelser för anstalterna
invälja personer utanför fattigvårdsstyrelsen, och förslaget har därför
stadgat, att fattigvårdssamhället må åt sin fattigvårdsstyrelse uppdraga, att
bland inom samhället bosatta personer utse särskild styrelse att handhafva
vården om anstalt.
Men det torde vara lämpligt att ej begränsa sig härtill utan med
-
95)
gifva utseende af en dylik särskild styrelse äfven för handhafvande åt
andra fångvårdsstyrelse^ angelägenheter. Sådant har hittills ägt ruin
t. ex. för inackordering af utaf fattigvården omhändertagna barn. Enligt
de af kommittén infordrade uppgifterna fanns dylik styrelse år 1907 uti
inalles 27 fattig vårdssamhällen. För vissa samhällen torde här blott vara
fråga om en delegation af fångvårdsstyrelse^ men uppgiften från ett
fattigvårdssambälte att alla ledamöterna i den särskilda styrelsen varit
kvinnor tyder på, att det ej endast varit i Stockholm, som personer utanför
den centrala fattigvårdsstyrelsen invalts.
Såsom förut (sid. 13) berörts, har fråga väckts om en centralisering af
den offentliga barnavården därhän, att eu och samma nämnd skulle hafva i
sina händer denna vård. Därest eu dylik tanke realiseras, skulle tillsättandet
af eu särskild styrelse för nyssnämnda ändamål blifva en fråga, som tillhörde
barnavård slagstiftningen. Men äfven om eu sådan centralisering ej skulle
komma till stånd, synes särskild utackorderingsstyrelse för de af samhället
omhändertagna barnen kunna blifva af stor betydelse. Den bör
för sådant fall kunna vara gemensam för fångvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd
samt bestå af representanter för dessa nämnder och därjämte
af andra personer, hvarvid särskildt ej bör förglömmas, att kvinnor
inväljas.
Slutligen uppställer sig här frågan, om personer skola vara skyldiga att
mottaga uppdrag såsom vårdare eller ledamöter i sådana särskilda styrelser,
som ofvan nämnts, samt i sådant fall för hvilken tid. Kommittén
har ansett, att lagen bör medgifva fattigvårdssamliällena att uppställa
enahanda regler med afseende på dylik skyldighet som för ledamot
af fångvårdsstyrelse, så att en hvar, som ej kan åberopa sig på sådana
skäl, som i sistnämnda hänseende gälla för befrielse från ledamotskap,
kan tvingas att åtaga sig uppdraget. Enligt mångas åsikt är emellertid
tvång härvidlag till föga gagn för uppdragets utförande, och det bör därför
ligga i fattigvårdssamhällets skön att i reglementet få fastslagen eu dylik
skyldighet eller icke.
Till ledning för de kommuner, som vilja begagna sig af ett mera utveckladt
vårdaresystem, har kommittén uppgjort ett särskildt utkast till
reglemente.
I fråga om ansvarighet för förvaltningen har fattigvårdsförordningen
enahanda stadgande, som gäller för kommunalnämnd samt kyrkoråd och
Skyldighet
att mottaga
uppdrag såsom
vårdare
m. m.
19 § 4 mom.
Ansvarighet
för förvaltningen.
21 §.
100
skolråd. Dess 19 § lyder nämligen sålunda: »Hvarje ledamot i fångvårdsstyrelse
ansvarar gemensamt med de öfrige för de medel, styrelsen under
sin förvaltning katt, äfvensom för de säkerketshandlingar, mot livilkas
antaglighet han ej till protokollet gjort anmärkning. Denna ansvarighet
fortfar till dess förvaltningen hlifvit godkänd af fattigvårdssamhället eller,
om klander anställes, af vederbörlig domstol, eller ock till dess natt och
år efter räkenskapernas aflämnande förflutit, utan att klander i laga ordning
hlifvit anställdt.»
Innebörden af denna ansvarighet anses vara, att alla ledamöterna hafva
lika del i ansvaret och att de icke ansvara en för alla och alla för
en. Det skulle alltså här gälla detsamma, som anses gälla i fråga om
syssloman, som omförmälas i 18 kap. handelsbalken. På det att tvekan
i detta hänseende ej må råda, har förslaget fortfarande bibehållit stadgande
härom i fattigvårdslagen. Sådant torde vara så mycket lämpligare,
som det tinnes beträffande kommunalnämnd. I fråga om gift kvinnas
ansvarighet i förevarande fall hänvisas till hvad ofvan anförts (sid. 82).
Utan tvifvel kan det mången gång vara hårdt, att eu person, som
tvingas att åtaga sig ett medborgerligt förtroendeupprag, skall svara för
en brist, hvars uppkomst det varit omöjligt eller svårt för honom att förhindra.
För samhällets skull låter det sig dock icke göra att afstå från
en dylik ansvarighet såsom regel. Att ledamot skall svara för de ekonomiska
konsekvenserna af ett beslut, mot hvilket han ej reserverat sig,
ligger i sakens natur. Då fattigvårdsstyrelsens ledamöter dessutom hafva
tillfälle att lägga handhafvande! af de till dess förfogande ställda medlen
i händerna på en af dem själfva utsedd kassaförvaltare, torde den viktigaste
invändningen härmed vara undanröjd. Emellertid kan det ej förnekas,
att fattigvårdsförvaltningen mångenstädes tagit en sådan omfattning
och rör sig om summor, för hvilka den enskildes ansvarighet kunde blifva
liktydig med hans egen ruin, om han skulle göras ansvarig för en uppkommen
brist. Under sådana förhållanden kan man lätt förstå den obenägenhet,
som stundom förspörjes mot att ingå som ledamot i en fattigvårdsstyrelse.
Såsom den här nedan lämnade redogörelsen för organisationen
i Stockholm utmärker, har ansvarigheten där ordnats så, att den
lagts å särskilda kassaförvaltare, som hafva att jämte redogöraren ansvara
för vården om de medel och säkerhetshandlingar, hvilka äro dem till förvarande
anförtrodda. Inom kommittén har väckts fråga att medgifva
fattigvårdssamhällena i allmänhet ett dylikt ordnande af medelsförvaltningen.
Kommittén har dock funnit sådant ej vara att tillråda. En
101
dylik unordning skulle bidraga till att slappa ledamöternas intresse att
tillse, att fattigvårdens ekonomiska angelägen beter handhafvas på bästa
sätt. Detta gäller särskildt på landet, hvarest ej kunna träffas så betryggande
anordningar som i städerna med deras mera utvecklade kontroll.
Dessutom synes det ej lämpligt att härvid afvika från hvad som
gäller ifråga om kommunalnämnd samt kyrkoråd och skolråd.
Enligt fattigvårdsförordningen (21 S) gälla dess föreskrifter i 10 S Fattigviirdssamt
i 14—20 §§ d. v. s. i hvad som angår den egentliga organisatio-nen i större
nen af fattigvårdsstyrelsen, i allmänhet ej för Stockholms stad, utan
tjäna angående de ämnen, som afses i nämnda till efterrättelse Kungl.
förordningen angående kommunalstyrelse i Stockholm samt den för Stockholms
stads fattigvårdsnämnd gällande instruktion. Genom eu del af de
i förslaget vidtagna förändringarna har möjlighet öppnats för fattigvårdssamhällena
i allmänhet att friare ordna sin fattigvård, och den frågan uppställer
sig därför till besvarande, om ej under sådana förhållanden den nya
fattigvårdslagen borde kunna i sin helhet gälla äfven för Stockholm. A andra
sidan kan det åter tänkas, att enahanda behof af en särställning, sådan
som medgifvits Stockholm, kunde förefinn as för andra större samhällen.
För spörsmålets klargörande torde det vara af nöden att lämna en redogörelse
för fattigvårdens organisation i Stockholm och Göteborg.
Såsom ofvan antydts, skiljer sig i förevarande afseende den för Stock- Stockholm,
bolin gällande särskilda förordningen om kommunalstyrelse från hvild som
gäller städerna i öfrig! Däri fastslås fattigvårdsnämnden såsom eu bland
de nämnder, hvilka stadsfullmäktige hafva att tillsätta för verkställighet
och förvaltning, och toreskrifves, att antalet ledamöter och suppleanter i
denna skall bestämmas i en särskild instruktion, som på förslag af stadsfullmäktige
fastställes af Kungl. Maj:t. Vidare föreskrifves, att ledamöter
och suppleanter i stadens nämnder väljas för två år i sänder. Därtill
kunna väljas så väl ledamöter af stadsfullmäktige som ock andra stadens
inbyggare, hvilka äro till fullmäktige valbara.
Den af Kungl. Maj:t fastställda instruktionen för Stockholms stads
fattigvårdsnämnd är dagtecknad den 4 mars 1864, men förändringar hafva
vidtagits däri, senast genom Kungl. kungörelsen den 22 december 1898.
Denna instruktion innehåller i hufvudsak följande.
Ofverstyrelsen för fattigvården, hvilken utgör stadens gemensamma
angelägenhet, tillkommer fattigvårdsnämnden. Denna består af 12 leda
-
stiider.
22 §.
102
möter och 8 suppleanter; polismästaren och fattigvårdsinspektören äro berättigade
att öfvervara sammanträdena och deltaga i öfverläggningarna, men
ej i besluten. Nämnden väljer inom sig ordförande för ett år i sänder;
är ordföranden hindrad att bevista sammanträde, utses ordförande för tillfället.
När öfverståthållaren är tillstädes, föres ordet af honom. På kallelse
af öfverståthållaren eller ordföranden sammanträder nämnden minst
en gång i månaden eller oftare, i händelse omständigheterna föranleda
därtill. Kallelse till sammanträde utfärdas ock, då minst tre af nämndens
ledamöter med uppgift om anledningen skriftligen anhållit därom hos ordföranden.
Ledamot, som af förfall hindras att bevista nämndens sammanträde,
bör därom göra skyndsam anmälan, så att suppleant kan inkallas.
Ärende må ej hos nämnden till afgörande företagas, där ej minst 6 ledamöter
eller suppleanter äro tillstädes; för handläggning af frågor om fattigvårds
beviljande gälla dock särskilda regler. Vid val inom nämnden sker
omröstning med slutna sedlar och lotten skiljer mellan dem, som erhållit
lika antal röster. I öfrigt verkställes omröstning öppet, och den mening
blifver gällande, hvarom de flesta ledamöterna förena sig; äro rösterna på
hvardera sidan lika, verkställes ny omröstning med slutna sedlar, därvid
före dessas öppnande en sedel aflägges för att, där rösterna ånyo blifva
lika, bestämma beslutet.
Uti fattigvårdsnämndens instruktion ingå vidare föreskrifter i följande
hänseenden: om innehållet af nämndens protokoll och dess justering, om
undertecknandet af utgående expeditioner, om emottagandet af inkommande
handlingar och deras befordran till behandling inom nämnden samt om
förande af förteckning öfver understödstagare så väl hos nämnden som de
inom hufvudstaden verkande välgörenhetsföreningar och stiftelser, om antagandet
af tjänstemän vid nämnden och dess underlydande inrättningar
samt utfärdande af instruktion för dessa.
Hvad angår frågor om beviljande af fattigvård, gifver instruktionen
nämnden rättighet att öfverlämna åt särskilda delegerade att häröfver besluta
i enlighet med de föreskrifter, som af nämnden meddelas. Till delegerad
kan äfven suppleant i nämnden utses. Enligt den af nämnden för
dessa delegerade den 7 mars 1904 fastställda instruktionen har antalet
delegerade bestämts till tre, och de skola sammanträda hvarje onsdag. Delegerades
uppdrag angifves i sistnämnda instruktion vara a) att dels pa
förslag af de olika territoriella församlingarnas fattigvårdsstyrelser bevilja
understöd, dels efter anmälan godkänna de af fattigvårdsstyrelserna i
trängande fall utan föregående hemställan utbetalade understöd eller eljest
vidtagna åtgärder; b) att förordna om intagning å nämndens inrättningar
af de nnderstödstagare, för b vilka anstalterna äro afsedda; c) att remittera
till allmänna barnhusinrättningen. Dessutom anvisas delegerade, att
om någon gång i följd af särskilda omständigheter dessa utvägar för afhjälpande
af eller lindring i uppkommen nöd icke äro tillfyllest eller lämpligen
kunna anlitas, vidtaga den åtgärd, som i oinförmälda hänseenden anses
oundgängligen erforderlig.
Fattigvårdsnämnden kan eldigt sin instruktion uppdraga åt fattigvårdsinspektören
att meddela remiss till arbetsinrättning (så bär äfven
skett enligt nämndens beslut den 16 december 1901). Åt honom kan jämväl
öfverlämnas att vidtaga andra för fattigvårdens handhafvande nödiga
åtgärder med skyldighet för honom att underställa nämnden dessa åtgärder
vid dess nästa sammanträde.
Instruktionen för nämnden innehåller vidare föreskrift om att eu särskild
fångvårdsstyrelse skall tills vidare finnas inom hvar och en af hufvudstadens
territorialförsamlingar. Denna styrelse har att under nämndens
inseende och i enlighet med allmänt gällande eller af nämnden särskild!
meddelade föreskrifter utöfva den närmaste och omedelbara tillsynen öfver
de fattiga inom församlingen. Ur instruktionens 19, 20 och 21 §§ må
bär intagas följande:
»Dessa fattigvårdsstyrelser åligger fördenskull att göra sig noga underrättade
om de hjälpsökandes lefnadsförhållanden och verkliga behof, att meddela
den fattigvård, som af nämnden blifvit i hvarje särskildt fall bestämd, där ej
bestyret härmed åt annan uppdragits, samt att vaka däröfver, att beviljadt understöd
behörigen användes.
Fattigvårdsstyrelserna äga att hos nämnden föreslå den fattigvård, som de
i hvarje särskildt fall kunna finna af behofvet påkallad; och må nämnden jämväl
åt dem öfverlämna att bevilja understöd i mat, ved eller klädespersedlar,
äfvensom att, där nöden är så trängande, att nämndens beslut ej kan afvaktas,
vidtaga andra för fattigvårdens behöriga handhafvande erforderliga åtgärder,
dock med skyldighet i sistnämnda fall att underställa nämnden dessa åtgärder
vid dess först infallande sammanträde.
Fattigvårdsstyrelserna besörja jämväl förvaltningen af alla till församlingarnas
enskilda fattigvård anslagna donationer och tillgångar, hvilka ej må
rubbas eller från sina ändamål dragas, samt förordna om de understöd, hvilka
skola från dem utgå.»
»Kyrkoherden i hvar och en af de territoriella församlingarna är i kraft af
sitt ämbete själfskrifven ledamot i den fattigvårdsstyrelse, som utöfvar tillsynen
öfver de fattiga inom församlingen. Öfriga ledamöter utses af nämnden till
det antal, som nämnden för hvarje fattigvårdsstyrelse bestämmer. Fattigvårdsinspektören
och vederbörande rotemän äro berättigade att styrelsens samman
-
104
Göteborg.
träden öfvervara och att i öfverläggningarna, men ej i besluten, deltaga. Fattigvårdsstyrelsen
utser årligen inom sig en ordförande och en verkställande direktör.»
Verkställande direktören »åligger att tillse och vaka öfver verkställigheten
af fattigvårdsstyrelsens beslut samt att under tiden mellan fattigvårdsstyrelsens
sammankomster å styrelsens vägnar och i öfverensstämmelse med i
allmänhet gällande eller särskild! af styrelsen meddelade föreskrifter vidtaga
alla sådana för fattigvårdens handhafvande nödiga åtgärder, som ej tåla uppskof,
med skyldighet att dessa åtgärder hos fattigvårdsstyrelsen vid dess först
infallande sammanträde anmäla.»
För allmänna fattigvården tillhöriga arbets- och försörjningsinrättningar
samt öfriga anstalter äger nämnden att utse styrelser samt genom
reglementen och instruktioner bestämma deras verksamhet och åligganden.
För besörjande af kassaförvaltningen utser nämnden inom sig två
kassaförvaltare. Dessa äro jämte nämndens redogörare ensamma ansvariga
för vården om de medel och säkerhetshandlingar, hvilka äro dem till
förvarande anförtrodda. Där vid nämnden underlydande inrättning särskild
kassaförvaltare och redogörare är anställd, åligger honom enahanda
ansvarighet. Instruktionen innehåller härjämte föreskrifter om sättet för
utbetalningar och om revision af fattigvårdens räkenskaper och förvaltning.
På grund af sin instruktion har nämnden utfärdat särskilda instruktioner
för delegerade för beviljande af fattigvård (se ofvan), för fattigvårdsinspektörsassistenten,
sekreteraren, ombudsmannen, redogöraren, den
vid nämndens register anställda personalen samt för de tillsyningsmän,
som antagits för verkställande af undersökningar och utredningar rörande
ifrågasatta understöd. För fattigvårdsinspektören fastställes instruktion af
stadsfullmäktige. De särskilda styrelser, som af fattigvårdsnämnden tillsatts
samt försetts med instruktioner eller reglementen, äro: styrelsen för
fattigvårdsnämndens utackorderingsbyrå och barnhem, församlingarnas fattigvårdsstyrelser,
styrelsen för Sabbatsbergs ålderdomshem, för Eosenlunds
ålderdomshem, för Konung Oscar H:s och Drottning Sofias guldbröllopshem,
för Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning, för Stockholms
stads arbetsinrättning, för uppfostringsanstalten vid Skrubba, för uppfostringsanstalten
för fiickor, för Stockholms stads barnhärbärge, för Stockholms
stads asyler för husvilla.
För Göteborgs fattigvård gäller för närvarande ett af stadsfullmäktige
den 29 mars 1900 fastställdt reglemente. Enligt detta tillkommer öfverstyrelsen
för stadens fattigvård dess fångvårdsstyrelse, hvilken består af stadens
polismästare samt 14 åt'' stadsfullmäktige valda ledamöter, bland 11 vilka
stadsfullmäktige utse ordförande, vice ordförande och kassaförvaltare, att
tjänstgöra den tid, för hvilken de äro valda till ledamöter. För den yttre
fattigvårdens handhafvande utse stadsfullmäktige dessutom för hvar och en af
stadens territoriella församlingar eu distriktsstyrelse, bestående af en bland
fattigvårdsstyrelsens ledamöter såsom ordförande samt kretsföreståndare till
samma antal som antalet af de kretsar, i Indika distriktet af fattigvårdsstyrelsen
indelats. Bland dessa kretsföreståndare utse stadsfullmäktige eu
att vara vice ordförande; denne vice ordförande i distriktsstyrelsen är
tillika suppleant för ordföranden i dennes egenskap af ledamot af fattigvårdsstyrelsen.
Dessutom utse stadsfullmäktige särskilda suppleanter åt
ordföranden, vice ordföranden och kassaförvaltaren i fattig vårdsstyrelsen.
I afseende å valbarhet, tjänstgöringstid och afgång samt rätt att afsäga
sig uppdraget hänvisas till fattig vårdsförordningen både i fråga om ledamöter
i fångvårdsstyrelse och i distriktsstyrelse. Församlingens kyrkoherde
eller hans ställföreträdare förklaras berättigad att deltaga i distriktsstyrelsens
förhandlingar och beslut. Tid kretsföreståndarens sida ställas
s. k. fattigvårdare, som på förslag af fattigvårdsstyrelsen utses af stadsfullmäktige
för ett år i sänder. Till hjälp i fattigvårdsarbetet finnas dessutom
aflönade tjänstemän.
Beslutanderätten i fråga om understöd från den yttre fattigvården
tillkommer i regel distriktsstyrelsen och i vissa af fattigvårdsstyrelsen
bestämda undantagsfall kretsföreståndare. Understödssökande är dock
obetaget att hos fattigvårdsstyrelsen göra framställning om understöd.
Distriktsstyrelsen skall inom första veckan af hvarje månad till fattigvårdsstyrelsen
afgifva redogörelse för sin verksamhet under den sist förflutna
månaden. IJti distriktsstyrelsens beslut äger fattigvårdsstyrelsen göra de
ändringar, som den pröfvar nödiga. Ansökningar om erhållande af understöd
framställas i regel hos kretsföreståndaren, hvarefter kretsföreståndare
och fattig vår dåre göra undersökning. Sedan ärendet af kretsföreståndaren
anmälts i distriktsstyrelsen och beslut fattats, utdelar kretsföreståndaren
understödet; kretsföreståndare och vårdare öfva tillsyn öfver användandet.
Den inre fattigvården handhafves af en särskild nämnd, som består
af fattigvårdsstyrelsens vice ordförande såsom ordförande samt 4 ledamöter,
^ackordering af understödstagare ombesörjes af en nämnd, bestående af
ordförande och två ledamöter. Ordförande och ledamöter i dessa båda
nämnder utser fattigvårdsstyrelsen inom sig för hvarje år.
Ii — Fattigv årbislag stift ning eu I. Afd. 2.
Idb
(3m styrelsens sammanträden, om beslutmässigket ock omröstning innekåller
reglementet i tillämpliga delar fattigvårdsförordningens föreskrifter.
Ordföranden leder förkandlingarna vid styrelsens sammanträden samt kar den
allmänna ock kögsta uppsikten öfver allt kvad till fattigvården körer; kan
emottager till styrelsen ankomna skrivelser ock framställningar samt vidtager
i anledning af desamma erforderliga åtgärder, sedan styrelsen fattat
beslut; där ej styrelsen för vissa fall annorlunda besluta, utanordnar kan
de medel, som skola utbetalas.
Af särskildt intresse äro stadgandena om ordnande af ansvaret för
förvaltningen. Fattig vårdsstyrelsen förvaltar ock vårdar fattigvårdens så
väl fasta egendom som öfriga tillkörigketer ock inkomster i öfverensstämmelse
med fattigvårdsförordningen samt reglementet ock de beslut, stadsfullmäktige
särskildt meddela. Styrelsens ledamöter må fördela göromålen
sig emellan, dock inskränkes ej därigenom styrelsens i reglementet stadgade
ansvarighet, därest fördelningen icke godkännes af stadsfullmäktige. Den
i reglementet stadgade ansvarigheten återfinnes i dess 11 §, så lydande:
»Beträffande förvaltningen af fattigvårdens medel och de under fattigvårdsstyrelsen
ställda fonder gäller:
att de göromål, för hvilka kassaförvaltaren ensam ansvarar, omfatta endast
den egentliga kassarörelsen;
att placering af berörda medel och fonder genom utlåning eller annorledes
skall ske i enlighet med styrelsens till protokollet förda beslut å sammanträde,
som blifvit utsatt medelst kallelse, innefattande att fråga af dylik beskaffenhet
därvid skall förekomma;
att fattigvårdens kassa, så vidt ske kan, skall skötas medelst upp- och afskrifningsräkning
med bankinrättning;
att fattigvårdens värdehandlingar skola förvaras i brandfritt hvalf sålunda,
att handlingarnes förvaringsrum må kunna öppnas endast medelst två olika
slags nycklar, af hvilka kassaförvaltaren skall innehafva den ena och en af de
öfriga ledamöterna i fattigvårdsstyrelsen den andra;
att fattigvårdsstyrelsens ledamöter gemensamt ansvara för handbafvandet
och redovisningen af det åt styrelsen lämnade uppdrag, dock så, att för fattade
beslut endast de blifva ansvarige, som däri deltagit, samt att, då något försummas
eller obehörigen tillgöres af ledamot i uppdrag, som genom af stadsfullmäktige
godkänd arbetsfördelning blifvit till honom ensam öfverlämnadt, han
därför ensam ansvarar; och
att den styrelseledamöterna sålunda åliggande gemensamma ansvarighet
omfattar, bland annat, vården och förvaringen af de värdehandlingar och medel,
förn tillhöra fattigvårdens kassa och under styrelsen ställda fonder, utan vidare
inskränkning än som följer af den egentliga kassarörelsens uppdragande åt kassaförvaltaren.
»
107
Af denna redogörelse torde framgå, att skiljaktigheterna mellan de
för Stockholm gällande regler samt de föreskrifter, som kommittén
föreslagit för eu
allmän fattigvårdslag, ilro
så
pass många,
att det
ej lämpligen kan ifrågasättas att göra ändring i de för Stockholm gällande
regler, som
där befunnits ändamålsenliga
och
tillämpas
i andra
grenar af dess förvaltning. An mindre kan det ifrågakomma att söka
öfverföra alla för
Stockholm lämpade regler
på
fattigvården i
riket i
allmänhet. Men behofvet af en undantagsställning synes icke blott gälla
Stockholm. Vid betraktande af förhållandena, såsom de utvecklat sig
i Göteborg och sannolikt äfven komma att med tiden utveckla sig
i öfriga större städer, framstår det för kommittén som ett önskemål,
att jämväl dessa
städer kunna erhålla den
större
frihet att
organi
sera
sin fattigvård, som kan finnas lämplig. Uti en allmän fattigvårdslag
är det för öfrigt nödvändigt att så affatta bestämmelserna angående
organisationen, att de lämpa sig för fattigvårdssamhällena i allmänhet,
äfven de mindre och minsta. Lagen måste därför inskränka sig till att
meddela de enklaste reglerna. Hvad angår de större samhällena måste
dock organisationen blifva mer komplicerad, ju större och mera omfattande
samhällets fattigvård är. Detta blifver alldeles särskildt förhållandet
i de största städerna; det är icke möjligt eller i allt fall ändamålsenligt
att i en allmän lag i erforderliga detaljer angifva, huru fattigvårdens
handhafvande där bör vara ordnad. Det synes därför önskligt,
att åt Kungl. Maj:t öfverlåtes att med afseende på dessa utfärda särskilda
bestämmelser, Indika i viss mån komma att utgöra undantag eller afvikelser
från de allmänna reglerna. Härigenom blifver också tillfälle att med
afseende å dessa samhällen lättare åstadkomma de förbättringar, som fattigvårdens
stadigt fortgående utveckling där mera än annorstädes kan
göra behöfliga.
Med hänsyn härtill har kommittén föreslagit, att Stockholms stad skall
bibehållas vid sin undantagsställning i fattigvårdshänseende samt därjämte
att för andra större städer Kungl. Maj:t på därom gjord framställning må
medgifva undantag från hvad i förevarande kapitel stadgas samt fastställa
de särskilda föreskrifter, som befinnas lämpliga.De städer, hvilka kommittén
härvid afser, äro, förutom Stockholm och Göteborg, närmast
Malmö, Norr köping och Gäfle, alltså de städer, som ej deltaga i landsting,
och hvilka i kommunalt hänseende intaga eu viss särställning, men möjligen
kunna flera härvid ifrågakomma.
Kommitténs
förelag
108
Med den lydelse, kommittén föreslagit af förevarande kapitel, synas
särskilda föreskrifter vara erforderliga allenast i några punkter. Förhållandena
ställa sig därvid något olika i Stockholm och de öfriga större städerna
på grund af den särskilda kommunalförordning, som gäller för
Stockholm. De punkter, i fråga om hvilka särskilda från fattigvårdslagen
afvikande bestämmelser, som böra underställas Kungl. Maj:ts godkännande,
närmast torde vara erforderliga, äro följande:
öfverlämnandet till särskilda delegerade (eller styrelser) ''att på eget
ansvar bevilja fattigvård genom beslutande af understöd, remitterande till
anstalt o. s. v.;
uppdrag åt en eller flera kassaförvaltare att med fattigvårdsstyrelsens
befriande på eget ansvar handhafva kassavården;
begränsning af kyrkoherdes själfskrifvenhet i den centrala fattigvårdsstyrelsen;
samt
själfskrifvenhet för särskilda stadens tjänstemän, såsom polismästare och
stadsläkare, att vara ledamöter i fattig vårdsstyrelsen.
Kommittén har ej uppgjort förslag till särskilda bestämmelser i förevarande
afseende. De lokala förhållandena kunna nämligen kräfva tämligen
olika sådana; och det synes alltså böra ankomma på vederbörande
samhällen sjulfva att, i den mån behof föreligger och efter hvad särskilda
förhållanden påkalla, uppgöra dylika bestämmelser och underställa desamma
Kungl. Maj:ts godkännande.
lön
4 kap.
Om sökande och meddelande af fattigvård.
En af grundprinciperna i den moderna fattigvårdslagstiftningen är,
att hvarje behöfvande i första hand erhåller understöd af det fattigvårdssamhälle,
inom livilket han uppehåller sig. Endast eu sådan anordning
kan gifva någon garanti för att den offentliga fattigvården skall
vara i stånd att hjälpa den behöfvande och att bringa denna hjälp i
sä god tid, att ingen går under af nöd. Inför krafvet pa ett föreliggande
behofs omedelbara afhjälpande förfalla tills vidare alla spörsmål,
huruvida den behöfvande egentligen hör till samhället i fråga.
Redan i 1847 års fattigvårdsförordning stadgades, att om någon, som
icke hade sin hemort eller, som det då kallades, försörjningsort inom det
fattigvårdssamhälle, där han uppehöll sig, vore i behof af fattigunderstöd,
sådant skulle lämnas af fångvårdsstyrelse!! inom nämnda samhälle
efter samma grunder, som voro antagna för underhållet af dess egna fattiga.
Tillika föreskrefs, att allt understöd, som från en fångvårdsstyrelse lämnades
till någon, som vistades på annan ort, skulle meddelas honom genom
fångvårdsstyrelse!! å den ort, där hau vistades. Enahanda stadganden
upptogos i 1853 års fattigvårdsförordning. I gällande fattigvårdsförordning
heter det i 12 § 2 inom., att i fråga om fattigvård enligt 1 § åtskillnad
icke må göras, om den nödställde tillhör det fattigvårdssamhälle, där han
söker fattigvård, eller icke. Vidare föreskrifves uti 11 §, att den, som vill
söka fattigvård, har att anmäla sig hos ordföranden i fångvårdsstyrelse!!
i det fattigvårdssamhälle, inom hvilket han vistas.
Förslaget intager enahanda ståndpunkt därutinnan, att ett fattigvårdssamhälle
är skyldigt att lämna fattigvård utan hänsyn till att den behöfvande
ej tillhör samhället, kanske endast rent tillfälligtvis uppehåller
sig där. Uttryck åt denna grundsats, hvilken numera synes hafva
fullständigt inträngt i det allmänna medvetandet, har gifvits i sammanhang
med bestämmelserna om sökande och meddelande af fattigvård. Enligt
Vistelsesainkallet
skall i
första hand
meddela
fattigvård.
23 §.
no
dessa skall den, som vill komina i åtnjutande af fattigvård, göra anmälan
därom hos fångvårdsstyrelse!! i det samhälle, där han vistas.
Beträffande motsvarande stadganden i nu gällande fattigvårdsförordning
har i mål angående ersättning för liimnad fattigvård tvist stundom
uppstått för det fall, att fattigvård lämnats af annat samhälle än vistelsesamhället,
i det att hemortssamhället gjort gällande, att någon ersättningsskyldighet
för detta fall ej åligger detsamma. I regel hafva ersättningskraf
för under dylika omständigheter meddelad fattigvård ogillats. Huru enligt
förslaget detta spörsmål är att anse, kommer att behandlas i sammanhang
med bestämmelserna om ersättning för lämnad fattigvård (sid. 295).
Regler för Ehuru fattigvårdsväsendet i ett samhälle bör vara så ordnadt, att
fattigvård, lattigvardsmyndigheten äger en ingående kännedom om förhållandena bland
23 § (fortsj.de fattiga inom samhället, är det naturligen ändå så, att den, som vill
anlita samhällets hjälp, i regel själf måste göra framställning därom. Utan
en sådan framställning måste fattigvårdsmyndigheten i många fall finna
det betänkligt att inlåta sig på den granskning af enskildes förhållanden,
som ett understödjande förutsätter. Äfven om ej sällan måste
inträffa, att ett ingripande är af nöden jämväl utan sådan framställning,
t. ex. då det gäller att taga hand om värnlösa barn eller sjuklingar, som
ej erhålla tillfredsställande vård af enskilda, gäller dock såsom regel, att
den enskilde själf eller någon representant för honom i första hand har
att bedöma, huruvida han vill anropa det allmänna om hjälp.
Härmed är ej sagdt, att man bör uppställa några kraf på särskilda
former för dylika framställningar.; Tvärtom bör man söka göra det
så lätt som möjligt för den behöfvande att få eu önskan om understöd
framburen, i all synnerhet som det här ofta gäller personer, hvilka till
följd af sjukdom eller eljest hafva svårt att framföra sina önskemål.
Med hänsyn härtill är det nödvändigt, att eu framställning om understöd
kan göras ej blott direkt hos fattigvårdsstyrelsen, utan äfven hos dess
olika organ i skilda delar af kommunen. För att trygga den behöfvande
vid rätten att på en sådan anmälan få sin sak behandlad inför fattigvårdsstyrelsen
är det i sin ordning att i lagen fastslå, hos hvilka organ en
framställning bör göras för att med säkerhet vinna ett dylikt beaktande.
Regler i sådant syfte gifvas ock i gällande fattigvårdsförordning, It §, enligt
hvilket lagrum den, som vill söka fattigvård, äger att anmäla sig hos
fattig vårdsstyrelsens ordförande eller hos kyrkoherden eller annan ledamot
i styrelsen eller hos tillsyningsmannen öfver bettlare eller hos den person,
«om styrelsen kan hafva utsett att mottaga anmälan. Anmälan om behof
af fattigvård må oek göras hos polismyndighet eller dess underlydande
betjänte, som, där omständigheterna synas påkalla åtgärd af fattigvårdsstyrelsen,
underrättar densamma därom.
Kommittén har ansett dessa stadganden böra i hufvudsak bibehållas.
I första rummet bör naturligen bland de fattigvårdsstyrelsens organ, som
hafva att mottaga anmälan om behof af fattigvård, vara styrelsens ordförande;
men därjämte böra styrelsens öfriga ledamöter hafva denna uppgift,
hvilket särskild!; gäller distriktsföreståndarna. I hvad mån fattigvårdsstyrelsens
biträden och funktionärer skola vara skyldiga och berättigade att
mottaga anmälningar, bör bero på fattigvårdssamhällets eller fattigvårdsstyrelsens
därom gifna bestämmelser. Lämpligen böra föreskrifter härom
gifvas i fattigvårdsreglementet. Den rätt att göra anmälan hos kyrkoherden,
som stadgas i fattig vårdsförordningen, har ansetts böra utsträckas,
så att sådan anmälan må göras äfven hos annan prästman i församlingen.
Bland dem, som hafva att mottaga anmälningar, upptages i förslaget ej
tillsyningsman öfver bettlare. Kommittén har visserligen föreslagit, att
kommunerna fortfarande skola utse behöfligt antal dylika tillsyningsman,
men häraf synes ej behöfva följa, att anmälningar om fattigvårdsbehof
skola kunna göras hos en sådan. Tillsyningsmannens ställning torde snarare
göra det mindre lämpligt att direkt hänvisa den behöfvande till
honom. Huru han har att förfara, därest en till honom öfverlämnad person
finnes vara i behof af fattigvård, därom stadgas i 92 §.
För att den behöfvande skall hafva någon fördel af föreskriften om
att han kan vända sig med sin anmälan till annan än fångvårdsstyrelse!!
eller dess ordförande, är det naturligen nödvändigt, att de personer, som
äro satta att mottaga anmälningarna, också hafva skyldighet att fortskaffa
dessa, så att de komma under vederbörlig behandling inom styrelsen. Kommittén
har därför ansett lämpligt att uttryckligen stadga, att om anmälan
gjorts hos annan än ordföranden, den, som mottagit anmälan, är skyldig
att ofördröjligen fortskaffa densamma till fattigvårdsstyrelsen eller dess
ordförande.
I fråga om polismyndigheten har den ändring vidtagits, att denna
myndighet ej uppräknats bland dem, som hafva att mottaga anmälan om
behof af fattigvård, utan allenast en erinran gjorts om dess skyldighet
att, då den finner behof af fattigvård vara för handen, därom göra anmälan
hos fattigvårdsstyrelsen. Uttrycket »polismyndighet eller dess underlydande
betjänte» har lämpligen ansetts böra utbytas mot det i lagen
112
Fattigvård
lämnad af
fattigvdrdsstyrelsens
ordförande
m. fl.
24 §.
om fosterbarns vård den 6 juni 1902, 16 §, begagnade »polisman eller
kronobetjänt».
I detta sammanhang bör oek erinras om föreskriften i Kungl. reglementet
för barnmorskor den 3 september 1909, § 18, som innehåller åläggande
för barnmorska, hvilken biträder barnaföderska, som är så nödställd,
att hon saknar utväg till härbärge eller lifsuppehälle, att anmäla sådant
hos vederbörande fattig vårdsmyndighet.
Ehuru det ligger i sakens natur, att fattigvårdsstyrelse, oafsedt om
anmälan skett på något af de i förevarande paragraf omnämnda sätt, kalott
föranstalta därom, att den, som tinnes vara i behof af fattigvård, erhaller
sådan, har kommittén ansett lämpligt att låta ett stadgande härom
inflyta i lagen.
Pröfning af frågan, huruvida fattigvård bör lämnas samt under hvilken
form och i hvilken utsträckning detta bör ske, är så att säga kardinalpunkten
i fångvårdsstyrelse^ verksamhet. Det ligger därför i sakens
natur, att denna pröfning bör så vidt möjligt verkställas af fattigvårdsstyrelsen
själf. I samband med spörsmålet om organisationen har redan
omnämnts, att denna del af fattigvårdsstyrelsens verksamhet uti de större
städerna tagit en sådan omfattning, att ombesörjandet af större eller mindre
delar däraf måst uppdragas åt underordnade styrelser, delegationer eller
tjänstemän. Äfven i fattigvårdssamhällen, där fattigvården ej är så omfattande,
förefinnes emellertid ett behof af att låta annan handla å fattigvårdsstyrelsens
vägnar i förevarande afseende. Kommittén syftar härvid
på de fall, då någon är i så trängande behof af fattigvård att med dess
afhjälpande ej kan anstå, till dess fattigvårdsstyrelsen sammanträder. Så
väl i den behöfvandes intresse som för att undvika att besvära fattigvårdsstyrelsens
ledamöter att komma tillstädes alltför ofta, är det af nöden att
medgifva något organ för fattigvårdsstyrelsen att i sådana fall handla å
dess vägnar ej blott i afseende å utredningen utan äfven då det gäller
att afhjälpa behofvet.
Ehuru fattigvårdsförordningen ej innehåller något stadgande härom,
har i stor utsträckning förekommit, att för sådana fall, då med hjälps
lämnande ej kunnat anstå till fattigvårdsstyrelsens sammanträde, styrelsens
ordförande eller någon dess tjänsteman eller medhjälpare lämnat
understöd tills vidare. Stundom har detta skett på grund af föreskrift
därom i reglemente eller efter särskildt beslut af styrelsen, men äfven
därförutan har åtminstone ordföranden ofta lämnat fattigvård, hvars
utgifvande icke hunnit pröfvas af styrelsen. Förutsättningen för att en
dylik utbetalning skall gälla gent emot det egna fattigvårdssamhället är
tydligen, att fattigvårdsstyrelsen godkänner anordningen. Men frågan om
verkan af eu under dylika förhållanden meddelad fattigvård kan tänkas
hafva betydelse äfven gent emot andra, nämligen om kraf framställes på
ersättning för fattigvården. Invändningar att fattigvård, som lämnats af
annan än styrelsen, icke meddelats i laga ordning hafva stundom framställts,
men ogillats med hänsyn till det godkännande af ordförandens åtgärd,
som efteråt lämnats af fattigvårdsstyrelsen.
För att för framtiden undanrödja all tvekan i detta hänseende
stadgar förslaget uttryckligen rätt för ordföranden att, om någon är i så
trängande behof af fattigvård, att med behofvets afhjälpande ej kan anstå,
till dess fattigvårdsstyrelsen sammanträder, tills vidare bevilja den nödställde
fattigvård. Därförutom har det ansetts lämpligt att stadga, att
fattigvårdsstyrelsen må tilldela enahanda befogenhet åt annan än ordföranden,
nämligen åt styrelseledamot eller åt någon hos styrelsen anställd
tjänsteman, hvarom reglementet i så fäll skall innehålla upplysning.
Vid legaliserandet af en sådan anordning uppställer sig den frågan,
huruvida fattigvården skall anses gifven därmed, att ordföranden eller
annan styrelsens representant meddelat den, eller om fattigvården är att
betrakta såsom lämnad först vid tidpunkten för styrelsens godkännande
däraf. Då fattigvården gifves å styrelsens vägnar, lärer det första alternativet
vara det riktiga; frågorna om tid för talans anställande och fattigvårds
inverkan på hemortsrättsförvärf äro alltså att bedöma i enlighet härmed.
Att på sätt här föreslagits låta annan än fattigvårdsstyrelsen bevilja
fattigvård är en nödfallsåtgärd. Sådant understöd bör därför få lämnas
allenast för tiden till styrelsens nästa sammanträde, då anmälan därom skall
göras och antecknas i protokollet.
I större samhällen, hvarest särskilda distriktsstyrelser inrättats för handhafvande
af vissa delar af den öppna fattigvården, förekommer redan nu,
att fattigvård af visst slag eller i viss omfattning meddelas genom dessa
styrelser. Kommittén har ansett lämpligt att legalisera ett sådant förfarande,
hvarigenom således distriktsstyrelse skulle äga att i fattigvårdsstyrelsens
ställe besluta härom. Föreskrift i sådant hänseende skall dock intagas i
fattigvårdsreglementet.
Det inträffar ofta, att annan än fattigvårdssamhälle lämnar erfor- Vdrd. ™
''
c?
7X0Yl ClYl TClttlO
derlig
vård åt en nödställd. Emellanåt sker detta med vetskap af det vår/hmm
15
— /*’attigv ar ddag stiftning en. I. Afd. 2.
hölle.
1 14
fattigvårdssamhälle, hvilket vårdnadsskyldigheten i forsta kand åligger, såsom
då eu person mot ett fattigvårdssamhälles ansvarsförbindelse intages å
anstalt, lasarett, sjukstuga el. d. I sådant fall meddelas i själfva verket
vården af fattigvårdssamhället, ehuru detta i saknad af egen anstalt för
skyldighetens fullgörande begagnar sig af allmän sådan. Annorlunda ställer
sig däremot saken, då, såsom ofta sker, eu nödställd person utan ansvarsförbindelse
intages t. ex. på lasarett. Ett dylikt intagande är för vissa
fall föreskrifvet i gällande lasarettsstadga. A ena sidan är intagandet å
sjukhuset oundgängligen nödvändigt, men å andra sidan har den sålunda
lämnade vården ej meddelats af fattigvårdssamhälle. Enligt praxis har
lasarettsstyrelsen i dylikt fall ansetts handla å vederbörande fattigvårdssamhälles
vägnar, hvarvid i afseende å utsökande af ersättning för vården,
dess inverkan å hemortsrätt m. m. förfarits på samma sätt som om vården
utgjort fattigvård.
Fall förekomma äfven, då offentlig myndighet lämnar understöd åt behöfvande,
t. ex. den vård, som Konungens befallningshafvande i Malmöhus
län och Göteborgs och Bohus län samt öfverståthållarämbetet med anlitande
af särskilda för ändamålet anvisade medel lämna nödställda, från utlandet
hemsända sjömän (se härom vidare sid. 342).
Ett själfständigt ingripande af offentlig myndighet, anstalt eller inrättning
på sätt här utvecklats synes kommittén vara af omständigheterna
påkalladt, och kommittén har därför haft under öfvervägande frågan
om möjligheten att legalisera den sålunda uppkomna praxis. Det närmast
till hands liggande sättet att göra detta vore att utvidga begreppet
fattigvårdssamhälle, så att därunder komme att inbegripas offentliga anstalter
och myndigheter. Då detta emellertid af flera lätt insedda skäl icke* later sig
göra, liar kommittén funnit eu lösning af frågan kunna vinnas medelst ett
stadgande, hvarigenom rätt att föra talan om ersättning för lämnad fattigvård
uttryckligen tillägges offentlig myndighet, anstalt eller inrättning,
som ombesörjt vård, för hvilken fattigvårdssamhälle är pliktigt att gifva
ersättning. I fråga härom hänvisar kommittén till hvad i ett följande
kapitel anföres (sid. 314).
I detta sammanhang uppställer sig också till besvarande ett spörsmål,
som ej sällan uppkommer i praktiken, nämligen om naturen af den hjälp,
som i vissa nödlägen, då hvarje dröjsmål kan vara ödesdigert, lämnas af
andra personer än dem, hvilka, på sätt ofvan nämnts, erhållit uppdrag att
i trängande fall handla å fattigvårdsstyrelsens vägnar eller eljest ansetts
kunna representera styrelsen. Hur fulländad fattigvårdsorganisationen än
må vara, kunna dess organ ej alltid vara tillstädes och bringa hjälp. N id
ett inträffadt nödstillfälle i eu ort, där fattigvårdsstyrelsen ej har någon
representant, bjuder människokärleken den, som är närmast till hands, att
lämna erforderlig hjälp. I flera fall bär det förekommit, att den, som
sålunda lämnat hjälp, sedan hos fattigvårdsstyrelsen begärt godtgörelse för
sina utgifter och hemställt, att styrelsen måtte öfvertaga vården, samt, då
detta vägrats, vändt sig till Konungens befallningshafvande med yrkande
om ersättning af fattigvårdssamhället för vården. Då i lagen gifvits föreskrifter
om sättet för sökande och meddelande af fattigvård, lärer sådant
understöd, som här omförmäles, ej vara att betrakta såsom fattigvård. Ej
heller föreligger här samma trygghet med afseende å vårdens behöflighet
och rätta handhafvande som i de här ofvan omhandlade fallen, då vård
meddelats af allmän inrättning eller offentlig myndighet. Häraf följer dock
icke, att ett dylikt understöd icke bör af fattigvårdsstyrelsen ersättas.
Tvärtom torde det vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att
fattigvårdsstyrelsen, för det fall att eu enskild person bistått i ett verkligt
nödläge, befriar honom från besväret att fortsätta med vården samt äfven
håller honom skadeslös för hvad han utgifvit. Något uttryckligt föreläggande
härom torde dock ej lämpligen kunna gifvas, utan fattigvårdsstyrelsen
måste hafva samma befogenhet som eljest att pröfva, huruvida behof
af fattigvård föreligger. Har fattigvårdsstyrelsen lämnat den enskilde
godtgörelse, måste den anses hafva godkänt hans åtgärd, och därmed har
understödet fått karaktären af fattigvård.
flen offentliga fattigvårdens uppgift har uti förslagets 1 § angifvits
vara att lämna fattigvård, där minderårig eller den, som i följd
af ålderdom eller sjukdom eller af annan anledning är oförmögen att genom
arbete försörja sig, saknar medel till sitt lifsuppehälle; fattigvården skall
omfatta nödtorftigt underhåll och erforderlig vård samt för minderårig
jämväl uppfostran. Men därjämte afser förslaget lika väl som den nuvarande
fattig vårdsförordningen, att den offentliga fattigvårdens uppgift
kan sträcka sig härutöfver, och den lämnar fattigvårdssamhället fria händer
beträffande denna vidsträcktare understödsverksamket (2 §).
Ur lagförslagets nämnda uttryck kan man ej göra sig någon klar
föreställning om den skiftande skara, som den offentliga fattigvården har
att taga hand om. Ilärför kräfves en närmare undersökning af understödstagarna
med hänsyn till orsakerna till fattigvårdsbehofvet. Tår officiella
fattigvårdsstatistik har ännu ej sträckt sina efterforskningar till detta
Undersökning
af fattigvårdsbehofvet
och orsakerna
därtill.
25 §.
in;
område och kommittén har därför vid infordrande af uppgifter från kommunernas
fångvårdsstyrelse!'' jämväl begärt upplysningar rörande orsakerna
till fattigvårdsbehofvet bland understödstagarna år 1907. En närmare
redogörelse härför tinnes intagen i del. III av detta betänkande (sid. 119 o. f.).
Af denna redogörelse framgår i hufvudsak, hvad de direkta understödstagarna
angår, att i det öfvervägande antalet fall nämligen 73,3 % sjukdom,
orkeslöshet och försörjarens död varit orsak till fattigvårdsbehofvet.
Uti 12,6 % af fallen angifves orsaken vara ekonomiska missförhållanden
(arbetslöshet eller knapp inkomst). Ett lättjefullt och oordentligt lefnadssätt
upptages som fattigvårdsorsak i 8,3 % af fallen. På andra orsaker
komma 5,8 %.
Redan denna gruppering visar, att understödstagarna med hänsyn till
beholvets orsaker förete genomgående olikheter. Inom de nämnda grupperna
kunna ytterligare många underafdelningar särskiljas, och en närmare undersökning
från fall till fall skulle helt visst gifva vid handen, att äfven inom
sådana underafdelningar finnas många skiljaktighet er; ja, man kan nästan
säga, att intet fall är det andra fullständigt likt. Liksom öfverallt eljest när
det är fråga om att bota och bringa hjälp gäller äfven här, att hjälpen, om
den skall blifva verksam, bör lämnas efter de i varje fall föreliggande omständigheterna.
Sådant är här så mycket mer af nöden, som det ej alltid
är fråga om afhjälpande af ett rent materiellt behof, utan i samband därmed
ofta framträder • önskemålet dels af ett ingripande för att ordna den
hjälpsökandes yttre förhållanden i allmänhet, dels af meddelandet af råd
och föreställningar i förening med personligt bistånd och stöd. I forna
tider, då fattigvården bestod i ett kritiklöst allmosegifvande, förbisåg
man alldeles dessa synpunkter eller var ej rustad med andra medel
mot fattigdomen än dem, som lågo i det rena gifvandet. Ju mer den
offentliga fattigvården utvecklat sig, desto mer har man fått klart för
sig, att hjälpen måste rättas efter det för hvarje fall föreliggande behofvet,
och man har mer och mer sökt tillägna sig hjälpformer, som
kunna fylla den uppgiften. Särskildt för våra dagars fattigvård är demia
individualisering af fallen ett framträdande drag. Den har möjliggjorts
genom flera samverkande omständigheter, genom en större tillgång på anstalter
för kroppsligt och själsligt sjuka, samt skolor och hem för abnorma, genom
anläggandet af lämpliga fattigvårdsanstalter af olika slag, såsom ålderdomshem,
barnhem och arbetsanstalter. Samtidigt därmed att nya och bättre
hjälpmedel skapats, har man i högre grad än förut vetat att begagna
sig af ej blott de nämnda hjälpmedlen utan äfven af det personliga infly
-
117
tandet från intresserade, som med eller utan aflönad anställning ägnat sig
åt, fattigvårdsarbetet.
För att kunna bestämma rätta sättet för ett behofs afhjälpande kräfves
det att vara noga underrättad om de i hvarje fall föreliggande
omständigheterna. Gällande fattigvårdsförordning föreskrifver, att fattigvårdsstyrelsen
har att göra sig noga underrättad om sökandens lefnadsförhållanden
och behof samt efter förekommande omständigheter bestämma,
om och i hvilken mån fattigvård må meddelas. Förslaget upptager äfven
ett stadgande härom. J)et har däremot ej ansetts lämpligt att i lagen införa
närmare föreskrifter rörande undersökningen. Dylika bestämmelser
hafva nämligen sin plats i fattigvårdsreglementet.
Den hjälp, som fattigvården har att lämna, bör i främsta rummet gå
åt på, att den behöfvande bringas i sådant läge, att han för framtiden
kan försörja sig själf — hjälp till själfhjälp. Understödet bör därför lämnas
den behöfvande på ett sådant sätt, att han så vidt möjligt för framtiden
blir i stånd att genom eget arbete försörja sig och de sina.
Åt denna viktiga grundsats har ett uttryck ansetts böra gifvas äfven
i lagen.
Särskildt har det ansetts lämpligt att i detta sammanhang i lagen
intaga en erinran därom, att fattigvårdsstyrelsen bör göra sig noga underrättad
om de arbetstillfällen, som gifvas, för att kunna anvisa arbete åt
hjälpsökande, som är arbetsför, samt, där arbetsförmedlingsanstalt finnes i
orten, samarbeta med denna. Frågan om anskaffande af arbete åt nödställda,
Indika icke äro i saknad af arbetsförmåga, ligger strängt taget
utanför den i l § angifna fattigvården, och det beror alltså på fattigvårdssamhällenas
och deras styrelsers egen uppfattning af fattigvårdsproblemet,
om och i hvilken omfattning de skola vidtaga åtgärder för sådana
fall. Det kan därför icke komma i fråga att i detta afseende lämna annat
än en sådan helt allmän föreskrift, som ofvan angifvits, till ledning
för fattigvårdsmyndigheternas verksamhet. Arbetslöshetens afhjälpande är i
våra dagar ett spörsmål af den omfattning, att detsamma måste lösas efter
vidare synpunkter än dem, som komma i betraktande vid de relativt få fall,
då det kan komma an på fattigvårdsmyndigheterna att bringa hjälp.
Många omständigheter hafva bidragit till att särskildt i städer och samhällen
med en mera sammanträngd befolkning skapa en arbetslöshet, som
temporärt kan nå en mycket stor utsträckning. För att undanrödja denna
har man anlitat flera utvägar. Bland annat har man skapat offentliga
Understöds
former.
Arbetsanvis
ning och tillhandahållande
af arbete.
2t> §.
118
arbetsförmedlingsanstalter, genom hvilkas anlitande arbetsgifvaren kan erhålla
den arbetskraft han behöfver och arbetaren, som går utan sysselsättning,
åter kan erhålla sådan. Arbetsförmedlingsanstalterna hafva vunnit
stor utbredning i vårt land, och för närvarande finnas dylika anstalter i
nästan alla län, mångenstädes med filialer på flera ställen. Dessa anstalter
hafva naturligen en vida större möjlighet att skaffa arbete än den, som
står till buds för fattigvårdsstyrelserna, och de seuares uppgift beträffande
arbetsföra personer, som på grund af arbetslöshet anmäla sig till understöd,
måste därför i första rummet blifva att förvissa sig om att den
sökande anlitat den möjlighet, som arbetsförmedlingsanstalten erbjuder, eller
i annat fall hänvisa honom dit. Kan härigenom ej något vinnas, bör det
ligga i fattigvårdsmyndigheternas eget intresse att se till, huruvida arbete
på annat sätt står att finna. Frågan har så nära sammanhang med den
uppgift, som kan tillkomma fattigvårdsmyndigheterna att i fall af arbetslöshet
lämna understöd åt den arbetslöses hustru och barn för att afhjälpa
en påträngande nöd, att det är lämpligt, att fattigvårdsmyndigheternas
uppmärksamhet också är riktad på hithörande förhållanden.
Många samhällen hafva vid sina fattiggårdar och arbetshus vidtagit anordningar
för att bereda möjligheter till arbete. Särskildt gäller detta de
större städerna, som i sina anstalter ofta hafva kunnat erbjuda arbete åt ett
stort antal personer utöfver de egentliga understödstagarna. Hvad Stockholm
beträffar fyller dess arbetsinrättning, med plats för 1,432 personer,
i viss män den uppgiften att mot bostad och föda samt en mindre flitpenning
gifva arbete åt en del af de arbetslösa, som särskildt under
vintermånaderna finnas i hufvudstaden. Men äfven enskilda arbetshem
finnas, t. ex. frälsningsarmens, som mottaga sådana arbetslösa. Alla dessa
kräfva emellertid i regel vistelse å anstalten eller hemmet, hvadan de naturligen
ej ärö lämpade för dem, som hafva familj och bo tillsammans med
denna; och äfven i öfrig! är det naturligt, att de ej anlitas annat än i
nödfall. Öfver hufvud taget kan ej här angifvas, hvilka utvägar skola
komma till användning; det måste bero på förhållandena å hvarje ort och
i det föreliggande fallet.
Såsom orsak till fattigvårdsbehof intager arbetslösheten enligt de af
kommittén infordrade uppgifterna ej någon framträdande plats: 480 män
och 400 kvinnor med 530 tillhörande barn samt 238 direkt understödda
barn eller omkring 0.7 % af hela antalet understödstagare. Sannolikt är, att
de sålunda för år 1907 angifna talen äro att anse som relativd låga samt
att i en del fall, då minskad arbetsförmåga ansetts föreligga jiimte arbets
-
nu
löshet, den senare omständigheten ej tagits i betraktande. Kragan om
mera omfattande åtgärder mot arbetslöshet i form af s. k. arbetslöshetsförsäkring
är för närvarande föremål för utredning i särskild ordning. För
de mindre arbetsföras del och för en del gränsfall torde dock, äfven om
särskilda anordningar i afseende a arbetslösheten varda vidtagna, fattigvårdens
medverkan jämväl i framtiden kräfvas.
Da den offentliga fattigvården, såsom förut framhållits, icke bör anlitas
utan att verkligt behof är för handen, ligger det i sakens natur, att
den enskildes egna medel och egen arbetsförmåga böra utnyttjas,
innan fattigvården träder emellan. Huruvida fattigvården i vissa tall bör
ingripa på ett tidigare stadium, beror pa de särskilda föreliggande omständigheterna.
Om de åtgärder af förebyggande art, som i sådant afseende
äro af betydelse, skall längre fram talas.
Men ej blott individens egna möjligheter höra, i främsta rummet tagas
i betraktande. Andra personer stå ej sällan i sådant förhållande till individen,
att de före det offentliga böra vara skyldiga att sörja för honom.
Finnes försörjningspliktig person, har fångvårdsstyrelse!! att fästa dennes
uppmärksamhet på det förefintliga behofvet samt, om han har möjligheter att
fullgöra skyldigheten, uppmana honom därtill och, om han vägrar, med lagliga
medel söka tvinga honom till skyldighetens uppfyllande. I afvaktan
pa resultatet af dessa försök måste fattigvårdsstyrelsen naturligen lämna
den hjälp, som af omständigheterna kräfves.
Af fattigvårdens natur följer också att, om hjälp står att vinna,
utan att fattigvårdsstyrelsen anlitar egna resurser, den bör söka begagna
sig af dessa medel. Sådana utvägar stå mångenstädes till buds, i det
många samhällen till sitt förfogande hafva särskilda fonder för att hjälpa
nödställda personer af vissa kategorier, hvarjämte särskildt i städerna finnas
välgörenhetsföreningar, hvilka gjort till sin uppgift att omhändertaga och
hjälpa företrädesvis sådana behöfvande, om hvilka utsikt förefinnes att
de, rationellt hjälpta ur ett tillfälligt nödläge, sedermera åter skola kunna
försörja sig själfva. Rent psykologiskt sedt, är det af stor betydelse att i
det längsta söka afhålla personer, som ej äro fullkomligt hjälplösa, från att
anlita den allmänna understödsverksamheten. Erfarenheten har nämligen
visat, att de, som en gång blifvit samhällets understödstagare, ofta fortsätta
diirmed. Anlitandet af denna utväg tyder på, att vederbörande nödgats i
viss mån uppgifva den egna kampen för lifsuppehälle^ Rot är af denua
anledning, som den enskilde också i det längsta drager sig för att begära
Anlitande i
(ifrigt af andra
åtgärder
(in fattigvård
120
hjälp af det allmänna. Förflutna tiders sträfvanden att förebygga detta
hafva tagit sig uttryck bland annat i de inånga fonder och stiftelser, som
tillkommit, de många välgörenhetsinrättningar, som existerat och ännu
existera, enskildas hjälpsamhet mot sina nödställda likar o. s. v. Förutom
det att sådana fonder, stiftelser och välgörenhetsinrättningar oftast hafva
en lokal karaktär och ej sällan så godt som saknas i orter, där det
finnes stort behof af sådana, ära dessa hjälpmedel dock alltför ringa
i förhållande till behofvet. Där sådana möjligheter finnas, böra de emellertid
tydligen tagas i anspråk, enär man därmed torde hafva bäst utsikt
att gifva hjälpen i eu form, som främjar själfhjälpen. Det är emellertid
uppenbart, att på den ofvan antydda vägen, den privata offervillighetens,
alltför litet kan åstadkommas för att göra ett anlitande af fattigvården
obelvöfligt eller undanskjuta detsamma. Samhället med dess resurser måste
gripa in för att underhjälpa den enskildes sträfvanden att med egna
krafter hålla sig uppe. Den väg, på hvilken detta i våra dagar i
stor omfattning sker, är genom socialförsäkringen i dess olika former.
Härom är emellertid taladt i annat sammanhang, där också berörts
denna försäkrings förhållande till fattigvården och inverkan på densamma
(sid. 9).
Omgång
(socken- eller
rotegång).
27 §.
Uti den officiella statistiken upptages eu del understödstagare under
rubriken försörjning genom omgång (socken- eller rotegång). Härmed menas,
att understödstagarna enligt träffad öfverenskommelse turvis emottagas
och försörjas af vissa samhällets medlemmar. Denna understödsform
omnämnes i förbigående uti 1876 års fattigvårdsstatistik och angifves
där förekomma i vissa landsorter, särskildt i Jämtland (»ambulering»,
»dygning»), Först i 1888 års statistik föreligga närmare uppgifter
om detta försörjningssätt och inhämtas där, att under nämnda år genom
omgång eller kringgång försörjts 1,112 personer, nämligen 516 män, 538
kvinnor och 58 tillhörande barn. Af dessa faller mer än eu tredjedel på
Värmlands län; därnäst komma Älfsborgs och Jämtlands län. Intet enda
fall antecknas från städerna. Af hela antalet understödstagare på landsbygden
utgjorde de genom omgång försörjda nämnda år 0,6 % (i Jämtlands
län 4,9 och i Värmlands län 2,6 %. Enligt den officiella statistiken
för år 1909 var hela antalet genom omgång försörjda 129 eller 0,1 %
af landsbygdens alla understödstagare. De af kommittén infordrade uppgifterna
från år 1907 utvisa ett antal af 185 genom omgång försörjda, däraf
121
största antalet förekommer inom Värmlands och Älfsborgs län (resp. (14
noll 89).
1 5 län hade understödsformen fullständigt försvunnit.
Med äldre tiders mindre utvecklade fattigvård torde ett sådant försörjningssätt
som omgång hafva varit tämligen naturligt. Man har dock redan
tidigt insett dess olämplighet, åtminstone hvad barn beträffar. Uti 1847 års
fattigvårdsförordning stadgades nämligen, att barn, som tillhörde fattigvården,
ej finge försörjas genom så kallad kringgång, utan att stadig bostad skulle
dem anvisas. 1871 års fattigvårdsförordning innehåller ingenting om
kringgång, men genom bibehållande af stadgandet om stadig bostad för
barn, kvarstår tydligen förbudet för kringgång hvad barnen beträffar.
Den gradvisa minskningen af antalet fall, i hvilka denna understödsform
användes, utgör bevis nog för att den numera anses såsom olämplig
äfven beträffande vuxna understödstagare. Ett dylikt ombyte af
bostad måste för den fattige göra hans lott ännu tyngre. Om han
också på många ställen bemötes med vänlighet och blir väl tillgodosedd,
händer det kanske lika ofta, att han afspisas med det minsta möjliga
både i fråga om bostad och föda, samt att man tydligt lägger i dagen
sitt missnöje med hans närvaro. Detta försörjningssätt bör därför ej vidare
tillåtas. I danska fattigvårdslagen är omgång uttryckligen förbjuden och i
det nya finska förslaget är också infördt ett utryckligt förbud däremot. Eftersom
kommittén i sitt förslag angifver de tillåtna försörjningsformerna och
därvid ej upptager omgång, kunde det synas, som om detta skulle vara nog.
Då man ser, att barn försörjts genom omgång trots förutvarande föreskrift
om deras förseende med fast bostad och att äfven sjuka försörjts sålunda
(del III sid. 193), har kommittén likväl ansett (let nödvändigt att till
åstadkommande af en fullständig brytning med det förutvarande förhållandet
stadga ett uttryckligt förbud.
Bland de understödsformer, som ej böra tillåtas, anföres stundom bortauktionering.
Denna åtgärd är tydligen ej någon försörjningsform utan
allenast ett sätt att införskaffa anbud i och för utackordering. Kommittén
har därför ansett lämpligast att behandla denna fråga i sammanhang med
spörsmålet om utackordering i enskildt hem.
De understödsformer, som man i den moderna fattigvården godkänner
såsom användbara, olika för olika fall, äro tre: understöd i hemmet, ut- vsrd.
ackordering och anstaltsvård. De två förstnämnda sammanfattas vanligen 27 §.
under beteckningen öppen fattigvård, under det anstaltsvården betecknas
såsom sluten fattigvård.
16 — Fattigoårdslagstiftningen. I. Afd. S.
122
Understöd
hemmet.
28
Att understöd i hemmet i regel upptages såsom deu första af understödsformerna
finner sin naturliga förklaringsgrund däri, att det är den,
som gör minsta rubbningen i den behöfvandes ställning. Dess användande
medger, att familjen hålles tillsammans, att den behöfvande får stanna
kvar i sin gamla bostad eller hos släktingar och vänner, under det
fattigvårdsstyrelsen ger ett efter förhållandena afpassadt bidrag till försörjningen.
Understöd i hemmet ligger också ofta närmast förebyggande
åtgärder mot fattigvård. Tillfälligt behof afhjälpes, där ej sjukhusvård kräfves,
lämpligast på denna väg. Möjligheten att afpassa ett sådant understöd
genom naturaunderstöd eller lämpliga kontanta belopp efter för handen
varande förhållauden har jämte bristen på lämpliga anstalter gjort, att understöd
i hemmet blifvit den hos oss mest anlitade understödsformen.
År 1888, då gruppen »i sina hem understödda» först upptogs särskilt
i den officiella statistiken, utgjordes den af 136,272 personer eller
56 % af samtliga understödstagare. Under de närmast följande åren inträdde
en fortgående ökning af dessa tal till och med år 1894, då motsvarande
tal utgjorde 170,886 eller 66,5 ^ af understödstagarna. Från och
med år 1895 sjunker det relativa antalet i sina hem understödda tämligen
jämnt, och år 1907 var antalet af dessa understödstagare 140,729 eller
61,3 %. Stadskommunerna hafva att uppvisa ett jämförelsevis större antal
understödda enligt denna form än landsbygden. Sålunda utgjorde år 1894
procentsiffran för stadskommunerna 73,7 och 1907 års siffra 63,6. Enligt
de af kommittén infordrade uppgifterna (del III sid. 183) utgjorde antalet
år 1907 varaktigt försörjda, som erhöllo understöd i hemmet, 109,790
eller 56,8 %. Såsom var att vänta innefattas härunder endast ett mindre
antal direkt understödda barn under 15 år, nämligen 2,575, medan däremot
det vida öfvervägande antalet av tillhörande barn eller ej mindre än
86,<) % av varaktigt understödda sådana höra hit. Tillfällig fattigvård
torde hufvudsakligen hafva utgjorts af understöd i hemmet.
Fördelarna med denna understödsform äro, såsom ofvan antydts,
påtagliga. Men den har ock sina stora olägenheter och däribland
främst, att den lätt föranleder till missbruk af det lämnade understödet.
Sådant ligger naturligen nära till hands och därför förutsättes
också en föregående noggrann undersökning och en viss kontroll, så att
ändringar i understödet kunna äga rum, om det ej kommer till afsedd användning.
\ idare är att märka, att understöd i hemmet är den form af understöd,
som mest begäres och helst emottages. Den omständigheten, att hjälpen
härleder sig från fattigvården, verkar nämligen vid denna form mindre
återhållande, särskilt om understödet erhålles i penningar. De antydda
olägenheterna hafva också föranleda att man sökt omgärda denna understödsform
med särskilda garantier. Exempel saknas ej därpå, att man härvid
slagit öfver i en motsatt ytterlighet samt gjort anstaltsvården till den ordinära
understödsformen. Åtskilliga reglementen från våra fattigvårdssamhällen
föreskrifva rent af, att fattigvårdsstyrelserna skola hänvisa understödstagarna
till fattigvårdsanstalten samt att understöd i annan form får
gifvas endast i undantagsfall, ja, stundom att därför fordras fattigvårdssamhällets
hörande. Äfven där detta ej skett, är den praxis ej ovanlig
att, så snart understöd i hemmet nått ett visst belopp, den, som ej
kan reda sig därmed, får välja mellan att åtnöjas med redan utgående
understöd och att inträda å anstalten.
Särskild uppmärksamhet förtjänar denna frågas behandling i England,
hvarest understödjandet i hemmet noga reglerats. Se härom redogörelsen
för den engelska fattigvården (del IV). De noggranna föreskrifterna hafva
emellertid ej kunnat - följas i praktiken, och därför är äfven i England understödjandet
i hemmet den vanligaste understödsformen.
Om det också ej är att rekommendera att på detta område i lagen
komma med några utförliga föreskrifter, synes det å andra sidan vara
lämpligt att däri framhålla den hufvudsynpunkt, som bör göra sig gällande,
nämligen att understöd i hemmet ej bör lämnas, när anledning föreligger
till antagande, att understödet icke kommer att användas på tillfredsställande
sätt. Därutöfver har kommittén ansett det angeläget att särskilt
peka på ett par af de omständigheter, som äro af betydelse vid
bedömandet af frågan om lämpligheten af ett understöd i hemmet, nämligen
att sådan hjälp ej bör lämnas åt den, hvilkens behof är förorsakadt
af dryckenskap eller arbetsovillighet. Härmed är ej sagdt, att drinkarens
eller den arbetsovilliges familj skall uteslutas från understöd af denna art.
Men därvid måste stor försiktighet iakttagas, så att familjefadern ej tager
det erhållna understödet till förevändning att begagna äfven det lilla bidrag,
som han förut gifvit familjen, till rusdrycker eller alldeles slutar upp
att arbeta, då det visar sig, att det oundgängliga lifsuppehället står att
vinna på bekvämare sätt. Om rättelse ej kan vinnas på annat sätt,
bör fattigvårdsstyrelsen söka använda de speciella medel, som kunna stå
till buds gentemot dryckenskap och arbetso villighet. Kommittén vill i
detta sammanhang erinra dels om de af kommittén i 9 kap. föreslagna
åtgärderna mot försumliga försörjare, dels om lagen om behandling af alkoholister
och om lösdrifvald agen.
124
Uti det förslag till reglemente för fattigvården i de särskilda kommunerna,
som fogats vid betänkandet, bär kommittén ansett sig böra angifva några
positiva grunder för bedömande af frågan när understöd i hemmet bör anlitas.
Såsom de viktigaste fallen hafva upptagits, då fråga är om fattigvård
åt minderåriga barn, som vårdas hos sina föräldrar, eller behof föreligger
för äkta makar, som sammanlefva, eller någondera af dem, eller den behöfvande
har sitt hemvist hos anhöriga, som bidraga till hans försörjning,
eller förhållandena eljest tala för hans bibehållande i förutvarande omgifning,
äfvensom när fråga är om hjälp vid tillfälligt behof.
Stundom inträffar det, att ett en gång bestämdt understöd i hemmet
får fortgå år efter år, utan att det undersökes, huruvida behofvet
fortfar och bör tillgodoses på samma sätt. Till förekommande af missbruk
bör kunna uppställas den fordran, att fattigvårdsstyrelsen åtminstone
en gång hvarje år undersöker och pröfva!- dylika fall''af fortgående
behof, så att det föreligger klarhet, huruvida understödet fortfarande bör
utgå och i hvilken form. Äfven härom har en erinran gjorts genom att
upptaga ett dylikt stadgande i förslaget till reglemente för fattigvården.
Med frågan om understöd i hemmet sammanhänger på det närmaste
frågan om organisationen af fattigvården. Just för denna öppna fattigvård
har distriktsindelning samt anställande af tjänstemän och anordnandet af
vårdaresystem sin hufvudsakliga betydelse. Och hvad här ofvan anförts
rörande understöd i hemmet utgör på samma gång motivering för hvad i
föregående kapitel i nämnda afseende föreslagits.
För bestämmande af storleken och sättet för understöd i hemmet
kunna ej några för alla fall giltiga regler uppställas. I vissa fall torde
ej större svårigheter vara förenade härmed. Särskildt gäller detta, då behofvet
kan afhjälpas genom att lämna naturaprodukter såsom husrum, mat,
beklädnadspersedlar eller skodon. Bestämmandet häraf öfverlämnas också
ej sällan åt fattigvårdsstyrelsen underordnade styrelser eller medhjälpare.
Däremot är det naturligen förenadt med större svårigheter att träffa ett
lämpligt afgörande, när det är fråga om kontant understöd. Å ena sidan
är det af vikt, att hvarje fall bedömes efter de föreliggande omständigheterna,
men a den andra bör en viss enhetlighet och följdriktighet iakttagas
vid i öfrigt likartade förhållanden. Inom en och samma fångvårdsstyrelse
utvecklar sig lätt en likartad praxis i detta hänseende, som följes
för de normala fallen. Fn viss enhetlighet i detta hänseende har emellertid
betydelse äfven samhällena emellan, då man därigenom får fastslaget
hvad som i regel skall anses som skälig godtgörelse.
Emellertid böra i detta sammanhang komma i betraktande ej blott
fattigvårdsmyndigheternas möjlighet att åstadkomma eu ur yttre synpunkter
önskvärd reda och enhetlighet i den öppna fattigvården utan äfven understödstagarnas
anspråk på att erhålla ett sådant understöd, att deras behof
verkligen afhjälpes. De kraf på nödtorftigt underhåll och erforderlig vård
samt för minderårig jämväl uppfostran, Rom uppställas i 1 § af förslaget,
äro sä allmänt formulerade, att ett stort utrymme lämnas åt det subjektiva
omdömet hos den bestämmande myndigheten. Äfven ur denna synpunkt sedt
kunde vissa normer för understödets bestämmande vara af betydelse. Frågan
härom har också varit föremål för uppmärksamhet inom riksdagen.
Uti eu år 1905 i andra kammmaren väckt motion, uti hvilken förslag
till ny förordning angående fattigvården begärdes, anfördes bland annat
följande:
»Enligt fattigvårdsförordningens 1 § skall nödtorftig fattigvård lämnas den
som är oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets uppehållande
oundgängligen erfordras. Uppfattningen om hvad som menas med »nödtorftig
fattigvård» är emellertid inom olika orter väsentligt olika.
Förhållandena inom stadssamhällena, särskildt de större, torde härvidlag
icke vara så otillfredsställande, om ock äfven där i enstaka fall missförhållanden
i af mig afsedd riktning förekommit. Hvad däremot fattigvården på landsbygden
vidkommer, så tror jag icke, att det kan förnekas, att där i synnerligen
många fall vid bestämmandet af fattigunderstödets storlek tages så godt som
uteslutande hänsyn till hvad man kan förmå den understödssökande att, åtminstone
för tillfället, åtnöjas med, och att ringa om ens något afseende fästes
vid hvad som erfordras för att understödet, om ock nödtorftigt, dock under för
handen varande förhållanden må kunna anses tillräckligt. En följd häraf blir,
dels att de till fattigunderstöd berättigade i många fall, för att kunna uppehålla
sig, äfven nödgas påkalla den enskilda offervilligheten, dels ock att de, som
äga förmåga att kraftigast framhålla sin egen belägenhet eller som lyckats förvärfva
göda förespråkare inom fattigvårdsstyrelsen, komma i åtnjutande af ett
större underhåll än andra, som äro i minst lika stort behof af understöd, men
på grund af egen försagdhet och oförmåga att framhålla sin belägenhet låta sig
nöja med ett icke nödtorftigt, utan otillräckligt underhåll.
Att fastställa det understöd, som under alla förhållanden bör utgå, lär icke
kunna låta sig göra, men mig synes, att ett stort steg till afhjälpande af det nu
framhållna missförhållandet vore taget, om de understödsbehöfvande på grund
af de olika behofven kunde af fattigvårdsstyrelserna hänföras till vissa klasser,
inom hvilka underhållets minimum vore genom förordning fastställdt, hvilket
dock af fattigvårdsstyrelserna kunde öfverskridas, ehuru endast sålunda att alla
till samma klass hörande understödstagare erhöllo lika stort understöd.
Eu sådan indelning af de understödstagande i klasser skulle göra det möjligt
för dem själfva att på förhaud bedöma storleken af det understöd, som
126
skalle blifva dem beviljadt, och på samma gång hindra fattigvårdsstyrelserna
att för hvarje särskildt fall söka nedpruta understödet under hvad som kan
anses rimligt. Fattig vårdsstyrelsen skulle endast hafva att på grund af den
understödssökaudes förhållanden afgöra, till hvilken klass han eller hon borde
hänföras, och därmed vore understödets storlek bestämd, då detsamma vore för
alla inom samma klass lika. Endast i de fall, då understödet vore af tillfällig
natur och utginge för visst ändamål, vid tillfällig sjukdom, för anskaffande af
ved, skodon, medicin eller dylikt, vore, enligt mitt förmenande, en sådan klassificering
omöjlig, och fattigvårdsstyrelsen hade att vid sådana särskilda tillfällen
jämväl bestämma understödets storlek.
>
Skulle ett sådant system som det af mig nu antydda vid en omarbetning
af fattigvårdstorordningen befinnas tillämpligt, så synes mig, att de ifrågavarande
klassernas antal lämpligen kunde bestämmas till följande tre med till beloppet
högsta minimum för den första'' och lägsta för den tredje.
Klass I. Afseende full försörjning, omfattar personer, som äro helt ur
stånd att bidraga till sitt eget uppehälle och ej hafva närskylda, som i någon
mån kunna bidraga till deras utkomst. (I denna klass ingå alltså äfven samtliga
i fattiginrättning under hel försörjning intagna personer, ehuru ej något
understöd af dem kontant uppbäres, utan helt utgår in natura.)
Klass II. Afseende större understöd, omfattar dem, som på grund af
ålderdomssvaghet, sjukdom eller andra orsaker endast till någon ringa del kunna
genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle eller ock hafva närskylda i sådana
omständigheter, att de till en mindre del kunna bidraga till deras underhåll.
Klass III. Afseende mindre understöd, omfattar dem, som af under klass
Il anförda orsaker ej helt kunna försörja sig själfva, men dock genom eget
arbete eller närskyldas understöd anses kunna förskaffa sig mera än hälften af
hvad som för deras nödtorftiga uppehälle är nödvändigt.»
Lagutskottet, hvars yttrande godkändes af riksdagen, yttrade (utlutande
nr 62) om denna del af motionen:
»Det ligger vikt därpå, att de hjälpbehöfvande ej kunna af det offentliga
påräkna rikligare understöd än nödtorftig fattigvård eller hvad till lifvets uppehållande
erfordras. En motsatt ordning är nämligen ägnad att skapa missförhållanden
af såväl moralisk som ekonomisk natur, emedan den så lätt till lättja
och liknöjdhet förleder många, som eljest skulle söka genom sparsamhet och
arbetssamhet betrygga sin ställning. Det gäller å andra sidan visserligen för
en klok fattigvårdslagstiftning att med undvikande af dessa olägenheter förekomma,
att understödstagarna nedpressas under existensminimum i deras ort.
Att ej hos oss all fara i sistnämnda riktning är utesluten, synes utskottet på
grund af motionärernas framställning och i öfrigt för utskottet kända förhållanden
uppenbart. Det är till afhjälpande af detta missförhållande, och till vinnande
af en mer rättvis fördelning af understöd, som ifrågavarande förslag om
fastställande genom allmän förordning af normalstater för efter gängse sed i tre
klasser indelade understödstagare blifvit framställdt. Det vill emellertid synas
utskottet, som man med anlitande af denna utväg utsatte sig för den ej mindre
tara i motsatt riktning, hvarom här ofvan förmäles, och i hvarje fall torde den
rådande stora olikheten med afseende å lefnadsvillkoren i skilda delar af riket
bereda stora svårigheter vid utförande af hvad motionären föreslagit, i följd
hvaraf utskottet finner förslaget ej böra förordas.»
Kommittén lämnar tills vidare åsido frågan, huruvida ett tariffsystem är
ägnadt att utgöra grundval för ersättningsanspråk för lämnad fattigvård (se
härom sid. 293). Då det gäller att bedöma frågan med hänsyn till beviljandet
af fattigvård, så att hjälpen blir afpassad efter behofvet, synes det principiellt
riktigt att låta de i hvarje fall föreliggande förhållandena vara det afgörande,
något som gifvetvis ej är möjligt, om man fastställer taxor eller klasser
med minimiafgifter, därest nämligen dessa ej skola göras så vida, att de
öfver hufvud sakna betydelse. Lefnadsanspråken och lefnadskostnaderna äro
för öfrigt i skilda delar af riket så olika, att hvad som på ena stället är att
anse som skälig försörjning, å ett annat är att beteckna såsom svältunderstöd.
Enligt de af fattigvårdsstyrelserna lämnade uppgifterna (del III sid. 198) utgjorde
sålunda år 1907 medelvärdet af understödstagares fulla försörjning,
i Stockholm 358 kr. 28 öre, under det att den för landsbygden i Västerbottens
län uppgick till allenast 108 kr. 55 öre; för landsbygden företer
Jämtlands län den högsta medeltalssiffran, 193 kronor 88 öre. Medeltalssiffran
för landsbygden i dess helhet utgjorde 131 kronor 83 öre och för
städerna 199 kronor 95 öre. Ur ifrågavarande siffror kan någon bestämd
slutsats i förevarande afseende visserligen ej dragas, då full försörjning i
det öfvervägande antalet fall lämnas genom vård å anstalt eller ^ackordering,
men en viss öfverensstämmelse torde ändå kunna antagas vara för handen
mellan siffrorna för full försörjning i det ena och andra fallet. Det skulle
därför antagligen blifva nödvändigt att föreskrifva olika taxor för vissa tidsperioder
och för olika delar af riket, t. ex. länsvis med särskilda belopp för
städerna. Ett fastställande af minimisatser kan emellertid också vara förenad!
med den faran, att fattigvårdsmyndigheterna skola blifva benägna att
så mycket som möjligt hålla sig till dessa.
T hvarje fall synes det kommittén uppenbart, att bestämmelser af
denna art ej ägna sig för upptagande i lagen. Där ett samhälle vill i
sitt reglemente föreskrifva vissa normalbelopp för olika grupper, bör därför
ej möta något hinder. A andra sidan är emellertid krafvet på åtgärder
för att förhindra fattigvårdsstyrelserna från att bjuda sina understödstagare
alltför dåliga villkor så berättigad!, att man ej kan afvisa detsamma. Medlet
häremot har kommittén ansett böra bestå dels i en lagstadgad rätt att
128
Utackor
dering.
29 <?.
hos Konungens befallningshafvande anföra besvär öfver fattigvardsstyrelsens
åtgärder, dels i införandet af en effektiv inspektion.
Där tillfälle ej gifves att låta understödstagaren kvarblifva i det egna
hemmet, har man utvägen att skaffa honom vård i annat enskildt hem.
I många fall, där understödstagaren ej har ett eget hem, utan bor hos
andra, som vårda honom, talar man än om understöd i hemmet än om
inackordering. Gränsen emellan dessa båda understödsformer är alltså
stundom sväfvande.
Enligt den officiella statistiken utgjorde år 1907 antalet understödstagare,
som försörjdes genom inackordering, 29,618 personer, eller 12 a
% af hela antalet understödstagare. Anmärkningsvärdt är, att dessa siffror
sedan år 1888, då de börjat särskiljas i statistiken, varit i ständigt sjunkande,
hvilket fortsatt jämväl efter år 1907. För år 1888 utgjorde antalet
utackorderade 38,712 eller 16 % af understödstagarna. Kommitténs
utredning rörande de utackorderade för år 1907 afser endast de varaktigt
försörjda (del III sid. 183) och dessa angifvas vara 27,031 eller 14 % af
hela antalet varaktigt försörjda. Då utackorderingen till öfvervägande del
innebär en varaktig försörjning, är det anmärkningsvärdt, att denna siffra
så mycket skiljer sig från den officiella statistikens. Af nämnda antal,
27,031, voro 16,205 direkt understödda barn, 10,357 äldre personer samt
469 tillhörande barn. Utackordering af äldre personer och tillhörande barn
förekom i hufvudsak på landsbygden; i städer och köpingar funnos endast
415 äldre och 17 tillhörande barn utackorderade. Ej mindre än 69''2 %
af de direkt och varaktigt understödda barnen försörjdes genom utackordering;
för städer och köpingar uppgick detta tal till 7 7‘6 %.
Såsom häraf framgår, användes utackordering i enskildt hem hufvudsakligen
för barn. I fråga om barn, hvilka genom föräldrarnas bortgång
eller af annan anledning blifvit beröfvade skyddet i den egna familjen, är
det naturligast att skaffa dem detta skydd i en annan familj, som är lämpad
därför. Med barnets förmåga att anpassa sig efter nya förhållanden finner
det sig,, särskildt vid yngre år, lätt till rätta i ett nytt hem och, om detta
hem eljest har förutsättningar för att fostra barn, skall det i ej ringa
grad för barnet ersätta det förlorade. Beträffande äldre personer erbjuder
utackordering i ett främmande hem ej samma fördelar. Eu vuxen
person har svårare att anpassa sitt lif efter vanorna i en annans hem, och
man kan näppeligen vänta, att han skall på samma sätt växa in i det nya
hemmet som barnet, hvilket ser sitt enda skydd där och af hvilket foster
-
120
föräldrarna kanske själfV;i vänta sig stöd och hjälp i kommande tider. Äfven
om inackordering af äldre personer ej förekommer i samma utsträckning som
inackordering af barn, är dock antalet utackorderade äldre personer så stort,
att understödsformen äfven från deras synpunkt förtjänar uppmärksamhet.
Att antalet är så stort, torde delvis vara att förklara af den mångenstädes
å landsbygden befintliga bristen på anstalter. Exempel saknas emellertid
ej, då utackordering af äldre kan erbjuda särskilda fördelar såsom i fråga
om fall af sinnesslöhet eller lättare sinnessjukdom, då ett enskildt hem kan
vara att föredraga framför eu större anstalt med dess olika uppgifter.
Icke hvarje enskildt hem lämpar sig att mottaga personer, som skola
utackorderas. Om det kräfves stor uppmärksamhet och omsorg vid uppfostran
af egna barn, så är det naturligen ännu svårare att fostra och
vårda personer, med hvilka ej något naturligt band från början tinnes.
Redan det att i sin familj mottaga en främling förefaller mången svårt,
och i fortsättningen sättes tålamodet kanske dagligen på prof. Alltför ofta
erbjudes ett hem såsom fosterhem i hufvudsak för att erhålla ekonomiska
fördelar däraf; utom med vårdafgiften räknas med att den vårdade skall vara
behjälplig i hvarjehanda arbeten och det saknas ej exempel på att arbetskraften
hänsynslöst utnyttjas, under det att vården inskränker sig till det
nödtorftigaste. Saken ställer sig så mycket vanskligare, som de personer,
hvilka det gäller, oftast äro personer, som hafva svårt att tillvarataga sin rätt.
Häraf följer, att det enskilda hem, som användes, om det skall rätt
fylla sitt syfte, måste utväljas med omsorg. Hvad äldre personer vidkommer,
måste vid val af hem för utackordering tagas hänsyn till så väl understödstagarens
kön, föregående lif, lynne och hälsotillstånd som till vårdarens
särskilda förutsättningar att taga emot just individen i fråga. Är
man ej fullt säker på att en utackordering är ett lämpligt sätt att
försörja personen, bör man hellre söka få den erforderliga vården å en
lämplig anstalt.
Det ligger i sakens natur att vid valet af det enskilda hem, i
hvilket en person skall utackorderas, lämpligheten bör vara det enda afgörande.
Ej så sällan har i gångna tider det viktigaste vid valet dock
varit att få utackorderingen ombesörjd för så billigt pris som möjligt. Det
har härvid stundom gått så långt, att den fattige ut bjudits på offentlig
auktion åt den minstbjudande. Upprörande skildringar både i press och
litteratur om dylika auktioner saknas ej; om de än stundom varit öfverdrifna,
finnas dock otvifvelaktigt fall, då auktion ägt rum i de fattigas
17 — Fattiguårdslagstiftningen. I. Afd. 2.
Förbud mot
bortauktionering.
130
närvaro under motbjudande former, och då på grund af ett något lägre
anbud eu understödstagare fått flytta från ett hem, vid hvilket han varit
fästad och där man gärna velat hafva honom kvar, till ett annat, där
man trott sig kunna underhålla honom billigare. Från många håll hafva
angrepp riktats mot ett dylikt förfarande, men ändå har till och med under
de sista åren en och annan gång berättelser förekommit om bortauktionering
af understödstagare.
I riksdagen har flera gånger gjorts framställning om förbud mot bortauktionering.
Redan år 1891 hemställde en motionär i andra kammaren
om ett tillägg till 9 § 1 mom. fattigvårdsförordningen af innehåll att understödstagare
icke finge »å allmän sammankomst eller annorledes» utbjudas
till inackordering åt den minstbjudande. Lagutskottet (utlåtande n:o 25)
hemställde, att motionen icke måtte bifallas och anförde därvid bland annat
följande:
»Med den affattning, motionären gifvit sitt förslag, skulle ifrågavarande
motion afse förbud för fattigvårdssamhälle att genom ^ackordering af fattighjon
till den minstbjudande ordna sin fattigförsörjning. Såvidt utskottet har
sig bekant, sker dylik utackordering antingen på det sätt, att fattigvårdsstyrelsen
infordrar skriftliga anbud på underhållet, eller ock så att de, som vilja emottaga
barn eller fattighjon till försörjning, få därom vid utlyst sammanträde afgifva
muntliga anbud.
Att nu, såsom motionären synes vilja, fråntaga fattigvårdssamhälle rätten
att genom upptagande af anbud under den ena eller andra formen bereda sig
tillfälle att på ett billigt sätt fullgöra sin fattigvårdsplikt, kan enligt utskottets
uppfattning icke ifrågakomma. En sådan åtgärd skulle nämligen för de flesta
fattigvårdssamhällen i vårt land medföra en väsentlig rubbning af deras fattigvårdsväsen
och särskilt genom att nödvändiggöra inrättandet af asyler betydligt
öka den redan nu tryckande fattigvårdsbördan.
Motionärens framställning i öfrigt gifver också vid handen, att densamma
egentligen riktar sig emot det förfaringssätt, att utackorderandet sker å offentlig
auktion. Det är detta offentliga köpslagande om de beklagansvärda fattighjonens
framtid, som synts motionären upprörande och stridande mot de grundsatser,
hvarpå fattigvårdslagstiftningen hvilar. Utskottet medgifver villigt att, då, såsom
stundom lär inträffa, de fattighjon — barn eller andra — hvilka skola utackorderas,
personligen närvara vid förrättningen, densamma får en synnerligen anstötlig
form, och anser utskottet, lika med motionären, ett dylikt förfarande
innebära ett missbruk, som både kan och bör undvikas. Likaså torde det icke
kunna förnekas, att, äfven där sistberörda missförhållande icke äger rum, det
auktionsmässiga förfarandet lätt kan erhålla en ovärdig prägel, som väcker anstöt.
Utskottet föreställer sig likväl, att man svårligen genom lagstiftningsåtgärd
kan råda bot för sådana missbruk som de ofvan antydda, utan bör det vara
ett fortskridande bildningsarbete förbehållet att genom höjande af känslan för
131
människorätt och människovärde verka förbättrande på detta område. Säkerligen
skulle rättsliga föreskrifter icke visa sig verksamma i åsyftad riktning, enär
desamma utan tvifvel skulle kunna på hvarjehanda sätt kringgås.»
Utskottets utlåtande framkallade eu liflig diskussion i båda kamrarna,
därvid från flera håll gjordes gällande, att en lagändring borde komma till
stånd. Första kammaren beslöt att återremittera ärendet till lagutskottet,
men andra kammaren biföll utlåtandet, hvadan frågan föll.
Vid riksdagen år 1904 väcktes ånyo motion i ämnet, gående ut
på att riksdagen skulle begära förslag till sådana bestämmelser i fattigvårdsförordningen
att den så kallade bortauktioneringen förebyggdes, men
lagutskottet (utlåtande nr 32) hemställde, att motionen icke måtte föranleda
till någon åtgärd, eu hemställan som af riksdagen bifölls. Anledningen
till afslaget synes dock hafva varit, att frågan på grund af ett utaf kommittén
för ordnande af fosterbarnsvården den 27 januari 1897 afgifvet
betänkande jämte af myndigheterna därvid framställda yrkanden var föremål
för Kungl. Maj:ts pröfning, hvadan någon framställning i ärendet ej
ansågs erforderlig.
Då motionären följande år återkom med sin framställning och därvid
jämväl åtskilliga andra förslag om ändring i fattigvårdslagstiftningen förekommo,
hemställde lagutskottet (utlåtande nr 64) om en skrifvelse till
Kungl. Maj:t äfven rörande denna fråga. I skrifvelsen anförde riksdagen
i denna del:
»I åtskilliga orter af riket brukar fattigvårdsstyrelse, då den söker utackordera
fattighjon, anställa auktion för erhållande af anbud. Enligt riksdagens
åsikt är ett dylikt offentligt köpslagande å auktion om de beklagansvärda fattighjonen,
de må vara barn eller äldre personer, upprörande och stridande mot de
grundsatser, hvarå fattigvårdslagstiftningen hvilar. Även om man, så länge ett
fattigvårdssamhälle har rätt att bestrida sin försörjningsskyldighet genom utackordering,
ej skäligen kan beröfva samhället rätten att genom upptagande af
anbud bereda sig tillfälle att billigast fullgöra sin skyldighet, bör åtminstone
enligt riksdagens mening all anstötlighet vid anbudens upptagande förekommas;
och synes till vinnande häraf en uttrycklig lagbestämmelse böra meddelas i ämnet.»
Kiksdagen hemställde därför om föreskrifter i syfte att, då fattigvårdsstyrelse
ville till enskild person uttinga hjälpbehöfvande, auktion ej finge
anställas för erhållande af anbud.
Fosterbarnskommitténs nyssnämnda betänkande innehåller, att kommittén
med anledning af de ofta upprepade klagomålen om bortauktionering
begärt uppgifter från pastorsämbeten och fattigvårdsstyrelser »huruvida
inom kommunerna barn utackorderades af fattigvårdsstyrelserna på
offentligt sammanträde till den minstbjudande.» Af svaren framgick, att
132
bortauktionering ägde rum i ej mindre än 20.2 % af samtliga antalet fattigvårdssamhällen
på landsbygden. »Fattigvårdsstyrelserna hafva visserligen»,
heter det i betänkandet, »blott i ett mindre antal fall svarat ett rent ja
på frågan, utan vanligen sökt förmildra svaret genom tillägg af »visserligen
på otfentligt sammanträde men dock ej alltid till den minstbjudande» eller
»visserligen till den minstbjudande, men dock att personens lämplighet äfven
tages i betraktande», men i sådana fall har den fulla upplysningen plägat lämnas
af pastorsämbetena med tillagd önskan om förbud mot bortauktioneringen *.
Fosterbarnskommittén föreslog ett tillägg till 12 § 1 mom. i fattigvårdsförordningen,
så lydande: »Till fattigvårdsstyrelsen till enskild person nttinga barn,
må ej auktion anställas för erhållande af anbud.» Uti de yttranden, som af
kammarrätten och Konungens befallningshafvande afgåfvos öfver fosterbarnskommitténs
betänkande, tillstyrktes utan undantag förslaget till ändring
af 12 § fattigvårdsförordningen, därvid emellertid Konungens befallningshafvande
i åtskilliga län framhöllo angelägenheten af att eu dylik bestämmelse
blefve gällande äfven för äldre understödstagare. Vid utfärdandet
af lag om fosterbarnsvård den 6 juni 1902 gjordes ej någon ändring i
fattigvårdsförordningen, utan öfverlämnades ärendet i denna del till Ivungl.
jordbruksdepartementet och har vid tillsättande af fattigvårdslagstiftningskommittén
remitterats till denna.
För att utröna tillvägagångssättet vid utackordering har i de till fattigvårdsstyrelsernas
besvarande utsända formulär efterfrågats, huruvida anbud
infordras vid understödstagares utackordering, äfvensom uppgift begärts
om sättet för anbudens infordrande samt om grunderna och sättet för
anbudens pröfning. Af de ingångna svaren framgår, att infordrande
af anbud förekommer i åtskilliga landskommuner samt äfven i en del
stadskommuner. "Vanligen har i dessa landskommuner anbud mfoidiats
genom kungörelse i kyrkan, men äfven annons i tidning har förekommit,
ensamt eller i förening med kungörelse i kyrkan; i 5 fall uppgifves anbud
hafva infordrats genom auktion och i 2 fall genom anslag. I stadskommuner,
där anbud infordrats, har detta skett genom annons i tidning.
Där frågan om anbudens pröfning besvarats, har svaret i regel varit att
anbudsgifvarens lämplighet varit det afgörande för valet; i ej så få fall
har dock uppgifvits, att valet bestämts med hänsyn till så väl anbudsgifvarens
lämplighet som priset; från 12 landskommuner förklaras, att
det lägsta anbudet antages.
I danska fattigvårdslagen är det uttryckligen förbjudet att »smtte fattiges
Modtagelse til Pleje og Försökelse til offentlig Licitation selv niellera
kommunens Heboere» och enligt norska fattigvårdslagen må de fattigas
inackordering icke ske »ved Licitation». Af särskildt intresse är det nya
finska förslaget, som i denna del innehåller följande utförliga stadgande:
»Fattighjon må utackorderas endast hos välkänd person, som äger förmåga
att dess vård behörigen handhafva. De personer, som önska till försörjning
taga fattighjon, anmäle därom och om sina ersättningsanspråk hos
fattigvårdsstyrelsen, men vare dem icke tillåtet att härvid gång efter annan
underbjuda hvarandra. Vilja flera personer till sig taga samma hjon, skall
vid valet af vårdare hjonets egen önskan så vidt möjligt beaktas; dock
vare barn alltid öfverlämnadt till den fattigvårdsstyrelsen pröfvar lämpligast
att barnet uppfostra.»
Ehuru bortauktionerandet af de fattiga så enstämmigt utdömts,
möter det, såsom redan 1891 års lagutskott framhållit, eu viss svårighet
att formulera stadgandet så, att detsamma ej på samma gång afstångafattigvårdsstyrelserna
från möjligheten att göra sitt val mellan olika anbud.
Anmärkningarna hafva för öfrigt riktat sig mot olika punkter
i den serie åtgärder, som erfordras för att en utackordering skall äga
rum. Sålunda har man riktat sig än mot anbuds infordrande öfver hufvud,
än mot sättet för infordrandet, än mot offentligheten vid anbudens
profvande, än mot de behöfvandes egen närvaro därvid och än mot att
lägsta priset varit det bestämmande utan hänsyn till anbudsgifvarens
lämplighet.
Det mest tillfredsställande sättet för utackorderingens ordnande är
tydligen, att fattigvårdsstyrelsen på förhand och efter noggrann pröfning utväljer
ett antal hem, som lämpa sig att mottaga personer till vård, och sedan
vid behof för en understödstagare anlitar det af dessa hem, som passar bäst.
Detta förfaringssätt användes i våra större städer, där utackordering ofta
ifrågakommer och där man ej skulle kunna reda sig med att börja söka efter
ett fosterhem för hvarje gång behof däraf föreligger. Ett dylikt förfaringssätt
borde, tyckes det, kunna komma till användning äfven i andra kommuner,
där fattigvården är af någon större omfattning. I många kommuner
torde dock behofvet af sådana förberedande åtgärder vara mindre kännbart,
och det kan därför ej ifrågasättas att gifva någon allmän föreskrift
om att fattigvårdsstyrelsen sålunda skall hafva fosterhem i förväg utsedda.
Där ledamöterna i fattigvårdsstyrelsen hafva en ingående kännedom om
förhållandena i sin kommun, bör det ej möta afsevärda svårigheter att under
hand taga reda på hem, där man önskar mottaga understödstagare och
utsikt tinnes för en god vård. Något egentligt behof att infordra anbud
134
Skriftliga
kontrakt om
utackordering.
genom kungörelser i kyrka, annons i tidning eller anslag å tafla borde
därför enligt kommitténs förmenande ej finnas, om fattigvårdsstyrelsens
ledamöter med nit och intresse ägna sig äfven åt denna del af sitt uppdrag,
men det torde ändå vara omöjligt att förbjuda det, då det ej bestämdt
kan påstås, att uppgift om lämpliga hem kan erhållas genom förfrågningar
under hand.
Det skarpaste klandret torde emellertid ej hafva gällt anbuds upptagande
och det offentliga tillkännagifvandet därom, utan sättet för anbudens
afgifvande och pröfning. Därigenom att dessa få afgifvas muntligen
vid sammanträde samt tillfälle beredes för spekulanter att genom nya anbud
underbjuda ett föregående har ett auktionsliknande förfarande uppstått,
hvilket ej kunnat undgå att få karaktären af en köpslagan om understödstagare.
Om därvid på en gång varit fråga om utackordering af flera
understödstagare, hafva många spekulanter infunnit sig och, om därjämte
understödstagarna varit närvarande till beskådande, säger det sig själft,
hvilken anstötlig form det hela fått. Hufvudändamålet med detta auktionsliknande
förfarande kan ej gärna vara annat än att därvid få utrönt
lägsta möjliga pris, för hvilket någon vill åtaga sig en understödstagares
försörjning. Äfven om fattigvårdsstyrelsen vid den slutliga pröfningen ej
låter priset vara det absolut afgörande, kommer prisfrågan dock att stå i
förgrunden; i allt fall synes det så vid anbudens upptagande, då den ene
har kännedom om den andres anbud och underbjuder detta. Naturligen
är det af vikt för kommunerna, att fattigvårdskostnaderna hållas inom
rimliga gränser, men det afgörande måste dock vara, att fattigvården ombesörj
es på ett människovärdigt sätt, och man kan ej gärna vänta sig någon
ordentlig vård hos personer, som i här beskrifven ordning åtagit sig försörjningen.
Kommittén anser därför också för sin del, att en dylik ordning
för mottagande af anbud bör förbjudas, och har föreslagit, att anbud
å fattigas vårdande ej får infordras genom anställande af auktion eller
annat därmed jämförligt förfarande.
I många kommuner upprättas kontrakt rörande villkoren för utackordering
af understödstagare, och användas därvid ofta tryckta formulär, så
att villkoren blifva tämligen lika. Det synes kommittén vara i sin ordning,
att kontrakt upprättas, på det att vårdaren skall få full klarhet om
sina skyldigheter, och kommittén har därför också ansett fordran härpå
böra i lagen uppställas.
I )<;t iir emellertid ej nog, att fattigvårdsstyrelsen tran början undersöker
det hem, som den antager för sina skyddslingar, och med vårdaren
träffar aftal om villkoren för utackorderingen. Ej sällan visar det sig,
att man, trots eu noggrann undersökning, misstagit sig om hemmets lämplighet
för ändamålet. Vidare får man räkna med att intresset för eu
dylik verksamhet sjunker, om det ej hålles uppe på lämpligt sätt. Slutligen
kunna i vårdhemmet eller dess närhet förändringar inträffa, som göra,
att det ej längre är rådligt att bibehålla skyddslingen där. Fattigvårdsstvrelsen
måste därför genom någon af sina ledamöter eller på annat sätt
stå i förbindelse med hemmet, sä att man noga aktgifver pa förhållandena
där. Ej alltför sällan bör hemmet besökas samt därvid råd meddelas eller
erinringar göras, så att förefintliga missförhållanden rättas. I ett mindre
samhälle, där antalet utackorderade är obetydligt och där de alla finnas
inom samhället, bör eu sådan rådgifvande och kontrollerande verksamhet
utan några större svårigheter kunna ombesörjas af fattigvårdsstyrelsens
ordförande och ledamöter. T större samhällen kräfves därtill bistånd af
tjänstemän eller frivilliga hjälpare, särskild! när det gäller städer, Indika
utackordera sina skyddslingar utanför sitt eget område. För de allra största
samhällena hafva särskilda utackorderingsstyrelser skapats och en organisation
utbildats, som lägger an på att undanrödja de med utackorderingen förbundna
olägenheterna. Sådana särskilda styrelser funnos år 1907 i inalles 27
fattigvårdssatfihällen. Vare sig för pröfning och kontroll af vårdhemmen
en dylik organisation finnes inrättad eller fattigvårdsstyrelsens ledamöter
själfva utföra detta arbete, är det i hög grad angeläget, att en ingående
undersökning och kontroll äger rum. Eljest kan understödsformen inackordering
i enskild! hem i många fall blifva till skada för den af fattigvården
omhändertagne.
Kommittén har på grund häraf ansett sig böra i lagen intaga ett
uttryckligt stadgande om den tillsyn, som fattigvårdsstyrelsen bör hafva
öfver att de, som mottagit barn eller andra till försörjning, fullgöra sina
skyldigheter. — Äfven med afseende å det understöd, som lämnas i hemmet,
bör en öfvervakning äga rum, så att understödet behörigen användes,
hvilket ock blifvit i samma lagrum utsagdt.
I det uppgjorda normalreglementet för fattigvården hafva mera detaljerade
bestämmelser intagits, särskild! för att tillgodose de minderårigas
intressen. Där har sålunda med afseende på barn föreskrifvits, att särskild
uppmärksamhet skall ägnas åt att dessa erhålla den vård, som deras
ålder kräfver, och uppfostras till dugliga medborgare, hvarvid bör tillses,
Kontroll af
understöds
användande
och af
värdhemmen
HO §.
136
att de fullgöra dem åliggande skolplikt och öfvas i för deras ålder lämpadt
arbete.
avig.
36 §.
mnstdeller Då minderårig, som af fattigvårdsstyrelse omhändertagits, hunnit den
anställning ålder samt nått den utveckling och stadga, att han kan anses i stånd att
J°r minda-, försörja sig, bör styrelsen söka bereda honom lämplig tjänst eller anställning
samt tillse, att han erhåller nödig utrustning. Härom har i lagen
intörts en föreskrift, hvilken naturligen gäller också i fråga om barn, som
vårdats å anstalt. I annat sammanhang (79 §) har meddelats bestämmelse
om rätt för fattigvårdsstyrelse att i nämnda fall fortfarande öfva
tillsyn öfver en sådan person och för honom intill viss ålder utse tjänst
eller anställning. Hvad för öfrigt angår vården om af samhället omhändertagna
barn, kommer kommittén att utförligare behandla denna angelägenhet
i sammanhang med barnavårdslagstiftningen.
Anstalts
vdrd.
31—35 §§.
Genom ett användande af de nu skildrade understödsformerna, understöd
i hemmet och utackordering, hafva fattigvårdsmyndigheterna dock ej
möjlighet att kunna tillfredsställande fylla sin uppgift att omhändertaga de
behöfvande. Många understödstagare sakna eget hem och hafva ej heller
någon, hos hvilken de lämpligen kunna vistas; andra befinna sig i sådant
tillstånd, att det skulle stöta på stora svårigheter att vårda dem i enskildt
hem. För sådana fall har man nu mångenstädes utvägen att låta
vården ombesörjas i anstalter. Redan tidigt i fattigvårdens historia finnes
anstaltsvård omtalad. I lider den tid, då kyrkan ombesörjde fattigvården,
funnos vid klostren hospital, hvarest orkeslösa och sjuka mottogos och
vårdades. Hen fattigvård, som staten efter införande af en det borgerliga
samhällets fattigvård utöfvade, bestod hufvudsakligen däri, att staten i
skilda delar af riket upprättade och underhöll anstalter, i hvilka olika kategorier
af fattiga mottogos. Statens berörda anstalter kommo dock så småningom
att mottaga uteslutande sjuka, hufvudsakligen sinnessjuka. Vid
den kommunala fattigvårdens alltjämt fortgående utveckling måste därför
kommunerna snart för egen del lösa frågan om anstaltsvård åt sina understödstagare.
Hen officiella statistiken upptager fem slag af fattigvårdsanstalter:
fattighus, fattiggårdar, arbetshus, barnhem och mindre fattigstugor. Med
fattiggård menas* en sådan fattigvårdsanstalt, där de fattiga under uppsikt
* Se Statistiska Centralbyråns anvisningar å blankett till statistisk redogörelse angående
fattigvården.
och för kommunens räkning sysselsättas med jordbruksarbete eller jordbruks-
och annat arbete i förening. Om i arbetet ej ingår jordbruksarbete,
räknas anstalten som arbetshus. Mindre fattigstugor äro sådana för
de fattigas inhysande använda smärre stugor, Indika lekt* från början varit
afsedda för fattigvård, utan tillfallit samhället eller någon dess rote efter
aflidna understödstagare eller pa annat sätt förvärfvats.
Uti den utredning rörande fättigvårdsförhållandena under år 1907, som af
kommittén föranstaltats, hafva jämväl ingått uppgifter rörande anstaltsvården
(del III sid. 208 o. f.). Enligt dessa uppgifter funnos i riket under nämnda
år 1,440 egentliga fattigvårdsanstalter. Därvid hafva ej medräknats de
mindre fattigstugorna, hvilka ensamt för sig utgjorde 2,900. Vid lämnande
af de detaljuppgifter, som af kommittén infordrats för de egentliga
fattigvårdsanstalterna, hafva fattigvårdsstyrelserna dock icke redovisat så
stort antal, som nyss uppgifvits. Sådana närmare meddelanden hafva lämnats
rörande allenast 1,378 anstalter, nämligen 931 fattighus, 403 fattiggårdar,
34 arbetshus (däraf 12 på landet) och 10 barnhem.
Under de anförda benämningarna rymmas dock anstalter af rätt
olika beskaffenhet. Medan vissa fattighus i likhet med de mindre fattigstugorna
blott hafva uppgiften att lämna understödstagarna bostad och
således knappast äro att hänföra till fattigvårdsanstalter i egentlig bemärkelse,
finnas andra med gemensam matlagning och personal för understödstagarnas
vårdande. Hvad den inre hushållningen beträffar, äro alltså
fattighus af sistnämnda kategori af ungefär samma beskaffenhet som
fattiggårdarna och arbetshusen. Men äfven i öfrigt förekomma växlingar
i afseende å anstalternas beskaffenhet. Under det att i de flesta fall anordningarna
äro tämligen lika och afpassade så att säga för de vanligast förekommande
behofven, finnas andra anstalter, där man med hänsyn till understödstagarnas
olika belägenhet vidtagit föranstaltningar, gående ut på att
tillgodose dessa särskilda behof. Det senare gäller särskild! större samhällen,
hvarest angelägenheten af dylika anordningar varit mest trängande samt i anseende
till det stora antalet understödstagare anordningarna kunnat genomföras
utan allt för stora uppoffringar. Hit hör, för att ej tala om särskiljande
af olika kön, inrättandet af särskilda af delningar eller rum för sinnessjuka
och kroppsligen sjuka samt för barn. Där specialiseringen hunnit längre,
har man särskilda anstalter för vissa kategorier understödstagare. Sålunda
finnas ålderdomshem för äldre orkeslösa personer, barnhem för minderåriga
af olika åldrar, sjukhem för de sjuka, arbetsinrättningar för de i någon mån
arbetsföra samt asyler för husvilla och natthärbärgen för tillfälligt nödställda.
18 — Fattigvårdslagstiftningen. I. Afd. 2.
138
Vår di specialanstalter.
Enligt de till kommittén inkomna uppgifterna kunde under år 1907
i fattigvårdsanstalterna inrymmas inalles 50,444 understödstagare, däraf
20,696 i fattighus, 20,800 i fattiggårdar, 8,438 i arbetshus och 510 i
barnhem. Af de varaktigt försörjda understödstagarna uppgifvas samma
år (del III sid. 183) 47,467 ellsr 24,6^ af hela antalet varaktigt försörjda
hafva erhållit vård å kommunernas egna anstalter.
Eu hänvisning till fattigvårdens egna anstalter ger dock ej någon klar
bild af den anstaltsvård, som finnes att tillgå för understödstagarna.
I flera fall erhålles nämligen vården å andra anstalter än fattigvårdsanstalter.
Särskildt gäller detta sjuka och abnorma individer. Under
tidigare skeden var anstaltssjukvården hufvudsakligen eu fattigsjukvård.
Så småningom har sjukhusvården blifvit en sjukvård för alla samhällsklasser,
och äfven för de fattiga lämnas den i regel ej utan erläggande af en
viss afgift. För den, som ej själf kan betala, erlägger fattigvårdsstyrelsen
afgiften. Sjuka understödstagare vårdas därför numera å många olika
sjukvårdsinrättningar. Detsamma gäller om vissa abnorma. Enligt de
kommittén tillhandakomna uppgifterna (del III sid. 183) erhöll under år
1907 ett antal af 8,760 understödstagare, utgörande 4,5 % af samtliga
varaktigt försörjda, vård å andra än kommunens anstalter. Af detta antal
voro 50,2 % intagna å statens sinnessjukanstatler; å länslasarett, sjukstugor
och upptagningsanstalter för sinnessjuka vårdades 25,1%; 7,9% funnos
å anstalter för sinnesslöa, 3,8 % i döfstum skolor och blindskolor, 2 % i
sanatorier för skrofulösa och tuberkulösa samt 11 % i enskilda barnhem
och andra vårdanstalter. Två understödstagare uppgifvas hafva erhållit
vård i alkoholisthem.
Gifvetvis framstår det som ett önskemål, att alla understödstagare, som
på grund af sjukdom eller lyte äro i behof af särskild vård, erhålla sådan å
anstalter, hvilka äro anordnade för botandet eller lindrandet af det onda,
hvaraf de lida. Emellertid finnes det för närvarande ej möjlighet att
uppnå detta. Anstalter af de olika arter, som det här gäller, finnas
ej i tillräckligt antal för tillgodoseende af behofvet inom riket, och det
kan ej ifrågasättas att föreskrifva upprättandet af sådana särskildt för
kommunernas understödstagare; fattigvårdsmyndigheterna hafva dock ofta
möjligheter att ordna för sina skyddslingar i högre grad än en del mindre
bemedlade enskilda. Visst är emellertid, att äfven för sjuka och abnorma
understödstagare ett stort behof förefinnes att kunna erhålla en bättre vård
an den fattigvårdsmyndigheterna kunna gifva dem.
Spörsmålet rörande vården af sjuka och abnorma understödstagare
krafvel- i detta sammanhang beaktande främst ur den synpunkten, att fattigvårdsmyndigheterna
böra så vidt möjligt anlita specialanstalter för dessa
sina understödstagare. Men då fattigvårdsmyndigheterna sakna utvägar
att under rådande förhållanden bereda sådan vård i tillräcklig omfattning,
torde det vara af nöden att från fattigvårdens synpunkt ägna uppmärksamhet
åt de speciella former af anstaltsvård, som det härvid kan komma i fråga
att anlita. En undersökning af ämnet är af så mycket större betydelse för
fattigvården som det vid brist på plats i nämnda anstalter ytterst måste
blifva fattigvårdssamhällenas egen sak att sörja för sina understödstagare; och
därvidlag kan samhället ej i längden underlåta att tillförsäkra dem den
vård, som utvecklingen å skilda områden fört med sig. Det torde därvid
vara lämpligt att skärskåda de olika områden, hvarom här kan blifva
fråga, hvart för sig. Naturligen kan det ej ifrågakomma annat än att i
största korthet behandla dessa former af anstaltsvård, hvilka hvar och en
för sig bilda områden med särskilda uppgifter utanför fattigvården. Ej
heller lärer det tillkomma kommittén att i detta sammanhang afgifva några
genomförda positiva förslag till ordnande af dylik anstaltsvård. I den mån
det funnits angeläget att söka åstadkomma lämpligare fördelning af kostnaderna
för vård af understödstagare af dessa kategorier, återfinnes kommitténs
framställning uti nästföljande kapitel, hvarest de spörsmål, som röra bidrag
till fattigvården, upptagits till gemensam behandling.
Enligt de af kommittén infordrade uppgifterna (del III sid. 188 o. f.)
voro af de under år 1907 varaktigt försörjda understödstagarna ett antal
af 1,445 (0,7%) döfstumma eller blinda. Af dessa uppgåfvos 31,9$ vara
understödda i hemmet och 18,6 % försörjda genom ^ackordering (eller
omgång); å fattigvårdsanstalter vårdades 25,7 %, å sjukvårdsinrättning 0,8 %
samt å specialanstalter 23 %. I hvad mån understöd i hemmet och vård å
specialanstalt utgått till bestridande af kostnad för vistelse vid döfstum- eller
blindanstalt framgår ej af uppgifterna, men antagligt är, att sådant i en
del fall afsetts. Då intagandet i dessa anstalter är obligatoriskt för vissa
årsklasser, få de, som tillhöra dessa årsklasser, åtnjuta undervisning,
oberoende af fattigvårdsmyndigheternas åtgärder. Platserna finnas tillgängliga,
och fattigvårdsmyndigheterna hafva att på anfordran betala det
bidrag, som enligt lag åligger föräldrarna (50 kronor om året), därest
dessa ej förmå gälda detsamma.
Hörande vården af blinda eller döfstumma, som utanför de obligatoriska
skolåren äro i behof af understöd, gälla ej några särskilda regler.
140
En och annan specialanstalt för deras vårdande finnes väl, särskild! för
de blinda. Ilär torde ytterligare specialanstalter vara erforderliga, men det
kan ej komma i fråga att göra inrättande af sådana till ett åliggande för
fattigvårdssamhällena, utan lärer man härutinnan få framgå på samma väg
som hittills, d. v. s. låta detta bero på hvad den statsunderstödda privata och
kommunala företagsamheten i framtiden kan åstadkomma. Fattigvårdssamhällena
hafva alltså, frånsedt något undantagsfall, beträffande dessa ej annan
utväg än att anlita sina vanliga understödsformer samt allt efter fallets beskaffenhet
understödja i hemmet, utackordera eller mottaga vederbörande i fattigvårdens
anstalt. I den män framdeles specialanstalter uppkomma är naturligen
ett anlitande af dessa ett önskemål.
Mera svårlöst ställer sig frågan rörande de sinnesslöa understödstagarna.
Det gäller här ett väsentligt större antal. År 1907 voro 5,031
sinnesslöa varaktigt försörjda af fattigvården. Deras försörjning ombesörjdes
på följande sätt: 23,1 % erhöllo vård i hemmet, 29,5 % voro utackorderade,
0,6 % försörjdes genom omgång, 30,6 % vårdades å fattigvårdsanstalter,
1,6 % å sjukvårdsinrättningar samt 14,6 % i »andra anstalter»,
hvarmed i regel torde menas särskild! för sinnesslöa afsedda anstalter
(del III sid. 188 o. f.).
För de sinnesslöa finnas specialanstalter att tillgå af skilda slag, dels
uppfostringsanstalter och arbetshem för bildbara sinnesslöa, oftast i förening
med hvarandra, dels asyler för obildbara sinnesslöa. Tid 1907 års
slut funnos 27 sådana uppfostringsanstalter och arbetshem med 1,138
platser samt 13 asyler med 308 platser. Sedan dess har antalet platser
ökats, och vid 1912 års
slut funnos 1,528 platser
å uppfostringsanstalter
och arbetshem samt 608
vid asylerna.
Emellertid
räcka dessa ej till
be
hofvet,
ty den 31 december 1912 voro 280 personer anmälda till inträde
vid de förstnämnda och 135 vid de senare.*
De flesta af dessa anstalter äro landstingsanstalter, men en del äro
enskilda. Samtliga åtnjuta statsbidrag och några enskilda jämväl landstingsbidrag.
Till uppfostringsanstalterna utgår bidrag med 125 kronor (till enskilda
anstalter med högst detta belopp) för läsetermin för hvarje vid terminens
början i anstalten
intaget barn,
som i anstalten eller på dess
bekostnad
njuter underhåll,
äfvensom med
62 kronor
50 öre för termin
för
hvarje annat i anstalten intaget barn. Arbetshemmen erhålla ett årligt
understöd af 100 kronor för hvarje där intagen elev, som genomgått upp
*
Se öfverinspektörens för sinnessjukvården årsredogörelse för sinnesslöanstalterna i föreningens
för sinnesslöa barns vård årsberättelse.
141
fostringsanstnlt eller förvärfva! motsvarande utbildning (Kungl. kungörelsen
den 13 juni 1908).* Asylerna åtnjuta ett ärligt understöd af högst 250
kronor för hvarje under året å anstalten vårdad obildbar sinnesslö (Kungl.
kungörelsen den 31 december 1904). Af kommunerna taga länsanstalterna i
allmänhet eu årsafgift af endast 50 kronor; inom några län är den dock
högre, vanligen 100 kronor, vid eu anstalt 150 kronor. Anstalternas
utgifter per elev öfverstiga sammanlagda summan af statsbidraget och årsafgifterna,
och landstingen bestrida alltså eu del af driftkostnaderna.
För våldsamma och opålitliga sinnesslöa tinnes rätt till inträde å statens
sinnessjukanstalter, men där är utrymmet än mer begränsadt, såsom strax
skall vidare omnämnas.
För sinnesslöa, som tillika lida af fallandesjuka, ställer det sig ogynnsammare,
då dessa ej mottagas å anstalter för bildbara sinnesslöa samt afgifterna
å epileptikerhemmen i allmänhet ställa sig högre; dock lämna flera
landsting årsbidrag, hvarigenom kostnaden för kommunen nedbringas.
Beträffande de sinnesslöa har det önskemålet framförts, att fattigvårdsmyndigheterna
borde i större utsträckning skaffa dem vård å befintliga specialanstalter.
Många sinnesslöa kunna säkerligen med fördel understödjas
i sina hem, och äfven ^ackordering kan ej utan vidare fördömas, men det
kräfves då, att fosterhemmet utväljes med stor omsorg. Hvad särskilt de
yngre beträffar, får dock ej förbises betydelsen däraf, att de å uppfostringsanstalt
och arbetshem erhålla den utbildning, som står att vinna.
Erfarenheten gifver otvetydigt vid handen, att många sinnesslöa äro
utvecklingsdugliga, och den fångvårdsstyrelse, som sörjer för nödig utbildning
åt eu sådan person, erhåller därigenom lättnad i den framtida
försörjningsskyldigheten för honom. Med den ökade utveckling af anstaltsväsendet
på detta område, hvilken genom landstingens ingripande redan
vunnits och kan ytterligare förväntas — nya anstalter hafva äfven efter
år 1912 beslutats — har man anledning att hoppas, att allt större möjligheter
skola erbjuda sig till lämplig utbildning och äfven till bibehållande
af de sinnesslöas arbetsfärdighet, och det gäller då för fattigvårdsstyrelserna
att begagna sig af dessa möjligheter. Med de billiga afgifter,
som länsanstalterna mångenstädes erbjuda, måste denna utväg visa
sig billigare än hvarje annan, särskild! vården å den egna fattigvårdsanstalten.
* Vid 1914 års senare riksdag bestämdes statsbidraget för elev vid arbetshem för blinda
sinnesslöa och fallandesjuka sinnesslöa till 250 kronor, vid arbetshem för andra sinnesslöa till 200
kronor, hvarjämte medgafs bidrag till arbetshem, som anordna kontrollerad familjevård för sinnesslöa,
med belopp, hvartill denna kostnad uppgått, dock högst 100 kronor för hvarje elev.
142
Att såsom stundom föreslagits gifva fattigvårdsstyrelserna ett direkt
föreläggande att låta å specialanstalt vårda alla sinnesslöa, för hvilka behof
af vård å sådan anstalt föreligger, låter sig naturligen ej göra, så länge man
ej har tillräckligt antal anstalter för ändamålet. För öfrigt blir i hvarje fall val
af försörjningssätt här som eljest beroende på så många omständigheter, att
det alltid blir förenadt med vissa olägenheter att gifva ovillkorliga föreskrifter.
Utaf 1907 års understödstagare betecknas uti de af kommittén infordrade
uppgifterna 706 som fallandesjuka, och däraf vårdades 1,2 %
å specialanstalt och 5,7 % å sjukvårdsinrättning. De flesta, 38,4 %, voro
intagna å fattigvårdsanstalt, 37,4 % understöddes i hemmen och 17,3$
försörjdes genom utackordering.*
Den grupp af understödstagare, hvars vårdande är förbunden med de
största svårigheterna för fattigvårdsmyndigheterna, är den, som utgöres af
sinnessjuka. Enligt de af kommittén infordrade uppgifterna (del III sid.
188 o. f.) funnos år 1907 bland de varaktigt försörjda 7,872 (4,1 %)
sinnessjuka. Af dessa vårdades 59 % å sjukvårdsinrättningar, 25,9 $ å
fattigvårdsanstalter, 14,1 % försörjdes i hemmet eller genom utackordering,
hvarjämte 1 % vårdades »å andra anstalter». För landsbygd och städer
förete dessa siffror en betydande olikhet. För landsbygden utgjorde de nämligen
resp. 68,6, 11, 19,7 och 0,7 %, medan städerna hade följande procenttal:
39,9, 55,5, 2,9 och 1,7. Den stora skillnaden förklaras däraf, att en del
större städer, då det visat sig omöjligt att utan lång väntan få in sinnessjuka
på statens anstalter, nödgats inrätta fullständiga sinnessjukafdelningar
vid sina fattigvårdsanstalter. Äfven i en del andra fattigvårdssamhällen
hafva anordningar vidtagits för särskild vård af sinnessjuka vid fattigvårdsanstalterna.
Enligt 1907 års uppgifter (del III sid. 227 o. f.) funnos i hela
riket vid inalles 394 fattigvårdsanstalter särskilda rum eller afdelningar
för sinnessjuka. Huru omfattande dessa anordningar äro och om de äro att
betrakta såsom innebärande en verklig sinnessjukvård, därom saknas upplysningar.
I många fall afses tilläfventyrs endast ett antal celler för de sjuka.
Visst är, att de nuvarande förhållandena i fråga om de fattiga sinnessjukas
vårdande kräfva förbättringar. Främst gäller därvid att tillgodose
behofvet af anstaltsplatser. På statens hospital utgjorde den 31 december
1914 hela platsantalet för sinnessjuka af alla klasser 8,559; med öppnandet
under innevarande år af hospitalet vid Östersund har antalet platser
* Enligt beslut vid 1914 års senare riksdag ntgår från och med år 1915 statsbidrag till uppfostringsanstalter
för fallandesjuka (äfven för fallandesjuka, icke sinnesslöa barn) till samma belopp
som för sinnesslöa samt till epileptikerhem med 250 kronor om året äfven för fallandesjuka, som
icke varit från barndomen sinnesslöa.
14:5
ökats till 9,119. Härtill komma å do större städernas och länens särskilt
för sig eller i samband med hospital eller länslasarett inrättade sinnessjukhus
eller upptagningsanstalter för sinnessjuka 1,454 platser. De större
städerna hafva dessutom, såsom ofvan nämnts, anordnat större eller mindre
afdelningar för sinnessjuka vid sina fattigvårdsanstalter (särskildt har i
Stockholm och Göteborg på detta sätt åstadkommits ett stort antal platser),
å Indika torde kunna rymmas omkring 13 ä 1400. Att detta platsutrymme
ej är tillräckligt för behofvet framgår emellertid däraf, att antalet
sinnessjuka, för Indika man sökt men ej ännu erhållit plats a statens
hospital, den 1 december 1914 utgjorde ej mindre än 3,297. Beslut har
fattats om uppförande af ytterligare ett statshospital om 800 platser (Strängnäs),
hvarjämte planlagts ännu ett större hospital. Behofvet åt anstaltsplatser
anses dock härmed icke vara på långt när fylldt. Bet har därför
föreslagits att, jämte det staten fortsätter och så mycket som möjligt
påskyndar sina åtgärder för att anordna flera platser å statshospitalen,
man äfven för att inom rimlig tid uppnå möjlighet till en någorlunda
tillräcklig anstaltsvård borde taga landstingens och de större kommunernas
intresse och medverkan i anspråk till anordnande af anstalter för
sinnessjuka och att staten skulle därtill gifva sin medverkan genom ekonomiskt
understöd.
För sin del vill kommittén också framhålla vikten af att bristen på
anstaltsplatser varder snarast möjligt på något sätt afhjälpt; svårigheterna
för fattigvårdsmyndigheterna att lämna en tillfredsställande vård åt sinnessjuka
understödstagare äro så stora, att kraftiga ansträngningar måste
göras för att komma dem till hjälp. Med visshet torde kunna antagas
att, om blott utvägar till lämplig anstaltsvård funnes, fattigvårdsmyndigheterna
skulle begagna sig däraf. Kommittén har därför äfven
för sin del velat uttala sig för angelägenheten af att ett samarbete
anordnas emellan staten, landstingen samt de städer, som ej deltaga i
landsting, och i allmänhet de större kommunerna för att bereda tillgång i
eu ej alltför aflägsen framtid till ett tillräckligt antal anstaltsplatser.
Otvifvelaktigt är, att härvid staten, för att uppmuntra landstingen och
kommunerna till ansträngningar, bör träda till och lämna bidrag till dessa
anstalter, vare sig till bvggnadskostnaden eller till vårdkostnaden för de
behöfvande sinnessjuka eller till båda delarna. Sedan numera svenska
fattigvårdsförbundet hos Kungl. Maj:t gjort framställning om åstadkommande
af utredning i fråga om en uppdelning af sinnessjukvården mellan
staten och landstingen, eventuellt angående statsbidrag till den icke stats
-
144
liga offentliga sinnessjukvården, och om de öfriga åtgärder, som i samband
därmed måste vidtagas, i syfte att den offentliga sinnessjuk vården snarast
möjligt måtte blifva så ordnad, att hvarje sinnessjuk omedelbart kunde
erhålla den vård hans tillstånd kräfde, har Kungl. Maj:t uppdragit åt
medicinalstyrelsen att, efter samråd med tillkallade sakkunniga, verkställa
eu dylik utredning. Detta för en tillfredsställande vård af de sinnessjuka
viktiga spörsmål kommer alltså att under den närmaste framtiden blifva
föremål för öfvervägande.
Hvad som för fattigvårdslagstiftningskommittén i detta sammanhang
är af betydelse är, huru det ordnas med vården af fattiga sinnessjuka.
Anledningen till den ofta bristfälliga vården är beträffande många kommuner,
särskildt på landsbygden, utan tvifvel ekonomisk oförmåga att bestrida
de dryga kostnader, som ombesörjandet af vården af de fattiga sinnessjuka
förorsakar. I den mån platserna å sinnessjukanstalterna blifva
flera och större utsikt alltså förefinnes att å dylika anstalter bereda vård
åt fattiga sinnessjuka, kommer den ekonomiska tyngden att lättas; dock
spelar äfven bekostandet af den relativt låga afgiften å statsanstalterna
eu ingalunda, obetydlig roll i kommunernas utgiftsstat. Såsom i nästföljande
kapitel kommer att närmare beröras, har kommittén föreslagit,
att landstingen skola öfvertaga de kostnader för vården på statsanstalterna,
som nu hvila på kommunerna; likasom att i den mån landstingsanstalter
äro eller blifva anordnade för sinnessjuka, kommunerna skola fritagas från
kostnaderna för fattiga, som vårdas å dessa anstalter. Med denna öfverflyttning
åt kostnaderna atses närmast att tillmötesgå fordran j>å en lättnad
åt fattigvårdskostnaderna för kommuner, som äro synnerligen betungade af
utgifterna för sinnessjukas vårdande; men dessa åtgärder komma att i sin
mån äfven öppna större möjligheter för en bättre vård af de fattiga sinnessjuka,
hvilka icke kunna erhålla eller icke behöfva plats å sinnessjukanstalterna
utan fortfarande måste ligga på den kommunala fattigvården.
Hvad de sistnämnda angår, utgöra dessa för närvarande en ganska
stor procent af samtliga sinnessjuka. År 1907 vårdades nämligen af sinnessjuka
understödstagare 3,149 (40 %) utanför de egentliga sinnessjukanstalterna.
Genom ofvan antydda åtgärder, därest de genomföras, skulle
visserligen en del af dessa komma i åtnjutande af vård inom sådana anstalter;
men i allt fall torde för eu lång tid framåt många fattiga sinnessjuka
komma att vara hänvisade till den kommunala fattigvården. Det är
sålunda af vikt att äfven med afseende på dessa tillse, att deras vård må
kunna blifva så tillfredsställande som möjligt.
14;'')
I skrifvelse till Kung!. Maj:t den 20 maj 11)05 anhöll riksdagen,
att Kungl. Maj: t matte låta utreda, huruledes förbättringar, där så erfordrades,
måtte kunna åstadkommas i den enskilda och kommunala sinnessjukvården.
Denna skrifvelse öfverlämnades till medicinalstyrelsen, som
däröfver den 25 april IDOG afgifvit yttrande. Häruti framhöll styrelsen
såsom i främsta rummet angeläget för att fa de missförhållanden, som
funnos på detta område, aflägsnade, att den allmänna uppfattningen angående
sinnessjukdomarna och de sinnessjuka måtte blifva klarare och riktigare,
hvarför föreslogs utgifvande och utdelning utaf eu af sakkunnig person
författad skrift till spridande af upplysning i ämnet. Men vidare hemställdes
också om åtskilliga ändringar i fattigvårdsförordningen, Indika ändringar
enligt medicinalstyrelsens mening vore nödiga äfven för att klargöra,
att vården om de sinnessjuka ej uteslutande vore en statsangelägenhet och
att kommunen i detta hänseende hade andra skyldigheter än att erlägga
afgift för de sinnessjuka, som tilläfventyrs erhållit plats å någon statens
vårdanstalt. I sådant afseende påyrkades den ändring i 1 §, att sinnessjuka
tillädes rätt ej blott till nödtorftig fattigvård utan äfven till den vård,
som deras tillstånd klöfver. Då det likväl för de mindre kommunerna
skulle blifva ruinerande att lämna sinnessjuka erforderlig vård, hemställdes
om skapande af större fattigvårdsdistrikt. Härjämte framhölls utvägen
att lämna statsbidrag för kommunal sinnessjuk vård. Såsom de närmaste
åtgärderna rekommenderade medicinalstyrelsen föreskrifter rörande afskiljande
af sinnessjuka från andra understödstagare samt rörande villkoren
för deras ^ackordering på fattigvårdens bekostnad m. m. Eu tillfredsställande
lösning af denna sak förutsatte emellertid eu kontroll från statens
sida genom särskilda fattig vårdsinspektörer. Slutligen påyrkades vissa ändringar
i bestämmelserna i 35 och 36 fattigvårdsförordningen rörande
fattigvårdsstyrelsens målsmanskap samt dess rätt öfver den fattige sinnessjukes
person och egendom. Kungl. Maj:t har sedermera, efter det beslut
först fattats om utgifvande och utdelning af den föreslagna skriften, till fattigvårdslagstiftningskommittén
öfverlämnat riksdagens skrifvelse jämte medicinalstyrelsens
utlåtande.
Hvad angår medicinalstyrelsens ofvan anförda önskemål har kommittén
redan genom sin ändrade formulering af grundbestämmelsen för fattigvården
i lagens 1 § tillmötesgått önskningarna i denna del. Genom föreskrifter
om särskiljande på fattigvårdsanstalterna af sinnessjuka i särskilda
afdelningar eller rum från andra fattiga (32 §) och om åtgärder
till betryggande af understödstagares utackordering allenast till fullt lämp
19
— Fattigcardslcigstiftningen. I. Afd. 2.
146
liga personer (29 g) blifver sörjdt för hvad härom af medicinalstyrelsen
föreslagits. Effektiviteten häraf säkerställes ytterligare genom förslag om
anordnande af en särskild fattigvårdsinspektion. Enligt kommitténs meningkommer
det i hög grad att bero på denna inspektions verksamhet, om en
tillfredsställande vård kan ernås för de fattiga sinnessjuka, som fortfarande
måste vara anförtrodda åt den kommunala och enskilda vården.
Däremot har kommittén, såsom i 2 kap. framhållits, icke ansett sig
kunna föreslå någon obligatorisk sammanslagning af kommuner till större
fattigvårdsdistrikt. För ernående af eu tillräcklig och ändamålsenlig anstaltsvård
synes för öfrigt det enda verkligt effektiva vara ett anlitande
af de utvägar, som ofvan antydts, för fyllande under en öfverskådlig framtid
af det föreliggande stora anstaltsbeliofvet. Hvad medicinalstyrelsen i öfriga
delar i afseende på fattigvårdsförordningen föreslagit kommer att behandlas
i samband med de ämnen, dit förslagen höra.
Hvad de kroppsligt sjuka understödstagarna beträffar, synes det ej
gärna kunna komma i fråga att å fattigvårdsanstalterna intaga dem, hvilkas
behof af vård föranledas av en akut sjukdom. I den mån behöfvande
sjuka ej kunna erhålla läkare- och sjukvård i hemmen, intagas de på de
allmänna sjukhusen, hvarest fattigvårdsstyrelsen betalar för dem och där
platser i regel torde stå att erhålla. Huruvida det ena eller andra kommer
i fråga, beror närmast på läkarens bestämmande.
En fråga af väsentligt större betydelse för fattigvården är vården af
de kroniskt sjuka, beträffande hvilka vården måste fortvara under långa
tider. Kroniskt sjuka vårdas i allmänhet ej på de allmänna sjukhusen, utan
deras vårdande måste i regel ombesörjas i hemmen. Att detta ej alltid kan
ske tillfredsställande i de fattigas ofta trånga bostäder och med deras äfven
i öfrigt ogynnsamma förhållanden säger sig själft. Och äfven fattigvårdsanstalterna
bjuda ej alltid lämplig plats för vård af dessa sjuka. Kroniskt
sjuk är för öfrigt ett vidsträckt begrepp, och därunder hänföras många,
som ej kunna sägas vara i behof af sjukvård i egentlig mening. Gränsen
mellan orkeslös och sjuk är ej lätt att bestämma, och härigenom försvåras
gifvetvis frågans lösning ännu mera.
Uti de kommittén tillhandakomna uppgifterna rörande fattigvården år
1907 (del III sid. 188 o. f.) angifvas af de varaktigt försörjda 3,070 vara
tuberkulösa och 5,497 »svårare kroniskt sjuka»; såsom orkeslösa, ej hänförliga
till någon af de ofvan behandlade grupperna, upptagas 68,957 (eller
35,7 % af de varaktigt försörjda). Körande vården af de tuberkulösa och
andra med svårare kronisk sjukdom behäftade innehålla uppgifterna i fråga,
147
att i hemmet försörjdes resp. 42,1 oeli 3!),;! %, att utackordering ägt rum
beträffande resp. 7,c oeli 7,2 %, att å fattigvårdsanstalt vårdades resp. 41,it
oeli 44 %, å sjukvårdsinrättningar 7,(i oeli 8,4 % samt å andra anstalter 0,5
resp. 1,2 %. —Med den utveckling vården af tuberkulösa sedan den tiden
erhållit torde dock ställningen numera vara ej oväsentligt förändrad. Enligt
meddelanden från svenska nationalföreningen mot tuberkulos funnos
den 1 mars 1!)14 i riket 60 folk sanatorier och tuberkulossjukhus med tillhopa
3,450 platser. Beslut föreligger om utvidgning af befintliga anstalter
och uppförande af ytterligare 16 nya anstalter, hvarigenom skulle
vinnas plats för 1,528 patienter. Den 1 mars 1914 funnos vidare 3 kustsanatorier
med 390 (sommartiden 429) platser samt 8 dag- och sommarsanatorier
med 242 platser, hvarjämte 30 s. k. dispensärer voro i verksamhet,
oberäknadt dispensären i Norrbottens län med dess olika afdelningar.
Men om förhållandena väsentligen förbättrats i fråga om de tuberkulösa,
torde man ej kunna säga detsamma beträffande dem, som lida af andra
svårare kroniska sjukdomar. Enligt de af kommittén i del III (sid. 237
o. f.) meddelade uppgifterna fanns år 1911 ett antal af 16 sjukhem för vård
af kroniskt sjuka. De flesta af dessa äro dock afsedda att emottaga äfven
andra sjuka än fattiga. Dessutom torde i några större städer samt möjligen
i några större landskommuner finnas särskilda sjukvårdsafdelningar
anordnade å fattig vårdsanstalterna. Äfven om efter denna tid något sjukhem
för kroniskt sjuka tillkommit, kan detta ej hafva inverkat väsentligt.
Erinras bör härjämte, att enligt de från fattigvårdsmyndigheterna insamlade
statistiska uppgifterna (del III sid. 229 o. f.) särskilda rum för »andra
sjuka», d. v. s. andra än sinnessjuka och tuberkulösa, funnos på 396 fattigvårdsanstalter,
däraf 326 på landsbygden och 70 i städerna. Närmare
upplysningar saknas emellertid angående beskaffenheten af dessa »särskilda
rum» eller i hvilken män de äro afsedda eller tillgängliga för sådana sjuka,
som här äro i fråga.
Frågan om sjukhusvård för personer, som lida af kronisk eller obotlig
sjukdom, väntar tydligen allt fortfarande på sin lösning. Denna fråga
berör synnerligen nära fattigvården. Såsom ofvan nämnts, är antalet understödstagare,
hvilka betecknas såsom svårare kroniskt sjuka, ganska betydande.
Med hänsyn till arten av de sjukdomar, som det här gäller
(kräfta, bensår, hjärt- och nervsjukdomar o. s. v.), är det förenadt med
stora svårigheter att lämna erforderlig vård å de vanliga fattigvårdsanstalterna
med deras små resurser. Härtill koinmer att deras vårdande å dessa
148
medför obehag för öfriga å anstalten intagna personer. En förändring till
det bättre bör visserligen kunna vinnas genom lämpligare anordningar å
fattig vårdsanstalterna. Men för att få någon varaktig förbättring kräfves
ovillkorligen, att man kan öfverlämna vården af dessa svårare sjuka till
särskilda anstalter. Hvad de större städerna angår hafva dessa understödstagare
kunnat sammanföras till särskilda afdelningar, som fått fullständig
karaktär af sjukhusafdelningar; för Stockholm har saken utvecklat sig därhän,
att dess försörjningsinrättning i hufvudsak har karaktären af ett
sjukhus för kroniskt sjuka.
Bland de anordningar, som gjorts på detta område, anser sig kommittén
särskildt böra omnämna den, som vidtagits i Landskrona och består
däri, att man med försörjningsinrättningen förbundit en sjukafdelning,
hvilken står öppen äfven för betalande sjuka. I den beskrifning öfver
denna anordning, som ordföranden i Landskrona fångvårdsstyrelse, doktor
X. Sjöberg, lämnade vid ett af svenska fattigvårdsförbundet anordnadt fattigvårdsmöte
för Skåne i november 1910, torde följande böra här anföras:
»Landskronasystemet» består helt enkelt däruti, att fattigvårdsinrättningens
sjukafdelning tilltagits så rymligt och inrättats så, att den kan användas icke
blott för vården af sjuka fattighjon och understödstagare utan äfven för betalande
patienter från samhällets bättre situerade lager. Det är således en öppen
sjukvårdsinrättning i likhet med länets och städernas lasarett och sjukstugor —
eller riktigare, den tillhör egentligen icke den slutna anstalten utan intager en
medelställning, i det att den visserligen står under fattigvårdsstyrelsens ledning
och administreras i sammanhang med försörjningsinrättningen, men är öppen
såväl för obemedlade sjuka utan någon afgift som för mera bemedlade mot
dagsafgifter enligt en hastigt stigande skala, beräknad efter vederbörandes beskattningsbara
årsinkomst.
Systemets fördelar skulle vara:
att fattigsjukhusen — sjukvårdsafdelningarna alltså — kunna byggas så
stora, att de för enbart fattigsjukvårdsbehofvet räcka till under en följd af år,
i det att det, så att säga, Överskjutande sängantalet kan utnyttjas genom att
beläggas med betalande patienter, hvilka på så sätt mer eller mindre fullständigt
betala ränta på det nedlagda kapitalet och deltaga i driftskostnaderna;
att den slutna fattigsjukvården, misstrodd och förtalad — ja, stundom
fruktad mer än döden — försvinner och en verklig fattigsjukvård med därför
särskildt skolade sjukvårdare och sköterskor efter hand kommer att utveckla
sig; och
att sjukhusets beläggning kommer att mera växla, den kommer ej att uteslutande
eller till största delen bestå af en samling obotliga och förtviflade fall,
som icke veta af någon annan utskrifning än kyrkogården; nya patienter
komma ständigt in, andra utskrifvas friska eller förbättrade — lif och omväx
-
1411
ling pulsera här som därute och låta hoppet äfven hos de uslaste ofta räcka
lika länge som lifvet.
Landskrona stads sjukhem, så kallas vårt fattigsjukhus, är förlagt på västra
delen af fattigvårdsinrättningens tomtområde och skildt från arbetsafdelningen
genom eu liten park.
Af hvad vi redan hört framgår ju, att det är fråga om en ganska stor
sjukvårdsinrättning; själfva sjukhemmet rymmer 87 sängar, och medräknas en
eellafdelning, afsedd för deliranter och våldsamma sinnessjuka och förlagd i en
särskild byggnad med 6 celler, skulle sängantalet uppgå till 93.
Det bör under sådana förhållanden icke väcka undran, om en eller annan
i början ställde sig något tvidande med afseende på möjligheten att utnyttja
det Överskjutande sängantalet och utrymmet, ty för den rena fattigvården skulle
de närmaste åren eu hälften så stor sjukafdelning varit tillräcklig. Man föreställde
sig ju — med tanken på allmänhetens motvilja för den slutna fattigsjukvården
— att det skulle behöfvas lång tid, kanske åtskilliga år, innan sjukhemmet
hunnit förvärfva sig tillräckligt förtroende, för att betalande patienter i
någorlunda afsevärdt antal skulle söka inträde och vård därstädes. Dylika farhågor
hafva emellertid visat sig vara fullkomligt ogrundade. Redan från första
dagen — kan man säga — sedan sjukhemmet i september 1906 öppnades, har
det haft fullt upp att taga i tu med — ja, under detta sista år ha vi nästan
ständigt haft en eller annan af dess afdelningar öfverbelagd.»
En sådan anordning, som här skildrats och befunnits fördelaktig, kan
naturligen ej införas allestädes; den har förnämligast vuxit upp ur de särskilda
förhållanden, soin existera i en medelstor stad. Särskilt för landsbygdskommunernas
del måste man tänka på andra utvägar. Ett förslag
till frågans lösning har gifvits af C. S. Ars fattigvårdskommitté *, som
ansett, att i fråga om vård för kronisk sjukdom, för hvilken anstaltsvård
kräfves, behöfvande skulle hafva hemortsrätt i den kommuns landstingsområde,
hvarinom han mantalsskrifvits. Detta skulle gälla ej blott beträffande
kroppsligt sjuka utan äfven i fråga om sinnessjuka. Skyldigheten
att bereda anstaltsvård åt dessa skulle därigenom öfverflyttas från primärkommunerna
till landstingsområdena. Kommittén har i nästföljande kapitel
upptagit denna fråga till närmare behandling.
Nära de kroniskt sjuka står en annan grupp af invalider, hvilken
också i sig innesluter ett stort antal fattiga, nämligen de vanföra. Särskildt
till följd af de barnförlamningsepidemier, som på de senaste åren
härjat i landet, har denna grupp betydligt tilltagit i omfattning och påkallat
särskilda åtgärder från samhällets sida; enligt från läkarna inkomna
uppgifter skulle från augusti 1905 till den 30 september 1912 i
*) Reformlinjer sid. 69 och 72.
1 .jo
riket hafva inträffat 9,136 fall af nämnda sjukdom, hvilken siffra emellertid
anses alldeles för liten. Och det antages, att för närvarande skulle
finnas i landet minst 8,000 vanföra under 15 år; huru många som finnas
ofvanför denna ålder kan ej uppgifvas. En stor, ia, den allra största
delen af dessa äro fattiga.
För vården af dessa, särskilt dem, som genom lämplig behandling
kunna i viss mån återställas till att blifva arbetsdugliga, verka på enskild!
initiativ bildade föreningar i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg,
hvilka hafva ett gemensamt organ uti »Svenska vanföreanstalternas centralkommitté».
Vid de af dessa föreningar inrättade vanföreanstalterna i nämnda
tre städer finnas å sjukafdelningarna för närvarande platser för 140 patienter;
därjämte behandlas vid de där anordnade poliklinikerna sådana fall, där
anstaltsvård ej är behöflig. I den till anstalterna hörande arbetsskolan finnas
platser för 148 interna, d. v. s. fullt underhållna, elever och 67 platser för
externa sådana. Staten har till dessa anstalter lämnat, förutom byggnadsväg
vid olika tillfällen, dels ett anslag för år 1915 å 45,000 kronor
för beredande af undervisning vid anstalternas skolafdelningar, dels ett
anslag af för närvarande 100,650 kronor till den kliniska behandlingen
samt för medellösa vanföras och deras vårdares resor till anstalterna;
härutöfver har staten också de båda senaste åren vidtagit särskilda åtgärder
och anvisat medel för beredande af provisorisk vård åt sådana,
som till följd af de senaste årens barnförlamningsepidemier drabbats af
vanförhet. Till underlättande af vanföras vård lämnas ock bidrag från
landstingen. Kostnaderna för behandlingen å anstalternas sjukafdelningar
af fattiga vanföra äro i allmänhet så fördelade, att af dagkostnaden, beräknad
till 3 kronor, staten betalar 1 krona 50 öre, vederbörande landsting
1 krona och fattigvårdssamhället 50 öre. Men härtill kommer kostnaden
för bandage, hvilken är ganska dryg; till bestridande af denna kostnad
lämnas bidrag af en del landsting, men i öfrigt utgöres den af kommunerna.
Ett landsting har förbundit sig att för medellösa patienter betala
hela vårdkostnaden till den del, den ej godtgöres af staten. Hvad angår
skolafdelningen lämnar staten ett fixt årsanslag för hvarje elev, nämligen
250 kronor för interna och 125 kronor för externa elever. Därjämte
lämnas bidrag af landstingen äfven till dem, som tillhöra denna afdeining.
Samtliga här angifna åtgärder afse allenast sådana fall af vanförhet, där
vanförheten anses kunna genom behandling i viss mån häfvas. För asylfallen
finnas ingå anstalter, och sådana är det ej heller nu afsedt att in
-
lf)l
rätta, utan torde dessa böra komma under samma kategori som kroniskt
sjuka, till livilka de i flertalet fall synas kunna hänföras.
Af medel, som inkommit genom en af » Föreningen för barnförlamningens
bekämpande» föranstaltad insamling har till Kung! Maj:t öfverlämnats
ett belopp af omkring 400,000 kronor för att efter behörig utredning
användas för vanförevärdens utveekling och förbättring. Härigenom har
möjlighet ber ed t s till åstadkommande af ytterligare verksamma åtgärder för
vanförevärdens förbättring. Med bidrag från dessa medel har sålunda planerats
att i samband med vanföreanstalterna anordna s. k. skol- och uppfostringshem
för vanföra barn i eller under skolåldern, till livilka hem äfven
lämnats ett statsanslag af 32,900 kronor, hvarigenom beräknats tillkomma
sammanlagdt 90 platser. Till dessa nya platser har man tänkt
sig, att staten skulle betala eu krona om dagen samt landstinget 20 kronor
och kommunen 10 kronor för månad. I nästföljande kapitel upptages till
vidare behandling frågan, huru kommunernas utgifter för denna kategori
af behöfvande må kunna lindras genom ytterligare medverkan särskildt
af landstingen.
Eu ej obetydlig grupp af de varaktigt försörjda utgöres af dem, som
äro »genom dryckenskap förfallna». År 1907 utgjorde deras antal 3,376
(1,7 % af samtliga varaktigt försörjda); af dessa försörjdes 68,7 % å fattigvårdsanstalt
och 27,9 % i hemmet; 2,7 % voro utackorderade; 0,6 % vårdades
å sjukvårdsinrättning och 0,1 % å »andra anstalter» (del III, sid.
188 o. f.). Med den tilltagande möjligheten att erhålla en relativt billig
vård, för 250 kronor om året, å de befintliga alkoholisthemmen, torde dessa
numera i något högre grad användas för vård af understödstagare åt denna
kategori. För att uppmuntra kommunerna att begagna sig af dylik vård
bär det förekommit, att landsting beviljat anslag, som ställts till Konungens
béfallningshafvandes förfogande att användas som bidrag till bekostande af
vård å alkoholisthem. Med lagen om behandling af alkoholister öppnas
större möjligheter för kommunerna att komma till rätta med dessa understödstagare,
hvilka vålla fattigvårdsmyndigheterna mycket besvär.
Det är dock tydligen de kommunala fattigvårdsanstalterna, som utgöra
det hufvudsakliga ämnet för kommitténs undersökning och förslag. Ä dessa
vårdas nämligen och torde äfven framdeles komma att vårdas det största
antalet af de understödstagare, som behöfva anstaltsvård. År 1907 vårdades
ej mindre än 47,467 eller 24,6 % af de varaktigt försörjda under
-
Kommunala
fattigvdrds
anstalter.
stödstagarna å kommunernas anstalter, och af dessa kom endast ett ringa
antal på andra än fattigvårdsanstalterna.
Nu gällande fattigvårdsförordning innehåller icke någon föreskrift om
skyldighet för kommunerna att hafva fattigvårdsanstalt. I )e enda bestämmelser,
som i sådant hänseende finnas, äro dels en anvisning för fattigvårdssamhällena
att inrätta arbetsanstalt — » fattigvårdssamhälle bör låta
sig angeläget vara», heter det — för dem, som stå under fattigvårdsstyrelsens
husbondevälde, dels ett medgifvande att flera fattigvårdssamhällen
må kunna förena sig om bildande af dylik anstalt, och dels slutligen
föreskrifter, huru fråga om inrättande af kommunal tvångsarbetsanstalt
skall behandlas. Någon kommunal tvångsarbetsanstalt finnes emellertid för
närvarande icke. Äfven medgifvande till sammanslutning emellan kommuner
för gemensam arbetsanstalt har haft ringa praktisk påföljd. Enligt de
utaf kommittén insamlade uppgifterna (del III sid. 222) funnos år 1907 endast
10 fattigvårdsanstalter, som voro gemensamma för flera kommuner. Hvad
angår vissa af dessa synes för öfrigt gemensamheten icke granda sig på någon
emellan kommunerna gjord sammanslutning för ändamålet, utan på meddelade
donationsbestämmelser eller eu liknande utifrån pålagd gemensamhet. Enligt
hvad kommittén har sig bekant, har under de senare åren fråga flerestädes
varit väckt om gemensam fattigvårdsanstalt för flera kommuner, men frågans
lösning har strandat på svårigheten att ena de skilda kommunala intressena.
I motsatt riktning har å andra sidan förslag varit å bane att upplösa
gemensamheten, där den finnes och är af beskaffenhet att kunna genom
kommunernas beslut upplösas. *
Däremot har, såsom af den ofvan lämnade redogörelsen framgår, ett
ganska stort antal fattigvårdssamhällen skaffat sig egna fattigvårdsanstalter af
ett eller annat slag (del III sid. 208 o. f.). År 1907 funnos således anstalter
i 52,9 % af landets kommuner (51,-2 % för landsbygden och 87,4 % för städer
och köpingar). Detta antal har efter år 1907 med all säkerhet ytterligare ej
obetydligt ökats; enligt inkomna uppgifter voro år 1907 planlagda icke mindre
än 223 nya anstalter af landsbygdskommuner och 21 af stadskommuner. Procenttalet
af befintliga anstalter för de olika länen är dock, hvad angår landsbygden,
skiiligen ojämnt, från 20,3 % i Jämtlands län till 93,3 % i Östergötlands
län. I allmänhet äro anstalterna få i det öfre Norrland samt i
Göteborgs och Bohus län. Ser man åter på antalet platser, skulle plats
* Så t. ex. i fråga om den mellan Flenninge, Kattarps, Väsby och Allerums kommuner i
Malmöhus län träffade öfverenskommelsen angående gemensam fattigvårdsanstalt, hvilken öfverenskommelse
ock numera upphört.
ifrågavarande år funnits för 22,l % åt samtliga understödstagare; för landsbygden
utgjorde procenttalet 23,«> och i stadskommunerna 19,5.
Då man betänker, att endast eu fattiggård (Välinge kommun i Malmöhus
län) är anlagd före år 1860, att i öfrig! de allra Hosta fattiggårdarna
anlagts under de tre sista årtiondena, som oek hafva att uppvisa det största
antalet nyinrättade fattigvårdsanstalter af andra slag, samt att Hora af de
större städerna under de senare årtiondena inrättat stora och tidsenliga tattigvårdsinrättningar
för olika slag af fättigvårdsbehöfvande, måste man erkänna,
att inom denna gren af anstaltsväsendet under de senast förflutna årtiondena
ett ganska omfattande arbete blifvit i vårt land utfärd! Drifvande
faktor har härvidlag i främsta rummet utan tvifvel varit angelägenheten
att lämna eu mera tillfredsställande vård än som varit möjligt utom anstalt
eller i de gamla fattigstugorna. Eu medverkande omständighet barock,
särskildt vid fattiggårdarnas uppförande, tvifvelsutan varit att kunna
bättre tillgodogöra sig understödstagarnas arbetskraft och därigenom samt
genom en bättre ordnad hushållning bringa ned fattigvårdskostnaden.
Emellertid är det uppenbart, att antalet anstalter och anstaltsplatser
icke ännu motsvarar behofvet. Såsom af ofvanstående redogörelse framgår,
saknar nära halfva antalet fattigvårdssamhällen helt och hållet fattigvårdsanstalt.
Det är visserligen sant, att inom många mindre kommuner
fattigvården är af så ringa omfång, att den i vanliga fall kan besörjas
utan anstalt; men fall kunna dock äfven där förekomma, då eu tillfredsställande
vård är omöjlig att åstadkomma utan anstalt. Då det emellertid
skulle blifva en alltför opraktisk och dyrbar åtgärd att inom en sådan
kommun anordna en fattigvårdsanstalt, synes den åt fattigvårdsförordningen
anvisade utvägen, att flera samhällen förena sig om bildande af gemensam
anstalt, erbjuda en möjlighet till lösning af anstaltsfrågan. Svårigheterna
att ernå dylika sammanslutningar hafva dock hittills varit för stora och
samtidigt eggelserna till deras åvägabringande för små; en enkel anvisning
i lagen har i detta afseende uppenbarligen varit alldeles otillräcklig.
Man har därför också tänkt sig andra åtgärder för framkallande af
ökadt kommunalt intresse för uppförande af fattigvårdsanstalter. Så yrkades
vid 1901 års riksdag af en ledamot i andra kammaren, att riksdagen
måtte bevilja ett anslag af 500,000 kronor till bildande af en lånefond,
ur hvilken bidrag skulle lämnas till tidsenliga fattiggårdars inrättande.
Statsutskottet afstyrkte emellertid motionen, dels emedan det icke ansågs
vara tillrådligt, att eu fond afsattes för befordrande åt ett visst ändamål,
utan att utredning förebragtes, på hvad sätt denna fond skulle till fördel
SO — Fattigt''årdslagstijtningen. I. Afd. 2.
154
för ett sådant ändamål användas, dels emedan statens tillgodoseende af förevarande
behof utan tvifvel skulle framkalla ytterligare anspråk på understöd
från statsverkets sida till andra kommunala ändamål. Utskottets hemställan
bifölls af riksdagen.
En statsverkets utlåningsfond för utlånande åt kommunerna af medel
för inrättande af fattiggårdar har sedan flera år funnits i Finland. Enligt
eu år 1896 utfärdad författning lämnas dylika lån mot erläggande af
5 % a beloppet, däraf 3 % utgöra ränta å kapitalet och återstoden afbetalning
å lånet. Vid dessa amorteringslån fästas i allmänhet åtskilliga
villkor, såsom att byggnaderna skola uppföras enligt föreliggande ritningar
samt vara färdiga och afsynade inom viss tid, att å anstalten anordnas
vissa platser för sjuka och sinnessvaga, att barn icke för längre tid intagas
i anstalten, så framt icke för dem anordnas en särskild afdelning
eller barnhem, hvilket bör förestås af en särskild barnavårdarinna samt
att till föreståndare eller föreståndarinna för anstalten äfvensom vårdarinna
för barnhemmet endast antages person, som guvernören efter fattigvårdsinspektörens
hörande godkänner.
Kommittén återkommer här nedan till frågan, huruvida och i sådant
fall på hvilket sätt staten må träda emellan för åstadkommande af fattigvårdsanstalter.
Genom lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913 har
frågan om anståItsbehofvet för fattigvården emellertid kommit i ett sådant
läge, att det blifvit nödigt för kommittén att underkasta den en ytterligare
pröfning. Vid förarbetena till sagda lag gjordes gällande — med stöd af
den utaf ålderdomsförsäkringskommittén gjorda utredningen — att genom
pensionsförsäkringen, sedan den blifvit fullt genomförd, fattigvårdskostnaderna
för kommunerna skulle minskas med i rundt tal 10 miljoner kronor.
Uppenbart är, att denna minskning skulle beröra icke blott fattiga, som understödjas
i hemmet eller utackorderas, utan äfven i ganska stor omfattning sådana
fattiga, som nu vårdas på anstalt, utan att det dock är möjligt att afgöra, i hvad
män det ena eller andra komme att ske. Men å andra sidan komme anstaltsbehofvet
icke att bortfalla ens i samma mån som de där vårdade blifva
pensionärer. I många fall lärer inträffa, att pensionsbeloppen icke förslå,
för att pensionären må kunna beredas tillfredsställande underhåll och vård,
samt att fattigvården i dylika fall får träda emellan genom att mot bekommande
af pensionärernas pensionstillägg lämna underhåll och vård å kommunens
anstalt. Särskildt i städerna, framför allt de större, där pensionerna
måste blifva jämförelsevis otillräckliga för behofven, torde antalet af dem,
som äfven efter pensionsförsäkringens genomförande behöfva vårdas å anstalt,
fortfarande blifva ganska stort. Vidare kan anstaltsvård blifva behöflig
äfven för sådana pensionärer, som i förtid förbrukat sin pension.
Det är emellertid icke möjligt att, innan pensionsförsäkringen ännu kommit
till praktiskt utförande, kunna med någon större grad af tillförlitlighet
beräkna dess inverkan på anstaltsvården, Undersökningar, som i
mindre omfattning verkställts®, hafva gifvit vid handen, att behof vet af
anstaltsvård skulle i mycket stor omfattning kvarstå.
Emellertid synes man kunna utgå ifrån att behofvet af vårdplatser a
fattigvärdsanstalterna efter pensionsförsäkringens genomförande kommer att
i någon mån minskas. För riktigheten af denna slutsats talar äfven den
erfarenhet, man på vissa håll i Tyskland haft af in validitet sförsäkringens
inflytande på anstaltsbehofvet. Så meddelas t. ex. från Schleswig-Holstein,
att å landsbygdens och i viss man äfven i mindre städers anstalter antalet
vårdade efter nämnda försäkrings genomförande nedgått; de platser, som
därigenom blifvit tillgängliga, hafva på dera ställen kommit till användning
på det sätt, att understödstagare från andra kommuner, särskildt
från städerna, mot ersättning emottagits å anstalten. Men äfven om det
kan antagas, att behofvet af nya anstalter genom pensionsförsäkringens
genomförande kommer att minskas mot hvad eljest skulle blifvit fallet,
lärer dock behofvet af anstalter icke ens under nämnda förhållande
kunna anses utfylldt med de nu befintliga anstalterna. Visserligen torde
inom vissa landsdelar antalet anstalter kunna under nämnda förhållanden
anses tillräckligt, men så är med all säkerhet icke fallet på eu hel
del andra orter; eu blick på de af statistiken framgångna, här ofvan
antydda procenttalen visar detta med all tydlighet.
Vid ordnandet af anstaltsvården gäller det naturligen i första rummet att
utnyttja den redan befintliga tillgången på anstalter och tillika så anordna de
nya, som otvifvelaktigt måste tillkomma, att anstaltsväsendet kan med
minsta kostnad på bästa sätt fylla den uppgift inom fattigvården, som allt
fortfarande måste tillkomma detsamma.
En synpunkt, som därvid måste framträda såsom synnerligen viktig,
är den, att anstalterna böra bereda tillfälle att åt dem, som skola där intagas,
lämna just den vård eller den behandling, hvaraf de äro i behof. *
* Genom svenska fattigvårdsförbundets konsulent har en dylik undersökning under år 1912
verkställts inom fem landskommuner och en mindre stadskommun i Örebro län. Af 144 å anstalt
vårdade ansågos 24 kunna vårdas i enskildt hem, åtminstone tills vidare, men för 120 ansågs
anstaltsvård fortfarande vara nödvändig.
I sådant hänseende lämna de nu befintliga anstalterna, i all synnerhet på
landsbygden och i de mindre städerna, mycket öfrigt att önska. Där
sammanföras ofta, utan någon eftektiv åtskillnad från hvarandra, ålderstigna,
som behöfva vård, med kroppsligt eller andligt sjuka, ej sällan
sådana, som genom arten af sin sjukdom verka högst störande för kamraterna;
vidare åt dryckenskap hemfallna individer, som måste omhändertagas,
husvilla arbetslösa och själsligt undermåliga, som för kortare
eller längre tid måste beredas arbete; någon gång — i de fall då
någon åtgärd mot dem vidtages — försumliga försörjare, som skola tillhållas
att uppfylla sin försörjningsplikt. V isserligen har man på senare
tid sökt råda någon bot på dessa missförhållanden och äfven åstadkommit
förbättringar genom en noggrannare klassifikation af de vårdade och genom
inrättande, i den mån utrymme medgift, vid nyare anstalter af särskilda
afdelningar för olika slag af vårdbehöfvande. i’ hvilken omfattning detta
ägt rum framgår af statistiken (del III sid. 228 o. f.). Att härutinnan
med afseende å flertalet anstalter mycket är öfrigt att önska framgår dock
nogsamt af de sålunda erhållna upplysningarna. Hvad som särskildt framstår
såsom bristfälligt är, att i allmänhet på landsbygden saknas lägenhet
att omhändertaga och till arbete hålla försörjare, som försummat sin försörjningsplikt.
Eu klassifikation inom anstaltsväsendet är alltså nödvändig. Och det
vill synas, som om ett genomförande däraf borde kunna lättare äga rum
till följd af den reduktion af platsbehofvet, som kan förväntas efter genomförande
af pensionsförsäkringen.
I ett följande kapitel kommer att närmare utvecklas, hurusom kommittén
tänker sig, att i så stor omfattning som möjligt vården af kroniskt
sjuka bör öfverflyttas på landstingen eller att sådan vård bör på landstingens
och kommunernas gemensamma bekostnad beredas sådana sjuka å
särskilda anstalter. I den mån detta kan genomföras, befrias de allmänna
fattigvårdsanstalterna från eu kategori af vårdbehöfvande, som nu i hög
grad tynger dessa anstalter och bidrager att där åstadkomma svårigheter
och otrefnad.
De kategorier af vårdbehöfvande, som det härefter skulle återstå att
tillgodose med vård å fattigvårdsanstalterna, äro de ålderstigna och invalider,
hvilka ej lämpligen kunna understödjas i hemmet eller utackorderas,
utan för Indika anstaltsvård är erforderlig, sjuka, Indika till följd af utrymmes-
eller andra skäl icke kunna intagas å länens eller statens anstalter,
vidare i viss mån arbetsföra personer, som för längre eller kortare tid
behöfva intagas a anstalt för att beredas arbete och underhäll (husvilla
arbetslösa, själsligt undermåliga m. fl.), samt slutligen försumliga försörjningspliktiga,
bvilka skola hallas till arbete. Het är sålunda tvä slag åt
anstalter, som skulle blifva behöfliga, nämligen dels egentliga fattigvårdsanstaltcr
eller ålderdomshem, som de numera mångenstädes börja benämnas,
för dem, som behöfva vård i egentlig mening, och de mindre arbetsföra,
som lämpligen kunna vårdas tillsammans med dessa, dels arbetshem för dem,
som behöfva hållas till arbete. En sådan klassifikation tinnes redan genomförd
i vissa större städer, vare sig att därför såsom i Stockholm upprättats
fullkomligt skilda anstalter eller, såsom på några andra ställen, anordnats
särskilda afdelningar inom samma anstalt. Gifvet är, att sedermera inom
hvartdera slaget af anstalter kan — och såvidt möjligt äfven bör - genomföras
en ytterligare särskiljning, hvarom mera här nedan.
Hvad angår de egentliga fattigvårdsanstalterna eller ålderdomshemmen
synas i allmänhet de nu befintliga fattigvårdsanstalterna kunna begagnas
därtill. Eu stor del af dessa anstalter bära, såsom nyss är nämndt,
redan nu namnet ålderdomshem eller sjuk- och ålderdomshem samt användas
såsom sådana. Härtill behöfves dock en del nya sådana, särskild!
inom vissa landsdelar, där anstaltsväsendet hittills blifvit toga tillgodosedt.
Med den utveckling, som anstaltsväsendet redan tagit, bör numera
kunna stadgas som regel, att hvarje fattigvårdssamhälle skall hafva en
anstalt af ifrågavarande slag. För att äfven för de mindre kommunerna
möjliggöra efterkommandet af denna föreskrift har kommittén upptagit
bestämmelsen i gällande fattigvårdsförordning, att flera samhällen
må förena sig om gemensam anstalt. Visserligen har, såsom förut anmärkts,
denna föreskrift hittills ledt till ringa praktiskt resultat. Men det
torde blifva annorlunda, om upprättandet af dylik anstalt, som hittills varit
fullkomligt frivilligt, hädanefter, på sätt kommittén föreslagit, göres till ett
åliggande för kommunerna, låt vara med rätt för Konungens befallningshafvande
att för särskilda fall medgifva undantag. Utan tvifvel blifver
det ekonomiskt fördelaktigare med något större anstalter, liksom vården
och behandlingen å en sådan anstalt bör kunna göras mera afpassad
efter hvars och ens behof; och det synes därför önskvärdt att gemensamma
anstalter, som äro något större, komma till stånd. Kommittén
hyser ock den förvissningen att, därest eu ordnad fattigvårdsinspektion
i enlighet med kommitténs förslag genomföres, denna skall kunna kraftigt
verka för åstadkommande af sammanslutningar mellan kommunerna för
sagda ändamål, där sådant anses gagneligt. Då det emellertid, oaktadt
158
dessa möjligheter, kan möta stora svårigheter för eu eller annan mindre
kommun att anordna fattigvårdsanstalt och det gifves kommuner med så
ringa antal understödstagare att anstalt där icke heller är behöflig, har i
förslaget intagits stadgande, att dylik kommun efter Konungens befallningshafvandes
bepröfvande må vara befriad från skyldighet att anordna sådan
anstalt. Vid denna pröfning bör Konungens befallningshafvande, när anledning
därtill gifves, inhämta yttrande från fattig vårdsinspektionen fifr
sid. 222).
J
Men kommittén bär därjämte tänkt sig, att bekofvet af sådan anstaltsvård,
som här är i fråga, skulle kunna tillgodoses, utan att det blefve nödigt,
att hvarje kommun ensam eller i förening med andra uppförde nya anstalter.
Inom åtskilliga delar af landet torde de redan nu befintliga anstalterna kunna
i det närmaste fylla det blifvande behofvet af anstaltsplatser. Äfven om en
del af de nu befintliga fattiggårdarna, såsom nedan skall vidare utvecklas, anordnas
till arbetshem, torde i allt fall mångenstädes å de återstående finnas
tillräckligt antal platser för sjuka och ålderstigna. I sådant fall bör tillfälle
beredas annan kommun, som saknar anstalt, att få begagna anstalten för sina
fattiga, som äro i behof af anstaltsvård; och har fördenskull meddelats eu
bestämmelse om godtagande af en sådan åtgärd för fyllande af behofvet af
anstaltsplatser. Redan nu mottagas å en del fattigvårdsanstalter fattiga från
främmande kommuner; och understundom har i sådant syfte uttryckligen
fastställts särskild afgift att för nämnda fall utgå. På detta sätt bör°en
stor del af det större platsutrymme, som tilläfventyrs kan uppstå genom
pensionsförsäkringen, kunna lämpligen tillgodogöras.
Hvad därefter angår arbetshemmen, är frågan om åstadkommande af
tillräckligt antal sådana utan tvifvel vida svårare att på ett tillfredsställande
sätt lösa. Att den verkligen löses synes emellertid vara en angelägenhet
åt stor betydelse. Särskildt torde det, såsom i annat sammanhang
} tterligare utvecklas (9 kap.), icke låta sig göra att utan ett tillräckligt
antal sådana hem komma till något tillfredsställande resultat med
afseende på det synnerligen viktiga spörsmål, som länge stått på dagordningen
såsom ett af de mest trängande inom fattigvården, nämligen ett
verksamt efterhållande af försumliga familjeförsörjare.
Såsom nyss anfördes, behöfvas arbetshemmen i all synnerhet för
de försumliga försörjarna, Indika böra beredas tillfälle att fullgöra dem
åliggande arbetsskyldighet uti anstalter, som mera lämpa sig för detta
ändamål än ålderdomshemmen. A idare erfordras arbetshem för en del i
någon män arbetsföra understödstagare, Indika ej lämpligen kunna försörjas
lött
utanför anstalt, enär de dä alldeles uraktlåta att använda sin arbetskraft,
men å andra sidan icke lämpligen kunna eller böra mottagas och beredas
arbete i ålderdomshemmet. Under det ålderdomshemmet alltså kommer att
blifva den egentliga fattig vårdsanstalten, hvarest jämte de ålderstigna och
orkeslösa äfven eu del mindre arbetsföra personer får stanna, under förutsättning
att sådant ej stör ordningen å anstalten, blir arbetshemmets uppgift
åter i viss mån att vara eu anstalt, där man vill söka påverka sådana
individer, som ej lämpligen kunna emottagas eller behållas i den egentliga
fattigvårdsanstalten.
Då sålunda arbetshemmet hufvudsakligen skulle komma att mottaga
försumliga försörjare och därjämte i allmänhet de kraftigare och mera
svårhandterliga bland de understödstagare, som behöfde intagas i anstalt,
kan arbetshemmet ej reda sig utan en tämligen genomförd disciplin, särskildt
hvad beträffar arbetets utförande. Med hänsyn till dessa anstalters
strängare karaktär torde alltså till dem ej böra sändas sådana i någon
mån arbetsföra understödstagare, som utan svårighet kunna vårdas pa ålderdomshemmen.
Man kan också antaga, att i de kommuner, som hafva egna
ålderdomshem och där kunna använda understödstagamas arbetskraft, fattigvårdsstyrelserna
skola å dessa utnyttja denna kraft i stället för att till det
ofta nog mera aflägsna arbetshemmet sända dylika personer. Om, såsom
kommittén föreslagit, behandlingen af de understödstagare, som behöfva
verklig sjukvård, kommer att ombesörjas i särskilda sjukhem, föreligger
än mindre anledning att så omsorgsfullt från ålderdomshemmet utgallra
dem, som kunna utföra något arbete. Slutligen vill kommittén erinra
därom, att man i arbetshemmen lämpligen skulle kunna mottaga sådana
personer, som gjort sig skyldiga till lösdrifveri eller bettleri, men på grund
af bristande arbetsförhet ej kunnat dömas till tvångsarbete eller frigifvits
från tvångsarbetsanstalt.
Genom att sålunda i någon mån begränsa antalet af dem, som skola
sändas till arbetshemmen, vinner man, att antalet sådana hem ej behöfver
blifva alltför stort. Detta är af så mycket större vikt, som man i allt fall
har svårt att bilda sig någon föreställning om det antal platser, som kräfves
å dylika hem. En undersökning om antalet personer, som skulle kunna
komma i fråga att intagas å arbetshem, skulle möta stora, om ej oöfverstigliga
svårigheter och dessutom antagligen ej lämna något tillförlitligt
material för frågans bedömande; någon särskild sådan har därför icke
heller blifvit utförd.
Med användande af de uppgifter, som från kommunerna insamlats
160
för att utröna orsakerna till fattigvårdsbehofvet, har kommittén dock sökt
göra en sammanställning för att gifva en ungefärlig föreställning om det
antal personer, som det här gäller. Enligt nämnda uppgifter hade
under år 1907 understöd åt äldre personer'' med tillhörande barn föranledts
af dryckenskap, lättja och liknöjdhet, kringstrykande eller afvikande i
15,522 fall, däraf i 4,212 fall för man, i 4,101 fall för kvinna och i
7,209 fall för tillhörande barn; faderns eller moderns förhållande i något
af nämnda hänseenden hade föranledt direkt understöd för barn under 15
år i 5,195 fäll. Af dessa 20,717 understödsfall kan man ej draga någon
direkt slutsats med hänsyn till antalet försumliga försörjare, enär behof af
fattigvård för flera barn eller för barn jämte modern naturligen haft sin
grund i en och samma persons försumlighet. Eäknar man med ett medeltal
af 3 barn i hvarje familj, skulle för de 12,404 här ofvan upptagna
barnen funnits 4,134 försumliga försörjare; därest vidare af de för kvinnorna
upptagna 4,101 fallen 2,403 bortgå såsom sammanfallande med det
beräknade antalet familjer bland de tillhörande barnen (7,209: 3), skulle
man kunna räkna med närmare 6,000 försumliga försörjare, hvilket antal
möjligen kan behöfva reduceras något med hänsyn därtill, att i en del fall
kvinnornas behof af fattigvård föranledts af egen dryckenskap eller lättja.
Anmärkas bör, att den nämnda siffran ej utan vidare kan användas för beräkning
af anstaltsplatser äfven af den anledning att i ett ej ringa antal fall
försörjaren ej torde anträffas eller att hans intagande å anstalt af andra
skäl ej kommer i fråga.
Det hade naturligen också varit af intresse att äga kännedom om
antalet befintliga anstalter, som lämpligen kunna användas till arbetshem,
och antalet platser å dessa. Bortser man från Stockholms stads arbetsinrättning
med 1,432 platser och de arbetsafdelningar, som finnas vid
en och annan af de större städernas fattigvårdsanstalter, torde det ej
finnas någon direkt motsvarighet till dylika arbetshem; dock torde åtskilliga
af de i statistiken såsom arbetshus eller fattiggårdar upptagna fattigvårdsanstalterna
utan större förändringar kunna användas till arbetshem.
Storleken af arbetshemmet torde komma att bero af lokala förhållanden;
för mindre antal än 50 synes nya arbetshem ej gärna böra inrättas. Här
ma erinras därom att, när framdeles lagen om behandling af alkoholister
börjar att tillämpas och verksamheten vid alkoholisthemmen ytterligare utvecklat
sig, å dylika hem, särskildt kommunala sådana, torde komma att
mottagas en hel del personer, Indika på grund af sin dryckenskap föranledt,
att behof af fattigvård uppstått.
Skyldigheten att upprätta och underhålla arbetshem har af kommittén
föreslagits skola åligga landstingen och de städer, som ej deltaga i
landsting. Om så lämpligen kan ske, bör binder ej möta för två eller
liera landsting eller städer att förena sig om gemensamt arbetshem. Det
bär tillkomma landstinget att bestämma, om och i så fall hvilken afgift
skall betalas för de å arbetshem intagna, hvarvid naturligen hänsyn bör
tagas till att afkastningen af de intagnas arbete tillfaller anstalten. Somliga
kommuner kunna förutsättas själfva eller i förening med andra inrätta
egna arbetshem; i den män sådant äger rum, minskas tydligen det anstaltsbehof,
landstinget har att tillgodose.
Då enligt kommitténs mening från ålderdomshemmet ej böra uteslutas
alla i någon män arbetsföra element, bör ålderdomshemmet fortfarande hafva
möjligheter till sysselsättning för de intagna, därest kommunen ej anser
sig vilja göra ytterligare någon fördelning på olika anstalter, något som
särskilt för de större kommunernas del naturligen kan vara önskvärd!.
Arbetshemmet däremot har sin mera begränsade uppgift att bereda arbete
och bör anlitas för de därför särskild! angifna fallen.
Gifvetvis kunna anstalter i den utsträckning, som bär föreslagits, ej
anordnas omedelbart vid lagens ikraftträdande, utan en öfvergångstid är
nödvändig för anstaltsväsendets anordnande. Kommittén bär föreslagit
denna tid till 10 år efter det lagen trädt i kraft. Att taga eu jämförelsevis
lång öfvergångstid är så mycket mera af behofvet påkalladt, som
anstaltsväsendet då kan så småningom utvecklas efter förefallande behof
samt gjorda erfarenheter och man kan blifva i tillfälle att, med begagnande
af den minskning i platsbehofvet, som kan väntas inträda genom pensionsförsäkringen,
tillgodogöra sig de förutvarande anstalter, som äro eller kunna
göras lämpliga för ändamålet. Härvid är särskilt att taga hänsyn till
bildandet af sammanslutningar mellan kommunerna (90 §).
Beträffande fattigvårdsanstalternas beskaffenhet har gällande fattigvårdslagstiftning
icke upptagit några föreskrifter, utan lämnat frågan om
deras anordnande och skötande helt och hållet åt fattigvårdssamhällena
själfva. Detta synes emellertid icke vara fullt riktigt. Många klagomål
hafva förnummits mot beskaffenheten af en del fattigvårdsanstalter samt
skötseln af desamma. Om dessa klagomål också i mångt och mycket varit
obefogade, torde dock verkställda undersökningar hafva ådagalagt många
brister.
Naturligen lämpar det sig icke att i en lag upptaga detaljerade före
21
— Fattigvärds''agstiftningen. 1. Af«l. 2.
Fattigvdrdsnnstaltemas
beskaffenhet,
skötsel in. m.
162
skrifter om huru fattigvårdsanstalterna böra vara anordnade. Dels äro de
lokala förhållandena så växlande, att samma bestämmelser ej passa för alla
samhällen, dels är det förbundet med vissa svårigheter att göra dessa bestämmelser
tillräckligt uttömmande. Hvad först angår ålderdomshemmen,
äro emellertid vissa anordningar af den betydelse, att äfven i själfva
lagen kan och bör lämnas föreskrift om deras vidtagande. Hit hör i
främsta rummet, att understödstagarna böra skiljas åt med hänsyn till
kön, så att ej, såsom nn understundom förekommer, manliga och kvinnliga
understödstagare få bo i samma rum. I sammanhang härmed har det ock
ansetts lämpligt att gifva en erinran därom att åt äkta makar, så vidt ske
kan, bör beredas tillfälle att bo tillsammans, om de vilja. Möjlighet
härför tinnes redan nu (del III sid. 228 o. f.) vid ett ej ringa antal anstalter
(499 å landsbygden och 51 i stadskommuner) och anordningar för
detta ändamål böra utan större svårigheter kunna beredas öfverallt. Härför
fordras öfver hufvud taget allenast, att vid anstalterna äfven mindre
rum anordnas. Frågan härom sammanhänger alltså ytterst med en i allt
fall önsklig reform i den riktning, att anstalterna byggas med flera medelstora
eller mindre sofrum, så att ett särskiljande af understödstagarna kan
verkställas efter de olika grunder, som finnas lämpliga.
Ofvan har framhållits angelägenheten af att understödstagare, som lida af
svårare sjukdomar, så vidt möjligt böra erhålla vård å för dem afsedda specialanstalter.
Där så ej kan ske, böra naturligen förhållandena å fattigvårdsanstalten
så lämpas, att dessa understödstagare kunna därstädes erhålla
bästa möjliga vård och på samma gång öfriga understödstagare så vidt
möjligt befrias från de obehag, som eu sammanblandning af friska och
sjuka i många fall kan medföra. Ett af hufvudvillkoren är, att man
för de sjuka anordnar särskilda afdelningar eller, där det gäller mindre
anstalter, särskilda rum; åtminstone bör alltid möjlighet förefinnas att anordna
något rum till sjukrum. Iledan nu hafva flera fattigvårdsanstalter
särskilda rum eller afdelningar för sjuka. År 1907 funnos enligt de åt
kommittén infordrade uppgifterna särskilda rum eller afdelningar för sinnessjuka
å 394 anstalter, för tuberkulösa å 162 anstalter samt för andra sjuka
å 396 anstalter. Gifvetvis afses här i många fall eu och samma anstalt.
Hvad beträffar de sinnessjuka har af medicinalstyrelsen i dess utlåtande
af den 23 april 1906 angående den enskilda och kommunala sinnessjukvårdens
förbättrande, hvilket omnämnts här ofvan (sid. 145), framhållits
angelägenheten af närmare föreskrifter rörande afskiljande af sinnessjuka
från andra understödstagare och rörande deras ^ackordering. I
fråga om tuberkulösa understödstagare bär kommittén i november 1907
fått mottaga en särskild framställning från den af Kung], Maj:t den 20
oktober 1905 tillsatta kommittén för verkställande af utredning rörande
de åtgärder, som till hämmande af människotuberkulösens utbredning i
riket lämpligen borde vidtagas. 1 denna framhålles såsom angeläget, att
bestämmelser i fattigvårdslagen gifvas därom, att understödstagare, som
lida af tuberkulos, vårdas afskilda från andra understödstagare samt att
för fall, där de äro utackorderade i familjer, hvarest barn finnas, de icke
få ha sin sofplats i samma rum som dessa.
Kommittén har i sitt förslag särskild! föreskrifvit, att sinnessjuka och
tuberkulösa böra hållas afskilda från andra understödstagare, en regel, som
ansetts böra gälla äfven sinnesslöa och för öfrigt i allmänhet personer
med svårare sjukdom.
Tämligen allmänt har framställts kraf på att barn ej skulle få intagas
i de egentliga fattigvårdsanstalterna. Kommittén delar den uppfattningen,
att barn ej böra, såsom nu i många fall sker, få vårdas och uppfostras å
den vanliga fattigvårdsanstalten. Detta gäller naturligen ej de fall, då
för barn anordnats en särskild afdelning, som ger möjlighet till barnens
vårdande för sig. För tillfällig vård af barn i afbidan på erhållande af
lämpligt fosterhem synes fattigvårdsanstalten dock ej för närvarande kunna
afvaras, och mot intagande af späda barn om två år och därunder torde
något förbud ej böra uppställas. Ett särskild! skäl att ej förbjuda intagande
af späda barn i fattigvårdsanstalt är, att därigenom i en del fall
kan vinnas, att barnet får kvarblifva hos modern. I enlighet med dessa
grunder har kommittén föreslagit ett stadgande i ämnet.
Såsom redan anförts, bör vid ålderdomshemmen tillfälle gifvas för de
vårdade till för deras krafter och förmåga lämpadt arbete. Uti reglemente,
som antages för hemmet, höra för öfrigt lämnas de närmare föreskrifter,
som kunna finnas nödiga såväl i fråga om sysselsättning som beträffande
andra förhållanden därstädes. (Se förslaget till reglemente för ålderdomshem
§§ 8—12.)
Beträffande arbetshemmens beskaffenhet och skötsel hafva några andra
närmare föreskrifter icke gifvits i lagen än — hvad som för öfrigt
ligger i sakens natur — att män och kvinnor icke må intagas i samma
anstalt, för så vidt där icke finnas olika afdelningar, som medgifva ett
fullständigt särskiljande af dem från hvarandra. Det lämpligaste synes dock
vara, att skilda arbetshem för män och kvinnor anordnas. Härjämte har
föreskrifvits, att personer, som ej fyllt 18 år, ej få intagas i arbetshem.
164
Fastställande
af plan för
anstalt.
34 §.
Statsbidrag
till fattigvdrdsanstalters
uppförande.
Förebyggande
fattigvård.
37 §.
Hemmet bör stå under ledning af en styrelse. Med hänsyn till beskaffenheten
af arbetshemmets uppgifter har det ansetts böra föreskrifras, att
sådant hem skall vara försedt med reglemente samt att detta reglemente
skall vara godkändt af Konungens befallningshafvande. Om den af kommittén
föreslagna inspektionsmyndigheten öfver fattigvården kommer till
stånd, är det naturligt, att Konungens befallningshafvande vid granskningen
inhämtar yttrande från nämnda myndighet. Kommittén har upprättat
och vid betänkandet fogat förslag till reglemente för arbetshem.
Ej sällan hafva anmärkningar gjorts därom, att de kommunala fattigvårdsanstalterna
i ett eller annat hänseende befunnits olämpligt anordnade,
och Konungens befallningshafvande har stundom föreskrifvit vidtagande
af ändringar. Det har synts kommittén lämpligt, att för framtiden en
granskning åt planerna för dylika anstalter äger rum genom offentlig
myndighet och att för detta ändamål dylik plan underställes sådan
myndighet. Kommittén har ansett, att fastställandet af planer för fattigvårdsanstalter
bör uppdragas åt Konungens befallningshafvande, som i sin
ordning bör inhämta yttrande från fattigvårdsinspektionen, förste provinsialläkare
eller andra myndigheter.
1 fråga slutligen om statens medverkan för åstadkommande af ett
anstalts väsen, så ordnadt som här ofvan angifvits, har kommittén icke
funnit lämpligt föreslå någon utlåningsfond efter finskt mönster. Hvad
ålderdomshemmen angår har genom kommunernas egna åtgöranden och för
dessas egna medel redan i stor omfattning åstadkommits dylika anstalter.
På en del orter torde behofvet af sådana vara i det närmaste fylldt;
och det råder icke tvifvel att hvad som fattas bör kunna på lika sätt
astadkommas utan statens medverkan. Med den anordning af arbetshemmen,
som föreslagits, synes det ej heller vara af behofvet pakalladt att
uppställa fordran på statsbidrag i en eller annan form för dessa. Statens
medverkan till åstadkommande af eu tillfredsställande anstaltsvård bör
tagas i anspråk på andra områden än det förevarande.
Uti gällande fattigvårdsförordning finnes rörande förebyggande fattigvård
stadgadt, att fattig vårdssamhälle skall »verka därför, att genom inrättande
af spar- och nödhjälpskassor eller medelst andra tjänliga åtgärder
framtida fattigvårdsbehof i möjlig mån förebygges >. I annat sammanhang
finnes vidare stadgadt: »Skulle till följd af missväxt eller annan allmän
-
Hare olycka .sådan inskränkning i eljest vanliga tillfällen till erhållande af
arbetsförtjänst äga rum, att arbetsföra personer utan eget förvållande äfventyra
nöd, må fattigvårdsstyrelsen äga att hemställa till fåttigvårdssamhällot
om vidtagande af de åtgärder, Indika dåra!'' må föranledas.»
Hvad den första af dessa bestämmelser beträffar, framgår af de af
kommittén insamlade uppgifterna, att sådan spar- och nödhjälpskassa, som
i lagen torde afses, kommit till stånd inom allenast ett län (del III sid. 52)
samt att denna uppgår till ringa belopp. A andra sidan uppgifves emellertid,
att fattigvårdsstyrelserna under det år uppgifterna omfatta haft till
sin disposition 253,795 kronor i afkastning af donationsmedel (del III sid.
437), Indika medel i de flesta fall torde vara afsedda till af hjälpande af
sådan nöd, som icke ansetts falla inom ramen af fattigvårdens egentliga
verksamhet. De nämnda fonderna torde i regel hafva uppkommit genom
testamentariska förordnanden af äldre datum. Numera tillfalla de donationer
och penningeinsamlingar, som göras för här ifrågavarande ändamål,
oftare de skiftande frivilliga välgörenhetsinstitutioner, som uppvuxit,
än den offentliga fattigvården, liksom ock i regel initiativet till insamlingarna
utgår från de förra. Gentemot en sådan utveckling af förhållandena
torde icke heller vara något att erinra, då arbetet bland de nödställda
såsom helhet betraktadt endast kan vinna på att det enskilda intresset
gör allt större insatser i detsamma. Men i och med denna utveckling är
det gifvet, att hvad lagen bör ålägga fattigvårdsstyrelserna i förevarande
hänseende, det är mindre åstadkommandet af nödhjälpsfonder och kassor
än upptagandet af ett samarbete med dem, hvilka hafva förvaltning och
användning af desamma sig anförtrodda. Till denna fråga återkommer kommittén
här nedan.
Men om stadgandet i dess nuvarande form sålunda synes icke böra
upptagas i lagen, följer ej däraf, att icke i densamma bör gifvas uttryck
åt fattigvårdsstyrelses skyldighet att utöfva förebyggande fattigvård. Tvärtom
vill kommittén framhålla önskvärdheten af att vid denna punkt lägges
.större vikt än hittills skett. De möjligheter, som i och med våra sjukoch
begrafnings- m. fl. kassor, understödsföreningar samt olika grenar af
försäkringsväsendet erbjudas dem, som lefva i ringa villkor, att säkerställa
sig mot följderna af sjukdom, arbetslöshet, brandskada, förluster
vid jordbruk o. s. v., borde, särdeles i vissa trakter af vårt land, tillvaratagas
helt annorlunda än som sker. Och det lider intet tvifvel, att
icke en fattigvårdsstyrelse, hvilken verkligen står i den rätta kontakten
med de befolkningslager, som det här gäller, härutinnan kan uträtta myc
-
166
ket. Särskildt framställer sig kär tanken på den frivilliga försäkring, som
knutits vid lagen angående allmän pensionsförsäkring. I den mån fattigvårdsstvrelsen
kan arbeta för anslutning till denna frivilliga försäkring,
blifva nämligen de fäll mindre ofta förekommande, då invalid på grund af
ringheten af det pensionsbelopp, som han uppbär, nödgas vid sidan af detsamma
söka och erhålla fattigvård.
Komma fattigvårdens representanter genom distriktsindelningen samt
genom vårdares anställande i folkrika samhällen i lifligare personlig kontakt
med de obemedlade inom samhället, skola därmed ock gifvas osökta
tillfällen att verka för sparsamhet i allmänhet samt för de ungas uppfostran
till arbetsamhet, nykterhet och yrkesskicklighet.
Den verksamhet, fattigvårdsstyrelsen på detta område skall utöfva,
behöfver icke heller inskränka sig till ett blott och bart upplysningsarbete.
Fall kunna förekomma, då en fångvårdsstyrelse kan och bör erlägga inträdesafgift
i en sjukkassa eller genom inbetalning af en premie, som förfallit
och hvars uteblifvande hotar att beröfva delägare frukten af förut gjorda insättningar,
förekomma eu sådan påföljd. Här närmar man sig den egentliga
förebyggande fattigvården, som, korteligen uttryckt, bör bestå i att
hellre söka afvärja en persons eller en familjs ekonomiska obestånd än
vänta med ett ingripande till dess obestånd inträdt. Åtskilliga fattigvårdsstyrelser
hafva redan sin uppmärksamhet riktad på denna punkt. De
begynna gärna sitt understödjande, innan hemmet beröfvats det nödvändiga
genom skuldsättning, afyttring och pantsättning. De lämna läkarvård vid
akuta sjukdomar och äfven kostsam behandling vid kroniska sadana, ehuruväl
fattigvårdsbehof enligt 1 § icke kan anses föreligga, hellre än att invaliditet
eller minskad arbetsförmåga för framtiden skall riskeras. De utlämna
arbetsmaterial och verktyg för att på så sätt bereda arbetsförtjänst.
De återgifva en lytt person förlorad förvärfsförmåga genom att låta honom
lära ett nytt yrke i stället för att under lång tid försörja honom. Af de
90 svar, som afgifvits på det af kommittén framställda spörsmålet rörande
förekomsten af förebyggande fattigvård (del III sid. 150) framgår, att en
del fattigvårdsstyrelser redan nu anse sig böra vidtaga nyssnämnda och
liknande eller ännu mera vidtgående åtgärder i förebyggande syfte. Så
omnämnes bland annat, att lån lämnats till olika ändamål, att hjälp beviljats
till erläggande af skatt eller arrende eller till inköp af utsäde, att
kommun tillhörig jordlott eller lägenhet upplåtits samt att till och med
tecknande af borgen förekommit. Då andra fattigvårdsstyrelser emellertid
i fråga om den förebyggande fattigvården äro overksamma, samt vikt
ligger uppå, att fattigvården genom tjänliga åtgärder konsekvent arbetar
på att så långt möjligt är göra sig själf öfverflödig, bär i förslaget upptagits
ett allmänt stadgande i ämnet. Utförligare föreskrifter äro naturligen
på grund af fallens skiftande natur icke möjliga att åstadkomma i eu
lag, men det är icke dess mindre af vikt, att där i allmänhet angifvas riktlinjerna
för arbetet.
Uppstår inom ett samhälle missväxt, omfattande arbetslöshet eller annan
allmännare olycka, bör fångvårdsstyrelse!! ingå pa en närmare pröfning
af de anordningar, som kunna böra vidtagas för afvärjande eller hindrande
af häraf uppkommen nöd. Företages ej i god tid eu sådan pröfning
och vidtagas ej såsom följd af densamma lämplig!! anordningar, särskild!
för anskaffande af arbetsförtjänst, kan man senare blifva nödsakad
att med dryga understöd råda bot för ett missförhållande, som på grund
af sin natur påkallar helt andra botemedel. Kunna dessa åtgärder inskränka
sig till anordnande af arbete vid arbetsanstalt inom kommun, utdelning
af lifsförnödenheter, anvisning af bostäder för husvilla o. s. v.,
bör styrelsen naturligen omedelbart gå i författning om desamma. Tarfvas
däremot för de nödiga åtgärderna särskilda anslag eller ankomma desamma
eljest på annan myndighet, bör styrelsen i god tid hos denna göra framställning
i ärendet. Äfven härom upptager förslaget ett stadgande.
Huruledes kommittén tänkt sig att för anslag, hvilket lämnas till
sådana ändamål som de senast antydda och till förebyggande fattigvård i
allmänhet, fattigvårdssamhället må bestämma särskilda villkor i afseende å
skyldighet att återbetala understöd, som af nämnda anslag utgifvas, i syfte
att underlätta öfverlämnandet till fattigvårdsmyndiglieterna att disponera
öfver dylika medel, behandlas i 9 kapitlet och kommittén har ansett sig
böra upptaga en särskild bestämmelse härom i lagförslaget (66 §).
Vid utöfvande af sin verksamhet kan fattig vårdsstyrelsen, såsom nyss
framhållits, hafva väsentlig hjälp af ett samarbete med de välgörenhetsinstitutioner,
som kunna finnas inom samhället. Särskildt i de kommuner,
där denna verksamhet erhållit en fastare organisation och arbetet ledes
efter bestämda principer, kunna, om ett sådant samarbete genomföres, bestämda
fördelar vara att förvänta och det icke blott i form af att antalet
fattigvårdstagare kan nedgå och utgifter sparas för kommunen. Ännu
betydelsefullare är att genom ett dylikt samarbete tillfälligtvis nödställda,
som förut varit och senare hafva utsikt att ånyo blifva själfförsörjare,
kunna blifva hjälpta ur sitt tillfälliga betryck utan att anlita fattigvården.
Samarbete
med enskild
välgörenhet.
168
I allmänhet synes det nämligen vara lämpligast, att sådana fall lämnas åt
den enskilda välgörenheten samt att de, som äro i behof af eu mera varaktig
hjälp, af fattigvården understödjas så, att ett inskridande från den frivilliga
välgörenhetens sida för deras räkning icke behöfver ifrågakomma.
Ett samarbete på denna grundval torde leda till bättre resultat än det,
som grundas på förutsättningen, att fattigvården endast lämnar det för
lifsuppehället oundgängligen nödvändiga, under det att den frivilliga verksamheten
gifver hvad som därutöfver kan vara önskvärd! och lämpligt
att bevilja. I fråga om ett flertal institutioner, arbetsstugor, beklädnadssällskap,
föreningar för frigifna o. s. v., kan ett samarbete på någon
af de nu nämnda grundvalarna naturligen ej ifrågakomma af det skäl, att
dessa institutioner inriktat sig på en bestämd detaljuppgift vid sidan af
det egentliga understödsarbetet. Men äfven i dessa fall är af nöden, att
det offentliga och det frivilliga understödsarbetets representanter träda i
förbindelse med hvarandra samt förskaffa sig ingående kännedom om hvarandras
arbetssätt och lämna underrrättelse om de åtgärder, som vidtagits,
i sådana fall, da bådas inskridande påkallats för samma person. Endast
genom att en sådan kännedom kommer till stånd kunna institutionerna
undgå att motarbeta hvarandra och goda resultat af bådas verksamhet
vinnas.
För de olika former, som det nu omskrifna samarbetet erhållit i rikets
båda största städer, där detsammas upprätthållande på grund af arbetets
större omfattning naturligen vållar särskilda svårigheter, redogöres i del
IIT åt detta betänkande (sid. 161 o. f.). Då emellertid ett samarbete under liknande
eller andra former är önskvärd! i hvarje samhälle, där frivillig välgörenhet
af någon omfattning existerar vid sidan af den offentliga fattigvården
och då det torde vara behöfligt, att initiativ till detsamma tages
från den senares sida, har förslaget upptagit ett stadgande af innehåll att
fångvårdsstyrelse!! bör låta sig angeläget vara att uppehålla samarbete
med föreningar eller enskilda, Indika utöfva understödsverksamhet inom
samhället.
Understöd åt
fånges hustru
och barn.
I detta sammanhang torde böra till behandling upptagas den af fångvårdsstyrelsen
hos Kungl. Maj:t gjorda och därefter till kommittén remitterade
framställningen om understöd åt fånges hustru och minderåriga barn.
Fångvårdsstyrelsen anför i sin nämnda, den 29 maj 1912 dagtecknade
skrifvelse följande:
»I underdåniga nådansökningar frambäras ej sällan såsom skäl för de
samma de ömmande och betryckta omständigheter, hvari de dömdes familjer
fallit i och med familjeförsörjarnes inspärrande i fängelse. Det är till statens
skydd, som brottslingen interneras och straffas. Men samtidigt bringas härigenom
hans hustru och barn i förhållanden, som ej sällan medföra den bittraste
nöd och därmed oförmåga att gifva de uppväxande barnen den kroppsliga och
audliga vård, utan hvilken de icke kunna förväntas blifva nyttiga medlemmar
af samhället. Sålunda händer, att staten vid det rättfärdiga straffets utdelande
svårast och till egen skada träffar de oskyldiga, hvilkas belägenhet ofta blir
värre, än om döden tagit deras försörjare från dem — ty den skam, han ådragit
sig, faller i följd af fördom och hårdhet äfven öfver familjen.
1 de fall där brottslingen under lifvet i frihet försummat sina försörjningsplikter
mot hustru och barn och kanske varit dem till ett nedbrytande dåligt
exempel, medför visserligen hans fängslande måhända för dem snarare en fördel.
Det allmännas uppgift att söka draga försorg om de sålunda försummade har
i sådana fall inträdt redan under mannens frihet; och den hjälp, som sålunda
bringas, kan i allmänhet ej tänkas inriktad på ett upprätthållande af en viss
verksamhet, som gifvit familjen dess lefvebröd.
Men där brottslingen före sitt fällande efter förmåga sörjt för de sina, där
inträda för familjen de svåra följderna af mannens brott ofta oförutsedt och
plötsligt. Ofta kan fallet vara, att familjen äger eu liten jordbrukslägenhet,
drifver en anspråkslös rörelse, som dock gifvit det nödvändiga. Då mannens
arbetskraft ryckes bort, mäktar familjen ej i längden hålla lägenheten eller
rörelsen i stånd. Många exempel gifva vid handen, att hustrun med minderåriga
barns hjälp sträfvar till det yttersta för att under mannens fångenskap
drifva verksamheten i hopp att hålla densamma vid lif tills mannen en gång
återkommer. Men de duka till slut under, och då fattigvården iDgriper är det
dels för sent, dels icke tillräckligt kraftigt för att rädda hemmet och de förutvarande
förvärfsmöjligheterna. Och i andra fall blir hustrun så bunden och
nedbruten af arbetet, att barnens omvårdnad försummas. När mannen återkommer,
måhända under strafftiden påverkad till det bättre och besluten att
göra allt hvad som möjligt är med ett redligt arbete, finner han hemmet skingradt,
den gamla verksamheten nedlagd och omöjlig att på nytt upptaga.
Gifvetvis måste det ligga staten lika mycket om hjärtat att bringa räddning
åt de oförskylldt lidande vid tillfälliga trångmål, hvilken grunden än må
vara för den iråkade belägenheten. Och ehuru tydligen icke familjeförsörjarens
brottslighet kan vara en anledning att taga sig an hans familj framför andras,
som äro i lika svår nöd, synes dock icke däri ligga ett skäl att undandraga de
olyckliga, som i den dömde förlorat sitt dittillsvarande stöd, den hjälp, som
kunde hålla hemmet och förvärfsmöjligheterna uppe, till dess mannen försonat
sitt brott.
Likasom det allmännas uppmärksamhet allt mer inriktas på vikten och
rättvisan af att säkerställa mot de ekonomiskt olyckliga påföljderna för familjerna
af familjeförsörjarnas sjukdom, tillfälliga arbetslöshet och hinder i det vanliga
arbetet till följd af värnplikts fullgörande in. m., måste det vara för staten
22 — Fattiguurdslagstiftningeu. 1. Afd. 2.
170
en fördel, om de dömdas familjer kunna under strafftiden räddas från en ekonomisk
ruin, som ofta måste återverka öfver hela deras framtid.
Inom det internationella fångvårdsarbetet hafva dessa synpunkter redan
länge beaktats. Under allmänt erkännande, att det behöfliga stödet i första
hand borde lämnas af den kommunala fattigvården, enskild välgörenhet och
befintliga skyddsföreningar, har man tillika funnit, att, där dessa icke mäktade
fullgöra denna understödsplikt, nödvändigt vore att staten själf ingrepe. Särskild!
betonas, såsom vid fångvårdskongressen i Budapest år 1905, att staten
bör sörja för de dömdas barn, där de finnas öfvergifna åt materiellt och moraliskt
elände eller i fara att så blifva.
Då styrelsen tillåtit sig nu fästa Eders Kungl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet
å detta ämne, har det skett med särskild hänsyn därtill, att såväl fattigvårdssom
barnavårdslagarna äro föremål för viss omarbetning, på samma gång
som en hel del andra till skyddslagstiftningen hörande spörsmål för närvarande
äro under omfattande utredning.
Då det visat sig, att icke på frivillighetens väg tillräckligt står att vinna
till motverkande af de olyckor, som strafflagens tillämpning måste medföra för
de dömdas familjer, särskilt deras minderåriga barn, har det synts styrelsen,
som om frågan härom borde upptagas till behandling i samband med öfriga
spörsmål rörande fattigvård, barnaskydd m. m.; och vågar styrelsen därför i
underdånighet hemställa, huruvida icke Eders Kungl. Maj:t behagade åt vederbörande
uppdraga att i nämnda sammanhang beakta nu framlagda, i hög grad
behjärtansvärda önskemål.»
Vid öfvervägande af fångvårdsstyrelsens framställning har kommittén
funnit några särskilda bestämmelser i fattigvårdslagen ej lämpligen kunna
gifvas rörande understöd åt fånges hustru och minderåriga barn. På grund
af fattigvårdsstyrelses allmänna rätt att gifva understöd och därvid äfven
vidtaga förebyggande åtgärder saknas ej möjligheter för fattigvårdsstyrelse
att ingripa äfven i dylika fall. Och genom den utvidgning af begreppet
obligatorisk fattigvård, som kommittén föreslagit, samt genom den större
vikt och betydelse, kommittén gifvit åt den förebyggande fattigvården, kommer
utan tvifvel fattigvårdsmyndigheternas ingripande på förevarande område
att kunna framträda verkningsfullare än hittills. Men att föreskrifva,
att fattigvårdsstyrelsen i dessa fall mer än eljest bör anlita förebyggande
åtgärder eller annorledes träda emellan, synes ej vara lämpligt. Det öfverensstämmer
icke med fattigvårdens uppgift, som är att lämna hjälp i män
af behof, lika för alla slag af nödlidande, att den skulle på ett alldeles
särskild! sätt taga sig an vissa klasser af sådana, här dem som genom
försörjarens brott råkat i trångmål. Härmed är dock icke sagd!, att det
af fångvårdsstyrelsen framlagda spörsmålet icke ur andra synpunkter än fattigvårdens
är förtjänt af beaktande; men frågan huru verksamheten till skyd
-
171
(lande af för brott dömda personers familjer, hvilken fråga pa det närmaste
sammanhänger med ordnandet i sin helhet af skyddsverksamheten för frigifna
och med dem likställda, skall ordnas, torde icke lämpligen höra i detta
sammanhang upptagas till behandling. Hvad särskild! angår barnens ställning,
lärer den kunna röna inverkan af de förslag, lxvilka komma att framställas
i det betänkande angående barnavården, som kommittén har att
afgifva.
172
5 kap.
Om bidrag till fattigvården.
^Primär-
Såsom ofvan (2 kap. ) framhållits, liar kommittén i fråga om fattigvårdens
bnrThufvud- ombesörjande låtit primärkommunen såsom fattigvårdssamhälle fortfarande
sak ansvara vara huv udorgan för denna verksamhet. Häraf följer, att det allt fortfarande
frdfden9 bör Yara det kommunala fattigvårdssamhället, som har att bära den hufvudsakliga
delen af kostnaderna. Endast om fattigvårdssamhället själft har
att till väsentlig del bekosta vården, kan man nämligen förvänta, att tillräcklig
omsorg nedlägges på ett rätt användande af de för ändamålet afsedda
medlen. Men å andra sidan får ej heller lämnas ur sikte, att ett
alltför starkt belastande af de kommunala fattigvårdssamhällena medför risken,
att fattigvårds myndigheterna föranledas att för hållande af bördan inom
rimliga gränser sa mycket som möjligt söka nedbringa kostnaden för underhållet
af de fattiga, hvithet därigenom blir underhaltigt. Sådant fattigvårdsspörsmålet
utvecklat sig i våra dagar, blir det genom samverkan af olika
myndigheter, som man måste söka nå ett tillfredsställande resultat. Det
synes därför blifva af nöden, att stat och landsting mer än förut deltaga i
fattigvården, ett deltagande, som, enligt hvad nedan skall visas, kan äga
rum under flera olika former.
Kommuner-
Kommunernas utgifter för fattigvården uppgingo enligt den officiella
H<förUfattig- statistiken för år 1907 till 20,439,558 kronor (enligt de till kommittén
vorden, insända uppgifterna 20,548,498 kronor). Såväl absolut som relativt taget
bär fattigvårdstungan väsentligt ökats sedan år 1874, då den utgjorde
6,492,797 kronor. Efter år 1907 hafva kostnaderna ytterligare stegrats
och uppgingo år 1911 enligt den officiella statistiken till 24,550,956
kronor. *
* Jfr noten å sid. 17.
17:!
För utt erhålla de belopp, som kommunen behöfver för fattigvärden,
är det gifvet, att i första rummet böra komma till användning sådana
medel, som redan finnas tillgängliga för ändamålet. Dit hör först och
främst afkastning af fastigheter eller kapital, som skänkts till fattigvården
antingen för fattigvården i allmänhet eller för någon bestämd del
af fattigvårdsverksamheten. Enligt af kommittén infordrade uppgifter (del
III sid. 258) utgjorde under ar 1907 fattigvårdsamhällenas inkomster af
»hyror, arrenden o. d.» 481,792 kronor (2,r> % af alla inkomsterna), af »räntor
å värdepapper in. m.» 303,093 kronor (1,6 %) samt af »bidrag af donationsfonder
in. m.» 253,795 kronor (1,3 %). Om man får antaga, att de
fastigheter, af hvilka hyror och arrenden utgingo, äfvensom värdepapperen
i väsentlig mån äro att hänföra till donationer, skulle således inkomsterna
af donationerna uppgå till 5,4 % af alla inkomster för fattigvårdsändamål.
Till fattigvårdsmedlen ingå vidare vissa böter. Sålunda skall af böter,
som ådömas enligt författningarna om försäljning af brännvin, af vin
och Öl samt af tillagade alkoholfria drycker och svagdricka, eu tredjedel
tillfalla den stads eller sockens fattigkassa, där den åtalade förbrytelsen
blifvit begången. Detsamma gäller om böter enligt Kung!, förordningen
emot fylleri och dryckenskap den 16 november 1841. Böter för försummelse
att anmäla hund till beskattning tillfalla till hälften de fattiga inom
den kommun, där förseelsen är begången. I legostadgan bestämda böter
utgå till hälften åt församlingens fattiga. Enligt Kungl. kungörelsen om
stämpling af spelkort tillfaller en tredjedel af böterna för försäljning och
begagnande af ostämplade spelkort äfvensom af värdet af förbrutna kort
vederbörande stads eller sockens fattigkassa. Enahanda gäller om böter
och förbrutet gods enligt Kungl. förordningarna angående förbud mot
lotteri och mot anordnande af vadhållning medelst så kallad totalisator.
Under år 1.907 utgjorde fattigvårdssamhällenas inkomster af bötesmedel
43,463 kronor eller allenast 0,2 % af samtliga inkomster.*
Bland bidrag till fattigvårdens bestridande upptagas i fattigvårdsförordningen
också kollektör och frivilliga gåfvor. Inkomst af kollektör
uppgifves under år 1907 hafva förekommit endast i några undantagsfall,
och denna inkomst liar liksom åtskilliga andra, bland dem hundskattemedel,
i kommitténs statistik upptagits under »öfriga inkomster», hvilka
* Där böter enligt åtskilliga författningar tillfalla kommunens kassa, torde dessa i en del
fall möjligen öfverföras till fattigvårdsmedlen.
I detta sammanhang må också erinras om den andel i spelkortstämplingsafgift, som enligt
gällande författningar tillkommer barnhus eller fattigvårdsinrättningar i landsorten. Bestämmelsen
är hvad fattigvården beträffar numera endast tillämplig i Norrköping.
Fattigvård»
samhällenas
inkomster af
donationer,
bötesmedel
in. m
39 $.
174
för nämnda år uppgått till 209,394 kronor, utgörande 1,1 % af fattigvårdssamhällenas
inkomster. Erinras må i detta sammanhang, att inkomster
af kollektör hufvudsakligen tillföras den välgörenhet, som utöfvas af
de kyrkliga organen, liksom att gåfvor för vård af fattiga i stor utsträckning
tillfalla enskilda välgörenhetsinrättningar. Indirekt komma äfven dessa
den kommunala fattigvården till godo därigenom, att ett ej ringa antal
fattiga, som eljest måst omhändertagas af denna, får hjälp från annat håll.
Bland fattigvårdssamhällenas inkomster upptagas vanligen också belopp,
som härflyta från »understödstagares arbete och försålda produkter»,
hvilken post för år 1907 uppgick till 847,615 kronor, utgörande 4,4 %
af hela inkomstsiflran; största delen häraf, 671,820 kronor, belöper sig på
städerna, af hvilkas hela inkomst detta belopp utgjorde ej mindre än 8,2 %.
Här är emellertid i de flesta fall ej fråga om en direkt inkomst, utan
snarare om en minskning i den upptagna underhållskostnaden.
En inkomstpost af en viss betydenhet är den, som tillföres fattigvårdssamhällena
genom bestämmelserna om rätt till understödstagares egendom.
För år 1907 har under rubriken »understödstagares egendom, som tillfallit
kommunen» upptagits ett belopp af 241,960 kronor, hvilket utgör
1,3 % af inkomstsiflran. Största delen häraf kommer på landsbygden med
204,655 kronor, utgörande 1,9 % af inkomsterna.
Ersättning för lämnad fattigvård har under år 1907 uttagits af enskilda
personer till ett belopp af 238,781 kronor, däraf det mesta afser
stadskommunerna. Från staten hafva fattigvårds sam hällena under samma
år erhållit ersättning för utgifven fattigvård med 215,813 kronor, hvilket
belopp alltså betecknar statens direkta bidrag till fattigvårdssamhällenas
utgifter för fattigvården.* Ersättning fattigvårdssamhällena emellan uppgick
år 1907 till ett belopp af 379,671 kronor. Ersättningar från enskilda,
från staten och från annat fattigvårdssamhälle utgjorde för år 1907 tillhopa
834,265 kronor eller 4,3 % af fattigvårdssamhällenas inkomster.
Uti de till kommittén inkomna uppgifterna angående inkomster för
fattigvården hafva äfven upptagits en del inkomster, som icke blifvit
kommunerna tilldelade för sagda ändamål, utan ingå bland de allmänna
kommunala inkomsterna. Sålunda hafva inom en stor del landskommuner
upptagits inkomster af brännvinsmedel med sammanlagdt 386,499 kronor.
I en del kommuner hafva såsom inkomst upptagits hundskattemedel och i
vissa städer äfven den från staten utgående tolagsersättningen. Man har
* Vid 1914 års riksdag höjdes statsanslaget till »fattigvården i allmänhet», som fornt utgjort
260,000 kronor, till 350,000 kronor.
175
uppenbarligen i dessa kommuner funnit lämpligt att anslå just sagda
medel till fattigvårdsändamål. De höra dock icke rätteligen till de slag
af kommunernas inkomster, som här behandlas.*
Till öfvervägande del bestrides emellertid kostnaden för fattigvården Skattebidrag
.
i
o i
ii*i från kommu
medelst
inom kommunerna uttaxerade medel, rattigvårdens andel i kom- nen8 inmunalskatten
uppgick för år 1907 till 15,711,132 kronor, hvilket utgör
vanare.
ej mindre än 81,3 % af kommunernas samtliga inkomster för fattigvården. 3<J § (fort»-)-
Frågan om grunderna för kommunalskattens utgörande i allmänhet
är ett ämne, som det naturligen ej kan tillkomma kommittén att ingå på.
Här må emellertid beröras ett par spörsmål om uttagande af bidrag till
fattigvårdsändamål, hvilka varit föremål för beaktande.
Enligt 1871 års fattigvårdsförordning i dess ursprungliga lydelse skulle
för fattigvårdens bestridande erläggas en årlig afgift af högst 50 öre för
man och 25 öre för kvinna, som var mantalsskrifven inom fattigvårdssamhället
och fyllt 18 år, dock att eftergift kunde beviljas för den, som befunne
sig i knappa omständigheter. Stadgandet härom borttogs genom
Kungl. förordningen den 1 juni 1883. Ett återinförande af en personlig
afgift för fattigvårdens behof har från intet håll påyrkats och lärer numera
ej heller kunna ifrågakomma.
Stundom har ifrågasatts, att uttagande af medel för fattigvårdens behof
skulle kunna ske genom att direkt utdebitera erforderliga produkter,
t. ex. säd, potatis och ved. Detta debiteringssätt, som genom åtskilliga
Kungl. Maj:ts utslag (under åberopande af 33 § fattigvårdsförordningen och
förordningen om kommunalstyrelse . på landet) förklarats icke vara lagligt,
bör enligt kommitténs förslag jämväl för framtiden vara uteslutet.
Gällande fattigvårdsförordning upptager i 34 § en särskild form för
bidrag till fattigvården, nämligen skyldighet för fabriksägare och industri- Jfabriker
idkare med ett större antal arbetare samt innehafvare af jord å landet, m- msom
i sin tjänst antagit statfolk eller å sina ägor upplåtit bostäder åt
så kallade backstugusittare eller inhyseshjon, att utgöra en så kallad tillskottsafgift
enligt i sagda lagrum meddelade bestämmelser.
Uti de af kommittén till rikets fattigvårdsstyrelser utsända frågeformulären
begärdes upplysning, huruvida under år 1907 inom samhället
* Sedan landskommunernas andelar af brännvinsförsäljningsmedlen genom statsmakternas
beslut numera bortfallit, kan det anvisande af dylika medel till fattigvården, som förut ägt ram,
ej vidare förekomma.
utgått sådan tillskottsafgift, som kär afses. Enligt de inkomna uppgifterna
har dylik afgift förekommit uti 10 fattigvårdssamhällen. Tillskottsafgiften
uppgifves hafva utgått med visst belopp för matlag (5 kronor) endast i ett
fall. Eljest angifves vanligen bestämdt belopp för år, i ett fall 10 kronor,
i två 50 kronor, i ett 100 kronor, i ett 300 kronor, i ett 500 kronor
(i samma samhälle som nästföregående), i ett 600 kronor och i ett 1,000
kronor. I ett fall angifves tillskottet hafva bestått i bostad och vedbrand
för samtliga understödstagare, och i ett par andra fall utgick sådan förmån
åt alla å egendomen boende understödstagare jämte kontant bidrag. För
ett samhälle angifves såsom tillskott från en egendom ej mindre än 3,088
kronor, under det kommunens hela utdebitering för fattigvården uppgick
till 242 kronor.
Tidigare har bestämmelsen om tillskottsafgift möjligen oftare tillämpats;
uppgifter härom saknas emellertid. Att bestämmelsen för närvarande icke
i vidare mån kommer till användning kan i någon mån bero därpå, att i
sådana fall, då skäl eljest kunde förelegat att anlita tillskottsafgift, den i
34 § tillika anvisade utvägen om bildande af enskildt fattigvårdssamhälle i
stället anlitats. Likaledes kan genom fördelningen i rotar på särskilda
egendomar hafva lagts den särskilda fattigvårdstunga, som ansetts böra tillkomma
dem. Enligt till kommittén inkomna uppgifter förekommer det på
flera ställen än här ofvan nämnts, att bruk och egendomar lämna bostad
och vedbrand åt understödstagare, utan att sådant upptagits som tillskott.
Exempel saknas ej på att kommunerna under de senare åren sökt bringa
stadgandet om tillskottsafgift i vidare tillämpning.*
Bestämmelsen om tillskottsafgift, hvilken fanns redan i 1847 års
fattigvårdsförordning, synes hafva haft eu dubbel uppgift att fylla. Jämte det
att den inom kommunen åsyftade en rättvisare fördelning af fattigvårdsbördan,
skulle den utgöra en garanti mot inflyttning till samhället af personer,
hvilkas försörjningsförmåga man trodde sig hafva anledning att betvifla.
Ehuru det stadgades, att »ingen må, i och för äfventyret af framtida fattigvårdstunga,
inskränkas i rättigheten att välja v istelseort, där honom sådan af
andra skäl ej lagligen kan förmenas», ville man dock ordna så, att inflyttandet
af mindre försörjningsdugliga personer skulle kunna i någon man
regleras. I de fåll då egendomsägaren ej af sig själf ville förhindra en inflyttning,
hade man genom detta stadgande skaffat sig ett medel att söka
* Se regeringsrättens årsbok för 1910. Not. Jo. 9 och 154 (ej bifall) samt för 1912 ref. n:r
10 (5 kr. för matlag föreskrifvet af K. Maj:t). Se ock K. Maj:ts utslag den 13 marg 1908 ang.
Trollhättans kommun.
177
inverka på honom. Tvifvelsutan har stadgandet i detta afseende haft eu
viss betydelse genom det hot om en ökad skattetunga, som detsamma inneburit
för egendomsägaren. l’r nämnda synpunkt sedt är spörsmålet om
stadgande af tillskottsafgift egentligen att betrakta såsom eu fråga om fördelning
af fattigvårdstungan mellan olika kommuner, men denna fråga bör
tydligen ordnas, icke genom att pa hvarjehanda sätt hindra den fria flyttningen,
utan genom reglerandet af hemortsrätten och ansvarigheten mellan
samhällena inbördes för utgifven fattigvård.
Såsom nyss antydts har stadgandet ock varit afsedt att fylla uppgiften
att rättvisare fördela fattigvårdsbördan inom kommunen. Uppenbart är dock,
att en tillskottsafgift af det slag, som här är i fråga, löser denna uppgift
på ett högst ofullkomligt sätt. Den ojämnhet inom den kommunala beskattningen,
som otvifvelaktigt förefinnes inom kommunerna, torde ej kunna
verksamt träffas och upphäfvas utan en omläggning af den kommunala beskattningen.
Frågan om en dylik omläggning är ock för närvarande föremål
för utredning af särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga.
Att för sagda ändamål bibehålla, låt vara endast provisoriskt, eu
till både innehåll och form så föråldrad och olämplig anordning som ifrågavarande
synes ej vara lämpligt. Härtill förefinnes för öfrigt så mycket
mindre skäl som, på sätt af den ofvan lämnade redogörelsen framgår,
stadgandet om tillskottsafgift användes i så ringa omfattning, att det i stort
sedt kan sägas sakna betydelse. Särskildt för det fall, då på grund af
minskande eller nedläggande af eu industri eller rörelse, som sysselsatt ett
större antal arbetare, hvilka genom en dylik åtgärd blifva arbetslösa, ett
samhälle utsättes för en större fattigvårdsbörda utan motsvarande bidrag
från industrien eller rörelsen, är uppenbarligen en tillskottsafgift af förevarande
beskaffenhet icke till någon hjälp.
Enligt kommitténs uppfattning saknas alltså tillräckliga skäl att i en
ny fattigvårdslag upptaga stadgande om tillskottsafgift och några nämnvärda
olägenheter af dess bortfallande torde ej vara att befara; kommittén
har därför ej föreslagit något stadgande härom.
En öfvergångsbestämmelse synes dock vara af nöden, så att öfverenskommelse
eller föreskrift om tillskottsafgift enligt 1871 års fattigvårdsförordning,
som är gällande vid den nya lagens ikraftträdande, kan fortfara
att gälla under den för öfverenskommelsen eller föreskriften bestämda tiden,
hvilken enligt förordningen är 5 år, därest ej fattigvårdssamhället och
egendoinsinnehafvaren åsämjas, att den före denna tids utgång skall upp
-
23 — Fattigcårdslagstijtningen. I. Afd. 2.
178
höra att tillämpas. Kommittén har därför upptagit ett dylikt öfvergångsstadgande
(91 § 2 mom.).
Frågan om enskilda fattigvårdssamhällen, hvarom bestämmelse i gällande
fattigvårdsförordning upptagits i 34 § i samband med den om tillskottsafgift,
har af kommittén behandlats i sammanhang med frågan om
fattigvårdssamhälle (sid. 66), hvartill alltså hänvisas.
framtid?fat-
0fvan har anmärkts, att den särskilda tillskottsafgiften af arbetsgif
tigvdrdsbehof.
vare ej har någon större betydelse för afvärjande af de olägenheter för
den kommunala fattigvården, som kunna tänkas inträda till följd däraf, att
eu rörelse nedlägges eller kommer att bedrifvas i minskad omfattning. En
anordning med enskilda fattigvårdssamhällen kan väl sägas i detta afseende
i viss mån komplettera nämnda afgift, i det att ett sådant samhälles ansvarighet
fortfar äfven för tiden efter det en person lämnat samhället,
men i allmänhet är detta ej heller af någon praktisk betydelse, enär rörelsens
nedläggande eller reducering i regel just är en följd af innehafvarens
obestånd. Exempel på åtgärder, direkt anbefallda för att skydda ett fattigvårdssamhälle
mot förlust genom en industriell rörelses nedläggande, hav
man däremot i Korge, i hvars fattigvårdslag föreskrifter gifvas om samlande
vid de större bergverken och vid industriella anläggningar i allmänhet,
som bilda särskilda fattigvårdssamhällen, af en fond, som har till
ändamål att tillförsäkra det fattigvårdssamhälle, där verket ligger, bidrag*
till täckande af de ökade utgifter, som kunna komma att drabba samhället,
därest verket skulle nedläggas (del IV).
Hos oss har, så vidt känd! är, något yrkande på vidtagande af
dylika åtgärder till hjälp för kommunens fattigvård vid nedläggandet af eu
industriell rörelse icke framställts. Att märka är ock, att man i Norge ej
velat gå så långt som till att belasta hvarje industriell anläggning med en
tondbildning, utan inskränkt sig till bergverken samt i öfrigt till industrier,
som bilda enskilda fattigvårdssamhällen. Någon grundad anledning att hos
oss skapa en särställning för bergverken synes dock ej föreligga och antalet
åt de industriella anläggningar, som bilda enskilda fattigvårdssamhällen,
är ej synnerligen stort, allenast ett tjugutal, af hvilka omkring halfva antalet
ej erlägger någon afgift till den kommunala fattigvården; de enskilda
tattigvårdssamhällena skola för öfrigt enligt kommitténs förslag försvinna.
En dylik fondering skulle också medföra olägenhet genom att för industrierna
i fråga fastlåsa kapital, utan att sådant alltid vore af omständigheterna
påkalladt. Äfven här gäller det för öfrigt ett skatteproblem, som
171»
lämpligen bör få sill lösning i samband med ordnandet af den kommunala
beskattningen. Kommittén bär därför ej ansett sig böra närmare ingå på
detta spörsmål.
En fråga af mycket stor betydelse, som särskild! under de senare Ojämnheten
åren upprepade gånger varit föremål för statsmakternas behandling, är den vårdskostnaom
den stora ojämnheten i jättigvårdskostnadernas tryck på de skattdragande <lernas tryck
inom olika fatt i <jv år dssamhällen samt huru man skall kunna rada bot på muiler.
detta missförhållande.
Ojämnheten i det kommunala skattetrycket framträder icke endast paDet nuvamna
ii» o i
o i ii i la • „ii i
• e o
i i de tillståndet.
lattigvardens område. lJet gor sig gällande alven i traga om andra slag
af kommunala utgifter, så i all synnerhet i fråga om utgifterna för folkskoleväsendet.
Går man från primärkommunerna till sådana af en något
högre ordning, såsom väghållningsdistrikten, möter också en synnerligen
stor olikhet i trycket af det besvär, som dessa kommunala enheter hafva
att utgöra. För fattigvårdslagstiftningskommittén har det emellertid närmast
varit af intresse att göra till föremål för undersökning och öfvervägande,
huru denna ojämnhet framträder på fattigvårdens område och
Indika åtgärder må kunna företagas till afhjälpande af dessa missförhållanden.
Det är ett allmänt bekant sakförhållande, att fattigvården trycker
synnerligen ojämnt inom de olika fattigvårdssamhällena. Och detta bekräftas
också till fullo af statistikens siffror. Härvid framträder dock
en mycket bestämd skillnad mellan stad och land. Hvad stadskommunerna
beträffar, framgår af de genom kommittén insamlade uppgifterna
(del III sid. 263 o. f.), att utdebiteringen i desamma för fattigvårdens
behof för åren 1903—1907 i medeltal utgjort, i 6 kommuner högst 50
öre för bevillningskrona, i 49 mellan 50 och 100 öre, i 45 mellan 100
och 150 öre, i 7 mellan 150 och 200 öre samt endast i 2 högre belopp,
dock högst 250 öre. Utdebiteringen har alltså icke i någon stadskommun
nått något afsevärdt högt belopp.
»
För landsbygden ställer sig förhållandet annorlunda. Högst 15 öre
för fyrk, motsvarande 150 öre för bevillningskrona, hade utdebiterats i
allenast 549 eller 24$ af landskommunerna; 676 landskommuner hade en
utdebitering af mellan 15 och 25 öre och icke mindre än 1,062 eller 46,5$
hade en utdebitering af öfver 25 öre för fyrk eller högre än i något stadssamhälle.
Af dessa hade 202 kommuner en utdebitering öfverstigande 50
öre för fyrk; 4 landskommuner hade den enormt höga utdebiteringen af
mer än 100 öre för fyrk, motsvarande 10 kronor för bevillningskrona.
180
Framställningar
om
missförhållandenas
afhjelpande.
I fråga om fördelningen af de tyngst belastade kommunerna visar det sig,
att af de nyssberörda 202 kommunerna det proportionsvis största antalet,
41,4 %, fanns i Göteborgs och Bolins län, därnäst kommu Värmlands län med
31,8 %, Älfsborgs län med 28,1 %, Blekinge län med 22,9 % och Norrbottens
län med 19,i %; af dessa hade Älfsborgs län det absolut högsta antalet eller
Öl sålunda betungade kommuner. I Uppsala, Gottlands, Malmöhus, Västmanlands
och Gäfleborgs län fanns ingen sådan kommun, i hvart och ett
af Stockholms, Kristianstads och Kopparbergs län allenast 1 samt i hvardera
af Södermanlands, Örebro, Västernorr lands och Västerbottens län 2.
Kommittén har äfven sökt göra en undersökning angående orsakerna
till den synnerligen tunga fattigvårdsbördan i en del kommuner. Resultatet
däraf meddelas i del III (sid. 273 o. f.) Af de svar, som från
kommunerna själfva afgifvits på den till dem framställda frågan i detta
afseende och som finnas sammanställda i nämnda del (sid. 275—283), framgår,
att dessa orsaker äro skiftande nog. I synnerligen många fall
finner man emellertid anfördt, att vården af sinnessjuka eller sinnesslöa
varit eu dylik orsak. Eljest anföras såsom skäl: ringa skatteförmåga,
bristen på industri, dryga kostnader för anläggning af anstalt eller att
lösa arbetare af en eller annan anledning dragits till kommunen och sedan
där fallit fattigvården till last. I några fall säges, att en industriell rörelse
nedlagts och lämnat kvar understödsbehöfvande inom kommunen.
På sätt i den statistiska redogörelsen framhålles, kan såsom en allmän
iakttagelse angifvas, att det större eller mindre trycket af fattigvården i
allmänhet sammanhänger med kommunernas ekonomiska ställning i öfrigt
Där industrien eller den ekonomiska utvecklingen i allmänhet tagit mera
fart, blir trycket af fattigvården mindre, äfven om fattigvårdskostnaderna
absolut taget stiga. I ekonomiskt efterblifna kommuner och särskildt
sådana, där utflyttningen vare sig till utlandet eller till städerna och industriorterna
tagit större omfattning, ökas ock tungan af fattigvården. Så till
vida sammanfalla orsakerna till fattigvårdsbördans tyngd med orsakerna till
de kommunala bördornas tyngd i allmänhet. Bet visar sig ock, att i fråga
om fattigvården, likasom i afseende å de kommunala bördorna i allmänhet,
det är en del företrädesvis jordbruksidkande smärre kommuner, som
hafva det sämst.
Såsom ofvan antydts, har man redan länge haft blicken fästad på
ifrågavarande missförhållanden och framkommit med olika förslag till deras
afhjälpande.
181
Så har i riksdagen upprepade gånger under de senaste tio åren
fråga varit uppe om åtgärder till utjämnande åt de kommunala skattebördorna,
därvid man äfven särskilt tänkt på fattig vårdskostnader na. Vid
1904 års riksdag hemställde tre motionärer från Värmlands län i andra
kammaren om eu utredning, »huru utgifterna till allmänna fattigvården i
riket lämpligen kunde emellan kommunerna utjämnas», samt om framläggande
af förslag i ämnet. Nämnda kammare beslöt också för sin del eu
skrifvelse till Kungl. Maj.t, hvaruti bland annat uttalades den uppfattningen,
att den önskade utjämningen möjligen kunde ske därigenom, att
staten öfvertoge alla i kommunernas fattigvårdskostnader ingående utgifter
för sinnessjuka, sinnesslöa eller på annat sätt abnorma fattiga, eller ock
lämnade ett direkt bidrag till de kommuner, inom hvilka utdebiteringen
för kommunalskatten vore särskilt hög, exempelvis öfver 50 öre för fyrk,
och i densamma inginge fattigvårdskostnader till afsevärdt belopp, t. ex.
10 öre för fyrk eller mera. Första kammaren afslog emellertid skrifvelseförslaget.
Vid 1905 års riksdag återkomma motionärerna med sin motion,
men den blef då utslagen af båda kamrarna, hufvudsakligen med anledning
af de då fattade besluten om eu för landsbygden mera förmånlig
fördelning af brännvinsförsäljningsmedlen samt en utredning rörande förbättring
af den enskilda och kommunala sinnessjuk vården och om revision
af fattigvårdsförordningen.
Hvad sistberörda beslut angår har riksdagen i den skrifvelse af den 12
maj 1905, som i ämnet afläts till Ivungl. Maj:t — och som bland annat föranledt
tillsättande af fattigvårdslagstiftningskommittén — äfven berört
frågan om lättande af fattigvårdstungan i de kommuner, där den kändes
alltför tryckande. Det heter sålunda däri, bland annat: »Det är af betydelse
ej mindre för den kjälpbehöfvande än äfven för dem, som hafva att
genom fattigvård bringa hjälp, att fattigvårdsbördan kan bäras utan känning
af alltför Lärdt tryck. I detta afseende torde det vara illa ställdt i
många delar af vårt land, och i åtskilliga orter torde fattigvårdstungan
vara rent af olidligt tryckande. För afhjälpande af detta missförhållande
bör enligt riksdagens åsikt den staten redan nu i vissa fall åliggande
skyldigheten att godtgöra fattigvårdssamhälle dess kostnader utsträckas. När
genom förordning af den 13 juli 1887 fastslagits, att, därest en person
under minst fem år oafbrutet vistats ej blott utom sin kommun, utan
äfven utom riket, ersättning får utgå oberoende däraf, huruvida samhället
är af fattigvård synnerligen betungadt eller ej, förefaller det riksdagen
naturligt att fortgå i en riktning, hvari man sålunda redan slagit in, och
182
Af Kungl.
Maj:t anbefalld
utredning
af kommunalskattefrågan.
förklara, att så snart en person oafbrutet under fem år vistats utom den
kommun, där han har hemortsrätt, denna kommun må kunna påräkna ersättning
af statsmedel för kostnad i anledning af honom senare lämnad
fattigvård. Det synes riksdagen vidare lämpligt, att staten, som genom
sin hospitalsverksamhet m. m. för kommunerna underlättar vården af abnorma
fattiga personer, får sig ålagdt att ersätta kommunernas kostnader
för underhåll och vård af sinnesslöa personer och fallandesjuka och med
dylika personer jämförliga.» Genom denna skrifvelse, hvilken blifvit
öfverlämnad till kommittén, har denna alltså särskildt anmodats att taga
detta ämne i öfvervägande.
Emellertid upptogs vid åtskilliga följande riksdagar i vidsträcktare
omfattning än i sistberörda skrifvelse antyddes frågan om afhjälpande genom
statens mellankomst af ojämnheten i det kommunala skattetrycket.
Yid 1907 års riksdag väcktes sålunda i båda kamrarna flera motioner i
sagda syfte; och andra kammaren beslöt för sin del i anledning af eu
motion om utredning och förslag i fråga om jämnare fördelning af kommunernas
skattebördor en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om eu
»såvidt möjligt fullständig, jämförande utredning angående de olika kommunala
skattebördorna jämte därå inverkande förhållanden till ledning för
eventuella vidare åtgärder i motionens allmänna syfte». Skrifvelseförslaget
förföll dock på grund af första kammarens utslag. Öfriga motioner, af hvilka
dock ingen afsåg särskildt fattigvården, föranledde icke heller någon åtgärd.
Vid riksdagen år 1908 återupptogs emellertid frågan — förutom i en del
motioner, hvilka i skattejämningssyfte påyrkade ökadt statsbidrag till folkskoleväsendet,
men hvilka icke heller nu föranledde till någon riksdagens
åtgärd — uti en i andra kammaren väckt motion om en allsidig utredning
och därpå grundadt förslag i ämnet. Denna motion, som i hufvudsak
bifölls af båda kamrarna, föranledde till eu riksdagens skrifvelse af den
3 juni 1908, i hvilken begärdes, att Kungl. Maj:t måtte »så snart som
möjligt låta anställa en allsidig utredning rörande hvilka kommuner, som
äga alltför ringa ekonomisk bärkraft i förhållande till dem ålagda skyldigheter
för ändamål, de där tillika kunna anses vara statsändamål, samt därefter
för riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen gifver anledning».
I anledning af denna skrifvelse har Kungl. Maj:t till en början låtit
genom förste aktuarien, filosofie doktorn Edv. Söderberg verkställa eu förberedande
statistisk utredning, hvilken slutförts den 6 november 1911
och publicerats under titel: »Landskommunernas och köpingarnas ekono
-
miska bärkraft». Vidare har Kung!. Maj:t i syfte af eu fullständigare
omdaning af den kommunala beskattningen, hvartill riksdagsskrifvelsen ansågs
syfta, dels beslutat att låta utarbeta en öfversikt öfver kommunalbeskattningens
utveckling och nuvarande gestaltning inom vissa främmande
länder, hvilket arbete uppdragits åt professor Gustav Cassel,* dels ock bemyndigat
statsrådet och chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga
personer att biträda med utförandet af de arbeten, som kunde
anses erforderliga för lösningen af kommunalskattefrågan. De på grund
häraf tillkallade sakkunniga, de s. k. kommunalskattekommitterade, äro för
närvarande sysselsatta med utredning af frågan.
Då det emellertid ansågs draga lång tid, innan, i sammanhang med
den slutliga kommunalskattereformen, lindring kunde beredas de af oskä- riksdag.
ligt höga skatter mest betungade landskommunerna, beslöt Kungl. Maj:t,
i ändamål att åstadkomma en provisorisk lättnad i dessa kommuners skattetryck,
att i proposition till 1912 års riksdag föreslå bland annat beviljande
på extra stat af ett anslag å 600,000 kronor att enligt närmare
angifna grunder utdelas till sådana landskommuner och köpingar, där ett
mera stadigvarande synnerligen betungande skattetryck vore rådande. Det
torde böra anmärkas, att Kungl. Maj:t i nämnda proposition bland skälen,
hvarför den slutliga utredningen af denna fråga måste undanskjutas,
angifvit äfven det, att denna fråga i väsentlig grad sammanhängde med
det resultat, hvartill det åt fattigvårdslagstiftningskommittén uppdragna
reformarbetet i fråga om fattigvårdsväsendet kunde komma, likasom den
ock berördes af folkundervisningskommitténs och ålderdomsförsäkringskommitténs
arbeten.
Bland villkoren för att en kommun skulle komma i åtnjutande af sådant
extra statsunderstöd, som här var i fråga, var att den under de senaste
tre åren före det, hvarunder ansökan om statsunderstöd gjordes,
varit för sina utgifter betungad med ett skattetryck af i medeltal
mera än 8 kronor för bevillningskrona, samt att dess utgifter för
folkskoleväsende och fattigvård under de år, då ansökan om understöd
gjordes, efter afdrag af sådant statsbidrag och andra kommunens inkomster,
som omedelbart hänföra sig till skolväsendet eller till fattigvården, öfverstigit
det medelbelopp per bevillningskrona, hvarmed dessa utgifter med
nyssnämnda afdrag enligt den officiella statistiken under de tre senaste år,
* Denna utredning »Öfversikt öfver kommunalbeskattningens utveckling och nuvarande gestaltning
inom vissa främmande länder» har numera utkommit af trycket.
184
Utjämning
genom, fattig
värdens öfver
flyttande ä
staten eller
landstingenf
för livilka den förelåge i tryck, drabbat rikets landskommuner. Sådant extra
statsunderstöd kunde lämnas till högst det belopp, som erfordrades för de
nämnda utgifternas nedbringande till det nyss anmärkta medelbeloppet för
bevillningskrona, dock med en ytterligare begränsning, hvarigenom understödsbeloppet
reglerades i förhållande till storleken af skattetrycket inom de
olika kommunerna.
Statsutskottet afstyrkte propositionen på det skäl förnämligast, att af
den föreliggande utredningen icke kunde vinnas någon tillförlitlig grund för
bedömande af frågan, hvilka kommuner verkligen vore i behof af det
ifrågavarande statsunderstödet; i förhållande till de utgifter, hvilkas nedbringande
därmed åsyftades, ansågs för öfrigt det äskade beloppet vara en
obetydlighet, så att med saken kunde utan olägenhet anstå. Första kammaren
godkände utskottets förslag. Andra kammaren åter antog ett af
reservanter inom utskottet framlagdt förslag, hvarigenom Kungl. Majrts
förslag i hufvudsak tillstyrktes, dock med nedsättning af anslagssumman
till 500,000 kronor och med någon ändring i villkoren. Uti gemensam
votering segrade första kammarens mening med 195 röster mot 165.
Af den här lämnade redogörelsen för frågans hittills vunna behandling
-framgår alltså, att man allmänt är ense om behofvet af åtgärder till
lindring åt skattetrycket inom de hårdast betungade kommunerna, men att
några åtgärder för eu utjämnings åvägabringande hittills icke vidtagits. Ställningen
torde därför nu, hvad fattigvården angår, vara i hufvudsak densamma
som år 1907 eller det år kommitténs utredning afser, frånsedt den
ändring, som betingas af tillkomsten af lagen om allmän pensionsförsäkring,
hvartill kommittén nedan återkommer.
Af den redogörelse för utdebiteringen för fattigvårdsbehof inom kommunerna,
som lämnats i den statistiska afdelningen af kommmitténs betänkande
(del III sid. 263 o. f.) och som här ofvan berörts, framgår nogsamt,
att en stor olikhet mellan kommunerna existerar i afseende å denna utdebitering.
En så stark stegring af skattebördan, som förekommer i ett
stort antal landsbygdskommuner, utöfvar naturligen i allmänhet en förlamande
inverkan på de skattdragande inom kommunen, Indika måste inskränka
sig i flera afseenden för att kunna betala utskylderna. lien ej
nog härmed, skattebördans starka tryck medför eu ogynnsam återverkan på
den samhällsverksamhet, hvartill de utdebiterade medlen skola användas.
För ett fattigvårdssamhälle, hvars medlemmar äro öfver höfvan betungade
i skatteafseende, möter det stora svårigheter att ordna fattigvården på ett
tillfredsställande sätt; trycket af fattigvärdsbördan går ytterst ut öfver de
fattiga. Det är därför eu samhällsangelägenhet af mycket stor vikt att
åstadkomma jämnare fördelning af de bördor, som för fattigvårdsändamal
påläggas kommunerna.
Ett effektivt sätt att åstadkomma eu utjämning af fattigvårdstungau
vore uppenbarligen fattigvårdens öfverflyttande på staten eller ett statens
öfvertagande af kostnaderna för fattigvården. 1 det föregående har kommittén
i sammanhang med behandlingen af frågan om primärkommunernas
bibehållande såsom fattigvårdssamhällen närmare utvecklat skälen, hvarför
eu dylik omläggning af fattigvardsförvaltningen icke är lämplig (sid. 53).
I nämnda sammanhang har kommittén jämväl utredt, hvarför den icke
heller upptagit de, bland annat äfven ur utjämningssynpunkt, framställda
förslagen om fattigvårdens öfverflyttande på landstingen eller andra större
kommunala enheter samt om sammanslagning af flera kommuner till större
fattigvårdsdistrikt. Onekligen skulle jämväl dessa förslag medföra eu jämnare
fördelning af fattigvärdsbördan; men de olägenheter, som, på sätt
framhållits, i andra afseenden äro förbundna med dessa anordningar, äro
enligt kommitténs mening vida öfvervägande.
Oå kommittén alltså afvisat förslagen om fattigvårdens öfverflyttande
i sin helhet på staten eller på större kommunala enheter, följer, såsom
kommittén förut framhållit, ingalunda däraf, att icke så väl staten som
dessa större kommunala enheter enligt kommitténs mening böra i högre
grad än nu är fallet lämna sin medverkan, särskild! ekonomiskt, till förverkligande
af fattigvårdens uppgifter, hvarigenom äfven de kommunala bördorna
i viss mån lättas och ojämnheten blir mindre tryckande.
Eu sådan lättnad för kommunerna kan åstadkommas pa olika sätt.
Enligt gällande fattigvårdsförordning återgäldar staten i vissa fall kommunerna
deras utgifter för fattigvård åt utländingar, åt personer, hvilkas
hemortsrätt ej kan utrönas, och åt sådana behöfvande, som minst fem år
varit borta från hemortssamhället. Kommittén, som i annat sammanhangbehandlat
dessa spörsmål, har bibehållit denna statens ersättningsskyldighet
samt, i enlighet med riksdagens i dess ofvanberörda skrifvelse den 12 maj
1905 framlagda önskan, äfven utsträckt statens skyldighet att ersätta fattigvård
åt personer, som minst fem år varit borta från hemortssamhället,
(sid. 320). En ökning af statens ersättningsskyldighet blir också följden
af det förslag, som af kommittén framlagts rörande omhändertagande af
nödställda svenska medborgare, hvilka från utländsk ort öfverlämnats till
24 — Fattigvårdilagstiftningen. I. Afd. 2.
Staten ersätter
fattigvård
åt utländingar
in. fl.
186
gräliskommun i hemlandet (sid. 338) *. Härigenom torde dock icke kunna
förväntas, att staten kommer att öfvertaga någon synnerligen ökad del af
fattigvård skostnaderna.
för,fattigvård
1 rikfädagens skrifvelse den 12 maj 1905 påyrkades, i syfte att lätta
åt sinnes- trycket af fattigvården, att fattigvårdssamhälle skulle berättigas till »godtMa''''och*fal-£örelse
af staten för kostnader i anledning af fattigvård åt sinnesslöa
lanilesjuka. personer och fallandesjuka och med dylika personer jämförliga».
to §.
Kommunernas utgifter för vården af sinnessjuka och sinnesslöa utgöra
eu mycket betydande del af deras fattigvårdskostnader. Af den statistiska
redogörelsen (del III sid. 254 o. f.), framgår att år 1907 kommunernas
kostnader för vård af dessa kategorier af hjälpbehöfvande ensamt å kommunerna
ej tillhöriga anstalter, utgjort för sinnessjuka 960,047 kronor och för
sinnesslöa 141,674 kronor. I procent af totalkostnaderna för understödstagarnas
vård och underhåll utgjorde detta, för de sinnessjuka 6,7 % och för de
sinnesslöa l %. Dessa belopp äro dock, hvad särskilt de sinnessjuka angår,
icke något fullständigt uttryck för den kostnad, vården af dessa ådraga kommunerna.
Af vårdkostnaden för de sinnessjuka komma nämligen på städerna
endast 216,164 kronor, under det på landsbygden falla ej mindre
än 743,883 kronor. Detta beror därpå, att de större stadskommunerna
inrättat egna sinnessjukanstalter, antingen fristående eller i förbindelse
med fattigvårdsanstalterna, och att utgifterna för dessa ej ingå i nämnda
kostnader. Härtill kommer, att ett stort antal sinnessjuka erhållit vård
annorstädes än å de för sådana afsedda anstalter. Å fattigvårdsanstalterna
vårdades sålunda (del III sid. 412) icke mindre än 2,042 sinnessjuka,
hvaraf 1,465 kommo på städernas anstalter. I egna eller andras
hem försörjdes 1,107. Utackorderingskostnaden för sinnessjuka fattiga
utgjorde (del III sid. 198) i medeltal på landsbygden 213 kronor 60 öre
och i stadskommunerna 220 kronor 44 öre, under det att vårdafgiften för
sinnessjuka å statens anstalters tredje klass uppgick till 200 kronor 75 öre
om året.** Af de sinnesslöa vårdades å fattigvårdsanstalter 1,541, hvaraf på
landsbygdens 1,124 och i städernas 417. I egna eller andras hem vårdades
ej mindre än 2,678. Medelkostnaden för vård å anstalt af understödstagare
i allmänhet utgjorde för fattiggårdarna på landsbygden 153 kronor
* Indirekt uppkommer en lindring för kommunerna genom det vid 1915 års riksdag fattade
beslutet om det allmänna fattigvårdsanslagets användande till bekostande af fattigvård, som enligt
konventionen med Danmark och Norge den 26 maj 1914 i dessa länder lämnats svensk undersåte.
** Numera utgör afgiften å statens anstalter för sinnessjuka i tredje klassen 219 kronor
om året.
1 HT
och i städerna 192 kronor; för fattighusen ställde den sig hvad landet
angår något lägre (de! III sid. 233). Man har alltså i fråga om kostnaderna
för den kommunala anstaltsvården för nu förevarande kategorier
att räkna med minst dessa siffror. Vid inackordering lärer, hvad angår
de sinnesslöa, kostnaderna ställa sig något lägre än för de sinnessjuka.
En annan grupp af understödstagare, som bör behandlas i detta sammanhang
och som äfven omnämnes i riksdagens skrifvelse den 12 maj
1905, är de fallandes juli a. Dessas antal uppgifves (del III sid. 419)
för år 1907 till 706, af Indika 386 vårdades i egna eller ändras hem;
i fattig vårdsan stalt voro intagna 271, i sjukvårdsinrättning 40 och å annan
anstalt 9. Rörande kostnaden för dessa finnas inga specifika uppgifter;
men man kan antaga, att den är i medeltal något högre än för de
sinnessjuka. Afgifterna på specialanstalter, afsedda för dylika patienter,
uppgå nämligen i regel till 300 kronor per år.
Sammanställer man alla dessa siffror, finner man, att kostnaderna för
vården af nu nämnda slag af fattiga uppgå till ganska betydande belopp
(jfr. sid. 199), äfven om totalkostnaden icke i och för sig representerar någon
större del af fattigvårdsbudgeten i dess helhet. Men deras betydelse för
ojämnheten i fattig vårdsbördan är vida större än som framgår af dessa totalkostnader.
Kostnaden för hvarje särskild individ är nämligen i jämförelse med
den för en vanlig understödstagare så mycket större, att tillvaron inom en
mindre kommun af eu eller flera dylika understödstagare nedtynger denna
kommuns budget på ett synnerligen kännbart sätt. Många exempel, vida
derå än hvad de från fattigvårdsstyrelserna inkomna svaren gifva vid
handen, skulle kunna anföras, då det just är utgifterna för ifrågavarande
understödstagare, som på ett oskäligt sätt höjt ett mindre fattigvårdssamhälles
utgifter. Här må allenast erinras om den till kommittén
öfverlämnade framställningen från riksdagsmannen Axel von Sneidern, hvilken
framställning grundar sig på uppgifna förhållanden inom Järns socken i
Älfsborgs län. Enligt från fattigvårdsstyrelsen därstädes infordrade uppgifter
har nämnda kommun, som år 1910 hade en folkmängd af 611
personer och ett fyrktal af 3,863, under de senaste åren haft att för
två sinnessjuka fattiga utgifva 6,234 kronor 50 öre, hvaraf för vård å
statens och kommunala anstalter mer än 4,000 kronor.
Uppenbart är, att ett aflyftande eller väsentligt lättande af utgifterna
för vård af sinnessjuka skulle i fråga om utjämnande af fattigvårdstrycket
på kommunerna hafva en ej ringa betydelse. Hvad beträffar
sättet för lättande af kommunernas bördor för vård af dessa per
-
188
soner synes riksdagen närmast kafva tänkt sig denna lättnad så, att
staten skulle lämna kommunerna godtgörelse för deras kostnader för
vården, af sinnesslöa, fallandesjuka och »med dylika personer jämförliga»
Mot ett sådant sätt att ordna saken föreligger emellertid den mycket viktiga
betänkligheten, att någon norm för ett rättvist bestämmande af denna
ersättning icke kan angifvas. Detta är så mycket mera af vikt med afseende
å de kategorier, om Indika här är fråga, som erfarenheten gifver
vid handen, att den vård, hvaraf de äro i behof, är af mycket växlande
beskaffenhet, något som också gäller om den vård, hvilken bestås dem
och som på många håll ännu lämnar mycket öfrigt att önska. Tydligen
är det ej lämpligt, att staten utgifver godtgörelse för.en vård, som är af
underhaltig beskaffenhet, och detta kanske med belopp, som i allt fåll
kunna blifva ganska dryga.
Af 4 kap. inhämtas, att kommittén ansett, att möjligheterna till anstaltsvård
för de abnorma böra på allt sätt befordras, genom att staten och
landstingen samt de städer, som ej deltaga i landsting, och i allmänhet
de större kommunerna samarbeta för att bereda tillgång till allt flera
anstaltsplatser för såväl sinnessjuka som sinnesslöa, i sammanhang hvarmed
kommittén har antydt, att staten torde böra lämna bidrag till vården
af sinnessjuka äfven på landstingens och de större kommunernas anstalter.
Frågan härom är, såsom också framhållits, för närvarande föremål
för öfvervägande. I den mån en utveckling af anstaltsvården för
de sinnessjuka alltså kan komma att äga rum, lättas gifvetvis trycket för
kommunerna af vården om de fattiga sinnessjuka. Hvad som emellertid,
alldeles oafsedt anstaltsfrågans lösning, redan nu kan göras i sistberörda
syfte är, att kommunerna befrias från gäldande af de kostnader för hospitalsvården,
som nu hvila på dem.
Det synes vid ett sådant aflyftande ligga närmast till hands att i
stället lägga dessa kostnader på de större kommunala enheterna landstingen.
Härigenom komme de städer, som icke deltaga i landsting och Indika
redan i ganska stor omfattning anordnat sinnessjukanstalter, att fortfarande
liksom hittills bära ansvarigheten för vården å dessa anstalter. För de skattskyldiga
inom landstingsområdena komme en sådan anordning icke att innebära
någon ändring i vare sig grunderna för kostnadernas utgående eller deras belopp,
utan allenast en jämnare fördelning af dem mellan de särskilda kommunerna
inom området. Därest vid ett blifvande ordnande af sinnessjukvården utvecklingen
skulle gå till ett sådant samarbete mellan staten och landstingen,
som ofvan antydts, komme en sådan fördelning af ansvarigheten för kost
-
ISO
naderna, som nu framhållits, att väl ansluta sig härtill. Hvad här sagts om
eu öfverflyttning pa landstingen åt kommunernas kostnader för hospitalsvärden
hör uppenbarligen, såsom också här förutsatts, kunna gälla äfven inedatseende
a kostnaderna för värden af sinnessjuka på anstalter, som upprättats
af landstingen skälfva. Däremot har det icke ansetts höra utsträckas
till att omfatta jämväl enskilda dylika anstalter, å Indika kostnaderna i
allmänhet ställa sig synnerligen höga och som därför ej heller torde anlitas
för fattiga sinnessjuka; där sa i något tall skulle äga rum, synes det
samhälle, som anlitar eu sådan anstalt, böra själft svara för kostnaden.
Äfven med afseende pa de sinnesslöa synes riksdagens önskningar
kunna och böra på det sätt förverkligas, att landstingen öfvertaga kommunernas
kostnader för anstaltsvården åt dessa. Detta synes böra äga rum
vare sig de vårdas på anstalter, som upprättats och underhållas af landstingen
— några statsanstalter af detta slag finnas icke — eller pa enskilda
anstalter, som åtnjuta statsunderstöd eller blifvit af staten godkända; de
enskilda anstalterna intaga nämligen här enahanda ställning som landstingens.
Jämväl för de fallandesjuka, i den mån de vårdas å för dem
afsedda anstalter, som blifvit af staten godkända eller erhålla statsbidrag,
böra landstingen, såsom de redan delvis gjort, påtaga sig vårdkostnaden.
Om dessa åtgärder genomföras, har otvifvelaktigt därmed tagits ett
mycket väsentligt steg till undanrödjande af olägenheterna i fattigvårdskostnadernas
tryck inom de smärre kommunerna. I den mån tillfälle till anstaltsvård
utvidgas, befrias kommunerna alltmera från nödvändigheten att
bestå de abnorma en dyr, men ändock ofta nog otillfredsställande vård i
hemmen eller på fattigvårdsanstalterna. Och genom landstingens öfvertagande
af afgifterna för dessa fattigas vård å specialanstalterna, i den
mån dessa nu drabba kommunerna, beredas dessa en direkt lättnad. Dessa
lindringar komma utan tvifvel att kännas ej minst af de smärre kommuner,
hvilka hafva att dragas med kostnader för vård af abnorma fattiga.
I det ofvan anförda exemplet från Järns socken skulle alltså kommunen
befriats från en utgift å mer än 4,000 kronor, om man blott tager hänsyn
till hvad den fått utgifva för anstaltsvård åt de två ifrågakomna sinnessjuka;
och enbart befrielsen från hospitalsafgiften för dem skulle beredt
kommunen en årlig lättnad af 438 kronor.
På grund häraf har kommittén i fattigvårdslagen inrymt ett stadgande
om landstingens öfvertagande af de afgifter, som nu drabba kommunerna
för fattiga, hvilka vårdas å statens anstalter för sinnessjuka eller å
anstalt för sinnessjuka, sinnesslöa eller fallandesjuka, hvilken tillhör landsting
190
eller stad, som ej deltager i landsting, eller å enskild anstalt för sinnesslöa
eller fallandesjuka, hvilken åtnjuter statsbidrag eller blifvit af Kungl.
Maj.t för ändamålet godkänd. För närvarande finnes visserligen icke,
kommittén veterlig^ någon anstalt för fallandesjuka, som tillhör landsting,
men då det väl kan tänkas, att sådana komma till stånd, har
stadgandet affattats så, att det blir tillämpligt äfven för sådant fall.
Hvad angår de enskilda anstalterna, har kommittén ansett någon garanti
höra gifvas, för att de äro ändamålsenligt inrättade och skötta. Kommittén
bär funnit en tillfredsställande sådan vara vunnen därigenom,
att anstalten erhåller statsbidrag och alltså måste fullgöra de villkor, som
däiföi uppställas. För den händelse anstalt icke kommer i åtnjutande af
statsbidrag, bör landstingsbidrag i allt fåll kunna utgå, därest anstalten
blifvit af Ivungl, Maj:t godkänd.
Beträffande sättet, för landstingens öfvertagande af kommunernas här
ifrågavarande kostnader kunde det möjligen tänkas, att landstingen direkt
till anstalterna hade att utgifva dessa kostnader samt att, för dessas behöriga
fördelning emellan de olika landstingen eller de städer, som ej deltaga
i landsting, reglerna för hemortsrätten här gåfves motsvarande tillämpning
eller med andra ord att det infördes en läns- eller landstingshemortsrätt.
Fn dylik anordning skulle emellertid medföra tämligen vidtgående
konsekvenser i afseende å lagstiftningen om fattigvården med däraf följande
olägenheter och torde icke heller låta sig genomföras utan ändring
i bestämmelserna om landstingens funktioner och arbetssätt, hvilket man i
detta sammanhang bör undvika. Fn enklare utväg, hvilken synes hafva
afgjordt företräde, är därför att låta frågan om kostnadernas fördelning,
d. v. s. hvilken kommun och såsom följd däraf hvilket landsting kostnaden
i ett gifvet fall bör drabba, fortfarande såsom hittills utageras mellan kommunerna.
Landstingen hafva allenast att utgifva ersättning för den kostnad,
som efter ett sådant med eller utan rättegång träffadt afgörande stannar
på kommun inom dess område. Tillvägagångssättet blir alltså, att kommunen
fortfarande såsom hittills svarar för de fastställda afgifternas erläggande
till vederbörande anstalt, hvilka utgifter äro att anse såsom af
kommunen utgifven fattigvård. Frågorna angående hemortsrätten och kommunernas
inbördes ansvarighet för denna fattigvård lösas efter de vanliga
reglerna; likaså blir det kommunerna, som hafva att uttaga ersättning,
där sådan kan fås, af den vårdades egna tillgångar eller för honom försörj
ningspliktiga personer. I de fall då, såsom framdeles närmare utvecklas,
skyldighet till godtgörelse för af kommunen utgifven fattigvård
skall åligga staten, liar kommunen att göra denna rätt gällande. Endast
för hvad som slutligen drabbat kommunen bär denna att utfå godfgörelse
af sitt landsting. Landstinget bär att själft eller genom sina organ
pröfva riktigheten af det framställda krafvet samt bifalla eller afsla detsamma.
T händelse af afslag bör kommunen hafva rätt att, om den därtill
finner skäl, utsöka sin fordran på godtgörelse genom Konungens befallningshafvande
(61 §).
Närmast erbjuder sig denna utväg att ordna förevarande angelägenhet
såsom naturlig, då det gäller utgifter till statsanstalter eller andra anstalter,
som icke tillhöra det landsting, som ersättningsskyldigheten åligger.
Men den synes också utan svårighet kunna anlitas för utgifter till landstingets
egna anstalter. Anstalten, hvilken i regel torde hafva sin särskilda
ekonomi, har då att uppbära afgift af vederbörande kommun; och
förfarandet blir därefter enahanda, som här ofvan beskrifvits, så att landstinget
har att ersätta den afgift, hvilken till sist drabbat en kommun, som
tillhör landstingsområdet.
Med hänsyn till den föreskrift, som af kommittén föreslagits i fråga
om hemortskommunens ersättningsskyldighet, att understöd, som ej omfattat
längre tid än 30 dagar, eller, då fattigvården varat längre, den del
däraf, som utgått för de första 30 dagarna, icke skall ersättas af hemortskommun
(51 §), kan i vissa fåll inträffa, att ersättning för anstaltsvård
åt samma person under olika delar af vårdtiden kan komma att utbetalas
af landstinget till olika kommuner samt, där vistelse- och hemortskommunen
tillhöra olika landstingsområden, af tvä särskilda landsting. Men häri synes
ej ligga någon afse värd olägenhet.
Af den anordning, som här beskrifvits, enligt hvilken frågan om
kostnadernas fördelning skall vara slutförd, innan begäran om godtgörelse
framställes till landstinget, följer, att man icke ansett nödigt eller lämpligt
att tillerkänna landstinget för hvad detsamma utlagt någon återkrafsrätt
mot enskilda personer, livilka betalningsskyldighet eljest enligt därför gifna
regler skulle pålivila. Härigenom befrias dessa personer från betalningsskyldighet
för hvad af dem icke kunnat gäldas, innan godtgörelse af
landstinget till vederbörande kommun utbetalades. Då understödstagares
och försörjningspliktigas skyldighet att ersätta fattigvård, såsom framdeles
kommer att närmare beröras, i regel preskriberas inom två år från
dess utgifvande, kommer i. allt fall dylik ersättningsskyldighet att jämförelsevis
snart bortfalla. Därigenom aflägsnas ock de betänkligheter,
som kunde yppas mot sistberörda anordning, därför att den ej kan bli
192
gällande för de stadskommuner, som icke tillhöra landsting utan själfva
utgöra landstingsområden.
fattigvård0åt
Enligt den statistiska redogörelsen (del III sid. 189) funnos år 1907
do/stumma döfstumma eller blinda understödstagare till ett antal af 1,445. Lika litet
och hlinda. sum beträffande förut omförmälda grupper af understödstagare torde anledning
förefinnas att lämna kommunerna godtgörelse för vård af döfstumma
eller blinda understödstagare i allmänhet. Ett särskildt förhållande
föreligger dock i fråga om dem, som jämlikt lagarna angående döfstumundervisningen
den 31 maj 1889 samt angående blindundervisningen
den 29 maj 1896 äro för undervisning och vård intagna å för dem afsedda
anstalter (jfr. sid. 3). Redan nu hafva flera landsting beslutat att icke
af kommunerna utkräfva de bidrag, hvartill landstingen enligt gällande
bestämmelser äro berättigade, och en utveckling i denna riktning är enligt
kommitténs förmenande önskvärd. Visserligen uppgå kommunernas
utgifter i sådant hänseende till jämförelsevis små belopp; år 1907 utgjorde
(del III sid. 254) kostnaden för vård af döfstumma och blinda understödstagare
å kommunen icke tillhörig anstalt 53,629 kronor, hvari dock tydligen
ingå äfven andra kostnader än utgifter till blind- och döfstumskolor.
För en eller annan kommun kunna dock dessa utgifter blifva kännbara
nog. För åstadkommande af den ifrågasatta öfverflvttningen af dessa kostnader
erfordras ändring i de ofvan åberopade författningarna, och kommittén
har uppgjort förslag härtill. Då kommunerna hvarken skulle komma
att i första hand betala eller senare godtgöra dessa kostnader, följer däraf,
att kostnaderna icke vidare komma att anses och behandlas som fattigvård.
(Numera har staten påtagit sig att anordna anstaltsvård äfven för
blinda med kompliceradt lyte, d. v. s. blinda, som tillika äro döfstumma
eller sinnesslöa, samt att för sådant ändamål öfvertaga Drottning Sofias stiftelse
och den af denna stiftelse upprättade och underhållna vårdanstalten
invid Vänersborg, i hvars ställe skall uppföras en statsanstalt vid Lund.
Det har i sammanhang härmed föreslagits, att vårdkostnaden för de å
statsanstalten intagna skall utgöras och fördelas på enahanda sätt, som
enligt lagen den 29 maj 1896 äger rum med afseende å andra blinda;
blifver detta fallet, bör naturligen äfven med afseende å dessa kostnader
tillämpas hvad här ofvan föreslagits.
kostnader ‘för En mycket betydande del af kommunernas fattigvårdskostnader uttuberkulosa.
går för vården af sådana fattiga, som lida af kroniska sjukdomar. Bland
41 §. dessa märkas i första rummet de tuberkulösa. Medelkostnaden för ut
-
193
ackordering af tuberkulösa fattiga utgjorde, enligt de till kommittén ingångna
uppgifterna (del III sid. 198), år 1907 icke mindre än 297 kronor
84 öre i stadskommunerna och 214 kronor 9 öre på landsbygden. Då man
betänker, att antalet varaktigt försörjda understödstagare, som voro tuberkulösa,
samtidigt utgjorde (del III sid. 189) i städerna 2,015 och på landsbygden
1,055, hvaraf dock visserligen nära hälften försörjdes i hemmen och
därför kan antagas vara försörjd för en vida billigare kostnad än den ofvan
angifna, inses, att en lättnad i kommunernas kostnader för dessa måste
spela en ganska stor roll. Och äfven här gäller hvad som sagts om de
sinnessjuka, att ifrågavarande kostnader höra till dem, som drabba synnerligen
ojämnt, och att således en lättnad på detta område bör väsentligt
bidraga till att lindra trycket af fattigvården i kommuner, där det kännes
svårast.
I det föregående (sid. 147) har närmare redogjorts för de åtgärder,
som vidtagits för åstadkommande af vårdanstalter för de tuberkulösa. Häraf
framgår, att anstaltsplatser redan i ganska stor omfattning äro för handen
och kunna väntas komma att än ytterligare beredas för dessa. Liksom beträffande
de abnorma synes det i fråga om sådana tuberkulösa, hvilkas vårdande
eljest på grund af deras nödställda belägenhet åligger fattigvårdssamhällena,
vara lämpligt att öfverflytta kostnaderna för vården uti statsunderstödda anstalter,
i den mån de ej bestridas af staten, helt och hållet på landstingen.
Äfven här gäller, att dessa kostnader till beloppet måste blifva helt och hållet
oberoende af en dylik åtgärd, hvilken endast skulle innebära deras öfverflyttande
från primärkommunerna till den bärkraftigare länskommunen; och
tillika skulle den innebära ett väsentligt steg i riktning att utjämna fattigvårdstungan.
Kommittén har därför föreslagit, att hvad i 40 § stadgats
rörande fattigvårdssamhälles rätt att utfå godtgörelse af landsting skall
gälla också för det fall, att samhället har att betala vårdafgift för understödstagare,
som för vård intagits å af staten understödd anstalt för tuberkulösa.
Såsom ofvan (sid. 149) angifvits, har under de senare åren en Fattigvård Åt
annan kategori af fattiga förorsakat kommunerna betydliga kostnader, vanföra.
nämligen de vanföra. Kommittén har å anförda ställe lämnat eu redogörelse 4t § (forts.).
för de åtgärder, som af staten, landsting och föreningar vidtagits för
vård och återställande till arbetsduglighet af sådana invalida personer.
Genom dessa åtgärder har redan i någon mån underlättats den börda, kommunerna
hafva att draga för dessa. Men det synes kommittén uppenbart,
att äfven detta är ett område, där det allmänna bör än vidare gripa in
25 — Fattiguardslagstiftningen. I. Afd. 2.
194
Fattigvård
åt svårare
kroniskt
sjuka.
41 § (forts).
till lindrande af kommunernas fattigvårdstunga. .Detta är så mycket mer
angeläget, som de vanföra förekomma mycket ojämnt; i eu kommun kan
finnas ett jämförelsevis stort antal, under det i flera andra kommuner i
samma län inga sådana finnas. De hittills vidtagna åtgärderna hänföra sig
ock egentligen till de fall, som kunna förbättras, hvaremot vården af de öfriga,
för så vidt fråga är om fattiga, helt och hållet hvilar på kommunerna. Ordnandet
af denna angelägenhet är emellertid ännu allenast i sin begynnelse; vanförevården
är dock stadd i en liflig utveckling och hvad som redan gjorts,
synes gifva löfte om att de vanföras behof af vård m. m. skall kunna allt
bättre tillgodoses. Kommittén anser emellertid fullgoda skäl föreligga, att, i
den mån vård å de för dem afsedda anstalterna kan åt fattiga af detta slag
beredas, denna vård bör likasom med afseende på de tuberkulösa, öfverflyttas
å landstingen, där den ej godtgöres af staten. Landstingen böra
således öfvertaga den del af dagkostnaden för fattiga vanföra, som nu utgöres
af kommunerna, å anstalternas såväl sjuk- som skolafdelningar äfvensom
kostnaden för bandage, där sådana behöfvas. Kommittén har i lagförslaget
upptagit bestämmelser härom i samband med reglerna om vårdkostnader
för tuberkulösa fattiga. Då några särskilda anstalter icke finnas för vanföra,
som äro i behof af asylvård, kan detta stadgande ej tillämpas i fråga om
dem; äro de att hänföra till svårare kroniskt sjuka, kan den i 41 § 2 mom.
föreslagna bestämmelse komma till användning.
Hvad därefter vidkommer öfriga kategorier af kroniskt sjuka, är det
redan förut (sid. 146) framhållet att, jämte vården af de sinnessjuka, det
i synnerhet är vården af de svårare kroniskt sjuka, som för närvarande
förorsakar fattigvårdsmyndigheterna stora bekymmer, liksom att denna vård
mångenstädes är synnerligen otillfredsställande. Dessa vårdas i stor omfattning
(44 %) å fattigvårdsanstalterna, kvilket, jämte det att tillfredsställande
vård där knappast kan lämnas dessa sjuka, förorsakar stort obehag
för de öfriga fattiga, som äro intagna på anstalterna. Där, såsom äfven i
stor utsträckning äger rum, fattiga, behäftade med dylik sjukdom, vårdas
i egna eller andras hem (46,5 %), är ock denna vård, enligt talrika därom
inkomna vittnesbörd, ofta nog mycket underhaltig,
Om beloppet af de kostnader, som vården om fattiga af förevarande
kategori förorsakar kommunerna, får man en föreställning, då man med
hela antalet svårare kroniskt sjuka, år 1907 utgörande enligt inkomna
uppgifter 5,497, sammanställer utackorderingskostnaden för dylika sjuka
(del III sid. 198), på landsbygden 206 kronor 90 öre och i städerna 282
kronor 31 öre, Indika siffror dock för nu ifrågavarande slag af sjuka måste
anses för låga. 1 själfva verket torde de kostnader, som dessa sjuka nu
förorsaka kommunerna, icke kunna skattas lägre än 300 kronor om året
i medeltal för hvarje sjuk, hvilket för hela antalet skulle efter ofvan angifna
siffror därför utgjort öfver en och en half miljon kronor.
Äfven på detta område måste enligt kommitténs mening kommunernas
bördor i väsentlig mån lättas, om man skall komma till något tillfredsställande
resultat. Främst kräfves detta för att erhålla eu nöjaktig vård
åt dessa sjuka, bland hvilka befinna sig de kanske mest beklagansvärda
af alla fattiga. Men äfven ur utjämningssynpunkt är denna angelägenhets
ordnande af stor betydelse.
I förstnämnda afseende möter hvad angår dessa sjuka såsom förut
framhållits en stor brist på för dem afsedda vårdanstalter. För att afhjälpa
denna brist synes lämpligaste utvägen vara att söka intressera landstingen
och de städer, som ej deltaga i landsting, att inrätta sjukhem eller
liknande anstalter för dylika sjuka. Kommittén afser därvid icke, att eu
sådan anstalt skall vara tillgänglig uteslutande för fattiga sjuka. Tvärtom
synes såsom i det af kommittén anförda exemplet från Landskrona vara
lämpligt, att anstalten blir tillgänglig äfven för betalande sjuka. För de
fattiga sjuka, som vårdas å landstingets anstalter, bör landstinget gifvetvis
vara berättigadt att af vederbörande fattigvårdssamhälle uppbära en viss
afgift, hvilken dock, för att fattigvårdssamhällena må hafva någon fördel
af att låta intaga sina kroniskt sjuka fattiga på en dylik anstalt, icke bör
sättas till vårdkostnadens hela belopp. Kommittén har föreslagit, att den
icke må öfverstiga tre fjärdedelar af nämnda kostnad.
Det skulle emellertid sannolikt komma att dröja ganska lång tid,
innan vården af de kroniskt sjuka kunde blifva ordnad på nyss angifna
väg. Man synes därför böra uppkalla äfven kommunernas intresse för
ordnande af denna angelägenhet. Om genom ett fattigvårdssamhälles försorg
eller genom sammanslutning af fattigvårdssamhällen sådana sjukhem
anordnas, vare sig fristående eller såsom en särskild afdelning vid
en fattigvårdsanstalt, synes det vara lämpligt, att samhället af sitt landssting
bekommer ett bidrag till kostnaden för fattiga sjukas vårdande
därstädes, motsvarande den förmån, som samhället skulle haft, om de
vårdats å en landstingets anstalt. Har samhället i fråga på grund af
bestämmelserna om hemortssamliälles ersättningsskyldighet uttagit ersättning
för vården af annat samhälle, bör detta njuta enahanda bidrag af
det landsting, under hvilket det hör. Kött till bidrag synes äfven böra
196
tillkomma ett fattigvårdssamhälle, som bekostat vård å enskild för ifrågavarande
slag af sjuka inrättad anstalt. För att förekomma missbruk och
erhålla säkerhet att den vård, som lämnas å kommunala eller enskilda
anstalter, verkligen är tillfredsställande, synas dock vissa villkor böra uppställas
för åtnjutande af landstingsbidrag. I sådant hänseende har kommittén
ansett den fordran böra uppställas, att anstalten står under läkares
tillsyn, samt att därutöfver förste provinsialläkare i det län, där anstalten
är belägen, intygar, att den vård, som lämnas å anstalten, är tillfredsställande,
d. v. s. motsvarar de kraf, som skäligen kunna ställas på en anstalt
med förevarande uppgift.
Det lär emellertid knappast kunna förväntas, att en tillfredsställande
vård åt de svårare kroniskt sjuka, särskildt de fattiga kroniskt sjuka, kan
i erforderlig omfattning komma till stånd allenast genom hvad kommittén
i sådant hänseende nu föreslagit. Yisserligen har man därvid också att
taga hänsyn till att de flesta af dessa sjuka torde blifva berättigade till
pension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring och att på detta sätt
kommuner och anstalter erhålla godtgörelse för en del af sina utgifter.
Kostnaderna, särskildt för åstadkommande af anstalterna, torde i allt fall
blifva så stora, att hvarken landsting eller kommuner kunna antagas vilja
påtaga sig inrättande och uppehållande af erforderliga sjukvårdsanstalter.
Det synes därför oundgängligt, att staten här träder hjälpande till. I
främsta rummet bör denna statens mellankomst inriktas på att underlätta
åstadkommandet af sjukvårdsanstalter, i hvilket afseende statsbidrag lämpligen
bör lämnas till landsting eller kommuner till inrättande af dylika
anstalter; härvid torde föredöme kunna tagas från hvad som ägt rum i
fråga om anstalter för tuberkulösa. Men vidare bör staten, i likhet med
hvad som ägt rum med afseende å tuberkulosanstalterna, jämväl bidraga
till de sjukas vårdande å dylika anstalter.
Såsom förut antydts, bör dock ifrågavarande angelägenhet enligt kommitténs
mening ordnas icke enbart med hänsyn till de sjuka, som fattigvården
har att omhändertaga. Yisserligen är behofvet af en bättre vård
för dessa synnerligen trängande. Men utom det att för många svårare
kroniskt sjuka, som ej äro att hänföra under fattigvårdslagen, kan föreligga
ett minst lika trängande behof som för de fattiga af en bättre vård
än de nu kunna erhålla i sina hem, synes det uppenbarligen blifva förmånligare
för vården och dem, som komma i åtnjutande däraf, om den
kroniska sjukvården kan, i likhet med hvad som ägt rum med den akuta
sjukvården, tuberkulosvården och sinnessjukvården, ordnas för sådana kro
-
1H7
makt sjuka i allmänhet, livilka ej kunna erhålla tjänlig vard i sina hem.
De ansatser, som hittills blifvit gjorda, anvisa otvetydigt detta sätt att
lösa denna sjukvårdsfråga såsom det lämpligaste. Lösningen ligger alltså
utanför fattigvårdslagstiftningens område och förutsätter en särskild utredning
rörande det antagliga beliofvet af anstalter och den sannolika kostnaden
för sjukas vårdande därstädes. Härigenom bör erhållas eu grund
för bestämmande af storleken af statens bidrag såväl till sjukvårdsanstalters
uppförande som till deras Underhåll, i hvilket sistnämnda afseende jämväl
synes böra tagas i öfvervägande, huruvida statsbidraget bör sättas lika för
alla slag af anstalter och alla klasser af patienter, eller i hvad mån gradationer
härutinnan böra äga rum. Kommittén vill för sin del, likasom i
fråga om sinnessjukvården, framhålla den stora vikten af att denna fråga
snart bringas till en tillfredsställande lösning.
En annan utgiftspost, som man också kunde tänka sig att aflyfta från Kostnaden
primärkommunerna och lägga på landstingen, är afgifterna för saåami £>r fattiga,^
fattiga sjuka, som äro intagna för vård å länslasarett eller af landsting länslasarett.
underhållen sjukstuga. Dessa kostnader uppgå dock icke till någon mera 40 §
betydande summa. År 1907 utgjorde de sammanlagdt 321,566 kronor
(del III sid. 254). Med hänsyn till det mindre betydande belopp, hvartill
dessa kostnader uppgått, och att de merendels utgå allenast för kortare
tid och därför ej kunna blifva i hvarje särskildt fall synnerligen betungande,
har kommittén icke velat föreslå kommunernas befriande från de
afgifter, som härför enligt nu gällande bestämmelser utgå.
I lasarettsstadgan af den 18 oktober 1901, § 5, finnes föreskrifvet,
att medellösa, inom landstingsområdet insjuknade personer, som tillhöra
annat landstingsområde, skola å länslasarett njuta underhåll och öfriga sjukhusförmåner
kostnadsfritt; och i gällande fattigvårdsförordning finnes äfven
en erinran härom. I § 6 af nämnda stadga föreskrifves vidare, att medellös
sjuk, som tillhör annat landstingsområde eller som icke är svensk
undersåte, skall, äfven utan att ansvarsförbindelse företes, till vård å lasarettet
emottagas, därest han insjuknat inom det landstingsområde, inom
hvilket lasarettet är beläget.
Beträffande förstberörda bestämmelse, hvilken jämväl fanns intagen i
förut gällande författning i ämnet och rörande hvars innebörd, särskildt
uttrycket »inom landstingsområdet insjuknade», i praktiken yppats olika
meningar, har upprepade gånger föreslagits, att densamma skulle borttagas.
Senast framställdes ett dylikt förslag af de kommitterade, som uppgjorde
198
förslag till gällande lasarettsstadga.* Dessa kommitterade föreslogo i stället
en bestämmelse därom, att för vård af medellös inom landstingsområdet
insjuknad person, som tillhör annat landstingsområde, icke finge fordras
högre ersättning än 50 öre för dag, utom då han vårdades på sinnessjukafdelning.
Någon i sakens natur grundad anledning, hvarför ett fattigvårdssamluille
utanför landstingsområdet skulle framför landstingsområdet tillhörande
samhällen hafva en sådan förmån, som ligger i bestämmelsen om
kostnadsfri vård åt inom landstingsområdet insjuknade fattiga, hvilka
tillhöra annat landstingsområde, synes ej föreligga. En dylik afvikelse
från de grundsatser, som eljest äro gällande i fråga om fattigvårdskostnadernas
fördelning på de olika fattigvårdssamkällena, torde ej heller vara
betingad af några praktiska skäl. För så vidt man i sistberörda hänseende
skulle vilja göra gällande, såsom ursprungligen ock synes varit meningen,
att genom ifrågavarande bestämmelse fattiga från annat landstingsområde
skulle tillförsäkras skyndsam vård i fall af behof, må erinras, att härför är
sörj dt genom annan föreskrift i lasarettsstadgan (§ 28), och att för öfrigt,
om bestämmelsen i sagda afseende kunde antagas medföra någon verkan,
denna snarare borde förutsättas vara den motsatta. Ett ytterligare skäl att
icke vidare bibehålla ifrågavarande bestämmelse är, att genom dess borttagande
skulle undanrödjas de svårigheter, som föranledts af den olika
uppfattningen om betydelsen af uttrycket »inom landstingsområdet insjuknade»
och däraf härflytande tvister. På grund häraf har kommittén ansett
sig böra föreslå borttagande ur lasarettsstadgan af bestämmelsen om kostnadsfri
vård åt medellösa från annat landstingsområde.
I sammanhang härmed synes det vara lämpligt att ur § 6 mom. 1
af samma stadga borttaga bestämmelsen, att medellös sjuk, som tillhör
annat landstingsområde eller som icke är svensk undersate, skall mottagas
till vård utan att ansvarsförbindelse företes. Då vistelsekommunen i första
rummet har att svara för fattigvård åt dessa, föreligger ingen anledning
att i förevarande afseende mera än eljest fritaga denna kommun från att
aflämna ansvarsförbindelse.
I enlighet med hvad som framhållits vid förarbetena till lasarettsstadgan
synes någon begränsning böra äga rum med hänsyn till vårdafgiftens
storlek å ifrågavarande sjukvårdsinrättningar. Ett stadgande härom, som
lämpligen bör gälla i fråga om vård af fattiga äfven från fattigvårdssam
*
Se underdånigt betänkande med förslag till lasarettsstadga, sjukstugestadga etc., afgifvet
den 30 januari 1899 af därtill i nåder utsedde kommitterade, sid. 59—64.
hällen inom landstingsområdet, synes böra intagas i fattigvårdslagen; någon
begränsning till visst belopp torde dock ej kunna göras, utan kommittén
bär allenast föreslagit, att afgift af fattigvårdssamhälle ej må uttagas till
högre belopp än den lägsta afgift, som bestämts för å lasarettet intagna
patienters vård.
Därest staten och landstingen, i enlighet med hvad ofvan blifvit
utveckladt, öfvertaga kommunernas kostnader för vården af vissa abnorma
och sjuka fattiga, skulle icke så litet vara gjordt för att på
den i 1905 års riksdagsskrifvelse anvisade vägen lätta fattigvårdsbördan
för kommunerna. Det låter sig naturligen icke med någon grad af bestämdhet
angifvas, huru stort belopp af utgifterna för fattigvården på
detta sätt skulle aflyftas. Man saknar t. ex. möjlighet att säga, i hvilken
grad abnorma och sjuka fattiga kunna beredas sådan anstaltsvård, som här
är i fråga, liksom man äfven saknar närmare uppgifter om hvad kostnaderna
för speciellt dessa slag af fattiga för närvarande utgöra för kommunerna.
Genom kommunernas befriande från de anstaltsafgifter, som de nu hafva att
utgifva för vård af sinnessjuka och sinnesslöa samt blindas och döfstummas
underhåll vid för dem afsedda skolor, skulle emellertid, om man
följer de här ofvan meddelade uppgifterna — som dock afse förhållandena
något tillbaka i tiden — aflyftas i rundt tal 1,150,000 kronor.
Under antagande, att hälften af de sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka,
som nu vårdas af kommunerna å fattigvårdsanstalter eller i hem,
kunde beredas plats å special anstalter, skulle den lättnad, som härigenom
uppstode, kunna, fortfarande med användande af förut angifna siffror från
år 1907, beräknas till i rundt tal 800,000 ä 900,000 kronor. Genom
kostnadernas för tuberkulosvården bestridande på sätt ofvan föreslagits
samt öfverflyttandet på landstingen och staten af en stor del af vården
om de svårare kroniskt sjuka torde, allt med användande af enahanda
siffror, än ytterligare ett belopp af väl en miljon kronor kunna afgå från
den kommunala fattigvården. Inalles skulle alltså kostnaderna för denna
fattigvård kunna genom de här föreslagna åtgärderna för fattigvårdssamhällena
nedbringas med inemot 3 miljoner kronor. Därvid är emellertid
att märka, å ena sidan, att de siffror, med hvilka kommittén rört sig, äro
från år 1907 och således antagligen för låga, men att å andra sidan minskningen
genom ökade möjligheter till anstaltsvård inträder allenast i den
mån anstaltsvården utvecklas.
Den ekonomiska
betydelsen
af förestående
förslag.
200
Direkt statsunderstöd
till hårdt
belastade
kommuner?
Härvid må tillika erinras om, hvad som delvis redan framhållits, att,
eftersom fattigvårdskostnaderna för hvarje till någon af dessa kategorier
hörande individ äro proportionsvis höga, ett aflyftande af dessa kostnader
särskildt för en stor del smärre, mera betungade kommuner kommer att
medföra en af sevärd lättnad, då de på detta sätt befrias från särskildt
tyngande utgifter. De föreslagna åtgärdernas verkan i riktning att lätta
fattigvårdsbördan för särskildt tryckta kommuner måste därför med all
säkerhet skattas högre än som utmärkes genom ofvan anförda approximativa
siffror.
En invändning, som tilläfventyrs kommer att göras mot den fördelning
af kostnaderna, som här föreslagits, är, att en dylik kan innebära en
eggelse för kommunerna att öfverflytta så många som möjligt af sina
understödstagare af här ifrågavarande slag till stats- eller landstingsanstalterna.
Ur synpunkten att tillförsäkra understödstagarna bästa möjliga
vård är mot en dylik sträfvan från kommunernas sida naturligen intet att
erinra. Men någon fara för missbruk torde i allt fåll ej föreligga. Antalet
platser på de nämnda anstalterna måste en lång tid framåt komma
att blifva begränsadt, och det tillkommer för öfrigt ej kommunerna själfva
att afgöra, om en understödstagare skall å en sådan anstalt mottagas eller
huru länge han ma där kvarstanna. De kostnader, hvilkas öfverflyttning
från kommunerna här ifrågasatts, hänföra sig dessutom samtliga till fat
tigvård, som lämnas å specialanstalter, till allra största delen stats- eller
landstingsanstalter. De äro därför af beskaffenhet att i allmänhet undandraga
sig fattigvårdsmyndigheternas måhända växlande uppskattning eller,
i den mån de fortfarande såsom med afseende på de kroniskt sjuka skulle
komma att hänföra sig till kommunala anstalter, kunna utan svårighet
kontrolleras.
Utöfver det aflyftande af kostnaderna för vissa slag af anstaltsvård,
som sålunda föreslagits, har det äfven varit ifrågasatt, att staten skulle
till särskildt betungade kommuner gifva direkt tillskott för att nedbringa
deras fattigvårdsutgifter till en viss mera normal nivå. Detta var sålunda
innebörden i några af de i riksdagen väckta, här ofvan omförmälta motionerna,
likasom ock i den förut omnämnda Kungl. propositionen till 1912
års riksdag, fastän denna afsåg utjämnande af de kommunala skattebördorna
i allmänhet och ej blott kostnaderna för fattigvården.
Med genomförandet af de utaf kommittén i förevarande kapitel framställda
förslag skulle visserligen väsentlig lättnad vinnas i fattigvårdens
201
tryck inom kommunerna, ock det kan på goda grunder antagas, att denna
lindring kommer i synnerlig grad de mest betungade kommunerna till godo,
men man har dock icke härmed åstadkommit någon utjämning i egentlig
mening af kommunernas fattig vårdsutgifter. Det är nämligen icke möjligt
att med någon säkerhet beräkna, hvilka kommuner lindringen kommer
att gagna, och uppenbart är, att den icke verkar i jämn proportion
till skattetrycket.
För att åstadkomma en utjämning i egentlig mening knifvas direkta
bidrag till de tyngst belastade kommunerna. Mot statsbidrag i detta
syfte möta emellertid stora betänkligheter, i det att fara föreligger, att bidraget
endast formellt sedt verkar till utjämning. Fn till siffran lika stor utdebitering
är ingalunda bevis på ett lika stort skattetryck inom olika kommuner.
Kommunernas olika sätt att beräkna sina utgifter och inkomster,
att föra dessa på det ena eller andra kontot, att värdera de utgifter och
prestationer, som ej bestå i kontanta penningutbetalningar, att fördela utgifterna
på olika år eller tider spela här in; och det är tydligen förenadt
med mycket stora svårigheter att genom reglerande föreskrifter åstadkomma
likformighet samt förhindra, att eu kommun kan orättmätigt räkna sig
mera till godo än eu annan. Vidare möter den allmänt erkända ojämnheten
i taxeringen, hvilken gör själfva grunden för utdebiteringen olika
inom olika kommuner.
Mot en direkt subvention af staten för utjämnande enbart af fattigvårdsutgifterna
talar ytterligare det förhållandet, att det kommunala
skattetrycket icke beror enbart på fattigvården, utan på de kommunala
utgifternas tryck i allmänhet, enkannerligen äfven folkskoleväsendet.
En kommun, som har mycket tryckande utgifter för fattigvården, kan
hafva mycket små utgifter för folkskolan, hvadan kommunalskatten i
sin helhet icke blir så hög, eller ock kan det vara tvärtom. För att
ernå rättvisa bör därför eu utjämning taga hänsyn till de kommunala bördornas
tryck i sin helhet. Detta var ock iakttaget i den Ivungl. propositionen
till 1912 års riksdag, som för bestämmande af hvilka kommuner
skulle anses särskildt betungade tog hänsyn såväl till den kommunala utdebiteringen
i allmänhet som äfven till utgifterna för folkskoleväsendet och
fattigvården. Därest alltså direkt statssubvention till utjämnande af det
kommunala skattetrycket skall äga rum, bör den afse detta tryck i sin
helhet, icke enbart någon viss gren af den kommunala verksamheten. Det
är ock en sådan uppgift, som lämnats åt de förut omnämnda sakkunniga, som
inom finansdepartementet tillkallats för beredning af kommunalskattefrågan.
26 — Fattigvårdslagstiftningcn. I. Afd. 2.
202
Till dessa skäl för fattigvårdslagstiftningskommittén att nu icke föreslå
eu direkt statssubvention för utjämnande af de kommunala fattigvårdsutgifterna
kommer ytterligare det förhållandet, att genom den nya lagstiftningen
angående pensionsförsäkring ett betydande statstillskott kommer att
gifvas till lättande af kommunernas fattig vårdsutgifter. Enligt den beräkning,
som vid förberedandet af nämnda lagstiftnings verkställdes, skulle de
kommunernas utgifter för fattigvården, som genom pensionsförsäkringen
aflyftas, uppgå till i rundt tal 10 miljoner kronor. I det slutligen antagna
förslaget rörande utgående af det allmännas bidrag till pensioneringen,
beräknade att vid dess fulla genomförande uppgå till 38 miljoner kronor,
bestämdes emellertid, att 78 eller 4,750,000 kronor skulle falla på kommunerna.
Den lättnad, kommunernas budget alltså skulle vinna, sedan pensionsförsäkringen
fullt genomförts, skulle därför kunna beräknas till mellan
5 och 6 miljoner kronor. Visserligen är det först så småningom som denna
lättnad kommer att inträda; redan första året skulle den dock komma att
uppgå till högre belopp än den lättnad, som föreslogs i 1912 års ofvannämnda
proposition. Icke heller är det möjligt att med afseende på denna
minskning med bestämdhet angifva, i hvilken omfattning den kan komma
den ena eller andra kommunen till godo, om den sålunda kommer att stå
i någorlunda jämnt förhållande till fattigvårdsutgifternas tryck eller ej.
Härtill kommer, att kommunerna hafva att utgöra pensionsafgifter för de
afgiftspliktiga, Indika icke erlagt sina utgifter. I hvarje fall måste dock
förutsättas, att ett aflyftande af en så betydlig del af fattigvårdstungan,
som ofvan angifvits, bör hafva en stor inverkan på förmågan att bära den
återstående. Lägges till detta den lättnad, som de af kommittén här ofvan
föreslagna åtgärderna innebära och som till en del är af beskaffenhet att
kunna inträda omedelbart, ernås i allt fall en så afsevärd minskning i kommunernas
utgifter för fattigvårdsändamål, att det icke synes föreligga tillräckliga
skäl att nu beträda vägen af direkt statssubvention särskildt för
kommunernas fattigvårdskostnader.
Af dessa skäl har kommittén icke ansett sig kunna föreslå direkta
bidrag af staten för nu ifrågavarande ändamål. Härmed har emellertid
kommittén icke i någon mån velat föregripa det resultat, till hvilket de
ofvannämnda sakkunniga till äfventyra kunna komma i fråga om utjämnandet
af det kommunala skattetrycket i allmänhet, trycket af fattigvården
däri inbegiåpet.
Om uppsikt öfver kommunernas fattigvård.
Med det borgerliga samhällets öfvertagande af fattigvården och dennas d8e”in^
reglerande genom lagstiftningen har staten naturligen iklädt sig en viss öfver fattigförpliktelse
för denna lagstiftnings tillämpning, så att de behöfvande verk- vården.
ligen komma i åtnjutande af dem tillförsäkrade förmåner. l)å den hufvudsakliga
delen af understöds verksamheten lämnats i händerna på kommunala
myndigheter, innebär statens nämnda förpliktelse närmast en uppsikt
öfver de kommunala myndigheterna i denna deras verksamhet.
Helt naturligt är, att denna uppsikt från början lagts i händerna på xonwngmsbl
den myndighet, som i allmänhet i orterna utöfvar uppsikt å statens vägnar, jaiiningshafnämligen
Konungens befallningshafvande. Sålunda heter det i fattigvårdsför- vandeordningen
afår 1847: »Yåre Befallningshafvande tillkommer att noggrannt
tillse efterlefnaden af denna förordning samt vidtaga lämpliga åtgärder till
rättelse i de afvikelser därifrån, som kunna förete sig». Samma stadgande
återfinnes äfven i 1853 års fattigvårdsförordning. Härförutom existerade
enligt dessa båda författningar en allmän klagorätt till Konungens befallningshafvande
öfver fattigvårdsstyrelsens åtgärder och beslut i fattigvårdsmål;
och klagomålen kunde naturligen gifva Konungens befallningshafvande
eu särskild anledning att göra undersökningar rörande de öfverklagade förhållandena
och föreskrifva rättelser. Öfver Konungens befallningshafvandes
beslut kunde klagan föras hos Kungl. Maj:t i ecklesiastikdepartementet;
enligt 1853 års förordning insattes kammarrätten såsom mellaninstans i
dessa mål.
Uti instruktionen för landshöfdingarna den 10 november 1855 angifves
fattigvården såsom ett af de förvaltningsområden, landshöfdingen
har att vaka öfver. Det heter i 28 § af instruktionen: »Konungens be
-
204
fallningshafvande bör låta sig angeläget vara att vaka däröfver, att fattigvården
inom länet, i enlighet med därom gällande stadganden, ändamålsenligt
ordnas och handhafves, så att de behöfvande erhålla den vård och
det understöd, som omständigheterna påkalla, samt tiggeri afböjes och hämmas.
» De organ, som Konungens befallningshafvande hade till sitt förfogande
för utöfvande af öfvervakningen, voro då som nu kronofogdar och
länsmän. Enligt de samtidigt med landshöfdingeinstruktionen utfärdade
instruktionerna för dessa tjänstemän åligger det kronofogde »att tillse iakttagandet
af de om fattigförsörjningen gällande föreskrifter», och länsman
har att lämna kronofogde erforderligt biträde för fullgörande, bland annat,
af nyssnämnda åliggande samt »fördenskull härutinnan iakttaga allt
hvad på länsmannen ankomma kan eller särskilt anbefalles, och, då så
erfordras, hos kronofogden göra behörig anmälan».
Då genom nu gällande fattigvårdsförordning kommunernas skyldighet
att lämna fattigvård inskränktes till vissa i förordningens 1 § angifna fall
samt klagorätten begränsades, så att understödssökande eller understödstagare
endast kunde påfordra, att fattigvårdsstyrelsens beslut underställdes
fattigvårdssamhällets pröfning, innebar detta formellt sedt en minskning
i den Konungens befallningshafvande tidigare tillerkända befogenheten;
dock förklarades, att genom stadgandena beträffande klagan öfver fattigvårdsstyrelses
och fattigvårdssamhälles beslut Konungens befallningshafvande
icke betoges att tillhålla det fattigvårdssamhälle, som underlåter att lämna fattigvård,
då sådan enligt 1 § för viss person erfordras, att fullgöra sin skyldighet.
Borttagandet af klagorätten betydde därför praktiskt sedt mindre, då
Konungens befallningshafvande hade befogenhet att göra undersökning i anledning
af hvarje inkommen anmälan och föreskrifva erforderliga rättelser,
ehuru visserligen Konungens befallningshafvande hade att hålla sig
inom ramen för 1 §. Genom 1871 års fattigvårdsförordning betogs den
enskilde emellertid möjlighet att få Konungens befallningshafvandes uppfattning
pröfvad, ty endast fattigvårdssamhälle medgafs att klaga öfver
åtgärd, som Konungens befallningshafvande på grund af ofvan berörda
stadgande beslutit.
Genom den af kommittén föreslagna utvidgningen af området för den
obligatoriska fattigvården samt införande af klagorätt öfver fattig vår dsstvrelsens
beslut (80 §) har Konungens befallningshafvande beredts större
möjlighet att få kännedom om förefintliga missförhållanden och större frihet
vid deras afhjälpande. Böster hafva emellertid från derå håll höjts för
anordnande af en särskild statsinspektion öfver fattigvården för att däri
-
genom åstadkomma, att denna del af samhällets understödsverksamhet måtte
ordnas på ett tillfredsställande sätt i alla rikets kommuner.
Vid riksdagen år 1893 väcktes sålunda inom andra kammaren två Yrkanden i
särskilda motioner, åsyftande att få till
stånd eu skärpt kontroll förbättrad
öfver fattigvårdsväsendet. Den ene af motionärerna föreslog tillsät-^^^-  tande af en eller två fattigvårdsinspektörer, därvid särskild! fästande
uppmärksamhet på den i Finland anordnade fattigvardsinspektionen. Den andre
motionären hemställde om ett tillägg till § 8 i läkarinstruktionen den
31 oktober 1890 af innehåll att det skulle åligga förste provinsialläkaren
att ägna tillsyn åt fattighus, fattiggårdar och arbetshus.* Andra kammarens
tredje tillfälliga utskott hemställde, att motionerna ej måtte föranleda
till någon kammarens åtgärd. Hufvudsakligen stöddes denna hemställan
på det skälet, att den påyrkade inspektionen skulle vara onödig; en
förbättring i de öfver k lagade missförhållandena skulle, menade utskottet, af
sig själf inträda med den stigande folkupplysningen och en riktigare uppfattning
hos samhällets medlemmar om deras skyldigheter mot sina lidande
medmänniskor. Därjämte åberopades också svårigheten att ernå något
resultat på den föreslagna vägen utan eu allt för stor apparat; hvad läkarna
angår borde deras inspektionsmyndighet icke utsträckas utöfver det sanitära
och i deras händer ej läggas en kontrollerande polismyndighets uppgift.
Utskottets hemställan blef af kammaren bifallen.
Vid 1894 års riksdag gjorde den ene af motionärerna eu ny framställning
rörande fattigvården, gående ut på att riksdagen i skrifvelse till
Ivungl. Maj:t skulle anhålla, att Ivungl. Maj:t måtte uppdraga åt sina befallningshafvande
att genom förste provinsialläkaren anställa en allmän undersökning
af de sanitära förhållandena vid fattigvårdsanstalterna i rikets
alla kommuner med särskild hänsyn till beskaffenheten af hvad som i de
särskilda kommunerna bestodes understödstagarna af föda, kläder, bostad
och sjukvård, samt att Kungl. Maj:t därefter måtte till riksdagen göra den
framställning, som kunde föranledas af ifrågavarande undersökningars
resultat.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskott tillstyrkte en skrifvelse till
Ivungl. Maj:t med anhållan, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt sina befallningshafvande
att — där så erfordrades, efter förste provinsialläkarens
* En sådan tillsyn hade föreslagits af den kommitté, som utarbetat förslag till nämnda
instruktion, men stadgandet härom uteslöts. Se betänkande afgifvet den 5 april 1887.
206
hörande —- inkomma med yttrande, huruvida några svårare missförhållanden
vore rådande vid fattigvårdsanstalterna i de respektive länen med
hänsyn till beskaffenheten af hvad som i de särskilda kommunerna bestodes
understödstagarna af föda, kläder, bostad och sjukvård. Vid frågans behandling
i kammaren framhölls bland annat, att en sådan undersökning
skulle verka i riktning mot eu allmän inspektion samt mynna ut i att
kommunerna sattes under de administrativa myndigheternas förmynderskap,
hvarigenom intresset för fattigvården skulle borttagas eller minskas; och
utskottets hemställan blef af kammaren afslagen.
Först 10 år senare, år 1904, framfördes tanken på en fattigvårdsinspektion
ånyo i riksdagen, äfven denna gång i andra kammaren, hvarest
en motionär, med utgångspunkt särskild! från angelägenheten att förebygga
»bortauktionering af fattighjon», påyrkade den kommunala fattigvårdens
ställande under statens kontroll. Lagutskottet framhöll i sitt utlåtande
öfver motionen, att för en vidsträcktare grad af kontroll än den, som
innefattades i gällande bestämmelser, erfordrades en genomgripande förändring
i hela fattigvårdslagstiftningen, men att motionären icke förebragt
någon utredning, som kunde föranleda framställning om vidtagande af sådan
åtgärd.
I andra kammaren bifölls lagutskottets utlåtande utan votering, men
i första kammaren gaf utlåtandet anledning till en längre debatt, därvid
från flera håll uttalades önskan om en effektivare kontroll. Vid votering
om ett i sådant syfte framställdt förslag bifölls dock äfven bär utskottets
hemställan.
Vid 1905 års riksdag kom frågan ånyo upp. Motionären vid föregående
års riksdag gjorde då framställning om en skrifvelse till Kungl. Maj:t
med anhållan om förslag till eu obligatorisk, fristående och ständig inspektion
af den kommunala fattigvården. Motionären tänkte sig en inspektör
för hvarje län såsom det regelmässiga, men två mindre län borde
kunna sammanslås och äfven ett större län delas i två distrikt. Inspektörerna
skulle aflönas af staten samt tillsättas och förses med instruktion
af Kungi. Maj:t; de skulle ej med sin befattning få förena annan syssla,
enskild eller offentlig. De skulle vara skyldiga att hos Konungens befallningshafvande
göra de anmälningar och föreslå de rättelser, förhållandena
å ena eller andra orten kunde påkalla.
Eu annan ledamot af andra kammaren motionerade vid samma riksdag
om en skrifvelse till Kungl. Maj:t angående utarbetande af förslag till ny
förordning angående fattigvården samt framhöll särskildt såsom ett önske
-
207
mål, att eu lämplig inspektion öfver fattigvården inrättades, därvid lian
erinrade om de finska förhållandena.
På hemställan af lagutskottet beslöt riksdagen att hos Knngl. Maj:t
anhålla om förslag till föreskrifter, bland annat, i syfte att öfvervakandet
af att fattigvården utöfvades i enlighet med gällande bestämmelser blefve
skärpt och förbättradt, dock utan anlitande af för detta ändamål särskild!
tillsatta tjänstemän (riksdagens skrifvelse den 12 maj 1905). Under debatten
i andra kammaren betonades likväl af flera ledamöter, att någon
effektiv kontroll ej kunde vinnas annorledes än genom anordnandet af eu
särskild inspektion.
Frågan om en fattigvården berörande inspektion blef äfven i ett an-gkHfvels^om
nät afseende föremål för behandling vid 1905 års riksdag. Två leda- inspektion
möter i andra kammaren väckte nämligen förslag om en skrifvelse
k°”1''
till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning angående den enskilda nessjukvärocli
kommunala sinnessjukvårdens förbättrande, och i det utlåtande, densom
kammarens andra tillfälliga utskott afgaf öfver motionen, framhölls,
att eu fullständig bot af de å detta område existerande missförhållanden
svårligen vore att förvänta, utan att afsevärda reformer åstadkommes till
förbättrande af denna sjukvård och kontrollen öfver densamma. T den
skrifvelse, dagtecknad den 20 maj 1905, riksdagen i anledning af motionen
beslöt, anhölls, att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruledes förbättringar,
där så erfordrades, måtte kunna åstadkommas i den enskilda och
kommunala sinnessjukvården.
Uti det utlåtande öfver denna skrifvelse, som afgafs af medicinalstyrelsen
den 23 april 1906, har styrelsen efter framhållande, bland annat, tande öfver
att tjänsteläkarnas rätt att öfva tillsyn öfver den kommunala och enskilda dmnlad^rif''
sinnessjukvården borde utvidgas och skärpas, tillika erinrat, att en af
staten anordnad fattigvårdsinspektion utan tvifvel skulle vara ett välbehöfligt
komplement till den tillsyn öfver den kommunala sinnessjuk vården,
som borde utöfvas af tjänsteläkare. En fattigvårdsinspektion borde naturligtvis,
i hvad den rörde de sinnessjuka fattigas vård, samarbeta med
läkarinspektionen, men styrelsen ansåg sig på frågans dåvarande ståndpunkt
ej böra närmare yttra sig om, huruledes detta samarbete
lämpligen borde organiseras.
Det må i detta sammanhang erinras om, att enligt stadgan angående
sinnessjuka den 14 juni 1901 provinsialläkare har att göra sig under
-
208
rättad om samtliga inom hans distrikt befintliga sinnessjukas tillstånd och den
vård, som ägnas dem, äfvensom att under resor, som han enligt af
medicinalstyrelsen fastställd plan har att företaga, tillse dessa sjuka.
För öfrigt har ock genom läkarinstruktionen den 30 december 1911 i
fråga om tjänsteläkares rätt och skyldighet att utöfva tillsyn förklarats,
att förste provinsialläkare har att ägna tillsyn åt de af kommuner, föreningar
eller enskilda personer upprättade sjukvårdsinrättningar och andra
anstalter, såsom sjukhus, sjukstugor, sjukhem, vård- och kuranstalter för
sinnessjuka och idioter, uppfostringsanstalter för blinda och döfstumma,
samt de anstalter, där barn mot ersättning fostras.
Motion vid
1912 drs
riksdag.
I fråga om förslag angående fattigvårdsinspektion, som varit väckta i
riksdagen, må här slutligen äfven erinras, att vid 1912 års riksdag i båda
kamrarna väckts motioner, i hvilka hemställts, att riksdagen ville i skrifvelse
till Kungl. Maj:t framhålla en del önskemål på fattigvårdslagstiftningens
område, på hvilka Kungl. Maj.t borde fästa fattigvårdslagstiftningskommitténs
uppmärksamhet, och att därvid särskildt berörts frågan om
eu fristående statsinspektion öfver fattigvården. Med anslutning i hufvudsak
till de skäl, som anförts uti eu broschyr, intagen i den af C. S.
A:s fattig vårdskommitté utgifna skriftserien »Fattigvård och folkförsäkring»,
föreslogo motionärerna i denna del, att riksdagen ville i ofvan angifna
syfte uttala sig för behofvet af »eu konsultativ och inspekterande central
fattigvårdsmyndighet», med uppgift »såväl att tillhandagå de kommunala
fattigvårdsstyrelserna med alla de upplysningar och råd i juridiska, administrativa,
hygieniska och pedagogiska frågor, som de kunna påfordra, som
ock att öfva uppsikt öfver efterlefnaden inom alla landets kommuner af
för fattigvårdsstyrelsernas verksamhet gällande lagar och förordningar».
Första kammarens första tillfälliga utskott, som hade att ägna den i
denna kammare väckta motionen förberedande behandling, ansåg visserligen
de önskemål, hvaråt motionen gifvit uttryck, »vara i hög grad förtjänta
af beaktande», men afstyrkte densamma såsom obehöflig, då fattigvårdslagstiftningskommittén
i allt fall med säkerhet komme att upptaga
dessa frågor till behandling; dessutom borde riksdagen i en så viktig och
omfattande fråga icke intaga någon bestämd ståndpunkt i afseende å vissa
detaljer, innan fullständig utredning af frågan i dess helhet förelåge.
Motionen föranledde ej heller till någon kammarens åtgärd. I andra kammaren,
hvars andra tillfälliga utskott afstyrkte motionen såsom obehöflig
äf ungefär enahanda skäl som första kammarens utskott, men tillika sär
-
sluldt i fråga om inspektionen uttalade, att den allmänna uppfattningen
härutinnan torde vara eu annan än den, som gifvit sig uttryck i föregående
riksdagsuttalanden, blef denna utskottets hemställan bifallen efter votering
mot ett förslag om positivt uttalande till förmån för den föreslagna
inspektionen.
C. S. A:s fattig vårdskommitté bär gjort frågan om fattigvårdsinspek- (j: ^r''dskom
tion till föremål för en särskild utredning och har i sina reformlinjer ut - mitté om statstalat
sig för en sådan. Enligt dess mening borde landet uppdelas i vissa distrikt inspektion.
med en i hvart och ett anställd fattigvårdsinstruktör samt distrikten så anordnade,
att hvarje kommun inom landet kunde besökas af instruktörerna
minst hvartannat år. Tillsättandet af ett större eller mindre antal instruktörer
kräfde emellertid upprättande af eu central fattig vårdsmyndighet, som
kunde leda deras verksamhet, sammankalla dem till rådplägningar och definitivt
bestämma åtskilligt, som ej lämpligen borde falla inom de lokala
instruktörernas befogenhet. I spetsen för den centrala myndigheten —
eventuellt eu byrå för fattigvårdsärenden inom något af departementen —
borde stå en fattigvårdsinspektör. För att gifva fattigvårdsmyndigheten
tillfälle till beröring med det praktiska fattigvårdsarbetets ledande krafter
borde vid densammas sida ställas en rådgifvande myndighet, ett så kalladt
fattigvårdsråd, bestående exempelvis af en eller flera representanter för
hvarje landsting.
Frågad om statsinspektion öfver fattigvården var äfven föremål för I!m dZs *?n‘
öfverläggning vid kongressen för fattigvård och folkförsäkring i Stockholm tigvårä och
år 1906. Öfverläggningen inleddes med föredragandet af en utredning .folkförsäkfrån
Finlands fattigvårdsinspektör G. A. Helsingius och afslutades med ’inspektion.
antagande af följande resolution:
»1. Att för fattigvårdens sunda utveckling är nödigt införa en af
staten bekostad inspektion och instruktion, närmast jämförlig med yrkesinspektionen.
2.
Att de inspekterande tjänstemännen — i likhet med hvad förhållandet
är i Finland — åläggas lämna kommunerna råd och anvisningar
vid ordnandet af deras fattigvårdsangelägenheter.
3.
Att inspektionsdistrikten ej bli större än att tjänstemännen hinna
besöka hvarje fattigvårdssamhälle minst en gång hvartannat år.
4.
Att inspektionen centraliseras i ett särskildt ämbetsverk eller byrå
i ett departement med en fattigvårdsinspektör som högsta chef.»
27 — Fattigvårds lagstiftnin g en I. Afd. 2.
210
Statsinspektinn
öfver
fattigvården
i utlandet.
Då det i fråga om fattigvårdsinspektionen gäller att hos oss införa
eu ny organisation, därvid bland annat äfven åberopats utländska föredömen,
bar det ansetts lämpligt, för en samlad öfverblick öfver detta viktiga
spörsmål, att här i korthet sammanföra hvad i detta ämne är gällande
i en del främmande länder.
I Tyskland tinnes ej någon genomförd statsinspektion öfver den kommunala
fattigvården. Baden och Wurtemberg bilda dock i viss mån undantag.
I Baden står nämligen fattigvården liksom andra förvaltningsgrenar
under uppsikt af statstjänstemän, Landeskommissäre, som gorå
periodiska undersökningar samt inberätta resultatet till inrikesministeriet.
I Wurtemberg äro fattigvårdsärendena i en viss grad centraliserade och
vissa undersökningar företagas rörande kommunernas fattigvård, särskilt
anstaltsvården. Angelägenheten för fattigvårdssamhällena af högre ordning,
Landarmenverband, att kontrollera användningen af de alltmera stigande
utgifterna för vården af de hemortsrättslösa, hvilka de lokala fattigvårdssamhällena
underhålla på deras bekostnad, har i vissa provinser (Hannover,
Schleswig-IIolstein) föranledt anordnandet af särskilda undersökningar för
utrönandet af föreliggande behof och medlens användning, hvilka undersök- >
ningar i viss mån utvecklats till en rådgifvande verksamhet.
I Frankrike har chefen för inrikesdepartementet, hvilken har öfverinseendet
öfver den offentliga understödsverksamheten (omfattande fattigvård,
barnavård, ålderdomsunderstöd m. m.), för inspektion af densamma
till sitt förfogande 9 inspektörer, hvilka skola under resor i orterna göra
sig förtrogna med förhållandena därstädes och afgifva rapport öfver resultatet
af sina iakttagelser. Den närmaste uppsikten öfver kommunernas
tillämpning af de olika understödslagarna utöfvas för öfrigt af prefekterna.
Klagomål öfver vägradt understöd behandlas i regel af särskilda departementala
kommittéer, i hvilka prefekt eller underprefekt är ordförande.
Dylik klagan kan ock anföras hos inrikesministern.
Hvad angår Schweiz, har hvarje kanton sina särskilda författningar
rörande fattigvården; någon enhetlig organisation af denna finnes sålunda ej
och naturligen ej heller af inspektionen öfver densamma. Fullständigast utförd
förekommer inspektionen i kantonen Bern. I spetsen för fattigvården står en
öfverstyrelse, »Direction de 1’assistance publique», hvilken leder inspektionen,
meddelar anvisningar och instruktioner rörande fattigvårdens handhafvande
i kommunerna, afgör tvistefrågor dem emellan, handliafver statsanstalterna
och bereder ärendena till framläggande för den högsta myndigheten.
Vidare finnes ett kantonalt fattigvårdsråd af 12 medlemmar
211
med eu rådgifvande uppgift, men iifVen med rätt till initiativ, särskilt i
fråga om förebyggande fattigvård. Detta råd utser efter af prefekterna
afgifna förslag distriktsinspektörer, privatman, Indika uppbära reseersättning
och dagarfvode och liv Dika håfva tillsyn hvar och en öfver ett mindre antal
kommuner, i regel ett tiotal. Dessa utöfva den närmare tillsynen om fattigvårdens
handhafvande inom kommunerna; i händelse af konflikt mellan dem
och fattigvårdsstyrelserna afgöres saken af öfverstyrelsen för fattigvården.
Dessutom finnas hos öfverstyrelsen anställda två atlönade inspektörer, en
för den öppna fattigvården och en för den slutna. Dessa skola beresa
kantonen i dess helhet, göra utredningar åt öfverstyrelsen samt i allmänhet
verka för enhetlighet inom fattigvården.
I England står fattigvårdsväsendet under högsta ledning af ett ämbetsverk,
the Local Government Board. För utöfvande af inspektionen
öfver fattigvården har ämbetsverket till sitt förfogande 14 allmänna inspektörer,
3 biträdande inspektörer i särskilda delar af landet, 3 inspektriser
för särskilda ändamål samt 2 läkarinspektörer. Dessa hafva endast att gifva
fattigvårdsstyrelserna råd och anvisningar; upptäckas missförhållanden, skola
dessa inberättas till centralmyndigheten. Inspektionen synes vara väl mottagen
af de lokala fattigvårdsmyndigheterna, som i allmänhet sätta stort
värde på den hjälp och det stöd, som härigenom lämnas dem.
För Finland, hvars fattigvårdsinspektion åberopats i flera af de förslag
till införande af sådan inspektion, som hos oss varit framställda, lämnas
med anledning häraf en något fullständigare redogörelse.
Fattigvårdsinspektionen i Finland bär ägt bestånd sedan år 1888, då
befattningen som fattigvårdsinspektör för en tid af 5 år upprättades som
extra ordinarie tjänst. Genom kungörelse af den 16 augusti 1893 blef densamma
ordinarie. Inspektören har numera till sitt biträde 3 s. k. fattigvårdsinstruktörer.
Inspektören, hvilken utses af senatens ekonomi-departement, åligger
att »vaka däröfver, att kommunerna i enlighet med gällande författningar,
reglementen och föreskrifter anordna å dem ankommande fattigvård och
fullgöra sina skyldigheter beträffande fattigväsendet för öfrigt». I sådant
syfte skall inspektören »meddela kommunerna och enskilda personer råd
och anvisningar» samt »om fel, brister, försummelser eller missbruk yppas»,
»å ort och ställe därom vederbörande erinra samt tillika hos guvernören i
afseende å rättelse eller vidtagande af tjänlig åtgärd anmäla». Befinnes
enskild förening »genom olämpliga tillgöranden försvåra eller motarbeta den
kommunala fattigvården», skall inspektören fästa uppmärksamheten därpå
212
och, i fall rättelse ej följer, anmäla förhållandet hos guvernören. Han skall
vidare med uppmärksamhet följa utvecklingen af landets fattigvårdsväsen
samt förskaffa sig noggrann kännedom om orsakerna till fattigdomen i skilda
landsdelar och om utvägarna till dess förebyggande. På anfordran skall han
afgifva utlåtande och förslag till olika myndigheter i ärenden, som ligga
inom hans verkningsområde.
Såsom af ofvanstående framgår, utgör den rådgifvande verksamheten det
hufvudsakliga momentet i fattigvårdsinspektionen. Densamma utöfvas dels genom
besök i orterna af inspektören själf och de 3 instruktörerna, dels
genom föredrag vid s. k. kommunaldagar inom länen och utsändande af
tryckta cirkulärskrifvelser, i hvilka fattigvård sstyrelsernas uppmärksamhet
fästes på förefintliga missförhållanden och bästa sättet för desammas rättelse.
Till inspektörens åliggande hör äfven granskning af reglementen,
hvilka senare af guvernören fastställas. Sökes statslån till anstalt, skola
ritningarna vara af inspektören godkända.
Hvad beträffar resorna i kommunerna, har under verksamhetsåret 1911
inspektören besökt 51 och instruktörerna 420 kommuner, i hvilka siffror dock
ingå 7, respektive 91 s. k. förnyade besök. En stor del af dessa äro ordinarie
inspektionsbesök — hvarje kommun skall nämligen af distriktets
instruktör besökas hvartannat år — andra ske på begäran af fångvårdsstyrelse
eller välgörenhetsförening. Åter andra ske, hvad instruktörerna
beträffar, på order af inspektören, till kvilkens kansli anmälan om något
missförhållande inom vederbörande kommun ingått.
Inkommer anmälan om missförhållande till inspektören, infordrar
denne fattigvårdsstyrelsens förklaring öfver densamma, hvarjämte instruktör
ofta beordras att verkställa utredning om förhållandena på
platsen; undersökning genom polisens försorg kan ock hos guvernören begäras.
Inspektören meddelar därefter anvisningar, huru rättelse bör åstadkommas.
Försummar kommun att följa gifven anvisning, anmäler inspektören
förhållandet hos guvernören. Förklarar guvernören, att inspektörs
anmälan icke föranleder åtgärd, kan detta beslut af inspektören öfverklagas
hos senaten
Hvad beträffar den privata välgörenheten, följer inspektören densamma
med uppmärksamhet och upptager i sin årsberättelse en redogörelse
för dess utveckling. Välgörenhetsföreningars stadgar skola, innan de af senaten
stadfästas, granskas af inpektören, och hans utlåtande infordras öfver deras,
begäran om anslag.
21
Ilär torde äfven böra omnämnas den konsulentverksamhet på fattigvårdens
område, som utöfvats af svenska fattigvårdsförbundet. Denna
förening bildades efter initiativ, som togs vid den förut nämnda fattigvårdskongressen
år 1906, och har till syfte att sammansluta dem, som arbeta inom
fattigvård och välgörenhet, till gemensamt arbete för en tidsenlig utveckling
af understödsarbetet. Förbundet omfattade vid 1914 års slut 619 fångvårdsstyrelse^
58 föreningar och 1,378 enskilda personer. Bland de åtgärder,
genom Indika förbundet sökt verka för sitt syftemål, är äfven
ordnandet af eu konsulentverksamhet för fattigvården, särskilt på landsbygden.
För sådant ändamål har förbundet anställt så kallade konsulenter
(för närvarande tre) med uppdrag att på begäran tillhandagå fattigvårdsstyrelser
och dem, som arbeta i fattigvård och barnavård, med råd och
upplysningar, hvarvid de på anmodan och såvidt tiden tillåter göra besök
hos fattigvårdsstyrelser och välgörenhetsföreningar. Dessutom företaga konsulenterna
efter uppgjord plan resor på landsbygden, hvarvid besök göras hos
fattigvårdsstyrelsernas ordförande, i anstalter m. m. för att undersöka förhållandena
inom fattigvården samt meddela de råd och upplysningar, som af förhållandena
påkallas. Dylika resor hafva på förbundets föranstaltande företagits
äfven af andra på fattigvårdens område förfarna personer. Till resorna
hafva i allmänhet anslag erhållits af vederbörande landsting intill halfva
beräknade kostnaden, då förbundet bekostat återstoden. De hafva företagits
efter samråd med Konungens befallningshafvande, som lämnat konsulenterna
ett värdefullt stöd och till hvilka äfven redogörelser för iakttagelserna
aflämnats. I allmänhet hafva konsulenterna af fattigvårdsmyndigheterna
och befolkningen mottagits med stort intresse och tillmötesgående.
Det anses, att de väsentligt bidragit att höja intresset för fattigvården,
verkat för aflägsnande af olämpliga vårdsätt och för fattigvårdens utveckling
i rationell riktning. Fn stor del af Sveriges län hafva på detta sätt
blifvit af konsulenter i större eller mindre omfattning besökta.
Ilärförutom har förbundet bland annat i liknande syfte som anställandet
af konsulenterna ordnat eu upplysningsverksamhet i fattig vårds frågor,
som ganska flitigt anlitats. Hit hafva ingått förfrågningar t. ex.
rörande fattigvårdens organisation, förändringar inom den öppna eller slutna
fattigvården, införande af vårdaresystem, utarbetandet af reglementen och
arbetsordningar, räkenskapsväsendets lämpligaste anordning m. m. Äfvenledes
har förbundet haft eu arkitekt anställd, som anlitats för uppgörande
af ritningar till anstalter.
Svenska Jul
tigvårds/ör
handels konsulentverk
samhet.
214
Statistiska
uppgifter rörande
myndigheternas
tillsyn öfver
fattigvården.
Svenska fattigvårdsförbundet åtnjuter statsunderstöd, som för år 1915
utgår med 17,000 kronor.
Enligt de af kommittén insamlade uppgifterna rörande den tillsyn, som från
myndigheternas sida för närvarande utöfvas öfver fattigvårdens handhafvande,
har den kontroll, som ägt rum, bestått dels däruti att Konungens befallningshafvande
på gjord anmälan ingripit till rättande af missförhållanden, och dels
uti regelbundet återkommande eller tillfälligtvis verkställda inspektioner af
läkare eller till landsstaten hörande tjänstemän. Hvad angår Konungens
befallningshafvandes ingripande på grund af gjorda anmälningar utvisar
statistiken (del III sid. 64 o. f.), att under åren 1905—1907 hos Konungens
befallningshafvande gjorts 524 anmälningar om vägrad fattigvård. Af
dessa föranledde 131 anmälningar föreläggande för kommunen att lämna
begärdt understöd; i 102 fall hänvisades den anmälande att underställa
ärendet fattigvårdssamhällets pröfning; i 134 fall hade anmälan ej fullföljts
eller af annan grund förfallit; i 143 fall hade anmälan lämnats utan
afseende af olika skäl såsom att fattigvårdsbehofvet ej varit styrkt, att
hjälp mellankommit eller dylikt; för 14 fall saknas närmare uppgift. De
anmälda fallen fördela sig tämligen ojämnt på de olika länen: i Stockholms
stad och Norrbottens län förekom intet fall; det största antalet fall
eller 73 bär uppgifvits för Skaraborgs län. — Härutöfver har uppgifvits,
att under åren 1905—1907 anmälan hos Konungens befallningshafvande
om allmänna missförhållanden i afseende å fattigvården gjorts i sammanlagdt
23 fall, fördelade på 12 län; till hvilken åtgärd dessa anmärkningar
föranledt har dock ej blifvit upplyst.
Beträffande inspektion (del III sid. 68 o. f.) upplyses af fattigvårdsstyrelserna,
att under åren 1903—07 regelbunden sådan verkställts af
provinsialläkare eller annan läkare inom inalles 192 kommuner, vanligen
en gång om året. Utom af läkare har regelbunden inspektion förnämligast
utöfvats genom kronolänsmännen; dylik inspektion omtalas i 90 fattigvårdssamhällen,
äfven här i de flesta fall eu gång om året. — Tillfällig inspektion
af fattigvården har under åren 1903—1907 ägt rum inom 797
kommuner, i de flesta fall eller 428 af läkare, i 30 fall af biskop, kyrkoherde
eller annan prästman, i 21 fall af fjärdingsman samt i de öfriga
fallen af landstatstjänsteman, mestadels kronolänsman.
I fråga om resultatet af dessa inspektioner har till kommittén uppgifvits,
att dessa i 142 kommuner föranledt åtgärd för rättande af missförhållanden
eller införande af förbättringar i åtskilliga hänseenden.
Härjämte ma anmärkas, att från Konungens befallningshafvande i 4
län (Jönköpings, Kalmar, Skaraborgs och Kopparbergs) uppgifvits, att
Konungens befallningshafvande genom länskungörelser eller cirkulär anbefallt
länsmännen att öfvervaka fattigvårdens handhafvande och tillse
särskildt beskatfenheten af de för fattigas inhysande afsedda anstalter eller
bostäder.
Af dessa uppgifter framgår, att den Konungens befallningshafvande Skål för in
och andra myndigheter åliggande plikten att vaka öfver ett behörigt Central Jiittighandhafvande
af fattigvården, utöfvats tämligen ojämnt. Det kan icke vdrdsantagas,
att tillsynen ens träffat de enskilda fall, då den varit mest in8Pektwnaf
nöden; ett eller annat meddelande om upprörande missförhållanden, som
kommit till offentligheten, vittnar om att så icke varit händelsen. Denna
ojämnhet måste framstå än tydligare, om man betänker, att — för så
vidt man bortser från den inspektion af hygieniska förhållanden, som verkställes
af läkare — den tillsyn, som uppdragits åt myndigheterna, närmast
fallit på länsmännen, hos hvilka måste lörutsättas ett mycket olika
intresse för hithörande ärenden och vidt skilda uppfattningar om hvad
som hörer till en rationell fattigvård. Icke ens hos alla länsstyrelserna
lärer man kunna förutsätta enahanda intresse och uppfattning uti hithörande
ämnen.
I sin ofvanberörda skrifvelse den 12 maj 1905 har emellertid riksdagen,
under erkännande af behofvet af fattigvårdens effektivare öfvervakande
och af åtgärder i detta syfte, ansett detta böra vinnas utan anlitande
af för detta ändamål särskildt tillsatta tjänstemän. Af motiveringen
framgår, att man ansett den förbättrade kontrollen kunna vinnas på två
vägar, dels genom att framkalla en mer än hittills oaflåtlig och initiativrik
verksamhet af de kontrollerande myndigheterna och dels genom att för de
understödssökande tydligare utmärka deras rätt att hänvända sig till dessa
myndigheter och vägen därför.
För att först hålla sig till den senare delen af dessa riksdagens anvisningar
har kommittén, såsom nedan (sid. 422) närmare beröres, föreslagit
införande af klagorätt för understödssökande eller understödstagare
öfver fattigvårdsstyrelses beslut, hvarigenom fattigvård vägrats eller otillräcklig
eller bristfällig sådan lämnats. Det torde dock knappast kunna
påstås, att härigenom, äfven om åt den enskilde fattige beredes eu
ytterligare utväg att få sitt fattigvårdsbehof pröfvadt, behofvet af kontroll
blifvit förminskadt. Den kontrollerande och öfvervakande verksamheten
216
riktar sig åtminstone ej i hufvudsak pa att ingripa vid vägran af fattigvård
eller lämnande af otillräcklig sådan i enstaka fall, utan har fastmera
till syfte att befordra ett rationellt handhafvande af fattigvården i
allmänhet. För öfrigt må erinras, att de personer, hvilka det här gäller,
ofta nog ej hafva några förutsättningar att själfva kunna göra sin rätt
gällande och därför så mycket mindre kunna väntas reagera mot mera
allmänna missförhållanden. På denna väg lärer man således icke ha utsikt
att vinna afsedt resultat.
Af större betydelse vore, om man kunde gå den första af riksdagen
antydda vägen, nämligen att framkalla en mer än hittills oaflåtlig och initiativrik
verksamhet af de fattigvårdens utöfning kontrollerande myndigheterna.
Med dessa myndigheter afses här Konungens befallningshafvande,
kronofogdar och länsmän samt väl också provinsialläkare. Det lärer
dock svårligen kunna antagas, att dessa myndigheter skulle kunna få möjlighet
att fylla det antydda värfvet. Konungens befallningshafvandes tid
och krafter äro så pass upptagna af göromål, att man icke kan tänka på
att ytterligare lägga på denna ämbetsmyndighet att utöfva eller anordna
och öfvervaka en effektiv fattigvårdsinspektion; än mindre lärer man kunna
i detta afseende lita till dess underordnade, kronofogdar och länsmän.
Äfven om provinsialläkarna gäller, att de äro så upptagna af sin egentliga
verksamhet, att de icke kunna tänkas lämna något vidare arbete åt inspektionen
öfver fattigvården annat än i hvad som kan röra de rent hygieniska
krafven.
Men det är för öfrigt icke möjligt att med anlitande af de nämnda
ämbetsmyndigheterna eller tjänstemännen ernå just den inspektion, som
man vill vinna. Det gäller nämligen bär icke så mycket att erhålla en
fiskaliserande polisuppsikt i syfte att upptäcka och beifra eller få afhjälpt
ett eller annat missförhållande inom fattigvården, utan hufvudvikten vid
eu statstillsyn öfver fattigvården ligger därå, att denna bör vara vägledande
och rådgifvande. Svårigheten i de uppgifter, som åligga de kommunala
fattigvårdsmyndigheterna, ökas alltmer. Allt större och större kraf
ställas på dem i mån som samhället utvecklas; de behöfva en myndighet
med statlig auktorisation att vända sig till för att rådfråga, när det gäller
att anordna fattigvården på ett rationellt sätt. Erfarenheterna från Finland,
där statsinspektionen utvecklat sig ur en enskild persons mera provisoriska
rådgifvande verksamhet, tala härvid ett tydligt språk. Och vi
kunna från vårt eget land hafva skäl att åberopa erfarenheterna af svenska
fattigvårdsförbundets ofvannämnda konsulent verksam het.
217
Slutligen ocli icke minst bör framluillas, att fattigvårdens tillfredsställande
ordnande och handhafvande inom samhället och för dess medborgares
trefnad har en mycket stor vikt; det är en samhällelig angelägenhet åt
ingripande betydelse. Statsmakten kan i vår tid icke vara försvarad med
att bita fattigvården i det praktiska kandkafvandet behandlas såsom en
lokal fråga, hvilken, frånsedt hvad som göres på lagstiftningsvägen, det
är öfverlämnadt åt de lokala myndigheterna att reglera. Eu central inspektionsmyndigket
öfver fattigvården är i vår tid en nödvändighet.
I fråga om den närmare beskaffenheten af statsinspektion öfver den
kommunala fattigvården bör dock alltid ihågkommas, att det gäller kontroll
öfver eu kommunal verksamhet och öfver personer, hvilka såsom ett medborgerligt
oaflönadt förtroendeuppdrag hafva att förvalta ett understundom
både kräfvande och otacksamt värf. Hvarje kontroll här måste alltså, jämte
det den skall vara effektiv, äfven bedrifvas så, att den ej allt för starkt ingriper
i den kommunala verksamheten och därigenom hämmar intresset och den egna
initiativlusten. Att några sådana olägenheter icke behöfva blifva förenade
med inspektionen framgår af erfarenheten från andra områden, såsom hälsovården
och skolväsendet, hvarest eu uppsikt från statens sida sedan länge
varit utöfvad, utan att man däraf försport några olägenheter af ofvan antydda
slag. Sätter man inspektionens uppgift i främsta rummet till att
blifva eu rådgifvande myndighet, synes det så mycket mindre böra finnas
någon anledning till farhågor i nämnda afseende.
Gent emot krafvet på eu central statsinspektion af fattigvården har
ock anmärkts, att en inspektion för att fylla sin uppgift måste taga
hänsyn till de för hvarje ort rådande olika lefnadsvillkor och öfriga förhållanden
samt att på grund häraf inspektörernas antal måste vara mycket
stort och en inspektion alltså komma att kräfva betydliga kostnader.
Het är visserligen riktigt, att vid fattigvården hänsyn måste tagas till lefnadsvillkor
och andra förhållanden, som växla på de olika orterna, men
det är ingalunda uteslutet, att äfven med eu central inspektion tillräcklig
hänsyn kan tagas till dessa förhållanden. Erfarenheterna af den finska
inspektionen lämna härom ett godt vittnesbörd. Het är för öfrigt just i
föreningen af blick för krafvet på enhet och för det berättigade i de lokala
synpunkterna, som en central inspektion måste blifva öfverlägsen den
lokala.
Angelägenheten
af en
viss varsam
het i kon
trollen.
Hänsyn till
lokala förhållanden.
28 — Fatt igi. år dslao stiftning m I. Afd. 2.
218
Kan inspektionen
väntas
öka fattigvårdsutgifterna
t
Den farhågan har också ofta uttalats, att genom införande af fattigvårdsinspektion
kostnaderna för fattigvården skulle komma att väsentligen
ökas. Att efter inspektionens införande kostnaderna för fattigvården
komma att ökas, åtminstone till en början, torde visserligen vara att förvänta,
beroende därpå, att en del kommuner förut försummat sin fattigvård
och alltså oafsedt inspektionen bort nedlägga större kostnader därpå.
Men det torde däremot ej utan vidare få tagas för gifvet, att inspektionen
i längden skall föra med sig någon väsentlig ökning af utgifterna för fattigvården.
En ändamålsenligt skött och omsorgsfullt planerad fattigvård bör nämligen,
om man i allt fall utgår ifrån att en underhaltig vård ej kan godkännas,
ställa sig billigare än eu mindre planmässigt ordnad. Särskild! gäller
detta i fråga om ett förståndigt ordnande af anstaltsvården med praktiskt
inrättade anstalter och utkräfvande af arbete utaf de i någon mån
arbetsföra understödstagarna. Om, hvilket man torde vara berättigad att
utgå ifrån, tillkomsten af en inspektion innebär ökad möjlighet att öfver
allt erhålla en ändamålsenlig fattigvård, synes man vara fullt berättigad
att antaga, att någon väsentlig ökning i fattigvårdsbördan icke bör bli
följden af dess införande bos oss.
inspektion
Sruuc^ dessa skal har kommittén ansett inrättande af en
föreslås, central fattigvårdsinspektion vara af förhållandena oundgängligen påkalladt
44 a. och därför föreslagit en sådan.
''organisation 1 fråSa om organisationen af denna inspektion synes det klart, att
»ch allmänna inspektionen bör anförtros åt en person, som i egenskap af fattigvårdsuppgift.
inspektör i sin hand samlar den enhetliga kontrollerande och instruerande
verksamhet med afseende på fattigvårdens praktiska handhafvande i hela
landet, som ofvan i allmänna drag antvdts. Men det är gifvet att, för
så vidt det skall blifva något värde med en dylik verksamhet, den bör i
så stor utsträckning som möjligt utöfvas på grund af och under personliga
iakttagelser och samrådanden vid besök ute i landet, Indika icke böra återkomma
allt för sällan. Det är härvid uppenbart, att i vårt vidsträckta land med
dess jämförelsevis mycket stora antal fattigvårdssamhällen det icke är möjligt
för en person att ens tillnärmelsevis kunna på ett tillfredsställande sätt
utöfva en dylik inspektions- och instruktionsverksamhet. Han måste i
sådant hänseende till sin hjälp hafva biträden.
C. S. A:s fattigvårdskommitté har i denna del, såsom ofvan är antyda
föreslagit, att landet skulle uppdelas i distrikt, i spetsen för hvilka
ställdes fattigvardsinstruktörer; härvid hav man hatt yrkesinspektionen som
förebild. Beträffande antalet af dylika instruktörer har nämnda kommitté,
under uttalande såsom ett önskemål att ett dylikt biträde borde anställas
inom hvarje län, ansett att, enär detta ej kunde genast realiseras, antalet
borde så bestämmas, att hvarje kommun inom landet kunde besökas minst
hvartannat år. Härmed öfvereusstämmer i hufvudsak den vid 19()(> ars
fattigvårdskongress fattade resolutionen i ämnet.
I Finland finnes, såsom i redogörelsen härofvan angifvits, utom fattigvårdsinspektöreu,
anställda tre instruktörer, som lyda under honom och
böra hafva sina bostäder på orter, som civilexpeditionen på förslag af
fattigvårdsiuspektören bestämmer. De hafva emellertid icke i sin instruktion
anvisats några vissa distrikt, utan skola besöka kommunerna inom
landet i dess helhet eller delar däraf, på sätt civilexpeditionen efter fattigvårdsinspektörens
förslag bestämmer. Enligt den sedermera utförda organisationen
hafva instruktörerna emellertid tillagts vissa distrikt med eu viss
stationsort.
Inom vårt land bör behofvet af biträden åt fattigvårdsiuspektören af
förut angifna skäl vara jämförelsevis stort. Emellertid torde det vara skål
att här, såsom förhållandet varit i Finland, låta organisationen utveckla
sig efter hvad erfarenheten under tillämpningen utvisar och att därför till
eu början anställa det minsta möjliga antal dylika biträden. Mindre än
tre synes dock under inga förhållanden böra komma i fråga; men kommittén
har också ansett sig böra i sitt förslag stanna vid detta antal. Genom
att icke i början gifva inspektionen eu mera utförd och vidlyftig
organisation blifver man ock i tillfälle att lättare tillgodose krafvet
på” att för inspektionen finna fullt lämpliga krafter, hvilket för dess
verkan och rätta utveckling är af synnerligen stor vikt. Benämningen
fattigvårdsinstruktörer synes med hänsyn till den hufvudsakliga läggning,
som kommittén ansett böra gifvas inspektionsverksamheten, vara
väl” funnen. Med afseende på förläggningsorter och tjänstgöringsområden
har kommittén ansett mest praktiskt att här liksom i Finland icke på förhand
bestämma några sådana, utan låta detta, sedan fattigvårdsiuspektören
blifvit tillsatt, på hans förslag afgöras af Kungl. Maj:t; fattigvårdsinspektören
blir härigenom i tillfälle att vid afgörande af denna fråga utöfva
den medverkan, som utan tvifvel är önskvärd och gagnelig. Därest det
finnes ändamålsenligt att äfven hos oss låta instruktörerna i praktiken fä
vissa tjänstgöringsområden, synes dock vara angeläget, att deras tjänsteverksamhet
ieke blir helt bunden vid dessa områden, utan att de kunna
220
i fall af behof kallas till tjänstgöring äfven utanför desamma. Uppenbart
är att, med en inspektör och tre instruktörer, det icke blir möjligt att
realisera önskemålet om kommunernas i riket besökande hvartannat år;
men en stor vinst skulle dock genom detta förslags genomförande vara
ernådd i jämförelse med nuvarande förhållanden.
Själfva formerna för inspektörens och instruktörernas arbete böra angifvas
genom för dem af Kungl. Maj:t utfärdade instruktioner. Förslag till sådana
hafva af kommittén uppgjorts och fogats vid betänkandet. I allmänhet
kan sägas, såsom förut framhållits, att både inspektören och instruktörerna
skola, jämte utöfvande af kontroll öfver huru fattigvården handhafves,
hufvudsakligen hafva eu rådgifvande och instruerande verksamhet.
För att blifva i tillfälle härtill hafva såväl inspektören som instruktörerna
att företaga resor i orterna, hvarvid de besöka fattigvårdsstyrelser och
anstalter, undersöka, om gällande föreskrifter i författningar och reglementen
behörigen iakttagas samt huru fattigvården i öfrigt utöfvas, samråda
med fattigvårdsstyrelser och ortsmyndigheter om förbättringar m. m.
De böra äfven eljest stå i verksam och ständig förbindelse med fattigvårdsmyndigheterna,
i den mån omständigheterna tillåta sådant afgifva råd och
yttranden i frågor angående kommunernas fattigvård, anstaltsväsende m. m.,
samt äfven själfkrafda vända sig till fattigvårdsmyndigheterna i hithörande
ämnen.
Fattigvårdsinspektören är chef för instruktörerna och leder deras verksamhet,
fastställer planer för deras resor samt gifver dem anvisningar för
ai’betet. För sådant ändamål är det lämpligt, att han en eller flera gånger
om året samlar dem till gemensamma öfverläggningar med sig angående
ärenden, som tillhöra deras tjänstebefattning. Instruktörerna hafva att öfver
iakttagelserna under resorna och sin verksamhet i öfrigt afgifva redogörelser
till fattigvårdsinspektören samt, om därvid något förekommit, som bör
föranleda framställning till annan myndighet eller till Kungl. Maj:t, hos
inspektören anmäla detta. Inspektören har att årligen afgifva berättelse öfver
sin verksamhet, hvilken berättelse jämväl bör innehålla en redogörelse för
tillståndet af fattigvården i riket i allmänhet. lian bör tillika liga rätt
och plikt att hos vederbörande myndigheter eller hos Kungl. Maj:t göra
de framställningar rörande fattigvården och dithörande angelägenheter, hvartill
han kan finna fog. Fn viktig del af fattigvårdsinspektörens uppgift
är för öfrigt att inom området för sin ämbetsverksamhet afgifva yttranden,
när sådana af ämbetsmyndighet påkallas.
Anordnandet af en central fattigvärdsinspektion medför ej utan vidare,
att den skyldighet att öfva tillsyn öfver tattigvarden, som honungens be- hafvande»
fallningshafvande hafva hvar för sitt län, skall försvinna. honungens b
fallaingshafvandes uppgift att öfva tillsyn (ifver förhållandena inom länet i
rn. m.
allmänhet torde tvärtom kräfva, att äfven fattigvården kvarstår under dess
i:i g.
uppsikt. Kommittén har därför fortfarande bibehållit stadgande härom.
Vid införandet af eu central fattigvårdsinspektion uppställer sig emellertid
spörsmålet om denna inspektions ställning till Konungens befallningshafvande
och i hvad mån de sistnämndas uppdrag i afseende på fattigvården
genom inspektionens inrättande tarfvar förändring. Med den ställning,
kommittén tänkt sig för inspektionen, synes mest förenligt, att inspektören
och instruktörerna icke tilläggas någon rättighet att till efterrättelse
för fattigvårdsstyrelserna eller andra gifva förelägganden eller att
meddela till iakttagande förpliktande beslut. Åt Konungens befallningshafvande
bör till följd däraf förbehållas ej blott att pröfva besvär öfver
fattigvårdsstvrelses eller kommunalstämmas beslut i ärenden rörande fattigvården,
utan äfven att handlägga och pröfva anmälningar om vägrad eller
bristfällig fattigvård eller om missförhållanden och oegentligheter i afseende
på fattigvården. Om således inspektören under sina resor eller eljest får
kännedom om dylika förhållanden, som ligga inom Konungens befallningshafvandes
befogenhet att behandla och som ej i
godo kunna fås rät
-
tade, har han att därom göra anmälan hos Konungens befallningshafvande
för vidtagande af vederbörlig åtgärd; instruktörerna böra i dylika
fall göra anmälan hos inspektören, som därpå hos vederbörande Konungens
befallningshafvande gör den framställning, som finnes påkallad. Inspektionen
bör således icke utöfva någon dömande verksamhet. Undersökningar i
enskilda mål, såsom angående en persons fattigvårdsbehof, hemortsrätt m. m.,
verkställas fortfarande såsom hittills lämpligen genom kronobetjäningen.
Det kan emellertid ifrågasättas, om det likväl ej vore lämpligt att
till fattigvårdsinspektionen förlägga den granskning och fastställelse, som
enligt lagen skall äga rum af reglementen för kommunernas fattigvård
äfvensom af reglementen för fattig vårdsanstalter, hvarom flera kommuner
förenat sig. I sammanhang därmed borde fattigvårdsinspektionen också
hafva att i förekommande fall meddela befrielse för kommun från att hafva
reglemente eller att anordna fattigvårdsanstalt. Då kommittén emellertid
ansett, att beslutanderätten äfven i dessa frågor fortfarande skall tillkomma
Konungens befallningshafvande, har det skett, emedan denna rätt ansetts
böra följa med den Konungens befallningshafvande tillagda beslutanderätten
i öfriga här ofvan näranda fattig vårdsfrågor; det skulle tilläfventyrs eljest
kunna tänkas, att sinsemellan stridiga beslut kunde komma att meddelas
af Konungens befallningshafvande och fattigvårdsinspektionen. Enahanda
behandling synes böra äga rum med afseende å dels frågor om godkännande
af anordning, afsedd att sättas i stället för distriktsindelning, och
dels granskning af planer till fattigvårdsanstalter. Innan beslut i ofvan
omförm älta ämnen af Konungens befallningshafvande meddelas, bör denna
myndighet dock, så snart anledning därtill gifves, inhämta yttrande från
fattigvårdsinspektionen, på det att den särskilda sakkunskap, som inspektionen
representerar, kan göra sig gällande.
För öfrigt är det uppenbart, att samarbete bör äga rum mellan fattigvårdsinspektionen
och Konungens befallningshafvande. Det vill ock
synas, som om den anordning, som här ofvan föreslagits och hvarigenom
Konungens befallningshafvandes intresse för fattigvårdens ordnande bibehålies,
skall vara ägnad att uppkalla ett dylikt samarbete. Särskilt
bör detta blifva af betydelse för åstadkommande af föreningar mellan
fattigvårdssamhällen om gemensamma anstalter och i öfrigt till ordnande
af anstaltsväsendet på ett tillfredsställande sätt. Inspektionen har
i afseende härpå att utreda förhållandena, klarlägga behofvet och fördelarna
af en viss åtgärd samt hjälpa till att uppgöra plan därför; till realiserandet
bör den vinna Konungens befallningshafvandes medverkan, och genom ett
dylikt samarbete bör sakens genomförande väsentligen underlättas. Äfven
i afseende på förebyggande fattigvård bör en samverkan mellan inspektionen
och Konungens befallningshafvande blifva af stor betydelse.
inspektionens flen kontrollerande och vägledande verksamhet, som inspektionen har
denfrivillign utö^va 1 förhållande till den kommunala fattigvården, synes böra utsträckas
understöds- att omfatta också den enskilda välgörenheten. Kommittén har i lagen infört
verksamheten, föreskrift att fångvårdsstyrelse bör låta sig angeläget vara att uppehålla samarbete
med den frivilliga understödsverksamketen inom samhället. Det är
klart, att denna understödsverksamhet icke kan underkastas kontroll på
samma sätt eller i samma omfattning som fattigvården utan måste lämnas
frihet att verka för sina syften. Men just samarbetet med den offentliga
fattigvården krafvel-, att det frivilliga arbetet icke går i sådan riktning,
att den offentliga verksamheten motverkas. För sådant ändamål bör inspektionen
följa det frivilliga välgörenhetsarbetet och söka länka detta i rätta
banor äfvensom söka framkalla det samarbete med den offentliga fattigvården,
som lagen uppställt såsom ett önskemål. Man har påyrkat, att inspektio
-
milis uppdrag i donna dol borde gå än längre oob att inspektionen skulle
berättigas att taga dol af och granska välgörenhetsföreningars stadgar, protokoll,
revisionsberättelser och räkenskaper samt göra anmälan bos vederbörande
myndighet för rättelse af befunna oegentligheter, med ett ord eu fullständig
tillsynsverksamhet rörande föreningar och milda stiftelser på förevarande
område. I fråga om eu dylik tillsyn har riksdagen i skrifvelse
till Kung], Maj:t den 8 mars 1913, med hänvisning till tidigare framställningar
och lagstiftningsförslag i ämnet, anhållit, att Kung! Maj:t täcktes
taga under förnyad ompröfning frågan om anordnande af kontroll från
statens sida öfver vården och förvaltningen af donerade medel och stiftelser
samt för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser i ämnet.
I viss mån kommer eu dylik lagstiftning att beröra äfven sådana välgörenhetsföretag,
som verka på fattigvårdens område, nämligen för så vidt
de äro att hänföra till stiftelser eller donationer Af beskaffenheten af de
bestämmelser, som sålunda komma att gifvas, torde väsentligen bero, hvilka
ytterligare kontrollåtgärder blifva af behofvet påkallade. Ett ytterligare
skäl att icke i det föreliggande sammanhanget meddela föreskrifter om eu
mera utförd kontroll öfver den frivilliga välgörenheten finner kommittén i
den omständigheten, att inspektionen särskildt under den första tiden af
sin tillvaro torde blifva så öfverhopad af göromål, att uppgifter vid sidan
af den egentliga knappast torde medhinnas. Kontrollen öfver den enskilda
välgörenheten torde alltså för närvarande ej böra utsträckas längre, än hvad
som betingas af dess samarbete med den offentliga fattigvården. Äfven på
detta område bör man framgå med varsamhet och så mycket som möjligt
låta erfarenheten blifva vägledande.
Beträffande slutligen frågan om den föreslagna inspektionens inord- inspektionens
nande i den centrala förvaltningen, har vid 1906 års fattigvårdskongressin°entlapör *
föreslagits, att inspektionen skulle centraliseras i ett särskildt ämbetsverk eller vattningen.
å en byrå i ett departement med en fattigvårdsinspektör som högste chef.
Detta är också hufvudsakligen öfverensstämmande med hvad som föreslagits
af C. S. A:s fattigvårdskommitté.
Den utaf Kungi. Maj:t förordnade kommitté, som hade att afgifva
förslag angående förändrad indelning och organisation af statsdepartementen
m. in., den s. k. departementalkommittén, har uti sitt den 18 november
1911 afgifna betänkande angående, bland annat, inrättande af en departementsafdelning
för sociala ärenden äfven behandlat denna fråga. Under
starkt framhållande af bristen inom centralförvaltningen på några
224
särskilda organ eller arbetskrafter för fattigvården samt det dåra!'' förorsakade
utebli!vandet af nödigt initiativ för ett fortgående utvecklings- och
reformarbete från statsförvaltningens sida, har departeruentalkommittén uttalat,
att ett nytt förslag rörande fattigvårdens ordnande gifvetvis
torde komma att äfven omfatta rätt för staten att genom inspektionseller
instruktionsverksamhet leda och öfvervaka fattigvårdens behöriga
handhafvande och utveckling. »I alla händelser», säges det vidare härom,
»torde administrationens uppgifter komma att ej obetydligt vidgas,
hvarjämte lagstiftningens allmänna läggning kommer att präglas ej blott
af ekonomiska utan äfven och framförallt af sociala synpunkter». J)epartementalkommittén,
som tillika erinrade om omfattningen af de fattigvårdsärenden,
hvilka för närvarande hörde till Kungl. Maj.ds pröfning, utgörande,
jämte en del smärre ärenden af skiftande beskaffenhet, förnämligast
frågor om ersättning af statsmedel för understöd åt utländiugar
och vissa andra kategorier af medellösa samt hemsändning af medellösa
utländingar och mottagande från utrikes ort af medellösa svenskar, föreslog,
att ärenden angående allmänna fattigvården skulle öfverföras till den
sociala förvaltningen. Inom den för handhafvande af denna förvaltning
föreslagna departementsafdelningen (socialstyrelsen), skulle enligt förslaget
fattigvårdsärendena läggas till första byrån eller byrån »för arbetarfrågor,
arbetarskydd och allmänna (öfriga) sociala frågor», flit fördes ock några
fattigvården närstående ärenden såsom frågor angående vanartade och i sedligt
afseende försummade barn samt angående fosterbarnsvården in. fi.
A! frågor rörande fattigvården har spörsmålet om fattigvårdsstatistiken
varit föremål för en särskild behandling. I det af statistiska kommittén
den 7 september 1910 afgifna betänkandet rörande Sveriges officiella
statistik och dess allmänna organisation uttalades, att denna statistik
i flera afseenden vore i behof af utveckling och förbättring; särskildt betonades
saknaden af uppgift om understödstagares ålder och om de särskilda
orsaker, som föranledt behofvet af fattigunderstöd. Med hänsyn därtill att
frågan om en ny fattigvårdslagstiftning stode på dagordningen, ansåg statistiska
kommittén ej lämpligt att föreslå mera genomgripande förändringar
i denna statistik, utan hemställde blott om dess skiljande från statistiken
rörande kommunernas finanser. Departementalkommittén, som instämde i
sistberörda uttalande, ansåg, att fattigvårdsstatistiken lämpligen borde öfverflyttas
till den öfriga socialstatistiken och således hänföras till den sociala
förvaltningsgruppen. »Behofvet», säger den, »för fattigvårdsadministrationen
22;>
att äga omedelbar tillgång till ifrågavarande statistik och dess primäruppgifter
8}rnes obestridligt och torde bäst främjas genom detta förslag.»
Vid den organisation af socialstyrelsen, som framlades för 1912 års
riksdag och af densamma i hufvudsak godkändes, medtogos emellertid icke
fattigvårdsärendena lika litet som ärendena angående barnavården, utan dessa
frågor höra fortfarande till de departement, dit do förut varit förlagda.
Beträffande anledningen härtill, hvad fattigvårdsärendena vidkommer, inhämtas
af civilministerns vid den Kung!, propositionen i ämnet fogade yttrande
till statsrådsprotokollet, att det visserligen ansetts, att fattigvårdsärendena,
däri inbegripet fattig vårdsstatistiken, hörde till sociala ärenden och borde
öfverflyttas till socialstyrelsen, men att det icke funnits angeläget att så
skedde just i sammanhang med socialstyrelsens inrättande medelst öfverförande
till denna af de fattig vårdsärenden, som nu behandlades hos Kungl.
Maj:t. När eu dylik öfverföring skulle äga rum, borde därför framdeles
af Kungl. Maj: t bestämmas, »efter det lämplig öfvergångstid vunnits».
Vid sådant förhållande borde ock Kungl. Maj:t framdeles bestämma, när
fattigvårdsstatistiken skulle öfverföras till socialstyrelsen från statistiska
centralbyrån.
Om fattigvårdsärendena hittills ej representerat någon större arbetsmängd
inom den högsta förvaltningen och således ej kunnat kräfva något
större utrymme för sin behandling, är det dock uppenbart, att dessa ärenden
mer och mer måste påkalla denna förvaltnings uppmärksamhet. Särskilt
gäller detta efter tillkomsten af en statsinspektion, hvilken måste
hafva sig eu plats anvisad i central förvaltningen. Naturligen bör man då
söka att på ett ställe i förvaltningen med inspektionsmyndigheten sammanföra
de fattigvårdsärenden, som förut behandlats i jordbruksdepartementet,
samt fattigvårdsstatistiken äfvensom de ärenden i öfrigt, hvilka ligga denna
grupp nära. Frågan härom sammanhänger på det närmaste med de anordningar
inom centralförvaltningen, som komma att befinnas nödiga i och med
en ny lagstiftning rörande barnavården. Enligt kommitténs uppfattning
bilda nämligen fattigvårds- och barnavårdsärendena eu grupp för sig bland
de sociala ärendena, och de böra därför äfven i centralförvaltningen sammanföras,
något som också synes hafva varit departementalkommitterades
mening. Kommittén återkommer till denna fråga i det betänkande och
förslag i fråga om lagstiftningen angående barnavården, som kommittén
har att afgifva.
Kedan nu må emellertid i fråga om fattig va rdsärendenas förläggning
inom centralförvaltningen erinras, att det synes vara naturligast, att de
09 — Fattigcardilajfit/ftningcn. I. Afd. ?.
226
vid frågans slutgiltiga ordnande flyttas från jordbruksdepartementet, med
hvars uppgifter i öfrigt dessa ärenden icke hafva något gemensamt, till
civildepartementet, dit en del närstående frågor äro förlagda. Huruvida
ofvannämnda grupp af ärenden sedermera bör, till den del ärendena
icke i hvarje fall måste höra till departementets egen behandling, hänföras
till den under civildepartementet sorterande socialstyrelsen eller
förläggas till en särskild byrå under samma departement, därom kunna
olika meningar råda. Något egentligt samband kan knappast sägas förefinnas
mellan nämnda ärenden samt de frågor angående arbetsmarknaden,
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, arbetarskydd, sjukkasseväsen
samt statistiska undersökningar, som äro hufvuduppgifterna för
de nuvarande byråerna i socialstyrelsen. Tvifvelsutan stå de närmare vissa
andra till civildepartementet hörande frågor såsom kommunalärendena, sjukvården
och pensionsärendena. På sakens nuvarande ståndpunkt anser sig
kommittén dock ej kunna göra något bestämdt uttalande i fråga om fattigvårdsärendenas
slutliga förläggande.
Om än fattigvårdsärendenas inordnande i centralförvaltningen enligt
kommitténs mening bör sammanbindas med frågan om barnavårdsärendenas
förläggning därstädes, synes i allt fall fattigvårdsinspektionens
inrättande icke behöfva anstå i afbidan på lösningen af berörda fråga,
därest det skulle komma att något dröja därmed. Hufvudsyftet med fattigvårdsinspektionen
är att få en enhetligt ledd inspekterande och instruerande
tillsynsmyndighet öfver fattigvården. Det bör icke möta hinder
att, för uppnående af detta angelägna mål, redan nu — oafsedt huru med
fattigvårdsärendenas behandling hos Kungl. Maj:t framdeles kommer att
ordnas — införa en sådan inspektion, som ofvan föreslagits, hvilken i sådant
fall bör tills vidare höra under det departement, dit fattigvårdsärendena
i allmänhet höra.
Då en dylik fattigvård sinspektions hufvudsakliga uppgift måste blifva
utförandet af den rådgifvande och öfvervakande verksamhet, som lägges i
dess hand, lärer man ej kunna tänka sig, att inspektören, som skall vara
chef för instruktörerna och öfvervaka deras verksamhet samt därjämte
äfven själf utöfva inspektion, skall medhinna någon annan byråverksamhet
än den, som är oundgängligen förbunden med själfva inspektionsgöromålen.
Kommittén har därför ej heller åt inspektören afsett någon ställning som
föredragande i fattigvårdsärenden inom det departement, under livilket han
kommer att höra. De ärenden af detta slag, Indika för närvarande höra
till jordbruksdepartementets handläggning, äro ej heller i allmänhet af den
beskaffenhet, att inspektören genom sin inspekterande verksamhet kan antagas
erhålla tillfälle att närmare befatta sig med desamma, hvadan de
också utan olägenhet kunna lämnas åt annan person. Huruvida vid en
framdeles skeende fullständigare organisation af centralförvaltningen på
detta och tillhörande områden eu omläggning af inspektionens ställning i
ofvannämnda afseende bör vidtagas, kommer naturligen att bero på de erfarenheter
af inspektionens arbete, som under tiden gjorts. På hvilket sätt
man än inordnar fattigvårdsinspektören i det departement, under hvilket
han skall höra, ligger det i sakens natur, att han bör där stå till förfogande
med den sakkunskap, han är i tillfälle att förvärfva under sin
inspekterande verksamhet, genom yttrandens afgifvande och upplysningars
meddelande, när sådant af honom påkallas, i fattigvårdsfrågor, som höra
till Kungl. Maj:ts bedömande. A sin sida bör han äga att, där så är
behöfligt, inhämta dylika yttranden från instruktörerna. Häråt har ock
gifvits uttryck i de för inspektören och instruktörerna uppgjorda instruktionsförslagen.
Hvad slutligen angår de löneförmåner, som böra tänkas tillkomma
fattigvårdsinspektören, har kommittén, med hänsyn så väl till omfattningen
och betydelsen af de uppgifter, hvilka skulle tillkomma denne tjänsteman,
som angelägenheten af att till denna befattning få eu fullt kvalificerad person,
ansett honom böra i löneförmåner likställas med en byråchef i Kungl.
Maj:ts kansli. Fattigvårdsinstruktörerna torde lämpligen kunna i aflöningshänseende
likställas med folkskoleinspektörerna. Så väl inspektören som
instruktörerna böra uppenbarligen dessutom åtnjuta ersättning för sina resor
i tjänsten.
228
Inledning.
7 kap.
Om hemortsrätten.
Så länge staten icke själf kan åtaga sig bestyret med fattigvården
utan öfverlämnar åt mindre enheter, hos oss kommunerna, att i hufvudsak
ombesörja och bekosta fattigvården, måste fattigvårdslagstiftningen också
innehålla bestämmelser rörande fördelningen mellan dessa mindre enheter
af de uppgifter beträffande fattigvården, som åligga dem. Dylika bestämmelser
äro af nöden både för att tillförsäkra den behöfvande den hjälp,
som enligt lagstiftningen bör lämnas honom, och för en riktig och lämplig
fördelning mellan kommunerna af de bördor, Indika lagstiftningen pålägger
dem så väl i fråga om själfva arbetet med fattigvårdens handhafvande som
rörande utgifterna därför. Hvad den behöfvandes intresse att erhålla erforderlig
hjälp angår, har i hufvudsak sörjts därför genom fastslående af
den grundsatsen, att det fattigvårdssamhälle, där den nödställde befinner
sig, skall afhjälpa det föreliggande behofvet utan hänsyn till om han kan
anses tillhöra detta samhälle eller ej. Yistandet i en kommun är emellertid
ofta mera tillfälligt, och man har därför hittills ej ansett hvarje sådant böra
grundlägga skyldighet för kommunen i fråga att i alla fall bära kostnaden
för och i framtiden fortsätta med försörjningen, utan sökt reglera hithörande
förhållanden genom att föreskrifva, att den kommun, till hvilken
den nödställde stått i ett visst närmare förhållande, i allmänhet har att
bekosta honom lämnad fattigvård och, om så kräfves, öfvertaga hans försörjning.
Denna senare kommun har man kallat hans försörjningskommun
eller hemortskommun.
Spörsmålet om hemortsrätten har städse ansetts vara ett af de mest
svårlösta inom fattigvårdslagstiftningen. Granskar man de stadganden i
detta ämne, som från tid till annan gällt hos oss, finner man, att dessa
undergått flera förändringar. Äfven den utländska lagstiftningen i ämnet
företer synnerligen skiftande anordningar. Innan kommittén öfvergår till
frågan om det .sätt, hvarpå hemortsrätten bör ordnas hos oss, torde det
därför vara lämpligt att lämna en kortfattad redogörelse dels för den historiska
utvecklingen af hemortsrättsspörsmålet i vårt (''get land, dels för lagstiftningen
i frågan uti vissa främmande länder.
Bestämmelser om hemortsrätt återfinnas i vår lagstiftning först sedan ^tv®fkj11ie"n"1
fattigvården blifvit eu kommunal angelägenhet. Med kommunernas skyldig- ort''triiUsla?-  het att ombesörja och bekosta fattigvården följde helt naturligt eu deras stillning®» i
sträfvan att söka begränsa sin skyldighet gentemot andra kommuner.
Till en början funnos icke några närmare bestämmelser om hvilken
kommun, som hade att fullgöra försörjningsskyldigheten. Behofvet däraf
torde icke heller hafva varit så starkt på eu tid, då in- och utflyttningar
kommunerna emellan icke förekomino i tillnärmelsevis samma grad
som i senare tid och då alltså den kommun, där en person vistades, när
han kom i behof af fattigvård, oftast var hans egentliga hemort. Man
kunde därför också i hospitalsordningarna af den 11 april 1763 och den
11 december 1766, genom hvilka förordningar kommunernas skyldighet i
afseende på handhafvande af fattigvården uttryckligen fastslogs, nöja sig
med ett så allmänt stadgande som att hvar socken eller stad skulle vara
förpliktad att draga försorg om sina fattiga. Detta stadgande visade sig
dock snart vara i behof af förtydligande bestämmelser. Början gjordes med
Kungl. brefvet till landshöfdingarna den 15 juni 1773, enligt hvithet det
förklarades vara »en otvungen följd» af hvarje församlings ovillkorliga
skyldighet att ombesörja sina fattigas underhåll, att, om någon lös person
blef till sin hemort försänd, den stad eller socken, där denne hade sitt
hemvist, borde bestå »hvad som på dess hemförsändande användas måste».
Med befolkningens växande rörlighet började tvister uppstå mellan ^ungl. kun
^
aörehen cLctx
de olika kommunerna i fråga om hvilka vore att anse såsom eu viss 5 december
sockens fattiga. För att råda bot härpå utfärdades Kungl. kungörelsen 1788-  den 5 december 1788, hvilken föreskref, att den socken, där »fattighjonet
antingen haft eget hemman eller såsom inhyses- eller tjänstehjon
senast varit i skatt antecknad», borde vidkännas dess vård. Såsom följd af
denna skyldighet stadgades å andra sidan befogenhet för eu kommun att på
sockenstämma afgöra, om ett »inhyseshjon» skulle få nedsätta sig inom kommunen
eller »något gammalt och mindre arbetsfört tjänstehjon antagas.»
Tvisterna upphörde dock ej härmed, utan den nya författningen gaf
snarare anledning till ytterligare sådana. Kommunernas rätt att hindra per
-
230
1809—1810
söners inflyttning ledde till trakasserier och missnöje. Svårigheten att få inflyttningstillstånd
medförde bland annat, att många personer bosatte sig i en
kommun utan att hafva erhållit sådant tillstånd. Därigenom inträffade ofta,
att en person, som under åratal vistats och arbetat i eu kommun utan att
la»ligen tillhöra densamma, efter att hafva utnött sin arbetskraft hemförpassades
till eu annan kommun för att där på grund af sista skattskrifningen
vårdas och underhållas.
år-s riksdag Missnöjet med gällande bestämmelser angående fattigvården tog vid
1809 års riksdag sitt uttryck i en hemställan hos Kungl. Maj:t, att eu
kommitté måtte utses att ofördröjligen ingå i undersökning om alla särskilda
fattiginrättningar i riket samt afgifva en ordentlig plan till desamma
för att tjäna till rättelse för de författningar, som sedermera kunde för
hvarje särskilt ställe eller i allmänhet finnas lämpliga. I särskilda skrivelser
föreslogo rikets ständer vidare sådana ändringar i 1788 års kungörelse,
att den församling, som längst njutit ett fattighjons tjänst under dess
arbetsföra tid, borde vid detsammas infallande vanföra tillstånd draga försorg
om dess underhåll framför den, dit det senast inflyttat, samt att, när
ett tjänstehjon under sin arbetsföra tid tjänat fyra till fem år uti eu och
samma socken, det under sitt vanföra tillstånd borde där njuta underhåll,
men, om det sålunda tjänat i flera församlingar, underhållsskyldigheten
borde stanna på den, där det tjänat längst ifrån sitt 25 till sitt 45 år. I
1810 års fattigvdrdskommitté.
I enlighet med rikets ständers begäran tillsattes af Kungl. Maj:t
den 14 juni 1810 en kommitté för att utarbeta den önskade planen
öfver fattigvårdsiurättningarna i riket. I sitt den 4 juni 1821 afgifna
betänkande föreslog kommittén, att hvar och en behöfvande skulle åtnjuta
fattigvård i den församling eller socken, »till hvilken han hörer, då hans
behof af sådan vård sig yppar», och skulle han anses tillhöra den församling,
där han vid sist förrättad mantalsskrifning var eller, i brist däraf,
bort enligt bevillningsförordningen vara mantalsskrifven. Minderårigt äkta
barn skulle tillhöra samma församling som föräldrarna och oäkta barn den
församling, till hvilken modern hörde vid barnets födelse. Bestämmelserna
i 1788 års kungörelse angående rätten att vägra inflyttning voro med
några ändringar och tillägg återupptagna i förslaget. En person, som utan
tillstånd inflyttat, kunde enligt förslaget åläggas återflytta, därest talan därom
inom viss tid anhängiggjordes hos Konungens befallningshafvande.
Förslaget, som af Kungl. Maj:t öfverlämnades till 1823 års riksdag,
vid riksdagen utsatt för eu genomgående
klöf dock
ej till någon författning i ämnet
kr
i ti k
föranledde
Rikets
ständers
Vid flera följande riksdagar väcktes förslag om ändringar i hemortsrättsbestäm
melserna, bl. a. vid 1835 års riksdag. De då framställda ändrings-skrifvelse den
förslagen resulterade i eu skrifvelse till Ivungl. Maj:t, dagtecknad den 11 11 mai 18Hr’-  maj 1835, hvari begärdes utfärdande af en allmän författning af innehåll:
l:o) att, då fråga församlingar emellan uppstode angående skyldigheten
att underhålla från den ena till den andra församlingen inflyttande personer,
den fattige skulle, ehvad han haft eget hemman eller icke, alltid
anses tillhöra den församling, där lian sist varit mantals- och skattskrifven;
2:o) att tjänstehjon med minderåriga barn, antingen dessa tjänstehjon
vore i husbondens bröd eller af honom njöte underhåll såsom statfolk, statdrängar
eller stattorpare, ej finge i församlingen inflytta, innan församlingen
blifvit å allmän sockenstämma hörd öfver deras inflyttning, därvid det
skulle vara församlingens rättighet att denna inflyttning vägra, såvida ej
den, som ville intaga dem, ställde full säkerhet för den kostnad socknens
fattigvård kunde få vidkännas för framtida underhållet af dessa tjänstehjon
och deras barn, intill dess barnen fyllt femton år; samt
3:o) att, då församling vägrat sådana personer, öfver hvilkas inflyttning
församlingen ägde yttra sig, att i socknen inflytta, vederbörande
skulle vid mantalsskrifningen ställa sig till efterrättelse församlingens sålunda
fattade beslut. I
I anledning häraf tillsattes en ny kommitté med uppdrag att utarbeta 1839 års kornett
förslag till allmän stadga rörande fattigvården. I sitt den 8 juni 1839 mikände*
afgifna betänkande angående fattigvården i riket utom Stockholms stad
föreslog kommittén bibehållande af bestämmelsen, att den fattige tillhörde
det samhälle, där han var eller senast varit i skatt antecknad, d. v. s.
mantalsskrifven. Församlingarnas rätt att vägra inflyttning utformades till
förbud mot skattskrifning å inflyttningsorten utan medgifvande af fattigvårdsstyrelsen
samt utfördes närmare med angifvande af de kategorier af
medborgare, hvilka den omfattade; därjämte föreslogs skyldighet för fattigvårdsstyrelsen
att med afseende å person, som utan att vara mantalsskrifven
uppehöll sig inom samhället, inom viss tid och vid äfventyr att
han eljest komme att tillhöra vistelsesamhället göra anmälan om att den ej
ville behålla honom antingen hos det samhälle, hvarifrån han kommit, eller
hos Konungens befallningshafvande i länet. Härjämte uttalades grundsatsen,
att ingen, i och för äfventyret af framtida fattigvårdstunga, iinge inskränkas
i rättigheten att välja vistelseort.
Förslaget framlades vid riksdagen 1840—41 för rikets ständer, Indika
i ski it velse af den 12 juni 1841 anmälde sitt beslut, som i fråga om
hemortsrätten icke gjorde någon hufvudsaklig förändring i förslagets bestämmelser.
förordningen ''Emellertid dröjde det med utfärdandet af den begärda fattigvårdsför
den
25 maj ordningen, och när densamma slutligen den 25 maj 1847 utkom, visade
det sig, att Kungl. Maj:t i flera viktiga punkter afvikit från riksdagens
i ämnet fattade beslut.
Hvad förordningen i första hand ville vinna var upphörandet af det
hinder i den enskildes flyttningsrätt, som på grund af bestämmelsen i 1788
års kungörelse varit gällande. Någon rätt för församlingarna att vägra
vare sig inflyttning eller mantalsskrifning var sålunda icke medgifven. I
dess ställe sökte förordningen bereda eu annan garanti mot ett öfverflyttande
åt fattigvårdsbördan från eu kommun till eu annan. Det stadgades nämligen,
att i fråga om fattigförsörjning en hvar skulle anses tillhöra det
fattig vårdssamhälle, »där han efter fyllda 15 år sist under tre på hvarandra
täljande år stadigt vistats utan att hafva åtnjutit fattigunderstöd,
som åt annat fattigvårdssamliälle eller kronan ersättes». Vidare föreskrefs,
att efter fyllda 55 år eu hvar skulle för sin öfriga lifstid vara
bibehållen vid den försörjningsort, han då tillhörde. Den, hvilkens försörjningsort
ej kunde på detta sätt bestämmas, tillhörde i första rummet
det samhälle, hvarest vid hans födelse modern ägde hemortsrätt, men
om detta ej kunde utrönas, den ort, där han blifvit född, eller, om
utredning ej heller härom kunde vinnas, där han blifvit döpt. Förordningen
lämnade jämväl närmare bestämmelser till förtydligande af innebörden
af krafvel på »stadig» vistelse för förvärf af hemortsrätt. För fattigvård,
som meddelats någon, som enligt ofvan angifna grunder ägde hemortsrätt
i eu annan kommun, ägde vistelsekommunen rätt till ersättning
af hemortskommunen.
Förordningens bestämmelser om hemortsrätt blefvo snart föremål för
anmärkningar. Svårigheter yppades att erhålla kännedom om, hvar en
person, som ofta bytt om vistelseort, förut vistats och huru länge han
uppehållit sig å hvarje ort. Personer, som efter fyllda 15 år icke tre år
å rad stadigt vistats å en och samma ort utan att erhålla understöd, tillfälle
mången gång ett samhälle, där de efter nämnda tid aldrig vistats.
Redan vid de närmast etter förordningens utfärdande följande riks- MMtgvård»-
.....
.
,,jöroramngen
dagarna framställdes begäran om revision åt densamma. 1 skrivelser åt den in juli
den 18 september 1848 och den 28 augusti 1851 begärde också riksdagen 185!t
eu
revision af fattig vårdsförordningen. Därvid återupptogs äfven yrkandet
på bestämmelser i syfte att ett samhälle skulle kunna förhindra inflyttning
af personer, som ej kunde visa sig äga utväg till bärgning.
Med anledning af dessa skrivelser utfärdade Kungl. Maj:t den 14
juli 1853 ny förordning angående fattigvården i riket. Trots riksdagens
därom uttalade önskan innehöll förordningen icke något stadgande om rätt
för fättigvårdssamhällena att hindra inflyttning. I fråga om hemortsrätten
förordnades, att eu hvar skulle i fråga om fattigförsörjning tillhöra det
fattigvårdssamliälle, hvarest han vid inträffande fattigvårds behof författningsenligt
var eller bort vara mantalsskriven. Till skydd för fattigvårdssamliällena
mot ett allt för lätt hemortsrättsförvärf stadgades, att om behof
af fattigförsörjning för någon uppstod inom de första 6 månaderna efter det
mantalsskrifning försiggått i det samhälle, till hvilket personen inflyttat,
eller om mantalsskrifningen skett med afseende å tilltänkt inflyttning,
som ej blifvit verkställd, eller om personen under året före inflyttningen,
eller under loppet af de första 6 månaderna efter densamma, af annat
fattigvårdssamliälle åtnjutit understöd för sig, hustru eller hemmavarande
minderåriga barn, ifrågavarande försörjning skulle åligga det samhälle, i
hvilket personen näst förut varit eller bort vara mantalsskriven. Därjämte
skulle i vissa fall fattigvårdssamliälle äga rätt att inom 3 år efter
en persons inflyttning efter ansökan hos Konungens befallningshafvande vinna
befrielse från skyldigheten att vidkännas kostnad för fattigvård. Konungens
befallningshafvande skulle för sådant fall efter sig företeende omständigheter
och med fästadt afseende på den längre eller kortare tid, som den
nödställde personen inom det ena eller det andra samhället haft sin vistelseort,
pröfva, hvilket samhälle försörjningsskyldigheten skäligen skulle åläggas,
eller om och i så fall i hvilket förhållande de särskilda samhällena
borde gemensamt bidraga till fattighjonets underhåll.
Missnöjet med bestämmelserna angående hemortsrätten fortfor emeller~
tid ocli tog sig ett förnyadt uttryck vid 1869 års riksdag. Där fram-13 maj 1869.
ställda förslag, hvilka berörde äfven andra principfrågor inom fattigvårdslagstiftningen,
föranledde en riksdagsskrivelse af den 13 maj 1869, i
hvilken begärdes eu fullständig omarbetning af 1853 års förordning.
De riktlinjer, livilka enligt riksdagens åsikt borde ligga till grund
30 — Fattigrårdslaqstijtningcn. I Afd. 2.
för en omarbetning åt bestämmelserna om hemortsrätt, voro följande.
Hemortsrätt vore antingen medfödd eller förvärfvad. Medfödd hemortsrätt
skulle en hvar äga inom det fattigvårdssamhälle, där vid hans födelse
modern ägde hemortsrätt. Förvärfvad hemortsrätt ägde en person inom
det fattigvårdssamhälle, där han efter fyllda 15 år vid två på hvarandra
följande mantalsskrifningar senast varit eller bort vara skattskrifven. Hustru
skulle, så länge mannen lefde och äktenskapet dem emellan icke var upplöst,
hafva hans hemortsrätt, hvilken hon efter mannens död eller äktenskapets
upplösning bibehöll, intill dess hon själf förvärfvat sig ny sådan
rätt. Äkta barn, yngre än 15 år, skulle, så länge fadern lefde, äga
hans, eller, om han var död, men modern lefde, hennes hemortsrätt. Voro
bägge föräldrarna döda, skulle barnet hafva den sist aflidnas hemortsrätt.
Oäkta barn skulle hafva moderns hemortsrätt. Den, som ej förvärfvat
hemortsrätt, skulle tillhöra det fattigvårdssamhälle, där han ägde medfödd
sådan rätt. För den, hvilkens hemortsrätt ej kunnat enligt stadgade grunder
bestämmas, skulle staten bekosta nödigt understöd, intill dess något samhälle
kunde därtill förpliktas. Efter fyllda 60 år skulle en hvar för sin
öfriga lifstid vara bibehållen vid den hemortsrätt, han då ägde. I
1870 års kommittébetänkande.
I anledning af 1869 års riksdagsskrivelse uppgjordes förslag till ny
fattigvårdsförordning, hvilket efter omarbetning slutligen ledde till den nu
gällande förordningen af den 9 juni 1871. I det kommittébetänkande af
den 5 december 1870, som närmast ligger till grund för denna förordning,
uttalades, att det skydd mot alltför lätt vunnen hemortsrätt, som riksdagen
afsett att vinna genom ett stadgande om två på hvarandra följande mantalsskrifningar,
innan hemortsrätt kunde inom ett fattigvårdssamhälle förvärfvas,
i tillämpningen skulle visa sig icke motsvara förväntningarna; »men
samma, om ej vida större skydd i berörda hänseende», yttrar kommittén,
»vinnes i alla händelser därigenom, att den tid, efter hvars förlopp en
inflyttad person kan komma att betunga samhället med fattigvård, utgörande
för närvarande sex månader, efter det personen till följd af skedd
inflyttning blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, förlänges till ett år;
och då man utan att afvika från nu gällande allmänna grunder i fråga
om hemortsrätt eller föranleda de betänkliga olägenheter, som riksdagens
ifrågavarande ändringsförslag otvifvelaktigt skulle medföra, kan både lättare
och med större fördel genom en sådan tidsförlängning afhjälpa det missförhållande,
som enligt riksdagens underdåniga skrifvelse gifvit anledning
255
till dess berörda förslag, bär denna utväg ansetts böra företrädesvis
väljas.»
Ivominitterade föreslogo såsom allmän regel för bestämmande af hemortsrätt,
»att eu hvar i fattigvårdshänseende skall tillhöra det fattigvårdssamhälle,
hvarest han, innan han fyller sextio år, senast blifvit eller bort
blifva mantalsskrifven», men fogade vid denna regel icke allenast de i
1853 års förordning förekommande undantagsbestämmelser »utan äfven det
ovillkorliga, af process oberoende undantaget, att eu i (dt samhälle inflyttad
person icke genom att till följd af inflyttningen hafva blifvit eller bort
blifva i samhället mantalsskrifven därstädes förvärfvar hemortsrätt, utan
bibehälles vid den hemortsrätt, han näst därförut ägde, såvida han själ!''
eller lians minderåriga barn, d. v. s. det som är yngre än 15 år, eller
hans hustru antingen i det samhälle, till hvilket ifrågavarande inflyttning
skett, kommit i behof af obligatorisk fattigvård, innan ett år förflutit,
sedan han till följd af inflyttningen blifvit eller bort blifva därstädes mantalsskrifven,
eller ock af annat samhälle'' under loppet af ett år näst därförut
eller näst därefter åtnjutit fattigvård, äfven om den icke varit obligatorisk».
Vidare föreslogs, att »om en till ett samhälle inflyttad person
eller hans minderåriga barn eller hans hustru efter förloppet af ett år men
inom tre år, sedan han till följd af inflyttningen blifvit eller bort blifva
inom samhället mantalsskrifven, kommit i behof af obligatorisk fattigvård,
som ej varit blott tillfällig, samt de förhållanden, som i väsentlig mån föranledt
samma behof, redan vid inflyttningen förefunnits, samhället må kunna,
ehuru personen redan efter första årets förlopp förvärfvat hemortsrätt inom
samhället, efter pröfning af Konungens befallningshafvande antingen i allo
eller till någon del vinna befrielse från skyldighet att vidkännas personens
fattigvård, som i sådant fall kommer att af vederbörande samhälle, hvarest
han förut ägde hemortsrätt, bekostas». Kommitterade föreslogo slutligen
till lindring i de särskilda samhällenas fattigvårdstunga en utvidgning af
statens åliggande att ersätta fattigvård, som lämnades vissa personer.
Detta förslag till reglerande af hemortsrätten, jämte öfriga af kommitterade
gjorda ändringsförslag, framlades af Kungl. Maj:t för 1871 års riksdag,
hvarvid emellertid bestämmelserna om hemortsrätt icke voro fullt öfverensstämmande
med förslaget. Enligt den Kungl. propositionen fordrades för
förvärf af hemortsrätt två på hvarandra följande mantalsskrifningar, hvarjämte
föreskrefs, att personen i fråga icke före utgången af det första af de år, för
hvilka han blifvit mantalsskrifven, skulle för sig, hustru eller minderårigt
1871 års
riksdag.
23(j
barn hat\u åtnjutit- obligatorisk fattigvård ;if det samhälle, dit han inflyttat,
äfvensom att lian icke för sig, hustru eller minderårigt barn under det år,
hvarom nyss är sagdt, eller under det nästföregående året af annat fattigvårdssamhälle
skulle hafva undfått fattigvård, vare sig obligatorisk eller frivillig.
Ivommitterades förslag om rätt för ett fattigvårdssamhälle att hos Konungens
befallningshafvande inom vass tid efter eu persons inflyttning göra
framställning om befrielse från skyldighet att vidkännas personens fattigvård
blef icke af Kung], Maj.t upptaget, då ett dylikt stadgande med
hänsyn till de nyssnämnda ändringarna icke ansågs behöflig! och dessutom
antogs skola föranleda talrika tvister, för hvilkas bedömande allmänt giltiga
grunder i de flesta fall komme att saknits.
Riksdagen, som ej heller upptog det af kommittén i sistnämnda hänseende
gjorda förslag, yttrade beträffande hemortsrättsfrågan i öfrigt, att ehuru
riksdagen funnit, att det äfven med antagande af det af kommittén framställda
förslaget kunde inträffa, att ett fattigvårdssamhälle belastades med fattigvård
åt eu person, som (icke vistats sä lång tid inom samhället, att hans
fattigvård skäligen kunde anses böra af detta bekostas, riksdagen likväl,
utgående från den grundsats, att eu hvar enligt regel borde i afseende å
fattigvård höra till den kommun, dit han i allmänhet i borgerligt hänseende
hörde, och hufvudsakligen med hänsyn till svårigheten att kunna
åstadkomma den för bestämmande af eu persons hemortsrätt nödiga utredning,
hvarest han senast för två på hvarandra följande år författningsenligt
bort vara mantalsskrifven, ansett öfvervägande skid tala för kommitténs
förslag.
Fattigvånh
J
är or ilning en
.
o
,
~
.»
---------- o----------
den 9 juni ordning angående fattigvården, hvars bestämmelser om hemortsrätt till alla
Ilig i £doIar öfverensstämma med riksdagens i ämnet fattade beslut.
ring däri.
Förordningens bestämmelser om hemortsrätt, Indika återfinnas i 22
och följande §§, hafva under de följande åren inom riksdagen varit föremål
för ett flertal i olika riktningar gående ändringsförslag. Af alla
Härefter utfärdade Kung!. Maj:t den 9 juni 1871 ännu gällande för
-
dessa förslag har dock endast ett blifvit lagfästadt. Vid 1894 års riksdag
föreslogs nämligen, att den fattigvård, som enligt 25 § utesluter
förvärf af hemortsrätt i den kommun, där vederbörande blifvit eller
bort blifva mantalsskrifven, skulle hafva lämnats under det första kalenderåret,
för hvithet mantalsskrifning skett eller bort ske, i stället för
inom ett år från mantalsskrifningen. Hetta förslag antogs, och Kungl.
Maj:ts förordning härom utfärdades den 31 december 1894.
*57
Sedan vid 1905 ars riksdag enskilda motionärer ifragasatt ändringar
i fattigvårdslagstiftningen, anhöll riksdagen i skrifvelse den 12 maj 1905,/a ma.j 1905.
att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag
till bland annat ändrade bestämmelser beträffande hemortsrätt och
förhållanden, som därmed ägde sammanhang, Indika bestämmelser borde
upptaga strängare villkor för hemortsrätts uppkomst än de förut i ämnet
gällande och vara ägnade att, savidt ske kunde, inskränka och förenkla
tvisterna mellan kommunerna om ersättning för lämnad fattigvård. Såsom
motivering härför anföres i skrifvelse''!) bland annat:
»l)en äfven i 1871 års förordning upptagna grundsatsen, att eu hvar
enligt regeln bör, i afseende a fattigvård, höra till den kommun, dit han
i allmänhet i borgerligt afseende hörer, synes riksdagen ej vidare böra
upprätthållas. Från den i enlighet med densamma uppställda hufvudregeln
i fråga om förvärfvande af hemortsrätt göras visserligen undantag, bland
annat genom stadgande, att under viss tid åtnjuten fattigvård hindrar hemortsrätts
uppkomst. Men därigenom undvikas ej de menliga verkningarna
af hufvudregeln. Vid gällande bestämmelsers tillämpning t. ex. å en
person, som mantalsskrifvits i ett samhälle men kort därefter åter utflyttar
samt tillbringar större delen af det år, för hvilket mantalsskrifning skett,
i annan kommun utan att åtnjuta fattigvård, kommer det att inträffa, att
han i fråga om dels näst därpå följande år och — om ny hemortsrätt ej bevisligen
förvärfvas — dels äfven senare åtnjuten obligatorisk fattigvård
faller förstnämnda kommun till last.» Härefter relateras hvad en del
främmande lagstiftningar innehålla i detta ämne, därvid särskildt påpekas,
huru man i några af dessa genom bestämmelser om förlust af hemortsrätt
förekommit eller minskat den obillighet, som mera svåruppfyllda villkor
för förvärf af hemortsrätt onekligen vore ägnade att framkalla, »nämligen
ett alltför betungande ansvar för utflyttade personers fattigvård», på samma
gång genom dylika bestämmelser vinnes »en reducering af tvisteförfarandet
i fråga om ersättning för fattigvård». Huru eu lösning af detta spörsmål
lämpligen borde ske, syntes emellertid icke kunna bedömas utan en grundligare
utredning än som kunde åstadkommas af riksdagen.
»Beträffande grunderna för hemortsrätt», anför riksdagen vidare, »framställa
sig äfven andra spörsmål än de hittills berörda. Exempelvis må nämnas
frågan om den ställning, som bör tillkomma genom obotlig sjukdom till
arbete oförmögen person, hvilkens vård utom anstalt bekostas af annan;
än vidare frågan om hemortsrätt för minderåriga barn, efter det deras
238
C. S. A:s
faitigvårdskommitté.
1906 års kongress
för fattigvård
och
folkförsäkring.
moder viss kortare tid efter åtnjuten fattigvård ingått äktenskap med
annan än barnens fader. Det synes äfven böra tagas under öfvervägande,
huruvida ej i öfrigt särskilda bestämmelser kunna och böra meddelas till
förekommande däraf, att kommunernas målsmän söka i egennyttigt syfte inverka
med afseende å för hemortsrätt grundläggande förhållanden, Indika
helt böra vara beroende af de eventuella understödstagarnas fria vilja.»
»Grunderna för hemortsrätt böra enligt riksdagens åsikt fastställas
så, som omsorgen för en rättvis fördelning af ansvaret anbefaller. Men
i den mån sådant låter härmed förena sig, böra de bestämmas på ett
sätt, som är ägnadt att till antal och vidlyftighet inskränka tvisterna
mellan kommunerna. I många mål försvåras utredningen väsentligen därigenom,
att sökande fattigvårdsstyrelsen försummat att af understödstagaren
som senare afvikit eller dött —- inhämta uttömmande upplysningar.
Detta leder äfven mången gång till materiell orättvisa, emedan ersättningsskyldighet
ålägges en kommun, som, om fullständiga upplysningar införskaffats,
kunnat leda ansvaret öfver å annat samhälle, där understödstagaren
senare vistats. Sådant skulle kunna förebyggas genom skärpta föreskrifter
om den sökande fattigvårdsstyrelsens skyldigheter med afseende å
utredningen om den nödställdes lefnadsförhållanden.»
Gen af centralförbundet för socialt arbete tillsatta fattigvårdskommittén
uttalade i sitt år 1907 afgifna förslag den grundsatsen i fråga om hemortsrättens
reformering, att den, för hvilken behof af fattigvård uppstår,
borde förklaras hafva hemortsrätt, i fråga om vård för kronisk sjukdom,
för hvilken anstaltsvård kräfves, i den kommuns landstingsområde, samt,
i fråga om annan fattigvård i den kommun, hvarinom han senast blifvit
eller bort blifva för två på hvarandra följande år mantalsskrifven, utan
att under det förra af dessa år hafva åtnjutit obligatorisk fattigvård vare
sig af vistelsekommunen eller af annat fattigvårdssamhälle. För hustru,
hvilken faktiskt lefver skild från mannen, ehuru icke laglig skilsmässa kommit
till stånd, påyrkades själfständig hemortsrätt, och i öfverensstämmelse därmed
skulle de af makarnas barn, som vistas hos modern, äga hennes hemortsrätt.
Vid den kongress för fattigvård och folkförsäkring, som den 4, 5 och
6 oktober 1906 hölls i Stockholm, behandlades äfven frågan om hemortsrätten.
Det visade sig under den mycket vidlyftiga diskussionen* i ämnet,
* Se de tryckta förhandlingarna vid kongressen.
att önskemålen gingo i vidt skilda riktningar, hvarför diskussionen förklarades
skola utgöra svar å frågan. Från en del håll yrkades, att vistelsekommunen
skulle vidkännas utgifven fattigvård, från andra håll talades
för eu skärpning i bestämmelserna angående förvärf af hemortsrätt, under
det åter andra ansågo någon sådan ieke böra äga rum o. s. v.
Norges nu gällande Lov om Fattigvaesenet af den 19 maj 1900 uppställer
såsom villkor för hemortsrättsförvärf, att eu person efter fyllda 15
år under två år stadigt uppehållit sig i ett fattigvårdssamhälle utan att
hafva för sig, hustru eller barn under 15 år åtnjutit fattigunderstöd. Här
är alltså icke det afgörande, hvart personen i fråga i borgerligt hänseende
hör, utan den bestämmande faktorn är, hvar han vistats.
Vissa slag af tillfälligt fattigunderstöd hindra dock icke förvärf af
hemortsrätt, liksom de ej heller utgöra föremål för ersättning af annan
kommun. Efter fyllda 62 år kan ny hemortsrätt icke vidare förvärfvas.
Förlust af hemortsrätt inträder för person, som frivilligt under tio år
oafbrutet vistats utom hemortskommunen utan att under sagda tid hafva
åtnjutit fattigvård, för hvilken ersättning enligt lagen äger rum, samt
utan att vinna annan hemortsrätt.
Hustrun har samma hemortsrätt som sin man, men om mannen icke
äger sådan, behåller hustrun den hemortsrätt, som hon hade före äktenskapet,
och kan också vinna ny. Efter mannens död eller äktenskapets upplösning
eller när samlifvet upphör genom »separation» eller utvandring eller därigenom
att mannen uppsåtligen öfvergifver hustrun eller insättes i straffanstalt,
förvärfvar hustrun själfständig hemortsrätt. Aterupptagcs samlifvet,
återfår hustrun mannens hemortsrätt, men om mannen saknar sådan, får han
den hemortsrätt, hans hustru kan äga. Barn hafva intill fyllda 15 år föräldrarnas
hemortsrätt eller, om föräldrarna tillhöra olika kommuner, dens
hemortsrätt, hos hvilken de vistas eller senast vistats. Hö båda föräldrarna
eller den ena af dem, äger barnet hemortsrätt i den kommun, som den af
dem tillhörde, hos hvilken barnet vistas eller senast vistats.
Enligt den danska fattigvårdslagen af den 9 april 1891 fordras för
förvärf af hemortsrätt (Forsorgelsesret), att eu person efter fyllda 18 år
oafbrutet under jern år vistats stadigt i en kommun utan att under samma
tid hafva erhållit fattigvård. Vissa särskildt angifna arter af understöd
anses likväl icke såsom fattigvård. Har en person icke kunnat i
Utländsk
lagstiftning
rörande
hemorts
rätten.
240
enlighet med berörda stadgande förvärfva hemortsrätt, liar han hemortsrätt
i den kommun, som enligt lagens stadgande är att anse såsom hans födelsekommun
.
Hustrun äger, äfven om hon faktiskt lefver skild från mannen,
dennes hemortsrätt, hvilken hon efter hans död eller laglig skilsmässa behåller,
till dess hon själf förvärf var annan Äkta barn under 18 år hafva
sina föräldrars hemortsrätt eller, om eu af dem är död, den efterlefvandes
eller, om båda äro döda, den sist aflidnes. Oäkta barn har till fyllda 18
år samma hemortsrätt som sin moder eller, om hon är död, den hon
sist ägde. Om en kvinna, som har barn, livilket hon är skyldig underhålla,
gifter sig med annan än barnets fader, behåller likväl barnet till
fyllda 18 år moderns hemortsrätt före giftermålet, därest hon under sista
året dessförinnan erhållit fattigvård.
Enligt den finska fattigvårdsförordningen af den 17 mars 1879 är
hufvudregeln för förvärf af hemortsrätt, att en person har hemortsrätt i den
kommun, hvarest han vid tiden för fattigvårdens meddelande är mantalsskrifven.
Ehuru här talas om den taktiska mantalsskrifningsorten och
undantag från bestämmelsen därom enligt förordningen blott medgifves
under vissa särskilda förutsättningar, lärer dock numera enligt praxis hemortsrätten
bestämmas efter den ort, där den nödställde författningsenligt
bort vara mantalsskrifven. Här någon, som från ett fattigvårdssamhälle
inflyttat till annat, inom förloppet åt två år efter det han å den senare
orten blifvit eller bort blifva mantalsskrifven, för sig, hustru eller barn
kommer i behof af obligatorisk fattigvård, är det samhälle, där den nödställde
senast i två år eller därutöfver varit mantalsskrifven, pliktigt att
om honom taga vård. Hen, som fyllt 50 år eller blifvit vanför, bibehåller
för framtiden den hemortsrätt, han då ägde. Beträffande hustrus och
barns hemortsrätt gälla i hufvudsak samma regler som i Sverige.
Enligt det förslag till revision af den finska fattigvårdsförordningen, som
den 14 maj 1908 afgifvits af särskilda kommitterade, skulle beträffande
förvärf af hemortsrätt gälla, att en person bär hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle,
där han senast under tre års tid varit eller bort vara mantalsskrifven
utan att hafva kommit i behof af sådan fattigvård, för hvilken
ersättning af annat fattigvårdssamhälle enligt förslaget skall utgå. Förlust
af hemortsrätt föreslås dock skola inträda för den, som under tio års tid
vant frånvarande från det fattigvårdssamhälle, där lian äger hemortsrätt,
utan att under sagda tid förvärfva sig ny sådan samt utan att hafva
kommit i åtnjutande af fattigvård. Han förlorar då hemortsrätt, till dess
241
han ånyo erhåller sådan i något fattigvårdssanihälle. Den, som fyllt 50
år (dier förlorat sin arbetsförmåga, skall oekså enligt förslaget för framtiden
bibehålla sin hemortsrätt. Härjämte föreslås speciella bestämmelser
angående hustrus och barns hemortsrätt, i viss mån afvikande från de nu
gällande.
Don finska kommittén har dock icke varit enig om förestående förslag
till lösning af hemortsrättsfrågan. Två ledamöter hafva hemställt, att en
person såsom regel skulle vinna hemortsrätt i det fattig vårdssamhälle, där
han senast vid tvenne efter hvarandra följande mantalsskrifningar blifvit
eller bort blifva mantalsskrifven, utan att hafva kommit i behof af sådan
fattigvård, för hvilken enligt kommittéförslaget ersättning af annat fattigvårdssamkälle
kan sökas. Eu tredje ledamot, inspektören för den finska
fattigvården G. A. Helsingius, föreslår att lösa hemortsrättsproblemet sålunda,
att hemortsrätten göres beroende af hvad han benämner »variabel
öfvertid». Eu person, som varit mantalsskrifven i en kommun, skulle enligt
detta förslag en viss tid efter afflyttningen bibehålla hemortsrätt i
kommunen, hvilken »öfvertid» blir längre eller kortare, »beroende af
den längre eller kortare tid, som den utflyttade bott, eller rättare varit
mantalsskrifven, i kommunen». Efter öfvertidens utgång skulle kommunen
icke vidare hafva några förpliktelser mot den utflyttade, så framt
denne icke dessförinnan kommit i behof af fattigvård. Sålunda skulle
enligt hvad reservanten exempelvis föreslagit, mantalsskrifning under
1—3 år medföra 1 års öfvertid, mantalsskrifning under 4—6 år medföra
2 års öfvertid o. s. v., dock att öfvertiden aldrig skulle utsträckas längre
än till 7 år.
I Tyskland har man för betecknande af hvad vi kalla hemortsrätt
uttrycket »Unterstiltzungswohnsitz» (försörjningsort). Enligt lagen härom
(Gesetz {iber den Unterstiitzungswohnsitz) af den 6 juni 1870 i dess ursprungliga
lydelse förvärfvades själfständig hemortsrätt genom stadigvarande
vistelse efter uppnådd 24 års ålder under två år i ett fattigvårdssanihälle,
»Ortsarmenverband». Genom senare lagar har åldersgränsen för förvärfvandet
af själfständig hemortsrätt nedsatts först till 18 år och numera sedan
flen 1 april 1909 till 16 år, hvarjämte från samma tidpunkt blott ett års
oafbruten vistelse i ett fattigvårdssanihälle kräfves för förvärf af hemortsrätt.
Förvärfvet af hemortsrätt livilar under den tid eu person åtnjuter
offentligt understöd af ett fattigvårdssamhälle. Förvärfvet afbrytes därigenom,
att ansökan göres om skyldighet för annat samhälle att öfvertaga försörjningen.
om ett dylikt yrkande inom två månader fullföljes och slutligen
31 — Fattigvårdslag stiftning en. I. Afd. 2.
242
bifalles. Hemortsrätten förloras dels genom förvärf af annan hemortsrätt
och dels genom en oafbruten frånvaro från samhället under ett år efter
fyllda 16 år, oafsedt om personen i fråga under denna tid förvärfvat sig
ny hemortsrätt eller ej.
Om person, som under minst en vecka innehaft en och samma tjänst
eller arbetsanställning mot lön eller arfvode, eller hans anhöriga, som följa
honom i hemortsrättsafseende, under tiden eller inom eu vecka efter
tjänsteförhållandets slut insjukna och på grund däraf komma i behof af
fattigvård, åligger det fattigvårdsmyndigheten i tjänsteorten att lämna den
insjuknade erforderlig vård och underhåll under 26 veckor efter sjukdomens
början utan rätt till ersättning af hemortssamhället.
Hustru har som regel mannens hemortsrätt, hvilken hon såsom änka
eller frånskild behåller, till dess hon antingen förlorat densamma eller
vunnit annan. Hustru intar en själfständig ställning i hemortsrättsafseende,
om mannen öfvergifvit henne eller om han är i fängelse eller om hon
efter uttrycklig öfverenskommelse med mannen eller på grund af i lag gifna
bestämmelser lefver skild från honom och försörjer sig utan hans hjälp.
Akta barn har faderns hemortsrätt och efter hans död moderns. Har
modern redan under faderns lifstid vunnit själfständig hemortsrätt och
barnen vistas hos henne eller följa de henne vid laglig skilsmässa, dela
de hennes hemortsrätt. — Oäkta barn har sin moders hemortsrätt.
Den österrikiska lagstiftningen på detta område innehåller, att den,
som efter fyllda 24 år, frivilligt och oafbrutet under tio år uppehållit sig
i en kommun utan att under denna tid hafva fallit den allmänna fattigvården
till last, därmed förvärfvat sig ett rättsligen giltigt anspråk på
erhållande af hemortsrätt i kommunen. Därefter kan anspråk på upptagning
i ett fattigvårdssamhälle göras gällande ej blott af personen i fråga
och hans hemortsrätt följande anhöriga, utan äfven af den kommun, där
han äger hemortsrätt. Anspråket preskriberas dock, om det icke göres
gällande inom viss tid efter det vistelsen i den kommun, mot hvilken det
kunde riktas, upphört.
I Schweiz finnes ingen enhetlig lagstiftning angående hemortsrätten.
Yissa bestämmelser om skyldighet att lämna läkarvård, tillfällig hjälp under
sjukdom samt begrafningslijälp äfven åt utom kanton hemortsberättigad
nödställd person, finnas visserligen i förbundsförfattningen, men i stort
sedt äga kantonerna att själfständigt lagstifta härutinnan. I de flesta
kantoner gäller emellertid, att hemortsrätt ärfves inom familj och släkt,
samt ej kan genom vistelse förvärfvas, dock kan den under vissa förhållan
-
243
den pa ansökan beviljas. 1 kantonen Bern förvärfvas hemortsrätt genom 2
års vistelse, oeli förloras sådan genom 2 års bortovaro; den, som under
dessa 2 ar ej förvärfvat hemortsrätt i ny kommun, får kantonal hemortsrätt.
I Frankrike är den obligatoriska samhälleliga understöds verksam heten
uppdelad i tre grenar, sjukvården, understöd åt åldringar och invalider
samt barnavården. För hvarje gren gälla särskilda hemortsrättsregler. Hvad
sjukvården beträffar, vinnes och förloras hemortsrätt genom ett års vistelse,
respektive frånvaro. Ilar man förlorat den kommunala hemortsrätten därigenom,
att man under'' ett år vistats inom olika kommuner, men dessa
kommuner tillhöra samma departement, har man departemental hemortsrätt.
Äger man hvarken kommunal eller departemental hemortsrätt, faller kostnaden
på staten. Hustru har mannens och äkta barn faderns hemortsrätt;
oäkta barn har moderns hemortsrätt.
I fråga om understöd till åldringar och invalider, vinnes hemortsrätt
genom 5 års vistelse under i öfrigt lika villkor som för sjukvården. Efter
uppnådda 65 år kan hemortsrätten icke förändras.
För barnavården åter gäller, att barn, som understödjas hos sina mödrar,
anses hafva hemortsrätt i det departement, där de äro födda. Barn, som
af sina föräldrar öfverlämnas till framtida försörjning af den departementala
barnavårdsinstitutionen (service des enfants assistés), anses hafva hemortsrätt
inom det departement, där öfverlämnandet äger rum. Föräldralösa,
öfvergifna, sedligt försummade samt af domstolarna till barnavårdsmyndighet
öfverlämnade barn anses hafva hemortsrätt i det departement, där deras
omhändertagande ägt rum.
Enligt den i Belgien gällande fattigvårdslagen af den 27 november
1891 förvärfvar myndig person, som under tre år vistats i eu kommun,
hemortsrätt därstädes. Bortovaro från kommunen under tid, som sammanlagdt
icke öfverstiger sex månader, afbryter icke hemortsrättsförvärfvet.
Den tid, hvarunder fattigvård utgått, får icke medräknas.
Gift kvinna har sin mans hemortsrätt. Änka, frånskild hustru äfvensom
hustiu, som skilts till säng och säte från mannen eller livilkens man försvunnit
eller bor i utlandet, behålla mannens hemortsrätt, tills de själf förvärfvat
annan. Äkta eller legitimeradt barn har under sin minderårighet faderns eller,
om han är död, moderns hemortsrätt, hvilken barnet behåller, till dess det
själft förvärfvat annan. Oäkta minderårigt barn delar sin moders hemortsrätt.
I Nederländerna ombesörjes den liufvudsakliga delen af fattigvården
af kyrkliga fattigvårdsinrättniugar samt privata välgörenhetsföreningar och
stiftelser. När kommunal fattigvård ifrågakommer, stannar kostnaden där
-
244
för på vistelsekommunen. Kostnaden för vård af behöfvande sinnessjuka
ersättes dock af den kommun, dit den behöfvande hör i borgerligt afseende.
Endast i sistnämnda fall kan man alltså tala om hemortsrätt.
I England vinnes hemortsrätt inom ett fattigvårdssamhälle genom förvärfvande
eller arrenderande af eu fastighet, genom anställning såsom lärling
i ett yrke, genom erläggande af kommunalskatt samt genom tre års
vistelse i en kommun, tillhörande fattigvårdssamhället. Har understöd lämnats
en person från annat samhälle, kan ersättning fordras härför och hemsändning
äga rum. Denna regel har i understödstagarens intresse väsentligt
modifierats genom förbud mot hemsändning, bland annat då understödstagaren
vistats ett år i kommunen eller då understödet föranledes af
tillfällig sjukdom. Till förhindrande af hemsändning i andra fall förekomma
i rätt stor utsträckning överenskommelser mellan vederbörande fattigvårdsstyrelser
om godtgörelse af fattigvårdskostnad.
Olika sätt
Den föregående redogörelsen för vår egen hemortsrättslagstiftning och
af hemorts- de utländska lagarna i ämnet ådagalägger, hurusom vidt skilda uppfatträttsspörs-
ningar gjort och ännu göra sig gällande om bästa sättet att lösa hemortsn,
illet'' rättsspörsmålet. I regel finner man den grundsatsen fastslagen, att det
fattigvårdssamhälle, med hvilket den fattige har eller åtminstone antages
hafva en viss samhörighet, skall vara hans försörjnings- eller hemortssamliälle,
till hvilket han vid stadigvarande behof kan sändas för att för framtiden
blifva försörjd och af hvilket ett annat fattigvårdssamhälle, som utan
att vara hemortssamhälle lämnat vård, i regel kan fordra godtgörelse för
sina utgifter.
Uppehdllsor- Från derå håll hafva emellertid yrkanden framställts på ett sådant
TörfnZ\fort. ordnande af lagstiftningen, att all fattigvård bekostas af det fattigvårdssamhälle,
som är skyldigt att i första hand lämna sådan. Fn dylik anordning
skulle innebära, att det fattigvårdssamhälle, där en person faktiskt uppehåller
sig, då fråga uppstår om fattigvård för honom, har ej blott att afhjälpa
det förefintliga behofvet, utan äfven att själft bära all kostnad därför,
så länge behofvet fortfar och personen uppehåller sig inom samhället. I
och med det han förflyttar sig till ett annat samhälle, blir åter detta senare
skyldigt att lämna erforderlig fattigvård. Det kan då ej vidare blifva tal om,
att eu person skall sändas från ett samhälle till ett annat, ty personen i fråga
har icke hemortsrätt i något visst samhälle.
245
Mod bestämmelser grundade på en dylik ren uppchållsteori skulle,
liar man sagt, individens fria flyttningsrätt blifva garanterad, då däremot
de med hvarje hemortsrättssystem förenade föreskrifterna om hemsändiiing
i själfva verket innebure eu väsentlig inskränkning i den fria flyttningsrätten.
Man skulle vidare slippa ifrån tvisterna mellan fattigvårdssamhällena
om hemortsrätt och ersättning för lämnad fattigvård. Slutligen
skulle, framkålles det, fattigvårdssamliällena lättare kunna ordna sin fattigvård,
då de ej vidare riskerade att få sig tillsända fattiga, som för länge
sedan lämnat dem.
Hvad sist anförda skäl beträffar, kan det väl vid något enstaka tillfälle
vålla svårigheter för ett fattigvårdssamhälle, då detta får till sig hemsänd
en understödstagare eller då ersättning för hans vård under en längre
tid skall till annat samhälle gäldas; men dessa svårigheter torde ej blifva
mindre, om fattig vårdssamhället för all framtid blefve skyldigt att försörja
eu hvar, som i utblottadt tillstånd sloge sig ned inom samhället eller tillfälligtvis
ankomme dit. Särskilt för städer och andra samhällen skulle
sistnämnda anordning medföra ökade svårigheter. Att med uppehållsteoriens
införande i lagstiftningen tvister mellan fattigvårdssamliällena skulle afsevärdt
minskas, måhända upphöra, är möjligt; men då ett på uppeliållsteorien
grundadt system ingenstädes blifvit utformadt, torde ej heller härom
kunna sägas något med bestämdhet.
Granskar man uppehållsteorien från individens ståndpunkt, måste erkännas
den förmån, som ligger däri, att den enskilde kan uppehålla sig
å en ort, som han finner förenlig med sin egen fördel, detta må nu
vara motiveradt af möjligheten att där finna utkomst, där förefintliga
bekantskaper eller andra förhållanden. Ej ens önskan att komma till ett
samhälle med bättre ordnad fattigvård kan för hvarje fall vara ett motiv,
som är oberättigadt. Ett system, där den enskilde själf kan bestämma,
hvilket fattigvårdssamhälle för framtiden skall vara hans hemort, innebär
— skulle man kunna tycka —- ur hans synpunkt sedt den enda i förhållandenas
egen natur grundade lösningen af hemortsrättsfrågan.
Emellertid bör härvid ej förbises, att den enskilde individens flyttning
från en plats till en annan ej alltid är beroende af hans egen fria
vilja. Från skilda håll kunna träffas åtgärder, som föranleda en utflyttning
eller motverka en inflyttning. Exempel saknas icke därpå, att åtgärder
vidtagits för att hindra personer, som med någon sannolikhet beräknats
komma att falla fattigvården till last, från att vinna hemortsrätt, ehuru
sådant under nuvarande lagstiftning är förenadt med åtskilliga svårigheter
246
och kostnader. Med uppehållsteorien skulle lättheten att öfverflytta försörjningsskyldigheten
från det ena fattigvårdssamhället till det andra blifva
så stor, att samhällets skattdragande medlemmar rent af inbjödes att göra
försök i denna riktning. Hvarje arbetsgivare skulle anse det vara snart
sagdt eu skyldighet att vägra anställa arbetare och tjänare från annat
håll utan att först skaffa sig uppgifter om deras försörjningsmöjligheter,
familjemedlemmarnas hälsa, barnens antal o. s. v., och vid uppkommen
sjukdom eller eljest, då det öfverensstämde med samhällets intresse, skulle
han sträfva att få dem att afflytta från samhället. Fattigvårdsmyndigheterna
skulle af omtanke om samhällets ekonomi visa största möjliga njugghet
vid understöds utdelande och sträfva att använda de minst omtyckta
understödsformerna dels för att få de fattiga att begifva sig åt annat håll,
dels för att afskräcka från inflyttning. Och, såsom redan antydts, det är
ej heller uteslutet, att direkta påtryckningar skulle göras eller understöd
lämnas för att förmå vederbörande att begifva sig till annan ort.
Långt ifrån att uppmuntra till en bättre omvårdnad om de fattiga,
skulle ett sådant system antagligen komma att verka i motsatt riktning.
En inhuman fattigvård skulle föranleda ett minskadt antal understödstagare
inom kommunen dels genom de fattigas utflyttande, dels därigenom att andra
afhölles från att inflytta; en dålig fattigvård skulle således direkt premieras.
Hen fattigvårdsmyndighet, som verkligen vårdade sig om de fattiga, skulle
däremot såsom eu följd häraf kanske se samhällets fattigvårdsbörda ökas.
Äfven om utsikten till eu human behandling vid inträffadt behof af fattigvård
ej i och för sig kan sägas föranleda till inflyttning, utan in- och utflyttningsförhållandena
i hufvudsak regleras af utsikten till eu lönande och
varaktig utkomst med flera omständigheter, utöfvar tvifvelsutan under i
öfrigt likartade förhållanden en kommun med ett godt rykte i fråga om de
fattigas behandling en viss dragningskraft, och med den frihet, som skulle
känneteckna ett system, byggdt på uppehållsteorien, skulle gifvetvis personer,
som såge sig ur stånd att tillfredsställande sörja för sig och de sina, i
ej ringa utsträckning inflytta till och söka skaffa sig sin utkomst i sådana
kommuner. Särskildt skulle städerna, med den dragning de äfven i andra
afseenden utöfva, komma att se sin fattigvård ökas. Att under sådana förhållanden
påräkna, att kommunerna skulle täfla med hvarandra i goda anordningar
för de fattigas vårdande, torde ej kunna förväntas, utan man
skulle möjligen få bevittna ett allmänt minskadt intresse för fattigvården
och en sämre behandling af de fattiga. Borttagandet af alla hemortsrätts
-
247
bestämmelser skulle alltså komma att för de fattiga blifva eu olägenhet i
stiillet för en fördel.
Äfven om eu ordnad statskontroll skulle kunna i någon mån motverka
de nu skildrade olägenheterna af hemortsrättsbestämmelsernas borttagande,
vill det dock synas, som om något verkligt skydd uti förevarande
hänseende ej skulle stå att vinna i eu dylik kontroll. Tvifvelsutan
skulle det visa sig, att man i verkligheten ändå komme att göra en viss
åtskillnad mellan personer, som genom någon tids vistelse i samhället eller
eljest förvärfvat en viss samhörighet därmed, och personer, hvilka ej trädt i
någon närmare förbindelse med detsamma. De senare skulle man sträfva att
göra sig kvitt fortast möjligt. Just i denna åtskillnad mellan ett samhälle
tillhörande och detsamma icke tillhörande personer ligger en af grundtankarna
för hemortsrätten. Ett samhälles understödsplikt torde nämligen
enligt den allmänna uppfattningen framstå såsom naturlig endast gent emot
personer, som med detsamma äga eu viss samhörighet. Ett af de förnämsta
skälen för den kommunala fattigvårdens bibehållande är just samhörigheten
mellan kommunen och personer, som träd! i ett visst förhållande till denna,
jämte den därmed förbundna personliga kännedomen om och intresset för
kommunens medlemmar, som bör vara till finnandes hos den kommunala fattigvårdsmyndigheten
(sid. 54). Därför höra också stadgandena om hemortsrätten
intimt samman med en kommunal fattigvård. Visserligen brista dessa
förutsättningar emellanåt, och särskildt i större samhällen har ofta det personliga
momentet svårare att göra sig gällande, men, utom det att man
i de större samhällena kan räkna med en väl utformad organisation, som i
någon mån ersätter frånvaron af den personliga kännedomen om de fattiga,
upphäfva dessa undantag ingalunda regeln. Skulle kommuner af högre ordning
såsom landstingen komma att öfvertaga fattigvården i någon väsentligare utsträckning,
kunde förhållandena komma att gestalta sig annorlunda, och
man kunde då tänka sig möjligheten att i eu eller annan form realisera
uppehållsteorien. Måhända skulle det dock visa sig, att äfven för sådant
fall stadganden äro af nöden, som i viss mån tjäna samma syfte som de
nuvarande hemortsrättsbestämmelserna. Sålunda har man i England trots
de stora fattigvårdsdistrikten alltjämt stadganden om hemortsrätt och hemsändning.
I
I allmänhet har man därför vid diskuterandet af uppehållsteorien nödgats
medgifva, att den ej utan vidare låter sig genomföras, utan kräfver åtskilliga
särskilda stadganden och garantier för sin tillämpning. Sålunda har
En modifierad
uppehållsteori.
248
ifrågasatts, att uppehållsteorien skulle tillämpas på det sätt, att det samhälle,
där eu person befinner sig vid fattigvårdsbehofvets uppkomst, skulle, så
länge detta behof fortfar, lämna och bekosta vården, oafsedt om personen
i fortsättningen vistas inom eller utom fattigvårdssamhället. Ett sådant stadgande
skulle i ej ringa mån motverka den förut påpekade olägenheten, att
det ena fattigvårdssamhället söker flytta understödstagaren öfver till en
annan kommun. Ägde eu förflyttning rum, så att ett samhälle nödgades
lämna fattigvård åt en person, som vid behofvets framträdande
vistats i annat samhälle, skulle det senare samhället vara skyldigt att
ersätta vårdkostnaden och eventuellt att själft öfvertaga försörjningen. Om
ett sådant stadgande alltså vore ägnadt att i viss mån förhindra försörjningsskyldighetens
obehöriga öfverflyttande i mera tydliga fall, torde det dock
ej vara tillräckligt verksamt för att förhindra de mera indirekta åtgärder, som
i en del andra fall skulle kunna vidtagas. Härtill kommer, att det ej sällan
skulle gifva anledning till tvister mellan fattigvårdssamhällena rörande
frågan, hvarest behofvet uppkommit, om samma behof fortfarit o. s. v. I
Danmark, hvarest fattigvård i vissa fall skall meddelas och i viss utsträckning
också slutligen bekostas af det samhälle, där behofvet uppstått, hafva
sådana tvister ej sällan förekommit.
Vid det kommittéarbete, som förberedde den gällande norska fattigvårdslagen,
yrkades af eu minoritet inom kommittén borttagande af hemortsrätten,
men man tänkte sig därvid vissa garantier till förekommande
af de med en sådan åtgärd förenade olägenheterna, nämligen, att den inflyttade
fyllt 18, men ej öfverskridit 60 år, att han under sista året
före inflyttningen ej åtnjutit fattigunderstöd, att han erhållit bostad i
egen eller förhyrd lägenhet och påbörjat inkomstbringande sysselsättning
samt införts å förteckningen öfver kommunens invånare. Med de
angifna garantierna har man emellertid väsentligt afvikit från uppehållsteorien.
De, som ej fyllt 18 år, och de, som öfverskridit 60 år, skulle
i försörjningshänseende vara bundna vid en viss kommun: alltså en försörjnings-
eller hemortskommun för barn och åldringar, d. v. s. dem, som
mest komma i behof af försörjning. Genom de öfriga garantierna förhindras
äfven en stor del af dem, som befinna sig mellan 18 och 60 år,
att förvärfva försörjningsrätt i den kommun, dit de inflytta eller där de
eljest slå sig ned.
En uppehållsteori med garantier i nu angifven riktning skulle tydligen
komma att sakna den rena uppehållsteoriens förtjänster: enkelhet i
anordningarna, en obegränsad rörelsefrihet för individen samt bortfallandet
24!)
af anledningar till tvister mellan fattigvårdssamhällena. I sak skulle eu
sådan anordning ej blifva annat än eu modifierad hemortsrätt, noll det är
svårt att inse, hvartill omkastningen af utgångspunkt egentligen skulle tjäna.
Härmed är dock icke sagdt, att man ej skulle i vissa afseenden kunna
tillgodogöra sig de fördelar, som äro förknippade med att lata vistelsesamhället
vidkännas kostnaderna för fattigvården. I flera af utlandets fattigvårdslagar
har så skett, och kommittén återkommer framdeles till denna
fråga.
Om det alltså får anses fastslaget, att under nuvarande förhållanden ^org^
bestämmelser om hemortsrätt böra bibehållas i fattigvårdslagstiftningen, Samhörighet
gäller det att bestämma de grunder, enligt hvilka spörsmålet bör lösas.
Af hvad redan sagts framgår, att den egentliga grunden ej kan sökas mUn.
annorstädes än i en viss samhörighet mellan individen och kommunen. Att
döma af hemortsrättslagstiftningens utveckling hos oss samt olika främmande
länders fattigvårdslagar, har eu sådan samhörighet också varit den
innersta grunden för stadgandena i ämnet. Såsom redan framhållits, är en
dylik samhörighet ett hufvudsakligt skäl för att bibehålla fattigvården såsom
en i hufvudsak kommunal institution; så länge denna anordning består,
bör samhörigheten äfven vara normerande för den med en kommunal fattigvård
på det närmaste förbundna hemortsrätten.
Granskar man närmare de faktiska förhållandena i våra dagars kommuner
med hänsyn till individernas samhörighet med desamma, nödgas man
visserligen erkänna, att samhörigheten mellan individ och kommun i
vissa afseenden förlorat i betydelse. Härtill hafva många omständigheter
bidragit, främst naturligen den industriella utvecklingen, som i stor
utsträckning drifvit äfven förut fasta befolkningselement från landsbygden
till städer och industrisamhällen samt i allmänhet förorsakat en
liflig omflyttning’ mellan kommunerna. Att härutaf draga den slutsatsen,
att man ej allt fortfarande har att grunda hemortsrätten på samhörigheten,
torde dock vara förhastadt. Het bör nämligen ej förglömmas, att hemortsrättsstadgandena
äro afsedda ej blott för dem, som ofta växla uppehållsort,
utan äfven för dem, som stadigvarande bo i en och samma kommun
kanske hela sitt lif. De senare tryggas genom dessa stadganden, så
att de vid inträffadt fattigvårdsbehof få sin stadigvarande försörjning i
denna kommun samt, om de händelsevis å annan ort råkat i behof,
kunna återvända till sin gamla kommun med anspråk på att ej blifva
bortskickade. Vidare saknas ej utväg att i särskild ordning undanrödja
32 — Fattigt; år (Olag stij intrig en. I. Afd. 2.
250
olägenheterna af att en person taller en kommun till last, då samhörigheten
varit alltför ringa, nämligen genom att låta staten bekosta vården.
Hänsyn till
kommunernas
ekonomiska
bärkraft.
^ id diskuterande af frågan om hemortsrättens ordnande har framställts
anspråk på att lagstiftningen på detta område skall åstadkomma en rättvis
fördelning af fattigvårdsbördan mellan landets kommuner. Det kan synas,
som om ett dylikt önskemåls uppfyllande vid hemortsrättsfrågans lösning
skulle ligga i sakens natur, enär bestämmelserna om hemortsrätten närmast
påkallas af nödvändigheten att fördela försörjningsskvldigheten
mellan kommunerna. Tydligen kan man med eu sådan rättvis fördelning
af fattigvårdsbördan ej afse någon slags fördelning af understödstagarna
från fall till fall, så att dessa, allt eftersom de komma i behof af hjälp,
fördelas på de olika kommunerna. För en fördelning af understödstagarna
mellan kommunerna kunna endast tänkas på förhand gifna allmänna grunder.
Att dessa allmänna grunder för att fylla sitt syfte böra så vidt möjligt verka
till en rättvis fördelning af den ekonomiska bördan är klart. Men denna
synpunkt är ej den grundläggande; sådana faktorer, som med afseende å
fattigvårdens tryck hafva största betydelse, såsom kommunernas folkmängd,
ekonomiska bärkraft eller andra från tid till annan växlande omständigheter
få icke blifva afgörande vid bestämmande af grunderna för hemortsrätten.
För att lindra kommunernas fattigvårdsbörda har man hos oss tillgripit
den utvägen att låta staten ersätta kommunerna deras kostnader
för vissa understödstagare och därvid valt just sådana, hvilkas förbindelse
med kommunen ansetts vara mera löslig, nämligen utländingar, personer,
hvilkas hemortsrätt ej kunnat utrönas, och sådana, Indika under
eu viss längre tid varit frånvarande. I utlandet har man sökt vinna
ungefär samma mål genom att låta personer efter längre tids bortovaro gå förlustiga
sin hemortsrätt i viss kommun, hvarefter de anses äga hemortsrätt i
eu kommun af högre ordning eller falla på staten. Dylika anordningar, på
Indika man äfven torde hafva tänkt, då man hos oss påfordrat hemortsrättslagstiftningens
ordnande med hänsyn till fattigvårdskostnadernas rättvisa fördelning,
ligga emellertid utanför ramen af de hemortsrättsbestämmelser, som
röra kommunerna inbördes. I den förra formen innebära de en förklaring, att de
eljest uppställda reglerna om hemortsrätt strängt taget ej passa för de angifna
fallen och att man velat förminska orättvisan af den eljest antagna grunden
genom att medgifva rätt till godtgörelse af staten. Stadgar man eu förlust af
hemortsrätt, afskäras dessutom härigenom från det kommunala hemorts
-
25 I
rättsproblemet sådana fall, da den eljest
Anordningar af dessa slah
antagna samhörigheten brister,
liinra alltså vid sidan om det centrala hemorts
-
kommittén skall därför närmare
dem först
rättsproblemet, och
annat sammanhang.
Utanför hemortsrättsspörsmålet ligga också de förslag, som framlagts ■
dels om ersättning från landstingen eller staten för kostnaderna vid vård,
som lämnas sjuka och abnorma fattiga å vissa slag af anstalter, dels ock
om utjämning af fattigvårdsbördan genom statens mellankomst i mån af
kommunernas ekonomiska bärkraft. Förstnämnda fråga har behandlats i
annat sammanhang (185 o. f.), och för en direkt utjämning knifvas, såsom
förut (sid. 190 o. f.) framhållits, bestämmelser af helt annat slag än dem, som
höra hemma i hemortsrättslagstiftningen.
Härmed är dock icke sagd!, att hemortsrättsbestämmelserna skulle sakna
betydelse för kommunernas inbördes ekonomiska förhållanden. Tvärtom
är det tydligt, att de spela en afsevärd roll för de särskilda kommunerna.
Därest förhållandena inom kommunerna med hänsyn till in- och
utflyttningar i stort sedt vore likartade, skulle dock olägenheter och fordelar
med en viss hemortsrättslagstiftning så småningom jämna ut sig,
enär samma bestämmelse, som ena gången ådroge kommunen eu förpliktelse,
andra gången skulle befria den från en sådan. Nu äro emellertid de
olika kommunerna i antydda hänseenden mycket olika ställda, hvilket har
till följd, att hemortsrättslagstiftningen kan åt vissa kommuner skänka en
förmån, som för andra verkar till motsvarande olägenhet. Ivlarast framträder
detta motsatsförhållande emellan de större städerna och sådana landsbygdskommuner,
i Indika jordbruket utgör hufvudnäringen. Men i allmänhet
förefinnes motsatsen medan kommuner med en utvecklad industri å ena
sidan samt kommuner med eu hufvudsakligen jordbruksidkande befolkning
å andra sidan. På grund af den industriella utvecklingen dragés landtbefolkningen,
särskild! den yngre och kraftigare delen däraf, i stor utsträckning till
städerna och industrisamhällena. Landsbygdskommunerna, som haft kostnader
för de ungas uppfostran, gå därigenom miste om både en arbetskraft, som
kunde varit behöflig för jordbruksarbetet, och det beskattningsföremål, som en
förvärfsduglig persons inkomst utgör, under det staden eller industrisamhället
får en motsvarande fördel. Fn utvandring till landsbygden af arbetsdugliga
personer äger däremot mera sällan rum. Men än mera: dessa från landsbygden
inflyttade personer komma till följd af åtskilliga omständigheter, sjukdom,
arbetslöshet, dyra lefnadsomkostnader o. s. v., ofta rätt tidigt i sådan
belägenhet, att de ej längre kunna försörja sig själfva och sill familj. Om
252
hemortsrättslagstiftningen är så beskaffad, att en längre tids vistelse kräfyes
för erhållande af hemortsrätt, komma sådana personer, efter att hafva utnött
sm arbetskraft i andra samhällen, att falla tillbaka på landsbygdskommunen,
som, förutom kostnaden för personens uppfostran, också får bära utgiften
för hans framtida försörjning. Olägenheterna häraf framträda så mycket
bjartare, som de industrisamhällen, till hvilka inflyttningen äger rum, tack
vare just sm industri, hafva bättre förmåga att bära fattigvårdsbördorna än
landsbygdskommunerna med deras begränsade möjligheter. Så vidt det är
möjligt, bör hemortsrättslagstiftningen därför skänka sin medverkan till
afhjälpande af dylika olägenheter, och såsom nedan vidare utvecklas, har
man i ett lämpligt afmätande af tiden för hemortsrättsförvärf ett medel att
i viss mån mildra en sådan orättvisa.
Xu antydda förhållanden synas kommittén peka därhän, att hemortsrättsförvärfvet
ej bör göras för svårt. Anmärkas bör emellertid, att
man ur nämnda förhållanden också ansett sig kunna draga en motsatt
slutsats med hänsyn till hemortsrättens anordnande. Sålunda har framhållits,
att ett försvårande af villkoren för vinnande af hemortsrätt skulle
i sm mån bidraga till att minska lusten att flytta till staden, då hvar och
en vet, att han, om han, innan en rätt afsevärd tid förflutit, råkar i behof
åt fattigvård, riskerar att blifva återsänd till sin hemort. Och det har
betonats, att man just genom att bestämma en längre tid kunde skaffa sig
ett medel att i någon mån begränsa tilloppet af personer, hvilka kort
efter inflyttningen i en kommun visat sig oförmögna att försörja sig och
de sina. Ett dylikt försvårande af hemortsrättsförvärfvet torde dock enligt
kommitténs uppfattning, knappast kunna i afsevärd mån påverka den enskilde
vid val af vistelseort. Ej heller torde hemortsrättslagstiftningen
vara ägnad att utgöra någon verksam faktor vid arbetskraftens jämnare
fördelning. Ett återupplifvande af det sedan länge utdömda försöket att
hindra in flyttning mellan kommunerna kan i vår tid icke komma i fråga
Huru viktigt ett hänsynstagande till här ofvan nämnda motsatsförhållande
mellan stad och landsbygd än må vara, är det tydligt, att man ej
därpa får grunda hemortsrättslagstiftningen, utan att denna, såsom redan
antydts, i hufvudsak bör hafva sin grund i en samhörighet mellan individ
och kommun, samt att det alltså endast är, då det gäller att bestämma
graden af denna samhörighet, som man har att, jämte andra omständigheter
också taga hänsyn till lagstiftningens inverkan på berörda motsatsförhållande.
2ö3
Genom inflyttning till en kommun träder individen i ett, visst förhållande
till denna kommun. Till eu början är lian dock ofta i flera afseenden
fästad vid den kommun, där lian under tiden närmast förut vant
bosatt, Han är kanske fortfarande där kyrko- eller mantalsskrifven samt
har att där utöfva rösträtt. Allt eftersom vistelsen fortgår i den nya kommunen
samt individen så småningom i antydda och andra hänseenden införes
bland medlemmarna i denna kommun, blir samhörigheten allt större, och slutligen
tillhör han denna kommun i alla afseenden, medan sambandet med
den förra lösts. Men under det kyrko- och mantalsskrifning sker genom
införandet af den nye kommunmedlemmens namn i särskilda förteckningar
samt rösträtt därigenom konstateras, har för hemortsrättsförvärf ej kunnat
förutsättas någon särskild registrering. Hemortsrätten är nämligen ett institut,
som har betydelse endast vid inträffadt behof af fattigvård, och endast eu
mindre del af befolkningen kommer i detta läge. Frågan om hemortsrättens
fastställande för en person är äfven så till vida åt en särskild
karaktär, som fastställandet kan ådraga kommunen betydande utgifter och
det därför ur kommunens synpunkt kan uppställas vissa fordringar på den
inflyttande och hans vistande i kommunen. Att fordringar måste uppställas,
därom har man i allmänhet varit ense, men huru långt man därvid skall
gå har varit föremål för de mest olika meningar. Den hemortsrätt, som
sålunda kan efter vissa grunder komma en person till del på grund af
hans inflyttning till en kommun, har man brukat kalla förvärf!:ad hemåt tsrätt
(territorialitetsprincipen).
I motsats härtill står den anordning af hemortsrätten, enligt hvilken
individen genom födelsen förvärfvar faderns eller moderns hemortsrätt och,
oafsedt hvart han flyttar, bibehåller denna hemortsrätt hela lifvet. Äfven
här är det en samhörighet mellan individ och kommun, som ligger till
grund för anordningen, ehuru samhörigheten är indirekt och förmedlas
genom släkten. Till skillnad från territorialitetsprincipen talar man här om
hembygdsprincipen (Heimatsprinzip). De flesta schweiziska kantonerna kafla
sin fattigvårdslagstiftning grundad på sistnämnda princip och densamma
återfinnes i modifierad form i vissa andra länder. Stundom betecknar man
denna på hembygdsprincipen hvilande hemortsrätt såsom medfödd, ehuru
man med uttrycket medfödd hemortsrätt hos oss i allmänhet synes afse eu
genom födelsen förvärfvad hemortsrätt i en kommun, där föräldrarna voro
bosatta vid tiden för barnets födelse. I denna form fanns en medfödd
hemortsrätt hos oss i 1847 och 1853 års fattigvårdsförordningar, och en
sådan finnes allt fortfarande i Danmark, i samtliga fallen dock endast så
-
Oliku arter
af hemort sriitt.
254
som medel att i sista hand, då en förvärfvad hemortsrätt ej föreligger fastslå
forsörjningskommnnen. Då förhållandena i stort sedt ställa si| lika hvad
etraffar fordelar och olägenheter af en på hembygdsprincipen grundad hemortsrätt
och en genom födelsen förvärfvad sådan, torde dessa båda slag af
, emortsratt kunna behandlas i ett sammanhang, därvid för dem båda, när
annat ej angitves, i det följande användes beteckningen medfödd hemortsrätt.
Järnte dessa arter af hemortsrätt talar man om ajledd eller härledd
hemortsrätt darmed afseende att hustru genom sitt giftermål erhåller mannens
hemortsrätt samt att barnen intill en viss ålder dela faderns eller moderns
hemortsrätt.
Medfödd
hemortsrätt.
Då äfven hos oss röster stundom höjts för införande af en lagstiftning
grundad pa medfödd hemortsrätt, torde det vara af nöden att närmare
klargöra innebörden af en dylik anordning.
AfReA fÖrdeIar- man tillagt lagstiftning, grundad på principen om
medfödd hemortsrätt, äro i hufvudsak följande. Därigenom fastslås på ett
enkelt satt hvilken kommun skall betala kostnaderna för försörjningen och
eventuellt öfvertaga denna; alla besvärliga utredningar och alla tvister mellan
kommunerna om hemortsrätt undvikas. Inga hinder ligga i vägen för individens
frihet att flytta, hvart han vill. Arbetsgivare!! har ej anledning att
a farhåga att oka kommunens och därmed sin egen fattigvårdstunga, vägra
att i sitt arbete mottaga arbetare med mindre goda utsikter att försörja sig
och de sina eller afskeda dem blott för att de icke skola vinna hemortsrätt
i kommunen. Slutligen tillförsäkras fattiga barn därigenom bättre
uppfostran i det den kommun, som vet med sig, att den har skyldighet
att underhålla individen, om han framdeles råkar i behof, har större skäl
att sörja för att barnet från början får eu sorgfällig uppfostran och därmed
möjlighet att reda sig i lifvet.
Härvid är emellertid till eu böljan att märka, att den samhörighet
mellan individ och kommun, som ju onekligen ligger till grund äfven för
principen om medfödd hemortsrätt, dock icke är en samhörighet, som individen
sjalf vunnit med denna ort utan, såsom förut påpekats, endast eu
samhörighet mellan hans förfäder, närmast hans föräldrar, och hemorten
kanske ofta af mycket lös natur. Under nutida förhållanden med befolkningens
hfliga omflyttning synes det icke kunna ifrågasättas att grunda
hemortsrätten på annan samhörighet än den individen själf genom sin förbindelse
med eu kommun äger med denna. Därtill kommer, att med ofvannämnda
fordelar åtskilliga direkta olägenheter också äro förenade. Vistelse
-
25n
kommunen sammanfaller i de flesta fall oj med hemortskommunen, hvaraf följer,
att den förra ej sällan får ersättning för fattigvård åt personer, som hafva
vistats där eu lång följd af år och där nedlagt sin bästa arbetskraft, under
det att hemortskommunen får betala ersättning för fattigvård åt personer,
som äro där fullständigt obekanta, ja kanske aldrig vistats inom kommunen.
Den omständigheten, att ej samma kommun gifver och bekostar
fattigvården, torde också föranleda, att vården i många fall ej blir så afpassad
efter individens verkliga behof, som eljest skulle blifva fallet. Man kali
ej gärna tänka sig något större intresse för förebyggande åtgärder och en
mera personlig fattigvård, då de, som skola bekosta fattigvården, kanske aldrig
sett den individ, hvilken skall understödjas, och icke komma att träda i
direkt förbindelse med honom. Med eu hemortsrätt byggd på ifrågavarande
princip kan denna olägenhet endast motvägas af en ofta anlitad hemsändning
med all däraf följande obillighet och hårdhet. Slutligen verkar ett
sådant system säkerligen till ett ytterligare betungande af de landsbygdskommuner,
som sakna industri och därför hafva jämförelsevis svårt att bära
fattigvårdsbördan.
I Schweiz har visserligen uti de kantoner, där territorialitetsprincipen
föreslagits till genomförande, detta ej sällan mött ett starkt motstånd, hvadan
det ser ut som om denna princip där ansåges underlägsen hembygdsprincipen.
För den nuvarande anordningen i Schweiz torde emellertid särskilda
förhållanden tala, som man ej kan påräkna annorstädes. Sålunda har där den
enskilda välgörenheten i stor utsträckning tagit sig an de fattiga, som ej
höra hemma inom kommunen. Därjämte är att märka, att ett system enligt
grundsatsen om medfödd hemortsrätt antagligen icke annorstädes skulle
blifva så enkelt med hänsyn till fastslående af hemortsrätten som i Schweiz,
där familjen sedan generationer anses tillhöra en viss kommun. Sålunda har
man i Danmark ansett sig böra föreskrifva ett detalj eradt förfarande för att
från början fastslå, hvilken kommun, som är att betrakta såsom födelsekommun;
och en dylik anordning torde blifva af nöden, om man hos oss
vill binda hemortsrätten vid födelsekommunen. Motståndet i Schweiz mot
en förändring af bestämmelserna om hemortsrätt torde i ej ringa mån
stödja sig på befarade svårigheter vid öfvergången till ett system, som
är så olikt det nu använda. Det kan ej heller förnekas, att eu öfvergång
från den ena till den andra af nu ifrågavarande principer är eu vansklig
åtgärd. Och detta skulle säkerligen alldeles särskildt komma att gälla
ett utbyte af territorialitetsprincipen mot principen om eu medfödd hemortsrätt.
256
Förvärfvad
hemortsrätt.
Grund
principer.
Tvifvelsutan står territorialitetsprincipen i bästa samklang med våra
dagars starka omflyttning af befolkningen mellan kommunerna. Den är
den i lagstiftningarna i allmänhet härskande principen, och det torde ej
finnas grundade anledningar för ett land, som redan har sin lagstiftning
ordnad efter denna grundsats, att nu öfvergå till hembygdsprincipen.
Ehuru man alltså vid närmare öfvervägande måste afstå från att ordna
hithörande förhållanden enligt de till synes mera enkla system, som ofvan
behandlats, enligt uppehållsteorien eller på grundvalen af en medfödd hemortsrätt,
måste likväl medgifvas, att det system, som återstår, nämligen det,
som grundats på territorialitetsprincipen eller principen om en förvärfvad
hemortsrätt, ingalunda erbjuder idel fördelar. Tvärtom är ett sådant sätt
att ordna denna del af fattigvårdslagstiftningen förbundet med mycket stora
svårigheter, och det är endast systemets öfverlägsenhet i vissa af fattigvårdens
kardinalpunkter, som berättigar dess bibehållande. Ytterst är det
också klagan öfver nämnda svårigheter, som föranledt yrkandena på andra
bestämmelser.
Frågar man då först efter de principer, på Indika en lagstiftning
enligt systemet om en förvärfvad hemortsrätt bör hvila, så är det samhörigheten
mellan individ och kommun, som här, liksom för hemortsrätten i dess
helhet, bör vara det grundläggande. Men under det vid lagstiftningen enligt
systemet om en medfödd hemortsrätt samhörighetens uppkomst och omfattning
är så att säga själfklar, kunna här många olika variationer tänkas.
De förhållanden, under hvilka eu person träder i förbindelse med ett samhälle,
den tid och de omständigheter, under hvilka denna förbindelse fortfar,
samt sättet för dess upplösning äro så mångfaldiga, att man här måste
hafva närmare regler för samhörigheten. Ett osökt uttryck för den samhörighet,
som skall stödja sig på eu persons eget förhållande till kommunen,
har man i tiden för lians vistelse inom kommunen i fråga. För den, som
under en lång tid vistats inom en kommun, bör gifvetvis en samhörighet
antagas föreligga, tillräcklig att motivera kommunens försörjningsskyldighet;
eu mycket kort vistelse utesluter åter antagandet af en samhörighet, som
bör medföra så långt gående förpliktelser. Men äfven andra omständigheter
finnas, som äro af betydelse för samhörigheten, såsom besittning af
fast egendom, innehafvande af tjänst eller annan stadig anställning, fast
bostad inom kommunen m. m. Hufvudfrågan för lagstiftningen blir alltså
att fastslå den tidsperiod och de förhållanden i öfrigt, under hvilka eu tillräcklig
samhörighet bör kunna anses vunnen. Det säger sig emellertid själft,
att
obje
lagstiftningen
ske efter
’ "»''t
kali
O
O
torde
'' böra
den ort bör
> tid varit
nagra fullt
lägga
böra omnämnas
till grund förvara
slutligen
medelpunkten
antagas hafva dragit
blifvande understöd
förutvarande
eu persons
ett sadant fastställande
ktiva grunder, utan måste blifva i viss man
Innan kommittén vidare utvecklar detta ännu
den teori, hvilken man i Tyskland ansett si
hemortsrättslagstiftningen. Man har sagt, att
försörj ningsskyldig, hvilken under eu längr
för eu persons verksamhet och som därför måste
ekonomiska fördelar af verksamheten. Kommunens
skulle således liksom utgöra ett vederlag för
nyttiga arbete inom kommunen, och
åskådning namnet isättning steorien. Äfven i diskussionen rörande
vårdslagstiftningen i Sverige möta stundom uttryck som tyda på att
teorien om försörjningen såsom vederlag för nyttigt arbete ej heller hos oss
saknat anhängare. Mot teorien i fråga hafva åtskilliga anmärkningar
framställts, gående ut på att visa, att den ej kan omsättas i verkligheten.
Sant är naturligen, såsom därvid anmärkts, att det ej är möjligt
att låta eu persons hemortsrätt vara beroende af en undersökning i hvarje
enskildt fall, rörande hvilken kommun han tillfört den största ekonomiska
fördelen, samt att nämnda förhållande ej erbjuder några sådana allmänna
kännetecken, som kunna tjäna till ledning vid affattande af ett lagstadgande
i ämnet. Men eu sådan uppgift har teorien antagligen ej heller afsett
att lösa, utan endast velat utsäga, att om eu viss tids vistelse ägt rum i ett
samhälle under vissa angifna förutsättningar, så kan man såsom det regelmässiga
antaga, att eu nyttig verksamhet där utöfvats, och därmed också fastslå
eu detta samhälles försörjningsskyldighet. Med denna innebörd skulle
man har därför stundom gifvit nämnda
fattig
-
ju teorien
förordnings
nå samma
ofvan sagts,
med på det
kunna sägas
bestämmelser
In
till »rund
Äga ““ ce
om hemortsrätt
fattigvårds
-
äfven för vår
I regel torde man emellertid
mål genom att utgå från den samhörighet, som, enligt hvad
utgör grunden för den kommunala fattigvården och den därnärmaste
förbundna hemortsrätten.
Ett försök att lägga ersättningsteorien till grund för hemortsrätten
utgör också det ofvannämnda förslaget af inspektören för den finska fattigvården
G. A. Helsingius, som framlagts i en reservation till finska fattigvårdskommitténs
år 1908 afgifna betänkande. I den motivering, som han
lämnat till detta förslag, framhålles nämligen såsom utgångspunkt för förslaget
just den nytta eller det gagn, en kommun haft genom skatter, arbete
eller annorledes af en arbetsför person, som längre tid vistats där. Då emellertid
det icke alltid är sagdt, att en sådan nytta existerat, måste reservanten
.‘13 — Fattigvårdslagstiftniugen I. Afd. 2.
258
äfven, åtminstone subsidiärt, hänvisa till samhörigheten, hvilken ju för öfrigt
äfven i de nämnda fallen är till finnandes. Jämväl detta förslag kan därför
med skäl sägas vara grundadt på samhörighetsprincipen; och spörsmålet
bottnar äfven här i frågan, huru denna samhörighet skall uti en lagbestämmelse
bäst och rättvisast uppmätas eller uttryckas.
pwioäbörUi- l,u kommittén nu öfvergår till behandling af spörsmålet om de fakta,
gas till ut- hvilka böra fastställas som afgörande för att förvärf af hemortsrätt skall
vid reglering anses föreligga> vill kommittén erinra om, att den tidrymd för vistelsen
af hemorts- i en kommun, som härvid plägar angifvas såsom hufvudfaktum, ej enratten?
samt bör vara afgörande för hemortsrättsförvärfvet. Redan af livad
förut antydts därom, att bestämmandet ej kan ske efter enhetliga grunder,
hör vara klart, att spörsmålet kan behöfva betraktas ur olika synpunkter.
Sålunda fordra fattigvårdslagarna i allmänhet eu viss uppnådd ålder för
att kunna förvärfva hemortsrätt; vidare upphör möjlighet att förvärfva ny
hemortsrätt vid en viss högre ålder; vistelsen kan äga rum under sådana
förhållanden, att den icke anses binda personen vid kommunen; och slutligen
lägger åtnjuten fattigvård i låss mån hinder i vägen för ett lieinortsrättsförvärf.
Kommittén återkommer längre fram till dessa ämnen äfvensom
till frågan om den härledda hemortsrätten, hvilken gifvetvis också är
af betydelse vid bedömande af verkningarna af stadgandena om förvärf! ad
hemortsrätt eller, som man i motsättning till den nyssnämnda brukar säga,
själfständig hemortsrätt. Till en början lämnas här också ur räkningen,
huruvida den formella regleringen af ofvannämnda hufvudfaktum bör äga
rum genom att föreskrifva viss tids vistelse eller eu persons borgerliga
inregistrering i ett visst samhälle, mantalsskrifningen.
I sin ofvan åberopade skrifvelse till Kungl. Magt den 12 maj 1905
begärde riksdagen strängare villkor för förvärf af hemortsrätt än de nu
i ämnet gällande samt hänvisade till vissa utländska fattigvårdslagar, som
fordrade en längre tids vistelse i en kommun för vinnande af hemortsrätt.
Såsom framgår af redogörelsen för eu del främmande länders lagstiftning
beträffande hemortsrätten, har man för hemortsrättsförvärf tämligen ''växlande
tidsperioder: i Tyskland 1 år (tidigare 2 år), i Korge 2 år, i England
3 år, i Danmark 5 år och i Österrike 10 år.
Om man tänker närmast på samhörigheten mellan individ och kommun
såsom grunden för hemortsrätten, synes svaret på frågan, hvilken tidsperiod
är den lämpligaste att taga till utgångspunkt, vid första påseende vara
lätt nog. Ju längre eu person vistats i en kommun, desto större samhörighet
Ii;ir vunnits; desto naturligare taller det sig för vederbörande i kommunen,
att personen för framtiden bör höra dit, noll desto hellre vill personen i
regel också sjidl blifva försörjd där. I samma män tiden för förvärf af
hemortsrätt förlänges, i samma män kommer det emellertid också allt oftare
att inträffa, att personer tillhörande de rörligare befolkningselementen, hvilka
det här hufvudsakligen gäller, ej vidare kunna förvärfva sig ny hemortsrätt.
Ehuru eu person kanske i 10 eller 20 år varit borta från den kommun,
där han från början iigt hemortsrätt, har han ingenstädes stannat så länge
som t. ex. de 5 år, hvilka stadgats för vinnande af hemortsrätt, och följden
blir, att han bibehåller hemortsrätten i sin gamla kommun. Under den
langa frånvaron har han emellertid också mist all samhörighet med denna
kommun, och det förefaller både de kommunala myndigheterna där och den
behöfvande sjelf orimligt, att han skall erhålla sin framtida försörjning i
denna kommun. Den längre tidsperiod, som från ena sidan sedt föreföll
sa lämplig, blir alltså i stället en ren obillighet.
Det bör följaktligen ej fordras längre tid än som oundgängligen kräfves
för att det skall anses förefinnas en samhörighet nog stark att motivera
försörjningsskyldighet. Därvid får man, såsom redan är nämndt, ej ställa
alltför stora kraf på samhörigheten mellan individ och kommun. Man bör
enligt kommitténs åsikt i detta afseende nöja sig med de tidsmått, som i
andra hänseenden utgöra grundvalen för åstadkommande af ett visst förhållande
mellan individ och kommun. Ett bevis härpå anser kommittén ligga
däruti, att i vår fattigvårdslagstiftning den årligen återkommande mantalsskrifningen
så länge fått utgöra grundval för stadgandena om hemortsrätt.
Ett år är för öfrigt ett tidsmått, som anses grundlägga en viss stabilitet
i olika rättsförhållanden; man tanke exempelvis på tjänsteåret, hyresåret
o. s. v. Den, hvilkens vistelse på en ort ej understiger denna tid, uppfyller
det allmänna krafvet på stabilitet i sina bosättningsförhållanden, och
det synes därför, som om man rent principiellt kunde säga, att ett år är en
lämplig utgångspunkt äfven vid reglerandet af hemortsrätten.
Det gäller emellertid att tillse, huruvida icke möjligen ur andra synpunkter
eu längre tid kan anses påkallad.
Därvid bör i främsta rummet tillses, hvilket inflytande en längre eller
kortare tid kan hafva på själfva utöfvandet af fattigvården. I sådant afseende
gäller i viss mån hvad redan sagts vid valet mellan en medfödd och förvärfvad
hemortsrätt, att det är af största betydelse, att den kommun, där
eu person har hemortsrätt, också är den, som lämnar honom fattigvård.
Endast den kommun, som på grund af gällande bestämmelser är skyldig
att för framtiden sörja tor honom, har ett verkligt intresse att lämna eu
fattigvård, som hjälper ej blott för stunden utan äfven tar sikte på framtiden.
I den mån vården om de fattiga blir omsorgsfullare — och åtskilliga
företeelser i våra dagar torde rättfärdiga antagandet, att så mer och
mer skall blifva fallet — i samma män blir det viktigt att tillse, att eu
persons hemortskommun i så få fall som möjligt blir en annan än den, där
han vistas.
En kortare tid för hemortsrättsförvärf gifver tydligen också större utrymme
åt den enskildes flyttningsfrihet, i det denne då oftare skall kunna förvärfva
hemortsrätt och detta just på eu plats, som han själf valt. Härigenom
kommer hemsändning att mera sällan äga rum, hvilket är af vikt,
äfven om man ej saknar utvägar att genom särskilda bestämmelser inskränka
de fall, då hemsändning bör tillåtas.
Förut har framhållits, hurusom man vid reglerandet af hemortsrätten
också bär taga hänsyn till det existerande motsatsförhållandet mellan städer
och industrisamhällen samt rena landsbygdskommuner. Uppenbarligen
är, såsom därvid också betonats, ur denna synpunkt eu relativt kort tid
för hemortsrättsförvärfvet att föredraga. I Tyskland, hvarest man nyligen
reformerat hemortsrättslagstiftningen just med hänsyn till berörda förhållanden,
har man nedsatt tiden för förvärfvet från två till ett år, och kommittén
styrkes äfven därigenom i sin åsikt, att en sådan jämförelsevis kort
tid som ett år är lämpligast.
Det har ofta klagats öfver att våra nu gällande hemortsrättsbestämruelser
öppna tillfällen för fattigvårdsmyndighetema att kasta försörjningsbördan
öfver på hvarandra och gifva anledning till tvister dem emellan.
Hvad angår den första anmärkningen innebär naturligtvis ett stadgande
om eu längre tids vistelse såsom villkor för vinnande af hemortsrätt ett
försvårande af försöken att vältra öfver försörjningsbördan på annan kommun.
Men de exempel härpå, som förekommit, torde dock höra till undantagen,
och i hvarje fäll lärer det icke vara lämpligt att ur denna synpunkt
gifva hufvu dstadgandet rörande hemortsrätt annan affattning än det
enligt allmänna grunder bör hafva.
I hvad mån åter eu längre eller kortare tid för vinnande af hemortsrätt
har inflytande på antalet tvister mellan kommunerna om ersättning
för lämnad fattigvård och på svårigheten att i dessa tvister förebringa
erforderlig utredning om hemortsrätten har varit föremål för olika meningar.
I regel borde, synes det, tvisterna till sin beskaffenhet blifva
mindre invecklade, då hemortsrättsförvärfvet göres lättare och större san
-
261
nolikheter alltså förefinnas, att man skal
i behöfvi
siirskildt dä det
utan att vid undersökningen behöfva gä sä långt tillbaka i tiden.
sidan kan naturligen
förändra hemvist, en lättnad i
ej sa noga hell öfver följa alla
fä visshet om hemortskommunen
v andra
(Iller personer, som mycket ofta
undersökningen vinnas därigenom, att man
smärre förändringar, hvilket ej blir af
nöden, dä den vistelsetid, som inverkar, skall vara jämförelsevis lång.
Med hänsyn till de växlande förhållandena i det enskilda fallet, torde det
ej vara möjligt att tillägga den ena eller andra tidsperioden någon bestämd
fördel, då det gäller att välja mellan t. ex. ett år och den tidsperiod af
två år, som närmast kan tänkas blifva uppställd som motförslag. Äfven
beträffande antalet tvister torde vara svårt att bilda sig en bestämd mening
om en kortare eller längre tids företräde, då det i allt fall rör sig om så
korta tidsperioder. Enligt kommitténs åsikt kommer det bär ej så mycket
att bero på tidsperiodens längd som fastmer på huru hemortsrätten i öfrigt
anordnas samt på de möjligheter, hvilka förefinnas för en tillförlitlig utredning
redan från början af de omständigheter, som bestämma hemortsrätten,
äfvensom på de utvägar man lämnar kommunerna att förhandla med hvarandra
på grundvalen af en dylik utredning.
Med stöd af hvad sålunda anförts, anser sig kommittén kunna fastslå,
att ett år är den tidsperiod, som man hos oss lämpligen bör taga till utgångspunkt
vid bestämmande af reglerna för förvärf af hemortsrätt.
Den utgångspunkt för hemortsrättens ordnande, som sålunda vunnits, Ben faktiska
föranleder ej, att man i lagstiftningen nödvändigt bör uppställa eu faktisk mantalsskHf
vistelse
under ett år såsom villkor för förvärf af hemortsrätt. 1 )et an- blifva bestäm
gifna
krafvet kan hos oss tänkas fylldt äfven genom eu föreskrift om mande för
•
«/
o
hemorts
mantalsskrifningen
såsom bestämmande för hemortsrättsförvärfvet. Då
rätten.
man har en sådan år efter år återkommande registrering eller fördelning
45 §,
af befolkningen på rikets kommuner som mantalsskrifningen, ligger det
naturligen nära till hands att låta den få användning i så många fall som
möjligt, då man mellan kommunerna vill fördela skyldigheter och rättigheter,
som tillkomma dem i förhållande till landets medborgare. Gällande
fattigvårdsförordnings stadgande att en person har hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle,
hvarest han senast författningsenligt blifvit eller bort blifva
mantalsskrifven, uppfattas för öfrigt ofta i den allmänna föreställningen
såsom likvärdigt med en föreskrift om förvärf af hemortsrätt genom vistelse
i ett samhälle under ett kalenderår, delvis kanske beroende på föreskriften
att hemortsrätt ej vinnes, om fattigvård åtnjutits under kalenderåret. Ytterst
2&2
grundar sig också mantalsskrifningen på en vistelse eller, som den kallas
i muntalsskrifningsförordningen, bosättning, och ehuru mantalskrifningen
närmast afser att angifva bosättningsförhållandena vid en viss tidpunkt,
nämligen årsskiftet, tager den dock sikte på förhållandena, sådana de antagas
komma att gestalta sig under det inträdande kalenderåret. Till grund för
mantalsskrifningen kan således sägas ligga en presumerad ettårig vistelse''
af sådan art, att personen i fråga anses höra inregistreras såsom i borgerligt
hänseende tillhörande eu viss kommun.
Åtskilliga anmärkningar hafva emellertid gjorts emot gällande fattigvårdsförordnings
ståndpunkt att göra hemortsrätten beroende af mantalsskrifningen,
och då riksdagen i sin skrifvelse till Kungl. Maj:t den 12
maj 1905 anhöll om ändrade bestämmelser i fråga om hemortsrätt, uttalade
den som sin mening, att den i fattigvårdsförordningen upptagna grundsatsen,
att en hvar enligt regeln borde i afseende å. fattigvård höra till
den kommun, dit han i allmänhet i borgerligt afseende hörde, ej vidare
borde upprätthållas.
Hufvudanmärkningen mot att lägga mantalsskrifningen till grund för
hemortsrättsförvärf är, att hemortsrätt då kan förvärfvas genom en helt
kort vistelse. Det kan, såsom riksdagen i sin nyssnämnda skrifvelse
framhåller, sålunda inträffa, att en person mantalsskrifves i ett samhälle,
men kort därefter utflyttar därifrån samt tillbringar större delen af det år,
för hvilket mantalsskrifning ägt rum, i eu annan kommun; och dock blir
den förstnämnda kommunen hans hemortskommun, som kan komma att
under vissa förhållanden svara för hans försörjning i all framtid.
Den framställda anmärkningen innebär med andra ord, att det nuvarande
systemet ej skulle vara ägnadt att gifva uttryck för den samhörighet
mellan individ och kommun, på hvilken liemortsrättsbestämmelserna
böra hvila. Det kan ej heller förnekas, att de nuvarande bestämmelserna
i en del fall, hvilka dock i stort sedt torde få betecknas såsom undantagsfall,
leda till resultat, som måste betecknas såsom stridande mot nyss
anförda princip. Den närmast till hands liggande utvägen att afhjälpa
dessa klagomål mot hemortsrättslagstiftningen är att i likhet med vissa
utländska lagar uppställa krafvel på en viss tids vistelse inom kommunen
såsom villkor för förvärf af hemortsrätt. Genom att gifva detaljerade
föreskrifter rörande vistelsetiden, dess uppkomst, fortvara och upphörande
blir man då i tillfälle att så noggrant bestämma vistelsens beskaffenhet,
att den fordrade samhörigheten mellan individ och kommun uppnås så
säkert, som detta öfver hufvud taget är möjligt.
Fråga är emellertid, om icke de fördelar, som mantalsskrifningeii såsom
underlag för hemortsrätten erbjuder framför en ettårig faktisk vistelse, äro
så stora, att, äfven om samhörigheten mellan individ och kommun emellanåt
kan blifva mindre i det förra fallet än i det senare, det dock är bättre
att allt framgent låta medborgarna äga hemortsrätt i det samhälle, dit de
i borgerligt afseende höra. Konstaterandet af eu hemortsrätt, grundad
på en viss tids vistelse, kommer i regel att blifva förenad med tidsödande
och invecklade utredningar. Med mantalsskrifningen såsom underlag har
man däremot för utredningen en fast utgångspunkt, som ej bör underskattas,
och, om man vill betjäna sig af den faktiska mantalsskrifningen
såsom grundval för hemortsrättsförvärfvet, framgår hemortsrätten direkt
af mantalslängderna. I samma mån utredningen blir besvärligare, blir det
ock svårare för kommunerna att bedöma, hvarest en person rätteligen bör
hafva hemortsrätt. Antagligen skulle man därför hafva att vänta sig ett
ökadt antal tvister om hemortsrätten, om man gjorde förvärfvet däraf beroende
pa eu viss tids vistelse. Då mantalsskrifningen under så lång tid
utgjort underlag för hemortsrättsförvärfvet, har ett sådant system för öfrigt
fått eu viss häfd för sig, och man bör ej utan tungt vägande skäl helt
bryta därmed.
Vid bedömandet af frågan, huruvida man i första rummet bör tillgodose
det ofvannämnda krafvet på eu för alla fall konstaterad samhörighet
eller om nyssberörda praktiska synpunkter böra vara afgörande,
får ej heller förbises, att, äfven om hemortsrättens anordnande på grundval
af mantalsskrifningen i ett visst gifvet fall för ett samhälle kan föranleda
till ett mindre tillfredsställande resultat, samma anordning en annan gång
tillför samhället en fördel.
T sammanhang härmed bör äfven tagas i betraktande, att enligt kommitténs
förslag till fattigvårdslag hemortskommunen fått sina förpliktelser
med hänsyn till dithörande fottiga minskade, i det att vistelsekommunen
har att vidkännas utgifter för fattigvård af mera tillfällig natur, hvarjämte
statens och framför allt landstingens förpliktelser ökats.
Det synes vara lämpligt att här anföra några siffror rörande den
fattigvård, som utöfvas i fråga om understödstagare tillhörande annat
fattigvårdssamhälle. Enligt de af kommittén insamlade uppgifterna för år
1907 tillhörde af hela antalet understödstagare i Sverige eller 228,073
endast 5,282 annat fattigvårdssamhälle än det, där fattigvården beviljats.
Under samma år uppgingo de sammanlagda utgifterna för understödstagarnas
beklädnad, vård och underhåll till 14,296,303 kronor, under det ersätt
-
2H4
ningar till andra kommuner utgjorde 339,740 kronor. Dessa siffror la
naturligtvis icke fattas såsom något uttryck för verkan af hemortsrättsbestämmelserna
öfver hufvud, tv hemortsrättens så att säga ordinära verkningar
ligga däri, att en person försörjes i den kommun, dit han hör,
men det är dock anmärkningsvärd!, att kommunernas utgifter för understödstagare
från främmande kommuner i detta afseende under loppet af ett
år icke äro större.
Med hänsyn till de så väl af riksdagen som från annat hall uttalade
önskemålen om strängare villkor för förvärf af hemortsrätt ansåg sig kommittén
emellertid böra göra ett försök att anordna hemortsrätten på grundvalen
af viss tids vistelse i eu kommun. Kommittén utarbetade därför ett
förslag till lagbestämmelser om hemortsrätt, hvari såsom hufvudregel uppställdes,
att en person förvärfvade hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle,
inom hvilket han under en tid af ett ar senast varit bosatt, därvid dock
detaljerade föreskrifter måste lämnas om de förhållanden, som konstituerade
en bosättning. Härigenom uppnådde man, att de förhållanden, hvilkas befintlighet
vid en viss tidpunkt föranledde till mantalsskrifning, måste för
att grundlägga hemortsrätt fortfara att existera under ett helt år. Med
dylika föreskrifter vanns utan tvifvel ett mera tillfredsställande uttryck för
samhörigheten. Att märka är emellertid, att hemortsrätten ej kunde grundas
på en rent oafbruten vistelse, utan att man i många fall af praktiska
hänsyn måste nöja sig med att godtaga en vistelse, hvilken hvarken var
faktisk eller oafbruten. Det visade sig för öfrigt, att de regler, enligt
hvilka mantalsskrifningen äger rum, i hufvudsak sammanföllo med de bestämmelser,
som ansågos böra gifvas för den vistelse eller bosättning, hvilken
direkt skulle läggas till grund för hemortsrättsförvärfvet. Trots det fullständigare
uttryck detta förslag gaf åt samhörighetssynpunkten, framstod det för
kommittén såsom i hög grad tvifvelaktigt, huruvida detta uppvägde de praktiska
fördelarna af att bibehålla mantalsskrifningen såsom utgångspunkt.
Tillkomsten af lagen om allmän pensionsförsäkring den 30 juni 1913
har gifvit kommittén anledning att taga under öfvervägande, huruvida och
i hvad mån hemortsrättsspörsmålet därigenom kommit i förändradt läge. I
den män personer, som äro i behof af det allmännas hjälp, få sitt behof
tillgodosedt genom pension i stället för fattigvård, komma stadgandeua om
hemortsrätt att få minskad användning. Då man bör utgå ifrån, att
pensioneringen kommer att utöfva ett väsentligt inflytande på fattigvården,
blir naturligen frågan om hemortsrättens ordnande af ännu mindre räckvidd
än förut varit fallet. Om tvekan förut kunnat råda, huruvida eu om
-
lätrirniujr af hemortsrätten
enligt
angifna
det efter
ofvan
pensionsförsäkringens införande synt
^rundel- bör
kommittén
äga ruin,
klart, att
liar
tid
-
omläggmng af hemortsrätten,
bör ställas i för
-
punkten ej är lämplig att föreslå eu dylik
utan att hémortsrättslagstiftuingen hos oss allt fortfarande
bindelse med mantalsskrifningen.
Lagen om allmän pensionsförsäkring utöfvar emellertid inflytande pa
frågan om ordnandet åt hemortsrätten äfven ur eu annan synpunkt. Enligt
nämnda lag skall eu åttondel af kostnaden för pensionstilläggen fördelas
mellan samtliga rikets kommuner sålunda, att hvarje kommun bestrider åttondelen
af pensionstillägget för pensionstagare, som var i kommunen mantalsskrifven
vid den tid, från hvilken tillägget bestämts att utgå. Vidare stadgas,
att om eu person ej inbetalar den på honom belöpande årsafgiften åt tie
kronor, den kommun, där personen är mantalsskritven, skall inbetala utgiften
till pensionsfonden. Ansökning rörande pension göres hos pensionsnämnden
i det peusionsdistrikt, där sökanden senast blifvit mantalssknfven.
Här syftas tydligen öfverallt pa den faktiska mantalsskrifningen.
Med hänsyn till det sätt, hvarpå pensionsförsäkringen ordnats hos oss,
med kommunala nämnder såsom
•ag till pen
-
^
^___
________ __ — och med kommunala bidrt_
sinner och utgifter, komma tydligen3fattigvårds- och pensionsmyndigheternas
verksamhet att nära beröra hvarandra. Fattigvården träder till, när pensioneringen
het. Det
samheteu
kommun. Någon
enär på grund af
ej alltid kommer
sion beviljas. 1
låter den faktiska
kommunens skyldighet.
Fattigvården träder
måste ersättas eller kompletteras af annan understödsverksammåste
då också framträda som ett önskemål, att samliällsverkpä
dessa punkter kommer att utöfvas af myndigheter i samma
fullkomlig öfverensstämmelse kan visserligen ej vinnas,
åtnjuten fattigvård eller andra förhållanden hemortsrätten
att sammanfalla med mantalsskrifningen det år, då penstörsta
möjliga utsträckning vinnes dock detta, om man
mantalsskrifningen i båda tallen blifva bestämmande föi
Genom att lägga den faktiska mantalsskrifningen till grund för
kem
ortsrättsförvärf,
kan det visserligen understundom inträffa, att det kraf på
samhörighet mellan kommun och individ, som dock betecknats såsom det
centrala i hemortsrättsspörsmålet, icke uppfylles, och fråga är därför, om man
icke till förebyggande af åtminstone de svåraste bristerna härutinnan bor
såsom nu medgifva pröfning af mantalsskrifningsspörsmålet i hemortsrättsfrågan.
Tack vare bestämmelserna om en dylik pröfmngsrätt hafva myndigheterna
onekligen varit i tillfälle att i en del fall råtta eu mantalsskrifning,
som stödt sig på oriktiga antaganden och uppgifter. T själfva verket
34 — Fatt ig o å rdslag stiftning fn I. Afd. 2.
Viss besvärstid
i mantalsskrifninqsmäl.
266
lura dock de fall, da eu sådan rättelse ägt rum, icke vara sa många; vanligare
är måhända, att eu person förklaras hafva bort mantalsskrifvas i eu
kommun för ett år, för hvilket han icke blifvit någonstädes mantalsskrifven.
^ id eu framtida revision af mantalsskrifningsförordningen torde man, såsom
tiamdeles kommer att beröras, kunna göra skälfva mantalsskrifningen mera
motsvarande de verkliga bosätta ingsförhållandena än den hittills vant. För
öfrigt bär man att emot den ofvannämnda synpunkten ställa fordran på att
utredningen om hemortsrätten göres så enkel som möjligt för att undvika
invecklade och tidsödande tvister mellan fattigvårdssamhällena, i hvilket afseende
det, såsom redan anmärkts, är lämpligast att grunda hemortsrätten
På den faktiska mantalsskrifningen. Yäljes denna, skola därmed i stort sedt
tvisterna om hemortsrätten i deras nuvarande form försvinna, då man
blott behöfver gä till inantalslängderna för att få klarhet härom.’
Hvad ofvan sagts om mantalsskrifningens förhållande till viss tids
vistelse synes för öfrigt gälla äfven här. I de flesta fall torde resultatet
blifva lika, om man tager den författningsenliga eller faktiska mantalsskrifningen
till utgångspunkt. Olikheterna framträda antagligen mest
i en del undantagsfall, där samhörighet öfver hufvud ej finnes med någon
kommun, och där resultatet alltså skulle blifva ungefär lika otillfredsställande,
om man använde den ena eller andra utgångspunkten.
I detta sammanhang vill kommittén erinra om det från flera håll
framställda förslaget att för hemortsrätt fordra två efter hvarandra följande
mantalsskrifningar. Hetta förslag har dock ej kunnat förordas af det
skäl, att man därvid skulle afvikit från den ofvan antagna utgångspunkten,
en tidsperiod af ett ar. Två mantalsskrifningar skulle ofta innebära
en fordran på ända till två års vistelse, och särskild! för alla de fall,
då vistelsen inom eu kommun omfattar jämnt ett år utan att börja vid
årsskiftet, t. .ex. för tjänare, skulle en sådan bestämmelse försvåra hemortsrättsförvärfvet.
Pit grund af hvad sålunda anförts liar kommittén föreslai/it, att hemortsrätten
göres beroende åt den faktiska mantalsskrifningen.
Genomförande af förslaget att låta hemortsrätten bero af den faktiska
mantalsskrifningen klöfver emellertid såsom nödvändig förutsättning, att
det först i laga ordning fastslagits, hvarest en person är rätteligen mantalsskrifven.
Kungi. förordningen angående mantalsskrifning den 6 augusti
1894 medgift er visserligen klagorätt öfver de i fråga om mantalsskrifning
meddelade beslut och vidtagna åtgärder så väl för eu hvar, hvilkens rätt
däraf beröres
liiir ej
efter
måste stadgas för
Stadgande åt
de kommitterade,
ningsförordnin
någon
bestiimd klagotid
stadgats
åtgärden.
stadgas
ans
tid som helst
ifrån att viss tid
som för vederbörande kommun, men
noll besvär kunna därför anföras huru
Kommitténs ofvannämnda förslag utgå
anförande af besvär i fråga om mantalsskrifning,
gande af viss besvärstid i mantalsskrifningsmål föreslogs r
som utarbetat det förslag, hvarpå gällande mantalsskrifivilar,
och ett sådant upptogs jämväl i den proposition med
af
förslag till ny
dag. riksdagen
mantalsskrifniugstÖrordning,
som afgafs till 1K94 ars riksansåg
emellertid eu sådan begränsning åt besvärsrätten
om mantalsskrifning i hvarje fall kunde komma under
samband med frågan om restitution af skatt eller om hem
-
fraga
onödig, da
ompröfning
ortsrätt, och förslaget om ett sådant stadgande
afslogs
därför.
Införandet af viss besvärstid kommer naturligen att medföra klagomal
öfver mantalsskrifning i liera fall än nu, då något skid för en särskild
klagan i dessa mål ur hemortsrättssynpunkt ej tinnes. Denna.ökning torde
dock ej kunna blifva så stor, att icke eu vinst uppstår dåra!, att mantalsskrifningen
icke behöfver komma under ompröfning i samband med tvister
om hemortsrätt. En väsentlig fördel ligger nämligen däri, att tvisterna
om mantalsskrifning afgöras för sig och icke törst i samband med frågan
om ersättningsskyldighet för lämnad fattigvård. Enär de taktiska omständigheterna
i mantalsskrifningsmålen grundas på förhållanden, som ligga
nära i tiden, blir utredningen ej så svår och tidsödande som i hemortsrättstvisterna,
där till afgörande ej sällan föreligger spörsmålet, hvarest eu
person för många år sedan bort mantalsskrifvas.
Genom införandet af en anordning med viss besvärstid
rättens beroende af den faktiska mantalsskrifningen nödgas
noggrannare än hittills öfvervaka, att icke någon obehörigt
skrifves. Kommittén har dock icke* kunnat tillmäta denna
någon afgörande betydelse, och då, sa vidt kommittén kunnat finna, nagla
olägenheter eljest ej äro förenade med införande af eu viss besvärstid i
mantalsskrifningsmål, har kommittén föreslagit en ändring i nu nämnda syfte
i § 12 af mantalsskrifningsförordningen samt i motsvarande paragrafer åt
förordningarna angående mantalsskrifning i Stockholm och Göteborg (sid. 435).
och hemortskommunerna
där mantalsomständighet
-
Den ökade betydelse för fördelning af kostnader och besvär mellan
kommunerna, som mantalsskrifningen kommer att få genom lagen om allmän
pensionsförsäkring och, om kommitténs förslag skulle godkännas, älven
genom fattigvårdslagen, torde kräfva, att åtskilliga förändringar ut
-
(jnskemdl om
andra änd
ringar i mantalsskrifning
sförordningen.
öfver den af kommittén nu föreslagna göras i mantalsskrifningsförfattningarna.
bärskildt torde det blifva af nöden att anordna så, att samtliga
rikets medborgare i möjligaste mån alltid äro någonstädes mantalsskrifna;
för pensionsförsäkringen borde detta vara en nödvändig förutsättning, eftersom
det eljest kommer att inträffa, att för ett mycket stort antal personer
ej finnes någon kommun, som har skyldighet att erlägga pensionsafgift
eller deltaga i pensionstilläggens bestridande. Hvad hemortsrätten angår,
har kommittén föreslagit såsom hufvudregel, att det fattigvårdssamliälle,
där en person senast varit mantalsskrifven, skall anses som hans hemort,
hvarigenom nämnda olägenhet för fattigvårdslagens del blifver mindre framträdande.
Kommittén har därför icke ansett sig böra framlägga något
förslag till ändrade bestämmelser i mantalsskrifningsförfattningarna i denna
del, utan lämnat detta ämne, som sammanhänger äfven med bestämmelserna
om kyrkobokföringen och den civila registreringen i allmänhet, att
upptagas i samband med frågan om den omläggning af denna registrering,
hvilken torde jämförelsevis snart visa sig nödvändig.
Ett godkännande af mantalsskrifningen såsom underlag för hemortsrätten
innebär ett godkännande äfven i fråga om hemortsrätten af de
olika bestämmelser, som i 3 $ af mantalsskrifningsförordningen gifvits
rörande en persons bosättning. Vid jämförelse mellan dessa bestämmelser
och dem, som kommittén tänkte sig för reglerande af ett års vistelse
eller bosättning, visade det sig, såsom förut är nämndt, att desamma i
hufvudsak öfverensstämde med hvarandra. Sålunda borde i intetdera fallet
tilläggas någon betydelse åt eu vistelse af mera tillfällig beskaffenhet eller
åt vistelse vid läroanstalt för erhållande af undervisning, ej heller kunde
intagande å sjukvårdsinrättning eller förbättrings- eller uppfostringsanstalt
föranleda till att en person ansågs höra till den kommun, där anstalten vore
belägen, något som också gällde intagande a fängelse eller tvångsarbetsanstalt
och villkorligt frigifven fånges vistande å anvisad ort.
Ett stadgande, som i detta sammanhang bör uppmärksammas, är den
i 3 § 5 mom. af mantalsskrifningsförordningen upptagna föreskriften, att
den, som för sig, hustru eller minderårigt barn enligt 1 § fattigvårdsförordningen
af fattigvårdssamliälle åtnjuter full försörjning, som ej är tillfällig,
skall mantalsskrifvas inom tattigvårdssamhället motsvarande eller tillhörande
distrikt. Innebörden i detta stadgande är tydligen, att eu sådan
person äfven vid vistelse utom tattigvårdssamhället i fråga skall mantalsskrifvas
där. I det betänkande med förslag till förnyad förordning angående
kyrkoböckers förande, som afgafs den 15 juni 1910 af särskilda
sakkunniga, framhölls den olikhet, smil i detta hänseende företal!»* vid
kyrkoskrifning och mantalsskrifning, samt anmärktes, att stadgandet torde
vara nödvändigt ur fattigvardssynpunkt.
Enligt kommitténs uppfattning föreligger ej ur fattigvardssynpunkt
något särskilt skid för hibehällandet af nämnda stadgande. Kommittén
har emellertid ej ansett sig höra göra något förslag till ändring af mantalsskrifniugsförorduingen
i denna del, da denna fråga torde höra sos i
samband med fragan om mantalsskrifningens ordnande i öfrigt. Särskildt
mä erinras om den betydelse detta stadgande erhållit därigenom, att mantalsskrifiiingen
lagts till grund för eu kommuns skyldighet att <1 el taga i
pensionstillägg och betalande'' åt pensionsafgifter.
Enligt § 7 mom. mantalsskrifningsfÖrordningen skall den, som in- ^''^antals
tagits
ort
----------------o
o .
7
af mantals
förbättrings- eller uppfostringsanstalt a annan skrifningens
•
~ -i
i i •
i 1
1
* X» ___ P. l>pfiulpl ep /7>V
an
a sjukvårdsinrättning,
den, där lian är bosatt, ej af sådan anlednin
mantalsskrifvas & betydelse foi
^ ----- — ------j ,i
^
hemort sr atten
uppehållsorten. Under nämnda uttryck torde vara att hänföra anstalter åt,- ,-issti fall.
skiftande beskaffenhet, t. ex. anstalter för vård af kropps-och sinnessjuka, 48 §.
anstalter för lyfta och vanföra, alkoholisthem, hem för fallandesjuka och
sinnesslöa, anstalter för blinda och döfstumma, barnhem, skyddshem för
vanartade, uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare, arbetarekoloniei
för lösdrifvare och lösgifna fångar o. s. v.
Erån skilda håll har uttalats önskvärdheten af att nämnda föreskrift
utsträckes att gälla äfven enskilda hem, som fylla något af de angifna
ändamålen utan att kunna hänföras till anstalt, eller att det pa annat sätt
ordnas så, att vistelse i ett hem för erhållande af sjukvård eller annan
vård för kroppslig eller andlig brist eller svaghet icke kommer att föranleda
hemortsrättsförvärf. Särskildt hafva sådana önskemål uttalats för
att befordra familjevård åt sinnessjuka, sinnesslöa och alkoholister samt
för att lättare anskaffa tjänster åt barn, som vårdats i skyddshem. Till
kommittén hafva också öfverlämnats direkta framställningar i nu nämnda
afseende.
Sålunda har Sällskapet för kristlig social nykterhets verksamhet, som
inrättat arbetarekolonien Flöda i Vemdalens socken åt Jämtlands län, afsedd
bland annat för villkorligt frigifva fångar och lösdrifvare, i en den
24 januari 1910 till kommittén inkommen skrifvelse framhållit, att det
pa grund af fattigvårdsförordningens bestämmelser kunde befaras, att eu
eller annan af de å Flöda intagna personerna genom någon längre tids
vistelse kunde vinna hemortsrätt inom Vemdalens kommun och sålunda
270
vid möjligen förefallande behof af fattigvård falla denna kommun, hvilken
både ringa ekonomisk bärkraft, till last. Då det vore att antaga, att i eu
nära framtid andra liknande kolonier skulle komma till stånd, hemställde
sällskapet, att kommittén matte taga i öfvervägande frågan om hemortsrättens
ordnande i dylika fall. Vidare har i den förut omnämnda skrifveri
från riksdagsmannen Axel von Sneidern (sid. 187) ifrågasatts införandet
af undantagsbestämmelser i hemortsrättsafseende för personer, som
varit intagna a skyddshem eller tvångsuppfostringsanstalt.
Ett utsträckande af de för anstalter gällande bestämmelser äfven till
enskilda hem, i Indika vård meddelas, är förenadt med vissa betänkligheter,
enär gränsen mellan de fall, då vistelsen är föranledd af en verklig
bosättning och då densamma påkallas af behofvet att erhålla vård i något
<if nämnda afseende!), ofta kan vara svål'' att bestämma. Kågon gräns
för de fall, då vistelsen i ett enskildt hem för erhållande af vård bör i
likhet med anstaltsvistelsen vara utesluten från inverkan i hemortsrättsafseende,
synes alltså vara af nöden för att kunna gifva några föreskrifter
i nämnda syfte. En naturlig sådan gräns erbjuder sig genom att följa
den utveckling, som på flera af dessa områden ägt rum, i det anstalterna
sjulfva ombesörja utackorderandet i enskilda hem af personer, som först
någon tid åtnjutit vård å anstalt. Dessa skyddslingar höra ofta fortfarande
till anstalten och kunna vid förefallande behof ånyo intagas där; de
stå också i regel under anstaltens tillsyn. Just beträffande dessa mer eller
mindre villkorligt utskrida torde det starkaste behofvet föreligga att göra
vissa inskränkningar med hänsyn till hemortsrättsförvärfvet.
Da utvecklingen af anstaltsvarden till eu af anstalterna mer eller mindre
beroende familjevård både ur vårdsynpunkt och af ekonomiska skäl är af
största betydelse samt det visat sig, att ett hinder härför ej sällan mött i
farhågorna för att de i familjevård mottagna individerna i framtiden skola
falla fattigvården till last i den kommun, där hemmet är beläget, har kommittén
ansett det vara af vikt att undanrödja nämnda hinder. Inskränker
man sig härvid till de tall, da familjevården är eu fortsättning af anstaltsvården
och sambandet med anstalten vidmakthålles, synas de nämnda betänkligheterna
förlora i styrka.
Det uppställda önskemålet kan vinnas sa väl genom ett tillägg till
mantalsskrifningsfnrordningen som genom införande af eu bestämmelse i
fattigvårdslagen. Kommittén, som med hänsyn till hvad ofvan anförts ansett
sig icke böra i mantalsskrifningsförordningen göra andra ändringar
än sådana, som oundgängligen erfordrats, har anlitat den senare utvägen.
Pa grund häraf har i sammanhang med stadgan dona om hemortsrätt införts
eu bestämmelse därom, att om pa föranstaltande'' af sjukvårdsinrättning
(‘ller förbättrings- eller uppfostringsanstalt en person, som åtnjutit vård därstädes,
för fortsatt vard eller fostran öfverlämnats till enskild! hem, men
fortfarande star under inrättningens eller anstaltens tillsyn, den omständigheten
att personen mantalsskrifvits i det fattigvårdssamhälle, där hemmet
är beläget, ej föranleder till förvärf af hemortsrätt i samhället.
Eu fråga, som här påkallar uppmärksamhet, är ock den, som behandlas
i 2(> £ af gällande fattigvårdsförordning. Enligt mantalsskrifningsförordningen
mantalsskrifvas arméns och ilottans i garnisons- eller
stationsort förlagda manskap samt vid kronans varf och verkstäder anställda
arbetare å förläggningsorten. Denna endast till följd af tjänsten gjorda
mantalsskrifning gäller emellertid enligt 2(j i; fattigvårdsförordningen ej
till bestämmande af deras hemortsrätt.
Kommittén har ej ansett det behöfligt att vidare behålla denna undantagsbestämmelse.
Hvad särskild! de vid kronans varf och verkstäder
anställda arbetare och handtverkare vidkommer, synas dessa i allmänhet
vinna enahanda samhörighet med den kommun, där varfvet eller verkstaden
är belägen, som arbetare vid enskilda industriella anläggningar. Äfven
det stamanställda manskapets bosättning å förläggningsorten torde efter
de numera därom gällande regler vara af sådan beskaffenhet, att dessa
personer rätteligen höra detta samhälle till.
Het synes vara en i fattigvårdslagstiftningen i allmänhet erkänd grundsats,
att själfständigt förvärf af hemortsrätt icke begynner förr än efter
uppnåendet af viss ålder samt att ej heller ny själfständig hemortsrätt kan
vinnas, sedan eu viss högre ålder uppnåtts. Frågan, hvarest dessa båda
åldersgränser böra sättas, har däremot lösts på olika sätt, såsom framgår
af kommitténs redogörelse för den utländska lagstiftningen.
I vår nuvarande fattigvårdsförordning är åldersgränsen för vinnande af
egen hemortsrätt bestämd till 1 5 år. Före uppnåendet af denna ålder äger
barnet samma hemortsrätt som föräldrarna eller endera af dem. Från åtskilliga
håll har påyrkats, att här liksom eljest i fattigvårdslagen gränsen
för minderårighet borde höjas (sid. 33). Kommittén har dock ej heller i
nu förevarande hänseende ansett sig böra föreslå någon dylik höjning.
Såsom stadgandet härom är affattadt i 24 g 4 mom. fattigvårdsförordningen
och af kommittén bibehållits, torde detsamma innebära, att förändring i
barnets från föräldrarna härledda hemortsrätt äger rum först om det
Hemortsrättens
närmare
ordnande.
.1 Idersgrcins.
46 och 47 §§.
272
kalenderår, under livilket barnet fyllt 1 6 år, förflutit, utan att barnet därunder
erhållit fattigvård.
Gällande fattig vårdsförordning stadgar, att den, som fyllt 60 år, därefter
behåller den hemortsrätt han då ägde. Xågon giltig anledning att
göra förändring i fråga om denna åldersgräns synes ej föreligga. Åt bestämmelsen
härom har i förslaget gifvits en annan formulering än fattigvårdsförordningens
motsvarande stadgande för att klart utmärka, att det
kalenderår, under li vilket vederbörande fyllt 60 år, ej skall medräknas.
I detta sammanhang uppställer sig till besvarande frågan, huruvida
man ej hos oss liksom i Finland borde såsom hinder för fortsatt förvärf
af hemortsrätt betrakta den omständigheten, att en person »blifvit vanför»,
eller, som det uttryckes i 1908 års finska förslag till fattigvårdsförordning,
»förlorat sin arbetsförmåga». Enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
skall kostnaden för det pensionstillägg, hvilket utgår helpension
stigare, som är till arbete varaktigt oförmögen, till den del det
bestrides af kommun, bäras af den kommun, i hvilken pensionstagaren
var mantalsskrifven vid den tid, från hvilken tillägget bestämts att utgå;
och på denna kommun stannar åliggandet i regel för framtiden. Det kan
synas ligga nära till hands att öfverflytta denna regel till fattigvårdslagstiftningen,
så att hemortsrättsförvärf hindras för den, som är till arbete
varaktigt oförmögen, eller, om man så vill uttrycka det, för den, som af
sådan anledning tillerkänts pension. Kommittén har dock ej funnit skäl
härtill. Då i regel pension med pensionstillägg skall tilldelas den till
arbete varaktigt oförmögne, som ej har egna inkomster af viss storlek,
ligger häri en viss garanti, att en sådan person ej skall falla fattigvården
till last, och för det fall att så ändå skulle blifva förhållandet kan fattigvården
i regel bereda sig ersättning för åtminstone en del af kostnaderna
genom att lyfta pensionen.
Härledd hem
ortsrätt.
Med stadgandena om förvärfvad hemortsrätt äro allestädes förenade
bestämmelser om eu härledd hemortsrätt, gående ut på att hustrun följer
mannen och barnet fadern eller modern. I afseende å hemortsrätt betraktas
man, hustru och minderåriga barn såsom en enhet, och familjeöfverhufvudets
ställning i hemortsrättsafseende blir därför bestämmande för de andra. Vid
eu jämförelse mellan våra nu gällande stadgande!! och den utländska lagstiftningen
finner man, att i allmänhet enighet råder rörande grundprinciperna,
hvadan de olika ländernas stadganden öfver hufvud taget förete
en påfallande likhet med hvarandra uti ifrågavarande afseende.
Enligt kommitténs förslag, liksom enligt gällande lag, skall hustru,
oberoende af ålder, sä länge äktenskapet varar, hafva samma hemortsrätt
som mannen. Äfven kvinna, som gifter sig efter fyllda (JO år, erhåller
mannens hemortsrätt. Vid afgörande af frågan, huruvida eu sådan förbindelse
mellan man och kvinna är för handen, att hon bör i liemortsrättsafseende
följa mannen, d. v. s. om hon är att anse som hans hustru, liar man
naturligen att taga hänsyn till civillagens bestämmelser. Upplöses äktenskapet
genom mannens död eller efter vunnen laglig skilsmässa, behåller
hustrun den hemortsrätt hon senast ägde, till dess hon efter de allmänna
reglerna kan förvärfva annan.
Hustrus
hemortsrätt.
Vissa utländska fattigvårdslagar (den norska, den tyska och den bel- Själfständy/
giska) innehålla stadganden om eu själfständig hemortsrätt för hustrun för hustrun
redan under bestående äktenskap. Detta gäller särskild! för det fäll att rissel full.
mannen utvandrat till främmande land, men äfven eljest då sammanlefnaden
mellan makarna ansetts mera varaktigt häfd, såsom då separation ägt
rum eller mannen uppsåtligen öfvergifvit hustrun eller han insatts å straffanstalt.
Yrkanden om en själfständig hemortsrätt för hustrun hafva framställts
äfven hos oss. Sålunda har C. S. A:s fattigvårdskommitté uttalat
önskvärdheten af själfständigt hemortsrättsförvärf för hustru i händelse af
faktisk skilsmässa från mannen.
Om hemortsrätten, såsom framhållits, har sin grund i samhörighet
mellan individ och kommun, kan det synas, som om hustrun borde hafva
egen hemortsrätt, när den antagna samhörigheten mellan henne och mannens
hemortskommun brister. Och det kan ej förnekas, att bestämmelsen om
att hustru skall följa mannens hemortsrätt i vissa fäll kan hafva mindre
tillfredsställande verkningar. Särskild! i det fall, att mannen utvandrat till
främmande land, är det mindre lämpligt, att den kvarlämnade hustrun, så
länge mannen lefver och vistas utom riket, skall vara bunden vid den hemortsrätt,
han senast ägde. Äfven för det fall att mannen eljest öfvergifvit
sin hustru eller makarna af olika anledningar lefvat fullständigt åtskilda,
kan det synas som en brist, att hustrun ej har möjlighet att vinna ny hemortsrätt.
Om nämligen efter en faktisk ehuru ej laglig skilsmässa mellan
makar hustrun flyttat från mannens hemortskommun och kanske under
en lång följd af år varit bosatt i en annan kommun, är det tydligen
olämpligt, att hon i händelse af inträffadt fattigvårdsbehof efter flera års
bortovaro skall kunna återsändas till en kommun, med hvilken hon ej
vidare har någon beröring. För denna kommun måste det ock kännas såsom
35 — Fattigvård''slagstiftningen. I. Afd. 2.
274
eu orättvisa att för framtiden nödgas försörja henne, under det att den
kommun, där hon senast varit bosatt och med hvilken hon vunnit samhörighet,
säkerligen skulle finna eu dylik försörjningsplikt naturlig. Har
det därtill inträffat, att mannen, medan makarna lefvat skilda, förvärfvat
hemortsrätt a en plats, där hustrun aldrig vistats, förefaller etf hemsändande
till denna kommun och dess belastande med försörjningsskyldigheten
obilligt.
Införandet af eu själfstäudig hemortsrätt för hustru, som icke vunnit laglig
äktenskapsskillnad, är dock förknippadt med betydande svårigheter. Stadgande
af eu egen hemortsrätt för hustru skulle göra heraortsrättsbestämmel
serna mycket invecklade, särskild! då det gällde ordnandet af frågan om barnens
hemortsrätt, huruvida de skulle följa fadern eller modern samt huru
förhållas skulle, då de flyttade från den ene af föräldrarna till den andra.
Äfven med hänsyn till möjligheten att förmå familjefadern att fullgöra
sina skyldigheter torde ett särskiljande i hemortsrättsafseende vara mindre
lämpligt. Särskildt när hemortsrätten grundas, på mantalsskrifningen skulle
införande af stadgande om en hustrus egna hemortsrätt medföra olägenheter.
Enligt mantalsskrifningsförordningen skall hustrun mantalsskrifvas på samma
ställe som mannen, och införandet af eu egen hemortsrätt för hustru synes
då lämpligen ej kunna genomföras utan eu ändring i nämnda bestämmelse.
En dylik förändring skulle emellertid få eu stor räckvidd, enär stadgandet
i fråga är grundläggande i vissa afseenden för beskattningslagstiftningen och
förändringen alltså skulle nödvändiggöra ändringar i nämnda lagstiftning, eu''
uppgift, på hvilken kommittén naturligen tj kunnat inlåta sig. Härtill kommer,
att vissa af de angifna olägenheterna med nuvarande förhållanden kunna
afhjälpas på andra sätt. Sålunda kan den obillighet, som stadgandet medför
för individen, undanröjas genom en föreskrift, att hustru, hvilkens sammanlefnad
med mannen upphört, icke mot sin vilja kan sändas till fattigvårdssamhälle,
hvarest mannen vunnit hemortsrätt efter inflyttning, som skett,
sedan makarna börjat lefva åtskilda (59 §). Vidare är att antaga, att eu
ny lagstiftning om äktenskaps ingående och upplösning skall i enlighet med
det framlagda förslaget medgifva upplösande af äktenskap af andra anledningar
och under enklare former än nu, hvadan de angifna fallen, då hustrun,
ehuru faktiskt skild från mannen, fortfarande skall följa honom i hemortsrättsafseende,
blifva mindre vanliga än förut.
Af nu angifna skäl har kommittén ej ansett sig böra föreslå något
allmänt stadgande om egen hemortsrätt för hustru, som lefver skild från
mannen. För de fäll, då hustruns själfständiga bosättning ägt rum på den
grund, att munnen utvandrat till främmande land, synas emellertid särskilda
skid föreligga att tillerkänna hennes bosättning betydelse i hemortsrättsafseende.
Det blir då ej fråga om någon särskild hemortsrätt för hustrun,
utan hon framstår såsom representant för familjen inom landet. Eftersom
mannen ej vidare mantalsskrifves i riket, kan mantalsskrifningsförordningens
föreskrift om hustruns mantalsskrifvande på samma ställe som
mannen ej vidare tillämpas, utan hon lärer då mantalsskrifvas ä den
ort, där bon bosatt sig under förhållanden, som i vanliga fall föranleda
mantalsskrifning. Det synes då vara naturligast, att hustruns mantalsskrifning
blir bestämmande för hemortsrätten både för henne och barnen.
T öfverensstämmelse härmed har kommittén föreslagit ett uttryckligt
stadgande, att hustrun i sådant fall förvärfvar hemortsrätt enligt hufva
dregeln.
Det nu föreslagna stadgandet torde kräfva en komplettering för reglerande
af förhållandena, i den händelse mannen sedermera återkommer. Att
hans bosättning och därpå följande mantalsskrifning skall efter hans återkomst
blifva bestämmande lärer utan vidare vara klart, men tvekan kan föreligga,
huruvida han skall inträda i den hemortsrätt, han hade vid utflyttningen,
och hustrun därvid följa honom eller om de under hans bortovaro inträdda
förhållandena skola tagas som utgångspunkt, så att han öfvertager eller
fortsätter hustruns förvärf af hemortsrätt. I öfverensstämmelse med den
antagna grunden för hustruns förvärf af hemortsrätt under mannens bortovaro,
synes det senare alternativet böra följas, och därmed torde också
praktiskt sedt bäst resultat vinnas.
Beträffande barn inom äktenskap har förslaget upptagit nu gällande
regel, att barn, som ej fyllt 15 år, i afseende å hemortsrätten principiellt
följer fadern. Med hänsyn till de af kommittén föreslagna bestämmelserna
om hustruns ställning i hemortsrättsafseende vid mannens utvandring till
främmande land kräfves en bestämmelse om barns ställning beträffande hemortsrätten
i ett dylikt fall. Det synes kommittén naturligast, att minderårigt
barn får i hemortsrättsafseende följa modern i stället för att alltjämt bibehållas
vid den hemortsrätt, fadern hade vid utvandringen. Om efter faderns
utvandring modern förvärfvat ny hemortsrätt samt hon därefter utvandrar
eller aflider, behåller barnet den hemortsrätt, som hon vid sin utvandring
eller sitt frånfälle ägde. I händelse af faderns återkomst bör minderårigt
barn liksom modern i hemortsrättsafseende följa fadern.
1 fråga om hemortsrätt för barn utom äktenskap hafva flera förslag
Barns hemortsrätt.
276
framställts, afsedda att åstadkomma en mera tillfredsställande fördelning af
kommunernas ömsesidiga skyldigheter i afseende å underhåll af dylika
barn. Sålunda väcktes vid 1886 års riksdag motion därom, att med bibehållande
af regeln i 24 § 3 mom. fattigvårdsförordningen, att sådant
barn följer modern, måtte föreskrifvas bland annat, att det samhälle, där
fadern hade hemortsrätt, årligen skulle betala hälften af den kostnad, som
drabbat barnets hemortskommun. Motionen afslogs på hemställan af lagutskottet,
som framhöll, att enligt fattigvårdsförordningen en hvar blott
hade hemortsrätt i ett fattigvårdssamhälle, som det alltså ålåge att ensamt
lämna honom den fattigvård, hvaraf behof kunde uppstå, samt att denna
af praktiska skäl antagna grundsats ej borde sönderbrytas för undantagsfall.
Förslaget framkom ånyo 1887, men rönte då samma öde. — Vid
1896 års riksdag väcktes motion om ändring i fattigvårdsförordningen
»i syfte att ogift kvinna, utan hinder däraf att hennes barn åtnjuter
fattigvård inom visst fattigvårdssamhälle, må kunna inom annat samhälle
förvärfva hemortsrätt, dock att det senare samhället ej må betungas med
skyldighet att ersätta den fattigvård, som barnet redan åtnjutit, eller att
öfvertaga dess framtida försörjning». Lagutskottet, hvars utlåtande bifölls
af båda kamrarna, hemställde, att motionen ej måtte föranleda någon åtgärd,
och anförde såsom skäl härför, att grundsatsen om hemortsrättens beroende
af åtnjuten fattigvård fortfarande borde blifva undantagslöst gällande, enär
sådant kräfdes för att motverka, att en kommun genom att bekosta understödstagarens
flyttning till annan kommun skulle kunna på denna öfverflytta
underhållsbördan, samt att giltiga skäl helt och hållet saknades att öfvergifva
grundsatsen att minderåriga barn utom äktenskap och deras moder skulle
hafva hemortsrätt inom samma kommun, så mycket hellre som ett stadgande i
motsatt riktning skulle medföra den praktiska olägenheten att, om modern
med det hos henne vistande barnet behöfde understöd, det blefve svårt att
afgöra, huru mycket skulle belöpa på modern och huru mycket på barnet,
och tvister skulle lätteligen uppstå emellan de båda fattigvårdssamhällen,
som hade underhållsskyldighet, det ena för modern och det andra för
barnet.
De skäl, som anförts gentemot nämnda förslag, torde i stort sedt
allt fortfarande äga sin giltighet, och kommittén har därför ej ansett det
lämpligt att upptaga något af nyssberörda eller andra förslag i samma
riktning, utan bibehållit fattigvårdsförordningens ståndpunkt, att barn utom
äktenskap har moderns hemortsrätt.
I sin ofta nämnda skrifvelse angående revision af fattigvårdslag
-
stiftniugen upptager 1905 ars riksdag bland spörsmålen beträffande hemortsrätten
»frägan om hemortsrätt för minderåriga barn, efter det deras
moder viss kortare tid efter åtnjuten fattigvård iugatt äktenskap
med annan än barnens fader». I den danska fattigvårdslagen finnes till
förekommande af de olägenheter, som riksdagen här syftat på, införd den
bestämmelsen, att när en kvinna, som har barn, hvilkas försörjning påhvilar
henne, gifter sig med annan än barnens fader, barnen likväl
behålla moderns tidigare hemortsrätt, så framt hon under sista året före
äktenskapet mottagit fattigvård; och kompletteras detta med ett stadgande,
att i sådant fall barn, hvilket har egen hemortsrätt, icke får hemsändas
till försörjningskommunen, så länge modern eller hennes man lefver,
utan skall i fall af behof erhålla understöd af sistnämnda kommun med
belopp, som fastställes af vistelsekommunen.
Visserligen är det så, att i ofvan berörda fall det fattigvårdssamhälle,
där mannen har hemortsrätt, löper en viss risk att få öfvertaga försörjningen
af en familj, som förut tillhört annat samhälle. Det synes dock vara riktigast,
att i detta fall liksom eljest barn och moder i försörjningshänseende
följas åt och ej tillhöra skilda samhällen. Olägenheterna af ett dylikt åtskiljande
skulle med all säkerhet komma att visa sig större än de, som äro
en följd af det förhållandet, att förstnämnda fattigvårdssamhälle drabbas af
en fattigvårdstunga, som, om äktenskapet icke ingåtts, skulle stannat på det
andra samhället. Skulle, såsom det uppgifves, någon gång hafva förekommit,
att åtgärd från det sistnämnda samhällets sida företagits till åstadkommande af
öfverflyttning på denna väg af en fattigvårdstunga, må det vara ganska
naturligt, att man önskat föreskrifter för att förhindra verkningarna af en
sådan åtgärd. Men detta lärer vara att hänföra till mycket sällsynta undantagsfall,
som i framtiden väl få antagas blifva än mera sällsynta, ja, helt
och hållet upphöra, och det synes därför ej vara af nöden att för den skull
införa lagbestämmelser af ofvan angifna innebörd. Däremot har kommittén
(49 § 2 mom.; jfr sid. 281) föreslagit eu bestämmelse i syfte att förhindra,
att hustruns barn före äktenskapet, som åtnjuta fattigvård, ändra försörjningsort
allt efter styffader^ flyttningar. I
I sa väl den nuvarande som de äldre fattigvårdsförordningarna finnas Inverkan på
stadganden därom, att den, som inom viss tid efter inflyttning eller mantals - f^rvärfafåt
skrifning i en kommun erhåller fattigvård, därigenom hindras att förvärfva njuten fattighemortsrätt
därstädes. Vår nuvarande fattigvårdsförordning (25 §) stadgar vård''
i denna del bland annat, att om någon för sig, hustru eller minderårigt45 och 49
278
barn kommit i behof af vård enligt J § under det första kalenderår, för
livilket han till följd af inflyttning blifvit eller bort blifva mantalsskrifven
inom visst fattigvårdssamhälle, så anses han icke hafva hemortsrätt i det
fattigvårdssamhälle, inom livilket han sålunda blifvit eller bort blitva
mantalsskrifven, utan behåller den hemortsrätt, han nästförut ägde. Detsamma
gäller, eldigt hvad lagrummet vidare innehåller, där någon under
det första kalenderår, för livilket han till följd af inflyttning blifvit eller
bort blifva mantalsskrifven inom visst fattigvårdssamhälle, eller under
det näst förut gående året för sig, hustru eller minderårigt barn åt
annat fattigvårdssamhälle åtnjutit fattigvård. Om eu person under första
mantalsskrifningsåret i en kommun åtnjutit fattigvård af natur att hindra
hemortsrättsförvärf i samma kommun, har enligt den tolkning, som 1871
års fattigvårdsförordning i praxis erhållit, nästa år, om han då mantalsskrifvits
i samma kommun, betraktats såsom första mantalsskrifningsår
O. S. V.
Afsikten med att. tillägga eu sådan betydelse åt den omständigheten,
att eu person åtnjutit fattigvård, torde främst hafva varit att förhindra,
att eu understödstagare skulle kunna förändra hemortsrätt. Man har därvid
helt naturligt icke syftat endast på personer, som stadigt åtnjuta
fattigvård, utan äfven på sådana, som nyligen erhållit fattigvård eller
kunna förväntas inom den närmare framtiden blifva det allmännas understödstagare.
Principen om åtnjuten fattigvårds inverkan på hemortsrättsförvärf synes
kommittén böra äfven för framtiden tillämpas, då dess nyss angifna förutsättningar
alltjämnt gälla.
Därvid uppställer sig i första hand till besvarande frågan, huru länge
en person bör, för att kunna förvärfva hemortsrätt i en kommun, hafva
försörjt sig utan anlitande af fattigvården. Den tid af två år, som enligt
nu gällande fattigvårdsförordning i sådant hänseende erfordras, synes kommittén
vara onödigt lång; den sålunda uppställda garantien mot ett alltför
lätt hemortsrättsförvärf är väl sträng. Vid ifrågavarande stadgandes tillkomst
har antagligen en sträfvan spelat in att i möjligaste mån förebygga
försök att från en kommun till en annan öfverflytta en redan förefintlig
eller väntad fattig vårdstunga. Att enbart af sådan anledning skärpa
fordringarna för hemortsrättsförvärf torde emellertid icke vara lämpligt.
Äfven ur principiell synpunkt synes det vara mindre riktigt att stadga,
att hemortsrättsförvärf hindras af fattigvård, som eu person åtnjutit
under året före det, för livilket han efter flyttning från eu kommun till
eu annan blifvit i den senare kommunen mantalsskrifven. Flyttningen
företages i regel i anledning åt yppade bättre förvärfsmöjligheter i annan
kommun, och vid bedömande åt den inflyttades utsikter bör alltså
hänsyn tagas till tbrhällandena i denna kommun. Åtgörande bör sålunda
vara ej hvad tidigare inträffat i eu annan kommun, utan den inflyttandes
förmåga att reda sig i sina nya förhållanden. Mot stadgandet kan
äfven anmärkas, att det i tillämpningen beredt åtskilliga svårigheter och
vållat tvister.
1 enlighet härmed har kommittén såsom hufvudregel föreslagit, att eu
person anses hafva hemortsrätt i det fattigvardssamhälle, där han varit
senast mantalsskrifven utan att hafva under det år, som mantalsskrifningen
af ser, kommit i åtnjutande af fattigvård.
Från den ofvan antydda regeln, att fattigvård under ett mantalsskrifningsår
utgör hinder för hemorts rättsförvärf har gällande fattig vårdsförordning
afvikit så till vida, att fattigvård enligt 2 § i förordningen eller s. k.
frivillig fattigvård icke hindrar hemortsrättsförvärf i den kommun, där eu
person blifvit för året mantalsskrifven, om fattigvården lämnats af denna
kommun. Denna afvikelse från regeln torde hafva gjorts för att förebygga,
att mantalsskrifningskommunen genom meddelande af dylik fattigvård
och således kanske utan giltig anledning skulle kunna hindra ett hotande
hemortsrättsförvärf.
Fråga är emellertid, om frivillig fattigvård öfver hufvud taget bör
tilläggas någon inverkan i afseende å hemortsrättsförvärf. Att frivillig
fattigvård enligt 1871 års fattigvårdsförordning utöfvat sådan inverkan har
varit helt naturligt med hänsyn därtill, att de fall, då obligatorisk fattigvård
enligt nämnda förordning skolat lämnas, icke sammanfallit med dem,
där fattigvård varit af verkligt behof påkallad. Enligt kommitténs förslag
har däremot den obligatoriska fattigvårdens omfattning betydligt utvidgats,
under det att den frivilliga fattigvårdens betydelse i motsvarande grad inskränkts.
Därtill kommer, att den frivilliga fattigvården icke ersättes af
vederbörande hemortskommun. Såsom nedan vidare utvecklas, bör den omständigheten,
att fattigvård icke ersättes af hemortskommunen, också öfva
inflytande på frågan om dess inverkan på hemortsrättsförvärf. På grund
häraf har kommittén föreslagit, att endast obligatorisk fattigvård skall utöfva
inverkan på hemortsrättsförvärf.
Enligt kommitténs förslag är det äfven annan fattigvård än frivillig,
som icke skall ersättas af hemortskommunen. På sätt längre fram (sid.
289) utvecklas, föreslås nämligen, att hemortskommunen ej skall vara
280
skyldig ersätta fattigvård, som bestått i bekostande åt skolbarn af kläder,
underhåll eller annat, som afser att sätta dem i tillfälle att begagna skolundervisningen,
läkarhjälp eller medicin, som lämnats annorledes än i förening
med vård å sjukvårdsanstalt, hvarför ersättning skall utgå, förlossningshjälp
eller begrafningskostnad, samt ej heller fattigvård af annat slag
än här nämnts, som ej omfattat längre tid än trettio dagar.
Helt naturligt uppkommer då fråga, om sådan tillfällig fattigvård bör
hindra hemortsrättsförvärf eller icke. Stadgar man, att förvärfvet ej hindras
af dylik fattigvård, göres därigenom hemortsrättsförvärfvet väsentligt
lättare än eljest skulle blifva fallet. Det ligger emellertid enligt kommitténs
uppfattning nära till hands att låta frågorna om fattigvårds ersättande
och om dess inverkan på hemortsrättsförvärf behandlas enligt samma
regler. Ett dylikt samband har också i dansk och norsk fattigvårdslagstiftning
gjort sig gällande, till följd hvaraf inverkan i hemortsrättsafseende
där ej tilllagts fattigvård, som icke ersättes af hemortskommunen.
Då dylik tillfällig fattigvård icke ersättes, blir det ej genom hemortskommunens
eget medgifvande eller genom rättegång vid dess meddelande
utredt, att fattigvården verkligen utgått och ännu mindre att den varit
obligatorisk. Den omständigheten, att eu person kommer i behof af dylik
tillfällig fattigvård, kan ej heller sägas med nödvändighet utvisa en sådan
brist i försörjningsförmågan hos honom, att han ej bör kunna förändra
hemortsrätt. Kommittén har på grund häraf ansett lämpligt att låta fattigvård,
hvarom här är fråga, vara utan inverkan på hemortsrättsförvärf,
hvadan sådan inverkan enligt förslaget tillagts endast obligatorisk fattigvård
af mera stadigvarande beskaffenhet.
Genom bestämmelserna angående inverkan på hemortsrättsförvärf af
åtnjuten fattigvård, sådana de formulerats i förevarande lagförslag (45 och
49 §§), har afsetts att för de fall, då sådan inverkan enligt hvad
ofvan sagts äger rum, gifva ett tydligare uttryck åt hvad som redan
nu gäller enligt 22 § fattigvårdsförordningen, jämförd med 25 ^ samma
förordning, nämligen att hemortsrätt icke vinnes enbart genom mantalsskrifning
inom en kommun, utan att därjämte kräfves, att personen i
fråga icke det år, för hvilket mantalsskrifningen ägt rum, åtnjuter fattigvård
af viss art, eller med andra ord att på mantalsskrifningen måste
följa ett »fattigvårdsfritt» år. Då denna grundsats är af hufvudsaklig betydelse
för hemortsrätten, sådan den hos oss fattas så väl enligt gällande
rätt som enligt förslaget, har uttryck däråt ansetts böra gifvas äfven i den
för hemortsrättsbegreppet grundläggande 45 Betvdelsen af det i 25 §
;il'' gällande förordning iinvända uttrycket »kommit i behof af fattigvård»
har i tillämpningen varit föremål för någon tvekan. Det har därför i förslaget
ersatts med »kommit i åtnjutande af fattigvård», hvilket synes öfverensstämma
med hvad genom praxis fastslagits.
Då den i lagförslagets 5 kap. omförmälda anstaltsvård a vissa statens
och landstingens anstalter, som i sista hand bekostas af vederbörande landsting,
lämnas af fattigvårdssamhälle och äfven i öfrigt enligt förslaget betraktas
såsom fattigvård, kommer gifvetvis nämnda anstaltsvård att utöfva
samma inverkan på hemortsrättsförvärf som annan fattigvård.
I nu gällande fattigvårdsförordning har den fattigvård, som meddelas
en persons hustru och minderåriga barn, förklarats utgöra hinder för vinnande
af nv hemortsrätt lika väl som den fattigvård, hvilken lämnats
honom själf. Därvid bär äfven enligt praxis fattigvård åt oäkta minderårigt
barn inverkat på dess faders förvärf af hemortsrätt. Skäl till eu sådan
praxis finnes naturligen uti stadgandet i 25 £ fattig vårdsförordningen om
inverkan af fattigvård, som någon åtnjutit »för sig, hustru eller minderårigt
barn». Fattigvården betraktas såsom gifven åt den försörjningsskyldige
för den, som det ålegat honom att försörja. Kommittén utgår däremot
i förevarande förslag därifrån, att blott den fattigvård, som någon själf
åtnjutit, anses hafva lämnats honom. Då det torde ligga i sakens natur,
att fattigvård, lämnad åt någon, som i hemortsrättsafseende är beroende
af annan person, inverkar på denne senares förvärf af hemortsrätt, bär ej
föreslagits någon ändring i fråga om inverkan af fattigvård, som lämnats en
persons hustru eller minderåriga barn. Eftersom oäkta minderårigt barn ej
i hemortsrättsafseende följer fadern, föreligger ej samma skäl att låta fattigvård
åt sådant barn hafva någon inverkan på faderns hemortsrättsförvärf;
den omständigheten att han är försörjningsskyldig bör här ej vara afgörande.
Kommittén har dock funnit sig böra föreslå ett uttryckligt stadgande
uti nämnda hänseende.
Då en moder, som har ett minderårigt barn, gifter sig med annan
än barnets fader, blir barnet, så vida det icke är födt i ett moderns föregående
äktenskap och dess fader lefver, delaktigt genom modern af mannens
hemortsrätt, så länge modern lefver eller till dess barnet tår sjelfständig
hemortsrätt. Af sådan anledning bör också fattigvård, som meddelas
barnet, inverka på styffader^ hemortsrättsförvärf under den tid
barnet i hemortsrättsafseende är beroende af denne. Då den nuvarande
fattigvårdsförordniiigen icke enligt praxis ansetts innebära detta, hvaraf
blifvit en följd att barnet, fastän det åtnjutit fattigvård, ändrat hem
3(5
— Fattigrårdslag*tiftningen. I. Afd. 2.
282
Bör stad
(/ande om
förlust af
hemortsrätt
införas?
ortsrätt allt efter styfiaderns flyttning från en kommun till annan (s. k.
ambulerande hemortsrätt), har kommittén föreslagit eu- bestämmelse i syfte
att undanrödja denna olägenhet. Själffallet är härvid, att fattigvård, hvaraf
modern eller barnet kommit i åtnjutande, innan äktenskapet ingåtts,
icke kan hafva någon betydelse a mannens, respektive styffader^ hemortsrättsförvärf.
Hur man än anordnar hemortsrätten, kommer det att inträffa, att
eu person, ehuru han under eu följd af ar icke vistats i den kommun,
i hvilken han en gäng vunnit hemortsrätt, dock ej förvärfvat hemortsrätt
i annan kommun under tiden, utan alltjämt bibehåller hemortsrätt i eu
kommun, där hvarken lian eller hans familj vistats på många är och där
familjen kanske aldrig varit. I våra dagar med den rörlighet, som utmärker
särskilt arbetarbefolkningen, är ett dylikt förhållande ganska vanligt.
Ju svårare man gör hemortsrättsförvärfvet, desto oftare komma, såsom
förut vid behandlingen af frågan om tiden för hemortsrättsförvärf framhållits,
sådana händelser att inträffa. Äfven om man fördrar allenast ett
»fattig vårdsfritt» mantalsskrifningsår, skall det emellanåt förekomma, att
personer hafva hemortsrätt i eu kommun, med hvilken de ej på länge hatt
någon beröring.
Gällande fattigvardsförordniug har också uppmärksammat detta förhållande
och gifvit regler för undanrödjande af en del af de därmed
förenade olägenheterna. Detta har skett genom de i 31 £ 2 inom. meddelade
bestämmelserna om statens skyldighet att ersätta fattigvård, som
utgifvits för någon, som oafbrutet under minst fem år vistats utom det
fattigvårdssamhälle, hvarest han har hemortsrätt, eller för hans minderåriga
barn eller hustru, de där jämväl under nämnda tid oafbrutet vistats
utom samhället. Statens skyldighet i detta afseende är dock, utom för det
fall att personen i fråga oafbrutet vistats utrikes, gjord beroende af att
samhället är af fattigvård synnerligen betungadt, samt att de för sådant
ändamål anslagna statsmedel lämna tillgång till ersättningen. Här har
man alltså äfven i vår lagstiftning eu motsvarighet till hvad i vissa utländska
fattigvårdslagar, såsom den norska och den tyska, kallas förlust af
hemortsrätt. Någon sådan förlust i egentlig mening är det dock tydligen
icke, som stadgas i fattigvårdsförordningeu; den kommun, i hvilken personen
senast haft hemortsrätt, är allt fortfarande hans hemortskommun, hvilken
gent emot annat fattigvårdssamhälle i första hand har att utgifva er
-
äl är
och jamvt
kan ifrågakomma.
skyldig att mottaga eu sådan person,
sättning för fattigvän
därest liemsändning ...........n---------
I sin förut omnämnda skrifvelse den 12 maj l!)0o har riksdagen,
med hänvisning till de norska och tyska bestämmelserna, fäst uppmärksamheten
pa att man därigenom förekommit (dier minskat den obillighet,
som mer sväruppfyllda villkor för förvärf af hemortsrätt onekligen vore
äo-nade att framkalla, na samma gäng som med dylika bestämmelser
vunnes ei
fattigvård,
af statens
som varit
lätta den
n
■docering af t vis tet ör faran det i
fråga
ersättning för
om
Äfven uttalade sig riksdagen samtidigt för eu utsträckning
ofvan berörda skyldighet att godtgöra fattigvård åt personer,
länge borta från sitt lieinortssamhällc, i syfte att därigenom
i visso kommuner hardt tryckande fattig vardsbördan; och
framhöll riksdagen därvid såsom en naturlig utveckling, att så snart
eu person oafbrutet under fem år vistats utom den kommun, där lian
hade hemortsrätt, denna kommun under alla förhållanden borde kunna påräkna
ersättning af statsmedel för kostnad i anledning af honom senare
lämnad fattigvård.
Ehuru kommittén ej föreslagit strängare villkor för förvärf åt hemortsrätt,
har kommittén ansett det i allt fall böra tagas i öfvervägande,
huruvida icke bestämmelser böra meddelas i syfte att utsträcka statens
öfvertagande af kostnaden för fattigvård, smil lämnats åt eu person, hvilken
länge varit borta från sin hemortskommun. Såsom redan framhållits, föreligga
enahanda skäl för en dylik utsträckning vid hvarje hemortsrättssystem,
ehuru olägenheterna otvifvelaktigt mera framträda, da hemortsrätts
förvärfvet
gjorts svara re.
. .
Med grunden för hemortsrätten stämmer det väl öfverens, att staten i de
fall, då någon samhörighet mellan kommun och individ ej vidare förefinnes,
skall godtgöra kostnaden för vården. Den fråga, som det här närmast gäller
att lösa, är dock, huruvida den nuvarande anordningen med eu statens
ersättningsskyldighet, mer eller mindre utvidgad, skall bibehållas, eller om
det är lämpligare att efter norskt och tyskt mönster i vår lagstiftning införa
begreppet förlust af hemortsrätt.
Yid öfvervägande af denna fråga har kommittén ej kunnat finna, att
några egentliga fördelar skulle vinnas genom att upptaga begreppet förlust af
hemortsrätt. Hufvudsyftet därmed, öfverflyttandet pa staten åt skyldigheten
att bekosta vården, kan tydligen nås genom eu utveckling af fattigvardstorordningens
nuvarande bestämmelser. Skälfva vården måste, så länge
staten ej har egna organ för fattigvårdens utöfvande, lämnas utaf någon åt
rikets kommuner. För vårdens meddelande synes det också bättre, att
personen hor till någon viss kommun, dit han kan sändas, om behof däraf
s, u dr 18§a- I annat tall skulle trohgen ej kunna undvaras en föreskrift,
att Kungl. Maj:t för särskilda fall skulle bestämma någon viss
kommun, dit han borde sändas. Särskildt skulle detta ej kunna undvikas
för personer, som från utrikes ort förpassas till en kommun vid gränsen,
med hvilken de icke hafva någon som helst samhörighet. Bestämmelser om
°r . a* hemortsrätt äro för öfrig! ägnade att göra hemortsrättsstadgandena
mera invecklade. Kommittén har därför ansett sig icke böra föreslå några
sadana.
°
^ 0
om r< ^k''i''na för statens skyldighet att ersätta kommunernas
tattigvardskostnad i de fall, som här afses, hänvisas till nästföljande kapitel
(sid. 320 o. f.).
Bestämmelser
t -i j
...
,,
mot åtgärder 1 riksdagens otta åberopade skrifvelse den 12 maj 1905 har ifrågaf:Z
meddelaDde af. särskilda bestämmelse!- »till förekommande däraf, att
heter till in- kommunernas målsmän söka i egennyttigt syfte inverka med afseende å för
rit,f/J:em0rtSrätt orundlåggande förhållanden, hvilka helt böra vara beroende af
förvärf. <fe eventuella understödstagarnas fria vilja». (Och det har i detta afseende
från vissa håll antydts, att straffbestämmelser borde meddelas i det af riksdagen
angifna syfte.
Kommittén bär icke funnit skäl att föreslå nagra särskilda bestämmelser
i berörda afseende, flen benägenhet att tillgodose egennyttiga syften,
Härom i nämnda skrifvelse talas, synes, i den mån den förefinnes, böra
mötas med sådana anordningar och bestämmelser i lagstiftningen,, att
eggelsen till att låta densamma omsättas i handling så mycket som möjligt
ortfaller; i motsatt fall torde, äfven om särskilda bestämmelser lämpligen
kunde åstadkommas, dessa befinnas mer eller mindre ineffektiva. Det
ar att antaga, att till följd af den minskade betydelse hemortsrätten enligt
det nu framlagda förslaget erhåller genom stadgandena om vistelsekommuuens
ansvarighet för viss fattigvård, hvilken ej heller skall inverka på
förvärf af hemortsrätt, samt genom öfverflyttande på staten och än
mera på landstingen af kostnaden för vissa slag af fattigvård, kommunernas
intresse att genom särskilda förfoganden inverka på hemortsrättsförvärf
skall -väsentligen minskas. Införandet af pensionsförsäkringen
bör också utöfva inverkan i samma riktning. För öfrigt synes det, som
om betydelsen af dylika särskilda åtgöranden af de kommunala myndigheterna
redan under nuvarande förhållanden något öfverdrifvits; det är
väsentligen ett eller annat enstaka fall, som, da det förekommit, upprört
den allmänna meningen. Det enstämmiga ogillande, som mött och alltid
måste möta dylika åtgöranden, bidrager säkerligen kraftigare än några
straffbestämmelser att förekomma sådana för framtiden. 1 hvarje fall synes
införande af särskilda straffbestämmelser mot sådana åtgöranden, som här
afses, stöta på åtskilliga betänkligheter. Äfven på detta område torde
slutligen en mera effektiv statsinspektion vara ägnad att jd »idraga till att
aflägsna förekommande oegentliglieter.
8 kap.
Om fattigvårdssamhällens inbördes ersättningsskyldighet
samt om godtgörelse för fattigvård
af staten m. m.
A. Hemortssamhälles ersättningsskyldighet.
Hemortssamhället
ersätt
ningsskyldiyt
i princip.
r,o §.
Att eu person har hemortsrätt i ett visst fattigvårdssamhälle innebär,
att han vid uppkommet behof af fattigvård har att få sin försörjning af
detta samhälle. Vistas han vid den tid, då hjälp måste lämnas honom, i
ett annat samhälle oeh detta enligt reglerna för fattigvårds meddelande lämnar
honom sådan, bör följaktligen hemortssamhället ersätta vistelsesamhället
dess utgifter och, om behofvet fortfar, själft öfvertaga försörjningen. Vid
ordnandet åt frågorna om ersättning för fattigvård, som lämnats en person
med hemortsrätt i ett annat samhälle, och om hans hemsändande eller hämtande
framträda åtskilliga svårlösta spörsmål.
Omfånget af
ersättningsskyldigheten.
Endast obligatorisk
fattigvård
bär
ersättas.
Hvad först beträffar det omfång, i hvilket ersättning bör äga rum, står
gällande fattigvårdsförordning på den ståndpunkten, att ersättning medgifves
för fattigvård, som lämnats enligt dess 1 äfvensom för begrafningskostnad,
om sådan erfordrats, f len frivilliga fattigvård, hvarom talas i förordningens
2 §, är däremot icke föremål för ersättning. De tidigare fattigvårdsförordningarna,
som ej kände uppdelningen i obligatorisk och frivillig fattigvård,
gjorde ej heller någon skillnad på olika arter af fattigvård, då det
gällde hemortens eller, såsom den kallades, försörjningsortens skyldighet
att ersätta lämnad fattigvård. Då 1869 års riksdag uppgjorde grunderna
för en ny fattigvårdslagstiftning samt därvid skilde mellan sådan vård, som
fattig vårdsstyrelsen enligt riksdagens åsikt ovillkorligen hade att lämna -—
nämligen till vansinnig person och föräldralöst barn, som saknade egen till
-
■JH7
samt vard .''it den, som af ålder, vanförhet, sjukdom eller andra
orsaker var utståndsatt att försörja sig själ!'', hvilken vård skulle meddelas,
när fattigvårdsstyrelsen pröfvade det nödigt, lämnäde riksdagen öppet,
huru det skulle förhållas med hemortssamhällets ersättningsskyldighet i
de olika fallen. Den kommitté, som år 1869 tillsattes för att på grundvalen
af riksdagens skrifvelse affatta eu ny fattigvårdsförordning, tolkade denna
skrifvelse sa. att allenast fattigvård af förstnämnda slag skulle ersättas,
och affåttade i enlighet därmed sitt förslag till lagtext. En ledamot af
kommittén var emellertid af annan mening och utgick ifrån att ersättningsskyldighet
skulle föreligga äfven beträffande annan fattigvård, därest understödet
varit af verkligt behof påkalladt. Den nya kommitté, som sedermera
tillsattes för ''afgifvande af förslag till ny fattigvårdsförordning, antog en
annan grund för uppdelningen i obligatorisk och frivillig fattigvård samt
föreslog i samband därmed de regler för återkrafsrätten, som funno sitt
uttryck i 1871 års förordning.
* Svårigheten att afgöra, om i ett visst fall fattigvård meddelats enligt
1 § fattig vårdsförordningen, har gifvit upphof till ett stort antal tvister
mellan fattig vårdssamhällena. Härför har förut redogjorts, och kommittén
har genom den föreslagna affåttningen af stadgandet om den obligatoriska
fattigvården såväl som vid lagens affattning i öfrigt sökt undvika de olägenheter,
som varit förenade med nu gällande stadgande^ Med den lydelse,
som kommittén gifvit 1
£ i sitt förslag, torde en lämpligare omfatt
ning
hafva gifvits åt den obligatoriska fattigvården och därmed också
åt hemortssamhällets ersättningsskyldighet i allmänhet, så vidt den skall
grundas på den omständigheten att fattigvården varit obligatorisk. Den
ytterligare understödsverksamhet, som ett fattigvårdssamhälle utöfvar, måste
blifva så beroende af subjektiv uppfattning och lokala förhållanden, att
den ej ägnar sig att göras till föremål för ersättningsskyldighet af annat
samhälle. Kommittén har därför föreslagit, att allenast obligatorisk fattigvård
eller sådan, som lämnats enligt 1 § i förslaget, skall vara föremål för
ersättning fattigvårdssamhällen emellan.
Om såsom hufvudregel bör uppställas, att fattigvårdssamhälle, som enligt
1 § lämnat fattigvård åt någon, hvilken har hemortsrätt inom annat samhälle,
har rätt att af detta senare erhålla ersättning för fattigvården, finnas
dock vissa omständigheter, som tala för eu jämkning i denna princip.
I de danska och norska fattigvårdslagarna, i hvilka liksom hos oss såsom
hufvudregel fastställts en hemortssamhällets ersättningsplikt, har man
Skall all obligatorisk
fattigvård
ersättas?
-
2H8
på olika sätt modifierat denna regel. Enligt den danska fattigvårdslagen erhåller
vistelsekommunen i vissa fall ersättning af hemortskommunen för
allenast tre fjärdedelar af sina kostnader och vissa kostnader ersättas ej alls;
det senare är förhållandet med utgifter till läkare och barnmorska, begrafningskostnad
samt understöd, som består i fullgörande af s. k. pliktarbete eller
åt annan anledning ej medför direkt utgift för kommunens kassa (bud efter
läkare och barnmorska, bevakning af sinnessjuka o. s. v.), äfvensom utgifter för
brefvexling i fattigvårdsangelägenheter. Den norska fattigvårdslagen undantager
från ersättning följande arter af fattigvård: a) arbetsanvisning (sådan
kan enligt lagen ske genom fattigvårdsstyrelsen), b) skolbarns förseende med
läroböcker och undervisningsmateriel, c) läkar- och barnmorskehjälp samt
medicin, d) sjukbehandling, som det offentliga ombesörjer för epidemisk
eller smittosam sjukdom, e) begrafningskostnad. Af öfriga fattigvårdskostnader
ersättas enligt den norska lagen två tredjedelar af hemortskommunen.
Uti det finska förslaget till ny fattigvårdsförordning har man borttagit
rätt till ersättning för fattigvård, om kostnaden därför under ett års tid
ej öfverstigit 20 finska mark; dessutom har föreslagits, att hemortskommunen
skall godtgöra allenast tre fjärdedelar af den kostnad, som belöper
på tiden från fattigvårdens beviljande, »till dess ersättningskrafvet bevisligen
blifvit fattigvårdsstyrelsen i den understöddes hemortskommun tillställdt».
I ^ detta sammanhang bör ock erinras om ett stadgande i den tyska
fattigvårdslagstiftningen. För det fall att eu person, som under minst
en vecka varit mot lön eller naturaförmåner anställd i ett och samma
tjänste- eller arbetsförhållande å en ort, insjuknar under fortvaron af detta
tj änsteförhållande eller inom en vecka efter dess slut, är det fattigvårdssamhälle,
som denna ort tillhör, skyldigt att lämna eller bekosta erfordeilig
vård och förplägnad under 26 veckor (tidigare 13 veckor) efter
sjukdomens början; under vissa förhållanden sträcker sig en sådan skyldighet
äfven till tjänarens eller arbetarens anhöriga, som insjuknat.
börfud å Hvad först betraffar en anordning att låta vistelsekommunen själf vidvid
viss till- kännas kostnaden för tillfällig eller mindre omfattande fattigvård, som
falhl&rfhg *amnats en Pei''son med hemortsrätt i annat fattigvårdssamhälle, tillgodoser
«
611 Si^an anordning önskemålet, att en och samma kommun bör lämna och
bekosta fattigvården. Ehuru denna grundsats ej kunnat tjäna till utgångspunkt
vid ordnandet af kommunernas inbördes skyldigheter i all
-
mänhet, bör man dock i den mån hemortsrättens anordnande i öfrigt det
tillåter taga hänsyn äfven till densamma. Den betänklighet, som uttalades
mot grundsatsens allmänna användande, nämligen att vistelsekommunen
skulle sträfva att snarast möjligt göra sig af med ekonomiskt mindre
väl ställda personer, som ej redan hunnit få ett visst fotfäste i samhället,
föreligger ej heller i samma grad, om man på ett lämpligt sätt begränsar
vistelsekommunens skyldighet att själf vidkännas kostnaden för lämnad
vård. l)et kan då ej gärna bli tal om några större uppoffringar, som
väsentligt inverka på vistelsekommunens åtgärder.
För att kunna bedöma inverkan af ett stadgande i antydd riktning med
hänsyn till tvisterna mellan fattigvårdssamhällen har kommittén vid infordrandet
af uppgifter från kommunernas fattigvårdsstyrelser jämväl gjort förfrågning
angående beskaffenheten af fattigvård, som under år 1907 meddelats åt understödstagare
från annat fattigvårdssamhälle. Därvid begärdes uppgifter om
antalet sådana understöd stagare, som erhållit a) läkarhjälp, medicin, förlossningshjälp
eller begrafningshjälp, b) annat understöd för högst 14 dagar,
c) annat understöd för minst 15 högst 30 dagar, d) understöd enligt både
a och b samt e) understöd enligt både a och c. Vid sammanställandet af
de inkomna uppgifterna visade det sig (del III sid. 195), att någotdera
af understöden: läkarhjälp, medicin, förlossnings- eller begrafningshjälp lämnats
i 588 fall, att annat understöd för högst 14 dagar lämnats i 444
fall och att annat understöd för minst 15 och högst 30 dagar förekommit i
761 fall; härtill komma 311 fall, då understöd af något af förstnämnda
slag utgått jämte annat understöd för högst 14 dagar, samt 384 fall, då
jämte dylikt understöd utgått annat understöd för minst 15 och högst 30
dagar. Under år 1907 skulle alltså af understödstagarna från annat samhälle
ej mindre än 2,488 (47,i %) hafva fallit under nämnda kategorier, hvilken
siffra utgör inemot hälften af hela antalet understödstagare från annan
kommun (5,282). Skillnaden i proportion är ej synnerligen stor, om man
tager landskommuner och stadskommuner (städer och köpingar) hvar för
sig; för de senare utgör procentsiffran 48,4 och för landsbygden 44,8.
Genom att införa ett stadgande, enligt hvithet kostnaden för understöd
af nu angifna slag undantages från ersättning, skulle tydligen ett stort antal
tvisteämnen mellan kommunerna röjas ur vägen, och stadgandet skulle alltså
komma att få en väsentlig betydelse med hänsyn till minskande af fattigvårdsprocesserna
mellan kommunerna. Äfven om utvägar ej saknas att med
andra medel minska antalet af dessa tvister, torde dock intet medel
vara så effektivt som att låta vistelsekommunen själf vidkännas dylika
37 — Fattig c årdslag stiftning en. I. Afd. 2.
290
tillfälliga kostnader. Kommittén liar ej kunnat göra undersökning om de
utgifter, som förorsakats af de ofvan angifna understödsfallen; eu sådan
skulle stött på alltför stora svårigheter. Men det torde såsom visst kunna
antagas, att vårdkostnadens belopp varit jämförelsevis ringa i hvarje särskilt
fall. Någon större förskjutning af fattigvårdstungan torde alltså ej
behöfva befaras genom ett dylikt stadgande. I den man eu förskjutning
kommer att äga rum, faller den ökade bördan på städer och köpingar, i
hvilka det relativt största antalet af understödstagare från annan kommun
befinner sig. Mot en förskjutning i denna riktning synas emellertid ej
några större betänkligheter böra möta, då i förhållande till den ekonomiska
bärkraften stadskommunernas utgifter för fattigvården i allmänhet äro
väsentligt lägre än landskommunernas. Med en begränsning till ofvan
angifna fall torde man ej behöfva befara, att vistelsekommunen skall
undandraga sig att lämna erforderlig hjälp eller att söka skjuta detta
åliggande öfver på annan kommun. Medel till motverkande af försök i
sådan riktning finnas för öfrigt i fattigvårdssökandens besvärsrätt samt i
myndigheternas rätt och skyldighet att vid behof ingripa. Fördelen af
att genom ett sådant stadgande kunna väsentligt inskränka fattigvårdstvisternas
antal torde därför bär få vara afgörande.
I fråga om hvad som skall inbegripas under sådan tillfällig fattigvård
har kommittén i främsta rummet upptagit bekostande åt skolbarn af kläder.
underhåll eller annat, som afser att sätta dem i tillfälle att begagna
skolundervisningen; redan enligt nu gällande stadganden torde ersättning
för denna utgift, som närmast hänför sig till 5 § fattigvårdsförordningen,
jämförd med 49 § folkskolestadgan, mera sällan utgå. Vidare bar upptagits
läkarhjälp, medicin, förlossningshjälp och begrafningskostnad. Äfven
om läkarhjälp och medicin förekommit vid upprepade tillfällen, torde
det vara lämpligt att utesluta kostnaden härför från ersättning. Lämnas
läkarhjälp och medicin i sammanhang med vård å sjukvårdsinrättning, lärer
i regel ej förekomma någon särskild debitering därför, utan ersättning för
läkarhjälp och medicin ingår i dagskostnaden. Allt eftersom dagskostnaden
ersättes eller ej, blifva därmed också läkarhjälp och medicin ersatta
eller icke. Förlossnings- och hegrafningshjälp ersättas däremot ej, äfven
om kostnaden därför utgått i samband med sjukvård.
Härutöfver hör emellertid, enligt kommitténs mening, från ersättning
af hemortskommunen undantagas äfven annan mera tillfällig fattigvård.
Vid formulering af ett stadgande härom möta emellertid åtskilliga svårigheter.
Att endast helt allmänt tala om tillfällig fattigvård är ej lämpligt,
utan (l(''t torde vara nödvändigt att meddela närmare bestämmelser. Därvid
skulle man, såsom skett i det finska förslaget, kunna lasta sig vid storleken
af det belopp, som utgått. Kommittén bär dock ansett det lämpligare
att låta det afgörande vara, att fattigvård utgått under eu viss kortare
tid. Särskildt för alla de fall, da det gällt anstaltsvärd, är donna utgångspunkt
naturlig, tiar fattigvård utgått med visst belopp utan att därvid
sagts något om tiden, för hvilken understödet afsetts, torde större svårigheter
ej möta att afgöra, huruvida detta skäligen svarar emot den tid, för
hvilken fattigvårdens slutliga gäldande anses höra åligga vistelse kom munen.
För att i väsentligare mån kunna vinna det åsyftade målet, in
skränkning i tvisternas antal, torde det vara lämpligt att ej taga tiden
alltför kort. Kommittén har ansett en tid af 30 dagar såsom lämplig,
därvid kommittén bland annat tagit hänsyn till att med denna tidsperiod
från ersättning komma att undantagas de flesta fall, då fattigvården bestått
i ersättande af vård under akut sjukdom. Medellängden af sjukhusvistelse
utgjorde under år 1910 å sjukhusens lasarettsafdelningar 29,9 dagar, å
sjukstugorna 24,c dagar och å epidemisjukhusen 25,l dagar.*
Med hänsyn till grunden för stadgandet är det uppenbart, att om
för samma person behof af tillfällig fattigvård uppstått vid olika tillfällen
t. ex. under ett år, hvarje fall är att betrakta för sig och att någon sammanläggning
af de särskilda tiderna icke får äga rum.
Då emellertid en bestämmelse af förevarande innebörd skulle kunna
utgöra en lockelse för vistelsekommunen att sträcka ut understödstiden utöfver
en tid af 30 dagar för att därigenom betaga understödet dess natur
af tillfälligt, har kommittén till förebyggande häraf föreslagit, att vid understöd,
som fortgått längre tid än den sålunda bestämda, hvad som åtgått för
de första 30 dagarna ej skall ersättas. Det synes äfven i öfrigt hafva goda
skäl för sig att låta kostnaden för fattigvård under denna första tid, då det
mången gång är ovisst, om den är af stadigvarande natur eller icke, drabba
vistelsekommunen. Föreskriften i fråga innebär i och för sig endast, att
vistelsekommunen ej kan betinga sig någon ersättning för denna första tid.
Kan hemsändning enligt därför gällande bestämmelser äga rum tidigare,
har hemortssamhället ej rätt att afvisa den med åberopande af förevarande
stadgande, liksom det ej kan kräfva godtgörelse af den kommun,
från hvilken hemsändning med iakttagande af lagens därom gifna föreskrifter
ägt rum, för vård under de 30 dagarna.
* Bidrag till Sveriges officiella statistik K. I.
292
Ersättning
allenast för
viss kvotdel t
Vidkommande den ofvannämnda i de danska och norska fattigvårdslagarna
upptagna anordningen att vistelsekommunen endast erhåller godtgörelse
för eu del af utgifterna för vård åt en understödstagare från annat
samhälle, medför en sådan anordning den fördelen, att frågor om understöd
åt personer med hemortsrätt i andra samhällen behandlas enligt
samma grunder som understöd åt kommunens egna understödstagare. Exempel
saknas ej på att understöd åt personer, hvilkas vård skolat bekostas
af annat samhälle, utdelats frikostigare än när det gällt samhällets egna
medlemmar, och en garanti af ett eller annat slag kunde därför synas
vara en fördel.
Ur andra synpunkter möter dock anordningen i fråga afsevärda betänkligheter.
Vistelsekommunen får ett alltför starkt intresse att vid första möjliga
tillfälle kräfva hemsändande af understödstagare från andra kommuner. Och i
fall, där hemsändning ej finge äga rum, skulle vistelsekommunen genom sina
åtgärder verka därhän, att personer från andra samhällen i allt fall aflägsnades.
Det kan ej heller förnekas, att det ligger eu obillighet i att en vistelsekommun,
som ej har något intresse af en främmande understödstagares kvarstannande,
skall för en oviss framtid ej blott underkasta sig besväret med
hans vårdande utan äfven bära en del af utgifterna därför. På grund af
den ogynnsamma ställning ett dylikt stadgande skulle medföra för vistelsekommunen,
kan man också befara, att överenskommelser mellan vistelseoch
hemortskommun om understödstagarens k var blifvande, då ett kvarblifvande
eljest vore lämpligt, skulle försvåras; en dylik öfverenskommelse förutsätter
nämligen i regel att vistelsekommunen, som åtager sig en hemortskommunen
åliggande vårdskyldighet, ej därigenom får vidkännas några väsentliga
utgifter. Slutligen bör ej heller förbises, att en dylik anordning kan
fresta fattigvårdsmyndigheterna att söka värdera lämnadt understöd till
högsta möjliga belopp för att därigenom bereda sig ersättning för hvad det
fått vidkännas. Att öfva erforderlig kontroll i detta hänseende kan vara
förenadt med svårigheter. Tilläggas bör, att även vid förevarande frågas
bedömande tillkomsten af lagen om allmän pensonsförsäkring har en viss
betydelse, i det vistelsekommunen, om en person, utan att dock äga hemortsrätt,
varit mantalsskrifven där, då pension tilldelats honom, blir skyldig
att betala viss andel af pensionstillägget. Vid eventuell fattigvård åt eu
sådan person, skulle i sådant fall vistelsekommunen, om den skall ansvara
för en viss del af fattigvården, komma att betala alltför stor andel af kostnaderna
för hans försörjning.
Kommittén har funnit nu anförda olägenheter så väsentliga, att den
ej iinsett sig böra föreslå stadgande om att vistelsekommunen skall bära
eu viss kvotdel af utgifterna.
Vid bestämmandet af den ersättning, hvilken skall utgå för fattigvård,
som meddelats en person med hemortsrätt i annan kommun, måste man
gifvetvis utgå från förhållandena i den kommun, som lämnat fattigvården.
De grundsatser, som följas vid fattigvårds meddelande åt samhällets egna
understödstagare, böra i allmänhet godkännas, när det gäller dess anspråk
på ersättning för fattigvård, som meddelats person från annat samhälle.
Ett uttryck häråt gafs redan i våra tidigare fattigvårdsförordningar,
där det stadgades, att en kommun skulle lämna fattigvård åt understödstagare
från andra kommuner »efter samma grunder som äro antagna för
underhållet af dess egna fattiga». Naturligen måste dock, när väckt anspråk
bestrides, den myndighet, som har att afgöra tvister mellan fattigvårdssamhällen,
hafva en viss pröfningsrätt härutinnan. Detta gäller ej blott själfva
vårdens beskaffenhet utan äfven beräknandet af dess värde. Särskilt då det
gäller naturaunderstöd, t. ex. anstaltsvård, kan understödet värderas efter olika
grunder och följaktligen tvist uppkomma om hvad som rättvisligen bör ersättas.
Det åligger då den kommun, som fordrar ersättning, att i händelse af bestridande
visa, att det fordrade beloppet är skäligt.
I praxis förspörjes en sträfvan att skapa en viss enhetlighet vid
värdering af fattigvård af likartad beskaffenhet, särskildt anstaltsvård. Sålunda
värdera de dömande myndigheterna i allmänhet vården å försörjningsinrättningarnas
sinnessjukafdelningar till 2 kronor och å deras afdelningar för
kroppsligt sjuka till 1 krona 50 öre, å försörjningsinrättning till 1 krona
och å barnhem till 1 krona för dag; för vård af barn å fattigvårdsanstalt
har utdömts 75 öre och för utackorderadt barn 50 öre om dagen.
Hänsyn har ej tagits till, att vederbörande anstaltsstyrelse beslutat, att
vårdafgift för personer från främmande kommuner skulle utgå med ett
visst högre belopp. Därest den verkliga kostnaden ej uppgått till de angifna
medelbeloppen, har endast den verkliga kostnaden utdömts. De
nämnda besluten hafva i allmänhet gällt de större städernas anstalter.
För vård på landstingens sjukhus finnas särskilda afgifter fastställda
af landstingen. Dessa afgifter, rörande hvilkas belopp för år 1907 kommittén
förskaffat sig upplysningar, växla för hvarje landstingsområde, och
äfven för sjukhus inom samma område finnas understundom olika afgifter.
För obemedlade personer från landstingsområdet är dagafgiften vanligen 50 ä
75 öre, men sjunker i tre län till 40 öre, under det att den i tre andra län
Beräknandet
af ersättning
ens belopp.
Tariffsystem.
294
ökas till 1 krona; i ett par län nedsättes för »fattiga» afgiften till 25
eller 30 öre. Personer, hörande till annat landstingsområde, få regelbundet
betala högre afgift, vanligen 1 krona 50 öre, men i några fall 2 kronor
eller däröfver. För lasarettens sinnessjukafdelningar gälla i regel högre
priser än å afdelningarna för kroppsligt sjuka; för personer inom landstingsområdet
beräknas i de flesta fall 1 krona å 1 krona 50 öre och för
personer utanför landstingsområdet 2 kronor eller mera.
I den danska fattigvårdslagen stadgas, att den specifikation af de olika
utgifterna, som eljest fordras vid kraf, kan uteblifva, när vården lämnats
a offentligt sjukhus eller annan anstalt, för hvars begagnande fastställts en
viss afgift. Sådan fastställelse af viss taxa äger rum ej blott för sjukhusen
utan äfven för kommunernas försörjningsanstalter.
Enligt i tyska riket gällande stadganden skall godtgörelsen af annan
kommun rätta sig efter de grundsatser, som gälla för bestämmande af
understöd i vistelsekommunen, dock att denna senare ej får ersättning för fattigvårdsanstalts
allmännna förvaltningsomkostnader eller för läkarhjälp, som
lämnats af fattigvårdssamhällets fast aflönade läkare. För sådana vid offentligt
understöd oftare förekommande utgifter, hvilkas storlek för dag eller
vecka låter sig fastställa till bestämda belopp (t. ex. kostnad för underhåll
å sjukhus eller fattigvårdsanstalt), kan i hvarje förbundsstat antingen
för hela förbundsstaten eller för vissa distrikt en tariff uppställas och
kungöras. Genom en dylik tariff vinnes den fördelen att, om vederbörande
håller sig inom tariffgränsen, någon bevisning om den verkliga kostnaden
ej behöfver förebringas. Sådana tariffsatser finnas fastställda i flera tyska
stater, såsom Preussen, Sachsen, Wiirtemberg och Bayern. I de båda sistnämnda
staterna af ser tariffen blott sjukhusvård, men i Preussen och
Sachsen omfatta tarifferna äfven vård å annan anstalt och understöd utom
anstalt. De fastslagna satserna gälla dock endast förplägnad (föda och
bostad) samt läkarvård och medicin, hvaremot kläder betalas särskildt;
för vård af'' yngre personer och dem, som äro i någon mån arbetsföra,
gälla tarifferna ej.
Af hvad ofvan nämnts framgår, att hos oss eu viss praxis redan utbildat
sig rörande storleken af den godtgörelse, som bör lämnas, så väl för anstaltsvård
under olika förhållanden som för utackordering af barn. Man torde
hafva anledning att häraf så småningom vänta sig eu viss stadga i hithörande
förhållanden, så att frågan om storleken af godtgörelse för lämnad
fattigvård ej ofta behöfver blifva föremål för tvist. Någon fullständig enhetlighet
torde härmed emellertid ej std att vinna och fråga är, om sådant
2‘J5
ens iir önsklmt, da förhållandena i vistelsekommuncn ytterst måste blifva
d(> bestämmande. För godtgörande af understöd i hemmen, där förhållandena
från fall till fall äro sä växlande, torde man ej gärna kunna uppställa
nagla tariffer till efterrättelse mellan fattigvårdssamhällena. Så vidt
kommittén erfarit, har ej heller något behof af föreskrifter om utfärdande
af taxor för godtgörande af fattigvård gjort sig gällande. De mål, uti
Indika enbart ersättningens belopp varit föremål för tvist, synas för öfrigt
(«i hafva uppgått till något afseviirdt antal (del III sid. 307 o. f.). Kommittén
hai'' därför ej framlagt något förslag i förevarande afseende.
I annat sammanhang har kommittén tagit under öfvervägande frågan
om en begränsning af ersättning för fattigvårdskostnad. Sålunda bär i fråga
om afgift för vård a länslasarett föreslagits, att sådan må uttagas af fattigvårdssamhälle
allenast efter lägsta å anstalten förekommande vårdafgift, oeh i
fråga om kroniskt sjuka, som komma att vårdas å landstingsanstalt, har
afgiften begränsats till tre fjärdedelar af vårdkostnaden (sid. 194 och 197).
Ränta å fattigvårdskostnad bär stundom fordrats i uppkomna tvister, Rtf''l!?rddak{®{''
men anspråk därpå har, så vidt kommittén är bekant, städse ogillats. nad.
Denna uppfattning synes kommittén öfverensstämma med hvad som enligt
sakens natur bör gälla. Fattigvård vare sig kontant eller in natura är ej
något sådant utlägg, att ränta därå bör utgå. Något stadgande i lagen,
huru härmed bör förhållas, torde ej erfordras.
Af stadgandet i gällande fattigvårdsförordning, 11 §, att den, 80111 ^kommunen
vill söka fattigvård, har att anmäla sig hos fattigvårdsstyrelsen i det berättigad till
fattigvårdssamhälle, inom hvilket han vistas, synes framgå, att när annat ersättning.
fattigvårdssamhälle lämnat fattigvården, detsamma ej har berättigadt anspråk
på godtgörelse af hemortssamhället. Detta har också flera gånger
uttalats i praxis, hvarvid dock stundom särskild betydelse tillagts den omständigheten,
att fattigvård lämnats af kommun, i hvilken eu person varit
mantalsskrifven. Förslaget gör ingen ändring i fattig vårdsförordningens
ståndpunkt i denna del. Det synes ej heller föreligga skäl att medgifva
mantalsskrifningskommunen en särskild ställning i detta afseende. Med förslagets
ställning att viss tillfällig fattigvård ej ersättes torde det för öfrigt
mera sällan inträffa, att en mantalsskrifningskom mun, som ej tillika är
vistelsekommun, lämnar understöd.
296
B. Rättegången mellan fattigvårdssamhällen.
meddénVuva- Ur deo af kommittén infordrade statistiska uppgifterna framgår, att antarandeprocedu-
let fattigvårdstvister hos Konungens befallningshafvande under de senaste derm’
cennierna betydligt ökats, och detta ej blott absolut utan äfven i förhållande till
folkmängden. Under tre undersökta tre-årsperioder 1864—66, 1877—79 och
.
1905—07 uppgick antalet hos Konungens befallningshafvande handlagda fat
tigvårdsmål
till resp. 1,486, 2,597 och 8,864. På hvarje 10,000-tal af folkmängden
utgjorde detta resp. 3,6, 5,7 och 16,6. Äfven beträffande de i
kammarrätten handlagda målen har en ökning ägt rum. Sålunda afgjordes
där under en hvar af nämnda årsperioder 409, 642 och 2,074 mål eller
i relation till hvarje 10,000-tal invånare resp. l,o, 1,4 och 3,9.
Huru stora summor dessa tvister gällt har ej varit möjligt att afgöra;
för öfrigt kan en tvist afse att få ett afgörande äfven för framtida utlägg
och den verkliga fattigvårdskostnaden framgår då ej ur handlingarna
i målet. Att de emellertid i förhållande till kommunernas utgifter för
fattigvårdsändamål öfver hufvud ej spela någon så afsevärd roll, kan man förstå
däraf, att under år 1907 samtliga kommuners till andra kommuner utgifna
ersättningar utgjort allenast 339,740 kr. 87 öre; de uppburna ersättningarna
angifvas till 379,670 kr. 82 öre*. Största delen af ersättningbeloppet tillföll
städerna; på dem belöpte sig nämligen 216,648 kr. 8 öre, under
det att landsbygden fick uppbära allenast 163,022 kr. 74 öre; städernas
utgifter utgjorde 146,409 kr. 96 öre och landsbygdens 193,330 kr. 91 öre.
Antagligen utgöras dessa belopp till någon del af summor, som utgått utan
att rättegång därom ägt rum.
Ilen sålunda stadigt fortgående ökningen af antalet mål om ersättning
för lämnad fattigvård är påtagligen i främsta rummet att tillskrifva
den genom industriens utveckling föranledda ökade rörligheten hos befolkningen
under de senaste årtiondena. Flera personer hafva kommit i behof af
fattigvård utanför sin hemortskommun, och därmed hafva flera tvisteämnen
uppkommit. Tvifvelsutan hafva till ökningen medverkat vissa stadganden i
gällande fattigvårdsförordning, särskildt formuleringen af förordningens 1 §
och påföljden af förlust af rätt till ersättning, om kraf ej anhängiggöres
inom viss kort tid. I hvarje fall är ökningen i målens antal af den betydenhet,
att det är synnerligen angeläget att så vidt möjligt ej blott förhindra
dess fortgång utan äfven nedbringa tvisternas antal.
Utom det att tillväxten af fattigvårdsmålen i hög grad ökat arbets
*
Om anledningen till skillnaden mellan dessa båda summor, se del III sid. 254.
21)7
bördan så vill hos fattigvårdsstyrelserna som hos Konungens befallningshafvande
och i kammarrätten samt därigenom ådragit kommunerna
och statsverket större utgifter, medföra dessa tvister, enligt hvad erfarenheten
ådagalagt, alldeles särskilda olägenheter. Kommunerna och det kommunala
lifvet lida i hög grad däraf. Exempel saknas ej därpå, att fattigvårdsstyrelserna
söka befria sig från ersättningsskyldighet samt kasta kostnaden
öfver på annan kommun, hvarför stundom tillgripas invändningar, som
vederbörande kommunala förtroendeman eller tjänsteman sannolikt ej skulle
begagnat sig af till värjande af egna intressen. I kommunens intresse anser
man sig vidare icke kunna göra några medgifvanden utan bestrider alla
yrkanden från annan kommun. Följden blir, att utredningen försvåras och
afgörandet fördröjes, så att, när en gång utslag faller och ersättning skall
utgifvas, det ofta kan blifva fråga om belopp, som åtminstone för små
kommuner äro mycket betungande. Härmed uppkommer också lätt en
viss bitterhet mot den understödstagare, hvilkens underhåll tvisten gäller.
Genom de ändringar, som föreslagits i fråga om afgränsningen af den fagenobligatoriska
fattigvården, genom de nya bestämmelserna om hemortsrätt hetema.
samt genom stadgandet att viss tillfällig fattigvård ej ersättes af hemortskommunen
hafva tvifvelsutan många anledningar till tvister undanröjts.
Emellertid är det af nöden att tillse, huruvida man ej genom vissa åtgärder
i fråga om proceduren skulle kunna ytterligare nedbringa antalet tvister
emellan fattigvårdssamhällena.
Ett af de klagomål, som anförts mot den nuvarande anordningen, är, F^re^-fe
att rättegång påbörjas, utan att man har tillgång till eu utredning, som ger _9
möjlighet att bedöma vare sig understödstagarens hemortsrätt eller de
närmare omständigheter, under hvilka fattigvård meddelats. Följden blir,
att den sökta fattigvårdsstyrelsen ofta inskränker sig till ett bestridande
af så väl hemortsrätten som behofvet och skäligheten af det gifna
understödet. Det blir sedan Konungens befallningshafvandes sak att söka
utreda de olika punkterna genom infordrande af påminnelser och ytterligare
förklaringar eller genom föranstaltande af förhör. Fattigvårdsstyrelserna
kunna själfva förhålla sig jämförelsevis passiva. Med hänsyn till fattigvårdens
natur att vara en hela samhällets angelägenhet är det visserligen
i sin ordning, att statens myndigheter göra besväret med fattigvården så
lätt som möjligt för de kommunala myndigheterna, på hvilkas skuldror man
lagt arbetet. Men å andra sidan hafva kommunerna, såsom förut fram
38
— Fattigvård slag stift ni ngen. I. Afd. 2.
2>J8
hållits, ett gifvet intresse af fattigvårdens ändamålsenliga förvaltande, och
det synes därför vara i sin ordning, att de medverka vid fattigvårdstvisternas
utredning.
likdan nu torde de flesta fattigvårdsstyrelser anställa ett mer eller
mindre ingående förhör med understödstagaren och äfven i öfrigt anskaffa
upplysningar, som äro ägnade att klargöra åtskilliga förhållanden, Indika
äro af vikt för att kunna bedöma hittig vårdsfallet i fråga; de vid förhören
förda protokollen, där sådana öfver hufvud taget förekomma, äro dock mången
gång synnerligen bristfälliga. Det skulle tydligen vara af en viss betydelse
för erhållande af ordning i fattigvårdens handhafvande, därest angående hvarje
nytt fattigvårdsfall lämnades en skriftlig redogörelse rörande de föreliggande
omständigheterna; i mindre kommuner, där fattigvårdsstyrelsens ledamöter
hafva en större personlig kännedom om befolkningen, kunna dylika redogörelser
möjligen utan olägenhet undvaras. Emellertid kan det lämnas kommunerna
fritt att i denna inre angelägenhet förfara efter omständigheterna, då
man i allt fall af förteckningar å understödstagare, protokoll, utdelningslistor
och besök i fattigvårdsanstalterna kan skaffa sig eu uppfattning af förhållandena.
Så snart det åter är fråga om understöd åt personer, som tillhöra eu
främmande kommun, är förhållandet ett annat. Det ligger då så väl i vistelsekommunens
som hemortskommunens intresse att få eu klar föreställning
om de omständigheter, som förelågo, när fråga om understöd uppkom, samt
sådana upplysningar om understödssökanden, att däraf kan slutas, hvart
han hör. Krafvet på eu sådan redogörelse rättfärdigas särskildt däraf,
att undersökningar i ämnet på ett senare stadium äro förenade med större
svårigheter och stundom alldeles omöjliga att åstadkomma på grund af dödsfall,
flyttningar och andra omständigheter. En sådan undersökning sätter
för det första vistelsekommunen i stånd att säkrare bedöma, hvarest den
behöfvande har hemortsrätt. Den sökta kommunen, hvilken naturligen
bör erhålla del af utredningen, får därigenom tillfälle att afgöra, om understödstagaren
har hemortsrätt därstädes, och framställa de invändningar däremot,
som den har att göra, samt att bedöma, i hvad mån behof af fattigvård
förelegat, om den fordrade kostnaden är skälig och om anledning
föreligger att begära hemsändning. För den dömande myndigheten skall
naturligen en undersökning på detta stadium af understödsfrågan vara af
stor betydelse, och om än utredningen ej därigenom blifvit fullständig,
skall den helt säkert väsentligt underlätta utredningens kompletterande.
Stadgande om skyldighet för fattigvårdsstyrelse, som vill kräfva godtgörelse
för fattigvårdskostnad, att genom förhör med den nödställde eller
eljest införskaffa utredning i vissa angifna hänseenden tinnes redan nu hos
oss. Genom Kungl. kungörelsen den 21 augusti 1885 angående handlingar,
som höra bifogas ansökningar om ersättning af statsmedel för fattigvårdskostnader,
är nämligen förordnadt, att, när ersättning eller understöd
af staten enligt 2i), 30 oeh 31 §£ fattigvärdsförordningen sökes, vid ansökningen
höra fogas, förutom hvad som i öfrigt kan erfordras till bestyrkande
af däri förekommande uppgifter, tillika så vidt möjligt följande
handlingar:
»1) specificerad räkning å de belopp, för hvilka godtgörelse begäres,
med angifvande, särskilt för hvarje understödstagare, af tiden, då utbetalning
skett; skolande räkningen, där den ej åtföljes af behöriga verifikationer,
vara till riktigheten styrkt af fångvårdsstyrelse^ ordförande eller
vederbörande räkenskapsförare;
2)
afskrift af utslag eller annat beslut, som åberopas;
3)
åldersbetyg för understödstagare, som är minderårig;
4)
hemortsuppgift angående hvarje i ansökningen afsedd understödstagare,
för hvilkens fattigvård godtgörelse af statsmedel icke tillförne lämnats;
börande denna uppgift, sedan understödstagaren blifvit förhörd, i korthet
affattas med angifvande af hans namn, tid och ort för hans födelse
och konfirmation, hans föräldrars namn och samhällsställning, de orter, där
understödstagaren vistats, och den tid han å hvarje ställe sig uppehållit,
om han förut åtnjutit fattigunderstöd samt i sådant fall när och hvar,
jämte de omständigheter i öfrigt, som kunna tjäna till ledning för bedömande
af hvar han må äga hemortsrätt i fattigvårdshanseende;
5)
om ansökningen afser person, hvilkens hemortsrätt uppgifves icke
hafva kunnat utrönas, redogörelse ej mindre för de åtgärder, som må
hafva blifvit i sådant syfte vidtagna, än äfven för de omständigheter, i
följd hvaraf anställda försök att utröna hemortsrätten visat sig fruktlösa;
samt
6)
om ansökningen grundar sig på berörda förordnings 31 § 2 mom.,
dels utredning därom, att den, som erhållit fattigvård, har hemortsrätt
i den kommun, för hvilkens räkning understöd af statsmedel sökes, och
i sammanhang därmed uppgift på de åtgärder, som må vara vidtagna mot
andra kommuner, där ifrågavarande person kunnat förmodas äga hemortsrätt,
dels äfven redogörelse angående fattigvårdssamhällets utgifter under de två
sista år, för hvilka uppgifter i sådant hänseende äro tillgängliga; börande
sistnämnda redogörelse för hvartdera året i siffror utvisa samhällets folkmängd,
antalet där understödda personer, fattigvårdsutgiftarnas slutsumma
300
Föregående
skriftväxling.
58, 54 och
ÖS §§.
och huru stor utdebitering pa hvarje fyrk eller bevillningskrona för fattigvården
erfordras, samt i öfrigt vara så affattad, att däraf må ►kunna bedömas,
i huru hög grad samhället är af fattigvård betungadt.»
En utredning, grundande sig på förhör med den nödställde eller andra,
som kunna meddela upplysning i saken, bör enligt kommitténs åsikt föreskrifvas
såsom obligatorisk, när fattigvårdssamhälle vill kräfva godtgörelse för sin
kostnad af annat samhälle. Utredningen bör afse anskaffande af upplysningar
rörande följande omständigheter: den nödställdes namn, ålder, födelseort och
civilstånd; fattigvårdsbehofvet och anledningen därtill; förut åtnjuten fattigvård
(i hvilken kommun, tiden därför och af hvad slag); senaste mantalsskrifningsort
eller, om den nödställde ej äger hemortsrätt där, annan ort,
hvarest han kan antagas hafva hemortsrätt; personer, som enligt fattigvårdslagen
äro pliktiga att försörja den nödställde, och deras ekonomiska ställning.
År den behöfvande gift eller minderårig, böra uppgifter i vissa
hänseenden i stället inhämtas rörande make eller föräldrar. Med hänsyn
till den omläggning af hemortsrätten, som kommittén föreslagit, behöfver
undeisökningen i denna del ej blifva så vidlyftig, enär upplysning om
mantalsskrifningsorten kan vinnas från vederbörlig myndighet.
De erhållna upplysningarna böra upptagas i en skriftlig handling
eller protokoll, hör att underlätta arbetet med protokollets affattande och
åstadkomma nödig fullständighet böra tryckta formulär komma till användmng;
dylika formulär användas redan nu på åtskilliga ställen. Då det
säkerligen skulle blifva till gagn för saken, om man allmänt använde
samma formulär, har kommittén utarbetat förslag till sådana. Protokollet
bör underskrifvas af den person, som hållit förhöret; om sådant
kan ske,, böra äfven den eller de, med kvilka förhöret hållits, genom sina
underskrifter ■ bestyrka riktigheten af de utaf dem lämnade uppgifterna.
Det kan naturligtvis hända, att ingå upplysningar kunna erhållas, t. ex.
emedan den behöfvande är sinnessjuk eller det gäller barn samt ingen i
trakten känner dem. För sådant fall eller då eljest en eller annan af
ej kan erhållas, skall detta jämte skälet därtill anmärkas
i protokollet.
Redan under nuvarande förhållanden har det förekommit, att fattig\
årdssamhälle, innan ansökan om ersättning gjorts hos Konungens befallningshafvande,
ställt sig i direkt förbindelse med det fattigvårdssamhälle,
som antagits vara hemortssamhälle, för att sålunda erhålla godtgörelse för
sitt utlägg. I huru stor utsträckning detta ägt rum, därom föreligga ingå
uppgifter. Af tillgängliga upplysningar att döma, göres dock oftast ansökning
till Konungens befallningshafvande utan Hägra som helst föregående
underhandlingar. Delvis har detta sin förklaringsgrund i eu viss obenägenhet
från fattigvårdsstyrelsernas sida att medgifva betalningsskyldigheten
äfven i klara fall; de hafva ansett det bättre att erhålla Konungens
befallningshafvandes afgörande och endast betala hvad sålunda ådömts. Ett
hinder för underhandling om sakens uppgörande utan rättegång har för
öfrigt legat däri, att bestämmelsen om förlust af rätt till ersättning för
fattigvård är så atfattad, att fattigvårdsstyrelsen kan riskera att gå miste
om någon del af sitt utlägg, därest den för mycket litar på den föregående
underhandlingen. Enligt fattigvårdsförordningen skall nämligen talan
väckas inom eu månad efter deu dag, då fattigvården beviljades, vid äfventyr
att all rätt till ersättning för fattigvård, som lämnas därefter och intill
dess krafvet anhängiggöres, anses förfallen (29 § 1 inom.). Den omständigheten,
att en ansökning sålunda inom viss tid måste aflämnas till Konungens
befallningshafvande, för att talan ej skall förloras, medför säkerligen,
att tvister onödigtvis väckas; och sedan talan eu gång väckts, är fattigvårdsstyrelsen,
äfven om nya skäl tillkomma, som göra dennas utgång
tvifvelaktig eller kanske med visshet peka på, att talan kommer att ogillas,
i regel ej benägen att återkalla sin talan.
Helt naturligt framställer det sig som ett önskemål att förhindra, att talan
väckes, förrän parterna sökt medelst föregående skriftväxling i godo uppgöra
saken. Upptagandet i lagen af stadganden om en föregående skriftväxling är
dock förenadt med ej ringa svårigheter, och kommittén har haft under öfvervägande
flera olika förslag till lagbestämmelser. Mönster för sådana finnas
både i de danska och norska fattigvårdslagarna. Enligt den danska lagen
skall ett förhör, sådant som det här ofvan nämnda, ske genast, och underlåtenhet
att verkställa sådant, förhör medför förlust af ersättningsrätt, så vida behofvet
ej kan på annat sätt tillfredsställande utredas. Kraf mot annan kommun
skall ske ofördröjligen med bifogande af förhörsprotokoll och legitimationshandlingar
samt uppgift på vidtagna åtgärder. Den sökta kommunen har att
utan dröjsmål svara på framställningen; afgifves ej svar inom 4 veckor efter
mottagandet, förloras rätt till invändning; bestrides krafvet, har sökandekommunen
att väcka talan om ersättning. Senast sex veckor efter hvarje
halfårs utgång skall räkning öfver kostnaderna tillställas hemortskommunen,
vid äfventyr att rätten till ersättning förloras. Den norska lagen föreskrifver,
att fattigvårdsstyrelsen snarast möjligt skall affordra den behöfvande en
förklaring öfver hans omständigheter, vid påföljd att ersättning ej utgår
302
för tiden före förklaringens upptagande. Senast fjorton dagar efter förklaringens
afgifvande skall sökande fattigvårdsstyrelsen lämna fattigvårdsstyrelsen
i den förmodade hemortskommunen underrättelse om understödet,
åtföljd af förklaringen och öfriga föreliggande uppgifter; underlåtenhet häraf
medför förlust af ersättningsrätt för tiden, till dess öfversändande äger rum.
Räkning öfver fattigvårdsutgift skall sändas snarast möjligt och, då det galler
stadigvarande understöd, vid utgången af hvart halfår. Om räkning ej öfversändts
senast ett år efter halfårets utgång, kan ersättning icke utkräfvas,
därest ej tvist om hemortsrätten varit till hinder för öfversändandet. Den
sökta kommunen skall snarast möjligt afgifva förklaring samt, om krafvet
godkännes, betala. Samma regler gälla äfven för kraf mot stat eller amtskommun.
Tvister mellan kommuner eller mellan kommun och staten afgöras
af skiljemän eller, om parterna ej kunna enas därom, af kyrkodepartementet.
Kommittén har ansett ett anmaningsförfarande böra såsom obligatoriskt
upptagas äfven hos oss samt i sådant hänseende föreslagit följande anordning.
Den fattigvårdsstyrelse, som lämnat fattigvården, skall ofördröjligen
tillställa fattigvårdsstyrelsen i det samhälle, som, enligt hvad utredningen
synes gifva vid handen, är att anse såsom hemortssamhälle, skriftlig anmaning
att ersätta den lämnade fattigvården eller öfvertaga försörjningsskyldigheten
samt därvid foga förhörshandlingen i hufvudskrift eller'' styrkt
afskrift jämte uppgift å den utlagda kostnaden, så vidt den då kan angifvas.
Tillställandet kan ske genom allmänna posten, och gäller i sådant fall
postverkets bevis om en till den sökta kommunen afsänd rekommenderad
försändelse som bevis om tillställandet. Xågon viss tid för anmaningens
afgifvande har ej direkt föreskrifvits för hvarje fall, utan förslaget ’ tiar
endast stadgat, att detta bör ske ofördröjligen. Då, på sätt vidare föreslås,
kraf hos Konungens befallningshafvande skall ske inom viss tid, vid äfventyr
att rätt till ersättning för viss del åt fattigvården förloras, och anmaning
dessförinnan skall hafva ägt rum, ligger emellertid häri en nödvändighet
att göra anmaning och anhängiggöra krafvet med det snaraste.
Hvad den sökta fattigvårdsstyrelsen angår, har det ej ansetts nödigt att
förplikta denna att inom viss tid och vid visst äfventyr svara å an maningen.
För att emellertid hindra, att sökanden uppehälles i sin rätt, har föreslagits,
att, om den sökta fattigvårdsstyrelsen ej afgift''i t svar inom 20 dagar,
efter det anmaningen gjorts, resp. aflämnats å posten, det dåmera står sökanden
öppet att anhängiggöra sitt kraf hos Konungens befallningshafvande.
Detsamma gäller, om ett bestridande följt på anmaningen (54 §). Den sökta
fattigvardsstj relsen riskerar alltså att fa uppträda som svarande i eu tvist
inför Konungens befallningshafvande med däraf sig härledande besvär
och utgifter. För att ytterligare motverka benägenheten att i onödan
bestrida krafvet eller lämna detsamma obesvaradt bär föreslagits (58 §),
att fattigvärdsstyrelse, som underlåtit att svara på anmaningen eller utan
grundad anledning bestridt det anmaningsvis gjorda yrkandet, må kunna
förpliktas att ersätta motparten dess kostnader i målet.
Genom den nu skildrade anordningen tvingar man, så vida någon
upplysning föreligger, om hvilken kommun som är hemortskommun, de
intresserade fattig vårdsstyrelserna att träda i förbindelse med hvarandra.
Ilar anmaning gjorts hos ett fattigvårdssamhälle, men anledning sedermera
yppats, att understödstagaren äger hemortsrätt inom annat fattigvardssamhälle,
må dock talan föras mot detta samhälle, utan att anmaning hos dess
fattigvärdsstyrelse föregått. Detsamma gäller, om undersökningen ej gifvit
upplysning om hemortskommunen, hvilket efter den omläggning af hemortsrätten,
som föreslagits, likväl ej så ofta torde inträffa (54 § andra
stycket).
Talan mot annan kommun om ersättning väckes enligt förslaget hos
Konungens befallningshafvande i det län, dit det fattigvårdssamhälle hör, befallningssom
fordrar godtgörelse. Yid ansökningen skola fogas samma handlingar, hafvande.
som böra fogas vid anmaningen, nämligen förhörsprotokoll och uppgift på 54 §.
den dittills kända fattigvårdskostnaden samt därjämte bevis att anmaning
skett. År ansökningen ej åtföljd af dessa handlingar, upptages den ej till
pröfning. Såsom bär ofvan anmärkts, måste dock för vissa fall medgifvas,
att talan kan anställas, utan att anmaning föregått, hvarom ett uttryckligt
stadgande ansetts böra gifvas.
Gällande fattigvårdsförordning stadgar, att den, som vill väcka talan
hos Konungens befallningshafvande om utbekommande af ersättning för ansökning hos
lämnad fattigvård, skall anställa sådan inom en månad efter den dag, då
fattigvården beviljats, vid äfventyr, om nämnda tid försittes, att all rätt hafvande.
till ersättning för fattigvård, som lämnats därefter och intill dess krafvet an- 5- ^
hängiggöres, anses förfallen.
Ändamålet med den särskilda preskriptionstid, som sålunda stadgats, är
tydligen, att det fattigvårdssamhälle, som skall betala, ej allt för länge hålles
i okunnighet om tillvaron och oinfattningen af denna betalningsskyldighet
samt att detsamma blir i tillfälle att själf vidtaga åtgärder för en framtida
försörjning genom yrkande på hemsändning, öfverenskommelse eller andra
304
åtgärder. Till detta ändamål syftar det anmaningsförfarande, som af kommittén
föreslagits, samt de föreskrifter, hyilka eljest lämnats om skyldighet
för det fattigvårdssamhälle, som lämnat vården, att lämna hemortssamhället
erforderliga upplysningar, men det är ur samma synpunkt också nödvändigt
att, för det fall att kraf skall anställas hos Konungens befallningshafvande,
stadga en viss tid, inom hvilken detta skall ske och påföljd för
underlåtenhet att iakttaga denna tid.
klen omläggning af vistelsekommunens rätt att fordra ersättning för
fattigvård, som skett ''därigenom, att denna rätt enligt kommitténs förslag ej
skall omfatta fattig\ård, som lämnas under de första 30 dagarna, föranleder
också till en omläggning af preskriptionsbestämmelserna. Med hänsyn härtill
samt för att gifva rådrum till anmaning och den godvilliga uppgörelse,
som därmed afses, har kommittén föreslagit, att talan skall anhängiggöra^
hos Konungens befallningshafvande inom en tid af 60 dagar från den
dag, ersättningsbar fattigvård började utgå, alltså 90 dagar från den dag
då den fattigvård, som föranledts af föreliggande behof, började utgifvas.
Då denna talan i regel skall föregås af anmaning med en därpå följande
tid af 20 dagar för den sökta fattigvårdsstyrelsen att svara å anmaningen,
bör i allt fall den af kommittén föreslagna tiden vara fullt tillräcklig
för att medhinna den föreskrifna proceduren, utan att preskription skall
behöfva inträda. Hvad beträffar påföljden för försummelse att anhängiggöra
talan inom den bestämda tiden, synes skäl icke föreligga att
häi göia någon afvikelse från hvad som gäller vid den vanliga fordringspreskriptionen
eller att den del af fordran, som är äldst, preskriberas.
Kommittén har därför ansett denna påföljd böra bestämmas sålunda, att
sökanden förlorar rätt till ersättning för fattigvård, som utgifvits mer än
60 dagar före ansökningens inlämnande till Konungens befallningshafvande.
I ett särskilt fall bör emellertid nämnda tid af 60 dagar räknas
från annan dag än då ersättningsbar fattigvård börjat utgå, nämligen då
fattigvården, såsom ofta sker, icke lämnats direkt af sökande fattigvårdssamhället.
Sådant inträffar t. ex. när fattigvård meddelas af allmän anstalt
eller inrättning i fattigvårdssamhälles ställe. Då ofvan angifna preskriptionstid
för dylikt fall ofta skulle leda till förluster för det fattigvårdssamhälle,
^ som tilläfventyrs i första hand på grund af lagens bestämmelser
godtgjort den lämnade fattigvården, har i förslaget upptagits en särskild
bestämmelse af innehåll, att sådant fattigvårdssamhälle skall, då det riktar
sin talan mot hemortssamhället, göra detta inom 60 dagar efter det utbetalningen
ägde rum.
För det fall, du talan ej beliöft anhängiggöra,s lins Konungens befallningshafvande,
därför att den sökta fattigvårdsstyrelsen medgifvit krafvet,
torde i regel kommunernas mellanhafvanden för framtiden ordna sig utan
vidare föreskrifter. Det bär varit ifrågasatt att meddela särskilda regler
om handräckning för sådant fall, men kommittén har funnit detta öfverflödigt.
I)å det emellertid ej är otänkbart, att svårigheter någon gång
kunna möta att utfå betalning för en sålunda godkänd fordran, bör uppenbarligen
vistelsekommuneus fångvårdsstyrelse icke utsättas för risken att
förlora rätt till ersättning för någon del af sin utgift, om dess dröjsmål
att påkalla myndigbets pröfning af sitt anspråk haft sin grund däri, att
den aumanade fattigvårdsstyrelsen en gång medgifvit betalningsskyldighet.
Af sådan anledning bär det ansetts nödigt att införa eu bestämmelse därom,
att stadgandet i 55 § af förslaget ej är tillämpligt, när anmaning ägt
rum och den fångvårdsstyrelse, mot hvilken anmaningen riktats, godkänt
krafvet. För sådant fall bör alltså rätt till ersättning föreligga från den
dag, då den anmanade fattigvårdsstyrelsen slutat att betala, eller, om den
ej betalat något, från utgången af de 30 dagar, under hvilka vistelsekommunen
har att själf bekosta fattigvården. I detta fall kommer således
allenast den enligt civillagen gällande allmänna 10 årspreskriptionen att
tillämpas. Enligt gängse praxis gäller denna nämligen äfven fordran för
lämnad fattigvård.
Ett särskildt spörsmål, som uppstått vid tillämpning af preskriptionsbestämmelsen
i gällande fattigvårdsförordning är, huruvida rätt till ersättning
för begrafningskostnad gått förlorad, då kraf väckts om ersättande
af kostnaden för sjukvård och af begrafningskostnad men först mer än en
månad efter det sjukvården börjat utgå, hvadan rätt till ersättning för sjukvården
efter nämnda tid gått förlorad. Enligt den praxis, som tillämpats
af kammarrätten, skulle därvid också rätt till godtgörelse för begrafningskostnad
gått förlorad (se kammarrättens utslag den 6 december 1907 på
besvär af Ilajoms sockens fat tig vårdsstyrelse). .Riksdagens justitieombudsman
har i skrifvelse till Kung], Maj:t ifrågasatt, om denna tolkning vore
riktig, samt därför begärt ett förtydligande af stadgandet eller, om tolkningen
vore riktig, en ändring. Nämnda skrifvelse bär af Kungl. Maj:t
remitterats till kommittén.
Kommittén vill i anledning häraf erinra därom, att enligt dess förslag
ersättning icke skall utgå för begrafningskostnad samt att med den formulering
kommittén gifvit åt preskriptionsbestämmelserna den anmärkta olägenheten
i allt fall skulle försvinna.
39 — Fattigu(ir<ls''agst(ftninge/i. I. Afd. 2.
306
K«aft ''fattig1 Ihå fattigvården ej är en oföränderligt utgående hjälp utan densamma
vård. '' indrages, minskas eller förhöjes allt efter inträffande omständigheter, har
57 §.
hemortskommunen vid en på annat ställe fortgående fattigvård åt någon
dess medlem behof af att tid efter annan erhålla uppgifter från vistelsekommunen
om fattigvården. Ordnandet af denna fråga torde i de flesta
fall ej stöta på några svårigheter, men det synes dock böra tagas i öfvervägande
att i lagen gifva bestämmelser rörande aflämnande för vissa tidsperioder
af räkning eller annan uppgift på kostnaderna.
I dansk och norsk fattigvårdslag finnes föreskrifvet, att räkning öfver
fattigvårdskostnad skall för hvarje halfår tillställas den ersättningsskyldiga
kommunen. I Norge gäller dock detta endast vid stadigvarande fattigvård;
eljest angifves blott, att det skall ske snarast möjligt. Försummelse att
inom den föreskrifna tiden — i Danmark 6 veckor, i Norge ett år efter
halfårets utgång — insända räkning medför förlust af rätt till ersättning,
så vida ej hinder för insändandet föreligger, i Norge tvist om hemortsrätt,
i Danmark svårighet att uppleta hemortskommunen eller hinder för räkningens
uppgörande.
Kommittén har ansett en bestämmelse i dylik riktning böra införas
äfven hos oss, enär därigenom åstadkommes ordning och öfverensstämmelse
i sättet för behandling af dessa ärenden. Lämpligast synes vara, att
räkning sändes för hvarje kalenderhalfår, hvarigenom man förebygger alltför
mycket skrifveri, men å andra sidan undviker, att alltför lång tid kommer
att förflyta mellan hvarje kraf. Någon viss tid har ansetts böra föreskrifvas,
inom hvilken halfår sräkningar skola insändas, och kommittén har
i sådant hänseende föreslagit 3 månader efter halfårets utgång, hvilken
tid torde få anses tillräcklig äfven för de större kommunerna. Såsom påföljd
för underlåtenhet härutinnan har föreslagits förlust af rätten till
ersättning för det halfår, räkningen afser. Därest skälig anledning för
underlåtenheten kan visas, bör påföljden dock ej inträda. Skälig anledning
för en dylik underlåtenhet är naturligen i främsta rummet den omständigheten,
att frågan om hemortsrätten och ersättningsskyldigheten är
föremål för tvist. Men äfven andra skäl kunna tänkas, såsom afsevärdt
hinder för räknings uppgörande. Bäst torde vara att lämna åt den profvande
myndigheten att bedöma detta efter föreliggande omständigheter. En
dylik skyldighet att tillställa hemortssamhället halfårsräkning har kommittén
emellertid tänkt sig endast för det fall, att fattigvården fortgår, efter
det hemortssamhället godkänt krafvet eller ersättningsskyldighet genom
laga kraft vunnet utslag ådömts. Ifrågasättas kunde visserligen att
stadga ett särskildt förfarande för räkningars tillställande, medan tvist om
hemortsrätt pågar, t. ex. att föreskrifva ett insändande åt räkning till
Konungens befallningshafvande med skyldighet för denna myndighet att
låta räkningen tillställas den sökta kommunen. Då kraf är anställdt,
har dock den fattig vårdsstyrelse, mot hvilken detta riktats, däri anledning
att taga reda på krafvets omfattning samt förhållandena i (ifrigt i saken,
och kommittén har därför ej ansett nödigt att lämna några särskilda
föreskrifter i detta fall.
Kommittén har, såsom i det föregående nämnts, utgått därifrån, att
tvister i fattigvårdsmål behandlas och afgöras af Konungens befallningshafvande
såsom första instans.
Förslag har framställts*, att lagen borde lämna parterna öppet att,
om de så önska, i stället hänskjuta tvist af detta slag till afgörande af
skiljemän, hvilkas utslag ej borde få öfverklagas. Därvid har pekats på
den gynnsamma erfarenhet, man i Norge skulle haft af skiljemannaförfarandet
på detta område, och framhållits, att man äfven på den vägen kunde
ernå en inskränkning i antalet fattigvårdsprocesser. Ehuru förhållandena
hos oss ej i samma grad som i Norge, där tvisterna eljest gå direkt till
vederbörande departement, kräfva ett skiljemannaförfarande, kan det ju
tänkas, att i något fall fattigvårdsmyndigheterna skulle vara sinnade att
anlita ett dylikt förfarande; något annat än att skapa möjlighet för dem
att göra så kan det gifvetvis ej blifva tal om. Särskildt skulle man
kunna tycka, att frågor om storleken af den ersättning, som borde lämna*,
vore lämpliga att afgöras af skiljemän. Föreskrift om ett sådant förfarande
kunde gifvas antingen genom en utvidgning af lagen om skiljemän den 28
oktober 1887, under hvilken dessa tvister ej utan vidare torde falla, eller
genom en särskild bestämmelse i lagen om fattigvården.
Vid öfvervägande af frågan har kommittén dock stannat vid att ej
föreslå något skiljemannaförfarande. Först och främst torde hemortsrättsfrågorna
ej lämpa sig för ett afgörande genom skiljedom; därtill hafva de
alltför stor betydelse för framtiden och dessutom beröres ofta en tredje
kommuns rätt. Vidare torde den föregående skriftväxling, som föreslagits,
verka, att uppgörelse i godo i allt flera fall trättas; kan ej enighet
sålunda vinnas, saknas också förutsättning för att få till stånd ett
aftal om skiljemannaförfarande. Men ej nog härmed; förfarandet inför
Konungens befallningshafvande, vid hvithet fattigvårdsstyrelserna redan
* C. S. A:s fattigvårdskommitté i ReformliDjer sid. 69.
sos
äro vana, är enklare, bekvämare och billigare för parterna än ett skiljemannaförfarande
skulle bli, man må nu tänka sig skiljedomstolen såsom en
mera permanent institution eller bildad af för tillfället utsedda personer.
Där skulle parterna i långt högre grad själfva få verkställa utredning,
b vilket ofta kunde stöta pa afsevärda svårigheter, och, äfven om lämpliga
skiljemän kunde utletas, torde det ej kunna undgås, att parterna hade att
utgifva godtgörelse för uppdraget.
Handläggningen
hos
Konungens
befallningshafvande.
56 §.
Rörande fattigvårdstvisternas behandling hos Konungens befallningshafvande
torde lika litet nu som förut knifvas några närmare föreskrifter.
Dock har förslaget liksom gällande fattigvårdsförordning upptagit bestämmelsen,
att Konungens befallningshafvande öfver ansökningen skall höra
fattigvårdsstyrelsen i det fattigvårdssamhälle, mot hvilket krafvet riktas.
Ehuru med de föreslagna stadgandena om ett föregående förhör och föregående
anmaning eu bättre utredning kommer att föreligga hos Konungens
befallningshafvande än hittills, lärer det dock vara nödigt, att Konungens
befallningshafvande äfven framdeles har till åliggande att fullständiga
densamma antingen genom att infordra uppgifter från parterna eller
genom att införskaffa ytterligare utredning på annat sätt. I regel torde
det komma att ske genom förhör inför vederbörande länsman, men äfven
andra utvägar stå Konungens befallningshafvande öppna. Sålunda förekommer
redan nu, att Konungens befallningshafvande förordnar om förhör
vid domstol, och det torde ej heller för framtiden vara behöflig! att
lämna någon föreskrift om Konungens befallningshafvandes befogenhet att
förordna härom eller om domstols skyldighet att hålla förhöret. Kammarrättens
instruktion innehåller ett uttryckligt stadgande därom, att kammarrätten
kan förordna om förhörs hållande vid allmän underdomstol i orten
och i sådant afseende meddela erforderliga föreskrifter. Då kostnaderna
för vittnesförhör i dylikt fall ej utgå af allmänna medel, synes emellertid
såsom villkor för förordnande om förhör fordras, att part begärt förhöret
och därmed iklädt sig skyldighet att svara för den kostnad, som i nämnda
hänseende kan uppstå.
I de fall då hemortskommunen icke ligger i samma län som den
kommun, hvilken beviljat fattigvården, tillkommer det enligt fattigvardsförordningen
Konungens befallningshafvande i det län, där hemortskommunen
är belägen, att döma öfver krafvet, och den Konungens befallningshafvande,
där ansökningen gjorts, har att dit öfversända handlingarna.
Att den Konungens befallningshafvande, inom hvars län en kommun
;sou
ligger, luir lättast att utreda och bedöma, huruvida en person har hemortsrätt
inom kommunen, är gifvet, ehuruväl detta afgörande enligt
förslaget skulle blifva enklare än förut. Däremot skulle det kunna
ifrågasättas, om ej tvister om fattigvårdsbehofvets företintlighet och
om skäligheten af den fordrade ersättningen borde utredas och bedömas
genom Konungens befallningshafvande i det län, där fattigvården lämnats.
En dylik skillnad iakttages t. ex. i Danmark och är utan tvifvel i viss mån
grundad i förhållandenas natur. Kommittén har dock ej funnit skäl
att frångå den nuvarande anordningen, som öfverensstämmer med den
vanliga processen i tvistemål, där svarandens forum i regel är afgörande.
1 de flesta tvisterna förekomma dessutom de olika spörsmålen till lösning
på en gång, och det skulle vara en onödig omgång att låta i ett län
Konungens befallningshafvande döma om hemortsrätten och därefter Konungens
befallningshafvande i ett annat län pröfva frågan om fattigvårdsbehofvet
och ersättningens belopp.
Enligt öfvergångsbestämmelserna (91 i; 1 mom.) skall roteindelning
kunna äga bestånd ända till utgången af femte året efter lagens ikraftträdande.
Följaktligen kunna tvister mellan rotar samt mellan fattigvårdsstyrelse
och rote förekomma äfven under den nya lagen. Dessa tvister
böra i allmänhet följa den vanliga ordningen, men för det fall att tvist
uppstår mellan särskilda till samma fattigvårdssamhälle hörande rotar angående
skyldighet att bekosta fattigvård för viss person bör det, liksom nu
är förhållandet (14 § 2 mom. fattig vårdsförordningen), tillkomma detta samhälles
fångvårdsstyrelse att i första hand afgöra tvisten.
C. Hemsändning.
Har någon under vistelse inom annan kommun än den, där han har
hemortsrätt, kommit i behof af fattigvård och fortfar behofvet någon tid
framåt, kan frågan om hans fortsatta understödjande lösas antingen därigenom,
att han får kvarstanna i den kommun, hvarest han vistas, och denna
kommun erhåller godtgörelse för sina kostnader från hemortssamhället, eller ock
så att han sändes till sistnämnda samhälle, som då får öfvertaga den direkta
vården. Åtskilliga omständigheter inverka vid bestämmandet af hvilkendera
af dessa utvägar i det särskilda fallet bör anlitas. De nu gällande bestämmelserna
om hemsändning innehållas i 30 § fattigvårdsförordningen.
Tvister i sam
hällen med
roteindelning
Hemsän ilning.
r>9 §.
Hvem får begära
hemsändningf
-
Kommittén har i sitt förslag bibehållit den grundsatsen i nämnda
stadgande, att både det samhälle, som lämnat fattigvården, och hemortssamhället
kunna begära understödstagarens förflyttning till det senare samhället.
Därigenom kan regeln, att det samhälle, som skall bekosta fattigvården, om
möjligt också bör ombesörja den, bäst komma till sin rätt. Båda samhällena
hafva för öfrigt berättigade intressen att bevaka. Det samhälle, där understödstagaren
utan att äga hemortsrätt uppehåller sig, har naturligtvis närmast
inrättat sig för fullgörande af försörjningsskyldighet mot egna medlemmar;
särskild! gäller detta om landsbygdskommunerna, som i fråga om anstalter
sällan hafva så vidlyftiga anordningar, att de kunna mottaga ett flertal
understödstagare från annat håll, men äfven för stadskommunerna kunna
svårigheter möta i detta afseende, i synnerhet om tillströmningen dit är
stark. För öfrigt kunna vissa understödstagare vålla fattig vårdsmyndigheten
så mycket besvär, att den ej utan att vidtaga särskilda anordningar
kan för längre tid omhändertaga dem. Vistelsesamhället bör därför hafva
möjlighet att, där ej ett motsatt intresse påkallar annat, befria sig från
understödstagare från andra samhällen. Hemortssamhället åter bör kunna
påkalla hemsändning af en sin medlem för att därigenom skydda sig mot
alltför höga utgifter för hans försörjning å annan ort. I all synnerhet
gäller detta landsortskommunerna, hvilka i regel hafva möjligheter att försörja
sina medlemmar för lägre kostnad än stadskommunerna.
Hemsändning Då hemsändningen innebär ett stort ingrepp i den enskildes rörelsestadigvaran-
är det emellertid icke endast kommunernas intressen, som det i detta
de fattigvård, sammanhang gäller att tillgodose, utan stadgandena om hemsändning måste
affattas så, att hemsändningen ej kan komma till användning i andra fall,
än då omständigheterna verkligen påkalla sådan. Att vid tillfälligt behof
af understöd tillgripa hemsändning bör därför ej vara tillåtet, utan sådan bör
få äga rum endast då anledning finnes att antaga, att fattigvårdsbehofvet
skall blifva varaktigt, eller med andra ord att den eller de omständigheter,
som åberopas till grund för understödjandet, efter allt att döma komma
att fortvara en längre tid. Det har ifrågasatts att, såsom i danska fattigvårdslagen
skett, fastställa en viss minimitid, under hvilken fattigvård
skall hafva lämnats (minst 6 månader under de två sista åren) eller kan
antagas ytterligare blifva behöflig (6 månader). Att sålunda fastställa en
viss minimitid för understödets förmodade varaktighet i framtiden synes
kommittén vara mindre lämpligt. Huru lång denna tid skall vara, måste afgöras
med hänsyn till de i hvarje fall föreliggande omständigheterna. Ej
heller torde det vara lämpligt, att göra hemsändniugen direkt beroende åt
förhållandena under eu viss tidigare period. Sådana omständigheter kunna
för (ifrigt oj sällan föreligga, att det genast vid fattigvårdens lämnande är
uppenbart, att ett varaktigt behof föreligger t. ex. om understödstagaren är
gammal och orkeslös eller det gäller eu från annan kommun nyligen inflyttad
person, som där varit föremål för stadigvarande understöd. 1 dylika tall
kan, därest hemsändningen ej af andra skäl bör undvikas, densamma äga
rum, så snart understödstagarens förflyttning lämpligen kan försiggå. Särskild!
bör framhållas, att den omständigheten, att vistelsekommunen ej är
berättigad att söka godtgörelse för fattigvård under de första 30 dagarna,
ej i och för sig medför befogenhet för hemortssamhället att sätta sig emot
hemsändniugen före denna tids utgång, om det är uppenbart, att fattigvården
är af varaktig beskaffenhet.
Det är emellertid ej nog att stadga, att fattigvårdsbehofvet, så vidt Andra hinder
antagas kan, skall vara varaktigt, för att hemsändning skall få äga rum. {delning.
Åtskilliga andra omständigheter än fattigvårdens tillfälliga beskaffenhet äro
af den natur, att de böra utgöra hinder för eu hemsändning. I första rummet
bör därvid ihågkommas den i fattigvårdsförordningen stadgade förutsättningen,
att understödstagaren ej af hemsändningen lider men till sin hälsa.
Kommittén har jämte denna äfven upptagit ett par andra omständigheter
såsom hinder för hemsändande, nämligen dels att understödstagarens utsikt
att försörja sig väsentligen minskas genom förflyttningen, dels att han har
stadigvarande bostad hos skyldemän i rätt upp- eller nedstigande led eller
hos syskon.
Hvad den förra af dessa båda omständigheter beträffar, bör bemärkas,
att det ej kräfves full försörjning för att motivera hemsändning och
att det mycket väl kan hända, att t. ex. en familjefader, som på ett ställe
kan åtnöjas med ett hyresbidrag, på ett annat får så små förtjänster, att
han ej kan reda sig med samma understöd. Det bör så vidt möjligt undvikas,
att eu person, som efter förmåga försörjer sig och de sina, förflyttas
från den plats, han valt i akt och mening att där kunna skapa sig
en existens.
Den inskränkning i hemsändningsrätten, som är beroende på vistelse
hos vissa nära anhöriga, är betingad af det naturliga skäl, att man ej
bör rycka anhöriga, som själfva önska bo tillsammans, från hvarandra.
För undvikande af missbruk har detta stadgande begränsats till att afse
skyldemän i rätt upp- eller nedstigande led eller syskon.
1 ill förhindrande
312
af att ett tillfälligt sammanboende skall kunna åberopas, har det ansetts af
nöden att föreskrifva, att den behöfvande skall hafva stadigvarande bostad
hos anhöriga.
^islå fin ej
Vid behandling af fragan om själfständig hemortsrätt för hustrun har
hemsändas, kommittén framhållit (sid. 273 o. f.), att åtskilliga skäl talade för en sådan,
men att man af praktiska skäl för närvarande borde afstå från att införa
densamma annat än för visst undantagsfall. För att undanrödja den olägenhet,
som för hustrun ligger däruti, att hon kali hemsändas till en kommun,
där hon aldrig vistats, liar kommittén ansett nödigt att här föreslå ett
stadgande därom, att hustru, hvilkens sammanlefnad med mannen upphöit,
icke kan mot sin vilja sändas till samhälle, hvarest mannen vunnit
hemortsrätt efter inflyttning, som ägt rum, sedan makarna börjat lefva åtskilda.
Häraf beröres naturligen ej hemsändningen till ett samhälle, där
makarna på grund af förut inträffade förhållanden hafva hemortsrätt.
uppehåll dhin -^ven i andra fall än de nu nämnda kan en hemsändning stundom
der för hem-
innebära ett starkt ingrepp i den enskildes rätt att bestämma sin
sändningen, vistelseort. Särskildt har det ifrågasatts, att ett hinder för hemsändning
borde ligga däri, att eu person under låss längre tid stadigvarande uppehållit
sig inom den kommun, hvarest han kommit i behof af fattigvård,
lå giund af de vid förvärf af hemortsrätt gjorda begränsningarna kan det
inträffa, att eu person trots mantalsskrifning i en kommun, till och med
om sådan ägt rum pa samma ställe under flera på hvarandra följande år,
ej vinner hemortsrätt där. Detta gäller t. ex. den, som efter fyllda 60
år bosatt sig å annan ort än den, där han dä ägde hemortsrätt eller då
hemortsiättsförvärf hindrats af åtnjuten fattigvård, utan att hemsändning
likväl kunnat äga rum eller påfordrats.
Ehuru det ej kali förnekas, att i praktiken hänsyn bör tagas till nu
angifna omständigheter och hemsändning så vidt möjligt undvikas, föreligga
dock vissa betänkligheter mot att införa eu bestämmelse därom i lagen.
Sålunda sjnes det ej vara möjligt att i lagen fastslå någon bestämd tids
vistelse såsom hinder för hem sändningen. Att åter låta tidens bestämmande
bero på myndigheternas fria skön skulle vid stadgandets tillämpning
skapa en osäkerhet, som lätt urartade till godtycklighet. I all synnerhet
bör sådant undvikas, när tillämpningen i hufvudsak ligger i fattigvårdsmyndigheternas
händer, och den handräckning, som vid vägran från
understödstagarens sida kan påfordras, beslutas af polismyndigheten.
.
31.2*
Ett. dylikt stadgande skulle tilläfventyrs ej heller hafva så gynnsamt
inflytande för de fattigas del. Det är ej uteslutet, att fattigvårdsmyndiglieterna,
om de riskera att för all framtid få behålla eu fattig från annan
kommun, skulle, liksom de nu en och annan gång äro alltför villiga att
lämna fattigvård för att därigenom hindra förvärf af hemortsrätt, i framtiden
blifva alltför benägna att yrka på en omedelbar hemsändning för att
undgå den nämnda risken. Hemsändningsinstitntet skulle då antagligen
komma att tillämpas med större stränghet. Med hänsyn till nu anförda
olägenheter och då kommitténs förslag i fråga om hemsändning i allt fall
i jämförelse med hvad förut gällt innebär väsentliga förändringar till individens
förmån, har kommittén ej ansett lämpligt att upptaga något stadgande
i förevarande hänseende.
Hvad beträffar ordningen för hemsändningen ligger det närmast till
hands, att denna ombesörjes af vistelsekommunen, som senast haft hand
om personen och får antagas bäst äga kännedom om de åtgärder, som erfordras
för hemsändandet. Förhållandena kunna dock äfven vara sådana,
att fattigvårdsstyrelsen i hemortssamhället lättare kan själ!'' afhämta personen,
och därtill bör den så mycket hellre beredas utväg, som den har att
betala hemsändningskostnaden. De ändringar, som kommittén i denna del
gjort i fattigvårdsförordningens stadgande, äro allenast af redaktionell art.
Då det, särskilt med hänsyn därtill att ersättning icke utgår till
vistelsesamhälle för fattigvård under de första 30 dagarna från det fattigvården
börjat, kan befaras, att vistelsesamhället söker före denna tid
befria sig från en understödstagare genom att utan iakttagande af gifna
föreskrifter öfversända honom till annat fattigvårdssamhälle, har kommittén,
för att förekomma ett dylikt egenmäktigt förfarande,. föreslagit,
att det samhälle, som gjort sig skyldigt därtill, kan förpliktas att ersätta
kostnad, som härigenom ådragits det andra samhället, men för hvilken detta
eljest icke varit skyldigt ansvara. Om det samhälle, till hvilket understödstagaren
öfverlämnats, är hans hemortssamhälle, kan detta alltså af det
samhälle, som verkställt sändandet, utfå ersättning för fattigvård, som lämnats
intill den tid af 30 dagar från fattigvårdens början, för hvilken detta
senare samhälle egentligen bort svara; har sändandet ägt rum till annat samhälle
än hemortssamhället, kan det andra samhället af det första vistelsesamhället
uttaga kostnaden äfven för den följande tiden, sistnämnda samhälle
naturligen obetaget att därefter vända sig mot hemortssamhället i den
40 — Fattigcårclslag stift ni ngen. I. Afd. 2.
Ordning för
hemsändningen
m. m.
Påföljd af
olaga hemsändning.
Ersättning
för hemsändningskostnad
m. in.
Handräckning
af polismyndighet.
Hädande
praxis.
män ersättningsskyldighet enligt lag åligger detta samhälle. — Enahanda
påföljd har och ansetts böra inträda, om eljest vid understödstagares hemsändande
bestämmelserna härom icke blifvit iakttagna.
I fråga om skyldighet att betala vistelsekommunens kostnad för hemsändningen
bör gälla detsamma som rörande ersättning för lämnad fattigvård.
Proceduren vid uttagande af ersättning enligt förevarande lagrum
bör naturligen blifva densamma som i fråga om ersättning för fattigvård
af hemortssamhälle; dock synes något anmaningsförfarande här ej lämpligen
kunna föreskrifvas.
Fattigvårdsförordningen har éj någon föreskrift om huru fattigvårdsstyrelsen
bör förfara, då understödstagare utan skälig anledning vägrar
att underkasta sig hemsändning. Legostadgans föreskrifter synas därvid
hafva analogivis tillämpats. Kommittén har ansett det böra uttryckligen
stadgas, att fattigvårdsstyrelsen för sådant fall äger att hos vederbörande
polismyndighet erhålla handräckning för verkställande af hemsändningen
eller af hämtningen. Med polismyndighet afses då, liksom i legostadgan,
för Stockholm öfverståthållareämbetet, för annan stad magistrat (poliskammare)
och å landet kronofogde eller länsman. Handräckningsmyndigheterna
hafva naturligen att pröfva, huruvida de i lagrummet angifna förutsättningarna
förefinnas. Öfver åtgärd af underordnad polismyndighet kan klagan
föras hos Konungens befallningshafvande. Kostnaderna för sådan handräckning
betalas i första hand af den fattigvårdsstyrelse, som begärt handräckningen,
men rätt till godtgörelse därför bör förefinnas i likhet med
hvad som stadgats rörande annan hemsändningskostnad.
Jk Kraf för fattigvård, som lämnats af allmän anstalt m. fl.
Det har redan anmärkts, att understöd, som lämnas af andra än den
kommunala fattigvårdsmyndigheten, i vissa fall behandlas på samma sätt som
fattigvård (sid. 113 o. f.). I den mån samhället utvecklat sin verksamhet på
andra områden, särskild! i fråga om sjukvård och uppfostringsverksamhet,
hafva fattigvårdsmyndigheterna också låtit sina skyddslingar få del af den
speciella vård och uppfostran, som sålunda stått att vinna. Där fattigvårdsstyrelse
direkt förmedlat intagandet på härför afsedda anstalter och iklädt
sig ansvarighet för uppkommande vårdkostnad, har förhållandet mellan an
-
i r>
Ntalten och kommunen vanligen ordnats genom eu af fattigvårdsstyrelsen
utgifven ansvarsförbindelse, och i förhållande till den vårdade och iöi
honom försörj ningspliktig person har den af fattigvårdsstyrelsen utgifna
kostnaden varit att betrakta som fattigvård.
På grund af förhållandenas natur har det dock ej alltid varit möjligt
för dessa anstalter att göra personernas, i första rummet de sjukas, mottagande
beroende på eu sådan förbindelse, utan anstalten har för att
fylla sitt syfte fått träda i fattigvårdssamhälles ställe och handlande å dess
vägnar genast måst lämna erforderlig vård, hvarefter densamma fått söka
ersättning af vederbörande kommun under åberopande af dess skyldighet att
utgifva fattigvård. Hittills har det ej varit i lag bestämdt, i hvilken ordning
sådan talan må föras, men praxis har utvecklat sig därhän, att talan
för vård i hithörande fall föres i den för fattigvårdsmål stadgade ordning.
Enligt af kommittén från Konungens befallningshafvande infordrade uppgifter
(del III sid. 310) hade under åren 1905—07 talan om utbekommande
af ersättning för underhåll eller vård uti nämnda ordning förts af annan än
fångvårdsstyrelse eller fattigvardsrote uti 2,0 iO fall, nämligen i 1,8/6
fall mot fattigvårdssamhälle och i 194 fall mot enskilda personer. I öfvervägande
antalet fall, 1,543 (74,5 %) gällde det ersättning för vård å länslasarett
eller därmed jämförlig sjukvårdsinrättning och i 244 fall (11,8 %)
afsåg talan ersättning för hospitalsvård eller vård å upptagningsanstalt för
sinnessjuka. I de öfriga fallen var fråga om ersättning, för \ård å Allmänna
barnhuset i Stockholm (39 fall), för understöd åt från utrikes ort hemsänd
svensk sjöman i enlighet med särskilda Kungl. bref härom till vissa befallningshafvande
(30 fall), för underhåll å anstalt för sinnesslöa (12 fall),
å anstalt för döfstumma (7 fall) och å anstalt för blinda (4 fall) samt för
kläder och underhåll i och för folkskoleundervisning (4 fall). Under rubriken
talan för annan fattig vårdskostnad upptogos 187 fall, däraf /8 fall uppgafvos
afse talan för fattigvårdskostnad, utgifven af enskilda personer, 78 fall sådan
kostnad, utgifven af fattigvårdsmyndighet i Xorge, samt 30 fall kostnad för
vård å barnbördshus samt transport till eller vård å epidemisjukhus.
Här må ock erinras om att talan i förevarande ordning mot hemortssamhälle
upptagits, då den framställts af direktionen för garnisonssjukhuset å
Karlsborg för vård af en i närheten anträffad sjuk och af fängelseförvaltning
om ersättning för underhåll af en kvinnlig fånges utackorderade barn.
Hå det äfven för framtiden ej sällan torde blifva erforderligt, att styrelse
för af stat eller landsting upprättad anstalt för vård af sjuka eller
Kommitténs
förslag.
60 §.
316
abnorma är i tillfälle att för vård, som med eller utan ansvarsförbindelse
lämnats medellösa personer, kunna föra talan mot fattigvårdssamhälle,
synes det vara lämpligast att härom gifva uttrycklig föreskrift, och anledning
torde ej finnas att därvid afvika från den praxis, som utbildat
sig, nämligen att talan skall föras i den ordning, som stadgas för
fattigvårdssamhälles kraf mot annat fattigvårdssamhälle. Ifrågasättas kan
emellertid, huruvida bestämmelser härom lämpligen höra hemma uti fattigvårdslagen,
och flera skäl tala onekligen för att, på samma sätt som redan
skett uti andra författningar, såsom i lagen angående uppfostran af vanartade
och i sedligt afseende försummade barn, i den särskilda lagen
hänvisa till fattigvårdslagen. Då grunden för fattigvårdssamhälles ersättningsplikt
är, att sådan kostnad, som här afses, är att hänföra till utgifter
för fattigvård, som bort af fattigvårdssamhälle besörjas, har det dock synts
kommittén lämpligt att låta eu bestämmelse härom inflyta i fattigvårdslagen;
därigenom undgår man också att i de olika lagarna om sjukvård och uppfostran
intaga processuella bestämmelser.
Hvad Allmänna barnhuset beträffar, har detta enligt sitt af lvungl.
Maj :t fastställda reglemente att efter remiss från poliskammaren i Stockholm
mottaga bland annat hittebarn och sådana i Stockholm befintliga
värnlösa barn, hvilkas föräldrar eller vårdare aflidit eller häktats eller
intagits på »dårhus, sjukhus eller annan välgörenhetsanstalt«. Såsom ofvan
anmärkts har äfven den talan, som å barnhusets vägnar stundom förts
mot fattigvårdssamhälle om godtgörelse för den lämnade vården, skett i den
lör fattigvårdsmål stadgade ordning, och mot denna praxis torde intet
vara att erinra.
Äfven eljest inträffar det, att annan än fattigvårdsmyndighet lämnar
eu hjälp, som strängt taget bör ersättas af det fattigvårdssamhälle, där
personen i fråga har hemortsrätt. I särskild grad gäller detta Konungens
befallningshafvande, hvars befattning med olika ärenden gör, att en understödjande
verksamhet af praktiska skäl måste kunna utöfvas af denna myndighet.
Sådan har hittills förekommit i fråga om från utlandet ankommande
personer och vid utackordering af fånges barn. Äfven för framtiden
kan möjligen sådant inträffa, och det synes då lämpligt, att talan
om ersättning därför af ett fattigvårdssamhälle i dessa fall liksom nu behandlas
i den för fattigvårdsmål stadgade ordning.
Vid bestämmande af reglerna för talan i dessa fall synes det dock ej
\aia lämpligt att till alla delar följa föreskrifterna för tvister mellan fattigvårdssamhällen.
Sålunda torde det ej vara erforderligt att här gifva några
317
föreskrifter rörande eu föregående utredning och anmaning. Hvad beträffar
den för fattigvårdssamhällena gällande föreskriften om talans anhängiggörande
inom viss tid, kunde vill ifrågasättas dess tillämpande
äfven vid kraf, smil bär afses, hvilket ock för närvarande lärer vara
praxis. Något särskildt behof häraf synes dock ej finnas i dessa fall, och
kommittén bär därför ej ansett någon föreskrift härom böra gifvas.
Den skyldighet att svara för fattigvård under de första 30 dagarna,
som åligger vistelsekommunen, kan ej gärna tillämpas på inrättning eller
anstalt, som här är i fråga, utan ersättning bör kunna uttagas för hela
vårdkostnaden. Det torde därvid kunna öfverlämnas till vederbörande anstalt
att i det särskilda fallet afgöra, om den vill utsöka hela ersättningen
af vistelsekommunen eller vända sig beträffande de första trettio dagarna
mot vistelsekommunen och i fråga om återstoden mot hemortskommunen.
Rörande ordningen för utfående af godtgörelse för kostnad, utgifven
åt svensk medborgare af dansk eller norsk fattigvårdsmyndighet, gälla särskilda
bestämmelser; från och med den 1 januari 1915 gälla fattig vårdskonventionen
med Danmark och Norge den 20 maj 1914 samt Kungl. förordningen
den 23 december 1914 i anledning af samma konvention.
E. Uttagande af godtgörelse från landsting.
Enligt kommitténs förslag, 40 och 41 §£, är fattigvårdssamhälle i vissa Uttagande af
fall berättigad! att erhålla godtgörelse för fattigvård från landstinget. Fram- ^f^lands
ställning om dylik godtgörelse bör naturligen af vederbörande fattigvårds-
ting.
styrelse göras hos det landstingets organ, som i allmänhet har att emot-
61 §.
taga framställningar till landstinget. Det har ej ansetts lämpligt att här,
liksom då det är fråga om godtgörelse af staten, föreskrifva, att ansökningarna
skola på eu gång inlämnas för de under föregående år utgifna
belopp, utan ansökning bör kunna göras för hvarje särskildt fall. Någon
viss tid torde dock böra föreskrifvas, inom hvilken ansökning skall göras
för att kunna vinna afseende. Kommittén har i sådant afseende föreslagit
en tid af två år, att räknas från det kostnaden af fattigvårdsstyrelsen
utgifvits. Samma tid liar, såsom längre fram (70 §) behandlas, föreslagits
för väckande af talan om ersättning för fattigvård mot enskild person.
Då det är afsedt, att frågan om hvilket fattigvårdssamhälle och därigenom
äfven hvilket landsting bör ansvara för kostnaden skall vara afgjord, innan
godtgörelse sökes hos landstinget, kan dock i det fall, att tvist uppstått
31H
Gällande bestämmelser.
mellan särskilda fattigvårdssamhällen om ersättningsskyldighet för lämnad
fattigvård, omförmälda tid af två år för väckande af talan vara
otillräcklig. Enahanda förhållande kan äfven inträda, då talan måst föras
hos Konungens befallningshafvande för att få frågan om enskild försörjningspliktigs
ersättningsskyldighet vederbörligen pröfvad. För nu nämnda
fall, där fråga om skyldighet att vidkännas vårdkostnaden varit föremål
för tvist, har kommittén föreslagit, att den ofvan nämnda tiden af två
år skall räknas från det tvisten slutligen afgjorts. Däremot afses här ej
att medgifva fattigvårdssamhället att räkna två år från det att eventuellt
anspråk på godtgörelse af staten pröfvats.
I det föregående (sid. 191) är redan omnämndt, att då vistelsesamhället
och hemortssamhället icke sammanfalla, landstinget kan komma att
få utbetala godtgörelse för vård åt en och samma person till två olika
fattigvårdssamkällen, liksom att, där i ofvannämnda fall vistelsekommun
och hemortskommun tillhöra två olika landstingsområden, godtgörelse för
samma persons vård kan komma att utgifvas af två särskilda landsting.
T afseende å ersättningsfrågans behandling synes detta dock icke vara
ägnadt att väcka några betänkligheter.
Det har ansetts öfverflödigt att lämna några föreskrifter rörande de
handlingar, som skola företes vid ansökan om godtgörelse af landstinget. Af
stadgandet i 40 § framgår emellertid, att utredning måste föreligga rörande
hemortsrätt, behof af fattigvård enligt 1 §, kostnadens storlek samt anställda
försök att erhålla godtgörelse för kostnaden af enskild eller, där sådant
kunnat ifrågakomma och inom den föreskrifna tiden medhunnits, af staten.
Därest godtgörelse vägras, bör sökanden hafva rätt att få sitt anspråk
pröfvadt af någon statens myndighet. Lämpligast är uppenbarligen därvid
liksom vid tvister mellan fattigvårdssamhällen att låta målet gå till Konungens
befallningshafvande, hvarvid den i 56 § stadgade ordning i motsvarande
tillämpning bör följas. Xägon viss tid för talans anhängiggörande
synes icke vara erforderlig.
F. Godtfjörelse af staten.
Ehuru enligt gällande fattigvårdsförordning både besväret med fattigvården
och bestridande af kostnaderna därför ålagts primärkommunerna,
bär staten själf åtagit sig att lämna godtgörelse för vissa af de kostnader,
som primärkommunerna fått utgifva för fattigvården. Sålunda godtgör
staten fattig vårdskostnad i följande fall:
ant
a)
om fattigvård enligt 1 g fattigvårdsförordningen tilldelats någon,
hvilkens hemortsrätt ej kan utrönas (2!) 4$ 3 inom.);
b)
om dylik fattigvård lämnats den, som icke är svensk medborgare
(29 § 3 mom.);
c)
om fattigvård lämnats krigsmanskap eller arbetare vid statens varf
eller verkstäder inom viss tid efter anställningens slut och behofvet grundar
sig å ålderdom eller förhållande, som ägt rum under tjänstetiden,
äfvensom i visst fall åt deras hustrur och barn (31 § 1 inom ); samt
d)
om fattigvård lämnats åt personer, som viss längre tid vistats utom
hemortssamhället samt detta tillika är af fattigvård synnerligen betungadt
eller personen i fråga oafbrutet vistats viss tid utom riket (31 § 2 mom.).
Förutom i nu anförda fall utgår ersättning af staten på grund
af bestämmelserna i Kung], kungörelsen den 9 juni 1871, enligt hvilken
fångvårdsstyrelse å svensk gränsort, hvarest Konungens befallningshafvande
icke har sitt säte, äger att söka godtgörelse af staten för understöd, som
af styrelsen meddelas till beredande af nödtorftigt uppehälle under högst
fjorton dagars tid åt arbetsföra, men nödställda svenska medborgare, hvilka
af myndighet utom riket aflämnas å svensk gränsort, där de icke hafva
sina hemvist. I gränsort, där Konungens befallningshafvande har sitt säte,
bestridas kostnader af detta slag direkt af Konungens befallningshafvande.
Rörande förhållandena i gränskommunerna hänvisas till den särskilda afdelningen
därom i förevarande kapitel.
Ersättning i dessa fall utgår från det under nionde hufvudtiteln upptagna
förslagsanslaget för fattigvården i allmänhet. För sökandet åt ersättning
gälla särskilda regler, se nedan sid. 325.
I detta sammanhang torde böra anmärkas, att staten i vissa fall direkt
bestrider fattigvård. Sålunda utgå årligen från det nyssnämnda anslaget
vissa belopp till underhåll åt fattiga lappar. Vidare har af anslaget utbetalts
godtgörelse för viss fattigvård, som lämnats svensk undersåte af norskt
fattigvårdssamhälle.
Rörande de belopp, som af staten utbetalts för fattigvård, hänvisas
till del III sid. 326 o. f.
Hvad först angår fattigvård, som lämnats åt någon, som icke är
svensk medborgare, har kommittén upptagit fattigvårdsförordningens stadgande,
att vederbörande fattigvårdssamhälle erhåller godtgörelse af staten
för sådan fattigvård, så snart den varit af obligatorisk beskaffenhet. Undan
-
Kommitléns
förslag.
62 §.
Utländini/
320
tag bar därvid ej ansetts böra göras för fattigvård, som omförmäles i 51
§ af förslaget.
Hemorts-
Fattigvård åt den, hvilkens hemortsrätt ej kali utrönas, bör liksom
ratt<riint. 1<t 1111 godtgöras af staten. På grund af kommitténs förslag att vistelsekommunen
skall själf vidkännas kostnaden för viss tillfällig fattigvård samt
äfven för annan fattigvård under de första 30 dagarna, bör statens ersättningsskyldighet
icke heller sträcka sig till dylik fattigvård. Staten synes
nämligen i detta fall allenast böra supplera den ersättningsskyldighet, som,
därest hemortsrätten blifvit utrönt, skolat åligga hemortskommunen.
Där7rarort0
^ idkonnnande frågan om godtgörelse af staten under vissa omstän
digheter
för fattigvård, som beviljats den, som oafbrutet under minst fem år
vistats utom fattigvårdssamhället, har kommittén, såsom redan anförts vid
behandling af spörsmålet om införandet af institutet »förlust af hemortsrätt»
i vår lagstiftning (sid. 282), ansett sig böra i hufvudsak bibehålla
fattigvårdsförordningens ståndpunkt i denna del. Enligt förordningens ursprungliga
lydelse var statsunderstödets utgående vid fattigvård åt den.
som varit borta i minst 5 år, alltid beroende af att samhället i fråga var
synnerligen betungadt af fattigvård, men genom Kungl. förordningen den
13 juli 1887 gjordes till bestämmelsen härom ett tillägg, enligt hvilket
statsunderstödet kunde utgå oafsedt nämnda förhållande, för det fall att
bortovaron bestått i en oafbruten vistelse utom riket. Genom detta tillägg
förlorade lagrummet i viss mån sin ursprungliga karaktär. Medan dess
bestämmelse förut varit att bringa lindring åt synnerligen betungade fattigvårdssamhällen,
tick det sedermera till uppgift äfven att reglera statens försörjningsplikt
beträffande personer, som under eu viss tid vistats utrikes.
Att lagrummet ej heller i praxis synts ägnadt att fylla sin tidigare uppgift,
framgår också däraf, att några strängare kraf ej uppställts, då det
gällt att afgöra, huruvida ett fattigvårdssamhälle varit synnerligen betungadt.
Sålunda hafva stadskommuner upprepade gånger tillerkänts dylik godtgörelse,
ehuru de haft lägre utdebiteringar för fattigvården än det stora flertalet
landskommuner. Ej heller vägras godtgörelse för fattigvård åt en person,
för hvilken sådan en gäng börjat utgå, äfven om kommunens utgifter för
fattigvårdsändamål sedermera skulle minskats. Någon nämnvärd betydelse
ur synpunkten att bereda lättnad åt i fattigvårdsafseende särskilt betungade
kommuner torde det nämnda villkoret alltså ej hafva och utjäm
-
32I
mngsspörsmålets tn*<lnsiiidt* krälver, såsom kommittén förut tx*t<>n<it, alldeles
.särskilda åtgärder.
Vid ofvan nämnda förhållande liar kommittén ej ansett lämpligt
att vidare göra fa It ig va rds k ost n a den s återbetalande åt statsmedel i detta
fall beroende af den omständigheten, att kommunens utgifter för fattigvårdsändamål
varit mer eller mindre tyngande. Med denna förändring
synes också villkoret, att ersättning erhålles endast »i den män för
sådan t ändamål anslagna medel lämna tillgång», böra utgå. Ett godkännande
i lagstiftningen af principen om statens ersättningsskyldighet i
detta fall torde fordra, att
gifna
förutsättningarna
om
godtgörelse skall utgå, om de i lagrummet anäro
för handen. För öfrigt utgår godtgörelsen ur
ett förslagsanslag, anslaget till »fattigvården i allmänhet», och ersättning
har därför beviljats utan särskild pröfning om anslaget räckt till. Att statens
ersättningsskyldighet icke skall omfatta viss tillfällig fattigvård beröres
här nedan.
Genom den nu nämnda förändringen i fråga om godtgörelse för fattigvård
åt den, som länge vant borta från hemortssamhället, hai någon nämnvärd
fördel ej beredts kommunerna utöfver den, som de redan haft pa
grund af stadgandets tillämpning i praxis. En mera verksam hjälp skulle
lämnas kommunerna, därest godtgörelse erhölles för fattigvård åt personer,
som vant frånvarande kortare tid än o år. Gjordes denna tid mycket
kort _ i Tyskland förloras hemortsrätt efter ett års frånvaro, hvarefter
kostnaden för'' underhållet bestrides af ett fattigvårdssamhälle af högre
ordning (Landarmenverband) — skulle däraf otvifvelaktigt följa, att ett
stort antal fattiga komme att underhållas af kommunerna på statens
bekostnad. Detta skulle emellertid icke vara utan olägenheter. Man
kan nämligen knappast förutsätta, att ett fattigvårdssamhälle skall ägna
samma uppmärksamhet åt understödsfrågor, som icke beröra dess egen
ekonomi. Vid dylika understödsfall torde man hafva att räkna med
eu minskad omtanke vid understödsfallets undersökning och bedömande
samt underlåtenhet att hålla tillsyn öfver medlens användande, hvarförutom
särskildt är att befara, att understöd, som en gång börjat utgå,
ej indrages, äfven om förändrade förhållanden skulle inträda, som böra
föranleda därtill. Så länge statens bidrag i dessa fall varit jämförelsevis
litet (för år 1907 c:a 108,000 kronor), hafva olägenheterna naturligen
varit mindre, men denna utgift har sedan dess betydligt stigit (år 1913
utgjorde den öfver 233,000 kronor), och om femårstiden förkortas med ett
eller annat år, skulle statens kostnader för denna fattigvård snart stiga och
41 — Fattigt: årdslagstiftningen. I. Afd. 2.
322
därmed också svårigheterna att kontrollera fattigvårdsstyrelsernas uppgifter
och sätt att handhafva fattigvården i förevarande fall. I Tyskland har det
vid anställda undersökningar visat sig, att fattigvård åt s. k. hemortsrättslösa
meddelats i alltför stor utsträckning och på somliga ställen hafva provinsförvaltningarna
börjat anställa inspektioner, Indika föranledt till indragning
(dier minskning af understödet i många fall. Anordnandet af eu inspektion
(ifver kommunernas fattigvård skall tvifvelsutan äfven hos oss vara ägnadt
att minska de betänkligheter, som kunna anföras mot bestämmandet af
kortare tid i förevarande fall, men det torde dock vara skäl att iakttaga en
viss försiktighet i förevarande afseende.
Lagen om allmän pensionsförsäkring hav utöfvat inflytande äfven på nu
förevarande spörsmål. Genom denna lag har nämligen, såsom ofvan (sid.
201) blifvit berörd!, kommunernas understödsverksamhet i stor omfattning
öfverflyttats på staten, och häri synes kommittén ligga ett ytterligare skål
att åtminstone tills vidare bibehålla fem års frånvaro såsom villkor för åtnjutande
af godtgörelse för meddelad fattigvård.
Såsom villkor för rätt till godtgörelse uppställer förslaget i första
hand, att den åt personen i fråga, hans hustru eller minderåriga barn
meddelade fattigvården utgått enligt 1 g i förslaget, d. v. s. varit af
obligatorisk natur. Af samma skäl, som ofvan (sid. 320) anförts rörande
statens skyldighet att godtgöra fattigvård, som lämnats den, hvilkens hemortsrätt
ej kan utrönas, har kommittén föreslagit, att sådan fattigvård,
hvarför vistelsekommunen ej skall äga utfå ersättning af hemortssamhället
(5 1 g), ej skall af staten godtgöras.
Bestämmelsen om att frånvaron skall vara oafbruten är ej afsedd att
innebära, att ett rent tillfälligt besök i samhället afbryter femårsperioden.
Gällande fattigvårdsförordnings likalydande bestämmelse har ej heller tolkats
så strängt, och detta öfverensstämmer med den betydelse, som man i allmänhet i
fattigvårdshänseende lägger i eu oafbruten vistelse; genom ett tillfälligt besök
återknytes ej samhörigheten med kommunen. Frånvaro från hemortssamhället
^ föreligger enligt kommitténs uppfattning, äfven om frånvaron ej är
frivillig, t. ex. om personen intagits i fängelse. För att bortovaro skall
anses äga rum, fordras enligt fattigvårdsförordningen, att vederbörandes
familj också är frånvarande från samhället, d. v. s. barn under 15 år och
hustru. Denna bestämmelse torde böra bibehållas.
Har fattigvård åtnjutits från hemortskommunen, har därmed eu viss
förbindelse förefunnits med kommunen, så att man ej längre kan gifva
frånvaron samma betydelse i förevarande afseende. Praxis har redan tillagt
åtnjuten fattigvård t“ii dylik inverkan, och det synes vara lämpligt att
i lagen gifva uttryck däråt. Här blir det naturligen i regel fråga
om eu fattigvård, som gifvits af annan kommun än hemortskommunen,
men af denna senare ersatts; dock bör detsamma gälla, om hemortskommunen
skulle direkt utgifva understöd till någon sin medlem, som uppehåller
sig i annan kommun. Liksom i allmänhet bör äfven här med fattigvård, som
någon själf åtnjutit, likställas fattigvård åt hans minderåriga barn eller hustru.
Af stadgandet sådant det affattats i kommitténs förslag framgår, hvad
äfven nu i praxis tillämpas, att därest, efter det bortovaron upphört, personen
i fråga någon tid försörjt sig själf i hemortskommunen, sådant fall
icke föreligger, som här afses. Det förutsattes nämligen, att fattigvårdsbehofvet
inträdt, innan han återvändt till samhället eller åtminstone omedelbart
därefter. Å andra sidan fortfar naturligen rätt till ersättning endast
så länge detta fattigvårdsbehof fortgår; skulle personen i fråga åter blifva
i tillfälle att någon tid försörja sig själf, upphör statens på de förut existerande
förhållandena grundade ersättningsskyldighet.
Hvad slutligen angår statens skyldighet att godtgöra fattigvård, som Krigsman
lämnats åt krigsmanskap samt arbetare och handtverkare vid kronans varf *\tatenTvarf
och verkstäder, har det satts i fråga, att denna ersättningsskyldighet icke och verkstader
vidare borde bibehållas. Sedan den tidpunkt, då detta stadgande tillkom, har anstg^.pe>
statens verksamhet såsom arbetsgifvare väsentligt utvidgats; erinras må allenast
om dess betydande anläggningar till den allmänna samfärdselns uppehållande
och för tillgodogörande af kraften i statens vattenfall. Äfven på det militära
området, till hvilket stadgandet närmast hänför sig, hafva inträdt ändrade
förhållanden, hvilka öfva inflytande på bedömandet af förevarande fråga.
Staten har ock numera i ganska stor omfattning gjorts på annat sätt än
i form af ersättning till den kommunala fattigvården ansvarig för försörjningen
af de personer, som äro i dess rörelse eller för försvarsändamål
anställda. Så har staten att, i likhet med enskilda arbetsgifvare, ansvara
för de risker, som arbetarna vid dess varf och verkstäder löpa t. ex. genom
olycksfall i arbetet. Enligt Kung! förordningen den 18 juni 1909
utgifver staten dessutom ersättning, om under militärtjänstgöring i fred olycksfall
inträffar, så att tjänstgörande värnpliktig, volontär vid hären eller någon,
som tillhör flottans eller kustartilleriets stammanskap, varder skadad eller om
någon af nämnda personer skadats under tjänstgöring i krig. Sådan ersättning
utgifver staten också, om sjukdom med däraf följande skada yppas
under eller efter slutad militärtjänstgöring och tjänstgöringen skäligen kan an
-
324
tagas hafva bidragit till sjukdomen. Slutligen bör tagas i betraktande, att
staten i stor omfattning lämnar sina arbetare förmåner i form af pension
in. in. Med hänsyn till dessa ändrade förhållanden kan det synas tvifvelaktigt,
huru vidsträckt tillämpning numera må kunna gifvas åt fattigvårdsförordningens
ifrågavarande stadgande, särskildt hvad som kan anses
inbegripet under uttrycket »kronans varf eller verkstäder». Såsom nyss
antydts, lärer vid stadgandets tillkomst afsetts anläggningar för militärt
ändamål. Ännu vid genomförandet af 1871 års förordning torde man
närmast hafva syftat på dessa; frågan om statens ansvarighet i kommunalt
hänseende för andra anläggningar för industriellt ändamål förelåg
då icke. Detta är däremot för närvarande fallet. Efter ordalagen
skulle stadgandet numera kunna tillämpas äfven på sådana statens industriella
anläggningar i allmänhet, som kunna hänföras under benämningen
verkstäder, såsom t. ex. statens järnvägars verkstäder. Ej heller synes
en sådan tolkning af stadgandet strida mot grundtanken i detsamma.
Kommittén veterligen har dock en sådan vidsträckt tillämpning af stadgandet
icke i praktiken förekommit. Men härmed har frågan fått en
mycket mera omfattande räckvidd än förut och berör förhållanden af stor
betydelse äfven på andra områden än fattigvårdens.
Undersöker man, hvilken omfattning stadgandet i tillämpningen hittills
fått, visar det sig, att statsverkets utgifter på grund af ifrågavarande
stadgande varit jämförelsevis obetydliga. För år 1907 utgjorde de
återbetalda understöden till krigsman, hans hustru och minderåriga barn
13,175 kronor samt till arbetare eller handtverkare vid kronans varf och
verkstäder, deras hustrur eller minderåriga barn 11,011 kronor. År 1913
voro motsvarande understöd 13,053 och 12,959 kronor. Det är egentligen
några få fattigvårdssamhällen, som kommit i åtnjutande af ersättning på
grund af denna bestämmelse; främst kommer i detta afseende Karlskrona
stad (del III sid. 328).
Då staten ej betalar några kommunalutskylder för sina anläggningar,
erhåller en kommun, som har eu sådan inom sitt område, ej samma
bidrag till sina utgifter för fattigvården, som den skulle erhållit af ett enskildt
verk. Emellertid har å andra sidan kommunen vissa fördelar af att
hafva statens anläggningar inom sitt område. Detta föranleder i större
eller mindre utsträckning bosättning därstädes af personer, som utgöra
skatt och bidraga till den allmänna rörelsen och omsättningen. Kommunen
löper ej heller i samma grad som vid enskilda anläggningar risken att
verket nedlägges och en stor skara arbetare med deras familjer behöfver
:s2f>
hjälp åt kommunen. Hvild här sagts giiller oek i stort sedt om de militära
förläggningarna till eu ort. Man tinner också i allmänhet, att anländandet
inom en kommun af en statens inrättning eller förläggande dit
af någon afdelning af dess krigsmakt så långt ifrån verkar afskräckande,
att kommunerna tvärtom ifrigt täfla därom och äro beredda att för detta
ändamål göra uppoffringar. Frågan om statens skyldighet att i eu eller
annan form bidraga till de kommunala behof ven. hvilken gör sig gällande
äfven på andra områden än fattigvårdens, t. ex. folkskoleväsendets, är därför
synnerligen svårlöst; och den torde ej heller lämpligen hörn lösas enbart
ur fattigvårdens synpunkt.
Denna fråga har också numera, såsom kommittén framhållit (sid. 182),
gjorts till föremål för behandling af särskilda inom finansdepartementet
tillkallade sakkunniga; och det är att antaga, att dessa komma att skärskåda
frågan i hela dess vidd.
Med hänsyn till hvad sålunda anförts synes det vara lämpligast att
nu icke ingå på spörsmålet om statens skyldighet i allmänhet att för den
vid dess verk och inrättningar anställda personalen ikläda sig några förpliktelser
i fattigvårdshänseende. Hvad statens militära förläggningar vidkommer,
synas förhållandena numera icke heller där vara sådana, att någon
statens särskilda bidragsskyldigliet i här ifrågavarande form är af omständigheterna
påkallad. Vid sådant förhållande har kommittén ansett ifrågavarande
stadgande, som i allt fall på ett ytterst ofullkomligt sätt löser
förevarande spörsmål, icke böra bibehållas.
Då emellertid de fattigvårdssamhällen, till hvilka statsbidrag i nu
ifrågavarande afseende för närvarande utgar, icke synas böra ga förlustiga
en af dem hittills påräknad inkomst, så mycket mer som dess indragande
tilläfventyrs äfven kunde tänkas komma att inverka pa understöden till de
personer, som nu åtnjuta desamma, har kommittén ansett nödigt att bland
öfvergångsbestämmelserna införa ett stadgande, som skyddar dessa samhällen
mot eu sådan förlust (91 § 3 mom.)
Anspråk mot staten om godtgörelse för fattigvårdskostnad väckes Proceduren.
enligt gällande fattigvårdsförordning ej i den ordning, som stadgats för 63 § l mom.
tvist emot hemortssamhället, utan har därför stadgats eu särskild procedur
(32 § 1 inom.). Äfven för dessa fall går ärendet i första hand till
Konungens befallningshafvande i den ort, där det sökande fattigvårdssamhället
är beläget, men anspråk framställes ej för hvarje särskild! fall,
utan ansökning om godtgörelse för hvad som under ett kalenderår ut
-
326
gifvits af beskaffenhet att böra ersättas af staten göres inom januari månads
utgång det påföljande året, Om den utredning, som bör åtfölja ansökningarna,
stadgas i Kungl. kungörelsen den 21 aug. 1885 (se ofvan sid. 299). Det
åligger Konungens befallningshafvande att granska de inkomna ansökningarna
och före den 15 nästföljande mars insända dem jämte eget utlåtande till
Kungl. Maj:t. Ansökningarna granskas därefter å den byrå i jordbruksdepartementet,
dit fattigvårdsärendena höra, hvarefter Kungl. Maj:t i statsrådet
afgör ansökningarna och förordnar om de godkända beloppens utbetalning.
Någon annan ändring i de föreskrifter, som i dessa afseenden för
närvarande gälla, har ej af kommittén föreslagits, än att bestämmelser ansetts
böra meddelas om tiden för godtgörelses sökande för det fall att
frågan om vistelsesamhällets rätt till ersättning för fattigvårdskostnaden
af hemortssamhället eller enskild försörjningspliktig varit föremål för tvist,
men talan härom ogillats. Då föreskrifterna om de handlingar och öfriga
upplysningar, som böra fogas vid en ansökan om ersättning af staten, ej
lämpligen böra upptagas i’ lagen, förutsätter förslaget liksom fattigvårdsförordningen
eu af Kungl. Maj: t utfärdad kungörelse i ämnet. Förslag
till sådan kungörelse har uppgjorts af kommittén.
Hemsändning För det fall att fattigvård lämnats åt någon, som icke är svensk eller
‘undersåt^ norsk* medborgare, bär enligt gällande fattigvårdsförordning fattigvårdssamtj.
, 2 mom hälle, som åstundan ersättning af staten, dessutom skyldighet att göra eu
föregående anmälan hos Konungens befallningshafvande. Härom stadgas
i 32 § 1 mom. andra stycket af fattigvårdsförordningen, att fattig vårdsstyrelsen
har att med öfverlämnande af vissa handlingar, inom en månad
efter den dag, då fattigvården beviljades, hos Konungens befallningshafvande
göra framställning om den ifrågavarande personens hemsändande,
vid äfventyr, om nyssnämnda tid försittes, att rätt till ersättning för fattigvård,
som lämnas därefter och intill dess framställningen göres, anses förfallen.
Vid framställningen skola fogas tillgängliga handlingar rörande den
nödställdes person, födelseort och hemortsrätt jämte de öfriga upplysningar,
Indika genom förhör med honom eller annorledes kunna erhållas angående
berörda omständigheter och den tid, som förflutit, sedan han lämnade sitt
hemland. Dessutom innehåller nämnda lagrum, att i fall, där det icke
enligt särskilda bestämmelser tillkommer Konungens befallningshafvande
* Enligt en af Knngl. Maj:t till 1915 års riksdag gjord proposition skall 32 § 1 mom. fattigyårdsförordningen
ändras, så att stadgandet i andra stycket ej heller gäller dansk undersåte.
Ändringen har föranledts af fattigvårdskonventionen med Danmark och Norge.
327
att afgöra hemsändniugsfrågan, densamma skall underställas Kungl. Maj:ts
pröfning.
Ehuru förevarande stadgande i hufvudsak innehåller bestämmelser af
administrativ art, som bort kunna lämnas i en af Kungl. Maj:t särskild!
utfärdad författning, har kommittén dock med hänsyn till det däri föreskrift
äfventyr bibehållit stadgandet i fattigvårdslagen. Det föreslagna
stadgandet skiljer sig därutinnan från fattigvårdsförordningens föreskrift,
att något uttryckligt undantag oj gjorts i fråga om norsk medborgare,
hvilket beror därpå, att ett generellt undantag gjorts för de fall, då särskild
öfverenskommelse trätfats med främmande makt (63 § 3 inom.).
Bestämmelsen om påföljden för försummad anmälan har i förslaget formulerats
i enlighet med 55 § i förslaget, så att rätt till ersättning för den
fattigvård, som ligger längst tillbaka i tiden, förloras.
I detta sammanhang har också upptagits ett stadgande därom, att öfverensko»iKonungen
må med främmande makt, under förutsättning af ömsesidighet, handling af
trätfa öfverenskommelse om behandling af dess undersåtar här i riket i fattiga från
fattigvårdshänseende. Dylika överenskommelser hafva ansetts kunna trätfas annat
af Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande, ehuru fattigvårdsförordningarna6H * 3 momicke
innehållit något därom. Sålunda utfärdades den 15 februari 1855
eu förordning rörande förhållandet"till Korge, och år 1888 träffades eu
öfverenskommelse med Danmark. Den 26 maj 1914 liar med de nämnda
båda länderna ingåtts en konvention, som närmare reglerar förhållandet,
då én undersåte från ett af de tre länderna å något af de båda andra
ländernas område kommer i behof af fattigvård. Det har synts kommittén
lämpligt att i fattigvårdslagen gifva särskildt uttryck åt Kungl. Maj:ts
rätt att under förutsättning af ömsesidighet ingå dylika överenskommelser.
G. Gränskommunernas särställning i fattigvårdshänseende.
Äfven med den nuvarande anordningen att vistelsekommunen får Historik
ersättning för lämnad fattigvård åt personer, som anses hafva hemortsrätt
på annat håll, kan det inträffa, att vissa kommuner, till Indika tillströmningen
af medellösa personer är starkare, få eu relativt dryg fattigvård.
Dels kommer stundom ersättningen från hemortskommunen af en
eller annan anledning ej att utgå, dels måste på grund af tillströmningen
vissa anordningar vidtagas, som kanske eljest ej skulle beköfts och för Indika
328
ersättning ej kan uttagas, dä det ej kan styrkas, i hvad män desamma
betingats af fattigvård åt personer från viss kommun, dels förorsakas däraf
åtskilligt besvär. De kommuner, dit en sådan kraftigare tillströmning äger
rum, äro emellertid vanligen i stark tillväxt stadda samhällen, där den
växande tungan uppväges af andra faktorer, inflyttning af arbetskraftiga
element och ekonomiskt uppsving i allmänhet.
I vissa fall äger däremot en tillströmning rum utan samband med en
sådan allmän utveckling inom en kommun, nämligen i gränskommuner, till
hvilka från främmande land inkomma svenska undersåtar i utblottadt tillstånd,
oförmögna att fortskaffa sig till sin hemort. Därest dsssa personer på
grund af 1 § fattigvårdsförordningen äro i behof af fattigvård, åligger det
jämlikt nämnda § fattig vårdsstyrelsen i det samhälle, dit de sålunda inkommit,
att lämna understöd mot rätt till ersättning af hemortskommunen. Föreligger
ej sådant behof, äger ej heller en sådan skyldighet rum på grund af
nämnda §, men anledning till ett understödjande kan lika fullt förefinnas.
Sedan innan nu gällande fattigvårdsförordning antogs, hade man sin uppmärksamhet
riktad på sistnämnda förhållande. Fattigvårdsstyrelsen i Malmö
gjorde nämligen den 10 september 1870 en framställning i ämnet hos
Kungl. Maj:t. Däri omtalades, att det ofta inträffade, att skeppsbrutna
sjömän och svenskt tjänstfolk, hvilka i friskt och arbetsfört men fullkomligt
utblottadt tillstånd af vederbörande konsuler eller polismyndigheter
utrikes ifrån öfversändts till Malmö, af Konungens befallningshafvande i
länet förpassades till stadens fattigvård med fattigvårdsstyrelsen lämnad
föreskrift att taga vård om dem och förse dem med medel för resans
fortsättande till hemorten. Fattigvårdsstyrelsen anhöll därför, att enär det
syntes obilligt, att Malmö fattigvårdssamhälle blott till följd af sitt läge
skulle för dylika personers underhåll och hemsändande nödgas vidkännas
särskilda af stadgandena i fattigvårdsförordningen ej föranledda utgifter,
Kungl. Maj:t måtte taga omförmälda förhållande i öfvervägande samt förordna
om åtgärder, hvarigenom för framtiden så beskaffade personer kunde
efter ankomsten till Malmö utan därvarande fattigvårds mellankomst varda
förhjälpta till nödigt underhåll och befordrade till sina hemorter.
Fångvårdsstyrelse^ i Malmö nämnda skrifvelse öfverlämnades till den
af Kungl. Maj:t den 23 november 1869 tillsatta kommitté, som fått i uppdrag
att afgifva förslag till ny förordning angående fattigvården i riket. I det
af dessa kommitterade den 5 december 1870 afgifna betänkande framhölls,
att då de personer, hvilka framställningen afsåg, voro arbetsföra, de icke utgjorde
föremål för fattigvård enligt den af kommittén föreslagna 1 §, men
329
att de likväl icke borde lämnas utan den hjälp, som deras beklagansvärda
belägenhet kunde kräfva, att sådan hjälp borde lämnas af staten och afse
en tid af högst 14 dagar, hvilken tid borde vara tillräcklig för dem till
att bereda sig arbetsförtjänst eller hinna uppsöka hemorten, samt att a
gränsort, där Konungens befallningshafvande ej hade säte, understödsbeloppet
borde utbetalas af fattigvårdsstyrelsen mot framtida ersättning af staten.
I betänkandet föreslogs därjämte, att Kungl. Maj:t i särskildt utfärdad författning
måtte stadga, att när arbetsför svensk medborgare från myndighet
utom riket • aflämnades å svensk gränsort inom annat fattigvårdsamhälle än
det, till hvilket personen i fattigvårdshänseende hörde, det skulle åligga
fattigvårdsstyrelsen i detta samhälle att, därest han funnes vara i nödställd
belägenhet, lämna honom medel till nödtorftigt uppehälle för eu tid af
högst 14 dagar, dock mot rättighet för samhället att därför undfå ersättning
af staten i den ordning 32 § i den föreslagna förordningen angående
fattigvården i riket bestämde.
I sammanhang därmed att för 1871 ars riksdag framlades förslag till KunyL kun-^
förordning angående fattigvården, afgafs äfven proposition därom, att af det11*! l1H7I
då under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget »för fattigvården
i allmänhet» måtte, förutom hvad enligt den föreslagna nya förordningen
angående fattigvården borde såsom ersättning eller understöd åt
staten utgå, tillika få i mån af behof utbetalas godtgörelse för understöd,
som antingen af Konungens befallningshafvande eller, där detta icke lämpligen
kunde ske, af vederbörande fattigvårdsstyrelse lämnades till beredande
af nödtorftigt uppehälle under högst 14 dagars tid åt arbetsföra, men nödställda
svenska medborgare, hvilka af myndighet utom riket aflämnades a
svensk gränsort, hvarest de icke hade sina hemvist. På hemställan af
statsutskottet bifölls propositionen af båda kamrarna. Samtidigt med utfärdandet
af förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 utfärdades
också en kungörelse, däri Kungl. Maj:t, efter relaterande af det utaf
riksdagen sålunda lämnade medgifvandet, förordnade, att fattigvårdsstyrelse
å svensk gränsort, hvarest Konungens befallningshafvande icke hade sitt
säte, ägde att för understöd, som i enlighet därmed af fattigvårdsstyrelsen
meddelats, söka godtgörelse, på sätt och i den ordning 32 § 1 mom. fattigvårdsförordningen
bestämde, samt att Konungens befallningshafvande, hvilka
hade att granska fattigvårdsstyrelsernas omförmälda ansökningar och jämte
eget utlåtande till Kungl. Maj:t insända dem inom den i samma § och mom.
stadgade tid, då jämväl borde till ersättning anmäla hvad, med iakttagande
42 — Fattigoårdslagstiftnhigen. I. Afd. 2.
*
Frågans be.
handling i
riksdagen.
380
ni ofvan fastställda grunder, Konungens befallningshafvande under det näst
föregående året såsom understöd i enahanda afseende förskottsvis utbetalt
af under händer varande medel.
Under de första åren efter kungörelsens utfärdande var det inga afsevärda
belopp, som till fattigvårdsstyrelserna utbetaltes af anslaget. Under
aren 1873 — 77 utbetaltes till Arvika socken, Helsingborg och Ystad tillsammans
något öfver 150 kronor. Från och med år 1878 har för hvarje
ar utgått ersättning till Eda socken i Värmlands län med alltjämt stigande
belopp; äfven till Helsingborg och Ystad har i allmänhet utgått ersättning
under sistnämnda tid. Från början af 1890-talet hafva dessutom
ersättningar regelbundet utgått till Dals-Eds socken i Älfsborgs län, till
Strömstad och till Arvika socken (stundom också till Arvika köping). Om
man undantager Eda socken, där stegringen börjat tidigare, är det egentligen
från och med år 1892, som beloppen antaga större proportioner.
Aid riksdagen år 1893 väcktes inom båda kamrarna motioner för att
minska olägenheterna i nämnda hänseende för gränsorterna. Den i första
kammaren väckta motionen gick ut på att minska ränteförlusten för kommunerna,
i det däri föreslogs, att ersättning af staten skulle erhållas månadsvis;
alternativt ifrågasattes vidtagande af annan åtgärd för olägenheternas
undanrödjande, utan att förslag till någon sådan framställdes. I den inom
andra kammaren framburna motionen omtalades, att förpassningarna stigit i
antal, då det gick lätt att få personer forslade med järnväg, samt att förpassningarna
koncentrerat sig till gränskommuner, genom hvilka järnvägar
löpte; särskildt betungade voro Eda, Dals-Ed och Åre. Motionären
önskade utredning om möjligheten att befria gränskommunerna från åliggandet
att fortskaffa dit förpassade nödställda svenska undersåtar. Alternativt
borde annan anordning vidtagas för vinnande af lättnad. Såsom
lämpliga åtgärder antyddes 1) fribiljetter för resa å järnväg, underhåll och
logis a järnvägsstation eller 2) att personerna vid gränsstationen mottogos
af där anställd polis och sedan fortskaffades till Konungens befallningshafvande
i länet, eller 3) att ersättning gafs åt de fångvårdsstyrelse^ som
fingo vidkännas besvär och tidsförlust för personernas omhändertagande och
fortskaffande.
Andra kammarens tillfälliga utskott (som fattade motionen såsom
afseende allenast arbetsföra, alltså ej afseende ändring i fattigvårdsförordningen)
ansåg, att eu del af gränskommunerna voro alltför betungade genom
emottagandet och fortskaffande! af dylika personer. Utskottet tänkte sig,
att saken kunde ordnas därigenom, att polismyndigheten a gränsort, där
Konungens befallningshafvande ej fanns, berättigades att hemsända den
nödställde till hans hemort och erhölle nödiga medel till sitt förfogande,
samt hemställde om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om åtgärder
för att i möjligaste mån befria fattigvårdsstyrelsen a gränsort från besväret
med fortskaffande af dylika personer. Denna hemställan bifölls. Första
kammarens tillfälliga utskott, som hade att behandla både detta beslut
och ofvannämnda inom kammaren väckta motion, hemställde, att kammaren
måtte finna så väl motionen som andra kammarens beslut ej föranleda vidare
åtgärd. Utskottet ansåg väl, att Dals-Eds och i synnerhet lida
kommuns resurser äfvensom fattigvårdsstyrelsernas tid och arbete toges
starkt i anspråk för ifrågavarande bestyr, men anmärkte, att kommunerna
hade sig öppet att i vanlig väg hos Kungl. Maj:t andraga hvad de i förevarande
afseende kunde för vinnande af önskad lättnad finna skäligt. Första
kammaren biföll sitt utskotts hemställan, hvadan frågan den gången föll.
Vid riksdagarna år 1899, 1900 och 1901 motionerade en ledamot af
riksdagens andra kammare efter framställning från Dals-Eds kommun om
lättnad för gränskommunerna i fattigvårdsafseende. Den då väckta frågan
hade emellertid en större omfattning och afsåg äfven de fall, då de från
utlandet till gränskommunerna förpassade personerna voro i behof af fattigvård
enligt 1 § fattigvårdsförordningen. Och det visade sig, att frågan härom
ansågs vara af större betydelse än spörsmålet om understöd åt de arbetsföra.
Motionären framhöll nämligen, att gränskommunerna ofta ej iinge ersättning
för hela sin kostnad, att de ledo ränteförlust, i det ersättning af
staten erhölls först följande år, att vid kraf mot andra kommuner det kunde
dröja flera år, innan tvisten afgjordes, samt att fattigvårdsstyrelserna hade
mycket besvär med ansökningar och korrespondens.
Motionen, sådan den formulerades vid riksdagen år 1899, gick ut på,
att erforderliga medel skulle ställas till Konungens befallningshafvandes
förfogande, så att denna myndighet vid behof genast kunde tillsända gränsortens
polismyndighet medel för att anskaffa inackordering, sjukvård, resebiljett
.och underhåll under hemresan. Andra kammarens tillfälliga utskott
gillade motionärens förslag, att polismyndigheten i gränsorten borde vidtaga
åtgärder för att ombesörja direkt hemsändning till hemorten och att
medel ställdes till dess förfogande; det ansågs ej vara mycket större olägenhet
att ombesörja hemsändandet till hemorten än till fattigvårdsstyrelsen
i gränsorten. Utskottet hemställde därför om en skrifvelse till Kungl. Maj:t
med begäran om vidtagande af åtgärder för att befria fattigvårdsstyrelse i
332
gränskommun från befattningen med fortskaffande af från grannlanden ditförpassade
arbetsföra, men nödställda svenska medborgare. Denna hemställan
bifölls af andra kammaren. Första kammarens tillfälliga utskott,
som därefter hade att behandla frågan, hemställde, att första kammaren ej
måtte biträda andra kammarens beslut, och denna hemställan bifölls utan
diskussion. Motivet härför var, att de af motionären anförda skälen hänförde
sig till de fall, då obligatorisk fattigvård lämnats, ej till det i andra
kammarens beslut omnämnda fall, som afsåge arbetsför person, samt att i
det senare fallet något behof af ändring ej förefunnes.
Motionen år 1900 utmynnade i förslag till ändring af 30 § fattigsvårdsförordningen
därhän, att fattigvårdsstyrelse i gränsort, där Konungens befallningshafvande
ej hade sitt säte, skulle äga att öfversända den från utlandet ankomne
till obligatorisk fattigvård berättigade personen till hans i förpassningen
angitna hemort, utan att behöfva skriftväxla med denna; den i förpassningen
angifna hemorten hade nämligen trots alla bestridanden från hemorten
i de allra flesta fall befunnits riktig. Här var således frågan om
de arbetsföra alldeles utelämnad. Lagutskottet afstyrkte emellertid den
föreslagna ändringen såsom medförande afsevärda olägenheter. Uppgifterna
i förpassningarna, grundade uteslutande på den nödställdes egna berättelser,
vore otillförlitliga, och följden af den föreslagna ändringen skulle blifva
felsändningar med däraf förenade kostnader. Lagutskottet antydde såsom
lämpliga utvägar, att staten lämnade lämpliga förskott till kommunernas
utgifter för ifrågavarande ändamål eller ock att polismyndigheten i gränsorten
fortskaffade den behöfvande till Konungens befallningshafvande
i länet, hvarefter Konungens befallningshafvande tog hand om honom, till
dess hemorten utrönts och han kunde dit öfversändas. Denna hemställan
bifölls af båda kamrarna.
Då motionären vid 1901 års riksdag återkom med frågan, upptog
han den senare af de båda utaf 1900 års lagutskott anvisade utvägarna.
Man hemställde nämligen, att riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla om förslag till sådan ändring i fattig vårdsförordningen, att nödställd
från utlandet förpassad person skulle af polismyndigheten i gränsorten
fortskaffas till Konungens befallningshafvande i det län, där gränsorten
var belägen, och att Konungens befallningshafvande sedan skulle skaffa
tillfällig vård åt den behöfvande, till dess hemorten blifvit utrönt och personen
kunde dit öfversändas eller sig själf försörja. Lagutskottet anförde
i sitt utlåtande öfver motionen följande:
»Det kan ej förnekas, att den skyldighet som hvital- å gränskom
-
munerua att lämna fattigvård till från utlandet dit förpassade svenska
undersåtar, som äro enligt I g fattigvårdsförordniugen till fattigvård berättigade,
kan för dem blifva eu afsevärd tunga, ej blott i afseende a det
besvär och arbete, som förorsakas vederbörande fångvårdsstyrelse, utan
framför allt till följd däraf, att de belopp, som af gränskommunen sålunda
förskjutas, först efter lång tid, merendels efter rättegång, återfås, och att
gränskommunen ej ens då kan vara säker att få ersättning för de verkliga
kostnader, fattigvården till den nödställde betingat.
Utskottet anser därför för sin del ensidigt, att något i motionens syfte
åtgöres. Angående sättet, hvarpå ett bättre sakernas tillstånd bör astadkommas,
har utskottet intet att erinra mot hvad motionären i sådant afseende
föreslagit. Som bekant, åligger det Konungens befallningshafvande
att beträffande svenska undersåtar, Indika från utlandet blifvit förpassade
till gränsort, där Konungens befallningshafvande har sitt säte, och som,
ehuru icke enligt 1 fattigvårdsförordniugen berättigade till fattigvård,
dock äro i behof af sådan vård, förskjuta medel till deras nödtorftiga uppehälle
samt föranstalta om deras hemsändande till kommun, där de äga
hemortsrätt. Fattigvårdsstyrelsen i dylika gränsorter undgår sålunda i allmänhet
att med sådana nödställda taga befattning, och förefaller det utskottet,
som borde samma förfarande kunna äga rum jämväl beträffande
andra kategorier af från utlandet förpassade fattigvårdsbehöfvande svenska
undersåtar. I gränsorter, där Konungens befallningshafvande ej bär sitt
säte, öfverlämnas nu den förpassade af den utländska myndigheten till närmaste
underordnade polismyndighet, hvilken sedan har att befordra honom
till fattigvårdsstyrelsen. Antagligen komme det icke att vålla större olägenhet,
om polismyndigheten i stället för att öfverlämna den nödställde till
fattigvårdsstyrelsen föranstaltade om hans öfversändande direkt till Konungens
befallningshafvande i det län, där gränsorten vore belägen.
Denna utväg förtjänar efter utskottets åsikt åtminstone att komma
under öfvervägande; dock torde lämpligast vara, att riksdagen utan att
bestämdt uttala sig angående sättet för frågans lösning öfverlämnar densamma
till Kungl. Maj:ts pröfning.
Utskottet anser sig alltså böra hemställa, att riksdagen, i anledning
af förevarande motion, ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kung]. Maj:t taga under öfvervägande, huruledes de olägenheter, som
för gränskommuner äro förenade med skyldigheten att utgifva fattigvård
till från utlandet dit förpassade nödställda svenska undersåtar, lämpligast
334
Yttranden
ifver riksdn
gens skrifvelse.
må kunna undanröjas, samt för riksdagen framlägga det förslag i sådant
syfte, hvartill förhållandena kunna gifva anledning.»
I )etta utskottets utlåtande bifölls utan diskussion i båda kamrarna.
Öfver den af riksdagen härom till Kung], Maj:t aflåtna skrifvelsen af
den IT maj 1901 hafva underdåniga yttranden afgifvits af Konungens befallningshafvande
i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Värmlands
och Jämtlands län samt af kammarrätten.
Konungens befallningshafvande i Malmöhus län förklarade, att i länet ej
försports något mera allvarligt missnöje med gällande bestämmelser, ehuru
fattigvårdsstyrelserna där ofta Unge mottaga dit förpassade nödställda svenskar.
Klagomålen torde hafva inskränkt sig till två eller tre kommuner vid gränsen
mot Korge. Mot det i riksdagens skrifvelse omförmälda sätt för frågans lösning
erinrades, att den nödställde då stundom skulle få göra en omväg för att
komma till hemorten; att han stundom befunne sig i det tillstånd, att han ej
kunde transporteras dit utan behöfde vård; att svårigheter ibland kunde möta
att bestämma hans hemort; att för sådana fall Konungens befallningshafvande
och kronobetjäningen ej vore i tillfälle att bereda personen vård — den
utväg de kunde hafva att få honom in på lasarett eller hospital passade
ej alltid, och där fanns ej heller alltid plats ledig — samt att det ej
funnes någon annan, som kunde taga vård om honom, utom fattigvårdsstyrelsen,
hvadan fattigvård genast borde anvisas honom. Beträffande
arbetsför person hade gränskommunen endast att lämna understöd och
söka ersättning af statsverket. Besväret härmed vore ej stort och äfventyr^
att ej återfå ett behörigen lämnadt förskott funnes ej. Olägenheten
af att kommunen under någon tid måste förskjuta något penningbelopp
skulle enklast undanrödjas därigenom, att Kungl. Maj:t lämnade sådana
kommuner ett lämpligt förskott. Konungens befallningshafvande hemställde
därför, att Kungl. Maj:t ville på framställning af fångvårdsstyrelse i gränskommun,
som betungades med förskotter för nödställda personer, lämna
förskott af statsmedel till det belopp, som för ändamålet funnes nödigt.
Konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län anförde, att
goda skäl funnes, för att staten trädde emellan för lindrande af den tunga
för gränskommunerna, som uppstode därigenom, att de nödgades lämna fattigvård
enligt 1 § fattigvårdsförordningen för svenskar, som aflämnades där af
myndighet utom riket, men att riksdagens förslag skulle medföra onödig
kostnad och tidsutdräkt. Konungens befallningshafvande föreslog, att polismyndigheten
i gränskommunen, där den nödställde aflämnats (länsman, polis
-
kammare eller magistrat), skulle erhålla rätt att öfversända vederbörande till
hemortskommunen (direkt eller till annan polismyndighet, som sände honom
vidare) samt mot ersättning af statsverket förskjuta kostnaderna för nödtorftigt
uppehälle och för hemsändandet. Om hemortskommunen ej från början
kunde utrönas eller hemsändning ej kunde äga rum utan fara för personens
hälsa, hade fångvårdsstyrelse!! i gränskommunen att ge fattigvård. Skulle
hemsändning hafva skett till orätt kommun, vore denna kommun skyldig
att lämna nödig fattigvård med rätt till ersättning af rätta hemortskommunen.
I yttrandet fästes tillika uppmärksamheten på att många af de
svenskar, som från Norge öfversändes till Sverige, endast aflämnades på
bantåg eller ångbåt med biljett till närmaste station eller tilläggsplats i
Sverige. Det vore enligt Konungens befallningshafvandes förmenande ömkligt
att svenska medborgare, som utvisades från Norge, af den norska
myndighet, som verkställt utvisningen, försåges med någon handling härom,
så att med dem kunde förfaras enligt 1871 års kungörelse.
Konung ms befallningshafvande i Ålfsborgs län tillstyrkte utan vidare
motivering riksdagens framställning.
Konungens befallningshafvande i Värmlands lön förklarade sig så
mycket mindre hafva något att erinra mot riksdagens förslag, att 1871 års
kungörelse gjordes tillämplig äfven för det fall, att fattigvård erfordrades
enligt 1 § fattig vårdsförordningen, som det ofta visat sig svårt att afgöra,
huruvida understöd bort meddelas enligt 1871 års kungörelse eller enligt
1 § fattigvårdsförordningen.
Konungens befallningshafvande i Jämtlands län ansåg, att gränskommunerna
borde i görligaste mån befrias från kostnader och besvär med
vården af dylika personer samt deras vidare befordran, och anförde följande:
Från Trondhjem och norr därom belägna orter i Norge sändes nödställda
svenskar till länsmannen i Undersåker, hvilken vore den närmast riksgränsen
befintliga svenska polismyndighet. Då Undersåkers kommun ej skulle vara
i stånd att omhändertaga dem — de voro vanligen i behof af fattigvård
enligt 1 § fattigvårdsförordningen — hade den praxis utbildat sig, att länsmannen
efter hållet förhör på fattigvårdsstyrelsens bekostnad sände dem till
Konungens befallningshafvande, som försköt kostnaderna för deras befordran
till hemorten eller, om denna ej kunde utrönas, anmodade fattigvårdsstyrelsen
i Östersund att omhändertaga dem, då sådant befanns nödigt, hvarefter
årligen hos Kungl. Maj:t gjordes framställning om ersättning för förskjutna
kostnader. Konungens befallningshafvande hemställde, att föreskrift
måtte meddelas därom, att sådan nödställd skulle af den polismyndighet,
till hvilken han först ankommit, befordras till sin hemort, om denna läge
närmare än den ort, där Konungens befallningshafvande Kade sitt säte,
men annars till Konungens befallningshafvande; att Konungens befallningshafvande
skulle, där så nödigt funnes, låta befordra honom till hans hemort
eller, om hinder därför mötte, föranstalta om vård åt honom genom
fattigvårdsstyrelsens i residensstaden försorg, samt att alla kostnader för
transport och underhåll af från utlandet hemsända svenska undersåtar
skulle bestridas af statsmedel, intill dess de kunnat omhändertagas af fattigvårdsstyrelsen
i deras hemort.
Kammarrätten anförde i sitt utlåtande hufvudsakligen följande. Kiksdagen
hade tydligen med sin framställning icke åsyftat ändring i gällande
bestämmelser angående understöd åt andra från utlandet till gränsort förpassade
svenska undersåtar än sådana, som enligt 1 § fattigvårdsförordningen
vore berättigade till fattigvård och icke hade hemvist i gränsorten.
Det af riksdagen ifrågasatta sättet innebure emellertid ett öfverflyttande
på Konungens befallningshafvande af skyldigheten att undersöka och pröfva
behof af fattigvård samt afhjälpa detsamma genom att lämna understöd i
lämplig form. Kammarrätten instämde i de af Konungens befallningshafvande
i Malmöhus län mot detta förslag gjorda erinringar samt anmärkte
vidare, att 1871 års kungörelse ej innehölle någon föreskrift om hemsändning
till hemorten samt att hemsändning på grund af lämnad fattigvård
ej enligt fattigvårdsförordningen kunde ske, utan att hemortskommunen
hörts och medgifvit hemortsrätten eller frågan därom afgjorts af vederbörande
ämbetsmyndighet, liksom hemsändning ej finge äga rum för tillfällig
fattigvård. Det vore ej klart, om riksdagen menade, att hemortskommunen
skulle ersätta Konungens befallningshafvandes kostnader eller
icke. Emellertid torde skälig anledning till befrielse härifrån ej finnas,
och det vore då också mindre lämpligt att från gränskommunen till staten
eller någon af dess tjänstemän öfverflytta det besvär och arbete, som erfordrades
för ersättningens utbekommande. Kammarrätten kunde därför
ej förorda det af riksdagen särskildt ifrågasatta förslaget. På i hufvudsak
samma grunder fann kammarrätten sig ej böra tillstyrka de af Konungens
befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands län framställda
förslag. Den omständigheten att residensstaden möjligen hade bättre ekonomisk
bärkraft utgjorde ej skäl nog att afvika från allmänt gällande författning.
Äfven Konungens befallningshafvandes i Värmlands län förslag
kunde ej tillstyrkas, enär det skulle påkalla eu förändring i åtskilliga af
fattigvårdsförordningens hufvudstadganden utan att göra någon afsevärd
337
nytta, då enligt 1871 års kungörelse understöd ej kunde gifvas för längre
tid än högst 14 dagar. För egen del ansag kammarrätten, att lättnad för
gränskommunerna skulle kunna i afsevärd mån uppnås, därest bestämmelse
meddelades, att gränskommun, som vore synnerligen betungad af fattigvård
enligt 1 £ fattigvårdsförordningen till svenska undersåtar, dit förpassade
från utlandet, skulle kunna erhålla understöd af staten i den män
för sådant ändamål anslagna medel lämnade tillgång och Kungl. Maj:t
pröfvade skäligt. Någon mera betydande utgift för statsverket borde icke
kunna föranledas däraf, då det antagligen endast vore helt få kommuner,
som ledo under trycket af en dylik fattigvård. Understödet borde sökas
i den uti 32 § 1 mom. fattigvårdsförordningen föreskrifna ordning och bestämmelse
meddelas i form af tillägg till 31 § 2 inom. eller ett nytt
moment till sistnämnda §.
Af uppgifter, som kommittén erhållit från Kungl. jordbruksdeparte- Redogörelse
mentet, framgår, att den vida öfvervägande delen af de belopp, som staten^°^/^n
enligt kungörelsen den 9 juni 1871 utbetalt till understödjande i gränsort sända uppåt''
från utlandet hemförpassade svenska undersåtar, utgått genom veder- Q1Jterbörande
Konungens befallningshafvande samt att hufvudparten häraf kommit
på befallningsh af vanden i Malmöhus län, som under åren 1904—13
utbetalt öfver 45,000 kronor; därnäst följer Värmlands län med omkring
1.1,000 kronor, Älfsborgs län med omkring 7,500 kronor och Jämtlands län
med nära 4,000 kronor; i det återstående länet, där dylika utbetalningar förekommit,
nämligen Göteborgs och Bohus län, utbetaltes under alla åren
allenast 380 kronor. Siffrorna för de olika åren visa för Malmöhus län
eu stark stegring från omkring 2,300 kronor till omkring 6,000 kronor;
för Älfsborgs län är däremot eu minskning i utgifterna att anteckna.
De belopp, som af statskassan under åren 1904 —13 enligt nämnda
kungörelse utbetalts till fattigvårdssamhällen vid gränsen, utgjorde enligt
uppgifter från jordbruksdepartementet omkring 24,000 kronor, däraf 13,895
kronor komma på Dals-Eds och 9,351 kronor på Eda kommun. Af de 5
kommuner, som därjämte erhöllo godtgörelse i detta afseende, Trälleborg,
Hälsingborg, Strömstad, Undersåker och Jukkasjärvi, kom största beloppet,
397 kronor, på Undersåkers kommun.
Emellertid representera nu nämnda summor ej hela det belopp, som
gränskommunerna utgifvit för understödjande af till riket hemförpassade
nödställda svenskar. För åren 1908—12, för Indika år kommittén infordrat
uppgifter i ämnet från vederbörande fattigvårdsstyrelser, hade dessa kom
43
— Fattigcarclslagstift.riingen. I. Afd. 2.
338
Kommitténs
förslag.
63 § 4 mom
muner utbetalt tillsammans ej mindre än 18,193 kronor till understödjande
af arbetsföra sådana personer samt 54,169 kronor för icke arbetsföra
dylika; eu del af förstnämnda belopp säges dock hafva utgått till icke
arbetsföra. Äfven här deltaga Dals-Eds och Eda kommuner i utgifterna,
nämligen med resp. 2,650 och 1,917 kronor. Hufvudsakligen
är det emellertid andra kommuner, på hvilka bördan här faller, nämligen
Malmö ined en utgift af 10,542 kronor, Göteborg med utgifna
20,024 kronor, Strömstad med 6,506 kronor och Jukkasjärvi med 14,002
kronor. Största delen af dessa utgifter hafva ersatts af staten, hemortskommun
eller enskild försörjningspliktig; dock återstå sammanlagdt 25,380 kronor,
som icke ersatts under perioden, hvaraf största beloppet 8,740 kronor faller
på Jukkasjärvi samt därefter på Göteborg 7,849 kronor, på Dals-Ed 4,448
kronor, på Malmö 1,878 kronor och på Eda 1,430 kronor.
Slutligen framgår af utredningen, att understödjandet af personer, som,
utan att vara hemsända af myndighet, återvändt till hemlandet och blifvit
behöfvande i gränsorten, endast spelar någon roll i Göteborg och Strömstad,
hvars fattigvårdsstyrelser för sådant ändamål under den nämnda
5-årsperioden utbetalt resp. 2,139 kronor och 309 kronor, hvaraf dock
omkring eu tredjedel ersatts af hemortskommun eller försörjningspliktig.
Rörande de vid uppgifternas aflämnande afgifna yttranden hänvisas till
del III sid. 319 o. f.
Såsom af det anförda framgår, har den s. k. gränskommunefrågan
från att i början hafva gällt endast vissa åtgärders vidtagande med anslutning
till kungörelsen den 9 juni 1871 växt ut till det mera omfattande
spörsmålet om undanrödjande af de olägenheter, som för gränskommunerna
i allmänhet äro förenade med skyldigheten att utgifva fattigvård till nödställda
svenska undersåtar, som från utlandet dit ankommit.
En af vår fattigvårdslagstiftnings grundtankar är, att hvarje fattigvårdssamhälle
har att ombesörja fattigvården inom sitt område, utan hänsyn
till att svårigheterna på det ena stället blifva större än på ett annat.
Oaktadt alltså till städer och industrisamhällen från landsbygden samlas
många personer, som snart blifva i behof af fattigvård, har det ej ifrågasatts,
att dessa samhällen skulle erhålla någon undantagsställning. Något
behof däraf föreligger ej heller, ty dessa kommuner hafva i gengäld en
så mycket större bärkraft, och om också eu de! af de många inflyttade
faller fattigvården till last, bidraga i stället många andra till samhällets
förkofran hvar på sitt sätt. Genom bestämmelserna om hemorts
-
rätt utjämnas oek i någon mån förhållandena. Helt annorlunda gestaltar
sig emellertid frågan i de fattigvårdssamhällen, om Indika nu är fråga,
nämligen gränskommunerna. Till vissa af dessa komma i stort antal
svenska undersåtar, som försökt att skaffa sig utkomst i främmande
land, men misslyckats och sedan i nödställd belägenhet hemsändas eller
återvända. Här kan man ej tala om att samhällets utveckling föranledt
invandringen, utan det är läget vid gränsen, som är anledningen
till att en del personer samlas här och måste omhändertagas. Fattigvårdsstyrelsen
i en sådan gränskommun har lika med hvarje annan fångvårdsstyrelse
att sörja för alla nödställda inom sitt område, och det ligger
i öppen dag, att gränskommunerna riskera att blifva mera betungade än
andra kommuner i riket.
Redan tidigt riktades uppmärksamheten på de särskilda svårigheter,
med Indika gränskommunerna hade att kämpa, och med anledning af dessa
svårigheter utfärdades samtidigt med fattigvårdsförordningen ofvannämnda
Kungl. kungörelse. Genom densamma har dock blott en del af spörsmålet
bragts till lösning, nämligen den om understöd åt arbetsföra och äfven denna
endast till en viss grad. Ett icke mindre intresse för dessa kommuner är
emellertid att erhålla lättnad vid lämnande af fattigvård åt de till gränsorten
ankommande personer, som äro i behof af obligatorisk fattigvård.
Man synes också i allmänhet vara ense om, att åtgärder böra vidtagas för
att afhjälpa de nuvarande olägenheterna; däremot råda flera olika meningar
om sättet för deras afhjälpande.
Mot de'' ofvan refererade förslagen af riksdagen och vissa Konungens
befallningshafvande har kammarrätten gjort åtskilliga anmärkningar.
Gent emot kammarrättens uppfattning kan anföras, att gränskommunen
ej är att fullt likställa med hvarje annan vistelsekommun,
ty denna senares skyldighet att gifva fattigvård betingas i regel däraf,
att vederbörande blifvit i behof af fattigvård under sin vistelse därstädes,
under det att den person, som det här gäller att taga hand om,
var i nödställd belägenhet redan i utlandet, innan han ankom till gränskommunen.
Vidare är den hemsändning, hvarom här är fråga, ej att
jämställa med den vanliga hemsändningen mellan fattigvårdssamhällen; den
är nämligen snarast att betrakta såsom en fortsättning på ett sändande
från en stat till en annan. Det kan för öfrigt ifrågasättas, huruvida hemsändandet
nödvändigt skall ske till den kommun, där personen har hemortsrätt,
eller om det icke stundom är lämpligast, att han sändes till den
kommun, där han senast var bosatt, eller annan kommun, där han har ut
-
340
sikter att försörja sig. Vid sådant förhållande anser kommittén, att man
i denna speciella fråga ej behöfver känna sig alltför mycket bunden af
hvad som gäller för de vanliga fattigvårdsfallens behandling.
Enligt kommitténs åsikt bör man vid reglerande af försörjning och
hemsändande af svensk medborgare, som af myndighet utom riket aflämnas
å svensk gränsort, sträfva efter att minska fattigvårdsstyrelsens i gränskommunen
både besvär och kostnader, i den mån detta låter sig göra utan
att åsidosätta den nödställdes anspråk på att snarast möjligt få erforderlig
vård eller sättas i tillfälle att försörja sig med eget arbete. Att härvid
taga med äfven andra än dem, som myndighet utom riket öfversändt, synes
att döma af de inkomna uppgifterna ej vara af behofvet påkalladt. Någon
handling från utländsk myndighet bör i regel föreligga som bevis för att
sådan myndighet inskridit, men i brist därpå torde nödig upplysning härom
kunna vinnas på annat sätt, t. ex. genom förhör, som vederbörande myndighet
i gränsorten anställer före hjälpens lämnande.
Om man betraktar understödjandet och hemsändandet. af eu från utrikes
ort till gränskommunen öfverlämnad person såsom en fortsättning af
hemförskaffandet, är det naturligast, att man låter någon statens myndighet
taga hand om honom vid framkomsten och föranstalta om att han framkommer
till bestämmelseorten. Huruvida personen är arbetsför eller icke
synes härvid ej böra tillmätas någon afgörande vikt, särskildt som detta,
enligt hvad eu af de i ärendet hörda myndigheterna betonat, ej sällan är
svårt att afgöra. Därest Konungens befallningshafvande har sitt säte i
gränsorten, är det lämpligast denna myndighet, som tager hand om personen
i fråga. På andra gränsorter är det mera tveksamt, huru saken bör
ordnas. Man kan ju tänka sig antingen att lägga uppdraget i underordnad
polismyndighets händer eller också att Konungens befallningshafvande
i länet har att besluta i ärendet och att den underordnade polismyndigheten
allenast vidtager mera förberedande åtgärder.
För att kunna bedöma saken torde det vara lämpligt att först klargöra,
huru verksamheten i praktiken bör gestalta sig. Är den nödställde arbetsför,
skall sträfvandet gå ut på att han. snarast möjligt blir satt i arbete och
sålunda får tillfälle att försörja sig och de sina; det kan dock ej förutsättas,
att han genast skall finna sig till rätta i eu främmande kommun, som han
ej själf valt till sin vistelseort, utan understöd kan kräfvas i afbidan på
arbetsförtjänst. Om personen i fråga har sin familj eller andra anhöriga
inom landet eller har särskilda utsikter att försörja sig i en viss kpmmun,
bör understödjandet gå ut på, att han erhåller hjälp för att komma till
den kommun, dit lian själf önskar resa eller som eljest synes lämplig.
Har personen varit länge borta, finnes kanhända ingen kommun, som är
skyldig att mottaga honom eller som han eljest har något intresse af att
komma till. För sådant fall har myndigheten ej annat att göra än att tillse,
att han får ett tillfälligt understöd, till dess han kan blifva i tillfälle att
sörja för sig själf, hvarvid hans uppmärksamhet naturligtvis bör fästas på
de utvägar, som stå till förfogande, särskildt hänvändande till arbetsförmedlingsanstalt.
Är den, som aflämnats i gränsorten, i behof af fattigvård på grund
af oförmåc/a till arbete, erbjuder saken gifvetvis större svårigheter. För det
fall att hans hemort är bekant, bör hemsändning till denna äga rum,
därest hans hälsotillstånd tillåter sådant. Om någon underrättelse härvidlag
kan förutskickas, är detta önskligt, men något bestämdt kraf därpå kan
ej uppställas och i allt fall behöfver det ej fordras något medgifvande
från detta samhälles sida. Kan ej någon hemort genast påvisas eller kan
hemsändning på grund af den behöfvandes hälsotillstånd ej äga rum, bör
myndigheten draga försorg om att han erhåller vård genom fattigvårdsstyrelsen
i gränskommunen och under tiden göra vidare efterforskningar.*
För understöd den närmaste tiden efter ankomsten betalar den myndighet,
som begärt vården, ersättning af medel, som ställts till dess förfogande;
för tiden därefter har fattigvårdsstyrelsen att själf bereda sig ersättning
enligt gällande föreskrifter.
Med denna anordning skola fattigvårdsstyrelserna i många fall blifva
helt befriade från hvarje besvär och kostnad för dessa personer. Äfven för
de fall, då de nödgas åtaga sig vården, erhålla de i regel full ersättning, antingen
af staten eller annat fattigvårdssamhälle. Den tid, för hvilken staten
åtager sig skyldighet att gifva eller ersätta understöd, bör dock ej sättas
längre än till högst trettio dagar eller lika lång tid som vistelsekommun
eljest är skyldig att vidkännas vårdkostnad åt person med hemortsrätt i
annan kommun.
Gifvetvis måste å gränsort, hvarest Konungens befallningshafvande ej
har sitt säte, någon underordnad polismyndighet vara den, som i första
rummet tager hand om dessa personer; redan ur allmän ordningssynpunkt
skall sådant äga rum. Men i anseende till personens nödställda belägenhet
måste någon positiv åtgärd vidtagas för att uppehålla honom, till dess normala
förhållanden inträda. Ett sätt vore då att utrusta denna polismyndighet,
som i allt fall har hand om honom, med befogenhet och penningemedel
att ordna saken till slut. Yissa af de åtgärder, som erfordras, så
-
342
som öfverlämnandet till gränskommunens fattig vårdsmyndighet af den, som
är så sink, att han ej kan forslas längre, eller hemsändning af en person,
hvilkens hemortsrätt är klar och hyilkens sändande till annat håll ej ifrågasättes,
äro af den natur, att den omständligare behandlingen med ärendets
förläggande till Konungens befallningshafvande skulle vara en onödig omgång.
Men ej för hvarje fall är den åtgärd, som bör vidtagas, lika klar.
Ej sällan blir det en svår och grannlaga fråga att afgöra, hvarthän personen
bör skickas, och det är då af nöden, att besluten härom läggas i
öfverordnad polismyndighets hand. Härtill kommer, att Konungens befallningshafvande
i residensstaden i regel har helt andra möjligheter i fråga
om anordnande af vård vid sjukdomsfall än den underordnade polismyndigheten
i gränsorten. Het synes därför kommittén, som om det lämpligaste
vore att i anslutning till den praxis, som redan förefinnes i vissa
län, så mycket som möjligt likställa dessa fall med dem, då den nödställde
hemförpassats till en residensort, så att polismyndighetens i gränsorten hufvudsakliga
uppgift blefve att omedelbart förpassa eu från utrikes ort förpassad
nödställd person vidare till Konungens befallningshafvande i länet.
Undantag härifrån bör dock göras, för det fall att vederbörande har hemortsrätt
i gränskommunen eller anledning eljest finnes att låta honom kvarstanna
där, liksom ock för det fall då hans hälsotillstånd omöjliggör ett
sändande till residensstaden. Men äfven för sådana fall, då det är uppenbart,
till hvilket fattigvårdssamkälle den nödställde bör sändas, och det
visar sig lämpligare att sända honom direkt till denna ort än till residensstaden,
synes det böra ankomma på polismyndigheten i gränsorten att själf
vidtaga erforderliga åtgärder. Hen polismyndighet i gränsorten, som här
afses, är i stad magistraten och på landet länsman.
Med den lösning af förevarande spörsmål, som kommittén sålunda förordat,
synes det ej vara lämpligt att intaga stadgande i ämnet i fattigvårdslagen.
Kommittén har därför afgifvit förslag till en särskild förordning
härom, genom hvilken förordning Kungl. kungörelsen den 9 juni
1871 skulle komma att upphäfvas.
H. Understöd åt svenska sjömän i visst fall.
För sjömäns understödjande finnas i vissa fall särskilda bestämmelser,
som ligga utanför fattigvårdslagstiftningens område. Sjömans understödjande
å utrikes ort och hemförskaffning till svensk hamn ombesörjes i
;u:5
regel af vederbörande konsul och bekostas slutligen af redaren eller
staten. Efter det sjömannen hemkommit till Sverige och fråga blir om
hans understödjande där, är det fattigvårdens plikt att lämna hjälpen; därvid
torde för den första hjälpen understundom kommit att tillämpas hvad
som stadgats rörande dem, som ankomma till gränskommuner. T vissa fall
kan lian (eller hans efterlefvande) erhålla understöd af sjömanshuskassan (se
20 § i Reglemente för sjömanshusen i riket d. 4 mars 1870).*
Härutöfver finnas särskilda regler meddelade för de orter, till livilka de
Hosta sjömän torde hemsändas, nämligen Stockholms stad, Göteborgs och Bohus
län samt Malmöhus län. Redan i Kungl. brefvet den 21 augusti 1808
medgafs, att ett belopp icke öfverstigande 200 riksdaler om aret finge tillsvidare
af allmänna under händer varande medel disponeras af Konungens
befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län för att vid behof användas
för fortskaffande till hemorten, då den vore belägen utom länet, af svenska
sjömän, som af vederbörande konsul måst till riket hemsändas och ankomme
till Göteborg eller annan ort inom länet. Det ålåg enligt brefvet Konungens
befallningshafvande dels att ofördröjligen efter hvarje sådant understöds meddelande
vidtaga erforderliga åtgärder för detsammas återbekommande af
vederbörande redare eller fattigvårdssamhälle eller ock af understödstagaren
själf, därest anledning förekomme, att han i hemorten ägde tillgång till förskottets
återgäldande, dels att årligen inom utgången af februari månad till
Kung], Maj:t afgifva redovisning öfver de under nästförutgångna året förskjutna
medel och de för deras indrifvande vidtagna åtgärder. Beloppet
höjdes sedan åtskilliga gånger, den 8 december 1893 till 2,000 kronor. T
skrifvelse den 12 november 1898 anmälde Konungens befallningshafvande,
att detta senare belopp i allmänhet räckt, enär i många fall vederbörande
redare ersatt de förskjutna beloppen, men att på de senare åren vederbörande
redare med åberopande af 98 § i sjölagen af den 12 juni 1891
undandragit sig skyldigheten att återgälda de utlagda beloppen, hvartill
komme, att under hösten 1898 inträffat, att fartygsbesättningar, som under
då rådande stormar förolyckats, till stort antal anmälts hos Konungens befallningshafvande
för erhållande af hemförskaffning, samt att Konungens
befallningshafvande därför nödgats åt landssekreteraren utanordna högre
belopp. Uti nådigt bref den 22 december 1899 medgaf Kungl. Maj:t, att
ett belopp ej öfverstigande 3,000 kr. finge årligen från och med år 1900
tillsvidare af allmänna under händer varande medel af Konungens befallningshafvande
disponeras för att användas för fortskaffande till hemorten,
då den vore belägen utom Göteborgs och Bohus län, af svenska sjömän,
* Se numera K. F. om sjömanshusen i riket m. m. den 13 juli 1911.
344
som af vederbörande konsul eller norsk myndighet måst till riket hemsändas
eller Indika efter lidet skeppsbrott upptagits i öppen sjö och ankomme till
Göteborg eller annan ort inom länet. Vidare föreskrefs, att det skulle åligga
Konungens befallningshafvande dels att i hvarje fall pröfva behofvet af
dylikt understöd samt detsamma meddela, allenast i den mån sjömannen
saknade egna medel till bestridande af kostnaden för resa till hemorten,
dels att ofördröjligen efter hvarje understöds meddelande vidtaga erforderlig11
åtgärder för detsammas återbekommande af vederbörande statsmyndighet,
redare eller fattigvårdssamhälle — allt eftersom enligt gällande bestämmelser
ersättningsskyldighet ålåge statsmyndigheten, redare eller fattigvårdssamhälle
— eller ock af understödstagaren själf, därest anledning
förekomme, att han i hemorten ägde tillgång till förskottets återgäldande,
dels att inom utgången af februari månad till Kungl. Maj:t afgifva redovisning
öfver sålunda under nästföregående året förskjutna medel och de
för deras indrifvande vidtagna åtgärder.
Genom särskilda Kungl. bref hafva medel för liknande ändamål ställts
till Konungens befallningshafvandes i Malmöhus län och öfverståthållarämbetets
disposition, till den förres enligt brefvet den 17 mars 1905 ett
belopp af 500 kronor och till den senares enligt brefvet den 5 maj 1903
1,000 kronor.
Efter det understöd lämnats, göres i första rummet förfrågan, om
den understödde eller för honom försörj ningspliktig person är i stånd och
villig att återgälda beloppet. Vidare pröfvas, om redaren kan åläggas betalningsskyldighet,
och om så är förhållandet (sjölagen 86 § m. fl.), riktas
krafvet mot honom. Kan betalning ej sålunda erhållas, vänder Konungens
befallningshafvande (öfverståthållarämbetet) sig mot det fattigvårdssamhälle,
där den understödde har hemortsrätt. Då hemortssamhällets ersättningsskyldighet
naturligen skall bedömas efter fattig vårdsförordningen, kan ersättning
från detta endast förekomma, om hjälpen lämnats i de uti 1 §
fattigvårdsförordningen föreskrifna fall. Häraf följer emellertid, att någon
ersättning af fattigvårdssamhället endast sällan kommer att lämnas; först
och främst äro alla de fall uteslutna, då sjömannen är arbetsför; men ej
nog härmed, ett sådant fortskaffande till hemorten är ej i och för sig att
anse såsom fattigvård enligt 1 §, tv denna talar endast om hvad som
»till lifvets uppehälle oundgängligen erfordras» samt »nödtorftig fattigvård»
och hemsändningen stöder sig ej heller på 30 § fattigvårdsförordningen.
Därest sjömannens hemortsrätt ej kan utrönas eller han varit borta
från hemorten under 5 år, hvithet ej sällan torde vara händelsen, faller
kostnaden på staten, och för sådant fall har Konungens befallningshafvande
att vända sig till jordbruksdepartementet, såsom »vederbörande statsmyndighet».
Under sistnämnda uttryck faller också utrikesdepartementets rättsafdelning,
som af det å tredje hufvudtiteln uppförda anslaget till godfgörelse
af kostnader för sjöfolk och nödställda svenska undersåtar m. in.
betalar Konungens befallningshafvandes utgift i de fall, då staten är ersättningsskyldig
(för befälhafvares hemsändning i visst fall).
För hvarje år insändes af Konungens befallningshafvande (öfverståtkållarämbetet)
till finansdepartementet redovisning, öfver hvilken kommerskollegium
afgifver utlåtande., hvarefter Kungl. Maj:t, om redovisningen godkännes,
förordnar om medlens utbetalning ur handels- och sjöfartsfonden.
Den sammanblandning med fattigvårdsfrågan, som ägt rum genom den
nu nämnda anordningen om kraf mot fattigvårdssamhälle, synes knappast
af behofvet påkallad. Det torde endast sällan hafva händt, att Konungens
befallningshafvande erhållit ersättning af något fattigvårdssamhälle. I analogi
med hvad kommittén föreslagit rörande nödställda svenska medborgare,
som från utländsk ort öfverlämnas till hemlandet, synes staten böra vidkännas
här ifrågavarande utgift, där den ej kan uttagas af enskilda. Enligt
kommitténs förmenande bör därför bestämmelsen, att kraf skull äga rum
hos fattigvårdssamhälle, utgå vid meddelandet af regler för användande af
ifrågavarande anslag.
ii — Fatt/gvårclslagstijtningen. I. Afd. 2.
346
9 kap.
Om fattigvårdssamhälles rätt mot understödstagare och
för dem försörjningspliktiga personer.
A Gällande bestämmelser och reformförslag.
Btämmelser"
29 § 2 mom- i gällande fattigvårdsförordning äger fattigvårds
s
mme ser. samjlä^ej gom tillskyndats kostnad för fattigvård åt någon, för hvars försörjning
skyldeman eller annan enskild bör ansvara, att, i den mån fattig•
vårdsstyrelse icke finner skäl till eftergift, åtnjuta ersättning för den lämnade
fattigvården af den, hvilken ansvarigheten åligger. Hörande understödstagares
ersättningsskyldighet stadgas i 36 § 1 mom., att fattigvårds^
samhälle är berättigadt att af den egendom, som tillhör någon, då han
kommer i åtnjutande af fattigvård eller sedermera tillfaller honom, i den
mån fattigvårdsstyrelsen icke finner skäl till eftergift, erhålla ersättning för
lämnad fattigvård. I det fall att någon enligt 1 § i förordningen emottag^
till full försörjning, som ej blott tillfällig är, skall, enligt 36 § 2
inom., allt hvad han då äger tillfalla det fattigvårdssamhälle, som bekostar
fattigvården. \ filare må, enligt hvad i 36 § 3 mom. stadgas, all arbetsförtjänst,
som tillkommer någon under den tid, han står under fattigvårdsstyrelses
husbondevälde, antingen styrelsen begagnar hans arbetskraft eller
tillåter honom själf förfoga däröfver, användas ej allenast till godtgörelse,
hvarom i 36 § 1 mom. sägs, utan ock till ersättning för fattigvård, som enligt
1 § lämnats hans minderåriga barn eller hans hustru, äfvensom till gäldande
af viss kostnad för bettlande barns hemsändande.
Rörande husbonderätt stadgas i 35 § 1 mom. fattigvårdsförordningen,
att fattigvårdsstyrelse tillkommer husbonderätt ej mindre öfver en hvar,
som af fattigvårdssamhälle åtnjuter fattigvård, än ock öfver den, hvars
minderåriga barn eller hvars hustru enligt 1 § åtnjuter full försörjning,
347
som ej är tillfällig, hvilken husbonderätt gäller, så länge fattigvården fortfar.
Därest någon genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt minderåriga
barn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård måste enligt 1 £ dem lämnas,
skall han, enligt hvad i 35 § 2 mom. stadgas, sta under fattigvanlsstyrelsens
husbondevälde, till dess den kostnad, fattigvårdssamhället tillskyndats,
blifvit godtgjord; detsamma gäller den, hvilkens minderåriga barn
anhållits för bettlande och på fattigvård ssamhälles bekostnad hemsäudes.
Körande innebörden af husbondeväldet stadgas i 35 £ 4 mom., hvarest det
föreskrifves, att om arbetsför person, som står under fattigvårdsstyrelses
husbondevälde och ej är minderårig, vägrar att fullgöra arbete, som föresättes
honom af styrelsen eller annan, å hvilken styrelsen öfverlåtit sin husbonderätt,
eller eljest visar tredska, själfsvåld, oordentlighet eller sturskhet,
samt han ej rättar sig efter styrelsens varning, styrelsen må, om den så
aktar nödigt, göra anmälan om förhållandet hos Konungens befallningshafvande.
Visar åter annan, som står under fattigvårdsstyrelses husbondevälde,
tredska, själfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, må, om lian fyllt 15 år,
hans underhåll för någon tid minskas; är han yngre, kan styrelsen låta
honom lämpligen aga.
Anmäles sådan förseelse, som i 35 § 4 mom. sägs, må Konungens
befallningshafvande, efter förhör inför Konungens befallningshafvande eller
enligt dess förordnande vid domstol i orten, ålägga honom tvångsarbete
eller, då mildrande omständigheter förekomma, låta vid varning bero. Tiden
för tvångsarbetet kan sättas till minst en och högst sex månader. Tvångsarbetet
förrättas i tvångsarbetsanstalt, allmän eller kommunal; finnes ej
sådan arbetsanstalt, skall den dömde hållas lika lång tid i fängelse eller
kronohäkte till det arbete, som kan vara att tillgå. (41 och 42 £§.)
Det har sedan lång tid tillbaka framhållits, att fattigvårdsförordningens
stadganden rörande åtgärder emot försörjningspliktiga, som undandraga
sig sina skyldigheter, de s. k. försumliga försörjarna, ej lämna fattigvårdsmyndigheterna
verksamma medel i händerna till dessa personers efterhållande.
Från skilda håll hafva också förslag framställts till en förändrad
lagstiftning i denna del. Här redogöres för de viktigare af dessa reformförslag.
Uti den skrifvelse till Kungl. Maj:t den 12 maj 1899, hvarigenom
riksdagen, enligt hvad redan framhållits, hemställt om en utvidgning af 1 §
fattigvårdsförordningen, upptog riksdagen också frågan om åtgärder mot
Reformför
slag:.
Riksdagens
skrifvelse den
12 maj 1899.
348
Yttranden
öfver 1899
■års riksdaqsskrifvelse.
försumliga försörjare till pröfning. Det heter därom i skrifvelsen bland
annat:
»Ridare har framhållits behofvet af skärpta lagstiftningsåtgärder mot
sådana familjeförsörjare, som af lättja eller liknöjdhet försumma sin försörjningsplikt.
Såsom skäl för den sålunda ifrågasatta förändringen har
åberopats svårigheten och i många fall omöjligheten att med nu gällande
bestämmelser förmå ifrågavarande personer att fylla sin försörjningsplikt
eller att å dem tillämpa gällande ansvarsbestämmelser. Orsaken härtill
torde bero dels på lättheten för dylika försumliga familjeförsörjare att hålla
sig undan, så att fattigvårdsstyrelsen ej erhåller kunskap om deras vistelseort,
dels ock på den omständliga procedur, som, därest personens i fråga
vistelseort är känd, kräfves för hans ställande under fattigvårdsstyrelsens
husbondevälde liksom ock för hans dömande till tvångsarbete, efter af fattigvårdsstyrelsen
gjord anmälan.
Såsom medel för af hjälpande af antydda missförhållande har föreslagits
en förenkling af proceduren i nära öfverensstämmelse med den i
~ och 3 §§ af lagen den 12 juni 1885 stadgade behandlingen af lösdrifvare.
Denna tanke förtjänar enligt riksdagens uppfattning beaktande,
då ej något skäl synes föreligga'' att visa större skonsamhet mot familjeförsörjare,
som af lättja eller liknöjdhet åsidosätta sin försörjningsplikt, än
mot lösdrifvare. Att genom en ändring i sålunda ifrågasatt riktning förhållandena
kom me att gestalta sig vida gynnsammare än nu i fråga om
husbonderättens och ansvarsbestämmelsernas effektivitet, kan enligt riksdagens
åsikt tagas för gifvet.»
Riksdagen anhöll därför, att Kungl. Maj:t måtte utarbeta och för
riksdagen framlägga förslag till skärpta och mera effektiva bestämmelser
mot familjeförsörjare, som af lättja eller liknöjdhet försumma sin försörjningsplikt.
Öfver riksdagens nämnda skrifvelse infordrades och afgåfvos utlåtanden
af öfverståthållarämbetet och samtliga Konungens befallningshafvande.
De flesta af dessa ansågo gällande föreskrifter i fattigvårdsförordningen
icke motsvara sitt ändamål, utan funno nya lagbestämmelser
behöfliga. Därvid framhölls särskild^ att den nuvarande proceduren vore
för omständlig, så att vederbörande finge tillfälle att afvika och myndigheterna
stode maktlösa; att nu gällande bestämmelser ej vore effektiva äfven därför,
att de vore svåra att tillämpa för fattigvårdsstyrelserna, som ofta boginge
formfel i ansökningarna, hvilket orsakade afsteg; samt att effektivi
-
teten skulle ökas, om rätten att varna öfverflyttades från fattigvårdsstyrelserna
till kronobetjänte och behandlingen äfven i Girigt lämpades efter
lösdrifvarlagen. Öfverståthållarämbetet såg förnämsta orsaken till lagstiftningens
ineffektivitet ligga i begränsningen af den obligatoriska fattigvården.
Om området för denna, såsom föreslagits, blefve utvidgadt, skulle, hvad Stockholm
beträffade, kommunen härigenom fa tillräcklig makt att inställa hvarje
försumlig familjeförsörjare på stadens arbetsinrättning, eu åtgärd som i hufvudsak
torde blifva lika effektiv, som om den försumlige intoges å någon
af statens tvångsarbetsanstalter. Annorlunda vore förhållandet i landsorten,
där i allmänhet arbetsinrättningar icke funnes och där det därför vore
svårt och i många fall omöjligt för eu fångvårdsstyrelse att göra sin hus
-
bonderätt gällande.
Konungens befallningshafvande i Malmöhus, Hallands, A ärmlands och
Gäfleborgs län ansågo föga vara att vinna med att här tillämpa lösdrifvar1
agens bestämmelser. Ett par af dem framhöllo emellertid svårigheten att
få°handräckning för försörjarens hämtande, om han vistades på annan ort,
då det vore tvifvelaktigt, om sådant kunde medgifvas.
Jämväl kammarrätten afgaf utlåtande öfver skrifvelsen i fråga. Häri
framhölls, att fattigvårdsförordningens föreskrifter i denna del stode i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med dem, som funnes gifna i 2 och 3 §§ af
lagen om lösdrifvares behandling, samt att desamma, om de af fattigvårdsstvrelserna
behörigen gjordes gällande, icke heller saknade den kraft och
räckvidd för det angifna ändamålet, som skäligen kunde fordras. Här stode
enligt kammarrättens mening ingenting väsentligt att vinna genom ändrade lagbestämmelser;
verksammaste medlet att göra husbonderätten gällande gent
emot försumliga försörjare vore, att sådana arbetsanstalter, som omförmäldes
i 6 § fattig vårdsförordningen, inrättades i tillräckligt antal. Kammarrätten
ansåg därför riksdagens framställning ej böra föranleda någon åtgärd.
Två ledamöter af kammarrätten antydde såsom lämpliga förändringar varnings
meddelande genom kronobetjäningen samt bortfallande af föieskiiften att
varningen skulle föregås af ett föreläggande att infinna sig till af fattigvårdsstyrelsen
anvisadt arbete. De ansågo sig emellertid ej kunna gorå
något uttalande af positiv innebörd i ämnet, då de af Konungens befallningshafvande
afgifna yttrandena icke syntes dem tillräckligt upplysande
för att afgöra, i hvad mån den nuvarande lagstiftningen visat sig otillfredsställande
och hvarthän en eventuell revision af stadgandena på detta
grannlaga område borde syfta.
350
skrifvelse den
li(“dan * det nu refererade ärendet framhölls, att bland försumliga
19 april 1901. försörjare borde riiknas äfven fäder till utom äktenskapet födda barn, som
försummade sin försörjningsplikt, och att blifvande bestämmelser i ämnet
äfven borde afse dessa. Hvad dessa försörjare beträffar bragtes frågan
om åtgärder mot dem ånyo på tal vid riksdagen år 1901, då ett par
motionärer i andra kammaren föreslogo, att eu dylik försörjare, som ej
fullgjorde sin skyldighet, under vissa villkor skulle »af domstol dömas
såsom den, hvilken svikligt undanhållit egendom för borgenärer». Lagutskottet,
dit motionen öfverlämnades, fann visserligen den däri föreslagna
åtgärden ej kunna tillstyrkas, men ansåg, att något borde åtgöras, samt
föreslog en skrifvelse till Kung!. Maj:t om ändringar i fattigvårdsförordningen.
I enlighet med utskottets hemställan, beslöt riksdagen också en
skrifvelse i ämnet. Henna skrifvelse, dagtecknad den 19 april 1901,
innehåller i hufvudsak följande:
»Gällande bestämmelser rörande oäkta barns försörjning hafva nämligen
i tillämpningen visat sig icke tillräckligt verksamma gent emot
fader till oäkta barn. Erfarenheten utvisar, att fadern till ett sådant barn,
äfven om han på grund af eget erkännande af faderskapet eller på grund
af bristande åt honom ådömd värjemålsed förpliktats att till modern utgifva
visst bidrag till barnets underhåll, lätteligen kan på ett eller annat
sätt, såsom genom att undanhålla sina tillgångar, undandraga sig att fullgöra
sin försörjningsplikt. Härtill kommer, att fattigvården ej sällan i
hög grad betungas af underhållsskyldigheten utaf sådana barn, utan att
fattigvårdssamhället har verksamma tvångsmedel att förmå den tredskande
barnafadern att fullgöra den honom åliggande försörjningsplikten.
\id öfvervägande, huruledes ifrågavarande missförhållanden lämpligast
må kunna undanrödjas eller åtminstone stäfjas, har riksdagen kommit till
den öfvertygelsen, att da behofvet af bestämmelser i ämnet hufvudsakligen
gör sig gällande emot sådana försörjningspliktige, hvilka, utan att
äga utmätningsbara tillgångar, likvisst hafva förmåga att genom arbete förvärfva
hvad för ändamålet fordras, men af lättja eller liknöjdhet försumma
sin . skyldighet, syftet närmast vore att vinna genom ändring i gällande
fattigvårdslagstiftning i riktning af skärpta åtgärder mot sådana försörjningspliktige.
»
Under åberopande af 1899 års skrifvelse anhöll riksdagen, att Kungl.
Maj:t måtte »taga i öfvervägande, huruledes genom ändring af gällande
fattigvårdsförordning må kunna vinnas skärpta och mera effektiva bestämmelser
mot sådana fäder till oäkta barn, som af lättja eller liknöjdhet
3f>l
försumma sill försörjningsplikt, samt för riksdagen framlägga det förslag,
hvartill den verkställda utredningen kan föranleda.»
Äfven öfver denna framställning hafva öfverståthållarämbetet och Ko- Y^ra”rfe”
.
,
.
, öfver 1901 års
nungens befallningshafvande afgifvit yttranden, samtliga anse, att oäkta riksdagsbarns
fader i fråga om försörjningsplikt hör vara likställd med familje- skrifvelse.
försörjare. De flesta anse, att så redan nu är förhållandet, men att
detta för att undvika tvekan bör uttryckligen stadgas. Villkor för likställighet
hör dock, enligt hvad från några håll särskild! påpekas, vara,
att person, mot hvilken åtgärd påkallas, låtit kyrkoskrifva barnet såsom
sitt eller skriftligen erkänt faderskapet eller blifvit dömd att utgifva
uppfostringsbidrag till barnet. I ett yttrande föreslås, att en form bör
stadgas för afgifvande äfven utanför domstol af erkännande om faderskap
samt att fattigvårdsstyrelsen bör tillerkännas befogenhet att genom talan
vid domstol få fadern dömd. I ett annat utlåtande framhålles såsom lämpligt,
att innestående lön finge å eller före aflöningsdagen utmätas till gäldande
af uppfostringsbidrag till familj eller oäkta barn utan annat afdrag
än det belopp, som kunde anses erforderligt till faderns eget och, om han
har hustru och äkta barn, jämväl dessas nödtorftiga uppehälle. Från ett
par håll fästes uppmärksamheten på att en strängare lagstiftning kräfves
för tillgodoseende af oäkta barns rätt till underhåll och vård af sin fader
äfven i det fall, då fattigvård ej ifrågakomma, utan barnet underhåll af
sin moder. Konungens befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län
framhåller särskildt angelägenheten af en lagstiftning i sistnämnda afseende
vid sidan om fattigvårdslagstiftningen och hänvisar till den norska lagstiftningen
i detta ämne. En lagstiftning särskildt till förmån för oäkta barns
rätt afrådes emellertid i ett annat utlåtande, så länge ej samma utvägar
stå öppna för äkta barns moder och förmyndare.
Kammarrätten anser, att likställighet i fråga om försörjningsplikt
redan förefinnes, men föreslår, att i fattigvårdsförordningen införes stadgande
därom, att den, som af domstol förpliktats utgifva uppfostringsbidrag
för barn, till hvilket han ansetts vara fader, skall i afseende å sådant
barn vara underkastad fattigvårdsförordningens bestämmelser om föräldrars
försörjningsplikt. I öfrigt åberopar kammarrätten sitt utlåtande öfver
riksdagsskrifvelsen den 12 maj 1899.
Fyra af kammarrättens ledamöter ansågo det af pluraliteten föreslagna
stadgandet ej erforderligt, enär däri angifna förhållande redan erkänts i
lagtillämpningen. Däremot upptogo dessa ledamöter ånyo frågan om åstad
-
352
Fattigvårds
kongressen
1906.
kommande af effektiva åtgärder mot försumliga försörjare i allmänhet samt
anförde därvid, att legostadgans bestämmelser ej kunde tillämpas beträffande
fattigvårdsstyrelses husbonderätt samt att några andra bestämmelser
ej heller funnes meddelade rörande denna husbonderätts innebörd, hvaraf
följden blifvit, att därest eu försumlig familjeförsörjare afveke till annan
ort eller, ehuru han vistades på samma ort, vägrade att inställa sig till
arbete, fattig vårdsstyrelsen mot honom stode fullkomligt maktlös. Enligt
dessa ledamöters uppfattning borde införas bestämmelser, skilda från de
stadganden, som reglerade vanligt tjänstehjonsförhållande, genom Indika
bestämmelser till fattigvårdsstyrelses förfogande ställdes ökade tvångsmedel
gentemot den försumlige, särskildt gående ut på att han genom vederbörande
myndighets försorg kunde inställas till arbete. De hemställde därför
om lagstadganden i syfte att fattigvårdsstyrelse, som ville påkalla försumlig
försörjares inställande till arbete, skulle äga att för ändamålet
hänvända sig till Konungens befallningshafvande i det län, där den försumlige
för tillfället vistades, att i sådant ärende Konungens befallningshafvande
skulle äga att låta hämta personen i fråga till förhör samt
att Konungens befallningshafvandes beslut om hans inställande i arbete
finge träda i verkställighet utan afvaktan å besvärstidens utgång. För att
fattigvårdssamhällena ej af kostnaderna för hämtningen skulle låta afskräcka
sig från dylik handräckning föreslogs, att kommunen ocli statsverket skulle
betala hälften hvar af kostnaderna. Slutligen antyddes, att för kommuner,
som ej hade arbetsanstalter, fordringarna för tillämpning af stadgandena
om varning och tvångsarbete kunde något eftergifvas, så att dessa påföljder
kunde i vissa fall inträda, utan att den försumlige först fått sig arbete
föresatt.
En af de ledamöter, som förenat sig om kammarrättens beslut, erinrade
i anledning af minoritetens förslag, att de föreslagna stadgandena
skulle blifva af ringa nytta, då fattigvårdsstyrelsen icke därigenom erhölle
någon omedelbar tvångsmakt öfver den försumlige, hvarigenom denne verkligen
kunde hållas till arbete eller ens hindras från att, när han så funne
för godt, ånyo afvika från orten; i någon kommunal tvångsanstalt kunde
han ej insättas eller kvarhällas, så länge han ej af Konungens befallningshafvande
ådömts tvångsarbete.
Frågan om åtgärder mot försumliga försörjare var ett af de ämnen,
som förekommo till behandling vid första allmänna svenska kongressen för
fattigvård och folkförsäkring (1906), och gjordes därvid följande uttalande:
353
»Kongressen anser, att vår nuvarande lagstiftning angående behandlingen
af försumliga och tredskande försörjare är otillfredsställande samt att ifrågavarande
lagstiftning bör innehålla följande moment:
1.
Bestämmelse att af domstol ådömdt försörjningsbidrag, som äfven i fråga
om hustru och om äkta barn bör utgå förskottsvis med visst belopp i veckan
eller månaden, må kunna uttagas genom utmätning äfven af den försörjningspliktiges
ej förfallna lön, pension och dylika inkomster; samt att för hvarje
oäkta barn eu förmyndare tillsättes, som äger att tillvarataga barnets och dess
moders rätt gentemot fadern.
2.
Emigrationsförbud för försörjningspliktig, som ej kan ställa säkerhet
för fullgörandet af honom åliggande försörjningsplikt.
3.
Beredande af möjlighet för försumlig försörjare, hvars försörjningsberättigade
anhöriga erhållit understöd af fattigvården, att genom arbete i kommunal
arbetsinrättning aftjäna sin skuld till fattigvården.
4.
Stadgande af fängelsestraff för personel som antingen tredskas att
fullgöra försörjningsplikt eller undandraga sig erbjudet tillfälle att genom arbete
aftjäna siu skuld till fattigvården för understöd, som lämnats deras försörjningsberättigade
anhöriga, vare sig understödet utgått enligt 1 eller 2 §, så ock
stadgande af straff för dem, som fullgöra sin försörjningsplikt på ett oförsvarligt
sätt.
5.
Stadgande af skyldighet ej mindre för fångvårdsstyrelse att tillse,
det tredskande försörjare befordras till laga åtal, än äfven för allmän åklagare
att på angifvelse af vederbörande försörjningsberättigade eller fångvårdsstyrelse
åtala dylika brott.
6.
Bestämmelse att person, som åsidosatt sin försörjningsplikt, skall anses
obehörig att utöfva målsmanskap.
7.
Behöfligheten af tvångsinläggning å alkoholisthem af alkoholister.
8.
Under afvaktan på nya lagbestämmelser i angifna syften: snabbare tilllämpniug
af nu gällande lagar, bl. a. t. ex. så, att, då en fångvårdsstyrelse
yrkat straff å den försumlige, Konungens befallningshafvaude redan vid första
utremitterandet af handlingarna till den brottslige för dennes förklaring förordnar
om polis- och häradsrätts förhör, så att målet redan efter första utremitteringen
må kuuna afgöras.
9 Enär det är nödvändigt, att föräldrar till sådana barn, som af barnavårdsnämnd
måste omhäudertagas, må stå under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde,
till dess skulden till fattigvården är gulden, föreslås det tillägg till § 35
mom. 2 i gällande fattigvårdsförordning, att fattigvårdsstyrelsens husbondevälde
måtte utsträckas äfven till sådana föräldrar.»
C. S. A:s fattigvårdskommitté, uti hvars skriftserie frågan om »åtgärder
mot försumliga försörjare» gjorts till föremål för en särskild ut- kommitté.
redning (serie I, skrift n:r 7), uppställde i sina reformlinjer för svensk
fattigvårdslagstiftning i hufvudsak enahanda önskemål som fattigvårdskongressen
(punkterna 8 och 9 i resolutionen uteslutna).
4-5 — Fatligvårdslagstijtningen. I. Afd. 2.
354
Petitioner
i ämnet.
Särskildt för de utom äktenskap födda barnens del har frågan om
åtgärder mot försumliga försörjare väckt stort intresse. Sålunda har
till Kungl. Maj:t öfverlämnats en i december 1910 dagtecknad petition
från en del inom Stockholms stad och län bosatta personer (prästmän,
medlemmar af fattigvårdsstyrelser, andra i fattigvård och å områden, som
därmed äga samband, verkande personer, advokater, läkare och barnmorskor
m. fl.), i hvilken petitionärerna framhålla, att enligt deras åsikt skyndsamma
åtgärder vore af nöden till förbättrande af ölvergifna mödrars och
deras barns äfvensom fattigvårdssamhällenas rättsliga ställning gent emot
barnafäderna samt att den privata försörjningsplikten syntes kunna regleras
genom en eller flera speciallagar utan afvaktan å eu fullständig omarbetning
af rättssystemet, till hvilket de erforderliga stadgandena hörde.
Petitionärerna hemställa därför, att lagberedningen och fal tigvårdslagstiftningskommittén,
som hade hithörande frågor under utredning, måtte
erhålla i uppdrag att afgifva särskilda förslag dels till lagstiftning, som
på ett effektivt sätt tillgodosäge utom äktenskap födda barns och deras
mödrars rättsliga ställning, dels ock till lagstiftning angående mera effektiva
bestämmelser mot gifta familjeförsörjare, som försumma sin försörjningsplikt.
Petitionen remitterades den 10 februari 1911 af Kungl. Maj:t
till lagberedningen och fattigvårdslagstiftningskommittén att tagas i öfvervägande
vid fullgörande af dem gifha uppdrag, med förordnande att lagberedningen
och kommittén skulle undersöka, huruvida de ärenden, som i
petitionen afsåges, skulle kunna särskildt för sig behandlas och, därest sådan
behandling funnes kunna äga rum, snarast möjligt inkomma med förslag
till lagstiftning i berörda hänseende; tillika förklarade Kungl. Maj:t, att
lagberedningen och kommittén skulle äga att i den mån, sådant funnes lämpligt,
sammanträda för gemensamma öfverläggningar i förevarande ämnen.
Sedermera har till Kungl. Maj:t aflämnats ännu en petition i samma
syfte. Vid ett fattigvårdsmöte för Skåne, som af svenska fattigvårdsförbundet
anordnats i Malmö i november 1910, hade fattats en resolution
om mera effektiva åtgärder mot försumliga försörjare, hvilken utsändts
till landets samtliga kommuner för vinnande af instämmanden, och
hade därvid erhållits instämmanden från 997 kommuner. Äfven denna
petition har af Kungl. Maj:t remitterats till lagberedningen och fattigvårdslagstiftningskom
mitten för behandling i enahanda ordning som den
nyssnämnda. Den vid mötet i Malmö fattade resolutionen upptager punkterna
1 — 6 i den vid 19<>6 års fattigvårdskongress antagna resolutionen
med den skillnad, att däri ej nämnes något om särskild förmyndare för
utom äktenskap födda barn, och som alternativ till fängelsestraff i punkt
4 uppställes tvångsarbete (punkt 4 är ej heller så detaljerad), hvarförutom
i resolutionen särskildt framhålles den trängande vikten af att effektiva
tvångsmedel mot försumliga och tredskande försörjare med det snaraste
införas samt uttalas som önskemål, att denna del af den stora fattigvårdslagstiftningsreformen
om möjligt göres till föremål för ett särskildt författningsförslag.
Från statsrådet och chefen för Ivungl. jordbruksdepartementet har
ock genom remiss den 1 november 1913 till kommittén öfverlämnats en
till Kungl. Maj:t ställd skrifvelse från allmänna svenska prästföreningen.
I denna skrifvelse anföres, att föreningen under årets lopp i sina kretsar
ute i landet och vid sitt allmänna möte i Gäfle behandlat frågan om hvad
kyrkan och dess diakoni kunde göra för att hjälpa de försummade hemmen
samt att föreningen därvid beträffande den blifvande fattigvårdslagstiftningen
i förevarande del uttalat följande önskemål:
*l:o) Till familjeförsörjare böra räknas fäder och mödrar till såväl inom
som utom äktenskapet födda barn. Lagstiftningen gent emot försumliga familjeförsörjare
bör, så långt ske kan, göras likformig i båda fallen.
2:o) Fattigvårdens husbondevälde bör utsträckas och gälla för en hvar,
som för sig. hustru eller minderårigt barn åtnjuter fattigvård af samhället, hvadan
försumlig familjeförsörjare bör i större omfattning, än hvad nu är fallet,
beredas tillfälle att, då försörjningsberättigade anhöriga till honom erhållit understöd
af fattigvård, genom arbete i kommunal arbetsanstalt aftjäna sin skuld
till fattigvården.
3:o) Försörjningsplikt bör innefatta skyldighet för försörjare att förskottsvis
till försörjningsberättigade utgifva efter försörjarens b<talningsförmåga afpassadt
belopp i vecka eller månad, således ej såsom nu ifråga om utom äktenskapet
födda barn »nödtorftig föda och uppfostran».
4:o) Deti uppfattningen bör häfdas, att person som försummar sin försörjningsplikt
ej blott träder i opposition mot fångvårdsstyrelse^ husbondevälde
eller gör sig skyldig till en »civil orätt», utan ådagalägger en för samhällsordningen
i det hela så ond och arg vilja, att hans försumlighet bör anses som ett brott.
5:o) För försumlig försörjare bör stadgas utvandrings- och reseförbud, därest
tillräcklig säkerhet ej ställes, och bör af Konungens befallningshafvande
lämnas handräckning i erforderligt fall.
6:o) Personer, som antingen tredskas att fullgöra sin försörjningsplikt eller
undandraga sig erbjudet tillfälle att genom arbete aftjäna sin skuld till fattigvårdssamhället
eller som på ett i öfrigt oförsvarligt sätt. såsom genom lastbart lefverne,
dryckenskap, bettleri, råhet och misshandel gent emot hustru och barn,
fullgöra sin försörjningsplikt, böra af domstol kunna ådömas tvångsarbete.
7:o) Skyldighet bör åläggas fattigvårdsstyrelse eller eljes behörig målsman,
356
Understödstaerares
erslittiiingsskyldighet.
65 § 1 mom.
att i dylika fall anmäla till åtal, som af allmän åklagare skall upptagas och anhängiggöras
hos vederbörlig domstol.
8:o) Person, som på sätt ofvan sagts försummat sin försörjningsplikt, skall
vara obehörig att utöfva målsmanskap.
9:o) Bestämmelse att af domstol (eller öfverexekutor) ådömdt försörjnings
bidrag må kunna uttagas genom utmätning äfven af den försörjningspliktiges ej
förfallna lön, pension och därmed jämförliga inkomster.
10:o) Bestämmelse, att särskild förmyndare skall förordnas för barn, födt
utom äktenskapet, samt, då så erfordras, äfven för barn födt inom äktenskap. Sådant
uppdrag må i förstnämnda fall, ej lämnas åt barnets fader och lämnas åt
barnets moder endast om hon efter pröfning därtill befinnes lämplig.
ll:o) Till sist vill Prästföreningen kraftigt understödja det ofta framförda
krafvet på att 1778 års kungl. bref angående moders rätt att vara okänd må
upphöra att vara gällande.»
B. Fattigvårdssamliälles rätt till ersättning af understödstagare och
farsörjningspliktig.
Äfven efter det borgerliga samhällets öfvertagande af fattigvården
bibehöll sig länge den gamla uppfattningen om fattigunderstödet som en
allmosa eller gåfva. Först i det betänkande om fattigvården, som framlades
år 1821 (del. II), gafs uttryck åt grundsatsen om fattigunderstödets
egenskap af ett utaf samhället lämnadt lån. Yäl heter det ännu i 1839 års
kommittébetänkande, att »det understöd, som lämnas, är en nödhjälp af kristlig
omvårdnad för den lidande», men detta stadgades närmast för att
motverka uppfattningen, att någon hade »rättsanspråk på fattigvård», samt
för att förebygga, att fattigvård skulle »pockande utfordras» eller »klandrande
utlåtelser öfver dess beskaffenhet äga rum». Omedelbart därefter
heter det nämligen: »Understödet är ock ett förskott, hvarför emottagare!)
står i skuld, som bör godtgöras, i den mån möjligheten det förr eller senare
medgifver». Ehuru denna bestämning af fattigvården såsom ett förskott,
hvilket bör godtgöras, ej återfinnes i 1847 och 1853 års fattigvårdsförordningar,
genomgår dock tydligen den i 1839 års betänkande uttryckta uppfattningen
den därefter följande fattigvårdslagstiftningen, och 1871 års
fattigvårdsförordning stadgar, att fattigvårdssamhälle är berättigadt att af
den egendom, som tillhör någon, då han kommer i åtnjutande af fattigvård,
eller honom sedermera tillfaller, i den mån fattigvårdsstyrelsen icke finner
skäl till eftergift, erhålla godtgörelse för lämnad fattigvård.
Ett karaktäriserande af fattigvården icke såsom en gåfva utan som ett
förskott eller låu, hvilket bör återbetalas, kan visserligen ej sägas med
nödvändighet ligga i fattigvårdens natur. En återbetalningsskyldighet af
erhållet understöd är ej heller alltid stadgad i fattigvårdslagarna. Särskilt
saknas bestämmelser om understödstagares ersättningsskyldighet i fattigvårdslagarna
för en del stater i tyska riket. Man har dill'' sökt konstruera flarn
en ersättningsskyldighet ur allmänna civilrättsliga bestämmelser, men från
andra håll har gjorts gällande, att sådant ej låter sig göra. I en del
nyare tyska lagar hafva införts uttryckliga stadgande!! om understödstagares
återbetalningsskyldighet. Om emellertid eu dylik skyldighet ej är
oundgängligen förknippad med fattigvårdens natur, är det a andra sidan
icke något däremot stridande att fastslå eu återbetalningsskyldighet. Oa
den omständigheten, att ersättning kan uttagas för lämnad fattigvård, utgjort
ett af de skäl, hvarför man önskat att betaga vissa former af
offentligt understöd karaktären af fattigvård, är det af nöden att här närmare
beröra detta spörsmål. Därvid bör likväl betonas, att det i hufvudsak
varit ej själfva ersättningsskyldigheten, utan andra på denna skyldighet
delvis grundade verkningar af fattigvård, som föranledt de nämnda sträfvandena.
Frågar man sig då först, hvilken betydelse återbetalningsskyldighetens
bibehållande har för fattigvårdssamhällenas ekonomi, framgår af de utaf
kommittén infordrade uppgifterna (del III sid. 285), att åtgärder för att erhålla
godtgörelse af understödstagare under år 1907 vidtagits af 92 kommuner
i tillhopa 433 fall, däribland af 61 landskommuner i tillsammans 112
fall. Den af kommittén föranstaltade utredningen omfattar icke uppgifter
på de belopp, som i dessa fall fordrats, eller huru mycket som inbetalts,
enär en utredning härom ansetts skola förorsaka fattigvårdsmyndigheterna
alltför stort besvär. Utaf de till kommittén inkomna uppgifterna rörande fattigvårdssamhällenas
inkomster under år 1907 framgår (del III sid. 436
437), att bland inkomsterna ingått ersättning från enskilda för lämnad fattigvård
med 238,781 kronor samt understödstagares egendom, som tillfallit
fattigvårdssamhället, med 241,960 kronor. Det förstnämnda beloppet har
dock till största delen, 136,092 kronor (del III sid. 287), utgått från personer,
som varit försörjningspliktiga mot understödstagaren. Hvad den senare
summan beträffar, har den antagligen uppkommit dels på det sätt, att
fattigvårdssamhället på grund af stadgandet i 36 § 2 mom. fattigvårdsförordningen
vid en persons mottagande till full försörjning erhållit hvad
han då ägde och sedermera fått behålla detta, oafsedt om det motsvarat
försörjningens värde eller ej, dels därigenom att fattigvardssamhälle vid
understödstagares död tillgodogjort sig hans efterlämnade kvarlåtenskap,
vare sig detta skett enligt 36 § 2 mom. eller för att efter stadgandet i
36 § 1 mom. täcka sina utgifter. I förhållande till kommunernas fattigvårdsutgifter
för år 1907, tillhopa 20,548,498 kronor, utgjorde hvad sålunda
skulle influtit från understödstagarna omkring 1 2/s %. Om, såsom
kommittén föreslagit, stadgandet i 36 § 2 mom. i sin nuvarande form
försvinner, kommer denna inkomst antagligen att i någon mån reduceras.
Ehuru fattigvårdssamhällenas inkomster på grund af bestämmelsen om understödstagarens
återbetaluingsskyldighet alltså icke kunna sägas vara
utan betydelse för fattigvården, synes denna inkomst likväl ej vara af
sådan vikt, att bestämmelsen om understödstagarens återbetalningsskyldighet
ensamt af nämnda skäl bör bibehållas.
Ur synpunkten af återbetalningsskyldighetens betydelse för fattigvårdssamhällenas
ekonomi är densammas bibehållande i lagstiftningen alltså icke
tillräckligt grundadt. Också har det ej heller varit af något dylikt skäl,
som det hos oss påyrkats, att denna återbetalningsskyldighet måtte icke
blott bibehållas utan ytterligare inskärpas och utvecklas. Man har i stället
utgått ifrån det ur folkuppfostringssynpunkt betydelsefulla, att ett understöd
icke lämnas såsom en gåfva, utan som ett lån; och man har beklagat
såsom eu brist att, ehuru fattigvårdens egenskap af lån principiellt liäfdades
i fattigvårdsförordningen, man i praktiken alltför litet tillsåge, att gifna
understöd återkräfdes af understödstagaren. *
Den nu anförda synpunkten synes i själfva verket vara afgörande för
trågans lösning. Till man öfver hufvud taget fasthålla synpunkten att fattigvården
skall, så långt möjlighet därtill tinnes, vara hjälp till själfhjälp,
bör man icke eftergifva fordran på att fattigunderstödet skall vara ett
förskott eller, om man så vill kalla det, ett lån, som skall återbetalas, om
förmåga därtill finnes. En underlåtenhet att taga denna förmåga i anspråk
måste verka neddragande på understödstagarens uppfattning af sin ställning
till samhället och häraf beroende sträfvan att hålla sig uppe.
Uti denna punkt skiljer sig fattigvården icke blott från de former
af understöd, livilka, såsom sjukhjälp från sjukkassor och annan dylik
hjälp, lämnas hufvudsakligen på grund af den hjälptes egna för en
sådan eventualitet gjorda insatser eller utlägg, utan äfven från pension,
som enligt lagen om pensionsförsäkring utbetalas vid invaliditet eller ålderdom.
Äfven om enligt nämnda lag pensionens utgående ej för alla fall
gjorts beroende af inbetalda utgifter, har dock därför uppställts vissa vill
*
Jfr C. S. A:s fattig vårdskommitté. Reformlinjer sid. 100 o. f.
369
kor, hvilkas fyllande afsetts böra berättiga till ett med pension likställdt
understöd.
Af fattigvårdens egenskap att vara ett förskott, som bör återbetalas,
följer emellertid icke, att åte rkr afsr ätten bör alltid ocb under alla förhållanden
i hela sin omfattning genomföras. Tvärtom lärer det blifva nödigt
att, allt under det grundsatsen fastslås och så vidt möjligt i praktiken
med mera eftertryck än nu genomföres för de fall, där den är af betydelse,
stadga inskränkningar, genom hvilka det må blifva möjligt att lämpa densamma
efter hvad i hvarje fall finnes billigt och gagneligt. Härtill återkommer
kommittén här nedan.
Till stöd för bibehållandet i fattigvårdslagstiftningen af en understödstagarens
ersättningsskyldighet kan vidare anföras, att densamma bildar ett
naturligt underlag för de rättigheter, som fattigvårdssamhället, enligt hvad
nedan kommer att närmare beröras, i lagstiftningen bör tillerkännas gent
emot understödstagaren. Likaledes synes den ersättningsskyldighet för försörjningspliktig,
som för närvarande tinnes och enligt kommitténs uppfattning
allt fortfarande bör finnas, kräfva som en naturlig förutsättning understödstagarens
egen återbetalningsskyldighet. Någon fördel för understödstagarens
del skulle antagligen ej heller vinnas genom att borttaga stadgandet
om återbetalningsskyldighet. Tvärtom kan detta tänkas föranleda,
att fattigvårdsmyndigheterna blifva mindre benägna att lämna understöd på
ett tidigare stadium och kräfva, att all tillgänglig egendom tagits i anspråk,
innan det allmänna inskrider.
Enligt kommitténs åsikt bör alltså fortfarande som hittills fattigvårdslagstiftningen
i denna del hvila på den grundsatsen, att under stödstag are
är skyldig att utgifva ersättning för den honom lämnade fattigvården.
Principiellt finnes i afseende å omfattningen ingen begränsning för
understödstagarens ersättningsskyldighet; den omfattar hela den utlagda
fattigvårdskostnaden. Vid återkrafsrättens realiserande möter gifvetvis
alltid en gräns i den ersättningsskyldiges förmåga och, då sådan i flertalet
fall saknas, kan någon ersättning endast mera sällan utgå. Af
praktiska skäl har man dock härutöfver, såsom nyss antyddes, mångenstädes
i lagstiftningen fastslagit vissa undantag, då återkrafsrätten, fastän
den principiellt anses existera, antingen alls icke eller endast till någon del
får göras praktiskt gällande. Så liar uti vissa främmande fattigvårdslagar
skyldigheten att godtgöra erhållen fattigvård gjorts beroende af att understödstagarens
förbättrade ekonomiska förhållanden icke haft sin grund en
-
Villkor för
ersättnings
uttagande.
67 <§.
360
Minderårig
icke ersättningsskyldig.
do § 1 mom.
bart i lians egen verksamhet utan varit föranledd af tillfälliga lyckliga omständigheter.
I vissa andra lagar (t. ex. Danmark, Hamburg) stadgas, att
återbetalning ej får fordras, därest den ersättningsskyldige genom ersättningens
utgifvande skulle komma att sakna erforderligt underhåll åt sig själf och
anhöriga, för Indika han är försörjningsskyldig. Vår fattigvårdsförordning
uppställer inga regler för afgörandet af frågan, när återbetalningsskyldigheten
kan göras gällande; den lägger i fattigvårdsmvndighetens hand att fritt
bedöma, om skäl tinnes till eftergift. Naturligen bör därvid möjligheten
för honom att, äfven om ersättningen uttages, underhålla sig själf och närmare
anhöriga i främsta rummet tagas i betraktande; ett annat förfarande
skulle strida mot fattigvårdssamhällets eget välförstådda intresse. Ur denna
synpunkt kunde det alltså synas öfverflödigt att i lagen gifva någon föreskrift
i sådant syfte, helst kommittén bibehållit gällande lags ståndpunkt
om rätt för fattigvårdsstyrelsen att i allmänhet eftergifva ersättningen, då
den finner skål därtill. Ett uttalande i lagen, att återkrafsrätten icke får
göras gällande, då ersättningens uttagande skulle verka till skada för understödstagarens
förmåga att för framtiden själf försörja sig och de sina, är
emellertid ägnadt att inskärpa riktigheten af denna grundsats samt, genom
att den uppställes såsom en regel äfven för myndigheternas pröfning,
säkerställa dess iakttagande. Sin praktiska betydelse torde bestämmelsen
egentligen endast få i vissa fall af tillfällig fattigvård, där man tilläfventyrs
kunde tänka sig anlitande af återkrafsrätten i eu omfattning, som
icke vore lämplig. Kommittén har därför föreslagit en bestämmelse därom,
att anspråk på ersättning för fattigvårdskostnad icke må göras gällande,
där understödstagaren genom att återbetala kostnaden eller någon del
däraf kan antagas komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och
de sina.
Eu särskild ställning i fråga om skyldigheten att återbetala lämnad fattigvård
har stundom gifvits minderåriga understödstagare. Sålunda upptog 1839
års förslag till fattigvårdsstadga eu bestämmelse, att emottagarens skuld för
fattigvård skulle för barn under 15 års ålder alltid vidlåda barnens föräldrar.
Något dylikt stadgande infördes dock icke uti 1847 och 1853 års
fattigvårdsförordningar. Då 1869 års riksdag a (fattade sina grunder för en
ny fattigvårdslagstiftning, formulerades grundsatsen om ersättningsskyldigheten
på följande sätt: »Fattigunderstöd, som någon åtnjutit för sig själf
efter fyllda 15 år eller för hustru och barn, bör godtgöras, om den ersättningsskyldige
därtill får tillgång». Ehuru 1870 års fattigvårdskommitté i
sitt betänkande refererar nämnda uttalande och förklarar sig godkänna den
däri uttalade grundsatsen, »som i allmänhet mottagits med gillande af de
myndigheter, som blifvit hörda i ämnet», innehåller dock dess förslag lika
litet som 1871 års fattigvårdsförordning något stadgande om minderårigs
särställning i förevarande afseende. Möjligen har det ansetts onödigt att
särskildt utsäga detta, då föräldrarnas ansvarighet för deras minderåriga
barn eljest flerstädes framhålles. Ordalagen i fattigvårdsförordningen lägga
dock intet hinder i vägen för den tolkning, att minderårig skall ersätta egen
fattigvård, och en dylik mening har stundom uttalats i praxis.
I den finska fattigvårdsförordningen, som eljest i väsentliga delar öfverensstämmer
med vår, heter det: »— — — för fattigvård och annan kostnad,
som för minderårig ägt rum, får ersättning af denne ej utkräfvas,
sedan fattigvården för honom eller henne upphört.» Och i förslaget till
revision af finska fattigvårdsförordningen (1908) har motsvarande stadgande
erhållit följande lydelse:
»För fattigvård, hvilken någon som minderårig
åtnjutit, må dock ersättning af honom icke utkräfvas.» Enligt den danska
fattigvårdslagen kan för fattigunderstöd, som en person uppburit efter
fyllda 18 år, fordras ersättning af honom själf och af hans dödsbo, hvarjämte
stadgas att för understöd, som lämnats föräldralöst barn, hvilket dör
innan det fyllt 18 år, fattigvårdssamhället kan fordra ersättning af
dödsboet.
De allmänna synpunkter, som göra, att man öfver hufvud taget vill
fastslå en återbetalningsskyldighet i fråga om fattigvård, föreligga ej i
samma grad beträffande minderåriga, och den ekonomiska sidan af saken
är af ännu mindre vikt. BehofVet af fattigvård beror ej på bristande omtanke
från den minderåriges sida. Han är på grund af minderårigheten
ur stånd att försörja sig. och fattigvård lämnas honom, utan att han själf
begär sådan. Hvad särskildt angår ersättningens uttagande efter det
understödstagaren lämnat minderårighetsåldern, synes det vara en särskild
hårdhet, om de unga, som fått sin uppfostran genom fattigvårdens
försorg, skulle från början af sin arbetsföra tid bära på eu dylik förpliktelse,
hvilken de sällan skulle blifva i stånd att i dess hela utsträckning
fullgöra. Enligt kommitténs åsikt är det därför riktigast att här afstå
från återbetalningsskyldighet och för att tydligen utmärka detta har ett
uttryckligt stadgande därom föreslagits. Hvad sålunda stadgats om minderårigs
återbetalningsskyldighet är icke afsedt att utesluta tillämpningen
af den fattigvårdssamhället tillerkända rätt till en understödstagares egendom,
hvarom stadgas i 64 § af förslaget.
46 — Fattigcårdslagstiftningen. I. Afd. 2.
362
Uaflersätt-e Under de senare åren har både hos oss och i andra länder eu
ningsskylåig sträfvan gjort sig gällande att undvika att tillägga åtskilliga former af
slaga/undTr- offentli8t understöd karaktären af fattigvård. Detta har skett antingen så,
'' stod. att man förlagt understödsverksamheten i fråga till annan myndighet än de
ordinära understödsmyndigheterna, kommunernas fångvårdsstyrelse!'', eller
ock så, att man förklarat vissa slag af understöd helt eller delvis ej skola
hafva fattigvårds verkningar.
En af dessa verkningar är, att understödet, där så kan ske, skall återgäldas.
Man kan med anledning af hvad nyss anförts uppställa det spörsmålet,
huruvida hvarje understöd, som meddelats af fattigvårdsmyndighet,
bör falla under nämnda föreskrift. Kommittén har så mycket mera
skäl att ägna denna fråga uppmärksamhet som två särskilda framställ-''
ningar i detta ämne föreligga till kommitténs behandling.
Uti medicinalstyrelsens förut omförmälda, den 23 april 1906 afgifna underdåniga
utlåtande i anledning af 1905 års riksdagsskrivelse om förbättringar
i den enskilda och kommunala sinnessjuk vård en (sid. 145) har framhållits,
att stadgandet om rätt för fattigvårdssamhällena att erhålla godtgörelse för
fattigvård icke bör tillämpas med afseende å sinnessjuka, för hvilkas
vård fattigvårdssamhälle bestridt kostnaden, förrän de aflidit eller kommit
i sådan ekonomisk ställning, att de utan risk för framtida bärgning kunna
ersätta fattig vårdssamhällets kostnader delvis eller fullständigt. Till stöd för
yrkandet har anförts, att bestämmelsen om en sådan skyldighet i fråga om
sinnessjuka fattiga vore mindre human samt till föga ekonomiskt gagn för
fattigvårdssamhället; att bestämmelsen för uuderstödstagaren innebure, att
han, om han tillfrisknade, kanske jämte en stor familj stode utblottad och
dessutom belastad med en stor skuld till fattigvårdssamhället; att de näringsbekymmer,
som därigenom uppkommo, och det ansträngande arbete för
lifvets uppehållande, som sålunda påtvingades den nyss tillfrisknade, lätteligen
för alltid kunde tillintetgöra den återvunna psykiska hälsan och därmed
äfven försörjningsförmågan; samt att utskrifning af patienter från
statens anstalter mången gång skulle kunna äga rum tidigare, om de efter
utskrifningen kunde påräkna en i ekonomiskt hänseende någorlunda bekymmerfri
tillvaro, åtminstone under första tiden.
Hvad medicinalstyrelsen sålunda anmärkt är otvifvelaktigt förtjänt
af den största uppmärksamhet. Till en del komma emellertid de påpekade
olägenheterna att afhjälpas genom kommitténs här nedan angifna
förslag att ändra bestämmelsen i 36 § 2 mom. fattigvårdsförordningen.
Genom kommitténs nyss omförmälda förslag att vid kraf på ersättning
för fattigvården hänsyn skall tagas till den vårdades ekonomi, så att
hau ej kommer att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina,
har ock blifvit sörjdt för att, såvidt förhållandena vid eu gifven tidpunkt
kunna öfverskådas, den framtida försörjningsförmågan bevaras. Härtill
kommer, hvad beträffar vården a statens och landstingens anstalter,
att det enligt kommitténs förslag ej vidare skulle blifva de kommunala
fattigvårdssumhällena utan landstingen, som slutligen få vidkännas vårdkostnaden,
och att de sistnämnda ej tillagts någon återkrafsrätt för den
del af vårdkostnaden, som fattigvårdssamhället ej kunnat uttaga hos den
ersättuingsskyldige; anledning torde ock vara att antaga, att vid en sådan
anordning fattigvårdssamhällena vid sin undersökning, huruvida ersättning
kan uttagas, ej komma att förfara med hårdhet. I samma riktning som
de nyss berörda, af kommittén föreslagna bestämmelserna verkar slutligen
äfven det här nedan närmare berörda förslaget att fordran på godtgörelse
för fattigvård i regel preskriberas, om den ej göres gällande inom en tid af
två år från det fattigvården utgifvits. Genom hvad i samtliga förberörda afseenden
föreslagits torde alltså, så vidt på fattigvårdslagstiftningen ankommer,
vara tillfredsställande sörjdt för att några sådana olägenheter, som medicinalstyrelsen
påpekat, icke vidare böra uppkomma. Det bör för öfrigt erinras
därom, att den af medicinalstyrelsen berörda frågan har en större omfattning
än i detta sammanhang kan komma i betraktande. Det gäller nämligen
att äfven i andra fall än då fattigvården trädt emellan se till, att
de bästa möjliga förutsättningar föreligga, för att den såsom botad eller
förbättrad utskrifne sinnessjuke skall kunna förskaffa sig sitt lifsuppehälle,
oafsedt huruvida han haft några tillgångar, med Indika vården helt eller
delvis kunnat gäldas, eller icke. Denna fråga ligger alltså delvis utanför
fattigvårdslagstiftningen.
Genom Kungl. Maj:ts remiss den 27 augusti 1907 har till kommittén
öfverlämnats en framställning från tredje allmänna svenska mötet med
intresserade för vården af sinnesslöa, hållet i Eksjö den 19 och 20 juni
samma år. Nämnda möte hemställde, att »Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
sådan förändring i nu gällande futtigvårdslagstiftning, att hvad däri stadgas
om fattigvårdssamhälles rätt mot dem, som åtnjuta fattigvård, icke må
vara tillämpligt i fråga om den afgift, som af fattigvårdssamhälle utbetalas
för barn eller till myndig ålder kommen person för intagande och underhåll
vid skola, arbetshem eller asyl för sinnesslöa».
Kommittén, som haft tillfälle taga del af ett vid nämnda möte hållet
föredrag och äfven gjort ytterligare undersökningar i frågan, har därvid
364
erfarit, att önskemålen för närvarande med hänsyn till denna fråga närmast
inrikta sig på, att kommunerna måtte i större utsträckning anlita befintliga
anstalter i stället för att låta de sinnesslöa gå sysslolösa i hemmen eller
å kommunens anstalt, där någon verklig vård ej kan ägnas dem, samt att
det understöd, som kommunen lämnar i bidrag till kostnaden vid anstalten,
icke betraktas som fattigvård utan som »skolafgift» och således ej får någon
som helst inverkan gent emot vare sig den sinnesslöe eller hans föräldrar.
Hvad beträffar det förstnämnda önskemålet har kommittén i annat
sammanhang (sid. 141) ägnat detsamma uppmärksamhet och därvid framhållit,
att vården af sinnesslöa så vidt möjligt bör öfverlämnas åt särskilda
anstalter. Om sinnesslövården väsentligen blir en landstingens angelägenhet
samt, på sätt kommittén föreslagit (40 §), landstingen komma att i
sista hand svara för vården af fattiga sinnesslöa å de egentliga sinnesslöanstalterna
utan att äga någon återkrafsrätt mot den enskilde, bortfaller för
denne all ansvarighet för hvad af fattigvårdsstyrelsen icke kunnat uttagas,
innan den vände sig till landstinget; såsom redan anmärkts beträffande de sinnessjuka,
torde fattigvårdsstyrelsen vid uttagande af ersättningen ej heller komma
att förfara så strängt. Äfven i andra afseenden gäller här väsentligen hvad
som ofvan anmärkts i fråga om de sinnessjuka. Med den förändrade ställning,
som ersättningsfrågan erhållit i kommitténs förslag, bland annat därutinnan
att fattigvård åt minderårig aldrig kan utkräfvas af honom, torde för öfrigt
bibéhållandet af rätt till ersättning spela mindre roll beträffande de sinnesslöa.
Några särskilda skäl synas därför ej föreligga att i fråga om sådana
understödstagares egen ersättningsskyldighet göra undantag från den af
kommittén föreslagna hufvudregeln.
Samma spörsmål, som sålunda väckts beträffande kostnaden för vård
af sinnessjuka och sinnesslöa, kunde, såsom ofvan antydts, uppställas äfven
i en del andra därmed i viss mån likartade fall, såsom i fråga om ersättande
af kostnaden för vård på andra sjukvårds- och uppfostringsanstalter.
Jämväl när det gäller vissa utgifter för sjukvård i hemmet, kunna ungefär
enahanda skäl för ett undantagsstadgande anföras som för de här ofvan
angifna kategorierna. Men äfven utanför sjukvården möta fall, då billigheten
i lika grad kan tala för befrielse från ersättningsskyldighet. Enligt kommitténs
uppfattning är det emellertid ej lämpligt att låta understödstagarens
ersättningsskyldighet blifva beroende af den form, hvari fattigvården meddelas,
utan bör man, såsom ofvan anförts, göra erforderliga modifikatio
-
;5()5
ner i ersättningsskyldigheten
villkor.
irenom att vid dess utkräfvande lästa vissa
r*i
.....-v-*-..........-.......----- tMigvård hav i %«**£
gällande fattig vårdsförord ning ej begränsats till den s. k. obligatoriska tattig- omfattar
Understödstagares skyldighet att ersätta erhållen
vården, på
sätt
som skett vid kraf t. ex. mot enskild försörjningspliktig.
Uti detta afseende har kommittén ej föreslagit någon ändring. Ofta nog ^
torde de fall som klifva faromöl för den frivilliga fatt! v vården. vara så
-
blifva föremål för den frivilliga fattigvården, vara
fattigvård.
§ 1 mom.
dana, att eu återbetalning, om den lämpas efter förhållandena, är mer än vid
annan fattigvård både befogad och möjlig att fullgöra; principen hjälp
till själfhjälp kan just i dylika fall få sin största betydelse.
Det har särskildt på senare tid mångenstädes framträdt en sträfvan
att, då medel af en kommun anslås till lindrande af nöd vid ningsskyldigvissa
särskilda nödtillfällen, i synnerhet då det gäller mer afsevärda^
belopp, öfverlämna handhafvande! af denna understödsverksamhet åt andra stod vid krisorgan
än fattigvårdsmyndigheterna. Afsikten med ett sådant förfarande tillfällen.
har uppenbarligen i viss mån varit att genom dessa medels fullkomliga 66 $■
undandragande från all sammanblandning med fattigvården förekomma,
att understöd, som däraf utgå, skola medföra samma verkningar som fattigvård
i afseende å ersättningsskyldighet och därmed förbundna följder
beträffande rösträtt m. m. Redan med nu gällande lagstiftning torde det
visserligen icke vara ett fattigvårdssamhälle betaget att vid beviljande åt
anslag till dylika ändamål föreskrifva, att understöd däraf skola utlämnas
utan återbetalningsskyldighet, äfven om utlämnandet sker genom fattigvårdsstyrelsen.
För att emellertid tydligt utmärka, att så kan ske, och
borttaga all tvekan i detta hänseende har kommittén föreslagit ett uttryckligt
stadgande därom, att ett fattigvårdssamhälle kan vid beviljande af
särskilda medel, som ställas till fattigvårdsstyrelsens förfogande för aflöpande
af nöd vid vissa kristillfällen, såsom vid missväxt, allmänna olyckor
m. m., eller i allmänhet till åtgärder för förebyggande af framtida fattigvårdsbehof
bestämma, att ersättningsskyldighet icke skall äga rum för understöd,
som utgå af dessa medel. Härigenom har afsetts att undanrödja all
tvekan hos kommunerna därom, att de kunna för dylik understödsverksamhet
anlita fattigvårdsmyndigheterna, livilka genom sina för sådan verksamhet
särskildt lämpade organ och sin personkännedom inom de befolkningslager,
som äro mest utsatta för att drabbas af nöden, synas i de flesta fall vara
särskildt skickade att handhafva densamma.
366
Proceduren
vid kraf mot
understödstagare.
69 §
Uti gällande fattigvårdsförordning linnes ingenting stadgadt om ordningen
för talan mot understödstagare om ersättning för lämnad fattigvård.
Dylik talan har upptagits och pröfvats både af allmän domstol och af
Konungens befallningshafvande.* Något skäl, hvarför ej dylik talan skulle
liksom andra fattigvårdstvister kunna anförtros åt Konungens befallningshafvande,
synes kommittén ej föreligga, hvadan kommittén i förslaget intagit
en uttrycklig bestämmelse om att dylika tvister skola anhängiggöras
och afdömas hos Konungens befallningshafvande. Hvad i öfrigt proceduren
i dessa tvister angår, hänvisas till hvad nedan anföres i fråga om
talan mot försörjningspliktig (sid. 372).
samhälles rätt , 1 . vjsst fal1 medgifver fattigvårdsförordningen — se 36 § 2 mom.
till omhänder- fattig vårdsstyrelsen en rätt gent emot understödstagarens egendom, som
understndsta- är af mera omätande beskaffenhet än den rätt till ersättning, hvarom nyss
gares egen- talats. »Varder», betel'' det i nämnda lagrum, »enligt 1 § någon emottagen
dom'' tm ful1 försörjning, som ej blott tillfällig är, skall allt hvad han då äger
tillfalla det fattigvårdssamhälle, som bekostar fattigvården». Fattig vårdssamhället
kan alltså omhändertaga understödstagarens egendom och har frihet
att förfoga öfver densamma såsom öfver annan sin tillhörighet utan någon
redovisningsskyldighet gentemot understödstagaren. Stadgandet i fråga är
hämtadt ur 1847 och 1853 års fattigvårdsförordningar, där motsvarande
lagrum hade följande lydelse: »Då någon intages å fattighus eller till full
fattigförsörjning emottages, skall allt hvad personen då äger tillfalla fattigvården,
hvars styrelse har oinskränkt rätt att det använda. Om någon
egendom sedermera tillfaller fattighjon, vare lag samma, därest icke fattigvården
för hjonet upphör.» 1839 års förslag till stadga om fattigvården
hade eu bestämmelse af ungefär enahanda innehåll med tillägg i sista
punkten, att om fattigvården upphörde, »likväl all dittills därå använd
kostnad skall fullt godtgöras». Ur motiven till stadgandet i 1839 års
förslag framgår, att man närmast betraktat förhållandet mellan fattigvårdssamhället
och understödstagaren i detta fall såsom ett kontraktsförhållande;
det heter nämligen, att understödstagaren »måste anses hafva, till disposition
för fattigvårdens räkning, öfverlåtit icke allenast sin återstående arbetsförmåga,
utan äfven sina öfriga tillhörigheter, så vidt de voro kända och
disponibla, då fattigvården inträdde, eller sådan vård fortfarande påkallas,
sedan nya tillgångar yppats».
_En rätt, särskildt för anstalt, till understödstagares förmögenhet är ej
Se Nytt jur. arkiv 1907 sid. 317. Palmgren, Patt] g vårdsmål 1903 nr 14 och 1904 nr 44.
heller okänd i äldre stadganden. Hvad hospitalen vidkommer, stadgades i 28
kap. 13 $ kyrkolagen följande: »Begärar någon gammal och oför inkomma,
bjudandes för sig hvad lian äger, penningar eller penningvärde, han skal
icke emottagas, förr än hans Slägt, ther han någon häfver, blifva tilsporde,
om the vilja taga honom med then del han äger, til sig, och födan. Säja
the ja ther til, inäga the ock thet göra, med mindre han med goda skäl
visa kan, sig hos them icke väl kunna skötas eller tryggas: Men om the
vägra honom åt emottaga, tå må han i Hospitalet intagen varda, och hafve
sedan hans arfvingar, efter hans död, ingen rätt til arfvet. Äger och
lemnar han arfve jord efter sig, tå må bördemannen henne af Hospitalet inlösa,
inom then tid, som Lagen föreskrifver». Efter det denna hospitalets
arfsrätt genom senare författningar, Kungl. kungörelsen den 3 december
1847 samt stadgan angående sinnessjukas behandling och vård den
5 mars 1858, blifvit mer och mer begränsad, bortföll den alldeles med
utfärdandet af stadgan angående sinnessjuka den 2 november 1883. Huruvida
enahanda arfsrätt ursprungligen gällt äfven för fattigvårdens inrättningar
har varit föremål för olika meningar. Genom 1847 års fattigvårdsförordning
bestämdes emellertid fattigvårdssamhällets rätt närmare på sätt
ofvan anförts.
Den vanligaste tillämpningen af stadgandet i 36 § 2 mom. fattigvårdsförordningen
torde vara, att fattigvårdsmyndigheten, då en person för
full och ej blott tillfällig försörjning intages på en anstalt, omedelbart tager
hand om och realiserar hans egendom, i den mån ej understödstagaren
får medföra en och annan persedel till anstalten. Föredrager fattigvårdsstyrelsen
att låta anstå med egendomens omhändertagande, torde ej finnas
något hinder för styrelsen att vid en senare tidpunkt sätta sig i besittning
däraf, under förutsättning att fattigvården då fortfarande är af nyssnämnda
beskaffenhet. Däremot utesluter lagrummet efter ordalydelsen rättighet för fattigvården''att
sålunda tillgodogöra sig egendom, som efteråt tillfallit understödstagaren.
I sak innebär detta dock knappast någon större skiljaktighet
från stadgandet i de tidigare fattigvårdsförordningarna, enär vid fattigvårdens
fortsättande efter det tillgångar uppstått, en sådan tillgång ju
är att anse såsom befintlig vid den fortsatta fattigvårdens meddelande.
Genom att afstå från vidare fattigvård kan emellertid understödstagaren
förhindra, att honom efteråt tillfallen egendom omhändertages af fattigvårdsstyrelsen
med den i 36 $ 2 mom. stadgade rätt. Det torde alltså
komma an på, huruvida den tillgång, som uppkommit, är af något större
värde, så att fattigvårdens understöd kan undvaras.
Någon form för utöfvande af denna fattigvårdssamhället tillerkända rätt
stadgar ej fattig vårdsförordningen. Vanligast sker, såsom nämnts, egendomens
öfvertagande i samband med den beköfvandes öfverflyttande till en
anstalt. J)et kan dock tänkas, att omhändertagandet stöter på motstånd,
och samhället får då anlita handräckningsmyndighet, om förhållandena äro
sådana, att handräckning kan meddelas, samt eventuellt domstol för att
komma i åtnjutande af sin rätt.
Tydligt är, att en dylik bestämmelse för fattigvårdssamhället medför
en väsentligt bättre rätt, än om samhället skulle nödgas utsöka och i vanlig
ordning erhålla verkställighet för sin fordran. Först och främst undgår
samhället därigenom kostnader och besvär, och detta är af ej ringa betydelse
med hänsyn till de små belopp, som det här vanligen gäller. Om fattigvårdsstyrelserna
skulle gå den vanliga vägen för uttagande af sin fordran,
skulle antagligen åtgärderna blifva ganska sällsynta. Såsom förut nämnts,
hafva rikets fattigvårdssamhällen under rubriken »understödstagares egendom,
som tillfallit kommunen» under år 1907 haft en inkomst af närmare
250,000 kronor, och antagligt är att en icke ringa del däraf tillfallit kommunerna
på grund af stadgandet i 36 § 2 mom. fattigvårdsförordningeu.
Betydelsen af nämnda stadgande torde emellertid ej uteslutande eller
ens företrädesvis ligga däri, att fattigvårdssamhällena tillföras eu direkt inkomst.
Ilär liksom eljest då det gäller ersättning för lämnad fattigvård
betyder det mera, att skyldigheten att afstå egendom till fattigvårdssamhället
innebär en viss garanti mot ett onödigt anlitande af fattigvården.
För understödstagaren, som i sitt hem erhåller ett understöd, med hvithet
han bör kunna reda sig, innebär det en maning att ej göra anspråk på mera,
om han vet, att han vid full försörjning kan nödgas att afstå från sin
egendom. Äfven för de anhöriga kan det verka som eu sporre att hellre
efter förmåga söka försörja den behöfvande, med eller utan ett kommunens
bidrag, och sålunda tilläfventyrs få öfvertaga hans egendom än att låta
kommunen helt bestrida försörjningen. För det fall att en person erhåller
fullt understöd, men fångvårdsstyrelse!! ändock låter honom behålla någon
egendom, bidrager ett stadgande sådant som 36 § 2 mom. fattigvård sförordningen
att inskärpa den uppfattningen, att understödstagaren ej kar
någon rätt att till samhällets förfång sälja eller bortskänka egendomen.
Ett dylikt stadgande kan för öfrigt sägas vara en naturlig konsekvens
af den allmänna förutsättningen, att eu person skall sakna egna tillgångar,
för att samhället skall vara skyldigt att lämna honom fattigvård.
Uppenbart är dock, att ett stadgande af förevarande art kan leda
;JfiO
till mindre önskvärda resultat. Om t. ex. understödstagaren atlider helt
kort efter det lian blifvit mottagen till full försörjning, är det obilligt,
att samhället utan nämnvärdt vederlag skall erhålla hans egendom; särskilt
framträder detta, om han efterlämnat anhöriga i små omständigheter.
Än mera obilligt ter det sig, om understödstagaren t. ex. intagits å anstalt
för en sjukdom, som synts blifva varaktig, men lian snart åter blir frisk;
det skall då blifva ett hardt slag för honom att erfara, att hans egendom
under tiden försålts. Särskilt för de sinnessjukas del har klagats
öfver sistnämnda förhållande, under framhållande af att en sådan motgång
lätt kan föranleda recidiv af sinnessjukdomen.
För att undvika de anmärkta olägenheterna af stadgandet utan att
därför beröfva fattigvårdsstyrelsen möjlighet att skydda samhällets rätt till
ersättning ur befintlig egendom, har kommittén föreslagit, att fattigvårdsstyrelsen
väl tillerkännes rätt att, när en person, som har någon egendom,
mottages till försörjning, som synes blifva stadigvarande, omhändertaga
understödstagaren då tillhörig egendom, men att detta omhändertagande
endast medför eu rätt för fattigvårdsstyrelsen att därur erhålla ersättning
för sina utgifter samt att möjligen öfverblifven egendom skall återställas
eller redovisas till understödstagaren eller hans arfvingar.
Beträffande tillgodogörandet af denna fattigvårdsstyrelsen tillerkända
rätt lärer väl fortfarande såsom hittills i sammanhang med den fattiges
mottagande till försörjning ett omhändertagande af hans egendom i regel
utan invändning försiggå, vare sig egendomen får till större eller mindre
del begagnas af understödstagaren eller icke. Uppställas hinder för öfvertagandet
eller vill en annan gentemot fattigvårdsstyrelsen göra anspråk på
egendomen gällande och äro ej förhållandena sådana, att handräckning kan
medgifvas, måste naturligen domstol anlitas. Detta lärer utan vidare ligga
i sakens natur, och här har allenast ansetts böra erinras därom. I
I detta sammanhang torde lämpligen böra vidröras spörsmålet, huruvida
£
fattigvårdssamhället, för det fall då en person, hvilken är berättigad till pension m.m.
pension eller annat bidrag från det allmänna, föreningar eller kassor, åtnjuter
försörjning af samhället, skall äga rätt att uppbära det understödstagaren
eljest tillkommande bidrag. Man har stundom velat göra gällande,
att ett sådant bidrag ej bör utbetalas till fattigvården utan till understödstagaren
själf eller hans anhöriga eller också kunna besparas för vederbörande
kassas räkning. En sådan uppfattning synes dock icke vara förenlig
med fattigvårdens natur. Fattigvården är, såsom redan framhållits,
47 — F''attigo årbislag stiftning en, I. Afd. 2.
370
Försörjningspliktigs
ersättningsskyldighet.
Statistiska
uppgifter.
afsedd att bringa hjälp, där förutsättningar saknas för försörjning och vård
på annat håll. Lika väl som understödet utgår med ett minskadt belopp,
då någon försörjningsmöjlighet från annat håll finnes, böra, då fattigvården
öfvertagit försörjningen, dylika bidrag gå till fattigvårdssamhället, att afräknas
å dess utgifter för försörjningen, därest fattigvårdsstyrelsen ej anser
skäl förefinnas till eftergift. En sådan anordning är för öfrigt också eu
gifven följd af den rätt till ersättning af understödstagaren för lämnad.
fattigvård, hvarpå förslaget hvilar.
Af intresse i förevarande hänseende är föreskriften i lag om sjukkassor
den 4 juli 1910, 18 §, där det heter, att i sjukkassas stadgar må beträffande
medlem, hvilken i anledning af uppkommen sjukdom jämlikt lag eller
utfästelse är berättigad att af annan erhålla ersättning eller sjukvård, som
ej utgör fattigvård, föreskrifvas, att han icke skall äga rätt till sjukhjälp
för denna sjukdom eller att han skall vara underkastad viss inskränkning i
sin rätt därtill. Vid åtnjuten fattigvård får alltså innehållande af sjukhjälp
ej ske och densamma kan alltså tagas i anspråk för gäldande af den
utaf fattigvårdssamhälle bekostade vården.
Lagen om allmän pensionsförsäkring stadgar, att då pensionstagare
för sin försörjning anlitar allmänna fattigvården, pensionstillägget skall för
tid, under hvilken fattigvård till honom utgår, tillfalla fattigvårdssamhället
för täckande af dess kostnader. För tid, då pensionstagare är intagen å
allmän fattigvårds- eller sjuk vårdsanstalt eller annan allmän anstalt, äger
anstalten uppbära honom tillkommande pensionstillägg och häraf tillgodogöra
sig kostnaderna för vården. Äfven afgiftspensionen kan i visst fall
tagas i anspråk för täckande af fattigvårdskostnad.
beträffande tillämpningen af fattigvårdsförordningens regler om uttagande
af ersättning för lämnad fattigvård af försörj ningspliktig person
inhämtas af kommitténs statistik (del III sid. 285 o. f.) följande: År 1907
söktes ersättning från försörjningspliktig af 323 landskommuner i 521
fall och af 47 stadskommuner i 1,189 fall. De fordrade beloppen uppgifvas
till 65,054 kronor för landsbygden och 173,284 kronor i stadskommunerna
eller tillhopa 238,338 kronor. Godtgörelse erhölls under samma
år med 47,288 kronor i landsbygdens kommuner och 88,804 kronor i
stadskommunerna eller tillhopa 136,092 kronor. Sannolikt har beloppet
af sålunda erhållen ersättning ej obetydligt stigit efter år 1907. Hvad
Stockholm beträffar, där ersättning af enskilda under nämnda år beräknats
till 30,735 kronor (del III sid. 434), utgjorde ersättningsbeloppet år 1912 ej
mindre än 62,347 kronor. För Norrköping, där beloppet af dylik ersättning
av 1908 utgjorde 4,554 kronor, både detsamma år 1912 stigit till
13,841 kronor. Kxempel på motsatt förhållande bär man från Galle, där
eu nedgång kan konstateras: från 7,804 kronor år 1908 till 7,235 kronor
år 1912; siffrorna från åren 1909 och 1910 visade däremot en väsentlig
ökning i förhållande till år 1908.
De af fattigvårdssamhällena år 1907 erhållna ersättningsbeloppen utgingo
i 296 fall från man för understöd åt hustru med 19,977 kronor, i
327 fall från föräldrar för understöd åt minderårigt barn inom äktenskap
med 21,457 kronor, i 250 fall från fader för understöd åt minderårigt barn
utom äktenskap med 16,523 kronor, i 299 fall från moder för understöd
åt minderårigt barn utom äktenskap med 15,949 kronor, i 77 fall från
föräldrar för understöd åt vuxet barn med 5,918 kronor samt i 250 tall
från barn för understöd åt föräldrar och svärföräldrar med 22,731 kronor.
Härtill komma 270 fall af ej närmare angifven art, då godtgörelse erhållits
med 33,538 kronor; dessa senare torde till största delen hafva utgjort
fall, då husbonde eller arbetsgivare erlagt ersättning för understöd åt
tjänare eller arbetare.
Till man upprätthålla bestämmelserna om enskilda anhörigas försörj- Ersättningsningsplikt,
är det oundgängligt att äfven medgifva fattigvårdssamhället rätt ^anhöriga^
till ersättning, då det fått träda emellan på grund däraf, att försörjnings- 65 § 2 mom.
plikten efterlåtits; i annat fall skulle stadgandena om försörjningsplikt i och 67 §.
många fall blifva utan betydelse, trots det att förmåga finnes att fylla
plikten.
Såsom redan framhållits, då fråga var om understödstagarens egen
skyldighet att ersätta lämnad fattigvård, har man med anledning af de
rättsverkningar, som tillagts åtnjuten fattigvård, sträfvat att befria åtskilliga
slag af understöd från karaktären af fattigvård och därmed också att
borttaga skyldigheten att godtgöra den lämnade vården. I och för sig torde
dock, såsom jämväl påpekats, ersättningsskyldigheten härvid ej hafva spelat
någon större roll, då rätten till godtgörelse i allmänhet icke af fattigvårdsmyndigheterna
anlitats i någon synnerligen stor utsträckning, utan är det
närmast eu del andra med fattigvården i vissa fall förbundna rättsverkningar,
som föranledt nämnda sträfvan.
Det är också obestridligt, att fall gifvas, då det skulle blifva alltför
hårdt att under alla förhållanden pålägga försörjaren en skyldighet att
372
Proceduren
vid kraf mot
försörjningspliktig.
69 §.
ersätta vårdkostnad; särskilt torde detta vara fallet, då fattigvården är
långvarig ock jämförelsevis dyr, t. ex. då fattigvårdsstyrelsen lämnat understöd
för att kalla barn vid sinnesslöanstalt eller hustru eller barn erhållit
långvarig vård å sjukhus. Men häri ligger ej tillräckligt skäl att i princip
eftergifva rätten till ersättning; och ej heller här mer än då det gällde
understödstagarens egen ersättningsskyldighet torde grundad anledning finnas
att i fattigvårdslagen låta det offentliga understödets art vara afgörande
för frågan om ersättningsskyldighet skall äga rum eller ej. Äfven här
synes det vara lämpligt att afgöra frågan med hänsyn till den försörjningspliktiges
ekonomiska ställning i hvarje särskild! fall: att denna är sådan,
att ersättningens utgående icke inverkar skadligt på hans förmåga att för
framtiden försörja sig och sin familj. Kommittén har därför här liksom vid
kraf mot understödstagaren, med bibehållande af den försörjningspliktiges
ersättningsskyldighet, föreslagit ett stadgande därom, att anspråk på ersättning
icke må göras gällande, där den försörjningspliktige genom att betala
kostnaden eller någon del däraf kan antagas komma att sakna nödiga medel
till underhåll för sig och de sina.
Någon skillnad bär här ej gjorts på de fall, då försörjningsplikten är
ovillkorlig eller villkorlig. Ket är nämligen här ej fråga om, huruvida
försörjningsplikten skall fullgöras i större eller mindre omfattning, utan huruvida
samhället skall utfå ersättning för en tidigare utgifven fattigvårdskostnad.
Uppenbart är, att ersättningsskyldigheten icke kan sträcka sig längre än försörjningsplikten;
ersättningsskyldigheten bestämmes alltså af försörjningspliktens
omfattning vid den tid, då fattigvården utgick. För den villkorligt
försörjningspliktige betyder detta, att hans ersättningsskyldighet är beroende
af hans förmåga att vid sagda tidpunkt fullgöra försörjningen. Men i afseende
å ersättningsskyldighetens uttagande bör, vare sig det gäller en ovillkorligt
eller villkorligt försörjningspliktig, detta begränsas, så att i intetdera
fallet ersättningen får uppgå till sådant belopp, att den söktes förmåga att
för framtiden fullgöra sin .skyldighet att sörja för sig och de sina lider
däraf. Häråt har ock gifvits uttryck i förslaget. I
I fråga om proceduren vid fattigvårdsstyrelsens talan mot försörjningspliktig
synes ej skäl att afvika från de i sådant hänseende nu gällande
reglerna (29 § 2 mom. fattig vårdsförordningen). Då kommittén föreslagit
enahanda bestämmelser för talan mot understödstagare, hafva föreskrifterna
om talan i båda fallen sammanförts. Vid kraf mot enskild person,
understödstagaren själf eller den, som är försörjningspliktig för honom,
liar det ej ansetts nödigt att anordna eu föregående obligatorisk skriftväxling
mellan parterna såsom beträffande tvister mellan fattigvårdssamliällen.
ilär förefinnes ej samma grund till eu dylik anordning. Visserligen
är det önskligt, att fattigvårdsstyrelsen, innan den vänder sig till
Konungens befallningshafvande, gör en anmaning hos vederbörande, och så
sker väl i regel också, ehuru naturligen ej i någon viss bestämd form.
Att återigen upptaga föreskrift om en sådan anmaning i lagen har sina
betänkligheter; den skulle då komma att utgöra ett led i proceduren och
i enlighet därmed skulle kräfvas bevis om delgifning i vanlig ordning med
däraf följande vidlyftighet. Det förhör, hvilket stadgats som villkor för
kraf mot annat fattigvårdssamhälle, har ej här ansetts påkalladt.
I fråga om verkställigheten af utslag, hvarigenom ersättningskraf bifallits,
böra naturligen gälla enahanda regler som i fråga om verkställighet
af domstols utslag, hvarigenom betalningsskyldighet blifvit någon ålagd.
Detta har ansetts följa af sakens natur och har således lika litet som i
gällande fattigvårdsförordning behöft särskildt utsägas.
Med hänsyn till naturen af det anspråk på ersättning, som det liär Prafk’''ri^°n
gäller, torde det ej vara lämpligt, att rätt till ersättning kvarstår lika ningsrätten.
länge som vid eu vanlig fordran. Enligt den tolkning, praxis gifvit åt 70 §.
fattigvårdsförordningen, gäller vid kraf mot försörjningspliktig samma regel
med afseende å tiden för talans anhängiggörande som vid kraf mot
fattigvårdssamhälle, nämligen att, om talan ej anhängiggjorts inom en
månad efter den dag fattigvård beviljats, rätt till ersättning anses förfallen
för hvad som belöper sig på tiden efter månadens utgång intill dess
talan väckes; detta har dock endast ansetts gälla beträfiånde villkorligt försörjningspiiktig.
Någon sådan grund, som föranledt till föreskrifvande af
en dylik tid för talans anhängiggörande vid tvist mellan fattigvårdssamhällen,
förefinnes näppeligen vid det slag af kraf, hvarom här är fråga,
i all synnerhet icke vid kraf mot understödstagaren. Den försörjningspliktige
lärer i allmänhet ej heller kunna förebära någon okunnighet därom,
att försörjningsplikten i det föreliggande fallet förefinnes, och han har äfven
förut haft tillfälle att öfvertaga den, om han velat. Kommittén har därför
icke upptagit någon dylik föreskrift. Däremot har kommittén ansett lämpligt
att föreslå ett allmännare stadgande, att anspråk på godtgörelse för
fattigvård af understödstagare eller försörjningspliktig förfaller, om talan ej
anhängiggöres inom två år efter det fattigvården utgått. Härigenom förekommes,
att försörjningsplikten för en längre tidrymd utsökes på eu gång
374
och att deri ersättning, som dess försummande medför, blifver sä betungande,
att den i själfva verket blir ett hinder för den försörjningspliktige att
för framtiden fullgöra densamma. Ett undantag från denna regel måste
dock göras för vissa fall, då frågan om skyldighet att vidkännas utgifven
fattigvård varit föremål för tvist mellan fattigvårdssamhällen. För att fattigvårdssamhället
ej skall förlora sin rätt måste, där eu dylik tvist varat inemot
två år eller därutöfver, tiden för anställande af talan mot den enskilde
göras beroende af nämnda tvists afslutande. Kommittén har i sådant afseende
föreslagit, att talan må anhängiggöras inom (50 dagar efter nämnda tid.
Fastställande Från dem, som handhafva den praktiska fattigvården, har vid flera
försörjnings- tillfällen påyrkats att, där det visat sig, att försörjningsplikten i ett gifvet
bidrag. fall ej frivilligt fullgöres, den förpliktade skulle kunna åläggas att för fram
68
och 69 §§. tiden utgifva ett visst på förhand bestämdt bidrag till understödstagarens
försörjning, livilket skulle afpassas ej blott med hänsyn till den sistnämndes
behof, utan äfven till försörjarens förmåga att utgöra detsamma. Härmed
har man afsett att ernå eu ändring till det bättre i det nu så bristfälliga
fullgörandet af försörjningsplikten. Man har därvid utgått från den utan
tvifvel riktiga iakttagelsen, att viljan att betala väsentligen påverkas i
gynnsam riktning af att beloppet, som skall utgifvas, är på förhand känd!
och dessutom så bestämdt, att det står i skäligt förhållande till hvad den
betalningsskyldige kan komma ut med. Kan han tillika räkna på att genom
betalning af detta belopp hafva fullgjort hvad af honom kan fordras och
vara fri från vidare efterräkningar, utgör detta en ytterligare sporre för
honom att verkligen söka åstadkomma beloppet. Äfven för den berättigade
parten är det jämväl af en viss betydelse att på förhand veta, huru
mycket som är att påräkna.
Utan tvifvel är det synnerligen lämpligt, att försörjningspliktens uttagande
kan ordnas på det sätt, att den försörjningspliktige har sig förelagdt
att förskottsvis för kortare tidsperioder utgifva ett visst belopp, afpassadt
såväl efter det föreliggande behof vet hos understödstagaren som
hans egen förmåga att utgöra detsamma; att det således kommer att motsvara
hvad af honom skäligen kan fordras. Önskvärdast .är därvid naturligen/att
försörjningsbidraget kommer att utgifvas direkt till den försörjningsberättigade,
så att fattigvårdsmyndigheten ej behöfver uppträda såsom mellanhand.
Eu sådan lösning af spörsmålet tillhör dock civillagstiftningen; och
det är äfven att förvänta, att vid omarbetningen af denna lagstiftning i
häremot svarande del detta spörsmål upptages till behandling. Hvad som
375
emellertid i afbidan härpå kali och bör göras inom fattigvardslagstittningcn
är att för de fall, där ett fattigvärdssamhälle vid försörjningspliktens eftersättande
nödgats träda emellan — och dessa äro otvifvelaktigt de, för
livilka eu dylik anordning bäst behöfves — berättiga samhället att för framtiden
gentemot den försörjningspliktige fa försörjningsskyldigheten fastställd
pa sätt här ofvan angifves. Visserligen gäller detta allenast i förhållande till
fattigvardssamhället och den civilrättsliga förpliktelsen gentemot den nnderstödsberättigade
påverkas icke häraf, men det iir dock otvifvelaktigt eu stor
fördel, att samhället kan fa på detta sätt uttaga försörjningsplikten. Och det
synes för öfrigt icke böra möta hinder att, sedan underhållsbidraget biff vit
fastslaget, fattigvårdsstyrelsen under hand medgifver den försörjningsberättiuade
eller hans målsman att för viss tid eller tills vidare såsom styrelsens
ställföreträdare uppbära bidraget direkt af den försörjningspliktige.
I viss mån ansluter sig denna anordning till eu praxis, som redan
under nuvarande lag gjort sig gällande i afseende å den s. k. villkorliga
försörjningsplikten, i fråga hvarom de dömande myndigheterna, Konungens
befallningshafvande och kammarrätten, plägat bestämma försörjningsplikten
framåt till visst, tid efter annan förfallande belopp. Något hinder torde
ej heller i gällande lag möta att tillämpa samma förfarande äfven i afseende
a den ovillkorliga försörjningsplikten. Enligt kommitténs mening är det dock
af vikt, att en uttrycklig föreskrift härom finnes i lagen dels för att förekomma
all tvekan, dels ock för att åt förfarandet gifva eu närmare bestämning
och på samma gång bereda det en allmännare användning. Kommittén
har därför i detta sammanhang föreslagit ett stadgande i ämnet af den
innebörd, som ofvan angifvits. Beloppet bör såsom nämnts bestämmas med
hänsyn så väl till den understöddes behof, dock naturligen aldrig högre
än livad som enligt förslagets 1 § åligger fattigvårdssamhälle att utgifva
i fattigvård, som ock, i den omfattning det skäligen kan äga rum, till den
försörjningspliktiges förmåga. Uppenbart är att, för så vidt ändamålet med
försörjningsbidragets fastställande på sätt här föreslagits skall kunna vinnas,
detsamma bör kunna jämkas, därest förändrade förhållanden inträda vare
sig i den försörj ningsberättigades ställning eller i den försörjningspliktiges
ekonomiska förhållanden; häråt har också i lagen gitvits uttryck. Försörjningsbidraget
bör naturligen fastställas att utgå tills vidare, så länge fattigvårdsbehofvet
fortfar; beslutet därom gäller, till dess det antingen ändras
(>ller genom behofvets upphörande af sig själft förfaller.
I fråga om proceduren vid talan af här omhandlade beskaffenhet synes
enahanda ordning böra tillämpas som vid ersättningskraf. Härtill föreligger
37<!
sä mycket större skäl, som dylikt kraf ock påstående om framtida bidragsskyldighet
fortfarande såsom hittills ofta nog torde komma att föras samtidigt
i ett och samma mål. Förhållandena kanna ock vara sådana, att
ett fullföljande af ersättningsanspråket skulle vara till skada för det framtida
fullgörandet af bidragsskyldigheten; äfven häri ligger ett praktiskt
skäl att låta talan i båda fallen gå samma väg, hvarigenom gifves bättre
tillfälle att vid talans anhängiggörande taga nämnda synpunkt i betraktande.
Då den rätt, som här tillagts fattigvårdsstyrelsen att få ett visst framtida
försörjningsbidrag fastslaget, hvilket den försörjningspliktige har att
utgifva för en försörjningsberättigad, som mottager understöd af fattigvården,
icke utgör hinder för den sistnämnde att själf i vanlig rättegång få ett dylikt
bidrag fastställdt, föreligger möjlighet till en viss kollision så till vida,
som dessa bidrag lätt kunna tänkas blifva olika bestämda af domstolen
och af Konungens befallningshafvande. Kagon verklig kollisionsfara torde
dock icke föreligga. Gentemot den försörjningsberättigade påverkas den
försörjningspliktiges civilrättsliga bidragsskyldighet icke af hans ställning
till fattigvårdsstyrelsen; det är endast gentemot den sistnämnda som bidraget
tills vidare skall utgöras enligt den norm, som på dess talan blifvit bestämd.
I den mån civilrättsliga bestämmelser erhållas på detta område, torde ock
framdeles den rätt, som här blifvit tillagd fattigvårdsstyrelsen, kunna umbäras,
i det man i stället låter fattigvårdsstyrelsen i erforderlig mån inträda
i den rätt, som tillkommer den försörjningsberättigade.
hförrförsölrjn Äfven om raan kan kysa grundad förhoppning att det nu föreslagna
ningsbidrag. förfarandet skall medföra ett godvilligt fullgörande af försörjningsplikten i
vida större omfattning än nu, är det emellertid nödigt, för att detta förfarande
må erhålla verklig betydelse, att möjlighet beredes att äfven hos
eu tredskande eller försumlig försörjare uttaga det fastställda bidraget. Då
ett flertal dylika försörjare sakna utmätningsbara tillgångar, gäller det härvid
att kunna för ändamålet tillgodogöra sig deras lön eller arbetsförtjänst.
Det har därför, i samband med yrkandet på fastställande af framtida försörjningsbidrag,
jämväl påyrkats, att till gäldande af detta bidrag utmätning
borde få äga rum i den försörjningspliktiges ej förfallna lön, pension och
dylika inkomster Uti förslag, som af lagberedningen efter samråd med kommittén
uppgjorts och är afsedt att inom kort framläggas, har föreslagits rätt
till införsel i aflöning, pension och lifränta till gäldande af underhållsbidrag,
som någon förpliktats utgifva. Dessa bestämmelser äro afsedda att tillämpas
:577
äfven på sådant bidrag, som bär är i fråga, dock icke pa tattigvardssamhälles
fordran för redan ntgifven fattigvård, utan endast pa framtida försörj
ningsbidrag, som fastställts på tattigvårdsstyrelses talan, i dem man
detta förfaller till betalning.
Bland de önskemål, som framställts om strängare åtgärder mot för- EmJf^lfn8''
sumliga försörjare, bär äfven nämnts utvandrings- och reseförbud, i livilket
afseende bestämmelser finnas i en del andra länders lagstiftning. Jämväl
angående detta ämne bär af lagberedningen i samråd med kommittén uppgjorts
förslag till lagstiftning; och är detta förslag afsedt att framläggas i
samband med den nyss omförmälda lagstiftningen om införsel.
Äfven i fråga om försörjningspliktig enligt 4 § i förslaget bör naturligen
Husbondes
o
o u i _
^
^
”. ''in. fl. ersätt
föreskrifvas
skyldighet att, då försörjningen uraktlates, ersätta utgiiven fattig- ningsskyldig
vård.
Stadgande härom bar liksom i gällande fattigvårdsförordning samman- hetförts
med livad som gäller beträffande försörjningspliktig anhörig. Likasom65 § 2 momi
fråga om den senare bar fattigvårdsstyrelse att pröfva, om skäl finnes till
eftergift, men däremot synes ej föreligga anledning att i fråga om husbonde
och arbetsgivare låta de dömande myndigheterna verkställa någon pröfning
af betalningsförmågan; denna kommer alltså att bedömas först vid
exekutionen.
C. Om ar betsskyldighet för försörjning spliktiga och understödstagare.
Stadgandena om en rätt för fattigvårdssamhället att få eu försörjningspliktig
ådömd visst försörj ningsbidrag för framtiden och att vid bri- försörjningsstande
likvid få införsel i den betalningsskyldiges aflöning innebära tvifvelsutan
i jämförelse med nu rådande förhållanden en afsevärd förbättring,
.
in
.
i ii i i /»..
• •
/ 4*
6 mom.
då det gäller att tillvarataga samhällets och medelbart den forsorjmngsberättigades
intressen gent emot försörjningspliktiga personer, som ej godvilligt
fullgöra sin försörjningsplikt. Emellertid får ej förbises, att många
af de försumliga försörjarna äro personer, mot hvilka äfven nämnda anordning
är ett föga verksamt medel. De hafva nämligen mycket ofta ingen
tillgång, som kan tagas i anspråk; på grund af deras lättja, liknöjdhet eller
oordentlighet är deras arbetsförtjänst obetydlig och oregelbunden samt utgår
för öfrigt ofta under förhållanden, som göra äfven införsel i lön tämligen
illusorisk. Från andra länder har man talrika exempel på mer eller
mindre lyckade försök att undvika en dylik exekution.
48 — Fattiguårdslagstiftningen. I. Afd. 2.
378
Erfarenheterna om svårigheten i en stor del fall att genom åtgärder
mot en försörjningspliktigs tillgångar eller inkomster förmå honom att
fylla försörjningsplikten hafva framtvungit tanken att med effektivare medel
söka nå detta mål. Det har då legat nära till hands att söka till
samhällets gagn använda den arbetskraft, som vederbörande ej själf velat
eller förstått att utnyttja. Vår fattigvårdslagstiftning har alltsedan utfärdandet
af 1847 års förordning innehållit stadgande om eu fattigvårdsstyrelsens
husbonderätt, innebärande befogenhet att tillgodogöra sig understödstagares
och försörjningspliktigs arbetsförmåga, och denna rätt utvecklades
ytterligare i 1871 års fattigvårdsförordning.
Den finska fattigvårdsförordningen har i hufvudsak enahanda stadganden
som vår, och arbetsskyldigheten bibehålies i det nya finska förslaget
(1908), ehuru med en del förändringar. Med norsk lagstiftning kan ej
någon direkt jämförelse göras; enligt norsk lag är försummande af försörjningsplikt
i vissa fall ett brott, som belägges med frihetsstraff. Den danska
fattigvårdslagen ställer en hvar, som åtnjuter fattigvård, under fattigvårdsstyrelsens
tillsyn. Intages den behöfvande i en fattigvårdsanstalt, är
han skyldig att utföra arbete så väl inom som utom anstalten. Äfven mot
sin vilja kan den behöfvande intagas och kvarhållas å anstalt. Jämväl
den, som underlåter att betala honom åliggande underhållsbidrag till
hustru och barn, så att dessa falla fattigvården till last, kommer under
denna bestämmelse. Afvikande från arbetet liksom ordningsförseelser i
allmänhet bestraffas med fängelse eller tvångsarbete. Dessutom måste i
vissa fäll underhållsbidrag, som ej utgifvits, aftjänas med fängelse. Enligt
tyska strafflagen är försummande af försörjningsplikt i vissa fall belagdt
med straff, men därutöfver finnes i flera tyska stater en arbetsskyldighet
fastslagen. I Preussen, hvarest stadganden om eu arbetsskyldighet tidigare
funnits, men borttagits vid införande af de anmärkta bestämmelserna i
strafflagen, hafva dessa stadganden återupplifvats genom en lag af den
23 juli 1912. I England kan eu försumlig försörjare dömas att hållas till
arbete i korrektionshus.
I de af kommittén från fattigvårdsstyr el serna infordrade uppgifterna
om orsakerna till fattigvårdsbehof för understödstagarna under år 1907
hafva upplysningar lämnats särskildt i hvad mån dryckenskap, lättja
eller liknöjdhet, kringstrykande eller afvikande från försörjarens sida
gifvit anledning till behofvet. Af uppgifterna (del III sid. 123) framgår,
att understöd åt äldre personer med tillhörande barn föranledts af
dryckenskap i 6,785, af lättja och liknöjdhet i 4,896, af kringstrykande
i 328 och af lorsörjares afvikande i 3,5 13 fall. Af hela antalet eller
15,522 fall utgjorde de tillhörande barnen 7,209; männens antal var
4,212 och kvinnornas 4,101. För direkt understödda barn under 15 år
uppgifves anledningen till fattigvårdsbehofvet hafva varit faderns eller
moderns dryckenskap i 1,225, lättja eller liknöjdhet i 1,077, kringstrykande
i 279 och afvikande i 2,014 fall. Äfven om eu del af de augifna
siffrorna icke beröra de försumliga försörjarna utan komma på dom,
som för egen del erhållit fattigvård, är otvifvelaktigt ett stort antal åt
dem försumliga försörjare. Bakom de starka kraf, som från olika håll
uppställts på kraftiga åtgärder, ligger säkerligen eu grundad erfarenhet
om att försumligheten i detta afseende är mycket utbredd, och de anförda
siffrorna jäfva ej detta vittnesbörd.
I någon större utsträckning synas fattigvårdsstyrelserna visserligen ej
hafva begagnat utvägen att använda försörjningspliktigs arbetskraft. Under
år 1907 hade sålunda (del III sid. 288 o. f.) denna utväg anlitats allenast i
229 fall, däraf i 216 fall arbetet utförts å arbetsinrättning eller fattiggård
och i 13 fall hos enskild, till hvilken vederbörandes arbetskraft utlegts.
Att märka är, att af dessa 216 fall ej mindre än 194 förekommit i städer
och köpingar samt allenast 22 fall å landsbygden. Det belopp, som genom
arbetskraftens anlitande beräknats hafva influtit i dessa fall, utgjorde inemot
27,000 kronor. Handräckning för att inställa försumlig försörjare för aflönande
af skuld till fattigvården begärdes under år 1907 af 29 landskommuner
i 45 fall och af 16 stadskommuner i 211 fall.
Att stadga en arbetsskyldighet för här ifrågavarande personer, ehuru
de ej själfva försörjas af fattigvården, synes lika litet hos oss som annorstädes,
där eu dylik skyldighet är fastslagen, böra möta betänkligheter.
Här gäller det nämligen personer, som af lättja, liknöjdhet eller dryckenskap
försumma sin försörjningsplikt och som ej kunnat förmås att, så länge
de själfva fritt få använda sina försörjningsmöjligheter, utnyttja dem på ett
sådant sätt, att deras minderåriga barn eller hustru få erforderligt underhåll.
Den mildaste åtgärd, som därvid kan komma till användning, är att låta dem
å en anstalt eller eljest förrätta ett efter deras krafter afpassadt arbete.
Härigenom tvingas de att utföra arbete åt samhället, som i deras ställe
omhändertagit de anhöriga, samtidigt som de därunder afhållas från sitt
förra oregelbundna lif och vänjas vid arbete.
Förnämsta syftet med arbetsskyldighetens åläggande liksom öfver hufvud
taget med åtgärder mot försumliga försörjare är att bringa försörjaren
till öfvertygelsen, att det är bättre för honom att söka genom
380
Husbonde
rätt.
frivilligt arbete sörja för de sina. Enligt hvad de ofvan angifna siffrorna
utvisa, hafva fattigvårdsstyrelserna dock icke i någon större utsträckning
begagnat sig af sin husbonderätt. Anledningen härtill har antagligen varit,
dels att en viss oklarhet hvilat öfver detta institut dels ock att anstalter
saknats, till Indika dylika försumliga försörjare kunnat hänvisas för arbete.
Men det vore tvifvelsutan oriktigt att uppskatta värdet af arbetsskyldigheton
efter dess faktiska användande. Ett stadgande härom har nämligen
en mycket stor indirekt betydelse. Det utgör, under förutsättning att möjligheter
finnas för stadgandets tillämpande, en synnerligen kraftig maning
för försörjare!! att fullgöra den honom åliggande försörjningsplikten genom
egna åtgöranden i stället för att låta samhället taga hand om honom och
bestämma arbetets art och omfattning. Arbetsskyldigheten åt fattigvårdssamliället
framstår a andra sidan såsom eu lindrigare form af tvång än
de medel, som eljest kunna komma i fråga att tillgripas, fängelsestraff
eller tvångsarbete å eu statsanstalt. Denna anordning innebär alltså,
att man ej behöfver använda strängare åtgärder, förrän det visar sig,
att vederbörande ej vill finna sig i att fullgöra honom af fattigvårdsstyrelseu
förelagdt arbete. Kommittén har därför föreslagit ett stadgande
om arbetsskyldighet för för säljning spliktig. Till frågan om villkoren för
arbetsskyldighetens inträde och sättet för dess fullgörande återkommer kommittén
längre ned.
Det har redan ofvan framhållits, att fattigvårdens rätt att tillgodogöra
sig understödstagares eller försörjningsskyldigs arbetskraft i gällande
fattigvårdsförordning betraktas som eu del af ett mera omfattande begrepp,
nämligen fattigvårdsstyrelsens husbonderätt eller husbondevälde. Någon
närmare beskrifning af begreppet husbonderätt återfinnes ej i fattigvårdsförordmngen,
men såsom konsekvens af denna rätt omtalas fattigvårdsstyrelsens
befogenhet att föresätta understödstagare eller försörjningsskyIdig arbete
med skyldighet för honom att fullgöra sålunda föresatt arbete och i
öfrigt ådagalägga ett uppförande, som ej strider mot god ordning, eller,
såsom det uttryckes, att ej visa »tredska, själfsvåld, oordentlighet eller
sturskhet», vid äfventyr att han eljest kan ådömas tvångsarbete. Fattigvårdsstyrelsen
har såsom husbonde äfven viss disciplinär bestraffningsrätt,
i det att den kan för icke arbetsför minska kosthållet och, då fråga är
om person under 15 år, aga honom. Sin husbonderätt kan styrelsen också
öfverlåta å annan.
Mot bibehållandet af stadgandena om husbonderätt i fattigvårdslagstift
-
ningen kafva emellertid åtskilliga erinringar gjorts.* Därvid kar framkållits,
att kuskonderättens innebörd vore beroende af legostadgan, hvars otidsenliga
och opraktiska bestämmelser antagligen snart komme att omarbetas, samt
att det därför vore olämpligt att i eu reviderad fattigvårdsförordning upptaga
ett begrepp, om hvilket man ej kunde veta, hvad det i framtiden komme
att beteckna. Begreppet husbonderätt kade, anmärkes det vidare, visat sig
olämpligt såsom uttryck för det rättsliga förhållandet mellan fångvårdsstyrelse
ock understödstagare: å ena sidan klagades allmänt, att fattigvårdsstyrelserna
stode maktlösa gent emot understödstagare, kvilkas själfsvåld ock
oberättigade anspråk växte på samma gång som deras villighet att genom
flitigt arbete gifva någon valuta för understödet minskades; å andra sidan
kade kusbonderätten stundom fattats så, att understödstagare lidit oberättigadt
eller rent af olagligt intrång i sin personliga frihet.
I legostadgan föreskrifves, att tjänstehjon skall i sitt förhållande vara
troget, flitigt, lydigt, nyktert och sedligt samt icke undandraga sig det
arbete ock de sysslor, husbonde skäligen föresätter; är tjänstehjon försumligt,
gensträfvigt eller oordentligt och låter det sig ej rättas, kan det skiljas från
tjänsten. Liksom tjänaren antagits och erhåller lön och andra förmåner för
att å sin sida lämna en arbetsprestation, har tydligen husbonde väldets öfverflyttande
till fattigvårdslagstiftningen också haft till syfte att förhindra,
att understödstagaren, om han besitter någon arbetsförmåga, skall gå
sysslolös; och man har så mycket mindre behöft hysa några betänkligheter
härvidlag, som man vanligen för det utförda arbetet lämnat högre vederlag
än detta varit värdi Detsamma gäller delvis eu försörjare, hvilkens
minderåriga barn eller hustru åtnjuter fattigvård. Arbetsskyldighetens
fullgörande sammanhör vidare enligt legostadgan med en hel råd af fordringar
på tjänarens uppförande, och tydligen hafva dessa fordringar också
ansetts lämpliga för försörjarens förhållande till fångvårdsstyrelse^
Då det gäller att afgöra frågan om husbonderättens bibehållande eller
borttagande, bör, såsom också framhållits, till en början uppmärksammas, att
detta rättsinstitut hör till ett annat lagstiftningsområde, hvilket ej har något
nödvändigt samband med fattigvårdslagen; och det är ingalunda säkert,
att vid en framtida omgestaltning af lagstiftningen rörande förhållandet
mellan husbönder och tjänare husbonderätten kommer att få eu innebörd,
som lämpar sig för fattigvårdslagen. Vidare är det ganska obestämdt, i
hvilken omfattning legostadgans bestämmelser om husbonderätten kunna
öfverföras till fattigvårdens område, i hvad män t. ex. handräckning kan
* C. S. A:s fattigvårdskommitté, Reformlinjer sid. 101 m. fl.
382
erhållas för att få eu försörjningspliktig hämtad till fullgörande af förelagdt
arbete, påföljden för undandragande åt arbete m. m. a andra sidan
medför husbonderätten enligt legostadgan befogenheter och förpliktelser,
hvilka endast med svårighet eller alls icke kunna tillämpas på fattigvården.
Man bär redan i nu gällande fattigvårdsförordning måst utfylla husbonderätten
med särskilda bestämmelser rörande fattigvårdsmyndigheternas rätt
gentemot understödstagare och försörjare. Ur dessa synpunkter sedt framstår
det alltså som lämpligast att helt aflägsna beteckningen husbonderätt ur
fattigvårdslagstiftningen och ersätta den med ett direkt angifvande af do
befogenheter och förpliktelser, som man anser erforderliga.
Genom ett borttagande af uttrycket husbonderätt ur fattigvårdslagen
för att beteckna fattigvårdsstyrelsens ställning gentemot en understödstagare
eller försumlig försörjare behöfver och bör ej dess rätt i detta afseende inskränkas.
Den rätt att öfva tillsyn öfver understödstagare och vissa försörjningspliktiga,
som ligger i husbonderätten, kan lämpligast bär, likasom skett
i lagen om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn,
uttryckas med att direkt angifva detta. Häri ligger emellertid allenast en allmän
befogenhet att se till, huru de, som stå under dylik tillsyn, hafva det
och huru de förhålla sig. Den måste utfyllas med speciella befogenheter,
afsedda för olika förhållanden. Hit hör således beträffande dem, som äro
intagna å anstalt, rätten att gifva föreskrifter om ordning och skick å
anstalten m. in., som i reglemente närmare angifves, äfvensom en viss
disciplinär myndighet, hvarom mera här nedan. Den viktigaste befogenhet,
som man velat medelst husbonderätten tillägga fångvårdsstyrelse!),
är utan tvifvel rätten att förelägga arbete. Äfven i fråga härom är det
dock lämpligare att direkt utsäga, att styrelsen har denna rätt, hvarigenom
man också blir bättre i tillfälle att närmare angifva dess omfattning och
innebörd. Uppenbart är, att rätten att hålla eu person till arbete i sig
innebär kraf på skyldighet för honom till utförande af arbetet samt till
lydnad och ordentligt uppförande i arbetet. Ett än starkare uttryck åt att
dessa skyldigheter föreligga kan gifvas genom att, liksom nu skett i fattigvårdsförordningen,
stadga påföljd för underlåtenheten att fullgöra desamma.
På grund af hvad nu anförts har kommittén ansett sig icke böra i
fattigvårdslagen bibehålla beteckningen husbonderätt.
Adigheten
1 frå8a om möjligheten att kunna hålla en arbetsskyldig försörjare till
bär kunna go- arbete är det af betydelse, huruvida han medelst tvång kan inställas till
T medgång6 arbete och harkål las däri. Huru härmed enligt gällande fattigvårdsför
-
ordning förhåller sig, liar varit föremål för olika meningar. I praxis synes
man ej sällan haft (ten uppfattningen, att den, som står under fångvårdsstyrelse^
husbonderätt, kan ej blott genom handräckning af polismyndighet
inställas till honom af fångvårdsstyrelse föresatt arbete, utan äfven
mot sin vilja kvarhållas där, till dess hans skuld till fattigvårdssamhället
blifvit godtgjord. Möjlighet till ett sådant kvarhållande med tvång har väl i
regel saknats, och det torde därför ej heller hafva kunnat genomföras annat
än undantagsvis. Särskilt i Stockholm har dock med stöd bland annat af det
för därvarande arbetsinrättning gällande reglemente vid beviljande af handräckning
för intagande å arbetsinrättningen af öfverståthållarämbetet föreskrifvits,
att den intagne icke finge från inrättningen utskrifvas, med mindre
vederbörande fattigvårdsmyndighet därtill lämnat sitt samtycke, dock att han
icke finge mot sin vilja kvarhållas å inrättningen längre än till dess värdet
af det arbete, han å inrättningen verkställt, kunde anses motsvara beloppet af
ifrågavarande fordran eller fattigvården annorledes blifvit godtgjord. I anledning
af anförda besvär öfver en dylik af öfverståthållarämbetet meddelad
resolution yttrade regeringsrätten i utslag den 13 mars 1912 bland annat, att
då klaganden icke mot sin vilja finge till fullgörande af honom föresatt arbete
kvarhållas å arbetsinrättningen, öfverståthållarämbetets resolution, i hvad
densamma innefattade häremot stridande föreskrift, upplnifdes. Efter nämnda
utslags meddelande har öfverståthållarämbetet gifvit sina resolutioner i dylika
ärenden annan affattning, i det numera meddelas handräckning, utan
att något yttrande förekommer om den söktes kvarhållande.
Hvilken betydelse man än må tillägga fattigvårdsförordningens stadgande
i nämnda afseende, synes det emellertid uppenbart, att klara bestämmelser
måste gifvas i denna del, så att ej ovisshet råder på en både
för den enskilde och för fattigvårdsmyndigheterna så viktig punkt.
Anledningen till att en arbetsskyldighet stadgas för den försörjningsskyldige
är, såsom ofvan framhållits, att man sålunda vill låta honom
på en anstalt eller eljest under uppsikt fullgöra den plikt mot de sina
och samhället, som han uraktlåter, så länge han själf får bestämma
öfver sina handlingar. Det kan emellertid knappast antagas, att han i
regel skall göra detta, utan att ett yttre tvång kan utöfvas mot honom.
Visserligen har man att räkna med det hot om starkare tvång, som ligger
däri, att tredska att fullgöra ett föresatt arbete kan föranleda till tvångsarbetes
ådömande, men man bör ej alltför mycket bygga på inverkan af
ett dylikt hot, för hvars upprätthållande skulle erfordras anlitande af
tvångsarbete i större utsträckning, än som är lämpligt eller i denna lag
-
384
Endast försumliga
försörjare
höra
vara arbetsskyldiga.
stiftning afsedt. Möjligheten att erhålla handräckning af offentlig myndighet
för att med tvång inställa en person till det honom föresätta
arbetet kan visserligen tänkas utöfva en viss verkan till brytande af
motståndet mot samhällets kraf. Därest emellertid arbetsskyldighet ej förenas
med en rätt att, om så kräfves, med tvång kvarhålla den arbetspliktige,
är det att befara, att det ej skall lyckas att kvarhålla honom i
arbetsanstalterna eller på den plats, som eljest anvisats honom. Hvarje
misslyckadt försök att hålla efter en försumlig försörjare skall hafva till
följd minskad respekt för fattig vårdsmyndigheten. Skulle man afstå från
ett verkligt tvång på denna punkt och i stället sätta sin lit till tvångsarbetet
å statens tvångsarbetsanstalter eller till straffpåföljder, blefve
följden, att strängare tvångsmedel skulle behöfva tillämpas i mycket stor
utsträckning eller också att lagstiftningen på denna punkt komme att
sakna effektivitet. Såsom nämnts är krafvet på en revision af fattigvårdslagstiftningen
mycket starkt just i fråga om åtgärder mot försumliga
försörjare, och ett tillgodoseende af detta kraf måste därför framstå såsom
synnerligen viktigt. Mot ett alltför starkt anlitande af tvångsarbete
eller fängelsestraff föreligger åter den betänkligheten, att tvångsarbetet
eller straffet, sedt i förhållande till vistelsen på en fattigvårdsanstalt, i
den allmänna meningen verkar mera nedsättande och därigenom kan vara
ägnadt att lägga vissa hinder i vägen för framtida utkomst. Fattigvårdsmyndigheterna
skola därför draga sig för att anlita denna utväg annat än i
undantagsfall. Förefinnes åter möjlighet att hålla den försörjningsskyldige
på eu anstalt af mindre sträng karaktär, skall en sådan tvekan göra sig
mindre gällande. De nämnda betänkligheterna torde i all synnerhet gälla
i fråga om kvinnorna, af hvilkas vistelse på statens tvångsarbetsanstalter
för öfrigt resultatet i allmänhet visat sig minst tillfredsställande.
Åt nu angifna skäl har kommittén byggt sitt förslag därpå, att den,
som i laga ordning föresätta arbete, med tvång kan hållas till sådant.
Gällande fattigvårdsförordning uppställer som villkor för fattigvårdsstyrelses
husbondevälde öfver försörjningsplikt ig, att minderåriga barn eller
hustru åtnjuta full försörjning, som ej är tillfällig; dock utsträckes husbonderätten
äfven till tillfällig fattigvård, då denna ådragits genom mannens
eller föräldrarnas lättja eller liknöjdhet.
Ehuru fattigvårdsstyrelsens husbonderätt öfver de nämnda försörjningspliktiga
personerna varit så omfattande, har den, såsom förut är nämndt,
efter allt att döma ej kommit till någon vidsträcktare användning. I regel
.Hs;,
torde åtgärder för utt taga deras arbetskraft i användning tillgripits endast
i det fall, då en försörjningspliktig, hvilkens minderåriga barn eller hustru
fallit fattigvården till last, ansetts hafva visat försummelse i fråga om
fullgörande af sin försörjningsplikt. Enligt kommitténs förmenande bör
också anledningen till att taga en försörjningspliktigs arbetskraft i anspråk
för fattig vårdsstyrelsens räkning sökas icke i fattigvårdens omfattning utan
i den försörjningspliktiges förhållande i fråga om fyllandet af sin försörjningsplikt.
Har han gjort sitt bästa, men det i anseende till familjens
storlek, de kostnader, som i visst, fall äro förenade med vården, mindre
arbetsförmåga, bristande arbetsförtjänst o. s. v. blifvit nödvändigt att anlita
fattigvården, bör en så sträng åtgärd, som det här gäller, ej ifrågasättas.
Särskildt när ålagdt försörjningsbidrag utgöres, bör arbetsskyldighet naturligen
icke utkräfvas. Först när eu verklig försummelse att fullgöra försörjningsplikten
föreligger, bör fattig vårdsstyrelsen anlita denna utväg.
Bland de försumliga försörjarna kan man särskilja olika grupper. Den
största gruppen bland dem utgöres af personer, som, ehuru fullt arbetsföra,
på grund af lättja, liknöjdhet eller dryckenskap ej hafva något ordnadt
arbete samt på grund däraf endast en ringa arbetsförtjänst, hvilken tidtals
åtminstone knappast räcker till deras eget underhåll och än mindre
medger att ordentligt försörja hustru och barn. Vissa tider är det oförmågan,
andra tider ovilligheten som gör, att de ej alls eller foga bekymra
sig om familjen. Vidare har man en grupp af mindre arbetsföra personer,
för indika förmågan att försörja sig och de sina visserligen är otillräcklig,
men som dock bort kunna bidraga härtill i större utsträckning, därest de
velat utnyttja sin arbetskraft; äfven här är det lättja, liknöjdhet eller dryckenskap,
som gör, att ingenting blir öfver åt familjen. Slutligen kan man
urskilja en grupp, bestående af personer, som äro fullständigt arbetsföra
samt utnyttja sin arbetsförmåga och hafva eu arbetsförtjänst, som
under vanliga förhållanden bort räcka till försörjning åt hustru och barn;
af skilda orsaker låta de dock ingenting eller högst litet komma familjen
till godo utan förslösa arbetsförtjänsten på annat sätt (spritdrycker, spel,
illegitima förbindelser o. s. v.); ej sällan öfvergifva de familjen, med hvilken
hvarje förbindelse upphör.
Hå det gäller att i lagen angifva det förhållande a den försörjningspliktiges
sida, som skall betinga arbetsskyldiglieten, bör alltså föreskriften
därom gifva uttryck åt att eu viss försumlighet skall föreligga å hans sida.
Man kan därför icke nöja sig med att fordra allenast hvad som angifves
i 35 £ 1 mom. fåttigvårdsförordningen. Mot upptagandet af uttrycken i
49 — Fattigcards/agstiftningen I. Afd. 2.
2 mom. af samma paragraf, att nöden skall vara orsakad af försörjarens
»lättja eller liknöjdhet», möter å andra sidan den betänkligheten, att den
arbetsskyldighet, som pålägges honom, därigenom får en karaktär af straff,
som den icke bör hafva. Det har därför synts kommittén lämpligast att
göra arbetsskyldigheten beroende på det faktum, att de försörjningsberättigade
vid den tid, då det ifrågasättes, att försörjaren skall inställa sig för
att fullgöra arbetsskyldigheten, åtnjuta fattigvård af viss beskaffenhet och
att detta har sin grund däri, att den försörjningspliktige icke söker att
efter förmåga försörja sig och de sina. Så länge han fullgör denna sin
skyldighet, kan således någon arbetsskyldighet icke göras gällande, äfven
om fattigvård utgår till de försörj ningsberättigade. Det är i detta fall icke
af betydelse, huruvida hans sträfvan går ut på att försörja just dem, som
erhålla fattigvården. Omständigheterna kunna nämligen vara sådana, att
fullgörandet af skyldigheten mot någon eller några försörj ningsberättigade
eller i ett visst omfång är af beskaffenhet att böra befria honom från arbetsskyldigheten
åt fattigvårdssamhället. I praktiken torde ett dylikt stadgande
komma att ej så synnerligen mycket skilja sig från eu föreskrift, att arbetsskyldigheten
betingas af försörjarens lättja eller liknöjdhet.
Arbets skyl-
För att eu försumlig försörjare skall vara arbetsskyldig, bör ej såsom
dlmin/r°e fordran uppställas, att lian är fullt arbetsför. Äfven om arbetsförmågan
arbetsföra, är minskad, bör han vara skyldig att fullgöra sin försörjningsplikt så långt
förmagan räcker. Föreläggande för en person att inställa sig till fullgörande
af arbete torde i allmänhet ej behöfva och ej lämpligen kunna innefatta
visst bestämdt arbete, men vid arbetets tilldelande eller utförande
bör hänsyn gifvetvis tagas till förefintlig arbetsförmåga. Vid bedömandet
sedermera af frågan, huruvida tredska föreligger beträffande arbetets utförande,
kommer gifvetvis också att tagas hänsyn till såväl det anvisade
arbetets beskaffenhet som arbetsförmågan.
Villkorligt
Enligt gällande fattigvårdsförordning är det endast mannen vid fattig
pliktiga
^böravaTd a^ hustru samt föräldrarna vid fattigvård åt barn, hvilka icke fyllt
ej vara ar- 15 år, som äro underkastade fattigvårdsstyrelsens husbondevälde. Här förebetsskyldiga.
jigger alltså en begränsning till dem, som äro ovillkorligt försörjningspliktiga.
Fråga har väckts att utsträcka arbetsskyldigheten särskildt till barn,
som försumma sin försörjningsplikt emot föräldrarna. Därvid har framhållits,
att det i synnerhet i storstäderna ofta förekommer, att barn, som hafva
möjligheter att försörja sina föräldrar, ändock underlåta detta; än gäller
det personer, k vilka, ehuru de hafva god arbetsförtjänst och ingen egen
familj att försörja, likväl ej lämna något åt föräldrarna; än åter personer,
som, ehuru fullt arbetsföra, ej arbeta ordentligt utan mestadels föra ett
lättjefullt lif och som i stället för att bidraga till föräldrarnas försörjning
ligga dessa till last samt till och med stundom konsumera eu del af de
bidrag, dessa erhålla af enskilda eller fattigvården. Utan tvifvel kunna
många fall anföras, dä det vore önskligt att kunna strängare ingripa mot
eu dylik försumlighet. Kommittén har dock icke ansett det tillrådligt att
införa arbetsskyldighet för villkorligt försörjningspliktiga. Förhållandena
äro nämligen här väsentligen annorlunda än vid den ovillkorliga försörjningsplikten.
Man har här ej rätt att taga försörjarens arbetskraft i anspråk
i samma omfattning som då det gäller hustru eller minderåriga
barn. Hans arbetskraft bör dock i främsta rummet få användas för att
fylla hans egen uppgift såsom samhällsmedlem och tilläfventyrs själf varande
eller blifvande familjeförsörjare.
Att eu begränsning af arbetsskyldigheten bör äga rum till de fall, då
den meddelade fattigvården är obligatorisk, synes vara klart. Med den vdrdaf viss
utvidgning af den obligatoriska fattigvården, som förslaget upptager, kom- art e^ler ommer
dock att afhjälpas eu af de mest öfverklagade brister, som hittills
förefunnits i lagstiftningen rörande efterhållande af försumliga försörjare.
För arbetsskyldighetens tillämpande bör det ej vara afgörande, huruvida
den försörjning, som lämnats hustru eller barn, varit att anse såsom full.
Förutom det att det är förenadt med svårigheter att bestämma när full
försörjning skall anses föreligga, ankommer det ofta på omständigheter, som
äro helt och hållet oberoende af försörjarens åtgärder, att försörjningen ej
kan betecknas såsom sådan; annan person kan hafva trädt emellan o. s. v.
Fn annan fråga är, huruvida arbetsskyldighet bör föreligga, äfven då den
fattigvård, som meddelas, allenast är tillfällig. Äfven i detta fall kan
afbrottet i fattigvården bero på hjälp från annat håll och är således ej
att räkna försörjaren till förtjänst. Men å andra sidan betecknar afbrottet
dock att fattigvården, så vidt man kan se, ej behöfver vidare anlitas, och
det är då lämpligast, att arbetsskyldigheten i detta fall är uteslnten.
Enligt fattigvårdsforordningen gäller fattigvårdsstyrelsens husbonderätt -t rbetsskyidiyi
regel blott så länge fattigvården fortfar, men då försörjaren genom lättja
eller liknöjdhet föranledt behof af fattigvård för de sina, står han under 74 ^ ? mom
styrelsens husbondevälde, till dess den kostnad, fattigvårdssamhället till
-
388
skyndats, blifvit godtgjord. Enligt kommitténs uppfattning liar stadgandet
om arbetsskvldighet för försörjare!! icke till uppgift att skaffa fattigvårdsstyrelsen
ersättning för en tidigare lämnad fattigvård, utan att förmå honom
att för framtiden fullgöra försörjningsskyldigketen. Att låta arbetsskyldighetens
fullgörande afse godtgörande af skuld för redan lämnad fattigvård
skulle för öfrigt äfven medföra allvarliga praktiska olägenheter.
Det skulle sålunda nödvändiggöra en värdering af arbetsprestationerna, som
måste blifva mer eller mindre subjektiv och godtycklig. Dessutom skulle,
såsom erfarenheten nogsamt gifvit vid handen, följden af en sådan anordning
blifva, att skulden genom den fortsatta fattigvården till de försörjningsberättigade
under tiden ständigt ökas och omöjliggör för försörjare!! hvarje tanke
på att någonsin blifva fri från denna börda. På grund häraf har kommittén
ej heller ansett sig kunna såsom slutpunkt för arbetsskyldigheten sätta
det förhållandet, att försörjarens skuld godtgjorts. Liksom inträdandet af
arbetsskyldigheten gjorts beroende af eu underlåtenhet att efter förmåga
försörja sig och de sina, bör arbetsskyldigheten upphöra, när grundad anledning
tinnes att antaga, att han skall efter förmåga söka fullgöra försörjningsplikten.
Här är det visserligen förenadt mod större svårigheter för
försörjaren att visa sin goda vilja. Afgörande får därvid naturligen vara
ådagalagd arbetsamhet, godt uppförande, visadt intresse för familjen o. s. v.
Alltför stor stränghet är här ej på sin plats, utan tillfälle bör gifvas till
vistelse utanför anstalten för att ådagalägga den goda viljan. Det har ifrågasatts
att fastslå en viss maximitid, t. ex. ett år, utöfver hvilken tid eu
försörjare ej skulle kunna i ett sammanhang mot sin vilja kvarhållas till
arbete. Kommittén har ansett det bättre att undvika eu sådan. Dels
skulle man därmed gifva åt arbetsskyldigheten en något annan och strängare
karaktär, dels skulle fara föreligga att denna maximitid blefve ansedd för
den normala, som ej utan särskilda skäl komme att frångås.
Då arbetsskyldigheten ställts i beroende af en pågående fattigvård,
synes det vara en gifven konsekvens, att arbetsskyldigheten upphör, så snart
fattigvård ej längre utgår till den arbetsskvldiges familj. Det kan visserligen
tänkas inträffa, att hjälp från annat håll lämnas hans anhöriga och
att fattigvårdssamhällets understöd sålunda för tillfället göres öfverflödigt,
ehuru behofvet fortfar, hvarigenom grunden för arbetsskyldigheten komme
att bortfalla och en utskrifning från anstalten att äga rum, ehuru det
kanske vore högst osannolikt, att det med vistelsen i anstalten åsyftade målet
vunnits. Ett dylikt ingripande från annat håll torde dock endast undan
-
tagsvis kunna förekomma, och farhågan fVir olägenheter diiraf synes därför
ej böra tilläggas vidare betydelse.
Hvad försörjarens arbete under tiden för arbetsskyldiglietens fullgörande
inbringar anses i första rummet böra betacka kostnaden för hans
underhåll. Äfven om därutöfver icke uppstår något öfverskott, som kan
betacka kostnaderna för den fattigvård, som under tiden kräfves för hustru
och barn, böra dock å andra sidan dessa kostnader anses godtgjorda genom
hans arbete åt det allmänna, vare sig det utgöres å en kommun eller landsting
tillhörig anstalt, så att den arbetspliktige, så länge arbetsskyldigheten
fullgöres och lian alltså ej är i tillfälle att förfoga öfver sin arbetskraft,
icke ådrages någon ny skuld till fattigvårdssamhället. Härigenom undgås
jämväl en besvärlig och i de flesta fall godtycklig likvidation.
A fkastningen
af utfönlt av
bete.
73 §.
Den nuvarande fattigvårdsförordningen medgifver fångvårdsstyrelse!! öfverlåtande
att öfverlåta husbonderätten å annan. Det ligger i sakens natur, att denArbete UU
arbetsskyldighet, hvarom förslaget talar, måste kunna utkräfvas äfven
annorstädes än å fattigvårdsstyrelsens egen anstalt. Något särskildt stadgande
om fattigvårdsstyrelses befogenhet att öfverlåta sin rätt att därvid
öfva tillsyn öfver de arbetsskyldige, med däraf härflytande lydnadsplikt,
torde dock ej erfordras. Gäller det arbete å en anstalt, ordnas saken
genom bestämmelser i dess reglemente.
För att för fattigvårdsstyrelsen underlätta delgifning af föreläggande
att fullgöra arbetsskyldighet med person, som befinner sig å annan ort, ''0
har föreskrifvits, att polismyndighet har att utan kostnad för fattigvårdsstyrelsen
meddela handräckning för delgifningen.
Den rätt att taga försörjningsskyldigs arbetskraft i anspråk, som i
vissa fall tillagts fattigvårdssamhälle, innefattar ej befogenhet för fattig- ställande till
värdsstyrelsen att vid hans vägran att infinna sig själf gå i författning om arbete.
hans inställande till arbetet. Fattigvårdsförordningen innehåller icke något 73 §■
stadgande om den utväg, som fattigvårdsstyrelsen härvid har att anlita. På
grund af den styrelsen tillerkända husbonderätten har emellertid med stöd af
legostadgan offentlig myndighet (Konungens befallningshafvande, magistrat,
poliskammare, kronofogde eller länsman) medgifvit handräckning för att
hämta en person, som stått under fattigvårdsstyrelsens husbonderätt. Delade
meningar hafva dock rådt om riktigheten af denna praxis. T de förut om
-
390
nämnda yttrandena öfver riksdagens skrifvelse om skäi-pta bestämmelser
mot försumliga försörjare framhålles af åtskilliga Konungens befallningshafvande,
att stadgandena om handräckning äro mindre tillfredsställande
och att det är oklart, om legostadgans bestämmelser kunna tillämpas för
hämtning till arbete, som förelagts af fattigvårdsstyrelse med stöd af dess
husbonderätt. Uti ett särskildt mål*, däri kammarrätten afgifvit underdånigt
utlåtande, har dess majoritet förklarat sig anse legostadgans bestämmelser
icke kunna tillämpas i förevarande afseende.
Enligt kommitténs statistik (del III sid. 294) begärdes under år
1907 handräckning hos offentlig myndighet för att inställa försumlig försörjare
till arbete för aflönande af skuld (35 § 2 mom. fattigvårdsförordningen)
af 29 landskommuner i 45 fall och af 16 stadskommuner i
211 fall. Utaf de 45 framställningarna från landsbygden afslogos 20; af
de 211 framställningarna från städerna afslogos 52. Förhållandet mellan
antalet beviljade och afslagna ansökningar är mycket ojämnt i olika kommuner;
särskildt anmärkningsvärdt är, att i Stockholm 20 ansökningar
beviljats och 47 afslagits, under det att i Göteborg af 88 ansökningar
allenast en afslagits. Om anledningen till att handräckning vägrats upplyses:
i 10 fall (alla utom ett från landsbygden) hade funnits formfel i
ansökningshandlingarna, i 2 fall hade varning ej föregått och i ett fall
arbete ej föresatts; uti 16 fall hade 1 § fattigvårdsförordningen ej ansetts
tillämplig; i 23 fall hade personen ej kunnat anträffas; i 10 fall hade
betalning lämnats eller utlofvats; uppgifvet faderskap hade förnekats i 2
fall och läkarbetyg hade företetts angående bristande arbetsförmåga i 2
fall; i ett fall hade hänvisats till domstol och i ett annat till lagsökning.
Om, såsom kommittén föreslagit, en försumlig försörjare i vissa fall
bör mot sin vilja kunna med tvång kvarhållas i arbetet, är det gifvetvis
af största vikt att beslutet om handräckning föregås af eu sakkunnig
pröfning. Med anledning häraf har kommittén funnit sig böra i lagen
uttryckligen stadga, att handräckningsärendet skall pröfvas af Konungens
befallningshafvande. Xågra föreskrifter om handräckningsärendets vidare
handläggning hos Konungens befallningshafvande lära ej vara af behofvet
påkallade. Af de nyssnämnda uppgifterna framgår, att anledningen till
de många afslagen å ansökningarna utgjort, förutom de olägenheter, som
följt af snäfheten i begreppet obligatorisk fattigvård, hufvudsakligen fattigvårdsstyrelsernas
eget förbiseende af gällande bestämmelser eller svång
-
* Kungl. Maj:ts utslag deu 23 maj 1902 på besvär af Stockholms stads fattigvårdsnämnd.
heten att anträffa den eftersökte. Den förstnämnda af dessa olägeiiheter
liar kommittén aflägsna! i oeh med utvidgningen af området för den obligatoriska
fattigvården. Med de bestämdare och mera . fullständiga föreskrifter,
som i förslaget gifvits rörande arbetsskyldigheten, böra fattigvårdsstyrelserna
för framtiden blifva bättre i stånd att följa bestämmelserna i
ämnet. Och hvad slutligen angar svårigheten att anträffa den sökte, torde
det ej sällan hafva berott pa fattigvårdsstyrelsens obenägenhet att underkasta
sig nödiga uppoffringar för undersökning härom, att lian ej blifvit anträffad
och hämtad.
Vid behandling i kammarrätten af riksdagens skrifvelse den 19 april
1901 (sid. 352) föreslogs af fyra ledamöter, att kostnaden för hämtning i
detta fall skulle bekostas af vederbörande kommun och statsverket till
hälften hvar. Ehuru sådant gifvetvis skulle innebära en uppmuntran för
kommunerna att begära handräckning för hämtning, har kommittén dock
ej ansett det lämpligt, att staten i denna form lämnar något bidrag till
den kommunala fattigvården.
Såsom redan anförts, har den försörjningsskyldiges arbetskraft bitti 11 s Anstalter för
’
j o v o
av b ciss ku l diet
ej
i någon större utsträckning tagits i anspråk af fattigvårdsstyrelserna. hetens full
Gällande fattigvårdsförordning innehåller i 9 § 1 inom., att »fattigvårds- förande.
samhälle bör låta sig angeläget vara att bilda arbetsanstalt för dem, som 38 §■
stå under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde», och i 6 § 3 mom. stadgas,
att särskilda fattigvårdssamkällen må kunna förena sig om bildande af
gemensam arbetsanstalt. Att det emellertid ej varit förordningens afsikt att
utestänga arbetskraftens användande på annat sätt framgår af stadgandet i
35 § om fattigvårdsstyrelsens befogenhet att öfverlåta husbonderätten å annan.
An tydligare framgår detta af 1870 års kommittébetänkande, hvarest uttalades,
att förhållandena ej allestädes torde vara sådana, »att arbetsanstalter
kunna med fördel användas eller ens, synnerligast om å orten finnas större tillgång
på biniiringar, vara behöfliga». Kommittén har ej funnit anledning att
utesluta möjligheten att understödstagare eller försörjningspliktig, som är
arbetsskyldig, kan få användas till arbete äfven utanför fattigvårdsstyrelsens
anstalt. Sådant är så mycket angelägnare, som tillräckligt antal
arbetsanstalter åtminstone i början ej står att få och dessutom äfven vissa
andra anstalter böra kunna användas för ändamålet.
Det vanliga sättet för arbetsskyldighetens uttagande är dock intagande
på en arbetsanstalt. Kommittén har i annat sammanhang närmare
behandlat frågan om beliofvet och beskaffenheten af sådana anstalter (sid.
Disciplinära
åtgärder ä
anstalterna.
71 §■
392
158). Där är också framhållet, att arbetsanstalter ännu saknas i de allra
flesta fattigvård ssamhällen samt att föreningar mellan samhällen för gemensamma
sådana endast i enstaka fall förekommit. Yikten af kommunala
arbetsanstalter i och för efterhållande af försumliga försörjare har från flera
håll framhållits, särskildt i samband med yttrandena öfver riksdagens ofvannämnda
skrifvelse i detta ämne af den 12 maj 1899, därvid bland annat
kammarrätten angaf inrättande af arbetsanstalter i tillräckligt antal som
det verksammaste medlet att gorå husbonderätten gällande mot försumliga
försörjare.
Om man i lagen fastslår eu fattigvardssamhällets rättighet att i vissa
fall förelägga eu försumlig försörjare arbete och krafvel- ett sådant föreläggande
af arbete såsom villkor för ett tillgripande af strängare åtgärder,
synes det emellertid vara oundvikligt att verkligen hafva anstalter, där
dessa försörjare kunna mottagas för arbetets utförande. I annat fall kommer
stadgandet om föreläggande af arbete icke att få den betydelse, som
afsetts. Då det ej är möjligt att ålägga hvarje fattigvårdssamhälle att
hafva eu arbetsanstalt, och föreningar för fattigvårdsändamål visat sig svåra
att åstadkomma och bibehålla, har kommittén ansett denna fråga på ett
tillfredsställande sätt kunna lösas endast genom landstingens medverkan.
Stadgande härom har gifvits i annat sammanhang (33 $).
Ä fattigvårdsanstalt är det tydligen af nöden, att möjlighet tinnes till
upprätthållande af ordning bland de där intagna; för sådant ändamål måste
vissa disciplinära medel anlitas. Föreskrift härom bör lämnas i det reglemente,
som skall finnas för anstalten.
Fattigvårdsförordningen talar om disciplinära medel endast beträffande
de icke arbetsföra och de minderåriga; i förra fallet kan underhållet för
någon tid minskas, och mot den minderårige får aga användas. Då det
gäller eu arbetsför person, som står under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde,
nämnes endast den varning, som skall föregå anmälan till Konungens
befallningshafvande om ådömande af tvångsarbete. På grund af
den allmänna bestämmelsen om fattigvårdsstyrelsens husbonderätt hafva till
äfventyrs nagra särskilda föreskrifter i denna del ej ansetts nödiga. I
verkligheten hafva naturligen dock åtgärder af disciplinär art kommit till användning.
Enligt instruktionen för de vid Stockholms stads arbetsinrättning
anställda tjänstemän och betjäning åligger det sysslomannen att, om
någon å inrättningen intagen vägrar att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter,
som till vidmakthållande af ordning, snygghet och sedlighet inom
inrättningen blifvit eller blifva meddelade, eller eljest visar tredska, själfsvåld,
oordentlighet eller sturskhet, låta under viss kortare tid, högst 14
dagar, för sådant hjon lämpligen minska dess underhåll, indraga redan förtjänta
flitpenningar (''ller förvara honom i särskildt rum.
Det synes ej vara af nöden att i själfva lagen intaga närmare
bestämmelser om disciplinära åtgärder af den art, som hår kan ifrågakomma,
utan böra anstalternas reglementen innehålla föreskrifter i detta
hänseende. Allt efter beskaffenheten af anstalterna torde de disciplinära
åtgärderna böra göras strängare eller mildare; särskildt bör på de
egentliga arbetsanstalterna en något strängare disciplin tänkas, flock har det
ansetts lämpligt att i lagen uttryckligen framhålla, att inneslutning i mörkt
enrum ej får förekomma samt att ej heller prygel får användas. För gossar
under 15 år och flickor under 12 år må aga komma till användning.
Till frågan om varning återkommer kommittén längre fram.
Här ofvan har i sammanhang med frågan om husbonderättens bort- tdför undertagande
ur fattigvårdslagstiftningen något berörts understödstagares arbets- stödstagare.
skyldighet. Fn rätt att hålla understödstagare till arbete ligger inbegripen 172 § i mom.
den fattigvårdsstyrelsen uti gällande fattigvårdsförordning tillerkända husbonderätten
och bör vid denna rätts borttagande, såsom förut är antydt, uttryckligen
föreskrifvas. Så har ock skett i 72 § 1 mom. af förslaget. Årbetsskyldigheten
måste naturligen ställa sig olika allt efter de växlande former,
under Indika understödet gifves. Å speciella vårdanstalter, t. ex. sjukhus,
spelar ställningen af understödstagare ej någon roll, utan liksom andra intagna
få de sin vård, men de få då liksom dessa i enlighet med de för anstalten
gällande regler och efter sitt hälsotillstånd finna sig i att utföra det
arbete, som kan åläggas dem. Fattigvårdens egna anstalter böra vara så
inrättade, att de där intagna, som äro i någon mån arbetsföra, kunna sysselsättas,
och det ligger i sakens natur, att de, som där åtnjuta underhåll
och vård, skola vara skyldiga att efter sin förmåga utföra arbete åt
fattig vårdssamhället; detta bör gälla, äfven om deras underhåll ej kan betecknas
såsom full försörjning, t. ex. om de hafva något bidrag från annat
håll i form af pension eller dylikt. Utan en genomförd arbetsskyldighet
skulle det ej vara möjligt att hålla ordning inom fattigvårdsanstalterna.
För utackorderade understödstagare beror det på därom mellan fattigvårdsstyrelsen
och vårdaren träffadt aftal, huruvida skyldighet föreligger att
arbeta åt vårdaren eller ej. I händelse därom ej skulle träffats öfverenskommelse,
torde det också här ligga i sakens natur, att understödstagaren
— Fattigt ånUlag^tift ningen T. Afd. 2.
50
394
bör på lämpligt sätt sysselsättas; afgiften för värden lärer i regel bestämmas
med hänsyn härtill. I de fall, då en person erhåller understöd i sitt hem,
bestämmes understödet i regel i förhållande till hans arbetsförmåga, och
det förutsättes, att han för egen de! utnyttjar denna till att anskaffa
ytterligare erforderligt underhåll. Arbetsskyldigheten till fattigvårdsstyrelsen
har alltså där mera sällan någon praktisk betydelse. I vissa fall kan
dock så vara förhållandet, och det har stundom framhållits, att fattigvårdsstyrelserna
alltför litet begagnat utvägen att anskaffa arbete åt sådana under -  stödstagare. Klagomål hafva ej försports öfver den husbonderätt öfver understödstagare,
som för närvarande helt allmänt tillagts fattigvårdsstyrelsen,
och det synes därför ej heller föreligga skäl att inskränka den af kommittén
föreslagna arbetsskyldigheten till vissa uuderstödsformer. Genom föreskrifterna
om fastställande af reglementen, genom klagorätts införande samt
bestämmelserna om inspektion hafva för öfrigt för framtiden införts ökade
garantier mot missbruk från fattig vårdsstyrelsernas sida i afseende å arbetsskyldighetens
utkräfvande.
Att en understödstagare, medan han vistas å fattigvårdsanstalt, dessutom
är underkastad det reglemente, som gäller för anstalten, och de
disciplinära åtgärder, som där äro medgifna, är uppenbart; detta ligger
redan däri, att han står under fattigvårdsstvrelsens tillsyn.
ta alfvar Understödstagares kvarhållande å fattigvårdsanstalt, där han för vård
hållande1^ jntagits, är beroende af att fattigvård till honom utgår. Kommer han
fattigvårds- i sådana förändrade förhållanden, att fattigvård icke vidare är behöflig,
73 To2 7J <s ^ar ''ian ,iatur^8''eu fall frihet att lämna anstalten; och då ingen kan
2 mom. tvingas mottaga fattigvård, kan en understödstagare, som afstår därifrån,
icke kvarhållas. Om han, medan han fortfarande åtnjuter fattigvård,
obotligen afviker från anstalten, bör han kunna dit återhämtas. Äfven i
sådant fall lärer han dock kunna undgå ett återförande, om han icke
vidare gör anspråk på fattigvård (73 §).
Ltt ofta öfverklagadt förhållande är, att personer, Indika såsom oförmögna
att försörja sig intagits å en fattigvårdsanstalt men äro fallna för
ett kringstrykande eller oordentligt lefnadssätt, för längre eller kortare tid,
under förebärande att de ej äro i behof af fattigvård, lämna anstalten och
förskaffa sig sitt uppehälle genom ett mer eller mindre öppet bettleri eller
på annat otillåtet sätt. Då dessa i regel icke äro arbetsföra, kunna de ej enligt
lösdrifvarlagen drabbas af tvångsarbete och härigenom afhållas från sitt
oordentliga lefverne. För att så vidt möjligt råda bot på nämnda missför
-
hållande liar kommittén föreslagit, att sådana a tattigvårdsanstalt intagna
personer, som förut gjort sig förfallna till bettleri (dier lösdrifveri samt i
eldighet med gällande bestämmelser åt tillsyningsman öfver bettlare eller
vederbörande myndighet öfverlämnats till fattigvårdsstyrelsen för erhållande
af vård, icke äro berättigade att lämna anstalten, med mindre anledning
finnes att antaga, att de skola utanför densamma ärligen försörja sig.
Härigenom beredes möjlighet att trätta de svåraste fallen, att hålla till ordning
sådana personer, som på grund af sitt föregående, genom vederbörande
tillsyningsman eller myndigheters ingripande konstaterade oordentliga
lefnadssätt kunna befaras ånyo hemfalla till ett sådant, och med
afseende på hvilka samhället alltså har alldeles särskild anledning att
ingripa (74 § 2 inom.).
I). Tvångsbehandlin;) å statens anstalter.
Gällande fattig vårdsförordning stadgar i 35 § 4 inom., att om
fre‘
arbetsför person, som står under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde och oc/, deras tiller
är minderårig, vägrar att fullgöra arbete, som honom föresättes af Tampning.
styrelsen eller annan, å hvilken husbonderätten öfverlåtits, eller eljest
visar tredska, själfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, och ej rättar sig
efter styrelsens varning, styrelsen, om den så aktar nödigt, kan om förhållandet
göra anmälan hos Konungens befallningshafvande. Denna myndighet
kan sedan (41 § 2 mom.) ålägga honom tvångsarbete, eller, då
mildrande omständigheter förekomma, låta bero vid varning.
Körande tillämpningen af dessa bestämmelser inhämtas af kommitténs
statistik (del III sid. 295), att under år 1907 varning meddelades enligt
35 § 4 mom. fattigvårdsförordningen i sammanlagdt 276 fall (däraf 60
gällde kvinnor); i dessa siffror ingår antagligen också ett antal understödstagare,
som för egen del åtnjöto fattigvård. Antalet anmälningai till
Konungens befallningshafvande för dömande till tvångsarbete utgjorde (del
III sid. 297) under 5-årsperioden 1903—07 sammanlagdt 272 fall (däraf ,
54 gällde kvinnor); i medeltal anmäldes alltså hvartdera af åren 54 fall. Af
de 272 anmälningarna föranledde 84 (30,9 %) till tvångsarbetes ådömande,
vid varning fick bero i 28 fall (10,3%); 141 anmälningar (51,8%) lämnades
utan afseende; öfriga fallen uppgåfvos vara oafgjorda eller öfveilämnade
för åtgärd. Öfver halfva antalet fall föranledde således ej åtgärd.
Anledningarna härtill voro i 13 fall, att den anmälde ej kunnat
390
anträffas, och i 34 fall att anmälningen återkallats eller ej fullföljts. 1 det
största antalet fall berodde afslaget på att förutsättningarna för stadgandets
tillämpning ej förelegat eller uppfyllts: i 20 fall hade understödet ej meddelats
enligt 1 § fattigvårdsförordningen eller af sökandekommunen, i 5
fall hade personen befunnits ej stå under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde,
i 34 fall hade föreläggande eller varning ej i laga ordning meddelats,
i 10 fall hade ej styrkts, att personen visat tredska, i 6 fall var
utredningen ofullständig och i 3 fall förnekades uppgifvet faderskap.
Sinnessjukdom eller bristande arbetsförmåga hos den anmälde voro i 13 fall
anledningen till att anmälningen lämnades utan afseende. Eörande ett fall
anmärkes, att den anmälde ålagts betalningsskyldighet, och i 2 fall ansåg
Konungens befallningshafvande sig obehörig att behandla målet.
Vtl8tm*k laff 1 den utläudska lagstiftningen har man på liera olika sätt sökt lösa
8fntng- ifrågavarande spörsmål; i hufvudsak har det skett inom strafflagstiftningen.
Det torde vara lämpligt att här i korthet redogöra för några af dessa
bestämmelser.
Enligt den norska strafflagen straffas med fängelse i högst 2 år den,
som utsätter någon sin familj tillhörande person för nöd genom att motvilligt
undandraga sig den honom åliggande försörjningsplikt eller som vid
upprepade tillfällen eller på ett groft sätt genom vanvård, misshandel o. s. v.
åsidosätter sina skyldigheter mot maka eller barn eller mot någon hans familj
tillhörande eller i hans vård varande person, hvilken på grund af sjukdom,
ålder eller andra omständigheter är ur stånd att hjälpa sig själf. Har af förbrytelsen
följt döden eller betydlig skada för hälsan, kan fängelse intill (1
år ådömas. I lag om lösdrifveri, bettleri och dryckenskap af den 31 maj
1900 stadgas, att arbetsför person, som hängifver sig åt ett sysslolöst lif,
skall, om han söker sitt uppehälle genom bettleri eller faller fattigvården till
last eller på grund av lättja försummar sin försörjningsplikt, så att familjen
råkar i nöd, eller af samma anledning ej betalar honom ådömdt underhållsbidrag
till hustru eller äkta barn eller oäkta barn under 15 år, af polismyndighet
varnas och om möjligt genom fattigvårdsstyrelsen anvisas arbete.
Gör han sig trots varningen, innan ett år förflutit, skyldig till enahanda förseelse,
straffas han med fängelse. I domen kan åt åklagarmyndigheten gifvas
befogenhet att insätta den dömde i en tvångsarbetsanstalt för eu tid af högst
18 månader eller, om han förut varit intagen i en sådan, högst 3 år; intages
han i en dylik anstalt, kan fängelsestraffet helt eller delvis bortfalla.
Enligt samma lag bestraffas med fängelse den, som på grund af
dryckenskap försummar sin försörjningsplikt, sa att lians familj kommer i
nöd, eller underlåter att betala ådömdt underhållsbidrag till hustru eller
barn; straffet kan dock helt eller delvis bortfalla, om personen pa grund
af dryckenskap intages i eu tvangsarbets- eller kuranstalt. Härutöfver
innehåller nämnda lag äfven en allmän bestämmelse därom, att den, som
trots varning underlåter att försörja sin familj, hvilken på grund dåra!
kommer i åtnjutande af fattigvård, eller att erlägga ådömdt bidrag till
hustru eller äkta barn eller oäkta barn under 15 år, straffas med fängelse,
om försummelsen ej bedömes efter strängare lagrum.
Den danska fattigvårdslagen (41 §) belägger afvikande från anvisadt
arbete så väl som en del ordningsförseelser af understödstagare med fängelse
eller tvångsarbete i högst 6 månader. Fattigvård sstyrelsen ålägger straffet
med samtycke af vederbörande polismästare. Straffet utstås i kommunens
försörjningsanstalt; om i denna ej finnes någon för ändamålet godkänd lokal,
aftjänas straffet i en vanlig arrestlokal på kommunens bekostnad.
Tyska riksstrafflagen har i förevarande del följande stadganden, 361 §.
Med fängelse straffas den, som hängifver sig åt spel, dryckenskap eller
ett lättjefullt lif samt därigenom råkar i sådan belägenhet, att genom
myndigheternas ingripande främmande hjälp måste tagas i anspråk för
underhåll af honom själf eller dem, för hvilka han är försörjningspliktig
(mom. 5). Med fängelse straffas likaledes den, som mottager understöd
af fattigvården men på grund af arbetsovillighet vägrar att förrätta honom
af myndigheten anvisadt, hans krafter motsvarande arbete (mom. 7). Ridare
straffas med fängelse den, som, ehuru han är i stånd att försörja dem, för
hvilka lian är försörjningspliktig, trots vederbörande myndighets anmaning
undandrager sig denna plikt, så att genom myndighets ingripande främmande
hjälp måste tagas i anspråk för de anhörigas försörjande. I sistnämnda
fall kan dock också dömas till böter (inom. 10). Den, som dömts
enligt mom. 5 eller 7, kan hållas till ett hans färdigheter och förhållanden
motsvarande arbete inom eller utom straffanstalt; det senare under förutsättning
att han kan hållas åtskild från fria arbetare. Då fängelse ådömes,
kan tillika bestämmas, att den dömde efter uttjänt straff öfverlämnas åt
polismyndigheten (Landespolizeibehörde), som därigenom erhåller befogenhet
att för en tid af högst två ar insätta honom i en arbetsanstalt.
I utkastet till ny strafflag för tyska riket (Vorentwurf 1909) har mom.
5, hvithet för öfrigt i praktiken sällan tillämpats, oj upptagits, enär det ej
ansetts tjäna till något att ingripa mot eu person i detta läge och man därigenom
ytterligare försämrade familjens ställning. Här borde ingripas med
39*
Kommitténs
förslag.
förebyggande åtgärder och behandling af vanedrinkare. Mom. 7 upptages
oförändradt i utkastet, hvaremot mom. 10 undergått den förändring, att
det ej kräfves någon uppfordran från myndighets sida till underhållspliktens
fullgörande; denna åt polismyndighet gjorda uppfordran ansågs nämligen
opraktisk. Bestämmelsen om hänvisning till arbetsanstalt har i utkastet
upptagits som en allmän bestämmelse för de fall, då en straffbar
handling beror pa liderlighet eller arbetsovillighet. Bomstolen kan i så
fall, därest den anser sådant erforderligt för att vänja den dömde vid ett
laglydigt och arbetsamt lif, förordna om hans intagande på arbetsanstalt
(Arbeitshaus) för en tid åt fi månader till 3 år. Förutsättning är att
den dömde är arbetsför och att det ådömda fängelsestraffet uppgår till
minst 4 veckor. Intagandet i arbetsanstalten utesluter ej fängelsestraffets
verkställande. Om straffet ej öfverstiger 3 månader, kan det dock utbytas
mot vistelsen i arbetsanstalt; har så skett, men det sedermera befinnes,
att den dömde ej är arbetsför, utsätter domstolen tid för straffet. Polismyndigheten
ombesörjer verkställigheten; efter halfva tidens förlopp kan
villkorligt frigifvande äga rum.
Engelsk rätt belägger med straff dels underlåtenhet att betala af domstol
till beloppet fastställdt och till betalning förfallet försörjningsbidrag
(högst 6 veckors fängelse eller, om det gäller barn utom äktenskap, fängelse
intill 3 månader), dels uppsåtlig underlåtenhet att fullgöra försörjningsplikt
(vare sig denna biff vit af domstol fixerad eller ej), då sådan medför
fattigvårdssamhällets betungande (försummelse betraktas då som en art af
lösdrifveri och bestraffas liksom detta med straffarbete under en tid af
högst ett år), dels försörjningspliktens fullgörande på ett förkastligt sätt
(böter eller fängelse allt efter sakens beskaffenhet).
Uppenbarligen är det, om man vill hafva verksamma åtgärder mot försummande
af försörjningsplikt, ej tillräckligt att stanna vid en sådan kommunal
arbetsskvldighet, som här ofvan föreslagits. Äfven om man lämnar
fattigvårdsmyndigheterna tillgång till vissa tvångsmedel mot oordentliga och
tredskande arbetsskyldiga, kunna de anstalter, på Indika arbetsskyldigheten
skall fullgöras, dock icke anordnas på ett sådant sätt, att man där kan
medgifva användandet af de strängare tvångsåtgärder, som i vissa fall erfordras,
åtminstone icke utan att förrycka karaktären af verksamheten å
dessa anstalter. Man måste därför för sådana individer, Indika ej låta rätta
sig genom behandlingen på kommunernas och landstingens anstalter, lita
till statens ingripande medelst strängare åtgärder.
Såsom ofvan (sid. 852 o. f.) framhållits, har man, då hos oss från skilda
håll påyrkats skärpta bestämmelser mot försumliga försörjare, mestadels
tänkt sig, att försummelse af försörjningsplikt borde betraktas såsom ett
brott och beläggas med straff; man har för sådant fall angifvit fängelsestraff
såsom det lämpliga. Förvisso är också en dylik försummelse af den
beskaffenhet, att det må anses rättfärdigadt att beteckna den såsom brott
och beliigga den med straff. Mot ett sådant kriminaliserande af densamma
är därför enligt kommitténs uppfattning i och för sig intet att erinra.
Vid den revision af allmänna strafflagen, hvarför förarbete pågår, kommer
naturligen frågan om upptagande i denna lag af försummande af försörjningsplikt
såsom en brottsart och dess beläggande med sträft'' att blifva
föremål för öfvervägande.
Då kommittén emellertid icke ansett sig böra i sitt nu föreliggande
förslag gå den antydda vägen, liar det således icke skett på grund af något
underkännande af det rättmätiga i och för sig af att stadga straff för försummelse
af försörjningsplikt, utan af andra skäl.
Förslaget om behandling i straffrättslig ordning af försummelse af
försörjningsplikt bar bos oss framkommit förnämligast i sammanhang med
yrkande på mera verksamma åtgärder till framtvingande af bättre fullgörande
af försörjningsplikten. Af åtgärder, som i sådant hänseende framhållits
såsom tjänliga, bar kommittén upptagit och föreslagit rätt för fattigvårdsstyrelse
att få försörjningspliktig ålagd att för framtiden förskottsvis
utgifva visst skäligt försörjningsbidrag; härtill fogas genom lagberedningens
ofvan omförmälta förslag rätt till införsel i lön eller arbetsförtjänst för dylikt
försörjningsbidrag samt emigrationsförbud för försörjningspliktig, som befaras
genom utflyttning ur riket undandraga sig sin försörjningsplikt. Ytterligare
bar kommittén föreslagit för den, som underlåter att utgöra ålagdt försörjningsbidrag
eller eljest åsidosätter sin försörjningsplikt, skyldighet att å
kommunal arbetsanstalt eller annorstädes efter fattigvårdsstyrelsens föreläggande
fullgöra arbete. Härmed bar afsetts, att mot den försumlige försörjare!]
i främsta rummet sådana åtgärder skola komma till användning,
genom Indika försörjningsplikten antingen direkt uttvingas eller, där detta
icke lyckas, på ett indirekt sätt uttages genom arbete åt det allmänna,
som måst träda emellan och lämna fattigvård åt de försörjningsberättigade.
Först därest nämnda åtgärder visat sig icke vara användbara eller
icke medföra åsyftad verkan, böra strängare tvångsåtgärder anlitas. För
de fall, som det för kommittén närmast gäller att behandla, nämligen de,
som komma inom området för fattigvårdens verksamhet, synes då tvångs
-
400
arbete vara den naturliga och äfven mest verksamma tvångsåtgärden. Med
afseende på den, som icke blott undandragit sig att betala ett efter hans
förmåga skäligt försörjningsbidrag, hvilket ej heller kunnat genom anlitande
af införsel utfås, utan äfven tredskats att fullgöra arbete på den kommunala
anstalten eller förhållit sig så, att hans fortsatta vistande där är olämpligt
eller gagnlöst, måste hållande till arbete på en tvångsarbetsanstalt framstå
såsom den rätta påföljden. Det förnämsta syftet med tvångsåtgärderna
mot den försumlige försörjaren måste ju vara att, jämte det den öfvertygelsen
bibringas honom att han måste sörja för de sina, vänja honom
vid det ordnade arbete och lefnadssätt, som är nödvändigt, för att han
skall kunna fullgöra försörjningen, då det yttre tvånget ej längre ligger
öfver honom. I de allra flesta fall gäller det här personer, hvilka af
lättja, liknöjdhet eller dryckenskap underlåta att genom arbete skaffa sig
medel till utförande af sin försörjningsplikt. Visserligen kommer därjämte
i betraktande ett mindre antal af försörjare, hvilkas försumlighet har sill
grund mera i en direkt ovilja att lämna underhåll åt de sina. Med afseende
på dessa sistnämnda torde dock anlitande af arbetsskyldigheten sällan
komma i fråga; och där så måste ske, därför att de lyckats undandraga
sig hvarje åtgärd att direkt framtvinga utgörande af underhållsbidrag,
innebär äfven för dem tvångsarbetet otvifvelaktigt ett synnerligen verksamt
medel att förmå dem till fullgörande af sin plikt.
I själfva verket torde tvångsarbetet icke lämpligen kunna undvaras,
äfven om straff kommer till användning; utan det komme nog att visa sig
nödvändigt att jämte straffet eller i stället därför kunna ålägga tvångsarbete.
Sålunda har i vissa främmande länders lagar, jämte det försummelse
af försörjningsplikt belagts med straff, tillika stadgats, att i stället
för eller jämte straffet intagande i tvångsarbetsanstalt kan komma till
användning. I Tyskland, där den nämnda ordningen sedan många år
varit genomförd, har emellertid från flera håll gjorts gällande, att straffbestämmelserna
haft ringa betydelse för bekämpande af försummelsen af
försörjningsplikt samt att tvångsarbetet, hvilket man eljest ansett för en lämpligare
åtgärd, på grund af sambandet mellan detta och straffet icke kommit
till användning i någon större utsträckning och framför allt icke på ett sä
tidigt stadium, att behandlingen i arbetsanstalten kunnat utöfva något större
inflytande. I den nyare strafflagstiftningen synes man också hafva velat
bereda större utrymme åt behandlingen i tvångsarbetsanstalt.
Utan tvifvel skulle man hos oss komma att få göra samma erfarenhet,
om försummelse af försörjningsplikt i de fall, som här äro i fråga, näm
-
40!
ligen (le, som höra under fattigvården, behandlades i ,straffrättslig ordning
noll belädes med fängelsestraff. Detta behöfde doek ej betyda detsamma,
som att straffet komme till mindre användning. Tvärtom synes det ej utan
fog kunna antagas, att, då straffets åläggande är motiveradt därigenom, att
försummelse af försörjningsplikt i och för sig är ett brott, som betingar
straff, det kan komma i fråga att användas pa ett vida tidigare stadium
och alltså i större utsträckning än tvångsarbetet. Det kunde därför befaras
att, med afseende a förevarande fall, kriminaliseringen komme att medföra
den visserligen ej afsedda verkan, att det onekligen jämförelsevis mycket
bekväma strafförfarandet komme att af en del fattigvårdsstyrelser anlitas i
stället för de åtgärder till direkt framtvingande af försörjningspliktens fullgörande,
införsel och kommunal arbetsskyldigbet, som äro afsedda att komma
till användning, innan tvångsåtgärder böra tillgripas.
Mot tvångsarbetes användande hafva vissa betänkligheter framställts
ur den synpunkten, att det ålägges i administrativ väg genom Konungens
befallningshafvande, en anordning hvilken under nuvarande förhållanden ej
heller gärna kan komma i fråga att ändras. Då tvångsarbetet enligt kommitténs
förslag anordnas såsom en påbyggnad på den kommunala arbetsskyldigheten
och drabbar allenast den, för hvilkens återförande till sin plikt
denna arbetsskyldigbet icke visat sig verksam, synes äfven handläggningen
genom de adminstrativa myndigheterna blifva helt naturlig och icke böra möta
betänkligheter. Några direkta klagomål öfver det sätt, hvarpå Konungens befallningshafvande
hittills behandlat mål om ådömande af tvångsarbete i här
ifrågavarande fall, hafva icke heller veterligen förekommit; har något i den
vägen försports, har det snarast varit öfver att de visat alltför liten stränghet.
Erinras må ock, att Konungens befallningshafvande hos oss i många afseenden
fullgöra domarefunktioner samt att deras organisation och arbetssätt äro helt
andra och mera betryggande än i allmänhet är fallet med motsvarande administrativa
myndigheter i utlandet. Helt nyligen har man genom lagen angående
behandling af alkoholister ansett sig kunna göra Konungens befallningshafvande
till den afgörande myndigheten i fråga om en i den medborgerliga
friheten så ingripande åtgärd som en persons internering mot
sin vilja på eu alkoholistanstalt.
Kommittén har på grund af dessa skäl ansett tvångsarbete böra
bibehållas som yttersta tvångsmedel mot försumliga försörjare, Indika icke
af för sådana fall stadgade lindrigare åtgärder låta sig återföras till sin
plikt.
Det kunde tilläfventyrs sättas i fråga att äfven hos oss, såsom, eu
51
— Fattigvårdslag stiftning en. I. Afd. 2.
402
Förutsättningar
för
tvångsarbetes
åläggande.
76 §.
ligt hvad ofvan antyddes, skett i eu del främmande länder, med bibehållande
af tvångsarbete enligt kommitténs förslag, jämsides därmed införa
bestämmelser om straff för försummelse af försörjningsplikt. Kommittén
bär emellertid, såsom nedan kommer att närmare augifvas, sökt anordna
tvångsarbetet på sådant sätt, att införande af straffbestämmelser icke kan anses
behöflig!; de fall, Indika nu undandraga sig restriktiva tvångsåtgärder, lära
med tillräcklig effektivitet kunna träffas genom de tvångsmedel, kommittén
föreslagit. Mot ett upptagande i detta sammanhang af ett strafförfarande
möter dessutom den betänkligheten, att straffbestämmelserna, såsom också
framhållits af dem, som påyrkat sådana, ej gärna kunna begränsas till fattigvårdslagstiftningen,
utan måste sträcka sig utanför denna. Vid denna frågas
lösning måste därför komma under pröfning, huruvida och i hvilken omfattning
pliktförsummelser af här ifrågavarande slag böra i allmänhet drabbas
af straff, en fråga som helst synes böra skärskådas i samband med strafflagstiftningen
på detta område i sin helhet och alltså icke ägnar sig för behandling
i detta sammanhang.
Hvad beträffar yrkandet att tvångsarbete eller straff skall ådömas jämväl
den, som på ett oförsvarligt sätt fullgör sin försörjningsplikt, synes
härmed närmast vara afsedt att träffa de fall, då försörjaren väl skaffar
familjen ett nödtorftigt uppehälle, men då inkomsten erhälles genom försörj
arens lastbara lefverne eller hans eller barnens bettleri eller försörjaren
genom dryckenskap, råhet eller misshandel vanvårdar de sina. I den mån
eu underlåtenhet i pliktens fullgörande föreligger, så att fattigvården måste
gripa in, kommer fallet under det förut behandlade. I andra delar åter
berör nämnda yrkande ämnen, till kvilka kommittén återkommer vid behandling
af barnavårds- och lösdrifvarlagarna.
Tvångsarbetet är, såsom nyss antyddes, afsedt att inverka på den,
som underlåter att efter sin förmåga genom arbete försörja sig och de sina,
så att han för framtiden fullgör denna sin skyldighet; det är ett tvång för
att vänja till arbete. Häraf följer, att det ej bör komma till använd
ning utan där ett dylikt tvång är behöflig!. Visar det sig, att arbetsskyldigheten
kan uttagas på de kommunala anstalterna eller att ett hållande
till arbete därstädes är tillräckligt att framkalla försörjningspliktens
fullgörande, bör tvångsarbetet ej tillgripas. Detta bör enligt kommitténs
förslag inordnas såsom ett led i arbetsskyldighetens uttagande, ett medel,
men det yttersta, att sätta fattigvårdsmyndigheterna i stånd att framtvinga
fullgörande af en försörjningsplikt, hvilken icke på annat sätt kan fås full
-
gjord. Ett inställande till arbetet, vare sig detta skett frivilligt eller med
tvång, samt eu vägran att fullgöra anvisadt arbete eller ett uppförande i
arbetet, som gör, att försörjningsplikten ej på den vägen kan utkräfvas,
måste därför hafva föregått en anmälan om dömande till tvångsarbete.
Uppenbart är, att för tvångsarbetes åläggande i allmänhet måste förutsättas,
att den person, mot hvilken det skall användas, är i någon mån arbetsför.
I 7 $ lösdrifvari agen stadgas, att den, som i följd af ålderdom, kroppseller
sinnessjukdom, vanförhet eller lyte är oförmögen att genom arbete förvärfva
hvad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, ej må dömas
till tvångsarbete eller, om han börjat undergå sådant, därmed fortfara. I
allmänhet lärer beträffande försumliga försörjare, om hvilka här är fråga,
betingelsen af dylik arbetsförhet vara för handen. Kommittén, som, på sätt
här nedan närmare utvecklas, tänkt sig verkställighet af tvångsarbete kunna
äga rum jämväl annorstädes än å tvångsarbetsanstalt, har emellertid icke
ansett, att för en persons dömande till tvångsarbete enligt fattigvårdslagen
bör uppställas fordran på arbetsförhet i nu nämnda bemärkelse och har
därför i förevarande afseende undantagit allenast det fall, att den felande,
om hvilken det är fråga, är till arbete oförmögen; för sådant fall kan
alltså ej heller meddelas varning såsom en tvångsarbetet föregående åtgärd.
Beträffande varning, som nyss omförmäles, stadgar gällande fattigvårdsförordning
såsom villkor för tvångsarbetes ådömande, att fattigvårdsstyrelsen
meddelat den tredskande sådan varning och att han ej rättat sig
efter denna. Såsom förut nämnts hafva yrkanden framställts, att man i
denna del borde söka få till stånd större likhet med lösdrifvarlagen; se riksdagens
skrifvelse den 12 maj 1899. Kommittén har i likhet med en
del af de myndigheter, som hörts öfver nämnda skrifvelse, ej ansett något
vara att vinna genom en förändring i denna del. Öfverflyttandet å kronobetjäningen
af uppdraget att besluta och meddela varning skulle nämligen
innebära en onödig omgång. De fel i fråga om varnings meddelande, som
hittills förekommit och emellanåt föranledt till ogillande af fattigvårdsstyrelsernas
yrkanden om tvångsarbetes ådömande, böra kunna undvikas
genom ett förtydligande af gällande bestämmelser. För dem, som äro intagna
å fattigvårdsanstalt med af Konungens befallningshafvande fastställdt
reglemente, synes det vara lämpligt, att anstaltsstyrelsen kan besluta om
varning. Dock bör härför vara eu förutsättning, att stadgande därom gifvits
i reglementet.
Delgifvandet af beslut om varningen bör i regel ske muntligen inför
den styrelse, som meddelat varningsbeslutet, genom beslutets uppläsande.
404
Då det mången gång skulle vara förenadt med svårigheter att få vederbörande
inställd just till sammanträdet, har det emellertid ansetts nödigt att
lämna styrelsen rätt att låta beslutet meddelas genom att bevisligen tillställa
vederbörande utdrag af protokollet, däri beslutet om varningen finnes intaget,
för hvilket ändamål handräckning kan begäras hos polismyndighet,
som har att meddela sådan utan kostnad för styrelsen.
Proceduren. Beträffande proceduren i de mål, då någon anmäles hos Konungens
77 §. befallningshafvande enligt 35 § 4 mom. fattigvårdsförordningen, har i 41 §
af förordningen stadgats, att i sådant fall Konungens befallningshafvande,
efter förhör inför befallningshafvanden eller efter dess förordnande vid
domstol i orten, må ålägga tvångsarbete eller, då mildrande omständigheter
förekommit, låta vid varning bero. Såsom redan omnämnts, hafva anmälningarna
hos Konungens befallningshafvande ej varit så särdeles många,
utan att detta torde kunna tillskrifvas det förhållandet, att behof ej skulle
förelegat att tillämpa stadgandet härom. Tvärtom hafva från olika håll
gjorts anmärkningar emot den nuvarande proceduren såsom alltför invecklad.
Af kommitténs statistik framgår också, att det för fattigvårdsstyrelserna
stött på åtskilliga svårigheter att få tvångsarbete ådömdt. Dessa
svårigheter hafva föranledt kommittén att föreslå procedurens ombildande.
I sådant afseende har kommittén i första rummet ansett lämpligt att
låta den förberedande utredningen utföras af allmän åklagare och låta honom
hos Konungens befallningshafvande anhängiggöra och utföra talan i målet.
Därigenom befrias fångvårdsstyrelse!! från besväret härmed, och på samma
gång blir den utredning, som Konungens befallningshafvande redan vid början
af målet har till sitt förfogande, mera omfattande och lämpad för sitt ändamål.
Någon så synnerligen stor ökad börda torde härmed ej läggas på
åklagaren, då det med nuvarande anordning torde ålegat åklagaren-polismyndigheten
att, sedan fattigvårdsstyrelsen gjort anmälan i ärendet, på
Konungens befallningsliafvandes förordnande verkställa utredning. Själfva
afgörandet, huruvida åtgärder för inledande af tvångsförfarande skola vidtagas,
bör allt fortfarande ligga i vederbörande styrelses händer, så att
allmänna åklagaren kan inskrida först efter anmälan af fattigvårdsstyrelsen
eller styrelse för anstalt, då sådan meddelat varning. Någon skyldighet
för åklagaren att ovillkorligen låta anmälan föranleda till framställning hos
Konungens befallningshafvande torde ej böra föreskrifvas, utan bör det
bero på honom att själf besluta, när sådan framställning skall göras,
En brist i det nuvarande förfarandet är vidare, att den anmälde
40 f)
ofta hav tillfälle att undandraga sig tvångsarbetet genom att afvika under
ärendets behandling. Någon annan utväg att afhjälpa denna brist torde
ej finnas än att medgifva hans häktande. Mest effektivt skulle varit att
medgifva åklagaren rätt att häkta, men kommittén har trott det vara lämpligare
och i allt fall afhjälpa det mest trängande behofvet, om man later det
ankomma på Konungens befallningshafvande att förordna om den anmäldes
häktande i afbidan på målets afgörande. Ilätten att häkta bör dock vara
begränsad till de fåll, då den anmälde afvikit från anstalt, där han varit
intagen, eller eljest anledning förekommer, att han afviker. Om Konungens
befallningshafvande dömt till tvångsarbete, bör Konungens befallningshafvande
under enahanda omständigheter kunna förordna, att den dömde skall
hällas i häkte, i afbidan på att utslaget vinner laga kraft.
Beträffande själfva handläggningen af målet hos Konungens befallningshafvande,
hafva några föreskrifter utöfver de nu gällande ej ansetts erforderliga.
Vid de förhör, som kunna komma att hållas inför domstol, kan
naturligen också blifva fråga om hörande af vittnen. För de fall, då vittnena
åberopas af allmän åklagare, torde bestämmelser böra gifvas om ersättning
för deras inställelse, och kommittén har därför uppgjort ett särskilt
förslag till lag härom.
Tiden för det tvångsarbete, som kan ådömas enligt fattigvårdsförordningen,
växlar mellan 1 och 6 månader. Under tidsperioden 1903—
07 utgjorde tiden för det ålagda tvångsarbetet: i 19,1 % af fallen 1
månad, i 38,i % 2 månader, i 20,2 % 3 månader, i 13,l % 4 månader
och i 9,5 % 6 månader (del. III sid. 298). Om tvångsarbetet skall
kunna påverka lättja och liknöjdhet, bör enligt vunna erfarenheter tiden
för arbetet tilltagas så, att den intagne verkligen vänjes vid ett arbetsamt
lif. En skala, enligt hvilken två månader blir regel, synes då
vara väl låg. Ilå stadgandet emellertid är afsedt att tillämpas beträffande
äfven andra än arbetsovilliga, har det ansetts lämpligt att bibehålla den
nuvarande latituden såsom den allmänna, men medgifva en höjning till
ett år, då det är fråga om någon, som på grund af lättja, liknöjdhet eller
dryckenskap försummat att fullgöra sin försörjningsplikt. Därest Konungens
befallningshafvande anser omständigheterna vara mildrande, bör Konungens
befallningshafvande liksom nu kunna låta bero vid varning.
Körande verkställighet af tvångsarbete, som ådömts enligt fattigvårds- Ve^s^^get
förordningen, stadgas i 42 § af förordningen, att det skall förrättas i all-
arbete.
män tvångsarbetsanstalt eller ock i sådan under offentlig myndighets till-
78 §.
406
syn ställd arbetsanstalt, som omförmäles i 6 § 3 mom. eller 9 § 2 mom.,
där dess stadgar det medgifva, d. v. s. å eu kommunal tvångsarbetsanstalt.
Finnes ej sådan arbetsanstalt, kan den dömde hållas lika lång tid
i länsfängelse eller kronohäkte till det arbete, som kan vara att tillgå.
Några kommunala tvångsarbetsanstalter finnas numera ej i vårt land, och
det lärer ej förefinnas anledning att föreslå inrättandet af dylika, då staten
genom sina anstalter synes vara bättre i stånd att fylla den uppgift, som
tillkommer verkliga tvångsarbetsanstalter. Kommittén har därför ej i förslaget
till fattigvårdslag upptagit något stadgande om anordnande af kommunala
tvångsarbetsanstalter.
I en af fångvårdsstyrelsen i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 16 december
1898 gjord framställning om revision af lagen om lösdrifvares behandling,
hvilken remitterats till kommittén, har fångvårdsstyrelsen gjort ett
uttalande om det i 42 § af fattigvårdsförordningen omnämnda tvångsarbete och
därvid framhållit, att sådant, under förutsättning att kommunala tvångsarbetsanstalter
ej funnes, ej borde förrättas i tvångsarbetsanstalt utan i länsfängelse
eller kronohäkte. Anledningen till denna hemställan torde uteslutande vara
att söka i den i nämnda lagrum stadgade korta tvångsarbetstiden, hvilken
särskild! vid transporten från aflägsna orter, gör, att möjlighet ej föreligger
till någon påverkan i tvångsarbetsanstalterna i den riktning, som är afsedd. I
fångvårdsstyrelsens uttalande hafva flere Konungens befallningshafvande
instämt.
Med den af kommittén föreslagna ökning af tvångsarbetstidens längd
bär detta skäl för fångvårdsstyrelsens ändringsförslag undanröjts. Auledningen,
hvarför kommittén föreslagit att använda tvångsarbete i stället för fängelse,
ligger också just däri, att tvångsarbetsanstalterna, särskild! sådan verksamheten
utvecklats vid Svartsjö, synas bättre än fängelserna i deras nuvarande
gestaltning ägnade att i rätt riktning påverka de arbetsovilliga personer,
som det här hufvudsakligen gäller. Emellertid synes intet vara att erinra
däremot, att tvångsarbete i vissa af de fall, hvarom här är fråga, kan verkställas
äfven i fängelse. Ketta gäller särskild! de fall, då arbetet på tvångsarbetsanstalten
till följd af nedsatt arbetsförmåga hos den dömde icke ägnar
sig för honom. Så torde, såsom nedan närmare förmärs, förhållandet i synnerhet
blifva med understödstagare, hvilka gjort sig skyldiga till tredska eller oordentligt
uppförande samt därför ålagts tvångsarbete. Ofta nog är så fallet äfven
med kvinnor, som enligt förevarande lagrum drabbats af tvångsarbete. Öfver
hufvud taget böra i fall, som här afses, kvinnor ej intagas i tvångsarbetsanstalt.
Beträffande kvinnornas behandling å statens tvångsarbetsanstalter
407
klangår gjorts, och man tyckes vara tämligen ense
nunlling lämnar åtskilligt (ifrigt att önska, hvartill kommer, att
hafva nämligen starka anmarltnmt
del af de kvinnor, som enligt lösdritVarlagen alagts tvångsaf
prostituerade och därför ej bör sammanföras med de här
Slutligen synes i allmänhet tvångsarbetets verkställande i
da tvångsarbete ådömes på korta tider och
om, att denna be
eu mycket stor
arbete, utgöras
ifrågavarande.
fängelse vara att föredraga, da tvångsarbete adömes pa
tvångsarbetsanstalten alltså på grund af den knappt tillmätta tvångsarbetstiden
ej får samma tillfälle att utöfva den fostran till arbetsamhet, som är
dess hufvudmal. Ctränsen här torde lämpligen kunna sättas vid tre manadei,
sa att tvångsarbete i tre månader eller därunder skulle komma att verkställas
icke i tvångsarbetsanstalt utan i fängelse. Det torde emellertid ej kunna
ifrågasättas att i lagen upptaga samtliga dessa olika grunder såsom afgörande
för frågan om verkställigheten skall äga rum å tvångsarbetsanstalt eller i
fängelse. Kommittén bar därför åtnöjt sig med att i lagen angifva nedsatt
arbetsförmåga såsom den förnämsta anledningen till att låta verkställigheten
af tvångsarbetet äga rum i fängelse eller kronobäkte, men för öfrigt
föreslagit, att Kungl. Maj:t skall i administrativ väg meddela de närmare
föreskrifter, som härvid böra följas. I likhet med hvad fattigvårdsförordningen
innehåller synes afdrag å tvångsarbetstiden ej böra äga rum \id
vistelsen i fängelset.
Uppenbart är, att det förhållande, att enligt fattigvårdslagen ådömdt
tvångsarbete förrättas i allmän tvångsarbetsanstalt, icke medför tillämplighet
på dylikt tvångsarbete af de rättsverkningar, som i vissa fåll följa med
tvångsarbete, ådömdt enligt lösdritVarlagen,
ten att välja vistelseort m.
fråga om inskränkning i rat
-
in.
Hvad beträffar anlitandet af strängare åtgärder mot understödstagare
bär från olika håll klagats däröfver, att fattigvårds myndigheter na ej hafva unj,erstodstillräckliga
maktmedel mot en del understödstagare, som visa tredska, själfs- tagare.
våld, oordentlighet eller sturskhet. Det särskildt anbefallda medlet att 76-78 Mför
någon tid minska underhållet anses ej hafva någon effekt, då det ej
kan ifrågakomma att tillämpa det med stränghet. Äro de arbetsföra, så
kunna de euligt gällande fattigvårdsförordning dömas till tvångsarbete, men
å andra sidan stadgas i 7 § i lagen om lösdrifvares behandling rörande
just sådana personer, som enligt 1 § fattigvårdsförordningen skola understödjas,
att de ej få dömas till tvångsarbete eller, om de börjat undergå
sådant, därmed fortfara. Med hänsyn till dessa individer har särskildt
408
Gällande
stadgande.
yrkats på stadgandet af straff, då tvångsarbetet på grund af sin natur
svårligen kunde genomföras beträffande icke arbetsföra individer.
Kommittén bär likväl ej ansett nödigt att föreslå införande af straffbestämmelser
för dessa fall. Enligt hvad kommittén redan framhållit
(5 kap.) skulle understödstagare på grund af dåligt uppförande i fättigvårdssamhällets
vanliga anstalt i stället kunna intagas å arbetsliem eller,
om kommunen ej själf har sådant, i länsarbetshem Redan i möjligheten
till en sådan förflyttning ligger ett verksamt medel mot ett dåligt
uppförande. Kommer eu förflyttning till stånd, så har tydligen arbetsliemmet
bättre möjlighet än den vanliga fattigvårdsanstalten att efterhålla
en dylik person. För de få fall, då en strängare åtgärd skulle blifva af
nöden, gäller det antagligen individer, livilkas arbetsoförmåga ej är af
den art (sid. 401), att den bör hindra deras hållande till tvångsarbete.
Dock torde med afseende på personer med nedsatt arbetsförmåga, för hvilka
tiden för tvångsarbetet i regel lärer blifva jämförelsevis kort, verkställigheten,
såsom förut antydts, i allmänhet böra äga rum i fängelse. Rörande
behandlingen af ärende om dömande till tvångsarbete gäller i öfrigt hvad
här ofvan blifvit sagdt.
E. Fattig vårdsstyrelses målsmansrätt öfver understödstagare.
Enligt gällande fattigvårdsförordning, 35 § 1 mom., har fattigvårdsstyrelsen
målsmansrätt öfver den, som af fattigvårdssamhället åtnjuter full
försörjning, hvilken ej är blott tillfällig; och denna rätt varar så länge
fattigvården fortfar.
Någon bestämning af målsmansrättens innebörd lämnar fattigvårdsförordningen
icke. Några af de rättigheter, som ett dvlikt representantskap
kan tänkas innefatta, regleras emellertid genom andra föreskrifter
i förordningen. Sålunda är fattigvårdssamhället, såsom tidigare omförmälts,
enligt stadgandet i 36 § 2 mom. fattigvårdsförordningen behörigt
att sätta sig i besittning af all egendom, som tillhör understödstagaren
vid hans mottagande till försörjning. Vidare kan enligt 29 g 2 mom. af
förordningen talan föras mot försörjningspliktig person för erhållande
af godtgörelse för lämnad fattigvård, hvarigenom fattigvårdssamhället
i viss utsträckning är i tillfälle att begagna sig af understödstagarens rätt
mot försörjningspliktig. Härutöfver torde i målsmansrätten ligga eu befogenhet
för fattigvårdsstyrelsen att för understödstagare föra talan för att
tillvarataga hans och därmed också samhällets rätt. Så vidt understödstagaren
uppnått myndig ålder, synes lian dock ej vara beröfvad rätten att
själ!'' sluta aftal och uppträda inför rätta, ehuru hans åtgöranden naturligen
begränsas af fattigvårdssamhällets rätt till hans egendom. Rörande å
andra sidan samhällets skyldighet att bevaka eu understödstagares rätt mot
tredje man, finnas inga antydningar i fattigvårdsförordningen. En personlig
omvårdnad om understödstagare åligger fattigvårdsstyrelsen på grund af
dess allmänna verksamhet.
Uti lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende Barnavårdsförsummade
barn den 13 juni 1902 stadgas, att barnavårdsnämnd bör ej n™ghet öfver
blott öfvervaka de barns uppförande och uppfostran, som af nämnden öf- omhänderverlämnats
till enskildt hem eller barnhem, utan äfven, sedan de lämnat taf,na arn‘
hemmet, fortfarande hafva tillsyn öfver dem, så länge de ännu icke uppnått
myndig ålder; och nämnden ägor, intill dess eu sådan person fyllt 18 år,
för honom utse tjänst eller anställning, hvilken han icke utan nämndens
tillstånd må lämna före denna ålder. Detsamma gäller ock för skyddshems
styrelse med afseende på skyddsling, som utskrifvits från skyddshem.
Uti det betänkande, som låg till grund för nämnda lag, hade föreslagits,
att barnavårdsnämnd (resp. skyddshemsstyrelse) skulle äga målsmansrätt
öfver den, som på grund af nämndens beslut blifvit från hemmet skild,
intill dess han uppnått myndig ålder, samt att denna rätt skulle kunna
till föräldrar eller förutvarande målsman återställas eller till pålitlig annan
person öfverlåtas, där sådant på grund af särskilda omständigheter pröfvades
lämpligt. Dessa bestämmelser intogos emellertid ej i Kungl. Maj:ts proposition
i ämnet, bland annat af det skäl att en sådan rätt ansågs vara en i nämndens
eller styrelsens händer lagd makt af olämpligt omfång och ledande
till besvärligheter för sin innehafvare, t. ex. i fråga om vissa ekonomiska
förhållanden, arfsangelägenheter m. m.
Enligt lagen den 27 juni 1902 angående verkställighet af domstols förordnande
om tvångsuppfostran, står elev under vistelsen vid uppfostringsanstalten
under dess styrelses och föreståndares husbondevälde och styrelsen
har att för elev, som utskrifvits, utse första anställningen, hvilken eleven
icke äger att utan styrelsens tillstånd lämna förrän ett år efter utskrifningen.
Ett af de önskemål vid revision af fattigvårdslagstiftningen, som fram- C. S. A:s
ställdes af C. S. A:s fattigvårdskommitté*, var, att fattigvårdsstyrelses måls- * Committé.
* Reformlinjer, sid. 105.
52 — Fcittigvårcl&lagxtiftningen. I. Afd. 2.
410
Medicinal
styrelsen.
Utländsk
lagstiftning.
^länsrätt endast måtte äga tillämpning på omhändertagna minderåriga.
Önskemålet motiverades därmed, att begreppet målsmansrätt vore så sväfvande,
att ingen med bestämdhet kunde angifva dess innebörd, att det
samma kunde anses innefatta åtskilliga moment, som hade föga eller ingen
tillämpning på fattigvårdsstyrelses förhållande till eu vuxen understödstagare,
såsom rätt att teckna myndlings namn, att bestämma öfver hans
gods, att för honom tala och svara inför rätta, samt att ett dylikt beroende
ej vore ägnadt att verka i riktning till själfaktningens höjande.
Uti sitt förut omnämnda yttrande af den 23 april IDOG (sid. 145) i
anledning af riksdagens skrifvelse om förbättringar i den enskilda och
kommunala sinnessjuk vården har medicinalstyrelsen framhållit, att föreskriften
om fattigvårdsstyrelsens målsmans- (och husbonde-) rätt vore ganska
betänklig, så vidt den afsåge sinnessjuka personer, då dessa på grund af
sin sjukdom ej kunde tillvarataga sina egna intressen och sålunda ej kunde
göra sin rätt gällande gent emot den fångvårdsstyrelse, som af likgiltighet
eller hjärtlöshet gjorde sig skyldig till vanvård eller hårdhet mot sjuka,
något som ej vore uteslutet. Särskildt anmärktes, att föreskriften i 19
kap. 4 $ ärfdabalken om förordnande af förmyndare ej ansetts tillämplig
å sinnessjuk, som åtnjöte fattigunderstöd.
Enligt finska fattigvårdsförordningen tillkommer fångvårdsstyrelse!!
målsmansrätt öfver den, som af fattigvårdssamhället åtnjuter full och ständig
försörjning, en bestämmelse som med någon förändring i redaktionellt hänseende
jämväl upptagits i förslaget af år 1908. I motiverna till förslaget
framhålles, att stadgandet praktiskt taget är af mindre betydelse, men »då
ett flertal af dessa fattighjon torde sakna alla betingelser för att ens kunna
själfva tala och svara, har kommittén icke velat ifrågasätta någon ändring
af hvad i ämnet för närvarande gäller». — forska fattigvårdslagen ställer
eu hvar, som för sig, hustru eller barn under 15 år åtnjuter fattigvård,
under fattigvårdsstyrelsens tillsyn samt stadgar vidare, att styrelsen kan
till godtgörelse af sina utlägg utan den understöddes samtycke göra hans
förmögenhetsrättigheter mot andra gällande. En kompletterande bestämmelse
härtill finnes i lag om omyndighetsförklaring af den 28 november
1898, hvarest stadgas, att en understödstagare kan sättas under förmyndare,
när fattigvårdsstyrelsens allmänna tillsyn ej är tillräcklig för att
hindra hans ytterligare utarmning eller för att säkerställa fattigvårdssamhällets
rättigheter. — I Danmark, där en hvar, som åtnjuter fattigvård,
41 1
står under fattigvårdsstyrelsens tillsyn, liar styrelsen rätt att af understödstagaren
söka ersättning för sitt utlägg, hvilken rätt likväl viker lör.
tidigare uppkommen gäld af annan art. Emellertid tillerkännes fattigvårdsmyndigheten
en rätt att låta registrera understödstagarens egendom
och inlämna förteckningen till domstol, hvilket medför, att af ägaren
därefter utan fattigvårdsmyndighetens samtycke vidtagna dispositioner äro
ogiltiga i förhållande till fattigvårdsmyndigheten. Beträffande barn, som
icke försörjas hos föräldrarna utan i fosterhem eller anstalt, gäller, att de
efter slutad skolgång i regel sättas i tjänst eller lära, men förblifva under
fattigvårdsstyrelsens tillsyn och myndighet, tills de fyllt 18 år. — Ur den
tyska rikslagstiftningen bör anmärkas, att fattigvårdssamhälle är befogadt att
kräfva godtgörelse för sitt understöd ur belopp, till hvilkas utgifvande tredje
man är förpliktad (närmast på grund af försörjningsplikt, som åligger
anhörig, men äfven bidrag från sjukkassor, invalidförsäkring o. s. v.).
I öfverensstämmelse med hvad som från flera håll påyrkats, har kommittén
ansett föreskriften om fattigvårdsstyrelses målsmansrätt icke vidare
böra bibehållas beträffande understödstagare, som uppnått myndig ålder.
Det är, såsom förut antydts, oklart hvad målsmansrätten i fråga om
sådana personer innebär; och det torde icke vara lätt att utreda, på
hvilket sätt och i hvilken omfattning den hittills kommit i tillämpning.
Redan däri, att dess betydelse är så obestämd och sväfvande, ligger ett
skäl att icke på detta område låta målsmansrätten kvarstå. Härtill kommer,
att institutet till följd af denna dess obestämdhet kan i tillämpningen
å ena sidan föranleda till ett obehörigt intrång i understödstagarens
själfbestämningsrätt samt, då han icke kan frånkännas rätten att
själf vidtaga rättshandlingar, förorsaka konflikter, och å den andra sidan
för fattigvårdsstyrelsen medföra förpliktelser, hvilkas fullgörande eller underlåtande
kan ådraga styrelsen besvär och obehagliga påföljder. Äfven
om de fall, då dylika olägenheter kunna framträda, måste blifva jämförelsevis
få, när det gäller egendomslösa personer, synes det dock olämpligt
att bibehålla ett institut, som kali medföra dylika. Slutligen bör
bemärkas, att fattigvårdsstyrelsen och understödstagären understundom kunna
hafva stridiga intressen, hvarvid olämpligheten af fattigvårdsstyrelsens malsmansrätt
‘i all synnerhet framträder i sådana fall, där, såsom i de af medicinalstyrelsen
omnämnda, understödstagären saknar förmåga att själf tillvarataga
sin rätt.
Målsmansrätten synes också utan större olägenheter kunna undvaras.
Kommitténs
yttrande.
79 §.
412
Hvad angår fattigvårdssamhällets intresse i afseende å understödstagarens egendom,
är frågan enligt nuvarande lagstiftning ordnad på ett sådant sätt,
att målsmanskap här ej behöfves; fattigvårdssamhället får vid full, ej tillfällig
försörjning äganderätt till sådan egendom. Enligt kommitténs förslag
skulle stadgandet härom i hufvudsak undergå den förändring, att fattigvårdssamhället
äger omhändertaga egendomen, men blott för att däraf bereda sig
ersättning för sina kostnader. Allt fortfarande skulle dock målsmansrätten
kunna undvaras för att vinna det syfte, som man här vill ernå. För det fall
att egendom tillfaller understödstagaren under tid, då han är af fattigvården
omhändertagen, gäller detsamma. Därest egendomen är af någon betydenhet,
upphör gifvetvis fattigvården och därmed också fångvårdsstyrelse^
målsmansrätt. Är åter fråga om ett mindre belopp, hvilket allenast fölen
kort tid skulle hålla understödstagaren utanför fattigvården, kommer
väl vården oftast att fortgå, och fattigvårdsstyrelsen lärer i sådant fall,
oafsedt målsmansrätten, hafva tillfälle att göra sig betäckt för sin fordran
för den utgående fattigvården. För öfrigt framträder just i dessa fall,
då egendom tillfaller en understödstagare, olämpligheten af målsmansrätten,
i det att intressemotsatser mellan fattigvårdsstyrelsen och understödstagare
här lätt uppstå. Riktigare synes vara, att, där egendom tillfaller
understödstagare, som saknar förmåga att förvalta den, förmyndare
för honom förordnas.
Den vårdnadsskyldighet och uppsiktsrätt, som må anses ligga i fattigvårdsstyrelsens
målsmansrätt, har styrelsen redan på grund af sin allmänna
försörjningsplikt. Betydelsen af målsmansrätten torde för öfrigt vara än
mera oklar i detta afseende än i fråga om egendomsförhållandena.
Det har slutligen framhållits, att det skulle vara önskvärd! att bibehålla
målsmansrätten såsom erforderlig med afseende å bevakande af en understödstagares
rätt mot tredje man. Målsmansrätten skulle härvid närmast vara att
anse såsom en skyldighet, hvilken man i understödstagarens intresse pålagt
fattigvårdsstyrelsen. Det synes dock vara tvifvelaktigt, i hvad man en
sådan skyldighet på grund af målsmansrätten existerar och i hvad mån
den kan göras gällande äfven mot en fattigvårdsstyrelse, som visar sig försumlig
i detta stycke. Jämväl för dessa fall synes det vara lämpligare,
att, där understödstagaren saknar förmåga att själf bevaka sin rätt, förmyndare
för honom varder förordnad.
Af nu anförda skäl har kommittén i sitt förslag icke upptagit något stadgande
om målsmansrätt för fattigvårdsstyrelsen öfver person, som redan nått
myndig ålder. Då det emellertid i många fall måste framträda såsom synnerligen
angeläget, att eu förmyndare förordnas för att tillvarataga eu understödstagares
rätt, har förslaget upptagit en föreskrift om skyldighet för fattigvårdsstyrelsen
att göra anmälan därom hos vederbörlig domstol. Såsom exempel
på fall, då ett behof häraf föreligger, har särskildt nämnts, att arf tillfallit
nnderstödstagaren. Men för öfrigt framgår af det ofvan sagda, att anmälan
bör göras, när helst en understödstagares rätt behöfver iakttagas
vare sig med hänsyn till honom tillhörig egendom eller i uppkommande
rättsförhållanden till tredje man.
Hvad beträffar understödstagare, som ännu icke nått myndighetsåldern,
är förhållandet ett annat än med afseende å de ofvan omförmälta. Här har
begreppet målsmansrätt äfven utanför fattigvårdens område sin direkta motsvarighet
i föräldrarnas målsmansrätt för barnen. Het är naturligt att,
om den offentliga fattigvården, på grund däraf att föräldrarna ej finnas
eller ej fullgöra sin plikt, måste taga hand om barnen samt gifva dem vård
och uppfostran, fattigvårdsstyrelsen inträder i föräldrarnas ställe och får
målsmansrätt för dessa barn. Förutsättningen för denna målsmansrätt är
alltså, att fattigvårdsstyrelsen omhändertager ett barn samt låter detsamma
uppfostras i ett annat enskildt hem eller å en anstalt ; lämnas understöd i
det egna hemmet, stannar målsmansrätten hos föräldrarna. Målsmansrätten
gäller, så länge fattigvården varar eller, om den fortfar till dess skyddslingen
fyllt 21 år, ända till denna tid. Upphör fattigvården före denna ålder,
hvilket i regel är fallet, upphör därmed äfven målsmansrätten. Därefter
har fattigvårdsstyrelsen på grund af sitt målsmanskap hvarken rätt
eller skyldighet att tillse sina skyddslingar. Xågon målsman, som bevakar
deras bästa, hafva de ofta nog icke heller i fader eller moder. Från
flera håll har emellertid framhållits, att minderåriga vid den tiden, fjortoneller
femtonårsåldern, då de i många fall få börja att försörja sig
själfva, ännu ej vunnit sådan mognad, att de kunna reda sig själfva
utan ofta falla för de frestelser, som omgifva dem, samt att det därför
är angeläget, att någon myndighet har rätt att bestämma öfver dem
ännu någon tid. Hvad sålunda erinrats har obestridligen sin riktighet;
och kommittén har ansett denna angelägenhet, åtminstone för närvarande,
lämpligast böra ordnas genom att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
som skett genom lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende
försummade barn låta den minderårige, åt hvilken, enligt hvad förut
utvecklats, fattigvårdsstyrelsen har att, då han nått den utveckling och
stadga att sådant kan ske, bereda tjänst eller anställning (36 §), därest
sådant skett, fortfarande stå under fattigvårdsstyrelsens tillsyn, till dess
414
Gällande
föreskrifter.
lian uppnått myndig ålder; och bör fattigvårdsstyrelsen äga rätt att, intill
dess eu sådan person fyllt 18 år, åt honom fortfarande utse tjänst eller
anställning, hvilken han icke heller utan dess tillstånd må lämna före denna
ålder.
Därest, i enlighet med hvad från flera håll yrkats, barnavården skulle
komma att i större eller mindre omfattning öfverflyttas till eu speciell
barnavårdsmyndighet, kommer tydligtvis denna angelägenhet att vidare behandlas
i sammanhang med blifvande stadganden rörande en dylik myndighet.
Till dess så skett, är emellertid nödigt, att i fattigvårdslagen
finnas bestämmelser rörande de fall, som komma under fattigvårdsmyndigheternas
åtgöranden.
F. Bestämmelser angående bettlare, så ock om barn, som anträffas
bettlande eller vanvårdas.
Fattigvårdsförordningen innehåller äfven de bestämmelser, som för närvarande
gälla om bettleri, men i vissa fall hänvisas härom jämväl till
lösdrifvarlagen. Att stadgandena mot bettleriet behandlas i sammanhang med
fattigvården har sin grund däri, att fattigvårdslagstiftningen af ålder haft
till sitt syfte att bekämpa bettleriet. För den äldre lagstiftningen var,
såsom den historiska framställningen (del II) utvisar, detta syfte det
hufvudsakliga, och de första fattigvårdsförfattningarna benämndes äfven
tiggareordningar. Fyllandet af nämnda syfte åstadkommes dels därigenom
att de, som verkligen äro i behof af hjälp, få sådan genom fattigvårdsmyndigheternas
försorg, och dels därigenom att de, som kunna förtjäna sitt
uppehälle men på grund af lättja afhålla sig därifrån, så snart de söka
anlita utvägen att förskaffa sig sitt uppehälle genom bettleri, blifva föremål
för tvångsåtgärder. I förstnämnda afseende uttalas i fattigvårdsförordningen
(9 §), att hvarje fattigvårdssamhälle har att vid anordnandet
af sin fattigvård tillse, »att bettlande må förekommas». I det andra afseendet
föreskrifves hufvudsakligen följande. Inom hvarje fattigvårdssamhälle
skola utses tillsyningsman, hvilka, jämte det de äga att mottaga ansökningar
om fattigvård, hafva att anhålla bettlare och förfara med dem
enligt i förordningen (40 §) närmare gifna föreskrifter. Reglerna äro olika
för dem, som fyllt 15 år, och för yngre. Är anhållen bettlare öfver 15 år
och berättigad till fattigvård enligt 1 § fattigvårdsförordningen, anmäler
tillsyningsmannen fallet hos fattigvårdsstyrelsen för vederbörlig åtgärd. Er
-
4 IT»
fordras ej fattigvård, beror den vidare åtgärden på om bettlaren bär hemvist
inom fattigvårdssam lull let eller icke. 1 senare fallet har tillsyningsmannen
att vidtaga åtgärd för hans behandling som lösdrifvare genom vederbörlig
myndighet; i det förra skall tillsyningsmannen anmäla förhållandet
hos fångvårdsstyrelse!!, som då har att pröfva, huruvida fattigvård enligt
2 § fattigvårdsförordningen bör förekomma, samt i motsatt fall vidtaga åtgärder
i och för bettlarens behandling enligt lösdrifvarlagen. Beträffande bettlande
barn gå föreskrifterna ut på att få barnen öfverlämnade till vederbörande
fångvårdsstyrelse för erhållande af behöflig vård och vidtagande
af åtgärder för att förekomma bettleriets upprepande, samt att föräldrar
eller målsmän, som genom uppmaning eller eljest föranledt barnet att bettla,
skola efterhållas och eventuellt underkastas behandling enligt lösdrifvarlagen.
Fattigvårdsförordningen upptager vidare bestämmelser angående gäldande
af forslingskostnaden, som i vissa fall, särskildt då det gäller hemforsling
af bettlande barn, betalas af fattigvårdssamhället, men eljest af staten.
Slutligen meddelas en erinran till krono- och stadsbetjänte att använda all
uppmärksamhet till förekommande af bettlande samt, så vidt på dem kan
bero, lämna fattigvårdsstyrelse och tillsyningsman den handräckning, som
kan påkallas.
Enligt af kommittén infordrade upplysningar om tillämpningen af
fattigvårdsförordningens stadganden rörande åtgärder mot bettlare (del III
sid. 299 o. f.) funnos under år 1907 tillsyningsman öfver bettlare i 1,194
af rikets kommuner, däraf 67 stadskommuner och köpingar. A landsbygden
har härtill oftast utsetts enskilda personer, därnäst fjärdingsmän eller
polismän och ej sällan fattigvårdsstyrelse eller kommunalnämnd; i städer
och köpingar är det i regel polismän, som hafva detta uppdrag, och någon
gång enskilda personer. Oftast utgår ingen ersättning för uppdraget; där
sådan förekommer, utgår den än såsom årlig aflöning, än som ersättning
med visst belopp för hvarje förrättning. Kostnaden bestrides i regel af
fattigvårdssamhället, stundom dock af landstinget, ensamt eller jämte fattigvårdssamhället.
Beträffande tillsyningsmännens verksamhet inhämtas af samma upplysningar,
att de under år 1907 hos vederbörande fattigvårdsstyrelse anmält 929
bettlare, däraf 213 minderåriga; det öfvervägande antalet häraf, resp. 792
och 190, faller på städer och köpingar. Börande den vidare behandlingen
från fattigvårdsstyrelsens sida af dessa anmälningar äro särskilda uppgifter
Statistiska
uppgifter.
416
Kommitténs
yttrande och
förslag.
92 §.
ej tillgängliga med undantag däraf, att upplysning infordrats om antalet
fall under år 1907, då fattigvårdsstyrelse gjort hemställan till barnavårdsnämnd,
att denna skulle omhändertaga bettlande barn, bvilket uppgifvits
hafva skett i 16 fall. De af kommitterade i annat sammanhang infordrade
uppgifterna om antalet af dem, som inställts inför de underordnade polismyndigheterna
för bettleri, lämna härvid ej någon vägledning, då bettleri
i de flesta fall är förenadt med lösdrifveri. Under år 1907 anhöll os och
inställdes inför dessa myndigheter personer, som gjort sig förfallna till
bettleri utan sammanhang med lösdrifveri, i 926 fall.
Såsom nyss anmärkts, hafva bestämmelserna om bettleri af ålder upptagits
i författningarna angående fattigvården. Eätteligen synas de likväl
ej hafva sin plats där i annan mån än i fråga om de åtgärder, som från
fattigvårdens sida kunna göras för att förebygga bettleriet. För så vidt
det åter gäller vidtagande af tvångsåtgärder mot bettleriet, synas stadgandena
böra tillhöra lösdrifvarlagstiftningen; dit hänvisar också fattigvårdsförordningen
i afseende å den närmare beskaffenheten af de tvångsåtgärder, som
skola vidtagas i sagda syfte. Praktiskt sedt sammanfaller bettleriet äfven
med de förseelser, som behandlas i lösdrifvarlagen. Både det sysslolösa
kringstrykandet och ett lättjefullt lefnadssätt, som medför våda för allmän
säkerhet, ordning eller sedlighet, äro mycket ofta, att ej säga oftast, förbundna
med bettleri. Med hänsyn härtill har kommittén, i hvars uppdrag
jämväl ingår en revision af lösdrifvarlagstiftningen, afsett att i sammanhang
därmed också behandla bettleriet, för så vidt gäller ingripande däremot
medelst tvångsåtgärder. Hvad angår förfarandet i afseende å
barn, som beträdas med bettleri, kommer frågan om dem att af kommittén
närmare behandlas i sammanhang med lagstiftningen om barnavården, hvilkens
omarbetning jämväl uppdragits åt kommittén. Särskildt lagstiftningen
om uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn beröres
häraf.
Då emellertid bestämmelser till motverkande af bettleriet icke kunna
undvaras och således ett uteslutande af dessa ur fattigvårdsförordningen
icke låter sig göra med mindre andra sättas i stället, har kommittén, i
afbidan på framläggande af förslag till ny lösdrifvarlag, föreslagit intagande
bland öfvergångsstadgandena i fattigvårdslagen af provisoriska bestämmelser
i ämnet, motsvarande i hufvudsak fattigvårdsförordningens föreskrifter med
de modifikationer, som betingas utaf de af kommittén föreslagna ändring
-
417
urna i nämnda lagstiftning samt tillkomsten af lagstiftningen om vanartade
och i sedligt afseende försummade barn.
Härvid har icke ansetts nödigt att upprepa den i fattigvårdsförordningens
38 £ meddelade definitionen pa bettleri. Innebörden af detta begrepp
torde vara så pass klar, att någon definition icke behöfves; i hvarje
fall synes denna innebörd icke blifva klarare genom den i nyss angifna
lagrum meddelade definitionen.
Genom hänvisningen till lösdrifvarlagen i afseende å den, som beträdes
med bettleri utan att vara berättigad till fattigvård, har fastslagits hvad
redan nu gäller, att lösdrifvarlagens föreskrifter i afseende å varning, dömande
till tvångsarbete in. m. skola gälla äfven om bettlare, liksom i afseende
å den, som på i lagen angifvet sätt främjar eller föranleder bettleri
af barn eller andra. Hvad fattigvårdsförordningen innehåller om varning
i visst fall genom fattigvårdsstyrelsen har ansetts icke böra upptagas; stadgandet
lärer icke hafva någon praktisk betydelse.
I 13 § 2 mom. af gällande fattigvårdsförordning stadgas, att fattigvårdsstyrelse,
då anmälan göres, att barn bettlar eller att det vanvårdas,
bör förskaffa sig underrättelse om förhållandet och i anledning däraf förfara
på sätt styrelsen finner vara af omständigheterna påkalladt. De fall,
som här afses, ankomma efter utfärdandet af lagen den 13 juni 1902
angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn
i regel på barnavårdsnämnds behandling. Bettleriet innebär nämligen oftast
ett försummande af barnet i sedligt afseende, där det ej rent af är
att fatta som vanart, och kroppslig vanvård innefattar i regel också ett
försummande i sedligt afseende. Där bettleriet eller vanvården åter har
sin grund i ett föreliggande nödställd! läge, blir det gifvetvis fattigvårdsmyndighetens
uppgift att lämna nödig hjälp och den blir då i tillfälle att
i samband härmed ingripa mot bettleriet eller vanvården. Det kan emellertid
tänkas, att bettleriet eller vanvården hvarken är att hänföra under
nyssnämnda lag eller en följd af ett nödtillstånd, som ur sådan synpunkt
påkallar fattigvårdsmyndighetens ingripande. Vid den revision af barnavårdslagstiftningen,
som kommittén har att företaga, kommer också att
tagas i öfvervägande, huru denna lucka i lagstiftningen ändamålsenligast
bör fyllas. I afbidan härpå har kommittén ansett sig böra såsom öfvergångsbestämmelse
upptaga ett stadgande af hufvudsakligen samma innehåll
som 13 § 2 mom. fattigvårdsförordningen med tillägg af en utaf den
nämnda lagen af den 13 juni 1902 betingad hänvisning till denna lag.
53 — Fattiguårclslagstiftnifigen. I. Afd. 2.
418
Med den ringa utveckling polisväsendet, särskildt å landsbygden, ännu
erhållit, torde det vara lämpligt att bibehålla de kommunala tillsyningsmännen.
Dessa böra naturligen aflönas af kommunen, som också bör bekosta
af dem för uppdragets utförande företagna resor för att inställa bettlare
hos polis- eller annan myndighet.
41!)
10 kap.
Om klagan i mål och ärenden, som behandlas enligt
fattigvårdslagen.
Enligt gällande fattigvårdsförordning få besvär ei anföras hos någon Gällande be~
p
~
J
stämmelser
statens myndighet öfver fattigvårdsstyrelsens beslut, hvarigenom sökt fattig- rörande kla
vård
hlifvit helt och hållet eller till någon del vägrad, utan ärendet under - gan öfver vägställes
fattigvårdssamhällets pröfning samt afgöres af kommunalstämma, ''"‘“lärd!*9
kommunalfullmäktige, allmän rådstuga eller stadsfullmäktige eller också af
en särskild för ändamålet tillsatt kommunal nämnd (stundom kallad samvetsnämnden).
Öfver dessas beslut angående sökt fattigvård får talan föras
endast för den händelse någon tilltror sig kunna visa, att beslutet ej tillkommit
i laga ordning, i livilket fall besvär anföras hos Konungens befallningshafvande.
Införandet af dessa bestämmelser innebar en förändring
af den förut enligt så väl 1847 som 1853 års förordningar gällande föreskriften,
att klagan öfver fattigvårdsstyrelses åtgärder eller beslut i fattigvårdsmål
skulle upptagas och pröfvas af Konungens befallningshafvande.
Förändringen hade sin grund i den uppfattning af fattigvårdens natur,
som gjorde sig gällande vid tillkomsten af 1871 års fattigvårdsförordning.
Till stöd för ändringen åberopades af den kommitté, som förberedde
nämnda förordning, bland annat följande. Af föreskriften att fattigvårdssamhällena
hafva till åliggande att lämna fattigvård följde, att staten
hade rätt och plikt att genom sina organer öfver vaka fullgörandet af
lagens bud, men däremot framginge ej häraf ovillkorligen, att den nödställde
skulle äga att såsom en sin rättighet påyrka att af öfriga samhällsmedlemmar
åtnjuta försörjning eller understöd samt, där detta honom
förvägrades, söka genom rättegång tilltvinga sig hjälp, likasom utsökte
han en sin fordran. Dessutom borde det ej förgätas, att då hjälpen till
sin natur vore frivillig, den, som hos annan sökte sådan, icke borde i lag
tillerkännas rätt att öfver uteblifvande däraf föra klagan. Medgåfves icke
420
Statistiska
uppgifter.
rätt till klagan kos ämbetsmyndigheterna öfver kommunens beslut, hvarigenom
fattigvård vägrats, måste den behöfvande komma att uppfatta den
fattigvård, han sökte, såsom en gärd af barmhärtighet, på hvilken han ej
kunde pocka. Genom den föreslagna åtgärden undvekes tvister, utdragna
genom alla instanser; ägde däremot besvärsrätt rum, skulle Konungens
befallningshafvande, huru orimliga de skäl, hvarpå ändring söktes, än
månde vara, meddela särskilt beslut jämte besvärshänvisning. Borttoges
åter besvärsrätten, men Konungens befallningshafvande hade till åliggande
att vaka öfver fullgörandet af den obligatoriska fattigvården inom kommunen,
förändrades förhållandet. En anmälan, som af kommitterade föreslagits
i stället för besvär, vore ej detsamma som anhängiggörandet af en
rättstvist, utan vore blott meddelandet af ett visst faktum. Bedömandet
af frågan, huruvida i anledning däraf ämbetsåtgärd borde vidtagas eller ej,
berodde ensamt på Konungens befallningshafvande; ansåges anmälan ej förtjäna
afseende, föranledde den ej meddelande af beslut. Ehuru lagen ej medgåfve
eu hjälpsökande någon rätt till fattigvård, som kunde af honom utsökas,
borde den likväl lämna honom rättighet att få sin begäran ej allenast
pröfvad af samhället, utan ock pröfvad i rätt ordning, och för detta
fall, men också endast i detta, borde det medgifvas honom att klaga hos
Konungens befallningshafvande.
Undersöker man, huru förhållandena gestaltat sig under olika tider med
hänsyn till hos Konungens befallningshafvande framställda klagomål i förevarande
hänseende, finner man (del III sid. 66 o. f.), att under åren 1864,
1865 och 1866*), således under några af de närmaste åren, innan klagorätten
borttogs, besvär hos Konungens befallningshafvande öfver vägrad
fattigvård eller rörande sättet för meddelande af fattigvård anfördes i respektive
89, 88 och 152 fall eller alltså i medeltal i 110 fall om året. Hos
kammarrätten afgjordes under dessa år respektive 18, 26 och 28 mål af
detta slag, därvid kammarrätten gjorde ändring i Konungens befallningshafvandes
beslut i respektive 9, 11 och 7 fall. Under åren 1905 —1907
gjordes hos Konungens befallningshafvande anmälningar i nämnda hänseende
i 524 fall eller i medeltal i 175 fall per år. I förhållande till
antalet understödstagare var antalet besvärsmål under den första perioden
ungefär lika stort som anmälningarna under den senare.
Hen i 1871 års fattigvårdsförordning anvisade utvägen att påkalla fattig
*)
Dessa år hafva valts, enär de följande åren i följd af det tryckta ekonomiska läget antagits
skola förete mera exceptionella förhållanden.
421
vårdssamhällets pröfning af fattigvårdsstyrelsens beslut anlitades under ar
1907 i sanunanlagdt 298 fall, alla med undantag af 1 1 på landsbygden. 1 52
fall eller 21,8$ af samtliga gjordes ändring i fattigvårdsstyrelsens beslut.
Beträffande de hos Konungens befallningshafvande under åren 1905
—1907 gjorda anmälningarna bör erinras, att de angifna 524 fallen ej utgöra
hela antalet anmälningar; från ett par län meddelas nämligen, att personer
ofta inställa sig och muntligen klaga öfver vägradt eller otillräckligt
understöd samt att till dessa lämnas skriftlig eller muntlig anvisning, men
att några anteckningar icke föras öfver dessa fall. Hvad angår de fall,
där formlig anmälan blifvit gjord, hade i 25,o % af fallen anmälan föranled!
åtgärd; i 19,4 % hade Konungens befallningshafvandes beslut inneburit
allenast en hänvisning att underställa frågan fattigvårdssamhällets
pröfning; i 25,6 % hade anmälan ej fullföljts eller af annan grund förfallit;
i 27,3 % hade den lämnats utan afseende; i öfriga 2,7 % var målet
oafgjordt eller saknades upplysning om beslutets innebörd.*)
Hen år 1871 genomförda anordningen har således icke medfört någon
minskning i ärenden af detta slag; tvärtom hafva klagomål förekommit
oftare och rättelse har vunnits i rätt stor utsträckning. Härjämte synes
anordningen hafva fört med sig en märkbar ojämnhet i behandlingen (del
III sid. 63 o. f.). Sålunda hafva underställningar till fattigvårdssamhällena
förekommit, i vissa län till ett antal af 20—30, men i andra ej uppgått till
mer än 2, och under det i vissa län ändring skett i halfva antalet fall
eller ännu mer, hafva i andra län underställningarna icke i något fall föranledt
ändring i fattigvårdsstyrelsens beslut. Törhända får man dock häraf
icke draga några mera vidtgående slutsatser. Mera anmärkningsvärd! är,
att anmälningarnas antal hos Konungens befallningshafvande är så olika i
olika län. Under den angifna 3-årsperioden förekom ingen anmälan.! Stockholms
stad eller inom Norrbottens län; inom Västerbottens län förekom
inom samma tid en, i Älfsborgs län förekomino 2 samt i livartdera af Kristianstads
och Södermanlands län 3 anmälningar. Uti åtskilliga län är antalet
anmälningar tämligen stort, så t. ex. i Skaraborgs län 73, i Göteborgs och
Bohus län 68, i hvardera af Östergötlands och Kalmar län 47, i Jämtlands
län 42, i Kronobergs län 36 och i Blekinge län 31. Att fattigvården
i dessa sist uppräknade län skulle vara så mycket sämre än i de
föregående är väl knappast att antaga, utan torde anledningen nog hafva
*) Till jämförelse må bär meddelas, att, enligt af C. S. A:s fattigvårdskommitté infordrade uppgifter,
under är 1904 hos Konungens befallningshafvande anmäldes missförhållanden i 305 fall, däraf
i 223 fall af understödstagare, samt att anmälan i 100 fall uppgafs hafva föranledt åtgärd.
422
Besvärsrätt
till statsmyndighet
bör införas.
80 § 1 mom.
vant, att Konungens befallningshafvande bokföra och behandla dessa ärenden
på olika sätt.
Såsom redan framhållits (sid. 20) utgar kommitténs förslag från den
uppfattningen att, när staten genom sin lagstiftning uppdragit liandhafvandet
af fattigvården åt kommunerna och därvid i vissa fall föreskrifvit fattigvårds
utgående såsom ett åliggande för kommunerna, detta för den enskilde
gent emot kommunen innebär en rätt att utfå vad staten sålunda
tillförsäkrat honom. Uteblir det påyrkade understödet, bör det alltså för
den enskilde förefinnas möjlighet att få pröfvadt, huruvida den kommunala
fattig vårdsmyndigheten haft giltiga skäl för sin vägran.
Denna fordran på eu pröfning kan ej gärna anses fylld därigenom, att
en underställning af ärendet får ske hos kommunens representation, då det
är ett förpliktande för fattigvårdssamhällets eget organ, som den enskilde
anser sig kunna påfordra. Äfven om det ej är uteslutet, att i sådan ordning
en ändring stundom kan vinnas, är det dock knappast att vänta, att
ett fullt opartiskt bedömande skall kunna ägnas ett beslut, som fattats af
den utaf representationen tillsatta fattigvårdsmyndigheten. Utöfver denna
fattigvårdssamhällets pröfning måste därför finnas en annan, nämligen statsmyndighetens.
Det är därvid ej nog med ett konstaterande af att representationens
beslut varit formellt riktigt, utan man måste hafva en sakpröfning.
Visserligen har för den enskilde, som ej velat åtnöjas med fattigvårdsstyrelsens
beslut, den utväg stått öppen, att han kunnat göra en anmälan
i ärendet hos Konungens befallningshafvande, och de ofvan angifna siffrorna
visa nogsamt, att denna utväg varit anlitad samt äfven ledt till föreläggande
för fattigvårdsstyrelserna. A andra sidan framgår dock af den ofvan
lämnade utredningen, att användandet och resultatet af dessa anmälningar
varit mycket ojämnt. Säkerhet för att befogade anspråk ej åsidosättas, i
den mån en sådan kan vinnas, får man endast genom införande af klagolåt
hos offentlig myndighet. Men med en sådan besvärsrätt är underställningen
hos fattigvård ssamhället en onödig omgång.
Mot införande af en formlig besvärsrätt för den fattige, som vägrats
fattigvård, har invändts, att en dylik rätt skulle medföra åtskilliga betänkliga
konsekvenser, som man just velat undanrödja genom 1871 års förordning,
såsom ökandet af antalet mål hos Konungens befallningshafvande
samt, genom den utredning dessa måste föranleda, ett vidlyftigare arbete
äfven för fångvårdsstyrelse!- och kronobetjänte. Klagorätten har äfven på
-
42:5
slutt* komma att innebära ett gynnande af hufvndsakligen de bråkigare
elementen. Farhågan att eu klagorätt skall medföra ett för Konungens befallningshafvande
tyngande tillopp af besvärsmål synes ej vinna något stöd
i de ofvan meddelade siffrorna rörande förhållandena under olika tidsperioder.
Att antalet mål skall stiga något är möjligt, men dessa mål torde
i allmänhet icke blifva af någon vidare invecklad beskaffenhet, så att man
behöfver hysa någon större oro för den ökning i arbetet, som de komma
att förorsaka myndigheterna. I öfrigt torde de farhågor för följderna af
klagorättens återupptagande i fattigvårdslagen, som framhållits, vara öfverdrifna;
obilliga anspråk böra tillbakavisas på annat sätt än genom att förhindra
klagan öfver vägrad fattigvård.
Med hänsyn till dessa skäl och det principiellt riktiga i att en klagorätt
öfver fattigvårdsstyrelsens beslut, hvarigenom sökt fattigvård helt och
hållet eller till någon del vägrats, tinnes lagfästad, har kommittén föreslagit
eu bestämmelse därom, att om någon är missnöjd med fattigvårdsstyrelses
beslut i sådant hänseende, han må anföra besvär hos Konungens
befallningshafvande, i sammanhang hvarmed den nu gällande bestämmelsen
om underställning hos fattigvårdssamhället af fattigvårdsstyrelsens beslut
borttagits.
Enligt 1853 års fattigvårdsförordning skulle »klagan öfver fattigvårdsstyrelses
åtgärder eller samma styrelses beslut i fattigvårdsmål» m. m.
upptagas och pröfvas af Konungens befallningshafvande. Af den affatt- so § l, 3 och
ning, som kommittén i sitt förslag gifvit åt stadgandet om besvärsrätt, 5 momframgår,
att klagorätten är begränsad till de fall, då fattigvårdsstyrelse
verkligen meddelat ett beslut öfver understödssökandens eller understödstagarens
anhållan om fattigvård eller om ökning eller ändring i den till
honom lämnade fattigvården; däremot får klagan ej äga rum öfver de besked,
som ordförande eller ledamot af fattigvårdsstyrelsen eller någon dess
tjänsteman i en eller annan form kan meddela. A ill understödstagaren i
sådant fall göra gällande någon rätt, som blifvit honom förvägrad, har han
att i första hand påkalla ett fattigvårdsstyrelsens beslut. En sådan anordning
kräfves helt enkelt af nödvändigheten att få fram ett preciseradt objekt
för klagan; och någon betänklighet häremot bör så mycket mindre kunna
föreligga, som vid sidan af besvärsrätten föreslagits bibehållande af Konungens
befallningshafvandes allmänna rätt att vaka öfver fattigvårdens
handhafvande och därmed rätten att taga under öfvervägande hvarje inkommande
anmälan.
424
Uppenbart torde vara, att endast understödssökande eller understödstagare
är behörig att anföra besvär hos Konungens befallningshafvande,
hvarmed dock naturligen icke är sagdt, att besvärsrätten, lika litet som
rätten att hos fattigvårdsstyrelsen begära fattigvård, är inskränkt till den
nödställde själf eller den, som är lagligen satt att föra hans talan. Äfven
en utomstående måste under vissa förhållanden anses berättigad att begära
fattigvård åt t. ex. en person, som han i nödläge tagit sig an, och i sådant
fall äfven anföra besvär öfver fattigvårdsstyrelsens i anledning af hans
begäran meddelade beslut. Men besvärsrätten bos Konungens befallningshafvande
måste tydligen vara begränsad till den, som på ett eller annat
sätt har direkt intresse i saken; den ofvannämnda anmälningsrätten till
Konungens befallningshafvande står åter en hvar öppen.
Lika med klagan öfver vägrad fattigvård bör behandlas klagan öfver
andra af fattigvårdsstyrelsen meddelade beslut beträffande en understödstagare
med afseende å dess fattigvård, t. ex. förflyttning till en fattigvårdsanstalt,
afsändande till en annan kommun eller dylikt, alltså i allmänhet
allt, som rör sättet för fattigvårds meddelande.
På visst sätt jämställd med understödstagare är den person, hvilkens
minderåriga barn eller hustru åtnjuter fattigvård och hvilken därför med
anledning af stadgandena i 9 kap. hålles till arbete. En sådan person
bör därför i enahanda ordning som understödstagaren kunna klaga öfver
de förfoganden, som vidtagas med afseende å honom; särskildt gäller detta
i fråga om kvarhållandet i arbetet. Då beslutanderätt i fråga om behandling
af understödstagare eller försörjningspliktig, som är intagen å ålderdomshem,
gemensamt för flera fattigvårdssamhällen, eller å arbetshem, tillkommer
styrelsen för sådan anstalt, har föreskrift meddelats angående besvär
öfver dylik anstaltsstyrelses beslut i frågor, som här afses.
Från klagan har ansetts böra uttryckligen undantagas beslut om varning
enligt 76 §, hvilka beslut äro af mera förberedande natur; dock bör
i sammanhang med yrkande om tvångsarbetes ådömande befogenheten af
varning, som därförut ägt rum, kunna pröfvas.
Besvär i här omhandlade mål skola aflämnas till Konungens befallningshafvande
inom trettio dagar från det klaganden erhållit del af beslutet.
Besvärs anförande hindrar dock ej verkställighet, så vida ej Konungens
befallningshafvande meddelar förbud däremot.
1 detta sammanhang har också stadgats, att utdrag af fattigvårdseller
anstaltsstyrelses protokoll skall utan afgift tillhandahållas den, som
är i behof däraf för klagan öfver styrelsens beslut.
42f>
Kn allmän klagorätt öfver fattigvardsstyrelsens beslut
vårds lämnande synes emellertid ej tillräcklig för att under
den trygga eu pröfning af
äfventyrs ej själf bevaka
som ej komma att göras
fattigvårdens handhafvande
fattadt beslut, t. ex. att
rörande fattigalla
förhallanden
behöfvandes rätt. Dels kan han till
sm rätt, dels finnas åtskilliga förhållanden,
till föremål för besvär, då missnöjet mera rör
i allmänhet än ett visst af fattigvårdsstyrelsen
fattig vårdsan stal ten är bristfällig, matordningen
Konungens
befallningshafvande8
rätt att öfvervälta
bibehälles.
HO § 3 mom.
Fastän kommittén
föreslagit
fattigvården
en särskild
landet, har
kommittén
länet, som
undvaras.
fattigvården inom
otillfredsställande och dylikt,
inspektion för den allmänna tillsynen om
likväl ej ansett den plikt att vaka öfver
sedan gammalt tillkommit Konungens befallningshafvande, kunna
I 6 kap. har kommittén närmare behandlat detta ämne samt
därvid äfven angifvit den ställning, som den speciella inspektionsmyndigheten
bör intaga till Konungens befallningshafvandes här omförmälda öfvervakande
myndighet. Emellertid har det ansetts lämpligt att i förevarande
sammanhang införa en särskild bestämmelse af samma innehåll som i nu
gällande fattigvårdsförordning om Konungens befallningshafvandes uppgift
att lämna
att tillhålla fattigvårdssamhällena att fullgöra sin
fattigvård enligt 1 §.
skyldighet
Fattigvårdsstyrelserna hafva på grund af sin ställning att besluta och
vidtaga åtgärder äfven i andra frågor än sådana, som- afse beviljande af styrelses befattigvård.
Bland dessa frågor äro först att märka förvaltningsfrågor (fattigvårdens
anordnande i allmänhet, användande af medel). För sådana frågor.
frågor gäller i regel, att styrelsen är ansvarig inför fattigvårdssam- so § 4 mom.
half et. Fångvårdsstyrelse^ beslut och åtgärder i förvaltningsfrågor äro
föremål för revision och fattigvårdssamhället kan, om de därvid framställda
anmärkningarna godkännas, vägra ansvarsfrihet för förvaltningen och väcka
ersättningstalan inför domstol. Härigenom upphäfves dock icke själfva
beslutet. Enligt 47
§ i gällande fattigvårdsförordning får klagan föras
hos Konungens befallningshafvande öfver sådant fattigvårdsstyrelses beslut,
som enligt förordningen ej tillhör fattigvårdssamhälles pröfning och icke
angår förvaltningsfrågor, för hvilkas behandling styrelsen, enligt hvad nyss
nämnts, är ansvarig endast inför samhället, enligt de närmare regler, som
gifvas i paragrafen. Stadganden rörande besvär mot kommunal myndighets
beslut finnas numera också i fråga om kyrko- och skolråd i förordningen
om kyrkostämma m. in. Hå det synes lämpligt, att klagorätten
öfver fattigvårdsstyrelses beslut gifves enahanda begränsning, som klagan
54 — Fattigvårdslagstiftningen. I. Afd. 2.
426
öfver beslut af sistnämnda kommunala myndigheter erhållit, har kommittén
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i berörda hänseende
gifna bestämmelserna föreslagit ett stadgande, enligt hvilket medlem af
fattigvårdssamhälle, som vill styrka, att beslutet hvilar på orättvis grund
eller icke är i laga ordning tillkommet eller står i strid med allmän lag
eller författning eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, som fattat
beslutet, äfvensom den, hvilken tilltror sig kunna visa, att beslutet kränker
hans enskilda rätt, äger, där ej beslutet är af rent förberedande eller
verkställande art, att öfverklaga detsamma i den ordning, som stadgas i
kommunallagarna för besvär öfver kommunalstämmas eller stadsfullmäktiges
beslut.
Hvad som stadgats om verkställighet af fattigvårdsstyrelsens beslut
beträffande fattigvårds meddelande in. m. samt om tillhandahållande af
protokoll gäller också de mål, hvarom här är fråga.
^km ''1
^ enligt förslaget den kommunala representationen, d. v. s. kommu
stäZZTm.
nalstämma, kommunalfullmäktige, allmän rådstuga eller stadsfullmäktige,
fl:s beslut, icke äger någon beslutanderätt i frågan, huruvida fattigvård skall i ett
81 §■ visst fall utgå eller ej, har den i 1871 års fattigvårdsförordning intagna
bestämmelsen angående besvär öfver deras beslut i dylikt fall icke upptagits
i förslaget.
Däremot tillkommer det kommunalrepresentationen att besluta i vissa
andra frågor rörande kommunens fattigvård. I alla de fall, där denna
utöfvar fattigvårdssamhällets beslutanderätt, gäller rörande fullföljd af talan
mot dess beslut hvad i kommunallagarna är stadgadt om besvär öfver de
här ofvan nämnda kommunala myndigheternas beslut. Stadgandet härom,
som återfinnes i förslagets 81 §, är detsamma, som fattigvårdsförordningen
innehåller i 46 § 3 mom. sista meningen, därvid endast vidtagits den
redaktionella förändring, som betingats af här förut omnämnda ändring i sak.
Klagan öfver Det har ansetts själffallet, att Konungens befallningshafvandes beslut
befallnings- * frågor rörande fattigvården böra kunna öfverklagas hos högre myndighet,
hafvand.es
“ *
ningshafvande.
Därvid har, i öfverensstämmelse med hvad nu gäller, efter
sakens olika beskaffenhet talan tänkts skola fullföljas hos kammarrätten,
högsta domstolen eller regeringsrätten.
Sålunda har föreslagits, att hos kammarrätten skola fullföljas mål om
fullgörande af försörjningsplikt eller om ersättning för fattigvård eller om
427
hemsäudningskostnad. Härunder innefattas du ej \)lott talan mot enskilda poi
sonor eller fattigvårdssamliällen, utan älven de tall, da talan eljest löies enligt
fattigvårdslagen uti nämnda frågor, såsom vid talan mot landsting om utfående
af godtgörelse för vårdafgift i vissa fall. Detsamma har ansetts böra
gälla om Konungens befallningshafvandes utslag, som meddelats i besvärsmål
angående vägrad fattigvård eller sättet för fattigvårds utgående äfvensom
utslag, som eljest gifvits af Konungens befallningshafvande i fråga
om bristfällig fattigvård eller om behandlingen å fattigvårdsanstalt in. m.
I viss mån innebär detta möjligen en ändring i hvad för närvarande gäller,
i det vissa mål angående bristfällig fattigvård, nämligen sådana, som beröra
fattigvårdsförhållandena r allmänhet inom ett samhälle, hittills sjnas hafva
gått till Kungl. Maj:t i regeringsrätten, om än någon tvekan rådt hos
myndigheterna om fullföljden i sådana fall. Kommittén har emellertid
ansett någon åtskillnad ioke böra göras med afseende å mål angående bristfällig
fattigvård, utan föreslagit, att besvär i samtliga de mål, som nämnas
i 80 § 1 och 2 mom., skola gå till kammarrätten.
Hvad angår målen rörande vägrad eller bristfällig fattigvård, är
det klart, att, då saken inkommit till Konungens befallningshafvande
genom besvär, klagorätt öfver Konungens befallningshafvandes beslut stålöppen
för dem, som varit parter i målet hos Konungens befallningshafvande.
Däremot kunde möjligen tvekan föreligga om besvärsrättens
omfattning, då Konungens befallningshafvande efter anmälan eller på
eget initiativ upptagit ärendet. Enligt fattigvårdsförordningen äger allenast
fattigvårdssamhälle klaga öfver åtgärd, som Konungens befallningshafvande
enligt samma förordnings 46 § 4 mom. funnit nödigt besluta.
Att denna rätt äfven enligt kommitténs förslag förefinnes är själfklart,
men enligt detsamma har det lämnats öppet äfven för andra att klaga.
Det erfordras dock äfven här, att den klagande skall kunna påvisa, att
han har något intresse i saken, antingen så att han redan framträdt
som part hos Konungens befallningshafvande eller saken eljest pröfvas
röra hans rätt; ett sådant intresse finnes naturligen för den understödsbehöfvande
eller hans målsman. Huruvida eljest ett sådant intresse och
däraf följande klagorätt förefinnes, lärer böra bedömas efter allmänna rättsregler
och omständigheterna i det föreliggande fallet.
De i 82 § 2 och 3 mom. samt i 86 § af förslaget upptagna stad»andena
öfverensstämma med hvad nu gäller enligt 48 § fattigvårdsfor
o
ordningen.
.
.
Hägra anmärkningar mot att kammarrätten utgör sista instans i mål
428
angående ersättning för fattigvård eller skyldighet att lämna sådan hafva
icke försports, och kommittén har ej heller funnit anledning att i afseende
å nu ifrågavarande mål frångå denna anordning.
Konungens befallningshafvandes utslag, hvarigenom någon ådömts
tvångsarbete, skall enligt kommitténs förslag öfverklagas hos Kung], Maj:t.
Besvären inlämnas till Konungens befallningshafvande, som insänder dem
till nedre justitierevisionen för pröfning i högsta domstolen. Så länge besvär
i mål enligt lagen angående lösdrifvares behandling den 12 juni 1885
afgöras i högsta domstolen, har kommittén ansett lämpligast, att äfven klagan
i de mål, hvarom nu är fråga, pröfvas där, hvadan ej någon ändring gjorts
i stadgandet i 50 § fattigvårdsförordningen i detta afseende. Däremot
skiljer sig förslaget från sistnämnda lagrum i åtskilliga afseenden. Sålunda
har, sedan anhängiggörandet af talan i dessa mål öfverlämnats åt allmänna
åklagaren, besvärsrätt ej synts böra medgifvas annan än den till tvångsarbete
dömde. I sammanhang med införande af rätt att häkta i dessa mål
har föreslagits ett stadgande om rätt att klaga öfver Konungens befallningshafvandes
beslut angående häktning. I enlighet med hvad som stadgats i
lagen om lösdrifvares behandling har här också upptagits stadgande om
rätt för häktad att erhålla biträde vid besvärs författande. — Beslut om
varning enligt 77 § af Konungens befallningshafvande bör ej få öfverklagas,
men högsta domstolen har naturligen vid pröfning af besvär öfver
tvångsarbetes ådömande också att pröfva lagligheten af varning, som kan
föranleda till tvångsarbetes ådömande.
Beträffande klagan öfver Konungens befallningshafvandes beslut i andra
frågor, som beröras i fattigvårdslagen, skall enligt förslaget gälla, efter hvarje
saks beskaffenhet, hvad om besvär öfver Konungens befallningshafvandes
beslut är i kommunallagarna eller eljest stadgadt. En motsvarande bestämmelse
återfinnes i 48 § 2 mom. fattigvårdsförordningen. På grund
af stadgandena i lagen om Kungl. Maj:ts regeringsrätt den 26 maj 1909
torde dessa mål i allmänhet tillhöra regeringsrätten.
aflu&g9i ..
1 Kung1'' kungörelsen angående delgifning genom offentlig myndighets
fattigvårds- försorg af vissa utslag i fattigvårds mål den 9 oktober 1891, stadgas: att utmdl.
slag i fattigvårdsmål af sådan beskaffenhet, som omförmäles i 48 § 1 mom. åt
82 §4 »wm fattigvårdsförordningen, skall skyndsamt af Konungens befallningshafvande
genom magistraters, kronobetjäntes och fjärdingsmäns handräckning delgifvas,
förutom sökande och klagande, jämväl förklarande i de fall, då antingen
genom utslaget försörjnings- eller ersättningsskyldighet honom ådömts,
eller ock målet af honom såsom sökande först anhängiggjorts, samt att bevis
om delgifningen skall af Konungens befallningshafvande vederbörande vid
anfordran tillhandahållas. De i 48 § 1 inom. omförmälda mål åro dels
fattigvårdssamliälles besvär i kammarrätten öfver Konungens befallningshafvandes
beslut att förelägga fattigvårdssamhälle att lämna fattigvård, dels
klagan öfver Konungens befallningshafvandes beslut i tvist mellan fattigvårdssamhällen,
rotar eller enskilda i fråga om viss persons fattigvård eller
hemortsrätt eller om ersättning för kostnad, som af hans fattigvård, hemsändande
eller begrafning förorsakats.
Föreskrifter angående delgifning af utslag i fattigvårdsmål, i hufvudsak
öfverensstämmande med Kung!, kungörelsen den 9 oktober 1891, hafva
införts i lagförslaget, 82 § 4 mom.
430
11 kap.
Öfvergångsbestämmelser.
lårdfsffäHe L;iSeris ikraftträdande har föreslagits skola ske vid ett årsskifte. För
första gängen. aft den såsom obligatorisk föreslagna fattigvårdsstyrelsen skall kunna vara
och 89 §§. färdig att då träda i verksamhet, är det nödvändigt, att val af ledamöterna
i denna äger rum vid de ordinarie decemberstämmorna året innan lagen
träder i kraft; förslaget upptager ett stadgande härom. Detta förutsätter
emellertid, att lagen i god tid dessförinnan promulgeras.
Öfvergdngs
stadgande an
gående hemortsrätt
och
ersättningsskyldighet.
87 §.
Då det efter den nya lagens ikraftträdande blir fråga om att bestämma
en persons hemortsrätt, kommer det gifvetvis under en lång tid framåt ej
sällan att inträffa, att undersökningen måste gå tillbaka till tiden före
lagens ikraftträdande, samt följaktligen förhållanden under en tid, då 1871
års förordning varit gällande, göras till föremål för bedömande. Af praktiska
skäl synes det vara lämpligast, att i sådant fall de på hemortsrätten inverkande
förhållandena under ett visst år bedömas efter den lag, som
gällde vid nämnda tid; eljest skulle på grund af de ändrade bestämmelserna
i den nya lagen åtskilliga olägenheter uppkomma. Med hänsyn härtill
har kommittén föreslagit, att eu hvar bibehålies vid den hemortsrätt,
han ägde vid tiden för den nya lagens ikraftträdande, intill dess han enligt
samma lags stadganden förvärfvat annan hemortsrätt.
På grund af de förändrade bestämmelser, som i den nya lagen föreslagits
rörande rätt till ersättning för lämnad fattigvård af fattigvårdssamhälle
samt beträffande den tid inom hvilken och det sätt hvarpå dylik ersättning
skall sökas, har bland övergångsbestämmelserna upptagits stadgande
därom, att den nya lagens bestämmelser i denna del icke skola tilllämpas
i fråga om fattigvård, som börjat utgå, innan lagen trädt i kraft.
Detsamma har uttalats rörande ersättning af enskild person.
431
Da anordnandet af fattigvårdsanstalter i den utsträckning kommittén
afsett naturligtvis icke kan äga rum omedelbart efter lagens tillkomst, har vdrdsanstal
ett öfvergångsstadgande äfven i denna del blifvit nödvändigt. Beträffande
detsamma hänvisas till hvad ofvan anförts å sid. 161.
90 &
Enligt kommitténs förslag skall för framtiden roteindelning icke före- RoRi™lel
komma i fattigvårdssamhälle. Såsom ofvan utvecklats kan ett omedelbart af- ^ i mom
skaffande af roteindelningen ej lämpligen äga rum, utan är ett öfvergångsstadgande
erforderligt. Jämför vidare hvad förut anförts å sid. 62—65.
________ _____ __
^
^ samhällen och
om de jämväl i dessa afseenden behöfliga öfvergångsbestämmelserna hän- tillskottsvisas
till den å sid. 66—68 och 175—178 framlagda utredningen.
Äfven bestämmelserna om enskilda fattigvårdssamhällen och tillskottsafgift
hafva af kommittén föreslagits skola upphäfvas. I fråga härom och f
afgift.
91 § 2 mom.
Den statens ersättningsskyldighet, som enligt fattig vår dsför or dni ngen
kan föreligga beträffande fattigvård åt person, som tillhör manskapet vid'' statens varf
krigsmakten eller är anställd såsom arbetare eller handtverkare vid kronans ocAwrtsföder
varf eller verkstäder, eller åt hans hustru och minderåriga barn, skall soner.
enligt förslaget icke vidare fortfara. Kommittén har emellertid ansett pj g .9 mom.
skäl tala för att, där sådan ersättning vid lagens trädande i kraft utgår
till visst fattigvårdssamhälle, detta skall, så länge fattigvården utgöres till
den eller de personer, som äro i åtnjutande däraf, äga att fortfarande
därför uppbära godtgörelse enligt förut gällande grunder. Se vidare sid.
323—325.
På sätt å sid 412—416 närmare utvecklats, bär kommittén ansett Om bettleri
1,1
.. n samt om barn,
de nu i fattigvårdsförordnmgen upptagna bestämmelserna om åtgärder som anträffas
mot bettleri in. in. icke böra för framtiden bibehållas i MtigvåråsVdgen. bettlande dkr
I afvaktan på deras upptagande på andra lagstiftningsområden (lösdrifvareocb
barnavårdslagstiftning) måste emellertid sörjas för att erforderliga stadganden
finnas annorstädes. Sådana hafva därför upptagits bland öfvergångsbestämmelserna
i förslaget till lag om fattigvården. Då dessa stad
-
vanvdrdas.
92 §.
ganden alltså endast hafva en provisorisk karaktär, ansluta de sig 1
till nu gällande stadganden.
sak
432
F ö rs 1 ag
till
lag om ersättning i vissa fall af allmänna medel till vittnen i mål enligt
77 § i lagen om fattigvården.
hnligt 77 § af förslaget till lag om fattigvården kan Konungens befallningshafvande
förordna om förhör vid domstol till åstadkommande af
utredning, då fråga är om dömande till tvångsarbete jämlikt fattigvårdslagen.
En fullständig utredning i dessa mål torde i många fall ej kunna
erhållas annat än genom vittnesbevisning, och medgifvandet om förhörs
hållande inför domstol bör därför äfven afse vittnesförhör. Hållande af
vittnesförhör på begäran af åklagare eller efter myndighets förordnande
torde emellertid kräfva, att kostnaden för vittnes inställelse förskotteras
af statsverket. Hå lagen den 4 juni 1886 angående ersättning af allmänna
medel till vittnen i brottmål icke är i dylikt fall tillämplig, har
kommittén ansett sig böra föreslå en särskild lag till reglerande af hithörande
förhållanden.
Enligt förslaget skall sålunda utgifven kostnad alltid stanna på statsverket.
Någon skyldighet för allmänna åklagaren att återgälda kostnaden
torde näppeligen kunna ifrågasättas, då han endast efter föregående anmälan
af fattigvårds- eller anstaltsstyrelse kan föra talan och utredning
dessförinnan i flera afseenden måste hafva ägt rum. Med hänsyn till
målets art och ändamålet med den påyrkade åtgärden har det synts kommittén
lämpligast, att ej heller svaranden kan åläggas återgälda kostnaden
i fråga.
433
Fö rsl ag
till
kungörelse angående handlingar, som böra bifogas ansökning om
godtgörelse af statsmedel för fattigvårdskostnader.
De i förevarande afseende nu gällande bestämmelser återfinnas i kungörelsen
den 21 augusti 1885, för hvars innehåll ofvan redogjorts (sid. 299).
Såsom kommittén ofvan (s. 325—326) framhållit, hafva bestämmelser
om ansökningshandlingarna i dylika fall fortfarande ansetts böra upptagas
i en särskild författning. På grund af de i fattigvårdslagarna föreslagna
bestämmelserna om förhör (52 §) äfvensom de föreslagna ändringarna rörande
godtgörelse af staten för den, som en längre tid varit borta från
hemortskommunen, hafva åtskilliga förenklingar i författningen kunnat
genomföras.
55 — Fatt!gvårdslagstiftningen. I. Afd. 2.
434
Förslag
till
förordning om hvad iakttagas bör med afseende å nödställda svenska
medborgare, som från utländsk ort öfverlämnas till hemlandet.
Beträffande motiveringen till detta förslag hänvisas till den utredning,
som af kommittén framlagts i samband med behandlingen af 8 kap.°i
förslaget till lag om fattigvården och hvilken återfinnes här ofvan å sid
327—345.
435
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse af § 12 i förordningen den 6 augusti
1894 angående mantalsskrifning,
förordning angående ändrad lydelse af § 14 i förordningen den 28 maj
1897 angående mantalsskrifning i Stockholm
och
förordning angående ändrad lydelse af § 12 i förordningen den 17
november 1905 angående mantalsskrifning i Göteborg.
Ifrågavarande ändringsförslag betingas, på sätt kommittén ofvan (sid.
266 och 267) närmare utvecklat, af förslaget att låta den faktiska mantalsskrifningen
vara grundläggande för hemortsrättsförvärf.
Den tid, inom hvilken besvären öfver vidtagen eller underlåten mantalsskrifningsåtgärd
skola ingifvas, kan på grund af mantalsskrifningens
egen natur ej göras beroende af tiden, då mantalsskrifning skett eller underlåtits,
utan måste i stället utsättas en viss tidpunkt under året, inom
hvilken besvär öfver mantalsskrifning för samma år skola vara ingifna.
I den å sid. 267 omnämnda propositionen till 1894 års riksdag hade till
ifrågavarande tidpunkt valts den 1 maj. Då emellertid mantalsskrifningsförrättningen
i vissa afseenden ej afslutas förr än med maj månads utgång,
har kommittén i stället föreslagit den 1 juli.
För det fall att någon mantalsskrifvits å mer än en ort lärer det
dock vara nödvändigt att medgifva, att fråga om rätt mantalsskrifningsort
kan upptagas till pröfning, när verkan däraf i annat ärende, t. ex.
fattigvårds- eller taxeringsmål, förekommer till bedömande.
436
Då det är af vikt, att redan den mantalsskrifning, som afser det
första år, för hvilket lagen om fattigvården skall tillämpas, icke kan
blifva föremål för klagomål under obegränsad tid, bör den föreslagna
ändringen i mantalsskrifningsförordningen tillämpas på nämnda mantalsskrifning.
Det synes därför vara lämpligt, att förordningen om ändringen
träder i kraft den 1 november året innan lagen om fattigvården träder
i tillämpning.
Införandet af viss besvärstid i förordningen den 6 augusti 1894 angående
mantalsskrifning påkallar motsvarande ändringar i förordningarna
angående mantalsskrifning i Stockholm och Göteborg.
437
Förslag
till
lag om ändrad lydelse af § 6 i lagen den 29 maj 1896 angående
blindundervisningen
och
lag om ändrad lydelse af § 34 mom. 3 i lagen den 31 maj 1889
angående dofstumundervisningen.
Rörande grunden till ifrågavarande ändringsförslag får kommittén
hänvisa till hvad ofvan anförts å sid. 192.
438
Förslag
till
kungörelse angående ändrad lydelse af § 5 och § 6 mom. I i lasarettsstadgan
den 18 oktober 1901.
Rörande innebörden af ifrågavarande ändringsförslag hänvisas till den
motivering, som af kommittén lämnats här ofvan å sid. 196—198.
431)
Tillägg.
Om fattigvård och politisk rösträtt.
Såsom kommittén framhållit i annat sammanhang, är åtnjutande af
understöd från den offentliga fattigvården föreuadt med vissa påföljder för
så väl understödstagaren som den, hvilken är försörjningspliktig för honom;
särskild! sker detta i sistberörda fall, i syfte att framtvinga ett fullgörande
af försörjningsplikt, så att ett onödigt anlitande af fattigvården ma kunna
undvikas (se 9 kap.). Understundom fästas emellertid vid åtnjuten fattigvård
äfven andra påföljder än sådana, som hafva ett mera direkt sammanhang
därmed. Så t. ex. utgör i Danmark åtnjuten fattigvård hinder för
ingående af äktenskap. Allmänt har ock en inverkan af fattigvård stadgats
i fråga om vissa medborgerliga rättigheter. Hos oss finnes stadgande
härom i riksdagsordningen, § 16 b), enligt hvilket lagrum vid val af ledamot
i riksdagens andra kammare valrätt ej tillkommer »den som häftar
för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna kalenderåret af
fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans hustru eller minderåriga barn».
Ehuru frågan om fattigvårds inverkan på den politiska rösträtten icke
är af natur att böra utöfva något direkt inflytande på fattigvårdslagstiftningens
gestaltande, har kommittén icke kunnat undgå att ägna uppmärksamhet
åt densamma. Det kan nämligen ej förbises, att den ifrågavarande
påföljden, äfven om sådant ej är afsedt, har en viss återverkan på fattigvården
och än mera på den uppfattning om fattigvården, som gör sig
gällande. Sträfvanden hafva också framträdt att minska olägenheterna
af sambandet mellan fattigvård och politisk rösträtt. Man har därvid sökt
vinna målet på flera olika sätt.
I Norge, där åtnjutandet af fattigvård inverkar både på politisk och
kommunal rösträtt, hafva från sådan inverkan uteslutits dels understöd, som
i
440
meddelats genom intagande på sjukhus eller asyl eller genom bestridande
åt utgifterna för annan sjukbehandling, dels understöd, som gifvits för
abnorma barns undervisning eller för särskild undervisning åt skolbarn
eller som afsett tillhandahållande af undervisningsmateriel åt skolbarn.
Enligt i Danmark gällande regler inverkar fattigvård både på politisk
och kommunal rösträtt, men undantag från regeln har gjorts därigenom,
att . vissa former af offentligt understöd förklarats ej skola betraktas som
fattigvård. De arter af understöd, som här afses, äro: kostnader för uppfostran,
underhåll, försörjning och vård af blinda, döfstumma, idioter, sinnessjuka,
epileptiska, vanföra, lemlästade, tuberkulösa, skrofulösa och lupuspatienter,
så vida de understödda äro intagna i statsanstalt eller en af
staten erkänd anstalt eller af en dylik anstalt utackorderats i enskildt
hem och där vårdas under anstaltens fortfarande tillsyn. Vidare räknas
ej som fattigvård kostnad för vård af venerisk sjukdom och epidemiska
sjukdomar (inclusive vård i hemmet och utackordering af barn från familj,
där epidemisk sjukdom utbrutit). Ej heller anses som fattigvård ålderdomsunderstöd
enligt den särskilda lagen därom, understöd ur de kommunala
hjälpkassorna, åt mödrar till underhåll af utom äktenskap födda barn,
åt ensamma hustrur för barnen, åt änkor med barn o. s. v.
I tyska riket gäller (lag den 15 mars 1909), att, där i lag förlust
af vissa offentliga rättigheter stadgas som påföljd af fattigunderstöd, såsom
fattigunderstöd dock ej anses: understöd vid sjukdom, anstaltsvård som
lämnats anhörig för kroppslig eller andlig svaghet, understöd för skvddsuppfostran
åt ungdom eller för uppfostran eller utbildning i ett yrke,
understöd af andra slag, som lämnats vid enstaka tillfällen för afhjälpande
af tillfällig nöd, samt understöd, som återbetalts.
Äfven hos oss hafva upprepade gånger framställts yrkanden om vissa
lättnader i afseende å fattigvårds inverkan på politisk rösträtt. Itedan i sammanhang
med de förslag, som föregingo genomförandet af 1909 års grundlagsändringar
i fråga om en utsträckning af den politiska rösträtten och antagandet
därvid af den nu gällande lydelsen af § 16 riksdagsordningen, påyrkades från
olika håll, att inskränkningarna i valrätten på grund af åtnjuten fattigvård
måtte göras mindre omfattande än som skedde. Sålunda föreslogs från ett
håll, »att tillfälligt understöd, som lämnats på grund af sjukdom eller oförvållad
arbetslöshet», icke skulle medföra valrättens förlust. Från ett annat
håll föreslogs förlustens begränsning till »den som på grund af gällaude
föreskrifter angående fattigvården står under fattigvårdsstyrelsens måls
-
441
mans- eller husbonderätt». Ännu ett unnat yrkande gick ut på, att lurlusten
skulle göras beroende af att understödstugaren stode under iattigvårdsstyrelsens
målsmanskap. Äfven sedermera liafvu yrkanden framställts om
ändring i förevarande bestämmelser. Vid 1912 års riksdag väcktes motion
om sådan ändring däri, att från valrätt uteslötes allenast den, som åt den
allmänna fattigvården åtnjöte full försörjning, som ej vore tillfällig. Konstitutionsutskottet
ifrågasatte vid behandling af denna motion, huruvida formuleringen
»full försörjning, som ej är tillfällig» vore tillräckligt klar för att lämna
tillfredsställande vägledning vid vallängdens uppgörande, samt hemställde
om en skrifvelse med anhållan att Kungl. Maj:t matte låta verkställa utredning
och framlägga förslag till sådan ändrad lydelse af nämnda lagrum,
att icke från valrätt uteslötes den, som af allmänna fattigvården åtnjöte
understöd af mera tillfällig beskaffenhet. Andra kammaren biföll utskottets
hemställan, men den afslogs i första kammaren, hvadan frågan föll.
Under debatten härom i första kammaren framhölls bland annat, hurusom
ifrågavarande stadgande maste ses i samband med fattigvårdslagstiftningen
samt att, då denna vore under omarbetning, resultatet häraf borde
afvaktas, innan ändringsförslag i grundlagen begärdes.
Vid 1914 års senare riksdag, då motion väcktes om att fattigvård
skulle inverka på valrätt endast för den, som stode under fattigvårdsstyrelsens
målsmansrätt, afstyrkte konstitutionsutskottet motionen och förnyade
ej heller sin hemställan'' från 1912, utan förklarade sig dela den ofvannäinnda
uppfattningen, att resultatet af fattigvårdslagstiftningens omarbetning
borde afvaktas. Första kammaren godkände utskottets uppfattning,
under det andra kammaren antog en inom utskottet afgifven reservation åt
samma innehåll som utskottets af kammaren år 1912 godkända hemställan.
Det har icke gifvits något uppdrag åt kommittén att verkställa
utredning eller afgifva förslag i detta ämne; och kommittén hai därför
icke heller haft anledning att framlägga något sådant. Detta har så mycket
mindre ansetts böra komma i fråga, som påföljden af förlust af politisk
valrätt icke är ett kraf, som betingas ur synpunkter, Indika äro af
betydelse för fattigvården. Denna påföljd skulle för fattigvårdens del förvisso
kunna helt och hållet undvaras. Om och i hvilken män den skall
bibehållas är en fråga, som ligger utanför fattigvårdslagstiftningen.
Beträffande betydelsen för ifrågavarande spörsmål af de förändringar,
som kommittén nu föreslagit i fattigvårdslagstiftningen, synas dessa ej heller
vara af beskaffenhet att i och för sig betinga någon ändring i bestäm
56
— Fattigvårdslagstiftningen. I. Afd. 2.
442
melserna angående den politiska rösträttens beroende af åtnjuten fattigvård.
''Visserligen hafva så väl utvidgningen af området för den obligatoriska
fattigvården som vissa andra ändringar betydelse för den faktiska
verkan af ifrågakoinna rösträttsbestämmelser, men det låter sig ej nu afgöra,
huruvida den nämnda verkan går i riktning af att öka eller minska
antalet fall, som trädas af dem. I alla händelser har vid uppgörande af förslaget
till fattigvårdslag icke kunnat eller bort tagas någon hänsyn härtill.
Om således kommitténs förslag icke i och för sig påkalla ändring i
bestämmelserna om inverkan på den politiska rösträtten af åtnjuten fattigvård,
har kommittén dock icke kunnat underlåta att uttala, att sådan
ändring i allt fall synes önskvärd. Från många fattigvårdsmyndigheter
hafva klagomål inkommit däröfver, att nämnda bestämmelser visat sig svåra
att tillämpa, hvilket sammanhänger särskildt med det sätt, hvarpå inverkan
gjorts beroende af ett häftande i skuld till fattigvårdssamhälle för fattigvård;
tillämpningen hos olika fattigvårdsstyrelser torde dessutom vara mycket växlande.
Den ifrågavarande påföljden träffar oek en del fall, då den framstår
såsom synnerligen obillig, fall där fattigvårdens lämnande varit eu följd allenast
af ogynnsamma förhållanden utan vederbörandes eget förvållande, såsom
vid sjukdom m. m. Det synes därför, som om äfven hos oss, såsom skett
i en del främmande länder, vore skäl att från inverkan på den politiska
rösträtten undantaga vissa slag af nödlägen eller vissa former af fattigvård.
Huru långt dessa undantag böra sträckas, därom kunna råda olika meningar,
och detta ämne bör därför göras till föremal för en särskild undersökning,
hvilken det emellertid icke tillhör fattigvårdslagstiftningskommittén
att verkställa.
Reservationer.
1) Af herrar Björklund och Magnusson.
Statens ställning till den kommunala fattigvården har synts oss vara
af grundläggande betydelse vid utarbetande af förslag till ny fattigvårdsla°\
Då vår uppfattning i denna punkt afviker från kommittémajoritetens,
hafva vi med afseende å frågans stora vikt ansett oss skyldiga att gifva
uttryck åt vår ståndpunkt.
För staten måste det ur synpunkten af dess eget välförstådda intresse
vara en uppgift af synnerlig vikt att genom lagstiftningen och
andra dess åtgöranden främja medborgarnes sträfvanden att finna utkomst
och trefnad inom samhället och förebygga, att någon till följd af nöd och
umbäranden går under. Staten har ock genom de lagstiftande organen i
detta sistnämnda hänseende meddelat bestämmelser, som ålägga kommunerna
att under vissa förhållanden och i viss omfattning utgift a och bekosta
fattigvård. Men på samma gång staten såsom eu deras skyldighet
lagt denna uppgift på kommunerna, har den tillförsäkrat dem rättigheten
att själfva ordna fattigvården på sätt efter ortens förhållanden lämpligast
finnes, med andra ord gjort åliggandet att gifva fattigvård till en kommunernas
i stället för eu statens angelägenhet. Själffallet tillkommer det
staten både såsom rättighet och plikt att genom sina organ öfvervaka, att
kommunerna fullgöra den dem alagda skyldigheten att utgifva fattigvård.
Konungens befallningshafvande hafva ock enligt för dem gällande instruktion
till ämbetsplikt att vaka däröfver, att fattigvården i enlighet med
gällande stadganden ändamålsenligt ordnas och handhafves, så att de behöfvande
erhålla den vård och det understöd, som af omständigheterna
påkallas. Sådan är enligt vår uppfattning statens ställning till den kommunala
fattigvården.
Allmänna
synpunkter.
444
Kommittén har däremot utgått från den uppfattningen, att åliggandet
för kommunerna att utgifva fattigvård allenast utgör ett statens uppdrag
åt dem att handhafva fattigvården, af hvilken uppfattning enligt vår mening
måste dragas den slutsatsen, att åläggandet för kommunerna att bekosta
fattigvården, som den på statens uppdrag handhafver, är eu statens
åtgärd att betäcka den staten åliggande utgiften för fattigvården.
Endast ur ett sadant betraktelsesätt synes oss kunna hämtas försvar
föi kommitténs förslag, att staten skall genom eu nyskapad institution
och med tillhjälp af lagbestämda af statens myndigheter fastställda reglementen,
som afse att binda äfven kommunerna genom lagen kompletterande
bestämmelser, ledande och kontrollerande i detalj ingripa vid ordnandet
och handhafvandet af den kommunala fattigvården.
Eu sådan uppfattning måste dock anses oriktig redan ur den synpunkten,
att staten icke kan förutsättas göra sig skyldig till en så uppenbar
orättvisa som att för betäckande af en staten rätteligen åliggande
utgift ålägga kommunerna en börda, som verkar så till den grad ojämnt,
att medlemmar af en kommun däraf tillskyndas eu mångdubbelt större
utgift än medlemmarna i en annan. Så länge kommunerna äga att själfva
såsom eu sin angelägenhet ordna fattigvården på sätt efter ortens förhållanden
lämpligast finnes, kunna skäl för att staten icke aflyfter från kommunerna
eu så ojämnt tryckande börda som fattigvården hämtas därifrån,
att kommunerna själfva genom det sätt, hvarpå de ordnat och handhaft
fattigvården, kunna hafva bidragit till att skapa ojämnheten, och därifrån,
att kommunerna, så länge de icke hindras i sin handlingsfrihet af alltför
mycket inskränkande bestämmelser, hafva vida större förutsättningar än
staten att ordna fattigvården billigt och efter för hvarje ort förefintliga
behof. Skola de åter såsom någon sorts statsfunktionärer under ledning
och i detalj ingående kontroll af något statens organ handhafva fattigvård
den, fordra rättvisa och billighet, att staten ersätter utgiften därför.
Då vi icke kunna frångå vår ofvan uttalade uppfattning om statens
och kommunernas ställning till fattigvården och då vi anse, att fattigvården
till väsentlig del fortfarande bör påhvila kommunerna och af dessa
handhafvas såsom en deras angelägenhet, hafva vi icke kunnat biträda
kommitténs förslag i de delar, som enligt vår mening alltför mycket inskränka
kommunernas handlingsfrihet och ställa dem under ett obefogadt
och obehöfligt statsförmynderskap.
Då vi icke heller funnit oss öfvertygade om att det länder till ett
ändamålsenligt ordnande af fattigvården, att fattigvårdsstyrelsernas befogen
-
böter kunna i vissa fall öfverfiyttas på utom styrelserna stående personer
eller att åt anstaltsvården lämnas alltför framträdande rum bland fattigvårdens
vårdformer, hafva vi äfven i dessa delar halt eu annan uppfattning
än kommitténs majoritet.
Vi nödgas därför anmäla afvikande mening i här efteråt angifna hänseenden.
I.
På det fångvårdsstyrelse må blifva i tillfälle att noggrant fullgöra n^e“”^r.
den styrelsen åliggande undersökning och pröfning åt fattigvårdsbehof snida disamt
att öfva tillsyn öfver dém, som åtnjuta understöd, har kommittén i stnktwtyrd
19 § af lagförslaget upptagit bestämmelser, som för fångvårdsstyrelse möj-^ §oc}t24§
tigrera att mellan styrelsens ledamöter fördela den med denna undersök- ;> mom.
ning och tillsyn förenade arbetsbörda, genom anvisningen att fattigvårdssambälte,
, där '' icke fattigvården är af ringa omfattning, bör indelas i
distrikt, hvart och ett stående under uppsikt af en ledamot i styrelsen.
Härigenom vinnes den fördelen, att inom styrelsen finnas personer, som
äro fullt förtrogna med förhållandena inom fattigvardssamhällets alla delar
och att styrelsen på grundvalen af ingående sakkunskap kan fatta sina
beslut.
Samma § innehåller den bestämmelsen, att fattigvårdsstyrelse må
till sitt biträde kunna kalla därför skickade män och kvinnor, Indika, om
förhållandena så kräfva, kunna sammanslutas till särskilda styrelser, och
24 § 2 mom. stadgar, att i fattigvårdssamhälle med distriktsstyrelser det
må kunna uppdragas åt sådan styrelse att meddela fattigvård af visst slag
eller i viss omfattning.
Så till vida äro vi ense med kommittén, att vi anse det både nyttigt
och nödvändigt, att fattigvårdsstyrelse har befogenhet att på samhällsmedlemmar,
som icke tillhöra styrelsen, lägga skyldigheten att biträda styrelsen
i dess arbete och att dessa förpliktas att mottaga styrelsens uppdrag,
men vi finna det hvarken påkalladt eller lämpligt, att dessa särskilt tillkallade,
utom styrelsen stående personer, Indika icke med styrelsen dela
ansvaret för fattigvårdens handhafvande, skola hafva befogenhet att vare
sig som särskilda styrelser eller eljest i någon fattigvardsstyrelsen åliggande
angelägenhet besluta. Det må kunna uppdragas åt den styrelsens ledamot,
som har uppsikten öfver distriktet, att mellan styrelsens sammanträden i
44G
Om fattigvårds-
och
andra arbets
anstalter.
31, 32 och
-
33 §§.
trängande fall till nödställda lämna understöd, men dessa böra dock af
honom vid styrelsens nästa sammanträde anmälas. De särskilt tillkallade
personerna, livilka lämpligen benämnas medhjälpare eller biträden, böra
ej haf\a annan uppgitt än att biträda styrelsen eller den ledamot af styrelsen,
som har uppsikt öfver distriktet, med undersökningar och tillsyn
i enlighet med den instruktion, styrelsen för dem utfärdar.
Xu ifrågavarande 19 § innehåller vidare i 3 inom., att åt fångvårdsstyrelse
må genom föreskrift i reglementet kunna uppdragas att bland
inom fattigvårdssamliället bosatta män och kvinnor utse särskild styrelse att
handhafva förvaltning!''n af anstalt eller viss annan fattigvårdsstyrelsens angelägenhet.
Försåvidt denna bestämmelse afser att fastslå, att personer,
livilka styrelsen utser att utföra de däri innefattade uppdragen, äro skyldiga
att åtaga sig desamma, finna vi densamma lämplig och riktig. Däremot
synes det oss hvarken lämpligt eller riktigt att det icke utsäges, att
en på sådant sätt utsedd särskild styrelse har att ansvara inför fattigvårdsstyrelsen,
eller att, om fattigvårdsstyrelsen uppdrager åt någon att utföra
viss annan dess angelägenhet, denne handlar på styrelsens ansvar och är
inför styrelsen ansvarig för uppdragets fullgörande. Utan sådana bestämmelser
skulle eu fattigvårdsstyrelse kunna utportionera sitt ansvar på andra
af styrelsen utsedda särskilda styrelser och personer med påföljd att till
slut hvarken fattigvårdsstyrelsen eller någon annan hade något ansvar.
I detta sammanhang töranlåtas vi att inlägga eu gensaga mot sträf''
andel)a att tillskapa styrelser eller funktionärer för alla möjliga uppgifter,
då det enligt vår öfvertygelse bidrager till att framkalla förvirring, att
flera olika styrelser eller funktionärer inom samma verksamhetsområde
oberoende af hvarandra besluta och handla, hvarjämte ett på många händer
uppdeladt ansvar måste mynna ut i ansvarslöshet.
^ i hemställa sålunda, att bestämmelserna i 10 § och 24 §
2 mom. måtte it fattas i enlighet med af oss här of rån angifna
grnncler.
II.
Sedan i lagen fastslagits hvilka vårdformer, som äro .tillåtna, bör det
enligt vår mening öfverlämnas åt fattig vårdsstyrelserna att för hvarje fall
'' ^lja c^eu lämpliga vårdformen. Genom de utförliga bestämmelser angående
anstaltsvård, som äro upptagna i lag och reglementen, hvilka senare äro
447
afsedda att komplettera lagen cell i viss mån binda äfven fattigvårdssamhällena,
och den specialisering, som genomförts i fråga om fattigvårdsanstalterna,
gifves åt denna vårdform eu alltför förhärskande betydelse,
lutter det särskilda bestämmelser fastslagits om vård å specialanstalter och
sjuk vårdsanstalter åt dem, för livilka sådan vård påkallas, synes användandet
af anstaltsvård böra begränsas till dem, som äro i saknad åt erforderlig
vård, och dem, för Indika annan nnderstödsform af en eller annan
anledning icke kan väljas. Det synes icke vara lämpligt, att sådana
fattiga, som icke förmå förskaffa sig hvad till lifvets uppehållande erfordras
och därför måste vädja till samhällets bistånd, afskiljas från andra människor
för att såsom en särskild klass inneslutas i anstalter, därest detta kan undvikas.
Tvärtom böra de behandlas som vanliga människor, vistas tillsammans
med och umgås med sådana.
Måhända föreställer man sig, att bland de grupper af understödstagare,
såsom sinnessjuka, sinnesslöa, vanföra, för hvilka vård å särskilda
anstalter företrädesvis anses påkallad, finnes något större antal, som ej
lämpligen bör erhålla sådan vård och för den skull måste beredas plats å
kommunens anstalter. Antalet af dem, som icke hafva behof af vård å
specialanstalt, torde vara rätt afsevärdt, men däremot kan med skäl ifrågasättas,
huruvida dessas vårdande å fattigvårdsanstalt bör förekomma i
någon större omfattning.
I den mån särskilda anstalter för sinnessjuka komma till stånd, få
allt flera af dem, hvilka behöfva anstaltsvård, plats å dessa, och det är
att förvänta, att inom en icke alltför aflägsen framtid alla sinnessjuka, för
hvilka anstaltsvård erfordras, skola erhålla sådan. Utom dessa med svårare
sinnessjukdom behäftade personer, hvilkas tillstånd kräfver särskild
behandling å sinnessjukanstalt, tinnes det ett stort antal lindrigare sinnessjuka,
hvilka lämpligare vårdas i enskilda hem än å en anstalt, sådana
för hvilka umgänget med normala människor och lämplig sysselsättning
kunna hafva ett välgörande inflytande på deras tillstånd. Dessa böra icke
inneslutas i anstalt.
Då, såsom man väl får hoppas, sådana sinnesslöa, hvilka äro i behof
af särskild vård, efter hand erhålla sådan å för dem särskild! afsedda
anstalter, gifves det utom dessa ett stort antal sinnesslöa, som lämpligare
vårdas i enskildt hem än å anstalt, sådana som under ledning och tillsyn
kunna genom arbete väsentligt bidraga till sin försörjning och som för
egen del hafva den fördelen att genom vistelsen bland vanliga människor
kunna tillägna sig deras vanor. Sådana sinnesslöa lära endast undantags
-
448
vis och då annan understödsform icke kan tillämpas höra intagas å kommuns
anstalt för vård och underhåll af understödstagare.
Af vanföra är det gifvetvis endast ett fåtal, som behöfva intagas å
anstalt för erhållande af vård. Det stora flertalet utgöres helt visst af
personer, som på grund af inskränkt arbetsförmåga icke äro i stånd att
helt försörja sig men som icke äro i behof af särskild vård. Dessa kunna
utan olägenhet och böra därför också utackorderas.
Genom pensionsförsäkringens genomförande kommer behofvet af anstalter
säkerligen att minskas. Det är så naturligt, att de, som kunna det,
vilja helt och hållet rå sig själfva och att de därför på allt sätt skola söka
undgå att blifva intagna på fattigvårdsanstalt. De många åldringar och
invalider, som hädanefter få eu liten pension, föredraga med all sannolikhet
att söka sig vård hos anhöriga eller bekanta framför att ingå på en
fattigvårdsanstalt.
Det klagas med rätta öfver att barn ofta underlåta att understödja
sina fattiga föräldrar. De, som ifra för en fattigvård, grundad hufvudsakligen
på anstaltsvård, och samtidigt påyrka strängare förpliktelser för
barn gentemot föräldrar, tyckas dock alldeles förbise, att, om man vill genomföra
bestämmelsen om barns skyldighet att efter förmåga understödja
sina föräldrar, denna förmåga göres störst och kan bäst utnyttjas genom
att barnen lämnas tillfälle att omhändertaga, vårda och underhålla föräldrarna
mot större eller mindre ersättning af fattigvården.
Ehuru vi anse, att anstalter för tattigvårdsändamål icke kunna undvaras,
då sådana äro behöfliga för mottagande af ålderstigna och invalider,
för Indika anstaltsvård är erforderlig, sjuka, hvilka af utrymmes- eller
andra skäl icke kunna intagas å länens eller statens anstalter, äfvensom
mer eller mindre arbetsföra personer, som för längre eller kortare tid behöfva
intagas å anstalt för att beredas underhåll och arbete, hafva vi dock
med det anförda velat påvisa, att anstaltsvården icke bör tillmätas alltför
stort utrymme bland fattigvårdens vårdformer.
Yi hafva inom kommittén framställt det yrkandet, att i hvarje fattigvårdssamhälle,
där detta för fattigvårdens ändamålsenliga handhafvande är
nödigt, skall finnas anstalt, så inrättad att understödstagare där kunna
beredas lämplig vård och sysselsättning. Med detta yrkande hafva vi velat
gifva uttryck åt den uppfattningen, att endast de fattigvårdssamhällen, där
detta är af behofvet med hänsyn till fattigvårdens ändamålsenliga handhafvande,
skola förpliktas att anordna fattigvårdsanstalt, att öfriga fattigvårdssamhällen
skola vara från eu sådan förpliktelse befriade och att fattig
-
vårdsanstalten skall vara så inrättad, att alla de olika kategorier af understödstugare,
för Indika den måste af fattigvårdssarnhällets verkställande
organ anlitas, där kunna beredas underhåll, erforderlig vård och lämplig
sysselsättning, med andra ord så att den fyller fättigvårdssamhällets behof
af anstalt för fattigvårdsändamål. T fråga om anordningarna i »ifrigt vid
den ifrågavarande anstalten synas de i 32 § af lagförslaget upptagna bestämmelserna
tillämpliga och tillräckliga, hvarför vi ock biträdt desamma i
de delar, som icke upptagits i 31 §, sådan den af oss föreslagits.
Yår mening har dock icke vunnit majoritet inom kommittén. Såsom
framgår af motiveringen (sid. 156) anser kommittén, att en klassifikation
inom anstaltsväsendet är nödvändig. Af motiveringen (sid. 157) framgår
likaledes, huru kommittén tänkt sig denna klassifikation i ålderdomshem
och arbetshem, och har denna fått sitt uttryck i 31 och 33 §§ i lagförslaget.
En klassifikation inom anstaltsväsendet med hänsyn till olika kategorier
af understödstagare kunde visserligen vara önskvärd, och en sådan
torde icke möta hinder inom de större städerna, där anstalter för olika
kategorier af behöfvande redan finnas. Äfven inom ett antal medelstora
städer och ett eller annat landsbygdssamhälle torde en sådan klassifikation
kunna vidtagas, men däremot synes det icke kunna ifrågasättas, att de
små stadssamhällena och landsbygdskommunerna i allmänhet, där platsbehofvet
är jämförelsevis ringa, skola ordna sitt anstaltsväsen med skilda anstalter
för olika kategorier af understödstagare, då en sådan anordning ej
kan anses med nödvändighet påkallad och därjämte skulle kräfva alltför
betydande kostnader i anläggning, underhåll och skötsel. För dem måste
det anses tillfyllest, att deras fattigvårdsanstalter äro så inrättade, att de
olika kategorierna understödstagare kunna hållas åtskilda. För de samhällen,
som själfva finna med sin fördel förenligt att hafva skilda anstalter,
kunna lagbestämmelser i enlighet med vårt yrkande icke utgöra hinder
för inrättande af sådana.
Af den lydelse, kommittén gifvit 31 §, får man det intrycket, att
det endast är ett obetydligt antal fattigvårdssamhällcn, som efter Konungens
befallningshafvandes bepröfvande skulle på grund af det ringa antalet
understödstagare vara befriadt från skyldigheten att anordna anstalt. Då
vi emellertid, som förut framhållits, anse, att endast de fattigvårdssamhällen,
där sådant är nödvändigt för fattigvårdens ändamålsenliga handhafvande,
skola kunna åläggas anordna anstalt, bör enligt vår mening ett
stort antal samhällen vara befriadt från en dylik skyldighet. Hufvudsaken
57 — Fattigcårdslagstijtningen. I. Afd. 2.
450
är ju, att understödstagarna erhålla det underhåll och deu vård, som i
lagförslaget afses, hvaremot vårdformerna böra lämpas efter de olika förhållandena
inom de respektive fattigvårdssamhällena; ett motsatt förhållande
kunde i många fall föranleda därtill, att ett fattigvårdssamhälle onödigtvis
tvingas att bekosta anordnandet af en dyrbar anstalt. Med vår
här antydda syn på denna sak framstår det följaktligen såsom lämpligast
att formulera 31 § så, att här berörda synpunkter med säkerhet kunna
förväntas vid dess tillämpning blifva beaktade. Det har äfvenledes synts
oss önskvärdt att tydligare utmärka, att ett fattigvårdssamhälle under vissa
angifna förutsättningar utan vidare och icke först efter Konungens befallningshafvandes
pröfning af en ansökan därom är befriadt från ifrågavarande
skyldighet.
På grund af det anförda anse vi, att åt 31 och 32 §§ i
lagförslaget, som handla om de egentliga fattigvårdsanstalterna, bort
gifvas följande lydelse:
31
§.
För mottagande af understödstagare, hvilka icke på annat
sätt kunna beredas underhåll och erforderlig vård, skall fattigvårdssamhälle,
därest sådant är nödvändigt för fattigvårdens ändamålsenliga
handhafvande, hafva anstalt (fattiggård, ålderdomshem,
arbetshem), så inrättad, att understödstagare där kunna beredas
lämplig vård och sysselsättning.
Flera samhällen — — — — — — — — __ ___
anstalt.
32
§.
understödstagare.
annorlunda.
— — inrättats.
I fråga om
—
—
—
—
—
—
—- —
Där så —
—
—
—
—
—
—
— —
Barn öfver
—
—
—
—
—
—-•
— —
Kommittén har därjämte föreslagit inrättande af ännu ett slag af
fattigvårdsanstalter, s. k. arbetshem. Bestämmelsen därom återfinnes i
lagförslagets 33 g. Dessa anstalter äro afsedda för dem, som behöfva
hållas till arbete.
Anledningen till förslaget om inrättande af särskilda arbetslön! bär
varit sträfvandet att finna verksamma medel att tillhålla försumliga försörjare
att fullgöra sin försörjningsplikt. Det synes oss dock, som skulle
det vara att skjuta betydligt öfver målet att för deras skull vidtaga en
så kostsam anordning som att inrätta en särskild art af fattigvårdsanstalter,
i synnerhet som genom en del andra anordningar rätt kraftiga hjälpmedel
till deras efterhållande kunna vinnas. Dessa försumliga äro dels sådana,
som äro både arbetsdugliga och arbetsvilliga samt i öfrigt ordentliga, men
som på grund af bristande pliktkänsla underlåta att draga försorg om
dem, för Indika de äro försörjningspliktiga, dels sådana som genom lättja
och liknöjdhet vårdslösa dem, hvilka de hafva skyldighet att försörja.
Båda dessa kategorier gäller det att tillhålla att fullgöra sina plikter. De
förra torde man genom bestämmelse om införsel i aflöning, hvarom lagförslag
är att förvänta, komma till rätta med, åtminstone med en afsevärd
del. De senare, som väl oftast äro begifna på dryckenskap, böra, där de
icke beredas tillfälle att på en alkoholistanstalt erinra sig sina försummade
plikter, genom arbetstvång på en med tillräckliga maktmedel utrustad anstalt
tvingas till ett ordentligt lefnadssätt och dymedelst också till att fullgöra
sina plikter. De försumliga försörjarna, de må nu höra till den ena
eller andra kategorien, hvilka icke medelst här antydda åtgärder kunna
bibringas medvetande om och känsla af sin plikt, äro dock icke understödstagare
i vanlig mening och böra därför behandlas på ett helt annat
sätt än dessa. Understödstagare äro i allmänhet att betrakta såsom personer,
hvilka genom omständigheter, hvaröfver de icke råda, kommit i det
beklagansvärda läge, att de måste lita till medmänniskors eller samhällets
understöd; de försumliga försörjarne åter äro sådana, som på grund af
underlåtenhet att fullgöra sina plikter eller utnyttja sin arbetsförmåga förorsaka,
att af dem beroende personer råka i nöd. De förras tillstånd är
att beklaga, de senares försummelse, som står på gränsen till brott, är
straffvärd. När man emellertid icke anser det lämpligt att kriminalisera
denna deras försummelse och icke heller vill gå till den ytterligheten att
mot de försumliga tillämpa tvångsarbete, återstår enligt vårt förmenande
endast att i korrekthet syfte mot dem utöfva ett strängt arbetstvång. För
att sätta fattigvårdens handhafvare i tillfälle att tillämpa detta arbetstvång
mot dem, som genom underlåtenhet att fullgöra försörjningsplikt eller genom
lättja och liknöjdhet förorsaka, att de, hvilka de hafva skyldighet att
försörja, falla fattigvården till last, bör finnas lämpliga anstalter. Då
dessa anstalter icke böra betraktas såsom fattigvårdsanstalter i egentlig
452
mening, synes det obilligt att ifrågasätta, än mera att ålägga kommuner
eller sammanslutning af kommuner att inrätta dylika anstalter, ehuru detta
gifvetvis bör vara dem obetaget. Däremot synas vägande skäl tala för,
att landstingen åläggas att, hvar för sig eller två eller flera gemensamt,
anlägga anstalter af ifrågavarande slag. Dessa anstalter, på hvilka
vården för de försumliga försörjarna bör bekostas af landstinget, skulle
hafva till uppgift att till arbete mottaga utom försumliga försörjare äfven
sådana å fattig vårdsan stalt intagna personer, hvilka på grund af sitt uppförande
icke lämpligen kunna där vårdas och förses med arbete, äfvensom
sådana understödstagare, hvilka rätteligen äro hemfallna till tvångsarbete,
men som i saknad af eller brist i arbetsförmåga icke kunna ådömas sådant.
Äfven dessa sistnämnda böra underhållas på landstingets bekostnad,
hvaremot vederbörande kommun har att betala vårdkostnaden för understödstagare,
som eljest öfverflyttas från fattigvårdsanstalt till landstingets
arbetsanstalt.
Med stöd af det anförda hafva vi ansett, att åt 33 § i lagförslaget
bort gifvas följande lydelse.
33 §.
För beredande af arbete åt försörjningspliktiga, som enligt 72
§ 2 mom. inställas till arbete, och åt sådana understödstagare.
som intagits å i 31 § omförmäld anstalt men som på grund af
sitt uppförande icke lämpligen kunna där vårdas eller beredas
arbete, äfvensom åt sådana understödstagare, hvilka rätteligen
äro hemfallna till tvångsarbete, men som i saknad af eller vid
brist i arbetsförmåga icke kunna ådömas sådant, skall inom hvarje
landstingsområde finnas af landstinget upprättad arbetsanstalt.
Ivå eller flera landsting må förena sig om gemensam arbetsanstalt.
Kommun eller sammanslutning af kommuner må kunna erhålla
tillstånd att inrätta arbetsanstalt.
För stad, som ej deltager i landsting, skall arbetsanstalt
upprättas genom stadsfullmäktiges försorg.
Män och kvinnor må ej intagas i samma arbetsanstalt, så
vida ej för dem finnas fullständigt skilda afdelningar. Personer
under aderton år må ej intagas å arbetsanstalt.
45:5
Arbetsanstult skull stu under ledning uf eu styrelse oeli
varu försedd med af Konungen fastställdt reglemente.
in.
L anslutning till kommitténs förslag, att landsting skall bära kostna- <>m land»
naderna för vård af fattig å af staten understödd anstalt för tuberkulösa nirigsskyldig
eller för vanföra, bär kommittén i 41 § 2 mom. första stycket föreslagit
ett stadgande af innehåll, att därest genom landstings försorg upprättas kroniskt eller
anstalt för personer, som lida af annan kronisk eller obotlig sjukdom änoio</''-''d eJuk<lnyss
nämnts, tillfälle till vård af fattiga sjuka där bör beredas samt att ^ § 2 mom.
landstinget må fastställa en afgift, ej öfverstigande tre fjärdedelar af vårdkostnaden,
som vederbörande fattigvårdssamhälle har att erlägga för å sådan
anstalt intagen fattig.
Beträffande lämpligheten af berörda stadgande känna vi oss i viss
män tveksamma. Visserligen måste man, vid det förhållande att äfven i
det mest välordnade hem icke åt en sjuk kan beredas lika god och lämplig
vård som på en sjukvårdsanstalt, finna det önskvärdt, att det upprättas
anstalter, i hvilka kroniskt eller obotligt sjuka kunna erhålla vård. Att
det oaktadt sådana anstalter blifvit uppförda i så ringa omfattning, som
skett, särskildt i jämförelse med antalet anstalter för vård af akut sjuka,
torde hufvudsakligast bero därpå, att sjuka, hvilka icke hafva någon utsikt
att åtminstone delvis återvinna hälsa och krafter, högst ogärna vilja lämna
sina hem för att vårdas af främmande människor. Med tanke härpå hysa
vi den uppfattningen, att å de föreslagna anstalterna för kroniskt eller obotligt
sjuka komma att inläggas företrädesvis personer, som hafva sina hem
ä närbelägna orter, under det att mera aflägsna platser icke komma att
få samma nytta af dessa anstalter. Man kan visserligen med fullt fog säga,
att då en dylik anstaltsvård endast afser den sjukes bästa, fattigvårdsstyrelserna
kunna låta å dessa anstalter intaga sjuka äfven mot deras vilja,
men säkerligen komma fattigvårdsstyrelserna i de flesta fall icke att vara
hågade för en dylik tvångsåtgärd. I de större länen med begränsade kommunikationsmöjligheter
komma också betydande transportsvårigheter att lägga
hinder i vägen för ett utnyttjande af anstalterna för svårare sjuka och
orkeslösa från aflägsna trakter. Ehuru vi sålunda hålla för sannolikt, att
de kostnader, som genom ifrågavarande förslags antagande åsamkas landstingen
och sålunda medelbart de skattdragande i länets samtliga kommuner,
454
icke komma att drabba de sistnämnda i rimligt förhållande till det gagn,
som de kunna hafva af anstalten i fråga för sina sjuka, hafva vi dock ej
velat motsätta oss nämnda förslag, vid det förhållande att det öfverlämnats
åt landstingen själfva att efter eget godtfinnande bestämma, huruvida dylik
anstalt skall upprättas eller icke.
Vida betänkligare synes oss emellertid kommitténs förslag i andra
stycket af 41 § 2 mom. Där stadgas, att om fattigvårdssamhälle för vård
af sådana fattiga sjuka, hvarom ofvan talats, å särskild anstalt eller å eu
vid fattigvårdsanstalt för ändamålet anordnad särskild afdelning, hvilken
står under läkares tillsyn, beredt vård, som af förste provinsialläkare intygas
vara tillfredsställande, det samhälle, som har att ansvara för vårdkostnaden,
af vederbörande landsting må erhålla godtgörelse med en fjärdedel af det
belopp, hvartill nämnda kostnad visas hafva uppgått.
Ett dylikt stadgande kommer att sakna all betydelse för våra största
städer, där kommunen tillika är landstingsområde, men i de landstingsområden,
som utgöras af större eller medelstora städer och landsbygd, kommer
det att utöfva en betydande inverkan till de mindre kommunernas
nackdel. Det torde nämligen vara tydligt, att de mindre fattigvårdssamhällena
med begränsande ekonomiska resurser icke komma att uppföra särskilda
anstalter eller inrätta särskilda afdelningar för det fåtal patienter,
som för deras del kunde komma i fråga till intagande där. Däremot finnes
det all anledning att antaga, att de större eller medelstora städerna
samt en eller annan af de större och i ekonomiskt afseende mera bärkraftiga
landsbygdskommunerna icke skola underlåta att vidtaga de anordningar,
som erfordras för att af landstinget få godtgörelse med en fjärdedel af det
belopp, hvartill vårdkostnaden visas hafva uppgått. En fattigvårdsstyrelse
i eu dylik större kommun kommer sålunda i den lyckliga belägenheten att
icke blott kunna bereda sina fattiga åldringar, som oftast äro kroniskt
eller obotligt sjuka, eu förstklassig vård utan äfven samtidigt minska sin
egen kommuns utgifter för fattigvården. Säkerligen komma de större kommunerna,
så snart de hunnit anpassa sig efter föreskrifterna i förevarande
stadgande, att begagna sig af den dem sålunda gifna förmånen. Det måste
dock verka stötande, att denua premiering lämnas dem på de svagare kommunernas
bekostnad, särskildt då man genom statistiken vet, att de små
kommunerna i regel äro de, som tyngst drabbas af de kommunala skatterna.
I andra afseenden har kommittén sökt att så vidt möjligt utjämna fattigvårdsbördan
mellan kommunerna, men genom ifrågavarande stadgande skulle
455
enligt vår mening åstadkommas en ny anledning till ojämnhet i horörda
afseende.
Det må vidare erinras därom, att i de betydande kostnaderna lör
upprättande af sådana anstalter, hvarom här är fråga, skola alla landstingsområdets
innebyggare deltaga. Det måste dock kännas hårdt lör de många
kroniskt eller obotligt sjuka personer i svag ekonomisk ställning, som icke
äro fattiga i fattigvårdslagens bemärkelse, att nödgas deltaga i kostnaderna
lör beredande af sådan anstalts vård åt de fattiga sjuka, under det att de
icke hafva råd att bekosta sig själfva samma vard.
Med stöd af hvad sålunda anförts hafva vi inom kommittén
yrkat, att sista stycket af 41 § 2 mom. måtte ur förslaget, utgå.
IV.
Enligt gällande fattigvårdsförordning äger Konungens befallningshaf-
£
vande, som har till ämbetsplikt att vaka öfver fattigvårdens behöriga hand- den afen sär
hafvande, att tillhålla det fattigvårdssamhälle, som underlåter lämna fattigvård,
då sådan enligt 1 § i förordningen för viss person erfordras, att hd.
sin skyldighet fullgöra.
44 $.
En dylik allmänt öfvervakande befogenhet i fråga om fattigvården
afser kommittén äfven för framtiden skola tillkomma Konungens befallningshafvande
(43 §). I denna punkt råder fullständig enighet. Därutöfver
har kommitténs majoritet emellertid föreslagit, att en ytterligare
tillsyn öfver fattigvården skall utöfvas genom en för hela riket gemensam
inspektionsmyndighet (44 §).
Mot sistnämnda anordning anse vi oss dock skyldiga att inlägga en
bestämd gensaga. Yi inse fullkomligt det berättigade och rent af nödvändiga
i att ett öfvervakande af fattigvårdens behöriga handhafvande
äger rum, så att den fattige erhåller bästa möjliga vård och underhåll,
men vi anse, i likhet med 1905 års riksdag, att detsamma bör ske utan
anlitande af för sådant ändamål särskildt tillsatta tjänstemän.
Kent principiellt sedt kan till en början en erinran göras mot anordnandet
af en statsinspektion, förlagd till en särskild inspektionsmyndighet.
Man måste nämligen ihågkomma, att fattigvårdens utöfvande är en rent
kommunal angelägenhet och att kommunerna endast undantagsvis erhålla
ersättning för utgifven fattigvård af staten. Inom de områden af stats- eller
kommunalförvaltningen, där eu statsinspektion hittills inrättats, utgår alltid
statsbidrag för det särskilda ändamål, som den ifrågavarande förvaltningsgrenen
atser. Ett sådant ötvervakande af fattigvården, som sedan gammalt
ligger i Konungens befallningshafvandes hand att utöfva, finner däremot
sin naturliga förklaring i den omständigheten, att det äfven är ett
statens intresse, att fattigvården skötes på ett tillfredsställande sätt. Det
är dock stor skillnad på ett dylikt öfver vakande och tillsyn från en särskild
inspektionsmyndighets sida.
Det kan för öfrigt befaras, att om, på sätt kommittén föreslår, det
organiseras ett öfvervakande från två håll, följden blir den, att Konungens
befallningshafvande känner sig löst från förpliktelsen att följa fattigvårdens
utveckling och handhafvande inom länet. Eu sådan konsekvens vore
dock onekligen att på det lifligaste beklaga. Konungens befallningshafvande
har nämligen så väl genom sin egen ställning som ej mindre genom
de direkt underlydande tjänstemännen, länsmännen in. fi., hvilka i allmänhet
besitta hvar inom sitt distrikt eu ingående lokal- och personkännedom,
utan äfven eljest möjlighet att på nära håll bilda sig en god uppfattning
om hvad i hvarje fall kan kräfvas. Till följd häraf är Konungens
befallningshafvande synnerligen lämpad till att vara den öfvervakande
myndigheten öfver fattigvården, men ej nog härmed, utan Konungens befallningshafvande
måste äfven anses kunna ensam fullgöra en inspektionsmyndighets
åligganden. Konungens befallningshafvandes och dess underlydande
organs lämplighet såsom öfvervakande myndighet har äfven af
kommitténs majoritet erkänts dels därigenom, att Konungens befallningshafvande
bibehållits i denna sin egenskap, och dels därigenom, att beslutanderätten,
utom i rena fattigvårdstvister, äfven i åtskilliga till fattigvården
hörande förvaltningsfrågor förlagts till Konungens befallningshafvande med
skyldighet visserligen att inhämta yttrande .från inspektionsmyndigheten.
Helt annat och sämre lärer förhållandet blifva, om tillsynen öfver
fattigvården skall utöfvas af eu inspektör och ett fåtal instruktörer. Dessa
måste i regel, i synnerhet under de första åren af sin verksamhet, tyvärr
en lång följd af år framåt, blifva fullkomligt främmande för de å olika orter
rådande, för dessa platser säregna förhållandena, och en dylik obekantskap
torde komma att straffa sig. Det går nämligen icke att genomföra en
föi hela landet likartad fattigvård, att göra allt schablonmässigt, utan fattigvården
måste på hvarje ort afpassas, mer eller mindre, efter där förefintliga
förhållanden. Det kan i detta sammanhang vara lämpligt att
erinra om faran af det af kommittén upprättade förslaget till normalregle
-
mente. l)a nämligen inspektionsmyndigheten enligt förslaget skall, innan
Konungens befallningshafvande fastställer reglemente för ett fattigvårdssainhälle,
afgifva yttrande i saken, kan man med skäl befara, att nämnda
myndighet, som saknar kännedom om förhållandena å orten i fråga, kommer
att inrikta sig på eu formell granskning med normalreglementet såsom
ledstjärna. Härmed vore vägen till fattigvårdens uniformering beträdd,
och schablonmässigheten kommer säkerligen i fortsättningen att göra sig
allt mera märkbar. — En bristande kännedom om ortsförhållandena kommer
tvifvelsutan att vålla icke blott olämpliga ingripanden från instruktörernas
och inspektörens sida utan äfven slitningar med fattigvårdsmyndigheterna
i de olika orterna, hvilket i sin tur torde komma att menligt
inverka på det hela. Ordförandena i fattigvårdsstyrelserna, som äro
vana att mottaga föreskrifter och få vägledning af Konungens befallningshafvande
och dess underlydande organ, torde mången gång känna sig illa
berörda af att nödgas taga direktiv af personer, som de finna sakna den
rätta blicken för hvad just förhållandena på deras ort kräfva. Om därtill,
såsom anledning är att befara, inspektionsmyndigheten söker att i
hvarjehanda detaljer göra sin vilja gällande, kan detta lätt komma att
verka därhän, att de kommunala fattigvårdsmyndigheternas intresse slappas.
Märka fattigvårdsstyrelsernas ledamöter och särskildt ordförandena, att de
aldrig få utföra eller ordna någonting efter sin egen uppfattning om förhållandena,
ligger en sådan påföljd nära till hands. Man måste nämligen
ihågkomma, att de icke äro aflönade tjänstemän och såsom sådana skyldiga
att foga sig efter öfverordnades föreskrifter utan oaflönade kommunala
förtroendemän.
Enligt lagförslaget skall »tillsyn öfver fattigvården utöfvas» af den
gemensamma inspektionsmyndigheten. I motiveringen till förslaget har
emellertid vid redogörelse för det arbete, som inspektören och instruktörerna
tänkts skola få, tonvikten lagts på att de skola utom eu kontrollerande
uppgift »hufvudsakligen hafva eu rådgifvande och instruerande verksamhet».
Säkerligen har detta skett just i känslan af dessa personers
bristande lämplighet för att gifva fattigvårdsstyrelserna bindande direktiv.
Det vill emellertid synas, som om härvidlag föreligger en i viss mån
bristande öfverensstämmelse mellan lagtext och motivering. Uttrycket
»tillsyn» är visserligen rätt omfattande, så att man ställer sig något tveksam
inför dess rätta innebörd. A ena sidan är det väl tydligt, att därmed
icke afses att lämna inspektionsmyndigheten ett maktmedel, svarande
mot det, som tillagts fattigvårdsstyrelsen öfver understödstagaren jämlikt
fl8 — Fattigoårdslagstiftningen. I. Afd. 2.
458
förslagets 71 §, där det heter: »Den, som åtnjuter fattigvård, står under
fattigvårdsstyrelsens tillsyn». Men å andra sidan lärer man ej heller åt
nämnda uttryck kunna gifva en så inskränkt tolkning, som att däraf
endast skulle härflyta eu rådgifvande befogenhet. Det torde sålunda icke
vara obefogadt att uttala den förmodan, att åt inspektionsmyndigheten
afses en rättighet att i detalj ingripa i fråga om kommunernas sätt att
handhafva sin fattigvård. Att något sådant enligt vår åsikt skulle vara
i hög grad olyckligt framgår af hvad redan förut blifvit anfördt. — Men
äfven om inspektionsmyndighetens uppgift endast eller hufvudsakligen
skulle blifva af en rådgifvande natur, så är dock att märka, att fattigvårdssamhällena
i sina fattigvårdsstyrelser insätta de personer, som de
själfva anse bäst lämpade att sköta samhällets fattigvård. I regel äro också
dessa förtroendemän med bistånd af Konungens befallningshafvande och
underlydande organ fullt skickade att göra detta på ett tillfredsställande
sätt, liksom, vi upprepa det, Konungens befallningshafvande måste
anses fullt kompetent att ensam utöfva den öfvervakande tillsyn öfver
fattigvården, som erfordras.
Skall en sådan särskild inspektionsmyndighet, som af kommittén
ifrågasattes, inrättas, måste i hvarje fall noga iakttagas, att åt densamma
icke bör lämnas någon befogenhet att utöfva kontroll öfver huru de olika
fattigvårdssamhällena använda de fattigvårdsmedel, som ställts till deras
förfogande. Denna sida af saken måste nämligen helt anses vara en kommunens
rent privata angelägenhet.
För att den föreslagna inspektionsmyndigheten skall blifva i stånd
att, jämte det öfvervakande öfver fattigvården, som enligt förslaget tillkommer
Konungens befallningshafvande, utöfva tillsyn öfver fattigvården
åtminstone på ett något så när ingående sätt, så erfordras säkerligen
en betydligt mycket vidlyftigare organisation än den nu föreslagna. Än
mera lärer så blifva förhållandet, när inspektionsmyndigheten i en framtid
skall helt öfvertaga Konungens befallningshafvandes åligganden — ty
därhän leder otvifvelaktigt den en gång inslagna vägen. Det kan ju nämligen
icke ens ifrågasättas, att den inspektör och de tre instruktörer, som
tänkts skola till en början utgöra inspektionsmyndigheten, skola kunna
ens under en afsevärd tid framåt hinna sätta sig in i alla de olika förhållanden,
som på skilda orter äro de bestämmande faktorerna i fråga om
fattigvårdens ordnande där. Följden blir, att snart nog ett flertal nya
tjänster kommer att påyrkas, tills det hela bildar ett själfständigt verk med
alla därtill hörande dryga kostnader. Att farhågorna härför icke iiro ogrun
-
dåde framgår redan, om man läser C. S. A:s fattigvårdskommittés yttrande
i denna fråga. Redan där ifrågasättes upprättande af ett centralt
ämbetsverk för fattigvårdsärendenas behandling, liksom det föreslås inrättandet
af ett s. k. fattigvårdsråd. Ej heller hafva vissa inom kommittén
under dess arbete gjorda uttalanden, hvilka dock icke återfinnas i majoritetens
motivering, varit ägnade att minska nämnda farhågor. Inspektionsmyndighetens
enligt förslaget så relativt blygsamma proportioner kunna
därför, om man rätt betänker saken, icke annat än afskräcka från ett steg
i den sålunda angifna riktningen.
Af här ofvan angifna skäl hemställa vi, att det i 44 § af förslaget
intagna stadgandet om en för hela riket gemensam inspektionsmyndighet
måtte utgå.
Y.
Lagförslagets 80 § 1 och 2 mom. innehålla att, om någon är miss- derstödssönöjd
med fattigvårdsstyrelsens beslut, hvarigenom sökt fattigvård helt och ^åavtödsta^a''
hållet eller till någon del vägrats, eller med dess beslut i fråga om sättet res Hagorätt
för fattigvårds meddelande eller med beslut af fattigvårdsstyrelse eller
styrelse för anstalt, som är gemensam för flera kommuner eller tillhör anstaltsstylandsting,
rörande behandlingen å anstalt eller vid fullgörandet af arbets- relses ■
skyldighet, må han däröfver anföra besvär hos Konungens befallningshaf-80 § 1 mon‘-  vande — dock går beslutet i verkställighet, där ej förbud däremot meddelas
— och att Konungens befallningshafvande, oafsedt huruvida besvär
anförts, har att tillhålla fattigvårdssamhälle, som underlåter att lämna
fattigvård, då sådan enligt 1 § erfordras, att sin skyldighet fullgöra.
Mot hvad kommittén uttalat till motivering af detta förslag (se bland
annat sid. 422 »Såsom redan — — — en onödig omgång» och sid. 425
»En allmän klagorätt — — — enligt 1 §») kan åberopas hvad särskilda
kommitterade i betänkande den 5 december 1870 yttrade, nämligen:
»L)å staten i lag bestämdt vissa fall, i hvilka de särskilda samhällena
hafva till åliggande att lämna fattigvård åt nödställda personer, måste
det ock tillkomma staten både såsom rättighet och plikt att genom sina
organer öfvervaka fullgörandet af detta lagens bud; men däraf följer icke
ovillkorligen, att den nödställde skall äga att såsom en sin rättighet påyrka
att af öfriga samhällsmedlemmar åtnjuta försörjning eller understöd
460
samt, där detta honom förvägras, söka genom rättegång tilltvinga sig
hjälp, likasom utsökte han en sin fordran. Dessutom torde det ej böra
förgätas, att då hjälp till sin natur är frivillig, den, som hos annan söker
sådan, icke bör i lag tillerkännas rätt att öfver uteblifvande däraf föra
klagan. De statens organ, hvilka böra öfvervaka, att de särskilda samhällena
ej åsidosätta sitt lagbestämda åliggande att i vissa fall lämna
fattigvård, äro Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande. En sådan deras
plikt tinnes ej allenast uttalad i nu gällande fattigvårdsförordning, utan
ock uttryckligen föreskrifven i 28 § af Eders Kungl. Maj:ts nådiga instruktion
för landshöfdingarne i riket m. m. den 10 november 1855,
enligt hvilken Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande bör låta sig angeläget
vara att vaka däröfver, att fattigvården inom länet i enlighet med
gällande stadganden ändamålsenligt ordnas och handhafves, så att de behöfvande
erhålla den vård och det understöd, som af omständigheterna
påkallas. I öfverensstämmelse med dessa grundsatser samt för att äfven
kunna förekomma eljest oundvikliga tvister, huruvida besvär öfver fattigvårdsstyrelses
vägran att lämna fattigvård i särskilda fall skulle hos ämbetsmyndighet
eller endast hos kommunalmyndighet fullföljas, hafva kommitterade
med bibehållande af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
befogenhet att, därest fattigvårdssamhälle underlåter lämna sådan fattigvård,
som är obligatorisk, tillhålla samhället att sin skyldighet i detta
hänseende fullgöra, i öfrigt föreslagit att, om någon är missnöjd med
fattigvårdsstyrelses beslut, hvarigenom sökt fattigvård blifvit helt och hållet
eller till någon del vägrad, han väl må få beslutet underställdt fattigvårdssamhällets
pröfning, men att besvär öfver samhällets beslut i anledning
af sådan underställning ej må anföras i annat fall, än att klaganden
tilltror sig kunna visa, att beslutet ej i laga ordning tillkommit.»
Därutöfver föranlåtas vi att emot förslaget i fråga och motiveringen
för detsamma framhålla följande synpunkter.
Huruvida besvärsrätt bör medgifvas i de i 80 § 1 mom. af lagförslaget
angifna fall, är ett spörsmål, som enligt vår uppfattning bör afgöras
efter lämplighetsskäl. Vi förstå fullväl, att teoretici skola, där det
är fråga om en verklig eller förment rätt, häfda den uppfattningen, att
denna rätt också skall medelst anlitande af vedertagna rättsmedel kunna
utkräfvas. Den förmån staten velat bereda medborgarne genom att ålägga
kommunerna att i visst fall utgifva fattigvård torde näppeligen kunna hänföras
till sådana den enskilde tillkommande rättigheter, som denne må
på rättslig väg kunna göra gällande. Det är dock icke på en sådan upp
-
461
fattning, som ju kan vara omtvistad, vi grunda vår åsikt, att besvärsrätt
i förenämnda hänseende icke bör medgifvas, utan på rent praktiska skäl.
J)å fattigvård till sin natur är nödhjälp och dess uppgift är att afhjälpa
ett iråkadt nödläge, faller det af sig själft, att det för den nödställde
gäller att få snar hjälp. lian är ingalunda hjälpt med möjligheten
att efter eu mer eller mindre långvarig process få det understöd, som
blifvit honom förvägradt. Med nuvarande anordning kan den behöfvande
omedelbart få ett fattigvårdsstyrelsens beslut pröfvadt af fattigvårdssamhället,
som säkerligen icke underlåter att vidtaga rättelse, därest grundad
anledning därtill förefinnes, eller ock genom anmälan till Konungens befallningshafvande
påkalla denna myndighets ingripande. På båda dessa
vägar kan rättelse vinnas med minsta tidsutdräkt.
Det förefaller helt naturligt, att fattigvårdssamhället, som bekostar
och i sista hand ansvarar för fattigvården, beredcs tillfälle att genom
pröfning i vissa fall af sitt förvaltande organs åtgärder kunna rättande
och handledande inverka vid handhafvande! af dess så grannlaga och maktpåliggande
värf. Emot kommitténs uttalande att, äfven om det ej är
uteslutet, att genom att underställa fattigvårdsstyrelsens beslut samhällets
pröfning rättelse understundom kan vinnas, det dock knappast är att vänta,
att ett fullt opartiskt bedömande skall kunna ägnas ett beslut, som fattats
af den utaf representationen tillsatta fattig vårdsstyrelsen, torde kunna sättas
det fullt lika sannolika antagandet, att fattigvårdssamhället, som icke är
bundet af reglementen eller instruktioner, skall finna sig oförhindradt att
ändra fattigvårdsstyrelsens beslut, därest sakskäl därtill föranleda, och
äfven göra det.
Dessa skäl hafva synts oss tillräckligt vägande för att påyrka, att
fattigvårdsstyrelses beslut, hvarmed den understödssökande är missnöjd, må
underställas fattigvårdssamhällets pröfning.
Då den understödssökande äfven genom en anmälan till Konungens
befallningshafvande kan gifva sitt missnöje tillkänna samt påkalla Konungens
befallningskafvandes åtgärd mot samhället och Konungens befallningshafvande
har i sin makt att tillhålla fattigvårdssamhället att fullgöra sin
skyldighet att lämna fattigvård i de i lag bestämda fall, synes den behöfvandes
intresse vara på ett fullt betryggande sätt tillgodosedt. Det synes
nämligen vara höjdt öfver hvarje tvifvel, att Konungens befallningshafvande
sitter inne med erforderlig kompetens att afgöra, när fattigvårdsbehof enligt
1 § föreligger, lika som ock vilja och förmåga att tillvarataga den beböfvandes
intresse. Näst fattigvårdsstyrelsen, som på grund af sin förtro
-
462
genhet med förhållandena inom sin kommun kan antagas hafva de största
förutsättningarna att bedöma, när och på hvad sätt samt i hvilken omfattning
fattigvård hör ifrågakomma, har med säkerhet ingen ämbetsmyndighet
sådana betingelser som Konungens befallningshafvande att hastigt
och grundligt verkställa utredningar och på grund af sakpröfning bedöma
förekommande fall. Det patriarkaliska tillvägagåendet att genom en anmälan
påkalla Konungens befallningshafvandes ingripande synes äga obetingadt
företräde framför den byråkratiska vägen att genom besvär bringa ärendet
under samma myndighets pröfning. I förra fallet bar Konungens befallningshafvande
att utan vidare företaga undersökning och meddela sina föreskrifter,
bvilka oafsedt besvär måste efterkommas; i senare fallet lärer ej
kunna undvikas delgifning af besvären och afvaktande af vederbörandes
förklaring.
Pröfning af högre instans blir gifvetvis i regel en pröfning efter formella
grunder och föranleder till tidsutdräkt.
Från synpunkten att få ett fattigvårdsstyrelsens beslut snabbt pröfvadt
i både formellt och sakligt hänseende förefinnes alltså enligt vår mening
intet verkligt behof af att införa besvärsrätt i mål, hvarom här är fråga.
Huruvida det kan anses nödigt eller ens lämpligt att genom införande af
besvärsrätt skapa betingelser för ett processuellt förfarande, är beroende
på om man anser det förmånligt att möjliggöra eu mängd processer, bvilka
utan att någons rätt förnärmas, utom möjligen deras, som finna sitt nöje
i att tvista, kunna förebyggas.
Ett från fattigvårdsbåll mycket öfverklagadt förhållande är de ofta
förekommande processerna i fattigvårdsmål. Kommittén bar visserligen
föreslagit vissa åtgärder i syfte att inskränka processernas antal, men skulle
rättighet medgifvas att öfverklaga fattigvårdsstyrelsernas beslut i den omfattning,
kommittén föreslagit, kan med största sannolikhet förutses, att
de på grund däraf uppstående processerna skola mer än ersätta de uteblifna.
Om alltså skälen för införande af besvärsrätt rörande den fattigvård,
staten föreskrifvit såsom ovillkorlig, äro svaga, måste det förefalla rent
orimligt att en understödssökande skulle tillerkännas rätt att genom besvär
söka tilltvinga sig understöd, som fattigvårdsstyrelsen därutöfver kan lämna
i enlighet med af fattigvårdssambället fastställda grunder eller i brist däraf
efter eget bepröfvande.
På grund af här anförda skäl hafva vi ansett, att rättighet
att anföra besvär i de fall, 80 § 1 mom. i kommitténs förslag
omnämner, icke borde medgifvas, att 80 § 1 mom. borde ur lagförslaget
utgå samt att de §§ i lagförslaget, som med bestämmelserna
i detta mom. hafva samband, skulle omredigeras på sätt af
detta moments uteslutande betingas.
Olof Björklund.
E. O. Magnusson.
2) af herr Lindblom:
Under de senaste årtiondena har allmänt uttalats önskvärdheten af
att erhålla effektivare bestämmelser i afseende å möjligheten att hålla efter
försörjningspliktiga personer. Det nu framlagda förslaget till lag om fattigvården
innehåller utan tvifvel åtskilliga förbättringar i förevarande afseende.
Främst är härvid att anteckna den ifrågasatta utvidgningen af
den obligatoriska fattigvården liksom möjligheten att tvångsvis utkräfva arbetsskyldighet
af försumlig försörjare.
Uti vissa hänseenden synas mig dock bestämmelserna om fattigvårdssamhälles
rätt mot försörjningspliktiga personer hafva kunnat göras ännu
effektivare än som skett. Några af de önskemål, som jag inom kommittén
uti ifrågavarande hänseende framfört, har jag ansett vara af den betydelse,
att, då majoritet icke kunnat vinnas för desamma, de böra reservationsvis
framkomma. I viss mån gälla nedanstående anmärkningar äfven kommitténs
förslag om åtgärder mot understödstagarna själfva. Då emellertid
bristerna där äro mindre framträdande, har jag icke ansett det nödigt att
göra dem till föremål för en särskild reservation.
I.
Beträffande samhällets rätt till ersättning för lämnad fattigvård af för- Ovillkorligt
sörjningspliktig person fastslår förslaget i 65 § 2 mom., att fattigvårdsstyrelsen^^”^^
äger, i den mån den icke finner skäl till eftergift, rätt att uttaga godtgörelse rigs ersättför
fattigvård, som enligt 1 § i förslaget lämnats någon, för hvilkens för- nm^«kylåig
söfning skyldeman enligt 3 § bort ansvara, af den, hvilken ansvarigheten 65 § 3 mom
åligger. För att ersättningsplikt skall föreligga fordras sålunda bl. a., att och 67 §.
den meddelade fattigvården skall hafva varit af obligatorisk art. Hvad sär
-
464
skildt ovillkorligt försörjningspliktig person angår, vill det emellertid synas
mig, som om dennes ersättningsplikt bör sträcka sig lika långt som understödstagarens
egen eller till att omfatta all fattigvård.
Ersättningspliktens inträdande har enligt 67 § i förslaget gjorts beroende
af ytterligare en omständighet. Där göres nämligen den begränsningen,
att anspråk på godtgörelse af (understödstagare eller) försörj ningspliktig
anhörig icke må göras gällande, där den ersättningsskyldige genom
att återbetala kostnaden eller någon del däraf kan antagas komma att
sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina. Genom en sådan
föreskrift göres, synes det mig, stadgandet i 3 § af förslaget om ovillkorlig
försörjningsplikt i viss mån illusoriskt. En dylik begränsning i afseende
å ersättningsskyldigheten synes mig därjämte innebära, att den ovillkorligt
försörjningspliktige kommer i en allt för gynnsam ställning. Till följd af
berörda föreskrift kan det inträffa, att antingen genom polismyndighet eller
på annat sätt utredning måste ske, huruvida icke den försörjningspliktige
genom betalningens fullgörande försättes i sådan belägenhet, att han därigenom
kommer att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina,
därvid en ofta tyngande bevisbörda kan falla på fattigvårdsstyrelsen.
Annorlunda ställer sig saken, om den försörjningspliktige på grund af sin
lagstadgade försörjningsplikt ålägges ersätta den lämnade fattigvården och
först verkställigheten af domen göres beroende af den försörjningspliktiges
förmåga att betala. Vid en dylik exekution finnas helt andra möjligheter att
utröna den försörjningspliktiges verkliga ekonomiska ställning än vid bevisning
inför domstol. Med all säkerhet kan antagas, att fattigvårdsstyrelserna
icke med onödig hårdhet skola göra sin rätt gällande, då i motsatt
fall fattigvårdsstvrelserna riskera att få understödja äfven den försörjningspliktige
själf eller andra anhöriga, som han kan vara skyldig underhålla.
På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att ovillkorligt
försörjningspliktig anhörigs ersättningsskyldighet icke måtte
göras beroende af huruvida fattigvården utgått enligt 1 § eller af
myndighets pröfning af hans förmåga att försörja sig och de sina
enligt ofvan om för malda omständigheter.
Enligt förslaget (68 £) skall talan om fastställande åt framtida försörjningsbidrag
kunna väckas af fattigvårdssamhällc icke blott, såsom nu pliktig anhuenligt
praxis gäller, mot villkorligt försörjningspliktig anhörig utan äfven
mot ovillkorligt försörjningspliktig sådan. Ett dylikt stadgande synes mij.
principiellt seclt väl motiveradt. Äfven här har emellertid, liksom under
föregående punkt anmärkts, den ovillkorliga försörjningspliktens tillämpande
gjorts beroende af den omständigheten, huruvida den lämnade fattigvården
är obligatorisk eller icke. Endast i det förra fallet får försörjningsplikten
göras gällande. 1 öfverenstämmelse med hvad ofvan anförts finner jag,
hvad den ovillkorliga försörjningsplikten vidkommer, en dylik begränsning
dighet.
r,s §.
äfven här oriktig.
Förslaget innehåller vidare, att den försörjningspliktige skall kunna
åläggas att till fattigvårdssamhället å lämpliga tider utgifva skäligt bidrag
till den försörjningsberättigades underhåll, så länge behofvet åt fattigvård
fortfar. Den i förslagets 3 S föreskrifna ovillkorliga försörjningsplikten
innebär ju, att den försörjningspliktige är skyldig att lämna den försörjningsberättigade
sådan vård, att han icke faller fattigvården till last, eller med
andra ord, nödtorftigt underhåll och erforderlig vård. Underlåter han detta
och den försörjningsberättigade därigenom nödgas anlita fattigvården, bör
han alltså kunna af domstol förpliktas att för framtiden utgöra underhållsbidrag
till den försörjningsberättigade med visst belopp, motsvarande hvad
som erfordras för erhållande af nödtorftigt underhåll och erforderlig vård,
hvarken mer eller mindre. Något- utmätande af ett »skäligt» bidrag kan
följaktligen efter mitt sätt att se saken icke här ifrågakomma. Helt annat
är förhållandet i fråga om den villkorligt försörjningspliktige, hvilkens försörjningsplikt
är beroende af behof, å ena, samt förmåga, å andra sidan.
Därvidlag är ett dylikt utmätande fullt på sin plats.
Beträffande sistberörda stadgandes praktiska tillämpning i afseende a
svårigheter i bevisningsafseende gäller hvad i dylikt hänseende anförts
under punkt T, hvartill här hänvisas.
Af ofvan anförda skäl hemställer jag, att den ovillkorligi
försörjningspliktig anhörig åliggande framtida bidragsskyldigheten
måtte göras oberoende af såväl fattigvårdens natur af obligatorisk
eller frivillig som eu pröfning af hans förmåga att fullgöra densamma.
öl) — FattigcårfUlagstiJtningcn. I. Afd.-2.
in.
Försörjnings
pliktig persons
arbelsskyldighet.
72 § 2 mom.
och 74 §.
4Ö(j
Såsom förut är nämndt, hafva bestämmelserna om försörjningspliktig
anhörigs arbetsskyldighet genom förslaget så till vida förbättrats, att arbetspliktig
tvångsvis kan kvarhållas å anstalt. Såsom nämnda bestämmelser
formulerats i förslagets 72 § 2 mom. möta dock enligt mitt förmenande
alltför stora hinder för hans sättande till arbete. Med hänsyn till utvidgningen
af begreppet obligatorisk fattigvård är det af mindre betydelse, att
såsom villkor för arbetets föreläggande kräfves, att fattigvården varit obligatorisk,
ehuru det synes mig onödigt och olämpligt att göra en dylik begränsning.
Föreskriften, att den åtnjutna fattigvården skall hafva varit
icke allenast tillfällig, kringskär vidare alltför mycket möjligheten att utkräfva
arbetsskyldigheten. Ej heller får enligt förslaget föreläggande att
inställa sig till arbete gifvas försörjningspliktig, »så länge — — — —
eller han eljest söker att efter förmåga försörja sig och de sina». Sistnämnda
restriktion har införts i stället för fattigvårdsförordningens i positiv
form gifna stadgande i 35 § 2 mom. om lättja och liknöjdhet från
försörjarens sida såsom grund för arbetsskyldighet. Några bärande skäl
för ett dylikt utbyte synas mig icke hafva förebragts. Enligt min åsikt
bör den omständigheten, att försörjningspliktig visar lättja eller liknöjdhet,
i främsta rummet läggas till grund för ett stadgande om försörjningspliktigs
arbetsskyldighet, och vidare bör härvid kunna tagas hänsyn till
den omständigheten, att han hängifver sig åt dryckenskap eller för ett dåligt
lefverne. Med en sådan utgångspunkt för arbetsskyldighetens utkräfvande
blir det lättare eller öfver hufvud taget möjligt att träffa just de fall, som
kommittén afser, nämligen sådana där den försörjningspliktige underlåter
att efter förmåga försörja sig och de sina.
Enligt förslaget åligger arbetsskyldighet endast den, hvilkens minderåriga
barn eller hustru åtnjuter fattigvård. Enligt mitt förmenande är det
af synnerlig vikt, att stadgandet om arbetsskyldighet utsträckes att omfatta
äfven vuxna barn gent emot deras föräldrar. En mångårig erfarenhet
af förhållandena särskildt i en storstad har bibragt mig den öfvertygelsen,
att fattigvårdsstyrelserna äro i stort behof af ett effektivt maktmedel
gent emot sådana personer, som äga förmåga att bidraga till sina
orkeslösa föräldrars försörjning men af likgiltighet eller annan sådan anledning
underlåta att fullgöra sin plikt. Göres, på sätt nyss föreslagits,
arbetsskyldighetens utkräfvande beroende af visad lättja eller liknöjdhet
etc., kan det ej befaras, att något missbruk af rätten att hålla försumliga
barn till arbete skall förekomma. Under sådan förutsättning kommer sålunda
t. ex. arbetsskyldigheten aldrig att göras gällande gent emot barn,
som själfva äro familjeförsörjare och såsom sådana fullgöra sina skyldigheter,
men oj förmå något därutöfver.
Betänkligast är dock förslagets ställning till frågan, huru länge försörjningspliktig
kan hållas till arbete. Enligt förslagets grunder kan försörj
ningspliktig icke under några omständigheter där kvarhållas, sedan den
försörj ni ugsberättigade upphört att åtnjuta fattigvård, vare sig detta berott
på den försörjningspliktiges eget åtgörande eller ej. Däremot kan han
trigifvas tidigare, hvilket skall ske, »när anledning föreligger att antaga,
att han skall söka efter förmåga försörja sig själ!" och de sina» (74 §).
Mot sistnämnda bestämmelse torde icke något vara att erinra; tvärtom
stämmer den på det allra bästa sätt öfverens med hela grunden för anlitandet
af arbetsskyldigheten, nämligen att genom densamma förmå den
försörjningspliktige att fullgöra sina åligganden. När han sålunda bibragts
viljan att göra detta, bör arbetsskyldigheten upphöra. Med en föreskrift,
att den försörjningspliktige icke får kvarhållas, sedan fattigvården upphört
att utgå, kan det däremot ofta komma att inträffa, att försörjningspliktig,
som håller sig undan, icke alls eller kanske endast en kort tid hålles till
arbete. Om sålunda tack vare t. ex. enskild persons eller eu välgörenhetsförenings
ingripande fattigvård upphör att utgå till den försörjningsberättigade,
skall samhället stå i det närmaste maktlöst gent emot den
försörjningspliktige utan möjlighet att genom arbetsskyldighetens utkräfvande
framkalla hans arbetsvillighet och på sådant sätt för framtiden göra
ett ingripande från det allmännas sida öfverflödigt. Vidare kan den arbetsskyldige,
genom att förmå den försörjningsberättigade att för någon tid
söka reda sig utan fattigvård, blifva fri från arbetstvånget, hvarefter många
svårigheter kunna uppstå att åter få honom inställd till arbetsskyldighetens
fullgörande.
A andra sidan kan det ej lämnas i vederbörande fattigvårdsmyndighets
hand ett sådant maktmedel som att bestämma eu obegränsad tid för
hans hållande till arbete. Fastställande af eu maximitid för vistelse å arbetsanstalt
måste emellertid alltid blifva vanskligt. Enligt tyska lagen är
dock en maximitid af ett år bestämd. En tidsbegränsning af ett år torde
äfven lämpa sig för våra förhållanden.
Ofvan angifna betänkligheter föranleda mig att hemställa, att
bestämmelserna om försörjningspliktigs arbetsskyldighet gifvas
468
Minderårig
lietsgränsen.
1 §■
följande innehåll: Om någon genom lättja, liknöjdhet, dryckenskap
eller dåligt lefverne ådrager sin hustru eller sina föräldrar eller
minderåriga barn sådan nöd, att fattigvård måste lämnas någon
af dem, skall lian std under fattigvårdsstyrelsens tillsyn och vara
skyldig att utföra af fattigvårdsstyrelsen honom föresatt arbete oafsedt
om fattigvården fortfarande utgår eller icke, till dess anledning
föreligger att antaga, att han skall söka efter förmåga försörja
sig själf och de sina, dock icke i oafbruten följd under
längre tid än ett år.
A. Lindblom.
3) Af herr Lindblom och fröken Pauli.
I.
I lagförslagets 1 §, som angifver, under hvilka, förhållanden meddelandet
af fattigvård är obligatoriskt, har kommittén bland andra grunder
för rätt till fattigvård upptagit minderårighet samt med minderårig förklarat
sig afse den, som ännu icke fyllt 15 är.
Spörsmålet om minderårighetsgränsen i fattigvårdslagstiftningen har i
olika länder blifvit löst på olika sätt. Sålunda har den hithörande tyska
och engelska lagstiftningen samt i visst afseende äfven den franska stannat
vid 16 år; den norska har stannat vid 15 år och den danska vid 18 år; i
det finska lagförslaget af år 1908 har gränsen höjts från 15 till 16 år, eu
höjning, som af en reservant, fattigvårdsinspektören G. A. Helsingius, dock
ansetts för ringa.* I vårt land har vid olika tillfällen yrkats, att den ifrågavarande
åldersgränsen måtte höjas, och har man därvid i allmänhet uttalat sig
för en höjning ända till 18 år.** Den synpunkt, som främst legat till grund
för den nyssnämnda finska reservantens samt de i Sverige framkomna yrkandena
om höjning till 18 år, torde emellertid kunna sägas hafva varit
angelägenheten af att berättiga och förplikta fångvårdsstyrelse att utsträcka
* I hithörande utländska lagar upptages som regel icke vid angifvandet af de fall, i Indika
den offentliga fattigvärden är skyldig inskrida, någon särskild minderårighetsgräns. Densamma
fastslås genom andra lagarnas bestämmelser.
** Se exempelvis C. S. Ars fattigvårdskommittés yrkande i Reformlinjer sid. 46 och 4 7.
sin omvårdnad om och sin myndighet öfver de barn, Indika af densamma
vid tidigare ålder omhändertagits, intill det dessa nått denna ålder. Detta
angelägna kraf har emellertid kommittén tillgodosett genom särskilda bestämmelser
i ämnet (se 79 §).
Men om sålunda det tyngst vägande skälet för att påyrka en höjning
af åldersgränsen i fattigvårdslagens 1 £ ända till 18 ar torde kunna sägas
hafva bortfallit, finnas fortfarande starka skäl, som tala för att den nuvarande
åldersgränsen icke utan vidare bör bibehållas.
Åldersgränsen i lagförslagets ifrågavarande i; tjänar i främsta rummet
till att angifva den tidpunkt, intill hvilken ett barn, som saknar det nödvändiga
för lifsuppehället, allenast på grund af sin minderårighet bör af
samhället på lämpligt sätt förhjälpas till detsamma. Efter denna tidpunkt
blir barnet att betrakta såsom eu vuxen, d. ä. bestämmande för huruvida
ett inskridande från samhällets sida skall äga rum eller ej blir arbetsförmågans
förhandenvaro eller frånvaro.
Kommittén uttalar såsom motivering för den nuvarande minderårighetsgränsens
bibehållande, att de unga, särskildt på landsbygden, därest
de äro normalt utrustade till kropp och själ, äro i stånd att försörja sig
själfva, då de uppnått 15 års ålder. Detta uttalande är antagligen
riktigt, om man uteslutande har för ögonen de tillfällen till full försörjning,
som erbjuda sig genom antagande af tjänsteanställning inom jordbruket
för ynglingar och i enskilda hem för flickor. Det torde emellertid
icke vara riktigt att bygga en bestämmelse, sådan som den i fattigvårdslagens
1 §, på förhållandena inom ett visst yrke och inom en viss, om än
så utbredd näringsgren. Icke inom alla samhällen och icke vid alla tillfällen
erbjuder sig arbetsanställning af denna art; icke heller alla unga
lämpa sig för sådan anställning, hvilken, hvad jordbruket beträffar, krafvelstarka
kroppskrafter och vana vid landsförhållanden. Inom handtverk och
industri i allmänhet, men särdeles inom våra större samhällen med deras
högre lefnadsomkostnader, torde det däremot kunna sägas vara regel, att
ungdom i denna ålder icke kan förvärfva tillräckligt för att bereda sig lämplig
bostad, sund föda och hvad öfrigt tillhör det nödvändiga lifsuppehälle!*
* Ett uttryck för att 16-års-åldern är deu, från hvilken man bör betraktas som själfförsörjare,
kan i viss mening sägas hafva gifvits i pensionsförsäkringslagen af år 1913 genom bestämmel
sen om att pensionsafgift skall erläggas först vid denna ålder.
Till jämförelse må här vidare omnämnas de i våra grannländer gällande civilrättsliga bestämmelserna
rörande faders underhållsskyldighet gentemot barn utom äktenskap. Denna skyldighet
sträcker sig i Tyskland tills barnet fyllt 16 år, utan möjlighet till sänkning i det enskilda
fallet, i Schweiz och Danmark till 18 år med sådan möjlighet samt i Norge till 15 år, men kan i
sistnämnda land fortsätta utöfver nämnda tid, om anledning därtill gifves.
470
Denna omständighet är emellertid icke här ensam afgörande. Äfven
om det verkligen skulle kunna sägas, att ett barn vid 15 år som regel besitter
arbetsförmåga nog för att förvärfva sitt uppehälle, kan ett höjande af
åldersgränsen vara påkalladt. Det torde nämligen vara principiellt oriktigt att
gorå arbetsförmågans förhandenvaro eller frånvaro till det allena afgörande, så
länge barnet befinner sig på en så outvecklad ståndpunkt, att det kan
antagas sakna omdöme och förmåga att till sitt rätta värde bedöma de
möjligheter till utkomst, som kunna erbjuda sig, och i öfrig! tillbörligen
ordna sina egna lefnadsförhållanden. Detta afser icke heller nu gällande
lag eller det framlagda lagförslaget att göra. Enligt desamma skall man i
fråga om ett barn, som ännu ej fyllt 15 år, icke spörja efter arbetsförmågan,
ehuru sådan val i ett antal fall äfven här kan vara tillfinnandes, utan man
skall anse minderårigheten d. ä. den nyssnämnda, af barnets bristande utveckling
förorsakade oförmågan och bristen på omdöme vara tillräckligt
skäl för ett samhällets ingripande till barnets förmån. Frågan gäller alltså
äfven, om 15 års åldern, sedd från denna synpunkt, kan anses vara den
lämpliga åldersgränsen. Svaret på detta spörsmål synes, ehvad man tänker
på ynglingar eller flickor, böra blifva nekande. Det kan icke vara berättigadt,
att hos ungdom af denna ålder förvänta den sinnets mognad,
som är en af förutsättningarna för plikten att fullt ut sörja för egen utkomst.
Att många unga, som förskaffats eller lyckats förskaffa sig själfva
lämpliga tjänster, vid denna ålder faktiskt sörja för sig själfva, bevisar icke
motsatsen, ty det är icke under lugna och fullt normala förhållanden utan
i de ögonblick, då alla existensmedel tryta, som risken af plikten till själfförsörjning
framträder. Åldersgränsens höjande synes påkalladt ej minst för
att förebygga de vådor, som i vår tid lätteligen kunna blifva en följd af
att ynglingar och flickor vid alltför tidig ålder, särdeles i de fall, då föräldrars
frånfälle eller andra dylika förhållanden plötsligt försatt dem i
blottställd belägenhet, af omständigheterna tvingas att helt reda sig själfva.
Samhällets intresse af att den unga icke i en sådan situation går vilse i
lifvet är så stort, att det i och med ett höjande af åldersgränsen i lagens
1 § bör göras till en skyldighet för vederbörande fångvårdsstyrelse att
ingripa, den unga må i hemortsrättshänseende tillhöra samhället eller ej.
Gentemot en höjning af åldersgränsen har stundom anförts, att ungdom
af ifrågavarande ålder genom densamma äfven i de fall, då det icke
vore af behofvet påkalladt, skulle kunna tilltvinga sig uppehälle på det
allmännas bekostnad, och att skäl snarare förelåge att inskärpa samma
ungdoms skyldighet till själfförsörjning. Häremot må blott erinras, dels
471
att stadgandet gäller allenast den som faktiskt befinnes vara i behöfvande
tillstånd, »sakna medel till sitt uppehälle», och hvilkens »behof icke annorledes
afhjälpes», dels att fattigvårdsstyrelses skyldighet att inskrida icke
är liktydigt med att för någon längre tid lämna försörjning. Tvärtom
bör naturligen styrelsen i nu ifrågavarande fall, så snart sådant lämpligen
kan låta sig göra, enligt 36 § träffa aftal om lämplig tjänst eller förse
den unga med arbete i annan form. Den utsträckta rätt att utse tjänst
och utöfva tillsyn, som kommittén föreslagit för fångvårdsstyrelse gentemot
af densamma omhändertagna barn (79 §), torde för öfrigt utgöra tillräcklig
garanti för att nu ifrågavarande stadgande icke från de ungas sida
skulle komma att missbrukas.
Hvad beträffar den ålder, vid hvilken gränsen bör sättas, framstår med
hänsyn till en del af de ofvan nämnda omständigheterna 18-års åldern såsom
den mest önskvärda. Sammanhanget med frågan om föräldrars ovilkorliga
försörjningsplikt gentemot sina minderåriga barn, sådan denna såväl i civillag
som i fattigvårdslag kan blifva fastslagen — hvilken försörjningsplikt det
torde möta svårigheter att utsträcka ända till barnets 18:de år — samt
den möjlighet, som erbjuder sig att för de äldre årsklassernas vidkommande,
i fråga om hvilka försörjningssynpunkten mera träder i bakgrunden,
ordna förhållandet genom bestämmelse i barnavårdslagen, vållar emellertid,
att man i fattigvårdslagen torde kunna stanna vid 16-års åldern.
Ett höjande af åldersgränsen till 16 år skulle, hvad beträffar försörjningsplikten,
innebära, att denna plikt för föräldrar gentemot
barn i åldern 15 —16 år blefve ovillkorlig i stället för att enligt kommitténs
förslag vara villkorlig, något, hvaremot ingen berättigad invändning
torde kunna göras. Krafvet på föräldrarna i försörjningshänseende
bör nämligen naturligen icke minskas förr än barnet utöfver skolbildningen
förvärfvat sådan vana och färdighet i ett praktiskt arbete, att dess möjlighet
till förvärf är i någon mån tryggad. Såsom kommittén i motiveringen
sid. 47 anmärkt, måste dock det praktiska fullgörandet af äfven den s. k.
ovillkorliga försörjningsplikten i det enskilda fallet genom omständigheternas
makt faktiskt blifva beroende af den försörjningspliktiges förmåga. Den
i praktiken framträdande skillnaden mellan villkorlig och ovillkorlig försörjningsplikt
ligger emellertid i möjligheten att, hvad den senare beträffar,
påyrka densammas fullgörande genom arbetstvång. Då bestämmelserna härom
förutsätta, att försörjning, som ej är tillfällig, utgår till den försörjningsberättigade,
och detta sällan i nu ifrågavarande fall torde blifva förhållan
-
472
det, för så vidt sjukdom ej föreligger, torde höjandet af åldersgränsen icke
i detta afseende innebära någon olägenhet.
An mindre torde det kunna anses förenadt med någon olägenhet, att
själfständig hemortsrätt förvärfvas först efter fyllda 16 år. Utgår man
från uppfattningen, att de unga först vid denna ålder är o att betrakta som
själfförsörjare, blir tvärtom eu sådan bestämmelse den riktiga. — I anslutning
härtill torde ock bestämmelsen om att ersättning för fattigvård, som
någon erhållit, innan han fyllt femton år, icke må af honom utkräfvas
(65 i; 1 inom.), böra utsträckas till att gälla fattigvård, som någon erhållit,
innan han fyllt sexton år.
I samband med minderårighet sgränsens höjande till 16 år kan ock en
mera tillfredsställande behandling af unga bettlare i åldern 15 —16 år vinnas.
I det öfvergångsstadgande rörande bettleriet, som kommittén föreslagit skola
gälla, intill dess frågan om bettleriets bekämpande kan genom barnavårds-
och lösdrifvarlagstiftningen slutgiltigt och bättre ordnas, har nämligen
den tidpunkt, då minderariglieten anses upphöra, blifvit den, från
och med hvilken samhällets åtgärd liksom under nuvarande förhållanden
får repressiv karaktär. Flyttas denna tidpunkt till barnets 16:de år, följer
häraf, att bettlare i åldern 15—16 år i stället för att såsom nu behandlas
enligt lösdrifvarlagen, skola öfverlänmas till fångvårdsstyrelse, hvilken
har att förfara såsom af omständigheterna påkallas, det vill i de flesta
fall här säga lämna tillfällig försörjning för att sedan enligt 36 § utse
tjänst eller arbetsanställning. Gentemot förfarandet kan visserligen invändas,
att, så länge nuvarande lösdrifvarlag gäller, person mellan 15 och 16
år kan ådömas tvångsarbete för lösdrifveri, och att sålunda en olikhet i
förfaringssättet skulle uppkomma, därest lösdrifveri och bettleri förelåge
samtidigt eller endast bettleri vore för handen. Men dels torde det kunna
häfdas, att bettleri ensamt för sig är eu lindrigare förseelse än utöfvadt i
förening med lösdrifveri, dels torde den omständigheten, att man i det
förevarande sammanhanget ej kan träffa nya anordningar hvad gäller å ena
sidan de unga lösdrifvarna och å den andra bettlarna af äldre årsklasser,
ej böra stå hindrande i vägen för en anordning, som både principiellt och
praktiskt betecknar ett steg i rätt riktning.
Undertecknade få sålunda föreslå, att 1 § sista stycket,
47 § 2 mom. sista stycket, 65 § 1 mom. samt 92 § få följande
lydelse:
47:;
1 £ sista stycket.
Med minderårig förstas i denna lag den. som icke tyllt
sexton år.
47 i; 2 mom. sista stycket.
Den hemortsrätt barn äger, då det fyller sexton år, behåller
barnet, tills det själ!* förvärfvar annan.
65 i; 1 mom.
Fångvårdsstyrelse iiger —- — —----eftergift, för
fattigvård, som någon erhållit, innan lian fyllt sexton år,rmå ersättning
af honom dock icke uttagas.
92 §.
I stället för----------skola följande
bestämmelser gälla.
1
mom. Enhvar, som efter fyllda sexton ar gör sig förfallen
till bettleri----------stadgadt.
Till enahanda behandling gör sig den förfallen, hvilken tilllåter
barn under sexton år, som står under hans vård
—
— — räkning.
2
mom. Om barn under sexton år anträffas bettlande
—
—- — — — påkalladt.
3
mom. Inom-----— — — bestämmer.
II.
Mot nu gällande regel, att hustru, äfven om hon ej sammanlefver
med mannen, skall följa honom i hemortsrättshänseende, kunna betydande
invändningar i såväl praktiskt som teoretiskt hänseende resas. Den kategori
af understödstagare, som representeras af de öfvergifna hustrurna och
deras barn, kommer genom densamma i viss mån i en ogynnsam ställning,
särskild! vid jämförelse med de ogifta mödrarna. Den omständigheten, att
de oftast ej få hemortsrätt där de vistas, vållar att de i de flesta samhällen
ej kunna komma i åtnjutande af icke obligatorisk fattigvård och att de ofta
ställas i valet mellan å ena sidan ett lågt understöd, som hemortskommunen kan
samtycka att låta utgå med vistelsekommunens fattigvårdsstyrelse som mellanhand'',
eller å andra sidan hemsändning, måhända till en kommun, där de
aldrig vistats, men där mannen genom vistelse efter skilsmässan förvärf
«0
— Fatt i g vårdslag stift ningen. I. Afd. 2.
Hustrus särskilda
hemortsrätt.
474
vat hemortsrätt. Den sistnämnda af de ifrågavarande olägenheterna har
emellertid kommittén afvärjt genom upptagande i förslaget af förbud mot
hemsändning i vissa fall.
Grundregeln, att en viss samhörighet skall finnas mellan individen
och hemortssamhället, är här vidare alldeles skjuten åt sidan. Hustrun
kan nämligen genom långvarig vistelse äga samhörighet med viss kommun,
men får dock ej hemortsrätt där, medan ingen samhörighet kan
sägas existera mellan henne och den kommun, där hon genom mannens
mantalsskrifning får hemortsrätt. Genom att fortlöpande fattigvård gifves
hustrun och återkräfves af denna kommun, bindes båda makarnas "hemortsrätt
vid densamma, kanske under en följd af år, ehuruväl mannen
kan hafva från densamma utflyttat. Gifves åter fattigvård åt hustrun
vid skilda tillfällen och med något års mellanrum, kan krafvet på ersättning
få riktas mot olika kommuner, i kvilka mannen efter hvarandra förvärfvat
hemortsrätt.
De olägenheter, som sålunda äro förenade med att hustru, hvilken ej
sammanlefver . med sin man, likväl följer honom i hemortsrättshänseende,
lära fullständigt kunna afhjälpas allenast genom ett stadgande af innehåll,
att sådan hustru förvärfvar hemortsrätt i vanlig ordning. Ett sådant
stadgande har ock af kommittén upptagits hvad beträffar hustru, hvilkens
man afflyttat från riket. Att stadga särskild hemortsrätt äfven för öfriga
hustrur, hvilkas sammanlefnad med mannen faktiskt blifvit häfd, har kommittén
ej ansett lämpligt och härför anfört såsom skäl, dels att hemortsrättsbestämmelserna
därigenom, särskildt hvad barnen beträffar, skulle blifva
invecklade, dels att anordningen kunde befaras medföra olägenheter i fråga
om möjligheten att förmå familjeförsörjaren att uppfylla sin försörjningsplikt.
Gentemot de sålunda framlagda skälen mot en anordning, som synes hafva
tydliga praktiska fördelar, torde främst kunna anföras, att de bestämmelser i
ämnet, som finnas upptagna i tysk och norsk lag, icke svnas hafva varit
svåra att tillämpa eller medfört förvecklingar af någon betydelse. Skulle
så varit fallet, synas kraf på dessa bestämmelsers upphäfvande böra hafva
framkommit, något som veterligen ej skett. Svårighet torde ej heller
behöfva uppstå vid afgörandet om hustru i visst fall bör anses hafva
förvärf vat egen hemortsrätt eller ej. Har lagberedningen i sitt förslag till
lag om äktenskaps ingående och upplösning kunnat tillägga den omständigheten,
att sammanlefnaden mellan makar under viss tid vant
häfd, grundläggande betydelse för vinnande af skilsmässa i vissa fall, synes
man väl vara försvarad att på samma omständighet, nämligen samman
-
lefnadens häfvande, grunda eu bestämmelse om skild hemortsrätt för
hustrun. Några betydande svårigheter synas ej heller behöfva uppstå vid
afgörandet af huruvida makarnas barn äro att betrakta såsom törenade i
hemortsrättsafseende med fadern eller modern. 1 Norge (Lov om fattigviesenet
§ 11) har man ansett sig kunna lösa denna fråga med stadgandet,
att barn bär den af föräldrarnas hemortsrätt, »hos hvem det lever
eller sencst levede»; i Tyskland (Gesetz iiber den Unterstiitzungswohnsitz
£
19) har stadgats, att barn, som följt modern vid skilsmässan från fa
dern,
hafva hennes hemortsrätt. För undvikande åt tvekan på denna
punkt och då det synes riktigast, att icke en mera tillfällig vistelse hos
modern förändrar barnets hemortsrätt, torde emellertid höra stadgas, att
endast barn, som omhändertagits af modern, följer hennes hemortsrätt.
Man gifver därmed tillkänna, att man atser endast de fall, då vården af
barnet verkligen utöfvas eller ombesörjes af modern. Det synes icke härvid
böra vara af någon betydelse, om fadern lämnar bidrag till barnets
underhåll eller ej. Upphör däremot det förhållande, som grundläde barnets
förändrade hemortsrätt, och öfvertager fadern sålunda barnets vård,
återfår det naturligen hans hemortsrätt, likasom fallet är med hustrun,
när hon återupptager samlifvet med mannen. Faderns hemortsrätt synes
barnet äfven böra återfå, om modern dör eller af flyttar ur riket.
Hvad beifrande af försummad försörjningsplikt vidkommer, blifva de
nu ifrågavarande fallen endast likställda med dem, där barn födts utom
äktenskap, i kvilka fall man icke har att räkna med gemensam hemortsrätt
för fader och barn. De åtgärder kommittén föreslagit att vidtagas
mot försumliga försörjare äro icke heller sådana, att deras effektivitet blir
beroende af om försörj aren bär hemortsrätt inom kommunen eller ej.
Visserligen kan fattigvårdsstyrelses bemödande i denna riktning sägas
blifva underlättade, om försörjaren är bosatt inom den kommun, som utbetalar
understödet, men med den kategori af män, som det här är fråga
om, de som lefva skilda från sin familj, händer det på grund af deras
kringflackande lif ofta, att deras hemortsrätts- och bosättningskommun ej
sammanfalla. I dessa fall lärer med kommitténs förslag hustruns vistelsekommun
först söka ersättning af mannens hemortskommun, och det blir
därefter den senares sak att söka uppspåra mannen och göra sin rätt gällande
mot honom. Är åter hustruns vistelsekommun äfven hennes hemortskommun,
komma åtgärderna mot mannen att vidtagas direkt af denna.
På grund af hvad ofvan anförts, synes det undertecknade, att de
olägenheter, som möjligen kunna anses förenade med hustrus särskilda
476
hemortsrätt i andra fall än när mannen afflytta! från riket, icke äro af beskaffenhet
att böra förhindra densammas upptagande i lagstiftningen. Genom
det af kommittén antagna hemortsrättssystemet har emellertid detta
onekligen blifvit försvåradt. hånligt nu gällande regler skall nämligen, i
trots af att saminanlefnaden mellan makarna faktiskt blifvit häfd, hustru
mantalsskrifvas där mannen är bosatt, något som emellertid ej ’ alltid i
praktiken kan äga rum, enär mannens vistelseort stundom är obekant.
Att en ändring i mantalsskrifningsförordningen på denna punkt är det
önskvärda, synes uppenbart, men hafva undertecknade, med hänsyn till
bestämmelsens återverkan på de respektive makarnas beskattningsförhål1
anden, ej ansett sig för sin del kunna föreslå en sådan. Att åter endast
för dessa fall brjta det i förslaget till fattigvårdslag antagna systemet och
grunda hemortsrätten på vistelse i stället för på mantalsskrifning, har ej
heller ansetts böra ifrågasättas.
Men om sålunda principen att hustru, hvilkens sammanlefnad med mannen
blifvit häfd, förvärfvar hemortsrätt i vanlig ordning, ej med nuvarande
mantalsskrifningsförordning kan fullständigt genomföras, synes det vara
skäl att så långt möjligt är söka rada hot för de med de nuvarande bestämmelserna
förenade olägenheterna. Och det torde ej böra förnekas, att
mycket \ore att vinna genom ett stadgande af innehåll, att om sammanlefnaden
mellan makar blifvit häfd, och hustrun därefter mantalsskrifves
tillsammans med mannen i annan kommun än den, där hon vistas,
sådan mantalsskrifning icke skall föranleda hennes hemortsrätt därstädes,
utan skall hon bibehålla den hemortsrätt hon därförut ägde. I de sannolikt
till antalet öfvervägande fallen, de nämligen, då hustrun kvarstannar
i den kommun, där hon sammanlefvat med mannen, får detta stadgande
samma ^ erkningar som ett stadgande om att nu ifrågavarande hustrur förvärfva
hemortsrätt i vanlig ordning. I de öfriga fållen, de, då hustrun
afflyttar från denna kommun, blir hennes hemortsrätt åtminstone icke
beroende af mannens in- och utflyttningar i olika kommuner, liksom hans
hemortsrätt icke blir beroende af henne meddelad fattigvård. Med den
kommun, som får försörja henne, har hon åtminstone i en föregående tid
af sitt lif ägt samhörighet.
Den af kommittén föreslagna bestämmelsen, att man, som afflyttat ur
riket, vid sin hemkomst får hustruns hemortsrätt, till dess han förvärfvar
ny, bör med den anordning undertecknade föreslagit, gälla allenast för det
fall, att sammanlefnaden återupptages makarne emellan. Härigenom undvikes
den oegentligheten, att mannen, om han vid återkomsten icke återupptager
477
sammanlefnaden med hustrun utan bosätter sig a annan ort, likväl erhäller
hennes hemortsrätt. 1 detta fall får han i stället liksom under nuvarande
förhållanden hemortsrätt i den kommun, där han vid tiden för
utflyttningen ur riket ägde sådan.
Med den anordning undertecknade föreslå, kan naturligen älven bortfalla
bestämmelsen i 59 i; 2 stycket af innehåll, att hustru, hvilkens sammanlefnad
med mannen upphört, mot sin vilja ej må sändas till samhälle,
hvarest mannen vunnit hemortsrätt efter inflyttning, som skett sedan inakarne
börjat lefva åtskilda. Detta fall kan nämligen med denna anordning
ej uppkomma.
Undertecknade få sålunda föreslå, att 47 — 49 §§, samt
59 § andra stycket få följande lydelse:
47 §.
1
mom. Hustru har, oberoende — — — henne.
2
mom. Har man, som afflytta! tran riket, kvarlämnat
hustru, förvärfvar hon hemortsrätt enligt bestämmelserna i 45
och 46 §§.
3
inom. Har sammanlefnaden mellan makar blifvit häfd,
och mantalsskrifves hustrun därefter gemensamt med mannen i
annat fattigvårdssamhälle än det, där hon vistas, gäller sådan
mantalsskrifning icke till bestämmande af hennes hemortsrätt,
utan bibehåller hon den hemortsrätt hon därförut ägde.
4
mom. Återupptaga makar, som i 3 mom. omförmälas,
sammanlefnaden, gäller om hustruns hemortsrätt hvad i 1 mom.
sägs. Lag samma vare där man, som afflyttat ur riket, återvänder
och upptager sammanlefnaden med hustrun, dock att, om
hustrun under mannens frånvaro förvärfva! hemortsrätt, makarna
hafva denna hemortsrätt, till dess mannen vunnit ny sådan; och
skall hustruns mantalsskrifning för det år, då mannen återflyttat.
i afseende å förvärf af hemortsrätt så anses, som om den
gällt äfven mannen.
4S §.
1 mom. Larn inom äktenskap har, så länge det är minderårigt,
faderns, eller, där han är död och modern lefver, moderns
hemortsrätt. Aro båda föräldrarna döda, har barnet den hemortsrätt,
som den sist aflidna ägde vid sin död.
Minderårigt barn utom äktenskap har samma hemortsrätt
som modern, eller, om hon är död, den hon senast ägde.
2
mom. Barn, hvars fader affiyttat från riket, så ock barn,
som omhändertagits af moder, hvilken i följd af bestämmelsen i
47 § 3 mom. har egen hemortsrätt, har moderns hemortsrätt.
Dör modern, eller afflyttar hon från riket, får barnet faderns
hemortsrätt; är fadern förut död, eller har han tidigare affiyttat
från riket, behåller barnet den hemortsrätt modern senast ägde.
3
mom. I)en hemortsrätt barn äger, då det fyller sexton
år, behåller barnet, tills det själ!* förvärfvar annan.
49 § = 48 § i. kommitténs förslag.*
50 §.
1
mom. Har någon---- trettio dagar.
2
mom. I fråga om inverkan på förvärf af hemortsrätt
likställes med fattigvård, som någon själf åtnjutit, fattigvård,
som åtnjutits af hans minderåriga barn, så ock för mannen
fattigvård, hvilken tilldelats hans hustru eller under bestående
äktenskap barn, som hon ägt före äktenskapet och som hafva
hennes hemortsrätt. Fattigvård åt barn utom äktenskap samt åt
hustru och barn, Indika enligt 47 § 2 och 3 mom. samt 48 §
2 mom. hafva särskild hemortsrätt, inverkar dock ej på mannens
och faderns förvärf af hemortsrätt.
59 § andra stycket.
Hemsändning, som här sägs — — — — _______
eller hos syskon.
A. Lindblom.
Ebba Latdi.
Förestående ändringsförslag nödvändiggör
omnumrering jämväl af efterföljande paragrafer.
479
4) Af fr fiken Pauli.
I.
Enligt flen statistik, som af C. S. A:s fattigvärdskommitté pa sin tid Kvinnas
utarbetades och hvilken på den punkt, som nedan omförmäles, gällde cirka mfä turvärds ‘
1,600 kommuner, funnos år 1903 —1904 i 31 lands- och stadskommuner 56 styrelse.
kvinnliga fattigvärdsstyrelseledamöter (Reformlinjer sid. 76 o. 164). Enligt u §■
fattigvårdslagstiftningskommitténs statistik, hvilken gäller år 1907 och landet
i dess helhet, funnos kvinnliga fattigvärdsstyrelseledamöter i 17 landskommuner
och 32 städer och köpingar. På landet hade 7 kommuner en
kvinnlig ledamot och 10 liera än eu. Af städerna hade 16 eu kvinnlig
ledamot, och 16 hade liera än en. Det sammanlagda antalet kvinnliga
fattigvärdsstyrelseledamöter utgjorde 94 (del III sid. 46—49.)
Det torde ej kunna förnekas, att dessa siffror ådagalägga en brist i
fattig vårdsstyrelsernas sammansättning. Bland fattigvårdens skyddslingar
funnos år 1907 i rundt tal 27,000 direkt understödda och 51,000 s. k. tillhörande
barn. De vuxna understödstagarna utgjordes af i rundt tal
98,000 kvinnor mot endast 50,000 män (del III sid. 353 och 365). Endast
denna omständighet talar ett tydligt språk. Det kan i och för sig icke
vara naturligt, att meddelandet af fattigvård åt kvinnor och barn i så
stort antal ombesörj es så godt som uteslutande af män. Besinnar man
därtill, att denna fattigvård innefattar meddelandet af fullständig vård och
uppfostran åt eu del af barnen, af sjukvård åt abnorma och med kroniska
lidanden behäftade, af hjälp åt ensamstående barnaföderskor, af underhåll
åt hjälplösa åldringar, så synes det än mer märkligt, att plats inom de
styrelser, som hafva att ombesörja allt detta, ännu icke mera allmänt blifvit
beredd åt kvinnan. Ty barnavård och sjukvård betraktas dock utan gensägelse
såsom kvinnans naturliga verksamhetsfält. Till dessa verksamhetsfält
har äfvenledes utan gensägelse plägat räknas ännu ett, hushållsgöromålen.
Men hvarje fattigvårdsanstalt kan sägas vara ett hushåll i stort.
Äfven vid ordnandet af dessa borde därför behofvet af kvinnors medverkan
inom fattigvårdsstyrelserna ligga i öppen dag.
På de tre verksamhetsområden, som här nämnts, barnavården, sjukvården
och hushållsarbetet, har kvinnan icke blott naturlig fallenhet att
finna sig till rätta. Hon har äfven så godt som ensam den. praktiska
480
sakkunskapen. Mannens sakkunskap på dessa områden är, på få undantag
när, uteslutande teoretisk, ock de flesta män sakna af helt naturliga skäl
all sakkunskap i dessa ämnen. Men är det kvinnan, som här representerar
både den naturliga fallenheten och den verkliga sakkunskapen, da
är det sannolikt, att, om denna hennes fallenhet och sakkunskap toges i
anspråk, just de områden af fattigvårdsarbetet, som här afses, skulle befinnas
afsevärdt vinna därpå. Hvad detta skulle innebära framgår bäst
däråt, att det förnämligast är på dessa områden, som missförhållanden inom
fattigvården blottas och berättigade klagomål framföras.
Önskvärdheten af kvinnors inväljande i fattigvårdsstyrelserna framkalles
af kommittén, men liar densamma ej önskat föreslå en bestämmelse,
enligt hvilken inval af en kvinnlig ledamot och en kvinnlig suppleant
i hvarje fångvårdsstyrelse blefve obligatoriskt. Såsom skäl mot ett
sådant stadgande har anförts, att det tilläfventyrs skulle kunna inträffa i
mindre kommuner, att lämplig kvinna ej stode till förfogande, samt att
önskemålet äfven utan ett lagstadgande så småningom sannolikt skall vinnas,
enär uppfattningen om angelägenheten af kvinnans deltagande i fattigvårdsarbetet
numera trängt så igenom, att, när en lämplig kandidat finnes,
man ej lärer tveka att välja henne. Eiktigheten af ett sådant antagande
torde emellertid med fog kunna ifrågasättas, om man icke vill räkna
med en aflägsen framtid. Det motsäges af de båda ofvan antydda utredningarna,
af hvilka framgår att år 1907 saken stod på samma ståndpunkt
som 3 år förut (1903
1904 54 kvinnor på cirka 1,600 kommuner, 1907
94 kvinnor på 2,499 kommuner). Ej heller lärer kunna antagas, att det
ar 1907 endast i 49 svenska samhällen funnits kvinnor, lämpliga till fattigvårdsarbete.
Tvärtom lärer i de 2,450 kommuner, där ingen kvinna
blifvit vald, orsaken i stort sedt vara att söka däri, att man antingen icke
kommit på den tanken att se sig om efter en sådan eller ock, trots föreflntligheten
af lämplig kandidat, tvekat inför den nyhet, som kvinnornas
deltagande i offentliga värf ännu utgör. Det lärer nämligen icke böra förutsättas,
att det öfverhufvud taget gifves större sannolikheter för att det
i en kommun finnes 3
5 för fattigvårdsarbete verkligen lämpliga män än
en för samma arbete verkligen lämplig kvinna.
Hvad åter många kvinnors bristande villighet att mottaga .offentliga
uppdrag vidkommer, torde densamma, hvad detta område af samhälleligt
arbete beträffar, bäst motverkas just genom ett stadgande af ofvan nämndt
innehåll. Ett sådant stadgande skulle bättre än något annat hos kvinnorna
sjulfva inskärpa betydelsen af deras insats i arbetet. Den för icke
481
gifta kvinnor begränsade afsägelserätt, som kommittén enat sig om att
föreslå, torde ock i viss mån befrämja samma ändamål. Med tillhjälp i
nödfall af denna begränsning i afsägelserätten torde ej heller behöfva befaras,
att svårigheter på denna punkt skola uppstå.
Med hänvisning i öfrigt till hvad C. S. A:s fattigvårdskommittö
i Reformlinjer sid. 76—78 och Svenska fattigvårdsförbundets
styrelse i särskild skrifvelse till fattigvårdskommitten af
den 13 februari 1908 anfört rörande önskvärdheten af att inval
af kvinnor i fattigvårdsstyrelserna blefve obligatoriskt, * får undertecknad
sålunda föreslå, att 11 § i fattigvårdslagen må erhålla
följande ändrade lydelse:
1
mom. Ledamöter i fattigvårdsstyrelsen utses af fattigvårdssamhället
till det antal, som med hänsyn till samhällets vidd
och folkmängd erfordras, dock å landet minst tre och i stad
minst fem, och skall minst eu af ledamöterna vara kvinna.
2
mom. Suppleanter för ledamöterna utses till halfva antalet
af dessa, eller, om ledamöternas antal ej är jämnt, till det
antal, som är närmast öfver hälften, och skall minst eu af suppleanterna
vara kvinna.
II.
För utöfvande af den inspektion öfver kommunernas fattigvård, som
af kommittén förordats, har föreslagits anställande af en inspektör och 3
instruktörer. Då emellertid detta antal tjänstemän äro verksamma inom
den finska fattigvårdsinspektionen, och som regel medhinna att, förutom
af särskilda förhållanden påkallade tjänsteresor, besöka landets 500 kommuner
hvart annat år, torde fara föreligga att med den föreslagna anordningen
inspektionsbesöken i vårt lands cirka 2,500 kommuner blefve
allt för sällan återkommande, för att de skulle blifva af den betydelse,
som med dem afses. Särskild! synes det vara av vikt, att inspektionen
blir i tillfälle att göra en kraftig insats under den första 1 O-årsperioden
efter lagens ikraftträdande, vid hvilkens slut anstaltsfrågan enligt förslaget
bör vara ordnad. Då det emellertid synes önskvärd!, att vid landets upp
-
Inspektionen
öfver fattigvården.
Antalet instruktörer.
* Se kommitténs motiv. sid. 83.
61 — Fattigvårdslagstiftningen. I. Afd. 2.
482
Förläggande
till fattigvårdsinspektionen
af vissa
ärenden.
delande i instruktörsdistrikt, fattigvårdsinspektörens medverkan tages i anspråk,
kar undertecknad ej här velat framlägga ett bestämdt yrkande
rörande det önskvärda antalet instruktörer.
Behofvet af att på fattigvårdens område få till stånd eu med speciell
sakkunskap utrustad central tillsyningsmyndighet, eu fattigvårdsinspektion,
bär i kommitténs motivering (sid. 215 o. f.) med styrka framhållits, och
har därvid betonats, att Konungens befallningshafvande och deras underordnade
organ på grund af mångfaldiga andra göromål icke kunna tänkas
hafva tid och tillfälle att utöfva eller anordna och öfvervaka en effektiv
fattigvårdsinspektion, samt att icke heller hos samtliga dessa myndigheter
kan förutsättas enahanda intresse och uppfattning rörande hithörande ämnen.
Den speciella sakkunskap, som det sålunda förklarats angeläget att
få till stånd, vill kommittén emellertid allenast anlita för en vägledande
och rådgifvande verksamhet, På hvarje punkt, där fråga är om fattandet
af ett beslut, har den med särskild sakkunskap utrustade myndigheten
icke tagits i anspråk utan afgörandet lagts i den lokala myndighetens,
Konungens befallningshafvandes hand. Så har skett äfven då det gällt
ett afgörande ur ren fattigvårdssynpunkt beträffande de regiementariska
föreskrifter och yttre praktiska anordningar, som skola anses för eu bestämd
kommun ändamålsenliga och behöfliga.
De beslut, som här åsyftas, äro meddelandet på ansökan af befrielse
för viss kommun från skyldighet att hafva reglemente (8 §), att anordna
distriktsindelning (19 §) samt att innehafva eget ålderdomshem eller del
i sådant (31 §), stadfästandet af reglementen för fattigvårdssamhällen (8 §)
och anstalter (31 och 33 §§) samt fastställandet af planer till nya anstalter
(34 §). Beslutet att förlägga afgörandet i dessa ärenden till Konungens
befallningshafvande har, hvad en del af dem beträffar, af kommittén fattats
med en viss tvekan, och den olägenhet, som kunde befaras vara förenad
med anordningen, har neutraliserats genom bestämmelse i inspektörens instruktion
rörande dennes skyldighet att på anmodan af Konungens befallningshafvande
afgifva yttrande i här åsyftade ärenden.
Äfven om man förutsätter, att alla Konungens befallningshafvande i samtliga
nu ifrågavarande ärenden verkligen komme att infordra inspektörens
yttrande — hvilket ju icke är gifvet — torde det kunna ifrågasättas, om
anordningen kan komma att lämna ett lika tillfredsställande resultat, som
om fattigvårdsinspektionen blir den beslutande myndigheten. Det är nämligen
att märka, att afgöranden, som de här ifrågavarande, icke, såsom
när fråga är om att tolka hvad lag bjuder och förbjuder, kunna förutsättas
blifva i stort sedt enhetliga. Tvärtom ligger det i sakens natur, att
den subjektiva uppfattningen — hvilken myndighet som än far sig beslutet
anförtrodt — bär kommer att spela eu i viss man afgörande roll.
Uteslutet är sålunda icke, att, sedan inspektören underkastat ärendena sin
granskning och framställt de kraf han i olika hänseenden finner nödigt och
rimligt att ställa på kommunerna, dessa kraf kunna komma att af en del
länsstyrelser som regel godtagas, men af andra äfvenledes som regel lämnas
obeaktade såsom för vidtgående. Förfarandet är äfven föga ägnadt
att skapa ett godt samarbete mellan inspektionen och kommunernas representanter.
Biir exempelvis ett reglemente, trots inspektörens yrkande i
motsatt riktning, fastställdt, skall vederbörande fångvårdsstyrelse sedan
anse sig kunna möta snart sagdt hvarje kraf från inspektörens sida med
invändningen, att reglementet intet därom innehåller. År åter inspektionen
den beslutande myndigheten på området, kommer saken att ställa
sig annorlunda. Då upptages redan på ett tidigt stadium och under en
form, som för kommunerna synes böra vara att föredraga, den diskussion
om fattigvårdens organisation inom kommunerna, som i allt fall förr eller
senare måste uppkomma mellan fattig värd,sstyrelsen och inspektionens representant.
De anvisningar och framställningar, som den senare gör vid
det tillfälle, då inspektionen skall fastställa reglemente för kommunen, få
nämligen en helt annan karaktär än samma framställningar, gjorda med
anledning af inspektionsbesök och sedan ett af annan myndighet vederbörligen
fastställdt reglemente föreligger.
Granskar man närmare de ärenden, som det här är fråga om, finner man
vidare, att deras afgörande kräfver ett icke ringa mått af rena fackinsikter
jämte kännedom om inom kommunerna föreliggande speciella fattigvårdsförhållanden.
Den lättnad i arbetsbörda, som inspektionens införande skulle
medföra för länsstyrelserna, måste anses blifva ansenligt förminskad, om dessa i
allt fall skola nödgas direkt eller indirekt förskaffa sig eu sådan fackkunskap
och detaljkännedom. Vid granskning och godkännande af anstaltsplaner torde
ej sällan biträde af arkitekt komma att behöfvas, något som lätt kan ske,
om samtliga ärenden af detta slag skola afgöras af en mypdigliet, inspektionen,
men faller sig mindre lätt, om de äro fördelade på länsstyrelserna.
Afgörandet, huruvida i viss kommun distriktsindelning lämpligen kan ersättas
med annan organisation, kräfver kunskap om olika system för den
öppna fattigvården, deras effektivitet och deras tillämplighet under vissa
gifna förhållanden. Fn ännu mera omfattande kännedom om det praktiska
484
fattigvårdsarbetets detaljer kräfver afgörandet, huruvida ett reglemente är
af beskaffenhet att böra för efterlefnad i viss kommun fastställas. Regiementet
skall ju å ena sidan genom föreskrifter om sättet för meddelande
af fattigvård framkalla sådana sedvänjor vid understöds tilldelande och
vårds lämnande, Indika, ehuru de icke kunnat i lagen upptagas, enär detta
skulle ledt till ett allt för detaljeradt lagstiftande, likvisst måste anses af
lagens anda betingade. Men reglementet skall ock blifva en arbetsordning
för fångvårdsstyrelse, distriktföreståndare, ledamöter samt vårdare
och tjänstemän, där sådana ffnnas anställda, anvisande åt hvar och en hans
bestämda uppgift och dragande lämpliga gränser mellan de respektiva arbetsområdena.
Slutligen bör reglementet uppdraga de grundlinier, efter
hvilka samhället vill fullfölja sitt fattigvårdsarbete, d. v. s. i detsamma
bör angifvas hvilka kategorier af hjälpbehöfvande böra på det ena eller
andra sättet understödjas, i hvilka fall ett återbetalande af fattigvården bör
åläggas dem eller för dem försörjningspliktiga o. s. v. Det torde med
fog kunna ifrågasättas, huruvida icke de flesta länsstyrelser komma att blifva
nödsakade att gå till en granskning af de af kommunerna föreslagna stadgandena
i dessa hänseenden utan egentlig möjlighet att bedöma desamma
annat än ur laglighetens synpunkt och huruvida icke deras granskning och
stadfästelse af sådan anledning måste blifva af hufvudsakligen formell natur.
Men ett reglemente skall ej blott icke innehålla något mot lag och författning
och god sedvänja stridande; det skall också vara för vederbörande
kommun afpassadt och om möjligt vara uttömmande i den meningen, att
det icke saknar någon för ett framgångsrikt fattigvårdsarbete inom den
ifrågavarande kommunen nödig bestämmelse. Men i och med detsamma
framstår önskvärdheten af ärendenas förflyttning till den speciellt sakkunniga
myndigheten.
Såsom den betänkligaste följden af ifrågavarande ärendens förläggande
till länsstyrelserna torde emellertid böra betecknas den redan ofvan
antydda bristen på enhetlighet vid besluten. Denna brist kan befaras
komma att göra sig särskildt gällande på anstaltsvårdens område. Kommittén
har lagt stor vikt vid denna gren af fattigvården och förutsatt, att
frågan om densammas ordnande under en 10-års period efter lagens ikraftträdande
skall kunna föras fram mot sin lösning. Ett villkor härför är
emellertid, att arbetet på denna lösning bedrifves efter bestämd plan och
enhetliga luder. Blifva nu ansökningar om befrielse från skyldighet att
hafva anstalt inom ett län bifallna under omständigheter, då de i ett annat
län afslås, då uppresas endast härigenom betydliga hinder för frågans
lyckliga lösning. Uppförandet af eu anstalt för större område kan exempelvis
i betydande grad försvåras för de kommuner, som till sådan gemensam
åtgärd vore villiga, därigenom att befrielse från skyldighet att
hafva anstalt meddelats ett antal smärre kommuner inom området.
Att en central myndighet vid afgörandet af de ärenden, som här äro
i fråga, icke skulle kunna taga nödig hänsyn till på hvarje ort rådande
förhållanden, torde icke böra befaras. Kommittén har på denna punkt
uttalat, att »det är----i föreningen af blick för krafvet på enhet
och för det berättigade i de lokala synpunkterna, som en central inspektion
måste blifva öfverlägsen den lokala». Gäller detta om inspektionen som
sådan, lärer det ock höra gälla om fattandet af ifrågavarande beslut.
Såsom skäl för förläggandet till Konungens befallningshafvande af
nu omförmälda beslut har kommittén anfört, att denna rätt ansetts böra
följa med den Konungens befallningshafvande tillagda beslutanderätten i
öfriga fattigvårdsfrågor, samt att det tilläfventyrs skulle kunna tänkas, att
sinsemellan stridiga beslut kunde komma att meddelas af Konungens befallningshafvande
och fattigvårdsinspektionen. Häremot torde kunna anföras,
att de här ifrågavarande besluten på ett mycket markeradt sätt skilja sig
från Konungens befallningshafvandes hittillsvarande och blifvande allmänna
befogenhet på området. De utgöra icke ett utslag af eu dömande verksamhet.
Vid desamma gäller det endast att afgöra hvad som ur ren
fattigvårdssynpunkt i fråga om reglementariska föreskrifter och yttre
praktiska anordningar är för en bestämd kommun ändamålsenligt och behöfligt.
Hvad själfva risken för konflikter vidkommer, synes denna vara
ringa. Detaljer, sådana som distriktsindelnings och reglementes vara
eller icke vara, göras näppeligen till föremål för ett föreläggande från
Konungens befallningshafvandes sida ens under nuvarande förhållanden,
och läggas dessa frågor genom lagstiftningen i annan myndighets hand,
blir ju än tydligare, att så ej kan ske. Det torde vidare ej höra förutsättas,
att inspektionen fastställer ett i något afseende lagstridigt reglemente
och att Konungens befallningshafvande af sådan anledning nödgas
meddela ett föreläggande, som i sak upphäfver detsamma. Hvad anstaltsvården
beträtfar, kan ju visserligen tänkas, att en kommun meddelats
befrielse af inspektionen från att hafva anstalt och att Konungens
befallningshafvande senare med anledning af konstaterad vanvård af viss
understödstagare meddelar föreläggande att bereda denne anstaltsvård.
Men någon konflikt kan icke härigenom anses hafva uppstått, då inspektionens
beslut gäller kommunens anordningar i allmänhet och icke i någon
48(5
mån kan anses innefatta befrielse från att, när behof häraf uppkommer,
bereda anstaltsvård, detta må nu ske inom annan kommuns anstalt eller
inom privat sådan.
Till ofvan anförda skäl för de ifrågavarande ärendenas förläggande
till fattigvårdsinspektionen må anföras ännu ett. Då kommittén först i
samband med afgifvandet af förslag till barnavårdslag velat ingå på frågan
om fattigvårdsinspektionens närmare organisation och dess plats inom den
högsta statsförvaltningen, hafva gifvetvis formerna för den inspektion, som
kommittén föreslagit skola nu inrättas, blifvit i vissa afseenden af provisorisk
natur. Så är föreslaget, att fattigvårdsärendena tills vidare skola
kvarblifva inom det departement, till kvilket de för närvarande äro förförlagda,
jordbruksdepartementet. Om ledningen af inspektionen uttalar
sig kommittén för närvarande icke, ehuruväl eu sådan ledning i framtiden,
när frågan om fattigvårdens plats inom statsförvaltningen blifvit
slutgiltigt afgjord, väl får förutsättas komma till stånd. Denna provisoriska
lösning af spörsmålet har naturligen sina stora fördelar dels med
hänsyn till den af kommittén påpekade angelägenheten att få ett praktiskt
arbete på detta område i gång utan vidare tidsutdräkt, dels med
hänsyn till att man, först sedan förslag till ny barnavårdslag föreligger,
är i stånd att öfverblicka hela det fält, som berörda inspektion
skall omspänna. Men skall det egentliga organiserandet af inspektionen
uppskjutas till eu senare tidpunkt, och en mera formlös sådan i väntan
härpå komma till stånd, så är af vikt, att icke sådana bestämmelser nu
träffas, som på ett eller annat sätt kunna försvåra eller kanske omöjliggöra
för den blifvande, fullt utformade inspektionen att göra den insats
på området, för hvilken densamma skall tillkomma. De ofvan berörda
bestämmelserna äro emellertid af denna art. De öppna en utsikt till att,
när denna inspektion träder till sin uppgift, den finner sina händer bundna
därigenom, att frågorna om fattigvårdens organisation i rikets olika kommuner
och om anstaltsvården — de frågor, som praktiskt taget beteckna
inspektionens egentliga verksamhetsområde — blifvit genom för kortare
eller längre framtid bindande beslut af annan myndighet afbörda, och än
mer därigenom, att den för samma frågors vidkommande allt framgent blir
beroende af de olika länsstyrelsernas beslut.
Gentemot undertecknads förslag att förlägga afgörandet i nu berörda
ärenden till fattigvårdsinspektionen kan emellertid invändas, att beslutanderätten
i för kommunerna så viktiga angelägenheter icke bör läggas i en
persons, fattigvårdsinspektörens, hand, och att, såsom kommitténs betänkande
4K7
på nyss berörda punkt bli tv i t lagdt, det icke innefattar förslag till upprättande
af någon »lydighet, till hvilken de ifrågavarande ärendena lämpligen
skulle kunna förläggas. Om det emellertid, såsom ofvan torde hafva
visats, är af otvetydig vikt för fattigvårdsinspektnmens framtida förmåga
att fylla sin uppgift, att de här ifrågavarande besluten förläggas till inspektionen,
så torde särskilda åtgärder för ett möjliggörande häraf kunna
och böra vidtagas.
Såsom den kanske närmast till hands liggande utvägen framstår da,
att redan nu träffa ett afgörande rörande inspektionens plats inom den
högre statsförvaltningen och låta densamma såsom eu särskild byrå ingå i
socialstyrelsen. Men äfven utan eu sa definitiv åtgärd, hvilken man, såsom
ofvan antydts, på frågans nuvarande stadium kan hafva skäll att undvika,
synes det icke vara omöjligt att träffa anordningar, som skulle kunna leda
till ett tillfredsställande resultat. Skola de grupper af ärenden, som ofvan
berörts, jämte de hos jordbruksdepartementet redan förut hvilande fattigvårdsärendena,
behandlas inom sagda departement, kräfvas gifvetvis för
fattigvårdens räkning ökade arbetskrafter därstädes. En byrå för fattigvårdsärenden
kommer genom omständigheternas makt att därstädes framväxa.
Såsom eu andra utväg framstår då att följa de förebilder, som
på tvenne andra områden iiro gifna, nämligen försäkringsinspektionen och
bankinspektionen. Beträffande den förstnämnda tinnes i lag om försäkringsrörelse
allenast stadgadt, att den i lagen föreskrift^, tillsynen skall »utöfvas
af en för hela riket gemensam försäkringsinspektion» samt att »närmare
bestämmelser om försäkringsinspektionens organisation och verksamhet
meddelas af Konungen». (Lag om försäkringsrörelse 131 §.) Med
nästan enahanda ord stadgas i lag om bankrörelse, 230 §, att en bankinspektion
skall komma till stånd. På grundval af dessa båda stadganden,
med hvilka den af fattigvårdslagstiftningskommittén föreslagna bestämmelsen
i fattigvårdslagens 44 § är fullt jämförlig, har sedan Kungl. Maj:t träffat
afgöranden rörande inspektionernas sammansättning in. in. samt för dem
utfärdat instruktioner af den 12 augusti 1910 och 26 november 1909.
Ett efterföljande af dessa förebilder skulle närmast innebära att vid
vederbörande byråchefs och fattigvårdsinspektörens sida ställdes exempelvis
tvenne af Kungl. Maj:t utsedda, lämpligen kvalificerade och på området
sakkunniga personer. Beträffande dessas ställning såsom ledamöter af inspektionen,
torde densamma böra mera närma sig ledamöternas i bankinspektionen
än ledamöternas i försäkringsinspektionen, enär öfverdirektören
och chefen i den senare institutionen är ensam beslutande, och leda
-
488
mot endast kan anteckna sin afvikande mening till protokoll. Med hänsyn
till det ändamål, för hvilket anordningen närmast skulle komma till stånd,
torde det riktiga vara, att ledamöterna dela beslutanderätten i samtliga
här ofvan berörda frågor med de nämnda tjänstemännen.
Att eu inspektionsinyndighet, sammansatt på sätt här blifv it antydt,
äfven i andra afseenden än vid afgörandet af de i det föregående omskrifna
ärendena skulle kunna göra eu god insats, synes ligga i öppen dag. Så
torde tillsättande af instruktörerna, fastställande af inspektörens reseplaner
m. in. dylikt böra tillkomma densamma. Såsom särskild! betydelsefullt
torde det ock böra betecknas, att inspektionsverksamheten inom landet i
dess helhet på detta sätt redan ifrån början kunde komma under en planmässig
ledning. Tillsättandet af en sådan inspektionsmyndighet redan nu
synes ej heller behöfva anses föregripa det slutliga afgörandet rörande
fattigvårdsinspektionens framtida plats inom den högre statsförvaltningen.
Undertecknad får sålunda föreslå, att rätten att besluta i de
ärenden, som enligt 8 §, 19 § 1 inom., 31 och 33 §§ samt 34 §
i förslaget till fattigvårdslag öfverlämnats till Konungens befallningshafvande,
i stället måtte uppdragas åt fattigvård sinspektionen.
in.
Åtgärder mot Enligt kommitténs förslag skall försörjningspliktig, hvilkens hustru
^försörjare. e^er minderåriga barn åtnjuter fattigvård, som icke är tillfällig, af fattigMaximitid
vårdsstyrelsen kunna meddelas föreläggande att inställa sig till arbete samt
för arbets- med tvång kunna i detta arbete kvarhållas (72 § 2 mom.). Sådant förelägtmng.
gan(le skall dock icke kunna gifvas någon, så länge han betalar honom ålagdt
försörjningsbidrag eller eljes söker att efter förmåga försörja sig och de sina,
ej heller skall han kunna i arbetet kvarhållas, sedan anledning uppkommit
att antaga, att han skall söka att göra detta (74 § 1 mom''). Det torde emellertid
kunna ifrågasättas, om denna begränsning i fattigvårdsstyrelses rätt
att hvarhålla försörj ningspliktig i arbete är tillräcklig. Det kan nämligen
för den försörj ningspliktige blifva synnerligen svårt att, så länge han befinner
sig på anstalten, gifva fattigvårdsstyrelsen och eventuellt Konungens
befallningshafvande »anledning antaga», att han, väl utskrifven, skall
söka efter förmåga försörja sig och de sina. Arbetsgivare skall af naturliga
skäl ej gärna träffa aftal med en person, som ännu befinner sig inom
eu futtig v år dsans tält. Gifvetvis måste därför en viss tidrymd, under hvilken
den försörjningspliktige utfört arbete och iakttagit klanderfritt uppförande,
betraktas såsom anledning nog för ett sådant antagande, flen tidrymd,
som respektive fattigvårdsstyrelser och Konungens befallningshafvande
skola’ fordra, kan emellertid blifva allt för olika, om i lagstiftningen ingen
som helst norm angifves. kin återverkan kan oek här befaras från nuvarande
lagstiftning, enligt hvilken försörjningspliktig, hvilkens hustru ellei
barn åtnjuter full försörjning, teoretiskt sedt står under fångvårdsstyrelse^
husbondevälde under hela den tid försörjningen varar, alltså, när
och detta obeförsumlig
eller
barn omhändertagits, under hela dess minderårighetsålder,
roende af om den försörj ningspliktige kan betraktas
såsom
lagförslaget till grund för det kommunala arbetstvånget bäfva
ej. Skulle i -„0-------0-- u
_
-
lagts begreppet aftjänande af en den försörjningspliktiges skuld till fattigvården,
så skulle i och med detsamma eu naturlig begränsning af tiden
för arbetstvånget i det särskilda fallet hafva törefunnits. ^Näi på grund
af vägande skäl så icke skett, synes man icke kunna undvara eu annan
begränsning af tiden för arbetstvånget.
Hvad beträffar den tid, som bör fastställas såsom maximitid, måste
ju densamma i viss mån blifva godtyckligt vald. Det synes dock, som om
den i det finska lagförslaget af år 1908 föreslagna tiden af 3 år vore
för lång och som om den i vissa tyska stater (Preussen, Hamburg) gällande
tiden af 1 år vore lämpligare. Bestämmelsen om arbetstvångets
upphörande, så snart anledning gifves att antaga villighet att uppfylla
försörjningsplikten, torde trots maximitids införande böra bibehållas.
Upptagandet i lagförslaget af eu maximitid för arbetstvånget kan
synas såsom konsekvens kräfva upptagandet af en bestämd tidsperiod efter
frigifvandet, inom hvilken ett nytt föreläggande ej kan ifrågakomma. . En
sådan tidsperiod förekommer i nyssnämnda tyska lagar och har där blifvit
satt till respektive tre och sex månader. Det synes emellertid, som om ett
stadgande i denna riktning med hänsyn till förslagets ståndpunkt i öfrigt
skulle vara mindre af nöden. Den försörjningspliktige måste nämligen, för
att ett nytt föreläggande skall ifrågakomma, efter frigifvandet ånyo hafva
bevisat sig såsom den där icke »söker att efter förmåga försörja sig och de
sina». ‘Själfva den omständigheten, att det tillkommer fattigvårdsstyrelsen
att bevisa detta, borgar för, att fråga om ett nytt föreläggande ej kan alltför
snart uppkomma, eller, om det uppkommer, vinna Konungens befallningshafvandes
bifall i och för förverkligandet Denna myndighet skall nämligen
gifvetvis alltid fordra, att vederbörande gifves tillbörlig tid och till
-
62 — Fattigcårdslaystifint ngen. I. Afd.
Straffrättsliga
stadgan
den rörande
försummad
försörjningsplikt.
fälle för att bevisa sin villighet att fullgöra försörjningsplikten. Hur lång
tid, som bör förflyta, innan en ny försumlighet i detta hänseende skall
anses ådagalagd, torde emellertid med särskild hänsyn till arbetstillgångens
olikhet under olika delar af året böra bedömas efter de i hvart fall föreliggande
omständigheterna.
Undertecknad får sålunda föreslå, att 74 § i lagförslaget
må få följande ändrade lydelse.
74 §.
Försörjningspliktig, som jämlikt 72 § 2 mom. intagits i
fattigvårdsanstalt eller eljest efter fattigvårdsstyrelses föreläggande
fullgör arbete, må, ändå att fattigvård utgår till hans minderåriga
barn eller hustru, icke vidare kvarhållas å anstalten eller
i arbetet, när anledning föreligger att antaga, att han skall efter
förmåga försörja sig själf och de sina. Ej heller må han kvarhållas,
när ett år förflutit efter inställelsen å anstalten eller i
arbetet.
IY.
I sin motivering till de åtgärder gentemot försumliga försörjare, indika
i förslaget till fattigvårdslag förordats, har kommittén äfven berört
frågan om straffrättsliga stadganden rörande försummad försörjningsplikt.
Gentemot fanken på skapandet af sådana anför kommittén först och främst,
att tvångsarbete i och för sig bör anses såsom den naturligaste och mest
verksamma påföljden, när det gäller fall, som komma inom det område,
som beröres af fattigvården. Försummelsens grund är nämligen här i regel
att söka i lättja, liknöjdhet och dryckenskap, och påföljden bör därför afse
att vänja vid regelbundet arbete och ordentligt lefnadssätt. Med stöd
af förhållandena i Tyskland, sådana dessa enligt uppgifter från flera håll
hafva utvecklat sig, framhåller kommittén, att, äfven om fängelsestraff infördes,
tvångsarbete vid sidan af eller i stället för detta skulle behöfva
komma till användning. Äfven i de fall, då direkt ovilja att uppfylla
försörjningsplikten föreligger, anser kommittén tvångsarbete vara ett lämpligt
och synnerligen verksamt medel. Skulle straffbestämmelser skapas
vid sidan af stadgandena i fattigvårdslagen, befarar kommittén, att en del
fattigvårdsstyrelser skulle tiinui det bekvämare att anlita de tona ån införseln
i lön och det kommunala arbetstvånget, hvadan straffbestämmelserna
skulle kunna tänkas blifva tillämpade på ett tidigare stadium
och i större utsträckning än tvångsarbetet enligt kommitténs förslag är
afsedt att blifva. Då straffbestämmelser i ämnet för öfrig! principenligt
höra sträcka sig utanför det område, som beröres af fattigvårdens verksamhet,
anser kommittén desamma icke ägna sig till behandling af kommittén
i det förevarande sammanhanget.
Det uttalande, som sålunda af kommittén blifvit gjordt, och det beslut
i sak, som fattats, det nämligen, att icke framlägga förslag till straffrättsliga
stadganden utanför fattigvårdslagen, har undertecknad för sin del
icke kunnat biträda, och torde mot kommitténs ståndpunkt i förevarande
hänseende kunna anföras följande:
Bland de åtgärder mot försumliga försörjare, som i kommitténs förslag
till fattigvårdslag förordats, intager tvångsarbetet i princip samma
plats som i nu gällande fattigvårdsförordning. Det är med rätta icke ett
straff eller ens eu påföljd direkt för försummad försörjningsplikt utan en påföljd,
som, efter förgäfves meddelad varning, drabbar den försörjningspliktige,
hvilken, därför att han icke erlägger utdömdt skäligt försörjningsbidrag
eller eljes söker att efter förmåga försörja de sina, blifvit förelagd
arbete, och, sedan han inställt sig i eller hämtats till detta arbete, antingen
undandragit sig att fullgöra detsamma eller utan tillstånd lämnat
dek eller ock visat tredska att efterkomma gifna föreskrifter eller ådagalagt
ett uppförande, som strider mot ordning och sedlighet. Tvångsarbetet,
som under lika förutsättningar upptagits för understödstagare, blir
sålunda ett yttersta medel dels att upprätthålla ordning inom fattigvårdsanstalterna,
dels att gifva eftertryck åt de mildare åtgärder, införsel
i lön och kommunalt arbetstvång, hvilka — om de skola blifva verksamma
— icke böra af den försörjningspliktige kunna utan påföljd åsidosättas.
Med hänsyn till att det uttryckligen stadgats, att försörjare icke
blott skall hafva förelagts arbete, utan skall hafva inställt sig i eller hämtats
till arbete, samt sedan gjort sig skyldig till ofvan nämndt förfarande,
innan tvångsarbete kan ifrågakomma, samt med hänsyn till att fattigvårdsstvrelse
tillagts rätt att kvarhålla och få handräckning för hämtning af
af viken försörjare, är det emellertid att förvänta, att tvångsarbete ej skall
behöfva tillgripas i proportionsvis flera fall, än hvad hittills varit förhållandet.
Under 5-årsperioden 1903—1907 var antalet enligt fattigvårdsförordningen
till Konungens befallningshafvande anmälda personer i
492
medeltal för år allenast 54. Af dessa blefvo cirka 30 % ådömda tvångsarbete
(del. III sid. 297).
Då kommittén emellertid, med hänvisning till i förslaget till fattigvårdslag
upptagna åtgärder mot försumliga försörjare, anser straffbestämmelser
på området kunna undvaras, åtminstone intill dess en allmän strafflagsreform
genomföres, så synes denna uppfattning hvila på ett jämnställande
med hvarandra af till sin innebörd i hög grad olikartade fall af försummad
försörjningsplikt. Väl torde det vara en riktig iakttagelse att
denna försummelse i ett mycket stort antal af de fall, som komma inom
området för den offentliga fattigvårdens verksamhet, till sin grund har
lättja, dryckenskap och ett oordentligt lefnadssätt i allmänhet, och väl bör
af denna anledning mot försummelsen i dessa fall främst riktas åtgärder,
åsyftande att råda bot för detta lefnadssätt och därmed att direkt eller indirekt
framtvinga ett fullgörande af försörjningsplikten. Att i dessa fall endast
hafva till sitt förfogande strafflagsbestämmelser torde, såsom de af kommittén
omordade tyska förhållandena utvisa, icke vara tillfredsställande. Xan en
försummelse af försörjningsplikt för framtiden rättas genom användande af
åtgärder, sådana som löneinnehållning och kommunalt arbetstvång, bör
naturligen^ icke ett i medborgerligt hänseende diskvalificerande straff tillgripas.
Ett sådant kan ock just i många af dessa fall, då försummelsen
ytterst har sin grund i eu svag karaktär och kanske från ungdomen inrotade
dåliga vanor, af billighetsskäl böra undvikas och ersättas med i medborgerligt
hänseende mindre nedsättande åtgärder, Indika äro särskildt
ägnade att motverka dessa vanor och stärka eventuellt förefintliga, men
alltför svaga ansatser till ett annat lefnadssätt. Men det torde höra ifrågasattas,
om det är riktigt att af dessa förhållanden draga den slutsatsen,
att dessa samma åtgärder för alla de fall af försummad försörjningsplikt,
hvilka komma inom området för fattigvårdens verksamhet, äro lämpliga
och tillfyllestgörande. Såväl inom som utom detta område förekommer
nämligen försummelse af försörjningsplikt, hvilken till sin art är sådan,
att den icke synes från samhällets sida kunna lämpligen behandlas annat
än straffrättsligt. Sådana fall äro, för att endast nämna ett par exempel,
de, då barnafader eller make, som lefver skild från sin familj, har relativt
val aflönadt arbete, men prisgifver sina barn och deras moder åt nöd och
förstår att så inrätta sig, att löneinnehållning blir utan verkan, samt de,
da moder lämnar sitt barn till för henne främmande fosterföräldrar och
sedan af viker och för framtiden icke låter sig afköra. I dessa och andra
fall, där förmåga att fullgöra en enligt lag åhvilande förpliktelse samman
-
åtgärder
träffar med deri medvetna föresatsen att icke fullgöra den, äro
hvilka endast syfta till att vänja vid arbete och ordnadt lefnadssätt, knåp
past lämpliga
eller tillräckliga.
Formen för samhällets inskridande torde
här böra vara den straffrättsliga behandlingen.
Gentemot farhågan, att befintligheten af straffbestämmelser vid sidan
af stadgandena i fattigvårdslagen skulle leda därhän, att de senare, ehuru
på samma gång mildare och lämpligare, sattes å sido och straff på ett
tidigt stadium och i stor utsträckning skulle komma att ådömas, kan främst
anföras, att resultatet i Tyskland snarare synes peka i motsatt riktning. En
hufvudsaklig anmärkning mot rikslagstiftningen har vant, att det mott
alltför stora svårigheter att förebringa bevisning rörande förmågan att försörja
å den ena sidan och den bristande viljan å den andra, så att den forsörjningspliktige
i allt för få fall kunnat fällas till ansvar. Huruvida det
befarade resultatet skulle kunna tänkas uppkomma i vårt land eller ej,
lärer väl ock bero af de ifrågavarande straffbestämmelsernas formulering.
Anmärkas bör i detta sammanhang, att straffbestämmelser, delvis därför att
hänsyn här kan tagas till afsikten mer än till det faktiska resultatet,
lättare än andra kunna afpassas efter förhållandena i olika fall och därför
ock blifva böjligare i själfva tillämpningen.
Men om sålunda redan hvad beträffar de fall, hvilka komma inom
området för fattigvårdens verksamhet, straffbestämmelser torde böra anses
önskvärda och behöfliga — och detta är särskilt framträdande under den
tid, som måste förflyta, innan arbetsanstalter enligt kommitténs förslag i
tillräckligt antal förefinnas — så är detta behof än tydligare i fråga
om de fall af försummad försörjningsplikt, i hvilka ett anlitande af den
kommunala fattigvården från den försörjningsberättigades sida icke blir försummelsens
följd. I och för sig måste det betraktas såsom oriktigt, att den
omständigheten, huruvida fattigvård utgår eller ej, skall blifva afgörande för
huruvida någon som helst åtgärd från samhällets sida mot den försörjningspliktige
kan ifrågakomma. Där den privata välgörenheten eller enskilda,
den försörjningsberättigade närstående personer träda emellan, kan
försummelsen till sin natur vara lika svålaitad, som i de fall, då fattig
vård utgår. Särskildt i ögonen fallande är detta i de fall, då försörjare
tvingar de försörjningsberättigade att icke söka fattigvård eller att afstå från
redan beviljad sådan och därmed — eftersom fattigvård ej kan påtvingas
någon — vrider ur fångvårdsstyrelse^ hand hvarje vapen, som fattigvårdslagens
bestämmelser innebära.
Straffrättsliga bestämmelser rörande försummad försörjningsplikt halva
494
emellertid äfven ett annat betydelsefullt syfta än det att råda bot för eu del i
det praktiska lifvet förekommande fall, Indika alls icke eller icke lämpligen
kunna behandlas på sätt i fattigvårdslagen föreslås. Det gäller nämligen på
denna punkt ej minst att få fram en förändring i den allmänna uppfattningen
rörande försummad försörjningsplikt. I vårt land hyses i detta afseende
af allt för många medborgare — icke blott bland de ekonomiskt allra
sämst ställda befolkningslagren — eu uppfattning, som innebär en allvarlig
samkällsfara. Uraktlåtenheten att försörja dem, åt Indika man odfvit
it vet liksom dem, af Indika man fått lifvet, samt, hvad mannen beträffar
uraktlåtenhet att försörja sin hustru betraktas af allt för många såsom’
eu lindrig förseelse. Och det torde kunna ifrågasättas, om icke vår lagstiftning
haft sin del i detta förhållande genom hvad den i ämnet innehållit
men i all synnerhet genom hvad den icke innehållit. Fattigvårdsörordmngens
bestämmelser i ämnet hafva sålunda varit ägnade att i den
allmänna uppfattningen reducera saken till ett ekonomiskt mellanliafvande
mellan fattigvårdssamhälle och vederbörande försörjningspliktige. Och strafflagen
har genom sm tystnad på ifrågavarande punkt sannolikt bidragit till
uppfattningen att försummad försörjningsplikt icke är att räkna bland brottsliga
gärningar. År denna uppfattning i sak oriktig, är försummelse af försörjningsplikt
när den är afsiktlig och äger rum trots förmåga att fylla plikten
till sin inre art ett brott, då framstår det såsom en angelägenhet af
et]>df.ude Pr*ncipie.U innebörd, att den liksom andra sådana göres till föremal
för straffrättsliga bestämmelser. Sker detta, synes vara att förvänta
att sådana bestämmelser skola verka icke blott i sin tillämpning utan ock
preventivt, och detta i högre grad än bestämmelser af annan art Den
förändrade rättsuppfattning, som det här gäller att få fram, torde nämligen
ej kunna vinnas enbart genom stadganden i en separatlag, sådan
som fattig vårdslagen. Tvärtom är det måhända att befara, att sådana bestämmelser,
om de icke såsom sin grundval och utgångspunkt hafva ett allmänt
stadgande af sträf rättslig art, genom hvilket själfva sakens brokighet
fastslås, skola komma att framstå såsom mindre väl motiverade och
mindre rättvisa just för dem, gentemot Indika de komma till användning.
Det kan nämligen icke då undgås, att de framträda såsom riktade förnämligast
mot vissa befolkningslager. Finnes åter straffrättsligt stadgande
i ämnet, då framträda bestämmelserna i fattigvårdslagen i sin rätta dager.
)e beteckna då hvad de böra beteckna, nämligen en anordning, genom hvilken
den försörjningspliktige i och med afstående af skälig del af sin arbetsörtjänst
eller i och med användande af sin arbetskraft kan göra rätt för sig
495
hos det samhälle, som fått öfvertaga hans försörjningsplikt, och dymedelst
undgå den straffpåföljd, som eljest kunde ifrågakomma. Af detta skäl är det
icke likgiltigt, om straffbestämmelserna i fråga först i eu framtid, det är vid
en blifvande straff lagsreform, komma till stånd. Att försummelse af försörjningsplikt
i och för sig är att betrakta såsom en brottslig gärning, detta
synes undertecknad vara förutsättningen för de i förslaget till fattigvårdslag
upptagna tvångsåtgärdernas existensberilttigande. Men det hade varit önskvärdt,
att detta betraktelsesätt icke blott legat som eu tyst förutsättning
under lagförslaget, utan att detsamma fatt sitt uttryck i särskilda bestämmelser
utanför fattigvårdslagen rörande ansvar för försummad försörjningsplikt.
Kommitténs allmänna uppdrag och särskild! Ivuugl. Maj:ts beslut af
den 10 februari 1911, genom hvilket petitionen med begäran om eu lagstiftning,
som på ett effektivt sätt tillgodosåge utom äktenskapet födda barns
och deras mödrars rättsliga ställning, samt om lagstiftning angående effektiva
bestämmelser mot gifta familjeförsörjare, som försumma sin försörjningsplikt,
remitterades till lagberedningen och fattigvårdslagstiftningskommittén
synes gifva kommittén befogenhet att på denna punkt framkomma med förslag
af vidare omfång, än som kunnat ske i själfva fattigvårdslagen.
Till stöd för det kraf på straffrättsliga stadganden i ämnet, som
ofvan blifvit framfördt, hänvisas till af professor J. C. W. Phyrén i »Principerna
för eu straff lagsreform» 1 sid. 179 gjordt uttalande samt till af
C. S. A:s fattig vårdskommitté i dess Reformlinjer kap. III framlagdt yttrande
i samma riktning.
Undertecknad får sålunda såsom sin mening uttala, att kommittén
bort framlägga förslag till bestämmelser om ansvar för försummad
försörjningsplikt, afsedda att införas i strafflagen.
Ebba Fauli.
FATTIGVARDSLAGSTIFTNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDEN
II. FATTIGVÅRDSLAGSTIFTNINGEN
DEL II.
ÖFVERSIKT AF
DEN SVENSKA FATTIGVÅRDENS
HISTORIA
INTILL
KUNGL. FÖRORDNINGEN ANGÅENDE FATTIGVÅRDEN
DEN 9 JUNI 1871
G. LINDSTEDT
E. O. ASSESSOR I SVEA HOFRÄTT
TRYCKT HOS
P. PALMQUISTS AKTIEBOLAG, STOCKHOLM 1915
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Fattigvården under medeltiden..................................................................
Fattigvårdens första former...............................................................
Den äldsta lagstiftningen rörande fattigvården .......................................
Fattigvården under reformationstiden .........................................................
Reduktionens följder. Lagstiftningen under Gustaf \ asas tid .....................
1571 års hospitalsordning ...............................................................
Fattigvården lull—1718
.....................................................................
Försök till centralisation. 1624 års hospitalsordning ..............................
Eftergifter vid hospitalsordningens verkställande. 1642 års tiggareordning......
Nya reformsträfvanden.....................................................................
Lagstiftningen under senare hälften af 1600-talet....................................
Öfre rgå ngsp er io den 1718—1763. Fattigvårdens utveckling till legalt kommunal ......
Fattig- och tiggarelagstiftningen .........................................................
Fattigsjukvård och andra former af allmänt understöd..............................
De» allmänna fattigvården 1763—1809. Den obligatoriska fattigvårdens första skede
176:1 och 1766 års hospitals- och barnhusordningar ..............................
Statens fattigvård och sjukvården ......................................................
Den kommunala fattigvården. 1788 års förordning.................................
Särskilda bestämmelser rörande fattigvården i Stockholm...........................
Allmänna fattigvården 1809—1871............................................................
Statens fattigvård och sjukvården ......................................................
Den kommunala fattigvården ............................................................
Fattigvårdsfrågan vid 1809 års riksdag..........................................
Lagstiftningen 1810—1823.........................................................
1821 års förslag.....................................................................
1823 års riksdag.....................................................................
1828 och 1834 års riksdagar ...................................................
1839 års kommittébetänkande......................................................
Ivammarkollegii utlåtande den 4/i2 1839 .......................................
Riksdagen 1840—41 ...............................................................
1847 års fattigvårdsförordning ...................................................
1853 års fattigvårdsförordning ...................................................
Förarbeten till 1871 års fattigvårdsförordning .................................
Fattigvården i Stockholm ......................................................... 1
Sid.
3
4
7
12
12
16
18
19
23
27
31
35
36
43
48
48
51
54
57
60
60
61
62
64
66
69
70
73
79
80
84
89
91
98
1 — Fattigvårddagstiftningen. II.
Fattigvården under medeltiden.
Någon egentlig fattigvård förekom ej bland de forntida inbyggarna i
vårt land. Af befolkningens båda klasser, fria och trälar, voro de senare,
ehuru de väl kunde inneha någon egendom, i allmänhet hänvisade till det
underhåll, husbonden lämnade, och voro de oförmögna till arbete, kunde de
af husbonden dödas, om han ej ville hålla dem i sitt bröd. Kom den frie
i sådan ställning, att han ej längre kunde reda sig själf, kunde han gifva
sig till träl eller, om han hade egendom, genom att öfverlämna den till
närmaste arfvingar, komma i åtnjutande af vård och underhåll hos dem
eller, om arfvingarna ej ville mottaga honom, hos någon oskyld (s. k.
flatföring). Husbonden ägde rätt att efter behag upptaga eller utsätta de
nyfödda barnen, och kunde han ej föda dem, eller voro de klena, vanföra
eller lyfta, utsattes de. Sjuka och ålderdomssvaga slutligen, plägade
ej sällan själfva beröfva sig lifvet för att rädda sig undan fattigdom
och nöd.
Först från tiden för kristendomens utbredande räknar fattigvården
sin uppkomst i vårt land. Samhällsskick, seder och bruk rönte inverkan
af nya förhållanden. De brutala åtgärder, som fattigdomen fordom
föranledt, voro oförenliga med den nya läran. Sedan innan träldomen
i öfrigt upphört, hade gäfsträldomen förbjudits, och på grund
af det inflytande kristendomen utöfvade på folkets seder och tänkesätt
upphörde eller åtminstone aftog bruket att utsätta vanföra barn.
Vidare undergick trälarnes behandling förändring. De började allt oftare
frigifvas. Men under det de till en början under ännu gynnsamma
tider måhända lyckades förskaffa sig eu oberoende ställning,
bildande en själfägande, ehuru mindre ansedd, jordägareklass, voro de
under svårare tider, då de oftare än förr vid frigifningen saknade
4
Fattigvårdens
första
former.
Allmose
systemet.
egendom, ur stånd att på egen band skaffa sig bärgning och i stället
för sin utkomst hänvisade att kvarstanna i den förre husbondens tjänst
eller att hos andra själfägande söka sig liknande anställning. Sedan
träldomen i de flesta af landskapen faktiskt upphört och densamma
sedermera af konung Magnus Eriksson år 1335 i sin helhet »aflvsts»,
bildade dessa forna trälar en särskild af »löska mani», d. v. s. icke bofasta,
bestående samhällsklass, hvars medlemmar, stående på gränsen
till fattigdom, lätt kunde komma att öfverskrida densamma. Ur dessa
frigifnas klass utgingo till väsentlig del de fattiga: kussätesfolk eller
sådana inhyseshjon, som bodde på andras ägor och endast ägde förmögenhet
svarande mot ungefär ett års underhåll, »malakarlar» eller såsom de i
städerna benämndes »arbetsfolk», legohjon och stafkarlar samt lösdrifvare
(»lurker landafsegi»).
Skillnaden i olika samhällsklassers förmögenhetsställning skärptes än
mera i den mån det nya på de fyra stånden grundade samhällsskicket
växte fram, i det tre af stånden skilde sig från det fjärde bl. a. och
hufvudsakligen genom privilegier med afseende å förvärfskällor eller genom
lättnader i de betungande skatterna.
Med dessa förändrade förhållanden ökades de fattigas antal. Redan
under 1200-talet ströfvade tiggare af alla slag, arbetslösa, lättingar, sjuka
och ålderdomssvaga omkring på landsbygden eller samlades i stora skaror
i städerna, och nöden bland dem var understundom så stor, att många
dogo af svält eller fröso ihjäl.
Barmhärtighet var emellertid eu af den kristna kyrkans första grundsatser,
och tack vare kristendomens inflytande blefvo de fattiga och sjuka
föremål för verklig vård och omsorg.
Det bekvämaste af alla sätt att öfva barmhärtighet, nämligen att på
begäran gifva tiggaren penningar och förnödenheter, var det mest anlitade.
Allmosor gåfvos i stor omfattning, såväl af kyrkans män som på grund
af kyrkans inflytande af enskilda. Men de gåfvos i de flesta fall
utan urskiljning till hvem helst som tiggde, vare sig arbetsför eller icke,
behöfvande eller icke. Man gaf för gifvandets egen skull och ej för att
lindra eller afhjälpa nöd. Och af detta sätt att meddela fattigvård följde,
att de fattiga för att blifva föremål för vård måste tigga. Tiggandet fräta -  lockades, och städse tillfredsställdt öfvergick detsamma snart till pockande.
Störst var utsikten att erhålla hjälp och understöd vid klosterportarna
samt under pågående bröllop, barndop och andra dylika festligheter, vid
Indika därför städse stora hopar af fattiga och tiggare samlades.
1 allmänhet stod denna frivilliga välgörenhet under kyrkans och
prästerskapets ledning. Åt dem öfverlämnades icke blott tillfälliga allmosor
utan äfven större eller mindre delar af enskilda personers förmögenhet
för att användas till de fattigas förmån.
Under inverkan af den allmänna uppfattningen af välgörenheten såsom
eu kristlig dygd bildades äfven välgörenhetsföreningar, livilkas medlemmar
förbundo sig att bistå de fattiga med allmosor och understöd. Bland
dylika föreningar må särskild! nämnas (/Mena, som pa 1300-talet funnos
i flertalet svenska städer och af Indika en del hade välgörenhet till föremål
för sin verksamhet. Exempel torde vidare ej hafva saknats därpå,
att enskilda personer helt och hållet ställde sig i fattigvårdens tjänst,
därvid så till vida förbättrande det eljest planlösa allmosegifvandet, att de
besökte de fattiga i deras hem och först efter verkställd undersökning
lämnade dem sitt understöd.
flen bäst ordnade fattigvården af detta slag synes dock hafva varit
den af städernas yrkesföreningar, skrän, bland medlemmarne utöfvade
understödsverksamheten. Det ansågs som en skråets plikt att sörja för
sådana medlemmar, som oförskylldt ledo nöd, och dessa kunde för sådant
fall ur skråkassan erhålla understöd, hvithet emellertid lämnades dem
endast som förskott och mot skyldighet att snarast möjligt återbetala detsamma.
Blef behofvet långvarigt, kunde dock äfven varaktigare understöd
lämnas. Att denna form af fattigvård skulle bättre tillgodose krafven på
ordning, ändamålsenlighet och kontroll än det vanliga allmoseutdelandet är
uppenbart.
Andra slag af fattigvård än den ofvan omförmälda understödsverksamheten
förekommo emellertid äfven under denna tid. Sålunda gafs under
medeltiden på grund af den kristna kyrkans inflytande upphof åt den
form af fattigvård, som ännu i våra dagar i många fall anses som den
bästa, nämligen anstaltsvården.1)
. Först och främst fanns i hvarje kloster en särskild afdelning, benämnd
»hospital pauperism» eller »eleemosi/naria», i hvilken städse ett bestämdt
antal fattiga vårdades och hvari alla medellösa, som under sin
vandring behöfde hvila öfver natten eller mat och dryck, erhöllo bröd och
husrum. Därjämte funnos i klostren sjukhus, s. k. * infirmarier», Indika
egéntligen endast voro afsedda för klostrets egna invånare, men hvari
dock i många fäll även främlingar torde hafva intagits. Infirmariernas
; ’) Hildebrand, H.: »Om välgörenhet under medeltiden». Sv. Fornminnesfören. Tidskrift,
Band VI, sid. 103 o. följ.
Välgörenhets
föreningar.
Anstalts
värden.
största betydelse för den allmänna sjukvården var dock den, att de lämnade
den kringliggande traktens invånare tillgång till läkarevård och medikamenter.
Redan under förra hälften af 1300-talet torde hospital-) hafva funnits
i landet. Dessa, hvilka tillkommo på initiativ antingen af prästerskapet
eller enskilda, voro af olika slag. De äldsta af dem, de s. k. xenodochia
leprosorum voro sjukhus, hvilka upprättats enbart till skydd mot den under
nämnda århundrade synnerligen utbredda spetälska!!. Sådana spetälskehospital,
hvilka här i landet gemenligen plägade uppkallas efter helgonet
S:t Georg (S:t Göran) funnos i åtskilliga städer eller deras omedelbara
grannskap såsom i Skenninge, Söderköping, Stockholm, Enköping, Sigtuna
m. H. Hospitalen underhöllos genom donationer och testamenten samt
genom af munkar eller andra insamlade allmosor. Därjämte åtnjöto de
flesta af dem del i fattigtionden, den s. k. hospitalsdelen. Enligt eu för
Enköpings hospital under senare hälften af 1300-talet utfärdad stadga,
hvars bestämmelser torde kunna anses likartade med de för de öfrig;!
hospitalen gällande, skulle sysslomannen inom hela stiftet efterspana
alla, som voro behäftade med spetälska och upptaga dem i hospitalet.
Yoro dessa fattiga, skulle de intagas utan ersättning, i motsatt fall
skulle allt hvad de ägde i lösören användas till de behöfvandes gemensamma
nytta. Noggranna bestämmelser meddelades om de matportioner
och öfriga förnödenheter, som skulle bland hjonen utdelas, hvarjämte
stadgan äfven innehöll en del ordningsföreskrifter om gudstjänst, fastedagar
in. in.
Några af de för spetälskes vård inrättade hospitalen upphörde sedermera
under medeltidens senare hälft, andra sammanslogos till ett, hvarjämte
så småningom en del af dem torde hafva börjat användas till vård
af andra sjuka samt fattiga.
Samtidigt härmed började s. k. helgeandshus* 1 * 3), afsedda för anstaltsvård
af fattiga, inrättas här och hvar i landet. Det första fattighus af
'') Enligt 4.de Lateranska mötets beslut år 1260 fingo prästerna ej vidare befatta sig med
kirurgien. Denna del af sjukvården öfvertogs i stället af föreningar eller ordnar, hvilka uteslutande
ägnade sig åt vården af de sjuka, och sedermera af bardskärarne och fältskärerna. För det sedermera
bildade »Bardskärare Embetet» utfärdades ordningar och stadgar år 1571. Wistrand, H.: »Om läkarekonstens
och statsmedicinens uppkomst och utveckling», Sthlm 1851, s. 7; Flintberg, J. A.: »Apotliekares,
Badares och Chirurgers Förmoner och skyldigheter, Sthlm 1786, s. 39.
1) Ang. de medeltida hospitalen se Wistrand, H. a. a., s. 10 o. följ.; Reuterdalil; »Svenska
kyrkans historia». Lund 1863, Del III, s. 287 o. följ. Styffe, G. G.: »^Skandinavien under unionstiden».
3) Benämningarna helgeandshus och hospital användes så småningom utan åtskillnad om
båda slagen af anstalter. Vid medeltidens slut benämndes samtliga anstaltprna i regel hospital.
detta slag, som veterligen funnits i Sverige är det år 1305 färdigbyggda
helgeandshuset i Uppsala, hånligt eu för detsamma den 27 maj s. d. utfärdad
stadga var fattighuset afsedt till »ett härbärge för behöfvande fattiga
och behöfvande sjukas nytta». Det skulle stå under förvaltning af
tvä klerker och eu lekman, valda bland ett broderskap eller gille, hvilket
hade öfverinseende öfver inrättningen, och inför hvilket styrelsen afgaf
redovisning. De som intogos i anstalten skulle till sysslomannen afiämna
sina tillhörigheter, som de sedermera återfingo. Om den intagne däremot
dog å fattighuset, skulle hvad han efterlämnade, i den mån detsamma
öfversteg begråta i ngskost mulen, tillfalla inrättningen. Efter detta fattighus
som mönster inrättades ett flertal dylika helgeandshus, hvarjämte såsom
ofvan nämnts eu del af spetälskehospitalen torde börjat användas till enahanda
ändamål. De flesta af dessa fattigvårdsanstalter inrättades af enskilda
ordnar och gillen på initiativ af enskilda prästmän samt torde till
en början hafva bekostats uteslutande af enskilda medel. Några af dem
voro föremål för så rikliga donationer, att deras bestånd betryggades till
långt in i nyare tid.
De under medeltiden inrättade anstalterna meddelade snart sagdt alla
de olika slag af vård, som i det moderna fattigvårdssamliället förekomma.
Sålunda lämnades där sjukvård, barnavård, fattigförsörjning och asylvård,
hvilka olika slag af fattigvård räkna sin tillkomst från detta den katolska
kristendomens tidehvarf.
Förutom dessa anstalter blefvo därjämte i slutet af detta tidehvarf i
några städer dårhus inrättade.
I samband med den enskilda välgörenheten torde jämväl böra nämnas
de s. k. själohus, som på en del ställen uppfördes i landet till härbergen
åt fattiga resande, samt de donationer, som afsågo att bereda fattiga tillfälle
att på vissa tider om dagen bada utan afgift, s. k. själabad, efter
hvilka de fattiga vanligen äfven bespisades.
Lagbestämmelser rörande fattigvården återfinnas redan i landskapslagarna.
Till en början funnos stadganden om medel till de fattigas
underhåll. I de fiesta af landskapslagarne hafva under kyrkans inflytande
intagits bestämmelser därom, att viss del af den i öfrigt till kyrkan
och prästerskapet utgående sädestionden skulle tillfalla de fattiga.1)
Sedan sockenprästen afhämtat en tredjedel af tionden, som redan på
'') Dahlberg, K. H.: »Bidrag till svenska fattiglagstiftningens historia intill midten af adertonde
århundradet». Upsala 1893. Rabenius, Th.: »Om tionden». Upsala 1853. Hildebrand
a. a. sid. 271.
Den äldsta
lagstiftningen
rörande
fattigvården.
Fattigtionden.
8
åkern afskildes för hans räkning, delades nämligen i allmänhet de öfriga
två tredjedelarna lika emellan kyrkan, biskopen oek de fattiga, så att
två niondelar af hela tionden kommo på de sistnämndas lott. Bestämmelserna
om huru de sålunda anslagna medlen skulle komma de fattiga
till godo voro emellertid synnerligen knapphändiga. Under det i
andra katolska länder hela tionden, ehuru på enahanda sätt fördelad för
de särskilda ändamålen, i sin helhet inbetalades till kyrkan, synes i Sverige, att
döma af vissa stadganden i Smålandslagen och yngre Västgötalagen, hafva
gällt såsom regel, att den till de fattiga anslagna delen (decima pauperum)
skulle af bönderna behållas och af dem efter godtfinnande fördelas
bland de fattiga. Anledningen till denna endast i vårt land förekommande
eftergift från kyrkans sida torde vara att söka bl. a. i de för kyrkans män
mötande svårigheterna att i det glest befolkade och vidsträckta landet på
ett tillfredsställande sätt sörja för de fattiga.
Ehuruväl tionden, äfven då densamma i sin helhet inbetalades till
kyrkan, så tillvida innebar en beskattning för fattigvårdsändamål, som den
faktiskt till viss bestämd del skulle begagnas till de fattigas nytta, kom
dock den i Sverige träffade anordningen att tydligare än eljest framhålla
fattigtiondens bestämmelse, och då kyrkans eftergift beträffande inbetalandet
af denna del af tionden måste af kyrkan anses medföra en skyldighet
för bönderna att med de innehållna medlen draga försorg om sina fattiga,
kom redan tidigt eu viss uppfattning af fattigvården såsom en allmän
skyldighet att göra sig gällande.
Ehuru utdelandet af fattigtionden kunde af bönderna verkställas såsom
enskild välgörenhet utan kontroll och utan annat system än att detsamma
skulle ske »hakkor skyldom än wskyldom», synes man dock icke
sakna skäl att antaga, det denna välgörenhet, som dock var lagbestämd,
så småningom skulle genom beliofvet af begränsning kommit att antaga
bestämdare och mera regelbundna former.
Emellertid blef fattigtionden under medeltidens senare hälft indragen
till kyrkan. Sålunda stadgades i yngre Västgötalagen, att hälften af fattigtionden
skulle erläggas till hospitalen. Enligt en af Birger Jarl meddelad
föreskrift skulle inbyggarne i Östergötlands nio västliga provinser
till hospitalet i Skenninge erlägga en del af denna tionde. Äfven hospitalen
i Stockholm och Sigtuna samt sedermera hospitalet i Enköping synes
hafva haft inkomst från fattigtionden. Därjämte torde jämväl i andra
landskap en liknande användning af en del af tionden ägt rum. Så småningom
blef fattigtionden, delvis äfven för andra ändamål såsom för dom
-
kapitlens räkning eller för underhäll åt fattiga svenskar, Indika idkade
studier vid utländskt universitet, i sin helhet till kyrkan indragen, så att
vid medeltidens slut hela tionden skulle af bönderna inbetalas.
Denna indragning af fattigtionden hade säkerligen stort inflytande pa
fattigvårdens utveckling. Ä ena sidan hämmades genom densamma den
utveckling af eu kommunal fattigvård, som bondens själfständiga förvaltning
af fattigdelen möjliggjort, och å andra sidan medförde ifrågavarande förändring,
särskildt i den män fattigtionden anslogs till hospitalens underhåll,
att de under kyrkans hägn inrättade fattig- och sjukvårdsanstalter,
såsom delvis bekostade af folket, betraktades såsom visserligen under kyrkans
förvaltning, men i eu allmän fattigvårds tjänst stående anstalter. I
hvarje fall gaf det bestämda ändamål, hvartill ifrågavarande skatt var anslagen,
anledning till en allmogens fordran att de anslagna medlen verkligen
användes på afsedt sätt. I detta hänseende utöfvades så till vida eu
viss kontroll, att bönderna vid upprepade tillfällen vägrade att utgifva fattigtionde,
då densamma användes till andra ändamål än anstalternas underhåll.
Anstalternas mera offentliga karaktär framträdde äfven därigenom, att
då tionden till en del anslogs till hospitalen, bestämmelser understundom
träffades, som tillförsäkrade bönderna rätt att utan afgift få i hospitalen
intaga sina sjuka. Sålunda skulle, enligt för hospitalet i Skenninge gällande
och sannolikt äfven vid andra hospital tillämpade bestämmelser, invånarne
i de härad, Indika lämnade fattigdel till hospitalet därstädes, utan
afgift få sina spetälska där intagna.
Anmärkningsvärdt är i detta hänseende äfven att landets konungar
vid några tillfällen meddelat föreskrifter om hospitalens styrelse.
Förutom bestämmelserna om tionde innehåller lagstiftningen från denna
tid äfven andra stadganden, som hafva afseende på fattigvården.
plikt.
flen allmänna fattigvårdens begränsning i arbetsför persons skyldighet
att utan fattigvårdens betungande försörja sig själ!'' och den enskildes plikt
att i vissa fall draga försorg om sina anförvanter hafva funnit uttryck i
nämnda lagar. Sålunda stadgas i några af landskapslagarna *) att den,
hvars förmögenhet icke uppginge till minst tre mark, hvilket belopp enligt
lands- och stadslagarna* 2) utgjorde ersättningen för ett års underhåll, skulle
vara skyldig att före årets utgång taga årstjänst, hvilken bestämmelse sedermera
återfinnes i sistnämnda lagar med tillagdt äfventyr af tre marks böter.
!) GL 56 Kap. 2 §, UL WB: 11: 4; WmL BB: 36, DL: BB: 63.
.*) MEL BB: 14. StL. BB: 31. L. L. JB: 31, StL. J. B: 15; KrL.: BB. 15: 5; jfr Konung
Birgers stadga af den 3 mars 1303.
2 — Fatligvår<Ulagxliftningen. II.
10
Flatföringcn.
Vidare innehålla några af svealagarna samt lands- och stadslagarna
J) bestämmelser om skyldighet för barn att draga försorg om sina
åldriga och sjukliga föräldrar, äfven om dessa ej både någon egendom,
hvaraf ersättning kunde utgå för vården. Försummelse härutinnan bestraffades
enligt sistnämnda lagar med böter. Däremot saknas bestämmelser
om skyldighet för släkten i allmänhet att draga försorg om fattiga
anförvanter.2)
Ehuru sålunda, af landskapslagarnas bestämmelser att döma, någon
annan enskild försörjningsplikt icke synes hafva funnits än barns gent
emot föräldrar, torde man dock vara berättigad att antaga, att den uppfattning
af fattigvården såsom eu allmän skyldighet, som böndernas handhafvande
af tionden medförde, i förening med den kristna lärans inverkan
på den barbariska seden att utsätta barn eller att för sjukdom, fattigdom
eller ålderdomssvaghet beröfva sig lifvet, så småningom skulle framkalla
eu känsla för skyldigheten att draga försorg om de fattiga anförvanterna.
1 samband med de bestämmelser, som hafva afseende på den enskilda
försörjningsplikten, torde böra nämnas de i ett flertal af landskapslagarna
äfvensom i lands- och stadslagarna förekommande stadgandena rörande den
ofvan omförmälda flatföringen. Dessa stadganden afsågo de fäll, att någon
genom öfverlåtande af sin egendom förvärfvat sig vård och underhåll till
sin död. I regel var det endast ålderstigna och till arbete oförmögna,
som pa detta sätt förskaffade sig framtida försörjning. Emellertid var i
nämnda stadganden föreskrifvet, att den som önskade genom dylikt aftal
komma i åtnjutande af vård och underhåll af annan, skulle erbjuda sina
närmaste släktingar att öfvertaga egendomen mot skyldigheten att vårda
honom till hans död. Först sedan såväl närmare som fjärmare arfvingar
förklarat sig icke villiga därtill, ägde han rätt att med oskyld person
träffa dylik öfverenskommelse3). Denna flatföriug, det nutida »undantagets»
ursprung, som visserligen icke i och för sig hade afseende på de
fattigas vård, utan endast på vården af dem, som kunde lämna ersättning
därför, kom dock att blifva af betydelse för den följande tidens
fattig vårdslagstiftning. Den »oskylde», till hvilken den ålderstigne eller
sjuke vid arfvingarnas utslag hembjöd sin egendom, var under medel
y
YGL I J.B. 3:1; VGL II J.I5. V. Åddit. 11 § 10; ÖGL Å.B. XII; UL J.B. XXI
m. fl.; MEL Eghno B. XXXIII. StL. J.B. XII; KrL J.B. XXXI.
’) Hahlberg a. a. sid. 7. Jfr Bergfalk; »Om försvarslösa personers behandling», sid. 69.
*) Calonius, M., »Om de forna trälarnas rätt i Sverige». Jönk. 1836. sid. 15—19. Winroth.
Svensk Civilrätt III, sid. 70, not. 1. Charpentier, A., »Om sytuing». Helsingfors 1896, sid. 9 o. följ:
11
tiden i de flesta tall kyrkan och, sedan hospital och helgeandshus börjat
inrättas, dessa. I praktiken gestaltade sig detta så, att, dä någon önskade
blifva intagen å hospital (dier sjukstuga, arfvingarna först tillfrågades, om
de ej ville omhändertaga vederbörande mot öfvertagande af hans egendom.
Om de ej gjorde detta, gingo de miste om sin arfsrätt, som i stället
tillkom hospitalet. Flatföringen korn sålunda äfven att utgöra grunden
för den hospitalen och sedermera äfven fattigvårdssamhälleua i allmänhet
tillkommande rätt till fattighjons hv arla tens k ap, eu rätt, som i lagstiftningen
första gången formulerades i 1533 års ordning för Stockholms
hospital.1)
Landskapslagarna innehålla vidare åtskilliga bestämmelser till förmån he8^^dseer
för fattiga - resande. Det stadgas sålunda i ångra af dem, att om vanfört kring vandeller
fattigt folk fördes by eller bonde emellan, hvarje bonde skulle vara rande fattiga.
skyldig uppehålla den fattige eu natt. Enligt andra bestämmelser i nämnda
lagar kunde den fattige vandraren, om han gick genom eu annans gärde,
saklöst förse sig med ärter, rofvor, bönor eller annat till den mängd han
förmådde utan bunden börda medföra. Dessa bestämmelser torde emellertid
i icke ringa grad bidragit till att framkalla och gynna tiggeri och
lösdrifveri.
Med de bestämmelser rörande fattiga, hvarför ofvan redogjorts, och
den utveckling, fattigvården nått under medeltiden, torde densamma vid
slutet af nämnda tidehvarf endast i den mån, den utgjorde hospitalsvård,
till hvars bekostande icke blott enskildas donationer eller allmosor,
utan äfven andel i fattigtionden anlitades, antagit karaktär af publik
fattigvård. Ilospitalsvården blef sålunda, ehuru ursprungligen grundad på
kristlig barmhärtighet, på grund af skattebidraget en af kyrkan förvaltad
allmän angelägenhet. Och denna sin natur bibehöll den äfven sedan kyrkans
handhafvande af hospitals vården upphört. Fattigvården i öfrigt var
emellertid under denna tid uteslutande grundad på den enskilda välgörenheten,
hufvudsakligen utöfvad genom allmosegifvande. Det inflytande
denna »fattigvård» synes hafva utöfvat på den efterföljande tidens lagstiftning
torde hufvudsakligen varit framkallandet af de upprepade förordningar,
hvarmed statsmakterna sökte begränsa eller ordna det alltför
utbredda tiggeriet -och lösdrifveriet. Därjämte kom framdeles den omständigheten,
att välgörenheten i regel utöfvades under prästerskapets ledning,
Jfr Winroth: Svensk Civilrätt V, sid. 152 noten. Jfr äfven s. a. III, sid. 70, not. 1.
12
Redaktionens
följder,
Lagstiftningen
under
Gustaf
Vasas tid.
Sospitalsväsendct.
att blifva bestämmande för sättet att fördela allmosebördan, i det den
kyrkliga indelningen i stift, kontrakt och församlingar lades till grund för
de försök, som gjordes att åstadkomma eu dylik fördelning.
Fattigvården under reformationstiden.
Liksom i allmänhet i det protestantiska Europa började äfven i Sverige
fattigvården efter reformationen blifva föremål för statens omsorg. Vi
hafva förut nämnt, att konungen redan under föregående tidehvarf vid
enstaka tillfällen meddelat bestämmelser med afseende å förvaltningen af de
under kyrkans inseende stående hospital. Men först sedan genom Västerås
recess år 1527 kyrkogodsen och sädestionden, genom Indika den kyrkliga
välgörenheten och fattigvården möjliggjorts, blifvit till kronan indragna,
och fattigvården ej längre kunde af kyrkan ensam ombesörjas, började
staten vidtaga åtgärder för dess ordnande.
Till en början medförde reduktionen, ehuru den icke omfattade de
till hospitalen och sjukstugorna hörande godsen,1) en betydelsefull förändring
beträffande den under medeltiden af kyrkan grundade anstalts vården.
Visserligen hade de under kyrkans förvaltning stående anstalterna för sjuka
och fattiga redan under slutet af medeltiden råkat på förfall, i det en
stor del af de för desamma afsedda inkomster drogos till andra ändamål,
men först sedan kyrkans makt blifvit genom reduktionen i öfrigt bruten,
blef den kyrkliga förvaltningen af anstaltsväsendet en praktisk omöjlighet.
Det blef i stället staten, hvars reduktion framkallat denna situation, som
måste omhändertaga denna del af fattigvården. Härtill bidrog i synnerhet
indragningen till kronan af tionden, som jämväl omfattade den förut
till hospitalen anslagna delen däraf. Staten trädde i kyrkans ställe.
Hospitalsväsendets ordnande blef en statens skyldighet. Konungen borde,
som det heter i en af Gustaf Vasa med rådet stadfästad ordning för Stockholms
helgeandshus och hospital, på ämbetets vägnar »så väl veta de fattigas
bästa som alla andras». En synnerlig omsorg ägnades ock af Gustaf I
särskildt åt hospitalsväsendets ordnande.
Som ofvan nämnts blef anstaltsvården så till vida oberörd af reduktionen,
att de till hospitalen och sjukstugorna donerade godsen icke imlro
''*)
Jfr- K.. Br. d. *7x 1528, som förbjuder »ebo det wara må, åt ryckia och kippa ifrå helgeandzhus,
spittale och siukstugor then deel the fattiga skola medh uppehållas». Konung Gustaf
I:s registratur (Handl. rör. Sveriges historia) första serien) V sid. 28.
gos till kronan. Visserligen indrogs i regel tionden, men oafsedt att
hospitalsdelen af densamma åt Gustaf Vasa i allmänhet användes till
nämnda anstalters nytta, blef den mindre del däråt’, som gick för hospitalen
förlorad och anslogs till andra ändamål, mer än väl ersatt af de nya
tillgångar, som konungen ställde till deras förfogande. Härtill användes
hnfvudsakligen eu del af den egendom, som förut tillhört klostren, och
därigenom ersattes delvis den förlust, som klostrens indragning samt de
förut befintliga klosterhärbärgenas och infirmariernas upphörande förorsakade
fattigvården. Emellertid användes klostrens egendomar äfven på annat
sätt till anstaltvårdens fromma, i det ett flertal kloster inreddes till hospital.
Sålunda förvandlades klostren i Nylödöse, Ivronobäck eller Uknabäck,
Enköping och Stockholm till hospital.
_
Med afseende på ordningen och förvaltningen af hospital och lielgeandshus
meddelade Gustaf Vasa åtskilliga föreskrifter. En de! hospital ning för Stock.
sammanslogos till ett, föreståndare tillsattes och nya stadgar för hospitalen ^ms
fastställdes. Af dessa stadgar torde den viktigaste hafva varit ofvannämnda
den 15 september 1533 fastställda » Ordning för Stockholms Helgeandshus och
hospital». Fastställd af konungen och gällande för det af honom grundade
hospital, som var ett af rikets största, började denna stadga så småningom
tjäna till ledning för ordningen äfven vid andra hospital i riket
och fick därigenom karaktären af en allmän hospitalstadga. På grund af
stadgans allmänna tillämpning blefvo dess bestämmelser i många afseenden
af betydelse icke blott för hospitalsvården utan äfven för fattigvårdslagstiftningen
i allmänhet.
Hospitalet skulle förestås af två utaf borgmästare och råd utsedda
föreståndare eller förmyndare, hvilka skulle inför rådet, som hade öfverinseende
öfver hospitalet, afgifva redovisning för sin förvaltning. Under
förmyndarne lydde hospitalets öfriga personal, bestående af syssloman, matmoder,
präst och läkare. I hospitalet, som tjänade dels som ett borgerskapets
ålderdomshem och dels som en fattigförsörjningsanstalt, intogos på
s. k. fribröd gammalt och oberycktadt folk, »the ther gott borgerskap ij
theras framlidna ålderdom uppehollet haffua». flen egendom de ägde tillföll
efter deras död hospitalet, men ingen intogs »med mijndre han giffuer
så mökitt in medli sig att tliet är hospitalen till nytto». Beträffande de
icke betalande, de s. k. fattigbröderna, stadgades att ingen fick »tagas in
ij siukestuffuan, utan then som så sink är, att han ingen Itååd haffuer,
till att hielpa sigh sielff», ej heller fick i hospitalet intagas någon »utan
then her ij staden är sink vorden». Blef någon från landsbygden inta
-
14
Fattigvården
i (ifrigt.
Tiggeriet.
gen skulle lian af föreståndarne hemsändas, »att bilar församling!! måå
föda sijna sluka». Om den fattige ägde någon egendom, skulle föreståndarne
»seija hans arffuinger till, att the skola taga honom och hans godz
och föda honom till dödradagar», men därest arfvingarna ej ville mottaga
sin fattige anförvant till försörjning, skulle denne i sjukstugan intagas
jämte sina ägodelar. Kunde de fattiga förrätta något arbete tingo de ej
hålla sig för goda därtill. Slutligen lämnades i stadgan åtskilliga föreskrifter
om mathållningen, gudstjänsten m. in. *)
I denna stadga återfinnas sålunda bestämmelser om pröfning af den
fattiges behof af hjälp, om hospitalets ur den forna flatföringen härledda
rätt framför arfvingarna till hjonets k vårlåten skap, om hjonets arbetsplikt,
och om dess hemsändning. Därjämte har i denna hospitalsordning nödvändigheten
för hvarje ordnad allmän fattigvård, hvars tillgångar icke stå i
proportion till den rådande fattigdomen, att territorielt begränsa fattigvårdens
verksamhet, fått sitt första uttryck i lagstiftningen genom den i stadgan intagna
erinran att hvar församling borde föda sina sjuka. Sistnämnda föreskrift
hade dock icke allmän giltighet 2). Ehuru visserligen i allmänhet vid
fråga om inträde å hospital, sådana fattiga torde liaft företräde, som tillhörde
det distrikt, hvarifrån bidrag inflöt till hospitalet, torde dock hospitalens verksamhetsområden
icke varit bestämdt begränsade. Man synes emellertid kunna
antaga, att den ifrågavarande bestämmelsen gifvit uttryck åt ett gängse förfaringssätt,
att i den mån det på grund af bristande medel eller utrymme
erfordrades hemsända sådana fattiga, Indika icke tillhörde området för
vederbörande hospitals verksamhet.
Beträffande fattigvården i öfrigt hade visserligen reduktionen, som
icke oväsentligt hämmat äfven den del af den frivilliga fattigvården, som
under kyrkans eller prästerskapets ledning öfvats utanför anstalterna, på
grund af denna verkan ådragit staten ett visst ansvar för hvad fattigvården
därigenom förlorat, men statens medel förslogo ej till andra utgifter
för fattigvården än hospitalen kräfde, och all annan fattigvård förblef därför
såväl under Gustaf I:s tid som sedermera ända till det 18:e århundradet
så godt som uteslutande grundad på frivillig enskild välgörenhet. Äfven
den ringa grad af förpliktelse, som under medeltiden karaktäriserat denna
välgörenhet, hade efter tiondens indragning till kronan försvunnit. Fattigvården
ombesörjdes genom allmosor. Tiggeriet var ett tillåtet yrke och den
tiggande fattige blef därigenom på visst sätt föremål för eu »legal» fattigvård. 1
1; Gustaf I:s reg. VIII sid. 389.
"j Dahllierg a. a. sid. 30 o. följ.
Donna tiggeriets laglighet framstod särskildt genom de åtgärder, som
vidtogos för tiggeriets och lösdrifveriets begränsning. Itedun på denna
tid började flen sträfvan att motarbeta lösdrifveriet, som kännetecknar
den efterföljande tidens fattigvårdslagstiftning, att gorå sig märkbar. Sålunda
stadgades i regementsformen för Västgötaland den !) april 1540,
att ingen »resige eller fot k nock t eller någon annan luns persone, (som)
löper kring om landet höns bondelöös, skole någorstädz lidne, utan tengzlige
antagne blifva», hvilket stadgande sedermera återfinnes uti Gustaf
Vasas Artiklar för fogdar och Befallningsman år 1555. Till lösdrifveriets
hämmande torde äfven hafva bidragit bestämmelsen i Örebro artiklar åt
den 24 Jan. 1540, att »lösningekarlar* eller drängar icke tingo tjäna för
dagspenning hos bönderna, utan taga hel- eller halfårstjänst samt föreskriften
i 1540 års Mandat om köphandeln, att allt »onyttigt folk» skulle
utmönstras ur städerna.
Emellertid saknas ej heller bestämmelser, hvarigenom äfven det lagliga
tiggeriet i viss mån inskränktes. Genom Örebro concilii beslut år
1529 föreskrefs, att biskoparne icke för ringa saker skulle gifva ut »tiggia
Breeff, Folckena till Tunga». Tiggarepassen, prästerskapets rekommendationsbref
för tiggare, Indika sannolikt framkallats på grund af svårigheten
att bland alla de tiggande finna den, som verkligen var i behof
af vård, utgjorde hufvudsakligen eu garanti för den gifvande att ett verkligt
behof af understöd förelåg. De utfärdades af biskopen och kungjordes
sedan i kyrkorna i de församlingar, dit den fattige kom. Ehuru
dessa tiggarepass i allmänhet gällde endast för tiggeri inom stiftet eller
inom vissa delar däraf, inneburo de dock icke någon begränsning af de
fattigas rätt att tigga, äfven om de praktiskt sedt medförde en inskränkning i
möjligheten till framgångsrikt tiggeri. Ett redan vid denna tid begynnande
missbruk af tiggarepassen framkallade emellertid ofvannämnda stadgande.
En annan bestämmelse af ifrågavarande art är stadgandet i lo33 ars
hospitalsordning att ingen skulle tillstädjas »gåå och tiggia påå gattonne,
medh mijndre han haffuer ett vårtecken aff förmyndarena, och retterfougterna
som honom besmitta skola, om han såå sink är, att honom böör
(tillåtas) tiggia eller eij ...»
Ett särskildt slag af tiggare voro de vid hospitalen för insamlandet
af allmosor anlitade så kallade »huldare*. Sådana omtalas redan i Kungl.
bref af den 20 september 1523 och den 10 augusti 1525 J). Anmärknings
'')
Hammarskjöld, C. U: »Om lösdrifvare och deras behandling» s. f>6 not 1. laddare förehommo
vid derå hospital ännu under senare hälften af 1700-talet. Se ang. biddarne vidare Dahl
-
16
1555 års Plakat
om allmogens
fattig
dom.
1571 ars
liospitals
ordning.
l ärdt är att i sistnämnda handling Konungen särskildt medgifver, att »the
fatige kraneke menniskior som liggia j helgonhusit wtkij Sudlier köpingh
maagha och schola för theres stora armodh och fattigdom hatfua theres
biddare in paa ölandt som ther till theres behoff tiggia och sammananeka
schal gudz almoze». Särskildt tillstånd ansågs sålunda erforderligt för
allmoseinsamling utom helgeandshusets distrikt.
I huru hög grad fattigvården under denna tid varit föremål för
Konungens bekymmer och omsorg framgår slutligen bland annat af det den
19 April 1555 utfärdade Plakat om allmogens fattigdom, hvari bönderna uppmanades
att icke allt för mycket tränga sig tillhopa i de gamla gårdarne,
utan genom nyodlingar i de ännu ouppodlade delarne af riket skaffa sig
utrymme och utkomst, »ty>, såsom det hette i detta Plakat, »Sverige med
Finland är, Gudilof, så vidt begripet, att icke behof är mycket söka
och beklaga efter utrymme till åker, äng .eller andra nyttiga ägor».J)
I det skick, hvari fattigvården genom Gustaf Vasas åtgärder kommit, förblef
densamma utan större förändring intill inbiten af det följande århundradet.
Fn af staten ordnad allmän anstaltsvård samt en uteslutande på frivillighet
grundad enskild välgörenhet utgjorde de olika slagen af fattigvård. Genom
lösdrifvarlagstiftning framhäfd egen försörjningsplikt samt en tämligen inskränkt,
hufvudsakligen moralisk, enskild sådan begränsade densamma.
Från reformationstidehvarfvet daterar sig den första allmänna hospitalsordningen.
Penna, som innehålles i kapitlet »om Hospitalen och Siukastoffuor»
i 1571 års kyrkoordning, innebar i hufvudsak ingen afvikelse från
de i 1533 års ordning meddelade bestämmelser. Emellertid stadgades, att
syssloman ocli föreståndare skulle tillsättas med biskopens eller kyrkoherdens
råd. De vid domkyrkorna befintliga hospitalen skulle så förses med inkomst,
att de kunde underhålla minst 30 fattiga sjuka. Medel skulle anskaffas
dels genom insamlingar bland folket i församlingen hvarje helgdag (»låta en
gå med Hatten eller, som elies hafuer varit sedher, medh Taflonne») och dels
genom »biddare», Indika skulle fara ut i stiftet och uppsamla allmosor.
Det stadgande i denna hospitalsordning, som tillagts den största betydelsen,
är föreskriften om inrättandet af sjukstugor i socknarna. I
hospitalsorduingen framhölls nämligen såsom »gott och cliristeligit, åt ock så
några små Siukastoffuor allestädz och uthi hvar sokn vorde uppkåldna, så
åt iv några personer, fyra eller sex sigh ther uthi hydda och behielpa
0 Stiernman: Ekon. författa. I sill. 137.
,
17
kunde». De i dessa sjukstugor intagna skulle underhållas medelst allmosor.
Detta stadgande innebär visserligen allenast en uppmaning till
välgörenhet, och socknarna torde icke därigenom ålagts någon skyldighet
till fattigvård, men den enskilda välgörenhetens naturliga begränsning inom
den kyrkliga indelningens gränser hade ånyo kommit till uttryck. l)å
de i stiftsstäderna befintliga hospitalen voro »fåå och swage», låg det
uppenbarligen närmast till hands att förlägga de små sjukstugorna, Indika
voro att anse som hospitalsfilialer, inom det mindre kyrkoområdet, socknen.
Under Johan III:s regering blefvo hospitalen i så måtto föremål för
omvårdnad, att Konungen vid några tillfällen anslog medel till dem, men stånd efter
ehuru Konungen i sin hospitalsordning sagt sig haft för afsikt att »så]r“
ord
bestellat, åt the få och fattiga Jfospitalen och Siukastoffuor, som her tildagz
her och ther j Landet warit haffua, iw bliffua wid mackt, ja åter reformeras
och förbättras», torde på det hela taget hospitalsväsendet under tiden närmast
efter Gustaf I:s tid snarare försämrats än förbättrats. Af de i
1571 års hospitalsordning rekommenderade sjukstugorna torde allenast
ett fåtal hafva kommit till stånd, hvaremot åtskilliga af de forna hospitalen
på grund af dålig förvaltning råkade i förfall. Till belysande af
hospitalsvårdens beskaffenhet äro värda att nämnas hertig Karls uppgifter
i de af honom författade besvärspunkter den 10 juni 1602, att
»uthi Upsala Hospital äro siu personer af hunger döde vordne och döö
alle dagar flere, och här» (i Stockholm) »uppå gaturne finnes ju alle dagar
folck, som är af hunger dödat blewet». * i 2)
T fråga om den enskilda fattigvården, tiggeriet, lämnades visserligen
till lösdrifveriets hämmande föreskrifter såväl i »Förordning om utskrifningar»
den 4 januari 1577 som i den af Johan III år 1583 utfärdade
instruktion för Konungens fogdar, men dessa föreskrifter torde i detta
hänseende varit föga effektiva. 3)
b Jfr Dahlberg a. a. sid. 31 och följande.
!) Stiernman: Riksdagars och mötens beslut I sid. 523.
3) 1 1577 års förordning stadgades bland annat, att vandrande handtverkare, som gingo »i
bygden och icke besittia hemman och utgöra skatt och skuld», skulle utskrifvas. De olägenheter,
som de ständiga utskrifningarna medförde, voro uppenbara, Och en sträfvan gjorde sig gällande att
i första hand utskrifva dem, som för landets näringar bäst kunde undvaras. De från denna syn
punkt
för krigstjänst lämpligaste voro naturligen i första hand lösdrifvarne, och bestämmelserna
om ntskrifningstvång för dem blefvo så småningom det verksammaste medlet till lösdrifveriets och
det icke lagliga tiggeriets hämmande. Äfventyret af utskrifning tvingade löst folk att taga tjänst,
som gaf dem skydd (laga försvar) mot utskrifning. Under det enligt äldre författningar endast
anställning hos vissa personer eller å vissa orter medförde sådant försvar, var man efter indelningsverkets
införande försvarad genom hvarje tjänst enligt legohjonsstadgan, och sedan år 1824 själfskrifvenheten
till krigstjänst äfven för lösdrifvare upphört, förstods med laga försvar hvarje tjänst,
som friade från äfventyret att behandlas som lösdrifvare.
3 — Fattigvårdslagsti/tningen. II.
18
Carl IX:s
reformplanet
l! Under Carl IX:s regering inträdde visserligen icke någon väsentlig
'' förbättring i ofvannämnda förhållanden, men i sitt testamente af år 1605
säger sig konungen haft för afsikt att utfärda en ordning om de husfattiga
i landet. Någon dylik allmän fattigvårdsförordning utkom emellertid
icke. Enligt testamentet var den emellertid afsedd att innehålla bestämmelser
äfven om vården af sådana fattiga, som icke fingo plats å
hospital. För dessa, hvilkas antal årligen skulle för hvarje socken beräknas,
skulle vid kyrkorna uppföras fattighus, där de fattiga skulle åtnjuta
underhåll af en del utaf tionden samt af allmosor. Ungefär liknande bestämmelser
funnos äfven i Carl IX:s lagförslag, hvilket innehöll föreskrifter
dels om hospitalens byggande och underhåll och dels om vården af fattiga
utom hospitalen. För de sistnämnda skulle vid hvarje sockenstuga uppföras
en sjukstuga, där underhåll lämnades dem af kyrkotionden samt
allmosor, som de i socknen boende voro skyldiga att gifva hvar efter sin
förmåga. De, som icke kunde försörjas på detta sätt, skulle erhålla intyg
därom af biskopen och ägde därefter rätt att tigga x).
Då emellertid några åtgärder icke hunno under Carl IX :s korta regeringstid
vidtagas till liospitalsvårdens förbättrande och nödens afhjälpande,
ökades beliofvet af lagstiftning härutinnan.
Fattigvården 1611—1718.
Under det tidehvarf, som tog sin början med Gustaf II Adolfs regering,
kännetecknas så godt som alla åtgärder, hvilka från statens sida
vidtogos till ordnande eller förbättrande af allmän eller enskild fattigvård,
af en sträfvan att söka hämma lösdrifveriet och, såvidt tillgängliga
medel förslogo, i möjligaste män ersätta allmosegifvandet och tiggandet
med ett för ordningen i samhället mera betryggande försörjningssätt.
Uppenbarligen måste lösdrifveriet, som i de flesta fall tog sig enahanda
uttryck som de fattigas sträfvan att vinna försörjning, det vill säga i
tiggeri, utöfva ett synnerligen menligt inflytande på den del af fattig
b
Jfr det s. k. Rosengrenska lagförslaget, i hvilket jämväl bestämmelser rörande fattigvården
upptagits. Enligt detta förslag skulle kyrkoherdarna allenast förmana sockenboarna att uppbygga
sjukstuga och någon skyldighet att gifva allmosor var ej föreslagen. Med hänsyn till tillkomsten
af de ifrågavarande två lagförslagen (jfr Westman, K. G.: »De svenska Rättskällornas historia, Uppsala
1912, 8. 65) ger denna för de privilegierade stånden förmånligare redaktion af ifrågavarande
atadganden en antydan om de svårigheter, som vid denna tid mötte hvarje försök att på understöds-
eller bidragstvång ordna fattigvården.
iy
värdeu, smil bestod af enskild välgörenhet. All fattigvård krafvel- sin
begränsning, framför allt i skyldigheten för en hvar smil är arbetsför att
själf förvärfva sitt uppehälle. Men som denna skyldighet, den egna
försörjningsplikten, genom lösdrifveriet åsidosattes, och därigenom ock
en ordnad fattigvård omöjliggjordes, måste det förefalla mindre förvånande,
att lagstiftningen om den fattigvård, som ännu icke ordnats till
anstaltsvard, under ifrågavarande tid tillika var en lagstiftning mot lösdrifveriet.
Men de oupphörligt återkommande tiggareordningar, som under
denna tid utfärdades, visa nogsamt att lagstiftningen icke kunde råda bot
mot detta fattigvårdens hinder. De ständiga krigen skapade städse nya
lösdrifvareskaror, bestående af invalider och andra afdankade krigsmän,
som med sina hustrur och barn ströfvade omkring i landet. Först i ett
annat tidehvarf, sedan efter en längre fredsperiod denna lösdrifveriets källa
sinat, lyckades det lagstiftaren att åstadkomma en ordnad fattigvård.
Under Gustaf Adolfs första af ständiga krig upptagna regeringsår
blef ej mycket åtgjordt till fattigvårdens nytta, och hvad som gjordes torde
icke hafva skett på konungens initiativ. Prästerskapets omsorg om de
fattiga och den mot dessa utöfvade välgörenheten gaf upphof åt några
stiftsvis träffade överenskommelser angående strängare kontroll vid tiggarepassens
utfärdande, men i öfrigt synes fattigvården blifvit tämligen försummad.
Hospitalsvårdens förfall tilltog. De fattiga, som intagits a anstalterna
vansköttes, och kontrollen öfver förvaltningen slappades. Såsom
belysande för de underslef, som vid hospitalen förekommo, må anföras det
vid prästmötet i Uppsala år 1612 fattade beslut, att, enär biddarne »för
theras omak» behållit »halfparten, eller til thet minsta tridie parten» af
de insamlade allmosorna, biddare icke vidare skulle anlitas, utan i stället
de för Uppsala hospital erhållna gåfvorna årligen upptagas af sexmännen
eller rotmästarne.
Så snart emellertid efter freden i Stolbova år 1617 krigen för nagra
år upphört och konungen börjat med ifver ägna sig åt landets inre styrelse
i allmänhet, kom fattigvården att blifva föremål för hans synnerliga omsorg.
Till en början lämnades i den år 1619 utfärdade stadga angående
städernas administration och uppkomst i riket en del bestämmelser
afseende vården af fattiga barn. I hvarje stad skulle uppföras barnhus
för vården af de minsta barnen, hvaremot de äldre barnen skulle hållas
till arbete. Beträffande fattigvården i öfrigt innehöll stadgan endast några
bestämmelser, hvarigenom landsbors rätt till tiggeri i städerna inskränktes
Försök ull
centralisera
filt timvärden.
1(524 års
hospitalsordninm.
1619 åra
stadga om
städernas administration''.
20
och gjordes beroende af tillstånd utaf borgmästare och råd, hvaremot i
fråga om hospitalsvården lämnades hänvisning till de särskilda bestämmelser
därom, som konungen sade sig hafva för afsikt att utfärda.
mi6betma -*)e sålunda utlofvade bestämmelserna läto ej länge vänta på sig.
hospitalsord- Redan påföljande år, den 11 mars 1620, lät konungen infordra prästerning.
skåpets yttrande öfver åt honom utarbetade principiella grunder för en
ny hospitalsordning. Konungen föreslog, att de många små hospitalen
skulle sammanslås till större anstalter, vid hvilka en bättre ordning och
framförallt en noggrannare kontroll skulle inbespara medel till de fattiges
försörjning, samt hemställde, huruvida icke lämpligen de, som intogos i
hospitalen, vid intagandet borde erlägga en viss afgift, och i händelse de
eller deras föräldrar eller barn icke kunde betala densamma, »Häradett j
Landet eller Meenige Stadhen» borde gifva hvad den fattige skulle medföra
till hospitalet. Emellertid afstyrkte prästerskapet i ett den 20 mars
samma år afgifvet betänkande konungens förslag. »Ty när Kyrkioordningen
steltess, samtycktess och af Tryckett Utgick wore så mänge Hospitaler j
Kokett, som nu äre, och lijkwäll kvidde thee på then tijdhen, att Hospitalerne
wore få, ...» Prästerskapet föreslog i stället att till tiggeriets hämmande
måtte bestämmas, att ingen skulle få tigga utom stiftet utan biskopens
föreskrift. På detta sätt kunde »hwar Församling försörja sijna fattige,
och när thee blifva för månge, kunna andra komma them till hiälp ...»
Oaktadt prästerskapets afstyrkan lät konungen utarbeta ett på ifrågavarande
principer grundadt förslag till hospitalsordning, i hvilket dock äfven
inflöt den af prästerskapet föreslagna tiggeribestämmelsen. Enligt detta
förslag, hvilket emellertid aldrig blef för ständerna framlagdt, skulle kronan
för sin del, oafsedt de sjukstugor, som kunde finnas, inrätta ett hospital
i hvarje stift, hvilka hospital skulle vara afsedda att tillsammans rymma
1,000 personer. De fattige delades i tre klasser efter de förmåner, för
hvilka de betalade till hospitalet. Kunde någon fattig ej betala, skulle
staden eller häradet, »ther haan wistes uthy», erlägga afgiften för honom.
fJsltafsord Samtliga de förslag till fattigvårdens ordnande, som under början af
Afling. 1600-talet framlagts, hade utgått från den förutsättningen, att de medel,
som beräknades på ena eller andra sättet kunna göras tillgängliga för
fattigvården, icke skulle kunna förslå till att bereda vård åt alla fattiga.
Vid sidan om den af kronans och eljest beräknade tillgängliga medel bekostade
anstaltsvården var därför allmosegifvandet bibehållet såsom ett
kompletterande försörjningssätt, och i enlighet därmed hade förslagen gjort
till sin uppgift, icke blott att reglera den legala statsfattigvården, utan
21
äfven att ordna den urgamla enskilda försörjningsmetoden och meddela
föreskrifter till särskiljande af fattiga tiggare från lösdrifvare och legalt
tiggeri från otillåtet lösdrifveri. Det torde med skäl kunna antagas, att
den med dessa förslag afsedda utvecklingen af hospitalsväsendet och inskränkningen
af tiggeriet kommit att medföra en högst väsentlig förbättring
i de rådande förhållandena. Emellertid gick lagstiftningen, sådan den
efter alla dessa projekt slutligen gestaltade sig, väsentligt längre mot
det efterlängtade målet, i det den nämligen innehöll förbud mot allt tiggeri,
såväl de fattigas som lösdrifvarnas, och sökte bereda vård åt alla fattiga.
På sistnämnda grunder hvilade det år 1624 utarbetade nya förslaget
till hospitalsordning, hvilket, då det samma år förelädes riksdagen, blef
af ständerna gilladt.
Denna hospitalsordning var Sveriges första allmänna fattigvår dsordning.
Enligt densamma skulle hospitalen så utvidgas, att alla icke arbetsföra,
som vid verkställd undersökning befunnes vara i behof af understöd,
skulle kunna där intagas. De däremot, som icke voro i den ställning, att
de kunde vinna inträde i hospital, men likväl ej ville med arbete försörja
sig, skulle insättas i något af de tukthus, som enligt förordningens föreskrifter
skulle komma att anläggas i hvarje provins. Allt tiggeri var
förbjudet, och de vid kyrkbackarna uppförda »Käringie-Stugur», som vore
»rätte orsaken till all Lättia och Tiggerij», skulle nedrifvas. Barn fingo
emellertid ej intagas i hospitalen, utan skulle för deras vård i hvarje stad
upprättas barnhus. Förordningen sörjde sålunda för alla. De fattiga togos
in i hospitalen, barnen i barnhusen samt lättingarne och lösdrifvarne i
tukthusen, hvarjämte stadgades att de arbetsföra, som kunde försörja sig
utan tiggeri, skulle förhjälpas till tjänst.
Därest det sålunda till genomförande antagna systemet verkligen
kommit till stånd, skulle alltså åtminstone en stor del af den frivilliga
välgörenheten, framför allt allmosesystemet, blifvit ersatt med en verklig
fattigvård, en publik anstaltsvård.
Men uppenbarligen måste genomförandet af denna betydelsefulla reform
komma att medföra väsentligt ökade kostnader. Till bestridande af dessa
saknade dock kronan erforderliga medel, och den en gång på den frivilliga
välgörenheten öfverflyttade delen af fattigvården ville ej staten bekosta.
Då sålunda statens förutvarande bidrag förblef oförändradt, måste andra
utvägar anlitas för att få tillgångarna att förslå. De utvägar, som förordningen
i detta hänseende föreskref, voro anmärkningsvärda nog. Oafsedt
de af kronan sedan gammalt till hospitalen anslagna medlen, hvilka an
-
22
Åtgärder till
fullföljd af
hospi talsordningen
och
dess grundsatser.
togos skola under bättre förvaltning mera förslå, skulle inkomst beredas
därigenom, att för hvarje i hospitalet intagen person skulle vid inträdet
erläggas afgift, uppgående till minst 20 daler silfvermynt. Kunde denna
afgift icke betalas af den fattige eller hans anförvanter, skulle den erläggas
af den stad eller socken, där den fattige bodde. Vidare skulle, på »thet
the fattige så mycket rijkeligare måge kunne underhållas, och effter dhy
alt Tiggerij förmodeligen skall kunna här medh afskaffas», hospitalens föreståndare
»medh Landzhöffdingens Pass sökie alle Ständer i samme Lähn
om en anseenligh hielp til Hospitaledt, och att luvar sedhan åhrligen
hielper dher till och thet sin Kyrkioheerde och Sexmän tillställer att skicka
fram till Hospitaledt».
Hå en bättre förvaltning och enhetlighet i organisationen ansågs komma
att medföra väsentlig besparing i de anslagna medlen, föreskrefs slutligen,
att de 21 redan befintliga små hospitalen skulle sammanslås till 11 större,
så att ett hospital skulle finnas i hvarje provins.
Hen sålunda antagna fattigvårdsförordningen hade ersatt det urgamla
understöds- eller allmosesystemet med en genomförd anstaltsvård; den hade
centraliserat all fattigvård på ett fåtal anstalter och på ett tillfredsställande
sätt ordnat barnavården, samt hade slutligen ersatt den forna frivilliga
fattigvården med en legal sådan. All fattigvård skulle ombesörjas på de
11 provinshospitalen och kostnaderna härför skulle fördelas på staten och
kommunerna. De senares andel i fattigvårdskostnaden var emellertid fördelad
icke blott på de mindre med de kyrkliga territorierna sammanfallande
kommunerna, utan äfven på den större kommunen, provinsen. Men
som med det vidsträcktare verksamhetsfält, den allmänna hospitalsvården
genom 1624 års förordning fått, fattighjonens eller socknarnas afgifter och
de af staten anslagna medlen sannolikt icke skulle ha räckt till för utgifternas
bestridande, torde länens bidrag kommit att blifva i väsentlig mån
anlitadt och fattigvården gestaltat sig hufvudsakligen som en länsfattigvård]).
Ifrågavarande hospitalsordning, om hvilken eu framstående historieskrifvare
yttrat, att den, såsom allt hvad Gustaf II Adolf vidrört, »bär
märke af storhet», blef emellertid aldrig tillämpad. Redan vid sitt antagande
hade den rönt kraftigt motstånd. Reformen var för genomgripande
och framför allt för dyrbar för att kunna på en gång genomföras, och de
alltjämt pågående krigen förhindrade hvarje effektivt arbete för dess verk
-
Dahlberg a. a. sid. 4-1.
23
ställande1). Emellertid blef genom 1626 års »Canzli-Ordning»'') bestämdt, atl
Canzliet, sedermera i 1634 års regeringsform benämndt » Canzli-Collegium»,
skulle hafva öfverinseende öfver hospital, barnhus och tukthus. Indirekt
blef hospitalsordningen af betydelse, i det andra af Gustaf Ädelt meddelade
föreskrifter med afseende på fattigvården grundade sig på de i hospitalsordningen
uttalade principer eller hämtade sitt innehåll ur dess bestämmelser.
Sålunda utfärdades år 1626 eu ny ordning för Danviks hospital
i Stockholm, hvilken visserligen utgjorde eu omarbetning åt 1533 ars
stadga, men dock kom att innehålla åtskilliga stadganden, hämtade ur den
allmänna hospitalsordningen, såsom föreskrifter om afgiftsbetalningen vid
hjonens intagande m. fl. Vidare instiftade konungen Vadstena krigsmanshus
att utgöra ett särskildt hospital för fattiga vanföra krigsmän, för
hvilket ändamål han anslog 2,000 daler i hemmansränta samt anbefallde
genom Kungl. bref i juni 1621 upprättandet af ett allmänt barn- och tukthus
i Stockholm. Båda dessa anstalter tillkommo emellertid först efter
konungens död. Sålunda kom krigsmanshuset först år 1646 i åtnjutande
af sitt anslag, och barnhuset upprättades först under drottning Kristinas
tid, sedan detsamma genom donationer samt anslag af viss del af tionden
i åtskilliga landskap erhållit tillräckliga medel.3)
Ännu så sent som 1635 hade några ytterligare åtgärder med anledning
af den nya hospitalsordningen icke vidtagits. Den dyra tiden, svårigheten
att komma ut med de föreskrifna afgifterna och skatterna samt obenägenheten
hos folket att nedrifva de af dem ofta nybyggda »käringstugorna»
gjorde tillämpningen af densamma omöjlig. Det förblef dock lika nödvändigt
som förut, att åtgärder vidtogos till fattigvårdens ordnande. Vid
hvarje riksdag upprepades klagomålen öfver det tilltagande tiggeriet; särskildt
klagades öfver de från krigen hemvändande soldaterna.
‘) De pestartade farsoter, som åren 1620—1630 vid upprepade tillfällen härjade landet, torde
ock i hög grad hafva försvårat tillämpningen af en enligt hospitalsordningen ordnad anstaltsvård.
Jämför Wistrand A. T. »Försök till utredning af städernas läkareväsen», Sthlm 1860, sid. 9. .Tfr
äfven ofvan sid. 18 not 1.
-) Canzli-Ordning 1626 § 18 mom. 6. Tryckt i »Sami. af instr. rör. den civila förvaltningen»
18S6, sid. 315. Sedan öfverinseendet öfver dessa anstalter år 1651 öfverflyttats på kommerskollegium
(se nedan s. 40), ställdes inrättningarna ånyo under Canzli-collegium d. "/*> 1661.
(a. a. sid. 329).
3) Redan d. 12 febr. 1622 var en ordning för barn- och tukthuset färdig, och d. 24 april
1624 tillsattes en tuktmästare för anstalten. Sistnämnda år synes ock anstalten begynt sin verksamhet,
men tack vare de ringa medel, som för anstaltens underhåll stodo till buds antog anstalten
så småningom karaktären af arbetsinrättning. Sedermera och efter det den 30 okt. 1633 Johannes
Matthise erhållit priv. på ett orphanotrophium i Stockholm inrättades en ny anstalt, som
under år 1636 började sin verksamhet. Se Wieselgren, S.; »Sveriges fängelser och fångvård»,
Sthlm 1895 s. 23 o. följ. Jfr Linde, L. G.: »Svenska Ekonomilagfarenheten», Sthlm 1868 s. 523.
Eftergifter
vid hospital
sord n ingens
verkställande.
1642 ärs
tiggareordning.
24
Emellertid påbjöds hospitalsordningen till efterlefnad i den år 1635
utfärdade landshöfdingeinstruktionen, i det landshöfdingarne ålades tillse att
de, hvilka på grund af ålder eller sjukdom ej förmådde försörja sig själfva,
och ej heller hade barn eller vänner, som ville draga försorg om dem,
intogos i närmaste hospital, att fattiga barn förskaffades till barnhuset
o. s. v. Visserligen föreskrefs i instruktionen gentemot tiggeriet jämväl
att alla, som »hvarken sitta för skatt eller äro i tjenst», skulle undergå
rannsakning vid tinget inför häradshöfding och nämnd samt att de, som
då befunnos arbetsföra, skulle åläggas taga tjänst eller föras till tukthuset.
Men härvid gjordes dock den väsentliga, af de ofvannämnda svårigheterna
framkallade inskränkningen, att den, som »icke så stort af siukdom, såsom
genom någon hendellsse eller våda», råkade i nöd, utan att eljest
sakna förmåga »att föda sig och de sina med ähran och arbete», skulle
äga rätt att tigga, sedan han därtill erhållit pass.
I flera med anledning af prästerskapets besvär under åren 1632—
1638 meddelade resolutioner utlofvade regeringen en ny tiggareordning,
samtidigt som den förklarade, att tiggeri af knektar eller båtsmän ej borde
lidas, utan afskaffas, men att rätta tiggare borde hålla sig inom stiften.
Trots de sålunda gjorda eftergifterna synes regeringen fortfarande
varit betänkt på att söka bringa 1624 års hospitalsordning till verkställighet,
men sedan vid herredagen i Stockholm år 1635 på regeringens framställning,
huruvida inga medel funnos, »att hvar provincie behöllo och försorgde
i spetalerne sine fattige», eu enhällig opinion mot nämnda hospitalsordning
framträda frångick regeringen försöket att åstadkomma en central,
publik fattigvård. Redan år 1638 ändrades sålunda instruktionen för
landshöfdingarna därhän, att dessa skulle, därest hospitalen visade sig ej
räcka till, »tillhålla Prästerskapet icke ath meddela någre Pass åth Tiggiare,
män att hvar Sockn håller en Stuffuu wedh Kvrckian och där försörier
sine egne fattige till dess dee döö».
Så snart det blifvit klart att tiden ännu ej var mogen för genomförande
af eu allmän legal fattigvård eller, rättare, att det allmänna välståndet
i landet icke var tillräckligt för att bära de utgifter, en ordnad,
alla landets otaliga fattiga omfattande vård kräfde, öfvergick lagstiftningen
ånyo till att söka ordna den enskilda välgörenheten och inskränka lösdrifveriet,
så att så vidt möjligt tiggeriet begränsades till de verkligt fattiga.
År 1642 utfärdades en ng allmän fattigvårdsförordning benämnd
»Ordning och Stadga huru hållas skal medli Tiggare och fattige, som rätt
Allmoso behofwe: Item medh Landstrykare och Lättingar».
Vid riksdagen ur 1(>42 hade regeringen framhållit att, ehuru land
och städer voro tämligen försedda med hospital, allt likväl icke kunde
ex publico bestås. I enlighet därmed blef det äfven tiggareordningens
första uppgift att söka bestämma, huru stor del af fattigvården, som skulle
komma på hospitalens lott, och hvilken del däraf, som skulle besörjas
medelst allmosor såsom förut. Sålunda fördelades de fattiga i tvänne
grupper. I hospitalen skulle endast intagas de med sjukdom, af ålder eller
annan lifsskröplighet besvärade, hvilka icke själfva förmådde uppehålla
sig, ej heller hade släktingar, som ville eller kunde göra dem bistånd,
äfvensom ursinniga och besatta människor och de med smittosamma sjukdomar
behäftade. För dem däremot, som för ålder och sjukdom icke
kunde med arbete tillfyllest nära sig, borde vid kyrkorna i städerna och
på landet, efter hvar församlings storlek och förmögenhet, uppbyggas några
stugor, hvarest sådana fattiga finge af staden eller socknen njuta allmosor
och försörjas. För att emellertid vid denna fördelning af fattigvårdsbördan
icke för stor del af kostnaden skulle komma på statens lott, bibehölls den
i Ib24 års hospitalsstadga intagna bestämmelsen, att för hvar och en,
som intogs i hospitalen, en viss afgift skulle erläggas antingen af honom
själf eller af hans anförvanter, men att i brist däraf afgiften skulle betalas
genom staden eller socknen, där han bodde; hvarjämte hospitalshjon fortfarande,
på sätt hospitalsordningen stadgade, skulle ärfvas af hospitalet.
Den del af fattigvården, som enligt tiggareordningen skulle komma
att åhvila staden eller socknen, torde dock icke varit någon obligatorisk
sådan, utan grundade sig sannolikt fortfarande helt och hållet på frivillig
välgörenhet. Till och med den afgift, som kommunen i vissa fall skulle erlägga
för hospitalshjonen, torde hafva varit beroende af enskildas inom kommunen
offervillighet *). Hvad förordningen däremot afsåg att reglera var
tiggeriet, för hvilket ändamål bestämmelser meddelades om sättet för allmosornas
utgifvande. Tiggeriet var i allmänhet förbjudet. Dock fick detsamma
fortfarande i vissa fall tjänstgöra som ett medel att erhålla »rätt
allmosa», nämligen när »för någon skälig orsak en eller annan något utlopp
till tiggeri vore att förunna och efterlåta». Skälen därtill borde då noga
öfvervägas samt »tiggarepasset ställas på viss tid och ort inom prosteriet
eller, vid större behof, inom stiftet men icke vidare»; »Exulanter och
andre nödträngde afl'' främmande Land, enkannerligen then Tyska Nationen»,
kunde efter pröfning af magistraten och kyrkoherden i den stad, till
hvilken de först anlände, af landshöfdingen erhålla tillstånd att tigga. Om
J) Dahlberg a. a. sid. 59. Jfr bestämmelsen i 1686 års Kyrkolag. Se nedan sid. 32.
4 — Fattig vårdslagstiftn i ngen.
11.
26
några lemlästade tiggare funnos annorlunda fara omkring och söka allmosor,
skulle de förvisas till hemorterna, samt, där de sådant icke efterkommo,
antastas och sättas några dagar eller veckor i fängelse, hvilket straff borde
skärpas, om de det icke aktade. I sammanhang härmed stadgades, att
vaganter och landsstrykare, som icke för bevislig kroppssjukdoms och bräcklighets
skull, utan betagne af lättja och orkeslöshet, drogo landet omkring
och besvärade med tiggeri, skulle gripas och föras till nästa slott att där
arbeta i järn.
Ehuru dessa tiggareordningens bestämmelser om »rätt allmosa» icke
uttryckligen ålade de särskilda »hemorterna» någon förpliktelse att sörja
för sina fattiga, förbjödo de dock i hvarje fall de fattiga själfva att på
annan ort genom tiggeri förvärfva sitt uppehälle. Förordningen utgick
sålunda från en de enskildes inom kommunerna skyldighet att genom
allmosor försörja de till deras kommun hörande fattiga, och kommo sålunda
förordningens bestämmelser i denna del, hvilka sannolikt gåfvo uttryck åt
en redan existerande sedvänja, att ligga till grund för eu senare lagstiftnings
stadganden om skyldighet för de särskilda kommunerna att försörja
en hvar sina fattiga.
Tiggareordningen innehöll slutligen åtskilliga från 1624 års stadga
hämtade föreskrifter med afseende å barnavården. Sålunda stadgades, att
barn, som voro utan stort lyte, eller som hade sådana lyten, att de framdeles
kunde lära sig handtverk, icke skulle intagas i hospitalen, utan borde
vid späd ålder, om de ej hade tillräckligt arf till sin bärgning eller släkt,
som vårdade dem, upptuktas i barnhuset eller, där sådant ej funnes,
annorlunda på stadens bekostnad eller genom samlad hjälp uppfostras,
f lock skulle de vid åtta års ålder sättas i handtverk eller tjänst och icke
tillstädjas att tigga på landet eller i städerna för sig sjäifva eller med
andra. Om någon på landet afled i så stor fattigdom, att barnen ej fingo
något arf, eller släkten eller andra ej ville vårda dem, skulle kyrkoherden
med sexmännen tillse, det skötsel lämnades dem tills de själfva kunde
lifnära sig. Anmärkningsvärdt är emellertid, att tiggareordningen icke
bibehållit föreskriften om nya barnhus’ uppförande i städerna.
Bestämmelserna i 1642 års tiggareordning forblefvo utan principiella
ändringar gällande intill midten af det adertonde århundradet. Under
hela denna tid var fattigvården sålunda ordnad på det sätt, att staten omhänderhade
en del af fattigvården, nämligen hospitalsvården, men bekostade
endast en del af denna vård, under det fattigvårdsbördan i öfrigt hufvud
-
27
sakligen hvilade på socknen och kontraktet såsom eu af staten åtminstone
delvis ordnad men af nämnda kommuner bekostad enskild välgörenhet.
Endast statens fattigvård var sålunda legal, under det någon skyldighet
för kommunerna att vårda sig om de tattiga ej förefanns. Ett steg i
denna riktning var dock taget därmed, att såsom ofvan nämnts förordningens
bestämmelser utgingo från den förutsättningen, att de enskilda voro
skyldiga att gifva allmosor åt sin hemorts fattiga. I samma riktning
verkade äfven den omständigheten att de, som under prästerskapets ledning
inom den kyrkliga indelningens territorier utöfvade sin välgörenhet,
sökte freda sig mot den alltför stora skaran af tiggare medelst lokala
ordningsregler, kvilka ytterligare förbjödo utomsocknes boende att tigga i
socknen. Härtill kom, att tiggarepassen, livilka för den gifvande gjorde det
möjligt att skilja den verkligt fattige från simulanten, i allmänhet inskränkte
den fattiges rätt att tigga till hemorten.
Till eu början synes man ej varit fullt tillfreds med den nya förord- Nya reform
ningen. Vid upprepade tillfällen väcktes förslag, särskildt från präster-s ™ 1 a,H
skåpets sida, om tiggareordningens öfverseende och omarbetning, hvarjämte
svårigheter gjordes vid tillämpningen af densamma. I särskilda under
åren 1643,
1649, 1652, 1660 och 1663 utfärdade resolutioner påbjöds
visserligen med anledning där af tiggareordningen till verkställighet, och
tillhöllos vederbörande att ställa sig dess föreskrifter till efterrättelse. -  Därvid förbjöds bland annat, genom 1649 års resolution, prästerskapet att
med rekommendationer och vägobref skilja fattiga ifrån sina socknar, andra
till last, utan borde det åligga prästerskapet befordra, att hvarje stad,
socken och härad1) underhöll dem, som hos dem voro födda och uppfödda. -  De upprepade klagomålen synas dock hafva gjort regeringen betänksam,
och, ehuru en till 1647 års riksdag framställd proposition om förordningens
revidering blef af ständerna afslagen, arbetades inom regeringen fortfarande
på en förbättring af fattigvårds- och tiggarelagstiftningen. Därvid utarbetades
bland annat två fullständiga förslag till fattigvårdens ordnande, hvilka
båda, ehuru de icke föranledde ny lagstiftning, likväl från flera synpunkter
äro af den betydenhet, att de icke böra här förbigås.
Enligt det tidigare af dessa förslag, hvilket är upprättad! under åren
1649 och 1650 (»Drottning Kristinas förslag»)2), skulle fattigvården såväl
ombestyras som bekostas af socknarna eller städerna, hvaremot de forna
x) Härad synes här liktydigt med kontrakt. Se Dahlberg a. a. sid. 63—6.
~) Ifrågavarande förslag finnes i sin helhet återgifvet i Dahlberg a. a., bil. A. Jfr s. a. sid. i 2.
28
hospitalsmedlen skulle användas till barnhus åt ämbets- och tjänstemäns
fattiga barn. Fattigvården var enligt förslaget uteslutande kommunal och
därjämte obligatorisk. Förslagets bestämmelser, i hvad de här äro af intresse,
voro i korthet följande. Alla föräldrar skulle »Uppföda sina barn, alla
barn nähra sina föräldrar, hwar man sin hustru, luvar Hwsbonde sitt
tienstefolk». Yar »någon så oförmögen, att han sig och dee sine eij föda»
kunde, och befanns han »inga förälldrar eller eegendom hafva sigh annorledes
att Uppehålla», skulle han komma i åtnjutande af fattigvård, därvid
»hwar Stadh och Sockn skall plichtig mara att försona dee fattige, som i
deras Sockn eller Stadh födde eller boendes ähre». Försörjningssättet var
anstaltsvård. »Till den ända skohla wid hwar Kyrkia å landet såsom och
Uthi hwar Stadh» uppbyggas »een Stugu för dee som med någon smittosam
eller ohandterlig sjukdom behäftade ähre» och »een annan stugu för
de som elliest swage, lytte eller skröpplige ähre». Därjämte skulle i hvarje
stad uppföras »een Barnestugu, der mans- och qvinnespersohner kunde med
ährliga handtwerk sig föda, så och een Tuchtestugu der dee som något
förbrutit hafva kunna inlåsas och till svårt arbete hållas». Vården skulle
vara »nödtorftig sköttzel, acht och nähring, så wel Uthi andelig som timelig
måtto», därvid äfven fri läkarevård skulle erhållas, hvaremot medicin skulle
betalas af »de fattigas inkomst». Ett slags fattigvårdsstyrelse skulle finnas,
i det »alle kyrkeheerdar sampt kyrkevärdar . . . schole wara hwar Uthi
sin församling dee fattigas Ordentelige och fullmyndige föreståndare Uthan
någon derföre tagen löhn». Dessa föreståndare skulle sammanträda »hwar
wicka och åftare om det trenger» samt rådslå om de fattigas bästa. De
skulle föra register och inspektera samt vara de fattigas målsmän vid tingen,
»ner något dee fattige angående förhandlas skall, förträdandes deras rätt
j alla Måtto».
Beträffande bidragen till fattigvården och dennas öfriga tillgångar
föreskref förslaget, att till fattigstugornas underhåll hvar och en, som bodde
i socknen eller staden, skulle bidraga efter »den deelning som å Tinget
eller Bådstugu dem emelan skall iämkas och läggias». Till fattigvården
i öfrigt skulle bestämda bidrag lämnas på landet af alla, som ägde sätesgård,
prästbol eller annat hemman allt efter egendomens beskaffenhet och
hemmantalet, samt i staden af borgerskapet, som skulle »skiftas j tuenne
deelar, dee förmögnare gifue een Spån Sädh, men dee mindre förmögne
een half Spån Sädh». Ingen fick gifva mindre än hvad som föreskrifvits.
Medel skulle vidare anskaffas medelst insamlingar genom »armbössor» i
kyrkor och ämbetsverk samt vid bröllop och andra festliga tillfällen. Legala
29
handlingar belädes med fattigskatt och iattigkassan tillädes andel i böter
och danaarf. Slutligen skulle »alla deeras som i fattighusen Uppfödas eller
elliest medh tiggerie emot denne ordningen att omgås ötuertygade warda
eegendom som dee alloreda äga eller medan dee wistas i fattighusen igenom
arf eller annorledes dem tillfalla kant. tillkomma fattighusen. Förslaget
hade äfven förutsett det fall, att »någon Soekn så tattig ähr, att han icke
förmå alla sina fattige att Underhålla», då fattigbördan skulle fördelas på
häradet af häradshöfdingen med nämnden.
Vidare innehåller förslaget bestämmelser om ersättning af annat fattigvårdssamhälle
för lämnad vård samt om hemsändning. Om »någon af landet
wille sine fattige siwke till Staden föra och der Sköta låta, skohle de i
Städernes Siukehws intagas», därvid dock »hwad till kåst, kläder och annan
tehnng anwendes, tket Uthaf den siwkas Sockns medell bekåstas och
betaklas». Anträffades den, som ville lefva af allmosor, i annan socken
än sin egen, skulle han af borgmästare samt läns- och fjärdingsman undan
för undan hemförpassas. »Uhrsinnige, rasande och med smittesamme siukdomar
behäftade menniskior» fingo emellertid ej forslas socknarna emellan,
utan skulle åtnjuta vård, där de funnos.
Beträffande barnavården, som skulle lämnas antingen i barnhus eller
mot ersättning från fattigkassan af någon handtverkare, var anmärkningsvärdt,
att, därest handtverkaren vägrade mottaga barnet till uppfostran,
skulle han vara skyldig själf bekosta dess vård hos en annan.
Slutligen är förslaget anmärkningsvärdt äfven däruti, att det stadgar
straff såväl för fattigföreståndarne som för alla andra myndigheter, som
eftersatte något af hvad som ålagts dem.
Huruvida ofvanstående förslag öfvat inflytande på senare tiders fattigvårdslagstiftmng
torde vara svart att afgöra. Säkert är emellertid, att
åtskilliga af de numera för fattigvårdssamhället gällande bestämmelserna
återfinnas i förslaget, om ock i mindre utvecklad form. I hvarje fall blef
emellertid förslaget icke förelagdt ständerna och dess inverkan på lagstiftningen
i tiden närmast efter 1650 synes hafva inskränkt sig till anvisandet
af en del i förslaget upptagna utvägar till anskaffande af medel för
fattigvården, såsom kollektinsamling äfven utom kyrkan, arfsskatt, danaarfs
andel o. s. v.
Det andra af de ifrågavarande förslagen, hvilket upprättades år 1663 m3 års föroch
påföljande år förelädes ständerna, var i många hänseenden grundadt *ag''
på 1624 års hospitalsordning och innehöll jämväl bestämmelser hämtade
30
ur drottning Kristinas förslag. Fattigvården skulle utöfvas inom hospitalen,
hvilka enligt förslaget skulle finnas ett i hvarje stad; fattigstugorna
skulle likväl bibehållas såsom filialer till hospitalen. I hospitalen skulle
upptagas ej blott de till staden hörande fattiga utan äfven fattiga från
landsbygden. Endast ett fåtal skulle sålunda åtnjuta vård å landet. För
att bereda hospitalen inkomster skulle bl. a. allmosor hopsamlas på landsbygden
och därefter öfversändas till städernas hospital i den mån detta
ej förorsakade fattigstugorna »märkelig afsacknadt» och det därjämte kunde
antagas, att socknen genom att hålla fattigstugorna vid makt icke skulle
behöfva sända så många fattiga till hospitalen. Särskilda föreskrifter lämnades
angående sättet för gifvandet af allmosor. Jämväl sättet för utgörande
af städernas bidrag var närmare bestämdt allt efter städernas storlek, därvid
särskilda inkomster beräknades för Stockholm, »såsom mehra graverat medh
allehanda fattige och älendige perssoner, än dhe andre Städerne». Alla de
bestämmelser, som reglerade allmosegifvandet, förutsatte åtminstone så till
vida ett frivilligt gifvande, att gåfvans storlek icke bestämdes, äfven om
ordalagen i öfrigt voro jämförelsevis befallande. Anmärkningsvärd är emellertid
i detta fall bestämmelsen, att »döör een uthan barn, och hafwer
Syskon efter sigli allena, kan den rundeligare dhe fattige betänckia gifwandes
dem åth minstonne den 40:de penningen af deras förmågho, hälst
åt deras aflingegodz. Och wore Arfwingerne den döde tiermare, anten till
3:die eller 4:de ledh eller grad skyllde, kunde den 30:de eller 20:de penningen,
dem fattige uthan afsacknadt tilläggias.»
Anledningen till att af dessa båda nu beskrifna förslag det förra icke
ens förelädes ständerna och det senare, då det för riksdagen framlades,
icke vann ständernas bifall, torde hafva varit densamma som vållat tillbakagången
från 1624 års hospitalsordning. Landets inre förhållanden
vid denna tid voro sådana, att en ordnad fattigvård helt enkelt icke var
tänkbar. De ständiga krigen och de däraf betingade drvga skatterna beröfvade
folket förmågan att bära ytterligare bördor af så väsentlig art,
som kostnaden för vård af alla fattiga skulle fordra. Hvarje förordning,
som föreskref obligatoriska bidrag till de fattigas underhåll, måste
därför blifva en lag på papperet.
Det torde under nu anmärkta förhållanden knappast vara riktigt, att
om de ifrågavarande förslagen och 1624 års hospitalsordning yttra att »de
voro före sin tid». De voro icke lämpade för sin tid, under hvilken en
reform af fattigvården endast kunde ske i form af en tiggareordning,
31
bestämmande suttet för tiggeriet och ordningen för den frivilliga välgörenheten.
*)
Emellertid blef jämväl 1642 års tiggareordning, ehuru den noga undvikit
att pålägga socknarna någon skyldighet till fattigförsörjning, föga
efterlefd* 2) och turfvade oupphörliga förnyanden, tillägg och förbättringar.
För anskaffande af ytterligare medel stadgades i Kungl. påbudet
den 4 December 1650, att fattigbössor skulle inrättas i Konungens Canselli
och Collegier, där hvar och en borde erlägga någon afgift efter behag
vid erhållande af acter eller bref, hvaraf något beneficium kunde flyta.
I den för handels- och commerskollegium den 23 Augusti 1651 utfärdade
instruktion ålades kollegiet att hålla tillsyn däröfver, »åt Ungdomen i
Landh och Städer dragés i tijdn ifrån lättian och tiggeri], til et älirligit
liffzmedel åt föda sig rnedh», att alla »fattige siuke opskrifvas och försörjes
til tarfwen» samt att »Tiggare afskaffas, eller ju rnedh ordre och
sparsamblingen af wichtige orsaker tillåtas, och icke annorlunda lijdas»;
hvarjämte i »Fullmakt och Beställning för Directoren af Handels- eller
Commercii Uollegio» den 1 Oktober s. å. föreskrifves, att kollegiet skulle
öfva »inspektion öfver alle Hospitaler, Barn- och Tuchthuus här i Rijket,
infordra af dem åhrliga Räkenskaper, och tillsee huru uthi dess intrader
disponeras.3)»
Ett den 14 maj 1662 utfärdadt »Placat att fördrifva ur Eijket alle
Tartare och Ziguener» meddelade synnerligen stränga bestämmelser mot
detta slag af lösdrifvare. Vidare lämnades i Kungl. brefvet den 9 december
1650 samt Kungl. förordningen om tiggare och allmosehjon den 4
april 1663 bestämmelser till afskaffande af gatutiggeriet i Stockholm.
Kung! brefvet till alla guvernörer och landshöfdingar den 11 april 1663
stadgade bl. a., att vid sjöhamnarna inga tiggare fingo intagas i farkosterna
och till Stockholm eller andra inrikes orter föras, samt att för dem,
som äterskickades från denna eller andra städer eller landsorter, betalning
skulle erläggas där de hemma vore. Flere under åren 1664, 1668 och
1669 utgifva kungl. stadgar om oordningars afskaffande vid adelns, prästers
och borgares trolofningar, gästabud, barndop och begrafningar förbjuda,
vid 12 Dalers böter, allt tiggeri genom grafskrifter, brudskrifter,
*) Ang. de under denna period befintliga hospital se bl. a. Wistrand H., a. a. s. 80 o. följ.
2)
Jfr ingressen till 1663 års förslag: » ... Så hafwe lickwel effeeten och sielffve wäreket
icke welat der på så föllia och efterkomma, som upsåtet hafwer meriterat o. efftertracktat i dhet,
att .... icke deste mindre mast allestädes, månge flere öfwerblefne som genom betlerij oeh tig
giande, hafwe måst söckia sitt liffznppehälle och underhåldh, ...»
3)
Jfr sid. 23, not 2.
Lagstiftningen
under
senare
hälften af
1600-talet.
32
nyårsskrifter, andra tiggareskrifter och stamböcker, samt af trumslagare,
pipare, sjungare, kuskar, kockar och annat »folk med majstänger».
I 1664 års stadga om tjänstefolk och legohjon erinrades, att vanföra
och eländiga skulle åtnjuta fattigförsörjning efter 1642 års tiggarordning,
hvarjämte bl. a. stadgades, att i städerna de, som icke voro borgare eller
»af den förmögenhet, flijt och förfarenhet i des Handtering, att de innan
långt drögzmål» kunde blifva det, skulle taga tjänst eller rymma staden,
samt att å landet en hvar skulle vara bonde, häfda något hemman eller
»bo å halfva Gärde med Bonden och skatta därföre», hvaremot alla andra
skulle taga sig tjänst eller behandlas som lösdrifvare.1)
last; års kyr- De väsentligaste bestämmelser, — ehuru ej heller de af principiell
0 a9'' beskaffenhet, — som under denna tid utfärdats vid sidan om den alltjämt
gällande tiggareordningen af år 1642, innehöllos i 24 kap. 24 § och 28
kap. i 1686 års kyrkolag. I hospitalen, som skulle stå under landshöfdingens,
biskopens, kyrkoherdens och borgmästarens uppsikt, skulle ingen
få njuta underhåll, »som icke wärkeligen sig ther uppehåller», och kunde
den fattige ej vid intagandet betala 20 daler silfvermynt, skulle han likväl
intagas och afgiften sedermera insamlas af en s. k. förman. Kyrkoherden
skulle tillse att »the Iluusarme och Tiggiare i hans Sochn» ej
lämnades oförsörjde, »eij heller något olofligt Tiggerij, emot Tiggiare-Ordningen»,
i socknen tillätes. Sjuk- eller fattigstugor borde, utan dröjsmål,
uppsättas i hvarje socken, där så ej redan skett, och kyrkoherden skulle
påminna församlingens medlemmar att icke allenast enhälligt hjälpa till med
ky§§nin§en> utan ock, »efter råd och ämne, af en fri och god wilie, gifwa
åhrligen något till sin nödtorftiga jemnchristens underhåll». Vidare skulle
kyrkoherdarne noga tillse, att de penningar, som till de husfattiga samlades,
blefvo rättrådligen utdelade. Hvarje härad och socken skulle föda
sina fattiga och icke föra dem in i andra socknar; »dock må understundom
then ena Sochnen, som kan hafva mindre Fattige, gå the näst hoos 1iggiande,
som hafwa flere, med någon hielp tilhanda». Slutligen innehöll
kyrkoordningen bestämmelser om hospitalens vård och styrelse, samt om
deras rätt till arf efter hjonen.
Föreskriften att i hospitalen allenast skulle få lämnas underhåll till
dem, som uppehöllo sig där, torde icke hafva strängt tillämpats. Beträffande
Vadstena hospital medgafs redan påföljande år, att äfven fattiga *)
*) Landslagens föreskrift om 3 marks förmögenhet för undvikande af tvångsbehandling blef
härigenom upphäfd. Se ofvan sid. 9. Enahanda stadganden återfinnas äfven i 1686 års legohjonsstadga.
6
;s:s
utom hospitalet fingo underhållas medels hospitalets medel, därest detta
kunde ske utan hospitalets gravation.
Att bestämmelserna i kyrkoordningen icke afsågo att ersätta tiggare- 1687 drs
ordningen i dess helhet, ej heller inneburo någon ändring i sistnämnda instruktion
förordnings bestämmelser, framgick bl. a. af föreskriften i 1687 års lands- m. fl. förehöfdingeinstruktion,
att med de fattiga skulle förhållas efter tiggareord- Hian^shöfningen
samt att det ålåg landshöfdingen att tillse, att något tiggeri å dingamesförlandet
eller i städerna annorlunda än efter tiggareordningen ej tillstaddes, fcitTgvärden
För öfrigt förnyades i denna instruktion de i 1635 års instruktion meddelade
föreskrifterna om landshöfdingarnas öfvervakande af fattigvården
samt om de årliga undersökningarna angående provinsbefolkningens tjänst,
arbete m. in.
Redan genom Kungl. brefvet den 23 november 1686 hade föreskrifvits,
att hjrko- och fattigkassornas medel icke Unge af församlingarnas
invånare efter godtfinnande disponeras, utan skulle stå under landshöfdingens
och konsistoriets gemensamma tillsyn, hvarjämte beträffande uppsikten
öfver hospitalen meddelades bestämmelser i den år 1688 utfärdade
1 andsb okhållar einstr uktionen.
Genom Kungl. resolutionen på Ofverståthållarens berättelse och förslag
till tiggeriets afskaffande den 14 Juni 1688, samt de, i likhet därmed,
samma dag utfärdade Kungl. bref och order till guvernörer och
landshöfdingar, amiralitetet, öfverstarna vid gardet och vid Upplands och
Södermanlands regementen, blefvo de förra stadgandena emot tiggeri åter
anbefallda till efterrättelse. I sammanhang därmed meddelades bestämmelser
till förekommande af tiggeri af gardister, båtsmän och soldater
samt deras hustrur och barn. Likaså innehöllo Kungl. brefven till
landshöfdingarna angående tiggare den 17 december 1695 och 30 april
1697 bestämmelser om fattigvård och tiggeri i enlighet med tiggareordningen.
1
Efter alla dessa »mycket goda och nyttiga förordningar» till tigge- 1698 drs tigriets
hämmande kunde man möjligen haft rätt att vänta att tiggarnas J
antal skolat något minskas. De upprepade förbuden kunde dock intet
uträtta. Redan de under krigen 1674—79 synnerligen betungande utskrifningarna
och dryga skatterna hade försvårat allmogens ställning, och
efter de i slutet af 1600-talet på hvarandra följande missväxtåren var * 5
9 Till tiggeriets hämmande hade väl äfven genom ett den 15 Mars 1693 ul färdad t Kungl.
bref kollektinsamling i socknarna utan Kungl. tillstånd förbjudits, men redan den 3 december
1697 blef detta förbud upphäfdt.
5 — Fattigvårdslagstiftningen. II.
34
nöden i landet allmän. Tusentals förut bofasta öfvergåfvo sina hem för
att med tiggande söka sitt uppehälle. Flertalet begåfvo sig till hufyudstaden,
där de samlades i stora skaror, »tusentals från alla orter». Så
många som möjligt inlogerades, hvar helst något utrymme fanns, under det
de öfriga togo sin bostad på gatorna, där många af dem dogo af hunger
och vanvård. Fattighusen voro öfverfyllda och svårigheter mötte, då för
anskaffande af medel till hjonens underhåll, den enskilda offervilligheten
medelst armbössor och stamböcker eller vid kollektör anlitades. Dessa
missförhållanden2) föranledde regeringen »de förra utgångne Stadgar i
detta mål att förnya», och den 21 Oktober 1698 utfärdades »Kmgl.
Maj.ts förnyade Stadga och Förordning, huru med Tiggiare och Fattige,
som rått allmoso behofwa, så och med Landsstrgkare och lättingar förhållas
skall.» Men då man ansåg sig ej kunna nå det föresätta
ändamålet eller kunna »styra eu sådan vanart, så länge ej något särskildt
tukt- eller arbetshus för dem blifvit inrättadt, hvarutinnan de med
någon nytta till sin föda» kunde »arbeta, så ock utstå det straff, de med
sin föröfvade odygd förtjent», skulle enligt eu s. d. utfärdad stadga för
nämnda ändamål och särskildt för att afskräcka från tiggeri i liufvudstaden
ett arbets-, rasp- och spinnehus inrättas i Stockholm.
Enligt den nya tiggareordningen borde inga pass och rekommendationer
meddelas till tiggeri utom den stad och socken, där tiggaren eljest
vistades, ehvad skäl och orsaker därtill kunde förebäras, och de, som ändock
understode sig att löpa ur den ena staden eller socken i den andra
med tiggeri, särdeles till Stockholm, samt alla andra tiggare därstädes
skulle strax inmanas i arbetshuset. För ökande af jattigmedlen stadgades,
att allmosor till de husfattiga skulle efter råd och ämne afläggas vid första
lysningen till giftermål, vid tacksägelse i församlingen för barnsängskvinnors
förlossning eller andra sjukas tillfrisknande samt vid pålysning till
begrafningar; att alla kollektör, som under likpredikningarna med håfvarna
samlades, skulle användas till de husfattigas underhåll samt att en * i
2) Till belysande af de rådande förhållandena under ifrågavarande år må här anföras följande
i Wieselgrens a. a. sid. 155 intagna skildring: »Kom så det fruktansvärda hungersåret 1697.
Från olika delar af riket ingingo de hemskaste underrättelser om den härskande nöden; i Estland,
Livland, Finland, Pommern var tillståndet det förfärligaste; man uppgaf från Finland redan i mars
1697, att därstädes 80,000 människor lidit hungersdöden. Vid denna tid började man äfven i
Stockholm hårdare ansättas. Det uppgifves, att 2,029 af hunger och vanvård omkomna människor
blifvit på en gång nedgräfda å Adolf Fredriks kyrkogård. Ett antal af 9,000 nödlidande inkvarterades
i flottans repslagarebana å Skeppsholmen och bespisades ur kronans förråd.» (Invånareantalet
i Stockholm beräknas vid denna tid hafva uppgått till omkring 50,000. Muller, J.: »Fattigvården
i Stockholm», sid. 59.
1851 uppgick detsamma till 55,700. Bidrag till Sveriges officiella statistik.
Befolkningsstatistik, ny följd, XXII: 2.)
åttondedel för hundra af kvarlåtenskapens värde i sterbhus och en half för
hvarje hundra af testamenterad egendoms värde skulle gifvas till de fattiga.
Beträffande barnavården gjordes i 1642 års Tiggareordning den ändring,
att barn, som antingen voro fader- och moderlösa, eller hvilkas föräldrar
och anhöriga voro så fattiga eller så vanartiga, att de hvarken
kunde eller ville låta vårda sig om barnen, skulle, när barnen ej kunde
intagas i barnhuset, skötas i fattigstugorna af därvarande kvinnspersoner
samt njuta sitt uppehälle af de till husfattigas underhåll anslagna medel.
Så snart barnen hunnit till någon ålder, skulle enligt förordningen »hvar
och en Swensk Skeppare, som seglar i Wästersiön vara förbunden lr\vart
fierde åhr åt antaga eu Poike uthur Barn- eller Fattighuuset, den han
sielf må uthwällia, till Skepps-Påjke.» De, som icke hade fallenhet för
sjön, skulle »vid Borgmästares och llådz eller andre vederbörandes påminnelse,
utaf handtverckarena varda antagne, åt lära något nyttigt
Handtwärck, som hvar och en bäst pröfvas böjd och inclinerad till, hvar
medelst sedan icke allenast Siööfolk, utan och hvariehanda Handtwärckare,
af infödde Svenske Barn tillväxa kunna».
Öfvergångsperioden 1718—1763. Fattigvårdens utveckling
till legalt kommunal.
Under de långvariga krig, som vid 1700-talets början utarmade landet
och hvarigenom landets finanser försattes i sämre skick än de någonsin
förut sedan reformationstidehvarfvets begynnelse befunnit sig, kunde
uppenbarligen från statens sida intet åtgöras för de fattigas bästa, vare
sig genom förbättrande af den anstaltsvård, som gällande författningar afsågo
att bereda, eller genom ordnande af den inom kommunerna i fattigstugor
eller eljest frivilligt meddelade vården. Men äfven den enskilda
offervilligheten hade under den allmänna nöden svårt att taga sig uttryck,
och af samma skäl ökades deras antal, som voro i behof af andras hjälp.
Då slutligen krigen upphörde, försvårades fattigvården ytterligare därigenom,
att hemvändande soldater, flyktingar och utlänningar, tiggare- och
lösdrifvareförordningarna till trots, öfversvämmade landet, lifnärande sig med
bettlande.
0 Ang. uttagande af fattigprocenten se Backmann, J. A.: Ny lagsamling Del. I sid. 62. Jfr H. B.
17: 4. Ifrågavarande bestämmelse i 1698 års tiggareordning upphäfdes ifråga om testamenterad
egendom genom K. Br. d. M/e 1766 (Backman a. a. I: 866 S. 1Ö6) samt i öfrigt genom K. F. 16/n 1863.
36
Fattig- och
tiggarelagstiftningren.
Försök till
central förvaltning,
Omedelbart efter krigens slut började emellertid arbetet på landets
inre restaurering och därvid jämväl på fattigvårdens ordnande. Den tid
af inre odling, som med frihetstiden tog sin början, utgjorde från flera
synpunkter sedt en genombrottsperiod i fattigvårdens historia. Det frö till
legal kommunalfattigvård, som 1600-talets tiggareordningar innehöllo, kom
under denna tid till utveckling. Härtill bidrog i första rummet den genom
näringarnas återupplifvande och industriens uppsving förbättrade ekonomiska
situationen. Det blef så småningom tänkbart, att en socknarna
ålagd skyldighet att draga försorg om sina fattiga verkligen skulle kunna
fullgöras. Till utvecklingen i denna riktning bidrog äfven den ökade
stadga, som genom åtskilliga under 1600-talet och nu ifrågavarande period
meddelade bestämmelser om sockenstämmorna och deras befogenhet
gifvits åt socknen såsom enhet för förvaltning af sockenbornas icke blott
kyrkliga utan äfven rent ekonomiska angelägenheter. .Under nu nämnda
förutsättningar måste uppenbarligen ett fortsatt bekämpande af lösdrifveriet,
vare sig det skedde i ordningens eller fattigvårdens intresse eller ur
annan synpunkt, vara ägnadt att framtvinga en utveckling af fattigvården
från frivillig välgörenhet till obligatorisk kommunal fattigvård.
Att det under och efter krigen tilltagande tiggeriet skulle tilldraga
sig regeringens uppmärksamhet var naturligt. Åtgärder till hämmande af
lösdrifveri och bettlande voro nu mer än någonsin af vikt. Emellertid
kom härvid bland de förmåner, som lagstiftningen härutinnan medförde,
såsom ordnandet af den frivilliga fattigvården, den allmänna säkerhetens
tillgodoseende, fattigdomens förebyggande m. m., denna lagstiftning såsom
medel att till näringarnas förkofran tillföra dem arbetskraft att träda i
förgrunden. Redan landskapslagarnas bestämmelse om skyldigheten för
den, som ej ägde minst ett års förmögenhet, att taga tjänst, torde egentligen
hafva framkallats af böndernas sträfvan att till jordbruket återvinna
sina genom träldomens upphörande förlorade arbetskrafter, och bland de
otaliga bestämmelserna om lösdrifvare och tiggare hade åtskilliga hufvudsakligen
till syfte att för de allmänna näringarna öka tillgången på arbetsfolk.
Det omedelbara samband, som sålunda förefanns mellan näringslagstiftningen
å ena sidan och lagstiftningen rörande fattigvård och tiggeri
å den andra, hade sålunda bl. a. föranledt stadgandet i den år 1651
utfärdade instruktionen för handels- och kommerskollegium, hvarigenom
landets samtliga hospitaler samt barn- och tukthus ställdes under kollegiets
37
tillsyn och inspektion samt kollegiet tillädes revideringen af dessa anstalters
räkenskaper.'')
....
Att ofvannäinnda samband mellan fattigvårds- och näringslagstiftmngeu
under eu tid, då näringslifvets upphjälpande var att anse såsom ett lifsv
ill kor för landet, skulle komma fattigvårdslagstiftningen att gå i nänngslagstiftningens
tecken, var ganska naturligt. Genom Kungi. brefvet
den 8 nov. 1718 ålades guvernörer och landshöfdingar halla allvarsam
hand däröfver, att alla gatutiggare tillställdes de manufakturister och handtverkare,
som åstundade sådana personer i sitt arbete; och borde alla de
uti Landsorterne och Städerne til de fal tigas underhåll insamlade och anslagne
medel» hädanefter stå under »Commerce-Collegii föranstaltande och
anordnande». I skrifvelse till kollegiet af s. d. förordnade Kungl. Maj:t
härjämte, att kollegiet -af nämnda medel skulle låta »tildehla ^vederbörande
Hospitaler och fattige deras nödtorftige uppehälle», äfvensom föranstalta att
de fattiga, som manufakturister och handtverkare antogo, »måge åhrl.
undfå en vviss Summa till deras underhold».
Detta försök till åstadkommande af eu gemensam central förvaltning
af näringar och fattigvård synes emellertid icke varit framgångsrikt. De
till »de fattigas underhåll insamlade och anslagne medel» torde icke vid
denna tidpunkt tålt vid en dylik förtullning till industriens och handtverkets
fromma, och då sedermera'' längre fram detta möjligen kunnat ske,
torde näringarna icke längre varit i det skick, att för deras skull en dylik
sammanslagning på fattigvårdens bekostnad varit nödvändig, liedan genom
Ivungl. resolutionen d. 10 Mars 1719 blef på prästerskapets best är ifrågavarande
bestämmelse upphäfd, i hvad densamma afsåg hospitalen, en åtgärd,
som torde hafva varit så mycket mer af behofvet påkallad, som särskilda
åtgärder synas hafva erfordrats för att försätta hospitalen i fullgodt
skick.2)
Men att icke heller allmogen skulle vara tillfreds med att lämna ifrån
sig
de på allehanda sätt medelst kollekter och andra allmosor inom de
y jfr i detta sammanhang bestämmelserna i Drottning Kristinas förslag (ofvan sid. 29) om
handtverkares skyldighet att mottaga barn till uppfostran samt i 1698 års tiggarordnmg (ofvan
sid 35) om liknande skyldighet för sjöfolk och handtverkare, därvid andamalet angifves vara att
dymedelst icke allenast sjöfolk utan ock hvarjehanda handtverkare »af infodde svenske Barn tillväxa
kunna». Jfr vidare best. i landshöfdingeinstruktionerna om örliga undersökningar rörande
befolkningens tjänste- och arbetsförhållanden (se ofvan sid. 24 och 33.)
‘‘) jfr_ Kungl. res. på prästerskapets besvär den 14 Juni 1720, enligt hvilken »de forledit
år af Fienden ock eljest genom vådeld minerade ock afbrände» kyrkor beviljades »hwar sin Collet
öfvver hela Riket» och att »låta gå ikring med Stamböcker», hvarjämte hospitalen, »hwilcka
genom samma olycksfall blifvit förderwade», skulle »åtniuta samma nåd». Modee: l tdrag ur
Publique Handlingar m. m. Del. I sid. 185.
Tiggarelag
stiftningen.
särskilda socknarna, ofta med största svårighet, hopsamlade medlen var
uppenbart. å isserligen ökades icke blott hospitalens utan äfven den frivilliga
fattigvårdens inkomster genom andel i böter enligt åtskilliga förordningar
äfvensom i skråafgifter, men på grund af det motstånd bestämmelsen
om industri- och handtverksarbetarnas årliga underhåll af de till
Kommerskollegium inlevererade fattigmedlen trots detta rönte, blef nämnda
bestämmelse jämväl beträffande den inom socknarna utöfvade fattigvården,
upphäfd. Genom Kungl. resol. på allmogens allmänna besvär den 17 dec!
1734, stadgades sålunda att de »frivillige sammanskått uti Spannemål
och andie persedlar, hvarmed en del Socknar kunna öfverens komma, åt
underhålla sine Sockne-fattige, skola icke på något sätt användas til andre
behof, än de fattigas hjälp och understöd inom Socknen, hvilket fördenskuld,
så väl som hvad Kyrkio ordningen härom förmår, vederbörande
hafva åt ställa sig til efterrättelse.»])
1 rånsedt detta af intresset för näringarnas förkofran framkallade försök
till central förvaltning af fattigmedlen, var under denna period af
fattigvårdens historia lagstiftningen hufvudsakligen ägnad att decentralisera
fattigvården och förlägga densamma till socknarna och städerna. Det har
ofvan framhållits, hurusom under förutsättning af en större ekonomisk
bärkraft hos dessa kommuner och en fastare organisation af deras ekonomiska
förvaltning ett bekämpande af tiggeriet skulle komma att så småningom
medföra denna verkan. Till eu början inskränkte sig emellertid
de uti ifrågavarande hänseende utfärdade bestämmelserna till att i en eller
annan form upprepa eller till efterlefnad påbjuda förut utfärdade förordningar.
Dylika föreskrifter meddelades i förenämnda resolution på prästerskapets
besvär den 10 mars 1719, i resolutionen på prästerskapets besvär
den 22 oktober 1723 samt i den år 1723 utfärdade legohjonsstadgan, hvilken
i hufvudsak upprepade bestämmelserna i 1664 och 1686 års förordningar
rörande tjänstefolk om skyldighet för den, som ej var bonde eller
borgare, att taga tjänst.
Så småningom började emellertid författningarna i allt bestämdare
ordalag förbjuda tiggeriet och samtidigt därmed äfven gifva bestämdare
föreskrifter om städernas och socknarnes skyldigheter i förhållande till
fattigvården.
Enligt Kungl. cirkuläret den 20 mars 1733 skulle landshöfdingarna
hålla hand däröfver, »att hvar Stad och Socken, efter Förordningarne, för
9 Angående de olika tolkningarne af denna resol. se Dahlberg a. a. sid. 94 och följ.
des Fattige sielf försorg drager», ocli borde konsistorierna »tillhålla Prästerskapet,
åt ieke meddela någon Fäss ock Rekommendationer, åt tigga
utom den Stad och Socka, där Tiggaren eljest är wistandes, ehvad skiäl
därtill förebäras kunna». Därjämte stadgades i 26 kap. I § byggnmgabalken
i 1734 års lag beträffande de i 1086 års kyrkolag till uppförande
anbefallda fattigstugorna, att »alle, som i socknen bo», skola »bygga och
uppehålla» desamma, hvarjämte i den år 1734 för landshöfdingarna utfärdade
instruktion landshöfdingarna bl. a. ålades tillse, att de fattiga, så vidt
möjligt var och medlen tilläto, intogos i närmaste hospital eller hvarje
sockens sjuk- och fattigstugor, Indika Sochnarne äro förpliclitade åt upsättia
och underhålla, samt att därhos noga tillse, åt med de fattige förhålles
efter Tiggareordningen». Slutligen stadgades i lvungl. förordningen
den 1 oktober 1741 »angående löst och onyttigt folk, som från utrikes
orter inkomma, samt om Tiggeriens hämmande», »att eij någre Tiggare
eller Lättingar böra tillåtas, att få fritt och obehindrat, som härtils skedt,
wid marknader i Städerne, sig få infinna samt att resa omkring och tigga
på landsbygden», utan skulle det åligga vederbörande »åt noga handhafva,
det alle sådane Tiggare, hwar i sin Stad och Sochn, höra försörjas, och
ingom tilstånd lämnas, ifrån en ort eller annan, i Riket sig begifva».1)
Hvilken innebörd dessa författningar än må anses hafva, torde det
dock vara obestridligt, att de icke direkt ålagt socknarna annan skyldighet
att bidraga till de fattigas försörjning än den att deltaga i byggandet af
fattigstugan. Dock torde den begränsning af tiggeriet socknarna emellan
som 1733 års Cirkulär sökt åstadkomma samt ett strängare handhafvande
af författningarna rörande tiggeriet i allmänhet, äfvensom tiggares och lösdrifvares
hemsändande till sina hemorter m. fl. omständigheter i verkligheten
redan konstituerat eu obligatorisk kommunal fattigvård, som allenast fordrade
bekräftelse i lagstiftningen. Hå sedermera genom 1763 års förordning
angående hospitals- och barnhusinrättningarna i riket en sådan legal
fattigvård slutligen genomförts, upphörde ock så småningom lösdrifvareoch
tiggarelagstiftningen att äga annat samband med fattigvårdslagstiftningen,
än att densamma utgjorde ett verksamt medel till förebyggande
af fattigdom.
Under ifrågavarande, det legala tiggeriets sista skede, blef jämväl
beträffande fattigvården i öfrigt en stor del af det arbete undangjordt,
som erfordrades såsom grundval för en ordnad fattigvård och som inöjlig
-
Utveckling af
bestämmelserna
ang. en
skild försörjningsplikt.
l) Jfr vidare sid. 44, not 2.
40
gjorde den lagstiftning i sådant hänseende, hvarpå den följande utvecklingen
af den kommunala fattigvården byggde.
Itedan tidigt hade de knappa tillgångar, som stått till fattigvårdens
förfogande, nödvändiggjort ett bestämmande af skillnaden mellan olika slag
af fattiga. Därjämte hade sträfvandena att tillföra vissa yrken arbetskrafter
framtvingat skillnaden mellan arbetsföra och icke arbetsföra tiggare.
Uppenbarligen måste den utveckling till legal fattigvård, som enligt
hvad förut framhållits kännetecknar denna period i fattigvårdslagstiftningens
historia, i ännu högre grad varit ägnad att göra en begränsning af fattigvårdens
verksamhetsfält nödvändig. I detta hänseende innehåller 1734
års landshöfdingeinstruktion åtskilliga bestämmelser. Landshöfdingen, som
fortfarande skulle hafva inseende öfver tukt- och barnhusen samt jämte
biskopen, konsistoriet och magistraten öfva uppsikt öfver hospitalen, skulle,
på sätt jämväl i den föregående instruktionen äfvensom i 1723 års tjänstehjonsstadga
föreskrifves, vid de rörande ;;alle inhyses Män och (kvinnor» hållna
rannsaknmgarna, tillse, att enhvar behandlades på sätt författningarna föreskrefvo,
så att arbetsföra togo tjänst och fattiga erhöllo vård. De skulle
äfven »harva upsicht därpå, åt uti llospitalerne och Fattigstugorne icke
antages, efter Föreståndarnes behag, något friskt och fördt folch, som med
arbete sig kunna nära, utan siuklige förlamade, vanföre och de, som utan
ändras hiälp sig ej förmå föda». Vidare må anmärkas stadgandet i det
år 1736 tryckta förslag till kyrkoordning, att sockenstämman skulle »utnämna»
dem, som mest voro i behof af understöd, och därvid tillse »åt
sådane icke niuta thenna hielp, som sig med theras arbete sielfva försona
kunna».
Genom dessa bestämmelser om den grad af hjälplöshet, som berättigade
till fattigvård, å ena sidan, och denna tids stränga föreskrifter om skyldigheten
för alla icke fattiga att taga tjänst, å andra sidan, hade otvifvelaktigt
principen, att en hvar, som är arbetsför, är skyldig att utan samhällets
betungande försörja sig själf, vunnit uttryck.
Men den legala fattigvårdens kraf på begränsning sträcker sig äfven
till försörjningsplikten gentemot anförvanter. Den enskildes skyldighet att
draga försorg om sina fattiga släktingar hade emellertid under denna tid
endast föga beaktats i lagstiftningen. De i några af Svealagarna och i
iands- och stadslagarna upptagna bestämmelserna *) om barns skyldighet att
försörja sina åldriga eller sjuka föräldrar inflöto ej i 1734 årslag. Äfven
om man får anses berättigad att antaga, att försörjningsplikten föräldrar
'') Se ofvan sid. 10.
41
och barn emellan var så i enlighet med svenska rättsgrundsatser, att dess tillvaro
strängt taget ej kräfde särskilda stadgande!! i allmän lag1), synes dock
bristen på dylika uttryckliga bestämmelser åtminstone vid ifrågavarande tidpunkt
hafva varit kännbar. Ehuru sålunda ett flertal författningar antyda befintligheten
af en anförvanternas inbördes försörjningsplikt, synes dock redan
släktingarnas bristande vilja i detta hänseende och ej den bristande förmågan
fått blifva afgörande för förverkligandet af nämnda skyldighet. Såsom exempel
på dylika bestämmelser från denna tid må nämnas det i 1734 års landshöfdingeinstruktion
meddelade stadgandet, att »de af ålder och siukdom
oförmögne, som ei hava barn eller vänner som dem til födan uptaga
vilja», skulle skaffas in i hospitalen eller sjuk- och fattigstugorna. Däremot
skulle »barn i städerne, som antingen inge Föräldrar hava, eller af
, Föräldrarne icke födas kunna» åtnjuta samma vård som landsortens barn,
d. v. s. intagas i barnhuset, om något sådant funnes.2) Någon skyldighet
för släktingarna att bekosta vården af fattiga anförvanter, som de ej själfva
velat omhändertaga, förefanns ej.
Ett medel till frammanande af den enskildes känsla för sin plikt
gentemot nödställda anförvanter fanns emellertid i bestämmelsen om hospitalens
rätt till hjonens kvarlåtenskap. Denna bestämmelse fick genom Kungl.
Br. den 13 mars 1751 utsträckt tillämpning. Det stadgades nämligen,
»thet alle Fattighus, så i Städerna, som på landet, utan åtskilnad», skulle
til the afledna Fattighjonens qvarlåtenskap och egendom njuta lika rätt
som Hospitalerne, så ock att all qvarlåtenskap efter sådana fattiga, som
icke njutit sina Släktingars hjelp och understöd, utan af allmänna fattigmedel
blivit försörgde» skulle hemfalla »then Fattig-Cassa, hvaraf the
haft sitt underhåll». Denna föreskrift förmenades icke allenast bidraga
till fattigstugornas förkofring och tillväxt, enär dylika fattiga stundom
lämnade mera efter sig, än man kunnat förmoda, särskildt sådana, hvilka
genom kringstrykande och tiggeri kunnat förvärfva sig mer än de till
födan behöft, utan ock till att i någon mån minska deras antal, som sökt
komma in uti fattigstugorna eller åtnjuta hjälp af fattigmedlen, »så åt
the rätte nödlidandes understöd kunde blifva så mycket tillräckeligare».
Om emellertid den enskildes skyldighet att försörja sina släktingar icke
kan anses vid denna tid lagbestämd, så var detta däremot fallet med hus- *)
*) Vinroth III, s. 70, not. 1, med därunder anmärkta författningar och lagrum. Jfr. Bergfalk
a. a. sid. 68—9; Calonius a. a. sid. 20—1. Se äfven »Drottning Kristinas förslag» till hospitalsordning.
Ofvan sid. 27.
2) Jfr de liknande uttryckssätten i 1624 års hospitalsordD. och 1642 års tigg.-ordn.
C> — FattigvårcUlagstiftningen. II.
42
bondens plikt att draga försorg om sina tjänstehjon. I 1734 års lag 14
kap. 9 § handelsbalken samt legohjonsstadgan af den 21 augusti 1739, p. 11,
stadgades, att husbonde skulle »wårda och skiöta låta» sjukt legohjon med
rätt att å lönen afräkna, hvad å läkare och läkedom kostades; hvarjämte
i legohjonsstadgan jämväl föreskrefs, att husbonden icke fick förskjuta det
tjänstehjon, »som är af den stadighet och beskedlighet, åt det i många
år tiänar och blifwer qwart hos honom, samt uti des tiänst tilbringar sine
bästa år, och sedermera så af sig kommit, åt ingen wil det i tiänst taga,
utan drage han försårg, åt et sådant Tiänste-hion niuter til döde-dagar sin
skiälige skiötzel och underhåll, emot den tiänst, som det då möyeligast
kan komma til wäga åt giöra. »
Fattigmedlen. Till underlättandet af den kommunala fattigvårdens genomförande
bidrogo äfven de åtgärder, som under denna tid vidtogos till förökande af
fattigmedlen samt till betryggande af deras förvaltning och ordnande af uppbörden.
Förut har omnämnts, hurusom fattigkassorna tillerkändes andel i
böter enligt flera författningar äfvensom i vissa afgifter för vinnande af
burskap. I detta hänseende må vidare erinras om 1739 års tullstadgas
bestämmelser om armpenningar, Kungl. Slotts Canzelliets kung. den 30
mars 1756 om afgift af tillverkade kort, föreskriften i 1756 års reglemente
för Landt-, Tulls- och Accis-Kamrarne om viss afgift till Vadstena
krigsmanshus samt de i några författningar förekommande bestämmelserna
om medels insamlande genom arm bössor och stamböcker m. fl. stadganden,
äfvensom bestämmelsen i 1734 års lag 17 kap. 4 § handelsbalken om
förmånsrätt för fordran å fattigprocent i boet.
Beträffande förvaltningen och uppbörden af de till fattigvården anslagna
medlen, synes det hafva ålegat konsistorierna att hafva inseende öfver
de fattigas andel i bötesmedlen, i det uti Kungl. res. på prästerskapets besvär
den 23 sept. 1741 föreskrifves, att landshöfdingarna vid hvarje års slut
skulle tillställa konsistorierna saköreslängd på det, som kunde hafva tillfallit
hospitalen och de fattiga i städer och på landet, hvaremot kyrkoherdarna
ansågos själfva kunna hålla sig underrättade om den procent, som
af Inventarii Summan» tillflutit till de fattiga samt bevaka deras rätt. Enligt
»Stockholms Stads Consistorii Ordning, till rättelse för Klåckarne wid kyrkorna
i Stockholm» skulle klockaren hafva ett noga inseende på håfvamas
kringbärande. Klockareuppbörden bestod i fattig- och lasarettspenningar.
Beträffande de vid bröllop m. fl. högtidligare tillfällen uppburna afgifterna till
de fattiga var föreskrifvet, att de strax skulle af klockaren i »Uppbörds-boken»
inskrifvas och aflämnas till vederbörlig ort inom eu månad därefter.
Vid sidan af den utveckling af fattigvården, hvarför ofvan redogjorts, Kattigsjukhade
de åtgärder, smil vidtagits till förbättrande af landets inre hushåll- ''informerat
ning och dess politiväsen, gifvit upphof till ett flertal bestämmelser, hvilka allmänt nni
en eller annan form beredde den fattigare delen af landets befolkning erst,i<*”
särskilda förmåner eller understöd.
Den allmänna sjuk- och hälsovården började under förra hälften af Sjukvården.
1700-talet tilldraga sig statsmakternas uppmärksamhet. Då emellertid fattigdomen
och nöden i Idig grad ökade sjukligheten och framför allt dödligheten
i landet och jämväl försvårade sjukdomarnes botande och bekämpandet
af de feberepidemier och andra smittosamma sjukdomar, som under
denna tid i stor utsträckning hemsökte landet, måste vid sjukvårdens ordnande
särskilda åtgärder vidtagas med hänsyn till vården af fattiga sjuka,
hvilka, ehuru mest utsatta för sjukdomar, dock saknade medel till bekostande
af erforderlig vård och medikamenter.
Jämlikt den för »Provincial-Doctorer, som af (honan eller på Städernas
Stater niuta någon wiss och ständig lön» den 12 april 1744 utfärdade
instruktion skulle dessa läkareutan anseende till person med
nödig hjälp bispringa de fattiga. Om det i den stad, där läkaren bodde,
fanns hospital, var han skyldig utan betalning låta sig vårda om de därstädes
befintliga sjukal 2). Jämväl i hufvudstaden anordnades för de fattiga fri
sjukvård. Enligt Kungl. kung. den 9 febr. 1750 ålåg det Collega Medici3)
ledamöter, att i hvar sitt distrikt i staden »med all ospard flit, råd och
åhåga gå de Fattiga och Nödlidande tillhanda»; och borde »consultationerna
af dem wid sielfwa Fattighusen värk ställas» 4).
Denna anordning af den fria sjukvården i Stockholm blef sedermera
l) Provinsialläkarnas antal utgjorde vid början af denna period allenast 7. Deras antal ökades
först under senare liälften af 1700 talet och utgjorde år 1780 32. Dessa voro de enda läkare,
förntom de vid grufvorna anställda fältskärer, som funnos å landsbygden. Linde a. a. sid. 524,
Wistrand, A. T., a. a. sid. 9 och 19.
*) Liknande bestämmelser inflöto sedermera i de under åren 1766, 1774 och 1822 för provinsialläkarne
utfärdade instruktioner.
3)
Genom Kungl. res. den 16 maj 1663 utfärdades privilegier för »collegium medicorum» i
Stockholm, som skulle hafva inseende öfver läkare, apotekare och barnmorskor i staden. Sedermera
förnyades privilegierna för »collegium medieum» den 30 oktober 1688 och i samband därmed utsträcktes
kollegiets öfverinseende jämväl till läkareväsendet i rikets öfriga delar. Wistrand, H.,
a. a. sid. 27—29; Wistrand, A. T., a. a. sid. 11; Linde, a. a. sid. 633.
4)
Beträffande denna sin verksamhet anför Collegium Medieum i sin år 1756 afgifna berättelse
om kollegiets göromål och författningar till sjukdomars botande och förekommande i riket
(Modée, Del VI, sid. 4415) bl. a.: »Om den nyttan som Allmänheten igenom denna anstalt af fria
Medicamenter och Medicorum rådförande tilflutit, kan Collegium icke utan största sinnes rörelse och
fägnad nämna, åt här i Residencet, sedan sista Riksdag, öfwer 3000 siuka blifwit wid lif och hälsa
bewarade, hwilka eljest förmodligen til en känbar saknad och Folkbrist måst bortdö, och på et beklageligt
wis, igenom wanskötsel och brist på tjenlige läkemedel, emot naturens skickelse, i otid
försvinna.»
44
enligt Kungl. brefvet den 18 oktober 1757 och Collega Medici kungörelse
den 7 november 1759 ändrad därhän, att tre skickliga och förfarna läkare
tillsattes, hvilka skulle omhänderhafva vården af »Malinarnes fattige sinka».
Dessa fattigläkare skulle dagligen på förmiddagarna hålla mottagning för
de fattiga sjuka och på eftermiddagen göra sjukbesök, därvid de fattiga skulle
förse sig med »pålitelige Attester», isynnerhet från församlingarnas prästerskap,
så att läkarna kunde »göra en säker urskillning» och på grund af
de aflämnade attesterna förordna om fria medikamenter. Slutligen skulle ock
enligt det den 29 april 1711 för jordegummorna i Stockholm utfärdade
reglementet, de 10 yngsta barnmorskorna och de till 10 beräknade eleverna
gifva fri förlossningshjälp åt fattiga barnaföderskor.
De fattiga erhöllo således under denna tid såväl fri sjukvård som
fria medikamenter. Sjukvården, som bekostades genom läkarnas aflöning
dels af kronan och dels af de städer, där läkarna voro bosatta, utöfvades
under kollegiets öfverinseende, och den fria medicinen bekostades af eu
under kollegiets förvaltning stående fond.!) Vid sidan af den allmänna
fattigvården hade sålunda uppstått en central understödsverksamhet af icke
ringa omfång.2)
Af synnerligt stor betydelse för fattigsjukvårdens framtida gestaltning
blefvo de under frihetstiden inrättade särskilda sjukvårdsanstalterna.
Den enda allmänna, allenast för sjukvård afsedda anstalt, som vid 1700-talets
början fanns i landet torde hafva varit den år 1663 å Danviks hospital
inrättade afdelning för sinnessjuka. Sedan vid förstnämnda tidpunkt inrättats
ett för veneriskt eller epidemiskt sjuka afsedt »kurhus» vid Danviken, i
hvilket från och med år 1730 jämväl intogos sjuka från landsorterna, väck
-
0 Jämlikt Kungl. Br. den 2s/g 1748 ställdes 400 daler smt till kollegiets disposition för att därmed
skulle bekostas bl. a. fria medikamenter (Hjelt O. E. A.: »Svenska och Finska medicinalverkets
historia» II: 170 o. följ.). Enligt kollegiets ofvannämnda berättelse (sid. 43, not 4) hade provinsialläkarna
»fådt den försäkran, åt så snart räkningar till Collegium, på intagne Medicamenter hos
Apotliecarne til Landets behof, blifvit insände» de strax skulle godtgöras. I öfrigt må såsom exem
pel på sättet för utförandet af Collegiets ifrågavarande verksamhet nämnas, hurusom nämnda myndighet
»emedan Provincial Medicus i Åbo Län berättat och beklagat, i hvad nöd och elände han
ständigt måste se de fattiga sinka der i Länet, i brist af medel och god skötsel, ymkeligen förgås
och omkomma», tillställde »bemälte Provincial Medicus» en summa penningar, »hwaraf han kunde
hawa tilgång, åt utan betalning tildela de fattige nödige Medicamenter, til deras hälsas återvinnande.
» Jfr kollegiets skrifvelse till landshöfdingen i Malmöhus län den 7/a 1777 (Wistrand, A.
T., a. a. s. 58).
'') I särskildt fall synes ersättning emellertid hafva utgått för fattigsjukvården. I Kungl. Br.
den 2°/u 1757 stadgades sålunda bl. a., att prästerskapet borde söka förmå de fattiga, som voro be
häftade med fallandesot, »åt hos stads- eller provincial-läkaren låta försöka, lmruwida the hittils
emot samma sjukdom bekante medel kunna något uträtta, och thet af fattigmedlen i then Församling,
hwartil den sjuke hörer» (bekosta), Wåhlin, C.: »Handbok Uti Svenska Kyrko-Lagfarenheten».
Sthlrn 1824 s. 220; Jusleen: Samling kungl. bref. Sthlm 1751 sid. 163.
tes vid 1739 sits riksdag frågan om nyttan och nödvändigheten af eu ordnad
sjuk vårdsanstalt på tal, och, sedan en fond för nämnda ändamål genom
insamlingar och åtskilliga anslagna afgifter bildats, öppnades den 30
oktober 1752 Sveriges första lasarett, benämndt Kong!. Serafimerordemlasarettet,
till en början endast afsedt att emottaga fattiga sjuka från Stockholms
stad och sådana patienter från garnisonen, som ej kunde skötas vid regementena.
Sedan emellertid äfven de särskilda provinserna år 1754 börjat
genom kollektör och insamlingar bidraga till lasarettets underhåll, kunde jämväl
sjuka från landsorten där intagas, hvarjämte påföljande år två platser inrättades
för fattiga barnaföderskor. Lasarettets verksamhet omfattade emellertid
icke blott vården af de därstädes intagna sjuka utan äfven tillhandagående
medelst »correspondence och ordinationer» åt sådana'' sjuka i landsorten
och hufvudstaden, hvilka pakallat de vid lasarettet anställda t\a
läkarnes hjälp, men »i brist på rum, ortens aflägsenhet, eller andra omständigheter»
ej kunnat i lasarettet intagas.
Serafimerordenslasarettet var sålunda till sin första bestämmelse hufvudsakligen
att anse som eu fattigvårdsanstalt.
Äfven i landsorterna torde vid denna tid ett eller annat lasarett varit
upprättadt eller till uppförande påbörjadt. Och »til befordran af detta
Christeliga och högstangelägna ändamål» stadgades i Ivungl. brefvet den
''10 oktober 1765, att de stift, län eller landsorter, som voro därtill villiga,
skulle äga på egen bekostnad inrätta lasarett samt att de län, som redan
förskaffat sig egna lasarettshus, eller ock »ofelbart» kunde blifva försedda
med en sådan anstalt, skulle »få nyttja samma rättighet, som Lasarettet i
Stockholm, och behålla alla de insamlingar, Collecter och Sammanskott»,
som eljest årligen utgingo till Serafimerlasarettet.*)
Härmed var grunden lagd till utveckling af en allmän sjukvård. En
stor del af den fattigvård, som förut hufvudsakligen pa statens bekostnad
utöfvats i hospitalen, öfverflvttades därigenom på de större kommunerna,
länen. Ungefär samtidigt med att Serafimerlasarettet, till hvars inrättande
och underhåll ständerna förklarat sig icke vilja lämna anslag, begynt sin
verksamhet, började man sålunda i hospitalen företrädesvis intaga sådana
personer som voro »hufwud-swage» och fördenskull måste för allmänna
säkerheten afskiljas och vårdas.2)
*) Denna länssjukvård synes framgången nr landshöfdingarnas förutvarande befattning med
fattigvården.
■*) Se Kung!. Br. 18/9 1756. Jnsléen, s. 414.
46
Allmänna
understöds
anstalter.
Äfven andra allmänna nnderstödsinrättningar, livilka dock hufvudsakligen
hafva karaktär af anstalter till förebyggande af fattigvård, datera sin
uppkomst från denna tid. Bland dem må nämnas sockenmagasiner, sjömanshus
och pensionskassor. Redan under förra hälften af 1700-talet
synas i en och annan socken spannmålsmagasiner hafva inrättats i ändamål
att under missväxtår genom utlåning af spannmål bereda understöd. Enligt
Kungl. förordningen den 30 augusti 17181), genom hvilken ett visst pris
fastställdes på spannmål för att vara »stånkande i god och ond tid», skulle
allmänna förrådshus inrättas, där landtmannen kunde vid ymnigare årsväxt
mot riktig betalning aflämna sitt öfverflöd och vid infallande hårdare
år för billigt pris skaffa sig nödvändigt uppehälle. För att brist ej skulle
råda på magasiner, skulle enligt Xungl. förordningen den 20 november
1720 »sjette penningen af alla redbara capitaler» därtill användas.
Dessa föreskrifter torde emellertid icke hafva bringats till verkställighet,
åtminstone ej i större utsträckning. Ifrågavarande form af understödsverksamhet
uppmuntrades dock af kronan, som genom Kungl. Res.
på allmogens allm. besvär den 10 sept. 1743 lofvade allmogen att vid
infällande missväxtår »i synnerhet til utsäde» få låna spannmål ur kronans
magaziner och sedermera i Kung]. Br. den 7 augusti 1750 och den
9 februari 1757 anbefallde landshöfdingarna att icke lämna någon möda
ospard för åstadkommande af sockenmagasiner.2)
Genom reglementet för »Coopvaerdie-Skeppare och Skepps-Folk» den
30 mars 1748 stadgades, att en viss afgift skulle erläggas af besättning och
redare samt andel i böter i sjötvister utgå till upprättande och underhåll af
ett sjömanshus, hvarest sjöfolk, som antingen under och uti tjänst på svenska
kofferdi-skepp lidit någon skada till hälsa och lemmar eller ock uti sådan
tjänst tillbragt sina år och för ålderdom samt bräcklighets skull icke vidare
kunde göra tjänst, skulle under sin återstående lifstid åtnjuta visst årligt
underhåll. I reglementet stadgades jämväl, att, om sjömän utom riket råkade
i nöd, vederbörande konsuler eller tjänstemän skulle gifva dem vård
och underhåll af därtill anslagna medel samt skaftå dem ny anställning
l) Jfr Lagerbring: Sammandrag af Svea Rikes historia 3:e uppi. Sthlm 1788. Del IV Afd.
3 s. 129. Jfr Kungl. resol. på allm. besv. d. 1 aug. 1727, hvari erinras om att allmogen bäst genom
en god hushållning och förrådshus inrättande vid god årsväxt kunde skaffa sig tillgång på spannmål
under svåra år; hvarjämte Kungl. Maja förklarade sig vilja befalla landshöfdingen, »åt draga
därom behörig försorg, samt -svara Almogen därutinnan beforderlig». Modée a. a.. I s. 677.
) Redan vid 1642 års riksdag hade frågan om inrättande af spannmålsmagasiner tagits i
öfvervägande, men med anledning af då inträffad missväxt förfallit. Sedermera upptogs frågan
anyo vid Stockholms möte år 1651, men föranledde ej heller då någon åtgärd. Se Lagerbring
a. a., Del I, s. 11.
® e’
47
eller, om de blifvit oförmögna till tjänst, hemsända (lem för att i .sjömanshuset
åtnjuta vård. Sedan i enlighet med detta reglemente Stockholms
sjömanshus inrättats, stadgades genom Kungl. förbi, den 4 augusti 1752
att såväl Göteborg som andra stapelstäder, livilka åstundade inrätta sin
egen sjömanshusdirektion, skulle äga rätt att till egna fattiga och orkeslösa
sjömäns samt deras änkors och omyndiga barns underhåll disponera
de där inflytande sjömanshusmedlen.
J)e första allmänna understödskassorna erhöllo under denna tid stadfästelse.
flen I februari 1743 utfärdades privilegium på civilstatens förening
om en underhållskassa för deras änkor och omyndiga barn, och stadfästelse
meddelades å dylika kassor för ecklesiastikstaten den K! september
1743 och för militiestaten den 30 juni 1747.^ Redan år 1729 fanns vid
Lunds universitet eu änke- och pupillkassa och den 28 november 1751
stiftades af det större akademiska konsistoriet Uppsala akademis fattigkassa.
1 2)
I detta sammanhang må slutligen erinras om de särskilda förmåner,
som tid efter annan tillerkänts medellösa, såsom frihet från åtskilliga afgifter,
befrielse från eller nedsättning i skatter m. m.
Eattigvårdslagstiftningen under förra hälften och midten af det 18:de
århundradet var i mer än ett afseende betydelsefull. En utvidgad fattigvård
i förening med ett ökadt arbete på ordnandet af politiväsendet i allmänhet
hade framkallat en fördelning af under stödsverksamheten. De nya
former af sådan verksamhet, som under denna tidsperiod uppstått, hade
redan från begynnelsen anförtrotts särskilda anstalter och myndigheter.
En del af sjukvården var skild från fattigvården och ställd under de särskilda
provinsernas förvaltning; och staten hade börjat inskränka sin anstaltsvård
till eu särskild del af sjukvården, nämligen vården af sinnessjuka
och smittosam! sjuka. Återstod så vården af de fattiga i öfrigt,
den egentliga fattigvården, hvilken på sätt förut nämnts vid slutet af
ifrågavarande period i realiteten ålåg kommunerna, ehuru dessas skyldighet
härutinnan först genom 1763 års hospitalsordning blifvit dem i lagstiftningen
ålagd.
1)
Dess» kassor sammanslogos sedermera genom Kungl. Regi. den 23 februari 1784 till en
gemensam kassa, benämnd allmänna änke- och pupillkassan.
2)
Enligt åtskilliga förordningar från 1600- och 1700-talet åtnjöto tjänsteinnehafvare af olika
slag s. k. nådeårsförmån eller begrafningsbjälp för änkor och barn.
48
17(53 och
17(5(5 ärs
liospitalsoch
harull u sordninsrar.
De» allmänna fattigvården 1763—1809. Den obligatoriska fattigvårdens
«
första skede.
Med Kung!, förordningen angående hospitals- och barnhusinrättningarne
i riket den 11 april 1763 började ett nytt skede i fattigvårdens
historia.
Samhällets principiella skyldighet att tillse, att i den mån tillgångar
därtill funnos understöd bereddes alla dess fattiga, hade redan under Gustaf
II Adolfs regering erkänts. Hvarken staten eller kommunen kunde emellertid
under nämnda tid bära de utgifter, som för en dylik allmän fattigvård
erfordrades. Staten måste begränsa sina utgifter för fattigvården till
den anstaltsvård, hvartill medel redan förut funnos anslagna, under det
kommunernas ekonomiska bärkraft ej tillät någon fortgående beskattning
för eu ordnad understödsverksamhet. Den bristande vården ersattes emellertid
med det ordnade tiggeriet och de fattigas rätt att tigga. Sedan under
frihetstiden tillgångarna till täckande af fattigvårdens kostnader begynt
ökas, utsträcktes ock den allmänna fattigvårdens omfång i samma män som
rätten att tigga inskränktes. För möjliggörande af en legal allmän fattigvård
i den utsträckning att den omfattade alla fattiga kräfdes emellertid
bestämmelser till klargörande af Indika, som voro att anse som fattiga,
och hvilken del af kostnaden för vården skulle bäras af staten, å ena,
och de kommunala samhällena, å andra sidan.1)
Frågorna Indika som skulle komma i åtnjutande af fattigvård och huru
denna fattigvård skulle bekostas, besvarades båda genom den nya kospitalsordningeu.
I förordningens Artikel I »Om nödlidandes försörjande > sades de
fattiga vara af tre slag. Af dessa skulle »i de på Kronoförläningar fotade
Hospitaler» intagas »dårar, borttagne och sådana uslingar, som af smittosamme
eller obotelige siukdomar äro besvärade, såsom kräfta, fallande sot,
spetälska med mera, hvilkas tvistande ibland andra är ohyggeligit eller
skadeligit, och de der således ej på något sätt kunna förwärfwa sig annat
A) Jfr 1624 års hospitalsordning och drottning Kristinas förslag till fattigvårdsförordning,
hvilka i likhet med 1763 års förordning afsågo vård af alla fattiga och därför äfven innehöllo bestäm
melser om hvilka, som voro att anse som fattiga. Skillnaden mellan den verkligt behöfvande och
lättingen var naturligen äfven för den frivilliga understödsverksamhetens begränsning af vikt, men
ehuru bestämmelser i detta hänseende äfven under det legaliserade tiggeriets tid meddelades, var
dock faran af ett oberättigadt tiggeri mindre än den af en för vidsträckt försörjningsplikt från det
allmännas sida. Också voro bestämmelserna om rätten till tiggeri mera obestämda än de om rätton
till fattigvård.
4i>
ut sino modborgare, än deras medlidande». Lmellertid skalle, da sådana
»uslingar» intogos för lifstids försörjning, till hospitalets kassa erläggas eu
afgift af 100 daler silfant, hvilken efter Konungens befallningshafvandes
hopropande skulle fördelas på häradet eller socknen. Det andra slaget
af nödlidande voro »barn, som af sine Föräldrar, för deras torftighets
skull, ej kunna njuta tillräckeligit underhåll». Beträffande dem stadgades,
att, då med den begränsning af hospitalens användning, som förordningen
föreskref, på de mesta ställen blefve ett öfverskott, detta öfverskott skulle
komma att användas till fattiga och helst späda barns underhåll. Det
tredje slaget af nödlidande voro slutligen de, som antingen genom ålderdomsskröplighet,
långvariga krämpor eller någon slags ofärdighet hindrades
att själfva förskaffa sig tillräckligt underhåll och ej ägde anhöriga, som
voro i stånd att vårda dem, eller ock, »vid tiltagande aren, lidit sådana
olyckor, åt deras näring afstadnat samt nu mera blifwit orkeslöse åt wälja sig
annat näringssätt». Dessa fattiga skulle försörjas af kommunerna. Sålunda
stadgades beträffande landsorten »åt hivar Sokn skal föda sine fattige»
och ingå fattighjon af ifrågavarande slag »någonsin, för framtiden,
i de på Kronoförläningar fotade Hospitalen blifva intagne» samt ifråga om
städerna, »det alle Städer så val den ene som den andre, hädanefter skola
vara förplicktade åt, på egen kostnad, draga försorg om sine fattige, och
til den ändan böra Inwånarne i hvar Församling, på en viss dag om
året, rådgiöra om sina fattigas försörjande samt fastställa det antal, som
för det tillkommande året skal njuta underhåll; börandes omkostnads summan
uträknas, jämte något öfverskått för sådane fattige, som kunna oförmedeligen
tilkomma, samt på Inwånarne fördelas i proportion af andra utskylder,
hvarefter desse fattighjon väl måge få inrymmas i Hospitals
husen, därest de äro så tilräckeiige, men hela kostnaden til deras underhåll
tagas af sammanskottet».
1763 års förordning innehöll ytterligare 3 artiklar, hvilka rörde styrelsen
öfver hospital och barnhus, förvaltningen af deras medel samt fattiga
barns försörjande. Öfverinseendet öfver anstalterna skulle förblifva bos
den af ständerna år 1756 beslutade deputation, bestående af fyra ledamöter
af adeln och två valda af hvart och ett af de öfriga stånden, hvaremot
»den närmare styrelsen vid hvart och et verk skulle förblifva på
den fot, som Kyrkolagen utstakat» och ditintills vanligt varit. Till utjämning
af den olikhet i inkomster, som uppstått därigenom »åt Hospitalen
och Barnhus i somliga Landsorter fått stora och tillräckeliga förläningar,
i andra ganska ringa», föreskrefs, att af anstalternas årliga öfver
7
— Fattigvårdrfagstiftvungen. II.
50
skottsmedel årligen skulle erläggas 6 % till bildande af en fond under deputationens
disposition.
Beträffande sättet för barnens försörjande lämnade förordningen utförliga
bestämmelser. Därvid framhöllos olägenheterna af anstaltsvården
såväl beträffande kostnaderna som barnens vård. I stället förordades
utackorderingssystemet1), därvid föreskrifter meddelades om storleken af
det månatliga understöd, som skulle tilldelas föräldrarna eller fosterföräldrarna
och som endast i undantagsfall fick öfverskridas. Understödet skulle
utdelas i tre klasser, 1 :o till mödrar, som skulle lefva af eget arbete och
hindrades genom späda barn, 2:o i det fall att endera af föräldrarna var
långvarigt sjuk eller död samt 3:o i fall då båda föräldrarna voro döda
och barnen skulle vårdas »af främmande». Ersättningen utgick med resp.
1, 2 och 3 daler silfunt i månaden.
Den 11 december 1766 utfärdades »Kong!. Maj ds Förnyade Förordning,
angående Hospitals och Barnhus Inrättning änne i Riket-». Denna
förordning var beträffande den allmänna fattigvården hufvudsakligen af
enahanda innehåll som 1763 års förordning. Emellertid upphäfdes genom
densamma föreskriften om de årliga sammanskotten inom församlingarna
och stadgades i stället att »som hwar Socken eller Stad, ... är skyldig
åt föda sine egne fattige; Så förblifver det ock hädanefter dervid, på sätt,
hwar Församling finner för sig nyttigast tvära». Vidare ställdes ifrågavarande
anstalter under öfverinseende af en särskild af Ivungl. Maj:t i
samband med utfärdandet af hospitalsförordningen tillsatt öfverdirektion,
bestående af ett riksråd såsom ordförande och 7 andra ämbetsmän såsom
ledamöter. Denna öfverdirektion ålades bl. a. att efter vissa normer bestämma
det antal fattiga eller barn, som i hvarje hospital eller barnhus
finge intagas, samt det antal barn, som därutöfver skulle få njuta underhåll
af hospitalsmedlens öfverskott. Slutligen stadgades, att i hospitalen
företrädesvis skulle intagas de »uslingar», hvilkas vistande ibland andra
) »Hwad sättet angar til Barns försörjande, så finner Kongl. Maj:t långt fördelaktigare åt
låta dem, til skiötsel och upfostran, förblifva hos egna eller Foster-mödrar, än åt samla dem inom
wissa Barnhus til förplägning, på de ställen sådane icke äro förut inrättade, hälst, utom den mångfaldiga
fördubbling i kostnaden, som deras underhåll och Betjening på Barnhusen fordrar, altid är
åt förmoda, det Mödrarne sielfwe, eller Fostermödrar, som hafwa få barn åt sköta, med mera ömhet
och sorgfällighet wårda sig om Barnecs minsta nödtorfter, som i de späda åren äro så ganska
mångfaldiga, än man af de trognaste och flitigaste sköterskor på et Barnhus kan hafwa åt förvänta;
hwartil kommer, åt, då en smitta eller gångbar siukdom på et Barnhus sig yppar, des utspridande
på de öfrige Barnen, med all möjelig granlagenhet, knappast står åt förekomma, hwilket
med förfarenheten här i Staden öfwerensstämmer.» Art. IV § 2. Modée VII, s. 5699.
Jfr härmed Kungl. Br. 1785 om en »i Stockholm vidtagen inrättning till fattiga barns uppfostran
på landet». Hjelt a. a. II: 255. Jfr Muller a. a., sid. 42.
51
människor antingen är »ohyggeligit eller skadeligit» samt, »enär Utgången
så medgifwer, dock ej öfver det för hvarje Hospital faststälte antal»,
andra slag af fattiga.
I samband med denna förordning utfärdades samma dag instruktion
för hospitals- och barnhusdirektionen, äfvensom särskildt reglemente för stora
barnhuset i Stockholm. ‘)
Med 1 763 och 1766 års hospitalsordningar var den obligatoriska
kommunala fattigvården genomförd. Samtidigt därmed hade eu fördelning
af fattigvården skett mellan staten och kommunerna och en bestämd gräns
för deras olika verksamhetsområden fastställts. Staten hade åtagit sig vården
af sinnessjuka och smittosamt sjuka samt en stor del af barnavården,
hvaremot fattigvården i öfrigt, i den mån densamma icke utgjordes af
fattigsjukvård under Collegii Medici öfverinseende, kom på kommunernas lott.
En följd af denna fördelning var, att under det en del af fattigvården
ställdes under central myndighets förvaltning, fattigvården i öfrigt handhades
på sätt hvar församling fann »för sig nyttigast vara». Frånsedt
de särskilda understödsanstalter, hvarom ofvan talats, såsom sjömanshus
m. fl., utöfvades sålunda den allmänna fattigvården vid denna tid dels
genom statens försorg å hospital och barnhus samt under Collegii Medici
öfverinseende medelst fri sjukvård och dels af kommunerna. Härvid
är dock att märka, att kommunerna fingo bidraga till de fattigas vård
å hospitalen genom den afgift för hvarje hospitalshjon, som det i sista
hand ålåg kommunerna att betala.
Beträffande statens anstaltsvård meddelades bestämmelser i instruktionen
för öfverstyrelsen öfver hospitalen och barnhusen den 29 mars 1773.
Enligt denna instruktion skulle två serafimerriddare utgöra öfverstyrelse
för dessa anstalter, hvarjämte föreskrefs, att vid bestämmandet af hospitalshjonens
antal i hvarje hospital herrar serafimerriddare borde tillse, att
en del »öfverskott» årligen förbehölls till understöd för fattiga barn, hvithet
öfverskott sedan skulle fördelas på de särskilda länen och genom Konungens
befallningshafvandes försorg, »på tienligt sätt utdelas, i proportion af
Barnens större eller mindre behof». I öfrigt gjorde instruktionen ej några
väsentliga ändringar i hospitalsordningens föreskrifter rörande hjonens intagande
och vård.
Sedan i Ivungl. brefvet den 23 november 1774 föreskrifvits, att *)
*) Barnhusen under direktionens förvaltning synas under denna tid varit fyra. Se Kung!.
Instr. för direktionen den n/13 1766 § 8. Modée VIII, s. 7563.
Statens
fattigvård
och sjukvården.
52
öfverflödiga mindre hospital skulle indragas och sammanslås till ett invid
residensstaden, förklarades emellertid i Kungl. brefvet den 19 oktober 1775,
att kronohospitalen uteslutande skulle emottaga dårar och dem som voro behäftade
med svårare sjukdomar. Härmed var ytterligare ett steg taget i
riktning mot hospitalens utveckling till sjuk vårdsanstalter. Till denna utveckling
bidrog äfven den omständigheten, att hospitalen jämte barnhusen
den 25 november 1787 ställdes under gemensam förvaltning med de nyinrättade
lasaretten, i det samtliga dessa anstalter förklarades skola stå
under öfverinseende af det då inrättade serafimerordensgillet, äfvensom stadgandet
i den för nämnda gille den 28 april 1791 utfärdade instruktion, att
hospitalen och lasaretten, hvaraf ett skulle finnas i hvarje län, så vidt möjligt
skulle sammanslås. Bestämmelsen i Kungl. brefvet 1775 kunde emellertid
icke bibehållas, utan stadgades i 1791 års instruktion, att fattiga och orkeslösa
människor, som ej själfva kunde bidraga till sin föda och skäligen ej
kunde anses för sådana, som församlingarna enligt kyrkolagen själfva borde
försörja, skulle få i hospitalen intagas, men dårar och svagsinta samt andra
med obotliga och ohyggliga sjukdomar behäftade personer skulle dock i
första hand där inrymmas.
I 1791 års instruktion upptogos äfven de i 1763 års hospitalsordning
meddelade bestämmelserna om afgifts erläggande vid inträdet, om rätt
till hospitalshjon kvarlåtenskap och egendom samt om barnavård. Dock
gjordes härvid åtskilliga tillägg. Beträffande afgiften stadgades, att, om
den ej af den intagne betalades, skulle den erläggas af församlingen,
»der han sist sig uppehållit, och dele sig emellan efter Hemmantalet».
Hvad hjonet ägde skulle tillfalla hospitalet och stadgades därjämte, att
»Arfver Ilospitalshjonet något vare Lag samma, dock må honom räntan
däraf efter behof tilldelas». Beträffande den af staten med öfverskottet
af hospitalsmedlen utöfvade barnavården, tillgick därmed så, att Konungens
befallningshafvande skulle årligen hos ordensgillet anmäla de faderoch
moderlösa barn inom länet, hvilkas anhöriga ej förmådde underhålla
dem, och därvid äfven uppgifva personer, som lämpligen kunde vara
fosterföräldrar. Sedan gillet jämkat understödsbeloppet efter tillgångarna,
utbetalades detta månads- eller kvartalsvis till fosterföräldrarna.
I fråga om lasaretten, Indika endast voro afsedda för akut sjuka,
stadgades bland annat, att jämväl de skulle erhålla andel i hospitalsmedlens
öfverskott. Äfven lasaretten blefvo sålunda under denna tid delvis bekostade
af statsmedel. Enligt den af Ordensgillet den 3 juni 1801 för
sysslomannen vid hospital och lasarett utfärdade instruktion vidtogs där
-
jämte den viktiga förändringen i lasarettens verksamhet, att alla patienter,
med undantag af dem, »som bewisligen ej äga någon tillgång till betalning»,
skulle erlägga viss i instruktionen stadgad afgift. Med hänsyn härtill
indelades de sjuka i tre klasser, af livilka tredje klassen var fri från
afgift. Anmärkningsvärdt är emellertid, att den sålunda till lasarettet utgående
ersättningen endast var beräknad för mathållning, under det patienten
skulle erhålla fri läkarevård och medicin, husrum, sängkläder in. m. '').
Förening under gemensam förvaltning af barnhus, hospital och lasarett
varade så länge nämnda anstalter bibehöllo som hufvudändamål att omhändertaga
fattiga. Sedan emellertid hospitalens och lasarettens utveckling
till verkliga sjuk vårdsanstalter afslutats efter hand som en allmän sjukvård,
afseende vård af sjuka oafsedt stånd och villkor, under början af 1800-  tulet uppkommit, upphörde denna förening* 2).
I fråga om den af staten bekostade under Collega Medici inseende meddelade
fria sjukvården fortfor kollegiet att genom provincial- och stadsläkare
utdela fri medicin3), hvarjämte det ålåg såväl nämnda läkare som barnmorskorna
att utan ersättning meddela vård åt medellösa 4 *). Skyddskoppympningen
verkställdes likaledes utan ersättning å fattiga barn. Slutligen
inrättades den 17 jan. 1775 ett barnförlossningshus i lmfvudstaden med
ändamål i första hand att vara de fattiga till hjälp i och under barnförlossningstiden.
Inrättningen, som öppnades den 23 juni 1775, ställdes
under Collegii Medici inseende.
0 Jfr 1798 års Instr. för läkare vid länslasaretterna, som vid äfventyr af tjänstens förlust
förbjöd läkaren vid lasarettet att taga eller fordra ersättning för vård åt »den intagne fattige
uslingen» eller hans anförvant, § 19. Backman a. a. Del I, sid. 311.
2)
Hospitalen utgjorde under denna sjukvårdens begynnelse egentligen endast förvaringsanstalter
för sådana, hvilkas vistande bland andra människor var »skadeligit och ohyggeligit».
Någon vård i egentlig mening torde icke hafva lämnats de sjuka, borst sedan på framställning
af 1823 års riksdag hospitalens centralisering ånyo begynt och deras verksamhet inskränkts till
endast sinnessjuka, började liospitalshjonen blifva föremål för verklig sjukvård. Bestämmelsen i
1791 års instruktion angående hvilka, som skulle få i hospitalen intagas, upphäfdes icke förrän
genom 1858 års stadga angående sinnessjuka. Bristen på utrymme torde emellertid långt därfiirut
hafva lagt hinder i vägen för intagande af andra hjon än sinnessjuka. Jfr Seraf. Ord. gillets
Cirk.-bref den 18/n 1813; Backmans lagsamling B. B. s. 313. Serafimerordensgillets befattning med
lasaretten och hospitalen upphörde ifråga om lasaretten med förordnandet i K. Br. d. 9/9 1859 att
läkare vid lasaretten skulle tillsättas af sundhetskollegium (Se Linde 8. 550) och i hvarje fall
med K. K. den n/10 1864 samt beträffande hospitalen den 12 maj 1876, då öfverinseendet öfver
desamma anförtroddes sundhetskollegium. Hjelt a. a. I sid. 359.
3)
Denna tillgång till fri medicin synes hafva fortvarit till år 1855, då genom K. Br. d. 16 nov.
s å. förklarades, att vid andra tillfällen än vid farsoter och smittosamma sjukdomar stadsläkarne,
utom i Uddevalla (K. Br. d. 29/4 1812) och Karlskrona (K. Br. d. 17/n 1837), ej fingo förordna läkemedel
å medicinalfonden. Läkemedel till fattiga sjuka under farsoter skulle enl. K. Förordn. d.
30/12 1 8 5 7 § 13 godtgöras af det till farsoters hämmande i stat uppförda anslag.
4)
Se Instr. för provinsialläkarna d. 27 juli 1774 (sedermera d. 13/e 1822 och d. S0/6 1831);
K. Taxan d. e/8 1777 (och K. Br. d. 15/4 1829) äfvensom Instr. för barnmorskorna d. l4/I0 1777.
54
Den kommu- Beträffande den kommunala fattigvården var genom 1763 ock 1766
”''"vården.^" ;irs hospitalsordningar visserligen stadgadt, att hvar stad eller socken skulle
1788 ärs försörja sina fattiga, men i livad mån eller på hvad sätt detta skulle ske
orördmng. oc}l framför ant hvad innebörd orden »sina fattiga» kunde hafva var
icke utsagdt.
I dessa hänseenden tarfvades uppenbarligen förtydligande bestämmelser.
Början gjordes med Kung! brefvet till landshöfdingarne den 15 juni
1773, hvaruti »ehuru i de förra lagar icke uttryckeligen stadgadt» likväl
såsom »en otvungen följd af hvarje församlings ofvannämnde owilkorliga
skyldighet åt om sina fattigas underhållande besörja» ansågs, att, om någon
lös person blef till sin hemort försänd, den stad eller socken, där denne
hade »sit hemvist», borde bestå »lrvvad som på des hemförsändande anwändas
måste». Ridare ändrades den i liospitalsordningarne förekommande
bestämmelsen, att afgiften till hospitalen för hvarje däri intaget hjon skulle
efter landshöfdingens bepröfvande fördelas på häradet eller socknen, genom
Kungl. instr. för öfverstyrelsen för hospitalen och barnhusen, därhän att
densamma skulle erläggas af socknen * efter fördelning på hvarje hemman».
Emellertid började snart — äfven det som »en otvungen följd» af
hvarje församlings skyldighet — den frågan i första hand fordra ett afgörande,
hvilka som voro att anse som en viss sockens fattiga och huru
det skulle förfaras med fattiga, som hade sitt hemvist i en annan socken
än den, i hvilken de kommo i behof af vård. Så småningom synes man
hafva frångått den förut gällande grundsatsen, att den fattige skulle åtnjuta
underhåll, där han vistades1). Med socknarnas skyldighet att ombesörja
fattigvården följde helt naturligt en deras sträfvan att söka begränsa
sin skyldighet gentemot andra socknar, hvarigenom tvister om försörjningsskyldigheten
ej sällan uppstodo.
Detta gaf anledning till Kungl. kungörelsen den 5 december 1788 »ang.
skyldigheten, åt underhålla sådane, från den ena till den andra Församlingen
inflyttade personer, som sedermera blifwit vanföre, åt icke kunna
sig sjelfve försörja». Denna kungörelse föreskref att den socken, dår
fattighjonet antingen haft eget hemman eller såsom inhyses- eller tjenstehjon
senast varit i skatt antecknad, borde vidkännas dess vård. Detta
x) Jfr Drangel E.: LagsamliDg, Sthlm 1798, s. 883 noten: »och lärer därför ingen annan eller
bättre grund häruti finnas än den förr i alla tider följda, åt den fattige bör njuta underhåll i den
Socknen, der han »vista då han kommer i behof deraf, . . .> Jfr äfven 1763 års förordning, Art. X,
enligt hvilken vid uppgörande af stat för fattigvården öfverskott skulle beräknas för »sådane
fattige, som kunna oförmodeligen tilkomma» samt 1873 års instr. §10: »utan böra sådane til understöd
wid Fattighusen hwar i sin ort sig anmäla»
den svenska fattigvårdslagstiftningens första stadgande om hemortsrätten *)
motiverades i kungörelsen därmed, att eliurii det vid första påseendet
kunde själas, som borde den församling, hvilken hatt största nyttan
af fattighjonet under dess arbetsföra tid, vårda sig om dess underhåll,
denna urskiljning likväl, »utom thet åt then wore swår åt rätteligen
påfinna, skulle blifva et ämne för ständiga twister». Emellertid stadgades
i kungörelsen vidare, att på det icke »et mindre arbetsfört eller lättjefullt
tjenstehjon» skulle kunna flytta in i hvilken socken han behagade för att
där efter en kort tid falla fattigvården till last, livar församling »emot
ofvannämnde skyldighet» skulle äga den rättighet, »åt icke något inhyseshjon
bör få sig ther nedsätta, eller något gammalt och mindre arbetsfört
tjenstehjon antagas, innan sådant först blifvit i allmän Sockenstämma anmält
och Församlingen thertill sit bifall lemnat».
Denna bestämmelse gaf upphof till många tvister icke blott mellan
socknarna angående försörjningsskyldigheten, utan äfven mellan vederbörande
socken, å ena, och dess medlemmar, å andra sidan, om rätten att
antaga tjänstehjon. De sväfvande uttrycken »mindre arbetsfört», »gammalt»
eller »lättjefullt» tjänstehjon gåfvo socknarna alltför ofta anledning
att vägra inflyttning eller att medgifva sådan allenast under villkor, att
mantalsskrifning icke ägde rum eller att husbonden åtog sig ansvaret för
den framtida fattigvårdstungan. Härigenom minskades tillfällena till arbetsförtjänst
och ökades antalet fattiga och lösdrifvare. Stadgandet lade därjämte
band på den enskildes rätt att bosätta sig hvar helst han önskade
i riket, och tvingade sålunda den fattigare delen af befolkningen att
kvarstanna i sin hemort, äfven om tillfälle till arbetsförtjänst där saknades.
Tillkomsten af ett stadgande af ifrågavarande art under en tid, som
själf gifvit sig namnet upplysningens tidehvarf, och under hvilken den
personliga friheten på allt sätt omhuldades, är redan i och för sig anmärkningsvärdt.
Men i ännu högre grad är det ägnadt att förvåna, att denna
förordning om flyttningstvånget, trots upprepade angrepp, bibehölls i nära
60 år och, då densamma ändtligen upphäfdes, detta skedde på regeringens
initiativ mot ständernas uttryckliga önskan.
Till vidare utveckling af den kommunala fattigvården bidrog stadgandet
i Kungl. brefvet den 2 november 1791, att församlingarna själfva
Ursprungligen den enskildes rätt att i allmänhet få obehindradt vistas i den kommun, där
han hade sitt hemvist, kom denna term sedermera att användas för att beteckna nämnda rätt för
det fall, att vederbörande kom i behof af fattigvård
56
ägde bestyra om förvaltningen af fattigmedlen; dock gjordes häri genom
Kungl. brefvet den 11 juni 1794 den inskränkning, att fattigkassornas
medel ej fingo utlånas mot annan säkerhet än fullgod pant eller inteckning
i fast egendom.
Jämlikt Kungl. brefvet den 15 februari 1803 och kammarkollegii
därpå grundade kungörelse af den 23 mars s. å. skulle tvister om
fattiga och sjukliga personers vård och hysande samt rätta vistelseort
upptagas hos Konungens befallningshafvande och därifrån genom besvär
fullföljas hos kammarkollegium.
Bland de åtgärder till förebyggande och afhjälpande af fattigvården,
som under den gustavianska tiden vidtogos, torde särskildt böra nämnas
inrättande af s. k. frivilliga arbetshus. Den nöd, som uppstått på grund
af 1772 års svåra missväxt, hade ånyo alstrat hopar af lösdrifvare och
tiggare. Särskildt i Stockholm hade en myckenhet löst folk samlats. För
att »frelsa» dessa »ifrån undergång och skaffa dem skälig utkomst» blef
den 5 mars 1773 delvis på kronans bekostnad inrättadt »et frivilligt
Arbetshus i Stockholm», hvarest fattigt, men arbetsamt folk kunde beredas
tillfälle att med arbete förtjäna sig födan. Endast under tiden från den
20 april 1773, då anstalten öppnades, och till den 14 därpå följande maj
voro icke mindre än 847 arbetande personer antagna vid inrättningen, af
hvilka 169 arbetade inomhus. »Detta hade ock en så nyttig verkan, åt
innan April månads slut, var Staden fri af alla de uslingar som med
bettlande henne upfylle.»
1797 inrättades ytterligare ett arbetshus i
Stockholm.1) Enligt Kungl. cirkulärbrefvet till landshöfdingarna den DS
november 1783 och Kungl. brefvet till konsistorierna af samma dag
borde, för att ej allenast efter eu mindre ymnig årsväxt afhjälpa något af
den svåra belägenhet, hvari den torftigare delen af rikets inbyggare befunne
sig, utan oek bereda den idoge ett tillfälle att förtjäna sig födan samt
förekomma lättjans elaka följder, frivilliga arbetshus vara att tillgå i riket.
För detta ändamål skulle bildas en särskild fond, bestående dels af odisponerade
allmänna medel, däribland besparade pastoralier, som förut vanligen
gått ad pios usos, och dels af frivilliga sammanskott, till hvilka ridderskapet
och adeln samt förmögnare ståndspersoner borde uppmuntras. Vidare
påbjöds, att i de län, hvarest allmänna arbetsinrättningar till loflig utkomst
för den torftige och idoge kunde blifva införda, fattigprocenten af
inventariesumman vid bouppteckningar samt de fattigas andel i de böter,
b Mii]ler a. a. sid. 87. Underdånigt betänkande ang. fattigvården i Stockholms stad; Sthlm
1839 sid. 22.
f>7
som enligt föregående författningar tillfallit fattigkassorna, därefter skulle
anslås och användas till nämnda inrättningar.1)
Till en början synes man hafva fäst stora förhoppningar vid detta
medel mot arbetslöshet och däraf följande elände* 2). Men redan 3 år
därefter visade sig, att, »oaktadt all wederbörandes omsorg, de allmänna
arbetshusinrättningarne endast på ganska få ställen hitintils kunnat i
stånd sättas, och de således för det allmänna icke medfört all den nytta
Kongl. Maj:t sökt igenom dom åt vinna». Med anledning däraf förordnades
ock i Kungl. resolutionen på prästerskapets besvär den 20 november
1786, att fattigprocenten af summa inventarii skulle blifva öfverlämnad
till församlingarna att på förut vanligt sätt användas. En del
dylika frivilliga arbetsinrättningar kommo emellertid till stånd, ehuru dessa
dock synas hafva erhållit en mera enskild karaktär och grundats på enskilda
fonder och donationer. Jämlikt Kungl. brefvet den 24 mars 1790
skulle stvrelsen och dispositionen öfver dessa inrättningar och därtill anslagna
medel tillhöra kommerskollegium, som i sammanhang med de under
dess vård ställda manufaktur ärendena borde söka i möjligaste måtto befrämja
de i gång kommande arbetshusens drift och förkofran samt i
öfrigt upprätthålla och utvidga denna anstalt på ett med ändamålet närmast
öfverensstämmande sätt3 * * * * 8).
Vid sidan om den allmänna förvaltningen hade så småningom eu sär- Särskilda be
skild endast hufvudstaden gällande lagstiftning rörande fattiga och tiggare rörande fattillkommit.
De i synnerhet genom de talrika inflyttningarna af löst folk
till Stockholm i denna stad besvärliga förhållandena hade nödvändiggjort
särskilda bestämmelser i förevarande hänseende. Kedan under 1600-talet
hade vid upprepade tillfällen förbud utfärdats mot tiggeriet i Stockholm.
x) Modée a. a. XII sid.; Danckvardt G. M.: Sammandrag af gällande författningar Sthlm
1823 sid. 172.
2)
Angående verkan af detta initiativ till inrättande af arbetshus anföres i »Puncter, om
hwilka Kongl. Maj:t för godt funnit åt underrätta Riksens Ständer» d. 9/ä 1786 (Modée a. a. XIII
sid. 396): »Detta hade ock den nyttiga verkan, åt månge fattige genom gagneligt arbete förtjente
sig sådan vid Arbetshusen: i Stockholm, hwilket ehuru förut inrättadt, hewiljades et lån för åt
utvidga understödet: i Nyköping, Linköping, Upsala, Malmö och Wisby; utom det åt flere syslosattes
vid enskildta inrättningar i landsorterne.»
3)
Den på grund af Kungl. brefven af år 1783 tillkomna fonden anslogs sedermera genom
särskilda Kungl. bref af åren 1804, 1808 och 1809 till andra ändamål. Jfr Danckwardt a. a. sid.
173 anm. De enskilda fri villiga arbetshusens antal utgjorde år 1836 24. (Und. betänk, ang.
fattigvården i riket utom Stockholms stad, 1839, Tab. vid sid. 76) Jfr vidare a. a. sid. 150 o. följ.
Ang. fdbriksarbetshusen se Kungl. Maj:ts Förnyade hallordning d. 2/r 1770 Art. III och IV.
Backman a. a. I sid. 483. Ang. arbetsinrättningarna vid Karlskrona och Sveaborg se K. F. 2l/2
1804. Jfr Wieselgren a. a. sid. 318.
8 — Fattigvårdslagsti/tningen. II.
58
Sedermera hade under år 1724 tillsatts den s. k. »Kongl. Politie- och
Brand-Commissionen» att öfverse och förbättra politiväsendet i lmfyudstaden,
hvilken kommission jämväl erhöll i uppdrag att söka ordna försörjningsväsendet
i hufvudstaden. På kommissionens initiativ fördelades fattigvården,
som enligt Kungl. förordningen den 12 december 1672 stod under politiekollegii
ledning, å de särskilda församlingarna, hvilka samtliga under midten
af 1700-talet synas varit försedda med fattighus. Trots de åtgärder, som på
sätt ofvan nämnts äfvensom i öfrigt vidtogos, klagades dock alltjämt öfver
den myckenhet löst folk, som samlades i staden och omöjliggjorde all ordnad
fattigvård. Med anledning häraf tillsattes den 21 maj 1805 en kommitté
för afgifvande af förslag till fattigvårdens ordnande i hufvudstaden. Första
resultatet af kommitténs arbete blef Kungl. kungörelsen om hvad till förekommande
af obehöriga personers inflyttning i hufvudstaden iakttagas hör den
22 oktober 1805, innehållande synnerligen stränga förbud mot inflyttning
af sådana personer, hvilka kunde antagas komma att ligga fattigvården till
last. Kommittén afgaf sedermera »Plan till en allmän Fattigvård i Stockholm»,
hvilken med några få ändringar godkändes och sedermera genom
Kungl. brefvet den 12 augusti 1807 fastställdes.
Ben sålunda tillkomna särskilda fattigvårdsförordningen var icke afsedd
att för hufyudstadens de! upphäfva de för fattigvården i allmänhet
gällande bestämmelserna. I den mån de i förut gällande författningar intagna
föreskrifter ej stodo i strid med stadgan, skulle de fortfarande gälla.
I stadgan meddelades i första hand särskilda bestämmelser rörande fattigvårdens
förvaltning. Penna skulle handhafvas af en på fyra afdelningar
arbetande direktion, bestående af 27 ledamöter, med öfverståthållaren som
ordförande. Därjämte var staden indelad på 14 fattigvårdsdistrikt med
hvar sin direktör, utsedd bland direktionens ledamöter. Till direktörernas
biträde skulle inom hvarje distrikt finnas föreståndare, hvilka hvar och
en skulle omhänderhafva vården af 15 familjer. Oafsedt bestämmelsen
att hvar församling skulle föda sina fattiga, skulle i Stockholm alla församlingar
»draga en gemensam omsorg för hela fattighopen». Af stadgans
öfriga bestämmelser synes särskildt följande föreskrift om fattigvårdens
uppgift vara förtjänt att omnämnas: »Alla werkeligen fattige, det
"''il säga sådane, som icke hafwa eller sjelfwe kunna förtjena Invad til
deras nödtorftiga uppehälle erfordras, äro berättigade til den vård de behöfva,
så vidt den kan til väga bringas. — Såsom nödtorftigt underhåll
för en fattig, anses det, som til föda, kläder, husrum och värma är oum
-
bärligt, för åt underhålla lif och helsa.» Vidare stadgades, att ingen fattig
skulle tilläggas understöd, utan att hans behof däraf blifvit noga undersökt
samt att hvar och eu, som njutit understöd af allmänna fattigvården, var
skyldig att, så framt hans villkor förbättrades, ersätta det han åtnjutit.
Den centrala förvaltning af hufvudstadens fattigvård, som 1 HOT års
stadga infört, varade emellertid endast till 1812, då en ny förordning angående
fattigvården i Stockholm utfärdades.1)
Under den långvariga fred landet under 1700-talet åtnjutit, hade dess
ekonomiska ställning väsentligen förbättrats. Folkmängden hade ökats,
handel och näringar förkofrats och skatter och utskrifningar voro ej lika
betungande som förut. Under det vid dessa gynnsammare förhållanden
tiggarnas och de fattigas antal i förhållande till folkmängden aftog, hade
kommunernas skyldighet att bekosta fattigvården kunnat i lagstiftningen
fastslås. Staten besörjde väl ännu en del af vården, men blott så långt
de förut anslagna medlen räckte. All vård i öfrigt af fattiga, vare sig
sjuka eller icke, ålåg kommunerna.
Ännu eu betydelsefull förändring hade emellertid fattigvårdens förvaltning
undergått. En förskjutning hade begynt i fördelningen af fattigvårdsbördan
mellan staten och kommunerna. Statens fattigvård hade från
sin första begynnelse hufvudsakligen omfattat sådana fattiga, hvilkas omhändertagande
var påkalladt jämväl af andra hänsyn. Sålunda hade i statens
hospital i första hand intagits de, hvilkas vård lträfdes i den allmänna
ordningens eller hälsovårdens intresse, såsom sinnessjuka samt obotligt eller
epidemiskt sjuka; först i andra hand hade »fattiga och orkeslösa» i hospitalen
intagits samt understöd af öfverskottsmedlen tilldelats fattiga barn.
Under det med folkmängdens ökning fattigvården tilltagit i omfång och dess
beskaffenhet med ekonomiskt gynnsammare tider förbättrats, hade statens
bidrag till fattigvården icke väsentligen ökats. I följd däraf hade staten
så småningom måst inskränka sin verksamhet i detta afseende till vissa
slag af fattiga. Statens fattigvård afsåg vid slutet af denna period på få
undantag när endast sådana fattiga, som tillika voro sjuka.
Till denna utveckling hade jämväl den omständigheten bidragit, att
sjukvården under nämnda tid börjat tilldraga sig ökad uppmärksamhet från
statsmakternas sida och en ordnad från fattigvården skild sjukvård börjat
uppstå.
‘) Angående fattigvården i Stockholm se Muller, a. a. Se vidare nedan sid. 65.
Allmänna fattigvården 1809—1871.
Statens fattigvård och sjukvården.
Under den period i fattigvårdens historia, som tog sin början med
det nya statsskickets införande år 1809, fortgick, jämsides med sjukvårdens
utveckling, den ofvannämnda förskjutningen mellan statens och kommunernas
fattigvård. Så småningom upphörde staten att direkt ombesörja
fattigvård. Äfven fattigsjukvården skulle bekostas af kommunerna. Å statens
hospital intogos sedan 1830-talet endast sinnessjuka, hvarom ock i Kungl.
stadgan ang. sinnessjukas behandling och vård den 5 mars 1858 meddelades
uttrycklig föreskrift1). Den under Collegii Medici öfverinseende
verkställda utdelningen af fri medicin upphörde enligt Kungl. brefvet den
16 november 1855, hvarefter de fattigas behof af läkemedel måste på kommunernas
bekostnad tillgodoses.
I reglementet för barnmorskor den 28 november 1856 stadgades uttryckligen,
att å allmän sockenstämma bestämd ersättning för förlossningshjälp
skulle ifråga om erkändt medellösa utgå af församlingens fattigvård.
Stadgandet om provinsialläkarnas skyldighet att utan afgift lämna vård åt
fattiga blef genom Ivungl. skrifvelsen till sundhetskollegium den 5 december
1862 upphäfdt, men torde redan därförut så småningom bragts ur tillämpning2).
Sedan till förbättrande och utvidgande af lasaretten länens invånare
åtagit sig att sammanskjuta en viss afgift och genom Kungl. instruktionen
den 17 december 1817 lasarettens förvaltning ställts under särskilda för
hvarje län tillsatta direktioner, hvarigenom vården af de akut sjuka blef
eu de särskilda länens angelägenhet, blef i Kungl. kungörelsen angående
förändrade instruktioner för direktioner, läkare och syssloman vid länens
lasarett och kurhus den 21 oktober 1864 stadgadt, att ersättning för de
å lasaretten vårdade sjuka skulle utgå efter de grunder och till de belopp,
som af landstinget fastställdes. Dock skulle medellösa, inom lasarettets
distrikt insjuknade personer, tillhörande annat lasarettsdistrikt, njuta underhäll
och öfriga sjukhusförmåner kostnadsfritt. Af statens fattigvård återstod
sålunda endast de af öfverskottsmedel å hospitals- och barnhusfonden
)) Redan i 1624 års hospitalsordning hade stadgats, att viss afgift skulle erläggas för hvarje
å hospitalet intagen person.
b Jfr K. K. 30/6 1 831 § 11 mom. 3. Lilienberg, Lagsaml. II. sid. 806 och K. Skr 5/., 1862
ibid., sid. 808.
(il
bestridda understöden åt fattiga barn1) och af den fria fattigsjukvården
allenast den fria lasarettsvården för medellösa från annat distrikt.
Om emellertid staten sålunda å kommunerna öfverlät ombesörjandet
och bekostandet af fattigvården i allmänhet och den genom staten eller
dess myndigheter omhänderhafda vården upphörde, bidrog dock staten till
fattigvården dels genom anslag till de särskilda orterna och till särskilda
ändamål och dels genom den ersättning af allmänna medel, som i vissa fall
skulle enligt de för hvarje tid gällande fattigvårdsförordningarna utgå till
kommunerna.* 2)
Den kommunala fattigvården.
Bestämmelserna rörande den kommunala fattigvården voro vid början
af det like århundradet i många afseenden bristfälliga. Olägenheterna
häraf voro så mycket större, som lagbestämda former för liandhafvandet
af eller ordnandet af kommunernas ekonomiska angelägenheter i allmänhet
saknades. Visserligen var i prästerskapets privilegier den 16 oktober 1723
föreskrifvet, att näst de kyrkliga angelägenheterna på sockenstämma äfven
skulle kunna företagas de »flere enskylte oeconomiske mål som kyrkoherden
eller församlingen hafwa att föredraga, församlingens tarfvor och beställningar
angående», och i enlighet härmed kunde man äfven i fråga om
försörjningssättet och formerna för fattigvårdens besörjande komma till
rätta på sätt förut varit vanligt inom socknen.3) Men beträffande rösträtt
vid sockenstämma och giltigheten af beslut vid sådan stämma gentemot
dem, som i beslutet icke deltagit, var däremot bristen på erforderliga bestämmelser
synnerligen kännbar. Enighet kunde ej vinnas rörande de
’) Upphörde sedermera vid hospitalsmedlens indragning 1876. Se K. Skr. l2/6 1876. Lilienberg
II, sid. 860. — Jämlikt K. För. 16/, 1855 ang. behandling af frågor om ersättning för understöd,
som af fattigvårdssamhälle i ett af de förenade rikena Sverige och Norge lämnas nödlidande
personer från det andra, förskotterar staten kostnaden för dylikt understöd. Därjämte bekostade
staten i vissa fall underhåll för barn. hvars moder dött i fängelse eller straffats till lifvet; (K. Br.
24/l0 1763; ”/ii 1772; ll/, 1785. Backman a. a. II sid. 231.) jfr äfven K. Br. le/5 1829 och K. Circ.
54/„ 1837 (ibid.).
2)
Se nedan sid. 87. Till belysande af statens allmänna verksamhet till lindrande af nöd
må anföras de icke obetydliga åtgärder, som från kronans sida vidtogos till motverkande och förebyggande
af de i början af 1780-talet inträffade missväxtårens följder. Modée XIII sid. 394 och
följande. Jfr Förslag till kommunallag afgifvet af 1839 års fattigvårdskommitté § 59; förslag till
stadgar om fattigvården i riket utom Stockholms stad, ibid., § 16 mom. 6; K. F. ang. fattigvården
den •/„ 1871 § 13 p. 3. Se vidare nedan sid. 88.
3)
Jfr Wickman S.: Svea Rikes Ecclesiastique rverk, Örebro 1782 Sen. del. sid. 930 not.
62
Fattigvård s<
frågran vid
ISO!) ars
riksdag:.
Förslag till
ändringar i
1788 års
kungörelse.
Förslag till
jämkningar i
fattigvårdens
fördelning.
grunder, efter kvilka sockenborna skulle bidraga till församlingens kostnader
för dess numera obligatoriska utgifter för fattigvården. Denna fråga måste
sålunda genom lagstiftningen afgöras. Vidare gaf, såsom fallet måste blifva
då de särskilda fattigvårdssambällena medgifvits rätt att af hvarandra kräfva
.ersättning för vård, som lämnats »utomsocknes», frågan om hvar de fattiga
rättvisligen borde anses äga hemortsrätt anledning till upprepade kraf på
nya bestämmelser; hvarjemte slutligen bestämmelserna om kommunernas rätt
att vägra tjänstehjons inflyttning såsom stridande mot tidens sträfvan i öfrigt
att värna den personliga friheten och framför allt såsom föga förenlig med
den gällande lösdrifvarelagstiftningens stränga bestämmelser om skyldigheten
för en hvar försvarslös att inom honom förelagd tid förskaffa sig tjänst,
gåfvo upphof till berättigad! klander och kraf på förbättrad lagstiftning!
Redan vid 1809 års riksdag väcktes fattigvårdsfrågan på tal. 1788
års förordning blef föremål för klander beträffande bestämmelserna såväl
om senaste mantalsskrifningen såsom norm för hemortsrätten som angående
församlingens rätt i vissa fall att vägra inflyttning. I förra fallet
framhölls, hurusom olika tolkningar af 1788 års kungörelse i praxis gjort
sig gällande, i det en del Konungens befallningshafvande ansett för kemortsförvärf
tillräckligt, att vederbörande bort i socknen mantalsskrifvas,
andra åter fordrat, att mantalsskrifning verkligen ägt rum. Framför allt
ansågs det obilligt, att ett samhälle kunde »genom tvångslagen förpligtas
att föda och vårda sådana af sig komna och till arbete vanföre, hvilka
användt deras raska och friska ålder uti ett annat Samhälles tjenst och
till dess nytta förtärt sina bästa krafter». Arbetare, som länge varit borta
och ingenstädes varit skrifna, återkommo till födelseorten med stora familjer,
som folio fattigvården till last. I fråga om flyttningsrätten klagades öfver
de otaliga, obehagliga tvisterna mellan arbetsgivare och kommuner, som
rätten att neka inflyttning föranledt.
Till förenklande af processerna föreslogs, att församlingarne skulle
åläggas att före anhängiggörandet af rättegång själfva verkställa utredning
angående hemortsrätten.
Emellertid var det icke blott sättet för anordnandet af hemortsrätten,
som väckte missnöje. Fattigvårdens fördelning såväl mellan staten och
kommunerna som mellan kommunerna inbördes ansågs böra undergå jämkningar.
Fattigvårdens obligatoriska karaktär hade uppenbarligen åtminstone
å vissa håll ökat fattigvårdsutgifterna; och frågan om fattigvårdsbördans fördelning
kom sålunda redan från begynnelsen att tilldraga sig myndigheter
-
63
nas uppmärksamhet. För vinnande af eu rättvisare fördelning kommunerna
emellan af ifrågavarande kostnader föreslogs införande af en särskild
fattigvårdsskatt, nedi för åstadkommande af minskning i kommuneras skyldighet
i allmänhet med afseende å fattigvården hemställdes, under åberopande
af statens skyldighet att sörja för »allas gemensamma välgång och
bergning», att anstalterna för de fattiga borde vara allmänna för riket
och af detta gemensamt bekostas.
Med anledning af de vid riksdagen väckta reformförslagen hemställde
ständerna i Riksdagens skrifvelse den 24 november 1809, att en kommitté
måtte utses, att ofördröjligen »ingå i undersökning om alla särskilda
Fattiginrättningar i Riket» samt att vid näst infallande lagtima riksdag
till Rikets ständer afgifva en ordentlig plan till fattiginrättningarna i
riket, för att tjäna till rättelse vid de författningar, som sedermera kunde
för hvarje särskilt ställe eller i allmänhet finnas lämpliga. Såsom skäl för
denna hemställan anförde riksdagen bland annat, att, »då förbindelsen,
att undsätta nödlidande likar, egentligen grundad i Samvetets bud, blifvit
genom samhällsinrättningens fullkomnande ett föremål för Styrelsens omsorg»,
riksdagen ansåg den allmänna fattigvården »kunna med skäl hänföras
till de skyldigheter, hvilka medgifva förbindande föreskrifter till
allmänt iakttagande och gemensamt syftemål», samt att riksdagen, vid öfvervägande
af de i berörda ämne utkomna författningar och deras verkan,
ansett fattigvården tarfva en närmare öfversikt och allmännare granskning,
innan några grunder för en bättre ordning däruti kunde utfinnas och kraftigare
utvägar för verkställigheten vidtagas.
Förutom denna »plan till fattiginrättningar» föreslog riksdagen i särskilda
skrivelser den 18 januari och 24 april 1810 åtskilliga ändringar
och tillägg i 1788 års kungörelse, äfvensom åtgärder ifråga om vården
af fattiga barn och fattigvården i allmänhet. Bland annat föreslogs att
den församling, som längst njutit ett fattighjons tjänst under dess arbetsföra
tid, borde, vid detsammas infallande vanföra tillstånd, draga försorg
om dess underhåll framför den, dit det senast inflyttat, samt att, när
ett tjänstehjon under sin arbetsföra tid tjänat fyra till fem år uti en och
samma socken, det under sitt vanföra tillstånd borde där njuta underhåll,
men, om det sålunda tjänt i flera församlingar, underhållsskyldigheten borde
stanna på »den, där det längst tjent ifrån sitt 25 till sitt 45 ålders år».
Med anledning af riksdagens ofvannämnda skrifvelse förordnade Ivungl.
Maj:t den 14 juni 1810 en kommitté till utarbetande af den af riksdagen
begärda plan till fattigvårdsinrättningarna i riket.
64
La^stiftnin- Frågan om sockenmedlemmarnas skyldighet att bidraga till fattigvårdsffeni8^#—
k°stna(ierna tarfvade emellertid ett omedelbart afgörande, och i afbidan
på kommitténs förslag utfärdade Kungl. Maj:t, efter ständernas hörande,
t provisor den 14 februari 1811 förordning i ämnet af innehåll, att skyldighet att
ska»fattig- bidraga till de fattigas försörjande, vare sig äldre personer eller barn,
Vdr<ning°rd ålåge hvar och en, som icke själf vore i behof af andras hjälp, samt att
de beslut om dylika bidrag, som af städer eller församlingar på landet
antoges »genom pluralitet, beräknad efter det å hvarje ställe i sådana
frågor vanliga omröstningssätt», skulle, »sedan Kongl. Maj:t dem pröfvat
och gillat, förbinda dem, hvilka oaktadt föregången olfentlig kallelse,
varit frånvarande eller ock till beslutet nekat», samt dem, hvilka sedermera
inflyttat till staden och församlingen.
Genom Kungl. förordningen den 3 juli 1811 stadgades vidare, att
vissa afgifter till de fattiga borde af sjöfolk vid förhyrandet årligen erläggas
:).
Den år 1810 tillsatta kommitténs första åtgärd var att från samtliga
Konungens befallningshafvande och konsistorier infordra underrättelser och
utlåtanden rörande fattigvården i orterna. Kommitténs utredning och
förslag läto emellertid länge vänta på sig och först den 4 juni 1821, sedan
berörda utlåtanden under åren 1811 —1820 inkommit, afgaf densamma
sitt betänkande. Fattigvårdens gestaltning reglerades under tiden i hufvudsak
af 1766, 1788 och 1811 års förordningar, hvilka, då 1821 års kommittéförslag
ej gaf upphof till någon författning i ämnet, förblefvo gällande
ända till år 1847, då ny förordning rörande fattigvården i riket ändtligen
utfärdades.
"fr''lagstift
Innan 1821 års förslag vid 1823 års riksdag förelädes ständerna,
ningen, både allenast oväsentliga åtgärder till fattigvårdens förbättrande vidtagits.
Sålunda hade genom Kungl. bref vet den 3 maj 1820 förklarats, att då en
torpare kom i behof af underhåll, hemmans- eller jordägaren ensam icke
kunde på grund af föreskrifterna i 1788 års och 1811 års förordningar
tillförbindas att utgöra torparens underhåll; livarjände genom Kungl. Brefvet
den 7 febr. 1822 föreskrefs, att, enär tvister mellan församlingar angående
försörjningsskyldigheten kunde komma att medföra »längre tidsutdrägt,
fattighjonet till största känning», den ena församlingen, när förhållandet
därtill föranledde, kunde åläggas en sådan skyldighet, intill dess den förmådde
leda skyldigheten på annan församling. Af synnerlig vikt för
0 Jämlikt K. K. I8/6 1864 förklarades nämnda förordn. hafva upphört att gälla. Lilienberg,
II: sid. 868.
tillämpningen af de rörande fattigvården gällande bestämmelserna blef
emellertid den fastare organisation, som kommunalstyrelsen erhöll genom
Kungl. förordningen angående sockenstämmor och kyrkoråd den 2(5 februari
1817. Jämte det nämligen däri meddelades bestämmelser om sammankallande
af stämma, om rätt till deltagande i öfverläggniugar och beslut samt om
klander af sådant beslut, blef tillika uttryckligen stadgadt, att till sockenstämmas
handläggande hörde bland annat frågor om socknens fattigas försörjande
och öfverläggniugar om mindre arbetsföra personers inflyttande
från andra socknar.
Hvad angår fattigvården i Stockholm hade den år 1807 utfärdade
fattigvårdsstadgan ersatts med nya bestämmelser. Sedan genom Kungl.
brefvet d. 3 juli 1811 förordnats, att en generaldirektör borde tillsättas
öfver fattigvården i Stockholm med skyldighet hufvudsakligen att öfva oafbruten
tillsyn öfver fattigvårdsförsörjningen i alla dess grenar samt att stadens
invånare borde genom deputerade af hvarje församling uppgöra och
besluta eu allmän taxation till uppfyllande af fattigvårdens behof, fastställdes
nya grunder för fattigvården i Stockholm genom Kungl. brefvet
den 18 mars 1812. Enligt denna nya fattigvårdsstadga skulle fattigvården i
hufvudstaden besörjas församlingsvis, så att hvar församling drog försorg
om sina fattiga. Öfverståtliållaren skulle utgöra öfverstyrelse för liufvudstadens
fattigvård och därvid biträdas af underståthållaren. Därjämte skulle
finnas en kassadirektion, som skulle förvalta fattigfonden. Eu allmän
fattigvårdsafgift skulle utgå att erläggas i proportion till den allmänna bevillningen.
I öfrigt meddelades i stadgan bestämmelser rörande fattigförsörjningens
grunder och beskaffenhet, därvid bl. a. stadgades, att de, som voro
genom ålderdom, sjukdom och bräcklighet ur stånd att lifnära och försörja
sig, voro till understöd af församlingarna »ovillkorligen berättigade».
1812 års stadga, som var afsedd att gälla allenast till den 1 april
1814, skulle emellertid enligt Kungl. brefvet den 8 december 1813 tillsvidare
förblifva gällande.1)
Vid 1817—1818 års riksdag upptogs ånyo diskussionen om olägenheterna
af 1788 års förordning. Å ena sidan framhölls såsom förut dels
obilligheten i församlings skyldighet att draga försorg om personer, som
allenast något år uppehållit sig där, och dels olämpligheten af stadgandet
om rätten att vägra inflyttning, ett stadgande, som medfört, »att personer,
») Genom K. bref 8/i2 1813 »samtyckte» Kungl. Maja jämväl till en af öfverståthållareämbetet
vidtagen åtgärd att sammankalla vissa valda ledamöter af fattighusdirektionerna för att såsom »Comiterade
för Fattigvårds-Ärenderne» bereda samband och ytterligare förbättringar åt fattigförsörjningen.
9 — Fattigvårdslag*tiftningen. II.
Fattigvården
i Stockholm.
Fattigvården
vid Riksdagen
1817-1818.
1821 års
förslag-.
»k;
som varit infödcle Svenske och aldrig vistats utom Fäderneslandet, likväl
funnit sig i den belägenhet, att de saknat tillflyktsort». Å andra sidan
påpekades, att andra sätt till beräknande af hemortsrätten skulle komma
att »medföra mycken vidlyftighet», samt att de besvärliga rättegångarna
kunde nedbringas i antal genom införande af skyldighet för tappande församling
att ersätta motpartens rättegångskostnader.
De olika förslagen till förbättringar i lagstiftningen föranledde emellertid
icke annan riksdagens åtgärd än skrifvelse till Kungl. Maj:t med
hemställan om utsättande af viss tid, inom hvilken eu ny fattigvårdsförordning
skulle komma att utfärdas. Detta påskyndade slutförandet af den
ar 1810 tillsatta kommitténs arbeten, och sedan kommittén den 4 juni 1821
framlagt sitt förslag till fattigvårdsförordning, blef detsamma genom Kungl.
proposition vid 1823 års riksdag öfverlämnadt till ständerna för antagande.
Kommittén förklarade i sitt betänkande till eu början, att den fann
ständernas förslag om införande af en gemensam fattigvård för hela riket
icke kunna realiseras. Det kunde ej ifrågasättas att sammanföra de fattiga,
och då fattighopen ändock borde, liksom tillförene, försörjas, spridd uti
de församlingar, dit hvar och en af densamma hörde, trodde kommittén
fattigvårdens ändamål icke kunna bättre befordras, än då den bestriddes
särskildt för hvarje församling eller socken. Särskild! framhölls, att större
förkofran genom enskild välgörenhet skulle vara att förvänta, i samma
män som gåfvorna inom hvarje menighet uteslutande användes till förmån
för personer, som vore »menigheten närmast tillhöriga». Fattigvården
skulle sålunda besörjas särskildt inom hvarje församling med rätt för flera
församlingar eller socknar att förena sig om eu gemensam fattigvård. Inom
hvarje församling skulle finnas en fattigvårdsstyrelse, i hvilken kyrkoherden
skulle vara ordförande.
Den kommunala fattigvården skulle enligt kommitténs förslag komma
att erhålla synnerligen stort verksamhetsfält. Fattigvården skulle hafva
till föremål »att lämna fattiga nödlidande och behöfvande personer
nödtorftig vård och understöd i den mån de ej sjelfve kunde därtill
bidraga, att tillika besörja barns uppfostran och undervisning, samt
att med arbete förse dem, för hvilka sådant brister». Hvad fattigvårdssamhället
hade att iakttaga till åvägabringandet af en sådan fattigvård
var noggrant föreskrifvet. För sådant ändamål voro de fattiga indelade
i 4 klasser: 1) barn under 15 år, 2) arbetsföra öfver 15 år,
3) mindre arbetsföra eller mindre bemedlade vid »särskilda händelser (barns
-
H7
börd eller sjukdom ocli andra olyckor)» samt 4) personer öfver 15 är,
»Indika genom oboteliga kropps- eller sinnessjukdomar, vanförhet eller
ålderdom äro till arbete alldeles oförmögne.» För hvar och en af dessa
klasser var ett visst tillvägagångssätt stadgadt. Fattigvårdsstyrelsen skulle
först tillse, huruvida den fattige ägde föräldrar, barn eller andra släktingar,
som kunde och ville fylla deras behof, eller, om förhållandena
därtill berättigade, de kunde intagas i något lasarett, barnhus, hospital, kurhus
eller annan sjukinrättning. Kunde ej sådan vård anskaffas, skulle
den fattige genom fattigvårdens tillgångar nödtorfteligen understödjas och
vårdas, i den mån och så länge det behöfdes. Först i sista hand skulle
vederbörande intagas uti församlingens fattighus 1).
I anslutning till tjänstehjonsstadgan och allmänna lagens föreskrift
om husbondes skyldighet att draga omsorg om gammalt eller sjukt tjänstehjon
meddelades liknande föreskrift; hvarjämte föreslogs, att, då tjänstehjon,
arbetare, indelt soldat eller båtsman, »ehuru vid högre ålder antaget, likväl i
och för tjänsten eller arbetet, samt utan eget förvållande, blifvit skadad och
råkat i den belägenhet, att detsamma, saknande egna tillräckliga tillgångar
för sin bärgning:, är för längre eller kortare tid eller för alltid urståndsätta
att genom tjänst eller arbete fullkomligen försörja sig, det skulle åligga
husbonden, egendomen och dess innehafvare samt rusthållet att lämna »en
så beskaffad person», emot den tjänst och det arbete den förmådde uträtta,
nödtorftig vård och understöd. Vidare skulle församlingen vid fråga om
tillstånd till inflyttning äga rätt att såsom villkor härför betinga sig säkerhet
för framtida fattigvårdskostnad antingen i arbetsgifvarens personliga
borgen eller, om han vore fastighetsägare, i fastigheten; »och kunde
hvarken personens eller egendomens ansvarighet upphöra». iNagon uttrycklig
bestämmelse om skyldighet för den enskilde att draga försorg om fattiga
anförvanter hade ej intagits i förslaget.
Oaktadt kommittén sålunda föreslagit en synnerligen utvidgad fattigvårdsskyldighet
och häremot icke lämnat föreskrift om annan enskild
försörjningsplikt än husbondes och fastighetsägares i vissa fall, drog sig
kommittén icke från att medgifva den fattige en rätt till erhållandet af
l) I kommitténs tanke var det af ingen vikt, om fattighus och arbetshus inom församlingarna
funnos eller ej, då fattigvården ändock ordentligt besörjdes. Uppbyggandet och underhållandet af
fattighus och arbetshus tillskyndade församlingarna betydliga kostnader. »För dem, som derstädes
inrymmas eller sysselsättas, kan aldrig påräknas den noggranna tillsyn och vård, som i enskilda
hus. Ofta af olika tänkesätt och lynnen, mer och mindre förderfvade till sina seder, bortskämmas
de af hvarandra genom det dagliga umgänget. Sammanträngde i ett eller annat otillräckligt
rum lida de till sin hälsa och sina krafter. Skiljde ifrån närmare umgänge med anhöriga,
vänner och andra sjelf beroende personer, känna de dubbelt tyngden af sin egen belägenhet ...»
det understöd, som hans fattigkvalifikationer betingade och lagen utstakat.
Till yttermera garanti för denna rätt hade föreslagits, att besvär öfver
sockenstämmas eller fattigvårdsstyrelses beslut i fattigvårdsmål skulle få
anföras hos Konungens Befallningshafvande, hvarest jämväl särskild talan
i fattigvårdsmål kunde anhängiggöras; hvarjämte talan skulle få föras öfver
Konungens Befallningshafvandes utslag hos Kungl. Maj:t.
Hvar och eu fattig, nödlidande eller behöfvande skulle åtnjuta fattigvård
i den församling eller socken, »till hvilken han hörer, då hans behof
af sådan vård sig yppar», och skulle han anses tillhöra den församling,
där han vid sist förrättad mantalsskrifning var, eller, i brist däraf, bort
enligt bevillningsförordningen vara mantalsskrifven. Äkta, minderårigt barn
skulle höra till samma församling eller socken som föräldrarna, och oäkta barn
till den församling, till hvilken modern hörde vid barnets framfödande.
Bestämmelserna i 1788 års förordning angående rätten att vägra inflyttning
voro med några ändringar och tillägg i förslaget återupptagna.
Bland annat kunde utan tillstånd inflyttad person åläggas återflytta, därest
talan därom hos Konungens Befallningshafvande anhängiggjordes inom en
månad efter inflyttningen.
Bland de inkomster, som till bekostande af denna utvidgade fattigvård
ställdes kommunerna till förfogande, upptogs i vissa fall årliga avgifter
dels i förhållande till den allmänna bevillningen och dels af husbonde för
hvarje i hans tjänst varande person.
Bestämmelserna i förslaget om fattigvårdssamhällets rätt till ersättning
af hjonets egendom och kvarlåtenskap äro synnerligen anmärkningsvärda.
För första gången har här principen om fattigunderstödets egenskap af ett
utaf samhället lämnadt lån funnit uttryck; hvarjämte vid bestämmandet
af samhällets rätt till den understöddes tillgångar skillnad gjordes beträffande
olika slag af understöd. Meddelad barnavård och anskaffande af
arbete gaf sålunda fattigvårdssamhället ingen rätt. I fråga om 3:je klassens
fattiga, de mindre arbetsföra, som på grund af akut sjukdom eller
»särskild händelse» kommit i behof af fattigvård, skulle hvad fattigvården
bekostat af den fattige ersättas, så framt hans villkor förbättrades eller
så vidt vid hans död hans kvarlåtenskap därtill räckte. Mottogs däremot
något fjärde klassens fattighjon för att på fattigvårdens bekostnad vårdas
och underhållas, inträdde fattigvården efter hembud till släktingarna i full
äganderätt till allt, hvad hjonet då ägde. Endast penningar tillfullo emel- *)
*) Kommittén tdreslog emellertid, att tappande part skulle ersätta vederpartens kostnader.
(ii t
lertid genast fattigkassan, under det hjonets öfriga egendom först efter
hjonets död kunde användas för fattigvårdens räkning. Tillfälle fattighjonet
någon egendom genom arf, gåfva eller testamente, borde den
förvaltas af fattigvården och årliga afkastningen till vårdens ersättning
användas. Vid fattighjonets död ägde fattigvården att af sådan egendom
blifva godtgjord för hvad eljest i full ersättning kunde brista. Beträffande
båda dessa fattigklasser stadgades, att om sådan person åtnjöte något
underhåll af allmänna medel, detsamma kunde af fattigvården uppbäras
och till dess ersättning användas, så länge fattigvården varade.
Att icke detta förslag till ordnande af den kommunala fattigvården
blef af ständerna antaget torde icke kunna väcka förvåning. Ständerna
hade begärt en på grundvalen af en statens skyldighet att försörja sina
medlemmar byggd fattigvård, men kommittén hade föreslagit en kommunal
sådan. Ständerna hade framhållit önskvärdheten af ändrade bestämmelser
angående hemortsrätten, men kommitténs förslag hade bibehållit förut gällande
stadganden. Framställda kraf på lindringar i flyttningstvånget hade
visserligen föranledt en till formen mindre vidsträckt rätt till flyttningsvägran,
men förslagets reella innebörd var, tack vare en vidsträcktare
fattigvård, strängare än förr. Framför allt hade emellertid kommittén
under eu tid, då ännu ovanan vid ett tvunget bidrag till fattigvårdskassan
kom fattigvårdsbördan att kännas betungande, och oaktadt ständerna framställt
önskvärdheten af att större delen af de fattiges vård bekostades af
staten, icke blott föreslagit en väsentligen utsträckt fattigvård utan äfven
gifvit den fattige medel och rätt att tilltvinga sig denna vård.
Förslaget möttes med allmän ovilja. Knappast någon af dess bestämmelser
lämnades oantastad. Till och med sådana föreskrifter, mot hvilka
under andra förhållanden intet skulle varit att anmärka och som sedermera
inflöto i lagstiftningen, blefvo föremål för klander. Särskild fångvårdsstyrelse
vore icke behöflig i ett så litet samhälle som en församling.
Det vore besynnerligt »att öfverstyret blifvit öfverlämnadt åt Pastor uti
hwar Församling», då det dock vore församlingen, som betalade. Det
vore »strängt» att föreskrifva, att försörjningen skulle besörjas »efter ett
nytt och ganska problematiskt sätt, då densamma kanske hela 20 åren
varit i gång efter ett lieglemente, som i allo visat sig såsom välgörande
i sina föreskrifter ...» Bestämmelserna om forum vore olämpliga, skyldigheten
att skaffa arbetslösa tjänst omöjlig att fullgöra o. s. v. Framför allt
framhölls, att »de föreslagna stadgandena, huru en tiggare äger processa med
1823 års
riksdag.
70
1828 och
1834 års
riksdagrar.
Förslag till
rättvisare fördelning
af
fattigvårdsbördan.
Församlingen, och dertill fritt använda sin vederparts (Församlingens) Fattigcassa,
samt hafva rätt att fordra pastors biträde att åt sig uppsätta Besvärsskrift,
hänvisning m. m. dylikt», icke kunde »finnas hälsosamt att antaga.»
Upptäckten af den obligatoriska fattigvårdens obehagliga konsekvens,
rätten till fattigvård, framkallade icke blott ofvannämnda i många afseenden
reaktionära klander af kommitténs förslag, utan afkylde äfven ständernas
forna ifver för en fattigvårdsreform öfverhufvud. Visserligen blef
kommittéförslaget af präste- och bondestånden med vissa ändringar antaget,
men ridderskapet och adeln samt borgarståndet beslöto skrifvelse till Kungl.
Maj:t af innehåll, att ständerna med »underdånig erkänsla för Kongl. Maj:ts
nådiga omsorg» att, genom den föregångna undersökningen sätta dem i
tillfälle att med sakkännedom bedöma ett ärende, där misstag vore af så
vådliga följder, ansett några audra författningar, angående den allmänna
fattigvården, än de redan gällande för det dåvarande icke böra utfärdas.
Resultatet af det utaf ständernas begäran år 1809 om allmän
plan angående fattiginrättningarne i riket in. in. och år 1817 om en påskyndad
lagstiftning i ämnet föranledda, 11-åriga kommittéarbetet blef
Kungl. Maj:ts förklaring den 22 januari 1824, att några nya eller andra
stadganden angående allmänna fattigvården än de ditintills gällande icke
vore af omständigheterna påkallade och att således vid hvad redan förordnadt
vore komme att förblifva.
Sedan frågan om en ny allmän författning rörande fattigvården i riket
genom ofvannämnda Kungl. förklaring för någon tid förfallit, inskränkte
sig åtgärderna till fattig vårdslagstiftningens förbättrande till smärre tillägg
i gällande författningar x).
Frågan om en ny fattigvårdsförordning kom emellertid så småningom
åter på tal. Den obligatoriska fattigvården var särdeles betungande
särskildt för bönderna, hvilka efter hemmantalet såsom beräkningsgrund
fingo utgöra största delen af kostnaden för vården 2). Vare sig det nu
*) Bland annat stadgades sålunda i Kungl. kung. den 27/2 1828, att kyrkorådet skulle hafva
inseende öfver hälsovården i riket och i sådant ändamål hufvudsakligen hafva uppsikt öfver att
nyfödda och späda barn icke vansköttes samt öfver fattiga barns uppfostran m. m. Backman I,
sid. 316. Se K. Er. d. n/2 1824 ang. frigifna personers rätt till hemort i den församling där de
förut varit boende. Backman I s. 310 samt K. Maj:ts utslag i särskildt mål den 15/5 1826, hvarigenom
förklarades, att arbetsföra tjänstehjon ej borde vägras inträde i församlingen.
2) Först genom K. Er. och utslaget d. 30/,._, 1830 stadgades, att förmedlade hemmantalet skulle
tjäna till grund för fattigförsörjningens fördelning, församlingen dock obetaget att »sig emellan
samråda och besluta, hvad torpare eller mindre bemedlade socknelioer böra efter råd och lägenhetil]
de fattiges underhåll bidraga.» Backman I s. 317. Jfr K. Instr. d. 2S/4 1791 § 6. Ibid. s. 311
samt K. Instr. d. 29/3 1773 § 8. Modée a. a. Del X s. 134.
71
berott på okunnighet om gällande författningar eller misstolkning af
dem, hade nämligen på åtskilliga håll 1811 års förordning om alla icke
fattigas bidrag till fattigvården icke tillämpats. Särskild! efter den under
år 1826 inträffade svåra missväxt, som å vissa orter satte större delen af
allmogen »i den belägenhet att de saknade det nödvändiga för sig sjelfve
och sina barn», Idel'' fattigvårdsbördan betungande. Då emellertid eu återgång
till frivillig välgörenhet eller hufvudsakligen statlig fattigvård icke
vidare kunde ifrågasättas och utgifterna för vården af de fattiga dock fortfarande
måste bestridas, förefanns intet annat utlopp för sträfvandena efter
eu lindring i fattigvårdsutgifterna än det redan förut i nära 40 år dels
af bönderna, inom socknen, och dels af de särskilda socknarna sinsemellan
anlitade medlet att genom fattigvårdsbördans öfverflyttande på en annan
samhällsklass eller eu annan socken åstadkomma en »rättvisare fördelning»
af densamma. Allt oftare anlitade församlingarna den af 1821 års kommitté
föreslagna utvägen att för tillstånd till tjänstehjons inflyttning fordra
husbondens ansvarsförbindelse, och den i lagstiftningen medgifna rätten att
hindra inflvttningen missbrukades på vissa håll ända därhän, att, då t. ex. i ett
af de mindre länen ny landshöfding tillträdde sin befattning, icke mindre
än 9,000 personer befunnos icke mantalsskrifna. Tjänstehjon, som hade
gamla föräldrar i lifvet, blefvo, då de sökte sin tillflykt hos dessa eller
ville vara dem till hjälp på ålderdomen, af församlingarna återvisade till
sin hemort, och det fall inträffade att »en bonde, som gift sig med eu
änka, som ägde fastighet i en annan socken, vägrades inflytta till hustrun».
Man var emellertid icke nöjd med de medel lagstiftningen anvisat
till grannsocknarnas eller den enskilde sockenmedlemmens utnyttjande för
vinnande af lindring i den egna socknens fattigvårdsbörda. Vid riksdagarna
1828—30 och 1834—35 väcktes förslag icke blott till fördelning
af kostnaden inom socknen genom i lagstiftningen uttryckt skyldighet för
husbönder och enskilda att draga försorg om tjänstehjon och underlydande,
utan äfven till fördelning af fattigvårdsbördan socknarna emellan genom
ökad rätt att vägra inflyttning och ändrade bestämmelser angående hemortsrätten.
I förstnämnda hänseende föreslogs inom bondeståndet bestämmelser
dels att hvarje husbonde, som antoge »Torpare eller så kallade Backstugusittare
å sina ägor», skulle vara pliktig själf ansvara för deras underhåll,
dels att sådan skyldighet skulle åläggas en hvar, som »å sina hemman
eller uti sina stugor» intoge »främmande personer, oförmögne att uppehålla
sig själf va», dels ock att »Säteriägare, Brukspatronor och Possessio
-
flitter borde draga försorg om deras underlydande afsigkomne Frälsebönder»,
så att bruksägare och skattebönder skildes ifrån hvarandra i afseende på
underhållet af fattiga och hvardera försörjde sina. I hvarje fall borde
försörjningsskyldighet åligga husbonde, som mot församlingens tillstånd
antog tjänstefolk. Därjämte återupptogs förslaget i 1821 års kommittébetänkande
om fastighets ansvar för fattigvård i vissa fall.
Förutom de sålunda föreslagna bestämmelserna om särskild fattigvård
af arbetsgivare, hvarigenom bönderna utan tvifvel, därest förslagen blifvit
lag, skulle lyckats befria sig från större delen af den obligatoriska fattigvårdens
besvärligheter, förekommo jämväl förslag till bestämmelser afseende
ett effektuerande af den enskildes försörjningsplikt gentemot anförvanterna.
Ett redan vid 1823 års riksdag framställdt förslag om skyldighet för
moder till oäkta barn att uppgifva lägersmannens namn, åtminstone då hon
kom i behof af fattigvård, förnyades, hvarjämte motion väcktes om föreskrift,
att »den make eller far, som, saknande egendom, icke använder sin
arbetsförmåga till hustrus och barns försörjning, skall, då Församlingen
eller dess fattigvård sådant begär, kunna dömas till arbete hos enskild
person emot af Domstolen eller Läns-styrelsen fastställdt arfvode, livilket
billigen delas mellan honom och hans anhöriga, och skall han, om han
det ådömda arbetet sig ej underkastar, vara förfallen till allmän Arbetsinrättning
eller Correctionshus».
I fråga om församlingarnas rätt att neka inflyttning var det särskildt
stattorparna, som tilldrogo sig uppmärksamhet. Det ansågs nämligen vara
»från denna Samhällsclass, som fordom i vårt land var okänd, men i senare
tider blifvit allt mer talrik», som den tilltagande mängden af fattighjon
hufvudsakligen härledde sig. I allmänhet borde församlingens rätt utsträckas
att omfatta alla de fall, då skälig anledning vore att befara, att
de inflyttande saknade förmåga att försörja sig med ärligt arbete, eller åtminstone
afse sådana personer, som väl icke saknade full arbetsstyrka,
men dock saknade förmåga att försörja sig och de sina.
Flertalet ändringsförslag vid ifrågavarande riksdagar afsågo emellertid
hemortsrätten. Allehanda försök gjordes att träffa den rättvisaste grunden
till fördelningen af fattigvårdskostnader socknarna emellan. 1, 2 och 3
års vistelse samt två på hvarandra följande mantalsskrifningar föreslogos
såsom bestämmande för hemortsrätten. Förslag framställdes om proportionell
fördelning af kostnaden å de socknar, där den fattige under de 10
närmast föregående åren vistats, så att hvar kommun skulle bidraga med
10 % af kostnaden för hvarje år, som den fattige där uppehållit sig, samt
om hemortens bestämmande till den socken, där den fattige enligt antecknande
ä prästbetyg befanns hafva längst vistats efter sitt 20:e och före
sitt 50:e år.
Dessa vid 1828—30 och 1834—35 ars riksdagar framställda förslag
voro föremål för synnerligen liflig debatt. Att adeln skalle på det skar- den ii maj
paste motsätta sig böndernas sträfvan att å enskilda arbetsgivare och 1835-  possessionater öfverflytta en del af fattigvårdsbördan var uppenbart, och
förslagen om ökad rätt att vägra inflyttning klandrades inom samtliga
stånden. Det framhölls därvid bland annat, att denna rätt redan i det
skick den befanns strede emot grunderna för regeringsformens 16 §.
Stånden enades emellertid om en del icke väsentliga ändringar i de gällande
författningarna och i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 11 maj 1835
hemställde riksdagen, att en allmän författning måtte utfärdas af innehåll:
Do att, då fråga församlingar emellan uppstode angående skyldig
heten
att underhålla de från den ena till den andra församlingen inflyttande
personer, den fattige skulle, ehvad han haft eget hemman eller icke,
alltid anses tillhöra den församling, där han sist varit mantals- och skattskrifven;
2:o att tjänstehjon med minderåriga barn, antingen dessa tjänstehjon
vore i husbondens bröd eller af honom njöte underhåll såsom statfolk,
statdrängar eller stattorpare, ej finge i församlingen inflytta, innan församlingen
blifvit å allmän sockenstämma hörd öfver deras inflyttning; därvid
det skulle vara församlingens rättighet att vägra denna inflyttning,
såvida ej den, som ville intaga dem, ställde full säkerhet för den kostnad,
socknens fattigvård kunde få vidkännas för framtida underhållet af dessa
tjänstehjon och deras barn, intill dess barnen fyllt femton år; samt 3:o
att, då församling vägrat sådana personer, öfver hvilkas inflyttning församlingen
ägde yttra sig, att i socknen inflytta, vederbörande skulle vid
mantalsskrifningen ställa sig till efterrättelse församlingens sålunda fattade
beslut.
Sedan Kungl. Maj:t den 30 juni 1835 infordrat kammarkollegii ytt- 1839 års
rande öfver riksdagens nyssnämnda skrifvelse, och sådant yttrande den 1 betänkande,
december påföljande år inkommit, blef den 17 mars 1837 en kommitté
tillsatt med uppdrag att utarbeta ett förslag till allmän stadga rörande
fattigvården i riket.
Kommittén fördelade sig den 26 oktober samma år
på två afdelningar, den ena för riket i allmänhet och den andra för
hufvudstaden. Bett 8 juni 1839 afgaf kommittén betänkande angående
10 — Fnttigvårdslagstijtningen. II.
74
fattigvården i riket atoni Stockholms stad. Betänkandet jämte ett af kammarkollegium
öfver detsamma afgifvet utlåtande öfverlämnades af Kungl.
Maj:t till 1840—41 års riksdag.
1839 ars betänkande innehöll en fullständigt uttömmande utredning
åt fattigvårdsfrågan och alla därmed i samband stående frågor samt innefattade
förslag till synnerligen väl ordnad lagstiftning i dessa ämnen.
Fattigdomen l’a grundvalen af de underrättelser om fattigvårdsanstalternas tillstånd
°Chm<dmnam°m hvarJe församling, som Kungl. Maj:t genom cirkulär till landshöfdingar
samma. oc^ konsistorier den 13 augusti 1831 infordrat, lämnade kommittén en
redogörelse för fattigvårdens dåvarande beskaffenhet. Kommittén fann
därvid för sill del, att fattigvårdsutgifterna icke kunde anses tryckande.
Desto mera bekymmersamt framstode det vacklande själfbeståndet hos den
samhällsklass, hvars försörjning vore beräknad på dagsverksarbete, och
den fara för en i framtiden ökad fattig vårdstunga, som däri förefanns.
Ur denna folkklass, bestående bland annat af arbetsföra backstugusittare
och inhyseshjon af mankön, rekryterades hufvudsakligen de fattiga. Och
endast nyssnämnda personal visade en tillökning af icke mindre än 46 °/°
under tidrymden emellan åren 1815 och 1836, eller i dubbel proportion
emot hela folkökniugen under samma tid. Tillståndet hos denna arbetareklass
skildrades af kommittén i synnerligen dystra ordalag. Deras omsorg
sträckte sig vanligen icke längre än för dagens uppehälle, och de för
arbetsförtjänster mera gynnsamma tidskiften begagnades med liknöjdhet.
I den mån eu dags arbetslön var tillräcklig för flera dagars uppehälle,
tillbringades många dyrbara arbetsstunder i sysslolöshet. Staten hade ofta
måst träda emellan för att afvärja eu hotande hungersnöd, därvid »Statens
bidrag merendels mast utdelas såsom direkta understöd, Indika sedan
verkat skadligt genom deras egenskap af allmosor». Erfarenheten hade
visat, »att ett stort antal af dem, som pa sådant sätt öfvergått till allmosehjon
och en kringirrande lefnad, åtminstone sent återvände till stadig
verksamhet», o. s. v.
Bland orsakerna till fattigdomens uppkomst anförde kommittén »saknad
af omvårdnad, idoghet och grannlaga beräkning», »brist på en lefvande
Beligions-anda, förståndets utveckling till en oförvillad uppfattning af samhällslifvets
olika förhållanden och därunder förefallande omväxlingar» samt
på »riktning till allvar och ordning -. Vidare framhölls dryckenskapslasten
och, hvad näringarne beträffade, okunnighet i landtbrukets skötsel, saknaden
af en utbildad spannmålshandel, skjutsningsbesväret, gesällvandringen
m. in. Slutligen förmenade kommittén, att lagstiftningen gentemot lös
-
drifvare i den man <len utsäde att motverka fattigvårdens betungande med
vanartiga lättingar visat sig otillräcklig.
Af kommitténs redogörelse för det vid dåvarande tidpunkt anlitadeFattit/rårde»»
försörjningssättet framgår, att pa några ställen, särskildt i åtskilliga städer,
fattigvårdsinrättningar inrättats, »med stora uppoffringar, bringade till en j.ommitténs
hög grad af fullkomlighet», samt att vid några af dem såsom i Jönköping arbete.
och Karlskrona arbetsinrättningar voro förenade med försörjningsanstalten.
Under år 183(1 funnos icke mindre än 1,717 fattigvårdsinrättningar i riket
oafsedt de i Stockholm befintliga anstalterna. Häraf uppgåfvos 10 vara
barnhus, 24 arbetshus, 1,39(5 fattig- och försörjningslius, 274 fattigmagasiner
och 1 3 sjukhus. Anstalterna fingo anses merendels motsvara ändamålet,
i den mån skäligen kunde fordras med hänsyn till svårigheterna att fullkomna
dem och det olika behofvet af större eller mindre anstalter å de särskilda
orterna. Allmännast förekomme, att fattighjon, som fordrade mera oinskränkt
omvårdnad, voro intagna i fattighus och där försörjdes, samt att mindre
understöd i penningar eller varor pa vissa tider tilldelades dem, hvilkas
behof därigenom kunde afhjälpas, och barn, som fordrade fattigförsörjning,
vårdades af fosterföräldrar. På eu del ställen å landet, där fattighus icke
fanns eller var för behofvet otillräckligt, försörjdes de mera behöfvande
fattiga turvis hos hemmansinnehafvarna, som då också begagnade deras
arbetsförmåga, i den mån de ägde någon sådan och den kunde användas.
I andra orter vore socknarna indelade i särskilda distrikt eller rotar, som
hvar för sig ansvarade för försörjningen af ett visst antal fattighjon. I den
män fattighjonens antal icke påkallade, att alla sådana fattigplatser upptogos,
erlades vanligen för befrielsen någon fastställd afgift såsom bidrag till den
allmänna fattigvården. Sällan funne man dock, att tiggeriet var alldeles
utestängdt, eller ens allvarligare förebyggdt, och mången gäng ägde det
rum såsom en följd af de bättre ordnade fattigvårdsbidragens otillräcklighet.
Det funnes till och med socknar, där bettlandet var i själfva »Fattigvårdsregleringen»
beräknadt och följaktligen medgifvet, åtminstone för vissa tider1).
'') Beträffande den relativa kostnaden för fattigvården anförde kommittén bl. a.: »Då inom vårt
fädernesland sällan träffas någon hos särskilde medborgare samlad större förmögenhet, utan mängdens
vilkor är en nödtorftig, ofta knapp bergning, är hvarje bidrag för andras behof i allmänhet
att anse för känhart; och från denna synpunkt hetraktadt, måste fattigvårdsbehofvet visserligen
väcka bekymmer; men hvarken fattighjonens antal eller den uppgifna kostnaden för deras försörjning
synes ännu hafva stigit till någon höjd, hvaraf bekymret stegras.» Enligt från K. B. i länen
till kommittén inkomna tabellariska uppgifter utgjorde antalet understödstagare år 1836 tillhopa
27,774 män och 50,377 kvinnor på en sammanlagd folkmängd af 2,935,209. Sammanlagda kostnaden
för fattigvården uppges till 652,626 rdr 36 sb. 11 rst, däraf 465,683 rdr 17 sh. 6 rst belöpte
& försörjningsanstalterna och 122,005 rdr 22 sh. till barnavården.
76
Erforderliga
Såsom första villkor för en ordnad fattigvård uppställde kommittén
motverkande ;>eu »enom allmänt deltagande grundlagd sorgfälligare omvårdnad om samaf
fattigdo- fundslefnaden», särskildt ordnad för samhällen af den inskränkning, att
men. vården äfven kunde utsträckas till det enskilda familj olif vet, såvidt det
vore fråga om »förhållanden, som verka på den allmänna välfärden». Med
anledning häraf afgaf kommittén i första rummet förslag till allmän kommunallag,
hvari bland annat föreslogs inrättandet af läns- och sockennämnder.
Med införande af en gemensam kommunalförvaltning afsåg kommittén
att åstadkomma en enhetlig förvaltning af alla de socknens gemensamma
angelägenheter, hvilka i enlighet med kommitténs uppfattning af fattigdomens
orsaker ägde samband med fattigvården.
Med afseende å hvar och en af dessa angelägenheter utredde kommittén
och föreslog de åtgärder, som erfordrades för undanrödjande af
nämnda orsaker. Sålunda föreslogos dels åtgärder till främjande af förståndsodling
samt moralisk och religiös bildning, i hvilket afseende särskildt
må nämnas den vikt kommittén fäste vid det uppväxande släktets upptostran
och kommitténs hemställan om obligatorisk undervisning; dels åtgärder
»till befrämjande af samhällsmedlemmarnes ekonomiska och physiska
välstånd» såsom förhindrande af jordens styckning, därvid kommittén bland
»de för allmänna säkerheten och för fattigvården mest betänkliga och allmännast
öfverklagade förhållanden» framhöll, att antalet af backstugusittare
och med dem jämförliga personer under senare tider stigit till en
betydande höjd, dels och anstalter för allmän och enskild säkerhet, samt
mot försvarslöshet, lättja, bettlande och lösdrifveri.
Då kommittén härefter öfvergå!- till bestämmandet af sättet för ordnandet
af den fattigvård, som, trots vidtagna åtgärder till fattigdomens
förebyggande, städse skulle blifva erforderlig, säger sig kommittén egentligen
anse fattigvården oskiljaktigt tillhöra den af kommittén föreslagna
kommunala »institution och endast i samstämmighet med den vidsträcktare
kommunalförvaltningen kunna fullkomligt ändamålsenligt handhafvas». Till
fullgörande af sitt uppdrag lämnade emellertid kommittén förslag till en
fattigvårdsstadga.
Förslaget till Kommittén fastslog i första hand, att fattigvården vore ett statens
''stadga U åll99ande, såsom oundvikligt för statens bestånd och dess bestämmelse att
lämna möjlighet för hvarje samhällsmedlems existens. Det vore således
»intet tvifvel att fattigvårdskostnaden rättsenligt borde af Staten bestridas
med gemensamma bidrag af dess medlemmar, såsom den enda utvägen
för bördans rättvisa och jämna fördelning». Olägenheterna med en sådan
anordning nödvändiggjorde dock fattigvårdens ombesörjande åt mindre samhällen.
Hvarje socken å landet och församling i stad skulle utgöra fattigvårdssamhälle;
dock medgafs rätt icke blott för Hora samhällen att förena sig
om gemensam fattigvård, utan ätven tör hvarje församling att fördela sig
i rotar. 1 hvarje samhälle skulle finnas en fångvårdsstyrelse, hvari
kyrkoherden skulle vara ständig ledamot.
Föremål för fattigvård voro sådana personer, »som sakna penningar
och medel att själfva sig därmed förse». Angående dessa personers rätt
till fattigvård anförde emellertid kommittén, i motsats till 1821 års kommitterade,
att ingen ägde rättsanspråk på fattigvård, utan det understöd,
som lämnades, vore eu nödhjälp af kristlig omvårdnad för den lidande.
Det finge således icke pockande utfordras, hvaremot rättelse af förment felaktighet
finge sökas hos den, på hvilken rättelsen kunde bero. Under det
fattigvårdsstyrelsen sålunda skulle äga pröfva hvarje sig företeende behof
samt om och i hvad mån understöd borde lämnas, bibehöllos dock de i
1821 års förslag upptagna bestämmelserna om klagorätt.
Understödet skulle endast få motsvara »de nödvändigaste behofven
på lifvets uppehälle», utom i fråga om barn, med afseende å hvilka fattigvården
jämväl skulle omfatta uppfostran. A agon skyldighet för fattigvårdsstyrelsen
att skaffa arbetslösa arbete hade icke föreslagits, men fattigvårdsstyrelsen
borde »vara betänkt, att särdeles under svårare år, tillhandahålla
arbete»; hvarjämte stadgades, att om behofvet, till följd af en allmännare
olycka, var så vidsträckt, att större företag erfordrades för dess afhjälpande,
fattigvårdsstyrelsen tidigt skulle vara betänkt på förslag till sådan anstalt
och, efter det samhället å sockenstämma eller rådstufva däröfver yttrat
sig, anmäla det hos Konungens befallningshafvande (Läns-Nämnden) för
den åtgärd, som vidare borde företagas.
Beträffande sättet för vårdens meddelande skulle detsamma ankomma
på fattigvårdssamhället, dock skulle af Konungens befallningshafvande granskadt
reglemente finnas i hvarje samhälle.
Yidare upptog förslaget utförliga bestämmelser om den enskildes försörjningsplikt.
»Utom den föräldrar alltid tillhöriga förbindelsen att försörja
sina barn», skulle det i allmänhet åligga anhöriga i rätt upp- och nedstigande
led »att, i mån af behof, å den ena och förmåga å den andra
sidan, försörja hvarannan.» Husbondes ansvar för tjänstehjons underhåll
under legostämma utsträcktes till stattorpare eller arbetsfolk samt dem,
som »enligt särskilda stadganden» voro i fråga om fattigförsörjning »stadda
78
i samma förhållande, som tjänstehjon.» Denna husbondens ansvarighet
skulle i fråga om gift arbetsfolk eller änkling och änka med barn sträcka
sig 5 år utöfver legostämman till :i/4 af kostnaden, och skulle husbonden
likväl med 7* efter allmänna grunder bidraga till nämnda kostnad. Ytterligare
en art af enskild försörjningsplikt föreslog kommittén i visst fall
för jordägare med afseende å personer bosatta å hans ägor.
Beträffande fattigvårdssamhällets rätt emot dem, som åtnjutit eller
åtnjuta fattigvård, upptog förslaget nästan samtliga de bestämmelser, som
återfinnas i den följande lagstiftningen. Fattigvårdsstyrelsen skulle tillkomma
målsmans- och husbonderätt öfver dem, som åtnjöto full fattigförsörjning,
samt öfver andra understödstagare vid tillfällen, då de befunno
sig vid fattighus eller hos styrelsen i fattigvårdsärende. Denna rätt kunde
åt styrelsen öfverlåtas. Yisade fattighjon »tredska, sjelfsvåld, oordentlighet
eller sturskhet», ägde fattigvårdsstyrelsen, där annan rättelse ej gjorde
tillfyllest, besluta om lämplig minskning af hjonets underhåll. I fråga om
ersättning för lämnad vård och fattigvårdssamhällets rätt till hjonets egendom
och kvarlatenskap voro de i 1839 års förslag meddelade föreskrifterna
väsentligt utförligare än de i 1821 års förslag. Understödet ägde karaktär
åt »förskott» och skulle i alla fall af vård ersättas »i den mån möjligheten
det förr eller senare medgifver.» För understöd till minderåriga
häftade föräldrarna i skuld och da någon öfvertoges till full fattigförsörjning,
skulle allt, hvad han då ägde, genast tillfalla fattigvården, hvars
styrelse ägde oinskränkt rätt att använda detsamma. Tillfälle fattighjon
sedermera någon egendom, gällde enahanda föreskrift, därest icke fattigvården
för hjonet upphörde, i hvilket fäll likväl all å hjonet använd kostnad
skulle fullt godtgöras. ^lågon rätt till fattighjonens kvarlåtenskap var naturligen
enligt dessa bestämmelser icke erforderlig.
Hvad angick rättsförhållandet mellan de särskilda fattigvårdssamhällena
bibehöll förslaget den förutvarande bestämmelsen, att den fattige tillhörde
det samhälle, där han var eller senast varit mantalsskrifven, dock utan
afseende å om han där ägt eget hemman eller ej, hvarjämte beträffande
minderåriga barn stadgades, att sådana af äkta säng skulle tillhöra faderns,
eller, om han vore död, moderns skattskrifningsort, under det oäkta barn
skulle tillhöra den ort, modern tillhörde, utom i det fall, att fattigvårdsbehof
uppstode till följd af moderns död, då vården skulle bekostas af det
samhälle, modern tillhörde vid barnets födelse. Församlingarnas rätt att
vägra inflyttning var visserligen bibehållen, men väsentligt inskränkt, och
fattigvårdsstyrelsen skulle inom ett år efter inflyttningen gifva tillkänna,
att densamma ej ville emottaga personen i fråga såsom tillhörande samhället.
Förutom rätten till ersättning för lämnad fattigvård af enskilda och
hemortskommuner skulle fattigvårdssamhället för fattigvård, som meddelats
sådana sjömän, livilka skattskrifvits vid sjömanshus, samt manskap af
värfvade armén, handtverkare och arbetare vid kronans varf och verkstäder,
som endast till följd af tjänstgöringen skattskrifvits i tjänstgöringsorten,
äfvensom för vård åt deras hustrur och barn njuta ersättning af
kronan af medel, som Konungens befallningshafvande efter granskning af
ingifven räkning skulle förskottera.
För anskaffande af medel till bestridande af fattigvårdskostnaden skulle
viss afgift erläggas för hvarje mantalsskrifven person, under det att hvad
därutöfver erfordrades skulle tillskjutas »af samhällets själfrådande medlemmar».
Hvad så slutligen angick tiggeriet, voro därom icke andra bestämmelser
föreslagna, än att fattigvården skulle så ordnas, att »bettlande aldrig må
tillåtas», samt att bettlande fattighjon skulle på hemortskommunens bekostnad
hemsändas.
Kammarkollegii den 4 december 1839 afgifna, vid Kungl. Maj:ts ofvan- Kammarkolnämnda
proposition fogade utlåtande öfver kommitténs förslag innehöll icke tande den 4
några väsentliga anmärkningar mot detsamma. Het var hufvudsakligen december
frågorna om rätten till fattigvård och samhällets rätt till ersättning, för ls39,
lämnad vård, som af kollegiet behandlats. Enligt kollegiets förmenande
innebure den af kommittén förfäktade principen om fattigvården såsom en
nödhjälp af kristlig omvårdnad en motsägelse emot det ostridiga och
jämväl i förslaget erkända förhållande, att understöds meddelande å kommunernas
sida vore en skyldighet, hvilken nödvändigt måste för de behöfvande
medföra en motsvarande rättighet, som, därest den icke godvilligt
fullgjordes, kunde lagligen utkräfvas. Hvad åter anginge ersättningen för
det iämnade förskottet, ansåg kollegiet någon rätt därtill icke böra ifrågakomma.
Ersättningens belopp skulle troligtvis oftast blifva föremål för
tvister, och med skäl kunde befaras, »att dessa, i förening med de ofta
misslyckade försöken att slik ersättning utbekomma, skulle för fattigvårdsinrättningarna
medföra nästan lika mycken skada, som fördel, oberäknadt
det besvär för styrelserna och den otrygghet för de förra fattighjonen,
som därigenom skulle uppkomma».
SO
Riksdagen
1840-41.
Kommittéförslaget af år 1839 väckte vid 1840—41 års riksdag en
liflig debatt. I synnerhet framställdes betänkligheter mot det hinder för
flyttningar från en socken till en annan, som den dittills gällande lagstiftningen
föranledt och kommittéförslaget bibehållit. Det framhölls ånyo,
att ifrågavarande hinder, hvars olägenheter på grund af den af kommittén
föreslagna ansvarighet för husbonde för underhafvandes fattigvård
väntades blifva större än förut, borde så mycket sorgfälligare undanröjas,
som det stadgande, hvarifrån det härledde sig, strede emot 16 § Regeringsformen.
Hufvudsakliga uppgiften för en ny lagstiftning rörande fattigvården
vore att undanröja de inskränkningar i den individuella arbetskraftens
fria verksamhet, som vore en följd af gällande förbud för arbetsklassen
att flytta från eu socken till en annan, och socknarnas benägenhet
att begagna sig af sådana förbud för att freda sig från befarad fattigvårdstunga.
Just genom denna inskränkning skulle mången beröfvas ett annars
för behofvet tillräckligt tillfälle till själfförsörjning, och fattigvården således
på det mest eftertänkliga sätt betungas. Därför borde förbuden emot flyttningar
socknarna emellan alldeles upphäfvas och husbönder icke åläggas
underhållsskyldighet för underhafvande annorlunda, än för lagstadda arbetare
under arbetstiden; hvaremot de fattigas underhåll borde fördelas på större
distrikt, så att den ena församlingen ej kunde klaga, att större antal fattiga
fallit på dess lott än på de angränsandes. Om äfven detta antal blefve
större inom en socken än inom en annan, blefve dock kostnaden på alla
lika fördelad, och den socken, hvari få eller inga fattiga funnos, syntes
med desto mera glädje böra bidraga att lätta bördan i en annan. Slutligen
förnyades det vid 1817 —1818 års riksdag framställda förslaget att
genom årliga utgifter för stattorpare och andra med dem jämförliga arbetare
på förhand bilda tillgångar för den fattigvårdskostnad de kunde föranleda;
hvarjämte beträffande hemortsrätten återupptogs förslaget, att då
ett fattighjon vistats inom flera socknar, kostnaden skulle fördelas dem
emellan i mån af den längre eller kortare tid, som hjonet vistats inom de
särskilda socknarna.
Gentemot dessa anmärkningar mot kommittéförslaget anfördes emellertid
å andra sidan, att något hinder för flyttning ingalunda ovillkorligt
följde af de föreskrifter, kommittén föreslagit. Kommitténs förslag afsåge
mantalsskrifning, icke vistande, och stode sålunda icke i strid med Kegeringsformens
16 §. En arbetare vore, därför att han var obemedlad, icke
mer än någon annan pliktig att inskränka sitt vistande inom mantalsskrifningsorten,
utan kunde, fullkomligt oförhindrad af regleringen i be
-
81
rörda afseende söka och begagna tillfälle för sin bärgning, hvarhelst det
erbjöde sig. Hvad den omständigheten anginge, att husbondes ansvarighet
för sina arbetares fattigvård kunde försvåra tillgången på arbete för den
behöfvande, så vore sådant tänkbart hufvudsakligen vid fråga om personer,
som vore vanartige eller oduglige och således i alla tall af andra skäl
hade svårigheter att vänta. Dock vore det viktigt, att husbondes ansvarighet
ej bestämdes fullt så vidsträckt, som kommittén föreslagit. Beträffande
fattigvårdssamhällen as utsträckning ansågos farhågorna gentemot den af kommittén
föreslagna anordningen öfverdrifna, och det bästa vore, att fattig
vården besörjdes enligt kemmittéförslaget socknevis, hvaremot den föreslagna
fördelningen af fattigvårdskostnaden mellan olika kretsar inom socknen
vore onödig och kunde föranleda hinder för inflyttning.
Den af riksdagen slutligen föreslagna, i skrifvelse den 12 juni 1841 Mksdauens
till Konungen öfverlämnade fattigvårdsstadgan följde den senast härofvan
angifna tankegången och öfverensstämde därvid i hufvudsak med kommittéförslaget.
Betydelsen af det resultat af förhandlingarna vid 1840—41 års
riksdag, som tog sig uttryck i riksdagsskrivelse^ torde icke kunna öfverskattas.
Riksdagen hade definitivt tagit ståndpunkt så godt som till alla
den kommunala fattigvårdens viktigaste spörsmål. Förtjänsten häraf tillkom
emellertid i första rummet 1839 års kommitté, hvars motivering lag
till grund för riksdagens förslag och jämväl af riksdagen åberopades.
Riksdagen fastslog, att fattigvården var en statens angelägenhet och
blefve en socknarnas sak blott vid fråga om fördelning af statens åliggande.
Mest rättsenligt vore, om fattigvården meddelades direkt af statsmedel,
efter gemensamma bidrag af alla statsmedlemmar i mån af deras villkor.
Olägenheterna af den gällande ordningen skulle därigenom försvinna. Att
socknarna skulle underhålla sina fattiga kunde icke motiveras därmed att
det samhälle, som hämtat nyttan af någon under hans arbetstid, också finge
hafva tungan af hans underhåll. Oftast vore det nämligen tvifvelaktigt,
om socknen haft något gagn af den med fattigvård understödde, och i
hvarje fall kunde med skäl ifrågasättas, om viss socken haft mera gagn
af den fattige än andra socknar. Men därest staten själf omhändertoge
fattigvården, skulle missbruk vid fattigvårdens anlitande bli en oundviklig
följd och fattigvårdskostnaden oerhördt stegras, hvarjämte moralisk skada
skulle uppstå därigenom, att man med en sådan anordning af fattigvården
icke kunde med säkerhet bedöma fattigvårdsbehofvet eller med nödig grannlagenhet
därefter afpassa understödet, ej heller utan hårdhet i behandlingen
tillhålla fattighjonet att med sitt arbete medverka, hvilket allt endast af
11 — Fattigvårdslagsti/tningen. II.
82
den fattiges närmaste omgifning, som kände hans omständigheter, kunde
iakttagas.
Det vore sålunda uppenbart, att bästa regleringen vid fattigvårdstungans
fördelning vore, att fattigvården besörjdes socknevis. Härvid
skulle jämväl vinnas, att kostnaden äfven för de mest betungade samhällena
blefve mindre, än hvad som skulle blifva fallet till följd af de ökade
fattigbidragen, om en direkt statsvård infördes. Anmärkningsvärdt är härvid
riksdagens yttrande beträffande socknarnas bärkraft. Angående denna
hade man gjort sig öfverdrifna farhågor. Någon brist i sådant hänseende
hade dittills högst sällan kommit i fråga annat än saf särskilda tillfälligheter
och mera kringgripande olyckshändelser». Men i sådana fall skulle,
oafsedt fattigvårdstungan, statens ingripande ändå komma att påkallas.
Med denna kommitténs och riksdagens motivering var frågan, huruvida
staten eller kommunen skulle bekosta fattigvården ända till senare
tid bragt ur världen. Beträffande öfriga principiella frågor anförde riksdagen
hufvudsakligen följande: Fattigvården borde alltså, såsom dittills
skett, ombesörjas af socknar och städer hvar för sig med rättighet till
öfverenskommelse om gemensam fattigvård för flera socknar. Hvarje samhälle
borde visserligen efter eget skön få ordna sin fattigvård, men för
det allmännas tillgodoseende skulle »det omedelbara handhafvande! af fattigvården»
inom hvarje samhälle »öfverlåtas åt ändamålsenligt sammansatta
styrelser», som af samhället utsåges.
Förhållandet anhöriga emellan hade hittills varit för obestämdt för
att hindra ansvarighetens utsträckande öfver rimliga gränser. Underhållsskyldigheten
borde mera noggrant begränsas »inom de släktskapsförhållanden,
där rättsenliga anledningar därtill äro för handen». Den »egentliga
arbetsklassen eller lejda arbetare» rekryterade framför andra fattigpersonalen
och vore därvid väsentligen beroende af sina husbönders behandling.
Dessa borde genom särskilda bestämmelser om deltagande i fattigvårdskostnaden
väckas till vårdnad om arbetarnes bärgning.
Till förhindrande af fattig vårdsskyldighetens Överskjutande från socken
till socken borde träffas anordningar beträffande mantalsskrifningen. Denna
vore nämligen »den offentliga handling, hvilken fullständigast och med
mesta säkerheten» kunde antagas till rättelse för regleringen af fattigvårdsansvarigheten.
Lagstiftningen härutinnan borde vara i öfverensstämmelse
med bestämmelserna i Kungl. kungörelsen den 5 december 1788, hvars olägenhet
mest berott på otydlighet och en med ordalagen däri faktiskt icke
öfverensstämmande tolkning. Mera noggrant afvägda stadganden än de i
niimiulu förordning borde emellertid gifvas, därvid borde »förutsättas, att
farhågan för fattigvårdstunga ingalunda ensam må utgöra anledning att
hindra någon i valet af vistelseort, då socknarnas rätt emot hvarannan kan,
genom iakttagelser vid mantalsskrifningen, tillräckligen bevaras, utan ett
sådant våldsamt, ingrepp i personliga friheten.» 1 den mån flyttningshinder
kvarstode, »måste de fördragas såsom eu nödvändighet, hvilken icke kan
afböjas, där fattigvården måste bero af borgerlig lagstiftning».
Fattighjonens förbindelser, »emot understödets åtnjutande», borde noga
bestämmas och styrelserna tillskiftas erforderlig myndighet, men »allt
godtycke och öfverflödig stränghet emot fattighjonen» förebyggas.
Undantagsvis måste medgifvas direkt statsunderstöd, nämligen i de fall,
då principen om att »fattigvårdsskyldigheten bör vidlåda den behöfvandes
mantalsskrifningsort icke kan tillämpas, i anseende till omöjligheten att
få utredt, hvarest en person varit mantalsskrifven.»
Det af riksdagen vid skrifvelsen fogade förslag till fattigvårdsstadga
skilde sig från kommittéförslaget i fråga om bestämmelserna rörande enskildes
försörj ningsskyldighet och rättsförhållandet såväl mellan fattig vårdssamhället
och den understödde som mellan fattigvårdssainhällena inbördes.
I förra hänseendet ansåg riksdagen sådan skyldighet icke böra åligga
anförvanter i vidare mån, än att föräldrar och barn borde vara »förbundne
att bidraga till hvarandras försörjning, i mån af behof å den ena och
förmåga å den andra sidan» ; hvarjämte husbondes ansvar för arbetsfolk
med minderåriga barn skulle utöfver kontraktstiden allenast räcka i två
år från inflyttningen samt jordägares ansvar för å hans ägor bosatta personer
alldeles utgå. Beträffande samhällets rätt gentemot understödstagare
gjorde riksdagen det väsentliga tillägget till de af kommittén föreslagna
bestämmelserna, att »om arbetsför person genom lättja eller liknöjdhet»
förorsakade att hustru eller barn saknade försörjning, så att de till följd
däraf folie fattigvården till last, socknenämnden skulle hålla sådan person
till arbete, genom utöfvande af den husbonderätt, som andra fattighjon
vore underkastade, och med anlitande af den exekutiva maktens biträde,
om så erfordrades.
I fråga slutligen om rättsförhållandet mellan fattigvårdssamhällena
gjorde riksdagen det tillägg till bestämmelserna om hemortsrätt, att, om
någon mantalsskrifvits, med afseende å tilltänkt flyttning från en socken
till en annan, och förhållanden inträffade före flyttningstiden, som upphäfde
»de aftal, på grund hvaraf mantalsskrifningen skett», sådan mantalsskrifning
icke skulle medföra fattigvårdsansvar, utan detta ansvar vidlåda
84
1847 års
fattifrvårdsförordning’.
det samhälle, personen förut tillhört; hvarjämte riksdagen uteslöt den af
kommittén föreslagna bestämmelsen, att oäkta barn för visst fall skulle
anses tillhöra moderns hemort vid barnets födelse.
I anslutning till sin ofvan angifna uppfattning om tolkningen af 1788
års förordning borde enligt riksdagens förmenande rätten att vägra inflyttning
på det sätt anordnas, att de, hvilka förut ej fingo inflytta, därest
församlingen vägrade inflyttning, nu ej skulle få mantalsskrifvas i socknen
utan socknenämndens tillstånd. * Häremot må ingen, i och för äfventyret
af framtida fattigvårdstunga, inskränkas i rättigheten att välja vistelseort.»
Slutligen gjorde riksdagen det välbehöfliga tillägget till kommittéförslaget,
att, då tvist uppstode om skyldigheten att besörja fattigvård för
någon, som ostridigt vore i behof däraf, sådan vård skulle bekostas af
det samhälle, där den behöfvande vistade, intilldess tvisten blifvit, genom
laga kraft vunnet utslag, afgjord; dock med rättighet för vistelsekommun
att för vården erhålla ersättning af den eller dem, som slutligen förklarades
skyldiga att vidkännas fattigvården.
Emellertid synes regeringen icke varit hågad att efter anvisning af
den omsider segrande riksdagsmajoriteten utfärda ny fattigvårdsförordning.
Till en början blef riksdagsskrifvelsens enda påföljd ett den 7 december
1841 utfärdadt Kungl. cirkulär, enligt hvilket Konungens befallningshafvande
skulle, då fråga uppkom om försörjning af den, hvilkens mantalsskrifningsort
icke kunde utrönas, göra anmälan hos Kungl. Maj:t om förhållandet
och om anvisande af erforderliga medel till den för personen
ifråga oundvikligen nödvändiga fattigvård, intill dess någon församling
kunde därtill förpliktas.
Emellertid utkom slutligen, den 25 maj 1847, eu ny fattigvårdsförordning,
men det visade sig, att densamma icke grundats på det af riksdagen
framställda förslaget utan i stället utgått från de af riksdagens
minoritet uttalade åsikterna i ämnet. Enligt riksdagsförslaget åt år 1841
skulle visserligen ej valet af vistelseort vara någon förbjudet. Men med
bibehållande af rätt att vägra mantalsskrifning hade dock sannolikt följt
det af riksdagen jämväl förutsedda vistelsetvånget. 1847 års fattigvårdsförordning
bröt emellertid med den gamla anordningen härutinnan och
gjorde äfven rätten att mantalsskrifvas fri liksom rätten att vistas. Fattigvårdsplikten
gjordes beroende af viss tids fattigvårdsfri, stadigvarande
vistelse å eu ort. Därjämte var enligt förordningen husbondes fattigvårdsplikt
betydligt lindrigare än enligt riksdagsförslaget.
Emellertid både landet ändtligen erhållit en enhetlig och uttömmande
lagstiftning om fattigvården. Utarbetad på grundvalen af 1839 års vidsynta
förslag, fastslog förordningen vissa allmänna fullt tidsenliga grundsatser
för fattigvårdens ordnande. Förordningens innehåll var i korthet
följande:
Hvarje socken och hvarje stad skulle utgöra fattig vårdssamhälle, med
rätt för derå socknar, hvilka tillhörde samma pastorat, att förena sig om
gemensam fattigvård. Eoteindelning var medgifven endast beträffande
»vverkställighets-åtgärderna samt den närmare uppsigten å fattigwården».
Fattigvårdssamhällets beslutanderätt utöfvades å sockenstämma och dess an»•eläuenheter
skulle förvaltas af en fattigvårdsstvrelse, som å landet skulle
utgöras af sockennämnden; och skulle kyrkoherden, om han icke vore vald
till ledamot i nämnden, äga rätt att såsom ledamot deltaga i fattigvårdsstyrelsen.
Understöd skulle lämnas icke blott medlemmar af samhället, »som i
anseende till bristande arbetsförmåga samt i saknad af andra medel till sitt
uppehälle, icke kunna sig själfva försörja», utan äfven alla i sådan belägenhet,
som vistades inom kommunen, intill dess annan kommun genom
laga kraft ägande utslag ålagts försörj ningsskyldighet. I fråga om fattigvårdens
omfång skulle, på sätt äfven 1839 års kommitté föreslagit, fattigvårdsstyrelsen
tillse att understödet motsvarade »de nödvändigaste behofven
alltid med beräkning åt fattighjonets arbetsförmåga, ehvad den må vara
större eller mindre», samt att barn tillika åtnjöto uppfostran. Härutöfver
skulle det emellertid åligga fattigvårdsstyrelsen att, särdeles under svårare
år, söka bereda dem arbete, som »äfventyra nöd till följd af brist på arbetsförtjänst»,
för att, »genom behofvets tidigare afhjälpande, hindra dess
utsträckning.» Vid »allmännare olycka» skulle förfaras på sätt kommittén
föreslagit'').
I fråga om rätten till fattigvård intog 1847 års förordning enahanda
ställning som 1839 års förslag. Understödet var »en nödhjälp af kristligt
deltagande» och fattigvårdsstyrelse skulle pröfva hvarje förekommande behof,
men »rättelse af förment felaktighet» fick sökas hos den, på hvilken
vistelsen kunde bero, och rätt till klagan mot fattigvårdsstyrelses beslut
var medgifven.
På hvarje fattigvårdssamhälle ankom att ordna fattigvården »på sätt
som efter ortens beskaffenhet och särskilda förhållanden» befanns lämp
-
'') Jfr ofvan sid. 46, 56 och 76.
86
ligast, dock sä att bettlande icke tillätes. Det enda försörjningssätt, som
särskildt förbjöds, var barns underhållande medels s. k. kringgång.
Endast icke arbetsföra voro föremål för fattigvård, och ägde fattigvårdsstyrelsen,
såsom villkor för understöd och till godtgörelse häraf, »fordra
anwändande för fattigvårdens räkning af fattighjonets arbetsförmåga, eller
åt fattighjonet öfwerlämna att fritt omvända densamma», i hvithet senare
fall understödet minskades »i mån af hjonets förmåga till arbete». En de
anhörigas försörjning splikt förutsattes, i det fattig värd sstyrelsen vid pröfning
af fattigvårdsbehofvet skulle »afse» den »ansvarighet för behofvets afhjelpande»,
hvartill anhöriga eller andra enskilda personer kunde förbindas, samt
äga rätt till ersättning för lämnad vård af »den eller dem», som slutligen
förklarades skyldiga att vidkännas vården. Därjämte var särskildt stadgadt,
att om någon sökte fattigvård »i anseende till det hinder för sjelfförsörjning,
som vården af barn föranledde», sökanden, därest fattigvårdsstyrelsen
omhändertog barnet, var pliktig att, »i mon af förmåga», bidraga
till barnets underhåll. Beträffande husbondes försörjningsplikt lämnade förordningen
icke så vidlyftiga bestämmelser, som riksdagen begärt. För
tjänstehjons och statfolks samt fabriks-, handtverks-, bruks- och grufarbetares
jämte deras hustrurs och hemmavarande barns försörjning ansvarade husbonden
endast under den tid, arbetsaftalet eller kontraktet gällde, och
någon ansvarighet därutöfver för vård af dem, som hade minderåriga barn,
hade förordningen icke upptagit. Ett särskildt slag af enskild försörjningsplikt
var stadgadt för det fall, att någon åsidosatte honom enligt förordningen
åliggande skyldighet att anmäla i hans hus eller å hans ägor mottagen
persons inflyttning. Den försumlige skulle intill dess anmälan
skedde och under en månad därefter svara för den inflyttades fattigvård.
Fattigvårdsstyrelsen ägde såväl målmans- som husbonderätt öfver dem,
som åtnjöto »full fattigförsörjning», och därjämte husbonderätt öfver dem,
som för maka eller barn åtnjöto enahanda försörjning, samt öfver andra
understödstagare vid tillfällen, då de i »sådan egenskap» befunno sig vid
fattighus eller hos styrelsen. Gentemot dem, som genom lättja och liknöjdhet
förorsakade, att hustru och barn saknade försörjning och folio fattigvården
till last, ägde fattigvårdsstyrelsen i stället rätt att af sådan
persons arbetsförtjänst eller annan hans egendom erhålla ersättning för uppkomna
kostnader. I öfrigt synes rätt till ersättning af den, som erhållit
vården, icke varit medgifven, hvaremot på sätt riksdagen föreslagit, da
någon intogs i fattighus eller till full försörjning, allt hvad han då ägde
skulle tillfalla fattigvården, hvars styrelse ägde oinskränkt rätt att använda
87
detsamma. Om någon egendom sedermera tillfälle fattighjonet, gällde enahanda
föreskrift, därest ieke fattigvården för hjonet då upphörde. Den
föreslagna bestämmelsen, att för sistnämnda fall full ersättning för värden
skulle utgå, var ej i förordningen upptagen.
Beträffande hemortsrätten bröt förordningen fullständigt med det gamla
systemet. Hvad förordningen i första hand ville vinna var upphörandet
af det hinder i den enskildes flyttning sr ätt, som på grund af bestämmelsen
i 1788 års förordning varit gällande. Någon rätt för församlingarna att
vägra vare sig inflyttning eller mantalsskrifning var sålunda icke medgifven.
I dess ställe sökte förordningen bereda eu annan garanti för möjligheten
att förhindra ett öfverflyttande af fattigvårdsbördan från en koin
mun till en annan. Det stadgades nämligen, att i fråga om fattigförsörjning
eu hvar skulle anses tillhöra det fattigvårdssamhälle, »där han
efter fyllda 15 år sist under tre på hvarandra följande år stadigt vistats,
utan att hafva åtnjutit fattigunderstöd, som af annat fattigvårdssamhälle
eller Kronan ersättes». Beträffande hustrus och barns försörjningsort,
meddelades härutöfver enahanda bestämmelser, som af riksdagen föreslagits.
Dock fastslogs fyllda 15 år såsom den ålder, då eget hemortsrättsförvärf
kunde äga rum; kvarjämte föreskrefs, att efter fyllda 55 år en hvar för
sin öfriga lifstid bibehölls vid den försörjningsort, han då tillhörde. Den,
hvilkens försörjningsort ej på detta sätt bestämdes, tillhörde i första rummet
det samhälle, hvarest vid hans födelse modern ägde hemortsrätt, men
om detta ej kunde utrönas den ort, där han blifvit född, eller om icke
heller utredning härom kunde vinnas, där han blifvit döpt. Inflyttning
i ett samhälle skulle anses äga rum, då den inflyttande såsom följd där af
vid först hafvande mantalsskrifning borde mantals- och skattskrifvas inom
samhället, och vistelsen räknades från den dag, påskrift därom skett å
vederbörandes prästbevis, hvilket skulle inom viss tid för pastor i församlingen
företes. Sjömän och andra personer, som befunno sig på resa, de
af indelta armén och båtsmansliållet samt beväringen, som utkommenderades,
samt personer, som af andra orsaker tillfälligtvis voro frånvarande,
skulle oaktadt sin bortovaro anses hafva sin vistelse där de sist hade sitt
hemvist. Däremot beräknades ej den tid som vistelse, hvarunder bestraffad
person varit häktad, vanvettig varit sjuk eller värfvadt manskap och
handtverkare vid kronans varf och verkstäder varit i tjänst.
För fattigvård, som meddelats någon, hvilken enligt ofvan angifna grunder
ägde hemortsrätt i en annan kommun, ägde vistelsekommunen rätt till
ersättning af hemortskommunen. Talan härom skulle anhängiggöras hos
88
Konungens befallningshafvande i länet inom en månad från det fattigvårdsbehofvet
uppkom. Påföljd var stadgad för försummelse att i rätt tid tala
å ersättning, att afgifva förklaring i ankängiggjordt mål samt att vidfoga
utredning rörande försörjningsorten vid talans ankängiggörande. Begrafnings-
och hemsändningskostnad skulle jämväl ersättas. Talan mot Konungens
befallningshafvandes utslag skulle fullföljas hos Kung! Maj:t.
I fråga om bidragen till bestridande af fattige år dsutgifterna'') bibehöll
förordningen den af kommittén föreslagna afgiften af hvarje mantalsskrifven
person samt tillskotten efter de grunder, som voro stadgade för rösträtt
vid sockenstämma. Därjämte stadgades emellertid, att särskild afgift efter
öfverenskommelse eller Konungens befallningshafvandes pröfning skulle utgå
af ägare till jordbruk, fabriks- eller grufrörelse »af den art och utsträckning,
att dervid begagnades, utom jordtorpare och tjenstehjon i egarens
bröd, ett större antal andra arbetare». Önskade ägaren hellre åtaga sig
enskild ansvarighet för dessa arbetares vård och var han därtill vederhäftig,
ägde han rätt därtill.
I tre fall lämnade staten bidrag till den kommunala fattigvården. För
hvarje fall var ett särskildt förfaringssätt föreskrifvet. Det första af dessa
fall var det, att till följd af allmännare olycka anledning visade sig att befara
behof så vidsträckt, att större företag erfordrades för dess afhjälpande.
För sådant fall skulle fattigvårdsstyrelsen uppgöra förslag till dylikt företag,
hvaröfver sockenstämman skulle yttra sig; och därest företaget icke
genom samhällets enskilda försorg kunde åstadkommas, skulle anmälan
göras hos Konungens befallningshafvande för den åtgärd, som vidare borde
företagas. Det andra fallet var det, då manskap af värfvade armén och
flottan samt handtverkare och arbetare vid kronans varf och verkstäder
(således icke sjömän i allmänhet) vid afskedstagandet befunnos vara i behof
af fattigvård på grund af sjuklighet eller arbetsoförmåga, ådragen under
tjänsten, eller då hustru eller barn till sådan person, som under tjänstetiden
ingått äktenskap, under samma tid eller vid afskedstagandet eller dödsfall
folio fattigvården till last. Ersättning för lämnad vård skulle då af allmänna
medel åtnjutas i den män för ändamålet anvisade medel därtill gåfvo tillgång;
och skulle ansökan om ersättning göras hos Konungens befallningshafvande
för hvarje år särskildt inom januari månads utgång det påföljande
året. För personer slutligen, hvilkas försörjning sort ej kunde bestämmas, *)
*) Enl. K. Förordn. ang. mosaiska trosbekännares skyldigheter och rättigheter här i riket
d. s0/6 1838 skulle de mosaiska trosbekännarne ensamma underhålla fattiga af deras egen trosbekännelse.
bekostades såsom förut deri »oundvikliga fattigvården» åt kronan, intill
dess fattigvårdssamhälle kunde därtill förpliktas; hvarjämte staten jämväl
utbetalade sådan ersättning, som vid anhängiggjord tvist icke lagligen
kunnat åläggas något samhälle eller enskild person.
Kungl. Maj:t både i 1847 års förordning i många afseenden afvikit
från de grunder riksdagen uttalat; och riksdagen dröjde ej heller att
uttala sitt misshag häröfver. I själfva verket medförde ock de i förordningen
gifna bestämmelserna om hemortsrätt väsentliga svårigheter. Det visade sig
nämligen synnerligen svårt att erhålla kännedom om hvar eu person, som
ofta bytt om vistelseort, förut vistats och huru länge han uppehållit sig a
hvarje ort. Personer, som efter fyllda 15 år aldrig vistats inom det samhälle,
som de vid nämnda ålder tillhörde, komrno omsider vid en långt
framskriden ålder att betunga fattigvården i förstnämnda samhälle, och
många, som icke någonsin vistats tre år å rad efter sitt 15:de år å samma
ort utan att erhålla understöd, tillföllo det samhälle, där de blifvit födda
eller döpta.
lledan i skrifvelse den 18 september 1848 och ytterligare den 28
augusti 1851 framställde riksdagen begäran om revision af fattigvårdsförordningen.
Ständerna hade visserligen vid 1840—41 års riksdag förklarat
sig anse något annat hinder för den enskildes flyttning icke böra äga rum
än det, hvartill den af riksdagen föreslagna rätten att vägra mantalsskrifning
kunde föranleda. Men med borttagandet af möjligheten att förhindra
inflyttning följde nödvändigheten, att något annat medel till församlingarnas
skyddande mot ofördelaktiga inflyttningar föreskrefs. Den i sig olämpliga
anordning för bestämmande af försörjningsorten, som 1847 års förordning
stadgade, var härutinnan icke tillfyllest. Det var därför naturligt att
ständerna i berörda skrifvelse, då de klandrade de nya bestämmelserna om
hemortsrätt och yrkade deras upphäfvande, samtidigt påyrkade bestämmelse
därom, att då personer, som ej kunde visa sig äga utväg till bärgning,
anmäldes till mantalsskrifning inom ett samhälle, det måtte medgifvas samhället
att förhindra mantalsskrifningen eller åtminstone vid dess beviljande
fästa sådana villkor, som för någon tid kunde betrygga samhället mot att
betungas med dylika inflyttade personers försörjning.
Med anledning af riksdagens ifrågavarande skrivelser utfärdades den
13 juli 1853 ny förordning angående fattigvården i riket. I denna förordning
hade Kungl. Maj:t visserligen tagit klandret mot de förra bestämmel
12
— Fattigvårdslagstiftningen. II.
1853 ars
fattigvårdsförordning.
90
serna om hemortsrätten ad notam och, med upphäfvande af dem, ånyo
förordnat, att en hvar skulle ifråga om fattigförsörjning tillhöra det fattigvårdssamhälle,
hvarest han vid inträffande fattigvårdsbehof författningsenligt
vore eller bort vara mantalsskrifven. Däremot fann Kungl. Maj:t ej skäl
att efterkomma riksdagens begäran om medgifvande för fattigvårdssamhällena
att i vissa fall hindra inflyttning. Rätten att vägra inflyttning,
som i nära 60 år varit kommunerna tillerkänd såsom medel att begränsa
den dem genom 1788 års förordning ålagda skyldigheten att försörja sina
fattiga, var sålunda mot ständernas önskan genom 1847 års förordning definitivt
uppkäfd.
Emellertid hade Ivungl. Maj. t i förordningen lämnat annan ersättningför
detta medel än den af riksdagen föreslagna rätten att vägra mantalsskrifning,
För att förhindra att sådana, som kunde antagas kort tid efter
inflyttningen falla fattigvården till last, skulle kunna förvärfva hemortsrätt,
hvarhelst de vistats så lång tid, att de blifvit eller bort blifva där mantalsskrifna,
stadgades, att, om behof af fattigförsörjning för någon uppstode
inom de första 6 månaderna efter det mantalsskrifning försiggått i det
samhälle, till hvilket personen inflyttat, eller om mantalsskrifningen skett
med afseende å tilltänkt inflyttning, som ej blifvit verkställd, eller om
personen under året före inflyttningen eller under loppet af de första sex
månaderna efter densamma af annat fattigvårdssamhälle åtnjutit understöd
för sig, hustru eller hemmavarande minderåriga barn, ifrågavarande försörjning
skulle åligga det samhälle, i hvilket personen näst förut varit
eller bort vara mantalsskrifven. Därjämte skulle i vissa fall fattigvårdssamhälle
äga rätt att inom 3 år efter en persons inflyttning efter ansökan
hos Konungens befallningshafvande vinna befrielse från skyldighet att vidkännas
kostnad för fattigvård, och skulle för sådant fall Konungens befallningshafvande
»efter sig företeende omständigheter och med fästadt afseende
på den längre eller kortare tid, som den nödställde personen inom
det ena eller det andra samhället haft sin vistelseort», pröfva, hvilket samhälle
försörjningsskyldigheten skäligen skulle åläggas eller om och, för
sådant fall, i hvad förhållande de särskilda samhällena borde gemensamt
bidraga till fattighjonets underhåll. Vidare stadgades beträffande hemortsrätten
att döpelseorten icke vidare skulle vara försörjningsort i vissa fall.
Beträffande öfriga ändringar i 1847 års förordning må anmärkas, att
roteindelning jämlikt 1853 års stadga jämväl fick afse försörjningsskyldigheten,
hvarom dock enhälligt beslut skulle fattas vid sockenstämma och
skulle dylikt beslut allenast gälla i fem år, då frågan om dess förnyande
91
för ytterligare fem år skulle få med enkel majoritet afgöras. Tvist mellan
särskilda rotar om försörjningsskyldigheten skulle afgöras af fattigvårdsstyrelsen,
hvars beslut tick hos Konungens befallningshafvande öfverklagas.
Fattigvårdssamhället i sin helhet svarade för skyldighetens fullgörande och
ägde söka godtgörelse af den krets eller rote, som åsidosatt densamma.
I fråga om den enskildes försörjningsplikt stadgades, att »arbetsför och
frisk» person var »skyldig att, utan Fattigwårdens betungande, draga försorg
om sig och de sina», livarjämte gentemot tredskande fattighjon, som
ej af minskning i underhållet lät sig rättas, fattig vårdsstyrelsen skulle äga
rätt att göra anmälan i och för hans behandling såsom försvarslös. Därjämte
utsträcktes fattigvårdsstyrelsens husbonderätt till alla understödstagare,
så länge de till följd af fortfarande behof af fattigvården uppburo bidrag
till sitt uppehälle. Slutligen stadgades med afseende å processen, att kammarrätten
skulle utgöra andra instans, öfver hvars beslut talan finge föras
hos Kungl. Maj:t.
Det ekonomiska betryck, hvarunder vårt land led i slutet af 1860- Förarbeten
talet och som bland annat medförde en hastigt ökad fattigvårdsbörda, gaf förordning
upphof åt en snäfvare uppfattning af fattigvården än den, som tagit sig Riksdagens
uttryck i 1847 och 1853 års förordningar. Fattigvårdens obligatoriska skrifvelse den
karaktär föreföll mera kännbar, sedan kommunerna beröfvats möjligheten1H 111(13
att på andra samhällen eller enskilda öfverflytta fattigvårdsbördan. Allt
starkare blefvo trafven på en revision af fattigvårdsförordningen för vinnande
af begränsning i fattigvårdens omfång.
Sedan vid de särskilda riksdagarna åtskilliga motioner framställts samt
riksdagen i skrivelser dels år 1854 rörande försörjningsskyldigheten i vissa
fall dels år 1863 angående hemsändning på statens bekostnad af afskedadt
manskap med hustru och barn och dels år 1866 rörande fattigvård åt värfvadem.
m., anhållit om revision af gällande bestämmelser, hemställde riksdagen
slutligen i skrifvelse den 13 maj 1869, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och
framlägga förslag till ny fattigvårdsförordning. Riksdagen framlade därvid för
sin del de grunder, hvarpå riksdagen ansett en ny eller väsentligen förändrad
fattigvårdsförordning böra hvila; livarjämte riksdagen bland annat anförde,
att själfva den grund, på hvilken fattigvårdsförordningen livilade, vore behäftad
med ett fel, som i icke ringa mån bidragit till fattigdomens utbredning
och fattigvårdsskattens stigande till den höjd, att denna tunga på
många ställen kändes nästan outhärdlig. Detta fel bestod efter riksdagens
uppfattning däruti, att meddelandet af hjälp enligt fattigvårdsförordningen
vore obligatoriskt eller att den fattige kunde såsom en honom tillkommande
rättighet fordra understöd och med lagens biträde tilltvinga sig hjälp, då
däremot all hjälp måste hafva sin egentliga grund i frivillighet, medlidande
och kristlig kärlek. Riksdagen syntes det emellertid otvifvelaktigt, att
fall gåfves, där samhället måste lämna hjälp och där fattigvårdsbidraget
således skulle vara obligatoriskt, men dessa fall voro enligt riksdagens
mening ganska få, då däremot de, där hjälpen borde bero på de gifvandes
pröfning och där den skulle vara frivillig, utgjorde de flesta. Därjämte
ansåg sig riksdagen böra anmärka ett annat missförhållande i den gällande
fattigvårdsförordningen, enär denna, då hon bestämde grunderna för den fattiges
rätt till understöd af samhället och följaktligen detta senares skyldighet
mot den fattige, lämnade samhället nära nog rättslöst emot denne.
TJr den i allmänhet giltiga synpunkten, att rättigheter och skyldigheter
borde motväga hvarandra, syntes dock med skäl kunna framställas den
fordran, att samhället å sin sida skulle hafva rättigheter emot den fattige,
hvithet likväl icke i verkligheten vore förhållandet, emedan den husbonderätt,
som författningen tillerkände fångvårdsstyrelse öfver understödstagare,
kunde sägas hafva upphört genom den förändring, legostadgan under senare
tiden erhållit. Äfven funne riksdagen det vara ett till sina följder
mindre lyckligt stadgande, att enhälligt beslut erfordrades för fattigvårdens
fördelning i kretsar eller rotar, likasom det icke kunde förnekas, att
ett tämligen allmänt missnöje vore rådande öfver den i förordningen bestämda
korta tid af sex månader, efter hvars förlopp en person i anseende
till försörjningsrätt skulle anses tillhöra ett samhälle. Riksdagen trodde
sig därför kunna antaga, att, om de öfverklagade olägenheterna skulle
kunna i någon mån undanröjas, fattigvårdsförordningen borde till stor
del byggas på en helt annan grundval än den dåvarande.
De grunder, hvarpå riksdagen sålunda ansåg en ny fattigvårdslag
böra hvila, sammanfattades af riksdagen i ett skrifvelsen åtföljdt förslag.
Enligt detta skulle den obligatoriska fattigvården vara inskränkt till vansinniga
personer och föräldralösa barn under 15 år, som saknade egna tillgångar.
Dessa skulle genom fattigvårdsstyrelsens försorg erhålla nödtorftig
vård och försörjning samt barnen därjämte uppfostran. Dessutom skulle
emellertid fattigvårdsstyrelsen äga rätt, om och när, på det sätt och till
det belopp, styrelsen funne erforderligt, lämna vård och försörjning åt den,
som af ålder, vanförhet, sjukdom eller andra orsaker var urståndsatt att
försörja sig själf.
Att eu dylik inskränkning i kommunernas åliggande att omhänder
-
y:5
taga sina fattiga skulle hafva inneburit en tillbakagång i den kommunala
fattigvårdens utveckling är uppenbart. Detta tramstår än tydligare åt den
modifikation i tiggerilagstiftningen, som riksdagen med anledning åt den
föreslagna begränsningen i fattigvårdsskyldigheten nödgades upptaga i sitt
förslag. Det gällande förbudet mot bettlande skulle nämligen endast komma
att gälla bettlande utom det fattigvårdssamhälle, där den bettlande ägde
hemortsrätt, under det att åtgärder mot tiggeri inom hemortskommunen
icke föreskrefvos.
Vidare föreslog riksdagen, att i lagen skulle intagas uttrycklig bestämmelse
därom, att föräldrar och barn i mån af behof å ena samt förmåga
å andra sidan skulle bidraga till hvarandras försörjning, hvarjämte
lämnadt fattigunderstöd, som någon åtnjutit för sig själf efter fyllda 15 år
eller för hustru och barn, borde godtgöras, om den ersättningsskyldige
därtill finge tillgång. Hemortsrätt — »eller förmånen att under de i
fattigvårdsförordningen bestämda villkor af ett visst fattigvårdssamhälle
kunna komma i åtnjutande af fattigvård» — vore antingen medfödd eller
förvärfvad. Medfödd hemortsrätt skulle tillkomma enhvar inom det fattigvårdssamhälle,
där, vid hans födelse, modern ägde hemortsrätt. Förvärfvas
kunde hemortsrätt först efter två på hvarandra följande mantalsskrifningar,
dock att hemortsrätt ej skulle kunna förvärfvas efter fyllda 60 år och att
hustrun hade mannens hemortsrätt eller efter skilsmässa eller efter mannens
död den hemortsrätt hon själf förvärfvade. För den, hvars hemortsrätt
ej kunde bestämmas, skulle staten bekosta oundgängligen nödigt understöd.
Klagorätten skulle så till vida inskränkas, att i fråga om sådan fattigvård,
som ej var obligatorisk, vederbörande visserligen ägde rätt att anmäla
missnöje hos kommunalstämmans ordförande, som skulle föredraga
ärendet å kommunalstämma, men öfver stämmans beslut, hvarigenom sökt
understöd blifvit helt eller delvis vägradt, skulle talan få töras endast pa
formella grunder. Slutligen föreslog riksdagen,-att inom hvarje fattigvårdssamhälle
skulle finnas en eller, där behofvet så kräfde, flera tillsyningsman,
som efter förslag af kommunalnämnden skulle förordnas af Konungens
befallningshafvande och som skulle hafva till åliggande att öfva tillsyn
öfver främmande bettlare.
Med anledning af riksdagens ifrågavarande skrifvelse uppdrog Kungl.
Maj:t den 25 maj 1869 åt eu kommitté att med hufvudsaklig ledning af
de i riksdagsskrifvelsen angifna grunder uppgöra förslag bl. a. till författning
angående fattigvården i riket. Kommittén fullgjorde omedelbart sitt
uppdrag samt ingaf redan den 13 september s. å. förslag i ämnet till
1869 års
redaktions
kommitté.
94
Kungl. Maj:t, därvid kommittén emellertid anmälde, att vid förslagets utarbetande
antagits, att afvikelse från de hufvudgrunder, riksdagen för sin
del angifvit, icke varit tillåten.
I enlighet härmed hade ock kommittén i hufvudsak endast utarbetat
riksdagens ändringsförslag och sammanfört dem med de i 1853 års förordning
intagna bestämmelser, som af riksdagen icke gjorts till föremål
för anmärkning. Kommittéförslaget upptog sålunda bestämmelserna om
obligatorisk och frivillig fattigvård, hvilken senare emellertid utsträcktes
att afse jämväl understöd till frisk och arbetsför person för afhjälpande
af tillfällig nöd, särskildt om dennes utarmande ansåges kunna därigenom
förekommas.
I förslaget upptogs bestämmelser därom, att frisk och arbetsför person
ej utgjorde föremål för fattigvård, utan skulle försörja sig själf äfvensom
hustru och barn under 15 år. Fattigvård skulle ej heller tillkomma den,
hvilkens föräldrar eller barn ägde tillgångar, med hvilka de kunde försörja
honom, och borde dessa skyldemän, i mån af behof och förmåga, bidraga
till hvarandras försörjning. Riksdagens önskemål med afseende på roteindelning
hade iakttagits. Beslut om sådan indelning skulle fattas vid två
pa hvarandra följande kommunalstämmor med en röstöfvervikt af 2/3 utaf
de afgifna rösterna efter röstvärdet och vara gällande i minst 5 år. Likaså
hade i förslaget intagits de af riksdagen föreslagna ändringarna i bestämmelserna
angående hemortsrätten, därvid emellertid tillika stadgades, att
den, som åtnjöte beköfligt understöd för sig, hustru eller barn, så länge
understödet varade ej förvärfvade hemortsrätt.
Fattigvårdssamhällets rätt mot understödstagarna skulle enligt förslaget
utvidgas. Samhället skulle vara berättigadt att såsom villkor
för understöd och till godtgörelse därför fordra användande för samhällets
räkning af understödstagares arbetsförmåga, och borde understöd,
som någon för sig erhållit efter fyllda 15 år, eller för hustru
eller barn, och som ej på nyssnämnda sätt ersatts, godtgöras af
vederbörande, om han finge tillgång därtill. De förutvarande bestämmelserna
om fattigvårdssamhällets husbonderätt hade i förslaget gifvits tydligare
affattning och husbonderätten utsträckts att gälla äfven den, som
genom lättja eller liknöjdhet förorsakat, att hustru eller barn, ehuru ej
åtnjutande tull försörjning, likväl tid efter annan behöfde bidrag af fattigvården
till sitt uppehälle. Med anledning af hvad riksdagen framhållit
rörande husbondeväldets minskade betydelse föreslog kommittén att, om
arbetsför person, som stode under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde, väg
-
HD
rade att fullgöra det arbete, som före,satts honom af styrelsen eller af
annan, utaf styrelsen utsedd husbonde, eller om fattighjon eljest visade
tredska, själfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, utan att låta sig rätta
däråt'', att dess underhåll för någon tid minskades, sådan person skulle
kunna åläggas allmänt arbete.
I fråga om fattigvårdssamhällets rätt till ersättning af hemortskommunen
fann kommittén uppdelning i obligatorisk och frivillig fattigvård hafva
till följd, att endast fattigvård af föria slaget skulle kunna återkräfvas,
hvarjämte klagorätten i samband därmed inskränktes på sätt riksdagen
föreslagit.
Endast ifråga, om bestämmelserna rörande bettlande synes kommittén,
om ock oafsiktligt, hafva afvikit från riksdagens förslag, i det kommittéförslagets
stadgande!! i detta hänseende icke torde lämnat rum för någon
rätt till bettlande ens inom den egna kommunen.
Öfver berörda förslag inhämtades yttranden från kammarrätten och 1870J"''* för''
samtliga Konungens befallningshafvande. Med anledning af de anmärkningar,
som i nämnda yttranden framställdes mot förslaget, uppdrog Kungl.
Maj:t den 23 november 1869 åt en ny kommitté att efter tagen kännedom
af samma yttranden verkställa granskning af det utarbetade förslaget samt
inkomma med det utlåtande och ytterligare förslag, hvartill granskningen
kunde föranleda. Denna kommitté afgaf sedermera den 5 december 1870
betänkande med förslag till förordning angående fattigvården i riket m. m.
Detta förslag afvek i väsentliga stycken från de ofvannämnda af riksdagen
angifna grunderna, men upptog å andra sidan flertalet af de nya
bestämmelser, som upptagits i 1869 års kommittéförslag.
Kommittén ansåg visserligen, att ett särskildt stadgande med afseende
å samhällets frivilliga fattigvård borde i fattigvårdsförordningen intagas
och föreslog i sådant hänseende, att de särskilda fattigvårdssamhällena hvarför
sig skulle äga bestämma de allmänna grunder, som vid meddelandet
af dylik vård borde af fattigvårdsstyrelserna iakttagas, men kommittén
ansåg dock, att den obligatoriska fattigvården borde utsträckas utöfver hvad
riksdagen föreslagit. Det borde sålunda åligga fattigvårdssamhället att
lämna nödtorftig fattigvård ej blott till minderårig eller vansinnig, utan
äfven till den, som till följd af ålderdom, själs- eller kroppssjukdom, vanförhet
eller lyte var oförmögen till arbete, dock endast om vederbörande
var i saknad ej blott af egna medel utan äfven af vård och underhåll
af annan.
Ehuru enligt kommittéförslaget det sålunda i vissa, af staten genom
96
lag bestämda fall skulle åligga de särskilda samhällena att lämna fattigvård
åt nödställda personer, ansåg kommittén däraf icke följa, att den
nödställde äfven skulle äga rätt att såsom en sin rättighet påyrka att af
öfriga samhällsmedlemmar åtnjuta försörjning eller understöd samt, om
detta förvägrades, söka genom rättegång tilltvinga sig hjälp, likasom utsökte
han en viss fordran. Det borde nämligen ej förgätas, att då hjälpen
till sin natur vore frivillig, den, som hos annan sökte sådan, icke borde i
lag tillerkännas rätt att öfver uteblifvande däraf föra klagan. Däremot skulle
statens organer, Konungens befallningshafvande, öfvervaka, att de särskilda
samhällena ej åsidosatte sitt lagbestämda åliggande att i vissa fall lämna
fattigvård. I enlighet med dessa grundsatser, dock i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med riksdagens förslag, föreslog kommittén, som bibehöll Konungens
befallningshafvandes befogenhet att tillhålla fattigvårdssamhälle att
fullgöra sin skyldighet, att fattigvårdsstyrelses beslut, hvarigenom sökt
fattigvård vägrats, sist skulle få underställas samhällets pröfning, men att
öfver samhällets beslut besvär ej finge föras annat än på formella grunder.
Med den utsträckning af den obligatoriska fattigvården, som kommittéförslaget
afsåg, var någon inskränkning i förbudet mot bettlande ej erforderlig.
Såsom bettlare skulle sålunda behandlas en hvar, som med ord
eller åtbörder begärde allmosa af annan än den, hvilken borde mottaga
anmälan om behof af fattigvård. Yar bettlaren i behof af obligatorisk
vård eller minderårig skulle han öfverlämnas till fattigvårdsstyrelsen, i
annat fall genom kronobetjäningens försorg till Konungens befallningshafvande,
som efter omständigheterna dömde till tvångsarbete. För att
stadgandena mot tiggeriet skulle blifva verksamma upptog kommittén riksdagens
förslag om tillsy ning smän och föreslog att inom hvarje fattigvårdssamhälle
skulle finnas behöflig! antal sådana, hvilka borde anhålla bettlarne
och med dem anställa förhör.
På sätt riksdagen och 1869 års kommitté föreslagit intogs uttryckligt
stadgande om anhörigas försörjningsplikt, hvilken utsträcktes till att omfatta
alla dem, som voro i skyldskap uti rätt upp- eller nedstigande led, dock,
där fråga var om andra än föräldrar i förhållande till minderåriga barn,
endast i mån af behof å ena och förmåga å andra sidan. För fattigvårdssamhälles
fördelning i rotar eller förändring i roteindelning skulle, såsom
ock 1869 års kommitté föreslagit, allenast erfordras 2/3 majoritet, dock
skulle beslutet fattas å två på hvarandra följande kommunalstämmor
samt underställas Konungens befallningshafvandes pröfning. Såsom grundvillkor
för fördelning skulle bland annat gälla, att, om en eller annan
rote till följd af särskild! förhållande koimne att i framtiden tillskyndas
jämförelsevis större fattigvårdstunga, därefter lämpadt årligt bidrag al
samhället skulle lämnas till sådan rotes enskilda fattigvård samt att, om
någon rote utan eget förvållande skulle drabbas af allt för tryckande
fattigvårdstunga, samhället skulle lämna roten skäligt understöd. T förordningen
intogs erinran om angelägenheten af att fattigvårdssamhället
bildade arbetsanstalt och att genom inrättande af sjuk- och nödhjälpskassor
eller medelst andra tjänliga åtgärder framtida fattigvårdsbeliof i möjlig mån
förebyggdes. I likhet med hvad redan i 1839 års betänkande föreslagits,
skulle i hvarje fattigvårdssamhälle finnas ett reglemente innehållande de allmänna
bestämmelser rörande fattigvårdens handhafvande och ordnande, som
kunde finnas erforderliga.
Med afseende å hemortsrätten ansåg sig kommittén icke kunna tillmötesgå
riksdagens önskan om två mantalskrifningar såsom grund för
förvärfvet, utan bibehöll den gamla bestämmelsen, att eu hvar skulle äga
hemortsrätt, där han senast varit eller bort vara mantalsskrifven. Dock
höjdes jämväl i detta förslag den ålder efter hvilket eget förvärf ej
skulle kunna ske till 60 år, hvarjämte, förutom de förut befintliga undantagsbestämmelserna,
som i förslaget bibehöllos, jämväl efter mönster af
1869 års förslag, stadgades, att eu i ett samhälle inflyttad person icke
genom att till följd af inflyttning hafva blifvit eller bort blifva i
samhället mantalsskrifven, därstädes förvärfvade hemortsrätt, såvida han
själf eller hans hustru eller minderåriga barn antingen i det samhälle, till
hvilket han inflyttat inom ett år efter tiden för mantalskrifningen kommit
i behof af obligatorisk fattigvård eller ock af annat samhälle inom samma
tid eller ett år därförut åtnjutit fattigvård af hvad slag som helst. Kraf
på ersättning för lämnad fattigvård skulle endast kunna framställas med
afseende å obligatorisk vård och skulle väckas inom eu månad efter det
vården lämnades, vid äfventyr att rätten till ersättning för den vård, som
lämnats under tiden efter månadens utgång och krafvets anhängiggörande,
gick förlorad. Emellertid ökades i förslaget antalet fall, då ersättning
kunde erhållas af allmänna medel. Sådan ersättning skulle nämligen utgå
utom i förevarande fall för kostnad för fattigvård och begrafning af den,
hvilkens hemortsrätt ej kunde utrönas eller som var utländsk undersåte,
äfvensom för såväl hemsändnings- som begrafningskostnad i fråga om vid
armén eller flottan anställdt manskap och deras hustrur och minderåriga
barn i vissa fall. Slutligen skulle ock, därest för någon som oafbrutet
under längre tid, dock minst fem oår, vistats utom hemortssamhället eller
13 — Fatt igvårdslagstiftn ingen. II.
98
Fattigvården
i Stockholm.
för hans hustru eller minderåriga barn, som jämväl vistats utom hemorten,
nämnda samhälle nödgats vidkännas kostnad till följd af fattigvård, hemsändning
eller begrafning och detsamma vore i fattigvårdshänseende synnerligen
betungadt, samhället erhålla understöd af staten i den mån för
sådant ändamål anslagna medel lämnade tillgång och Konungen pröfvade
skäligt. Hvad slutligen angick fattigvårdssamhällets rätt mot dem, som åtnjuta
fattigvård, intogs äfven i 1870 års förslag uttrycklig bestämmelse därom, att
den, för hvilken fattigvårdssamhälle tillskyndats kostnad, vore pliktig att
godtgöra densamma. Den fattigvårdsstyrelsen tillkommande målsmans- och
husbonderätten öfver understödstagare inskränktes att gälla endast de fall,
då understödet ej var tillfälligt, enär kommittén för de föräldrar, hvilkas
barn. och den man, hvilkens hustru råkat i nöd, så att fattigvård lämnats,
ville göra deras ställning så litet tryckande som möjligt, Beträffande den,
som genom lättja eller liknöjdhet förorsakade, att hans minderåriga barn
eller hustru råkade i nöd, så att fattigvård måste lämnas dem, stadgades
däremot i förslaget, att han, ehvad fattigvården var tillfällig eller ej, skulle
stå under fattigvårdsstyrelsens husbonde välde, intill dess den kostnad, som
tillskyndats samhället, blifvit godtgjord. Såsom medel mot den. som stod
under fattigvårdsstyrelses husbondevälde, men vägrade att fullgöra föresatt
arbete eller visade tredska, själfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, skulle
styrelsen äga rätt, om han ej rättade sig efter varning, att anmäla honom
för Konungens befallningshafvande, som då kunde döma honom till
tvångsarbete. Minderårig skulle styrelsen äga rätt att aga, hvarjämte
styrelsen för till arbete oförmögen person kunde för någon tid minska
underhållet,
l’å grundvalen af det ifrågavarande kommittéförslaget, utfärdades sedermera
den 9 juni 1871 den med några partiella ändringar ännu gällande förordningen
angående fattigvården i riket. I likhet med såväl 1847 som 1853 års
fattigvårdsförordning afsåg densamma att reglera den allmänna kommunala
fattigvården i dess helhet. På sätt i förordningen uttryckligen erinrades,
gällde emellertid i vissa fäll särskilda bestämmelser rörande den kommunala
fattigvården. Kedan i 1847 års förordning var stadgadt, att vissa
af de i förordningen upptagna bestämmelsarna icke skulle gälla för
Stockholm. I denna stad hade jämlikt Kungl. brefvet den 8 december
1813 fattigvården förvaltats församlings vis under öfverståthållarens inseende.
Öfverståthållaren utgjorde öfverstyrelse för »allmänna fattigvården»,
därvid biträdd af deputerade för allmänna fattigvårdsafgiftens
bestämmande, kommitterade för fattigvårdsärendena, kassadirektionen och
generaldirektören. Fattigvården i öfrigt var ordnad enligt Kungl. brefvet
den 18 mars 1812, hvars bestämmelser skilde sig från stadgandena rörande
den allmänna fattigvården hufvudsakligen i fråga om förvaltningens
organisation och de för fattigvårdens bestridande anslagna medlen. I dessa
hänseenden blefvo emellertid berörda bestämmelser så småningom mindre
tillfredsställande. Särskild! gjorde sig behofvet af central förvaltning gällande.
Med anledning häraf hade den 26 oktober 1838 uppdragits åt den ar
1 837 tillsatta fattigvårdskommitten att uppgöra förslag till särskild fattigvårdsstadga
för hufvudstaden. På grundvalen af ett af kommittén den 5 juni 1831»
afgifvet förslag utfärdades den 1 april 1843 Kungl. förordningen angående
fattigvården i Stockholms stad. Enligt denna förordning skulle vården ombesörjas
dels af en för hela staden gemensam fångvårdsstyrelse, kallad
stadsnämnden, dels af 8 särskilda styrelser, kallade församlingsnämnder.
Stadsnämnden, som skulle bestå af öfverståthållaren såsom ordförande och
24 andra ledamöter, var fördelad på två afdelningar, den ena för ordningsmål
och den andra för den egentliga fattigvården. Den första afdelningen
hade att förhindra obehörigas inflyttning, bereda arbetssökande sysselsättning
m. m., den senare utöfvade bl. a. kontroll öfver de hjälpsökande och
förvaltade fattigvårdens tillgångar. Äfven församlingsnämnderna voro fördelade
på två afdelningar, af hvilka afdelningarna för fattigvårdsmål motsvarade
de förutvarande direktionerna. Vidare meddelades bestämmelser om
sättet för försörjningens meddelande, om revision m. m.
Genom 1847 års allmänna fattigvård sförordning upphäfdes 1843 års
förordning rörande fattigvården i Stockholm; dock skulle föreskrifterna i
förstnämnda författning rörande fattigvårdssainhälle, fattig! årdsstyrelse,
fattigvårdens tillgångar, dessas förvaltning och revision ej äga tillämpning
å Stockholms stad, för hvilken i nämnda hänseenden bestämmelserna i 1843
års förordning fortfarande skulle gälla. Fattigvården i Stockholm stod
sålunda jämväl efter tillkomsten af 1847 års förordning under stadsnämndens
förvaltning. Enligt Kungl. förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm
den 23 maj 1862 skulle stadens fattigvård handhafvas af en särskild
fattigvårdsnämnd, för hvilken sedermera instruktion utfärdades den 4
mars 1864.
.
För ordnandet af sjukvården inom hufvudstaden, som likaledes enligt
1843 års förordning stod under stadsnämndens förvaltning, hade särskilda
kommittéer tillsatts dels år 1827 och dels år 1858. Genom Kungl. förordningen
angående kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1 862 uppdrogs
100
handläggningen af alla frågor rörande allmänna hälsotillståndet och sjukvården
i hufVudstaden åt en särskild sundhetsnämnd, hvars verksamhet
efter Kungl. kungörelsen den J O augusti 1877 angående hälsovårdsstadgans
fullständiga tillämpning i Stockholm öfverflyttades på hälsovårdsnämnden.
Handhafvandet af fattigvården ankom dock fortfarande på fattigvårdsnämnden
:).
0 Sfi K. För. ang. fattigvården i riket d. 9 juni 1871, § 21 jfrd med §§ 11 och 12, äfvensom
K. 1 or. ang. kommunalstyrelse i Stockholm d. 23 maj 1862, § 36 jfrd med § 5.
FATTIGVÅRDSLAGSTIFTNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDEN
II. FATTIGVÅRDSLAGSTIFTNINGEN
DEL III
STATISTISKA UNDERSÖKNINGAR
RÖRANDE
DEN SVENSKA FATTIGVÅRDEN
PÅ KOMMITTÉNS FÖRANSTALTANDE UTFÖRDA AF
THEOFIL ANDERSSON
TRYCKT HOS
P PALMQUISTS AKTIEBOLAG, STOCKHOLM 1915
Innehållsförteckning.
Text.
Sid.
Inledning ....................................................................................... 1
Frågeformulär ................................................................................. 13
1
kap.
Fattigvårdens organisation ......................................................... 43
A.
Fattigvårdsstyrelsernas organisation ............................................. 44
B.
Roteindelningen ......................................
53
C.
Enskilda fattigvårdssamhällen ...................................................... 60
D.
Rättsmedel för utbekommande af fattigvård; inspektion
..................... 63
E.
Anmärkningar och önskemål beträffande fattigvårdens organisation ......... 74
2
kap.
Absoluta och relativa antalet understödstagare år 1907 ........................ 95
3
kap
Orsakerna till fattigvårdsbehof...................................................... 111
4
kap.
Fattigvårdens former ............................................................... 136
A.
Formerna och sättet för utackordering ........................  136
B.
Formerna för fattigvårdens barnavård .......................................... 142
C.
Åtgärder till förebyggande eller förekommande af fattigvårdsbehof; frivillig
understödsverksamhet ............................................................ 150
D.
Anmärkningar och önskemål rörande fattigvårdens former .................. 166
5
kap.
Under stödstag ar nas fördelning efter understödets former........................ 174
A.
Varaktigt försörjda och tillfälligt understödda ................................. 174
B.
Understödstagarnas fördelning efter understödets former
..................... 179
C.
Understödstagare, tillhörande främmande fattigvårdssamhälle ............... 195
D.
Underhållskostnad vid vissa former af fattigvård .............................. 197
6
kap.
Fattigvårdsanstalter .................................................................. 208
7
kap.
Fattigvårdssamhällenas ekonomiska förhållanden ................................. 250
A.
Fattigvårdssamhällenas utgifter ................................................... 250
B.
Fattigvårdssamhällenas inkomster ................................................ 256
C.
Fattigvårdssamhällenas tillgångar och skulder m. m......................... 259
D.
Utdebiteringen för fattigvårdsändamål............................................. 263
E.
Några synpunkter beträffande orsakerna till den ojämna
fattigvårdstungan 273
8
kap.
Ersättning för fattigvård af understödstagare eller försörjningspliktig samt
åtgärder mot försumliga
försörjare och bettlare................................. 284
A.
Ersättning för fattigvård af understödstagare .................................... 285
B.
Ersättning för fattigvård af försörjningsskvldig ................................. 285
C.
Åtgärder mot tredskande fattighjon och försumliga försörjare ............... 293
D.
Tillsyningsman öfver bettlare och lösdrifvare ................................. 299
9
kap.
Hemortsrätt och rättegång i fattigvårdsynål....................................... 306
10
kap.
De särskilda fattigvårdsförhållandena i gränskommunerna
..................... 312
11
kap. Statens deltagande i fattigvårdskostnaderna .....................................;. 326
Frågeformyilär litt. Ha........................................................................... 329
IV
Tabeller.
Sid.
Tab.
1.
Rotarnas fattigvård år 1907...................................................... 334
»
2.
Obligatorisk
och frivillig fattigvård år 1907. A.
Landsbygden............ 336
»3.
»
»
»
»
»
»
B.
Städer och
köpingar... 338
»4.
»
»
»
»
»
»
C.
Hela riket............... 340
»
5.
Orsaker till
fattigvårdsbehof
för
understödstagare
år
1907.
I.
Äldre
personer
(med
tillhörande
barn).
A.
Landsbygden.....................  342
»
6.
Orsaker till
fattigvårdsbehof
för
understödstagare
år
1907.
I.
Äldre
personer
(med
tillhörande
barn).
B.
Städer o. köpingar .................. 346
»
7.
Orsaker
till
fattigvårdsbehof för understödstagare år
1907. I.
Äldre personer
(med
tillhörande
barn).
G.
Hela riket ....................  350
»
8.
Orsaker
till
fattigvårdsbehof
för
understödstagare
år
1907.
II.
Direkt
understödda barn under 15 år. A. Landsbygden  ...................... 354
»
9.
Orsaker
till
fattigvårdsbehof
för
understödstagare
år
1907.
II.
Direkt
understödda barn under 15 år. B. Städer och köpingar............... 358
»
10.
Orsaker
till
fattigvårdsbehof
för
understödstagare
år
1907.
II.
Direkt
»
11. Understödstagare år 1907, fördelade efter understödets varaktighet och
storlek ........................................................................... 3gg
»
12.
Under
år
1907
varaktigt
(fullt
eller
delvis)
försörjda
understödstagare,
fördelade efter understödets form. A. Landsbygden ..................... 3g8
»
13.
Under
år
1907
varaktigt
(fullt
eller
delvis)
försörjda
understödstagare,
fördelade efter understödets form. B. Städer och köpingar............ 370
»
14.
Under
år
1907
varaktigt
(fullt
eller
delvis)
försörjda
understödstagare,
fördelade efter understödets form.
G. Hela riket ........................ 372
*
15.
Under
år
1907
varaktigt
(fullt
eller
delvis)
försörjda
understödstagare,
vårdade å kommunens egna anstalter. A. Landsbygden............... 374
*
16.
Under
år
1907
varaktigt
(fullt
eller
delvis)
försörjda
understödstagare,
vårdade å kommunens egna anstalter. B. Städer och köpingar ... 378
*
17.
Under
år
1907
varaktigt
(fullt
eller
delvis)
försörjda
understödstagare,
vårdade å kommunens egna anstalter. C. Hela riket.................. 382
»
18.
Under
år
1907
varaktigt
(fullt
eller
delvis)
försörjda
understödstagare,
vårdade å andra (än kommunens) anstalter. Hela riket ............... 386
*
19.
Särskilda
grupper
af
varaktigt
(fullt
eller
delvis)
försörjda
understöds
tagare,
fördelade efter understödets form år 1907. A. Landsbygden 392
»
20.
Särskilda
grupper
af
varaktigt
(fullt
eller
delvis)
försörjda
understöds
tagare,
fördelade efter understödets form år 1907. B. Städer och
köpingar........................................................................... 402
*
21.
Särskilda
grupper
af
varaktigt
(fullt
eller
delvis)
försörjda
understöds
tagare,
fördelade efter understödets form år 1907. C. Hela riket ... 412
»
22. Antal understödstagare år 1907, tillhörande annat fattigvårdssamhälle än
det, där understödet utgått ......  422
»
23.
Af fattigvårdssamhällena år 1907 direkt understödda barn,
tillhörande
annat fattigvårdssamhälle än understödskommunen ..................... 424
V
Sid.
Talj.
24.
Fattlgvårdssamhällenas
utgifter
år
1907.
A.
Landsbygden ............... 42<>
x
25.
»
»
»
»
B.
Städer och köpingar...... 428
,,
26.
»
»
»
»
Hela riket .................. 430
»
27.
»
inkomster
»
»
A.
Landsbygden ............... *32
»
28.
»
»
»
»
B.
Städer och köpingar ...... 434
»
29.
»
»
»
»
C.
Hela riket ................. 436
»
30. Fattigvårdssamhällenas tillgångar m. in. samt lån ar 1907. A. Landsbygden 1-38
,,
3J
»
»
»
»
»
»
»
B. Städer och
köpingar ... 440
t
32_
»
»
»
»
»
»
»
C. Hela riket...
442
»
33.
Handräckning för inställande af försumliga försörjare och varning enligt
35 § 4 mom. fattigvårdsförordningen år 1907
........................... J-4i
»
34.
Tillsyningsmän öfver bettlare och lösdrifvare (jmfr 39 § fattigvårdsförord
ningen
och 15 § lösdrifvarelagen) år 1907 ................................. 446
»
35.
Af Konungens befallningshafvande slutligen pröfvade mål rörande ersättning
för lämnad fattigvård åren 1864—1866, 1877
1879 och
1905—1907 ..................................................................... 448
»
36.
Antal fall under åren 1905—1907, då talan i den för fattigvårdsmål
stadgade ordning förts hos Konungens befallningshafvande af annan än
fattigvårdsstyrelse eller fattigvårdsrote för utbekommande af ersättning
för understöd eller sjukvård m. ............................................ 452
Inledning.
Undersökningens planläggning och primäruppgifternas
insamlande och bearbetning.
För att kunna fullgöra det åt kommittén i nåder meddelade uppdraget
att »utarbeta förslag till den förändrade lagstiftning dels angående
fattigvården och dels angående lösdrifvares behandling, som må finnas erforderlig
och lämplig», har kommittén ansett det nödvändigt att till sitt
förfogande äga. ett mera omfattande och ingående statistiskt material än
det, som förefinnes samladt i vår officiella statistik och särskildt i statistiken
öfver kommunernas fattigvård och finanser (Bidrag till Sveriges
officiella statistik U). Uppenbart är nämligen, att en, såvidt möjligt, ingående
och noggrann kännedom om de nu rådande förhållandena skall vara
af vikt, ja i vissa afseenden alldeles oundgänglig för ett rätt bedömande
af många bland de frågor, som på fattigvårdens område föreligga till lösning.
Så t. ex. för frågorna om skillnaden emellan s. k. obligatorisk och
frivillig fattigvård och huruvida en sådan skillnad öfver hufvud taget bör
bibehållas; om fattigvårdens lämpliga ordnande och den handhafvande
myndighetens organisation, särskildt rote- eller distriktsindelning; om fattigvårdens
och fattigvårdskostnadernas fördelning på större eller mindre kommunala
samfälligheter eller på staten; om behofvet af och sättet för genomförande
af verksamma åtgärder mot försumliga familjeförsörjare; i viss mån
äfven frågan om hemortsrätten in. fl. För vinnande af detta mål har
kommittén sålunda införskaffat nya eller mera utförliga upplysningar rörande
fattigvårdens organisation och administration, orsakerna till fattigvårdsbehofvet,
fattigvårdens former och fördelningen af understödstagarna
med hänsyn härtill, fattigvårdens ekonomiska förhållanden, behandlingen
af försumliga familjeförsörjare m. fl. till fattigvården hörande ämnen. Vidare
kräfdes för kommitténs arbeten utförligare uppgifter rörande lösdrifveri
1 — Fattigcårdslagstiftningen. III.
och bettleri samt angående tillämpningen i allmänhet af lösdrifvarlagstiftningen.
Under loppet af våren 1908 utarbetade kommittén med sakkunnigt
biträde ett antal frågeformulär afsedda att öfverlämnas åt och besvaras af
i främsta rummet fattigvårdsstyrelserna i riket och de myndigheter, som
hafva att handlägga fattigvårds- och lösdrifvarfrågor. Under åberopande
af det åt kommittén gifna bemyndigande »att för fullgörande af sitt uppdrag
från vederbörande verk och myndigheter infordra de uppgifter och
meddelanden, som kunde finnas erforderliga», öfversändes dessa formulär
med tvänne särskilda skrivelser i juni månad 1908 till samtliga Konungens
Befallningshafvande i riket. Med den ena af dessa skrivelser öfverlämnades
på ett undantag när samtliga de formulär, som voro afsedda att
besvaras af vederbörande fattig vårdsstyrelser. Tillika anhöll kommittén, att
Konungens Befallningshafvande behagade tillställa fattigvårdsstyrelserna i
samtliga länets kommuner desamma med föreläggande för styrelserna att
inom viss tid till Konungens Befallningshafvande inkomma med de i formulären
äskade uppgifterna; tiden borde så bestämmas, att uppgifterna kunde
insändas till kommittén före den 1 augusti 1908, dock att Konungens Befallningshafvande
måtte på särskild framställning meddela fattigvårdsstvrelser
i större kommuner anstånd med uppgifternas inlämnande intill den 1
oktober s. å. Med den andra skrifvelsen öfversändes öfriga af kommittén
vid nämnda tidpunkt uppgjorda frågeformulär under anhållan, att Konungens
Befallningshafvande behagade dels för egen del meddela de i ett par af
formulären begärda uppgifterna, dels från vederbörande myndigheter och
andra infordra uppgifter enligt öfriga formulär; och hemställde kommittén
tillika, att samtliga uppgifter måtte insändas före den 1 november 1908.
De formulär, som med nämnda skrifvelser öfverlämnades till besvarande,
voro följande:
Frågeformulär A —att besvaras af fattigvårdsstyrelserna—innefattande
uppgifter, hvilka hufvudsakligen berörde fattigvårdens organisation och
administration. Sålunda begärdes härigenom upplysningar bl. a., huruvida
inom vederbörande fattigvårdssamhälle funnes särskild fattigvård sstyrelse
och angående dennas sammansättning äfvensom rörande distriktsindelning
eller annan arbetsfördelning inom styrelsen, vidare angående aflönade tjänstemän
och oaflönade biträden vid fattigvårdens handhafvande samt sättet för
de förras antagande; uppgifter begärdes likaledes, huruvida inom resp. fattigvårdssamhällen
förekomme inspektion eller undersökning rörande sättet för
:s
fattigvårdens handhafvande samt huruvida särskild styrelse för inackordering
af utaf fattig vårdsstyrelsen omhänderhafda barn eller för barnavårdens
handhafvande i öfrigt eller sådan nämnd, som oinförmäles i 46 § 2 mom.
fattigvårdsförordningen, blifvit inom fattigvårdssamhället tillsatt. Slutligen
fanns tillfälle beredt för vederbörande fattigvårdsmyndigheter att å blanketten
framställa sina anmärkningar och önskemål med afseende å fattigvårdens
organisation.
Frågeformulär II — att besvaras af fattigvårdsstyrelserna — afsåg
upplysningar rörande orsakerna till fattigvårdsbehofvet. Genom detta formulär
begärde kommittén uppgifter först och främst angående fördelningen
af understödstagarna, allt eftersom understödet utgått på grund af
1 § fattigvårdsförordningen eller på annan grund. Särskildt för minderåriga
och särskildt för vuxna, direkta understödstagare begärdes vidare
detaljerade uppgifter rörande de speciella orsaker, som kunde anses hafva
föranledt fattigvårdsbehofvet, äfvensom huruvida bland understödstagarna
jämväl inginge minderårig, som endast erhållit understöd i form af kläder
och underhäll i och för skolgång.
Frågeformulär C, som skulle besvaras af fattigvårdsstyrelserna, upptog
uppgifter rörande fattigvårdens former. Således framställdes härigenom
spörsmål rörande understödstagares utackordering och anstaltsvård äfvensom
vissa frågor beträffande åtgärder till förebyggande af fattigvård samt
om frivillig understödsverksamhet; vidare gjordes förfrågningar om fattigvårdsstyrelsernas
barnavårdande verksamhet och om samarbete mellan
nämnda styrelser och öfriga barnavårdsmyndigheter; slutligen fanns äfven
här tillfälle för fattigvårdsstyrelserna att framställa sina anmärkningar och
önskemål rörande ifrågavarande sida af fattigvårdsproblemet.
Bilaga 1 till frågeformulär C —- att besvaras af fattigvårdsstyrelserna —
innefattade upplysningar angående understödstagarnas fördelning efter understödets
form. Härigenom afsågs att erhålla uppgifter rörande understödstagarnas
fördelning år 1907 först och främst mellan varaktigt och tillfälligt
samt fullt eller delvis försörjda. Vidare begärdes med afseende på de
varaktigt försörjda understödstagarna dels en gruppering af dessa i deras
helhet efter ett flertal olika understödssätt, dels beträffande särskilda
grupper af samma understödstagare en uppdelning efter hufvudformerna
för försörjningen. Slutligen skulle äfven genom samma formulär meddelas
vissa upplysningar angående understöd, som utgått till understödstagare
från annat fattigvårdssamhälle.
4
Bilaga 2 till frågeformulär C — att besvaras af fattigvårdsstyrelsema
— innehöll detaljerade upplysningar rörande fattigvårdsanstalter. Sålunda
begärdes härigenom uppgifter rörande anstaltens art, anläggningsår och anläggningskostnader,
angående personal och utrymme, medelkostnaden för de a
anstalten intagna, det ekonomiska resultatet af fattiggårdarnas drift o. s. v.
Frågeformulär I) — att besvaras af fattigvårdsstyrelsema — innehöll
spörsmål rörande fattigvårdskostnaderna och fattigvårdens ekonomiska förhållanden
i allmänhet. Sålunda innehöll formuläret eu detaljerad uppdelning
af fattigvårdssamhällenas inkomster och utgifter, hvarvid bland de
senare särskildt efterfrågades utgifter för vård och underhåll i kommunen
ej tillhörig anstalt af vissa slag af understödstagare (sinnesslöa, sinnessjuka
m. fl.) samt vidare frågor rörande tillgångar och skulder samt fastigheter
och fonder, stående under fattigvårdsstyrelsernas förvaltning men ej disposition.
Slutligen begärdes äfven upplysning rörande beloppet af utdebiteringen
för fattigvårdsändamål under åren 1902—07 äfvensom angående
den sannolika anledningen, i förekommande fall, till utdebiteringens
jämförelsevis höga belopp.
Frågeformulär E — att besvaras af fattigvårdsstyrelsema — afsåg att
meddela kännedom om åtgärder mot försumliga försörjare. Sålunda begärdes
härigenom upplysningar, huruvida fattigvårdssamhället under år 1907 vidtagit
åtgärder för att erhålla godtgörelse för lämnad fattigvård äfvensom
angående de fall, då under samma år dylik godtgörelse erhållits. Vidare
begärdes uppgifter angående åtgärder mot försumliga försörjare enligt bestämmelserna
i 35 § fattigvårdsförordningen samt huru tillsynen öfver
bettlare och lösdrifvare var ordnad inom kommunen, huruvida tillsyningsman
i enlighet med 39 § fattigvårdsförordningen och 15 § lösdrifvarlagen
blifvit utsedda, sättet för dessas godtgörelse samt resultatet af deras verksamhet
m. m.
Frågeformulär F — att besvaras af fångvårdsstyrelse i samhälle''
med roteindelning — innefattade uppgifter rörande rotarnas fattigvård.
Härigenom begärdes upplysningar rörande i hufvudsak antalet rotar, antalet
understödstagare, fördelade efter understödets varaktighet och storlek,
samt rotarnas fattigvårdskostnader äfvensom angående förhållandet i allmänhet
mellan fattigvårdssamhället och rotarna.
Frågeformulär G — att besvaras af fångvårdsstyrelse i kommun
med enskildt fattigvårdssamhälle — omfattade uppgifter rörande fattigvården
i dylikt enskildt fattigvårdssamhälle. Genom detta formulär begärdes
upplysningar rörande hufvudsakligen tidpunkten för och oinständig
-
heterna vid det enskilda fattigvårdssamhällets tillkomst, formerna för understöd
samt till hvad belopp samhället bidragit till de gemensamma fattigvårdskostnaderna.
Frågeformulär H, som skulle besvaras af fattigvårdssamhälle i gränskommun,
upptog uppgifter angående från utrikes ort aflämnade nödställda
svenska medborgare. Uppgift begärdes hufvudsakligen angående antalet under
aren 19OH—07 från utrikes ort aflämnade samt understödda eller hemsända
nödställda svenska medborgare äfvensom härför utgifven kostnad och erhållen
ersättning.'')
Frågeformulär I, som skulle besvaras af Konungens Befallningshafvande,
innefattade förnämligast upplysningar rörande af nämnda myndigheter
handlagda fattigvårdsmål. Först och främst begärdes sålunda härigenom
uppgifter rörande anmälan om förseelse enligt 35 § 4 mom. fattigvårdsförordningen
äfvensom anmälan om obehörigen vägrad fattigvård eller
allmänna missförhållanden beträffande fattigvården samt i anledning af
dylik anmälan vidtagna åtgärder. Vidare önskades uppgifter angående
af Konungens Befallningshafvande under särskildt angifna år afgjorda mål
rörande ersättning för lämnad fattigvård samt rörande klagan och besvär
hos samma myndigheter öfver af fångvårdsstyrelse vägrad fattigvård och
andra af dylik styrelse fattade beslut.
Frågeformulär J, som borde besvaras af Konungens Befallningshafvande
och — i tillämpliga delar — af poliskammare, innefattade upplysningar
rörande lösdrifveri och bettleri och afsåg hufvudsakligen att bereda
kännedom rörande tillämpningen under år 1907 genom nämnda myndigheter
af lösdrifvarlagens olika stadganden.
Frågeformulär K — att besvaras af kronofogdar, länsmän, stadsfiskaler
samt polismän med befogenhet att taga befattning med lösdrifvare —
innefattade uppgifter rörande handläggningen genom dessa myndigheter af
mål rörande lösdrifveri och bettleri.
Frågeformulär L — att besvaras af polismästare — innehöll uppgifter
angående tillämpningen genom poliskamrarna i riket af 12 § läsår ifvarlagen.
Frågeformulär M, som skulle besvaras af kamrerare hos länens landsting
samt hälsovårdsnämnd i de städer, som ej deltaga i landsting, upptog
spörsmål angående dels storleken år 1907 aj sjukvårdsafgifterna vid sjukvårdsinrättningar,
å hvilka lasarettsstadgan hade tillämpning, och dels antalet
dagar, under hvilka medellösa personer, som tillhört annat landstingsområde,
vårdats å resp. sjukvårdsinrättningar.
'') Jmfr 10 kap. sid. 312 o. f.
6
Under tiden hade kommittén fått sitt uppdrag utvidgadt till att omfatta
en revision af såväl lagen om fosterbarns vård den 6 juni 1902 som
lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn
den 13 juni 1902. Med anledning häraf uppgjordes inom kommittén en del
nya frågeformulär, afsedda för inhämtande af erforderliga upplysningar
dels rörande fattigvårdssamhällenas barnavård, dels särskilt rörande tilllämpningen
under år 1908 af nyssnämnda båda lagar.
De vid detta senare tillfälle utarbetade frågeformulären voro följande:
Frågeformulär N — att besvaras af fattigvårdsstyrelse — innefattade
vissa uppgifter rörande fattigvårdssamhällenas barnavård. Sålunda begärdes
härigenom uppgifter angående antalet utaf resp. fattigvårdssamhällen
direkt understödda barn, som tillhörde annat fattigvårdssamhälle, antalet af
dessa barn, som varit kroniskt sjuka, vanföra, sinnessjuka eller eljest
abnorma eller »efterblifna» eller för hvilka fattigVårdsstyrelsen fått vidkännas
kostnad enligt 23 § i lagen den 13 juni 1902, samt kostnaderna
för underhållet vid olika försörjningssätt af direkt understödda barn.
Frågeformulär O — att besvaras af hälsovårds-, kommunal- eller
fosterbarnsnämnd — afsåg att bereda kännedom angående fosterbarnsvården
i riket, hvarjämte kommittén önskade erhålla vederbörandes uttalanden
rörande vissa riktlinjer för reformeringen af nämnda lagstiftning.
Frågeformulär P, som skulle besvaras af vederbörande barnavårdsnämnder
(skolråd), innefattade uppgifter angående tillämpningen af lagen angående
uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn
den 13 juni 1902. Dessutom fanns tillfälle beredt för vederbörande
nämnder att uttala sina anmärkningar och önskemål i fråga om nämnda
lagstiftning.
Frågeformulär Q — att besvaras af folkskolinspektör — innefattade
hufvudsakligen vissa spörsmål rörande skydds- och barnhem, inrättade enligt
lagen den 13 juni 1902, hvarjämte äfven för dessa befattningshafvare
lämnats tillfälle för framställande af anmärkningar och önskemål rörande
samma lagstiftning.
Frågeformulär B, genom hvilket kommittén bos Konungens Befallningshafvande
begärde upplysning rörande vissa Konungens Befallningshafvande
åliggande, i fosterbarnslagen samt lagen om uppfostran åt vanartade
och i sedligt afseende försummade barn omförmälda åtgärder.
Med skrifvelse i juli månad 1909 öfversändes formulären litt. K, O,
P och B till samtliga Konungens Befallningshafvande i riket med anhållan,
att Konungens Befallningshafvande behagade dels från vederbörande myndigheter
inhämta svar å de trenne först nämnda formulären, dels själf besvara
det sist anförda; och anhöll kommittén tillika, att ifrågavarande formulär,
behörigen ifyllda, måtte varda före den 1 nästföljande december till kom
mitten insända. Samtidigt afläts en skrifvelse till folkskolinspektörerna
i riket, hvarigenom kommittén anhöll, att dessa måtte till nyss anförda
tidpunkt besvara de i frågeformulär litt. Q upptagna frågorna.
Såsom den föregående framställningen utvisar, hafva de af kommittén
insamlade statistiska uppgifterna inhämtats i främsta rummet från vederbörande
fattigvårdsstyrelser. Men därjämte hafva upplysningar erhållits
äfven från Konungens Befallningshafvande, poliskamrar, polismästare och
underordnade polismyndigheter, kamrerare hos länens landsting, hälsovårds-,
kommunal- eller fosterbarnsnämnder, barnavårdsnämnder samt folkskolinspektörer.
Hvad i öfrigt beträffar uppställningen af de använda frågeformulären
äfvensom beskaffenheten af de uti desamma framställda frågorna hänvisas till
efterföljande sid. 13—42, där aftryck i förminskad skala meddelas af samtliga
de formulär, som beröra fattigvårdslagstiftningen och på hvilka föreliggande
del af den statistiska undersökningen grundar sig, nämligen frågeformulären
litt. A, B, C med bilagorna 1 och 2, D, E, F, G, H, I, M och N.
Ofriga frågeformulär hafva aftryckts i samband med motsvarande afdelningar
af den statistiska undersökningen. Sålunda återfinnas aftryck af
formulären litt. J, K och I, i afdelningen om lösdrifvarlagstiftningen
samt af formulären litt. O, P, Q och R i samband med lagstiftningen
angående barnavården.
Sedan frågeformulären på hösten 1908 börjat inkomma till kommittén,
vidtog omedelbart den första granskningen och bearbetningen af
det vidlyftiga materialet. Det visade sig härvid, att materialet, med hänsyn
till antalet inkomna svar icke lämnade något öfrigt att önska. På endast
ett eller annat enstaka undantag när inkommo nämligen till kommittén, om
ock i vissa fall först efter vederbörliga påminnelser, formulärenliga uppgifter
från samtliga de myndigheter och andra, till hvilka kommittén pa
detta sätt hade hänvändt sig.
Hvad åter beträffar innehållet i de meddelade upplysningarna, visade
det sig, att de af kommittén framställda spörsmålen i ganska stor ut
-
8
sträckning blifvit missuppfattade eller eljest felaktigt besvarade. Det blef
därför nödvändigt att till vederbörande uppgiftslämnare aflåta ett mycket
stort antal anmärkningsskrifvelser. På detta sätt kunde kommittén visserligen
i de flesta fall erhålla de felaktiga uppgifterna vederbörligen rättade
och kompletterade. Men å andra sidan visade det sig i en del fall vara
omöjligt att från vederbörande erhålla för rättelses vidtagande erforderliga
upplysningar, och det blef därför nödvändigt att i dessa fall ersätta hvad
som felades med approximativa beräkningar. Omfånget af det sålunda
utförda granskningsarbetet framgår bl. a. däraf, att hela antalet från
kommittén i och för den statistiska utredningen aflåtna skrifvelser, däraf
de allra flesta anmärkningsskrifvelser, utgjort inalles omkring 1,430.
Jämsides med detta granskningsarbete fortgick sammanförandet af
det statistiska materialet å primärtabeller, och voro båda dessa arbeten afslutade
på sommaren 1909. När sedermera de med kommitténs skrifvelser
i juli s. å. infordrade statistiska uppgifterna 1 fram på hösten började
inkomma, upptogs det statistiska primärarbetet ånyo och fortgick därefter
utan afbrott till fram i februari 1910, då detsamma i stort sedt
kunde anses afslutadt.
Så snart materialets granskning och första bearbetning voro afskräde,
vidtog omedelbart utarbetandet af själfva den statistiska undersökningen.
Tyvärr kunde dock icke detta arbete bedrifvas med önskvärd skyndsamhet
eller ens fortgå utan afbrott, enär den person, som af Ivungl. Maj:t
förordnats att för ifrågavarande ändamål biträda kommittén, rätt snart för
sitt eget ämbetsverks räkning kom att tagas i anspråk för viktiga utrednings-
och organisationsarbeten. Arbetet skred därför endast långsamt
framåt och kunde först afslutas under loppet af år 1912, då hela den statistiska
undersökningen med tillhörande tabellbilagor förelåg fullt tryckfärdig.
När det gäller att bedöma tillförlitligheten af det genom kommittén
insamlade statistiska materialet, bör först och främst hållas i minnet, att
fattigvårdsstatistiken, i all synnerhet då den är af den ingående beskaffenhet
som den föreliggande, måste röra sig med åtskilliga osäkra faktorer.
Det kan nämligen icke undvikas, att en dylik statistik i hög grad kom
-
•Tmfr ofvan sid. 6.
mer att hvila pa subjektiva omdömen och uppskattningar åt vederbörande
uppgiftslämnare. Detta gäller icke blott i fråga om sådana förhållanden
som exempelvis understödstagarnas gruppering med hänsyn till orsakerna
till fattigvärdsbehofvet, där ju ofta hvarje objektiv grund för omdömet
saknas eller i alla händelser undandrager sig vederbörande myndigheters
kunskap och där dessutom så mycket hänger på den rent personliga uppfattningen
rörande betydelsen af vissa inre eller yttre moment, utan äfven
i nästan lika hög grad beträffande sådana delar af undersökningen som
understödstagarnas gruppering efter understödets varaktighet och form,
fattigvårdskostnadernas fördelning mellan olika utgiftsposter in. fl. mera
objektivt bestämbara ämnen.
Ur teoretisk synpunkt är ju ingenting att invända emot att eu statistisk
undersökning delvis eller till och med uteslutande bygger pa sakkunniga
omdömen och uppskattningar i stället för verkliga statistiska räkningar.
Tvärtom erkänner ju teorien de förra såsom ett värdefullt surrogat
för de senare. Den förra metoden är heller icke främmande för den
officiella svenska förvaltningsstatistiken. Sålunda bygger exempelvis jordbruksstatistiken
i öfvervägande grad på dylika af sakkunniga gjorda uppskattningar.
Men å andra sidan har det naturligtvis icke kunnat undvikas,
att vid föreliggande undersökning, som saknat föregångare och icke
varit afsedd att upprepas, skiftande åskådningar gjort sig gällande hos de
tusentals myndigheter, som haft att besvara de framställda spörsmålen.
Det kan vidare förtjäna framhållas, att den af kommittén anställda
utredningen berört ett område, som af flera orsaker under den sista tiden
i ovanligt hög grad ådragit sig den allmänna uppmärksamheten. Det kan
därför tagas för gifvet, att vederbörande fattigvårdsstyrelser och andra, som
skolat meddela de äskade upplysningarna, i allmänhet varit medvetna om
sakens betydelse och sökt att efter bästa förmåga besvara de framställda
spörsmålen. I smärre kommuner och särskild! kommuner med en öfvervägande
jordbruksidkande, bofast befolkning torde det åtminstone som regel
icke heller hafva erbjudit alltför stora svårigheter att meddela de i formulären
begärda uppgifterna. Vanskligare hafva naturligtvis förhållandena
»■estaltat, sig i stadskommuner och industribygder med deras skiftande och
rörliga befolkningselement. Till gengäld hafva dock de större kommunerna
helt andra och bättre förutsättningar att anskaffa erforderliga upplysningar.
Granskningen af materialet har tydligt ådagalagt, att det inom en del
mindre kommuner saknats tillräckligt intresse eller förmåga för att rätt uppfatta
och fullt nöjaktigt besvara åtskilliga af de framställda frågorna. Sknft
2
— FatUgeårihdagstiftningen. III.
10
växligen med vederbörande har i dylika fall icke alltid ledt till ett bättre
resultat. För att icke materialet skulle blifva alltför olikformigt och alla
jämförelser omöjliggöras eller försvåras, har det under sådana förhållanden
icke funnits någon annan utväg än att, såsom i det föregående framhållits,
genom approximationer fylla luckorna. Dessa approximationer, som
verkställts med stor försiktighet, rubba dock i intet afseende materialets
värde eller tillförlitlighet.
Vid hela denna undersökning har, kan man säga, »de stora talens
lag», eller den regel, som säger, att de fel som finnas hos primäruppgifterna,
gå i motsatta riktningar och i stort sedt motväga hvarandra, på det hela
taget kunnat obehindradt göra sig gällande. Utgår man från de i tabellerna
meddelade länssummorna eller ännu hellre rikssiffrorna, torde man
därför kunna tryggt påstå, att undersökningens resultat, möjligen på ett
eller annat undantag när, enligt reglerna för sannolikhetsberäkningen återgifva
en för ändamålet tillräckligt korrekt bild af de faktiska förhållandena.
Emellertid bör ihågkommas, att det ljus, som utredningen sprider
öfver vårt lands fattig vårdsförhållanden, är ojämnt fördeladt och att vissa
partier framträda endast dunkelt och utan skarpare konturer. För att
möjligen erhålla en bild med i alla hänseenden exakta detaljer, hade
det öfver hufvud taget fordrats, att kommittén kunnat använda sig af
en helt annan undersökningsmetod. I stället för att, såsom nu skett,
vända sig med sina frågor direkt till hvarje fattigvårdsstyrelse eller annan
myndighet och låta dessa efter bästa förstånd besvara frågorna, skulle
kommittén hafva betjänat sig af den s. k. representativa metoden, det vill
säga kommittén skulle hafva utvalt ett visst antal kommuner i skilda
delar af landet och med sakkunnigt biträde underkastat dessa eu noggrann
och ingående statistisk observation. Med noggrant urval af de
representativa typerna och nödig försiktighet i fråga om slutsatserna
skulle till äfventyrs på detta sätt kunnat erhållas ett i åtskilliga hänseenden
mycket värdefullt statistiskt underlag.
Man kan dock på allvar ifrågasätta, huruvida de pa denna väg vunna
lesultaten skulle hafva stått i rimligt förhållande till den härför erforderliga
apparaten och framför allt till de stora kostnaderna. De förhållanden, med
hvilka fattigvårdsstatistiken sysslar, äro nämligen ofta af den invecklade eller
ömtåliga natur, att för ett rättvist bedömande af desamma skulle fordras
en mycket noggrann och ingående undersökning, eu undersökning, som därtill
kanske behöfde utsträckas öfver vederbörande understödstagares hela lefnads
-
lopp. Men äfven vid den representativa metoden hade naturligtvis dylika
undersökningar varit i regel otänkbara, utan de meddelade svaren hade i
ungefär samma omfattning som vid den nu föreliggande utredningen kommit
att baseras på vederbörande uppgiftslämnares subjektiva omdömen;
den enda verkliga skillnaden hade därför sannolikt blifvit, att svaren afgifvits
under något mera betryggande garanti och att missförstånd lättare undvikits.
Härtill kommer vidare och förnämligast, att så olika till storleken som
de svenska fattigvårdskommunerna äro och med de skiftande ekonomiska och
andra förhållanden, som råda i olika delar af landet, den representativa
undersökningen för att verkligen fylla sin uppgift med nödvändighet måst
utsträckas till ett mycket betydande antal fattigvårdssamhällen både bland
städerna och på landsbygden. Gifvet är emellertid, att metodens tillämpning
under dessa förhållanden skulle hafva dragit mycket betydande arbete
och kostnader.
En del af de uppgifter, som förekomma å de af kommittén utarbetade
frågeformulären, återfinnas i den genom Kungl. Statistiska centralbyrån
utgifna officiella fattigvårdsstatistiken. Sålunda gäller detta exempelvis
om uppdelningen af fattigvårdstagarna mellan direkta understödstagare
och tillhörande barn, varaktigt försörjda och tillfälligt understödda,
fördelningen af fattighjonen efter understödets hufvudformer m. fl.
grupperingar. Att på detta sätt uppställa frågor, a hvilka svar kunde
hämtas på annat håll, ansågs dock ur flera synpunkter nödvändigt. Sålunda
underlättades besvarandet äfven af de öfriga af kommittén framställda
frågorna i afsevärd grad därigenom, att dessa på detta sätt hänfördes under
vissa generella och af fattigvårdsstyrelserna kända och invanda rubriker. Utan
att å formulären införa dessa generella grupperingar hade också all möjlighet
varit utesluten att kontrollera, huruvida vederbörande fattigvårdsstyrelse
rätt uppfattat och tillfredsställande besvarat de framställda spörsmålen.
De ifrågavarande uppgifterna hade å kommitténs formulär hufvudsakligen
betydelse som rubriker i och för en vidare genomförd uppdelning
af materialet.
Såsom i den följande framställningen närmare påvisas, skilja sig de
ur föreliggande statistiska utredning framgångna sifferuppgifterna i någon
mån från motsvarande siffror i den officiella fattigvårdsstatistiken.
Denna omständighet behöfver dock icke betyda att den senare statistiken
i fråga om tillförlitlighet och noggrannhet öfverträffar den förra.
Det är nämligen sannolikt — i vissa fall till och med mer än sannolikt
— att kommitténs undersökning på en del punkter lämnat resul
-
12
tat, som komma de verkliga förhållandena närmare än den officiella
fattigvårdsstatistikens siffror. Utan att på minsta sätt vilja förringa värdet
af sistnämnda statistik, hvilken godt torde försvara sin plats äfven i
jämförelse med utländska förhållanden, må det dock framhållas, att föreliggande
undersökning ådagalagt, att i de af de kommunala myndigheterna
afgifna primäruppgifterna till densamma förekomma luckor och
missförstånd, som naturligen inverka på resultaten.1
På framställning af kommittén förordnade Kungl. Maj:t den 2 oktober
1908 numera byråchefen fil. dr. Theofil Andersson att biträda
kommittén med den statistiska bearbetningen af de infordrade uppgifterna.
Tidigare hade kommittén vid utarbetandet af frågeformulären
biträdts af numera byråchefen fil. dr. Nils Bergsten. Byråchefen
Andersson har icke blott på eget ansvar ledt och öfvervakat materialets
granskning och första bearbetning utan äfven själf utarbetat
den statistiska undersökningen i dess helhet jämte dithörande tabellbilagor.
Utom ett antal kvinnliga skrifbiträden, hafva vid arbetet biträdt
dels numera förste aktuarien Ernst Höijer, hufvudsakligen med granskning
af primärmaterialet, dels amanuensen II. Heyman och numera
aktuarien Sam Larsson, af hvilka särskild! den sistnämnde efter anvisningar
utarbetat vissa partier af textafdelningen rörande fattigvårdslagstiftningen.
1 Såsom eu illustration till det ofvan sagda må anföras följande exempel. Uti de statistiska
uppgifterna enligt formulären B och bilaga 1 till formulär C från fatt ig vårdsstyrelsen i Göteborg
upptagas, utöfver de till den officiella statistiken för samma år redovisade, sammanlagdt 262 under
stödstagare, samtliga varaktigt och direkt understödda. Anledningen, hvarför dessa senare under
stödstagare icke upptagits å den för den officiella fattigvärdsstatistiken använda blanketten, upp
gifves vara den, att nämnda nnderstödstagare vårdats utom Göteborg.
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvårdsoch
lösdrifvarelagstiftningen.
Frågeformulär A.
att besvaras af fångvårdsstyrelse.
Uppgifter angående fattigvårdens organisation i
fattigvårdssamhälle af
län, meddelade genom
fattigvärdsstyrelsens ordförande.
1.
Har samhället fastställt reglemente för fattigvårdens handhafvande (9 § 3 mom.
fattigvårdsförordningen)?
Finnas eljest några af samhället meddelade allmänna föreskrifter rörande
fattigvårdens ordnande och handhafvande?
Obs! Afskrift (eller tryckt exemplar) af fattigvårdsreglemente samt af protokoll
eller annan handling rörande af samhället eljest meddelade föreskrifter för fattigvården
äfvensom formulär och annat tryckf som kan anses belysande för fattigvårdens
utöfvande inom samhället, torde bifogas detta formulär.
2.
Finnes särskild fattigvårdsstyrelse (annan än kommunalnämnd)?
Antal ledamöter i fattigvårdsstyrelseu?
Däraf kvinnor: a) ogifta
eller änkor?
b) gifta?
3.
Förekommer distriktsindelning enligt 13 § fattigvårdsförordningen?
Antal distrikt? ........................... Förekommer annan arbetsfördelning mellan fattig
vårdsstyrelsens
ledamöter?
Hvilken?
4.
Finnas aflönade tjänstemän till biträde vid fattigvårdens handhafvande? (Här
afses ej biträde, som fattigvärdsstyrelsens ordförande enligt 18 § fattigvårdsförordningen
antagit till sin hjälp, ej heller vid samhällets fattigvårdsanstalter
anställd personal.)
Hvilken eller hvilka tjänstemän och för
hvilket ändamål? ..................................................................................................
Hvilka af dessa tjänstemän antagas a) af fattigvårdssamhället?
b)
af fattigvårdsstyrelsen?
c)
af fattigvärdsstyrelsens ordförande?
14
5.
Använder fattigvård sstyrelsen till hjälp vid fattigvårdsarbetet oaflönade biträden
(s. k. vårdare in. fl.)?.
Antal?
Däraf kvinnor?
Regler för deras verksamhet?
6.
Har fattigvårdsstvrelsen — kommunalnämnd eller särskild fångvårdsstyrelse —
regelbundna sammanträden (t. ex. hvarje vecka, hvarje månad)?
Antal sammanträden under år 1907?.................................
Huru kungöres tiden för sammanträdena?........................................
7.
Finnes särskild fattigvårdsstyrelsen underordnad styrelse för utackordering af
utaf fattigvården omhändertagna barn eller för barnavårdens handhafvande i
(ifrigt?
Antal ledamöter i sådan särskild styrelse?
Däraf kvinnor?
8.
Finnes inom samhället tillsatt särskild nämnd enligt 46 § 2 mom. fattigvård*-  förordningen?
Har under åren 1898—1907 fångvårdsstyrelse^ beslut, hvarigenom sökt fattigt
ård vägrats, enligt 46 § 1 eller 2 mom. fattigvårdsförordningen underställts
pröfning af:
a) fattigvårdssamhället (kommunalstämma, allmän rådstuga, fullmäktige)?
Antal fall?
b) särskild nämnd?
Antal fall?
I huru många fall har, med ändring af fattigvårdsstyrelsens beslut, samhället
eller nämnden beviljat fattigvård?
9.
Har inom samhället förekommit inspektion eller undersökning af fattigvårdsanstalters
beskaffenhet, fattighjons kosthåll och fattigvårdens handhafvande i
öfrig* På regelbundna eller gång efter annan återkommande tider af kronobetjänte.
läkare eller annan offentlig tjänsteman?
I så fall huru ofta och af hvilken tjänsteman?
Har under åren 1903—1907 dylik inspektion eljest någon gång verkställts af
sådan tjänsteman?
Huru många gånger och af hvilken tjänsteman?
Har inspektion föranledt åtgärd?
Hvilken?
10.
Anmärkningar och, önskemal rörande fattigvårdens organisation.
Bifoga fattigvårdsreglemente, afskrift af protokoll eller annan handling rörande af samhället
meddelade föreskrifter för fattigvården äfvensom formalär och annat tryck, belysande fattigvården
inom samhället!
Alun. 1. / samhällen med rofeindelning böra uppgifterna enligt detta formulär omfatta äfven rotarnas understödstagare.
Amu. 2. Om enskilda fattigvårdssamhä/lens understödstagare lämnas uppgift å särskilt exemplar af detta formulär.
15
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvärdsoch
lösdrifvarelagstiftningen.
Frågeformulär B.
att besvaras af fångvårdsstyrelse.
Uppgifter angående orsaker till fattigvårdsbehof för understödstagare. i
fattigt''årässamhälle af
län, med
delade
genom
(fattig vårdsst yreisens ordförande)
Direkt understödda Tillhörande
(barn o. äldre)
barn
mankön kvinnkön
1.
Antal understödstagare år 11*07.
a)
Understödda på grund af 1 § fattigvårdsförordningen
b)
Understödda på annan grand....................................
Summa understödstagare ...........................................................
2.
Orsaker till fattigvårdsbehof för understödstagare År 1907.
OBS! Finnas flera samverkande orsaker till fattigvårdsbehofvet, upptages nnderstödstagaren
under den rubrik, dit flan anses hufvudsakligen böra.
A) För direkt understödda barn under 15 år:
Orsak till fattigvårdsbehof.
Äkta.
Oäkta.
Anmärkningar.
Mankön.
Kvinnkön.
Mankön.
Kvinnkön.
Fadrens eller modrens frånfälle......
»
>
»
arbetslöshet...
»
>
dryckenskap..
»
lättja och lik-  nöjdhet ......
»
>
»
kringstrykan-
de (ej s. k. tat-  tare och zige-
i
»
»
*
kringstrykan-
de (s. krattare
och zigenare).
»
»
afvikande ...
»
>
»
utvandring t.
främ. land ...
»
»
»
sjukdom, or-
keslöshet och
annan dylik
orsak .........
16
Orsak till fattigvårdshehof.
Äkta.
Oäkta.
Anmärkningar.
Mankön.
Kvinnkön.
Mankön.
Kvinnkön.
Fadrens eller modrens knappa in-  komst i före-  ning med tal-  rik familj.....
Barnets vanart ...........................
Andra orsaker ...........................
Summa
11) För äldre personer utan eller med tillhörande barn:
(Därest understöd meddelas åt familj, skola samtliga familjen tillhörande, af understödet delaktiga
personer upptagas vid en och samma orsak).
Orsak till fattigvårdshehof.
Män.
Kvinnor.
Tillhöran-  de barn.
Anmärkningar.
Sjukdom ..........................................
Orkeslöshet, invaliditet och annan dylik orsak
Arbetslöshet:
a) föranledd, direkt eller indirekt, af strejk,
lockout och dyl...............................
h) föranledd af nedläggande eller större in-  skränkning af fabriksdrift eller annan
rörelse .............................................
c) annan arbetslöshet...........................
Dryckenskap.............................................
Lättja och liknöjdhet.................................
Kringstrykande (ej s. k. tattare och zigenare)
D:o
(s. k. tattare och zigenare) ...
Mannens afvikande....................................
Mannens utvandring till främmande land......
Knapp inkomst i förening med talrik familj..
Inträffadt nödår .......................................
Andra orsaker ..........................................
Summa
|
OBS! Summan af de under A) och B) upptagna understödstagarna skall öfverensstämma
med det i punkt 1 redovisade antalet af samhällets samtliga understödstagare.
17
3.
Ingå bland ofvanstående under A) och B) upptagna understödstagare äfven
sådana, som erhållit understöd endast i form af kläder och underhåll i och
för skolgång (49 § i folkskolestadgan)?
Huru många dylika understödstagare äro i så fall upptagna under A)?
Huru många under B)?
4.
I huru många fall har, då understöd lämnats åt ofvan under A) och B) upptagna
oäkta barn, försummelse från fadrens sida förelegat?
f). Huru många af samhällets under år 1907 varaktigt och fullt försörjda understödstagare
voro födda år 1893? ...
Huru många åren 1890—1892?
3 — Fattigvård dagst ij t ningen. III.
18
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvårdsoch
lösdrifvarelagstiftningen.
Frågeformulär C.
att besvaras affattigvdrdsstyrelse.
Uppgifter angående fattigvårdens former i
fattigvårdssamhälle af
län, meddelade genom
(fdttigvdrdsstyrelsens ordförande)
1.
Understödstagarnas fördelning efter understödets former.
(Uppgifter härom böra meddelas å särskild blankett, bilaga 1 till frågeformulär
C).
2.
Utackordering.
a) Infordras anbud vid understödstagares utackordering? .......................... Sättet
för anbudens infordrande?
Efter hvilka grunder och på bvilket sätt pröfvas afgifna anbud?
b)
Upprättas kontrakt om utackordering? .......................... Iså fall torde vanligen
användt formulär bifogas denna uppgift.
c)
Huru många af understödstagarna hafva under år 1907 varit utackorderade
utom samhället? Äldre? ..................... Barn?
d)
Öfvervakas vården af de utaf fattigvårdsstyrelsen utackorderade vuxna
understödstagarna? ...........................
Huru ?
Öfvervakas vården af de utaf fattigvårdsstyrelsen utackorderade barnen?
Huru? .......................................................................................................
Afgifvas af inspektör eller annan öfvervakare rapporter till fattigvårdsstyrelsen?
...........................
Huru ofta? ............................................................................................................................
Amu. / samhälle med roteindelning böra uppgifterna enligt detta formulär afse jämväl rotarnes fattigvård.
,''i. Kärna vård.
a)
Har under åren 1903—1907 af fattigvårdsstyrelsen utaekorderadt barn
på grund af dålig behandling eller andra otillfredsställande förhållanden i
fosterhemmet af fattigvårdsstyrelsen blifvit slcildt därifrån?
Antal fall?
b)
Vid hvilken barnets ålder upphör i allmänhet utackorderingsafgiften att
utgå? ..........................
c)
Fortsättes öfvervakandet af barnets vård äfven sedan utackorderingsafgiften
upphört att utgå eller barnet utskrifvits från fattigvårdsanstalt, och
i så fall huru länge?
På hvad sätt? .................
d)
Sörjer fattigvårdsstyrelsen för barnens utbildning i något yrke?
e) Ombesörjer fattigvårdsstyrelsen anskaffandet af tjänst eller arbete för
barn, som varit genom dess försorg utackorderadt eller intaget i anstalt?
f)
Huru har inom samhället försörjningen plägat ordnas, då ensam stående
moder behöft understöd för barn under ett års ålder (särskild utackordering
af barnet, hvarvid modern fått försörja sig själf; understöd i hemmet
åt moder och barn; intagning af båda i anstalt o. s. v.)? ..................................
g)
Har inom samhället förekommit, att fattigvårdsstyrelsen gjort framställning
till barnavårdsnämnd rörande vanartigt eller sedligtförsummadt barns
skiljande från hemmet?
Antal fall? ......... Antal fall, då sådan framställning beviljats?
h)
Har samarbete mellan fattigvår dsstyr else och barnavårdsnämnd kunnat åstad
kommas,
exempelvis i form af gemensamma anordningar för utackordering?
............................................................................................................................................................
i)
Har samarbete mellan fattigvår dsstyr else och fosterbarnsnämnd (hälsovårds
nämnd)
kunnat åstadkommas, exempelvis i form af gemensam inspektion
af utackorderade barn? ............................................................................................................
j) Utöfvar samhällets fosterbarnsnämnd (hälsovårdsnämnd) kontroll jämväl
öfver af fattigvårdsstyrelsen utackorderade barn? .......................................................
20
4. A list al t svärd.
a) Huru många och hvilka slags anstalter ägas eller innehafvas af samhället?
Antal
Mindre fattigstugor .......................................
Fattighus ...........................................
Ålderdomshem ....................................................
Fattiggård.................................
Arbetsinrättning ..................................................
Asyl för husvilla ...................''.....
Natthärbärge...................................................
Barnhem .................................
Hem för späda barn med mödrar..
Upptagningsanstalt för barn.........
Obs! I fråga om anordningarna vid samhällets olika anstalter lämnas för hvarje
anstalt särskild uppgift enligt bilaga 2 till frågeformulär C.
b)
Äro någon eller några af här ofvan angifna anstalter belägna inom
annat samhälle? .........................
I så fall huru många och af hvilket slag? ....................................................................
c)
År fattigvårdsanstalt tillämnad och i så fall af hvilket slag:
inom samhället? ......................................
utom samhället? ......................................................
d)
Har fattigvårdssamhället förenat sig med annat samhälle om gemensam
arbetsanstalt eller om annan gemensam åtgärd för fattigvården (6 § 3 mom.
fattigvårdsförordningen) och i så fall hvilken ?
....................................................
e) Finnes inom samhället skydds-, arbets- eller konvalescenthem, förbättrings.
eller uppfostringsanstalt eller annan jämförlig anstalt, som ej tillhör samhället?
Huru många och af hvilket slag?
År sådan anstalt veterligen tillämnad?
Af hvilket slag?
5. Förekommer det, att understödstagare (arbetsföra och mindre arbetsföra), hvilka
ej äro intagna å anstalt, få såsom vederlag för åtnjuten fattigvård utföra arbete
för fattigvårdens räkning?
I så fall torde anordningarna härför
korteligen angifvas.
■21
G. Hvilka åtgärder hafva vidtagits från kommunens sida för förebyggande af
fattigvår dsbehof (anordnande af nödhjälpsarbeten eller dylikt)?
7. Finnes inom samhället större egendom eller industriell anläggning, hvilkens
innehafvare, utan att enskildt fattigvårdssamhälle bildats, vidtagit åtgärder
för att förhindra, att underhafvande vid sjukdom eller orkeslöshet falla fattigvården
till last? .................................
Art och omfattning af sådana åtgärder?
S. Förefinnes inom samhället ordnad frivillig understödsverksamhet?
Förekommer samarbete mellan den offentliga och den frivilliga fattigvården
inom samhället? ...........................
Regler för sådant samarbete? .............................................................
t». Anmärkningar och önskemål rörande fattigvårdens former.
99
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvårdsoch
lösdrifvarelagstiftningen.
Bilaga 1 till frågeformulär C.
att besvaras af fattigvdrdsstyrelse:
Särskilda uppgifter angående understödstagarnas fördelning efter understödets
form i ...................................................... fattigrätrdssamhäUe
(tf
län, meddelade genom
(fi ttigvdrdsstyrelsens ordförande).
1.
Hela antalet understödstagare år 1907 ?
Häråt'' a) varaktigt och fullt försörjda? ......... j
>
» delvis understödda? .............................I ®umma
b) tillfälligt understödda?
Bland tillfälligt understödda ingå barnsängskvinnor till antal af
dåra!'' ogifta?
gifta?
Huru många af samhällets samtliga understödstagare tillhöra annat fattigvårdssamhälle
a) stadskommun eller köping, som utgör eget fattigvårdssamhälle ?
............b) landskommun? ....................................
2.
De ar 1907 varaktigt (fullt eller delvis) försörjda understödstagarna, fördelade
efter understödets form.
1
|
2
|
3
|
4
|
5
6
7
Understödets form.
Direkt understödda.
Till-
hörande
barn.
.Summa
af
1
kol. 2—6.
Barn under 15 år.
Äldre personer.
Mankön.
Kvinnkön.
Mankön.
Kvinnkön.
Understöd i hemmet...............
| Utaekordering..................
Omgång (rotegång) .....................
Vård å kommunens anstalter:
a)
mindre fattigstugor ...............
b)
fattighus..............................
c)
ålderdomshem ................
d)
fattiggård ..........................
e)
arbetsinrättning....................
f)
barnhem ..........................
g)
kommunens sjuk vårdsanstalt ...
h)
annan kommunens anstalt ......
Anm. 1.
/ samhällen med roteindelning böra uppgifterna enligt detta formulär omfatta äfven rotarnas understödstagare.
Anm. 2. Om enskilda fattigvårdssamhällens understödstagare lämnas uppgift å särskiliJt exemplar af detta formulär.
1
1
2
|
3
|
4
|
B
G
7
Understödets form.
Direkt understödda.
Till-
hörande
barn.
Summa
af
kol. 2—6.
Barn under 15 år.
Äldre personer.
Mankön.
Kvinnkön.
Mankön.
Kvinnkön.
,
j Vård å anstalter, icke kommunens:
a) statens anstalter för sinnessjuka
1>) upptagningsanstalter för >
c)
lånslasarett eller sjukstuga......
d)
anstalter för idioter ...............
e)
offentlig döfstumskola ............
f)
offentlig blindskola ...............
g)
sanatorium för tuberkulösa......
h)
alkoholisthem........................
i)
sanatorium för skrofulösa.........
j)
enskild! barnhem ..................
1 k) annan vårdanstalt..................
Summa
Obs! Summan af här upptagna understödstagare bör öfverensstämma med
det under punkt 1 a) redovisade antalet af varaktigt (fullt eller delvis) försörjda
understödstagare.
3. Särskilda grupper af varaktigt (fullt eller delvis) försörjda understödstagare,
fördelade efter understödets form år 1907.
1
|
2
|
3
|
4
|
5
|
6
1
8
Varaktigt
(fullt eller delris)
understödda personer
som erhållit vård
Summa
af
kol. 2—7.
i
hemmet.
genom
utackor-
dering.
genom
omgång
(rotegång).
å fattig-  vårds-  anstalter.
i sjuk-  vårdsin-  rättningar.
å andra
anstalter.
Sinnessjuka........................
Sinnesslöa (idioter) ............
a)
barn under 15 år .........
b)
äldre personer ............
1 Döfstumma och blinda.........
Vanföra ...........................
Tuberkulösa ......................
a)
barn under 15 år .........
b)
äldre personer ............
Svårare kroniskt sjuka.........
a)
barn under 16 år .........
b)
äldre personer ............
24
1
2
1
8
1
-1
1
5
|
6
|
7
|
8
1
Varaktigt
(fullt eller delvis)
understödda personer
som erhållit vård
|
Summa
af
kol. 2—7.
hemmet.
genom
utackor
dering.
genom
omgång
(rotegång).
å fattig-  vårds-  anstalter.
i sjuk-  vårdsin-  rättningar.
å andra
anstalter.
Genom dryckenskap förfallna
Fallandesjuka.....................
a)
barn under 15 år .........
b)
äldre personer .............
Orkeslösa, ej hänförliga till
någon af föregående rubriker
Öfrigu varaktigt försörjda un-  derstödstagare ..................
)
Summa
1
Obs! Summan af här upptagna understödstagare bör öfverensstämma med
såväl det under punkt 1 a) som det i tabellen under punkt 2 redovisade antalet
understödstagare:
4.
Af de under punkt 1 redovisade understödstagare, som tillhöra annat fattigvårdssamhälle,
hafva under år 1907 följande erhållit understöd af allenast
något af nedanstående slag:
Antal understödda.
a)
läkarhjälp, medicin, förlossningslijälp, begrafningshjälp:
b)
annat understöd för högst 14 dagar:
c)
»
»
» minst 15 högst 30 dagar:
d)
understöd enligt både a) och b):
e)
»
»
» a) och c):
5.
Medelvärdet per år af en understödstagares Julia försörjning beräknas för år
1907 till
kr.
Itackorderingskostnad per år har i medeltal utgjort för sinnessjuka:
kr.
*
»
» »
»
»
» tuberkulösa:
kr.
*
*
»
»
*
»
»
» svårare kroniskt sjuka:
kr.
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvårds''
och lösdrifvarelagstiftningen.
Bilaga 2 till frågeformulär C.
att besvaras af fattigvdrdsstyrelse.
Särskilda uppgifter angående fattigvårdsansta/ter i
fattigeårdssamhälle af
län,
meddelade genom..............................
(fattigvärdsstyreisens ordförande)
Obs! Särskild uppgift enligt detta formulär lämnas för hvarje anstalt, som
äges eller innehafves af fattigvårdssamhälle, rote eller enskildt fattigvårdssamhälle,
dock ej för mindre fattigstugor. 1
1.
Anstaltens art (fattighus, fattiggård, arbetsinrättning o. s. v.)?...................................
2.
När anlades anstalten?
3.
Kostnaden för anstaltens anläggning (här afses totala anläggningskostnaden,
sålunda äfven värdet af donerad fastighet och kapital)?.............................
4.
Finnes särskild fattigvårdsstyrelsen underordnad styrelse för anstalten? ............
5.
Hvilken personal finnes anställd vid anstalten (särskilt angifves, om sjuksköterska
finnes)? .............................................................................................................................
6.
Finnes läkare för anstalten? .........................................................................................................................
7.
För hur många personer finnes samtidigt utrymme å anstalten?.............
8.
Finnes inom anstalten särskilda rum eller afdelningar för a) understödstagare
af olika kön?...................................................................................................................................................................
b) äkta makar?
c) minderåriga?
d) sinnessjuka?
e) tuberkulösa?........................... f) andra sjuka?..........................
9.
Aro de å anstalten intagna underkastade arbetsshjldighet? .......... .............. I så
fall, hvilka arter af arbete förekomma a) för män?....................................... .......................
4 — Fattiguårdslagstiftningen. III.
26
b) för kvinnor?
Daglig arbetstid?
Förekomma flitpenningar?
Finnes taxa för beräkning af värdet af utfördt arbete, för den händelse
arbetsförtjänsten skall afräknas å skuld för fattigvåraskostnad?
Hvilken?.....................................................................
10.
Medelvärdet af kostnaden per år och understödstagare för vård å anstalten?
11.
Har det ekonomiska resultatet af fattiggården visat sig tillfredsställande?
12.
Anmärkningar
Bifoga reglemente för fattigvårdsanstalten, ordningsregler, utspisningsstat,
taxa för beräkning af värdet af arbete, som utförts för fattigvårdens
räkning inom eller utom anstalt, redogörelse för anstaltens verksamhet,
styrelse- och revisionsberättelse, för så vidt sådana handlingar iinnas tryckta.
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvärdsoch
lösdrifvarelagstiftningen.
Frågeformulär D.
att besvaras af fattigvdrdsstyrelse.
Uppgifter angående fattigvärdskostnaderna
fattigrårdssamhälle af
län, meddelade genom
(fattigvdrdsstyrelsens ordförande)
1. Inkomster oelt utgifter för fattigvården år 1907.
(Här upptagas ej in- och utgående balanser, afskrifningar, ökadt eller minskadt värde af tillhörigheter,
upptagna lån eller kapitalafbetalningar, hvadan inkomst- och utgiftssummorna ej
behöfva öfverensstämma.)
Inkomster.
Utgifter.
Hyror, arrenden o. dyl..........
Räntor å värdepapper, utlånade
medel och tillhörigheter......
Den del af kommunalskatten, som
kan beräknas belöpa å fattig
vården .................................
a)
utdebiterad i penningar......
b)
»
in natura.........
Insättning af staten för lämnad
fattigvård ...........................
Ersättning af andra fattigvårds
samhällen för d:o..................
Ersättning af enskilda för d:o ...
Bidrag af donationsfonder och
kassor......................,.......
Bötesmedel...........................
Understödstagares egendom, som
tillfallit kommunen ............
Understödstagares arbete jämte
försålda produkter ............
Kollektör..............................
Kr.
Anskaffning af fastigheter och in
ventarier ...........................
Underhåll af d:o .....................
Understödstagares beklädnad, vård
och underhåll (kontant och in
natura) ...........................
Arbetsmaterialier..................
Öfriga förbrukningspersedlar...
Räntor å upptagna lån .........
Ersättning åt andra kommuner
Aflöningar (kontant och in natura)
och pensioner ............
Kr.
Summa
Summa
Anm. Uppgiften skatt omfatta jämväl rotarnas fattigvård, men ej de enskilda fattigvårdssamhällenas.
28
Anm. Bland ofvanstående utgifter för understödstagares beklädnad, vård och
underhåll ingå vårdafgifter å kommunen ej tillhörig anstalt med följande belopp,
nämligen för
a)
sinnessjuka:
kr............. öre;
b)
sinnesslöa:
»
»
c)
å länslasarett
eller
dylik anstalt intagna:
»
»
d)
döfstumma och
blinda:...................................................................................... »
»
2.
Tillgångar för fattigvårdsändamål vid slutet af år 1907.
a)
fastigheter till värde af
kr.
b)
inventarier och annan lös egendom till värde af
»
c)
fordringar, värdepapper, kontant och naturapersedlar
»
3.
Beloppet vid 1907 års slut af lån upptagna för fattigvårdens behof? ....... »
4.
Värdet vid 1907 års slut af fastigheter och fonder för fattigvårdsändamål, liv lika
stå under fattigvårdssamhällets förvaltning, men ej disposition?
a)
fastigheter till värde af ....................................................................................................... kr.
b)
fonder till belopp af
»
5.
Huru stor del af utdebiteringen (i penningar och in natura) kan beräknas
belöpa å fattigvården:
1903
per
fyrk
— bevillningskrona
kr.
öre.
1904
»
»
—
»
»
»
1905
»
»
—
»
»
»
1906
»
»
—-
»
»
»
1907
»
»
—
»
»
s
6.
Därest utdebiteringen inom samhället för fattigt år dsbehof är jämförelsevis hög,
torde uppgifvas anledningen härtill — t. ex. dyrbara anordningar för fattigvården;
de kommunalt skattskyldiges ringa skatteförmåga; statens äganderätt
till fast egendom eller industriell anläggning inom samhället; nedläggande af
större industriell verksamhet; allmänna eller enskilda arbeten, hvarigenom
tillfälliga arbetare till större antal dragits till samhället; missväxt eller annan
allmännare olycka o. s. v. — äfvensom i hvilken mån dylika förhållanden
bidragit till den höga utdebiteringen?
........
7.
Utgick för år 1907 inom samhället tillskottsajgift enligt 34 § fattigvårdsför
ordningen?.
.................................................................................................................................................
Från hvilken egendom och till hvilket belopp?
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvårdsoch
lösdrifvarelagstiftningen.
29
Frågeformulär E.
att besvaras af fångvårdsstyrelse.
Uppgifter angående fattigvårdssamitälles åtgärder mot försumliga försörjare
m. fl. samt mot bettlare i
fattigvårdssamhälle
aj
län, meddelade genom
(fattigvdrdsstyrelsens ordförande)
1. Har under år 1907 fattigvårdssamhället (eller fattigvårdsrote) vidtagit åtgärder
för att erhålla godtgörelse för lämnad fattigvård?
a)
af understödstagaren själf? Antal fall?
b)
af försörjningsskyldig? Antal fall?
Fordradt belopp?
2. Fall under år 1907, då godtgörelse erhållits (helt eller delvis) af försörjningsskyldig:
Godtgörelse har fordrats af:
Godtgörelse bär helt eller delvis erhållits
genom betalning
utan eller efter
utmätning.
genom utfi
å arbetsinrätt-  ning (fattiggård).
»rdt arbete
hos enskild, till
hvilken veder-  börandes arbets-  kraft utlegts.
därigenom att
arbetsgifvare
innehållit å lön.
Antal
fall.
Erhållet
belopp.
Antal
fall.
Erhållet
belopp.
Antal
fall.
Erhållet
belopp.
Antal
fall.
Erhållet
belopp.
Man för understöd åt hustru...
Föräldrar för understöd åt min
derårigt äkta barn...............
Fader för understöd åt minder
årigt oäkta barn ...............
Moder för understöd åt minder
årigt oäkta barn ...............
Föräldrar för understöd åt vuxet
barn .................................
Barn för understöd åt föräldrar
och svärföräldrar ...............
Öfriga fall* ........................
Summa |
|
’l
* Husbonde för understöd åt tjänstehjon eller statfolk, arbetsgifvare för understöd åt fabriks-,
handtverk»-, bruks- och grufarbetare eller åt deras hustrur och minderåriga barn.
Anm. Uppgiften skatt omfatta jämväl rotarnas fattigvård.
30
3.
I huru många fall under år 1907 har handräckning begärts hos offentlig myndighet
(Konungens Befallningshafvande, magistrat, poliskammare, kronofogde
eller länsman) för att inställa försumlig försörjare till arbete för afdånande af
fattigvårdsskuld (35 § 2 mom. fattigvårdsförordningen)?.....................................................
I huru många fall har dylik handräckning beviljats ?
vägrats?
Anledning till vägran?
4.
Har under år 1907 varning enligt 35 § 4 mom. fattigvårdsförordningen tilldelats
person, som stått under fattigvårdsstyrelseus husbondevälde?
Antal fall och förseelsernas beskaffenhet?
a)
män
b)
kvinnor ........................................................................................................................................
Sättet för varningens beslutande och tilldelande?
5.
Antal fall under år 1907, då icke arbetsföra personer, som stått under fattigvårdsstyrelsens
husbondevälde, på grund af förseelse enligt 35 § 4 mom. fattigvårdsförordningen
bestraffats med kostförminsJcning ?
I hvilken form?
6.
Finnes inom fattigvårdssamhällct tillsatt sådan tillsyningsman öfver bettlare och
lösdrifvare, som omförmäles i 39 § fattigvårdsförordningen och 15 § lösdrifvarelagen?
Huru många? .....................
Hvilken eller hvilka äro utsedda härtill (länsman, polisman etc.)?
Hvilken ersättning åtnjuter tillsyningsmannen för detta sitt uppdrag
a)
visst arfvode för år, hur mycket?............''
b)
visst belopp för hvarje förrättning, efter hvilka grunder?
Utgår denna ersättning ensamt från fattigvårdssamhället eller utgår ersättning
för uppdraget jämväl från annan (t. ex. landstinget)? ......................................................
7.
Antal bettlare, som tillsyuingsmännen under år 1907 anmält hos fattigvårds
styrelsen
enligt 40 § fattigvårdsförordningen?.............................................................................
Däraf minderåriga?
S. Har i något fall under år 1907 af fattigvårdsstyrelsen gjorts hemställan till
barnavårdsnämnd att omhändertaga barn, som anhållits för bettleri?
9. Hafva några särskilda åtgärder vidtagits från fattigvårdssamhällets sida för
motarbetande af bettleri? ..........................
Hvilka?....................................................
31
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvärdsoch
lösdrifvarelagstiftningen.
Frågeformulär F.
att besvaras af fångvårdsstyrelse
i samhälle med roteindelnitig.
Särskilda uppgifter angående rotarnas fattigvård i
fattigvårdssamhälle af
län, meddelade genom
(fattigedrdsstyrelsens ordförande)
Obs! Konungens Befallning skaf vandes resolution om roteindelningen bör i afskrift
bifogas detta formulär.
1.
Antal rotar? ...........................
2.
Antal understödstagare, fördelade efter understödets varaktighet och storlek,
inom de olika rotarna år 1907?
Rote.
Varaktigt och fullt
försörjda.
Varaktigt och delvis
understödda.
Tillfälligt understödda.
Direkta nnder-  stödstagare.
Till-
hörande
Direkta under-  stödstagare.
Till-
hörande
Direkta under-  stödstagare.
Till-
hörande
Äldre.
Barn.
barn.
Äldre.
Barn.
barn.
Äldre.
Barn.
barn.
-
''
> ......
............................ »
...... .......... >
............................ » ......
........................... » ......
.......................... >
......................... » ......
........................... » ......
» ......
......... »
........................... » ......
............!.............. » ......
Summa ]
32
3. Fattig vårdskostnader inom de olika rotarna åren 190f>, 1906 och 1907?
Rote.
Rotens bidrag till sam-  hällets gemensamma
fattigvård (kontant och
in natura).
Rotens kostnad för
sin särskilda fattigvård
(kontant och in natura).
Sammanlagda fyrktalet
inom roten.
1905.
1906.
1907.
1905.
1906.
1907.
1905. | 1906.
1907.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
fyrk.
fyrk.
fyrk.
roten......
........................... »
............................ T)
......
........................... »
........................... *
» .....
» ......
> ......
* ......
» ......
>
T>
......
Summa |
4. Har under åren 1903—1907 fattigvårdssamhället lämnat någon rote understöd
af den anledning, att roten till följd af inträffade särskilda omständigheter
drabbats af allt för tryckande fattigvårdstunga (8 § 1 mom. fattigvårdsförordningen)?
............................
I hvilken form och till hvilket belopp har sådant understöd utgått?.........
Har understödet bestämts a) genom öfverenskommelse? ..................... b) genom
beslut af Konungens Befallningshafvande? ...........................................................................
5. Hafva särskilda rotar gemensam fattigvän-dsanstalt eller huru är ordnadt med
hänsyn till anstaltsvården? ..........................................................................................................................
6. Har under åren 1903—1907 fattigvårdsstyrelsen, efter anmälan eller eljest,
ingripit i rotens fattigvård enligt 8 § 4 mom. och 14 § 1 mom. fattigvårdsförordningen?
............................................... Antal fall? ................................................................
Kort framställning torde meddelas om anledningen till ingripandet och be
skaffenheten af fångvårdsstyrelse]^ åtgärder?
Har framställning inom de senaste fem åren gjorts om upphäfvande af be
fintlig rotefördelning? .................................................................................
Har sådant förslag rönt någon allmännare tillslutning?......................................................
. Anmärkningar och önskemål.
5 — Fattig o årdslag stiftning en. III.
34
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvårdsoch
lösdrifvarelagstiftningen.
Frågeformulär G.
att besvaras af fattigvdrdsstyrelse
i kommun med enskildt fattigvårdssamhälle.
Särskilda uppgifter angående fattigvården i
enskilda fattigvårdssamhälle inom
kommun af ..........................................län, meddelade af.................................................................................
(fattigvdrdsstyrelsens ordförande)
Obs! Om mer än ett enskildt fattigvårdssamhälle finnes inom kommunen,
lämnas särskild uppgift för hvarje.
Därest frågorna icke kunna af fattigvårdsstyrelsen direkt besvaras, böra
upplysningar inhämtas från innehafvaren af det enskilda fattigvårdssamhället.
Rörande enskilda fattigvård ssamhällen skola jämväl lämnas uppgifter — i
tillämpliga delar — å särskilda exemplar af frågeformulär B samt bil. 1 och 2
till frågeformulär C.
1.
Af hvilken egendom utgöres det enskilda fattigvårdssamhället?
Innehafves egendomen af a) enskild person? ............................ b) aktiebolag eller
förening? ....................
2.
År uppkomsten af det enskilda fattigvårdssamhället föranledd af
a)
öfverenskommelse mellan fattigvårdsstyrelse och egendomsinnehafvare?
b)
Konungens Befallningshafvandes beslut?
Huru länge har egendomen utgjort enskildt fattigvårdssamhälle? ...........................
3.
Har under åren 1903—1907 hos fattigvårdsstyrelsen gjorts anmälan därom,
att det enskilda samhället vägrat fattigvård eller rörande sättet för samhällets
meddelande af fattigvård? .................................................................................................................................
Antal fall?
Resultatet? ...........................................................................................
4.
Har under åren 1903—1907 fattigvårdsstyrelsen eljest på grund af 14 § 1
mom. fattigvårdsförordningen
a)
förrättat inspektion af det enskilda samhällets fattigvård? ....... ......................
b)
på annat sätt ingripit i det enskilda samhällets fattigvård?
Huru? .................................................. ................................................................
Huru många aC de varaktigt (fullt eller delvis) understödda hafva erhållit
fattigvård i form af
a)
pension eller gratial?
b)
naturaförmåner?
c)
annan liknande förmån? Hvilken?
b. Med hvilket belopp har det enskilda samhället bidragit till kommunens allmänna
fattigvård
under år
1905?
kronor
utgörande pr fyrk
» »
1906?
»
»
» »
» »
1907?
»
» »
7. Finnes för det enskilda fattigvårdssamhället särskild fattigkassa?
Dennas kapitalbelopp? ......
Huru har den tillkommit?
8.
Finnes donation eller annan fond för fattigvårdsändamål?
Hvilken?
Dess kapitalbelopp? ...........................
Hur har den tillkommit?
9.
Har det veterligen förekommit, att det enskilda fattigvårdssamhället fått öfvertaga
försörjningen af person, som, efter afflyttning från kommunen, men
innan han förvärfvat hemortsrätt inom annan kommun, kommit i behof af
fattigvård?
36
Frågeformulär H.
att besvaras af fattigvdrdsstyrelse
i gränskommun.
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvårdsoch
lösdrifvarelagstiftningen.
Uppgifter angående från utrikes ort af/ämnade nödställda svenska
medborgare i ....................................................... fattigvårdssamhälle af
län, meddelade genom ...................................................................................
(fiattigvårdsstyrelsens ordförande)
1. Antal under åren 1903—1907 från utrikes ort till samhället aflämnade och
antal under samma tid af samhället understödda eller hemsända nödställda
svenska medborgare, som ej tillhöra samhället.
År.
Till samhället under året aflämnade:
Af samhället under året understödda eller hemsända:*
Äldre
personer.
Till-
hörande
barn.
Ensamma
barn.
Summa.
Understödda
och
hemsända.
Under-  stödda, ej
hemsända.
Endast
hemsända.
Summa.
1903
1904
1905
1906
1907
Summa
i
* Här upptagas samtliga under året understödda eller hemsända, oberoende af om de aflämnats
under året eller tidigare.
2. Utgifven kostnad, under åren 1903—1907 för understöd och hemsändning af
från utrikes ort aflämnade nödställda svenska medborgare, som ej tillhöra samhället,
och erhållen ersättning under samma tid för dylik kostnad.
År.
Under aret utgifven kostnad:
Under året erhållen ersättning:*
Sammanlagda
beloppet.
Kr.
Häraf särskildt
för hem-  sändning.
Kr.
af staten.
af hemorts-  kommun.
af försörj -  ningspliktig.
Summa ersatt
belopp.
Kr.
Häraf
särskildt för
hemsändning.
Kr.
Ersatt belopp.
Kr.
Ersatt belopp.
Kr.
Ersatt belopp.
Kr:
1903
1904
1906
1906
1907
Samma
* Här upptages all under året erhållen ersättning, oberoende af om kostnaden, som ersatts,
utgifvits under året eller tidigare.
3. I huru många fall har samhället i anledning af tvist om hemortsrätt, hinder
för hemsändning enligt 30 § fattigvårdsförordningen eller annan omständighet
nödgats fortfara med besörjandet af fattigvård för i punkt 1 upptagna under
perioden 1903—1907 understödda personer?
Antal fall
Besörjandet af fattigvård
har fortfarit: 4
a)
6 månader—1 år?
b)
1—3 år?
c)
3—5 år?
d)
5 år och häröfver?
4. Anmärkningar och önskemål.
38
Frågeformulär I.
att besvaras af Konungens Befall
ning skafvande.
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvårdsoch
lösdrifvarelagstiftningen.
Uppgifter angående fattigvården inom
............................................................ län.
1.
Finnes kommunal tvångsarbetsanstalt inom länet eller är sådan tillämnad (6 §
3 mom. och 9 § 2 mom. fatdgvårdsförordningen)? ...................................
2.
Finnas för större eller mindre delar af länet (ej enskilda kommuner) sådana
spår- och nödhjälpskassor, som afses i 9 § 1 mom. fattigvårdsförorduingen?..............
Om sådana finnas, torde uppgift lämnas om deras verksamhet och tillgångar.
3.
Har under åren 1903—1907 hos Konungens Befallningshafvande gjorts anmälan
om förseelse enligt 35 § 4 mom. fattigvårdsförorduingen? ........................................
Antal fall mot man?....................................................mot kvinna?.......................................................
I huru många af dessa fall har Konungens Befallningshafvande:
a)
dömt till tvångsarbete: män? ................ kvinnor?
För huru
lång tid har i hvarje fall tvångsarbete ådömts? ..............................................
b)
låtit bero vid varning? ..............................................................................................................................
c)
lämnat gjord anmälan utan afseende? ........................................................................................
Skälen till, att anmälan lämnats utan afseende (föregående varning af fattigvårdsstyrelsen
ej i laga ordning meddelad, bristande arbetsförmåga hos den
anmälde, den anmäldes faderskap till oäkta barn ej ådagalagdt o. s. v.)?.............
4.
Har under åren 1905—1907 anmälan gjorts hos Konungens Befallningshaf
vande,
att fattigvård skulle obehörigen vägrats, eller rörande sättet för meddelande
af fattigvård i visst fall?
Antal fall?............................
Af hvem har sådan anmälan gjorts?
I huru många af dessa fall har
a) anmälan föranledt åtgärd? ........................ Hvilken åtgärd?
•59
b)
den anmälande hänvisats att underställa irågan pröfning af fattigvårdssamhälle
eller särskild nämnd (46 § 1 och 2 inom. fattigvårdsförordmngen)?
c)
anmälan ej fullföljts eller på annan grund förfallit?
d)
anmälan lämnats utan afseende?
Skälen härtill?
ö. Har under åren 1605—1907 anmälan gjorts hos Konungens Befallningshafvande
om allmänna missförhållanden beträffande viss kommuns fattigvård?
Antal fall?
Af hvem har sådan anmälan gjorts?
6.
Hvilka åtgärder har Konungens Befallningshafvande under åren 1905 — 1907,
efter dylik anmälan eller därförutan, företagit för att öfvervälta fattigvården
inom länet eller tillhålla fattigvän dsstyr el serna att fullgöra sina skyldigheter?
a)
inspektioner, antal fail?
I hvilka fattigvårdssamhällen hafva så
dana
inspektioner ägt rum, af hvem hafva de verkställts och hvilka förelägganden
har Konungens Befallningshafvande i anledning häraf gifvit?
b)
andra åtgärder, hvilka?
Har Konungens Befallningshafvande i allmänhet eller i särskilt fall stadgat
äfventyr för fattigvårdsstyrelses underlåtenhet att efterkomma gifvet föreläggande
och i så fall livilket? ......................................................................................
7.
Af Konungens Befallningshafvande slutligen pröfvade mål rörande ersättning
för lämnad fattigvård (Här upptagas ej mål, som öfverlämnats till Konungens
Befallningshafvande i annat län).
Däraf antal mål, i hvilka betalningsskyldighet ålagts
År.
Hela antalet
slutligen
fattigvårdssamhälle.
Anmärkningar.
pröfvade
mål.
Mål rörande
fattigvårds-  behof.
Mål rörande
hemorts-  rätt.
Mål rörande
både fattig-  vårdsbehof
o. hemorts-  rätt.
Mål rörande
endast
annan fråga.
enskild
person.
1864
1865
1866
1877
1878
1879
1905
1906
1907
1
40
8.
I huru många fall har hos Konungens Befallningshafvande klagan förts af
under stödssökande eller understödstagare öfver vägrad fattigvård eller rörande
sättet för meddelande af fattigvård a) år 1864?
b) år 1865?
c) år 1866?......................
9.
Hafva under åren 1903—1907 hos Konungens Befallningshafvande anförts
besvär enligt 47 § fattigvårdsförordningen öfver fattigvårdsstyrelses beslut (i fråga
om tvist mellan fattigvårdsrotar, föreläggande af arbetstvång m. m.)?...................
Antal fall?
Hvad hafva besvären afsett, och hvilka åtgärder hafva
häraf föranledts?
10. Antal fall under åren 1905—1907, då talan i den för fattig värdsmål stadgade
ordning förts af annan än fångvårdsstyrelse eller fattigvårdsrote för utbekommande
af ersättning för:
Talan mot
fattigvårds-  samhälle.
Talan mot
enskild
person.
Anta
fall.
a)
vård å länslasarett eller därmed jämförlig sjukvårdsinrättning? ......
b)
hospitalsvård eller vård å upptagningsanstalter för sinnessjuka?......
c)
underhåll och vård å anstalt för sinnesslöa * ? ..............................
d)
blindundervisning (Lag den 29 maj 1896, § 6)? ...........................
e)
döfstumundervisning (Lag den 31 maj 1889, § 34)? .....................
f)
kläder och underhåll i och för folkskoleundervisning (folkskolestad
gan
för riket den 10 december 1897, § 49 och folkskolestadgan för
Stockholm den 8 november 1901, § 49)? .................................
g)
vård å allmänna barnhusinrättningen? .......................................
h)
fattigvård, förskjuten af statsmedel till fånges barn (Kungl. cirkuläret
den 24 november 1837, Kungl. brefvet den 23 oktober och Fångvårdsstyrelsens
kungörelse den 13 november 1891)? ..................
i)
understöd åt från utrikes ort hemsänd svensk sjöman (Kungl. bref
ven
den 22 december 1899 till Konungens Befallningshafvande i
Göteborgs och Bohus län samt den 17 mars 1906 till Konungens
Befallningshafvande i Malmöhus län)?.......................................
j)
vård och underhåll å statens tvångsuppfostringsanstalt (Lag angående
verkställighet af domstols förordnande om tvångsuppfostran den
27 juni 1902)? .....................................................................
k)
annan fattigvårdskostnad (utgifven af? .......................................
..........................................................................................)?
* Hvilken anstalt har fört talan?
41
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvårdsoch
lösdrifvarelagstiftningen.
Frågeformulär M.
att besvaras af kamrerare hos
länens landsting samt hälsovårdsnämnd
i de städer, som ej deltaga
i landsting.
Uppgifter från
landstingsområde (stad), meddelade af
(namn och befattning)
1. Till hyilka belopp hafva sjukvårdsafgifterna för år 1907 fastställts vid sjukvårdsinrättningar
inom länet (staden), å hvilka lasarettsstadgan har tillämpning?
2. Antal dagar, under hvilka medellösa inom landstingsområdet (staden) insjuknade
personer, som tillhört annat landstingsområde eller därmed likställd stad,
hafva vårdats å ofvannämnda sjukvårdsinrättningar:
a)
1905?
b)
1906?
c)
1907?
G — Fattig vår dslag stiftning eu. III.
42
Frågeformulär N.
att besvaras af fattigvdrdsstyrelse.
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvärdsoch
lösdrifvarelagstiftningen.
Uppgifter från
fattigvårdssamhälle af
tern,
meddelade genom
(fattigvdrdsstyrelsens ordförande)
(Anm. I anledning af kommittén numera liimnadt uppdrag att taga under öfvervägande väckta
förslag till ändring i lag om fosterbarns vård och lag angående uppfostran åt vänartade och i sedligt
afseende försummade barn har kommittén ansett nödigt att utöfver tidigare gjorda förfrågningar
hos fattigvårdsstyrelserna i rikets kommuner anhålla om besvarande jämväl af nedanstående
frågor.)
1.
Huru många af de vid 1907 års slut direkt understödda barnen tillhörde
annat fattigvår dssamhälle:
a)
stadskommun eller köping, som utgör eget fattigvårdssamhälle? ....................
b)
landskommun? ...................
(Anm. Här medräknas icke barn, till hvilka understöd utgått endast i form af skolhjälp.)
2.
Huru många af samtliga under punkt 1 här ofvan upptagna barn voro:
a)
kroniskt sjuka, vanföra, sinnessjuka, sinnesslöa, döfstumma, blinda, fallande
sjuka
eller »efterblifna»? ...........................
b)
sådana, för hvilka fattigvårdssamhället fått vidkännas kostnad enligt 23 §
i lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt afseende försummade
barn den 13 juni 1902?
3. Huru stor har under år 1907 samhällets kostnad varit per år och barn för
af samhället direkt understödda barn (skolhjälp ej inberäknad):
a) fosterlega vid utackordering i enskildt hem?
Högsta belopp
kr.; lägsta belopp
kr.; medelbelopp
kr.
b) vid vård
i barnhem?
Högsta belopp
kr.; lägsta belopp
kr.; medelbelopp
kr.
c) vid vård
å sjukvårdsanstalt ?
Högsta belopp
kr.; lägsta belopp
kr.; medelbelopp
kr.
Fattigvårdens organisation.
Det torde vara öfverflödigt att nämna, att de uppgifter, som i det
följande lämnas rörande fattigvårdens organisation i vårt land, icke afse att
innehålla en uttömmande redogörelse för ämnet. I den följande framställningen
lämnas endast en redogörelse för de sidor af organisationsspörsmålet,
om Indika kommittén i och för sitt arbete ansett sig behöfva
erhålla närmare kännedom och rörande hvilka kommittén följaktligen begärt
upplysningar af vederbörande fattigvårdssamhällen eller offentliga myndigheter.
Af de från kommittén till fattig vårdsstyrelserna i riket öfversända frågeformulären
var det första (frågeformulär A, jmfr ofvan sid. 13 — .14) afsedt
särskild! för inhämtandet af upplysningar rörande här berörda ämne. Sålunda
begärdes härigenom uppgifter, huruvida särskild fattig vårdsstyre].se
blifvit tillsatt, om distriktsindelning, användandet i fattigvårdens tjänst
af aflönade tjänstemän och oaflönade biträden, fattigvårdsstyrelsens sammanträden,
inspektion in. m., kvarjämte å samma formulär beredts tillfälle för
fattigvårdsstyrelserna att uttala sina anmärkningar och önskemål i fråga om
fattigvårdens organisation. De på detta sätt inhämtade upplysningarna
hafva återgifvits i dels första delen af detta kapitel (A. Fattigvårdsstyrelsernas
organisation), och dels i fjärde afdelningen (D. Itättsmedel för utbekommande
af fattigvård; inspektion). Sista afdelningen af samma kapitel
innehåller dessutom eu systematisk sammanställning åt de från skilda håll
i detta sammanhang gjorda uttalandena i fråga om organisationsspörsmålet
(E. Anmärkningar och önskemål beträffande fattigvårdens organisation).
Bland i organisatoriskt hänseende egendomliga bildningar inom den
svenska fattigvården förtjäna särskildt nämnas rote-institutionen samt enskilda
fattigvårdssamhällen. För att kunna närmare belysa dessa båda
företeelser lät kommittén utarbeta och till vederbörande fattigvårds
-
44
Antal
fattigvdrds
samliällen.
styrelser öfversända särskilda frågeformulär (frågeformulär F och Cf; jmfr
sid. 31—35). Ehuru de uppgifter, som på detta sätt insamlats, icke uteslutande
eller ens hufvudsakligen beröra organisatoriska förhållanden, har
dock skildringen af rotarnas fattigvård och enskilda fattigvårdssamhällen
ansetts böra i ett sammanhang behandlas i föreliggande kapitel.
Utöfver ofvan åberopade frågeformulär innehåller emellertid äfven
frågeformulär I (jmfr ofvan sid. 38—40) vissa spörsmål, som hafva
afseende på fattigvårdens organisation. Särskildt framställdes därigenom
vissa frågor rörande hos Konungens Befallningshafvande förd klagan af
understödssökande öfver vägrad fattigvård samt besvär öfver vissa fattigvårdsstyrelsens
beslut äfvensom rörande af nämnda myndighet i och för
öfvervakande af fattigvårdens handhafvande vidtagna åtgärder. Äfven de
på detta sätt inhämtade upplysningarna återgifvas i föreliggande kapitel,
hufvudsakligen i dess fjärde afdelning.
A. Fattigvårdsstgrelsernas organisation.
Enligt fattigvårdsförordningen 6 § skall hvarje socken å landet samt
hvarje stad eller köping, som har egen kommunalförvaltning, utgöra för
sig ett fattigvårdssamhälle. Särskilda bestämmelser äro vidare gifna för
de fall, då en eller flera kommuner önska på fattigvårdens område vidtaga
i ett eller annat afseende gemensamma åtgärder. Inom hvarje fattig vårdssamhälle
skall finnas eu fattigvårdsstyrelse, »hvilken å landet, där ej samhället
annorlunda förordnar, utgöres af kommunalnämnden» (fattigvårdsförordningen
10 §). I städerna skall däremot alltid finnas en särskild fattigvårdsstyrelse
med det antal medlemmar, fattigvårdssamhället bestämmer,
dock ej mindre än fem.
Hela antalet fattigvårdssamhällen i riket år 1907 utgjorde 2,499,
däraf 2,381 landskommuner och 118 städer och köpingar. Het ligger i
sakens egen natur att antalet fattigvårdssamhällen endast obetydligt växlat
under årens lopp. Enligt den officiella fattigvårdsstatistiken har sålunda
detta antal alltifrån denna statistiks tillkomst utgjort:
1874
1880
Lands
kommuner.
2,376
2,379
Städer och
köpingar.
95
99
Inalles.
2,471
2,478
45
Lunds-
Städer och
I nålhus.
kommuner.
köpingar.
1885.......................
..................... 2,384
99
2,483
1890.......................
...................... 2,385
102
2,487
1895 .....................
..................... 2,385
104
2,489
1900.......................
...................... 2,386
107
2,493
1905.......................
..................... 2,386
1 14
2,500
1907.......................
. ..................... 2,38 1
1 18
2,499
1910.......................
.................. 2,379
128
2,507
De af kommittén insamlade uppgifterna rörande fattigvårdsstyrelserims
sammansättning m. in. återfinnas i efterföljande båda texttabeller för resp. styrelser.
landsbygd samt städer och köpingar. Af förstnämnda tabell inhämtas,
att år 1907 af landsbygdens samtliga 2,381 fattigvårdssamhällen endast
189 (7-9 %) tillsatt särskild fångvårdsstyrelse. Hvad åter stadskommunerna
beträffar, har af de till kommittén inkomna uppgifterna framgått,
att samtliga städer i öfverensstämmelse med gällande författning tillsatt
särskild fattigvårdsstyrelse, hvaremot dylik åtgärd vidtagits af endast 6
köpingar. Antalet medlemmar i de särskilda fattigvårdsstyrelserna är i såväl
städerna som på landsbygden i medeltal 8. Härvid har emellertid icke tagits
hänsyn till Stockholms stad, hvarest förvaltningen af fattigvårdsärendena
är organiserad på särskildt sätt. Såsom öfverstyrelse för stadens fattigvård
fungerar Stockholms stads fattigvårdsnämnd, vald af stadsfullmäktige och
bestående af 12 ledamöter och 8 suppleanter (däraf en ogift kvinna som
ledamot och en som suppleant). [Nämnden äger att åt särskilda delegerade,
hvilka utses för ett år i sänder och utgöras af ordförande, vice ordförande
och en tredje ledamot samt tre suppleanter, öfverlämna att i fråga om
fattigvårds beviljande med nämndens rätt besluta i enlighet med de föreskrifter,
som af nämnden meddelas. Under fattigvårdsnämnden sortera de
särskilda anstalternas styrelser äfvensom 12 särskilda fångvårdsstyrelse!-  med 7—9 ledamöter, hvar och en omfattande en territoriell församling.
(Jakobs och Johannes församlingar hafva emellertid gemensam fattigvårdsstyrelse).
Antalet kvinnliga ledamöter i de 12 styrelserna utgör sammanlagdt
13, alla ogifta. Bland öfriga stadskommuner har Norrköpings fattigvårdsstyrelse
det största antalet medlemmar (eller 26) och därnäst Malmö
(med 20 ledamöter). Hvad åter landsbygden beträffar, är äfven här 26 ledamöter
den högsta siffran och förekommer i K ville (Göteborgs och Bohus län)
Tab. litt. A. Fattigvårdsstyrelsernas sammansättning år 1 907.
A. Landsbygden.
1
2
i 4
5
6
7
*
9
1 w
11
1 is
1 is
L å n.
Hela antalet fattig-
vårdssambällen
(kommuner).
Antal kommuner med
särskild fattigvårds-
styrelse.
| Antal kommuner
1 med kvinnliga
ledamöter i fattig-  [ vårdsstyrelsen.
Af de kvinn-  liga ledamö-  terna i fattig-  vårdsstyrelsen
voro
Antal kommuner
distriktsindelnin
med
9-
Inalles.
Däraf med
»—1
B
p,
/.
Däraf
mec
en kvinnlig
ledamot.
2 el. flera
kvinnliga
ledamöter.
ogifta
el. änkor.
gifta.
högst 5
distrikt.
6 — 10
distrikt.
11—16
distrikt.
16 el. derå
distrikt.
1
Stockholms
län
no
10
3
2
i
2
2
12
1
9
1
1
ll
o
Uppsala
Tf
85
10
3
1
2
i
7
13
2
8
3
—
o
3
Södermanlands
>
89
5
—
—
—
—
—
3
—
2
1
—
3
1 4
Östergötlands
»
149
10
—
—
—
—
—
28
10
17
1
—
4
1 5
Jönköpings
»
127
5
—
—
—
—
28
6
16
6
-
öl
1 6
Kronobergs
85
8
1
—
1
5
—
18
4
13
1
—
6
7
Kalmar
>
101
16
1
—
—
—
—
22
3
13
3
3
7|
8
Gottian ds
Tf
92
16
—
—
—
—
—
8
6
2
—
—
8!
9
Blekinge
>
35
1
—
—
—
—
—
13
1
9
2
1
9
10
Kristianstads
7>
143
3
1
—
1
i
i
13
2
11
—
_
10
11
Malmöhus
»
240
6
1
—
1
'' —''
3
7
1
6
—
_
n
12
Hallands
»
86
—
—
—
—
— |
10
3
6
1
12
13
Göteb. o. Bohus
>
86
7
-
—
—
—
—
20
9
9
1
1
13
14
Älf sborgs
»
220
12
2
2
—
2
35
10
20
5
_
14
15
Skaraborgs
*
260
14
—
—
—
—
—
20
9
11
—
—
15
16
Värmlands
T>
87
5
—
—
—
—
—
23
4
11
5
3
16
17
Örebro
» ''
68
7
—
—
—
—
. -
16
4
7
2
3
17
18
Västmanlands
68
3
i
—
1
—
2
15
3
10
2
—
18
19
Kopparbergs
>
46
4
—
—
—
—
15
1
7
6
1
19
20
Gäfleborgs
47
7
i
—
1
1
1
17
6
6
4
1
20
21
Västernorrlands
» j
63
11
2
1
1
2
1
23
1
14
8
21
22
Jämtlands
»
59
18
i
—
1
—
2 1
10
5
4
1
—
22
23
Västerbottens
»
24
8
i
1
—
1
—
12
i
O
4
2|
23
24
Norrbottens
*
21 |
4 1
—
—
— |
—
— |
11
2
4
1
4
24
Summa ]
2,381 j
189
17
7
10 |
15
19 |
392
91
220
58
20
1 I en kommun »några kvinnor».
47
Tuh. litt. B. Fattigvårdsstyrelsernas sammansättning år 1907.
B. Städer och köpingar.
1
3 |
4 T
5
6
7
8
9
to i rr i ''tu ; ta
al kommuner med
striktsindelning.
<1 2-  ^
P
- </> D
Antal kommuner med
kvinnliga ledamöter i j
fattigvårdsstyrelsen. j
Af helaan talet
kvinnliga leda-  möter i fattig-:
vårdsstyrelsen
Ant
d
L ii n.
3 g E
® £:
^ — p
3 ST.
cn
Inalles.
Däraf med
voro
Inalles.
Häraf
med
eu kvinnlig
ledamot.
2 — 5 kvinn-
liga leda-  möter.
“ ?r “
g* <m t
S|a
“ »V A
P B
ogifta
i el. änkor.
gifta.
högst 5
dist rikt.
6-10
distrikt.
11 — 15
distrikt.
16—20
distrikt.
1
Stockholms stad
i
1
_
_
1
14
_ i
i
—
- ''
1
— !
1
2
Stockholms
läD
8
2
i
i
—
1
2
—
—
- i
— !
—
2
3
Uppsala
»
2
—
—
—
— !
—
— !
2
—
1
i
—
3
4
Södermanlands
»
7
1
--
i
— ;
1
i
3
1
1
—
i
4
5
Östergötlands
6
1
i
—
—
1
— i
5
1
3
_
i
5
6
Jönköpings
»
6
1
i
—
—
1
— I
3
1
1
i 1
—
6
7
Krono hergs
»
2
—
—
—
—
—
— j
1
1
- i
—
1
8
Kalmar
9
—
—
—
—
— :
—
3
1
1
i
—
8
9
Gott lands
1
1
—
—
—
—
—
—
1
—
1
—
—
9
10
Blekinge
4
2
i
i
—
2
i
2
—
1
i
—
10
11
Kristianstads
5
3
i ■
2
2
3
2
1
1
—
—
11
12
Malmöhus
10
1
i
—
—
i
—
6
2
2
i
i
12
13
Hallands
O
2
2
—
—
i
1
. 1
—
—
i
—’
13
14
Göteb. o. Bohus
»
6
4
3
1
—
3
2
2
—
i
i
—
14
15
Älfsborgs
5
1
—
1
—
2
—
2
—
i
i
—;
15
16
Skaraborgs
>
9
1
—
1
. *—
_
2
4
—
3
—
i
16
17
Värmlands
»
5
i 1
—
1
1
i
1
—
—
i
—
17
18
Örebro
i
4
3
1
2
—
3
2
3
—
2
i
—
18
19
V ästmanlands
»
4
1
1
—
—
1
—
4
2
2
—
—
10
20
Kopparbergs
»
O
2
1
1
—
2
i
1
—
1
—
—
20
21
Gäfleborgs
»
4
1
—
1
2
—
2
—
2
—
—
21
22
Västernorrlands
4
2
1
1
—
2
i
—
—
—
—
—
22
I 23
Jämtlands
1
—
—
—
—
—
1
1
—
—
—
23
i 24
Västerbottens
»
2
1
1
—
i
—
1
—
1
—
—
24
25
Norrbottens
3
1
—
i 1
—
i
i
1
1
—
—
—
25
Summa
118 l| 3-2
16
15
i
S 42
18
52
12
| 25
ii
4
48
Kvinnor i
fattigvårdsstgrelserna.
Ihstrikts
indelning.
och därnäst 24 ledamöter, i Ockelbo (Gäfleborgs län). Sammanlagdt 12
landskommuner hade valt en fattigvårdsstyrelse med endast 3 ledamöter.
Oftast (i 43 fattigvårdskommuner) räknade fattigvårdsstyrelsen på landsbygden
5 ledamöter.
ilå kvinnor kunna väljas till ledamöter af särskild fattigvårdsstyrelse,
har kommittén äfven sökt utröna, i huru stor utsträckning denna rättighet
tagits i anspråk.
Af texttabellerna
litt. A
och B framgår, att
sammanlagdt 94 kvinnor,
hvaraf
37 gifta
samt 57
ogifta och änkor,
under år 1907 såsom ledamöter i fattigvårdsstyrelsen deltagit i fattigvårdsförvaltningen.
Af stadskommunerna hade sammanlagdt 32 invalt
kvinnor i fattigvårdsstyrelsen; i hälften af dessa fall hade styrelsen endast
en kvinnlig ledamot och
i 15
fall 2—5
kvinnliga
ledamöter. Härtill
kommer slutligen Stockholm, där, på sätt ofvan anförts, kvinnor insatts i
fattigvårdsnämnden och de därunder sorterande distriktsstyrelserna till ett
antal af inalles 14. Sammanlagdt 17 landskommuner hade insatt kvinnor
i fattigvårdsstyrelsen, hvarjämte från en kommun i Kalmar län endast i
allmänhet uppgifvits, att »några kvinnor» voro ledamöter i styrelsen. Af
dessa kommuner hade 7
invalt
endast en
kvinna och 10 kommuner 2
eller flera kvinnor. Hela antalet kvinnliga ledamöter på landsbygden utgjorde
34.
Förutom den uppdelning i fattigvårdsrotar i enlighet med 8 § i
fattig vårdsförordningen, hvarom redogörelse lämnas i det följande (sid. 53
°- f-)> äger fattigvårdssamhälle enligt 13 § i samma förordning att
uppdela sig i distrikt för att på så sätt underlätta fattigvårdsstyrelsens
arbete. De genom kommittén härom insamlade uppgifterna återfinnas
likaledes i ofvan åberopade båda texttabeller. Af dessa inhämtas, att
under år 1907 inalles 444 fattigvårdskommuner, däraf 392 lands- och 52
stadskommuner, begagnat sig af den sålunda anvisade utvägen. Det absolut
högsta antalet fattigvårdssamhällen med distriktsindelning förekom, hvad
landsbygden beträffar, i Alfsborgs län med 35 dylika kommuner samt
Östergötlands och Jönköpings län med hvardera 28, lägsta antalet påträffas
åter i Södermanlands län, från hvilket endast 3 • kommuner angifvits hafva
infört distriktsindelning. Relativt taget förekommer däremot distriktsindelningen
på landsbygden talrikast i län med mycket stora fattigvårdssamhällen.
Sålunda hade exempelvis i Norrbottens län mer än hälften och i Västerbottens
län jämt hälften af fattigvårdssamhällena anlitat denna utväg. Vidkommande
49
äter stadskommunerua både (! dylika i Malmöhus län samt 5 i Östergötlands
län verkställt eu sådan indelning. Däremot hade intet af stadssamhällena
i Stockholms eller Yästernorrlands län begagnat sig af distriktsindelning.
Hela antalet distrikt i nyss angifven mening utgjorde 3,522, hvilket
gifver ett medeltal af 8 på hvarje distriktsindeladt fattigvårdssamhälle.
Såsom af ofvan åberopade texttabeller framgår, är eu indelning i (i ä 10
distrikt den vanligaste såväl på landsbygden som i stadskommunerna.
Därnäst komma likaledes både å land och i stad kommuner med högst 5
distrikt. Flera än 15 distrikt räknade endast 20 af landsbygdens och 4
af städernas fattigvårdssamhällen.
I den officiella fattigvårdsstatistiken uppgifvas för år 1907 endast 256
fattigvårdssamhällen hafva begagnat sig af distriktsindelning. Skillnaden
mellan denna senare siffra och de genom kommittén inhämtade uppgifterna är
sålunda på denna punkt påfallande stor. Måhända kan densamma förklaras
genom en hänvisning till den oklarhet, som öfver hela landet synes
råda beträffande skillnaden mellan fördelning i rotar och i distrikt. Möjligen
torde man ock få antaga, att i detta hänseende de uppgifter, som
insamlats af kommittén, äro fullständigare än uppgifterna till den officiella
statistiken, som afgifvits mera summariskt (jmfr äfven sid. 54).
Afsikten med uppdelningen i distrikt torde i allmänhet närmast vara An^2dninq
att därigenom fördela vissa fatt ig värdsstyrelsens åligganden, så att fattigvården inom fattigman.
på ett mera ingående och ändamålsenligt sätt handhafvas. De olika vdrdsstyrelledamöterna
af fattigvårdsstyrelsen erhålla nämligen då sitt särskilda område,
hvarinom de äga att tillse där boende understödstagare. Fn dylik fördelning
af arbetet äger emellertid ofta rum äfven utan en formlig uppdelning
i distrikt; ledamöterna erhålla då endast i uppdrag att utöfva tillsyn hvar och
en inom det honom närmast liggande området. I de till kommittén insända
uppgifterna meddelas, att dylik arbetsfördelning ägt rum i 67 kommuner.
Mycket vanligt är vidare, att en eller flera af styrelseledamöterna, ibland en
särskild kommitté eller ett utskott, får som speciellt uppdrag att öfvervaka
kommunens fattigvårdsanstalter. Dylika uppdrag hafva gifvits i 58 kommuner.
Vanligen utföres detta arbete på så sätt, att de utsedda ledamöterna regelbundet
besöka fattiggården eller fattighuset samt sedan inför styrelsen
redogöra för förhållandena. Någon gång sker detta öfvervakande så, att
ledamöterna i tur och ordning äro jourhafvande. Understundom tillsättes
särskildt för det med fattiggårdarna förenade jordbruket speciella jordbruks
7
— Fattigvårdslagstiftningen. III.
50
utskott eller annan särskild fattiggårdsstyrelse. Arbetsfördelning bär också
vunnits på sådant sätt, att olika ledamöter fått på sin lott öfvervakandet
af olika grenar af fattigvården, t. ex. en har käft att öfva
uppsikt öfver de utackorderade barnen, en annan uppsikten öfver bettlare och
lösdrifvare o. s. v. Hvad här sagts rörande arbetsfördelningen inom fattigvårdsstyrelserna,
gäller dock i stort sedt endast landsbygden. I städerna
fordrar det större antalet understödstagare samt andra förhållanden andra
åtgärder. Där är också i ganska stor omfattning det löpande arbetet öfverlämnadt
åt aflönade tjänstemän eller åt frivilliga krafter utom fattigvårdsstyrelsen,
om också öfvervakandet af fattigvårdens olika grenar äfven där
vanligen sker genom fattigvårdsstyrelsernas medlemmar.
styrelse för
^ detta sammanhang må äfven meddelas, att utvägen att tillsätta sär
utackordering
skild styrelse för ^ackordering af utaf fattigvården omhändertagna barn
a{af/na>ff>arn e^er ^ir barnavårdens handhafvande i öfrigt, enligt de till kommittén meddelade
uppgifterna (jmfr frågeformulär A, punkt 7), hade år 1907 tagits i
anspråk af endast 27 fattigvårdssamhällen, städer och landskommuner sammanräknade.
Dessa kommuner fördelade sig på de olika länen på följande
sätt: Stockholms län 3, Uppsala län 3, Södermanlands län 1, Östergötlands
län 4, Ivalmar län 1, Kristianstads län 1, Malmöhus län 3, Göteborgs och
Bohus län 4, Örebro län 2, Gäfleborgs län 1, Yästernorrlands län 3 samt
Västerbottens län 1.
Antalet medlemmar i här anförda särskilda styrelse utgjorde i medeltal
för samtliga 0 personer. Inalles hade 30 kvinnor blifvit valda till
medlemmar i utackorderingsstyrelserna, d. v. s. kvinnorna utgjorde icke
fullt 75 af hela medlemsantalet. Inom en kommun (Norra Mellbv i
Kristianstads län) utgjordes dock samtliga medlemmar i utackorderingsstyrelsen
af kvinnor.
oaflönade°bi Jämte det arbete, som utföres af fattigvårdsstyrelsernas medlemmar,
träden åt hafva för fattigvårdens behof äfven andra aflönade eller oaflönade arbetsfattigvårds-
krafter tagits i anspråk i stor utsträckning. Sålunda förekommer det
StlJYClSCYYld.
,
1
o
ofta, särskildt i större samhällen, att sekreterare, ombudsman, besökare
eller andra dylika tjänstemän under olika namn varit anställda, att för sjukvården
antingen af fattigvårdsstyrelsen enbart eller gemensamt för flera
kommunala myndigheter anställts diakonissor eller sjuksköterskor, mera
sällan en manlig diakon eller sjukskötare, hvarjämte för de olika fattigvårdsinrättningarna
tillsatts sysslomän eller föreståndare; i fattiggårdar och
andra större anstalter måste man dessutom aflöna ett ofta rätt afsevärdt antal
tjänare och andra biträden (jmfr rörande fattigvårdsanstalternas personal sid.
224 o. f.). I Stockholm finnes lios livar och en af de territoriella fattigvårdsstyrelserna
anställda en aflönad redogörare och en diakonissa samt 1 å 2 tillsyningsrnän.
Hos fattigvårdsnäinnden äro anställda: 1 fattigvårdsinspektör, 1
inspektörsassistent, I sekreterare, I ombudsman, I redogörare, 1 registrator,
2 kontorsskrifvare och 2 vaktmästare samt dessutom extra personal (4
manliga och 5 kvinnliga biträden).
Frivilligt och oafhönadt arbete har, enligt hvad de till kommittén ingångna
uppgifterna gifvit vid handen, i stor utsträckning lämnats af enskilda
personer, däraf ett stort antal kvinnor. Oftast hafva dessa medhjälpare
haft i uppdrag att undersöka fattigvårdsbehofvet hos hjälpsökande och att
därom ingifva rapport till fattigvårdsstyrelsen eller vederbörande fattigvårdstjänsteman
samt att sedan öfvervaka understödets användning. Ett
flertal större städer hafva sin öppna fattigvård ordnad enligt dylikt s. k.
vårdaresystem. I Stockholm finnas hos fattigvårdsstyrelsen i de på senare
tid nybildade församlingarna (6 st.) utom distriktsföreståndare, som äro
ledamöter af styrelsen, anställda ett antal vårdare, som hvar och en har
ett visst litet antal understödstagare, tillhörande den öppna fattigvården,
att taga hand om och öfvervaka.
Af de uppgifter angående af fattigvårdsstyrelserna i riket afhållna sam- Fattigvdrdsmanträden
och sättet för deras kungörande, som erhållits på grund af de *^mmanträaf
kommittén genom punkt 6 å frågeformulär A framställda spörsmål, kände» och sättet
inhämtas i hufvudsak följande.
kungörande.''
Af de inalles 2,181 landskommuner, från hvilka uppgifter härom meddelats,
hade 833 (eller 38’2 %) under år 1907 haft mellan 6—10 sammanträden,
809 (eller 37 i %) högst 5 sammanträden, 530 (eller 24''s %)
mellan 10 och 20 sammanträden samt 9 (Om %) mer än 20 sammanträden.
I genomsnitt på hvarje kommun kommo 7 sammanträden under året.
Hvad åter stadskommunerna beträffar, var medeltalet sammanträden
per år och kommun här dubbelt så stort som å landsbygden (14 mot 7).
I det vida öfvervägande antalet stadskommuner höllos mellan 10 och 20
sammanträden per år. Härnäst var mellan 6 och 10 sammanträden det
vanligast förekommande; mindre än 6 sammanträden hade endast 7 stadssamhällen.
Hörande det sätt, hvarpå tiden för fattigvårdsstyrelsens sammanträde
kungöres, har uppgifvits följande. Het vanligaste sättet för kungörande af
52
Särskilda
reglementen
för fattigvdrdsstyrelsen.
Kommunala
tvångsarbeteanstalter
samt sparoch
nödhjalpskassor.
tiden för fattigvårdsstyrelses sammanträde är, livad landsbygden beträffar, kungörelsens
uppläsande från predikstolen. Inalles förekom detta sätt i 1,232 kommuner.
Närmast därefter följde personlig kallelse till ledamöterna, livilket
förekommit i 998 landskommuner. Af öfriga sätt för kallelsens utfärdande är
det vanligaste, att tiden är en gång för alla bestämd. Kungörelse genom annons
i tidningar förekommer däremot jämförelsevis sällan å landsbygden (i endast
124 kommuner). I stadskommunerna åter sker kallelsen i det vida
öfvervägande antalet fall genom personlig kallelse till hvarje särskild ledamot.
Därnäst är annonsering i tidningarna den vanligast använda metoden.
Däremot sker kallelsen i stadskommunerna i intet enda fall genom
kungörelse i kyrkan. I åtskilliga kommuner, i synnerhet på landsbygden,
men äfven i städerna, användas flera af do angifna kungörelsesätten, såsom
anslag och annonsering, kungörelse från predikstolen och anslag, o. s. v.
Till komplettering af det ofvan anförda må vidare meddelas, att enligt
de till kommittén ingångna uppgifterna under år 1907 inalles 166 fattigvårdssamhällen
antagit särskildt reglemente i enlighet med 9 § 3 mom. i
fatf ig vårdsförordningen och att dessutom i 99 kommuner funnos för fattigvårdsstyrelse
normerande bestämmelser i instruktioner, protokoll o. s. v. I
I detta sammanhang torde slutligen äfven böra framhållas, att det af
kommittén genom frågeformulär I (punkt 1) till Konungens. Befallningshafvande
framställda spörsmålet, huruvida kommunal tvångsarbetsansialt
jämlikt 6 § 3 mom. och 9 § 2 mom. fattigvårdsforörd ningen funnes eller
vore tillämnad inom länet, genomgående har besvarats nekande. Dock meddelas
från Södermanlands län, att under därvarande landstings vård och
förvaltning finnes en fond, benämnd »Fonden för länets arbets- och förbättringsanstalt»,
och härstammande från år 1808. Af kastningen af denna
fond användes med Kungl. Maj:ts medgifvande såsom bidrag »att å uppfostringsanstalt
underhålla vanartiga barn från länet».
Samma svar har äfven erhållits å en annan i detta sammanhang framställd
fråga, nämligen angående förekomsten af i 9 § 1 mom. fattigvårdsförordningen
afsedda spår- och nödhjälpskassor. Endast från Jönköpings
län omtalas en s. k. nödhjälpsfond. Denna fond, som vid 1907 års
slut hade en behållning af kr. 5,192: 76, bildades år 1868 genom insamling
åt nödlidande och förvaltas af landshöfdingen i länet. Understöd ur
densamma hafva någon gång utdelats för att lindra trängande nöd efter
större eldsvåda, vid lokal missväxt, till skeppare, som lidit skeppsbrott etc.
15. Hoteindelningen.
Om fattigvårdssamhälles uppdelning i rotar stadgas i fattigvårdsförordningeu
8 £ 1 inom.:
»Fattigvårdssamhälle å landet äger rätt att i afseende å fattigvården i dess
helhet eller viss del däraf fördela sig i rotar med åliggande för hvarje rote att
besörja sin fattigvård; gällande dock såsom grundvillkor för sådan fördelning,
ej allenast att den inom samhället då för handen varande fattigvårdstungan så
jämnt som möjligt utskiftas samt att, därest antagligt är, att eu eller annan
rote till följd af särskildt förhållande kommer att i framtiden tillskyndas jämförelsevis
större fattigvårdstunga, därefter lämpadt årligt bidrag åt'' samhället
lämnas till sådan rotes enskilda fattigvård, utan äfven att, om, sedan fördelningen
kommit till stånd, någon rote skulle till följd af inträffande särskilda
omständigheter, de där icke af rotens åtgörande berott, drabbas af allt för tryckande
fattigvårdstunga, samhället lämnar roten det understöd, som därest öfverenskommelse
icke kan träffas, Konungens Befallningshafvande skäligt pröfvar.»
Sättet för införande af rotefördelning föreskrifves i samma § mom. 2, där
det bestämmes, att »fråga om fattigvårdssamhälles fördelning i rotar må endast
vid ordinarie kommunalstämma till behandling förekomma, och erfordras för
beslut om sådan fördelnings införande två tredjedelar af de närvarandes röster
efter röstvärdet». I beslutet skall också upptagas bestämmelser om ordnandet
af rotes fattigvård samt dess förhållande till samhällets allmänna fattigvård. »År
beslut om rotefördelning sålunda fattadt, skall frågan dock hvila till nästa ordinarie
kommunalstämma. Blifver vid denna stämma beslutet med förenämnda
röstöfvervikt förnyadt, skall det öfverlämnas till Konungens Befallningshafvande,
som detsamma antingen oförändradt fastställer eller af skäl, som skola anföras,
ogillar».
Sedan Konungens Befallningshafvande fastställt beslut om rotefördelning,
skall denna fördelning fortfara i minst fem år. Förslag om upphäfvande eller
förändring däraf får sålunda ej väckas förrän under femte året, sedan fördelningen
trädde i verksamhet. Beslut om upphäfvande af rotefördelning fattas
på ordinarie kommunalstämma med enkel majoritet efter röstvärdet. Vid bestämmandet
af förändringar i rote fördelningen förfares på samma sätt som i
fråga om införande af dylik. I fattigvårdsförordningen 10 §, som handlar om
fattigvårdsstyrelse, lyder 2:a mom.: »Är fattigvårdssamhälle fördeladt i rotar,
skall jämväl finnas en fattigvårdsföreståndare inom hvarje rote; ankommande
på rote att bestämma, huruvida dess fattigvårdsangelägenheter skola af särskild
styrelse handhafvas.»
Boteinstitutionen är eu form för fattigvårdens handhafvande, som bAntal fattig
„
o
''
varas sam
finner
sig i utdöende. Ännu vid tiden för den officiella fattigvårdsstati- hällen med
stikens tillkomst spelade denna institution en ganska betydande roll, så roteindelmng
att vid nämnda tidpunkt mer än 1/i af landsbygdens fattigvårdssamhällen
54
voro indelade i rotar. Såsom framgår af nedanstående sitfror, som enligt
den officiella fattigvårdsstatistiken angifva antalet samhällen med roteindelning
vid slutet af resp. år, torde numera endast 7 it 8 % af nämnda samhällen
bibehållit samma anordning.
Fattig vårdssamhällen å landsbygden med roteindelning.
1874
Absolut.
645
I procent af antalet
fattigvårdssamhällen.
27-1
1880
323
13-5
1885
321
13-5
1890
276
11-6
1895
269
113
1900
246
10-3
1905
222
9 -3
1907
210
8-8
1910
183
7-7
• För att inhämta närmare uppgifter'' angående rotarnas fattigvård har
kommittén utsändt ett särskildt frågeformulär — frågeformulär F — att
besvaras af de fattigvårdssamhällen, som begagnat sig af roteindelning
(jmfr frågeformuläret sid. 31—33). De på detta sätt inhämtade uppgifterna
hafva samman ställts i tabell 1. (Sid. 334—335)
billigt de i denna tabell meddelade sifferuppgifterna hade under år
1907 inalles 166 landskommuner infört roteindelning. I statistiska centralbyråns
fattigvårdsberättelse för samma år uppgifves däremot, såsom ofvan
angifvits, motsvarande antal till 210. Skillnaden är, såsom förut beträffande
distriktsindelningen framhållits, sannolikt i viss mån beroende på,
att man ej alltid inom fattigvårdsstyrelserna kunnat noga skilja på distrikt
och rotar. Man torde ock, såsom ofvan antydts, våga antaga, att de till
kommittén lämnade uppgifterna i detta hänseende äro tillförlitligare, enär
kommittén icke blott inhämtat upplysning därom, huruvida roteindelning
funnits, utan också infordrat närmare redogörelse för, hur rotarnas fattigvård
varit ordnad.
Största antalet kommuner med roteindelning påträffas i Uppsala och
Skaraborgs län, som kvartdera uppvisa 25 dylika kommuner. Därnäst
kommer Västmanlands län med 24 och Stockholms län med 21 roteindelade
fattigvård skom muner. Däremot saknas, enligt de till kommittén inkomna
svaren, roteindelning helt och hållet i Gottlands, Västernorrlands
och Västerbottens län.
Hela antalet uppgifna rotar utgjorde 1,328, hvilket i medeltal för
kommun med roteindelning blir 8. Det största antalet rotar i m fattigvårdskommuu
förekommer i A albo socken (Gäfleborgs län) med 82 rotar,
i Virserum (Kalmar län) och Xeder-Luleå (Norrbottens län) med hvardera
28 rotar, i .läreda (Kalmar län) med 25 rotar, i Kyrklmlt (Blekinge län)
och Skånings-A saka (Skaraborgs län) med hvardera 24 rotar, i Mora (Kopparbergs
län) med 22 rotar, i Sunne (Värmlands län) med 2.1 rotar samt
i Yeckholm (Uppsala län) med 20 rotar. 1 öfrigt utgör det största antalet
rotar i ett fattigvårdssamhälle i Stockholms län 19, i Södermanlands län
It, i Östergötlands län 9, i Jönköpings län <>, i Kronobergs län 15, i
Kristianstads län (endast eu kommun med roteindelning) 3, i Malmöhus
bill 3, i Hallands län (endast en kommun med roteindelning) 2, i Göteborgs
och Bohus län 9, i Älfsborgs län 12, i Örebro län 11, i Västmanlands
län 10 och i Jämtlands län (endast en kommun med roteindelning) 8.
Minsta antalet rotar i ett fattigvårdssamhälle utgör i de allra flesta län 2.
I Kronobergs och Bekinge län utgör dock lägsta roteantalet 6.
I afseende på sättet för meddelande af understöd inom kommuner med
roteindelning torde det vanligaste vara, att rotarna lämna allt det fattigunderstöd,
som förekommer. Emellertid inträffar det understundom, att rotarna
lämna de pa dem kommande understödstagarna endast husrum och
vedbrand, medan däremot allt annat understöd bestrides af fattigvårdssamhället.
Såsom tab. 1 närmare utvisar, var detta senare fallet i 27 af de
kommuner, inom Indika roteindelning öfver hufvud taget förekommit under
år 1907.
Hela antalet nnderstödstagare inom rotarna utgjorde år 1907 8,240.
Fördelar man dessa understödstagare i direkt och indirekt understödda,
hvarvid till sistnämnda kategori hänföras de barn under 15 år, för Indika
understödet ej utbetalats särskildt utan till deras föräldrar, af livilkas understöd
barnen sålunda anses blifva delaktiga, erhåller man följande öfversikt:
Direkta understödstagare:
Äldre personer ......
Barn under 15 år
Tillhörande barn
Absolut. %.
.........
5,977
72-6
........
852
10''3
Summa 6,829
82''9
..........1,411
17i
Inalles 8,240 100*0
Direkta ock
indirekta fattigvdrdstagare.
56
Man finner häraf, att de direkta understödstagarna utgjort något mer
än 4/s och de indirekta ej fullt 4/s af rotarnas samtliga fattigvårdstagare.
En jämförelse mellan här meddelade procenttal och de motsvarande procentsiffror,
som i det följande (jmfr 5 kap. sid. 174 o. f.) lämnas rörande fattigvården
i dess helhet, gifver vid handen, att de direkta understödstagarna
intaga ett jämförelsevis större rum bland rotarnas än bland öfriga fattigvårdstagare.
till}älligt un- Fördelas rotarnas understödstagare med hänsyn till understödets natur
do-stödda. fullt, delvis eller tillfälligt understöd, erhåller man följande sammanställning
:
Absolut.
Varaktigt och fullt försörjda ....................................... 3,758
45''n
Varaktigt och delvis försörjda .................................... 3,970
48 -2
Tillfälligt försörjda..............................................  512
fi’2
Summa 8,240 100’0
Proportionen mellan varaktigt och tillfälligt understödda ställer sig
här väsentligt annorlunda än i fråga om landets samtliga understödstagare,
i det att förstnämnda kategori intager ett vida större rum inom rotarnas
fattigvård. Det relativa antalet fullt försörjda är vidare inom rotarna betydligt
större än inom fattigvården i dess helhet. 1
Här påpekade omständigheter torde åtminstone delvis sammanhänga
därmed, att roteindelning endast förekommer på landsbygden, hvarest antalet
tillfälligt understödda är jämförelsevis ringa. Vidare må erinras
därom, att, såsom ofvan visats, inom åtskilliga kommuner med roteindelning
rotarnas understöd endast omfattar husrum och vedbrand — sålunda
varaktigt understöd — medan annat understöd lämnas af fattigvårdssamhället
i dess helhet. Slutligen torde roteindelningen ofta vara
så ordnad, att rotarna endast försörja den ordinarie fattigpersonalen, under
det att tillfälligt understöd lämnas af fattigvårdssamhället.
Rotarnas fat- Utom ofvan anförda uppgifter lämnas slutligen i tab. 1 jämväl upptigVnader°St
gifter rörande rotarnas fattigvårdskostnader. Enligt tabellen hafva dessa
kostnader uppgått till följande belopp:
Jmfr i öfrigt o kap. Understödstagarnes fördelning efter understödets former sid. 174 o. f.
År.
Rotarnas särskilda
fattigvårdskostnader.
Kr.
Rotarnas bidrag till
samhällets gemensamma
fattigvård.
Kr.
Summa fattigvårdsutgifter
för rotarna.
Kr.
1905
395,086
52,198
447,284
1906
416,467
53,643
470,110
1907
448,463
67,490
515,953
Summa
1,260,016
173,331
1,433,347
Som häraf framgår, belöpte sig rotarnas sammanlagda fattigvårdsutgifter
år 1907 till 515,959 kr., hvaraf 448,463 kr. (eller 86*9 #) utgjorde
rotarnas särskilda fattigvårdskostnader och 67,490 kr. (eller 13 l %) rotarnas
bidrag till samhällenas gemensamma fattigvård. I förhållande till det
sammanlagda fyrktalet utgjorde år 1907 fattigvårdsutgifterna i kommuner
med roteindelning 22,73 öre per fyrk. Af den i det följande (sid. 263
o. f.) meddelade utredningen kan inhämtas, att utdebiteringen för fattigvårdsändamål
under samma år för landsbygden i dess helhet uppgått till
27,74 öre per fyrk. Öfver hufvud taget skulle sålunda fattigvårdskostnaderna
ställa sig något lägre i kommuner med roteindelning än i öfriga
landskommuner.
Jämlikt ofvan åberopade 8 § 1 mom. i fattigvårdsförordningen gäller *''“Senas
som grundvillkor för fattigvårdssamhälles fördelning i rotar, att den för- bidrag till
handenvarande fattigvårdstungan så jämnt som möjligt utskiftas samt att,r^radss£
därest antagligt är, att en eller annan rote till följd af särskildt förhål- nåder.
lande kommer att i framtiden tillskyndas jämförelsevis större fattigvårdstunga,
därefter lämpadt årligt bidrag af samhället lämnas till sådan rotes
enskilda fattigvård. Om någon rote, sedan fördelningen kommitAtill stånd,
till följd af inträffade omständigheter, de där icke af rotens åtgörande
berott, drabbas af alltför tryckande fattig vårdstunga, skall vidare samhället
lämna roten det understöd, som, därest öfverenskommelse därom ej kan
träffas, Konungens Befallningshafvande i länet pröfvar skäligt. I hvilken
utsträckning och på hvad sätt sistnämnda stadgande tillämpats under åren
1903—1907 har utgjort ett af de spörsmål, som genom frågeformulär F
(punkt 4) riktats till fattigvårdsstyrelserna i de samhällen, som under år
1907 tillämpade rotefördelningen.
Enligt de till kommittén ingångna
8 — Fattigvårdslagstiftningen. III.
58
Anstaltsvdrden
vid roteindelning.
Fattigvårds
samhälles tillsyn
öfver
rotarnas
fattigvård.
svaren utgjorde beloppet af de till rotarna på grund af nyss anförda lagrum
lämnade understöden uti inalles 22 fattigvårdssamhällen, fördelade på
9 särskilda län, 12,846 kr. Denna summa afser året 1907, och hafva
de härom för de tidigare åren meddelade upplysningarna i allmänhet varit
så ofullständiga eller otydligt affattade, att det icke varit möjligt att jämväl
för dessa år uppgifva de motsvarande beloppen. Från ett fåtal fattigvårdssamhällen
bär emellertid icke något bestämdt belopp för ifrågavarande
tillskott uppgifvits, utan i stället angifvits, att eu utjämning mellan rotarna
äger rum eller att roten, så snart dess fattigvårdsutgifter öfverstiga en viss
gräns — 10 å 20 öre per fyrk — för det Överskjutande erhåller bidrag
af samhället.
Från 30 fattigvårdssamhällen har meddelats den upplysningen, att
det understöd, som lämnats rotarna, blifvit fastställdt genom öfverenskommelse,
och från endast en kommun, att frågan blifvit underställd
Konungens Befallningshafvandes pröfning. Slutligen har i ett fall uppgifvits,
att båda dessa utvägar anlitats.
Den vanligaste understödsformen i kommuner med roteindelning är,
som bekant, att understödstagarna bebo antingen egna eller roten tillhöriga
mindre stugor och att roten lämnar dem därutöfver, hvad som
kräfves till lifvets uppehälle. Såsom redan ofvan framhållits, består också
i åtskilliga fall rotarnas egen fattigvård uteslutande i tillhandahållandet
af husrum och vedbrand. Den af kommittén till de roteindelade fattigvårdssamhällena
framställda frågan angående anstaltsvården inom rotarna
(frågeformulär 1., punkt 5) har i de bestå fall lämnats obesvarad. Från
inalles tio fattigvårdssamhällen har emellertid meddelats, att det finnes ett
för samtliga rotar gemensamt fattighus, hvartill kan läggas ett par fall,
där dylik anstalt är gemensam för tvänne rotar, och ett, där eu rote uppgifves
hafva egen fattiggård. I öfriga fall, där frågan öfver hufvud taget
besvarats, har som regel meddelats, att hvarje rote bär egen, mindre
fattigstuga.
Har fördelning i rotar kommit till stånd, ansvarar icke desto mindre
fattigvårdssamhället såsom sådant för fullgörande af rotarnas skyldigheter,
dock mot godtgörelse från vederbörande rote (8 § 4 mom. fattigvårdsförordningen).
Vidare skall fattigvårdsstyrelsen ej allenast tillse, att de särskilda
rotarna fullgöra sina åligganden, utan ock, där fattigvård af roten
underlåtes och rättelse ej efter tillsägelse af styrelsen följer, lämna den
behöfvande nödig fattigvård. Fppstår tvist mellan till samma fattigvårdssamhiille
hörande rotar angående skyldighet att bekosta fattigvård för viss
person, tillkommer det slutligen samhällets fattigvårdsstyrelse att afgöra
tvisten.
På kommitténs förfrågan (frågeformulär P, punkt 6) angående tillämpningen
under åren 1903—07 af bär anförda lagrum hafva erhållits följande
upplysningar.
Stockholms län. 3 fall af dylikt ingripande hafva anförts. I samtliga
fall fink vederbörande sitt understöd förhöj dt.
Uppsala lön. I ett fall har ingripande skett på grund af för ringa
understöd och i tre fall på grund af dålig bostad.
Västmanlands län. I ett fall har ingripandet föranledts af tredska
från fattighjons sida. I 4 fall har eu fattig vårdsstyrelse ålagt rote att
anskaffa husrum och vedbrand. Eu annan fångvårdsstyrelse har mast
själf lämna dylikt understöd och därefter genom Konungens Befallningshafvande
kräfva ersättning af vederbörande rote.
Gäfleborgs län. I två fall har fångvårdsstyrelse måst afgöra tvister
mellan rotar angående försörjningsskyldigheten.
Bet sista af de spörsmål, som af kommittén framställdes beträffande
rotarnas fattigvård, gällde (jrnfr frågeformuläret, punkt 7), huruvida under
de senaste fem åren framställning gjorts om upphäfvande af befintlig rpteindelning
samt om förslaget härom rönt allmännare tillslutning. Af de å
denna fråga meddelade svaren inhämtas följande. I 4 kommuner bär
roteindelningen upphört från och med eller under år 1908 och i 2 från
och med år 1909. Ett fattig vårdssamhälle hade frågan härom under behandling.
I fråga om de 29 öfriga fattig vårdssamhällen, där frågan om
roteindelningens upphörande dryftats, uppgifves förslaget i 11 fall hafva
rönt och i 16 fall icke hafva rönt allmännare tillslutning. Från de båda
återstående fattigvårdskommuner, där föreliggande spörsmål behandlats, hafva
några upplvsningar angående förslagets mottagande icke meddelats.
Förslag om
upphäfvande
af roteindelningen.
60
Antalet
enskilda
fattigvärds
samhällen.
C. Enskilda fattigvårdssamhällen.
Angående enskilda fattigvårdssamhällen och deras upprättande stadgas
i 34 § fattigvårdsförordningen i hufvudsak följande:
Idkas vid fabriks-, bruks- eller grufegeudom inom fattigvårdssamhälle å
landet rörelse af den utsträckning, att därvid begagnas ett större antal arbetare,
som utgöra egna matlag, eller har innehafvare af gård å landet i sin tjänst antagit
statfolk eller å sina ägor upplåtit bostad eller plats därtill åt s. k. baekstugusittare
eller inhyseshjon, de där utgöra egna matlag, och befinnes detta för
fattigvårdssamhället medföra väsentligt större tunga än som motsvaras af de bidrag,
hvilka af egendomsägaren erläggas i och genom den på fattigvården belöpande
delen af kommunalutskylderna, är denne pliktig att därutöfver utgifva
särskildt tillskott. Öfverenskommelse härom kan träffas mellan fattigvårdsstvrelsen
och egendomsinnehafvaren, men, om detta ej sker, äger Konungens Befallningshafvande
på fattigvårdsstyrelsens yrkande samt efter innehafvarens hörande
pröfva, huruvida denne bör till samhället erlägga särskild årlig afgift, hvilken
dock icke får bestämmas högre än till 10 kronor på hvarje sådant matlag.
Vill emellertid egendomsinnehafvaren hellre åtaga sig enskild ansvarighet
för den fattigvårdstunga, som af ofvan berörda matlag föranledes. äger han rätt
därtill, såvida han därtill finnes vederhäftig. Och åtnjuter han i så fall befrielse
från ej mindre nyssnämnda särskilda afgift, än äfven hälften af den kommunala
uttaxeringen för fattigvårdsändamål. Öfverenskommelse eller föreskrift,
som här nämnts, skall gälla för en tid af fem år, dock må, såvida fattigvårdssamhället
och egendomsinnehafvaren därom åsämjas, öfverenskommelsen eller
föreskriften före denna tids utgång upphöra att tillämpas.
Särskilda ^ uppgifter angående fattigvården i enskilda fattigvårdssamhällen
har af kommittén inhämtats genom frågeformulär G fjmfr sid. 34
35), afsedt att besvaras af fattigvårdsstyrelserna i de kommuner, inom
hvilka enskilda fattigvårdssamhällen funnits upprättade.
Enligt de till kommittén ingångna uppgifterna funnos år 1907 i
riket 43 1 enskilda fattigvårdssamhällen, fördelade på följande sexton län:
Stockholms län 3 (Vellnora, Tarf och Utö upplösta grufbolag), Uppsala län
2 (Vattholma och Löfsta bruk), Södermanlands län 4 (Tistad och Näs,
Täckhammar, Nyby bruk och Åkers styckebruk), Östergötlands län 3 (Ångelholms
fideikommiss, Löfstad och Landsjö), Jönköpings län 1 (Marieholm),
Kalmar län 1 (''Hornsberg), Kristianstads län 1 (Lärkesholms gods), Hallands
1 Från 2 af dessa saknas dock alla närmare upplysningar.
(il
liiu 2 (Vapnö och Limlhofs kungsladugård), Göteborgs och Bohus län 1
(Jonsered), Älfsborgs län 3 (Kydals fabriker, Svaneholms fabriker och
Billingsfors bruk), Skaraborgs län 5 (Forsvik, Åboholm, Falköpings kalkbruk,
Blombacka, Stora Ilofs gods), Värmlands län 2 (Borgviks och Skillingsfors
bruk), Örebro län 3 (Bylta, Skyllbergs och Villingsbergs bruk), Västmanlands
län 5 (Stäholm, Dåvö, Tistersta, Hemlinge och Svanå bruk), Kopparbergs
län 3 (Korsa bruk, Dådrans nedlagda järnbruk och Avesta järnverk) samt
Västernorrlands län 4 (Vifsta varf, Lögdö, Torpshammars och Sollefteå bruk).
Från 20 af dessa enskilda samhällen har meddelats, att den egen-r
dom, å hvilken samhället upprättats, innehafves af enskild person och från boiag som
21 att densamma innehafves af bolag eller förening.
ägare.
I 30 fäll har upprättandet af det enskilda fattigvårdssamhället berott
på öfverenskommelse mellan fattigvårdssamhället och egendomsinnehafvaren, fattigvårds
i 9 fall har samhället kommit till stånd genom Konungens Befallnings- mtMUenas
hafvandes beslut. I 2 fall slutligen har uppgift härom icke lämnats.
Af de meddelade upplysningarna rörande det antal år, som de olika Tld™^ade
egendomarna utgjort enskilda fattigvårdssamhällen, framgår, att längsta fattigvårdsuppgiga
tiden är »omkring 100 år» och kortaste tiden 16 år. »Medel- samhällenas
åldern» för de inalles 28 samhällen, för hvilka uppgifter lämnats, utgör *
42''* år.
Af de svar, som erhållits å de framställda spörsmålen angående ingripande
fattigvårdssamhällets ingripande i det enskilda samhällets fattigvård (jmfr vårdssamhälpunkt
3 och 4 å frågeformulär G), framgår, att i endast ett fall under
1
åren 1903—07 anmälan hos fångvårdsstyrelse gjorts darom, att det en - uäiles fattigskilda
samhället vägrat fattigvård samt att resultatet häraf blifvit, att vård.
kommunen förskotterat fattigunderstödet. "V idare har det i endast 3 fall
under åren 1903—07 förekommit, att fattigvårdsstyrelsen förrättat inspektion
af det enskilda samhällets fattigvård.
Med afseende på den form, det af de enskilda fattigvårdssamhällena Understödets
meddelade understödet erhållit, hafva uppgifter begärts om det antal varaktigt
understödda personer, som åtnjutit fattigvård i form af a) pension,
b) naturaförmåner och c) andra liknande förmåner. Af svaren framgår^
62
Bidrag till
kommunens
allmänna
fattigvård.
Särskilda
fattigkassor
eller donationer.
att. inalles 95 personer af enskilda fattigvårdssamhällen erhållit pension.
I detta antal ingår Jonsereds enskilda fattigvårdssamhälle i Göteborgs och
Bohus län med icke mindre än 40 pensionstagare och Yifsta varfs enskilda
fattigvårdssamhälle i Västernorrlands län med 24 pensionärer. Återstående
31 personer äro fördelade på 8 enskilda fattigvårdssamhällen. Naturaförmåner
ha åtnjutits af 337 varaktigt understödda personer, fördelade
på 19 enskilda fattigvårdssamhällen, och »annan liknande förmån» af 106
personer i 3 samhällen. Dessutom hafva i uppgifterna upptagits 52 personer,
som åtnjutit understöd antingen i form af pension eller naturaförmåner,
samt 106 personer, som fått sitt understöd under någon af ofvannämnda
tre former, men rörande Indika närmare uppgifter ej meddelats.
Beträffande de enskilda fattigvårdssamhällenas bidrag till kommunens
allmänna fattigvård innehålla de härom meddelade upplysningarna i hufvudsak
följande. Under år 1905 utgick dylikt bidrag från 13 samhällen med
sammanlagdt 13,391 kr. eller i medeltal kr. 1,030: 08 från hvarje enskildt
fattigvårdssamhälle. År 1906 erlades från likaledes 13 enskilda fattigvårdssamhällen
sammanlagdt 13,051 kr. eller kr. 1,003: 92 i medeltal per samhälle.
Under år 1907 betalades slutligen från 14 enskilda fattigvårdssamhällen
till resp. kommuner sammanlagdt 14,582 kr. eller kr. 1,041: 57
i medeltal från hvarje enskildt fattigvårdssamhälle.
Beräknade per fyrk ställa sig de enskilda samhällenas ofvan angifna
bidrag till kommunens gemensamma fattigvårdskostnader på följande sätt:
Antal kommuner.
1905.
1906.
1907.
......... 2
1
2
......... 2
4
4
.........
5
5
6
.........
2
3
2
Summa 1T1
13
14
Från fyra enskilda fattigvårdssamhällen uppgifves, att särskilda fattigkassor
finnas till belopp växlande mellan 5,000 kr. och 1,923 kr. Af
dessa fattigkassor har en tillkommit genom »besparing», en genom »tillskott
af arbetarna vid sågverket», en genom »årlig uttaxering» samt en
genom »afsättning af brukets vinst».
Högst 5 öre per fyrk
5—10
»
»
»
10—20
»
»
»
20—30
»
»
»
1 För öfriga 2 samhällen hafva uppgifter härom icke lämnats.
Från likaledes fyra enskilda fattigvardssainhällen meddelas, att donationer
eller fonder för fattigvårdsändamål finnas, och att- dessas belop]i
växlar mellan 7,417 kr. och 600 kr. Två af dessa fonder ha tillkommit
genom testamente och två genom donation i annan form.
Slutligen må meddelas, att från 14 enskilda fattig vårdssamhällen pa
förfrågan svarats, att samhället i ett eller flera fall fått öfvertaga för- fattigvårdssörpling
för personer, som afflytta! från samhället men ej ännu förvärfva! samhälle.
annan hemortsrätt.
D. Rättsmedel för utbekommande af fattigvård; inspektion.
Om klagan i ärenden rörande utbekommande af fattigvård heter det
i fattigvårdsförordningen 46 § mom. 1: »Är någon missnöjd med fattigvårds- '' ärenden.
styrelses beslut, hvarigenom sökt fattigvård blifvit helt och hållet eller till
någon del vägrad, må han hos fattigvårdsstyrelsens ordförande begära, att
beslutet underställes fattigvårdssamhällets pröfning; och skall, då sådan begäran
blifvit gjord, styrelsens ordförande ofördröjligen insända beslutet jämte
de till saken hörande handlingar till kommunalstämmans, magistratens eller
stadsfullmäktiges ordförande, hvilken det åligger att inför vederbörande
anmäla ärendet så skyndsamt, som omständigheterna påkalla.»
Enligt de till kommittén härom meddelade uppgifter (jmfr frågeformulär
A, punkt 8) har underställning, som i nämnda lagrum sägs, under år
1907 påfordrats i sammanlagd! 238 fall, samtliga utom 11 förekommande
å landsbygden. På de olika länen fördelade sig samma fall på följande
sätt: Stockholms län 14, Uppsala län 7, Södermanlands län 2, Östergötlands
län 5, Jönköpings län 6, Kronobergs län 5, Kalmar län 10, Gottlands
län 8, Blekinge län 6, Kristianstads län 13, Malmöhus län 14,
Hallands län 5, Göteborgs och Bohus län 29, Älfsborgs län 24, Skaraborgs
län 18, Värmlands län 2, Örebro län 15, Västmanlands län 4,
Kopparbergs län 9, Gäfleborgs län 20, Västernorrlands län 13, Jämtlands
län 3, Västerbottens län .2 och Norrbottens län 4.
Af samtliga fall, där under år 1907 fattigvårdsstyrelses beslut om
vägrad fattigvård underställts fattigvårdssamhällets pröfning, hafva i 52
fall (eller 21.8 %) klagomålen ledt till det resultat, att understöd beviljats.
Inom Stockholms, Gottlands, Blekinge, Västmanlands, Kopparbergs
64
och Västerbottens län föranledde de framställda klagomålen i intet fall
till att fattigvård beviljades. I Södermanlands, Kronobergs, Älfsborgs,
Värmlands, Gäfleborgs och Norrbottens län däremot har halfva antalet
eller mer af de framställda klagomålen ledt till önskadt resultat.
Särskild
Jämlikt mom. 2 i ofvan åberopade 46 S i fattigvårdsförordningen
''ncLvyiYid CYilzot
t»
o
o
46 § 2 mom. kan fattigvårdssamhälle, där det så önskar, uppdraga pröfningen af nyss
fattigvårds- anförda klagomål öfver vägrad fattigvård åt en särskild nämnd. Beslut
TOTOVClTlin Q671
u
härom skall för att blifva giltigt underställas Konungens Befallningshafvande
för godkännande.
Enligt de till kommittén ingångna uppgifterna hade emellertid under
år 1907 dylik särskild nämnd varit tillsatt i sammanlagdt endast 3 landskommuner,
nämligen i 1 kommun i hvardera af Kalmar, Göteborgs och
Bohus samt Västernorrlands län. Vägra klagomål öfver vägrad fattigvård
hade icke under året underställts nämndernas pröfning.
Anmälan hos Jämlikt 46 § 3 inom. fattigvårdsförordningen må besvär öfver beslut
H.OYIUYIOC718
o
o
Befallnings- af kommunal myndighet eller sådan särskild nämnd, som ofvan sagts, an
hafvande
om gående sökt fattigvård ej anföras i annat fall, än att klaganden tilltror sig
vagrad fattig f
.
D_
J . .
. ’
P
&
vård m. m. kunna visa, att beslutet ej i laga ordning tillkommit. 1 4 mom. af
samma paragraf är dock utsagdt, att Konungens Befallningshafvande,
som har till ämbetsplikt att vaka öfver fattigvårdens behöriga handhafvande,
icke genom hvad i paragrafen stadgats är betaget att tillhålla fattigvårdssamhälle,
som underlåter lämna fattigvård, då sådan enligt 1 §
fattigvårdsförordningen för viss person erfordras, att sin skyldighet fullgöra.
Enligt uppgifter från Konungens Befallningshafvande utgjorde antalet
anmälningar under åren 1905—07 angående obehörigen vägrad fattigvård
eller rörande sättet för meddelande af fattigvård (jmfr frågeformulär
I, punkt 4) sammanlagdt 524. Härvid är emellertid att märka,
att från ett par län meddelats den upplysning, att personer ofta inställa
sig och klaga muntligen öfver vägradt eller otillräckligt understöd. Till
dessa lämnas skriftlig eller muntlig anvisning, men några anteckningar
föras icke häröfver.
Utom på Stockholms stad och Norrbottens län, där ingen dylik
anmälan förekommit, fördelade sig de ofvan angifna 524 fallen på de olika
länen sålunda:
Stockholms
Uppsala
Säd erm an 1 ands
län......
......... 19
Göteborgs och Bohus län .
..... 68
»
....
17
Älfsborgs
Skaraborgs
Värmlands
J>
...... 2
» ......
3
»
.....
73
Östergötlands
J önköpiugs
Kronobergs
Kalmar
Gottlands
Blekinge
»
.....
47
»
...... 27
»
........ 16
Örebro
2>
5
» ......
......... 36
Västmanlands
.......19
47
Kopparbergs
Gäfleborgs
»
...... 25
»
4
»
...... 6
.......... 31
Västernorrlands
...... 12
Kristianstads
Malmöhus
TTnlhmds
»
......... 3
Jämtlands
...... 42
» ......
.......... 15
Västerbottens
...... 1
» . . .
.......... 6
I de allra flesta
fall hade anmälan, som här afses,
gjorts
af under-
stödssökande eller understödstagare eller anhöriga till dem och endast rent
undantagsvis af andra personer. De härom lämnade upplysningarna äro
emellertid i flera fall så summariska, att en exakt uppdelning i detta hänseende
icke låter sig göra.
Enligt de lämnade upplysningarna hafva Konungens Befallningshafvandes
utslag beträffande här afsedda anmälningar innefattat följande:
a)
anmälan har föranledt åtgärd .................................
b)
den anmälande har hänvisats att underställa fragan pröfning
af fattig vårdssamhälle eller särskild nämnd (46 § 1
och 2 mom. fattigvårdsförordningen) ..................
c)
anmälan har ej fullföljts eller af annan grund förfallit ...
d)
anmälan har lämnats utan afseende ........................
e)
närmare upplysning om beslutets innebörd ej meddelad eller
målet oafgjordt .............................••••
Summa
Antal fall.
Abs. %
131
25-0
102
19-4
134
25-6
143 27-3
14
2-7
524
10 (ko
Endast i en fjärdedel af fallen hade sålunda dessa anmälningar ledt
till positiva åtgärder. I mer än hälften af samtliga fall hade däremot
anmälan antingen icke fullföljts eller af annan anledning förfallit eller
ock efter pröfning lämnats utan afseende.
Beträffande de sammanlagdt 131 fall, då anmälan föranledt åtgärd,
har Konungens Befallningshafvandes beslut nästan utan undantag inne
9
— Fatt igvårdslagstiflrJr gen. III.
fattat åläggande för vederbörande kommun att lämna det begärda understödet.
I endast tre fall angifves beslutet hafva haft en annan innebörd
och innehållit en hänvisning till den i 11 § fattigvårdsförordningen stadgade
proceduren.
Vidkommande åter de 143 fall, då Konungens Befallningshafvande
lämnat anmälan utan afseende, hafva såsom skäl härtill uppgifvits följande:
Antal fall.
Abs. %
a)
att fattigvårdsbehofvet ej styrkts .............................. 53
370
b)
att anmälan befunnits obefogad eller att fattigvård ej obe
hörigen
vägrats  ............................................ 58
40 «
c)
att
sökanden vändt sig mot orätt kommun .................. 8
5 c
d)
att
kommunen under tiden beviljat understöd ............. 11
7-7
e)
att
frågan hänskjutits till domstol ........................... 1
y ?
f)
att sökanden utan skäl omhändertagit den understödsbe
höfvande
eller själf varit skyldig att lämna understöd
4
2''8
g)
närmare skäl ej angifvet ....................................... 8
5 c
Summa 143 inom
Beträdande handläggningen af här berörda anmälningar inför olika
länsstyrelser, hänvisas till efterföljande texttabell litt. C., som återgifver
de härom af vederbörande länsstyrelser meddelade uppgifterna.
vägradfattig- ,
Före tillkomsten af 1871 års fattigvårdsförordning var besvärsrätt till
vård 1864— Konungens Befallningshafvande i förevarande afseende medgifven. För
1S66'' jämförelses skull begärde därför kommittén uppgifter jämväl angående det
antal klagomål, som af understöd ssökande under hvart och ett af åren
1864 —1866 förts hos Konungens Befallningshafvande i länen öfver vägrad
fattigvård eller rörande sättet för meddelande af fattigvård. Enligt de
härom meddelade upplysningar skulle sagda antal hafva utgjort:
år 1864................................................ 89
» 1865................................................ 88
1866................................................ 152
Af denna jämförelse synes framgå, att antagandet vid förarbetena till
1871 års fattigvårdsförordning att rätten att klaga öfver vägrad fattigvård
skulle föranledt till obehöriga fordringar på sådan vård i större utsträckning
näppeligen har stöd i de verkliga förhållandena.
Tal). Lill. C. Anmälan om vägrad fattigvård m. m. 1907
i
:i
-4
|
6
ti !|
7
Af de gjorda anmälningarna hafva
L ä n.
a föranled t åtgärd.
r*
^ o- n, a
5. 2 n « 51
p S-o ~ 2.
2 - 5‘ 3 £
jr
a g
7Q 2,
3*
c) ej fullföljts 1. af
annan grund för-  fallit.
d) lämnats utan
afseende.
p) ännu ej afkorta
1 1. föremål för ut-  redning.
Summa
anmälningar.
]
Stockholms
stad........................
_
_
_ |
—
l
2
Stockholms
län........................
12
—
1
6
—
19
2,
Uppsala
» ........................
2
1
4
10
—
17
1!
4
Södermanlands
> ........................
—
2
—
1
— 1
3
4
5
Östergötlands
» ........................1
21
ii
4
11
— i
47
5
0
Jönköpings
» ........................|
5
i
1
9
—
16 6
7
Kronobergs
» ........................
13
i
17
5
—
36
7;
8
Kalmar
> ........................
11
16
16
4
— |
47
8
9
Gottlands
» ........................
1
—
1
2
— |
4 : 91
10
Blekinge
> ........................
9
12
2
8
— |
31 io|
11
Kristianstads
» ........................j
—
3
—
—
—
3 li
12
Malmöhus
> ........................
•1
—
5
6
—
15 I 121
18
Hallands
» ........................
1
2
—
3
—
6 1:1
14
Göteborgs o. Bohus » ........................
5
25
ii
27
—
CO ''
so
15
Älfsborgs
» ........................
—
—
2
_
— 1
2
15;
IG
Skaraborgs
» ........................
17
—
40
16
— 1
73
16:
17
Värmlands
■» ........................
7
—
5
14
i
27 IT!
18
Örebro
» ........................
i
4
—
—
—
5
18
19
Västmanlands
» ........................
i
5
—
—
13
19
191
20
Kopparbergs
* ........................
—
16
5
4
—
25
20
21
Gäfleborgs
* ........................
2
—
2
2
—
6 21
22
Västernorrlands
» ........................
1
1
7
3
—
12 22
23
Jämtlands
''» ........................
18
2
ii
11
—
42
23
24
Västerbottens
> ........................
—
—
1
—
1
24
25
Norrbottens
» ........................
—
-
—
— ! 25
Summa
131
102
134
143
14
524
Slutligen har kommittén hos Kungl. kammarrätten inhämtat upplysning
angående antalet fall, då under sistnämnda tre år klagan öfver Konungens
Befallningshafvandes beslut af samma anledning anförts hos Kam
-
68
marrätteu af understödssökande. Enligt dessa uppgifter utgjorde antalet af
dylika mål år 1864 18, 1865 26 och 1866 28. Sistnämnda ämbetsverk
hade i 9 fall år 1864, i 11 fall år 1865 och i 7 fall år 1866 gjort
ändring i Konungens Befallningshafvandes beslut.
B4fv§Tfattig-
Jämlikt 47 § fattigvårdsförordningen kunna besvär öfver fattigvårds
vdrdsförord-
styrelses beslut, som icke enligt 46 § 1 mom. tillhör fattigvårdssamhällets
mngcn. pröfning och icke heller angår förvaltningsfråga, för hvars behandling
fattigvårdsstyrelsen enligt fattigvårdsförordningen och kommunallagarna är
endast inför fattigvårdssamhället ansvarigt, anföras hos Konungens Befallningshafvande.
Man har varit något tveksam, Indika frågor denna besvärsrätt
omfattar. Enligt de till kommittén från länsstyrelserna meddelade
upplysningar, hade under åren 1903—1907 i sammanlagdt endast 3 fall
dylika besvär anförts.
I ett fall (i Blekinge län) gällde besvären ändring i fattigvårdsstyrelsens
beslut »angående hemortsrätt», i ett annat fall (i Malmöhus län) jämlikt
35 § 4 mom. fattigvårdsförordningen meddelad varning. I bägge fallen
ogillades besvären. Det tredje fallet afsåg undanrödjande af fattigvårdsstyrelses
beslut, att kostnaden för sinnessjuk persons vård skulle debiteras
viss fattigvårdsrote och ej fattigvårdssamhället i dess helhet. Besvären
gillades och beslutet upphäfdes.
AKommgen°sS 1 sammau^ag(it 23 fall både under åren 1905—1907 anmälan gjorts hos
Befallnings- Konungens Befallningshafvande om allmänna missförhållanden rörande viss
haUmniösSmkom“ fattigvård (frågeformulär I, punkt 5). Af dessa fall kommo 6 på
förhållanden Jönköpings län, 4 på Östergötlands län, 2 på hvartdera af Kalmar, Kristianstads
och Skaraborgs län samt 1 på hvartdera af Blekinge, Hallands, Älfsborgs,
Västmanlands, Gäfleborgs, Jämtlands och Korrbottens län. I öfriga
12 län äfvensom hos öfverståthållarämbetet hade däremot icke under
ifrågavarande treårsperiod handlagts något mål af denna art.
I 4 fall hade anmälan, som här afses, gjorts af understödstagare, i 7 fall
af annan enskild person, i 3 fall af kronolänsman, i 1 fall af l:ste provinsialläkare,
i 1 fall af kronofogde och i 1 fall af ledamot i fångvårdsstyrelse,
hvarjämte i 6 fall anmälan uppgifves hafva skett genom »kronolänsmän
och enskilda personer».
fattigvårdms Ibland de spörsmål, som genom frågeformulär A framställdes till fattigland-
vård sstyr elserna i riket, afsåg ett {punkt 9) att vinna kännedom rörande
hafvande, förekommande inspektion öfver fattigvårdens handhafvande. Sålunda be
-
til*
gärdes upplysningar, huruvida dylik inspektion förekommit under åren
1903—07 på regelbundna eller gång efter annan återkommande tider och
af hvem den i så fall förrättats, eller om dylik inspektion eljest under
samma är förekommit, äfvensom Indika åtgärder inspektionen föranleda
De till kommittén härom insända uppgifterna meddela sålunda rörande
regelbunden inspektion, att dylik verkställts af provinsialläkare eller
annan läkare inom inalles 192 kommuner. Det är sålunda endast 7''7 %
af samtliga fattigvårdssamhällen, som hafva regelbunden inspektion af läkare.
Denna inspektion bär ägt rum inom 4 kommuner eu gång i veckan,
inom 2 kommuner två gånger i månaden, inom L2 kommuner eu gång i
månaden, inom 4 kommuner eu gång i kvartalet, inom 5 kommuner 3
gånger årligen, inom 14 kommuner två gånger årligen, inom 148 kommuner
eu gång om året samt inom 3 kommuner en gång hvart annat år.
På länen fördelar sig inspektion af läkare så, att sådan inspektion ägt
rum inom 7 kommuner i Stockholms län, 4 i Uppsala län, 7 i Södermanlands
län, 12 i Östergötlands län, 13 i Jönköpings län, 5 i Kronobergs län, 21 i
Kalmar län, 2 i Gottlands län, 5 i Blekinge län, 15 i Kristianstads,län, 12
i Malmöhus län, 4 i Hallands län, 4 i Göteborgs och Bohus län, 16 i Alfsborgs
län, 7 i Skaraborgs län, 8 i Värmlands län, 8 i Örebro län, o i Västmanlands
län, 7 i Kopparbergs län, 6 i Gäfleborgs län, 6 i Västernorrlands
län, 11 i Jämtlands län, 3 i Västerbottens län samt 4 i Norrbottens
län.
Utom af läkare har regelbunden inspektion i mera afsevärd utsträckning
utöfvats endast af kronolänsmän. I de till kommittén ingångna uppgifterna
omtalas dylik inspektion i 90 fattigvårdssamhällen eller 3t, % af
samtliga fattigvårdssamhällen på landsbygden. Länsmännens regelbundna
inspektion har inom 7 6 kommuner ägt rum eu gång om året, inom 11
kommuner två gånger årligen samt inom 3 kommuner resp. tre gånger
årligen, en gång i månaden och en gång hvart tredje år.
Fördelade på resp. län uppvisa uppgifterna om länsmännens regelbundna
inspektion påfallande stora olikheter länen emellan. Sålunda är
det endast 7 län, nämligen Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Skaraborgs, Kopparbergs och Västernorrlands län, hvarest dylik inspektion
öfver hufvud taget förekommer, och af de 90 kommuner, om hvilka det
här är fråga, komma icke mindre än 37 eller något mer än 2/s på Kalmar
län ensamt. De återstående 53 kommunerna fördela sig med 23 på
Skaraborgs län, 10 på Jönköpings län, 8 på hvartdera af Östergötlands
Regelbunden
inspektion.
70
Tillfällig
inspektion.
och Kopparbergs län, 3 på Kronobergs län och 1 på Yästernorrlands
län.1
Utom af ofvan anförda myndigheter har, enligt de ingångna uppgifterna,
inspektion i några fall inom en eller annan kommun utöfvats årligen
eller på vissa andra regelbundet återkommande tider af bland andra öfverinspektören
för sinnessjukvården, kyrkoherde eller annan prästman, fjärdingsman
in. fl.
Sammanfattas ofvan anförda uppgifter angående regelbunden inspektion
af fattigvårdens handhafvande, finner man, att sådan ägt rum i 292 kommuner
eller i liv % af samtliga fattigvårdssamliällen i riket.
Äfven om inspektion af mera tillfällig natur har kommittén infordrat
uppgifter, af hvilka framgår, att under åren 1903—1907 inspektion en
eller flera gånger verkställts af provinsialläkare eller annan läkare inom
418 kommuner, af kronolänsman inom 294 kommuner, af biskop, kyrkoherde
eller annan prästman inom 30 kommuner (samtliga på landsbygden),
af fjärdingsman inom 21 kommuner, af landshöfding inom 19 kommuner,
af medicinalråd inom 9 kommuner, af kronofogde inom 2 kommuner samt
af landssekreterare, landskamrerare, borgmästare och sundhetsinspekör hvardera
inom 1 kommun.
Inspektion af läkare har inom de olika länen förekommit i Stockholms
län i 10 kommuner, i Uppsala län i 0 kommuner, i Södermanlands
län i 17 kommuner, i Östergötlands län i 40 kommuner, i Jönköpings
län i 19 kommuner, i Kronobergs län i 14 kommuner, i Gottlands län i
3 kommuner, i Blekinge län i 4 kommuner, i Kristianstads län i 23
kommuner, i Malmöhus län i 20 kommuner, i Hallands län i 4 kommuner,
i Göteborgs och Bohus län i 10 kommuner, i Älfsborgs län i 18 kommuner,
i Skaraborgs län i 38 kommuner, i Värmlands liin i 18 kommuner,
i Örebro län i 37 kommuner, i Västmanlands län i 33 kommuner,
i Kopparbergs län i 15 kommuner, i Gäfleborgs län i 12 kommuner, i
A ästernorrlands län i 34 kommuner, i Jämtlands län i 12 kommuner, i
AJisterbottens län i 4 kommuner samt i Norrbottens län i 14 kommuner.
Tillfällig inspektion af kronolänsman har förekommit i 1 kommun
i Stockholms län, 2 i Uppsala län, 35 i Östergötlands län, 24 i Jönköpings
län, 23 i Kronobergs län, 47 i Kalmar län, 1 i Gottlands län, 1
i Blekinge län, 1 i Kristianstads län, 7 i Malmöhus län, 3 i Göteborgs
och Bohus län, 7 i Älfsborgs län, 89 i Skaraborgs län, 1 i Värmlands
1 Jmfr i öfrigt redogörelsen å sid. 71 o. f.
71
län, 2 i Örebro län, 3 i Västmanlands län, 31 i Kopparbergs län, 3 i
Gätieborgs län, 5 i Yästernorrlands län, 5 i Jämtlands län, 1 i \ ästerbottens
län samt 3 i Norrbottens län.
Af de 1!» kommuner, från Indika inspektion af landshöfding omtalas,
komma 3 på Södermanlands län, I 1 på Jönköpings län, 1 på Kristianstads
län, 3 på Skaraborgs län samt 1 på Kopparbergs län.
Kommittén bär slutligen begärt uppgift om de fall, då inspektionen
föranledt åtgärd i ett eller annat afseende. Dylik direkt följd af inspektionen
omtalas från sammanlagdt 142 kommuner.
Den vanligast förekommande påföljden uppgifves hafva varit förbättringar
i fråga om bostadsförhållandena, såsom införande af sanitära och
hvgieniska förbättringar, verkställande af mer eller mindre omfattande
reparationer å fattig vårdsanstalter eller understödstagares bostäder, uppförande
af nytt fattighus eller i ett fall t. o. in. upprättande af fattiggård,
inrättande af skilda boningsrum för manliga och kvinnliga understödstägare
o. s. v. Förbättrad utspisning eller ändrade och höjda fattigstater utgöra
en annan ofta omtalad påföljd af den verkställda inspektionen. Slutligen
hafva inspektionerna i åtskilliga fall resulterat i bättre vård af understödstagarna
(tillsättande af särskild föreståndare, ökade läkarekrafter eller betjäning
o. s. v.). Särskildt hafva dylika förbättringar inträdt i vården af
sinnesslöa och sinnessjuka liksom också beträffande sjuka understödstägare
öfver hufvud taget.
Såsom ett komplement till ofvanstående, från fattigvårdsstyrelserna i
riket inhämtade upplysningar rörande inspektion af fattigvårdens handhafvande,
må vidare anföras efterföljande redogörelse återgifvande i hufvudsak
de uppgifter, som af Konungens Befallningshafvande lämnats såsom
svar på af kommittén i annat sammanhang (frågeformulär I, punkt 7)
framställda spörsmål rörande af nämnda myndighet under åren 1903—07
vidtagna åtgärder för att öfvervälla fattigvården inom lånet eller tillhålla
fattigvårdsstgrelserna att fullgöra sina shjldiglieter.
Östergötlands län. På grund af gjorda anmälningar hafva inspektiouer.
verkställda af l:ste provinsialläkaren, ägt rum i följande fattighus, nämligen
Horns, Kimstads, Flistads och Siska socknars. Konungens Befallningshafvande
utfärdade i sammanhang härmed följande förelägganden:
Horns s:n. Kommunalnämnden förständigades att dels omedelbart vidtaga
åtgärder för fattighusets tillbyggande till beredande af nödig plats såväl för
fattighjonen som föreståndarinnan, dels oclc att inom tre månader hafva låtit
Åtgärder tonledning
af
verkställda
inspektioner.
Åf
Konungens
Befallningshafvande
vidtaqna åtgärder
för
öfvcrvakande
af fattigvården.
72.
för tillsynen och skötseln af fattighjonen samt öfvervakande af allmän ordning
och snygghet anställa eu särskild! aflönad. för ändamålet fullt lämplig kvinna
samt träffa nödiga anordningar för fattighjonens utspisning med inom fattighuset
tillagad mat, som dagligen serverades vid lämpligt antal måltider enligt af
kommunalnämnden uppgjord utspisniugsplan.
Kommunalnämnden i Kimstads s:n förständigades att dels omedelbart och
senast före den 15 instundande maj hafva vidtagit tillfredsställande anordningar
för uppsamlande af afskräde från det nu befintliga fattighuset och latrin från
afträdet, hvars olämpliga läge jämväl borde ändras, dels och i enlighet med eget
åtagande hafva före utgången af år 1907 å lämplig plats uppfört nytt tidsenligt
fattighus.
Kommunalnämnden i Flistads s:n förständigades dels att omedelbart vidtaga
åtgärder för att rummen i fattighuset, efter förutgången grundlig desinfektion,
måtte invändigt blifva reparerade och målade, dels att sist inom tre månader
hafva låtit för tillsynen och skötseln af fattighjonen samt öfvervakande af allmän
ordning och snygghet inom fattighuset anställa en särskildt aflönad och
för ändamålet fullt lämplig kvinna, dels att inom nyssnämnda tid hafva träffat
nödiga anordningar för fattighjonens utspisning.
Sistnämnda förpliktelse innefattades också i föreläggandet för Staka sockens
kommunalnämnd.
Jönköpings län. Inspektioner hafva verkställts af landshöfdingen, landssekreteraren
och kronolänsmännen. Efter dylika inspektioner hafva vederbörande
fattigvårdsstyrelser i allmänhet själfmant vidtagit rättelse i förefintliga
missförhållanden. I ett fall förpliktade dock Konungens Befallningshafvande eu
fångvårdsstyrelse att lämna de å socknens fattiggård intagna hjonen större
understöd samt att befria fattighuset från ohyra.
I länsstyrelsens allmänna kungörelser har Konungens Befallningshafvande
anbefallt samtliga kronolänsmän i länet, att på af dem företagna tjänsteresor
besöka socknarnas fattighus och sådana bostäder, däri fattighjon eljest äro inhysta,
och såväl därigenom som på lämpligt sätt i öfrigt förskaffa sig noggrann
kännedom om det sätt, hvarpå fattigvården handhafves samt att, då skäl till
anmärkning finnes föreligga, ofördröjligen därom göra anmälan till Konungens
Befallningshafvande, äfvensom att i hvarje fall före maj månads utgång hvarje
år inkomma med yttrande, huruvida de hafva något att anmärka mot det sätt,
hvarpå fattigvården handhafves inom distriktet; därjämte hafva kronolänsmännen
anbefallts att för vederbörande fattigvårdsstyrelser framhålla fördelarna och önskvärdheten
af att de i fattighusen intagna hjonen gemensamt utspisas samt att
kommunerna anställa fullt lämpliga personer såsom förestånderskor för fattighusen.
1
Kalmar län. Genom cirkulärskrifvelse den 5 december 1905 hafva kronolänsmännen
i länet anbefallts att årligen verkställa inspektioner å fattighus och
1 På grund af dessa föreskrifter anses samtliga fattighus i länet hafva blifvit inspekterade
af kronolänsmännen.
7:s
fattiggårdar inom distrikten; protokoll öfver undersökningen och länsmännens
yttranden hafva insändts till länsstyrelsen. I anledning af dessa inspektioner
hafva särskilda förelägganden meddelats: 1905 beträffande sex fattig vårdsstyrelser,
1906 beträffande sju och 1907 beträffande sexton fattigvårdsstyrelser och en
fattigvårdsrote, med förständigande att inom viss tid afhjälpa anmärkta brister
vid äfventyr, att Konungens Befallningshafvande komme att vidtaga de vidare
åtgärder, hvartill lag och författningar gåfve anledning.
Blekinge län. Konungens Befallningshafvande har verkställt inspektion å
Tvings fattiggård. Fattigvårdsstyrelsen erhöll erinran om att försätta fattiggården
i bättre stånd samt på ett lämpligare sätt handhafva fattigvården; fattiggårdsföreståndaren
afskedades. Dessutom hafva erinringar utfärdats till kronolänsmännen
att inspektera fattiggårdarna och tillhålla fattiggårdsstyrelserna att
fullgöra sina skyldigheter.
ÄIfsborgs län. På grund af anmälan af kronolänsmannen har en fattigvårdsstyrelse
ålagts utgifva den uppkomna kostnaden, som föranledts af tvänne
fattighjons utackorderande till följd af otillräcklig vård.
Skaraborgs län. Konungens Befallningshafvande har verkställt inspektion
af Björkängs och Fredsbergs socknars fattighus; vederbörande länsman har dessutom.
anbefallts förständiga fattigvårdsstyrelserna att oförtöfvadt antingen bemyndiga
viss person att utöfva tillsyn i och ansvara för ordningen inom fattighusen
eller ock själfva genom ofta upprepade besök sörja för att de anmärkningar
som förekommit ej vidare måtte ifrågakomma.
Genom allmän kungörelse den 23 december 1905 har Konungens Befallningshafvande
förständigat kronolänsmännen i länet att, så ofta sådant utan
särskild kostnad kan äga rum, besöka socknarnas fattighus och sådana bostäder,
där fattighjon eljest äro inhysta, samt därigenom och på lämpligt sätt i öfrigt
förskaffa sig noggrann kännedom om det sätt, hvarpå fattigvården handhafves
äfvensom att, därest anledning till anmärkning i nämnda afseende kan anses
föreligga, sådant genast till Konungens Befallningshafvande inberätta.
Örebro län. Landshöfdingen brukar vid sina årliga resor inom länet inspektera
fattiggårdar, fattighus m. m. å de ställen han besöker. Därjämte verkställas
dylika inspektioner af l:ste provinsialläkaren å dennes årliga resor.
Västmanlands län. På grund af gjord anmälan har undersökning i en församling
verkställts genom kronolänsmannens och kyrkoherdens försorg.
Kopparbergs län. Efter en år 1906 gjord anmälan angående misshandel af
ett å fattiggård intaget hjon, hafva samtliga fattiggårdar å landsbygden på föranstaltande
af Konungens Befallningshafvande inspekterats af vederbörande kronolänsmän.
Sedan förklaring inkommit från de fattigvårdssamhällen, där anledning
till anmärkning förefunnits, samt i ett fall l:ste provinsialläkaren ytterligare
verkställt undersökning, hafva rapporterna emellertid icke föranledt till
åtgärd af Konungens Befallningshafvande.
10 — Fattigvårclslagstiftningen. III.
74
Med anledning af en tidningsartikel år 1907 verkställdes inspektion af Falu
stads försörjningsinrättning genom l:ste provinsialläkaren, hvarefter handlingarna
öfversändes till fattigvårdsstvrelsen för afhjälpande af anmärkta olägenheter.
Gäfleborgs län. På grund af anmälan af vederbörande kronofogde verkställdes
inspektion genom l:ste provinsialläkaren i länet i Ljusdals fattigvårdssamhälle.
Härvid föreslogos vissa åtgärder för undanrödjande af missförhållandena
vid socknens fattiggård. Då de föreslagna förbättringarna omedelbart vid
togos och socknens kommunalstämma förklarade sig vilja afhjälpa de anmärkta
bristerna i öfrigt, afskrefs ärendet.
E. Anmärkningar och önskemål beträffande fattigvårdens organisation.
Det tillfälle att uttala sina anmärkningar och önskemål rörande fattigvårdens
organisation, som kommittén i sista punkten å frågeformulär A
beredt fattigvårdsstyrelserna, bär af dessa begagnats i jämförelsevis stor
utsträckning. Många af de uttalanden, som sålunda framkommit, bära
vittne om de brister, som vidlåda det nuvarande tillståndet, men också
om det lifliga intresse och de förhoppningar, hvarmed det pågående
reformarbetet omfattas. De framställda önskemålen röra sig om, snart
sagdt, hvarje bestämmelse i fattigvårdslagstiftningen och gå ofta i diametralt
motsatta riktningar. Men det finnes dock vissa allmänna synpunkter,
som gång på gång återkomma, och som tydligen vunnit eu stor makt
öfver sinnena.
Ett dylikt reformkraf är fordran på statens öfvertygande af fattigvårdsbördan.
Inom så godt som hvarje län och i såväl stora som små
fattigvårdssamhallen har denna tanke sina ifriga anhängare. De som gå
längst fordra utan vidare, att staten öfvertager alla fattigvårdsutgifter. På
andra håll äro fordringarna mindre radikala och man nöjer sig med att
yrka statens öfvertagande af vissa grenar af fattigvården (särskildt vården
af sinnessjuka och sinnesslöa), eller ock att den del af kommunernas fattigvårdskostnader,
som öfverstiger en viss gräns, helt eller delvis gäldas af
statsmedel. Samma mål — eu jämnare fördelning af fattigvårdsbördan —
vilja emellertid andra nå genom att vidga fattigvårdssamhället till att
omfatta större administrativa distrikt, pastorat, härad, domsaga eller län.
Äfven på denna punkt framträda mer eller mindre långtgående önskningar.
Medan nämligen somliga vilja, att dessa större fattigvårdssam
-
Tf)
hällen skola öfvertaga hela fattigvården, mena andra, att endast den egentliga
anstaltsvården skulle på detta sätt centraliseras.
Ett annat reformkraf, som tydligen trängt djupt in i det allmänna
medvetandet, är fordran på införandet af allmän folkförsäkring. Af alla
de önskemål, som vid denna undersökning framkommit, är det intet som
återkommer så ofta och så vidt utbreda Omständigheterna utvisa visserligen,
att denna fordran oftast framsprungit mera ur eu dunkel känsla än
ur eu verklig insikt om fattigvårdsproblemets invecklade karaktär. Men
å andra sidan ådagalägga de gjorda uttalandena, att den sociala försäkringen
äfven i vårt land blifvit en af de stora tankar, som bemäktigat sig
det allmänna medvetandet.
I det följande har ett försök gjorts att gifva en, såvidt möjligt, systematisk
framställning af de uttalanden, som af fattig vårdsstyrelserna gjorts
i fråga om fattigvårdens organisation. För större öfverskådlighets skull
hafva uttalandena sammanförts länsvis.
Stockholms län. Inalles fem fattigvårdssamhällen hafva uttalat sig för eu
sådan ordning, att staten öfvertager fattigvården. Härigenom skulle, menar en
fattigvårdsstyrelse, vinnas, »utom ett slut på alla fattigvårdsmål, att en bättre
ställning kunde beredas de fattiga inom de små och fattigare kommunerna utan
att dessa, som nu ofta är fallet, på ett alltför betungande sätt nedtryckas af
fattigvården». Genom statens öfvertagande af fattigvården och uppförande af
större anstalter skulle, anföres af en annan fattigvårdsstyrelse, anläggningskostnaderna
reduceras, hjonen erhålla bättre vård och beredas tillfälle utföra arbeten
i de yrken de lärt eller möjligen kunde lära och därigenom i många fall lämna
ett ganska godt bidrag till sitt underhåll. Samma fattigvårdsstyrelse uttalar sig
dessutom för att tvisterna om hemortsrätt måtte »upphöra» och tillverkning och
handel med sprit och alkoholhaltiga maltdrycker förbjudas. Utom statens —
eller landstingets — öfvertagande af hela fattigvården och hemortsrättens borttagande
önskar eu af de ofvannämnda kommunerna dessutom strängare bestämmelser
mot försumliga familjeförsörjare. »De böra vid tredska genast häktas
samt dömas för det brott, de begå mot stat och kommun, då de ej draga
försorg om sina familjer samt, om straffet ej hjälper, genast intagas på en
tvångsinrättning och där aftjäna sin skuld. Fattigvårdsstyrelsen bör äga rätt
att, så snart en moder söker understöd för sitt oäkta barn, utan moderns hörande
eller bifall väcka åtal mot barnafadern.» Vidare önskar samma fattigvårdsstyrelse
emigrationsförbud för familjeförsörjare, som ej kunna ställa fullgod
säkerhet för sig, tvångsinternering af alkoholister samt att arbetslöner utan vidare
må kunna af fattigvårdsstyrelsen uttagas hos arbetsgifvareu.
Såsom skäl för sin önskan om statens öfvertagande af fattigvården anför
en fattigvårdsstyrelse först och främst, att eu liten kommun icke äger tillräcklig
ekonomisk förmåga att ordna fattigvården på ett fullt tillfredsställande sätt. Af
76
ekonomiska skäl är kommunen vidare urståndsatt att kunna tillvarataga arbetskraften
hos de fattiga, hvilket på dessa verkar demoraliserande och andligt nedbrytande.
Ett annat skäl utgör de »hemska orättvisor», som genom gällande hemortsrättsbestämmelser
tillfogas små kommuner, liggande i närheten af stora städer
och arbetscentra. Fattigvårdsstyrelsen har slutligen »i de många fattigvårdsprocesserna
— tvångsförsök att kunna befria sig från plikten att sträcka en hjälpande
hand mot nödlidande och sjukliga människor — sett något barbariskt, lågt och
neddragande, synnerligast som medlen för afvärjande! däraf ofta äro lögnen och
råa fintligheten». Då emellertid långa och dryga förberedelser erfordras innan
det angifna målet kan uppnås, förordas som eu öfvergångsbestämmelse fattigvårdssamhällenas
förstoring; det vore dessutom nödvändigt, att staten träder
emellan och hjälper mindre, af fattigvårdsbördan tungt drabbade kommuner.
Ett fattigvårdssambälle inom länet påyrkar, att staten öfvertager alla sinnessjuka
och idioter äfvensom kostnaderna för sådana personer, som oafbrutet under
längre tid, dock minst fem år, vistats utom det fattigvårdssamhälle, hvarest de
hafva hemort.
Ändringar i gällande bestämmelser om hemortsrätt hafva såsom önskemål
framhållits äfven af åtskilliga andra kommuner i länet, hvarvid vanligen tillfogats,
att staten borde öfvertaga försörjningen, så snart hemortsrätten är omtvistad. En
af dessa kommuner har i sammanhang härmed påyrkat ett sådant stadgande,
att för vinnande af hemortsrätt i fattigvårdshänseende skulle fordras, att vederbörande
i minst ett kalenderår därstädes skulle innehaft tjänst eller annan
sysselsättning.
Fattigvårdsstyrelsen i en kommun har i korthet formulerat sina önskemål
sålunda: stora distrikt och ändamålsenligt anordnade fattiggårdar. Eu annan
fattig vårdsstyrelse åter på följande sätt: ny fattigvårdsförordning, fattigvården
under statens kontroll, fattigvården handhafves af staten genom landshöfdingeämbetena
länsvis och med gemensamma anstalter.
En fattigvårdsstyrelse förklarar, att fattigvården enligt dess åsikt borde
ordnas på ett helt annat sätt än nu. »Fattigvård bör ej i tid och otid meddelas,
utan inskränka sig till behöfvande kvinnor och barn, sjuka och ålderstigna och
då meddelas dem i en fattiggård, där sträng ordning och renlighet bör råda,
samt där lämpligt arbete för fattiggårdens räkning bör dem åläggas.» Samma
fattigvårdsstyrelse vill dessutom, att hemortsrätten fastställes vid 30 års ålder,
samt ändring af »den fåniga paragraf, att kvinnan skall försörja hur många
barn som helst».
Från en fattigvårdsstyrelse har framhållits, hurusom roteindelningen visat
sig vara ur »såväl human som ekonomisk synpunkt sedt» den lämpligaste formen
för fattigvårdens utöfvande. När däremot sjukdom i högre grad tillstötte,
vore den centraliserade fattigvården på sin plats. Kunde hem för absolut orkeslösa
och obotligt sjuka komma till stånd antingen för hvarje kommun för sig
eller för derå kommuner gemensamt, vore dessutom ett viktigt steg taget i rätt
riktning. Önskemålet om sjukhem för gamla, orkeslösa och sjukliga understödstagare
framhålles äfven från annat håll.
Lagstadgad inspektion påyrkas af trenne kommuner, med tillägg i ett
fall, att densamma borde vara icke blott kontrollerande utan äfven och framförallt
rådgifvande.
I fråga om fattigvårdsstyrelsens organisation m. in. har i ett fall påyrkats,
att eu kvinna alltid borde inväljas i styrelsen, i ett annat fall, att
styrelsen skulle hålla regelbundna sammanträden å viss tid hvarje månad, och
i ett tredje fall slutligen, att styrelsen eller ordföranden skulle vara aflönad.
Uppsala län. Från två fattigvårdssamhällen påyrkas, att staten öfvertager
fattigvårdstungan eller i allt fall gäldar större delen af utgifterna; en annan
kommun önskar större fattigvårdssamhällen, »t. ex. domsagor, landsbj’gd, skild
från städer och inunicipalsamhällen», äfvensom att staten öfvertager vården af
de abnorma.
Fattigvårdsstyrelsen inom en kommun har såsom önskemål framhållit eu
af staten garanterad allmän invaliditets- och ålderdomsförsäkring, »ty därigenom
blefve den direkta fattigvården i det närmaste obehöflig». Till dess eu dylik
försäkring hinner komma till stånd, borde fattigvårdssamhällena sammanslås
länsvis, på det att de »olidliga fattigvårdstvisterna» måtte upphöra. Fn annan
fattigvårdsstyrelse förordar, att antingen flera kommuner eller hela härad sammanslås
till ett distrikt eller ock att allmän folkpensionering genomföres.
I två fall klagas öfver gällande hemortsrättsbestämmelser. I det ena fallet
hänvisas såsom en eventuell utväg till statens öfvertagande af hela fattigvården; i
det andra fallet påyrkas, en sådan ändring, att hemortsrätt skulle kunna vinnas
först efter fem års vistelse i kommunen.
Från två kommuner framhålles det trängande behofvet af anstalter för
vård af sinnessjuka, siunesslöa, vanföra och obotligt sjuka. Under tiden intill
dess tillräckliga anstalter hunnit upprättas, anser den ena fattigvårdsstyrelsen
barmhärtigheten, om icke den formella rätten kräfva, »att någon företrädesrätt i
befintliga anstalter bestämdes för de mindre fattigvårdssamhällena, emedan de
större hafva tillfälle att lämna tillfredsställande vård å fattiggårdar, hvilka inrättningar
falla sig för kostsamma för de mindre samhällena». En tredje fattigvårdsstyrelse
vill hafva bort roteindelningen samt att det bygges ett rymligare
och mera tidsenligt fattighus eller möjligen inköpes en lämplig fattiggård.
Från eu kommun, där man visserligen i det stora hela är nöjd med de
nuvarande förhållandena, påpekas emellertid de svårigheter, som äro förknippade
med vården af fattiga sinnessjuka, innan inträde kan vinnas å anstalt.
Södermanlands län. Från tre kommuner har såsom önskemål uttalats, att
staten måtte öfvertaga fattigvården eller att genom statens förmedling fattigvårdstungan
måtte jämnare fördelas. Härtill kan läggas ytterligare en fattigvårdsstyrelse,
som önskat, att antingen staten öfvertager all fattigvård eller att ålderdoms-
och invaliditétspensionering införes. Sina önskemål om reformer i fattigvården
har en kommun formulerat på följande sätt: »De gamlas, sjukas och
orkeslösas vård på större gemensamma ålderdomshem, där verkligt god vård
och intresserade, dugliga vårdare kunde gifvas. För de personer, som af lättja
betunga fattigvården, äfvensom mödrar med oäkta barn och deras förförare och
sådana familjeförsörjare, som icke vilja göra sin plikt emot de sina, skulle
78
verksamt kraftiga arbetstvångsanstalter inrättas till beredande af skick och ordning
i ett öfverhandtagande system af trots, laster och våld, som synes vilja
utbreda sig mycket.» Härtill borde staten och kommunerna gemensamt bidraga.
En annan kommun åter uppställer följande önskemål. Införande af allmän
ålderdoms-, sjuk- och invaliditetsförsäkring, så att »kommuner eller större sammanslutningar
endast hade att mot den behöfvandes pension lämna vård å lämplig
inrättning», samt vidare »tillsättande så snart ske kan af fattigvårdsinspektörer,
som ha att tillse fattigvården, beifra missförhållanden samt lämna råd och upplysningar
till fattigvårdens förbättrande».
Hvad särskildt försumliga familjeförsörjare och dylika beträffar, hafva åtskilliga
andra fattigvårdssamhällen inom länet framhållit, att fattigvårdens rätt
gentemot dem borde skärpas. Så t. ex. påyrkar eu kommun, att utdömdt barnuppfostringsbidrag
skulle lagligen kunna uttagas af den dömdes innestående aflöning
eller pension äfvensom försumliga familjeförsörjare med större lätthet än
hittills kunna ådömas tvångsarbete.
Från tväune fattigvårdssamhällen hänvisas till behofvet af större fattigvårdsdistrikt
(exempelvis härad). Härigenom skulle större möjlighet beredas
för att ekonomiskt och effektivt ordna vården af sinnessjuka samt obotligt och
kroniskt sjuka fattighjon; vidare skulle härigenom aflönade personer kunna anställas
såsom förvaltare af fattigvården, hvarjämte det vore antagligt, att »rättegångar
och processer om fattigvårdsplikt» skulle kunna i väsentlig grad reduceras.
Öfver gällande bestämmelser om hemortsrätt klagas från ett fattigvårdssamhälle,
som anför, att fattigvårdstungan uracket ökas därigenom, att personer,
som egentligen äro att anse såsom »lösdrifvare», synnerligast från Stockholm,
vistas i samhället någon måuad under mantalsskrifningstiden och på grand däraf
vinna hemortsrätt. Vidare finner samma kommun, att det ligger en orättvisa däri.
att ogifta mödrars barn, utan hänsyn till modeins senare vistelseort, alltid skola
betunga det samhälle, som blifvit ålagdt att gifva understöd åt det förstfödda.
Slutligen bär från ett håll påpekats behofvet af en lagstadgad inspektion
af fattigvården.
Östergötlands län. Två fattigvårdsstyrelser uppställa i korthet det önskemålet,
att fattigvården öfvertages af staten. I tre fall påyrkas, att antingen
mindre kommuner sammanföras till större fattigvårdsdistrikt eller förena sig om
gemensamma åtgärder för fattigvården, såsom exempelvis ålderdomshem, »där
de orkeslösa, oförmögna och hemlösa» kunde få såväl bättre vård som tillsyn
och skötsel.
Öfver gällande bestämmelser om hemortsrätten klagas från en hel del
kommuner, särskildt med hänsyn till de långvariga och tidsödande rättegångarna.
Bland positiva åtgärder i detta hänseende påyrkas från en kommun,
att »hemortsrätten bestämmes till födelseorten». Från en annan kommun åter
uppställes den allmänna regeln, att den kommun, inom hvilken eu persons arbetskraft
blifvit utnyttjad, bör vara skyldig att sörja för honom, då arbetskraften
brister. I förstnämnda kommun vill man dessutom, att staten helt och hållet öfvertager
hospitalsvården och vården af idioter, samt att »kringvandrande hålla sig
79
i sin hemort». Fn annan kommun åter framhåller såsom önskemål »åtgärders
vidtagande för beredande af plats för sinnessjuka, som oj äro meriterade för intagande
å hospital, på lämplig anstalt.»
I fråga om 1 § fattigvårdsförordningen framhåller en fattigvårdsstyrelse
nödvändigheten däraf, att denna paragraf omarbetas på sådant sätt, att personer,
som befinna sig i trängande behof af understöd, ej sådant förvägras, (t. ex. änkor
med liera minderåriga barn). Roteindelningen vill dessutom samma styrelse hafva
bort såsom ledande till inre kommunala strider och mycken hårdhet mot de
fattiga.
Sina önskemål om fattigvårdslagstiftningens revision sammanfattar eu
fattigvårdsstyrelse på följande sätt:
att kommunerna måtte fortfarande få
sköta hvar sina fattigvårdsförhållanden, men staten träda emellan och understödja
de kommuner, som hafva särskildt dryga fattigvårdskostnader (exempelvis
mer än 25 öre per fyrk); att lagstadgad gemensam utspisning anordnas i hvarje
fattighus med flera än två hjon; att kronofogde eller länsman årligen inspekterar
såväl fattighjonens utspisning som deras bostadsförhållanden, beklädnad m. m.;
och att iösdrifvares fattigvård, så länge sådan kommer ifråga, bestrides af staten.
Slutligen har från en kommun framställts följande förslag: Alla personer från
t. ex. 20 års ålder skulle till staten inbetala en årlig afgift af 10 kronor, tills de
fyllt 55 eller 60 år. Sedan skulle de af staten pensioneras med en summa, som kunde
anses vara behöflig för en gammal person att lefva af; dock borde ej flera än
de verkligt behöfvande erhålla pension och ej heller full hjälp förrän vid oförmåga
att arbeta eller vid sjukdom. »Äfven kunde det vid hvarje barns födelse
insättas af föräldrar eller ställföreträdare till staten en tio kronor.»
Jönköpings län. Från ett stort antal kommuner framhålles såsom önskemål,
att staten måtte, helt eller delvis, öfvertaga fattigvården. I senare
fallet föreslås från ett fattigvårdsdistrikt, att staten skulle bestrida utgifterna i
den mån de öfverstiga 15 öre per fyrk. Flertalet af dessa kommuner hafva
därjämte hänvisat till folkpensioneringen, såsom — heter det i ett par fall —
det enda »säkra medlet för lösandet af den ledsamma fattigvården». I ett annat
fall rekommenderas olycksfalls- och ålderdomsförsäkring, »hvarvid stat och kommun
gemensamt torde bestrida kostnaden, så att hvarje medlem, som i sådan
anstalt blifvit försäkrad, vid olycksfall erhölle hjälp, samt i alla händelser vid
55 års ålder ett lämpadt och bestämdt ålderdomsunderstöd, tillräckligt för eu
torftig lefnad».
Från en kommun hänvisas till utvägen att sammanslå fattigvårdssamhällena
länsvis för jämnare fördelning af fattigvårdstungan.
Hemortsrättsförhållandena vill en kommun hafva förenklade. En annan
önskar, att fader till oäkta barn, som vägrar att betala till barnets uppfostran,
måtte kunna ådömas allmänt arbete.
Sina önskemål i fråga om fattigvårdslagstiftningen har en fattigvårdsstyrelse
sammanfattat sålunda: att vården af sinnessjuka och idioter öfvertages af staten;
att staten eller landstingsområdet inrättar tvångsarbetsanstalter för sådana personer,
som kunna, men icke vilja försörja sig själfva eller sin familj; samt att
statsbidrag tilldelas de af fattigvården mest betungade kommunerna.
80
En annan fattigvårdsstyrelse åter bär såsom önskemål anfört: att genom
statens försorg upprättas anstalter för vård af sinnessjuka, idioter, blinda och
dylika; att fattigvårdsförordningen och särskilt 1 § ändras därhän, att fattigvård
i större utsträckning kunde beviljas fattiga föräldrar med många barn;
att genom tydligare bestämmelser processerna om hemortsrätt och beviljadt
understöd kuude i någon mån inskränkas; samt att fattigvårdsstyrelsens ordförande
blefve genom lag tillförsäkrad skälig aflöning.
I organisatoriskt hänseende önskar en kommunalnämnd eu sådan förändring,
att kommunalnämnden helt och hållet befrias från det maktpåliggande fattigvårdsarbetet
och att fattigvården i stället handhafves af eu särskild fattigvårdsstyrelse.
Slutligen förordar en annan fattigvårdsstyrelse tillsättandet, framför
allt i större kommuner, af särskild styrelse för barnavården.
Kronobergs län. Ett flertal kommunalnämnder hafva hänvisat till den
allmänna folkpensioneringen, vare sig med eller utan statens öfvertagande af
fattigvårdsbördan, såsom .det bästa medlet för svårigheternas afhjälpande. Äfven
beträffande själfva anordnandet af denna folkförsäkring hafva en del uttalanden
gjorts. Sålunda vill man i en kommun hafva saken ordnad på i hufvudsak följande
sätt. En anstalt borde för ändamålet bildas af Riksdagen och under dess
kontroll. Till denna anstalt skulle hvarje mantalskrifven svensk man och
kvinna vara i lag förpliktigad att årligen intill 50 eller 55 års ålder inbetala ett
visst mindre belopp, hvarefter pension eller lifränta skulle till honom utbetalas
så länge han lefde. Afgiften skulle upptagas i kronodebetsedeln och sättas så
låg, att alla kunde betala densamma, Någon återbetalning till rättsinnehafvare
efter insättarens död eller eljest till insättare själ! före stadgad tid skulle icke
ifrågakomma, utan arfs- och räntevinster skulle tillfalla anstalten. Ännu mera
detaljerade bestämmelser lämnas i ett annat förslag.
Utom krafvet på allmän, obligatorisk ålderdoms- eller pensionsförsäkring
uppställer en fattigvårdsstyrelse följande önskemål: omarbetande af 1 § fattigvårdsförordningen
och af bestämmelserna om hemortsrätt samt att flera kommuner i
vissa afseenden sammanslås till ett större gemensamt fattigvårdsdistrikt och att
inom detta distrikt anordnas bland annat en lämplig upptagningsanstalt för
sådana sinnessjuka, som äro våldsamma och farliga för sig själfva och sin omgifning.
Från tvänne kommuner har uttalats önskan om större fattigvårdskommuner
(härads- eller länsvis) eller alternativt i det ena fallet, att staten öfvertager hela
fattigvårdsbördan.
Att staten måtte öfvertaga eller i allt fall i högre grad än hittills bidraga
till underhållet af sinnessjuka, äfvensom att bättre utrymme för dessa beredes,
är äfven ett önskemål, som framhållits från åtskilliga kommuner inom länet.
Likaledes har betonats behofvet af anstalter för mottagande af idioter, som
därigenom kunde erhålla bättre vård och behandling än hvad eljest förekommer.
»Distriktsindelniugens» upphäfvande utgör önskemålet inom ett fattigvårdsdistrikt,
hvarjämte från samma kommun framhålles behofvet af fattigvårdsinspektörer
för länen.
Hl
Eu annan fångvårdsstyrelse har uttalat sig för »strängare straff på otukt
samt rätt att panta lön, dags- eller månadspenning å mansperson, som är fader
till barn, som fallit fattigvården till last». Sistnämnda tankegång återfinnes
jämväl i ett uttalande från eu annan kommun som anför, att det »att rymma
från orten för att därmed bli alltsammans kvitt borde betraktas som brott och
laga näpst tilldelas samt införande af personens namn i polisens annaler likt
andra brottslingar». Vidare påyrkas från sistnämnda kommun förbud för jordägare
att genom försäljning eller arrende'' intaga misstänkta personer, t. ex.
tattare och dylikt, utan församlingens hörande och lof. »Ty många exempel
finnas, att säljaren kan göra en god affär mot det kommunen, så fort de inflyttade
fått hemortsrätt, genast därefter fått öfvertaga stora familjer till försörjning,
och för att bli ett sådant folk kvitt har ofta händt, att kommunen hellre
återköpt lägenheten till mångdubbelt högre pris; och en annan jordägare i sin
tur gör samma geschäft».
Kalmar län. I åtskilliga fall har påyrkats — särskildt med hänsyn till de
många hemortsrättsprocesserna — att staten borde öfvertaga hela fattigvården,
hvartill i några fall äfven lagts önskan om allmän folkpensionering. »I stället för
namn af fattigunderstöd», framhålles i sammanhang härmed i ett uttalande, »bör
namnet pension från staten användas». »Som fattigvårdstungan», anföres från
en annan kommun, »är en obligatorisk utgift för hvarje samhälle och då staten
föreskrifver, hur denna fattigvård skall handhafvas», vore det ock önskvärdt,
att all fattigvård öfvertoges af staten. Särskildt skulle härigenom fattigvårdskostnaderna
utjämnas och icke, såsom nu på sina håll är fallet, kommunens
skattebörda vara sådan, att den skapar »snart sagdt fattighjon af sträfsamma
människor». Vidare anföres, att de unga arbetarna numera äro så aflönade, att
de med en viss procent af sin inkomst under den tid de äro ogifta böra kunna
genom försäkring trygga sin ålderdom. I ett par fall slutligen uttalas endast i
allmänhet den önskan, att staten i högre grad än hvad nu är fallet skulle
bidraga till fattigvårdsutgifterna.
Eu fångvårdsstyrelse har uttalat sig för en sådan anordning, att all kostnad
för vård af sinnessjuka öfvertages af staten; en annan åter inskränker sig till
att önska, att sinnessjukanstalterna kunde mottaga flera än som nu är fallet.
Från en kommun framhålles det önskemålet, att mindre, närbelägna kommuner
skulle bilda gemensamt fattigvårdssamhälle, för att såmedelst kunna anskaffa
fattiggård eller försörjningshem. I en annan kommun åter önskas inrättandet
af en fattiggård eller arbetsinrättning gemensamt för hela länet, »där lättjefulla,
liknöjda och tredskande personer och idioter intogos», samt mottagningsanstalt
för sinnessjuka.
Såsom sina önskemål i fråga om fattigvårdslagstiftningen anför en fattigvårdsstyrelse
att såväl fattigvårds- som lösdrifvarelagen göres så effektiv som
möjligt, särskildt mot försumliga barnafader och mödrar samt lösdrifvare. En
annan åter vill hafva ändrade bestämmelser rörande den obligatoriska fattigvården
och hemortsrätten äfvensom angående försumliga familjeförsörjares bestraffning
för underlåtenhet att draga försorg om de sina.
11 — Fattigvårdslagstiftningen. III.
82
I organisatoriskt hänseende önskar slutligen eu fångvårdsstyrelse, att i
hvarje kommun tillsättes eu särskild, aflönad fångvårdsstyrelse.
Gottlands lätt. I och för en jämnare fördelning af fattigvårdsbördan uttryckes
från ett par kommuner den önskan, att hela fattigvården öfvertages af staten.
För samma ändamål samt för hjonens och särskildt barnens bättre vård förordas
från tvänne andra kommuner större fattigvårdsdistrikt, län eller åtminstone
härad; äfvenledes skulle härigenom en mängd processer om hemortsrätt
undvikas. Andra fattigvårdsstyrelser åter vilja hafva hemortsrätten grundad på
födelseorten äfvensom att samtliga fattigvårdskostnader bestridas af landstinget.
Äfven i detta län har en fattigvårdsstyrelse hänvisat till en allmän invaliditets-
och ålderdomsförsäkring såsom botemedel och anfört, att den öfriga fattigvården
nog sedermera kunde ordnas länsvis; »det skulle då endast bli fråga
om understöd åt tillfälligt behöfvande och minderåriga».
Slutligen framhålles från ett fattigvårdsdistrikt, att det är »i denna ort och
vi tro oss veta i hela landet» ett djupt önskemål, att fattigvårdsbehofvet måtte
förebyggas i främsta rummet genom kommunernas vetorätt angående försäljning
af alkoholhaltiga drycker. Fattigvårdens omorganisation borde få hvila, tili dess
en genomgripande lagstiftning kommer till stånd »i rusdryckshandteringen och
fortsatt utveckling af egnahemsorganisationen m. m.»
Blekinge län. På grund af fattigvårdsbördans ojämna fördelning önskar en
fattigvårdsstyrelse, att all fattigvård öfvertages af staten. Fn annan kommun
önskar det »Raabska förslaget» om folkpensionering genomfördt.
Fattigvårdsstyrelsen i en kommun uttalar såsom önskemål, att i hvarje
kommun kunde upprättas en fattigvårdsanstalt, »så att det omänskliga utackorderingssystemet
måtte få upphöra», en annan åter uttalar sig särskildt för fattiggårdar
med mindre jordbruk.
Lagen bör, anser en fattigvårdsstyrelse, ändras så, att försumliga försörjare,
både manliga och kvinnliga, lättare än nu kunna tvingas att försörja de sina.
Fn annan vill likaledes hafva kraftigare medel att skydda fattigvården från
betungande af »lättjefulla, pockande och bråkiga fattiga , hvilka äga så pass
arbetsförmåga, att de med ordentligt lefnadssätt godt kunna försörja sig själfva,
men samma styrelse vill därjämte, att fattigvårdsstyrelsen skall äga laglig rätt
att bevilja, understöd och hjälp åt fattig, arbetsför kvinna med liera barn.
En fattigvårdsstyrelse önskar fattigvårdssamhällena utvidgade, så att de omfatta
25 ä 30,000 personer. Härigenom skulle i särskilda anstalter kunna beredas
plats åt »sinnessjuka, sinnesslöa och idioter, obotligt sjuka, ålderdomssvaga och
tredskande personer, så att icke, såsom nu ofta förekommer å fattiggårdarna, ett
fåtal, dels moraliskt fördärfvade individer, dels andligt abnorma och med svåra
kroppsliga lyten behäftade personer göra tillvaron odräglig för det stora flertalet
af öfriga å fattiggården intagna». Vidare önskar samma fattigvårdsstyrelse:
att minderåriga hellre utackorderas i lämpliga hem än uppfostras fabriksmessigt
i s. k. barnhem; att personer, som icke åtnjuta full försörjning, erhålla
kontanta månatliga bidrag; samt att i de fattigvårdssamhällen, där ut
-
83
gifterna för fattigvården öfverstiga 3 kr. per bev.-kr., staten bur träda hjälpande
emellan och med 50 eller 75 % deltaga i gäldandet af den öfverskjutande kostnaden.
Slutligen önskar en fångvårdsstyrelse tillsättandet af utaf myndigheterna
förordnade inspektörer med bestämda distrikt och med uppdrag att särskildt öfva
tillsyn öfver fattiggårdar och andra fattiginrättningar, men äfven rörande fattigvårdens
handhafvande i öfrigt.
Kristianstads län. Hufvudsakligen i ändamål att erhålla eu jämnare fördelning
af fattigvårdsbördorna önskas i åtskilliga kommuner, att fattigvården
helt och hållet öfvertages af staten, med tillfogande i vissa fall af önskan
om allmän folkpensionering. I andra fall inskränker man sig till att fordra, att
staten vidtager åtgärder för att kunna mottaga alla sinnessvaga, eller att staten
mer än hittills träder hjälpande emellan. I sistnämnda fall förordas en sådan
ordning att, då utgifterna öfverstiga ett visst belopp per bev.-kr., staten träder
stödjande emellan, dock utan att öfvertaga hela utgiften öfver den normala.
I ett par andra fall slutligen har endast i allmänhet uttalats en önskan om
ett utjämnande af fattigvårdstungan.
I en kommun finner man 1 § fattigvårdsförordningen för hård, hvarför fattigvårdsstyrelserna
ofta måste lämna understöd utöfver hvad där föreskrifves.
Fattigvårdsstyrelsen i en annan kommun önskar, att kvinnans deltagande
i fattigvårdsstyrelsen borde göras obligatoriskt. Samma styrelse vill ock, att
fattigvårdslagen hade mera »lif, anda och kärlek», då det gäller de behöfvande
och lidande, men ock borde gifva mer direkt verkande kraft åt fattigvårdsstyrelserna,
då det gäller försumliga försörjare.
Öfver bestämmelserna om hemortsrätten klagas i eu kommun, där man önskar,
att hemortsrätt ej horde erhållas, förrän eu person vistats minst tre år i ett
samhälle.
Sina önskemål beträffande fattigvårdslagens revision har man i en kommun
sammanfattat sålunda: att fattiggård eller annan dylik anstalt måtte inrättas
i hvarje fattigvårdssamhälle; att för möjliggörande af inrättandet af dylika
anstalter inom mindre och svagare kommuner staten måtte lämna understöd,
eljest lån till amortering på billiga villkor; att sinnessjuka måtte helt och hållet
underhållas på statens bekostnad; att grunderna för hemortsrätt måtte ändras
därhän, att tvister mellan fattigvårdssamhällen härom måtte förebyggas; samt
att fattigvårdssamhällen, som äro särdeles betungade af fattigvården, måtte kunna
få ersättning af statsmedel äfven i andra fall än de nu gällande.
Slutligen har från ett fattigvårdssamhälle framkastats den frågan, huruvida det
icke vore bättre, om fattigvården handhades af särskilda för ändamålet utbildade
tjänstemän, hvarvid man dock funnit, att detta skulle öka utgifterna för fattigvårdssamhällena.
Icke heller känner sig styrelsen tilltalad af tanken på statens
öfvertagande af fattigvården, enär äfven denna åtgärd sannolikt skulle fördyra
fattigvården, särskildt på landsbygden. Möjligast enkel och billigt anordnad inspektion
med tillfälle till råd och anvisningar till fattigvårdens handhafvare
skulle däremot säkerligen vara gagnande och många gånger förekomma svåra
missförhållanden. Vidare önskar styrelsen större makt öfver fäder till oäkta
84
barn; t. ex. »hinder för afvikande till dess skyldighet styrkes och så länge försörjningsplikten
fortfar e. dyl.»
Malmöhus län. Åtskilliga fattigvårdsstyrelser hafva ansett, att staten borde
öfvertaga hela fattigvården eller — heter det i några fall — åtminstone
vården af de hjon, som äro sinnesslöa. De förmåner, som härigenom skulle
vinnas, äro i hufvudsak fattigvårdstungans jämnare fördelning, upphörande
af alla tvister om hemortsrätt samt en bättre vård och tillsyn af hjonen.
Väsentligen samma förmåner skulle emellertid enligt uppfattningen hos ett
flertal andra fattigvårdsstyrelser vinnas därigenom, att fattigvårdsdistrikten utvidgades
till större områden (nämligen härad eller län, men äfven domsagor,
pastorat e. dyl.). I eu kommun vill man att staten upprättar anstalter, dit
kommunerna kunna mot betalning sända sådana sinnessjuka eller andra understödstagare,
som ingen annan vill taga emot; »staten bör mot cirka half kostnad
af kommun taga emot alla fattiga och sjuka, som kommunerna ej vilja
själfva hafva.»
I motsats till nyss anförda åsikter framhålles af en fångvårdsstyrelse, att
fattigvården såsom hittills bör vara den enskilda kommunens sak och skötas
såsom hittills af en fångvårdsstyrelse, enär den enskilda understödstagarens behof
då kunna bättre och för rimligare pris tillgodoses, än om staten skulle helt
öfvertaga fattigvården. För att jämnare fördela fattigvårdstungan, bör emellertid
staten bidraga med hälften af fattigvårdsutgifterna i de kommuner, hvilkas utgifter
öfverstiga ett visst belopp per fyrk. Eu fångvårdsstyrelse erinrar om de stora
kostnader, som vården af sinnessjuka eller andra kroniskt sjuka kan medföra
för de smärre kommunerna, och vill därför, att vården af dylika personer skall
öfverföras på större samfälligheter, t. ex. länen.
Icke blott åtskilliga af de fattigvårdsstyrelser, som uttalat sig för statens
öfvertagande af fattigvården eller fattigvårdsdistriktens utvidgning, utan äfven
ett betydande antal andra hafva framhållit vikten af, att allmän folkpensionering
eller ålderdomsförsäkring snarast möjligt kommer till genomförande i vårt land.
Bland öfriga förmåner som härigenom skulle beredas vore ock att emigrationen
sannolikt skulle minskas.
Beträffande hemortsrätten påyrkas i ett fall, att denna måtte fastställas
för fem eller minst tre år och den nuvarande ettåriga hemortsrätten upphäfvas.
I en annan kommun åter vill man, att vid bestämmandet af hemorten före 60
år hänsyn skall tagas blott till de senaste tio åren. Sedan ett barn fått hemortsrätt,
bör vidare modern sedermera kunna få en annan, men barnet oberoende
af moderns behålla sin till sitt 15:de år.
I organisatoriskt hänseende önskas i ett par kommuner, att särskild fattigvårdsstyrelse
borde finnas i hvarje kommun, hvartill i ett fall tillfogas, att i
styrelsen borde inväljas äfven kvinnor, och i ett annat, att antalet ledamöter i
mindre samhällen borde inskränkas till tre eller fem. Från en tredje kommun
slutligen framhålles följande önskemål, att vid val af ledamöter till fattigvårdsstyrelsen
alla röstberättigade få lika rösträtt; att fattigvårdsinspektörer utses, en
för hvarje län; samt att fattigvårdsstyrelse eller dess biträde förpliktigas att ett
85
visst antal gånger under året besöka alla sådana fattiga, som understödjas utom
fattiggård.
Hallands län. Från ett fattigvårdssamhälle uttalas det önskemål, att staten
öfvertager hela fattigvården, »dock helst så, att stad och landsbygd icke hopblandas
i detta afseende». Skulle fattigvården kunna ersättas genom allmän
invaliditets- och ålderdomsförsäkring, vore detta dock ett ännu bättre sätt att
lösa frågan. I en annan kommun åter inskränker man sig till att förorda, att staten
bidrager till fattigvården i kommuner, där fattigvården är särskildt betungande.
Fattigvårdssamhället borde omfatta minst ett län, anser en annan fattigvårdsstyrelse,
medan åter en annan framhåller, att hem för obotligt sjuka borde
anskaffas för hvarje härad eller några dylika för hvarje län.
Med afseende på bestämmelserna om hemortsrätten önskas i en kommun, att
vistelsen inom ett fattigvårdssamhälle för att grundlägga hemortsrätt borde vara
minst två år. Samma fattigvårdsstyrelse uttalar sig dessutom för större fattigvårdssamhällen,
att arbetsinrättningar t. ex. länsvis borde inrättas för sådana arbetsföra
personer, som uraktlåta att själfva genom arbete försörja sig och sina barn,
samt att sinnessjuka finge fri vård å statens hospital och asyler.
I ett längre uttalande framlägger en fattigvårdsstyrelse följande önskemål:
att invaliditets- och ålderdomsförsäkring kommer till stånd dels i ändamål
att förebygga fattigvård och dels såsom en nödvändig åtgärd att uppfostra
folk till sparsamhet; att för hvarje län anordnas eu större arbetsinrättning,
med uppgift att mottaga försumliga familjeförsörjare och andra försumliga
barnafader och mödrar äfvensom sådana yngre fattighjon, som äro någorlunda
arbetsdugliga, men genom tredska, lättja och olydnad icke i en vanlig fattigvårdsinrättning
kunna hållas till ordentlighet och arbete; att för hvarje län upprättas
en uppfostringsanstalt för de barn, som fattigvården nödgas omhändertaga
och för hvilka icke kunna erhållas lämpliga fosterhem; att fattigvårdsinspektion
införes; samt att fattigvårdsföreståndare och -föreståndarinnor beredas
tillfälle att genom en kort kurs vinna utbildning.
Utsträckt användning af kvinnans arbete i fattigvården samt inspektion
öfver denna, utöfvad genom kronobetjäningen, utgöra önskemål i ett annat
fattigvårdssamhälle. Slutligen önskas i ett fattigvårdssamhälle, att åtgärder från
statens sida vidtagas till förhindrande »af de så kallade tattarnes eller krämarnes
kringstrykande, hvilka hufvudsakligen försörja sig med pockande bettleri».
Göteborgs och Bohus län. Från tvänne kommuner uttalas önskan, att staten
öfvertager hela fattigvårdstungan. I en tredje kommun inskränker man sig däremot
till att förorda, att staten inrättar flera asyler eller vårdanstalter för sinnessjuka.
Älfsborgs län. Staten såsom ensam bärare af hela fattigvården har ett
flertal anhängare bland länets fattigvårdsstyrelser. Folkförsäkringen eller folkpensioneringen
har likaledes funnit många förespråkare, hvarvid på sitt håll det
vanliga misstaget framskymtar, att en dylik försäkring skulle kunna träda helt
och hållet i stället för den offentliga fattigvården. Inom en eller annan kommun
vill man emellertid icke gå fullt så långt, utan har stannat vid önskan, att staten
86
på ett eller annat sätt måtte deltaga i fattigvårdskostnaderna. Så t. ex. framställes
från en kommun det förslaget, att samtliga landskommuner skulle bilda
ett fattigvårdssamhälle och alla stadskommuner och liknande samhällen ett annat,
samt att staten skulle bidraga med 3/s af kostnaderna. Från en annan kommun
åter har framställts det förslag, att omkring 25 % af fattigvårdskostnaderna
skulle bestridas af staten, 10 % af de personer inom samhället, hvilka erlade
mantalspenningar, och återstoden utdebiteras per fyrk.
Såsom uttryck för huru tungt fattigvårdsbördan under nuvarande förhållanden
kan drabba, kan förtjäna framhållas ett par yttranden från kommuner inom
länet. Sålunda yttrar sig eu fattigvårdsstyrelse på följande sätt: »Trots de stora
utgifterna blifva dock vanligen båda dessa (d. v. s. fattigvård och skolväsen)
dåligt tillgodosedda. Följden af de höga kommunalutskylderna blir, att alla
skattskyldiga utom jorden flytta från en dylik kommun, där kommunalskatten
uppgår till 20 ä 25 gånger bevillningskronan. Äfven ungdomen flyttar bort.
Någon förändring måste vidtagas, om icke en del orter skola så småningom
blifva folktomma och läggas öde.»
En del fattigvårdsstyrelser hafva såsom sitt önskemål uttalat, att staten borde
öfvertaga hela den betungande sinnessjukvården, eller åtminstone vården af sådana
sinnessjuka, som äro vådliga för samhället; och skulle för detta ändamål upprättas
anstalter helst i hvarje län. En annan vill, att staten bygger en försörjningsinrättning
i hvarje härad eller annat lämpligt område, till hvilka inrättningar
hvarje socken inom området emot en billig afgift per dag skulle kunna öfverlämna
sina full försörjning behöfvande hjon. Upprättandet af sjukstugor för
vård af obotligt sjuka fattighjon utgör ett annat önskemål, som i sammanhang
härmed framställts.
I åtskilliga kommuner har betonats vikten af att fattigvårdssamhällena
göras större, eller att i allt fall flera kommuner förena sig om vissa gemensamma
inrättningar, såsom försörjningshem för obotligt sjuka, ålderdomshem,
fattiggårdar, arbetsinrättningar e. dyl.
Gällande bestämmelser beträffande försumliga familjeförsörjare äro enligt
några fattigvårdsstyrelsers åsikt otillräckliga och ej nog effektiva. Dylika borde,
anser en fattigvårdsstyrelse, behandlas efter samma grunder, som nu äro stadgade
för behandling af lösdrifvare. Skulle åter sistnämnda lagstiftning omarbetas i
den riktning, att lösdrifvares dömande blefve en domstolsfråga, uppkomme en så
besvärlig och långsamt verkande rättsprocedur, att hela lösdrifvarlagen blefve
till ingen nytta i praktiken. Äfven mot det s. k. landsvägsluffandet önskas på
sina håll en strängare lagstiftning.
Jämväl i fråga om bestämmelserna rörande hemortsrätten hafva en del uttalanden
gjorts. Sålunda vill man exempelvis i en kommun hafva införd kontroll
öfver, att personer ovillkorligen låta kyrko- och mantalsskrifva sig, där de vistas.
I eu annan kommun åter vill man, att tiden för hemortsrätts förvärfvande förändras
till två år.
I fråga om fattigvårdsförordningens särskilda bestämmelser uttalas från en
kommun såsom önskemål, att en hustru eller moder, som icke till följd af någon
i 1 § omförmäld omständighet är fattigvårdsberättigad och har ett stort antal
barn att försörja, må kunna blifva tilldelad understöd för sina minderåriga barn,
att 4 $ ej må lägga binder i vägen för fattigvården att ingripa vid långvariga
sjukdomar hos sådana personer och deras familjer, som omnämnas i samma §,
samt att målsmansrätten utsträckes till eventuellt 18 år.
I organisatoriskt hänseende har man från ett par kommuner uttalat sig
för att fattigvården måtte omhänderhafvas af eu särskild fångvårdsstyrelse,
hvartill från den ena äfven fogats önskan, att kvinnor måtte däri inväljas.
För inrättandet af en för hela riket gemensam central fattigvård smyndighet
har en fattigvårdsstyrelse uttalat sig, hvarjämte tvänne andra förordat statsinspektion
af fattigvårdsväsendet.
Skaraborgs län. Ett betydande antal fattig vårdsstyrelser inom länet hafva
uttalat sig för statens öfvertagande af fattigvården eller för allmän folkpensionering
1 eller ock för båda dessa åtgärder i förening. Emellertid har förstnämnda
tanke äfven sina motståndare och framhålles i detta hänseende från en fattigvårdsstyrelse,
att en dylik anordning blefve nog »till sist alldeles för dyr och
tungdrifven». Från andra ''kommuner framställes önskemålet, att staten måtte
taga hand om sinnessjuka och sinnesslöa. Önskan att staten måtte upprätta
flera anstalter för dessa förekommer också. Ålderdomshem samt anstalter för
obotligt sjuka vilja vidare några fattigvårdsstyrelser hafva upprättade genom
statens försorg.
Tanken på utvidgandet af fattigvårdssamhällena till större områden, pastorat,
härad, län e. dyl., har emellertid också många förespråkare inom länet. Organisationen
har en fattigvårdsstyrelse tänkt sig på i hufvudsak följande sätt.
Hvarje län bildar ett särskildt fattigvårdsdistrikt, men inom de särskilda socknarna
bibehålies en nämnd af 3—4 personer, som sköter fattigvården inom socknen.
De nuvarande fattigstugorna användas till försörjning af de gamla och orkeslösa
fattiga. Behöfligt antal landtegendomar i skilda delar af länet inköpas till fattiggårdar,
där arbetsföra och försumliga försörjare intagas; barnen utackorderas till
goda fosterhem. En aflönad inspektör tillsättes för hela länet. För undvikande
af fattigprocesser tillhör hvarje person det län, där han vistats den mesta tiden
mellan 25 och 60 år.
Skärpta bestämmelser gentemot försumliga familjeförsörjare m. fl. utgör
ett ofta återkommande önskemål. Sålunda framhåller en fattigvårdsstyrelse,
att fattigvårdsstyrelsens husbondevälde öfver understödstagare bör skärpas, »däribland
särskildt mot försumliga familjefäder och fäder till oäkta barn, hvilka
själfva och modern måste understödjas. Dylika fäder böra få tvångsarbete med
jordbruksarbete, anläggning af vägar, utdikning af mossar o. dyl. Förseelser af
dylika straffas med prygel, det enda straff, som verkar å dylika och ligister;
för strängt arbete och stryk äro de rädda». En annan fattigvårdsstyrelse påyrkar
lagens skärpande i fråga om fäder och mödrar till oäkta barn. »Ogift kvinna,
hvilken föder flera än två oäkta barn, som fattigvården måste draga försorg om,
hemfaller till straff å arbetsanstalt; samma med deras fäder.»--»Att lagen
1 I åtskilliga fall åberopas i såväl detta som andra län det s. k. Raabska förslaget till folkpensionering.
88
om tredskande arbetsdugliga arbetshjon skärpes såväl som mot luffare och lösdrifvare,
som nu öfversvämma landsbygden och under bot och pock tilltvinga
sig hvad de önska.»
Beträffande hemortsförhållandena vilja några fattigvårdsstyrelser hafva bestämmelserna
härom förenklade och förbättrade. I eu kommun har man i sammanhang
därmed uttalat sig för en sådan ändring af 31 § 2 mom. i fattigvårdsförordningen,
. att om någon vistats utom fattigvårdssamhället 5 år, alla kostnader
böra åligga staten. En annan bestämmelse, som man önskar förtydligad,
är i hvilka fall fattigvårdsstyrelse äger rätt att neka sökt fattigvård/då den
hjälpbehöfvande har barn, som äro i sådana omständigheter, att de utan svårighet
kunna försörja den behöfvande.
I organisatoriskt hänseende hafva ett par fattigvårdsstyrelser påyrkat,
att i hvarje fattigvårdssamhälle, äfven de mindre, borde finnas en särskild fattigvårdsnämnd.
Denna bör enligt en styrelses åsikt bestå af minst G personer,
däraf kvinnor till Vs; en annan åter anför, att minst en kvinna borde finnas i
hvarje fattigvårdsstyrelse.
Äfven inspektionens betydelse har i ett par fall framhållits. Så t. ex.
uttalar en fattigvårdsstyrelse det önskemål, att en för länet aflönad inspektör
anskaffas med uppgift att dels undersöka de utackorderades förhållanden, dels å
olika tider inspektera bestående inrättningar äfvensom att i öfrigt tillse det allmänna
handhafvande! af fattigvården.
Värmlands län. Det klagas från flera kommuner öfver, att fattigvårdsbördan
trycker synnerligen ojämnt. För att råda bot häremot påyrkas i en del
fall, att staten måtte öfvertaga fattigvården i dess helhet. På andra håll uttalar
man sig endast i allmänhet för ett utjämnande af fattigvårdsbördan, hvarvid af
ett par fattigvårdsstyrelser hänvisas till den utvägen att utvidga fattigvårdssamhällena
att omfatta härad eller hela län. Från en kommun slutligen har såsom önskemål
framhållits, att staten öfvertager vården af alla »sinnessjuka och hospitalshjon».
Ändring af gällande bestämmelser om hemortsrätt önskar en fattigvårdsstyrelse,
utan att dock närmare angifva, i hvilken riktning reformen bör gå.
Från åtskilliga kommuner uttalas det önskemål, att fattiggårdar måtte inrättas,
hvarvid dock i regel, hvad den egna kommunen beträffar, tillägges att
detta på grund af kommunens litenhet och ringa skatteförmåga icke låter
sig göra.
Från en kommun inom länet har gjorts ett mera detaljerad! uttalande rörande
fattigvårdens allmänna organisation af i hufvudsak följande innehåll.
Rotegång och bortauktionering böra i lag förbjudas. Sådana fattiga, hvilka
själfva äga tillfredsställande bostad, böra, så länge de om sig själfva kunna taga
tillfredsställande vård, lämnas understöd i sina hem; särskild! bör detta gälla
om t. ex. åldriga makar. Ogifta kvinnor med barn böra i regel med sina barn
intagas å fattiggård, där sådan finnes, och detta för barnens sedliga uppfostran.
Det är nämligen sällan dylika kvinnor lämna sina barn sådan uppfostran,
som önskligt vore, äfven om understöd lämnas. Barnens uppfostran å fattiggård
synes böra äga företräde framför utackordering, ehuru det senare ställer
sig betydligt billigare. Det är nämligen svårt att träffa hem, där andras barn
K‘>
med ömhet vårdas. I hvarje socken bör uppföras ett särskilt hem för lungsiktiga,
ty dessa böra icke vårdas i enskildt hem eller fattiggård.
Eu något afvikande mening i fråga om barnens vård uttalas från eu annan
kommun, där man framhållit önskvärdheten af eu särskild barnavårdsafdelning
vid fattiggården med särskildt anställd barnavårdarinna. »Barnen, vår framtids
hopp, kunna icke utan eu sådan afdelning erhålla lämplig vård och tillsyn på
en fattiggård.» -— — »Att barnen skola vistas tillsammans med och gemensamt
i samma rum som helidioter samt äldre till en del urspårade, cyniska personer
skola intaga sina måltider, kan ej verka annat än demoraliserande på det iakttagelserika
barnasinnet.»
Slutligen har en fattigvårdsstyrelse såsom önskemål framhållit, »att skärpta
bestämmelser blefve gjorda till utrotande af s. k. tattarefamiljer, som i långa
rader ströfva omkring i bygderna, samt bettla och göra hvarjehanda ofog, därvid
de på allt sätt göra försök och stundom äfven lyckas att få tillhandla sig
smärre jordlägenheter för att blifva mantalsskrifna i församlingen och sedan
helt och hållet kasta sig på fattigvården med hela sin familj, samlande kring
sig hopar af samma sorts folk, som endast genom lättja och liknöjdhet trotsa
sig fram, om icke på annat sätt så rymmande från barnen för att de skola
kunna tvinga dem på fattigvården». Äfven från eu annan kommun höjas klagorop
öfver här berörda onda. »Tattare och luffare och andra bettlande vandrande
bli oss snart öfvermäktiga.»
Örebro län. Från en kommun i länet har såsom önskemål framhållits, att
staten måtte bidraga till utjämilande af fattigvårdsbördorna olika kommuner emellan.
De flesta klagomålen gälla emellertid bestämmelserna om hemortsrätten. 1
ett fall har endast i allmänhet uttalats den önskan, att processerna rörande
understödstagares hemort olika kommuner emellan kunde undvikas eller minskas,
äfvensom att dessa processer måtte kunna hastigare afdömas. Från eu annan
kommun uttalar man sig för en sådan ordning, att antingen eu person bör under
minst ett års tid hafva haft stadigvarande bostad eller arbete inom en kommun
för att förvärfva sig hemortsrätt därstädes, eller ock staten bör utan vidare
bekosta underhållet af personer, som eu viss längre tid vistats utom hemortskommunen.
»Vid förändrad fattigvårdslagstiftning är det synnerligen i vår tid»,
heter det vidare i samma uttalande, »af lika stor vikt att tillse, att fattigvårdssamhälle
ej blir rättslöst gentemot arbetsföra och delvis arbetsföra fattiga, som
att verkligt behöfvande få understöd oeh vård.» I en tredje kommun slutligen
vänder man sig mot det förhållande, att då fattigvården i en kommun måste
taga om hand minderårigt barn, som öfvergifvits af sin moder, så anses denna
fattigvård hafva utgått såsom legalt fattigunderstöd, lämnadt åt den bortrymda
modern, hvarigenom hon i fattigvårdshänseende tilldömes denna kommun, om
hon sedermera blir sjuk och behöfver understöd, äfven om det styrkes, att hon
under mellantiden varit frisk och arbetsför, innehaft tjänster och varit mantalsskrifven
å andra orter.
Slutligen vilja ett par fattigvårdsstyrelser hafva strängare bestämmelser mot
försumliga familjeförsörjare och oäkta barns fäder för att förmå dem att fullgöra
sina skyldigheter.
12 — Fattigvårdslagstiftningen. III.
90
Västmanlands län. En fångvårdsstyrelse i länet uttalar följande önskemål:
att invaliditets- och ålderdomsförsäkring kommer till stånd, dels för att förebygga
fattigvård, dels som en nödvändig åtgärd att uppfostra vårt folk till sparsamhet;
att för hvarje län anordnas en större arbetsinrättning med uppgift att mottaga
försumliga familjeförsörjare och andra försumliga barnafäder och mödrar, hvilka
där kunde arbeta af de utgifter, kommunerna nödgats för dem vidkännas, samt
att för hvarje län likaledes anordnas ett uppfostringshem för de barn, som
fattigvården nödgas omhändertaga, och för hvilka icke kunna erhållas lämpliga
fosterhem.
En annan fångvårdsstyrelse vill hafva ändring i gällande bestämmelser
om hemortsrätt därhän, att hemortsrättsområdet utvidgas till häradet eller länet,
hvarjämte staten anses böra öfvertaga försörjningen af alla sådana personer, som
eu längre följd af år, exempelvis 10 eller 15 år, oafbrutet vistats utom fattigvårdssamhället.
Kopparbergs län. En fattigvårdsstyrelse har såsom sin åsikt uttalat, att
staten borde öfvertaga och ordna hela fattigvården, hvarjämte fordras effektiva
åtgärder mot försumliga försörjare. I ett par andra kommuner inskränker man
däremot sina anspråk i förstnämnda hänseende till, att staten måtte öfvertaga
vården af sinnessjuka och »obildbara personer» eller att åtminstone tillräckligt
antal platser anordnas vid hospitalen. Behofvet af upptagningsanstalter för sinnessjuka
vitsordas äfven från en annan kommun, som önskar upprättandet af dvlika
länsvis på mera centrala platser.
En fattigvårdsstyrelse uttalar sig för att fattigvården ordnas liksom hälsovården,
eller så att landstingsområdet utgör ett distrikt med några få större fattiggårdar
och arbetsanstalter. I andra fall åter vill man, att närliggande kommuner
skola förena sig om gemensam fattiggård.
Hemortsrättsbestämmelserna vilja ett par fattigvårdsstyrelser hafva omarbetade,
hvarvid den ena särskild! framhållit, att omarbetningen bör ske i den
riktning, att personer, som vistas utom samhället en viss tid, förlora sin hemort
därstädes. Från en annan kommun förordas en ändring af 1 § i fattigvårdsförordningen
sålunda, att medellös kvinna med flera minderåriga barn skall kunna
erhålla understöd, äfven om hon själf är frisk.
I organisatoriskt hänseende förordar en fattigvårdsstyrelse »såsom förmånligare
i ekonomiskt och humanitärt afseende», att det i hvarje kommun inrättas
en särskild fattigvårdsstyrelse, bestående af såväl män som kvinnor.
I en annan kommun finner man det önskvärdt att hafva särskilt reglemente
och föreskrifter för fattigvården, dock att dessa äro så affattade, att de lämna
styrelsen nödig handlingsfrihet. Ett annat önskemål är lämplig inspektion, som
dock bör göras sådan, att den icke blir dyrbar eller verkar betungande. Slutligen
anses det olämpligt, att fattigvårdsstyrelsens sammanträden kungöras genom
uppläsning från predikstolen. I vidsträckta kommuner är det bättre att
hafva ordinarie sammanträde en bestämd dag i hvarje månad. Säkraste sättet
att bringa styrelsens sammanträden till allmänhetens kännedom vore i öfrigt
annonser i ortstidningarna eller ock genom anslag å särskilda anslagstaflor.
91
Gäfleborgs län. I ändamål att undvika rättegångar om hemortsrätt och
jämnare fördela fattigvårdstungan önska en del fattigvårdsstyrelser, att staten
öfvertager hela fattigvården. I ett fall åter önskar man, att kostnaderna fördelas
mellan stat och kommun på ungefär samma sätt som utgifterna för skolväsendet.
Sålunda skulle kommunen anskaffa och underhålla alla fastigheter
och inventarier; utgifterna för fattighjonens vård och underhåll samt tjänstemännens
löner och pensioner skulle däremot till 2/s bestridas af staten och till
Va af kommunen.
Bestämmelserna om hemortsrätt hafva särskildt varit föremål för anmärkningar
från fattigvårdsstyrelserna i länet. I ett fall vill man exempelvis, att
staten skall lämna ersättning för fattigvård enligt 1 § fattigvårdsförordningen
till personer, som icke äga hemortsrätt inom den kommun, där fattigvård lämnats.
I eu annan kommun åter påyrkas ersättning af statsmedel för all fattigvård,
som genom rättegång ådömts kommunen.
Såsom önskemål har en fångvårdsstyrelse uttalat, att det borde finnas
anstalter, som mottaga sådana fattiga sinnessjuka och idioter samt obotligt sjuka,
hvilka icke mottagas å andra anstalter.
Eu fattigvårdsstyrelse vill hafva en af kommunen afiönad inspektör »för
undersökning af såväl fattiggårdar som enskilda understödstagares bostadsförhållanden
och hemlif en gång om året». Vidare önskas, att barnen skiljas från
de äldre i särskilda barnhem, äfvensom att särskilda bostadsrum upplåtas »för
mindre goda karaktärer och sedligt förfallna personer».
Västernorrlands län. Äfven inom detta län har tanken på statens öfvertagande
af fattigvårdsbördan vunnit en del anhängare, liksom äfven fattigvårdsbördans
fördelning på större områden, såsom exempelvis länen. I andra fall åter
har man endast i allmänhet påyrkat åtgärder för fattigvårdskostnadernas jämnare
fördelning, äfvensom statens medverkan för detta ändamål. Särskildt har i ett
fall påyrkats, att staten snarast måtte öfvertaga vården af alla fattiga sinnessjuka
och idioter samt blinda. Emellertid framträder äfven en alldeles motsatt ståndpunkt.
Sålunda vill en fattigvårdsstyrelse icke. att staten bidrager till fattigvården,
enär detta endast i stort sedt skulle förhöja fattigvårdskostnaderna och
tarfva en onödig och dyrbar kontroll. Folkförsäkringstanken har likaledes vunnit
anhängare inom flera af länets kommuner.
En skärpning af lagens bestämmelser i fråga om försumliga familjeförsörjare
samt mot fäder till oäkta barn och mot lösdrifvare är ett yrkande, som framkommit
från ett flertal kommuner i länet. Särskildt har man velat, att fattigvårdssamhälle
eller fattigvårdsstyrelse skulle tillerkännas ökade befogenheter i
detta hänseende. Äfven förbud för utvandring af försörjningsskyldig utan att
ställa Säkerhet för underhållet af kvarvarande medlemmar af familjen har påyrkats
af en fattigvårdsstyrelse. Ett annat hithörande önskemål framställes från
en fattigvårdsstyrelse, som vill hafva en sådan lagändring, att det ginge lättare
att på en arbetsinrättning eller annan tvångsanstalt få in ett fattighjon, »som
gjort till sitt lits mål att med alla till buds stående medel åsamka kommunen
så stora utgifter som möjligt». •
92
Såsom vanligt hafva äfven gällande hemortsrättsbestämmelser varit föremål
för kritik. I flertalet fall har man härvid ansett, att längre tids vistelse inom
en kommun skulle fordras (exempelvis 2 eller 3 år), innan hemortsrätt kunde
vinnas.^ Vidare har det påyrkats, att rätten att söka ersättning borde inskränkas,
så att en tillfällig sjukhjälp och ett underhåll för exempelvis en månad
eller så borde tillkomma vistelsekommunen, utan att dock detta skulle inverka
vid bestämmandet af hemortsrätten. Ännu längre går emellertid en annan fattigvårdsstyrelse,
som anser att fattigvårdsförordningen borde ändras därhän, att
fattig vårdsstyrelserna, hvar och en i sin stad, skulle äga att utan krafrätt hos
annat samhälle meddela understöd åt fattigvårdsberättigade utan hänsyn till
deras hemortsrätt, äfvensom att fattigvårdskostnaderna härigenom skulle blifva
i stort sedt rätt väl utjämnade. En annan styrelse slutligen vill, att mantalslängden
skall hafva vitsord i fråga om hemortsrätt.
Tiden, inom hvilken, lämnad fattigvård skall utsökas, bör — menar eu
fattigvårdsstyrelse — utsträckas från en till sex månader.
Tidsenligare bestämmelser angående fattigvård enligt 1 § fattigvårdsförordningen
önskas i ett par kommuner, dock utan att de fordrade reformerna
närmare preciseras.
Med afseende på fattigvårdens organisation bar en fattigvårdsstyrelse framhållit,
att bortauktionering och rotegång böra absolut förbjudas, äfvensom att af
fattigvården omhändertagna barn icke böra få intagas å fattigvårdsanstalter tillsammans
med ålderstigna, orkeslösa m. fl., utan böra beredas vård antingen i
särskildt för dem inrättade barnhem eller i goda fosterhem. En något afvikande
mening i sistnämnda hänseende har uttalats af en annan fattigvårdsstyrelse,
som anser, att barnhem böra så vidt möjligt undvikas, och i stället rekommenderar
utackordering. Sistnämnda styrelse vill därjämte, att det i hvarje fattigvårdssamhälle
skall finnas ett ålderdomshem samt rum för sjuka. Eu annan
styrelse önskar, att hvarje fattigvårdssamhälle, som ej har råd att anlägga fattiggård,
dock bör hafva åtminstone en upptagningsanstalt för den första vården af
barn, sjuklingar och andra, som behöfva full vård.
En fattigvårdsstyrelse önskar, att fattigvårdsstyrelsen hade större frihet i
utöfvande af sitt kall gentemot kommunalstämman, att i hvarje byalag å landsbygden
bör finnas minst eu ledamot af fattigvårdsstyrelsen, samt att orden »äkta»
och »oäkta» måtte ur fattigvårdsförordningen utgå.
Slutligen framhålles i ett fall såsom önskemål, att fattiggård minst en gång
i månaden skall inspekteras af distriktets provinsialläkare.
Jämtlands län. Tankeil på staten såsom bärare af hela fattigvården har
åtskilliga förespråkare bland länets fattigvårdsstyrelser. Skulle emellertid detta
icke kunna genomföras, föreslås i ett fall, att staten åtminstone tillhandahåller erforderligt
antal arbetsinrättningar för att tvinga tredskande, försumliga och
vårdslösa individer till arbete; i ett par andra fall åter, att staten, när fattigvårdstungan
nått en viss höjd, måtte träda emellan. Från andra kommuner
åter har man förordat fattigvårdssamhällenas utvidgning till hela län.
Äfven tanken att genom allmän folkförsäkring göra fattigvården öfverflödig
oa
liar sina anhängare inom länet. Ett pregnant uttryck har denna tankegång
fått i ett yttrande från en kommun af hufvudsakligen följande innehåll: »Att
staten delvis eller helt öfvertog försörjningen af de fattiga på så sätt, att en
olycksfalls- och fattigdomsförsäkring bildades under statens kontroll. Premierna
härtill kunde dels indebiteras i sammanhang med kronoutskylderna på hvarje
person, dels kunde kommunerna själfva betala en viss premie för hvarje inom
kommunen mantalsskrifven person, och kunde dessa kommunens premier erläggas
af de nu många gånger ohjälpligt höga fattigvårdsutgifter, som hvarje
liten kommun med många fattiga får vidkännas. Fattigvårdsstyrelser skulle
finnas hvar för sin kommun och skulle dessa hafva till uppgift att granska och
undersöka gjorda ansökningar om understöd, förestå bortackorderingen (ej auktion),
göra utbetalningar samt i öfrigt se till, att understödstagarna erhöllo god vård
och skötsel».
De vanliga önskemålen om strängare bestämmelser mot försumliga familjeförsörjare
och mot fäder till oäkta barn samt om ändrade bestämmelser om
hemortsrätt återkomma äfven här. I förstnämnda hänseende önskar eu fattigvårdsstyrelse
ordnandet länsvis af särskilda arbetsanstalter, i senare hänseendet
förordas sådana bestämmelser, att för vinnande af hemortsrätt skall fordras att
en person skall hafva minst två år vistats inom samhället och icke under denna
tid från annan kommun hafva erhållit bidrag för sig eller sin familj.
Sina önskemål i fråga om fattigvårdslagstiftningens revision har en fångvårdsstyrelse
sammanfattat i följande punkter: att, sedan fattigvårdsutgifterna stigit
till ett visst belopp per fyrk, landstinget eller statsverket bidrager med t. ex. 50 %
af det Överskjutande; att särskilda vårdarinnor för fattiggårdar och inrättningar
utbildas; att i hvarje län finnes eu anstalt för epileptiskt sjuka; att staten ensam
tager vård om sinnessjuka och sådana personer, som äro för den allmänna säkerheten
vådliga, samt äfven sådana personer, som gå land och rike kring, låtsande
sig söka arbete; samt att i lag bestämmes att alla, som äro ute och söka
arbetsförtjänst, skola vara försedda med »prästbetyg, inhäftadt i bokformat med
blad lediga för anteckningar af arbetsgifvare».
Västerbottens län. Statens öfvertagande af fattigvården utgör önskemålet i
eu kommun. Från en annan framhålles såsom det förnämsta önskemålet, hvad
Västerbottens län beträffar, inrättandet af flera anstalter för sinnessjuka.
I organisatoriskt hänseende påyrkar en fångvårdsstyrelse lagstadgadt förbud
för kommunalnämnden att tjänstgöra äfven såsom fångvårdsstyrelse, utan borde
det stadgas, att det alltid skulle finnas en särskild sådan. En annan kommun
åter vill, att ordförandeposten i fattigvårdsstyrelsen göres till en fast
aflönad plats, som efter ansökan tillsättes af kommunen. I mindre kommuner
kunde denna plats lämpligen förenas med ordförandeskapet i kommunalnämnden
och äfven -stämman, hvarigenom man finge i spetsen för kommunens
angelägenheter en person, som med verkligt intresse kunde offra tid och krafter
för ändamålet. Särskildt vore eu dylik anordning nödvändig för lappmarkerna,
enär kommunerna, glest befolkade, i allmänhet äro så vidsträckta, att tidsödande
resor i många fall äro nödvändiga.
94
Norrbottens län. En fattig vårdsstyrelse önskar, att antingen staten eller landstinget
öfvertager hela fattigvården. En annan fattigvårdsstyrelse framhåller behofvet
af fattiggård, men betonar tillika, att kostnaderna härför icke torde kunna bäras
af den fattiga befolkningen, hvarför det är nödvändigt, att staten bidrager med
minst hälften. Obligatorisk läkarundersökning — framhålles från ett fattigvårdssamhälle
— särskildt af de utaf fattigvårdsstyrelsen omhändertagna minderåriga
barnen både väl sin mission att fylla, men ej många kommuners ekonomi skulle
tillåta någonting dylikt, ej heller de ökade sannolika utgifterna (d. v. s. för vård
å anstalt eller annars mera omfattande vård). Samma fattigvårdsstyrelse vill
äfven hafva en omarbetning af gällande hemortsrättsbestämmelser, men bär
icke angifvit, i hvilken riktning reformen skulle gå.
Slutligen bar en fattigvårdsstyrelse påyrkat, att särskildt i större kommuner
aflönade biträden skulle anställas i fattigvårdsarbetet.
2 kap.
95
Absoluta och relativa antalet understödstagare
år 1 907.
En regelbunden statistik öfver fattigvården i riket äga vi här i Sverige Antal under
o
o
stÖ0>8tdQQ>YC t
först fr. o. in. år 1874. Möjlighet tinnes emellertid att ur Konungens Be- isao—
fallningshafvandes s. k. femårsberättelser erhålla vissa uppgifter rörande fattig- 191°-  vården under åren 1860—1870. Tidigare hade allt ifrån tabellverkets begynnelse
år 1749 uppgifter rörande antalet fattiga meddelats af prästerskapet vid
folkräkningarna. Då emellertid femårsberättelsernas liksom i ännu högre
grad folkräkningarnas uppgifter äro insamlade enligt helt andra grunder än
dem, som tillämpats i fråga om den senare officiella fattigvårdsstatistiken, finnes
det endast få jämförelsepunkter dem emellan. Hela antalet understödstagare
i riket enligt ofvan anförda femårsberättelse!- utgjorde:
Abs.
På 1,000 inv.
1860 ........................ 132,982
’
34''5
1865 ........................ 147,788
35''9
1870 ........................ 204,378
49 o
Yidkommande tiden fr. o. m. 1874 har det absoluta och relativa
antalet understödstagare i hela riket samt på landsbygden och i städer enligt
vår officiella fattigvårdsstatistik (Bidrag till Sveriges officiella statistik
U) Kommunernas fattigvård och finanser) gestaltat sig på sätt, som nedanstående
sammanställning utvisar.
Antal understödstagare.
Landsbygden.
Städerna.
Hela riket.
Abs. På 1,000 inv. Abs. På 1,000 inv.
Abs. På 1,000 inv.
1874 ......... 148,870
39''9
40,123
661
188,993
43''5
1875 ......... 152,509
40-ö
41,248
66-4
193,793
44-2
1880......... 169,532
43-9
50,000
71-4
219,532
48''1
1885......... 167,673
43-3
54,238
667
221,911
47-4
1890......... 171,844
44-4
69,269
76-o
241,113
50-4
96
Antal understödstagare
enligt
kommitténs
statistik.
Antal understödstagare.
Landsbygden.
Städerna.
Hela riket.
Abs. På 1,000 inv. Abs. På 1,000 inv.
Abs. På 1,000 inv.
1895......... 170,148
43-4
86,447
86''7
256,595
52-2
1900......... 157,805
39-4
77,358
6 8''6
235,163
45''8
1905......... 155,147
38-4
79,455
63''5
234,602
44''3
1907......... 147,254
36''6
82,439
60''8
229,693
42''7
1910..........146,006
35-8
90,912
63 l
236,918
42''0
För riket i dess helhet utvisa såväl de absoluta som de relativa talen
en så godt som oafbruten stegring fram till år 1895, men därefter en lika
oafbruten nedgång. Absolut taget både understödstagarnas antal under
hela perioden 1874—1910 vuxit från 188,993 till 236,918, eller med omkring
V4 J i förhållande till landets folkmängd var däremot understödstagarnas
antal under sistnämnda år t. o. m. något lägre än under det förstnämnda.
Skiljer man åter i förevarande hänseende mellan landsbygd och städer,
finner man, att stegringen i antalet understödstagare helt och hållet kommer
på städernas räkning. Absolut taget mer än fördubblades städernas fattigvårdstagare
under här ifrågavarande tidrymd, från 40,123 år 1874 till 90,912
år 1910. I förhållande till folkmängden har däremot äfven i städerna
fattigvårdstagarnas antal undergått eu liten minskning, från 66u °/00 år 1874
till 63 i °/oo år 1910. Hvad åter landsbygden beträffar har understödstagarnas
antal såväl absolut som relativt taget minskats under perioden i fråga.
I stort sedt synas växlingarna i understödstagarnas antal nära följa de
allmänna ekonomiska konjunkturerna. Sålunda motsvaras de nödår, som inträffade
mot slutet af 1860-talet, af en stark stegring i antalet fattigvårdstagare.
Xär sedermera år 1870 de goda tiderna återkomma, sjunker understödstagarnas
antal för att mot slutet af samma årtionde med de sjunkande
konjunkturerna ånyo börja stiga. Ökningen forlfar i stort sedt under
hela 1880-talet och till midten af 1890-talet, men därefter sker åter en
vändning till det bättre och sedermera har jämsides med den i stort sedt
gynnsamma ekonomiska utvecklingen fattigvårdstagarnas antal befunnit sig
i nästan stadig nedgång.
Enligt de genom kommittén härom insamlade uppgifterna (jmfr punkt
1 å frågeformulär B samt å bilaga 1 till frågeformulär C) skulle hela antalet
under år 1907 af fattigvården i riket understödda personer hafva utgjort
228,073. På landsbygden kommo inalles 145,705 understödstagare
och på stadskommunerna (städer och köpingar) 82,368.
97
Jämföras dessa siffror med motsvarande uppgifter i vår officiella fattig- Jämförelse
vårdsstatistik för samma år, 1 framträda vissa smärre skiljaktigheter med
afseende på antalet understödstagare i riket. Sålunda uppgick enligt den rdnhstatiofficiella
statistiken för år 1907 detta antal till 229,693, eu summa, som
med 1,620 personer öfverstiger den ur kommitténs statistiska utredningar
framgångna. En närmare undersökning utvisar, att den här påpekade
skiljaktigheten hufvudsakligen beror på uppgifterna från landsbygden.
Sålunda redovisar den officiella statistiken för ifrågavarande år inalles 147,254
understödstagare i landskommunerna, medan däremot samma antal enligt
den af kommittén insändade statistiken, såsom nyss nämndes, belöpte sig
till endast 145,705. Häremot är siffran för stadskommunernas understödstagare
i båda fallen så godt som densamma. Den af kommittén
verkställda utredningen gaf nämligen till resultat, att under år 1907 i
städer och köpingar blifvit af den offentliga fattigvården understödda inalles
82,368 personer, medan den officiella fattig vårdsstatistiken för samma
kommuner upptager 82,439 understödstagare.
Om man tager riket i dess helhet i betraktande, äro de bär anförda
skiljaktigheterna så obetydliga, att de icke spela någon roll. Men äfven för
de särskilda fattig vårdssamhällena, äro, såsom en detaljerad jämförelse gifvit
vid handen, afvikelserna i detta hänseende mellan de officiella och kommitténs
uppgifter i stort sedt af endast mycket ringa betydelse. Det är,
enligt hvad erfarenheten visat, i många fall mycket svårt att erhålla absolut
exakta uppgifter angående understödstagarnas verkliga antal vid eu
viss gifven tidpunkt, och den officiella statistikens uppgifter härom, liksom
också i fråga om åtskilliga andra fattigvårdsförhållanden, torde i åtskilliga
fall endast vara att anse såsom approximativt riktiga. I själfva
verket är det ju också i många fall synnerligen svårt att afgöra, huruvida
vissa personer skola räknas såsom understödstagare eller icke (t. ex. personer,
som erhålla understöd ur särskilda fonder, gratialister in. fl.). I
brist på bestämda regler härför tillämpas också i dylika hänseenden växlande
principer inom olika fattigvårdssamhällen.
Såsom en förklaring därtill, att den af kommittén insamlade statistiken
icke fullständigt öfverensstämmer med motsvarande uppgifter i den officiella
fattigvårdsstatistiken, må vidare framhållas, att kommittén, då bearbetningen
i föreliggande hänseende af det statistiska materialet tog sin
början, icke hade möjlighet att i hvarje fall jämföra de till kommittén in
1
Bidrag till Sveriges officiella statistik IT), Kommunernas fattigvård och finanser XXXIV.
13 — Fartigcånlslagstiftningen. III.
98
Absoluta och
relativa antalet
underst
bästa gare i
olika län.
Relativa antalet
understödstagare
i
de särskilda
fattigvdrdssnmhällena.
gångna uppgifterna med motsvarande officiella primäruppgifter för samma
år. En dylik detaljerad jämförelse, hvilken först efter det arbetet något
längre fortskridit skulle låtit sig göra, kunde för öfrigt så mycket hellre
lämnas å sido, som den, med hänsyn till de små skiljaktigheterna, skulle utan
motsvarande gagn hafva fördröjt och fördyrat kommitténs utredningsarbete.
I efterföljande texttabell litt. D meddelas på grundval af det utaf
kommittén insamlade materialet uppgifter angående det absoluta och relativa
antalet understödstagare i riket år 1907 med särskiljande af fattigvårdssamhällen
på landsbygden samt städer och köpingar.
Man tinner häraf, att under sagda år på hvarje 1,000-tal invånare i
riket öfver hufvud taget kommit 42a understödstagare. I stadskommunerna
steg motsvarande relationstal till 60''7 °/oo, men sjönk på landsbygden
till 36’2 °/oo. 1
En jämförelse mellan de olika länens landsbygd med afseende på det
relativa antalet understödstagare ådagalägger, att Norrbottens län härvid
intager det främsta rummet med 46''8 °/oo, hvarefter närmast i ordningen
följa Göteborgs och Bohus, Östergötlands och Yästernorrlands län med
resp. 45a, 45a och 45 2 °/no- Öfver medeltalet för landsbygden i dess
helhet stå dessutom åtta andra län med ett antal understödstagare, växlande
mellan 44''6 °/oo (i Värmlands län) och 377 °/oo (i Gäfleborgs län''.
Under samma medeltal befunno sig åter tolf län, af hvilka Gottlands intager
det utan jämförelse gynnsammaste läget med endast 18''4 understödstagare
på 1,000 invånare. Äfven de båda skånska länen innehafva i detta
hänseende en mycket förmånlig ställning med endast resp. 207 och 23 o
understödstagare på hvarje tusental inbyggare.
Bland stadskommunerna räknade de i Östergötlands län de relativt
flesta understödstagarna eller något mer än 81 på 1,000 invånare.2 Ett
betydande antal understödstagare förekommer vidare äfven i Stockholm samt
i stadskommunerna i Västernorr]ands och Göteborgs och Bohus län. Sist
i ordningen bland samtliga län kommer i detta hänseende Jämtlands, hvars
enda stad räknade blott 25''s understödstagare på 1,000 inbyggare.
Det säger sig emellertid själft, att eu sammanställning mellan å ena
sidan antalet understödstagare och å andra sidan folkmängden inom olika
1 I den officiella fattigvårdsstatistiken för samma år upptagas motsvarande promille-tal för
riket i^dess helhet till 42''7, för landskommunerna till 36 g samt för stadskommunerna till 60''8.
Denna höga siffra beror på staden Norrköping, som af rikets större städer hade att uppvisa
den högsta proportionen understödstagare (eller 94''7 %o)-
1)9
liin endast ger en mycket ofullkomlig bild af fattigvårdsbehofvets olika
utbredning. Eu verklig föreställning härom erhåller man först genom att
med hvarandra jämföra understödstagarnas och befolkningens antal inom
de särskilda fattigvårdssamhällena. Kommittén har ock låtit verkställa eu
dylik undersökning, hvarvid för lättare jämförelses skull till grund för beräkningen
lagts de i den officiella * fattigvårdsstatistiken meddelade uppgifterna
angående folkmängden och antalet understödstagare är 1907 inom
de särskilda fattigvårdssamhällena.
Eesultaten af berörda undersökning återfinnas i efterföljande texttabeller
litt. E (för landsbygden) och F (för städer och köpingar), som för
hvarje län angifva det antal fattigvårdssamhällen, i Indika understödstagarnas
antal under år 1907 uppgått till högst 10, mer än 10 till och
med 20, o. s. v. på hvarje 1,000-tal invånare.
Hvad först landsbygden beträffar, finner man af den förra tabellen,
att i det närmaste ''/b (575 st.) af samtliga landskommuner hade mellan
20 och 30 understödstagare på 1,000 invånare. Härnäst i ordningen
komma de fattigvårdssamhällen, inalles 557 st., i hvilka fattigvårdstagarnas
relativa antal uppgick till mellan SO och 40 °/oo. Het tredje rummet
intogs af de kommuner (432 st.), där antalet understödstagare utgjorde
endast mellan 10 och 20 °/oo af folkmängden. Sammanräknas här nämnda
tre kategorier af fattigvårdssamhällen, finner man, att de tillsammantagna
utgöra ej långt ifrån 2/s (65''7 °/o) af samtliga landskommuner.
Närmast i ordningen efter de ofvannämnda kommo fattigvårdssamliällen
med 40—50 (376 st.) och 50—60 (196 st.) understödstagare
på hvarje 1,000-tal invånare. De mera extrema fallen, då understöds-''
tagarnas antal antingen understiger 10 eller öfverstiger 60 0/°°, äro, såsom
man ju kunde vänta, jämförelsevis ganska fåtaliga. Det torde emellertid
förtjäna framhållas, att det vid här berörda tidpunkt fanns icke mindre
än 150 landskommuner, i hvilka understödstagarnas antal öfversteg 6 %
af befolkningen. A andra sidan visar också tabellen ifråga, att i sammanlagdt
95 landskommuner fattigvårdstagarnas antal understeg 1 % af
folkmängden.
Ytterligheterna i detta hänseende betecknas å ena sidan af de sju kommuner
(Värna i Östergötlands län, Brålanda och Sundals-Byr i Älfsborgs
län, Falköpings östra landskommun och Bjärka1 i Skaraborgs län, Bogeni
Värmlands län samt Transtrand i Kopparbergs län), i hvilka understödstagarnas
antal uppgick till mer än 1/io af befolkningen, och å andra sidan
1 Understödstagarna äro gratialister från egendomarne Dagsnäs och Trestena.
100
Tal. litt. T). Absoluta och relativa antalet understödstagare
år 1907.
1
3
4
5
6
i
Fattig vår dssamhällen.
Landsbygden.
Städer och
köpingar.
Hela
riket.
Absolut.
På 1,000
af folk-  mängden
d. 31 dec.
1907.
Absolut.
På 1,000
af folk-  mängden
d. 31 dec.
1907.
Absolut.
På 1,000
af folk-  mängden
d. 31 dec.
1907.
1
Stockholms stad .....
25,340
75*1
25,340
75*1
l''
2
Stockholms
län...............
5,532
30-7
1,082
42*1
6,614
32*1
2,
3
Uppsala
•» ...............
2,533
26-6
1,610
54*4
4,143
33*2
3
4
Södermanlands
» ...............
4,503
353
1,796
41*2
6,299
36*S
4
5
Östergötlands
T) ......
9,863
45-3
5,773
81*1
15,636
54*2
5
G
Jönköpings
» ...............
6,104
35-7
1,852
48*1
7,956
38*0
G
7
Kronobergs
» ...............
5,687
38''4
484
53''3
6,171
39 2
7
8
Kalmar
T> ...............
7,761
4P3
1,880
49*2
9,641
42*6
S
9
Gottlands
» ...............
817
18-4
430
45*4
1,247
23*2
9
10
Blekinge
» ...............
4,479
41-4
1,996
50*4
6,475
43*8
10
| 11
Kristianstads
» ...............
4,617
23*0
900
42 7
5,517
24*8
11
12
Malmöhus
» ..............
6,542
20-7
8,833
60*5
14,375
32*6
12
13
Hallands
s .........
3,126
27*5
1,712
54*0
4,838
33»
13
14
Göteborgs ocli Bohus
» ...............
8,422
454
12,664
69*5
21,086
57*3
14
15
Älfsborgs
» ...............
8,597
351
2,106
55*6
10,703
37*8
15
IG
Skaraborgs
» ...............
7,207
35*3
1;306
37*5
8,512
35*6
16
17
Värmlands
» .............
9,885
44*6
1,628
47’0
11,613
44*9
17
18
Örebro
» ...............
6,688
39*6
2,142
61*7
8,830
43*4
IS
19
Västmanlands
» .....|.........
4,363
37*8
1,756
51*7
6,119
40*9
19
20
Kopparbergs
t ...............
6,790
32*6
1,005
50*0
7,795
34*1
20
21
Gäfleborgs.
» ...............
7,543
377
2,497
50*5
10,040
40*3
21
22
Västernorrlands
» .........
9,689
45*2
2,389
78*o
12,078
49*3
22
23
Jämtlands
» ...............
3,359
31*5
194
25’5
3,553
31*1
23
24
Västerbottens
» ...............
6,027
40*4
253
372
6,280
40*3
24
25
Norrbottens
» ...............
6,571
46*S
741
55*0
7,312
47*5
25
Inalles
145,705
36*2
82,368
607
228.073
42*4
101
Tub. litt. K. Relativa antalet understödstagare i rikets kommuner
år 1907.
A. Landsbygden.
1
2
3
4
6
(>
7 j
8
9
10
11
12 |
18
Antal landskommuner, i hvilka understödstagarnas
till folkmängden utgjorde:
antal
i förhållande
Lä u.
högst
10°/oo
mer
än 10
t.o.m.
20 7„o
mer
än 20
t.o.m.
30 °/00
mer
än 30
t.o.m.
40%.
mer
än 40
t.o.m.
50%.
mer
än 50
t.o.m.
60°/oo
mer
än 60
t.o.m.
70%o
mer
än 70
t.o.m.
80°/oo
mer
än 80
t.o.m.
90 °/00
mer
än 90
t.o.m.
100
0/
/oo
mer
än
100
0/
/oo
Summa
1
Stockholms
län
8
15
30
32
14
6
3
2
_
_
_
no
1
! 2
Uppsala
i>
3
17
26
19
11
5
3
i
—
—
—
85
2
3
Södermanlands
»
—
6
29
30
14
4
3
3
—
—
—
89
3
4
Östergötlands
»
1
6
28
40
30
23
14
3
1
2
1
149
4
5
Jönköpings
T>
1
19
30
31
29
9
4
4
—
—
—
127
5
6
Kronobergs
»
1
6
14
29
25
9
1
1
—
—
—
85
6
7
Kalmar
7;
—
4
12
33
21
22
6
2
1
—
—
101
7
8
Gottlands
T)
16
44
21
7
4
—
—
—
—
—
—
92
8
9
Blekinge
»
—
1
7
11
6
5
5
—
—
—
—
35
9
10
Kristianstads
10
55
44
27
4
2
i
—
—
—
—
143
10
11
Malmöhus
»
26
105
68
28
7
4
2
—
—
—
—
240
11
12
Hallands
*
1
22
27
18
13
5
—
—
—
—
• —
86
12
13
Göteb. o. Bohus
»
1
10
9
17
23
11
9
2
3
1
—
86
13
14
Alfsborgs
T>
10
36
71
43
28
22
5
1
2
—
2
220
14
15
Skaraborgs
»
10
41
59
66
53
16
5
8
—
2
260
15
IG
Värmlands
D
—
3
12
26
21
9
8
4
2
1
i
87
16
17
Örebro
—
3
15
14
14
9
3
—
—
—
—
68
17
18
Västmanlands
»
—
7
13
23
14
7
3
1
—
—
—
68
18
19
Kopparbergs
»
2
11
11
7
8
3
• —
1
2
—
i
46
19
20
Gäfleborgs
i
8
8
14
9
4
2
1
—
—
—
47
20
21
Västernorrlands
»
—
1
13
18
12
12
5
2
—
—
—
63
21
oo
Jämtlands
4
13
20
13
4
4
—
1
—
—
—
69
22
23
Västerbottens
»
—
—
5
7
8
3
—
—
1
—
—
24
23
24
Norrbottens
—
—
3
4
4
2
5
2
1
—
—
21
24
Inalles
95
432
575
557
376
196
87
39
13
4
7
2,381
102
Tab. litt. F. Relativa antalet understödstagare i rikets kommuner
år 1907.
B. Ståder och köpingar.
1
2
3
4
5
6
7
9
10
n
12
förhål
33
Län.
: Antal stadskommuner, i hvilka understödstagarnas antal i
till folkmängden utgjorde:
ande
högst
10°/
/oo
mer
än
10 t.
o. m.
20%o
mer
än
20 t.
o. m.
30°/oo
mer
äu
30 t.
o. m.
40°/„„
mer
än
40 t,
o. m.
50°/oo
mer
än
50 t.
o. m.
60%o
mer
än
60 t.
o. ra.
-0°/„a
mer
än
70 t.
o. m.
80°/oo
mer
än
80 t.
o. m.
90%„
mer
än
90 t.
o. m.
100°/oo
mer
än
100°/oo
Sum-
ma
1
Stockholms stad
1 —
1
i
1
2
Stockholms
län
—
2
1
2
i
2
—
—
—
—
—
8
2
S
Uppsala
>
—
—
—
i
—
1
—
—
—
—
—
2
3
4
Södermanlands
»
—
—
I
4
i
1
—
~
—
—
—
7
4
5
Östergötlands
>
—
—
1
i
2
1
—
—
i
—
6
5
6
Jönköpings
—
—
3
—
i
2
—
—
—
—
—
6
6
7
Kronobergs
>
—
—
—
—
i
1
—
—
—
—
—
2
7
8
Kalmar
—
3
—
—
3
2
—
1
—
—
—
9
8
9
Gottlands
>
, —
—
—
—
1
. -
—
—
—
—
1
9
10
Blekinge
>
—
1
1
—
—
1
1
—
—
_
—
4
10
11
Kristianstads
>
—
—
3
1
—
—
—
1
—
—
—
5
11
12
Malmöhus
>
—
2
1
3
—
3
1
—
—
—
—
10
12
13
Hallands
J
—
—
2
2
—
—
—
1
—
—
—
O
13
14
Göteb. o. Bohns
T/
: —
—
i
1
—
2
2
—
—
—
—
6
14
15
Älfsborgs
1
—
—
—
1
2
1
—
1
—
—
—
5
15
16
Skaraborgs
T)
i —
—
2
3
4
—
—
—
—
—
—
9
16
17
Värmlands
t
—
—
2
1
1
1
—
—
—
'' —
—
5
17
18
Örebro
Tf
f! —
1
i
—
1
—
—
1
—
—
—
4
18
19
Västmanlands
ti
—
—
—
—
2
—
2
—
- .
—
—
4
19
[20
Kopparbergs
T)
i —
—
3
—
1
—
1
—
—
—
—
5
20
21
Gätieborgs
»
—
1
—
—
1
2
—
—
—
—
—
4
21
22
Västernorr] an ds
: —
—
—
—
—
1
1
—
—
2
-
4
22
23
Jämtlands
i
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
1
23
24
Västerbottens
»
1 —
—
—
1
1
—
—
—
—
—
—
2
24
25
Norrbottens
>
—
1
1
—
—
1
—
—
—
—
3
25
Inalles
10
23
22
22
22
10
6
—
3
— f-llS
103
af de fem kommuner (Akebäck, Vall och Gemm i Gottlands län, Iijiirshög
i Malmöhus lull och Hångsdala i Skaraborgs län), i Indika ingå fattigvårdstagare
funnits under år 1907.
Nedkommande därefter stadskommunerna finner man af tab. litt. F,
att förhållandena i föreliggande hänseende där äro betydligt jämnare. Sålunda
hade intet enda af hithörande fattigvårdssamhällen under 10 eller
mer än 100 fattigvårdstagare på 1,000 invånare. Ide fyra kategorierna
mellan 20 och 60 understödstagäre på 1,000 invånare räknade nästan alldeles
samma antal stadskommuner och detsamma var äfven förhållandet med
kategorierna med 10—20 och 60 — 70 understödstagäre på 1,000 invånare.
De trenne stadskommuner, som hade att uppvisa den största proportionell
understödstagäre, voro Sollefteå köping (med 97» °/oo) samt Norrköping
(med 94''< °/oo) och Sundsvall (med 91 ‘7 °/°o). ''
I samband med ofvan anförda undersökning hafva äfven verkställts Förhållandet
vissa beräkningar i ändamål att få utrönt, i livilket förhållande understöds- ™tödstaqarnas
tagarnas större eller mindre antal i förhållande till folkmängden kan anses antal och folksed
till folkmängdens storlek i de särskilda samhällena. För detta ändamål mansderihafva
samtliga fattigvårdssamhällen, såväl landskommuner som städer och
köpingar, alltefter folkmängden sammanförts i vissa större grupper, hvarefter
för hvarje grupp uträknats proportionen mellan understödstagäre —
fortfarande enligt den officiella fattigvårdsstatistikens siffror -— och invånareantal.
Hvad först landskommunerna beträffar återfinnes resultatet af dessa
beräkningar, i hvad de angå landsbygden i dess helhet, i följande sam
-
manställning :
Antal
Folkmängd Antal understödstagäre 1907.
Invånarantal.
kommuner, d. 31 dec. 1907. Absolut. Per 1,000 inv.
Högst 500 inv...................... 399
142,009
4,012
28 a
501 t. o. m. 1,000 inv............. 666
487,692
15,553
31*9
1.001
t.
o.
m.
3,000
inv.......... 1,021
1,753,223
61,201
34''9
3.001
t.
o.
m.
5,000
inv.......... 174
666,332
26,268
39a
5.001
t.
o.
ro.
10,000 inv.........
100
679,887
27,261
40''1
Mer än
10,000 inv................. 21
292,023
12,959
44a
Summa 2,381
4,021,166
117,254
36 6
Man finner häraf, att understödsta garnas antal icke blott står i proportion
till folkmängdens storlek inom de olika fattigvårdssamhällena, utan
äfven att det utan undantag procentiskt stiger med befolkningens storlek, och
skillnaden är, särskildt om man fäster sig vid ytterlighetsfallen, ganska
104
Tal. litt. G. Förhållandet mellan folkmängden och
A. Lands
-
i
2
3
4
5
6
7
L ä
''
n.
Kommuner med högst
500 invånare.
Kommuner med 501 t. o. in.
1,000 invånare.
Folk-
mängd.
Antal understöds-  tagare.
Folk-
mängd.
Antal understöds- :
tagare.
Abs.
Pr 1,000
inv.
Abs.
Pr 1,000
inv.
1
Stockholms
län..............
4,797
144
30''0
30,663
1,027
33-5
o
Uppsala
»
7,905
243
30-7
23,221
747
32-2
3
Södermanlands
5
3,770
135
35-8
19,181
677
35*3
4
Östergötlands
3>
.........
5,683
212
37''6
39,149
1,780
45*5
5
Jönköpings
» . .
4,485
100
22-3
29,314
1,043
35’fi
6
Kronobergs
» ...............
3,016
101
33*5
13,414
471
35-1
7
Kalmar
» . .
4,171
182
43''ii
19,938
838
42-0
8
Gottlands
T> .............
18,368
297
'' 16’2
20,239
381
18-8
9
Blekinge
T> ..........
435
25
57*5
1,344
44
32-7
10
Kristianstads
7>
.....
5,059
145
28-7
31,528
654
20''7
11
Malmöhus
5>
................
17,721
339
19-1
66,631
1,515
22-7
12
Hallands
» ......
4,277
117
27*4
22,135
678
30-c
13
Göteborgs o. Bohus > ...............
1,203
58
48-2
13,869
525
37''9
14
Ålfshorgs
D ............
20,964
602
28-7
51,422
1,592
31''0
15
Skaraborgs
>
33,535
1,081
32-2
75,286
2,527
33-6
16
Värmlands
» .
667
49
73-5
8,300
321
38-7
17
Örebro
7>
....
1,160
42
36-2
4,180
149
35''g
18
Västmanlands
J ......
2,502
75
30''0
9,463
379
40*1
19
Kopparbergs
T> ..
—
—
—
696
57
81''9
20
Gäfleborgs
>
336
19
56-5
1,245
15
12''0
21
Västernorrlands
» ..
450
24
1,677
44
26*2
22
Jämtlands
T> . .
1,555
22
14''1
4,797
89
18-0
23
Västerbottens
* ...............
—
—
—
—
—
—
24
Norrbottens
3>
...............1
—
—
—
—
—
—
Summa
142,909
4,012
28-s
487,692
15,553
31-9 i
understödstagarnas antal inom rikets kommuner år 1907.
10;")
bygden.
8 1
« r
JO
|
1
12 |
,3
|
H |
15
|
IG
17
|
18
19
å mer
Hare.
Kommuner med 1,001
t. o. m. 3,000 invånare. 1
Kommuner med 3,001
t. o. m. 5,000 invånare. 1
Kommuner med 5,001
t. o. m. 10,000 invånare.
Kommuner me
än 10,000 invå
Folk-
mängd.
Antal under-  stödstagare.
Folk-
mängd.
Antal under-  stödstagare.
Folk-
mängd.
Antal under-  stödstagare.
Folk-
mängd.
Antal under
stödstagare.
A 1)3,
Pr
1,000
inv.
Abs.
Pr
1,000
inv.
Abs.
Pr
1,000
inv.
Abs.
Pr
1,000
inv.
78,747
2,438,
31-o
24,969
652
261
13,953
253
18-1
27,235
1,026
37*7
1
40,539
1,161
28''G
6,732
126
18 7
16,857
307
18-2
—
—
_ 2
74,845
2,609:
34 9
14,706
488
33''2
15,098
608
40''3
—
—
—
3
110,411
4,585
41-5
32,403
1,532
47*3
29,925
1,836
0P4
—
—
— -I
106,575
4,002
37T,
19,177
677
35-8
11,284
424
37*6
. —
—
— j o
92,255
3,535
38'';:
39,505
1,654
41-9
—
—
—
—
— .
— 6
85,519
3,625:
42 4
44,440
1,820
4P0
33,813
1,416
4P9
—
—
—
7
5,773
167!
28''9
—
—
—
—
—
—
—
—
— s
43,588
1,865
42''S
23,130
939
40-6
39,705
1,689
42''S
—
—
— 9
136,000
3,091
22''9
29,356
923
3P4
—
—
—
—
— Ilo
123,461
2,459
19-9
52,563
1,228
234
7,350
101
13-7
—
—
— 11
69,920
1,928
27*6
17,372
441
25-4
—
—
—
—
—
— 12
81,434
3.603
44-2
39,410
1,516
38-5
32,010
1,277
39-9
17,533
1,585
90*4 13
138,823
5,143
37*o
21,746
952
43*S
12,231
549
44*9
—
—
—
14
87,911
3,307
37 g
7,606
451
59-8
—
—
—
—
—
—
|l5
95,256
4,170
43-8
69,690
3,523
50*6
46,593
1,850
39*7
—
—
— 16
62,404
2.340
3 7''5
27,463
1,227
44-7
47,022
1,925
40*9
26,535
1.087
41*0 17
73,113
2.624
35''9
18,645
680
365
11,753
618
52*6
—
—
— 18
47,959
1,517
31-0
17,377
745
42''9
101,600
3,169
31*2
40,877
1,308
32*0 19
32,793
962
293
51,269
2,105
4Pl
68,312
2,329
34*1
45,909
2,206
48*1 20
67,860
2,703
39-8
44,932
1,758
39''1
87,980
4.486
51*0
11,366
639
56*2 ;21
78,063
2.331
29-9
17,022
669
398
5,169
182
35*2
—
—
_ 22
6,632
330
49''8
34,931
1,402
40-1
58,768
2,325
39*G
48,876
2,017
41*3 23
14,342
706
49-2
11,888
760
63-9
i 40,464
1,917
47’4
1 73,692
3.091
41*9 24
1,753,223
01,201
319
666,332
26,268
394
679,887
27,261
40i
292,023
12,959
44*4 |
Ii — Fatt''iguarilslagstiftningen. III.
10U
Tab. litt. H. Förhållandet mellan folkmängden och
B. Städer
i
2
8
4
5
6
7
L ä
n.
Kommuner med högst 1,000
invånare.
Kommuner med 1,001 t. o. m.
3,000 invånare.
Folk-
mängd.
Antal understöds
tagare.
Folk-
mängd.
Antal nnderstöds-  tagare.
Abs.
Pr 1,000
inv.
Abs.
Pr 1,000
inv.
]
Stockholms stad
2
Stockholms
län...............
1,463
62
42-4
6,261
133
21 .o
j>
U ppäala
T) ......
—
—
—
--
_
_
4
Södermanlands
D ..
1,498
45
30''o
5,856
229
39.1
5
Östergötlands
> ......
—
—
—
8.760
411
46.9
6
•Jönköpings
7>
..
—
—
—
4,499
143
31-8
7
Kronobergs
......
—
—
—
1,045
50
47*8
8
Kalmar
T> . .
1,476
22
14-9
5,082
322
63-4
9
Gottlands
» .........
—
—
_
__
_
10
Blekinge
> ...............
—
—
—
2,672
42
15-7
11
Kristianstads
T> ..
—
—
—
6,132
164
26-7
12
Malmöhus
» ..
926
23
24''S
3,752
90
240
13
Hallands
} ......
—
—
—
2,848
71
24''9
14
Göteborgs o. Bohus > ............
—
—
—
6,008
202
436
15
Älf sborgs
T> ........
—
—
—
1,851
87
47''0
16
Skaraborgs
T) ..............
1,340
52
38''S
2,066
7o
36-3
17
Värmlands
» ..
—
—
—
1,814
46
25''4
18
Örebro
T> .......
—
—
—
6,615
193
29-2
19
Västmanlands
T> ............
—
—
—
—
—
_
20
Kopparbergs
7>
.........
—
—
—
4,726
124
26-2
21
Gäfleborgs
} .........
—
—
—
1,020
13
12''7
22
V ästernorrlands
> ............
—
—
—
1,026
169
97''s
23
Jämtlands
» ...............
—
—
—
—
—
_
24
Västerbottens
T> ......
—
—
—
1,388
66
47’C
25
Norrbottens
> ..........
—
—
—
4,172
136
32-6
Inalles
6,703
204
304
78,193
2,816
36o
understödstagarnas antal inom rikets kommuner år 1907.
och köpingar.
107
'' * T
9 1
‘0 1
ii 1
- 12 |
u "
14
1
15
16 |
it r
is ;
”- -1
Kommuner med
3,001
Kommuner med
5,001
kommuner med
10,001 Kommuner med
1
mer än
t. o. m.
5,000 invånare.
t. o. m. 10,000 invånare.''
o. m. 25,000 invånare.
25,000 invånare.
Antal under
Antal under-
Antal neder-
Antal under
Folk-
stödstagare.
Folk-
stödstagare.
Folk-
stödstagare.
Folk-
stödstagare.
mängd.
1
Pr
mängd.
Pr
mängd.
Pr
miingd.
Pr
Abs.
1,000
Abs.
1,000
Abs.
1,000
Abs. 1
1,000
inv.
inv.
inv.
inv.
_ |
337,460
25,340
76*1
i
8,048
340
42''2
9,932,
589
59-3
—
—
—
— !
— i
—
o
4,959
158
31-9
—
—
—
24,635
1,452
58*9
—
—
■—
3
• _
— !
—
8,811
491
55*7
— !
— *
—
27,444
1,086
39*6
4
j
_
— !
—
_
- 1
—
17,224
1,083
62*9
45,203
4,279
94*7
5
9,859
307
31-1
—
—
—
24,174
1,405
58*1
—
—
—
6
—
—
—
8,039
434
54*0
—
—
— |
—
—
—
7
1 -
—
—
17,124
883
51*6
14,546
667
45*9
—
—
—
8
—
—
9,465
430
45*4
-
—
—
—
—
—
9
3,394
82
24 2
7,244
477
65*8
— i
—
-
26,293
1,395
53 1
10
3,790
121
32''0
—
—
—
11,158
846
75*8
—
—
—
11
3,355
114
34 0
9,149
126
13*8
45,708
2,251
49*2
112,055
6,253
55*8
12
4,001
98
24o
6,973
235
33*7
17,879
1,313
73*4
—
—
—
13
3,989
206
51*6
_
—
—
11,803
802
67*9
160,523
11,133
69*4
14
8,407
332
392
7,189
555
77*2
z0,373
1,169
56*9
—
—
—
15
13,238
514
38-8
18,118
681
37*6
—
—
—
—
—
ie
8,433
230
27 3
8,344
361
43*3
16,077
856
53*2
—
—
—
i”
_
—
-
—
_
—-
■
—
—
28,078
1,984
70*7
it
4,646
306
65*9
12,690
627
49*4
16,624
823
49*5
—
—
—
i<
4,445
211
47*5
—
—
—
10,916
671
6 L''5
—
| -
—
2(
—
—
_
5,871
320
54*5
11,218
611
54*5
31,367
1,487
47*4
2
3,350
182
543
9,302
643
69*1
| 16,347
1,499
91*7
—
—
—
2
—
—
—
7,617
175
23*0
-
—
—
—
—
—
2
—
—
—
5,410
187
34*o
—
—
—
—
—
—
o
—
—
—
9,294
609
1 65''5
—
—
1 —
—
-
—
o
83,»74
3,201
38-i
1160,572
|
7,823
| 48*7
258,682
15,438 59 t
| 768,423
52.927 689
108
betydande. På hvarje tusental invånare i kommuner med mer än 10,000
invånare komma sålunda 16 understödstagare mera än inom kommuner
med högst 500 invånare. Man finner ock, att i kommuner med högst
3,000 invånare understödstagarnas antal understiger, men i större kommuner
öf verstiger det för landsbygden i dess helhet gällande medeltalet.
I föregände texttabell litt. G återgifvas motsvarande uppgifter,
ehuru i något förkorta dt skick, för de särskilda länen. På grund af de
i många fall tämligen små siffror, som ligga till grund för uträkningen,
och som gifvit åt de rena tillfälligheterna ett alltför stort spelrum, framträda
emellertid här betydande afvikelse!’ från den ofvan anförda regeln.
Särskildt gäller detta beträffande den lägsta kategorien med högst 500
invånare. Då denna, såsom exempelvis i Blekinge, Gäfleborgs och Yästernorrlands
län, endast räknar ett enda fattigvårdssambälte eller i Värmlands
län endast två, är det ju icke att förvåna sig öfver, om ordningen de olika
kategorierna emellan med afseende på understödstagarnas proportion blir
rakt motsatt den eljest förekommande. Så snart man har att göra med tillräckligt
betydande massor, bekräftas emellertid äfven inom de särskilda
länen den ofvan funna regeln, eller att fattigvårdstagarnas relativa antal
växer med folkmängdens storlek inom resp. fattigvårdssamhällen.
Hvad därefter angår stadskommunerna, gäller den anförda regeln äfven
i fråga om dem. En liknande beräkning för städer och köpingar ger nämligen
till resultat följande siffror:
Invånarantal.
Antal
Folkmängd Antal understödstagare år 1907.
stadskommuner. d. 31 dec. 1907.
Absolut. Per 1,000 inv.
Högst 1,000 inv............. 10
6,703
204
304
1.001— 3,000
»
42
78,193
2,816
360
3.001— 5,000
»
20
83,974
3,201
38 i
5.001— 10,000
»
21
160,572
7,823
48-7
10.001— 25,000
*
16
258,682
15,438
59''7
Mer än 25,000
» ......''...... 9
768,423
52,957
68’9
Summa 118
1,356,547
82,439
60 8
Äfven i stadskommunerna stiger sålunda undantagslöst understödstagarnas
relativa antal med folkmängden. Skillnaden i detta hänseende
mellan de olika kategorierna af fattigvårdssamhällen är emellertid, såsom
synes, här betydligt större än i fråga om landskommunerna. Medan nämligen
i stadskommuner med högst 1,000 invånare understödstagarnas relativa
antal endast utgjorde något mer än 30 °/oo, steg samma antal i våra största
städer ända till nära 69 °/oo, eller till betydligt mer än det dubbla.
Eu jämförelse mellan här antörda siffror och deri ol\an meddelade,
motsvarande sammanställningen rörande landskommunerna, gitvor vid handen,
att den högre proportion understödstagare, som utmärker stadskommunerna
framför landsbygden, uteslutande framkallas genom förhållandena
i r(,ra medelstora och större städer, medan däremot någon skillnad i detta
hänseende icke förekommer mellan våra mindre stadskommuner och landsbygden.
Så t. ex. finner man vid eu dylik jämförelse, atf i fattigvårdssamhällen
med 1,001—3,000 invånare understödstagarnas relativa antal utgjort
34''9 "/oo på landsbygden och 30''o °/oo i städer och köpingar; för fattigvår
ds sam h allen med högst 1,000 samt med 3,001
5,000 im ån are \ ai
understödstagarnas proportion till och med större på landsbygden än i städerna
(resp. 3t''o och 30 u %0 i det förra fallet samt 39u och 38u °/oo
i det senare). Redan i fråga om fattigvårdssamhällen med 5,001 —10,000
invånare äro emellertid fattigvårdstagarna relativt betydligt talrikare i städerna,
och detta förhållande skärpes ytterligare inom den kategori af
fattigvårdssamhällen, där befolkningen öfverstiger 10,000, och inom hvilken
kategori landsbygden räknade endast 44u understödstagare per 1,000 invånare
mot 66''6 °/oo i städerna.
För fullständighetens skull meddelas i tall. litt. II bär anförda beräkningar
äfven för stadskommunerna i hvarje särskild! län.
" På grund af det växlande antalet och storleken af dessa kommuner
inom olika län kan emellertid en dylik beräkning icke förväntas lämna
några ensartade eller i detalj öfverensstämmande utslag.
Liksom vid hvarje genom statistiken vunnen erfarenhet har man
otvifvelaktigt äfven vid det här konstaterade sambandet mellan kommunernas
folkmängd och understödstagarnas antal att räkna med ett helt
komplex af orsaker. »Sannolikt tager man dock icke alltför m\ eket miste, om
man utgår ifrån att förhållandet ifråga i första hand sammanhänger med
industriens lokala utbredning inom landet. I de mycket små landskommunerna,
där industrien så godt som fullständigt saknas, torde sålunda
den låga proportionen understödstagare förklaras genom dessa kommuners
egenskap af rena jordbrukssamhällen och deras i följd häraf så godt som
stationära befolkning. I samma mån som industrien a inner insteg inom
en kommun och befolkningen såsom en följd häraf befinner sig i mer eller
mindre snabb tillväxt, i samma mån växer också storleken af de jämförelsevis
mera lösa befolkningselementen, ur livilka fattigvårdstagarna till
största delen torde rekryteras. Härtill kommer, hvad särskild! storstäderna
beträffar, den starka dragningskraft på befolkningen, som dessa särskildt
no
under goda konjunkturer af åtskilliga orsaker utöfva. På detta sätt kommer
nämligen hemortsrätt inom dessa städer att vinnas af en stor mängd
människor, som under försämrade ekonomiska konjunkturer icke äro i
stånd att hålla sig uppe, utan förr eller senare nödgas anlita den offentliga
fattigvården.
En annan omständighet, som noga bör hållas i minnet, då det gäller
att bedöma innebörden af ofvan anförda siffror, är den väsentligt olika
roll, som den frivilliga (icke obligatoriska) fattigvården torde spela i mindre
och större fattigvårdssamhällen. Såsom i det följande visas (jämför
sid. 114 o. f.) erhålla nämligen i stadskommunerna ett relativt långt större
antal understödstagare frivillig fattigvård än hvad förhållandet är i landskommuner.
Det lider heller intet tvifvel, att icke samma olikhet upprepas
i förhållandet mellan större och mindre kommuner och att de förra med
sina rikare resurser äro långt mera rundhändta vid beviljandet af frivillig
fattigvård.
Orsakerna till fattigvårdsbehof.
Med afseende på orsakerna till fattigvårdsbekofvet kan man i öfver- obligatorisk
Bestämmelse med gällande fattigvårdslagstiftning först och främst skilja ^{[g^f
mellan obligatorisk fattigvård, eller sådan fattigvård, som meddelats på grund
af 1 § i fattigvårdsförordningen, och frivillig fattigvård, som lämnats af
andra grunder d. v. s. på grund af bestämmelsen i 2 § i samma förordning.
Den första punkten i det frågeformulär, som afsäg inhämtandet af
upplysningar rörande orsakerna till fattigvårdsbehofvet (frågeformulär B),
gällde därför en gruppering af understödstagarna, allt efter som understödet
utgått enligt den ena eller den andra af dessa grunder.
I sammanhang med denna uppdelning har vidare äfven upplysning Direkta och
begärts angående antalet direkta understödstagare och tillhörande barn inom
hvardera af nyss anförda kategorier af understödstagare. Med sistnämnda tagare.
gruppering, som återfinnes i vår officiella fattigvårdsstatistik, afses att särskilja
understödstagarna, allt efter som det meddelade understödet utgått
omedelbart eller endast medelbart kommit den behöfvande tillgodo. Till det
förra slaget, de direkta understödstagarna, räknas alla äldre af kommunerna
understödda personer samt de barn under 15 års ålder, kvilka själfva i
första hand åtnjuta fattigvård. Till indirekta understödstagare hänföras
däremot minderåriga, hemmavarande barn, tillhörande äldre åt kommunen
understödda personer, kvilka barn anses i större eller mindre mån erhålla
del af det understöd föräldrarna åtnjuta.
Vidkommande beskaffenheten af de af kommittén i ofvan angifna
hänseenden insamlade uppgifterna torde i hufvudsak gälla, att desamma i officiella
stort sedt kunna anses tillfredsställande. Hvad särskildt beträffar uppgifterna
angående fördelningen mellan direkta och indirekta understödstagare, kvilka
uppgifter kunna jämföras med de numera tillgängliga uppgifterna för samma
112
år i den officiella fattigvårdsstatistiken, framträder vid en sådan jämförelse
emellertid eu viss olikhet, beroende sannolikt på vederbörande uppodftslämnares
ovana vid statistiska uppgifters afgifvande, utan att man torde
kunna säga, huruvida i det ena fallet uppgifterna äro korrektare än i
det andra.
Enligt den officiella fattigvårdsstatistiken för år 1907 utgjorde i stadskomnmnerna
de direkta understödstagarnas antal 60,628 och de tillhörande
barnens 21,811. Den af kommittén insamlade statistiken åter gaf
till resultat 60,886 direkta och 21,482 indirekta understödstagare. Skiljaktigheterna
voro sålunda i detta fall tämligen obetydliga. Däremot voro
för landsbygdens vidkommande divergenserna något mera framträdande.
Sålunda uppgick på landsbygden enligt den officiella fattigvårdsstatistiken
de direkta understödstagarnas antal till 113,646 och de tillhörande
barnens till 33,608. Enligt den af kommittén insamlade statistiken funnos
åter på landsbygden 115,411 direkta och 30,294 indirekta understödstagare.
Skiljaktigheten de båda uppgifterna emellan består väsentligen
däri, att på landsbygden ett visst antal minderåriga understödstagare, som
i den officiella statistiken uppförts såsom tillhörande barn, vid utlämnandet
af uppgifterna till fattigvårdskommittén räknats såsom direkta understödstagare.
Där utöfver har de tillhörande barnens antal vid sistnämnda tillfälle
af åtskilliga fattigvårdsstyrelser öfver hufvud taget angifvits lägre.
Utöfver hvad som förut anförts med hänsyn till den skiljaktighet,
som sålunda förefinnes mellan den officiella fattigvårdsstatistiken och den
genom kommittén insamlade statistiken, må beträffande fördelningen mellan
direkta och indirekta understödstagare tilläggas, att uppgifterna i nämnda
hänseende på det af kommittén utsända frågeformuläret kombinerats med
uppgifterna angående de speciella orsakerna till fattigvårdsbehofvet. Häraf
torde hafva blifvit en följd, att vederbörande uppgiftslämnare måst noggrannare
efterse, om i det ena eller andra fallet understödet bort räknas såsom
utgående till den ene eller andre individen. Således t. ex. om det
varit barnet eller modern, som åtnjutit detsamma.
Innan redogörelse i det följande lämnas för de genom kommittén i
ofvan berörda hänseenden insamlade uppgifterna, torde det äga sitt intresse
att undersöka, huru förhållandet mellan direkta och indirekta understödstagare
gestaltat sig under den tidrymd, för hvilken vår officiella fattigvårdsstatistik
föreligger. Uppgifter härom meddelas dels i absoluta och
dels i relativa tal i efterföljande bada sammanställningar.
Absoluta tal.
Direkta understödstagare.
‘1 " 1
Tillhörande 1
Summa
Man.
Kvinnor.
Summa.
barn.
tagare.
1874 .................. 52,665
93,365
146,030
42,963
188,993
1880 ................i 57,010
101,528
158,538
60,994
219,532
1885 .................. 57,681
104,936
162,617
59,294.
221,911
1890 ..................| 62,979
112,499
175,478
65,635
241,113
1895 .................. 65,465
116,549
182,014
74,581
256,595
1900 .................. 63,628
i 110,898
174,526
ij
60,637
235,163
1905 .................. 64,658
110,827 j
175,485
;
59,117
234,602
1907 .................. 64,014
110,260
174,274
''
55,419 i 229,693
1910 .......  67,360
111,574
178,9341!
57,984
236,918
Procenttal.
År.
Direkta understödstagare.
Män.
Kvinnor.
Summa.
Tillhörande
barn.
Summa
understöds-
tagare.
1875 ..................
27-rt
49-4
7 7-a
22-7
100-o
1880 ..................
26o
46-2
72-2
27-8
lOO-o
1885 ..................
26o
47 a
73-3
26-7
lOOo
1890 ..................
26i
46-7
72-8
27-2
lOO-o
1895 ..................
25r>
45-4
70-9
29u
100.-0
1900 ..................
27-o
47 2
74-2
25''8
lOOo
1905 ..................
27-s
47-2
74-8
25-2
100-0
1907 ..................
27-<»
48''0
7 5''9
24-1
100-0
1910 ..................
28-4
47i
75r,
24‘5
100 o
Såsom var att förutse, förete ofvanstående sammanställningar icke
några större variationer från det ena året till det andra. I stort sedt
gäller nu som på 1870-talet, att de tillhörande barnen utgöra omkring J/4
af understödstagarnas hela antal, och att bland de direkta understödstagarna
kvinnorna äro nära dubbelt så många som männen.
Högst var de tillhörande barnens antal år 1895, då ju också, såsom
ofvan visats, antalet understödstagare öfver hufvud taget nådde sitt maxi
16
— Fattigvårdslag stift ningen. III.
114
murn. Den följande nedgången liar ock i främsta rummet framträdt i
fråga om nämnda fattigvårdstagare, under det att minskningen i antalet
direkta understödstagare varit mycket obetydlig.
Obligatorisk Uppgifterna angående understödstagarnas fördelning med hänsyn till
°fattigvård* understödets egenskap af obligatoriskt eller frivilligt samt direkt eller inpå
landa- direkt återfinnas i tab. 2—4 för resp. landsbygden, städer och köpingar
iystadskom- samt riket i dess helhet. Enligt dessa tabeller gestaltade sig år 1907
munerna. fördelningen mellan obligatorisk och frivillig fattigvård på följande sätt:
Landsbygden. Städer och köpingar. Hela riket.
Antal underslöds- Antal understöds- Antal understödstagare.
tagare.
tagare.
Absolut.
Proc.
Absolut. Proc.
Absolut.
Proc.
Obligatorisk fattigvård
118,833
81-6
49,660
60-3
168,493
73-9
Frivillig fattigvård......
26,872
18-4
32,708
397
59,680
26l
Summa
145,705
lOOo
82,308
100 o
228,073
lOOo
Enligt de
kommittén
tillkandakomna
uppgifterna
skulle sålunda
under nämnda år i det närmaste 3/4 af samtliga understödstagare åtnjutit
obligatorisk och endast något mer än frivillig fattigvård. I detta hänseende
råder emellertid en starkt framträdande olikhet mellan å ena sidan
landsbygden och å andra sidan städer och köpingar. Sålunda utgjorde
inom landskommunerna de obligatoriskt understödda något mer än 4/s och
de frivilligt understödda ej fullt 1f af samtliga fattigvårdstagare. I stadskommunerna
åter steg antalet frivilligt understödda till i det närmaste 2/s,
medan de obligatoriskt understödda här endast nådde till 3/o af understödstagarnas
sammanlagda antal. Relativt taget spelar sålunda den frivilliga
fattigvården en dubbelt så stor roll i stad skommunerna som på landsbygden.
Ännu starkare framträder emellertid denna motsats, om man ställer
hvardera slaget af understödstagare i förhållande till folkmängden i stadskommunerna
och på landsbygden. Vid en dylik beräkning finner man
nämligen, att på hvarje 1,000-tal af folkmängden på landsbj-gden kommo
29''fi obligatoriskt och endast 6 r frivilligt försörjda understödstagare. I
stadskommunerna åter voro motsvarande siffror 36 u obligatoriskt och 24''o
frivilligt understödda. I förhållande till folkmängden voro med andra ord
de frivilligt understödda mellan 3 och 4 gånger så talrika i städerna som
på landsbygden.
Af de sist anförda siffrorna kan man draga den intressanta slutsatsen,
att den hufvudsakliga förklaringen till den olika proportion, hvari understödstagare
förekomma på landsbygden och i städerna, ligger i den olika
utsträckning, i hvilken vederbörande fattigvårdsstyrelser lämna frivillig
fattigvård. Tages all under året lämnad fattigvård i betraktande, kommo
nämligen under år 1907, enligt hvad i det föregående visats (jämför sid.
100), i stadskommunerna 60''7 men på landsbygden endast 36''2 understödstagare
på hvarje 1,000-tal af folkmängden. Lämnar man emellertid den
frivilliga fattigvården helt och hållet utom räkningen och tager hänsyn endast
till den fattigvård, som lämnats på grund af 1 § i fattigvårdsförordningen,
finner man, att, som nyss nämndes, på hvarje 1,000-tal invånare
på landsbygden kommo 29''<> och i stadskommunerna 36''4 understödstagare.
Äfven med denna begränsning af jämförelsen bibehålla visserligen stadskommunerna
sin öfverlägsenhet, men skillnaden i detta hänseende gentemot
landsbygden blir dock jämförelsevis mindre betydande.
Den omständigheten, att i städerna den frivilliga fattigvården utvisar
en så stor öfvervikt i förhållande till landsbygden, sammanhänger nog i
viss mån därmed, att på landsbygden, särskild! i jordbruksdistrikten, fordringarna
på lifvets nödtorft äro mindre och lättare att tillfredsställa. Till
en stor del torde här anförda förhållande bero på att i städerna fattigvård
i större utsträckning än på landet lämnas i förebyggande syfte. Men en
på ifrågavarande siffror ganska mycket inverkande faktor torde också vara
den omsorgsfullare statistiska klassificering af understödstagarna, som särskilt
i de största samhällena blifvit allmännare genomförd. I
I efterföljande texttabell litt. I meddelas uppgifter angående det ab- Obligatorisk
soluta och relativa antalet obligatoriskt och frivilligt understödda inom ^frivillig
olika län i riket med fördelning på lands- och stadskommuner.
olika län.
Hvad först landsbygden beträffar, finner man af denna tabell, att antalet
understödstagare på grund af 1 § i fattigvårdsförordningen varit relativt
störst i Södermanlands och Gottlands län, där de utgjort resp. 93''7 och
93''6 % af samtliga genom fattigvården understödda personer. Inom det
vida öfvervägande antalet af öfriga län belöpte sig de obligatoriskt understöddas
antal till mellan 80 och 90 %. I endast trenne län, nämligen
Västerbottens, Norrbottens och Västernorrlands, understeg antalet af samma
understödstagare 70 % vä samtliga fattigvårdstagare. Förklaringen till kär
anmärkta olikheter torde icke vara så lätt att finna. Måhända har man
dock att söka densamma i motsatsen mellan hufvudsakligen jordbruksidkande
bygder och sådana, där skogsbruk eller industri är kufvudnäringen.
Idb. litt. /. Obligatorisk och frivillig fattigvård i lands- och
stadskommuner år 1907.
" i
2
*
4
5
6
7
8
v
Fattigvård ssamhällen.
Landsbygden.
Städer och
köpingar.
Understödda
Understödda
nnan
nd.
på grund af
1 § fattig-  vårdsförordn.
på annan
grund.
på grund af
1 § fattig-  vårdsförordn.
„
pa a
gru
Abso-
lut.
Proc.
Abso-
lut.
Proc.
Abso-
lut.
Proc.
Abso-
lut.
Proc.
1
Stockholms stad .....
10,329
40''8
15,011
59*2
lj
2
4,782
86*4
750
13*6
826
763
256
237
. 2''
3
Uppsala
T>
2,242
88-5
291
11''5
1,566
97''3
44
27
3j
4
Södermanlands
»
4,220
937
283
6*3
1,122
62''5
674
37*5
<!
b
Östergötlands
» ...
......
8,338
84’5
1,525
15-5
4,135
71-6
1,638
28''4
si
6
Jönköpings
Tf
4,925
80-7
1,179
19-3
1,815
98-0
37
2*0
. 6;
7
Kronobergs
»
......
4 929
86-7
758
13 3
350
72''3
134
277
7
8
6,675
860
1,086
14''0
1,699
90-4
181
9-6
8
9
Gottlands
......
765
93''6
•52
6''4
217
50*5
213
495
9
10
Blekinge
3,948
88-1
531
11-9
1,923
96-3
73
37
10
11
Kristianstads
» ...
3,803
82-4
814
17''6
760
84-4
140
15-6
11
12
M almöhus
J»
4.767
85s
785
142
5,290
59-9
3,543
40-1
12
13
Hallands
»
2,612
83-6
514
164
953
55-7
759
443
13
14
Göteborgs och Bohns
D
7,452
88-5
970
11-5
7,499
59-2
5,165
40''8
14
15
Ä1 fsborgs
»
7,680
89-3
917
107
1,836
87-2
270
128
15]
16
Skaraborgs
T>
6,359
88''2
848
11-8
1,026
78-6
279
2P4
161
17
Värmlands
»
......
8,843
89-5
1,042
10-5
1,203
73 9
425
267
17
18
Örebro
»
5,262
78-7
1,426
21-3
703
32-8
1,439
67-2
38
19
Västmanlands
3,894
89-3
469
10-7
1,266
72-1
490
27 9
19 j
20
Kopparbergs
» ...
4,904
72’2
1,886
27''8
634
63-1
371
36''9
20
21
Gäfleborgs
)
5,326
70-6
2,217
29-4
1,698
68-0
799
320
21
22
Västernorrlands
»
6,559
67-7
3,13b
32 3
1,848
77-4
541
226
221
23
Jämtlands
»
2,426
72-2
933
27 8
194
100o
—
—
231
24
V ästerbottens
»
3,755
62 3
2,272
37t
238
94''1
15
59
24
25
Norrbottens
» ...
4,377
666
2.194
33 4
630
71 5
211
285
25
Inalles j| 118,833
81-6
26,872
18''4
49,660
60-3
32,708
397
1 de senare, där förhållandena mera närma sig dem i städerna, synes liksom
i dessa den frivilliga fattigvården spela en relativt vida större roll än
i jordbruksdistrikten.
Hvad åter stadskoinmunerna beträffar, har för Östersund uppgifvits
endast understödstagare enligt 1 § i fattigvardsförordningen. Ett relativt
betydande antal dylika understödstagare hafva vidare äfven förekommit i
stadskoinmunerna i Uppsala, Jönköpings, Kalmar, lilekinge och Västerbottens
län. A andra sidan skulle, enligt de till kommittén ingångna uppgifterna,
de understödstagare, som uppburit endast frivillig fattigvård, i
stadskoinmunerna i Örebro län hafva uppgått till mera än 2/:i och i Stockholm
till nära y/5 M samtliga understödstagare under aret.
De stora olikheter, som sålunda särskildt i fråga om stadskommunerna
förekomma beträffande proportionen mellan obligatorisk och frivilligfattigvård,
lära icke enbart kunna förklaras ur eller vara beroende på bär
ofvan angifna förhållanden. Man kan nog icke påstå, att fattigvården ärna
väsentligt olikartad inom olika stadssamhällen, som de anförda talen
skulle utvisa. Utan tvifvel bero olikheterna i många fall icke så mycket på
något verkligt sakförhållande som därpå att uppfattningen rörande hvilka
understödstagare, som skolat hänföras till ena eller andra kategorien, varit
ganska växlande inom olika fattigvårdssamhällen. Eventuellt förekommande
o
v-*
_
fel och misstag med afseende pa här berörda gruppering hafva ock varit jämförelsevis
svåra att upptäcka och genom skriftväxling med vederbörande
korrigera.
Den föregående framställningen har afsett fördelningen af samtliga
understödstagare med hänsyn till understödets egenskap af obligatorisk och
frivillig fattigvård och utan fördelning mellan direkta och indirekta understödstagare.
Det saknar emellertid icke sitt intresse att undersöka, huru
förhållandena gestalta sig, om man tager äfven sistnämnda gruppering i
betraktande. I det följande lämnas därför en redogörelse för antalet direkta
och indirekta understödstagare, särskildt bland obligatoriskt och särskildt
bland frivilligt försörjda.
Hvad först beträffar de obligatoriskt försörjda gestaltade sig deras
fördelning enligt tall. 2—4 på följande sätt.
Direkta och
indirekta
understödstagare
bland
obligatoriskt
och frivilligt
försörjda.
118
Obligatorisk fattigvård.
Landsbygden.
Städer och köpingar.
Hela riket.
Antal understöds-
Antal understöds-
Antal understöds-
tagare.
tagare
tagare.
Absolut.
Proc.
Absolut. Proc.
Absolut. Proc.
Direkta understödstagare ..
............. 98,186
82-6
41,214
83-0
139,400
82-7
Indirekta
»
............. 20,647
17-4
8,446
17''0
29,093
17''3
Summa
118,833
100o
49,660
100''o
168,493 lOOo
Man finner häraf, att de direkta understödstagarna såväl på landsbygden
som i stadskomnnmerna utgjort mer än 4/s af samtliga obligatoriskt
försörjda.
Helt annorlunda gestaltar sig däremot samma fördelning, om man tager
i betraktande de understödstagare, som åtnjutit understöd enligt andra
grunder än efter 1 § i fattigvårdsförordningen.
Frivilligt försörjda.
Landsbygden. Städer och köpingar. Hela riket.
Antal understöds- Antal understöds- Antal understödstagare.
tagare.
tagare.
Absolut.
Proc.
Absolut.
Proc.
Absolut.
Proc.
Direkta understödstagare____
.............. 17,225
64-1
19,672
60-1
36,897
6P9
Indirekta
»
_____
.............. 9,647
35-9
13,036
399
22,683
38l
Summa
26,872
lOO-o
32,708
100o
59,580
100-o
Inom denna senare kategori af understödstagare spela sålunda de tillhörande
barnen en vida större roll än i fråga om den obligatoriska fattigvården.
På landsbygden utgjordes sålunda öfver och i stadskommunerna
i det närmaste 2/5 samtliga genom den frivilliga fattigvården understödda
utaf barn under 15 år, hvilka indirekt erhöllo fattigvård genom
det åt föräldrarna lämnade understödet.
Relativt taget finnes det sålunda betydligt flera tillhörande barn bland
dem, som åtnjutit frivillig fattigvård, än bland de obligatoriskt försörjda.
Absolut taget är däremot förhållandet det rakt motsatta. Men skillnaden
är dock icke synnerligen stor, då i det förra fallet antalet uppgick till
29,093 och i det senare till 22,683.
Ställer man åter de tillhörande barnens antal i relation endast till
antalet direkta understödstagare af kvinnkön, finner man, att på hvarje
100-tal enligt 1 § i fattigvårdsförordningen understödda kvinnor kommit
119
pä landsbygden .......................................... 33
i stadskominunerna .................................... 32
och i hela riket.......................................... 33
tillhörande barn. Eu liknande beräkning för de frivilligt försörjda ger
däremot till resultat
på landsbygden ....................................... 86
i stadskominunerna .................................... 114
och i hela riket ....................................... 100
barn på hvarje 100-tal direkt understödda kvinnor.
Förklaringen till här anmärkta förhållanden ligger naturligtvis däri,
att förekomsten af ett flertal minderåriga barn ofta utgör en bidragande
orsak till fattigvårdsbehofvet. Särskildt torde detta vara förhållandet i
stadskommunerna, hvarest också, såsom i det föregående visats, den frivilliga
fattigvården har den största utsträckningen.
För närmare detaljer beträffande understödstagarnas fördelning i här
berörda hänseenden hänvisas till tabellerna 2—4.
Utan en ingående kännedom om de orsaker, som föranledt fattigvårdsbehofvet,
är det gifvetvis icke möjligt att komma till eu klar uppfattning
af fattigvårdens olika problem. Därför har det ansetts vara af stor vikt
att i samband med den af kommittén verkställda statistiska utredningen
erhålla så fullständiga uppgifter som möjligt rörande orsakerna till fattigvårdsbehofvet.
Härvid har ingalunda förbisetts de mycket stora vanskligheter, med
hvilka en undersökning som denna måste vara förenad. Det gällde ju att
af samtliga fattigvårdsstyrelser i riket begära ett omdöme rörande snart
sagdt hvar enda en af deras understödstagare, ett omdöme, som dessutom
i hufvudsak måste fota sig på en rent subjektiv uppfattning. I mindre
fattigvårdssamhällen med jemförelsevis stabila befolkningsförhållanden och
där människorna stå hvarandra närmare, syntes det visserligen icke otänkbart
att i föreliggande hänseende erhålla en något så när tillförlitlig uppskattning.
Men i större kommuner med deras rörligare befolkning skulle
en gruppering af understödstagarna i här angifvet hänseende förorsaka ett
mycket betydande arbete och ändock sannolikt lämna ett mindre exakt
resultat.
Uppgifterna
angående
orsakerna
till fattig
vdrdsbehofvet.
120
Likväl ansågs, att ett försök i denna riktning borde göras, och att
de uppgifter, som på detta sätt kunde erhållas, äfven om de icke vore i
alla hänseenden fullt exakta, ändock skulle blifva af ett visst värde. Ty
äfven om den bild, som härigenom erhölles, icke blefve i hvarje detalj fullt
korrekt, så torde man dock kunna utgå ifrån, att densamma blefve i sina
hufvuddrag tillförlitlig och fullt användbar. Af stor betydelse vore också,
att de svar, som kommittén erhöll på de framställda frågorna, utgjorde
ett uttryck för deras uppfattning, som närmast hafva att syssla med de
fattiga. Yisserligen torde vid denna gruppering inom de särskilda fattigvårdssamhällena
fel och misstag ganska ofta komma att begås, men man
kunde ju a andra sidan förutsätta, att felen och misstagen skulle gå i
olika riktningar och att sålunda slutsiffrorna — på grund af de stora
talens lag — skulle blifva i stort sedt korrekta.
Bortsedt därifrån att kännedom om den verkliga orsaken till fattigvårdsbekofvet
mycket ofta saknas, ligger den största svårigheten vid eu
gruppering som den här afsedda däri, att endast i ett jämförelsevis mindre
antal fall en viss, gifven orsak till fattigvårdsbehofvet kan bestämdt utpekas.
I regel står man däremot inför resultatet af flera samverkande faktorer.
Detta gör, att man ofta har att välja på ett flertal olika orsaker, och att
valet dem emellan måste afgöras efter rent subjektiva grunder. Härtill
kommer vidare, att de orsaker, som framgå vid en gruppering sådan som
den här ifrågasatta, enligt hvad erfarenheten visat, vanligen endast beteckna
de så att säga sekundära och yttre orsakerna, under det att den
primära och egentliga orsaken undandrager sig den observerandes uppmärksamhet.
Ett synnerligen talande bevis på sist anförda förhållande utgöra de
uppgifter, som vid den af kommittén verkställda undersökningen erhållits
angående dryckenskap såsom fattigdomsorsak. Såsom i det följande närmare
påvisas, skulle enligt nämnda uppgifter endast några få procent af samtliga
understödstagare kunnat skylla på dryckenskap såsom anledning till
fattigvårdsbehofvet. Formellt sedt är måhända denna uppgift riktig, om
man nämligen härmed endast åsyftar de fall, då dryckenskapen varit
den omedelbart verkande orsaken. För att få en verklig föreställning
om alkoholmissbrukets betydelse för fattigvårdsproblemet, skulle det emellertid
vara nödvändigt att äfven lära känna alla de fall, där dryckenskap
jämte andra faktorer bragt vederbörande därhän att nödgas söka
fattigvårdens hjälp, eller där den omedelbara anledningen till fattigvårdsbehofvet
visserligen varit en annan, men där denna senare orsak i sin
121
ordning kun anses framkallad genom alkoholmissbruk. iSu t. ex. torde
det visserligen vara sä, att orkeslöshet, sjukdom etc. utgöra den ojämförligt
oftast förekommande direkta orsaken till fattigvårdsbehofvet. Men
i huru många fall nyss anförda faktorer hafva sin egentliga rot i dryckenskap,
som undergräft vederbörandes hälsa och förstört hans ekonomi, därom
lämna oss siffrorna icke någon upplysning.
I stort sedt torde tillvägagångssättet vid besvarandet i föreliggande
hänseende af de af kommittén utsända frågeformulären hafva varit följande.
Endast sådana fall, där, enligt hvad allmänt varit bekant, alldeles särskilda
omständigheter förelegat, hafva hänförts till häremot svarande speciella
fattigvårdsorsaker. Hela den stora mängden af öfriga fall hafva däremot
i regel utan vidare undersökning af föreliggande omständigheter hänförts
till de mera allmänna, mindre skarpt afgränsade rubrikerna, särskildt de
tvänne »sjukdom, orkeslöshet och dylikt» samt »knapp inkomst och talrik
familj». 1 hvad man åter dessa senare omständigheter varit beroende
af andra, medelbart verksamma faktorer har däremot icke närmare beaktats.
I och för sig är ju ingenting att anmärka mot eu dylik metod, i all
.synnerhet som det ju i en anvisning å formuläret ifråga uttryckligen uttalats,
att, därest flera samverkande orsaker till fattigvårdsbehofvet förefunnes,
fallet ifråga borde upptagas under den rubrik, dit densamma ansågs
i hufvudsak höra. Förutsättningen för ett riktigt resultat är emellertid,
att i dylika fall ett försök till en uppskattning af de olika faktorerna
verkligen skett samt att detta skett efter i''stort sedt samma principer.
Det är emellertid tydligt, att materialet brister härutinnan och att tvärtom
mycket växlande åskådningar vid uppgifterna gjort sig gällande.
Vid utarbetandet af det för här berörda uppgifter afsedda frågeformuläret
(frågeformulär B) har det ansetts nödigt, att med hänsyn till
uppgifterna angående orsakerna till fattigvårdsbehofvet dels begära dylika
uppgifter särskildt för minderåriga direkta understödstagare (under 15
år) med fördelning efter kön samt äkta och oäkta börd och dels särskildt
för äldre understödstagare jämte deras tillhörande barn.
I fråga om minderåriga direkta understödstagare ha särskilts följande
orsaker till fattigvårdsbehofvet, nämligen:
16 — Fattigt a rätt a gs tiftningen. III.
122
1)
2)
3)
4)
5)
faderns eller moderns
»
»
»
»
»
»
»
7>
»
»
»
»
6)
7)
j>
»
»
8)
»
»
»
9)
»
»
»
10)
»
»
»
11)
barnets vanart; samt
12)
andra orsaker.
frånfälle;
arbetslöshet;
dryckenskap;
lättja och liknöjdhet;
kringstrykande (ej s. k. tattare och zigenare)
;
kringstrykande (s. k. tattare och zigenare)
;
afvikande;
utvandring till främmande land;
sjukdom, orkeslöshet eller annan dylik orsak;
knapp inkomst i förening med talrik familj;-
Hvad åter beträffar äldre under stödstag are jämte dem tillhörande
barn hafva för dem å frågeformuläret upptagits följande orsaker till fattigvårdsbehofvet,
nämligen:
1)
sjukdom;
2)
orkeslöshet, invaliditet och liknande;
3)
arbetslöshet a) föranledd af strejk, lockout eller dylikt,
b)
föranledd af nedläggande eller större inskränkning
af fabriksdrift eller annan rörelse,
c)
annan arbetslöshet;
4)
dryckenskap;
5)
lättja och liknöjdhet;
6)
kringstrykande (ej s. k. tattare och zigenare);
7)
»
'' (s. k. tattare och zigenare);
8)
mannens afvikande;
9)
mannens utvandring till främmande land;
10)
knapp inkomst i förening med talrik familj;
11)
inträffadt nödår; samt
12)
andra orsaker.
De insamlade uppgifterna hafva med vissa smärre förkortningar sammanställts
i tab. 5—10. Af dessa redogöra tab. 5—7 för förhållandena i
detta hänseende bland äldre understödstagare (jämte tillhörande barn) å
landsbygden, i städerna och i riket i dess helhet samt tab. 8- 10 för motsvarande
uppdelning bland minderåriga, direkta understödstagare.
Hvad först beträffar orsakerna till fattigvårdsbehofvet för äldre understödstagare
(med tillhörande barn), skulle dessa enligt kommitténs utred-vdrdsbehofvet
ning hafva gestaltat sig
på följande sätt:
för äldre
understöds
talare (jämte
Äldre personer.
Tillhörande barn.
Summa
tillhörande
Abs.
Proc.
Abs.
Proc.
Abs.
Proc.
1,arn ■
Sjukdom ................................
.............. 34,218
22''9
8,156
15-8
42,373
2lM
.............. 82,044
55 1
8,905
630
17''2
90,949
45''3
Arbetslöshet ..........................
.............. 880
0-6
ro
1,410
0*7
Dryckenskap .........................
.............. 4,226
2-9
2,659
4*9
6,785
3M
Lättja och liknöjdhet ..............
.............. 2,703
1-8
2,193
4*2
4,896
2M
Kringstrykande .......................
.............. 191
0-1
137
0-:;
328
0*2
Mannens afvikande .................
............. 1,193
0*7
2,320
4*5
3,613
1*7
.............. 340
0*2
659
1-8
999
0*5
Knapp inkomst och talrik familj
............ 15,126
10-2
21,929
42m
37,055
18-4
Inträffadt nödår ......................
.............. 60
—
60
—
100
—
Andra orsaker.........................
.............. 8,264
5''5
4,339
8-4
12,603
6-3
Summa 149,235
lOOo
51,776
lOOo
201,011
lOOo
Det framgår häraf, att orkeslöshet, invaliditet och sjukdom äro de
faktorer, som i främsta rummet vållat fattigvårdens ingripande. Bland
samtliga här ofvan upptagna understödstagare hade sålunda för i det närmaste
2/s (66’4 %), men bland de direkt understödda ensamt för sig ej långt
ifrån 4/s (78‘o %) något af dessa moment angifvits såsom orsak till fattigvårdsbehofvet.
Närmast härefter kommer kategorien »knapp inkomst i förening
med talrik familj» såsom den mest betydelsefulla orsaken till fattigvårdsbehofvet.
Bland de direkta understödstagarna uppgåfvos sålunda omkring
V10 (10''2 %), men af barnen ända till 42''4 % och för samtliga
understödstagare tillhopa inemot 1/c (18 m %) hafva af berörda anledning
nödgats söka fattighjälp.
Vid sidan af de redan nämnda äga öfriga i tabellen förekommande
fattigvårdsorsaker endast en jämförelsevis underordnad betydelse. Den
viktigaste af dem, eller dryckenskap, räknade sålunda på sitt konto endast
3-4 % af understödstagarna. Tagas åter endast de direkta understödstagarna
med i beräkningen, når samma procentsiffra endast till 2’a %.
Af de inalles 880 direkta understödstagare, för kvilka arbetslöshet
uppgifvits hafva vållat behof af fattigvård, hade 14 förlorat sitt arbete
124
till följd åt strejk eller lockout, 40 till följd af nedläggande af eller inskränkning
i fabriksdrift eller annan dylik rörelse och 826 blifvit arbetslösa
af annan orsak. I fråga åter om de 191 direkta understödstagare,
för hvilka »kringstrykande» uppgifvits såsom fattigvårdsorsak, hade det
stora flertalet utgjorts af kringstryka^ af vanlig tvp och endast 29 varit
s. k. tattare och zigenare.
Fördelning Fördelningen
efter kon. „
®
pa löpande satt:
efter kön bland de vuxna understödstagarna tedde sig
Antal direkt understödda.
Män.
Kvinnor
Absolut.
Proc.
Absolut.
Proc.
Sjukdom .....
13,675
26 9
20,543
20*9
Orkeslöshet, invaliditet och dvlikt
25,778
50-6
56,266
57*2
Arbetslöshet.........
480
0-9
400
0*4
Dryckenskap...............
2,984
5*9
♦ 1,242
1*3
Lättja och liknöjdhet ...
1,034
2-o
1,669
It
Kringstrykande ...........
95
0''2
96
Oi
Mannens (faderns) afvikande ......
99
0-2
1,094
It
*
utvandring ..........
33
0-1
307
0*3
Knapp inkomst och talrik familj
4,453
8-7
10,673
10*9
Inträftådt nödår ........
25
—
25
_
Andra orsaker.................
2,291
4*5
5,973
6*i
Summa
50,947
100 o
98,288
100 o
Det råder sålunda icke i föreliggande hänseende någon mera framträdande
olikhet mellan understödstagare af olika kön. För bådadera
hafva i ungefär 3/4 af samtliga fall fattigvårdsbeliofvet förorsakats af antingen
orkeslöshet och dylikt eller sjukdom. Dock är att märka, att den
senare orsaken varit af jämförelsevis större betydelse för männen, den
förra för kvinnorna. Den mest framträdande skillnaden är i öfrigt, att
dryckenskap, såsom ju var att vänta, spelar eu betydligt större roll såsom
orsak till fattigvårdsbeliofvet för män än för kvinnor.
til^fattiq
grund af de i många afseenden olikartade ekonomiska och andra
v vårdsbéhofvet förhållanden, under hvilka landsbygdens och städernas befolkning lefver, är
* Itadskom-1 ^
vänta, att på hvardera hållet olika orsaker till fattigvårds
rminer.
behofvet skola göra sig i olika grad gällande. Detta bekräftas ock af
tab. 5 och (i liksom af efterföljande sammanställning, som innehåller
uppgifter om absoluta och relativa antalet äldre nnderstödstagare med tillhörande
barn på landsbygden och städerna, fördelade efter de ofvan angifna
olika orsakskategorierna.
Landsbygden.
Stadskommuner.
Antal understödstagare.
Antal nnderstödstagare.
Orsak till fattigvårdsbehofvet.
In al
es.
%
Däraf direkt
understödda.
Inalles.
Däraf direkt
understödda.
Abs.
Abs.
%
Abs.
%
Abs.
%
1.
Sjukdom ...........................
22,776
17 5
18,498
18 5
19,597
27-7
15,720
31-9
2.
Orkeslöshet, invaliditet o. d—
71,094
54''c
63,284
63-8
19,855
28 i
18,760
38-1
3.
Arbetslöshet. ........................
667
0’4
353
0-4
843
1*2
627
l-l
4.
Dryckenskap ........................
1,472
It
883
0‘9
5,313
7*5
3,343
6*8
6.
Lättja och liknöjdhet ............
2,892
2*2
1,641
1-6
2,004
2''8
1,062
2 1
6.
Kringstrykande.....................
245
02
149
0-1
83
Öl
42
o-i
7.
Mannens afvikande ...............
1,616
1''2
536
0-5
1,897
2-7
657
1*3
8.
f>
utvandring ............
717
0''6
253
0-3
282
0*4
87
0-2
9.
Knapp inkomst och talrik familj |
20,946
16l
8,982
9''0
16,109
22''S
6,144
125
10.
fnträffadt nödår ..................
100
0''i
50
-
—
—
—
—
11.
Andra orsaker .....................
7,859
6o
5,361
6*4
4,744j
6 7
2,903
5*9
Summa
130,284
lOOo
»9,990
lOOo
| 70,727
100 o
49,245
100n
Man finner häraf, att faktorn »orkeslöshet, invaliditet och dylikt»,
vare sig man tager hänsyn till samtliga eller endast direkta understödstagare,
såsom orsak till fattigvårdsbehofvet spelar en betydligt större roll
på landsbygden än i stadskommunerna. Sålunda hade för betydligt mer
än hälften af landsbygdens samtliga och för inemot 2/3 af dess direkta
understödstagare uppgifvits nyssnämnda fattig vårdsorsak. 1 städerna åter
hade orkeslöshet, invaliditet och dylikt varit orsak till behofvet af understöd
endast för 38 % af de direkt understödda och för blott 28 % bland
samtliga fattigvårdstagare. Å andra sidan hade såväl »sjukdom» som
»knapp inkomst och talrik familj» i högre grad i städerna än på landsbygden
föranledt till ingripande från fattigvårdens sida. I öfrigt må här
endast påpekas, att enligt kommitténs statistik dryckenskapen såsom knådning
till behof af understöd är långt vanligare i städerna än på landsbygden.
Sålunda hade för 7‘5 % af samtliga understödstagare i städerna och
för 6-8 % af de direkta understödstagarna nämnda faktor uppgifvits
126
såsom fattigvårdsorsak. Däremot utgjorde motsvarande procentsiffror för
landskommunerna endast resp. I i och 0’9 %.
tillfällig- Vidkommande därefter direkt understödda barn under 15 dr, meddelas
vdrdsbehnfvet i tab. 8—10 uppgifter angående orsakerna till fattigvårdsbehofvet för denna
äriga utter %xxxpp af understödstagare. Med ledning af de i tab. 10 meddelade siffstiidstagare.
rorna bär verkställts nedanstående sammanställning, som utvisar fördelningen
efter fattigvårdsorsaker bland dessa understödstagare i hela riket
och fördelade efter äkta och oäkta börd.
Orsak till fattigvårdsbehofvet.
Äkta.
Oäkta.
Summa.
Abs.
%
| Abs.
r
Abs.
%
Faderns 1. moderns frånfälle ............
6,068
37-4
3,509
32 3
9,577
35-4 |
»
>
»
arbetslöshet.....................
97
0''6
141
1-3
238
0’9 j
>
»
»
dryckenskap ..................
962
5-9 j
263
24
1,225
4''5
»
1
»
lättja och liknöjdhet.........
666
3-5 !
1,111
102
1,677
6*2 i
»
»
>
kringstrykande ...............
90
0-6 1
189
1*7
279
lo
»
»
»
afvikande...................
812
5''0
1,202
in
2,014
7-5
»
»
»
utvandring ....................
279
17
160
1*5
439
1-6
»
»
»
sjukdom, orkeslöshet o. d....
1,540
9''5
1,548
14-3
3,088
114
»
>
»
knapp inkomst o. talrik familj
4,660
288 ]
1,287
11-9
5,947
220
Barnets vanart .........................
306
1''9 1
80
0‘7
386
14
Andra orsaker.................................
829
57 1
1,363
12-6
2,192
87 j
Summa
16, >209
100 o 10,853
100-o
27,062
100 o
Sammanställningen utvisar, att i fråga om föreliggande kategori af
understödstagare föräldrarnes frånfälle utgör den förnämsta orsaken till
att fattigvården måst träda emellan, samt att därnäst i ordningen kommer
kategorien »knapp inkomst och talrik familj». Af samtliga i tabellen
upptagna understödstagare hade sålunda för åtskilligt mer än hälften
(57 ’4 %) några af dessa båda förhållanden föranledt behof af fattigunderstöd.
Närmast efter dessa båda kategorier kommo såsom orsaker till
fattigvården »sjukdom, orkeslöshet och dylikt» hos föräldrarna (med 11 t %
af understödstagarna) och -— bortsedt från kategorien »andra orsaker» —
föräldrarnas afvikande (med 7-s %) samt deras »lättja och liknöjdhet» eller
dryckenskap» (med resp. 6''2 och 4’5 %).
Skiljer man i detta hänseende mellan understödstagare af äkta och
oäkta börd, framträda vissa karaktäristiska skiljaktigheter dem emellan.
127
Sålunda intager i fråga om de äkta barnen faktorn »knapp inkomst och
talrik familj» ett vida större rum såsom anledning till futtigvårdshjälp än
för oäkta barn. Äfven föräldrarnas död eller dryckenskap hafva fört relativt
flera äkta än oäkta barn till fattigvården. Ä andra sidan har föräldrarnas
sjukdom, men framför allt lättja och liknöjdhet eller afvikande
från deras sida i vida högre grad utgjort orsak till behofvet af fattigvård
för oäkta än för äkta barn.
Äfven i fråga om föreliggande slag af understödstagare råder, såsom
framgår af nedanstående sammanställning, en betydande olikhet mellan å
ena sidan landsbygden och å andra sidan städer och köpingar.
Orsak till fattigvårdsbehofvet.
Landsbygden.
Stadskommuner.
Abs.
%
Abs.
%
Faderns 1. moderns frånfälle....................................
7,232
46*9
2,345
20*2
»
•>
>
arbetslöshet ..............................
154
1*0
84
0*7
>
»
»
dryckenskap ..............................
339
2*2
886
7*6
>
»
»
lättja och liknöjdhet ..................
1,083
7*o
594
5*1
»
•
»
kringstrykande...........................
232
lo
47
0*4
»
»
»
afvikande .................................
1,039
6*7
975
8*4
>
»
»
utvandring ..............................
296
1*9
143
1-2
»
»
»
sjukdom, orkeslöshet och dylikt ...
1,954
12*7
1,134
9''7
»
»
»
knapp inkomst och talrik familj...
'' 2,029
13*2
3,918
337
Barnets vanart......................................................
94
0*6
292
2*5
Andra orsaker ......................................................
969
6-3
1,223
10*5
Summa
15,421
lOOo
11.641
lOOo
Hvad först landsbygden beträffar, utvisa siffrorna, att i inemot hälften
(46''9 %) af samtliga här berörda fall föräldrarnas frånfälle varit den närmaste
orsaken till fattigvårdsbehofvet. De därnäst viktigaste anledningarna
till fattigvårdens ingripande hafva i detta fall varit dels »knapp inkomst
och talrik familj» (med 13''2 %) samt »sjukdom, orkeslöshet och dylikt»
(med 127 %). Af eu viss .betydelse hafva slutligen äfven varit dels
»lättja och liknöjdhet», dels »afvikande» från föräldrarnas sida.
Vidkommande åter stadskommunerna intages här främsta rummet såsom
orsak till fattigvårdsbehofvet för minderåriga af kategorien »knapp
inkomst och talrik familj» (med 337 %), hvaremot föräldrarnas frånfälle
endast kommer i andra rummet (med 20’2 %). Jämväl sjukdom och
128
Äkta och
oäkta minderåriga
understodstagare
■ på landsbygden
och i
städerna.
orkeslöshet hos föräldrarna hafva i stad skommunerna i något mindre utsträckning
än på landsbygden föranledt ingripande från fattigvårdens sida.
Däremot har i städerna i ett relativt större antal fall fattigvårdsbehofvet
kunnat tillskrifvas faderns eller moderns afvikande och framför allt dryckenskap.
Äfven kategorien »barnets vanart» har spelat en relativt större
roll i städerna än på landsbygden.
Uppdelar man vidare de minderåriga understödstagarna på landsbygden
och i städerna efter äkta och oäkta börd, hafva de uppgifter
härom, som återfinnas i tab. 8 och 9, sammanförts i efterföljande texttabell.
Orsak
till fattig
v å r d s b e h o f v e t.
Landsbygden.
Stad skommuner.
Äkta.
Oäkta.
Äkta.
Oäkta.
Abs. !
%
Abs.
%
Abs.
%
Abs.
. %
Faderns
1. moderns
frånfälle ...............
4,566
52''0
2,666
40''1
1,502
20*2
843
20-1
t)
» >
arbetslöshet .........
51
0''6
103
1''6
46
0-6
38
0’9
Tf
» >
dryckenskap .........
262
3-0
77
1''2
.700
9-4
186
4*4
»
»
J>
lättja och liknöjdhet
3361
3-8
748
112
231
31
363
8*6
»
» »
kringstrykande......
68: 0''8
164
2''5
22
0’3
25
0-6
» »
574
8-6
347
4*7
628
14‘9
» »
utvandring............
196
22
1O0
1-5
83
it
60
1-4
»
» »
sjukdom, orkeslös-
het o. d..........
1,027 i 11-7
927
14-0
513
6‘0
621
14-8
»
» »
knapp inkomst ock
talrik familj......
1,456;
166
573
8-6
3,204
43''1
714
17-0
Barnets
vanart ......
721
0''8
22
0*3
234
3-2
58
1-4
Andra orsaker ......
276)
3-2
693
10 4
563
74
670
15*9
Summa
8,774 lOO-o
6,047
lOOo
7,435
lOOo
4,200
lOOo
Den mest framträdande olikheten med afseende å orsakerna till fattigvårdsbehofvet
för äkta och oäkta understödstagare på landsbygden är sålunda,
att föräldrarnas frånfälle relativt oftare utgör dylik orsak bland
äkta än bland oäkta fattigvårdstagare. Enahanda är jämväl förhållandet
beträffande faktorn »knapp inkomst och talrik familj». Däremot hafva
rubrikerna »lättja och liknöjdhet», »afvikande» äfvensom »andra orsaker»
bringat ett relativt större antal oäkta minderåriga i beroende af den offentliga
fattigvården.
129
Maud hithörande understödstagare i stad sko mmunermi både för icke
mindre än 43i % af dem af äkta börd behofvet af fattigvård uppgifvits
vara knapp inkomst cell talrik familj», hvaremot samma rubrik icke
nådde till högre än 17 o % bland dem, som voro af oäkta börd. I fråga
om dessa senare understödstagare spelade åter »afvikande», »lättja och liknöjdhet»
samt »sjukdom, orkeslöshet och dylikt» hos fadern eller modern
en jämförelsevis betydande roll som orsak, hvarför fattigvården mast träda
emellan.
Hvad särskilt beträffar bruket af alkohol såsom orsak till fattigvårdsbehof
torde, för åstadkommande af en fullständigare bild af donna
sociala företeelse, böra med ofvanstående siffror sammanställas de resultat,
som i sådant hänseende framgått af den utredning, som åvägabragts utaf
kommittén för verkställande af utredning rörande statens, kommunernas,
landstingens och hushållningssällskapens frigörande från ekonomiskt beroende
af rusdrycksmedlen (den s. k. rusdryckskommittén). I det af nämnda
kommitté den 29 december 1911 afgifna underdåniga betänkande finnes
sålunda intagen en utredning beträffande vissa orter, dels i hvilken utsträckning
bruket af alkohol orsakat fall af fattigunderstöd, dels ock Indika kostnader
däraf föranledts. Denna utredning omfattar förhållandena först och
främst i vissa större städer, nämligen Stockholm, Göteborg, Norrköping, Hälsingborg,
Sundsvall och Halmstad, men vidare äfven några mindre städer,
nämligen Arboga, Lidköping och Eslöf, samt ett fåtal landskommuner —
Bettna och Dunker i Södermanlands län, Västra Ryd i Östergötlands län,
Oppmanna i Kristianstads län, Farhult i Malmöhus län, Myckleby i Göteborgs
och Bohus län, Munktorp i Västmanlands län, Ore i Kopparbergs
län, Skön i Västernorr lands län samt Sveg i Jämtlands län.
Utredningen afsåg att vinna kännedom rörande de fall, då vid behof
af fattigvård alkoholbruk — således ej alkoholmissbruk — förelegat antingen
såsom hufvudorsak eller ock såsom bidragande orsak till fattigvårdsbehofvet
äfvensom storleken af de däraf förorsakade kostnaderna.
Resultatet af utredningen, för så vidt den afsåg förhållandena i ofvan
anförda sex större städer, framgår af efterföljande tabell, som hämtats direkt
ur rusdryckskommitténs betänkande (sid. 325).
De» s. k.
rusdryckskommitténs
utredning.
17 — Fattigcurdslag^tiftningen. III
130
Alkoholbruk såsom orsak till fattigunderstöd i vissa större
städer år 1909.
(Enligt genom den s. k. rusdryckskommittén verkställd undersökning.)
Antal
fall.
%
Kostnad.
Kr.
ö.
%
Antal
fall.
%
Kostnad.
Kr. ö.
%
Stockholm 1909.
Hälsingborg.
Alkoholbr. hufvudorsak
3,143
18-5
453,349
30
16-8
Alkoholbr. hufvudorsak
249
25''8
18,517
_
122
»
biorsak......
1,830
10-8
283,834
08
10''5
»
biorsak......
102
10''6
19,761
_
12-9
Summa
4,973
29-3
737,183
38
27''3
Summa
351
36''4
38,268
25-1
Annan orsak ............
12,004
707
1,967,638
31
72*7
Annan orsak ............
614
63''fi
114,337
_
74’»
S:a summaram
16,977
100
2,704,821
69
100
S:a summarum
965
100
152,605
—
100
Stockholm 1911.1
Sundsvall.
Alkoholbr. hnfvudorsak
3,677
21-8
518,836
47
19''4
Alkoholbr. hufvudorsak
185
217
26,084
19''8
»
biorsak......
. 2,870
17-0
418,036
98
156
»
biorsak......
115
13-5
20,233
_
15-8
Summa
6,647
38-8
936,873
45
35-0
Summa
300
35-2
46,317
36-1
Annan orsak ............
10,342
61-2
1,747,500
64
65-0
Annan orsak ............
552
64-8
85,630
649
S:a summarum
16,889
100
2,684,374
09
100
S:a summarum
852
100
131,947
—
100
Göteborg.
Halmstad.
Alkoholbr. hnfvudorsak
1,480
18''7
193,261
—
21''7
Alkoholbr. hufvudorsak
|
543
»
biorsak......
961
12 2
116,996
—
13-1
»
biorsak......
366
32,373
—
39-7
Summa
2,441
30''9
310,257
—
34-8
Summa
543
36''6
32,373
_
397
Annan orsak ...........
5,465
691
680,877
—
65-2
Annan orsak ............
941
63-4
49,153
76
60*31
S:a summarum
7,906
100
891,131
—
100
S:a summarum
1,484
100
81,526
76
100
Norrköping.
Alkoholbr. hufvudorsak
448
17''4
55,552
—
19i
»
biorsak......
420
16-3
51,159
—
17-5
Summa
868
337
106,711
—
366
Annan orsak ............
1,707
663
184,777
_
63-4
S:a summarum
2,575
100
291,488
—
100
1 De högre siffrorna för år 1911 bero på större noggrannhet vid den grundläggande undersökningen.
Vidkommande därefter motsvarande förhållanden i de 3 smärre städer
och 10 landskommuner, som utredningen omfattat, gaf undersökningen
det resultat, som framgår af följande tabell, hvilken likaledes hämtats ur åberopade
kommittébetänkande (sid. 330).
Alkoholbruk såsom orsak till fattigunderstöd i vissa städer och
landskommuner år 1909.
(Enligt genom den s. k. rusdryckskommittén verkställd utredning.)
CD ^
ss.
eu sa
-J. —
rf
T,
5-
O e+
“ CT3*
Alkoholbruk
hufvudorsak.
Alkoholbruk bidra-  gande orsak.
S u
m m
a.
™ a
e» ®
p p0
eu |-J
• eu
CD
Antal
fall.
%
Kostnad.
%
Antal
fall.
%
Kostnad.
%
Antal
fall.
%
Kostna
d.
%
Arboga ......
1118
23,900
46
38i
6,720
_
28-1
1
0*8
152
—
0*6
46
389
6,872
-
28-7
Lidköping ...
225
16,524
72
32-0
5,509
—
33''3
14
62
1,127
—
6‘8
86
38-2
6,636
—
401
Eslöf .........
68
6,740
15
22-0
1,248
—
18''6
8
11-8
876
—
13''0
23
33-8
2,124
—
31''5
Farhult ......
16
2,083
7
46 7
815
—
39-0
1
6 7
251
—
12-1
8
53-4
1,066
—
61-1
Öppmanna ...
47
4,705
3
6-4
264
—
6-8
8
17-o
793
—
167
11
23''4
1,057
—
22 5
Munktorp ...
44
6,511
4
9l
885
—
13-6
7
15''9
881
—
13-5
11
25-0
1,766
—
27’1
Västra Kyd...
63
4,682
11
17-4
736
—
167
18
28-6
1,016
-
21''7
29
46-0
1,752
—
37-4
Dunker ......
42
8,025
6
14-3
1,493
—
18 6
12
28-5
1,840
—
22-9
18
42-8
3,333
—
41''5
Skön .........
3 656
64,724
339
51-6
25,826
—
399
109
16-6
7,494
—
11-6
448
68-2
33,320
—
514
Ore ............
63
6,480
14
26-4
1,199
—
21 8
9
17''0
1,395
—
25-6
23
43 4
2,594
—
47-3
Sveg .........
60
6,207
26
43-3
3,497
—
56-3
7
11-7
654
—
8''9
33
55-0
4,051
—
66''2
Bettna.........
58
4,257
5
8’5
225
—
12-5
8
13-9
707
—
16-6
13
22-4
1,232
—
28''9
Myckleby ...
361
5,000
6
10o
324
-
6-4
5''4
8''0
534
—
16-8
11
18-0
1,158
—
232
Utan att här ingå på betydelsen eller räckvidden af ofvan anförda
utredning, må dock, särskildt med hänsyn till de ur fattigvårdslagstiftningskommitténs
egen statistik framgångna, här ofvan meddelade resultaten,
framhållas, att, såsom redan förut anförts —, rusdryckskommittéens utredning
afsett att utröna alkoholbrukets såsom sådant och sålunda icke dryckenskapens
betydelse i fattigvårdshänseende, hvarjämte olika synpunkter gjort
sig gällande vid afgörande af sambandet mellan alkoholbruket och fattigvårdsbehofvet.
Men äfven med hänsyn tagen till dessa förhållanden torde
dock rusdryckskommitténs utredning gifva fullt stöd för den här ofvan 1 * 3
1 Afser endast fullt försörjda personer.
3 Afser såväl direkta som indirekta understödstagare.
3 Afser endast ständiga, ej tillfälliga understödstagare.
132
(sid. 120) antydda uppfattningen, att de till fattigvårdslagstiftningskoimnittén
lämnade uppgifterna icke utan vidare kunna läggas till grund för ett bedömande
af dryckenskapens betydelse för fattigvården i vårt land.
Sammanfatt- För att erhålla en mera samlad öfverblick öfver de resultat, som
ning i vissa „
0,
,
.
’
större orsaks- tram gatt nr kommitténs statistik ötver orsakerna till fattigvårdsbehofvet
grupper, för understödstagare under år 1907, torde det vara lämpligt att sammanfatta
de af kommittén i frågeformuläret uppställda orsakskategorierna i
vissa större hufvudgrupper. Den första och viktigaste af dessa grupper
blir då den, som omfattar sjukdom, orkeslöshet och hvad därmed är
jämförligt. Till en andra hufvudgrupp kunna sammanfattas alla sådana
fall, där fattigvårdsbehofvet förorsakats af ett lättjefullt eller osedligt
lefnadssätt, och där sålunda fattigdomen kan anses vara i mer eller mindre
grad själfförvållad; hit kunna räknas dryckenskap, lättja och liknöjdhet,
kringstrykande o. s. v. från understödstagarens egen eller från vederbörande
försörjares sida. Såsom en tredje hufvudgrupp te sig de orsaker,
som sammanhänga med ekonomiska missförhållanden, arbetslöshet, knapp
inkomst och dylikt. Den fjärde och sista gruppen bildas åter af de fall,
som å frågeformuläret upptagits såsom »andra orsaker».
Sammanföras de i tabellerna 5—10 meddelade sifferuppgifterna angående
orsakerna till fattigvårdsbehofvet för direkta understödstagare år 1907,
erhåller man följande gruppering, hvarvid erinras därom, att de angifna
orsakerna till fattigvårdsbehofvet icke blott äro att söka hos vederbörande
understödstagare själfva utan äfven hos dem, som försörjningen lagligen
ålegat (hufvudsakligen man eller föräldrar).
Antal direkta understödstagare.
Män.
Kvinnor.
Summa.
Abs.
%
Abs.
°/
7o
Abs.
o
Dödsfall, sjukdom, orkeslöshet m. m.......
...... 46,077
70a;
83;159
7 4 "9
129,236
73*3
Lättjefullt eller osedligt lefnadssätt .........
...... 7,511
11-5
7,162
6''5
14,673
8-3
Ekonomiska missförhållanden..................
...... 8,224
12''t;
14,017
12-6
22;241
12''C
Andra orsaker ................................
...... 3,457
53
6,690
6''0
10,147
5-8
Summa 65.209
100-o
111,028
100 o
176,297
lOOo
Man finner häraf, att enligt kommitténs statistik inemot 3/4 af samtliga
understödstagare nödgats anlita fattigvården på grund af egen eller
ändras sjukdom, orkeslöshet eller dylikt. I något mer än Y10 samtliga
fall skulle fattigdomen hafva betingats af ekonomiska missförhållanden och
i ej fullt 710 af fallen genom ett lättjefullt eller osedligt lefnadssätt.
1 ten mest framträdande skillnaden i föreliggande hänseende de båda könen
emellan är, att den sist anförda kategorien spelar eu betydligt större roll
i fråga om understödstagare af mankön, medan däremot för kvinnorna
sjukdom, orkeslöshet och dylikt är relativt vanligare såsom orsak till
fattigvårdsbehofvet.
1 tet torde icke sakna sitt intresse att jämföra de resultat, som i föreliggande
hänseende framgått ur den af kommittén insamlade statistiken, ländernas
med motsvarande undersökningar i våra närmaste grannländer. För J)((n-forMUandenmark
har man en liknande undersökning, afseende fattigvårdsförhållandena
under år 1901.1 Denna undersökning visar för direkta understödstagare
följande procenttal för de ofvan anförda olika hufvudorsakerna till fattig
-
vårdsbehofvet.
Män.
Kvinnor.
Dödsfall, sjukdom, orkeslöshet och dylikt .................. 47''2 % 78''6 %
Lättjefullt eller osedligt lefnadssätt........................... 2 5 o »
10 9
Ekonomiska missförhållanden ................................. 16''6 »
5''5 »
Andra orsaker................................................... 11''2 »
5 o >•
Vid denna gruppering hafva till första gruppen hänförts de fall,
som förorsakats af sjukdom, vanförhet, idioti, sinnessjukdom, ålderdomssvaghet,
olycksfall och oförmåga till arbete samt, för minderåriga, försörjarens
död. Andra gruppen omfattar fall, förorsakade af lättja och
dryckenskap samt, för minderåriga, af försörjarens rymning. Till den
tredje gruppen åter har räknats fattigdom, åstadkommen genom arbetslöshet
och stor familj.
Då ifrågavarande danska undersökning, enligt hvad det vill synas,
blifvit utförd med ganska stor omsorg, erbjuder det särskildt intresse att
jämföra dess uppgifter angående dryckenskapen såsom orsak till fattigvårdsbehofvet
med • motsvarande uppgifter i den af kommittén insamlade
statistiken. Såsom redan i det föregående visats (jfr sid. 124 och 126) hade
enligt denna senare statistik bland de direkta understödstagarne öfver 15
år för 5-n % af männen och 1 ''3 % af kvinnorna dryckenskapen angifvits * i
1 Danmarks Statistik, Statistiske Meddelelser, fjerde Riekke, 15 och 18 Bind: Fattigvoesenet
i Danmark i Aaret 1901.
134
såsom orsak till fattig vår dsbehofvet. Vidkommande åter direkt understödda
minderåriga hade för 4''5 % af dem dryckenskapen hos föräldrarna
föranledt fattigvårdens ingripande.
Vänder man sig till den danska undersökningen, framgår af densamma,
att af direkt understödda mankön 15''7 % hade dryckenskapen
att skylla såsom orsak till fattigvårdsbehofvet, hvaremot för direkt understödda
kvinnkön motsvarande procenttal utgjorde endast 1 %. För manliga
och kvinnliga understödstagare tillsammans steg siffran till 8''s %. Bortser
man emellertid, hvad de manliga understödstagarne beträffar,, från de
minderåriga och dem, för hvilka orsaken till fattigunderstödet icke uppgifvits,
finner man, att enligt den danska statistiken bland de vuxna manliga
understödstagarna dryckenskap varit anledning till fattigunderstödet
för ej långt ifrån ''/s (19''s %). Äfven dessa siffror bestyrka i sin mån
den förut uttalade uppfattningen, att motsvarande siffror enligt kommitténs
statistik äro för låga och icke angifva den verkliga betydelse, som alkoholmissbruket
har för fattigvårdens omfattning hos oss.
En liknande undersökning för Finland, afseende år 1905,1 utvisar beträffande
orsakerna till fattigvårdsbehofvet bland understödstagare öfver
15 år följande procentsiffror, om orsakskategorierna sammanföras i mot
-
svarande större grupper.
Män.
Kvinnor.
Dödsfall, sjukdom, orkeslöshet .............................. 90’62 %
88''9s %
Osedligt lefnadssätt .......................................... 4 s4
»
8''ss
»
Ekonomiska missförhållanden .............................. 1 "22
»
0''29
Andra orsaker ................................................ 3-32
»
l ss
»
Till första gruppen hafva då räknats de fall, då i den finska statistiken
fattigvårdsbehofvet uppgifvits vara förorsakadt af ålderdom, arbetsoförmåga,
sjukdom, lyten, sinnessjukdom, familjeförhållanden och olycksfall.
Andra gruppen omfattar orsakskategorierna oäkta barn, lättja, håglöshet, slöseri,
dryckenskap, liderlighet samt mannens afvikande eller arbetsoduglighet.
Till tredje gruppen hafva räknats arbetslöshet och allmän nöd. Härvid är
emellertid att märka, att de fall, som förorsakats af »stor familj», i den
finska statistiken förts till »andra orsaker», hvilket gör, att tredje gruppen
1 Bidrag till Finlands officiella statistik XXI. Fattigvårdsstatistik. A. 13. Fattigvården i
Finland år 1905.
här blir mindre än den bort blifva, om samma uppdelning gjorts som i
I )anmark och i den af kommittén föranstaltade undersökningen.
Äfven den norska fattig''vårdsstatistiken för åren 190b och 1907 innehåller
uppgifter rörande orsakerna till fattigvårds hell of vet. '' För de under
år 1907 första gången understödda gestaltade sig berörda fördelning på
följande sätt:
Män.
Kvinnor.
Proc.
Proc.
Dödsfall, sjukdom, vanförhet, ålderdomssvaghet, orkes
-
löshet och olycksfall ................................. 7 9 ’f>
83''5
Arbetslöshet................................................. 9 o
1*3
Försörjarens rymning
1. utvandring .................. 2‘9
0''4
Dryckenskap och lättja ................................... 2''i
0''3
Andra orsaker2 ............................................. 6''5
14''5
Summa 100o
100o 1
1 Norges officielle Statistik V. 105. Fattigysesenet 1906 og 1907.
- Härunder inbegripes stor familj, oäkta barn och nödår m. m.
136
Anbud vid utackordering.
4 kap.
Fattigvårdens former.
Af de genom kommittén till fattig vårdsstyrelserna i riket utsända
frågeformulären voro tvänne — frågeformulär C samt bilaga 1 till detta
formulär (jmfr sid. 18—24) — afsedda för uppgifter rörande fattigvårdens
former. Beträffande de upplysningar, som inhämtats genom sistnämnda
formulär angående understödstagarnas fördelning efter förmon för understödet,
hänvisas till följande kapitel (5 kap.). I föreliggande kapitel åter
skola behandlas de upplysningar, som erhållits rörande formerna och sättet
för understödstagares ut ackordering, formerna för fattigvårdens barnavård
m. in. äfvensom de anmärkningar och önskemål rörande fattigvårdens
former, som framkommit från fattigvårdsmyndigheterna i sammanhang med
afläinnande af uppgifterna i detta ämne. Däremot återfinnas de uppgifter,
som genom samma formulär erhållits beträffande anstaltsvården, i kap. 6
rörande fattig vårdsanstalterna.
A. Formerna och sättet för u tackor dcring.
I fråga om understödstagares inackordering begärdes af kommittén
(jmfr frågeformulär C punkt 2) upplysningar, först och främst huruvida i
dylika fäll anbud infordrades, efter kvilka grunder och på hvad sätt dessa
pröfvades samt om kontrakt upprättades. Vidare innehöll formuläret eu fråga
angående antalet understödstagare, som under år 1907 voro utackorderade
utom fattigvårdssamhället med fördelning på äldre och barn. Slutligen begärdes
äfven upplysningar, huru vården af de utaf fattigvårdsstyrelsen utackorderade
understödstagarna öfvervakades.
Beträffande infordrandet af anbud vid understödstagares inackordering
har en mycket stor del af landsbygdens fattigvårdsstyrelser lämnat
denna fråga obesvarad, eller ock endast i allmänhet framhållit, att ut
-
ackorderiugeu sker genom fattigvårdsstyrelsen eller någon eller några
åt'' dess medlemmar. I sammanlagdt 210 tall innefattar svaret på denna
fråga, att fångvårdsstyrelse!! eller någon dess ledamot för ändamålet
vänder sig till lämplig person eller att utackorderingen sker efter muntligt
aftal. Nära härtill ansluta sig de 1 1 landskommuner, från Indika
endast meddelats, att anbud infordras »under hand». Nid de tillfällen,
då anbud i egentlig mening infordrats, har detta ottast skett genom
kungörelse i kyrkan. På detta sätt hafva sålunda anbuden infordrats i
sammanlagdt 214 1 landskommuner, de flesta belägna i Älfsborgs, Skaraborgs,
Göteborgs och Bohus, Hallands och Kristianstads län. Från 9 landskommuner
har endast uppgifvits, att anbuden infordras »till bestämd tid»
utan närmare upplysning, huru själfva infordrandet tillgått, Fattigvårdsstyrelserna
i 57 andra kommuner åter hafva meddelat, att de som önska
äga att till styrelsens eller kommunalstämmans sammanträden eller, i eu
del fall, blott till visst bestämdt sammanträde inlämna sina anbud. Endast
sammanlagdt 24 landskommuner hade använd! utvägen att infordra anbud
genom annons i tidning, antingen ensamt eller i förening med kungörelse
i kyrkan. Slutligen hafva i 5 fall anbuden infordrats genom auktion ocli
i 2 fall genom anslag eller affischering.
Hvad därefter stadskommunerna beträffar, är annonsering praktiskt
taget den enda form, som användes vid infordrande af anbud om inackordering,
när nämligen dylikt öfver hufvud taget förekommer. Utom i de
29 stadskommuner, där anbuden infordrats på nämnda sätt, hafva endast
i ett par fall upplysningar meddelats, som synas antyda, att anbud möjligen
infordras på annat sätt. Sålunda anföres från en kommun, att anbud
kunnat göras genom anmälan på fattigvårdens kontor, och från en annan
kommun, att utackorderingen sker efter skriftlig förhandling.
Hvad därefter vidkommer pröfningen af de inkomna anbuden vid utackolutering,
innefattade den af kommittén härom framställda förfrågan
egentligen tvänne punkter, nämligen dels »enligt hvilka grunder» och dels
»på hvad sätt» denna pröfning ägt rum. Den senare delen af kommitténs
fråga har emellertid endast undantagsvis blifvit besvarad, och från de omkring
80 landskommuner, från hvilka detta skett, innehåller svaret endast,
att pröfningen skett vid fattigvårdsstyrelsens (kommunalnämndens) eller kommunalstämmans
sammanträde. Äfven i öfriga kommuner torde samma
1 I 87 åt dessa kommuner har uppgifvits, att anbuden infordras igenom kungörelse», hvilket
antagits betyda detsamma som »kungörelse i kyrkan».
18 — Fattigvanlslngstiftningcn 111.
Anbudens
pröfning.
138
Kontrakt
vid utackordering.
Öfvervakandet
af de utackorderade.
princip tillämpats, ehuru upplysningen såsom själfklar icke ansetts behöfva
särskild meddelas.
I fråga åter om de grunder, efter hvilka anbudens pröfning skett, har
från 235 landskommuner förklarats, att pröfningen skett med hänsyn till
anbudsgifvarens lämplighet, hvarjemte i 13 fall meddelats, att man utvalt
det, som syntes erbjuda den bästa vården. Från 79 fattig vårdssamhällen på
landsbygden har uppgifvits, att valet bestämts med hänsyn till såväl priset
som anbudsgifvarens lämplighet och från 12 fattigvårdssamhällen, att det
lägsta anbudet fällt utslaget.
Äfven från stadskommunerna har frågan, på hvad sätt anbuden vid
inackordering pröfvats, i regel lämnats obesvarad. Endast från en stadskommun
uppgifves, att pröfningen icke skett af styrelsen utan af en särskild
delegation inom densamma, hvarjämte i några fall tillagts, att före pröfningen
inom fattigvårdsstyrelsen upplysningar inhämtats från prästerskapet
eller på annat sätt. Äfven beträffande grunderna för pröfningen saknas
i regel alla uppgifter. Endast i 8 fall angifves valet ske med hänsyn till
anbudsgifvarens lämplighet och i 7 fall såväl härtill som till priset.
Från 206 lands- och 52 stadskommuner har uppgifvits, att vid utackordering
kontrakt upprättas. Härtill kan läggas 9 landskommuner och
1 stad, hvarest samma formalitet användes vid ^ackordering af barn men
icke eljest. Slutligen har från 23 fattigvårdssamhällen på landet och 1
stadskommun meddelats, att kontrakt upprättas »någon gång», »ibland»,
eller dylikt. I enlighet med kommitténs begäran hafva en del kontrakt
insändts, i regel tryckta och efter i hufvudsak enahanda formulär.
De svar, som lämnats på frågorna om öfvervakandet af de utackorderades
vård utvisa, att åtminstone formellt ifrågavarande kontroll i allmänhet
förefinnes. En helt ■ annan sak är, om detta håller streck i verkligheten
och om icke det öfvervakande af de utackorderade, hvarom svaren tala,
mera är en tillämpning på papperet af bestämmelsen i 13 § 2 mom. af gällande
fattigvårdsförordning. För besvarandet af denna senare fråga, lämna
emellertid de inkomna uppgifterna icke tillräcklig vägledning. Ty visserligen
framhålles i åtskilliga fall, att öfvervakandet af de utackorderades vård sker
genom besök af exempelvis ordföranden eller ledamöterna i fattigvårdsstyrelsen.
Men detta är dock endast undantagsvis förhållandet, I de allra flesta fall
meddelas endast den upplysningen, att samma öfvervakande sker genom
styrelsen eller ledamöterna i densamma, hvarvid det lämnas oafgjordt, huru
-
vida öfver vakandet inneburit särskilda åtgärder från styrelsens sida (besök,
inspektioner o. s. v.) eller icke. I öfrigt inä erinras därom, att ett mycket
stort antal fattigvårdskommuner lämnat förevarande spörsmål obesvarade,
eu omständighet, som i hufvudsak torde böra tolkas så, att någon övervakning
af de utackorderade icke förekommer.
Hvad först beträffar öfvervakandet af de vuxna under stödstag arnas
vård har från något mer än 1,400 fattigvårdskommuner å landsbygden
meddelats, att dylikt öfvervakande äger rum. I de allra flesta af dessa
kommuner (1,212 st.) uppgifves kontrollen hafva skett genom fattigvårdsstyrelsen
(kommunalnämnden), genom ordföranden eller ledamöterna
i nämnda styrelse eller genom distrikts- eller roteföreståndare. I åtskilliga
fall har härvid tillagts, att öfvervakandet sker af den närmast boende
styrelseledamoten, af ledamöterna hvar och en inom sitt distrikt
eller dylikt, antydande, att en viss arbetsfördelning i detta hänseende blifvit
genomförd. Däremot förekomma endast undantagsvis närmare uppgifter
rörande arten och noggrannheten af den utöfvade tillsynen. Sålunda meddelas
någon gång, att besök äga rum en eller två gånger om året, en gång
i månaden o. s. v.
Öfriga sätt för här berörda öfvervakande på landsbygden hafva varit
i hufvudsak följande. Genom besök, tillsyn eller inspektion utan närmare
angifvande af hvem, har öfvervakandet skett i 130 kommuner, genom
muntliga eller skriftliga förfrågningar i 27, genom grannar, anhöriga eller
andra trovärdiga personer i 10, genom fattigvårdstjänstemän i 6, genom
prästerskapet ensamt eller tillsammans med fattigvårdsstyrelsen i likaledes
6, genom särskilda tillsyningsman eller inspektörer i 3, genom läkare och
fattigvårdsstyrelse i 3 samt slutligen genom uppvisning eller mönstring i
likaledes 3 kommuner.
Vida sparsammare äro de upplysningar, som erhållits rörande öfvervakandet
i stadskommunerna af vården af vuxna utackorderade. Inalles
hafva sålunda endast 54 städer och köpingar besvarat detta spörsmål,
och i hälften af dessa hade öfvervakandet ifråga skett genom fattigvårdsstyrelsen
eller dess ordförande och ledamöter. Från 10 stadssamhällen
lämnas det svar, att sagda öfvervakande skett genom besök, tillsyn
eller inspektion, och från 4, att man för ändamålet begagnat sig af muntliga
eller skriftliga förfrågningar. I 3 stadskommuner hade öfvervakningen verkställts
genom särskilda tillsyningsman eller inspektörer, hvartill kan läggas
staden Stockholm, där man för ändamålet hade att tillgå dels lokalombud
och dels utackorderingsbyråns inspektörer. I 5 stadskommuner hade in
-
140
spektionen skett genom fattigvårdstjänstemän samt i ett fall dessutom genom
mönstring af understödstagarna. I öfrigt kade i en stadskommun de
utackorderades vård öfvervakats af stadsläkaren ock i eu annan af fattigvårdsstyrelsen,
prästerskapet och hälsovårdsnämnden.
Öfvervakande inom fattigvårdssamhällena af vården af utackorderade
minderåriga under stödstag are synes förekomma mera allmänt än hvad förhållandet,
enligt hvad ofvan visats, är i fråga om äldre understödstagare.
Sålunda hafva från icke mindre än c:a 1,540 landskommuner uppgifter
lämnats i förstnämnda hänseende. Från flertalet kommuner (inalles 1,277)
innehålla svaren äfven i detta fall endast i allmänhet, att öfvervakandet
verkställts genom fattigvårdsstyrelsen (kommunalnämnden), dess ordförande
eller ledamöter o. s. v. Därnäst komma de kommuner, som uppgifvit, att
öfvervakningen skett genom besök, tillsyn eller inspektion utan närmare
upplysningar.
I öfrigt innehålla de inkomna svaren i hufvudsak följande. I 21 fall
har öfvervakandet skett genom prästerskapet, i 19 fall genom muntliga
och skriftliga förfrågningar, i likaledes 19 fall genom fosterbarns- eller
barnavårdsnämnd, i 18 fall genom skolråd eller skollärare, i 8 fall genom
fattigvårdstjänstemän, i 5 fall genom läkare och i 20 fall på annat eller
ej närmare angifvet sätt.1
Från icke mindre än 100 stadskommuner innehålla de inkomna svaren
upplysningar angående öfvervakande af minderåriga understödstagares utackordering.
Af dessa innehålla 41 allenast, att öfvervakandet skett genom
fattigvårdsstyrelsen eller dess ledamöter, hvarjämte från 13 städer
meddelats, att tillsynen skett genom besök eller inspektion. I 10 städer
öfvervakades de utackorderade barnens vård genom särskilda tillsvnings1,
1 än eller inspektörer, hvartill kan läggas Stockholms stad, där samma
tillsyn ålåg dels lokalombud dels utackorderingsbyråns inspektörer. Inspektion
och tillsyn genom fattigvårdstjänstemän förekom dessutom i 9
stadskommuner, hvarjämte i 9 andra stadskommuner dylik inspektion
förekom vid sidan af uppvisning af barnen inför fattigvårdsstyrelsen.
Övervakning under formen af uppvisning inför fattigvårdsstyrelsen och
läkare eller inför denne ensam eller genom besök af läkare förekom
i 4 stadskommuner. 11 stadskommuner nöjde sig med att inhämta
muntliga eller skriftliga upplysningar eller med intyg från prästerskapet
1 I ofvanstående siffror ingå äfven de fall, då öfvervakandet skett genom exempelvis prästerskapet
och fattigvårdsstyrelsen eller en eller flera af dess ledamöter, genom skolrådet och
fattigvårdsstyrelsen o. s. v.
141
eller annan myndighet eller ock tran enskilda personer. I eu kommun
öfvervakades barnens inackordering af barnavårdsnämnden och i ett
fall genom lärare eller annan person.
Af de ingångna svaren att döma, förekommer det endast jämförelsevis
sällan i landskommunerna, att rapporter rörande öfvervakningen af utackorderade
understödstagare afgifvas till fattigvårdsstvrelsen åt den, åt
hvilken öfvervakandet blifvit anförtrodt. Endast från sammanlagdt 183
landskommuner har sålunda jakande svar å den härom framställda frågan
aflämnats. I flertalet fåll (83 kommuner) förklaras dylika rapporter endast
hafva förekommit »vid behof» eller »då anledning därtill förekommit».
Från 9 kommuner meddelas, att rapportering förekommer »ibland» eller
»någon gång», hvarjämte svaret från 29 fattigvårdssamhällen varit blott
jakande utan närmare uppgifter. I öfrigt innehålla de meddelade svaren
i hufvudsak följande. 1
11 kommuner har rapportering förekommit 1
gång om året, i 8 kommuner 2 gånger om året, i 7 kommuner 4 gånger
om året, i 4 kommuner 6 gånger om året, i 7 kommuner 12 gånger om
året (eller 1 gång i månaden) samt i 1 kommun »flera gånger om året».
Af 19 fattigvårdsstyrelser förklaras, att rapporter åflämnas vid styrelsens
sammanträden, och af 5 andra, att rapporter afgifvas efter hvarje besök.
Vidkommande därefter stadsko m mun erna har från sammanlagdt 40 af
dessa lämnats jakande svar på föreliggande spörsmål. I 12 fall hafva rapporter
förekommit 1 gång om året, i 1 fall 2 gånger om året, i 1 fall
1 å 2 gånger om året samt i likaledes 1 fall en gång hvartannat år.
Från 3 stadskommuner har uppgifvits, att rapporter aflämnas 1 gång i
månaden samt från 1 stadskommun därutöfver efter hvarje inspektion. I
6 fall. förekommer rapportering efter hvarje inspektion och i 5 fall endast,
då anledning till anmärkning förekommer. Slutligen innehålla svaren från
9 kommuner utan närmare upplysningar endast, att rapporter afgifvas till
fattig vårdsstyrelsen, och ett svar, att rapporter förekommit »någon gång». I
I sammanhang med ofvan skildrade uppgifter angående sättet för
understödstagares utackordering och hvad därmed äger sammanhang, begärde
kommittén slutligen äfven upplysningar angående antalet understödstagare,
som under år 1907 varit utackorderade utom samhället. Enligt de inkomna
svaren skulle ifrågavarande antal hafva utgjort:
Rapporter
ant/, öfvervakningen
af utackor
lierade.
Utackorderade
utom
samhället.
142
På lands- I stads-
I hela
bygden. kommunerna. riket
Vuxna............................................. 2,040
350
2,390
Minderåriga....................................... 2,264
4,226
6,490
Summa
4,304
4,576
8,880
Anmärkningsvärd! är att siffran för landsbygden är så flög, eller omkring
V5 af samtliga utackorderade. Detta förhållande torde emellertid kunna
förklaras därigenom, att på landsbygden ^ackordering i ganska stor omfattning
äger rum äfven af vuxna personer till anhöriga eller eljest närstående,
som äro boende utom samhället.
Mellan landsbygden och städerna råder i öfrigt den anmärkningsvärda
skillnaden, att på landsbygden dylik inackordering förekommer lika ofta
för vuxna som minderåriga, medan det i stadskommunerua nästan endast
är barn, som försörjas genom utackordering utom samhället.
Af de särskilda länen hafva Skaraborgs samt därnäst Östergötlands och
Göteborgs och Bobus län att uppvisa det största antalet utackorderade
utom samhället, eller resp. 380, 370 och 338 st. Lägsta antalet åter
förekommer inom Västerbottens län med endast 51, samt vidare Kopparbergs
och Gäfleborgs med hvartdera 65, Jämtlands med 75 och Gottlands med
86 st. Af stadskommunerna kommer, som sig bör, hufvudstaden i främsta
rummet med 868 i främmande kommuner utackorderade understödstagare.
I förhållande till hela antalet fattigvårdstagare öfver hufvud taget är emellertid
motsvarande siffra för Göteborg -— eller 712 — långt mera betydande.
Af öfriga större städer hade Norrköping 231, Malmö 157 och
Gäfle 112 understödstagare utackorderade i främmande kommuner.
B. Formerna för fattigvårdens barnavård.
De spörsmål med afseende på barnavården, som af kommittén framställts,
afsågo i hufvudsak följande. Först och främst begärdes upplysning
därom, huruvida utackorderade barn på grund af missförhållanden
i fosterhemmet blifvit skilda från detta. Vidare önskade kommittén vinna
kännedom om den ålder, vid hvilken utackorderingsafgiften för de af fattigvårdsstyrelserna
utackorderade barnen upphörde att utgå, huruvida öfvervakandet
af barnens vård äfven sedermera fortsattes samt huruvida fattigvårdsstyrelserna
sörjde för barnens utbildning i något yrke eller åt dem
anskaffade tjänst eller arbete. Ytterligare begärdes upplysningar rörande
förfaringssättet, da ensamstående moder behöft understöd för barn under
ett års ålder, äfvensom huruvida det förekommit, att fattigvårdsstyrelsen
gjort framställning till barnavårdsnämnden rörande vanartigt eller i sedligt
afseende försummadt barns skiljande från hemmet. Slutligen framställdes
äfven spörsmål, huruvida samarbete kunnat åstadkommas mellan å ena sidan
fattigvårdsstyrelsen och å andra sidan barnavårds- eller fosterbarnsnämnd.
Spörsmålet, huruvida under åren 1903—07 af fattigvårdsstyrelsen ut- , Utackor
A
;
O
4/
(LtT(l(l€ OdVTiH
aekorderadt barn på grund af dålig behandling eller andra otillfredsställande skiljande
förhållanden i fosterhemmet af fattigvårdsstyrelsen blifvit skildt därifrån, har
jakande besvarats af sammanlagdt 129 landskommuner, af hvilka dock 2
endast uppgifvit, att dylika fall förekommit, men ej huru många, samt en,
att dylik åtgärd måst företagas i »några fall». I öfriga 126 fattigvårdssamhällen
har sådant ingripande måst under femårsperioden företagas i
sammanlagdt 211 fall. Nära x/i af dessa, eller 51, komma ensamt på Västernorrlands
läns landsbygd. Närmast efter detta län kom Östergötlands, där
samma antal dock utgjorde endast 14, samt vidare Norrbottens (13 fall),
Kronobergs (12 fall), Västerbottens (11 fall), Värmlands och Södermanlands
län (hvartdera 9 fall), Kalmar län (8 fall), Västmanlands, Kopparbergs
och Jämtlands (hvartdera 7 fall), Stockholms, Kristianstads, Göteborgs och
Bohus, Alfsborgs, Örebro och Gäfleborgs län (hvartdera 6 fall), Uppsala,
Blekinge och Malmöhus län (hvartdera 5 fall), Jönköpings och Skaraborgs
län (hvartdera 4 fall) samt Gottlands och Hallands län (hvartdera 2 fall).
I 45 stadskommuner hade här behandlade åtgärd måst tillgripas af
fattigvårdsstyrelsen, hvarvid från en kommun likväl den exakta siffran på
antalet fall icke kunnat uppgifvas. På öfriga 44 stadskommuner kommo
under femårsperioden ifråga inalles 248 fall, däraf 68 på Stockholm och 58
på Göteborg. Bland öfriga städer hade Karlskrona att uppvisa 11, Växjö 9,
Norrköping och Gäfle hvardera 8 samt Malmö 7 dylika fall o. s. v. Å
andra sidan hade intet enda fall af dylikt ingripande förekommit i stadskommunerna
i Västerbottens, Örebro och Gottlands län.
Spörsmålet, vid hvilken ålder utachorderingsafgiften i allmänhet upphör
att utgå för barn, har blifvit mycket fullständigt besvaradt, näm 1 igenri„gsafgiften
från ej mindre än 1,806 fattig vårdskommuner på landsbygden, hvarvid tillika upphör.
är att märka, att från åtskilliga kommuner förklarats att dylik utackordering
öfver hufvud taget icke förekommit. Af de inkomna svaren fram
-
144
Fortsatt
öfvervakande
efter utackorderingsafgiftens
upphörande.
går, att åldern 15 år i detta hänseende är den absolut dominerande.
Sålunda hafva sammanlagdt 1,391, eller 77 % af de kommuner, från hvilka
positiva uppgifter erhållits, uppgifvit denna åldersgräns för barnens utackordering.
Närmast därefter komma åldrarna 14 år (129 kommuner),
14 ä 15 år (119 kommuner) samt »efter konfirmationen» (66 kommuner).
I öfrigt hänvisas till efterföljande sammanställning, som innehåller samtliga
från landskommunerna rörande denna punkt meddelade upplysningar.
Ålder, då utackorderingsafgiften i allmänhet upphört att utgå:
Antal lands-
Antal lands-
kommuner.
kommuner.
10
år.....
....... 2
14 ä 16 år............
3
10
a
12
»
2
14 ä 17
» ............
1
11
ii
12
»
1
15
» ............
1,391
11
it
1 5
1
15 ii 16
» ............
26
12
»
....... 8
15 ä 18 » ............
1
12
il
13
»
....... 3
16
24
12
il
14
»
....... 5
18 ............
1
12
ä
15
»
2
vid konfirmationsåldern
2
12
ä
16
»
1
efter slutad skolgång
'' 2
13
»
....... 5
efter konfirmationen...
66
13
ä
14
» .....
4
ett par år efter kon-
13
ä
15
» .
....... 3
firmationen .........
1
13
ä
16
» . .
1
då barnet kan försörja
14
»
........129
sig själft.............
1
14
ii
1 5
» . ..
....... 119
ej bestämdt ............
1
Summa 1,806
I stadskommunerna är åldersgränsen 15 år för utackorderade barn i
ännu högre grad enarådande än på landsbygden. Af de 107 städer och
köpingar, från hvilka uppgifter härom lämnats, hade sålunda icke mindre
än 96 (d. v. s. 897 %) satt gränsen vid nämnda ålder. I öfrigt utgjorde
samma ålder i 1 stadskommun 14 år, i 5 14 ä 15 år, i 1 14 ä 16 år,
i 2 15 ä 16 år och slutligen i ytterligare 2 16 år.
Af de svar, som lämnats på de af kommittén framställda frågorna,
huruvida öfvervakandet af barnens vård fortsättes äfven sedan utackorderingsafgiften
upphört att utgå eller barnen utskrifvits från fattigvårdsanstalt,
samt i så fall för hur lång tid och på hvad sätt, framgår otve
-
ty digt, att det i fråga om denna punkt finnes mycket (ifrigt att önska
såväl på landsbygden som i stadskommunerna. Af landsbygdens fattigvårdssamhällen
hafva sålunda, bortsedt från en del alltför obestämda eller
uppenbart oriktiga svar, sammanlagdt endast 180, fördelade öfver hela
landet, meddelat upplysningar, utvisande att dylikt öfvervakande i någon
form torde äga rum. Och för stadskommunerna utgör den motsvarande
siffran endast 16.
Vidkommande därefter den tid, hvarunder öfvervakandet ägt rum,
äro uppgifterna härom synnerligen växlande Den vanligaste tidpunkten
har på landsbygden angifvits vara »tills barnen erhållit tjänst (eller sin
första tjänst) eller anställning», »tills barnen kunna taga hand om sig
själfva» eller »försörja sig själfva» e. d., hvilket svar förekommer från
inalles 27 kommuner. Från 24 kommuner uppgifves, att öfvervakning
förekommer då »det behöfves», »anses erforderligt» e. d., och 21 fattigvårdsstyrelser
hafva meddelat svar, af hvilka framgår, att öfvervakning
förekommer »undantagsvis», »någon gång», »ibland» o. s. v. och sålunda
icke regelbundet. Bland svar, som innehålla mera positiva upplysningar,
må anföras, att öfvervakandet i 23 kommuner uppgifves fortgå i högst ett år
eller första året, i 4 kommuner 1 ä 2 år, i 1 kommun i 1 a 3 är, i 2
kommuner 2 år, i 2 kommuner 3 år, i 3 kommuner 3 ä 4 år samt i 18
kommuner »under den närmaste tiden» eller under »de första åren». I 1
kommun uppgifves, att öfvervakandet fortsättes tills barnet uppnått en ålder
af 14 ä 15 år, i 5 kommuner till 15 år, i 1 kommun till 16 år, i 14
kommuner till 18 år, i 6 kommuner till 18 ä 20 år, i 5 kommuner till
myndighetsåldern, i 1 kommun — för vissa fall — till 18 ä 19 år samt
i 6 kommuner tills barnen konfirmerats. I öfrigt innehålla svaren från
3
kommuner, att öfvervakande endast kommer ifråga beträffande svaga
eller sjuka barn, hvarjämte från 5 kommuner meddelats, att dylik tillsyn
endast äger rum, så länge barnen vistas inom samhället.
Svaren från stadskommunerna innehålla i hufvudsak följande. I 1
kommun fortsättes öfvervakandet i 1 år och i 3 kommuner 2 a 3 år.
4
kommuner utöfva här afsedd tillsyn till »fyllda 18 år» eller till »högst
18 år». I ett svar har uppgifvits, att öfvervakandet fortsättes, »så länge
det behöfs», och i ett annat, tills barnet kan försörja sig själft. Slutligen
innehålla svaren från 6 stadskommuner, att dylikt öfvervakande
icke äger rum regelbundet utan endast »i vissa fall», »någon gång»,
»ibland» e. d.
.Fmdast från omkring hälften af de kommuner, kvilka i sina svar med
19
— Fattigvårdslagstiftningen. III.
140
Utbildning
i yrke.
delat, att öfvervakandet af barnen fortsattes, har därjämte tillkännagifvits, pa
hvad sätt öfvervakandet försiggår. Sålunda föreligga upplysningar i detta
senare hänseende endast från 93 lands- och 10 stadskommuner. Men
äfven de svar, som sålunda lämnats, äro mycket knapphändiga och ofullständiga.
Från 28 fattigvårdssamhällen på landsbygden har meddelats,
att öfvervakandet sker på det sätt, att styrelsen anskaffar åt barnen goda
och lämpliga platser e. d., hvarjämte kontrollen i 5 fall uppgifvits hafva
åstadkommits genom »fortsatt utackordering» eller genom »fosterföräldrarna».
I 30 kommuner sker öfvervakandet genom styrelsen, dess ordförande eller
ledamöter eller genom besök af styrelsens ledamöter eller andra personer,
1
12 kommuner genom besök eller tillsyn, utan att närmare uppgifter
därom lämnats, och i 9 kommuner genom förfrågningar eller genom besök
och förfrågningar. I öfrigt innehålla svaren bl. a., att tillsynen i 1 fall
skett genom prästerskapet, i 1 fall genom skolrådet samt i 1 fall genom
ordningsmän.
Hvad åter stadskommunerna beträffar, uppgifves det fortsatta öfvervakandet
i 3 fall hafva skett genom inspektion eller tillsyn utan närmare
angifvande af sättet, i 2 fall genom tillsyn af ordföranden eller annan
ledamot af fattigvårdsstyrelsen, i 2 fall genom besök och förfrågningar, i
2
fall genom anskaffande af lämpliga platser samt slutligen i 1 fall genom
tillsyningsman.
Inalles 427 landskommuner hafva uppgifvit, att fattigvårdsstyrelsen
sörjer för barnens utbildning i något yrke. I 159 (eller nära J/s af alla
fallen) innehåller emellertid svaret endast ett bejakande af den framställda
frågan utan närmare upplysningar och i 143 fall har meddelats, att dylik
utbildning icke alltid meddelas utan endast »i vissa fall», »någon gång»,
»undantagsvis», »ibland» e. d. Af återstående 125 landskommuner lämnade
51 dylik utbildning endast, då anlag eller fallenhet finnes, 33 endast
åt vanföra eller invalider och 10, då det anses lämpligt eller behöflig!.
Undantagsvis innehålla svaren äfven uppgifter angående arten af den utbildning,
som erhållits. Sålunda skedde utbildningen i 10 kommuner i
jordbruk, i 6 kommuner i jordbruk eller yrke, i 5 kommuner i jordbruk
och hushåll o. s. v.
Med afseende på uppgifterna angående barnens utbildning genom fattigvårdens
försorg i visst yrke må emellertid framhållas, att åtskilliga
fattigvårdsstyrelser i sina svar betonat, att dylik utbildning ofta kan anses
öfverflödig, åtminstone beträffande de utackorderade barnen, eftersom dessa
147
i regel lära sig fosterfaderns yrke. Särskild! anmärkes ofta, att barnen i
regel utackorderas hos jordbrukare och sålunda kunna anses vinna utbildning
i denna näringsgren.
Af de saramanlagdt 44 stadskoinmuner, för Indika föreliggande spörsmål
besvarats jakande, har för 20 utan närmare upplysningar endast i allmänhet
meddelats, att dylik utbildning genom fångvårdsstyrelse^ försorg
äger rum. Från 12 stadskoinmuner liar tillkännagifvits, att dylik utbildning
äger rum i vissa fall e. d., och sålunda ej regelbundet. 4 kommuner
sörja härför endast, då anlag eller fallenhet förefinnes, .4 kommuner endast
åt vanföra eller invalider och 2 kommuner »så vidt möjligt». Slutligen
lämnas dylik utbildning i ett fall i slöjd och i ett annat fall endast åt gossar.
Från sammanlagdt 760 landskommuner har tillkännagifvits, att fattigvårdsstyrelsen
ombesörjer anskaffande af tjänst eller arbete för barn, som eller arbete.
varit genom dess försorg utackorderade eller intagna å anstalt. I 646 fall
innehåller svaret endast ett bejakande af frågan, hvartill kommer 4 fall,
då det uppgifvits, att detta tillvägagångssätt förekommer »vanligen» eller
»i regel». Från 77 landskommuner innehåller svaret å samma fråga, att
anskaffande af plats eller arbete icke förekommer såsom regel, utan
»ibland», »någon gång», »undantagsvis» o. s. v. Från 28 kommuner har
uppgifvits, att här angifven åtgärd förekommer, då så erfordras, från 3 kommuner,
då barnen framställa önskan därom, samt från 1 kommun, då sådant
är möjligt. Slutligen anskaffar en kommun platser endast åt mindre begåfvade
barn.
Af siadskommunerna har i 38 fall föreliggande fråga besvarats jakande
och i 13 förklarats, att sådant anskaffande förekommer ibland eller delvis,
men icke såsom regel. Beträffande 6 stadskoinmuner har meddelats, att
samma åtgärd vidtages, då det är möjligt, och i fråga om en, då det behöfves.
Sammanlandt 1,605 af landsbvgdens fångvårdsstyrelse!- hafva be- Försörjsvarat
frågan rörande det vanliga tillvägagångssättet, då ensam stående ensamstående
moder behof t understöd för barn under ett års ålder. Af svaren inhämtas, mo^noch
att i jämnt hälften (816) af de ifrågavarande kommunerna hjälpen i ty fall
lämnats såsom understöd i hemmet, hvarvid likväl af en del fattigvårdsstyrelser
tillfogats den förutsättning, att modern är lämplig att uppfostra sitt
barn. Till samma kategori torde ock i allmänhet kunna hänföras de 48 fall,
då svaret innehållit, att modern vid dylika tillfällen erhåller tillfälligt under
-
148
Framställ
ning om vanartade
och i
sedligt afseende
försummade
barns skiljande
från
hemmet.
stöd e. d. I 215 fattigvårdssamhällen har barnet utackorderats1 och i
lika många moder och barn intagits på fattigvårdsanstalt. Inom öfriga
landskommuner, från hvilka upplysningar i föreliggande hänseende lämnats,
synas allt efter omständigheterna olika tillvägagångssätt hafva kommit till
användning. Sålunda hafva 134 fattigvårdsstyrelser förklarat, att vid
dylika tillfällen antingen understöd i hemmet lämnats eller barnet utackorderats,
och 117, att jämte den förra äfven tillgripits den utvägen att
intaga båda å fattigvårdsanstalt. Från 26 kommuner innehålla svaren
andra kombinationer af olika understödsformer och från 34 kommuner, att
understödet utgått på annat eller ej närmare angifvet sätt.
Äfven i stadskommunerna har understöd i hemmet utgjort den vanligaste
understödsformen vid de tillfällen, hvarom här är fråga. Af de
105 stadskoinmuner, som lämnat upplysningar härom, hade sålunda omkring
Vs (33 st.) bringat hjälp i nämnda form. I 8 kommuner brukade
barnet utackorderas och i 15 intogos barn och moder å fattigvårdsanstalt.
I 20 kommuner har tillgripits dels den utvägen, att understöd i hemmet
lämnas, dels ock den, att moder och barn intagas å fattigvårdsanstalt eller
ock barnet ensamt å barnhem; och i 15 kommuner har försörjningen ordnats
så, att antingen modern erhåller understöd i hemmet eller barnet utackorderas.
Slutligen tillämpa 14 stadskommuner i föreliggande fall andra
eller växlande försörjningsformer.
Jämlikt 5 § i lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt
afseende försummade barn af den 13 juni 1902 äger bl. a. äfven »kommunal
myndighet» att hos barnavårdsnämnden göra anmälan, att barn
blifva försummade i sedligt afseende eller vanartas. Af de svar, som
lämnats i anledning af kommitténs härom framställda förfrågan, framgår,
att fattigvårdsstyrelserna i sammanlagdt 158 kommuner, däraf 140 landskommuner
och 18 städer och köpingar, begagnat sig af den i ofvan åberopade
lagrum anvisade utvägen. 2 Af landskommunerna, som fördela
sig på alla 24 länen, komma de flesta på Alfsborgs (14), Gäfleborgs (12),
Yästernorrlands (11), Kalmar (10), Stockholms och Värmlands (hvardera 9)
samt Östergötlands och Malmöhus län (hvartdera 8). Å andra sidan hade
anmälan af denna art i hvartdera af Hallands, Gottlands och Uppsala
län endast förekommit inom ett enda fattigvårdssamkälle.
1
I ofvanstående siffra ingår äfven de jämförelsevis fåtaliga fall, då såväl moder som barn
utackorderats. På grund af de lämnade svarens knapphändighet har nämligen i åtskilliga fall icke
kunnat afgöras, huruvida utackorderingen gällt för barnet ensamt eller för både barnet och modern.
2
Härtill kan läggas dels 1 kommun, där »flera» fall nppgifvits hafva förekommit, dels en
annan, där inga uppgifter om antalet fall meddelats.
14!)
Hela antalet anmälningar i ofvanstående kommuner har uppgått till
375, af hvilka 259 komma på landsbygden och 116 på städer och köpingar.
Af dessa framställningar åter hade sammanlagdt 336 (89''2 %) blifvit af
vederbörande barnavårdsnämnder bifallna. På landsbygdens fattigvårdssamhällen
särskildt för sig komma 238 beviljade framställningar och på
stadskommunerna 98. Af de särskilda länen hade landsbygden i Alfsborgs
och Skaraborgs att uppvisa de flesta anmälningar, eller resp. 85 och 78.
Ett jämförelsevis stort antal dylika anmälningar hade vidare förekommit
i Värmlands (40 fall), Västernorrlands (33 fall), Göteborgs och Bohus, (27
fall), Gäfleborgs (21 fall), Kopparbergs och Jämtlands län (hvartdera 20
fall). Från hvartdera af Uppsala, Gottlands och Hallands län har däremot
meddelats endast ett dylikt fall, från Kristianstads län 3 samt från hvartdera
af Södermanlands och Kronobergs län 6 fall.
Bland städerna hade Stockholm att uppvisa det största antalet anmälningar,
eller 31, af hvilka 19 blifvit bifallna, och därnäst Göteborg med
22 anmälningar, däraf 18 bifallna. Närmast efter dessa våra båda största
städer kommo Kalmar, Karlskrona och Malmö med hvardera 5 och Skara
med 4 anmälningar. A andra sidan hade i stadskommunerna i Uppsala,
Södermanlands, Kristianstads, Hallands, Örebro, Gäfleborgs, Jämtlands och
Västerbottens län icke förekommit ett enda fall af här berörda anmälningar.
Den af kommittén framställda frågan, huruvida samarbete kunnat Samarbete
o ''
mellan jatiia~
åstadkommas mellan fångvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd har jakande vårdsstyreUe
besvarats af sammanlagdt 120 fattigvårdssamhällen på landsbygden och
30 städer och köpingar. Närmare upplysningar rörande arten af ifråga- fosterbarnsvarande
samarbete hafva dock i intet fall meddelats. Hvad åter beträffar nämnd,
samarbete mellan fångvårdsstyrelse och foster barnsnämnd (hälsovårdsnämnd),
bar frågan härom jakande besvarats af inalles 109 landskommuner men
endast af 12 städer och köpingar. Icke heller i detta hänseende hafva närmare
uttalanden gjorts rörande arten af ifrågavarande samarbete, hvarför
detta torde hafva inskränkt sig till det af kommittén såsom exempel anförda
eller gemensamma anordningar i och för utackordering eller inspektion.
Det sista af de af kommittén med afseende på barnavården framställda Kontroll
spörsmålen afsåg att vinna kännedom, i hvilken utsträckning den ordning till - ^rnsnämnlämpades,
att fosterbarnsnämnden (hälsovårdsnämnden) utöfvade kontroll järn- dm af genom
väl öfver af fattigvårdsstyrelsen utackorderade barn. Frågan härom har Utackorderade
jakande besvarats af sammanlagdt 366 fattigvårdssamhällen, däraf 333 barn.
landskommuner och 33 städer och köpingar.
150
Med afseende på de trenne senast anförda af kommitténs frågor må
emellertid framhållas, å ena sidan att inom ett mycket stort antal kommuner
icke finnes tillsatt särskild hälsovårds- (eller fosterbarns-) nämnd, utan
att äfven dessa funktioner utöfvas af kommunalnämnden (fattigvårdsstyrelsen),
och å andra sidan att äfven i de kommuner, där fosterbarnsvården
utöfvas af en särskild nämnd, denna liksom barnavårdsnämnden (skolrådet)
ofta består af till stor del samma personer som kommunalnämnden.
Under sådana förhållanden är det gifvet, att ett mycket intimt samarbete i
verkligheten kan äga rum mellan de olika organ, som hafva hand om barnavården,
utan att detta tager sig uttryck i formliga beslut eller åtgärder.
Åtskilliga fattigvårdsstyrelser hafva ock såsom svar på här berörda spörsmål
hänvisat till detta förhållande.
C. Åtgärder titt förebyggande eller förekommande af fattigvårdsbehof:
frivillig under stöd sverksamhet.
Åtgärder till Kommittén har begärt upplysningar, hvilka åtgärder vidtagits från
J°af fattig-e kommunens sida till förebyggande af fattigvårdsbehof. På detta spörsmål
vårdsbehof. ]ulfva sammanlagdt 62 fattigvårdssåmhällen på landsbygden, fördelade
på 18 olika län, lämnat svar.1 Uti inalles 21 fall har åtgärden bestått
i anordnandet af nödhjälpsarbeten af olika slag och i 15 fall i anskaffande
af arbete. Öfriga åtgärder, som af fattigvårdsstyrelserna anförts,
äro i hufvudsak följande: utdelning ur fonder (14 tall), utbildning i något
yrke (3 fall, hvaraf 1 endast för ofärdiga), lån till inköp af mindre smålägenheter
eller för andra ändamål (7 fall), insättningar för beredande
af lifränta (2 fall), hjälp till betalning af skatt (1 fall), hjälp till erläggande
af arrende (1 fall), rätt att använda småegendomar, som tillhöra
kommunen (1 fall), hjälp till utsäde (1 fall), upplåtande af jordlotter till
egna hem (1 fall) samt tecknande af borgen (1 fall).
Från sammanlagdt 28 stadskommuner hafva uppgifter lämnats om
1 Häri ingå icke de fall, då såsom en åtgärd af denna art uppgifvits upprättandet af eller
understöd till sjukkassa. På detta sätt hafva nämligen, såsom framgår bland annat af den af
Kungl. Kommerskollegium utgifna sjukkassestatistiken, äfven åtskilliga andra samhällen sökt verka
i förebyggande riktning, utan att detta anmärkts å ifrågavarande formulär. Enligt nyssnämnda
statistik för år 1907 hade under detta år kommunalt understöd lämnats i 16 städer åt sammanlagdt
283 och i 41 landskommuner åt inalles 44 sjukkassor.
åtgärder till förebyggande af fattigvårdsbehof. 1 I de allra flesta fall (22
kommuner) bar åtgärden bestått i anordnande af nödhjälpsarbeten (makadamslagning
eller dylikt). Bland öfriga åtgärder, rörande Indika upplysningar
lämnats, må anföras: utdelning ur fonder (2 kommuner), anordnande af
kurser i halmflätuing (1 kommun), anskaffande af arbete (1 kommun).
Kommittén har äfven önskat vinna upplysning, huruvida inom fattigvårdssamhälle
funnits större egendom eller industriell anläggning, hvars
ägare, utan att enskildt fattigvårdssamhälle bildats, vidtagit åtgärder för att
förhindra, att underhafvande vid sjukdom eller orkeslöshet falla fattigvården
till last. Då dels de svar, som lämnats på detta spörsmål, äro till
sin innebörd mycket växlande, dels hithörande förhållanden synas ställa
sig tämligen olika i skilda delar af landet, har det ansetts ändamålsenligast,
att i det följande återgifva i sammanfattning särskildt för hvarje län det
hufvudsakliga af de upplysningar, som i detta hänseende meddelats.
Bland åtgärder af föreliggande art hafva ej så få fattigvårdsstyrelser
upptagit, att vid egendomar eller industriföretag finnas sjuk- och begrafningskassor
för arbetarna, upprättade eller understödda af arbetsgifvarna.
Enär likväl uppgifterna härom äro knapphändiga och dessutom ofullständiga,
hafva desamma helt och hållet utelämnats vid den följande
framställningen. '' Hela det belopp, hvarmed landets arbetsgifvare understödt
de registrerade sjukkassorna i riket, utgjorde enligt sjukkassestatistiken
för år 1907 2 sammanlagdt 376,013 kr. 47 öre. Denna summa
understiger emellertid sannolikt ej obetydligt den verkliga. Dels understödja
nämligen arbetsgifvarna i många fall sina arbetares sjukförsäkring,
utan att detta kommer till synes i sjukkassornas räkenskaper, och dels
omfattar sjukkassestatistiken icke samtliga sjukkassor i riket utan endast
de registrerade.
Stockholms län. Landsbygden. Från 6 fattigvårdssamhällen meddelas, att
de större egendomarna eller vissa af dem sörja för, att deras underhafvande
icke falla fattigvården till last, och från ett fattigvårdssamhälle, att några arbetsgifvare
draga försorg om sina gamla arbetare. Från 6 kommuner lämnas den upplysningen,
att vissa egendomar lämna sina orkeslösa arbetare husrum, vedbrand
och dylikt, hvartill i några fall kommer pension eller gratial. Från 4 fattigvårdssamhällen
anföres endast i allmänhet, att vissa bruk eller egendomar understödja
sina gamla arbetare. En fattigvårdsstyrelse meddelar, att ett bolag afsatt
1 Från en stadskommnn, som här icke medtagits, har meddelats, att understöd lämnats
sjukkassa.
1 Registrerade sjukkassor 1907, sid. 30*.
4 tgärder vid
större egendomar
eller
industriella
anläggningar
till förekommande
af
fattigvårdsbehof.
152
ett större belopp till understöd åt personalen, och eu annan, att vid ett gods finnes
ett på donation grundadt fattighus jämte eu mindre fond. Slutligen finnes inom
en kommun en anläggning, som lämnar arbetarna sjuk- och läkarvård, inom
en annan förekommer pensionering af personalen vid ett bruk samt inom en
tredje en fabrik med pensionsfond.
Uppsala län. Landsbygden. Ett bruk och i en annan kommun en gård
försörja själfva sina gamla orkeslösa underhafvande. Från 6 fattigvårdsstyrelser
uppgifves, att de underhafvande vid en del gårdar erhålla gratial, och från 2,
att de erhålla gratial jämte fri sjukvård. Fria husrum lämnas vid en del egendomar
inom två kommuner samt — i det ena fallet — någon gång äfven annat understöd.
En fångvårdsstyrelse har anfört, att understöd ibland lämnas från de
större gårdarna, ett par andra, att åtgärder vidtagas för beredande af lättare
arbete, i ett fall i förening med fri sjukvård. Slutligen åberopar en fångvårdsstyrelse
endast i korthet förekomsten af donationer.
Södermanlands län. Landsbygden. Från inalles 11 kommuner har meddelats,
att underhafvande vid en del egendomar erhålla fria husrum, vedbrand och
andra naturaförmåner, bostad och underhåll, bostad och understöd eller dylikt.
I 5 kommuner taga en del innehafvare af större egendomar själfva hand om
sina fattiga eller lämna dem underhåll och i 4 kommuner finnas företag, som
hafva sörjt för pensionering eller lämna understöd ur pensionsfonder. Från 1
kommun har åberopats förekomsten af »räntor, donationer och understödskassor».
Slutligen anföres af en fattigvård sstyrelse, att vid en egendom inom
kommunen 10 % af arbetslönen insättes på bank.
Städer och köpingar. I ett fall åberopas såsom svar på föreliggande spörsmål
förekomsten af pensionskassa.
Östergötlands län. Landsbygden. Inom 4 kommuner lämnas antingen i allmänhet
eller vid vissa större gårdar understöd eller underhåll åt ålderstigna eller orkeslösa
underhafvande. Fri bostad, i ett par fall i förening med fri vedbrand, lämnas
inom 4 kommuner af en eller annan egendomsinnehafvare åt äldre och sjukliga
arbetare in. fl. Vid ett större industriellt företag erhålla arbetarna kontant
understöd jämte fri bostad och vedbrand och i ett annat fall antingen penninghjälp
eller fri bostad och vedbrand. Vid en egendom lämnas gåfvor och tillfälligt
understöd, hvarjämte finnes särskildt fattighus för de underhafvande.
Slutligen har i ett fall åberopats, att arbetarna vid ett industriellt företag få
fri läkarvård, äfvensom att för dem finnes bland annat pensionskassa.
Städer och köpingar. I ett fall anföres, att vid en del fabriker finnas pensionskassor,
i ett annat fall åter, att ett större kommunikationsföretag har eget
fattighus för dem, som haft anställning vid företaget.
Jönköpings län. Landsbygden. Vid en fabrik finnes en af ägaren skänkt
större understödsfond, vid 2 egendomar inom olika kommuner finnas donationer
för fattiga och sjuka, vid ett bruk sjukstuga med sjuksköterska, vid en egendom
särskildt ålderdomshem, vid en fabrik en så kallad bespisningsfond, hvarjämte
de gamla på en egendom erhålla understöd in natura samt ett bruk lämnat
understöd åt en enstaka familj.
Städer och köpingar. Från en fångvårdsstyrelse meddelas, att arbetarna
vid en större fabrik få fri bostad och underhåll till döddagar.
Kronobergs län. Landsbygden. Från eu kommun uppgifves, att arbetarna
pläga erhålla understöd dels kontant och dels in natura af eu jordägare, och
från eu annan meddelas, att de underhafvande under ett fideikommiss erhålla
s. k. undantag.
Kalmar lön. Landsbygden. Från ett fattigvårdssamhälle meddelas, att flera
egendomar själfva draga försorg om sina gamla, orkeslösa arbetare och från ett
annat, att samma förhållande förefinnes vid eu egendom inom kommunen. I
eu kommun erhålla arbetarna vid ett bruk i mindre omfattning fri bostad och
vedbrand och inom eu annan kommun lämnas vid de större egendomarna husrum
och vedbrand m. m. åt orkeslösa och änkor. Från en tredje kommun
uppgifves, att egendouisägarnas gamla tjänare vanligen få bo kvar på gården
och sysselsättas med lättare arbeten. Från en fattigvårdsstyrelse omtalas förekomsten
af pensioner och från eu annan af donationer.
Städer och köpingar. Vid eu industriell anläggning erhålla arbetarna vid
sjukdom half aflöning jämte fri sjukvård.
Blekinge län. Landsbygden. Vid eu större egendom drager ägaren själf
försorg om sina underhafvande och vid en annan erhålla ålderstigna arbetare
delvis underhåll. Vid en egendom lämnar ägaren understöd åt familjer, som
förlorat sin försörjare, förutsatt att arbetarna varit hos honom lagstadda. Inom
en kommun förekomma vid eu större egendom pensioner jämte fri bostad och
inom en annan kommun ett ålderdomshem.
Kristianstads län. Landsbygden. Inom ett fattigvårdssamhälle fanns för
här berörda ändamål en donatiou. och inom ett annat erhålla vid ett större gods
de gamla så kallade undautagsförmåner dels i kontanter och dels i spannmål
och mjölk. Slutligen finues inom eu kommun en större egendom, där behöfvande
underhafvande och arbetare erhålla delvis understöd i spannmål, mjölk
och bränsle.
Städer och köpingar. Vid en fabrik finnes för ifrågavarande ändamål en
särskild fond.
Malmöhus län. Landsbygden. Från 5 fattigvårdsstyrelser meddelas, att eu
eller flera inom samhället befintliga större egendomar själfva draga försorg om sina
underhafvande. Iuom en kommun lämna två större gårdar arbetare, som tjänat
där en längre tid, fri bostad och vedbrand, och vid ett större gods erhålla torpare
och mindre arrendatorer liknande förmåner jämte kontant understöd. Ett gods
lämnar sina underhafvande understöd in natura, och ett annat anskaffar lämpligt
arbete åt de mindre arbetsföra äfvensom understöd vid sjukdom. Vid ett större
industriföretag beredes tillfälle till lättare arbete för äldre och mindre arbetsföra;
20 — Fattigvårdslag stiftning en. III.
154
arbetare, som en längre tid varit i bolagets tjänst, erhålla pensioner. Vid en annan
större anläggning uppgifves förekomma »pensionsfond, änkekassa och änkehus»,
äfvensom andra fria bostäder eller bostadsersättning åt ålderstigna arbetare och
änkor. Vid eu industriell anläggning lämnas pension samt fri läkare- och lasarettsvård;
eu annan lämnar sina arbetare pension samt fri läkarevård och medicin,
och slutligen har eu tredje anordnat pensionering för sina arbetare. Vid ett större
gods hafva donerats två hemman till underhåll åt äldre orkeslösa underhafvande
och vid ett annat ett hus med plats för åtta personer, hvilka uttagas bland
godsets ålderstigua tjänare och åtnjuta, utom fri bostad, vedbrand och en viss mängd
spannmål årligen. För tjänarno vid ett större gods finnes eu särskild stiftelse
(från år 1822), och vid ett annat gods eu större pensionsfond, hvars afkastning
utgår i form af pensioner till ålderstigna eller mindre arbetsföra underhafvande.
Agaren af ett större gods har dels genom tillfällig hjälp och dels genom donationer
sörjt för sina underhafvande.
I ett fattig vårdssamhälle finnes ett på donation grundadt ålderdomshem;
de där intagnas underhåll utgår från ett större gods. Slutligen omnämnes äfven
från ett par andra kommuner donationer för tjänare eller dylikt.
Städer och köpingar. I ett fall uppgifves, att en större industriell anläggning
i åtskilliga fall beredt pension åt änkor efter arbetare, som en längre
tid vant anställda i dess tjänst, och i ett annat fall, att åtskilliga fabriker
lämna sina arbetare understöd, då sjukdom eller ålderdom hindra dem från att
arbeta.
Hallands län. Landsbygden. I ett fall meddelas, att tjänarna vid en gård
erhålla full försörjning, och i ett annat, att gamla tjänare vid gården erhålla ett
visst kontant understöd årligen. Inom en kommun lämnas vid större egendomar
dels husrum och dels tillfälliga understöd och i eu annan erhålla gårdarnas
fattiga, så vidt möjligt, eu stuga och några tunnland jord. Slutligen finnes vid
eu gård eu donerad fond för understöd åt gamla.
Göteborgs och Bohus län. Landsbygden. Från ett fattigvårdssamhälle meddelas,
att dåvarande anläggningar lämna fri sjukvård och i vissa fall pension,
och från ett annat, att en härvarande egendomsägare själf underhåller alla égendomens
fattiga, samt att eu industriell anläggning lämnar pension åt sina arbetare.
Städer och köpingar. I ett fall meddelas, att åtskilliga fabriker lämna pensioner
till arbetarna.
Älfsborgs län. Landsbygden. Från ett fattigvårdssamhälle meddelas, att
ägaren till eu gård själf underhåller sina gamla underhafvande, och från ett annat,
att nästan full försörjning erhålles vid en gård. Af eu fattigvårdsstvrelse meddelas,
att vid större egendomar fri bostad och hjälp in natura lämnas till de
mest beböfvande, och af en annan, att vid de större egendomarna tillmötesgående
visas mot de äldre och mindre arbetsdugliga underhafvande. I en kommun
lämnas understöd till åldringar ur en särskild fond och i 3 kommuner
finnas vid industriella anläggningar pensionskassor eller donationer för arbetarna.
Städerna. I 3 fall meddelas, att vid fabriker eller andra industriella anläggningar
finnas understöds- eller pensionskassor för arbetare, eller att dessa
få pension på gamla dagar.
Skaraborgs län. Landsbygden. Från en kommun meddelas, att ägare af
större egendomar i allmänhet själfva draga försorg om sina fattiga, från trenne
andra, att detta är förhållandet vid viss eller vissa egendomar. Vid eu
egendom lämnas årligen kontant understöd åt behöfvande och vid en annan
bibehållas arbetarna vid bostad och jord. Fritt husrum och vedbrand samt fri
läkar- och lasarettsvård lämnas arbetarna i ett fall, i 1 fall erhålles endast läkarvård
och i 2 fall både läkarvård och kontant understöd. Vid en fabrik erhålla
arbetarna understöd vid sjukdom och orkeslöshet och vid eu annan lämnas fri
läkarvård samt penningunderstöd åt änkor och barn efter arbetare. Slutligen
finnes i en kommun en donation, hvars afkastning tillfaller behöfvande från eu
viss egendom.
Städer och köpingar. En fångvårdsstyrelse meddelar, att en därvarande
fabrik lämnar bidrag till fattiga arbetare, eu annan, att arbetarna vid eu industriell
anläggning erhålla utdelning ur eu fond för orkeslösa, och slutligen eu
tredje, att vid en fabrik finnes understödskassa för arbetarna.
Värmlands lön. Landsbygden. Inom en kommun utgå understöd ur eu
större fond. Vid ett större industriföretag erhålla arbetarna, utom pensioner,
bostad, vedbrand, läkarvård och medicin. Pensionering förekommer äfven vid
ett annat företag, hvarjämte vid likaledes ett företag erhålles fri sjukvård samt
tillfälliga penningbidrag.
Örebro lön. Landsbygden. Från 2 fattigvårdssamhällen meddelas, att i
hvardera vid en egendom de gamla erhålla understöd af ägaren. Vid 2 bruk
lämnas husrum och underhåll åt gamla arbetare, hvartill kommer att vid
ett bruk uppgifves att understöd lämnas. Vid ett bruk finnes en fond för
orkeslösa och vid ett annat en donation till förmån för sjuka och gamla arbetare.
Slutligen pensionera tvänne industriella anläggningar sina arbetare och
tvänne andra lämna dem understöd.
Städerna. En fångvårdsstyrelse anför, att vid eu fabrik finnes en kassa
för understöd af sjuka och gamla arbetare.
Västmanlands län. Landsbygden. En fångvårdsstyrelse meddelar, att fritt
husrum och vedbrand samt tillsyn lämnas underhafvande vid större gårdar inom
socknen. Tvänne större arbetsgivare hafva sörjt för sina arbetare genom upprättandet
bl. a. af pensionskassor. En arbetsgivare tillhandahåller sina arbetare
lasarettsvård och understöd, en annan lämnar understöd åt änkor och orkeslösa
arbetare och en tredje har upprättat understödskassor.
Städer och köpingar. Arbetsgivaren tillhandahåller i ett fall fri läkarvård,
i ett annat har han upprättat en understödsfond för sina arbetare.
Kopparbergs län. Landsbygden. Vid ett större industriföretag pensioneras
arbetarna genom arbetsgivarens försorg. En fattigvårdsstyrelse anför, att vid
156
bruk och grufvor inom socknen finnas bl. a. nödhjälpskassor, och en annan, att
flera bruk understödja arbetarna och deras änkor o. s. v. Eu större arbetsgivare
lämnar sina arbetare och deras änkor fri bostad jämte åtskilliga naturaförmåner
och eu annan fri läkarvård och medicin.
Städer och köpingar. Ett större industriföretag har upprättat pensionskassa
samt sommarsanatorium för sina arbetare.
Gäfleborgs län. Landsbygden. Från två kommuner meddelas, att arbetsgivare
upprättat pensionskassor för sina arbetare. I eu kommun finnas två fonder,
hvilkas afkastning utgår såsom understöd till arbetares änkor och barn.
Eu större anläggning lämnar pensioner åt arbetarna och bostad och vedbrand
åt finkor, ett brak utdelar pensioner till ett mindre antal familjer; inom eu
kommun lämna arbetsgivarna årliga bidrag, pensioner m. in. och inom en annan
ålderdomsunderstöd åt arbetarna.
Västernorrlands län. Landsbygden. Från eu kommun meddelas, att arbetsgivarna
understödja sina arbetare dels genom pensioner och dels genom fria bostäder
och ved. I en kommun sker detsamma genom att lämna kontant understöd jämte
ved och husrum, i en annan genom att tillhandahålla fri läkarvård och medicin,
husrum, ved och kontanta understöd och i eu tredje genom att bekosta fri läkarvård.
De större arbetsgivarna i eu kommun hafva inrättat pensionering för arbetarna och
i eu annan utdelas pensioner och gratifikationer åt arbetarna. I eu kommun
har ett större företag lämnat understöd åt ålderstigna och änkor och i en annan
kommun ett företag afsatt fonder för ålderstigna arbetare. Slutligen har ett
större bolag uppdelat eu egendom i smärre lägenheter, som få brukas af ålderstigna
arbetare, hvarjämte samma bolag lämnar husrum och kontanta understöd
åt änkor och orkeslösa.
Västerbottens län. Landsbygden. Ett större industriföretag har inrättat ett
hem för orkeslösa arrendatorer.
Norrbottens län. Landsbygden. Vid en industriell anläggning har utbetalats
lifränta och donationer åt arbetare. Ett par andra större företag lämna bl. a.
sina arbetare fri läkarvård.
Enskilda institutioner,
som utöfva
öppen fattigvård
enligt
uppgifter till
kommittén.
Vid sidan af den offentliga fattigvården arbetar i vårt land en mångfald
af enskilda institutioner och föreningar. För att i sammanhang med
detta betänkande kunna lämna en redogörelse för äfven denna sida af
hjälparbetet bland de nödställda, har kommittén i sina frågeformulär till
fattigvårdsstyrelserna upptagit spörsmålet, huruvida inom samhället funnes
ordnad frivillig understödsverksamhet samt huruvida i så fall samarbete
mellan denna understödsverksamhet och den offentliga fattigvården förekomme,
samt huru detta samarbete vore regleradt. (Se frågeformulär C. 8.)
De uppgifter, som med anledning häraf lämnats af vederbörande fattig
-
vårdsstyrelser, iiro i regel mycket knapphändigt! och tit fleia omstcindig
heter att döma ganska ofullständiga. Sålunda synes i många tall ovisshet
hafva rådt rörande hvad som vore att i verkligheten anse såsom bildlig
understödsverksamhet; svaren från olika fattigvårdssamhällen afspegla tydligt
detta. Medan man sålunda på åtskilliga håll till dylik verksamhet
räknat exempelvis »sjukkassor» och »försäkringsverksamhet», ja, i ett fall
till och med en »godtemplarloge», har man på andra håll nöjt sig med
att såsom svar å den framställda frågan svara endast ett »ja» eller ock
att meddela, att här berörda verksamhet handhafves åt »föreningar», »diverse
föreningar» eller dylikt.
I det följande återgifvas emellertid de inkomna svaren, sådana de meddelats.
Dock är att märka, att alla hithörande uppgifter, som hänföra sig
till sjukkassor eller sjukkasseverksamheten äfvensom olycksfalls- eller annan
dylik försäkring, utelämnats. Att räkna dylika åtgärder såsom en ait åt
frivillig understödsverksamhet i den mening ordet tagits i föreliggande utredning
är naturligtvis uteslutet. Och under alla förhållanden lämna de
på här berörda spörsmål meddelade svaren icke på långt när en fullständig
bild af den omfattning, som exempelvis den frivilliga sjukkasseverksamheten
vunnit inom landet. I detta hänseende lämnar ju den officiella
sjukkassestatistiken ett långt fullständigare och bättre material.
Hvad först landsbygden beträffar, hafva 29 fattigvårdsmyndiglieter på
den framställda frågan‘om frivillig understödsverksamhet inom kommunen
inskränkt sig till att endast svara »ja»; från 4 kommuner har meddelats,
att dylik verksamhet förekommer »delvis» eller »ej fullt utförd», och
från i 1 kommuner uppgifves, att för anförda ändamål finnes en eller flera
föreningar eller fonder, utan att dock närmare uppgifter lämnats om dessa
sammanslutningars namn eller uppgifter. Bland understödsföreningar, som
särskildt namngifvits, må framhållas syföreningar, föreningar för beklädnad
af fattiga barn, »jultomtar», barnhem, barnliemsföreningar, arbetsföreningar,
skyddsföreningar. I en del andra fall har här berörda verksamhet utöfvats
af andra föreningar med mycket växlande benämningar.
Frågan, huruvida och under hvilka former en samverkan äger rum mellan
den frivilliga och den offentliga fattigvården, har besvarats af sammanlagdt
endast It landskommuner. De meddelade svaren innehålla exempel!is bland
annat, att i en kommun frivilligt insamlade medel utdelas genom fattigvårdsstyrelsen;
att syföreningen i ett fattigvårdssamhälle af kommunen erhaller
medel för anskaffande af arbetsmaterial och i en annan kommun
rådgör med fattigvårdsstyrelsen vid utdelning af kläder. I andra fall
åter har samverkan bestått däri, att kommunen på ett eller annat sätt
ekonomiskt understödt på enskildt initiativ tillkommet företag eller verksamhet.
Äfven omfånget af den frivilliga understödsverksamheten i stadskommunerna
framträder mycket ofullständigt i de till kommittén på föreliggande
spörsmål ingångna svaren Liksom på landsbygden innehålla svaren äfven
från stadskommunerna i synnerligen många fall endast ett enkelt bejakande
af frågan, hvartill kommer, att i åtskilliga fall uppgifvits, att den frivilliga
understödsverksamheten omhänderhafves af »föreningar» eller liknande. Bland
särskilt namngifna föreningar må anföras »jultomtar», barnkrubbor, frivilliga
fattigvårds- eller hjälpföreningar, frun timmersföreningar, »de fattigas
vänner», föreningar för bespisning eller beklädning af fattiga skolbarn. I
andra fall uppgifves, att den frivilliga understödsverksamheten utföres
af föreningar eller sammanslutningar med andra, växlande benämningar.
Från sammanlagdt endast 15 stadskommuner hafva uppgifter meddelats
rörande samarbete, mellan den offentliga och den frivilliga understödsverksamheten.
Fn fångvårdsstyrelse har såsom svar på frågan härom endast
meddelat, att samarbete äger rum, utan att lämna närmare upplysningar.
I två städer har samarbetet åvägabragts genom gemensamma sammanträden
mellan fångvårdsstyrelse!! och representanter för den frivilliga
understödsverksamheten och i 3 fall på det sätt, att de frivilligt insamlade
medlen utdelas genom fångvårdsstyrelse^ hvarjämte den frivilliga understödsverksamheten
och den offentliga fattigvården i ett fall samråda vid
utdelningen. Inom en kommun öfversändas handlingarna, innan den frivilliga
understödsföreningen lämnar understöd, till fångvårdsstyrelse!! för
pröfning, i en annan kommun lämnas icke understöd åt personer, som
äro berättigade till understöd enligt 1 § fattigvårdsförordningen, och i
en tredje anmäler den frivilliga föreningen hos styrelsen dem, som äro
i behof af fattigvård. I ett fall utför den frivilliga föreningens skyddslagar
arbete för den offentliga fattigvårdens räkning och i ett annat fall
lämnas anslag åt en enskild förening för inköp af arbetsmaterial.
Uppenbart är, att de här ofvan relaterade uppgifterna icke gifva
någon egentlig bild af den frivilliga understödsverksamheten. Gifvetvis
kan endast den genom föreningar eller i andra dylika former ordnade
verksamheten göras till föremål för en sådan undersökning, som här är i
fråga; den alldeles privat utöfvade verksamhet af detta slag, som naturligen
ännu i stor omfattning förekommer, ehuru måhända dock proportionellt
till behofvet i mindre utsträckning än förr, undandrager sig all
offentlig undersökning. Men äfven den ordnade understöds verksam heten
har långt större proportioner och iir af större betydelse, än de här meddelade
uppgifterna utvisa eller ens antyda.
Till komplettering af dessa uppgifter torde därför här böra lämnas Komplette
A
xio
_
i
Kcinde redoqo
några
ytterligare upplysningar om de organisationer, hvilkas verksamhet relse förmera
är af större betydelse för det offentliga fattigvårdsarbetet, antingen därför
att genom desamma utöfvas i någon större utsträckning s. k. öppen fattig- utnfvanvård
vid sidan af den offentliga, eller därför att organisationen i fråga de föreningar.
erbjuder sig som en mellanhand mellan öfriga inom samhället existerande
välgörenhetsinstitutioner och välgörande privatpersoner å den ena sidan
och den offentliga fattigvården å den andra. Till de förstnämnda höra de
föreningar, hvilka bispringa nödställda i deras hem, antingen genom meddelande
af tillfälligt eller fortgående understöd i penningar eller in natura,
eller ock genom beredande af arbetsförtjänst. Under skilda namn, »Frivillig
hjälp», »De fattigas vänner», Frivilliga fattigvården» o. s. v., äro dylika
föreningar upprättade i Karlskrona, Kristianstad, Linköping, Norrköping,
Sundsvall, Umeå, Uppsala, Vänersborg, Örebro m. fl. städer. Hit höra
vidare de ofvan under namn af »skyddsföreningar» eller »fruntimmersföreningar»
omförmälda institutionerna. Deras arbete är i regel främst
inriktadt på att — i analogi med det i annat sammanhang nämnda Elberfeld-
eller vårdaresystemet — utöfva en personligt rådgifvande och omvårdande
verksamhet i fattiga familjer med många barn eller hos ensamma
ålderstigna, men därvid utdelas äfven i större eller mindre omfattning
understöd, förnämligast in natura. Föreningar af detta slag existera
(— förutom den nedan närmare omordade till alla hufvudstadens församlingar
utgrenade Allmänna skyddsföreningen i Stockholm —) i Halmstad,
Jönköping och Lund m. fl. städer. Genom dessa och förutnämnda föreningar
eller i anslutning till desamma beredes äfven å en del orter i ej
ringa utsträckning arbetsförtjänst åt hjälpbehöfvande, mestadels kvinnor.
Slutligen hör till denna kategori nedannämnda föreningar för sjukvård i
fattiga hem.
Allmänna skyddsföreningens mål är bland annat att emottaga, samvetsgrant Allmänna
använda och redovisa de understöd i penningar eller annat, som, till lindring i sfVJ( p*
nödlidandes belägenhet, kunna blifva åt föreningen anförtrodda, och att i sin
''
män söka lindra nöden och för sådant ändamål genom råd och anvisningar
samt, så vidt ske kan, genom beredande af tillfälle till arbetsförtjänst underlätta
de fattigas bemödanden till själfförsörjning.
160
Sjukvård hos
fattiga i
Stockholm.
Föreningens allmänna angelägenheter handhafvas af en centralkommitté,
arbetet bland de fattiga däremot af en i hvarje territoriell församling befintlig
skyddskommitté. Centralkommittén emottager och förvaltar de penningar, som
öfverlämnas till föreningens disposition, samt öfvervakar skyddskommittéernas
arbete.
Skyddskommittéerna utgöra lokalstyrelser i de olika församlingarna och
välja hvardera en ledamot i centralkommittén. Till biträde åt skyddskommittéerna
utses deputerade, så kallade skyddsfruar. Dessa besöka de hjälpbehöfvande,
som en hvar af dem fått i uppdrag att vårda sig om, inhämta upplysningar
om deras behof och villkor, utdela af skyddskommittéerna beslutade understöd
och vaka öfver, att barnen ägnas kärleksfull vård.
Centralkommittén lämnar skyddskommittén och dess deputerade — i dagligt
tal gemensamt kallade skyddsföreningar — ganska fria händer vid utöfvande
af deras verksamhet. Denna har också, beroende på de lokala förhållandena
inom församlingarna, utvecklat sig ganska olika. Ett par föreningar bibehålla
t. ex. fortfarande den vid skyddsföreningens stiftande införda, distriktsindelningen
— d. v. s. att hvarje skyddsfru anvisas ett visst distrikt för att där vårda sig
om de fattiga — under det att flertalet föreningar infört det system, att hvarje
skyddsfru tilldelas vissa bestämda skyddslingar att vårda. I allmänhet utlämna
föreningarna ej understöd, såvida emottagaren ej samtidigt kan ställas under
vård af en skyddsfru, men det förekommer ock, att förening anser sig oförhindrad
lämna understöd åt en hvar församlingen tillhörig fattig, såvida denne ej åtnjuter
understöd från offentliga fattigvården.
Understödstagarnas antal utgjorde under arbetsåret 1911 —1912 3,214; utdelade
understöd och pensioner Kr. 80,671.
Inom Stockholm finnas fem föreningar med uppgift att åt fattiga sjuka
lämna vård i deras hem af skolade sjuksköterskor. Föreningarna, hvars arbete
omfattar stadens samtliga större församlingar, arbeta oberoende af hvarandra,
men hafva i hufvudsak samma uppgifter och arbetssätt. Verksamheten har visat
sig vara af oskattbart värde för de fattiga hem, där den sjuke af olika anledningar
ej kan eller bör erhålla vård på sjukhus.
Föreningarna samarbeta såväl med distrikts- som med öfriga läkare. Patienterna
förses på föreningarnas bekostnad med särskild tillagad sjukmat eller med
annan tjänlig föda. Så vidt möjligt sörjes ock för hvad den sjuke för sin egen
person kan behöfva. Sköterskorna övervaka dessutom att hemmet, där den sjuke
vårdas, blir ordentligt ventileradt och rengjordt.
Omfattningen af föreningarnas arbete beror för öfrigt i hufvudsak på hur
stora medel hvarje förening kan använda för sin verksamhet. Under det att i
de folkrika, fattigare församlingarna vården om de sjuka måste inskränkas till
den tid dessa äro bundna vid sjuksängen, kan förening med större resurser utsträcka
sin omvårdnad om patienterna tills dessa återvunnit full hälsa och arbetskraft.
Fyra af föreningarna åtnjuta kommunalt understöd för sin verksamhet.
I öfrigt uppehälles denna genom årsafgifter, bidrag från församlingarna samt
frivilliga gåfvor.
161
Af ännu större betydelse för det kommunala fattigvårdsarbetet än de Or dna åt mm
J
.
.
i -it • i arbete med
nu nämnda föreningarna torde emellertid de institutioner vara, Imlka ickv den offentliga
blott pa ofvan beskrifvet eller liknande sätt utöfva eu öppen fattigvård, fattigvården.
utan Indika vid sidan häraf erbjuda sig som mellanhand mellan öfriga
filantropiska institutioner inom samhället samt välgörande privatpersoner a
den ena sidan och den legala fattigvården å den andra. Redan en del af
de ofvan nämnda föreningarna söka i viss man fylla denna uppgift, men
bäst utfördt torde arbetet på detta område vara inom Föreningen för Välgörenhetens
Ordnande i Stockholm samt Allmänna Jljälpföreningen i Göteborg.
Eu kort redogörelse för dessa institutioners arbetssätt lämnas därför
här nedan.
Föreningen för välgörenhetens ordnande, F. V. O., som ägt bestånd sedan Föreningen
1889, har till ändamål att, oberoende af religiösa och politiska meningsskiljaktigV“''^^”‘
heter, inom huvudstaden verka för ett ordnadt samarbete mellan enskilda val- ‘ e^ndé
görande personer, enskilda välgörande stiftelser eller föreningar och den offentliga (F. V. O.).
fattigvården.
För att nå sitt mål vill föreningen: förskaffa noggranna uppgifter om hjälpsökandes
villkor, behof och bästa sättet att bistå dem, samt härigenom för såväl
deu enskilda som den offentliga välgörenheten möjliggöra en efter det verkliga
behofvet afpassad fördelning af understöd och beredande af verksam
hjälp; motarbeta yrkestiggeri och annat bettlande; sprida insikt om det fördärfliga
i att gifva allmosor åt tiggare på gatan eller vid dörrarne; samla uppgifter
rörande erfaren hetsrön och metoder på välgörenhetens område, samt
härigenom försöka åstadkomma enhet i fråga om välgörenhetens grundsatser
och dess utöfvande.
Föreningen vill vidare: tillhandahålla de hjälpsökande och hjälpbehöfvande
upplysningar om hufvudstadens välgörande stiftelser, deras ändamål och villkoren
att från dem erhålla understöd; i den mån, sådant kan ske, söka bereda
arbetsföra hjälpsökande tillfälle till arbete, samt i män af föreningens utveckling
främja sådana åtgärder, som synas ägnade att förekomma eller begränsa fattigdom,
särskilt genom spridande af insikt i hvad som rör hälsovård, sparsamhet
och själfhjälp.
Med ledning af den erfarenhet föreningen under sin mer än 20-åriga
verksamhet vunnit har föreningen till hjälp för dem som önska studera välgörenhetens
mål och metoder utarbetat eu handbok — F. V. O. Handbok för fattigvårdsintresserade.
F. V. O :s uppgifter utföras af skilda organ: centralbyrån, slöjdafdelningen,
barnhärbärget, vandrande sparkassan och registerbyrån.
Centralbyrån är afsedd att vara en mötesplats för dem som arbeta för och
bland de fattiga i Stockholm och att stå allmänheten till tjänst med råd och
upplysningar i frågor angående enskild välgörenhet. Till F. V. O. ansluten förening
eller enskild person äger dessutom rätt anmoda centralbyrån verkställa
21 — Fattigvårdslag stiftning en. III.
162
utredningar angående hjälpsökandes eller bjälpbehöfvandes förhållanden och att
anlita centralbyrån såsom förmedlare af understöd. Genom dessa utredningar
blir centralbyrån i tillfälle att bedöma, huruvida den nödställde bör omhändertagas
af den offentliga fattigvården eller af annan institution, angifva arten
af det understöd, som i hvarje särskildt fall synes vara det mest lämpliga, afslöja
yrkestiggeri och anvisa de utvägar, som kunna stå de fattiga till buds och
hvarigenom bettleri kan förekommas. För den, som önskar begagna sig af
F. V. O. såsom mellanhand mellan sig och den fattige, framlägger centralbyrån
en plan för den nödställdes hjälpande, om möjligt syftande till att denne hjälpes
ur sitt nödläge, och åtager sig äfven att öfvervaka att den uppgjorda planen så
vidt möjligt kommer till utförande.
Genom broschyrer, föredrag, diskussioner m. m. söker centralbyrån upplysa
allmänheten om, hvilka ödesdigra följder tiggeriet för dess utöfvare kan
medföra, samt sprida insikt om, hurusom eu planlöst gifven allmosa oftast skadar
mottagaren i stället för att gagna. Centralbyrån söker ock inskärpa, att den
verkliga nöden ej kan afhjälpas, såvida ej en ingående kännedom om den fattiges
förhållanden och om orsaken till hans nöd vunnits, samt att hjälpen om
möjligt bör motsvara behofvet.
I den utsträckning F. V. O. sättes i stånd därtill genom gåfvor och
donationer, gifna för visst ändamål eller till främjande af F. V. 0.:s allmänna
syften, emottager centralbyrån ansökningar om understöd, ställda direkt till
F. V. O. Endast sådana fall, där ett understöd anses kunna åstadkomma en
varaktig förbättring i den hjälpsökandes förhållanden, eller där genom ett understöd
för en gång den sökandes hänvändande till den offentliga fattigvården
kan förekommas, anses böra vara föremål för understöd från de medel, som utan
förbehåll skänkts till F. V. O. Såväl nu ifrågavarande ansökningar som de
ärenden, där centralbyrån endast är förmedlare af understöd eller anlitats som
rådgifvare, föredragas för distriktkommittéer, sammansatta af representanter för
respektive territorialförsamlingars prästerskap, fattigvårdsstyrelser, enskilda välgörenhetsföreningar
eller af andra socialt verksamma personer, hvilka kommittéer
af F. Y. 0.:s styrelse erhållit befogenhet besluta i hithörande frågor. Härigenom
befordras samarbete mellan F. V. O. och öfriga välgörenhet utöfvande föreningar,
ej endast i det afseende att en hvar blir underkunnig om andras åtgöranden,
utan ock i så måtto, att, om också flera understödja samma individ, den ena
ej förryckande ingriper i de åtgärder andra redan planerat. Målet för samarbetet
är dock, att en och samma understödsförening skall helt kunna åtaga
sig den nödställdes hjälpande.
Sedan ett 10-tal år tillbaka är samarbetet med fattigvården satt i system på
sådant sätt, att centralbyrån första gången ansökan från en hjälpsökande föreligger
utskrifver ett registerkort, upptagande den sökandes fullständiga namn m. in.,
och öfversänder detta till fattigvårdsnämndens register, hvarest å kortet göres
anteckningar angående det understöd eller den anstaltsvård m. m. sökanden
genom fattigvården innehar eller förut bekommit. Centralbyrån antecknar sedermera
å kortet den åtgärd, som af kommittén beslutes, samt återsänder kortet
till fattigvårdsnämnden, där det förvaras tills ansökan från samma person åter
föreligger, då kortet, försedt med anteckningar om de nya uppgifter fattigvårdsnämndens
register innehåller, efter rekvisition åter utlämnas till centralbyrån. Detta
samarbete bar ej blott i hög grad underlättat kommittéernas arbete, utan äfven
visat sig vara ett verksamt medel att fördela understödstagarna mellan den
offentliga fattigvården och F. V. O. Antalet af dem som samtidigt åtnjöto eller
sökte understöd från dessa båda institutioner utgjorde exempelvis (300 år 1900,
men både år 1912 sjunkit till 47ö, under det motsvarade siffror på dem som
sökt understöd bos F. V. O. utan att hafva anlitat fattigvården, utgjorde respektive
550 och 775.
Å centralbyrån föras personalhandlingar öfver understödstagare eller understödssökande
— för närvarande uppgående till 20,000 — samt kortregister öfver
samtliga å personalhandlingarna upptagna personer.
För att kunna tillhandahålla de hjälpsökande och andra upplysningar om
hufvudstadens välgörande stiftelser, deras ändamål och villkoren att från dem
erhålla understöd, har centralbyrån samlat ett register omfattande officiella och
enskilda välgörande institutioners historik, årsberättelser, stadgar in. m. Med
ledning af detta register har å centralbyrån utarbetats en kalender, utgörande
andra och tredje afdelningen af förut omnämnda »F. V. O. Handbok för fattigvårdsintressade».
Å centralbyrån har år 1911—1912 framställts 2,917 ansökningar om understöd,
af Indika 1,717 bifallits, 1,200 afslagits eller öfverlämnats till fattigvården
eller andra institutioner. I understöd har utbetalats kr. 81,515: 52.
F. V. 0.:s slöjdafdelning afser att åt personer med nedsatt arbetsförmåga
— eller åt sådana kvinnor, som ej kunna konkurrera i den allmänna arbetsmarknaden
— bereda arbetsförtjänst. På samma gång de arbetande uppfordras utföra
ett mera noggrant och omsorgsfullt arbete än det rent fabriksmässiga, erhålla
de högre arbetslön än hvad inom hemindustrien vanligen förekommer,
hvarjämte bibringas dem utbildning för vinnande af större färdighet i yrket.
Slöjdafdelningen har år 1911—1912 lämnat arbete åt 99 personer och i
arbetslön utbetalat kr. 12,880: 42.
F. V. 0.:s barnhärbärge, som uppstått genom en till föreningen lämnad
donation, har till uppgift att tillfälligt omhändertaga klena eller sjukliga barn,
förnämligast sådana under skolåldern.o Barnen kvarstanna å härbärget så länge
deras hälsotillstånd detta kräfver. A härbärget emottagas äfven äldre flickor
och gossar, de förra för att utbildas i husliga sysslor, de senare för att deltaga
i trädgårdsarbete o. d. Under senaste arbetsåret har å härbärget varit intagna
87 barn. Årskostnaden för hvarje barn utgör kr. 372: 30.
För främjande af sådana åtgärder, som äro ägnade att sprida insikt i hvad
som rör hälsovård, sparsamhet och själfhjälp, har F. V. O., utom hvad i detta
syfte genom kommittéernas beslut och åtgöranden kunnat vinnas, upptagit en
särskild verksamhet, som numera under F. V. 0.:s inseende utföres av en särskild
förening, benämnd vandrande sparkassan. Verksamheten åsyftar att förmå
mindre bemedlade att under tider med bättre tillfälle till arbetsförtjänst afsätta
164
något af sina inkomster för tilläfventyrs kommande ekonomiskt ogynnsamma
dagar. Den som vill befrämja dessa sträfvanden åtager sig att inom vissa
distrikt eller inom fabriker och verkstäder på regelbundet återkommande tider
till de där boende eller arbetande försälja postsparbankens sparmärken samt
sedermera öfvervaka, att de sålunda uppkomna besparingarna insättas å bank.
Under de tretton år, som denna verksamhet bedrifvits, har besparade medel
åstadkommits till ett sammanlagdt belopp af e:a 127,000 kronor. Sparmärksförsäljarua
blifva dessutom i tillfälle att, genom det otvungna sätt, på hvilket
de komma i beröring med arbetareklassen, utöfva eu vårdaregärning af ej oviktig
betydelse.
För erhållande af ännu ett och mera effektivt medel än de hittills försökta
till åstadkommande af samarbete mellan olika organisationer, som ägna sig åt
välgörenhetsarbetet, ingick F. V. O. år 1906 till Stockholms stads fattigvårdsuämud
med begäran, att nämnden i förening med F. V. O. skulle inbjuda Stockholms
samtliga välgörenhetsföreningar, fromma stiftelser, pensions och understödskassor
m. m. att bilda ett gemensamt register öfver sina respektive understödstagare,
hvilket register skulle stå under ledning af F. V. O. och fatiigvårdsnämnden.
Nämnden uttalade sig för önskvärdheten af att ett dylikt register
kom till stånd, men ansåg att ordnandet däraf snarare tillkom eu enskild förening
än en kommunens institution. För så vidt F. V. O. åtoge sig att upprätta
ifrågavarande register, vore fattigvårdsnämnden emellertid benägen hos
stadsfullmäktige begära ett anslag såsom bidrag till de kostnader, som F. V. O.
för saken finge vidkännas. Fattigvårdsnämnden erbjöd sig äfven att till F. V. O.
öfverlämna det register öfver pensions- och understödskassor nämnden var i besittning
af, mot skyldighet för F. V. O. att hålla det nya utvidgade registret
för nämnden tillgängligt. Sedan F. V. O. samtyckt till fattigvårdsuämndens
förslag samt på hemställan af fattigvårdsnämnden erhållit ett kommunalt anslag
för verksamhetens bedrifvande, upprättade föreningen år 1911 »Registerbyrån
för understöd och pensioner».
Registret föres enligt så kalladt amerikanskt kortsystem. Registerkorteu
äro uppställda så att en klar och lätt öfverskådlig bild kan erhållas öfver alla
de understöd eu och samma person eller familj åtnjuter från fattigvården eller
de öfriga organisationer, hvilka anslutit sig till registerbyrån. Dessa, uppgående
till ett 90-tal, utgöras förnämligast af pensions- och understödskassor, men äfven
af understödsföreningar, fonder, stiftelser, beklädnadssällskap in. m. Flertalet
af anslutna kassor eller föreningar uppställa fordran på att respektive understödssökande
bland ansökningshandlingarna skola förete intyg från registerbyrån
angående förut innehafda pensioner och gratial eller bevis för att sökanden ej
innehar dylikt understöd. Fattigvårdsnämudens .tillsyningsman inhämta ock
registerbyråns upplysningar vid verkställande af vissa slag af utredningar.
Registerbyråns verksamhet har ännu ej kunnat erhålla den utsträckning,
som öuskligt vore, men i den mån hufvudstadens välgörenhetsföreningar ansluta
sig till densamma och ej endast inhämta registerbyråns upplysningar innan ett
understöd lämnas, utan ock taga tillbörlig hänsyn till dessa upplysningars innehåll
och, sedan beslut om nya understöd fattats, omedelbart lämna registerbyrån
meddelande därom, kommer registerbyrån otvifvelaktigt att blifva ett synnerligt
verksamt medel för vinnande af eu rationell fördelning af understödstagarna
mellan den offentliga fattigvården och den enskilda välgörenheten och dess olika
organ sinsemellan.
Fattigvårdsnämnden tillsätter årligen en revisor för granskning af registerbyråns
verksamhet.
F. V. 0:s tillgångar uppgingo den 30 juli 1913 till kronor 817,633: IT.
Utgifterna för föreningens uuderstödsarbete under räkenskapsåret belöpte sig till
kronor 94.286: 71; och omkostuaderna för centralbyrån och registerbyrån till
kronor 26,146: 95.
Allmänna hjälpföreningeu i Göteborg stiftades år 1891, och dess uppgift
angifves i stadgarna på följande sätt:
Föreningens ändamål är att sätta dess medlemmar i tillfälle att meddela
behöfvande hjälp på det för hvar och en af dessa gagneligaste sätt och att motarbeta
yrkestiggeriet.
För detta ändamål inrättar föreningen en byrå, som har till uppgift:
a)
att åt föreningsmedlemmar på begäran, efter skedd undersökning, meddela
upplysningar om hjälpsökandes behof och förhållanden;
b)
att meddela upplysningar rörande i staden befintliga kassor och föreningar
för välgörande ändamål;
c) , att mottaga penningar, kläder, lifsmedel, anvisningar på kol eller ved,
verktyg in. m. till utdelning, antingen efter gifvarens anvisning eller efter byråns
eget bepröfvande, åt fattiga, som äga hemortsrätt i Göteborg, och hvilka vid
undersökning befunnits vara i behof af och förtjänta af hjälp;
d)
att mottaga — äfven i små poster — af mindre bemedlade och på styrelsens
ansvar förvara och genom insättning i sparbank göra fruktbärande belopp,
afsedda för hyra;
e)
att gifva upplysningar om möjliga tillfällen till arbetsförtjänst eller tjänareplatser,
att i män af tillgångar söka bereda arbete samt att mottaga beställningar
på arbete, som önskas utfördt.
Föreningen söker, så vidt möjligt, att samverka med den offentliga fattigvården
äfvensom med enskilda välgörande stiftelser och föreningar i samhället.
hinder arbetsåret 1912—1913 har föreningen behandlat 2,717 ansökningar.
Arbete har anskaffats åt 255 män och 116 kvinnor. Understöd har meddelats
förnämligast iu natura. Tillgångarna vid arbetsårets slut utgjorde kronor
46,377: —.
Mellan Allmänna hjälpföreningeu och Göteborgs offentliga fattigvård träffades
år 1907 en öfverenskommelse, enligt hvilken ett närmare bestämdt samarbete
dem emellan åstadkoms. Som hufvudregel vid detta samarbete gäller,
att arbetsföra och andra endast tillfälligt nödställda personer skola hänvisas
till Allmänna hjälpföreningen samt att främlingar och för längre tid arbetsodugliga
skola frånvända sig till fattigvårdsstyrelsen. Det första understödet
Allmänna
hjälpföreningen
i Göteborg.
166
till en person skall lämnas först efter samråd med den andra parten, hvarjämte
fall, som utan att det blifvit af hjälpt behandlats af den ena parten, men icke
längre synes böra vara föremål för densammas verksamhet, skall öfverlämnas
till den andra.1
I). Anmärkningar ock önskemål rörande fattigvårdens former.
Liksom i fråga om öfriga viktigare sidor af fattigvårdslagstiftningen
liar kommittén äfven beträffande denna beredt fattigvårdsstyrelserna i riket
tillfälle att framställa sina anmärkningar och önskemål. Ett antal af
omkring 300 fattig vårdsstyrelser hafva begagnat sig häraf. I åtskilliga
hänseenden beröra de i föreliggande kapitel behandlade förhållandena mycket
nära andra fattigvårdsfrågor och särskildt spörsmålen om fattigvårdens
organisation, och åtskilliga fattigvårdsstyrelser hafva därför redan i sammanhang
med besvarandet af dithörande frågor uttalat sina tankar jämväl
rörande reformer i fråga om försörjningens former.
Den punkt, som gjorts till föremål för de flesta uttalandena, är frågan
om anstaltsvården och de olika formerna häraf. Meningarna härom synas
vara mycket delade, om än anhängarna till dylik vård synas vara i majoritet.
En annan fråga, som föranledt många uttalanden, är försörjningen
af de minderåriga och bästa metoden härför. I öfrigt hänvisas
till efterföljande framställning, som i sammandrag länsvis återgifver det
väsentligaste af de i ämnet framställda anmärkningarna och önskemålen.
Stockholms län. Från en kommun inom länet betecknas sättet att låta en
behöfvande genom socken- eller rotegång erhålla sitt uppehälle såsom vederstyggligt;
i ett par kommuner uttalar man sig mot sättet att bortauktionera fattighjonen
till den minstbjudande och i en kommun slutligen mot roteindelningen.
Från en kommun önskas, att i hvarje större socken på landet skall »upprättas en
fattiggård eller åtminstone ett större fattighus»; i en annan vill man hafva en
arbetsinrättning och i en tredje slutligen, att sådana behöfvande, som äro oförmögna
att »ordna med sitt lilla», skulle föras till en särskild afdelning å fattigvårdsanstalterna.
1 Beträffande de enskilda anstalterna se sid. 237.
Eu fångvårdsstyrelse förordar — »tills allmän folkförsäkring eller pensio
ueriug kommit till stånd» -— följande uuderstödsformer:
understöd i hemmet för sådana personer, som hafva ett hem och som kunna
och vilja genom arbete bidraga till sitt och de sinas uppehälle;
utackordering i goda hem för barn, som sakna hem eller anhöriga;
■vård n ålderdomshem för orkeslösa, som sakna hem eller anhöriga;
vård å arbetsinrättning för sådana, som kunna men ej vilja försörja sig
och de sina; samt
vård å sjukvårdsinrättning för sådana, som däraf äro i behof.
Eu fångvårdsstyrelse önskar tillgång till billiga bostäder för personer, som
till följd af minskad arbetsförmåga ha svårt att försörja sig. Slutligen har en
fattigvårdsstyrelse såsom trängande önskemål framhållit, att fattigvårdsstyrelsen
bibehålies vid husbonderätt öfver af fattigvården uppfostrade barn åtminstone
intill fyllda 18 år.
Uppsala län. En fattigvårdsstyrelse anser att en fattiggård e. d. vore behöflig,
men att kostnaden därför blefve alltför stor för eu liten kommun, en annan
åter vill hafva ett barnhem för socknen.
Kommunalnämnden i en kommun vill, att de stora herrgårdarne åläggas
att mera verksamt än hvad för närvarande är förhållandet bidraga till sina
fattighjons underhåll.
Slutligen önskas i eu kommun större myndighet öfver sådana orkeslösa personer,
som icke äro i stånd att försörja sig själfva, men ändock tredskas att
låta sig intaga på fattiggården.
Södermanlands län. En fattigvårdsstyrelse önskar upprättandet af hem för
mottagandet af tuberkulosa, en annan vill hafva en låneanstalt för obotligt och
möjligen äfven för epidemiskt sjuka fattighjon.
Östergötlands län. En fattigvårdsstyrelse vill, att, såvidt ske kan, fattighjonen
få bebo sina egua stugor, hvarigenom »kärlek till hemmets härd och dess
frihet i det längsta får bibehållas, liksom sträfvandet att för egen del förtjäna
något sporras». Vadare borde i ålderdomshem eller fattighus ej lå intagas andra
än äldre personer och sålunda ej ogifta kvinnor med barn, sinnessjuka eller
idioter, enär dessa mer eller mindre störa lugnet för de ålderstigna.
Från eu annan kommun önskas en sådan ändring af 34 § i fattigvårdsförordningen,
att där omnämnda större arbetsgivare skulle vara skyldiga att,
efter Kon. Bef:s pröfning bidraga till den gemensamma fattigvården med eu extra
afgift, intill 100 kronor per matlag. I förhållande till den fattigvårdstunga eu
sådan arbetsgivare kan åsamka kommunen, vore nämligen ett bidrag af högst
10 kronor en ren absurditet.
Jönköpings län. »Det torde vara genom erfarenhet bestyrkt» —framhåller en
fattigvårdsstyrelse -— »att fattigvård meddelad till i sina hem boende, är den
af fattighjonen mest åstundade form af understöd. Inhysningen i ett fattighus,
där hvarje hjon hushållar för sig själf, kommer därnäst och i tredje rummet
168
fattighus, där en aflönad hushållerska är antagen. Däremot anses det af understödstagarna
nästan jämförligt med fängelse att blifva intagen å fattiggård eller
större försörjningsinrättning». För små samhällen vore därför de båda förstnämnda
formerna för fattigvårdens meddelande att föredraga.
En liknande uppfattning gör sig ock gällande hos en annan fångvårdsstyrelse,
som framhåller, att då en del understödstagare icke bor i fattighuset,
utan vistas hos nära anhöriga, så känna de sig mycket friare och betrakta sig
knappast som fattighjon. De däremot, som bo i fattighuset, känna sig betydligt
mera tvungna, enär de äro underkastade de ordningsregler, som där måste tilllämpas
och sålunda måste betrakta sig som samhällets nådehjon och ej som fria
människor.
Eu rakt motsatt åsikt till den ofvan anförda uttalas från en annan kommun,
som anser det önskligt, att fattiggårdar kunde åstadkommas i alla kommuner.
Understödet i penningar vore nämligen, fastän för kommunerna betungande, i
de flesta fall otillräckligt.
Kronobergs län. En fattigvårdsstyrelse vill hafva förbud för understödstagares
utackordering medelst auktion samt anser, att minderåriga barn ej
under några förhållanden böra skiljas från mödrarna, då dessa kunna lämna
barnen god sedlig vård. Från en annan kommun uttalas det önskemål, att
samhällets barnavård (»barnuppfostran») helt och hållet skiljes från fattigvårdsstyrelsen.
Kalmar län. Ett par fattigvårdsstyrelser vilja hafva förbud för utackordering
af fattighjonen genom auktionering. En af dessa styrelser vill dessutom, att
lagen måtte föreskrifva, att alla fattigvårdssamhällen skola hålla gemensam spisning
för de fattighjon, som måste intagas i kommunens fattighus, äfvensom att
årlig inspektion hålles af ortens kronobetjäning för öfvervakande af bostads- och
matförhållandena. Äfven ett par andra fattigvårdsstyrelser uttala önskan om
sammanförande för bättre vård och kontroll af de fattiga på ett ställe, i ett
fattighus eller ålderdomshem, hvarjämte en styrelse framhållit behofvet af
fattiggård samt bättre ordnad vård af de sinnessjuka.
Eu i viss mening motsatt åsikt framföres från ett fattigvårdssamhälle,
som önskar, att understödstagare, så länge de kunna sköta sig själfva, få bo
kvar i sina egna hem, men att de, då de behöfva vård, upptagas i ett godt
och lugnt ålderdomshem, där de få äta vid gemensamt bord och om möjligt bo
i ensamt rum. »Den ringaste eftertanke och mångfaldiga exempel visa oss ju,
att det kan finnas förhållanden, då en människa hellre lider den bittraste nöd
än lämnar sitt hem, sina anförvanter och allt, hvad hon har kärt, om hon
också därigenom kan vinna mycket i materiellt hänseende.»
Blekinge län. På grund af svårigheten att erhålla utackordering önskar en
fattigvårdsstyrelse en mindre fattiggård eller fattighus äfvensom att statsbidrag
kunde erhållas för sinnessjuka under den tid, de vårdas å lasarett eller i hemmet.
En annan fattigvårdsstyrelse vill hafva en arbetsanstalt inom hvarje län,
afsedd i synnerhet för försumliga familjeförsörjare; en annan åter vill, att all
fattigvård lämnas å anstalt och att denna kunde göras så omfattande, att de olika
afdelningarna (sjuk-, sinnessjuk-, ålderdoms-, barn- och arbetsafdelningarna) kunde
förses med särskildt utbildad personal. Förutsättningen vore naturligtvis fattigvårdssainhällenas
utvidgning.
Eu fattigvårdsstyrelse i länet erinrar om det ofta obilliga tillvägagångssättet
vid hemsändandet från Tyskland eller Danmark af personer, som vistats därstädes
en längre tid och där t. o. m. ingått äktenskap. Såsom önskemål uttalas
därför, att dessa länder dels mera sörjde för sina invandrare, dels ville gifva
vederbörande mera rådrum att ordna för sig för återresan.
«
Kristianstads län. Från tvänne fattigvårdssamhällen framhålles, att de fattiga
så långt möjligt böra understödjas i sina hem, hvarmed de själfva äro bäst
tillfreds. En fattigvårdsstyrelse önskar, att innehafvare af större egendomar skulle
åläggas att betala särskilda afgifter till fattigvården i förhållande till det antal
personer från gårdarna, som falla fattigvården till last. En annan åter önskar,
att arbetsgivare, som intaga arbetare från andra orter, skola vara skyldiga att
försörja dessa och deras familjer, därest de blifva i behof af fattigvård, innan
de vistats i församlingen i fem år.
Malmöhus län. En fattigvårdsstyrelse önskar, att i hvarje län inrättas nödigt
antal fattiggårdar, till hvilka kommunerna kunde skicka sina fattiga, eu annan
att sinnessjuka och idioter skiljas från öfriga fattiga och omhändertagas i särskilda
anstalter. En tredje kommun slutligen vill hafva lagligt förbud lör utackordering
af fattighjon till den minstbjudande. Så länge en sådan anordning
får äga rum, borde densamma i alla händelser underkastas mycket sträng kontroll
och inspektion.
Göteborgs och Bohus län. Af en fattigvårdsstyrelse i länet uttalas önskan
om större frivillig understödsverksamhet. Dylik verksamhet underlättar nämligen
i hög grad den lagtvungna fattigvården och »inverkar i moraliskt hänseende
till det bättre både på gifvare och mottagare».
Äljsborgs län. Af en fattigvårdsstyrelse framföres det förslaget, att arbetsgivare,
som anställer i annat fattigvårdssamhälle hemmahörande personer,
borde ansvara för deras eventuella fattigvårdsbehof i fem år. Eu annan
fattigvårdsstyrelse framkastar i samma ändamål den tanken, att arbetsgivaren
skulle vara skyldig att vid skeende likvider med arbetarna innehålla vissa
procent af aflöuingen äfvensom att insätta dessa medel i sparbank. Medlen
skulle ej få lyftas förrän efter viss ålder eller då arbetaren först skaffat sig
eget hem.
Eu fattigvårdsstyrelse vill, att barn icke skola intagas å fattiggård, enär
eu fattiggårdsföreståndare icke kan hålla nöjaktigt reda på »en flock illa
uppfostrade ungar». Barnen bli bäst uppfostrade i aktningsvärda landtmannahem.
En annan fattigvårdsstyrelse framhåller följande önskemål i fråga om för
22
— Fattige (träslag st iftnin gen. III.
170
sörjningen af oäkta barn: staten bör härtill bidraga med minst Va, den kommun,
där barnets fader har hemortsrätt, eller där modern vistas utan att
hafva hemortsrätt, med Vs och den kommun, där modern har hemortsrätt, med
den återstående Vs.
Slutligen vill en fångvårdsstyrelse hafva bortauktioneringen afskaffad. Anordningen
med stora fattighus med kasernlif är icke tilltalande, men mindre
fattiggårdar, där tillfälle gifves att deltaga i förekommande arbeten, vore möjligen
att rekommendera.
Skaraborgs län. Ett flertal fattigvårdsstyrelser inom länet hafva uttalat
sig för inrättandet af fattigvårdsanstalter inom de särskilda kommunerna. I en
del fall har man ansett, att dessa borde vara tillräckligt stora att rymma hela
fattigpersoualen. Andra hafva särskildt pekat på fattiggårdar såsom den lämpligaste
formen af fattigvårdsanstalter samt framhållit, att mindre kommuner
kunde förena sig om eu gemensam fattiggård. Åtskilliga fattigvårdsstyrelser
hafva betonat behof vet af ålderdomshem eller hem för åldriga sjuklingar. Af
sist anförda styrelser vill en, att staten föranstaltar om upprättandet af asyler,
där socknarna finge inlösa sina »gamla, orkeslösa, utslitna stackare, så att de
kunde få det något så när ordentligt på slutet af sin lefnad». Slutligen önskar
en fångvårdsstyrelse, att det måtte bildas en eller flera anstalter i riket »för
intagande af otuktens barn».
Emellertid saknas icke heller uttalanden i motsatt riktning. Sålunda framhåller
fattigvårdsstyrelsen i en kommun, att för därvarande förhållanden det
visat sig lämpligast, att uuderstödstagarna försörjas i mindre fattigstugor med
en eller högst två personer i hvarje. »De fattiga känna detta hemtrefligast och
kunna på detta sätt spridda erhålla mera hjälp af närboende grannar.» Från
en annan kommun framhålles, att i mindre kommuner det bästa sättet för hel
försörjning är, att uuderstödstagare utackorderas i lämplig, kristlig familj och
helst inom kommunen. Att anställa auktion vore icke behöfligt, utan utackorderingeu
kunde ske under hand, sedan man gjort sig underrättad, att den
eller den vore villig emottaga understödstagare. Kontraktet borde affattas så,
att barn finge stanna i samma familj tilldess de konfirmerats och äldre personer
på samma ställe, så länge de behöfde understöd.
Eu fattigvårdsstyrelse uttalar som önskemål, att större egendomar eller
industriella anläggningar måtte åläggas att bilda egen fattigvård, därest de betunga
samhället med tio eller flera understödstagare. Eu annan styrelse åter
vill hafva genom lagstiftningen stäfjad den meningen, som råder hos eu stor
mängd personer, att fattigvårdsstyrelsen är pliktig understödja dem, ehuru de
äro fullt arbetsföra.
Slutligen framför en fattigvårdsstyrelse det önskemålet, att en handbok,
upptagande bl. a. utspisningsstater o. d., måtte utgifvas och utdelas eller tillhandahållas
för billigt pris.
Värmlands län. Fråu åtskilliga kommuner i länet framhålles behofvet af
fattiggård. Eu fattigvårdsstyrelse anser, att fattigvården på landet skulle i hög
grad underlättas, om det funnes tillgång till anstalter, där våldsamma sinnessjuka
och tuberkulösa kunde erhålla vård. Eu annan åter önskar, att vården
171
af sinnessjuka, sinnesslöa, tuberkulösa o. s. v. öfvertages helt. och hållet af staten
eller kanske landstingsområdet. En styrelse vill hl. a. hafva bättre ordnade
anstaltsförhållanden äfvensom förhud mot s. k. »fattigauktioner» och »rote- och
sockengång». Fångvårdsstyrelse!! i eu kommun framhåller såsom särskilt önskvärd!
anordnandet af frivillig uuderstödsverksamhet. Denna kunde visserligen
ej göra den lagstadgade fattigvården öfverflödig, men skulle dock kunna hjälpa
till att minska klyftan mellan fattiga och rika.
Från en kommun frambålles, att förhållandena därstädes skulle vara goda.
därest icke socknen vore gränssocken, som genomlöptes af järnvägen från Norge.
»Ingen kan göra sig eu föreställning om, huru det rubbar hela verksamheten
på fattiggården, då allt emellanåt en skjuts står för dörren, medförande en till
kropp eller själ, kanske bådadera, bruten, främmande person, som i många fall
kanske icke ens kan klargöra, hvarifrån han är.»
Örebro län. Önskemål för fattigvårdens form på landet är, anför en fångvårdsstyrelse,
fattiggård, dit samtliga hjon kunna flyttas och där arbete kan
beredas dem. Äfven barn kunna där uppfostras, då det numera ställer sig svårt
att få dem utackorderade. I motsats härtill anföres från en annan kommun,
att för barn och ej fullt normala personer inackordering anses bäst, om goda
hem kunna fås och ''tillfälle att vänja dem vid arbete finnes. I fattighusen med
där ofta rådande missämja mellan hjonen vore icke någon god plats och att
vara uppväxt i ett fattighus hade ej någon god klang i folkets öron. De ej
fullt normala handhades, efter hvad erfarenheten visat, bäst där inga yngre
tjänare eller barn funnes, som kunde retas med dem. Svårast vore med de
sinnessjuka, hvilkas vård blefve dels otillfredsställande dels ytterst dyrbar, innan
man kunde få dem till en upptagningsanstalt eller hospital.
Västmanlands län. I fråga om fattigvårdens former vill eu fattig vårdsstyrelse
hafva en sådan ändring, att lagstiftningen ålägger landstingsområde att
anordna anstalter för fostran af minderåriga barn (särskildt vanartade), för fallna
kvinnor och för tredskande familjeförsörjare, som själfva eller genom anhöriga
falla fattigvården till last.
Kopparbergs län. För att kunna nöjaktigt handhafva fattigvården kräfves
numera, framhåller eu fattigvårdsstyrelse, eu vårdanstalt. Obestridligen få de
fattiga där bättre vård än i sina torftiga hem, men trots detta syntes de ej
trifvas eller vara nöjda. Billigare blefve det icke heller, ty det vore numera
eu dyr historia att bygga och underhålla fattiggården. Detta vore dock nödvändigt
för beredande af hem och vård åt »de allt flera hemlösa proletärer»,
hvilkas antal växer i oroväckande grad. Från ett par andra kommuner framhålles
behofvet af en för länet gemensam anstalt för vård och underhåll af
sinnessjuka, intill dess plats kunde för dem erhållas å hospital.
En annan fattigvårdsstyrelse anför emellertid, att fattiggårdar afskys af de
fattiga och att dylika icke heller böra inrättas annat än för sådana personer,
som icke vilja försörja sig, och då gemensamt för flera socknar.
172
Gäfleborgs län. En fångvårdsstyrelse framhåller behofvet af en tvångsarbetsanstalt,
inrättad för kommunen ensamt eller gemensamt för flera kommuner
Från en annan kommun framföras bl. a. följande önskemål: särskild arbetsinrättning
för sedeslösa kvinnor, barnhem med arbetsinrättning och slöjd samt bättre
vård och hjälp åt orkeslösa och sjuka.
Västernorrlands län. Från åtskilliga kommuner frambålles såsom önskemål
anskaffande af fattiggård, antingen för kommunen ensamt eller gemensamt
för flera, närgränsande fattigvårdssamhällen. Härmed skulle nämligen
dels kunua vinnas någon nedsättning i kostnaderna för de många utackorderingarna,
dels läggas lämpligt baud på de ej så få »slarfaktiga» och lättsinniga
män och kvinnor, som nu hänsynslöst kasta sina barn och sig själfva
på fattigvården, utan att samhället har någon möjlighet att tvinga dem till
arbete eller öfvervaka deras lefverne. I eu kommun önskar man, att barnhemmet
måtte förläggas utom fattiggården, så att barnen ej hade så lätt att
»samråda med sina mången gång dåliga föräldrar och möjligen taga intryck
af dessa».
J
I delvis motsatt riktning mot de föregående går ett annat uttalande, hvari
sättet att understödja de fattiga i hemmen framhålles såsom för orten mycket
lämpligt. Det skulle enligt samma fattigvårdsstvrelses åsikt mycket underlätta
fattigvårdstungan, om hvarje byalag byggde en liten stuga med 2 rum, afsedd
att bebos af dem som äro fattiga och utan hem; jordbruket skulle äfven i hög
grad vinna dä^på och tjänstefolket skulle då ej se framtiden så mörk. Fattighuset
och fattiggården frukta de mer än döden. Fattigvårdsstyrelsen borde
dessutom äga rätt att ur fattigkassan försträcka lån utan prima säkerhet åt
hjälpbehöfvande fattiga familjer och ogifta mödrar.
Därest understöd skall lämnas åt arbetarefamiljer med barn, böra — framhåller
en fångvårdsstyrelse — barnen skiljas från föräldrarna och utackorderas
i goda hem, helst allmogehem. Vidare önskar samma fattigvårdsstvrelse, att
småbrukare, som kommit på obestånd, böra få understöd »i form af räntans utgörande»,
för så vidt ej skulderna äro större än tillgångarna.
Jämtlands län. En fattigvårdsstvrelse önskar i lag stadgadt åliggande för
hvarje fattigvårdssamhälle att anskaffa fattiggård eller motsvarande inrättning,
hvarigenom bättre kontroll skulle vinnas öfver de fattigas vård och den arbetskraft!
som eu del understödstagare ägde, bättre tillvaratagas. Äfven från åtskilliga
andra samhällen betonas behofvet af fattiggård, men hänvisas tillika i vissa
fall till kommunens svaga ekonomiska krafter såsom ett hinder för detta önskemåls
genomförande. En fångvårdsstyrelse vill, att flera kommuner i gemenskap
upprätta eu större fattiggård, hvarigenom kostnaderna skulle reduceras till det
minsta möjliga.
Ett af de förnämsta önskemålen i fråga om fattigvårdens organisation är,
framhålles från en kommun, att fattigvårdsstyrelsen beredes större befogenhet
att utöfva eu förebyggande fattigvårdsverksamhet »genom understödjande af
och beredande af möjlighet för byggande af egna hem för sådana, som hafva
stor barnskara, på så sätt eggande till själfverksamhet och tro på framtiden
173
hos sådana, som eljest genom meddelad fattigvård enligt fattigvårdsförordningen
förslöas och förslappas och slutligen finna det bekvämast lägga sig
på samhället utan ambition att själfva vilja arbeta sig fram». Erfarenheten
hade mången gång visat, att eu tillfällig hjälp i rätta ögonblicket kunnat för
all framtid förebygga fattigvårdsbehof. Fattigvården borde ombildas i den
meningen, att den blifver »fostrande, karaktärsdanande i stället för karaktärsförslappande».
Västerlottens län. Åtskilliga fångvårdsstyrelse! framhålla behofvet af fattiggård
för ett rationellt ordnande af fattigvården, och anföra härvid, att det
visat sig hart när omöjligt att mot skälig ersättning erhålla försörjning åt gamla
och orkeslösa fattighjon. I ett fall tillfogas emellertid den bestämda önskan, att
barn ej måtte få vårdas å fattiggården, utan utackorderas till lämpliga personer.
Étt fattig vårdssamhälle vill hafva förbud mot bortauktionering af fattighjon
samt större frihet och enklare former för fångvårdsstyrelse!! att skilja barn
från försumliga föräldrar.
Slutligen anser eu fångvårdsstyrelse, att till förebyggande af fattigvårdsbehof
borde upplåtas jordområde från kronoparker, så att de som ville där
kunde få bilda egna hem, »utan att sådana oefterlefliga stadgar, som nu finnas,
finge utgöra hinder därför».
Norrlottens län. I ett par fall framhålles såsom önskemål inrättandet
af fattiggård, hvartill i det ena fallet ifrågasättes bidrag af allmänna medel.
Från eu annan kommun önskas dels eu sjukstuga, där fattiga sjuka
kunde tillfälligtvis härbergeras och vårdas, dels en arbetsstuga, där arbetsföra
personer kunde utföra diverse arbeten och handtverk för egen eller socknens
räkning.
Eu fattigvårdsstyrelse önskar bl. a., att staten måtte upprätta särskilda
undervisnings- och öfningsanstalter inom olika yrken, där de af kommunens
understödstagare (barn), hvilka visa sig äga bestämda anlag för visst yrke, måtte
delvis å kommunens delvis å statens bekostnad erhålla nödig utbildning. Staten
borde vidare uppföra offentliga räddningshem till behöfligt antal för fallna
kvinnor. Slutligen borde hvarje kommun förpliktigas hafva tillräcklig fattiggård
antingen ensamt för sig eller tillsammans med eu eller flera andra kommuner.
Understödstagarnas fördelning efter understödets
former.
Af de genom kommittén utsända frågeformulären var bilaga 1 till
frågeformulär C’ (jmfr sid. 22—24) ägnad åt uppgifter angående understödstagarnas
fördelning efter understödets form. Genom nämnda formulär begärdes
sålunda först och främst upplysningar rörande understödstagarnas
fördelning mellan varaktigt försörjda (fullt eller delvis) och tillfälligt understödda
samt om det antal af kommunens understödstagare, som tillhörde
annat fattigvårdssamhälle, äfvensom angående arten af det af dem erhållna
understödet. Vidare äskades uppgifter såväl angående samtliga varaktigt
försörjda understödstagares fördelning efter understödets form som ock rörande
samma fördelning bland särskilda grupper af dylika understödstagare.
Slutligen begärdes också uppgifter angående medelvärdet under år
1907 för understödstagares falla försörjning äfvensom angående utackorderingskostnaden
per år för vissa slag af fattighjon.
Såsom redan i inledningen framhållits, utarbetades och utsändes till
fattigvårdsstyrelserna ett särskildt frågeformulär, formulär X (jmfr sid. 42),
för inhämtande af vissa upplysningar rörande dels af kommunerna direkt
understödda barn, tillhörande annat fattigvårdssamhälle, samt förekomsten
bland dessa af fysiskt och psykiskt undermåliga barn, dels ock angående
kostnaderna för vård och underhåll af genom kommunerna understödda
barn öfver hufvud taget. För de på detta sätt insamlade uppgifterna, som
stå närmast i sammanhang med öfriga i föreliggande kapitel behandlade
ämnen, kommer därför redogörelse att lämnas här nedan.
A. Varaktigt försörjda och tillfälligt understödda.
Med afseende på understödets varaktighet och storlek särskiljas i den
officiella fattigvårdsstatistiken understödstagarna i tvänne hufvudgrupper,
nämligen varaktigt försörjda och tillfälligt understödda.
Till de förra räknas de, som under eu längre tid åtnjutit fattigunderstöd
och kunna antagas fortfarande däraf vara i behof, och hvilka
sålunda kunna räknas såsom så att säga ordinarie understödstagare. Den
andra gruppen åter utgöres af tillfälliga understödstagare, hvilka af sjukdom
eller annan, snart öfvergående, orsak måst någon gång eller för en
kortare tid anlita fattigvården. De förstnämnda understödstagarna uppdelas
åter i fullt försörjda, hvarmed förstås sådana, som icke i någon
nämnvärd man själfva bidraga till sitt uppehälle och ej heller erhålla bidrag
af andra personer, samt delvis understödda, hvilka på grund af eget
arbete, enskilda personers bistånd eller annan orsak icke äro i behof af
att fullständigt underhållas af kommunen.
På grund af förändringar i den officiella fattig vårdsstatistiken kan
man icke för hela den tidsperiod, som denna statistik omfattar, följa
växlingarna i understödstagarnas fördelning med hänsyn till understödets
varaktighet. Endast beträffande fullt försörjda fattighjon finnas uppgifter
för hela den ifrågavarande tidsperioden. Siffrorna återfinnas i följande
sammanställning.
Fullt försörjda understödstagare.
Absolut.
%
1874........................ 39,030
20-7
1880........................ 43,724
19''9
1885........................ 45,566
20r>
1890........................ 65,117
27m
1895.....  74,060
28''9
1900........................ 77,721
33 o
1905........................ 77,824
33 2
1907........................ 80,507
35 o
1910........................ 83,690
35 a
Den snabba ökningen i siffrorna från år 18S5 till 1890 synes utvisa,
att den äldre grupperingen icke är fullt jämförbar med den, som tillämpats
i och med den reform af fattigvårdsstatistiken, som genomfördes med
år 1888. Först fr. o. m. nämnda år återfinnes den ofvan anförda fördelningen
af understödstagarna i varaktigt försörjda (fullt eller delvis) och
tillfälligt understödda.
Under perioden 1888—1910 har här berörda fördelning gestaltat
sig på sätt som efterföljande båda sammanställningar utvisa.
176
Absoluta tal.
År.
Varaktigt försörjda.
j Tillfälligt
uuderstödda.
Summa
understöds-
tagare.
Fullt.
Delvis.
Summa.
1888 ...................................................
62,767
124,561
187,328
64,711
242,039
1890 ...................................................
65,117
128,692
193,809
47,304
241,113
1895 ...................................................
74,060
131,334
205,394
51,201
256,595
1900 ...................................................
77,721
117,284
195,005
40,158
235,163
1905 ...................................................
77,824
115,509
193,333
41,269
234,602
1907 ...................................................
80,507
112,487
192,994
36,699
229,693
1910 ...................................................
83,690
110,222
193,912
43,006
236,918
Procenttal. I
År.
Varaktigt försörjda.
Tillfälligt
understödda.
Summa
imderstöds-
tagare.
Fullt.
Delvis.
Summa.
1888 ...................................................
25''9
61-5
77-4
22''C
lOOo
1890 ...................................................
27-0
53 4
80-4
19*G
100''0
1895 ...................................................
28-9
51-2
80''1
19-9
100o
1900 ...................................................
330
49 9
82-9
17-1
lOO-o
1905 ...................................................
332
49''2
82-4
17 g
lOOo
1907 ...................................................
35o
49''0
84-0
16o
100-o
1910 ...................................................
353
46’5
81-8
18-2
100 o
I det stora hela har sålunda antalet fullt försörjda understödstagare
oafbrutet ökats under perioden ifråga, medan däremot de delvis försörjdas
antal minskats jämsides med nedgången i fattigvårdstagarnas antal i allmänhet.
De genom kommittén insamlade uppgifterna rörande understödstagarnas
fördelning i ofvan angifna hänseende hafva sammanställts i tab. 11.
Jämföras de där meddelade siffrorna med motsvarande uppgifter i den
officiella fattigvårdsstatistiken för samma år, kan man äfven här konstatera
åtskilliga afvikelser. Till de förklaringsgrunder, som redan i det föregående
anförts, må, hvad särskildt föreliggande uppdelning beträffar, ytter
-
ligare
anföras,
varaktighet och
w
vid klassificeringen ifråga
att en gruppering af
storlek jrifvetvis i nu
i viss mån
understödstagarna
något
efter understödets
fall måste blifva osäker och att
olika grunder kunnat göra sig
gällande.
Enligt do af kommittén insamlade uppgifterna gestaltade sig understödstagarnas
fördelning i föreliggande hänseende för riket i dess helhet
år 1907 på följande sätt:
Abs.
%
Yaraktigt försörjda:
fullt
försörjda.................. 82,750
36,3
delvis »
.................. 110,483
48''t
Summa 193,233
84''7.
Tillfälligt
understödda..........  34,840_15 3
Inalles 228,073
100-01
Sålunda utgjorde nämnda år de så att säga ordinarie understödstagarna
något mer än 5/6 och de tillfälligt understödda ej fullt Ve af samtliga af
fattigvården understödda.
O
En uppdelning i detta hänseende mellan lands- och stadskommuner
gifver följande resultat:
Landsbygden.
Städer och köpingar.
Abs.
%
Abs.
%
Varaktigt försörjda:
fullt försörjda ............... 56,942
39''1
25,808
31 3
delvis »
............... 70,375
48''3
40,108
48''7
Summa 127,317
87‘4
65,916
80o
Tillfälligt understödda ............ 18,388_12 6_16,452
20 o
Inalles 145,705
100-0
82,368
100-0
Det framgår häraf, att de varaktigt försörjda äro relativt talrikare
på landsbygden än i städer och köpingar. Detta förhållande gäller
dock endast beträffande de fullt försörjda, medan däremot de delvis 1
1 Enligt den officiella fattigvårdsstatistiken för samma år utgjorde, såsom framgår af tabellen
å föregående”sida, de varaktigt försörjda 84 % (däraf fullt försörjda 35 %, delvis försörjda 49 %)
och de tillfälligt understödda 16 % af sammanlagda antalet understödstagare.
23 — Fattigcårdslagstiftningen. III.
Landsbygd
och städer.
178
Olika landsdelar.
Tillfälligt
understöd åt
barnsängskvinnor.
försörjdas antal i båda fallen är nästan precis detsamma. I motsats till
de varaktiga understödstagarna är däremot antalet tillfälliga understödstagare
jämförelsevis större i städerna än på landsbygden.
flen bär påpekade skiljaktigheten mellan lands- och stadskommuner
bör sannolikt ställas i samband med det i det föregående (jfr sid. 114 o. f.)
påpekade förhållandet, att s. k. frivillig fattigvård förekommer i betydligt
större utsträckning i städerna än på landsbygden. Det torde nämligen
kunna tagas för gifvet, att frivillig fattigvård i regel är af mera
tillfällig beskaffenhet.
Man finner af en blick på tab. 11, att proportionen mellan de olika
kategorierna af understödstagare ställer sig betydligt olika i olika trakter
af landet. I många fall torde denna omständighet sammanhänga med
verkliga olikheter de särskilda landsdelarna emellan. I andra fåll åter
torde skiljaktigheterna närmast vara att hänföra till de olika grundsatser,
som på olika håll tillämpats vid understödstagarnas uppdelning ur föreliggande
synpunkt. I
I sammanhang med frågan om understödets varaktighet hafva af
fattigvårdsstyrel serna i riket begärts upplysning angående antalet barnsäng
skvinnor, som ingå bland af kommunerna under år 1907 tillfälligt
understödda personer. De med anledning häraf meddelade uppgifterna återfinnas
likaledes i tab. 11 (kol. 6—8, 13—15 och 20—22). Hela antalet
understödstagare af denna kategori uppgifves hafva utgjort 1,260, hvaraf
938 ogifta och 322 gifta. I landskommunerna särskildt utgjorde
samma antal 727, nämligen 549 ogifta och 178 gifta, och i stadskommunerna
533, hvaraf 389 ogifta och 144 gifta. Att understöd åt barnsängskvinuor,
på sätt tab. 11 utvisar, redovisats förnämligast från de större
städerna beror sannolikt i hufvudsak därpå, att i dessa vård å barnbördshus,
som sedermera ersättes af fattigvårdsstyrelsen, ofta förekommer, under
det att pa landsbygden och i småstäderna i dylika fall endast lämnas vård
i hemmet af barnmorska och att denna senare vård ej upptages som fattigvårdsutgift.
ITU
]>.
Under stödstag ar nas fördelning efter understödets former.
T fråga om försörjningens former meddelas i vår officiella fattig vardsstatistik
uppgifter, som utvisa antalet understödstagare a) intagna å fattighus,
fattiggårdar, arbetshus eller barnhem, b) å mindre fattigstugor, c) utackorderade,
d) genom omgång (socken- eller rotegång) försörjda, e) isjukvårdsanstalter
på kommunens bekostnad vårdade, f) i sina hem understödda
samt g) på annat sätt understödda. Dock meddelas dylika uppgifter
endast för stadslcommunerna samt länen i deras helhet. Däremot lämnas
för landskommunerna hvar för sig endast summariska uppgifter angående
antalet af de i fattig vårdsanstalter befintliga samt om utackorderade.
På grund af förändringarna i vår officiella fattigvårdsstatistik kan
man icke för hela den tidsperiod, som denna statistik omfattar, angifva
de olika sätten för fattigvårdens meddelande. Endast i fråga om de i
fattighus eller dylik inrättning vårdade äger man något så när jämförbara
siffror för hela perioden. Enligt dessa uppgifter har det absoluta och
relativa antalet på angifvet sätt vårdade understödstagare utgjort.
År.
Absolut.
%
1874........................ 27,406
14o
1880........................ 31,774
14-5
1885........................ 31,770
14-3
1890........................ 31,809
13-2
1895........................ 34,542
13''5
1900........................ 39,195
16-7
1905........................ 42,467
18 l
1907........................ 43,935
19i
1910...............
47,204
19''9
Antalet å fattigvårdsanstalter intagna, som tidigare befunnit sig i
sjunkande, har sålunda från början af 1890-talet företett eu oafbruten
tillväxt och har numera nått till att utgöra i det allra närmaste af
samtliga understödstagare.
För tiden fr. o. m. år 1888, för hvilken fattigvårdsstatistikens siffror i
föreliggande fall äro fullt jämförbara, har understödstagarnas fördelning med
hänsyn till formen för det meddelade understödet varit sådan som framgår
af efterföljande båda sammanställningar.
Å anstalt intagna
fattigvdrdstagare
enligt denofficiella
statistiken.
Fördelning
enligt den officiella
statistiken.
180
Absoluta tal.
År.
I fattighus
eller dylik
anstalt in-
tagna.
I mindre
i fattigstugor
boende.
Utackorde-
rade.
| Genom om-
gång
försörjda.
I sjuk vårds-
anstalter
vårdade.
1 egna hem
understödda.
l‘å annat sätt
understödda.
Summa
j understöds-  tagare.
1888............
31,277
11,042
38,712
1,112
5,418
136,272
18,206
242,039
1890............
31,809
11,050
38,156
1,025
5,354
141,244
12,475
241,113
1895............
31,542
9,862
34,240
763
6,474
170,437
277
256,595
1900............
39,195
8,301
31,420
450
7,046
148,529
222
235,163
1905............
42,467
6,614
30,652
244
8,122
146,152
351
234,602
1907............
43,936
5,821
29,618
193
9,054
140,729
343
229,693
1910............
47,204
4,972
28,494
92
10,923
144,892
341
236,918
Procenttal.
År.
1 fattighus
eller dylik
anstalt in-
tagna.
I mindre
fattigstugor
boende.
■
Utackorde-
rade.
Genom om-  gång
försörjda.
I sjukvårds
anstalter
vårdade.
I egna hem
understödda.
På annat sätt
understödda.
■ Summa
understöds-  tagare.
1888............
12-9
4’6
16''0
0*5
2-2
56''3
7-5
100-0
1890...........
132
4-6
15-8
04
2-2
68''G
5-2
100o
1895............
13-5
38
134
03
25
66''4
0''1
100''o
1900............
16-7
3-5
13-4
0-2
3-0
63l
Öl
100-o
1905............
18''l
2-8
13-1
0-1
35
62-3
0''1
100’o
1907............
191
2-5
12-9
0-1
4*0
6U8
Öl
100-O
1910............
19-9
21
121
—
4*6
61-2
o-i
100-o
Den mest anmärkningsvärda förändringen är utom anstaltsvårdens
stigande betydelse, hvarom redan i det föregående talats, en nedgång i
det relativa antalet af såväl de i mindre fattigstugor boende som framförallt
de utackorderade. Den stora minskningen från de båda första åren
af antalet »på annat sätt understödda» beror uppenbarligen på eu mera noggrann
redovisning af understödstagarna med hänsyn till understödets beskaffenhet.
De utförliga upplysningar angående understödstagarnas fördelning med
hänsyn till understödets form, som af kommittén begärts, hafva endast afsett
att vinna dylik kännedom beträffande de varaktigt ( vare sig fullt eller
delvis) försörjda understödstagarna, hvadan de tillfälligt understödda vid
denna undersökning, såsom i detta hänseende af mindre intresse, lämnades
utom räkningen. Beträffande varaktiga understödstagare hafva först och
främst uppgifter begärts angående deras fördelning efter understödets olika
form (understöd i hemmet, ^ackordering, omgång (rotegång), vård å kommunala
anstalter (8 olika slag), vård å icke kommunala anstalter (11 olika
slag) med fördelning af understödstagarna på direkt understödda (minderåriga
och äldre personer) samt tillhörande barn. Vidare hafva upplysningar
begärts rörande försörjningssättet för de olika hufvudslagen af understödstagare
(sinnessjuka, sinnesslöa, döfstumma och blinda, vanföra, tuberkulösa,
svårare kroniskt sjuka, genom dryckenskap förfallna, fallandesjuka,
orkeslösa samt öfriga varaktigt försörjda).
Hvad först beträffar de varaktigt understöddas i allmänhet fördelning
efter understödets form, hafva de härom af fattigvårdsstyrelserna
meddelade uppgifterna sammanställts i tab. 12—14, som för resp. landskommuner,
stadskommuner och riket i dess helhet angifva fördelningen af antalet
understödstagare, allt eftersom understödet utgått som 1) understöd
i hemmet, 2) utackordering, 3) omgång (rotegång), 4) vård å kommuns
egna anstalter samt 5) vård å andra (än kommunens egna) anstalter.
Enligt den förstnämnda af ifrågavarande tabeller, gestaltade sig berörda
fördelning å landsbygden på följande sätt:
Landsbygden.
Direkt understödda.
Understödets form.
Barn under
15 år.
Äldre per-  soner.
barn.
Summa.
Abs.
%
Abs.
%
Abs.
%
Abs.
%
2,285
9,954
2
14-9
50,139
9,942
182
56-7
19,290
817
71,714
56-3
64''9
11-3
452
1-9
20,348
160
0*2
1
_
185
Öl
2,324
781
15-1
22,884
6,217
25''9
3,787
160
28,995
22-8
Vård å andra (än kommunens) anstalter
5-1
6''9
V7
0-i
6,075
4''8
Summa
15,340
100 0
88,304
lOOo
23,007
100''o
127,317
lOO-o
Varaktigt försörjda
i allmänhet
efter
understödets
hufvudformer.
182
Af de direkt understödda barnen voro sålunda i det närmaste 2/s
(<J4''9 %) utackorderade, omkring 75 (20''2 %) intagna å onstalter (kommunens
egna eller andra) samt ljn (14''9 %) i åtnjutande af understöd i hemmet.
Ibland de äldre understödstagarna åter gestaltade sig samma fördelning sålunda,
att något mer än hälften (56''7 %) voro understödda i hemmet,
nära 7» (31 8 %) intagna å anstalter, omkring 710 (11''3 $) utackorderade
samt slutligen endast 0''2 % försörjda genom omgång (rotegång). Att af
tillhörande barn det vida öfvervägande antalet försörjes genom understöd
i hemmet ligger ju i sakens natur. Ofvanstående sammanställning utvisar
också, att mer än 4/s af dessa understödstagare åtnjöto understöd i sådan
form.
Understödstagarnas fördelning i föreliggande hänseende i stadskommunerna
framgår af följande sammanställning:
Städer och köpingar.
Understödets form.
Direkt understödda.
Tillhörande
barn.
Summa.
Barn under
15 år.
Äldre per-  soner.
Abs.
%
Abs.
%
Abs.
%
Abs.
°/
/O
Understöd i hemmet ........................
200
3''ii
23,610
55 0
14,176
95''0
38,076
57''8
Inackordering ...............................
(i,251
77*6
415
Do
17
Öl
6,683
10-1
Vård å kommunens anstalter ............
784
9-7
16,963
395
725
4*9
18,472
28-0
Vård å andra (än kommunens) anstalter
731
9''1
1,944
4''5
10
—
2,685
4*1
Summa
8,05(5
lOOo
42,932
lOOo
14,928
100 o
(55,91(5
100o
Af de direkt understödda minderåriga fattigvårdstagarna voro sålunda
i stadskommunerna något mer än 3/* (77uj %) utackorderade, medan inemot 710
var intagen i kommunens egna och ungefär lika många i andra anstalter.
Af de äldre understödstagarna åtnjöto något mer än hälften (55 o %) understöd
i hemmet, medan nära 2/s (39 .5 %) voro intagna i kommunens egna
anstalter och endast 4 r* % i andra anstalter. Utackorderade var öfver
hufvud taget endast 1 % af stad skommunernas äldre understödstagare. Hvad
slutligen de tillhörande barnen beträffar, utgick för ej mindre än 95 o %
af dem understödet i form af försörjning i hemmet.
Bortsedt därifrån, att s. k. omgång icke alls användes i städer cell köpingar,
är den mest framträdande skillnaden i fråga om försörjningens former
mellan fattigvårdsförhållandena å landsbygden och i stadskommunerna,
såsom af de ofvan framlagda siffrorna framgår, att vård å kommunens
egna anstalter är eu oftare förekommande försörj ningsfor in i städer och
köpingar, medan inackordering förekommer vanligare å landsbygden. Däremot
begagnas understöd i hemmet samt vård å andra än kommunernas
egna anstalter i ungefär lika stor utsträckning på båda hållen.
Verkställer man slutligen eu motsvarande beräkning för samtliga fattigvårdssamhällen
i riket, erhåller man följande resultat:
Hela riket.
Understödets form.
Direkt understödda.
Tillhörande
barn.
Summa
(varaktigt
understödda).
Barn under
15 år.
Äldre per-  soner.
Abs.
%
Abs.
%
Abs.
%
Abs.
%
Understöd i hemmet .....................
2,575
HD
73,749
66-2
33,466
86''9
109,790
56’s
^ackordering ..............................
16,205
69’2
10,357
7-9
469
1-2
27,031
14''0
Omgång (rotegång) ........................
2
—
182
Öl
1
—
185
o-i
Vård å kommunens egna anstalter.....
3,108
13-3
39,847
30-3
4,512
11-7
47,467
24-6
Vård å andra (än kommunens! anstalter
1,512
65
7,161
5''5
87
0 2
8,760
4*5
Summa
23,402
lOOo
131,296
lOOo
38,535
100 o
193,233
100o
Det framgår häraf, att för något mer än hälften af samtliga varaktigt
understödda försörjningen utgick i form af understöd i hemmet.
Något mer än x/i vårdades å anstalter af skilda slag — däraf 24''G % å
egna och 4''5 % å främmande anstalter —- och endast omkring hade
utackorderats.
Såsom redan i det föregående framhållits, hafva å det utsända frågeformuläret
de kommunala anstalter, hvarå understödstagare vårdats, uppdelats
i åtta olika slag. De härom meddelade uppgifterna återfinnas i tab.
15—17 för resp. landsbygd, stadskommuner och riket i dess helhet.
Försörjning å
särskilda slag
af kommunala
anstalter
.
184
Slutsiffrorna för hela landet återfinnas i nedanstående sammanställning:
Hela riket.
Kommunala anstalter.
Direkt understödda.
Tillhörande
barn.
Summa.
Barn under
15 år.
Äldre per-  soner.
Ahs.
%
Abs.
°/
/o
Abs.
%
Abs.
%
Mindre fattigstugor ........................
129
42
4,261
107
1,471
326
5,861
124
Fattighus ...............................
294
9 4
13,633
34-2
1,057
235
14,984
31-6
Ålderdomshem ..............................
23
0-7
4,072
10 2
38
09
4,133
87
Fattiggårdar ...........................
1,757
o6‘5
13,782
34’6
1,666
36-9
17,204
36''2
Arbetsinrättningar ..........................
62
17
3,477
8 7
178
39
3,707
7-s
Barnhem....................................
643
207
14
—
1
—
658
1''4
Kommunens sjukvårdsanstalter1 .........
75
2’4
508
1*3
87
1*9
670
1-4
Annan kommunens anstalt ...............
135
44
100
0*3
15
0-3
250
Oo
Summa
3,108
lOOo
30,847
100o
4,51-2
100 o
47,4(57
lOOo
Man finner häraf, att af direkt understödda barn, som vårdats å
kommunernas anstalter, något mer äii hälften (56 b %) voro intagna å
fattiggårdar samt omkring l/s (207 %) å barnhem. Af den återstående
fjärdedelen återfanns flertalet (294 eller 9''4 %) å fattighus. Det från
många håll påyrkade förbudet mot barns intagande på fattiggårdar eller
fattighus skulle följaktligen nödvändiggöra en rätt afsevärd omläggning af
de nu bestående förhållandena i detta afseende.
De äldre understödstagarna voro åter till något mer än 1]z intagna å
fattiggårdar och i ungefär samma omfattning å fattighus. Något mer än J/io
(10"7 %) bodde i mindre fattigstugor, ungefär lika många voro intagna å
ålderdomshem och ett något mindre antal å arbetsinrättningar. A andra
slag af kommunala inrättningar vårdades slutligen endast 608 (De %)
äldre understödstagare. Som vanligt blifva procentsiffrorna för de äldre
understödstagarna bestämmande för fördelningen för samtliga varaktigt
understödda öfver hufvud taget. Dock kommer hithörande fördelning att
i viss mån påverkas däraf, att ett jämförelsevis mycket stort antal af tillhörande
barn försörjas genom intagning i mindre fattigstugor. Sålunda
var detta förhållandet med nära l/a af dessa senare understödstagare,
medan däremot af äldre understödstagare, såsom redan framhållits, endast
1 Se anm. vid tab. 15—17 sid. 374—386.
omkring ''/io voro på summa sätt försörjda. Förklaringen till denna olikhet
ligger naturligtvis däri, att i mindre fattigstugor företrädesvis inhysas
familjer med barn.
Det ligger i sakens natur, att hithörande gruppering skall förete
karaktäristiska skiljaktigheter i lands- och stadslcommuner, med deras olika
ekonomiska och andra förhållanden.
För landsbygden ensamt gestaltade sig fördelningen af de å kommunernas
egna anstalter vårdade understödstagarna på sätt som efterföljande
sammanställning utvisar.
Landsbygden.
Kommunernas anstalter.
Direkt understödda.
Tillhörande
barn.
Summa.
Barn
15
under
år.
Äldre per-  soner.
A hs.
o/
/o
Abs.
%
Abs.
o/
/o
Abs.
%
Mindre fattigstugor................... .......
106
4’G
4,028
17''6
1,316
34-8
5,450
18s
Fattighus .......................................
209
9’0
7,796
341
887
23 4
8,892
307
Ålderdomshem .................................
23
ro
824
3’6
32
0 9
879
3o
Fattiggårdar ....................................
1,614
69-5
9,621
42-0
1,498
396
12,733
43 9
Arbetsinrättningar ...........................
28
l-o
333
1*5
25
Ofl
386
1-3
Barnhem..........................................
269
Ilo
14
o-i
1
—
284
l-o
Kommunens sjukvårdsanstalter 1 .........
75
3-3
191
0''8
13
0*3
279
l-o
Annan kommunens anstalt ...............
—
—
77
0''3
15
0 4
92
0''3
Summa
2,834-
100 o
22,884
100o
3,787
100 o
28,095
100-o
Af de varaktigt understödda bland landsbygdens fattigvårdstagare,
som vårdats å kommunernas egna anstalter, voro sålunda inalles 43 !) %
intagna å fattiggårdar, 30''7 % å fattighus samt 18 8 % i mindre fattigstugor.
T jämförelse med dessa trenne försörjningssätt spelade anstaltsvården af de fattiga
i öfrigt på landsbygden en mycket underordnad roll. På öfriga slag
af anstalter kommo nämligen tillhopa endast 6‘6 % af understödstagarnas
totala antal. Skiljer man i fråga om de direkta understödstagarna
mellan minderåriga och äldre, förtjänar särskildt framhållas, att den långt
öfvervägande delen af de förra voro intagna å fattiggårdar. På detta sätt
försörjdes nämligen på landsbygden icke mindre än nära 7/io af samtliga
å kommunernas egna anstaiter direkt vårdade barn.
1 Se anm. vid tab. 15—17 sid. 374 — 385.
24 — Fattiguurdslagstiftningen. III.
186
Vårdade d
andra än
kommunens
egna anstalter.
Städer och köpingar.
Kommunernas egna anstalter.
Direkt understödda.
Tillhörande
barn.
Summa.
Barn
15
under
år.
Äldre per-  soner.
Abs.
%
Abs.
°/
So
Abs.
%
Abs.
%
Mindre fattigstugor...........................
23
2''fl
233
1-8
155
21-4
411
2*2
Fattighus .................................
85
UTÖ
5,837
34''4
170
23’5
6,092
33-0
Ålderdomshem .................................
—
—
3,248
19-2
6
0*8
3,254
17-6
Fattiggårdar ...................................
143
18''2
4,161
24 5
167
23-0
4,471
942
Arbetsinrättningar ...........................
24
3-1
3,144
18-g
153
211
3,321
18o
Barnhem......................................
374
47*7
—
—
—
—
374
2''0
Kommunens sjukvårdsanstalter1 .........
—
—
317
1 9
74
102
391
2’1
Annan kommunens anstalt ...............
135
17''2
23
Öl
—
'' —
158
0*9
Samma
784
100-o
16,963
lOOo
725
lOOo
18,472
100 o
A änder man därefter uppmärksamheten till stadskommunerna, finner
man af sammanställningen här ofvan, att af deras å kommunala anstalter
vårdade understödstagare under år 1907 jämnt J/s (33 o %) vistades ä fattighus
samt V4 (24*2 %) å fattiggårdar, Y<; af understödstagarna vårdades
å arbetsinrättningar och ungefär lika många å ålderdomshem. Skiljer man
äfven i detta fall mellan minderåriga och äldre direkta understödstagare,
finner man, att af de förra ett relativt mycket betydande antal (47 7 %)
voro intagna å barnhem och att näst dessa anstalter fattiggårdarna hade
upptagit de flesta minderåriga. I fråga om äldre understödstagare var
däremot i stadskommunerna intagning å fattighus och därnäst å fattiggårdar,
ålderdomshem och arbetsinrättningar den vanligast förekommande
understödsformen.
Såsom redan i det föregående framhållits, hade å det utsända frågeformuläret
beträffande de å andra än kommunens egna anstalter vårdade
understödstagarna begärts, att dessa måtte fördelas på följande olika slag
af anstalter, nämligen 1) statens anstalter för sinnessjuka, 2) upptagningsanstalter
för d:o, 3) länslasarett eller sjukstugor, 4) anstalter för idioter,
5) offentliga döfstumskolor, 6) offentliga blindskolor, 7) sanatorier för
tuberkulösa, 8) alkoholisthem, 9) sanatorier för skrofulösa, 10) enskilda
barnhem eller 11) annan vårdanstalt. Hela antalet å nämnda slag af
anstalter intagna understödstagare utgjorde år 1907, såsom tab. 18 utvisar,
1 Se anm. vid tab. 15—17 sid. 374—385.
1X7
inalles 8,760, af hvilka 6,075 tillhörde landskommunerna och 2,685 stadskommimerna.
Af dessa nnderstödstagare voro vidare 1,512 (eller 1 7 :''» %)
direkt understödda barn under 15 år, 7,161 (eller 81/7 %) andra direkta
nnderstödstagare och endast 87 (eller l/o %) tillhörande barn.
För samtliga fattigvårdssamhällen tillhopa fördelade sig här omliandlade
grupper af nnderstödstagare på följande sätt mellan de olika slagen
af anstalter.
Hela riket.
Icke kommunala anstalter.
Direkt understödda.
Tillhörande
barn.
Summa.
Barn
15
under
år.
Äldre per-  soner.
Ahs.
o/
/o
Ahs.
%
Ahs.
• %
Ahs.
O/
/o
Statens anstalter för sinnessjuka.........
47
3*1
4,351
609
—
—
4,398
502
Upptagningsanstalter för eko...............
9
Ofi
216
3o
—
—
225
2-6
Länslasarett och sjukstugor ...............
236
156
1,679
234
59
67''8
1,974
22»
Anstalter för idioter ........................
350
23’0
336
4*7
4
4''G
690
7-9
Offentliga döfstumskolor.....................
146
9*7
39
0-5
—
—
185
2-1
Offentliga blindskolor........................
8.1
5*4
71
1*0
1
12
153
1*7
Sanatorier för tuberkulösa..................
10
0*7
133
19
2
2 3
145
1*7
Alkoholisthem .................................
—
—
2
—
—
—
2
—
Sanatorier för skrofulösa ..................
21
1*4
7
0-1
—
—
28
0''3
Enskilda barnhem ...........................
296
19*6
4
—
—
—
300
34
Andra vårdanstalter...........................
316
20*9
323
4 5
21
241
660
7-6
Summa
1,51*2
100 0
7,101
100o
87
100o
8,700
100»
Det framgår af denna sammanställning, att af samtliga understödstagare
jämnt hälften (50''ä %) voro intagna å anstalter för sinnessjuka och
nära V4 .(22*5 %) å länslasarett och sjukstugor. Bland öfriga anstalter
spela idiotanstalterna den förnämsta rollen (med 7''9 % af understödstagarna)
samt därefter andra anstalter (med 7''6 %).
Skiljer man åter i detta hänseende mellan olika slag af understödstagare,
finner man, att bland de direkt understödda barnen de flesta vårdades
å anstalter för idioter (23 o %), enskilda barnhem (19*6 %), lasarett
och sjukstugor (15 6 %), döfstumskolor (9''7 %) samt »andra vårdanstalter»
(20 9 %). Bland de äldre understödstagarna var däremot det vida öfvervägande
flertalet intaget å anstalter för sinnessjuka (60 9 %) och därnäst
188
Särskilda
grupper af
varaktigt försörjda.
å lasarett och sjukstugor. Af de tillhörande barnen slutligen vårdades de
flesta (eller 6 7''8 %) å lasarett och sjukstugor.
\ id en jämförelse mellan talen för å ena sidan landsbygden och å
andra sidan städer och köpingar framträder såsom den största skiljaktigheten,
att antalet å statens anstalter för sinnessjuka vårdade understödstagare
från landsbygden är betydligt större än från städer och köpingar,
nämligen 3,424 mot endast 974. Och äfven om man ställer dessa siffror
i relation till antalet direkta understödstagare — några tillhörande barn finnas
ju icke här — bevarar landsbygden alltjämt sin öfverlägsenhet. I promille af
hela antalet direkta understödstagare utgjorde de å sinnessjukanstalterna
vårdade för landsbygden 28 4 mot endast 14 8 i städer och köpingar. Förklaringen
till denna olikhet är naturligtvis, såsom i ett annat sammanhang
ytterligare påpekats (jmfr kap. 7, sid. 255 o. f.), att de större städernas
fattigvårdssamhällen hafva egna vårdanstalter för sinnessjuka och sålunda
icke i samma utsträckning som landsbygden för detta ändamål behöfva anlita
statsanstalterna.
Förutom ofvan skildrade uppgifter rörande understödsformerna för
varaktigt försörjda understödstagare i allmänhet hafva äfven begärts uppgifter
(jmfr bilaga 1 till frågeformulär C, punkt 3) angående understödets
form för särskilda grupper af dylika understödstagare. De på detta
sätt insamlade uppgifterna hafva sammanställts i tab. 19—21 för resp.
landsbygden, städer och köpingar samt hela riket.
De i dessa tabeller meddelade sifferuppgifterna äro af intresse först
och främst därigenom, att de lämna en viss inblick uti beskaffenheten af
den befolkningsmassa, som konstituerar de så att säga ordinarie fattigvårdstagarna.
Med de svårigheter, som nödvändigt möta vid eu gruppering
sådan som den af kommittén i detta hänseende begärda, får man blott
icke ställa anspråken alltför högt. Det ligger ock i sakens natur, att det
öfvervägande antalet understödstagare skalle komma att tillhöra de båda
sista å frågefornndäret upptagna kategorierna, »orkeslösa, ej hänförliga till
någon af föregående rubriker» samt »öfriga varaktigt försörjda understöd,stagare».
Fn blick på tab. 21 utvisar, att fattigvårdsstyrelserna i riket uppfört
sammanlagdt 95,564 personer, eller nästan jämnt hälften (49‘5 %), såsom
»öfriga varaktigt försörjda understödstagare». Af den återstående hälften
bär den vida större delen, 68,957 (motsvarande 357 % af samtliga varaktiga
nnderstödstagare) rubricerats såsom »orkeslösa, ej hänförliga till någon af
förut anförda rubriker». På öfriga åtta speciella rubriker skulle sålunda
hafva kvarstått endast sainmanlagdt 28,712 fattigvårdstagare (14 s % af
totala antalet). Af dessa senare rubriker intaga åter kategorierna »sinnessjuka»,
»svårare kroniskt sjuka» samt »sinnesslöa» de främsta rummen
med resp. 7,872, 5,497 och 5,031 varaktigt försörjda. Närmast efter
dessa följa »genom dryckenskap förfallna» (3,375 nnderstödstagare), tuberkulösa»
(3,070), »vanföra» (1,715), »döfstumma och blinda» (1,446) och
slutligen »fallandesjuka» (706).
Huru ifrågavarande gruppering af de varaktigt försörjda ställer sig
särskild! på landsbygden och i stadskommunerna framgår af efterföljande
sammanställning.
Landsbygden. Släder och köpingar. Hela riket.
Abs.
%
Abs.
%
Abs.
%
1.
Sinnessjuka .......................................
5,233
4''1
2,639
4''1
7,872
4 1
2.
Sinnesslöa..........................................
4,101
3’2
930
1''4
6,031
2 G
3.
Döfstumma och blinda ........................
1,094
09
351
0''5
1,445
0-7
4.
Vanföra .............................................
1,051
O''»
664
1-0
1,715
0 9
5.
Tuberkulösa .......................................
1,055
0-8
2,015
3l
3,070
l-o
6.
Svårare kroniskt sjuka ........................
1,941
1-6
3,566
5*4
5,497
2-8
7.
Genom dryckenskap förfallna ...............
637
0''5
2,739
4''0
3,376
1*7
8.
Fallandesjuka ....................................
509
0-4
197
03
706
0-4
9.
Orkeslösa, ej hänförliga till ofvanstående
51,118
40T
17,839
27''1
68,957
3*V“
10.
Öfriga varaktigt försörjda .....................
60,578
47-6
34.986
53l
95,664
49 5
Summa
127,817
lOOo
05,1)16
100o
11)3,233
100-o
Het råder sålunda icke några större skiljaktigheter mellan siffrorna å
ena sidan för landsbygden och å andra sidan för städer och köpingar, och de
afvikelser, som finnas, synas äga sin fullt naturliga förklaring. Att sålunda
siffrorna för »tuberkulösa», »svårare kroniskt sjuka» och »genom dryckenskap
förfallna» äro relativt högre i stadskommunerna är ju icke annat än
hvad man kunnat vänta. Detsamma torde ock kunna sägas vara förhållandet
med det högre procenttalet för sinnesslöa å landsbygden. Denna nära
öfverensstämmelse mellan siffrorna för lands- och stadskommuner torde få
anses utvisa, att ifrågavarande gruppering af understödstagarna utförts efter
ungefär samma principer och att det framkomna resultatet åtminstone i stort
sedt torde komma de verkliga förhållandena ganska nära.
190
Särskilda
grupper af
varaktigt försörjda
efter
understödets
form.
Hvad därefter beträffar sättet för försörjningen af de särskilda slagen
af understödstagare, ställer sig detta naturligtvis väsentligt olika allt efter
understödstagarnas allmänna belägenhet, hälsotillstånd och dylikt. De insamlade
uppgifterna synas emellertid som en allmän regel bekräfta, att
vård utanför anstalt förekommer i ganska stor omfattning äfven för vissa
understödstagare, hvilka i stor utsträckning kräfva vård å anstalt.
På grundval af de i tab. 21 meddelade bufvudsiffrorna, har utarbetats
efterföljande texttabell, som utvisar den procentiska fördelningen af särskilda
grupper af varaktiga understödstagare efter understödets form.
Hela riket.
Olika slag af understödstagare.
Antal understödstagare,
som erhållit vård
i hemmet.
genom in-  ackordering.
genom om-  gång (rote-  gång).
å fattigvårds-  anstalter.
å sjukvårds-  inrättningar.
å andra an-  stalter.
Summa.
1> r
O c
e n
t t
a 1.
1. Sinnessjuka .......................................
5-8
8-2
o-i
25-9
59-0
1*0
lOOo
2. Sinnesslöa (idioter)..............................
23-1
29-5
0''G
300
1-6
14-6
lOO-o
y ibarn under 15 dr..................
22-9
34-2
0''2
13-0
1''2
28-5
100'' o
häldre personer .....................
23-2
28-o
0-7
36-4
1''7
10'' o
100-o
3. Döfstumma och blinda ........................
31''9
18''5
Öl
257
0‘8
23''0
100o
4, Vanföra.........................................
436
1 2 7
0 2
353
2’Ä
lOOo
5. Tuberkulösa .......................................
42-4
T 6
41-9
7-6
0*5
lOO-o
Däraf flarn under 15 dr..................
49-7
25-s
—
16''2
6-8
2o
100-0
\äldre personer .....................
41o
4i
—
46s
7-9
0''2
100-0
6. Svårare kroniskt sjuka ........................
39-3
7*2
—
44''0
8''3
1*2
100-o
jy. j. (barn under 15 är..................
37''o
14-4
OS
21-9
25 6
O''8
100 0
Väldre personer .....................
39-s
ÖB
—
45'' r,
7''i
1''2
lOOo
7. Genom dryckenskap förfallna ...............
27-9
2 7
—
68''7
0''6
o-i
100-o
8. Fallandesjuka ....................................
374
17*3
—
38-4
5*7
1*2
100''o
Dä af flarn under 15 dr...... ...........
39 b
22-2
—
27 2
10'' B
0''G
lOO-o
V äldre personer .....................
36 8
15 8
—
41''7
4''2
1''5
lOOo
9. Orkeslösa, ej hänförliga till ofvanstående
Ö9''l
9''0
Öl
304
07
o-i
100''0
10. Öfriga varaktigt försörjda.....................
64''4
17''8
—
lö''fi
1-6
0-7
lOO-o
Samtliga varaktigt försörjda
5(>’s
14-o
Öl
24-2
3-9
1*0
100 0
Utredningen gifvcr vid handen, att de sinnessjuka äro den kategori
af understödstagare, för hvilken anstaltsvård oftast förekommer. Sålunda
voro bland de sinnessjuka nära 3/5 (59 %) intagna å sjukvårdsinrättningar.
Lägger man emellertid härtill den fjärdedel (26 a %), som vårdades antingen
å fattigvårdsinrättningar eller »andra anstalter», kommer man till
det resultat, att sammanlagdt 8 5 a % af de sinnessjuka understödstagarna
voro intagna å anstalter. Vård i hemmet erhöllo 5''s % och genom inackordering
försörjdes 8 2 %.
Sämre gestaltade sig förhållandena för de sinnesslöa. Af dessa voro
nämligen endast omkring !/7 (14a; %) vårdade å särskild t för dem afsedda
anstalter (»andra anstalter»). Och äfven om man medräknar dem,
som vårdas å sjukvårdsinrättningar och fattigvårdsanstalter, når man i allt
fall ej till en högre procentsiffra än 46''« % för de anstaltsvårdade. Ej långt
ifrån 1/a (29’5 %) af de sinnesslöa voro utackorderade och inemot 74
(23''1 %) erhöll vård i hemmet. Skiljer man åter mellan minderåriga och
vuxna sinnesslöa, ffnner man, att ett relativt något större antal af de senare
än af de förra erhållit anstaltsvård (nämligen 48''l % vuxna mot
42''? % minderåriga). Men af de vuxna voro de flesta intagna å de allmänna
fattigvårdsanstalterna och endast en mindre del å speciella vårdanstalter,
under det att motsatsen ägde rum med de minderåriga.
Ungefär lika synas förhållandena ställa sig för blinda och döfstumma
understödstagare. Jämväl af dessa vårdades nämligen endast knappt
hälften (49 o %) i anstalter, hvaraf 23o % i specialanstalter (»andra anstalter»)
och 2 5 7 % i fattigvårdsanstalter. I hemmen vårdades nära 73
(309 %) och genom inackordering nära 1/s (18 5 %).
Något mera än 73 (35''3 %) af de vanföra voro intagna å fattigvårdsanstalter
och 8 2 % å sjukvårdsinrättningar eller andra anstalter. De flesta
vanföra, eller 43 g %, vårdades dock i hemmen.
Jämväl för de båda kategorierna »tuberkulösa» och »svårare kroniskt
sjuka» synes anstaltsvård ofta saknas. Af den förstnämnda kategorien
af understödstagare åtnjöt sålunda endast hälften anstaltsvård,
och denna vård lämnades i de allra flesta fall å fattigvårdsanstalter
och endast i ett mindre antal fall i sjukvårdsinrättningar eller specialanstalter.
Af tuberkulösa minderåriga understödstagare åtnjöt endast
7i anstaltsvård, hvaremot förhållandet ställde sig något bättre för de
vuxna (54 a % anstaltsvård). Såsom ett anmärkningsvärdt förhållande
må vidare också påpekas, att nära % (39 3 %>) af svårare kroniskt
192
Landsbygd
och städer.
sjuka vårdas i hemmen, äfvensom att ungefär lika många (44 o %) äro
intagna å fattig vårdsinrättningar.
För en riktig uppfattning af nyss anförda liksom öfriga i detta sammanhang
meddelade uppgifter angående antalet å fattig vårdsanstalter vårdade
understödstagare må emellertid framhållas följande. Vid åtskilliga
fattigvårdsanstalter (arbetsinrättningar, försörjningsinrättningar o. d.) särskildt
i de större städerna finnas särskilda sjukafdelningar för vården af
sjuka fattighjon. Det är emellertid klart, att de på dessa sjukafdelningar
vårdade understödstagarna, hvilka naturligtvis af formella grunder måst
räknas såsom intagna å fattigvårdsinrättningen, i själfva verket äro likställda
med dem å egentlig sjukvårdsinrättning intagna. Såsom ett
exempel på, af hvilken betydelse detta förhållande kan vara, må anföras,
att af de 3,189 personer, som år 1907 voro intagna å försörjningsinrättningen
i Stockholm, ej mindre än 2,059 vårdades å sjukafdelningen, medan
antalet personer å försörjningsafdelningen samtidigt utgjorde endast
1,130. För en fullt rättvis uppskattning vore det för dylika fall nödvändigt
att kunna sammanräkna antalet å dylik sjukafdelning vårdade med
dem å de egentliga sjukvårdsanstalterna intagna.
En jämförelsevis mycket betydande del af »genom dryckenskap förfallna»
understödstagare, eller ej mindre än 68''7 %, voro intagna å fattigvårdsanstalter,
hvaremot annan anstaltsvård endast mera sällan förekom för
dem. Antalet af hithörande understödstagare, som vårdades i hemmet,
uppgick till något mer än (27''9 %), under det att de utackorderades
relativa antal endast utgjorde 2 9 %.
Af de fallandesjuka erhöll ej ens hälften vård å anstalter, utan detta
var fallet endast med 45 3 % af dem. Af de återstående erhöllo de flesta
hjälp i hemmet och endast en mindre del genom utackordering.
Det öfvervägande antalet af sådana orkeslösa understödstagare, som
ej kunnat hänföras till någon af de tidigare anförda rubrikerna, erhöllo
fattigvård i hemmet. A anstalter -— nästan uteslutande för fattigvården
— vårdades öfver hufvud taget endast 31 > %. Ännu mera sällan förekom
emellertid sistnämnda försörjningssätt i fråga om »öfriga varaktigt
försörjda». Af dessa erhöllo nämligen sammanlagdt endast c:a 1/e (17*8 %)
försörjning å anstalter, medan däremot nära 2/:i erhöllo understöd i hemmet
och Y6 genom utackordering.
Den förnämsta skiljaktigheten med afseende på understödstagarnas försörjning
på landsbygden och i stadskommunerna kan i allmänhet taladt sägas
Landsbygden.
Olika slag af understödstagare.
Ant
er
n>
B
2
genom ut-
1 _ 1 ackordering.
a
srstödst
crq arq
p. ro
B E3
p.QTQ O
7Q -j
V'' o o
? ?
ägare,
P t?
C rL
CJ1 e+
<t> P»
<-t
• CL
in
iom erl
g* p°
a a.
II
7Q 5
p CL
ej CC
ållit v.
ce P
P B
oT p
• p
ird
w
g
B
p
P r
o c
e n
t t a 1.
1. Sinnessjuka .......................................
7t,
12-0
o-i
11''0
68t,
o-7
100-0
2. Sinnesslöa (idioter)..............................
25''0
34''0
o-s
27-4
1-9
10-9
100-0
T,..
, (barn under 15 dr..................
34-b
38-3
0-2
14-o
1-4
21-0
loa-o
Uaraj <
\aldre
25-2
32-5
1''0
32-i
2-o
7''2
lOO-o
|
3. Döfstumma och blinda ........................
29-2
22''8
0-2
23''4
ro
23-4
100-0
45-2
18-8
0*3
334
0*7
1*6
lOO-o
5. Tuberkulösa.......................................
62''f>
18-1
—
164
12-4
0''5
lOO-o
„.. f 1barn under 15 år..................
Ils
32-2
—
144
103
1-3
lOO-o
Jdaraj \
\ aldre personer .....................
56''s
12-7
—
17-2
13-2
o-i
lOO-o
6. Svårare kroniskt sjuka ........................
41-8
18-5
o-i
227
16-5
1*4
100-o
t-,..
* (barn under 15 år..................
41b
15-3
0-4
18-B
23-8
04
lOO-o
häldre personer .....................
41-s
19-o
O-i
23-4
14-t
l’G
100-o
7. Genom dryckenskap förfallna ...............
55-3
13''5
—
291
ro
0-s
1000
8. Fallandesjuka ....................................
39’9
21-8
—
34-3
3-0
l-o
lOO-o
* (barn under 15 dr..................
44-8
26-4
—
25-4
24
—
100-n
1 äldre personer .....................
38-3
20-3
—
37''o
3-i
1-3
100-o
9. Orkeslösa, ej hiinförliga till ofvanstående
58-7
12-2
0*2
281
0-8
0-0
ioo-o
10. (Kriga varaktigt försörjda.....................
62-2
18''0
0-1
18-1
1-3
04
lOO-o
Samtliga varaktigt försörjda
56-4
16''0
0-1
22-5
4-2
0-s
100 o
vara den, att anstaltsvård förekommer i något större utsträckning i stadskommunerna,
men att å andra sidan försörjning genom utackordering mera
praktiseras å landsbygden. För inhämtande af närmare detaljer härutinnan
hänvisas dels till tab. 19 och 20, dels ock till ofvanstående och efterföljande
texttabell, som i relativa tal angifva fördelningen af de särskilda slagen
af varaktiga understödstagare efter sättet för försörjningens meddelande.
Ett närmare studium af dessa siffror gifver vid handen, att den större
utsträckning, hvari anstaltsvården förekommer i stadskommunerna, i hufvudsak
gäller beträffande de grupper af understödstagare, hvilka på grund af
sitt hälsotillstånd eller eljest äro särskildt hjälplösa. Däremot förekommer
Fattiguårclslagstiftningen. III.
194
Städer och köpingar.
Antal
understödstagare, som erhållit vård
Olika slag af understödstagare.
o
a>
genom in-
ackordering.
g »
ce £7
£ 73''
—1
S- 2°
T* eu
ce
å sjukvårds-  inrättningar.
å andra an-  stalter.
02
B
B
SO
Pre
c e
n t
t a
l.
1.
Sinnessjuka ...........................
2-1
14“
11-1
14''9
40-2
2.
Sinnesslöa (idioter)........................
f (barn under 15 dr........................
12-o
8-s
öU o
66i
1 äldre personer ............
Öl 5
32-8
04
3.
Döfstumma och blinda ............
4.
Vanföra.....................
5.
Tuberkulösa .....................
37- 0
60-9
34-3
38- 0
20- 3
38-4
21- 6
310
21-e
33-i
60''o
68-4
20
(barn under 15 dr....................
15-B
Os
1-0
11-4
0''8
0*2
18-8
59 4
55-7
34-2
561
78-o
1*9
2-9
Uauif x
talare personer .............
6.
Svårare kroniskt sjuka ............
1barn under 15 dr.....................
31 6
3-7
0''2
25
Daraj {
.................
häldre personer .............
7.
Genom dryckenskap förfallna .........
8.
Fallandesjuka ...............
nx„„f /barn under 15 dr...................
8''1
5''o
1*9
17-4
29s
531
36''S
11-1
37-9
6''9
0.5
1-9
2-7
1‘9
0-2
1-2
häldre personer ...........
9.
10.
Orkeslösa, ej hänförliga till ofvanstående ........
Öfriga varaktigt försörjda.................
100o
100-o
Samtliga varaktigt försörjda
57’$
10 i
27-4
3-3 |
1''4
100 o
särskild! försörjning i hemmet oftare i städerna än på landsbygden, då
det gäller fattigvårdstagare af den mera vanliga typen. Så t. ex. erhöllo
af de försörjningstagare, som i tabellerna rubricerats såsom »öfriga varaktigt
försörjda», i städerna 68''4 men på landsbygden endast 62''2 % understöd
i hemmet. Häremot kan å andra sidan ställas grupper sådana som sinnessjuka,
sinnesslöa, tuberkulösa, svårare kroniskt sjuka, inom bvilka samtliga
anstaltsvård anlitats i betydligt större omfattning i stadskommunerna än
på landsbygden.
\
(\ I ''nderstödstat/are, tillhörande främmande fattd/vårdssamhäUe.
Bland öfriga upplysningar, som af kommittén begärdes genom bilaga 1
till frågeformulär (ingingo äfven uppgifter angående antalet understödstagare
år 1907, som tillhörde annat fattif/vdrdssamhälle iiu understödskommunen,
samt i hvilken omfattning bland dem ingingo sådana understödstagare,
som erhållit allenast visst tillfälligt eller mera kortvarigt understöd.
I sistnämnda hänseende begärdes uppgifter om understödst ägare,
som erhållit understöd af något af följande slag, nämligen:
a) läkar
hjälp,
medicin, förlossnings- eller begrafningshjälp, b) annat understöd
för högst 14 dagar, c) annat understöd för minst 15 och högst 30
dagar, d) understöd enligt både a och b samt e) understöd enligt både a
och c. De härom af vederbörande fattigvårdsstyrelser meddelade uppgifterna
hafva sammanställts i tab. 22.
Af denna tabell inhämtas, att hela antalet främmande understödstagare
i de svenska fattigvårdssamhällena under år 1907 utgjort 5,282, af hvilka
3,323 (62 9 %) haft hemort i landskommuner och 1,959 (37 i %) i städer
och köpingar. Af fattigvårdssamhällena å landsbygden hade understöd
lämnats åt 1,874 »utsocknes» understödstagare, af hvilka i sin ordning
1,130 (60 3 %) haft hemort i andra landskommuner och 744 (397 %) i
stadskommuuer. Af stadskommunerna åter hade understöd meddelats åt
sammanlagdt 3,408 främmande understödstagare, hvaraf 1,215 (35 7 %)
med hemort i andra stadskommuner och 2,193 (64''3 %) med hemort på
landsbygden. I förhållande till hela antalet understödstagare år 1907
utgjorde främmande fattigvårdstagare i städer och köpingar 4''1 %, men på
landsbygden endast 1''3 %.
Hvad därefter angår det understöd, som lämnats dylika främmande
fattigvårdstagare, har detta uppgifvits hafva i följande antal fall utgjort.
Understödstagare
i
allmänhet.
a)
läkarhjälp, medicin, förlossnings- eller
begrafningshjälp ........................
b)
annat understöd för högst 14 dagar...
c)
»
»
» minst 15 och högst
30 dagar.................................
d)
understöd enligt både a) och b) ......
e)
»
»
» a) och c) ......
Lands-
bygden.
Städer och
köpingar.
Hela
riket-
324
204
588
74
370
444
200
561
761
85
226
311
157
227
384
S40
1,648
2,488
Summa
196
Jämför man här anförda särskilda grupper af främmande understödstagare
med hela antalet dylika understödstagare öfver hufvud taget, finner
man, att de förra tillsammans utgjort inemot hälften (47 i %) af de senare.
För stadskommunerna ensamt utgör samma procentsiffra 48''4 och för landskommunerna
44m, alltså ungefär samma proportion på båda hållen. En
förändring af bestämmelserna angående ersättningsskyldigheten i dylika fall
skulle följaktligen ej sakna betydelse.
Barn, tillhörande
annat
fattigvårdssamhälle.
Det bär redan i det föregående framhållits, att kommittén jämväl genom
frågeformulär X (jmfr inledningen, sid. 42) riktat vissa spörsmål till fattigvårdsstyrelserna
i riket rörande af dem vid 1907 års slut understödda barn,
tillhörande annat fattigvårdssamhälle. Sålunda har upplysning först och
främst begärts rörande antalet dylika barn öfver hufvud taget samt deras
hemortsförhållanden. Vidare har också inhämtats, huru många af ifrågavarande
barn varit a) kroniskt sjuka, vanföra, sinnessjuka, sinnesslöa, döfstumma,
blinda, fallandesjuka eller »efterblifna» eller b) sådana, för kvilku
fattigvårdssamkället fått vidkännas kostnad enligt 23 § i lagen ang. uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn den 13 juni
1902. De rörande ofvanstående omständigheter af fattigvårdsstyrelserna
meddelade upplysningarna återfinnas i tab. 23.
Af denna tabell inhämtas, att hela antalet af rikets fattig vårdssamhällen
understödda barn, som icke hade hemortsrätt inom understödskommunen,
utgjorde 1,231, af Indika 821 (667 %) åtnjöto understöd i landskommuner
och 410 (33''3 %) i städer och köpingar.
Med afseende åter på hemorten fördelade sig de understödda barnen
sålunda, att 733 (59m %) hade hemortsrätt på landsbygden, 475 (38m %)
i städer och köpingar samt 23 (In %) voro från utlandet eller med okänd
hemort.
Sammanställas här anförda siffror med de ofvan angifna rörande främmande
understödstagare öfver hufvud taget inom de svenska fattigvårdskommunerna,
finner man, att barnen utgjort 23 3 % af samtliga understödstagare
med hemortsrätt på annat håll. För landsbygden ensamt utgjorde
samma procenttal 24''7 och i stadskommunerna 20m.
På landsbygden voro sammanlagdt 48 (5m %) af de främmande barnen
kroppsligt eller andligt sjuka eller på annat sätt vanlottade, medan samma
förhållande gällde endast i fråga om 18 (4''4 %) af barnen i stadskommunerna.
Omvändt förekommo bland de främmande barnen i städerna
relativt långt flera, för Indika fattigvårdssamkället fått vidkännas kostnad
HIT
enligt 23 § i lagen angående uppfostran åt vanartade oeli i sedligt afseende
försummade barn den 13 juni 1902. I förhållande till hela antalet
främmande barn utgjorde nämligen de af nyssnämnda grund understödda
i städerna nära ''/i (23 ? %) men endast 2''7 % på landsbygden.
I). Underhållskostnad vid vissa former aj fattigvård.
Såväl genom bilaga 1 till frågeformulär C som genom frågeformulär
X hafva vissa uppgifter inhämtats rörande underhållskostnaderna för understödstagare.
Sålunda begärdes genom sistnämnda formulär upplysningar
rörande fattigvårdssamhällenas kostnader per år och barn under år 1907
för af samhällena direkt understödda barn (skolhjälp ej inberäknad), allt
eftersom barnen voro a) utackorderade, b) vårdade a barnhem eller c) vårdade
å sjukvårdsanstalt. Genom nyssnämnda bilaga 1 till frågeformulär C
hafva åter inhämtats upplysningar rörande dels medelvärdet per år af understödstagares
fulla försörjning under år 1907 och dels rörande genomsnittliga
utaekor der ing skostnaderna under samma år för a) sinnessjuka, b) tuberkulösa
och c) svårare kroniskt sjuka.
De på sist anförda sätt inhämtade uppgifterna återfinnas i texttabellen
litt. J å efterföljande sida, som innehåller en sammanfattning af de meddelade
uppgifterna för dels landsbygden och dels städer och köpingar.
Hvad först beträffar medelvärdet af en understödstagares fulla försörjning
utgjorde detta, enligt till kommittén ingångna upplysningar, för
landsbygden i dess helhet kr. 131: 83. Högst ställde sig detta värde i
Jämtlands län med kr. 193: 88 samt vidare i Gäfleborgs, Yästernorrlands,
Malmöhus och Kopparbergs län (med resp. kr. 154:89, 153:00, 149:81
och 144: 57). Å andra sidan synas underhållskostnaderna hafva ställt sig
jämförelsevis billiga i ästerbottens län (med endast kr. 108: 55) men
vidare äfven i Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Södermanlands, Östergötlands
och Uppsala län. Vidkommande därefter stadskommunerna hade Stockholms
stad att uppvisa den ojämförligt högsta medelsiffran, eller kr. 358: 28.
Närmast därefter följde staden Östersund, där medelkostnaden uppgick till
kr. 292:00, samt. vidare städerna i Gäfleborgs (kr. 276:84), Göteborgs
och Bohus (kr. 241: 77), Blekinge (kr. 223: 26) och Yästernorrlands län
Medelvärdet
af understöds^
tagares fulla
försörjning.
198
Tab. litt. J. Underhållskostnaden för vissa slag af under
stödstagare
år 1907.
1
1 2
3
4
5
6
-_-
8
9
Län.
Landsbygden.
Städer och köpingar.
Medelvärdet
åt understöds-
tagares fulla
försörjn. 1907.
U tackorderingskost n ad
i medeltal per år för
r» _ sa
®: p "** 2
©-CR 2 £
■=:!
U _ So »
Sagg*
^ P C» ef
U tackorderingskostnad
i medeltal per år för
sinnes-
sjuka.
tuber-
kulösa.
svårare
kroniskt
sjuka.
sinnes-
sjuka.
tuber-
kulösa.
svårare
kroniskt
sjuka.
Stockholms stad ......
_
_
_
_
358: 28
265: 00
183: 00
186: 00
Stockholms län......
181: 14
240: 86
184: 80
213: 80
148: 77
204: 04
182: 50
240: 00
Uppsala
» ......
119: 74
232: 32
161:00
153: 50
172: 91
215: 00
180: 00
—
Södermanlands
» ......
118: 83
203: 17
189: 72
176: 22
153: 04
229: 93
456: 00
211:00
Östergötlands
119: 18
197: 69
165: 10
182: 50
176: 05
200: 06
318: 13
—
Jönköpings
» ......
122: 99
249: 21
176: 00
177: 08
206: 64
302: 18
—
425: 00
Kronobergs
T> ......
113: 34
203: 05
139: 90
173: 25
150: 00
185: 98
300: 00
—
Kalmar
>
113: 71
201: 64
113: 33
152: 10
157: 10
194: 50
180: 00
302: 50
Gottlands
X» ......
129: 88
190: 96
—
188: 80
219: 00
200: 00
454: 25
—
Blekinge
Tf ......
118: 80
219: 89
100: 66
146: 81
223: 26
193: 58
—
—
Kristianstads
» ......
137: lö
206: 73
214: 42
173: 00
218: 06
183: 13
—
—
Malmöhus
......
149: 81
165: 43
200: 63
204: 53
215: 06
151: 04
378: 13
180: 00
Hallands
» ....
129: 05
199: 02
50: 00
162: 27
218: 07
358: 00
498: 75
547: 50
Göteh. o. Bohus
T> ......
124: 00
215: 36
276: SO
192: 88
241: 77
204: 89
230: 00
166: 25
Älfsborgs
?• ..
126: 91
188: 99
292: 88
200: 24
181: 40
193: 58
328: 13
159: 50
Skaraborgs
» ......
135: 00
• 211: 46
181: 20
223: 65
162: 60
223: 33
—
—
Värmlands
D ..
140: 51
227: 78
244: 21
219: 99
190: 54
209: 25
200: 00
500: 00
Örebro
» .....
123: 91
'' 210: 73
300: 00
216: 00
172: 50
200: 43
—
—
Västmanlands
» .....
131: 47
218: 91
290: 00
374: 60
182: 41
201: 10
—
—
Kopparbergs
D ......
144: 57
217: 92
283: 26
226: 18
156: 83
191:88
—
—
Gäfleborgs
» ..
154: 89
220: 67
194: 86
216: 47
276: 84
200: 00
458: 75
275: 00
Västernorrlands
J ......
153: 00
251: 08
304: 29
217: 02
221: 22
200: 68
112: 50
195: 00
Jämtlands
7>
......
193: 88
237: 62
270: 84
310: 92
292: 00
201: 30
—
—
Västerbottens
» ......
108: 55
194: 12
198: 16
242: 92
129: 50
198: 00
—
—
Norrbottens
» ..
123: 54
221: 82
392: 08
220: 75
174: 83
404: 03
—
—
Medelbelopp i
131: 83
213: 60
214: 09
206: 90
199: 95
220: 44
297: 34
282: 31
199
(kr. 221:22). Den lagstil medelsiffran förekommer äfven i detta fall i
Västerbottens län, där samma kostnad för städerna i medeltal endast utgjort
kr. 129:50, samt vidare äfven i stadskommunerna i Stockholms,
Kronobergs och Södermanlands län.
Jämföras de i förestående tabell meddelade siffrorna rörande medelvärdet
af understödstagares fulla försörjning med de motsvarande uppgifter,
som återfinnas i den officiella fattigvårdsstatistiken för ifrågavarande år, 1
finner man, att de bada tabellerna i det stora hela nära öfverensstämma
med hvarandra. De skiljaktigheter som förefinnas äro i själfva verket icke
större, än att de i regel torde kunna förklaras genom det något olika beräkningssätt,
hvarur de båda tabellerna framgått.
Utackorderingskostnaderna för sinnessjuka utgjorde, enligt hvad tabellen
å föregående sida utvisar, på landsbygden kr. 213: GO och i stadskommunerna
kr. 220: 44 eller i det närmaste samma medelkostnad. Betydligt
större är emellertid afvikelsen i fråga om medelkostnaden vid utaekordering
af tuberkulösa. Denna utgjorde nämligen i stadskommunerna
kr. 297:34 mot endast kr. 214:09 på landsbygden. För svårare kroniskt
sjuka utgjorde medelkostnaden i städer och köpingar kr. 282: 31 men på
landsbygden endast kr. 206: 90. Öfver hufvud taget ställer sig utackorderingen
af tuberkulösa såsom den för fattigvårdssamhällena mest betungande
såväl på landsbygden som i stadskommunerna. Närmast efter de
tuberkulösa komma i detta hänseende på landsbygden de sinnessjuka men
i städer och köpingar de svårare kroniskt sjuka.
Hvad därefter angår fattigvårdssamhällenas kostnader år 1907 för
vård och underhåll af direkt understödda barn, återfinnas de härom inhämtade
upplysningarna i efterföljande båda texttabeller (sid. 200—201)
för resp. landskommuner samt städer och köpingar.
Af förstnämnda tabell framgår, att genomsnittskostnaden för dylika
barn å landsbygden utgjort vid utackordering i enskildt hem kr. 77: 00,
vid vård å barnhem kr. 117: 00 samt vid vård å sjukvårdsanstalter kr. 124: 00.
För städernas vidkommande utgjorde samma siffror resp. 89: 00, 128: 00
och 214: 00 kr. Medan sålunda kostnadsbeloppen vid utackordering och
vård å barnhem stämma ganska bra öfverens med hvarandra, rader det
däremot eu ganska stark differens i fråga om kostnaderna för å sjukhus
vårdade. Detta kan möjligen bero på att siffrorna från landsbygden, Indika
omfatta jämförelsevis få fall, på grund häraf, allt efter dessa falls beskaf
1
Bidrag till Sveriges off. stat. U) XXXIV, sid. IX.
Underhållskostnader
för
direkt understödda
barn.
200
Tub. litt. K. Underhållskostnader för direkt understödda barn
år 1907.
A. Landsbygden.
1
2
3
4
1 5
6
1 7
8
9
JO
L ä
n.
a) Fosterlega vid
ntacbordering i
enskildt hem.
b) Kostnad vid vård
i barnhem.
c) Kostnad vid vård
å sjukvårdsanstalt.
Högst.
Lägst,
Medel-
belopp.
Högst.
Lägst.
Medel-
belopp.
Högst.
Lägst.
Medel-
belopp.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Stockholms
län...............
140
86
109
128
128
128
208
159
166
Uppsala
» . .
103
78
92
in
89
108
142
114
122
Södermanlands
» ...............
99
60
77
200
167
183
93
64
75
Östergötlands
> ......
94
63
77
108
88
104
103
91
97
Jönköpings
» ............
84
65
67
69
69
69
129
129
129
Kronobergs
» ......
82
51
65
—
—
—
95
95
95
Kalmar
» .........
83
52
65
130
120
120
124
124
106
Gottlands
Tf ..
84
68
75
125
125
125
50
50
50
Blekinge
T> .....
77
38
54
70
60
66
136
72
98
Kristianstads
» ..
88
59
72
119
119
119
108
103
106
Malmöhus
t ........
108
73
89
146
no
116
97
40
70
Hallands
T> ..............
79
54
63
124
109
117
143
75
97
Göteborgs o. Bohus » ...............
92
52
69
67
59
62
100
100
100
Alfsborgs
» ...............
87
58
71
150
112
120
118
117
117
Skaraborgs
» .........
87
62
73
101
101
101
in
108
no
Värmlands
» ............
93
58
74
152
145
148
99
99
99
Örebro
» ..
95
64
76
97
87
88
132
68
83
Västmanlands
» ......
108
68
87
—
—
—
in
87
99
Kopparbergs
» ..
129
71
94
77
/ 7
77
227
227
227
Gäfleborgs
J> ..........
117
69
92
135
135
135
193
146
166
Västernorrland s
» ..........
124
54
82
138
98
131
164
88
126
Jämtlands
> ..........
126
74
104
178
154
159
270
220
246
Västerbottens
» ............
116
34
58
50
50
50
172
132
146
Norrbottens
» ____
115
47
74
251
251
251
352
176
258
Medelbelopp
100
00
77
124
in
117
145
112
124
Ta!> litt. L. Underhållskostnader för direkt understödda barn
år 1907.
B. Städer och köpingar.
I
il
2
3 1
4
5
« 1
7
S
9
10
I. ii
n.
a) Fosterlega vid
inackordering i
enskildt hem.
b) Kostnad vid vard
i barnhem.
c) Kostnad vid vård
å sjok vårdsanstalt.
Högst.
Lägst.
Medel-
belopp.
Högst.
Lägst.
Medel-
belopp.
Högst.
Lägst.
Medel-
belopp.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Stockholms stad
360
60
97
730
72
302
400
200
263
Stockholms
län...............
192
79
128
112
112
112
—
—
—
Uppsala
» ...............
157
60
98
300
50
126
180
180
180
Södermanlands
» ...............
124
79
94
95
95
95
250
150
200
Östergötlands
» ...............
124
62
80
87
49
76
250
216
233
Jönköpings
» ...............
119
59
79
114
114
114
225
105
131
Kronobergs
T> ...............
132
57
74
150
50
100
—
—
—
Kalmar
» ...............
130
59
89
—
—
—
150
150
150
Gottlands
» ...............
144
60
77
150
150
150
—
—
—
Blekinge
» ...............
97
42
64
200
100
113
200
200
200
Kristianstads
» ...............
no
69
84
—
—
—
237
187
210
Malmöhus
» ...............
137
Öl
81
no
73
84
216
151
185
Hallands
»
106
68
76
61
55
57
146
109
127
Göteborgs o. Bolins > ...............
162
109
135
314
314
314
55
55
55
Älfshorgs
» ......... ...
128
64
85
150
100
125
219
219
219
Skaraborgs
» ...............
125
67
80
85
76
80
—
—
—
Värmlands
J ...............
147
42
84
167
120
145
275
275
275
Örebro
» ...............
112
49
76
120
60
100
350
100
250
Västmanlands
» ...............
119
75
92
67
67
67
190
131
160
Kopparbergs
» ...............
127
73
88
125
115
no
550
550
550
Gäfleborgs,
» ...............
139
77
95
135
105
117
226
226
226
V ästernorrlands
» ...............
112
72
88
80
67
74
250
200
225
Jämtlands
» ...............
120
72
96
219
219
219
—
. —
—
Västerbottens
» ...............
150
50
90
—
—
—
—
—
—
Norrbottens
» ...............
115
78
92
—
—
540
60
235
Medelbelopp
139
|
65
89
170
103
128
258
[ 182
214
‘26 — Fattigt:ård&lagstiftningen. III.
202
Antal sjukdagar
för
medellösa
frän främmande
landstingsområden
(städer).
fenhet, blifvit mycket ojämna och mindre jämförbara såväl sinsemellan som
med siffrorna för städerna, hvilka måste anses i allmänhet gifva en tillförlitligare
bild af förhållandena. En bidragande orsak till här anmärkta
förhållande kan möjligen ock ligga däri, att på en del anstalter fångvårdsstyrelse
får dem, som behöfva vård, intagna för reducerad afgift. Hvad
åter beträffar de i uppgifterna redovisade kostnaderna vid vård å barnhem,
må framhållas, att dessa kostnader säkerligen äro alltför lågt angifna. Enskilda
barnhem begära sålunda oftast ej full ersättning för vården, utan
endast en viss, mindre årsafgift. De kommunala barnhemmen åter lefva ofta
till eu del på afkastningen af donationer, liksom troligen äfven på gåfvor
eller dylikt. Ifrågavarande tabell för landsbygden kan därför i denna del
icke tilläggas någon större beviskraft. Vida jämnare ställa sig af helt naturliga
skal siffrorna för utackorderingskostnaderna. Särskildt gäller detta
om landsbygden, där i detta fall på grund af »de stora talens lag» en
naturlig utjämning kommit till stånd.
Såsom redan i inledningen framhållits, har kommittén genom ett särskildt
frågeformulär (frågeformulär M, jmfr sid. 41) hos kamrerarne vid
länens landsting samt hälsovårdsnämnderna i de städer, som ej deltaga i
landsting, begärt vissa upplysningar angående dels till hvilket belopp sjukvårdsafgifterna
för år 1907 fastställts vid sjukvårdsinrättningar, å hvilka
lasarettsstadgan har tillämpning, och dels det antal dagar, under hvilka
medellösa inom landstingsområdet (staden) insjuknade personer, som tillhört
annat landstingsområde eller därmed likställd stad, under åren 1905, 1906
och 1907 hafva vårdats å länets (stadens) sjukvårdsinrättningar.
Hvad först det senare af dessa spörsmål beträffar, hafva uppgifter
angående berörda antal sjukdagar erhållits från samtliga landsting och i
landsting icke deltagande städer med undantag endast för Västmanlands
läns landsting. Enligt de till kommittén meddelade uppgifterna skulle
antalet sjukvårdsdagar för medellösa personer från andra landsting (resp.
städer) hafva utgjort:
1905
..................... 42,238
dagar,
1906
..................... 41,721
>>
1907
..................... 50,414
»
,
eller i medeltal för treårsperioden 44,791 dagar per år. Ej långt ifrån
hälften af dessa sjukdagar eller i medeltal årligen 21,042, hade utgått vid
sjukvårdsinrättningarna i Stockholm. Närmast därefter, ehuru på bety
-
203
(laude afstånd, korn Malmöhus län (med i medeltal 4,057 sjukdagar), Stockholms
län (med 3,312 dagar), Göteborgs stad (med 2,429 dagar), Uppsala
län (med 2,157 dagar) o. s. v. I (‘ifrigt hänvisas till nedanstående sammanställning,
som för hvarje landstingsområde resp. stad angifver det år
-
liga antalet sjukdagar a
tf här berörd
natur i medeltal för åren
1905—07.
Stockholms stad .........
... 21,042
Hallands län ...........
136
Stockholms län .........
....
3,312
Göteborgs stad ........
2,429
Uppsala
»
.........
....
2,157
Göteborgs och Bohus
län
307
Södermanlands län ......
727
Älfsborgs län ...........
486
Norrköpings stad .....
274
Skaraborgs
...........
....
570
Östergötlands län .....
865
Värmlands » ...........
384
Jönköpings
»
.....
381
< )rebro
»
...........
23
Kronobergs
»
.....
235
Västmanlands liin .....
Kalmar läns norra .....
....
77
Kopparbergs
»
.....
341
„
»
sorl ra
107
Gätle stad ..............
393
Gottlands län ...........
262
Gäfleborgs län...........
....
1,363
Blekinge »
...........
127
Västernorrlands län.....
. ...
1,130
Kristianstads län........
443
Jämtlands
» .....
780
Mai inö stad
1,910
Västerbottens
» ... .
131
Malmöhus län1 ........
....
4,057
Norrbottens
» .....
142
Uppgifter angående legosängsafgifterna vid länens sjukvårdsanstalter ieposänpsa/-  hafva lämnats från samtliga landsting och till landsting ej hörande städer " nens sjukdom
ett par, för hvilka dock ifrågavarande upplysningar kunnat hämtas'' vdrdsanstaiur
vederbörande landstings tryckta förhandlingar. Endast för staden Malmö
saknas berörda uppgifter. I efterföljande framställning lämnas eu öfversikt
angående de bestämmelser, som inom olika landstingsområden och städer, som
ej deltaga i landsting, år 1907 gällde för vård af patienter å allmän sal,
hvilka uppgifter naturligtvis hafva det största intresset för kommittén.
StocJcholms stad. A Sabbatsbergs sjukhus, sjukhuset S:t Göran, Provisoriska
sjukhuset, Maria sjukhus och Södra barnbördshuset utgjorde sjukvårdsafgiften för
stockholmare kr. 1: 00 och för landsortsbo kr. 2:25, å Epidemisjukhuset resp.
kr. 0:75 och 2:25, å Provisoriska sinnessjukhusen resp. kr. 1:25 och 3: 00 samt
å Serafimerlasarettet i båda fallen kr. 1: 00.1 * 3 Å sjukhuset »Sira» utgick icke
1 Iuberäknadt å »afdelningen för veneriskt sjuka» vårdade; huruvida samtliga å denna afdel
ning
vårdade varit medellösa har ej kunnat utredas.
3 Uppgifter härom saknas.
3 För medellösa sjuka från Stockholms stad, för hvilka behöriga rotemansbetyg om hemortsrätt
oeh medellöshet aflämnats, uteick ersättning för år Ht07 enl. en af stadsfullmäktige den
204
någon afgift för personer från Stockholm; för obemedlade eller mindre bemedlade
från Stockholms län utgjorde afgiften kr. 0: 75 och för mera bemedlade
kr. 1: 25.
Stockholms län. Afgiften å landstingets sjukvårdsinrättningar utgick för
obemedlade eller mindre bemedlade personer från länet med kr. 0: 50 och för
bemedlade från länet med kr. 1:00; för personer från andra orter utgjorde motsvarande
afgifter resp. kr. 1: 60 och 2: 00.
Uppsala län. A Akademiska sjukhuset i Uppsala utgjorde legosängsafgiften
för patienter från Uppsala län kr. 6: 50 och för personer från andra län kr. 1: 00
ä 1:75. \rid lasarettet i Enköping betalte patienter från länet kr. 0: 50 och
patienter från andra län kr. 1:75 per dag.
Södermanlands län. För patienter från landstingsområdet erlades af ägare
eller innehafvare af fastighet till minst 15,000 kronors taxeringsvärde eller med
årlig inkomst af minst kr. 1,200 kr. 0: 90 om dagen och af andra personer
kr. 0: 50 om dagen. För patienter från annat landstingsområde utgjorde afgiften
kr. 1: 50 och för patienter, som ej äro svenska medborgare, kr. 2: 00 per dag.
Norrköpings stad. För personer från staden betaltes för sjuka å allmän
sal kr. 0: 80 och å sinnessjukafdeluingen kr. 1: 20 per dag. För personer från
annan kommun utgjorde afgifterna resp. kr. 2: 00 och 3: 00.
Östergötlands län. För sjuka från landstingsområdet utgick afgiften med
kr. 0:80 i l:sta och kr. 0:50 i 2:dra klass, medan sjuka från orter utom landstingsområdet
skulle betala resp. kr. 1: 60 och 1:00. För sinnessjuka utgjorde
afgiften kr. 1: 50 och 0: 75 i resp. lista och 2:dra klass.
Jönköpings län. För sjuka af lista klassen, eller hemmansägare och dem,
som erlägga bevillning för fast egendom eller inkomst, jämte deras hustrur och
barn utgick afgiften med kr. 1: 00 per dag; dock med rätt för söner och döttrar
till här nämnda personer att hänföras till andra betalningsklassen, om de voro
mer än 15 år gamla och genom intyg från kommunalnämndens ordförande eller
på annat sätt visade, att de voro i behof af att deras sjukvård betaltes endast
med den för sistnämnda klass bestämda afgift. För sjuka af 2:dra klassen — eller
andra till länet hörande personer — utgjorde sjukvårdsafgiften kr. 0: 50 och för
sjuka af 3:dje klassen — eller personer från ort utom länet — kr. 1: 75 om
dagen. Vid halfsparre—Hägerflychtska länslasarettet betaltes för patienter af
5:te klasseu, eller sinnessjuka, 50 % utöfver den lasarettsafgift, som eljest skolat
erläggas.
Kronobergs lön. A länslasarettet i Växjö erlades sjukvårdsafgift för inom
länet boende sjuka med kr. 1: 00 för bemedlade, med kr. 0: 50 för mindre bemedlade
och med kr. 0: 30 för fattiga. För utom länet boende patienter utgick
4 febr. 1907 antagen öfverenskommelse med Serafimerlasarettsdirektionen. För sjuka från Stockholms
län utgick ersättningen enligt kontrakt med Stockholms läns landstingsbestyrelse den 2 okt.
1902.
• För »extra kost» gälla såväl vid Serafimerlasarettet, som Södra barnbördshuset och proviso
riska
sinnessjukhusen andra och högre afgifter än de ofvan anförda.
afgiften, oberoende af förmögenhetsförhållandena, med kr. 1:50 per dag. Vid
länslasarettet i Ljungby var afgiften för inom länet boende patienter densamma
som vid lasarettet i Växjö, hvaremot patienter från andra län erlade endast
kr. 1:00 om dagen. Vid båda anstalterna tillkom dessutom en särskild s. k.
liuneafgift, utgörande för bemedlade kr. 1: 00 samt för mindre bemedlade och
fattiga kr. 0: 50.
Kalmar läns södra. Sjukvårdsafgiften utgick för patienter från landstingsområdet
med kr. 1:00 om dagen för dem, som voro i goda ekonomiska omständigheter,
och med kr. 0: 50 för dem, hvilkas tillgångar icke medgåfvo erläggandet
af den högre afgiften men likväl icke voro medellösa, dock med för vederbörande
direktion lämnad rätt att för patient af den senare klassen, när han öfver
;50 dagar njutit vård å anstalten, nedsätta afgiften för den öfverskjutande tiden
till kr. 0: 25 om dagen. För fattiga personer erlades en afgift af kr. 0: 25 per dag.
För patienter från annat sjukvårdsdistrikt utgick en afgift af kr. 1: 50 och för
medborgare i annat land en afgift af kr. 2: 00 per dag.
Kalmar läns norra. A länslasarettet i Västervik erlades för personer från
landstingsområdet kr. 0: 75, för personer från annan ort inom riket kr. 1: 50,
för främmande länders undersåtar kr. 2: 00 och för sinnessjuka likaledes kr. 2: 00
per dygn. A sjukstugan i Vimmerby utgjorde afgiften per dag för patienter
från landstingsområdet kr. 0:75 och för andra patienter kr. 1:50.
Gottlands länd Legosängsafgiften utgjorde i allmänhet kr. 0: 90 per dag,
dock med rätt för direktionen att i ömmande fall medgifva en nedsättning till
kr. 0: 75 per dag. För utlänning utgick afgiften med kr. 2: 00 per dag. Afgiften
förhöjdes med kr. 0: 50 för dag för sinnessjuka, af delirium tremens
lidande och till annat län i riket hörande icke medellösa patienter; dock att för
personer å allmän sjuksal, som tillhöra annat län och för hvilka arbetsgifvare
för arbetsföretag inom länet ansvara för betalningen, afgiften utgjorde kr. 1: 25
för dag.
Blekinge län. Afgiften för sjuk från länet utgjorde kr. 0: 50 samt för dylik
sjuk, hvars medellöshet intygades, efter 60 dygn kr. 0: 40 per dag. För sinnessjuk,
som vårdades isolerad, betaltes kr. 1: 00, och för patienter, som icke voro
från länet, kr. 2: 00 per dag.
Kristianstads län. För sjuka inom länet utgjorde legosängsafgiften för
bemedlade eller i goda ekonomiska omständigheter varande personer kr. 0: 75
och för obemedlade personer kr. 0: 50 om dagen. Afgiften per dag för vård af
sinnessjuka utgjorde kr. 1: 00 och för vård af patienter från annat län kr. 1: 50.
Malmöhus län. Betalningen å allmänt sjukrum utgick per dygn med följande
belopp:
1) för fattighjon, för hvilkas vård kommun ansvarar, och för alla andra
patienter, som icke befinna sig i de uti följande mom. anmärkta förmögenhetsvillkor,
kr. 0: 50;
Afgifterna gälla för år 1908.
206
2)
för person, som har en årlig inkomst af minst 1,200 kronor eller innehar
fastighet, värderad till minst 20,000 men under 50,000 kronor, kr. 0: 90;
3)
för person, som har en årlig inkomst af minst 2,500 kronor eller innehar
fastighet värderad till minst 50,000 kronor, kr. 2: 00; samt
4)
för person från annat landstingsområde kr. 2: 00.
För hustru äfvensom för barn under 15 år betalte3 samma afgift som för
mannen eller fadern.
Hallands län. Legosängsafgiften per dag å länets sjukvårdsinrättningar
utgjorde för patient från länet kr. 0: 80, för fattighjon och patient, som behörigen
styrkt sin medellöshet, kr. 0: 40 samt för patient från aunat län kr. 1: 00.
För sinnessjuka utgick afgiften å upptagningsanstalten i Falkenberg med kr.
1: 00 per dag och vid öfriga sjukvårdsinrättningar med 50 % förhöjning utöfver
den vanliga taxan.
Göteborgs stad. A Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset utgjorde afgiften
poer dygn för patienter från Göteborg kr. 0: 75 och för andra patienter kr. 2: 00.
A Holtermanska sjukhuset betalte patienter från Göteborg, lidande af hudsjukdomar
eller venerisk sjukdom i ej smittosamt stadium, kr. 0: 75 och andra personer
kr. 1: 50 per dygn.
Göteborgs och Bohus län. Sjukhusafgiften per dag utgjorde kr. 0: 40 för
medellösa (de första 20 dagarna fria), kr. 0: 60 för bemedlade och kr. 2: 00 för
personer från andra län och för utlänningar.
Älfsborgs län. För patienter från länet utgick afgiften med kr. 0: 60 ä
0: 75 för hemmansägare, arrendatorer och med dem likställda samt med kr. 0: 40
ä 0: 60 för torpare, arbetare, tjänste- och fattighjon. För patienter från andra
län utgjorde afgiften kr. 1: 50 ä 2: 00 för förstnämnda kategorier samt kr. 0: 80
ä 1: 20 för de sistnämnda.
Skaraborgs län. Legosängsafgiften per dygn för patienter från länet utgjorde
under de första 90 dagarna kr. 0: 75 och därefter kr. 0: 50. För patienter
från främmande län erlades kr. 1: 50 och för dårhuspatienter kr. 0: 90 om dagen.
Värmlands län. För personer från länet erlades vid lasaretten af vuxna
kr. 0: 75, af barn under 12 år kr. 0: 40 och af sinnessjuka kr. 1: 00, allt per dag.
Vid sjukstugorna utgjorde dagafgiften för vuxna kr. 0: 60 och för barn under 12
år kr. 0: 30. För personer från andra län utgjorde sjukvårdsafgiften å samtliga
anstalter kr. 1: 00 per dag.
Örebro län. Legosängsafgifterna för personer från landstingsområdet hafva
fastställts att utgå för vanliga patienter med kr. 0: 80 och å sinnessjukafdelningen
med kr. 1: 50 om dagen. För personer från andra orter utgjorde motsvarande
afgifter resp. kr. 1: 60 och 2: 00.
Västmanlands län. För patienter från länet erlades sjukhusafgift med kr.
0: 60 om dagen och för patienter från annat landstingsområde med kr. 1: 50
per ,dag. Vid sinnessjukafdelningen i Västerås utgjorde afgiften kr. 1: 00 om
dagen.
207
Kopparbergs län. För patient från länet utgick legosäugsafgiften under
de 30 första dagarna med kr. 0: 80 och för Överskjutande tiden med kr. 0: 60
om dagen. För patienter från annat län utgjorde dagafgiften kr. 2: 00; men
om arbetsgifvare inom länet ansvarade för betalningen endast kr. 1: 00. A upptagningsanstalten
för sinnessjuka utgick afgiften för patienter från länet under
de 30 första dagarna med kr. 0: 90 och för öfverskjutande tid med kr. 0: 80
om dagen. För patienter från annat län var afgiften i detta fall kr. 2: 50.
Gäfle stad.1 För personer från Gäfle stad och Gästrikland erlades i vanliga
fall kr. 1: 20, men af obemedlade kr. 0: 75 om dagen; för patienter från
Hälsingland utgjorde afgiften under obåda förutsättningarna kr. 1: 50 och för
andra patienter kr. 2: 00 per dag. Å utdelningen för sinnessjuka betalte personer
från sjukvårdsdistriktet kr. 1: 60 eller, om de voro obemedlade, kr. 1: 20
om dagen, medan patienter från öfrigan delar af länet fingo betala kr. 2: 00 och
från öfriga orter kr. 2: 50 om dagen. A epidemiafdelningeu utgjorde dagafgiften
resp. kr. 1: 20, 1: 50 och 2: 00, allt efter som patienten hörde hemma inom
sjukvårdsdistriktet, länet i öfrigt eller annan ort. För barnsängskvinna utgjorde
afgiften i enahanda fall resp. kr. 2: 40, 3: 00 och 3: 50.
Gäfleborgs län. Å lasaretten i Söderhamn och Hudiksvall erlades för patienter
från sjukvårdsdistriktet kr. 1: 20. men å sinnessjukafdelningen kr. 1: 60
om dagen. Var dylik patient obemedlad eller erlade kommun eller fattigvårdsstyrelse
afgiften, nedsattes denna för å allmän sal intagen till kr. 0: 75 och för
sinnessjuk till kr. 1:20 om dagen. För patient, som tillhörde aunat sjukvårdsdistrikt,
höjdes ofvauståeude utgifter med Va och för främmande makts undersåtar
fördubblades desamma.
Västernorrlands län. För sjuka från länet utgjorde afgiften kr. 0: 65, för
volontärer och soldater kr. 1: 25, för sjuka från andra län kr. 1: oO, för sjuka
från utlandet kr. 2: 00, och för sinnessjuka kr. 1: 50, allt per dygn.
Jämtlands län. För sjuka från länet utgick afgiften med kr. 1: 00 per dag
och för sjuka från andra län med kr. 1: 60 per dag. För sinnessjuk erlades en
särskild tilläggsafgift af kr. 0: 75 om dagen.
Västerbottens län. För obemedlade patienter från länet utgjorde legosängsafgiften
kr. 0: 50 och för andra patienter från länet kr. 1: 00, för patienter från
andra län kr. 2: 00 och för utlänningar kr. 2: 50, allt per dygn.
Norrbottens län. Legosäugsafgiften per dag utgjorde vid
Piteå och
Haparanda
Luleå
lasarett
lasarett
för patient, tillhörande lasarettsdistriktet .................. kr. 0: 75 kr. 1: 00
för patienter, tillhörande
annat
distrikt .................. »
1: 00
»
1:
50
för patienter, tillhörande
annat
län ..........  »
1: 50
»
2:
00
för utländsk patient ............................................  »
2: 00
»
2:
50
För sinnessjuka patienter från länet erlades vid alla tre sjukvårdsansfalterua
kr. 1: 50 per dygn.
1 Sjukvårdsdistriktet omfattar Galle stad och provinsen Gästrikland.
208
6 kap.
Fattigvårdsanstalter.
För föreliggande undersökning bär från hvarje fattigvårdssamhälle
genom särskild! formulär (bilaga 2 till frågeformulär C, jmfr sid. 25—26)
infordrats uppgifter rörande samtliga de fattigvårdsanstalter, som år 1907
ägdes eller innehades af fattigvårdssamhälle, rote eller enskildt fattigvårdssamhälle,
dock ej mindre fattigstugor.
De spörsmål, som å nämnda formulär framställts till besvarande, voro
i hufvudsak följande. Först och främst begärdes uppgifter rörande vederbörande
anstalters art (fattighus, fattiggård, arbetsinrättning o. s. v.), anläggningsår
och anläggningskostnader, utrymme och uppdelning för olika
slag af understödstagare. Vidare öuskades upplysningar, huruvida för de
olika anstalterna funnos särskilda, vederbörande fattigvårdsstyrelser underordnade
styrelser, angående den vid anstalten anställda personalen m. m.
äfvensom huruvida de å anstalterna intagna voro underkastade arbetsskyldigliet
samt de närmare bestämmelserna härom. Slutligen framställdes
äfven frågor rörande medelkostnaden per år och understödstagare för
vård å anstalten samt, i förekommande fall, huruvida det ekonomiska
resultatet af fattiggården visat sig tillfredsställande.
Genom frågeformulär C, som afsåg upplysningar rörande fattigvårdens
former, framställdes vidare, såsom redan i det föregående framhållits, vissa
frågor, som hade afseende på fattig vårdssamhällenas anstaltsvård, och som
likaledes skola behandlas i föreliggande kapitel. Sålunda begärdes härigenom
upplysningar rörande antalet och arten af de fattigvårdsanstalter,
som ägdes eller innehades af samhället. (De olika slag af anstalter, som
därvid uppräknades, voro: mindre fattigstugor, fattighus, ålderdomshem,
fattiggårdar, arbetsinrättningar, asyler för husvilla, natthärbärgen, barnhem,
hem för späda barn med mödrar samt upptagningsanstalter för barn).
Vidare begärdes upplysningar, huruvida någon eller några af ifrågavarande
anstalter voro belägna inom annat fattigvårdssamhälle eller om
fattigvårdsanstalt vore för samhället påtänkt. Slutligen önskades uppgifter,
huruvida fattigvårdssamhälle, på sätt i 6 § 3 mom. fattigvårdsförordningen
förutsättes, förenat sig med annat samhälle om gemensam arbetsanstalt
eller om annan gemensam åtgärd för fattigvården, samt huruvida inom
samhället funnes skydds-, arbets- eller konvalescenthem, förbättrings- eller
uppfostringshem eller annan därmed jämförlig anstalt, som ej tillhörde samhället,
eller om dylik anstalt vore tillänmad.
Hvad åter beträffar det antal uuderstödstagare, som under år 11)U 7
vårdats å olika slag af fattigvårdsanstalter, och hvarom uppgifter inhämtats
genom särskildt formulär (bilaga 1 till frågeformulär C), lämnas redogörelse
härför i nästföregående kapitel.
Antalet kommuner, som enligt de till kommittén å bilaga 2 till frågeformulär
C ingångna uppgifterna under år 1907 ägt verkliga fattigvårdsanstalter
— d. v. s. andra dylika anstalter än s. k. mindre fattigstugor —
framgår af efterföljande sammanställning.
Antal kommuner med verkliga fattigvårdsanstalter år 1907.
1. ii n.
Landsbygden.
Släde
köpi
r och
ngar.
Hela
riket.
Absolut.
I %> af hela
antalet
landskom-  muner.
Absolut.
I »/o af hela
antalet
stadskom-  muner.
Absolut.
I o/o af hela
antalet
kommuner.
i
100-0
i
100-0
53
48''2
6
75''0
59
50o
Uppsala
»
32
3 7''ti
2
100''o
34
39''1
y> ............
70
78''7
100''o
77
80''2
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
» ............
139
93''.1
5
83''3
144
92''9
•»
90
70''9
4
66*7
94
70-7
33
38 8
2
100''o
35
40''2
T> ............
59
58''4
7
77’S
66
60o
Gottlands
» ......
32
34''S
i
100''0
33
35’5
Blekinge
J
............
14
40''0
4
100''o
18
46''2
» ........
75
524
4
80''o
79
53''4
»
171
71''3
10
100''o
181
72''1
Hallands
» ............
43
50o
4
80''o
47
51*g
» ............
20
23''3
6
lOOo
26
28''S
Älfsborgs
Skaraborgs
» ,
75
341
0
100''o
80
35''6
» ............
114
43''S
7
77''8
121
450
I>
............
32
36''8
5
100''o
37
40*2
5
............
47
81''0
4
100''o
Öl
82''3
5
............
36
529
4
80''o
4(1
54*8
Kopparbergs
Gäfleborgs
» ............
16
34''8
4
80''0
20
59''2
»
27
57''4
3
75''0
30
58''S
S
............
18
28''6
4
100''o
22
32''8
7)
............
12
20-3
1
100''0
13
21''7
5
20 8
2
100''0
7
26''9
Norrbottens
7>
............
6
28''6
2
66''7
8
33''3
Summa
1,21!)
51*2
104
87''4
1,323
52''9
27 — Fattigcårdslagstiftningcn. III.
A ntal kommu
ner med egent
liga fattigvårdsanstalter.
210
Antalet och
arten af fattigvårdsanstalterna.
Som af tabellen framgår, har, hvad landsbygden beträffar, Malmöhus
län redovisat det absolut största antalet fattigvårdssamhällen med egentliga
fattigvårdsinrättningar, eller 171. Närmast därefter kommer Östergötlands
län med 139 kommuner, Skaraborgs län med 114 och Jönköpings län med
90 kommuner, för livilka uppgifter lämnats rörande dylika fattigvårdsanstalter.
Lägsta antalet dylika fattigvårdssamhällen påträffas åter i de norrländska
länen: Yästernorrlands län med 18 kommuner, Jämtlands län
med 12, Västerbottens län med 5 och Norrbottens län med 6. Inalles
hafva af landsbygdens 2,381 fattigvårdssamhällen 1,219 eller 512 %
lämnat uppgifter angående samhället tillhörig eller af detsamma disponerad
fattigvårdsanstalt.
I förhållande till hela antalet fattigvårdssamhällen inom länet stod, hvad
landsbygden beträffar, Östergötlands län främst. I detta län hade nämligen
93 ;i % af fattigvårdssamhällena uppgifvit sig hafva fattigvårdsanstalter
Närmast därefter kommo Örebro län med 8 bo %y Södermanlands län med
78 " Malmöhus län med 71‘S %, Jönköpings län med 70-o %, Kalmar
län med 58''4 %, Gäfleborgs län med 57a %, Västmanlands län med 52''9 %
och Kristianstads län med 5 2 4 %. Samtliga dessa län hade sålunda relativt
flera fattigvårdssamhällen med fattigvårdsanstalter än landsbygden i
dess helhet. I lider medeltalet för landsbygden kommo samtliga återstående
15 län, bland livilka Göteborgs och Bohus län samt Västerbottens
och Jämtlands län stodo lägst med resp. procentsiffrorna 23''3 %, 20''8 %
och 20 3 %.
Då städer och köpingar tagas för sig, hafva Uppsala, Södermanlands,
Kronobergs, Gottlands, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs,
Värmlands, Örebro, Yästernorrlands, Jämtlands och Västerbottens
län att uppvisa fattigvårdsanstalter inom samtliga länets stadskommuner.
Inom öfriga län saknar eu och annan stadskommun (vanligen eu köping)
dylik anstalt. Af samtliga städer och köpingar tillsammantagna hade nära
y/i° (87*4 %) lämnat uppgifter om en eller flera fattigvårdsanstalter.
Om lands- och stadskommuner sammanföras, visar, det sig, att inalles
1,323 fattigvårdssamhällen, eller 52 o % af samtliga kommuner i riket,
lämnat redogörelse för af kommunerna ägda eller innehafda verkliga fattigvårdsanstalter.
Enligt de till kommittén på grund af formulär C meddelade upplysningar
funnos år 1907 å landsbygden, bortsedt från mindre fattigstugor,
sammanlagdt 1,446 fattigvårdsanstalter, däraf 966 fattighus, 384 fattig
-
gårdar, II arbetshus, 18 barnhem, 38 ålderdomshem, 12 natthärbergeu,
<; »hyrda lägenheter», 2 upptagningsanstalter för barn, 2 arbetsstugor, 1
barn k rubba, I skyddshem för änkor och barn, I dårstuga, I hem för späda
barn och deras mödrar och 1 förserjningshem. Dessutom redovisas 2,900
mindre fattigstugor.
För stadskommunerna upptagas a formulär ('' inalles 184 egentliga
fattig vårdsanstalter, dåra!'' <14 fattighus, 32 fattiggårdar, 17 arbetshus,
IT barnhem, 13 ålderdomshem, 11 asyler för husvilla, II natthärbergen,
(i försörjningsinrättningar, 3 barnkrubbor, I uppfostringsanstalt för flickor,
1 uppfostringsanstalt för vanartiga gossar, 1 barnasyl, 1 hem för späda barn,
1 skolhem, 1 sjukhem, I änkehus, I upptagningsanstalt för barn samt 1 paviljong
för sinnessjuka. Därjämte upptagas 76 mindre fattigstugor.
Uti bilaga 2 till formulär C hafva emellertid detaljuppgifter icke lämnats
angående hela detta antal anstalter, utan är antalet där redovisade
anstalter något mindre, livilket isynnerhet framträder i fråga om kategorien
fattighus. Detta förhållande torde kunna förklaras så, att åtskilliga
af de i formulär C upptagna anstalterna ansetts vara så obetydliga, att man
ej velat lämna särskild uppgift för hvar och eu af dem.
För större öfverskådlighets skull hafva ifrågavarande anstalter i den
följande framställningen sammanförts till följande fyra hufvudkategorier:
fattighus, fattiggårdar, arbetshus och barnhem. I enlighet med regler,
som tillämpas i fråga om den officiella fattigvårdsstatistiken, förstås härvid
med fattighus sådana anstalter, i hvilka samhällets understödstagare
erhålla bostad samt oftast äfven mat och erforderlig vård och tillsyn.
Fattiggårdar åter äro sådana anstalter, i hvilka de fattiga under uppsikt
för kommunens räkning sysselsättas med jordbruksarbete eller jordbruksoch
annat arbete i förening. Om de fattiga i eu anstalt för kommunens
räkning sysselsättas med enbart annat arbete än jordbruksarbete,
har anstalten ifråga räknats såsom arbetshus. Beträffande slutligen kategorien
barnhem torde närmare förklaring af densamma icke erfordras.
De fattigvårdsanstalter, angående hvilka detalj uppgifter afgifvits enligt
bilaga 2 till formulär C, fördela sig på ofvannämnda fyra kategorier, såsom
framgår af efterföljande texttabell (sid. 213), hvilken för riket i dess helhet
upptager sammanlagdt 931 fattighus, 403 fattiggårdar, 34 arbetshus och
10 barnhem. Detta antal understiger emellertid, såsom förut anmärkts, det
verkliga antalet dylika anstalter, som enligt nyssberörda formulär uppgifvits, i
det att de mera obetydliga torde få anses hafva vid detalj uppgifterna uteslutits.
212
I Kungl. statistiska centralbyråns berättelse om fattigvården år 1907
upptagas icke mindre än 1,921 egentliga fattigvårdsanstalter, däraf 1,451
fattighus, 414 fattiggårdar, 33 arbetshus och 23 barnhem. Den största
skiljaktigheten mellan centralbyråns uppgifter och de till kommittén ingifna
råder, som synes vid en jämförelse med siffrorna på sid. 210—211,
beträffande antalet fattighus och barnhem. Förklaringen till skiljaktigheten
i fråga om förstnämnda anstalter torde vara att Unna i den omständigheten,
att ett flertal mindre fattighus och fattigstugor i de till kommittén
insända uppgifterna synbarligen icke betraktats som egentliga anstalter
för fattigvård, medan de i de till centralbyrån ingående formulären upptagits
såsom fattighus. Att denna förklaringsgrund är den riktiga framgår
bl. a. däraf, att medelutrymmet å de fattighus, som redovisats i de
till kommittén ingångna uppgifterna, betydligt öfverstiger motsvarande utrymme
å de i den officiella fattigvårdsstatistiken upptagna fattighusen.
Sålunda rymdes, såsom längre fram skall visas, å förstnämnda anstalter
i medeltal 24 personer, medan däremot medelutrymmet å motsvarande
anstalter i den officiella statistiken utgör endast 19 personer.
Fn annan omständighet, som icke varit utan betydelse i föreliggande
hänseende, är att till kommittén sannolikt i många fäll redovisats endast
sådana fattigvårdsanstalter, som verkligen ägts af vederbörande fattigvårdssamhälle.
Däremot synes den officiella fattigvårdsstatistiken äfven upptaga
sådana anstalter, som visserligen disponeras för med fattigvården analogt
ändamål, men ägas af enskilda föreningar eller andra sammanslutningar.
På detta sätt torde kunna förklaras den stora skiljaktighet, som förefinnes
med afseende på antalet barnhem mellan föreliggande statistik och den
officiella fattigvårdsstatistiken.
Af 931 redovisade fattighus kommo 862 på landskommunerna och 69
på stadskommunerna.
Om landsbygden betraktas för sig, intager (jstergötlands län med 131
fattighus det främsta rummet, närmast följ dt af Skaraborgs län med 118
och Malmöhus län med 107 fattighus. Kopparbergs län har icke redovisat
något enda fattighus, Göteborgs och Bohus län samt Värmlands län
endast 5 hvardera, Blekinge län endast 2 samt Jämtlands, Västerbottens
och Xorrbottens län blott 1 fattighus hvartdera.
På städer och köpingar kommo, som nämnts, inalles 69 fattighus.
Af Stockholms stads 14 olika fattigvårdsanstalter hafva här liksom i
Statistiska centralbyråns berättelser 8 upptagits såsom fattighus. Dessa 8
äro: Sabbatsbergs ålderdomshem, Rosenlunds ålderdomshem, nattasylen för
Antal egentliga fattigvärdsanstalter år 1 907.
L ii n.
Landsbygden.
Städer o.
köpingar.
Hela
riket.
Fattighus.
Fattiggårdar.
O
Cfi
a
P
-I
(t
Fattighus.
Fattiggårdar.
Arbetshus.
Barnhem.
Fattighus.
is
er;
Po
"I
pi
p
Arbetshus.
“i
1*0
Stockholms stad ...........................
_
_
_
_
8
_
2‘
4
8
_
2
4
Stockholms
län.....................
50
4
i
—
4
2
—
-
54
6
1
—
1''ppsala
» .....................
27
5
—
—
2
1
—
—
29
6
—
—
Södermanlands
> .....................
5(1
15
—
—
5
3
1
—
64
18
1
—
Östergötlands
» .....................
181
12
2
1
2
—
3
1
133
12
5
2
Jönköpings
» .....................
87
4
—
—
2
—
2
—
89
4
2
—
Kronobergs
» .....................
25
11
—
—
1
—
1
—
26
11
1
—
Kalmar
» .....................
88
21
—
—
6
1
—
—
44
22
—
—
Gottlands
» .....................
81
1
—
—
—
—
1
—
31
1
1
—
Blekinge
» .....................
2
12
—
—
3
—
2
—
5
12
2
—
Kristianstads
» .....................
35
38
3
—
3
1
—
-
38
39
3
—
Malmöhus
» .....................
107
68
3
—
6
2
2
—
113
70
5
—
Hallands
> .....................
22
21
—
—
3
1
—
—
25
22
—
—
Göteborgs o. Bohus » .....................
0
15
—
—
O
1
1
1
10
16
i
1
Ältsborgs
» .....................
49
28
—
--
3
2
—
—
52
30
—
—
Skaraborgs
» —:................
118
2
—
—
6
1
—
—
124
3
—
—
Värmlands
» .....................
5
27
—
—
2
2
1
—
7
29
i
—
j Örebro
» .....................
27
20
1
—
2
1
1
—
29
21
2
—
Västmanlands
» .....................
20
16
1
—
1
3
—
—
21
19
1
■-
! Kopparbergs
» .....................
—
15
1
—
1
1
1
-
1
16
2
--
Gäfleborgs
> .....................
11
16
—
—
—
—
3
—
11
16
3
—
Västernorrlands
> .....................
10
7
—
1
2
1
1
—
12
8
1
1
Jämtlands
> .....................
1
11
—
—
—
1
—
1
1
12
—
1
Västerbottens
» .....................
1
4
—
—
1
1
—
—
2
5
—
—
Norrbottens
> .....................
1
4
—
1
l
1
—
—
2
5
—
1
Summa
SC2
877
12
8
69
26
22
7
931
403
34
10
män Östgötagatan 49—51, natthärberget för män Östgötagatan 49—51,
nattasylen Brännkyrkagatan 11, barnasylen vid Sabbatsbergsvägen (för
mödrar med barn), barnasylen vid Asögatan (eko) samt asylen för fattiga
barnaföderskor ej tillhörande Stockholms kommun.
Fattiggårdar hafva redovisats till ett sammanlagdt antal af 403, däraf
377 a landsbygden och 26 i städer och köpingar.
Se noten å nästa sida.
214
Af landsbygdens fattiggårdar kom det största antalet, eller 68, på
Malmöhus län. Därnäst kommo Kristianstads län med 38, Alfsborgs län
med 28, Värmlands län med 27, Kalmar och Hallands län med hvartdera
21 samt Örebro län med 20. Uti intet af rikets län saknades fattiggårdar
helt och hållet, men Stockholms, Jönköpings, Västerbottens och Norrbottens
län hade hvartdera endast 4, Skaraborgs län endast 2 och Gottlands län
endast 1.
Inom städer och köpingar funnos inalles 26 fattiggårdar, däraf 3 i
hvartdera af Södermanlands och Västmanlands län, 2 i hvartdera af Stockholms,
Malmöhus, Alfsborgs och Värmlands län samt 1 i hvartdera af 12
andra län. Detta slags fattig vårdsanstalter saknades däremot i Stockholms
stad samt i städer och köpingar inom Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,
Gottlands, Blekinge och Gäfleborgs län.
Antalet redovisade arbetshus uppgår till inalles 34, däraf 12 å landsbygden
och 22 i städer och köpingar. A landsbygden funnos 3 arbetshus
i hvartdera af Kristianstads och Malmöhus län, 2 i Östergötlands län samt
1 i hvartdera af Stockholms, Örebro, Västmanlands och Kopparbergs län.
Öfriga 17 län saknade arbetshus i länens landskommuner.
Af de 22 arbetshusen i städer och köpingar kommo 2 på Stockholms
stad, nämligen Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning 1 och Stockholms
stads arbetsinrättning. Dessutom funnos 3 i hvartdera af Östergötlands
och Gäfleborgs län, 2 i hvartdera af Jönköpings, Blekinge och
Malmöhus län samt 1 i hvartdera af Södermanlands, Kronobergs, Gottlands,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Västernorrlands
län. Öfriga 11 län saknade arbetshus i sina städer och köpingar.
Hvad slutligen barnhemmen beträffar hafva inalles 10 sådana redovisats,
däraf 3 i landskommuner och 7 i städer och köpingar.
Landsbygdens barnhem voro belägna 1 i hvartdera af Östergötlands,
Västernorrlands och Norrbottens län. Af de 7 barnhemmen i städer och
köpingar tillhörde 4 Stockholms stad, nämligen Stckholms stads uppfostringsanstalt
vid Skrubba, Stockholms stads uppfostringsanstalt för flickor,
Stockholms stads barnhärberge samt fattigvårdsnämndens utackorderingsbyrås
barnhem. Återstående 3 barnhem befinna sig 1 i hvartdera af Östergötlands,
Göteborgs och Bohus samt Jämtlands län.
1 Denna inrättning är egentligen ej att hänföra till arbetshusen, men har likväl här upptagits
under denna rubrik, enär så skett i den officiella statistiken. — I tab. 16 och IT har anstalten
upptagits såsom fattighus, jfr ock sid. 183.—186.
Nedanstående texttabell utvisar det
kunna inrymmas i de i texttabellen sid. 213
antal personer, som beräknats
upptagna fattigvårdsanstalterna.
Fattig cårtlsanstalternas
utrymme.
Antal platser i fattigvårdsanstalterna är 1907.
1. ii n.
Landsbygden.
Städer och
köpingar.
Hela riket.
''smijfruvj
1
''k''
ep
cL
p
Arbetshus.
to
p
-i
sr
ro
Fattighus.
p''
K
7<n
-t
ro
■i.
ce
Barnhem.
CR*
ce
n*
7Q*
so»
p
Arbetshus.
ct
B
Stockholms stad.
_
__
2,429
3,242''
190
2,429
—
3,242
190
Stockholms
län
815
170
60
—
131
128
—
—
946
298
60
—
Uppsala
»
433
326
—
—
219
50
—
—
652
376
—
—
Södermanlands
»
089
678
—
—
106
196
146
—
1,095
874
146
Östergötlands
»
2,716
341
210
16
213
—
433
24
2,929
341
643
40
Jönköpings
»
1,536
242
—
60
—
250
—
1,596
242
250
—
Kronobergs
»
420
404
—
—
10
—
no
—
430
404
110
—
Kalmar
»
898
1,234
--
—
359
178
—
—
1,257
1,412
—
—
Gott lan ds
T>
335
'' 28
—
—
—
—
120
—
335
28
120
—-
Blekinge
)
37
764
-
—
104
—
370
—
141
764
370
—
Kristianstads
»
593
1,248
95
—
177
40
—
—
770
1,288
95
—
Malmöhus
»
1,473
1,927
70
—
711
80
600
—
2,184
2,007
670
—
Hallands
>
456
1,086
—
—
290
100
—
—
746
1,186
~
-
dötel), o. Kohus
»
117
771
—
—
380
40
1,650
110
497
811
1,650
no
Älfsborgs
»
763
1,244
—
—
101
280
—
864
1,524
—
—
Skaraborgs
»
1,396
31
—
—
215
44
—
1,591
75
—
• —
Värmlands
137
1,675
-
—
115
180
145
—
252
1,855
145
—
Örebro
»
673
1,713
30
—
44
50
180
—
717
1,763
210
—
Västmanlands
T)
453
659
40
—
14
370
—
—
467
1,029
40
—
Kopparbergs
D
—
1,340
50
-
14
35
in
—
14
1,375
161
—
Gälleborgs
>
297
1,340
—
—
—
—
376
—
297
1,340
376
—
V ästernorrlands
1>
279
689
—
90
85
30
150
—
364
719
150
90
Jämtlands
»
15
439
—
—
—
60
—
30
15
499
—
30
Västerbottens
»
18
190
—
—
30
60
—
—
48
250
—
—
Norrbottens
»
30
290
—
50
30
50
—
—
60
340
50
Summa
14,87»| 18,829
555
156
| 5,837
1,971
7,883
| 554
20,61K»| 20,800
8,438 510
Inalles skulle år 1907 i de redovisade anstalterna kunnat inrymmas
50,444 understödstagare, däraf 20,696 i fattighus, 20,800 i fattiggårdar,
8,438 i arbetshus och 510 i barnhem. Den officiella fattig vårdsstatistiken
Se noten å föreg. sida.
21(3
upptager för samma år utrymme för sammanlagdt 58,748 personer, däraf
för 27,879 i fattighus, för 22,445 i fattiggårdar, för 7,582 i arbetshus
samt för 842 i barnhem. Orsakerna till den bristande öfverensstämmelsen
hafva redan berörts i det föregående.
J)å antalet understödstagare, såsom ofvan framhållits, under år 1907
uppgick till sammanlagdt 228,073, skulle sålunda utrymme i de egentliga
Antal platser i medeltal i fattigvårdsanstalterna år 1907.
L
ii n.
Landsbygden.
Städer o. köpingar.
Hela riket.
Fattighus.
Fattiggårdar.
Arbetshus
so''
►1
B
O4
»
g
Fattighus.
Fattiggårdar.
Arbetshus.
Barnhem.
Fattighus.
Fattiggårdar.
Arbetshus.
Barnhem.
A n
t a
1 p 1
a t s
e r.
Stockholms stad
_
—
—
_
304
_
1,621
48
304
1,621
48
Stockholms
län..................
17
43
60
—
33
64
—
18
50
60
—
Uppsala
> ........
17
65
—
—
no
50
„ —
—
23
63
''-
—
Södermanlands
> ..................
17
45
—
—
21
65
146
—
17
49
146
—
Östergötlands
» ..................
22
28
105
16
107
-
144
24
23
28
129
20
Jönköpings
> ..................
18
61
—
—
30
—
125
—
18
61
125
—
Kronobergs
D ..................
17
37
—
—
10
no
—
17
37
no
—
Kalmar
» ..................
24
59
—
—
60
178
—
—
29
64
—
—
Gottlands
» ......
11
28
—
—
—
—
120
• —
11
28
120
—
Blekinge
» ..........
19
64
—
—
35
—
185
—
28
64
185
—
Kristianstads
» .................
17
36
32
—
59
40
—
—
21
35
32
—
Malmöhus
» ...........
15
29
23
—
119
40
300
—
21
30
134
—
Hallands
» ..
21
52
—
—
97
100
—
—
31
54
—
—
Göteborgs o. Bohus » ..................
23
55
--
-
76
40
1,650
no
50
54
1,650
no
Älfshorgs
» .........
16
44
—
—
34
140
—
—
17
51
—
—
Skaraborgs
» ...............
14
16
—
—
36
44
—
—
15
25
—
—
Värmlands
» ..................
34
64
—
—
58
90
145
—
42
66
145
—
Örebro
» ..........
25
86
30
—
22
50
180
—
25
84
105
—
Västmanlands
» .........
24
44
40
—
14
123
—
—
23
57
41
—
Kopparbergs
» ......
—
89
50
—
—
35
in
—
—
85
81
—
Gäfleborgs
» ......
27
84
—
—
—
—
125
—
27
84
125
—
Västernorrlands
» ..................
28
98
—
90
43
30
150
—
30
90
150
90
Jämtlands
» ......
lo
40
—
—
—
60
—
30
15
42
—
30
Västerbottens
» ...........
18
48
—
—
30
60
—
—
24
50
—
—
Norrbottens
» ............
30
73
—
50
30
50
—
—
30
68
—
50
Samtliga anstalter
18
51
46
52
84
73
358
51
24
52
248
51
217
fattigvårdsanstalter nu kunnat beredas för 22"i % af understödstagarna. A
landsbygdens fattigvård,sanstalter kunna inrymmas sammanlagdt 34,419
eller 23 »; % af dithörande understödstagare och i stadskommunernas fattigvardsanstalter
16,045 eller endast 19 r» % af deras understödstagare.
I fattighusen å landsbygden kunde utrymme beredas för inalles 14,879
personer, i fattiggårdarna för 18,829, i arbetshusen för 555 och i barnhemmen
för 156. Stadskommunernas fattighus hade utrymme för 5,837 personer,
fattiggårdarna för 1,971, arbetshusen för 7,883 och barnhemmen för 354.
De i fråga om personalutrymmet största fattig vårdsanstalterna i riket
voro Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning, som med sina filialer
hade utrymme för 1,810 personer, Stockholms stads arbetsinrättning
med 1,432 platser, Rosenlunds ålderdomshem med 1,194 platser samt anstalten
»Gibraltar» i Göteborg, afsedd för 1,650 understödstagare.
Beträffande medelutrymmet vid olika slags fattigvårdsanstalter lämnar
föregående sidas texttabell upplysningar.
De tre barnhemmen å landsbygden, belägna ett i hvardera af Östergötlands,
Yästernorrlands och Xorrbottens län, hade utrymme för resp.
16, 90 och 50 barn.
Stadskommunernas fattigvårdsanstalter äro af naturliga skäl i allmänhet
afsevärdt större än anstalterna å landsbygden. Relativt störst voro i
stadskommunerna arbetshusen, Indika i medeltal rymde 358 personer.
Därnäst kommo fattighusen med ett medelutrymme för 84 personer, fattiggårdarna,
som i genomsnitt hade plats för 73 personer, och sist barnhemmen,
Indika blott rymde i medeltal 51 barn.
På den å formuläret framställda frågan om de olika anstalternas anläggningsår
hafva svar lämnats i den omfattning och med det innehåll,
som, hvad beträffar fattighus och fattiggårdar i landskommunerna, framgår
af efterföljande texttabell (sid. 218).
Hvad åter arbetshusen å landsbygden angår, hafva uppgifter om anläggningsåret
lämnats för 10. Af dem voro 2 anlagda under åren 1870—
1879, 2 under åren 1880—1889, 2 under åren 1890—1899 samt 4 under
åren 1900—1907. Samtliga tre af landskommuner innehafda barnhem
äro anlagda under sist anförda tidsperiod.
Af de 862 fattighusen å landsbygden hade, som af ifrågavarande texttabell
framgår, för inalles 563, eller 65''3 %, uppgift å anläggningsåret
meddelats.
28 — Fattigiårdslagstifttiingeit. III.
Fattigvårds
anstalternas
anläggnings
år.
218
Anläggningsår för fattighus och fattiggårdar å landsbygden.
L i
n.
Antal fattighus å landsbyg-  den anlagda under åren:
Antal fattiggårdar å lands-  bygden anlagda under aren :.
före 1800.
1860-1809.
1870-1879.
1880 - 1889.
OO
O
ce
p
O
0
1
o
före 1800.
1860—1869.
1870- 1879.
1880-1889.
ce
0
1
ce
Stockholms
län..................
8
5
3
4
1
4
1
1
1
1
Uppsala
» ......
2
i
2
4
3
4
—
—
—
—
4
1
Södermanlands
» ..................
5
i
5
ö
5
5
—
—
1
1
<>
<)
Östergötlands
5
..............i...
ii
t)
15
10
9
14
—
—
1
3
4
2
Jönköpings
» ..................
6
4
10
13
11
17
—
1
1
—
2
—
Kronobergs
» ........
2
1
3
4
10
6
—
1
—
2
i
4
Kalmar
» ..................
2
ö
3
0
6
2
—
1
3
4
2
11
Gottlands
^ ...........■
t
2
2
9
2
2
—
—
—
—
—
1
Blekinge
» ............
—
—
—
2
—
—
3
1
1
3
1
Kristianstads
D ........
i
3
4
6
6
9
_
—
4
14
10
8
Malmöhus
D ........
9
IT
11
13
13
8
1
1
6
12
25
19
Hallands
i .......
—
3
2
4
5
(>
—
—
i
—
10
10
Göteborgs o. Bolins » ..................
—
—
—
—
2
3
—
—
i
2
9
3
Älfsborgs
» ..................
i
1
13
4
12
8
—
—
—
10
10
8
Skaraborgs
» ..
3
0
12
13
15
16
-
—
—
2
■ —
—
Värmlands
» ..........
—
—
—
1
1
3
—
2
2
11
12
Örebro
>
4
1
ö
5
2
O
—
3
4
6
7
Västmanlands
T>
.......
3
1
• -
2
3
4
--
1
2
4
8
Kopparbergs
» ..
—
—
—
—
—
—
—
—
3
'' -
8
4
Gä (teborgs
» ..
1
1
1
2
2
3
—
—
3
5
i)
2
V ästernorrlands
»
—
1
2
i
—
2
—
—
—
3
l
2
Jämtlands
—
—
—
—
—
1
; —
—
—
—
3
0
Västerbottens
» .........
—
—
—
—
1
—
-
__
1
_
2
1
Norrbottens
» ..
—
—
i
—
—
-
—
1
1
i
1
Samma
02
02
93
107
117
122
i
8
34
09
128
ilo
Före år 1860 äro inalles 621 fattighus anlagda, däraf anmärkningsvärdt
många inom Östergötlands, Malmöhus och Stockholms län, eller resp.
11, 9 och 8.
För inalles 356 fattiggårdar å landsbygden, eller 94''4 % af hela an
1
För några af dessa har anläggningstiden uppgifvits till »början af 1800-talet».
219
tulet, hufva uppgifter om auläggningsåret mochlelats. Medan uppgifterna
om antalet anlagda fattighus fördela sig med någorlunda samma antal pa
de olika tioårsperioderna, om också med eu jämn stegring fram mot vårtid,
förete motsvarande uppgifter i fråga om fattiggårdarna en helt annan
bild, som tydligt visar, att denna form af anstaltsvård först på de senare
årtiondena fatt någon större omfattning.
Endast eu af landsbygdens fattiggårdar (inom Yälinge kommun i
Malmöhus län) är anlagd före år 1860 (under år 1840), och endast 8
blefvo anlagda under tioårsperioden 1860—186!), däraf 3 i Blekinge län.
Från och med tioårsperioden 1870—1879 framträder däremot en stark
stegring: åren 1870—1879 anlades sålunda 34 fattiggårdar, åren 1880—
1889 69 och under perioden 1890—1899 icke mindre än 128 fattiggårdar.
Slutligen hafva 116 fattiggårdar sitt anläggningsår förlagdt till något af
åren 1900—07. Före år 1870 äro följaktligen endast 9 fattiggårdar
anlagda, hvaremot under tjuguårsperioden 1870—1889 grundades 103 och
under de 17 åren 1890—1907 icke mindre än 244.
Om anläggningsåret för fattigvårdsanstalterna inom städer och köpingar
lämnar följande sammanställning upplysning.
Anlagda under åren:
Fattighus.
Fattiggårdar.
Arbetshus.
Barnhem.
före 1850
3
—
1
—
1850 — 1859
5
—
3
—
1860—1869
3
—
4
i
1870—1879
6
2
■2
—
1880—1889
12
7
6
—
1890—1899
6
9
3
i
1900—1907
12
6
1
4
Summa
47
24
20
6
Före år 1850 äro sålunda 3 fattighus och 1 arbetshus anlagda, däraf
1 fattighus (Sabbatsbergs ålderdomshem i Stockholm) så tidigt som år 1752.
I öfrigt må endast framhållas, att äfven i stadskommunerna fattiggårdarna
äro af jämförelsevis sent datum. Ingen enda af dessa anstalter
är nämligen anlagd före år 1870 och 15 af de 24, som redovisats, äro
grundade efter år 1890.
På i formulär C framställd fråga hafva uppgifter lämnats angående
antalet anstalter belägna utom fattigvårdssamhället. A landsbygden funnos vårdssnminalles
48 dylika anstalter, nämligen 27 fattighus, 17 fattiggårdar, 2 ar- hal^^”a
220
Tal. lilt. M. Fattigvårdsanstal
-
1
2
3
4
5
6
1
L a
n d s b y g d i
n.
L ä n.
Fattighus.
Fattiggårdar.
Arbetshus.
Antal
anstal-
ter.
Samman-
lagd
kostnad,
kr.
Antal
anstal-
ter.
Samman-
lagd
kostnad,
kr.
Antal
anstal-
ter.
Samman-
lagd
kostnad,
kr.
1
2
Stockholms
län......
25
128,361
3
67,000
1
131,251
3
Uppsala
7>
... .
16
65,639
5
163,200
—
—
4
Södermanlands
» ......
23
129,197
15
483,542
—
—
5
Östergötlands
» ......
66
632,811
11
251,278
2
171,000
C
Jönköpings
» ......
53
281,411
3
72,500
—
—
7
Kronobergs
» ......
21
68,242
10
216,275
- .
—
8
Kalmar
> ......
18
96,400
21
806,386
—
—
9
Gottlands
» . .
19
29,700
1
14,888
—
—
10
Blekinge
» ......
1
8,000
11
361,262
—
—
11
Kristianstads
> ..
27
119,136
33
646,562
3
26,260
12
Malmöhus
» ..
55
215,705
62
1,189,693
2
157,666
13
Hallands
» ......
18
152,474
20
918,180
—
—
14
Göteborgs o. Bohus » ......
4
53,000
14
416,071
—
—
15
Alfsborgs
» ......
40
139,438
26
793,308
—
—
16
Skaraborgs
» .....
65
172,866
2
33,375
—
—
17
V ärmlands
» ......
4
17,900
25
1,557,379
—
—
18
Örebro
» ......
19
137,566
19
1,332,750
1
15,000
19
Västmanlands
» ......
13
105,332
13
319,340
—
—
20
Kopparbergs
» ......
—
—
14
797,451
1
9,000
21
Gäfleborgs
» .....
9
68,166
15
937,484
—
—
22
Västernorrlands
> ......
5
29,500
7
538,000
—
—
23
Jämtlands
» ......
1
3,931
10
382,854
—
—
24
Västerbottens
» ......
1
2,537
4
73,154
—
—
25
Norrbottens
» ......
1
4,000
4
165,137
—
Samtliga anstalter
504
2,661,312
348
12,537,069
10
510,177
‘221
ternas anläggningskostnader,
» 1
9
10 j
11 | 12
M 1
u ]
15
|
16
17
S t it
d e
O c h
k ö
p i n g a r.
Barnhem.
Fattighus.
Fattiggårdar.
A rbetshns.
Barnhem.
Antal
anstal-
ter.
Samman-
lagd
kostnad,
kr.
Antal
anstal-
ter.
Samman
lagd
kostnad,
kr.
Antal
anstal-
ter.
Samman-
lagd
kostnad,
kr.
Antal
anstal-
ter.
Samman-
lagd
kostnad,
kr.
Antal
anstal-
ter.
Samman-
lagd
kostnad,
kr.
_
__
2
1,144,000
_
_
2
3,848,200
1
111,797
1
—
—
1
7,000
1
43,645
—
—
—
—
2
—
—
2
147,911
1
40,000
--
—
—
3
—
—
2
30,300
3
159,260
i
200,000
—
—
4
1
11,100
—
—
—
—
i
444,400
—
—
5
—
—
2
17,000
—
—
2
222,000
—
—
6
—
—
1
6,600
—
—
i
180,690
—
—
7
—
—
6
329,000
1
166,000
—
—
—
—
8
—
—
—
—
—
—
i
75,000
—
—
9
—
—
i
7,785
--
—
—
—
—
—
10
—
—
2
34,000
• 1
49,000
—
—
—
—
n
—
—
4
821,695
2
83,685
2
737,176
—
—
12
—
—
3
278,000
i
100,000
—
—
—
—
13
—
—
5
295,000
i
29,000
i
1,500,000
1
30,000
14
-
—
i
9,960
2
260,000
—
—
—
—
15
—
3
86,186
1
53,500
—
—
—
—
16
—
—
2
55,500
2
317,706
i
100,000
—
•
17
—
—
2
21,200
i
30,000
i
219,456
—■
—
18
—
—
i
10,000
3
199,800
-
—
—
-
19
—
—
—
—
1
30,000
i
140,000
—
—
20
—
—
—
—
—
—
2
266,157
—
—
21
1
110,000
2
36,000
1
18,000
1
167,363
—
—
22
—
—
—
—
1
80,000
—
—
—
—
23
—
—
i
12,700
1
69,553
—
—
—
—
24
1
60,000
i
20.000
1
54,700
—
—
—
—
25
3
181.100
44
3,369,837
25
1,783,849
17
8,100.442
2
141,797
222
Antalet tillämnade
fattigvårdsanstalter.
För envig
med annat
fattigv&rdssamhälle.
Fattigvårds
anstalternas
anläggnings
kostnader.
betshus, 1 barnhem och 1 annan anstalt. 37 mindre fattigstugor voro belägna
utom fattigvårdssamhället. I stadskommunerna voro 7 anstalter belägna
utom fattigvårdssamhället, nämligen 2 fattighus, 4 fattiggårdar och
1 barnhem, hvarjämte 5 mindre fattigstugor funnos utom samhället.
Uppgifter hafva lämnats om antalet fattigvårdsanstalter, som år 1907
voro tillämnade att uppföras. A landsbygden voro inom resp. fattigvårdssamhällen
inalles 219 anstalter tillämnade, nämligen 56 fattighus, 112 fattiggårdar,
3 barnhem och 48 andra anstalter. Utom resp. samhällen voro
4 fattiggårdar tillämnade. I stadskommunerna voro inom resp. samhällen
17 anstalter tillämnade, nämligen 1 fattighus, 8 fattiggårdar, 2 arbetshus,
1 barnhem och 6 andra anstalter: 2 ålderdomshem, 1 försörjningsanstalt,
1 dår stuga, 1 anstalt för sinnessjuka samt 1 hem för änkor
med minderåriga barn. Utom resp. samhällen voro 1 fattiggård, 1 arbetshus,
I försörjningsinrättning samt 1 annan anstalt tillämnade.
Af svaren på frågan: »Har fattigvårdssamhället förenat sig med annat
samhälle om gemensam arbetsanstalt eller om annan gemensam åtgärd för
fattigvården och i så fall hvilken?», framgår, att sådana överenskommelser
hittills endast i ringa omfattning ägt rum. Det meddelas, att i Södermanlands
län Helgona och Nyköpings östra stadsförsamling gemensamt äga det s. k.
S:t Anna fattighus, att Hemse och Kone kommuner i Gottlands län gemensamt
äga en fattiggård, hvilket också är förhållandet med Tjurkö och
Sturkö kommuner i Blekinge län, Brösarps, Hvitaby och Kör lims kommuner
i Kristianstads län, Flenninge, Kattarps, Väsby och Allerums kommuner i
Malmöhus län, Grimeton och »närgränsande socknar» i Hallands län, Berghem,
Surteby och Kattunga i Alfsborgs län samt Kållands-Asaka och Mellby
i Skaraborgs län, hvilka båda sistnämnda kommuner hvar för sig förenat
sig med två andra samhällen om gemensam fattiggård. Slutligen disponerar
Elleholms kommun i Blekinge län plats för en understödstagare i
det genom donation bildade fattighuset i Mörrum.
Såsom ofvan nämnts, begärdes af kommittén uppgifter jämväl rörande
de redovisade anstalternas anläggningskostnader, och framhölls det därvid
särskildt, att man önskade veta den totala anläggningskostnaden, sålunda
med värdet af donerad fastighet och kapital inräknadt. Här berörda uppgifter
hafva lämnats från inalles 943 kommuner, häraf 865 landskommuner
och 78 städer och köpingar.
223
I texttabellen litt. M (sid. 220—21) redogöres för inkomna uppgifter
angående anläggningskostnaderna för de olika slagen af fattigvårdsanstalter.
Sammanlagdt uppgå fattigvårdsanstalternas anläggningskostnader, såsom
af tabellen synes, till mycket betydande belopp.
För 504 fattighus i landskommunerna uppgå anläggningskostnaderna
till sammanlagdt 2,061,312 kr., för 348 fattiggårdar till 12,537,06!) kr.,
för 10 arbetshus till 510,177 kr. samt för 3 barnhem till 181,100
kr., eller för samtliga 865 anstalter a landsbygden tillsammantagna till
I 5,889,658 kr.
För 44 fattighus i stadskommunerna uppgingo anläggningskostnaderna
till sammanlagdt 3,369,837 kr., för 25 fattiggårdar till 1,783,849 kr.,
för 17 arbetshus till 8,100,442 kr. samt för 2 barnhem till 141,797 kr.
Sammanlagdt uppgingo sålunda anläggningskostnaderna för de 89 anstalterna
i städer och köpingar till 13,405,155 kr.
Samtliga 548 redovisade fattighus i riket hafva i anläggning kostat
sammanlagdt 6,031,149 kr., samtliga 373 fattiggårdar 14,320,918 kr.,
de 27 arbetshusen 8,610,619 kr. samt de 5 barnhemmen tillsammans
321,897 kr. För de 953 fattigvårdsanstalter i riket, för hvilka ifrågavarande
uppgifter lämnats, uppgå sålunda anläggningskostnaderna till
sammanlagdt 29,284,583 kr.
Hvad landsbygdens fattigvårdsanstalter beträffar, visar det sig, att
fattighusens anläggningskostnader i genomsnitt varit jämförelsevis låga eller
för samtliga landskommuner endast 5,280 kr. per anstalt.
Siffrorna växla i öfrigt mellan kr. 95,000 och kr. 200.
För fattiggårdarna, till hvilka alltid hör en större eller mindre areal
åker för det vid dem bedrifna jordbruks- eller trädgårdsarbetet, blifva anläggningskostnaderna
gifvetvis afsevärdt högre än för fattighusen, hvilka i
landskommunerna ofta torde vara små och med synnerligen enkel inredning.
I medeltal för samtliga landskommuner uppgå fattiggårdarnas anläggningskostnader
till 36,026 kr. per anstalt. Högsta anläggningskostnaden fölen
fattiggård har uppgifvits till kr. 250,000.
Arbetshusens anläggningskostnader äro i medeltal för landsbygden
ännu något högre än fattiggårdarnas. He uppgå nämligen till 51,018 kr.
per anstalt men variera högst afsevärdt för de olika länen. Högsta siffran
är kr. 151,666 och den lägsta kr. 4,619
Fattigvårdsanstalterna i stadskommunerna hafva, såsom af förevarande
tabell framgår, i allmänhet kräft betydligt högre anläggningskostnader än
motsvarande anstalter å landsbygden. Medeltalet af anläggningskostnaderna
224
Särskild
styrelse för
fattigvdrdsanstalterna.
Fattigvårds
anstalternas
personal.
för fattighusen i städer och köpingar stiger sålunda till 76,587 kr. per
anstalt, hvilket höga belopp framför allt förorsakats af de betydande anläggningskostnaderna
för anstalterna i de större städerna. Siffrorna växla
mellan högst kr. 820,000 och lägst kr. 5,000.
För stadskommunernas fattiggårdar äro anläggningskostnaderna i
medeltal för samtliga anstalter 71,354 kr. per anstalt. Högsta anläggningskostnaden
uppgifves äfven här till kr. 250,000.
Anläggningskostnaderna för stadskommunernas arbetshus uppgå i
regel till ganska höga belopp. Det är naturligtvis äfven här våra största
städers millionanläggningar, som bidraga till denna höga summa, om också
arbetshusen genomgående synas draga mycket afsevärda anläggningskostnader.
Högsta siffran är kr. 2,340,000 och den lägsta kr. 50,000.
På den i föreliggande sammanhang framställda frågan:
>Finnes sär
skild,
fattigvårdsstyrelsen underordnad styrelse för anstalten», har för
inalles 85 anstalter meddelats, att sådan styrelse finnes. Af dessa 85
anstalter komma 63 på landsbygden, nämligen 14 fattighus, 46 fattiggårdar,
1 arbetshus och 2 barnhem. 22 anstalter med särskild styrelse
funnos inom stadskommunerna och utgjordes af 8 fattighus, 3 fattiggårdar,
5 arbetshus och 6 barnhem.
Genom bilaga 2 till frågeformulär C hade, såsom ofvan framhållits,
begärts upplysningar angående den personal, som fanns anställd vid de
särskilda fattigvårdsanstalterna, detta närmast i syfte att få en föreställning
om, huru pass fullständigt anstalterna voro i detta afseende utrustade; och
framhölls därvid i synnerhet önskvärdheten af att erhålla uppgift, huruvida
sjuksköterska var vid inrättningen anställd.
De olika kategorier af personal, som i svaren i allmänhet upptagits,
äro 1) sjuksköterskor och andra sköterskor (af uppgifterna framgår ej, om
sköterskan är utbildad eller ej); 2) föreståndarinnor (husmoder o. dyl.);
3) föreståndare jämte hustru (den senare tjänstgör då oftast som föreståndarinna
för den kvinnliga afdelningen); 4) föreståndare; 5) rättare
samt 6) annan personal (drängar, pigor, yrkesarbetare, vaktmästare o. s. v.).
Det betinnes, att vid 246 af landsbygdens fattigvårdsanstalter särskild
sjuksköterska eller annan sköterska varit anställd. Det torde här
ytterligare böra framhållas, att samtliga uppgifna sköterskor. ej äro utbildade
för sjukvård. Ofta säges det till och med särskildt ifrån, att sköterskan
ej är examinerad sjuksköterska. Understundom torde den, som här
kallats sköterska, vara eu kvinna utan någon som helst utbildning, hvilken
;mställts för att varda de nnderstödstagare, hvilka ej kunna sköta sig själfva.
A andra sidan är emellertid att märka, att ett flertal åt dem, soin angifvits
som föreståndarinnor, samt många åt'' hustrurna till föreståndare1
uppgifvits vara utbildade sjuksköterskor. Högsta antalet anstalter med anställd
sköterska tiar Östergötlands län, 56 anstalter, närmast följ dt åt
Jönköpings län, 44 anstalter, och Kalmar län, 25 anstalter. Inom hvartdera
af Västerbottens ocli Norrbottens län fanns endast 1 anstalt med
sköterska, inom hvardera af Blekinge och Västmanlands län endast 2
sådana anstalter samt inom h vartdera af Gottlands, Göteborgs och Bohus samt
Jämtlands län endast 3 anstalter, vid hvilka särskild sköterska var anställd.
Föreståndarinna, husmoder e. dyl. var år 1907 anställd vid inalles
479 af landsbygdens fattigvårdsanstalter. Som ofvan nämnts voro ett
flertal af dessa föreståndarinnor utbildade sjuksköterskor. Inom Östergötlands
län funnos 6 L anstalter med föreståndarinnor, inom Malmöhus
län 43, inom Södermanlands län 41, inom Kristianstads län. 36, inom
Örebro län 28, inom hvartdera af Kalmar och Hallands län 26 samt inom
Värmlands län 25 sådana anstalter. Häremot hade Gottlands län endast
1 anstalt, vid hvilken föreståndarinna var anställd, Västerbottens län
endast 4, Norrbottens län 5 samt Uppsala län 9 sådana anstalter.
Vid sammanlagdt 110 af fattig vårdsanstalterna i landskommunerna
voro anställda föreståndare jämte hustru, hvarvid hustrun hade till åliggande
att deltaga i vården af de fattiga. Af dessa 110 anstalter voro
icke mindre än 34 belägna i Malmöhus län, där sålunda denna form af
uppsikt å anstalterna användts i särskilt stor utsträckning. Härnäst mest
använd var denna form i Kristianstads län, där 18 dylika anstalter
funnos. 239 af landskommunernas fattigvårdsanstalter hade föreståndare
anställd.1 Högsta antalet anstalter med anställd föreståndare påträffas
i Malmöhus län, 32 anstalter, Värmlands län, 21 anstalter, och Kalmar
län, 20 anstalter.
Vid 16 af landsbygdens fattigvårdsanstalter, däraf 3 fattiggårdar,
fanns anställd rättare och vid 209 fattigvårdsanstalter annan personal, antingen
enbart eller ock vid sidan af föreståndare e. d., och vanligen bestående
af tjänare eller tjänarinnor.
Eu undersökning rörande antalet redovisade anstalter å landsbygden,
som fullkomligt saknat vid anstalten anställd personal, ger det resultat,
1 Det bör anmärkas, att det ofta förekommer, att vid en och samma anstalt finnas både
föreståndare och föreståndarinna.
29 — Fattigvårddagstiftningen. 111.
226
att sådan saknades vid 420 anstalter eller 33''5 % af hela det redovisade
antalet.
För skötandet af stadskonimunernas i vanliga fall rätt stora fattigvårdsanstalter
erfordras gifvetvis en ganska betydlig personal. Dä en uttömmande
redogörelse för personalförhållandena vid dessa anstalter skulle
kräfva, att nästan hvarje anstalt linge sitt särskilda omnämnande, må här
såsom exempel endast anföras, huru förhållandena gestalta sig vid några
få, större anstalter.
Vid Sabbatsbergs ålderdomshem i Stockholms stad voro anställda: 1 syssloman
och föreståndare, 1 predikant, 1 organist och försångare, 1 protokollsförare,
1 läkare, 2 sjukvårdsförestånderskor, 1 skrifbiträde, 1 " köksförestånderska, 1
maskinist, 1 vaktmästare. 1 portvakt, 1 eldare, 1 dräng samt 15 kvinnliga biträden
(sköterskor).
Vid Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning voro anställda: 1
syssloman och föreståndare, 1 predikant, 1 organist och försångare, 1 protokollsförare,
3 bokhållare, 2 skrifbiträden, 7 förestånderskor, 1 maskinist. 11 vaktmästare,
1 portvakt, 3 förestånderskebiträden, 3 maskinistbiträden, 3 eldarebi
träden, 13 köksbiträden, 2 drängar, 2 öfverläkare, 5 underläkare, 4 öfversköterskor,
31 sjuksköterskor, 8 skötare, 47 sköterskor, 51 sjuksköterskebiträden, 1 badare
samt 1 tillsyningsman.
A Stockholms stads uppfostringsanstalt vid Skrubba voro anställda 1 föreståndare,
räkenskapsförare och redogörare, 1 predikant, 1 läkare, 1 protokollsförare,
1 ämneslärare, 1 ämneslärariuna, 6 yrkeslärare, 1 husmoder, 1 tjänarinna
samt 1 extra biträde.
Vid arbets- och försörjningsanstalten i Norrköping utgjordes personalen af:
1 syssloman, 3 vaktmästare, 1 maskinist, 1 reparatör, 2 sjuksköterskor, 1 sköterska,
1 husmoder, 2 kokerskor, 7 kvinnliga biträden, 1 tvätterska samt 1 sinnessjukvårdare.
Personalen vid arbets- och försörjningsinrättningen i Malmö utgjordes af:
1 direktör, 1 kamrer, 1 kontorsbiträde, 1 predikant, 1 orgelspelare, 1 arbetsföreståndare.
1 vaktmästare, 1 portvakt, 1 nattvakt, 2 tillsyningsman för friska män,
4 tillsyningsman för sinnessjuka män, 1 bagare, 1 maskinist, 2 eldare, 1 dräng,
1 diakonissa, 7 sjuksköterskor, 1 barnsköterska, 1 nattsköterska, 1 hushållerska,
1 kokerska samt 1 tvättförestånderska.
Vid anstalten »Gibraltar» i Göteborg voro anställda: 1 syssloman, 1 predikant,
1 diakon, 1 orgelnist, 1 bokhållare, 3 kontorsbiträden, 1 arbetsföreståndare,
1 verkmästare, 5 tillsyningsman, 2 bagare, 2 köksförestånderskor, 5 köksbiträden,
2 tvätterskor, 1 baderska, 1 maskinist, 2 eldare, 1 arbetsförestånderska, 2
arbetsförestånderskebiträden, 6 öfversköterskor, 69 sköterskebiträden, 9 sjukvårdare
samt 1 nattvakt. I
I städerna och köpingarna var det år 1907 endast .14 fattigvårdsanstalter,
eller 11 3 % af hela antalet, som fullständigt saknade anställd
227
personal. Samtliga dessa anstalter voro belägna i köpingar eller de minsta
städerna. 55 fattigvårdsanstalter eller 44 4 % af hela antalet anstalter i
stadskommunerna voro i afsaknad af sjuksköterska eller annan sköterska.
På den a formuläret framställda frågan, huruvida läkare är anställd
för anstalten, hafva svar afgifvits af det innehåll nedanstående sammanställning
utvisar.
L ä n.
Antal anstalter, för
hvilka läkare är
anställd.
L ä n.
Antal anstalter, för
hvilka läkare är
anställd.
l-f
eu x
® 7?
B *
Hela
riket.
Städer o.
köpiDgar
er _
er? g
eu b
a- eu
d M
Städer o.
köpingar.
Hela
riket.
Stockholms stad
it
it
Transport
no
04
174
Stockholms
län......
17
6
23
Göteborgs o. Bohus län......
4
5
9
Uppsala
* ......
t
2 6
Alfsborgs7
• ......
12
4
16
Södermanlands
» ......
21
9
30
Skaraborgs
» ......
2
7
9
Östergötlands
» ..
23
6 !
29
Värmlands
» ......
13
5
18
Jönköpings
» ......
8
t
12
Örebro
» ......
lo
4
19
Kronobergs
» ......
1
1 2
Västmanlands
» ......
18
3
21
Kalmar
* ......
7
5
12
Kopparbergs
» ......
9
2
11
Gottian ds
» ......
—
1 1
Gäfleborgs
» ......
12
3
15
Blekinge
» ......
2
3
5
Västernorrlands
» ......
8
4
12
Kristianstads
» ......
7
3
10
Jämtlands ■
» ......;
4
1
5
Malmöhus
. ......
13
7
20
Västerbottens
» ......
4
1
5
Hallands
» ......
7
3 |
10
Norrbottens
» ......
5
2
7
Transport
no
64
174
Summa
216
105
321
Inalles fanns det sålunda år 1907 321 fattigvårdsanstalter, däraf 216
belägna på landsbygden och 105 i städer och köpingar, vid hvilka läkare
var anställd. I förhållande till hela antalet redovisade fattigvårdsanstalter
utgjorde nyssnämnda antal på landsbygden endast 17*2 %, i stadskommunerna
S4''t %'' och i riket i dess helhet 2 3''3 %.
Den för eu sund fattigvård ytterst viktiga omständigheten, att särskilda
rum eller afdelningar inom fattigvårdsanstalterna äro anordnade för
vissa kategorier af understödstagare, belyses af de svar, som på framställd
fråga afgifvits för de redovisade anstalterna. De särskilda slag af under
-
Antal fattigvärds
anstalter
med anställd
läkare.
Särskilda
rum eller afdelningar
A
fattigvårds
anstalt ernå.
228
stöd,slagare, med afseende på hvilka upplysning i detta stycke begärdes,
voro: a) understödstagare af olika kön; b) äkta makar; c) minderåriga;
d) sinnessjuka; e) tuberkulösa samt f) andra sjuka. De inkomna svaren
hafva i efterföljande båda texttabeller (å sid. 229 och 230) sammanförts
länsvis för landsbygden samt städer och köpingar.
Då flertalet fattigvårdsanstalter torde inhysa understödstagare af olika
kön, har det varit af intresse att få veta, huruvida särskilda rum eller
afdelningar för män och för kvinnor finnas anordnade inom anstalterna.
Tabellen å följande sida utvisar, att särskilda rum eller afdelningar för understödstagare
af olika kön år 1907 funnos anordnade inom 860 eller i 68''v %
af samtliga å landsbygden belägna fattigvårdsanstalter (utom barnhem).
Sålunda saknade icke mindre än 391 anstalter, eller 3Ds % af samtliga,
denna anordning, hvilket dock ej torde bevisa, att män och kvinnor där
få bo i samma rum.
Som af tabellen vidare framgår, funnos å landsbygden inom inalles
499 anstalter särskilda rum eller afdelningar anordnade för äkta makar,
inom 213 anstalter dylika afdelningar för minderåriga, inom 330 anstalter
för sinnessjuka, inom 122 anstalter för tuberkulösa samt inom 326 anstalter
för andra sjuka. Fördelningen på de olika länen framgår af tabellen.
Ilär må blott anmärkas, att beträffande särskilda afdelningar för
understödstagare af olika kön, sådana finnas inom samtliga redovisade anstalter
i Kopparbergs och Norrbottens län, medan däremot förhållandena i
detta afseende voro synnerligen bristfälliga inom Skaraborgs län, hvarest
endast 40 anstalter eller 33 s % af hela antalet hade särskilda rum eller
afdelningar för understödstagare af olika kön.
Hvad därefter stadskommunerna angår, utvisar tabellen å sid. 230, att af
de till kommittén redovisade fattigvårdsanstalterna 107 haft särskilda rum
eller afdelningar för understödstagare af olika kön, 51 haft särskilda rum
för äkta makar, 29 haft dylika för minderåriga samt att vidare därstädes
funnits 64 anstalter, där de sinnessjuka vårdades å särskild afdelning, 40
anstalter med särskild afdelning för tuberkulösa samt 70 anstalter, inom
hvilka andra sjuka vårdades å särskilda afdelningar eller rum.
Om barnhemmen, två asyler för mödrar med barn i Stockholms
stad samt arbetsinrättningen i samma stad, hvarest endast män intagas,
frånräknas, skulle det återstå 114 anstalter i stadskommunerna, inom
hvilka särskilda rum eller afdelningar för understödstagare af olika kön
bort finnas. Som nämnts, finnas dylika afdelningar i 107 anstalter, sålunda
i 94''0 % af hela antalet. Bland stadskommunernas fattig vårdsan
-
229
stalter var det alltså endast 7, eller 6 % åt'' samtliga, som saknade eu dylik
inrättning.
För riket i dess helhet ställa sig här berörda förhållanden på följande sätt.
Frånräkna!'' man barnhemmen och de tre ofvannämnda anstalterna i Stockholms
stad, återstå 1,365 fattigvårdsanstalter, om Indika uppgifter i före
-
Särskilda rum eller afdelningar å fattigvårdsanstalter år 1907.
A. Landsbygden.
L
ä
n.
Antal anstalter å landsbygden mei
skilda rum eller afdelningar fö
O d 1
g I '' B
1
SE.
!
g-
r? g
K
5''
1
o
a-
TTCR c-
t»
p.
=
2
fr ®
;
»•
Ä
o
S- o: 1
d-
*■*
c
sr1
2* P CL
^
“•
C.
1
O''-
->•-*» pr
p
0Q
£
ce
? j
5
sa
SO
P
l sär i
r:
p
p
Oj
P
2. !
O
?r
p
Stockholms
län..........................................
40
17
3
2
3
10
Uppsala
» ..........................................
14
<
2
2
—
4
Södermanlands
» ..........................................
49
18
5
8
5
14
Östergötlands
» ..........................................
107
43
i
17
7
39
Jönköpings
» ..........................................
59
37
10
12
6
26
Kronobergs
» ..........................................
28
11
3
10
2
11
Kalmar
» ..........................................
48
34
12
23
9
19 |
Gottlands
» ..........................................
14
11
3
—
—
3 |
Blekinge
..........................................
13
6
3
11
1
5
Kristianstads
» ..........................................
60
31
14
26
O
20
Malmöhus
» ..........................................
125
79
35
41
8
31 i
Hallands
» ..........................................
33
25
11
25
9
18
Göteborgs och Bohus » ..........................................
15
8
3
11
3
8
Älfsborgs
> ..........................................
51
35
9
28
6
23
Skaraborgs
» ..........................................
40
23
8
6
—
9
Värmlands
» ..........................................
29
21
16
27
• 12
18
Örebro
» ..........................................
40
29
18
22
9
16
Västmanlands
» ..........................................
28
14
8
6
6
12
Kopparbergs
» ..........................................
16
10
11
14
8
11
Gädeborgs
» ..........................................
19
13
15
16
10
11
Västernorrlands
> ..........................................
13
10
9
10
7
8
j Jämtlands
» ..........................................
10
8
5
7
3
5
: Västerbottens
» ..........................................
3
3
1
2
1
2
Norrbottens
» ..........................................
6
6
2
4
2
3
Samma
860
499
213
330
122
326
230
liggande hänseende lämnats till kommittén. Af dessa hade 967, eller 70 s %,
anordnat särskilda rum eller afdelningar för understödstagare af olika
kön, hvadan sålunda 399 anstalter eller 29''2 % saknade dylika anordningar.
I öfrigt hade i hela riket 550 anstalter särskilda rum eller afdel
-
Särskilda rum eller afdelningar å fattigvårdsanstalter år 1907.
B. Ståder och köpingar. * I
Stockholms stad.........
Stockholms
län
|
Uppsala
»
i
Södermanlands
»
Östergötlands
»
|
Jönköpings
»
Kronobergs
Kalmar
»
Gottlands
»
Blekinge
»
|
Kristianstads
>
! Malmöhus
i Hallands
»
Göteborgs och Bohus »
Älfsborgs
»
Skaraborgs
»
!
Värmlands
»
|
Örebro
»
I
Västmanlands
»
j
Kopparbergs
»
j
Gäfleborgs
>
Västernorrlands
»
Jämtlands
»
I
Västerbottens
»
Norrbottens
»
Antal anstalter i städer och köpingar med
särskilda rum eller afdelningar för:
understöds-  tagare af
olika kön.
äkta makar.
sinnessjuka.
minderåriga.
tuberkulösa.
andra sjuka
9
2
3 1
1
1
6
5
3
2 i 1
1
i
3
2
1 2
1
2
9
4
4
1
3
6
2
2
4
4
4
4
1
— 2
1
3
2
2
1 2
1
2
7
4
—
5
1
3
1
—
—1
i
—
1
4
3
2
4
3
4
4
1
—
3
2
4
9
6
5
6
6
7
3
4
1
4
1
2
6
1
1 1 1
—
2
4
2
1
3
1
3
6
2
1
4
2
3
6
4
3
4
3
4
4
2
2 2
1
3
4
1
1
3
2
4
2
2
— . 2
1
2
3
—
1 2
3
3
3
2
1 2
2
2
2
1 1
1
1
1
—
— ;
i
1
1
1
— 1 —
t
1
107
51
29 j 04
40
70
Summa
ningar för äkta makar, 242 för minderåriga, .494 för sinnessjuka, 192 för
tuberkulösa och 49(i för andra sjuka.
Innehållet i de svar; som till kommittén afgifvits pa den framställda
frågan, huruvida arbetsskyldighet förekommer inom fattigvårdsanstalterna
samt, därest detta är fallet, af hvilken art arbetet är för manliga och
kvinnliga understödstagare, framgår af följande sammanfattning.
Uti inalles 624 anstalter synes arbete förekomma. Uti 426 af dessa
anstalter utgjordes arbetet af jordbruks- eller ladugårdsarbete, i de flesta
fall gifvetvis af båda samtidigt; därutöfver förekommer trädgårdsarbete i
62 anstalter. I öfrigt utgör vedhuggning (258 anstalter) samt stenslagning
och för stadsanstalterna gårds- och gaturenhållning (14 anstalter) ett
ofta förekommande arbete. Egentligt yrkesarbete för män synes förekomma
allenast vid 55 anstalter, och utgöres då detta arbete vanligen af
skomakeri, skrädderi, snickeri, träslöjd samt i ett fåtal fall af smide och
måleriarbete. Vissa anstalter hafva dock upptagit sådana yrkesgrenar som
bokbinderi, kartongarbete, korgflätning, tunnbinderi, borstbinderi, stolflätning,
kvastbindning, tillverkning af trätofflor, lagning af fisknät, krollsprintberedning
samt repning af dref och tagel. Vid ett par anstalter
förekommer dessutom kalkslagning samt torfupptagning och torftorkning,
hvarjämte vid andra mangling utföres. Vid ett fåtal anstalter utlegas slutligen
eu del understödstagare till arbete hos enskilda personer.
Hvad de kvinnliga understödstagarna beträffar, är naturligen deras
förnämsta sysselsättning inom nästan samtliga anstalter deltagandet i hushållsgöromål,
rengöring och städning, samt biträde vid de orkeslösas och sjukas
vård. Vid en del anstalter deltaga dock kvinnorna i jordbruks- och trädgårdsarbete
samt utföra mjölkning och andra med ladugårdsskötseln förbundna
sysslor. Vidare förekommer naturligen i stor utsträckning handaslöjd,
ej blott i form af kläders förfärdigande och reparation, strumpstickning
och dylikt utan äfven i form af kardning, spånad, väfnad af
tyger, mattor och band, trasklippning, säcklagning etc. Vid eu del anstalter
emottages dessutom fjäder till rensning och spritning, kaffe samt
ärter och säd till rensning samt vid en anstalt silfver till polering. Dock
synes vid de flesta anstalter de egentliga hushållsgöromålen och rengöringen
inom anstalten upptaga de kvinnliga understödstagarnas hufvudsakliga
tid, så att anordnandet af yrkesarbete för dem i mindre utsträckning
än för männen kan förekomma.
Årtal af
inom fattig
vårdsanstal
terna förekommande
arbeten.
232
Dagliga
arbetstiden
vid
fattigvårds
anstalterna.
S. k. >flitpengar».
Taxa för värdet
af utfördt
arbete.
Bestämd daglig arbetstid bar uppgifvits förekomma vid inalles 195
lattig vårdsanstalter, däraf vid 144 anstalter å landsbygden samt vid 51
anstalter i stadskommaner.
Af de inkomna uppgifterna framgår, att på landsbygden en arbetstid
af'' 10 timmar är den vanligaste och därnäst en arbetstid af 8 timmar.
Äfven mellan dessa båda tal liggande tider förekomma i ganska stor omfattning.
För öfrigt vill det synas, som om i en del fall i stället för den
verkliga arbetstiden uppgifvits den tid, som öfverhufvudtaget å anstalten
varit anslagen åt arbete, utan afseende på om arbetet hela denna tid pågått
eller icke. Hvad angår stadsko in munerna är 8 timmar den utan jämförelse
oftast förekommande arbetstiden.
Från inalles 231 anstalter bar det meddelats, att fiitpengar förekomma,
däraf vid 188 anstalter på landsbygden och vid 43 anstalter i stadskommuner.
Dessutom bar, hvad landskommunerna beträffar, från 18 anstalter
meddelats, att flitpengar förekomma »någon gång» eller »ibland», från 2
anstalter att sådana utdelas vid jul och midsommar, från en anstalt att
flitpengar utdelas »endast vid jultiden», vid en anstalt förekomma sådana
»undantagsvis», vid en anstalt »ej ofta», vid en anstalt »sällan» och vid
en anstalt »tillfälligtvis». Från en anstalt meddelas, att flitpengar gifvas
vid arbete åt främmande personer», från en anstalt att det utdelas »snuspengar
och kaffeslantar» samt slutligen från en anstalt, att understödstagarna
icke erhålla pengar, men »i stället kaffe, snus och tobak».
Förutom ofvannämnda 43 anstalter i stadskominunerna, vid hvilka
flitpengar förekomma, meddelas, att sådana vid en anstalt förekomma
»ibland», vid en anstalt »i några fall», vid en anstalt »i enstaka fall»
samt vid en anstalt »icke i regel». Vid en anstalt utdelas »snuspengar»
och vid en anstalt förekommer uppmuntran »in natura».
På den af kommittén framställda frågan, huruvida det vid fattigvårdsanstalterna
finnes taxa för beräkning af värdet af utfördt arbete,
för den händelse arbetsförtjänsten skall afräknas å skuld för fattig vårdskostnad
samt, därest detta är förhållandet, hvilken denna taxa är, hafva
svar ingått från mycket få anstalter, hvilket synes utvisa, att sådan beräkning
endast undantagsvis förekommer.
Hvad landsbygden beträffar, har från 6 anstalter meddelats, att ersättning
till hjonen utgår med 1/s af arbetsförtjänsten, och synes sådan
beräkning hufvudsakligen förekomma vid arbete, som utförts för främmande
personer; vid 4 anstalter utgår ersättningen med hälften af arbetsförtjänsten
och vid en anstalt med l/\ af arbetsförtjänsten.
I stadskommunerna utgår dylik ersättning med 25 % af arbetsförtjänsten
vid 2 anstalter och med 10 % vid 2 anstalter. Dessutom uppgifves
från en anstalt, att afräkningen sker med högst 2 och lägst 1 kr.
per dag och från eu anstalt, att afräkningen sker med i det närmaste
Medelkostnaden per är och understödstagare vid värd å
fattigvårdsanstalter år 1907.
1
2
3
4
5 1
o 1
7
« 1
9
10
Landsbygden
Städer
och köpingar
Hela riket
å fattig-
ä fattig-
ä arbets-
ä fattig-
å fattig-
å arhets-
å fattig-
å fattig-
å arbets-
hus.
gårdar.
hus.
hus.
gårdar.
hus.
hus.
gårdar.
hus.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Stockholms stad .......
..............
386
253
386
253
Stockholms
län .........
124
179
—
130
142
—
125
167
—
99
159
__
264
135
_
108
155
_
Södermanlands
»
114
142
—
162
216
147
118
155
147
j Östergötlands
» .........
118
143
182
137
—
181
119
143
182
Jönköpings
» .........
122
154
'' —
136
—
231
123
154
231
Kronobergs
» .........
103
149
—
175
-
456
107
149
456
| Kalmar
T>
.......T .
99
157
-
185
195
—
113
159
—
j Gottlands
119
102
—
—
—
219
119
102
219
Blekinge
D
.........
—
ISO
—
217
—
227
217
150
227
[ Kristianstads
Tf
.........
136
143
194
247
185
—
147
144
194
! Malmöhns
» .......
134
158
263
268
150
247
142
157
255
j Hallands
......
125
157
—
234
275
--
141
163
—
j Göteborgs och Bohus
186
155
—
248
198
369
213
159
369
Älfsborgs
120
158
-
148
232
—
121
163
—
Skaraborgs
» .........
120
no
—
159
204
—
123
141
—
| Värmlands
» .........
114
144
—
250
200
170
137
148
170
S Örebro
» .........
127
125
150
175
160
180
131
127
165
1 Västmanlands
» .........
no
158
—
140
193
—
112
165
—
i Kopparbergs
» .........
—
138
142
—
125
269
—
137
206
Gäfleborgs
.........
136
185
—
—
—
296
136
185
296
Västernorrlands
> .........
154
197
—
219
no
225
167
190
225
Jämtlands
>
263
171
—
—
292
—
263
182
—
Västerbottens
» ........
135
140
—
—
186
—
135
149
—
Norrbottens
» .........
165
193
—
188
212
—
177
197
—
Samtliga
anstalter
122
153
196
| 216
192
242
129
156
227
— Va ttigi:ård?lcig-ftift n in g eu. III.
234
Medelkostna
den per dr
och understödstagare
för anstaltsvärden.
gällande timpenning. Vid 2 anstalter uppgitVes värdet till 1 kr. per dag,
vid en anstalt till kr. 2: 50 per dag, vid en anstalt till kr. 1: 50 för män
och kr. 1: 00 för kvinnor, vid en anstalt till kr. 1: 25 för män och kr.
1: 00 för kvinnor samt vid en anstalt till kr. 0: 75 ä 1: 25 per dag.
I texttabellen å föregående sida meddelas en öfversikt på grund af
de till kommittén meddelade upplysningar angående medelvärdet af kostnaden
per år och understödstagare för vård å de olika slagen af fattigvårdsanstalter
utom barnhem.
Det framgår af tabellen, att å landsbygden vården ställt sig relativt
dyrast å arbetshusen, där densamma uppgick till 196 kr. per år och understödstagare.
Därnäst kommo fattiggårdarna, där motsvarande belopp var
153 kr. Billigast var, som man kunde vänta, vården i fattighusen. Den
uppgick nämligen till blott 122 kr. per år och understödstagare.
Hvad vidare fattighusen särskildt beträffar, uppgick medelvärdet för
vård i dylikt till ett ovanligt högt belopp i Jämtlands län, 263 kr.; uppgiften
gäller dock endast en anstalt. Höga medelvärden påträffas för
öfrigt i Göteborgs och Bohus län, 186 kr., Norrbottens län, 165 kr. och
Västernorrlands län, 154 kr. Öfver medeltalet för hela landsbygden voro
dessutom Kristianstads, Gäfleborgs, Västerbottens, Malmöhus, Örebro, Hallands
och Stockholms län. Lägst var medelvärdet i Uppsala och Kalmar
län, 99 kr. i hvartdera länet.
För vård å fattiggård har Västernorrlands län det högsta medelvärdet,
197 kr. Därnäst kommer Norrbottens län, 193 kr., Gäfleborgs län, 185
kr., Stockholms län, 179 kr. och Jämtlands län, 171 kr. Öfver medeltalet
för landsbygden voro dessutom Uppsala, Malmöhus, Älfsborgs, Västmanlands,
Kalmar, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Jönköpings län.
Lägst var medelvärdet i Gottlands län, 102 kr., och därnäst lägst i Skaraborgs
län, 110 kr.
Vid arbetshusen var medelvärdet högst i Malmöhus län, 263 kr.
Därefter kommo Kristianstads län, 194 kr., Östergötlands län, 182 kr.,
Örebro län, 150 kr., och med lägsta medelvärdet Kopparbergs län, 142 kr.
Hvad slutligen barnhemmen angår, som icke upptagits i tab. å sid.
233, utgjorde medelvärdet af vården å barnhemmet i Norrbottens län 364
kr., å det i Västernorrlands län 300 kr. och å det i Östergötlands län
185 kr., eller i medeltal för alla tre hemmen 283 kr.
Inom stadskommunernas fattigvårdsanstaltef har, som synes, medelvärdet
per år och understödstagare genomgående varit högre än å landsbyg
-
235
den. Detta beror gifvetvis till stor del på dessa anstalters högre underhållskostnader.
Dyrast har äfven i stad sko mniunerna vården varit å arbetshusen,
där medelvärdet uppgår till 242 kr. Därnäst komma fattighusen
med en medelkostnad af 216 kr. och slutligen fattiggårdarna med eu
medelkostnad af 1.92 kr.
Hvad fattighusen särskildt angår, är medelvärdet högst i Stockholms
stad, 386 kr., och därnäst i Malmöhus län, 268 kr., Uppsala län, 264 kr.
och Värmlands län, 250 kr. Öfver medeltalet för samtliga fattighus äro
också medelvärdena i Göteborgs och Bohus, Kristianstads, Hallands, Västernorrlands
och Blekinge län. Lägst är medelvärdet i Stockholms län, 130 kr.,
och därnäst i Jönköpings län, 136 kr., samt i Östergötlands län, 137 kr.
För vård å fattiggård har Jämtlands län med 292 kr. det högsta
medelvärdet; närmast därefter komma Hallands län med 275 kr. och
Älfsborgs län med 232 kr. Lägsta medelvärdet har Kopparbergs län,
125 kr., och därnäst Uppsala län, 135 kr., och Västernorrlands län,
140 kr.
Å arbetshusen kostar vården per år och understödstagare 456 kr. i
Kronobergs län, hvilket är det högsta medelvärdet. Därnäst komma Göteborgs
och Bohus län med 369 kr., Gäfleborgs län med 296 kr., Kopparbergs
län med 269 kr. och Stockholms stad med 253 kr. Lägst är medelvärdet
i Örebro län, 180 kr., och i Östergötlands län, 181 kr.
För vård å barnhem har medelvärdet per år och understödstagare utgjort
540 kr. i Stockholms stad, 452 kr. i Göteborgs och Bohus län samt
430 kr. i Östergötlands län, eller i genomsnitt för samtliga barnhem
474 kr.
För samtliga fattigvårdsanstalter å såväl landsbygden som städer och
köpingar utgör medelkostnaden för vård och underhall å fattighusen 129
kr., å fattiggårdarna 156 kr., å arbetshusen 227 kr. samt å barnhemmen
379 kr., allt per år och understödstagare.
På den till sist i detta sammanhang framställda frågan: »Har det ekonomiska
resultatet af fattiggården visat sig tillfredsställande?» hafva hvad
landsbygden beträffar från icke mindre än 287 anstalter svarats, att så
varit fallet. Endast för 20 fattiggårdar har det meddelats, att det ekonomiska
resultatet icke varit tillfredsställande. Dessutom har från tvä
kommuner svarats, att resultatet varit »någorlunda», från en anstalt, att
det varit »bättre än utan», från en anstalt, att det »knappast» och från en
Det ekonomiska
resultatet
af fattig
gårdarna.
236
annan att det »icke alldeles» varit ekonomiskt tillfredsställande, hvarjemte
för en fattiggård svarats att systemet varit »dyrt». Slutligen meddelas
för en anstalt, att resultatet blifvit »ökade omkostnader, men jämnare fördelning
af understöden».
För 24 fattiggårdar i stadskommunerna meddelas, att det ekonomiska
resultatet varit tillfredsställande, medan det för 6 anstalter säges, att så
ej varit fallet. Beträffande en anstalt svaras, att det ekonomiska resultatet
varit »någorlunda».
Rotarnas
fattigvårds
anstalter.
Rotarna äga oftast endast mindre fattigstugor, i kvilka deras understödstagare
bo. Såsom ofvan (sid. 58) framhållits, har det emellertid från
inalles 10 fattigvårdssamhällen meddelats, att det finnes för samtliga rotar
gemensamt fattighus, hvartill kan läggas ett par fall, där dylik anstalt är
gemensam för tvänne rotar, och ett, där en rote uppgifves hafva egen
fattiggård.
Nederlag1/,är
Ibland förhållanden, rörande Indika kommittén önskade inhämta kän
åtnjuten
fat- nedom, ingick äfven, huruvida det inom fattigvårdssamhällena förekom,
tigvård. att understödstagure — arbetsföra och mindre arbetsföra — hvilka ej åro
intagna å anstalt, få såsom vederlag för åtnjuten fattigvård utföra arbete
för fattigvårdens räkning. Enligt de svar, som lämnats å denna fråga,
hade sådant ägt rum i 33 landskommuner, hvartill kom 1 fattigvårdssamhälle,
hvarest dylikt arbete uppgifvits »vanligen icke» förekomma. I
de flesta fall (inalles 8 kommuner) hade det föresätta arbetet utgjorts af
vedhuggning i regel för fattigvårdens räkning. I 5 kommuner bestod
arbetet i biträde vid förefallande göromål (å fattiggården), hvarjämte i
en kommun saken var beroende på till hands varande arbeten. Bland
öfriga kommuner sysselsatte 4 understödstagarna med jordbruksarbete, 2
med stenslagning, en med eldning och städning af skollokalerna, eu med
städning af församlingens kyrka, en med renhållning, eu med vård af de
orkeslösa, en med tillsyn af de sjuka, en med stickning samt en i några
fall med »stickning, sömnad och träslöjd». För öfriga kommuner innehålla
icke de lämnade svaren närmare upplysningar rörande här berörda
anordning.
Från 9 stadskommuner hafva meddelats uppgifter rörande anordnandet
af arbete såsom vederlag för lämnad fattigvård, hvarjämte 2 fattigvårdsstyrelser
anfört, att eu sådan anordning förekommit i enstaka fall, samt
tvänne andra, att det förekommit endast för försumliga försörjare. I 3 korn
-
ninner liar (let föresätta arbetet bestått af biträde med renhållning, i likaledes
3 fall af arbete för arbetsinrättningens eller annan fattigvårdsanstalts
räkning, i ett fall af göromål inom eller utom arbetsinrättningen,
i ett fall af arbete vid kommunens jordbruk samt slutligen i ett fall af
tillsyn och hjälp åt orkeslösa understödstagare.
På den fråga, som riktats till fattigvårdsstyrelserna rörande inom Enskilda
respektive samhällen befintliga »skydds-, arbets- eller konvalescent them, anstalter, som
förbättrings- eller uppfostringsanstalt eller annan jämförlig anstalt», Indika
icke tillhöra samhället (se frågeformulär C 4 d), har lämnats synnerligen samhället.
ofullständiga svar. För att det oaktadt erhålla eu i någon mån fullständig
bild af den omfattande verksamhet, som på detta område utöfvas i främsta
rummet af den enskilda välgörenheten, hafva de lämnade uppgifterna
kompletterats med i Svenska Fattigvårdsförbundets kalender för år 1913
föreliggande uppgifter, hvilka afse förhållandena år 1911. I den förteckning,
som sålunda meddelas här nedan, hafva emellertid uteslutits skyddshem
och andra anstalter för vanarta de barn, för hvilka anstalter närmare
redogörelse lämnas i kommitténs statistik rörande uppfostran åt vanartade
och i sedligt afseende försummade barn. Tuberkulossjukhus och en del
andra sjukvårdsinrättningar hafva däremot medtagits, dock hafva därvid ej
omnämnts tuberkulosafdelningarna vid de vanliga sjukhusen. För att göra
bilden fullständigare har det ansetts lämpligt att jämväl medtaga en del
landstingsanstalter.
Stockholms stad:
I.
Anstalter för friska barn:
Allmänna Barnhusinrättningen1; Frimurarbarnhuset; Malmkvistska barnuppfostringsanstalten;
Stockholms stadsmissions barnhem; Elsa Borgs barnhem; Kungsboltns
barnhem; Barnhemmet Iduugatau 7; Adolf Fredriks barnhem; Katolska
församlingens uppfostringsanstalt för gossar; Barnhemmet S:t Elisabeths stiftelse;
Sällskapet Barnavård; Stiftelsen Småbarnshems hem n:o 2; Hemmet för mödrar
och barn vid Hornsgatan; Barnhemmet i Enskede; Spädbarnshemmet, Örby, Alfsjö.
23 arbetsstugor, 14 barukrubbor, 4 småbaruskolor, 4 barnavärn, Föreningen
Mjölkdroppen med 5 filialer, Maria mjölkdroppe, folkbaniträdgård vid
Värtan.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
<,
Arbetshemmet för blinda; lista döfstumdistriktets skola, Manilla; Ålderdomshemmet
för döfstumma; Arbetshemmet för kvinnliga sinnesslöa; Diakon
-
1 Äfven sjuka barn emottagas för tillfällig vård.
238
anstaltens epileptikerhem, Stora Sköndal; Föreningens för bistånd åt lytta och
vanföra anstalt; Stockholms sjukhem; Isidor Dannströms konvalescenthem;
Diakonissanstaltens sjukhem; Kouvalescenthemmet för barn, Jakobsberg; Hem
met för ögonsjuka; Hemmet för lupussjuka; Radiumhemmet; Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn; Barnsjukhuset Samariten; S. de C:s vårdanstalt
för sjuka barn; Simon och Mathilda Sachs minne; Fröken Ida Frestadius
hem för höftsjuka barn; Lilla Hemmet (för hereditärsyfilitiska barn); Alkoholisthemmet
Eolshäll, Liljeholmen; Diakouanstaltens alkoholisthem Berga, Stora
Sköndal.
III.
Hem för åldringar:
Borgerskapets Gubbhus; Borgerskapets Änkehus; Drottninghuset; Asylen för
Pauvres Honteux; Konung Oskar I Minne; Josefinahemmet; Danviks hospital;
Hemmet för gamla. Enskede; Stiftelsen för gamla tjänarinnor; Timmermansordens
hospital; Baptistföreningarnas ålderdomshem; Tyska ålderdomshemmet; Soopska
fattighuset.
IV.
Andra anstalter för vuxna:
Stadsmissionens arbetshem; Hemmet för elända; Drottningens skyddshem;
Hvita bandets upptagningshem; Elsa Borgs skyddshem; Nattasylen för kvinnor;
Frälsningsarméns 3 räddningshem för kvinnor; Frälsningsarméns skyddshem för
frigifna män; Frälsningsarméns härbärgen och pensionat; Sjömanshemmet.
Stockholms län:
I.
Anstalter för friska barn:
Axel och Sofia Alms stiftelse. Rådan; H. K. H. Prins Carls uppfostringsanstalt,
Gålön; Murbeckska barnhemmet, Fittja-Ängby, Täby; Peterséuska hemmet,
Johannesdal, Huddinge; Clara barnhem, Tumba; F. V. 0.:s barnhärbärge,
Sätravik, Nykvarn; Elsa Borgs tre barnhem, Mölnbo; Frälsningsarméns barnhärbärge
Lillstugan, Sundbyberg; Norrtälje barnhem, Norrtälje; Södertälje fruntimmersförenings
barnhem, Södertälje; Lutherska missionsföreningens barnhem, Skogshyddan,
Skum; Tomta barnhem, Djursholm; Stiftelsen småbarnsbemmet, Djursholm;
Frälsningsarméns hem för ogifta mödrar och deras barn, Skogsbo, Sundbyberg.
Arbetsstugor i Södertälje, Mölnbo, Liljeholmen, Nynäs och Hagalund; barnkrubbor
i Södertälje, Sundbyberg och Hagalund. II.
II.
Anstalter f ör med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Kungl. blmdinstitutet, Tomteboda; Föreningens De blindas vänner hem.
Norrbacka; Arbetshemmet för blinda kvinnor, Nynäs; Tysta skolan, Lidingö;
Eugeniabemmet; Föreningens för sinnesslöa barns vård uppfostringsanstalt, Slagsta;
Caroline von Vegesacks minne (anstalt för sinnesslöa), Södertälje; Margaretahem
met för epileptiska sinnesslöa. Åkeshof; Stockholms läns sinnesslöanstalt (flera
anstalter), Hammarby, Väsby; Maria Kranzons anstalt för sinnesslöa, Karlslund,
239
Fresta; Maria Lindhs hem för idiotbarn, Delbo, Hufvudsta; Stockholms stads
tuberkulossjukhus, Söderby, Uttran; Hamra sanatorium, Tumba; Stockholms
läns sjukhem, Ulfsunda; Stockholms sjukhems filial, Skuru; Albert och Hulda
Pålsons konvalescentbem, Vållinge; Konvalescenthemmet, Stortorp, Södertörns
villastad; Lågarö hvilohem, Norrtälje; Frälsningsarméns hem för obemedlade
alkoholister, Kurön.
III.
Hem för åldringar:
Fru Emma Benedicks asyl, Djursholm; Mariahemmet, Södertälje; Vestmanska
fondens hem, Ytter Järna.
IV.
Andra anstalter för vuxna:
Hemmet Fristad, Bromsten, Spånga; Kvinnliga småbrukskolonien Emaus,
Norrtälje; Stockholms stadsmissions hvilohem, Edesta.
Uppsala län:
I.
Anstalter för friska barn:
Gillbergska barnhusinrättningen, Hemmet för värnlösa flickor, Hemmet för
värnlösa gossar, Enskilda barnhemmet, Samariterhemmets barnhem och tjänarinneskola,
Uppsala.
2 arbetsstugor i Uppsala, barnkrubbor i Karlsborg och Uppsala, folkbarnträdgård
i Uppsala och Skutskär, mjölkdroppe i Uppsala.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Fröken Anna Wikströms arbetsskola för blinda kvinnor, Uppsala; Uppsala
läns sinnesslöanstalt och arbetshem, Carlsro, Uppsala; Arbetshemmet för manliga
siunesslöa, Rickomberga, Uppsala; Alkoholisthemmet Sans Soucis, Uppsala;
Samariterhemmets sjukhem, Gamla hemmet, Uppsala; Vattholma sanatorium,
Vattholma.
III.
Hem för åldringar:
Uppsala borgerskaps gubb- och änkehus samt Elisabethhemmet, Uppsala;
Weckholms hospital, Weckholm.
IV.
Andra anstalter för vuxna:
Centralföreningens till stöd för frigifna hem. Aby landthem, Bärby, Uppsala;
Svenska diakonsällskapets arbetshem för lösdrifvare och frigifna fångar,
Björknäs, Järlåsa socken.
Södermanlands län:
I. Anstalter för friska barn:
Nyköpings barnhem, Nyköping; Eskilstuna barnhem, Eskilstuna; Diakonissanstaltens
barnhem, Stjäruvik. Stjärnhof.
240
Arbetsstugor i Nyköping och Eskilstuna, barnkrubbor i Nyköping och
Eskilstuna.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Södermanlands läns skola för sinnesslöa, Strängnäs; Södermanlands läns
arbetshem för sinnesslöa, Löt, Malmby; Tuberkulossjukhuset, Blommenhof, Nyköping;
Hvilohemmet för lungsjuka, Eskilstuna; Södermanlands läns sjukhem.
Flen; Hvita bandets alkoholisthem, Håkantorp, Vingåker; Strängnäs stifts
alkoholisthem, Härnö, Mariefred.
Ett sanatorium är tillämnadt.
III.
Hem för åldringar:
S:t Anna fattighus, Nyköping; Wingeska donationsfondens hem, Magniberg.
Nyköping.
Östergötlands lån .-
I.
Hem för friska barn:
Gustavianska barnhuset, Reutersköldska hittebarnshuset, Norrköping;
O. Eneby barnföreuings barnhem, Sandby, Norrköping; Schwerin-Hagbergska
barnhemmen, Söderköping; Sundbergska stiftelsens tvä barnhem, Linköping; Motala
barnhem, Motala; Juugkvistska stiftelsens barnhem, Motala landsförsamling;
Melinska barnhemsfondens hem, Grebo; Bråta barnhem, Ringarum; Vreta Klosters
barnhem, Vadstena; Dicksonska skolan, Vadstena; Hvita bandets vårdhem
för mödrar med späda barn, Wallskoga, Linköping; Småbarnshemmet, Norrköping.
Arbetsstuga och Fröbelinstitut i Norrköping, barnkrubba i Linköping och
Norrköping, mjölkdroppe i Norrköping.
Ett barnhem och en uppfostringsanstalt äro tillämnade.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Östergötlands läns skola för sinnesslöa, Söderköping; Östergötlands läns
arbetshem för sinnesslöa, Broby, Söderköping; Östergötlands läns sjukhem, Linköpiug;
John och Mathilda Lennings sjukhem, Norrköping; Konvalescenthemmet
Mamre, Norrköping; Stratomta sanatorium, Linghem.
2 sanatorier äro tillämnade.
III.
Hem för åldringar:
Aminoffska fattig- och arbetsohuset, Norrköping; Birgittahemmet, Vadstena;
Adelswärdska ålderdomshemmet, Atvid.
IV.
Ofriga anstalter för vuxna:
Norrköpings arbetskoloni (för lösdrifvare). Sjömanshemmet, Frälsningsarméns
härbärge och pensionat, Norrköping; Hällestads skyddshem för fattiga änkor
med barn, Hällestad.
241
Jönköpings lön:
I.
Anstalter för friska barn:
Barnhemmet å Löfvingstorp, Jönköping; Barnhemmet i Skede; Hemmet för
värnlösa mödrar med barn, Tolarp, Jönköping.
2 arbetsstugor, 2 skyddsskolor (barnkrubbor) samt mjölkdroppe i Jönköping.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Smålands sinnesslöanstalt, Nannylund, Eksjö; Vilhelmsro anstalt för epileptiska
sinnesslöa, Kortebo, Jönköping; Asylen Ebenezer för sinnesslöa, Jönköping;
It. S. E. B. anstalt för sinnesslöa, Vilhelrashöjd, Värnamo; Augusta Hvléns anstalt
för sinnesslöa, Betesda, Flisby; Ellen Källséns anstalt för sinnesslöa. Fridhem,
Vaggeryd; Ulfsparre-Hägerfiycktska stiftelsen för sjuka, Eksjö. Jubileumsfondens
sanatorium, Hessleby, Mariannelund. — Ett sanatorium är tillämnadt.
IIL Hem för åldringar:
Wennbergska fondens stiftelse, Jönköping (hemmet ännu ej i verksamhet).
Kronobergs län:
I. Anstalter för friska barn:
Barnhemmet i Växjö; Föreningen Drottning Josefinas räddningsanstalt för
vanvårdade barn, Växjö.
Arbetsstuga och barnkrubba i Växjö.
IL Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Kronobergs läns vårdanstalt för obildbara sinnesslöa, Wilhelminahemmet,
Växjö; 2:dra döfstumdistriktets skola, Växjö; V. Lidhems sjukhem för lungsjuka,
Växjö.
Ett sanatorium är tillämnadt.
III.
Hem för åldringar:
Marskogs hospital, Älghult.
Kalmar län:
I.
Anstalter för friska barn:
Barnhemmet i Kalmar; Barnhemmet i Västervik; Barnhemmet i Mönsterås;
Hermanska barnhemmet, Vimmerby; Gruinstorps barnhem, Pelarne; Högsby
barnhem, Högsby; Privata barnhemmet, Alem; Borgholms barnhem, Borgholm.
Arbetsstuga i Kalmar.
Ett sanatorium tillämnadt.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Hjorteds institut för döfstumma och sinnesslöa, Hjorted; Norra Kalmar
läns sjukhem,- Hjorted.
Ett sanatorium är tillämnadt.
31 — Fattiguurdslagstiftningen. III.
242
III.
Hem för åldringar:
Lönnbergska stiftelsen, Västervik; Jonas Håkansons donationsfonds fattighus,
Hagby, Loverslund.
IV.
Andra anstalter för vuxna:
Sjömanshem i Kalmar och Oskarshamn.
Hem för lösdrifvare är tillämnadt.
Gottlands län:
I.
Anstalter för friska barn:
Visby barnhem, Visby; Barnhemmet Fridtorp, Vesterhejde, Visby.
Arbetsstuga och mjölkdroppe i Visby.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Gottlands sjukhem och Gottlands läns tuberkulossjukhus, Visby; Gottlands
sinnesslöanstalt, förlagd till Karlshamn (se nedan).
Blekinge län:
I.
Anstalter för friska barn:
Karlskrona barnhem, Karlskrona; Karlshamns barnhem, Karlshamn.
Arbetsstuga i Karlskrona och Karlshamn, barnkrubba och mjölkdroppe i
Karlskrona.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Ålderdomshemmet för döfstumma, Karlskrona; Blekinge och Gottlands läns
sinnesslöanstalt, Karlshamn; Karlskrona sjukhem, Karlskrona; Blekinge läns
tuberkulossjukhus, Fuhr, Saleboda.
III.
Hem för åldringar:
Santessonska fattighuset, Mörrum.
IV.
Andra anstalter för vuxna:
Sjömanshem i Karlskrona och Karlshamn.
Kristianstads län:
I.
Anstalter för friska barn:
Kristianstads barnhem, Kristianstad; von Rederska stiftelsen, Örkelljun°-a.
Arbetsstuga och mjölkdroppe i Kristianstad, barnkrubba i Ängelholm.
Ett barnhem är tillämnadt.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Kristianstads läns sinnesslöanstalt, Fridhem, Hessleholm; Drottning Viktorias
kustsanatorium, Barkåkra; Broby sanatorium, Broby.
243
III.
Hem för åldringar:
Werlinska stiftelsen, Kristianstad; Gyllenbjelkska hospitalet, Kvidinge;
Krookska fattighusen, Kvidinge och Västra Sönnarslöf; Cedercranzska donationen,
Spannarp.
IV.
Andra anstalter för vuxna:
Sjömanshem i Ahus.
Malmöhus län:
I.
Anstalter för friska barn:
Stiftelsen Kjellstorps barnhem, Hälsingborg; Gåsebäcks barnhem, Hälsingborgs
landsförsamling; Lunds barnhem, Lund; Yrkesskolan för hushållsgöromål
(f. d. arbetsklassens barnhem), Lund; Malin Gyllenkrooks vårdanstalt för fattiga,
värnlösa flickor, Råby, Lund; Malmö barnhem, Malmö; Landskrona barnhem
och Barnavärns barnhem, Landskrona; Ystads barnhem, Ystad; Carl Ajgeldingers
barnhem, Trelleborg; Föreningens för nödställda ogifta mödrar och deras barn
hem, Ärtholmen, Malmö.
Arbetsstugor i Malmö (2), Lund (2), Hälsingborg och Landskrona, barnkrubba
i Lund, Hälsingborg och Ystad, barnträdgård i Malmö och Charlottenlund,
mjölkdroppe i Malmö, Lund och Hälsingborg.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
3:dje döfstumdistriktets skola, Lund, och dess landtbruks- och handtverksskola,
Råbylund, Lund; Malmöhus läns sinnesslöanstalt Möllesvången, Lund;
Föreningens för vård af obildbara idioter inom Skåne anstalt, Nyhem, Hälsingborg;
Föreningens för bistånd åt vanföra anstalt, Hälsingborg; Lunds sjukhem
och Barnsjukhuset, Lund; Malmö barnsjukhus; Hälsingborgs barnsjukhus;
Hälsingborgs tuberkulossjukhus, Kungshult; Malmöhus läns landtkoloni för tuberkulösa,
Blinkarp, Röstånga.
Ett tuberkulossjukhus tillämnadt.
III.
Hem för åldringar:
Dahlgreuska stiftelsen, Carl och Augusta Österbergs minne, Ingrid Petronella
Olssons stiftelse, Anna-Margaretas stiftelse, Tjänarinnehemmet, Nils Rosqvists
stiftelse, Gersoniska stiftelsen, Stiftelsen von Conowska ladugården, Malmö; Sillneckerska
stiftelsen eller Kjellstorps hospital, Jordberga; Gårdstånga hospital, Hviderup;
Krookska stiftelsen, Hälsingborgs landsförsamling; Suellskao stiftelsen,
Landskrona; Brockska stiftelsen, Landskrona; Flormanska stiftelsen, Ålderdomshemmet
och Stiftelsen Hemmet, Lund; Asylen för aktningsvärda åldringar, Hälsingborg;
Fridhems tjänarinnehem och stiftelsen Sorgenfri, Ystad.
IV.
Andra anstalter för vuxna:
Frälsningsarméns räddningshem, Kathrinehem, Malmö; Frälsningsarméns
härbärge och pensionat, Malmö; Sjömanshem i Malmö, Landskrona, Hälsingborg
och Ystad. Asylen för tillfällig vård, Höganäs.
Anstalt för lösdrifvare tillämnad.
244
Hallands län:
I.
Anstalter för friska barn:
Halmstads barnhem, Halmstad; Björkska barnhemmet, Falkenberg.
Arbetshemmet för flickor, Anneberg, Tölö.
Arbetsstuga, barnkrubba och mjölkdroppe i Halmstad.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Hallands läns sinnesslöanstalt, Heberg; Diakonissanstaltens sjukhem, Nissabo,
Halmstad; Kustsanatoriet Apel viken, Varberg; Folksanatoriet vid Spenshult;
Konvalescenthemmet. Onsala.
Ett sanatorium är tillämnadt.
Göteborgs och Bolius lön:
I.
Anstalter för friska barn:
Frimurar barnhuset, Göteborgs stads barnhus, Sparfvebo barnhem, Ekedalens
barnhem, Fru G. Ekmans barnhem, Willinska skolan. Katolska barnhemmet,
Gullbergsbrohemmet, Barnavärn I och II, Göteborg; Myrornas 7 barnhem,
Gärda två barnhem, Gärda, Göteborg; Gustafsbergs barnhusinrättning,
Uddevalla; Barnhemmet för flickor, Uddevalla; Frälsningsarméns barnhem Morgonsol,
Långedrag; Barnhemmet Majblomman, Grebbestad; Holtermanska barnhemmet,
Mölndal; Barnhemmet i Härvda.
Arbetsstugor i Göteborg (3) och i Uddevalla; 7 barnkrubbor, 5 småbarnsskolor
samt mjölkdroppe i Göteborg. II. III. IV.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
De blindas vänners handtverksskola, Göteborg; Förskolan för döfstumma,
Göteborg; Göteborgs stads och läns sinnesslöanstalt, Stretered, Mölndal; Bengta
Hansons enskilda anstalt för sinnesslöa (Betaniahemmet) skola i Göteborg och
arbetshem i Nydala, Göteborg; Föreningens för bistånd åt vanföra anstalt, Göteborg;
Göteborgs sjukhem, Göteborg; Uddevalla sjukhem, Uddevalla; Göteborgs
barnsjukhus; Kustsanatoriet vid Styrsö; Hemmet för lungsjuka i Göteborg; Göteborgs
och Bohus läns sanatorium, Svenshögen; Alkoholisthemmet Solvik, Styrsö;
Konvalescenthemmet, Nya Varfvet, Göteborg.
Ett tuberkulossjukhus är tillämnadt.
III.
Hem för åldringar:
Ålderdomshemmet, Tjänarinnehemmet, Wahlqvist-Andalska stiftelsen, Sjömanuasällskapets
stiftelse, Julius Lindströms stiftelse, Göteborg.
IV.
Andra anstalter för vuxna:
Göteborgs kvinnohem (för frigifua), Ivållered; Frälsningsarméns räddningshem,
Frälsningsarméns härbärgen, Sjömanshemmet, Göteborg.
24:'')
Ålf borga lön:
I.
Anstalter för friska barn:
Kristincdals barukoloni, Tusse; Kullons tre barnhem, Lerum; Östads barnhus,
Mjörnsjö.
Arbetsstuga i Borås, barnkrubba i Vänersborg, Borås och Trollhättan,
mjölkdroppe i Borås.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
4:de döfstumdistriktets skola, Vänersborg; Skolhemmet och arbetshemmet
för blinda döfstumma och blinda sinnesslöa (Drottning Sofias stiftelse), Vänersborg;
Älfsborgs läns sanatorium, Kroppefjäll; Trollhättans hem för bröstsjuka;
Örgryte sjukhem för tuberkulösa, Räflanda; Haralds Minne, Alingsås; Konvalescenthemmet,
Ödeborg.
3 tuberkulossjukhus äro tillämnade.
III.
Hem för åldringar:
Lilla Edets nödhjälpshus, Fridhem; J. P. Holmströms änkehus, Borås.
Skaraborgs län:
I.
Anstalter för friska barn:
Barnhemmet i Skara; Barnhemmet i Mariestad; Barnhemmet i Karlsborg;
Uppfostringsanstalten i Tranum.
Arbetsstuga i Sköfde, barnkrubba i Lidköping, folkbarnträdgård i Skara.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Skaraborgs och Älfsborgs läns sinnesslöanstalt, Johannesberg, Mariestad;
Fröken Lindqvists hem för sinnesslöa, Furudal, Munsjö; Skaraborgs läns sjukhem
för obotligt sjuka, Sköfde; Bälteberga tuberkulossjukhem, Tidaholm.
III.
Hem för åldringar:
von Haugwitzska stiftelsen, Sköfde.
Hem för lösdrifvare är tillämnadt.
Värmlands län:
I.
Anstalter för friska barn:
Karlstads barnhem, Karlstad; Alsters barnhem, Alster.
Arbetsstuga och mjölkdroppe i Karlstad, barnkrubba i Karlstad och Arvika.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Värmlands läns sinnesslöanstalt, Karlstad; Värmlands läns tuberkulossjukhus,
Arvika; Karlstads tuberkulossjukhus, Karlstad.
246
IV. Andra anstalter för vuxna:
Hvilohemmet för lärarinnor, Frykerud; Sundqvistska fattigvårds- och arbetsanstalten,
Filipstad.
Örebro län:
I.
Anstalter för friska barn:
Örebro arbets- och uppfostringsinrättning, Småbarnens vänners barnhem,
Örebro. Arbetsstuga, barnträdgård och mjölkdroppe i Örebro.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
öde döfstumdistriktets skola, Vänersborg; Örebro läns sinnesslöanstalt,
Askersund; Örebro stads tuberkulossjukhus. Adolfsberg; Mogetorps sanatorium,
Järle; Jubileumsfondens sanatorium, Hålahult; Lindesbergs tuberkulossjukhus.’
2 tuberkulosanstalter äro tillämnade.
III.
Hem för åldringar:
Pauvres Honteux vänners hem, Stiftelsen Johanna Nilssons minne, Handtverksföreningens
ålderdomshem, Örebro; Askersunds ålderdomshem för fruntimmer,
Askersunds evangeliska missionsförenings ålderdomshem. Kjerrströmska
fonden, Askersund.
Västmanlands län:
I.
Anstalter för friska barn:
Västerås barnhem, Barnhemmet Sparfboet, Västerås; Småbruket Rumla
barnhem, Tärna; Barnhemmet Barnskyddet, Kungsör; Köpings barnhem, Köping;
Nordstedtska barnhemmet, Dalhem, Sala.
Arbetsstuga i Västerås och Sala, barnkrubba i Västerås.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Västmanlands läns sinnesslöanstalt, Sofielund, Strömsholm; Västerås tuberkulossjukhus;
Köpings tuberkulossjukhem; Kolbäcks tuberkulossjukstuga.
Konvalescenthem är tillämnadt.
III.
Hem för åldringar:
Ålderdomshemmet i Västerås.
Kopparbergs län :
I. Anstalter för friska barn:
Barnhemmet i Falun, Arbetshemmet för flickor, Falun; Folkärna barnhem,
Jularbo; Leksands barnhem, Leksand; Rättviks barnhem, Rättvik.
Arbetsstuga i Falun och Korsnäs, folkbarnträdgård i Domnarfvet och
Grängesberg, barnkrubba och mjölkdroppe i Falun.
247
IT. Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Kopparbergs läns sinnesslöanstalt eller Dalarnes idiothem, Falun; Kronprinsessan
Margaretas vårdanstalt för tuberkulösa barn, Kullsveden; Högbo tuberkulossjukhus,
Falun; Ludvika tuberkulossjukstuga; Folkarbo sanatorium, Krvlbo;
Grängesbergs sanatorium; Sanatoriet Bergebo, Borlänge.
III. Hem för åldringar:
Hemmet för obemedlade fruntimmer. Falun; Bergerska fonden, Gauffins
husdelägares donationsfond och fonden för Sofiahemmet, Falun (ännu ej i verksamhet).
Gäfleborgs län :
I.
Anstalter för friska barn:
Barnhemmet De ungas skydd, Axel och Lulli Rettigs barnhem och enskilda
barnhemmet Salem, Gäfle; Barnhemmet Solhem, Ålita; Barnhemmet Doktor
Alfred Steinmetz Minne, Bollnäs; Barnhemmet Sparf bo, Bollnäs; Hudiksvalls
barnhem, Hudiksvall; Hedesunda barnhem, Hedesunda; Walbo barnhem, \\ albo,
Sveden.
Arbetsstuga i Gäfle, Hudiksvall, Ockelbo och Ljusdal, barnkrubba i Gäfle,
Sandviken och Högbo, folkbarnträdgård och mjölkdroppe i Gäfle.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
G:te döfstumdistriktets skola, Gäfle; Gäfle stads sinnesslöanstalt, Karlsberg,
Gäfle; Gäfleborgs läns sinnesslöanstalt, Höghammar, Bollnäs; Adolf Grapes sjukhem
och Kronbergska barnsjukhuset, Gäfle; J. Selggrens sanatorium, Strömsbro;
Säfstaås sanatorium, Bollnäs; Hemmet för tuberkulösa barn, Glösbo, Rägnsjö;
Fredrikskulles sjukhem, Sandviken; Asylen för spetälska, Järfsö.
Ett tuberkulossjukhus är tillämnadt.
III.
Hem för åldringar:
Eckhoffs änkehus, Gäfle handelsförenings gubbhus, Handtverksföreningens
änkehus, Kronbergska ålderdomshemmet. Sjömanshemmet (för ålderstigna), Gäfle;
Ålderdomshem för kvinnor (två), Hudiksvall; Edlingska stiftelsen, Söderhamn
(ännu ej i verksamhet).
IV.
Andra anstalter för vuxna:
Frälsningsarméns härbärge, Gäfle.
Västernorrlands län:
I. Anstalter för friska barn:
Barnhemmet i Härnösand; Barnhemsföreningens hem, Nästvattnet, Gudmundrå;
Sundsvalls barnhem och Frälsningsarméns barnhärbärge, Sundsvall;
Sällskapet Barnavårds hem, Njurunda, Skottsund; Hvita bandets barnhem,
Rödsta, Sollefteå; Altinska fonden till anstalt för vanvårdade barn, Sundsvall.
248
Arbetsstugor i Härnösand, Sundsvall och Örnsköldsvik, barnkrubba i Härnösand
och Sundsvall, mjölkdroppe i Sundsvall.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
7:de döfstumdistriktets skola, Härnösand, Västernorrlands läns sinnesslöanstalt,
Sollefteå; Västernorrlands läns sjukhem, Härnösand; Jubileumsfondens
sanatorium, Österåsen; Medelpads tuberkulossjukhus, Sundsvall; Sjukhemmet för
tuberkulösa, Utanede, Edsele.
III.
Hem för åldringar:
Gustaf Adolfs-föreningens ålderdomshem och Fröken Anna Platzmans stiftelse
Borgarhemmet, Sundsvall.
IV.
Andra anstalter för vuxna:
Sjömanshem i Härnösand och Sundsvall.
Jämtlands lun:
I.
Anstalter för friska barn:
Jämtlands läns barnhem, Östersund; Fridsbergs barnhem, Hillsand; Lappbarnhemmet
i Undersåker, Ange, Hålland.
Arbetsstuga i Östersund och Krokom.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Tuberkulossjukhuset Solliden, Östersund; Tuberkuloshemmet Hälsan, Mörsil.
III.
Hem för åldringar:
Fridsbergs ålderdomshem, Hillsand; Fjällgårds ålderdomshem för lappar,
Undersåker.
IV.
Andra anstalter för vuxna:
Flodakolonien för frigifna, Vemdalen.
Västerbottens län:
I.
Anstalter för friska barn:
Gavsele missionsskola, Åsele; Garvnäs missionsskola, Sorsele; Anders Nilssons
skola, Bastuträsk, Stensele; Bäsksele barnhem, Vilhelmina.
Arbetsstugor i Stensele, Malå, Sorsele och Umeå.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Västerbottens läns sinnesslöanstalt, Umeå.
Ett sanatorium är tillämnadt.
III.
Hem för åldringar:
Örnäs lapphem, Sorsele.
24! t
Norrbottens lön:
I.
Anstalter för friska barn:
Karesuando barnhem, Karesuando; Lannavaara barnhem, Lannavaara;
Frälsningsarméns barnhärbärge, Malmberget, Gellivara; Lappträsk missionsskola,
Glommenträsk; Racksunds missionsskola, Arjeploug.
Arbetsstugor i Luleå, Haparanda, Boden, Arvidsjaur, Arjeploug, Jockmock,
Vittangi, Färendö, Korpilombolo, Pello, Nattavaara; mjölkdroppe i Luleå och Piteå.
II.
Anstalter för med lyte behäftade, abnorma, kroniskt sjuka samt konvalescenter
(barn och vuxna):
Norrbottens läns sinnesslöanstalt, Rånbyn, Råneå; Tuberkulosanstalten Hälsan,
Neder-Luleå; Sanatoriet Kaptensgården, Malmberget.
Ett sanatorium är tillämnadt.
32 — Fattigudrdulagstiftningen. III.
250
7 kap.
Fattigvårdssamhällenas ekonomiska förhållanden.
Af de genom kommittén utsända frågeformulären var formulär D afsedt
för upplysningar rörande fattigvårdssamhällenas ekonomiska förhållanden.
Sålunda begärdes härigenom (jmfr formuläret å sid. 27 o. 28) upplysningar
angående inkomster och utgifter för fattigvården år 1907, om
fattigvårdssamhällenas tillgångar och skulder, om utdebiteringen för fattigvårdsändamål
m. m. Emellertid hafva uppgifter, ägnade att belysa denna
sida af fattigvårdsfrågan, äfven inhämtats i samband med spörsmål, som
beröras i vissa andra frågeformulär. Sålunda har i sammanhang med uppgifterna
angående understödets form (jmfr bil. 1 till frågeformulär C) begärts
uppgifter angående medelvärdet för år 1907 af understödstagares
fulla försörjning samt angående utackorderingskostnaderna för vissa slag
af understödstagare. Genom bil. 2 till frågeformulär C hafva för de olika
fattigvårdsanstalterna inhämtats upplysningar angående medelvärdet af kostnaden
per år och understödstagare för vård å anstalterna o. s. v.
Dessa senare uppgifter hafva emellertid behandlats hvar för sig i samband
med de särskilda förhållanden, som de närmast afse att belysa, I
föreliggande kapitel komma därför endast att till behandling upptagas de
uppgifter rörande fattigvårdssamhällenas ekonomiska förhållanden, som inhämtats
genom ofvan berörda frågeformulär D.
A. Fattigvårdssamhällenas utgifter.
De uppgifter rörande utgifter för fattigvårdsändamål, som meddelas
i den officiella statistiken öfver kommunernas fattigvård och finanser, äro
följande b Först och främst lämnas för hvarje landskommun särskildt
uppgifter angående kommunens sammanlagda fattigvårdskostnader. För 1
1 Bidrag till Sveriges off. stat. U).
hvarje läns landsbygd i sin helhet meddelas vidare eu fördelning af nämnda
kostnader mellan 1) lins och inventarier, 2) nnderstödstagares vård och
underhåll samt 3) öfriga utgifter. Slutligen återfinnes för hvarje särskild
stadskommun en fördelning af samma utgifter på följande fem poster,
nämligen 1) hus och inventarier, 2) understödstagares vård och underhåll,
3) arbetsmaterialier, 4) aflöningar och 5) öfriga utgifter.
Kommittén ansåg det emellertid nödigt att i föreliggande hänseenden
erhålla något mer specificerade uppgifter än dem, som kunna hämtas ur
den officiella statistiken. Sålunda begärde kommittén en uppdelning af
fattigvårdens utgifter på följande åtta poster, nämligen 1) anskaffning af
fastigheter och inventarier, 2) underhåll af d:o, 3) understödstagares beklädnad,
vård och underhåll (kontant och in natura), 4) arbetsmaterialier,
5) öfriga forbr åkning sper sedlar, 6) räntor å upptagna lån, 7) ersättning
åt andra kommuner samt 8) aflöningar (kontant och in natura) och pensioner,
hvarjämte å frågeformuläret lämnats utrymme för specificering af
öfriga, ej förut upptagna utgifter. Hvad särskild! beträffar posten understödstagares
beklädnad, vård och underhåll, har dessutom genom samma
formulär begärts upplysning rörande beloppet af fattigvårdssamhällenas
värdafgifter å kommunen ej tillhörig anstalt för a) sinnessjuka, b) sinnesslöa,
c) å länslasarett e. d. anstalt intagna samt d) döfstumma och blinda.
De genom kommittén insamlade uppgifterna rörande fattigvårdssam- Olika fattigliällenas
utgifter återfinnas i tab. 24—2fi för resp. landsbygden, stads- ldr<lsut9ifterkommunerna
och riket i dess helhet. Enligt dessa tabeller gestaltade sig
fördelningen mellan de olika utgiftsposterna på följande sätt:
Landsbygden.
Städer och k
öpingar.
Hela riket.
Absolut.
%
Absolut.
o/
/o
Absolut.
%
Kr.
Kr.
Kr.
Anskaffning och underhåll af
fastigheter och inventarier....
1,554,075: 28
12-9
760,526: 09
9-0
2,314,601: 37
11''3
Understödstagares underhåll etc.
8,982,132: 80
74*5
6,314,170: 38
62-6
14,296,303: 18
69.6
Arbetsmaterialier.....................
31,800: 44
0-3
314,659: 77
3''7
346,460: 21
1-7
Öfriga förhrukningspersedlar.....
203,601: 45
1''7
335,869: 43
40
539,470: 88
2-6
Kantor å upptagna lån...... .....
435,295: 80
3-6
178,458: 22
2-1
613,754: 02
30
Ersättning åt andra kommuner
193,330: 91
1*6
146,409: 96
1-7
339,740: 87
1’6
Aflöningar och pensioner........
581,055: 72
4''8
979,656: 40
11-5
1,560,712: 12
7‘6
Andra utgifter........................
81,516: 44
0''6
455,939: 25
5-4
537,455: 69
2’6
Summa 12,002,808: 84
lOOo
8,485,689: 50
100''o
20.548,498: 34
lOOo
252
Det framgår häraf, att i rundt tal 14 s mill. kr. eller 70 % af samtliga
fattig vårdskostnader fallit på posten »understödstagarnas beklädnad,
vård och underhåll». Den därnäst största posten, 2\-> mill. kr. (lDs %),
utgjordes af anskaffning ooli underhåll af fastigheter och inventarier. I
tredje rummet kommo atlöningar ocli pensioner till ett sammanlagdt belopp
af 1 *6 mill. kr. (eller 7''6 %), i fjärde rummet räntor med Ov mill.
kr. (3''o %) o. s. v.
Skiljer man i detta hänseende mellan lands- och stadskommuner, framträda
åtskilliga olikheter, i viss mån karaktäriserande den därstädes rådande
olika fattigvårdshushållningen. Sålunda finner man, att på landsbygden i
rundt tal 3/i af samtliga fattigvårdskostnader belöpte sig på den direkta
vården och underhållet af understödstagarna. I stadskommunerna däremot
utgjorde samma post endast 62v % af samtliga fattigvårdsutgifter. Eu
annan post, som i detta hänseende är betecknande, är atlöningar och pensioner.
På landsbygden uppgick denna post till endast Ov. mill. kr. eller
4''s % af totalkostnaderna, medan däremot samma post i stadskommunerna
utgjorde Do mill. kr. eller liv. % af stadskommunernas fattigvårdsbudget
öfver hufvud taget. Äfven posterna »arbetsmaterialier», »öfriga förbrukningspersedlar»
samt »andra utgifter» belasta i relativt högre grad stadskommunernas
än landsbygdens fattigvårdsbudgeter. Däremot spelade utgifterna
för anskaffning och underhåll af fastigheter och inventarier eu
jämförelsevis större roll på landsbygden än i städer och köpingar.
Till kvilka belopp såväl absolut taget som per hufvud af befolkningen
och per understödstagare fattigvårdskostnaderna uppgått under åren 1874
—1909 framgår af sammanställningen å nästföljande sida, hvilken är hämtad
ur den officiella fattig vårdsstatistiken.
Oaktadt fattigvårdstagarnas antal, såsom i annat sammanhang visats,1
under perioden ifråga minskats, hafva sålunda fattigvårdskostnaderna såväl
absolut som i förhållande till folkmängd och antal understödstagare
ökats högst betydligt. I båda dessa senare hänseenden var fattigvårdstungan
i riket år 1910 nära 3 gånger så stor som en mansålder tidigare.
Förklaringen till detta förhållande är naturligtvis att söka utom i det under
ifrågavarande period starkt sjunkande penningvärdet äfven i den betydligt
bättre vård och underhåll, hvaraf understödstagarna numera komma i åtnjutande.
1 .Imfr 2 kap., sid. 95 o. f.
Å r.
Landskommunerna.
Stadskommunerna.
Hela
riket.
Summa
fattigvärds-
utgifter.
Fattigvårds-  • kostnad
Summa
fattigvårds-
utgifter.
Fattigvårds-
kostnad
Summa
fattigvårds-
utgifter.
Fattigvårds-
kostnad
per
inv.
per
under-
stöds-
tagare.
per
inv.
per
under-
stöds-
tagare.
per
inv.
Per
under-
stiids-
tajjare.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
1874
4,271.431
1*14
28*09
2,221,366
3*66
65''36
6,492,797
1*50
34*35
.1875
4,527,234
1*20
29*69
2,419,838
3*89
58*01
6,947,072
1*58
35*85
1880
5,164,462
1 ''34
30*46
2,862,537
4*09
5 7''25
8,026,999
1*78
36*56
1885
5,647,080
1*46
33*68
3,310,539
4*07
61*04
8,957,619
1*91
40*37
1890
6,357,871
■1*04
37*48
4,001,016
4*39
57*76
10,358,887
2 17
43*36
1895
7,479,161
1 ''91
44*39
4,689,741
4*70
54*25
12,168,902
2*47
47*73
1900
8,787,619
2 19
56*08
6,119,076
5''42
79*10
14,906,695
2*90
63*39
1905
11,301,621
2*79
73*34
7,475,697
5''98
94*09
18,777,318
3*55
80*40
1909
13,470,350
3 31
92 57
10,333,958
lss
115*43
23,804,308
4*35
101*28
Jämför man de genom kommittén i föreliggande hänseende insamlade Jämförelse
uppgifterna med de motsvarande uppgifter, som meddelas i vår officiella 0ffcieu™sta.
fattigvårdsstatistik, finner man, att uppgifterna i det stora hela icke skilja tistiken.
sig mycket från hvarandra. Enligt den officiella fattigvårdsstatistiken
för år 1907 1 uppgingo sålunda kommunernas sammanlagda utgifter för
fattigvårdsändamål till kr. 20,439,558, medan däremot ur kommitténs
statistiska utredning, såsom ofvan anförts, framgått eu slutsumma af
kr. 20,548,498. För landsbygden ensamt belöpte sig samma kostnader
enligt den officiella statistiken till kr. 12,029,352 men enligt kommitténs
statistik till kr. 12,062,808. För stadskommunerna åter angifver förutnämnda
källa en summa af kr. 8,410,206 mot kommitténs kr. 8,485,689.
Äfven i fråga om fördelningen på olika utgiftsposter finner man, att
kommitténs utredning lämnat ett resultat, som står i nära öfverensstämmelse
med den officiella statistiken. Sålunda utgjorde enligt den i sistnämnda
statistik meddelade uppdelningen utgifterna för understödstagarnas
vård och underhåll 74v, % af samtliga fattigvårdskostnader på landsbygden,
medan den motsvarande, ur kommitténs statistik framgående procentsiffran,
såsom ofvan visats, utgör 74''s %. Xägot större är visserligen
Bidrag till Sveriges off. stat. U) XXXIV.
254
den .skiljaktighet, som i samma hänseende rader mellan uppgifterna för
stadskommunerna. Men äfven i detta fall är skillnaden icke större, än
att den mycket väl låter sig förklara genom den olika subjektiva uppfattning
angående de särskilda posternas gruppering, som alltid vid eu
dylik uppdelning måste göra sig gällande.
Hvad särskildt beträffar posten »ersättning åt andra kommuner»
som enligt tab. 26 (kol. 12) för samtliga fattigvårdssamhällen tillsammantagna
uppgått till kr. 339,740:87, borde denna naturligtvis vara i det
närmaste identisk med motsvarande post på inkomstsidan (ersättning af
andra fattigvårdssamhällen för lämnad fattigvård, kol. G tab. 29). Såsom
eu blick på sistnämnda tabellen utvisar, är detta emellertid icke förhållandet,
utan upptages posten ifråga där till betvdligt högre belopp eller
till kr. 379,670: 82.
I fråga om den bristande öfverensstämmelse, som på detta sätt gör
sig gällande, är emellertid att märka, att man gifvetvis icke kunnat räkna
pa, att denna post skolat ingå med absolut lika belopp på såväl inkomstsom
utgiftssidan, bin utbetalning för ifrågavarande ändamål från en kommun
beköfver nämligen icke med nödvändighet motsvaras af eu för samma
år bokförd inkomst i en annan kommun. Men bortsedt härifrån, torde
bokföringen inom många fattigvårdssamhällen icke vara sådan, att hithörande
poster kunna utan vidare noggrant angifvas. Det är i detta
hänseende betecknande, att från landets största kommun eu fördelning, på
sätt i frågeformuläret begärts, af den erhållna fattigvårdsersättningen icke
lämnats, utan har denna ersättning redovisats i en post, upptagande dylik
ersättning från såväl enskilda personer som främmande fattigvårdssamhällen.
Denna omständighet har naturligtvis också varit af en viss betydelse i
fråga om den ofvannämnda olikheten mellan motsvarande poster på utgifts-
och inkomstsidan, i all synnerhet som Stockholms stad utkräfver jämförelsevis
mycket af enskilda personer.
Utgifter för Såsom redan i det föregående framhållits, hafva genom föreliggande
1A anstalter frågeformulär äfven inhämtats upplysningar rörande de belopp, som af de
intagna un- olika fattig vårdssamhällena under år 1907 utgifvits i form af vårdafgifter
tagare. *ör Ylssa s‘an af understödstagare, intagna å kommunen ej tillhöriga anstalter.
De slag af understödstagare, som dessa upplysningar afsett, äro
sinnessjuka, sinnesslöa, å länslasarett eller annan dylik anstalt intagna
samt döfstumma och blinda. Jämväl de härom insamlade uppgifterna
återfinnas i tab. 24—26 (kol. 5—8).
Af (lossa tabeller inhämtas, att ifrågavarande utgifter för år 1907
uppgått till följande belopp:
Sinnessjuka.....................
Sinnesslöa .....................
iv länslasarett e. d. anstalt
intagna .....................
Döfstumma och blinda........
Summa
Landsbygden.
Kr.
743,882: 82
89,156: 72
245,670: 79
38,503: 85
1,117,214: 18
Städer och köpingar.
Kr.
216,164: 45
52,517: 75
75,895: 40
15,125: 22
359,702: 82
Hela riket.
Kr.
960,047: 27
141,674: 47
321,566: 19
53,629: 07
1,476,917: 00
Den vida öfvervägande delen af här berörda fattigvårdskostnader
komma sålunda på landsbygden och endast en jämförelsevis mindre del
på stadskommunerna. Detta förhållande torde finna sin förklaring i hufvudsak
däri, att dessa siffror, såsom ofvan anförts, endast beteckna kostnaderna
för de hithörande understödstagare, som varit intagna i andra
än kommunens egna anstalter, och att åtskilliga af våra större stadskommuner
hafva egna sjuk vårdsanstalter.
I procent af fattigvårdssamhällenas utgifter öfver hufvud taget utgjorde
nyssnämnda kostnader: I
Landsbygden.
Städer och köpingar.
Hela riket.
%
%
%
Sinnessjuka .....................
6*2
2-5
4*7
Sinnesslöa........................
0-7
0-6
0*7
ii. länslasarett e. d. anstalt
intagna
2-0
0-9
1*5
Döfstumma och blinda.........
0-3
0*2
0*3
Summa
9-2
4*2
7*2
I förhållande till fattigvårdens totala kostnader utgjorde sålunda
dessa utgifter på landsbygden nära Yio men i stadskommunerna endast
något mer än J/25. Det är emellertid att märka, att denna olikhet mellan
landsbygd och städer uteslutande hänför sig till utgifterna för sinnessjuka
samt å sjukhus och liknande anstalt intagna. Kostnaderna för dessa båda
slag af understödstagare utgjorde nämligen tillhopa på landsbygden 8*2 %
men i stadskommunerna endast 3''4 % af samtliga fattig vårdsutgifter.
Däremot utgjorde kostnaderna för vård å främmande anstalter af såväl sinnesslöa
som döfstumma och blinda både på landsbygden och i städerna
så godt som samma andel af fattigvårdskostnaderna i sin helhet.
256
Det torde slutligen icke sakna sitt intresse att jämföra dessa utgifter
för understödstagares vård å främmande anstalter med de angifna totalkostnaderna
för under stödstagarnas vård och underhåll. En dylik sammanställning
gifver vid lianden, att förstnämnda utgifter i procent af de senare
under år 1907 utgjort:
Landsbygden.
Städer och köpingar.
Hela riket.
%
%
%
Sinnessjuka..................
8*3
4*i
6*7
Sinnesslöa ..................
1 ''0
1*0
1*0
it länslasarett e. d. anstalt
intagna .
2-7
1 *4
2*2
Döfstumma och blinda .....
0*4
0*3
0*4
Summa
12 4
6*8
103
I jämförelse med de direkta utgifterna för understödstagarnas vård
och underhåll utgjorde sålunda här berörda utgiftsposter 1/io. På landsbygden
steg samma procentsiffra till 12 4, men sjönk i stadskommunerna
till 6-8 %>.
B. Fattigvårdssarnliällenas inkomster.
Uppgifterna beträffande fattigvårdsamhällenas inkomster under år 1907
hafva sammanställts i tab. 27—29 för resp. landskommuner, städer och
köpingar samt riket i dess helhet.
Med afseende på de i dessa tabeller meddelade sifferuppgifterna är att
observera följande. Enligt de anvisningar angående uppgifternas lämnande,
som meddelats å frågeformulär 1), skulle bland inkomster och utgifter
icke upptagas »in- och utgående balanser, afskrifningar, ökadt eller minskadt
värde af tillhörigheter, upptagna lån eller kapitalafbetalningar». Det
är därför naturligt, att de här meddelade uppgifterna, som följaktligen afse
endast fattigvårdssamhällenas så att säga faktiska inkomster under ifrågavarande
år, i allmänhet måste något understiga de i det föregående anförda
uppgifterna angående motsvarande faktiska utgifter.
Af nyss anförda tabeller framgår, att fattigvårdssamhällenas sammanlagda
inkomster under år 1907 utgjort på landsbygden kr. 11,138,911: 63,
i stadskommunerna kr. 8,174,096: 51 samt i riket i dess helhet kr.
19,313,008: 14.
257
1 förhållande till de för samma ar i tal). 24—20 redovisade utgifterna
utvisa dessa summor ett underskott för året på landsbygden af kr.
923,897:21 (eller 7 - %), i stadskommunerna af kr. 311,592:99 (eller
3''7 %) samt för samtliga fattigvårdssamhällen tillhopa kr. 1,235,490:20
(eller 6o %).
1 lossa underskott hafva naturligtvis blifvit täckta hufvud
sakligen
genom anlitande af tillgängliga öfverskott från föregående år,
upptagande af lån eller på annat dylikt sätt, ehuru uppgifter härom icke
infordrats af kommittén.
Jämlikt frågeformulär 1) skulle fattigvårdssam källon as inkomster redovisas
under följande 11 rubriker, nämligen: hyror, arrenden o. d.; räntor
å värdepapper, utlånade medel och andra tillhörigheter; den å fattigvården
belöpande delen af kommunalskatten (utdebiterad, dels i penningar,
dels in natura); ersättning för lämnad fattigvård af staten, af andra fattigvårdssamhällen
och af enskilda; bidrag af donationsfonder och kassor; bötesmedel;
understödstagares egendom, som tillfallit kommunen; understödstagares
arbete jämte försålda produkter samt kollektör. Därjämte fanns å
blanketten rum lämnadt för införandet af andra poster än de ofvannämnda.
I de inkomna formulären har emellertid i fråga om kommunalskatten endast
i enstaka undantagsfall redovisats en utdebitering in natura, och
det har därför icke ansetts nödvändigt att i tabellerna bibehålla denna
uppdelning. Vidare hafva nästan aldrig såsom inkomster upptagits »kollektör»,
hvarför denna post, då den någon enstaka gång förekommit, hänförts
till öfriga inkomster. Till sistnämnda post hafva vidare bl. a. äfven räknats
hundskattemedel. Slutligen har i tabellen öfver landskommunerna (och
följaktligen också för riket i dess helhet) upptagits en post, som ej återfinnes
i frågeformulär D, nämligen »brännvinsmedel». Förhållandet är
nämligen det, att ett mycket stort antal landskommuner upptagit nämnda
rubrik som en särskild inkomstpost. Inkomsten ifråga, som tydligen betecknar
den inkomst af brännvinshandeln i riket, som på grund af Kungl.
kungörelsen den 9 juni 1905 vid skedd fördelning tillfallit kommunen, är
ju icke författningsenligt afsedd för någon viss kommunal angelägenhet,
men har uppenbarligen i många fall ansetts lämpligen böra anslås för
fattigvårdsändamål.
Att »brännvinsmedlen» på detta sätt upptagits såsom en särskild inkomstpost
för de kommuner, som på detta sätt redovisat densamma i kommitténs
frågeformulär, torde möjligen kunna leda till det missförstånd, att
de i tab. 27 o. 29 redovisade beloppen utgjorde hela summan af landskommunernas
inkomst af brännvinshandeln. Detta är dock långt ifrån förhål
33
— Fattigvårddagstiftningen. III.
258
Olika inkomstposter.
landet, i det att ett stort antal kommuner låtit dessa medel ingå till kommunens
allmänna kassa, utan att de anvisats för någon viss kommunal angelägenhet.
För att undvika allt missförstånd i denna punkt har det dock
ansetts nödigt att i en särskild sammanställning meddela uppgifter rörande
beloppet af samtliga till landskommunerna i riket under år 1907 utbetalta
hrännvinsförsäljningsmedel (jmfr följande sida).
Enligt tab. 27—29 gestaltade sig fördelningen af fattigvårdssamhällenas
inkomster under år 1907 på följande sätt: I
Landsbygden.
Städer och köpingar.
Hela riket.
Absolut.
Proc.
Absolut.
Proc.
Absolut.
Proc.
Kr.
Kr.
Kr.
1.
Hyror, arrenden o. d.......
376,220: 40
34
105,571: 84
1*3
481,792: 24
2''f>
2.
Räntor å värdepapper m. m.
214,839: 11
1*9
88,254: 13
i-i
303,093:24
1-6
3.
Kommunalskatt...............
9,091,310: 54
81-6
6,619,821: 70
81-o
15,711,132: 24
81a
4.
Ersättning för lämnad fat-
tigvård........................
392,174: 81
3 6
442,090: 26
5*4
834,265: 07
4:;
0.
Bidrag af donationsfonder
m. in.........................
193,676: 77
1*7
60,118: 09
0-7
253,794: 86
1-3
6.
Bötesmedel.....................
24,954: 63
0''2
18,508: 13
02
43,462: 66
0-2
7.
Understödstagares egendom,
som tillfallit kommunen
204,655: 12
1*9
37,304: 39
Oo
241,959: 51
1-8
8.
Understödstagares arbete
och försålda produkter...
175,794: 17
1’5
671,820: 94
8-2
847,615: 11
4 4
9.
Brännvinsmedel...............
386,498: 98
3-5
— •
—
386,498: 98
2ö
10.
Öfriga inkomster ............
78,787: 20
07
130.607: 03
1*6
209,394: 23
11
Summa
11,138,911: 63
100ö
8,174,096: 51
100ö
19,313,008: 14
100 o
I stort sedt kan man sålunda säga, att 4/s af fattigvårdssamhällenas
inkomster år 1907 utgjorts af skattemedel. Vid sidan om denna spela öfriga
inkomstposter en tämligen obetydlig roll. De viktigaste utgöras, hvad särskilt
landskommunerna beträffar, af inkomsterna af fattigvårdssamhällenas
fasta och lösa egendom med inalles 5''s % samt ersättning för lämnad fattigvård
och brännvinsmedel med resp. 3''6 och 3''5 % af inkomsternas totalbelopp,
hvarvid i fråga om sistnämnda post dock är att märka att, såsom
i det följande visas, den verkliga inkomsten af brännvinsförsäljningsafgiften
varit betydligt högre. Något annorlunda gestalta sig emellertid
förhållandena i stadskommunerna. Här kommer nämligen i främsta rummet
— näst naturligtvis skattemedlen — posten understödstagares arbeten
och försålda produkter, utgörande 8''-z % af städernas fattigvårdsinkomster.
Äfven ersättning för lämnad fattigvård utgör eu såväl absolut som relativt
taget viktigare post i städerna än på landsbygden. Däremot var förhållandet
alldeles omvändt i fråga om inkomsterna af fattigvårdssamhällenas fasta och
lösa egendom. Slutligen har posten brännvinsmedel ieke någonstädes upptagits
i stadskommunernas fattigvårdsbudget. Det sista rummet af samtliga
i ofvanstående sammanställning upptagna inkomstposter intages af de tidigare
för fattigvården långt viktigare bötesmedlen.
Såsom ofvan framhållits, utgöra de i tab. 27 o. 29 redovisade »brännvinsmedlen»
endast eu del af de brännvinsförsäljningsafgifter, som efter skedd
fördelning under år 1907 utbetalts till landskommunerna i riket. Enligt
i Kungl. kammarrätten inhämtade uppgifter utgjorde nämligen det sammanlagda
beloppet af dessa afgifter kr. 1,575,047: 89, fördelande sig på följande
sätt på de särskilda länen:
Transport
827,007: 68
Stockholms
län...
52,356: 43
Göteb. o. Bohus län...
72,681: 25
Uppsala
» ...
39,805: 48
Älfsborgs
» ...
69,745: 22
Södermanlands
» ...
42,178: 78
Skaraborgs
» ...
82,313: 70
Östergötlands
»
106,266: 39
Värmlands
» ...
82,538: 90
Jönköpings
» ...
78,966: 56
Örebro
» ...
50,182: 26
Kronobergs
» ...
46,538: 21
Västmanlands » ...
45,025: 74
Kalmar
» ...
570: 06
Kopparbergs » ...
68,504: 81
Gottlands
»
19,960: 27
Gäfleborgs
» ...
68,844: 80
Blekinge
» ...
48,007: 53
Västernorrlands » ...
60,474: 58
Kristianstads
»
112,853: 87
Jämtlands
» ...
58,745: 23
Malmöhus
» ...
198,748: 48
Västerbottens » ...
50,239: 62
Hallands
» ...
80,755: 62
Korrbottens
» ...
38,744: 10
Transport
827,007: 68
Summa
1,575,047: 80
C. Fattigvårdssamhällenas tillgångar och skulder m. m.
Såsom redan i det föregående framhållits, hafva genom frågeformulär
D äfven insamlats uppgifter angående fattigvårdssamhällenas tillgångar, af
dem upptagna lån samt under deras förvaltning men ej disposition stående
fastigheter och fonder. De på detta sätt inhämtade upplysningarna återfinnas
i tab. 30—32.
Landskommunernas
an
del i brännvinsforsälj
ningsafgift.cn
260
Fattigvårds
samhällenas
tillgångar.
Hvad först beträffar fattigvårdssamhällenas tillgångar, uppgingo dessa
enligt de i nämnda tabeller meddelade siffrorna vid 1907 års slut till
följande belopp:
Landsbygden.
Städer och köpingar.
Hela riket.
Absolut.
o/
/o
Absolut.
%
Absolut.
%
Fastigheter .................
Kr.
........... 16,275,137: 68
68-5
Kr.
12,171,012: 23
73-o
Kr.
28,446,149: 91
70-4
inventarier och annan
dom .......................
lösegen-
........... 3,179,840: 74
134
1,728,896: 14
104
4,908,736: 88
12''1
Fordringar, värdepapper
o. d....
4,287,368:98
18-1
2,773,808: 10
166
7,061,177: 08
17-5
Summa 23,742,347:40
lOOo
1(5,073,710:47
lOOo
40,410,003: 87
lOOo
Vid sagda tidpunkt uppgick sålunda de svenska fattigvårdssamhällenas
sammanlagda förmögenhet till i rundt tal 40''4 mill. kr. Af detta belopp
kommo 23''7 mill. kr. (58''7 %) på landskommunerna och 16''7 mill.
kronor (41''s %) på stadskommunerna. Med afseende på förmögenhetens
fördelning på olika poster råder icke någon mera framträdande skiljaktighet
mellan lands- och stadskommunerna. Det är dock anmärkningsvärd!, att
landskommunernas tillgångar i relativt högre grad utgöras af dels inventarier
samt annan lösegendom och dels fordringar, värdepapper, kontanter o. d.
I stadskommunerna åter utgöra fastigheterna en något högre andel af den
samlade förmögenheten.
Går man till de särskilda länen, finner man, att det med hänsyn till
förmögenhetens storlek råder betydligt afvikande förhållanden i olika trakter
af landet. Gifvet är sålunda bl. a., att de trakter af landet, hvarest
understödstagarnas anbringande i anstalter blifvit i större grad genomförd,
i regel också skola hafva att uppvisa de största tillgångarna. Högst på skalan
i fråga om förmögenhetens storlek står, hvad särskilt landsbygden beträffar,
Malmöhus län med tillgångar om sammanlagdt 2''6 mill. kr. Närmast
därefter i ordningen följa Värmlands (med 2 o mill. kr.), Östergötlands
(med 1 9 mill. kr.), Kopparbergs (med 1''4 mill. kr.) samt Gäfleborgs,
Alfsborgs och Hallands län (med hvartdera Ds mill. kr.). Den minsta
förmögenheten åter förekom utom i Gottlands län (med endast 0''i mill. kr.)
i de båda nordligaste länen, Västerbottens och Norrbottens län (resp. 0''i
och 0''s mill. kr.).
Bland stadskommunerna åter kom naturligtvis den största förmögenheten
eller ej mindre än 4 b mill. kr. på hufvudstaden. Äfven de län
i öfrigt, som inrymma våra andra större städer, hade att uppvisa betydande
tillgångar. Sålunda kommo på stadskommunerna i Malmöhus län
tillgångar om sammanlagdt 2''5 inill. kr., i Göteborgs och Bohus län 2''i
mill. kr. o. s. v. Sist i ordningen kommo här städerna i Norrbottens län
med sammanlagdt endast c:u 62,000 kr. i tillgångar.
Jämföras de i tab. 32 meddelade uppgifterna angående värdet af fattigvårdssam
hällena tillhörande fastigheter med de motsvarande uppgifter,
som meddelas i den officiella statistiken rörande kommunernas fattigvård
och finanser, finner man, att de genom kommittén insamlade uppgifterna
genomgående äro lägre än de officiella. Sålunda upptages i sistnämnda
statistik det sammanlagda värdet af landskommunernas fattigvårdsanstalter
till 16,625,250 kr., medan kommitténs statistik endast gifver eu summa
af 16,275,138 kr. Och för stadskommunerna utgjorde samma värde
enligt kommitténs statistik 12,171,012 kr. mot 12,616,056 kr. enligt
den officiella statistiken. 1 Anledningen till dessa olikheter torde vara afl
söka på flera håll. Det synes sålunda exempelvis icke osannolikt, att i
den officiella kommunala finansstatistiken upptagits åtskilliga fastigheter,
som i de genom kommittén inhämtade uppgifterna angifvits såsom stående
under fattig vårdsstyrelsens förvaltning men icke dess disposition.
För öfrigt är det uppenbart, att olikheter lätt uppkomma, då uppgifterna
aflämnats på skilda tider och i många fall af olika personer.
I förhållande till det sammanlagda beloppet af kommunernas samtliga
tillgångar, belöpande sig enligt den officiella kommunala finansstatistiken
till 694i mill. kr., utgjorde de i tab. 32 redovisade tillgångarna
för fattigvårdsändamål endast 5''s %. För landskommunerna ensamt steg
samma procentsiffra till 18-s, hvaremot deusamma i stadskommunerna
sjönk till endast 3-o %.
Enligt de genom kommittén insamlade uppgifterna utgjorde vid 1907
års slut summan af för fattigvårdsbehof upptagna lån i rikets samtliga
kommuner kr. 14,000,899: 25. Häraf komma kr. 9,637,434: 34 på landskommunerna
och kr. 4,363,464: 91 på städer och köpingar. De högsta
lånebeloppen förekomma, hvad särskildt landsbygden beträffar, i Värmlands
och Malmöhus län med resp. kr. 1,536,647: 66 och 1,223,223: 60.
De lägsta lånebeloppen åter eller resp. kr. 2,245: 24 och 11,158: 36
hafva uppgifvits från Västerbottens och Gottlands län. Bland stadskommunerna
har det utan jämförelse största lånebeloppet redovisats
för Stockholm. Beloppet af hufvudstad ens lån för fattigvårdsbehof kar
Fattigvdrds
scinihällenas
skulder.
1 Jmfr Bidrag till Sverigesoff. stat- U) XXXIV sid. ''XIX.
262
sålunda uppgifvits till icke mindre än kr. 3,105,773: 10 eller 71 2 % af
samtliga stadskommunernas fattigvårdslån. Å andra sidan har för stadskommunerna
i icke mindre än 11 län, nämligen Uppsala, Södermanlands,
Östergötlands, Gottlands, Hallands, Värmlands och samtliga fem norrländska
län icke redovisats några för fattigvårdens behof upptagna lån.
Ställas de för fattigvårdens behof vid 1907 års slut upptagna lånen
i förhållande till fattigvårdssamhällenas samlade förmögenhet, finner man,
att de förra utgjort i procent af den senare:
På landsbygden ........................ 40 e %
I stadskommunerna..................... 26''2 %
I hela riket............................. 34''e %.
Hen relativt största skuldbördan förekom sålunda på landsbygden,
där den steg till 2/5 tillgångarna. I stadskommunerna däremot räckte
7* af tillgångarna till för att täcka de befintliga skulderna.
Hå det torde äga sitt intresse att se, huru förhållandet mellan tillgångar
och skulder ställer sig för fattigvårdssamhällena i olika delar åt
landet, meddelas här nedan en dylik beräkning för landsbygden i hvart
och ett af rikets län.
I förhållande till de sammanlagda tillgångarna utgjorde de upptagna
lånen:
%
%
Stockholms
län........
...... 20-2
Göteborgs och Bohus län____
... 59-3
Uppsala
»
...... 15i
Alfsborgs
____
... 58''s
Södermanlands
» .
...... 37-o
Skaraborgs
» ____
... Il-s
Östergötlands
» .
...... 15 •.■>
Värmlands
» ____
... 75-fi
Jönköpings
» .
...... 18-9
Örebro
» ____
... 84-5
Kronobergs
» .
...... 26’2
Västmanlands
» ....
... 32-3
Kalmar
» ____
Kopparbergs
».....
... 26-8
Gottlands
» .
...... 10-5
Gäfleborgs
» ____
... 17-o
Blekinge
» ..
...... 48-5
Västernorr lands
»
... 16-3
Kristianstads
» .
...... 35 s
Jämtlands
» ____
... 27-!)
Malmöhus
...... 46-s
Västerbottens
» ____
lfi
Hallands
...... 65''o
Norrbottens
» ____
... 5 5 ’4
I förhållande till de sammanlagda tillgångarna hade sålunda fattigvårdssamhällena
i Örebro län att uppvisa den ojämförligt största skuldbördan.
Skulderna uppgingo nämligen här till mer än 84 % af till
-
2 (i 3
fångarna. En betydande .skuldbörda hade vidare äfven kommunerna i
Värmlands
(75''e
%),
Hallands
(65''o
%),
Göteborgs och Bohus
(59-3
%>),
Älfsborgs (58-5
%),
Kalmar
(57''s
%)
och Norrbottens län
(55''4
%).
De minsta skulderna i förhållande till tillgångarna hade åter fattigvårdssamhällena
i Västerbottens (Te %)
samt vidare i Gottlands
(10\5
%),
Skaraborgs
(11 ‘s
%),
Uppsala
(lön
%)
och Östergötlands län
(15 a
%).
Slutligen återfinnas i tab. BO—32 jämväl de uppgifter, som af
kommittén genom här berörda formulär (frågeformulär D) insamlats rörande
värdet af fastigheter och fonder, som stå under fattigvårdsstyrelsernas
förvaltning men ej disposition. Enligt de lämnade uppgifterna skulle värdet
af ifrågavarande tillgångar vid slutet af år 1907 hafva uppgått till
sammanlagdt kr. 8,956,777: 97. Häraf komma på fastigheter kr. 1,730,322:73
och på fonder kr. 7,226,455: 24. Fördelningen på lands- och stadskommuner
gestaltade sig på följande sätt:
Landsbygden.
Städer och köpingar.
Hela riket.
Kr.
Kr.
Kr.
Fastigheter............ 556,674:69
1,173,648:04
1,730,322:73
Fonder.................. 3,368,205: 67
3,858,249: 57
7,226,455: 24
Summa 3,924,880: 36
5,031,897: 61
8,956,777: 97
Af ifrågavarande tillgångar komma sålunda 43 s % på landsbygdens
och 56''2 % på städernas fattigvårdssamhällen.
1). Utdebiteringen för fattigvårdsändamål.
Såsom redan i det föregående framhållits, har genom frågeformulär 1)
af fattigvårdsstyrelserna i riket begärts upplysning jämväl därom, huru
stor del af utdebiteringen, uttryckt per fyrk eller bevillningskrona, föikommunala
ändamål under hvart och ett af åren 1903—07 kunnat beräknas
belöpa sig å fattigvården. Fullständiga uppgifter härom hafva erhållits
från inalles 109 stads- och 2,287 landskommuner. För den ringa
återstoden af öfriga kommuner hafva ifrågavarande uppgifter trots erinringar
icke till kommittén inkommit eller inkommit i sådant skick, att
de icke kunnat användas.
Fastigheter
och fonder
under fattigvårdens
förvaltning
men
e.j disposition.
264
Uppgifterna angående utdebiteringen för fattigvårdens behof hafva
sammanställts dels i de båda texttabellerna X och O (sid. 266—67), som för
resp. lands- och stadskommuner i rikets skilda län utvisa den genomsnittliga
utdebiteringens belopp under såväl hvart och ett af åren 1903—07 som ock i
medeltal under hela sagda femårsperiod, dels i texttabellerna litt. P, Q och R
(sid. 268—71), som för hvarje län utvisa antalet fattig vårdssamhällen, grupperade
efter utdebiteringens storlek i genomsnitt under nyssnämnda period.
Af förstnämnda båda tabeller inhämtas till en början, att utdebiteringen
för fattig vårdsändamål öfver hufvud taget varit nära tre gånger så hög på
landsbygden som i stadskommunerna. Mot en utdebitering af något mer
än 27 öre per fyrk i landskommunerna svarade nämligen endast 10''5 öre
i genomsnitt för städer och köpingar (105 öre per bevillningskrona). Man
finner vidare, att under femårsperioden fattigvårdskostnaderna på landsbygden
befunnit sig i ett, om ock långsamt, stigande. Sålunda utgjorde utdebiteringen
i medeltal under år 1903 24''84 öre, men steg under de följande
åren oafbrutet till resp. 26''ö6, 26''98, 27''49 och 27''74 öre. Däremot
var utvecklingen den rakt motsatta i stadskommunerna. Utdebiteringen
utgjorde sålunda härstädes i genomsnitt år 1903 105 öre per bevillningskrona.
Under närmast följande år steg siffran något litet eller till 106
öre. Men därefter har den genomsnittliga utdebiteringen i stadskommunerna
regelbundet sjunkit med 1 öre per bevillningskrona eller till resp.
105, 104 och 103 öre.
Bland de särskilda länen hafva landskommunerna i Göteborgs och
Bohus samt Värmlands län att uppvisa den högsta genomsnittliga utdebiteringen
för fattigvårdsändamål eller resp. 44''o« och 43''62 öre per fyrk.
En relativt dryg fattigvårdstunga synes vidare, på detta sätt räknadt, hafva
förekommit i Älfsborgs (40''25 öre), Blekinge (37''ai öre) samt vidare i
Kalmar, Jönköpings och Västernorrlands län (med resp. 31''42, 31''ie och
30''fii öre per fyrk). Lägsta utdebiteringen åter förekom i Malmöhus och
Gottlands län (resp. 13''21 och 14''ö7 öre per fyrk). Relativt låga voro
fattigvårdskostnaderna vidare i Kopparbergs, Uppsala och Stockholms län
med eu genomsnittlig utdebitering under femårsperioden af resp. 16 95,
16 •99 och 19''os öre per fyrk.
Ojämnheterna skilda landsdelar emellan med afseende på fattigvårdsbördan
framträda emellertid endast ofullständigt ur ifrågavarande båda
tabeller, som ju endast återgifva medeltalet af utdebiteringen inom samtliga
landskommuner i länet och där sålunda en relativt dryg fattigvårdstunga
för vissa kommuner kan uppvägas af relativt låga fattigvårdskost
-
nailer pa ett annat håll. Långt tydligare framträda här berörda förhållanden
vid eu blick pa de båda texttabellerna litt. 1’ och Q. liar hafva
nämligen samtliga fattigvårdssamhällen inom hvarje län ordnats gruppvis
efter utdebiteringens storlek.
Hvad först beträffar stadsbarnmunerna, finner man af tab. litt. Q,
att i 49 af dessa utdebiteringen för fattigvårdens behof i medeltal för
aren 1903—07 utgjort mellan 50 och 100 öre samt i 45 mellan 100
och 150 öre. Af öfriga 15 stadskommuner hade 6 för fattigvårdens behof
utdebiterat mindre än 50 öre, 7 mellan 150 och 200 öre samt 2 därutöfver
men högst 250 öre.
Betydligt afvikande härifrån är den bild, som tab. litt. P ger af
förhållandena i detta hänseende på landsbygden. Dels är nämligen utdebiteringen
för fattigvårdsändamål i allmänhet taget betydligt högre, dels
når den i särskilda kommuner ett belopp per fyrk, som vida öfverstiger
det högsta i stadskom mun erna förekommande. Högst 15 öre per fyrk,
till hvilket belopp fattigvårdskostnaderna uppgått i mer än 90 % af stadskommunerna,
hade utdebiterats uti inalles 549 (24''o %) landskommuner.
Mellan 15 och 25 öre per fyrk hade utdebiterats uti 676 (29’5 %) landskommuner.
I återstående 1,062 (46''s %) landskommuner hade däremot för
fattigvårdens behof uttaxerats ett belopp, öfverstigande 25 öre per fyrk.
I flertalet af dessa senare fattigvårdssamhällen eller inalles 860 utgjorde
utdebiteringen mellan 25 och 50 öre per fyrk. Emellertid funnos inalles
202 landskommuner, hvarest fattigvården kräft en utdebitering, öfverstigande
sistnämnda jämförelsevis mycket höga punkt. Inalles 4 landskommuner
hade nödgats för ifrågavarande ändamål åtaga sig den enormt
höga beskattningen af mer än 100 öre per fyrk (motsvarande 10 kronor
per bevillningskrona).
För större öfverskådlighets skull hafva de i texttabell litt. P meddelade
detaljerade siffrorna sammanställts i vissa större grupper, nämligen
allteftersom utdebiteringen för fattigvårdsändamål utgjort a) till och
med 10 öre per fyrk, b) mer än 10 till och med 25 öre per fyrk, c)
mer än 25 till och med 50 öre per fyrk samt d) mer än 50 öre per fyrk.
Det framgår af denna sammanställning, som återfinnes i texttabell
litt. B, att den lägsta gruppen, som inrymmer de landskommuner, som
haft en utdebitering, motsvarande den för stadskommunerna normala,
omfattar endast 252 eller 11 % af samtliga i tabellen upptagna landskommuner.
Det relativt lägsta antalet dylika, lyckligt ställda fattigvårdssamhällen
förekommer, utom i Blekinge, Värmlands och Västerbottens
M — Fattigvårdslagstiftningen. III.
266
Tab. litt. N. Utdebiteringen (per fyrk) i landskommunerna för
fattigvårdsändamål åren 1903—1907.
I
T
Genomsnittliga utdebiteringen per fyrk för
fattigvårdsändamål år
Landskommuner.
1903.
i 1904.
-
1905.
!
1906.
i 1907.
Medeltal
1903
—1907.
Öre.
Öre.
Öre.
Öre.
Öre.
Öre.
! i
Stockholms
län............
i 19''34
18''44
19-81
19‘00
18-88
19-03
2
Uppsala
* ............
16*17
16-81
17-04
16-71
1872
16-99
2
3
Södermanlands
, ..........
24-72
24-90
24''99
25-76
25-69
25-28
3
4
Östergötlands
» ............
2674
27-09
27-16
28''20
28-68
27"6l
4
5
Jönköpings
» ............
29*95
30-57
31-46
31-58
32-18
j 31-16
6
6
Kronobergs
» ............
28-36
28-30
28-14
28-17
27-81
''
2819
6
7
Kalmar
» ... .
30-29
30-19
3049
3248
33 03
31-42
7
8
Gottlands
* ............
14-70
14-56
14-70
14-36
15-31
14-57
8
9
Blekinge
T) .......
36-24
36 06
37*54
3995
40-76
37''9l
9
10
Kristianstads
» ............
20-i)l
20-75
20''30
19 72
19-82
20''32
10
a
Malmöhus
» ..
13*68
1345
13-45
13 04
12-79
13-21
11
12
Hallands
» ............
33-81
31-46
3 2''30
3239
31-77
32-37
12
13
Göteborgs och Bohus
» ..
41-65
43 89
44''10
45*30
45-65
44-08
13
14
Älf sborgs
» ...
38-82
39-33
39 92
41-27
42-05
40*25
14
15
Skaraborgs
» ............
26-21
26 70
27-50
28-11
28''09
27''39
15
16
Värmlands
» .........
43''82
42''45
42’5S
44 61
44-32
43-62
16
17
Örebro
t ___
27-05
27*23
27-27
27*56
28-25
27''47
IT
18
Västmanlands
» ............
21-45
2213
23-31
24-05
25-31
22-87
18
19
Kopparbergs
» ............
17-11
17-07
16*93
1636
16-59
16-95 I
19
20
Gäfleborgs
» ..
23-64
22’68
23-50
23‘96
23-74
23-57
1
20
21
V ästernorrlands
» ........
30’00
30-63
29''87
31-20
31-91 i
30-61
21
22
Jämtlands
» ............1
29-18
27-66
27-67
28-67
28-44
28''16
22
23
Västerbottens
» ........ j
26*54
25-29
25-46
27-88
26''58 i;
26''28
23
24
Norrbottens
» ......
27 11
28-88 i
30-25
30-46
30-64
29''53
24
Medeltal för hela landsbygden!
24''84
26-66
26-98 .
27-49
!
27-74 !|
27-09 |
Talj. litt. 0. Utdebiteringen (per bevillningskrona) i stadskommu
nerna
för fattigvårdsändamål åren 1903—1907.
1
2 -
3
~ * "
r 5
7
Stadskommuner.
(Städer och köpingar).
Genomsnittliga utdebiteringen per bevillningskrona
för fattigvårdsändamål år
1903.
1904.
1905.
1906.
1907.
Medeltal
1903
-1907.
Öre.
Öre.
Öre.
Öre.
Öre.
Öre.
1
Stockholms stad.......
95
88
92
85
88
90
1
2
Stockholms
län............
77
73
72
59
68
69
2
3
Uppsala
T> ............
118
112
104
108
99
108
3
4
Södermanlands
1> ............
118
no
in
107
106
no
4
5
Östergötlands
» ............
146
152
136
122
138
139
5
6
Jönköpings
» ............
114
139
140
127
115
129
6
7
Kronobergs
» ............
165
147
164
163
132
152
7
8
Kalmar
2> ............
116
129
128
137
128
127
8
9
Gottlands
» ............
115
105
116
105
100
108
9
10
Blekinge
J ............
68
72
70
66
66
68
10
11
Kristianstads
» ............
81
87
79
81
82
82
11
12
Malmöhns
» ............
76
72
65
64
66
68
12
13
Hallands
» ............
114
116
115
119
115
116
13
14
Göteborgs och Bohus
» ............
151
151
139
154
153
150
14
16
Älfsborgs
» ............
133
119
no
105
105
114
15
16
Skaraborgs
» ............
96
93
98
93
94
94
16
17
Värmlands
D ............
no
109
107
104
102
106
17
18
Örebro.
» ............
85
91
98
105
93
99
18
19
Västmanlands
» ............
118
115
117
120
123
119
19
20
Kopparbergs
» ............
91
92
93
90
84
93
20
21
Gäfleborgs
» ............
128
130
132
116
125
129
21
22
Västernorrlands
» ............
96
101
108
115
118
109
22
23
Jämtlands
) ............
52
39
34
32
35
38
23
24
Västerbottens
» ............
77
73
64
72
74
72
24
25
Norrbottens
» ............
87
91
101
99
97
95
25
Medeltal för samtliga stadskomm.
105
106
105
104
103
105
268
Tab. litt. P. Utdebiteringen för fattigvårds
A.
Lands
-
1
!
1
1 2
3
4
6
6
8
9
[ 10
I a
Ländsk o mm
uner.
i
Antal fattigvårdssamhällen,
där utdebiteringen
högst
5
öre.
mer
än 5
t.o.m.
10
öre.
mer
än 10
t.o.m.
16
öre.
mer
än 15
t.o.m.
20
öre.
mer
än 20
t.o.m.
25
öre.
mer
än 25
t.o m.
30
öre.
mer
än 30
t.o.m.
36
öre.
mer
än 35
t.o.m.
40
öre.
mer
än 40
t.o.m.
45
öre.
mer i
än 45i
t.o.m.
50
öre.
i
i
Stockholm s
län............
''
6
14
18
21
15
13
6
5
1
1
2
Uppsala
» ............
: 4
ii
19
14
18
7
4
1
—
—
3
Södermanlands
» ............
—
3
10
16
18
16
12
3
3
3
4
Östergötlands
» ........... .
1
2
15
23
26
20
23
11
12
7 1
5
Jönköpings
• ............
1
2
13
12
26
14
20
9
12
6
6
Kronobergs
» ............
1
2
7
13
14
14
11
9
5
1
7
Kalmar
» ........____
—
3
3
13
13
17
14
10
7
4
8
Gottian ds
» ............
12
16
23
17
6
5
3
2
1
• ■ -4--
9
Blekinge
» ............
—
—
1
1
7
4
4
4
4
2
; 10
Kristianstads
» ........
3
11
38
31
20
17
10
6
4
2
i n
Malmöhus
> ............
21
60
66
47
28
7
—
2
—
—
12
Hallands
)> . . . •........
—
3
6
8
14
17
6
5
7
6
13
Göteborgs och Bohus
» ......
2
1
6
6
4
7
6
4
3
n
14
Älfsborgs
» .........
6
9
6
16
22
14
23
20
18
16
15
Skaraborgs
» ............
7
16
23
44
32
33
30
27
17
11
16
Värmlands
» .........
—
—
3
6
7
9
7
7
6
13 1
17
Örebro
> ............
—
1
6
8
12
9
6
7
5
1 j
18
Västmanlands
it ..........T .
—
7
H
3
14
14
6
4
3
—
19
Kopparbergs
» ............
5
9
8
8
6
2
4
—
1
20
Gäfleborgs
» .........
1
2
5
10
6
13
4
4
1
1-1
21
V ästernorrlands
it ............
—
2
3
4
13
11
10
9
4
4
22
Jämtlands
it ......
2
4
4
6
10
6
5
8
3
5- !
23
Västerbottens
» ............
—
—
3
7
7
1
1
2
1
—
24
Norrbottens
» ............
1
2
4
3
3
2
1
-
1
Summa
73
179
297
335
341
273
216
159
118
91 |
2ö‘.i
ändamål i medeltal för åren 1903—1907.
bygden.
12
13
14
oj
1 ”
! 18
1 19
J 20
21
22_
23
1 21
25
per fyrk för fattigvårdsändamål utgjort:
C3
mer
mer
mer
mer
mer
mer
mer
mer
mer
mer
mer
mer
mer
s
än 60
än 55
än 60
iin 65
än 70
än 75
än 80
än 86
än 90
än 95
än 100
än 105
än 110
s
t.o.m.
t.o.m.
t.o.m.
t.o.m.
t.o.m.
t.o.m.
t.o.m.
t.o.m.
t.o.m
t. o. m.
t. o. m.
t. o. m.
w
65
GO
65
70
75
80
85
90
95
..
..
..
105 öre.
110 ore.
Ilo öre.
öre.
öre.
ore.
öre.
öre.
öre.
i
101
1
—
_
78
2
i
i
_
_
_
__
:—
—
—
86
3
i
i
i
_
_
_
—
—
—
—
—
—
143
4
4
2
2
__
3
i
—
—
■ - ■
—
—
—
1
127
5
2
3
1
_
_
—
—
—
—
—
—
—
83
6
6
3
1
1
—
—
—
—
■i-
—
—
—
95
7
_
_
_
_
—
—
84
8
4
1
2
i
_
_
—
—
—
—
—
_
-
35
9
1
_
_
_
_
—
; -
• ■—
—
—
142
10
_
_
_
_
_
_
—
''—
—
—
231
11
3
2
_
1
i
—
—
1
—
—
1
_
81
12
8
9
6
2
3
6
—
1
—
i
—
—
—
82
13
14
8
11
5
6
7
3
2
—
3
—
2
—
211
14
3
3
2
1
2
1
1
—
—
—
—
—
—
253
15
4
6
5
4
2
2
1
2
—
—
—
—
—
83
16
2
-_
—
—
—
57
17
__
_
—
—
—
62
18
1
—
—
—
44
’.9
_
_
—
—
47
20
2
_
_
_
_
—
—
—
—
62
21
3
—
—
—
—
55
22
2
_
_
_
_
_
—
--''
—
—
_
—
24
23
i
2
1
—
—
—
—
-
! —
—
—
—
—
21
24
58
42
32
16
18
17
5
5
i
4
—
3
1
2,288
270
Tab. litt. Q. Utdebiteringen för fattigvårdsändamål i medeltal
för åren 1903—1907.
»
B) Stadskommuner (städer och köpingar).
1
2
3
I
4
1 5
1 6
7
Stadskommuner.
Antal fattigvårdssamhällen, där utdebiteringen per
bev.-krona för fattigvårdsändamål utgjort:
högst 50
öre.
mer än 50
t. o. m.
100 öre.
mer än
100
t. o. m.
150 öre.
mer än
150
t. o. m.
200 öre.
mer än
200
t. o. m.
250 öre.
Summa.
1
Stockholms stad.......
1
1
1
2
Stockholms
län............
2
4
1
—
—
7
2
3
Uppsala
» .........
- •
1
1
—
—
2
3
4
Södermanlands
» .........
—
1
6
—
—
7
4
5
Östergötlands
f> ............
—
1
4
—
1
6
5
6
Jönköpings
f> ............
—
2
2
1
5
6
7
Kronobergs
» ............
—
—
1
i
—
2
7
8
Kalmar
» ..........
—
1
6
2
—
9
8
9
Gottlands
» ..........
—
—
1
_
_
1
®l
10
Blekinge
» ............
—
4
—
—
—
4
10
11
Kristianstads
« ............
1
2
1
—
_
4
11
12
Malmöhus
T> ............
1
8
—
_
_
9
12
13
Hallands
T> ............
—
2
3
_
_
5
13
14
Göteborgs och Bohns
» ..
—
—
2
3
_
5
14i
15
Älfshorgs
) ...........
—
2
2
1
—
5
15
16
Skaraborgs
» .........
—
7
2
—
—
9
16
17
Värmlands
» ............
—
3
2
_
_
5
17
18
Örebro
J> ............
1
—
2
_
_
3
18
19
Västmanlands
» .........
—
2
2
_
_
4
19
20
Kopparbergs
» ............
—
2
2
—
_
4
20
21
Gäfleborgs
» ............
—
2
—
—
•_
2
21
22
V ästernorrlands
» .........
—
1
3
_
_
4
22
23
Jämtlands
» ............
1
—
_
_
_
1
23
24
Västerbottens
» ............
—
2
_
_
_
2
24
25
Norrbottens
Tf ............
—
1
2
—
—
3
25
Summa
6
49
45
7
2 |
109
271
Tab. litt. It. Landsbygdens fattigvårdssamhällen, fördelade i
vissa större grupper efter utdebiteringens storlek
i medeltal åren 1903 — 07.
1
1! 2
8
4
5
7
B
Landskommuner.
Antal
fattigvårdssambällen, där utdebiteringen per fyrk
utgjort:
högst 10 öre.
mer än 10
t. o. m. 25 öre.
mer än 25
t. o. m. 50 öre.
mer än 60 öre.
Abso-
lut.
Proc.
Abso
lut.
Proc.
Abso-
lut.
Proc.
Abso-
lut.
Proc.
1
Stockholms
län............
20
19-8
54
53-5
26
25*7
1
1*0
1
2
Uppsala
» ............
15
19''2
61
65-4
12
15*4
—
-
2
3
Södermanlands
» .........
. 3
3 5
44
57’2
37
43*0
2
2 3
3
4
Östergötlands
1; ............
3
2-1
64
44’8
73
51*0
3
2*1
4
5
Jönköpings
» ............
3
2''4
51
40-2
60
47*2
13
10*2
5
6
Kronobergs
» ............
3
3''6
34
41*0
40
48*2
6
7*2
6
7
Kalmar
» ............
3
3 2
29
30*5
52
54*7
11
11*6
7
8
Gottlands
> ............
27
32''1
46
64*8
11
13*1
—
—
8
9
Blekinge
» ............
—
—
9
25*7
18
51*4
8
22*9
9
10
Kristianstads
» ............
14
99
89
62*7
38
26*8
1
0*6
10
11
Malmöhus
» ............
81
35-1
141
61*0
9
3*9
—
—
11
12
Hallands
» ............
3
3-
28
34*6
41
50*6
9
11-1
12
13
Göteborgs och Bohus
»> ............
3
3''7
15
18*3
30
36*6
34
41*4
1>
14
Älfsborgs
» ............
15
7’1
44
20*9
91
43*1
61
28*1
14
15
Skaraborgs
» ............
23
91
99
39*1
118
46*6
13
6 2
15
16
Värmlands
» ............
—
—
15
18*1
42
50*6
26
31*3
.6
17
Örebro
» ............
1
1''8
26
45*6
28
49*1
2
3*5
17
18
Västmanlands
» ............
7
11-3
28
45*2
27
43*5
—
—
18
19
Kopparbergs
............
14
31-8
22
50*0
7
15*9
1
2*3
19
20
Gälleborgs
» ............
3
6’4
21
44*7
23
48*9
—
—
20
21
Västernorrlands
» ............
2
3*2
20
32*3
38
61*3
2
3*2
21
22
Jämtlands
» ............
6
109
19
34*5
27
49*1
3
65
22
23
Västerbottens
» ............
—
—
17
70*8
5
20*8
2
8*4
23
24
Norrbottens
* ............
3
143
7
33 3
7
33 3
4
19*1
24
Hela landsbygden
252
Ilo
973
42 5
860
37*6
202
8*9
272
län, där föreliggande grupp öfver hufvud taget icke är representerad, i
Örebro, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Yästernorrlands, Södermanlands,
Kronobergs, Hallands samt Göteborgs och Bohus län. Relativt
talrikast är däremot föreliggande grupp företrädd inom Malmöhus län,
där något mer än 1/n, samt Gottlands och Kopparbergs län, där inemot V3
af samtliga kommuner tillhöra gruppen i fråga. Äfven Stockholms och
Uppsala län med resp. 19''8 och 19''2 % intaga i detta hänseende en
jämförelsevis gynnsam ställning.
Den andra hufvudgruppen eller fattig vårdssamhällen med en genomsnittlig
utdebitering af 10—25 öre per fyrk omfattar inalles 973 eller
42 5 % af samtliga landskommuner. Vida högre procenttal för gruppen
ifråga förekomma emellertid inom åtskilliga län. Sålunda tillhörde 70''s
% af landskommunerna i Yästerbottens län samt resp. 65-4, 62''7, 61''o %
af kommunerna i Uppsala, Kristianstads och Malmöhus län ifrågavarande
grupp. Å andra sidan utgjorde procenttalet för denna grupp endast resp.
181 och 18''s i Värmlands samt Göteborgs och Bohus län samt vidare
resp. 20''9 och 25''7 i Älfsborgs och Blekinge län.
De båda återstående grupperna, som torde kunna anses omfatta de
landskommuner, som tryckas af en relativt alltför stor fattigvårdstunga,
inrymde inom sig sammanlagdt 1,062 eller ej långt ifrån hälften (46''s %)
af samtliga i tabellen redovisade landskommuner. Särskildt i fråga om
dessa grupper framgår emellertid med all önskvärd tydlighet, huru ojämnt
denna tunga i verkligheten kännes på landsbygden. Sålunda hade i
Malmöhus län endast 3 9 % af landskommunerna — och däraf ingen enda
i den högsta gruppen — en utdebitering för fattigvårdens behof af mer
än 25 öre per fyrk. Och äfven Gottlands, Uppsala och Kopparbergs
län hade i detta hänseende en ganska gynnsam ställning med endast resp.
13’i %, 15’4 % och 18’2 % af fattigvårdssamhällena inom föreliggande
kategori. Häremot kan emellertid å andra sidan ställas Värmlands län,
hvarest mer än 4/5 (81 ''9 %) af landskommunerna nödgats underkasta sig
en dylik hög utdebitering, samt vidare Göteborgs och Bohus, Blekinge
och Älfsborgs län, där samma förhållande ägt rum med omkring 3/4 af
landskommunerna. Äfven Kalmar, Yästernorrlands och Hallands län kunde
uppvisa ett antal tungt beskattade kommuner, vida öfverstigande det för
landsbygden i dess helhet normala.
Beträffande slutligen den högsta gruppen hade icke mindre än 41 •*
% af kommunerna i Göteborgs och Bohus län nödgats underkasta sig
dylik hög beskattning för fattigvårdens behof. Äfven Värmlands, Alfs
-
273
borgs, Blekinge och Norrbottens län räknade bvartdera ett jämförelsevis
mycket betydande antal dylika, tungt beskattade kommuner. A andra
sidan funnos icke mindre än fem län, nämligen Uppsala, Gottlands, Malmöhus,
Västmanlands och Gäfleborgs, inom Indika icke en enda kommun behöft
ålägga sig en så Idig beskattning.
E. Magra synpunkter beträffande orsakerna till den ojämna
fattigvård stungan.
De förhållanden, som bidraga till att göra fattigvårdstungan så väsentligt
olika tryckande inom olika fattigvårdssamhällen, äro otvifvelaktigt af
mycket växlande natur, men torde dock i hufvudsak sammanhänga med
orternas allmänna ekonomiska läge. Att sålunda fattigvardsbördan blir
jämförelsevis lätt att bära på orter, där stora ekonomiska värden äro hopade
och särskildt på orter med en högt utvecklad industri, torde vara lika
obestridligt, som att bördan kännes dubbelt tryckande pa orter med ringa
eller ingen industri. Sanningen häraf framgår ju för öfrigt redan af det
i det föregående påpekade sakförhållandet, att fattig vårdspålagorna, enligt den
af kommittén lämnade utredningen, i genomsnitt taget kunna sägas hafva
varit nära tre gånger så höga på landsbygden som i stadskommunerna.
Den härskande ekonomiska utvecklingen gör dessutom i sin ordning
allt hvad den kan för att ytterligare vidga och skärpa motsatsen mellan
i ekonomiskt hänseende bättre och sämre lottade trakter af landet. Jämsides
med industriens frammarsch går sålunda en oafbruten folkvandring
från de rena jordbruksdistrikten och till städer och andra industriområden.
Denna folkvandring, som hämtar sin mesta näring från just de fattigaste
åkerbruksdistrikten, där utkomstmöjligheterna öfver hufvud taget äro minst,
utgöres naturligtvis i främsta rummet af de yngre och arbetsdugligare
elementen. Den i dessa fattigare trakter redan förut svåra ställningen
blir härigenom ännu värre.
Men jämsides med denna inre förskjutning inom samhällskroppen
pågår alltjämt den yttre åderlåtning, som årligen skickar tiotusental af
svenska män och kvinnor öfver Atlanten och som bidrager till att göia
vår nation i oroväckande grad till ett folk åt åldringar. Emigrationen, som
i kanske ännu högre grad än den inre folkrörelsen drager med sig den
bästa och handlingskraftigaste ungdomen, har äfven den sin största omfattning
inom de öfvervägande jordbruksidkande trakterna af landet. Sa
35
— Fattigeånlslagstiftningen. III.
274
som en anvisning i detta hänseende kan särskilt förtjäna framhållas, att
de tyngsta fattigvårdsbördorna, enligt hvad i det föregående visats, just
höra hemma i de trakter af landet, där, såsom exempelvis Älfsborgs län,
A ärmland och vissa trakter af Småland, emigrationen under längsta tiden
fortgått som häftigast.
I nder sådana förhållanden är det icke att förvåna sig öfver, att utsikterna
i de på detta sätt hemsökta trakterna för mången te sig synnerligen
mörka. Den ringa industri som tinnes för en tynande tillvaro under
trycket af en orimlig kommunal skattebörda, och all företagsamhet skrämmes
på flykten. Jorden skötes sämre i brist på kapital och arbetskraft,
och befolkningens antal är stationärt eller förminskas, under det att antalet
understödstagare ökas.
Lika obestridligt som det torde få anses vara, att de ofvan påpekade
omständigheterna utgöra den hufvudsakliga förklaringen till de
lokala ojämnheterna i fattigvårdstungan, lika obestridligt är emellertid också,
att vid sidan häraf en hel del andra faktorer varit verksamma i olika
riktningar och pa olika sätt. Sålunda torde lagstiftningen, särskildt
skattelagstiftningen, icke kunna frånkännas skuld däri att fattigvårdsbördan
på sina håll känts så tjmgande. Men äfven rent lokala och
tillfälliga orsaker hafva otvifvelaktigt i många fall spelat en betydande
roll. Kommittén, som ansett det vara af största vikt att lära känna alla
de förhållanden, som i här berörda hänseenden kunde vara af vikt, fann
sig därför böra bereda vederbörande fattigvårdsstyrelser tillfälle att, i
förekommande fall, uttala sig angående orsakerna till de höga fattigvårdsutgifterna.
F ördenskull infördes å formulär D efter frågan angående
utdebiteringens storlek en sista så lydande punkt:
»Bärest utdebiteringen inom samhället för fattigvårdsbehof är
jämförelsevis hög, torde uppgifvas anledningen härtill — t. ex.
dyrbara anordningar för fattigvården; de kommunalt skattskyldigas
ringa skatteförmåga; statens äganderätt till fast egendom
eller industriell anläggning inom samhället; nedläggande af större
industriell verksamhet; allmänna eller enskilda arbeten, hvarigenom
tillfälliga arbetare till större antal dragits till samhället; missväxt
eller annan allmännare olycka o. s. v. — äfvensom i hvilken mån
dylika förhållanden bidragit till den höga utdebiteringen?»
Beträffande de uttalanden, som med anledning häraf gjorts af olika
fattigvårdsstyrelser, må till eu början anmärkas, att frågans senare del, eller
i hvilken omfattning särskilda anförda orsaker ma hafva bidragit till fattigvardskostnadernas
höjande, ingenstädes blifvit besvarad. Svaren hafva
nämligen utan undantag bestått i endast ett angifvande, mer eller mindre
utförligt, af de skilda anledningar, som enligt vederbörande fattigvårdsstyrelsers
åsikter varit de, som förorsakat den höga utdebiteringen. Det
kan beträffande svaren i öfrigt förtjäna framhållas, att det icke alltid varit
från de kommuner, som haft den absolut högsta utdebiteringen, som uttalanden
rörande denna punkt gjorts. Huruvida ett uttalande gjorts eller
ej har snarare berott på vederbörande fattigvårdsstyrelses subjektiva uppfattning,
att utdebiteringen enligt dess egen erfarenhet varit osedvanligt hög.
I fråga om själfva innehållet i de afgifna svaren torde dessa, såsom
grundande sig på en ingående kännedom om rådande lokala och andra förhållanden,
i många fall få anses innehålla ganska värdefulla upplysningar
och fingervisningar.
Så växlande till såväl innehall som omfattning som de å denna fråga
afgifna svaren äro, har det icke varit möjligt att verkställa eu mera enhetlig
bearbetning och sammanställning af dem. Bearbetningen har därför
ansetts böra inskränkas till att för hvarje län ordna de afgifna svaren,
där dessa varit jämförelsevis knapphändiga och endast angifvit en viss eller
några fa bestämda orsaker, efter vissa allmänna kategorier, äfvensom att,
i fråga om mera utförliga eller mera anmärkningsvärda uttalanden, återgifva
det väsentliga innehållet i dessa. De inkomna svaren hafva sammanställts
länsvis, hvarigenom ju också de växlande förhållandena och åskådningarna
inom landets olika delar bättre komma till sin rätt.
Stockholms län. I ett fall har anförts utbetalningar till audra kommuner för
oäkta barn. som genom rättegång tilldömts kommunen, i ett annat fall utbetalningar
i Stockholm för barnsängskvinnor med hemortsrätt i kommunen. En
fattigvårdsstyrelse har åberopat förekomsten inom samhället af »många svagsinta,
i synnerhet idioter och medfödd svaghet i allmänhet», en annan åter bl. a., att
den måst vidkännas stora utgifter för sjuka. Af en fattigvårdsstyrelse har såsom
orsak anförts amortering af lån för inköp af fattiggård äfvensom de kostnader,
som nedlagts för gårdens förbättrande i kulturellt hänseende, af en annan åter
anordnandet af fattighus med gemensamt underhåll. En fattigvårdsstyrelse slutligen
anför ökning i understödstagarnas antal genom »dels orkeslösa, dels änkor
efter statfolk från större herrgårdar» äfvensom nybyggnad å fattiggården.
Uppsala län. Af en fattigvårdsstyrelse har såsom anledning uppgifvits, att
kommunen dömts dels till ersättning åt; annan kommun och dels att omhändertaga
en familj på 6 personer, af eu annan kostnaderna för oäkta barns ^ackordering,
skolafgift för en blind samt sinnessjukas vård å hospital. I två fall har
276
hänvisats till befolkningens ringa skatteförmåga och i ett fall till, att ny fattiggård
uppförts. I åtskilliga fall hafva dessutom dessa eller andra liknande orsaker
medfört en höjning för ett eller annat år af utdebiteringen för fattigvårdens
behof.
Södermanlands län. Från en kommun uppgifves, att det är vården af samhällets
idioter, som väsentligt ökar utgifterna. En annan fattigvårdsstyrelse anför,
att »närheten till det människoförtärande Eskilstuna drager folk från landet,
särskildt barnen»; de äldre stanna däremot kvar och måste, »då industrien uppammar
försumliga familjeförsörjare», ofta understödjas af kommunen. I ett fall
hänvisas till kommunens ringa fyrktal. äfvensom att socknen till största delen
utgöres af ett fideikommiss, som med sitt statsystem »samlar de gamla på fattighuset».
I två fall åberopas dyrbara anordningar för fattigvården, dyrare förnödenheter
och större fordringar på fattigvårdens beskaffenhet.
Östergötlands län. I fråga om eu kommun åberopas statens äganderätt till
betydande fastigheter. En fattigvårdsstyrelse åberopar upptagandet af lån för
nytt fattighus samt bättre ordnad försörjning, eu annan roteindelningen, hvarigenom
fattigvårdstungan blir synnerligen ojämn. I tre fall anföres kommunens
ringa skatteförmåga, hvarjämte i ett af dessa fall hänvisas till de skattskyldigas
uraktlåtenhet att betala sina utskylder och i ett annat till skulder i och för
fattiggården. Ytterligare en fattigvårdsstyrelse åberopar jämte andra orsaker,
såsom stegrade pris å alla förnödenheter in. in., äfven de skattskyldigas ringa
skatteförmåga.
Jönköpings lun. I ett fall åberopas vården af sinnessjuka och sinnesslöa
som orsak till den ökade fattigvårdstungan, i ett annat fall dels de sinnessjukas
vård, dels högre utgifter i allmänhet för de fattiga. En fattigvårdsstyrelse anför,
att nästan alla understödstagare äro mycket gamla och behöfva god omvårdnad.
Från ett fattigvårdssamhälle anföres, att staten äger nära 4/r> af hela
kommunen och att denna del är lågt taxerad. I tre fall angifves orsaken ligga
i dyrbara anordningar för fattigvården (uppförande eller reparation af fattighuset,
tillbyggnad af fattighuset och anordnandet af gemensam utspisning),
hvarjämte i ett af dessa fall äfven åberopats, att kommunen endast består af
mindre jordbrukare. Slutligen har från fem fattigvårdsstyrelser anledningen till
den höga utdebiteringen uppgifvits vara ett ringa antal skattskyldiga, ringa skatteförmåga
o. d.
Kronobergs lön. I sex fall har såsom orsak till utdebiteringens relativa storlek
angifvits vården af sinnessjuka eller ålderstigna understödstagare, hvarvid i
två fall jämväl hänvisats till kommunens ringa skatteförmåga. I ett fall har
såsom orsak anförts många fattiga samt dyr vård och underhåll. I fyra fall
har anledningen utgjorts af särskilda anordningar för fattigvården (såsom upptagande
af lån, nybyggnad eller reparation af fastigheter, anskaffande af nya sängkläder
o. d.). I fyra fall har hänvisats till kommunens fattigdom eller ringa
skatteförmåga, hvarvid i två fall äfven åberopats de höga omkostnader, som fat
-
tigvården krafvel Slutligen har af eu fångvårdsstyrelse anförts, att kommunen
till stor dol består af herrgårdar och större gårdar, där det s. k. torparesvstemet
förekommer, och »att dessa torpare, då de afgå orkeslösa från sina innehafda
torp, blifva i de flesta fall fattigvårdens tyngd».
Kalmar län. I ett fall angifves orsaken till den höga utdebiteringen vara
»dyr och tidsenligt anlagd fattiggård», i ett anuat fall dels dyrbara byggnadsarbeten
å fattiggården och dels att därstädes under de sista åren intagits ett större
antal fattighjon. Från en kommun hänvisas till de höga spannmåls- och vedpriserna.
Af en annan fattigvårdsstyrelse har uppgifvits, att samma förhållande
förorsakats »till största delen af den kanske något för dyrbara fattiggården med
dess förvaltning» och den tämligen vanlottade socknens låga taxeringsvärde.
»Glasbruksindustri», heter det vidare, »har förut bedrifvits, men är nu nedlagd,
som gör. att en del mindre lottade gamla, som haft sin utkomst vid bruket, nu
fallit fattigvården till tyngd, på samma gång som fyrktalet betydligt förminskades.
Som socknen är öfvervägande skogsbygd med uthuggna skogar, så hafva
egendomarna fallit i värde och afkastningsförmåga, på samma gång som dessa
störa utmarker hysa åtskilliga smålägenheter, hvars invånare mest sluta i fattigdom.
Staten har här stor skogsfastighet, men fullgör fullständigt skatterna
efter egendomens låga värde.» Från en annan kommun uppgifves följande orsaker:
kommunens låga fyrktal och brist på industri; dryga utgifter för två sinnessjuka,
som vårdas en å hospital och en i hemmet, samt att många barn på
grund af föräldrarnas frånfälle måst af kommunen omhändertagas. Från trenne
fattigvårdssamhällen har orsaken uppgifvits vara kommunens ringa fyrktal eller
bristen på industri, hvarjämte i ett fall jämväl hänvisats till det jämförelsevis
stora antalet understödstagare. Från en kommun slutligen angifves orsaken
vara nedläggandet af tidigare bedrifven industriell verksamhet. »Arbetarna
förvärfvade sig s. k. egna hem, bestående af mindre backstugor, och, då
arbetet vid grufvorna nedlades, nödgades fattigvården taga ett 20-tal familjer
om hand.»
Gottlands län. Från en fattigvårdsstyrelse auföres, att inom kommunen
finnes en större egendom, som bidragit till att större delen af understödstagarna
kommit på fattigvården. I två fall uppgifves en tillfällig förhöjning i utdebiteringen
hafva förorsakats af utgifter för vården af sinnessjuka.
Blekinge län. I ett fall anföres, att det inom kommunen icke finnes någon
industri utan endast mindre jordbrukare, hvarjämte vården af sinnessjuka medfört
kännbara utgifter. I trenne fall hänvisas till kommunernas ringa skatteförmåga
eller bristen på industri, hvarjämte i ett fall anföres, att fyrktal och folkmängd
icke stå i riktigt förhållande till hvarandra, enär den stora fiskarbefolkningen
(omkring Vs af hela befolkningen) endast i jämförelsevis mindre grad
bidrager till utgifterna, men däremot en stor mängd änkor och minderåriga barn
efter å hafvet omkomna fiskare finnas. Från en annan fattigvårdsstyrelse uppgifves
att befolkningen är mycket fattig, enär »det kraftiga unga folket söker
sin utkomst utom samhället», så att afskrifningar måste göras å utdebiterade
278
medel. Af en fångvårdsstyrelse förklaras orsaken till den höga utdebiteringen
vara dels nybyggnad vid fattiggården och dels epidemisjukvården, och af eu annan
slutligen, att orsaken ligger i hjonens stora oförnöjsamhet.
Kristianstads län. Från två fattigvårdsstyrelser har hänvisats till ortens
fattigdom eller befolkningens ringa skatteförmåga såsom anledning till fattigvårdstungans
stegring. I ett fall har åberopats, dels att kommunen haft många
orkeslösa understödstagare, dels att fattiggården till en början dragit afsevärda
kostnader; i ett annat fall dels tillbyggnad å fattiggården, dels ökade underhållskostnader
för hjonen. En fattigvårdsstyrelse anför, att stegringen kan tillskrifvas
den omständigheten, att på de större gårdarna intages folk, som genast behöfver
fattigunderstöd. Från en annan kommun slutligen anföres såsom orsaker
kostnader för uppförande af fattiggård och inköp af inventarier, det höga antalet hjon,
som måste underhållas, samt att största delen af kommunens medlemmar, torpare
och husmän under ett större gods, ej i nämnvärd grad bidraga till fattigvårdsutgifterna.
Malmöhus län. I ett fall angifves orsaken till de höga fattigvårdsutgifterna
till stor del vara den, att det inom kommunen finnes en del jord tillhörande ett
fideikommiss, hvarå finnes omkring ett 40-tal hus, de flesta af mindre värde.
I många fall köpas dessa hus af delvis utslitna och äldre arbetare från närgränsande
kommuner, Indika efter några år falla fattigvården till last. Från eu annan
kommun anföres, att tvänne stora gårdar hafva sin mesta jord inom angränsande
socknar men sitt arbetsfolk mantalsskrifvet inom förstnämnda kommun,
som har ett helt litet fyrktal i förhållande till folkmängden. Från en tredje
kommun slutligen åberopas såsom anledning till en tillfällig stegring i fattigvårdsutgifterna
dels dyrbara grundförbättringar å fattiggården, dels felslagna beräkningar
angående dess afkastning.
Hallands län. Från en fattigvårdsstyrelse anföres, att kommunen för åtta
år sedan inköpt och bebyggt en större fattiggård.
Göteborgs och Bohus län. Flertalet af de kommuner, som uttalat sig rörande
orsakerna till den höga utdebiteringen för fattigvårdsändamål. hafva såsom skäl
åberopat kommunernas ringa skatteförmåga. Härtill har i ett par fall tillfogats,
att antalet fattighjon ökats, i ett annat fall, att vården af sinnessjuka fattighjon
varit mycket betungande och i ännu ett annat fall att all industri saknas.
Från en kommun anföres såsom orsaker »allmän fattigdom; ringa möjligheter
till arbetsförtjänst». Kommunen har, heter det i ett annat uttalande, c:a 8,000
fyrkar, »men har dock eu hel del s. k. utmarker, hvarå bosätter sig eu hel del
fattigt folk, som mycket i ungdomen idkat sjöfart»; sedan de blifvit gamla
och orkeslösa äro de vanligen också fattiga och kommunen får försörja dem.
Kommunen hade dessutom fyra unga personer på hospital, något som vore
ganska betungande; samhället hade äfven haft stora utgifter på grund af hemortsrättstvister.
-IT
Stenhuggerirörelsen inom länet anses ock af en (loi fattigvårdsstyrelser hafva
bidragit till att öka fattigvårdstungan. Sålunda framhåller eu fattigvårdsstyrelse,
att ett stort antal af dessa industriarbetare nödgas anlita fattigvården, men den
största delen af dessa arbetare betala dock aldrig någon skatt, km annan kommun
anför, att nämnda industri drager många tillfälliga arbetare till socknen,
och en tredje, att stenhuggerierna dels för de senare åren uppgifva ingen eller
ganska ringa behållning, dels indragit arbetarfamiljer från andra orter, som
»genom ett öfverdådigt lefnadssätt och andra orsaker» efter någon tid i liera
fall falla fattigvården till last. Därjämte åberopar samma kommun de skatteskvldigas
ringa förmåga och uraktlåtenhet att erlägga skatt.
Från ett fattigvårdssamhälle anföres, att samtliga fattighjon äro mycket
gamla, hvarför det ställer sig mycket svårt att få dem utackorderade. I ett fall
uppgifves ökningen i fattigvårdsbördan bero på inrättandet af fattiggård, i ett
fall ”därpå, att den största skattebetalaren afflyttat från socknen och slutligen i
ett fall på de föregående årens torka. Den höga utdebiteringen beror i ett annat
fall till stor del på fattiggårdens olämplighet, hvarjämte en del kvarboeude
arbetare från Bohusbanan bidragit till samma resultat. Slutligen både en del
lösa arbetare belagts med skatt, som aldrig kunnat indrifvas, men åstadkommit
brist i kommunens kassa. Eu annan kommun finner orsaken vara, att den fått
öfvertaga försörjningen af personer, som vistats i Norge utan att där förvärfva
medborgarrätt. Från ett fattigvårdssamhälle framhålles, att den höga utdebiteringen
delvis förklaras däraf, att eu massa fattiga familjer och ensamma arbetare,
som hafva eller haft arbete i angränsande stad, på grund af de billigare hyrorna
inflyttat i socknen och där vid behof falla fattigvården till last. Vidare finnes
inom kommunen ett flertal stenhuggerier, hvilkaS arbetare och deras familjer
delvis förr eller senare måste understödjas af fattigvården. Slutligen bidrager
ock arbetarnas obenägenhet att betala skatt därtill, att de verkligen betalande
måste erlägga så mycket mera.
Fattigvård sstyrelsen i eu stadskommun i länet anser slutligen, att den
jämförelsevis höga utdebiteringen beror på de djTrbara anordningarna särskild^
vid sjukafdelningarna å fattigvardsanstalterna samt »det liberala system, som i
öfverensstämmelse med den af revisorerna och inom samhället i allmänhet hyllade
uppfattningen råder vid fattigvårdens utöfvande».
Älfsborgs län. I fyra fall har åberopats kommunens ringa skatteförmåga
samt i ett fall därjämte de fattigas högt uppdrifna fordringar. Från en fattigvårdsstyrelse
anföres, att närliggande kommuner äga betydande fabriksanläggningar,
som draga till sig de yngre, hvaremot de äldre kvarstanna och ofta falla
kommunen till last. Från en annan kommun anföres, att förklaringen till den
stigande utdebiteringen ligger i tillkomsten af flera sinnessjuka understödstagare.
äfvensom däri att folkmängden minskats genom inflyttning till städerna och
emigration till Amerika. I ytterligare ett annat fall hänvisas bl. a. till det förhållande,
att folk, som rest till Norge för erhållande af bättre utkomst, rätt ofta,
sedan de i Norge förbrukat sin arbetskraft, återvända fattiga och utblottade, så
att kommunen får öfvertaga deras vård och underhall. I ett par fall har slut
-
280
ligen eu tillfällig stegring i fattigvårdsutgifterna förorsakats af byggande af fattiggård
eller anskaffande af nytt fattighus.
Skaraborgs län. I fyra fall har hänvisats till vården af sinnessjuka eller
gamla och orkeslösa personer såsom vållande till de stegrade utgifterna. I fyra
andra fall hafva fattigvårdsstyrelserna åberopat kommunens ringa skatteförmåga,
hvarvid i ett fall äfven kostnaderna för vården af sinnessjuka framhållits. Från
en fattigvårdsstyrelse har anförts, att kommunen är liten, att staten äger betydande
fastigheter inom densamma samt att det finnes många ålderstigna fattighjon.
Tre fattigvårdsstyrelser hänvisa till förekomsten inom kommunen af större
egendomar. I det ena fallet anföres härvid, att de större jordbrukarna från
skilda orter antaga statfolk, »som äro utfattiga och vanligen ha många barn.
hvilka vid sjukdom eller enderas död bli betungande för fattigvården». Från
en kommun uppgifves, att stegringen beror därpå, att kommunen fått
mottaga från annan ort ett fattighjon med tre minderåriga barn äfvensom ersätta
för dem utbetald fattigvård. Fn kommun åberopar de höga prisen å vedbrand
och lifsförnödenheter. Från en fattigvårdsstyrelse anföres, att kommunen
har en utmark, där ett stort antal arbetare o. d. är boende, hvilka, i den mån deras
arbetsduglighet aftager eller af andra orsaker, ofta betunga fattigvården. Tvänne
fattigvårdsstyrelser hänvisa till det förhållandet, att vederbörande kommuner
gränsa omedelbart intill städer. Då hyrorna äro billigare på landet och äfven
af andra orsaker bosätter sig den fattigare befolkningen i vederbörande landssocken,
som emellertid då också nödgas i fall af behof öfvertaga deras försörjning.
I trenne fall slutligen uppgifves, att vården af sinnessjuka eller gamla
och orkeslösa understödstagare vållat eu mera tillfällig förhöjning af fattigvårdsutgifterna.
Värmlands län. I sju fall har anförts, att vederbörande fattigvårdssamhälle
har ett ringa fyrktal eller är i afsaknad af industri. Från två fattigvårdssamhällen
har utom befolkningens ringa skatteförmåga åberopats det stora antalet
fattiga och från ytterligare två anordnande af eller förbättringar och kompletteringar
vid fattiggården. Tre fattigvårdsstyrelser åberopa såsom anledning till de
höga fattigvårdsutgifterna anskaffande af eller anordningar vid fattiggård och en
fattigvårdsstyrelse den dyra inackorderingen af gamla, fullständigt orkeslösa understödstagare.
Fattigvårdsstyrelsen i en kommun hänvisar till befolkningens ringa
skatteförmåga samt anför vidare, att staten äger inom kommunen ett boställe
med såg och kvarn; »minst Va af hjonen äro komna från B —--, det är
gamla utslitna dagsverkare och torpare, som, sedan de bli odugliga till arbete,
vi få taga hand om». Från en annan kommun anföres, att »allt här i socknen»
lyder under ett större industriellt bolag och Kungl. domänstyrelsen; deras underhafvande
»bo alltså i mindre torp, hvilka de flesta nätt och jämt under träget arbete
föda dem under den tid de äro arbetsföra. Därefter är det i vanligaste fall
fattigvården, som får sörja för dem till döddagar». Från en annan kommun — en
gränssocken — åberopas dels, att fyrktalet inom kommunen är lågt, dels att en mängd
gamla fattiga hemskickas från Norge, dels ock slutligen utgifter för byggande
af och förbättringar vid fattiggården. Från en annan kommun anföres såsom orsaken
till den höga utdebiteringen a) saknaden af industri; b) ett alltför ringa
fvrktal i förhållande till folkmängden; e) alltför små och delvis dåliga jordbruk;
d) ytterst dåliga kommunikationer; samt e) att socknen får uppföda arbetsfolk
åt bättre lottade kommuner och därtill i många fall försörja dem på ålderdomen.
Fn mera tillfällig höjning i fattigvårdsutgifterna har i två fall uppgifvits
bero på missväxt, i ett fall på utflyttning från socknen af eu fabriksrörelse
och i ett fall slutligen på kostnaderna för vård, i brist på utrymme på hospital,
af sinnessjuka.
Örebro län. I ett fall angifves såsom orsak till den höga utdebiteringen,
att en del industri, som ådragit kommunen flera fattiga, blifvit dels nedlagd,
dels minskad. I ett annat fall åberopas befolkningens ringa skatteförmåga. det
relativt stora antalet understödstagare samt inköp af ålderdomshem. Från två
fattigvårdssamhällen åberopas iuköp eller iordningställande af fattiggård, hvarjemte
i fyra fall härmed sammanhängande utgifter medfört en mera tillfällig
höjning i utdebiteringen. Slutligen anföres från en kommun, att anledningen
uteslutande är att söka i de höga pris, som fattigvårdens förnödenheter betinga
vid inköp.
Kopparbergs län. Från två fattigvårdssamhällen åberopas befolkningens
ringa skatteförmåga. I det ena fallet hänvisas till »det i öppen dag liggande
missförhållandet, att de stora bolagen, som äro ägare till större delen af våra
skogar, men som icke ha någon industriell anläggning inom kommunen, icke
äro skyldiga att här erlägga skatt för de inkomster, hvilka de erhålla af den skog,
som här årligen afverkas». Af en annan fattigvårdsstyrelse anföres, att 95 %
af kommunen tillhör staten och att däraf bero i hög grad de stora utgifterna
till fattigvården. »Ett större bolag eller bruksägare sörjer i de flesta fall fullt
eller till stor del för sina gamla eller orkeslösa underhafvande-----».
»staten gör ej och kan antagligen ej göra så. Den kan ej ens lämna de arbetsföra
(med undantag af skogsarbetare) jämnt arbete året om. Den yngre, kraft
fulla delen af befolkningen måste därför söka och erhålla arbete på annan ort.
Men många af dessa arbetare, ehuru med god förtjänst, vilja ej betala sina kommunalutskylder
och kunna då ej heller, med nu gällande lag eller tillämpning däraf,
förmås att göra det.» Från en kommun anföres, att kringvandrande handtverksgesäller,
som stannat inom kommunen den tid, då de fyllde 60 år; hafva fallit
fattigvården till last och föranledt dryga utgifter, i synnerhet som dylika personer
äro svåra att få utackorderade. I ett annat fall åter angifves orsaken till
stegringen vara, att många lösa arbetare dragits till samhället. Slutligen anföres
från en kommun, att kostnaderna för fattiggården medfört en tillfällig förhöjning
i utdebiteringen.
Gäfléborgs län. Från två fattigvårdssamhällen har såsom orsak till den
höga utdebiteringen angifvits kommunens ringa skatteförmåga, hvartill i det ena
fallet äfven kommit låu för byggnad af fattighem. I två andra fall har anledningen
varit nedläggandet af industriell verksamhet inom kommunen. I ett fall
3G — Fattigvarclslagstiftningen. III.
282
slutligen åberopas dels sistnämnda omständighet, dels tidigare åsamkade skulder
och dels den stora in- och utflyttningen till en närgränsande större stad, »med
kvarskrifning och omöjligt att kontrollera flyttningstiden».
Västernorrlands län. I tre fall hänvisas till kommunens ringa skatteförmåga
eller saknaden af hvarje industri, hvarvid i det ena fallet äfven åberopas,
att antalet understödstagare växer för hvarje år. Från fyra andra kommuner
åberopas jämväl förstnämnda omständigheter men därjämte äfven andra orsaker,
särskildt ofta inträffade missväxter. I ytterligare ett fall åberopas dels kommunens
ringa skatteförmåga, dels den omständigheten, att många torpare hos ett
större industribolag och å dess jord boende backstugusittare fallit fattigvården
till last. Från två kommuner angifvas såsom orsaker högre pris å lifsförnödenheter
och högre utackorderingskostnader, hvarförutom från en kommun därjämte
äfven åberopats ökning i antalet understödstagare. I ett fall har höjningen berott
på nedläggande af industriell verksamhet inom kommunen. Från tre kommuner
har anförts, att stegringen berott på missväxt, hvartill i det ena fallet kommit
stegring å lifsmedelsprisen och i ett annat fall »sjukdom» samt »barns beklädnad
och underhåll i skolan». En fattigvårdsstyrelse förklarar, att den höga
utdebiteringen sammanhäuger därmed, att dels fattigvården skötts utan beräkning
och intresse för saken, dels alla fastigheter dittills varit mycket lågt taxerade,
»mestadels till halfva värden och därunder».
Från en kommun slutligen har lämnats ett jämförelsevis längre uttalande
i frågan, hvari det bl. a. heter, »att kommunens mesta jord öfvergått i sågverks
ägo (V5 af kommunens jord) och skötes af arrendatorer, som låta allting förfalla,
hus och jord, ha mera lust för skogsafverknings- och flottningsarbeten än jordbruk;
härigenom har mycket främmande folk inkommit, bildat familjer, som
hafva mindre förmåga att hushålla med de goda förtjänsterna, ofta slösa, supa
och rumla, så att de vid minsta arbetslöshet och sjukdom falla kommunen till
last.» »Då jordbruket icke i samma mån som hemman och skogar sålts och
afverkats utvecklats framåt, utan i de flesta fall tillbakagått, har ock den allmänna
välmågan nedgått och fattigdomen ökats.»
Jämtlands län. Från en kommun uppgifves orsaken till den höga utdebiteringen
vara vården af åtskilliga sinnessjuka och idioter. I fem fall åberopas
kommunens ringa skatteförmåga eller bristen på industri e. d. Från två af
dessa fattigvårdssamhällen anföres därjämte, att genom timmerafverkningarna en
del löst folk dragits till samhället, som antingen genom eget behof eller på annat
sätt ådragit fattigvården utgifter. Från en annan kommun anföres sistnämnda
förhållande såsom den egentliga orsaken till stegringen. Från en fattigvårdsstyrelse
anföres, att orsaken till stegringen är nedläggandet af derå industriella företag
inom kommunen. »Ungefär 5/c af samhällets understödstagare äro på
grund af industriella företag inflyttade. Största delen af de direkt eller indirekt
understödda barnen tillhöra dessa.» En annan fattigvårdsstyrelse anför bl. a.,
att vissa år rätt stora timmerafverkningar af bolag verkställts, hvilket dragit
mycket folk till orten, som icke här kunnat beskattas för sin inkomst, men det
oaktadt tillskyndat samhället utgifter, dels direkt, dels indirekt. Därjämte påpe
-
kas olägenheten häraf, att »bolagen, som på grund af de för dem fördelaktiga
skogsarrendekontrakteu, hvilka för ett 50-tal år sedan upprättades, haft stora
drifningar härstädes och stor vinst, ej kunna beskattas». Från eu annan kom
mun hänvisas till dels kommunens ringa skatteförmåga samt förekomsten inom
kommunen af s. k. lösa arbetare med deras försumlighet att betala sina utskylder,
dels ock den »alltjämt tilltagande otukten och osedligheten med häraf följande
stora antal oäkta barn, hvilka i många fall komma fattigvården till last».
I ett fall hänvisas till det ökade antalet understödstagare samt de höjda lefuadskostnaderna,
i två andra fall åter till anordningar vid eller byggande af fattiggård.
Slutligen uppgifves, att en mera tillfällig höjning af fattigvårdsutgifterna
förorsakats i tre fall af sist anförda omständigheter och i två fall genom missväxt.
Västerbottens län. Från eu kommun anföres såsom orsak till de höga fattigvårdsutgifterna
svaga skördar, från en annan befolkningens ringa skatteförmåga.
Från två kommuner hänvisas till båda dessa orsaker i förening jämte, i
det ena fallet, sjukdom och låga arbetslöner. Eu fattigvårdsstyrelse hänvisar i
främsta rummet till de återkommande missväxtåren, men vidare äfven till befolkningens
ringa skatteförmåga samt de stora timmerafverkningarna, hvarigenom
tillfälliga arbetare dragits till samhället. Från ännu en kommun hänvisas
till missväxterna under de senare åren, hvarjämte påpekas, att bolagen och
staten äro ägare till nästan alla skogar och att ingendera får taxeras för inkomst
af denna mycket värdefulla egendom. Eu mera tillfällig stegring har slutligen
i eu kommun framkallats genom ett dåligt skördeår.
Norrbottens län. I fyra fall hänvisas i fråga om de höga fattigvårdsutgifterna
till befolkniugens ringa skatteförmåga. I ytterligare ett fall anföres hufvudsakligen
samma orsak, men åberopas därjämte också verkningarna af nödåret
1902 — 03. Från en fattigvårdsstyrelse åberopas dels förekomsten inom samhället
af tre grufbrytningsföretag, hvarigenom ett större antal tillfälliga arbetare dragits
till samhället, dels ock att de flesta af bönderna blott äro trävarubolagens
åbor eller arrendatorer och därför vid inträffande arbetsoduglighet falla fattigvården
till last. Slutligen har inträffadt nödår inom en kommun medfört eu
mera tillfällig höjning af fattigvårdens utgifter.
284
8 kap.
Ersättning för fattigvård af understödstagare eller
försörjningspliktig samt åtgärder mot försumliga
försörjare och bettlare.
Af de genom kommittén utsända frågeformulären afsåg frågeformulär
E att inhämta uppgifter angående af vederbörande fattigvårdssamhällen
vidtagna åtgärder mot försumliga försörjare m. fl. samt mot bettlare. Sålunda
begärdes härigenom (jmfr frågeformuläret sid. 29—30) upplysningar
angående af fattigvårdssamhällena under år 1907 vidtagna åtgärder för
att erhålla godtgörelse för lämnad fattigvård äfvensom angående antalet fall
under samma år, då godtgörelse erhållits. Vidare ville kommittén erhålla
kännedom angående antalet fall, då under år 1907 handräckning begärts
hos offentlig myndighet för att inställa försumlig försörjare till arbete för
aftj anande af fattig vår dsskuld, liksom också angående antalet och de
närmare omständigheterna vid de under samma år meddelade varningar
enligt 35 .§ 4 mom. fattigvårdsförordningen.
Slutligen begärdes i en särskild afdelning af frågeformuläret detaljerade
upplysningar rörande tillsyningsman öfver bettlare och lösdrifvare jämlikt
39 § fattigvårdsförordningen och 15 § lösdrifvarlagen.
Men utom de upplysningar rörande föreliggande ämne, som inhämtats
genom frågeformulär E, hafva äfven vissa hithörande uppgifter erhållits
genom frågeformulär I. Detta formulär (jmfr sid. 38—40), som skulle besvaras
af Konungens Befallningshafvande och lämna kännedom rörande nämnda
myndigheters befattning med vissa viktigare fattigvårdsfrågor, innehåller
nämligen bl. a. i en särskild punkt (punkt 3) detaljerade spörsmål angående
anmälan från vederbörande fattigvårdsstyrelser om förseelser jämlikt
35 § 4 mom. fattigvårdsförordningen. Äfven beträffande de på detta
sätt inhämtade uppgifterna lämnas i det följande redogörelse.
A. Ersättning för fattigvård af a lider stöd sta g are.
Om fattigvårdssamkälle lämnat understöd åt därtill berättigad person,
har det enligt fattigvårdsförordningen (29, 95 och 3G SS) rättighet att
återfå sina kostnader i främsta rummet af den, som kommit i åtnjutande
af understödet, men äfven af honom närskylda personer, arbetsgivare
e. dyl.
Det ligger i sakens natur, att endast i sällsynta undantagsfall eu
person, som erhållit fattigunderstöd, kommer i sådan ekonomisk ställ- godtgörelse af
ning, att kraf på återbetalande af det gifna understödet med utsikt till j Mnderstml»-  1
. tagaren sialj.
framgång kan resas. De genom kommittén inhämtade uppgifterna bekräfta
också till fullo detta. Sålunda utvisa de till kommittén inkomna
svaren på föreliggande spörsmål, att åtgärder för erhållande af godtgörelse
för lämnad fattigvård af den understödde själf under år 1907 vidtagits
af endast 92 kommuner uti tillsammans 433 fåll. Häraf komma på landsbygden
112 fall, fördelade på 61 fattigvårdssamhällen, och på stadskommunerna
321 fåll, fördelade på 31 städer och köpingar. Det är särskilt
några af de större städerna, som bidragit till här angifna antal fall. I
Göteborg hafva sålunda dylika ersättningskraf framställts mot 64 personer,
i Malmö mot 36, i Norrköping mot 47 och i Hälsingborg mot 34 eller
tillsammans mot 181 personer eller öfver hälften af samtliga fåll i stadskommunerna.
Stockholms fattigvårdsmyndigheter hafva däremot i endast
7 fall väckt kraf af denna art mot understödstagare.
Kommittén har icke ansett sig böra i föreliggande fall begära
upplysningar angående storleken af de fordrade beloppen, utan har funnit
det vara tillräckligt att konstatera den jämförelsevis ringa förekomsten af
kraf af denna art.
B. Ersättning för fattigvård af försörjningsskgldig.
Betydligt vanligare är det, att fordran på återbetalande af fattig-/or
understöd framställes mot dem, som försörjningsplikten ålegat, men som godtgörelse af
undandragit sig densammas fullgörande. Det är nämligen inalles 323 G™öo«m.?slandskommuner
och 47 stadskommuner, som till kommittén uppgifvit, att
de under år 1907 på denna väg sökt ersättning för lämnadt understöd.
Hela antalet fall, då dylik fordran framställts, utgjorde 1,710. Häraf
kom det långt öfvervägande antalet — eller ej mindre än 1,189 — på
286
Af försörjmngsskyldiga
erhållen
godtgörelse.
städer och köpingar, medan motsvarande siffra för de 323 landskommunerna
utgjorde allenast 521.
Beträdande storleken af de på här angifvet sätt resta fordringarna
saknas uppgifter härom i fråga om 55 af de från landskommunerna och
31 från städerna gjorda ersättningsyrkandena. För de återstående 466
pa landsbygden kommande fallen har uppgifvits en summa om sammanlagdt
kr. 65,053: 96, eller i medeltal per fall kr. 139: 60. Motsvarande
siffror för stadskommunerna voro resp. kr. 173,283: 95 och kr. 125: 66.
För landet i dess helhet är storleken af de framställda krafven känd
i 1,845 fall. Den fordrade summan belöper sig till kr. 238,337: 91 eller
i medeltal för hvarje kraf kr. 129: 18.
Det absolut högsta antalet framställda ersättningsyrkanden — eller
•578 — förekom i kufvudstaden. Af öfriga större städer hade Göteborg
att uppvisa 153 fall samt Karlskrona, Hälsingborg och Sundsvall hvardera
58 o. s. v.
Antalet fall, da under år 1907 godtgörelse erhållits af försörjningsskyldig,
äfvensom storleken af de härvid erhållna beloppen redovisas i
efterföljande trenne texttabeller (sid. 288—90) för resp. landsbygden, städer
och köpingar samt hela riket. Därjämte lämnas i texttabell litt. Y (sid. 292)
eu öfversikt af de erhållna godtgörelsernas belopp i genomsnitt per fall.
Af dessa tabeller framgår, att det under år 1907 lyckats fattigvårdsstyrelserna
att i sammanlagdt 1,769 fall af försörjningsskyldig vinna
ersättning, helt eller delvis, för utgifvet fattigunderstöd, under det att,
såsom ofvan visats, kraf härå rests uti inalles 1,710 fall. Det till synes
egendomliga förhållandet inträffar emellertid härvid, att, medan motsvarande
siffror enbart för stadskommunerna äro resp. 1,105 och 1,189, de
lämnade godtgörelserna på landsbygden till antalet öfverskjuta de framställda
ersättningsyrkandena med ej färre än 143 (de olika fallen utgjorde
nämligen resp. 664 och 521). Det bör med afseende på här anförda
siffror framhållas, att antalet under ett år framställda kraf, äfven i de
fall, då de leda till önskadt resultat, icke med nödvändighet har sin
motsvarighet i summan af de under samma år erhållna ersättningarna.
I regel förflyter nämligen en viss, längre eller kortare, tid mellan tidpunkten
för krafvets väckande och betalningens fullgörande. Hvad särskild!
beträffar landsbygden, är det dessutom sannolikt, att divergensen uppkommit
därigenom, att på landsbygden ersättningar på grund af ett och samma
kraf, inbetalta vid olika tidpunkter eller af olika personer -— t. ex. af
287
liera barn för af fattigvården understödda föräldrar -— i redogörelsen till
fattigvårdskominittén upptagits hvar för sig och därigenom skenbart ökat
antalet erhållna godtgörelser i proportion till de framställda krafven.
Men bortsedt härifrån torde det kunna anses såsom afgjordt, att
fattigvårdsstyrelsernas åtgärder för erhållande af godtgörelser äro jämförelsevis
mera framgångsrika på landsbygden än i stadskommunerna. Detta
framgår bl. a. vid eu jämförelse mellan beloppen af de framställda krafven
och de erhållna godtgörelscrna. För år 1907 gifver nämligen eu dylik
jämförelse följande resultat:
Framställda kraf. Erhållen godtgörelse. Godtgörelse
Kr.
Kr.
i % af krafven
Landsbygden .................. 65,053:
96
47,288:
26
72''t
Städer och köpingar ......... 173,283:
95
88,804:
20
51''2
Hela riket..................... 238,337:
91
136,092:
46
57‘i
Sålunda hade landsbygdens fattigvårdssamhällen lyckats erhålla ersättning
för nära 3/4 de framställda krafven, medan däremot nära
hälften af stadskommunernas fordringar i samma fall måst afskrifvas.
Dessa olika resultat bero väl i hufvudsak på att man på landet bättre
känner förhållandena och icke framställer kraf, utan att det finnes utsikt
att erhålla ersättning.
Tabellerna å sid. 288—290 framhäfva en annan väsentlig olikhet i olika slag af
föreliggande hänseende mellan land och stad, nämligen den olika fördelningen
på de särskilda kategorierna af försörjningsskyldiga af antalet fall,
då godtgörelse erhållits. Sålunda fördelade sig fallen under år 1907
procentvis på de olika slagen af försörjningsskyldiga på följande sätt:
Landsbygden.
Städer o. köpingar.
Hela riket
Godtgörelse har erhållits af:
%•
%.
%.
Man för hustru..........................
....
125
19-.i
16-7
Föräldrar för minderårigt äkta barn
...
13-6
21-4
18‘5
Fader
»
»
oäkta »
... 10-8
16-i
14-i
Moder
*
»
»
...
11-9
19-9
16-9
Föräldrar för vuxet barn..............
____ 7''7
2-4
4-4
Barn för föräldrar och svärföräldrar
... 26-0
7''o
14-i
Öfriga fall................................
....
17''5
13-9
15-3
Summa 100''o
100''o
100''o
Tab. litt, S. Fall under år 1907, då godtgörelse erhållits (helt eller delvis) af farsörjningsskyldig.
A. Landsbygden.1
Godtgörelse bar helt eller delvis erhållits
genom betalning
genom utfördt arbete
därigenom att
S it m m a.
Godtgörelse har fordrats af:
titan eller efter
utmätning.
å arbetsinrättning
(fattiggård).
hos enskild,
till hvilken
vederbörandes
arbetskraft
utlegts.
arbetsgivare
innehållit
å lön.
Antal
fall.
Erhållet
belopp.
Antal
fall.
Erhållet
belopp.
Antal
fall.
Erhållet
belopp.
Antal
fall.
Erhållet
belopp.
Antal
fall.
Erhållet
belopp.
Man för understöd åt hustru
(7) 68
Kr.
4,344: 05
3
Kr.
251: 00
3
Kr.
480: 00
9
Kr.
447: 52
(7)
83
Kr.
5,523: 47
Föräldrar för understöd åt
minderårigt äkta barn......
(G) 72
4,988: 27
2
255: 00
2
100: 00
(2) 14
613: 00
(8)
90
5,956: 27
Fader för understöd åt min-
''
derårigt oäkta barn.........
(4)
68
6,390: 02
1
40: 00
1
180: oo
2
120: 00''
(4) 72
6,730: 82
Moder för understöd åt min-
derårigt oäkta barn.........
(6) 46
1,990:50
(6) 11
445: 00
3
185: 00
19
974: 00
(11)
79
3,594: 60
Föräldrar för understöd åt
vuxet barn............ ........
46
3,292:10
1
200: oo
—
4
266: 26
51
3,758: 35
Barn för understöd åt för-  äldrar och svärföräldrar ...
(13) 170
11,770: 82
1
33: 87
2
78: 00
(13) 173
11,888:19
Ej närmare angifua fall 2 ...
(11) no
9,707: 04
(1) 3
74: 00
1
19: 62
'' 2
36: 50;
(is) no
9,837:10
Summa
(40) 580
42,490: oo
(7) 22
1,298: 87
10
964 : 02
(2) 52
2,535: 27
(55) 664
47,288: 26
'' De inom parentes ställda siffrorna afse uppgifter, där intet erhållet belopp uppgifvits, resp. ett erhållet belopp
upptagils utan angifvande af häremot svarande antal fall.
2 Här hafva äfven upptagits fall, då husboude erlagt godtgörelse för understöd åt tjänstehjon eller statfolk, arhetsgifvare
för understöd åt fabriks, handtverks-, bruks- och grufarbetare eller åt deras hustrur och minderåriga barn o. s. v.
288
Fattigvård slag stiftning en. III.
Tab. lift, T. Fall under år 1907, då godtgörelse erhållits (helt eller delvis) af farsör jningsshjldig.
B. Städer och köpingar.1
Godtgörelse
har helt eller delvis erhållits
genom betalning
genom utfördt arbete
.
därigenom att
S u m in a.
Godtgörelse har fordrats af:
utan eller efter
utmätning.
ä arbetsinrättning
(fattiggård).
hos enskild, 1 arbetsgivare
till hvilken j innehållit
vederbörandes!
arbetskraft
® lön.
utlegts.
Antal
Erhållet
Antal
Erhållet
Antal
Erhållet Antal
Erhållet
Antal
Erhållet
fall.
belopp.
fall.
belopp.
fall.
belopp, fall.
belopp.
fall.
belopp. |
| Man för understöd åt hustru
(2) 121
7,652: 26
(1) 84
6,880: 93
—
ib) 2
20: 00
(4)
213
14,463:19
Föräldrar för understöd åt
minderårigt äkta barn......
188
10,437: 92
(3) 43
3,907: 82
3
817:89
3
337: 57
(3)
237
45,501:20!
i Fader för understöd åt min-
(3) 165
8,671: 18
12
941: 38
_
— ;! 1
180: 00
(3)
178
9,792: 56
Moder för understöd åt min-
161
6,128: 34
| (6) 50
6,876: 20
_
— 6
349: 50
(6)
220
12,354: 04
Föräldrar för understöd åt
(1) 26
2,160:93
_
_
_ | -
—
U)
26
2,159: 93
Barn för understöd åt för-
äldrar och svärföräldrar ...
(4) 76
10,735: 71
2
107: 00
- -
—
(4)
77
10,842: 71
Ej närmare angifna fall2 ...
(10) 151
14,041: 57
3
1(4,7 6 6 : 00)
l 4,904: 00
-
— : —
—
(10)
154
1(4,7 5 5: 00)
118,945: 57
(4,755: oo)
f4,756: 00)|
Summa
(20) 8i)0
58,720: oi||(10) 194
23,017: 33
3
817: 89(1) 12
887: 07
(31)
1.105
84,049: 20
1
De inom parentes ställda siffrorna afse uppgifter, där intet erhållet belopp uppgifvits, resp. ett erhållet belopp
upptagits utan angifvande af häremot svarande antal fall.
ce
2
Här hafva äfven upptagits fall, då husbonde erlagt godtgörelse för understöd åt tjänstehjon eller statfolk, arhets-
t®
gifvare för understöd åt fabriks-, bandtverks-, bruks- och glasarbetare eller åt deras hustrur och minderåriga barn o. s. v.
Tab. litt. U. Fall under År 1907; då godtgörelse erhållits (helt eller delvis) af försörjning sskyldig.
C. Hela riket.1
Godt
görelse har helt eller delvis erhåLl
i t s
genom betalning
genom ntfördt arbete
1 därigenom att
S u m m a.
Godtgörelse har fordrats af:
utan eller efter
utmätning.
å arbetsinrättning
(fattiggård).
hos enskild,
till hvilken
vederbörandes
arbetskraft
i arbetsgifvare
innehållit
d lön.
utlegts.
Antal
Erhållet
Antal
Erhållet
Antal
Erhållet
Antal
Erhållet
Antal
Erhållet
fall.
belopp.
fall.
belopp.
fall.
belopp.
fall.
belopp.
fall.
belopp.
Man för understöd åt hustru
(9)
195
11,897:21
(1) 87
7,131: 93
3
480: 00
a) ii
467: 52
(11)
296
19,976: 66
Föräldrar för understöd åt
minderårigt äkta barn......
(6) 260
16,426:19
'' (3) 46
4,162: 82
6
917: 89
(2) 17
950: 57
(11)
327
21,467: 47
Fader för understöd åt min
derårigt oäkta barn.........
(7)
233
16,061:50
13
981: 38
1
180: 00
3
300: 00
(7)
250
16,522: 88
Moder för understöd åt min-
(5)
210
7,118: 84
(12) 61
7,321: 20
3
QO
Ox
O
o
25
1,323: 50
(17)
299
15,948: 54
Föräldrar för understöd åt
vuxet barn.....................
(1)
72
5,462: 08
1
200: 00
—
4
266: 25
(1)
77
5,918: 28
Barn för understöd åt för
äldrar och svärföräldrar ...
(17)
245
22,512: 58
3
140: 37
—
2
78: 00
(17)
250
22,730: 90
Ej närmare angifna fall2 ...
(21) 261
23,748: m
(1) 6
1(4,765:00)
1 4,978:00
1
19: 62
2
86: 50
(22)
270
/(4,755: 00)
(28,782: 73
Summa
(60) 1,476
101,216: 91
(17) 216
(4,765: oo)l|
24,915: 701
13
1,782: 51
(3) 64
3,422: 34
(86) 1,769
(4,755: oo)
131,337:46
| De ioom parentes ställda siffrorna afse uppgifter, där intet erhållet belopp uppgifvits, resp. ett erhållet belopp
upptagits utan angifvande af häremot svarande antal fall.
2 Hår hafva äfven upptagits fall, då husbonde erlagt godtgörelse för understöd åt tjänstehjon eller statfolk, arbetsgifvare
för understöd åt fabriks-, haudtverks-, bruks- och grufarbetare eller åt deras hustrur och minderåriga barn o. s. v.
290
Särskild! synes böra påpekas den stora skillnaden mellan siffrorna
under rubriken »barn för föräldrar och svärföräldrar». I städerna synes man
endast i undantagsfall göra sin rätt gällande i detta afseende. På landsbygden
däremot utgöra de fall, då ersättning sökts för dylikt understöd,
de flesta. \ andra sidan uppgå de fall, då godtgörelse erhållits för understöd
åt minderåriga oäkta barn i städerna till den afsevärda siffran åt
36 o % af hela antalet; på landsbygden åter utgjorde det motsvarande procenttalet
endast 22? %. Anledningen till att den förra procent-siffran rusa
hög förklaras sannolikt i hufvudsak genom det mycket stora antalet
oäkta barn i städerna.
Eu annan olikhet mellan landsbygd och stadskommuner framträder,
om man undersöker, på hvilket sätt godtgörelserna uttagits. I ena som i nas utfåandra
fallet är vill hufvudregeln, att godtgörelsen erhålles genom direkt
<''amle■
betalning (med eller utan utmätning), men då andra åtgärder måst vidtagas,
skilja sig vägarna. Från stadssamhällena har sålunda till kommittén
uppgifvits 194 fall, då den försörjningsskyldiga genom arbete å fattiggård
eller arbetsinrättning fått aftjäna sin skuld, från landsbygden däremot
endast 22 fall. Hälften af dessa senare fall har gällt moder, som på
detta sätt nödgats bidraga till underhållet af oäkta barn. Beträffande
stadskommunerna gällde de flesta hithörande fallen män, som tvingats att
fullgöra arbete till fullgörande af understöd, som lämnats åt hustrun. Från
landsbygden har i 52 fall uppgifvits, att godtgörelse erhållits medelst
innehållande genom arbetsgifvaren å lön, eu utväg, som däremot i städerna
kommit till användning endast 12 gånger. Metoden att bortlega vederbörandes
arbetskraft till enskild person (fattigvårdsförordningen 35 § 3 mom.)
har enligt de ingångna svaren begagnats sammanlagd! endast 13 gånger,
däraf 10 på landsbygden och 3 i stad.
Öfvergår man därefter till frågan om de erhållna godtgörelsernas Godtgörelsergenomsnittliga
storlek, visar det sig, att liksom genomsnittssumman af de ”*,-^7
från landsbygden framställda krafven något öfversteg motsvarande siffra storlek.
för stadskommunerna, är samma förhållande rådande beträffande de bekomna
godtgörelserna. För landsbygden belöper sig hvarje erhållen ersättning
till i medeltal kr. 77: 65, för stadssamhällena till kr. 73: 83
och för landet i dess helhet till kr. 75: 21. Af tabellen å följande sida
framgår vidare, att dessa högre genomsnittssiffror återfinnas i fråga om
samtliga de kategorier, där jämförelsematerialet är något så när omfattande.
Tab. litt. V. Godtgörelsens belopp i medeltal för hvarje fall, då sådan erhållits.
292
> —
.*£ c
M-O :0
E fl)
+)* "
Hela riket.
Städer och
köpingar.
Landsbygden
Hela riket.
Städer och
köpingar.
Landsbygden
~ ■£ +2 ®
■cg-e ®
S C3 ®
A & ® £
=S C s
o > g M
Hela riket.
Städer och
köpingar.
Landsbygden.
tc
a
Hela riket.
Städer och
köpingar.
1 Landsbygden
B 3 ig
tv ^ "g
•= C 5 ti
a^.5
2 * 53 ~
S
Hela riket.
Städer och
köpingar.
Landsbygden
W
^ éi
s
:3
M
:c3
O
*0
fl
o a
:o3
□
1 I
i I
''S
s
2
2
(H
:0
O
Medeltal 179: 57 | 67: C4|71: 7*| 86: 7e|102: 5i[101: sill 96: .d272:68|137: l^SO: 7i| 80: w| 56: io||77: 65| 78: 88 75: 21
Granskar man ytterligare siffrorna i liar berörda tabell, framstår såsom
det mest anmärkningsvärda resultatet, att de minsta ersättningsbeloppen
erhållits af mödrar för åt oäkta barn lämnadt understöd. I ill afsevärdt
högre medeltal nå däremot de af fäder för dylika barn lämnade beloppen.
Särskild! stor framträder skillnaden, om endast de genom direkt betalning
erhållna beloppen jämföras. För hela landet räknadt erhålles da i medeltal
ett nära dubbelt så stort belopp för godtgörelse af fader som af moder
till oäkta barn. Det torde icke tarfva närmare förklaring, hvarför det
visat sig lättare att erhålla betalning af fader än moder till oäkta barn,
utan torde det vara tillräckligt att hänvisa till de olika förvärfsmöjligheter
och arbetsinkomster, som erbjuda sig för män och kvinnor.
Ett jämförelsevis högt genomsnittsbelopp har i stadskommunerna erhållits
af barn för understöd åt föräldrar och svärföräldrar.
C. Åtgärder mot tredskande fattighjon och försumliga försörjare.
I vissa fall har fattigvårdsstyrelsen jämlikt fattigvårdsförordningen husbonderätt
öfver understödstagare eller den, som är försörjningspliktig för
honom. Ett af de sätt, hvarpå denna husbonderätt kan göras gällande,
är, att fattigvårdsstyrelsen kan förelägga vederbörande understödstagare eller
försörjningspliktig att fullgöra arbete åt fattigvårdssamhället. I regel föreligger
en dylik rätt endast under pågående fattigvård och, när det gäller
den försörjningspliktige, i regel blott vid mera stadigvarande fattigvård.
För det fall att någon genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt minderåriga
barn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård måste enligt 1 §
någon af dem lämnas, skall han, enligt stadgande i 35 § 2 mom. fattigvårdsförordningen
stå under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde, äfven
om fattigvården är tillfällig, och detta fortvarar, till dess den kostnad fattigvårdssamhället
tillskyndats, blifvit godtgjord. Till enahanda påföljd är
den förfallen, hvars minderåriga barn för bettlande anhålles och på fattigvårdssamhälles
bekostnad hemsändes. Ofta fullgöres här anförda arbetsskyldighet
utan vidare; däremot torde, särskild! då det gäller tillämpning
af 35 § 2 inom., merendels erfordras handräckning af offentlig myndighet
för att få den försumlige försörjare, hvarom frågan gäller, inställd
till arbete.
Yägrar arbetsför person -—- stadgas det vidare i 35 § 4 mom. fattigvårdsförordningen
— som står under fattigvårdsstyrelses husbondevälde
294
och ej är minderårig, att fullgöra honom föresatt arbete eller visar han
tredska, själfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, kan styrelsen meddela honom
varning och, om han ej rättar sig efter denna, om förhållandet göra
anmälan hos Konungens Befallningshafvande.
För att erhålla kännedom om och i hvad mån ofvan åberopade bestämmelser
kommit till användning under år 1907, hade å formulär E gjorts
förfrågningar, härom. De viktigaste af de på detta sätt erhållna uppgifterna
hafva sammanförts i tab. 33.
Handräck- Under år 1907 hafva enligt de till kommittén på angifvet sätt medimtällande
<^e^l(^e upplysningarna 29 landskommuner i 45 fall och 16 stadskommuner
af försum- i 211 fall hos vederbörande myndigheter begärt handräckning för att iuUqa/are°r
smälla försumlig försörjare i och för aftjänande af fattigvårdsskuld. Af
framställningarna härom från landsbygden blefvo 25 från 17 kommuner
beviljade, medan 20 framställningar från 12 fattigvårdssamhällen afslagits.
I fråga om städerna voro däremot afslagen proportionsvis långt sällsyntare,
nämligen endast 52 mot 159 beviljade handräckningar. 10 städer hafva
fått samtliga sina ansökningar om handräckning (49 st.) beviljade och 3
eu hvar afslagen. För återstående tre stadskommuner, nämligen Stockholm,
Göteborg och Gäfle, hade handräckning beviljats i sammanlagdt 110
fall (resp. 20, 87 och 3) men afslagits i 49 fall (resp. 47, 1 och 1).
Af här anförda siffror framgår, att det väsentligen är de större städerna,
som anlitat här omhandlade utväg att tilltvinga sig ersättning för
lämnadt fattigvårdsunderstöd. Särskildt hafva Stockholm och Göteborg relativt
ofta tillgripit denna åtgärd, så att af samtliga begärda handräckningar
BO % falla på dessa båda städer. Beträffande särskildt uppgifterna för
Stockholm gäller dessutom, att betydligt öfver 2/s af de gjorda ansökningarna
blifvit af myndigheterna afslagna. Af samtliga de fåll, i hvilka under
år 1907 handräckning för här behandlade ändamål vägrats, komma också
nära 2/.3 (65 %) på Stockholm. Såsom af efterföljande sammanställning
framgår, beror detta åter därpå, att i ett relativt stort antal fall de anmälda
antingen icke kunnat anträffas eller ock fullgjort sin betalningsskyldighet.
Orsakerna till
På frågan om orsakerna till vägrad handräckning har svar icke läm
11
Hickning uats beträffande 4 af fallen från landsbygden. Anledningarna, till att
öfriga 68 ansökningar ej ledt till åsyftadt resultat, framgå af följande
sammanställning:
29f>
Begäran om handräckning framställd af
fattigvårdsstyrelse i:
Orsak till vägran.
Stockholm.
Öfrig»
ställer.
Lands-
kommuner.
Summa.
Personen kunde ej anträffas .........
19
2
2
23
Formfel i ansökningshandlingarna ...
—
1
9
10
Fattigvårdsförordningens 1
§ ej till-
lämplig ............................; .
14
1
1
16
Personen hade ej förut erhållit varning
—
—
2
2
Arbete hade ej föresats...............
—
1
•—
i
Personen förnekade faderskap.........
2
—-
—
2
Betalning lämnades 1. utlofvades......
10
—
—
10
Läkarbetyg angående bristande arbets-  förmåga företeddes ...............
9
_
—
2
Hänvisats till domstol..................
—
—
1
1
»
» lagsökning...............
—
—
1
1
Summa
47
5
16
68
Om det sålunda visar sig vara jämförelsevis ganska sällsynt, att en Fan»m| enfattigvårdsstyrelse
vänder sig till offentlig myndighet för att få försumliga 4 rnam.faUigförsörjare
inställda till arbete, så är det ej heller synnerligen vanligt, vdrdsförorclatt
fattigvårdsstyrelserna, i händelse under deras husbondevälde stående 1 ^ l''
personer vägra att utföra föresatt arbete eller eljest visa tredska etc.,
meddela vederbörande varning jämlikt 35 § 4 mom. fattigvårdsförordningen.
Enligt de ingångna svaren från fattigvårdssamhällena, hvilka återfinnas
i tab. 33 (kol. 4—15), har sålunda under år 1907 sådan varning
meddelats sammanlagdt endast i 276 fall, af hvilka 133 höra hemma
på landsbygden och 143 i stadskommunerna. Det öfvervägande antalet
varningar — eller 216 — har tilldelats män och endast 60 kvinnor. Oftast
hafva dylika varningar förekommit i Östergötlands (med inalles 40 st.),
Gäfleborgs (med 28) och Värmlands län (med 23). A andra sidan har .
intet enda fall af varning förekommit i fattigvårdssamhällena i Jämtlands
och Västerbottens län.
På hvilka grunder varningen i de särskilda fallen tilldelats, framgår Orsakerna
likaledes af täln 33. De olika anledningarnas inbördes betydelse utvisas tlU vaunnflännu
tydligare af nedanstående procentsiffror:
Sättet för
varningens
meddelande.
Kostför
minskning.
296
Varning har af följande orsaker tilldelats:
Män.
Kvinnor.
%•
%.
För
uraktlåtenhet i fråga
ningsskyldighet .....
om försörj-
44-9
11-7
»
tredska etc............
7*9
38-s
»
dryckenskap ...........
21 -3
20-o
»
rymning ..............
9-2
5''o
»
annan orsak...........
16-7
25''o
Summa
100 o
100 o
Försumlighet i fråga om åliggande försörjningsskyldighet har sålunda
föranledt nästan hälften af alla varningarna åt män, medan däremot detta
skäl endast jämförelsevis sällan åberopats i fråga om kvinnorna. I stället
hafva dessa senare i ett jämförelsevis mycket stort antal fall ådragit sig
varning till följd af visad tredska, sturskhet eller lättja. Dryckenskap
uppgifves såsom skäl för varning i c:a 20 % af samtliga fall och i ungefär
samma proportion för bägge könen.
I hvilken ordning beslutad varning meddelas, måste tydligen blifva
i hög grad beroende på yttre förhållanden, såsom kommunernas folkmängd,
utsträckning o. dyl. I mindre fattigvårdssamhällen kan sålunda utan
alltför stora svårigheter varningen beslutas och utdelas direkt af fattigvårdsstyrelsen
(kommunalnämnden); i större kommuner hafva andra utvägar tillgripits
(såsom att någon person får i uppdrag att utföra styrelsens beslut
eller att detta meddelas vederbörande skriftligen). Direkt inför fattigvårdsstyrelsen
hafva, enligt de kommittén tillhandakomna uppgifterna, 135 varningar
meddelats, däraf 77 eller 5 7 ''9 % af dem, som uppgifvits från
landsbygden, och 58 eller 40 e % af de i städer och köpingar tilldelade.
De muntligen genom särskild utsedd person (ledamot i fattigvårdsstyrelsen,
fattigvårdstjänsteman eller polisman) eller skriftligen gifna varningarna uppgingo
däremot till 69 i stadskommunerna mot endast 37 på landsbygden.
Mot icke arbetsför person, som står under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde
och som alltså ej kan åläggas tvångsarbete (jmfr nedan), kan
i stället den åtgärd vidtagas, att hans underhåll för någon tid minskas,
207
om han fyllt 15 ar, och tilldelas aga, om lian är yngre (fattigvard,sförordningen
35 § 4 mom.).
Kostförminskning tiar enligt det genom kommittén insamlade materialet
under år 1907 kommit till användning i 14 kommuner i tillsammans 172
fall. Det ojämförligt största antalet — eller 120 — af dessa fall kommer
på staden Göteborg, där åtgärden uppgifves bestå i portionsminskning.
I öfriga kommuner, där samma åtgärd kommit till användning, har den
däremot i allmänhet skett endast i form af indragning af kaffe e. dyl.
för längre eller kortare tid.
Såsom redan i det föregående framhållits, hafva genom frågeformulär
I upplysningar inhämtats rörande anmälan lios Konungens Befallningshafvande
om förseelser enligt 35 § 4 mom. fattigvårdsjörordningen. Uppgifterna
begärdes för femårsperioden 1903 — 07 och gällde i hufvudsak
dels hela antalet dylika anmälningar under perioden och innebörden al
Konungens Befallningshafvandes beslut, dels ock, då dylik anmälan lämnats
utan afseende, skälen härtill.
Hvad då först beträffar antalet anmälningar till Konungens Befall- Anmälan hos
ningshafvande om förseelser af föreliggande art, utgjorde detta enligt de Jefaliningstill
kommittén meddelade uppgifterna under åren 1903—07 sammanlagdt hafvande en
272 eller något mer än 54 i medeltal per år. Af de anmälda fallen4 mom. fattiggällde
218 män och endast 54 kvinnor. Af de särskilda myndigheterna vårdsförord
hade Öfverståthållareämbetet haft att handlägga sammanlagdt 65 dylika
mål, Konungens Befallningshafvande i Gäfleborgs län 43, i Östergötlands
län 15, i Kopparbergs län 14, i Hallands län 12, i Stockholms
län 11 0. s. v. ned till Västerbottens län med endast 1 samt Gottlands
och Kristianstads län med intet enda dylikt mål.
Innebörden af Konungens Befallningshafvandes beslut med anledning innebörden
af Konungens
Befallnings
hafvandes
% ■
beslut.
30»
10''3
51''8
7-o
Summa 272
100 0
af föreliggande anmälningar framgår af följande öfversikt:
Konungens Befallningshafvandes beslut.
Absolut.
Alagt tvångsarbete........................... 84
Låtit vid varning bero ..................... 28
Lämnat anmälan utan afseende............ 141
Öfver lämnade för åtgärd 1. oafgjorda.....
19
:is — Fattigcårcl$lag*tiftningeti. III.
298
I mer än hälften af samtliga fallen har sålunda anmälan af denna
art icke föranledt till någon åtgärd.
I fråga om de fall, då Konungens Befallningshafvande ålagt tvångsarbete,
hafva uppgifter begärts om de dömdas kön, och inhämtas af de
härom meddelade upplysningarna, att af de sålunda dömda (i 7 varit män
och 17 kvinnor. Ställas åter dessa senare siffror i relation till hela antalet
anmälda män och kvinnor, finner man, att af männen 30''t % och
af kvinnorna 31e % ålagts tvångsarbete och att sålunda nämnda påföljd
drabbat de båda könen i ungefär samma proportion.
.Jämlikt 42 § fattigvårdsförordningen skall tvångsarbete, ålagdt på
grund af förseelse af bär omhandlad natur, bestämmas till minst en och
högst sex månader. Huru inom dessa gränser tvångsarbetet utmätts under
åren 1903—07, framgår af följande siffror:
Tvångsarbete under
Absolut.
%•
1
månad ...........
16
19i
2
manader ..................
32
38t
3
»
1 7
20''2
13i
4
»
11
5
»
0
8
9-5
Summa
S4
100 o
Två månader har sålunda utgjort det vanligaste tidsmåttet och kommit
till användning i mer än Ys af samtliga fallen.
aUKommens 11 cl ^ar redan i det föregående påvisats, hurusom enligt de komaBefallning”8
mittén tillhandakomna upplysningarna i något mer än hälften af samtliga
1lämnat6 ^ imtler åren 1903—1907 Konungens Befallningshafvande lämnat ananmälTntitanmiiIan
om förseelser, som här berörts, utan afseende. Skälen till att så
afseende, skeft hafva af Konungens Befallningshafvande uppgifvits vara följande:
Hen anmälde hade ej kunnat anträffas ................................. 13
l nderstöd ej meddeladt enligt 1 § fattigvårdsförordningen eller af
sökande-kommunen...................................................... 20
Ej befunnits stå under husbondevälde af fattigvårdsstyrelsen__________ 5
Transport 38
Transport
38
Varning ej i laga ordning meddelad .................................... 34
Ej styrkt, att den anmälde visat tredska e. dyl......................... it*
Föregående ofullständig utredning.......................................... <>
Den anmälde förnekade faderskapet.......................................
Sinnessjukdom eller bristande arbetsförmåga hos den anmälde ...... 13
Den anmälde ålagd ersättningsskyldighet................................. I
Konungens Befallningshafvande ej behörig att pröfva ärendet ...... 2
Återkallade och ej fullföljda................................................. ^
Summa
1 41
1). Tillsyningsman offer bettlare och lösdrifvare.
Ett af hufvudsyftena med eu ordnad samhällelig fattigvård är att
undvika det tidigare florerande bettleriet. 1871 års svenska fattigvårdsförordning
förbjuder också principiellt allt bettlande och anvisar jämväl
det sätt, hvarpå efterleta aden af detta förbud bör öfvervakas — eller tillsättandet
af särskilda tillsyningsman. Bestämmelsen härom återfinnes i 39
§ af nämnda förordning, hvilken är af följande lydelse:
1.
Inom hvarje fattigvårdssamhälle skall finnas behöflig! antal tillsyningsman,
hvilka böra anhålla bettlare och med dem anställa förhör samt i öfrigt
förfara på sätt i § 40 föreskrifves.
2.
Fångvårdsstyrelse äger att tillsyningsman antaga och, då den så för
godt finner, entlediga; och åtnjuter tillsyningsman för sitt bestyr den aflöning,
fattigvårdssamhället efter förslag af fattigvårdsstyrelsen bestämmer.
Utom å bettlarna hafva de här omnämnda tillsyningsmännen att hålla
uppsikt äfven å det med det förra ofta identiska samhällselement, som benämnes
lösdrifvare. Bestämmelserna härom återfinnas i 15 § lösdrifvarelagen,
som bl. a. föreskrifver:
1
mom. Krono- och polisbetjänte äfvensom tillsyningsman åligge att hålla
noggrann tillsyn å lösdrifvare, och bör kommunal myndighet samt tillsyningsman
låta&sig angeläget vara att bereda lösdrifvare utväg till arbete.
2
mom. Tillsyningsman räfvensom annan person, hvilken erhållit sådant
uppdrag som i 12 § 4 mom. (att mottaga anmälningar af frigifna tvångsarbetsfångar,
som stå under uppsikt) sägs, äge i utöfningen af denna befattning åtnjuta
det skydd, som enligt lag tillkommer tjänsteman.
3.
Med tillsyningsman förstås i denna lag sådan, som enligt förordningen
angående fattigvården blifvit utsedd att hafva uppsikt å bettlare.
De frågor med afseende på här nämnda institution, som kommittén
önskade få besvarade och som upptogos å frågeformuläret E, voro
300
Efterlefnaden
af bestämmelsen
om tillsyningsman.
Antalet tillsyningsman.
följande: a) huruvida inom vederbörande fattigvårdssamhälle funnes tillsatta
dylika tillsyningsman och till hvilket antal, hvem som tillsatte dem och
hvilken ersättning de uppburo samt från hvem denna ersättning utgick;
b) antalet af tillsyningsmännen under år 1907 hos fattigvårdsstyrelsen anmälda
bettlare, dåra!1 särskild! minderåriga; c) huruvida under samma år
af fattigvårdsstyrelsen gjorts hemställan till barnavårdsnämnd att omhändertaga
barn, som anhållits för bettleri; samt d) huruvida från fattigvårdssamhällets
sida särskilda åtgärder vidtagits för motarbetande af bettleri
(jmfr i öfrig! frågeformulär E punkterna 6—9). De med anledning
åt dessa frågor från fattigvårdsstyrelserna i riket inkomna svaren hafva
sammanställts i tab. 34.
Det har länge varit kändt, att fattigvårdsförordningens stadgande om
tillsyningsman öfver bettlare i mycket stor utsträckning varit ett stadgande
endast på papperet. Och kommitténs statistik jäfvar icke heller denna ertarenhet.
Af de fattigvårdssamhällen, som besvarat frågan om tillsyningsman,
hafva sålunda visserligen icke mera än inalles 27, däraf 23 landsort
4 stadskommuner, lämnat ett direkt nekande svar. Däremot har samma
fråga lämnats obesvarad af icke mindre än 1,231 landskommuner och 47
städer och köpingar, och man torde på goda grunder kunna antaga, att
icke heller inom dessa samhällen fattigvårdsförordningens föreskrifter i
detta hänseende blifvit efterföljda. Positivt svar på frågan har erhållits
från endast 1,127 (47‘3 % af samtliga) landskommuner och 67 (56''s %)
stadskommuner.
Såsom en blick på tab. 34 utvisar, äro de fattigvårdssamhällen, där
tillsyningsman öfver bettlare blifvit tillsatta, mycket ojämnt fördelade inom
de särskilda länen. De högsta procenttalen af dylika kommuner uppvisa
Stockholms, Södermanlands, Västmanlands, Jönköpings, Kronobergs och
Malmöhus län. De lägsta procenttalen åter förekomma inom Uppsala, Kalmar,
Gottlands, Hallands, Älfsborgs och Skaraborgs län samt i allmänhet
i Norrland.
1 rågan om antalet tillsyningsman inom samhället har besvarats af
sammanlagdt 1,055 lands- och 46 stadskommuner eller tillsammans 1,101
lattigvårdssamhällen. Af dessa hafva 380 uppgifvit sig hafva högst
2, 354 3—5, 245 6—-10, 94 11—20 och 28 mer än 20 tillsyningsman.
Till gruppen med 1 ä 2 tillsyningsman höra väsentligen sådana
kommuner, som lagt öfvervakandet i händerna på länsmän eller fjärdings
-
män, samt småstäder och köpingur, hvilkas fåtaliga polispersonal utöfvar
tillsynen. När däremot till tillsyningsman utses enskilda personer, pläga
vanligen väljas dera. Det största antalet förekommer i eu del af norra
Sveriges vidsträckta kommuner äfvensom i några större städer, där, såsom
exempelvis förhållandet är i Stockholm, tillsynen öfver bettlare och lösdrifvare
ingår i polispersonalens tjänsteåligganden.
Spörsmålet angående tillsyningsmännens borgerliga ställning har besvarats
af sammanlagdt 1,170 fattigvårdssamhällen, häraf 1,103 landskommuner
och 67 städer och köpingar, medan däremot 24 landskommuner, som uppgifvit
sig hafva tillsyningsmän, lämnat samma spörsmål obesvärad!. Af tab.
34 inhämtas, att det vanligaste är, att uppdraget ifråga öfverlämnats åt
enskilda personer. Så har nämligen skett i 564 eller nära hälften af
alla fall. I 394 fattigvårdssamhällen hafva till tillsyningsman utsetts polyeder
fjärdingsman, i 28 kronofogdar, länsmän eller stadsfiskaler. Fattigvårdsstyrelsen
(kommunalnämnden) utöfvar tillsynen i 149 kommuner, medlemmar
af denna och kroDobetjäningen tillsammans i 28. I 7 kommuner
slutligen är uppdraget öfverlämnadt till distrikts- eller ro teföreståndare.
Det har redan ofvan anförts, att systemet med enskilda personer såsom
tillsyningsman är förhärskande i de glesare befolkade landsdelarna.
Speciellt i Skåne är det däremot brukligt att härtill utse polispersonalen.
Förhållandet mellan olika slag af tillsyningsman på landsbygden, i stadskommuner
och i hela riket framgår af följande sammanställning:
Till tillsyningsman öfver bettlare och lösdrifvare hafva utsetts: I
Landsbygden.
Städer och köpingar.
%.
Hela riket-
%.
Kronofogdar, länsmän, stadsfiskaler ...
2''2
4*5
2*s
Fjärdingsmän, polismän ..................
31-o
67*i
33*o
Kr onobetj aning och fångvårdsstyrelse
2*5
—
2*s
Fångvårdsstyrelse (kommunalnämnd) ...
13o
4*5
12*5
Distrikts- eller roteföreståndare .........
0*5
1*5
0*6
Enskilda personer ........................
48*7
22*4
47*3
Ej angifvet .................................
2*i
—
2*o
Summa
lOOo
100 o
100o
I intimt samband med de olika systemen för fullgörandet af lagens
påbud om öfvervakande af bettlare och lösdrifvare stå de olika sätten för
Tillsynings
männens
borgerliga
ställning.
Ersättning
åt tillsyningsmännen.
802
utbetalande af ersättning åt tillsyningsmännen. I större kommuner med
förhållandevis fåtaliga tillsyningsman kan bestämdt årligt arfvode förekomma,
medan i smärre kommuner med många tillsyningsman, som ej
innehafva uppdraget på grund af ämbetsställning, man bör kunna påräkna
att få öfvervakandet fullgjordt kostnadsfritt eller mot eu mindre ersättning
för hvarje förrättning. Af de 53 stadskommuner, som i detta hänseende
lämnat besked, tilldela sålunda ej färre än 27 sina tillsyningsman
årsarfvoden, hvaremot ersättning för förrättning utgått i allenast 8 stadskommuner.
Att så många som 18 besvarat frågan om ersättning åt tillsyningsmännen
nekande beror därpå, att i åtskilliga städer ersättningen
anses ingå i lönen för de polismän eller andra befattningshafvare, som
verkställa öfvervakandet. Så är bl. a. förhållandet i Stockholm.
På landsbygden åter är det regel, att ingen som helst ersättning
utgår till tillsyningsmännen. Såsom tab. 34 utvisar är det nämligen förhållandet
inom inalles 589 landskommuner. Ersättning per förrättning
förekommer i 388 och årligt arfvode i endast 36 fall. Slutligen har från
114 landskommuner något svar å föreliggande spörsmål icke lämnats.
De, som emottaga årsarfvode, äro i IT stads- och 22 landskommuner
polis- eller fjärdingsmän och i resp. 8 och 10 kommuner enskilda personer.
Därjämte åtnjuter stadsfiskalen dylikt arfvode i tvänne städer och fattigvårdsstyrelsens
ordförande i två landskommuner 1 samt slutligen såväl polismän
som medlemmar i fattigvårdsstyrelsen i två landskommuner. I eu af dessa
sistnämnda, Leksand, utgår dylikt arfvode till ej färre än 26 personer, men
med endast 2 kronor till hvardera, det lägsta redovisade beloppet. Det
högsta på landsbygden utbetaltes däremot i Tierp, som aflönade en extra
polisman med 200 kronor för ifrågavarande uppdrags fullgörande. Af
städerna lämnar Östhammar det lägsta arfvodet med 10 kronor per år åt
eu person, Göteborg det högsta med 1,200 kronor åt hvar och eu affyra.
Ersättning för förrättning utgår, som nämndt, i 388 lands- och 8
stadskommuner. Sådan ersättning tilldelas tillsyningsman af alla kategorier
proportionsvis i ungefär samma utsträckning, med undantag blott för fattigvårdsstvrelseledamöter,
hvilka oftare än andra få fullgöra tillsynen utan
pekuniär ersättning. Dennas storlek varierar i öfrigt från 25 kronor i eu
socken (Ekby i Malmöhus län) ned till 50 öre och inskränker sig stundom
till godtgörelse för skjutsnings- och andra besvär.
När ersättning för lösdrifvares och bettlares öfvervakande förekommer,
1 Bägge på Gottland. Hela fattigyårdsstyrelsen har sig anförtrodt tillsyningsmannauppdrag,
men endast ordförandena äro aflönade.
har det i regel uppgifvits, att densamma utgår ur vederbörande fattigvårdssamhälles
egna medel. Detta bär sålunda angifvits vara fallet i 422
kommuner (387 lands- och 35 stadskommuner). I vissa fall har landstinget
uppgifvits bidraga till och i några andra ensamt utbetala ersättning
för berörda ändamål.
Med afseende på de ofvan anförda siffrorna rörande ersättning åt tillsyningsman
m. m. må emellertid framhållas, att föreliggande punkt i kommitténs
frågeformulär i allmänhet blifvit mycket ofullständigt och otydligt
besvarad. Sålunda torde exempelvis i många fall ersättning åt tillsyningsmännen
uppgifvits utgå endast för den händelse dylik ersättning under år
1907 verkligen utbetalats. Särskildt gäller detta i fråga om sådana fall,
där landstinget angifvits hafva helt eller delvis utbetalat ersättning åt vederbörande
tillsyningsman.
För att närmare utreda denna senare fråga har kommittén skriftligen Bidrag afl
o
lCl7l(iStl7lQ6H
hänvändt sig till samtliga landstingens sekreterare med anhållan om upp- för aflöning
lysning, huruvida och med hvilket belopp landstinget för dr 1907 lämnat aftillsyningsanslag
för motarbetandet af bettleri och lösdrifveri inom sitt område, äfvensom
under hvilka villkor anslaget utgått. Svar härå hafva inkommit från
samtliga landsting utom två. Från sjutton landsting har utan vidare meddelats,
att något anslag af dylik natur icke utgått under år 1907, och
endast sex landsting hafva beviljat medel för här berörda ändamål. De inkomna
svaren innehålla beträffande dessa senare landsting väsentligen följande.
Stockholms län. För år 1907 hade af länets landsting till Konungens Befallningshafvandes
förfogande ställts ett anslag af 1,000 kronor för lösdrifveriets
bekäumande i. Beträffande användningen af dessa medel både länsstyrelsen förordnat(
att åt hvarje af fattigvårdsstyrelsen antagen tillsyningsman för uppsikt
å bettlare och lösdrifvare liksom också åt hvarje fjärdingsman skulle för hvarje
af dem anhållen lösdrifvare, som efter förhör inför kronofogde eller länsman af
denne funnes kunna för lösdrifveri varnas och häktas, utbetalas en belöning af
tio kronor.
Jönköpings län. Landstinget beslöt år 1899, att bl. a. för närmast följande
tvänne år bevilja ett årligt anslag till lösdrifveriets bekämpande och att ställa
detta belopp till Konungens Befallningshafvandes i länet disposition. Af de på
detta sätt anskaffade medel hade bildats en fond, som dittills ej anlitats och
som vid 1907 års slut uppgick till kr. 1,436: 26.
Blekinge län. Hvarken för år 1907 eller tidigare hade landstinget lämnat
något direkt bidrag, afsedt för åtgärder till motarbetande af bettleri och lösdrif
-
Anslaget indrogs fr. o. m. år 1909.
304
Resultatet
af tillsynings
männens
verksamhet.
Hemställan
till barnavårdsnämnd
att omhändertaga
bettlande
barn.
veri. Till aflönande af två polisuppsyningsman samt uppehållande af den ridande
polisinstitutionen i läuet, hvilka bl. a. hade till uppgift att hafva tillsyn
rörande bettlare, hade dock landstinget i flera år bidragit med 4,000 kronor.
Kristianstads län. För år 1907 utgick för här berörda ändamål ett förslagsanslag
å 350 kronor. Medlen användes till bestridande af dagtraktamente och
skjutsersättniug åt fjärdingsmän, tillsyningsman eller polisuppsyningsman, som å
länets landsbygd anhöllo och hos vederbörande polistjänstemän, som ägde häkta
lösdrifvare, inställde person, hvilken borde såsom lösdrifvare behandlas.
Malmöhus län. För år 1907 anvisade landstinget och ställde till Konungens
Befallningshafvandes förfogande ett anslag af 3,000 kronor till lösdrifveriets bekämpande.
Några särskilda villkor för anslagets utgående voro icke stadgade.
Örebro län. 1898 års landsting beslöt ställa ett årligt anslag af 2,000 kronor
under två år till Konungens Befallningshafvandes disposition att tilldelas enligt
fattigvårdsförordningen utsedda tillsyningsman öfver bettlare. Af detta anslag
hade emellertid till länsstyrelsen utbetalats endast ett belopp af 1,500 kronor, af
hvilket senare belopp dock endast en del behöft tagas i anspråk för ändamålet.
Anslaget utgick endast för ett år.
För resultatet af tillsyningsmännens verksamhet, i hvad den rör lösdrifvare,
kommer att redogöras närmare i kommitténs betänkande rörande
revisionen af lösdrifvarlagstiftningen. I huru många fall de inskridit
mot bettlare framgår däremot af tab. 34 (kol. 25 och 26). För hela riket
har uppgifvits 929 af tillsyningsmännen under 1907 för vederbörande fångvårdsstyrelse
för bettleri anmälda personer, däraf 213 minderåriga. Det
är framförallt några af de större städerna, som bidragit till dessa siffror.
På landsbygden i sin helhet komma endast 114 äldre och 23 minderåriga
anmälda bettlare, på samtliga städer åter resp. 602 och 190. Men af
dessa senare kommo på Stockholm 326 äldre, på Göteborg 196 äldre och
139 minderåriga, på Norrköping resp. 10 och 51 samt på Hälsingborg 20
och på Eskilstuna 23 äldre. I förhållande till samtliga för bettleri anmälda
hade följaktligen i dessa fem städer anmälts 80''3 % af de äldre
och i två af dem 8 9''2 % af de minderåriga.
Enligt de meddelade svaren har under år 1907 i inalles 16 fall
hemställan gjorts till barnavårdsnämnd att åtaga sig vården af anmäldt,
bettlande barn; 9 af dessa hemställanden hade gjorts i Stockholm, 3 i
Göteborg och de 4 återstående på landsbygden i resp. Stockholms, Blekinge,
Alfsborgs och Jämtlands län.
Den sistu fråga, som af kommittén gjordes rörande bettleriet och hvad
därmed äger sammanhang, gällde huruvida trän vederbörande fattigvårdssamhälles
sida vidtagits särskilda åtgärder mot bettleri äfvensom beskaffenheten
aj dessa åtgärder (jmfr frågeformulär E, punkt 9). Enligt de ingångna
svaren skulle dylika särskilda åtgärder hafva förekommit inom 104 landsoch
15 stadskommuner (jmfr tab. 34 kol. 28). De angifna åtgärderna
äro emellertid af mycket skiftande karaktär och dessutom i de flesta fall
icke särskildt betingade af bettleriet. Följande svar torde vara de mest
anmärkningsvärda.
För att hindra egna fattiga från att tigga hafva 11 kommuner höjt
understödet; i tvänne andra mista understödstagare sin försörjning, om de
bettla. I 9 kommuner hafva inrättats vandrarehärbergen och i 10 erbjudas
tiggare mat och husrum mot arbete. I 25 kommuner har polismyndigheten
i uppdrag att förhindra allt bettleri; i 10 varnas bettlaren
första gången han anmäles och intages andra gången på fattigvårdsanstalt.
Slutligen har i 9 samhällen bestämts, att mat och husrum alltid skall nekas
bettlande, och i 14, att uppehälle gifves blott öfver en natt vid risk af
»vite eller varning inför fattigvårdsstyrelsen». I en kommun indrages försörjningen
för understödstagare, som hyser bettlare.
Särskilda
åtgärder
mot bettleri.
39 — Fattigcårdslagstiftuingcn. III.
30(5
9 kap.
Hemortsrätt och rättegång i fattigvårdsmål.
Hemortsrätten utgör, som bekant, eu af de mest omstridda punkterna
i den svenska fattigvårdslagstiftningen. Kommittén har emellertid icke
ansett det lämpligt, att beträffande denna punkt från vederbörande fattigvårdsstyrelser
inhämta statistiska uppgifter, då dithörande förhållanden
endast i ringa grad synas ägna sig för statistisk observation. Härtill
kommer vidare, att de spörsmål, som förekomma rörande hemortsrätten,
icke synas kunna besvaras annat än genom subjektiv uppskattning i hvarje
fall af tämligen obestämda faktorer. Att hemortsrättsspörsmålet i allt
fall ådragit sig liflig uppmärksamhet framgår bl. a. af de jämförelsevis
talrika uttalanden härom, som gjorts af vederbörande fångvårdsstyrelse!-  i anledning af kommitténs spörsmål (genom frågeformulär A) om anmärkningar
och önskemål i fråga om fattigvårdens organisation. (Se ang.
dessa uttalanden 1 kap. sid. 74 — 94.)
I det följande meddelas en redogörelse för af kommittén inhämtade
upplysningar rörande rättegången i fattigvårdsmål. För att vinna närmare
kännedom rörande denna sida af fattigvårdsförvaltningen har kommittén i
samband med de uppgifter, som genom frågeformulär I infordrats från länsstyrelserna
i riket, bl. a. äfven begärt detaljerade uppgifter rörande af Konungens
Befallningshafvande under vissa närmare angifna år slutligen pröfvade
mål rörande ersättning för lämnad fattigvård äfvensom angående fall,
då talan i den för fattigvårdsmål stadgade ordning förts af annan ån fångvårdsstyrelse
eller fattigvårdsrote för utbekommande af ersättning för understöd
eller sjukvård m. in. (jmfr inledningen, frågeformulär I punkterna 7
och 10, sid. 39 och 40). Slutligen har kommittén från Kungl. kammarrätten
erhållit uppgifter rörande af nämnda ämbetsverk under motsvarande år afgärda
fattigvårdsmål.
307
.De uppgifter, som uf kommittén inhämtats beträffande af Konungens
Befallningshafvande slutligen pröfvade mål rörande ersättning för lämnad
fattigvård — mål, som öfverlämnats till Konungens Befallningshafvande i
annat län ej inbegripna (jmfr frågeformulär 1, punkt 7, sid. 39) —
återfinnas i tab. 35. Med afseende på de tidsperioder, för hvilka uppgifterna
ifråga begärts, må anföras, att kommittén önskat erhålla dylika
uppgifter utom för den allra sista tiden äfven för några år i tiden såväl före
som efter genomförandet af 1871 års fattigvårdsförordning. I fråga
om tiden före år 1871 kunde dock kommittén icke välja de omedelbart
förutgående åren, då dessa år voro nödår, som kunde förväntas återspegla
alldeles exceptionella förhållanden.
Af tabellen framgår först och främst, att det absoluta antalet dylika
mål befunnit sig starkt i stigande under den tidrymd siffrorna afse. Medan
sålunda under treårsperioden 1864—1866 hela antalet handlagda mål
utgjorde 1,486, steg samma siffra under perioden 1877—1879 till 2,597
och under perioden 1905—1907 ända till 8,864. Uti sammanlagdt 1,059
fall åren 1864—1866 och resp. 1,769 och 6,205 fall under åren 1877—1879
och 1905—1907 hade utslaget innefattat åläggande af betalningsskyldighet
för fattigvårdssamhälle. Liknande utslag gentemot enskild person hade
förekommit resp. 86, 176 och 399 gånger. Äfven om man ställer siffrorna
i förhållande till landets folkmängd — för eu dylik jämförelse med
antalet understödstagare saknas de nödvändiga siffrorna för åren 1864
1866
— finner man, att tillväxten i antalet fattigvårds mål vida öfverstiger
den samtidiga folkökningen. På hvarje 10,000-tal åt folkmängden komma
sålunda under åren 1864—1866 i medeltal endast 3''6 fattigvårdsmål af här
berörd natur. 1 lider perioden 1877—1879 utgjorde motsvarande relationstal
ännu endast 5-7, men hade under den sista treårsperioden vuxit ända till
16 6 per 10,000 invånare. I förhållande till folkmängden i riket voro sålunda
här berörda fattigvårdsprocesser under perioden 1905—1907 mellan
4 och 5 gånger så talrika som under perioden 1864—1866.
Såsom af nedanstående sammandrag af de i tab. 35 lämnade sifferuppgifter
utvisas, hade stegringen i målens antal varit mycket olika för
olika kategorier af mål. Särskildt är härvid att märka, att antalet afgärda
mål rörande ensamt hemortsrätten under här berörda period varierat
från 312 till 710. Däremot steg siffran för mål, som rört uteslutande
fattigvårdsbehof, från 184 till 1,237, och mål, som gällt såväl fattigvårdsbehof
som hemortsrätt, från 493 till 3,717. Äfven de mål, som rört
Af Kon ungem
Befallningshafvande
åtgjorda
mål
rörande ersättning
för
lämnad fattigvård.
\
Grunderna
för talan om
. ersättning.
308
Af Kammarrätten
afbörda
fattig
vårdsmål.
andra än här nämnda frågor, hafva ökats betydligt i antal, eller från 70
till 541. I relativa tal uttryckt sjönk antalet mål rörande hemortsrätten
ensamt från 29 5 % åren 18''>4—1866 till 19 8 % åren 1877—1879 och
endast 11''5 % åren 19"5—1907. Omvändt steg procentsiffran för mål
rörande såväl fattigvårdsbehof som hemortsrätt från 46 5 till 60''3 och
59 9 %.
Hela antalet slutligen pröfvade mål, i hvilka betalningsskyldighet ålagts:
1864—1866.
1877—1879.
1906—1907.
1.
. Fattigvårdssam hälle ...
2.
Enskild person .........
Abs.
1,059
86
Prnc.
92-5
7-5
Abs.
1,769
176
Proc.
91o
9o
Abs.
6,205
399
Proc.
94-o
6-0
Summa
1.145
100 o
1,945
1 00 o
6.604
lOOo
Af de under 1) upp-  tagna målen rörde:
a) fattigvårdsbehof .........
184
17-4
242
13 7
1,237
19-9
b) hemortsrätt.........
312
29 5
351
19-8
710
1 It,
c) både fattigvårdsbehof och
hemortsrätt ............
493
46-5
1,066
603
3,717
59f*
d) annan fråga......... .
70
66
11"
6-2
541
8-7
Summa
1.059
lOOo
1.709
100 o
0,205
100 o
Hvad därefter angår <
le af Kungl.
kammarrätten under motsvarande
tidsperioder afgjorda fattig
vårdsmål
, återfinnas de
härom
till kommittén
meddelade upplysningarna i texttabellen å följande sida.
Hela antalet af kammarrätten afgjorda fattig vårdsmål utgjorde sålunda
åren 1864 — 1866 inalles 409, hvarvid talan i 357 mål (87 3 %>) förts
mot fattigvårdsstyrelse och i 52 mål (12 7 %) mot enskild person. Under
perioden 187 7—1879 hade afdömts sammanlagdt 642 fattigvård sm ål, i h vilka
talan i 571 fall (88''9 %) förts mot fattigvårdssamhälle och i 71 fall (11 1 %)
mot enskild person. Af de under åren 19"5—1907 i kammarrätten afgjorda
2,074 fattigvårdsmål slutligen hade i 1,939 (eller 93''5 %) talan förts mot
.fattigvårdsamhälle och endast i 135 fall (6‘5 %) mot enskild person.
Ställas äfven de af kammarrätten afgjorda fattigvardsmålen i relation
till folkmängden i riket, finner man, att på hvarje 10,0''''0-tal invånare
under treårsperioden 1864—1866 kommit sammanlagdt endast ett dylikt fattigvårdsmål.
För de båda andra treårsperioderna utgjorde däremot motsvarande
siffra resp. Ia och 3 9. I förhållande till folkmängdens storlek
var sålunda antalet i kammarrätten under åren 1905—1907 afdömda fattigvårdsmål
nära 4 gånger så stort som under åren 1804—186(5.
Af Kungl. kammarrätten åren 1864 — 1866, 1877—1879
och 1905 — 1907 afgjorda fattigvärdsmål.
Antal
mål, diir talan riktats mot
Antal mål, där talan emot fattigvårds-  samhälle rörde
År.
fattig vårdssamhälle.
enskild person.
fattigvårds-
behofvet.
hemorts-
rätten.
båda dessa
frågor.
allenast an-  nan frå^a.
Änd-
ring.
Ej
änd-
ring.
Sum
ma.
.''(nä-  ring.
Ej
änd-
ring
32
B
B
A bso-
lut.
%
Abso
lllt.
%
Abso
lut.
o/
/o
Abso-
lut.
%
1864
48
48
96
11
6
17
7
7 3
71
74-0
15
140
3
31
1865
60
77
137
8
14
22
14
10 2
106
77''4
12
8 8
5
3-0
1866
52
72
124
6
7
13
13
10-5
98
790
6
4*8
7
5-7
Summa
1864—1866
160
197
357
25
27
52
34
9*5
275
77''0
33
9-3
15
4-*2
1877
79
117
196
7
13
20
27
13-8
108
55-1
35
17-9
26
13-2
1878
66
116
182
19
18
37
37
203
89
489
32
17*6
24
13-2
1879
84
109
193
7
7
14
31
16-1
91
47''2
52
26-9
19
9-8
Summa
1877—1879
229
342
571
33
38
71
95
167
288
50 4
• 119
207
69
12-0
1905
179
366
545
16
15
31
155
284
171
314
192
35-2
27
6-0
1906
218
401
619
16
22
38
159
257
205
331
212
343
43
6-9
1907
223
552
775
29
37
66
188
24-3
276
35-6
252
32 6
69
7-6
Summa
1905—1907
620
1,319
1,939
61
74
135
502
25''9
652
33 G
656
33s
129
6-7
Jämför man med hvarandra summorna å ena sidan af de mål, där
kammarrättens utslag innefattat ändring af Konungens Befallningshafvandes
beslut, och å andra sidan af de mål, där detta icke varit fallet, finner
man, att de förra, relativt taget, under de i tabellen upptagna trenne perio
-
Ändring eller
icke ändring
af Konungens
Befallningshafravdes
beslut.
310
derna, befunnit sig i oafbrutet sjunkande. Sålunda innefattade kammarrättens
utslag ändring i nära hälften (45''2 %) af de under åren 1864—1866
afdömda fattigvårdsmålen, medan motsvarande siffra under de båda perioderna
1877—1879 och 1905—1907 sjönk till resp. 2/s (40''8 %) och !/s
(32-8 %).
Grunderna
Af tabellen å sid. 309 inhämtas, att i de hos kammarrätten full
*
fattigvårds * följda mål, däri talan förts mot fattigvårdssamhälle, talan rört sig om ensamhäile.
bart fattigvårdsbehof i något mer än V4 samtliga fall under åren 1905
—1907, men endast i l/e af motsvarande fall under åren 1877—1879
och i Vid af fallen under åren 1864—1866. Äfven de mål, där talan rört
såväl fattigvårdsbehof som hemortsrätt, ökades relativt mycket hastigt, eller
från 9*3 % åren 1864—1866 till 33*8 % under åren 1905—1907. Omvändt
minskades det relativa antalet af de mål, där talan rört hemortsrätten
ensamt, från 7 7 o % under den förra treårsperioden till endast
33*6 % under den senare.
Talan af an
nan än fattigvurdsstyrelse
om ersättning
för
understöd,
sjukvård
m. m.
Sista punkten på frågeformulär I innehöll en förfrågan angående
antalet fall under åren 1905 —1907, då talan i den för fattigvårdsmål stadgade
ordning förts hos Konungens Befallningshafvande af annan än fattigvårdsstgrelse
eller fattigvårdsrote för utbekommande af ersättning för understöd
eller sjukvård m. m. De af Konungens Befallningshafvande härom
meddelade upplysningar hafva sammanställts i tab. 36.
Hela antalet dylika mål utgjorde, såsom tabellen utvisar, 2,070, af
hvilka 1,876 förts mot fattigvårdssamhälle och 194 mot enskilda personer.
De ojämförligt flesta dylika mål hafva förekommit vid länsstyrelsen i
Stockholms län, hvarest handlagts icke mindre än 1,040, eller något mer
än hälften af hela antalet. Närmast därefter kom länsstyrelsen i Jämtlands
län med 127 mål, i Norrbottens läno med 97, i Älfsborgs län med
96, i Östergötlands län med 91 o. s. v. Å andra sidan hade intet enda
dylikt mål förekommit i Uppsala län och endast 2 i hvardera af Gottlands
och Örebro län.
Hvad därefter angår arten af den vård, för hvilken ersättning begärdes,
gällde de allra flesta målen ersättning för vård å länslasarett eller
annan dylik sjukvårdsinrättning. Härom hade nämligen talan förts i sammanlagdt
1,543 fåll, motsvarande 74''5 % af totalsiffran. Närmast därefter
kom talan för utbekommande af ersättning för hospitals- eller annan liknande
vård i tillhopa 244 fall (11 *8 %). För utbekommande af ersättning
för vård u allmänna barnhusinrättningen hade talan förts i 39 fall, för
understöd åt från utrikes ort hemsänd svensk sjöman i 30 fall, för underhåll
å anstalt för sinnesslöa i 12 fall, för döfstumundervisning i 7 fall,
för blind undervisning i 4 fall samt för kläder och underhåll i och för
folkskoleundervisning i likalades 4 fall. Däremot har i intet fall talan
förts angående ersättning för fattigvård till fånges barn eller för vård och
underhåll a statens tvångsuppfostringsanstalt, Indika slag af vård jämväl
upptagits i frågeformuläret.
Af de i kol. 22 och 23 a ,tab. 36 såsom »annan fattigvårdskostnad»
upptagna fallen gällde 78 talan för fattigvårdskostnad utgifven af enskilda
personer, 78 fall för fattigvårdskostnad utgifven af norsk fattigvårdsstyrelse1
och 30 fall för vård å barnbördshus samt transport till
eller vård å epidemisjukhus. (Talan har i detta senare fall förts af Stockholms
stads hälsovårdsnämnd samt af styrelsen för vederbörande epidemisjukhus.
)
1 Af dessa mål kommo icke mindre än 61 på länsstyrelsen i Älfsborgs län och 15 på länsstyrelsen
i Jämtlands län.
312
10 kap.
De särskilda fattigvårdsförhållandena i gräns
i
kommunerna.
A™nglg
Samtidigt med fattigvårdsförordningen utfärdades en Kungl. kungö
187?™1
relse, enligt hvilken fattigvårdsstyrelse å svensk gränsort, hvarest Konungens
Befallningshafvande icke har sitt säte, äger att för understöd, som af
styrelsen meddelas till beredande af nödtorftigt uppehälle under högst fjorton
dagars tid åt arbetsföra, men nödställda svenska medborgare, Indika
af myndighet utom riket aflämnats & svensk gränsort, där de icke hafva
sitt hemvist, söka ersättning af staten. Gränskommunernas ställning i afseende
å fattigvård åt personer, som dit ankomma från utrikes ort, tiar
gifvit anledning till upprepade klagomål och äfven föranledt Riksdagen att
gorå en framställning i ämnet hos Kungl. Maj:t.
för att erhålla eu bild af de speciella fattigvårdsförhållandena i gränsnch
H a. kommunerna har kommittén låtit infordra vissa uppgifter från dessa genom
Konungens Befallningshafvande. Därvid begärde kommittén från början
(formulär H sid. 36—37) upplysningar rörande dels antalet under åren
1903 —1907 från utrikes ort till samhället aflåmnade och antalet under
samma tid af samhället understödda eller hemsända nödställda svenska medborgare,
som ej tillhört samhället, dels rörande under dessa år utgifven
kostnad för understöd och hemsändning af från utrikes ort aflämnade nödställda
svenska medborgare, som ej tillhört samhället, och erhållen ersättning
under samma tid för dylik kostnad jämte tiden, under hvilken vården
fortgått. Då det utsända formuläret, enligt hvad de inkomna svaren gåfvo
vid handen, på många ställen missförståtts samt det för öfrigt visade sig
önskligt att erhålla mera detaljerade uppgifter i ämnet, utarbetades ett nytt
formulär (litt. H a sid. 329), som öfverlämnades till Konungens Befallningshafvande
i Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Yärmlands,
Kopparbergs, Gäfleborgs, Yästernorrlands, Jämtlands, Yiisterbottens
och Norrbottens bill1 för att tillställas de kommuner inom länet, i hvilka
enligt Konungens Befallningshafvandes erfarenhet anledning funnes att
antaga, att fångvårdsstyrelse!! haft att lämna understöd på grund af kommunens
läge vid gränsen eller därför att polismyndigheten där varit den
närmast gränsen befintliga. I det nya formuläret, som afsåg att erhålla
uppgifter för åren 1908—1912, begärdes följande upplysningar:
1)
antalet från utrikes ort af offentlig myndighet till samhället a/lämnade
(förpassade) arbetsföra nödställda svenska medborgare, som ej tillhört
samhället, men af detsamma understödts enligt Kungl. kungörelsen den 9
juni 1871, äfvensom utgifven kostnad för dessa personer och under årsperioden
erhållen ersättning för dylik kostnad;
2)
antalet från utrikes ort af offentlig myndighet till samhället af ämnade
(förpassade) icke arbetsföra nödställda svenska medborgare, som ej
tillhört samhället, men på grund af behof enligt 1 § fattigvårdsförordningen
af samhället understödts eller hemsändts, äfvensom utgifven kostnad
för dessa personer och under årsperioden erhållen ersättning för dylik
kostnad,
3)
antalet från utrikes ort till fattigvårdssamhället ankomna, men ej
af offentlig myndighet dit förpassade nödställda svenska medborgare, hvilka
ej tillhört samhället, men i anledning af behof af fattigvård understödts
enligt 1 eller 2 §§ fattigvårdsförordningen äfvensom utgifven kostnad
för dessa personer och under årsperioden erhållen ersättning för dylik
kostnad.
Enligt de inkomna uppgifterna är det under 5-årsperioden 1908- 12
endast 9 kommuner, som lämnat understöd på grund af Kungl. kungörelsen
den 9 juni 1871, nämligen Hälsingborg (13 fall), Trälleborg (1 fall),
Strömstad (5 fall), Dals-Ed (Älfsborgs län) (739 fall), Eda (Värmlands län)
(873 fall), Transtrand (Kopparbergs län) (1 fall 2), Undersåker (Jämtlands
län) (133 fall), Tärna (Västerbottens län) (5 fall 2), och Jukkasjärvi (Norrbottens
län) (22 fall). Hela antalet till dessa samhällen aflämnade utgjorde
alltså 1,792 (däraf 70 voro tillhörande barn), och uppgifves antalet under
perioden understödda eller hemsäuda hafva uppgått till samma belopp. 1
1 Från öfriga län autogos upplysningar i förevarande hänseende ej vara att vänta. Uti Blekinge,
Gäfleborgs och Västernorrlands län visade det sig, att understödsfall af förevarande art ej
förekommit.
- Troligen afse dessa fall ej Kungl. kungörelsen den 9 juni 1871. Enligt uppgift från
Jordbruksdepartementet har den af Tärna uppgifna ersättning (se tab.) ej utgått enligt nämnda
kungörelse.
40 — Fattigman! g''t ij t ni na en. III.
Hemförpaf
sade arbets
föra.
314
Fattigvårdsstyrelsen i Haparanda uppgifver, att 3 personer från utrikes
ort aflämnats till samhället, men att dessa utan att hafva erhållit understöd
införpassats till kronohäktet i Haparanda för Konungens Befallningshafvandes
vidare förordnande.
Såsom häraf framgår, är det de gränskommuner T, som genomlöpas af
järnvägarna mellan Sverige och Norge, som hufvudsakligen hafva att utgifva
understöd enligt 1871 års kungörelse. Anmärkas bör, att i summorna
från Dals-Ed och Undersåker ingå jämväl sådana personer, som
varit i behof af fattigvård enligt 1 § fattigvårdsförordningen. I brist på
specificerade uppgifter om fördelningen angifves från Dals-Eds kommun,
att de arbetsföra utgjort omkring 75 % af antalet, och från Undersåker
meddelas, att 17 af de till samhället aflämnade skulle varit sjuka.
De nämnda gränskommunernas utgifter för ifrågavarande personer utgjorde
tillhopa 18,193 kronor, däraf särskild! för hemsändning 14,669
kronor. Under årsperioden erhölls ersättning af staten för dylik kostnad
(utgifven under nämnda tid eller förut) med 11,930 kronor, däraf särskild!
för hemsändning 10,322 kronor. På de olika kommunerna fördelade sig
dessa summor på följande sätt:
—
—
---
Under årsperioden utgifven
Af staten under årsperioden
kostnad.
erhållen ersättning.
Sammanlagda
Däraf särskilt
Sammanlagda
Däraf särskildt
beloppet.
för hemsändning.
beloppet.
för hemsändning
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Hälsingborg .....................
159 —
113.—
94 —
60.—
Trälleborg ........................
15.—
15.—
(sökt)
—
Strömstad ........................
46.—
-v-
59.—
—
Dals-Ed ...........................
10,625.—
8,004.—
6,177.—
5,552.—
Eda.................................
5,478.—
5,478.—2
4,048.—
4,048.—2
Transtrand........................
76.—
44.—
—
—
Undersåker........................
662.—
662.— 2
662.—
662.—2
Tärna ..............................
724.—
—
639.—
—
Jukkasjärvi .....................
408.—
353 —
261.—
Summa
18,193.—
14,669.—
11,930 —
10,322 —
1
Med gränskommun afses bär den närmast gränsen belägna kommun, där polismyndighet
linnes stationerad.
2
Utgift för sändning till Konungens befallningshafvande i länet.
I fråga om Dals-Eds och Undersåkers kommuners utgifter må äfven här
erinras, att dessa delvis höra under de i punkt 2 omnämnda fall, eftersom
en del af de understödda varit i behof af fattigvård enligt 1 § fattigvårdsförordningen.
Utan kännedom om kostnadernas fördelning på de olika
fallen har det ej låtit sig göra att i redogörelsen särskilja fallen. Den
höga kostnaden för Tärna kommun härleder sig till största delen, 561 kronor
55 öre från en enda persons vård under år 1911, hvilken kostnad af
staten ersatts. I öfrigt framgår af tabellen, att Dals-Eds och Eda kommuner
varit de tyngst belastade samt därnäst — om Tärna undantages —
Undersåker och Jukkasjärvi. Anmärkas bör, att utgifterna för fattigvårdsstyrelserna
i Eda och Undersåker i regel inskränkt sig till att de bekostat
färden från sina resp. järnvägsstationer till residensstaden.
Personer hörande till den i punkt 2 å frågeformulär Ha angifna grupp
aflämnades, om man bortser från Dals-Ed och Undersåker, under årsperioden
i 9 kommuner till ett antal af 192. Såsom understödda eller hemsända
upptagas 262 personer. Fördelningen mellan kommunerna framgår af
följande sammanställning:
Antal
aflämnade.
Antal understödda
eller hemsända.
Malmö ..............................
50
50 1
Hälsingborg ........................
Xafverstad (Göteborgs och Bohus
2
2
län) ..............................
13 2
13
Göteborg ...........................
60
72
Strömstad...........................
10
49
Eda .................................
29
29
V:a Fågelvik (Värmlands län)...
3
3
Tärna ..............................
1
4
Jukkasjärvi ........................
24
40
Summa
192
262
Hvad beträffar kostnaden för vård af de under punkt 2 upptagna
Hemförpai
sade icke
arbetsföra
1 Största antalet afhämtade af hemortskommunen, 2 sända till hemorten, en del utskrifna.
- Däraf 12 under 1909 och 1 under 1910.
316
och den därför lämnade godtgörelsen, innehålla de inkomna svaren de uppgifter,
som återfinnas i följande tabell:
Under 1908 - 12 ut-  gifven kostnad.
Under åren 1908—12 erhållen ersättning.
.
Samman
lagda
beloppet.
Häraf
särskild!
för hem-  sä tidning.
Af staten.
Af hem-  ortskom-  mun.
Af försörj-  nings-  pliktig.
| Summa
! ersatt
j belopp.
Däraf
särskild!
för hem-  sändning.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
j Kr.
Kr
Malmö .....................
10,542
23
1,761
5,670
1,233
8,664
23
Hälsingborg...............
54
—
—
64
—
o 4
—
Nafverstad ..............
515
—
225
—
—
225
—
Göteborg ..................
20,024
155
—
12,087
88
12,175
165
Strömstad..................
6,506
—
5,406
820
—
6,226
—
Eda ........................
1,917
390
—
1,719
198
1,917
390
V. Fågelvik...............
237
66
—
—
--
—
Tärna .....................
372
—
372
—
372
_
Jukkasjärvi ...............
14.002
146
2,087
3.227
105
5,419
28
Summa
54,169
780
9,851
28,577
1,624
35,052
596
Vid punkt 2 komma alltså i betraktande äfven kommuner, där Konungens
Befallningshafvande har sitt säte. Både Malmö och Göteborg få
på grund af sina förbindelser med utlandet en ökning i sin fattigvårdsbörda.
Af deras utgifter ersättes visserligen mer än hälften af hemortssamhället,
och hvad Malmö beträffar, har en ej obetydlig del godtgjorts af
staten och enskild försörjningspliktig, men det återstår ändå för Malmö en
utgift på 1,878 kronor och för Göteborg på 7,849 kronor; någon del häraf
ersättes antagligen dock under 1913 och följande år. På grund af det
förfaringssätt, som tillämpas i Eda och Undersåkers kommuner, att de nödställda
i regel ej stanna utan förpassas vidare till residensstaden, komma
tydligen för Karlstad och Östersund att uppstå kostnader af enahanda
beskaffenhet som i Malmö och Göteborg. En till kommittén inkommen
uppgift från Östersunds fattigvårdsstyrelse för åren 1903 — 07 visar, att
under dessa år från utrikes ort till samhället aflämnats 18 personer, af
hvilka 13 understödts eller hemsändts, samt att samhället härför haft eu
utgift af 985 kronor, däraf 770 kronor ersatts af staten, hemortssamhälle
eller enskild försörjningspliktig.
Såsom af tabellen framgår hafva Hälsingborg, Eda och Tärna erhållit
full godtgörelse för sina utlägg och Y:a Fågelviks utlägg hade gjorts under
317
ar 1912, hvadan godtgörelse därför kan hafva erhållits under följande år.
Härvid är dock att märka, att luta fattig vårdsstyrelse uppgifver sig icke
hafva medtagit tidigare dit förpassade dels ännu kvarboende, dels å fattiggården
aflidna. För de återstående kommunerna visa]'' tabellen en ökad
fattigvårdsutgift för Nafver stad å 290 kronor, för Strömstad å 280 kronolog
för Jukkasjärvi å ej mindre än 8,583 kronor, af Indika de två senare
summorna möjligen reduceras genom godtgörelse under senare år.
Rätteligen hade till punkt 2 också bort hänföras 25 % af det under
punkt 1 för Dals-Ed upptagna antal personer och motsvarande del af kostnaderna
äfvensom 16 af de för Undersåker upptagna personer, hvarigenom
mi förhöjning skulle ägt rum här och, såsom redan antydts, en minskning
under punkt 1. Att antalet hemsända eller eljest understödda är så mycket
större än antalet aflämnade beror tydligen därpå, att i vissa kommuner
samma personer vårdats mer än ett år.
Sammanfattas uppgifterna under punkterna 1 och 2, visar det sig att 1 3
af rikets fattigvårdssamhällen (oberäknadt Östersund och Karlstad) hatt bf^-a och ■"icke
svär och utgifter för nödställda svenskar, som förpassats från utrikes ort, arbetsföra,
att antalet från utrikes ort förpassade utgjort inalles 1,984, att sammanlagda
utgifterna för deras hemsändning eller understödjande på annat sätt
uppgått till 72,362 kronor, däraf 15,449 kronor för hemsändning, samt att
af detta belopp ersatts 21,781 kronor af staten, 23,577 kronor af hemortskommun
och 1,624 kronor af försörjningspliktiga eller tillhopa 46,982
kronor, hvadan vid 1912 års slut ett belopp af 25,380 kronor ännu varit
oguldet. På de olika kommunerna fördelar sig detta senare belopp sålunda:
Malmö ........................
............. 1,878.—
Hälsingborg ..................
............. 65.—
Trälleborg.....................
.......... 15.—
Nafverstad ..................
............. 290.—
Göteborg .....................
............. 7,849.—
Strömstad.....................
............. 267.—
Dals-Ed ................
........... 4,448.—
Eda ...........................
............. U430.—
Y:a Fågelvik ...............
........... 237.—
Transtrand ..................
........... 76.—
Tärna .......................
............. 85.—
Jukkasjärvi .................
...... 8,740.—
Summa kronor 25,380.
318
Uppgifter
för åren
1903—07 enligt
formulär
lift. tf.
Jämförelse
mellan uppgifterna
för
1903—07 och
1908—12.
Förutom Malmö och Göteborg är det alltså egentligen Jukkasjärvi,
Dals-Eds och Eda kommuner, beträffande hvilka man kan säga, att deras
befattning med de från utrikes ort förpassade vållar några mera afsevärda
utgifter.
Till jämförelse meddelas bär några siffror ur de af kommittén tidigare
infordrade uppgifterna för åren 1903—07.
Antal till
Utgifven
Erhållen
Skillnaden mellan
samhället
kostnad
godtgörelse
dessa belopp
förpassade.
Kr.
Kr.
Kr.
Malmö............
51
7,475.-
6,100.—
1,375.—
Hälsingborg.....
16
192.—
189.—
3.—
Göteborg.........
108
4,736.—
4,466.—
270.—
Strömstad ......
33
1,935.—
643.—
1,292.—
Dals-Ed .........
644
7,182.—
6,969.—
213.—
Eda...............
629
9,337.—
9,337—
—
Undersåker1
...
19
86.—
86.-
—
Östersund ......
18
986.—
770.—
216.—
Tärna ............
6
86.—
46.—
40.—
Jukkasjärvi......
51
101.—
—
101.—
Summa
1,575
32,116 —
28,606.—
3,510 —
Från åtskilliga andra samhällen hade uppgifter aflämnats, men såsom
nämnts hade formuläret ofta missuppfattats och uppgift lämnats om sådana
i kommunen hemmahörande personer, som varit utrikes, men återkommit
och sedan måst af kommunen understödjas med eller utan bidrag af staten.
Af jämförelsen framgår, att antalet hemförpassade nödställde stigit
under 5-årsperioden 1908—12 med 409 personer, i hufvudsak härledande
sig från Eda kommun, där stegringen är öfver 273 personer, samt från
Dals-Ed och Undersåker med en ökning af omkring 100 personer hvardera
(hvad den senare kommunen angår dock tydligen delvis beroende på att de
tidigare uppgifterna varit ofullständiga); i en del kommuner har antalet
hemsända nedgått; anmärkningsvärd är minskningen i Göteborg med omkring
50.
1 ännu högre grad än antalet personer hafva kostnaderna stigit,
nämligen med öfver 40,000 kronor och, äfven om den erhållna godtgörelsen
samtidigt stigit, har detta ej skett i samma proportion, utan kommunernas
förlust har vuxit från 3,510 till 25,380 kronor.
1 Uppgiften afser endast år 1907.
Hvad slutligen vidkommer de under punkt 3 i formulär litt. Ha upptagna,
nämligen de tran utrikes ort till fattigvårdssamhället ankomna, men ej
af offentlig myndighet dit förpassade nödställda svenska medborgare, hvilka
cj tillhört samhället, men i anledning af behof af fattigvård understödts
enligt 1 eller 2 § fattigvardsförordningen, skulle enligt de inkomna uppgifterna
under femårsperioden 1908—12 endast i 6 samhällen sådana förekommit
oeh till ett antal af allenast 42, däraf det öfvervägande flertalet
32 i Göteborg, vidare 4 i Strömstad, 2 i hvardera af Frostvikens och Jukkasjärvi
samt eu i hvardera af Landskrona och Undersåkers kommuner.
Hela den uppgifna kostnaden är 2,(517 kronor, däraf 2,139 kronor falla
på Göteborg och 309 kronor på Strömstad; af kostnaden hafva 1,803
kronor ersatts af hemortskommun eller försörjningspliktig; det icke ersatta
beloppet 814 kronor kommer i hufvudsak på Göteborg med 721 kronor.
Af dessa uppgifter att döma skulle alltså ej föreligga några synnerligen
stora svårigheter för gränskommunerna med hänsyn till sådana personer,
som själfva från utrikes ort begifvit sig till dessa kommuner. Möjligt
är dock, att antalet af dessa personer är större, enär det kan antagas,
att vid understöds beviljande ej alltid antecknats, hvarifrån den nödställde
kommit.
För att erhålla kännedom om den praxis, som äger rum vid behandlingen
af de från utrikes ort förpassade nödställda medborgare, hade kommittén
vid utsändandet af formulär litt. Ha. anhållit, att Konungens Befallningshafvande
vid insändande af de från kommunerna inkomna uppgifterna
ville meddela upplysning, i hvilken ordning försändandet ägde rum,
närmast huruvida den nödställde från gränskommunen sändes direkt till
hemortskommunen eller allenast till Konungens Befallningshafvande i länet.
Därjämte hade gränskommunernas fattigvårdsstyrelser uppmanats att delgifva
kommittén sina anmärkningar och önskemål rörande föreliggande fråga.
Kommittén har ansett sig böra redogöra för en del af de sålunda inkomna
yttrandena.
Konungens Befallningshafvande i Malmöhus län anför: Nödställda arbetsföra
svenska medborgare, som från utrikes ort förpassats eller eljest
därifrån hit till riket anländt, lämnas å ankomstorten understöd vanligen
i form af biljett till hemorten eller ort, dit resan ej är dyrare än resa till
hemorten, äfvensom underhåll, till dess resan kan anträdas, samt ett kontant
belopp till uppehälle under färden. Någon gång önskar den nödställde kvarstanna
å ankomstplatsen, i hvilket fall han erhåller ett mindre belopp, af
-
Icke furj/as
säde, frän ut
rikes ort
direkt ankomna.
yttranden
från Kcmuv
//ens Befallningshafvande
m. fl.
320
sedt till nödigt underhåll under eu eller annan dag, till dess han kan antagas
hafva erhållit arbete. Det förekommer icke, att nödställd, som
anländer till annan ort i länet än Malmö, förpassas till Konungens
Befallningshafvande. Hvad angår nödställda, som ej äro arbetsföra, omhändertagas
dessa af fattigvårdsstyrelsen å ankomstorten, och förfares därefter
med dem på sätt i fattigvårdsförordningen stadgas.»
jFattigvårdsstyrelsen i Göteborg upplyser, att från utrikes ort förpassade
nödställda svenska medborgare, hvilka anlända till Göteborg, omhändertagas
af Konungens Befallningshafvande eller polisverket, hvilka myndigheter
öfverlämna dem till fattigvårdsstyrelsen, under hvilkens vård de
stanna, till dess hemortsrätten utredts och de kommuner, till hvilka de
höra, blifvit i vanlig ordning sökta, hvarefter de antingen fortfarande kvarstanna
mot ersättning från hemortskommunen eller afsändas till hemortskommunen,
om denna så önskar; i de fall, där hemortsrätten ej kan utrönas,
kvarstanna de i Göteborg och sökes ersättning af allmänna medel.
Magistraten i Strömstad meddelar: att försändande från Korge till
gränskommun af svensk nödställd undersåte äger rum genom norsk polismyndighets
försorg medelst öppen eller sluten förpassning, i hvilket senare
fall norsk polisbetjänt medföljer; att polismyndigheten i Strömstad efter
mottagande af förpassningen öfverlämnar den nödställde, där så erfordras,
till fattigvårdsstyrelsen därstädes, som ombesörjer nödig vård åt den nödställde,
samt att fattigvårdsstyrelsen vanligen ej plägar sända den nödställde
direkt till hemorten utan att sådant sker först efter det fattigvårdsstyrelsen
i hemorten förklarat sig villig mottaga personen i fråga. Magistraten
uttalar det önskemålet, att Konungens Befallningshafvande måtte omedelbart
öfvertaga vården om sådana från Korge hemsända svenskar, som på
grund af 10 års bortovaro förlorat sin medborgarrätt, åtminstone dem, som
icke någon gång tillhört det samhälle, dit de transporteras, hvilket samhälle
under nuvarande förhållanden får underhålla och vårda dem under
deras återstående lifstid.
Konungens Befallningshafvande i Äljsborgs län hänvisar till yttranden,
som afgifvits af fattigvårdsstgrelsen i Bals-Eds kommun och kronolänsmannen
i Vedbo härads västra distrikt. Den sistnämnde meddelar i sitt
yttrande: »De från Korge hemförpassade och utvisade utgöras antingen af
sådana nödlidande, som hemsändas på grund af Kungl. förordningen den
15 februari 1855, eller ock af sådana arbetsföra personer, som af en eller
annan anledning — vanligtvis försummad anmälan om uppehållsort, fylleri,
brist på existensmedel och annat dylikt -— efter undergånget straff i en
-
ligliet med norsk »lov om unmeldelse om reisonde og freimnende af den
4 maj 1901» utvisas från Norge. film ro det emellanåt händer, att de sålunda
hemsända och utvisade själfva utan bevakning och, sedan de af vederbörande
myndigheter försetts med »transportorder», hvilken de hafva att
aflämna till närmaste svensk polismyndighet vid gränsen, få begifva sig till
hemlandet, är dock allmänna tillvägagångssättet att de åtföljas af norsk
polisbevakning, som antingen aflämnar dem vid Kornsjö järnvägsstation,
hvarifrån de erhålla järnvägsbiljett till Ed eller Mon, eller ock att de af
bevakningen mot kvitto aflämnas till undertecknad eller till den vid Mons
järnvägsstation anställde extra fånggevaldigern. De som hit öfverlämnas
eller anmäla sig blifva, efter undergånget förhör, i regel öfversända till
fattigvårdsstyrelsen i Dals-Eds socken, som med dem förfar i enlighet med
i fattigvårdsstyrelsens bilagda skrifvelse lämnade uppgifter, under det de
till fånggevaldigern förpassade af honom afföras till Konungens Befallningshafvande
för vidare åtgärd.»
Fattigvårdsstyrelsen i Dals-Eds kommun anför i hufvudsak följande:
De till kommunen förpassade svenska undersåtarna äro till en väsentlig del
arbetsföra personer, som utvisats från Norge enligt en lag af år 1901, underdel
att de öfriga äro sådana personer, som varit i behof af fattigvård, eller
som efter utskrifning från sjukvårdsanstalt omedelbart förpassas till Sverige.
Dessa personer måste i första hand omhändertagas af fattigvårdsstyrelsen
för tillfällig vård och logi, då de ankomma från Norge, livilket till en
mycket stor del inträffar så sent som kl. 10,16 e. in., och detta vållar
styrelsen synnerligen stort besvär, då den saknar vårdanstalt, och samhällets
invånare mycket ogärna vilja mottaga dessa individer inom sina
hem, äfven mot hög betalning, hvadan man ofta får vandra från ställe
till ställe, innan nödigt logi erhålles. I regel tilldelas dessa personer därefter
reseunderstöd till hemorten. Det förekommer ofta, att ålderstigna,
sjuka och sinnessjuka personer, som större delen af sitt lif vistats i Norge,
därifrån sändas till Sverige, så snart de anlitat den allmänna fattigvården;
då dessa personer på grund af lagen den 1 oktober 1894 angående förvärfvande
och förlust af medborgarrätt förlorat sin svenska medborgarrätt,
måste fattigvårdsstyrelsen för all framtid vårda dessa personer, och för närvarande
vårdas i kommunen 8 sådana, af hvilka 4 äro sinnessjuka.
Under år 1912 förpassades till Dals-Eds kommun från Norge 229 personer,
af hvilka 5 förlorat sin svenska medborgarrätt. För dessa personer jämte
de personer, som kommunen förut fått behålla, har till försörjning samt
för reseunderstöd betalts 4,468 kronor, en rätt afsevärd utgift för kom
41
— Fattigvårdxlagstiftningen. III.
322
ämnen, hvilken å dessa förskotter årligen förlorat räntan och dessutom
fått utföra allt arbete utan någon godtgörelse. Genom kommunens befattning
med dessa främlingar ökas de svårigheter den redan har att skaffa
lämplig vård åt egna fattiga, och äfven detta inverkade på utgifterna. Det
vore eu orättvisa att gränskommun, uti hvilken polismyndighet är boende,
skall belastas med allt detta ej obetydliga arbete och förskott af kostnader,
hvarför styrelsen lifligt hoppas, att fattigvårdskommittén måtte finna eu
lämplig utväg att befria gränskommunerna från handhafvande af denna
fattig vårdstunga.
Konungens Befallningshafvande i Värmlands län meddelar, att under
senare år icke någon från Norge hemförpassad svensk undersåte öfverlämnats
till annan gränsort inom länet än Charlottenberg i Eda socken
samt att därstädes anställts en extra länsman, som af statsmedel åtnjuter
arfvode med 500 kronor och hvilken har att mottaga från Norge till nämnda
gränsort hemförpassade svenska undersåtar samt med dem anställa förhör
iifvensom i förekommande fall förpassa dem vidare till inställelse inför
Konungens Befallningshafvande. Vidare anför Konungens Befallningshafvande:
»Då behofvet att bereda hemförpassad omedelbar vård befinnes
trängande, öfverlämnas sådan hemförpassad till omhändertagande af fattigvårdsstyrelsen
i Eda socken. I öfriga fåll erhålla de hemförpassade genom
bemälda fattigvårdsstyrelses försorg understöd i form af husrum och mat
samt därjämte medel för färd till hemortskommunen, i händelse denna är
Eda socken närbelägen, direkt till hemortskommunen, men eljest till Karlstad.
Vid inställelse inför Konungens Befallningshafvande ta de hemförpassade
undergå förnyadt förhör till kontrollerande af uppgifterna i extra
länsmannens förhörsprotokoll och för inhämtande af ytterligare nödiga befunna
upplysningar, hvarefter de genom Konungens Befallningshafvande erhålla
tillfälliga understöd, i regel för framkomst till sin hemort, i särskilda
fall och på därom framställd begäran, därest utkomstmöjligheter med antaglighet
saknas i hemortskommunen, men stå till buds å annan ort, dit
resekostnaderna uppgå till lägre belopp än till hemortskommunen, till denna
senare ort. I vissa fall har också hemförpassad, där förhållandena därtill
föranledt, öfverlämnats till länslasarettet för erhållande af nödig lasarettsvård.
»
Fattigvän dsstyrelsen i Eda socken uttalar såsom önskemål, att gränskommunerna
befrias från »det stora onera att omhändertaga från utlandet
förpassade personer».
323
Konungens Befallningshafvande i Jämtlands län har lämnat följande
redogörelse för dessa ärendens behandling inom länet: »Dessa fattiga anlända
med bantåg från Norge till länsmannen i Undersåkers distrikt, hvilken
förpassar dem vidare till länsstyrelsen i Östersund samt hänvisar dem
till fattigvårdsstvrelsen i Undersåkers socken för erhållande af medel till
resan hit. Sedan den hemsände inställt sig inför länsstyrelsen, anställes
med honom förhör, som antecknas i protokoll, för utrönande åt hans personliga
förhållanden, hemvist och medellöshet, hvarjämte länsstyrelsen förordnar,
att ett belopp, motsvarande kostnaden för en tredje klassens biljett
för resa med bantåg till den hemvistet närmast belägna järnvägsstation
samt för nödigt uppehälle under resan, skall till den hemsände utanordnas.
Genom polismyndighetens försorg tillses, att medlen användas för sitt ändamål.
Undantagsvis, då den hemsände varit så sjuk, att han icke
kunnat på egen hand fortsätta resan, har fångvårdsstyrelse!! i Östersund
anmodats att taga hand om honom. Fattigvårdsstyrelsen i Undersåkers
socken erhåller här å landskontoret efter rekvisition ersättning för de
medel, som för dylikt ändamål förskjutits. De kostnader, som på sådant
sätt uppkomma för från Norge hemsända fattigas transporterande till hemorten,
utbetalas här af tillgängliga medel, hvarefter Konungens Befallningshafvande
i november manad hos Kungl. Maj:t gör underdånig framställning
om ersättning för hvad under året förskjutits, därvid så väl anordningshandlingarna
som förhörsprotokollet bifogas framställningen. Ersättning
plägar sedan medgifvas i sådan ordning, att Konungens Befallningshafvande
anmodas att i länets räkenskaper afföra de förskjutna medlen å nionde
hufvudtitelns anslag till »fattigvården i allmänhet».
Jukkasjärvi sockens fångvårdsstyrelse anför i hufvudsak följande: De
arbetsföra personer, hvilka blifva frän gränsriket hemförpassade af vederbörande
myndighet och åt hvilka styrelsen enligt Kungl. kungörelsen den 9
juni 1871 äger rätt att lämna underhåll under högst 14 dagars tid för
att sedan erhålla ersättning af statsmedel, ankomma i allmänhet under
tider, då stor arbetslöshet är rådande äfven där på platsen; det vore
därför ej mycket vunnet med det lämnade underhållet, ty när de 14 dagarna
äro gångna, så äro dessa personer lika nödställda, om de ej lyckats
anskaffa arbete, hvilket ytterst sällan händer. Bestämmelsen borde medgifva
vederbörande fattigvårdsstyrelse rätt antingen att utgifva underhåll
under högst 14 dagars tid eller också att hemsända personen, för hvilket senare
fall högsta beloppet, som af staten ersättes, borde bestämmas. Med hänsyn
till de dyra lefnadsomkostnaderna i Jukkasjärvi skulle med de medel, hvilka
324
Uppgifter
från jordbruksdepartementet.
åtgå för underhåll under 14 dagars tid, personerna kunna hemsändas ända
till södra Sverige.
I ett år 1908 till kommittén afgifvet yttrande anförde fattigvårdsstyrelsen
i Jukkasjärvi:
»Då särskildt de gränskommuner, som hafva
järnvägsförbindelse med Norge, kunna blifva, såsom fallet varit med vår
kommun i sommar, utsatta för stora utgifter och deras fattigvårdsstyrelser
för mycket arbete för personer, som hemsändas från nämnda land, och
hvilka i allmänhet aldrig vistats inom dessa kommuner, torde det kunna
ifrågasättas, huruvida ej dessa personer borde öfverlämnas till Konungens
Befallningshafvande, som, i fall hemortsrätten ej vore bekant eller stridig,
kunde förordna om deras intagande å residensstadens fattigvårdsanstalt.
Det möter stora svårigheter, att i landskommuner, som i allmänhet sakna
tattigvårdsinrättningar, i en hast kunna inackordera personer, som dels sinnesrubbade,
dels kroppsligt sjuka, utan föregående underrättelse sändas
från Norge.»
Uti ett och annat af de inkomna svaren framkastas tanken på att
staten skulle betala för alla hemsända, som vistats å utrikes ort en viss
tid (1—5 år eller längre). Fattigvårdsstyrelsen i Eda föreslår upprättandet
af en statens upptagningsanstalt vid Charlottenberg, där de hemförpassade
kunde i första hand mottagas.
Uti gränsorterna mot Finland har förevarande fråga en annan karaktär.
Uti de inkomna svaren från ett par kommuner heter det, att från
svenskarnas sida förekommer ingen benägenhet att resa till Finland och,
om några åtgärder påkallas från de svenska fattigvårdsmyndigheterna, är
det att få sända finska undersåtar, som fallit fattigvården till last, öfver
gränsen genom polismyndighetens försorg.
Statens utgifter för nödställda arbetsföra svenska medborgare, som af
myndighet utom riket aflämnats å svensk gränsort, hvarest de icke haft
sitt hemvist, framgår af följande sammanställning, grundad på uppgifter,
som erhållits från Kungl. jordbruksdepartementet:
Under åren 1904—13 har på grund af Kungl. kungörelsen den 9 juni 1871
af statsmedel utbetalts följande belopp:
År
Konungens
Befallningshafvande i:
Kommun, till hvilken utbetalning
ägt rum
Malmö-  hus län
Göte-
borgs
och
Bohus
län
Alfsborgs
län
Värm-  lands län
Jämtlands
län
Trälle-
borg
Hälsing
borg
Ström-
stad
Dals-Ed
Ed a
Tnders-
åker
Ju k k na-  ja rvi
Kr
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr
öre
1904
2,342
35
98
10
1,016
—
1,380
48
359
19
—
—
—
—
15
—
1,452
55
962
44
—
—
—
—
1905
2,338
84
9
45
1,360
—
1,636
98
291
83
—
—
—
-
10
—
1,776
97
1,350
45
—
—
—
—
1906
2,899
32
42
96
828
—
1,206
30
426
27
—
—
—
—
10
—
1,143
33
913
90
—
—
—
—
1907
2,184
93
25
—
556
—
313
55
152
95
—
—
-
-
35
—
865
75
361
05
—
—
—
—
1908
2,577
98
31
50
571
—
254
15
332
82
—
—
—
—
13
—
715
85
286
10
—
—
—
—
1909
5,127
75
49
80
636
—
592
30
294
84
—
—
—
—
20
—
941
86
604
30
35
—
—
—
1910
6,427
32
77
85
685
—
1,236
20
204
60
—
-
—
—
26
—
1,356
67
1,168
85
91
—
—
—
1911
6,085
20
—
—
787
70
1,368
68
461
99
—
—
19
60
—
—
1,390
40
1,154
48
116
50
61
—
1912
5,907
65
41
75
550
20
1,229
80
468
19
—
—
20
80
—
—
1,799
—
1,120
75
155
—
25
—
1913
9,626
851
3
80
664
10
1,849
16
925
43
15
—
101
30
—
—
2.452
95
1,429
56
—
—
76
-
S:ma
45,518
19
380
20
7,544
—
11,067
59
3,918
11
15
—
141
70
129
—
13,895
33
9,351
87
397
50
162
-
Den starka ökningen år 1913 beror på understödjandet af de många emigranter, som detta år återvändt från Brasilien.
lss
&
326
Tillämpningen
af Kungl.
förordningen
den 15 februari
1855.
11 kap.
Statens deltagande i fattigvårdskostnaderna.
Redan i det föregående (7 och 10 kap.) hafva vissa uppgiftdt meddelats
rörande statens deltagande i fattigvårdskostnaderna. Till belysning
häraf har kommittén från Kungl. jordbruksdepartementet begärt och erhållit
ytterligare en del uppgifter.
Sålunda hafva uppgifter lämnats rörande tillämpningen under åren
1903—1912 af Kungl. förordningen den 15 februari 1855 angående behandlingen
af frågor om ersättning f ör understöd, som af fattigvårdsstgrelse i ett
af rikena Sverige och Norge lämnas nödlidande personer från det andra riket.
De härom från departementet meddelade siffrorna återfinnas i efterföljande
sammanställning.
Tillämpningen under åren 1903—1912 af Kungl. förordningen den 15
februari 1855.
År.
Af Kungl.
Maja pröfvade kraf från Norge:
Beloppet af !
Sveriges gen- j
fordran hos |
Norge.
Antal
pröf-
vade
kraf.
Summan af
de i de
pröfvade fal-  len fordrade
beloppen.
Antal god-  kända kraf.
Summa
godkändt
belopp.
Af det godkända beloppet har
Helt
god-
kända.
Delvis
god-
kända.
stannat på stats-  verket.
betalts af fattig-  vårdssamhälle.
Kr.
ö
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
1903
146
11,570
13
126
3
10,002
93
6,670
60
4,332
33
474
17
1904
136
13,873
96
106
5
9,862
98
6,272
18
3,690
80
2,213
18
1905
199
28,367
31
183
7
25,206
94
19,589
48
5,617
46
1,555
14
1906
160
17,552
05
133
10
15,046
44
10,524
48
4,521
96
1,429
90
1907
154
17,802
76
118
13
15,296
42
8,326
90
6,969
52
447
27
1908
81
11,342
84
57
8
8,100
48
4,934
34
3,166
14
6,635
35
1909
67
8,405
09
43
8
5,349
42
3,181
93
2,167
49
4,765
22
1910
73
7,582
49
53
7
5,662
53
4,230
30
1,432
23
4,187
09
1911
108
13,871
08
61
5
7,502
42
4,813
92
2,688
50
2,944
13
1912
141
17,999
92
122
9
9.594
17
6.087
68
3.506
49
1,495
74
S:ma
1,2651
148,367
63
1002
75
111,624
73
73,631
81
37,992
92
26,147
19
•527
De från Kungl. jordbruksdepartementet vidare lämnade uppgifter ro- öfru/a fall.
rande de fall, då godtgöräse för titgifven fattigvård utgått af statsmedel,
afse år l!)07 och år 1913. Antalet dylika fall, därvid utgifvet belopp och. fattigvård ut
grunden för godtgörelsen, framgår af följande sammanställning:
qAtt
År 1907
År 1913
(Iranden till alt godtgörelse utgått af Antal fall. Utgifvet belopp. Antal fall. Utgifvet belopp.
statsmedel.
1. Understödstagares hemortsrätt ej
utrönt..............................
76
Kr.
15,613: 43
106
Kr.
27,138: 41
2. Understödstagare har ej varit
svensk medborgare ............
177
28,926: 74
268
52,609: 38
3. Understödstagare har oafbrutet
under minst 5 år vistats utom
hemortskommunen ...............
468
108,096: 30
729
233,078: 27
4. Understödstagare har varit krigs-  man eller dennes hustru eller
minderåriga barn ...............
102
13,175: 14
83
13,053: 73
5. Understödstagare har varit arbe-  tare eller handtverkare vid kro-  nans varf eller verkstäder, deras
hustrur eller minderåriga barn
146
11,011: 00
140
12,959: 10
Summa
969
176,822: 61
1,326
338,838: 89
Af de under
hafva varit:
punkt 2 ofvan upptagna utländska understödstagama
År 1907. År 1913.
af norsk
nationalitet ........................... 10
6
» dansk
»
18
50
» finsk
»
106
124
» rysk
»
8
21
» tysk
»
26
38
» österrikisk
eller ungersk
»
2
8
» italiensk
»
4
3
» engelsk
»
—
3
» amerikansk
»
-
15
» armenisk
»
1
—
Summa 177
268
328
De ofvan under 4:de punkten angifna beloppen, kr. 13,175: 14 och
13,053:73, hafva fördelats på ett 60-tal olika kommuner, däraf Karlskrona
med kr. 3,794: 61 och 3,586: 43, Malmö kr. 1,050: 72 och 1,837: 96,
Vaxholm kr. 669: 40 och 1,104: 31, Stockholm kr. 522: 75 och 77: 4o’
Marstrand kr. 483: 75 och 404: 35 samt Karlsborgs garnisonsförsamling
med kr. 1,136: 90 (för år 1913). Af de belopp åter, som utgått för arbetare
eller handtverkare vid kronans varf och verkstäder, har till Karlskrona
utgått för år 1907 kr. 7,849: 92 och för år 1913 kr. 10,625: 72. T
öfrigt hafva beloppen ifraga fördelats mellan Karlsborgs garnisonsförsamling
(för år 1913 kr. 2,02o: 60), Kskilstuna och några andra kommuner.
Slutligen har från jordbruksdepartementet meddelats, att förutom ofvannämnda
summa, kr. 176,822: 61, under år 1907 till betalning medgifva
ett belopp af c:a 18,000, fördeladt på ett 70-tal fall, i hvilka ersättning
under föregående ar utgått och där grunden till godtgörelsen vid genomgående
af handlingarna fr. o. in. år 1904 icke kunnat utrönas.
Till understödjande åt fattiga lappar inom de tre nordligaste länen
utgå årligen ej obetydliga belopp af statsmedel. De härom från departementet
erhållna upplysningar meddelas i följande tabell:
År
Jämtlands
län
Västerbottens
län
Norrbottens
län
Kr.
ö.
Kr.
Ö.
Kr.
Ö.
190!»
15,589
22
10,100
—
10,200
—
1910
16,054
49
10,250
—
10,600
—
1911
17,516
47
12,900
—
15,000
—
1912
17,740
30
13,200
—
17,000
—
1913
20,241
69
14,540
25
17,000
—
Kungl. Kommittén
för omarbetande af fattigvårds
och lösdrifvarelagstiftningen.
Frågeformulär H a.
att besvaras af fattig värd sstyrelsc
i gränskomimin.
Uppgifter från
fattigvårdssa m It allé
i
län angående understöd, som utgifvits till nöd
ställda
svenska medborgare, hvi/ka direkt från utrikes ort ankommit till samhället
(dit förpassade af offentlig myndighet eller eljest), meddelade genom
(fattigvårdsstyrelsens ordförande)
1 a) Antal under åren 1908—1912 från utrikes ort af offentlig myndighet till samhället
aflämnade (förpassade) arbetsföra nödställda svenska medborgare, som
ej tillhört samhället, men af detsamma understödts enligt Kungl. kungörelsen
den 9 juni 1871.
År
Till samhället under året aflämnade:
Af samhället under året understödda eller hemsända:*
Äldre
personer.
Till-
hörande
barn.
Ensamma
barn.
Summa.
Understödda
och
hemsända.
Under-  stödda, ej
hemsända.
Endast
hemsända.
Summa.
1908
1909
1910
1911
1912
....................
Summa
Anm. Har i något fall hemsändning ej ägt rum, utan vederbörande blott sändts
till Konungens befallningshafvande i länet, torde detta angifvas.
* Här upptagas samtliga under året af angifven anledning understödda eller hemsända, oberoende
af om de aflämnats under året eller tidigare.
42 — Fa ttigvårdslag stiftning en. III.
Obs! / uppgifter enligt detta formulär medtagas ej understödstagare, som hafva hemortsrätt
i samhället — ej ens om samhället af staten erhåller godtgörelse för fattigvården på
grund af understödstagares 5-åriga frånvaro från samhället.
330
b) Utgifven kostnad för under 1 a) omförmälda personer och erhållen ersättning
för dylik kostnad.
År
Under året utgifven kostnad:
Af staten under året
erhållen ersättning: *
Däraf särskildt för
hemsändning:
Sammanlagda beloppet
Kr.
Däraf särskildt för hem-  sändning.
Kr.
Kr.
Kr.
1908
1909
1910
1911
1912
Summa
2 a) Antal under åren 1908—1912 från utrikes ort af offentlig myndighet till
samhället afiämnade (Jörpassade) icke arbetsföra nödställda svenska medborgare,
som ej tillhört samhället, men på grund af behof enligt 1 § fattigvårdsförordningen
af samhället understödts eller hemsändts.
År
Till samhället under året afiämnade:
Af samhället under aret understödda eller hemsända :**
Äldre
personer.
Till-
hörande
barn.
Ensamma
barn.
Summa.
Understödda
och
hemsända.
Under-  stödda, ej
hemsända.
Endast
hemsända.
Summa.
1908
1909
1910
1911
1912
Summa
* Här upptages all under året i de i rubriken afsedda fall erhållen ersättning, oberoende af
om kostnaden, som ersatts, utgifvits under året eller tidigare.
** Här upptagas samtliga under året af angifven anledning understödda eller hemsända,
oberoende af om de aflämnats under året eller tidigare.
b) Utgifven kostnad för under 2 a) omförmälda personer och erhållen ersättning
för dylik kostnad.
År
Under aret utgifven kostnad:
Under året erhållen ersättning:*
Sammanlagda
beloppet
Kr.
Däraf särskildt
för hem-  sändning.
Kr.
Af staten.
Af hemorts-  kommun.
Af försörj -  ningspliktig.
Summa ersatt
belopp
Kr.
Däraf
särskildt för
hemsändning
Kr.
Kr.
Kr.
Kr.
1908
1909
1910
1911
1912
Summa
3 a) Antal under åren 1908—1912 från utrikes ort till fattigvårdssamhället
ankomna, men ej af offentlig myndighet dit förpassade nödställda svenska
medborgare, hvilka ej tillhört samhället, men i anledning af behof af fattigvård
understödts enligt 1 § eller 2 § fattigvårdsförordningen.
År
Till samhället under året aflämnade:
Af samhället under året understödda
eller hemsända:**
Äldre
personer.
Tillhörande
barn.
Ensamma
barn.
Summa.
Understödda
och
hemsända.
Understödda
ej
hemsända.
Summa.
i §
2 §
i §
2 §
1908
1909
1910
1911
1912
!
Summa |
1 1
* Här upptages all under året i de i rubriken afsedda fall erhållen ersättning, oberoende af
om kostnaden, som ersatts, utgifvits under året eller tidigare.
** Här upptagas samtliga under året af angifven anledning understödda eller hemsända,
oberoende af om de aflämnats under året eller tidigare.
332
3 b) Utgifven kostnad för under 3 a) omförmälda personer och erhållen ersätt
ning
för dylik kostnad.
År
Under året utgifven kostnad:
Under året erhållen ersättning: *
Sammanlagda be-  loppet. Kr.
Däraf
särskilt för
hemsändning
Kr.
Af staten
Af hemorts-  kommun.
Af försörj -  ningspliktig.
Summa
ersatt belopp
Kr.
Däraf
särskildt för
hem-  sändning
Kr.
enligt 1 §.
enligt 2 §.
Kr.
Kr.
Kr.
1908
1909
1910
1911
1912
Summa
* Här upptages all under året i de i rubriken afsedda fall erhållen ersättning, oberoende af
om kostnaden, som ersatts, utgifvits under året eller tidigare.
4. Anmärkningar och önskemål.
TABELLER
334
Tab. 1. Rotarnas fattig
-
1
2
3
5
6 I 7 T 8
9
10
n
L ii n.
Antal kommuner
med roteindelning.
Antal rotar.
tal per kommun.
Antal rotar i medel
Antal kommuner med
roteindelning, därrotarna
endast lämna husrum
och vedbrand.
Antal u
nderst öds-
Varaktigt och fullt
försörjda.
Varaktigt och delvis
försörjda.
Direkta
understödst.
Tillhö-
rande
barn.
Direkta
iinderstödst.
Tillhö-
rande
barn.
Äldre.
Barn.
Äldre.
Barn.
1
Stockholms
län
21
207
10
3
330
49
60
310
22
63
o
Uppsala
25
213
9
8
120
38
7
144
34
32
! 3
Södermanlands
»
8
50
6
1
276
45
7
161
18
—
4
Östergötlands
»
C
30
5
1
85
12
5
67
7
3
5
Jönköpings
»
2
8
4
—
14
18
4
4
—
-
6
Kronobergs
»
8
81
10
3
162
24
8
112
4
25
i
Kalmar
»
9
103
11
2
131
1
i
225
21
32
8
Gottlands
»
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
0
Blekinge
»
3
42
14
—
163
66
26
181
36
71
i°
Kristianstads
»
I
3
3
—
7
2
—
1
—
—
i u
Malmöhus
»
3
7
2
—
21
—
6
11
—
—
12
Hallands
»
1
2
2
—
9
—
—
—
—
—
13
Göteborgs o. Bohus
=•
2
11
0
—
19
—
18
1
—
—
14
Älfsborgs
»
l
34
5
—
120
14
36
125
2
10
15
Skaraborgs
»
25
114
5
—
235
53
22
285
49
61
i i6
Värmlands
»
8
74
9
—
429
34
100
391
24
101
1
17
Örebro
»
<
38
O
1
187
38
11
246
15
97
18
Västmanlands
21
208
9
8
297
67
63
461
65
133
19
Kopparbergs
»
1
22
22
—
20
25
-
22
—
27
20
Gäfleborgs
»
2
34
17
—
130
Öl
80
158
9
124
21
V iis tern or r 1 an d s
»
—
—
—
—
—
—
—
—
—
22
Jämtlands
t
1
8
8
—
6
1
—
—
—
—
23
Västerbottens
»
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
24
Norrbottens
»
2
39
20
—
—
—
—
-
—
—
Summa
ie«
1.32S1
8
2<|
2,760
538
460
2,895
296
779
3,758
3, »70
vård år 1 907
335
■ n | is 7
14
Ifi
|
16
'' 17
18 |
19
~~1
20 ||
21
tagare.
Tillfälligt mule
rstödda.
Bidrag till samhällets
gemensamma fattigvård.
Rotarnas särskilda fattigvårds-  kostnader.
Jnderstöd
af sanihäl-  et jämlikt
5 8, mom.
1 fattig
vårdsför-  ordningen.
Kr.
Direkta
understöda!
Tillhö-  rande
barn.
Äldre.
Barn.
1905
Kr.
1906
Kr.
1907
Kr.
1905
Kr.
1906
Kr.
1907
Kr.
!
19
2
1
11,516
11,872
23,916
52,782
53,802
69,209 1
1,371
1
4
—
2
4,175
4,021
3,996
13,460
13,837
17,301
745
2
2
_
—
368
321
347
29,088
28,297
29,727
380
3
4
—
2
2,964
2,706
2,500
9,116
9,396
10,261
125
4
—
—
—
—
—
—
514
510
437
—
5
30
2
n
5,264
5,597
5,442
8,420
8,848
9,117
—
6
19
—
—
3,814
4,142
4,104
11,133
11,851
12,978
—
7
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
8
| 20
2
14
2,002
2,667
1,955
11,506
12,635
14,912
-
9
_
—
—
—
—
—
838
832
864
—
10
_
_
—
—
—
—
2,452
2,292
2,286
—
11
- ''
—
—
no
57
70
706
697
647
—
12
3
_
—
—
—
—
3,153
3,819
4,177
—
13
50
3
4
—
155
435
24,794
25,912
27,858
6,148
14
20
3
4
2,458
3,406
3,367
31,941
30,610
31,632
537
15
20
—
—
2,420
2,252
1,690
53,901
55,859
65,320
2,195
16
38
4
29
7.032
7,040
8,782
28,890
29,778
30.949
1,170
17
29
1
20
8,947
8,361
9,062
59,509
74,878
81,662
176
18
_
—
—
—
—
—
9,856
10,843
9,992
—
19
50
—
68
—
—
—
43,028
41,771
39,135
—
20
—
—
—
—
—
—
—
—
—
21
8
1
17
1,128
1,046
1,824
—
—
—
—
22
—
—
—
—•
—
!
—
—
—
—
23
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
24
3*22
18
172
52,198
53,648
67,490
395,086
416,467
448,463
12,846
Öl 2
336
Tab. 2. Obligatorisk och frivillig
A. Lands
-
1
2
3
4
5
6
J
Antal understödstagare, understödda på grund af
1 § fattigvårdsförordningen.
Fattigvårdssamhällen i:
Direkt understödda.
Indirekt
under-
—
—
stödda
Summa.
Män.
Kvinnor.
Summa.
(tillhoran-
de barn).
1
Stockholms
län .....................
1,465
2,486
3,951
831
4,782
2
Uppsala
D
.........
690
1,298
1,988
254
2,242
3
Södermanlands
» ......
1,408
2,314
3,722
498
4,220
4
Östergötlands
» .........
2,584
4,467
7,051
1,287
8 338
5
Jönköpings
1,527
2,896
4,423
502
4,925
6
Kronobergs
» ......
1,482
2,731
4,213
716
4,929
7
Kalmar
» .........
2,051
3,756
5,806
869
6,675
8
Gottlands
»
252
443
695
70
765
9
Blekinge
J
......
1,261
2,055
3,316
632
3,948
10
Kristianstads
» ........
1,363
2,054
3,417
386
3,803
11
Malmöhus
)
1,583
2,425
4,008
749
4,767
12
Hallands
> ......
893
1,483
2,376
236
2,612
13
Göteborgs och Bohus »
...............
2,039
3,787
5,826
1,626
7,452
14
ÄJ fsborgs
»
2,496
4,311
6,807
873
7,680
15
Skaraborgs
» ...............
1,865
3,648
5,513
846
6,359 i
16
Värmlands
>
2,443
4,976
7,419
1,424
8,843
17
Örebro
» .....
1,587
2,994
4,581
681
6,262
18
Västmanlands
» ............
1,085
2,068
3,143
751
3,894
19
Kopparbergs
» ____T
1,463
2,251
3,704
1,200
4,904
20
Gäfleborgs
» ......
1,507
2,297
3,804
1,522
5,326
21
Västernorrlands
» ......
2,016
2,895
4,911
1,648
6,569
22
Jämtlands
» ......
865
944
1,809
617
2,426
23
Västerbottens
>
1,170
1,635
2,805
950
3,765
24
Norrbottens
» ............
1,219
1,679
2,898
1,479
4,377
Summa
36,304
61,882
98,186
20,647
118,833
fattigvård år 1 907
bygden.
7
8
9
“ JO
11
12
13
14
16
16
Antal understödstagare, understödda på
annan grund.
Summa understödstagare.
Direkt understödda.
Indirekt
under-
stödda
Summa.
Direkt understödda.
Indirekt
under-
stödda
Män.
Kvinnor.
Summa.
(tillhö-
rande
barn).
Män.
Kvinnor.
Summa.
(tillhö-
rande
barn).
183
368
651
199
750
1,648
2,854
4,502
1,030
5,532
1
81
122
203
88
291
771
1,420
2,191
342
2,638
2
91
148
239
. 44
283
1,499
2,462
3,961
542
4,503
3
361
698
1,059
466
1,525
2,945
5,165
8,110
1,753
9,863
4
302
576
878
301
1,179
1,829
3,472
5,301
803
6,104
5
188
357
545
213
758
1,670
3,088
4,758
929
5,687
G
290
562
852
234
1,086
2,341
4,317
6,658
1,103
7,761
7
14
30
44
8
52
266
473
739
78
817
8
132
230
362
169
531
1,393
2,285
3,678
801
4,479
9
215
426
641
173
814
1,578
2,480
4,058
559
4,617
10
139
385
524
261
785
1,722
2,810
4,532
1,010
5,542
11
127
286
413
101
514
1,020
1,769
2,789
337
3,126
12
211
507
718
252
970
2,250
4,294
6,544
1,878
8,422
13
237
450
687
230
917
2,733
4,761
7,494
1,103
8,597
14
221
479
700
148
848
2,086
4,127
6,213
994
7,207
15
270
497
767
275
1,042
2,713
5,473
8,186
1,699
9,885
16
288
628
916
610
1,426
1,875
3,622
5,497
1,191
6,688
17
106
202
308
161
469
1,191
2,260
3,451
912
4,363
18
370
706
1,076
810
1,886
1,823
2,957
4,780
2,010
6,790
19
386
821
1,207
1,010
2,217
1,893
3,118
5,011
2,532
7,543
20
570
1,137
1,707
1,423
3,130
2,586
4,032
6,618
3,071
9,689
21
188
249
437
496
933
1,053
1,193
2,246
1,113
3,359
22
462
650
1,112
1,160
2,272
1,632
2,285
3,917
2,110
6,027
23
585
694
1,279
915
2,194
1,804
2,373
4,177
2,394
6,571
24
6,017
11,208
17,225
9,647
26,872
| 42,321
73,090
115,411
30,294
145,705
43 — Fattigt årdslagstiftningen. III.
338
Tab. 3. Obligatorisk och
B. Städer
1
2
3
4
5
6
Fattigvårdssamhällen i:
Antal understödstagare, understödda på grund af
1 § fattigvårdsförordningen.
Direkt understödda.
Indirekt
under-  stödda
(tillhöran
de barn).
Summa,
Män.
Kvinnor.
Summa.
1
Stockholms stad .................................
3,139
6,402
9,541
788
10,329
2
Stockholms
län .....................
272
384
666
170
826
3
Uppsala
»
.....................
466
893 -
1,359
207
1,566
4
Södermanlands
»
.....................
323
591
914
208
1,122
5
Östergötlands
»
.....................
1,143
1,975
3,118
1,017
4,135
6
Jönköpings
»
.....................
457
874
1,331
484
1,815
7
Kronobergs
»
.....................
120
230
360
—
350
8
Kalmar
»
.....................
471
903
1,374
325
1,699
9
Gottlands
»
.....................
112
105
217
—
217
10
Blekinge
»
.....................
509
1,156
1,665
258
1,923
11
Kristianstads
»
.....................
224
407
631
129
760
12
Malmöhus
»
.....................
1,524
2,810
4,334
956
5,290
13
Hallands
*
.....................
320
435
756
198
953
14
Göteborgs och Bohus »
.....................
2,583
4,030
6,613
886
7,499
15
Älf sborgs
» .....................
451
881
1,332
504
1,836
16
Skaraborgs
»
.....................
297
579
876
150
1,026
17
Värmlands
»
.....................
277
587
864
339
1,203
18
Örebro
»
.....................
327
354
681
22
703
19
Västmanlands
>
.....................
351
565
916
350
1,266
20
Kopparbergs
»
.....................
175
346
521
113
634
21
Gäfleborgs
»
.....................
584
848
1,432
266
1,698
22
Västernorrlands
»
.....................
422
664
1,086
762
1,848
23
Jämtlands
»
.....................
77
74
161
43
194
24
Västerbottens
»
.....................
51
105
156
82
238
25
Norrbottens
»
......................
132
209
341
189
530
Summa
14,807
26,407
41,214
8,446
49,660
frivillig fattigvård år 1 907
och köpingar.
7
|
8 j 9
!
10
| U IP 12
I» I 14
[
15 I 16
Antal understödstagare, understödda
på annan grund.
.Summa understödstagare.
Direkt understödda.
Indirekt
under-
stödda
(tillhö-
rande
barn).
Summa,
Direkt understödda.
Indirekt
under-
stödda
(tillhö-
rande
barn).
Summa.
Män.
Kvinnor.
Summa.
Män.
Kvinnor.
Summa.
5,091
4,600
9,691
5,320
15,011
8,230
11,002
19,232
6,108
25,340
1
37
103
140
116
256
309
487
796
286
1,082
2
(i
18
24
20
44
472
911
1,383
227
1,610
3
155
248
403
271
674
478
839
1,317
479
1,796
4
244
671
915
723
1,638
1,387
2,646
4,033
1,740
5,773
5
1
26
27
10
37
458
900
1,358
494
1.852
6
32
46
78
56
134
152
276
428
56
484
5
58
90
148
33
181
529
993
1,522
358
1,880
8
30
84
114
99
213
142
189
331
99
430
9
22
25
47
26
73
531
1,181
1,712
284
1,996
10
29
56
85
55
140
253
463
716
184
900
11
639
1,016
1,655
1,888
3,543
2,163
3,826
5,989
, 2,844
8,833
12
137
358
495
264
769
457
793
1,250
462
1,712
1.3
818
2,023
2,841
2,324
5,165
3,401
6,053
9,454
3,210
12,664
14
37
98
135
135
270
488
979
1,467
639
2,106
15
61
128
189
90
279
358
707
1,065
240
1,305
IG
57
200
267
168
425
334
787
1,121
607
1,628
17
244
546
790
649
1,439
571
900
1,471
671
2,142
18
105
204
309
181
490
456
769
1,225
531
1,756
19
57
137
194
177
371
232
483
715
290
1,005
20
125
280
405
394
799
709
1,128
1,837
660
2,497
21
202
325
527
14
541
624
989
1,613
776
2,389
22
—
—
-
—
77
74
151
43
194
23
3
9
12
3
16
54
114
168
85
253
24
75
116
191
20
211
207
325
532
209
741
2f»
8,265
11,407
19,672
13,036
32,708
23,072
37,814
60,886
21,482
82,368
340
Tab. i. Obligatorisk och
C. Hela
1
2
3
4
5
6
Fattigvårdssa
! Antal understödstagare, understödda på
1 § fattig vårdsförordningen.
grund af
mhällen i:
Direkt understödda.
Indirekt
under-  stödda
(tillhöran-  de barn).
Summa.
Män.
Kvinnor.
Summa.
1
Stockholms stad .....
.
3,139
6,402
9,541
788
10,329
o
Stockholms
lön .....................
1,737
2,870
4,607
1,001
5,608
3
Uppsala
» .....................
1,166
2,191
3,347
461
3,808
4
Södermanlands
» .....................
1,731
2,905
4,636
706
5,342
5
Östergötlands
’ .....................
3,727
6,442
10,169
2,304
12,473
6
Jönköpings
T>
.....................
1,984
3,770
5,754
986
6,740
7
Kronobergs
» .....................
1,602
2,961
4,563
716
5,279
1 8
Kalmar
» .....................
2,522
4,658
7,180
1,194
8,374
9
Gottlands
» .....................
364
548
912
70
982
10
Blekinge
» .....................
1,770
3,211
4,981
890
5,871 It
11
Kristianstads
» .....................
1,587
2,461
4,048
515
4,563
12
Malmöhus
» .....................
3,107
6,235
8,342
1,705
10,047
13
Hallands
1,213
1,918
3,131
434
3,565
1 I4
Göteborgs och Bohus
» .....................
4,622
7,817
12,439
2,512
14,951
15
Älfshorgs
>
2,947
5,192
8,139
1,377
9,516
i 16
Skaraborgs
» ......
2,162
4,227
6,389
996
7,385
; 17
Värmlands
» .....................
2,720
6,563
8,283
•
1,763
10,046
18
Örebro
» .....................
1,914
3,348
5,262
703
5,965
19
Västmanlands
» ...............
1,436
2,623
4,059
1,101
5,160
20
Kopparbergs
T>
................
1,628
2,697
4,225
1,313
5,538
21
Gäfleborgs
» .....................
2,091
3,145
5,236
1,788
7,024
22
V äste rno rr 1 an d s
* .....................
2,438
3,659
5,997
2,410
8,407
23
Jämtlands
» .....................
942
1,018
1,960
660
2,620
24
Västerbottens
» ....................
1,221
1,740
2,961
1,032
3,993
2ö
Norrbottens
» ____ T,.......TT
1,351
1,888
3,239
1,608
4,907
51,111
88,289 j 139,400
29,093
168,493
Summa
frivillig fattigvård år 1907
;i4i
riket.
7 ~
8
0
10
11
12
1^
14
lå
10
Antal understödstagar»
pa annan gr
Direkt understödda.
5, understödda
lind.
Indirekt
under
stödda c
Summa understödstagare.
1 Indirekt
Direkt understödda.
under-
stödda j
Män.
Kvinnor.
Summa.
(tillhö-
rande
barn).
Män.
Kvinnor.
Summa.
(tillhö-  rande 1
barn). |
5,091
4,600
9,691
5,320
16,011
8,230
11,002
19,232
6,108
25,340
220
471
691
315
1,006
1,957
3,341
5,298
1,310
6,614 1
87
140
227
108
335
1,243
2,331
3,574
569
4,143
246
396
642
315
957
1,977
3,301
6,278
1,021
6,299
605
t,369
1,974
1,189
3,163
4,332
7,811
12,143
3,493
15,636 I
303
602
905
311
1,216
2,287
4,372
6,659
1,297
7,956
220
403
623
269
892
1,822
3,364
5,186
985
6,171
348
652
1,000
267
1,267
2,870
6,310
8,180
1,401
9,641
44
114
158
107
265
408
662
1,070
177
1,247
154
256
409
195
604
1,924
3,466
6,390
1,085
6,475
244
482
726
228
954
1,831
2,943
4,774
743
5,517 j
778
1,401
2,179
2,149
4,328
3,885
6,636
10,521
3,854
14,375
264
644
908
366
1,273
1,477
2,562
4,039
799
4,838
1.029
2,530
3,659
2,576
6,135
5,651
10,347
15,998
5,088
21,086
274
648
822
365
1,187
3,221
5,740
8,961
1,742
10,703
282
607
889
238
1,127
2,444
4,834
7,278
1,234
8,512
327
697
1,024
443
1,467
3,047
6,260
9,307
2,206
11,513
532
1.174
1,706
1,159
2,865
2,446
4,622
6,968
1,862
8,830
211
406
617
342
959
1,647
3,029
4,676
1,443
6,119
427
843
1,270
987
2,257
2,055
3j440
5,495
2,300
7,795
511
1,101
1,612
1,404
3,016
2,602
4,240
6,848
3,192
10,040
772
1,462
2,234
1,437
3,671
3,210
6,021
8,231
3,847
12,078
188
249
437
496
933
1,130
1,267
2,397
1,166
3,553
465
659
1,124
1,163
2,287
1,686
2,399
4,085
2,195
6,280
660
810
1,470
935
2,405
2,011
2,698
4,709
2,603
7,312
14.282
22,015
36.897
22,683
59,580
65,393
110.904
176,297
51,776
228.073
342
Tab. 5.
Orsaker till fattigvårdsbehof
I. Äldre personer (med
A. Lands
-
i
2
3
4
I 5
6
1 ’
8
9
1 i»
1 ii
1 12
1 13
L. Sjukdom.
! 2.
Orkeslöshet,
liditet m. m
hiva
3
Arbetslöshet.
F attigvårdssam-
hällen i:
Till-
Till-
Till-
Män.
Kvin-
nor.
hö-
rande
Sum-
ma.
Män.
j Kvin-  nor.
hö-
rande
Sum-
ma.
1 Män.
Kvin-
nor.
hö-
rande
Sum-
ma.
barn.
barn.
barn.
1
Stockholms
län
220
257
101
578
947
1,883
345
3,175
i
!
i
o
Uppsala
T>
128
200
52
380
405
941
115
1,461
—
—
—
3
Södermanlands
»
222
270
56
548
910
1,806
202
2,918
—
2
2
4
Östergötlands
»
483
557
349
1,389 1,688
3,495
603
6,686
4
2
3
9
5
Jönköpings
»
272
398
93
763
1,154
2,494
314
3,962
—
2
—
2
6
Kronobergs
T>
238
356
151
745
979
2,062
269
3,300
13
6
3
22
7
Kalmar
»
386
599
155
1.140
1,413
2,972
504
4,889
5
8
6
19
8
Gottlands
1»
74
112
18
204
113
253
14
380
3
6
9
9
Blekinge
»
195
333
105
633
675
1,254
204
2,133
-,
1
1
10
Kristianstads
» 1
269
346
84
698
880
1,604
219''
2,703
1
—
—
1
11
Malmöhus
» i
311
442
145
898|
969
1,758
311
3,038
15
5
5
25
12
Hallands
»
178
310
49
537
597
1,156
101
1,854
3
9
5
17
13
Göte!), o. Bohus
» i
554
1,146
488
2,188
894
1,817
Sill
3,022
22
34
29
85
14
Älfsborgs
»
506
823
261
1,6901
1,577
3,131
467
5,175^
—
—
—
—
15
Skaraborgs
»
364
626
132
1,122
1,309
2,919
482
4,710
2
13
13
28
16
Värmlands
D i
501
757
187
1,446
1,431
3,312
656
5,398
—
5
4
9
17
Örebro
»
308
470
in
889
1,010
2,271
288!
3,569
—
i
1
2
18
Västmanlands
■»
219
261
99
579
620
1,471
309
2,400j
—
—
—
— :
19
Kopparbergs
»
511
672
233
1,416
473
917
215
1,605
9
8
6
23
20
Gäfleborgs
368
492
376
1,236
747
1,378
601,
2,726
1
6
8
14
21
Västernorrlands
V i
478
644
376
1,498
802
1,622
7121
3,136
14
19
47
80
22
Jämtlands
»
224
249
168''
641
351
396
114
861
5
4
7
16 i
23
Västerbottens
236
294
221
■ 751
454
784
239
1,477
25
60
12
87
24
Norrbottens
» j
285
365
269
909
466
724
326
1,516
22
28
66
115
Summa
7,530
10,968
4,278
22,77620.864
42,420
7,810
71,094
144
•209
214 !
567
:j4:i
för understödstagare år 1907.
tillhörande barn).
bygden.
u
4.
15
Dryc
in
kenskaj
17
18
P:
f'' 5
O
_
20
■n
22----
2» r
24
25
1
.
limma.!
5. J
•li liknöj
dhet.
Summa.
6.
Kringstrykande.
Män.
Kvin-
nor.
Tillhö-j
rande jp
barn.
Män.
Kvin-
nor.
Tillhö-
rande
barn.
Man.
.
Tillhö- |
vin
rande Summa
nor.
,
barn.
26
12
38
7
5
12
24
—
2
|
2
1
3
—
—
3
5
6
7
18
1
2
2
5
9
“i
8
2
9
19
4
9
26
39
4
1
— !
5
3
38
9
32
79
17
43
53
113
2
1
—
3
4
18
i
6
25
11
16
20
47
4
3
1 i!
8
5
17
i
10
28
9
15
11
35
1
2
1
4
6
12
6
3 ;
21
46
68
34
148
3
1
— lj
4
7
3
1
1
•5
2
5
1
8
—
—
—
S
34
1
12
47
30
40
40
no
1
5 |
4 ;
10
9
28
2
1 :
31
24
39
14
77
4
2
— j
6
10
19
3
8
30
10
27
38
75
3
1
2
6
11
14
4
5 i1
23
6
13
1
20
—
1
— j
1
12
50
122
149 j
321
83
107
43
233
5
10
33 ''
48
13
33
4
4
41
31
35
41
107
6
13
13
32
14
16
4
11 ''
31
38
59
46
143
2
1
''
3
15
11
2
—
13
13
44
44
101
6
3
1
10
16
15
3
1
19
8
37
53
98
1
3 j
7
11
17
5
2
12 !j
19
15
14
19
48
1
1
4 i
6
18
32
20
61 ii
113
38
82
127
247
2
2
6
10
19
21
16
33
70
24
79
103
206
6
7
12 !
25
20
91
64
119
274
114
183
296
593
15
12
6 1
33
21
17
—
- 1
17
22
41
71
134
1
1
4 j
B
22
1 27
2
40
69
• 8
10
48
66
1
2
—
3
23
32
32
72 |
136
48
51
103
202
I
—
4 1
— 1
4
24
i 570
313
589 |
1,472
| 613
1,02S
1,251
2,892
69
so 1
96 |
245
344
Tab. 5. (Forts.) Orsaker till fattigvårdsbehof
I. Äldre personer (med
A. Lands
-
i
Ii 2b
1 27
| 28
i 29
|
30
|
31
|
32
33
IT 34
1 35
|
30 II 37
Fattigvårdssam-
hällen i:
7. Mannens afvikande. 1
8. Mannens utvandring
till främmande land.
|| 9- Knapp inkomst i för-  | ening med talrik familj.
Män
Kvin
nor.
Till-  I hö-  jande
barn.
Sum- j
ma.
Män
j Till
Kvin-J hö-  nor. [rande
barn.
Sum-
ma.
|j Män.
Kvin
1 nor.
Till-  hö- 1 Sum-  ! randi ma.
barn.
1
j Stockholms
län
i
17
''
37
551
4
11
15
85
251
473
809
! 2
Uppsala
»
—
7
5
12
—
1 —
1
7
45
124
176
1
l
Södermanlands
»
I __
8
14
22|
—
2
3
5
19
64
195''
278
4
Östergötlands
i
23
65
89
—
9
16
25
125
329
543)
997
1 5
Jönköpings
T>
i
15
27
43
4
2
7
13
88
151
274''
513
6
Kronobergs
»
3
15
32
50!
—
8
27
35
120
221
332ij
673
| 7
Kalmar
»
—
24
48
72!
—
2 6
8
85
171
288-
544
j 8
Gottlands
»
—
4
7
n
—
1 —
1
1
11
29
41
9
Blekinge
»
—
40
39
79
—
14
31
45
100
189
288!
577
i io
Kristianstads
»
—
13
18
3ll
1‘
10 21
32
27
77
157|j
261
1 11
Malmöhus
»
2
32
85
119
—
6 20
26
9
98
284r
391
12
Hallands
»
—
11
i°;
21
—
12
7 i
19
27
67
1451
239
13
Göteb. o. Bohus
»
2
28
61
91
3
21
30 1
54
126
314
594 1,034
14
Älf sborgs
»
1
22
37
60
7
10
17
65
139
204|
398
15
Skaraborgs
»
1
16
26!
42
3
15 I U
32
48
136
224:;
408
16
V ärmlands
» |
3
16
67,
86:''
1
2
4
7 1
173
552
612 1,337
17
Örebro
» I
—
13
35
48
—
3 . n
14 |
160
347
576) 1,073
18
Västmanlands
»
1
17
34
52
—
1 2 [
3 1
38
127
349:!
514
19
Kopparbergs
»
2
22
81
105
—
4 9 |!
13
172
419
9481 1,539
20
Gäfleborgs
» ||
4
34
85
mj
1
7
16
24 !
230
446
975|| 1,651
21
Västernorrlands
» !
8
68
121
197;''
7
42
73 ''
122 J
282
537
1,159 1,978
22
Jämtlands
» j
1
22
68
91
—
18
67
85 j
141
208
500
849
23
V Österbottens
*
3
14
25
42
2
13 1
22
37 j
396
578
1,3621 2,336
24
Norrbottens
» !
1
21
såll
75||
6
21 |
57 |[
84
409
592
l,329j| 2,330
1
Summ
a
35
501
l,08o|!
1,616
28 |
225
464
717 ||
2,913
6,069
ll,96lll20,946
för understödstagare år 1907
tillhörande barn).
bygden.
:>8
|
:!9
|
40 j| 41
10. Inträffadt nödår.
42
11
48
[
44
45
Andra orsaker.
•n;
47
|
48
S u in in a.
49
! Män.
Kvin-
nor.
Tillhö-
rande
barn.
Summa.
Män.
Kvin-
nor.
Tillhö-
rande
barn.
Summa.
Män.
Kvin-
nor.
Tillhö-
rande
barn.
Summa.
47
124
51
222
1,333
2,556
1,030
4,919
1
—
—
—
—
30
58
37
125
579
1,260
342
2,181
2
—
—
—
—
26
33
37 1
96
1,193
2,197
542
3,932
3
, _
—
—
—
in
226
189
526
2,469
4,094-
1,753
8,916
4
—
—
37
152
61
250
1,589
3,234
803
5,626
ö
j -
—
—
77
211
103
391
1,457
2,897
929
5,283
6
9
14
23
42
135
45
222
1,992
3,995
1,103
7,090
7
—
—
—
—
2
16
8
26
198
409
78
685
8
j
-
—
—
—
61
129
78
268
1,096
2,006
801
3,903
9
- ''
—
—
47
145
45
237
1,281
2,237
559
4,077
10
—
—
—
65
160
112
337
1,403
2,532
1,010
4,945
11
—
1
5
6
10
15
9
34
835
1,699
337
2,771
12
—
—
—
—
103
290
140
533
1,842
3,889
1,878
7,609
13
—
—
—
—
114
234
66
414
2,323
4,408
1,103
7,834
14
—
—
—
—
20
66
46
132
1,803
3,854
994
6,651
15
1
1
2
176
404
125
705
2,316
5,098
1,699
9,113
16
—
—
—
53
175
108
336
1,545
3,323
1,191
6,059
17
—
—
_
44
137
84
265
943
2,031
912
3,886
18
—
—
166
379
324
869
1,405
2,625
2,010
5,940
19
—
—
59
279
324
662
1,461
2,743
2,532
6,736
20
—
—
-
82
227
162
471
1,893
3,418
3,071
8,382
21
—
—
—
—
30
53
114
197
792
992
1,113
2,897
22
24
14
31
69
81
128
no
319
1,257
1,889
2,110
5,256
23
—
—
—
29
73
120 ||
222
1,298
1,901
2,394
5,593
24
25
25
50
100
1,512
3,810
2,498 |
7,859
34,303
65,687
30,294
130,284
44 — Fattige år dslag stiftning en. 111.
346
Tab. 6. Orsaker till fattigvårdsbehof
1. Äldre personer (med
B. Städer och
1
2
3
4
5
6
7
8
1 9
10
11
12
1 n
1. Sjukdom.
2.
Orkeslöshet,
liditet m. m
inva-
3.
Arbetslöshet.
Fattigvårdssam
Till-
Till-
hällen i:
Till-
Män.
Kvin-
nor.
hö-
rande
Sum-
ma.
Män.
Kvin-
nor.
hö-
rande
j Sum-  ma.
Män.
Kvin-
nor.
hö-
rande
Sum-
ma.
barn.
barn.
barn.
1
Stockholms stad
1,462
2,027
786
4,275
1,511
4,374
:
II
15|| 6,900
75
7
10
1
| 92
2
Stockholms
:än
118
153
70
341
70
140
12; 222
—
—
_.
3
Uppsala
7>
183
277
125
5861
184
521
69
774
—
—
—
|
- j
4
Södermanlands
Tf
117
175
101
393,
135
331
38
504
| -
5
Östergötlands
»
347
750
253
1,350
322
822
25
1,169
26
32
84
142
6
Jönköpings
»
48
233
69
350
147
418
14
579
—
—
—
—
7
Kronobergs
f)
ö
20
—
26
79
132
—
211
—
—
—
—
8
Kalmar
»
158
217
140
516|
223
564
23
810:
i
2
6
8
9
Gottlands
»
51
47
—
98
15
49
—
64!
21
—
—
21
10
Blekinge
t
178
670
88
936
54
219
17
290
8
2
5
15
11
Kristianstads
y>
68
167
62
287
72
173
1
246:
—
—
—
—
12
Malmöhus
» |
703
1,106
464
2,273
469
1,334
112
1,915
23
65
142
230
13
Hallands
» i
65
83
44
192
160
454
136
750
—
—
—
14
Göteb. o. Bohus
»
1,509
1,858
743
4,110
651
1,803
61
2,415
160
45
2
207
15
Älfsborgs
»
153
317
204
674
92
282
42
416
1
1
—
2
16
Skaraborgs
T)
56
95
13
164
146
389
74
609
—
—
—
— i
17
Värmlands
T>
71
167
102
340;
91
271
65
427
6
5
32
42
18
Örebro
T>
204
265
190
669
152
398
89
639
—
i.
2
3
19
Västmanlands
7>
139
203
120
462
107
295
92
494''
11
10
22
43
20
Kopparbergs
1>
94
146
74
314
30
139
16
185
3
15
6
24
21
Gäfleborgs
»
200
276
77
552|
128
394
32
664
—
—
—
—
22
V ästernorrlands
>
137
219
in
467
77
164
84
325
2
6
6
14
23
Jämtlands
15
19
13
47|
27
24
—
51
—
—
-
—
24
Västerbottens
11
14
7
32
18
57
34
109
—
—
25
Norrbottens
>
53
82
21
156
54
99
44
197
-
Summa
6,145
9,575
3,877
19,597 4,914
13,846
1,095 19,855
336
191
316
843
:547
för understödstagare år 1907.
tillhörande barn).
köpingar.
14
15
16
47
18
19
20 |
21 ||
22 1
28 1
24 i
25
!
1
4.
Dryckenskap.
5. Lättja och liknöjdhet.
6.
Kringstrykande.
Män.
Kvin-
nor.
Tillhö-
rande
barn.
Summa.
Män.
Kvin-
nor.
Tillhö-
rande
barn.
Summa.
Män.
Kvin-
nor.
Tillhö-
rande
barn.
Sum-
ma.
1,237
191
415
1,843
4
6
•
17
27
3
_
3
1
16
—
—
16
1
—
—
1
—
—
—
—
2
27
8
14
49
7
7
8
22
—
—
—
—
3
23
5
5
33
1
—
—
1
— •
—
4;
223
212
488
923
79
202
187
468
—
2
2
4
5;
15
—
—
16
9
2
3
14
4
2
6
12
6
17
—
14
31
—
3
9
12
—
—
—
—
7
50
14
24
88
12
11
21
44
—
1
4
5
8
—
2
—
2
4
—
—
4
—
—
—
—
9
71
12
18
101
9
14
21
44
7
—
—
7
10
29
8
16
52
9
4
3
16
—
—
—
—
11
169
79
234
482
116
173
410
699
8
4
9
21
12
:
113
105
160
368
1
3
6
9
—
—
—
—
13
82
58
139
279
54
18
19
91
1
3
9
13
14
18
13
38
69
13
12
28
53
1
—
—
1
15''
41
21
34
96
4
9
5
18
1
3
10
1 14
16;
38
30
76
144
—
28
30
58
1
—
—
1
1.7
28
11
40
79
8
7
7
22
—
1
1
2
18
23
7
22
62
3
4
3
10
—
—
—
'' —
19
4
3
12
19
—
4
H
7
n
—
—
—
—
20
92
29
67
188
20
16
28
64
—
—
—
-
21
74
117
120
311
67
112
119
j 298
—
—
—
-
22
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
i -
23
2
1
1
4
—
6
12
18
i —
—
—
24
21
3
44
68
—
—
—
I —
—
-
—
25
2,414
929
1,970
| 5,813
421
641
942
] 2.004
| 26
16
41
83
Tab. 6. (Forts.) Orsaker till fattigvårdsbehof
I. Äldre personer (med
B. Städer och
1
26
| 27
j 28
J 29
30
31
32
33 |
34
| 35
| 36
37
8. Mannens utvandring
9. Knapp inkomst i för-
1 till
främmande
land.
ening med talrik familj.
Fattigvårdssam
Till-
hällen i:
Till-
Till-
Män.
iKvin
; nor.
hö-
rande
Sum-
ma.
! Män.
Kvin-
nor.
hö-
rande
Sum-
ma.
i Män.
Kvin-
nor.
j hö-  rande
Sum-  i ma.
barn.
barn.
barn.
1
Stockholms stad.
66
146
212
4
8
12
857
2,290
4,654
1 7,801
2
Stockholms
län
2
6
23
31
1
1
4
6
13
105
167
285
1 8
Uppsala
»
—
6
11
17
—
—
—
—
—
—
—
4
Södermanlands
»
( —
18
45
63
[ -
—
—
10
104
239
363
5
Östergötlands
»
3
27
62
92
1
—
1
126
262
527
915
6
Jönköpings
»
j —
23
37
60
3
7
10
49
124
356
629
7
Kronobergs
»
—
11
3
14
4
2
6
7
5
9
21
8
Kalmar
»
—
7
19
26
2
6
8
6
16
63
85
9
Gottlands
»
17
99
116
I 10
Blekinge
5
26
57
88
1
—
1
12
49
76
137
n
Kristianstads
»
—
7
10
17
-
3
7
10
2
23
67|
92
12
Malmöhus
»
45
113
233
391
2
10
30
42
92
343
938
1,373
13
Hallands
»
—
11
33
44
439
—
11
26
37
12
14
67
93
14
Göteborgs o. Bohus
8
151
280
20
40
61
83
676
1,267
1,925
15
Älfsborgs
»
—
13
25
38
6
13
18
60
117
281
468
16
Skaraborgs
»
1
9
16
26
1
2
—
3
5
12
32
49
17
Värmlands
»
—
14
22
36!
—
3
8
11
20
181
168
369:
18
Örebro
»
—
22
35
Ö7j
—
6
20
26
57
73
287j
417
19
Västmanlands
»
—
27
52
79
—
—
—
—
25
66
194
285
20
Kopparbergs
»
—
7
14
21
—
1
4
6
20
48
in
179
21
Gäfleborgs
»
—
5
14
19
—
4
16
20
12
37
119
168
22
Västernorrlands
»
—
16
67
82j
—
—
—
—
37
73
152!
262
23
Jämtlands
»
--1
—
16
17
30
63
24
Västerbottens
— 1
4
13
17
—
1
4
5
2
4
14
20
25
Norrbottens
»
- 1
5
23
28|i
—
—
— |
—
iv|
49i
48j
114
Summa
04
593
1,240''! 1,897[|
5
82
195 ||
282 |
l,540l 4,004 9,905 10,10!»
för understödstagare år 1907.
tillhörande barn).
köpingar.
38
39
40
4.
V
43
|
44
45
46
47
48 T
49
10
Jnträffadt nödår.
1
11
Andra orsaker.
Summa.
Män.
Kvin-
nor.
Tillhö-
rande
barn.
Sum-
ma.
Män.
Kvin-
nor.
i
Tillhö-
rande
barn.
Summa.
Män.
Kvin-
nor.
Tillhö-i
rande | Summa,
barn.
1
159
82
57 i
298
5,308
9,047
6,108
20,463
]
!
_
_ |
—
9
9
10 |
28
230
414
286
930
21
_
_
_
— :
—
—
— 1
—
401
819
227
1,447
3
_
_
—
— 1
68
89
Öl
198
344
722
479
1,545
4
_
_
—
22
89
112 !
223
1,148
2,399
1,740
6,287
Öl
__
_
—
—
56
1
2
59
328
806
4941
1,628
6
_
_
—
—
56
19
75
108
231
56
395
_
_
7
75
53
135
457
909
358
1,724
8
_
_
—
—
40
—
40
91
155
99
345
9
_
_
9
11
2
22
353
1,004
284
1,641
10
I
_
__
_ ''
—
28
52
19
99
208
427
184
819
11
_
_
—
_
88
243
272
603
1,715
3,470
2,844
8,029
12
i
_
_
—
__
6
14
1
20
356
695
462]
1,513
13
__
__
_
112
729
650
1,491
2,561
5,260
3,210
11,031
14
i
_
_
—
17
91
8
116
355
851
639
1,845 15
_
_
_
_
18
75
56
149
273
615
240
1,128
16
-
_
_
__
1
4
5
226
700
507j
1,433
n!
_
_
_
1
3
4
I
450
787
671
1,908
18:
__
_
_
_
27
48
26
101
335
660
531]
1,526
19
1 _
_
_
_
7
42
46
95
158
405
2901
853
20
_
_
_
_
63
207
307
577
515
967
660
2,142
21
__
_
"_
_
69
108
117
294
463
814
776
2,053
22
_
_
_
_
6
4
—
J 10
65
64
43:1
172
23
_
_
_
2
—
2
33
89
1 85ll
207
| 24
—
—
—
1 —
18
53
29
100
163
291
209;|
66?
1 25:
—
—
—
Ii —
||
779
| 2,124
1 1,841
| 4,744
|| 16,644 32,6011 21,482]
70,727
| !
350
Tab. 7. Orsaker till fattigvårdsbehof
I. Äldre personer (med
C. Hela
1
1
II
2
3
! 4
1 5
i 6
7
8
9
1 10
n
12
. 13
>shet.
1. Sjukdom.
2. Orkeslöshet, invaliditet
m. m.
3. Arbetslc
Fattigvårds-  samhällen i:
1
g
ja:
a
Kvinnor.
Tillhörande
barn.
Summa.
.
SOS
B .
‘
Kvinnor.
| Tillhörande
barn.
Summa.
.
SO:
B
Kvinnor.
Tillhörande
barn.
Summa.
1
I
Stockholms stadr
1,462
2,027
786
4,275
1,511
4,374
15
5,900
75
7
10
92
o
Stockholms län
338
410
171
919
1,017
2,023
357
3,397
—
1
—
1
3
Uppsala
»
311
477
177
965
589
1,462
184
2,235
—
—
—
_
4
Södermani.
»
339
446
157
941
1,045
2,137
240
3,422
—
2
—
2
5
Östergötlands »
830
1,307
602
2,739
2,010
4,317
528
6,855
30
34
87
161
6
Jönköpings
»
320
631
162
1,118
1,301
2,912
328
4,641
—
2
—
7
Kronobergs
»
243
376
151
770
1,068
2,194
259
3,511
13
6
3
22
8
Kalmar
»
544
816
295
1,656
1,636
3;536
527
5,699
6
10
11
27
9
Gottlands
» j
125
159
18
302
128
302
14
444!
24
6
—
30
10
Blekinge
»
373
1,003
193
1,669
729
1,473
221
2,423
8
3
5
16
11
Kristianstads »
337
502
146
985
952
1,777
220
2,949!
1
—
—
1
12
Malmöhus
1,014
1,648
609
3,171
1,438
3,092
423
4,953
38
70
147
255
13
Hallands
»
243
393
93
729
757
1,610
237
2,604!
3
9
6
17
14
Göteb. o. Boh. »
2,063
3,004
1,231
6,298
1,445
3,620
372
5,437j
182
79
31
292
15
Älfsborgs
»
659
1,140
465
2,264
1,669
3,413
509
5,691
1
1
—
2
16
Skaraborgs
»
420
721
145
1,286
1,455
3,308
556
5,319;
2
13
13
28
17
Värmlands
» :
572
924
289
1,785
1,522
3,583
720
6,825
5
10
36
51
18
Örebro
»
512
735
301
1,548
1,162
2,669
377
4,208
—
2
3
O
19
Västmanlands »
358
464
219
1,041
727
1,766
401
2,894
11
10
22
43
20
Kopparbergs »
605
818
307
1,730
503
1,056
231
1,790
12
23
12
47
21
Gäfleborgs
» |
668
767
452
1,787
875
1,772
633
3,280
1
5
8
14
22
Västernorrl. » |
615
863
487
1,965
879
1,786
796
3,46l!
16
25
53
94
23
Jämtlands
»
239
268
181
688
378
420
114
912
5
4
7
16
24
Västerbottens »
247;
308
228
783
472
8411
273
1,586
25
50j
12
87
26
Norrbottens »
338
437
290
1,065|
520
823
370
1,713
22
28
65
116
1
Summa !| 13.075
20,543 8,155
42.3731 25,7781 56,266
8,905
90,94^
480
400
530l
1,410
för understödstagare år 1907
tillhörande barn),
riket.
14
15
IG
ii
18
it.
20
21
22
23
24
25
1
. Dryckenskap.
:
6. Lättja och liknöjdhet.
6.
Kringstrykande.
Kvinnor.
Tillhörande
barn.
Summa.
B
Kvinnor.
Tillhörande
barn.
[ Summa.
Män.
Kvinnor.
Tillhörande
barn.
Summa.
1,237
191
415
1,843
4
6
17
27
''
3
3
1
42
12
—
54
8
O
12
2ö''
—
2
—
2
o
30
8
14
52
12
13
15
40
i
2
2
5
3
31
7
14
52
5
9
26
40
4
1
—
6
4
261
221
520
1,002
96
245
240
581
2
3
2
7
5
33
1
6
40
i
20
18
23
61
8
5
7
20
6
34
1
24
59
9
18
20
47
• 1
2
i
4
7
62
20
27
109
58
79
55
192
3
2
4
9
8
3
3
1
7
6
5
i
12
| —
—
—
—
9
106
13
30
148
39
54
61
154
8
5
4
17
10
o 7
10
16
00
os
33
43
17
93
4
2
—
6
11
188
82
242
512
126
200
448
774
11
5
11
27
12
127
109
155
391
7
16
6
29
—
1
—
1
13
132
180
288
600
137
125
62
324
6
13
42
61
14
Öl
17
42
no
44
47
69
160
7
13
13
33
15
57
25
45
127
* 42
68
51
161
3
4
10
17
16
49
32
76
157
13
72
74
159
7
3
1
11
17
43
14
41
98
16
44
60
120
1
4
8
13
18
28
9
34
71
18
18
22
58
1
1
4
6
19
36
23
73
132
38
86
134
258
2
2
6
10
20
113
45
100
258
44
95
131
270
6
7
12
25
21
165
181
239
585
181
295
415
891
i 15
12
6
33
22
18
—
—
18
22
41
71
134
1
1
4
6
23
29
3
41
73
8
16
60
84
1
2
—
3
24
53
35
116
204
48
51
103
202
—
4
—
4
25
2,984
1.242
2.559
6,785
1,034
1.669
2,193
4,896
95
96
137
328
o 52
Tab. 7. (torts.) Orsaker till fattigvårdsbehof
I. Äldre personer (med
C. Hela
1
26
27
28
29
30
31
32
33
34
|
35
1
36
37
Fattigvårds
samhällen i
i .
Mannens afvikande.
8. Mannens utvandring
till främmande land.
9. Knapp inkomst i före-  ning med talrik familj.
g
p!
B
<
B
o
[-s
Tillhörande
barn.
GO
I
P
g
p:
B
5*
►S
Tillhörande
barn.
ce
B
B
Sfi
g
P:
O
<
5’
B
O
Tillhörande
barn.
ce
1
p i
i 1
Stockholms stad
_
66
146
212
4
8
12
857
2,290
4,654
7,801
2
Stockholms län
3
23
60
86
1
6
16
21
98
356
640
1,094
3
Uppsala
i
—
13
16
29
—
1
—
1
7
45
124
176
4
Södermani.
»
—
26
59
85
—
2
3
6
29
168
434
631
5
Östergötlands
T>
4
50
127
181
—
10
16
26
251
591
1,070
1,912
6
Jönköpings
T>
1
38
64
103
4
6
14
23
137
275
630
1,042
7
Kronobergs
»
3
26
35
64
—
12
29
41
127
226
341
694
; 8
Kalmar
T>
—
31
67
98
—
4
12
16
91
187
351
629
9
Gottlands
T>
—
4
7
11
—
1
—
1
1
28
128
157
10
Blekinge
T>
6
66
96
167
—
15
31
46
112
238
364
714;
11
Kristianstads
»
—
20
28
48
1
13
28
42
29
100
224
353''
12
Malmöhus
»
47
145
318
610
2
16
60
68
101
441
1,222
1,764''
1 13
Hallands
»
—
22
43
6o
—
23
33
56
39
81
212
332
14
Göteb. o. Boh.
»
10
179
341
630
4
41
70
115
209
889
1,861
2,959
15
Älfsborgs
1»
1
35
62
98
—
12
2,3
35
115
256
485
856
16
Skaraborgs
J
2
24
42
68
4
17
14
35
53
148
256
457
17
Värmlands
T>
3
30
89
122
1
5
12
18
193
733
780
1,706
18
Örebro
»
35
70
105
—
9
31
40
207
420
863
1,490
19
Västmanlands
1
44
86
131
—
1
2
3
63
193
643
799
20
Kopparbergs
7>
2
29
95
126
—
5
13
18
192
467
1,059
1,718
21
Gäfleborgs
»
4
39
99
142
1
11
32
44
242
483
1,094
1,819
22
Västernorrl.
8
83
188
279
7
42
73
122
319
610
1,311
2,240
23
Jämtlands
T>
1
22
68
91
—
18
67
85
157
225
530
912
24
Västerbottens
T)
3
18
38
59
2
14
26
42
398
582
1,376
2,356
25
Norrbottens
»
1
26
76
103
6
21
57
84
426
641
1,377
2,444
Summa
9!)
1,094
2,320 3,518!
33
307
659
999
4,453
10,67a
21,929
37,055
för understödstagare år 1907.
tillhörande barn),
riket. 45
38
10-
|
39
|
40
|
41
Inträffadt nödår.
42
11
43 i 44
|
45
Andra orsaker.
46
47
|
48
Summa.
4»
Män.
Kvinnor.
i
Tillhörande
barn.
Summa.
SS*
P
Kvinnor.
Tillhörande
barn.
Summa.
ta-
fs:
B
Kvinnor.
Tillhörande
barn.
Summa.
-
159
82
57
298:
5,308
9,047
6,108
20,463
1
—
—
—
—
56
133
61
250''
1,563
2,970
1,316
5,849
2
—
—
—
—
30
58
37
1251
980
2,079
569
3,628
3
—
—
—
-
84
122
88
294
1,537
2,919
1,021
5,477
4
—
—
—
133
315
301
749
3,617
7,093
3,493
14,203
5
—
—
—
—
93
153
63
309
1,917
4,040
1,297
7,254
G
_
—
—
—
77
267
122
466
1,565
3,128
985
5,678
7
—
9
14
23
49
210
98
357
2,449
4,904
1,461
8,814
8
—
—
—
—
2
56
8
66
289
564
177
1,030
9
—
—
—
—
70
140
80
290
1,449
3,010
1,085
5,544
10
—
—
—
—
76
197
64
336
1,489
2,664
743
4,896
11
—
—
—
—
153
403
384
940
3,118
6,002
3,854
12,974
12
-i-
1
5
6
15
29
10
54;
1,191
2,294
799
4,284
13
—
—
—
—
215
1,019
790
2,024
4,403
9,149
5,088
18,640
14
—
—
—
131
325
74
530
2,678
5,259
1,742
9,679
15
—
—
—
—
38
141
102
281
2,076
4,469
1,234
7,779
16
1
1
—
2
176
405
129
710:
2,542
5,798
2,206
10,546
17
—
—
—
—
54
178
108
340.
1,995
4,110
1,862
7,967
18
—
—
—
—
71
185
no
366
1,278
2,691
1,443
5,412
19i
—
—
—
—
173
421
370
964
1,563
2,930
2,300
6,793
20
—
—
—
—
122
486
631
1,239
1,976
3,710
3,192
8,878
21
—
—
—
—
151
335
279
765
2,356
4,232
3,847
10,435
22
—
—
—
—
36
57
114
207
857
1,056
1,156
3,069
23
24
14
31
69
81
130
no
321
1,290
1,978
2,195
5,463
24
—
—
—
—
47
126
149
322
1,461
2,192
2,603
6,256
25
25
25
50
100
2,291
5,973
4,339
12,003
50,947
98,288
51,776
201,011
45 — Fattigt år dilag stiftning en. III.
354
Tab. 8. Orsaker till fattigvårdsbehof
II. Direkt understödda
A. Lands
-
1
2
3 1
4
5
6 |
7
9 1
10 |
ii II
12 |
10
14
is
16
Fattigvårds-  samhällen i:
j
,
j
1. Faderns eller moderns
frånfälle.
2. Faderns eller moderns! 3. Faderns eller moderns
arbetslöshet.
dryckenskap.
Akta.
Oäkta.
1
Sum-
ma.
Äkta.
Oäkta.
Sura
Äkta.
Oäkta.
Sum-
ma.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
\TT ,
Mk. Kvk.
Mk.
Kvk.
j 1
Stockholms län
92
99
46
46
283.
1
2
5
Il
8
,3
1
4
! 2
Uppsala
»
67
70
36
32
205
5
1
3
2
ni
—
1
—
—
1
i 8
Södermani.
»
125
94:
58
54
334
—
—
4
—
4
lj
1
1
3
6
4
Östergötlands »
134
158!
97
95
484
3
3
1
—
7ii
21
3
—
—
5
5
Jönköpings
»
94
85;
40
39
258
2
2
1
—
6
2
1
—
1
4
1 6
Kronobergs »
62
66
36
30
183
4
3
—
2
9:
4
2
—
—
6;
'' 7
Kalmar
»
131
107
63
45
346
1
4
4
9
181
2
—
—
—
2
8
Gottlands
8
9
11
16
44
—
—
3
1
41
2
1
—
—
3
9
Blekinge
97
92
50
52
291
—
—
—
—
—
8
11
—
1
20
10
Kristianstads »
56
52
72
48
228
1
—■
—
6
7
9
3
1
—
13
11
Malmöhus
»
98
79
73
62
312
4
1
3
2
10;
5
3
—
—
8
12
Hallands
»
76
7ö!
35
29
215
—
—
—
—
—
3
5
1
2
11
13
Göteb. o. Boh. »
116
112
68
69
365
—
3
—
—
3
17
13
13
10
63
14
Älfsborgs
*
140
137
7(5
58
411
1
—
2
1
4jj
7
1
—
—
8
15
Skaraborgs
»
107
96
63
57
323
—
—
—
3
3
2
2
—
3
7
16
Värmlands
■»
101
111;
79
68
359
—
'' —
5
4
9
2
1
—
—
3
17
Örebro
»
72
62
58
48
240
—
—
4
3
7|!
—
—
—
—
—
i is
Västmanlands >
82
68
56
44
250
1
—
—
—
1,
—
—
—
—
—
19
Kopparbergs »
98
105
92
80
375
2
3
7
11
23;
13
14
2
2
31
20
Gäfleborgs
>
120
95;
56
64
335
—
—
—
il
10
7
1
2
20
21
Västernorrl. »
169
159
131
125
584
—
—
__
—
18
18
14
14
64
22
Jämtlands
>
56
45
34
25
160
1
—
—
—
1
— 1
—
—
—
—
2o
Västerbottens >
137
126
. 36
33
332
—
—
—
—
— ||
20
23
_
—
43
24
Norrbottens »
1 115
122:
37
44
318
2
3
8
7
2o||
9
12
6
—
27
Summa
2,353
2,213 1,403
1,263 7,232
28
23
47
56
154
139
123
39
38
339
3;V>
för understödstagare år 1907.
barn under 1 5 år.
bygden.
17
18
W
20
• mod
nöjdln
21 |
22 |
22 |
24 |
26 J
26 [
27
6.
Äk
28
Fader
a
29
20
31
118
4. Faderns el le
lättja eller lik
ems
it.
5. Faderns eller moderns
kringstrykande.
ds eller moder
vikande.
Äkta.
Oäkta.
Sum-
ma.
Äkta.
Oäkta.
Sum-
ma.
ta.
Oäkta.
Sum-
ma.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
9
4
11
16
40
1
i
10
6
21
7
44
1
4
5
8
11
28
4
1
2
—
7
7
5
5
T
24
O
1
1
13
7
22
1
5
1
—
7
14
8
16
19
67
3
5
4
31
29
69
1
1
3
i
6
7
6
28
21
62
4
—
-’
16
11
27l!
4
8
1
2
15
5
. 11
14
17
47
5
2
5
3
4
14
—
—
2
4
6
7
9
17
12
45
G
2
7
15
15
39
4
—
4
4
12
10
8
11
17
46
/
—
1
2
3
6
--
—
1
2
3
2
1
9
4
16
8
4
3
13
13
33
—
—
2
2
4
13
10
20
10
63
9
11
9
25
22
67
1
1
1
2
5
9
1
14
11
35
10
6
8
5
13
32
—
1
4
—
5
11
13
27
17
68 in
5
1
5
5
16
—
1
7
2
10
—
3
6
5
14
12
14
9
22
25
70
• 1
3
10
7
21
11
11
20
20
62|18
18
13
26
28
85
—
1
7
i
9
12
6
9
12
39 14
2
2
11
14
29
—
—
4
6
10
4
8
10
6
28
15
8
9
9
6
32
6
7
16
14
43
11
7
5
13
36
IG
5
4
35
38
82
—
—
6
4
10
7
6
18
13
44
17
1
—
14
5
20
—
—
1
—
1
15
18
7
4
44
18
14
16
17
17
64
3
4
1
5
13
6
7
5
10
27
19
9
4
19
14
46
—
—
6
6
12
22
12
6
2
42
20
39
25
37
44
145
2
2
11
5
20
22
12
18
21
73
21
9
8
14
13
44
—
—
2
1
3
25
15
10
12
62
22
1
3
6
8
18
—
1
—
—
1
13
17
4
1
35
23
14
11
16
14
55
3
1
3
1
8
10
13
5
8
36
24
183
152
373
375
1,0S3
30
38
95
69
232
252
213
305
269
1.039
Tab. 8. (Forts.) Orsaker till fattigvårdsbehof
II. Direkt understödda
A. Lands
-
1
32
| 33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
42
44
45
4G
7. Faderns eller moderns
|8. Faderns eller moderns
9. Faderns eller moderns
utvandring till fram-
j sjukdom, orkeslöshet
knappa
inkomst i
för-
Fattigvårds
mande )and.
e. d
ening med talrik familj.
samhällen i
Äkta.
Oäkta.
''Stim-
Akta.
Oäkta.
Sura
Äkta.
Oäkta.
Sum-
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
1
Stockholms
län
2
4
_
6
23
24
12
16
75
18
17
6
13
54
j 2
Uppsala
T>
! 1
1
1
—
3
11
4
9
4
28
7
3
18
6
34
3
Södermani.
T>
—
—
2
—
2
11
13
9
20
53
14
18
14
14
60
4
Östergötlands
1
1
2
2
6
34
39
45
36
154
24
16
8
10
58
1 5
Jönköpings
4
2
4
1
11
7
12
5
4
28
31
32
4
2
69
6
Kronobergs
»
7
4
3
8
22
17
8
6
7
38
24
20
1
__
45
! n
Kalmar
Tf
—
2
1
—
3
29
33
16
10
88
22
22
14
16
74
1 8
Got tian ds
)
-
—
—
—
—
3
7
9
4
23
—
—
8
4
12
i 9
Blekinge
i
2
4
8
9
23
27
16
7
14
64
23
17
7
11
58
10
Kristianstads
»
3
1
6
2
12
11
15
18
17
61
20
17
21
17
75
11
Malmöhus
12
4
4
8
28
12
11
22
26
71
11
11
9
8
39
12
Hallands
J>
6
6
5
2
19
12
6
9
15
42
5
6
8
3
22
113
Göteb. o. Boh.
»
1
7
2
i
11
31
41
34
• 23
129
15
22
10
12
59
14
Älfsborgs
»
8
G
2
i
IT
32
23
13
17
86
26
14
1
6
46
15
Skaraborgs
»
2
—
i
—
3
17
20
14
15
66
21
17
8
11
57
16
Värmlands
2
3
i
i
7
36
25
37
39
137
31
33
8
6
78
IT
Örebro
T>
—
—
—
—
14
20
33
32
99
26
19
16
18
79
18
Västmanlands
»
—
2
i
i
4
14
19
10
11
54i
13
13
7
17
50
19
Kopparbergs
»
3
6
—
i
10j
28
24
15
16
83
34
41
17
14
106
20
Gäfleborgs
7>
3
6
2
2
131
25
29
43
37
134!
52
40
25
30
147
21
Väste morr 1.
>
16
16
3
3
37|
41
29
Öl
32
153
67
68
31
37
193
22
Jämtlands
7)
6
3
—
—
8
13
13
14
19
59
30
19
21
16
86
28
Västerbottens
T>
6
9
3
4
22i
27
27
19
25
98
83
90
9
13
195
24
Norrbottens
T>
10
16
1
2
29
51
43
23
15
132
173
141
10
9
333
Summa
93
103
52
48
296
526
501
473
454
1,954
770
686
281
292
2,029
för understöd staga re år 1907.
barn under 15 år.
bygden.
48
49
50 |
51
52
53
54 )
55 |
50 |
57
58
59
60
_ 61.....
10. Hr
irnets
vanart.
11. Andra orsaker.
S u in m a.
Äkta.
Oäkta.
Stim-
Äkta.
Oäkta.
Stim-
Äkta.
Oäkta.
Sum-
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
4
1
-
5
16
17
39
21
93
178
174
137
124
613
1
1
1
—
2
1
2
2
4
9
108
94
84
66
352
2
2
—
1
—
3
8
—
10
8
26|
177
140
129
125
571
3
4
—
1
—
5
20
12
25
34
91
235
243
241
228
947
4
2
—
—
2
—
1
4
7
12
151
154
89
84
478
5
—
—
—
—
—
10
6
8
12
36
137
112
76
79
404
6
3
—
2
—
5
8
4
7
19
38
212
187
137
135
671
7
1
—
—
—
1
—
—
9
11
20
16
19
52
45
132
8
—
—
—
—
—
—
—
16
14
30
174
153
123
126
676
9
—
—
1
2
3
1
1
16
16
34
122
100
175
143
540
10
4
—
2
—
6
2
3
5
8
18
165
134
154
144
597
11
—
—
—
—
—
—
2
4
6
107
103
78
67
355
12
1
—
-
—
1
6
6
16
12
39
213
226
195
179
813
13
3
2
1
—
6
20
23
6
4
53
267
226
143
127
763
14
—
—
1
—
1
3
2
13
11
29
158
147
126
126
566
15
5
3
—
1
9
12
5
23
19
59
214
204
183
171
772
16
2
—
—
—
2
7
6
27
26
66
133
117
197
182
629
17
3
—
—
—
3
4
3
19
24
50
133
123
115
106
477
18
3
—
—
—
3
8
8
Öl
48
115
211
228
207
204
860
19
9
1
3
2
15
8
11
13
11
43
258
205
174
170
807
20
11
—
—
—
u
4
5
9
9
27
388
324
305
290
1,307
21
—
1
2
—
3
11
2
14
9
36
150
106
in
95
462
22
—
—
—
—
—
—
4
11
12
27
287
300
88
96
771
23
4
1
2
1
8
3
4
1
4
12
394
367
112
105
978
24
62
10
16
6
94
152
124
346
347
969
4,588
4,186
3,430
3,217
15,421
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
!12
13
1“
lo
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
358
Tab. 9. Orsaker till fattigvårdsbehof
II. Direkt understödda
B. Städer och
1
1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
ii
12
13
14
16
io ;
Fattigvårds-  samhällen i:
1
1. Faderns eller moderns
frånfälle.
2. Faderns eller mo-  derns arbetslöshet.
3. Faderns eller mo-  derns dryckenskap.
Äkta.
Oäkta.
Sum-
ma.
Äkta.
Oäkta.
Sum-
ma.
Äkta.
Oäkta.
Sum-
ma.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Stockholms stad
98
91
40
34
263
1
1
1
4
7
152
in
57
54
374
Stockholms
län
18
18
8
4
48
—
—
—
—
—
1
1
—
—
2
Uppsala
*
17
21
5
9
52
—
—
—
1
1
—
—
—
—
—
Södermani.
»
25
29
6
10
70
—
—
—
1
1
6
7
—
—
13
Östergötlands
>
26
28
23
28
105
3
—
—
—
3
12
ii
1
4
28''
Jönköpings
*
42
30
14
9
95
_
—
1
—
i
2
3
1
2
8
Kronobergs
»
6
6
—
2
14
—
—
—
—
—
11
9
—
—
20''
Kalmar
»
12
13
15
17
57
—
—
—
—
—
1
2
1
—
4
Gottlands
»
11
8
5
2
26
—
—
—
—
—j
2
2
1
2
71
Blekinge
S
79
92
12
5
188
3
10
—
—
13
7
10
—
—
17
Kristianstads
7>
10
6
6
5
27,
—
—
—
—
—:
2
—
—
—
2
Malmöhus
»
84
65
63
42
254
6
3
—
—
9
20
25
6
2
53
Hallands
>
17
12
17
13
59
—
—
—
—
18
13
—
—
31
Göteb. o. Boh.
»
127
144
49
75
395
—
9
8
14
31
61
71
12
14
158
Älfsborgs
>
23
22
15
20
80
—
1
—
—
1
4
2
—
1
7
Skaraborgs
22
19
22
31
94
—
—
—
-
—
8
7
4
5
24
Värmlands
»
29
23
22
23
97
1
1
—
• —
2
7
5
5
3
20
Örebro
»
10
12
18
12
52
—
—
—
—
—
4
7
i
2
14
Västmanl.
»
23
25
12
18
78
—
—
Kopparbergs
>
18
14
14
12
58
2
1
1
1
5
4
i
—
2
7
Gäfleborgs
»
35
24
19
22
100
—
—
1
—
i
12
10
i
1
24
Västernorrl.
»
13
27
23
22
85
2
2
1
1
6
29
30
—
—
59
Jämtlands
»
3
2
5
4
14
—
—
—
3
3
—
—
—
—
—
Västerbottens
»
5
6
3
3
17
—
—
—
—
—
—
1
—
—
1
Norrbottens
3>
7
5
2
3
17
—
—
—
—
—
6
3
i
3
13
Summa
760
742
418
425
2,345
18
28
13
25
84
369
331
91
95
886
3;V.t
för understödstagare år 1907.
barn under 1 5 år.
köpingar.
17 1
18 |
10 |
20 j
21
22 |
22 j 24 |
25 |
20 |
27
28
20
|
so |
31
:
4. Faderns eller moderns
lättja eller liknöjdhet.
5. Faderns eller moderns
kringstrykande.
6.
Faderns eller moderns
afvikande.
Äkta.
Oäkta.
Sum-
ma.
Äkta.
Oäkta. ''
Sum-
ma.
Äkta.
Oäkta.
Sum-
ma.
Mk.
Kvk.
1
Mk. Kvk.
Mk.
Kvk. 1 Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
10
7
u
3
31
2
4
6
44;
20
69
46
179
1
3
4
3
3
13
1
i —
—
2
9
5
7|
12
33
2
—
-]
2
2
—
i
1
i
2
3
6
8
19
3
7
5
_
2
14;
1
— —
1
2;
5
4
—
1
10
4
7
6
41
40
.04
—
i
2
3
71
6
19
18
50
5
1
1
6
1
8
—
|
—
—1
—
11
10
21
6
4
6
3;
6
19
—
— —
—
—
—
—
—
—
—
7
6
4
9
8
27
—
— —
—
—
2
2
4
6
14
8
5
4
—
9
-
- -
—
—
3
2
12
6
23
9
i
2
14
12
29
1
1
—
2
9
11
6
6
32
10
| _
_
3
4
7
—
—
—
— 1
1
9
4
14
11
16
11
23
24
74
—
—
—
38:
27
63
45
ce
12
_
_
- 1
O
5
5
2
7
—
1
6
12
19
13
18
11
3
11
43
2
1 “
3
is;
20
32
41
in
14
2
_
8
—
10
—
—
i
3
6
4
16
15
1
_
4
5
10
2 —
2
2;
3
4
2
11
16
1
3
12
6
22
- -
1
1
6
2
7
6
21
17
<
9
33
28
77
—
—
3
1
4
8;
11
20
24
63
18
6
7
6
3
22
—
2j
3
2
7
5
2
27
26
60
19
_
_
1
4
5
2
- -
—
2
O
3
1
9
I
18
20
4
7
6
7
24
1
— 1
2
4
9
9
10
12
40 21,
22
20
-
1
43
—
— —
—
—
lÖj
lo
—
—
30 22
1
1
—
2
—
-I -
—
—
—
—
—
23,
__
1
2|
1
4
- -
—
5
1
1
1
8 24
1 1
-
7
3
10 26
122
109! 1871
176
594
13
9
13
| 12
1 47
196
151
|
326
j 302
1
975
360
Tab. 9. (Forts.) Orsaker till fattigvårdsbehof
II. Direkt understödda
B. Städer och
i
32
| 33
1 34 | 35
| 36
37
[ 38
39
| 40
1 «
1 42
1 43
I 44
I 45
I 46
1
Fattigvårds
7. Faderns eller moderns
utvandring till främ-  mande land.
8. Faderns eller mo-  derns sjukdom, orkes-  löshet e. d.
! 9. Faderns eller moderns
knappa inkomst i för-  ening med talrik familj.
| samhällen i
Äkta.
Oäkta.
Sum-
ma.
Äkta.
| Oäkta.
! Sum-  ma.
Äkta.
| Oäkta.
Sum-{
ma.
Mk.
Kvk.
Mk. Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
1
Stockholms stad
6
2
10! 6
24
i 121
104
75
49
349||l,749 1,063
291
225 3,328
2
Stockholms
än
j 3
—
1 —
4
5
2
4
9
20
—
—
13
11
24
3
Uppsala
»
| —
—
—
5
13
11
9
38
6
9
11
12
37
4
Södermani.
T>
—
—
11
6
4
9
30
27
16
16
12
71
5
Östergötlands
»
1
—
— 1
2
17
11
7
18
93
20
22
10
13
65
1 6
Jönköpings
1
—
4
2
7
1
1
1
3
6
7
7
8
4
26
7
Kronobergs
T>
3
—
—
4
. 7
—
—
1
1
2
6
4
_
3
13
8
Kalmar
»
1
4
— 1
6
6
8
4
3
21
4
2
_
_
6
9
Gottlands
D
—
— —
—
—
5
8
13
1
_
_
_
1
10
Blekinge
»
2
1
3''
1
7
4
3
10
16
32
12
6
_
_
18
ill Kristianstads
>
—
1
— 1 —
1
—
8
3
11
3
6
_
_
9
12
Malmöhus
»
6
6
— 1
13
5
16
14
21
56
30
28
9
4
71
13
Hallands
»
5
5
2 —
12
5
8
5
8
26
—
2
8
9
19
14
Göteb.o. Bob.
»
17
7
12
9
45
66
50
73
75
264
28
18
10
12
68
15
Älfsborgs
»
_
— 1
1
1
1
34
32
68
9
15
1
1
26
16
Skaraborgs
»
5
1
— 1
7
1
1
1
5
8
3
2
_
_
5
17
Värmlands
—
— —
—
3
4
7
2
16
—
_
O
8
13
18
Örebro
»
—
i! —
1
7
2
9
5
23
—
_
_
_
_1
19
Västmanl.
»
—
—
— -
—
6
2
14
16
38
6
3
2
2
13
20
Kopparbergs
» i
—
—
— —
—
2
3
1
3
9
19
15
4
10
48
21
Gäfleborgs
»
5
1
—■ —
6
5
7
7
11
30
9
8
_
_
17
221
Vasternorrl.
»
—
—
— —
—
—
—
2
1
3
O
4
_
_
9
23
Jämtlands
»
24
Västerbott.
»
—
—
— 1 —
-1
—
—
4
6
10
__
1
_
_
1
25
Norrbottens
»
|
5
3
8
16
14
—
—
30
I
Stimma
55
28;
SB 27
143
271
242
306
315| l,134)l,959| 1,245
388
326 3,918
för understödstagare år 1907.
barn under 1 5 år.
köpingar.
47
48
41)
50
51
52
511
64
55
56
57
58
59
00
(il
10. Barnets
vanart.
11. Andra orsaker.
Summa.
Äkta.
Oäkta.
Sum-
ma.
Akta.
Oäkta.
Sum-
ma.
Äkta.
Oäkta.
Sum-
ma.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
22
2
6
30
78
68
77
63
286
2,281
1,471
641
484
4,877
1
1
—
—
—
1
1
1
1
2
5
42
32
37
41
162
2
6
3
2
1
12
—
—
—
—
-
35
49
36
43
163
3
_
1
i
—
2
5
4
20
9
38
87
72
47
45
251
4
—
—
—
—
14
17
30
22
83
107
101
132
146
486
5
3
—
i
—
4
13
10
14
11
48
70
52
60
42
224
6
—
—
—
—
—
8
—
2
4
14
38
25
6
20
89
7
5
9
i
5
20
—
—
1
—
1
37
44
35
40
156
8!
6
—
—
. —
6
—
—
—
—
—
28
16
23
18
85
9
14
2
—
—
16
1
—
—
—
1
133
138
45
39
355
10
—
1
i
2
4
2
1
1
2
6
17
16
28
20
81
11
30
8
7
6
51
10
5
18
17
50
245
194
203
162
804
12
8
1
1
10
4
6
—
1
11
62
48
39
50
199
13
55
12
6
1
74
95
66
148
132
441
ce
409
353
384
1,633
14
—
2
—
—
2
20
20
7
3
50
63
66
70
62
261
15
1
—
—
—
1
3
4
4
4
15
46
39
39
53
177
16
3
—
—
—
3
_
—
—
—
—
50
38
58
49
195
17
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
36
41
85
72
234
18
5
1
4
—
10
2
—
—
—
2
53
42
68
67
230
19
52
37
22
41
152
20
22
10
10
3
45
13
9
24
18
64
115
85
79
76
355
21
—
—
—
—
—
36
34
13
18
101
122
132
39
43
336
22
—
—
—
—
—
3
—
—
—
3
7
3
5
7
22
23
1
—
—
—
1
—
—
—
4
4
ii
10
10
15
46
24
—
—
—
—
—
| —
—
—
—
—
29
22
15
12
78
25
182
52
40
18
292
308
245
360
310
1,223
| 4,253
3,182
2,175
2,031
11,041
4G — Fattigvårdslagstiftningen. III.
362
Tab. 10. Orsaker till fattigvårdsbehof
II. Direkt understödda
C. Hela
1
o
| 3
1 4
5
6
v
8
9
10
11
12
13
14
15
10
1. Faderns eller moderns
2. Faderns eller moderns
3. Faderns eller moderns
frånfälle.
arbetslöshet.
dryckenskap.
Fattigvårds
samhällen i
Äkta.
Oäkta.
Sum-
Äkta.
Oäkta.
Sum-
Äkta.
Oäkta.
Sum-
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
1
Stockholms stad
98
91
40
34
263
1
1
1
4
t
152
in
57
54
374
2
Stockholms
än
110
117
54
50
331
1
—
2
5
8
4
2
—
—
6
3
Uppsala
*
84
91
41
41
257
5
1
3
3
12
—
1
—
—
1
4
Söderman I.
7>
150
123
64
64
401
—
—
4
1
5
7
8
1
3
19
5
Östergötlands
»
160
186
120
123
589
6
3
1
—
10
14
14
1
4
33
6
Jönköpings
5>
136
115
54
48
353
2
2
2
—
6
4
4
1
3
12
7
Kronobergs
»
68
61
36
32
197
4
3
—
2
9
15
11
—
—
26
S
Kalmar
»
143
120
78
62
403
1
4
4
9
18
3
2
1
—
6
9
Gottlands
»
19
17
16
18
7°,
—
—
3
1
4
4
3
1
• 2
10
10
Blekinge
176
184
62
57
479
3
10
—
—
13
15
21
—
1
37
11
Kristianstads
»
66
58
78
53
255
1
—
—
6
7
11
3
1
—
15
12
Malmöhus
5>
182
144
136
104
566
10
4
3
2
19
25
28
6
2
61
13
Hallands
»
93
87
62
42
274
—
—
—
—
—
21
18
1
2
42
14
Göteb. o. Boh.
»
243
256
117
144
760
—
12
8
14
34
78
84
25
24
211
15
Älfsborgs
»
163
159
91
78
491
1
1
2
1
5
11
3
—
1
15
16
Skaraborgs
»
129
115
85
88
417
—
—
—
3
3
10
9
4
8
31
17
Värmlands
»
130
134
101
91
466
1
1
5
4
11
9
6
5
3
23
18
Örebro
»
82
74
76
60
292
—
—
4
3
7
4
7
1
2
14
19
Västmanlands
105
93
68
62
328
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
20
Kopparbergs
» 1
116
119
106
92
433
4
4
8
12
28
17
15
2
4
38
21
Gäfleborgs
»
155
119
75
86
435
—
—
1
—
1
22
17
2
3
44
22
Västernorrl.
» 1
182
186
164
147
669
2
2
1
1
6
47
48
14
14
123
23
Jämtlands
»
59
47
39
29
174
1
—
—
3
4
—
—
—
—
—
24
V ästerbottens
»
142
132
39
36
349
—
—
—
—
—
20
24
—
—
44
25
Norrbottens
)
122
127
39
47
335
2
3
8
7
20
15
15
7
3
40
Summa
3,113
''2,955
1,821 i 1,688 9,577
40
51
00
81
238| 508
454
ISO
183|l,225
för understödstagare år 1907.
barn under 1 5 år.
ri ket.
17 1
is
19 ~|"
20 |
21 |
22
22 1
24
” 25
26 1
27
” 28 |
" 29 1
"0
81
4. Faderns eller moderns
lättja eller liknöjdhet.
5. Faderns eller moderns
kringstrykande.
6.
Faderns eller moderns
afvikande.
Äkta.
Oäkta.
Stim-
ma.
Äkta.
Oäkta.
Sum-  ma. !
Äkta.
Oäkta.
Sum-
ma.
1 Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
10
7
11
3
31
2
4
6
44
20
69
46
179
1
12
8
14
19
53
1
2
—
—
3
19
11
28
19
77
2
4
5
8
13
30
4
1
3
1
9
9
8
11
15
43
3
8
6
13
9
36
2
5
1
1
9
19
12
16
20
67
4
12
10
72
69
163
1
1
4
3
9
14
12
47
39
112
5
1
1
21
12
35
4
8
1
2
15
5
11
25
27
08
e
6
11
6
10
33
—
—
2
4
6
9
17
12
45
t
8
11
24
23
66
4
—
4
4
12
12
10
16
23
60
8
5
5
2
3
15
—
—
1
2
3
5
3
21
10
39
9
0
5
27
25
62
1
1
2
2
6
22
21
26
16
85
10
ii
9
28
26
74
1
1
1
2
6
9
2
23
15
49
it
22
19
28
37
106
—
1
4
—
5
49
40
90
62
241
12
5
1
5
10
21
5
1
7
4
17
—
4
12
17
33
13
32
20
25
36
113
3
4
10
7
24
29
31
52
61
173
14
20
13
34
28
95
—
1
7
i
9
16
9
14
16
55
15
3
2
15
19
39
—
2
4
6
12
ö
11
14
8
39
16
9
12
21
12
54
6
7
16
15
44
17
9
12
19
67
17
12
13
68
66
159
—
—
9
5
14
15
17
38
37
107
18
7
7
20
8
42
—
2
4
2
8
20
20
34
30
104
19
14
16
18
21
69
5
4
1
5
15
10
10
6
19
45
20
13
11
25
21
70
i
—
7
8
16
31
21
16
14
82
21
61
45
37
45
188
2
2
ii
5
20
37
27
18
21
103
22
10
9
14
13
46
—
—
2
1
3
25
15
10
12
62
23
1
4
8
9
22
—
1
—
—
1
18
18
5
2
43
24
14
11
16
14
55
3
1
3
1
8
10
13
12
11
46
25
305
261
560
551
1,677
43
47
108
81
279
448
364''
631
571
2,014
364
Tab. 10. (Forts.) Orsaker till fattigvårdsbehof
II. Direkt understödda
C. Hela
i
1 32 | 33
34
35
36
| 37
38
39
40
41
42
43
44
46
46
7. Faderns eller moderns
8. Faderns eller moderns
9. Faderns eller moderns
utvandring till fram-
sjukdom, orkeslösbet
knappa inkomst i
före-
Fattigvårds-
maude land.
e. d.
ning mei
talrik familj.
samhällen i:
Äkta.
|
Oäkta.
Stim-
Äkta.
Oäkta.
Sum
Äkta.
Oäkta.
Sum-
i Mk. Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
Mk.
Ivvk.
Mk.
Ivvk.
ma.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
1
Stockholms stad
6 2
10
6
24
■ 121
104
75
49
349
1,749
1,063
291
225
3,328
2
Stockholms län
51
4
1
—
10
28
26
16
25
95
18
17
19
24
78
3
Uppsala
»
i
1
1
—
3
16
17
20
13
66
12
12
29
18
71
4
Södermani. »
— —
2
—
2
22
19
13
29
83
41
34
30
26
131
5
Östergötlands »
2 1
2
3
8
Öl
50
62
54
207
44
38
18
23
123
6
Jönköpings »
5
2
8
3
18
8
13
6
l
34
38
39
12
6
95
7
Kronobergs *
10]
4
3
12
29
17
8
7
8
40
30
24
1
3
58
8
Kalmar
»
1 6
1
1
9
35
41
20
13
109
26
24
14
16
80
9
Gottlands
>
— —
—
—
—
3
7
14
12
36
1
—
8
4
13
10
Blekinge
»
4
5
. 11
10
30
31
19
17
29
96
35
23
7
11
76
11
Kristianstads »
3!
2
6
2
13
11
16
26
20
72
23
23
21
17
84
12
Malmöhus
»
18 10
4
9
41
17
27
36
47
127
41
39
18
12
no
13
Hallands
s
11 11
7
2
31
17
14
14
23
68
5
8
16
12
41
14
Göteb. o.Boh. »
18
14
14
10
56
97
91
107
98
393
43
40
20
24
127
15
Älfsborgs
»
8| 6
2
2
18
33
24
47
49
153
35
29
2
6
72
16
Skaraborgs »
7
1
1
1
10
18
21
15
20
74
24
19
8
11
62
17
Värmlands »
2
3
1
1
7
39
29
44
41
153
31
33
13
14
91
18
Örebro
»
1
—
i
21
22
42
37
122
26
19
16
18
79
19
Västmanl.
»
— 2
1
1
4
20
21
24
27
92
19
16
9
19
63
20
Kopparbergs »
3 6
—
1
10
30
27
16
19
92l
53
56
21
24
154
21
Gäfleborgs »
8|
7
2
2
19
30
36
SO
48
164
61
48
25
30
164
22
Västernorrl. »
15
16
3
3
37
41
29
53
33
156
72
62
31
37
202
23
Jämtlands »
6
3
—
—
8
13
13
14
19
59!
30
19
21
16
86
24
Västerbottens »
6
9
3
4
22
27
27
23
31
1081
83
91
9
13
196
25
Norrbottens »
10] 16
1
2
29
51
43
28
18
140
189
155
10
9
363
Summa
148 131
85
HK
40
430
707
743
770
760
3,08812,720 1,031
660
6185,047
för understödstagare år 1907
barn under 1 5 år.
riket.
48
49
50
61 1
5 L
58
54
55
66 1
57
| 58
69 7
(JO
61
10. Barnets
vanarl
11. Andra orsaker
Jn
u m m
a.
Äkta.
Oäkta.
Sura
Äkta.
Oäkta.
Smil-
Äkta.
Oäkta.
Sum-
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ma.
22
2
6
30
78
68
77
63
ii
286j 2,281
1,471
641
484
4,877
1
5
i
—
—
(5
17
18
40
23
98
220
206
174
165
765
oj
7
4
2
1
14
1
2
2
4
9
143
143
120
109
515
3
2
1
2
—
5
13
4
30
17
64
264
212
176
170
822
4
4
—
1
—
5
34
29
55
56
174
342
344
373
374
1,433
5|
5
—
1
—
6
13
11
18
18
60
221
206
149
126
702
6
—
—
—
—
— 1
18
6
10
16
50
175
137
82
99
493
7
8
9
3
5
25
8
4
8
19
39
249
231
172
175
827
8|
7
—
-
—
7
—
—
9
11
20
44
35
75
63
217
9
14
2
—
—
16
1
—
16
14
31
307
291
168
165
931
10
—
i
2
4
7
3
2
17
18
40
139
no
203
163
621
11
34
8
9
6
57
12
8
23
25
68
410
328
357
306
1,401
12*
8
1
1
—
10
4
6
2
5
17
169
151
117
117
554
13
56
12
ti
i
75
101
71
164
144
480
700
635
548
563
2,446
14
3
4
1
—
8
40
43
13
7
103
330
292
213
189
1,024
15,
1
—
1
—
2
6
6
17
15
44
204
186
164
179
733
16
8
3
—
i
12
12
5
23
19
59
264
242
241
220
967
it!
2
. —
—
2
7
6
27
26
66
169
158
282
254
863
18
8
1
4
—
13
6
3
19
24
52
186
165
183
173
707
19
3
~
—
—
3
8
8
51
48
115
263
265
229
245
1,002
20
31
11
13
5
60
21
20
37
29
107
373
290
253
246
1,162
21:
11
—
—
_
11
40
39
22
27
128
510
456
344
333
1,643
22
—
1
2
—
3
14
2
14
9
39
157
109
116
102
484
23
1
—
—
—
1
—
4
11
16
31
298
310
98
111
817
24
4
1
2
1
8
• 3
4
1
4
12
423
389
127
117
1,050
25
244
62
56
24
386
460
36!)
706
657
2,192
8,841
7,36S
5,005
5,248
27,062
Tab. 11. Understödstagare år 1907, fördelade
1
2
*
4
5
6
7
8
Fattigvårdss a mhällen i:
L a
n d
»by
g d
e n.
Antal understödstagar
åtnjutit
varaktigt understöd.
e som
till-
fälligt
under-
stöd.
Bland de tillfälligt
understödda ingingo
barnsängskvinnor
Fullt
för-
sörjda.
Delvis
för-
sörjda.
Summa.
ogifta.
gifta.
Summa.
1
Stockholms stad...........................
2
Stockholms
län .....................
2,372
2,436
4,807
725
56
15
71
3
Uppsala
»
.....................
1,196
1,132
2,328
205
8
2
10
4
Södermanlands »
.....................
2,47 4
1,866
4,340
163
13
15
28
5
Östergötlands
»
.....................
3,646
5,069
8,714
1,149
54
6
60
G
Jönköpings
>
.....................
2,661
2,957
5,618
486
18
3
21
7
Kronobergs
»
.....................
2,189
2,972
5,161
526
16
-
16
8
Kalmar
>
.....................
2,946
3,993
6,939
822
21
6
26
9
Gottlands
»
.....................
428
315
743
74
9
1
It)
10
Blekinge
>
.....................
1,670
2,206
3,776
703
18
10
28
11
Kristianstads
.....................
2,021
2,155
4,176
441
17
2
19
12
Malmöhus
.....................
2,694
2,413
5,007
535
26
7
33
13
Hallands
>
.....................
1,661
1,247
2,798
328
6
11
17
14
Göteborgs o. Bohus .....................
2,488
4,541
7,029
1,393
Öl
21
72
15
Al fsborgs
.....................
3,943
3,977
7,920
677
18
12
30
16
Skaraborgs
>
..................
3,047
3,494
6,641
666
20
1
21
17
Värmlands
>
.....................
4,428
4,369
8,797
1,088
29
6
35
IS
Örebro
.....................
2,903
3,165
6,068
620
24
1
25
19
Västmanlands
»
.....................
2,037
2,068
4,105
258
10
—
10
20
Kopparbergs
»
.....................
2,224
3,550
5,774
1,016
14
7
21
21
Gääeborgs
»
.....................
2,363
3,690
6,053
1,490
19
4
23
22
Västernorrlands >
.....................
3,174
4,840
8,014
1,675
55
21
76
23
Jämtlands
.....................
1,179
1,473
2,652
707
20
6
26
24
Västerbottens
»
.....................
1,815
2,885
4,700
1,327
8
8
16
25
Norrbottens
»
.....................
1,694
3,563
5.257
1,314
19
14
33
Summa
5(5,942
70,375
127,317
18,388
549
17S
727
efter understödets varaktighet och storlek
» 1
10 |
>i 1
12 |
M 1
14 1
K» |
lti |
il 1
18 |
m |
20 |
21 |
22
S t
it d e
r o c
h k ö p i n g a
r.
11 e
1 a
r i
k e
t.
Antal understödstagare, som
åtnjutit
Bland de tillfälligt
understödda
Antal understödstagare
åtnjutit
, som
Bland de tillfälligt
understödda
varaktigt lind
erstöd.
till-
sä ags k vin
nor
varaktigt understöd.
till-
sängskvinnor
Fullt
för-
sörjda.
Delvis
för-
sörjda.
Sam-
ma.
fånigt
under-
stöd.
ogif-
ta.
gifta.
Sum-
ma.
Fullt
för-
HÖrjda.
Delvis
för-
sörjda.
Summa.
fånigt
under-
stöd.
ogif
ta.
gifta.
Sum-
ma.
7,103
12,125
19,528
5,812
124
3
127
7,403
12,125
19,528
5,812
124
3
127
1
399
414
813
269
16
—
16
2,771
2,849
5,620
994
72
15
87
2
402
1,011
1,473
137
2
—
2
1,658
2,143
3,801
342
10
2
12
3
782
836
1,618
178
4
—
4
3,256
2,702
5,958
341
17
15
32
4
1,380
3,306
4,686
1,087
19
22
41
5,025
8,375
13,400
2,236
73
28
101
ö
633
942
1,575
277
1
—
1
3,294
3,899
7,193
763
19
3
22
6
230
214
444
40
4
—
4
2,419
3,186
5,605
566
20
—
20
7
644
965
1,509
371
6
—
6
3,490
4,958
8,448
1,193
27
5
32
8
217
155
372
58
14
—
14
645
470
1,115
132
23
1
24
9
463
1,482
1,945
51
—
—
—
2,033
3,688
5,721
754
18
10
28
1U
341
428
769
131
4
—
4
2,362
2,583
4,945
572
21
2
23
11
1,898
4,134
6,032
2,801
48
32
80
4,492
6,547
11,039
3,336
74
39
113
12
856
706
1,622
90
4
1
5
2,407
2,013
4,420
418
10
• 12
22
13
5,016
5,525
10,541
2,123
71
25
96
7,504
10,066
17,570
3,516
122
46
168
14
071
1,043
1,714
392
12
7
19
4,614
5,020
9,634
1,069
30
19
49
15
505
707
1,212
93
1
—
1
3,552
4,201
7,753
759
21
1
22
16
088
837
1,525
'' 103
9
4
13
5,116
5,206
10,322
1,191
38
10
48
17
520
1,066
1,586
556
4
17
21
3,423
4,231
7,654
1,176
28
18
46
18
554
885
1,439
317
13
15
28
2,591
2,953
5,544
575
23
15
38
19
369
514
883
122
8
—
8
2,593
4,064
6,657
1,138
22
7
29
20
790
1,298
2,088
409
11
8
19
3,153
4,988
8,141
1,899
30
12
42
21
654
1,060
1,714
675
10
9
19
3,828
5,900
9,728
2,350
65
30
95
22
117
32
149
45
1
—
1
1,296
1,505
2,801
752
21
6
27
23
no
83
193
60
—
—
—
1,925
2,968
4,893
1,387
8
8
16
24
206
280
480
255
3
1
4
1,900
3,843
5,74 •
1.569
22
15
37
25
25,808
40,108
05,916'' 10,452
389
144
533|| 82,750| 110,483! 193,233| 34,840
938
! 322
1,260
368
Tab. 12. Under år l 907 varaktigt (fullt eller delvis) försörjda
A. Lands
-
1
2
1
1 5
1 «
7
8
»
1 i»
n
12
13
1. Understöd i hemmet.
2.
Utackordering.
Fattigvårdssam
Direkt understödda.
Direkt understödda.
H
hällen i:
Barn under
Äldre
per-
C'' “
5 5
P
P
Barn under
Äldre per-
&
s? o:
''B
15
ar.
soner.
0 3
3
15
är
soner.
“■ -i
P
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Pu
©
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
©
1
Stockholms
län
32
42
589
1,331
679
2,673
205
197
106
153
6
667
2
Uppsala
»
12
19
217
689
192
1.029
140
105
51
102
2
400
3
Södermanlands
»
53
53
484
1,026
347
1,963
225
196
51
62
10
544
4
Östergötlands
»
36
48
1,037
2,416
988
4,525
372
366
97
92
8
935
5
Jönköpings
>
59
83
903
2,017
635
3,697
149
139
96
128
10
522
6
Kronobergs
42
45
842
1,919
666
3,514
142
120
143
202
12
619
7
Kalmar
»
60
56
1,043
2,486
720
4,365
225
202
9”
149
2
668
8
Gottlands
8
4
94
208
40
354
48
48
32
84
—
212
9
Blekinge
»
25
29
525
1,259
510
2,348
195
196
86
139
—
616
10
Kristianstads
»
24
26
512
1,233
426
2,221
173
137
117
112
7
546
11
Malmöhus
»
36
39
484
1,236
594
2,389
185
154
73
77
13
502
12
Hallands
»
32
19
295
754
212
1,312
94
107
104
184
10
499
13
Göteb. o. Bohus
67
80
843
2,154
1,098
4,242
250
244
363
625
10
1,492
14
Ältsborgs
»
53
73
933
2,266
825
4,150
235
218
522
847
30
1,852
15
Skaraborgs
»
Öl
69
895
2,183
636
3,824
188
169
226
356
19
958
16
Värmlands
»
63
115
951
2,533
1,158
4,820
234
250
347
814
39
1,684
17
Örebro
»
20
IT
572
1,743
697
3,049
196
175
67
104
6
548
18
Västmanlands
»
16
21
424
1,210
602
2,273
167
no
100
153
12
602
19
Kopparbergs
T>
55
66
545
1,337
1,354
3,358
200
210
164
225
11
810
20
Gäfleborgs
29
31
539
1,412
1,437
3,448
227
213
120
176
14
750
21
Västernorrlands
»
30
33
797
1,691
1,976
4,527
518
469
299
491
112
1,889
22
Jämtlands
»
14
14
297
409
585
1,319
169
140
148
144
17
618
23
Västerbottens
Tf
168
165
526
849
1,175
2,883
342
343
253
369
32
1,339
24
Norrbottens
T)
83
80
583
947
1,738
3,431
262
245
176
323
70
1,076
Summa
1,008 1,217
14,931
35,208
19,290
71,714
5,141
4,813
3,831
0,111
452
20,348
understödstagare, fördelade efter understödets form.
bygden.
in
~M~I
in”
17
18 1
19 |
20 j
21 |
22 j
23 |
24 |
2'', |
26 |
27
28 |
29
301
31
3. Omgång (rotegång).
4. Vård å kommunens anstalter.
6. Vård å andra (än kommu-  nens) anstalter.
direkt understödda.
. ,
Direkt understödda.
H
Direkt understödda.
H3
Summa
f-:
Summa.
12
Barn und.
15 år.
Äldre per-  soner.
.lhörat:
barn.
Barn under
15 år.
Äldre per-  soner.
lhöran
barn.
Barn under
15 år.
Äldre per-  soner.
O:
|-J
er
a
B
B
Mk.
Ivvk.
Mk.
Kvk.
CD
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Pj
Ct>
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
-n
B
2
3
5
67
58
310
631
146
1,212
21
13
103
100
7
250
1
—
—
1
—
—
1
24
21
181
418
84
728
15
8
69
76
2
170
2
—
—
1
—
—
1
19
17
612
942
120
1,610
20
15
99
87
1
222
3
—
—
1
—
—
1
28
52
856
1,549
311
2,796
34
18
197
188
20
457
4
—
—
3
4
—
7
15
11
350
734
66
1,176
7
11
106
91
1
216
5
—
—
3
1
—
4
24
20
223
452
62
781
19
12
112
97
3
243
6
—
—
3
1
—
4
32
45
541
865
201
1,684
26
9
109
74
—
218
7
—
i
1
1
—
3
2
4
29
76
15
120
2
—
26
20
—
48
8
—
—
1
—
—
1
40
29
197
272
63
601
26
19
79
80
6
210
9
'' —
—
—
—
—
—
95
77
380
577
72
1,201
20
13
96
79
-
208
10
—
—
2
—
—
2
78
99
626
819
224
1,846
13
9
119
124
3
268
11
—
i
1
1
—
3
66
29
306
451
49
891
5
2
40
43
3
93
12
—
—
—
—
—
—
21
34
340
524
141
1,060
23
12
89
108
3
235
13
—
—
19
20
—
39
71
43
478
797
158
1,647
22
15
152
138
5
332
14
—
—
12
3
—
15
11
11
363
856
189
1,430
11
12
147
140
4
314
15
—
—
29
35
__
64
88
53
507
966
274
1,888
22
8
182
126
3
341
16
—
—
—
—
—
—
O
o
101
564
1,079
336
2,180
15
6
147
122
1
291
17
—
—
—
—
—
—
35
25
270
505
216
1,051
14
10
80
75
—
179
18
—
—
—
—
—
—
104
107
332
488
241
1,272
24
21
145
140
4
334
19
—
—
1
2
—
3
98
76
396
543
363
1,476
34
37
155
149
1
376
20
—
—
2
1
—
3
94
103
263
470
278
1,208
39
24
162
166
6
387
21
—
—
3
10
1
14
Öl
38
131
181
117
518
19
16
78
68
2
183
22
■ —
—
—
)
—
1
2
2
94
136
26
260
10
5
119
82
1
217
23
—
—
9
5
—
14
48
66
135
169
35
453
21
24
140
97
1
283
24
_
2
94
8S
1
185
1,203
1,121
8,384
14,500
3,787
28,995
402
319
2,751
2,4<i«
77
(5,075
47 — Faltigvdrdslagstiftningen. III.
370
Tab. 13. Under år l 907 varaktigt (fullt eller delvis) försörjda
B. Ståder
1
2
1 3
1 4
5
6
■>
1 8
9
1 io
1 ii
12
1 13
Fattigvårdssam-  hällen i:
1.
Understöd i hemmet.
2.
U t ackordering.
Direkt understödda.
Tillhörande
barn.
Summa.
Direkt understödda.
Tillhörande
barn.
Summa.
Barn under
15 år.
Äldre per-  soner.
Barn
15
under
år.
Äldre per-  soner.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
1
Stockholms stad ...
__
_
1,611
4,619
4,544
10,774
710
480
10
59
1,259
2
Stockholms
län
—
—
58
181
193
432
62
60
4
4
1
131
s
Uppsala
»
—
—
169
556
212
937
55
69
3
4
—
121
4
Södermanlands
»
—
—
69
394
367
830
117
94
3
6
—
220
5
Östergötlands
T>
7
5
158
1,609
1,187
3,266
213
220
3
3
—
439
6
Jönköpings
»
2
2
116
542
358
1,020
109
60
1
3
1
174
7
Kronobergs
T)
1
5
36
152
38
232
36
34
2
10
—
82
8
Kalmar
»
6
11
135
525
228
905
69
72
2
3
1
137
9
Gottlands
»
—
—
12
38
37
87
43
27
2
—
—
72
10
Blekinge
»
—
-
99
7Ö0
246
1,095
162
162
8
23
—
355
11
Kristianstads
»
-
—
39
251
109
399
35
25
6
5
8
79
12
Malmöhus
T>
6
6
351
1,872
1,185
3,420
346
288
7
13
—
654
13
Hallands
»
—
—
118
468
333
919
100
89
3
6
—
198
14
Göteb. o. Bohus
»
67
77
538
3,594
2,242
6,518
463
493
22
44
6
1,028
15
Älfsborgs
»
11
18
100
491
414
1,034
107
96
15
25
—
243
16
Skaraborgs
>
—
—
129
375
187
691
79
84
5
4
—
172
17
Värmlands
»
—
—
89
382
268
739
97
86
8
16
—
207
18
Örebro
»
6
8
169
465
404
1,052
90
84
6
3
—
183
19
Västmanlands
»
6
5
101
393
366
871
84
87
4
8
—
183
20
Kopparbergs
»
1
2
62
243
215
523
45
28
4
8
—
85
21
Gäfleborgs
»
—
—
104
478
385
967
127
107
3
3
—
240
22
V äst ernorrlands
T>
12
11
129
335
516
1,003
128
157
8
14
—
307
23
Jämtlands
7
6
6
11
7
37
2
—
—
—
—
2
24
Västerbottens
»
—
—
5
12
23
40
20
19
4
14
—
67
25
Norrbottens
»
—
2
48
123
112
286
28
23
3
1
—
55
Summa
132
158
4,751
18,859
14,176
38,076
3,317
2,934
136
279
17
6,683
und erstöd staga re, fördelade efter understödets form
och köpingar.
14
ifi
18
>7
i»
1*0
21
22
28
24
25 |
26
p7
28
30]
301
81
3. Omgång (rotegång).
4.
Vård
å kommunens anstalter.
5.
Vård å andra (än kom-  munens) anstalter.
Direkt understödda.
1-5
Direkt understödda.
Direkt understödda.
Samma
zu
Summa.
Summa.
Barn un-  der 15 år.
Äldre per-  soner.
lhöran
barn.
Barn under
15 år.
Äldre per-  soner.
lhöran
barn.
Barn un-  der 16 år.
Äldre per-  soner.
O:
p
O*
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
a.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
o
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
~i
a
_
109
113
3,605
3,189
7,016
103
83
141
152
_
479
1
—
—
—
—
—
—
13
—
78
98
13
202
2
10
16
20
—
48
2
—
—
—
—
—
—
ö
2
151
148
—
306
6
17
35
Öl
—
109
3
—
—
—
—
—
—
4
20
229
202
49
504
4
2
31
27
—
64
4
—
—
—
—
—
—
23
22
449
357
22
873
1
—
40
65
2
108
5
—
—
—
—
—
—
—
—
135
127
9
271
20
19
34
36
1
no
6
—
—
—
—
. —
—
0
3
66
62
—
117
1
3
4
5
—
13
7
—
—
—
-
—
—
5
3
212
186
24
430
8
1
16
12
—
37
8
—
—
—
—
—
—
—
—
70
96
41
206
—
—
2
5
—
é
9
—
—
—
—
—
—
12
10
217
185
29
453
5
2
14
21
—
42
10
—
—
—
—
—
—
O
5
106
105
—
221
6
2
27
33
2
70
11
—
—
—
—
—
—
46
28
740
601
188
1,603
16
74
116
149
—
355
12
—
—
—
—
—
—
12
3
177
172
35
399
15
27
33
31
—
106
13
—
—
—
—
—
—
74
47
1,601
933
38
2,693
81
23
96
102
—
302
14
—
—
—
—
—
—
—
—
140
174
24
05
05
ce
12
10
32
43
2
99
15
—
—
—
—
—
’ —
10
1
98
148
27
290
2
5
20
32
—
59
16
—
—
—
—
—
•—
0
5
153
258
41
462
13
9
45
50
—
117
17
—
—
—
—
—
—
14
4
124
123
—
265
17
14
24
31
—
86
18
—
—
—
—
—
—
28
12
120
131
16
307
4
2
35
36
1
78
19
74
118
37
229
1
17
21
7
—
46
20
—
—
—
—
—
—
59
25
302
265
25
676
37
40
69
69
—
205
21
—
—
—
—
—
—
17
5
135
no
62
329
4
2
29
38
2
75
22
—
—
—
'' —
—
—
13
10
46
26
—
95
—
—
6
9
-
15
23
18
35
32
85
—
—
5
6
—
11
24
—
—
—
—
—
—
—
—
46
43
13
102
2
9
21
12
—
44
25
—
—
—
—
460
324
9,082
7,881
725
18,472
| 300
371
902
1,042 10
2,685
372
Tab. H. Under år 1907 varaktigt (fullt eller delvis) försörjda
C. Hela
i
I ^
3
4
5
6
! 7
8
9
10
12
i.i
Fattigvårdssam-  hällen i:
1.
Understöd i liemmet.
2.
Utackordering.
Direkt understödda.
Tillhörande
barn.
Summa.
Direkt understödda.
Tillhörande
barn.
Summa.
Barn under
lö år.
Äldre per-  soner.
Barn
15
under
år.
Äldre per-  soner.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
1
Stockholms stad
_
_
1,611
4,619
4,544
10,774
710
480
10
59
1,259
2
Stockholms
län
32
42
647
1,512
872
3,105
267
257
no
157
7
798
3
Uppsala
>
12
19
386
1,146
404
1,966
195
164
54
106
2
521
4
Södermanlands
»
53
53
553
1,420
714
2,793
342
290
54
68
10
764
5
Östergötlands
1)
43
53
1,495
4,025
2,175
7,791
585
586
100
95
8
1,374
6
Jönköpings
>
61
85
1,019
2,559
993
4,717
258
199
97
131
11
696
7
Kronobergs
43
60
878
2,071
704
3,746
178
154
145
212
12
701
8
Kalmar
66
67
1,178
3,011
948
5,270
284
274
92
152
3
805
9
Gottlands
»
8
4
106
246
77
441
91
75
34
84
—
284
10
Blekinge
5
25
29
624
2,009
756
3,443
357
358
94
162
—
971
11
Kristianstads
»
24
26
551
1,484
535
2,620
208
162
123
117
15
625
12
Malmöhus
>
42
45
835
3,108
1,779
5,809
531
442
80
90
13
1,156
13
Hallands
32
19
413
1,222
645
2,231
194
196
107
190
10
697
14
Göteh. o. Bolms
134
157
1,381
5,748
3,340
10,760
713
737
385
669
16
2,520
15
Älfshorgs
»
64
91
1,033
2,757
1,239
5,184
342
314
537
872
30
2,095
16
Skaraborgs
»
Öl
59
1,024
2,558
823
4,515
267
253
231
360
19
1,130
17
Värmlands
»
63
116
1,040
2,915
1,426
5,559
331
336
355
830
39
1,891
18
Örebro
>
26
■ 25
741
2,208
1,101
4,101
286
259
73
107
6
731
19
Västmanlands
»
22
26
525
1,603
968
3,144
251
257
104
161
12
785
20
Kopparbergs
T>
56
68
608
1,580
1,569
3,881
245
238
168
233
11
895
21
Gäfleborgs
29
31
643
1,890
1,822
4,415
354
320
123
179
14
990
22
V ästernorrlands
»
42
44
926
2,026
2,492
5,530
646
626
307
505
112
2,196
23
Jämtlands
»
21
20
303
420
592
1,356
171
140
148
144
17
620
24
Västerbottens
»
168
165
531
861
1,198
2,923
362
362
257
383
32
1,396
25
Norrbottens
3>
83
82
631
1,070
1,850
3,716
290
268
179
324
70
1,131
Summa
1,200
1,375
19,682
54,067
33,466
109,79oj
8,458
7,747
3,967
6,390
469
27.031
understödstagare, fördelade efter understödets form.
riket.
14
15
nr
17
.8
19
20
r*r
22
2;;
''-t
25
30
| 27
28
2»
so
r sr
3. Omgång (rotegång).
4.
Vård
å kommunens anstalter.
5.
Vård å andra (än kom-  munens) anstalter.
Direkt understödda.
Direkt understödda.
Direkt understödda.
H
-*•
Z/l
gj
ep
5
1—
72
B
Kärn un-
Äldre per-
Barn under
Äldre per-
§ O:
Barn un-
Äldre
per-
O:
>-»
der 15 år.
soner.
o 2
8
15
år.
soner.
3 3
3
B
P
der 15 är.
soner.
er
B
p
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
CD
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
3-
CD
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
p
>1
D
_
_
_
_.
_
_
109
1 13
3,605
3,189
7,016
103
83
141
152
_
479
1
—
—
2
3
—
5
80
58
CO
OO
729
159
1,414
23
23
ilo
126
7
298
2
—
—
1
—
—
i
29
23
332
5G6
84
1,034
21
25
104
127
2
279
3
—
—
1
—
—
i
23
37
741
1,144
169
2,114
24
17
130
114
1
286
4
—
1
—
—
i
51
74
1,305
1,906
333
3,669
35
18
237
253
22
565
5
—
—
3
1
-
7
15
11
485
861
75
1,447
27
30
140
127
2
326
G
—
—
3
1
—
i
30
23
279
504
02
898
20
15
116
102
3
256
7
—
—
3
1
—
4
37
48
753
1,051
225
2,114
34
10
125
86
—
255
8
—
i
1
1
—
3
2
4
99
171
56
332
2
T-
28
25
—
55
9
—
1
—
—
1
52
39
414
457
92
1,054
31
21
93
101
6
252
10
—
—
—
—
—
—
100
82
486
682
72
1,422
26
15
123
112
2
278
11
—
—
2
—
—
2
124
127
1,366
1,420
412
3,449
29
83
235
273
3
623
12
—
i
1
1
—
3
68
32
483
623
84
1,290
20
29
73
74
3
199
13
—
—
—
—
—
—
95
81
1,941
1,457
179
3,753
104
35
185
210
3
537
14
—
—
19
20
—
39
71
. 43
618
971
182
1,885
34
25
184
181
7
431
15
—
—
12
3
—
15
21
18
461
1,004
216
1,720
13
17
167
172
4
373
16
—
—
29
35
—
64
93
58
660
1,224
315
2,350
35
17
227
176
3
458
17
—
—
—
—
—
—
114
105
088
1,202
336
2,445
32
20
171
153
1
377
IS
—
—
—
—
—
—
63
37
390
636
232
1,358
18
12
115
in
1
257
19
—
—
—
—
—
—
104
107
406
606
278
1,501
25
38
166
147
4
380
20
—
—
1
2
—
3
157
101
698
808
388
2,152
71
77
214
218
1
581
21
—
—
2
i
—
3
in
108
398
580
340
1,537
43
26
191
194
8
462
oo
—
—
3
10
1
14
04
48
177
207
117
613
19
16
84
77
2
198
23
—
—
—
1
—
1
2
2
112
171
58
345
10
5
124
88
1
228
24
—
9
5
—
14
48
6G
181
212
48
555
23
33
161
109
1
327
25
—
2
94
88
1
185
1,663
1,445117,466j‘22,381
4,512
17,467
822
690
8,653
3,508
S7
8,760
374
Tab. 15. Under år 1907 varaktigt (fullt eller delvis) försörjda
A. Lands
-
i
1
2
•>
4
5
6 1
7
*
9
10
u
12
13
1. Mindre
fattigstugor.
2
Fattighus.
al Direkt understödda.
^cr
a) Direkt understödda.
z?
Fattigvårdssam-
hällen i:
Barn under
Äldre per-
er ^
5 er
B
Barn under
Äldre per-
er £
tf S
tf
B
15
år.
soner.
3 ©:
B
16
år.
soner.
3 o:
B
a
tf
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
a
<t>
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
&
1
Stockholms
län
i
5
71
185
65
327
17
n
159
326
Öl
664
2
Uppsala
»
—
1
59
148
30
238
—
—
79
178
42
299
3
Södermanlands
>
2
5
66
158
37
268
5
2
221
412
61
691
4
Östergötlands
>
4
6
90
196
122
417
10
8
585
1,082
128
1,813
5
Jönköpings
>
—
-
38
120
11
169
10
7
268
554
32
871
6
Kronobergs
>
2
1
64
170
45
282
2
i
47
136
8
194
7
Kalmar
»
6
2
96
192
74
370
9
9
217
425
50
710
8
Gottlands
>
1
1
8
18
12
40
1
3
18
52
1
75
9
Blekinge
D
—
—
16
34
18
08
—
—
2
7
7
16
10
Kristianstads
—
—
11
66
4
71
2
1
98
173
41
315
11
Malmöhus
>
3
2
51
106
43
205
7
17
153
266
98
540
12
Hallands
>
—
—
20
48
22
90
ii
1
72
108
10
202
13
Göteborgs o. Bohus
>
5
4
82
140
74
306
—
—
12
35
6
53
14
Älfsborgs
T>
1
6
82
183
51
323
9
5
97
201
21
333
15
Skaraborgs
5
0
112
282
78
483
» 6
5
226
535
no
882
16
Värmlands
—
—
54
145
55
254
—
—
. 16
26
10
52
17
Örebro
»
—
—
38
134
74
246
9
n
138
322
77
557
18
Västmanlands
>
6
6
75
167
82
334
7
6
80
160
56
309
19
Kopparbergs
»
3
1
24
40
59
127
—
—
—
—
—
—
20
Gäfleborgs
»
—
—
21
75
89
185
3
4
43
67
33
150
21
Västernorrlands
>
4
G
60
171
206
447
2
—
46
102
50
200
22
Jämtlands
»
1
3
11
21
28
64
4
4
4
9
3
24
23
Västerbottens
»
2
2
13
47
19
83
—
—
4
12
2
18
24
Norrbottens
»
2
3
13
18
18
54
—
—
11
13
—
24
Summa
47
50
1,175
2,853 1,316
15,450
114
05
2,596
5,200
887
8,892
375
understödstagare, vårdade å kommunens egna anstalter,
bygden.
14
|
15
16
17
18 1
19
20
21
22
22
24 1
25
3.
Ålderdomshem.
4. Fattiggård.
a) Direkt understödda.
H
Ul
P
B
B
a) Direkt understödda.
z?
H
Kärn
15
under
år.
Äldre per-  soner.
o'' 52
so C
•-* g
B O:
P
B
Pj
ro
Barn
16
luder
år.
Äldre per-  soner.
o*
s ¥
P s:
0
B
B
p
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
0
Pa
ft>
_
_
8
__
8
7
9
46
62
26
. 150
1
—
—
—
—
• —
—
24
19
41
92
11
187
o
—
—
si
85
10
140
12
9
173
279
22
496
3
—
—
38
60
3
91
2
9
69
121
27
228
4
—
—
8
12
—
20
5
4
31
47
23
no
5
—
—
2
10
—
12
19
18
no
136
9
292
6
—
—
—
—
—
—
16
34
224
243
75
692
7
—
—
—
—
—
—
—
—
3
6
1
9
8
—
—
37
29
1
67
40
29
141
202
37
449
9
2
4
32
47
1
86
80
66
232
289
26
693
10
1
—
17
32
1
61
67
78
376
392
81
994
11
—
—
9
11
—
20
45
28
204
283
17
677
12
—
—
0
20
2
28
16
18
230
314
67
634
13
1
—
20
26
1
48
60
32
279
387
85
843
14
—
—
19
32
1
62
—
—
6
6
—
11
15
10
6
02
103
2
182
78
48
367
682
200
1,376
IG
—
—
11
11
10
32
80
66
352
663
175
1,236
17
—
—
7
10
—
17
23
14
108
167
78
390
18
—
—
—
—
—
—
96
98
307
430
182
1,113
19
—
—
8
11
—
19
92
69
318
383
241
1,103
20
—
—
—
—
—
—
60
66
167
197
22
602
21
—
—
—
—
—
—
46
31
114
150
86
427
22
—
—
—
—
—
—
—
—
62
65
2
129
23
—
—
—
—
—
—
2
81
96
16
194
24
14
9
827
497
32
879
869
745
4,031
5,590
1,498
12,733
370
Tab. 15. (Forts.) Under år 1907 varaktigt (fullt eller delvis) för
-
A. Lands- 1
1
| 26
| 27
[ 28
| 29
| so
1 31
32
| 33
34
| 35
| 36
1 37
6.
Arbetsinrättning.
6. Barnhem.
F attigvårdssam-
a) Direkt understödda.
C)
H
ep
s
a) Direkt understödda.
zc
B :
hällen i:
Barn under
Äldre per-
o-
p K
Barn under
Äldre per-
er* &
g 5
%
15
ar.
soner.
B ©:
3
15
år.
soner.
a o-.
p
ts
Pa
p
*
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
B
©4
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ct>
ct>
1
Stockholms
län
_
_
19
36
2
57
16
18
34
2
Uppsala
»
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
1
3
Södermanlands
»
—
—
—
1
—
1
—
1
—
—
—
1
4
Östergötlands
7
8
69
88
21
193
5
21
—
—
—
26
5
Jönköpings
»
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
1
6
Kronobergs
»
7
Kalmar
»
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
1
8
Gottlands
»
—
—
—
—
—
--
—
—
—
—
1
1
9
Blekinge
10
Kristianstads
»
--
2
7
12
—
21
ii
4
—
—
—
15
11
Malmöhus
—
—
29
23
1
53
—
2
—
—
—
2
12
Hallands
»
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
13
Göteborgs o. Bohus
»
—
—
9
12
1
22
i
12
—
—
—
13
14
Älfsborgs
>
—
—
—
—
--
—
—
—
. —
—
—
—
15
Skaraborgs
»
16
Värmlands
»
17
Örebro
»
8
3
4
6
—
21
3
21
—
—
—
24
18
Västmanlands
»
19
Kopparbergs
—
—
—
18
—
18
5
i
—
—
—
12
20
Gåfleborgs
—
21
Västernorrlands
»
—
—
—
—
—
—
28
31
—
—
—
59
22
Jämtlands
»
23
Västerbottens
»
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
24
Norrbottens
T)
—
—
—
— 1
—
—
33
18
5
8
— 1
94
Summa
15
13
137
196
251| 3861
103
166
6
8
1II 284 i
1 De i kolumn 38—43 upptagna siffror torde i många fall ej afse varaktig vård å sjukvårds
en kommunal sjukvårdsanstalt.
sörjda understödstagare, vårdade å kommunens egna anstalter
bygden.
38
30
40
41
4a j
43
44
45
4«
47
48
4»
50
'' 51 ''
52
| "53 "
54
1 55
7.
Kommunens sjukvårds-
8
Annan
kommunens
S u
anstalter.1
anstalt.
a) Direkt under-  stödda.
H
a) Direkt under-  stödda.
B
a) Direkt understödda.
H
ce
B
Dam un
Äldre per-
er —
53 ^
1
Barn un-
Äldre per-
er
2 5?
Ilarn under
Äldre per-
er ~
P zz
der 15 år.
soner.
D C:
2
der 15 år.
sonor.
B O:
g
15
ar.
soner.
B O:
3
P
Qé
<t>
P
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
3
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
3
Ou
O ■
26
15
10
n
62
_
6
3
2
i
10
67
58
310
031
146
1,212
1
—
—
—
—
i
1
—
—
2
—
—
2
24
21
181
418
84
728
2
—
—
—
i
—
1
—
—
1
6
—
t
19
17
512
942
120
1,610
3
—
—
2
3
—
5
—
—
3
10
10
23
28
52
856
1,549
311
2,796
4
4
1
—
5
15
11
350
734
66
1,170
ö
1
i
24
20
223
452
62
781
6
—
—
2
2
—
4
—
—
2
3
2
7
32
45
541
865
201
1,684
7
1
—
i
2
4
29
76
15
120
8
1
i
40
29
197
272
63
001
9
95
77
380
577
72
1,201
10
1
—
i
78
99
626
819
224
1,846
11
—
—
1
—
—
1
—
—
—
1
—
i
56
29
306
451
49
891
12
—
1
3
1
5
21
34
340
524
141
1,060
13
71
43
478
797
158
1,547
14
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
2
11
11
363
856
189
1,430
15
—
—
8
10
7
25
—
—
—
—
—
—
88
53
507
966
274
1,888
16
—
—
12
25
—
37
—
—
9
18
—
27
100
101
564
1,079
336
2,180
17
—
_
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
35
25
270
505
216
1,051
18
_
1
1
—
—
2
—
—
—
—
—
—
104
107
332
488
241
1,272
19
3
3
6
7
—
19
—
—
—
—
—
—
98
76
396
543
363
1,476
20
94
103
263
470
278
1,208
21
_
—
2
i
—
3
—
—
—
—
—
—
51
38
131
181
117
518
22
—
—
15
12
3
30
—
—
—
—
—
—
2
2
94
136
26
260
23
11
15
25
34
2
87
—
—
—
—
—
—
48
00
135
169
35
453
24
il
31
84
107
13
279
—
—
28
49
15
92
1,203
1,121
8,384
14,500
3,787
28,995
anstalten utan allenast att en eljest varaktig försörjd person någon tid under året erhållit vård å
48 — Fattiged/ dslagttiftningen. III.
378
Tob. 16. Under år l 907 varaktigt (fullt eller delvis) försörjda
B. Städer
i
2
3
i
s
6
7
8
9
10
11
12
1 13
1. Mindre fattigstugor.
2. Fattighus.
Fattigvårdssam-
a) Direkt understödda.
H
Ul
a) Direkt understödda.
H
ce
B
5
hällen i
Barn under
Äldre per-
s =?
Barn under
Äldre per-
er d:
p P
16
ar.
soner.
B o:
B
15
år.
soner.
p &
g
SP
p
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
B
O.
CD
Mk
Kvk.
Mk.
Kvk.
B
CD
3
Stockholms stad ......
—
_
_
_
_
_
i
1,092
1,496
3,189
2
Stockholms
län......
—
—
4
6
8
17
—
—
17
32
5
54
3
Uppsala
» ......
—
—
—
—
—
—
—
—
129
122
—
251
4
Södermanlands
> ..
—
—
—
—
—
—
—
'' —
24
46
1
71
5
Östergötlands
» ......
—
—
7
12
10
29
—
—
107
87
8
202
C
Jönköpings
» ......
—
—
3
7
4
14
—
—
38
37
4
79
7
Kronobergs
» ......
—
—
1
i
—
2
—
—
4
4
_
8
8
Kalmar
» ......
—
—
—
—
—
—
3
3
63
75
—
144
9
Gottlands
T> ......
—
—
6
27
41
74
—
—
64
68
—
132
10
Blekinge
T> ......
—
—
—
—
—
—
12
10
174
150
23
369
11
Kristianstads
» ......
—
—
—
—
—
—
1
4
92
78
—
175
12
Malmöhus
T> ......
8
12
33
40
38
131
1
—
91
77
5
174
13
Hallands
J> ......
—
—
—
—
—
—
12
3
141
142
35
333
14
Göteb. o. Kohus
» ......
—
—
4
15
12
31
—
—
65
94
26
185
15
Älfsborgs
» ......
—
—
—
1
4
6
—
—
18
18
4
40
16
Skaraborgs
t ..
—
—
11
20
12
43
6
4
43
70
15
138
17
Värmlands
» ......
2
1
2
—
—
6
—
—
5
9
2
16
18
Örebro
» ......
—
—
—
—
•-
—
—
‘ -
5
5
_
10
39
Västmanlands
D ...
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
20
Kopparbergs
» ......
—
—
—
2
3
5
—
—
3
10
19
32
21
Gäfleborgs
> ......
—
—
7
18
23
48
15
10
233
169
2
429
22
V ästernorrlands
» ......
—
—
—
—
—
—
—
—
5
5
2
12
23
Jämtlands
» ......
—
. —
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
24
Västerbottens
D ......
—
—
—
—
—
—
—
—
—
10
19
29
25
Norrbottens
» ....
-
—
2
6
—
7
—
—
9
11
—
20
Summa
10
13
80
153
155
411
51
34
3,022
2.S15
170
6.092
understödstagare, vårdade å kommunens egna anstalter
och köpingar.
37(.i
14 j
15
|
IG
it r i»
in
20
*i~ 1
22 1
28 |
24
|
25
3.
Ålderdomshem.
4. Fattiggård.
a) Direkt understödda.
b) Tillhörande
barn.
Summa.
a) Direkt understödda.
b) Tillhörande
barn.
Summa.
Barn
J 5
under
år.
Äldre per-  soner.
l»arn
15
under
år.
Äldre per-  soner.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk
Kvk.
57G
1,679
_
2,255
_
_
—
—
—
—
_
_
_
- ,
—
—
13
—
56
60
129
_
_
—
—
—
O
2
22
26
—
55
_
—
—
—
—
—
—
79
87
40
206
—
—
318
227
4
549
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
—
—
—
2
—
149
in
24
286
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
13
_
15
4
i
9
6
—
20
_
—
2
21
—
23
19
16
186
139
16
376
_
_
—
—
—
—
—
36
30
—
66
_
—
60
50
—
no
3
3
1,472
774
—
2,252
_
—
4
18
2
24
—
—
118
137
14
269
_
—
20
23
—
43
4
3
23
35
—
65
_
—
—
—
—
—
__
—
62
87
13
162
_
—
105
102
—
207
2
—
14
16
—
32
_
—
2
1
—
3
28
12
116
128
16
300
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
1
25
_
25
3
—
—
5
18
26
_
_
_
—
—
13
10
46
26
—
95
_
_
_
—
—
—
—
18
25
13
56
—
—
—
—
—
—
—
35
27
13
75
—
1,089
2,159
0
| 3,254
90
47
2,441
1.720
167
| 4,471
i
4
5
C
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
IS
19
20
21
22
23
24
25
380
Tab. 16. (Forts.) Under år 1907 varaktigt (fullt eller delvis) för
-
B. Städer
1
26
1 27
28
29
30
1 31
32
| 38
| 34
| 35
1 36
i 37
5.
Arbetsinrättning.
6. Barnhem.
Fattigvårdssam-
a) Direkt understödda.
a) Direkt understödda.
er*
in
ce
hällen i:
Barn under
Äldre per-
er EL''
p gr
Barn under
Äldre per-
£ Er
16 år.
sou er.
3 O:
• *1
§
16
år.
soner.
B O:
B
s
a>
§
Mk.
Kvk.
-Mk.
Kvk.
B
Oj
(t*
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
1
Stockholms stad ......
_
_
1,337
14
1,351
43
56
99
o
Stockholms län......
—
—
—
—
_ _
_
_
_
3
Uppsala
j ......
—
—
—
—
—
—
_
—
_
_
_
_
4
Södermanlands » ......
—
—
126
69
8
203
4
20
—
_
_
24
5
Östergötlands » ......
—
—
17
30
—
47
23
22
—
_
_
45
6
Jönköpings
* ......
—
—
94
83
1
178
—
—
_
_
_
_
7
Kronobergs
» ......
6
3
61
47
—
107
—
—
_
_
_
■ _
8
Kalmar
» ......
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
9
Gottlands
» ......
—
—
—
_
_
_
_
._
_
10
Blekinge
» ......
—
—
43
35
6
84
—
—
_|
_
_
_
11
Kristianstads » ......
—
—
—
—
12
Malmöhus
» ......
—
—
330
201
55
586
5
—
_
_
_
5
13
Hallands
» ......
14
Göteb. o. Bohus » ......
—
—
—
—
—
—
71
44
_
_
_
Ilo
15
Alf sborgs
» ......
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
16
Skaraborgs
> ......
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
17
Värmlands
» ......
3
4
84
162
26
279
—
—
_
_
_
_
18
Örebro
» ......
—
—
—
—
—
—
12
4
_
_
_
16
19
Västmanlands » ......
20
Kopparbergs > ......
—
—
53
77
15
145
_
_
_
_
_
_
21
Gäfleborgs
» ......
7
1
39
47
—
94
37
14
_
_
_
Öl
22
Västernorrlands» ......
—
—
130
75
42
247
14
5
_
_
__
19
23
Jämtlands
» ......
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
24
Västerbottens > ......
—
—
—
—
—
—
_
___
_
_
_
_
25
Norrbottens
» ......
—
—
—
—
— |
—
—
—
—
—
—
—
Summa
10
s
•2.304
840
1531
3,321
209
105
—
—
-1
374
Se anm. sid. 376 — 377.
;tsi
sörjda understödstagare, vårdade å kommunens egna anstalter.
och köpingar.
M
39
40 | 41
42 |
44
45
40
47
48 n
49
60
51
62 |
53 |
54 ~[
55
7.
Kommunens sjukvårds-  anstalter.1
8
Annan kommunens
anstalt.
S u m m a.
it) Direkt under-  stödda.
73
a) Direkt under-  stödda.
73
a) Direkt understödda.
H
Ul
Barn vind.
15jir.
Äldre per-  soner.
lllhöra
barn.
3
g
p
Barn lind.
15 år.
Äldre per-  soner.
ill höra
barn.
g
P
Barn
16
lind.
år.
Äldre per-  soner.
illböra
barn.
B
B
p
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
cl
a
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk:
CL
(t
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Cl
Cd
—
65
57
_
_
__
122
109
113
3,605
3,189
—
7,016
1
___
i
i
—
2
—
—
—
—
—
—
13
—
78
98
13
202
O
6
2
151
148
—
306
3
4
20
229
202
49
504
4
_
_
__
i
—
i
—
—
—
—
—
—
23
22
449
357
22
873
5
__
—
135
127
9
271
G
6
3
56
52
—
117
7
6
3
212
186
24
430
8
—
70
95
41
206
9
12
10
217
185
29
453
10
—
—
3
—
—
3
—
—
—
8
—
8
6
6
106
105
—
221
11
_
—
83
123
74
280
13
—
16
—
—
28
46
38
740
601
188
1,603
12
12
3
177
172
35
399
13
_
__
74
47
1,601
933
38
2,693
14
_
_
__
—
—
—
—
—
—
—
—
—
. -
—
140
174
24
338
15
_
_
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
10
7
98
148
27
290
16
5
5
153
258
41
462
17
14
4
124
123
—
265
18
_
_
2
2
—
4
—
—
—
—
—
—
28
12
120
131
16
307
19
_
—
18
28
—
46
—
—
—
—
—
—
—
. -
74
118
37
229
20
_
—
23
31
—
54
—
—
—
—
—
—
59
25
302
265
25
676
21
17
5
135
no
62
329
22
13
10
46
26
—
95
23
18
35
32
85
24
46
43
13
102
25
—
131
ISO
74
j 4101
1 78
57
15
S
_
1158
! 460
3-24 lo,OS2
7,881
725
118,472
382
Tab. 17. Under år 1907 varaktigt (fullt eller delvis) försörjda
C. Hela
1
1 2
3
4
5-
«
1 ?
8
9
10
n
12
1 13
1. Mindre
fattigstugor.
2. Fattighus.
Fattigvårdssam
a) Direkt understödda.
H
U1
a) Direkt understödda.
er
hällen i:
Barn
lö
under
år.
Äldre per-  soner.
3 5
►-* —
B O:
3
Barn
15
under
år.
Äldre per-  soner.
er ~
S5 ~
-i 3
? 3:
c
2
g
p
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
3
<6
Mk
Kvk.
Mk.
Kvk.
3
tx>
1
Stockholms stad .
—
—
_
_
_
_
i
1,692
1,496
3,189
2
Stockholms
län
i
6
76
190
73
344
17
ii
176
358
56
618
3
Uppsala
T>
—
1
69
148
30
238
—
—
208
300
42
650
4
Södermanlands
2
5
66
158
37
268
5
2
245
458
62
762
5
Östergötlands
1
4
6
97
207
132
446
10
8
692
1,169
136
2,015
G
Jönköpings
»
—
—
41
127
16
183
10
7
306
591
36
950
7
Kronobergs
2
i
65
171
45
284
2
i
51
140
8
202
8
Kalmar
7>
6
2
96
192
74
370
12
12
280
500
60
854
9
Gottlands
»
1
1
14
45
53
114
1
3
82
120
1
207
10
Blekinge
»
-
16
34
18
68
12
. 10
176
157
30
385
11
Kristianstads
T)
—
_
11
56
4
71
3
5
190
251
41
490
12
Malmöhus
}
11
14
84
146
81
336
8
17
244
342
103
714
13
Hallands
»
_
__
20
48
22
90
23
4
213
250
45
535
14
Göteb. och Bohus
>
5
4
86
155
86
336
—
—
77
129
32
238
15
Alf sborgs
»
1
6
82
184
55
328
9
5
Ilo
219
25
373
16
Skaraborgs
J
6
6
123
302
90
526
12
9
269
605
125
1,020
17
Värmlands
»
2
1
56
146
55
259
—
—
21
35
12
68
18
Örebro
>•
—
38
134
74
246
9
11
143
327
77
567
19
Västmanlands
»
O
5
75
167
82
334
7
6
80
160
56
309
20
Kopparbergs
3
i
24
42
62
132
—
—
3
10
19
32
21
Gäfleborgs
»
—
—
28
93
112
233
18
14
276
236
35
579
22
Västernorrlands
T>
4
6
60
171
206
447
2
—
51
107
52
212
23
Jämtlands
»
1
3
11
21
28
64
4
4
4
9
3
24
24
Västerbottens
T>
2
2
13
47
19
83
—
—
4
22
21
47
25
Norrbottens
»
2
3
15
23
18
61
—
—
20
24
—
44
Summa
Däraf:
57
72
1,255
8,006
1,471
5,861
165
129
5,618
8,015
1.057
14,984
2G
Landsbygden....
47
59
1,175
2,853
1,316
5,450
114
95
2,596
5,200
887
8,892
27
Städer och köpingar
10
13
80
153
155
411
Öl
34
3,022
2,815
170
6,092
understödstagare, vårdade å kommunens egna anstalter,
riket.
14
15
It,
n
18
1
20
21
22
23
24
25
3. Ålderdomshem.
4. Fattiggård.
a) Direkt understödda.
a)
Direkt understödda.
er
U1
H
m
kärn
under
Äldre per-
P Er
B
Barn
under
Äldre per-
er EL*
P •—
o
B
15
år.
soner.
5 O:
3
15
år.
soner.
3 ©:
3
P
P
Mk.
Kvk.
Mk.
B
Oa
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
3
Oa
Q
<x>
_
__
576
1,679
_
2,256
_
_
_
_
_
1
—
—
—
8
—
8
20
9
102
122
26
279
o
—
—
—
—
—
—
29
21
63
118
11
242
o
—
—
51
85
10
146
12
9
252
366
62
701
4
—
—
356
277
7
640
2
9
69
121
27
228
5
—
—
8
12
—
20
5
4
31
47
23
no
6
—
’ —
2
10
—
12
19
18
no
136
9
292
7
—
—
—
—
—
18
34
373
354
99
878
8
—
_
37
29
1
67
40
29
141
202
37
449
10
• 2
4
34
60
1
101
84
67
241
295
26
713
11
1
—
19
53
1
74
86
94
562
531
97
1,370
12
—
—
9
11
—
20
45
28
240
313
17
643
13
—
—
66
70
2
138
18
21
1,702
1,088
57
2,886
14
1
—
24
44
3
72
60
32
397
524
99
1,112
15
—
—
39
55
1
95
4
3
29
40
—
76
16
10
6
62
103
2
182
78
48
429
769
213
1,537
17
—
—
116
113
10
239
82
66
366
579
175
1,268
18
—
—
9
11
—
20
61
26
224
295
94
690
19
—
—
—
—
—
—
96
98
307
431
182
1,114
20
—
—
8
11
—
19
92
69
318
383
241
1,103
21
—
—
—
26
—
26
63
66
157
202
40
528
22
—
—
—
—
—
—
59
41
160
176
86
522
23
—
—
—
—
—
—
—
—
80
90
15
185
24
—
—
—
—
—
—
2
—
116
123
28
269
25
14
9
1,416
2,Gäll
38
4,133
965
792
6,472
7,310
1,665
17,204
14
0
327
497
32
879
869
745
4,031
5,590
1,498
12,733
26
—
—
1,089
2,159
6
3,264
96
47
2,441
1,720
167
4,471
27
384
Tab. 17. (Forts.) Under år l 907 varaktigt (fullt eller delvis) för
-
C. Hela
1
26
27
28
29
so
1 81
32
3»
34
35
so
37
•
5. Arbetsinrättning.
6. Barnhem.
Fattigvårdssam-
a) Direkt understödda.
H
a) Direkt understödda.
er
U1
hällen i:
Barn
under
Äldre per-
er'' 5
g er
P
B
Barn
under
Äldre per-
c- Bi
P
B
15
år.
soner.
g O»
B
15
år.
soner.
3 C!
p
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
ta
Pa
tf
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
p
(V
1
Stockholms stad ..
_
1,337
14
_
1,351
43
56
99
2
Stockholms
än
—
—
19
36
2
57
16
18
—
—
—
34
3
Uppsala
»
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
1
4
Södermanlands
T>
—
—
126
70
8
204
4
21
—
—
—
26
5
Östergötlands
»
7
8
86
118
21
240
28
43
—
—
—
71
6
Jönköpings
»
—
—
94
83
1
178
—
—
i
—
—
1
7
Kronobergs
D
6
3
Öl
47
—
107
—
—
—
—
• -
—
8
Kalmar
»
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
1
9
Gottlands
»
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
1
10
Blekinge
»
—
—
43
35
6
84
—
—
—
—
—
—
11
Kristianstads
>
—
2
7
12
—
21
11
4
—
—
—
15
12
Malmöhus
»
—
—
359
224
56
639
5
2
—
—
—
7
13
Hallands
»
14
Göteb. och Bohus
»
—
—
9
12
1
22
72
56
—
—
—
128
15
Alf sborgs
1>
—
—
IG
Skaraborgs
—
—
-
—
—
—
—
. —
—
—
—
—
17
Värmlands
»
3
4
84
162
26
279
—
—
—
—
—
--
18
Örebro
»
8
3
4
6
—
21
15
25
—
—
—
40
19
Västmanlands
»
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
20
Kopparbergs
»
—
—
53
95
15
163
5
7
—
—
—
12
21
Gäfleborgs
7
1
39
47
—
94
37
14
—
—
—
51
22
V ästernorrlands
—
—
130
75
42
247
42
36
—
—
—
78
23
Jämtlands
»
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
24
Västerbottens
>
_
_
25
Norrbottens
T)
—
—
—
—
—
—
33
48
5
8
—
94
Summa
31
21
2,441
1,03(1
178
3,707
312
331
fi
8
1
658
Däraf:
26
Landsbygden.....
15
13
137
196
25
386
103
166
6
8
1
284
27
Städer och köpingar
16
8
2,304
840
153
3,321
209
165
—
—
—
374
Se anm. sid. 376—377.
sörjda understödstagare, vårdade å kommunens egna anstalter
riket.
•)8
39
40
41
42 H 43
44
45
4(i
47
48
49 j
50
61
62
sa
54 ~ |
55
7.
Kommunens sjnkvårds-  anstalter.1
8
Annan kommunens
anstalt.
►S u in m a.
a) Direkt under-  stödda.
H
Summa
a) Direkt under-  stödda.
zr
h-2
Summa
a) Direkt understödda.
tf
m
Barn un-  der 16 år.
Äldre per-  soner.
inköra
barn.
Barn un-  der 15 år.
Äldre per-  soner.
inköra
barn.
Barn under
16 år.
Äldre per-  soner.
inköra
barn.
B
ii
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
P
eu
ce
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
P
O
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
P
eu
_
_
_
65
57
_
_
_
122
109
113
3,605
3,189
7,016
3
26
16
u
12
—
64
—
—
5
3
2
10
80
58
388
729
159
1,414
2
—
—
—
—
i
1
—
—
2
—
—
2
29
23
332
566
84
1,034
3
—
—
: —
1
—
1
—
—
1
6
—
.7
23
37
741
1,144
169
2,114
4
—
—
2
4
—
6
—
—
3
10
10
23
51
74
1,305
1,906
333
3,669
5
4
1
—
5
15
11
485
861
75
1,447
6
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
30
23
279
504
62
898
7
—
—
2
2
—
4
—
—
2
3
2
7
37
48
753
1,051
225
2,114
8
1
—
1
2
4
99
171
56
332
9
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
1
52
39
414
457
92
1,054
10
—
—
3
—
—
3
—
—
—
8
—
8
100
82
486
682
72
1,422
11
—
—
83
123
74
280
13
—
15
1
—
29
124
127
1,366
1,420
412
3,449
12
—
—
1
—
—
1
—
—
—
1
—
1
68
32
483
623
84
1,290
18
1
3
1
5
95
81
1,941
1,457
179
3,763
14
—
71
43
618
971
182
1,885
35
—
1
—
—
1
—
—
—
2
—
2
21
18
461
1,004
216
1,720
IG
—
'' —
8
10
7
25
—
—
—
—
—
—
93
58
660
1,224
315
2,350
17
—
—
12
25
37
—
—
9
18
-
27
114
105
688
1,202
336
2,445
18
—
—
2
3
—
O
—
—
—
—
—
—
63
37
390
636
232
1,368
19
—
1
19
28
—
48
—
—
—
—
—
—
104
107
406
606
278
1,601
20
3
3
29
38
—
73
—
—
—
—
—
—
157
101
698
808
388
2,152
21
—
in
108
398
580
340
1,537
22
—
—
*>
1
—
3
—
—
—
—
—
—
64
48
177
207
117
613
23
—
—
15
12
3
30
—
—
—
—
—
—
2
2
112
171
58
346
24
11
15
25
34
2
87
—
—
—
—
—
—
48
66
181
212
48
555
25
41
34
215
293
87
070
78
57
43
57
15
250
1,663
1,445
17,466
22,381
4,512
47,467
11
34
84
107
13
279
_
_
28
49
15
92
1,203
1,121
8,384
14,500
3,787
28,995
26
—
—
131
186
74
391
78
57
15
8
—
158
460
324
9,082
7,881
725
18,472
27
49 — Fattigvård slagstiftningen. III.
386
Tab. 18. Under år 1907 varaktigt (fullt eller delvis) försörjda
Hela
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
ll
12
13
Fattigvårdssam-  hällen i:
1. Statens anstalter för
sinnessjuka.
2.
Upptagningsanstalter för
sinnessjuka.
a) Direkt understödda.
b) Tillhörande
barn.
Summa.
a) Direkt understödda.
b) Tillhörande
barn.
Summa.
Barn
15
under
år.
Äldre per-  soner.
Barn
15
under
år.
Äldre per-  soner.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
1
Stockholms stad ..
_
_
37
50
_
87
_
_
_
_
_
_
2
Stockholms
än
i
—
73
81
—
156
—
—
14
14
—
28
3
Uppsala
Tf
2
i
67
86
—
156
2
—
8
15
—
25
4
Södermanlands
Tf
4
6
88
77
—
175
—
i
10
11
—
22
5
Östergötlands
»
—
—
141
166
—
307
—
-
1
—
—
1
6
Jönköpings
>
—
—
105
79
—
184
—
—
11
2
—
13
7
Kronobergs
Tf
3
1
79
61
—
144
—
—
5
3
—
8
8
Kalmar
1
2
1
94
66
-
163
1
—
3
2
—
6
9
Gottlands
Tf
—
—
26
21
—
47
—
—
2
—
—
2
10
Blekinge
»
—
—
45
31
—
76
—
—
4
6
—
10
11
Kristianstads
»
4
1
81
76
—
162
—
—
1
1
—
2
12
Malmöhus
i
2
—
143
167
—
312
—
—
3
3
—
6
13
Hallands
T>
-
—
33
51
—
84
—
—
6
5
—
11
14
Göteborgs o. Bohus
Tf
2
3
128
160
—
293
—
i
1
—
—
2
15
Älfsborgs
»
1
1
128
123
—
253
—
—
6
4
—
10
16
Skaraborgs
Tf
1
—
128
122
—
251
—
—
2
3
—
5
17
Värmlands
Tf
—
—
168
105
—
273
—
—
5
2
—
7
18
Örebro
»
4
—
115
101
—
220
—
—
5
1
—
6
19
Västmanlands
Tf
2
—
72
63
—
137
—
—
4
4
—
8
20
Kopparbergs
Tf
—
—
114
89
—
203
—
—
—
1
—
1
21
Gäfleborgs
Tf
—
—
89
78
—
167
—
—
12
13
—
26
22
Västernorrlands
*
—
1
105
106
—
212
—
i
2
12
—
15
23
Jämtlands
Tf
—
—
42
36
—
78
1
i
—
1
—
3
24
Västerbottens
Tf
4
—
07
45
■ —
116
1
—
6
2
—
9
25
Norrbottens
Tf
-
—
89
54
—
143
—
—
—
—
—
Summa
32
15
2,257
2,094
—
4,398
5
4
in
105
—
225
Däraf:
26
Landsbygden.....
31
14
1,809
1,570
—
3,424
5
4
93
79
—
181
27
Städer och köpingar
1
1
448
524
—
974
—
'' —
18
26
—
44
understödstagare, vårdade å andra (än kommunens) anstalter
riket.
14
16
16
17
18
19
20
~ 21
22
23
34"
1
25
3.
Länslasarett etc.
a;
4.
Anstalter för idioter.
a) Direkt understödda.
b) Tillhörande
barn.
Summa.
1
Direkt understödda.
b) Tillhörande
barn.
Summa.
Kärn
15
under
år.
Äldre per-  soner.
Barn
15
under
år.
Äldre personer.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
32
22
52
41
_
147
1
4
4
23
18
—
49
9
5
4
5
—
23
2
2
—
8
9
2
21
5
5
16
10
—
35
3
—
1
14
15
—
30
8
5
8
4
—
25
4
3
4
57
68
20
152
12
7
12
2
1
34
6
8
3
21
39
1
72
14
2
—
3
—
19
6
5
3
23
29
3
63
5
O
4
7
—
21
7
2
—
15
11
—
28
10
2
5
4
—
21
8
—
—
2
—
2
2
—
—
2
9
11
12
35
52
6
116
5
3
2
6
—
16
10
4
4
30
17
—
55
8
4
5
4
—
21
11
1
31
43
54
2
131
7
3
8
5
1
24
12
8
7
28
18
2
63
5
5
1
—
—
11
13
1
—
17
17
2
37
21
14
12
16
—
63
14
12
8
34
45
i
100
7
7
3
2
—
19
15
2
—
21
22
—
45
5
7
8
6
—
26
16
9
5
43
57
2
116
6
1
(i
8
1
22
17
—
—
28
23
1
52
9
5
7
2
—
23
18
1
1
19
21
1
43
9
8
9
8
—
34
191
2
2
40
51
3
98
8
3
2
—
1
14
20
10
11
93
106
1
221
15
10
11
13
—
49
21
17
10
74
70
8
179
5
2
2
2
—
11
22
8
7
36
34
2
87
2
2
4
2
—
10
23
1
2
45
36
i
85
2
1
3
3
—
9
24
4
6
66
52
i
129
3
8
-
■—
—
11
25
115
121
813
866
59
1,974
214
136
183
153
4
690
70
67
611
615
55
1,408
132
83
101
78
3
397
26
45
64
202
251
4
566
82
53
82
75
1
293
27
388
Tab.18. (Forts.) Under år l 907 varaktigt (fullt eller delvis) försörjda
Hela
1
26
27
28
29
SO )
31
32
33
34
35
36 |
37
5. Offentlig döfstumskola.
6. Offentlig blindskola.
Fattigvårdssam-
a) Direkt understödda.
a) Direkt understödda.
TJI
hällen i:
Barn
under
Äldre per-
er ^
g er
B
B
Barn
under
Äldre per-
er
g
3
15
år.
soner.
P
B
15
år.
soner.
B O:
B
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
B
Oj
Mk.
Kvk.
Mk.
B
Oj
CD
CD
1
Stockholms stad ..
i
1
7
5
4
4
20
2
Stockholms
län
4
3
—
—
7
-
—
—
1
—
1
3
Uppsala
»
1
1
2
—
—
4
1
—
1
—
—
2
4
Södermanlands
/•>
4
1
—
i
—
6
5
2
1
—
1
9
5
Östergötlands
»
4
1
—
—
6
1
—
2
1
—
4
6
Jönköpings
—
2
—
—
—
2
3
2
2
2
—
9
Kronobergs
»
3
2
2
—
—
7
1
2
2
—
—
5
8
Kalmar
»
8
2
1
2
—
13
2
1
2
1
—
6
9
Gottlands
>
10
Blekinge
T)
8
—
3
—
—
11
—
1
2
—
—
3
11
Kristianstads
»
6
6
1
2
—
15
—
—
2
2
—
4
12
Malmöhus
»
4
4
1
—
—
9
1
—
6
1
—
8
13
Hallands
»
3
5
—
—
—
8
—
—
—
—
—
- I
14
Göteborgs o. Bohus
» .
6
—
—
—
—
6
7
2
1
1
—
11
15
Älfshorgs
>
6
4
1
—
—
11
2
1
2
1
—
6
i16
Skaraborgs
»
2
4
1-
2
—
9
2
—
5
3
—
10
1 17
Värmlands
*
3
3
2
3
—
11
—
2
—
—
—
2
18
Örebro
»
4
1
—
—
—
5
1
1
4
—
—
6
19
Västmanlands
»
1
1
—
—
—
2
1
• —
—
2
—
3
20
Kopparbergs
8
2
3
1
—
14
4
6
1
2
—
13
21
Gäfleborgs
»
6
10
3
1
—
20
1
2
2
1
—
C
22
Viisternorrlands
»
1
—
2
—
—
3
1
3
—
1
—
5
| 23
Jämtlands
>
2
2
2
1
—
7
—
—
—
1
—
1
| 24
Västerbottens
1
i
2
—
—
—
3
—
—
2
—
—
2
| 25
Norrbottens
»
3
2
—
1
—
6
4
<
4
2
—
17
Summa
88
58
24
15
—
185
44
37
45
26
1
153
Däraf:
26
Landsbygden.....
73
45
22
13
—
163
29
27
36
20
1
113
1 27
Städer och leöpingar
15
13
2
2
—
32
15
10
9
6
—
40
389
understödstagare, vårdade å andra (än kommunens) anstalter,
riket.
38
39
40
41
1 «
7. Sanatorium för tuberkulösa.
a) Direkt understödda.
Äldre per-
5 s
soner.
s 2=
Barn
15
under
år.
Mk.
Kvk.
—
-
i
i
—
2
i
_
i
—
—
3
1
4
6
2
1
2
O
.Mk.
Kvk.
3
o.
Barn
15
under
år.
Äldre
personer.
barn.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
44
|
45
|
40
|
47
| ST || iiT
8. Alkoholisthem.
a) Direkt understödda.
''£■
3
1
1
3
22
1
18
2
4
1
1
7
1
5
2
4
1
—
13
—
1
2
1
26
1 — —
1
2
3
35
3
1
2
1
44
4
2
9
2
4
10
4
7
4
6
1
- lj
1 aj
—
4
—
6
—
7
—
8
—
9
—
10 j
—
lli
1 '' 12
—
13:
—
14
—
15i
—
ig''
—
17
—
IS
—
19
—
20
— 21
74
34
40
59
17
42
145
DO
90
v
390
Tab.18. (Forts.) Under år 1907 varaktigt (fullt eller delvis) försörjda
Hela
1
50
51
52
53
54 || 55
56
67
58
59
60 )
G1
9.
Sanatorium
för skrofnlösa.
10. Enskild! barnhem.
Fattigvårdssam-
a) Direkt understödda.
H
m
2
a) Direkt understödda.
H
m
2
B
hällen i:
Barn
under
Äldre per-
O*
Barn
under
Äldre per-
c- g
2
15
år.
soner.
2 p:
g
15
år.
soner.
Ö o:
B
sa
1
Cu
CD
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
a
CD
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
1
Stockholms stad ..
_
_
_
_
_
__
n
29
_
3
_
43
2
Stockholms
län
—
i
—
—
—
i
i
9
—
—
—
10
3
Uppsala
»
—
—
—
—
—
-
6
17
—
—
—
22
4
Södermanlands
»
—
—
i
—
—
i
1
—
—
—
—
1
5
Östergötlands
—
—
—
—
—
—
8
5
—
-
—
13
6
Jönköpings
»
—
—
—
—
—
—
2
19
—
—
—
21
j ^
Kronobergs
—
i
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
8
Kalmar
»
—
—
—
—
—
—
3
2
—
—
—
5
9
Gottlands
»
10
Blekinge
2
2
—
—
—
4
—
—
—
—
—
—
11
Kristianstads
»
.1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
12
Malmöhus
»
—
4
—
i
—
6
—
38
—
—
—
38
13
Hallands
>
1
5
—
—
—
6
—
6
—
—
—
6
14
Göteborgs o. Bohus
»
—
—
—
—
—
—
4
—
—
—
—
4
15
Älfsborgs
»
—
—
—
i
—
1
4
1
—
—■
—
5
IG
Skaraborgs
»
—
—
—
—
—
—
—
6
—
—
—
- 6
17
Värmlands
»
—
2
—
—
—
2
—
1
—
i
—
2
18
Örebro
»
—
—
—
—
—
—
10
10
—
—
—
20
19
Västmanlands
»
—
—
—
i
—
1
—
—
—
—
—
—
20
Kopparbergs
—
2
—
—
—
2
3
21
—
—
24
21
Gäfleborgs
»
—
—
—
—
—
—
8
42
-
—
—
60
22
V ästernorrlauds
»
—
—
i
—
—
1
1
9
—
—
10
23
Jämtlands
»
—
-
-
—
—
—
4
3
—
—
—
7
24
Västerbottens
»
—
—
i
i
-
2
—
—
—
—
—
—
25
Norrbottens
»
—
—
—
—
*5
8
—
—
—
13
Summa
4
17
3
4
—
28
70
226
—
4
—
300
Däraf:
26
Landsbvade.n.....
1
1
3
_
12
34
61
_
. _
_
96
27
Städer och köpingar
3
10
2
1
—
16
36
165
4
—
205
3‘J 1
understödstagare, vårdade å andra (än kommunens) anstalter.
riket.
02
63
04
05
60 |
07
]
08
60 |
70
71
|
11.
Annan
vårdanstalt.
S u m
m a.
a) Direkt understödda.
b) Tillhörande
barn.
Summa.
a) Direkt understödda.
kärn
15
under
år.
Äldre per-  soner.
barn
16
under
år.
Äldre personer.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
Mk.
Kvk.
53
27
48
53
_
181
103
83
141
152
4
1
3
7
7
22
23
23
119
126
3
1
2
6
. —
12
21
25
104
127
2
1
5
6
—
14
24
17
130
114
7
1
2
3
1
14
35
18
237
253
_
1
_
1
1
3
27
30
140
127
2
1
1
2
—
6
20
15
116
102
6
2
5
—
—
13
34
10
125
86
__
__
—
2
—
2
2
—
28
26
5
3
2
4
—
14
31
21
93
101
3
_
3
9
2
17
26
16
123
112
14
3
12
16
—
45
29
83
235
273
1
—
5
—
—
6
20
29
73
74
63
15
24
16
1
119
104
j
35
185
210
2
3
6
1
5
17
34
25
184
181
__
_
1
14
4
19
13
17
167
172
17
_
2
—
—
19
35
17
227
176
4
3
5
23
—
36
32
20
171
153
4
2
10
9
—
25
18
12
115
in
—
1
i
2
—
4
25
38
166
147
!
31
2
2
4
—
39
71
77
214
218
18
—
1
1
—
20
43
26
191
194
2
1
—
2
—
5
19
16
84
77
i
_
—
i
—
2
10
6
124
88
4
2
1
—
7
23
33
161
109
246
1
70
141
182
21
660
S22
690
3,653
3,508
86
20
44
71
17
237
462
319
2,751
2,466
161
60
97
in
4
423
360
371
902
1,042
72
-i er
b s:
B
p.
2
1
22
2
3
479
298
279
286
665
326
256
255
55
252
278
623
199
637
431
373
458
377
257
380
681
462
198
228
327
87
i i
10
8,760
6,075
2,685
392
Tab. 19. Särskilda grupper af varaktigt (fullt eller
understödets
A. Lands
-
i
1
1 2
3
j 4
5
6
1 7
!l *
Fattigvårdssamhällen i:
1. Sin
n e s s j u k
a.
a) i hemmet.
1 b) genom ^ackor-  dering.
* ! c) genom omgång
(rotegång).
K*
1 a d e
3 S?
OJ e*
ct- e+-
£(*3*
«*■ <
d,
X
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra anstalter.
Summa.
1
Stockholms
län ..................
1
10
1
6
145
163
i 2
Uppsala
» ..................
4
4
—
3
101
_
112
3
Södermanlands
T>
.........
3
4
—
14
16!i
1
181
4
Östergötlands
16
23
—
26
224
2
291
5
Jönköpings
»
16
26
2
18
152
—
214
6
Kronobergs
» .........
21
40
1
14
144
—
220
7
Kalmar
»
40
23
1
53
143
4
264
8
Gottlands
>
6 !
13
—
2
41
—
62 :
9
Blekinge
» ............
15
17
—
18
62
1
113
10
Kristianstads
» .........
22
17
—
32
138
2
211
11
Malmöhus
» ......
16
9
—
30
201
6
262
12
Hallands
» .............
7
11
—
22
74
—
114
13
Göteborgs o. Bohus
T> ...........
23
25
—
35
151
2
236
14
Älfsborgs
)
28
71
—
46
241
i
387
15
Skaraborgs
> .......
17
32
1
9
214
3
27G ;
16
Värmlands
»
28
79
—
76
257
2
442
17
Örebro
9
6
—
48
184
2
249
18
Västmanlands
»
10
9
—
10
106
3
138
19
Kopparbergs
» .........;..
10
46
- i
42
183
1
282
20
Gätleborgs
>
21
19
—
35
149
2
226
21
Västernorrlands
>
29
40
—
12
189 !
_
270 |
22
Jämtlands
»
G
16
1
6
70
1
100 !
23
Västerbottens
» ..................
27
55
- |
7
135
—
224 1
24
Norrbottens
) .........
22 1
32
—
13
129
—
196 i
Summa
397 |
027
7
577
3,592
33
5,233 j
delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1 907.
bygden.
9
K)
ii
13
14
15
16
iv
18
19
20
21
22
|
2.
S i
11 11
e s
s 1
ö a
i d i o t e r).
I n
a 1 1
e s.
Häraf barn under 15 år.
V
å r (
a d e
Ul
B
B
p
Vård
a d e
Summa.
a) i hemmet.
b) genom in-
ackordering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-
anstalt.
e) i sjukvårds-
inrättning.
f) å andra an-
stalter.
Er*
n
5
3
ro
b) genom ut-  ackordering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra an-  stalter.
25
35
1
25
6
21
112
4
6
_
__
—
12
22
1
6
34
—
11
9
24
84
'' —
7
—
—
2
8
17
2
29
48
1
49
4
26
167
5
30
—
15
i
10
61
3
07
52
—
79
—
34
232
12
10
—
6
—
20
48
4
62
69
4
69
1
9
204
22
22
—
10
—
5
69
5
59
90
1
21
3
21
195
20
27
—
2
i
10
60
6
80
63
—
80
2
21
246
26
23
—
13
—
13
75
7
9
15
1
—
—
2
27
2
11
1
—
—
2
16
8
50
33
—
38
—
12
133
14
7
—
8
—
8
37
9
29
82
—
74
—
17
202
11
32
—
27
—
8
78
10
32
50
—
91
8
15
196
6
11
-
4
2
6
29
11
■10
32
1
63
3
4
143
18
15
—
16
1
3
53
12
42
97
—
21
—
23
183
10
16
—
4
—
17
47
18
81
149
5
57
3
14
309
13
32
1
4
2
12
64
14
47
75
7
32
3
23
187
7
10
-
2
—
10
29
15
71
105
i
107
7
24
315
19
36
—
12
2
10
79
16
84
4G
—
113
6
43
292
10
11
—
5
2
9
37
17
20
26
—
10
9
29
94
6
3
—
2
i
11
23
18
36
46
—
44
1
12
139
3
20
—
3
-
10
36
19
34
72
—
56
4
32
198
7
24
—
9
i
14
55
20
33
49
i
24
—
13
120
8
11
—
3
—
11
33
21
38
41
4
21
7
10
121
19
22
—
—
4
45
22
19
67
1
20
2
9
118
8
11
—
—
—
4
23
28
33
29
4
19
—
9
94
6
3
-
1
—
9
19
24
1,02(5
1,395
32
1,124
77
447
4,101
250
400
O
140
15
220
1,045
50 — Fattiguårdslagstiftniiigen. III.
Tab. 19. (Forts.) Särskilda grupper af varaktigt (fullt
understödets
A. Lands
-
1
23
24
25
26
27
28
|
29
Fattig''vårdssamhällen i:
3.
Döfstummma och blinda.
V å r d a d e :
Summa.
a) i hemmet.
b) genom inackor-  dering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra anstalter.
1
Stockholms
län ..................
8
3
__
5
_
8
24
2
Uppsala
>
..................
5
6
7
—
7
24
3
Södermanlands
»
..................
5
3
—
9
■ —
12
29
4
Östergötlands
>
..................
16
8
—
21
—
8
53
5
Jönköpings
»
..................
11
14
—
11
—
10
46
6
Kronobergs
»
..................
23
15
—
8
4
11
61
7
Kalmar
»
..................
23
12
—
13
—
10
58
8
Gottlands
» ..................
2
5
—
—
—
—
7
9
Blekinge
>
..................
21
12
—
7
1
12
53
10
Kristianstads
»'' ..................
20
8
—
,20
—
18
66
ii
Malmöhus
»
..................
23
9
—
18
—
7
57
12
Hallands
»
..................
9
4
—
12
—
i
26
13
Göteborgs o. Bohus »
..................
14
21
—
8
1
10
54
14
Älfshorgs
»
..................
17
23
—
19
—
11
70
15
Skaraborgs
»
..................
22
12
—
6
—
18
58
16
Värmlands
»
..................
17
17
1
12
—
10
57
17
Örebro
»
..................
19
7
—
19
—
9
54
18
Västmanlands
»
..................
11
6
—
10
—
G
33
19
Kopparbergs
»
..................
10
8
—
11
1
27
57
20
Gäfleborgs
»
..................
18
12
—
17
—
19
66
21
Västernorrlands
»
..................
9
13
—
8
—
6
36
22
Jämtlands
»
..................
3
3
—
8
1
9
24
23
Västerbottens
>
..................
7
19
—
6
1
5
38
24
Norrbottens
»
..................
7
11
1
1
1
22
43
Summa
320
250
2
256
10
256
1,094
:i9f>
eller delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form är 1 907.
bygden.
so
oi
32
33 i
34
35 |
30
37 !
38
3»
40
41
42
43
4. V
ant
öra.
5.
T u b
e r k
u 1 ö s a.
V
å r d
a d e
S u m m a.
f å r c
a d e
S u m m a.
a) i hemmet.
b) genom inackor-
dering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-
anstalt.
e) i sjukvårds-
inrättning.
'' f) å andra anstalter.
i hemmet.
b) genom ^ackor-  dering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra anstalter.
6
5
15
1
_
27
20
1
_
5
1
—
27
i
14
2
—
11
—
3
30
10
—
—
1
6
—
17
o
5
—
—
8
—
2
15
3
10
—
3
3
—
19
3
25
8
—
33
1
2
69
27
4
—
35
24
—
90
13
<
—
7
—
—
27
17
2
—
1
3
—
23
5
27
11
1
7
1
1
48
13
2
—
1
2
—
18
G
42
9
—
29
—
—
80
20
G
—
6
—
—
31
7
2
—
2
—
—
4
4
_
—
2
—
—
6
8
35
11
—
18
1
—
65
11
4
—
4
—
—
19
9
17
2
15
—
—
34
7
4
—
4
2
—
17
10
20
6
19
—
2
47
17
3
—
6
7
—
32
11
15
7
—
19
1
1
43
4
4
—
4
1
—
13
12
32
18
—
22
—
—
72
27
23
—
9
3
1
63
13
21
8
—
20
—
2
61
47
17
—
19
10
—
93
14
16
7
1
11
—
35
20
4
—
3
4
—
31
15
14
11
—
12
—
37
11
7
—
15
2
—
35
16
12
4
—
25
. 1
—
42
7
—
—
13
7
1
28
17
11
5
—
15
—
2
33
4
14
—
—
4
1
23
18
24
21
—
14
—
i
60
51
17
—
12
10
—
90
19
26
12
—
30
—
68
34
17
—
7
10
—
68
20
24
20
—
11
1
—
56
81
13
—
20
9
1
124
21
10
4
—
6
—
i
21
19
12
—
3
5
1
40
22
36
13
—
—
—
—
49
19
8
—
6
—
33
23
28
7
1
2
—
-
38
82
19
1 -
2
12
116
24
4751 198
3
351
7
17
1,051
[ 555
191
i —
173
131
5
! 1,055
%
3%
Tab. 19. (Forts.) Särskilda grupper af varaktigt (fullt
understödets
A. Lands
-
1
44
45
46
47
48
49
| so
1
Fattigvårdssamhällen i:
5.
T n b e
r k u 1 ö s a (forts.).
Däraf barn under 15 år.
a) i hemmet.
b) genom ut-  ackordering.
c) genom omgång
"f
(rotegång).
lader
a.
p»
p
b p
03
r+-
ct-
o<
ep
e) i sjukvårds-  inrättning.
j t) å andra an-  stalter.
?
3
3
p
j 1
Stockholms
län ..................
1
——
1
Uppsala
»
6
—
_
_
_
_
0
1 3
Södermanlands
T>
.......
2
10
_
1
1
_
14 ;
4
Östergötlands
>
1
4
—
7
1
_
13
5
Jönköpings
> .......
6
—
—
2
—
8
6
Kronobergs
2
1
—
1
2
_
0
7
Kalmar
T>
......
3
6
—
2
_
11 1
8
Gottlands
»
4
—
—
1
_
O
9
Blekinge
» ......
3
—
—
—
_
_
3
10
Kristianstads
D
......
2
—
—
3
1
_
6
11
Malmöhus
> ......
8
2
—
4
2
_
16
12
Hallands
J>
......
—
2
—
—
1
_
3
I13
Göteborgs 0. Bohus
Tf
.........
15
12
—
7
—
1
35 i
H
Älfsborgs
)
10
6
—
—
2
_
17
15
Skaraborgs
8
1
—
2
1
_
12
16
Värmlands
» ............
1
5
—
2
1
_
9
1 17
Örebro
> .....
—
—
—
.2
1
_
3
18
Västmanlands
» ............
3
3
—
—
1
1
8
I 19!
Kopparbergs
» ......
—
7
—
2
3
—
12 j
20
Gäfleborgs
» .........
6
13
—
2
4
—
24
2l|
Västemorrlands
» ....
21
8
—
4
1
1
3o
22!
Jämtlands
1- .........
4
6
—
2
2
1
15
23
Västerbottens
5
0
—
—
2
_
13
241
Norrbottens
» ..................
13 1
3
—
— |
1 ;
—
17
Summa
122
94
—
4 21
SO
4
292
eller delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1907.
bygden.
'' Bl 1
52
|
53
|
54
6.
55
|
S v
_6I 1
\ r a r
'' 57 1
58 1
59
|
00
61
62
f,3
||
64
e k
ron
i s k t
,s j u
k a.
I n
a 1 1
e s.
Däraf barn under 15 år.
V
å r d
a d e
S u m in a.
>
'' å r ö
a d e
Summa.
a) i hemmet.
b'' genom in-
ackordering.
jo) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-
anstalt.
1 e) i sjukvårds-
inrättning.
f) å andra an-
stalter.
a) i hemmet.
b) genom in-  ackordering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra an-  stalter.
25
6
16
10
_
57
1
—
—
—
1
—
2
1
1
2
—
5
12
—
26
—
—
—
—
3
—
3
2
4
—
—
9
11
5
29
—
—
2
3
—
5
i
63
2
—
42
13
4
124
1
1
—
1
3
—
6
4
26
4
—
19
2
—
51
4
2
—
15
—
—
21
5
48
3
—
9
13
—
73
7
2
—
1
4
—
14
61
53
7
—
30
3
—
93
24
2
—
2
—
28
7
_
3
—
—
—
—
3
—
—
—
-
—
8
45
17
—
16
18
—
96
7
3
—
—
11
—
21
9
11
3
—
15
8
—
37
i
1
—
6
2
—
10
10
12
3
—
18
10
—
43
—
1
—
—
1
—
2
11
13
11
—
8
4
—
36
2
—
—
2
1
—
6
12
41
22
—
12
3
1
79
i
4
—
—
2
—
13
13
79
53
1
26
11
1
171
14
6
1
—
2
—
23
14
32
26
—
15
8
2
83
2
1
—
1
1
—
{)
15
52
13
—
53
4
—
122
4
2
—
1
1
—
8
161
31
—
—
53
29
12
125
-
—
—
—
—
17
12
4
—
12
2
30
5
1
2
''
—
8
lsj
60
43
I-
21
41
—
165
i
—
—
13
7
—
21
19
50
11
—
27
7
—
95
8
Q
—
6
3
—
21
20
74
43
1
19
30
—
167
22
0
—
2
i 14
—
44
21:
18
17
—
7
23
—
65
5
4
—
1
6
; —
16
221
40
34
5
16
2
97
2
—
—
—
—
i
3
23
15
32
-
4
23
—
74
—
2
—
1 —
—
2
24.
811
359
2
441
301
27
1,941
117
43
1
52
67
i
| 281
1 1
398
Tab. 19. (Forts.) Särskilda grupper af varaktigt (fullt
understödets
A. Lands
-
1
65
| 66
67
| 68
69
|
70
71
Fattigvårdssamhällen i:
7.
Genom dryckenskap förfallna.
V ä r d a d e
Xfl
g
ca
a) i hemmet.
b) genom inackor-  dering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra anstalter.
1
Stockholms
län ..................
1
i
10
12
2
Uppsala
>
3
_
—
2
—
—
'')
3
Södermanlands
» ......
1
. —
1
—
2
4
Östergötlands
» ............
9
—
—
16
1
—
26
5
Jönköpings
» ........
3
2
—
3
1
—
9
6
Kronobergs
*
5
—
—
2
—
2
9
7
Kalmar
» ......
6
—
—
8
—
_
14
8
Gottian ds
» ............
1
2
—
_
3
9
Blekinge
»
17
5
—
11
3
—
36 |
10
Kristianstads
» .......
6
3
—
13
1
—
23
11
Malmöhus
» .............
6
1
—
8
—
—
15
12
Hallands
» ..................
—
3
—
2
_
_
5
13
Göteborgs o. Bohus
»
46
8
—
—
—
54
14
Älfsborgs
» .......
7
5
—
13
—
25
15
Skaraborgs
s ...............
21
2
—
5
—
—
28
16
Värmlands
T>
......
2
i
—
5
3
i
12
17
Örebro
> .......
1
—
—
4
—
—
5
18
Västmanlands
»
10
—
—
2
—
—
12
19
Kopparbergs
» ......
56
19
—
5
- ''
—
80
20
Gäfleborgs
28
1
—
29
—
58
21
Västernorrlands
D
......
82
9
—
37
2
—
130
22
Jämtlands
» .......
—
5
—
7
—
—
12 1
23
Västerbottens
» ....
31
13
—
2
—
—
46 i
24
Norrbottens
T>
...............
10
6
—
—
—
—
16 |
Summa
352
86
—
185
11
3 1
637 i
399
eller delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1 907.
bygden.
72
73
74
1 n
75
|
70
77
78
79
80
81
82
83
84
1
85
;
8.
F
a 1
1 a
n
d
e s
juka.
a 1 1 e s.
Häraf barn under 15 år.
V
å r <
a d e :
GO
B
3
p
V å r (
a d e
B
a) i hemmet.
b) genom ut
ackordering.
|c) genom omgång
(rotegång).
e) i sjukvårds-
inrättning.
d) å fattigvårds-
anstalt.
f) å andra an-
stalter.
a) i hemmet.
b) genom ut-  aekordering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
c) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra an-  stalter.
tf
1
1 1
8
_
_
—
_
—
—
—
1
5
i
—
2 —
—
8
—
—
—
—
—
—
—
2
1
i
1
—
8 -
-
10
—
1
—
1
—
2
3
10
2
— •
27;
—
39
4
1
—
7
—
—
12
4
8
2
—
2 1
—
13
4
2
—
i
—
—
7
5
12
3
—
2
—
17
2
—
—
i
—
—
3
6
1
13
3
—
21
—
37
7
3
—
n
—
—
21
7
3
1
—
1
—
6
2
1
—
—
—
—
3
8
23
3
—
9
2
—
37
7
—
—
i
1
—
9
9
tf
tf
—
9
—
—
20
i
1
—
3
—
—
tf
10
8
3
—
13
—
24
-
1
—
1
—
—
2
11
5
2
—
5 j
—
12
—
—
—
2
—
—
2
12
7
7
—
4
1
—
19
i
3
—
1
—
—
5
13
17
10
—
7
5
1
40
6
1
—
—
—
—
7
14
16
8
—
7
1
—
32
6
3
—
—
1
—
10
15
12
9
—
tf
—
2
29
4
8
—
1
—
—
■ 13
16
tf
2
—
16 2
1
27
2
1
—
—
1
—
4
17
2
2
—
1
—
5
—
2
—
—
—
—
2
18
tf
6
—
4 j
~
14
1
1
—
1
—
—
3
19
13
11
9
—
33
—
1
—
1
—
—
2
20
4
9
„ i
O l
—
—
18
1
1
—
—
—
—
2
21
tf
tf
—
4 i
—
1
17
2
—
—
1
—
—
3
22
4
7
—
(i
1
—
18
3
2
—
—
—
5
23
11
8
—
8 1
—
27
3
-
—
—
—
—
3
24
203
in
—
175
15
5
50!)
56
33
—
33
3
125
400
Tab. 19. (Forts.) Särskilda grupper af varaktigt (fullt
understödets
A. Lands
-
1
| 86
87
j 88
j
89
90
|
91
92
Fattigvårdssamhällen i:
9. Orkeslösa, ej hänförliga till någon
af föregående rubriker.
''
a) i hemmet.
b) genom ^ackor-  dering.
h c) genom omgång
(rotegång).
lader
Po
P »1
a ss
ce r-
Sa
ce
f) å andra anstalter.
e) i sjukvårds-  inrättning.
Summa.
1
Stockholms
län ..................
1,175
218
1
670
17
1
2,082
2
Uppsala
» .......
649
77
]
371
1 2
1,101
3
Södermanlands
»
881
96
—
1,148
1
2,126
4
Östergötlands
It
2,031
49
1
1,687
56
1
3,825
5
Jönköpings
» ......
1,886
128
1
720
18 1
2,753
G
Kronobergs
»
1,983
177
—
415
19
2,594
*
Kalmar
T>
....
2,073
120
3
917
19
2
3,134
8
Gottlands
»
218
62
1
53
2 2
338
9
Blekinge
» . .
1,060
167
—
329
38
3
1,597
10
Kristianstads
))
864
145
—
629
6 1
1,645
11
Malmöhus
»
943
74
—
929
3
1
1,950 |
32
Hallands
» .........
696
181
1
506
1
1,385
13
Göteborgs o. Bohus
» ..................
2,197
629
—
437
19
1
3,283
14
Älf sborgs
T>
......
1,944
782
29
775
3
2
3,536
15
Skaraborgs
» ...........
2,058
379
5
827
5 |
4
3,278
IG
Värmlands
1,940
796
43
799
20 |
5
3,603
17
Örebro
» ............
1,647
94
—
1,020
31
1
2,793
18
Västmanlands
>
779
121
—
512
2 —
1,414
19
Kopparbergs
» ......
1,007
223
294
19
10
1,553
20
Gäfleborgs
» ............
924
209
—
506
80 ’ —
1,719
21
Västernorrlands
»
1,224
594
—
484
15
2,317
22
Jämtlands
» ........
272
201
2
134
12:
621
23
Västerbottens
789
354
—
94
4
—
1,241
24
Norrbottens
......
717
365
8
130
11 I
1.231
Summa
29,956
6,241
96
14,386
400 i
391
51.118
401
eller delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1 907.
bygden.
! 03
94
95
90
97 j
98
| 99
|~ 100
101
10!
103
104
106 || 106
10.
Öfriga varaktigt försörjda
understödstagare.
S u in
m a.
V å r <
åder
S u m m a.
Vårdade
Summa.
1
2
o
b) genom inackor-
dering.
c) genom omgång
(rotegång).
£3
CO rt-
S-cw*
03
e) i sjukvårds-
inrättning.
f) å andra anstalter.
a) i hemmet.
b) genom inackor-  dering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra anstalter.
1,406
387
2
387
85 :
28
2,295
2,673
667
5
1,140
264
58
4,807
1
326
275
—
312
3
5
921
1,029
400
1
725
132
41
2,328
O
''1,031
382
—
353
2
4
1,772
1,963
544
1
1,602
179
51
4,340
s
2,261
787
—
802
76
39
3,965
4,525
936
1
2,768
395
90
8,714
4
1,656
278
—
321
14
9
2,278
3,697
522
7
1,171
192
29
5,618
5
] ,323
278
i
301
23
—
1,926
3,514
619
4
780
209
35
5,161
G
2,015
426
—
517
5
20
2,982
4,365
668
4
1,673
172
57
6,939
7''
109
in
i
66
—
1
288
364
212
3
125
44
5
743
8
1,071
347
i
150
49
9
1,627
2,348
616
1
600
174
37
3,776
9
1,239
277
—
390
13
2
1,921
2,221
546
1,201
168
40
4,176
10*
1,312
344
2
714
4
5
2,381
2,389
602
2
1,845
233
36
5,007
11
523
244
1
248
2
3
1,021
1,312
499
3
889
85
10
2,798
12
1,813
642
—
607
9
15
2,986
4,242
1,492
_
1,055
187
63
7,029
13
1,909
734
4
565
n
16
3,239
4,150
1,852
39
1,547
284
48
7,920
14
1,576
413
1
513
i7
14
2,533
3,824
958
15
1,428
252
64
6,641
15
2,673
640
19
778
28
1
4,145
4,820
1,684
04
1,863
321
45
8,797
IG
1,233
389
—
805
24
2
2,463
3,049
548
—
2,116
284
71
6,068
17
1,414
415
—
479
11
4
2,323
2,273
602
—
1,050
135
45
4,105
18
2,099
382
—
823
29
1
3,334
3,358
810
—
1.272
282
52
5,774
19
2,300
386
3
741
59 !
33
3,522
3,448
750
3
1,457
309
86
6,053
20
2,967
1,099
1
588
100
21
4,776
4,527
1,889
3
1,208
346
41
8,014
21
947
313
i
319
38
7
1,631
1,319
018
14
515
156
30
2,652
22
1,911
769
—
90
66
—
2,836
2,883
1,339
1
230
231
16
4,700
23
2,506
567
—
187
147
16
3,423
3,431
1,076
14
366
323
47
5.257
24
37, «19 10,890
43
10,956
S15
2551
60,578
71.714l20.348
185
28,626
5,357
1,087
127,317
öl — Fattigt (träslag stift ni ngen. III.
402
Tab. 20. Särskilda grupper af varaktigt (fullt eller
understödets
B. Städer
1
1 *
4
r 5
0
v
8
Fattigvårdssamhällen i:
1. Sinnessjuk
a.
a) i hemmet.
b) genom ^ackor-  dering.
Värr
8-1
CD £
S»° *
c o
CR B
Ver;
fOo
a
0Q
i a d e:
a £
00 et-  et- e*-
S.K
et-
CD
e) i sjukvårds-  inrättningar.
I
f) å andra anstalter.
b in iu n $
1
Stockholms stad...
24
2
_
561
87
14
688
2
Stockholms
län ..................
—
—
—
—
29
1
30
3
Uppsala
» ..................
—
1
—
53
68
—
122
4
Södermanlands
J ...........
1
1
—
35
34
—
71
5
Östergötlands
» ..................
1
—
—
52
86
—
139
6
Jönköpings
—
—
—
32
44
—
76
7
Kronobergs
» .........
—
—
—
—
9
—
9
8
Kalmar
» ..................
5
5
—
31
29
—
T0
9
Gottlands
» ..................
—
i
—
2
7
—
10
10
Blekinge
» ..................
2
—
—
42
24
—
68
11
Kristianstads
»
1
—
—
19
28
—
48
12
Malmöhus
»
—
5
—
140
113
• —
258
13
Hallands
> .....
1
2
—
58
23
—
84
14
Göteborgs o. Kohus
>
15
1
—
307
142
—
405
15
Älfshorgs
i
—
1
—
31
22
—
54
16
Skaraborgs
Tf
........
i
—
—
3
44
—
48
17
Värmlands
7>
..................
—
—
—
11
34
—
45
18
Örebro
} ......
—
—
—
23
36
—
59
19
Västmanlands
» .........
—
—
—
14
44
4
62
20
Kopparbergs
J ..................
5
—
—
12
23
—
40
21
Gäfleborgs
» ...............
—
—
—
5
68
27
100
22
Västernorrlands
^ ...............
—
—
—
32
27
—
59
23
Jämtlands
» ...........
—
1
—
—
6
—
7
24
Västerbottens
» .................
—
—
—
—
9
—
9
25
Norrbottens
J
..................
—
—
—
2
16
—
18 1
. Summa
56
20
—
1,465
1,052
46
2,639
403
delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1 907.
och köpingar.
9
10
11
12
13
14
15
10
17
i»
“ 19
20
21 |
22
•
2.
S i
n n
e s
s 1
ö a
(i d i
o t e r).
I n
a 1 1
s.
Däraf barn under 15 år.
V å r
1 a d
b :
V å r d a d e :
a) i hemmet.
b) genom in-
ackordering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvård i-
anstalt.
B* —
p: CD
O Tf
5'' %
CTQ 5
• Cu
CD
f) å andra an-
stalter.
S u m in a.
a) i hemmet.
b) genom in-  ackordering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) å sjukvårds-  inrättning.
f) å andra an-  stalter.
U1
p
9
32
60
132
233
_
14
—
—
—
50
64
4
1
—
6
,2
4
17
—
—
—
—
—
2
2
8
6
—
14
—
12
40
—
—
—
—
—
2
2
8
1
—
22
—
4
35
—
—
—
1
—
3
4
14
4
—
42
—
1
61
10
1
—
5
—
1
17
1
—
—
8
—
10
19
—
—
—
—
—
10
10
—
2
.-
16
—
—
18
—
—
—
—
—
—
—
8
3
—
19
—
2
32
—
—
—
• —
—
—
—
—
—
—
14
—
—
14
—
—
—
—
—
—
—
5
—
—
5
—
6
16
—
—
—
—
—
2
2
3
—
—
5
1
4
13
2
—
—
—
—
4
6
10
1
—
92
—
13
116
—
—
—
3
—
6
9
2
—
—
10
—
6
18
1
—
—
—
—
4
5
40
12
—
26
—
40
118
—
1
—
3
—
20
24
1
6
—
10
—
3
20
—
—
—
1
—
3
4
_
3
—
8
. -
4
is
—
2
—
—
—
2
4
4
2
—
8
—
2
16
3
1
—
—
—
4
12
7
—
6
—
6
31
7
—
—
—
—
4
11
—
1
—
14
—
10
25
—
—
—
—
—
4
4
3
2
—
4
—
1
10
1
—
—
—
—
1
2
—
—
—
18
—
18
36
—
—
—
2
—
7
9
—
4
—
—
—
5
9
—
4
—
—
-
—
4
—
—
4
—
—
4
--
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
5
-
—
5
—
2
12
3
1 —
—
—
—
2
5
137
88
| _
417
3
| 285
330
27
23
15
—
127
132
i
o
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
404
Tab. 20. (Forts.) Särskilda grupper af varaktigt (fullt
understödets
B. Städer
1
23
i 24
|
25
26
|
27
1 28
II 29
Fattigvårdssamhällen i:
3. Döfstumma och blinda.
j a) i hemmet.
b) genom ^ackor-  dering.
c) genom omgång
"
(rotegung).
K*
1 a d e
3
M.
a
►i •-*»
p: P
<-»- e*-
S.crq*
c <
K %
Pa
ÖB
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra anstalter.
j
Summa.
1
Stockholms stad...
20
4
6
27
67
2
Stockholms
län ..................
2
—
_
2
_
_
4
8
Uppsala
» .........
10
—
_
9
_
_
19
4
Södermanlands
»
4
2
_
8
_
3
17
5
Östergötlands
» ......
13
—
—
12
_
2
27
C
Jönköpings
»
1
1
—
2
_
1
5
7
Kronobergs
2
—
—
—
—
2
4
8
Kalmar
>
6
1
—
7
—
3
16
9
Gottlands
» ......
—
1
—
__
_
__
1
10
Blekinge
>
4
—
_
3
_
__
7
11
Kristianstads
»
—
—
—
8
_
_
8
12
Malmöhus
) ..........
10
—
—
13
—
11
34
33
Hallands
» ..................
3
1
—
2
—
6
12
14
Göteborgs o. Bobus
> ....
42
2
—
16
—
6
66
15
Älfsborgs
T>
—
‘-
• -
2
—
4
6
16
Skaraborgs
T)
1
—
—
_
_
_
1
17
Värmlands
J ..................
3
—
—
1
—
2
6
18
Örebro
» ............
5
1
—
—
_
2
8
19
Västmanlands
»
7
—
—
8
—
3
18
20
Kopparbergs
» .......
3
—
—
4
—
—
7
21
Gäfleborgs
»
6
3
—
6
—
4
18
22
Västernorrlands
>
—
—
—
6
—
1
i
23
Jämtlands
5
.........
—
—
—
—
—
_
_
24
Västerbottens
J ..................
—
2
—
—
_
—
2
25
Norrbottens
J> ..................
1
—
—
—
—
—
1
Summa
141
18
—
115
-
77
351 |
eller delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1 907.
4or>
och köpingar.
30
31
32
33
34
35
3«
37
38
311
40
n
- 42
1 43
4.
V
a n
öra
5.
T u 1
e r k
11 1 Ö
s a.
V å r i
a d e:
I n a 1 1
e s.
e) i sjukvårds-
inrättning.
.3
Y å r d a d e:
a) i hemmet.
genom inackor-
dering.
genom omgång
(rotegång).
) å fattigvnrds-
anstait.
P
B
Oj
P
P
B
75
p"
ft>
S u m m a.
a) i hemmet.
b) genom in-  ackordering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra an-  stalter.
Zfl
B
B
P
37
14
40
86
13
190
171
22
_
664
_
_
757
1
3
1
—
8
—
—
12
17
—
—
5
1
—
23
2
18
—
—
11
—
—
29
Öl
—
—
13
1
—
65
3
5
2
—
8
—
—
15
23
—
—
15
—
—
38
4
7
—
—
9
—
—
10
97
—
—
65
1
20
—
182
5
__
_
_
4
_
_
4
i
_
_
2
3
6
—
—
10
—
1
17
4
—
—
7
—
—
11
8
9
.-
—
3
—
—
12
18
—
—
8
1
—
27
10
4
__
—
7
—
—
11
—
—
—
1
—
—
1
11
17
—
—
28
—
8
63
21
—
—
15
46
—
82
12
6
—
—
13
—
—
18
22
1
—
14
4
0
47
13
119
3
—
40
—
2
164
100
6
—
209
1
—
316
14
—
—
—
—
—
—
—
22
—
—
16
O
—
43
15
2
—
—
9
—
—
11
—
—
—
1
2
—
3
16
5
—
—
4
—
—
9
32
—
—
23
3
—
58
IT
3
—
—
5
—
5
13
62
—
—
15
5
—
82
18
21
—
—
16
—
2
39
04
9
—
23
1
—
97
19
2
—
—
7
—
—
9
7
—
—
—
9
—
16
20
10
—
—
20
—
—
30
6
3
—
35
1
1
46
21
—
—
—
10
—
—
10
7
—
—
77
1
—
85
22
—
—
—
1
1
—
—
1
—
—
—
3
—
3
23
—
—
—
—
—
20
—
—
3
1
24
25
273
20
—
254
86
31
664
746
41
—
1,113
105
10
2,015
400
Tab. 20. (Forts.) Särskilda grupper af varaktigt (fullt
understödets
B. Ståder
1
44
45
46
47
48
49
|
50
Fattigvårdssamhällen i:
5.
1
u b e
r k u 1
osa
forts.).
Häraf barn un
der 15
å r.
a) i hemmet.
b) genom in-  ackordering.
Y i r (
O
ag
tv B
CfQ P
P» o
B b
S-!
•
po
a
; * d) & fattigvårds-
anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra an-  stalter.
GE
B
B
3
Stockholms stad...
__
18
_
_
_
—
18
2
Stockholms
län ..................
—
—
—
—
-
—
—
3
Uppsala
J ..................
22
—
—
—
—
—
22
4
Södermanlands
» ..................
3
—
—
i
—
—
4
5
Östergötlands
1> ..................
58
—
—
—
—
—
58
6
Jönköpings
» ..................
2
—
—
—
1
—
3
7
Kronobergs
* ..................
—
—
—
—
—
—
—
8
Kalmar
» ..................
—
—
—
—
—
—
—
9
Gottlands
J
..................
—
—
—
—
—
—
—
10
Blekinge
T> ..................
—
—
—
—
—
—
—
11
Kristianstads
» ..................
—
—
—
—
—
—
—
12
Malmöhus
» ..................
—
—
—
—
-
—
—
13
Hallands
» ..................
3
—
—
—
—
6
9
14
Göteborgs o. Bohus
» ..................
4
4
—
5
—
—
13
15
Älfsborgs
> ..................
2
—
—
1
1
—
4
16
Skaraborgs
» ..................
—
—
—
—
1
—
1
17
Värmlands
» ..................
11
—
—
4
—
—
15
18
Örebro
T>
..................
10
—
—
—
—
—
10
19
Västmanlands
t ..................
6
9
—
8
—
—
23
20
Kopparbergs
» ..................
—
—
—
—
—
—
—
21
Gäfleborgs
T) ..................
2
1
—
1
1
—
6
22
Västernorrlands
» ..................
3
—
—
19
—
—
22
23
Jämtlands
» ..................
—
—
—
—
—
—
—
24
Västerbottens
» .........''.........
—
—
—
—
—
—
—
25
Norrbottens
1> ..................
—
—
—
—
—
—
—
Summa
126
32
-
39
4
6
207
407
eller delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1 907.
och köpingar.
51 j
52
|
53 |
54 j
55 j
so |
57 |
58
]
59
|
GO
61
62
63
|
64
6.
S v å
rar
e
k
ron
i h k t
s i
u k a.
I n
a 1 1
e s.
häraf b a
r n under 1
5 år.
\
I å r d a d e :
fart
a d e
0
1
b) genom ut-
ackordering.
_ OfQ
^ <t>
£5
i?
a §
''.-''''OjQ
CTQ
B P
73 <—
!<f
»-*
ce
e) å sjukvårds-
inrättning.
f) å andra an-
stalter.
TJI
a) i hemmet.
b) genom in-  ackordering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra an-  stalter.
S n m in a.
1 43
13
680
4
1
841
—
3
—
—
—
1
4
1
9
1
—
9
—
—
1.9
—
1
—
—
—
—
1
2
4
—
—
17
3
—
24
—
-
—
—
—
—
—
3
30
2
—
22
—
2
56
—
2
—
1
—
—
3
4
223
—
—
244
—
--
467
—
—
—
5
—
—
6
5
1
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
6
1
—
—
11
—
—
12
—
—
—
—
—
—
7
l
24
—
—
35
—
—
59
—
—
—
—
—
—
—
8
9
90
2
_
40
2
—
134
—
2
—
—
2
—
4
10
3
—
—
9
3
-
15
—
—
—
—
—
—
—
11
85
—
—
50
24
15
174
—
—
—
2
1
3
12
34
—
—
26
45
—
105
6
■ —
—
—
14
—
19
13
!
349
10
—
520
i
13
893
3
1
—
15
1
—
20
14
16
2
—
22
10
3
53
—
—
—
—
1
—
1
15
33
3
—
7
1
—
44
—
—
—
—
—
—
—
16
189
—
- -
78
2
—
269
8
—
—
6
2
—
16
17
29
—
—
60
—
—
89
—
—
—
—
—
—
—
18
28
1
—
59
—
—
88
—
—
—
—
—
• —
—
19
4
—
—
7
3
—
14
—
—
—
-
—
—
—
20
53
—
—
78
10
2
143
—
—
—
—
—
—
—
21
2
1
'' -
—
38
—
41
—
—
—
—
3
—
3
22
—
—
—
—
9
—
9
—
—
—
—
—
—
—
23
■ —
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
24
—
—
6
—
—
6
—
—
—
—
—
—
—
25
11,350
35
—
1.980
155
30
3,556
16
1 9
| -
27
|
25
2
79
408
Tab. 20. (Forts.) Särskilda grupper af varaktigt (fullt
understödets
B. Städer
1
|
65
66
|
67
68
|
69
70
II 71
Fattigvårdssamhällen i:
7.
Genom dryckenskap förfallna.
V å r
1 a d e
S u m m a.
a) i hemmet.
b) genom utackor-  dering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstait.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra anstalter.
3
Stockholms stad...
64
1,356
1,420
2
Stockholms
län ..................
—
_
_
10
1
11
3
Uppsala
>
9
—
_
32
_
41
4
Södermanlands
> ............
2
—
—
26
—
_
28
5
Östergötlands
>
324
—
—
116
_
_
440
6
Jönköpings
» ......
—
—
_
_
_
7
Kronobergs
» .......
1
—
_
16
_
17
8
Kalmar
» .....
19
—
'' _
16
_
35
9
Gottlands
T> .........
_
_
_
_
10
Blekinge
> .........
4
—
_
76
_
80
11
Kristianstads
» ......
2
—
—
31
_
_
33
12
Malmöhus
I ......
7
—
—
38
_
_
46
13
Hallands
»
11
—
—
84
_
_
95
14
Göteborgs o. Bohus
>
20
1
—
157
_
_
178
15
Älfsborgs
> ............
11
—
—
17
_
28
16
Skaraborgs
»
26
—
—
14
_
_
40
17
Värmlands
» ........T
60
—
—
41
_
_
91
18
Örebro
J .........
17
—
—
24
_
_
41
19
Västmanlands
» ____
14
1
—
14
_
_
29
20
Kopparbergs
*
—
—
—
7
6
_
13
21
Gäfleborgs
» .........
—
‘ -
—
40
_
_
40
22
V ästernorrlands
Tf ......
10
1
—
16
1
_
28
23
Jämtlands
T> ........
_
_
_
24
Västerbottens
>
—
2
_
1
_
3
25
Norrbottens
» .....
—
—
—
3
—
—
3
Summa
591
5
—
2,135
7
1
2,739
40!l
eller delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1 907.
och köpingar,
k a,
allaudesj
Däraf barn under 15 år,
Inalles.
Vårdade
Vårdade
2 2
52 — Fattigcurdslagstiftningen. III.
410
Tab. 20. (Forts.) Särskilda grupper af varaktigt (fullt
understödets
B. Städer
1
86
l 87
| 88
89
90
1
91
92
1''attigvårdssamhällen i:
9. Orkeslösa, ej hänförliga till någon
af föregående rubriker.
a) i hemmet.
b) genom ^ackor-  dering.
c) genom omgång
>
(rotegång).
dåde
sa-  ts ST
CT. C*-
ELCtc''
<
ST*
e) i sjukvårds-  . inrättning.
f) å andra anstalter.
U1
B
.1
Stockholms stad...
2,396
16
3,385
28
6,825
2
Stockholms
län ..................
134
4
—
108
2
—
248
3
Uppsala
» ...............
572
—
—
115
—
—
687
4
Södermanlands
» ........f.........
344
—
—
253
18
o
617
5
Östergötlands
T> .........
999
1
—
218
—
—
1,218
6
Jönköpings
»
464
6
—
184
—
—
654
7
Kronobergs
» ..................
152
—
—
58
—
—
210
8
Kalmar
» .......
493
1
—
190
—
—
684
9
Gottlands
5>
...............
32
—
—
—
—
—
32
10
Blekinge
7>
.......
306
13
—
147
2
—
468
11
Kristianstads
» ..................
185
4
—
69
—
—
248
12
Malmöhus
51
.................
668
—
—
151
—
8)9
13
Hallands
» ..................
677
144
—
167
—
—
988
14
Göteborgs o. Bohus
5>
..................
1,583
15
—
468
—
—
2,066
15
Älfsborgs
» .........
136
13
132
62
—
333
16
Skaraborgs
y>
159
19
—
157
—
—
335
17
Värmlands
» ..................
no
69
—
143
—
—
322
18
Örebro
* ..................
612
11
—
114
—
—
737
19
Västmanlands
7>
..................
200
8
—
96
12
—
316
20
Kopparbergs
» ..................
170
11
—
37
—
—
218
21
Gäfleborgs
»
264
—
—
149
—
—
413
22
Västernorrlands
» ..................
13
—
—
106
—
—
119
23
Jämtlands
» ..................
—
—
—
84
—
—
84
24
Västerbottens
» .............
—
7
—
1
—
—
8
25
Norrbottens
» ..................
134
4
—
52
—
—
190
Summa
10,803
346
—
6,574
SO
30
17,839
eller delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1 907.
och köpingar.
03 |
114 I
95 1
90 1
»7 |
08 l|
90 |
100 |
101 |
102 |
103
|
104
|
105
||
100
1
I
JO
Öfriga varaktigt försörjda under
stödstagare.
S u
m m a.
V
å r d
a d e
V.
\
ii r (1
a d e
U1
B
B
p
a) i hemmet.
1
OTQ
©
CL P
0> g
2. B
B c
05
* P
O
Tf
C
►-J
n
05
^ ©
g. 5
© B
05 ~
g°o
05 B
>^05
5
P !■*»
B p
CD r+-
£-05*
«*■ <
ce
5’ *“*•
p: «S£.
r*-
c* “
2. ?
cr 5°
• CL
7.
P*
P
B
eu
P
P
CC_
©"
p
o
CFQ
©
cl g
© o
2. B
b -
15 5.
* p
Tf
05
^ ©
Ig
05 p
B° °
05 B
V'' 05
B
05
P°
P H,
B P
g. St
B- 05
rf- <
•
po
*1
CL
CD
©
P:
B Tf
S* <
P°
05 5
• CL
CD
P
B
CL
►1
P
P
B
r*-
P
©
*1
7,900
1,154
364
64
9,482
10,774
1,259
—
7,016
200
279
19,528
1
263
124
_
52
_
10
449
432
131
—
200
34
16
813
2
257
114
__
36
l
24
4 32
937
121
—
306
73
36
1,473
3
412
212
_
112
l
—
737
830
220
—
504
63
11
1,618
4
1 1.578
434
_
107
—
—
2,119
3,266
439
-
872
106
3
4,686
5-
551
167
. _
42
34
19
813
1,020
174
—
271
80
30
1,575
6
75
80
_
12
—
—
167
232
82
117
9
4
444
7
338
125
_
106
—
2
570
906
137
—
430
29
8
1,609
8
55
70
_
188
—
—
313
87
72
—
206
7
—
372
9
657
338
_
125
5
2
1,127
1,095
355
—
463
34
8
1,945
10
201
75
_
67
24
19
386
399
79
—
210
56
26
769
11
2,599
648
_
762
362
71
4,442
3,420
654
—
1,295
645
118
6,032
11
158
49
_
17
12
4
240
919
198
—
399
84
22
1,622
13
4,240
976
_
933
3
94
6,246
6,518
1,028
—
2,693
147
165
10,541
14
845
221
_
105
—
—
1,171
1,034
243
—
338
89
10
1,714
15
469
147
_
88
6
4
713
691
172
—
289
52
8
1,212
It
346
136
_
150
67
6
705
739
207
—
462
106
11
1,525
r
308
162
_
16
—
32
518
1,052
183
—
265
41
45
1,586
it
534
163
_
55
5
—
757
871
183
—
303
63
19
1,439
H
329
72
_
104
33
16
554
523
86
—
183
75
17
883
2(
630
234
_
267
102
26
1,259
967
240
622
181
78
2,088
21
971
301
_
77
.-
2
1,351
1,003
307
—
329
67
8
1,714
25
37
1
_
2
—
—
40
37
2
95
15
—
149
2:
41
45
_
81
—
—
166
40
57
—
86
11
193
2-
125
51
—
29
20
4
229
285
55
—
102
36|
6
486
2<
23,918
| 6,09!
—
3,896
|
674
39!
134,984
38,074
| 6,(58*
| _
18,045
| 2,193]
91!
165,91(i
412
Tab. 21. Särskilda grupper af varaktigt (fullt eller
understödets
C. Hela
1
II 2
*
1
4
1
5
1 8
1 1
II *
1. Sinnes
sjuk
a.
Vår
1 a d e
Fattigvårdssamhällen i:
a) i hemmet.
b) genom ^ackor-  dering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra anstalter.
Summa.
1
Stockholms stad.............
24
1
2
561
6
66
49
78
50
14
84
14
1
688
193
234
252
430
290
229
334
2
Stockholms
län .................
10
5
1
174
3
Uppsala
> ......
4
4
Södermanlands
» ......
4
1
5
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
17
16
21
23
26
40
28
14
17
17
14
13
26
72
6
>
2
7
»
i
i
8
Kalmar
7)
45
6
172
9
Gottlands
T>
10
BlekiDge
» ....
17
23
16
60
61
170
80
342
77
12
87
181
259
520
198
701
441
324
487
308
200
322
326
329
11
Kristianstads
» ........
12
Malmöhus
* ......
314
97
293
263
13
Hallands
» .....
8
14
Göteborgs o. Bohus
Älfsborgs
Skaraborgs
Värmlands
»
38
28
15
5>
1
3
2
16
»
18
32
79
6
9
46
19
40
17
66
32
1
17
28#
9
291
220
160
206
217
216
76
144
145
18
Örebro
19
Västmanlands
10
15
24
54
40
44
6
20
Kopparbergs
Gäfleborgs
Västernorrlands
1
21
>
21
22
»
29
23
Jämtlands
D
6
\
1
24
Västerbottens
27
233
25
Norrbottens
» ... .
22
15
Summa
453
647
7
2,042
4,644
79
7,872
26
Däraf:
Landsbvaden .
397
56
627
20
677
1,466
3,592
1,062
33
46
6,233
2,639
27
Städer och köpingar ...............
—
delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1907.
riket.
10
13
13
14
15
16
IS
19
20
21
22
2.
K i
1) 11
e s
s 1
ö a
(i d i o t e r).
I n
a 1 1
e s.
Diiraf barn under 15 år.
\
å
r (i
a d e
V å r t
a d e
B
C2 ^
a
to
-
ce
O
05
O-
H»
CO
C
*■»
o
B
p
a l~
03
B
o »
05
o 5
so»
p
a
Po
ce
B
C n>
C
B B
B
C rt>
st p
T>
3
T>
!■§
►1 P
C _
T5 5-
''t
05
p<
B
05^
B
o
B
K
B
ttigvurds-
stalt.
jukvårds-
ttuing.
mdra an-
liter.
B
p
lemrnet.
ag
2 B
05 g.
05 p
II
ca»
B
E£-
<
po
eu
2 p
B. ?
B P»
05 3
* Oj
ap
p a
St
<0 i-l
r* p
p
B
B
p
05
05
!)
32
60
132
233
14
_
_
50
64
1
2 9
36
l
31
7
25
129
4
6
—
—
—
14
24
2
14
40
—
25
9
30
124
—
7
—
—
2
10
19
3
37
49
i
71
4
30
192
5
so
—
16
1
13
65
4
81
56
—
121
—
35
293
22
11
—
11
—
21
65
5
C3
59
4
77
1
19
223
22
22
—
10
—
15
69
C
59
92
1
37
3
21
213
20
27
—
2
1
10
60
7
88
66
—
99
2
23
278
26
23
—
13
—
13
75
8
9
15
1
14
—
2
41
2
11
i
—
—
2
16
9
55
33
—
43
—
18
149
14
7
—
8
—
10
39
10
32
82
—
79
i
21
215
13
32
—
27
—
12
84
11
42
Öl
—
183
8
28
312
6
11
—
7
2
12
38
12
42
32
1
73
3
10
161
19
15
—
16
1
7
58
13
82
109
—
47
—
63
301
10
17
—
7
—
37
71
14
82
155
5
67
3
17
329
13
32
i
5
2
16
68
15
47
78
7
40
3
27
202
7
12
—
2
—
12
33
16
75
107
i
115
7
26
331
22
37
—
12
2
10
83
17
96
53
—
119
<»
49
323
17
11
—
5
2
13
48
18
20
27
—
24
9
39
119
6
3
—
2
1
15
27
19
39
48
—
48
1
13
149
4
20
—
3
'' -
11
38
20
34
72
—
74
4
50
234
7
24
—
11
1
21
64
21
33
53
i
24
—
18
129
8
15
—
3
—
11
37
22
38
41
4
25
7
10
125
19
22
—
—
—
4
45
23
19
68
1
21
2
9
120
8
11
—
—
—
4
23
24
38
29
4
24
—
11
106
9
3
—
1
—
11
24
25
1,168
1,483
32
1,541
SO
732
5,031
283
423
2
161
15
353
1,237
1,026
1,395
32
1,124
77
447
4,101
256
400
2
146
15
226
1,045
26
137
88
—
417
3
285
930
27
23
—
16
127
192
27
414
Tab. 21. (Forts.) Särskilda grupper af varaktigt (fullt
understödets
C. Hela
1
23
24
25
26
27
28
|
29
Fattigvårdssamhällen i:
3. Döfstumma och bli
n d a.
Vårt
a d e :
Summa.
a) i hemmet.
7Q
<T>
^ o
tv 2
a
er? g.
p
o
7T
O
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra anstalter.
1
Stockholms stad...
20
4
6
27
57
2
Stockholms
län ..................
10
3
—
7
—
8
28
8
Uppsala
» ...............
15
5
—
16
—
7
43
4
Södermanlands
* ............
9
5
—
17
—
15
46
5
Östergötlands
» .................
29
8
—
33
—
10
80
6
Jönköpings
> ..................
12
15
—
13
—
11
51
7
Kronobergs
> ..................
25
15
—
8
4
13
65
S
Kal mar
» ..................
28
13
—
20
—
13
74
9
Gottian ds
2
6
—
—
—
. -
8
10
Blekinge
» ..................
25
12
—
10
1
12
60
11
Kristianstads
» ..................
20
8
—
28
—
18
74
12
Malmöhus
t>
......
33
9
—
31
—
18
91
13
Hallands
»
12
5
—
14
—
7
38
14
Göteborgs o. Bohus
» ..................
66
23
—
24
1
16
120
15
Älf sborgs
>
17
23
—
21
—
15
76
IG
Skaraborgs
» ..................
23
12
—
6
—
18
59
17
Värmlands
» ..................
20
17
1
13
—
12
63
18
Örebro
>
24
8
—
19
—
11
62
19
Västmanlands
) ..................
18
0
—
18
—
9
61
20
Kopparbergs
» ..................
13
8
—
15
1
27
64
21
Gätleborgs
t>
..................
23
1,5
—
23
—
23
84
22
V ästernorrlands
D ..................
9
13
—
14
—
7
43
23
Jämtlands
T>
..................
3
3
—
8
1
9
24
24
Västerbottens
» .................
7
21
—
tf
1
5
40
25
Norrbottens
T)
..................
8
It
1
1
1
22
44
Summa
461
268
371
10
333
1,445
Häraf:
26
Landsbygden
320
250
2
266
10
256
1,094
27
Städer och köpingar...............
141
18
—
115
—
77
351
eller delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1 907.
riket.
30
31
32
33
r«
35
r38
37
(
38
39
40
41
42
43
4.
\
a n i
öra
5.
T u
jerk
U 1 Ö
s a.
\
å r i
a d e
I n
a 1 1
e s.
. C
Vårdade:
a) i hemmet.
genom inackor-
dering.
i genom omgång
(rotegång).
1) å fattigvårds-
anstalt.
e) i sjukvårds-
inrättning.
å andra anstalter.
Summa.
a) i hemmet.
b) genom in-  ackordering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra an-  stalter.
Summa.
37
14
40
86
13
190
171
22
564
_
__
757
1
9
6
—
23
1
—
39
37
1
—
10
2
—
50
2
32
2
—
22
—
3
59
61
—
—
14
7
—
82
3
10
2
—
16
—
2
30
26
10
—
18
3
—
57
4
32
8
—
42
1
2
85
124
4
—
100
44
—
272
5
13
7
—
7
—
—
27
19
2
—
2
5
—
28
6
27
ii
i
11
1
1
52
14
2
—
1
2
2
21
7
18
9
_
39
—
1
97
24
6
—
12
—
—
42
8
2
—
—
2
—
—
4
4
—
—
2
--
—
6
9
44
11
—
21
1
—
77
29
4
—
12
1
—
46
10
21
2
—
22
—
—
45
7
4
—
5
2
—
18
IT
37
6
—
47
—
10
100
38
3
—
20
53
—
114
12
20
7
—
32
1
1
61
26
5
—
18
5
6
60
13
151
21
—
62
—
2
236
127
29
—
218
4
1
379
14
21
8
—
20
—
2
51
69
17
—
35
15
—
136
15
18
7
i
20
—
—
46
20
4
—
4
6
—
34
16
19
a
_
16
—
—
46
43
7
—
38
5
—
93
17
15
4
—
30
1
5
55
69
—
—
28
12
1
no
18
32
5
—
31
—
4
72
68
23
—
23
5
1
120
19
2<j
21
—
21
—
1
69
58
17
■ -
12
19
—
106
20
36
12
_
50
—
—
98
39
20
—
42
11
1
113
21
24
20
_
21
1
—
66
88
13
—
97
10
1
209
22
10
4
—
7
—
1
22
19
12
—
6
5
1
43
23
36
13
—
1
—
—
50
19
8
• -
—
8
—
35
24
28
7
i
2
—
—
38
102
19
—
5
12
1
139
25
748
218
3
605
93
48
1,715
1,301
232
—
1,286
236
15
3,070
475
198
3
351
7
17
1,051
555
191
173
131
5
1,055
26
273
20
—
254
86
31
664
746
41
—
1,113
105
10
2,015
27
416
Tab. 21. (Forts.) Särskilda grupper af varaktigt (fullt
understödets
C. Hela
1
44
45
46
47
48
49
| BO
Fattigvårdssambällen i:
5.
? u b e
r k u 1
osa
''forts.).
Däraf barn under 15 år.
V å r d a d e :
ce
g
B
.p
a) i hemmet.
b) genom ut-  ackordering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra an-  stalter.
1
Stockholms stad ...
18
18
2
Stockholms
län ..................
—
—
—
_
1
_
1
3
Uppsala
) ______
28
—
—
_
_
28
4
Södermanlands
» ......
5
10
—
2
1
_
18
5
Östergötlands
» .......
59
4
—
7
1
__
71
6
Jönköpings
>
8
—
—
—
3
_
11
7
Kronobergs
» ......
2
1
—
i
2
_
6
8
Kalmar
> ................
3
6
—
2
_
_
11
9
Gottlands
»
4
—
—
i
_
_
5
10
lllekinge
» ..................
3
—
—
—
_
_
3
11
Kristianstads
» ......
2
—
—
3
1
_
G
12
Malmöhus
»
8
2
—
4
2
_
16
13
Hallands
3
2
--
—
i
6
12
14
Göteborgs o. Bohus
* ....
19
16
—
12
—
1
48
15
Älfsborgs
»
12
5
—
1
3
_
21
IG
Skaraborgs
» ..................
8
1
—
2
2
_
13
17
Värmlands
»
12
5
—
6
i
_
24
18
Örebro
*
10
—
—
2
i
_
13
19
Västmanlands
7>
......
9
12
—
8
i
1
31
20
Kopparbergs
» ......
—
7
—
2
3
_
12
21
Gäfleborgs
» .............
7
14
—
3
0
—
29
22
Västernorrlands
» ____ , ,
24
8
—
23
1
1
57
23
Jämtlands
» .......
4
6
—
2
2
1
15
24
Västerbottens
>
5
6
—
—
2
_
13
25
Norrbottens
»
13
3
—
i
—
17
Summa
248
126
—
81
34
10
40!)
Häraf:
26
Landsbygden .
122
94
_
42
30
4
292
27
Städer och ltöpingar ...............
126
32
—
39
4
6
207 |
417
eller delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1 907.
riket.
51
|
52
*
~ i
54
B 1
56
||
-57 1
5*
|
5
• j
no
ot
02
ot
64
6.
S
V
r
a r
e k
r o n
s
k t
H
j n
k
a.
i ii
a 1 1 e s
Häraf barn
under 15 år.
V
å
r d
a d e
V å
r (1
a
d e
i P
er
O
CfQ
B
a>^
cg
p
er
o
(JQ
CG
i liemmet.
genom ut-
ickordering.
frotegäng''.
CT>
B
C
B
o
g
CfQ
P°
å fattigvård!
anstalt.
inrättning.
i sjukvårds-
stalter.
å andra an-
B
B
B
p
i hemmet.
) genom ut-  ckordering.
rotegång).
rt>
3
O
B
O
3
CfQ
po
3
anstalt.
i-H
P
c+-
**
Po
-1
Cu
or.
inrättning.
i sjukvårds-
stalter.
Po
P
3
Oi
P
P
B
B
p
7Q
•
CfQ
1
143
13
680
4
i
841
_
3
_
_
_
11
4
34
t
—
25
10
—
76
1
1
—
—
i
—
3
1 "
2
—
22
15
—
60
—
—
-
—
3
—
3
34
2
—
31
11
7
85
—
2
—
3
3
—
8
286
2
—
286
13
4
591
1
i
—
6
3
—
11
27
4
—
19
2
—
62
4
2
—
15
—
—
21
49
3
,—
20
13
85
7
2
—
i
4
—
14
77
7
—
65
3
—
152
24
2
—
—
2
—
28
136
3
19
56
20
_
230
7
5
—
—
13
—
26
14
3
—
24
11
—
62
1
i
—
6
2
—
10
97
3
—
68
34
15
217
—
i
—
—
3
l
6
''47
1 1
—
34
49
—
141
7
—
—
2
15
—
24
390
32
—
632
4
14
972
10
6
—
15
3
—
33
96
65
i
48
21
4
224
14
6
l
—
3
—
24
65
29
—
22
9
2
127
2
1
—
1
1
—
6
241
13
—
131
6
—
391
12
2
—
7
3
—
24
60
—
—
113
29
12
214
—
—
—
—
—
—
—
40
6
—
71
2
—
118
5
1
—
2
—
—
8
64
43
—
28
44
—
179
1
—
—
13
7
—
21
103
11
—
106
17
2
238
8
6
—
5
3
—
21
76
44
l
19
68
—
208
22
6
—
2
17
—
47
18
17
—
7
32
—
74
6
4
—
1
6
—
16
40
34
—
6
16
2
97
2
—
. -
—
—
l
3
16
32
—
10
23
—
80
—
2
—
—
—
—
2
2,101
394
!
2
2,421
456
03
5,497
133
52
1
79
92
3
300
811
369
2
441
301
27
1,941
117
43
l
52
67
1
281
1 1,360
35
—
1,980
156
36
3,556
16
9
—
27
25
2
79
53 — Fattigciirdslagstift ningen. III.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
418
Tab. 21. (Forts.) Särskilda grupper af varaktigt (fullt
understödets
C. Hela
1
65
| 66
1
67
| 68
|
69
|
70
II 71
Fattigvårdssamhällen i:
7.
Genom dryckenskap förfall
n a.
V å r
dåde
TJI
B
p
a) i hemmet.
b) genom inackor-  dering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra anstalter.
1
Stockholms stad...
64
1,356
1,420
2
Stockholms
län ..................
1
1
—
20
_
1
23
3
Uppsala
»
12
—
—
34
_
_
46
4
Södermanlands
» .....
3
—
—
27
_
_
30
5
Östergötlands
y> .........
333
—
—
132
1
_
466
6
Jönköpings
»
3
2
—
3
1
—
9
7
Kronobergs
» ........
6
—
—
18
—
2
26
8
Kalmar
»
2ö
—
—
24
—
—
49
9
Gottlands
»
1
2
—
_
_
_
3
10
Blekinge
» ......
21
5
—
87
3
_
116
11
Kristianstads
8
3
—
44
1
_
ö6
12
Malmöhus
»
13
1
—
46
_
—
60
13
Hallands
» ......
11
3
—
86
__
—
100
14
Göteborgs o. Bohus
>
66
9
—
157
—
—
232
15
Älf sborgs
T>
18
6
—
30
—
—
63
16
Skaraborgs
» .........
47
2
—
19
—
—
68
17
Värmlands
* ....
52
1
—
46
3
1
103
18
Örebro
) .........
18
—
—
28
--•
_
46
19
Västmanlands
» ............
24
1
—
16
_
_
41
20
Kopparbergs
» ..................
56
19
—
12
6
_
93
21
Gäfleborgs
» ................,
28
1
—
69
—
—
98
22
V ästernorrlan d s
y> ................
92
10
—
53
3
_
158
23
Jämtlands
» ..................
—
5
—
7
_
_
12
24
Västerbottens
» ......
31
15
—
3
_
_
49
25
Norrbottens
» ...............
10
6
—
3
—
— 1
19
Summa
043
01
—
2,320
18
4
3,376
Häraf:
''
1
26
Landsbygden ..
352
80
_
186
11
3
637
27
Städer och köpingar ...............
591
5
—
2,136
i
1 ]
2,739 |
41 it
eller delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1 907.
riket.
72
r?1
—
*-j :
75
7fi
77
1|
78
79
‘ 80
81
82
8»
“si
85
n
8.
F
a 1
1 a
n (1
e s j u k
a.
I n
a 1 1
e s.
Däraf barn under 15 år.
v
å r c
a d e
Värr
a d e
a) i hemmet.
b) genom in-
ackordering.
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-
anstalt.
| e) i sjukvårds-
inrättning.
f) å andra an-
stalter.
Summa.
a) i hemmet.
] b) genom ut-
ackordering. |
c) genom omgång
(rotegång).
d) å fattigvårds-  anstalt.
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra an-  stalter.
Summa.
10
2
23
35
14
14
i
6
1
—
1
—
—
8
—
—
—
—
—
—
—
2
13
1
—
8
—
—
22
—
—
—
—
—
—
—
3
2
1
—
11
—
—
14
—
1
—
1
—
—
2
4
20
2
—
34
—
—
56
8
1
—
7
—
—
16
5
8
2
—
4
1
—
15
4
2
—
i
—
—
i
6
12
3
—
2
—
—
17
2
—
—
i
—
—
3
7
16
5
—
31
—
—
52
9
3
—
19
—
—
31
8
.3
1
—
2
1
—
7
2
1
—
—
—
—
3
9
23
5
—
13
2
—
43
7
—
—
1
1
—
9
10
6
5
—
13
—
2
26
i
1
—
3
—
1
6
11
11
3
—
19
—
—
33
—
1
—
4
—
—
5
12
11
3
—
13
—
—
27
2
—
—
2
—
—
4
13
17
i)
—
21
1
—
48
1
5
—
i
—
—
7
14
20
10
—
10
0
1
46
6
i
—
—■-
—
—
7
15
16
8
—
9
1
—
34
6
3
—
—
1
—
10
16
12
9
—
9
—
3
33
4
8
—
i
—
—
13
17
10
4
—
18
2
1
36
2
2
—
—
1
—
5
18
0
2
—
4
2
—
13
—
2
—
—
—
—
2
19
5
0
—
5
1
—
16
1
1
—
i
—
—
3
20
13
11
—
13
—
—
37
—
1
—
i
—
—
2
21
4
9
—
10
—
—
23
1
1
—
—
—
—
2
22
6
6
—
5
—
1
18
2
—
—
i
—
—
3
23
4
7
—
6
1
—
18
3
2
—
—
—
—
O
24
It
8
—
10
—
1
30
3
—
—
-
—
—
3
25
264
122
—
271
40
9
706
64
36
—
44
17
1
162
203
in
176
15
5
509
56
33
33
3
125
26
61
11
—
96
26
4
197
8
3
—
11
14
1
37
27
420
Tab. 21. (Ports.) Särskilda grupper af varaktigt (fullt
understödets
C. Hela
i
86
87
|
88
89
|
90
91
|
92
Fattigvårdssamhällen i:
9. Orkeslösa, ej hänförliga till
af föregående rubriker.
någon
er
»
B
B
fD
b) genom utackor-  dering.
T3
u c) genom omgång
,cS
(rotegång).
>
a d) å fattigvårds-
anstalt.
rf
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra anstalter.
ce
c
B
B
1
Stockholms stad...
2,396
16
3,385
28
6,825 i
2
Stockholms
län ..................
1,309
222
1
778
19
1
2,330 1
3
Uppsala
» .................
1,221
77
1
486
1
2
1,788 1
, 4
Södermanlands
> ..................
1,225
96
—
1,401
18
3
2,743
5
Östergötlands
V
..................
3,030
50
1
1,905
56
1
6,043
6
Jönköpings
>; ..................
2,349
134
1
904
18
1
3,407
7
Kronobergs
» ..................
2,136
177
—
473
19
—
2,804
8
Kalmar
» ..................
2,566
121
3
1,107
19
2
3,818
1 9
Gottlands
» ..................
250
62
1
53
2
2
370
10
Blekinge
» ........1.........
1,366
180
—
476
40
3
2,066
11
Kristianstads
» ..................
1,049
149
—
688
6
1
1,893
12
Malmöhns
» ..................
1,611
74
—
1,080
3
1
2,769
13
Hallands
" ..................
1,373
325
1
673
—
1
2,373
14
Göteborgs o. Bohus
» ..................
3,780
644
—
905
19
1
6,349
15
Älfshorgs
> ..................
2,080
795
29
907
65
2
3,868
16
Skaraborgs
» ..................
2,217
398
5
984
6
4
3,613
17
Värmland3
» ..................
2,050
865
43
942
20
6
3,925
18
Örebro
» ..................
2,269
105
—
1,134
31
1
3,530
19
Västmanlands
..................
979
129
—
608
14
—
1,730
20
Kopparbergs
> ..................
1,177
234
—
331
19
10
1,771
21
Gäfleborgs
» ..................
1,188
209
—
655
80
—
2,132
22
Västernorrlands
> ..................
1,237
594
690
16
—
2,436
23
Jämtlands
» ..................
272
201
2
218
12
—
705
24
Västerbottens
..................
789
361
—
95
4
1,249
25
Norrbottens
» ..................
851
369
8
182
11
1,421
Summa
40,759
6,587
96
20,960
486
69
68,957
Häraf:
26
Landsbygden
29,966
6,241
96
14,386
400
39
51,118
1 27
Städer och köpingar ...............
10,803
346
—
6,674
86
30
17,839
4-21
eller delvis) försörjda understödstagare, fördelade efter
form år 1 907.
riket.
»4
95
96
97
98 |
99 |
190
101 ]
102
loa
104 j
105
|
100
10. Öfriga varaktigt försörjda
nnderstödstagare.
S u
m m a.
\
å r c
a d e
Summa.
V
å r (1
a d e
X
c
B
p
a) i hemmet.
b) genom utackor-
dering.
c) genom omgång
(rotegång).
Oj
po
P
B P
CD
Oj
CO
e) i sjukvårds-
inrättning.
f) å andra anstalter.
a) i hemmet-
7Q
CD
Qj B
g. g
(jo B
P
O
TT
C
c) genom omgång
(rotegång).
Oj
P »t»
O P
” £
Ct- <
p*
CD
e) i sjukvårds-  inrättning.
f) å andra anstalter.
7,900
1,154
364
64
9,482
10,774
1 259
7,016
200
279
19,628
1
1,669
511
2
439
85
38
2,744
3,105
798
6
1,340
298
74
5,620
-
583
389
—
348
4
29
1,353
1,966
521
1
1,031
206
77
3,801
3
1,443
694
—
465
3
4
2,509
2,793
764
1
2,106
232
62
5,958
4
3,839
1,221
—
909
76
39
6,084
7,791
1,374
1
3,640
601
93
13,400
6
2,207
445
—
363
48
28
3,091
4,717
696
7
1,442
272
59
7,193
C
1,398
358
1
313
23
—
2,093
3,746
701
4
897
218
39
5,606
7
2,353
650
—
622
6
22
3,652
6,270
805
4
2,103
201
65
8,448
8
164
181
1
254
—
1
601
441
284
3
331
51
6
1,116
9
1,728
685
1
276
64
11
2,764
3,443
971
1
1,053
208
45
5,721
10
1,440
352
—
467
37
21
2,307
2,620
626
—
1,411
224
65
4,946
11
3,911
992
2
1,476
366
76
6,823
5,809
1,156
2
3,140
778
164
11,039
12
681
293
1
265
14
7
1,261
2,231
697
3
1,288
169
32
4,420
13
6,053
1,618
—
1,440
12
109
9,232
10,760
2,520
—
3,748
334
208
17,570
14
2,754
956
4
670
11
16
4,410
5,184
2,095
39
1,885
373
58
9,634
15
2,044
660
1
601
22
18
3,246
4,515
1,130
15
1,717
304
72
7,753
16
3,019
782
19
928
95
7
4,850
6,559
1,891
64
2,325
427
56
10,322
17
1,641
551
—
821
24
34
2,971
4,101
731
—
2,381
325
116
7,654
18
1,948
678
—
534
16
4
3,080
3,144
785
—
1,353
198
64
5,544
19
2,428
454
—
927
62
17
3,888
3,881
895
1,453
359
69
6,657
20
2,930
620
3
1,008
161
59
4,781
4,415
990
3
2,079
490
164
8,141
21
3,938
1,400
1
665
100
23
6,127
5,530
2,196
3
1,537
413
49
9,728
22
984
314
7
321
38
7
1,671
1,356
620
14
610
171
30
2,801
23
1,951
814
—
171
66
—
3,002
2,923
1,396
1
315
242
16
4,893
24
2,631
618
—
216
167
20
3,652
3,716
1,131
14
468
359
56
6,743
25
61,537
16,989
43
14,852
1,489
654
95,564
109,790
27,031
185
46,669
7,552
2,006
193,283
37,619
10,890
43
10,956
815
255
60,578
71,714
20,348
185
28,626
5,357
1,087
127,317
2G
23,918
6,099
—
3,896
674
399
34,986
38,076
6,683
—-
18,045
2,193
919
66,916
27
422
Tab. 22. Antal understödstagare år 1907, tillhörande annat
1
2
3
IT4
! 5
6.
7
8
9
10
n
1 12
Fattigvårds-
sambällen i:
I. a n (
s b
y g
d e
n.
s
t ä
der
Antal understöds-  tagare tillhörande
annat fattigvårds-  samhälle.
Af dessa understödstagare hafva
erhållit understöd i form af:
Antal understöds-  tagare tillhörande
annat fattigvårds-  samhälle.
a) läkarelijälp, me-
dicin, förlossnings-  1. begrafningshjälp.
b) annat understöd
för högst 14 dagar.
c) annat understöd
för minst 16 högst
30 dagar.
d) understöd enligt
både a) och b).
e) understöd enligt
både a) och c).
a) stadskom-
mun 1. köping.
b) lands-
kommun.
Summa.
a) stadskom-  mun 1. köping.
b) lands-  kommun.
Summa.
1
Stockholms stad...
_
_
_
_
_
_
_
307
471
778
2
Stockholms
län
121
in
232
19
3
7
—
4
44
62
106
3
Uppsala
»
11
32
43
11
1
7
—
3
33
29
62
4
Södermanlands
T>
6
24
30
1
—
1
1
—
50
46
95
5
Östergötlands
»
59
90
149
11
8
12
3
12
118
171
289
6
Jönköpings
»
25
46
70
2
—
13
—
28
19
24
43
7
Kronobergs
»
8
10
18
1
—
6
1
4
1
6
6
8
Kalmar
t>
29
47
76
6
—
—
4
5
21
56
76
0
Gottlands
»
3
12
15
3
—
1
2
4
2
4
6
10
Blekinge
>
12
27
39
19
1
3
1
1
18
28
46
11
Kristianstads
»
7
14
21
6
3
6
2
2
12
12
24
12
Malmöhus
1>
18
30
48
5
—
9
1
—
114
186
300
13
Hallands
>
/
24
31
1
—
—
—
5
32
47
79
14
Göteh. o. Bohus
231
38
269
6
1
4
—
—
202
462
654
15
Älfshorgs
»
16
48
63
12
2
4
1
2
15
45
60
16
Skaraborgs
»
18
47
65
10
2
8
7
4
5
23
28
17
Värmlands
»
6
73
79
13
4
11
4
16
11
48
59
18
Örebro
r>
29
68
87
21
7
14
8
10
14
57
71
19
Västmanlands
»
12
30
42
28
—
10
7
4
39
34
73
20
Kopparbergs
»
27
76
103
4
3
7
6
3
4
47
61
21
Gäfleborgs
t
16
64
70
16
1
2
12
—
72
116
188
22
V ästernorrlands
»
Öl
116
167
36
6
16
2
4
67
125
192
23
Jämtlands
»
13
59
72
29
12
19
6
4
2
24
26
24
Västerbottens
»
4
13
17
10
7
16
11
22
—
—
—
25
Norrbottens
»
16
62
68
56
13
24
6
20
13
83
96
Summa
744
1,130
1,874
824
74
200
85
157
1,215
2,193
3,408
fattigvårdssamhälle än det, där understödet utgått.
.3
14
15
it
17
18
i» |
20 |
21
22
23
24
]
25
o c h
k ö
P i
n g
i r.
H e 1
a
r
i k
e t.
Af dessa understödstagare
erhållit understöd i form
hafva
af:
Antal understöds-  tagare tillhörande
annat fattigvårds-  samhälle.
Af dessa understödstagare
erhållit understöd i form
Hafva
af:
—
P
(t 3
aq - TT
-1
pa 5? 2
-t» £• rt>
5'' g B:''
l = f
Sicra E
■£T ® <t>
b) annat understöd
för högst 14 dagar.
c) annat understöd
för minst 15 högst
30 dagar.
d) understöd enligt
både a) och b).
e) understöd enligt
både a) och c).
a) liikarehjälp, me-  dicin, törlossnings-  1. begrafningshjelp.
b) annat understöd
för högst 14 dagar.
c) annat understöd
för minst 15 högst
30 dagar.
d) understöd enligt
både a) och b).
e) understöd enligt
både a) och c).
a) stadskom-
mun 1. köping.
TT —
O ^
Summa.
ao
121
269
_
_
307
471
00
l''-
1-
20
121
259
—
—
1
23
—
—
3
7
165
173
338
42
3
7
3
11
2
i
—
1
—
—
44
61
105
12
1
8
—
3
3
6
3
4
1
16
56
69
125
7
3
6
2
16
4
4
38
13
68
63
177
261
438
15
46
26
61
75
5
7
3
1
2
2
44
69
113
9
3
14
2
30
6
—
—
—
—
—
9
15
24
1
—
6
1
4
7
6
4
9
4
2
50
102
152
12
4
9
8
7
8
—
—
—
—
—
5
16
21
3
—
1
2
4
9
2
—
15
—
30
30
55
85
21
1
18
1
31
10
2
—
—
—
—
19
26
46
7
3
6
2
2
11
28
46
132
9
20
132
216
348
33
46
141
10
20
12
54
1
—
11
8
39
71
no
55
1
—
11
13
13
19
72
63
-•
12
433
490
923
25
73
57
% _
12
14
13
3
5
2
2
30
93
123
25
5
9
3
4
15
—
—
—
15
—
23
70
93
10
2
8
22
4
16
1
8
4
6
6
17
121
138
14
12
16
10
21
17
2
20
7
3
1
43
115
158
23
27
21
11
11
18
10
8
8
8
37
51
64
116
38
8
18
15
41
19
57
11
6
11
—
31
123
154
61
14
13
17
3
20
4
26
20
—
2
88
170
258
20
27
22
12
2
21
6
4
8
6
—
118
241
359
40
10
24
8
4
22
—
2
3
1
20
15
83
98
29
14
22
7
24
23
—
—
4
—
—
4
13
17
10
7
20
11
22
24
—
—
9
86
—
29
135
164
56
13
33
92
20
25
264
370
561
226
227
1,959
3,323
5,282
588
444
761
311
384
424
Tab. 23. Af fattigvårdssamhällena år 1907 direkt underunderstöds
-
i
1 2
*
4
5
1
Fattigvårdssamhällen i:
A)
L a n d
s b y g d e n.
Hela antalet direkt understödda
barn, tillhörande annat fattigvårds-  samhälle, nämligen:
Af dessa barn voro
a) Kroniskt sjuka, vauföra,
sinnessjuka, sinnesslöa,
döfstumma, blinda, fal-  landesjuka 1. »efterblifna».
b) Sädana för hvilka fat-
tigvårdssamhället vid-  känts kostnad ''enligt 23 §
i lagen den 13 juni 1902.
a) Landskommuner.
b) Stadskommuner
och köpingar.
c) Utlandet eller
okändt.
Summa.
1
Stockholms stad
2
Stockholms
län........................
22
16
—
38
5
3
3
Uppsala
» ........................
12
3
—
15
—
1
4
Södermanlands
T> . .
72
7
-•
79
2
__
5
Östergötlands
» ........................
46
17
—
63
i
2
6
Jönköpings
» ...............
25
4
—
29
i
2
7
Kronobergs
» ..........
4
4
—
8
—
—
8
Kalmar
» ........................■
21
24
—
45
—
2
9
Gottlands
Tf ...
9
3
—
12
_
__
10
BlekiDge
» ........................
5
9
—
14
—
—
11
Kristianstads
» ........................
12
9
—
21
2
—
12
Malmöhua
» ....
19
26
—
45
—
3
13
Hallands
» .
14
10
—
24
1
—
14
Göteborgs o. Bohus » ........................
9
39
—
48
5
_
16
Älfsborgs
» ...........
25
31
—
56
i
—
16
Skaraborgs
» ..
26
22
—
48
3
1
17
Värmlands
» ........................
18
3
—
21
3
1
18
Örebro
» ........................
28
16
—
39
4
—
19
Västmanlands
1) ............
17
9
—
26
1
—
20
Kopparbergs
» ......
12
6
—
18
1
—
21
Gäfleborgs
» .......
26
7
—
33
O
4
22
Västernorrlands
» .
Öl
27
—
78
8
3
23
Jämtlands
». ..
13
5
8
26
3
—
24
Västerbottens
» . .
4
2
—
6
1
_
25
Norrbottens
» ...........
20
9
—
29
1
Summa
505
308
8
821
48
90
stödda barn, tillhörande annat fattigvårdssamhälle än
kommunen,
8
|
9
|
10 r ii | i- | n
I!) Städer och köping! r.
It [
16
16 '' |
17 I
r
Hela antalet direkt understödda
barn, tillhör, annat
fattigvårdssamh. nämligen:
3
C,
T.
7r
o
B
B
3
er
co
TT ce
Q: 7?
§
| B
? g
o —
£§
3 Oé
3
Af dessa barn voro
3
» o
73 3
ce —•
«—<• T.
3 —
pr
p 3
r* p
o er
ctT 3
er S"
^ Hl
3 03
pt
3 P
p SS
I sfs
3 *■ sr p
2,0 as
p 2 2:
w nr
2. IQ ^ pr
^ e*- 4 P
to.(
■fr
-
(!) Hela riket.
Hela antalet direkt understödda
barn, tillhör, annat
fattigvårdssamh. nämligen:
3
3-
— Öpr
t;
C: TT
O —
5. S1
ep
3
Af dessa barn voro!
3- 21
et> S*
•2- 3
Sb
5* ^
3 o
o 2
C/3 3
c£. 5T
3 pr
TT ^
P «2.
, cn pr
•
2* P
■ig
oa P
CD 3
*
2= O?
pr er
sT 5’ Ä rr
79
£
^
^ o
3 pr 2 3
-03-3
rr1 in ce p
2
sr »
3
3 p ^
P 3 O*.
03
3*
|
rt> 3" 1
c B 3 <
3 ^r o -•
— CR ^ 77
o w r
o w r »'' i
*3 -rr -T
43
25
6
74
2
37
43
25
6
74
2
37
1
10
5
15
3
1
32
21
—
53
8
4
2
7
6
()
. 19
2
3
19
9
6
34
2
4
r>
4
8
_ ■
12
—
3
76
15
—
91
2
3
4
35
19
—
54
—
7
81
36
—
117
1
9
5
_
9
—
9
1
3
. 25
13
—
38
2
5
G
_
_
_
—
—
—
4
4
—
8
—
—
7
3
4
_
7
1
2
24
28
—
52
1
4
8
1
_
_
i
—
—
10
3
—
13
—
—
9
16
10
_
20
2
9
21
19
—
40
2
9
10
_
2
—
2
—
—
12
11
—
23
2
—
11
17
12
—
29
—
11
36
38
—
74
• —
14
12
8
3
—
11
—
—
22
13
35
i
—
13
25
17
_
42
i
8
34
56
—
90
6
8
14
12
1
_
13
—
4
37
32
—
09
l
4
15
_
10
16
—
—
26
38
—
04
3
1
16
8
4
_
12
i
5
26
7
—
33
4
6
17
3
2
_
5
—
—
20
18
—
44
4
—
l«
4
13
__
17
3
i
21
22
—
43
4
1
19
5
2
—
7
—
2
17
8
—
25
1
2
20
14
4
2
20
2
—
40
11
2
53
7
4
21
11
4
1
16
—
i
62
31
1
94
8
4
22
_ •
_
_
—
—
—
13
5
8
26
3
~
23
_
_
__
_
—
—
4
2
—
6
1
—
24
2
1
—
3
-
—
22
10
—
32
l
—
25
2-28
107
15
410
18
5)7
! 733
475
23
1,231
66
119
54 — Fo t ti g c ård slag stiftning en. III.
Tab. 24. Fattigvårdssamhällenas
A. Lands
-
1
T ^
1
3
1
4
1
5
1 6
1
7
1 8
1. Fastigheter
2. Beklädnad, vård
och underhåll (kontant och
in
och inventarier.
i:
■ --------------- ■
natura) af uuderstödstagarna.
| Fattigvårds
1
Däraf för
vård och underhäll å
kommunen
1
samhällen i
i Anskaffa
eg tillhörig anstalt af:
Under-
c) å läns-
d) döf-
ning.
I n all
a) sinnes-
| b) sinnes-
lasarett e
stumma
sjuka.
slöa.
d. anstalt
och
intagna.
blinda.
Kr.
Ö.
Kr.
h
Kr.
jo.
Kr.
Ib.
Kr.
l Ö’
! Kr-
! ••
1 °*
| Kr.
ö.
1
Stockholms
län
i 36,698
14
28,321
66
422,244
88
30,163
21
5,116
10
24,645
52
|
1.876100
2
Uppsala län
»
2,980
66
3,582
11
179,993
95
26,769
09
3,890
42
5,340
24
940|08
3
Södermani.
»
23,155
97
11,576
52
287,363
97
26,724
93
3,477
70
5,955
27
702 75
4
Östergötlands
»
40,609
25
17,797
16
577,117
91
43,321
57
4,949
05
19,598
34
1,634 75
5
Jönköpings
»
114,952
61
6,289
45
360,902
87
30,099
41
4,295
54
6,643
77
1.454 50
6
Kronobergs
»
4,840
31
12,187
85
304,189
39
28,922
53
6,012
10
6,191
22
2,432
99
7
Kalmar
»
68,160
46
11,361
23
397,033
49
31,810
97
4,136
00
9,174
76
2,503
72
8
Gottlands
»
1,612
70
1,720
69
58,421
49
8,574
95
540
00
972
36
9
Blekinge
D
3,464
88
4,309
22
212,134
32
12,760
20
1,552
06
10,392
39
1,444
02
10
Kristianstads
y>
52,386
76
20,156
92
315,628
48
28,212
16
1,855
33
8,677
81
1,313
90
11
Malmöhus
»
63,807
85
36,274
76
427,595
97
26,887
95
5,707
60
11,102
17
979
11
12
Hallands
»
49,295
82
13,151
25
214,340
56
14,367
77
1,260
00
1,610
42
100
00
13
Göteb.o. Bohus
»
38,953
27
12,156
69
485,508
55
33,302
79
3,282
50
9,571
30
1,875
35i
j 14
Älfsborgs
«
30,671
27
10,775
64
561,287
11
45,411
97
4,855
70
8,951
92
1,234
1
26
i 15
Skaraborgs
*
26,715
36
4,430
14
443,111
72
45,662
59
6,077
20
7,073
70
2,819
31
16
Värmlands
»
298,445
48
17,622
24
688,825
87
63,647
42
4,104
65
12,781
52
964
54
17
Örebro
»
40,788
31
16,205
28
455,439
45
37,657
59
5,871
83
7,600
03
2,749
92
18
Västmanlands
32,889
17
3,658
73
295,596
64
21,019
38
3,868
00
6,943
28
1,401
00
19
Kopparbergs
»
29,036
06
16,932
70
424,925
53
37,542
55
3,611
50
13,044
53
4,052
75
20
Gäfieborgs
’ |
89,422
88
11,493
24
463,331
13
62,440
36
4,607
70
23,014
82
2,179
61
21
Västernorrl.
»
106,638
11
9,136
63
601,237
77
40,804
77
3,590
40
9,582
54
2,096
42
22
Jämtlands
»
110,544
89j
12,625
04
232,149
01
14,693
72
3,198
50
10,793
88
1,377
00
23
Västerbottens
3,878 92''
703
88
258,523
23
20,249
57
851
95
12,760|38
525
92
24
Norrbottens
»
8,5711111
4,096
13
315,229
61|
24,835
37
2,445
00
14,258162
1,846
95
Summa
1,267,510 23
2S6,5ö5i05|8,982,132l8o!743,882l82f
80, Igel 721245,670| 7»l
38,503l 85
utgifter år 1907
bygden.
9
3. Arbets
materia-
lier.
10
11
12
1
12
14
15
-
4. Öfriga
förbruk-  nings-  persedlar.
5. Kantor
å upptagna
lån.
6. Ersätt- i
ning åt
andra
kommuner.
7. Aflöning-  ar och
pensioner.
8. Öfriga
utgifter.
Summa
(1—8).
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
Ö.
Kr.
Ö.
Kr. !
I
0.1
Kr.
Ö.
630
25
11,683 56
6,61 ljOO
■
27,613
02
1
16,132] 18
2,373 86
551,308
55:
163
88
3,110 40
4,140
28
7,131
66
6,702
60
1,324 66
209,130
19
792
74
12,084.81
21,236
30
4,819
22
21,068
61
1,005
62
383,102
76
884
75
9,069
00
14,678
86
13,473
19
36,290
75
4,366
24
714,277
11
1,013
34
9,840
02
3,972
08
2,563
39
18,112
52
229
59
517,865
87''
621
15
7,293
23
6,593
86
796
16
14,306
01
1,010
68
351,738
63
489
81
7,606
39
29,330
35
6,256
99
29,137
32
1,030
27
540,396
81
63
16
599
38
814
38
778
36
904
45
343
83
65,258
43
338
55
5,683
84
11,333
06
1,866
72
17,490
23
3,428
37
260,048
18
1,160
52
8,752
67
23,617
68
5,189
82
36,373
36
11,739
18
475,005
28
5,525
74
29,116
86
57,070
47
8,209
39
59,378
58
29,267
84
716,246
45
1,358
57
5,587
76
39,407
91
1,616
49
31,162
28
13,066
77
368,976
41
1,911
56
8,776
69
25,808
09
19,165
78
36,964
06
537
67
628,782
26
2,855
25
12,841
90
36,347
21
7,774
67
39,503 93
2,168
77
704,225
75
1,074
34
5,924
20
4,001
Öl
7,696
64
11,273 15
417
58
504,644
14
1,284
98
9,227
95
54,876
47
6,068
19
36,061 65
646
13
1,113,058
96
756
91
8,028
79
40,711
Öl
5,239
00
37,066 35
1,626
90
605,861
50
3,686
Öl
7,366
71
10,128
68
6,364
83
13,391 30
427
47
373,508
94
1,696
81
15,050
25
15,079
21
8,947
84
32,122 15
447
93
544,238
48
782
50l
5,116
36
11,363
66
15,064
91
26,384 98
1,816
77
624,775
43
1,702
46
12,315
29
8,218
64
11,059
27
26,037 86
176
57
776,521
49
2,711
74
3,902
69
5,371 59
8,972
67
15,066 38
1,294
66
392,688
66
—
—
3,146
17
51 00
4,713
66
5,170 73
1,418
36i,
277,604
85
394
94
1,479
53
4,633|72
11,961
14
15,965 29|
1,362
74
363,594
21
31,800)44
203,601!«!
435,295)80
193,33091
!
581 .Oös! 72
!
81,516)441)
12,062,808^84
428
Tab. 25. Fattigvårdssamhällenas
B. Städer
i
2
3
i 4
5
1 6
v
i »
1. Fastigheter
och inventarier.
2. beklädnad, vård
natura) al
och underhåll (kontant och in
understödstagarna.
Fattigvårds-
samhällen i:
Anskaff-
ning.
Fnder-
håll.
Inalles
Däraf för
a) sinnes-  sjuka.
vård och underhåll å kommunen
ej tillhörig anstalt af:
i c) å läns ! d) döf-  |b) sinnes-lasarett e.[ stumma
slöa.
d. anstalt j
och
intagna. ! blinda.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
Ö.
Kr.
().
Kr.
ö.
Kr.
Ö
Kr. ö.
1
Stockholms stad
1178,966
64
1 _
—
1,577,044
99
23,841
87
30,377
48
_
_
6,195(26
i 2
Stockholms län
1,504
88
1,250
48
61,738
46
7,388
00
100
00
5,958
36
- !-
8
Uppsala
»
208
63
3,074
11
144,981
84
11,878
50
1,565
00
9,560 97
— !-1
'' 4
Södermani.
»
1,179
72
4,448
25
119,977
54
6,066
20
775
,00
1,063
—
iso oo;
5
Östergötl.
»
6,050
87
8,202
68
374,053
05
20,429
30
1,680
00
4,263
75
1,335 45
6
.Jönköpings
»
795
26
5,399
17
119,264
36
8,251
20
1,150
00
2,728
61
100:00
7
Kronobergs
»
426
62
1,163
02
38,207
23
1,409
10
—
—
503
50
150 00
8
Kalmar
4,122
45
6,038
98
, 130,091
84
5,124
45
230
00
5,922
34
oosjoo1
9
Oottlands
833
75
4,390
27
22,690
35
1,118
54
—
—
1,861
60
75|00!
10
IUekinge
»
4,140
54
6,666
23
108,224
07
980
80
1,627
00
592
17
- j-
13
Kristianstads »
17,421
48
4,325
29
63,587
30
5,730
50
1,447
00
2,381
60
— -
12
Malmöhus
240,080
94
14,796
59
539,717
48
13,425
09
2,460
00
10,344
76
1,583 76
13
Hallands
2,210
51
1,017
76
112,701
87
4,114
69
750
00
1,268
25
360;00
14
dötel), o. Kohus » j
107,829
49
39,238
56
743,651
49
49,219
38
1,748
25
1,440
35
2,300100
15
Alfsborgs
2,629
39
2,389
32
121,099
08
4,457
70
1,250
95
3,095
75
200 00
16
Skaraborgs
» '']
5,544
56
1,527
01
93,94 7
55
8,304
86
1,080
00
2,343
15
- -
17
Värmlands
»
4,470
43
2,078
66
134,579
68
9,083
50
795
65
3,936
86
lOOiOO
18
Örebro
» j
2,148
35
2,639
05
122,126
36
7,192
00
1,871
00
4,659
55
— — 1
19
Västmanlands »
44,236
48
2,852
09
104,895
61
6,575
40
685
42
1,578
60
300''00
20
Kopparbergs »
199
95
2,915
42
65,000
43
4,314
80
ISO
00
1,452
45
- I-1
21
(iälleborgs
6,024
15
811
59
247,997
79
8,977
65
2,355
00
5,606
52
967 66
22
Västernorrl.
» ;
3,324
50
6,451
29
158,485
24
2,915
30
270
00
3,030
08
363i09
23
Jämtlands
»
437
96
492
01
20,372
75
1,207
80
—
— I
766:80
— ! —
24
Västerbottens »
—
—
1,572
36
24,928
57
1,159
96
—
— 1
325 00
— 1 —
25 i
Norrbottens
»
—
1,991
45
64,745 45
3,017
80
150
00
1,221160
1
Summa
634.71)3 55125,732 54
5,314,170
38
210,164
45
52,517
75
75,S9540
15,125|22
1 Uppgiften för Stockholm afser såväl anskaffning som underhåll af fastigheter och inventarier.
utgifter år 1907.
köpingar.
9
. Arbets-
materia-
lier.
10
4. Öfriga
förbruk-  niugs-  persedlar.
11
6. Kantor
å upptagna
lån.
12
6. Ersätt-  ning åt
andra
kommuner.
13
7. Aflöning- (
ar och
pensioner.
14
8. Öfriga
utgifter.
16
Summa.
|
(1-8).
:
Kr.
Ö.
Kr.
Kr.
Ö ,
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
278,527
47
160,196 04
140,462 10
27,967
41
357,743)52
281,833
74!
3,008,741
ill
1;
689 10
55i00
17,052
81
7,379 93
201
61
89,872
27
j
1,302
66
—
6,689
26
12,940j00
7,796
05!
177,052
55
3
762
03
12,634
27
_
—
2,728
39
22,606 92
4,284
81
108,021
93
4
66
2,127
84
1,000 00
11,917
72
52,362 67
—
H
460,960
49
6
430 94
2,153
94
421 82
3,131 61
11,957 45
—
—
143,554
85
f»;
_
_
7,215 40
—
6,257 11
—
—
52,269
98
7 j
O
O
o
79
1,058
78
_
—
2,185
62
18,910!44
20,028
91
184,437
81
8
33 86
2,724
13
63 41
809
48
6,67o|l6
2,689
28
40,804
68
9
2.766
75
8,366
82
2,447 29
4,292
12
22,543 97
717
78
160,165
57
10
1.448 41
2,643
23
438 76
1,388
13
10,419 25
1,780
56
103,352
40
11
ce
»o
o
o
3,956
46
22,448l26
6,656
27
83,162 20
3,321
36
920,240
Oi)
12
1.017
75
5,182
83
_
_
6,498
44
18,534
06
19,587
47
165,810
09
13
4.376 64
87,136
59
2 _
_
22,920
47
190,003
00
98,787
21
1,293,942
45
14
2,091
60
64 76
3,839
05
16,553
46
3,045
34
151,711
98
15;
324
02
1,529
94
1,900 00
2,791
19
8,067
97
—
-
115,622
24
16
2,333
10
8,603
41
_
—
2,735
76
15,852
65
—
—
170,653
09
i7;
9,344
58
138,98
3,683
19
14,960
44
3,973
67
159,014
02
18
1,836
48
5,409
99
I,602i46
3,040
91
16,964
89
6,468
17
187,297
08
19
922
83
1,653
Öl
200100
1,325
40
9,738
45
1,000
00
82,955
99
20
3,764
85
9,441
90
_
4,904
38
41,307
54
—
314,252
20
21
300
00
222
41
__
6,171
51
24,068
84
—
!
199,023
79
22
634
10
_
_
1,691 49
5,446
50
533 29
29,608
10
23
_
978 45
1,985
00
—
—
29,464
38
24
L
2,167)96
_
—
3,110 90
4,230
00
—
i—
76,245
25
314,659!77
1 335,869)43
178,458 22
|
146,40991
979,65o!40''j
455,9392a
|j
8,485,689|5fl
2 För Uddevalla har icke i uppgiften upptagits några ränteutgifter, ehuru ett ganska bety
-
dande skuldbelopp angifvits.
430
Tab. 26. Fattigvårdssamhällenas
C. Hela
1. Fastigheter
och inventarier.
Fattigvårdssamhällen
i:
Anskaff
ning.
Under
håll.
T
2. Beklädnad, vård och underhåll (kontant och in
natura) af understödstagarna.
Häraf för vård och underhäll å kommunen
ej tillhörig anstalt af:
Inalles. I
|
!c) å läns ! d) döf
ja)
sinnes-1 b) sinnes-jlasarett e.| stumma
sjuka. I slöa. | d. anstalt | och
i___I intagna. | blinda.
10
11
12
13
14
115
16
I17
18
19
20
21
22
j23
124
25
Kr.
ö.
Kr.
.Stockholms stad
Stockholms län
Uppsala
j>
Södermani.
»
Östergötlands
»
JönköpiDgs
»
Kronobergs
»
Kalmar
»
Gottlands
»
Blekinge
>
Kristianstads »
Malmöhus » |
Hallands » !
Göteb. o Bohus » I
Älfsborgs » I]
Skaraborgs > •''
Värmlands » !
Örebro
Västmanlands » I
Kopparbergs > J
Gäfleborg8 » j
Västernorrl.
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens
Kr.
178,966|64
37,203;02
3,189 29
24,335 69
4 6,660112
115,747:87
5,266193
62,272 91
2,446 45
7,605[42
—• 1,677,044
69,808
303,894
51,506
146,782
33,300
32,259
302,915
42,936
77,125(65
29,236 01
95,447:03
109,962 61 j
110,982(85
3,878 92
8.571111
29,572 14
6,666 22j
16,024177 j
25,9991841
1 l,688l92l
13,351 47,!
17,400| 21 (
6,110 96j
10,975 45j
23| 24,482j2li
79( 51,07lj34
33 14,16901
761 51,395 j 15
6ö{ 13,164(96
92
99
5,957|15
19,700
18,844
6,510
19,848
12,304
15,587 j 92
13,117;05
2,276|24
6.087158
483,983
324,975
407,341
951,170
480,167
342,396
527,125(33
81,111 84
320,358|39
379,215 78;
967,313j45!
327,102(43j
1,229,160 04j
682,386(l9
537,059 27
823,405|55
577,566 81
400,492 15
489,925(96
711,328 92|
759,723(01!
252,521 76;
283,451 80''
379.97ölo6
Kr.
23,841
37,551
37,647
31,791
63,750
38,350
30,331
36,935
9,693
13,721
33,942
40,313
18,482
82,522
49,869
63,967
62,730
44,849
27,594
41,857
71,418
43,720
15,901
21,409
27.853
87
21
59
13j
87
671
631
42|
49,
00;
66
04
46
17;
67
45
92
59
78
35
01
07
52
53
17
Kr.
30,377
5,216
5,455
4,252
6,629
5,445
6,012
4,366
540
3,179
3,302
8,167
2,010
5,030
6,106
7,157
4,900
,7,742
4,553
3,761
6,962
3,860
3,198
851
2,595
48
10
42
0
05
54
10
00
00
05
33
60
00
75
65
20
20
83
42
50
70
40
50
95
00
Kr.
30,603
14,901
7,018
23,862
9,372
6,694
15,097
2,833
10,984
11,059
21,446
2,878
11,011
12,047
9,416
16,718
12,259
7,521
14,496
28,621
12,612
11,550
13,075
15,480
Kr.
6,195
1,875
940
852
2,970
1,554
2,582
3,468
75
1,444
1,313
2,562
450
4,175
1,434
2,819
1,064
2,749
1,701
4,062
3,147
2,449
1,377
525
1,846
26;
00;
08''
75
20
60
99
72
00
02:
90''
871
00j
361
26:
31
54
921
00
75
27
51
00
92
95
Summa
Jmfr noten å tab. 25.
1,902,303l78|412,297 (59fl4,296,303ll8l960,047|27ll41,674|47|321,566ll9| 53,629(o7
utgifter år 1907.
4)51
riket.
9
10
1 n
12
13
14
15
3. Arbets-
4. Öfriga
6. Räntor
1 6. Ersätt-
7. Allönine-
materia
forbruk
å upptagna
tung åt
ar och
8. Ofriga
Summa.
lier.
m ngs-
persedlar.
lån.
andra
kommuner.
pensioner.
utgiftei
(1-8).
•
Kr.
'' ö.
Kr.
i 5.
Kr.
ö.
Kr.
ö.
Kr.
Ö.
Kr.
1 ö
Kr.
ö.
278,527
47
166,196
04
140,462
10
27,967
41
357,743
62
281,833
74
3.008,741
91
1
630
25
12,372
66
6,666
00
44,665
83
23,612
n
2,575
47
641,180
82
2
1,526
54
3,110
40
4,140
28
13,820
92
19,642
|60
9,120
70
386,182
74
3
1,554
77
24,719
08
21,235
30
7,547
61
43,676
63
5,290
43
551,724
69
4
6,136
41
11,196
84
15,678
86
25,390
91
88,653
]42
4,356
24
1,175,243
60
5
1,444
28
11,993
96
4,393
90
5,685
00
30,069197
229
59
661,420
72
6!
521
15
7,293
23
13,809
25
796
16
19,563
12
1,010
68
404,008
61
7
2,490
60
8,665
17
29,330
35
8,442
61
48,047
76
21,059
18
724,834
12
8
97
Öl
3,323
Öl
877
79
1,587
84
7,674
60
2,933
11
106,063
11
9
3,105
30
14,050
66
13,780
34
6,157
84
40,034
20
4,146
16
420,213
75
10
2,608
93
11,295
90
24,056
33
6,577
95
46,792 61
13,519
74
578,357
68
11
12,726
27
33,072
32
79,518
73
13,765
66
142,540
78
32,589
20
1,636,492
54
12
2,376
32
10,770
59
39,407
91
7,113
93
49,686
34
32,654
24
534,787
10
13
6,287
20
95,913
28
25,808
09
42,086
25
225,967
06
99,324
88,
1,922,724
71
14
2,855
25
14,933
50
36,411
96
11,613
72
56,067
38
5,214
11
855,937
73
15
1,398
36
7,454
14
5,901
Öl
10,487
83
19,331
12
417
58
620,266
38
16
3,618
08
17,831
36
54,876
47
8,803
95
51,914
30
646
13j
1,283,712
65
17
756
91
17,373
37
40,850
49
8,922
19
52,025
79
5,600
67l
764.876
12
18
5,522
99
12,775
70
11,731
14
9,405
74
30,356
19
6,886
64
560,806
02
19
2,619
64
16,703
76
15,279
21
10,273|
24
41,860
60
1,447
93
627,194
«|
20
4,647
35
14,558
26
11,363
66
19,969
29
67,692
52
1,815
77
939,027
63
21
2,002
45
12,537
70
8,218
54
17,230
78
50,106
70
175
57
975,545
281
221
2,711
74
4,536
79
5,371
59
10,664
16
20,512
88
1,827
94
422,246
76
231
—
—
3,145
17
51
00
6,692
Öl
7,155
73
1,418
36
307,069
23
241
394
94
3,647
49
4,533
72
16,0721041
20.195
29
1,362
74
439,839
97
25!
346,46o!
21
539,470
88
613,754!
02''
339,740''87
1,560,712
12*
537,455l69l
20,548,498''
34
Tab. 27. Fattigvårdssamhällenas
A. Lands
-
1
2
3
<
6
«
7
Fattigvårdssamhällen i:
1. Hyror,
arrenden
o. d.
2. Räntor
å värde-  papper
m. m.
3. Å fattig-  vården be-  löpande andel
af kommunal-  skatten.
Ersättning för lämnad fattigvård
a) af staten.
b) af andra
fattigvårds-  samhällen.
c) af en-  skilda.
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
1
Stockholms
län
2,61ö
76
14,483
29
401,982
02
2,451
76
19,633
13
8,766
75
2
Uppsala
)
3,603
64
13,682
51
170,413
27
1,041
74
2,780
91
3,164
40
3
Södermanlands
»
11,500
89
13,656
80
314,236
44
1,777
99
4,156
69
3,205
32!
4
Östergötlands
T>
14,821
68
27,044
69
573,292
13
3,242
95
13,455
12
8,410
43
5
Jönköpings
»
7,156
04
9,162
09
358,856
12
6,915
76
4,624
60
1,944
20
6
Kronobergs
»
7,048
16
5,970
27
292,273
49
10,359
71
1,029
58
845
23
7
Kalmar
»
1 1,037
85
4,265
71
409,977
45
5,045
29
5,644
17
3,097
40
8
Gottlands
»
743
25
1,809
10
56,554
18
1,031
40
272
90
385
00
9
Blekinge
>
j 12,892
95
648
81
221,121
08
5,257
56
2,752
25
1,934
00
10
Kristianstads
»
47,898
43
7,732
13
324,117
09
6,259
72
1,825
64
3,656
63
11
Malmöhus
>
i 114,745
71
14,805
43
460,270
94
3,654
44
6,112
22
7,259
89
12
Hallands
»
38,497
99
4,771
34
245,530
67
3,950
17
2,176
22
2,263
34
13
Göteborgs o. Bohns »
5,647
65
3,779
85
547,454
49
5,033
18
10,384
63
2,576
48
14
Älfsborgs
22,598
07
12,470
83
572,970
97
8,509
60
6,921
69
6,347
62
15
Skaraborgs
»
3,811
69
15,063
86
402,851
85
9,205
87
8,889
56
6,836
02
16
Värmlands
)
14,289
25
4,433
66
705,669
33
21,702
41
6,294
64
8,657
13
17
Örebro
»
29,758
54
6,513
81
530,169
83
654
25
6,976
55
6,349
49
18
Västmanlands
7>
4,304
14
12,787
69
285,703
09
1,153
58
7,314
55
2,557
80
19
Kopparbergs
T>
3,957
68
16,927
12
366,309
44
2,4 74
07
13,319
79
8,121
12
20
Gäfleborgs
t
1,658
30
9,277
25
464,456
34
484
50
7,998
17
7,903
49
21
V ästernorrlands
D
8,066
64
7,416
49
602,272
25
8,285
03
16,707
92
3,722
21
22
Jämtlands
»
8,463
57
6,783
83
225,565
97
5,142
92
4,585
85
2,843
33
23
Västerbottens
>
1,102
62
1,156
66
249,525
06
6,476
91
3,759
70
2,639
11
24
Norrbottens
>
—
—
195
96
309,737
05
4,066
41
6,406
26
3,488
46
Summa
376,220
40
214,839
It
9,091,310
54
124,177
22
163,022
74
104,974
85
inkomster år 1907.
bygden.
*
9
10
11
12
18
14
r
5. Bidrag
af donations-  fonder m. m.
6. Bötes-  medel.
7. Under-  stödstagares
egendom,
som tillfallit
fattigvårds
samhället.
8. Under-  stödstagares
arbete jämte
försålda
produkter.
9. Bränn-
vinsmedel.1
10. Öfriga
inkomster.
Summa
inkomste
(1-10).
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
5,404
18
1,353
61
6,437
58
544
80
7,301
25
2,306
27
473,280
40
1
2,425
54
543
31
7,419
06
628
39
11,014
14
3,590
58
220,307
49
O
5,151
38
171
75
5,779
06
4,286
06
9,450
32
1,049
16
374,421
86
3
12,106
39
491
18
15,138
14
2,643
25
18,003
60
1,296
42
689,945
78
4
3,621
34
189
94
10,849
74
1,643
63
14,848
10
10,745
37
430,556
93
5
3,811
33
552
58
6,909
11
2,591
11
13,116
04
1,869
43
346,376
04
6
7,932
71
1,198
58
11,256
71
1,529
18
11,174
98
293
97
472,454
00
7
1,346
44
58
70
1,260
14
40
00
1,682
44
89
03
65,172
58
8
458
03
1,627
21
2,101
68
2,097
05
7,873
99
623
49
259,388
13
9
8,603
64
1,934
68
9,868
72
7,232
50
15,032
62
3,121
44
437,283
24
10
4,298
15
2,507
06
20,667
76
21,572
84
14,085
50
2,179
24
672,159
18
111
2,752
64
226
57
10,262
94
2,751
19
16,875
34
573
00
330,631
41
12
6,978
90
704
89
12,339
03
4,200
80
8,400
16
190
00
607,690
06
13
9,159
36
512
43
12,013
03
5,184
86
25,538
30
2,756
98
684,983
74
14
6,595
24
774
67
13,824
53
435
30
19,836
15
4,030
51
491,155
25
15
20,149
61
409
93
8,530
11
5,001
37
27,603
22
15,155
28
837,895
94
16
8,662
96
637
59
5,765
31
7,161
07
12,754
82
1,810
19
616,214
41
17
3,895
54
214
25
5,656
26
5,922
16
12,285
73
4,851
32
346,646
11
18
58,182
■75
3,016
06
5,121
64
4,949
75
39,090
00
7,336
79
528.805
21
19
4,313
83
1,418
01
11,864
39
2,883
48
34,845
49
5,127
46
552,230
71
20
2,799
93
3,310
95
7,948
17
3,657
72
19,510
50
1,467
71
685,165
52
21
8,002
89
1,163
31
6,718
24
88,470
31
11,752
09
5,327
63
374,819
94 22
2,300
00
886
48
3,171
06
—
—
7,410
21
814
43
279,242
23 23
4.723
99
1,051
79
3,752
71
367
35
27,113
99
2,181
50
362,085
47 24
193,676
77
24,954
53
204,655
12
175,794| 17
386,498
98
78,787
20
11,138,911
63
1 Rörande denna inkomstpost, som af endast en del landskommuner upptagits, jmfr textafdelningen,
sid. 255—57.
55 — Fattigcardslagstiftningen. III.
434
Tab. 28. Fattigvårdssamhällenas
B. Ståder
1
2
3
4
1
5
1
6
1
7
3. Å fattig-
4. Ersättning för lämnad fattigvård
1. Hyror,
2. Räntor
vården be-
Fattig vårdssamhällen i:
arrenden
a varde-
löpande andel
!b) af andra
o. d.
papper
af kommunal-
a) af staten, fattigvårds
skilda
skatten.
samhällen.
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
1
Stockholms stad .
2,140
75
21,320
79
2,239,000
00
24,573
68
‘50,146
21
‘30,734
77
2
Stockholms
län
308
18
2,872
82
76,074
27
1,403
15
5,154
93
22
50
3
Uppsala
>
450
00
1,035
62
144,359
05
1,761
02
8,272
91
1,871!
601
4
Södermanlands
>
66
25
776
29
134,249
88
526
98,
4,739
69
3,836,
24
5
Östergötlands
3,162
80
18,195
31
412,375
00
4,778
80
11,179
75
6,358
7 o
6
Jönköpings
)
285
00
2,310
91
123,346
96
1,789
40
5,913
82
1,078
19
7
Kronobergs
T>
79
16
—
—
47,760
34
929
73
781
91
915
49
8
Kalmar
>
58
00
124
17
131,834
34
878
29
6,187
02
1,851:
06
9
Gottian ds
1>
413
00
48
78
31,801
92
200
00,
288
00
899|
37
10
Blekinge
»
1,128
98
7,187
79
92,110
78
18,482
29
4,293
41
3,449
57
11
Kristianstads
—
—
14
67
67,010
02
1,393
75
1,786
67
1,193
38
12
Malmöhus
>
6,415
68
11,323
08
585,468
19
8,408
18
15,846
07
32,767
85!
13
Hallands
>
471
37
—
—
132,086
51
7,754
20
4,454
55
3,209
17
14
Göteborgs o. Bohus
»
81,836
85
2,807
93
1,138,122
69
7,139
58
39,256
61
18,973
61
15
Älfsborgs
2>
1,537
03
1,011
13
106,796
66
1,089
96
4,537
10
3,339
75j
16
Skaraborgs
>
524
00
395
65
104,236
98
72
00
4,407
87
1,487
02;
17
Värmlands
>
1,691
56
—
—
149,739
32
2,186
57
6,093
51
264
15
18
Örebro
>
3,889
59
1,279
35
161,859
79
220
00
2,398
75
1,168
73!
19
Västmanlands
759
50
11,047
43
116,191
31
84
26i
4,832
15
2,478
77
20
Kopparbergs
23
40
—
—
81,123
48
331
25
1,523
94
380
70
21
Gäfleborgs
»
61
50
4,533
17
269,465
35
1,856
58
13,858
53
13,015
91
22
Västernorrlands
>
213
00
1,751
04
168,326
29
3,506
88''
9,772
12
3,599
75
23
Jämtlands
>
—
—
48
20
18,500
00
482
75
6,885
12
349
55
24
Västerbottens
»
56
25
—
—
29,331
93
273
75
—
—
—
—
25
Norrbottens
>
—
—
170
00
59 650
74
1,513
ni
4,037
44
561
15
Summa
105,57l! 84
88,254
13
6,610,821
70
91,636
151
216,648
08 133.806
03
1 Uppgiften för Stockholm upptager för ifrågavarande poster tillhopa ett belopp af kr. 80,880: 98.
städer tillsammantagna. Sannolikt uppstår någon förskjutning till förmån för posten »ersättning
enskilda personer.
4;s;>
inkomster år 1907.
och köpingar.
8
9
to
11
12
13
5. Bidrag
af donations-
6. Bötes-
7. Under-  stödstagares
egendom,
8. Under-  stödstagares
arbete iämte
9. Öfriga
Summa
inkomster
fonder m. m.
medel.
som tillfallit
fattigvårds-  samhället.
försålda
produkter
inkomster
(1-9).
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
1,072
00
14,951
20
4,185
15
395,314
26
68,489
55
2,851,928
36
1
29
55
114
78
411
51
1,034
84
96
66
86,523
19
2
3,(190
67
17
50
5,904
59
11,223
16
—
—
178,586
12
3
—
—
117
48
1,736
61
27,688
18
926
26
174,662
86
4
769
59
131
26
2,423
00
19,095
60
3,289
73
481,759
59
5
805
00
108
24
971
16
8,334
05
—
—
144,942
73
6
562
12
—
—
—
—
4,369
84
—
—
55,398
58
7
651
25
285
82
2,960
95
22,207
11
—
—
167,038
01
8
2,276
20
128
76
1,934
76
3,633
61
2,233
56
43,857
95
9
185
00
207
51
46
25
16,745
86
5,912
91
149,750
35
10
1,719
78
151
99
1,494
00
9,057
48
511
00
84,332
74
11
6,538
17
471
26
2,319
60
52,210
93
13,247
34
735,016
35
12
2,129
62
123
33
1,446
02
10,901
66
2,892
06
165,468
49
13
4,985
73
63
74
3,539
16
10,979
35
22,198
44
1,329,903
59
14
1,250
00
178
77
1,082
74
12,307
47
8,982
03
142,112
64
15
5,227
51
124
55
822
49
4,415
85
—
—
121,713
92
16
3,026
92
27
so
169
93
6,701
32
—
83
169,901
61
17
11,688
59
420
08
710
61
5,370
37
23
32
189,029
18
18
2,180
62
65
67
340
83
13,158
89
1,803
34
152.942
76
19
3,834
67
83
33
—
—
1,167
61
—
—
88,468
38
20
5,077
99
340
07
3,469
53
16,113
59
—
—
327,792
22
21
790
88
165
84
3
01
14,832
75
—
—
202,961
56
22
60
00
7
50
393
39
767
90
—
—
27,494
41
23
1,543
23
58
12
415
35
3,925
17
—
-
35,603
80
24
1
23
00
163
84
523
75
264
09
—
-
(Mi,907
12
25
60,118
09
18,508
13
37,304
39
671,820
94
130,607
03
8,174,096
51
Detta belopp har approximativt fördelats med ledning af de siffror, som erhållits för landets öfriga
af andra fattigvårdssamhällen■■>, eftersom i Stockholm jämförelsevis ofta ersättning uttages af
1
o
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
L4
15
16
17
18
19
20
.21
22
23
24
25
43(5
Tab. 29. Fattig vårdssamhällenas
C. Hela
1
2
3
4
5
6
v
Fattig vårdssamhällen i:
1. Hyror,
arrenden
o. d.
2. Räntor
å värde-  papper
m. m.
3- Å fattig-  vården be-  löpande andel
af kommunal-  skatten.
4. Ersättning för lämnad fattigvård
1
b) af andra ,
,
c) af en-
a) af staten.[fattigvårds- ski]<ja
samhällen.
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Stockholms stad .
2 140
75
21,320
79
2,239,000
00
24,573
68
‘50,146
21
1 30,734
77
Stockholms
län
2,923
94
17,356
11
477,056
29
3,854
91
24,788
06
8,789
25
Uppsala
>
4,053
64
14,718
13
314,772
32
2,802
76
11,053
82
5,036
00
Södermanlands
»
11,567
14
14,433
09
448,486
32
2,304
97
8,896
38
7,040
66
Östergötlands
T>
17,984
38
45,239
90
985,667
13
8,021
75
24,634
87
14,769
18
Jönköpings
T>
7,441
04
11,473
00
482,203
08
8,705
16
10,538
42
3,022
39
Kronobergs
T>
7,127
31
5,970
27
340,033
83
11,289
44
1,811
49
1,760
72
Kalmar
>
11,095
85
4,389
88
641,811
79
6,923
58
11,831
19
4,948
46
Gottlands
>
1,156
25
1,857
88
88,356
10
1,231
40
560
90
1,284
37
Blekinge
>
14,021
93
7,836
63
313,231
86
23,739
85
7,045
66
5,383
67
Kristianstads
}
47,898
43
7,746
80
391,127
11
7,653
47
3,612
31
4,850
01
Malmöhus
T>
121,161
39
26,128
Öl
1,045,739
13
12,062
62
21,958
29
40,027
74
Hallands
!>
38,969
36
4,771
34
377,617
18
11,704
37
6,630
77
5,472
51
Göteborgs o. Bohus
T)
87,484
50
6,587
78
1,685,577
08
12,172
76
49,641
24
21,550
09
Älfsborgs
7>
24,135
10
13,481
96
679,767
63
9,599
56
11,458
79
9,687
37
Skaraborgs
T>
4,335
69
15,459
51
507,088
83
9,277
87
13,297
43
7,323
04
Värmlands
>
15,980
81
4,433
66
856,408
65
23,888
98
12,388
15
8,921
28
Örebro
>
33,648
13
7,793
16
692,029
62
874
25
9,375
30
6,518
22
Västmanlands
T)
5,063
64
23,835
12
401,894
40
1,237
83
12,146
70
5,030
67
Kopparbergs
»
3,981
08
16,927
12
447,432
92
2,805
32
14,843
73
8,501
82
Gäfleborgs
>
1,719
80
13,810
42
733,921
69
2,341
08
21,856
70
20,919
40
V ästernorrl ands
D
8,279
64
9,167
53
770,598
54
11,791
91
26,480
04
7,321
96
Jämtlands
7>
8,463
57
6,832
03
244,066
97
5,625
67
11,470
97
3,192
88
Västerbottens
T>
1,158
87
1,156
66
278,856
98
6,760
66
3,759
70
2,639
11
Norrbottens
S
—
—
365
96
369,387
79
5.579
52
9.443
70
4,049
61
Summa
481,792
24
303,093 24
15,711,132
24
215,813
37
379,(570
82
238,780
88
Jmfr noten & tal). 28.
inkomster år 1907
riket.
8
9
10
11
12
Ki
14
er
.
5. Bidrag
af donations-
fonder m. m.
6. Bötes-  medel.
7. Under-  stöds tagares
egendom,
som tillfallit
fattigvårds-  samhället.
8. IJnder-  stödstagares
arbete jämte
försålda
produkter.
9. Bränn-
vinsmedel.1
10. Öfriga
inkomster.
Surami
inkomst
(1-10
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
1,072
00
14,951
20
4,185
15
395,314
26
—
_
68,489155
2,851,928
36 i
5,433
73
1,468
39
6,849
09
1,579
64
7,301
25
2,402 93
559,803
59 2
6,116
21
560
81
13,323
65
11,851
55
11,014
14
3,590:58
398,893
61 3
5,151
38
289
23
7,515
67
31,974
24
9,450
32
1,975 42
549,084
72 4
12,876
98
622
44
17,561
14
21,738
85
18,003
60
4,686 15
1,171,705
37 5
4,426
34
298
18
11,820
90
9,977
68
14,848
10
10,74ö]37
575,499
66 6
4,373
46
552
58
6,909
11
6,960
95
13,116
04
1,869; 43
401,774
62 7
8,583
96
1,484
40
14,217
66
23,736
29
11,174
98
293 97
639,492
01 81
3,622
64
187
45
3,194
90
3,673
61
1,582
44
2,322 59
10!»,030
53 o
643
03
1,834
72
2,147
93
18,842
91
7,873
99
6,536 40
409,138
48 io |
10,323
42
2,086
67
11,362
72
16,289
98
15,032
62
3,632 44
521,615
9S n
10,836
32
2,978
32
22,987
36
73,783
77
14,085
50
15,426 58
1,407,175
5312
4,882
26
349
90
11,708
96
13,652
85
16,875
34
3,465 06 j
496,099
90 is
11,964
63
768
63
''
15,878
19
15,180
15
8,400
16
22,388 44
1,937,593
05 14 j
10,409
36
691
20
13,095
77
17,492
33
25,538
30
11,739 01
827,096
3S 15
11,822
75
899
22
14,647
02
4,851
15
19,836
15
4,030 51
612,869
17 16
23,176
53
437
43
''8,700
04
11,702
69
27,603
22
15,156 11
1,007,797
55 17
20,351
So
1,057
67
6,475
92
12,531
44
12,754
82
1,838 61
805,243
59 18
6,076
16
279
92
6,997
09
19,081
05
12,285
73
6,654 66
499,588
87 19
62,017
42
3,098
39
5,121
64
6,117
36
39,090
00
7,336 79
617,273
59 20
9,391
82
1,758
08
15,333
92
18,997
07
34,845
49
5,127146
880,022
93 21
3,590
81
3,476
79
7,951
18
18,490
47
19,510
50
1,467 711
S88,127
08 22
8,062
89
1,170
81
7,111
63
89,238
21
11,752
09
5,327 63
402,314
35 23
3,843
23
944
60
3,686
41
3,925
17
7,410
21
814 43
314,846
03 24
4,746
99
1,215
63
4,276
46
631
44
27,113
99
2,181 501
428,992
59 251
253,794
86
43,462 66
241,959] 51
847,615
11
3S6.4981 9S
209,394 23 19,313,008 14, ,
Jmfr noten å sid. 417.
438
Tab. 30. Fattigvårdssamhällenas tillgångar
A. Lands
-
1
2
3
1
T i
1 1 -
Fattigvårdssam hällen i:
b) Inventarier och |
a) Fastigheter.
annan lösegendom, i
Kr.
öre
Kr.
öre
1
Stockholms
län .......................................
398,064
00
182,429
59
2
Uppsala
>
.......................................
295,266
60
34,233
15
3
Södermanlands
»
.......................................
675,810
75
99,473
12
4
Östergötlands
»
.......................................
1,215,613
00
129,346
93
5
Jönköpings
»
.......................................
499,148
05
84,140
12
6
Kronobergs
»
.......................................
261,910
37
52,145
41 j
7
Kalmar
»
.......................................
948,665
17
160,510
54
8
Gottlands
»
.......................................
77,604
46
6,575
52
9
Blekinge
»
.......................................
422,744
25
79,917
88
10
Kristianstads
»
.......................................
818,878
78
199,976
85
11
Malmöhus
>
.......................................
1,864,194
06
491,091
65 1
12
Hallands
»
.......................................
960,601
24
200,538
02
13
Göteborgs och Bohus »
.......................................
654,480
97
151,007
96
14
Älfsborgs
> ...........:............................
866,191
19
181,114
96
15
Skaraborgs
»
.......................................
459,820
70
25,413
79
16
Värmlands
»
.......................................
1,674,617
47
254,784
17
17
Örebro
>
.......................................
553,052
52
277,844
13
18
V ästmanlands
»
.......................................
463,273
69
81,035
11
19
Kopparbergs
»
.......................................
941,095
99
144,950
13
20
Gäfleborgs
»
.......................................
921,470
93
154,137
05
21
Västernorrlands
»
.......................................
725,302
72
67,299
65
22
Jämtlands
»
.......................................
271,507
15
63,349
78
|23
Västerbottens
»
.......................................
69,551
61
26,919
40
24
Norrbottens
»
.......................................
236,272
n
31,605
83
Summa
16,275,137
68
3,179,840
74
439
m. m. samt lån år 1907.
bygden.
■1
5
G
7
8
1
9
fångar.
Fastigheter och fonder för fattigvårdsändamål,
hvilka stå under fattigvårdssamhällets
förvaltning men ej disposition.
Lån vid 1907
års slut, upp-  tagna för fat-  tigvårdens
behof.
c) Fordringar,
värdepapper,
kontanter m.in.
Summa
(a—c).
a) Fastigheter.
b) Fonder.
1
Summa
(a—b).
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
265,774
50
846,268
09
2,550
00
202,856
42
205,406
42
170,760
26
1
236,206
13
565,705
78
—
—
102,674
90
102,674
90
85,217
74
2
242,869
14
1,018,153
Öl
21,520
00
169,251
54
190,771
54
376,966
71
8
523,987
40
1,868,947
33
49,700
00
589,755
21
639,455
21
290,127
45
4
169,698
53
752,986
70
29,591
00
102,910
71
132,501
71
142,511
63
5
162,796
40
476,852
18
14,175
00
49,666
83
63,841
83
124,897
23
6
87,512
66
1,196,688
37
42,100
00
106,836
47
148,936
47
692,641
98
7
22,504
14
106,684
12
11,800
oo
21,534
31
33,334
31
11,158
36
8
57,233
10
559,895
23
2,300
00
103,592
53
105,892
53
271,733
92
9
94,440
07
1,113,295
70
18,150
00
191,634
06
209,784
06
395,277
25
10
285,428
56
2,640,714
27
158,000
00
313,262
53
471,262
53
1,223,223
60
11
96,472
78
1,257,612
04
—
—
35,856
17
35,856
17
816,865
23
12
91,710
05
897,198
98
39,750
00
119,715
77
159,465
77
631,653
92
13
211,039
42
1,258,345
57
14,663
00
187,528
76
202,191
76
736,652
03
14
310,975
09
796,209
68
4,359
00
167,418
79
171,777
79
90,262
38
15
104,616
86
2,034,018
50
10,200
00
115,765
30
125,965
30
1,536,647
66
16
152,156
03
983,052
68
94,433
00
80,022
05
174,465
05
830,979
03
IT
244,151
68
788,460
48
9,850
00
125,461
40
135,311
40
254,272
67
18
318,104
89
1,404,151
Öl
4,707
00
249,723
50
254,430
50
376,406
31
19
243,092
10
1,318,700
08
15,246
69
131,828
83
147,075
52
224,094
47
20
131,954
61
924,556
98
3,180
00
107,498
65
110,678
65
150,659
23
21
170,649
78
505,506
71
10.000
00
87,136
94
97,135
94
140,829
49
22
40,561
55
137,032
56
400
00
1,800
00
2,200
00
2,245
24
23
23,433
51
291,311
45
—
—
4,475
00
4,475
00
161,360
65
24
4.287,368
98
23,742,347
40
556,674
69
3,368,205
67
3,924,880
36
9,637,434
34
440
Tab. 31. Fattigvårdssamhällenas tillgångar
B. Städer
!
1
*4
3
F a 11 i g v å r d s s a m h ä 11 e n i:
a) Fastigheter.
T i 1
b) Inventarier och
annan lösegendom.
:
Kr.
öre
Kr.
öre
Stockholms stad .........................................
3,060,667
96
755,363
j
36
2
Stockholms
län .....................................
86,119
58
12,518
59
°
Uppsala
»
..................................
179,100
00
28,150
95
I 4
Södermanlands
»
.......................................
395,560
00
59,153
42
5
Östergötlands
»
....................................
814,047
79
20,864
75
1 6
Jönköpings
»
..............................
240,000
00
18,747
42
I **
Kronobergs
»
.................................
187,289
88
12,125
48
8
Kalmar
»
.................................
262,000
00
48,307
44
9
Gottlands
»
.................................
80,800
00
14,408
92 j
10
Blekinge
»
.............................
238,050
00
24,341
47 |
11
Kristianstads
»
.....................................
143,250
00
29,720
53
12
Malmöhus
»
...........................
1,966,084
38
226,441
35 ;
i13
Hallands
»
.....................................
382,970
85
41,200
92
14
Göteborgs och Bohus >
.......................................
1,821,909
00
170,433
13
15
Älfsborgs
»
...................................
286,927
00
28,173
oo !
16
Skaraborgs
»
.......................................
172,804
25
17,174
30
17
Värmlands
»
..............................
169,920
60
22,208
34 |
18
Örebro
»
.......................................
312,812
47
19,215
68
19
Västmanlands
»
............................
301,360
76
38,596
73 !
20
Kopparbergs
»
..................................
158,000
00
17,199
95
21
Gäfieborgs
i .................................
475,439
17
34,232
70
22
Västernorrlands
»
.....................................
227,206
81
66,598
59 j
23
Jämtlands
»
.......................................
78,000
00
9,520
oo
24
Västerbottens
»
.......................................
82,253
10
4,994
15
25
Norrbottens
i ...................................
48,438
64
9,204
97 1
Summa
12,171,012
23
1,728,896
14 |
Jmfr noten å sid. 413.
441
m. m. samt lån år 1907.
och köpingar.
4
g ii n g a
r.
5
1
G
1
7
8
9
Fastigheter och fonder för fat t ig vard såll (ia in it 1,
hvilka std under fattigvårdssamhällets
förvaltning men ej disposition.
Län vid 1907
års slut, upp-  tagna för fat-  tigvårdens
behof.
c) Fordringar,
värdepapper,
kontanter in. in.
Summa
(a—c).
a) Fastigheter.
b) Fonder.
Summa
(a—b).
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
Kr.
öre
795,212
05
4,611,243
37 i
105,000
00
862,205
52 ;
967,205
52
3,105,773 | 10
1
66,632
08
165,270
25
—
—
11,305
00
11,305
00
1,673 ! 00
2
25,456
16
232,707
ii
—
—
91,622
92
91,622
92
— i —
3
39,498
33
494,211
75
4,000
00
166,421
30
170,421
30
_ j __
4
526,994
21
1,361,906
76
—
—
172,984
84
172,984
84
— —
5
45,040
13
303,787
55
3,000
00
12,266
67
15,266
67
8,456 00
G
1,000
47
200,415
83
—
—
750
00
750
00
134,763 82
7
33,020
77
343,328
21
—
—
12,087
43
12,087
43
100,000 00
8
15,933
67
111,142
59
—
—
47,650
00
47,650
00
— —
9
228,186
26
490,577
73
—
—
129,488
87
129,488
87
00
o
o
o
o
o
10
2,521
15
175,491
68
96,000
00
85,695
25
181,695
25
52,000
00
11
265,536
02
2,458,061
75
489,000
00
350,885
02
839,885
02
554,617 i 54
12
6,996
57
431,168
34
—
—
73,359
77
73,359
77
— | —
13
140,159
99
2,132,502
12
—
—
41,038
78
41,038
78
1 240,452
85
14
50,821
00
365,924
00
38,071
00
316,180
00
354,261
00
10,500
00
15
74,530
00
264,508
55
87,000
00
48,800
00
135,800
00
49,000 t 00
16
9,351
77
201,480
71
257,200
00
80,592
32
337,792
32
— —
17
234,975
13
567,003
28
10,883
60
330,745
41
341,629
01
2,000 00
18
49,670
26
389,627
74
11,398
66
192,957
97
204,356
63
85,039
33
19
381
13
175,581
08
33,000
00
263,920
94
296,920
94
11,189 27
20
115,470
53
625,142
40
20,251
02
549,124
77
569,375
79
— —
21
8,261
68
302,067
08
18,843
76
14,300
00
■
33,143
76
22
980
00
88,500
00
—
—
2,760
00
2,760
00
23
33,271
89
120,519
14
—
—
—
—
24
3,903
85
61,547
46
—
—
1,106
79
1,106
79
— 1 —
25
2,773,808
10
16,673,716
47
1,173,648
04
3,S5S,249
57
| 5,031,897
61
4,363,464 | 91
56 — Fatt!geut dslagstiftningen. III.
442
Tab. 32. Fattigvårdssamhällenas tillgångar
C. Hela
i
2
1
3
T i
1 1 •
F a 11 i g v å r d s s a m h ä 11 e n i:
b) Inventarier och
a) Fastigheter.
annan lösegendom.
Kr.
öre.
Kr.
öre.
! 1
Stockholms stad .....................................
3,060,067
96
755,363
36
| 2
Stockholms
län ................
484,183
68
194,948
18
3
Uppsala
»
..................
474,366
60
62,384
10
4
Södermanlands
»
........................
1,071,370
75
158,626
54
| 5
Östergötlands
j> ..................
2,029,660
79
150,211
68
6
Jönköpings
»
........................
739,148
05
102,887
54
7
Kronobergs
»
.....................
449,200
25
64,270
89
; 8
Kalmar
»
...............
1,210,665
17
208,817
98
9
Gottlands
»
.......................
158,404
46
20,984
44
10
Blekinge
»
............
660,794
25
104,259
35
ill
Kristianstads
»
..................
962,128
78
229,697
38
! 12
Malmöhus
»
...........................
3,830,278
44
717,533
00
13
Hallands
»
........................
1,343,572
09
241,738
94
14
Göteborgs och Bohus »
..........................
2,476,389
97
321,441
09
I15
Alfsborgs
»
...............
1,163,118
19
209,287
96
116
Skaraborgs
»
.....................
632,624
95
42,588
09
17
Värmlands
t ...............
1,844,538
07
276,992
61
18
Örebro
»
.........
865,864
99
297,059
81
19
Västmanlands
»
............
764,634
44
119,631
84
20
Kopparbergs
»
.........................
1,099,095
99
162,150
08
21
Gäfleborgs
>
............
1,396,910
10
188,369
75
22
Västernorrlands
»
....................
952,509
53
133,898
24
23
Jämtlands
>
349,507
lo
72,869
78
24
Västerbottens
»
151,804
71
31,913
55
25
Norrbottens
>
............
284,710
75
40,810
80
Summa
28,446,149
91
4,908,736
88
m. m. samt lån år 1907
riket.
4
II
5
|i
c
1
7
il
8
9
1
gånga
r.
Fastigheter och fonder för fattigvårdsändamål,
hvilka stå under fattigvårdssamhällets
förvaltning men ej disposition.
Lån vid 1907 j
års slut, upp- I
tagna för fat-  tigvårdens
behof.
c) Fordringar, |
värdepapper,
kontanter m. m.
Summa
a—c).
a) Fastigheter.
b) Fonder.
Summa
(a-h).
Kr.
öre.
Kr.
öre.
Kr.
öre.
Kr.
öre.
Kr.
öre.
Kr.
öre.
795,212
05
4,611,243
37
105,000
00
862,205
52
967,205
52
3,105,773
10
1
332,406
58
1,011,538
34
2,550
00
214,161
42
216,711
42
172,433
26
2
261,662
29
798,412
89
i
194,297
82
194,297
82
85,217
74
3
282,367
47
1,512,364
76
25,520 1 00
335,672
84
361,192
84
376,966
71
4
i 1,050,981
61
3,230,854
08
49,700
00
762,740
05
812,440
05
290,127
45
0
214,738
66
1,056,774
25
32,591 j 00
115,177
38
147,768
38
150,967
63
G
163,796
87
677,268
Öl
14,175 | 00
50,416
83
64,591
83
259,661
05
7
120,533
43
1,540,016
58
42,100 1 00
118,923
90
161,023
90
792,641
98
8
38,437
81
217,826
71
11,800 00
69,184
31
80,984
31
11,158
36
9
285,419
36
1,050,472
96
2,300
00
233,081
40
235,381
40
279,733
92
10
96,961
22
1,288,787
38
114,150 1 00
277,329
31
391,479
31
447,277
25
11
550,964
58
5,098,776
02
647,000 j 00
664,147
55
1,311,147
56
1,777,841
14
12
103,469
35
1,688,780
38
— —
109,215
94
109,215
94
816,865
23
13
231,870
04
3,029,701
10
39,750
00
160,754
55
200,504
55
772,106
77
14
261,863
42
1,624,269
57
52,734 j 00
503,708
76
556,442
76
747,152
03
15
385,505
09
1,060,718
13
91,359
00
216,218
79
307,577
79
139,262
38
16
113,968
63
2,235,499
21
267,400 i 00
196,357
62
463,757
62
1,636,647
66
17
387,131
16
1,650,055
96
105,316
60
410,767
46
516,084
06
832,979
03
18
293,821
94
1,178,088
22
21,248 : 66
318,419
37
339,668
03
339,312
09
19
318,486
02
1,579,732
09
37,707 | 00
513,644
44
551,351
44
387,595
58
20
358,562
63
1,943,842
48
35,497
71
680,963
60
716,451
31
fl 224,094
47
21
140,216
29
1,226,624
06
22,023
76
121,798
65
143,822
41
150,659
23
22
171,629
78
594,006
71
10,000 | 00
87,135
I 94
97,135
94
140,829
49
23
73,833
44
257,651
70
400 I 00
4,560
S 00
4,960
00
2,245
1 24
24
27,337
36
352,858
91
— 1 —
5,681
1 79
5,581
79
161,350
| 55
25
7,061,177
i 08
1 40.416,063
! 87
fl 1,730.322 73
| 7,226,455
24
|j 8,956,777
j 97 il 14,000,899
| 25
444
Tab. 33. Handräckning för inställande af försumliga försörjare
1
2
3
4
1 5
1 o
7
1 8
9
Fattigvårdssam hällen i:
I. Handräck-  ning för in-  ställande af
försumliga
försörjare.
ii.
V a
n i n
g e r
ilig
t 36 §
1.
Förse
a) M ä n.
e 1 s
ens
53
*
1
''
—5 — C
_li>
l&S-B-I
fg,s-£f
ii: 3.*
»
2L
«T
3 O c
c® 3 >-s
Sturskhet, tredska,
olydnad eller lättja.
1 Dryckenskap, osed-  ligt eller oordentligt
lefnadssätt.
Rymning, kring-  strykande eller
bettlande.
Annan eller ej
angifven förseelse.
I
Summa.
A n
t a 1
1
Stockholms stad......
20
47
_
2
13
15
2
Stockholms
län ...............
7
1
__
2
1
3
3
Uppsala
»
4
3
4
Södermanlands
> ...............
3
1
1
_
i
9
5
Östergötlands
» ...............
-
2
20
_
10
4
34
6
Jönköpings
* ...............
1
1
1
1
9 i
7
Kronobergs
»
—
—
_
2
1
3
8
Kalmar
T>
.........
2
_
_
3
3
6
9
Gottlands
D
........
2
_
_
2
2
10
Blekinge
T>
8
- 1
_
3
i
11
Kristianstads
»
4
—
2
1
3
12
Malmöhus
1 ...............
23
3
_
1
13
1
15
13
Hallands
_
2
_
1
2
14
Göteborgs och Bohus
T»
89
7
3
0
12 i
15
Älfsborgs
» ____
6
—
11
_
1
1
1
14
IG
Skaraborgs
» ........
_
i
_
1
17
Värmlands
» .........
3
3
—
2
i
17
20
18
Örebro
» ...............
_
_
1
19
Västmanlands
»
1
_
15
16
20
Kopparbergs
. ..............
—
2
G
i
21
Gälleborgs
» ...■____
6
2 !
24
1
2 I
26
22
V ästernorrlands
» ..............
1
_ !
4
i
1 i
23
Jämtlands
»
2
_
24
Västerbottens
» .....
_
25
Norrbottens
> ....
2 1
— i
8
-
- 1
— ]
— 1
8
Summa |
184
72 I
i>7
17 f
46 j
20
36 I
216
Häraf:
20
Landsbygden ...
25
20
40 i
11
12
16
86
271
btcider och köpingar .............
159
52 |
57
6 1
34
13
20
ISO
44f>
och varning enligt 35 § 4 mom. fattigvårdsförordningen år 1907.
10
ll
12
13
|
14
15
|| IG |
ii i
18
19
20 |
21
22 |
4 m o
m. f
a t t i
g V å
r d s f
bror
d n i
Il g 0
1.
rningens beslutande eller
Metande.
b e s
k a f
b)
f e n li e t.
K v i n n o r.
2.
Sättet
för va
ti
'' r?c £
-s o- ^ 2T
n* 3’ J5. <5"
£!95 _.=.
3 ui __ :r
- -3 ^ T>
3. “ p: _
~ r« o
• »pr
M?
i Sturskhet, tredska,
, olydnad eller lättja.
Dryckenskap, osed-
ligt eller oordentligt
lefnadssätt.
—3
||i.
jT a.T5
3 tc -
§-* **
15
3 .
35. >
2 p
5%2.
o
Summa.
72
V
t! ;r
iff
5.3 p*
• 3 p.
Genom ordföranden
eller annan ledamot1
af fattigvärds-  styrelsen.
Genom fattigvårds-  tjänsteman.
Genom offentlig
polismyndighet.
Skriftligen eller ge-  nom protokolls-  utdrag.
På annat eller ej
angifvet sätt.
Summa.
f it 1
i.
15
15
l|
_
i
2
—
—
3
4
2
—
—
—
—
6
2
_
_
_
—
i
1
1
1
2
—
—
—
4
3
_
_
_
—
i
1
—
2
—
i
—
—
3
4
_
_
1.
—
5
6
19
18
—
—
i
2
40
5
_
_
1
—
i
2
2
—
—
—
—
2
4
6
__
_
_
—
i
1
4
—
—
—
—
—
4
7
_
8
1
—
—
9
5
2
—
—
—
8
15
8
l_
1
—
—
i
2
—
1
—
—
—
3
4
9
_
2
—
1
—
3
5
—
—
—
—
1
6
10
__
_
1
—
—
1
2
—
—
i
1
4
11
_
_
1
—
—
1
15
—
—
i
—
16
12
__
_
_
_
__
—
3
—
—
—
—
'' -
3
13
1
_
_
_
—
1
12
—
• —
—
i
—
13
14
1
_
_
1
i
3
12
—
—
3
—
2
17
15)
_
4
_
3
7
6
3
i
1
—
2
13
16|
_
1
1
1
3
6
—
—
—
18
—
23
tf I
1
_
_
—
—
1
8
—
—
—
—
—
8
18i
2
_
_
—
2
6
—
—
—
—
12
18
loj
2
2
_
_
—
4
7
1
—
—
3
—
11
20 j
_
2
_
_
—
2
16
—
—
9
3
—
28
2i|
—
4
1
—
—
5
3
3
—
1
2
2
11
22
—
-.
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
23
_
__
_
_
—
—
—
—
—
—
—
—
24
2
—
—
—
—
2
—
-
—
10
-
—
10
25
7
23
12
3
15
00
135
33
is
B
28
35
276
2
22
10
3
10
47
77
9
i
18
9
19
133
26 ''
5
1
2
—
5
13
58
24
17
9
i 19
16
143
127
446
Tab. 34. Tillsyningsman öfver bettlare och lösdrifvare
| 1
1 2
3
1 4
1 &
6
8 1
9
i 10
n
12
1 13
14
1 15
16
Fattigvårds-  samhällen i:
Hela antalet fattigvårds-
samhällen.
Antal samhällen, där till-
syningsman blifvit tillsatta.
Antal
samhällen
med
Till tillsyningsman hafva utsetts
T
1 IC
T
o»
CD
1
l—i
O
I"”1
T
to
° i
to i
T
19AJI*UC (0 i
kronofogdar, läns-  män, stadsfiskaler.
fjärdi ngsmiin,
polismän.
kronobetjäning och
fattigvärdsstyrelse.
fattigvärdsstyrelse
1. kommunalnämnd.
distrikts- eller rote-
föreståndare.
enskilda personer.
CD
p
!
93
?
1
CD
!
tillsyningsman.
1
Stockholms stad
i
•
1
_
1
i
2
Stockholms län
118
98
35
36
18
51
2
2
2
27
2
7
i
58
1:
3
Uppsala
t
87
21
8
5
2
3
—
3
-.
8
1
6
—
6
_
4
Södermani.
»
96
82
27
31
17
—
1
6
3
21
—
9
—
46
s;
5
Östergötlands »
155
36
16
10
5
1
1
3
4
13
1
6
—
12
_j
6
Jönköpings
»
133
120
15
48
43
11
1
2
1
13
3
10
—
90
3
7
Kronobergs »
87
58
9
19
21
(
1
1
1
12
1
7
i
34
21
8
Kalmar
>
no
35
11
5
6
4
2
7
2
6
1
15
—
9
2
9
Gottlands
>
93
16
6
5
1
—
—''
4
_
6
—
10
_
_
_
10
Blekinge
»
39
8
3
2
2
1
—
—
_
4
—
2
—
2
_
11
Kristianstads »
148
78
36
22
9
3
i
7.
2
45
1
5
—
25
_''
1 12
Malmöhus
*
250
153
92
32
12
5
i
ii
1
92
3
n
i
43
2 j
13
Hallands
»
91
27
6
7
9
1
2
3
_
14
—
5
—
6
2
14
Göteh. o. Boh. »
92
22
5
5
6
2
1
3
—
5
1
6
—
10
_1
15
Älfsborgs
»
225
103
33
34
22
0
-''
8
1
27
3
11
—
59
2
16
Skaraborgs
>
269
103
33
43
14
5
— 1
8
1
24
2
10
—
63
3
17
Värmlands
»
92
37
9
4
t
ii
1
5
1
13
1
3
—
19
_|
18
Örebro
»
02
45
8
11
19
4
2
1
1
18
3
1
i
20
1
19
Västmanlands »
72
67
15
23
18
7
1
3
1
20
2
10
—
34
-|
20
Kopparbergs »
Öl
29
6
5
8
6
2
2
1
10
1
1
—
16
-|
21
Gäfleborgs
»
Öl
18
3
i
1
2
6
5
2
10
—
3
i
2
—
22
Västernorrl. »
67
14
2
i
2
4
1
4
i
1
1
7
—
3
1
23
Jämtlands
j
60
8
1
3
1
2
—
1
i
3
_
1
—
2
1
24
Västerbottens »
26
9
1
1
2
2
1
2
2
I
_
2
i
3
-!
25
Norrbottens >
24
6,
1
1
—
2
1
1
—
—
1
1
i
2
1
Summa
2,499 1,194
380
354
245
94
28 i
93
28
394
28
149
7
5(54
24
Däraf:
26
Landsbygden......j
2,381
1,127
347
349
242
92
25
72
25
349
28
146
6
549
24
27
Städer o. köpingar]
118
67j
33
5
3
2
3
21
3
45
—
3
1
15
447
(jmfr 39 § fattigvårdsförordningen och 15 § lösdrifvarelageD) år 1907.
17
18
19
20
21 1
22 |
23
24
25 J
26
27
28
Ersättning har
utgått med
sr|
P 3
F 3.
5’
Uppgift saknas,
huruvida ersätt-
ning utgått el. ej.
Ersättningen bestrides af
Antal af tillsv-  ningsmännen år
1907 hos fattig-  vårdsstyrelsen en-  ligt 40 § fattig-  värdsförordningen
anmälda bettlare.
Antal fall, då under år
1907 hemställan gjorts af
.fattigvårdsstyrelsen till
barnavårdsnämnd att om-  händertaga bettlande barn.
Särskilda åtgärder mot
hettleri vidtagna.
visst arfvode
för år.
| visst belopp
! för hvarje
förrättning.
samhället ensamt.
samhället och
landstinget.
landstinget ensamt.
ej angifvet.
Antal
fall.
Antal
fall.
Antal
fall.
Antal
fall.
Inalles.
Däraf
minder-
åriga.
i
_
326
9
_
1
5
28
54
ii
14
8
9
13
8
—
1
2
2
3
3
13
2
5
1
—
2
2
2
—
2
3
1
45
26
10
49
—
—
7
31
—
—
—
4
4
—
25
7
3
—
—
8
Öl
51
—
10
5
2
. 32
75
11
32
3
—
10
2
1
—
11
6
3
22
28
5
28
—
—
2
4
—
—
2
7
4
3
21
7
6
—
—
8
10
—
—
5
8
3
_
9
4
3
—
—
4
—
-
—
1
9
—
1
i
—
—
—
—
1
1
—
1
1
10
6
23
41
8
26
3
1
7
10
—
—
3
11
5
31
98
19
29
3
4
19
46
—
5
12
3
2
17
5
6
—
—
4
15
2
—
4
13
3
4
10
5
8
—
—
4
340
139
3
4
14
4
37
52
10
41
—
—
10
11
5
1
18
15
2
46
43
12
48
—
—
12
3
—
—
16
16
4
19
12
2
20
—
-
5
13
5
—
12
17
3
14
24
4
17
2
1
1
15
5
—
2
18
2
53
12
~
49
—
—
6
25
—
—
3
19
5
18
5
1
20
—
—
4
—
—
—
1
20
—
8
7
3
9
—
—
2
—
—
—
9
21
—
5
9
—
5
—
—
-
—
—
-
3
22
—
i
6
1
1
—
—
1
1
—
1
4
23
1
—
8
—
1
—
—
—
—
_
—
1
24
—
i
4
1
2
—
—
—
5
3
—
—
25
63
396
607
12S
422
20
15
130
929
213
16
119
36
388
589
114
387
19
15
117
137
23
4
104
26
27
8
18
14
35
1
—
13
792
190
12
15
27
448
Tab. 35. Af Konungens Befallningshafvande slutligen
åren 1864—1866,
1
2
3
4
5
6
7
s
9
10
11
12
13
L ii n.
1 8
6 4.
1 8
6 5.
Hela
an-
talet
mål.
Häraf antal mål, i hvilka er-  sättningsskyldighet ålagts
Hela
an-
talet
mål.
Däraf antal mål, i hvilka er-  sättningsskyldighet ålagts
fattigvårdssamhälle.
enskild person.
fattigvårdssamhälle.
enskild person.
Mål rörande:
Mål rörande:
■-*»
P
<5*
po
Qj
oc
c"
ct>
o
►-T»
hemortsrätt.
både fattigv.-beh.
och hemortsrätt.
endast annan
fråga.
fattigvårdsbehof.
hemortsrätt.
både fattigv.-beh.
och hemortsrätt.
endast annan
fråga.
1
Stockholms stad
12
8
15
10
_
2
Stockholms
län
31
4
16
2
3
1
50
1
15
7
12
3
3
Uppsala
y
13
—
—
10
—
—
21
—
—
17
—
_
4
Södermanlands »
18
1
2
5
—
—
17
1
3
2
—
1
5
Östergötlands
y
9
—
9
—
—
—
13
3
7
3
—
6
Jönköpings
•
16
4
3
6
—
—
■ 13
6
i
5
—
—
7
Kronobergs
»
7
—
—
6
—
—
5
—
—
3
—
1
8
Kalmar
26
—
—
24
—
2
22
—
—
19
—
3
9
Gottlands
y
4
—
2
—
—
1
8
1
5
—
—
2 I
10
Blekinge
y
20
7
—
12
—
1
15
6
—
8
—
1
11
Kristianstads
»
20
—
—
11
—
1
11
—
—
8
_
__
J2
Malmöhus
y
23
3
10
—
1
3
28
3
13
1
2
1
13
Hallands
»
30
—
13
1
2
3
30
1
17
1
2
3]
14
Göteb.o. Bohus »
61
10
15
11
1
13
50
9
18
13
—
3
15
Älf sborgs
»i
63
5
1
34
2
1
47
2
—
29
1
1
IG
Skaraborgs
»
40
15
2
8
2
—
53
26
1
9
—
17
Värmlands
»
23
1
7
2
4
4
31
3
12
2
9
2
18
Örebro
» 1
16
2
—
9
—
—
8
_
—
6
—
2
19
Västmanlands
10
1
8
.-
—
—
12
—
7
—
1
20
Kopparbergs
8
—
1
7
—
—
4
—
—
4
—
—
21
Gäfleborgs
y
10
—
5
—
1
4
10
2
4
1
—
—
22
Västern.-lands »
3
—
—
2
—
—
11
—
2
5
—
1 ''
23
Jämtlands
»
3
—
—
—
—
—
1
—
—
—
_
_
24
Västerbottens
»
25
Norrbottens
»
1
—
— 1
Summa 1
407
53
94
15S
IG
34
47o
04
105
153
20
25
pröfvade mål rörande ersättning för lämnad fattigvård
1877 — 1879 och 1905—1907.
14
’ 15
16
17
18
1 8 6 6.
-af antal mål, i hvilk;
ittningsskyldighet ålaf
19
20 J
21
0*2
2a
24
25
Hela
an-
talet
mai.
Dä
8
!
er-
;ts
Hela
an-
talet
mål.
1 8 7 7.
Häraf antal mål, i
sättningsskyldigl
fattigvårdssamhäl
Mål rörande:
hvilka er-  let ålagts
fattigvårdssamkälle.
Mål rörande:
enskild person.
le.
enskild person.
fattigvårdsbehof.
2
O
<-i
ce
r*.
r+-
både fattigv.-beli.
och hemortsrätt.
endast annan
fråga.
iq''
<
2
ce
5
s-
o
hemortsrätt, j
både fattigv.-beh.
och hemortsrätt.
endast annan
fråga.
17
7
2
27
1
7
10
_
4
1
42
7
16
6
1
3
64
7
12
7
4
2
2
16
15
—
— :
31
—
—
16
1
2
3
23
. _
6
4
_
i
41
i
7
16
3
3
4
10
_
2
5
1
2
52
—
—
42
4
3
5
19
5
2
7
2
1
27
5
4
14
1
—
6
11
_
10
—
1
14
—
—
9
1
—
7
30
_
_ i
29
—
1
54
—
—
44
—
10
8
12
4
6
1
—
1
11
2
5
1
—
1
9
27
13
5
8
—
1
38
20
i
13
—
4
10
17
10
—
1
22
—
—
15
—
1
11
25
4
10
1
3
—
44
6
7
4
2
5
12
32
1
7
2
6
3
19
1
6
4
—
—
13
91
13
24
19
5
7
95
9
17
35
3
8
14
44
1
28
i
—
50
3
—
30
—
—
15
33
9
_
4
—
—
29
8
1
4
—
2
16
23
16
_
5
1
42
1
14
2
13
i
17
17
3
_
11
—
1
14
4
—
7
—
—
18
24
2
14
_
3
1
25
5
9
2
4
2
19
8
1
7
—
—
14
—
14
—
6
20
14
3
3
6
1
—
36
3
9
10
—
°
21
5
1
1
1
—
—
20
—
7
5
1
—
22
4
1
1
_
—
11
3
—
i
3
i
23
8
—
5
—
—
—
24
_
—
_ |
—
—
—
5
—
5
—
—
—
! 25
544
67
113
182
28
27
793
79
116
304
40
60
57 — Fa ttigra rclslagstift ningen. III
450
Tab. 35. (Forts.) Af Konungens Befallningshafvande slutligen
åren 1864—1866,
1
II
27
| 28
|
29
| 30
31
| 32
33
34
35
36
37
i___
1 8
7 8.
1 8
7 9.
i
Hela
an-
talet
mål.
Däraf antal mål, i hvilka er-  sättningsskyldighet ålagts
Hela
an-
talet
mål.
Däraf antal mål, i hvilka er-  sättningsskyldighet ålagts
I. ii n.
fattigvårdssamhälle.
enskild person.
fattigvårdssamhälle.
enskild person.
Mål rörande:
Mål rörande:
fattigvårdsbchof.
hemortsrätt.
både fattigv.-beh.
och hemortsrätt.
endast annan
fråga.
s?
7q’
<
SO.
Pi
ce
er
er»
er
o
!"**
hemortsrätt.
både fattigv.-beh.
och hemortsrätt.
endast annan
fråga.
1
Stockholms stad
30
1
3
9
4
39
4
1
13
1
2
Stockholms län
1
59
9
10
16
3
6
76
15
11
14
4
4
3
Uppsala
»
39
—
1
24
2
1
49
1
41
4
Södermanlands »
59
2
15
15
4
5
46
2
9
16
2
5
Östergötlands »
35
—
—
22
3
3
51
1
31
1
7
6
Jönköpings
»
28
6
2
11
1
_
26
4
2
7
1
3 f
7
Kronobergs
»
26
—
—
21
1
3
21
19
1
8
Kalmar
»
33
—
—
33
—
_
40
_
37
3
9
Gottlands
»
10
1
8
i
_
14
3
5
2
3
10
Blekinge
»
34
17
—
14
_
3
29
18
9
2
: 11
Kristianstads >
24
—
—
19
—
53
_
40
3
; 12
Malmöhus
>
55
6
13
3
4
3
50
9
10
3
3
2 1
13
Hallands
»
35
—
15
3
5
4
33
1
10
3
2
• 2 I
14
Göteb.o. Bohus »
96
6
11
54
1
5
87
4
13
49
2
1
15
AMsborgs
»
80
2
—
59
—
1
63
3
42
1
16
Skaraborgs
»
29
8
1
6
—
3
44
15
8
2
17
Värmlands
»
35
—
11
1
11
2
49
21
1
IT
5
18
Örebro
»
18
2
—
11
—
2
29
3
_
17
4 1
19
Västmanlands »
29
9
6
5
—
4
39
1
20
4
2
20
Kopparbergs »
17
—
1
13
4
16
13
3 !
21
Gäfleborgs
*
33
2
3
14
1
44
2
8
16
6 1
22
Västernorrl. »
17
1
2
8
•-
31
1
7
10
lj
23
Jämtlands
>
14
3
2
3
1
__
9
1
24
Västerbottens »
5
—
1
1
1
1
2
25
Norrbottens »
8
1
4
—
o
1
11
1
6
1
—
3 !
Stimma
848
76
109
366
38
55 !
956
87
126
396
32
61
pröfvade mål rörande ersättning för lämnad fattigvård
1877—1879 och 1905—1907.
38
| 39_[ 40
41 ! 42 | 43 J_
1 9 0 5.
Däraf antal mål, i hvilka:;
| ersättn.-skyldigh. ålagts !
Hela 1 f attigvårdssamliälle.
Mål rörande:
44
45 j 40 | 47 1 48
i 9 o e.
4»
Häraf antal mål, i hvilka
ersättn.-skyldigh. ålagts
Hela fattigvårdssamliälle.j
Mål rörande:
2
talet
mål.
rt>
s*
2 £ '' ? §
s 5
M
OS * B | 3
1 K p s I -
1 * 2 b
an
talet
mål.
ro
po
f-t
Oj
i CC .
| 3: ;
''
S.
«
''d
i
?
S
8 ro"
\°2
g
s
t
’
i
«rt-
Cp
-»
ct- ^
g
''B
50
! 51 ! 52 ; 53 , 54
1 9 0 7.
Däraf antal mål, i hvilka
, ersättn.-skyldigh. ålagts
Hela fattigvårdssamhälle
Mål
rörande:
»
antalet
mål.
75
SO*
o c*
er ^
cs p
B 5
K:
a .
S : 3= C
-
3.
_ ^
-i »
« B
85
4,
33
II
5
153
94
1
38
2
142
73
5
34
169
22
28
19
291
7l|
637
591
108
57
107
nl
278
22
40
23
79
6
72
_
1
98
9
—
86
—
1
94
8
85;
no
14
20
57
-1
4
126
28
18
42
4
10‘
73
16
7
32
212
145
6
21
207
—
—
151
5
17
226
—
—
160
94
16
16
14
5
3
73
8
10
13
4
3
81
12
0
17
54
_
37
—
4
44
—
—
34
—
2i
37
--i
27
71
1
65
_
5!
57 ,
1
—
52
1
3
58
3
—
52
32
6
6
8
_
5
23
4
2
11
—
2
32
10
8
10
67
46
5
9
4
3
47
32
O
8
—
1
78
48:
11
9
47
37
_
1
36 :
—
—
31
—
1
46
— i
—
411
122
14
29
12
8
7
134
24
22
21
4
5
119
11
14
32
52
5
14
4
i
Öl
7
9
3
0
2
43
5 i
6
2
289
9
16
172
8
Öl
393
12
24
253
5
9
311
17,
40
181
169
5
2
120
—
4''
164
8
3
107
2
11
1
124
89
no
21
2
81
124 1
79
1
17
2
5
123
77''
9j
—
12|
105
5
29
4
46
1|
109 1
10
17
6
44
3
! 121
24
2
86
3
74
_
1,
68
7
2
49
—
2
93
—
1
80
137
28
33
15
37
2
140
22
15
34
49
1
1
133
34
21
17;
39
37
_
2j
55
—
—
52
3
1
69
-1
—
65 j
160
19
10
82
_
35
189
16
8
no
—
26
149
12
10
97
180
34
48
—
1
242
36
—
61
—
6
165
22
—
31
84
9
19
28
5
7
81
8
16
28
6
4
56
6
11
26;
46
1
24
i
6
40 j
—
—
25
—
3
50
-j
—
34
64
6
42]
1
4
83 |
1
5
53
1 -
2j| o4
-|
—
39;
2,735
! 382 238
1,179S 154
143
3,374|
465
2661,342: 238 135
| 2,755
390
20611,196
27
2
4
5
4
6
7
1
53
32
10
7
1
4
23
ö
2
7
3
8
2; 9
3 Ilo
111
1:12
2
13
8,14
3
15
5
Ilo
4
17
3 18
3
19
4
20
17 21
622
2:23
—124
2:25
452
Tab. 36. Antal fall under åren 1905—1907, då talan i den för fattigvårdsmål
vårdsstyrelse eller fattigvårdsrote för utbekommande
1
1 2
8
4
5
1 6
1 . T
1 *
9
10
1 n
Län
a) För vård å
länslasarett
eller dylik
sjukvårds-  inrättning.
b) För hospi
talsvård eller
vård å upptag
ningsanstalt
för sinnes-  sjuka.
c) För under
håll och vårt
å anstalt för
sinnesslöa *.
d) För blind
undervisning.
e) För döf-  stumunder-  visning.
fattigvårds-
samhälle.
enskild
^ person.
c
g
fattigvårds
samhälle.
enskild
^ person.
o
fattigvårds-
samhälle.
enskild
person.
3---.
"" fattigvårds-  sambälle.
enskild
^ person,
o
fattigvårils-
samhälle.
enskild
person.
o
1
Stockholms stad____
21
i
19
Stockholms
liin
973
41
12
—
—
1
2
_
4
_
3
Uppsala
>
—
—
—
—
—
—
!_
_
_
_
4
Södermanlands
»
28
5
10
—
.-
—
_
_
_
■ _
5
Östergötlands
*
57
9
5
—
6
—
_.
_
_
_
6
Jönköpings
»
8
4
3
—
—
—
—
_
_
_
7
Kronobergs
»
5
—
7
—
—
—
—
—
_
_
8
Kalmar
»
16
22
4
—
—
—
_
_
_
_
9
Gottlands
1
—
1
—
—
__
_
_
__
_
10
Blekinge
»
17
—
9
6
—
—
_
_
_
__
11
Kristianstads
»
13
2
4
—
—
_
_
_
_
_
12
Malmöhus
»
8
—
17
—
—
_
_
_
_
13
Hallands
»
3
—
4
2
_
_
_
__
_
14
Göteborgs o. Bohus
»
15
—
6
—
—
—
_
_
_
__
15
Älfsborgs
23
4
6
2
—
—
_
_
_
_
16
Skaraborgs
6
—
8
4
—
—
—
_
_
_
17
Värmlands
»
34
1
7
4
—
_
__
_
_
_
18
Örebro
—
—
—
—
_
_
_
_
_
19
Västmanlands
44
—
5
—
_
_
_
_
_
20
Kopparbergs
»
3
—
2
1
6
—
—
_
_
_
21
Gäfleborgs
»
31
—
6
—
—
—
i
—
1
_
22
V ästernorrlands
.
10
—
7
—
—
—
_
_
_
_
23
.lämtlands
>
64
40
2
—
_
_
_
_
1
i
24
Västerbottens
2
9
8
—
—
_
_
_
_
_
25
Norrbottens
»
23
—
45
28
- —
-
i
—
—
—
Summa
1,405
138 |
197
47
11
1 |
41
- |
6
i
1
Af Stockholms läns idiotanstalt.
2
Däraf 1 af arbetschef för järnvägsbyggnad.
453
stadgade ordning förts hos Konungens Befallningshafvande af annan än fattig
-
af ersättning för understöd eller sjukvård m. m.
12 T
18
14" T
IB |
io r
17 7
18 7
19
20 7
21 |
22 |
23 ||
24 |
25
f) För kläder
och underhåll
i och för
folkskole-  undervisniug.
g) För vård
å allmänna
barnhusinrätt-  ningen.
i) För fattig-  vård, förskju-  ten af stats-  medel till
fånges barn.
i) För under-  stöd åt frän
utrikes ort
hemsänd
svensk sjöman.
j) För vård
och underhåll
å statens
tvängsupp-  fostrings-  anstalt.
k) För an-  nan fattig-  vårds-  kostnad.
Summa.
’ fattigvårds''
samhälle.
enskild
person.
<*>
^ fattigvårds
samhälle.
enskild
person.
o
^ fattig vårds-
samhälle.
enskild
person.
(Ti
fattigvårds-
samkälle.
enskild
person.
^ fattigvårds-  samhälle.
enskild
person.
^ fattigvårds*
samhälle.
enskild
person.
® fattigvårds-  sambälle.
enskild
person.
13
9
_
_
—
62
i
1
—
, —
2
—
—
—
4
—
—
—
i
—.
998
42
2
3
2
i
_
—
—
36
—
76
5
4
_
_
_
—
—
—
—
—
14
—
82
9
5
_
_
_
_
—
—
—
7
—
18
4
0
_
__
_
_
—
—
—
—
—
i
12
1
7
i
_
_
_
3
6
—
—
13
—
37
28
8
_
_
_
_
—
—
—
—
—
—
2
—
9
_
_
_
_
4
—
—
—
—
—
30
6
10
_
_
—
—
—
—
3
—
20
2
11
2
_
_
—
6
—
33
—
12
i
_
_
—
—
—
3
—
11
2
13
_
—
—
—
—
—
21
—
14
_
_
—
—
—
—
61
—
90
6
15
_
_
—
—
14
—
28
4
16
2
_
_
—
—
—
—
-
4
—
47
5
17
1
_
_
_
_
_
—
—
—
1
—
2
—
18
_
_
_
—
—
—
—
—
49
—
19
1
_
15
_
—
—
—
—
—
—
—
—
26
1
20
_
-_
_
—
1
—
—
—
82
—
48
—
21
1
_
_
—
—
—
-V
—
—
—
18
—
22
1
_
3
_
_
—
—
—
—
—
15
—
86
41
23
_
_
_
—
1
—
—
—
—
—
11
9
24
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
69
28
25
4
—
39
—
—
—
24
1 6
1 -
I -
186
i
|1,876
! 194
