# ID: svediakorp-gov112278
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Tvåkammarriksdagen: utredningar
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1918
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: tvåkammarriksdagen, investigations
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 517,433
# sentences: 13,490
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


LÄRARELÖNENÄMNDENS BETÄNKANDE I
BAND 1
HUVUDBETÄNKANDE
STOCKHOLM
KUNG!.. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1914
131873
Första bandets innehåll.
Sid.
Skrivelse till Konungen........................ ix
Kap.
I.
Behovet av löneförbättring................ 1
Lärare vid allmänna läroverk.................. 2
Lärare vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarier..... 9
Lärare vid folkskolor ..................... 11
Lärare vid småskolor..................... 17
Lärare vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor...... 20
Kap.
II.
Allmänna avlöningsgrunder................ 23
1.
Inledning........................ 23
2.
Avlöningstillägg åt familjeförsörjare i jämförelse med andra
avlöningsformer................... 26
3.
Förhållandet mellan manliga och kvinnliga
lärares avlöning
40
4.
Tillämpning av principen om särskilda lönetillägg
åt
fa
miljeförsörjare
.................... 60
5.
Beräkning av lärarinnornas löner............ 65
6.
Grunderna för familjetillägg............... 72
7.
Grunderna för övningslärarnas avlöning vid
de
allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.
...................... 80
8.
Pensionsålder...................... 85
Manliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna........ 85
Kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna........ 89
Lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor......... 94
Lärare vid folkskolor och högre folkskolor........... 95
Lärare vid kommunala mellanskolor.............101
IV
Sid.
Kap. III. Grunderna för kvinnas anställning vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier.
......................105
1.
De tjänster, i vilka kvinna må
vinna
anställning.....105
Ändringen av § 28 regeringsformen.............105
Åmneslärartjänster.....................112
Övningslärartjänster....................119
Övningsskollärartjäuster...................123
2.
Gift kvinnas behörighet att söka
och
innehava
lärartjänst
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och statens folkskoleseminarier............124
Kap. IV. Ändrade bestämmelser angående beräkning av tjänstår
för erhållande av statspension.............130
Kap. V. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid de allmänna
läroverken............  142
1.
Ämneslärare......................142
a)
Vikarierande adjunkter och vikarierande lektorer samt extra lärare
och timlärare i läsämnen.................142
b)
Manliga adjunkter...................143
c)
Kvinnliga adjunkter...................145
d)
Manliga lektorer....................146
e)
Kvinnliga lektorer....................147
f)
Ämneslärarinnor....................148
g)
Avlöning under tjänstledighet...............151
h)
Tjänstgöringspenningarnas fördelning............151
i)
I.önetur........................152
2.
Rektorer.............• •.........159
a)
Manlig rektor vid högre allmänt läroverk..........159
b)
Manlig rektor vid realskola...............160
c)
Kvinnlig rektor vid samskola...............160
d)
Lönetur........................161
e)
Pension........................161
3.
Övningslärare......................163
a)
Manliga övningslärare..................163
b)
Kvinnliga övningslärare..................168
c)
Avlöning under tjänstledighet...............172
d)
Lönetur........''................172
e)
Pension........................176
V
Sid
4.
Avlön in gstill ägg åt de ordinarie ämneslärarna vid provårs
läru
verken...........•..........182
5.
Ortstillägg åt ordinarie lärare vid läroverken i Västerbottens
och Norrbottens
län.................184
6.
Villkor för inträde
på den nya
lönestaten........186
7.
Ändring av benämningarna på
befattningshavare.....186
Kap. VI. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid statens
högre lärarinneseminarium............189
1.
Lektorer........................190
a)
Manliga vikarierande lektorer...............190
b)
Manliga ordinarie lektorer................190
c)
Kvinnliga vikarierande lektorer..............191
d)
Kvinnliga ordinarie lektorer................191
e)
Tjänstgöringspenningarnas fördelning............192
f)
Lönetur........................192
2.
Rektor.................  194
a)
Manlig rektor.....................194
b)
Kvinnlig rektor.............•.......196
c)
Pension . . . . :...................196
3.
Ämneslärarinnor....................198
a)
Ordinarie ämneslärarinnor............... .
198
b)
Vikarierande ämneslärarinnor...............198
c)
Biträdande föreståndarinnor................199
d)
Vikarie för biträdande föreståndarinna...........199
e)
Biträdande ämneslärarinnor................199
f)
Tjänstgöringspenningarnas fördelning............200
4.
övningslärare......................201
a)
Manliga övningslärare..................202
b)
Kvinnliga övningslärare.................202
c)
Avlöning under tjänstledighet...............203
d)
Lönetur........................204
e)
Pension........................204
5.
Villkor för inträde
på den
nya
lönestaten........207
VI
Kap. VII. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid
statens folkskoleseminarier...............208
1.
Ämneslärare......................208
a)
Vikarierande och extra ordinarie ämneslärare samt timlärare i läs
ämnen.
......................208
b)
Ordinarie ämneslärare..................209
c)
Tjänstgöringspenningarnas fördelning............220
d)
Lönetur........................220
2.
Rektorer........................224
3.
Övnings] ärare......................228
a)
Anställning och
kompetens................228
b)
Avlöningsbelopp.....................231
c)
Avlöning under
tjänstledighet...............243
d)
Lönetur........................243
e)
Pension.......................244
4.
Övningsskollärare................  249
a)
Anställning......................249
b)
Avlöningsbelopp....................252
c)
Tjänstgöringspenningarnas fördelning och avlöning under tjänst
ledighet
......................254
d)
Lönetur........................255
e)
Pension........................256
5.
Villkor för inträde på den nya lönestaten.........257
6.
Ortstillägg.......................257
Kap. Vill. Lönereglering för lärarpersonalen vid folk- och småskolor 261
1.
Folkskollärarpersonalens avlöningsförhållanden......261
Delaktighet i löneregleringen................261
Allmänna avlöningsgrunder.................263
Beloppet av de ordinarie lärarnas avlöning..........265
Extra ordinarie och vikarierande lärares
avlöning........267
Lönetursberäkning ....................269
Avlöningsförmåner under tjänstledighet.............272
Lönernas utbetalande....................276
Statsbidrag........................277
2.
Småskollärarnas rättsliga ställning............282
a)
Behörighetsvillkoren...................287
b)
Tillsättningsförhållandena.................293
Anställning tills vidare..................300
Anställning på viss tid..................303
c)
Entledigande......................303
VII
Sid.
Förslag till författning angående ändringar av § 23 mom. 1,
§ 24 mom. 3 och § 33 mom. 2 i folkskolestadgan
....
310
3.
Småskollärarpersonalens avlöningsförhållanden......312
Allmänna avlöningsgrunder.................312
Avlöningsbeloppet för lärare, som äro anställda tills vidare
....
313
Avlöningsbeloppet för lärare, som äro anställda på viss tid, samt för
vikarier.......................315
Lönetursberäkning.....................316
Avlöningsförmåner under tjänstledighet........... 318
Lönernas utbetalande....................319
Statsbidrag........................319
4.
Folk- och småskollärares naturaförmåner.........321
Behovet av ändrade bestämmelser rörande naturaförmånerna .
.
.
321
Boställsordningens innehåll . .
326
Förslag till författning angående den vid folk- och småskolor
anställda lärarpersonalens avlöning...........338
Förslag till författning angående statsbidrag till den vid folk
och
småskolor anställda lärarpersonalens avlöning.....348
Kap. IX. Lönereglering för lärarpersonalen
vid högre folkskolor . 354
Allmänna avlöningsgrunder...................354
Beloppet av ordinarie lärares avlöning............. 354
Föreståudararvode ......................356
Extra ordinarie oeh vikarierande lärares avlöning..........356
övningslärares och timlärares avlöning..............357
Lönetursberäkning.......................358
Avlöningsförmåner under tjänstledighet..........  359
Statsbidrag .........................3bl
Förslag till ändring i kungörelsen angående anslag till högre folkskolor
den 23 juni 1307..................363
Kap. X. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid kommunala
mellanskolor..................368
Allmänna avlöningsgrunder...................368
Beloppet av ordinarie lärares avlöning..............368
Extra ordinarie och vikarierande ämneslärares avlöning.......371
Övningslärares och timlärares avlöning..............371
Lönetur...........................371
Avlöningsförmåner under tjänstledighet..............372
Statsbidrag.........................373
Ami
Förslag till ändring i punkterna 1—3 av kungörelsen angående avlönings-
och pensions förhållanden för lärarpersonalen vid kommunala
mellanskolor den 8 december 1911............375
Förslag till ändring i punkterna 5 och 11 av kungörelsen angående
statsbidrag åt kommunala mellanskolor den 29 oktober 1909, sådana
dessa lyda enligt kungörelse den 8 december 1911
.... 373
Kap. XI. Pensionsreglering för folkskollärare m. fl.........330
Förslag till reglemente för folkskollärarnas
pensionsinrättning.....380
Motivering .................... 339
Särskilda yttranden........................ 407
Av Per Elof Lindström....................497
Av Anders Holkers..................... 426
Av Sven Nylund, Anna Olsson och Mathilda Persson........417
Av Sven Nylund................... 429
Av J. F. Nyström...................... 422
Av Olof Olsson....................... 429
Av K. Hugo Segerborg .
400
Av Anna Sörensen................... 439
Bilagor till särskilda yttranden.................473
Till KONUNGEN.
Sedan hos Eders Ivungl. Maj:t anmälts åtskilliga underdåniga framställningar
rörande avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid de allmänna
läroverken, folkskoleseminarierna samt folk- och småskolorna, har
II—131873. Lärarelönenämndens bet. 1.
X
Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 5 juli 1912 uppdragit åt en utredningsnämnd
att efter verkställd undersökning framlägga förberedande förslag
till ny löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen dels vid rikets
allmänna läroverk — därvid även frågan om kvinnors anställning i utsträckt
omfattning vid dessa läroanstalter borde tagas i betraktande —
dels vid folk- och småskolorna, dels ock, i den mån förhållandena därtill
föranleda, vid med förutnämnda skolor närbesläktade läroanstalter, och har
Eders Kungl. Maj:t förordnat till ordförande i utredningsnämnden undertecknad
Lindström och till ledamöter i nämnden undertecknade Nyström,
Holkers, O. Olsson, Segerborg, Sörensen, Nylund, Persson och A. Olsson
samt ledamoten av Riksdagens första kammare, överläraren Nils Olof
Bruce.
På därom gjord underdånig ansökan har Eders Kungl. Maj:t den
19 december 1913 entledigat N. O. Bruce med 1913 års utgång från det
honom meddelade förordnandet att vara ledamot i nämnden.
Enligt bemyndigande i ovannämnda nådiga brev har chefen för
ecklesiastikdepartementet på därom gjord hemställan anmodat
dels den 4 mars 1913 läraren i musik vid högre latinläroverket å
o
Norrmalm i Stockholm Carl Erik Emanuel Åkerberg, lärarinnan vid musikkonservatorium
Anna Katarina Bergström, docenten vid Stockholms högskola
Erik Stridsberg och lektorn vid högre latinläroverket å Norrmalm i
o
Stockholm Edvard Göransson att i mån av behov biträda nämnden, Åkerberg
och Bergström vid behandlingen av frågan rörande kvinnas anställning
som lärare i musik vid de allmänna läroanstalterna samt Stridsberg
och Göransson vid uppgörande av förslag till avlönings- och pensionsbestämmelser
för vissa lärare vid berörda läroanstalter;
dels den 2 januari 1914 undervisningsrådet Nils Olof Bruce att såsom
sakkunnig i mån av behov biträda nämnden;
dels den 19 mars 1914 professorn vid Stockholms högskola Karl
Gustav Cassel och professorn vid Handelshögskolan i Stockholm Eli Filip
XI
Heckscher att såsom sakkunniga biträda nämnden vid behandling av sälskilda
frågor.
Med anledning av underdåniga framställningar från centralstyrelsen
för flick- och samskoleföreningen angående lönereglering för lärarpersonalen
vid statsunderstödda enskilda läroanstalter samt från styrelsen för akademiskt
bildade kvinnors förening angående lönereglering för adjunktskompetenta
lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter har Eders
Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 10 oktober 1913 uppdragit åt nämnden
att, sedan nämnden slutfört det genom nådigt brev den 5 juli 1912 åt densamma
anförtrott uppdrag, med anledning av ifrågavarande båda framställningar
verkställa erforderlig utredning och avgiva det förslag, vartill nämnden
kan finna omständigheterna föranleda.
Nämnden sammanträdde första gången den 28 september 1912 och
har sedan dess arbetat dels i sin helhet, dels i subkoinmittéer på sätt
framgår av till chefen för ecklesiastikdepartementet den 21 december 1912
och den 13 december 1913 inlämnade redogörelser.
Såsom sekreterare hos nämnden har tjänstgjort seminarieadjunkten
E. A. Johansson.
Såsom ledare av de statistiska undersökningarna har tjänstgjort
kanslisekreteraren i ecklesiastikdepartementet C. H. Gustafsson.
Till nämnden hava samtidigt med dess konstituerande eller under
fortgången av dess arbete från ecklesiastikdepartementet överlämnats följande
handlingar:
1)
framställning från svenska läraresällskapets styrelse den 11 juni
1910 angående revision av de för lärarna vid rikets allmänna läroverk och
folkskoleseminarier gällande lönestater jämte läroverksöverstyrelsens däröver
avgivna utlåtande den 24 oktober 1910;
2)
framställning från E. Olmer in. fl. lärare vid de allmänna läroverken,
avgiven i november 1910, angående lektorernas löneförmåner;
XII
3)
en av C. A. Brolén in. fl. rektorer vid allmänna läroverk den 10 juni
1910
till ecklesiastikdepartementet ingiven framställning angående ändrade
bestämmelser beträffande rektorernas vid de allmänna läroverken avlöningsoch
pensionsförmåner jämte däröver avgivna utlåtanden dels av läroverksöverstyrelsen
den 14 november 1910, dels oek av statskontoret den 10 april 1912;
4)
framställning från rektor L. M. Neuman m. fl. den 27 januari
1911
angående ny lönereglering för lärare vid rikets allmänna läroverk;
5)
framställning från rektor J. V. Lindgren in. fl. den 4 februari
1911 angående lönereglering för lärarna vid de allmänna läroverken;
6)
framställning från lektor E. Edling in. fl. den 11 februari 1911
angående ny lönereglering för lärare vid rikets allmänna läroverk;
7)
handlingar angående ortstillägg för lärare vid de allmänna läroverken
inom Norrbottens län, nämligen:
framställning från rektorsämbetet vid högre allmänna läroverket i
Luleå den 20 oktober 1909 jämte yttranden i ämnet av kollegierna vid de
allmänna läroverken i Luleå, Piteå och Haparanda samt utlåtanden, avgivna
över nämnda framställning dels av Kungl. Befallningshavande
Norrbottens län den 15 november 1909, dels av läroverksöverstyrelsen den
11 januari 1910, dels ock av statskontoret den 27 januari 1910; samt
framställning från rektorsämbetet vid högre allmänna läroverket i
Luleå den 28 september 1910 jämte däröver avgivna utlåtanden dels av
läroverksöverstyrelsen den 11 november 1910, dels ock av statskontoret
den 4 maj 1911;
8)
en till ecklesiastikdepartementet den 8 oktober 1910 inkommen
framställning från Anna Montelius m. fl. ordinarie ämneslärarinnor vid
statens samskolor angående rätt för ordinarie ämneslärarinnor med så
kallad högre kompetens att söka och innehava ordinarie adjunktstjänst vid
realskolor och högre allmänna läroverk jämte läroverksöverstyrelsens utlåtande
däröver den 10 januari 1911;
xnr
9)
framställning från läroverk söverstyrelsen den 30 september 1911
angående ändrade bestämmelser rörande pensionsålder för övningslärarinnor
vid högre lärarinneseminariet jämte statskontorets utlåtande däröver den 4
januari 1912;
10)
framställning från Karl Ek in. fl. den 24 november 1910 angående
ny lönereglering för teckningslärare vid allmänna läroverk jämte
yttrande däröver av inspektören för teckningsundervisningen den 20 februari
1911 samt utlåtande över nämnda framställning av läroverksöverstyrelsen
den 6 juni 1911;
11)
en till ecklesiastikdepartementet den 31 augusti 1909 inkommen
framställning från Anna Montelius m. fl. ordinarie ämnesläraririnor vid
statens samskolor angående deras pensionering jämte däröver avgivna
utlåtanden dels av läroverksöverstyrelsen den 22 november 1909, dels ock
av statskontoret den 18 november 1911;
12)
läroverksöverstyrelsens skrivelse den 30 december 1910 till chefen
för ecklesiastikdepartementet angående pensionsåldern för ämneslärarinnor
vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet jämte till skrivelsen
hörande handlingar ävensom statskontorets utlåtande i ämnet den 15
november 1911;
13)
en den 9 november 1911 till ecklesiastikdepartementet inkommen
framställning från lärare vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier
angående skyndsam behandling av vissa underdåniga petitioner rörande
revision av läroverkslärarnas löner;
14)
framställning från C. O. Arcadius m. fl. seminarierektorer den
30 september 1910 om ändrade bestämmelser rörande seminarierektorernas
pension jämte yttranden däröver av Stockholms stads konsistorium och
domkapitlen;
15)
framställning från centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen
den 30 september 1911 angående ändrade bestämmelser om löne
-
XIV
tursrätt för lärare vid kommunala mellanskolor jämte däröver avgivna utlåtanden
dels av läroverksöverstyrelsen den 13 februari 1912, dels ock av
statskontoret den 1 augusti 1912;
16)
framställning från centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening
den 7 april 1909 angående utbetalande av folkskollärarnas
löner månadsvis m. in. jämte yttranden däröver av länsstyrelser, domkapitel
och överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor;
17)
framställning från direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning
den 19 februari 1910 angående pensionerad folkskollärares rätt
att uppbära pension under tjänstgöring såsom e. o. folkskollärare jämte
yttranden av domkapitlen och överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor;
18)
framställning från styrelsen för svenska seminarielärareföreningen
den 8 januari 1911 om Inne- och pensionsreglering för lärarna i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminarierna jämte yttranden däröver av Stockholms
stads konsistorium och samtliga domkapitel med undantag av domkapitlet
i Visby;
19)
framställning från direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning
den 21 november 1911 angående ändring av § 11 i reglementet
för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt;
20)
en till ecklesiastikdepartementet den 9 mars 1912 inkommen
framställning från O. A. Björck in. fl. pensionerade folkskollärare angående
förbättrad pension jämte däröver avgivet utlåtande av direktionen över
folkskollärarnas pensionsinrättning den 23 mars 1912;
21)
framställning från centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening
den 24 maj 1912 om ny lönereglering för lärarkåren vid
rikets folk- och småskolor;
22)
en till ecklesiastikdepartementet den 12 juni 1912 inkommen
XV
framställning från centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund
angående lönereglering för folkskollärarinnor;
23)
framställning från svenska skolkökslärarinnornas förening den
31 augusti 1911 angående ändrade bestämmelser i fråga om skolkökslärarinnors
anställnings-, avlönings- och pensionsförhållanden;
24)
framställning från centralstyrelsen för svenska skolkökslärarinnornas
förening den 31 augusti 1911 om ändrade bestämmelser angående
statsbidrag för undervisning i huslig ekonomi;
25)
en i april 1912 av Signhild Bolin in. fl. ingiven framställning
angående lönereglering för kvinnliga extralärare vid allmänna läroverk för
O
co
O
O
gossar;
26)
en i april 1912 av Anna Björkman in. fl. ingiven framställning
angående lönereglering för handarbetslärarinnor vid statssainskolor jämte
läroverksöverstyrelsens däröver avgivna utlåtande den 6 september 1912:
27)
en till ecklesiastikdepartementet den 21 september 1912 inkommen
framställning från Stockholms slöjdlärarinneförening angående löneoch
pensionsreglering för lärarinnor i kvinnlig slöjd;
28)
framställning från G. d’Aubigné in. fl. ordinarie lärarinnor''vid
Stockholms folkskolor den 28 september 1912 angående rätt att vid beräkning
av tjänstår för erhållande av pension tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring vid statsunderstödda flick- och samskolor;
29)
löneregleringskommitténs betänkande, XXVII, innehållande förslag
till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor
må kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar
jämte underdåniga utlåtanden över detta betänkande, avgivna av kanslern
för rikets universitet, läroverksöverstyrelsen, akademien för de fria
konsterna, nationalinusei nämnd, farmaceutiska institutets styrelse, medicinalstyrelsen,
statskontoret, riksarkivarien, riksbibliotekarien och statistiska
centralbyrån;
XVI
30)
framställning från styrelsen för akademiskt bildade kvinnors
förening den 23 november 1911 angående grunderna för kvinnors tillträde
till vissa statstjänster;
31)
framställning från gymnastiklärarekongressen i Stockholm 1913
angående avlöningsförhöjning för vissa gymnastiklärare vid allmänna läroverk
;
32)
framställning från rektor A. Nordfelt den 8 oktober 1912 angående
avlöningsförhöjning för rektorer och ordinarie lärare vid provårsläroverk
jämte läroverksöverstyrelsens yttrande däröver den 24 januari 1913;
33)
en till ecklesiastikdepartementet den 20 februari 1913 inkommen
framställning från lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor angående
provisorisk lönereglering för övningsskollärare samt ändrade bestämmelser
rörande dessa lärares anställning och pensionering;
34)
en till ecklesiastikdepartementet den 5 mars 1913 inkommen
framställning från J. Kjederqvist m. fl. rektorer vid allmänna läroverk
angående rektorernas vid de allmänna läroverken avlöningsförmåner;
35)
läroverksöverstyrelsens den 25 februari 1909 avgivna förslag
till mndervisningsplan för ämnet gymnastik vid de allmänna läroverken
och förslag till ändrade bestämmelser angående gymnastiklärarnas tjänstgöring,
kompetens och avlöning jämte direktionens för gymnastiska centralinstitutet
däröver avgivna utlåtande den 12 januari 1910 samt åtskilliga
till ärendet hörande handlingar;
36)
framställning av rektor och lektorer vid högre lärarinneseminariet
den 28 maj 1913 angående avlöning för lärare vid högre lärarinneseminariet;
37)
en den 6 augusti 1913 till ecklesiastikdepartementet inkommen
framställning från styrelsen för akademiskt bildade kvinnors förening angående
avlönings- och pensionsförhållanden för manliga och kvinnliga lärare
vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna;
xvir
38)
framställning från biträdande teckningslftrare vid allmänna läroverk
den 30 augusti 1913 angående arvoden för biträdande teckningslärare
samt inrättande av nya ordinarie teckningslärarbefattningar jämte skrivelser
i ärendet från läroverksöverstyrelsen den 2 oktober 1913 och från direktionen
över Stockholms stads undervisningsverk den 10 oktober 1913;
39)
läroverksöverstyrelsens förslag rörande behovet av ökade anslag
under åttonde huvudtiteln till de allmänna läroverken in. in. under budgetåret
1915; ordinarie anslag, p. 3: om arvode åt timlärare vid de allmänna
läroverken;
40)
framställning från pensionerade folkskolläraren J. M. Omberg
den 5 november 1913 angående ändrade bestämmelser för utbetalning av
pension åt folkskollärare;
41)
framställning från styrelsen för svenska musiklärareföreningen
den 20 juni 1913 angående provkurs för musiklärare jämte yttrande
däröver av läroverksöverstyrelsen den 24 november 1913;
42)
framställning från styrelsen för svenska musiklärareföreningen
den 20 juni 1913 angående tim- och kursplan för musikundervisningen
vid allmänna läroverk jämte yttrande däröver av läroverksöverstyrelsen
den 24 november 1913;
43)
betänkande, del II, av den utav Eders Kungl. Maj:t den 20
oktober 1905 tillsatta kommitté för verkställande av utredning angående
åtgärder för människotuberkulosens bekämpande;
44)
framställning från gymnastiklärareföreningen den 8 januari 1914
angående ändring av § 134 läroverksstadgan jämte läroverksöverstyrelsens
yttrande däröver den 13 januari 1914;
45)
framställning från de enskilda läroverkens förbund den 26 november
1913 angående lönetursrätt för föreståndare vid vissa enskilda läroverk
efter övergång till lärartjänst vid allmänt läroverk jämte överstyrelsens
skrivelse i ämnet den 13 januari 1914;
III—131873. Lärarelonenämndens bet. I.
XVIII
46)
framställning från direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning
den 22 november 1913 angående ändring av §§ 18 m. fl. i reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning;
47)
framställning från lärare vid skeppsgosseskolan i Karlskrona den
26 mars 1913 angående lönetursrätt för lärare vid skeppsgosseskola jämte
däröver avgivna utlåtanden dels av marin förvaltningen den 6 maj 1913,
dels av folkskolöverstyrelsen den 9 januari 1914, dels ock av direktionen
över folkskollärarnas pensionsinrättning den 17 januari 1914;
48)
avskrift av Eders Kungl. Maj:ts nådiga brev den 24 januari 1914
till direktionen över folkskollärarnas änke- och pupillkassa angående revisionsberättelsen
rörande kassan för åren 1909—1911.
Från föreningar och enskilda personer hava under loppet av nämndens
arbete till densamma överlämnats framställningar, nämligen:
49)
framställning från musikläraren F. Hjort den 8 augusti 1912
angående löne- och pensionsreglering för musiklärare vid de allmänna
läroverken;
50)
framställning från teckningslärare vid de allmänna läroverken
den 26 november 1912 angående provisorisk lönereglering för dessa lärare;
51)
framställning från styrelsen för svenska musikläraresällskapet
den 22 februari 1913 angående musiklärarnas vid de allmänna läroverken
avlönings- och pensionsförhållanden;
52)
framställning från rektorer vid kommunala mellanskolor och
föreståndare för vissa högre folkskolor angående avlöning för ordinarie
lärare vid kommunala mellanskolor, inkommen till nämnden den 7 februari
1914;
53)
framställning från svenska folkskolans vänners verkställande utskott
den 16 mars 1914 angående småskollärarinnornas avlöningsförhållanden
och rättsliga ställning;
XIX
54)
framställningar rörande folk- och småskollärarkårernas löneoch
pensionsförhållanden, överlämnade till nämnden den 31 mars 1914 av
centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening;
55)
framställning från styrelsen för Sveriges kommunala ungdomsskolors
lärareförening den 31 mars 1914 angående lönetursrätt för ordinarie
lärare vid kommunala mellanskolor efter övergång till högre folkskolor;
56)
framställning från styrelsen för svenska musikläraresällskapet
angående pensionsålder för musiklärare vid de allmänna läroverken och
folkskoleseminarierna, inkommen till nämnden den 29 augusti 1914;
57)
åtskilliga framställningar från lärarföreningar, innehållande önskemål
rörande bedrivandet av nämndens utredningsarbete.
Med föreliggande betänkande får nämnden besvara här ovan nämnda
framställningar med undantag av de under 11, 15, 19, 24, 28, 45 och 48
upptagna, vilka nämnden ämnar besvara i ett senare betänkande, samt
med undantag av den under 50 upptagna framställningen, vilken nämnden
besvarat genom nedan angivna utlåtande den 13 januari 1913.
Vidare hava följande utredningar överlämnats till nämnden, nämligen:
handlingar, innehållande genom Eders Kungl. Maj:ts beskickningar inhämtade
upplysningar angående kvinnors anställande i tysk, holländsk,
dansk och norsk statstjänst;
tablå över befattningar i statens tjänst, till vilka kvinnor kunna
befordras, med respektive löneregleringar samt förhållandet härutinnan till
respektive manliga befattningshavare jämte promemoria angående kvinnors
anställning i statstjänst genom kungl. fullmakt; samt
handlingar, innehållande genom Eders Kungl. Maj:ts beskickningar införskaffade
upplysningar rörande fall i främmande länders lönelagstiftning,
då i det allmännas tjänst anställda familjeförsörjare erhålla högre avlöning
än befattningshavare i samma tjänster, vilka icke äro familjeförsörjare.
XX
Genom särskilda nådiga beslut har Eders Kungl. Magt anbefallt
nämnden att avgiva utlåtanden över följande framställningar, nämligen:
skrivelse från läroverksöverstyrelsen den 30 september 1912 angående
behovet av ökade anslag under åttonde huvudtiteln till de allmänna läroverken
under budgetåret 1914: om arvodesförhöjning för extra ordinarie
ämneslärare vid de allmänna läroverken,
över vilken skrivelse nämnden avgivit utlåtande den 20 november 1912;
framställning från styrelsen för svenska sem in arielä rareföreningen
den 27 september 1912 angående lönereglering för lärarpersonalen vid
statens folkskoleseminarier samt i november 1912 av lärare vid rikets allmänna
läroverk ingiven framställning angående provisorisk lönereglering
för berörda lärare,
över vilka framställningar nämnden avgivit utlåtande den 13 januari
1913, i vilket utlåtande nämnden även yttrat sig om den här ovan
under 50 upptagna framställningen;
framställning från styrelsen för läroverkslärarnas riksförbund den
O
J
15 januari 1914 angående ordinarie ämneslärares avlöningsförhållanden
under tjänstledighet,
över vilken framställning nämnden avgivit utlåtande den 5 maj
1914; samt
framställning från folkskolöverstyrelsen den 25 juli 1914 angående
ändrade bestämmelser rörande avlöningsförhållanden för ämneslärare vid
folkskoleseminarierna under tjänstledighet,
över vilken framställning nämnden avgivit utlåtande den 5 september
1914.
Vidare har nämnden den 15 augusti 1914 med anledning av en
departementsskrivelse yttrat sig om dels en framställning från styrelsen
för svenska musikläraresällskapet den 22 februari 1913 angående lönereglering
för musiklärarna vid de allmänna läroverken, dels ock en fram
-
XXI
stimning från samma styrelse deri 20 maj 1913 angående tillkallande av
en representant i lärarelönenäinnden för musiklärarna.
Föreliggande betänkande innehåller dels förslag till linie- och pensionsreglering
för lärarpersonalen vid allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet,
statens folkskoleseminarier, folkskolor, högre folkskolor och
kommunala mellanskolor samt förslag till lönereglering för lärarpersonalen
vid småskolor, dels ock förslag rörande kvinnors anställning vid allmänna
läroverk, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier. Vissa
hithörande frågor av sekundär natur har nämnden ansett böra anstå till
ett senare betänkande, nämligen:
om statsbidrag till undervisning i fortsättningsskolor;
om statsbidrag till undervisning i slöjd och i huslig ekonomi vid
folk- och småskolor;
om ändringar i reglementet för elementarlärarnas nya änke- och
pupillkassa samt i reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa;
om ombildning av sinåskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
till en småskollärarnas pensionsanstalt;
om statsbidrag till under offentlig kontroll ställda småskoleseminarier
in. in.; samt
yttrande med anledning av ovannämnda till nämnden remitterade
betänkande av kommittén för verkställande av utredning angående åtgärder
för människotuberkulosens bekämpande.
Nämndens förslag till lönereglering för lärarna vid folk- och småskolor
innefattar ej förslag till lönereglering för de vid finnskolväsendet
anställda lärare, vilkas avlöningsförhållanden för närvarande äro reglerade
genom särskilda bestämmelser, ej heller för de vid lappskolväsendet anställda
lärarna. Då avlöningen för dessa lärare ävensom statens bidra" till
deras avlönande utgå efter grunder, som mer eller mindre avvika från de
grunder, vilka äro gällande för lärare vid folkskolväsendet i allmänhet, er
-
XXII
fordras särskilda utredningar i denna fråga. Nämnden tillåter sig hemställa,
huruvida icke frågan om lönereglering för dessa lärare bör i
första hand förberedas av de myndigheter, vilka äga den erforderliga sakkunskapen
om ifrågavarande områden av undervisningsväsendet, nämligen
vederbörande domkapitel.
Nämnden har ej heller framlagt förslag till lönereglering för lotsbarnskolornas
lärare, vilkas avlöning utgår enligt särskilda föreskrifter.
Därest en lönereglering för dessa lärare anses böra komma till stånd,
torde erforderlig utredning i ärendet böra verkställas av lotsstvrelsen.
Inom nämnden avgivna särskilda meningar bifogas betänkandet.
Underdånigst
PER ELOF LINDSTRÖM.
Anders Holkers.
J. F. Nyström.
Olof Olsson.
K. Hugo Segerborg.
Sven Nylund.
Anna Olsson.
Mathilda Persson.
Anna Sörensen.
Erik Johansson.
Stockholm den 31 oktober 1914.
BETÄNKANDE
OCH
FÖRSLAG
1
Kap. I. Behovet av löneförbättring.
Året 1907, då löneförhållandena för statskontorets tjänstemän senast
reglerades, kan betraktas som gränsskillnaden mellan den löneregleringsperiod,
som tog sin början i slutet av 1870-talet, och den nu pågående
löneregleringsperioden. Läroverkslärarna och folkskollärarna fingo sina
„ löner reglerade kort före nämnda år, de förra år 1904 och de senare år
1906. Vid deras löneregleringar hava ej tillämpats samma grunder som
vid de löneregleringar, vilka vidtagits efter nämnda tidpunkt, och ifrågavarande
lärare hava sålunda blivit stående på en relativt lägre lönenivå än
tjänstemannakårer, med vilka de på grund av sin utbildning och sitt
arbete borde vara jämnställda i avlöningshänseende. Detsamma gäller de
lärarkårer, för vilkas avlöningsförhållanden läroverkslärarnas och folkskollärarnas
avlöningar äro normerande.
Då lärarna sålunda fått sina löner avpassade efter en äldre tids måttstock,
har det för dem varit synnerligen svårt att möta den stegring av
levnadskostnaderna, som så gott som oavbrutet fortgått under de senare
åren. Det är vid sådant förhållande naturligt, att olika lärarkårer och
lärargrupper funnit sig föranlåtna att jämförelsevis kort tid efter det de
erhållit sina senaste löneregleringar framställa yrkanden om snar revision
av dessa och om att därvid erhålla lönesatser, vilka stå i överensstämmelse
med numera rådande levnadskostnader och göra dem i ekonomiskt
avseende fullt likställda med jämförliga tjänstemannakårer. Nämnden vill
särskilt betona detta till bemötande av den invändningen, att lärarna fått
sina löneförhållanden reglerade så nyligen, att de icke nu kunna göra anspråk
på en ny lönereglering.
1—131873. Lärarelönenämnden. 1.
2
Behovet av löneförbättring.
Dessa yrkanden måste anses så mycket mera berättigade, som lärarverksamheten
numera ställer väsentligen större krav på lärarnas duglighet
och tager deras kraft och tid i anspråk i långt större utsträckning
än under en äldre tid. Medan skolarbetet förr huvudsakligen koncentrerades
kring läxläsning och förhör samt inhämtande och redovisande
av ett redan färdiglagat vetande, lägger man i våra dagar allt mera an på
en på åskådning och fantasi grundad undervisning jämte konkret praktisk
tillämpning av inhämtade kunskaper, varvid lärjungarna själva få vara
med, när vetandet bygges upp, deras självverksamhet sporras samt
deras kunskap blir mera levande och för deras utveckling betydelsefull.
Den ändring i undervisningens karaktär, som sålunda försiggått, kräver
av läraren mycken omtanke och mycken förberedelse för de särskilda undervisningstimmarna
och likaså ett mycket intensivare arbete på lärorurnmet.
Skall läraren kunna motsvara våra dagars anspråk på honom, måste
han vara så avlönad, att han kan gå upp i och odelat ägna sig åt sitt kall.
Lärare vid allmänna läroverk. Den lönereglering för de allmänna
läroverkens lärare, som Kungl. Maj:t avsåg att genomföra vid 1882 års
Riksdag, blev fördröjd under mer än två årtionden. De propositioner i
detta ärende, som Kungl. Maj:t framlade åren 1882, 1887, 1890, 1892
och 1898, vunno nämligen ej Riksdagens bifall, huvudsakligen till följd
av att lönefrågan kom att förbindas med organisationsspörsmål. Först år
1904, vid den tid, då en rad nya löneregleringar för statens ämbetsverk
förbereddes, vann man en lösning, men av orsaker, som här nedan beröras,
kunde denna ej bliva tillfredsställande för en längre tid framåt.
Läroverkskommittén, vars år 1902 avgivna betänkande låg till grund
för Kungl. Maj:ts framställning i läroverksfrågan till 1904 års Riksdag, ansåg
det vara av särskild vikt, att lärarens lön öppnade möjlighet för honom
att inträda i äktenskap, så snart lians blivande verksamhetskrets blivit be
-
Behovet av löneförbättring.
stämd genom lians befordran till ordinarie tjänst. I enlighet med denna
uppfattning och med ledning av uppgifter från ett antal lärare rörande
deras levnadskostnader uppgjorde kommittén eu normalstat för gift adjunkt
under de första åren av hans äktenskap. Den summa å 3,000 kronor,
varå den beräknade staten slutade, blev deri föreslagna och fastställda begynnelseavlöningen
för adjunkt och utgjorde därmed det för de ordinarie
ämneslärarnas avlöning grundläggande beloppet. Att emellertid detta
belopp redan vid den tid, då löneregleringen trädde i kraft, var alltför
knappt tillmätt för att giva bärgning åt eu adjunkt med familj, framgår
av följande omständigheter.
Den beräknade normalstaten var uppgjord på grundval av uppgifter
om levnadskostnader, av vilka de senaste voro från år 1898. Under den tid,
som förflöt mellan detta år och år 1905, då löneregleringen trädde i kraft, ägde
eu betydande höjning av den allmänna prisnivån rum. I en utredning rörande
levnadskostnadernas stegring från 1899 till 1905, bilagd statsrådsprotokollet
för finansärenden den 15 mars 1907, beräknas prisstegringen
under denna tid beträffande livsmedel och bränsle till i medeltal 14,5 procent.
I utredningen framhålles emellertid, att den allmänna prisstegring,
som inträtt beträffande de särskilda utgiftsposter, vilka plåga ingå i en normal
hushållsstat, ingalunda finge anses sammanfalla med de allmänna levnadskostnadernas
stegring, vilken säkerligen varit mycket större, beroende på
den betydande höjning av vårt folks hela levnadsnivå, som de närmast
förflutna årtiondena företett. Med den allmänna levnadsnivåns höjning
stegrades nämligen utgifterna för ett hushåll alldeles oberoende av om en
prisstegring ägt rum eller icke; både sådan därjämte inträtt, bleve den av
levnadsnivåns höjning förorsakade utgiftsstegringen tydligtvis i samma mån
ytterligare kännbar.
De av läroverkskommittén föreslagna lönesatserna voro så mycket
mindre ägnade att möta en stegring av levnadskostnaderna, som beloppen
för de olika utgiftsposterna i den av kommittén uppgjorda normalstaten,
*
Behovet av löneförbättring.
enligt vad kommittén själv anför, voro så knappt*tilltagna, att de icke
rimligtvis kunde sättas lägre, utan fastmer åtskilliga för en lärare nästan
nödvändiga utgifter i verkligheten uppginge till ett vida högre belopp än
det, vartill de av kommittén upptagits. Dessutom hade vid uppgörandet
av normalstaten bland utgifterna ej upptagits räntor och amortering å
skulder, oaktat större delen av lärarkåren vore skuldsatt, och ej heller
hade hänsyn tagits till den skyldighet att bidraga till egen pensionering,
som vid löneregleringen ålades lärarna.
Under tiden före 1904 års lönereglering hade olägenheten av eu
låg begynnelseavlöning delvis uppvägts av den förmån, som sedan början
av 1860-talet i allt vidsträcktare grad tillerkänts lärarna, nämligen rätten
att vid uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig extra ordinarie
tjänstgöring efter vunnen behörighet att utnämnas till ordinarie lärare.
Läroverkskommittén ansåg, att en större inskränkning av denna lönetursrätt
ej vore med rättvisa och billighet överensstämmande, och föreslo^
med anledning därav, att ordinarie lärare måtte för uppflyttning i högre
lönegrad få räkna sig till godo väl vitsordad extra ordinarie tjänstgöring
efter vunnen behörighet att till ordinarie utnämnas. Riksdagen uttalade
emellertid den åsikten, att lärarna vid de allmänna läroverken i tillämpliga
delar borde underkastas de villkor och förbehåll, som i senast av Riksdagen
beslutade löneregleringar blivit intagna, och på grund därav gingo
lärarna förlustiga lönetursrätt för tjänstgöring som extra ordinarie lärare,
dock att lärare fick räkna sig till godo de lönetursår, som han förvärvat
före 1904 års utgång''.
Jämför man den år 1904 genomförda löneregleringen med läroverkskommitténs
förslag, finner man, att den, genom att berörda lönetursrätt
borttogs, beträffande äinneslärares avlöningsförhållanden under den tidigare
delen av deras ordinarie tjänstetid innebar en betydande försämring av de
av läroverkskommittén föreslagna avlöningsgrunderna. Då extra ordi
-
Behovet av löneförbättring.
narietiden för adjunkt av nämnden beräknas till sju år, och då av denna
tjänstetid två år erfordras för behörighet att utnämnas till ordinarie tjänst,
skulle den i normal tid befordrade adjunkten med tillämpning av läroverkskommitténs
avlöningsgrunder ägt att för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig fem År av sin tjänstgöring som extra ordinarie lärare
och sålunda vid tiden för befordran till ordinarie tjänst varit berättigad
till uppflyttning i andra lönegraden. Då nu gällande lönesatser för
adjunkt i första till och med fjärde lönegraderna äro lika med de av läroverkskommittén
föreslagna, kan det beräknas, att adjunkt, som inträtt på
lärår häri an efter år 1904 och befordras i normal tid, enligt nu gällande
avlöningsgrunder under de första 15 åren av sin ordinarie tjänstetid årligen
uppbär 500 kronor mindre i avlöning, än han skulle hava uppburit
enligt de av läroverkskommittén föreslagna grunderna.
Det bör ej lämnas oanmärkt, att den genomförda löneregleringen
var i så måtto gynnsammare för lärarna än kommitténs förslag, att lärarna
fortfarande fingo uppbära avlöning i fem lönegrader, medan kommittén
föreslagit en inskränkning av lönegradernas antal till fyra. Det är emellertid
uppenbart, att värdet av detta ålderstillägg i hög grad reduceras
därav, att det så sent, först efter 20 års ordinarie tjänstgöring, kommer
lärarna till godo.
Jämför man vidare nu gällande avlöningsbestämmelser med tidigare
avgivna löneregleringsförslag, finner man exempelvis, att på grund av att
lönetursrätt för tjänstgöring som extra ordinarie lärare upphört samt på
grund av att lärarna ålagts skyldighet att bidraga till egen pensionering,
den nuvarande avlöningen för adjunkt, som inträtt på lärarbanan efter år
1904 och befordras i normal tid, under de första 15 åren efter hans tillträde
till ordinarie tjänst understiger den avlöning, han under samma tid
skulle hava uppburit med tillämpning av de avlöningsgrunder, vilka, föreslogos
redan av 1878 års kommitterade för reglering av vissa lärarkårers avlöning;
liksom ock av Kungl. Maj:t i proposition till 1882 års Riksdag angående
6
Behovet av löneförbättring.
lönereglering för de allmänna läroverkens lärare. Dessa löneregleringsförslag
inneburo nämligen en begynnelseavlöning för adjunkt å 2,500 kronor
samt tillerkände ordinarie lärare lönetursrätt för tjänstgöring från och med
året näst efter det, då han vunnit full kompetens för tjänsten. Enligt dessa
grunder skulle en adjunkt, under förutsättning att han vinner befordran
till ordinarie tjänst efter sju års tjänstgöring som extra ordinarie lärare,
under de första 15 åren efter befordran uppbära tillhopa 54,500 kronor,
medan han enligt de år 1904 fastställda, nu gällande bestämmelserna, efter
avdrag av avgifter för egen pensionering, uppbär tillhopa 51,301 kronor
50 öre. De avlöningsbelopp, som föreslogos i berörda kungl. proposition,
lämnades utan anmärkning av statsutskottet och Riksdagen år 1882; ej
heller ifrågasattes någon inskränkning i då gällande lönetursrätt.
En ur samma synpunkt verkställd jämförelse mellan adjunkternas
avlöningsförhållanden under åren 1901—1904 och deras år 1904 fastställda
avlöningsförhållanden utfaller till den senaste löneregleringens nackdel.
Enligt nu gällande bestämmelser uppbär nämligen adjunkt under de första
20 åren efter befordran, efter avdrag av avgifter till egen pensionering,
tillhopa 73,283 kronor, medan han med tillämpning av de under åren
1901—1904 gällande avlöningsgrunderna, fortfarande under förutsättning
att extra ordinarietiden beräknas till sju år, under samma tid skulle
hava uppburit — dyrtidstillägg inräknade — tillhopa 74,800 kronor.
Av vad sålunda anförts framgår, att ordinarie adjunkt enligt de år
1904 fastställda och ännu gällande avlöningsgrunderna är under de första
15 åren av sin ordinarie tjänstetid ofördelaktigare ställd, än om de av 1899
års läroverkskommitté, ävensom de av 1878 års kommitterade och av Kungl.
Maj:t år 1882 föreslagna avlöningsgrunderna varit gällande, samt att han
under de första 20 åren av sin ordinarie tjänstetid är ogynnsammare ställd,
än om de under åren 1901—1904 gällande avlöningsbestämmelserna fortfarande
ägt giltighet.
Behovet av löneförbättring.
7
Den stegring av levnadskostnaderna, som ägde rum under tiden närmast
före och närmast efter genomförandet av läroverkslärarnas lönereglering,
medförde, såsom ovan antytts, för de med läroverkslärarna närmast jämförliga
tjänstemannagrupperna löneregleringar, som voro betydligt gynnsammare
än läroverkslärarnas. Särskilt gäller detta begynnelseavlöningen.
Under det att denna för adjunkt är 3,000 kronor, är den för första gradens
tjänsteman 3,700 kronor, ortstillägg oräknat, och under det att den för
lektor uppgår till 4,000 kronor, uppgår den för andra gradens tjänsteman
till 5,400 kronor, likaledes ortstillägg oräknat.
Särskilt belysande för den ändring i uppfattningen om statstjänarnas
lönestandard, som försiggick under ifrågavarande tidsskede, är landsstatens
lönereglering.
C*
o
o
År 1902, eller samma år som läroverkskommittén avgav sitt betänkande,
avgav statskontoret infordrat yttrande och förslag angående en
allmän revision av löneförhållandena vid landsstaten. Då kammarkollegium
och statskontoret år 1907 avgåvo gemensamt utlåtande i samma ärende,
förklarade de, att de ansågo de av statskontoret år 1902 föreslagna
lönebeloppen ej längre vara tillfredsställande. Redan den alltjämt fortgående
stegringen av levnadskostnaderna nödvändiggjorde en förhöjning i
statskontorets för närmare fem år sedan avgivna förslag. Härtill komme,
att statskontoret år 1902 icke kunnat taga någon hänsyn till det visserligen
då redan framkomna, men först sedermera allmännare omfattade, förslaget
om åläggande för tjänstemännen att bidraga till sin egen pensionering, utan
framställt sitt förslag under förutsättning att förhållandena härutinnan
skulle vara oförändrade. Ämbetsverken hemställde därför, att de lönebelopp,
som av Kungl. Maj:t förelädes Riksdagen till godkännande, måtte
upptagas omkring tio procent högre än vad statskontoret föreslagit år 1902.
När år 1908 lönesatser fastställdes för landsstatens tjänstemän,
sattes de betydligt högre än de av statskontoret år 1902 föreslagna. Sålunda
utgjorde förhöjningen utöver statskontorets ursprungliga förslag för läns
-
8
Behovet av löneförbättring.
notarier och länsbokhållare — de med läroverksadjunkterna närmast jämförliga
tjänstemännen inom landsstaten — i medeltal beträffande begynnelseavlöningen
25,6 procent och beträffande slutavlöningen 19,o procent.
Att fullt exakt beräkna, i vilken grad läroverkslärarnas levnadskostnader
ökats under tiden efter deras senaste lönereglering, torde vara en
allför vansklig uppgift. Det vore nämligen för detta ändamål ej tillräckligt
att känna prisförändringarna under ifrågavarande tid å livsförnödenheter,
bostadshyror, tjänstefolkslöner m. m. och den av dessa faktorer förorsakade
ökningen; man måste även taga hänsyn till den höjning av nationens
levnadsstandard, som ägt rum under samma tid, och som bidragit till att
levnadskostnaderna ytterligare ökats.
Rörande prisstegringen föreligga åtskilliga officiella uppgifter och
beräkningar, vilka möjliggöra en ungefärlig uppskattning av denna faktors
inverkan å levnadskostnadernas stegring.
I bil. III återgivas av socialstyrelsen meddelade uppgifter angående
livsmedelspriser i ett antal svenska städer och stadsliknande samhällen
under åren 1905—1913 samt inom socialstyrelsen på grundval av
dessa uppgifter uppgjorda beräkningar angående de årliga utgifterna under
samma tid för de viktigaste slagen av livsmedel i ett genomsnittshushåll
med en årsinkomst av omkring 2,000 kronor. Dessutom meddelas uppgifter
om ett sådant hushålls hyresutgifter under åren 1905—1912.
Uppgifterna om livsmedelspriser visa, att en synnerligen stark stegring
av priserna å de flesta livsmedel ägt rum. Utgifterna för denna bushållspost
beräknas av socialstyrelsen hava stegrats med 16 procent under
åren 1905—1913. Under åren 1905—1912 har för en familj i den ekonomiska
ställning, som undersökningen avser, utgiften för hyra ökats med
18 procent.
Rörande den av prisstegring förorsakade höjningen av övriga utgiftsposter
i ett hushåll ävensom rörande den ökning av levnadskostnaderna,
Behovet av löneförbättring.
9
som är beroende av höjningen av den nationella levnadsstandarden
torde pålitliga siffror för ifrågavarande period ej kunna angivas. Måhända
skulle dock beträffande den sistnämnda faktorns inverkan uttalanden i eu
tidigare undersökning angående levnadskostnadernas stegring kunna vara i
viss mån vägledande.
I eu utredning, bilagd protokollet för finansärenden den 7 januari
lfOl, lämnade aktuarien I. Flodström eu sammanfattande översikt över
uppgifter, som av chefen för finansdepartementet infordrats från vissa centrala
myndigheter samt läns- och stiftsstyrelser angående levnadskostnaderna
för dem underlydande ämbets- och tjänstemän samt betjänte. Enligt
de från myndigheterna inkomna uppgifterna skulle stegringen i den totala
levnadskostnaden från tiden 1876—1885 till år 1900 kunna i medeltal för
hela riket uppskattas till omkring 30 procent. Författaren till utredningen
ansåg, att denna procentsiffra såsom uttryck för prisstegringen antagligen
vore för hög och borde utbytas mot ett procenttal, som kunde ans''ås
till minst 16, men däremot såsom uttryck för de allmänna levnadskostnadernas
stegring snarast vore för låg.
Aven om man antager, att under tiden 1905—1913 någon starkare
höjning av levnadsstandarden för de samhällslager, ifrågavarande lärare
tillhöra, ej ägt rum, kvarstår dock en så betydande ökning i de allmänna
levnadskostnaderna under den tid, som förflutit, sedan läroverkslärarnas
lönereglering trädde i kraft, att en väsentlig förbättring av deras avlöningsförhållanden
måste anses av behovet påkallad. Det torde böra anmärkas,
att en återgång under den närmaste tiden till tidigare rådande lägre levnadskostnader
är föga sannolik. Snarare vill det synas, som om de ekonomiska
föi hållandena tyda på en ytterligare prisstegring.
Lärare vid högre lärarinneseminariet och fo/ksko/eseminarier. Vad
som anförts angående behovet av en löneförbättring för de allmänna
2—131873. Lärarelönenäninden. 1.
10
Behovet av löneförbättring.
läroverkens lärare gäller i huvudsak även beträffande högre lärarinneseminariets
och folkskoleseminariernas lärare. Lönesatserna voro redan
vid den tid, då de fastställdes, knappt tillmätta i förhållande till levnadskostnaderna,
och de hava sedermera på grund av den ekonomiska utvecklingen
blivit allt mer otillräckliga.
För en snar höjning av seminarielärarnas löner tala emellertid även
andra omständigheter. Efter det folkundervisningskommittén genom sina
utredningar och förslag förberett en reform av seminarieundervisningen, framlade
Kungl. Maj:t för 1913 års Riksdag proposition angående ökade anslag till
folkskoleseminarierna. Genom att Riksdagen beviljat de av Kungl. Maj:t äskade
anslagsförhöjningar för förstärkande av seminariernas lärarkrafter och förbättring
av deras utrustning, vilka erfordras för tillämpning av ny undervisningsplan
vid dessa läroanstalter, hava statsmakterna sörjt för de i dessa
avseenden nödvändiga förutsättningarna för eu förbättrad seminarieundervisning.
Beträffande en icke mindre viktig förutsättning, nämligen den
lönereglering för seminarielärarna, som i berörda proposition betecknas som
ett oeftergivligt villkor för en verklig reform av seminarieundervisningen,
motiverar nämnden närmare i kap. VII sin åsikt, att det, särskilt för
förverkligandet av de krav på förbättrad undervisning vid seminarierna,
vilka innebäras i nyligen utfärdad stadga med undervisningsplan för folkskoleseminarierna,
är av vikt, att dessa skolor förmedelst en genomgripande
lönereglering för lärarna erhålla en starkare ställning än hittills i konkurrensen
om lärare.
I det nyssnämnda proposition bifogade statsrådsprotokollet uttalade
departementschefen den meningen, att det syntes vara riktigast, att de nya
lärartjänster, som vore erforderliga vid seminarierna, icke besattes med
ordinarie innehavare, innan en löneförbättring blivit genomförd, som i
fråga om dessa tjänster kunde få utöva den med densamma avsedda verkan,
och att det sålunda under för handen varande förhållanden torde vara
liehovet av löneförbättring.
11
lltinpligast, att de nya lärartjänsterna tills vidare uppehölles av extra ordinarie
lärare, samt att de ledigförklarades och besattes med ordinarie innehavare,
först sedan lönefrågan vunnit sin lösning
Med hänsyn till de yppade svårigheterna att erhålla kompetenta
extra ordinarie lärare vid seminarierna och olägenheterna av att undervisningen
vid dessa skolor i alltför stor utsträckning och alltför länge anförtros
åt mindre erfarna lärare torde det vara angeläget, att genom eu
snar reglering av lärarnas avlöningsförhållanden en sådan provisorisk anordning
av de nya lärartjänsternas besättande göres så kortvarig som möjligt.
Aven torde den år 1913 företagna förhöjningen av arvodena för
e. o. ämneslärare vid seminarierna böra såsom konsekvens medföra en löneförbättring
för de ordinarie ämneslärarna. Enligt nu gällande bestämmelser
åtnjuter kvinnlig adjunkt avlöning i första lönegraden med 2,100 kronor,
under det att vikarierande kvinnlig adjunkt och extra ordinarie ämneslärarinna,
vilken avlagt sådana kunskapsprov, som äro stadgade för behörighet till
adjunkt, samt genomgått provårskurs eller eljest fullgjort villkoren för behörighet
till adjunktsbefattning, åtnjuter ett årligt arvode å 2,500 kronor.
Intill dess ny lönereglering genomförts för kvinnliga seminarieadjunkter,
äger sålunda det förhållandet rum, att en vikarierande kvinnlig adjunkt
eller e. o. ämneslärarinna, som uppburit avlöning efter 2,500 kronor för år,
under de närmaste åren efter befordran till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium
uppbär en avlöning, som är 400 — eller efter avdrag av pensionsavgift
440 — kronor mindre för år än hennes avlöning före befordran.
Lärare vid folkskolor. Nu gällande lönereglering fastställdes för folkskollärarkåren
år 1906.
Med anledning av framställningar från åtskilliga av Sveriges allmänna
folkskollärareförenings kretsföreningar och enskilda medlemmar upptog
föreningens centralstyrelse år 1911 till förberedande behandling frågan om
12
Behovet av löneförbättring.
ny lönereglering för folk- och smAskolornas lärarpersonal. Efter att hava
verkställt utredning angående lärarkårernas ekonomiska förhållanden och
behov samt inhämtat kretsföreningarnas yttranden angående grunderna för
den ifrågasatta löneregleringen inlämnade centralstyrelsen år 1912 till Kungl.
Maj:t en underdånig petition med anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes snarast
möjligt vidtaga åtgärder för genomförande av en ny lönereglering för lärarkåren
vid rikets folk- och småskolor (bil. XXVIII: 20).
Den i det föregående berörda stegringen av levnadskostnaderna
fäller närmast förhållandena i städerna. Men även å landsbygden har
o
en liknande utveckling ägt rum, ofta i raskare tempo än den i städerna
iakttagna. Den fordom stora skillnaden mellan städernas och landsbygdens
livsmedelspriser har under senare tid, särskilt pa grund av kommunikationsväsendets
utveckling och livsmedelshandelns organisation, i betydlig
mån minskats och beträffande många delar av landsbygden mer eller
mindre fullständigt utjämnats.
På grund av den starka stegringen av de allmänna levnadskostnaderna
har för folkskollärarna, oaktat de gång efter annan erhållit löneförbättring,
i det hela skillnaden mellan löneinkomsterna och vad som behöves för att
fylla de oundgängligaste levnadsbehoven alltmer förstorats. Visserligen
hava många kommuner, särskilt de medelstora och större städerna, vare
sig med anledning av där rådande höga levnadskostnader eller på grund av
intresse att förvärva skickliga lärare, anslagit medel för lönernas höjande,
men det övervägande flertalet av landsbygdens lärare få nöja sig med den
lagstadgade minimilönen. Av de 5,640 ordinarie folkskollärare och folkskollärarinnor
på landsbygden, vilka till nämnden lämnat uppgifter om sina
löneförmåner under år 1911, åtnjöto nämligen endast 1,676 lön överstigande
den lagstadgade.
De kostnader, folkskollärarna måste vidkännas under studietiden,
hava under de senare åren betydligt ökats, beroende dels på att den för
Behovet av löneförbättring.
13
inträde i seminarierna erforderliga studietiden under de senare åren förlängts,
dels på att de stegrade levnadskostnaderna fördyrat uppehället under seminarietiden.
Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening
beräknar, att studieomkostnaderna under de senaste 15—20 åren i stort,
sett stegrats med minst 50 procent.
Av de vid statens folkskoleseminarier höstterminen 1912 närvarande
manliga eleverna hade omkring 75 procent av dem, som åren 1909—1912
intagits i seminariets första klass, före inträdet genomgått preparandkurser
(bil. I tab. 18). Av samma bilaga framgår, att under nämnda år en betydande
förlängning av dessa kurser ägt rum. Antalet av de manliga elever,
som före inträde i seminariet avlagt realskolexamen, var under samma tid i
stigande. Vad de kvinnliga seminarieeleverna beträffar, genomgå de numera
ofta före inträdet i seminariet ej obetydliga utbildningskurser. Sålunda
hade av 586 vid statens folkskoleseminarier under höstterminen 1912 närvarande
kvinnliga seminarieelever, som åren 1909—1912 intagits i seminariets
första klass, 221 före inträdet avlagt realskolexamen eller genomgått
6 till 8-klassig flickskola (bil. I tab. 18). Det är sannolikt, att den
förlängning av de förberedande studierna, som ägt rum under de senare
åren, kommer att ytterligare fortgå, efter det genom kungl. kungörelse
av den 12 september 1913 inträdesfordringarna till seminarierna undergått
en betydande skärpning.
Beträffande seminarieelevernas levnadskostnader under seminarietiden
och studieskulder vid dess slut föreligga av centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening införskaffade uppgifter från elever vid avgångsklasserna
1911. Enligt de erhållna uppgifterna uppgingo studieomkostnaderna
för seminariekursen i medeltal till 3,319 kronor för manlig
elev och 3,261 kronor för kvinnlig elev. Studieskulderna uppgingo i
medeltal till 2,576 kronor för manlig elev och 2,263 kronor för kvinnlig
elev. Det är uppenbart, att den avlöning, folkskollärarna i regel erhålla
14
Behovet av löneförbättring.
ej står i lämpligt förhållande till deras utbildningstid och utbildningskostnader.
En ledning vid bedömandet av folkskollärarkårens behov av löneförbättring
torde kunna vinnas genom ovannämnda utredning angående
lärarnas ekonomiska förhållanden under år 1910. Det material, varpå utredningen
är grundad, utgöres dels av uppgifter om lärarnas inkomster
och faktiska levnadskostnader, hämtade ur hushållsböcker, förda av folkskollärare
och folkskollärarinnor i olika delar av landet, dels av uppgjorda
beräkningar över lärarnas nödvändiga levnadskostnader.
Eldigt denna utredning uppgingo de på landsbygden bosatta lärarnas
kontanta inkomster av arbete i skolan — varvid medräknats ej blott
den egentliga lönen utan även övriga inkomster av lärarverksamhet inom
folkskolan, såsom arvode för slöjdundervisning och för undervisning i fortsättningsskola
samt övertidsläsningsersättning — i medeltal för år till: för
gifta folkskollärare 1,383 kronor, för ogifta folkskollärare 1,217 kronor och
för ogifta folkskollärarinnor 1,138 kronor.
Enligt de på hushållsbokföring grundade uppgifterna rörande samma
lärargruppers verkliga kontanta utgifter uppgingo dessa till: för gifta folkskollärare
2,121 kronor, för ogifta folkskollärare 1,551 kronor och för ogifta
folkskollärarinnor 1,198 kronor. De beräknade nödvändiga levnadskostnaderna
utgjorde för gifta folkskollärare 2,563 kronor, för ogifta folkskollärare
1,746 kronor och för ogifta folkskollärarinnor 1,494 kronor. Skillnaden
mellan de verkliga utgifterna och inkomsterna av skolarbetet uppgick
sålunda för den första gruppen till 738 kronor, för den andra till
334 kronor och för den tredje till 60 kronor. Skillnaden mellan de beräknade
nödvändiga utgifterna och inkomsterna utgjorde för den första
gruppen 1,180 kronor, för den andra 529 kronor och för den tredje 356
kronor.
Den av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening
Behovet av löneförbättring.
15
gjorda utredningen har beträffande folkskollärarinnornas ekonomiska förhållanden
kompletterats genom eu av centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund
verkställd undersökning, grundad på ett rikhaltigare
statistiskt material. Enligt denna undersökning uppgingo de på landsbygden
bosatta folkskollärarinnornas kontanta inkomster av skolarbetet i medeltal
till 1,137 kronor, medan deras bokförda kontanta utgifter uppgingo till
1,508 kronor. Skillnaden mellan inkomster och utgifter uppgick sålunda
till 371 kronor.
För samtliga lärargrupper förefanns sålunda en betydande skillnad
mellan utgifterna och inkomsterna av skolarbetet. Vad som utöver inkomsterna
av skolarbetet krävdes för ett nödtorftigt uppehälle måste lärarna
alltså söka förtjäna genom enskilt arbete, men ej ens genom inkomsten av
sådant arbete kunde skillnaden mellan utgifter och inkomster utjämnas.
Det bör framhållas, att om en jämförelse anställts mellan utgifterna och
den egentliga lönen för tjänsten, de ovan uppgivna skillnaderna skulle
blivit ännu större.
En jämförelse mellan folkskollärare och vissa grupper av tjänstemän
vid post-, telegraf- och tullverken samt vid riksbanken och statens järnvägar
giver vid handen, att folkskollärarna intaga en i avlöningshänseende
synnerligen ogynnsam ställning. De äro icke blott sämre ställda än de
studentbildade och realskolebildacfe tjänstemän vid dessa verk, vilkas utbildning
är närmast jämförlig med eller underlägsen folkskollärarnas, utan
även sämre avlönade än flera tjänstemannagrupper utan högre kompetensfordringar
än genomgången folkskolekurs (bil. XXVIII: 20.) De manliga
folkskollärarna äro sålunda, trots den tid och de kostnader deras utbildning
kräver, i lönehänseende sämre ställda än exempelvis linjeförmän, reparatörer
och stationsförmän vid telegrafverket, postiljoner och postvaktmästare vid
postverket samt banmästare av l:a och 2:a klass, tågmästare, vagnförmän
och stationsmästare å 5:e och 6:e klassens stationer vid statens järnvägar.
16
Behovet av löneförbättring.
De äro i lönehänseende närmast jämnställda med stationsbiträden vid telegrafverket
samt följande tjänstemän av lägre grad vid statens järnvägar:
lokomotiveldare, vagnskötare, förrådsförmän, maskin- och pannskötare samt
stationsmästare å 7:e klassens stationer.
Det är uppenbart, att den betydande skillnaden mellan folkskollärarnas
löneinkomster och levnadsomkostnader icke uppkommit uteslutande
under de senaste åren utan är resultatet av en längre tids ekonomiska utveckling.
Med all sannolikhet voro folkskollärarlönerna för några årtionden
sedan mera avpassade efter de rådande levnadsförhållandena än för närvarande.
Genom
att lönerna
ej stigit i samma
grad som levnadskostnaderna
har den
nu förefintliga stora differensen
uppkommit. Eu jäm
förelse
mellan folkskollärarnas avlöning och lönerna inom vissa enskilda
arbetsområden under de senaste årtiondena visar, huru föga folkskollärarlönen
hållit jämna steg med den ekonomiska utvecklingen. I en utredning
angående löner och levnadskostnader har aktuarien I. Flodström
framlagt löneserier för en längre tid dels för lantarbetare, dels för vissa
grupper av arbetare i Stockholms stads tjänst.1 Av dessa serier framgår,
att lönerna för lantarbetare år 1908 hade ökats med 76 procent av deras
löner under åren 1886—1895. För de olika grupperna av Stockholmsarbetare
beräknas stegringen — som i brist på säkrare uppgifter av Flodström
antages som ett sannolikt medeluttryck för stads- och industriarbetares
lönestegring
i allmänhet
— för samma tid
i medeltal till samma
procent,
nämligen
76. Oaktat
denna lönestegring
är betydligt större än
den under samma tid iakttagna stegringen av livsförnödenhetspriser, framhåller
Flodström, med hänsyn till ökningen i det allmänna nationella välståndet,
att arbetarnas löner synas under åren 1885—1908 icke hava undergått
större höjningar ä,n som nätt och jämt behövts för att hålla arbetarna
uppe på samma relativa levnadsnivå som förut.
1 I Stockholms-Tidningen 23/''io och 24/''io 1913.
Behovet av löneförbättring.
17
Jämför man med nyssnämnda stegring av stads- och lantarbetares
löner den höjning, som folkskollärarnas avlöning undergått under samma
tid, visar det sig, att denna, särskilt begynnelseavlöningen, ökats i långt
mindre oråd. Den kontanta lagstadgade begynnelselönen för folkskollärare
utgick under åren 1886—1891 med 600 kronor. Vid eu beräkning av
lönestegringen bör dock till denna summa rätteligen läggas ett belopp av
100 kronor, motsvarande värdet av det i folkskollärarnas dåvarande löneförmåner
ingående kofodret, som senare, vid 1900 års Riksdag, utbyttes
mot 100 kronor kontant att läggas till begynnelselönen. Beräknas sålunda
den kontanta begynnelselönen under tiden 1886—1891 till 700 kronor,
skulle den år 1908, om den ökats i samma proportion som de nämnda
arbetarlönerna, hava uppgått till omkring 1,225 kronor.
Lärare vid småskolor. Genom 1908 års lönereglering bestämdes den
kontanta begynnelselönen för småskollärarpersonalen till 500 kronor. Beträffande
denna begynnelselön framhöll departementschefen i motiveringen
till Kungl. Maj ds förslag, att då han stannade vid detta belopp, så
vore det icke därför, att icke ett ännu högre belopp skulle kommit det
verkliga behovet närmare, utan med föranledande av hänsyn till det
allmännas ekonomi. Aven vill det synas, som om det sammansatta statsoch
lagutskottet endast av statsfinansiella, skäl avhållits från att föreslå
ett högre belopp.
Om småskolekårens nuvarande avlöning redan vid den tid, då den
fastställdes, ej motsvarade det verkliga behovet, så gäller detta i ännu
högre grad i nuvarande stund.
De på landsbygden tjänstgörande biträdande lärare och lärarinnor
vid folkskolor, lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor samt lärare
och lärarinnor. vid småskolor, vilka till lärarelönenämnden lämnat uppgift
om sina löneförmåner under 1911, utgöra tillsammans 9,484. Av
3—131873. Lärarelönenämnden. 1.
18
Behovet av löneförbättring.
dessa åtnjöto flertalet, nämligen 6,361, ingen förhöjning utöver den i
lag stadgade minimilönen. Enligt de utredningar, som förebragts rörande
lärarkårens ekonomiska förhållanden, står denna minimilön ej i lämplig
proportion till lärarnas nuvarande studieomkostnader samt till rådande
levnadskostnader och lärarnas därav beroende ekonomiska behov.
I samband med sin undersökning av folkskollärarnas studieoinkostnader
föranstaltade centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening
en motsvarande undersökning rörande småskollärarinnornas studiekostnader.
Enligt de av elever vid småskoleseminariernas avgångsklasser
lämnade uppgifterna belöpte sig studieomkostnaderna i medeltal till:
för elev med ettårig utbildning 541 kronor, för elev med tre terminers utbildning
942 kronor, för elev med tvåårig utbildning 1,018 kronor och för
elev med treårig utbildning 1,201 kronor. För de elever, vilka lämnat
uppgift om studieskulder, uppgingo dessa i medeltal till 648 kronor.
Av den av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening
åvägabragta utredningen framgår, att även bland småskolans lärarpersonal
gäller enahanda förhållande som bland folkskollärarna, nämligen
att inkomsterna av skolarbetet icke förslå att betacka utgifterna. Enligt
de införskaffade uppgifterna uppgingo nämligen de på landsbygden bosatta
småskollärarinnornas kontanta årliga inkomster av arbete i skolan i
medeltal till 705 kronor, medan deras bokförda kontanta utgifter uppgingo
till 771 kronor, vadan den årliga bristen belöpte sig till 66 kronor.
Fördelas lärarinnorna i grupper efter de lönegrader, de tillhörde,
flnner man, att deras inkomster av skolarbetet i medeltal utgjorde i första
lönegraden 526 kronor, i andra 597 kronor, i tredje 631 kronor och i
fjärde 788 kronor. De kontanta utgifterna för samma grupper uppgingo
till 800, 753, 685 och 811 kronor. Skillnaden mellan de bokförda utgifterna
och inkomsterna av skolarbetet uppgingo sålunda till: i första lönegraden
274 kronor, i andra 156 kronor, i tredje 54 kronor och i fjärde
Behovet av löneförbättring.
19
23 kronor. Till någon del täcktes denna skillnad genom inkomst av
enskilt arbete, men för lärarinnorna i första lönegraden återstod, ännu
efter det ett belopp, motsvarande deras biförtjänster, avdragits från nyssnämnda
skillnad, fortfarande en verklig brist å 257 kronor.
Under de senare åren har uppmärksamheten ofta varit fäst på den
inom småskollärarinnekåren rådande sjukligheten. Särskilt förekommer
neurasteni i stor omfattning, varjämte många fall av sinnessjukdom inträffa.
Offentliggjorda undersökningar i denna fråga ävensom vad eljest
härutinnan kommit till nämndens kännedom har bibringat nämnden den
uppfattningen, att hälsoförhållandena inom denna kår lämna mycket övrigt
att önska. En av de viktigaste orsakerna till berörda förhållande är med
all sannolikhet småskollärarinnornas otillfredsställande avlöningsförhållanden.
Den kontanta lönens ringhet tvingar lärarinnorna att föra en knapp
och olämplig diet, som grundlägger eller disponerar för sjukdomar, varjämte
den för mången gör det omöjligt att söka nödig rekreation efter det
ansträngande arbetet och att erhålla bot för ohälsa, som ådragits under
studie- eller tjänstetiden. Ofta har vistelsen i bristfälliga bostäder undergrävt
lärarinnors hälsa. Dessutom torde hos många avsides boende lärarinnor
den deprimerande ensamhetskänslan hava förorsakat eller utvecklat
sjukdomar av nervös art. Enligt nämndens mening finnes det endast ett
sätt att råda bot på sådana förhållanden, nämligen en effektiv lönereglering,
som tillförsäkrar lärarinnorna en kontant lön, tillräcklig för deras
levnadsbehov, samt sunda och i övrigt lämpliga bostäder.
De här återgivna uppgifterna om folk- och småskollärarnas ekonomiska
förhållanden giva vid handen, att dessa lärare befinna sig i ett synnerligen
betryckt läge. De komma i regel ut till sin verksamhet med en betungande
skuldsumma, åsamkad under studietiden. På grund av studieskulder och
den ringa avlöningen äro de nödsakade att föra ett levnadssätt, som innebär
O
O
20
Behovet av löneförbättring.
en inskränkning av de nödvändigaste levnadsbehoven på varje punkt,
och som för mången, särskilt bland familjeförsörjarna och småskollärarinnorna,
gränsar till ren nöd. Men oaktat detta och oaktat de,
i den mån tillfällen därtill stå till buds, uppsöka biförtjänster för att
fylla ut de otillräckliga inkomsterna av arbetet i skolan, uppkommer för
dem en årlig brist, som medför ökad skuldsättning eller gör dem —
detta torde i särskild grad gälla småskollärarinnorna, för vilka i de lägre
lönegraderna en i förhållande till deras ringa avlöning betydande skillnad
mellan inkomster och levnadsomkostnader förefinnes — för sitt uppehälle
beroende av understöd i en eller annan form av anhöriga.
Under sådana förhållanden anser nämnden, att behovet av en snar
och genomgripande lönereglering för ifrågavarande lärare är oavvisligt.
Lärare vid högre folkskolor och kommunala me/lansko/or. Med anledning
av en vid 1905 års riksdag väckt motion angående avlöningsförmåner
för ämneslärare vid högre folkskolor och statsbidrag till dessa
skolor anförde Riksdagen i skrivelse den 27 april 1905 bland annat,
att. Riksdagen vore av den uppfattningen, att den högre folkskolans lärare
borde komma i åtnjutande av åtminstone samma löneförmåner, som tillkomino
de bättre avlönade inom lärarkåren vid den egentliga folkskolan.
I motiveringen till proposition till 1907 års Riksdag angående förändrade
bestämmelser rörande anslag till högre folkskolor framhöll departementschefen,
att det skulle vara till fördel för den högre folkskolan, särskilt
med hänsyn till denna skolas ställning såsom överbyggnad på den
egentliga folkskolan, om till lärare vid de högre folkskolorna kunde förvärvas
de mest framstående bland folkskolans lärare. I enlighet med
denna uppfattning och med hänvisning till de löner, som åtskilliga kommuner,
särskilt de stora och medelstora städerna, tillerkänt lärarna vid
därvarande folkskolor, föreslog Kungl. Maj:t för lärarna vid högre folk
-
Behovet av löneförbättring.
21
skolor löneförmåner, som voro avpassade efter de bättre avlönade folkskollärarnas
löneförmåner.
De av Kungl. Maj:t föreslagna lönesatserna godkändes av Riksdagen.
När Riksdagen genom skrivelse den 21 maj 1909 hos Kungl. Maj:t
anhöll om utredning och förslag till definitivt ordnande av avlönings- och
pensionsförhällanden för de kommunala mellanskolornas lärarkår, framhöll
Riksdagen å ena sidan, att såväl kompetensfordringar som avlöningsförmåner
borde avvägas med hänsyn därtill, att mellanskolans undervisning
måste hållas uppe på samma plan som realskolans och dess examen
bliva fullt likvärdig med examen vid realskolan, å andra sidan att kompetensfordringarna
icke finge ställas så, att dugliga lärare och lärarinnor,
som vore behöriga för ordinarie anställning vid högre folkskolor, utestängdes
från möjligheten att, sedan deras reella kompetens prövats av
överstyrelsen för rikets allmänna läroverk, vinna anställning vid kommunala
mellanskolor.
I motiveringen till proposition till 1911 års Riksdag utgick departementschefen
beträffande förslag angående avlönings- och pensionsförhållandena
för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor i anslutning:
till Riksdagens skrivelse närmast från de för de högre folkskolornas
lärare gällande bestämmelser i nämnda hänseenden, dock med
hänsyn tagen till olikheten mellan de båda skolarterna i fråga om årlig
undervisningstid och lärarnas undervisningsskyldighet. Då emellertid departementschefen
ansåg det nödigt, att kompetensen för anställning vid
kommunal mellanskola underginge en icke oväsentlig skärpning utöver de
för anställning vid högre folkskola gällande kompetensfordringar, ansågos
dessa skärpta kompetensfordringar kräva en motsvarande höjning i avlöningen.
Vidare ansåg departementschefen det önskvärt, att lärare, vilka förvärvat
behörighet till ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk, måtte
22
Behovet av löneförbättring.
kunna fästas vid den kommunala mellanskolan. Ville man tillförsäkra de
kommunala mellanskolorna lärare med adjunktskompetens, så finge man
säkerligen utgå ifrån att dessa i allmänhet toge anställning vid kommunal
mellanskola mera som en övergångsplats. Man finge därför nöja sig med
att ställa det så, att sådana lärare kunde finna det fördelaktigt för det
första att taga anställning vid kommunal mellanskola och vidare att sedan
kvarstanna där ett ej alltför litet antal år.
Kungl. Maj:ts med ledning av dessa synpunkter uppgjorda förslag
till avlöning för lärarpei’sonalen vid kommunala mellanskolor vann Riksdagens
bifall.
Av det anförda framgår, att avlöningen för lärare vid högre folkskolor
och kommunala mellanskolor bestämts med hänsyn till de löneförmåner,
som fastställts för lärare vid folkskolor, och beträffande de kommunala
mellanskolorna jämväl med hänsyn till läroverkslärarnas avlöning.
Det är uppenbart, att löneförhöjningar för folkskollärare och läroverkslärare
måste såsom konsekvens medföra förbättrade löneförmåner för de
här berörda skolornas lärare.
23
Kap. II. Allmänna avlöningsgrunder.
l) Inledning.
Vid avgivande av förslag rörande lärarelönenämndens tillsättning
har statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet anfört, att vid en
förestående reglering av läroverkslärarnas och folkskollärarnas m. fl. löner
spörsmålet om förhållandet mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavares
avlöningsförmåner måste komma under övervägande. Detta har, yttrar
departementschefen, sin naturliga förklaringsgrund däri, att på undervisningsområdet
det kvinnliga arbetet blivit ej blott till omfattning utan ock
i betydelse mera likvärdigt med det manliga än på de flesta andra verksamhetsfält,
vadan nämnda spörsmål här blivit mera brännande och mera
svårt att undanskjuta än annorstädes.
Vidare framhåller departementschefen, att i åtskilliga av de vid tillfället
föreliggande underdåniga framställningarna ifrågasatts en sådan
omläggning av hittillsvarande lönegrunder, att för lärarkårerna skulle fastställas
enligt somliga två löneplan, ett för familjeförsörjare och ett för
icke-familjeförsörjare, enligt andra åter tre löneplan, ett för familjeförsörjande
manliga lärare, ett annat för icke-familjeftersökande manliga lärare
och ett tredje för kvinnliga lärare.
De frågor, som avhandlats i berörda framställningar, äro enligt
departementschefens mening i så måtto av mera sammansatt natur, än
lönefrågor i allmänhet pläga vara, att de innefatta önskemål icke blott om
24
Allmänna avlöningsgrunder.
högre lönebelopp utan därjämte om ändrade lönegrunder, avsedda att skipa
större rättvisa än hittills varit rådande mellan skilda grupper av löntagare,
framför allt mellan de manliga och de kvinnliga.
Att under senare tider fråga väckts om ändring i nu vanligen tilllämpade
grunder för avlönande av statens och kommunernas tjänstemän
har huvudsakligen sin grund i följande omständigheter.
Då i följd av levnadskostnadernas stegring fråga uppkommit om
förhöjning i tjänstemännens löner, har den meningen gjorts gällande, att den
förhöjning i avlöningen, som av sagda omständigheter må anses påkallad,
i första hand bör komma de befattningshavare till godo, som hava största
känningen av de dyra tiderna, nämligen dem, som hava familj att försörja.
Och har denna uppfattning vunnit beaktande, bl. a. av statsfinansiella skäl,
jfr bil. IV. Sålunda har under de allra senaste åren i åtskilliga främmande
länder särskild avlöningsförhöjning beviljats familjcförsörjande befattningshavare,
jfr bil. VI. Av liknande skäl hava likaledes under den senaste tiden
dylika familjetillägg beviljats av några större svenska bolag, jfr bil. V.
I åtskilliga till Kungl. Maj:t ingivna framställningar påyrkas nu, att en
dylik differentiering mellan avlöningen för familjeförsörjare och för ickefamiljeförsörjare
skall läggas till grund vid den ifrågasatta löneregleringen
för lärare vid folkskolor in. fl. läroanstalter, jfr bil. XXVIII: 20.
En jämförelse mellan avlöningen för män och avlöningen för
kvinnor giver vid handen, att, frånsett enstaka undantag, kvinnorna
avlönas lägre, ofta väsentligen lägre än män i motsvarande eller liknande
tjänstebefattningar. När fråga uppkommit om anledningen till denna
åtskillnad, har, särskilt av det allmännas representanter, svaret blivit en
hänvisning till det förhållandet, att männen såsom vanligen familjeförsörjare
behöva större löneinkomst än kvinnorna såsom vanligen icke-familjeförsörjare.
Härvid har nu invänts, att å ena sidan kvinnor finnas, som äro
familjeförsörjare, å andra sidan män finnas, som icke äro familjeförsörjare,
samt att i följd härav den avlöningsförhöjning, som må påkallas av hänsyn
Allmänna avlöningsgrunder.
25
till fann 1 j efö rs ö rj n i ngen, bör å ena sidan tillkomma den familjeförsörjaned
kvinnan lika väl som den familj efö rsörj ande marinen, å andra sidan lika
litet tillkomma den icke-familjeförsörjande mannen som den icke-familjeförsörjande
kvinnan. Från främmande länders lönelagstiftning finnas exempel
på avlöningstyper, byggda på dessa grunder, jfr bil. VI. Om tillämpning
av dessa grunder på de för vissa lärarkårer ifrågasatta löneregleringar hava
underdåniga framställningar gjorts, jfr bil. XXVill: 20.
Detta sålunda framställda lönekrav inrymmer i sig det förut berörda
kravet på högre avlöning åt familjeförsörjande män.
De sålunda påyrkade avlöningsgrunderna hava utformats till en ny avlöningsprincip,
benämnd »behov sprincip en. Enligt denna bör avlöningen bestämmas
med hänsyn till befattningshavarnas behov, särskilt i den mån detta
varierar på grund av att befattningshavaren är familjeförsörjare eller icke,
ävensom, enligt somligas mening, i den mån behovet varierar efter som
befattningshavaren är man eller kvinna. Behovsprincipen grundas på den satsen,
att »de, som göra lika arbete, böra få det lika bra, bli i ekonomiskt
avseende lika förmånligt ställda».
De, som omfatta denna teori, äro ense därom, att familjeförsörjare,
vare sig män eller kvinnor, böra åtnjuta högre avlöning än icke-familj eförsörjare,
dessa må nu vara män eller kvinnor. Beträffande den ensamstående
mannens och den ensamstående kvinnans levnadsbehov gå meningarna
i sär. Somliga anse, att i detta avseende ingen nämnvärd skillnad
förefinnes, andra anse, att mannens levnadsbehov äro så mycket större
än kvinnans, att hänsyn härtill bör tagas vid bestämmandet av lönens
storlek. Enligt den förra uppfattningen skulle alltså för en och samma
tjänst fordras två löneplan: ett lägre för icke-familjeförsörjare, män eller
kvinnor, och ett högre för familjeförsörjare, män eller kvinnor. Enligt
den senare uppfattningen skulle för en och samma tjänst fordras fyra
löneplan, det ena högre än det andra i följande ordning: ett för icke
4—131873.
Lärarelönenämnden. 1.
26
Allmänna avlöningsgrunder.
familjeförsörjande kvinnor, ett för icke-familjeförsörjande män, ett för familj
eförsörj ande kvinnor och ett för familjeförsörjande män.
Många av dem, som omfatta behovsprincipen, anse, att den högre
avlöningen för familjeförsörjare är ett slags tillägg utöver den egentliga
betalningen för tjänsten, avsedd enligt några att utgöra en betalning för
att befattningshavaren uppfostrar medborgare åt staten, enligt andra att
utgöra ett slags premium till uppmuntran av familjebildning, till stärkande
av nativiteten och till höjande av sedligheten.
2) Avlöningstillägg åt familjeförsörjare i jämförelse med
andra avlöningsformer.
I bil. IV lämnas eu redogörelse för det huvudsakliga av den i
Sverige förda diskussionen om förslaget angående högre avlöning åt
familjeförsörjare. Det framgår härav, att de, som motsätta sig den
nya avlöningsprincipen, emot densamma uppställa principen lika arbete,
lika lön.
Denna senare princip har fått sitt konsekventaste uttryck i ett
anförande vid 1906 års Riksdags behandling av frågan om folkskollärarnas
löner, därvid en ledamot av andra kammaren yttrade bl. a.
följande: »Sålunda anser jag, att mannens avlöning bör sättas så högt, att
han därmed kan försörja en familj. Men däri finner jag intet skäl för
att sätta en kvinnlig lärares avlöning lägre. Ty när kvinnan har samma
kompetens och förrättar lika gott arbete, då bör icke staten för sin del
taga hänsyn till dessa privata förhållanden. Jag anser sålunda även den
grundsatsen oriktig att göra en skillnad på lönerna för kvinnor och ogifta
män å ena sidan samt för gifta män å andra sidan. Jag anser, att staten
icke bör använda sin lönereglering på något vis såsom i förbigående
även reglerande gifterxnålsfrekvensen. Det hör icke hit, utan staten bör
Allmänna avlöningsgrunder.
27
uppstalla vissa löneförmåner så höga, att den man, som ägnar sig åt en
statstjänst, bör kunna försörja sin familj därmed. Men det är icke någon
anledning, varför icke kvinnor eller ogifta män böra ha samma löneförmåner
som gifta män, eftersom samma arbete förrättas, vilande på samma
kompetens. Så är det inom alla andra områden —».
De, som omfatta principen lika arbete, lika lön, anse i allmänhet de
nuvarande avlöningsförhållandena inom både de offentliga och de enskilda
verksamhetsområdena vara och även framgent böra vara byggda på denna
grundsats. Därför motsätta de sig förslaget om högre avlöning åt familjeförsörjare,
och de anse, att om detta förslag skulle läggas till grund vid regleringen
av statstjänarnas löner, staten härigenom skulle införa en avlöningsprincip,
som i bästa fall icke kunde få någon motsvarighet inom de
enskilda verksamhetsområdena.
Denna uppfattning plägar koncentreras i frågor som denna, huruvida
ett stadsbud, som uträttar en kommission, skall kunna, med företeende
av prästbetyg, tilltvinga sig betalning efter en högre taxa, om han
är gift.
<■
Granskar man nu statens avlöningssystem, skall man finna, att avlöningsförmånerna
för en och samma tjänst kunna växla avsevärt. Man
finner sålunda exempelvis, att den årliga avlöningen för en adjunktstjänst
utgör, om befattningshavaren är ung, 3,000 kronor och, om befattningshavaren
är äldre, ända upp till 5,000 kronor. Frågan, huru denna differens
i avlöningen kan vara förenlig med satsen lika arbete, lika lön,
har veterligen icke blivit diskuterad. Närmast till hands ligger väl svaret,
att den äldre läroverksadjunktens arbete har mera värde än den yngre
kamratens. Detta svar övertygar emellertid ingen. Människans prestationsförmåga
når vid en viss tidpunkt i hennes liv sitt maximum, för att därefter
avtaga, intill dess ålderdomsinvaliditet inträder. Denna tidpunkt infaller
olika, beroende bl. a. på yrkets art. Visst är, att för lärare tid
-
28
Allmänna avlöningsgronder.
punkten för den största kraftutvecklingen icke är framskjuten till inemot
pensionsåldern. Det är så långt ifrån att den 65-årige läroverksadjunktens
arbete är mera värdefullt än den 40-årige kamratens, att det kanske i regel
kan anses mindre värdefullt. Men i allt fall uppbär den äldre väsentligen
större avlöning än den yngre. Men vidare. Antag, att två läroverksadjunkter,
som samtidigt börjat sin lärarbana, tjänstgjort lika mycket och
lika skickligt och nu nått den dag, då pension beviljas dem. Den ene
av dem dör, den andre åter lever till 70 år, åtnjuter under tiden pension
och uppbär alltså inalles större avlöning än den med honom i tjänstgöring
likställda kamraten. Äro ålderstilläggen och pensionen en gåva av staten
för att möta de gamlas levnadsbehov, då lärer från principiell synpunkt hinder
icke möta för staten att öka sin frikostighet med ytterligare en gåva i form
av bidrag till täckande av familjeförsörjares större levnadsomkostnader. Men
om ålderstilläggen och pensionen icke äro att anse som gåvor utan som betalning
för utfört arbete, huru kunna dessa avlöningsförmåner anses förenliga
med satsen lika arbete, lika lön? Det sålunda förda resonemanget har sin
tillämplighet även på andra tjänstemännen tillkommande förmåner, såsom
underhåll under sjukdom och reliktpension, vilka komma somliga till godo,
andra icke.
Och om förslaget om högre avlöning åt familjeförsörjare anses avfärdat
med den frågan, huruvida en person, som uträttar en kommission,
skall kunna göra anspråk på högre betalning, därest han är gift, så lärer
statens nuvarande avlöningssystem stå sig lika illa inför den frågan, om
en person, som uträttar en kommission, skall kunna, med företeende av
prästbetyg om högre ålder, tilltvinga sig betalning efter eu högre taxa.
För närvarande utgör skillnaden mellan begynnelse- och slutavlöningen
för läroverksadjunkt 2,000 kronor. Enligt löneregleringskommitténs
den 13 januari 1911 avgivna betänkande med förslag till grunder,
med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen
Allmänna avlöningsgrunder.
29
utnämnas och befordras till vissa befattningar, äro ål der stil] äggen avsedda
att utgöra dels en uppmuntran för längre tids väl vitsordad tjänstgöring
samt ett erkännande av det större värde, som vunnen erfarenhet bör förläna
arbetet, dels ock ett medel att sätta gift tjänsteman i stånd att möta de
ökade utgifter, som bliva eu följd av familjens tillväxt och därav härflytande
större behov. Och kommittén anser vidare, att den del av ålderstilläggen,
som kan anses betingad av hänsyn till familjeförsörjning, icke
kan beräknas till mindre än hälften därav. Av denna uppfattning, mot
vilken någon berättigad invändning icke torde kunna göras, synes man ha
rätt att draga följande konsekvens. De 2,000 kronor, som utgöra skillnaden
mellan läroverksadjunkts begynnelse- och slutlön, böra delas upp
sålunda, att den ena hälften, som är avsedd till uppmuntran för väl vitsordad
tjänstgöring, i lämpliga poster utgår automatiskt efter viss tids
tjänstgöring, och den andra hälften, som är betingad av hänsyn till familjeförsörjning,
likaledes i lämpliga poster utgår — icke, som nu är fallet,
efter uppnåendet av ett visst antal tjänstår, vilket knappast är någon
mening i, utan — först då och så snart som familjeförsörjningsplikterna,
d. v. s. de förhållanden, varav dessa lönetillägg betingas, verkligen inträda.
Vidtoges en sådan anordning, vore avlöningsförhållandena för ifrågavarande
befattningshavare reglerade efter den nya avlöningsprincipen. Det anförda
torde tjäna till belysning av det med visst berättigande framställda påståendet,
att det ifrågasatta nya lönesystemet i själva verket icke är något
nytt system utan endast en konsekventare och rationellare tillämpning av
grunderna för det gamla lönesystemet.
Behovsprincipen har sin naturliga historiska förklaring. Så länge
de offentliga befattningarna huvudsakligen innehades av män, var frågan
om lönegrunderna föga komplicerad. Man utgick ifrån att mannen i
allmänhet skulle bilda familj, och bestämde eller sade sig bestämma avlöningen
härefter. Att en eller annan tjänsteman förblev ungkarl, spelade
30
Allmänna avlöningsgrunder.
i fråga om avlöningsgrunderna ingen roll. Så kom en eller annan kvinna
in på tjänstemannabanan, och de ogifta befattningshavarnas antal ökades
härigenom näsrot. Men man lät det tills vidare vid saken bero. Efter
hand ökades de kvinnliga befattningshavarnas antal, och man började fundera
över huruvida det, särskilt från statsfinansiell synpunkt, kunde vara
lämpligt, att denna mängd ogifta befattningshavare skulle uppbära lika
hög avlöning som de gifta. Och dessa överväganden ledde till att man
vid kommande löneregleringar inrättade ett särskilt lägre löneplan för
kvinnorna, därvid som motiv anfördes, att dessa icke kunde anses som
familjeförsörjare. Och så var den nya avlöningsformen faktiskt införd i
statens avlöningsväsen, och det är blott en konsekventare tillämpning
av denna princip, som det nu är fråga om.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att satsen lika arbete, lika lön
icke har den tillämpning på de nuvarande avlöningsförhållandena, som man
i allmänhet föreställer sig, ävensom att den kritik, som man, med utgångspunkt
från dessa avlöningsförhållanden, riktat mot förslaget om högre avlöning
åt familjeförsörjare, icke kan anses grundad.
Det bör i detta sammanhang icke lämnas oanmärkt, att de reliktpensioner,
som utgå från tjänstemännens änke- och pupillkassor, till vilka
såväl familjeförsörjande som icke-familjeförsörjande män bidraga efter
samma grunder, i realiteten äro ett slags avlöningstillägg åt familjeförsörjarna.
Funnes nämligen icke dessa pensioner, skulle de familjeförsörjande
befattningshavarna nödgas ikläda sig försäkringar till tryggande
av de efterlevandes bärgning och på grund härav vidkännas ett motsvarande
avdrag å sin löneinkomst.
Nämnden saknar förutsättningar för att avgöra, huruvida statens
nuvarande avlöningssystem, vad manliga befattningshavare angår, äro
bvggda på principen lika arbete, lika lön. Vad nämnden velat framhålla,
det är, att särskilda avlöningstillägg åt familjeförsörjare äro lika litet eller
Allmänna avlöningsgrunder.
31
lika mycket stridande mot grunderna för de nuvarande avlöningssystemen
som en del andra nu införda avlöningsformer, såsom ålderstillägg, ålderdomspension,
olycksfallspension, reliktpension, avlöning under sjukdom o. s. v.
Av alla de invändningar, som gjorts mot förslaget om avlöningstillägg
åt familjeförsörjare, torde ingen tillmätas större betydelse och
anses så avgörande som den frågan, huru ett aviöningssystem, däri dylika
tillägg ingå, kan anses förenligt med avlöningsförhållandena inom de enskilda
verksamhetsområdena. Belysande för denna fråga är följande episod
från andra kammarens förhandlingar år 1908 angående den Saedénska
motionen om högre avlöning åt familjeförsörjande befattningshavare, se
bil. IV.
En talare — inom parentes en av dem, som visat den klaraste
uppfattningen i den föreliggande frågan — förordade de grunder, som
fått sitt uttryck i nämnda motion, och anförde därvid bl. a. följande:
»Man finner ju redan, huru det åberopas, att lönen för en manlig tjänsteinnehavare
skall sättas så hög, att han skall kunna försörja familj. Med
andra ord, här säger man å ena sidan, att själva lönen skall räcka till
att försörja flera än den, som utför arbetet, således även hans familj. Särskilt
när från kvinnligt håll fordras att erhålla lika lön för lika arbete,
åberopas också denna princip. Men å andra sidan, då det gäller männen
sinsemellan, vill man icke höra talas om att de gifta och de ogifta icke
skola hava lika lön, ty då är det principen lika lön för lika arbete,
som skall göra sig gällande.» Härå svarade en annan ledamot av kammaren
bl. a. följande: »Men låtom oss utföra denna princip (behovsprincipen)
till tillämpning på ett annat fält än statstjänarnas, och vi kunna göra det
på den grund, att alla statens löneregleringar ju mer eller mindre direkt
återverka på de enskilda arbetsfältens område. Låt oss sålunda tilllämpa
denna princip ute på det enskilda arbetsfältet för att få se konsekvenserna.
Låt oss antaga, att det skall betalas olika lön för en indu
-
32
Allmänna avlöningsgrunder.
striarbetare, som är ogift, och för en, som är gift. Familjeförsörjaren
skall erhålla högre lön än den ogifte arbetaren. Vad blir följden? Den
kan icke bliva mer än en: då arbetsgivaren får precis samma arbete utfört
av två personer, av vilka den ena kostar mera än den andra, kommer
den ogifte att uttränga den gifte arbetaren från arbetsmarknaden.» Härå
svarade nu den förstnämnde kammarledamoten:
»Enligt talarens förme
nande
skulle motionärens förslag leda därhän, att arbetsgivare naturligtvis
hellre toge ogifta arbetare i sin tjänst, ty dem fick han billigare.
Men även här skattade talaren för mycket åt nutidens åskådningssätt.
Det förefaller mig, som om följden av förslagets genomförande även i industrien
skulle bliva den, att den ogifte arbetaren, när han gifter sig,
skulle enligt statens då gällande lagar ha rätt att med bibehållande av
sin tjänst få den högre lön, som den gifte skall ha.»
Förhåller det sig så, att införandet av särskilda avlöningstillägg åt
familjeförsörjande statstjänare skulle framtvinga en dylik lagstiftning, då
kunde ifrågasättas, huruvida det skulle vara välbetänkt att föreslå införandet
av denna avlöningsform. Nämnden skall emellertid i det följande
söka visa, att denna avlöningsform visserligen har sin motsvarighet inom
de enskilda verksamhetsområdena, men en motsvarighet av en helt annan
art, än sistnämnda andrakaminarledamot tänkt sig.
Vid den undersökning, som här nedan följer, nödgas nämnden beröra
några av våra mest genomgripande sociala frågor. Med den sammansättning,
nämnden har, är det uppenbart, att nämnden icke kan ägna dessa
frågor en från vetenskaplig synpunkt tillfredsställande behandling. Nämnden
vågar emellertid hoppas, att den grundtanke, som genomgår det följande,
skall, trots framställningens brister, visa sig i det hela hållbar.
Antag, att en man börjar erhålla arbetsförtjänst vid 20 års ålder,
att han kan fortsätta att arbeta till 65 års ålder, att han lever som åldersinvalid
5 år och alltså dör vid 70 års ålder. Mannen lever alltså utan
Allmänna avlöningsgrunder.
33
arbetsförtjenst under åren 1—20 och 66—70, han har arbetsförtjänst under
åren 21—65. Under denna tid skall han förtjäna, vad som fordras för hans
uppehälle under arbetstiden och under invaliditetstiden samt dessutom minst
vad som erfordras för att återgälda omkostnaderna för hans uppehälle under
åren 1—20. Denna skuld till det släkte, som gått, skall han ideellt sett
återgälda till det släkte, som kommer. Skulle nämligen alla undandraga
sig denna skuld, så skulle intet nytt släkte komma till. Han kan betala
sin skuld genom att antingen själv föda och fostra barn eller ock genom
att underlätta andras uppfostringsarbete. Staten har, om man undantager
obligatoriska avgifter till vissa änke- och pupillkassor, hittills icke ansett
sig böra utkräva denna skuld. Men förhållandena synas utveckla sig i den
riktningen, att staten för sitt bestånd torde nödgas tillgripa även denna
fordran.
Under de år, 21—65, då mannen i fråga har arbetsförtjänst, varierar
hans arbetsförmåga, därmed ock, teoretiskt, hans arbetsförtjänst i rätt
väsentlig grad. Den är icke så stor i början, den tilltager alltmera, når
sitt maximum och börjar därefter avtaga till inemot invaliditet. Hans
arbetsförtjänst rättar sig härefter. Den är ringa i början, tilltager, når
sitt maximum och börjar därefter avtaga. Svårigheten är nu, att behovet
icke följer variationerna i arbetsförmågan och arbetsförtjänsten åt. När
han blir äldre och förtjänar mindre, har han kanske större behov, än när
han var ung och förtjänade mera. Tillkomsten av familj och därav ökade
behov motsvaras icke av en ökad arbetsförmåga och ökad förtjänst.
Den ifrågavarande mannens arbetsförtjänst under åren 21—65 skall
sålunda räcka till för underhåll under en period av 70 år, och den skall
räcka till för att möta variationer i behovet, som icke motsvaras av variationer
i arbetsförtjänsten. Härav följer, att förtjänsten måste med mycken
omtanke fördelas, så att den räcker till att täcka behovet under livets
olika växlingar.
5—131873. Lärarelönenämndm. 1.
34
Allmänna avlöningsgrunder.
Den primitiva och enklaste formen för genomförandet av den sålunda
erforderliga lönefördelningen är den enskilda sparsamheten. Men
sparsamhet idkas icke alltid, även där inkomsten är sådan, att möjlighet
därtill förefinnes. Människor äro benägna att leva ur hand i mun. Och
den, som har den nödiga omtanken om framtiden, kan förhindras att föra
den igenom på grund av ogynnsamma omständigheter, såsom sjukdom,
olycksfall eller för tidig död. Hågen att sörja för framtiden behöver livas
och strävandet att trygga existensen understödjas. Det är detta behov,
som framkallat försäkringsväsendet, varigenom avsättningen för kommande
dagar får en mera obligatorisk karaktär och solidariteten införes som faktor
i den enskildes kamp för tillvaron. Med hjälp av försäkring kan den enskilde
trygga sin egen tillvaro under sjukdom och ålderdom och tillförsäkra
sina anhöriga bärgning, när han faller ifrån.
Försäkringsväsendet var till en‘ början överlåtet åt det enskilda
initiativet. Så småningom har staten börjat anlita försäkringen såsom ett
led i sin sociala verksamhet, och sålunda har jämsides med den enskilda
försäkringen uppstått den sociala försäkringen med dess olika skiftande
former, såsom ålderdoms-, invaliditets-, sjukdoms- och olycksfallsförsäkring.
Det ändamål, staten genom den sociala försäkringen vill vinna, kan
under vissa förutsättningar nås på ett annat sätt, nämligen så att arbetsgivaren
själv övertar fördelningen av sina tjänares avlöning.
Antag, att två arbetsgivare driva samma slags verksamhet och hava
var sin arbetare i sin tjänst. Den ene kan hava överenskommit med sin
tjänare att efter vissa korta, bestämda tidsperioder betala ut hela avlöningen,
med rätt för arbetaren att därmed hushålla, huru han behagar, och med
motsvarande ansvar för honom att hushålla klokt. Den andre arbetsgivaren
kan hava överenskommit med sin arbetare att fördela lönen, så att arbetaren
får ut, vad som behöves under livets olika förhållanden, såsom när
han blir sjuk eller gammal och mindre arbetsför etc. Det senare avlönings
-
Allmänna avlöningsgrundor.
35
sättet, varigenom arbetsgivaren åtager sig ett större ansvar gent emot arbetaren,
är fördelaktigt, i den mån arbetsgivaren kan antagas gå i land
med detta ansvar, m. a.
o. i den
mån företaget
har tillräcklig omfattning
och stabilitet. I sådant
avseende
står ju
staten
främst. Detta förhållande
kan uttryckas så, att arbetsgivaren själv övertager arbetarförsäkringen.
Statens nuvarande avlöningssystem äro ganska typiska exempel på
dylik av arbetsgivaren själv genomförd försäkring. Den unge tjänstemannen
får icke ut hela avlöningen för det fullgjorda arbetet. En ganska väsentlig
del innehålles av arbetsgivaren. Det innehållna beloppet får tjänstemannen
gott av, när han blir sjuk, i form av sjukdomsunderhåll; när han blir
äldre och behöver mera, i form av ålderstillägg; när han blir orkeslös, i
form av pension; och när han dör, i form av pension åt efterlevande. Om
det av staten innehållna
beloppet,
såsom
i vissa
fall, går till en för ändamålet
bildad fond eller
kassa, eller ock,
såsom
i andra fall, användes till
bestridande av övriga löpande utgifter, och om vidare tjänstemannen återfår
sitt tillgodohavande ur dylika fonder eller kassor eller ock av löpande
skattemedel, är för det här använda betraktelsesättet likgiltigt.
Om grundtanken i det sålunda anförda är i huvudsak riktig, skulle
man kunna påstå, att statens nuvarande avlöningssystem med dess olika
avlöningsformer i visst avseende utvisar det mål, till vilket den sociala
försäkringen innerst syftar. Denna tanke kan föras vidare ut. Statstjänstemannen
har vad som plägar kallas fast anställning; han behöver
icke riskera att en dag stå på bar backe; han har en fast garanterad lön.
Det är denna ekonomiska trygghet, som arbetarrörelsen vill nå genom
kravet på garantier mot godtyckligt avskedande, på arbetslöshetsförsäkring,
på garanterad minimilön o. s. v.
Den form av anställning, med vilken ovan antydda, statstjänarna
tillkommande förmåner äro förenade, plägar kallas tjänstemannaanställning.
Detta slag av anställning håller på att vinna terräng. Inom statens verksam
-
36
Allmänna avlöningsgrunder.
hetsområden pågår ett nästan oavbrutet arbete för att göra allt flera statstjänare
delaktiga av de med detta anställningssätt förbundna fördelarna.
Övriga offentliga organ, såsom exempelvis kommunerna, börja i allt större
utsträckning ordna sina tjänares avlöningsförhållanden efter statens förebild.
Aven större enskilda företag, såsom järnvägsbolag, banker och andra
kreditinrättningar, försäkringsbolag, rederier, handels- och industriföretag,
pläga numera giva vissa grupper av sina tjänare tjänstemannaanställning.
Om vad sålunda anförts hålles i sikte, torde det ifrågasatta avlöningstillägget
åt familjeförsörjare erhålla sin helt naturliga förklaring.
Erfarenheten visar, att personer, som tidigt komma upp till högre
avlöning, ofta leva upp hela förtjänsten, så att familjebildandet för dem
innebär en försakelse. Det lider intet tvivel om att den sociala lagstiftningen
förr eller senare måste taga upp frågan, huru bot skall rådas härå.
Den lösning, som för tanken ligger närmast, vore väl en obligatorisk, av
det allmänna understödd barnförsäkring, m. a. o. ett slags allmän ungkarls-
och ungmöskatt med dess, stundom uteglömda, korrelat, barnförsörjningsbidrag.
Det har förut framhållits, att, ideellt sett, varje människa är skyldig
att betala sin skuld till den gångna generationen genom att på det ena
eller andra sättet bidraga till det nya släktets utbildande, ävensom att
staten måhända kommer att nödgas indriva denna skuld. Detta torde
knappast kunna ske på annat sätt än genom att å dem, som icke själva
föda och fostra barn, lägga en särskild pågäld till förmån för dem, som
fylla denna uppgift. Om frågan kommer att lösas genom beskattning eller
genom obligatorisk barnförsäkring eller genom statsunderstöd åt mödrar,
vilket allt är olika former för samma tanke, är för denna framställning
likgiltigt.
Frågar man sig nu, vilken motsvarighet en dylik social lagstiftningsåtgärd
skulle hava inom statstjänarnas avlöningssystem, så blir svaret just
Allmänna avlöningsgrunder.
37
den ifrågasatta differentieringen av avlöningen med hånsyn till familjeförsörjning.
Lika litet som den statstjänaren tillkommande rätten till underhåll
under sjukdom, till högre lön på äldre dagar, till tjänstepension och till
reliktpension behöver kompletteras med en lagstiftning, som tvingar den
enskilde arbetsgivaren att bereda motsvarande förmåner åt sina arbetare,
lika litet behöver det ifrågasatta avlöningstillägget för familjeförsörjande
statstjänare kompletteras med en lagstiftning, som tvingar den enskilde
arbetsgivaren att betala den gifte arbetaren mera än den ogifte. De särskilda
avlöningsförmåner, som sålunda tillkomma eller ifrågasatts skola
tillkomma statstjänarna, hava inom de enskilda arbetsområdena sin naturliga
motsvarighet i de tillgodohavanden, som härflyta ur besparingar eller
försäkringar, dessa senare må vara frivilliga eller obligatoriska, av det allmänna
understödda eller icke understödda.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att kravet på särskilt avlöningstillägg
åt familjeförsörjare i grunden är av samma natur som de i
statens löneregleringar tillgodosedda kraven på underhåll under sjukdom,
högre avlöning för äldre tjänstemän, tjänstepension och reliktpension, av
vilka förmåner somliga komma i åtnjutande, andra icke. Frågan är sålunda,
huruvida till de omständigheter, som för närvarande betinga variationer
i avlöningen, jämväl skall läggas familjeförsörjningen, eller, som
saken ock kan uttryckas, huruvida till övriga statstjänarna ålagda försäkringar
även skall läggas familj eförsäkring.
Den fråga, behovsprincipen sökt att lösa, är icke en fråga om avlöningens
storlek, utan om avlöningens fördelning.
Om staten för sina tjänare skulle införa särskilda avlöningstillägg
åt familjeförsörjare, så vore detta att anse som en anticipation av eller ett
förebud om en kommande socialförsäkring eller annan sociallagstiftning i
samma syfte, liksom exempelvis statstjänarnas förmån av ålderdomspension
38
Allmänna avlöningsgrunder.
förefunriits åtskillig tid, innan den sociala ålderdomspensioneringen genomfördes.
Den förklaring, som sålunda givits åt förslaget om särskilda avlöningstillägg
åt familjeförsörjare, kallar nämnden för korthetens skull lönefördelningsteorien,
utan att därmed göra anspråk på att hava vetenskapligt
löst det föreliggande spörsmålet.
Lönefördelningsteorien lämnar en förklaring på lönefördelningsföreteelserna,
men den lämnar öppet, huru långt fördelningen av lönen skall
gå. Detta måste bero på omständigheterna i varje särskilt fall.
Om emellertid statens sociala försäkringsverksamhet ses ur synpunkten
av denna teori, torde den, därest den befinnes i huvudsak grundad,
vara ägnad att i åtskilliga fall, där tvekan kan råda, vara vägledande.
Här inställer sig nu den frågan, vad som i detta sammanhang bör
förstås med familjeförsörjare. Eller med andra ord, om särskilda familjetillägg
införas, bör en befattningshavare åtnjuta högre avlöning, därför
att han försörjer hustru, eller därför att han försörjer barn, eller bör
han åtnjuta avlöningsförhöjning både därför att han försörjer hustru, och
därför att han försörjer barn?
I de främmande länder, där under senare tider ifrågavarande avlöningsform
införts, är det så gott som uteslutande försörjningsplikten
mot barn, som utgör villkoret för avlöningsförhöjningens åtnjutande. I
den diskussion, som i Sverige förts om denna sak, är det i allmänhet
endast tal om skillnaden mellan gifta och ogifta befattningshavare. Sålunda
har folkundervisningskommittén i sitt seminariebetänkande, se bil. XXIII,
tillämpat den nya löneprincipen på det sätt, att den föreslagit ett löneplan
för gifta och ett löneplan för ogifta manliga seminarielärare. Hänsyn till
försörjningsplikten emot barn har kommittén tagit endast i fråga om befattningshavare,
som äro änkor och hava barn att uppfostra. För dessa
har kommittén föreslagit ett särskilt avlöningstillägg. I den underdåniga
Allmänna avlöningsgrunder.
39
lönepetition, som ingivits av Sveriges allmänna folkskollärareförening, se
bil. XXVIII: 20, föreslås avlöningsförhöjning för såväl giftermål som barn.
Mot förslaget om giftermålstillägg kan åtskilligt invändas. Om t. ex.
eu man och en kvinna ingå äktenskap vid en så sen ålder, att de icke
kunna få några barn, eller om de ingå äktenskap och frivilligt förhindra
tillkomsten av barn, kan sådant äktenskap icke anses vara av sådant intresse
från det allmännas synpunkt, att det bör uppmuntras genom särskild
avlöningsförhöjning. Och om en lärare gifter sig med en lärarinna,
som efter giftermålet kvarstår i tjänst, kan en avlöningsförhöjning
för mannen knappast anses påkallad.
Ses denna fråga från synpunkten av lönefördelningsteoriens allmänna
tillämpning, torde man kunna utgå ifrån att, om vid avlöningens fördelning
hänsyn skall tagas till familjeförsörjning, huvudsyftet med en
sådan åtgärd är att rädda hustrun åt hemmet. Den senare tidens omläggning
av de samhällsekonomiska förhållandena har i stor utsträckning
tvungit även hustrurna att genom arbete utom hemmet bidraga till
familjens uppehälle. Härpå blir familjen lidande. Avlöningens fördelning
med hänsyn till familjeförsörjning bör hava till sitt huvudsakliga
ändamål att utgöra en motvikt häremot, att försätta den gifte mannen i
den ekonomiska situation, att hustrun icke behöver dragas från hemmet i
större utsträckning, än som är förenligt med familjens intressen. Härav
följer närmast, att familjetillägg böra förekomma, då barn finnas i familjen,
alldenstund dessa äro i behov av tillsyn och vård från moderns
sida. Huruvida åter barnlösa familjer böra erhålla familjetillägg, är mera
diskutabelt. Behovet av avlöningsförhöjning är i detta fall mindre.
Hustrun kan genom husligt arbete i hemmet gottgöra kostnaderna för
sitt uppehälle. Olägenheten av att barnlös hustru har anställning i
annans tjänst är icke så stor, som då barn finnas. Nämnden är för sin
del övertygad därom, att om lönefördelningsteorien skulle konsekvent och
40
Allmänna avlöningsgrunder.
generellt tillämpas, någon beskattning eller försäkring till förmån för barnlösa
äktenskap icke skulle ifrågakomma.
På nu anförda grunder anser nämnden, att om familjetillägg skola
införas i statens avlöningsväsen, sådana tillägg endast böra tillgodokomma
familjer med barn.
3) Förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares
avlöning.
Såsom förut omnämnts, hava de, som opponerat sig mot förslaget
om särskilda avlöningstillägg åt familjeförsörjare, till stöd för sin uppfattning
åberopat principen lika arbete, lika lön. De, som omfatta denna
princip, synas hava klart för sig, att om två män utföra samma arbete, de
ock skola åtnjuta samma gottgörelse, likaså antagligen, att om en kvinna
utför samma arbete som en annan kvinna, den förra bör erhålla samma
avlöning som den senare. , Men frågan, huru det skall ställas, om en
man och eu kvinna utföra samma arbete, lämna de vanligen oberörd.
Om denna fråga frainställes, stå för dem två utvägar öppna, nämligen
antingen att, som den å sid. 26 omförmälda andrakammarledamoten, oförfärat
draga ut konsekvenserna och påyrka samma avlöning för den ickefamiljeförsörjande
kvinnan som för den familjeförsörjande mannen eller
ock att ansluta sig till dem, som anse, att kvinnan, just därför att hon
är kvinna, bör avlönas lägre än mannen, eller in. a. o. att det kvinnliga
arbetet bör avlönas efter en lägre måttstock eller taxa än det manliga.
I förra fallet råka de i strid med de faktiska förhållandena, i det senare
fallet uppgiva de själva den grundsats, med vilkens stöd de opponerat
mot förslaget om högre avlöning åt familjeförsörjare.
I bil. XVI framhålles, att kvinnornas lägre avlöning i förhållande till
männens hör till de mest konstanta lagbundenheterna inom det ekonomiska
Allmänna avlöningsgrunder.
41
livet. Beträffande orsaken till detta förhållande yttras i bilagan följande:
»Dock torde de flesta, som tänkt sig objektivt in i frågan, vara ense om den
som regel ojämförligt viktigaste orsaken, nämligen att — allmänt formulerat
— den, som har valet mellan att få en man eller eu kvinna till ett
visst arbete, föredrar en man, om det ej kostar mera. Efterfrågan på
manligt arbete vid en given lön är med andra ord ganska säkert starkare
än efterfrågan på kvinnligt arbete vid samma lön. Det är önskvärt, att
detta faktum — ty att det är ett faktum, torde ej med framgång kunna
bestridas — fasthålles, ty eljest glider diskussionen lätt ut på villovägar.
Emellertid är detta faktum naturligtvis endast den närmaste orsaken (causa
proxima), som sedan i sin tur har sina egna orsaker. Till dessa senare
(causae mediae) hör, att mannens arbetsresultat vanligen anses kvantitativt
eller kvalitativt överlägset, att mannen, även om han ej är dugligare än
kvinnan för underordnade poster, likväl även på dessa har ett ökat värde,
därför att han har mera initiativ eller auktoritet, vid förefallande behov
kan sättas till mera ansvarsfulla eller ledande uppgifter o. s. v. — allt
välkända saker.»
Nämnden, som saknar förutsättningar för ett djupare inträngande
i det föreliggande spörsmålet, har icke anledning ifrågasätta, att så i allmänhet
förhåller sig. Dock vill nämnden göra den erinran, att förhållandena
i detta avseende te sig mycket olika på olika verksamhetsområden.
Det torde vara allmänt erkänt, att kvinnans arbete på undervisningsområdet,
åtminstone då det har till föremål yngre och kvinnliga lärjungar,
icke är mannens underlägset, ett förhållande, som ligger i sakens natur,
då detta arbete blott är en fortsättning på en verksamhet, som städse
utövats av kvinnor.
Nämnden föreställer sig vidare, att åtskilliga, om också icke de djupast
liggande orsakerna till kvinnornas lägre löner äro av mera övergående
natur eller åtminstone komma att förlora i kraft, och får nämnden i sådant
avseende anföra följande.
6—131873. Lärarelönenämnden. 1.
42
Allmänna avlöningsgrunder.
Kvinnan har av ålder intagit en i ekonomiskt hänseende mindre
oberoende ställning än mannen. Hennes uppgift i hemmet var icke att
ekonomiskt uppehålla hemmet utan att bidraga till dess uppehållande.
Denna hennes nedärvda uppgift bibehöll hon, sedan inskränkningen i den
husliga verksamhetskretsen tvang henne ut att på den öppna arbetsmai''knaden
söka anställning. Hon stod fortfarande under annans vård. Som
dotter eller maka hade hon att med sitt arbete lämna ett visserligen litet
men i allt fall mycket välkommet bidrag till det gemensamma hemmets
uppehållande. Hon kunde nöja sig med mindre löneanspråk, än som erfordrades
för självförsörjning, och bidrog härigenom till att nedpressa priserna
på den kvinnliga arbetsmarknaden.
Under tidernas lopp har en ny kvinnotyp blivit allt vanligare: den
självförsörjande kvinnan. Denna kan icke nöja sig med en avlöning, som
endast utgör ett bidrag till hennes uppehälle. Hon måste förtjäna så
mycket, att hon kan fullt försörja sig själv och understundom även anhöriga.
I den mån kvinnorna kunna driva sådana löneanspråk igenom
skola deras avlöningar komma att höjas.
När kvinnorna tvungos att i allt större utsträckning söka arbete
utom hemmet, var till en början tillgången på arbete jämförelsevis liten»
beroende bl. a. därpå, att mycket av det arbete, som förr utfördes av
kvinnorna i hemmet, sedermera övertogs av manliga arbetare i fabrikerna.
Kvinnornas konkurrens om arbete bidrog och bidrager fortfarande till att
hålla lönerna nere.
I den mån det ena nya verksamhetsområdet efter det andra öppnas
för kvinnorna, torde denna konkurrens komma att avtaga och det kvinnliga
arbetet stiga i pris.
Kvinnan har på gTund av förhållanden, som sammanhänga med hennes
kön, icke samma rörlighet som mannen, då det gäller att uppsöka arbete.
Allmänna avlöningsgrunder.
43
Hon är mera bunden vid hemorten och måste därför oftare nöja sig med
de arbetstillfällen, som där erbjuda sig.
En förändrad uppfattning av kvinnans ställning utom hemmet och
en ökad självkänsla hos kvinnan komma helt visst att göra hennes ställning
i nu berörda hänseende starkare.
Rätt ofta får man höra det påståendet, att den unga kvinnan
icke intresserar sig för och går upp i arbetet på samma sätt som hennes
manlige kamrat. Den unge mannen, som utbildar sig för ett yrke,
ser nämligen, framhålles det, i sin anställning en huvuduppgift, som
han strävar att allt bättre behärska för att därigenom vinna en ekonomiskt
tryggad position. Tanken på familjebildning sporrar honom ytterligare.
Den unga kvinnan ser däremot som sin huvuduppgift att bliva maka och
mor och betraktar därför ofta icke sin anställning som den blivande levnadsuppgiften.
Vad sålunda anförts saknar enligt nämndens mening icke grund
men får icke för mycket generaliseras. Ju mera det valda yrket överensstämmer
med de sysselsättningar, kvinnan av ålder utövat i hemmet,
desto mera intresserar hon sig för det från början. Hennes omsorgsfullhet
och samvetsgrannhet år då säkerligen icke mindre än mannens. Ju grundligare
hennes utbildning varit, desto mera har hon från början levat sig
in i den tanken, att det tilltänkta yrket skall bliva hennes levnadsuppgift.
Särskilt inom de högre samhällsklasserna kan man iakttaga ett omslag
i de unga flickornas uppfostran, som gör, att kvinnan, som målmedvetet
utbildat sig för en viss verksamhet och ser denna som sin levnadsuppgift,
börjar bli allt vanligare.
Den högre utbildningen inom kulturlivets skilda områden förvärvas
i långt övervägande grad av männen. Orsakerna härtill äro flera. De
ekonomiska resurserna tagas i första hand i anspråk för sönernas fortsatta
44
Allmänna avlöningsgrunder.
utbildning, dels därför att de sysslor, som kräva eu högre utbildning, hittills
i allmänhet varit förbehållna män, dels därför att männen i första
rummet betraktas som familjeförsörjare. Det allmänna understöder frikostigare
utbildningsanstalter för gossar än för flickor. Den omständigheten,
att männen i högre grad än kvinnorna förfoga över den högre och
högsta bildningen, förlänar dem en dominerande ställning. På grund av
detta och andra här ovan omnämnda skål, ävensom männens obenägenhet
mot att få kvinnor till överordnade, få kvinnorna ofta stanna på mera
underordnade plaster. Härtill bidrager ock kvinnans nedärvda känsla av
beroende.
Aven i dessa avseenden kan man spåra ansatser till förbättring i
kvinnans ställning. I den mån det anmärkta förhållandet kan bero på en
av könsskillnaden betingad olikhet i anlag och begåvning, kan och bör
förhållandet givetvis icke ändras.
De sålunda påvisade faktorernas inverkan har skärpts därigenom, att
kvinnorna vanligen kunna reda sig med mindre än männen eller hava
mindre behov.
I bil. XIV refereras en del diskussioner härom. Det vill av dessa
synas, som om mannens näringsbehov skulle vara större än kvinnans. Och
det torde kunna antagas, att under i övrigt lika förhållanden omkostnaderna
för kläder äro något större för mannen än för kvinnan. I den utredning
angående lärarnas ekonomiska förhållanden, som innehålles i centralstyrelsens
för Sveriges allmänna folkskollärareförening år 1912 till Kungl. Maj:t
inlämnade petition (bil. XXVIII: 20), uppvisas visserligen, att den ogifta
folkskollärarinnans utgifter för beklädnad äro större än hennes manlige
kamrats. Detta torde emellertid kunna förklaras under hänvisning till vad
som plägar kallas behovens konkurrens. Tydligtvis har behovet av kläder
trätt starkare fram för lärarinnan än för läraren, som torde hava använt,
vad han av inkomsten kunnat avvara, på tillfredsställandet av andra behov.
Allmänna avlöningsgrundor.
45
Det Sr emellertid icke så mycket ovan anförda skillnad mellan könen,
som skapat uppfattningen om kvinnans mindre levnadsbehov. Vad som i
detta hänseende verkat kraftigast, är omständigheter av historiskt-social art.
Av ålder har kvinnans verksamhet varit bunden vid hemmet; hennes
uppgift har bl. a. varit att deltaga i hemmets skötsel. Sådana sysslor som
att hålla rent, laga och tillverka kläder samt laga mat anses av gammalt
som speciellt kvinnliga. På grund av sin mindre fallenhet för och förtrogenhet
med sådana sysselsättningar har mannen svårare att reda sig
ensam än kvinnan. Den ensamstående mannen måste för skötseln av sitt
hem anlita mera hjälp än den ensamstående kvinnan och anses i följd
härav hava större behov.
Vad som emellertid mest bidragit till att kvinnorna hava eller anses
hava mindre levnadsbehov än männen, är den i ekonomiskt hänseende
beroende ställning, kvinnan intagit och fortfarande intar. Mannen, som
ägt vidsträcktare dispositionsrätt över förefintliga medel, har icke behövt
vara sa nogräknad med utgifterna som kvinnan. Hans större möjligheter
hava gjort honom mindre motståndskraftig mot frestelsen att tillgodose egna
önskningar och behov, och på sådant sätt har han tillägnat sig åtskilliga
kostsamma vanor. Hans större tillgångar hava framkallat större anspråk
på rundhänthet hos honom; allmänna uppfattningen ställer större anspråk
på mannens börs än på kvinnans. Särskilt torde den starkare ställning
mannen intager gent emot det svagare könet, i många livets förhållanden
anses medföra förpliktelser av ekonomisk art.
Den uppfattning om kvinnans mindre levnadsbehov, som sålunda
utbildat sig, har varit en av anledningarna till hennes låga avlöning. Å
andra sidan har den låga avlöningen tvungit kvinnan att i görligaste mån
inskränka sina behov.
De historiskt-sociala skäl, som ligga till grund för uppfattningen om
kvinnans mindre levnadsbehov, komma att så småningom förlora i kraft.
Den nivelleringstendens, som genomgår det moderna samhället, skall även
46
Allmänna avlöningsgrunder.
bär utföra sitt verk. Kvinnan skall förr eller senare få gehör för den
uppfattningen, att en kvinna, som är anställd med full tjänstgöring,
icke har så stor användning för de husliga talangerna. En sålunda
anställd kvinna har samma anspråk på vila, förströelse och tillfälle till
e<ren utbildning som hennes manliga kamrat. Vad som särskilt bör beaktas
är den erfarenheten, att den matlagning, som utomhems anställda kvinnor
åstadkomma, vanligen är bristfällig och på längden resulterar i undergrävd
hälsa. Om det är ett önskemål, att arbetarhustrun stannar så mycket
som möjligt i hemmet, så är det av liknande skäl ett önskemål, att
den utom hemmet fullt upptagna kvinnan får hjälp med hushållets skötsel.
Den erfarenhet saknas icke heller, att den tid, som den tjänstanställda
kvinnan nedlägger på husliga sysslor, av hennes manlige kamrat utnyttjas
till förvärv av extra inkomster, varigenom han blir i stånd att betala den
lejda hushållshjälpen.
Det är ett önskemål, och tecken tyda på att det icke är ett tomt
önskemål, att den kommande generationen av män skall vinnlägga sig om ett
enklare levnadssätt. Och sålunda skall en utjämning äga rum mellan mannens
och kvinnans levnadsbehov. A andra sidan blir den självförsörjande, med
stark självständighetskänsla utrustade kvinnans typ allt vanligare. Att
denna, i den mån kvinnolönerna höjas, skall lägga sig till med en del
behov, som nu för kvinnan anses som överflödsbehov, därom lider intet
tvivel. Sådant är icke särskilt kvinnligt, det är allmänt mänskligt.
Nu berörda och en del andra omständigheter hava skapat en rätt allmän
opinion, att det kvinnliga arbetet i och för sig bör betalas efter en lägre
måttstock än det manliga, och denna opinion verkar även i sådana fall,
där någon av de omständigheter, som bidragit till denna opinionsbildning,
icke förefinnes.
I den mån de förhållanden, som givit anledning till att kvinnorna
avlönas lägre än männen, ändras, i den mån kommer givetvis ett omslag
i denna opinion att äga rum.
Allmänna avlöningsgrunder.
47
I bil. XVI framhålles, att kvinnornas lägre avlöning i förhållande till
männens icke är en följd av kvinnornas inströmning på arbetsmarknaden
under de senaste generationerna, och att berörda förhållande går så långt
tillbaka, som utvecklingen kan följas. Nämnden, som är övertygad om att
så är, tror emellertid, att sedan industrialismen inskränkt den husliga
verksamhetskretsen och drivit ut en större mängd kvinnor på den öppna
arbetsmarknaden samt även i andra avseenden omgestaltat de samhälleliga
förhållandena, frågan om kvinnornas löner i förhållande till männens inträtt
i ett nytt och mera aktuellt skede. Den starka ökningen i antalet
självförsörjande kvinnor, deras stegrade självkänsla, kvinnornas ökade inflytande
på de samhälleliga angelägenheterna, deras sammanslutningar för
gemensamma intressen och energiska agitation kunna antagas komma att
föranleda en höjning av deras löner i förhållande till männens. I nu berörda
hänseende företer kvinnornas lönefråga åtskilliga drag, som påminna
om kroppsarbetarnas lönefråga, och det kan antagas, att kvinnornas likaväl
som kroppsarbetarnas strävanden skola krönas med framgång.
Att denna utveckling skulle resultera i eu mera generell tillämpning
av löneprincipen lika arbete, lika lön, är icke sannolikt, i alla händelser
från statens synpunkt icke önskvärt. Antag, att utvecklingen gått
därhän, att en man och en kvinna, som arbeta i samma yrke, erhålla
samma eller ungefärligen samma avlöning. Om de då gifta sig med varandra
och hustrun lämnar sin tjänst för att gå upp i sitt husmoderliga
kall, erhålla de för sitt och sina barns uppehälle icke mera, än de var för
sig hade att uppbära, medan de endast hade sig själva att försörja. Sådana
avlöningsförhållanden skulle helt visst avskräcka mången såväl man
som kvinna från att bilda familj. Familjen får visserligen icke enbart betraktas
som en ekonomisk börda. Den återgäldar familjefaderns uppoffringar
på många sätt, bl. a. genom att skänka honom ett rikare livs
o
innehåll,
ägnat att liva förmågan att sträva och försaka. Åtskilligt av
48
Allmänna avlöningsgrunder.
vad den ensamstående kostar på sig för att vinna vederkvickelse och förströelse,
kan familjefadern, som går upp i intresset för de sina, umbära,
o
utan att detta kännes som ett umbärande. A andra sidan måste det lig-ga
i samhällets intresse, att den familj eförsörjande mannen erhåller en sådan
löneinkomst, att om han gifter sig med en socialt likställd kvinna, äktenskapet
icke för dem medför ett nedsjunkande till en väsentligen lägre
levnadsstandard. För detta mål kan staten, om så erfordras, verka på sätt,
den här ovan framställda lönefördelningsteorien angiver. Men innan en
dylik lönefördelning blivit generellt och konsekvent genomförd, torde
staten för sin del böra hålla på att den familjeförsörjande mannen skall
komma i åtnjutande av högre löneinkomst än den icke-familjeförsörjande
kvinnan. Det belopp, varmed den senares avlöning understiger den förres,
kan åtminstone till en del betraktas som en antieipation av den barnförsäkringsavgift
eller beskattning av icke-familjeförsörjare, som berörts i det
föregående.
Men även om man bortser från den differens i avlöning, som må påkallas
av mannens familjeförsörjande plikt, torde en allmännare formell likställighet
i lönehänseende mellan kvinnor och män icke kunna eller böra
uppställas som utvecklingens mål. Den olikhet i fysiskt och psysiskt hänseende,
som faktiskt förefinnes mellan könen, leder vanligen, såsom i bil.
XYrl närmare utvecklas, till en differentiering mellan manligt och kvinnligt
arbete. Såsom i samma bilaga framhålles, saknar det i diskussionen om
manliga och kvintdiga löner uppställda postulatet lika lön för lika arbete
i de allra flesta fall sammanhang med själva samhällslivet, i det att den
faktiska organisationen genom differentiering mellan manligt och kvinnligt
arbete innebär olika lön för olika arbete.
Områden finnas emellertid och komma väl alltid att finnas, där män
och kvinnor utföra samma slags arbete. Exempel härpå erbjuda just de
områden, med vilkas avlöningsförhållanden nämnden har att syssla. Om
Allmänna avlöningsgrunder.
49
över huvud taget kvinnor skola kunna befordras till lärarbeställningar,
måste man utgå från att kvinnorna kunna sköta dessa beställningar ungefärligen
lika väl som männen, ty kvinnornas tillträde till dylika sysslor
får ej äga rum på bekostnad av undervisningens halt. Man kan hysa
olika uppfattningar, vilka lärartjänster kvinnorna kunna nöjaktigt bestrida,
men diskussionen härom är en fråga för sig, som icke tillhör detta sammanhang.
Men även om samma slags tjänster komma att stå öppna för såväl
kvinnor som män, finnas, såvitt vi för närvarande kunna se, icke förutsättningar
för formell likställighet i lönehänseende mellan manliga och
kvinnliga lärare. För sådant ändamål skulle fordras, att om man bortser
från övriga omständigheter, de kvinrdiga lärarnas arbete vore icke blott
av samma art utan även av samma omfattning som de manliga lärarnas,
in. a. o. att kvinnan ägde samma kraft och uthållighet som mannen. Såvitt
nämnden kunnat utröna, förhåller det sig så, att kvinnorna i allmänhet
icke anses kunna rå med samma arbetsbörda som männen, där arbetet
är av mera krävande art. I sammanhang härmed må erinras om att
kvinnorna vanligen pensioneras tidigare än männen.
Frågan om förhållandet mellan avlöningen för män och för kvinnor,
där de utföra samma slags arbete, har varit föremål för statsmakternas
prövning. I proposition till 1906 års Riksdag angående lönereglering för
lärare vid folkskolor m. m. föreslog Kungl. Maj:t för såväl manliga som
kvinnliga folkskollärare en begynnelseavlöning av 900 kronor samt för
manliga lärare tre ålderstillägg, vartdera å 150 kronor, och för kvinnliga
lärare tre ålderstillägg, vartdera å 100 kronor. Av den sålunda föreslagna
lönen skulle de manliga lärarna gälda dem åliggande bidrag till änke- och
pupillkassan. Som huvudsaklig anledning till skillnaden i ålderstilläggens
storlek angav föredragande departementschefen männens familjeförsöijningsplikt.
Det bör här erinras, att den kungl. propositionen förutsatte,
7—131873. Lärarelönenämnden. 1.
50
Allmänna avlöningsgrunder.
att kvinnliga lärare skulle, liksom förut varit fallet, pensioneras vid samma
ålder som de manliga lärarna. Vid ärendets behandling i kamrarna gjorde sig
i själva principfrågan två olika meningar gällande. Eu mängd talare av olika
partier ansågo, att då folkskollärarinnorna hava samma utbildning och utföra
samma slags arbete som folkskollärarna, ingen skillnad i lönehänseende
bör förefinnas dem emellan. Andra talare ställde sig på samma ståndpunkt
som departementschefen och ansågo, att männen såsom vanligen
familjeförsörjare borde komma i åtnjutande av högre avlöning än kvinnorna.
En talare, en folkskolinspektör, anförde, att vad arbetskvantiteten
anginge, kvinnan i genomsnitt stode efter mannen. Kvinnans fysik hade
icke samma kraft och samma uthållighet som mannens. Om man skulle
vara rättvis mot henne, borde hon därför hava en kortare tjänstetid både
med avseende å lärotimmarnas antal varje vecka och med avseende å
tjänståldern för pension. Det vore efter talarens förmenande riktigt, att
man av mannen utkrävde en större arbetsprestation på detta område.
Därför kunde man utan att kränka principen om lika lön för lika arbete
yrka på högre lön åt lärare än åt lärarinna.
Riksdagen beslöt i överensstämmelse med Ivungl. Maj:ts förslag.
I proposition till 1907 års Riksdag angående förändrade bestämmelser
rörande anslag till högre folkskolor föreslog Kung!. Maj:t för manliga lärare en
begynnelseavlöning av 1,500 kronor och tre ålderstillägg, vartdera å 300
kronor, samt för kvinnliga lärare en begynnelseavlöning av 1,400 kronor
och tre ålderstillägg, vartdera å 200 kronor. I sin motivering åberopade
departementschefen folkskollärarnas avlöningsförhållanden samt framhöll
särskilt, att proportionen mellan de för manliga och för kvinnliga lärare
sålunda föreslagna ålderstilläggen skulle bliva densamma, som enligt 1906
års Riksdags beslut var fastställd beträffande ålderstilläggen för manliga
och kvinnliga lärare vid den egentliga folkskolan. Pensionsåldern förutsattes
skola bliva densamma för manliga och kvinnliga lärare.
Riksdagen beslöt i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts förslag.
Allmänna avlöningsgrunder.
51
I proposition till 1911 års Riksdag angående avlönings- och pensionsförhållandena
för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor föreslog
Kungl. Maj:t för ordinarie manliga lärare en begynnelseavlöning av 2,000
kronor och tre ålderstillägg, vartdera å 400 kronor, samt för ordinarie
kvinnliga lärare en begynnelseavlöning av 1,600 kronor och tre ålderstillägg,
vartdera å 200 kronor. Vid uppgörandet av detta förslag hade departementschefen
utgått från avlöningsförhållandena vid de högre folkskolorna.
Även för lärare och lärarinnor vid de kommunala mellanskolorna
är samma pensionsålder stadgad.
Riksdagen beslöt även i detta fall i överensstämmelse med Kungl.
Maj:ts förslag.
Likställighet mellan manliga och kvinnliga lärare i fråga om utbildning,
tjänstgöring och pensionsålder råder även inom övningsskoll ärar personalen
vid folkskoleseminarierna. Lönereglering för denna personal fastställdes
år 1904. Avlöningen utgör för manliga lärare i första lönegraden
1,700 kronor med tre ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, och för de
kvinnliga lärarna i första lönegraden 1,500 kronor med två ålderstillägg,
vartdera å 150 kronor, samt ett ålderstillägg å 200 kronor. Sedan år 1908
har Riksdagen årligen å extra stat beviljat övningsskollärarna tillfällig
löneförbättring med ett belopp av 400 kronor för lärare och 300 kronor
för lärarinna vid seminarierna i Stockholm och Göteborg samt 300 kronor
för lärare och 200 kronor för lärarinna vid övriga seminarier.
De grundsatser, som gjort sig gällande i fråga om förhållandet mellan
avlöningen för manliga och för kvinnliga lärare, torde ytterligare belysas
av löneförhållandena i fråga om kvinnliga seminarieadjunkter och
ämneslärarinnor vid statens samskolor. Seminarieadjunkternas avlöning
reglerades år 1904. Manlig seminarieadjunkt åtnjuter avlöning i fem
lönegrader med respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor,
kvinnlig seminarieadjunkt avlöning i fyra lönegrader med respektive 2,100,
52
Allmänna avlöningsgrunder.
2,600, 3,100 och 3,600 kronor. I motiveringen till det löneregler motförslag,
som beträffande berörda lärare förelädes Riksdagen, anförde föredragande
departementschefen som skäl för skillnaden mellan manliga och kvinnliga
adjunkters avlöning, att de manliga lärarna i regel hade familj att försörja,
att för de kvinnliga lärarna skulle bestämmas en tidigare pensionsålder,
samt att kompetensfordringarna för de kvinnliga lärarna voro lägre än för
de manliga lärarna.
För äraneslärarinnorna vid statens samskolor reglerades lönerna år
1904. Enligt denna lönereglering skulle sådan lärarinna åtnjuta en begynnelseavlöning
av 1,500 kronor samt ett ålderstillägg å 500 kronor.
Denna avlöning, som i förhållande till läroverksadjunkternas avlöning
måste anses anmärkningsvärt låg, motiverade föredragande departementschefen
därmed, att lärarinnorna icke kunde betraktas som familjeförsörjare,
att de skulle erhålla en mindre omfattande tjänstgöring och pensioneras
väsentligen tidigare än de manliga lärarna, samt att staten vid bestämmandet
av lönebeloppen för en viss klass av tjänare icke kunde helt
och hållet frigöra sig från hänsyn till prisförhållandena å andra motsvarande
verksamhetsområden.
Sedermera har emellertid ifrågavarande lärarinnors avlöning genom
anslag å extra stat höjts till samma belopp, som är fastställt ifråga om
ordinarie lärarinnor vid de kommunala mellanskolorna, med vilka de förra
kunna anses jämnställda i avseende å kompetensfordringar och tjänstgöringens
omfattning. Härigenom hava samskollärarinnorna kommit i förmånligare
ställning än motsvarande lärarinnor vid de enskilda högre flickskolorna.
Enligt de grundsatser, som statsmakterna under de senare åren tilllämpat
i fråga om kvinnliga lärares avlöning, böra alltså följande omständigheter
betinga lägre avlöning för kvinnliga lärare än för manliga lärare,
nämligen de manliga lärarnas familjeförsörjningsplikt, ävensom, där skill
-
Allmänna avlöningsgrunder.
53
nåd i sådant avseende förefinnes, de kvinnliga lärarnas lägre pensionsålder,
mindre omfattande dagliga tjänstgöring och lägre utbildning.
Det bör i detta sammanhang icke förglömmas, att folkskollärarinnorna
och de kvinnliga seminarieadjunkterna tidigare åtnjöto samma avlöning
som deras manliga kamrater, ävensom att enahanda förhållanden ägt
och fortfarande äger rum med avseende å vissa övningslärarinnor vid
seminarier och allmänna läroverk. Denna omständighet torde emellertid
icke kunna tillmätas någon betydelse för den föreliggande frågan, då de
lönestater, om vilka nu senast är fråga, tillkommit, utan att spörsmålet om
förhållandet mellan avlöningen för kvinnor och för män gjorts till föremål
för närmare övervägande.
Frågan om förhållandet mellan lärares och lärarinnors avlöning har
tidigare varit underkastad särskild kommittébehandling. I sitt den 13
januari 1911 avgivna betänkande med förslag till grunder, med tillämpning
av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas
och befordras till vissa befattningar, har löneregleringskommittén med
exempel bl. a. från förhållandena vid de allmänna läroverken påvisat, att,
under förutsättning av lika årsavlöning och pension, den kvinnliga tjänstemannens
genomsnittsavlöning för tjänstår skulle avsevärt överskjuta motsvarande
manliga tjänstemans. Orsakerna härtill äro enligt kommittén
1)
att kvinnans tjänstår varda färre än mannens;
2)
att kvinnan alltså kortare tid än mannen erlägger bidrag till sin
egen pensionering;
3)
att kvinnan är fri från obligatoriska avgifter till efterlevande
anhörigas pensionering;
4)
att kvinnan blir pensionsberättigad vid lägre levnadsålder än
mannen; samt
5)
att kvinnans medellivslängd är större än mannens.
Till samtliga dessa omständigheter har kommittén tagit hänsyn vid
54
Allmänna avlöningsgrunder.
utarbetandet av sitt förslag till lönestater för kvinnliga befattningshavare,
ävensom därtill, att männen med sin avlöning antagas jämväl skola underhålla
familj.
Av de omständigheter, vilka enligt löneregleringskommittén sålunda
borde inverka på de kvinnliga befattningshavarnas löner, torde pensionsbidragen
icke höra till detta sammanhang, alldenstund jämförelsen mellan
männens och kvinnornas löner synes, i överensstämmelse med löneregleringskommittens
beräkningssätt, böra grundas på den behållna löneinkomsten,
i vilken pensionsbidragen icke ingå. När det sedermera blir fråga
om det nominella avlöningsbelopp, som skall upptagas i lönestaterna, äro
pensionsbidragen att medräkna såsom inverkande faktorer.
Att kvinnans medellivslängd är större än mannens inverkar, enligt
löneregleringskommitténs beräkningssätt, i så måtto på hennes avlöning,
att det under tjänstetiden invänta totala avlöningsbeloppet måste räcka till
för flere års uppehälle, än vad fallet är i fråga om mannen, i följd varav
det belopp, som får användas under varje särskilt år — d. v. s. årslönen
och årspensionen — måste i motsvarande grad minskas. Detta är emellertid
strängt taget snarare en fråga om lönens fördelning än om grunderna
för det kvinnliga arbetets betalning. Nämnden skall återkomma till frågan
längre fram.
Bortser man från de två senast berörda faktorerna, har löneregleringskommittén,
som utgår från den förutsättningen, att manliga och kvinnliga
lärares arbete är lika i kvalitativt hänseende och i avseende å den dagliga
tjänstgöringsskyldighetens omfattning, icke avvikit från de allmänna grunder,
som, enligt vad ovan anförts, statsmakterna under de senare åren tillämpat
vid reglering av lärarinnors löner. Det nya hos löneregleringskommittén är
huvudsakligen, att dessa grunders inverkan på kvinnornas löner gjorts till
föremål för matematisk beräkning.
Begränsar man frågan till de fall, där manliga och kvinnliga lärare
hava samma utbildning och samma slags tjänster, kunna dessa grunder
Allmänna avlöningsgrunder.
55
sammanfattas sålunda, att de kvinnliga lärarnas avlöning bör sättas lä^re
''O
o
o
än de manliga lärarnas på grund av dels männens familjeförsörjningsplikt,
dels ock männens större arbetsprestation, där skillnad i sådant avseende
förefinnes.
Frågan, huruvida eu efter sådana grunder bestämd avlöning för
kvinnliga lärare skall kunna sätta dessa i stånd att hålla sig uppe på den
sociala och kulturella nivå, som är en förutsättning för att de skola kunna
väl utföra sin lärargärning, torde kunna besvaras med ja. Det har redan
förut framhållits, att även om man bortser från mannens famil jeförsörjningsplikt,
kvinnan har något mindre levnadsbehov än mannen. Och bör hon
i följd härav kunna åtnöjas med en mindre avlöning än den manliga kamraten
utan att behöva nedsjunka under dennes levnadsstandard.
Snarare torde väl den anmärkningen komma att göras mot förslaget,
att de avlöningar, som vid tillämpning av ovanberörda grundsats skulle
tillkomma de kvinnliga lärarna, bleve för höga i jämförelse med såväl de
manliga lärarnas avlöning som ock de löner, som eljest bjudas å den kvinnliga
arbetsmarknaden. I bil. XVI framhålles, att om, i motsats mot förhållandena
inom andra verksamhetsområden, skillnaden mellan manliga och
kvinnliga lärares avlöning göres för liten, sådant kan befaras åstadkomma
en stark tillströmning av kvinnor till lärarbanan, med resultat att männen
i längden komma att övergiva denna verksamhet, därest icke förhållandena
utveckla sig i den riktning, att en arbetsfördelning även här kommer till
stånd, så att de sämre betalda och mera underordnade platserna i verkligheten
bliva besatta med enbart kvinnor och de bättre platserna med män.
För egen del får nämnden framhålla, att tanken på en arbetsfördelning
mellan kvinnor och män inom undervisningens område ingalunda är
för nämnden främmande. Tendenser till en dylik arbetsfördelning saknas
icke alldeles. Där folkskoleväsendet är så utvecklat, att flera lärare äro
anställda på en och samma ort, framträder denna tendens på sådant sätt
56
Allmänna avlöningsgrunder.
att kvinnorna ofta övertaga undervisningen av de yngre barnen eller av
flickorna, där särundervisning förekommer. Och det kan antagas, att om
kvinnor erhålla tillträde till ämneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken,
även här en arbetsfördelning kommer till stånd, möjligen på det
sättet att kvinnor företrädesvis komma att övertaga mindre krävande lärarbefattningar,
såvida icke frågan löses på det sättet, att den undervisningsskyldighet,
som ålägges kvinnorna, blir till omfattning mindre än den, som
ålägges männen. Skulle en differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete
komma att framtvingas av förhållandenas egen natur, så hava statsmakterna,
såvitt nämnden kan finna, ingen anledning att genom några enkom för ändamålet
avsedda åtgärder motverka en dylik utveckling. Detta är en sak. En annan
sak är, att vi med vår nuvarande erfarenhet icke äga möjlighet att i någon
vidare mån på förhand konstruera upp en sådan arbetsfördelning, vare sig
det gäller folkundervisningen eller den högre undervisningen. Vi kunna
med vår nuvarande insikt anvisa enstaka läroämnen, exempelvis huslig
ekonomi och kvinnligt handarbete, åt kvinnorna, vi kunna i vissa fall
angiva den ungefärliga gräns, utöver vilken anställning av kvinnliga
och manliga lärare vid de olika slagen av läroanstalter icke må äga rum,
men någon mera genomförd arbetsfördelning, varigenom en del av undervisningsverksamheten
i dess helhet skulle anvisas uteslutande åt män, den
andra delen uteslutande åt kvinnor, kunna vi för närvarande icke åstadkomma.
Det kan antagas, att om lösningen av denna fråga överlämnas
åt verkligheten själv, misstagen bliva färre, än om vi nu försökte oss på
denna uppgift. Det bör tilläggas, att en fullt genomförd arbetsfördelning
mellan manliga och kvinnliga lärare dels förutsätter ett vida mera utvecklat
skolväsende än det, vi för närvarande äga, dels ock skulle verka fullständigt
revolutionerande på förhållandena inom folkundervisningen.
Vad så angår farhågan för en alltför stark tillströmning av kvinnor
till lärarbanan och männens utträngande från densamma, torde denna icke
böra överskattas. I omkring 50 år voro de kvinnliga folkskollärarna i löue
-
Allmänna avlöningsgrunder.
å7
hänseende lika ställda med eller förmånligare ställda än de manliga lärarna,
och för närvarande är skillnaden i deras avlöning obetydlig. Skillnaden i
avlöning mellan lärare och lärarinnor vid högre folkskolor, kommunala
mellanskolor och seminariernas övningsskolor är även jämförelsevis liten.
Trots allt detta torde någon farhåga för männens utträngande från berörda
verksamhetsområden icke förefinnas. Till en stor del kan ju detta bero
på att staten på detta område kan reglera tilloppet genom att bestämma
antalet manliga och kvinnliga folkskoleseminarier. De faktorer, som i
detta avseende verkat reglerande, komma fortfarande att existera. Om
överhuvud taget nämndens löneregleringsförslag skulle verka någon skillnad
i berörda hänseende, skulle det väl vara den, att ifrågavarande lärartjänster
gjorts relativt mera lockande för män än för kvinnor, alldenstund differentieringen
mellan männens och kvinnornas löner gjorts större än förut.
Det är visserligen sant, att vissa övningslärartjänster vid realskolorna,
vilka tjänster stå öppna för både män och kvinnor och avlönas
ika, oavsett huruvida innehavaren är kvinna eller man, på senare tiden
i stor utsträckning rekryterats med kvinnor. Men detta har sin naturliga
förklaring däri, att dessa tjänster på grund av tjänstgöringens ringa
omfattning äro så lågt avlönade, att de icke kunna utöva någon dragningskraft
på manliga sökande.
Något annorlunda ställer sig saken i fråga om ämneslärartjänsterna
vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna. Dessas rekrytering
kan staten icke, såsom fallet är med folkskollärartjänsterna, reglera genom
att bestämma, i vilken omfattning kvinnor och män skola erhålla tillträde
till utbildningsanstalterna för dessa befattningar. Men under alla förhållanden
kan ju staten genom sina organ och utfärdade befordringsstadgar
bestämma om kvinnornas tillträde till själva tjänsterna. Och vidare torde
förvärvandet av den kompetens, som erfordras för ifrågavarande tjänster,
vara förenat med så stora ansträngningar och uppoffringar, att någon masstillströmning
av kvinnor till universiteten icke är att befara. Skulle i
8—131873. Lärarelönenämnden. 1.
58
Allmänna avlöningsgrunder.
något fall överskott på akademiskt bildade kvinnor komma till stånd, finnes
på de kommunala mellanskolornas, de enskilda samskolornas och de
högre flickskolornas vidsträckta arbetsområden användning för sådan arbetskraft.
Om nämnden får döma av erfarenheterna från andra undervisningsområden,
tror nämnden, att lärartjänsterna vid skolor för manliga lärjungar,
d. v. s. flertalet av de anstalter, om vilka det nu är fråga, icke komma att
i någon större grad verka tilldragande på kvinnorna, detta beroende på
icke blott tjänstgöringens tyngd utan även utbildningens omfattning. Vid
bedömandet av denna fråga får icke förbises, att, såsom nämnden redan
förut antytt, föräldrar och anhöriga äro mera benägna att göra ekonomiska
uppoffringar för att bereda den manliga ungdomen en högre utbildning,
alldenstund omkostnaderna för en högre utbildning åt flickorna
anses i viss grad ändamålslösa, för den händelse dessa bliva gifta. Av samma
anledning draga de unga kvinnorna sig i allmänhet mera än de unga männen
för att ikläda sig tyngande studieskulder. Det kan, för att taga ett
exempel, helt säkert antagas, att en kvinnlig läkares årsinkomst avsevärt
överstiger den avlöning, kvinnor i samma sociala ställning kunna uppnå.
Trots detta förefinnes nämnden veterligt icke någon större tillströmning
av kvinnor till läkarbanan.
Nämnden har sökt att i avlöningsförhållandena på andra verksamhetsområden
finna en norm för bestämmandet av de kvinnliga lärarnas
löner, men icke lyckats. Detta beror dels därpå, att dessa avlöningsförhållanden
äro synnerligen växlande, dels och framför allt därpå, att, vad
lärarinnetjänsterna vid allmänna läroverk och seminarier angår, det är
fråga om ett i avseende på den erforderliga kompetensen särskilt kvalificerat
kvinnoarbete, som knappast har någon motsvarighet på andra områden.
Själva detta förhållande motiverar en relativt hög lönestandard.
över huvud taget torde det vara mycket svårt att i prisförhållandena
på den allmänna arbetsmarknaden få någon säker ledning för fastställandet
Allmänna avlöningsgrunder.
f>9
av lönerna för statens tjänare, när deras arbete är av mera kvalificerad art.
Till de faktorer, som för närvarande anses böra betinga skillnad i
manliga och kvinnliga lärares avlöning, kommer nämnden att lägga ytterligare
en. Under de senare åren har den tanken vid flera tillfällen kommit
till uttryck, att värnplikten bör räknas de manliga lärarna till godo
vid bestämmandet av deras löner i förhållande till de kvinnliga lärarnas.
Förslag härom har väckts av bl. a. centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening i dess till Kungl. Maj:t ingivna lönepetition. Detta
förslag går ut på att lärare, som är underkastad värnplikt, skall erhålla
uppflyttning i högre lönegrad ett år tidigare än kvinnlig lärare samt icke
värnpliktig manlig lärare, jfr bil. XXVIII: 20.
Vad själva principfrågan angår, kunna skäl anföras för dess besvarande
i olika riktningar. Då emellertid den manliga lärarens värnplikt
onekligen lägger ett hinder i vägen för hans framkomst, som icke före
Ö
Do
O
7
finnes för den kvinnliga läraren, torde det kunna försvaras, att denna
omständighet föranleder någon minskning i den senares löneförmåner i
förhållande till den förres. Vad angår sättet för denna tankes genomförande,
anser nämnden det under nuvarande förhållanden icke möjligt att
för en viss grupp av statstjänare i löneavseende göra skillnad mellan
de män, som äro underkastade värnplikt, och dem, som äro frikallade från
denna skyldighet.
Huru de kvinnliga lärarnas löner skola beräknas med ledning av
de sålunda angivna grunderna, skall nämnden utveckla här nedan.
Vad nämnden sålunda anfört, har nämnden icke ansett böra äga tilllämpning
vid bestämmande av löner för småskollärarkåren, d. v. s. lärare
vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola.
För närvarande avlönas män och kvinnor lika i denna kår. Detta
torde hava sin grund däri, att ifrågavarande tjänster anses vara av den art,
att de huvudsakligen böra bestridas av kvinnor. Antalet manliga små
-
60
Allmänna avlöuingsgrunder.
skollärare, som redan nu är ringa, synes även vara statt i ständig minskning.
Så funnos t. ex. år 1889 682 sådana lärare, utgörande omkring
10 % av hela småskollärarpersonalen, men år 1911 voro de 224 och följande
år blott 188, utgörande 1,7 % av denna personal. För sin del anser
nämnden, att det allmänna icke har något intresse av att till dessa tjänster
draga män, och har nämnden fördenskull icke ansett behövligt att i fråga
om dem uppgöra något för män avsett lönesystem. A andra sidan anser
nämnden det icke böra förnekas män att innehava dylika tjänster. Nämnden,
som alltså icke föreslår särskilda lönestater för manliga småskollärare,
anser emellertid, att även för denna kår böra utgå familjetillägg efter
samma grunder som för övriga kommunalt anställda lärare.
4) Tillämpning av principen om särskilda lönetillägg
åt familjeförsörjare.
Förslaget om särskilda lönetilläigg åt familjeförsörjare har rönt starkt
motstånd och framkallat en ganska omild kritik. Det är icke antagligt,
att den mera rationella förklaring, som nämnden ovan sökt giva åt
detta förslag, skall i någon nämnvärd grad minska motståndet mot detsamma.
Det kan icke heller bestridas, att ett förslag, som går ut på om
också icke absolut, dock relativ minskning i de icke-familjeförsörjande
manliga befattningshavarnas löner, innebär en ganska stor omvälvning i de
nuvarande avlöningsförhållandena. Det torde kunna antagas, att åtskillig
tid kommer att förgå, innan den allmänna uppfattningen blir förtrogen
med den tankegång, som ligger bakom förslaget. Under sådana förhållanden
torde förslaget för närvarande icke höra ifrågasättas till genomförande
annat än för det fall, att sådant av starka skäl påkallas.
I nämndens statistik äro redovisade 5,215 manliga ordinarie folkskollärare
och 188 manliga småskollärare eller tillhopa 5,403 manliga
lärare. Av folkskollärarna hade 3,016 och av småskollärarna 109 barn
Allmänna avlöningsgrunder.
61
under 21 år att försörja. Antalet manliga familjeförsörjare i den mening,
ordet här användes, uppgick alltså inom dessa kårer till 3,125
och antalet icke-familjeförsörjande män till 2,278.
Huru skall nu dessa kårers lönefråga lösas?
Vill man lösa frågan utan att fördela lönen med hänsyn till familjeförsörjning,
erbjuda sig följande tre möjligheter.
Lönen kan bestämmas med hänsyn till familjeförsörjarnas behov.
Om man antager, att lärares merkostnad för familjeförsörjning i genomsnitt
uppgår till 400 kronor om året, så skulle vid tillämpningen av
denna grundsats statens årliga utgifter för de manliga lärarnas avlöning
bliva 400 X 2,278, d. v. s. över 900,000 kronor större, än om den ifrågasatta
nya principen tillämpades. I betraktande av den mångfald allmänna
behov, med vilkas tillgodoseende måste anstå på grund av statsmedlens
knapphet, lärer det kunna antagas, att statsmakterna icke äro benägna att
lösa frågan på detta sätt.
Lönen kan vidare bestämmas med hänsyn till de icke-familjeförsörjande
befattningshavarnas behov. Vid en sådan lösning, som veterligen
icke förordats av någon, skulle statens årliga utgifter för de manliga lärarnas
avlövning under ovannämnda förutsättning bliva 400X3,125, d. v. s.
en och en fjärdedels miljon kronor mindre, än om den ifrågasatta nya avlöningsprincipen
tillämpades. Men en sådan lönereglering skulle icke hava
fyllt sin uppgift att bl. a. bereda familjeförsörjarna en anständig bärgning.
Lönen kan slutligen bestämmas till något belopp, som understiger,
vad familjeförsörjarna behöva, och överstiger, vad icke-familjeförsörjarna
behöva. Det kan tagas för givet, att det är denna utväg, statsmakterna
skulle slå in på, därest de sökte lösa frågan utan att fördela lönen med
hänsyn till familjeförsörjning.
Av det sålunda anförda kan di''agas följande slutsats. Ju större en
kår är, desto svårare är det att, utan lönens fördelning med hänsyn till
familjeförsörjning, för kåren åstadkomma en lönereglering, vid vilken såväl
62
Allmänna avlöningsgrunder.
familjeförsörjarnas intressen som ock statens ekonomiska intressen på en
gång behörigen tillvaratagas. Vid en sådan konflikt blir det i allmänhet
familjeförsörjarnas intressen, som få stå tillbaka. Korteligen, folk- och
småskollärarkåren kan icke erhålla en lönereglering, som fullt tillgodoser
de manliga familjeförsörjarnas behov av en anständig bärgning, med mindre
löneregleringen bygges på grundsatsen om lönens fördelning med hänsyn
till familjeförsörjning.
Nödvändigheten av att lägga denna princip till grund för den nu
ifrågasatta regleringen av folkskolekårens löneförhållanden framgår ännu
tydligare, därest även kvinnorna medtagas i räkningen. I nämndens
statistik äro redovisade 2,819 ordinarie folkskollärarinnor och 10,876
småskollärarinnor. Av folkskollärarinnorna voro 33 och av småskollärarinnorna
68 familjeförsörjare i förut angiven mening. Antalet familjeförsörjande
lärarinnor uppgick alltså till 101 och antalet icke-familjeförsörjande
lärarinnor till 13,594. Sammanräknas både kvinnor och män, uppgick
vid nämnda tidpunkt hela antalet familjeförsörjare till 3,226 och hela
antalet icke-familjeförsörjare till 15,872. Om man nu vid dessa kårers lönereglering
skulle, utan att fördela lönen med hänsyn till familjeförsörjning,
sätta lönen så högt, att familjeförsörjarna erhölle en fullt tillräcklig inkomst,
skulle detta kosta staten 400 X 15,872, d. v. s. över 6 miljoner
kronor om året mera, än om den nya löneprincipen tillämpades.
Det kan antagas, att de, som med så mycken övertygelse förfäkta
satsen lika arbete, lika lön, skola känna åtminstone någon tvekan, då de
ställas inför sådana siffror.
Här skall nu med all säkerhet invändas, att man, som hittills, kan
sätta kvinnorna, såsom vanligen icke-familjeförsörjare, i en lägre löneklass
än männen, såsom vanligen familjeförsörjare, m. a. o. draga gränsen mellan
familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare så, att den sammanfaller med
gränslinjen mellan könen. Detta skulle hava till följd, att 2,278 ickefamiljeförsörjande
män komme att föras till familjeförsörjarna. Om undan
-
Allmänna avlöniugsgrunder.
63
tagen äro fa, kunna de ju, såsom hittills skett, lämnas ur räkningen. Men
när de förekomma i så stor omfattning, som här angivits, kunna de icke
betraktas som obefintliga.
Såvitt nämnden kan finna, angiver principen om särskilda lönetillägg
åt familjeförsörjare den enda utväg, på vilken vi under nuvarande förhållanden
kunna komma till en för folk- och småskollärarna fullt tillfredsställande
lönereglering.
En lönereglering, byggd på sådana grunder, torde så‘ mycket lättare
kunna genomföras, som den förordats av det övervägande flertalet befattningshavare
inom de kårer, frågan gäller.
Någon, om också icke avgörande, betydelse torde jämväl böra tillmätas
följande synpunkt. En överblick över de nuvarande avlöningsförhållandena
för statstjänare giver vid handen, att de lägre löntagarna i allmänhet
åtnjuta flera ålderstillägg än de högre. Den tanke, som ligger till
grund för det sålunda påvisade förhållandet, torde vara den, att familjeförsörjningen,
särskilt när familjen ökas och barnen växa till, är mera
kännbar för de lägre avlönade än för de högre avlönade tjänstemännen.
Om så är, torde den ifrågasatta nya avlöningsprincipens tillämpning vara
i första hand påkallad, när det gäller folk- och småskollärare, vilka i allmänhet
äro lägre avlönade än övriga lärare.
Det kan tilläggas, att folk- och småskollärarkåren intager en sådan
särställning, att den nya avlöningsprincipens tillämpning på denna kår icke
nödvändigt behöver draga med sig konsekvenser med avseende å andra
kårers avlöningsförhållanden.
De principiella skäl, som tala för den nya löneprincipens tillämpning
på folk- och småskollärarkårernas lönefråga, hava naturligen sin giltighet,
även då frågan gäller reglering av lönerna för läroverkslärarna
och med dem jämnställda lärare. Men de faktiska förhållandena gestalta
64
Allmänna avlöningsgrunder.
sig här på ett väsentligen olika sätt, i det att läroverks- och seminarielärarkårerna
äro jämförelsevis små i förhållande till folk- och småskollärarkårerna,
vadan frågan om den nya löneprincipens tillämpning vid de
förra kårernas lönereglering på långt när icke har den statsfinansiella
betydelse som vid de senare kårernas lönereglering.
Vidare äro avlöningarna vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna
i allmänhet högre än vid folk- och småskolor, vadan behovet
av särskilda familjetillägg torde vara mindre vid de förra läroanstalterna
än vid de senare.
En omständighet, som nämnden tillmäter stor betydelse för bedömandet
av föreliggande fråga, är, att läroverkens och seminariernas lärarkårer i
förhållande till övriga statstjänstemannakårer intaga en mindre isolerad ställning
än folk- och småskollärarkåren, vadan den nya löneprincipen svårligen
kan tillämpas på de förstnämnda kårerna utan att draga med sig konsekvenser.
Om denna princip tillämpas på dessa kårer, kan detta, för att gå rakt på
sak, ske antingen så, att icke-familjeförsörjande läroverksadjukter få samma
avlöning som tjänstemännen i första normallönegraden, eller ock så, att de
få lägre avlöning än dessa. I förra fallet skulle de familjeförsörjande läroverksadjunkterna
komma att uppbära högre avlöning än de familjeförsörjande
tjänstemännen inom andra motsvarande kårer. Det kan väl tagas för givet,
att dessa senare icke skulle töva med att ingiva framställningar, gående ut
på likställighet i lönehänseende med de familjeförsörjande läroverksadjunkterna.
Väljes det senare alternativet, skulle de icke-familjeförsörjande läroverksadjunkterna
icke ge sig till tåls, förrän de erhölle samma förmåner
som tjänstemännen i första normallönegraden.
En för lärarkårerna vid de allmänna läroverken och seminarierna
genomförd lönereglering, byggd på den nya löneprincipen, skulle icke bliva
inledningen till en period av lugn och ro, utan till omfattande och invecklade
lönerörelser. Om den nya löneprincipen skall tillämpas vid regie
-
Allmänna avlöningsgrunder.
t)5
ring av lönen för statstjänstemän, torde den böra införas på eu gång
utefter hela linjen. 1
En mellanställning mellan läroverkslärar- och folkskollärarkårerna
intaga lärarkårerna vid de högre folkskolorna och de kommunala mellanskolorna.
Vid snart sagt all lärarna berörande lagstiftning uppstår den
frågan, med vilkendera av förstnämnda kårer de senare lärarkårerna skola
jämnställas. Den frågan inställer sig även här. Det linnes inga avgörande
skäl, som tala för vare sig det ena eller det andra alternativet. Då emellertid
lärarna vid de högre folkskolorna och vid de kommunala mellanskolorna
liksom folkskollärarna erhålla sin avlöning av kommunerna och då
de vidare till stor omfattning utgått ur folkskollärarkåren, bär nämnden
bestämt sig för att i nu berörda hänseende jämnställa dem med folkskollärarna.
Nämnden tror sig ock veta, att en sådan anordning bäst motsvarar
nämnda kårers önskningar.
Nämnden anser sig alltså böra förorda, att den nya löneprincipen
tillämpas på de kommunalt anställda lärarna, men icke på de statsanställda
lärarna.
5) Beräkning av lärarinnornas löner.
Kommunalt anställda lärare och lärarinnor, som äro familjeförsörjare,
skulle alltså erhålla högre avlöning än övriga kommunalt anställda
lärare och lärarinnor. Och då omkostnaderna för uppfostran av barn torde
vara oberoende därav, huruvida familjeförsörjaren är man eller kvinna, synes
1 Skälen, varför nämnden i sitt förslag till provisorisk lönereglering för lärare vid
de allmänna läroverken in. fl. läroanstalter, avgivet den 13 januari 1913, föreslog tillfällig
löneförbättring endast åt lärare, som både barn att försörja, äro närmare angivna i en reservation
till löneregleringskommitténs den 11 april 1913 avgivna utlåtande i detta ärende, se
bil. IV.
9—131873. Lårarelönenämtder). 1.
66
Allmänna avlöningsgrunder.
det av berörda omständighet påkallade avlöningstillägget böra göras lika
stort för kvinna som för man. Frågan om förhållandet mellan manliga
och kvinnliga lärares löner blir alltså reducerad till frågan om förhållandet
mellan avlöningen för den ensamstående kvinnan och för den ensamstående
mannen.
Beträffande åter den statsanställda lärarpersonalen skulle männen,
vare sig de äro familjeförsörjare eller icke, åtnjuta samma avlöning, bestämd
med hänsyn till familjeförsörjarnas behov. Hänsyn till detta behov
skulle icke tagas vid bestämmandet av de icke familjeförsörjande kvinnornas
löner. Det fåtal kvinnor, som äro familjeförsörjare, skulle, därest nuvarande
avlöningsgrunder tillämpades, avlönas på enahanda sätt. Det låter
sig emellertid mycket väl tänka, att dessa kvinnor erhålla särskilt tillägg
som familjeförsörjare; från statsfinansiell synpunkt spelar detta ingen roll.
Huru nu än härmed förfares, reduceras frågan om förhållandet mellan lönerna
för män och för kvinnor inom ifrågavarande kårer till frågan om
förhållandet mellan den ensamstående lärarinnans lön och den manliga lärarens
lön, reducerad med ett belopp, som kan anses motsvara familjeförsörjningsbehovet.
Löneregleringskommittén har i sitt förut å sid. 53 omförmälda
betänkande uttalat den meningen, att det åtminstone icke vederfares
kvinnan någon orättvisa, om berörda avdrag bestämmes till sådant belopp,
att den kvinnliga tjänstemannens effektiva avlöning, för tjänstår räknat,
blir i medeltal omkring 90 procent av motsvarande manliga tjänstemans
effektiva avlöning för tjänstår. Nämnden har icke anledning att avvika
från den uppfattning, löneregleringskommittén sålunda omfattar.
Härefter övergår nämnden till frågan om förhållandet mellan manlig
och kvinnlig lärares arbetsprestation i kvantitativt hänseende.
Frågan, om en kvinnlig lärare kan utföra kvantitativt samma
arbete som en manlig lärare, kan närmare preciseras sålunda: Kan under
i övrigt lika förhållanden en lärarinna under sin levnadsverksamhet med
-
Allmänna avlöningsgrumler.
67
dela lika många timmars fullgod undervisning som eu manlig lärare och
därjämte nöjaktigt fullgöra det henne utom lärorummet åliggande skolarbetet?
Denna fråga kan åter uppdelas i frågorna, huruvida kvinnan kan
undervisa lika många timmar om dagen som mannen, huruvida hon icke
på grund av hälsoskäl har behov av mera tjänstledighet än mannen, och
huruvida hon kan tjänstgöra lika många år som mannen. Några diskussioner
om dessa spörsmål äro refererade i bil. XIV. Av dessa diskussioner
framgår, att meningarna i nu berörda frågor äro synnerligen delade,
helt visst beroende därpå, att vi icke äro i besittning av tillräcklig erfarenhet
för att säkert bedöma dessa förhållanden.
Vad först angår den dagliga tjänstgöringen, anser nämnden starka
skäl kunna anföras för den meningen, att kvinnan icke har samma uthållighet
som mannen, när det gäller eu mera ansträngande tjänstgöring.
Nämnden, som saknar förutsättningar för att i varje särskilt fall uttala sig
om tjänstgöringsskyldighetens omfattning, har i sitt löneförslag liksom
löneregleringskommittén utgått från förutsättningen av lika tjänstgöringsskyldighet
för manliga och kvinnliga lärare. Skulle emellertid vid denna
frågas vidare behandling eller eljest framdeles vederbörande myndigheter
finna, att tjänstgöringsskyldigheten för kvinnlig lärare bör sättas lägre
än för manlig, torde denna differens böra medföra en motsvarande differens
i avlöning.
Den frågan, huruvida kvinnliga lärare av hälsoskäl behöva mera
tjänstledighet än männen, besvaras ävenledes olika. Det torde kunna antagas,
att, under i övrigt lika förhållanden, lärarinnan på grund av omständigheter,
som ligga i kvinnokönets natur, är mera utsatt för att av
hälsoskäl distraheras i sin tjänstgöring. Något mått på kvinnans underlägsenhet
i detta avseende, som skulle kunna läggas till grund för beräkningen
av kvinnornas löner, finnes icke. Även i detta avseende måste framtida
erfarenheter avvaktas.
68
Allmänna avlöningsgrunder.
Ej heller har man kunnat enas om svaret på frågan, huruvida kvinnan
kan hålla ut lika många år som mannen. De nu gällande pensionsbestämmelserna
äro uttryck för den erfarenheten, att kvinnan blir utarbetad
tidigare än mannen. Att män och kvinnor i vissa fall hava samma
pensionsålder bevisar intet, tv dessa fall äro sådana, där pensionsåldern,
så vitt männen angår, är jämförelsevis låg. Att kvinnan även i nu förevarande
hänseende kan följa mannen åt ett långt stycke, därom är icke
fråga. Frågan gäller, huruvida kvinnan kan tävla med mannen, därest
hela hans kraft tages i anspråk. Vad som föranleder något tvivel om de
nu gällande pensionsbestämmelsernas riktighet, det är den ganska vanliga
erfarenheten, att kvinnor, sedan de väl överstått det klimakteriska skedet,
kunna visa sig ganska sega och uthålliga. Härtill kommer, att kvinnans
livslängd i genomsnitt är större än mannens, varpå nu detta beror. Då
förhållandena äro så pass outredda, har nämnden ansett rådligast att i avseende
å den levnadsålder, vid vilken kvinnliga lärare skola äga rätt att
komma i åtnjutande av pension, utgå från de bestämmelser, som i den
civila pensionslagen äro stadgade för kvinnliga tjänstinnehavare i allmänhet.
Härom kommer nämnden att yttra sig längre fram.
Vad som gör, att alla dessa frågor äro så outredda, det är, att vi
ännu icke gjort eller kunna göra belysande jämförelser. Vår erfarenhet
är för liten. I den mån kvinnorna i större utsträckning vinna inträde på
lärarbanan, i den mån skall det bliva möjligt att för dessa frågors avgörande
samla nödiga erfarenheter.
Det är icke osannolikt, att den olikhet, som i nu berörda hänseenden
må förefinnas emellan kvinnor och män, kan komma att medverka till den
differentiering av manligt och kvinnligt undervisningsarbete, som beröres
i bil. XVI.
Summan av det anförda är, att nämnden i sitt löneförslag reducerar
lärarinnornas löner med hänsyn till deras tidigare pensionsålder, där olikhet
i sådant avseende föreslås.
Allmänna avlöningsgrunder.
G9
Beträffande värnpliktsårets inverkan på förhållandet mellan manliga
och kvinnliga lärares avlöning har nämnden gått så till väga, att värnpliktsåret
inräknats i de manliga lärarnas tjänstgöringstid med en inkomst,
någorlunda motsvarande statens utgifter för den värnpliktiges föda, kläder
och dagavlöning, eller 500 kronor. Genom att värnpliktsåret sålunda
inräknas i tjänstgöringstiden, kommer de manliga lärarnes effektiva avlöning
att något minskas. Och då kvinnornas löner beräknas med hänsyn
till männens effektiva avlöning, komma dessa löner att något reduceras på
grund av nu angivna förhållanden.
Enligt löneregleringskommitténs uppfattning, som i detta avseende
veterligen icke motsagts, är det vid jämförelsen mellan män och kvinnors
avlöning den behållna löneinkomsten, som skall jämföras. För att komma
till denna har man att från de nominella avlöningsbelopp, som upptagas i
de fastställda eller ifrågasatta avlöningsstaterna, avdraga befattningshavarnas
obligatoriska bidrag till deras egen, eventuellt anhörigas pensionering.
Någon annan betydelse hava berörda faktorer vid den ifrågavarande beräkningen
icke.
Av denna uppfattning följer emellertid, att pensionsbidragen måste
anses såsom kompenserade genom tillskott av staten och alltså icke äro
bidrag i verklig mening. Om så är, kunde staten lika väl versera detta
tillskott direkt till vederbörande pensionskassor och pensionsfonder, utan
att låta dem synas i befattningshavarnas avlöningsstater. Detta skulle icke
medföra någon ändring i den behållna eller verkliga löneinkomsten, som
i sådant fall skulle komma att överensstämma med den nominella lönen.
Enligt denna uppfattning skulle staten faktiskt betala pensionerna i deras
helhet. Det förefinnes ingen real motsats emellan denna uppfattning och
den, som ligger till grund för lönefördelningsteorien, enligt vilken pensionerna
i deras helhet utgöra befattningshavarnas intjänta tillgodohavanden.
Enligt båda uppfattningarna är anordningen med särskilda pensions
-
70
Allmänna avlöningsgrunder.
bidrag från befattningshavarna en ren form- och bokföringsfråga utan real
betydelse åtminstone för den nu föreliggande frågan.
Såsom förut omnämnts, har löneregleringskommittén vid beräkningen
av kvinnliga befattningshavares löner tagit hänsyn bl. a. till att kvinnans
medellivslängd är större än mannens. Vid en granskning av kommitténs
beräkningar skall man emellertid finna, att detta hänsynstagande till dödligheten
inskränkts till dödligheten hos de pensionerade befattningshavarna.
Häremot har emellertid gjorts den anmärkningen, att dödlighetsförhållandena
även bland de i tjänst varande befattningshavarna borde medtagas
i räkningen. Inverkan av olika dödlighetsförhållanden torde kunna belysas
sålunda. Antåg, att samma lönestater gälla för kåren A och för kåren
B, samt att dödligheten är större inom kåren A än inom kåren B. Ju större
dödligheten inom en kår är, desto färre personer komma upp till de högre
avlöningarna och till pensionen, och desto mindre blir det genomsnittsbelopp,
den effektiva avlöning, kåren kommer att uppbära. Under nu antagna
förutsättningar blir den effektiva avlöningen för kåren A mindre än för
kåren B. Om nu lönerna omregleras, så att kåren B får samma effektiva
avlöning som kåren A, så måste B-kårens löner sänkas. Men som kåren A
och kåren B antogos från början hava samma lönestater, så följer härav, att
den större dödligheten inom kåren A kommer att medföra sänkning i
lönerna för kåren B.
Sedan de på frågan inverkande faktorerna sålunda blivit fastställda,
har nämnden beräknat lärarinnornas löner på i huvudsak samma sätt som
löneregleringskommittén. Sålunda har nämnden utgått från de för manliga
lärare föreslagna avlöningarna och beräknat, i vilken effektiv avlöning, för
tjänstår räknat, dessa resultera, efter avdrag av det för familjeförsörjning
beräknade beloppet. Därvid har nämnden beräknat de manliga
lärarnas värnpliktsår såsom tjänstår. Vidare har nämnden vid beräkningen
tagit hänsyn till tjänstgöring som extra ordinarie lärare. Sedan har nämn
-
Allmänna avlöningsgrundor.
71
den genom passning sökt sig fram till för kvinnliga lärare avsedda avlöningsstater,
som resultera i någorlunda samma effektiva avlöning. I
båda fallen har nämnden tagit hänsyn till dödlighetsförhållandena även
före pensionstiden. Vid beräkning av den effektiva avlöningen har nämnden
räknat med diskonterade vården. I övrigt hänvisar nämnden i fråssa
om beräkningssättet till bil. II.
Den grundtanke, på vilken beräkningen vilar, torde i någon män
kunna belysas genom följande exempel.
Antag, att en arbetsgivare har en man och en kvinna i sin tjänst.
De äro båda 25 år gamla, de uträtta samma arbete, och de erhålla samma
betalning för arbetet. Kvinnan kommer att upphöra med arbetet vid 60
års ålder, mannen vid 65 års ålder. Kvinnan antages leva till 70 år,
mannen till 69 år. Det torde nu till en början vara klart, att mannens
hela arbetsförtjänst kommer att förhålla sig till kvinnans hela arbetsförtjänst,
som antalet av mannens tjänstår förhåller sig till antalet av kvinnans
tjänstår.
Men vidare. De båda tjänarna äro omtänksamma om sin framtid
och förskaffa sig därför en livränta, vars utbetalning skall börja, när mannen
uppnått 65 år, och när kvinnan uppnått 60 år. Härvid är nu att
märka, att mannen betalar premier 5 år längre än kvinnan, att mannens
livränta börjar utgå 5 år senare än kvinnans, samt att ränteutbetalningen
till mannen upphör ett år tidigare än till kvinnan. Verkan av dessa samtliga
omständigheter är, att kvinnans premier bliva avsevärt större än mannens.
Nu kan det vara så uppgjort, att livräntepremierna skola avdragas
av veckoavlöningen och direkt tillställas försäkringsbolaget. Följden härav
blir den, att ehuru mannen och kvinnan erhålla precis samma betalning
för sitt arbete, mannens behållna löneinkomst per vecka — eller vad man
vanligen kallar behållen lön — blir avsevärt större än kvinnans.
Om vidare mannen under något år (motsvarigheten till värnplikts
-
72
Allmänna avlöningsgrunder.
året) endast uppbär en mindre del av sin avlöning och den återstående
delen med ränta kommer honom till godo under de följande åren, kommer
detta att under dessa år höja hans löneinkomst i förhållande till kvinnans.
Om mannen vore familjeförsörjare och enkom för den skull erhölle
högre avlöning, så skulle detta ytterligare öka differensen mellan mannens
och kvinnans behållna veckolön.
Det kan slutligen hända, att mannen för att trygga sina barns existens
vid hans frånfälle tagit en försäkring, för vilken dock arbetsgivaren betalar
premierna. Dessa premier beräknas emellertid som en del av mannens
lön. Detta förhållande inverkar icke på mannens behållna löneinkomst,
men det höjer hans nominella lön i förhållande till kvinnans.
6) Grunderna för familjetillägg.
Nämnden har i det föregående förklarat sig vilja förorda, att den
nya grundsatsen om högre avlöning åt familjeförsörjare, män eller kvinnor,
tillämpas vid regleringen av de kommunalt anställda lärarnas löner. Det
gäller nu att närmare angiva grunderna för detta tillskott i avlöning,
vilket här kommer att benämnas familjetillägg.
I sådant avseende har nämnden redan framhållit, att familj etillägg
endast böra tillkomma befattningshavare, som hava barn att försörja.
Då familj etilläggen äro att anse som former av avlöning för innehavande
tjänst, bör det första villkoret för att bliva delaktig av denna
avlöningsförmån vara att innehava tjänst, med vilken sådan avlöningsförmån
är förenad. Och då staten icke har anledning att vid reglering
av löneförhållandena verka för att tillfällig innehavare av sådan tjänst blir
satt i tillfälle att bilda familj, bör som villkor för erhållande av familjetillägg
stadgas, att befattningshavare innehar ordinarie anställning.
Då vidare enligt vår nuvarande uppfattning av äktenskapet och
makarnas ställning däri det ekonomiska ansvaret för familjen anses påvila
Allmänna avlöningsgrunder.
73
mannen, bör kvinnlig befattningshavare, vars man lever och har försörjningsplikt
mot sina barn, icke komma i åtnjutande av familjetillägg.
Sådana kunna emellertid förhållandena vara, att ansvaret för familjens
ekonomiska existens faktiskt påvilar den kvinnliga kontrahenten i
äktenskapet. Det är med hänsyn härtill, som, enligt bestämmelserna angående
den finska folkskollärarkårens avlöningsförhållanden, rätten till
familj etillägg tillkommer familjens huvudförsörjare, detta må nu vara
mannen eller kvinnan. I sådant fall måste frågan, huruvida eu familj,
däri endera av kontrahenterna är folkskollärare, skall komma i åtnjutande
av nu berörda höjning i löneinkomsten, bliva beroende på en subjektiv
omprövning av familjeförhållandena i varje särskilt fall. Det torde kunna
antagas, att en dylik prövning skall anses oförenlig med vår uppfattning
om villkoren för avlöningsförmåners åtnjutande. Däremot har inom
nämnden ifrågasatts, att kvinnlig befattningshavare, vars man lever, skall
kunna erhålla familj etillägg, därest mannen är obotligt sjuk eller på grund
av andra konstaterade faktiska förhållanden är urståndsatt att uppehålla
familjen. Men även en obotligt sjuk mans ekonomi kan vara sådan, att
den i och för sig räcker till att försörja familjen. Det skulle i sådant
fall bli beroende på en prövning av mannens ekonomiska förhållanden,
öm familj etillägg skulle utgå till hans som lärarinna anställda hustru
eller icke. Och sålunda skulle faktiskt behovet bliva avgörande. Men
man har då att besvara den frågan, varför icke hänsyn skulle tagas till familjens
behov, om mannen av andra vidriga omständigheter urståndsatts att
fullgöra sin familj eförsörjningsplikt. Man hade sedan att draga gränsen
mellan de fall, då mannen råkat i sådant läge av eget förvållande, och
de fall, då mannen råkat i sådant läge utan eget förvållande o. s. v. Att
råda bot på dylika missförhållanden i livet kan, så vitt nämnden förstår,
icke vara lönelagstiftningens ändamål.
Men om kvinnlig befattningshavare icke bör komma i åtnjutande av
familj etillägg, medan mannen lever, så inställer sig den frågan, om hon
10—131873. Lärarelunenämnden. 1.
74
Allmänna avlöningsgrunder.
bör komma i åtnjutande av sådant tillägg, sedan mannen avlidit. Med
frågan om familjetillägg i sådant fall förhåller sig på följande sätt. Den
avlidne mannen kan hava innehaft offentlig anställning och i följd härav
varit delaktig i offentlig änke- och pupillkassa, från vilken pupillpension
utgår till de efterlämnade barnen. Han kan också hava varit privatman
eller eljest utan delaktighet i pupillkassa, upprättad genom statens försorg.
I sådant fall kan han hava sörjt för barnen genom för ändamålet
tagen försäkring eller genom att efterlämna ett samlat kapital, båda
ekvivalenter till pupillpensionen. Han kan slutligen hava underlåtit att
på förhand sörja för sina barns uppfostran. Det sista fallet, som är det
vanligaste, skulle icke förekomma, därest lönefördelningsteorien vore allmänt
genomförd. Men nu är det i förevarande fall endast fråga om denna
teoris tillämpning på ett mycket begränsat område, och de fall, då hustrun
måste övertaga den försörjningsplikt, som påvilat mannen under hans livstid,
komma att bliva mycket vanliga. Under sådana omständigheter torde
det vara riktigt, att hustrun, där hon innehar tjänst, i vars avlöningsstat
familjetillägg ingå, erhåller enahanda rätt till sådant lönetillägg, som eljest
tillkommer manlig befattningshavare, allt under förutsättning att icke mannen
fullgjort, sin försörjningsplikt mot de efterlevande barnen. Då emellertid
hänsyn till rent privatekonomiska förhållanden icke kali tagas vid
fastställande av villkoren för löneförmåners åtnjutande, torde den ifrågavarande
hustruns rätt till familj etillägg böra utsträckas till alla de fall, då
mannen icke genom delaktighet i offentlig änke- och pupillkassa tryggat
de efterlevande barnens existens. Befattningshavare, som är änka och har
barn, bör därför komma i åtnjutande av familjetillägg, iden mån det icke
genom pupillpension från offentlig änke- och pupillkassa är sörjt för barnen.
Sådan befattningshavare skulle alltså äga att som familjetillägg uppbära,
vad som må erfordras för att utjämna skillnaden mellan den barnen
tillkommande pensionen och beloppet av det eller de familjetillägg, som
skolat utgå, därest barnen icke vore i åtnjutande av pension.
75
Allmänna avlöningsgrundcr.
o
Återstå!- frågan om rätten till familjetillftgg för det fall, att äktenskap,
däri endera eller båda kontrahenterna innehava tjänst, med vilken förmånen
av familjetillftgg är förenad, blivit upplöst genom skilsmässa. Enligt lag
skall, när äktenskapsskillnad är $kedd, domaren pröva, i vad mån makarna
skola bidraga till barnens föda och uppfösning. Med hänsyn till de många
växlande förhållanden, som sålunda kunna äga rum, torde det böra överlåtas
åt vederbörande myndighet att, med hänsyn till den av domaren fördelade
försörjningsplikten, pröva om och i vad mån barntillägg skall utgå
till endera eller eventuellt båda makarna.
Befattningshavare bör enligt nämndens mening ej kunna åberopa
försörjningsplikt mot barn som grund för åtnjutande av familjetillägg
annat än för det fall, att barnen äro hans egna, äkta barn. Skall över
huvud taget avlöningen differentieras med hänsyn till familjeförsörjning,
måste begreppet familj tagas ganska snävt. Tages begreppet familj i detta
sammanhang i vidsträcktare bemärkelse, så att det också omfattar fosterbarn,
styvbarn, syskon, föräldrar och eventuellt andra nära anhöriga, skulle
sådant leda till åtminstone för närvarande oöverskådliga konsekvenser. Det
år de allmänna och normala skiftningarna i behovet, lönefördelningsteorien
har att räkna med. En god ledtråd har man härutinnan i svaret på frågan,
huru saken skulle ställa sig, därest det gällde en allmän folkförsäkring för
det ifrågasatta ändamålet. Om en befattningshavare råkar ut för den indirekta
förpliktelsen att försörja styvbarn, så kan en annan befattningshavare
råka ut för den moraliskt lika bindande förpliktelsen att försörja
fader- och moderlösa brors- eller systerbarn. Sådant hör till de växlingar
i livets förhållanden, som det vore lönlöst att söka utjämna genom lönelagstiftningen.
I varje fall torde man vid den helt nya lagstiftning, som
det nu är fråga om, böra åtminstone till en början gå fram efter stora
och raka linjer.
76
Allmänna - avlöningsgrunder.
Beträffande den ålder, vid vilken försörjningsplikten mot barn må
anses hava upphört, torde det vara enklast att till utgångspunkt taga motsvarande
bestämmelser rörande de för vederbörande kårer upprättade änkeoch
pupillkassorna. Pupillpension utgår från läroverkslärarnas in. fl. änkeoch
pupillkassa, intill dess barnet fyllt 21 år, och från folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, intill dess barnet fyllt 18 år. I överensstämmelse
härmed skulle i förevarande fall stadgas, att anspråk på familjetillägg icke
må grundas på barns existens, för så vitt barnet fyllt 18 år. Nämnden,
vilken, såsom förut omnämnts, ärnar i ett senare betänkande avgiva förslag
angående ändringar i bestämmelserna rörande nu berörda pensionskassor,
kommer därvid att föreslå sådan ändring i reglementet för
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, att pupillpension må utgå till avliden
folkskollärares barn lika länge som till avliden läroverkslärares barn,
d. v. s. tills det pensionsberättigade barnet nått 21 års ålder. Genomförandet
av ett sådant förslag utgör i själva verket avslutningen på en
reformrörelse, som länge pågått, och beträffande vars utveckling nämnden
hänvisar till den vid betänkandet fogade bil. XIX. Motsvarande bestämmelser
förordar nämnden i avseende å befattningshavares rätt till familjetillägg.
Har barn före 21 års ålder ingått äktenskap, bör föräldrarnas försörjningsplikt
mot detsamma anses hava upphört och rätt till familjetillägg i
följd härav icke förekomma.
För bedömandet av frågan om antalet familjetillägg, som må kunna
utgå till eu och samma befattningshavare, finnas inga fasta hållpunkter.
Teoretiskt sett, borde ett mindre tillägg utgå för varje barn. Sådant torde
av praktiska skäl icke kunna ifrågasättas. Mera än tre familjetillägg anser
sig nämnden icke kunna förorda, och har nämnden därvid tagit i övervägande,
att om familjetillägg skulle utgå först vid ett större barnantal, det
stora flertalet familjeförsörjare icke skulle komma i åtnjutande av denna
avlöningsförmån, samt att om stegringen i avlöningen skulle upphöra vid
Allmänna avlöningsgrunder.
77
ett ringare barnantal, t. ex. ett eller två barn, en sålunda genomförd lönereglering
skulle kunna utsättas för anmärkningen att uppmuntra vad som
plägar kallas eu- och tvåbarnssystem. På grund härav anser sig nämnden
böra förorda ett lönetillägg för det första barnet, ett lönetillägg för det
tredje barnet och ytterligare ett lönetillägg för det femte barnet, därvid villigt,
medgivande, att andra meningar i detta stycke kunna med fog göra anspråk
på beaktande.
De sålunda förordade avlöningsförmånerna böra icke betraktas som
eu del av vad som i lönetekniskt hänseende kallas egentlig lön. De böra
i följd härav icke inverka på pensionsunderlag eller pensionsavgift. De
böra hava karaktären av vid sidan av lönen och pensionen utgående lösa
tillägg, som falla bort, när de förhållanden, av vilka de betingats, upphöra
att existera.
Rätten till familjetillägg bör upphöra, i och med det att befattningshavaren
frånträder sin lön, så vida icke denna kontinueras i en mot lönen
svarande pension, i vilket sistnämnda fall rätten till familjetillägg upphör
i och med frånträdet av pensionen.
På grund av försörjningspliktens konstans bör familjetillägg utgå
efter kalenderår, under ferier såväl som lästid och under tjänstledighet
på grund av styrkt sjukdom. Är befattningshavare tjänstledig av annan
anledning, bör det ankomma på vederbörande myndighet att med hänsyn
till tjänstledighetens orsak och därmed förknippade omständigheter — således
icke befattningshavarens privata ekonomi — pröva, huruvida befattningshavaren
skall under tjänstledighetstiden avstå familjetillägget eller
någon del därav. Vederbörande myndighet är i förevarande fall Kungl.
Maj:t, eller, i den mån dess befogenhet, med hänsyn till behovet av regeringsärendenas
decentralisering, delegerats på vederbörande centralstyrelse,
denna.
Beträffande de närmare bestämmelserna om tiden, när familjetillägg
bör börja att utgå och upphöra att utgå, kunna meningarna vara delade.
78
Allmänna avlöningsgrunder.
Nämnden, som varit angelägen att få den nya lagstiftningen så enkel och
redig som möjligt, har stannat vid att förorda, att familjetillägg skall utgå
från och med kalenderåret näst efter det, under vilket rätten till sådant
tillägg inträtt, och upphöra att utgå med det kalenderår, under vilket rätten
till det åtnjutna tillägget upphört. Genom andra bestämmelser skulle
man visserligen kunna vinna större överensstämmelse mellan tiden för rätten
till familj etillägg och tiden för åtnjutande av familjetillägg, men alla åtgärder
i denna riktning skulle medföra ökade besvärligheter vid skolstaternas
uppgörande och statsbidragens rekvirerande.
Härutöver erfordras en del detaljbestämmelser angående bl. a. sättet
för familjetilläggens utbetalande. Nämnden föreställer sig, att de sålunda
erforderliga bestämmelserna komma att, sedan Riksdagen beslutat i ärendet,
utfärdas av Kungl. Maj:t i administrativ väg, och torde vid sådant förhållande
med uppgörande av förslag i ämnet kunna anstå till längre fram.
De grunder rörande familjetillägg, vilka nämnden sålunda förordat,
skola helt visst befinnas lida av en viss formell stelhet och brist på smidig
anpassning efter växlande realiteter. Om så är, beror det till en del på
nämndens övertygelse om behovet av att vid en så ny lagstiftning som
den ifrågavarande till en början framgå med varsamhet och försiktighet,
så att bestämmelserna bliva så enkla och så litet komplicerade, som förhållandena
medgiva.
De grunder, som sålunda förordats beträffande familjetilläggen, äro
så pass omständliga, att det möjligen befinnes opraktiskt att införa dem i
vart och ett av de avlöningsreglementen, vilka av dem beröras. Det lämpligaste
torde befinnas vara att utfärda en generell författning i ämnet, som
sedan kan åberopas i de särskilda, för de olika kårerna gällande avlöningsbestämmelserna.
Innehållet i sådan författning har nämnden sammanfattat
i följande
Allmänna avlöningsgrunder.
79
Förslag till bestämmelser angående grunderna för familjetillägg.
Där i lönereglering, som av Kung!. Maj:t och Riksdagen fastställts,
avlöningsformen familjetillägg förekommer, skall sådant lönetillägg utgå
enligt, här nedan angivna grunder, ankommande det på Kungl. Magt att
utfärda de närmare bestämmelser, som för tillämpning av dessa grunder
må finnas erforderliga.
1.
Rätt till familjetillägg tillkommer ordinarie manlig befattningshavare
samt ordinarie kvinnlig befattningshavare, vars man är död, under
förutsättning att befattningshavaren har eget äkta barn, som är ogift och
icke uppnått 21 års ålder.
Har ordinarie manlig eller kvinnlig befattningshavare, vars äktenskap
upplösts genom* skilmässa, eget äkta barn, som är ogift och icke
uppnått 21 års ålder, ankommer det på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida
rätt till familjetillägg skall tillkomma befattningshavaren.
2.
Befattningshavare, som äger rätt till familjetillägg, skall erhålla
ett familjetillägg, därest han har ett sådant barn, som i punkt 1 säges;
två familj etillägg, därest han har tre sådana barn, och tre familjetillägg,
därest han har fem sådana barn.
3. - Varder befattningshavare, som åtnjuter familjetillägg, pensionerad,
äger han enahanda rätt till familjetillägg, som tillkommer ordinarie
befattningshavare.
4.
Kvinnlig befattningshavare, som för barn uppbär pupillpension
från offentlig änke- och pupillkassa, äger att som familjetillägg erhålla
endast vad som må erfordras för att utjämna skillnaden mellan beloppet
av det eller de familjetillägg, befattningshavaren eljest skolat uppbära, och
beloppet av den hennes barn tillkommande pupillpension.
5.
Familjetillägg utgår från och med kalenderåret näst efter det,
varunder rätten till tillägget inträtt, till slutet av det kalenderår, under
vilket rätten till lönetillägget upphört.
6.
Familjetilläggen utgå efter kalenderår.
80
Allmänna avlöningsgrunder.
7. Är befattningshavare tjänstledig på grund av styrkt sjukdom,
äger han åtnjuta honom eljest tillkommande familjetillägg; är befattningshavare
tjänstledig av annan anledning, ankommer det på Kungl. Maj:t,
huruvida familj etillägg skall under tjänstledigheten till honom utgå.
7) Grunderna för övningslärarnas avlöning vid de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet och folk
skoleseminarierna.
Nämndens löneförslag upptager bl. a. följande övningslärare vid de
i rubriken angivna läroanstalterna, nämligen vid
1)
de högre allmänna läroverken: manliga lärare i teckning, i musik
och i gymnastik; kvinnliga lärare i teckning och i musik;
2)
realskolorna för gossar: manliga lärare i teckning, i musik och
i gymnastik; kvinnliga lärare i teckning och i musik;
3)
statssamskolorna: manliga lärare i teckning, i musik och i gymnastik;
kvinnliga lärare i teckning, i musik, i gymnastik och i kvinnligt
handarbete;
4)
högre lärarinneseminariet: manliga lärare i teckning och i musik;
kvinnliga lärare i teckning, i musik, i gymnastik och i handarbete;
5)
folkskoleseminarierna: manliga lärare i teckning, i musik och sång,
i gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd; kvinnliga lärare i
teckning, i musik och sång, i gymnastik med lek och idrott, i kvinnlig
slöjd och i hushållsgöromål.
Frågan om övningslärarnas avlöning är av flera anledningar ganska
invecklad. Sålunda hava dessa lärare en helt annan utbildning än ämneslärarna
och förete i detta avseende sins emellan betydande skiljaktigheter.
Tjänstgöringen i ett och samma ämne är olika krävande, allt efter det
stadium, varå undervisningen meddelas. Tjänstgöringen är till omfattningen
mycket olika vid de olika slagen av läroanstalter, och även vid läroan
-
Allmänna avlöningsgruuder.
81
stalter av samma slag kan tjänstgöringsskyldigheten växla betydligt.
Frågan invecklas ytterligare därav, att de flesta av övningslärartjänsterna
skola enligt förslaget kunna innehavas jämväl av kvinnor.
Av vad sålunda anförts torde framgå, att för övningslärarna vid
berörda läroanstalter en mångfald olika lönestater måste ifrågakomma.
Under sådana omständigheter har det synts önskligt, att några allmänna
grunder fastställas, som kunna tjäna till ledning vid lönestaternas uppgörande.
Med avseende å den för undervisningen i övningsämnena erforderliga
utbildningen, varom närmare upplysningar meddelas i bil. VIII, har
nämnden ansett, att dessa ämnen kunna indelas i två grupper, nämligen
å ena sidan teckning, musik och gymnastik, å andra sidan manlig slöjd,
kvinnlig slöjd och hushållsgöromål. Undervisningen i den förra gruppens
ämnen förutsätter en mera omfattande utbildning och bör därför avlönas
efter en högre taxa än undervisningen i den andra gruppens ämnen.
Med avseende å undervisningsstadiet har nämnden ansett, att en
skillnad bör göras mellan å ena sidan de högre allmänna läroverken, folkskoleseminarierna
och högre lärarinneseminariet, å andra sidan realskolorna
för gossar och statssamskolorna. Undervisningen i ett övningsämne
torde vid den förra gruppen av läroanstalter vara något mera krävande
och därför påkalla något högre betalning än undervisningen i ämnet vid
läroanstalter av det senare slaget.
Den svårighet, som uppkommer därigenom, att tjänstgöringsskyldigheten
i ett och samma ämne kan växla vid läroanstalter av samma slag, är för
närvarande löst på det sätt, att en viss kontant lön fastställts för den minsta
undervisningsskyldighet, som vid ett visst slag av läroanstalter kan ifrågakomma,
och att särskild ersättning, vanligen beräknad efter veckotimme,
lämnas för tjänstgöring, som överskjuter nämnda minimum. Det högsta
antal undervisningstimmar, för vilket ersättning utgår, är för ämnet teck
ll
—131873. Lärarelönenämnden. 1.
82
Allmänna avlöningsgrunder.
ning vid de allmänna läroverken bestämt till 32, däri inräknat det antal
timmar, för vilket den ordinarie lönen utgår. Vid de allmänna läroverken
bär övertidsersättningen alltmera erhållit ordinarie löns natur.
Sålunda får övningslärare under tjänstledighet på grund av sjukdom behålla
en del av den avlöning för den s. k. extra undervisningen, som han skulle
hava uppburit, därest han själv bestritt sin tjänst. Då sådan lärare pensioneras,
lägges ej blott den ordinarie lönen utan även ersättningen för
den extra undervisningen till grund för bestämmande av pensionens belopp.
Vidare bör beträffande ämnena teckning och musik vid de allmänna läroverken
bemärkas, att ersättningen för den extra tjänstgöringen utgår med
högre belopp, allteftersom läraren befinner sig i högre lönegrad. Samtliga
vid de allmänna läroverken sålunda fastställda grunder anser nämnden
böra tillämpas på övningslärartjänsterna vid alla de läroanstalter, varom
nu är fråga. I ett avseende föreslår nämnden likväl en mindre modifikation,
nämligen i fråga om den bestämmelsen, att ersättning ej får utgå
för större antal undervisningstimmar i teckning än 32. Nämnden anser
visserligen, att i regel lärare icke bör erhålla ersättning för mer än 32
timmars undervisning i veckan. Fall hava dock inträffat, då denna bestämmelse
visat sig oläglig. Om t. ex. antalet undervisningstimmar i teckning
vid ett läroverk något överstiger 32, så kan det ifrågasättas, huruvida det
icke understundom skulle vara lämpligare, att läraren vid läroanstalten lår
övertaga samtliga dessa timmar, än att en eller annan av dem överlämnas åt
person utom densamma. Nämnden anser, att någon möjlighet till jämkning i
denna föreskrift må finnas, och förordar därför en bestämmelse av innehåll,
att när särskilda omständigheter sådant påkalla, teckningslärare må efter
Kungl. Maj:ts prövning erhålla ersättning för intill 34 timmars undervisning.
Enahanda bestämmelse torde erfordras beträffande lärare i vissa övningsämnen
även vid folkskoleseminarier, nämligen lärare i musik, i gymnastik
med lek och idrott samt i manlig slöjd.
Allmänna avlöningsgrulider.
83
Nämnden får alltså beträffande berörda övningslärartjänster förorda:
att en ordinarie lön bestämmes med hänsyn till det minsta antalet
undervisningstimmar, som i ämnet förekommer vid det slag av läroanstalter,
varom i varje särskilt fall är fråga;
att för extra tjänstgöring ersättning lämnas, beräknad efter veckotimme,
utgående med högre belopp, allteftersom läraren befinner sig i
högre lönegrad;
att lärare ej må erhålla ersättning för mera än 32 timmar i veckan,
däri inräknat det timantal, med hänsyn till vilket den ordinarie lönen
bestämts, dock att, där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl. Maj:t
må kunna medgiva lärare i teckning vid allmänt läroverk och lärare i
musik, i gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd vid folkskoleseminarium
ersättning för intill 34 veckotimmar;
att vid bestämmande av lärares avlöning under sjukdom och pension
ersättningen för den extra tjänstgöringen honom tillgodoräknas på samma
sätt som den ordinarie lönen.
Frågan om avlöningen för kvinnlig lärare, då hon innehar samma
slags tjänst som manlig lärare, torde böra lösas sålunda, att avlöningen
för den förra sättes i ungefärligen samma relation till avlöningen för den
senare som avlöningen för kvinnlig läroverksadjunkt till avlöningen för
manlig läroverksadjunkt.
Enligt nu gällande avlöningsbestämmelser växlar ålderstilläggens antal
för olika övningslärare. Nämnden anser, att antalet ålderstillägg för
o
7
OO
samtliga övningslärare bör vara detsamma, och får nämnden i sådant
avseende förorda samma antal ålderstillägg, som nämnden'' ansett höra
komma lärare i allmänhet till godo, nämligen tre.
För närvarande beräknas i vissa fall avlöningen för den extra tjänstgöringen
efter en lägre måttstock än avlöningen för den tjänstgöring,
för vilken den ordinarie lönen utgår. Så t. ex. åtnjuter den ordinarie
84
Allmänna avlöningsgrunder.
teckningsläraren vid högre allmänt läroverk i l:a lönegraden kronor 93,33 för
vardera av de 15 ordinarie veckotimmarna, men endast kronor 80 för de till
högst 17 uppgående s. k. extra veckotimmarna. Förhållandet är likartat
även i de övriga lönegraderna. I likhet härmed erhåller vikarierande teckningslärare
vid högre allmänt läroverk för 15 veckotimmars undervisning
ersättning efter 80 kronor för veckotimme, men för överskjutande undervisning
intill 17 timmar ersättning efter 60 kronor för veckotimme, o. s. v.
Nämnden anser, att ersättningen för den s. k. extra tjänstgöringen
bör beräknas efter samma grunder som den ordinarie lönen eller ersättningen
för den tjänstgöring, efter vilken den ordinarie lönen beräknats.
Nämnden har vidare sökt att få någon hållpunkt för bestämmande
av beloppet av övningslärarnas avlöning. För sådant ändamål har nämnden
gjort en jämförelse mellan å ena sidan manliga tecknings-, musikoch
gymnastiklärare vid högre allmänna läroverk och folkskoleseininarier,
å andra sidan manliga läroverksadjunkter. Av en sådan jämförelse framgår,
att de förra lärarna hava dels mindre omfattande utbildning, dels
mindre krävande hemarbete än de senare, båda omständigheterna av natur
att föranleda en minskning i de förra lärarnas avlöning i förhållande till de
senares. Huru denna beräkning verkställts, framgår av bil. II.
Sedan nämnden på i denna bilaga angivet sätt beräknat, huru stor
avlöning för veckotimme bör tillkomma manliga lärare i teckning, musik
och gymnastik vid berörda läroanstalter, har nämnden, på sätt av samma
bilaga framgår, beräknat avlöningen för motsvarande kvinnliga befattningshavare
vid de högre allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och högre
lärarinneseminariet.
Genom att i de avlöningsbelopp, som sålunda beräknats för manliga
och för kvinnliga lärare i teckning, musik och gymnastik vid dessa
läroanstalter, göra skäliga reduktioner har nämnden kommit till de avlöningsbelopp,
som böra fastställas dels för undervisningen i övriga öv
-
Allmänna avlöningsgrundcr.
85
ningsämnen, vilka förutsätta en mindre omfattande utbildning, dels ock,
såsom förut framhållits, för undervisningen i övningsämnena vid realskolor
och samskolor, vilken, såsom förut framhållits, får anses i någon mån
mindre krävande.
8) Pensionsålder.
Då, såsom framgår av avdelning 5 av detta kapitel, enligt nämndens
mening vid beräkning av kvinnliga tjänstinnehavares avlöning hänsyn
bör tagas till den pensionsålder, som stadgas för manliga och kvinnliga
innehavare av samma tjänster, behandlar nämnden i detta sammanhang
frågan om manliga och kvinnliga lärares pensionsålder.
Manliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.
Enligt lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension inträder
för manlig tjänstinnehavare rätt att komma i åtnjutande av hel pension
vid uppnådda 67 levnads- och 35 tjänstår. Från denna bestämmelse äro
undantagna bland andra manliga lärare vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna. Enligt pensionslagen samt —
beträffande övningslärare vid folkskoleseminarierna — enligt kungl. kungörelsen
den 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för
lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier inträder nämligen rätt
till hel pension för manliga gymnastiklärare vid uppnådda 62 levnads- och
30 tjänstår samt för övriga manliga lärare vid uppnådda 65 levnads- och
35 tjänstår.
Skyldighet att avgå från tjänsten inträder för ifrågavarande tjänstinnehavare
vid den för rätt till erhållande av hel pension stadgade levnadsåldern,
Konungen eller, där viss ämbetsmyndighet äger att från
tjänsten avskeda, den myndighet obetaget att låta med avskedet anstå,
86
Allmänna avlöningsgrunder.
därest och så länge tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna, dock icke i något fall längre än
till fyllda sjuttio år.
Sistnämnda bestämmelse tillämpas beträffande ämnes- och övningslärare
vid allmänna läroverk så, att läraren efter ansökan i regel beviljas
rätt att kvarstå i tjänsten ett läsår utöver det, under vilket han uppnått
det för erhållande av hel pension stadgade antalet levnadsår.
Redan kort tid efter det lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension trätt i kraft, uppmärksammades det, att däri stadgade bestämmelser
angående skyldighet för manliga ämneslärare att avgå från
tjänsten äro alltför ofördelaktiga för dessa lärare, i det att ett stort antal
av dem vid den tid, då de äro skyldiga att avgå från tjänsten, icke hunnit
förvärva det för erhållande av hel pension erforderliga antalet tjänstår.
Då de nya pensionsbestämmelserna behandlades vid det nionde allmänna
svenska lärarmötet i Falun år 1909, uttalades under diskussionen allmänt
den meningen, att ändring i pensionslagen påkallades av denna omständighet.
Enligt gjorda beräkningar skulle nämligen av dåvarande ämneslärare
vid allmänna läroverk och folkskoleseminarier 38 procent ej kunna
komma i åtnjutande av hel pension vid uppnådda 65 års ålder. Mötet
uttalade sig för en sådan minskning av det för ämneslärare stadgade antalet
tjänstår, att omkring 90 procent av dem måtte kunna uppnå hel pension.
Nämnden har med anledning härav verkställt beräkning angående
antalet av de vid 1912 års slut vid de allmänna läroverken anställda lektorerna
och adjunkterna, vilka, under förutsättning att de kvarstå i tjänst
till 65 års ålder och under sin återstående tjänstetid ej behöva vidkännas
något avdrag vid tjänstårsberäkning, komma att vid uppnåendet av denna
ålder hava intjänat minst 35 tjänstår (bil. 1 tab. 11). Enligt denna beräkning
skulle 56''2 procent av lektorerna och 61''6 procent av adjunkterna
vid 65 års ålder hava uppnått det för erhållande av hel pension stadgade antalet
tjänstår.
Allmänna avlöningsgrunder.
87
Denna beräkning giver vid handen, att en ändring av pensionslagen
är erforderlig i syfte att bereda ett något större antal lärare än enligt
nu gällande bestämmelser är fallet möjlighet att avgå från tjänsten med
hel pension.
Då nämnden ej anser det tillrådligt, att denna fråga löses genom
en höjning av det för erhållande av hel pension stadgade antalet levnadsår,
förordar nämnden en sådan ändring av allmänna pensionslagen, att lärarna
erhålla rätt till hel pension vid lägre tjänstålder än den, som är stadgad
för civila tjänstinnehavare i allmänhet.
Då ifrågavarande lärare äro skyldiga att avgå från tjänsten vid en
levnadsålder, som är två år lägre än den för manliga civila tjänstinnehavare
i allmänhet stadgade, och då de med hänsyn till utbildningstidens
längd icke kunna antagas komma i tjänst tidigare — utan snarare senare
— än flertalet andra civila tjänstinnehavare, torde det vara nödvändigt,
att en motsvarande skillnad göres beträffande tjänståldern. Nämnden förordar
sålunda en sådan ändring av nu gällande pension sbestämmelser, att
manliga ämneslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna må kunna erhålla hel pension vid uppnådda 38
tjänstår. Enligt verkställd undersökning skulle därigenom omkring 78
procent av såväl de lektorer som de adjunkter, vilka voro anställda vid
de allmänna läroverken vid slutet av 1912, kunna komma i åtnjutande av
hel pension vid 65 års ålder.
Enahanda bestämmelser förordar nämnden beträffande manliga övningslärare,
för vilka för närvarande samma pensionsålder är stadgad som
för manliga ämneslärare, med undantag dock för gymnastiklärare.
I en till nämnden omedelbart före betänkandets tryckning inlämnad
skrivelse har styrelsen för svenska musikläraresällskapet med framhållande
av den, ej minst ur synpunkten av disciplinens uppehållande i de stundom
stora lärjungeavdelnirigarna, ansträngande tjänstgöring, som lärarna i musik
hava sig ålagd, hemställt, att rätt till erhållande av hel pension måtte för
88
Allmänna avlöningsgrunder.
lärare i musik vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna inträda
vid 60 levnads- och 30 tjänstår. Denna framställning har tillstyrkts av
den till nämnden tillkallade sakkunnige, som representerar musikundervisningen
vid de allmänna läroverken, vilken emellertid alternativt föreslagit,
att därest denna framställning icke skulle vinna avseende, rätt till
erhållande av hel pension måtte för berörda lärare inträda vid samma
ålder, som är stadgad för lärare i gymnastik, nämligen vid uppnådda 62
levnads- och 30 tjänstår.
I förbigående erinrar nämnden om att bifall till musiklärarnas anhållan
skulle innebära ej blott rättighet utan även skyldighet att avgå från
tjänsten vid 60 års ålder.
Berörda hemställan kan nämnden icke förorda. Musiklärarens tjänstgöring
kan enligt nu gällande bestämmelser uppgå till högst 9 veckotimmar
vid realskola och högst 15 veckotimmar vid högre allmänt läroverk. Nämnden
har svårt att förstå, att en tjänstgöring av denna omfattning skulle vara så
ansträngande, att musiklärarna i allmänhet bliva tidigare utarbetade och
behöva pensioneras vid lägre ålder än övriga lärare. Vid folkskoleseminarium
kommer visserligen tjänstgöringen att vara väsentligt mera omfattande, nämligen
minst 27 veckotimmar, men då en stor del av denna tjänstgöring består
i individuell undervisning, torde den, åtminstone från synpunkten
av disciplinens uppehållande, icke kunna anses så ansträngande, att läraren
fördenskull behöver pensioneras tidigare än övriga lärare.
I förslag den 8 mars 1909 angående tim- och kursplan för undervisning
i musik vid de allmänna läroverken har läroverksöverstyrelsen
föreslagit, att ovan nämnda begränsning av musiklärarnas tjänstgöring
skall upphöra. Skulle detta förslag vinna avseende, torde möjligen föreliggande
fråga komma i nytt läge och då böra upptagas till förnyat övervägande.
Nämnden föreslår på grund av det anförda, att sådana ändringar
vidtagas i gällande författningar, att vid allmänna läroverk, högre lära
-
Allmänna avlöningsgrunder.
89
rinneseminariet och folkskoleseminarier anställda manliga ämneslärare samt
manliga övningslärare, med undantag av gymnastiklärare, må erhålla rätt
att komma i åtnjutande av hel pension vid uppnådda 65 levnads- och 33
tjänstår.
Kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken, högre
lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.
Enligt lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension inträder
för kvinnlig tjänstinnehavare rätt att komma i åtnjutande av hel
pension vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår, dock att för ämneslärarinnor
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna
sådan rätt inträder vid 55 levnads- och 25 tjänstår.
Enligt oinförmälda bestämmelse i pensionslagen är pensionsåldern sålunda
60 levnads- och 30 tjänstår för kvinnlig övningslärare vid allmänt läroverk
och högre lärarinneseminariet. Samma bestämmelse tillämpas även på
kvinnlig övningslärare vid folskskoleseminarium.
Pensionsåldern för ämneslärarinnor vid statens samskolor bestämdes
år 1904 i enlighet med läroverkskommitténs förslag till 55 år. Läroverkskommittén
hade vid avgivande av förslag i denna fråga hänvisat till förslag
i en kungl. proposition vid 1892 års Riksdag samt till förhållandena vid
folkskolorna och bestämmelserna för flickskolornas pensionsanstalter.
De kvinnliga seminarieadjunkternas pensionsålder, som före 1904 års
löne- och pensionsreglering var densamma som för manliga seminarieadjunkter,
nämligen nominellt 70 år, sänktes nämnda år till 55 år. Denna
sänkning motiverades av departementschefen med hänvisning till den pensionsålder,
som samma år bestämts för ämneslärarinnor vid de blivande
statssamskolorna.
Pensionsåldern för ämneslärarinnor vid högre lärarinneseminariet
12—131873. Lcirarelönenämnden. 1.
90
Allmänna avlöningsgrunder.
fastställdes år 1904 i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag till 55 år. Förslaget
motiverades i kungl. propositionen med att dessa lärarinnor borde
i fråga om pensionsålder vara likställda med kvinnliga adjunkter vid folkskoleseminarierna.
Härav framgår, att lärarinnornas vid flickskolor och folkskolor pensionsålder
ansetts i viss mån böra vara normerande vid bestämmande av
pensionsålder för ämneslärarinnor vid statens samskolor, folkskoleseminarier
och högre lärarinneseminariet.
Beträffande kvinnliga lärare vid enskilda läroanstalter har emellertid
o-enom kungl. kungörelse den 23 december 1910 angående pensionering av
Ö
O
o
den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter dessas pensionsålder
fastställts till 60 år, dock med rätt för lärarinna att avgå från tjänsten med
pension vid 55 års ålder ävensom rätt att med läroverksöverstyrelsens
medgivande kvarstå till 63 års ålder.
I fråga om folkskolornas lärarpersonal inträder för kvinnliga liksom
för manliga folkskollärare vid 55 ars ålder rätt att avga med hel pension.
Såsom framgår av statistiska uppgifter (bil. I tab. 25), avgå emellertid flertalet
lärarinnor först vid en högre ålder. Sålunda utgjorde medelpensionsåldern
under åren 1903—1912 59,5 år för samtliga folkskollärarinnor och 60,s
år för folkskollärarinnor, vilka tjänstgöra i stad.
Då sålunda statistiken utvisar, att medelpensionsåldern för de i stad
tjänstgörande folkskollärarinnorna, vilka lärarinnor arbeta under förhållanden,
som närmast kunna jämföras med de statsanställda lärarinnornas, något
överskrider 60 år, och då man ansett sig kunna höja pensionsåldern för
lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter till 60 år, torde pensionsåldern
även för ämneslärarinnor vid ovan berörda statens läroanstalter
kunna höjas.
Åtskilliga officiella utredningar giva likaledes stöd för den åsikten,
att en höjning av ifrågavarande lärarinnors pensionsålder vore väl motiverad.
Allmänna avlöningsgrunder.
91
Genom skrivelse den 4 oktober 1910 anmodade chefen för ecklesiastikdepartementet
överstyrelsen för rikets allmänna läroverk att inkomma
till departementet med utredning och utlåtande, huruvida tillräcklig anledning
förefunnes att vidhålla den avvikelse från de allmänna bestämmelserna,
som ägde rum i fråga om ämneslärarinnornas vid de allmänna
läroverken och högre lärarinneseminariet pensionsålder.
I sitt med anledning härav den 30 december 1910 avgivna utlåtande
tillstyrkte överstyrelsen, dock icke utan tvekan, en höjning av ämneslärarinnornas
vid samskolorna pensionsålder, så att de skulle komma i
åtnjutande av hel pension vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.
Detta tillstyrkande skedde dock under den förutsättningen, att avlöningsförmånerna
för ifrågavarande lärarinnor höjdes i enlighet med av överstyrelsen
framställt förslag (bil. XXI), samt att lärarinnorna erhölle rätt
att vid uppnådda 55 levnadsår avgå med i förhållande till den tidigare
pensionsåldern avkortad pension. Vid ärendets behandling inom överstyrelsen
synes särskilt den omständigheten hava varit föremål för beaktande,
att den normala pensionsåldern för lärarinnor vid statsunderstödda
enskilda läroanstalter på grund av 1910 års Riksdags beslut komme
att utgöra 60 år, och att, om dessa lärarinnor kunde fortsätta sin verksamhet
till nämnda ålder, det torde vara ovisst, huruvida lärarinnorna
vid statens samskolor hade så mycket mera ansträngande arbete, att detta
motiverade en pensionsålder av endast 55 år.
Aven statskontoret, som avgav utlåtande i ärendet den 15 november
1911, fann den omständigheten vara av avgörande betydelse för frågan,
att den ålder, vid vilken lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroverk
vore skyldiga att avgå från tjänsten, blivit bestämd till 60 år. Statskontoret
tillstyrkte därför överstyrelsens förslag att höja pensionsåldern
för ifrågavarande lärarinnor till 60 år. Dock borde i sammanhang med
sådan ändring stadgas rätt för Kungl. Maj:t att på framställning av vederbörande
myndighet förklara ämneslärarinna, som uppnått 55 års ålder,
92
Allmänna avlöningsgrunder.
skyldig att före uppnådda 60 år avgå från tjänsten, därest hon befunnes
av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande
sätt fullgöra sina åligganden.
I samband med frågan om samskollärarinnornas pensionsålder behandlade
överstyrelsen frågan om ändrad pensionsålder för högre lärarinneseminariets
ämneslärarinnor. I de yttranden i detta ärende, som avgivits
av högre lärarinneseminariets rektor, kollegium och ämneslärarinnor, hade
enhälligt uttalats den meningen, att gällande bestämmelser angående rätt
för ämneslärarinnor vid högre lärarinneseminariet att vid 55 levnads- och
25 tjänstår komma i åtnjutande av hel pension borde bibehållas. Såsom skäl
hade bl. a. anförts, att de uppgifter, som ålåge en ämneslärarinna vid högre
lärarinneseminariet att vara dels lärarinna vid normalskolan dels handledarinna
vid seminarieelevernas praktiska utbildning, på henne ställde
pedagogiska krav av mer än vanlig art, samt att den förmåga att följa
med utvecklingen på undervisningens område och den sinnets friskhet,
som för ovannämnda ändamål vore av nöden, visserligen i många fall bevarades
men åter i många fall icke bevarades av lärarinnor intill de 60
åren. Överstyrelsen ansåg, att vad sålunda anförts ägde giltighet och
utgjorde tillräckliga skäl för bibehållande av gällande bestämmelser i förevarande
avseende.
Statskontoret yttrade i sitt ovannämnda utlåtande, att det ville synas,
som om förslaget om ändrad pensionsålder för ämneslärarinnorna vid
statens samskolor, sådant det av statskontoret tillstyrkts, borde kunna utan
olägenhet tillämpas jämväl å ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet,
men då ingen ändring av gällande bestämmelser vore ifrågasatt
beträffande lärarinnor vid folkskoleseminarierna, ville statskontoret då icke
heller påyrka ändring av pensionsåldern för ämneslärarinnor vid högre
lärarinneseminariet.
Allmänna avlöningsgrunder.
93
Beträffande de kvinnliga seminarieadjunkterna har folkundervisningskommittén
i sitt betänkande av den 20 december 1911 om folkskoleseminarierna
framställt förslag om höjning av deras pensionsålder. Kommittén
hänvisade till den omständigheten, att vid folkskolorna, där såväl
lärare som lärarinnor ägde rättighet men icke skyldighet att avgå från
tjänsten vid 55 års ålder, medelåldern för de med pension avgående lärarinnorna
vore något över 60 år eller obetydligt lägre än medelåldern för
de med pension avgående manliga lärarna. Vidare gåve enligt kommitténs
mening de senare årens pensionslagstiftning ej något starkare stöd åt den
uppfattningen, att åldern för kvinnliga lärarinnors avgång ur tjänsten
skulle sättas så lågt som till 55 år.
Det syntes kommittén, att den sänkning av de kvinnliga adjunkternas
pensionsålder, som skett år 1904, var större än nödigt varit, och att en
höjning av dessa lärarinnors pensionsålder till 60 år vore tillrådlig. Kommittén
föreslog sålunda, att kvinnlig seminarieadjunkts pensionsålder måtte
bestämmas till 60 år, och att de för erhållande av hel pension erforderliga
tjänståren i samband därmed måtte sättas till 30 år.
På grund av vad som anförts anser sig nämnden böra förorda en
höjning av pensionsåldern för kvinnliga ämneslärare till 60, levnadsår. I
samband härmed förordar nämnden en höjning av det för erhållande av
rätt till hel pension erforderliga antalet tjänstår till 30.
Beträffande det av läroverksöverstyrelsen framställda förslaget, att
lärarinna vid samskola skulle erhålla rätt att avgå från tjänsten med
pension vid uppnådda 55 levnadsår, har statskontoret vid avgivande av
sitt ovannämnda utlåtande ej ansett sig kunna förorda detsamma, enär
därigenom skulle i pensionslagen införas en alldeles ny] princip, som torde
kunna medföra betänkliga konsekvenser.
Rörande statskontorets förslag, att Kungl. Maj:t skulle äga rätt att
på framställning av vederbörande myndighet förklara ämneslärarinna, som
uppnått 55 års ålder, skyldig att före uppnådda 60 år avgå från tjänsten,
94
Allmänna avlöningsgrunder.
därest hon befunnes av sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt
att på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, synes åtskilligt
tala för detta förslag. Emellertid äro kvinnliga befattningshavare i statens
tjänst i allmänhet icke underkastade sådan bestämmelse, ej heller gäller
sådan bestämmelse för manliga lärare i statstjänst, och nämnden ser ej
tillräckliga skäl föreligga för en undantagsbestämmelse i detta avseende
för de kvinnliga ämneslärarna.
Nämnden föreslår alltså, att rätt till erhållande av hel pension må
tillkomma kvinnliga ämnes- och övningslärare vid de allmänna läroverken,
hö^re lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna vid uppnadda 60 levnads-
och 30 tjänstår.
Lärare vid folkskoleseminariernas övningsskolor.
Lärarna vid övningsskolorna äro för närvarande delaktiga i folkskollärarnas
pensionsinrättning och äro berättigade till hel pension vid uppnådda
55 levnads- och 30 tjänstår.. Enligt kungl. kungörelse den 27
augusti 1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor
vid rikets folkskoleseminarier inträder skyldighet att avgå från
tjänsten för manlig lärare vid övningsskola vid uppnådda 60 levnads- och
30 tjänstår samt för kvinnlig sådan lärare vid uppnådda 55 levnads- och
30 tjänstår, därest ej Kungl. Maj:t i särskilt fall må finna skäl tillåta lararen
att vid tjänsten kvarstå.
Folkundervisningskommittén har i sitt betänkande om folkskoleseminarierna
föreslagit, att även för kvinnlig lärare vid övningsskola rättighet
och skyldighet att avgå från tjänsten med pension skall inträda efter 60
levnads- och 30 tjänstår.
Nämnden föreslår i kap. VII, 4, att lärare vid övningsskolorna skola
erhålla ordinarie anställning, och kommer bifall till detta förslag att med
föra. att lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skall äga
Allmänna avlöningsgrunder.
95
tillämpning å dem. Härav skulle bland annat följa, att samma ålder stadgas
för rätt till erhållande av hel pension och för skyldighet att avgå från
tjänsten.
Nämnden, som här nedan föreslår, att rätt till erhållande av hel pension
skall tillkomma manlig och kvinnlig folkskollärare vid uppnådda 60 levnads-
och 33 tjänstår, anser, att samma bestämmelse bör gälla för manlig
och kvinnlig övningsskollärare, och förordar, under förutsättning av bifall
till nämndens förslag angående dessa lärares anstå!lningssätt, införandet
av den bestämmelsen i allmänna pensionslagen, att rätt till hel pension
tillkommer manlig och kvinnlig lärare vid folkskoleseminariums övningsskola
vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår.
Lärare vid folkskolor och högre folkskolor.
Enligt § 14 i gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning
äger varje pensionsberättigad folkskollärare rätt till helpension,
då han uppnått 55 års ålder och räknar 30 tjänstår.
Rätt till avkortad pension (utom i det fall, att obotlig sjukdom föreligger)
tillkommer enligt § 16 i samma reglemente folkskollärare, som
avgår från tjänsten tidigare än ovan är sagt, dock först sedan han fyllt 50
. levnadsår och såsom folkskollärare tjänstgjort minst 25 år. I
I en till nämnden remitterad skrivelse har direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning den 22 november 1913 hos Kungl. Maj:t
hemställt om sådan ändring i reglementet för nämnda pensionsinrättning,
att för rätt till hel pension stadgas, vad manlig folkskollärare angår, en
levnadsålder av 60 år.
Vid utredningen av folkskollärarnas löne- och pensionsförhållanden
har nämnden haft anledning att till närmare undersökning upptaga frågan
om folkskollärarnas pensionsålder med hänsyn till en ifrågasatt höjning
96
Allmänna avlöningsgrunder.
av densamma. I likhet med direktionen finner nämnden till en början,
att den nu bestämda levnadsåldern, vid vilken folkskollärare äger rätt till
hel pension, är för låg. Vid avgivande av förslag till avlöningsförmåner
för nu ifrågavarande lärare har nämnden letts av den synpunkten, att
lönen bör kunna giva tjänstinnehavaren en anständig bärgning, så att
denne kan utan oroande och splittrande näringsbekymmer helt ägna sig
åt skolarbetet. Vid sådant förhållande ligger det ock i det allmännas
intresse, att läraren i allt betraktar arbetet i skolans tjänst som sin livsuppgift
och sålunda åt detta arbete ger även så många år av sitt arbete,
som är med skolans bästa förenligt.
Detta intresse sammanfaller tydligen med den statsfinansiella synpunkt,
som i fråga om en lönereglering av denna omfattning måste tillerkännas
synnerligt beaktande. Det är sålunda önskvärt, att den tid,
under vilken läraren uppbär pension, kunde förkortas, varigenom kostnaderna
för pensioneringen i det hela komma att nedbringas.
En höjning av pensionsåldern torde ock, med hänsyn tagen till de
olika intressen, som härvid böra beaktas, befinnas möjlig. I allmänhet
torde under normala förhållanden en folkskollärare ännu vid 55 års ålder
hava sina kropps- och själskrafter obrutna. Såsom framgår av historiken i
bil. XXVI, sattes den levnadsålder, vid vilken folkskollärare skulle äga rätt
till hel pension, ursprungligen till 60 år, men ändrades från år 1876 till
den nuvarande eller 55 år. De motiv, som framdrevo denna förändring,
voro grundade huvudsakligen i skolundervisningens intresse. Flertalet av
de gamla lärare, som vid nämnda tidpunkt närmade sig pensionsåldern,
hade erhållit en synnerligen bristfällig utbildning, vadan i främsta rummet
folkskolinspektörerna påyrkade, att dessa lärare snarast möjligt skulle
bliva i tillfälle att avgå från tjänsten och ersättas med nya, bättre kvalificerade
lärarkrafter.
För att medelst en tidigare pensionsålder för lärare vinna en förbättrad
skolundervisning beslutade Riksdagen sätta såsom villkor för erhållande av
Allmänna avlöningsgrundor.
97
hel pension, att läraren måtte vara skyldig att vid uppnådd ålder för rätt
till hel pension avgå från tjänsten, ett villkor, som dock icke kom att
ingå i den ändrade författningen i ämnet den 24 oktober 1876.
Det speciella skäl, som vid en viss tidpunkt medverkade till eu nedsättning
av pensionsåldern till 55 levnadsår, nämligen bristfällig lärarutbildning,
har numera icke så påtaglig giltighet. Därtill kommer, att
folkskoleväsendet i det hela alltmer utvecklats och förbättrats, i det antalet
flyttande skolor inskränkts, lärjungeantalet i klasserna nedbringats, skollokalerna
förbättrats o. s. v., allt omständigheter, som bidraga till att
skolarbetet numera verkar mindre nedbrytande på lärarens krafter än fordom.
Det torde icke heller böra förbises, att den allmänna hygieniska
förbättringen i landet verkat höjande på medellivslängden hos befolkningen
i det hela.
Det visar sig också, att lärarna i allt större utsträckning begagna
sig av den dem medgivna rätten att stå kvar i tjänsten utöver den för
erhållande av hel pension bestämda levnadsåldern. Belysande är i detta
avseende nedanstående tabell över medelpensionsåldern inom folkskollärarkåren
åren 1880—1912*):
Män.
Kvinnor.
1880—1889 .....
48,2 år
1890—1899 .....
52,3 »
1900—1904 .....
59,o »
1905—1912 .....
59,4 »
Om alltså enligt nämndens mening vägande skäl tala för en höjning
av folkskollärarnas pensionsålder, så blir frågan, i [vilken grad denna
o
ökning av åldersåren bör ske. Åtskilliga omständigheter synas härvid
*) Vid beräkningen av medelåldrarna ha även de befattningshavare medräknats, som
pensionerats före uppnådda 55 år på grund av bestämmelserna i §§15 och 16 av nu
gällande reglemente.
13—131873. Lärarelönenämnden. 1.
98
Allmänna avlöningsgrunder.
kunna giva ledning. Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning
kar i sin ovan nämnda underdåniga framställning velat sätta gränsen för
den föreslagna förhöjningen till 60 år. Den åldersgräns, intill vilken det
enligt nuvarande stadgande är folkskollärare medgivet att utan vidare
kvarstå i tjänsten, är satt till 60 år. Aven från lärarkåren själv föreligger
ett uttalande i denna fråga. Sveriges allmänna folkskollärareförenings
elvte ombudsmöte i Lund 1913 uttalade beträffande vissa sidor av pensionsfrågan
bland annat följande önskemål: »att pensionsåldern för folkskolans
lärare beträffande såväl hel som avkortad pension helst får förbliva densamma
som den för närvarande är; men att för den händelse en god
lösning av lönefrågan med nödvändighet kräver pensionsålderns höjning,
pensionsåldern ej måtte sättas högre än till 60 levnads- och 30 tjänstår
för hel pension samt till 55 levnads- och 25 tjänstår för avkortad pension,
då obotlig sjukdom ej föreligger.» Nämnden har sig å andra sidan bekant,
att på vissa håll inom landsbygdens folkskollärarkår förefinnes en
bestämd motvilja mot varje tanke på en höjning av pensionsåldern. Ett
uttryck härför föreligger i en till nämnden överlämnad framställning
rörande detta ärende från Kalmar—Norra Möre samt Södra Möre kretsföreningar
inom Sveriges allmänna folkskollärareförening.
Den för lärarna vid de allmänna läroverken gällande pensionsåldern
är, såsom förut sagts, 65 år. För lärarna vid folkskolan torde dock en
sådan pensionsålder vara alltför hög. En synpunkt, som härvid måste
beaktas, är den påtagliga olikhet, som förefinnes mellan de allmänna läroverken
och folkskolan därutinnan, att medan vid ett läroverk undervisningen
alltid bestrides av flera lärare, de flesta folkskolor hava endast en
lärarkraft. Det är vid sådant förhållande tydligt, att om en lärare på
grund av hög ålder blir mindre skickad att uppehålla sin tjänst, undervisningen
måste bliva i långt högre grad lidande vid en skola, som är
beroende av en ensamlärare, än vid en läroanstalt, som förfogar över
flera lärarkrafter.
Allmänna avlöningsgrunder.
09
Med hänsyn till anförda omständigheter och till de olika uttalanden,
som enligt ovanstående gjorts i frågan, vill nämnden för sin del förorda
sådan ändring i nuvarande bestämmelser, att den levnadsålder, vid vilken
folkskollärare skall äga rätt till hel pension, höjes från 55 till 60 år.
Vad beträffar antalet tjänstår för erhållande av hel pension har bestämmelsen
om 30 sådana år kvarstått oförändrad från pensionsinrättningens
tillkomst. Inom nämnden har framkommit yrkande, att i detta
avseende ingen ändring nu skulle föreslås. Nämnden, som anser det böra
vara regel, att läraren i normala fall hunnit intjäna de bestämda tjänståren,
när han uppnått den för avgång från tjänsten fastställda levnadsåldern,
håller dock före, att den förordade höjningen av levnadsårens
antal bör medföra någon höjning även av det för erhållande av hel pension
erforderliga antalet tjänstår.
Nämnden förbiser icke, att seminarierna mottaga så gamla lärjungar
som 26 år, vilka tydligen efter avlagd avgångsexamen komma sent ut i
tjänst. Men å andra sidan kommer nämnden att föreslå en fördelaktigare
tjänstårsberäkning på sådant sätt, att all tjänstgöring, sålunda även den,
som läraren fullgjort såsom extra ordinarie eller vikarie vid till den allmänna
folkundervisningen hörande anstalt, får läggas till grund för pensionsberäkningen,
ävensom att tjänstledighet vid sjukdom ej må läggas
lärare till last vid ifrågavarande tjänstårsberäkning. Vid sådant förhållande
har nämnden funnit sig böra föreslå, att det bestämda antalet tjänstår
för erhållande av hel pension höjes från 30 till 33.
Såsom ovan anförts, avser direktionens över folkskollärarnas pensionsinrättning
förslag om höjning av pensionsåldern endast de manliga folkskollärarna.
Under hänvisning därtill, att pensionsåldern för äinneslärarinnor
vid allmänt läroverk är endast 55 år, förutsätter direktionen, »att
den i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning stadgade normala
pensionsålder bör bibehållas oförändrad för kvinnliga tjänstinnehavare.»
100
Allmänna avlöningsgrunder.
Då emellertid nämnden jämväl för bemälda ämneslärarinnor föreslår pensionsålderns
höjande till 60 år, och då vidare, såsom framgår av ovanstående
tabell, inedelpensioneringsåldern för folkskollärarinnorna ligger
endast obetydligt under 60 år och fortfarande synes vara i stigande, finner
nämnden icke tillräcklig anledning föreligga, att åldern för rätt till pension
sättes lägre för kvinnliga än för manliga folkskollärare.
Den nu föreslagna ändringen beträffande åldern för erhållande av
hel pension påkallar även en ändring i bestämmelsen om tiden för sådan
förtidspensionering, som omförmäles i reglementets § 16.
Nämnden föreslår, att avkortad pension enligt denna paragraf kommer
att utgå efter grunder, som i pensionsreglementet närmare angivas,
därest läraren fyllt 55 levnadsår och räknar minst 25 tjänstår.
Någon skyldighet att avgå från sin tjänst vid viss ålder fanns ej
stadgad för folkskollärare förrän genom kungl. kungörelsen om lärarnas
avlöning av den 14 september 1906, ehuru, såsom ovan anförts, redan
Riksdagen 1876 i samband med pensionsålderns sänkning till 55 år ansåg,
att undervisningens intresse krävde, att lärare redan vid uppnådda 55 år
bleve ålagd att avgå.
I § 1 mom. 5 av kungl. kungörelsen den 1 juni 1900 angående avlöning
åt lärare vid folkskolor och småskolor, sådan denna lyder enligt
ovannämnda kung], kungörelse den 14 sept. 1906, är stadgat, att lärare
är skyldig att, så snart han uppnått 60 års ålder och i vederbörlig ordning
förklarats berättigad till hel pension, avgå från tjänsten, vederbörande
skolstyrelse dock obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge
den pensionsberättigades fortsatta tjänstgöring anses vara gagnelig för
folkskolan. Av denna bestämmelse framgår, att läraren ej är skyldig att
avgå från tjänsten, förrän han efter uppnådda 60 år jämväl uppnått det
antal tjänstår, som utgör villkor för erhållande av hel pension.
Allmänna avlöningsgrunder.
101
Då syftet med åläggande för lärare att vid viss ålder avgå från
tjänsten i första rummet måste vara att tillvarataga skolans bästa, synes
denna skyldighet böra knytas uteslutande vid levnadsåldern, oberoende av
huruvida läraren uppnått ett visst antal tjänstår. Från denna synpunkt
bör skyldigheten att avgå från tjänsten tydligen sammanfalla med den levnadsålder,
som blivit bestämd för erhållande av hel pension. Nämnden
föreslår därför, att folkskollärare skall vara skyldig att avgå från tjänsten
vid 60 års ålder.
Vad nämnden i denna avdelning yttrat angående pensionsåldern för
folkskollärare gäller även lärare vid högre folkskola.
Lärare vid kommunala mellanskolor.
Beträffande pensionsåldern för manliga och kvinnliga lärare vid
kommunala mellanskolor gäller, enligt kungl. kungörelsen den 8 december
1911, vad i sådant avseende är stadgat för lärare vid folkskolor och högre
folkskolor.
Rätt till hel pension tillkommer sålunda lärare, då han uppnått 55
års ålder samt räknar 30 tjänstår, och rätt till förtidspension tillkommer
lärare, som fyllt 50 år och tjänstgjort minst 25 år. I
I 1911 års riksdagsskrivelse n:r 8 angående löne- och pensionsreglering
för lärarna vid de kommunala mellanskolorna framhålles, att den
levnadsålder av 55 år, som enligt reglementet för pensionsinrättningen
berättigar till erhållande av hel pension, syntes, vad beträffade nämnda
lärarpersonal, väl låg, samt att densamma torde, åtminstone för de manliga
lärarna, kunna väsentligen höjas, möjligen till samma ålder, som i
detta avseende gäller för lärarna vid de allmänna läroverken. Riksdagen
fastställde emellertid som ett provisorium den av Kungl. Maj:t föreslagna
pensionsåldern av 55 år, men anhöll samtidigt hos Kungl. Maj:t »om ut
-
102
Allmänna avlöningsgrunder.
redning och förslag i fråga om höjning av den till pension berättigande
levnadsåldern samt de förhållanden i övrigt, som med denna fråga stå i
samband» samt förordade en »bestämmelse om skyldighet för denna lärarpersonal
att varda underkastad de förändrade bestämmelser i avseende på
dess pensionering, som framdeles kunna varda stadgade».
Av skäl, som närmare utvecklas i framställningen å sid. 99, föreslår
nämnden, att den levnadsålder, vid vilken lärare vid folkskola och högre
folkskola, manlig såväl som kvinnlig, skall äga åtnjuta rätt till hel pension,
höjes från 55 till 60 år. Samma höjning föreslår nämnden för de kvinnliga
ämneslärarna vid de allmänna läroverken och vid folkskoleseminarierna,
O
medan för de manliga ämneslärarna vid nu nämnda läroanstalter pensionsåldern
är bestämd till 65 levnadsår.
Då nämnden, såsom ovan är sagt, föreslår en höjning av pensionsåldern
för övriga lärare, som äro delaktiga i folkskollärarnas pensionsinrättning,
synes det klart, att så bör ske även för kommunala mellanskolans
lärare. Vad då först beträffar de kvinnliga lärarna vid sistnämnda läroanstalt
bör pensionsåldern, i vad den avser levnadsåldern, tydligen bestämmas
lika med den, som föreslagits för kvinnliga lärare i övrigt såväl vid
folkskolorna som vid statens skolor, nämligen till 60 år.
Vad åter angår de manliga lärarna vid de kommunala mellanskolorna,
finner nämnden skäligt, att deras pensionsålder sättes något högre
än folkskollärarnas. Såsom framgår av ovanstående, ifrågasatte Riksdagen
1911, huruvida icke pensionsåldern för de kommunala mellanskolornas
lärare möjligen kunde sättas lika med den för de allmänna läroverkens
lärare bestämda, eller 65 levnadsår. Nämnden finner emellertid en höjning
av pensionsåldern med 10 år allt för stor och förordar, att nämnda
ålder för ämneslärare vid de kommunala mellanskolorna bestämmes
till 63 år.
Allmänna avlöningsgrunder.
108
] samtliga de fall, då nämnden för manliga och för kvinnliga befattningshavare
föreslagit skillnad i de för erhållande av hel pension bestämda
antalet levnadsår, har en motsvarande olikhet ansetts motiverad
även i avseende på tjänstårens antal, och bör en dylik åtskillnad sålunda
gälla även kommunala mellanskolans lärare. Då minsta antalet tjänstår
för erhållande av hel pension för manliga lärare vid övriga skolor, statens
så väl som kommunernas, av nämnden föreslagits till 33, vill nämnden
förorda samma antal för de kommunala mellanskolornas manliga lärare
samt föreslår, att för de kvinnliga lärarna motsvarande antal tjänstår
sättes till 30.
Nämnden anser, att den förtidspensionering, som avses i § 16 av
reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, icke bör äga tillämpning
på lärarna vid de kommunala mellanskolorna.
Rörande den tidpunkt, då lärare skall vara skyldig att avgå från
tjänsten, gäller för närvarande för kommunala mellanskolans lärare, vad
som i sådant avseende är stadgat för folkskollärare, nämligen att hava
uppnått 60 års ålder och vara berättigad till hel pension. Nämnden har
förut (sid. 101) uttalat den meningen, att den tidpunkt, då lärare skall
vara skyldig att avgå från tjänsten, bör sammanfalla med uppnåendet av
det för erhållande av hel pension stadgade antalet levnadsår, och föreslår i
överensstämmelse härmed, att lärare vid kommunal mellanskola skall vara
skyldig att avgå från tjänsten: manlig lärare vid uppnådda 63 och kvinnlig
lärare vid uppnådda 60 levnadsår.
Nämnden föreslår sålunda,
att rätt att komma i åtnjutande av hel pension må inträda:
1) beträffande lärare vid de allmänna läroverken, statens högre
lärarinneseminarium och folkskoleseminarierna:
104
Allmänna avlöningsgrunder.
för manliga gymnastiklärare vid uppnådda 62 levnads- och 30
tjänstår;
för övriga manliga övningslärare och för manliga ämneslärare vid
uppnådda 65 levnads- och 33 tjänstår;
för kvinnliga ämnes- och övningslärare vid uppnådda 60 levnadsoch
30 tjänstår; och
för manliga och kvinnliga övningsskollärare vid uppnådda 60 levnadsoch
33 tjänstår;
2)
beträffande lärare vid folkskolor och högre folkskolor:
för manliga och kvinnliga lärare vid uppnådda 60 levnads- och 33
tjänstår;
3)
beträffande lärare vid kommunala mellanskolor:
för manliga ämneslärare vid uppnådda 63 levnads- och 33 tjänstår; och
för kvinnliga ämneslärare vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår;
samt
att för lärare vid folkskolor, högre folkskolor och kommunala mellanskolor
skyldighet att avgå från tjänsten må inträda vid uppnåendet av
den för rätt till erhållande av hel pension stadgade levnadsåldern.
105
Kap. III. Grunderna för kvinnas anställning-vid
de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och statens folkskoleseminarier.
Grunderna för kvinnas anställning avse dels de tjänster, i vilka
kvinna må vinna anställning, dels gift kvinnas behörighet att söka och
innehava statstjänst, dels löne- och pensionsförhållanden. Angående löneoch
pensionsförhållanden har nämnden yttrat sig i kap. II. Här återstå
således de två förstnämnda frågorna.
1) De tjänster, i vilka kvinna må vinna anställning.
Ändringen av § 28 regeringsformen.
Genom den förändring av § 28 regeringsformen, som beslutades av
1907 och 1909 årens riksdagar och sanktionerades av Ivungl. Maj:t den
6 juni 1909 (bil. XI sid. 571 o. följ.) har denna paragrafs första moment
erhållit följande lydelse:
»Konungen äger att i Statsrådet utnämna och befordra infödde
svenske män till alla de ämbeten och tjänster inom riket, högre och lägre,
vilka äro av den egenskap, att Konungen fullmakter därå utfärdar, dock
böra vederbörande förut med förslag hava inkommit, där sådana hittills
ägt rum. Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska
lärartjänsterna vid universiteterna likväl undantagna, till andra beställningar
vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till
14—131873. Lärardönenämnden. 1.
106
Grunderna för kvinnas anställning.
läkarebefattningar må i den ordning, som ovan sagts och med tillämpning
av grunder, som av Konungen och Riksdagen godkänts, kunna utnämnas
och befordras även infödda svenska kvinnor. Konungen vare ock
obetaget att, efter vederbörandes hörande eller uppå deras framställning,
till lärarebefattningar vid universiteterna, de teologiska lärartjänsterna likväl
undantagna, såsom ock till lärare- och andra beställningar vid andra
inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst, ävensom till läkarebefattningar,
kalla och befordra även utländske män av utmärkt förtjänst,
de där den rena evangeliska läran bekänna. Likaledes må Konungen
kunna uti militära ämbeten nyttja utländske män av sällsynt skicklighet,
men icke till kommendanter i fästningarne. Konungen fäste, vid alla befordringar,
avseende endast å de sökandes förtjänst och skicklighet, men
icke på deras börd. Till prästerligt ämbete eller till annan tjänst, varmed
är förenat åliggande att meddela undervisning i kristendom eller teologisk
vetenskap, kan endast den utnämnas, som bekänner den rena evangeliska
läran. Till alla övriga ämbeten eller tjänster, med det undantag i avseende
å Statsrådets ledamöter, som i 4 § stadgas, må bekännare av annan
kristen troslära, ävensom av den mosaiska, kunna nämnas: dock må icke
någon, som ej tillhör den rena evangeliska läran, såsom domare eller innehavare
av annan tjänst deltaga i handläggning eller avgörande av fråga,
som angår religionsvård, religionsundervisning eller befordringar inom den
svenska kyrkan. Varje departementschef skall föredraga och expediera
alla ärenden, rörande befordringar, förordnanden, tjänstledighet och avsked,
till och ifrån ämbeten och tjänster vid de Verk och stater, som under
departementet höra.»
För bedömande av innebörden i uttrycket »grunder, som av Konungen
och Riksdagen godkänts», torde ett uttalande av konstitutionsutskottet
vid 1905 års Riksdag, då denna fråga var föremål för behandling,
kunna tjäna till ledning. Konstitutionsutskottet yttrade därvid, att det
icke synts utskottet lämpligt att i grundlag angiva de olika ämbeten och
Grunderna för kvinnas anställning.
107
tjänster, till vilkas innehavare kvinna kunde av Kungl. Maj:t utnämnas,
utan borde allenast i grundlagen medgivande stadgas, att Kungl. Mnj:t
må kunna till ifrågavarande tjänster befordra kvinnor i enlighet med de
grunder, som av Konung och Riksdag gemensamt fastställas. Dessa grunder
skulle enligt utskottets förmenande angivas antingen genom allmänna
lagbestämmelser rörande kvinnas rätt att i statstjänst befordras och användas
— t. ex. stadganden angående gift kvinnas behörighet därutinnan —
eller ock genom andra föreskrifter — t. ex. om särskilda ämbeten och
tjänster, till vilka kvinna skulle äga behörighet eller möjligen företräde,
om kvinnas pensionsförhållanden in. m. — som Konung och Riksdag samfällt
besluta.
I det yttrande till statsrådsprotokollet, som avgavs av statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet vid tillsättande av lärarelönenämnden,
anförde denne, att det syntes honom lämpligast, att frågan om kvinnors
anställande i statstjänst uppdelades på så sätt, att densamma, i vad den
rörde anställning vid de allmänna läroverken, behandlades i samband med
de lönespörsmål, som komme att bliva föremål för nämndens utredning,
men i övrigt i annan ordning bragtes till avgörande. Departementschefen
hemställde, att Kungl. Maj:t behagade uppdraga åt en utredningsnämnd
att efter verkställd undersökning framlägga förberedande förslag till ny
löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen dels vid rikets allmänna
läroverk — därvid även frågan om kvinnors anställning i utsträckt omfattning
vid dessa läroanstalter borde tagas i betraktande — dels vid folkskoleseminarierna,
dels vid folk- och småskolorna, dels ock, i den mån
förhållandena därtill föranledde, vid med förutnämnda skolor närbesläktade
läroanstalter. Nämnden har sålunda, vad beträffar kvinnors anställning,
att avge yttrande angående och förslag till grunder, med tillämpning
av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas
och befordras till befattningar vid rikets allmänna läroverk. Frågan
om kvinnors anställning å lärartjänster, som skola av Konungen till
-
108
Grunderna för kvinnas anställning.
sättas, torde emellertid svårligen kunna isoleras från frågan om kvinnors
användning i sådana lärarbeställningar, vilka tillsättas av underordnad
myndighet, alldenstund den skillnad, som i detta avseende må finnas mellan
olika lärarbefattningar, icke är av reell utan endast av formell art.
Nämnden har fördenskull ansett sig böra upptaga frågan om kvinnors
anställning vid de statens läroanstalter, med vilkas löneförhållanden den
har att syssla, i hela dess vidd. Det torde i detta sammanhang böra framhållas,
att folkundervisningskoinmitten i sitt betänkande om seminarierna,
avgivet den 20 december 1911, väckt förslag om att adjunktsbefattningarna
vid folkskolesetninarierna, som förut tillsatts av domkapitlen,
därefter skulle tillsättas av Kungl. Maj:t. I den nådiga stadgan för
statens folkskolesetninarier den 3 juli 1914 har i fråga om dessa befattningar
stadgats, att de skola tillsättas, för det fall att tjänsten skall besättas
med manlig innehavare, av Kungl. Maj:t, men för det fall att tjänsten
skall besättas med kvinnlig innehavare, av folkskolöverstyrelsen. Detta
stadgande torde emellertid vara att betrakta som ett provisorium, avsett
att gälla, till dess de grunder, med tillämpning av vilka kvinna enligt
§ 28 regeringsformen må kunna av Konungen utnämnas, blivit fastställda.
Vidare må här erinras om att i det statsrådsprotokoll, vilket åberopades i
Kungl. Maj:ts proposition till 1913 års Riksdag angående ökade anslag till
folkskoleseminarierna m. m., anfördes, att frågan om ändring i gällande
bestämmelser beträffande användningen av kvinnliga lärarkrafter vid seminarierna
synfes böra behandlas i sammanhang med lönefrågan.
Under diskussionen om de olika befattningar, i vilka kvinna må kunna
vinna anställning, hava olika åsikter gjort sig gällande om innebörden av
o
ovanberörda beslut om ändring av § 28 regeringsformen. A ena sidan
har hävdats, att grundlagsändringens enda betydelse vore den, att därigenom
upphävts det hinder, som förut i grundlagen fanns stadgat för
Konungen att utnämna kvinnor till ämbeten, men att därav icke följde,
att den möjlighet, som grundlagsändringen berett, behövde i hela dess
lön
Grunderna för kvinnas anställning.
vidd eller överhuvud tills vidare alls begagnas. Detta borde ske endast
försåvitt det verkligen uppvisats, att statens intresse krltvde eller åtinins
o
tone
medgåve det. A andra sidan har den uppfattningen uttalats, att
genom det ifrågavarande grundlagsbudets nuvarande lydelse kvinnors behörighet
till de av nämnda grundlagsändring berörda ämbetsgrupper i
princip fastslagits, så att i grunderna icke borde intagas annan begränsning
med avseende på tillträde till befattningar, än att kvinna må uteslutas
från sådana, för vilka hon uppenbarligen icke lämpar sig. Det anförda
visar i själva verket, att anhängare och motståndare till utsträckt
användning av kvinnor i statstjänst kunnat enas vid beslutets fattande,
därför att de var för sig inlagt olika betydelse i detsamma.
hör sin del anser nämnden, att ifrågavarande grundlagsändring måste
fattas såsom ett led i den rad av åtgärder, som från statsmakternas sida
vidtagits sedan mitten av 1800-talet i syfte att öppna befuttningar i allmän
tjänst för kvinnor, vilka åtgärder nödvändiggjorts på grund av industrialismens
genombrott. Den omvälvning på det husliga arbetets område, som
orsakats av att industrien bemäktigat sig en stor del av det arbete, som
fordom utfördes i hemmen, har nämligen tvingat kvinnorna att i stor utsträckning
söka arbetsförtjänst utom hemtnet. Och det var icke endast
billig hetsskäl, som åstadkommo, att tillträde lämnades kvinnor till sådana
befattningar i allmän tjänst, som de otvivelaktigt kunde sköta. Det blev
också ett intresse för samhället att tillgodogöra sig den obrukade arbetskraften,
särskilt inom undervisningsväsendet och kommunikationsverken. Så
gavs under loppet av 1850- och 18ti0-talen åt kvinna rättighet att bliva
folkskollärare, organist, lärare i teckning samt i musik och sång vid lägre
läroverk, lärare vid fulkskoleseminarium, telegrafist, postexpeditör och skrivare
vid statens järnvägar.
Såsom stöd för sin uppfattning, att grundlagsändringen avsett att förskaffa
kvinnorna nya verksamhetsområden, vill nämnden åberopa, att konstitutionsutskottet
vid 1905 års Riksdag vid denna frågas behandling erinrade
no
Grunderna för kvinnas anställning.
om att frågan om kvinnans anställning i det offentligas tjänst och om den
utsträckning, vari sådan anställning borde henne medgivas, vid flera tillfällen
varit föremål för Kungl. Maj:ts och Riksdagens uppmärksamhet.
Steg för steg hade därvid, yttrade utskottet, de önskningsmål .vunnit beaktande,
vilka å ena sidan gått ut på att bereda kvinnan tillfälle att förskaffa
sig erforderlig utdaning för vinnande av kompetens till vissa statstjänster
och å andra sidan avsett att åt henne förvärva rätt att efter ådagalagd
kompetens söka och erhålla dylika tjänster. Strävandena att för kvinnan
öppna verksamhetsfält i det allmännas tjänst samt att höja och stärka
hennes ställning i socialt och ekonomiskt hänseende hade sålunda ingalunda
avvisats. Och man hade alltmer visat sig böjd att erkänna, att
kvinnan bör tillåtas att innehava och utöva statstjänst, då hon genom anlag
och ådagalagd skicklighet kan anses därtill ägnad. Man hade icke heller
kunnat förbise, att egenskaper, som vore speciellt utmärkande för kvinnan,
kunde göra henne särskilt lämpad att bekläda vissa slag av statstjänster.
Utskottet yttrade vidare:
»Motionärernes föreliggande förslag åsyftar nu att .med avseende å
vissa angivna tjänster undanröja det i § 28 regeringsformen inneburna
hinder mot kvinnans befordran i statstjänst. I och för sig har utskottet
intet att invända mot syftet i detta motionärernes förslag, då detsamma
kan anses naturligt ansluta sig till den utveckling, som å ifrågavarande
område hittills ägt rum. De befattningar, som av motionärerne avses,
eller lärarebefattningar vid de allmänna läroverken och vid universiteten,
de teologiska läraretjänsterna vid de sistnämnda likväl undantagna, lärareoch
andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd eller
skön konst, ävensom läkarebefattningar, äro ock otvivelaktigt av den art,
att kvinnor lämpligen skulle kunna till dem lämnas tillträde. Kvinnans
förmåga och duglighet inom dessa fack torde numera vara prövade och
erkända. Vad särskilt lärarebefattningarna angår, synes en dylik utvidgning
äga så mycket större skäl, sedan kvinna genom kungl. brevet den 7
Grunderna för kvinnas anställning.
111
november 1873 medgivits rättighet, att avlägga alla vid universiteten förekommande
examina med undantag av examen inför teologisk fakultet samt
juris licentiatexamen. Om man därjämte förutsätter, att lärarebefattningarna
vid de allmänna läroverken komma att göras till föremål för Kungl.
Maj:ts utnämningsrätt, torde en grundlagsändring i den riktning motionärernes
förslag angiver vara av särskilt behov påkallad.»
Ur konstitutionsutskottets vid 1907 års Riksdag utlåtande må här
följande anföras:
»Mot kvinnas anställande i statstjänst i den utsträckning, sotn sålunda
i frågaställts, har utskottet intet att erinra. Det synes nämligen utskottet
vara av vikt att jämväl åt de kvinnliga krafter, som äro skickade
att utöva en gagnerik verksamhet å nu ifrågavarande områden av statsförvaltningen,
beredes möjlighet att vinna anställning i statens tjänst.
Det arbete å den offentliga undervisningens fält, vilket under de gångna
åren utförts av kvinnor, har, såsom numera torde allmänt erkännas, varit
av en synnerligen omfattande och betydelsefull art. Även såsom läkare
samt inom området för vetenskap, slöjd och skön konst hava kvinnor varit
verksamma på ett framgångsrikt och för samhället gagneligt sätt. Det
kan därför knappast längre anses vara med rättvisans fordringar eller med
samhällets välförstådda intresse överensstämmande att helt och hållet utestänga
dem från sådana befattningar av nu nämnd art, vilkas innehavare
av Konungen utnämnas. Särskilt synes det, såsom i herr Trjggers förevarande
motion jämväl framhållits, vara angeläget att vidtaga eu grundlagsändring
i nu föreslagen riktning, sedan genom Kungl. Maj:ts nådiga
stadga för rikets allmänna läroverk den 18 febr. 1905 utnämningsrätten
till de flesta beställningar vid dessa läroverk överflyttats till Kungl. Maj:t.»
Med hänsyn dels till det nu anförda, dels till deri omständigheten,
att kvinnor redan äro anställda såväl som övningslärarinnor vid högre
allmänna läroverk och realskolor som såsom ämneslärarinnor vid statssainskolor,
anser nämnden, att en tolkning av regeringsformen, som skulle
112
Grunderna för kvinnas anställning.
kunna leda till att kvinnor icke alls erhölle anställning vid dessa läroanstalter,
vore uppenbart orimlig. Nämnden anser sig därför böra utgå
ifrån att kvinnor böra få tillträde till alla lärarbefattningar vid statens
allmänna läroverk med undantag av dem, i fråga om vilka det kan uppvisas,
att kvinnor för dem icke äro lämpliga.
Ämneslärartj änster.
Vad beträffar ämneslärartj änster vid statens allmänna läroverk, har
inom nämnden diskussionsvis framställts den tanken, att om kvinnor skulle
få tillträde till dessa befattningar, deras behörighet borde begränsas till
adjunktstjänster med undervisningsskyldighet inom realskolans lägre klasser.
Mot denna tanke torde för det första kunna invändas, att den skulle kunna
komma att medföra svårigheter, då en sålunda genomförd arbetsfördelning
icke står i överensstämmelse med läroverkens organisation. Såsom framhålles
i universitetskommitténs betänkande om filosofiska examina, avgivet
den 8 december 1902, har under tidernas lopp klasslärarsystemet vid de
allmänna läroverken så småningom givit vika för ämneslärarsystemet.
Utredningen i nämnda betänkande visar, att en utveckling i denna riktning
äger rum i fråga om läroverkens samtliga klasser, även de lägsta.
Under sådana förhållanden torde det icke vara möjligt att begränsa kvinnornas
användning till vissa klasser.
Något behov av en sådan begränsning av kvinnors behörighet torde
icke heller föreligga. Genom beslut vid 1904 års Riksdag äga kvinnor
behörighet att innehava ämneslärarinnebefattningar vid statens samskolor,
där de undervisa i realskolans alla klasser och alla läsämnen. För behörighet
till sådan lärarinnebefattning gäller, att sökande skall hava antingen
genomgått den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet i Stockholm
och därifrån erhållit godkänt avgångsbetyg samt därefter beträffande tjänstgöring
hava fullgjort, vad för adjunkts- eller lektorsbefattning är stadgat,
eller ock hava fullgjort, vad beträffande examina, provårskurs och tjänst
-
113
Grunderna för kvinnas anställning.
röring såsom lektor eller adjunkt llr stadgat. Likaledes hava kvinnor ratt
att söka och innehava ämneslärarinnebefattningar vid de statsunderstödda
kommunala mellanskolorna, som avse att bibringa den allmänt medborgerliga
bildning, som vitsordas genom realskolexainen. Icke heller vid
dessa skolor är kvinnors användning på något sätt begränsad till vissa
klasser eller ämnen. Behörig till ämneslärarinnebefattning vid kommunal
inellanskola är den, som uppfyllt villkoren för behörighet till adjunktstjänst
eller ämneslärarinnebefattning vid allmänt läroverk. Dessutom kunna
ock personer, som fullgjort vissa angivna villkor, av Kungl. Maj:t, efter
läroverksöverstyrelsens hörande, förklaras behöriga till ifrågavarande befattningar.
I betänkande med förslag till grunder, med tillämpning av
vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas och
befordras till vissa befattningar, avgivet den 13 januari 1911, har löneregleringskommittén
föreslagit, att kvinnor måtte medgivas tillträde till adjunktsbefattningar
vid rikets allmänna läroverk, även för det fall att med dylik
tjänst följer undervisningsskyldighet i större eller mindre mån å gymnasialstadiet.
Läroverksöverstyrelsen har i utlåtande över detta betänkande
den 10 februari 1911 anslutit sig till detta förslag och därvid beträffande
sin erfarenhet om lärarinnor vid statssamskolor samt enskilda flick- och samskolor
ävensom om lärarinnorna vid högre lärarinneseminariet och den därmed
förenade normalskolan anfört, att den i fråga om dessa lärarinnors sätt
att handhava sin såväl undervisande som uppfostrande uppgift hade, i det
stora hela sett, endast goda erfarenheter. »Detta omdöme gäller», yttrar
överstyrelsen, »även den under ärendets föregående behandling rätt mycket
debatterade frågan om lärarinnornas förmåga att bland manliga lärjungar
upprätthålla ordningen». Från kommunala mellanskolan föreligger icke
heller, nämnden veterligt, någon erfarenhet, som kunde motivera en ändring
i lärarinnornas behörighet. Om man under sådana förhållanden i det
avseende, varom nu är fråga, skulle stadga, att kvinnor, som av Kungl.
Maj:t utnämnas, endast skulle få tjänstgöra inom läroverkens tre lägsta
15—13X873. Lärarelönenämnden. 1.
114
Grunderna för kvinnas anställning.
klasser, så skulle detta innebära, att av Kungl. Maj:t utnämnd, universitetsbildad
kvinna skulle anses vara mindre lämplig att undervisa på realskolans
olika stadier än av underordnad myndighet utnämnd, seminariebildad
lärarinna.
De faktiskt förhandenvarande förhållandena göra det enligt nämndens
mening omöjligt att på förhand begränsa de akademiskt bildade lärarinnornas
användning till vissa klasser inom realskolan. Icke heller anser
nämnden det möjligt att inskränka densamma till vissa ämnen. Det är
ju emellertid tänkbart, att en arbetsfördelning av sig själv kommer att inträda.
Härom har nämnden yttrat sig i annat sammanhang.
Inom nämnden har i överensstämmelse med löneregleringskommitténs
förslag yrkats, att kvinnor icke skulle få tillträde till lektorat vid högre
allmänna läroverk. I reservation till löneregleringskommitténs betänkande
har uttalats den uppfattningen, att kvinnas kompetens till lär arbefattningar
vid realskolor och högre allmänna läroverk borde begränsas till sådana
adjunktsbefattningar, som äro avsedda för undervisning företrädesvis i realskola
och realskoleklasserna i de högre allmänna läroverken.
Läroverksöverstyrelsen, som i sitt utlåtande över löneregleringskommitténs
ifrågavarande betänkande utgått ifrån att det icke vore fråga om
att i ett slag bestämma hela den utsträckning, i vilken kvinnor skulle
kunna inom de av Riksdagen angivna områdena innehava statstjänster,
har bland annat anfört, att då överstyrelsens erfarenhet i ifrågavarande
avseende väsentligen inskränkte sig till realskolans stadium, överstyrelsen
funne det klokt att till en början lämna kvinnorna tillträde endast till
adjunktsbefattningar, överstyrelsen tvekade likväl icke att göra det uttalandet,
att det efter vunnen erfarenhet sannolikt komme att visa sig, att
kvinnor jämväl ur disciplinär synpunkt vore såsom lärare användbara å
gymnasialstadiet.
Om kvinnas lämplighet som lärarinna på gymnasialstadiet föreligga
erfarenheter huvudsakligen från enskilda kvinnliga gymnasier och enskilda
Grunderna för kvinnas anställning.
115
samskolor. I sådant avseende hänvisar nämnden till de uttalanden från
gymnasierektorer, som återfinnas i bil. XV.
Såväl erfarenheten från dessa skolor som från kvinnors verksamhet
som lärare vid högre lärarinneseminarier har tydligt ådagalagt kvinnors
förmåga att meddela undervisning på ett stadium, som motsvarar gymnasiernas.
Däremot hava kvinnor utom under genomgående av provårskursen
haft föga tillfälle att ådagalägga förmåga att upprätthålla disciplin i gymnasialklasser
med uteslutande manlig ungdom. Den disciplinära förmågan
är emellertid ingalunda bunden vid ett visst kön. Dels bottnar den
i personliga förutsättningar: fasthet och viljekoncentration, egenskaper,
som likaväl kunna förefinnas hos en kvinna som hos eu man, dels sammanhänger
den med förmågan att meddela en intresseväckande undervisning.
Nämnden delar för övrigt den uppfattning, som läroverksöverstyrelsen
uttalat i ovanberörda utlåtande över löneregleringskommitténs betänkande,
att disciplinförmågan torde sättas hårdast på prov i mellanklasserna.
Huruvida kvinnor över huvud taget skulle vara lika lämpliga som
män såsom lärare vid gymnasier är en fråga, som nämnden icke anser
sig kunna besvara med nu tillgängligt erfarenhetsmaterial. Vad nämnden
däremot är övertygad om är, att kvinnor finnas och komma att finnas, som
äga förutsättningar att utöva en gagnerik verksamhet som gymnasielärare.
Att under sådana förhållanden förvägra kvinnor tillträde till dessa befattningar
skulle enligt nämndens mening tydligen vara stridande mot grundtanken
i ändringen av regeringsformens § 28.
Den farhågan har uttalats, att kvinnliga lärare vid allmänna läroverk
skulle kunna komma att utöva ett feminiserande inflytande på den
manliga ungdomen. För så vitt nämnden känner, föreligga inga erfarenheter
från svenska läroanstalter, där kvinnor varit anställda, som kunna
ge anledning till den förmodan, att svenska ynglingar skulle vara ägnade
att låta sig påverkas i den befarade riktningen. Hur mycket berättigat
116
Grunderna för kvinnas anställning.
som ligger i talet om den manliga ungdomens feminisering genom kvinnliga
lärare, är det svårt att göra sig eu bestämd mening om, då diskussionen
i denna fråga rör sig med allmänna ordalag och icke har något
underlag av faktiskt påvisbara realiteter. I varje fall tror nämnden icke,
att kvinnor komma att söka och vinna anställning vid allmänna läroverk i
så stor utsträckning, att fara för alltför starkt kvinnligt inflytande kommer
att föreligga. Läroverksöverstyrelsen har emellertid i ovannämnda
utlåtande över löneregleringskommitténs betänkande föreslagit den bestämmelsen,
att vid varje läroverk, avsett för endast gossar, minst hälften av
lärarpersonalen, rektor frånräknad, skall vara manlig. Nämnden har ingen
anledning att motsätta sig en dylik bestämmelse.
Enligt nu gällande bestämmelser skola vid var och en av statens
saraskolor finnas tre manliga adjunkter och tre ämneslärarinnor. En sådan
anordning motiverades av läroverkskommittén i dess den 8 december 1902
avgivna betänkande på följande sätt: »Skall en verklig samskola bringas
till stånd, så är första villkoret, att den förses med såväl manliga som
kvinnliga lärare, helst till lika antal. Endast under sådana förhållanden
kan samundervisningen erhålla uppfostrande betydelse och kunna de svårigheter,
som med densamma äro förbundna, lyckligt lösas.»
Då nämnden icke föreslår ändring vare sig i fråga om ämneslärarinnetjänsternas
antal eller i fråga om deras natur, skulle enligt nämndens förslag
några kvinnliga adjunkter icke komma att anställas vid statens samskolor.
Nämnden förordar sålunda, att kvinna må kunna utnämnas till adjunkt
vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk samt till lektor
vid högre allmänt läroverk med den inskränkningen, att minst halva
antalet ämneslärarbefattnincar vid dessa läroverk skall bestridas av män.
Såsom nämnden förut framhållit, torde erfarenheten hava givit vid
handen, att kvinnor kunna äga erforderliga förutsättningar för att på ett
tillfredsställande sätt bestrida undervisningen på högre stadier. Att kvin
-
Grunderna för kvinnas anställning.
117
nor med dylika förutsättningar äro alldeles särskilt lämpade att leda kvinnlig
ungdoms uppfostran och undervisning torde ligga i öppen dag. Nämnden
tillstyrker alltså i likhet med löneregleringskommittén och läroverksöverstyrelsen,
att kvinna må kunna av Kungl. Maj:t utnämnas till lektorsbefattning
vid högre lärarinneseminariet.
Enligt gällande stadga skall vid kvinnligt folkskoleseminariuin minst
en av adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna. Denna bestämmelse
går tillbaka till 1865 års reglemente för folkskoleseminarierna. För närvarande
äro av de fem adjunkterna vid Stockholms seminarium tre kvinnor
och av de fyra adjunkterna vid vart och ett av de övriga lärarinneseminarierna
två kvinnor, med undantag för ett sådant seminarium, där av
de fyra adjunktsbefattningarna två innehavas av män, en av en kvinna, och
en, förut besatt av kvinnlig innehavare, nu är vakant. Nämnden ser i
detta förhållande ett uttryck för att vid de kvinnliga seminarierna gjort
sig gällande ett behov av kvinnliga ämneslärare i större utsträckning ån
vad som fastställts såsom minimum. Folkundervisningskommittén har föreslagit,
att vid de kvinnliga seminarierna minst halva antalet av ämneslärarbefattningarna
skall bestridas av kvinnor. Nämnden biträder detta försko-.
o
Vad de mardiga seminarierna beträffar, hyser nämnden intet tvivel
om att det finnes kvinnor, som skulle väl kunna sköta ämneslärartjänster
vid dessa läroanstalter. Svårigheten att upprätthålla disciplin torde där
snarare vara mindre än större än vid gymnasierna. Under sådana förhållanden
bör det enligt nämndens mening icke förvägras kvinnor att
söka och innehava ämneslärarbefattningar vid manliga seminarier. Folkundervisningskommittén
har föreslagit, att vid lärarseminarier skall minst
halva antalet ämneslärarbefattningar bestridas av män. Nämnden ansluter
sig till detta förslag.
Såsom förut nämnts, bestämmes i stadgan för statens folkskoleseminarier
den 3 juli 1914, att adjunktsbefattningarna vid folkskolesemina
-
118
Grunderna för kvinnas anställning.
rierna skola, för det fall att tjänsten skall besättas med manlig innehavare,
tillsättas av Kungl. Maj:t, men för det fall att tjänsten skall besättas med
kvinnlig innehavare, av folkskolöverstyrelsen. Av vad som förekommit i
detta ärende torde framgå, att den skillnad, som här gjorts mellan sättet för
manlig och kvinnlig tjänstinnehavares tillsättning, måste, såsom ovan angivits,
anses hava karaktären av ett provisorium, beroende därpå, att de
grunder, med tillämpning av vilka kvinna enligt § 28 regeringsformen må
kunna av Kungl. Maj:t utnämnas, ännu icke blivit fastställda. Nämnden
förordar, att kvinnlig ämneslärare vid folkskoleseminarium skall i likhet
med manlig ämneslärare utnämnas av Kungl. Maj:t.
Då kvinnor grundat och såsom föreståndarinnor med framgång lett
såväl kvinnliga seminarier som samskolor och högre skolor för kvinnlig
ungdom, har nämnden icke hyst några principiella betänkligheter mot
att förorda, att kvinnor skulle få tillträde till rektorsbefattningar. Emellertid
har det icke synts nämnden lämpligt, att läroanstalter, som uteslutande
äro avsedda för manlig ungdom, ledas av kvinnor. Nämnden förordar
därför, att kvinna må förklaras behörig att innehava rektorsbefattning vid
statens samskolor, högre lärarinneseminariet samt kvinnliga folkskoleseminarier.
Nämnden, som här nedan kommer att föreslå, att adjunktsbefattningarna
vid folkskoleseminarierna skola förvandlas till lektorat, föreslår alltså,
att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och befordras
till
adjunkt vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk,
till lektor vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och
folkskoleseminarium samt
till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinnligt
folkskoleseminarium; ävensom
Grunderna för kvinnas anställning.
HD
att minst halva antalet ämneslärarbefattningar vid realskola för »os
o
O
sar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män samt
att vid folkskoleseminariuin minst halva antalet ämneslärarbefattningar
skall bestridas vid lärarseininarium av män och vid lärarinneseminarium
av kvinnor.
Övningslärartj änster.
Eldigt gällande bestämmelser kan kvinna söka och innehava lärarbefattning
i teckning vid realskola. Åtskilliga kvinnor hava dessutom
genom dispens erhållit rätt att innehava lärarbefattning i teckning vid
högre allmänt läroverk. Sålunda tjänstgjorde höstterminen 1912 sex
kvinnor såsom ordinarie teckningslärare vid högre allmänt läroverk.
Nämnden förordar, att kvinna må kunna söka och innehava lärarbefattning
i teckning ej blott vid realskola utan även vid högre allmänt
läroverk.
Vad statens folkskoleseminarier beträffar, kan enligt nu gällande
bestämmelser kvinna förordnas till lärarinna i teckning vid lärarseininarium,
och bör kvinna förordnas till lärare i teckning vid lärarinneseminarium,
»såvida icke särskilda omständigheter föranleda undantag.
Nämnden, som icke funnit skäl föreligga att åt kvinnor förbehålla lärarbefattning
i ifrågavarande ämne vid lärarinneseminarium, förordar, i
likhet med folkundervisningskommittén, att såväl man som kvinna må
kunna söka och innehava lärarbefattning i teckning vid såväl lärår- som
lärarinneseminarium.
Enligt nu gällande bestämmelser kan kvinna söka och innehava
• lärarbefattning i musik vid realskola men icke vid högre allmänt läroverk.
På frågan, om det vore lämpligt att giva kvinnor tillträde till lärartjänster
i musik vid högre allmänt läroverk, har en av de för ämnets
behandling av chefen för ecklesiastikdepartementet särskilt tillkallade sak
-
120
Grunderna för kvinnas anställning.
kunniga obetingat svarat ja och en anfört, att han icke ansåg sig kunna
uttala sig för kvinnas anställande som musiklärare vid högre allmänt
läroverk under annat villkor, än att Musikaliska Akademiens statuter
förändrades så, att ämnena dirigering och instrumentation inginge och
betygsattes i den examen, som berättigar till musiklärartjänst vid statens
läroverk.
Nämnden, som anser det falla utom dess uppgift att föreslå förändrade
bestämmelser rörande musiklärarexamen, förordar, att kvinna må
kunna söka och innehava lärarbefattning i musik vid högre allmänt läroverk,
naturligtvis under förutsättning att hon förvärvat erforderlig kompetens.
Vad folkskoleseminarierna beträffar, bör enligt nu gällande bestämmelser
vid lärarinneseminarium kvinna förordnas för undervisningen i
musik och sång, »såvida icke särskilda omständigheter föranleda undantag».
Folkundervisningskommittén har föreslagit, att för undervisningen i nämnda
ämne böra förordnas vid lärarseminarium manlig och vid lärarinneseminarium
kvinnlig lärare.
Nämnden har till de ovannämnda sakkunniga framställt den frågan,
huruvida ämnets natur krävde manliga lärare för manliga lärjungar och
kvinnliga lärare för kvinnliga lärjungar. Denna fråga har av de sakkunniga
besvarats nekande.
Nämnden förordar på grund härav, att såväl man som kvinna må
kunna söka och innehava lärarbefattning i musik och sång vid såväl lärarsom
lärarinneseminarium.
Enligt nu gällande bestämmelser äro lärarbefattningarna i gymnastik
vid rikets allmänna läroverk förbehållna åt män. Dock kan vid statssamskola
anställas biträdande gymnastiklärarinna, därest vederbörande kommun
anslår medel. Vid högre lärarinneseminariet kan såväl man som kvinna
söka och innehava lärarbefattning i gymnastik. I fråga om statens folk
-
Grunderna för kvinnas anställning.
121
skolesetn maner ilr stadgat, att vid lärarinneseminarium bör för undervisningen
i gymnastik med lek och idrott förordnas lärarinna.
Folkundervisningskommittén har i fråga om folkskoleseminarierna
föreslagit, att för undervisningen i gymnastik med lek och idrott bör
förordnas vid lärarseminarium manlig lärare och vid lärarinneseminarium
kvinnlig lärare.
Då läraren i gymnastik icke endast har till uppgift att leda gymnastikövningarna
utan allt mer övertager ledningen av ungdomens hela
fysiska fostran, har det synts nämnden önskvärt, att lärarbefattning i gymnastik
bestrides av manliga lärare vid manliga läroanstalter och av kvinnliga
lärare vid kvinnliga läroanstalter.
Nämnden förordar alltså, vad de allmänna läroverken beträffar, att
lärarbefattning i gymnastik vid realskola för gossar och högre allmänt
läroverk må kunna sökas och innehavas endast av män. Vad statssamskolorna
beträffar, anser nämnden, att lärarbefattning i gymnastik må
kunna innehavas av såväl man som kvinna. Skulle det, för den händelse
att en kvinna innehar gymnastiklärarbefattning vid en samskola, befinnas
lämpligt, att en manlig biträdande gymnastiklärare förordnas, så lärer
hinder icke möta därför, om kommunen anslår medel därtill.
Nämnden anser vidare, att vid högre lärarinneseminariet gymnastiklärarbefattningen
må kunna sökas och innehavas endast av kvinna.
Vad folkskoleseminarierna beträffar, förordar nämnden, att lärarbefattningar
i gymnastik må kunna sökas och innehavas vid lärarseminarium
endast av män och vid lärarinneseminarium endast av kvinnor.
Beträffande lärarbefattning i manlig slöjd vid folkskoleseminarium
år intet stadgat i nu ifrågavarande avseende. Med särskild hänsyn till
att enligt den nya undervisningsplanen för statens folkskoleseminarier av
den 3 juli 1914 även metallslöjd ingår i ämnet manlig slöjd förordar
nämnden i likhet med folkundervisningskommittén, att kvinna icke må
16—131873. Lärarelönenämnden. 1.
122
Grunderna för kvinnas anställning.
äga rätt att söka och innehava lärarbefattning i manlig slöjd vid lärarseminarium.
Lärarbefattningarna i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid statssamskola,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt i hushållsgöromål
vid folkskoleseminarium böra givetvis, såsom nu är stadgat,
innehavas av kvinnor.
Beträffande lärarbefattning i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium
är i nu ifrågavarande avseende intet stadgat. Folkundervisningskommittén
har föreslagit, att för undervisningen i trädgårdsskötsel bör vid lärarseminarium
förordnas manlig lärare.
Då kvinnlig trädgårdsmästare otvivelaktigt kan med samma framgång
som manlig handhava seminarieträdgårdens skötsel och vård, och då undervisning
i trädgårdsskötsel torde i det hela taget ställa samma krav på
läraren, vare sig lärjungarna äro manliga eller kvinnliga, förordar nämnden,
att kvinna må kunna söka och innehava lärarbefattning i trädgårdsskötsel
vid såväl lärår- som lärarinneseminarium.
Nämnden föreslår alltså,
att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas av
såväl män som kvinnor, nämligen:
lärartjänst i teckning vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarium,
lärartjänst i musik (och sång) vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarium,
lärartjänst i gymnastik vid statssainskola samt
lärartjänst i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium;
att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas endast
av män, nämligen:
Grunderna för kvinnas anställning.
123
lärårtjanst i gymnastik (med lek och idrott) vid realskola för gossar,
högre allmänt läroverk och, vad folkskoleseminarierna beträffar, lärarseminarium
samt
lärartjänst i manlig slöjd vid lärarseminarium; ävensom
att följande övningslärartjänster må kunna sökas och innehavas endast
av kvinnor, nämligen:
lärartjänst i gymnastik (med lek och idrott) vid högre lärarinneseminariet
och vad folkskoleseminarierna beträffar, lärarinneseminarium,
lärartjänst i kvinnlig slöjd (kvinnligt handarbete) vid statssamskola,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium samt
lärartjänst i hushållsgöromål vid folkskoleseminarium,
Övningsskollärartjänster.
hör närvarande är stadgat, att för undervisningen i den med lärarinneseminarium
förenade övningsskolan skall förordnas lärarinnor. Folkundervisningskoinmittén
har, med framhållande av att övningsskolorna äro
eller åtminstone borde vara sainskolor, föreslagit, att övningsskolans lärarpersonal
bör utgöras såväl av manliga som av kvinnliga lärare, vid lärarseminarium
företrädesvis manliga, vid lärarinneseminarium företrädesvis
kvinnliga. Genom stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914
har sedan fastställts, att i övningsskolan böra undervisas både gossar och
flickor. Under sådana förhållanden bör övningsskolan givetvis äga såväl
manliga som kvinnliga lärare. Emellertid torde även i fråga om övningsskolans
lärarkrafter någon proportion böra bestämmas mellan de manliga
och kvinnliga lärarnas antal.
Nämnden föreslår,
att vid övningsskola skall finnas minst en manlig lärare och minst
eu kvinnlig lärare; ävensom
att minst halva antalet övningsskollärare skall utgöras av vid lärarseminarium
män och vid lärarinneseminarium kvinnor.
124
Grunderna för kvinnas anställning.
2. Gift kvinnas behörighet att söka och innehava lärartjänst
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och statens folkskoleseminarier.
1 bil. XII lämnas en sammanfattning av de nu gällande bestämmelser,
som angå gift kvinnas behörighet att innehava allmän tjänst. Av
donna redogörelse framgår, att ifrågavarande sinsemellan mycket olika
bestämmelser kunna grupperas sålunda:
a)
Kvinna, som träder i gifte, skall vara skyldig att frånträda sin
befattning eller anses hava frånträtt densamma. (Lärarinnor vid de allmänna
läroverken.)
b)
Kvinnlig befattningshavare skall vid ingående av äktenskap anses
hava frånträtt sin befattning, dock med rätt för vederbörande ämbetsverk
att under viss förutsättning behålla henne som extra tjänsteman. (Kommunikationsverken.
)
c)
Träder kvinnlig befattningshavare i gifte, ät hon icke skyldig att
av sådan anledning avgå från befattningen, därest icke vederbörande myndighet
med hänsyn till befattningens behöriga upprätthållande finner det
nödigt. (Fasta biträden hos vissa domstolar, ämbetsverk och myndigheter;
kvinnliga seminarieadjunkter.)
d)
Kvinna äger rätt att innehava tjänst utan avseende därå, om hon
är gift eller icke. (Lärarbefattningar vid folkskolorna och de kommunala
mellanskolorna.)
Frågan om gift kvinnas rätt att innehava småskollärarinnetjänst
kommer nämnden att behandla i kap. VIII, 2 om småskollärarkårens rättsliga
ställning.
Den fråga, som nämnden nu närmast har att syssla med, rör gifta
kvinnors rätt att innehava sådana befattningar vid statens läroanstalter,
Grunderna för kvinnas anställning.
125
vilkas innehavare utnämnas av Kungl. Maj:t. Denna fråga torde emellertid
icke kunna isoleras från frågan om gifta kvinnors rätt att innehava sådana
befattningar vid statens läroanstalter, vilkas innehavare tillsättas av Kungl.
Maj:t underordnade myndigheter. Den nu berörda formella olikheten i
avseende å tillvägagåendet vid tjänsternas tillsättning torde nämligen icke
vara av den art, att den har betydelse för själva sakfrågan om gift kvinnas
rätt att innehava tjänst vid ifrågavarande läroanstalter.
Nämnden har i det föregående givit uttryck åt den uppfattningen,
att öppnandet av nya verksamhetsområden för kvinnorna är en av den
samhälleliga utvecklingen betingad nödvändighet. Denna utvidgning av
kvinnans verksamhetssvär drager emellertid med sig åtskilliga invecklade
sekundära spörsmål, bl. a. det om gifta kvinnors ställning i berörda hänseende.
Bland de många olika meningar, som i detta avseende göra sig
gällande, kan man urskilja tvenne diametralt motsatta åsikter. Enligt den
ena bör den gifta kvinnan icke hava sin huvudsakliga verksamhet förlagd
utom hemmet. Enligt den andra bör den gifta kvinnan hava samma rätt
som den ogifta kvinnan att innehava tjänstanställning.
Skälen för den förra uppfattningen ligga i öppen dag. Från synpunkten
av hemmets skötsel samt barnens fostran och vård är det naturligen
lyckligast, om den gifta kvinnan kan ägna sin huvudsakliga arbetskraft
åt sitt husmoderskall. Och om en gift kvinna innehar en tjänst,
som kräver full tjänstgöring, är det under alla förhållanden en olägenhet,
om hon av havandeskap och modersplikter under längre tider förhindras
att bestrida tjänsten. Härtill kommer, att den kvinnliga befattningshavaren,
som har familj, lätt kommer att i högre eller mindre grad distraheras
i sitt arbete på grund av varjehanda husmoderliga omtankar och bestyr.
Det är sålunda icke fråga om att icke gift kvinnas anställning utom
hemmet i regel måste anses som en olägenhet.
Frågan är då, om man bör ställa sig på den rakt motsatta stånd
-
126
Grunderna för kvinnas anställning.
punkten och förbjuda gifta kvinnor att innehava tjänstanställning. Mot
en dylik ståndpunkt kan till en början anmärkas, att ett sådant förbud
icke träffar, vad man med förbudet vill komma åt. Det träffar exempelvis
den gifta kvinnan, som är barnlös, men icke den ogifta kvinnan, som
är moder. Det har därför anmärkts, att ett generellt förbud för kvinnor
att innehava allmän tjänst skulle leda till förbindelser, ingångna under
andra än de för äktenskap stadgade former. Med den utveckling, som
försiggår i uppfattningen om samlivet mellan man och kvinna, kan man
icke bortse från att denna anmärkning, som för närvarande icke torde böra
tillmätas allt för stor betydelse, framdeles måste bliva mera beaktad.
Det torde kunna antagas, att utvecklingen i avseende å kvinnornas
tillträde till nya verksamhetsområden icke kan anses nu avslutad. Fastmera
torde kunna antagas, att det relativa antalet av utomhems anställda kvinnor
kommer att ytterligare och avsevärt ökas. Skulle nu dessa förhindras
att ingå äktenskap, blir följden den, att därest icke förbudet på ovan antytt
sätt kringgås, en stor del av landets kvinnor bleve förhindrade att
bidraga till släktets förökelse, en synpunkt, som bör särskilt beaktas med
hänsyn till den ringa äktenskapsfrekvensen och nativiteten inom nationen.
Och det bör tilläggas, att de självförsörjande kvinnorna i avseende å förutsättningar
att bliva goda mödrar icke torde stå tillbaka för andra kvinnor.
Såvitt nämnden förstår, har landet icke råd att till celibat tvinga en stor
del av dess kvinnor.
Det kan nu invändas, att en kvinnlig befattningshavare, som erhållit
ett antagligt giftermålsanbud, har valet fritt mellan att antingen behålla
tjänsten och avstå från äktenskapet eller ock avstå från tjänsten och ingå
äktenskap. Det behöves emellertid icke stor kännedom om livets förhållanden
för att förstå, att detta val icke är vare sig fritt eller lätt. Den
frigörelse av kvinnlig arbetskraft från husliga göromål, som blivit en följd
av den industriella utvecklingen, har nämligen givetvis inverkat icke minst
på den gifta kvinnans arbetsvillkor. Förenklingen av arbetet inom hemmet
Grunderna för kvinnas anställning.
127
i våra dagar gör det icke blott möjligt utan även ofta nödvändigt för
husmodern att genom arbetsförtjänst utom hemmet bidraga till familjens
uppehälle. Med de alltjämt stegrade levnadskostnaderna och större anspråken
på livet är kanske ofta kvinnans inkomst en förutsättning för att
äktenskapet skall komma till stånd. Men även där mannens ekonomiska
omständigheter äro bättre, måste det för kvinnan, som har sin säkra bärgning,
synas förenat med en viss risk att avstå från denna, då ju mannen
kan tänkas falla ifrån, så att kvinnan snart står där utan existensmedel
med oförsörjda barn. Och för deri kvinna, som underkastat sig en mera
omfattande utbildning, måste härtill komma det övervägandet, att hon måste
lämna det kall, för vilket hon utbildat sig, och att denna utbildning, därest
hon nödgas lämna tjänsten, blir i viss mån värdelös. Ett generellt förbud
för kvinnliga befattningshavare att ingå äktenskap skulle, såvitt nämnden
kan skåda in i förhållandena, för många av dessa kvinnor leda till uppslitande
inre strider och överhuvud taget komma i konflikt med viktiga
samhälleliga och etiska intressen.
Det är ganska sannolikt, att de nu berörda olägenheterna för närvarande
icke skulle framträda så starkt. Men efter hand, i den mån utvecklingen
fortgår i den nu inslagna riktningen, skulle det ifrågasatta
förbudet antingen kringgås eller uppkalla allt starkare krav på dess undanröjande.
För nämnden står det klart, att huru den föreliggande frågan än
löses, olägenheter komma att uppstå. Men frågan måste lösas, och det
gäller då att finna den utväg, som leder till de relativt minsta olägenheterna.
Nämnden har, då det gällt att bilda sig en mening härutinnan,
icke kunnat undgå att taga ett starkt intryck av den erfarenhet,
som i förevarande avseende vunnits å folkskolans område, där gifta kvinnor,
såsom nämnts, äga rätt innehava ordinarie anställning. Såsom nyss
åberopade bilaga giver vid handen, hava visserligen en eller annan gång
försök gjorts att få denna rätt begränsad. Men de framställningar, som
128
Grunderna för kvinnas anställning.
gjorts i detta syfte, hava icke vunnit avseende, och så vitt nämnden kunnat
utröna, finnes för närvarande icke något mera framträdande krav på en
ändring i berörda hänseende. I betraktande av folkskollärarinnekårens
storlek synes den nu åberopade erfarenheten böra tillmätas en icke ringa
betydelse.
Nämnden förbiser emellertid ingalunda, att den erfarenhet, som uti
ifrågavarande fall vunnits inom folkskolorna, icke utan vidare låter sig
överföras på de allmänna läroverken och med dem jämnställda läroanstalter.
Vid de senare befinna sig sålunda lärjungarna eller en del av dem
på ett högre åldersstadium än vid folkskolorna. Att en kvinna i tydligt
framträdande havandeskap uppträder som undervisare för äldre pojkar,
torde i allmänhet icke anses lämpligt. Men sådant kunde ju förebyggas
genom en lagstiftning, som förhindrade den kvinnliga befattningshavaren
att tjänstgöra viss tid före den väntade nedkomsten och möjligen, av
andra skäl, viss tid därefter. Det torde emellertid kunna antagas, att
dylika förhållanden skola regleras av vederbörande själva utan tvånget av
en dylik lagstiftning.
Vid övervägande av samtliga på frågan inverkande, för nämnden
bekanta omständigheter har nämnden kommit till den uppfattningen, att de
lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och
högre lärarinneseminariet, vilka enligt nämndens förut framställda förslag
skulle stå öppna för kvinnor, även böra kunna få innehavas av gifta kvinnor,
dock att den rätt, som sålunda bör tillkomma gifta kvinnor, bör i
viss mån begränsas.
I sist berörda avseende erinrar nämnden om bestämmelserna i nådiga
kungörelsen den 10 juni 1912 angående allmänna villkor och bestämmelser
att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater
uppförda biträdesbefattningar. Häri stadgas bl. a.,
att gift kvinna må till biträdesbefattning av ifrågavarande slag be
-
Grunderna för kvinnas anställning.
129
fordras allenast efter av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall
lämnat medgivande; samt
att, dår kvinnlig innehavare av biträdesbefattning ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från befattningen,
därest icke vederbörande överordnade myndighet med hänsyn till befattningens
behöriga upprätthållande finner det nödigt.
Nämnden anser, att likartade bestämmelser böra utfärdas i fräna om
gift kvinnas anställning vid ovanberörda läroanstalter.
Nämnden föreslår alltså,
att ifråga om gift kvinnas behörighet att söka och innehava sådana
lärarbefattningar vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och statens folkskoleseminarier, till vilka kvinnor må kunna befordras,
skall gälla,
att gift kvinna må till sådan lärarbefattning befordras allenast efter
av Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande;
samt
att, därest kvinnlig innehavare av sådan lärarbefattning ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från
befattningen, därest icke vederbörande skolöverstyrelse med hänsyn till
befattningens behöriga upprätthållande finner det nödigt.
17—131873. Lärarelönenämnden. 1.
130
Kap. IV. Ändrade bestämmelser angående
beräkning av tjänstår för erhållande av
statspension.
Enligt gällande pensionsbestämmelser är beloppet av den pension,
som tillkommer civil tjänstinnehavare, beroende på längden av den tid,
befattningshavaren varit anställd i statens tjänst. Har sådan befattningshavare
under någon tid varit anställd i kommunal tjänst, äger han icke
åberopa denna tjänstgöring vid beräkning av tjänstår för erhållande av
statspension. Denna begränsning i rätten till tjänstårs beräkning för erhållande
av pension har den kommitté, vars utredning och förslag ligga
till grund för nu gällande civila pensionslag, motiverat med hänvisning
till å ena sidan skyldigheten för civil befattningshavare att erlägga pensionsavgift
till statsverket, å andra sidan rättigheten för sådan befattningshavare
att, vid ett mindre antal tjänstår, erhålla avkortad pension.
Ehuru nämnden mera än väl inser, att pensionslagens bestämmelser
i nu berörda stycke kunna anses vara av fundamental natur, har nämnden
icke dess mindre ansett sig nödgad att föreslå vissa avvikelser från dessa
bestämmelser, och får nämnden i sådant avseende anföra följande.
Enligt gällande bestämmelser äger lärare, som från ordinarie anställning
vid kommunal mellanskola befordras till ordinarie adjunktstjänst vid
o
allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, att för uppflyttning i högre
lönegrad som adjunkt tillgodoräkna sig de tjänstår utöver tre, han, efter
vunnen behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, intjänat i sin
Beräkning av tjänstår för statspension.
131
befattning som ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola, dock att
han icke må tillgodoräkna sig mera än tio sådana lönetursår.
Den tanke, som ligger till grund för denna bestämmelse, är följande.
För att de kommunala inellanskolorna skola kunna fylla -sin uppgift att
bibringa den allmänt medborgerliga bildning, som vitsordas genom realskolexamen,
är det angeläget, att dessa skolors lärarkårer även rekryteras
med personer, som fullgjort villkoren för behörighet till adjunktstjänst vid
allmänt läroverk. Den för sådant ändamål effektivaste anordningen vore
o
att göra lönerna vid de kommunala inellanskolorna lika höga som adjunktslönerna
vid de allmänna läroverken. Med hänsyn till dessas storlek särskilt
i de högre lönegraderna kan eu sådan anordning av ekonomiska skäl
icke ifrågasättas. De kommunala mellanskolornas existensberättigande består
däri, att de skola utgöra en billigare skolform än statens realskolor.
Vill man under sådana förhållanden ändock tillförsäkra de kommunala
inellanskolorna lärare med adjunktskompetens, torde detta icke kunna gå
för sig på annat sätt, än^att lärartjänsterna vid dessa skolor anordnas som
övergångsplatser för lärare med adjunktskompetens. Det bör därför ställas
så, att adjunktskompetent lärare skall kunna finna det fördelaktigt för
det] första att taga anställning vid kommunal mellanskola och vidare att
sedan kvarstanna där ett ej för litet antal år. För sistberörda ändamål
bör lärare, som tjänstgjort en tid vid kommunal mellanskola och därefter
övergår till allmänt läroverk, komma i åtnjutande av samma löneförmåner,
som om han hela tiden tjänstgjort vid allmänt läroverk. Detta är anledningen
till här ovan omförmälda lönetursbestämmelse.
Det är emellertid icke nog med denna bestämmelse. Det är gott
och väl, att lärare, som övergår från kommunal mellanskola till allmänt
läroverk, kan omedelbart uppflyttas i högre lönegrad. Men en brist
är, att läraren vid tjänstårsberäkning för erhållande av pension icke får
tillgodoräkna sig den tid, han varit anställd vid kommunal mellanskola.
Merberörda lönetursbestämmelse kan aldrig vinna den avsedda effektivi
-
132
Beräkning av tjänstår för statspension.
teten, såvida den icke kompletteras med eu bestämmelse om rätt för läraren
att för sin föregående tjänstgöring iämväl räkna pensionsår.
Lärarpersonalen vid folkskoleseminariernas övningsskolor måste i följd
av sakens natur så gott som uteslutande rekryteras ur folkskollärarkåren.
»Det är framför allt förvärvad erfarenhet och skicklighet som folkskollärare,
som övningsskollärare skall gorå fruktbringande i sitt arbete vid seminariet»,
yttrar folkundervisningskommittén i sitt seminariebetänkande, I, s. 379.
Det normala bör alltså vara, att lärare någon och icke alltför liten tid
tjänstgör vid folkskola, innan han antages till lärare vid folkskoleseminariums
övningsskola. För närvarande anställas övningsskollärarna på förordnande
och bibehålla under sådant förordnande den delaktighet i folkskollärarnas
pensionsinrättning, som må tillkomma dem i egenskap av folkskollärare.
Av skäl, som längre fram komma att angivas, ämnar nämnden föreslå, att
övningsskollärartjänsterna göras till ordinarie tjänster, och att dessa tjänster
tillsättas förmedelst fullmakt. Vid bifall till detta förslag komma övningsskollärarna
att falla under lagen ang. civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Då emellertid denna lag icke medgiver rätt till pensions beräkning
för kommunal tjänstgöring, kommer sådant att lägga hinder i vägen för
övningslärarkårens rekrytering med personer, som genom undervisning vid
folkskola förvärvat sig för ändamålet erforderlig erfarenhet.
Rörande kompetensvillkoren för anställning som ämneslärare vid tolkskoleseminarierna
föreslår folkundervisningskommittén i sitt seminariebetänkande,
I, s. 631, att tjänstgöring vid folkskola skall, i vissa fall, äga samma
betydelse som den tjänstgöring vid vissa läroanstalter, vilken nu är stadgad som
allmänt villkor för behörighet till adjunktsbefattning vid seminarium, ävensom
att tjänstgöring vid folkskola skall medräknas vid värderingen av den
förtjänst, som en sökande äger i sin tjänstålder. I motiveringen till detta
förslag framhåller kommittén som önskvärt, att, oftare än nu är fallet,
bland sökande till ämneslärartjänster vid folkskoleseminarierna måtte komma
Beräkning av tjänstår för statspension.
13:
att finnas personer, som genom lärarverksamhet vid folkskola vunnit omedelbar
kännedom om folkskolans ställning och behov. Nämnden, som delar
folkundervisningskommitténs uppfattning i detta stycke, anser sig emellertid
böra framhålla, att de önskemål, åt vilka kommittén sålunda givit uttryck,
svårligen kunna förverkligas, så länge ämneslärarna vid folkskoleseminarierna
icke få räkna pensionsår för den tid, de må hava tjänstgjort
vid kommunal läroanstalt.
Vad sålunda anförts om övningsskollärare och ämneslärare torde även
gälla övriga vid seminariet anställda lärare.
Då det är nödvändigt, att övningsskollärarna förvärvat sig nödig utbildning
och erfarenhet under tjänstgöring vid folkskola, och då det är
önskvärt, att åtminstone en del av ämnes- och övningslärarna vid folkskoleseminarierna
någon tid tjänstgjort vid det kommunala skolväsendet, är den
här ovan antydda ändringen i pensionslagen påkallad av statens eget
omedelbara intresse. I
I den mån statens stödjande och reglerande verksamhet i avseende
å det kommunala undervisningsväsendet utvidgats, hava gränserna mellan
statens läroanstalter och kommunens motsvarande läroanstalter börjat utplånas.
Folkskoleväsendet är ingående reglerat av statens lagar och föreskrifter;
till dess uppehållande skall staten betala icke mindre än 90 procent
av lärarnas kontanta begynnelseavlöning samt hela beloppet av ålderstilläggen.
Ser man mera till realiteter än till administrativa former,
kan man gott påstå, att folkskolorna
äro
statsanstalter.
En folkskollärares
gärning har samma
betydelse
för
samhället, evad
han avlönas
av kommunen med bidrag
av statsmedel
eller av staten
med bidrag
av kommunens medel. Om
staten en
dag
skulle formellt övertaga folk
skoleväsendet,
skulle detta i ingen mån ändra arten och betydelsen av
folkskolans verksamhet. Jämför man en statssamskola, vars lärare avlönas
av staten med bidrag av kommunens medel, och en kommunal mellan
-
134
Beräkning av tjänstår för statspension.
skola, vars lärare avlönas av kommunen med bidrag av statsmedel, skall
man finna, att dessa skolor hava samma mål, arbeta på i huvudsak samma
sätt, hava samma betydelse för samhället och stå under samma centrala
ledning. Det kan icke påvisas något sakligt skäl, varför tjänstgöring i
det ena fallet skall medföra rätt till tjänstårsberäkning för erhållande av
statspension, men icke i det andra fallet. Att statssamskolorna äro statsanstalter
och de kommunala mellanskolorna kommunala anstalter, denna
skillnad beror icke på någon skillnad i dessa anstalters betydelse för det
allmänna utan på andra företrädesvis historiska skäl. Blindanstalterna
och dövstumanstalterna äro båda av lika behov och gagn för det allmänna.
Att de förra äro statsanstalter, de senare distriktsanstalter har sin grund
i en del yttre förhållanden av mindre väsentlig betydelse. Förslag om
dövstumskolornas övertagande av staten är också väckt, och det lider väl
icke något tvivel om, att detta förslag kommer att vinna avseende.
För den, som ser till realiteter, framträder hela det av stat och
kommun uppehållna undervisningsväsendet som en sammanhängande komplex
av för staten lika viktiga intressen. Emellan de olika för detta ändamål
upprättade anstalterna finnes icke en sådan svåröverstiglig klyfta, som
pensionslagen tillskapat dem emellan. För staten, som högste vårdare av
allmänintresset, måste det vara irrelevant, om vid bestämmandet av en
statstjänares pensionsförmåner, denne förbrukat hela sin arbetskraft vid en
statens läroanstalt eller någon del därav vid en kommunal läroanstalt. I
vilketdera fallet som helst är det staten, han genom sin verksamhet gagnat.
Till stöd för den ifrågasatta ändringen i pensionslagen kunna åtskilliga
andra omständigheter åberopas. Sålunda är det fyrfaldiga gånger
framhållet och även i praktiken erkänt, att den centrala ledningen av
undervisningsväsendet, både folkskolöverstyrelsen och ecklesiastikdepartementet,
behöva tillföras arbetskrafter, som utbildats inom det kommunala
skolväsendet, Framför allt är detta fallet med folkskolinspektionen, som
Beräkning av tjänstår för statspension.
135
svårligen kan fullgöra sin uppgift utan ingående kännedom om folkundervisningens
tillstånd och behov. I sådant avseende framhåller folkundervisningskommittén
i sitt betänkande om denna inspektion, sid. 81, att arbetet
i folkskolan ofta är förenat med särskilda svårigheter, förorsakade
av mindre gynnsamma skolformer, stort barnantal, skyldigheten att utan
åtskillnad mottaga alla skolpliktiga barn, alla läro- och övningsämnens
förläggande på en enda lärare in. in. Klart är, yttrar kommittén, att den
inspektör, som själv någon tid tjänstgjort som lärare i folkskola, i ganska
avsevärd mån förvärvat erfarenhet om de svårigheter, med vilka man inom
en sådan skola har att räkna, men därjämte om de ljuspunkter, som arbetet
i folkskolan har att förete, samt om de resultat, som i denna skola
kan uppnås — en erfarenhet, som gör, att han med större säkerhet
kan bedöma det arbete, som av andra utföres under liknande förhållanden.
Vad sålunda anförts är icke något för undervisningsväsendet och
dess centrala administration säreget. Kravet på personlig erfarenhet om
folkundervisningen är att anse som en yttring av de strävanden, vilka för
närvarande genomgå hela statsförvaltningen, nämligen att låta de sakliga
synpunkterna och den sakliga insikten komma mera till sin rätt, än tillförne
varit fallet. Men den sakkunskap, på vilken man numera lägger allt
större vikt, kan icke alltid förvärvas enbart genom teoretisk utbildning och
tjänstgöring i statens tjänst. Den kan i många fall endast vinnas genom
tjänstgöring på andra områden. Vår tids krav på förvaltningen förutsätta
en större utväxling av arbetskrafter mellan statens och andra organs verksamhetsområden.
Men en dylik gagnelig cirkulation försvåras därigenom,
att pensionslagen omgärdat statstjänsterna med en svåröverkomlig skyddsmur.
Ett rikare utvecklat samhällsliv och ett kraftigare ingripande av
staten på en mängd områden göra en dylik, huvudsakligen formell, skillnad
mellan statstjänst och annan allmän tjänst mindre motiverad.
136
Beräkning av tjänstår för statspension.
Man har som skäl för den här kritiserade bestämmelsen i pensionslagen
åberopat skyldigheten för statstjänarna att bidraga till sin egen pensionering.
Detta argument skulle vara avj betydelse, om också icke avgörande
betydelse, därest skyldigheten att bidraga till pensioneringen täcktes
av rätten att beräkna pensionsår. Men det är icke så. Skyldigheten
att bidraga till pensionering inträder först vid befordran till ordinarie
tjänst. Men pensionsår äger befattningshavaren beräkna även för den tid,
han i statens tjänst innehaft extra ordinarie anställning eller förordnande.
Genomförandet av den ifrågasatta ändringen'' i pensionslagen skulle helt
enkelt innebära, att vid beräkningen av tjänstår för erhållande av statspension
anställning i kommunal tjänst likställdes med extra ordinarie anställning
i statens tjänst.
Från statsekonom isk synpunkt spelar en sådan anordning ingen väsentlig
roll. Den nya höjningen i utgifterna för statens pensionsväsen
skulle helt visst uppvägas av den större möjligheten att få statstjänsterna
väl besatta, I varje fall lärer den ekonomiska synpunkten icke spela någon
roll, när det är frågan om att medgiva den ifrågasatta rätten till pensionsberäkning
åt de kommunalt anställda lärare, med vilkas avlöningsförhållanden
nämnden har att syssla. För de pensionskassor, i vilka dessa
äga delaktighet, torde nämligen den ekonomiska ansvarigheten i sista
hand anses påvila staten. Saken kan ju för övrigt ordnas så, att när person
med delaktighet i denna kassa övergår till statstjänst, kassan ålägges att
betala viss avgift att antingen ingå till den civila pensionsfonden eller ock
upptagas under rubrik: extra uppbördsmedel.
Det hittills förda resonemanget om pensionsafgifterna vilar på den
förutsättningen, att dessa äro verkliga utgifter. Och sådan var utan tvivel
meningen från början. Emellertid synes uppfattningen ganska allmänt
hava gått i en annan riktning. Ingenting är nämligen vanligare än att
vid statens löneregleringar befattningshavarnas skyldighet att betala pensionsavgifter
åberopas som en faktor att räkna med, när det gäller att be
-
Beräkning av tjänstår för statspension.
137
stämma avlöningsbcloppen. Denna synpunkt har flerfaldiga gånger godkänts
av Kungl. Maj:t, utan att Riksdagen veterligen gjort någon gensaga
däremot. Sålunda är det regel, att innehavare av statstjänst, som tillsättes
genom förordnande, erhåller lägre avlöning än ordinarie tjänsteman i samma
lönegrad, och denna skillnad i avlöning bestämmes just med hänsyn till
storleken av den pensionsavgift, som den ordinarie befattningshavaren har
att erlägga. Och befattningshavarna själva synas i allmänhet anse det som
självklart, att deras avlöning bör bestämmas bl. a. med hänsyn till deras
skyldighet att lämna bidrag till sin egen pensionering. När så sker, blir
ju i själva verket pensionsavgiftens inbetalning ingenting annat än en vederbörande
befattningshavare föga vidkommande bokföringsåtgärd. Ty i stället
för att, som nu sker, innehålla en del av den i avlöningststaten upptagna
nominella avlöningen och överlämna denna del till pensionsfonden, kan ju
staten lika väl nedsätta den nominella avlöningen med ett mot pensionsavgiften
svarande belopp och direkt överföra så stort belopp till pensionsfonden.
De fall, då dessa två förfaringssätt icke • skulle leda till samma
resultat, äro så enstaka, att de icke kunna tagas med i räkningen. Om
riktigheten av den sålunda påvisade uppfattningen angående statstjänarnas
skyldighet att bidraga till deras egen pensionering är här icke tal. Här
är endast fråga om att konstatera tillvaron av denna uppfattning. Där
denna trängt igenom, förlorar den omständigheten, att statstjänarna betala
pensionsbidrag, varje både formell och reell betydelse för frågan om utvidgning
av rätten till beräkning av tjänstår för erhållande av statspension.
Nämnden har i det föregående påvisat, att pensionslagen mellan
statens läroanstalter och de kommunala läroanstalterna skapat en klyfta,
som icke är motiverad av sakens egen natur, och som sålunda är av formell
och konstlad art. Häremot kan nu invändas, att denna klyfta är lätt
överkomlig, enär de personer, som efter tjänstgöring på andra områden
sedermera övergå till statstjänst, i allt fall hava utsikt att erhålla pension,
18—131873. Lärarelönenämnden. 1.
138
Beräkning av tjänstår för statspension.
om ock till reducerat belopp. Och faktum torde vara, att de personer äro
ganska många, som, ehuru de utbildat sig för och omsider ämna övergå
till statstjänst, likväl börjat med att taga anställning i enskild eller kommunal
tjänst. En av anledningarna härtill torde vara, att det dröjt åtskillig
tid, innan pensionslagens skärpta bestämmelser i fråga om statstjänarnas
pensionering blivit allmännare kända, du mera dessa bestämmelser
och deras inverkan bliva beaktade, dess mera komma de att avskräcka personer,
som ämna ägna sig åt statstjänst, att taga en omväg dit över kommunal
tjänst.
Att utsikten till avkortad pension icke anses vara ett tillräckligt korrektiv
mot pensionslagens stränga stadganden i avseende å pensionsberäkning,
därom vittna en del i pensionslagen införda särbestämmelser angående
vissa statstjänares pensionering. Den normala tjänståldern för hel
pensions erhållande utgör 35 år. Emellertid är för vissa befattningshavare
en väsentligen kortare pensionsålder fastställd, utan att sådant kan anses
påkallat av tjänsternas besvärlighet. Sålunda är den stadgade pensionsåldern
för tjänstemän vid statens vattenfallsverk, anställda såsom överingenjör
vid kanalverk och driftingenjör vid kraftverk, yrkesinspektör, lärare
vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet, tekniska högskolan,
byråchefen för lantbruksärenden i lantbruksstyrelsen och lantbruksakademiens
sekreterare m. fl. 25 år;
för förste provinsialläkare 23 år;
för provinsialläkare 20 år; samt
för chefen för medicinalstyrelsen och chefen för lantbruksstyrelsen
10 år som chef för den styrelse, en var av dem tillhör.
Avsikten med de sålunda omnämnda pensionsbestämmelserna är ursprungligen
den att göra ifrågavarande tjänster eftersökta även av sådana
personer, som icke från början ägnat sig åt statstjänst. I realiteten innebära
dessa bestämmelser ett erkännande av att även annan tjänstgöring än
statens tjänst räknas som merit vid bestämmandet av pensionens belopp.
Beräkning av tjänstår för statspension.
139
Nu kan ifrågasättas, huruvida icke de svårigheter i avseende å vissa
statsanställda lärares pensionering, som här ovan påvisats, kunna lösas på
sådant sätt, att man, med bibehållande av pensionslagens bestämmelse om
tjänstårsberäkning, för ifrågavarande tjänster fastställer ett reducerat antal
pensionsår. Sådant låter sig emellertid icke göra. Det går icke för
sig att för läroverks- och seininarielärare i allmänhet nedsätta pensionsåldern
därför, att några af dem komma att hava tjänstgjort vid kommunal
mellanskola. Det går icke heller för sig att för seminarielärare i allmänhet
nedsätta pensionsåldern, därför att några av dem komma att hava
tjänstgjort vid folkskola.
Såvitt nämnden kan se, finnes ingen annan möjlighet att lösa denna
fråga än att tillägga statsanställda lärare rätt att för erhållande av pension
tillgodoräkna sig tjänstgöring vid kommunala läroanstalter.
Den av nämnden väckta frågan om utvidgning av rätten till tjänstårsberäkning
för erhållande av statspension är icke ny. Den genom nådigt
beslut den 19 augusti 1889 förordnade pensionskommittén föreslog i
sitt den 28 maj 1894 avgivna betänkande, att statstjänare skulle för pensions
erhållande få tillgodoräkna sig den tid, varunder han i ordinarie
eller extra ordinarie anställning eller på grund av särskilt förordnande
varit verksam i allmän tjänst. Som motiv för detta stadgande anförde
kommittén bl. a. följande:
»Enligt kommitténs uppfattning av vedertaget
språkbruk omfattar allmän tjänst — utom befattningarna i statens omedelbara
tjänst — även de som innehavas i riksdagens eller landstings, kommuners
eller kyrkoförsamlingars tjänst. Att de under riksdagen lydande
befattningarna äro till sitt ändamål och arten av den med dem förenade
verksamhet liksom i avseende på det med dem avsedda gagnet för staten
fullt jämförliga med de egentliga statstjänsterna, synes kommittén uppenbart;
och intet skulle i kommitténs tanke vara mindre befogat, än att neka
en statens tjänstinnehavare, som uppnått den för avskedstagande be
-
140
Beräkning av tjänstår för statspension.
stämda levnadsåldern, att vid tjänstgöringstidens uträknande få sig tillgodoförd
även den tid, som han använt till tjänstgöring t. ex. inom riksbanken,
riksgäl dskon toret eller justitieombudsmansexpeditionen. Vad åter befattningarna
i kommunal tjänst vidkommer, så må det väl vara sant, att
den verksamhet, som av deras innehavare utövas, i flera fall endast medelbart
komma statsändamålet till godo. Men å andra sidan finnas ganska
måno-a sådana befattningar, vilka till sitt ändamål och sin beskaffenhet i
intet avseende skilja sig från verkliga statstjänster, ehuru staten lagt deras
avlönande på kommunerna. Innehavare av sådana befattningar äro
t. ex. borgmästare och rådmän i städerna, stads- och extra provinsialläkare,
tjänstemän vid uppbördsverket, stadsfogdar in. fl. Naturligtvis kan
det på intet sätt ifrågakomma annat, än att då innnehavare av dylika befattningar
uppnå sådan ålder, att de anses böra åtnjuta pension, denna
bör bekostas av den kommun, i vars tjänst de då äro, och icke i någon
dim ringaste mån bör drabba staten. Men om det skulle inträffa, vad
icke blott är tänkbart utan även i verkligheten någon gång sker, att en
kommunaltjänstemän övergår i statstjänst, t. ex. en borgmästare utnåmnes
till häradshövding eller ledamot av överrätt, eller en stadsläkare blir
ledamot av medicinalstyrelsen eller professor vid någon av statens medicinska
fakulteter, eller eu extra provinsialläkare befordras till ordinarie
sådan o. s. v., månne det då vore billigt och rättvist eller i princip fullt
riktigt, att han, då han i statens tjänst nådde pensionsåldern och vore
skyldig att avgå, skulle få sin pension avkortad med ett belopp motsvarande
den tid han i den kommunala befattningen varit verksam, oaktat
han i själva verket därvid måhända i högre grad gagnat det allmänna än
mången, som tillbragt hela sin tjänstetid i egentlig statstjänst och därför
erhölle hel pension? Kommittén har efter sorgfälligt övervägande av
de på sakens bedömande inverkande omständigheter funnit sig icke kunna
annat än nekande besvara denna fråga, likasom kommittén även trott det
lända staten till fördel att, genom beredande av utsikt till oavkortad
141
Beräkning av tjänstår för statspension.
pension, åt statens omedelbara tjänst förvärva män, vilka i annan allmän
tjänst ådagalagt framstående egenskaper, men möjligen eljest, just på
grund av för dem mindre förmånliga pensionsstadganden, icke skulle vara
villiga att till statens tjänst övergå.»
Det bör här erinras, att då Kungl. Maj:t genom beslut den 18
november 1910 tillerkände dåvarande professorn vid Uppsala universitet
Johan Oscar Quensel pension, vid bestämmandet av pensionens storlek honom
tillgodoräknades tio år, under vilka han innehaft kyrkoherdebeställning.
Den för statsanställda lärare sålunda ifrågasatta rätten att för erhållande
av pension tillgodoräkna sig tjänstgöring i kommunal tjänst synes
icke böra vara obegränsad. På grund av olikheten i utbildningstiden kan lärare
i allmänhet tidigare vinna anställning vid kommunala läroanstalter än vid
statens läroanstalter. För att i avseende å rätten till beräkning av tjänstår
för erhållande av statspension real likställighet mellan de båda slagen
av läiare må komma till stånd, torde vid sådan beräkning ett visst antal
år, exempelvis tre, böra avdragas från tjänstgöringen vid kommunal läroanstalt.
\ idare bör rätten till pensionsberäkning för kommunal tjänst
begränsas uppåt, så att vid sådan beräkning exempelvis högst 15 år få
medräknas, alldenstund det icke kan vara av något intresse för staten, att
kommunalt anställda lärare vid mera framskriden ålder övergå till statstjänst.
Nämnden föreslår alltså, att lärare vid statsanstalt må vid beräkning
av tjänstår för erhållande av pension få tillgodoräkna sig de ijänstår,
utöver tre, han ma hava varit anställd som lärare vid kommunal anstalt,
dock att honom icke må tillgodoräknas mera än 15 sådana tjänstår.
142
Kap. V. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid de allmänna läroverken.
1. Ämneslärare.
a) Vikarierande adjunkter och vikarierande lektorer samt extra lärare
och timlärare i läsämnen,
Årsavlöningen för extra och vikarierande manliga ämneslärare med
full tjänstgöring utgör för närvarande, därest läraren avlagt de examina
och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, 2,700 kronor, eljest 2,300 kronor. I detta avseende föreslår
nämnden ingen ändring.
Avlöningen för manliga timlärare i läsämnen utgör för närvarande,
därest läraren avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet
till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, DO kronor, eljest 80 kronor, allt
för veckotimme räknat. I förslag rörande behovet av ökade anslag under
åttonde huvudtiteln till de allmänna läroverken under budgetåret 1915
har läroverksöverstyrelsen hemställt, att avlöningen för timlärare vid de
allmänna läroverken måtte fastställas till samma belopp, som 1913 års
Riksdag bestämt för timlärare vid folkskoleseminarierna, eller till respektive
130 och 110 kronor. Nämnden instämmer i överstyrelsens förslag rörande
beloppen och förordar, att dessa avlöningsbelopp höjas till respektive 130
och 110 kronor.
Vid de allmänna läroverken skulle enligt nämndens förslag kunna
anställas extra och vikarierande kvinnliga ämneslärare samt kvinnliga timlärare
i läsämnen. För närvarande finnes intet uttryckligt stadgat an
-
Allmänna läroverk.
143
gående avlöning för kvinnliga extra ordinarie ämneslärare. I brist på bestånnnelser
härom hava beträffande dylika befattningshavares avlöning tilllämpats
bestämmelser angående avlöning för extra ordinarie ämneslärarinnor,
vilka åtnjuta arvode av 1,600 kronor för år. Dessa bestämmelser torde
emellertid icke hava varit avsedda för kvinnliga extra ordinarie ämneslärare
vid högre allmänna läroverk utan för kvinnor, som vikariera för
ämneslärarinnor vid sainskolor.
Genom 1913 års Riksdags beslut fastställdes för extra ordinarie kvinnliga
adjunkter vid folkskoleseminarier arvode å 2,500 kronor, där befattningshavaren
förvärvat adjunktskompetens, eljest 2,000 kronor, allt för år räknat.
Det synes nämnden uppenbart, att det är dessa bestämmelser, från vilka man
har att utgå, då det gäller att reglera avlöningen för extra ordinarie kvinnliga
ämneslärare. Nämnden anser sig emellertid icke kunna föreslå dessa
bestämmelser alldeles oförändrade. Vad manliga extra ordinarie ämneslärare
beträffar, är skillnaden mellan adjunktskompetent och icke-adjunktskoinpetent
befattningshavares avlöning 400 kronor. Det synes nämnden naturligt, att
skillnaden mellan avlöningen för kompetent och icke-kompetent kvinnlig
extra ordinarie ämneslärare åtminstone icke bör göras större, än då fråga
är om män. På grund härav förordar nämnden för extra och vikarierande
kvinnliga ämneslärare avlöning efter 2,500 kronor, där befattningshavaren
förvärvat adjunktskompetens, eljest 2,100 kronor, allt för år räknat.
Arvodesbeloppen för kvinnliga timlärare i läsämnen torde böra
sättas till samma belopp, som är fastställt för kvinnliga timlärare vid folkskoleseminarierna,
nämligen respektive 120 och 100 kronor för veckotimme.
b) Manliga adjunkter.
Adjunkterna åtnjuta för närvarande avlöning i fem lönegrader med
respektive 2,000, 2,350, 2,700, 3,050 och 3,100 kronor i lön samt 1,000,
1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor i tjänstgöringspenningar, eller till
-
144
Allmänna läroverk.
hopa i de fem lönegraderna respektive 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och
5,000 kronor.
Den grupp av statstjänare, med vilka läroverksadjunkterna äro att
jämnställa i avseende å utbildningens omfattning och tjänstgöringens kvalitet,
äro första gradens tjänstemän inom centralförvaltningen, vilka, bortsett
från ortstilläggen, för närvarande åtnjuta avlöning i fyra lönegrader
med respektive 3,700, 4,200, 4,700 och 5,2(J0 kronor, däri inräknat 1,500
kronor i tjänstgöringspenningar. Det har också påyrkats, att sistnämnda
avlöningsstat skulle fastställas jämväl för läroverksadjunkterna. Härigenom
skulle emellertid endast formell, icke real likställighet åvägabringas
mellan dessa två grupper av tjänstemän. Vad som gör en tjänst lockande
är icke allenast de avlöningsförmåner, som äro förenade med den tjänsten,
utan jämväl och i mycket hög grad den möjlighet att befordras till högre
avlönad tjänst, som tjänstinnehavaren kan hava i utsikt. I detta avseende
föreligger en högst väsentlig skillnad mellan första gradens tjänster
inom centralförvaltningen och adjunktstjänsterna vid de allmänna läroverken.
I ett den 11 november 1903 avgivet betänkande har löneregleringskoinmittén
framhållit som sannolikt, att av tjänstemän i första lönegraden
47,3 procent skulle vinna befordran till högre tjänst, samt att pensionsåldern
skulle uppnås av en fjärdedel av dessa tjänstemän. I förhållande
härtill äro befordringsutsikterna för läroverksadjunkter synnerligen
små, särskilt om de icke avlagt högre lärdomsprov än dem, som erfordras
för behörighet till adjunktsbefattning vid allmänt läroverk. Dessa hava
praktiskt taget ingen annan möjlighet till befordran än rektorstjänsterna
vid realskolor, om vilka de dock hava att utstå tävlan med i avseende å
examina mera meriterade sökande. Huru förhållandena i nu berörda hänseende
gestalta sig, belyses i någon mån därav, att för närvarande antalet
realskolerektorer, som endast avlagt filosofie kandidatexamen, uppgår
till 32, ett försvinnande litet tal i förhållande till det betydande antal
lärare, varom nu är fråga. Härtill kommer, att befordringsutsikterna för
Allmänna läroverk.
115
läroverksadjunkt, som förordnats till realskolerektor, äro så gott som
stängda, under det att en första grads tjänsteman, efter vunnen befordran
till an dragrad stjänsteman, kan avancera vidare. Om, med bibehållande
av de nu fastställda kompetensfordringarna, en tjänsteman av första graden
icke skulle hava större möjligheter till befordran än en läroverksadjunkt,
så lider det intet som helst tvivel, att tjänstemannakåren av första
graden skulle bliva mycket svår att rekrytera och mycket illa rekryterad.
Vid jämförelsen mellan de två ifrågavarande kårernas löneförhållanden kan
olikställigheten i nu berörda hänseende omöjligen lämnas ur räkningen. Också
har av ålder den uppfattningen gjorts gällande, att läroverksadjunkterna
böra komma i åtnjutande av flere ålderstillägg än andra motsvarande befattningshavare
för att på så sätt erhålla en kompensation för bristen på
befordringsmöjlighcter. Och då vidare dessa befattningshavare, med hänsyn
till den minimikompetens, som av dem fordras, och arten av deras
tjänstgöring, icke böra åtnjuta lägre begynnelselön än första gradens tjänstemän,
följer av det sagda, att läroverksadjunkterna böra åtnjuta avlöning i
fem lönegrader med respektive 3,700, 4,200, 4,700, 5,2<)0 och 5,700 kronor.
Med hänsyn till det antal lönegrader, i vilka läroverksadjunkternas avlöning
alltså skulle utgå, torde beloppet av tjänstgöringspenningarna, såsom nu
är fallet, böra variera i de olika lönegraderna. Nämnden anser, att tjänstgöringspenningarna
böra i de olika lönegraderna bestämmas till respektive
1,200, 1,350, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor, och skulle i följd härav den
egentliga lönen utgå med respektive 2,500, 2,850, 3,200, 3,550 och 3,900
kronor, allt för år räknat.
Högsta pensionsbeloppet, som för läroverksadjunkterna nu är bestämt
till 3,400 kronor, skulle alltså höjas till 3,900 kronor.
c) Kvinnliga adjunkter.
Enligt nämndens förslag skall kvinna kunna vinna anställning som
adjunkt vid högre allmänt läroverk och realskola för gossar.
19—131873, Lärarelönenämndtn. 1.
146
Allmänna läroverk.
I bil. II har årsavlöningen för kvinnlig adjunkt enligt de av nämnden
föreslagna avlöningsgrunderna beräknats till 3,200 kronor i l:a, 3,600
kronor i 2:a, 4,000 kronor i 3:e och 4,400 kronor i 4:e lönegraden, däri
inräknat 1,300 kronor i tjänstgöringspenningar, i följd varav högsta pensionsbeloppet
skulle utgöra 3,100 kronor.
Vid uppgörande av detta förslag har nämnden givetvis utgått från
att kvinnliga adjunkter skola hava samma kompetens som manliga adjunkter.
Till nämnden har remitterats en till kungl. ecklesiastikdepartementet
den 8 oktober 1910 inkommen underdånig petition från lärarinnan Anna
Montelius m. fl. angående behörighet för ordinarie äinneslärarinnor med så
kallad högre kompetens vid statssamskolor till adjunktstjänst vid realskolor
och högre allmänna läroverk.
Såsom skäl för sin ansökan framhålla petitionärerna, att statens
samskolors ordinarie ämneslärarinnor med så kallad högre kompetens hava
en tjänstgöring, som till fullo överensstämmer med lärarnas såväl i samoch
realskolornas alla klasser som i de högre allmänna läroverkens fem lägre
klasser, samt att svårigheten att få kompetenta ämneslärarinnor till statens
samskolor skulle betydligt minskas, om icke lärarinnor, genom att ingå i
satnskolan, för hela sin tjänstetid bleve bundna vid Sveriges allra minsta
stadssamhällen.
I utlåtande den 10 januari 1911 har läroverksöverstyrelsen avstyrkt
bifall till ifrågavarande framställning.
Nämnden har för sin del icke funnit skäl tillstyrka framställningen.
d) Manliga lektorer.
Lektorerna åtnjuta för närvarande avlöning i fem lönegrader med
respektive 4,000, 4,500, 5,000, 5,500 och 6,000 kronor, däri ingående
tjänstgöringspenningar till belopp av respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850
och 2,000 kronor.
Lektorerna anses i allmänhet böra jämnställas med andra gradens
Allmänna läroverk.
14?
tjänsteman. Avlöningen för dessa senare befattningshavare är för närvarande,
bortsett från ortstillägg, bestämd till 5,400 kronor med två
ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, däri inräknat 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar.
Nämnden har tagit i övervägande, att utbildningen för
lektorstjänst är väsentligen mera omfattande än utbildningen för inträde
i centralförvaltningen; att, med nutidens anspråk på undervisningen å
gymnasist adiet, en lektors tjänstgöring kan anses av minst lika kvalificerad
art som en andragradstjänstemans; samt slutligen att lektorerna
hava mindre befordringsutsikter än motsvarande tjänstemän inom administrationen.
På grund härav har nämnden kommit till den uppfattningen,
att lektorerna rätteligen borde åtnjuta något högre avlöning än
den, som är bestämd för tjänstemän av andra graden. Då emellertid vid
en lönereglering hänsyn jämväl måste tagas till förut fastställda avlöningsbelopp,
har nämnden ansett sig böra för lektorerna föreslå en avlöning
av 4,900 kronor med tre ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, varigenom
begynnelseavlöningen skulle bliva 500 kronor lägre än för tjänstemän av
andra graden men sluta\ löningen lika med dessas. Beträffande de sålunda
av nämnden föreslagna avlöningsbeloppen vill nämnden uttryckligen
framhålla, att de äro de minsta, som kunna ifrågasättas. Tjänstgöringspenningarna
torde för lektorerna, liksom för andra gradens tjänstemän,
böra sättas till 1,800 kronor; och skulle i följd härav den egentliga lönen
för lektorerna i de olika lönegraderna utgå med respektive 3,100, 3,600,
4,100 och 4,600 kronor.
Lektorernas pension, vars högsta belopp nu är 4,000 kronor, skulle i
följd härav höjas till 4,600 kronor.
e) Kvinnliga lektorer.
Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna erhålla anställning
som lektor vid allmänt läroverk.
I bil. II har avlöningen för kvinnlig lektor enligt de av nämnden
148
Allmänna läroverk.
föreslagna avlöningsgrunderna beräknats till 4,100 kronor i l:a, 4,500
kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,3<>0 kronor i 4:e lönegraden, däri
inräknat 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar, i följd varav högsta pensionsbeloppet
skulle utgöra 3,600 kronor.
f) Ämneslärarinnor.
Då vid 1904 års läroverksreform samskolan infogades som ett led
i statsläroverkens organisation, bestämdes, att vid varje statssamskola skola
finnas tre ämneslärarinnor. För anställning som ordinarie ämnesläraririna
vid statssamskola fordras att hava genomgått fullständig kurs vid högre
lärarinneseminariet eller att. hava avlagt de examina och prov, som medföra
behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk. Att dessa kompetensbestämmelser
fastställdes torde hava berott bl. a. därpå, att det icke
ansågs möjligt att för ifrågavarande tjänster kunna förvärva akademiskt
bildade lärarinnor i tillräckligt antal. Då nu enligt nämndens förslag
kvinnor skola kunna befordras till bl. a. adjunktsbefattningar vid allmänna
läroverken, kunde det ifrågasättas, om icke de vid 1904 års läroverksreloi m
beslutade ämneslärarinnetjänsterna vid statssamskolorna borde avskaffas och
ersättas med kvinnliga adjunktstjänster till lika antal. Men den omständigheten,
att akademiskt bildade lärarinnor kunna befordras till lärartjänster
vid alla slag av allmänna läroverk, torde icke göra möjligheten att få ifrågavarande
tjänster vid samskolorna besatta med sålunda utbildade lärarinnor
större, snarare mindre. Om ämneslärarinnetjänsterna vid statssamskolorna
nu avskaffas och ersättas med kvinnliga adjunktstjänster, kan det hända, att
de sålunda upprättade adjunktstjänsterna till större eller mindre omfattning
få stå obesatta. Vid sådant förhållande och då läroverksöverstyrelsen förklarat
sis hava en i det hela god erfarenhet av sam skollärarinnornas verksamhet,
har nämnden icke ansett sig äga anledning att i nu berörda hänseende
föreslå någon ändring.
Allmänna läroverk.
149
För närvarande är stadgat, att vid statssamskola skull vara anställd
eu första lärarinna, vilken det åligger att såsom biträde åt rektor utöva
uppsikt över de kvinnliga lärjungarna samt att i avseende å dem gå honom
tillhanda med råd och upplysningar. Då nämnden föreslagit, att kvinna
må kunna innehava rektorsbefattning vid statssamskola, torde denna bestämmelse
böra ändras till överensstämmelse med vad som är stado-at för
kommunal mellanskola. I kungl. kungörelse den 8 december 1911 angående
ändrade bestämmelser rörande statsunderstöd åt kommunala mellanskolor
finnas följande bestämmelser: »Skolan förestås av en för viss tid
bland de ordinarie ämneslärarna förordnad rektor eller föreståndarinna.
Förestas skola, däri flickor undervisas, av rektor, skall en kvinnli0- ämneslärare
förordnas till biträdande föreståndarinna». Nämnden förordar i överensstämmelse
härmed, att första lärarinna skall anställas vid samskola endast
för det fall, att skolan förestås av manlig rektor, att första lärarinnebefattningen
tillsättes endast på förordnande, och att sådant förordnande tilldelas
en av de ordinarie ämneslärarinnorna vid skolan.
Avlöningen för ämneslärarinnorna vid statssamskolorna är bestämd till
för första lärarinna: 2,000 kronor i l:a och 2,500 kronor i 2:a
lönegraden, däri inräknat 600 kronor i tjänstgöringspenningar, i följd
varav högsta pensionsbeloppet utgör 1,900 kronor;
för ordinarie ämneslärarinna: 1,500 kronor i l:a och 2,000 kronor
i 2:a lönegraden, däri inräknat 500 kronor i tjänstgöringspenningar, i följd
varav högsta pensionsbeloppet utgör 1,500 kronor; samt
för vikarierande lärarinna: 1,400 kronor, därest hon förvärvat behörighet
till ämneslärarinnetjänst, eljest 1,200 kronor;
Sedan år 1913 åtnjuta emellertid ifrågavarande lärarinnor tillfällig
löneförbättring, så att totalavlöningen nu utgör
för första lärarinna: 2,050 kronor i l:aoch 2,500 kronor i 2:alönegraden;
för ordinarie ämneslärarinna: 1,850 kronor i l:a och 2,050 kronor
i 2:a lönegraden; samt
150
Allmänna läroverk.
för vikarierande ämneslärarinna: 1,600 kronor.
Vid denna tillfälliga löneförbättring har hänsyn tagits till avlöningarna
för ämneslärarinnor vid de kommunala mellanskolorna. Nämnden
anser, att vid den nu ifrågasatta löneregleringen ämneslärarinnorna vid
samskolorna böra likställas med ämneslärarinnorna vid de kommunala
mellanskolorna, rörande vilkas avlöning nämnden avgivit förslag i kap. X.
I trenne avseenden måste emellertid olikheter inträda. Då nämnden ansett
sig böra förorda, att den nya löneprincipen tillämpas på de kommunalt
anställda lärarna men icke på de statsanställda, kommer familjeförsörjande
ämneslärarinna vid kommunal mellanskola att uppbära familjetillägg, vilken
löneförmån däremot icke skulle utgå till ämneslärarinna vid statssamskoli.
För ämneslärarinna vid kommunal mellanskola föreslår nämnden
(kap. X) utöver de kontanta avlöningsförmånerna, nämligen 2,100 kronor
i grundlön jämte tre ålderstillägg å 400 kronor, bostad och bränsle
efter ortspris eller motsvarande kontant ersättning, icke understigande,
då lärarinna åtnjuter familjetillägg, 400 kronor, eljest 300 kronor. Nämnden
anser, att ämneslärarinna vid samskola bör i varje lönegrad erhålla
ett kontant avlöningsbelopp, som överstiger det, som skulle tillkomma
lärarinna vid kommunal mellanskola, med 300 kronor, d. v. s. ett belopp
motsvarande minimiersättningen för bostad och bränsle.
I fråga om adjunktskompetent manlig eller kvinnlig ämrieslärare vid
kommunal mellanskola är stadgat, att lärare, som avlagt de prov och fullgjort
den tjänstgöring, vilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, äger att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår för uppflyttning
i hösrre lönegrad. Denna bestämmelse har tillkommit för att draga
akademiskt bildade personer till dessa befattningar. Något skäl för en liknande
bestämmelse rörande ämneslärarinnor vid statens samskolor förefinnes
icke, alldenstund i fråga om dessa läroanstalter är bestämt, att
föxutom rektor minst tre adjunkter skola finnas vid varje läroverk.
Allmänna läroverk.
151
Nämnden förordar alltså, att avlöningen beståmines till
för vikarierande ämneslärarinna: 2,1(10 kronor; samt
för ordinarie ämneslärarinna: 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i
2:a, 3,200 kronor i 3:e och 3,GOD kronor i 4:e lönegraden, däri inräknat
1,000 kronor i tjänstgöringspenningar, i följd varav högsta pensionsbeloppet
skulle utgöra 2,(500 kronor.
För ordinarie ämneslärarinna, som förordnas till första lärarinna,
förordar nämnden ett särskilt arvode å 300 kronor för år.
g) Avlöning under tjänstledighet.
I nu gällande bestämmelser rörande lärares avlöning under tjänstledighet
förordar nämnden ingen ändring. Dessa bestämmelser torde icke
avse tjänstledighet för fullgörande av värnplikt. I motiveringen till proposition
till 1913 års Riksdag angående rätt för vissa tjänstemän att för
avlöningsförhöjning tillgodoräkna sig den tid, varunder tjänstledighet åtnjutits
för fullgörande av värnplikt, yttrade föredragande departementschefen
beträffande frågan om avlöning för befattningshavare under tjänstledighet,
som åtnjutes för fullgörande av värnplikt, att departementschefen i frågans
dåvarande läge och förr än en ingående utredning blivit verkställd icke
kunde göra något bestämt uttalande i denna invecklade fråga. Då sålunda
denna fråga torde komma att bliva föremål för en utredning, omfattande
samtliga statstjänstemän, har nämnden ej ansett sig böra väcka förslag i
ärendet beträffande de statsanställda lärare, om vilkas avlöningsförhållanden
nämnden har att verkställa utredning:.
h) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.
Tjänstgöringspenningarna för den ordinarie ämneslärarpersonalen,
rektorerna undantagna, beräknas för närvarande utgå för årets antal läsveckor.
Anledningen härtill torde vara feriernas relativa längd. Då emellertid
tjänstgöringspenningarna utgå efter kalenderår vid en del andra
152
Allmänna läroverk.
undervisningsanstalter, som hava lika långa eller längre ferier än de allmänna
läroverken, såsom universiteten, tekniska högskolan, gymnastiska
centralinstitutet, farmaceutiska institutet, veterinärinstitutet, Chalmers’ tekniska
läroanstalt, lantbruksinstituten m. fl., ser nämnden ingen särskild
anledning, varför de allmänna läroverkens ämneslärarpersonal i nu berörda
hänseende skulle intaga en undantagsställning, och förordar alltså, att den
ordinarie ämneslärarpersonalens vid de allmänna läroverken tjänstgöringspenningar
må utgå efter kalenderår.
i) Lönetur.
För närvarande är stadgat, att därest ordinarie adjunkt, som befordras
till lektor, redan intjänat högre avlöning än lektors begynnelseavlöning,
honom skola omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor,
att hans avlöning i sistnämnda befattning blir lika hög som den avlöning,
han senast åtnjöt som adjunkt, skolande, där adjunkt vid befordran till
lektor icke erhåller högre avlöning, än den han som adjunkt uppburit,
för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad honom tillgodoräknas
den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna
befattning senast uppflyttades i högre lönegrad. Denna bestämmelse torde
icke kunna tillämpas på det lönesystem, nämnden här förordar, alldenstund
skillnaden i lektors och adjunkts avlöning är en annan än i nu gällande
lönestat är fastställd.
En ändring av ifrågavarande bestämmelse torde emellertid påfordras
även av andra skäl.
Av de adjunkter, vilka befordras till lektorstjänst, komma för närvarande
endast en del i åtnjutande av omedelbar löneförhöjning vid befordringstillfället,
nämligen de adjunkter, vilka hava ett mindre antal
lönetursår, än som erfordras för uppflyttning i tredje lönegraden som adjunkt.
De övriga åtnjuta under längre eller kortare tid efter befordran
en avlöning, som är nominellt lika med men i verkligheten, på grund av
Allmänna läroverk.
153
högre pensionsavgifter, lägre lin den avlöning, de skulle hava uppburit
om de kvarstått å den lägre tjänsten. I vissa fall uppbär befattningshavaren
under de närmaste femton åren efter befordran en avlöning som
i verkligheten är lägre än den avlöning, han under samma tid skulle hava
uppburit å den lägre tjänsten.
Det torde med hänsyn till lektorstjänstens mera kvalificerade natur
vara billigt, att adjunkt i varje fall vid befordran till lektorstjänst erhåller
en omedelbar avlöningsförhöjning.
Grundsatsen, att befordran till högre tjänst skall tillföra befattningshavaren
omedelbar avlöningsförhöjning, har av statsmakterna godkänts
beträffande tjänstemän vid postverket. I § 2 av nu gällande avlöningsreglemente
för postverket är stadgat, att tjänsteman vid befordran tillträder
lägsta fasta avlöningen i den grupp, till vilken befordran äger rum,
därest han antingen från tillträdandet av den nya tjänsten skulle ägt
uppbära lägre fast avlöning i den tjänst, varifrån befordran skett, eller
ock icke innehar ordinarie tjänst. Eljest äger han tillträda den fasta avlöning,
som närmast överstiger det belopp, han från tiden för den nya
tjänstens tillträdande varit berättigad att i den tjänst, från vilken befordran
ägt rum, uppbära i fast avlöning jämte, i vissa fall, tillägg till
tjänstgöringspenningarna.
Ifrågavarande grundsats rörande avlöning vid befordran har visserligen
icke någon formell motsvarighet i de för tjänstemän vid de centrala
verken gällande avlöningsbestäinmelser, men en sådan torde ej heller hava
varit av behovet pakallad beträffande dessa tjänstemän, enär slutavlöningen
för tjänsteman å tjänst av lägre grad i regel torde understiga begynnelseavlöningen
för tjänstemän å tjänst av närmast högre grad och på grund
härav fall knappast torde inträffa, då befattningshavare vid befordran icke
kommer att omedelbart åtnjuta högre avlöning än i den tjänst, varifrån
han befordrats.
20—131873. Lärarelönenämnden. 1.
154
Allmänna läroverk.
Då nämnden anser skäl föreligga, att den grundsats beträffande avlöning
vid befordran, som av statsmakterna godkänts i fråga om befattningshavare
vid postverket, bör tillämpas även å ämneslärare vid de allmänna
läroverken, så skulle nämnden förordat en i detta syfte ändrad
formulering av gällande bestämmelser, även om nämnden föreslagit
samma skillnad i lönebeloppen för adjunkter och lektorer, som nu förefinnes.
Nämnden anser sålunda, att därest ordinarie adjunkt befordras
till lektor, böra honom omedelbart tillgodoföras så många ålderstillägg
som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befattning närmast överstiger
den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt, samt att adjunkt,
som vid befordran till lektor befinner sig i tredje eller högre lönegrad,
för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad bör äga tillgodoräkna
sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han
i denna befattning senast uppflyttades i högre lönegrad. Beträffande läroverksadjunkt,
som den 1 januari det år, då den nya löneregleringen
träder i kraft, befordras till lektor, bör man givetvis vid tillämpning av
nu förordade grunder utgå från att han åtnjutit avlöning efter den nya
avlöningsstaten.
Vid flera tillfällen har, bl. a. inom Riksdagen, framställning gjorts
om rätt för lärare vid folkhögskolor att, efter vunnen befordran till
ämneslärare vid allmänt läroverk, för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig tjänstgöring som folkhögskollärare. Nämnden anser, att
ett sådant medgivande skulle gagna såväl folkhögskolorna, vilkas lärartjänster
skulle bliva mera eftersökta, som ock de allmänna läroverken,
vilka skulle tillföras erfarenheter, vunna å folkhögskolans område. Skall
emellertid den ifrågasatta rätten beviljas, torde den endast böra tillkomma
föreståndare och ordinarie lärare vid folkhögskolor. Nämnden anser vidare,
att lärare vid den ifrågavarande lönetursberäkningen icke må få åberopa
annan tjänstgöring vid folkhögskola än den, han fullgjort, efter det han i
Allmänna läroverk.
15f>
avseende å examina och provår vunnit behörighet till äinneslärartjänst vid
allmänt läroverk, om han söker löneförhöjning i egenskap av läroverksadjunkt,
och lektorstjänst vid allmänt läroverk, om han söker löneförhöjning
i egenskap av läroverkslektor. Och torde den sålunda ifrågasatta
rätten till lönetursberäkning icke böra inträda annat än vid början av
kalenderår. Det bör slutligen erinras, att den för folkhögskollärare fastställda
tjänstgöringstiden i vissa fall rätt väsentligt understiger den tjänstgöringstid,
som är fastställd för ämneslärare vid de allmänna läroverken.
På grund härav torde endast de år, under vilka läraren vid folkhögskola
tjänstgjort minst lika många veckor som antalet läsveckor vid de allmänna
läroverken, böra få beräknas som hela lönetursår. De år åter, under
vilka läraren tjänstgjort kortare tid, böra reduceras till hela lönetursår
med beräkning av så många läsveckor på varje år som antalet läsveckor
vid de allmänna läroverken. Av det sålunda beräknade antalet
lönetursår torde läraren för nu berörda ändamål böra få tillgodoräkna sig
intill 10.
Till nämnden har remitterats eu underdånig skrivelse av den 26
november 1913 från de Enskilda läroverkens förbund. I denna skrivelse
anhålles, att Kungl. Maj:t täcktes avgiva nådig proposition om sådan ändring
i gällande bestämmelser rörande lönetursberäkning vid allmänna läroverk,
att föreståndare vid högre goss- och samskola, som till sin omfattning
i det hela motsvarar realskola och gymnasium, må efter eventuell
övergång till allmänt läroverk som lektor eller adjunkt få räkna sig till
godo för lönetur högst tio år av den tid, han haft anställning som rektor
för enskilt läroverk av angiven art med full tjänstgöring utan annan befattning,
och att denna rätt må omfatta även tidigare tjänstgöring som
rektor vid enskilt läroverk från och med 1905. Då nämnden i ett senare
betänkande kommer att avgiva förslag med avseende på de enskilda läroverkens
avlöningsförhållanden m. m., har nämnden ansett det vara lämp
-
156
Allmänna läroverk.
Ii ert att tao-a ovanberörda skrivelse i övervägande i sammanhang med dessa
O
CD
frågor.
Då ämneslärarinnebefattningarna vid statens samskolor och ämneslärarinnebefattningarna
vid högre lärarinneseminariet till sin natur äro lika,
anser nämnden, att ämneslärarinna vid samskola bör för uppflyttning i högre
lönegrad få tillgodoräkna sig tjänstgöring som ordinarie ämneslärarinna
vid högre lärarinneseminariet.
Hår nedan kommer nämnden att föreslå, att åmneslärartjänsterna
vid folkskoleseminarierna skola förvandlas till lektorat samt att för behörighet
till lektorstjänst vid folkskoleseminarium skall fordras samma kompetens
som för behörighet till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk. Med
avseende på rätt till tjänstårsberäkning för uppflyttning i högre lönegrad
vid allmänt läroverk bör enligt nämndens mening för lektor vid folkskoleseminarium
stadgas vad i sådant avseende gäller med avseende på tjänsto-örino-
som lektor vid teknisk elementarskola. I sådant avseende är
Ö
O
stadgat, att lektor vid teknisk elementarskola må vid övergång till de
allmänna läroverken för tillgodonjutande av avlöning i högre lönegrad
räkna sig till godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie lektor vid
teknisk elementarskola, under den tid han varit behörig att utnämnas till
lektor vid allmänt läroverk. Under hänvisning härtill förordar nämnden,
att lektor vid allmänt läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig föregående tjänstgöring som lektor vid folkskoleseminarium
efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk.
Allmänna läroverk.
157
Nämnden föreslår alltså,
att avlöningen bestämmes till
för extra ordinarie manlig ämneslärare: 2,700 kronor, därest läraren
avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, eljest 2,300 kronor, för år räknat;
för manlig timlärare i läsämne: 130 kronor, därest läraren avlagt de
examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid
allmänt läroverk, eljest 110 kronor, för veckotimme räknat;
för extra ordinarie kvinnlig ämneslärare: 2,500 kronor, därest lärarinnan
avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, eljest 2,100 kronor, för år räknat;
för kvinnlig timlärare i läsämne: 120 kronor, därest lärarinnan avlagt
de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, eljest 100 kronor, för veckotimme räknat;
för manlig adjunkt: 3,700 kronor i l:a, 4,200 kronor i 2:a, 4,700
kronor i 3:e, 5,200 kronor i 4:e och 5,700 kronor i 5:e lönegraden, därav respektive
1,200, 1,350, 1.500, 1,650 och 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar;
för kvinnlig adjunkt: 3,200 kronor i l:a, 3,600 kronor i 2:a, 4,000
kronor i
3:e och
4,400
kronor i 4:e
lönegraden, därav 1,300 kronor i
tjänstgörin gspenningar;
för
manlig
lektor:
4,900 kronor
i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900
kronor i
3:e och
6,400
kronor i 4:e
lönegraden, därav 1,800 kronor i
tjänstgöringspenningar;
för kvinnlig lektor: 4,100 kronor i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900
kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e lönegraden, däri inräknat 1,700 kronor
i tjänstgöringspenningar;
för vikarierande ämneslärarinna: 2,100 kronor för år;
för ordinarie ämneslärarinna: 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i 2:a,
3,200 kronor i 3:e och 3,600 i 4:e lönegraden, däri inräknat 1,000 kronor
i tjänstgöringspenningar;
158
Allmänna läroverk.
för första lärarinna: arvode å 300 kronor utöver avlöningen som
ordinarie ämneslärarinna;
att tjänstgöringspenningar för adjunkter, lektorer och ämneslärarinnor
beräknas utgå efter kalenderår;
att därest ordinarie adjunkt befordras till lektor, honom skola omedelbart
tillgodoföras så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning
i sistnämnda befattning närmast överstiger den avlöning, han senast åtnjöt
som adjunkt eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till lektorstjänsten
avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya lönestaten,
skolande adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i tredje
eller högre lönegrad, för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga
tillgodoräkna sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen,
efter det han i denna befattning senast uppflyttades till högre lönegrad;
att ordinarie ämneslärare vid allmänt läroverk skall för uppflyttning
i högre lönegrad äga att tillgodoräkna sig den tid han, efter att i avseende
å examina och provår hava vunnit behörighet till tjänst av det slag, han
innehar, må hava tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie lärare vid
folkhögskola, dock med iakttagande därav, att löneturstiden skall räknas
från och med början av kalenderåret näst efter det, under vilket förutsättningarna
för rätten till lönetursberäkningen uppfyllts; att vid beräkning
av lönetursår de år, under vilka läraren vid folkhögskola tjänstgjort
minst lika många veckor som antalet läsveckor vid de allmänna läroverken,
skola räknas som hela lönetursår och de år, under vilka läraren vid folkhögskola
tjänstgjort kortare tid, skola reduceras till hela lönetursår med
beräkning av så många veckor på varje som antalet läsveckor vid de allmänna
läroverken; samt att lärare må för ifrågavarande ändamål tillgodoräkna
sig intill 10 sålunda beräknade lönetursår;
att lektor vid allmänt läroverk må för uppflyttning i högre löneo-rad
tillgodoräkna sig den tid, han efter att i avseende å examina och
Allmänna läroverk.
15!)
provår hava vurmit behörighet till lektorstjilnst vid sådant läroverk må
hava tjllnstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium; samt
att ämneslärarinna vid samskola må för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig den tid, hon tjänstgjort som ordinarie ämneslärarinna vid
högre lärarinneseminariet.
2. Rektorer.
Av ålder har den grundsatsen tillämpats, att rektor vid allmänt
läroverk skall i begynnelseavlöning åtnjuta, förutom bostad eller motsvarande
ersättning, ett belopp, motsvarande den för ämneslärare vid läroverket
stadgade högsta avlöningen.
a) Manlig rektor vid högre allmänt läroverk.
Rektorerna vid högre allmänna läroverk åtnjuta för närvarande, förutom
fri bostad eller motsvarande ersättning, 6,000 kronor med ett ålderstillägg
å 500 kronor; häri inräknat 2,000 kronor i tjänstgörilöspenningar,
i följd varav den egentliga lönen utgör respektive 4,000 och 4,500
kronor.
Nämnden anser, att rektorer vid de högre allmänna läroverken böra
erhålla samma avlöning, som lektorerna enligt nämndens förslag skulle uppbära
i högsta lönegraden, eller 6,400 kronor, men att ålderstilläggets belopp
bör höjas till 600 kronor. Tjänstgöringspenningarna torde böra sättas
till 2,000 kronor, i följd varav den egentliga lönen skulle utgå med
respektive 4,400 och 5,000 kronor.
Pensionsunderlaget för dessa rektorer är för närvarande lönen med
tillägg av 500 kronor, i följd vai*av högsta pensionsbeloppet utgör 5,000
kronor. Nämnden anser, att dessa grunder böra fortfarande tillämpas,
och skulle i sådant fall högsta pensionsbeloppet uppgå till 5,500 kronor.
160
Allmänna läroverk.
b) Manlig rektor vid realskola
Rektorerna vid realskolor för gossar och sainskolor åtnjuta för närvarande,
förutom fri bostad eller motsvarande ersättning, samma avlöning
som adjunkterna i högsta lönegraden, eller 5,000 kronor, med ett ålderstillägg
å 500 kronor; häri inräknat 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar,
i följd varav den egentliga lönen utgör resp. 3,200 och 3,700 kronor.
Med tillämpning av samma grunder skulle, vid bifall till nämndens
förslag om avlöning för adjunkter, dessa rektorer, förutom nämnda naturaförmåner,
erhålla en avlöning av 5,700 kronor, med ett ålderstillägg å 500
kronor. Tjänstgöringspenningarna torde böra sättas till 1,900 kronor, i följd
varav den egentliga lönen skulle utgå med respektive 3,800 och 4,300 kronor.
Pensionsunderlaget för ifrågavarande rektorer är för närvarande lönen
med tillägg av 300 kronor och högsta pensionen i följd härav 4,000 kronor.
Med tillämpning av samma grunder skulle under nyss angivna förutsättning
högsta pensionsbeloppet för nämnda rektorer höjas till 4,600 kronor.
c) Kvinnlig rektor vid samskola.
Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna befordras till rektor
vid statssamskola. Kvinnlig rektor vid statssamskola torde, förutom bostad
eller motsvarande ersättning, i begynnelseavlöning böra erhålla ett belopp,
motsvarande den föreslagna avlöningen i högsta lönegraden för kvinnlig
adjunkt, eller 4,400 kronor, samt dessutom ett ålderstillägg å 500 kronor.
Tjänstgöringspenningarna torde böra sättas till 1,400 kronor, och skulle i
följd härav högsta pensionsbeloppet uppgå till 3,500 kronor. Emellertid
torde kvinnliga rektorer, av samma skäl som manliga rektorer, böra erhålla
någon pensionsförhöjning med hänsyn till bostadsförmånen, och får nämnden
därför förorda, att för kvinnlig rektor pensionsunderlaget höjes med
200 kronor.
Allmänna läroverk.
1 <"> 1
d)
Lönetur.
För närvarande skall rektor vid allmänt läroverk hava tjänstgjort
i 10 år som rektor, innan han kommer i åtnjutande av ålderstillägg.
I underdånig framställning hava rektorer vid de allmänna läroverken
hemställt, att de, i likhet med andra tjänstemän, må komma i åtnjutande
av lönetillägg redan efter 5 års tjänstgöring som rektorer. Denna framställning
har av läroverksöverstyrelsen tillstyrkts, se bil. XXVIII: 7. På de av
läroverksöverstyrelsen anförda skäl får nämnden förorda, att rektorerna vid
de allmänna läroverken må komma i åtnjutande av ålderstillägg efter 5
års tjänstgöring som rektor.
e)
Pension.
För närvarande är stadgat, att tillförordnad rektor, som fullgjort de
i fråga om ämneslärare för pensions erhållande stadgade villkor och i
minst 15 år innehaft rektorsförordnande, skall vara berättigad att i pension
uppbära sin lön som rektor oavkortad. I underdånig framställning
hava rektorer vid de allmänna läroverken hemställt, att rektor, som kommit
i åtnjutande av ålderstillägg, må, i likhet med andra tjänstemän, vid
avskedstagandet erhålla den högre pensionen, samt att lärare, som i minst
15 år innehaft förordnande som rektor, må, även om han vid avskedstagandet
icke innehar dylikt förordnande, vid uppnådd pensionsålder komma
i åtnjutande av rektorspensionen, se bil. XXVIII: 6. över denna framställning
har läroverksöverstyrelsen avgivit utlåtande, se bil. XXVIII: 7, och
därvid hemställt, att tillförordnad rektor, som fullgjort de i fråga om
ämneslärare för pensions erhållande stadgade villkor och i minst 10 år innehaft
rektorsförordnande, skall vara berättigad att i pension uppbära sin lön
såsom rektor oavkortad eller den högre pension, som kan bliva bestämd,
samt att lärare, som i minst 15 år innehaft förordnande som rektor, må,
även om han vid avskedstagandet icke innehar dylikt förordnande, vid
uppnådd pensionsålder komma i åtnjutande av rektorspensionen.
21—131873. Lärarelönenämnden. 1.
162
Allmänna läroverk.
Enligt fällande bestämmelser kunna rektorerna vid de allmänna
läroverken tillsättas antingen genom utnämning eller genom förordnande
på viss tid. Endast den senare anställningsformen förekommer numera.
Sålunda tillförordnade rektorer äro i realiteten att anse som ordinarie
befattningshavare, ehuru dock fall förekomma, då tillförordnad rektor avgår
från rektoratet före pensionstagandet. Nämnden anser, att i avseende
å pensioneringen tillförordnad rektor icke bör komma i vare sig förmånligare
eller mindre förmånlig ställning, än om han varit ordinarie innehavare
av rektorstjänsten, och förmenar alltså, att pensionsunderlaget för
tillförordnad rektor skall utgöra lönen, ökad med ett belopp av 500
kronor för rektor vid högre allmänt läroverk, 300 kronor för rektor vid
realskola och 200 kronor för kvinnlig rektor, samt att, om tillförordnad
rektor vid pensionstagandet innehaft rektorsförordnande kortare
tid än fem år eller inom fem år före pensionstagandet avgått från rektorstjänsten
till ordinarie tjänst, som avses i Ing angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension den 11 oktober 1907, beloppet av hel pension
i sådant fall skall utgöra en femtedel av sammanlagda beloppen av de
högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de senast förflutna fem
åren varit för tjänstinnehavaren gällande.
Nämnden föreslår alltså,
att avlöningen bestämmes till
för rektor vid högre allmänt läroverk: 6,400 kronor i l:a och 7,000
kronor i 2:a lönegraden, därav 2,000 kronor tjänstgöringspenningar;
för rektor vid realskola: 5,700 kronor i l:a och 6,200 kronor i 2:a
lönegraden, därav 1,900 kronor i tjänstgöringspenningar; och
för kvinnlig rektor vid samskola: 4,400 kronor i l:a och 4,900 kronor
i 2:a lönegraden, därav 1,400 kronor i tjänstgöringspenningar;
att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad efter fem år;
Allmänna läroverk.
ma
att pensionsunderlaget skall för såväl ordinarie som tillförordnad
rektor utgöra lönen, ökad med ett belopp av 500 kronor för rektor vid
högre allmänt läroverk, 300 kronor för rektor vid realskola och 200 kronor
för kvinnlig rektor vid samskola; samt
att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid allmänt läroverk,
sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas honom
till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor.
3. Övningslärare.
a) Manliga övningslärare.
Angående avlöningen för de ordinarie övning slät urna är för närvarande
stadgat,
att den ordinarie lönen skall vid de högre allmänna läroverken utgå
för teckningslärare och gymnastiklärare i fyra lönegrader med respektive
1,400, 1,600, 1,800 och 2,000 kronor samt för musiklärare i fyra lönegrader
med respektive 1,100, 1,300, 1,500 och 1,700 kronor; och vid realskolor
för teckningslärare och gymnastiklärare i tre lönegrader med respektive
700, 800 och 900 kronor samt för musiklärare likaledes i tre lönegrader
med respektive 550, 650 och 750 kronor;
att teckningslärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen
tjänstgöra vid högre allmänt läroverk 15 timmar och vid realskola 8 timmar
i veckan, samt att musiklärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra vid högre läroverk 12 timmar och vid realskola 6 timmar
i veckan, men att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa lärare
mot en årlig ersättning för veckotimme av 80 kronor i l:a, 95 kronor i
2:a, 110 kronor i 3:e och, vid högre allmänna läroverk, 125 kronor i 4:e lönegraden,
skolande dock ersättning för extra tjänstgöring ej utgå för högre
antal veckotimmar än 17 till teckningslärare vid högre allmänna läroverk,
24 till teckningslärai^e vid realskolor och 3 till musiklärare; samt
164
Allmänna läroverk.
att gymnastiklärare, som fått sig ålagd en mera ansträngande eller
omfattande tjänstgöring må åtnjuta skäligt tilläggsarvode till det belopp,
som med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t
bestämmes, dock ej till högre belopp än 650 kronor för år.
Angående de extra ordinarie öv ning slär ar nas avlöning är stadgat,
att vikarierande teckningslärare må för den för tjänsten bestämda
tjänstgöringstiden åtnjuta vid högre allmänna läroverk ett årligt arvode
av 1,200 kronor och vid realskolor ett dylikt arvode av 640 kronor
samt dessutom vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning för
varje veckotimme av 60 kronor för tjänstgöring utöver nämnda tjänstgöringstid;
att
vikarierande musiklärare må för den för tjänsten bestämda tjänstgöringstiden
åtnjuta ett årligt arvode av 960 kronor vid högre allmänna
läroverk och 480 kronor vid realskolor samt för tjänstgöring utöver nämnda
tjänstgöringstid vid samtliga förenämnda läroverk en årlig ersättning för
vaije veckotimme av 60 kronor;
att vikarierande gymnastiklärare må åtnjuta arvode, motsvarande
den för tjänsten fastställda lön i lägsta lönegraden jämte tre fjärdedelar
av den å tiden för vikariatet belöpande del av tilläggsarvodet; samt
att biträdande teckningslärare skall åtnjuta ersättning efter 80 kronor
för varje veckotimme till och med 15 timmar vid högre allmänna läroverk
och 8 timmar vid realskolor samt efter 60 kronor för varje överskjutande
veckotimme.
Att gymnastiklärare i avseende å tilläggsarvodet för extra tjänstgöring
avlönas efter andra grunder än övriga övningslärare, har sin grund
i lokala förhållanden vid läroverken, såsom läroverksöverstyrelsen närmare
utvecklat i sitt den 25 februari 1909 avgivna förslag angående undervisningsplan
för gymnastik med tillämpningsövningar vid de allmänna
läroverken, jfr bil. XXI. Läroverksöverstyrelsen har emellertid i samma
Allmänna läroverk.
165
utlåtande anfört, att numera hinder icke möter för att åven gymnastiklärarna
få sitt tilläggsarvode beräknat efter veckotimme liksom teckningsoch
musiklärarna. Nämnden delar styrelsens mening härutinnan.
Av den ovan lämnade redogörelsen för ifrågavarande lärares avlöning
framgår, att tjänstgöring å tid utöver den, för vilken den ordinarie
lönen beräknas, betalas efter en lägre måttstock än tjänstgöring å sistnämnda
tid. Nämnden har i kap. II, 7 uttalat den meningen, att all tjänstgöring
av övningslärare bör betalas efter samma norm.
Arvodet för extra ordinarie teckningslärare och musiklärare uto-år
nu, som sagts, med 80 kronor för varje veckotimmes tjänstgöring å tid,
för vilken den ordinarie lönen beräknas. Nämnden kan icke förorda höjning
i detta belopp, som, under förutsättning att läraren har full tjänstgöring
eller 32 timmar i veckan, bereder honom en årsinkomst, som kan
anses skälig i jämförelse med vad adjunktskompetent extra ordinarie ämneslärare
äger uppbära, eller 2,700 kronor för år. Emellertid skulle i allt fall de
extra ordinarie övningslärarna i så måtto få förbättring i sin ställning, att
även ersättningen för extra tjänstgöring skulle utgå efter 80 kronor för
veckotimme i stället för efter 60 kronor, såsom nu är bestämt.
Nämnden förordar alltså, att avlöningen för vikarierande lärare i
teckning, i gymnastik och i musik samt för biträdande lärare i tecknino''
Ö
utgår med 80 kronor för veckotimme. I
I bil. II har ersättningen för veckotimme för ordinarie lärare i tecknen»
* gymnastik och i musik vid högre allmänna läroverk beräknats till
110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155 kronor i
4:e lönegraden.
Såsom i kap. II, 7 anförts, torde tjänstgöringen för tecknings-, gymnastik-
och musiklärare vid realskolor icke kunna anses av fullt samma
kvalificerade natur som motsvarande lärares tjänstgöring vid de högre all
-
166
Allmänna läroverk.
manna läroverken. Med hänsyn härtill förordar nämnden, att avlöningen
för ordinarie lärare i dessa ämnen vid realskolor bestämmes till 105 kronor
i l:a, 120 kronor i 2:a, 135 kronor i 3:e och 150 kronor i 4:e lönegraden,
allt för veckotimme räknat.
Beträffande omfattningen av undervisningen i här ifrågavarande
övningsämnen hava åtskilliga yrkanden gjorts, se bil. XXI. Då det
emellertid icke torde tillkomma nämnden att avgiva utlåtande och förslag
i frågor rörande undervisningens ordnande, har nämnden i sitt löneförslag
utgått från i berörda hänseende nu gällande bestämmelser med de ändringar
i dessa, varom läroverksöverstyrelsen gjort underdånig framställning
I sådant'' avseende har läroverksöverstyrelsen dels i utlåtande den
6 juni 1911 angående ny lönereglering för teckningslärarna vid de allmänna
läroverken föreslagit, att antalet s. k. ordinarie undervisningstimmar
i ämnet teckning vid realskolor skulle höjas från 8 till 10, dels ock
i utlåtande den 25 februari 1909 angående undervisningsplan för gymnastik
med tillämpningsövningar vid de allmänna läroverken föreslagit, att
gymnastiklärare skall vara skyldig att för den fastställda lönen tjänstgöia
vid realskola 13 timmar och vid högre allmänt läroverk 21 timmar i veckan,
samt att mera än sammanlagt 28 veckotimmars undervisning icke må
kunna åläggas gymnastiklärare, dock att detta antal må, där lärarna själva
äro villiga att åtaga sig ytterligare undervisning och läroverksöverstyrelsen,
efter rektors förslag, finner en sådan anordning lämplig, kunna uppgå till
högst 32. I detta sammanhang torde böra erinras om läroverksöverstyrelsens
förslag den 8 mars 1909 angående musikundervisningen vid de
allmänna läroverken, vilket förslag emellertid icke avser grunderna för beräkning
av den egentliga lönen.
Vid uppgörandet av sitt löneförslag utgår nämnden alltså beträffande
ämnet teckning från ett minimiantal veckotimmar av 15 vid högre
allmänna läroverk och 10 vid realskolor och från ett maximiantal vecko
Allmänna läroverk.
167
timmar av 32 vid båda slagen av läroverk; beträffande ämnet gymnastik
från ett minimiantal veckotimmar av 21 vid högre allmänna läroverk och
13 vid realskolor, och från ett maximiantal veckotimmar av 32 vid båda
slagen av läroverk; samt beträffande ämnet musik från ett minimiantal
veckotimmar av 12 vid högre allmänna läroverk och 6 vid realskolor och
från ett maximiantal veckotimmar av 15 vid högre allmänna läroverk
och 9 vid realskolor.
Nämnden anser icke osannolikt, att de för ämnet teckning sålunda angivna
minimiantalen av veckotimmar kunna höjas. Denna fråga, som torde
delvis sammanhänga med frågan" om ordnandet av undervisningen i välskrivning
vid de allmänna läroverken, torde det tillkomma läroverksöverstyrelsen
att i första hand pröva. Skulle det befinnas, att de timtal, som nämnden
utgått ifrån, böra ändras, bör en motsvarande ändring1 vidtagas i
de lönebelopp, nämnden här nedan föreslagit för ifrågavarande befattningshavare.
o
Åberopande vad nämnden anfört i kap. II, 7, förordar nämnden,
att, där särskilda förhallanden det påkalla, Kungl. Maj:t må kunna medgiva
teckningslärare ersättning för intill 34 timmar.
Under ovan angivna förutsättningar skulle, efter beloppens utjämning
till närmast högre tiotal kronor, den ordinarie lönen utgöra för
manlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: 1,650 kronor i
l:a, 1,880 kronor i 2:a, 2,100 kronor i 3:e och 2,330 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 veckotimmars
undervisning;
manlig teckningslärare vid realskola: 1,050 kronor i l:a, 1,200 kronor
i 2:a, 1,350 kronor i 3:e och 1,500 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning
av 4,800 kronor för 32 veckotimmars undervisning;
manlig gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk: 2,310 kronor i
l:a, 2,630 kronor i 2:a, 2,940 kronor i 3:e och 3,260 kronor i 4:e löne
-
168
Allmänna läroverk.
graden, med en maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 veckotimmars undervisning;
manlig
gymnastiklärare vid realskola: 1,370 kronor i l:a, 1,560
kronor i 2:a, 1,760 kronor i 3:e och 1,950 kronor i 4:e lönegraden, med
en maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars undervisning;
manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: 1,320 kronor i l:a
1,500 kronor i 2:a, 1,680 kronor i 3:e och 1,860 kronor i 4:e lönegraden, med
en maximiavlöning av 2,330 kronor för 15 veckotimmars undervisning;
manlig musiklärare vid realskola: 630 kronor i l:a, 720 kronor i 2:a,
810 kronor i 3:e och 900 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning
av 1,350 kronor för 9 veckotimmars undervisning.
Vid åtskilliga allmänna läroverk meddelas även undervisning i manlig
slöjd. Denna undervisning, som är frivillig och anordnas på tid utom
timplanen, växlar avsevärt vid de läroverk, där den förekommer. Förhållandena
i nu berörda hänseende torde icke hava vunnit den stadga, att
det nu kan vara lämpligt eller ens möjligt att reglera ifrågavarande lärares
avlöning.
b) Kvinnliga övningslärare.
Enligt nämndens förslag skulle kvinnor kunna anställas som lärare
i teckning och i musik vid högre allmänna läroverk, vid realskolor för
gossar och vid samskolor samt som lärare i gymnastik och i kvinnligt handarbete
vid samskolor.
I enstaka fall hava kvinnor erhållit särskilt tillstånd att innehava
tecknings- och musiklärartjänster vid högre allmänna läroverk; till dylika
tjänster vid realskolor äga kvinnor enligt gällande bestämmelser tillträde.
Kvinnor, anställda i sålunda angivna tjänster, åtnjuta för närvarande
samma avlöning som motsvarande manliga befattningshavare.
Denna likställighet mellan kvinnor och män i lönehänseende är endast
formell. I realiteten äro kvinnorna förmånligare ställda än männen
Allmänna läroverk.
169
i betraktande bl. a. ditrav, att för erhållande av hel pension männen måste
tjäna i 35 år, kvinnor endast i 30 år. Om exempelvis manlig teckningslärare
måste avgå vid 60 års ålder och efter 30 tjänstår, får han sin pension
reducerad med 5/35 av beloppet av hel pension. När kvinnlig teckningslärare
avgår vid 60 års ålder och efter 30 tjänstår, erhåller hon hel
pension. Det bör erinras, att beloppet av hel pension är lika för kvinnor
och för män.
Den omständigheten, att avlöningsbeloppen äro lika för manliga och
kvinnliga lärare i teckning och i musik, är en relikt från äldre tider, då
kvinnor erhöllo tillträde till för män ursprungligen avsedda tjänster, utan
att frågan om förhållandet mellan avlöningen för kvinnor och för män
gjordes till föremål för närmare övervägande. Nu har denna fråga kommit
upp beträffande här berörda befattningshavare, och resultatet blir
detsamma, som när denna fråga tagits under omprövning beträffande andra
befattningshavare, eller att en differentiering mellan kvinnornas och männens
löner inträder. Sådan har utvecklingen varit beträffande exempelvis
folkskollärare och adjunkter vid folkskoleseminarierna.
De allmänna grunder för bestämmandet av kvinnliga befattningshavares
löner, som nämnden ansett sig böra tillämpa i allmänhet, tillämpar
nämnden jämväl på ifrågavarande befattningshavare, detta även om,
såsom i några fall inträffar, kvinnliga lärares löner komma att bliva lägre,
än de nu äro. Att sådant blir följden, bevisar icke, att nämnden i sitt
förslag satt kvinnornas lön för lågt, utan att ifrågavarande kvinnliga befattningshavares
löner för närvarande äro relativt för höga. Klart är emellertid,
att ordinarie befattningshavare, vars löner i nämndens förslag komma
att nedsättas, hava rätt att, även efter ett eventuellt genomförande av
nämndens förslag, kvarstå på den äldre staten.
Då enligt nämndens förslag kvinnlig extra ordinarie adjunkt eller
lektor med adjunkts kompetens skulle erhålla ett årsarvode av 2,500 kro
22—131873.
Lärarelönenåmnden. 1.
170
Allmänna läroverk.
nor, torde veckotimavlöningen för kvinnliga vikarierande lärare i teckning,
i musik och i gymnastik, ävensom för biträdande lärare i teckning böra sättas
till 75 kronor för år, vilket vid en tjänstgöring av 32 timmar i veckan gör
2,400 kronor för år.
Enligt de beräkningar, som utförts i bil. II, skulle veckotimavlö
O
O 7
ningen för kvinnliga ordinarie lärare i teckning och musik vid de högre
allmänna läroverken utgöra 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor
i 3:e och 131 kronor i 4:e lönegraden.
Bestämmes den ordinarie lönen efter de å sid. 166 och 167 här ovan
angivna timtalen, skulle denna vid de högre allmänna läroverken, efter
beloppens utjämning till närmast högre tiotal kronor, utgöra
för kvinnlig lärare i teckning: 1,430 kronor i l:a, 1,610 kronor i
2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning
av 4,200 kronor för 32 timmars tjänstgöring i veckan, och
för kvinnlig lärare i musik: 1,140 kronor i l:a, 1,290 kronor i 2:a,
1,430 kronor i 3:e och 1,580 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning
av 1,970 kronor för 15 timmars undervisning i veckan.
Av förut anförda skäl torde avlöningen för kvinnliga ordinarie
lärare i teckning, i gymnastik och i musik vid realskolor för gossar och samskolor
böra sättas något lägre än avlöningen för motsvarande lärare i
teckning och i musik vid de högre allmänna läroverken, och förordar nämnden
för de förra en veckotimavlöning av 90 kronor i l:a, 102 kronor i
2:a, 114 kronor i 3:e och 126 kronor i 4:e lönegraden.
Om de å sid. 166 och 167 här ovan angivna veckotiintalen läggas
till grund för bestämmande av den ordinarie lönen, skulle denna vid realskolor
för gossar och samskolor, efter beloppens utjämning till närmast
högre tiotal kronor, uppgå till
för kvinnlig lärare i teckning: 900 kronor i l:a, 1,020 kronor i
Allmänna läroverk.
171
2:a, 1,140 i kronor 3:e och 1,260 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning
av 4,040 kronor för 32 timmars undervisning i veckan;
för kvinnlig lärare i gymnastik: 1,170 kronor i l:a, 1,330 kronor i
2:a, 1,490 kronor i 3:e och 1,640 kronor i 4:e lönegraden, med en maximiavlöning
av 4,040 kronor för 32 timmars tjänstgöring i veckan; samt
för kvinnlig lärare i musik: 540 kronor i l:a, 620 kronor i 2;a,
690 kronor i 3:e och 760 kronor i 4:e lönegraden, med en muximiavlöning
av 1,140 kronor för 9 timmars undervisning i veckan.
Lärarinnorna i kvinnligt handarbete vid statssamskolorna äro anställda
som timlärarinnor; deras avlöning utgår efter 1 krona 50 öre för
varje undervisningstimme. Ifrågavarande lärarinnor hava anhållit om en
fastare anställning och högre betalning. Nämnden har undersökt, i vilken
omfattning undervisning i kvinnligt handarbete förekommer vid
ifrågavarande skolor, se bil. VIII. Härav framgår, att numera minst
6 timmars undervisning i ämnet meddelas, och då nämnden finner detta
ämne icke mindre viktigt för de kvinnliga lärjungarnas utbildning än de
andra övningsämnena, samt då undervisning i kvinnligt handarbete meddelas
i minst lika stor utsträckning som i musik, för vilket ämne ordinarie
lärartjänster äro upprättade, anser nämnden, att även handarbetslärarinnorna
böra komma i åtnjutande av sådan anställnings förmåner. För behörighet
till ordinarie lärarinnetjänst i kvinnligt handarbete torde böra fordras
att hava genomgått av Kungl. Maj.-t godkänd undervisningskurs i ämnet.
Vad angår avlöningen för ordinarie lärarinnor i kvinnligt handarbete
torde denna böra sättas något lägre än avlöningen för ordinarie lärarinnor
i övriga övningsämnen vid dessa skolor. Nämnden förordar en veckotimavlöning
av 70 kronor i l:a, 82 kronor i 2:a, 94 kronor i 3:e och
106 kronor i 4:e lönegraden. Lönen, beräknad efter 6 veckotimmars undervisning,
skulle i sådant fall, efter beloppens utjämning till närmast
högre tiotal kronor, uppgå till resp. 420, 500, 570 och 640 kronor.
172
Allmänna läroverk.
För tjänstgöring utöver 6 veckotimmar bör lärarinna i kvinnligt
handarbete åtnjuta gottgörelse i överensstämmelse med nyss angivna grunder;
dock torde sådan ersättning icke böra utgå för undervisning utöver
ett visst antal veckotimmar, exempelvis 6.
Avlöningen för vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete torde
kunna sättas till 65 kronor för veckotimme.
c) Avlöning under tjänstledighet.
För närvarande är stadgat, att övningslärare skall vid tjänstledighet
på grund av sjukdom äga uppbära tre fjärdedelar av de löneförmåner, som
han skulle hava uppburit, om han själv bestritt sin tjänst.
Däremot är intet stadgat beträffande övningslärares avlöning under
tjänstledighet av annan orsak än sjukdom. Hänvisande till för ordinarie
ämneslärare gällande bestämmelser förordar nämnden, att övningslärare,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning avstänges
eller eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att
av honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.
d) Lönetur.
I underdånig skrivelse den 24 november 1910 hava teckningslärare
vid rikets allmänna läroverk anhållit bl. a., att teckningslärare vid högre
allmänt läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig
även tjänstgöring vid realskola. I utlåtande häröver den 6 juni 1911 har
överstyrelsen för rikets allmänna läroverk anfört, att den ansåge rättvist
och billigt, att övningslärare vid realskola finge under vissa villkor vid
övergång till högre allmänt läroverk i viss utsträckning tillgodoräkna sig
föregående tjänstgöring för uppflyttning i högre lönegrad, samt erinrat
Allmänna läroverk.
173
därom, att en sådan lönetursrätt medgivits övningslftrare genom nådiga
kungörelsen den 12 september 1890 angående ändrade bestämmelser beträffande
lönetursberäkning för lärare vid allmänna läroverk, men upphävts
genom nådiga kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny löne- och
pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk.
Nämnda kungörelse den 12 september 1890 stadgade bl. a., att övningslärare,
som fullgjort villkoren för kompetens till ordinarie övningslärarbefattning
vid högre allmänt läroverk, finge räkna sig till godo för
uppflyttning i högre lönegrad tjänstgöring vid lägre allmänt läroverk sålunda,
att två års tjänstgöring vid lägre läroverk finge räknas lika med
ett års tjänstgöring vid högre läroverk, överstyrelsen hemställde, att ordinarie
teckningslärare vid högre allmänt läroverk måtte för uppflyttning
i högre lönegrad få räkna sig tillgodo den tid han, efter vunnen kompetens
till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk, tjänstgjort som
ordinarie teckningslärare vid real- eller Barnskola, på det sätt att två års
tjänstgöring vid sådan skola måtte räknas lika med ett års tjänstgöring vid
högre allmänt läroverk.
Vid bedömande av denna fråga har man att taga i betraktande, att
i allmänhet tjänstgöring i en lägre befattning icke medför rätt till lönetursberäkning
vid övergång till högre befattning. Orsaken härtill torde
vara, att tjänstgöring i en lägre betald tjänst icke ansetts böra medföra
rätt till lönetursberäkning i en högre betald tjänst. Emellertid finnas
inom förvaltningen åtskilliga tjänster, som i de högre lönegraderna äro
bättre avlönade än högre tjänster i lägre lönegrader. I åtskilliga sådana
fall har rätt till lönetursberäkning medgivits i den högre tjänsten för
tjänstgöring i den lägre. Sålunda erhåller adjunkt, som befordras till
lektor, därest han redan intjänat högre avlöning än lektors begynnelseavlöning,
omedelbart så många ålderstillägg som lektor, att hans avlöning
i sistnämnda befattning blir lika hög som den avlöning, han senast
åtnjöt som adjunkt. I § 2 av nu gällande avlöningsreglemente för post
-
174
Allmänna läroverk.
verket är stadgat, att tjänsteman vid befordran tillträder lägsta fasta
avlöningen i den grupp, till vilken befordran äger rum, därest han
antingen från tillträdandet av den nya tjänsten skulle ägt uppbära lägre
fast avlöning i den tjänst, varifrån befordran skett, eller ock icke innehar
ordinarie tjänst. Eljest äger han tillträda den fasta avlöning, som närmast
överstiger det belopp, han från tiden för den nya tjänstens tillträdande
varit berättigad att i den tjänst, från vilken befordran ägt rum,
uppbära i fast avlöning jämte i vissa fall tillägg till tjänstgöringspenningarna.
Ett liknande förhållande som det, vilket ligger till grund för ovannämnda
bestämmelser, förefinnes med avseende på övningslärartjänsterna
vid rikets allmänna läroverk. Sålunda utgör enligt nu gällande bestämmelser
avlöningen för de ordinarie tjänstgöringstimmarna per veckotimme
för exempelvis teckningslärare vid realskola 87: 50 kronor i l:a, 100
kronor i 2:a och 112: 50 kronor i 3:e lönegraden, under det att avlöningen
för teckningslärare vid högre allmänt läroverk utgör per
veckotimme 93:33 kronor i l:a, 106:67 kronor i 2:a, 120 kronor
i 3:e och 133:33 kronor i 4:e lönegraden. Enligt nämndens förslag skulle
avlöningen för teckningslärare vid realskola utgöra 105 kronor i l:a, 120
kronor i 2:a, 135 kronor i 3:e och 150 kronor i 4:e lönegraden och
för teckningslärare vid högre allmänt läroverk 110 kronor i l:a, 125 kronor
i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155 kronor i 4:e lönegraden. Härav framgår,
att en teckningslärare vid realskola i högre lönegrad åtnjuter och skulle
komma att åtnjuta avlöning efter högre måttstock än teckningslärare vid
högre allmänt läroverk i lägre lönegrad. Om alltså en teckningslärare vid
realskola, som uppflyttats i högre lönegrad, utnämnes till teckningslärare
vid högre allmänt läroverk, kommer hans avlöning per veckotimme att i
vissa fall avsevärt minskas.
Med hänsyn till det senast anförda torde det icke anses vara stridande
mot den här ovan omförinälda allmänna grundsatsen angående lönetursberäkning,
att teckningslärare vid högre allmänt läroverk får i någon
Allmänna läroverk.
175
inån för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring vid
realskola. På grund av växlingen i omfattningen av den tjänstgöring,
som åligger teckningslärarna vid de olika läroverken, är det svårt att
finna det sätt, varpå den nu ifrågasatta förmånen skulle kunna beredas
teckningslärarna. Nämnden har haft åtskilliga förslag under övervägande
och därvid funnit, att intet av dem har något realt företräde framför det
förslag, som överstyrelsen framställt och som redan varit tillämpat i skollagstiftningen.
Om en dylik förmån tillerkännes teckningslärare, finnes
intet sakligt skäl, varför icke musik- och gymnastiklärare skulle erhålla
samma förmån. Nämnden anser alltså, att ordinarie övningslärare vid
högre allmänt läroverk må för uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna
sig den tid han, efter vunnen kompetens till övningslärarbefattning
vid högre allmänt läroverk, tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid
realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid sådan skola må räknas
lika med ett års tjänstgöring vid högre allmänt läroverk.
Aven om detta förslag vinner avseende, skulle det emellertid kunna
inträffa, att övningslärare vid realskola, som befordras till övningslärare
vid högre allmänt läroverk, komrne att erhålla en lägre avlöning per veckotimme,
än den han förut åtnjutit. I allmänhet torde dock övningslärare
vid realskola icke söka befordran till högre allmänt läroverk, såvida han
icke genom förflyttningen vinner andra förmåner, t- ex. högre antal undervisningstimmar
med därjämte följande högre pension.
För närvarande medför tjänstgöring som övningslärare vid högre
lärarinneseminariet och folkskoleseminarium ingen rätt till tjänstårsberäkning
för uppflyttning i högre lönegrad vid allmänt läroverk. Med hänvisning
till vad nämnden yttrat i kap. II, 7 föreslår nämnden, som i annat sammanhang
förordar, att övningslärarna vid folkskoleseminarierna skola erhålla
ordinarie anställning, att ordinarie övningslärare vid allmänt läroverk må för
uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig de år, han tjäntsgjort som
176
Allmänna läroverk.
ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminariuin.
I underdånig skrivelse av april och maj 1912 hava vissa lärarinnor
i kvinnligt handarbete vid statens samskolor, såsom förut nämnts, anhållit,
att ifrågavarande befattningar måtte varda av ordinarie natur. I samma
underdåniga skrivelse hava de anhållit att för uppflyttning i högre lönegrad
få räkna sig till godo de år, de redan tjänstgjort därstädes. Nämnden,
som tagit kännedom om det antal veckotimmar nu tjänstgörande lärarinnor
bestritt dylik undervisning (bil. Vill), har ansett sig böra tillstyrka
bifall till denna framställning i så måtto, att lärarinna i kvinnligt
handarbete, som vid den tidpunkt, då den nya löneregleringen träder
i kraft, är anställd i nämnda egenskap vid statens samskola och som varder
utnämnd till ordinarie lärarinna i kvinnligt handarbete, skall äga rätt att
av sin föregående tjänstgöring för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig de år, under vilka hon, efter att hava vunnit sådan behörighet,
som erfordras för dylik anställning, må hava tjänstgjort med minst 6
timmars undervisning per vecka, dock ej mer än 5 år.
e) Pension.
I kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 angående ny löne- och
pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk
stadgas, att pensionsbeloppet skall för ordinarie övningslärare utgöra två
tredjedelar av de löneförmåner, han under de tio sista åren i medeltal för
år uppburit eller skulle hava uppburit, i den händelse han hela tiden
själv bestritt sin tjänst, dock icke lägre belopp än lönen oavkortad. Sedermera
föreskrevs i lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
den 11 oktober 1907, att för tecknings-, gymnastik- och musiklärare vid rikets
allmänna läroverk skall gälla, i avseende å beräkning av pensionsunderlaget,
att såsom pensionsunderlag skall betraktas lönen oavkortad, samt
Allmänna läroverk.
177
vid beräkning av beloppet av hel pension vad genom ovanberörda kungörelse
den 27 augusti 1904 blivit stadgat om pensionsbeloppets beräkning.
Denna bestämmelse är enligt lagens föreskrift avsedd att gälla,
ntill dess ny lönestat må varda fastställd. Häruti ser nämnden en uppfordran
att söka ordna ifrågavarande lärares pensionsförhållanden på ett
med grunderna för pensionslagen mera överensstämmande sätt, än nu är
fallet. Nämnden föreställer sig, att detta syfte lämpligast nås genom en
bestämmelse av innehåll, att två tredjedelar av övningslärares årsavlöning,
ordinarie lön och ersättning för s. k. extra tjänstgöring, skall utgöra pensionsunderlag,
dock att pensionens belopp skall bestämmas med hänsyn
till medelbeloppet av pensionsunderlagen under de tio år, som förflutit
närmast före pensionstagandet. Med lärares avlöning torde böra förstås
det belopp, läraren under året skulle hava intjänat, därest han det året
bestritt tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin
var för hans tjänst bestämd. Den sålunda ifrågasatta anordningen
innebär, att även ersättningen för den s. k. extra tjänstgöringen kommer
att inverka icke blott, som nu är fallet, på pensionsbeloppet, utan även
på beloppet av pensionsavgiften, som i följd härav kan komma att växla
år från år, samt att pensionsunderlaget och pensionsbeloppet, så långt sig
göra låter, bestämmas efter samma grunder, som i berörda hänseende
gälla för andra befattningshavare, vilkas avlöning icke är fördelad i lön
och tjänstgöringspenningar. Den nära liggande tanken att inskränka den
tidsperiod, med hänsyn till vilken pensionsbeloppet skall beräknas, till
fem år, vågar nämnden icke förorda. Vad nämnden sålunda ifrågasatt,
skulle för övningslärare med ett mindre antal undervisningstimmar komma
att medföra en minskning i de pensionsbelopp, som de enligt nu gällande
bestämmelser äro tillförsäkrade. En övergångsbestämmelse torde därför
vara behövlig av innehåll, att ordinarie övningslärare, som befordrats till
sin tjänst, innan den ifrågasatta nya löneregleringen träder i kraft, i intet
23—131873. Lärarelönenämnden. 1.
178
Allmänna läroverk.
fall skall erhålla lägre pension, än han skulle komma i åtnjutande av
med tillämpning av nu gällande löne- och pensionsbestämmelser.
Nämnden föi’eslår alltså,
att avlöningen bestämmes till
för vikarierande manlig lärare i teckning, i gymnastik och i musik
samt biträdande manlig lärare i teckning: 80 kronor för veckotimme;
för manlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,650
kronor i l:a, 1,880 kronor i 2:a, 2,100 kronor i 3:e och 2,330 kronor i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 veckotimmars
undervisning;
för manlig teckningslärare vid realskola: lön å 1,050 kronor i l:a,
1,200 kronor i 2:a, 1,350 kronor i 3:e och 1,500 kronor i 4:e lönegraden,
med eu maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars
undervisning;
för manlig gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 2,310
kronor i l:a, 2,630 kronor i 2:a, 2,940 kronor i 3:e och 3,260 kronor i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 4,960 kronor för 32 veckotimmars
undervisning;
för manlig gymnastiklärare vid realskola: lön å 1,370 kronor i l:a,
1,560 kronor i 2:a, 1,760 kronor i 3:e och 1,950 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 4,800 kronor för 32 veckotimmars undervisning;
för
manlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,320 kronor
i l:a, 1,500 kronor i 2:a, 1,680 kronor i 3:e och 1,860 kronor i
4:e lönegraden, med en maximiavlöning av 2,330 kronor för 15 veckotimmars
undervisning;
för manlig musiklärare vid realskola: lön å 630 kronor i l:a, 720
kronor i 2:a, 810 kronor i 3:e och 900 kronor i 4:e lönegraden, med en
Allmänna läroverk.
171)
maximiavlöning av 1,350 kronor för 9 veckotimmars undervisning;
för vikarierande kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik
samt biträdande kvinnlig lärare i teckning: 75 kronor för veckotimme;
för kvinnlig teckning slär are vid högre allmänt läroverk: lön å 1,430
kronor i l:a, 1,610
kronor i 2:a, 1,790
kronor i
3:e och
1,970
kronor i
4:e lönegraden, med
en maximiavlöning
av 4,200
kronor
för 32
timmars
tjänstgöring i veckan;
för kvinnlig teckning slärare vid realskola: lön å 900 kronor i l:a,
1,020 kronor i 2:a, 1,140 kronor i 3:e och 1,260 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars undervisning i
veckan;
för kvinnlig gymnastiklärare vid samskola: lön å 1,170 kronor i l:a,
1,330 kronor i 2:a, 1,490 kronor i 3:e och 1,640 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 4,040 kronor för 32 timmars tjänstgöring i
veckan;
för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk: lön å 1,140
kronor i l:a, 1,290
kronor i 2:a, 1,430
kronor i
3:e och
1,580
kronor i
4:e lönegraden, med
en maximiavlöning
av 1,970
kronor
för 15
timmars
undervisning i veckan;
för kvinnlig musiklärare vid realskola: lön å 540 kronor i l:a, 620
kronor i 2:a, 690 kronor i 3:e och 760 kronor i 4:e lönegraden, med en
maximiavlöning av 1,140 kronor för 9 timmars undervisning i veckan;
för vikarierande lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: 65
kronor för veckotimme; och
för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola: lön å 420 kronor
i l:a, 500 kronor i 2:a, 570 kronor i 3:e och 640 kronor i 4:e lönegraden,
med en maximiavlöning av 1,280 kronor för 12 veckotimmars undervisning;
att
ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra:
180
Allmänna läroverk.
teckningslärare vid högre allmänt läroverk 15 och vid realskola 10
veckotimmar;
gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk 21 och vid realskola 13
veckotimmar;
musiklärare vid högre allmänt läroverk 12 och vid realskola 6 veckotimmar;
samt
lärarinna i kvinnligt handarbete 6 veckotimmar;
att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas:
teckningslärare och gymnastiklärare intill sammanlagt 32 veckotimmar,
dock att gymnastiklärare icke må utan eget medgivande åläggas
mera än sammanlagt 28 veckotimmar;
musiklärare vid högre allmänt läroverk intill sammanlagt 15 och vid
realskola intill sammanlagt 9 veckotimmar; samt
lärarinna i kvinnligt handarbete intill sammanlagt 12 veckotimmar;
att övningslärare skall för varje veckotimmes undervisning utöver
den mot den ordinarie lönen svarande undervisningstiden åtnjuta ersättning:
manlig
lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid högre allmänt
läroverk med 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e
och 155 kronor i 4:e lönegraden;
manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik vid realskola
med 105 kronor i l:a, 120 kronor i 2:a, 135 kronor i 3:e och 150 kronor
i 4:e lönegraden;
kvinnlig lärare i teckning och i musik vid högre allmänt läroverk
med 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor
i 4:e lönegraden;
kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gymnastik
vid samskola med 90 kronor i l:a, 102 kronor i 2:a, 114 kronor i
3:e och 126 kronor i 4:e lönegraden; samt
Allmänna läroverk.
181
lärarinna i kvinnligt handarbete med 70 kronor i l:a, 82 kronor i
2:a, 94 kronor i 3:e och 106 kronor i 4:e lönegraden;
att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig på grund av styrkt
sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest
han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie övningslärare, som undfår
ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda
uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning avstänges eller eljest är
lagligen förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att av honom
eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;
att ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk må för uppflyttning
i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han efter vunnen
kompetens till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk, tjänstgjort
som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två års
tjänstgöring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänstgöring vid
högre allmänt läroverk;
att ordinarie övningslärare vid allmänt läroverk må för uppflyttning
i högre lönegrad få tillgodoräkna sig de år han tjänstgjort som ordinarie
övningslärare vid högre lärarinneseminariet eller folkskoleseminarium;
att lärarinna i kvinnligt handarbete, som vid den tidpunkt, då den
nya löneregleringen träder i kraft, är anställd i nämnda egenskap vid
statssamskola och som varder utnämnd till ordinarie lärarinna i kvinnligt
handarbete vid sådan skola, skall äga rätt att av sin föregående tjänstgöring
för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de år, under vilka hon,
efter att hava vunnit sådan behörighet, som erfordras för dylik anställning,
må hava tjänstgjort med minst sex timmars undervisning per vecka, dock
ej mer än fem år;
att för ordinäre övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra två
tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede
tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var
182
Allmänna läroverk.
för hans tjänst bestämd, dock att pensionens belopp skall bestämmas med
hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som varit
för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit närmast
före tidpunkten för pensionstagandet; samt
att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den
nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension
än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande
löne- och pensionsbestämmelser.
4. Avlöningstillägg åt de ordinarie ämneslärarna vid
provårsläroverken.
I underdånig framställning har rektorn vid högre allmänna läroverket
i Uppsala A. Nordfelt, efter samråd med rektorerna vid de övriga
provårsläroverken, hemställt, att ordinarie lärare ävensom rektor vid provårsläroverk
må, med bibehållande av nu utgående särskilda arvoden, beredas
en avlöning, som med 500 kronor överstiger den, som är eller kan
varda bestämd för ordinarie lärare och rektor vid övriga allmänna läroverk,
se bil. XXVIII: 15.
Under åberopande av vad i denna framställning anförts, får nämnden
uttala den meningen, att då provårsläroverken, utöver den uppgift
som i allmänhet tillkommer de allmänna läroverken, jämväl hava den uppgiften
att praktiskt utbilda lärare för dessa och andra likställda läroanstalter,
provårslärarnas arbete måste anses vara av mera kvalificerad art och
mera betungande än övriga läroverkslärares. Det är under sådana förhållanden
ett önskemål, att provårsläroverken kunna draga till sig de bättre
krafterna inom läroverkslärarkåren. Då emellertid, frånsett de till beloppet
små och växlande arvodena åt handledarna vid provårsläroverken, arbetet
vid dessa läroverk icke är bättre betalt än arbetet vid övriga läroverk, har
följden blivit den, att mera framstående lärare börjat söka eu för dem
Allmänna läroverk.
183
förmånligare användning för sin arbetskraft än att utan motsvarande
valuta nedlägga den på det tyngande arbetet vid provårsläroverken. I betraktande
av den fortgående stegringen i levnadskostnader och behovet av
ökade inkomster är det sannolikt, att om nu intet åtgöres åt saken, den
sålunda påbörjade utvecklingen kommer att fortgå, så att provårsläroverken
till slut få åtnöjas med de svagare lärarkrafterna. Nämnden anser det
alltså, för läroverkens egen skull, nödvändigt, att provårsläroverkens konkurrenskraft
stärkes genom förbättring av avlöningsförmånerna för de vid
dem anställda lärarna. Så länge emellertid rektorerna vid provårsläroverken
äro föreståndare för den praktiska provårskursen och i sådan egenskap
uppbära en särskild ersättning av 1,500 kronor för år, torde någon
särskild avlöningsförhöjning för dessa befattningshavare icke kunna anses
motiverad. Skulle det, mot förmodan, inträffa, att föreståndarskapet för
den praktiska provårskursen överlämnas åt någon annan person än läroverkets
rektor, då torde tiden vara inne att upptaga frågan om eu särskild
avlöningsförhöjning åt denne. Vad angår övriga ordinarie ämneslärare,
skulle nämnden hava varit benägen, att, därest de i ungefärligen lika grad
tyngdes av provårsarbetet, föreslå en avlöningsförhöjning av 500 kronor
för envar av dem, eller samma belopp, som nämnden här nedan i kap. VI
kommei att föreslå för de ordinarie lektorerna vid högre lärarinneseminariet.
Då emellertid arbetet med provårskandidaternas utbildning är rätt
olika fördelat på de olika lärarna och de, som därav mera betungas, redan
nu erhålla någon gottgörelse, anser nämnden, att den genomsnittliga, för
alla ordinarie lärare avsedda, avlöningsförhöj ningen icke kan sättas högre
än 400 kronor för år. Det sålunda förordade beloppet torde böra hava
karaktären av arvode.
Nämnden får alltså föreslå, att envar ordinarie adjunkt och ordinarie
lektor vid provårsläroyerk må, utöver de honom eljest tillkommande
avlöningsförmåner, åtnjuta ett särskilt arvode av 400 kronor för år.
184
Allmänna läroverk.
5. Ortstillägg åt ordinarie lärare vid läroverken i Västerbottens
och Norrbottens län.
Vid flera tillfällen hava framställningar gjorts om särskilda avlöningstillägg
åt lärare vid läroverken inom Norrbottens län; sådan framställning
har ock gjorts beträffande lärarna vid läroverken inom Västerbottens
län, se bil. XXVIII: 14.
Vid bedömandet av dessa framställningar bör beaktas, att läroverkslärarna
och med dem jämnställda lärare på grund av deras utbildning och
arten av deras verksamhet i högre grad än andra befattningshavare sträva
att få sin verksamhet förlagd till kulturcentra, städer med universitet och
högskolor och andra större städer, där tillgång finnes till litteratur och
andra för deras verksamhet och fortsatta utbildning erforderliga hjälpmedel.
Det är en ganska allmän erfarenhet, att större städer med rikare
vetenskaplig och kulturell utveckling, trots högre levnadskostnader, verka
mera tilldragande på läraraspiranter än mindre städer med billigare levnadskostnader,
varande härmed icke sagt, att icke även utsikten till större
förvärvsmöjligheter därvid spelar in. Pa grund av nu anförda förhållande
anser nämnden icke behövligt att för ifrågavarande lärare föreslå ortstillägg
enligt de grunder, som numera i allmänhet pläga tillämpas vid
fastställandet av nya lönestater.
Det framgår emellertid av det anförda, att läroverken i övre Norrland
skola i fråga om lärarpersonalens rekrytering vara mindre konkurrenskraftiga
än läroverken i övrigt. Härtill kommer, att i denna
landsända levnadskostnaderna äro jämförelsevis höga och klimatet för dem,
som stamma från andra delar av landet, besvärligt. På grund av nu anförda
omständigheter har det, såsom i sistnänjnda bilaga närmare beskrives,
visat sig förenat med synnerligen stora svårigheter att få undervisningen
vid ifrågavarande läroanstalter nöjaktigt bestridd. Det är mycket
Allmänna läroverk.
185
svårt att få eu lärarplats besatt. Och när platsen omsider blivit besatt,
dröjer det vanligen icke länge, förrän innehavaren av tjänsten söker transpoi
t till mera centralt liggande orter. Nämnden anser sig fördenskull
böra föreslå något högre avlöning åt lärarna vid ifrågavarande läroverk,
för att denna avlöningsförhöjning skall kunna medföra åsyftat gagn, bör
den vara någorlunda stort tilltagen. Nämnden anser, att den icke kan
sättas lägre än It) procent av befattningshavarnas kontanta avlöning. Det
sålunda ifrågasätta avlöningstillägget torde böra komma samtliga ordinarie
lärare, såväl ämneslärare som övningslärare, såväl manliga som kvinnliga,
till godo. Vid beräkningen av övningslärarnas kontanta avlöning torde det
för tjänsten näst föregående hösttermin bestämda veckotimtal böra läggas till
grund. Där lärare av sjukdom är förhindrad att upprätthålla sin befattning,
bör häri äga uppbära hela ortstillägget, men där han erhållit tjänstledighet
•av annan anledning, bör han kunna förpliktas att, allteftersom skäligt
prövas, avstå ortstillägget eller någon del därav. I övrigt torde ortstillägget
böra utgå på samma sätt som den ordinarie lönen.
Nämnden föreslår alltså,
att envar ordinarie lärare vid de allmänna läroverken inom Västerbottens
och Norrbottens lån må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner,
åtnjuta ortstillägg till ett belopp, motsvarande 10 procent
av hans kontanta avlöning som ordinarie lärare; skolande härvid iakttavas
att vid beräkningen av beloppet av övningslärares ortstillägg det
för hans tjänst näst föregående hösttermin bestämda veckotimtal skall
läggas till grund;
att tjänstledig lärare skall, därest tjänstledigheten förorsakats av
styrkt sjukdom, äga åtnjuta hela ortstillägget och, därest tjänstledigheten
förorsakats av annan anledning, vara förpliktad att, eftersom prövas skäligt,
avstå hela ortstillägget eller del därav; samt
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall ortstillägget skall utgå till månadens slut.
24—131873. Lärarelönenämnden. 1.
180
Allmänna läroverk.
6. Villkor för inträde på den nya lönestaten.
Nämnden har för avsikt att i ett senare betänkande föreslå ändrade
bestämmelser rörande elementarlärarnas änke- och pupillkassa. Som villkor
för inträde på den nya lönestaten torde under sådana förhållanden
böra stadgas, att lärare skall vara, skyldig att underkasta sig de ändrade
bestämmelser, som kunna varda stadgade rörande elementarlärarnas änkeoch
pupillkassa.
Till nämnden har remitterats »betänkande och förslag av den utav
Kungl. Maj:t den 20 oktober 1905 tillsatta kommitté för verkställande av
utredning angående åtgärder för människotuberkulosens bekämpande».
Några av de förslag till bestämmelser, som i detta betänkande förekomma,
äro av den natur, att de beröra .lärarnas rättsliga ställning, och torde vad
nu anställda ordinarie lärare beträffar, icke kunna genomföras annat än i
samband med ny lönereglering.
Nämnden, som i själva sakfrågan kommer att avgiva särskilt yttrande,
föreslår nu eu bestämmelse av innehåll, att ordinarie lärare, som ingår
på den nya löneregleringen, skall vara skyldig att underkasta sig de
bestämmelser, som må bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot
smittosam lungsot.
7. Ändring av benämningarna på befattningshavare.
Då nämnden nu berör frågan om benämningarna på vissa av de
befattningshavare, med vilkas avlöningsförhållanden nämnden hai att
syssla, anser sig nämnden till en början böra framhålla, att plägseden att
förse de olika befattningshavarna med särskilda benämningar har sin grund
i behovet att med möjligast enkla uttrycksmedel klarast och koncisast angiva
det slag av befattningshavare, respektive det slag av tjänst, som i
varje fall avses. Utan en vedertagen titulatur skulle det, exempelvis i ett
Allmänna läroverk.
187
sådant betänkande som detta, vara förenat med mycket stora svårigheter
att åt framställningen giva nödig enkelhet och klarhet. Dessa svårigheter
äro sä stora, att om särskilda benämningar på de olika slagen av lärare
icke funnes, sådana av sig självt skulle framtvingas.
Men om nu dylika särskilda benämningar skola förekomma, bör
terminologien vara enhetlig och benämningarna sådana, att de stämma
överens med det allmänna språkbruket. Nämnden har i detta avseende
uppinäi ksammat, att uttrycket extra ordinarie lärare har olika betydelse,
allteftersom det förekommer i bestämmelser rörande de allmänna läroverken
och i bestämmelser rörande folkskolorna, I förra fallet användes
uttrycket som en generell benämning på vikarierande och på extra
lärare, I senare fallet användes det för att beteckna, vad som i förra
fallet kallas extra lärare. Nämnden anser den på folkskolans område använda
terminologien riktigast och förordar alltså, att den nu vid de allmänna
läroverken använda termen extra lärare utbytes mot termen extra
01 dinai ie lärare. Vill man för extra ordinarie lärare och vikarierande
läraie hava en gemensam benämning, kan termen extra lärare lämpligen
användas.
I anslutning till det sålunda anförda förordar nämnden, att benämningen
biträdande teckning.slärare utbytes mot benämningen extra ordinarie
teckning slär are.
Inom nämnden har framhållits, att då lärarna i gymnastik samt i
musik och sång i allmänhet benämnas respektive gymnastikdirektör och
musikdirektör, läraren i teckning borde benämnas teckningsdirektör. Då
emellertid benämningarna gymnastikdirektör och musikdirektör icke finnas
upptagna i lönestaten utan endast hava avseende på avlagda examina, har
nämnden ansett denna fråga falla utanför nämndens uppgift. Ovan angivna
önskemål torde kunna vinnas genom en ändring i stadgan angående
teckn ingslärarexamen.
188
Allmänna läroverk.
Då adjunktsinstitutionen infördes vid de svenska läroverken, hade
adjunkterna i förhållande till de dåvarande gymnasielektorerna en stallning,
ungefärligen motsvarande den, som genom benämningen angavs.
Under det svenska läroverkets fortsatta utveckling hava adjunkterna i förhållande
till lektorerna erhållit en alltmera självständig ställning. Adjunktstjänsterna
äro icke längre, såsom namnet närmast antyder, några biträdande
lärartjänster. Vid de allmänna läroverken undervisa en icke ringa
del av adjunkterna på gymnasiestudiet och icke så få av lektorerna på
realskolans stadium. Adjunkter och lektorer hava blivit alltmera jämnställda
kamrater. Härtill kommer, att adjunktstiteln som benämning på
ifrågavarande lärare icke vunnit insteg i det allmänna språkbruket.
Nämnden anser, att det bäst skulle motsvara de faktiska förhållandena
och överensstämma med tendenserna i språket, om samtliga ordinarie
ämneslärare kallades lektorer och de nuvarande adjunkterna till skillnad
från de nuvarande lektorerna i staten uppfördes under benämningen andre
lektorer.
Nämnden föreslår alltså, att i läroverkens stat adjunkt utbytes mot
andre lektor.
Kap. VI. Löne- och pensionsreglering för
lärarpersonalen vid statens högre lärarinneseminarium.
Med högre lärarinneseminariet äro förbundna dels statens normalskola
för flickor, som tjänar seminariet till övningsskola, dels ock eu hushållsskola.
Seminariet och normalskolan äro statsanstalter; hushållsskolan
är icke statsanstalt, men understödjes av staten och har sålunda i nu berörda
hänseende ungefärligen samma ställning som de privata högre flickskolorna.
I detta betänkande behandlar nämnden endast seminariet och
normalskolan. I ett senare betänkande rörande avlöningsförhållandena för
lärarpersonalen vid de enskilda statsunderstödda läroanstalterna skall nämnden
upptaga frågan om avlöningsförhållandena för lärarpersonalen vid
den med högre lärarinneseminariet förbundna hushållsskolan.
Lärarpersonalen vid högre lärarinneseminariet och normalskolan utgöres
av lektorer, därav en rektor; ämneslärarinnor, därav två biträdande
föreståndarinnor; biträdande ämneslärarinnor; lärare i teckning, i gymnastik,
i musik; och lärarinna i handarbete.
Lärarbefattningarna i teckning, i gymnastik och i musik kunna
innehavas av såväl män som kvinnor.
Enligt nämndens förslag skulle jämväl rektors- och lektorstjänsterna
kunna innehavas av kvinnor. Däremot har nämnden föreslagit, att lärarbefattningen
i gymnastik endast skulle kunna innehavas av kvinnor.
190
Högre lärarinneseminariet.
1. Lektorer.
a) Manliga vikarierande lektorer.
För manliga vikarierande lektorer förordar nämnden samma avlöning,
som Riksdagen innevarande år tillerkänt ifrågavarande befattningshavare,
och som nämnden föreslagit för manliga extra ordinarie ämneslärare
vid de allmänna läroverken, eller för lärare, som avlagt de examina
och prov, vilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, 2,700 kronor, för annan lärare 2,300 kronor, allt för år.
b) Manliga ordinarie lektorer.
Lektorerna vid högre lärarinneseminariet åtnjuta för närvarande
samma avlöning som lektorerna vid de allmänna läroverken, eller 4,000
kronor i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 5,000 kronor i 3:e, 5,500 kronor i 4:e
och 6,000 kronor i 5:e lönegraden, däri ingående tjänstgöringspenningar
till ett belopp av respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000 kronor, i
följd varav högsta pensionsbeloppet utgör 4,000 kronor. Härjämte åtnjuta
ifrågavarande lektorer tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda
förordnar hyresbidrag till ett belopp av 700 kronor för år.
Sistnämnda avlöningsförmån är avsedd att utgöra en ekvivalent till de
hyresbidrag, som Stockholms stad betalar till lektorerna vid de allmänna
läroverken i Stockholm.
Vid prövning av frågan om avlöningen för lektorerna vid högre
lärarinneseminariet har nämnden tagit i övervägande, att nämnda seminarium,
som har till ändamål att utbilda lärarinnor för bl. a. de högre
flickskolorna och statens samskolor, måste anses hava en mera maktpåliggande
uppgift än de högre allmänna läroverken, särskilt de läroverk, där
provftrskurs icke är anordnad. Undervisningen vid högre läi’arinneseminariet
står på en mera vetenskaplig nivå och har till icke ringa del den
Högre lärarinneseminariet.
191
akademiska undervisningens form. I undervisningen ingår jämväl elevernas
praktiska utbildning för lärarinnekallet, varigenom seminariet har
eu uppgift, motsvarande den, som åligger provårsläroverken. De sålunda
anförda omständigheterna motivera en något högre avlöning för lektorerna
vid högre lärarinneseminariet än för lektorerna vid de allmänna läroverken,
varom ock vederbörande lärare gjort framställning, se bil. XXVIII: 18.
Nämnden har emellertid icke ansett lämpligt, att den sålunda erforderliga
avlöningsförhöjningen beredes ifrågavarande befattningshavare genom
fastställandet av en för dem avsedd särskild avlöningsstat. Det enklaste
torde vara, att lektorerna vid högre lärarinneseminariet, utöver den lektorer
i allmänhet tillkommande avlöning, tillerkännas ett särskilt arvode,
vars belopp torde böra sättas till 500 kronor för år.
Avlöningen skulle alltså utgöra, förutom nämnda arvode, 4,900 kronor
i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900 kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e
lönegraden, däri ingående 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar, i följd
varav högsta pensionsbeloppet skulle utgöra 4,600 kronor.
I avseende å beloppet av den till lektorerna tills vidare utgående
hyresersättningen föreslår nämnden ingen ändring.
c) Kvinnliga vikarierande lektorer.
Nämnden anser, att kvinnlig vikarierande lektor vid högre lärarinneseminariet
bör åtnjuta samma avlöning, som föreslagits för motsvarande
befattningshavare vid allmänt läroverk, eller 2,500 kronor, därest lärarinnan
avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst
vid allmänt läroverk, eljest 2,100 kronor, allt för år räknat.
d) Kvinnliga ordinarie lektorer.
Kvinnlig ordinarie lektor torde böra erhålla samma avlöning som
föreslagits för sådan befattningshavare vid allmänt läroverk, eller 4,100
kronor i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i
192
Högre lärarinneseminariet.
4:e lönegraden, därav 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar, i följd varav
högsta pensionsbeloppet skulle utgöra 3,600 kronor. Härutöver torde
kvinnlig lektor, i likhet med manlig lektor, böra erhålla ett särskilt arvode
av 500 kronor för år.
Det till manliga lektorer vid seminariet utgående hyresbidraget är
en tillfällig löneförmån, vilken dessa befattningshavare åtnjuta, så länge
Stockholms stad beviljar lektorerna vid de allmänna läroverken i huvudstaden
motsvarande förmån. Någon anledning att för de kvinnliga lektorerna
vid seminariet föreslå hyresbidrag av allmänna medel förefinnes
för närvarande icke. Om, sedan kvinnor erhållit tillträde till lektorsbefattningar
vid de allmänna läroverken, Stockholms stad skulle bevilja
kvinnliga lektorer vid de allmänna läroverken i huvudstaden hyresbidrag,
då torde tiden vara inne att upptaga frågan om beredande av sådan förmån
åt kvinnliga lektorer vid högre lärarinneseminariet.
e) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.
Med hänvisning till vad nämnden i kap. V, 1 föreslagit beträffande
tjänstgöringspenningarnas fördelning för lärarna vid rikets allmänna läroverk
förordar nämnden, att tjänstgöringspenningarna för lektorerna vid
högre lärarinneseminariet må utgå efter kalenderår.
f) Lönetur.
Med hänvisning till vad nämnden sid. 152 o. följ. yttrat angående lönetur
för adjunkt, som befordras till lektor vid allmänt läroverk, förordar nämnden,
att därest ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk befordras till lektor vid
högre lärarinneseminariet, skola honom omedelbart tillgodoföras så många
ålderstillägg som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befattning närmast
överstiger den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt eller skulle hava
åtnjutit, därest han vid befordran till lektorstjänsten avlönats enligt den för
läroverksadjunkter fastställda nya lönestaten, skolande adjunkt, som vid be
-
Högre lärarinneseminariet.
193
fordran till lektor befinner sig i tredje eller högre lönegrad, för uppflyttning
i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna sig den tid,
varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning
senast uppflyttades i högre lönegrad.
o
Åberopande vad nämnden yttrat å sid. 156 med avseende på rätt
för lektor vid folkskoleseminariurn att vid övergång till de allmänna läroverken
tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring för tillgodonjutande av
avlöning i högre lönegrad, förordar nämnden, att lektor vid högre lärarinneseminariet
må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
föregående tjänstgöring som lektor vid folkskoleseminariurn efter vunnen
behörighet till lektorstjänst vid högre lärarinneseminariet.
Nämnden föreslår alltså,
att avlöningen bestämmes till
för manlig vikarierande lektor: därest läraren avlagt de examina och
prov, som erfordras för behörighet till adjunkts tjänst vid allmänt läroverk,
2,700 kronor, eljest 2,300 kronor, allt för år räknat;
för manlig ordinarie lektor: 4,900 kronor i l:a, 5,400 krono]- i 2:a,
5.900
kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor
i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt arvode av 500 kronor;
för kvinnlig vikarierande lektor: därest lärarinnan avlagt de examina
och prov, som erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk,
2,500 kronor, eljest 2,100 ki-onor, allt för år räknat; samt
för kvinnlig ordinarie lektor: 4,100 kronor i l:a, 4,500 kronor i 2:a,
4.900
kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,700 kronor
i tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt arvode å 500 kronor;
att manlig ordinarie lektor må tills vidare och intill dess Kung!.
Maj:t annorlunda förordnar åtnjuta hyresbidrag med 700 kronor årligen;
att tjänstgöringspenningar för lektorer beräknas utgå efter kalenderår;
25—131873. Lärarelönenämnden. 1.
194
Högre lärarinneseminariet.
att därest ordinarie adjunkt vid allmänt läroverk befordras till lektoi
vid högre lärarinneseminariet, honom skola omedelbart tillgodoföras så
inånga ål ders t il lä*™ som lektor, att hans avlöning i sistnämnda befattning
närmast överstiger den avlöning, han senast åtnjöt som adjunkt eller
skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran till lektorstjänsten avlönats
enligt den för läroverksadjunkter fastställda nya lönestaten, skolande
adjunkt, som vid befordran till lektor befinner sig i tredje eller högre
lönegrad för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna
sig den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det
han i denna befattning senast uppflyttades i högre lönegrad;
att lektor vid högre lärarinneseminariet må för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig den tid han, efter att i avseende å examina och
provår hava vunnit behörighet till lektorstjänst vid detta läroverk, må
hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid folkskoleseminarium.
2. Rektor.
a) Manlig rektor.
Rektor vid högre lärarinneseminariet förordnas bland lektorerna därstädes.
Sålunda tillförordnad rektor äger att i avlöning åtnjuta dels lektors
lön och tjänstgöringspenningar i första lönegraden, respektive 2,600 och
1,400 kronor, tillhopa 4,000 kronor, dels arvode i två avlöningsgrader å
respektive 2,000 och 2,500 kronor, av vilka belopp 600 kronor skola anses
som tjänstgöringspenningar, dels ock fri bostad eller hyresersättning till ett
belopp av 1,700 kronor. Avlöningen för rektor vid nämnda anstalt utgör
alltså, förutom bostad eller hyresersättning, 6,000 kronor i l:a och 6,500
kronor i 2:a lönegraden, varav 2,000 kronor äro att betrakta som tjänstgöringspenningar.
Rektor vid högre lärarinneseminariet är alltså i avlöningshänseende
likställd med rektor vid högre allmänt läroverk, varvid dock är att märka.
Högre lärarinneseminariet.
195
att den förre icke åtnjuter någon särskild gottgörelse, motsvarande den,
som tillkommer rektor vid provårsläroverk i egenskap av föreståndare för
den praktiska provårskursen.
Nämnden anser, att rektor vid högre lärarinneseminariet hör åtnjuta
samma avlöning, som föreslagits för rektorerna vid de högre allmänna
läroverken, nämligen 6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a lönegraden,
däri ingående 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar, jämte fri bostad eller
motsvarande ersättning, samt därutöver ett årligt arvode å 500 kronor,
och att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad efter fem år.
Därest rektor vid seminariet, såsom för närvarande är fallet, skall
utses bland lektorerna därstädes, torde den kontanta avlöningen höra utgå
på sådant sätt, att rektorn uppbär dels lektorsavinning i l:a lönegraden,
d. v. s. 4,900 kronor, däri ingående 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar,
dels ock rektorsarvode i två lönegrader å respektive 2,000 och
2,600 kronor, därav 700 kronor äro att anse som tjänstgöringspenningar.
Hyresersättningen utgår av anstaltens terminsavgifter, och dess belopp
bestämmes av Kungl. Maj:t och Riksdagen. Vid tvenne tillfällen
har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, för sin del, höja detta belopp
från nuvarande 1,700 kronor till 2,000 kronor, och har därvid som skäl
anförts bl. a., att Stockholms stad vidtagit en motsvarande höjning i hyresersättningarna
till rektorerna vid de högre allmänna läroverken i Stockholm.
Dessa framställningar hava emellertid av Riksdagen avslagits. Nämnden
anser visserligen, att staten vid bestämmandet av hyresbeloppet för
rektor vid högre lärarinneseminariet icke bör göra sig beroende av vad
Stockholms stad i berörda hänseende betalar till rektorerna vid Stockholmsläroverken.
Men staten bör tillhandahålla rektorn en hyresersättning, som
fullt motsvarar hans ämbetsställning. Det synes nämnden uppenbart, att
ifrågavarande befattningshavare bör kunna göra anspråk på en bostad, bestående
av minst 6 rum och kök samt bad- eller duschrum. En någorlunda
o
komfortabel våning av denna omfattning, belägen ej alltför långt från den
196
Högre lärarinneseminariet.
nuvarande eller tilltänkta platsen för högre lärarinneseminariet, torde med
nuvarande hyrespriser icke kunna erhållas för lägre belopp än 2,300 kronor,
och förordar nämnden alltså, att hyresersättningen till rektor vid högre
lärarinneseminariet bestämmes till nämnda belopp.
b) Kvinnlig rektor.
Med tillämpning av förut angivna grunder skulle avlöningen för
kvinnlig rektor utgöra 5,300 kronor i l:a och 5,800 kronor i 2:a lönegraden,
därav 1,900 kronor i tjänstgöringspenningar samt därutöver ett årligt
arvode av 500 kronor. Dessutom bör kvinnlig rektor åtnjuta fri bostad
eller motsvarande ersättning, och torde beloppet av denna ersättning
böra sättas till 1,500 kronor för år.
Då det lärer kunna antagas, att kvinnlig rektor vid seminariet kominer
att förordnas bland de kvinnliga, lektorerna därstädes, torde för beredande
åt sådan rektor av ovan ifrågasatta avlöningsförmåner böra stadgas,
att kvinnlig rektor skall åtnjuta sin lektorsavlöning i första lönegraden,
d. v. s. 4,100 kronor, därav 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar,
samt därutöver ett årligt rektorsarvode i två lönegrader å resp. 1,700 och
2.200 kronor, därav 700 kronor skola anses som tjänstgöringspenningar.
c) Pension.
Rektor vid högre lärarinneseminariet måste för erhållande av rektorspension
hava tjänstgjort som rektor i minst 15 år. Pensionsunderlaget
utgöres av den i staten för seminariet upptagna avlöningen med avdrag
av tjänstgöringspenningar och den del av rektorsarvodet, som är att
anse som tjänstgöringspenningar, men med tillägg av 500 kronor. I följd
härav utgör högsta pensionsbeloppet 5,000 kronor.
I avseende å pensionsunderlaget för manlig rektor föreslår nämnden
ingen ändring, och skulle, om nämndens mening vinner avseende, högsta
pensionsbeloppet efter den ifrågasatta löneregleringens genomförande komma
att utgöra 5,500 kronor.
Högre lärarinneseminariet.
197
I avseende å kvinnlig rektor torde böra stadgas, att pensionsunder1
iiget för sådan befattningshavare skall utgöra den i staten för seminariet
upptagna avlöningen med avdrag av tjänstgöringspenningar och deri del
av rektorsarvodet, som är att anse som tjänstgöringspenningar, men med
tillägg av 300 kronor. Vinner denna mening avseende, skulle det högsta
pensionsbeloppet för kvinnlig rektor uppgå till 4,200 kronor.
Under hänvisning i övrigt till vad angående pensionsförhållandena för
rektorer vid de allmänna läroverken blivit anfört, förordar nämnden eu bestämmelse
av innehåll, att om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid
högre lärarinneseminariet, sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp
räknas honom till godo så, som om han varit befullmäktigad rektor.
Nämnden föreslår alltså,
att tillförordnad manlig rektor skall äga uppbära dels honom som
lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar i första lönegraden,
dels ock rektorsarvode å 2,000 kronor i l:a och 2,600 kronor i 2:a lönegraden,
därav 700 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar,
samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyresersättning till ett belopp av
2,300 kronor för år;
att tillförordnad, kvinnlig rektor skall äga uppbära dels henne som
lektor tillkommande lön och tjänstgöringspenningar i första lönegraden,
dels ock rektorsarvode å 1,700 kronor i l:a och 2,200 kronor i 2:a lönegraden,
därav 700 kronor skola anses motsvara tjänstgöringspenningar,
samt dessutom åtnjuta fri bostad eller hyresersättning till ett belopp av
1,500 kronor för år;
att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad efter fem år;
att pensionsunderlaget för rektor skall utgöra den i staten för seminariet
upptagna avlöningen med avdrag av tjänstgöringspenningar och den del
av rektorsarvodet, som anses som tjänstgöringspenningar, men med tillägg av
500 kronor för manlig rektor och 300 kronor för kvinnlig rektor; samt
198
Högre lärarinneseminariet.
alt, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid högre lärarinneseminariet,
sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas
honom till godo så, som om han varit befullmäktigad rektor.
3. Ämneslärarinnor.
a) Ordinarie ämneslärarinnor.
Avlöningen för ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet
utgår med lön i fyra lönegrader å respektive 1,350, 1,700, 2,050 och
2,400 kronor samt tjänstgöringspenningar å respektive 750, 900, 1,050 och
1,200 kronor, vadan totalavlöningen i de fyra lönegraderna utgör respektive
2,100, 2,600, 3,100 och 3,600 kronor.
Med avseende å ifrågavarande ämneslärarinnors utbildning och det
stadium, å vilket de undervisa, äro de närmast att jämnställa med ämneslärarinnorna
vid statens samskolor. Utöver den uppgift, som åligger sistnämnda
lärarinnor, hava emellertid ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet
att biträda vid seminarieelevernas praktiska utbildning för lftrarinnekallet.
På grund härav torde de böra åtnjuta en något högre avlöning
än statssamskolornas ämneslärarinnor, för vilka nämnden förordat en
avlöning av 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i 2:a, 3,200 kronor i 3:e och
3,600 kronor i 4:e lönegraden.
För ordinarie ämneslärarinna vid högre lärarinneseminariet förordar
nämnden en avlöning av 2,800 kronor i l:a, 3,200 kronor i 2:a, 3,600
kronor i 3:e och 4,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,100 kronor torde
böra utgöra tjänstgöringspenningar.
b) Vikarierande ämneslärarinnor.
Avlöningen för vikarierande ämneslärarinna är för närvarande 1,800
kronor för år. För dessa lärarinnor förordar nämnden en årsavlöning av
Högre lärarinneseminariet.
19!)
2,100 kronor, eller stimma, belopp, som nämnden föreslagit för vikarierande
ämneslärarinnor vid statssamskolorna.
c) Biträdande föreståndarinnor.
Ordinarie ämneslärarinria, som förordnats till biträdande föreståndarinna,
åtnjuter härför gottgörelse i form av fri bostad eller hyresersättning
till ett belopp av 750 kronor för är. Ifrågavarande befattningshavare böra
kunna göra anspråk på en bostad, bestående av minst tre rum och kök.
Eu dylik bostad, belägen ej alltför långt från den nuvarande eller tilltänkta
platsen för högre lärarinneseminariet, torde med nuvarande hyrespriser
icke kunna erhållas för lägre belopp än 1,000 kronor, och förordar
nämnden alltså, att hyresersättningen till biträdande föreståndarinna bestämmes
till nämnda belopp.
d) Vikarie för biträdande föreståndarinna.
Vikarie för biträdande föreståndarinna åtnjuter för närvarande ersättning
efter 200 kronor för år.
Beloppet torde böra höjas till 500 kronor, eller hälften av den hyresersättning,
som bör utgå till biträdande föreståndarinna.
e) Biträdande ämneslärarinnor.
De biträdande ämneslärarinnorna hava icke ordinarie anställning, och
deras avlöning har karaktären av arvode. Avlöningen för sådan lärarinna
utgör, därest hennes tjänstgöring är förlagd huvudsakligen till normalskolans
sju övre klasser, 1,800 kronor i l:a, 2,050 kronor i 2:a och 2,300
kronor i 3:e lönegraden, och, därest hennes tjänstgöring är huvudsakligen
förlagd till normalskolans fyra lägre klasser, 1,500 kronor i l:a, 1,750
kronor i 2:a och 2,000 kronor i 3:e lönegraden.
Nämnden anser, att avlöningen bör bestämmas till: för lärarinna av
det förra slaget 2,100 kronor i l:a, 2,350 kronor i 2:a och 2,600 kronor
200
Högre lärarinneseminariet.
i 3:e lönegraden, samt för lärarinna av det senare slaget 1,800 kronor i
l:a, 2,050 kronor i 2:a och 2,300 kronor i 3:e lönegraden.
f) Tjänstgörings penningarnas fördelning.
Med hänvisning till vad nämnden yttrat i kap. V, 1 om tjänstgöringspenningarnas
fördelning för lärarna vid rikets allmänna läroverk
förordar nämnden, att tjänstgöringspenningarna för ämneslärarinnorna vid
högre lärarinneseminariet må beräknas utgå efter kalenderår.
o
Nämnden föreslår alltså,
att avlöningen bestämmes till
för ordinarie ämneslärarinna: 2,800 kronor i l:a, 3,200 kronor i 2:a,
3,600 kronor i 3:e och 4,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,100 kronor
tjänstgö ringspenningar;
för vikarierande ämneslärarinna: 2,100 kronor för år;
för biträdande föreståndarinna: fri bostad eller hyresersättning till
ett belopp av 1,000 kronor för år;
för vikarie för biträdande föreståndarinna: 500 kronor för år;
för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans
sju övre klasser: arvode å 2,100 kronor i l:a, 2,350 kronor i
2:a och 2,600 kronor i 3:e lönegraden;
för biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänstgöring i normalskolans
fyra lägre klasser: arvode å 1,800 kronor i l:a, 2,050 kronor i
2:a och 2,300 kronor i 3:e lönegraden; samt
att tjänstgöringspenningar för ordinarie ämneslärarinnor beräknas
utgå efter kalenderår.
Högre lärarinneseminariet.
201
4. Övningslärare.
För närvarande utgör avlöningen
o
o
för lärare eller lärarinna i teckning: lön å 1,800 kronor i l:a, 2,000
kronor i 2:a och 2,200 kronor i 3:e lönegraden;
för lärare eller lärarinna i musik: lön å 1,200 kronor i l:a, 1,400
kronor i 2:a och 1,G00 kronor i 3:e lönegraden;
för lärare eller lärarinna i gymnastik: lön å 1,200 kronor i l:a,
1,400 kronor i 2:a och 1,600 kronor i 3:e lönegraden; samt
för lärarinna i handarbete: lön å 1,500 kronor i l:a, 1,700 kronor
i 2:a och 1,900 kronor i 3:e lönegraden.
hör denna avlöning skall lärare eller lärarinna i teckning vara skyldig
att undervisa intill 22 veckotimmar, lärare eller lärarinna i musik intill
14 veckotimmar, lärare eller lärarinna i gymnastik intill 15 veckotimmar
och lärarinna i handarbete intill 24 veckotimmar; dock kan
ytterligare tjänstgöring åläggas ifrågavarande lärare eller lärarinnor mot
en ersättning för veckotimme av 100 kronor till lärare och lärarinna i
teckning, i musik och i gymnastik och 70 kronor till lärarinna i handarbete.
Sådan ersättning far emellertid icke, utan Kungl. Maj:ts medgivande,
utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma lärare eller
lärarinna.
Vikarie å ordinarie övningslärartjänst åtnjuter arvode, beräknat efter
läsår, till samma belopp som lönen i första lönegraden vid befattningen
jämte tilläggsarvodet för extra tjänstgöring.
Vid förfall på grund av sjukdom åtnjuter lärare i övningsämne tre
fjärdedelar av lönen.
Vid bestämmandet av pensionens belopp tages icke hänsyn till ersättningen
för den extra tjänstgöringen.
26—131873. Lärarelönenämnden. 1.
202
Högre lärarinneseminariet.
a)
Manliga övningslärare.
Enligt nämndens förslag skulle av övningslärartjänsterna vid högre lärarinneseminariet
endast tecknings- och musiklärartjänsterna stä öppna för män.
Åberopande vad nämnden anfört i kap. II, 7 och i kap. V, 3, förordar
nämnden, att avlöningen för manliga vikarierande lärare i teckning
och i musik bestämmes till 80 kronor för veckotimme, samt att avlöningen
för manliga ordinarie lärare i dessa ämnen beräknas efter en ersättning
för veckotimme av 110 kr. i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e
och 155 kronor i 4:e lönegraden.
Under antagande härav ävensom av att ovan angivna veckotimtal
läggas till grund för bestämmande av den ordinarie lönens belopp,
skulle denna utgöra
för manlig lärare i teckning: 2,420 kronor i l:a, 2,750 kronor i 2:a,
3,080 kronor i 3:e och 3,410 kronor i 4:e lönegraden; och
för manlig lärare i musik: 1,540 kronor i l:a, 1,750 kronor i 2:a,
1,960 kronor i 3:e och 2,170 kronor i 4:e lönegraden.
b)
Kvinnliga övningslärare.
Åberopande vad nämnden anfört i kap. II, 7 och i kap. V, 3, förordar
nämnden, att avlöningen för kvinnliga vikarierande lärare i teckning,
i musik och i gymnastik bestämmes till 75 kronor för veckotimme, samt
att avlöningen för kvinnliga ordinarie lärare i dessa ämnen beräknas efter
en ersättning för veckotimme av 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119
kronor i 3:e och 131 kronor i 4:e lönegraden.
Läggas ovan angivna veckotimtal till grund för bestämmande av den
ordinarie lönens belopp, skulle denna, efter utjämning till närmast högre
tiotal kronor, utgöra
för kvinnlig ordinarie lärare i teckning: 2,090 kronor i l:a, 2,360
kronor i 2:a, 2,620 kronor i 3:e och 2,890 kronor i 4:e lönegraden;
Högre lärarinneseminariet.
203
för kvinnlig ordinarie lärare i musik: 1,330 kronor i l:a, 1,500 kronor
i 2:a, 1,670 kronor i 3:e och 1,840 kronor i 4:e lönegraden; samt
för ordinarie lärarinna i gymnastik: 1,430 kronor i l:a, 1,610 kronor
i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i 4:e lönegraden.
O
för lärarinnorna i kvinnligt handarbete vid statssamskolorna har
nämnden föreslagit avlöning, beräknad efter en ersättning för veckotimme
av 70 kronor i l:a, 82 kronor i 2:a, 94 kronor i 3:e och 106 kronor i 4:e
lönegraden, och har nämnden tillika för vikarierande sådan lärare föreslagit
en avlöning av 65 kronor för veckotimme.
Med hänsyn till de något större krav, som böra ställas på undervisningen
i berörda ämne vid högre lärarinneseminariet, torde avlöningen
för handarbetslärarinnan vid denna senare läroanstalt böra beräknas efter
en ersättning för veckotimme av 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2;a, 99
kronor i 3:e och 111 kronor i 4:e lönegraden, och torde avlöningen för
vikarierande lärarinna i handarbete vid högre lärarinneseminariet böra bestämmas
till 70 kronor för veckotimme.
Om ovan angivna timtal lägges till grund för bestämmande av den
ordinarie lönens belopp, skulle denna, efter utjämning till närmast högre
tiotal kronor, utgöra 1,800 kronor i l:a, 2,090 kronor i 2:a, 2,380 kronor
i 3:e och 2,670 kronor i 4:e lönegraden.
c) Avlöning under tjänstledighet.
o
Åberopande vad nämnden beträffande avlöning under tjänstledighet
föreslagit i fråga om övningslärare vid de allmänna läroverken, förordar
nämnden, att övningslärare vid högre lärarinneseminariet, som är tjänstledig
på grund av styrkt sjukdom, skall äga åtnjuta tre fjärdedelar av vad
han skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att lärare,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning avstänges
eller eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta, må kunna för
-
204
Högre lärarinneseminariet.
pliktas att av den honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket,
som för befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.
d)
Lönetur.
Under hänvisning till vad nämnden anfört i kap. V, 3 angående rätt
för ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk att för uppflyttning
i högre lönegrad få tillgodoräkna sig föregående tjänstgöring vid realskola,
förordar nämnden, att övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för
uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid, han efter vunnen
kompetens till övningslärarbefattning vid högre allmänt läroverk
tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola på det sätt, att två
års tjänstgöring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänstgöiing
vid högre lärarinneseminariet.
Nämnden förordar vidare, att övningslärare vid högre lärarinneseminariet
må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig föregående
ordinarie tjänstgöring vid högre allmänt läroverk.
Med hänsyn till vad nämnden yttrat i kap. II, 7 föreslår nämnden, att
ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för uppflyttning
i högre lönegrad få tillgodoräkna sig de år, han tjänstgjort som ordinarie
övningslärare vid folkskoleseminarium.
e)
Pension.
Åberopande vad nämnden beträffande pension föreslagit i fråga om
övningslärare vid de allmänna läroverken, får nämnden i fråga om övningslärarna
vid högre lärarinneseminariet förorda, att för ordinarie övningslärare
pensionsunderlaget skall utgöra två tredjedelar av den avlöning,
läraren skulle uppbära, därest han bestrede tjänstgöring till den omfattning
som närmast föregående hösttermin var för hans tjänst bestämd,
dock att pensionens belopp skall bestämmas med hänsyn till medelbeloppet
för år av de högsta pensionsunderlag, som varit för läraren gällande under
vart och ett av de tio år, som förflutit närmast före tidpunkten för pensionstagandet.
Högre lärarinneseminariet.
205
Nämnden föreslår alltså,
att avlöningen bestämmes till
för manlig vikarierande lärare i teckning och i musik: 80 kronor för
veckotimme;
för manlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,420 kronor i l:a,
2,750 kronor i 2:a, 3,080 kronor i 3:e och 3,410 kronor i 4:e lönegraden
;
för manlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,540 kronor i l:a, 1,750
kronor i 2:a, 1,960 kronor i 3:e och 2,170 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig vikarierande lärare i teckning och i musik samt vikarierande
lärarinna i gymnastik: 75 kronor för veckotimme;
för vikarierande lärarinna i handarbete: 70 kronor för veckotimme;
för kvinnlig ordinarie lärare i teckning: lön å 2,090 kronor i l:a,
2,360 kronor i 2:a, 2,620 kronor i 3:e och 2,890 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig ordinarie lärare i musik: lön å 1,330 kronor i l:a, 1,500
kronor i 2:a, 1,670 kronor i 3:e och 1,840 kronor i 4:e lönegraden;
för ordinarie lärarinna i gymnastik: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,610
kronor i 2:a, 1,790 kronor i 3:e och 1,970 kronor i 4:e lönegraden; samt
för ordinarie lärarinna i handarbete: lön å 1,800 kronor i l:a, 2,090
kronor i 2:a, 2,380 kronor i 3:e och 2,670 kronor i 4:e lönegraden;
att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra:
lärare i teckning: intill 22 veckotimmar,
lärare i musik: intill 14 veckotimmar,
lärarinna i gymnastik: intill 15 veckotimmar och
lärarinna i handarbete: intill 24 veckotimmar;
att ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas dessa lärare mot en
ersättning för veckotimme av
för manlig lärare i teckning och i musik: 110 kronor i l:a, 125
kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155 kronor i 4:e lönegraden;
O
’
206
Högre lärarinneseminariet.
för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gymnastik:
95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor
i 4:e lönegraden; samt
för lärarinna i handarbete: 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99
kronor i 3:e och 111 kronor i 4:e lönegraden,
skolande härvid iakttagas, att sådan ersättning icke må, utan Kungl.
Maj:ts medgivande, utgå för mera än fyra veckotimmar till en och samma
lärare eller lärarinna;
att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig på grund av styrkt
sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest
han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie övningslärare, som undfår
ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda
uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning avstänges eller eljest är
lagligen förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att av honom
eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;
att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för uppflyttning
i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort
som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk, ävensom den tid,
han efter vunnen kompetens till övningslärarbefattning vid högre allmänt
läroverk tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det
sätt att två års tjänstgöring vid realskola må räknas lika med ett års
tjänstgöring vid högre lärarinneseminariet;
att ordinarie övningslärare vid högre lärarinneseminariet må för
uppflyttning i högre lönegrad få tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort
som ordinarie övningslärare vid folkskoleseminarium; samt
att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra två
tredjedelar av den avlöning, läraren skulle uppbära, därest han bestrede
tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var
för hans tjänst bestämd, dock att pensionsbeloppet skall bestämmas med
Högre lärarinneseminariet.
207
hänsyn till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som varit
för läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit närmast
före tidpunkten för pensionstagandet.
5. Villkor för inträde på den nya lönestaten.
Nämnden har för avsikt att i ett senare betänkande föreslå ändrade
bestämmelser rörande elementarlärarnas änke- och pupillkassa. Som villkor
för inträde på den nya lönestaten torde därför böra stadgas, att lärare skall
vara skyldig att underkasta sig de ändrade bestämmelser, som kunna varda
stadgade rörande elementarlärarnas änke- och pupillkassa.
Åberopande vad nämnden anfört i kap. V, 6, föreslår nämnden
eu bestämmelse av innehåll, att ordinarie lärare, som ingår på den nya
löneregleringen, skall vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som
må bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.
208
Kap. VII. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid statens folkskoleseminarier.
1. Ämneslärare.
a) Vikarierande och extra ordinarie ämneslärare samt timlärare i läsämnen.
Enligt nu gällande bestämmelser utgår för vikarierande och extra
ordinarie manlig ämneslärare vid folkskoleseminarium, vilken avlagt sådana
kunskapsprov, som äro stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt,
samt genomgått provårskurs, årligt arvode å 2,700 kronor, men i annat
fall arvode å 2,300 kronor.
Beträffande dessa arvoden förordar nämnden ingen ändring.
För vikarierande och extra ordinarie kvinnlig ämneslärare vid folkskoleseminarium,
vilken avlagt sådana kunskapsprov, som äro stadgade för
behörighet till adjunktstjänst, samt genomgått provårskurs eller eljest fullgjort
villkoren för behörighet till sådan tjänst, utgår årligt arvode å 2,500
kronor, men i annat fall arvode å 2,000 kronor.
Nämnden förordar beträffande det sist nämnda av dessa arvoden
den ändringen, att det höjes till samma belopp, som nämnden föreslagit
för motsvarande lärare vid allmänt läroverk, nämligen 2,100 kronor.
På grund av de för kvinnliga adjunkter stadgade kompetensbestämmelserna
uppbäres det högre arvodet för kvinnliga vikarierande och extra
ordinarie lärare för närvarande dels av lärarinnor, som avlagt de för manliga
adjunkter stadgade prov, dels av lärarinnor, som förvärvat behörighet
genom utbildning vid högre lärarinneseminariet. Då enligt nämndens
Folkskoleseminarier.
20!)
förslag å sid. 222 samma kompetens skulle stadgas för kvinnliga som för
manliga ämneslärare, skulle utbildning vid högre lärarinneseminariet ej
längre berättiga till det högre arvodet.
Avlöningen för manliga timlärare i Jäsämnen är för närvarande,
därest läraren förvärvat kompetens till adjunktstjänst, 130 kronor för veckotimme,
eljest 110 kronor. För kvinnliga timlärare i läsämnen är avlöningen
respektive 120 och 100 kronor för veckotimme. Dessa avlöningsbelopp
äro bestämda med hänsyn till ovannämnda nu utgående arvoden för vikarierande
och extra ordinarie ämneslärare samt till den för dessa lärare
stadgade tjänstgöringsskyldigheten, beräknad till i medeltal 21 timmar i
veckan. Nämnden föreslår ingen ändring av dessa avlöningsbelopp. Emellertid
torde i vissa ämnen, nämligen hälsolära och ekonomilära, skickliga
lärare x regel ej kunna erhållas för dessa arvoden. Nämnden vill i detta
hänseende omnämna, att arvode för undervisning i hälsolära vid statens
folkskoleseminarium i Stockholm under läsåret 1913—1914 utgått med
190 kronor för veckotimme.
På grund härav förordar nämnden, att arvode för timlärare i hälsolära
och ekonomilära må, efter prövning i varje särskilt fall, utgå med
högre belopp än de i övrigt för timlärare stadgade. Sådan prövning torde
böra tillkomma folkskolöverstyrelsen. Det må i detta avseende erinras
om att arvoden för timlärare vid statens högre lärarinneseminarium bestämmas
i varje särskilt fall av direktionen över Stockholms stads undervisningsverk
inom de gränser, som för ändamålet beviljat anslag medgiver.
En liknande begränsning av folkskolöverstyrelsens ifrågasatta pi*övningsrätt
i förevarande hänseende torde vara lämplig.
b) Ordinarie ämneslärare.
Manlig adjunkt åtnjuter för närvarande avlöning med samma belopp
som adjunkt vid allmänt läroverk, nämligen i fem lönegrader å resp.
3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och 5,000 kronor, därav lön resp. 2,000,
27—131873. Lärcirelönenämnden. 1.
210
Folkskoleseminarier.
2,350, 2,700, 3,050 och 3,400 kronor samt tjänstgöringspenningar resp.
1,000, 1,150, 1,300, 1,450 och 1,600 kronor.
Kvinnlig adjunkt åtnjuter avlöning i fyra lönegrader å resp. 2,100,
2,600, 3,100 och 3,600 kronor, därav lön resp. 1,350, 1,700, 2,050 och
2,400 kronor samt tjänstgöringspenningar resp. 750, 900, 1,050 och 1,200
kronor.
Folkskoleseminarierna hava vid förvärv av lärare varit ogynnsammare
ställda än de allmänna läroverken. Delvis torde detta förhållande
hava berott på den obeaktade och tillbakasätta ställning, seminarierna länge
intoox) vid sidan av de allmänna läroverken. De allmänna läroverken
er»
ä<*de vid tiden för folkskoleseminariernas tillkomst sedan länge en stadgad
organisation och en rangplats inom undervisningen. De voro lärdomsskolor
och stodo på grund av sin uppgift att förbereda till vetenskapliga
studier i nära förbindelse med universiteten samt åtnjöto på grund därav
ett förnämligare anseende. De besöktes företrädesvis av barn från de i
socialt och ekonomiskt avseende gynnsammare ställda samhällsklasserna.
På grund av sådana förhållanden voro läroverken företrädesvis föremål för
det allmännas intresse och omsorg. Seminarierna däremot voro från början
plardagda efter en anspråkslös måttstock. De voro hänvisade till lokaler,
som voro torftiga och ofta synnerligen otjänliga för sitt ändamål, och beträffande
bokförråd och undervisningsmateriell voro de bristfälligt utrustade.
Undervisningen begränsades, dels på grund av elevernas obetydliga förkunskaper,
dels på grund av dåtida åsikter om seminarieundervisningen, i
regel till ett fast inpräglande av folkskolans lärokurser, om också fördjupade
och utvidgade.
Det är naturligt, att under sådana förhållanden de, som utbildade
sig till lärare vid den högre undervisningen, helst sökte anställning vid
de allmänna läroverken, så mycket hellre som läroverkens lärare länge
voro gynnsammare ställda i ekonomiskt avseende än motsvarande lärare
Folkskoleseminarier.
211
vid folkskoleseminarierna och dessutom hade större möjligheter till befordran.
o
Åtskilliga av de här berörda förhållandena hava under senare tid
undergått en väsentlig förändring. 1 den män intresset för folkbildningen
stigit och insikten om seminariernas betj-delse för folkundervisningen ökats,
hava seminarierna i allt högre grad blivit föremål för statsmakternas välvilja.
De hava blivit allt bättre utrustade med avseende å lokaler och
undervisningsmedel. Undervisningen har höjts på ett högre plan, den har
fått rikare innehåll och friare former. Men det oaktat råder fortfarande
bland lärarna obenägenhet att taga anställning vid seminarierna.
Nämnden har anställt en jämförelse mellan de allmänna läroverken
och folkskoleseminarierna beträffande antalet sökande till adjunktstjänster
under åren 1905—1912 (bil. I tab. 6). För att göra denna jämförelse så
tillförlitlig som möjligt har nämnden bortsett från de adjunktstjänster vid
seminarier, vilka ledigförklarats endast för kvinnliga lärare, och medtagit
endast adjunktstjänster vid de läroverk, som äro belägna i samma städer
som seminarier, vid vilka tjänster ledigförklarats. Jämförelsen giver vid
handen, att antalet sökande till adjunktstjänster vid allmänna läroverk var
i medeltal under åren 1905—1906 12*i, under åren 1907—1909 8''8 och
under åren 1910—1912 6''o, medan motsvarande tal beträffande manliga
sökande till adjunktstjänster vid folkskoleseminarier voro 9‘o, 3''5 och 2‘2.
Vid åtskilliga tillfällen hava förslag framställts, som åsyftat att giva
seminarierna en starkare ställning i konkurrensen om lärare. Dessa förslag
hava inneburit, att seininarieadjunkter skola erhålla förmånligare ställning
i avlöningshänseende än läroverksadjunkter.
I flera av de yttranden angående ny lönereglering för lärarna vid
folkskoleseminarierna, som avgåvos av domkapitel och seminariekollegier
med anledning av kungl. cirkulär till domkapitlen den 25 oktober 1901,
framfördes sådana yrkanden på förbättrad ställning i lönehänseende för
212
Folkskoleseminarier.
seminarieadjunbterna. Sålunda ansåg domkapitlet i Lund, att adjunkterna
vid seminarierna, som uppburo avlöning till samma belopp som adjunkter
och kolleger vid de allmänna läroverken, borde i varje lönegrad erhålla
ytterligare ett lönetillskott å 500 kronor.
Åtskilliga seminariekollegier yrkade, att ämneslärarbefattningarna
vid seminarierna måtte förvandlas till lektorat, vilkas innehavare borde
erhålla samma löneförmåner som lektorerna vid de allmänna läroverken.
I samband därmed uttalade sig kollegierna för att kompetensfordringarna
för ämneslärartjänsterna vid seminarierna skulle höjas till ungefärlig överensstämmelse
med de för lektorstjänsterna vid de allmänna läroverken
stadgade kompetensfordringarna.
I motion vid 1902 års riksdag angående ändrade kompetens-, löneoch
pensionsbestämmelser för seminarielärare föreslog ledamoten av Riksdagens
andra kammare A. F. Liljeholm som lämplig löneförbättring för
seminarieadjunkterna, att de redan från början finge uppbära lön i den
tredje av de för adjunkter vid allmänna läroverk fastställda lönegraderna
och därigenom finge samma begynnelselön som lektorer vid allmänna
läroverk.
Vid 1904 års Riksdag väckte ledamöterna av Riksdagens andra kammare
E. Hammarlund och F. Berg, med anledning av proposition angående
lönereglering för seminarielärare, en motion, vari de framhöllo nödvändigheten
av att seminarielärarna ställdes förmånligare än adjunkterna
vid de allmänna läroverken.
Vid behandlingen i Riksdagen av nyss berörda proposition uttalade
ledamoten av Riksdagens första kammare G. Billing, att på grund av
själva arbetets art det vore väl motiverat, att seminarielärarna med avseende
å avlöning likställdes med de allmänna läroverkens lektorer.
I underdånig petition år 1906 framställde centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening yrkande, att kompetensen för ämneslärartjänster
vid folkskoleseminarierna skulle skärpas, och att avlöningen
Folkskolescminarier.
213
för manlig ämneslärare vid seminarium måtte sättas i det närmaste lika
med lektors avlöning.
I en till seminariekommittén — sedermera folkundervisningskommittén
— ställd skrivelse uttalade sig är 1906 svenska seminarielärareföreningens
styrelse för att ämneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna
skulle göras till lektorat med lektors avlönino-,
I sitt betänkande av den 20 december 1911 angående folkskoleseminarierna
har folkundervisningskommittén föreslagit för gift manlig adjunkt
samma avlöning, som för närvarande tillkommer lektor vid allmänt läroverk,
nämligen i fem lönegrader å resp. 4,000, 4,500, 5,000, 5,500 och 6,000
kronor, för ogift manlig adjunkt samma slutavlöning som den nu utgående
men höjning av avlöningen i föregående lönegrader med 200 kronor. För
ogift manlig adjunkt skulle sålunda avlöning utgå i fem lönegrader med
resp. 3,200, 3,700, 4,200, 4,700 och 5,000 kronor. För kvinnlig adjunkt
har kommittén föreslagit avlöning i fyra lönegrader med resp. 2,600, 3,100,
3,600 och 4,100 kronor; samt därjämte för kvinnlig adjunkt, som är änka
med ett eller flera oförsörjda barn, ett särskilt lönetillägg å 900 kronor.
Kommittén har emellertid betonat, att den vid uppgörandet av
sitt förslag utgått från och funnit sig beroende av de nuvarande löneförhållandena
ej blott på seminariernas utan ej mindre på de allmänna läroverkens
område, och framhållit nödvändigheten av att vid en framtida
reglering av lönerna för de allmänna läroverkens lärarkår i samband
därmed sådana förändringar måtte vidtagas i bestämmelserna om seininarielärarnas
löner, att de syften, som motiverat kommitténs förslag till
löneförbättring för dessa lärare, måtte bliva på fullt tillfredsställande sätt
tillgodosedda.
Det i Växjö år 1912 samlade nionde svenska seminarielärarmötet
uttalade sig i princip för att ämneslärare vid folkskoleseminarierna må
erhålla samma lön som läroverkens lektorer.
Filosofiska fakulteten vid Uppsala universitet, med vilken större
214
Folkskolescminarier.
konsistoriet förenade sig, anförde i infordrat yttrande över folkundervisnin"skommitténs
betänkande om folkskoleseminarierna, att fakulteten, som
ingenting hade att invända mot de av kommittén föreslagna skärpta kompetensvillkoren,
ställde sig tvekande om icke de löneförmåner, som efter
kommitténs förslag skulle bjudas utom vanlig adjunktslön, vore för små.
Skulle man kunna räkna på att vid seminarierna få en verklig elitkår
av lärare och lärarinnor, torde seminarieadjunkternas löneförmåner böra
ställas lika med eller åtminstone mera närma sig de allmänna läroverkens
lektorslöner, än kommittén föreslagit.
Vid reo-lerino- av avlöning- för seminariernas ämneslärare har man att
taga hänsyn ej mindre till seminariernas behov av en starkare ställning i
konkurrensen om lärarkrafter än även till det tyngande och ansvarsfulla
arbete, som åligger seminarielärarna.
I sistnämnda avseende må erinras om de senare årens strävanden att
reformera seminarieundervisningen, vilka slutligen erhållit ett samlat uttryck
i nyligen fastställd stadga och undervisningsplan för folkskoleseminarierna.
Genom denna har en äldre tids uppfattning om lärokursens omfattning
och arbetssättet vid seminarierna definitivt övergivits. Medan
studiekursen under ett tidigare skede av seminariernas tillvaro knappast
sträckte sig utöver folkskolans kunskapsområde, har den numera dels ökats
med nya ämnen, dels i åtskilliga ämnen fått eu omfattning, som i det
hela gör den jämförlig med gymnasiernas. Medan fordom läxläsning och
läxförhör dominerade undervisningen och denna var behäftad med en
dogmatisk prägel, är ett av undervisningens främsta syften numera att
bibringa eleverna förmåga att genom självständigt arbete förvärva vetande,
varvid man strävar att utveckla deras omdömesförmåga och i möjligaste
män låta deras personliga intresse och fallenhet komma till sin rätt.
Till den höjning av seminarieundervisningen, som ägt rum under
den senare tiden, har den omständigheten bidragit, att seminarieeleverna
Folkskoleseminarier.
215
numera vid inträdet i seminarierna med avseende å kunskaper äga
helt andra förutsättningar än fordom. Genom kungl. kungörelsen den
12 september 1913 undergingo inträdesfordringarna till seminarierna
eu väsentlig skärpning. En stor del av lärjungarna genomgå numera
före inträdet i seminariet allmänna eller enskilda läroverk, såsom realskola,
gymnasium eller högre flickskola. Sålunda hade av de år 1912 i statens
folkskoleseminarier intagna manliga eleverna 24 procent avlagt realskol-
eller studentexamen, och av de samma år intagna kvinnliga eleverna
hade 54 procent genomgått 6 till 8-klassig flickskola eller avlagt
realskol- eller studentexamen (bil. I tab. 19).
Det är givet, att undervisningen vid seminarierna under de nya förhållanden,
som sålunda inträtt, ställer helt andra fordringar på lärarna än
tillförene, särskilt på deras kunskaper och deras förmåga att intressera
och leda eleverna i studiearbetet.
Slutligen må erinras om att folkskoleseminarierna äro skolor för
vuxen ungdom, samt att de äro fackskolor för utbildning av lärare. Medan
gymnasiernas lärjungar i regel, innan de träda in på den levnadsbana, de
bestämt sig för, genomgå universitet, högskolor eller tillämpningsskolor
eller på annat sätt erhålla avslutande utbildning, gå seminariernas lärjungar
direkt ut till sin livsuppgift, och det ligger särskild vikt på att de då äro
väl förberedda för sin verksamhet som undervisare och uppfostrare.
Av det anförda torde framgå, att seminariernas uppgift är icke
mindre viktig och maktpåliggande än gymnasiernas, och att seminarielärarnas
arbete ej är mindre kvalificerat än lektorernas vid de allmänna läroverken.
På grund härav har nämnden, efter att hava tagit i betraktande
olika förslag till avlöning för seminariernas ämneslärare, funnit,
att seminariernas intressen ej kunna fullt tillgodoses, med mindre än
att deras ämneslärare erhålla samma ställning som de allmänna läroverkens
lektorer. Nämnden förordar därför, att ämneslärartjänsterna vid semina
-
216
Folkskoleseminarier.
rierna förvandlas till lektorat, och att dessas innehavare må åtnjuta samma
löneförmåner som lektorerna vid de allmänna läroverken.
För närvarande är samma kompetens stadgad för manliga adjunkter
vid folkskoleseminarier som för adjunkter vid allmänna läroverk.
I allmänhet hava de framställda yrkandena på en gynnsammare ställning
i lönehänseende för seminariernas ämneslärare varit förbundna med krav
O
på skärpt kompetens. De längst gående av dessa yrkanden hava inneburit
fordran på lektorskompetens, men i allmänhet har man förordat en kompetens,
som är lägre än den för lektorer men högre än den för adjunkter
vid de allmänna läroverken stadgade.
Folkundervisningskominittén har avböjt tanken på lektorskompetens
för seminariernas ämneslärare, huvudsakligen, som det vill synas, av det
skälet, att när det gäller seminarierna, det är den större lärardugligheten,
ej den större vetenskapligheten, som är det väsentligaste. Dessutom skulle
man, om man för seminarieläraren uppställde samma teoretiska kompetens
som för läroverkslektorn, även om man därmed förenade lektors lön och
titel, knappast kunna göra sig räkning på att de bättre krafterna bland
de lektorskompetenta skulle komma att stanna vid seminarierna. Däremot
hade man från seminarierna uteslutit även de dugligaste bland de icke.
lektorskompetenta, vilka en förstärkt adjunktskompetens och en i samband
därmed förstärkt adjunktslön eljest skulle binda vid seminarierna. Kommittén
har i stället föreslagit en i såväl teoretiskt som praktiskt avseende förstärkt
adjunktskompetens.
För sin del anser nämnden, att en skärpning av kompetensen i vissa
fall kunde förhindra en god rekrytering av lärarkåren, därigenom att
personer, vilka genom sin lärarduglighet vore synnerligen lämpliga som
seminarielärare, kunde bliva utestängda på grund av formella kompetensbestämmelser.
Det säkraste medlet att tillföra seminarierna lärare, vilka fullt mot
-
F olkskoleseminarier.
217
svara de anspråk, som numera ställas på dem, torde vara att »röra lärartjänsterna
så förmånliga i ekonomiskt avseende, att de bliva tillräckligt
eftersökta. Om sådana avlöningsförmåner fastställas, torde detta utgöra
tillräcklig garanti för att seminarierna skola erhålla tillräckligt du-dimi
O
O O
lärare.
Det kan möjligen synas egendomligt, att nämnden för seminariernas
ämne slär are föreslår samma avlöning som för de allmänna läroverkens
lektorer utan att samtidigt föreslå en motsvarande höjning av kompetensvillkoren.
Ingenting är emellertid vanligare, än att konkurrensen om lärarbefattningar
vid fackskolor är jämförelsevis fri. För att hänvisa till ett
nära till hands liggande exempel erinrar nämnden om att för behörighet till
lektorstjänster vid de tekniska elementarskolorna inga kompetensfordringar
äro stadgade. Man har sökt vinna lärare med erforderlig kompetens genom
att för dem fastställa samma avlöning som för lektorer vid de allmänna
läroverken.
På grund av vad som anförts avgiver nämnden sitt förslag till lönereglering
utan att för manliga ämneslärare vid seminarier förorda någon
skärpning i de kompetensvillkor, vilka enligt gällande bestämmelser äro
stadgade för dessa lärare.
*
Vad kvinnliga ämneslärare beträffar, kunna de för närvarande vinna
kompetens till adjunktstjänst även genom avgångsexamen från högre
lärarinneseminariet. Enligt kung], kungörelse den 18 februari 1H05 tillkommer
nämligen behörighet till adjunktstjänst vid kvinnligt seminarium
lärarinna, som avlagt fullständig avgångsexamen vid högre lärarinneseminariet
i Stockholm och därvid erhållit vitsordet berömlig för undervisningsskicklighet
och minst med beröm godkänd i pedagogik och metodik samt
antingen nöjaktigt genomgått provårskurs vid folkskoleseminariuin eller med
goda vitsord under minst ett år tjänstgjort vid ett statens seminarium.
Folkundervisningskommittén har förordat, att kvinnor fortfarande
28—131873. Lärarelönenämnden. 1.
218
Folk skoleseminarier.
skulle kunna vinna kompetens till adjunktstjänst vid folkskoleseminarium
genom utbildning vid högre lärarinneseminariet, samt i detta hänseende
föreslagit, att behörighet till adjunktstjänst skall, där tjänsten icke omfattar
kristendomskunskap, beträffande den teoretiska utbildningen tillkomma
den, som avlagt avgångsexamen från högre lärarinneseminariet och
efter genomgående av dess valfria fortsättningskurs i intet av de examensämnen,
som motsvara det eller de ämnen, vari tjänsten kungjorts ledig,
erhållit lägre vitsord än med beröm godkänd men i ett av nämnda examensämnen
vitsordet berömlig, samt att beträffande den praktiska utbildningen
behörighet skall tillkomma den, som i betyg över avlagd avgångsexamen
från högre lärarinneseminariet erhållit vitsordet med .beröm godkänd
eller därutöver i undervisningsskicklighet.
Till motivering för sitt förslag, att kvinnliga lärare fortfarande skulle
kunna vinna kompetens även genom utbildning vid högre lärarinneseminariet,
har folkuudervisningskommittén bl. a. anfört, att den ifrågavarande kompetensbestämmelsen
avsåge de från lärarinnekallets synpunkt bästa eleverna
från en läroanstalt, som mottager ett urval av kvinnliga studerande från
landets olika delar och giver en på lärarinnekallet beräknad mångsidig och
omsorgsfull utbildning, samt att det icke lärer kunna nekas, att seminarierna
under de tider, som gått, erhållit många av sina bästa lärarkrafter just
på denna väg. Att då underkänna den utbildning, vilken på denna väg
vinnes, såsom för seminariernas behov otillräcklig, vore föga tilltalande.
Det vore ock så mycket mindre påkallat, som med det alltjämt stigande
antalet kvinnliga studerande vid högskolorna de vid högre lärarinneseminariet
utbildade, som söka tjänst vid seminarierna, allt mera skulle nödgas
tävla med akademiskt utbildade tnedsökande.
Ö
Ehuru nämnden håller före, att den utbildning, som vinnes vid högre
lärarinneseminariet, är beträffande lärarverksamhetens praktiska sida synnerligen
stark och tillräcklig även för seminariernas behov, samt att många
av de lärare, vilka räknats som seminariernas bästa, erhållit sin utbild
-
Folkskoleseminarier.
219
ning vid högre lärarinneseminariet, anser sig nämnden dock icke kunna
tillstyrka bifall till kommitténs här berörda förslag.
Ifrågavarande bestämmelse torde hava varit nödvändig på en tid, då
det ej fanns tillgång till akademiskt bildade lärarinnor, och torde hava varit
tillräcklig, då undervisningen vid seminarierna i mindre grad än lör närvarande
förutsatte vetenskaplig utbildning hos lärarna. Antalet akademiskt
bildade kvinnor har emellertid under de senare åren ökats och är tillräckligt
stort för seminariernas behov. Bestämmelsen torde sålunda ej längre
vara nödvändig. Det torde dessutom, såsom folkundervisningskommittén
yttrar, icke kunna nekas, att den behörighet, som vinnes genom examen
vid högre lärarinneseminariet, i vissa ämnen icke innebär de insikter och
den grad av vetenskaplighet, som de akademiska studierna böra giva. Då
härtill kommer, att ifrågavarande bestämmelse numera torde sakna praktisk
betydelse, i det att samtliga kvinnliga adjunkter, som under de senare
åren vunnit anställning, haft akademisk kompetens, och då det
övervägande flertalet seminariekollegier ansett sig böra påyrka dess upphörande,
torde den ej längre böra bibehållas. Nämnden finner sålunda icke
tillräcklig anledning att för kvinnliga ämneslärare föreslå andra kompetensvillkor
än lör manliga ämneslärare.
Enligt nämndens mening böra sålunda ämneslärartjänsterna vid folkskoleseininarierna
förvandlas till lektorat; samma kompetensvillkor gälla
för kvinnliga som för manliga ämneslärare vid folkskoleseminarierna, nämligen
de, som äro fastställda för ämneslärare vid de allmänna läroverken;
samt avlöningarna för de ordinarie ämneslärarna vid seminarierna bestämmas
till: för manlig lärare 4,900 kronor i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900
kronor i 3:e och 6,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor i
tjänstgöringspenningar; för kvinnlig lärare 4,100 kronor i l:a, 4,500 kronor
i 2:a, 4,900 kronor i 3:e och 5,300 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,700
kronor i tjänstgöringspenningar.
220
Folkskoleseminarier.
c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning.
Tjänstgöringspenningarna för ordinarie ämneslärare beräknas för närvarande
utgå efter läsår. Den ändrade bestämmelse härutinnan, som nämnden
i kap. V, 1 föreslagit för de allmänna läroverkens ämneslärare, nämligen
att tjänstgöringspenningarna skola utgå efter kalenderår, förordar
nämnden även beträffande seminariernas ämneslärare.
d) Lönetur.
Om rätt till lönetur vid övergång till ämneslärartjänst vid folkskoleseminarium
från tjänst vid annan läroanstalt är för närvarande stadgat,
att ämneslärare vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet
samt lektorer vid sjökrigsskolan må vid övergång till folkskoleseminarium
för tillgodonjutande av avlöning i högre lönegrad räkna sig till godo föregående
tjänstgöring som ordinarie lärare enligt enahanda grunder, som
stado-ats för ämneslärare vid folkskoleseminarium. Läroverksadjunkt till
D
o-odoräknar
sig sålunda efter övergång till folkskoleseminarium för uppflyttning
i lönegrad alla de lönetursår, han intjänat vid allmänt läroverk.
Under förutsättning att nämndens förslag till lönereglering för folkskoleseminariernas
ämneslärare genomföres, komma ämneslärartjänsterna
vid folkskoleseminarierna att bliva förenade med samma löneförmåner som
lektorstjänsterna vid de allmänna läroverken. Vid sådant förhållande torde
en begränsning i den lönetursrätt, som hittills varit gällande för läroverksadjunkt
vid övergång till seminarium, böra vidtagas därhän, att de lönetursbestämmelser,
nämnden föreslagit för adjunkt vid allmänt läroverk,
hvilken befordras till lektorstjänst vid allmänt läroverk, även måtte bliva
gällande för adjunkt, vilken befordras till ämneslärartjänst vid folkskoleseminarium.
Under åberopande av den motivering, som förebragts i kap.
V, 1, förordar nämnden sålunda, att ordinarie ämneslärare vid folkskoleseminarium
må efter befordran från adjunktstjänst vid allmänt läroverk upp
-
Folkskoleseminarier.
221
bära den avlöning, som närmast överstiger den adjunktsavlöning, hati vid
befordringstillfilllet åtnjutit eller skulle hava åtnjutit, därest han vid befordran
till lektorstjänsten avlönats eldigt den för läroverksadjunkter fastställda
nya lönestaten. Vid närmast följande uppflyttning i högre lönegrad
bör han, om han vid beföra!ringstillfället befann sig i tredje eller
högre lönegrad, tillgodoräkna sig den tid, varunder lian innehaft adjunktsbefattningen,
efter det han i denna befattning senast uppflyttades i högre
lönegrad.
Enahanda grunder förordar nämnden att gälla för seminarieadjunkt,
som ingår på den nya lönestaten.
Nämnden förordar vidare, att ämneslärare må för uppfattning i
högre lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring som ordinarie
lektor vid allmänt läroverk.
Då det ligger i seminariernas intresse, att de kunna påräkna en så
vid krets som möjligt av sökande till lediga tjänster, samt att de kunna
erhålla lärare, vilka vunnit erfarenhet om undervisning vid andra skolor,
torde det vara behövligt, att åtskilliga av nu gällande eller av nämnden
föreslagna bestämmelser om lönetur vid över gång från tjänst vid vissa
andra läroanstalter till ämneslärartjänst vid allmänt läroverk även vinna
tillämpning å lärare, som från dessa läroanstalter övergå till folkskoleseminarium.
För närvarande är stadgat, att lektor vid teknisk elementarskola må
vid övergång till de allmänna läroverken för tillgodonjutande av avlöning
i högre lönegrad räkna sig till godo föregående tjänstgöring såsom ordinarie
lektor vid sådan läroanstalt under den tid, han varit behörig att
utnämnas till lektor vid allmänt läroverk, enligt enahanda grunder, som
äro stadgade angående ämneslärare vid de allmänna läroverken. Nämnden
förordar, att lektor vid teknisk elementarskola må vid övergång till folkskoleseminariuin
för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo
222
Folkskoleseminarier.
tjänstgöring som ordinarie lektor vid teknisk elementarskola under den
tid, han varit behörig att utnämnas till ämneslärare vid folkskoleseminarium.
Nämnden har i kap* V, 1 föreslagit rätt för föreståndare och ordinarie
lärare vid folkhögskola att efter vunnen befordran till ämneslärare
vid allmänt läroverk för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
viss tjänstgöring vid folkhögskola. Nämnden förordar, att motsvarande
rätt må tillkomma föreståndare och ordinarie lärare vid folkhögskola, som
vunnit befordran till ordinäre ämneslärartjänst vid folkskoleseminarium.
Nämnden föreslår alltså,
att ämneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna förvandlas till
lektorat;
att för behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium må
stadgas samma kompetensvillkor, som äro stadgade för behörighet till ämneslärartjänst
vid allmänt läroverk;
att avlöningen bestämmes till
för vikarierande och extra ordinarie manlig lektor: 2,700 kronor,
därest läraren avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet
till lektorstjänst vid folkskoleseminarium, eljest 2,300 kronor, för år räknat;
för vikarierande och extra ordinarie kvinnlig lektor: 2,500 kronor,
därest lärarinnan avlagt de examina och prov, som erfordras för behörighet
till lektorstjänst vid folkskoleseminarium, eljest 2,100 kronor, för år
räknat;
för manlig timlärare i läsämne: 130 kronor, därest läraren avlagt
de examina och prov, som erfordras för behörighet till lektorstjänst vid
folkskoleseminarium, eljest 110 kronor, för veckotimme räknat, dock att
arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära må, efter folkskolöverstyrelsens
beprövande i varje särskilt fall, kunna utgå med högre belopp;
Folkskoleseminarier.
223
för kvinnlig timlärare i lä sämne: 120 kronor, derest lärarinnan avlagt
de examina och prov, som erfordras för behörighet till lektorstjänst
vid folkskoleseminarium, eljest 100 kronor, för veckotimme räknat, dock
att arvode för timlärare i hälsolära och ekonomilära må, efter folkskolöverstyrelsens
beprövande i varje särskilt fall, kunna utgå med högre
belopp;
för manlig lektor: 4,900 kronor i l:a, 5,400 kronor i 2:a, 5,900
kronor i
3:e och
6,400
kronor
i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor i
tjänstgöringspenningar;
för
kvinnlig
lektor:
4,100
kronor i l:a, 4,500 kronor i 2:a, 4,900
kronor i
3:e och
5,300
kronor
i 4:e lönegraden, därav 1,700 kronor i
tjänstgöringspenningar;
att tjänstgöringspenningar för lektorer beräknas utgå efter kalenderår;
att
lektor må efter befordran från adjunktstjänst vid allmänt läroverk
uppbära den avlöning, som närmast överstiger den avlöning, han vid
befordringstillfället åtnjutit som adjunkt eller skulle hava åtnjutit, därest
han vid befordran till lektorstjänsten avlönats enligt den för läroverksadjunkter
fastställda nya lönestaten, samt att han, om han vid befordringstillfället
befann sig i tredje eller högre lönegrad som adjunkt, må för
uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna sig den tid,
varunder han innehaft adjunktsbefattningen, efter det han i denna befattning
senast uppflyttades till högre lönegrad:
att enahanda grunder må gälla beträffande seminarieadjunkt, som
ingår på den nya lönestaten;
att lektor må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
den tid, under vilken han må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid
allmänt läroverk eller efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid folkskoleseminarium
må hava tjänstgjort som ordinarie lektor vid teknisk
elementarskola; samt
224
Folkskoleseminarier.
att lektor må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
den tid, under vilken han efter vunnen behörighet till lektorstjänst vid
folkskoleseminarium må hava tjänstgjort som föreståndare eller ordinarie
lärare vid folkhögskola, dock med iakttagande därav, att lönetnrstiden
skall räknas från och med början av kalenderåret näst efter det, under
vilket förutsättningarna för rätten till lönetursberäkningen uppfyllts; att
vid beräkning av lönetursår de år, under vilka läraren vid folkhögskola
tjänstgjort minst lika många veckor som antalet läsveckor vid folkskoleseminarium,
skola räknas som hela lönetursår och de år, under vilka läraren
vid folkhögskola tjänstgjort kortare tid, skola reduceras till hela lönetursår
med beräkning av så många veckor på varje som antalet läsveckor
vid folkskoleseminarium; och att lärare må för ifrågavarande ändamål tillgodoräkna
sig intill 10 sålunda beräknade lönetursår.
o
o
2. Rektorer.
Manlig rektor åtnjuter för närvarande, förutom bostad eller hyresersättning,
5,000 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter resp.
5 och 10 års tjänstgöring som rektor. Av avlöningen utgöra resp.
3,40 », 3,700 och 4,000 kronor lön samt resp. 1,600, 1,800 och 2,000
kronor tjänstgöringspenningar.
Folkundervisningskommittén har föreslagit för gift manlig rektor,
förutom bostad eller hyresersättning, samma avlöning, som kommittén
föreslagit för gift adjunkt i högsta lönegraden, nämligen 6,000 kronor,
med ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10 år, för ogift manlig rektor
samma avlöningsförmåner, som för närvarande äro stadgade för manlig
rektor, samt för kvinnlig rektor, förutom bostad eller hyresersättning,
4,100 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring.
O
O
Folkskoleseminarier.
225
I enlighet med för närvarande tillämpade grunder för bestämmande
av rektors avlöning föreslår nämnden för manlig rektor i begynnelseavlöning,
förutom bostad eller hyresersättning, samma avlöning som för manlig
ämneslärare i högsta lönegraden, nämligen 6,400 kronor. Därjämte bör
rektor vid folkskoleseminarium, i likhet med vad nämnden föreshmt för
O
rektor vid högre allmänt läroverk, efter 5 års tjänstgöring som rektor
erhålla ett ålderstillägg å 6o0 kronor. Av avlöningen torde tjänstgöringspenningar
böra utgå med 2,000 kronor i varje lönegrad och lönen med
resp. 4,400 och 5,000 kronor.
Pensionsunderlaget för rektor och tillförordnad rektor år för närvarande
hela lönen med tillägg av 500 kronor; högsta pensionsbeloppet
utgör sålunda 4,500 kronor. Med tillämpning av samma grunder skulle
efter genomförande av nämndens förslag högsta pensionsbeloppet bliva
5,500 kronor.
Manlig rektor vid folkskoleseminarium blir sålunda enligt nämndens
förslag i flaga om avlöning och pension likställd med rektor vid
högre allmänt läroverk.
Enligt nämndens förslag skulle kvinna kunna befordras till rektor
vid folkskoleseminarium. Avlöningen för kvinnlig rektor torde böra utgå
med, förutom bostad eller hyresersättning, samma belopp, soin nämnden
föreslagit som slutavlöning för kvinnlig lektor, nämligen 5.300 kronor,
och därjämte efter 5 års tjänstgöring som rektor ett ålderstillägg å
500 kronor. Av avlöningen torde tjänstgöringspenningarna böra utgå
med samma belopp, som nämnden föreslagit för kvinnlig rektor vid högre
lärarinneseminariet, eller 1,900 kronor i varje lönegrad, och lönen med
resp. 3,400 och 3,900 kronor. Pensionsunderlaget torde böra utgöra hela
lönen med tillägg av samma belopp, som nämnden föreslagit för kvinnlig
rektor vid högre lärarinneseminariet, eller 300 kronor; högsta pensionsbeloppet
skulle sålunda bliva 4,200 kronor.
29—131873. Lärarelöncnämnden. 1.
226
Folkskoleseminarier.
För närvarande utgår hyresersättriing i stället för bostad in natura
till rektorerna vid åtskilliga seminarier, vid vilka ny rektorsbostad är under
byggnad, eller vid vilka rektorsbostaden tagits i bruk för undervisningens
behov. Till hyresersättning åt dessa rektorer äro beviljade följande belopp:
vid seminarierna i Uppsala, Lund och Karlstad vardera 1,400 kronor, i Linköping,
Umeå och Kalmar vardera 1,200 kronor och i Skara 1,000 kronor,
allt för år. Hyresersättning till rektorerna vid seminarierna i Uppsala och
Lund kommer att upphöra att utgå, så snart under byggnad varande rektorsbostad
kan tagas i bruk, vilket, enligt vad nämnden inhämtat, sannolikt
ej kan ske tidigare än den 1 juli 1916. Vid övriga här berörda
seminarier kommer hyresersättningen tills vidare att utgå. Nämnden föreslår
ingen ändring i de nu utgående för manliga rektorer avsedda beloppen.
Beträffande beloppet av hyresersättning till kvinnlig rektor förordar nämnden,
att det bestämmes till två tredjedelar av hyresersättningen för
manlig rektor.
Rörande arvode för vikarierande rektor är för närvarande stadgat,
att adjunkt, vilken förordnas att såsom vikarie uppehålla rektorsbeiältning,
skall, med bibehållande av lön och tjänstgöringspenningar vid egen
tjänst, uppbära arvode å 500 kronor. Då nämnden föreslagit likställighet
i avlöningshänseende mellan å ena sidan seminariernas rektorer och
ämneslärare och å andra sidan de högre allmänna läroverkens rektorer
och lektorer, torde arvode för vikarierande rektor vid seminarium böra
bestämmas efter samma grunder som arvode för vikarierande rektor vid
högre allmänt läroverk. Arvode för vikarierande rektor vid allmänt läroverk
är i administrativ väg fastställt genom kungl. ciikulär den 8 december
1904. Nämnden anser, att avlöning för vikarierande rektor vid folkskoleseminarium
torde kunna och böra fastställas i enahanda ordning.
För närvarande är stadgat, att tillförordnad rektor vid folkskoleseminariuin,
vilken fullgjort de i fråga om ämneslärare vid sådant semina
-
Kolkskoleserainarier.
227
l-ium för pensions erhållande stadgade villkor och i minst 15 år innehaft
rektorsförordnande, skall vara berättigad att i pension uppbära sin lön såsom
rektor oavkortad. Åberopande vad nämnden i förevarande hänseende
anfört och föreslagit rörande tillförordnad rektor vid allmänt läroverk,
förordar nämnden, att om tillförordnad rektor vid pensionstagandet innehaft
förordnande kortare tid än fem år eller inom fem år före pensionstagandet
avgått från rektorstjärtsten till ordinarie tjänst, som avses i lag angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, beloppet
av hel pension i sådant fall skall utgöra en femtedel av sammanlagda
beloppen av de högsta pensionsunderlag, vilka under vart och ett av de
senast förflutna fem åren varit för tjänstinnehavaren gällande.
Nämnden föreslår alltså,
att avlöningen bestämmes till
för manlig rektor: 6,400 kronor i l:a och 7,000 kronor i 2:a lönegraden,
därav 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar;
för Qvinnlig rektor: 5,300 kronor i l:a och 5,800 kronor i 2:a lönegraden,
därav 1,900 kronor i tjänstgöringspenningar;
att till manlig rektor, som ej åtnjuter bostad in natura, hyresersättning
skall utgå med följande belopp: till rektorerna vid seminarierna i
Uppsala, Lund och Karlstad vardera 1,400 kronor, till rektorerna vid seminarierna
i Linköping, Umeå och Kalmar vardera 1,200 kronor och till
rektor vid seminariet i Skara 1,000 kronor, allt för år;
att till kvinnlig rektor, som ej åtnjuter bostad in natura, hyresersättning
skall utgå med ett belopp, motsvarande två tredjedelar av den
för manlig rektor vid seminariet fastställda hyresersättningen;
att arvode till vikarierande rektor må utgå med belopp, som Kung].
Maj:t bestämmer;
228
Folkskoleseminarier.
att rektor må vinna uppflyttning i högre lönegrad efter fem år*
tjänstgöring som rektor;
att pensionsunderlaget skall utgöra lönen med tillägg av ett belopp
å 500 kronor för manlig rektor och 300 kronor för kvinnlig rektor; samt
att, om befattningshavare varit tillförordnad rektor vid folkskoleseminarium,
sådant skall vid bestämmandet av pensionens belopp räknas
honom till godo på samma sätt, som om han varit befullmäktigad rektor.
3. Övningslärare.
a) Anställning och kompetens.
Enligt den nya seminariestadgan skola vid folkskoleseminarierna vara
anställda lärare i ämnena teckning, musik, gymnastik med lek och
idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd, hushållsgöromål och trädgårdsskötsel.
Vid enkelseminarium erfordras en lärare i vartdera av dessa ämnen. Vid
dubbelseminarium torde, eldigt uttalande av folkskolöverstyrelsen (bil. IX),
erfordras för vartdera av ämnena musik samt gymnastik med lek och
idrott två lärare samt för vartdera av ämnena teckning, manlig slöjd,
kvinnlig slöjd och hushållsgöromål en lärare.
Enligt nämndens förslag skola vid lärår- och lärarinneseminarier
tjänsterna i teckning, i musik och i trädgårdsskötsel kunna innehavas av
såväl manliga som kvinnliga lärare, vid lärarseminarier tjänsterna i gymnastik
med lek och idrott samt i manlig slöjd kunna innehavas endast av
manliga lärare samt vid lärarinneseminarier tjänsterna i gymnastik med
lek och idrott, i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål kunna innehavas
endast av kvinnliga lärare.
Den undervisning i kvinnlig slöjd, som förekommer vid åtskilliga
manliga seminariers övningsskolor, i vilka även flickor undervisas, bestrides
av kvinnliga lärare.
Folkskoleseminaricr.
229
Seminariernas övningslärare tillsättas enligt nu gällande bestämmelser
medelst förordnande av folkskolöverstyrelsen och äro sålunda med avseende
på anställningssättet ogynnsammare ställda än såväl seminariernas
ämnes lärare som övningslärarna vid de allmänna läroverken, vilka tillsättas
medelst fullmakt. Folkundervisningskommittén har uttalat den uppfattningen,
att den likställighet i betydelse för seminariets bildningsarbete,
som bör tillkomma »kunskapsämnena» å ena sidan och »övningsämnena» å
den andra, kräver likställighet bland annat med avseende å tjänstetillsättning
mellan de lärare, som företräda dessa båda ämnesgrupper. Då
vidare de allmänna läroverkens övningslärare äro fast anställda och tillsättning
genom förordnande av motsvarande lärare vid seminarierna skulle
för de sistnämnda innebära en underlägsenhet i villkor, som kunde medföra
menliga följder i avseende på seminariernas möjligheter att för övningslärart
jä nsterna vinna goda krafter, har kommittén föreslagit, att övningslärartjänsterna
vid seminarierna skola fast tillsättas.
övningslärarnas tillsättning genom förordnande torde hava betingats
av den undanskjutna och mindre fasta ställning, som ursprungligen tillkom
övningsämnena vid seminarierna. Med hänsyn till den betydelse,
som numera tillerkännes övningsämnena, och den fasta organisation, som
undervisningen i dessa ämnen vid seminarierna vunnit, torde något giltigt
skäl ej längre förefinnas för bibehållandet av berörda anställningsform.
Nämnden förordar därför, att övningslärarna vid seminarierna anställas på
samma sätt som övningslärarna vid allmänna läroverk, nämligen medelst
fullmakt av vederbörande skolöverstyrelse.
De övningslärare, för vilka nämnden förordar sådan ordinarie anställning
medelst fullmakt, äro: lärare i ämnena teckning, musik, gymnastik
med lek och idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål
samt de lärare i trädgårdsskötsel, vilka enligt nämndens förslag (sid. 238)
skola åtnjuta ordinarie lön. För de lärare i trädgårdsskötsel, vilkas avlöning
skulle utgå i form av arvode, samt för lärare i kvinnlig slöjd vid
230
Folkskoleseminarier.
manliga seminariers övningsskolor, vilka enligt nämndens förslag likaledes
skola åtnjuta arvode, förordar nämnden anställning medelst förordnande.
När undervisning i kvinnlig slöjd blivit allmänt införd vid manliga
seminariers övningsskolor, torde frågan om de däri anställda lärarinnornas
ordinarie anställning böra upptagas till prövning.
De för lärare i övningsämnen vid folkskoleseminarierna nu gällande
kompetensvillkoren framgå av bil. Vill. Då nämnden ansett det möjligt,
att den nya undervisningsplanen kommer att kräva ändrade bestämmelser
rörande behörighet till lärarbefattningar i övningsämnen, har nämnden
anhållit om ett uttalande av folkskolöverstyrelsen angående de kompetensbestämmelser,
vilka enligt dess åsikt böra stadgas för övningslärare vid
seminarierna. I sitt med anledning härav gjorda uttalande (bil. X) har
folkskolöverstyrelsen förordat, att utöver vad som i § 136 punkterna
1—6 av nu gällande seminariestadga är stadgat angående sökande till
ämneslärar tjänst bör för behörighet till lärarbefattning i övningsämne fordras
dels i allmänhet:
att hava genom betyg över avlagd examen eller annat intyg styrkt
si<r äga en allmänbildning, motsvarande i huvudsak i realskolan meddelade
kunskaper; samt
att under minst två läsår med nit och skicklighet hava tjänstgjort
som lärare vid någon under offentlig kontroll stående läroanstalt;
dels ock särskilt:
a)
beträffande lärarbefattning i teckning:
att hava nöjaktigt genomgått den vid Tekniska skolan i Stockholm
anordnade högre undervisningskursen för teckningslärare; samt
att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,
som därom framdeles varda meddelade;
b)
beträffande lärarbefattning i musik:
att vid Kungl. musikkonservatorium hava avlagt musiklärarexamen
Folkakoleseminarier.
231
och organistexamen; bärande vid jämförelse mellan flera sökande avseende
även fästas å intyg från nämnda konservatorium om kunskap i fiolspelning;
samt
att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,
som därom framdeles varda meddelade;
c)
beträffande lärarbcfattning i gymnastik med lek och idrott:
att hava avlagt gymnastikdirektörsexamen vid Gymnastiska centralinstitutet;
d)
beträffande lärarbefattning i trädgårdsskötsel:
att hava avlagt avgångsexamen vid statens trädgårdsskola å Alnarp
eller vid annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd trädgårdsskola
ävensom hava förvärvat kännedom om skolträdgårdsskötsel samt erforderlig
undervisningsskicklighet;
e)
beträffande lärarbefattning i manlig slöjd, husligt arbete eller i
någotdera av de i sistnämnda ämne ingående ämnesgrenarna kvinnlig slöjd
och hushållsgöromål:
att hava genomgått av Kungl. Älaj:t för ändamålet godkänd utbildningskurs
i vederbörande ämne.
b) Avlöningsbelopp.
Lärare i musik, i teckning, i gymnastik med lek och idrott, i manlig
slöjd och i kvinnlig slöjd åtnjuta för närvarande följande avlöningsförmåner:
manlig eller kvinnlig lärare i musik arvode i tre lönegrader å 1,400,
1,600 och 1,800 kronor;
manlig eller kvinnlig lärare i teckning arvode i tre lönegrader å
1,000, 1,200 och 1,400 kronor;
manlig eller kvinnlig lärare i gymnastik arvode i tre lönegrader å
900, 1,1 U0 och 1,300 kronor;
lärare i manlig slöjd arvode i tre lönegrader å 1,100, 1200, och
1,300 kronor;
232
Folkskoleseminarier.
lärarinna i kvinnlig slöjd arvode i tre lönegrader å 1,000, 1,100 och
1,200 kronor.
För det fastställda årliga arvodet skall tjänstgöringsskyldighet åligga
lärare i musik sexton timmar, lärare i teckning tolv timmar, lärare i gymnastik
med lek och idrott elva till tretton timmar samt lärare i slöjd sexton
till aderton timmar i veckan, men ytterligare tjänstgöring må kunna åläggas
dessa lärare mot en ersättning för veckotimme av 100 kronor till lärare
i musik och sång, i teckning eller i gymnastik, 75 kronor till lärare i
maidig slöjd och 70 kronor till lärare i kvinnlig slöjd, dock under iakttagande
därav, att er.-ättning för extra tjänstgöring ej må utgå till annan
än den, som fullgör samma tjänstgöring, och ej utan Kungl. Maj:ts tillstånd
i varje särskilt fall för ett större antal veckotimmar än fyra för en och
samma lärare.
Därest undervisningen i något av ovan nämnda övningsämnen är
fördelad på två personer, må ersättning för undervisningen enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande utgå med högst det belopp, som i första lönegraden
är fastställt.
För vikarierande manlig eller kvinnlig lärare utgår arvode till
samma belopp som arvodet i första lönegraden av befattningen.
Angående arvode till lärarinna i hus/tållsyöroviål tinnes lör närvarande
intet stadgat, men anslaget för undervisning i detta ämne är beräknat
efter 70 kronor för veckotimme.
För undervisning i kvinnlig slöjd (handarbete) vid manliga seminariers
övningsskolor, i vilka även flickor undervisas, har 1914 års Riksdag
i enlighet med framställning av Kungl. Maj:t beviljat anslag, beräknat
efter 70 kronor för veckotimme.
Folkundervisningskommittén har föreslagit följande grunder för
beräkning av ordinarie övningslärares avlöning:
Folkskolesetninarier.
233
Avlöningen utgår efter ett belopp för undervisningstimrne av 120
kronor för manlig gift lärare, 100 kronor för manlig ogift lärare och 90
kronor för kvinnlig lärare.
Grundlönen för lärare i varje ämne bestämmes efter det antal
undervisningstimmar, som för ämnet är angivet som det normala.
Vid överskridande av det normala timtalet bör läraren äga att uppbära
särskild ersättning för varje övertimme, vilken ersättning bör vara
densamma som den, efter vilken den ordinarie avlöningen beräknas.
Antalet övertimmar, för vilka utan särskilt av Kungl. Maj:t lämnat
medgivande ersättning må kunna utgå, bör icke sättas till högre ån 2.
Antalet lönegrader bör vara detsamma som för övningslärarna vid
de högre allmänna läroverken, och ålderstillägget bör liksom för dessa
bestämmas till 200 kronor.
För kvinnlig övningslärare, som är änka med ett eller flera oförsörjda
. barn, utgår ett särskilt avlöningstillägg, utgörande 25 procent av
den eljest utgående avlöningen.
Beträffande de av kommittén med tillämpning av här angivna grunder
föreslagna lönerna för övningslärare hänvisas till bil. XXIII sid. 184.
Den hemställan, kommittén fogat till sitt löneregleringsförslag, nämligen
att vid en framtida reglering av lönerna för de allmänna läroverkens
lararkår i samband därmed sådana förändringar måtte vidtagas i bestämmelserna
om seminarielärarnas löner, att de syften, som motiverat kommitténs
förslag till löneförbättring för dessa lärare, måtte bliva på fullt
tillfredsställande sätt tillgodosedda, gäller, enligt vad kommittén anför,
även ifråga om vissa av övningslärarna.
För närvarande åtnjuta lärare i ämnena teckning, musik samt gymnastik
med lek och idrott vid folkskoleseminarierna avlöning efter en läo-re
30—131873. Lär avel önenämnden. 1.
234
Folkskoleseminarier.
nötstock än motsvarande lärare vid de högre allmänna läroverken. Nämnden
anser, att de böra i avlöningshänseende åtminstone jämnställas med
övningslärare vid de högre allmänna läroverken, så mycket hellre som det
kunde ifrågasättas, om de icke borde hava något högre avlöning än dessa,
enär övningslärarna vid seminarierna utöver den uppgift, som i allmänhet
tillkommer övningslärare vid de allmänna läroverken, även hava till uppgift
att praktiskt utbilda lärare.
Nämnden förordar sålunda för lärare i ämnena teckning, musik samt
gymnastik med lek och idrott avlöning med:
för vikarierande och extra ordinarie manlig lärare 80 kronor för veckotimme;
för
vikarierande och extra ordinarie kvinnlig lärare 75 kronor för
veckotimme;
för ordinarie manlig lärare 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140
kronor i 3:e och 155 kronor i 4:e lönegraden, allt för veckotimme; samt
för ordinarie kvinnlig lärare 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2.a, 119
kronor i 3:e och 131 kronor i 4:e lönegraden, allt för veckotimme.
För lärare i ämnena manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushällsgöromål
förordar nämnden på grund av dessa lärares kortare utbildning en något
läare avlöning än för lärare i ämnena teckning, musik och gymnastik med
lek och idrott, nämligen:
för vikarierande och extra ordinarie manlig lärare i manlig slöjd
75 kronor för veckotimme;
för vikarierande och extra ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd och
i hushållsgöromål 70 kronor för veckotimme;
för ordinarie manlig lärare i manlig slöjd 90 kronor i l:a, 105
kronor i 2:a, 120 kronor i 3:e och 135 kronor i 4:e lönegraden, allt för
veckotimme; samt
för ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål 7o
F olkskolesemi narier.
2155
kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99 kronor i 3:e och 111 kronor i 4:e
lönegraden, allt för veckotimme.
Det för vikarierande och extra ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd
förordade arvodet bör gälla även för lärarinna i kvinnlig slöjd vid manligt
seminariums övningsskola.
De av folkskolöverstyrelsen i bil. IX angivna minimitimlalen för undervisning
i övningsämnen vid enkelseminarium äro: i teckning 13, i musik
^i i gymnastik med lek och idrott 26, i manlig slöjd 28, i kvinnlig slöjd
22 och i hushållsgöromål 22.
Läggas de angivna timtalen till grund för beräkningen av den ordinarie
avlöningen, uppgår denna, om beloppen utjämnas till närmast högre tiotal
kronor, till, i kronor:
för manlig lärare i teckning 1,430 i l:a, 1,630 i 2:a, 1,820 i 3:e
och 2,020 i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i teckning 1,240 i l:a, 1,400 i 2:a, 1,550 i 3:e
och 1,710 i 4:e lönegraden;
för manlig lärare i musik 2,970 i l:a, 3,380 i 2:a, 3,780 i 3:e och
4,190 i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i musik 2,570 i l:a, 2,890 i 2:a, 3,220 i 3:e och
3,510 i 4:e lönegraden;
för manlig lärare i gymnastik med lek och idrott 2,860 i l:a, 3,250
i 2:a, 3,640 i 3:e och 4,030 i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott 2,470 i l:a, 2,790
i 2:a, 3,100 i 3:e och 3,410 i 4:e lönegraden;
för lärare i manlig slöjd 2,520 i l:a, 2,940 i 2:a, 3,360 i 3:e och
3,780 i 4:e lönegraden;
för lärarinna i kvinnlig slöjd 1,650 i l:a, 1,920 i 2:a, 2,180 i 3:e
och 2,450 i 4:e lönegraden;
236
Folkskoleseminarier.
för lärarinna i hushällsgöromäl 1,650 i l:a, 1,920 i 2:a, 2,180 i 3:e
och 2,450 i 4:e lönegraden.
För den ordinarie avlöningen bör lärare vara skyldig att tjänstgöra
följande antal veckotimmar: lärare i teckning 13, lärare i musik 27,
lärare i gymnastik med lek och idrott 26, lärare manlig i slöjd 28, lärarinna
i kvinnlig slöjd 22 och lärarinna i hushällsgöromäl 22.
Enligt ovan åberopade uttalande av folkskolöverstyrelsen (bil. IX)
kommer vid enkelseminarium att för undervisning i teckning tagas i anspråk
minst 13 veckotimmar och för undervisning i manlig slöjd minst 28
veckotimmar. Av dessa erfordras en del för undervisning i seminariet
och en del för undervisning i övningsskolan. Inom nämnden har
ifrågasatts, huruvida icke undervisningen i manlig slöjd, där så betinnes
lämpligt, skulle kunna fördelas så, att den del därav, som faller
inom seminariet, övertages av läraren i teckning. På grund av de beröringspunkter,
dessa ämnen äga med varandra, torde det enligt nämndens
mening av pedagogiska skäl vara gagneligt, att undervisningen handhaves
av samma lärare, under förutsättning att läraren fullt behärskar båda
ämnena. Även torde teckningslärartjänsterna vid enkelseminarierna bliva
mera eftersökta, om läraren kan påräkna att vid seminariet erhålla i det
närmaste full tjänstgöring. Därest en sådan anordning befunnes ändamålsenlig,
skulle förfaras så, att lärarbefattningen i manlig slöjd lämnades
obesatt och läraren i teckning övertoge slöjdundervisningen i det egentliga
seminariet mot en ersättning, beräknad efter samma grunder som ersättning
till lärare i slöjd för extra tjänstgöring. Då emellertid den ifrågasatta
anordningen är av huvudsakligen organisatorisk art, har nämnden
ej velat väcka formligt förslag i ärendet.
I kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 angående ny löne- och
pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier
Folkskoleseminarier.
237
Ur stadgat, att för upprätthållande av undervisning i trädgårdsskötsel och
trädplantering må utgå ett arvode av 1,200 kronor, dock att, därest undervisningen
ej meddelas i full utsträckning eller är fördelad på två personer,
ersättningen må utgå enligt Kungl. Maj:ts bestämmande enligt de
före kungörelsens utfärdande gällande grunder.
Efter framställning av Kungl. Maj:t har 1913 års Riksdag höjt detta
arvode till 1,700 kronor för lärarna i trädgårdsskötsel vid 12 seminarier.
Vid två seminarier, Stockholms och Umeå, vid vilka full tjänstgöring ej
kan beredas lärarna, utgår arvode med lägre belopp än senast nämnda, nämligen
vid seminariet i Stockholm med 1,200 kronor och vid seminariet i
Umeå med 800 kronor.
För undervisning i trädgårdsskötsel vid Göteborgs seminarium är
anslag beviljat med 2,000 kronor för år.
För extra tjänstgöring vid seminarier med parallellklasser utgår arvode,
beräknat efter 75 kronor för veckotimme.
Rörande tjänstgöringsskyldighet för läraren i trädgårdsskötsel är i
den nya seminariestadgan föreskrivet, att han är pliktig att utan särskilt
tilläggsarvode undervisa i medeltal under läsåret elva veckotimmar, med
skyldighet att under den tid av året, som lämpar sig för handledning i
trädgårdsarbete i det fria, undervisa intill trettiosex veckotimmar, att han
är skyldig att utöver denna tjänstgöring, mot fastställt tilläggsarvode,
åtaga sig utsträckt tjänstgöring, samt att utom don honom tillkommande
undervisningsskyldigheten det åligger honom att ägna seminarieträdgården
nödig skötsel och vård, dock att han på tid, som av rektor bestämmes,
må åtnjuta ledighet under högst fyra veckor om året.
Beträffande lärare i trädgårdsskötsel har folkundervisningskommittén
föreslagit, att i dessa lärares avlöning skall ingå, förutom det för undervisningen
beräknade beloppet, särskild ersättning för seminarieträdgårdens
skötsel och vård. Enligt kommitténs förslag skulle den normala av
238
Folkskoleseminarier.
löningen för lärare vid erikelsetninariurn bliva: för manlig gift lärare resp.
1,700, 1,900, 2,100 och 2,300 kronor, för manlig ogift lärare resp. 1,300,
1,700, 1,900 och 2,100 kronor samt för kvinnlig lärare resp. 1,400, 1,600,
1,800 och 2,000 kronor. Dessutom skulle läraren i särskilda fall kunna erhålla
ett tilläggsarvode å högst 300 kronor.
Av 1904 års riksdagsskrivelse n:o 173 i anledning av kungl. proposition
angående lönereglering för folkskolescminarierna in. m. framgår,
att Riksdagen då ej ansåg tiden vara inne att reglera lärarnas i trädgårdsskötsel
avlöning, enär vid flera seminarier fullständig undervisning i trädgårdsskötsel
icke ägde rum samt i följd därav likställighet ej inträtt med
avseende på anställande av dylika lärare.
Nämnden har tagit kännedom om seminarieträdgårdarnas storlek
och sökt bilda sig en uppfattning angående omfattningen av det arbete,
som kommer att åligga lärarna i trädgårdsskötsel vid de olika seminarierna,
samt har funnit, att full tjänstgöring kan beredas lärarna vid samtliga
seminarier med undantag av seminarierna i Stockholm och Umeå. På
grund härav anser nämnden, att något hinder ej längre möter att vidtaga
lönereglering för de lärare i trädgårdsskötsel, åt vilka full tjänstgöring
kan beredas. Dessa böra då erhålla ordinarie lön, medan avlöningen
för de lärare, åt vilka full tjänstgöring ej kan beredas, nämligen lärarna
vid seminarierna i Stockholm och Umeå, fortfarande liksom hittills böra
åtnjuta avlöning i form av arvode.
Avlöningen för ordinarie lärare i trädgårdsskötsel bör, i likhet med
övriga övning slä rares avlöning, utgå med grundlön för samtliga lärare samt
därutöver särskilt arvode till lärare, som bestrider extra tjänstgöring. I
grundlönen bör ingå dels ersättning för 11 veckotimmars undervisning, dels
ersättning för trädgårdens skötsel och vård. Beträffande ersättningen för
undervisningen anser nämnden, att den bör utgå efter samma grunder
som ersättning till lärare i slöjd, nämligen för veckotimme med:
Folkskoleseminarier.
239
för manlig lärare 90 kronor i l:a, 105 kronor i 2:a, 120 kronor i
3:e och 135 kronor i 4:e lönegraden; samt
för kvinnlig lärare med 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99 kronor
i 3:e och 111 kronor i 4:e lönegraden.
Vad angår ersättningen för trädgårdens skötsel och vård, är det
omöjligt att angiva ett belopp, grundat på exakt beräkning av det verkliga
timtalet för denna tjänstgöring. Folkundervisningskommittén har i
detta avseende anfört, att den drygaste delen av lärarens tid kommer att
upptagas av den skötsel och vård, som han under alla årstider, jämväl
under den del av året, då övriga lärare åtnjuta ferier, måste ägna åt seininarieträdgården.
Nämnden håller före, att ersättningen härför lämpligen
bör utgå i de olika lönegraderna med samma belopp som för den stadgade
undervisningsskyldigheten av 11 veckotimmar.
Beräknas den ordinarie lönen efter här angivna grunder, skulle
den, om beloppen utjämnas till närmast högre tiotal kronor, uppgå till, i
kronor:
för manlig lärare i trädgårdsskötsel 1,980 i l:a, 2,310 i 2:a, 2,640 i
3:e och 2,970 i 4:e lönegraden; samt
för kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel 1,650 i l:a; 1,920 i 2:a, 2,180
i 3:e och 2,450 i 4:e lönegraden.
På grund av att vid vissa seminarier trädgården har större utsträckning:
och trädgårdsbruket är högt utvecklat, har folkundervis ningskommittén
förordat ett tilläggsarvode å högst 300 kronor för lärare i trädgårdsskötsel
vid sådant seminarium. Då nämnden föreställer sig, att där trädgårdens
skötsel och vård kräver ökat arbete, lättnad beredes läraren genom
att erforderlig arbetshjälp ställes till hans förfogande i större utsträckning,
anser sig nämnden icke kunna biträda detta förslag.
Skulle i något fall inträffa, att undervisningen i ämnet och handhavandet
av trädgårdens skötsel och vård lämpligen böra fördelas på två
240
Folkskoleseminarier.
personer, torde, i ungefärlig överensstämmelse med vad för närvarande i
dylikt avseende är stadgat för lärare i övningsämnen, arvode till envar av
dem böra utgå med så stor del av avlöningen för lärare i första lönegraden,
som motsvarar hans del av tjänstgöringen.
De av nämnden för lärare i trädgårdsskötsel förordade avlöningsförmånerna
synas stå i nära överensstämmelse med de löneförmåner, som
åtnjutas av lärare vid trädgårdsskolor och trädgårdsmästare vid större privata
trädgårdar. Av de upplysningar, nämnden i sådant avseende inhämtat,
framgår, att trädgårdslärare vid lantbruksakademiens experimentalfält åtnjuta
avlöning å 2,000 kronor för år med ett ålderstillägg å 400 kronor
och därjämte fri bostad, vedbrand och trädgårdsprodukter, att assistenter
vid Alnarps trädgårdsskola åtnjuta avlöning å 2,000 för år jämte fri bostad,
städning, eldning och lyse, samt att dugliga äldre herrgårdsträdgårdsinästare
uppbära, förutom bostad, i lön och provision sammanlagt
2,000 å 3,000 kronor för år.
Mot nämndens förslag till lönereglering för lärarna i trädgårdsskötsel
kan göras den anmärkningen, att avlöningen i lägsta lönegraden för
kvinnlig lärare, som icke bestrider extra tjänstgöring, skulle understiga
det enligt nu gällande bestämmelser till kvinnlig lärare utgående arvodet.
Med hänsyn till den av nämnden här nedan förordade rätten för lärare
i trädgårdsskötsel att för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo
viss tid av sin tjänstgöring före den nya löneregleringen kommer emellertid,
så vitt nämnden har sig bekant, förslaget ej att medföra sänkning
av någon nu tjänstgörande lärares avlöning.
För den ordinarie avlöningen bör lärare i trädgårdsskötsel vara
skyldig att meddela undervisning i medeltal under läsåret 11 veckotimmar
och under den tid av året, som lämpar sig för handledning i trädgårdsarbete
i det fria, intill 36 veckotimmar; varjämte läraren bör vara skyldig
Folkskoleseminarier.
241
att Signa seminarieträdgården nödig skötsel och vård, dock att han på
tid, som av rektor bestämmes, må åtnjuta ledighet under högst fyra veckor
om året.
Som förut nämnts, anser nämnden, att lärarna i trädgårdsskötsel
vid de två seminarier, vid vilka full tjänstgöring ej kan erhållas, fortfarande
böra anställas genom förordnande samt uppbära avlöning i form av
arvode. Dock förordar nämnden en höjning av de till dessa lärare nu
utgående arvodena med 2<>0 kronor. Arvodena skulle sålunda utgå med:
for läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Stockholm 1,400 kronor
och för läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet i Umeå 1,000 kronor.
Beträffande vikarierande lärare i trädgårdsskötsel torde det på grund
av de säregna tjänstgöringsförhållandena vara omöjligt att fixera deras
avlornng genom en generell bestämmelse. Undervisningen i ämnet, som uppgår
till i medeltal för år minst elva veckotimmar, kan vara synnerligen ojämnt
fördelad pa läsårets olika delar. Under vissa tider av året tager den ett
mindre antal timmar i anspråk, under andra tider berflknas°den kunna
uppgå till trettiosex timmar i veckan. Även arbetet med trädgårdens
skötsel kräver under en del av året mindre tid, medan det tidvis hopar
sig i hög grad. Slutligen kan vikarie vara anställd under den tid av året,
då undervisningen icke pågår. Det är givetvis olämpligt att bestämma
samma avlöning för en vikarie, som är anställd under en tid, då arbetet
har jämförelsevis ringa omfattning, som för en vikarie, vilken tjänstgör
under den brådaste tiden av året. Vid sådant förhållande torde det vara
lämpligt, att frågan om vikaries avlöning avgöres i varje särskilt fall.
Prövningsrätt torde i detta avseende böra tillkomma folkskolöverstyrelsen.
Enligt § 95 mom. 2 av gällande seminariestadga är lärare i övningsämne
skyldig att mot fastställt t i liggsår vode åtaga sig utsträckt tjänstgöring,
dock att hans sammanlagda undervisningsskyldighet icke utan
131873. Låravelönenämnden. 1.
Folkskoleseminarier.
242
hans eget begivande må, med det i mom. 1 av samma § angivna undantaget
för lärare i trädgårdsskötsel, överstiga trettio veckotimmar.
Enligt bestämmelse i nu gällande undervisningsplan må till underlättande
av studiearbetets koncentration, där så prövas lämpligt, för varje
läsår uppgöras två arbetsordningar, den ena avsedd för den hälft av läsåret,
som omfattar höst- och vårmånader, den andra för den hälft därav,
som omfattar vintermånader. Då det på grund härav kan inträffa, att
antalet undervisningstimmar för lärare i övningsämne icke är detsamma
under läsårets samtliga veckor, torde vid beräkning av tjänstgöringsskyldighet
för dessa lärare böra förfaras så, att summan av de for
tjänsten fastställda undervisningstimmarna under läsåret divideras med
antalet läsveckor under läsåret och att, om det sålunda erhållna talet
överstiger det timantal, efter vilket den ordinarie lönen beräknas, den
överskjutande delen anses beteckna veckotimtalet för extra tjänstgöring
Nämnden har i kap. II, 7 uttalat sig för att ersättning för extra
tjänstgöring skall beräknas efter samma grunder som ersättningen for
den tjänstgöring, efter vilken den ordinarie lönen beräknats. För extra
tjänstgöring skulle sålunda utgå avlöning, beräknad efter följande ersättning
för veckotimme:
för manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och
idrott 110 kronor i l:a, 125 kronor i 2:a, 140 kronor i 3:e och 155 kronor
i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek och
idrott 95 kronor i l:a, 107 kronor i 2:a, 119 kronor i 3:e och 131 kronor
i 4:e lönegraden;
för manlig lärare i manlig slöjd och i trädgårdsskötsel 90 kronor i l:a,
105 kronor i 2:a, 120 kronor i 3:e och 135 kronor i 4:e lönegraden; samt
för lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål samt för kvinnlig
lärare i trädgårdsskötsel 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99 kronor
i 3:e och 111 kronor i 4:e lönegraden.
Kolkskolesominarior.
243
I kap. II, 7 har nämnden förordat, att lärare i övningsämne ej
må erhålla ersättning för mera än 32 veckotimmars tjänstgöringd det timtal
medräknat, efter vilket den ordinarie lönen är beräknad; dock att,
där särskilda förhållanden sådant påkalla, Kungl. Maj:t må kunna medgiva,
att lärare i musik, i gymnastik med lek och idrott samt i manlig slöjd
erhåller ersättning för intill 34 timmars undervisning
c) Avlöning under tjänstledighet.
För närvarande är stadgat, att till övningslärare må vid tjänstledighet
på grund av sjukdom utgå tre fjärdedelar av det med befattningen
förenade arvode med tillhörande ålderstil lägg, efter kalenderår
räknat.
Nämnden föreslår för övningslärare vid seminarium samma bestämmelser
rörande avlöning under tjänstledighet, som nämnden föreslagit för
övningslärare vid allmänt läroverk, nämligen att övningslärare, som är tjänstledig
på grund av styrkt sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han
skulle uppbära, därest han själv bestrede sin tjänst, samt att övningslärare,
som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller
särskilda uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning avstänges eller
eljest är lagligen förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktad att av
honom eljest tillkommande avlöning avstå så mycket som för befattningens
uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt.
Dessa bestämmelser böra givetvis även gälla lärare i trädgårdsskötsel.
d) Lönetur.
För närvarande finnas inga bestämmelser angående rätt för övningslärare
vid seminarium att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig tjänstgöring vid allmänt läroverk. Det är givet, att bristen på säd;,na
bestämmelser är ägnad att i åtskilliga fall avhålla dugande övningslärare
244
Folkskoleseminarier.
vid allmänna läroverk från att söka anställning vid seminarier, samt att
det ligger i seminariernas intresse, att en ändring åstadkommes i detta
avseende. Nämnden förordar därför dels att övningslärare vid seminarium
må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring
som ordinarie övningslärare vid högre allmänt läroverk, dels ock, åberopande
vad som anförts rörande lönetur för övningslärare vid övergång
från realskola till högre allmänt läroverk, att övningslärare vid seminarium
må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den tid han, efter
vunnen kompetens till övningslärarbefattning vid folkskoleseminarium,
tjänstgjort som ordinarie övningslärare vid realskola, på det sätt att två
års tjänstgöring vid sådan skola må räknas lika med ett års tjänstgöring
vid seminarium.
Vid reglering av lärarnas i trädgårdsskötsel avlöningsförhållanden
synes det nämnden skäligt, att lärare, som före den tidpunkt, då den nya
löneregleringen träder i kraft, haft anställning vid seminarium, må för
uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig sådan tjänstgöring. Denna
rätt torde dock böra avse endast den tid, under vilken läraren åtnjutit för full
tjänstgöring stadgat arvode. Emellertid förordar nämnden en begränsning
av ifrågavarande rätt till högst tio år av lärarens tjänstgöring före inträde
på den nya lönestaten.
e) Pension.
I kungl. kungörelse den 27 augusti 1904 angående ny löne- och
pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier
finnas bestämmelser meddelade dels angående pensionsbeloppet för lärare
i musik och sång, i teckning, i gymnastik och i slöjd, dels angående
storleken av dessa lärares pensionsavgifter. I det förra avseendet är
stadgat, att pensionsbeloppet skall utgöra tre fjärdedelar av det befattningen
åtföljande arvodet med ålderstillägg. Vid beräkning av pensionsbeloppet
medräknas sålunda ej arvode för extra tjänstgöring.
Folkskoleseminnrier.
245
Beträffande dessa lärares pensionering galler i övrigt i tillämpliga delar
vad genom lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension blivit stadgat.
Rörande pensionsrätt för lärare i trädgårdsskötsel och i hushållsgöromål
finnes intet stadgat.
Den av nämnden förordade likställigheten i avlöning mellan de högre
O
O
O
allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas övningslärare torde böra
medföra likställighet mellan dem även beträffande pensionering. Åberopande
vad nämnden i kap. V, 3 anfört rörande grunderna för pensionering av övningslärare
vid de allmänna läroverken, förordar nämnden, att samma grunder
må gälla även för seminariernas övningslärare. Enligt dessa grunder skulle
lärarnas hela avlöning, såväl den ordinarie lönen som arvodet för extra tjänstgöring,
läggas till grund för beräkning av pensionsbeloppet, pensionsunderlaget
utgöra två tredjedelar av lärarnas avlöning och pensionsavgifterna kunna
växla från år till år. Dock må härvid beaktas vad å sid. 242 anmärkts angående
anordnandet av undervisning i övningsämnen. De av nämnden sålunda
förordade grunderna för övningslärares pensionering böra givetvis
även tillämpas å ordinarie lärare i trädgårdsskötsel och i hushållsgöromål.
Beträffande lärare i trädgårdsskötsel förordar nämnden, att de bliva
delaktiga i elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa, och skall nämnden
i ett senare betänkande avgiva förslag angående det för dem lämpliga
delaktighetsbeloppet.
Nämnden föreslår alltså,
att lärare i ämnena teckning, musik, gymnastik med lek och idrott,
manlig slöjd, kvinnlig slöjd, hushållsgöromål samt trädgårdsskötsel tillsättas
medelst fullmakt av folkskolöverstyrelsen;
att avlöningen bestämmes till
för vikarierande eller extra ordinarie manlig lärare i teckning, i
musik och i gymnastik med lek och idrott: 80 kronor för veckotimme;
246
Folkskoleseminarier.
för vikarierande eller extra ordinarie kvinnlig lärare i teckning, i
musik och i gymnastik med lek och idrott: 75 kronor för veckotimme;
för vikarierande eller extra ordinarie lärare i manlig slöjd: 75 kronor
för veckotimme;
för vikarierande eller extra ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd och
i liushålIsgöromäl: 70 kronor för veckotimme;
för manlig lärare i teckning: lön å 1,430 kronor i l:a, 1,630 kronor
i 2:a, 1,820 kronor i 3:e och 2,020 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i teckning: lön å 1,240 kronor i l:a, 1,400 kronor
i 2:a, 1,550 kronor i 3:e och 1,710 kronor i 4:e lönegraden;
för manlig lärare i musik: lön å 2,970 kronor i l:a, 3,380 kronor
i 2:a, 3,780 kronor i 3:e och 4,190 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i musik: lön å 2,570 kronor i l:a, 2,890 kronor
i 2:a, 3,220 kronor i 3:e och 3,540 kronor i 4:e lönegraden;
för
manlig lärare i gymnastik med lek
och idrott-,
lön
å 2,860
kronor i
l:a, 3,250
kronor i 2:a, 3,640 kronor
i 3:e och 4,030
kronor i
4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott: lön å 2,470
kronor i l:a, 2,790 kronor i 2:a, 3,100 kronor i 3:e och 3,410 kronor i
4:e lönegraden;
för lärare i manlig slöjd: lön å 2,520 kronor i l:a, 2,940 kronor i
2:a, 3,360 kronor i 3:e och 3,780 kronor i 4:e lönegraden;
för
lärarinna i
kvinnlig slöjd: lön å 1,650
kronor i l:a,
1,920 kronor
i
2:a,
2,180 kronor i
3:e och 2,450 kronor i 4:e
lönegraden;
för lärarinna i hushållsgöromål: lön å 1,650 kronor i l:a, 1,920
kronor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450 kronor i 4:e lönegraden;
för manlig lärare i trädgårdsskötsel med ordinarie anställning: lön å
1,980 kronor i l:a, 2,310 kronor i 2:a, 2,640 kronor i 3:e och 2,970 kronor
i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel med ordinarie anställning: lön å
Folkskoleseminarier.
247
1,650 kronor i l:a, 1,920 kronor i 2:a, 2,180 kronor i 3:e och 2,450 kronor
i 4:e lönegraden;
för lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleserninariet i Stockholm arvode
å 1,400 kronor och vid folkskoleserninariet i Umeå arvode å 1,000
kronor, allt för år räknat;
att, om undervisningen i trädgårdsskötsel och handhavandet av trädgårdens
skötsel och vård äro fördelade på två personer, arvode till envar
av dessa må utgå med så stor del av avlöningen för lärare i första lönegraden,
som motsvarar hans del av tjänstgöringen;
att arvode för vikarierande lärare i trädgårdsskötsel bestämmes av
folkskolöverstyrelsen i varje särskilt fall;
att ordinarie övningslärare skall vara skyldig att för den fastställda
lönen tjänstgöra:
lärare i teckning 13 veckotimmar,
lärare i musik 27 veckotimmar,
lärare i gymnastik med lek och idrott 26 veckotimmar,
lärare i manlig slöjd 28 veckotimmar,
lärarinna i kvinnlig slöjd 22 veckotimmar,
lärarinna i hushållsgöromål 22 veckotimmar och
lärare i trädgårdsskötsel i medeltal under läsåret 11 veckotimmar
och under den tid av året, som lämpar sig för handledning i trädgårdsarbete
i det fria, intill 36 veckotimmar; med skyldighet för sådan lärare
att ägna seminarieträdgården nödig skötsel och vård, dock att han på
tid, som av rektor bestämmes, må åtnjuta ledighet under högst fyra
veckor om året;
att lärare i övningsämne skall vara skyldig att mot fastställt tilläggsarvode
åtaga sig utsträckt tjänstgöring, dock att hans sammanlagda undervisningsskyldighet
icke utan hans eget begivande må, med det i föregående
punkt angivna undantaget för lärare i trädgårdsskötsel, överstiga trettio
veckotimmar;
248
Folkskoleseminarier.
att lärare i övningsämne må för varje veckotimmes undervisning
utöver den mot den ordinarie lönen svarande undervisningsskyldigheten
åtnjuta ersättning:
manlig lärare i
teckning,
i musik
och
i gymnastik
med lek
och
idrott med 110
kronor
i l:a, 125
kronor i
2:a,
140 kronor i
3:e och
155
kronor i 4:e lönegraden;
, kvinnlig
lärare
i teckning,
i musik och
i gymnastik
med lek
och
idrott med 95
kronor
i l:a, 107
kronor i
2:a,
119 kronor i
3:e och
131
kronor i 4:e lönegraden;
lärare i manlig slöjd och manlig lärare i trädgårdsskötsel med 90 kronor
i l:a, 105 kronor i 2:a, 120 kronor i 3:e och 135 kronor i 4:e lönegraden;
lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål samt kvinnlig lärare
i trädgårdsskötsel med 75 kronor i l:a, 87 kronor i 2:a, 99 kronor
i 3:e och 111 kronor i 4:e lönegraden;
att lärare i övningsämne ej må åtnjuta ersättning för mera än
trettiotvå veckotimmars tjänstgöring, det timantal medräknat, efter vilket
den ordinarie lönen är beräknad; dock att, där särskilda förhållanden sådant
påkalla, Kungl. Maj:t må kunna medgiva, att lärare i musik, i gymnastik
med lek och idrott samt i manlig slöjd erhåller ersättning för intill
trettiofyra timmars undervisning;
att ordinarie övningslärare, som är tjänstledig på grund av styrkt
sjukdom, äger åtnjuta tre fjärdedelar av vad han skulle uppbära, därest
han själv bestrede sin tjänst, samt att ordinarie övningslärare, som undfår
ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda
uppdrag eller från tjänstgöring i behörig ordning avstänges eller eljest är
lagligen förhindrad att befattningen sköta, kan förpliktas att av honom
eljest tillkommande avlöning avstå så mycket, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;
att övningslärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig dels föregående tjänstgöring som ordinarie övningslärare vid högre
Folkskoleseminarier.
249
allmänt läroverk, dels ock den tid han, efter vunnen kompetens till övningslärartjänst
vid folkskoleseminariuin, tjänstgjort som ordinarie övningslärare
vid realskola, på det sätt att två års tjänstgöring vid sådan skola må
räknas lika med ett års tjänstgöring vid seminarium;
att lärare i trädgårdsskötsel må för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig intill tio år av den tid, under vilken han före inträde å
den nya lönestaten tjänstgjort vid folkskoleseminariuin med åtnjutande av
för full tjänstgöring stadgat arvode;
att för ordinarie övningslärare pensionsunderlaget skall utgöra två
tredjedelar av den årsavlöning, läraren skulle hava uppburit, därest han i den
lönegrad, i vilken han befinner sig, bestritt tjänstgöring till den omfattning,
som var för tjänsten bestämd under det läsår, som börjades med näst föregående
hösttermin, dock att pensionens belopp skall bestämmas med hänsyn
till medelbeloppet för år av de högsta pensionsunderlag, som varit för
läraren gällande under vart och ett av de tio år, som förflutit närmast
före tidpunkten för pensionstagandet;
att övningslärare, som befordrats till ordinarie tjänst, innan den
nya löneregleringen träder i kraft, i intet fall skall erhålla lägre pension,
än han skulle komma i åtnjutande av med tillämpning av nu gällande
löne- och pensionsbestämmelser; samt
att lärare i trädgårdsskötsel må vinna delaktighet i elementarlärarnas
nya änke- och pupillkassa.
■ ■
4. Ovningsskollärare.
a) Anställning.
Enligt nu gällande bestämmelser tillsättas Ovningsskollärare medelst
förordnande av folkskolöverstyrelsen. Folkundervisningskommittén har föreslagit,
att lärartjänster vid seminariernas övningsskolor skola, efter ledig
32—131873.
Lärarelönenämnden. 1.
250
Folkskoleseminarier.
förklaring, fast tillsättas. Då nämnden icke finner något skäl föreligga för att
dessa lärare skulle hava en mindre fast anställning än övriga seminarielärare,
och då en osäker ställning lör övningsskolans lärare är ägnad att göra ifrågavarande
tjänster mindre eftersökta, förordar nämnden, att övningsskolans
lärare tillsättas medelst fullmakt av folkskolöverstyrelsen.
Den ordinarie ställning, som nämnden förordar för övningsskolans
lärare, skulle, därest ej på grund av särskilda skäl annorlunda stadgas,
medföra avsevärda förändringar i deras nuvarande avlönings- och pensionsförhållanden.
För närvarande äro övningsskolans lärare delaktiga i folkskollärarnas
pensionsinrättning samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa. I och med
att de bliva ordinarie statstjänare, kommer att å dem tillämpas lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension. Samtidigt skulle de bliva
förpliktade till delaktighet i civilstatens änke- och pupillkassa. Då emellertid
ifrågavarande lärare i regel böra tjänstgöra ett antal ar vid folkskola,
innan de befordras till lärare vid övningsskola, torde de vinna denna befordran
vid sådan ålder, att de vid sitt inträde i civilstatens änke- och
pupillkassa skulle nödgas erlägga retroaktivavgifter, som i vissa fall komme
att uppgå till ej obetydliga belopp. För undanröjande av denna olägenhet
förordar nämnden, att övningsskollärarna i likhet med övriga ordinarie
lärare vid folkskoleseminarierna skola äga delaktighet i elementarlärarnas
nya änke- och pupillkassa.
För närvarande äga övningsskolans lärare rätt att för uppflyttning
i högre lönegrad tillgodoräkna sig föregående ordinarie tjänstgöring vid
folkskola ävensom rätt att vid beräkning av tjänstår för erhållande av
pension tillgodoräkna sig tjänstgöring vid skolor, tillhörande den allmänna
folkundervisningen, enligt samma grunder, som gälla för folkskollärare.
Om övningsskollärarna bliva ordinarie statstjänare, skulle de ga föilustiga
dessa rättigheter. Då emellertid en sådan förändring skulle i hög grad
försvåra seminariernas strävan att förvärva dugliga lärare i övningsskolan,
Folkskoleseminarier.
251
anser nämnden det med hänsyn till seminariernas intresse vara en nödvändighet,
att" övningsskollärarna fortfarande må åtnjuta dessa dem för
närvarande tillkommande rättigheter. Nämnden förordar därför, att övningsskollärare
fortfarande må åtnjuta rätt att för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig ordinarie tjänstgöring vid folkskola. Beträffande
övningsskollärares rätt att vid beräkning av pensionsår räkna sig till godo
tjänstgöring vid kommunal skola, erinrar nämnden om vad nämnden i
kap. IV anfört och föreslagit angående rätt för lärare i statstjänst att vid
beräkning av tjänstår för erhållande av pension tillgodoräkna sig tjänstgöring
som lärare vid kommunal läroanstalt.
Folkundervisningskommittén, som ansett, att allmänna pensionslagens
tillämpning å övningsskolans lärare skulle medföra betydande olägenheter,
framför allt enär möjligheten för återgång till befattning vid folkskola
utan betydande ekonomiska uppoffringar skulle vara avskuren för lärare,
som funne sig vara mindre lämpad för det krävande arbetet i övningsskolan
eller funne detsamma överstiga sina krafter, har uttalat sig för att
övningsskolans lärare framgent liksom hittills skola tillhöra folkskollärarnas
pensionsinrättning och, under förutsättning att deras kvarstående där
skulle kräva införandet av en särskild bestämmelse i allmänna pensionslagen,
hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för genomförande av en sådan
förändring i § 2 av allmänna pensionslagen, att denna lag icke
komine att äga tillämpning på lärarna vid seminariernas övningsskolor.
Under förutsättning att de förslag, nämnden i det föregående framställt
dels angående dessa lärares delaktighet i elementarlärarnas änke- och
pupillkassa, dels angående deras rätt beträffande beräkning av tjänstår för
lönetur och för erhållande av pension, vinna avseende, torde de befarade
olägenheterna av allmänna pensionslagens tillämpning å övningsskollärarna
komma att undanröjas, och vid sådant förhållande finner sig nämnden
sakna tillräcklig anledning att föreslå, att lagen angående civila tjänst
-
252
Folkskoleseminarier.
innehavares rätt till pension icke skulle äga tillämpning i fråga om lärare
vid folkskoleseminariernas övningsskolor.
Vad beträffar den rätt, som för närvarande tillkommer övningsskollärare
att efter övergång till folkskollärartjänst för uppflyttning i högre
lönegrad och för beräkning av pensionsår tillgodoräkna sig tjänstgöring
vid övningsskola, hänvisar nämnden till vad i dessa avseenden föreslås dels
å sid. 272 rörande lönetur för folkskollärare, dels i förslag till reglemente
för folkskollärarnas pensionsinrättning § 14 rörande folkskollärares beräkning
av pensionsår.
Nämnden förordar, att övningsskollärarna må vinna delaktighet i
elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa, och skall nämnden i ett
senare betänkande avgiva förslag angående det för dem lämpliga delaktighetsbeloppet.
b) Avlöningsbelopp.
Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 utgår arvode för
manlig övningsskollärare med 1,700 kronor i l:a, 2,000 kronor i 2:a, 2,300
kronor i 3:e och 2,600 kronor i 4:e lönegraden samt för kvinnlig övningsskollärare
med 1,500 kronor i l:a, 1,650 kronor i 2:a, 1,800 kronor i 3:e
och 2,000 kronor i 4:e lönegraden.
Från och med år 1909 har på extra stat utgått tillfällig löneförbättring
för dessa lärare med 400 kronor för manlig och 300 kronor för kvinnlig
lärare vid folkskoleserninarierna i Stockholm och Göteborg samt med 300
kronor för manlig och 200 kronor för kvinnlig lärare vid övriga folkskoleseminarier.
övningsskollärarnas nuvarande avlöning utgör sålunda: för manlig
lärare 2,000 kronor i l:a, 2,300 kronor i 2:a, 2,600 kronor i 3:e och 2,900
kronor i 4:e lönegraden samt för kvinnlig lärare 1,700 kronor i l:a, 1,850
kronor i 2:a, 2,000 kronor i 3:e och 2,200 kronor i 4:e lönegraden. Man
-
Folkskolcseminarier.
253
liga och kvinnliga övningsskollärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg
åtnjuta ytterligare 100 kronor i varje lönegrad.
hör vikarierande manlig eller kvinnlig lärare utgår arvode till samma
belopp som arvodet i första lönegraden av befattningen.
Folkundervisningskommittén har för ifrågavarande lärare föreslagit
avlöning i fyra lönegrader med:
för manlig gift lärare resp. 2,700, 3,100, 3,500 och 3,900 kronor;
för manlig ogift lärare resp. 2,300, 2,700, 3,100 och 3,500 kronor; samt
för kvinnlig lärare resp. 2,000, 2,400, 2,800 och 3,200 kronor.
För kvinnlig lärare, som är änka med ett eller flera oförsörjda barn,
liar kommittén föreslagit ett, fast lönetillägg å 700 kronor.
För extra ordinarie lärare har kommittén föreslagit arvode å 2,000
kronor för manlig och 1,800 kronor för kvinnlig lärare.
övningsskollärarna meddela undervisning i den med seminariet förenade
övningsskolan. För bedömandet av det arbete, som åligger dem,
må det erinras om att deras undervisning i regel åhöres av seminarieelever,
för vilka de böra stå som föredömen med avseende å lärarverksamhet,
ävensom att de hava den svåra uppgiften att sammanhålla undervisningsarbetet
i övningsskolan, i vilket även seminarieleverna deltaga i ej
ringa utsträckning. Det åligger dem dessutom att jämte äinneslärarha
tjänstgöra som handledare vid seminarieelevernas praktiska undervisningsövningar
och undervisa i de särskilda ämnenas metodik.
Med hänsyn till det arbete, som åligger övningsskollärarna, är
det av vikt, att de erhålla löneförmåner, som kunna tillföra seminarierna
de bästa lärarna inom folkskollärarkåren. På grund härav har vid de
senaste löneregleringarna för övningsskollärarna den ledande grundsatsen
varit, att de skola åtnjuta åtminstone samma löneförmåner som folkskollärarna
i de städer, vilka erbjuda de bästa löneförmånerna (bil. XXIII).
254
Folkskoleseminarier.
Genom att göra övningsskollärarna likställda med ifrågavarande lärare i
fråga om avlöningsbelopp torde emellertid det åsyftade målet ej vinnas, enär
övningsskollärarna det oaktat skulle bliva i det hela ogynnsammare ställda i
ekonomiskt avseende, därigenom att ifrågavarande folkskollärare äga större
möjligheter än övningsskollärarna att genom extra tjänstgöring erhålla tillskott
till sin avlöning, och att de hava större utsikter till befordran, t. ex. till
överlärarbefattningar. Dessa företräden torde till någon del böra kompenseras
genom högre avlöningsförmåner för övningsskollärarna,.
De avlöningsbelopp, nämnden på grund av det anförda anser lämp
liga för övningsskolans lärare, äro:
för vikarierande eller extra ordinarie manlig övning sskollärare: årligt
arvode å 2,100 kronor;
för ordinarie manlig övningsskollärare: 2,700 kronor i l:a, 3,100
kronor i 2:a, 3,500 kronor i 3:e och 3,900 kronor i 4:e lönegraden, varav
lönen i de olika lönegraderna torde böra utgå med resp. 1,600, 2,000,
2,400 och 2,800 kronor samt tjänstgöringspenningarna med 1,100 kronor
i varje lönegrad;
för vikarierande eller extra ordinarie kvinnlig övningsskollärare: årligt
arvode å 1,900 kronor; samt
för ordinarie kvinnlig övningsskollärare, enligt beräkning i bil. II,
2,300 kronor i l:a, 2,650 kronor i 2:a, 3,000 kronor i 3:e och 3,350 kronor
, i 4:e lönegraden, varav lönen i de olika lönegraderna torde böra utgå med
resp. 1,300, 1,650, 2,000 och 2,350 kronor samt tjänstgöringspenningarna
med 1,000 kronor i varje lönegrad.
c) Tjänstgöringspenningarnas fördelning och avlöning under tjänstledighet.
Vad nämnden föreslagit rörande fördelningen av ämneslärarnas tjänstgöringspenningar,
nämligen att de skola utgå efter kalenderår, torde böla gälla
även beträffande fördelningen av övningsskollärarnas tjänstgöringspenmngar.
Folkskoleseminaricr.
255
För närvarande är rörande övningsskollärares avlöning under tjänstledighet
på grund av »sjukdom stadgat, att till den tjänstledige läraren må
utgå tre fjärdedelar av det med befattningen förenade arvode med tillhörande
ålderstillägg, efter kalenderår räknat.
Under förutsättning att övningsskollärarnas avlöning, i enlighet med
vad nämnden föreslår, blir uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar,
torde vad i berörda hänseende är stadgat angående ärnneslärare, nämligen
att till den tjänstledige läraren må i förevarande fall utgå hela lönen, böra
gälla även övningsskollärare.
d) Lönetur.
Enligt gällande bestämmelser och enligt nämndens förslag (sid. 251)
äger lärare vid övningsskola att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig föregående ordinarie tjänstgöring vid folkskola. Att den tjänstgöring
vid folkskola, som övningsskollärare äger tillgodoräkna sig vid uppflyttning
i högre lönegrad, är begränsad till ordinarie tjänstgöring är icke uttryckligen
stadgat i lönekungörelsen den 27 augusti 1904 men framgår av
Kungl. Maj:ts beslut den 20 januari 1911 med anledning av en av sådan
lärare gjord ansökan att i nämnda avseende få tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring som extra ordinarie folkskollärare.
Enligt nämndens mening bör övningsskollärare, utöver nämnda lönetursrätt,
äga att i samma avseende tillgodoräkna sig dels den tjänstgöring
vid skeppsgosseskola och vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium,
som folkskollärare enligt nämndens förslag (sid. 272) skulle
äga tillgodoräkna sig vid uppflyttning i högre lönegrad, dels ordinarie
tjänstgöring vid högre folkskola.
Det är uppenbart, att om nämndens förslag rörande övningsskollärares
anställningssätt vinner avseende, lärare, som vinner den av nämnden förordade
ordinarie anställningen, bör för uppflyttning i högre lönegrad få
tillgodoräkna sig den tjänstetid, som han före erhållandet av berörda anställning
ägt att i samma avseende tillgodoräkna sig.
256
Folkskoleseminarier.
e) Pension.
l
Övningsskollärarna äro för närvarande delaktiga i folkskollärarnas
pensionsinrättning och äro i pensionshänseende underkastade samma bestämmelser
som folkskollärare, dock att enligt kungörelse den 27 augusti
1904 skyldighet att avgå från tjänsten inträder för manlig lärare vid uppnådda
60 levnads- och 30 tjänstår samt för kvinnlig lärare vid uppnådda
55 levnads- och 30 tjänstår, samt att enligt kungörelse den 28 juni 1907
pension för ifrågavarande lärare må bestämmas till högst två tredjedelar
av tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg.
Under förutsättning att övningsskollärarna, på sått nämnden föreslagit,
bliva ordinarie tjänstinnehavare, förordar nämnden, såsom förut anförts,
att lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension skall äga
tillämpning å dem, och hänvisar nämnden beträffande dessa lärares pensionsålder
till vad nämnden anfört och föreslagit i kap. II, 8.
Nämnden föreslår alltså,
att övningsskollärare tillsättas medelst fullmakt av folkskolöverstyrelsen
;
att avlöningen bestämmes till
för vikarierande eller extra ordinarie manlig övning skollärare: 2,100
kronor för år;
för vikarierande eller extra ordinarie kvinnlig övningsskollärare: 1,900
kronor för år;
för ordinarie manlig övningsskollärare: 2,700 kronor i l:a, 3,100
kronor i 2:a, 3,500 kronor i 3:e och 3,900 kronor i 4:e lönegraden, varav
1,100 kronor i tjänstgöringspenningar;
för ordinarie kvinnlig övningsskollärare: 2,300 kronor l:a, 2,650 kronor
i 2:a, 3,000 kronor i 3:e och 3,350 kronor i 4:e lönegraden, varav
1,000 kronor i tjänstgöringspenningar;
Folkskoleseminarier.
2.57
att tjänstgöringspenningar beräknas utgå efter kalenderår;
att övningsskollärare må vid tjänstledighet på grund av sjukdom åtnjuta
hela lönen;
att övningsskollärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna
sig tjänstgöring som ordinarie lärare vid folkskola, skeppsgosseskola
eller högre folkskola ävensom tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt
småskoleseminarium, under den tid statsbidrag utgått till hans avlönande
enligt bestämmelserna om statsbidrag till folkskollärares avlönande; samt
att övningsskollärare må vinna delaktighet i elementarlärarnas nya
Enke- och pupillkassa.
5. Villkor för inträde på den nya lönestaten.
o
Åberopande vad som anförts i kap. IV, 6, föreslår nämnden, att
ordinarie lärare, som ingår på den nya lönestaten, skall vara skyldig att
underkasta sig dels de ändrade bestämmelser, som kunna bliva stadgade
rörande elementarlärarnas nya änke- och pupillkassa, dels ock de bestämmelser,
som kunna bliva stadgade till lärjungarnas skyddande mot smittosam
lungsot.
6. Ortstil lägg.
Vid åtskilliga tillfällen hava framställningar gjorts om ortstillägg åt
lärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg (bil. XXIII). Som skäl
för sådant tillägg har anförts, att dessa seminarier vid förvärv av lärare
K# .
varit ogynnsammare ställda än de till samma städer förlagda allmänna
läroverken, vilkas ämneslärare åtnjuta kommunala hyresbidrag, ävensom
att de höga levnadskostnaderna i dessa städer gjort seminarierna därstädes
sämre ställda i samma avseende än seminarier och allmänna läroverk i
städer med billigare levnadskostnader.
33—131873. Lärarelönenämnden. 1.
258
Folkskoleseminarier.
Folkundervisningskommittén har beträffande lärare vid dessa seminarier
föreslagit, att ämneslärare måtte komma i åtnjutande av ortstillägg, ungefär
motsvarande de till ämneslärarna vid de allmänna läroverken å samma orter
utgående kommunala hyresbidragen, samt att övningslärare och övningsskollärare
måtte erhålla särskilda ortstillägg till belopp av 200 kronor för
kvinnlig lärare och ogift manlig lärare samt 300 kronor för gift manlig
lärare.
Då det, under förutsättning att nämndens förslag angående avlöning
och kompetens för seminariernas ämneslärare vinner avseende, ej torde
vara att befara, att brist på tillräckligt meriterade sökande till tjänsterna
vid nämnda seminarier kommer att uppstå, upptager nämnden ej i sitt
löneregleringsförslag ortstillägg för berörda ämneslärare.
Beträffande ortstillägg för övningslärare vid seminarierna i Stockholm
och Göteborg anser sig nämnden så mycket mindre kunna förorda
sådant, som hyresbidrag i regel icke utgår till övningslärare vid de allmänna
läroverken i samma städer.
övningsskollärare vid berörda seminarier åtnjuta för närvarande avlöning,
som är i varje lönegrad 100 kronor högre än den för övningsskollärare
vid övriga seminarier fastställda. Då det förhållande, som föranlett
högre avlöning för dessa lärare, nämligen de höga levnadskostnaderna i
Stockholm och Göteborg, fortfarande förefinnes, förordar nämnden, att ordinarie
övningsskollärare vid dessa seminarier må, utöver övriga för dem
fastställda löneförmåner, erhålla ett särskilt avlöningstillägg. För att
detta tillägg skall bliva någorlunda effektivt, bör det utgå med ett ej
alltför obetydligt belopp. Nämnden anser lämpligt, att tillägget bestämmes
till 300 kronor för manlig lärare och 200 kronor för kvinnlig lärare.
Vid tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom torde sådant tillägg
böra utgå oavkortat till den tjänstledige läraren, men vid tjänstledighet
av annan anledning bör läraren kunna förpliktas att avstå hela ortstillägget
Folkskoleseminarier.
259
eller någon del därav. I övrigt torde ortstillägget böra utgå på samma
sätt som den ordinarie lönen.
Folkundervisningskommittén har föreslagit, att samtliga lärare vid
folkskoleseminarierna i Umeå och . Luleå måtte komma i åtnjutande av
särskilda ortstillägg till belopp av 200 kronor för kvinnlig lärare och ogift
manlig lärare samt 300 kronor för gift manlig lärare.
Nämnden har i kap. V, 5 föreslagit ortstillägg för ordinarie lärare vid
de allmänna läroverken inom Västerbottens och Norrbottens län. Då de skäl,
vilka nämnden anfört som stöd för detta förslag, äga giltighet även beträffande
lärare vid folkskoleseminarierna i dessa delar av riket, förordar
nämnden för lärarna vid dessa seminarier ortstillägg, utgående efter samma
grunder som ortstillägg till lärare vid allmänna läroverk, och bör sådant
ortstillägg tillkomma ej blott ordinarie ämnes- och övningslärare utan
även ordinarie övningsskollärare.
Nämnden föreslår alltså,
att ordinarie övningsskollärare vid folkskoleseminarierna i Stockholm
och Göteborg må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner,
åtnjuta ortstillägg till belopp av 300 kronor för manlig och 200 kronor
för kvinnlig lärare; samt
att ordinarie lärare vid folkskoleseminarium inom Västerbottens eller
Norrbottens län må, utöver honom eljest tillkommande avlöningsförmåner,
åtnjuta ortstillägg till ett belopp, motsvarande 10 procent av hans kontanta
avlöning som ordinarie lärare;
skolande beträffande ortstillägg iakttagas:
att vid beräkningen av beloppet av övningslärares ortstillägg lägges
till grund den årsavlöning, läraren skulle hava uppburit, därest han i den lönegrad,
i vilken han befinner sig, bestritt tjänstgöring till den omfattning,
som var för tjänsten bestämd under det läsår, som börjades med näst
föregående hösttermin;
260
Folkskol eseminar i er.
att tjänstledig lärare skall, därest tjänstledigheten förorsakats av
styrkt sjukdom, äga åtnjuta hela ortstillägget och, därest tjänstledigheten
förorsakats av annan anledning, vara förpliktad att, eftersom prövas skäligt,
avstå hela ortstillägget eller del därav: samt
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall ortstillägget skall utgå till månadens slut.
Kap. VIII. Lönereglering för lärarpersonalen vid
folk- och småskolor.
1. Folkskollärarpersonalens avlöningsförhållanden.
Denna avdelning handlar endast om lärarpersonalens kontanta avlöning.
De in natura utgående avlöningsförmånerna komma att avhandlas
i en följande avdelning.
Delaktighet i löneregleringen. De nu gällande bestämmelserna angående
folkskollärarnas avlöning avse endast ordinarie folkskollärare, extra
ordinarie folkskollärare samt vissa vikarier för sådana lärare. Emellertid
äro vid åtskilliga folkskolor anställda särskilda lärare i övningsämnen, såsom
i teckning, i sång, i gymnastik, i slöjd för gossar, i slöjd för flickor
och i huslig ekonomi. Somliga av dessa lärare hava full tjänstgöring,
andra äro anställda som timlärare. Dessa lärares avlöning är icke reglerad
o
o
genom några av staten utfärdade bestämmelser. I underdånig framställning
har nu Svenska skolkökslärarinnornas förening anhållit, att Kungl.
Maj:t täcktes i sammanhang med förestående omarbetning av nådiga stadgar
angående folkundervisningen i riket i nu gällande bestämmelser vidtaga
sådana ändringar, att lärarinnor i huslig ekonomi med full tjänstgöring
må i fråga om anställning, avlöning och pensionsförhållanden bliva likställda
med ordinarie lärarinnor i övrigt, se bil. XXVIII: 24. Vidare har
Stockholms slöjdlärarinneförening hemställt, att löner, pensioner och bidrag
vid sjukdomsfall för lärarinna i kvinnlig slöjd måtte bliva jämnställda med
vad som kan bliva bestämt för lärarinna i huslig ekonomi, se bil. XXVIII: 25.
262
Folk- och småskolor.
Nämnden har tagit dessa framställningar under övervägande och
därvid tillika undersökt, huruvida över huvud taget övningslärarna vid
folkskolorna skulle kunna genom laga stadganden tillförsäkras den fastare
ställning och de avlöningsförmåner, som må tillkomma folkskollärare i
allmänhet. Det har därvid allt klarare framträtt, att frågan om övningslärarinstitutionen
vid folkskolorna är eu pedagogisk fråga, som icke torde
böra lösas som ett moment i den allmänna löneregleringsfrågan. Mot eu
anordning sådan som den ifrågasatta torde också inom folkskolan i
allmänhet förefinnas någon obenägenhet, grundad på den uppfattningen,
att facklärarsystemet över huvud taget är mindre lämpligt på folkskolans
område och åtminstone icke bör genom några enkom för ändamålet avsedda
åtgärder där beredas ökad terräng. Om bärkraften av detta argument
har nämnden som helhet icke någon bestämd mening. För nämnden står
det emellertid klart, att om berörda lärares anställnings- och avlöningsförhållanden
skola regleras, detta icke kan ske, med mindre bestämmelser
träffas angående deras utbildning och kompetens. Nämnden har genom
sin statistiska undersökning funnit, att ifrågavarande lärares utbildning är
synnerligen växlande och, beträffande vissa grupper, i många fall helt
visst ganska bristfällig. Att i nu berörda hänseende verkställa ytterligare
utredning och avgiva förslag, som mer eller mindre djupt ingripa i skolans
organisation, därtill saknar nämnden nödiga förutsättningar. Nämnden tror
för övrigt, att förhållandena på ifrågavarande område ännu icke vunnit
den stadga, att ett fastställande av vissa bestämda kompetensfordringar
skulle medföra5] större gagn än olägenhet. Härtill kommer, att antalet
övningslärare med full tjänstgöring är jämförelsevis litet, samt att sådana
lärare icke förekomma annorstädes än i några få större samhällen. Att
nu genom en allmän rikslagstiftning angående övningslärarnas kompetens-,
anställnings- och avlöningsförhållanden regelbinda övningslärarinstitutionen
torde icke vara lämpligt. Emellertid fordrar billigheten, att där övningslärare
med full tjänstgöring blivit mera stadigvarande anställda, de ock
Folk- och småskolor.
263
skola beredas eu någorlunda tryggad ekonomisk existens. Att draga försorg
härom tillkommer i första hand de samhällen, där sådana lärare anställts.
För att underlätta samhällenas strävan härutinnan har nämnden i
samband med sitt förslag till reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning
upptagit vissa bestämmelser, se kap. XI sid. 405, som, utan att nu
intvinga övningslärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden i vissa
bestämda former, i allt fall komma att på dessa förhållanden verka reglerande
i syfte att beredar övningslärarna en mera tryggad ställning.
Allmänna avlönmgsgrunder. Enligt nu gällande bestämmelser angående
folkskollärarnas avlöning är begynnelselönen för manliga och för
kvinnliga folkskollärare nominellt densamma men realt olika, i det att de
manliga lärarna av sin lön skola lämna bidrag till änke- och pupillkassan.
Alderstilläggen åter äro större för de manliga lärarna än för de kvinnliga.
I sin förut berörda lönepetition, se bil. XXVIII: 20, har centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärareförening föreslagit följande avlöningsförmåner,
nämligen: 1) grundlön, 2) ålderstillägg, 3) giftermålstillägg och
4) barntillägg. Antalet ålderstillägg skulle vara fyra. Beträffande antalet
barntillägg yttrar sig centralstyrelsen mera obestämt. Av dess framställning
att döma ligger det närmast till hands att antaga, att endast ett
barntillägg skulle förekomma, samt att detta lönetillägg skulle utgå vid
tillkomsten av det första barnet. Samtliga de föreslagna avlöningsförmånerna,
med undantag av det endast till män utgående giftermålstilläo-o-et,
skulle utgå med lika belopp till manliga och kvinnliga befattningshavare.
De senare skulle i likhet med de förra bidraga till änke- och pupillkassan.
De, som äro underkastade värnplikt, skulle vinna uppflyttning i
högre lönegrad ett år tidigare än de, som sådan skyldighet icke åligger.
o
Åberopande vad som anförts i kap. II av detta betänkande, förordar
nämnden, att folkskollärarnas kontanta avlöning utgår i följande for
-
264
Folk- och småskolor.
mer, nämligen: 1) grundlön, 2) ålderstillägg och 3) familjetillägg. I ett
lönesystem, däri särskilda familjetillägg ingå, hava ålderstilläggen till
ändamål att dels utgöra ett erkännande av det högre värde, som en längre
tids tjänstgöring förlänar arbetet, dels ock tillgodose den mognare ålderns
näsrot ökade levnadsbehov. Under sådana förhållanden torde mer än tre
o
ålderstillägg icke böra förekomma. Beträffande familjetilläggens antal har
nämnden redan uttalat den meningen, att dessa böra vara lika många som
de särskilda ålderstilläggen, nämligen tre, samt utgå: ett efter tillkomsten
av det första, ett efter tillkomsten av det tredje och ett efter tillkomsten
av det femte barnet. Vad så angår förhållandet mellan manliga och kvinnliga
befattningshavares löner, torde familjetilläggen böra utgå med enahanda
belopp, evad familjeförsörjaren är man eller kvinna. Någon anledning förefinnes
icke heller att i nu berörda hänseende göra någon skillnad i avseende
på ålderstilläggen, då det behov, som betingas av familjeförsörjning, blivit
tillgodosett genom särskilda tillägg. Vad däremot beträffar grundlönen, skulle,
såsom nämnden redan framhållit, kvinnlig befattningshavares lön bestämmas
i förhållande till manlig befattningshavares lön med hänsyn till följande
faktorer, nämligen kvinnans tidigare pensionsålder, mannens värnplikt, den
mindre genomsnittsdödligheten hos kvinnorna samt männens skyldighet att
bidraga till änke- och pupillkassan. Då nu emellertid nämnden föreslagit en
pensionsålder av 60 levnadsår för såväl maidiga som kvinnliga lärare, återstå
vid beräkningen av de kvinnliga folkskollärarnas grundlön endast de tre sist
nämnda faktorerna att taga hänsyn till. Såsom nämnden redan anfört,
torde inga principiella hinder möta att ålägga även kvinnorna skyldighet
att bidraga till änke- och pupillkassan, i vilket fall det för kassan erforderliga
bidraget skulle slås ut på alla ordinarie lärare och lärarinnor och de
manliga lärarnas bidrag i följd härav i motsvarande grad minskas. Eu
sådan anordning skulle emellertid strida mot den på historisk hävd grundade
uppfattning, som i allmänhet varit vägledande vid organisationen
av offentliga änke- och pupillkassor. Vid sådant förhållande och då det
Folk- och småskolor.
265
här endast år fråga om en form, icke om någon realitet, anser sig nämnden
icke böra biträda centralstyrelsens förslag i förevarande punkt. Beträffande
inverkan på förhållandet mellan manlig och kvinnlig befattningshavares
löner, då hänsyn tages till värnplikts- och dödlighetsförhållandena,
hänvisar nämnden till vad som i sådant avseende anförts i kap. II, sid. 69
och 70.
Beloppet av de ordinarie lärarnas avlöning. För närvarande är grundlönen
för ordinarie folkskollärare 900 kronor och beloppet av vart och ett
av de tre ålderstilläggen 150 kronor för lärare och 100 kronor för lärarinna.
Centralstyrelsen har i sin lönepetition, se bil. XXVIII: 20, upptagit
följande avlöningsbelopp, nämligen grundlön 1,200 kronor, ålderstillägg
150 kronor, giftermålstillägg 300 kronor och barntillägg 300 kronor.
Nämnden anser, att beloppet av vartdera av de tre föreslagna familjetilläggen
bör sättas till 200 kronor.
Som förut nämnts, har centralstyrelsen föreslagit fyra ålderstillägg,
men nämnden endast tre. I stället anser nämnden, att beloppet av ålderstilläggen
bör sättas till 200 kronor.
Centralstyrelsens förslag går ut på att tillförsäkra de manliga lärarna
en grundlön på 1,200 kronor och ett giftermålstillägg på 300 kronor.
Nämnden anser, då den för sin del icke förordar något särskilt giftermålstillägg,
att grundlönen bör höjas till 1,300 kronor. Sättes grundlönen
för manlig lärare till 1,300 kronor, blir enligt angivna beräkningsgrunder
motsvarande lön för kvinnlig lärare 1,150 kronor, se bil. II.
Enligt nämndens förslag bliva alltså de olika lönegraderna förutom
familjetilläggen: för manlig lärare 1,300, 1,500, 1,700 och 1,900 kronor
samt för kvinnlig lärare 1,150, 1,350, 1,550 och 1,750 kronor.
Genom de av nämnden sålunda vidtagna ändringarna i centralstyrelsens
förslag har åstadkommits dels någon ökning i grundlönen för samtliga
34—131873. Lärarelönenämnden. 1.
266
Folk- och småskolor.
manliga lärare, dels, till följe av familjetilläggens fördelning, ett bättre
tillgodoseende av behovet hos de barnrika familjerna. Men genom denna
fördelning av familjetilläggen blir totalkostnaden i det hela väsentligen
mindre enligt nämndens än enligt centralstyrelsens förslag.
De avlöningsförhöjningar, nämnden sålunda förordat, åro i varje fall
betydande. Men om man tager hänsyn till dels centralstyrelsens statistiska utredningar
angående folkskollärarnas levnadskostnader, dels ock den omständigheten,
att den lönereglering, som nu ifrågasättes, bör äga bestånd åtskilliga
år fram i tiden, torde de förordade avlöningsbeloppen icke kunna anses för
högt tilltagna. Vad som föranlett en så väsentlig ökning i folkskollärarkårens
levnadskostnader, det är givetvis den allmänna prisstegringen, men
kanske i ännu högre grad kommunikationsväsendets utveckling och befolkningens
övergång från naturahushållning till penninghushållning. Nämnden
tänker här särskilt på landsbygdens lärare, vilka i allmänhet icke erhålla
högre avlöning än den lagstadgade minimilönen. Mycket av vad folkskolläraren
förr kunde erhålla till livets nödtorft för en ringa penning eller
kanske gratis, måste han nu betala efter samma priser som de i städerna
gällande. Även i andra avseenden hava folkskollärarnas förhållanden ändrats.
Förr kunde och på grund av lönens ringhet måste läraren få tid over för
att ägna sig åt andra värv, som kunde bereda honom ett tillskott i inkomsten.
På grund av undervisningens alltjämt fortgående omdaning ställas allt större
fordringar på lärarnas arbete för sin egen förkovran. Att nöjaktigt följa med
utvecklingen inom folkskolans samtliga läroämnen är ett arbete, som kräver
sin man. Efter omorganisationen av skolväsendets centrala ledning och
inspektion kommer helt visst staten själv att med än större uppmärksamhet
göra sina krav på folkskolans framåtskridande gällande. För att
folkundervisningen skall kunna ryckas upp till den nivå, som påkallas av
de nya samfundsförhållandena, är det, så vitt nämnden förstår, en förutsättning,
att folkskollärarkåren höjes upp på ett högre ekonomiskt plan.
Endast då kan läraren odelat ägna sig åt sitt kall. Till fullföljande av den
Folk- och småskolor.
2fi7
tanken, att läraren i skolarbetet bör se sin livsuppgift, har nämnden föreslagit,
att pensionsåldern för folkskollärare skall höjas från 55 till 60 år (se sid. 99).
Denna ökning i tjänstårens antal, som i och för sig skulle avsevärt nedbringa
kostnaderna för skolväsendet, bör kompenseras genom eu motsvarande höjning
i lönen, allt i överensstämmelse med de grunder, som utvecklats i kap. II.
Föi att komma i åtnjutande av de föreslagna avlöningsförmånerna
bör ordinarie folkskollärare vara skyldig att underkasta sig de förändrade
bestämmelser angående folkskollärarnas pensionsinrättning samt folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, som må komma att utfärdas.
Åberopande vad i kap. V, 6 anförts angående bestämmelser, som må
bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot, förordar
nämnden, att ordinarie lärare, som ingår på den nya lönestaten, jämväl
skall vara skyldig att underkasta sig, vad i sådant avseende må varda stadgat.
Om ordinarie folkskollärare, som är tillsatt, innan den ifrågasatta
nya löneregleringen träder i kraft, icke ingår på denna lönereglering, bör
han åtnjuta avlöning och pension enligt nu gällande bestämmelser.
Extra ordinarie och vikarierande lärares avlöning. Enligt nu gällande
bestämmelser skall, därest ordinarie eller extra ordinarie lärare är tjänstledig
på grund av sjukdom och vid folkskoleseminarium examinerad vikarie
för honom är förordnad under oavbrutet minst en månad av den fastställda
undervisningstiden av åtta månader om året, vikarien åtnjuta arvode
efter minst 800 kronor för åtta månaders undervisning eller 100
kronor för läsmånad samt dessutom bostad och vedbrand. För utbekommande
av statsbidrag till sådan vikaries avlöning skall hinder icke möta
därav, att vikarien icke avlagt folkskollärarexamen, därest folkskolinspektören
vitsordar, att vikarien befunnits duglig, samt att vikarie, som avlagt
nämnda examen, icke kunnat erhållas, och gäller detta även vikarie för
lärare, som uppehåller vakant plats.
268
Folk- och småskolor.
Vad beträffar andra vikarierande lärare än sådana, som vikariera för
på grund av sjukdom tjänstlediga lärare, så finnes intet direkt stadgande
angående storleken av deras avlöning. Ej heller är någon minimiavlöning
tillförsäkrad extra ordinarie folkskollärare. Emellertid anses extra ordinarie
folkskollärares och vakansvikariers avlöningsförhållanden faktiskt reglerade
genom kungörelsen om bidrag till avlönande av lärare vid folk- och småskolor,
däri stadgas, att statsbidrag skall utgå ej blott till ordinarie folkskollärare
utan även till varje annan examinerad, vid folkskola antagen lärare,
som i årlig lön erhåller, förutom bostad och vedbrand, minst 800 kronor.
Tillika är stadgat, att hinder för utbekommande av statsbidrag ej skall möta
på den grund, att folkskollärartjänst vid inträffad ledighet måst uppehållas av
vikarie, som icke avlagt folkskollärarexamen, såvida folkskolinspektören vitsordar,
att examinerad vikarie icke kunnat erhållas, att vikarien befunnits
duglig, och att full avlöning till vikarien utgått. Extra ordinarie folkskollärare
skall enligt gällande folkskolestadga hava undergått folkskollärarexamen.
Avlöningen för vikarie å tjänst, vars innehavare är tjänstledig av annan anledning
än sjukdom, bestämmes för varje fall genom avtal mellan vederbörande.
Nämnden anser, att samtliga, såväl extra ordinarie som vikarierande
folkskollärare, böra uttryckligen tillförsäkras en bestämd minimiavlöning.
Den omständigheten, huruvida vikarie avlagt folkskollärarexamen eller
icke, torde härvidlag icke böra tillmätas någon avgörande betydelse. Från
statens synpunkt innebär fastställandet av en nedre gräns, under vilken
avlöningen icke får gå, en garanti för att tjänsten blir nöjaktigt bestridd.
Den för vikarierande lärare bestämda avlöningen bör i proportion till
tjänstetiden utgå även för det fall, att förordnandet varar mindre tid än
eu månad. Där särskilda svårigheter yppa sig för vikaries anskaffande,
torde vid kortare tjänstledigheter, såsom hittills skett, kunna ordnas så,
att den tjänstledige läraren läser igen den tid, under vilken undervisningen
vant inställd. I de fall åter, då vikarie kan anskaffas, synes icke finnas
Folk- ock småskolor.
269
något skäl, varför icke avlöning skall utgå till sådan även för kortare tid
än en månad.
Beträffande avlöningsbeloppet för ifrågavarande lärare anser nämnden
detta böra sättas till 1,150 kronor för manlig lärare och 1,100 kronor för
kvinnlig lärare; härtill kommer förmånen av bostad och bränsle. Frågan,
huruvida extra ordinarie kvinnlig lärare bör åtnjuta samma arvode som
extra ordinarie manlig lärare, är enligt nämndens sätt att se saken en
lönefördelningsfråga. När den för kvinnlig lärare beräknade sammanlagdaavlöningen
skall slås ut på de olika tjänste- och pensionsåren, kan detta
naturligtvis göras så, att den kvinnliga läraren under extra ordinarieåren
erhåller lika stor avlöning som manlig lärare. Men följden härav blir,
att vad som skall fördelas på de övriga åren i motsvarande grad minskas.
Nämnden, som ansett, att ifråga om manliga och kvinnliga lärare
någorlunda samma proportion bör uppehållas mellan avlöningsbeloppen
under de olika tjänst- och pensionsåren, föreslår sålunda för såväl extra
ordinarie som vikarierande lärare följande kontanta avlöning: för manlig
lärare 1,150 kronor och för kvinnlig lärare 1,100 kronor.
Lönetursberäkning. Enligt gällande bestämmelser äger ordinarie lärare
komma i åtnjutande av ålderstillägg efter resp. 5, 10 och 15 års oförvitlig
tjänstgöring. Med oförvitlig tjänstgöring förstås tjänstgöring, som icke
givit anledning till laga kraftvunnen varning enligt § 32 i folkskolestadgan.
Lärare, som erhållit varning, äger icke att komma i åtnjutande av nytt
ålderstillägg, förr än fem år förflutit från och med utgången av det år,
han undfått varningen, även om han eljest fullgjort villkoren för ålderstilläggs
åtnjutande tidigare.
Sveriges allmänna folkskollärareförenings kretsar hava under år 1911
uttalat sig för en ändring av lönetursbestämmelserna därhän, att endast
ett år må såsom icke oförvitligt frånräknas vid bestämmandet av varnad
lärares lönetur.
270
Folk- och småskolor.
Vad angår den nuvarande påföljden av varning, anser nämnden denna
för sträng. Har statstjänare i avseende å nit, skicklighet eller sitt förhållande i
övrigt givit anledning till anmärkning, brukar i allmänhet påföljden endast
vara ett eller annat års förlust av lönetur. Nämnden kan emellertid icke
biträda den mening, som i förevarande hänseende uttalats av Sveriges allmänna
folkskollärareförenings kretsar, alldenstund den förseelse, som varnad
lärare begått, kan vara av den art, att förlusten av ett års lönetur är för
lindrig påföljd. Nämnden håller före, att saken kan rationellt ordnas på
följande sätt. Om lärare, som erhållit varning, vill utan hinder därav
bliva uppflyttad i högre lönegrad, inlämnar han eller skolrådet, därest det
vill taga sig hans sak an, framställning till folkskolöverstyrelsen om rätt
för läraren att, därest villkoren i övrigt för uppflyttning i högre lönegrad
äro fullgjorda, erhålla sådan uppflyttning. Går överstyrelsens beslut ut
på bifall till ansökningen, bilägges beslutet skolrådets ansökan till Kungl.
Maj:ts befallningshavande om statsbidrag till avlöningen, och prövar nämnda
myndighet i sådant fall ansökan om lärarens uppflyttning i högre lönegrad,
såsom om varning: icke förekommit. Går däremot folkskolöverstyrelsens
beslut, som må kunna i vanlig ordning överklagas, ut på avslag, får
läraren, därest han icke hos Kungl. Maj:t kan åstadkomma ändring i beslutet,
avbida ett följande år för dylik framställnings förnyade ingivande.
Nämnden föreställer sig, att folkskolöverstyrelsen kommer att använda sin
prövningsrätt på ungefärligen samma sätt som centrala myndigheter i allmänhet
förfara vid prövning av tjänstemäns ansökningar om uppflyttning
i högre lönegrad, samt att en praxis härutinnan kommer att utbildas, som
kan tjäna lärarna till ledning. Om skolrådets, folkskolinspektörens och
eventuellt andra myndigheters skyldighet att genom utlåtanden medverka
vid dylika frågors avgörande behöver här icke ordas.
Centralstyrelsen för ovannämnda förening har i sin lönepetition föreslagit,
att lärare, som är underkastad värnplikt, skall vinna uppflyttning i
Folk- och småskolor.
271
högre lönegrad efter resp. 4, 9, 14 och 19 års tjänstgöring. Nämnden,
som på annat sätt tagit hänsyn till värnpliktsåret vid bestämmandet av
skillnaden mellan manlig och kvinnlig befattningshavares avlöning, och som
förut uttalat sig för att ål d erstil läggen böra vara tre, anser, att lärare, som äro
underkastade värnplikt, böra i likhet med övriga ordinarie befattningshavare
vinna uppflyttning i högre lönegrad efter resp. 5, 10 och 15 års tjänstgöring.
Enligt kungl. kungörelsen den 31 maj 1901 äger folkskollärare att
för uppflyttning i högre lönegrad räkna sig till godo tjänstgöring efter behörigt
förordnande såsom lärare vid någon med folkskoleseminarium förenad
övningsskola. Nämnden anser, att denna bestämmelse bör bibehållas,
även för det fall att lärarna vid seminariernas övningsskolor erhålla ordinarie
anställning,
Genom kungl. kungörelse den 27 maj 1898 är stadgat, att landsting
eller stad, som ej i landsting deltager, äger att på vissa närmare
angivna villkor till avlönande av lärare vid av landstinget eller staden
inrättat seminarium för bildande av lärare vid småskola uppbära bidrag
av allmänna medel enligt samma grunder, som gälla med avseende på
de lönetillskott, vilka av statsmedel utgå till skoldistrikt för avlönande
av lärare vid distriktets folk- och småskolor. Vid sådant småskoleseminarium
anställd examinerad folkskollärare är sålunda i avseende på
behörighet och löneförmåner fullt likställd med ordinarie lärare vid folkskola.
Huruvida därav utan vidare följer, att sådan lärare får vid övergång
till folkskola räkna lönetur för sin tjänstgöring vid seminariet, synes
för närvarande icke vara fullt klart. I varje fall finnes icke något särskilt
stadgande därom. Nämnden anser emellertid, att en sådan bestämmelse
bör komma till stånd.
Till nämnden har för avgivande av yttrande överlämnats en av vissa
lärare vid skeppsgosseskolan i Karlskrona den 26 mars 1913 hos Kungl.
Maj;t gjord underdånig hemställan bland annat därom, att lärare vid
272
Folk- och småskolor.
folkskola måtte för åtnjutande av ålderstillägg få rätt att tillgodoräkna sig
tjänstgöring såsom ordinarie lärare vid skeppsgosseskola. De myndigheter,
som däröver avgivit yttrande, bland andra folkskolöverstyrelsen i utlåtande
den 9 januari 1914, hava tillstyrkt bifall till nämnda ansökan, och anser
även nämnden för sin del, att den sålunda ifrågasatta lönetursrätten bör
medgivas.
Nämnden föreslår alltså, att ordinarie folkskollärare skall för uppflyttning
i högre lönegrad äga tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort
som lärare vid folkskoleseminariums övningsskola, som ordinarie lärare vid
skeppsgosseskola ävensom den tid, varunder han tjänstgjort vid under offentlig
kontroll ställt småskoleseminarium och statsbidrag utgått till hans
avlönande såsom till ordinarie folkskollärare. Det framgår av ovanstående,
att ordinarie folkskollärare äger rätt att för uppflyttning i högre lönegrad
få tillgodoräkna sig den tjänstgöring, han fullgjort vid folkskoleseminariums
övningsskola före den tid, de av nämnden föreslagna bestämmelserna träda
i kraft. Nämnden föreslår, att de föreslagna bestämmelserna om rätt till
lönetursberäkning för tjänstgöring som ordinarie lärare vid skeppsgosseskola
samt för sådan tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium,
som ovan sagts, må erhålla retroaktiv verkan.
Avlöningsförmåner under tjänstledighet. Enligt gällande bestämmelser
äger ordinarie lärare, som är tjänstledig på grund av sjukdom, därest han
icke förklarats obotligt sjuk eller berättigad till hel pension, åtnjuta de honom
eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner med avdrag av ett belopp,
motsvarande en fjärdedel av den för vikarien stadgade minimiavlöningen.
Har den tjänstledige läraren förklarats obotligt sjuk eller berättigad till hel
pension, skall han ensam utgöra vikariens avlöning.
Angående avlöningsförmånerna för lärare, som är tjänstledig av annan
anledning än sjukdom, finnes intet stadgat. Sådana angelägenheter torde i
allmänhet ordnas genom avtal mellan vederbörande för varje särskilt fall.
Folk- och småskolor.
273
Syftet med ovan oinförmälda bestämmelser angående avlöningen för
lärare, som är tjänstledig på grund av obotlig sjukdom eller äger rätt till
hel pension, är uppenbarligen att utöva ett mera eller mindre starkt tryck
på sådan lärare att avgå från tjänsten. Nämnden anser, att steget bör tagas
fullt ut genom att stadga skyldighet för lärare att i vissa fall avgå från
tjänsten. Härom yttrar sig nämnden dels i kap. II, 8, dels i kap. XI, däri
nämnden föreslår skyldighet för lärare att avgå från tjänsten i följande fall,
nämligen: 1) där läraren, efter att under fem på varandra följande år i följd
av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra, finnes vara
för framtiden till tjänstgöring oförmögen; samt 2) där läraren uppnått 60
levnadsår. Skyldighet att avgå av förstnämnda orsak skulle vara ovillkorlig,
och bestämmelsen härom skulle innebära förpliktelse för vederbörande,
att, när sådan skyldighet för lärare inträtt, draga försorg om att denna
skyldighet fullgöres. Utkrävandet av skyldigheten för lärare att avgå efter
uppnådda 60 levnadsår skulle ankomma på vederbörande skoldistrikt, som
skulle kunna låta med avskedet anstå, därest och så länge läraren prövas
vara för skolan gagnelig, men i intet fall längre än till uppnådda 67 levnadsår.
Dock skulle statsbidrag till sådan lärares avlöning icke utgå, med
mindre folkskolöverstyrelsen sådant medgivit. I sak, om också icke i
form, kommer alltså folkskolöverstyrelsen att avgöra, huruvida lärare, som
nått nämnda åldersgräns av 60 år, fortfarande skall få kvarstå i tjänsten.
Varder den anordning, nämnden sålunda tänkt sig, gillad, skulle tjänstledighet
på grund av sjukdom endast förekomma i sådana fall, där staten
icke bör hava anledning att genom påtryckning på läraren själv framtvinga
hans avskedstagande. Under sådana förhållanden skulle alltså lärare, som
är tjänstledig på grund av sjukdom, i intet fall behöva avstå mera än en
fjärdedel av vikariens kontanta minimiavlöning. Med avseende å det belopp,
som lärare, vilken är tjänstledig på grund av sjukdom, bör avstå till sin
vikarie, torde beaktas, att vikariatsarvodet, enligt nämndens förut framställda
mening, skulle komma att växla, allt eftersom vikarien är man eller
35—131873. Lärarelönenämnden. 1.
274
Folk- och småskolor.
kvinna. Av denna omständighet böra emellertid varken den ordinarie lärarens
eller, såsom här nedan (sid. 277) skall närmare utvecklas, kommunens bidrag
till vikariens avlönande vara beroende. Under sådana förhållanden torde, därest
vikarien är man, skillnaden mellan manlig och kvinnlig vikaries avlöning
böra utgöras av staten. Vinner denna mening bifall, skulle lärare, som är
tjänstledig på grund av styrkt sjukdom, av sin kontanta avlöning avstå ett
belopp, motsvarande en fjärdedel av arvodet för kvinnlig vikarie å tjänsten.
De ovan anförda bestämmelserna angående avlöningsförhållandena
för lärare, som är tjänstledig på grund av sjukdom, hava jämväl avseende
å extra ordinarie lärare och å vikarier å lediga platser. Den av nämnden
förordade bestämmelsen angående ordinarie lärares avlöning under sjukdom
torde utan vidare kunna tillämpas jämväl på ifrågavarande slag av
lärare. De äro tillfälligt anställda, och det kan svårligen förutsättas, att
skoldistrikt skulle medgiva sådana lärare att kvarstå i tjänst, sedan det
konstaterats, att de på grund av ihållande sjukdom äro oförmögna att
tjänstgöra. Att de erhålla någon respittid, fordrar billigheten.
Beträffande avlöningsförhållandena för lärare, som är tjänstledig
av annan anledning än sjukdom, så regleras, såsom förut nämnts, för
närvarande dessa genom avtal mellan vederbörande. Nämnden har funnit,
att i detta avseende mycket olika grundsatser tillämpas även i sådana
fall, där olikheten icke kan anses betingad av sakens egen natur. På
Grund härav och då staten för framtiden skall betala större delen av tolk
O
skollärarnas
kontanta avlöning, torde det vara i sin ordning, att lärarnas
avlöningsförhållanden även i nu förevarande fall av staten regleras. Lättast
låter detta sig göra i fråga om lärare, som är tjänstledig på grund av
någon sin egen angelägenhet. Sådan lärare bör givetvis betala, vad som
erfordras för avlönande av kvinnlig vikarie å tjänsten.
Svårare är det att reglera avlöningen för lärare, som är tjänst
-
Folk- och småskolor.
27f>
lödig för att på grund av särskilt förordnande eller val bestrida allmänt
uppdrag eller offentlig befattning. Förhållandena kunna nämligen i detta
fall vara synnerligen växlande. Det kan hända, att förordnandet är förenat
med sådana ekonomiska förmåner, att läraren bör avstå hela sin kontanta
avlöning, såsom t. ex. om läraren förordnats att bestrida tjänst som
folkskolinspektör eller tjänst i folkskolöverstyrelsen. Läraren kan vara
tjänstledig på grund av riksdagsmannauppdrag, i vilket fall han endast bör
avstå en mindre del av sin kontanta avlöning. Läraren kan vara tjänstledig
på grund av kommittéuppdrag, i vilket fall det måhända icke spelar
någon roll, huru mycket han förpliktas att avstå av sin avlöning, enär han i
allmänhet torde av statsmedel erhålla ersättning för vad han av sin avlöning
gått miste om. Läraren kan vara tjänstledig för fullgörandet av uppdrag
åt kommun eller annan offentlig korporation än staten, i vilket fall läraren
torde höra bekosta sin vikarie och för vad han sålunda avstått av sin avlöning
hållas skadeslös av uppdragsgivaren efter avtal. Att genom allmänna
bestämmelser reglera alla de olika förhållanden, som i nu förutsatta fall
kunna ifrågakomma, är vanskligt. I följd härav torde saken böra avgöras av
Kungl. Maj:t in casu. Om lärare av nu angiven anledning erhåller tjänstledighet,
bör frågan om statsbidrag till hans och eventuellt till hans vikaries avlöning
underställas Kungl. Maj:ts prövning. På Kungl. Maj:ts beslut i denna fråga
beror, huru stor del av miniiniavlöningen ifrågavarande lärare har rätt att uppbära.
Givetvis innebär ett sådant beslut intet hinder för skoldistriktet att
bestämma högre avlöning åt den tjänstledige läraren. Vid Kungl. Maj:ts
prövning av sådan fråga torde bestämmelserna om statstjänares avlöningsförmåner
under tjänstledighet på grund av offentligt uppdrag lämpligen
böra lända till ledning. Sedan någon tids erfarenhet vunnits, torde tiden
vara inne att upptaga frågan om utfärdande av allmänna bestämmelser i
ämnet. Det kan ifrågasättas, huruvida icke redan nu ett minimibelopp
bör fastställas, som den tjänstledige läraren under alla förhållanden bör
avstå. Man kan därvid välja mellan antingen en fjärdedel av arvodet för
276
Folk- och småskolor.
kvinnlig vikarie å tjänsten, d. v. s. det belopp, som lärare, vilken är tjänstledig
på grund av sjukdom, bör avstå, eller ock en fjärdedel av lärarens
grundlön jämte ålderstillägg, d. v. s. det belopp, som med hänsyn till
grunderna för folkskollärarnas pensionering kan anses motsvara vad som eljest
skulle betraktas som skillnaden mellan kontant avlöning och pensionsunderlag.
Av det anförda framgår, att lärare, som är tjänstledig, skulle äga
åtnjuta följande kontanta avlöning: lärare, som är tjänstledig på grund
av styrkt sjukdom, samtliga honom eljest tillkommande löneförmåner med
undantag av en fjärdedel av det för kvinnlig vikarie å tjänsten bestämda
arvodet; lärare, som är tjänstledig för fullgörande av offentligt uppdrag, så
stor del av avlöningen, som må återstå, sedan från summan av det eller
de av Kungl. Maj:t beviljade statsbidragen samt det belopp, distriktet eljest
skolat tillskjuta till hans kontanta avlöning, avdragits ett belopp, motsvarande
den lagstadgade kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten;
lärare, som är tjänstledig av annan anledning, samtliga avlöningsförmåner
med avdrag av ett belopp, motsvarande arvodet för kvinnlig vikarie å tjänsten.
Vad i det föregående sagts angående avlöningsförmåner vid tjänstledighet
avser icke det fall, då lärare är tjänstledig för fullgörande av
värnplikt. Såsom nämnden i kap. V sid. 151 anfört, torde denna fråga,
så vitt den avser statstjänstemän, komma att utredas och lösas i ett sammanhang.
Med frågan om kommunalt anställda lärares avlöningsförhållanden
vid sådan tjänstledighet torde till dess böra anstå.
Lönernas utbetalande. Enligt gällande bestämmelser äger ordinarie
folkskollärare ävensom extra ordinarie folkskollärare samt småskollärare,
som är tillsatt tills vidare med ömsesidig rätt till fyra månaders uppsägning,
att utfå sin kontanta avlöning kvartalsvis inom förra hälften av mars,
juni, september och december månader.
Folk- och småskolor.
277
Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening har i
underdånig framställning (bil. XXVIII: 23) anhållit, att lönerna måtte utbetalas
månadsvis. Denna framställning har av vederbörande myndigheter,
på få undantag när, tillstyrkts.
Nämnden anser det önskligt, att centralstyrelsens berörda framställning
vinner avseende, om sådant utan större olägenheter låter sig göra.
Nämnden tager emellertid för givet, att denna fråga icke kommer att tagas
under omprövning förr, än Riksdagen fattat beslut i löneregleringsfrågan.
Under sådana omständigheter torde det icke vara behövligt att nu avgiva
förslag i berörda hänseende.
Statsbidrag. Enligt statsmakternas beslut skall staten framdeles till
folkskollärarnas avlöning bidraga med ett belopp, motsvarande nio tiondedelar
av begynnelseavlöningen samt hela ålderstilläggen. Till avlönande
o
oo
av vikarie för ordinarie eller extra ordinarie lärare, som är tjänstledig på
grund av styrkt sjukdom, och som är skyldig att av sin avlöning avstå ett
belopp, motsvarande en fjärdedel av vikariens minimiavlöning, bidrager
staten med två tredjedelar av denna avlöning. Enahanda bestämmelse
gäller avlönande av sjukvikarie för lärare på vakant plats.
Det av nämnden uppgjorda löneregleringsförslaget avviker beträffande
grunderna från nu gällande lönestat bl. a. däri, att det innehåller
en ny avlöningsform, nämligen familjetillägg, samt att grundlönen för
ordinarie befattningshavare och arvodet för extra ordinarie och vikarierande
lärare variera, allt eftersom befattningshavaren är man eller kvinna.
Då det icke torde vara lämpligt, att kommunen vid anställande av
lärare behöver taga hänsyn till huruvida läraren på grund av nu anförda
omständigheter skall uppbära större eller mindre avlöning, eller, som
det ock kan uttryckas, då kommunens utgifter för lärare böra vara desamma,
oberoende därav, huruvida läraren äger rätt till familjetillägg eller
278
Folk- och småskolor.
icke, huruvida han är man eller kvinna, torde utgifterna för familjetillägg
samt merkostnaden för manlig lärare böra helt bekostas av staten. Till
stöd för denna mening får nämnden åberopa den motivering, som av föredragande
departementschefen anfördes rörande denna fråga i den kungl.
propositionen om lönereglering för lärarpersonalen vid de kommunala
mellanskolorna år 1911. Ifrågavarande yttrande hade följande lydelse:
»Vid olika tillfällen under de senare åren, då Riksdagen fattat beslut
rörande statsbidrag till avlönande av lärarpersonalen vid enskilda eller
kommunala läroanstalter, har Riksdagen funnit det vara av vikt att träffa
sådana bestämmelser, att vederbörande myndigheter vid anställning av
lärare icke skulle frestas att låta sig ledas av ekonomiska hänsyn utan
endast skulle hålla undervisningens krav i sikte, så att åt läroanstalterna
måtte tillförsäkras de bästa lärarkrafter, som under givna förhållanden
kunde stå dem till buds. Så bestämde 1909 års Riksdag i fråga om statsunderstödda
enskilda läroanstalter, att det särskilda lönetillägg, som utöver
minimilönen skulle utgå till lärarinnor med en viss högre kompetens,
helt och hållet skulle bestridas av statsmedel. En likartad syftning hade
det beslut, som fattades i samband med 1906 års lönereglering för folkskolornas
lärarpersonal, att skillnaden mellan avlöningen för manlig och
för kvinnlig lärare utjämnas genom statsbidrag.
Det synes mig klart, att den garanti mot att ekonomiska hänsyn på
ett otillbörligt sätt göra sig gällande, som bestämmelser av nyssnämnda
art lämna, är lika behövlig i fråga om den kommunala mellanskolan som
beträffande förutberörda läroanstalter. Något särskilt behov av statsbidrag
till utjämnande av olikhet i avlöningar mellan lärare med olika kompetens
synes mig ej här föreligga. Bestämmelsen, att tjänsterna skola ledigförklaras
och tillsättas enligt fastställda befordringsgrunder, torde i detta
hänseende bereda tillräcklig garanti. Däremot synes det mig vara av så
mycket större vikt att avlägsna alla hänsyn av ekonomisk art, då det
gäller valet mellan manlig och kvinnlig lärarkraft. Den ökning i utgifter,
Folk- och småskolor.
27!)
som kan uppstå genom val av manlig lärare i stället för kvinnlig sådan,
bör alltså enligt min mening utjämnas genom bidrag av statsmedel.»
Riksdagen godkände också denna princip även för de kommunala
mellanskolorna.
Tillämpas de sålunda av nämnden anförda grunderna, skulle för ordinarie
folkskollärare utgå följande statsbidrag, nämligen: 1) nio tiondedelar av
grundlönen för kvinnlig lärare samt, om läraren är man, skillnaden mellan
grundlönen för manlig och för kvinnlig lärare, ävensom 2) de ålderstillägg
och familjetillägg, till vilka läraren må vara berättigad.
Nämnden har emellertid redan förut motiverat den meningen, att
om läraren är tjänstledig för att, på grund av särskilt förordnande eller
val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning, det skall ankomma
på Ivungl. Maj:t att bestämma, om och i vad mån bidrag av statsmedel
skall till lärarens avlöning utgå. Vidare har nämnden givit uttryck åt
den meningen, att om lärare uppnått 60 levnadsår, statsbidrag till hans
avlönande icke skall utgå, med mindre folkskolöverstyrelsen medgivit, att
sådant må utan hinder av sagda omständighet äga rum. Utan en sådan
bestämmelse skulle skolråd kunna disponera över statsmedel till avlönande
av en lärare, som uppnått pensionsåldern, och vars kvarstående i tjänst
efter uppnåendet av denna ålder icke är från statens synpunkt önskvärt.
Vad i allmänhet beträffar statsbidrags utgående till avlöning åt lärare,
som är tjänstledig, så torde av de nuvarande bestämmelserna utan vidare
framgå, att statsbidraget skall utgå oavkortat för lärare, som är tjänstledig
på grund av styrkt sjukdom. Då ingenting finnes stadgat om ett
bestämt arvode åt vikarie för lärare, som äro tjänstlediga av annan anledning
än sjukdom, utan sådan vikaries arvode är beroende av överenskommelse
mellan den vikarierande läraren och skoldistriktet eller den tjänstledige
läraren, synes därav följa, att statsbidrag skall även i sådana fall
280
Folk- och småskolor.
utgå till den tjänstledige lärarens avlöning. I allmänhet torde ock bestämmelserna
om statsbidrag hava blivit på sådant sätt tillämpade. Emellertid
har Kungl. Maj:t i ett särskilt fall resolverat, att statsbidrag icke
finge utanordnas till avlöning åt en lärare, som åtnjutit tjänstledighet för
idkande av studier, medan däremot statsbidrag finge utgå till avlönande
av vikarien. Med en sådan tolkning bliva folkskollärare tydligen ofördelaktigare
ställda än statstjänstemän i allmänhet, vilka vid tjänstledighet
för enskilda angelägenheter äga uppbära sina avlöningsförmåner med avdrag
av vikariatsarvodet. Nämnden har förut förordat samma ordning
för avlöning av folkskollärare, som är tjänstledig av nu nämnd anledning,
och anser den, att statsbidrag alltid bör utgå till den tjänstledige läraren,
såsom om han vore i tjänst, med undantag av de fall, då, enligt vad ovan
är sagt, Kungl. Maj:t komme att annorlunda bestämma.
För extra ordinarie folkskollärare samt för vikare å ledig tjänst
skulle statsbidraget utgöra nio tiondedelar av arvodet för kvinnlig vikarie
å tjänsten samt, om läraren är man, skillnaden mellan arvodet för manlig
och för kvinnlig lärare.
För vikarie å ordinarie och extra ordinarie folkskollärartjänst skulle
statsbidraget, därest innehavaren av tjänsten eller, därest tjänsten är ledig,
den, som under ledigheten uppehåller densamma, erhållit tjänstledighet på
grund av styrkt sjukdom, utgöra nio tiondedelar av tre fjärdedelar, d. v. s.
tjugusju fyrtiondedelar av arvodet för kvinnlig vikarie å tjänsten samt, om
vikarien är man, skillnaden mellan arvodet för manlig och för kvinnlig
vikarie å tjänsten. Om innehavaren av tjänsten erhållit tjänstledighet för
att, på grund av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag
eller offentlig befattning, skulle det, enligt vad förut anförts, ankomma på
Kungl. Maj :t att bestämma, om och i vad mån statsbidrag skall utgå till
vikariens avlöning.
Kolli- ocli småskolor.
281
80111 villkor för erhållande av statsbidrag- bör fortfarande gälla, att
undervisningen vid skolan fortgår minst åtta månader om året, därest icke
Kungl. Maj:t genom särskilt beslut medgivit inskränkning i den sålunda
stadgade undervisningstiden, att lärarens avlöningsförmåner, såväl den kontanta
avlöningen som ock naturaförmånerna, fullt motsvara, vad i sådant
avseende stadgats, samt, om bidrag sökes till nyinrättad lärartjänst, att
folkskolinspektören vitsordar tjänstens behövlighet.
När lärare erhållit tjänstledighet, bör skolrådet lägga sig vinn om
att få kompetent vikarie. För sådant ändamål bör liksom nu staddas, att
om vikarien icke är examinerad folkskollärare, statsbidrag till dennes avlönande
icke må utgå, med mindre folkskolinspektören vitsordar, att
vikarie, som undergått sådan examen, icke kunnat erhållas, samt att vikarien
befunnits duglig-.
Om ordinarie folkskollärare icke ingår på den nya lönestat, som må
bliva fastställd, bör statsbidraget till sådan lärares avlöning utgå med ett
belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan den till läraren enlio-t
nu gällande bestämmelser utgående avlöningen och å andra sidan vad
olåt enligt de nya lönebestämmelserna utgöra, därest läraren
ingått på den nya lönestaten. Skälet härtill är, att distriktets omkostnader
föi tjänsten icke skola bliva beroende därav, huruvida läraren ingår på
den nya lönestaten eller icke.
Om lärare, som icke ingått på den nya lönestaten, är tjänstledig på
giund av styrkt sjukdom, bör avlöningen till hans vikarie utgöras sålunda,
att den tjänstledige läraren tillskjuter, vad enligt nu gällande bestämmelser
åligger honom, distriktet bidrager med så stort belopp, som distriktet
skolat tillskjuta, därest den tjänstledige läraren ingått på den nya lönestaten,
samt staten bidrager med den erforderliga återstoden. Och bör i
fråga om den tjänstledige lärarens bidragsskyldighet iakttagas, vad i kungl.
kungörelse den 14 september 1906 år föreskrivet om skyldighet för lärare,
36—131871. Lärarelönenämnden. 1.
*
Folk- och småskolor.
2«2
jon) är tjänstledig på grund av sjukdom, att avstå en fjärdedel av vikariens
kontanta minimiavlöning, även om denna avlöning framdeles kommer
att höjas.
2. Småskollärarnas rättsliga ställning.
Med småskollärare avses i såväl denna som följande avdelningar,,
då ej annorlunda säges, jämväl lärare vid mindre folkskolor samt biträdande
lärare vid folkskolor.
Inom varje lärarkår liksom för tjänstemän i allmänhet förefinnes ett
sakligt samband mellan löne- och pensionsvillkoren å den ena sidan och befattningshavarnas
rättsliga ställning å den andra. Vid bestämmande av eu
lönestat ställas sålunda i regeln vissa förmåner för tjänstinnehavaren, såsom
erhållande av ålderstillägg, lönetur, tillgodonjutande av eu viss del av avlöningen
vid sjukdom o. s. v., i beroende av tjänstens natur av extra eller
ordinarie. Löneturen kan därjämte, då kravet pa oförvitlig tjänstgöring
uppställes, bliva ställd i direkt samband med varning såsom eu
straffgrad. Även i pensionshänseende ställas såsom bekant frågorna om
avgifter, tjänstårsberäkning m. in. i direkt beroende av tjänstinnehavarens
ställning såsom ordinarie eller extra ordinarie.
Om likväl vid löneregleringar i allmänhet någon mera ingående uppmärksamhet
icke behöver ägnas de rent rättsliga förhållandena, så beror
detta uppenbarligen därpå, att de rättsgrunder, som gälla för vederbörande
tjänster och deras innehavare, genom föregående särskild lagstiftning erhållit
så fasta och definitiva former, att dessa utan vidare kunna läggas
till grund för löne- och pensionsbestämmelserna.
Den inom de flesta tjänstemannakårer förefintliga åtskillnaden mellan
ordinarie och extra ordinarie befattningshavare har, av anledning som längre
fram kommer att beröras, icke kunnat genomföras beträffande de grupper
Folk- och småskolor.
283
av lärare och lärarinnor på folkskolans nederstadium, som gemensamt benämnas
sm ås kol 1 ärarkåren. Härav följer, att de lagbestämmelser, vilka
tillsammans utgöra grunden för denna lärarkårs rättsliga ställning, i allmänhet
hava en så otillfredsställande avfattning, att de näppeligen kunna
tjäna som grund för den tidsenliga omläggning av löne- och pensionssystemet,
som enligt nämndens mening lämpligen bör äga rum i samband
med eu välbehövlig förbättring i denna lägst avlönade lärarkårs ekonomiska
villkor. Frågan om småskollärarnas rättsliga ställning är sålunda ett problem,
som oavvisligen framträtt i sammanhang med dessa lärares löneoch
pensionsfrågor, så som nämnden tänkt sig deras lösning. Nämnden
är emellertid fullt medveten om att spörsmålet om småskollärarnas rättsliga
ställning, ifall det toges isolerat och mera allsidigt, kunde erbjuda
flera synpunkter än de, som bliva aktuella vid ovan angivna utgångspunkt,
Men frågans begränsning i det följande till huvudsakligen dessa senare
synpunkter finner sin naturliga motivering i nämndens speciella uppgift,
De bestämmelser, som närmare komma att beröras, och vilka tarva
ändring i sammanhang med lönefrågan, ligga inom området av dels småskollärarnas
kompetens för anställning, dels deras tillsättnings förhållanden och
dels formerna för deras entledigande från tjänsten.
Den huvudsakliga anledningen till att småskollärarnas rättsliga ställning
ännu icke genom skollagstiftningen blivit så betryggad, som önskligt
vore, ar att söka på skolorganisationens område, och från samma håll mota
allt fort svårigheter, så snart det på allvar blir fråga om att utforma
och få till stånd förbättringar i berörda avseende.
I de nu gällande reglementena för småskollärarnas avlöning och
pensionering räknas med tre huvudgrupper inom denna kår: dels lärare
och lärarinnor vid småskolor, dels lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor
och dels biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor. Hela antalet
av de lärare (lärarinnor), som vid slutet av 1913 undervisade på
284
Folk- och småskolor.
olika områden inom folkskoleväsendet var, såsom framgår av bil. I tab.
60: vid småskolor 8,204, vid mindre folkskolor 2,465 och såsom Inträdande
vid folkskolor 1,054, summa 11,723.
De ifrågavarande skolornas och tjänsternas art samt ställning i
skolorganisationen angivas i folkskolestadgan på följande sätt.
Småskolan.
§ 2 mom. 1:
»På det att folkskolan må hava till föremål endast
de mera försigkomna barnens undervisning, böra, där förhållandena sadant
påkalla och medgiva, för meddelande av det första förberedande kunskapsmåttet
åt nybörjare, småskolor inrättas till det antal, som finnes behövligt.»
Mindre folkskolan.
§ 3:
»Där byar, hemman, torp och lägenheter äro så avlägsna, att
dit hörande barn ej utan svårighet kunna begagna folkskolan, må för dessa
barns undervisning mindre folkskolor inrättas och förses med lärare på
sätt här nedan i § 24 stadgas.»
Biträdande lärartjänster.
§ 1 mom. 3:
»Vid varje folkskola skall minst en lärare vara anställd
såsom ordinarie på sätt i §§ 19-21 av denna stadga föreskrives. Därjämte
må, där så nödigt prövas, för särskild klass eller avdelning av folkskolan
anställas antingen ordinarie eller extra ordinarie folkskollärare, eller
ock, om det kan ske utan men för folkskolan, i stället för dylik folkskollärare,
biträdande lärare.»
Den äldsta av dessa skolformer, vid vilken användas lärarkrafter
med småskolekompetens, är den s. k. mindre folkskolan. Grunden till
dessa skolor lades genom den kungl. kungörelsen av den 29 september 1853,
i vilken stadgades, att »där byar, torp och lägenheter äro så avlägsna, att
dit hörande barn icke utan svårighet kunna begagna den med sålunda
godkänd lärare försedda skolan, må mindre skolor, fasta eller flyttbara,
Folk- och småskolor.
285
inrättas och förses med lärare eller lärarinnor, på sätt som nedanföre be
stämmes».
Redan i samma kungörelse, fast i annat sammanhang, användes benämningen
mindre folkskola.
De mindre folkskolorna hava sålunda, som synes vid jämförelsen
med den nuvarande folkskolestadgans § 3 (anförd härovan), alltjämt
bibehållit sin karaktär oförändrad.
Ur 1853 års stadgande om dylika mindre skolor framväxte sedan
den egentliga småskolan, vilken fick sin särskilda bestämmelse angiven
genom kungl. kungörelsen den 23 april 1858, i vilken det hette:
»Sadana mindre skolor, som i detta mom. omförmälas, må, med
iakttagande av vad i övrigt därom i k. kung. d. 29 sept. 1853 finnes stadgat,
överallt å landet, oberoende utav avståndet från folkskola, som är med examinerad
lärare försedd, och till det antal, som församlingen för lättad
tillgång till undervisning för därinom varande barn finner behövligt, inrättas,
i ändamål att det första förberedande kunskapsmåttet för nybörjare må i
dessa skolor kunna inhämtas, och att således de skolor, för vilka enligt
folkskolestadgan examinerade lärare erfordras, må företrädesvis hava till
föremål de mera försigkomna barnens undervisning.»
Ett ytterligare fastslående av småskolans uppgift att vara eu blott
nybörjarskola till skillnad från den egentliga folkskolan skedde genom
kungl. kungörelsen den 11 december 1863 med föreskrift, att »där
småskolor finnas försedda med understöd av allmänna medel, må folkskolestyrelsen
*äga föreskriva, att i den fasta och ambulatoriska folkskolan i
allmänhet endast sådana lärjungar böra emottagas, som redan kunna hjälpligt
läsa innantill». Genom ett kungl. cirkulär den 22 april 1864 uppdrogs
åt domkapitlen »att'' vidtaga tjänliga åtgärder för ordnande av för
hållandet mellan småskolan och den egentliga folkskolan på ett ändamålsenligt
och efter vardera skolartens bestämmelse lämpat sätt».
286
Folk- och småskolor.
Småskoleinstitutionen ställdes sålunda från början helt på frivillighetens
grund för församlingarna, och på denna grund har den så småningom
utvecklats till sin nuvarande allmänna omfattning. Trots emellertid
att småskolan numera anses som en oumbärlig förstå länk i varje kommuns
folkskoleväsen, där detta är väl ordnat, så bibehåller den ännu sin
ursprungliga lösa grund i lagstiftningen, såsom framgår av den ovan
anförda bestämmelsen i nuvarande folkskolestadgans § 2.
Följden har också blivit, att den lärarkår, som haft att uppehålla
undervisningen på småskolans område, måst nöja sig med lösliga anställ
nings- och tjänsteförhållanden. 1 själva verket kan man säga, att småskolans
lärare och med dem likställda tills för jämförelsevis kort tid sedan så gott
som icke alls haft sin rättsliga ställning tryggad genom några i författningarna
givna bestämmelser.
Beträffande dessa lärares tillsättning hette det från början (1853 års
kungörelse):
»Lärare eller lärarinna i mindre folkskola (kom sedermera att
gälla, även lärarna vid de egentliga småskolorna) antages av husfäderna i
den del av församlingen, som en sådan skola inrättat, sedan personen
blivit godkänd på sätt som i denna §:s 2 mom. bestämmes. Om den
antagne göres anmälan i skolstyrelsen».
Samma husfäder ägde ock att utan vidare entlediga sådan lärare.
I detta sammanhang må påpekas, att de mindre folkskolorna och småskolorna,
som från början voro vissa rotars inom ett skoldistrikt uteslutande
angelägenhet, så småningom i allt större utsträckning uppgått i skoldistriktens
gemensamma skolväsende, och »husfädernas» i dessa rotai funktion
sålunda i samma mån överflyttats på skolråden. Ännu finnas i den senaste
folkskolestadgan, dess §§ 4, 24, 33 och 57, kvar bestämmelser berörande dessa
husfädersskolor. Då emellertid nämnden genom en särskild undersökning
gjort sig underrättad om att några skolor av denna art numera icke finnas
kvar i vårt land, kommer icke heller i den följande framställningen att
tagas någon hänsyn till dylika.
Folk- och småskolor.
287
Vad beträffar den grupp av lärare, som kallas »biträdande» vid folkskola,
så har denna i skolorganisatoriskt hänseende blivit närmare avgränsad
och bestämd först i folkskolestadgan av 1882. I skolstatistiken och
avlöningsförfattningarna förekommer emellertid uttrycket biträdande lärare
så tidigt som på 1860-talet. Begreppet synes från början hava innefattat
dels examinerade, icke ordinarie lärare vid folkskolan, vilka från 1882
i folkskolestadgan gä under namn av »extra ordinarie» lärare, dels oexaminerade
lärare såväl vid egentliga folkskolor som mindre folkskolor.1
1 statsbidragskungörelsen av den 22 juni 1871 (och allt sedan) är »biträdande
lärare och lärarinna vid folkskola» i löneavseende hänförd till satt) ma
kategori som lärarpersonalen vid småskolan och mindre folkskolan.
a) Behörighetsvillkoren.
Oaktat småskolans lärare hittills icke kunnat vinna ordinarie anställning,
har dock frågan om deras kompetens kommit att ställas i samband
dels med avlöningsförmånerna, dels med de förbättringar, som kommit
till stånd beträffande deras rättsliga ställning, dels ock slutligen med
behörigheten över huvud för vinnande av anställning såsom lärare. Då så
tydligen kommer att ske även hädanefter, må frågan om behörighetsvillkoren
här upptagas till närmare granskning.
De nuvarande kompetensbestämmelserna för ifrågavarande lärare innehållas
i folkskolestadgans § 23 mom. 1, som har följande lydelse:
»lill biträdande lärare i folkskola, lärare i småskola samt lärare i
mindre folkskola må antagas personer, vilka, jämte det de äga den lämplighet
för lärarkallet, som i föregående § 18 mom. a omförmäles, antingen före
1
I statistiska uppgifter från Stockholms folkskolor från år 1869 lieter det t. ex., att
lärarpersonalen i Stockholm bestod av »22 examinerade ordinarie lärare samt 153 dels examinerade,
dels oexaminerade biträdande lärare».
288
Folk- och småskolor.
tett betyg över avlagd examen vid folkskollärarseminarium eller över
undergången prövning vid annat under offentlig kontroll stående seminarium
eller ock efter uppnådda aderton års ålder meddelat undervisningsprov
eller annorledes för skolrådet, ådagalagt sig innehava för den sökta befattningen
erforderliga insikter och färdigheter samt god förmåga att meddela
undervisning.»
Av förestående paragraf framgår, att småskollärarna med hänsyn till
sin behörighet att söka och innehava befattning kunna delas i tvänne grupper:
dels sådana, som kunna förete betyg över avlagd examen vid vederbörligt
seminarium, examinerade, dels sådana, som icke kunna förete sådan kom
petens, oexaminerade.
Längre fram komma att angivas de olika sätt, på vilka småskollärarexamen
kan förvärvas.
De kompetensfordringar, som från början uppställdes, voro följande:
»Till lärarebefattning i dessa skolor (de mindre) äro personer antaglige,
soin inför pastor och skolstyrelse företett betyg om god frejd och
kristligt leverne, samt ådagalagt, att de kunna obehindrat och riktigt läsa
svenskt och latinskt tryck innan, efter katekesen hava god kristendomskunskap,
skriva läsligt, innehava de enklaste och allmännaste begreppen
av räknekonsten samt besitta förmåga att i dessa stycken undervisa».
Åt domkapitlen var uppdraget att vaka däröver, att lärare och lärarinnor
i småskolorna icke antoges utan att inför skolrådet hava ådagalagt,
att de ägde de insikter, som vore föreskrivna, samt förmåga att i dessa
ämnen undervisa.
I reglementet för folkskoleseminarierna den 1 december 1865 stadgades
i § 49, att småskollärare, som »efter minst ett års av skolrådets
ordförande väl vitsordad tjänstgöring sig därtill anmäler, vare berättigad
att vid seminarium avlägga undervisningsprov och däröver erhålla betyg».
Så småningom inrättades emellertid utbildningsanstalter för lärare
Folk- och småskolor.
289
vid småskolor, dels fristående seminarier, upprättade av landstingen, dels
särskilda kurser i samband med de befintliga folkskollärarinneseminarierna,1
och först medelst genomgående av dessa seminarier kunde vederbörande
lärare och lärarinnor förvärva sig examenskoinpetens för tjänsten.
Sådan kompetens kom nämligen med tiden att fordras för erhållande
av de fastställda löneförmånerna, eller rättare för de förmåner i form av
statsmedel till läraravlöningen, som skoldistrikten erhöllo, under villkor
att de anställde examinerade lärare. Sålunda utfärdades genom kungl.
kungörelsen den 11 januari 1878 såsom villkor för åtnjutande av förhöjt
statsbidrag till småskollärares avlöning skärpta kompetensbestämmelser,
och lämnades noggranna föreskrifter om vad de härför erforderliga proven
skulle innehålla, och huru de skulle vid vederbörliga seminarier avläggas
för att erhålla det äskade examensvärdet, vilka bestämmelser blevo närmare
utförda i §§ 5 och 6 av kungl. kungörelsen den 5 juni 1885 angående
lönetillskott av allmänna medel för lärare vid folk- och småskolor.
Med de lärare och lärarinnor, som före den 11 januari 1878 blivit vid
småskola anställda, skulle nämnda prövning kunna anställas jämväl av
vederbörande folkskolinspektör, som hade att över provet utfärda betyg.
Lärare, som i enlighet med nu anförda bestämmelser förvärvat sig
kompetens för tjänsten, hava betraktats såsom examinerade samt i ekonomiskt
och rättsligt hänseende åtnjutit de förmåner, som följt med detta
villkor.
Enligt § 50 mom. 1 i kungl. stadgan för statens folkskoleseininarier
av den 29 januari 1886 kunde småskollärarexamen avläggas av elev, som
vid sådant seminarium genomgått de två första klasserna. Samma paragrafs
mom. 2 innehöll den anmärkningen, att om sådan examen för anställning
vid småskola, som finge vid småskoleseminarierna avläggas av
1 Sådana kurser inrättades vid de kvinnliga seminarierna i Stockholm 1867, i Skara
1.869, i Kalmar 1874 och i Falun 1874. Även vid de manliga seminarierna i Linköping
och Lund funnos dylika småskollärarkurser på 1860-tale
37—131873. Lärarelönenämnden. 1.
290
Folk- och småskolor.
andra än seminariets elever, vore särskilt stadgat. Härmed åsyftades
bestämmelserna dels i §§ 5 och 6 av den här ovan nämnda kungl. kungörelsen
den 5 juni 1885, dels i § 4 av nedannämnda kungl. stadga av
den 28 maj 1897. Enligt den senare kunde prövning för erhållande av
småskollärarkoinpetens även anställas vid statens folkskoleseminarier »med
sådana lärare, som uppnått 20 års ålder och som med goda vitsord under
minst två år tjänstgjort vid skola, som står under offentlig inspektion».
1 den nu gällande kungl. stadgan för statens folkskoleseminarier av
den 3 juli 1914 återfinnes icke någon av de bestämmelser, som innehöllos
i § 50 av 1886 års stadga. Härav torde kunna dragas den slutsatsen,
att rätten att vid folkskoleseininarium avlägga särskilda prov för
småskollärarkompetens helt och hållet upphört.
Den 28 maj 1897 utfärdades »Kungl. Maj:ts nådiga stadga angående
prövning vid under offentlig kontroll stående seminarium för anställning
såsom lärare vid småskola och mindre folkskola eller såsom biträdande
lärare vid folkskola». Genom denna gavs åt småskollärarutbildningen vid
de av landsting och av enskilda för ändamålet inrättade seminarier mera
tidsenliga former, och på samma gång bestämdes, att sådan prövning för
vinnande av examenskompetens för småskollärarbefattning, som stadgats
genom ovannämnda kungl. kungörelse den 11 januari 1878 (5 juni 1885),
skulle vara medgiven intill den 1 januari 1899 men därefter upphöra.
Eldigt gällande bestämmelser kan behörighet för anställning vid
nu avsedda skolor sålunda vinnas endast på något av nedan angivna sätt:
1) genom att vid landstingsseminarium eller av Kungl. Maj:t godkänt
enskilt seminarium med minst åtta månaders undervisningstid —
efter att hava deltagit i undervisningen vid seminariet minst två lästeiminer,
varav den ena omedelbart före prövningen — undergå prövning i
närvaro av någon medlem av folkskolöverstyrelsen eller ett av överstyrelsen
Folk- och småskolor.
291
förordnat ombud (kungl. stadgan den 28 maj 1897 § 2 med ändrad
lydelse enligt kungl. kungörelsen den 21 november 1913);
2) genom att avlägga folkskollärarexamen vid ett statens seminarium
(folkskolestadgan § 23).
Tydligt är, att de äldre lärare och lärarinnor, vilka förvärvat sig
behörighet för lärartjänst enligt tidigare bestämmelser, alltjämt anses
vederbörligen examinerade och sålunda fortfarande skola åtnjuta de förmåner,
som därmed följa.
Den skillnad, som hittills blivit gjord mellan å ena sidan examinerad
och å andra sidan oexaminerad lärare beträffande dem tillkommande
förmåner, har bestått i följande.
a) I lönehcinseende. Vid den första verkliga lönereglering, som år
1897 kom till stånd för småskollärarkåren, då en bestämd minimilön
fastställdes av staten, erhöllo de examinerade lärarna en grundlön
å 300 kronor samt ett ålderstillägg å 50 kronor. För de oexaminerade sattes
avlöningen till 250 kronor utan ålderstillägg. Vid de därefter följande löneförbättringarna
åren 1900 och 1904 gjordes en liknande skillnad, under
det däremot vid den senaste löneregleringen år 1908 minimiarvodet, till
vilket statsbidrag utgår, för de oexaminerade bestämdes till lika belopp
som grundlönen för de examinerade, nämligen 500 kronor. Härav framgår,
att någon bestämd princip om skillnad för de examinerade och de
oexaminerade icke fastslagits beträffande grundlönen, men att en sådan
princip däremot ständigt gjort sig gällande i avseende på ålderstilläggen,
i det sådana icke utgått till de oexaminerade lärarna.
Emellertid gjordes vid den senaste löneregleringen den väsentliga
inskränkningen beträffande de oexaminerade lärarna, att statsbidrag till deras
arvode endast utgår till dem, som i vederbörlig ordning blivit antagna
till lärare före den 1 januari 1908.
292
Folk- och småskolor.
När år 1900 bestämdes, att även småskolans lärare skulle äga åtnjuta
statsbidrag'' för avlönande av vikarie vid sjukdom och sålunda vid
tjänstledighet av sådan anledning finge behålla en del av sin lön, gjordes
i detta avseende icke skillnad på examinerade och oexaminerade lärare.
Nämnden anser, att den åtskillnad, som hittills gjorts mellan examinerade
och oexaminerade, fortfarande bör vara gällande i samma hänseende
och utsträckning. Då, såsom ovan nämnt, statsbidrag icke vidare
utgår till avlöning för oexaminerade lärare, som anställas efter den 1 januari
1908, torde detta i realiteten betyda, att oexaminerade lärare icke
vidare komma att erhålla anställning i skolans tjänst, detta så mycket
mindre, som det råder god tillgång på examinerade lärarkrafter. Den
lönereglering, nämnden föreslår, kommer sålunda i stort sett att gälla de
examinerade lärarna. Endast dessa senare skulle, därest de eljest fylla
villkoren därför, hava rätt att åtnjuta samtliga föreslagna förmåner av grundlön,
ålderstillägg och familj etillägg. Emellertid kommer tills vidare att
finnas ett mindretal oexaminerade lärare i tjänst. Enligt inhämtade uppgifter
(bil. I tab. 59) var år 1912 antalet av dessa 149, samtliga anställda före
den 1 januari 1908. Nämnden kommer att för de sålunda befintliga oexaminerade
lärarna föreslå ett ai-vode såsom hittills till storleken lika med
de examinerade, fast anställda lärarnas grundlön.
b) I avseende på den rättsliga ställningen har en bestämd skillnad
gjorts mellan examinerade och oexaminerade lärare, såsom framgår av
folkskolestadgans § 33 mom. 2, där de oexaminerade äro undantagna från
den fastare anställning, som på närmare angivet sätt — varom mera kommer
att yttras längre fram — tillkommer vissa kategorier av sinåskollärare.
Enligt nämndens mening bör så fortfarande bliva förhållandet. I
I frågan om småskollärares behörighet att innehava tjänst anser
nämnden med hänsyn till vad ovan anförts, att steget bör tagas fullt ut
Folk- och småskolor.
•203
genom ett stadgande, att oexaminerade lärare icke längre böra få anställas.
1 detta syfte föreslår nämnden sådan ändring av det å sid. 287 återgivna
mom. 1 i folkskolestadgans § 23, varigenom för anställning vid ifrågavarande
skolor fordras att hava vid något statens seminarium eller annat
under offentlig kontroll stående seminarium undergått för sådan anställning
avsedd prövning, dock att enahanda behörighet jämväl må tillkomma
lärare vid dessa läroanstalter, som enligt tidigare meddelade bestämmelser
undergått sådan prövning inför folkskolinspektör. Denna bestämmelse bör
dock kompletteras med ett övergångsstadgande, genom vilket oexaminerad
lärare, som före stadgeändringens trädande i kraft blivit anställd som småskollärare,
varder vid behörighet till sådan anställning bibehållen.
b) Tillsättningsförhällandena.
När eu ny folkskolestadga utkom år 1882, omformulerades och utvecklades
de äldsta bestämmelserna om småskoilärares tillsättande (återgivna
å sid. 286) till följande stadgande i § 24:
1.
Extra ordinarie folkskollärare och biträdande lärare vid folkskola
ävensom lärare vid sådan småskola eller mindre folkskola, som blivit upprättad
av hela skoldistriktet, antagas av skolrådet.
2.
(Om s. k. husfädersskolor.)
3.
Vid lärares antagande av skolråd eller av husfäder bör överenskommelse
träffas om ömsesidig rätt till uppsägning på viss tid.
Det nya, som tillkommit, ägnat att i någon mån verka betryggande
mot överrumpling från lärarnas eller skolrådens sida, var bestämmelsen
om överenskommelse beträffande uppsägningsrätt. Detta moment 3 har
sedermera undergått ändringar i syfte att tillmötesgå från olika håll framkomna
krav på en fastare anställning för nu ifrågavarande lärare. Så
erhöll det genom kungl. kungörelsen den 15 november 1895 följande
lydelse:
294
Folk- och småskolor.
»Lärare, som antages av skolråd eller av husfäder, skall anställas
antingen på bestämd tid, dock icke utöver ett läsår, eller tills vidare. I
senare fallet skall överenskommelse träffas om ömsesidig rätt till uppsägning
på minst fyra månader.»
Härigenom fixerades för första gången tillsättningsformerna på viss
tid och tills vidare. Den ömsesidiga uppsägningsrätten knöts till den
senare anställningsformen, som skulle utgöra den fastare, varjämte uppsägningstiden
sattes till minst fyra månader.
I den nya folkskolestadgan av den 10 december 1897 erhöll momentet
ytterligare följande tillägg:
— — — »skolråd dock obetaget att, där kyrkostämman så beslutar,
i enlighet med bestämmelser i vederbörligen stadfäst reglemente giva,
lärare vid småskolan en fastare anställning.»
Resultatet härav blev, att i en del skolreglementen såväl i städerna
som på landsbygden intogs eu föreskrift, att småskollärarinna med ett
visst antal tjänstår (vanligen fem) ej kan entledigas av andra orsaker
än de i § 32 omnämnda, gällande för ordinarie folkskollärare.
Så synnerligen stor betydelse och räckvidd för lösningen av frågan
om småskollärarnas rättsliga ställning ägde väl icke dessa bestämmelser,
vilka än i dag äro gällande, men de utgjorde en grund, på vilken kunde
byggas vidare. Av större värde blev ock det komplement till detta stadgande,
som tillkom genom kungl. kungörelsen den 17 november 1905
angående småskollärares entledigande, det nuvarande inom. 2 i stadgans
§ 33. I)å ifrågavarande moment, som i en följande avdelning kommer
att, närmare behandlas, även dessförinnan åberopas, må det här i sin helhet
återgivas:
»Har vederbörande examinerad, ogift lärare, som till befattning,
varom i § 23 förmäles, blivit av skolrådet antagen tills vidare med ömsesidig
uppsägningsrätt, och som ännu ej är till ålderdomsunderstöd berättigad,
Folk- och småskolor.
295
tjänstgjort i sammanlagt fem år å ifrågavarande eller annan likartad tjänst,
må sådan lärare entledigas endast av sådana orsaker, som omförmftlas i §
32, eller på grund därav, att tjänsten i fråga genom en i behörig ordning
godkänd omorganisation av skolväsendet skall förändras till folkskollärartjänst
eller indragas. Över skolrådets beslut över sådant entledigande må
besvär anföras av läraren på sätt som omförmäles i § 32.»
Av det ovan sagda framgår, att den inom varje annan tjänstemannakår
och lärargrupp förekommande ordinarieanställningen och därmed
tjänstinnehavarnas uppdelning i ordinarie oeh extra ordinarie icke
någonsin haft tillämpning inom den stora lärarkår, varom nu är fråga.
Den historiska anledningen därtill är förut uppvisad. Den ligger dels i själva
småskoleinstitutionens lösliga ställning i skolorganisationen och utveckling
så småningom mera på frivillighetens väg, dels i den omständigheten, att
den lärarkår, som gemenligen nämnes s måskol lärare, i vidsträckt mån
användes i mindre folkskolans och den egentliga folkskolans tjänst. Lika
naturligt som det varit, att småskolan fyllt och fyller ett verkligt behov
i folkundervisningen, så att dess utveckling till allt allmännare förekomst
såsom underlag för den egentliga folkskolan betecknar ett framsteg, lika
tydligt är det, att den s. k. mindre folkskolan är en övergångsform, vars
försvinnande och ersättande med folkskolor är ett önskemål, som kommer
att förverkligas, i den mån de ekonomiska förhållandena sådant medgiva.
Uppenbart är ock, att de biträdande lärarnas utbytande mot lärarkrafter, som
hava full folkskollärarkompetens, av samma anledning blott är en tidsfråga.
Det är emellertid av denna rörlighet och mer eller mindre långsamt
försiggående utveckling på folkskolans område, som småskollärarkåren
fått och ännu en tid framåt kommer att få lida. Den har i varje fall
uppenbarligen bidragit att försena införandet av sådana fasta former för
småskollärarnas tillsättning och entledigande, som gälla för folkskollärarna,
och som i stort sett redan från början kunde införas "för denna kår.
296
Folk- och småskolor.
För småskollärarkåren själv har den antydda bristen emellertid
känts synnerligen tryckande, och i det stora hela har nog även skolundervisningen
lidit därav, även om motarbetandet av varje förbättring i de
ifrågavarande lärarnas rättsliga ställning föregivits ske i »skolans sanna
intresse.» Både från kåren själv och från krafter utanför densamma hava
ock vid derå tillfällen framställningar gjorts i syfte att få till stånd eu
i verklig mening fastare anställning för småskollärarna, och har man därvid
tidigare tänkt sig detta mål kunna vinnas genom full likställighet i de
förhållanden, som i detta hänseende råda på den egentliga folkskolans område,
sålunda genom införande av ordinarie anställning.
I sådant syfte har t. ex. Sveriges allmänna folkskollärareförening
tvenne gånger gjort underdånig framställning hos Kungl. Maj:t, dels den
31 oktober 1881 och dels den 8 april 1903. Den sistnämnda petitionen
utmynnade i det yrkandet, att Kungl. Maj:t »täcktes i folkskolestadgan
införa en bestämmelse av det innehåll, att vid varje småskola minst en
lärare (lärarinna) skall vara anställd såsom ordinarie, samt vidtaga de
ändringar i gällande stadganden angående tillsättning av småskollärare, som
i sammanhang härmed må anses nödiga».
Tio år tidigare hade det elvte allmänna svenska folkskollärarmötet
i Göteborg 1893 genom sin styrelse i underdånig skrivelse hos Kungl.
Maj:t hemställt, »att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för sådana ändringar
i folkskolestadgans bestämmelser rörande tillsättning och avskedande
av lärare och lärarinna vid småskola och mindre folkskola samt andra
med småskolans lärarpersonal likställda lärare och lärarinnor, att dessa i
fråga om tillsättning och avskedande måtte i möjligaste mån bliva likställda
med folkskolans lärarpersonal».
Även i Riksdagen hade frågan uppmärksammats och en lösning efter
den nämnda likställighetsprincipen ifrågasatts. Vid 1885 års riksdag
väcktes nämligen Vandra kammaren en motion med hemställan, »att riks
-
Folk- och småskolor.
297
dagen för sin del ville besluta den ändring i 24 och 33 §§ av folkskolestadgan,
att lärares och lärarinnors vid småskola och mindre folkskola tillsättande
och entledigande måtte bestämmas i enlighet med vad i 19 och
■>2 §§ för folkskollärare i omförmälda hänseende är stadgat».
Riksdagen fann emellertid icke frågan mogen för en lösning, fastän
från olika håll gjordes en kraftig vädjan till regeringen, att något måtte
göras till förbättrande av småskollärarnas rättsliga ställning. Även vid
detta tillfälle mötte de skolorganisatoriska svårigheterna. Sålunda bör märkas,
att motionären i sitt yrkande undantagit de vid folkskolan anställda
biträdande lärarna, och i motiveringen framhölls, att en skolas omorganisation
skulle utgöra lagligt skäl för även blivande ordinarie lärares
entledigande.
Frågan om småskollärarkårens fastare anställning har sålunda på
grund av konsekvenser av ena eller andra slaget icke kunnat lösas i överensstämmelse
med kravet på likställighet mellan småskolans och folkskolans
lärare.
Detta förhållande har haft till följd, att småskollärarkåren i lönetekniskt
hänseende kommit att intaga en annan ställning än andra lärarkårer,
i vissa fall oförmånligare, i andra åter förmånligare.
Då ordinarie tjänster och extra ordinarie sådana i dessa begrepps
vanliga betydelse icke förekommit på ifrågavarande skolområden, utan
samtliga tjänster varit av i rättsligt hänseende enahanda natur, hava de
lörmåner, som tillkommit tjänstinnehavarna, måst knytas mera vid dessa
personligen än vid tjänsterna. Någon skillnad i avlöningshänseende har
sålunda hittills icke gjorts från synpunkten av anställningens art: oberoende
härav hava de fått åtnjuta ålderstillägg samt för såväl lönetur som
ålderdomsunderstöd ägt att räkna sig tillgodo all tjänstgöring såsom biträdande
lärare vid folkskola och såsom lärare vid småskola och mindre
folkskola.
38—131873. Lärarelånenämnden. 1.
298
Folk- ooh småskolor.
En dylik ordning vore ock motiverad för framtiden, därest de nuvarande
bestämmelserna i §§ 24 och 33 av folkskolestadgan om småskollärares
antagande och entledigande även framgent skulle förbliva oförändrat
gällande. Nämnden håller det emellertid för synnerligen önskvärt, att en
ändring i dessa stadganden kommer till stånd för att bereda småskolans
lärarkår en i rättsligt avseende mera tryggad ställning än för närvarande,
och att detta sker medelst sådana former, som bliva lämpliga att även i
avlöningshänseende läggas till grund för en uppdelning av denna kåi i
tvenne grupper, motsvarande extra ordinarie och ordinarie inom andra
lärarkårer.
Detta skulle utan tvivel ske på det mest rationella sättet genom fullföljande
av den reformlinje, som här ovan refererats, nämligen genom
införande av den verkliga ordinarie anställningen även för småskollärare.
Nämnden finner emellertid, att de svårigheter, som tidigare rest hinder för
denna princips genomförande, fortfarande göra sig i hög grad gällande.
När skolväsendet framdeles nått större utveckling, så att de mindre folkskolorna
avskaffats, av samtliga lärarkrafter på den egentliga folkskolans område
kan krävas folkskollärarkompetens, och småskoleinstitutionen åven
cenoin lagstiftningen erhållit den bestämda plats i skolorganisationen, som
motsvaras av dess egenart, kommer också frågan om sinåskollärarnas anställning
att lösa sig på ett enkelt och naturligt sätt. Till dess torde en provisorisk
lösning av denna fråga av så tillfredsställande art som möjligt
böra sökas på grundvalen av och genom en påbyggnad av nu gällande
bestämmelser, en lösning, som numera förordas av lärarkåren själv.
Frågan om småskollärarinnornas rättsliga ställning var föiemål för
behandling vid det femtonde allmänna svenska folkskollärarmötet i Lund
1913. Vid nämnda tillfälle hölls av folkskolläraren Gottfrid Björkman i Stockholm
ett utredande föredrag, i vilket lämnades dels en redogörelse för de
rättsförmåner, som hittills vunnits för småskolans lärare, och dels en
Folk- och småskolor.
299
undersökning av de olika vägar, efter vilka reformarbetet under den närmaste
tiden kan tänkas gå fram, för att ett tillfredsställande resultat må
vinnas. Det påvisades, hurusom de förmåner, som hittills vunnits, icke i
första hand knutits vid tjänsterna på småskolans område utan vid tjänstinnehavarna
och sålunda blivit av mera personlig art. Skulle den fastare
anställningen på småskolans område helt och hållet omformas till likhet
med förhållandena inom folkskolan, komme med hänsyn till berörda organisationsförhållanden
stora grupper av lärarinnor med en viss nödvändighet
att ställas utanför de förmåner, som följa med dylik anställning, nämligen
lärarpersonalen vid de mindre folkskolorna samt de vid folkskolorna anställda
biträdande lärarinnorna. (Mötesberättelsen sid. 275).
Meningarna vid mötet gingo också i den av inledaren förordade
riktningen, och enhälligt gjordes följande uttalande:
»Mötet anser, att vid förestående revision av de bestämmelser, som
röra småskolekårens tjänste- och rättsförhållanden, likställighet med folkskolans
lärarekår bör, så långt möjligt är, sökas på grundvalen av hittills
medgivna förmåner och alltså med bibehållande av den fastare anställningens
personliga natur.»
Det synes nämnden, som om det nuvarande stadgandet i folkskolestadgans
§ 24 mom. 3 om tillsättning dels på viss, närmare angiven tid,
dels tills vidare med rätt till ömsesidig uppsägning borde vara den basis,
varpå en vidare utveckling kan grundas.
Denna tanke är för övrigt icke ny. Den framfördes t. ex. i Riksdagen
redan år 1902. Nämnda ar yrkades i en motion i andra kammaren,
»att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t måtte meddela sådana ändrade bestämmelser, att ett bättre ordnat
förhållande vid sökande av samt tillsättande av ledigvordna platser för
lärare och lärarinnor i skolor för folkundervisningen, ävensom deras entledigande,
mera allmänt bleve gällande.»
300
Folk- och småskolor.
Motionären åsyftade småskollärare och med dem likställda lärare
och yttrade i motionen bland annat, att benämningen »ordinarie» och »extra»
icke borde vara främmande för denna kategori av lärare. »Man kunde
tänka sig, att sådana platser, som tillsattes på förut obestämd tid, med
exempelvis sex månaders uppsägning, kunde benämnas ordinarie och andra
av mera tillfällig art extra».
Det är också denna synpunkt, nämnden för sin del vill förorda.
Som bekant äro bestämmelserna i folkskolestadgans § 33 om småskollärares
entledigande grundade på ifrågavarande åtskillnad, så att den fastare
anställningen enligt denna paragraf endast är garanterad dem, som äro
anställda tills vidare. I detta sammanhang kan påpekas, att det på vissa områden
linnes hela tjänstemannakårer, vilkas ordinarieanställning består uti,
att de formellt förordnas tills vidare med rätt till viss tids ömsesidig uppsägning.
Detta är t. ex. fallet med Stockholms stads tjänstemän. För
att en sådan tillsättningsform skall kunna anses likvärdig med ordinarie
i vanlig mening fordras emellertid betryggande garantier mot missbruk i
fråga om såväl tillsättningen som entledigandet.
Anställning tills vidare. Sådana garantier, som ovan nämnts, finnas för
närvarande icke i tillräcklig grad för småskollärarna. I förut omförmälda
§ 24 mom. 3 angives blott, vilka anställningsformer som skola användas, men
det är åt skolråden helt och hållet överlåtet att bestämma, när och i vilken
utsträckning de skola tillämpas. För att få en riktig föreställning om
praxis i berörda avseende har nämnden genom en hänvändning till samtliga
skolrådsordförande i riket verkställt en undersökning rörande denna
sak, och framgår resultatet av bil. I tab. 60. Av den i slutet av 1913 tjänstgörande
lärarpersonalen voro 10,901 anställda tills vidare, och av dessa
innehade 1,138 eller omkring 10 f den fastare anställning, som avses
i § 24 mom. 3, och 822 voro anställda på viss tid. Av dessa senare voro
Folk- och småskolor.
301
enligt uppgift 021 att betrakta såsom vikarier (vikarier för lärare tjänstlediga på
grund av sjukdom 395, av annan anledning 107 samt vikarier på vakanta platser
119). Återstod sålunda 201 övriga på viss tid anställda. Dessa utgöra
eu mycket liten procent av hela antalet lärare och lärarinnor. Av undersökningen
framgår sålunda, att tills vidare-anställningen redan nu användes
i så vidsträckt omfattning, att den bland skolråden i det stora hela tydligen
anses som den normala. Men den har också ådagalagt åtskilliga
exempel på motsatsen. Det kan näppeligen anses normalt och riktigt, att
en lärarinna, som icke är vikarie för eu tjänstledig, utan några sakliga skäl
år efter år får uppehålla eu tjänst med förordnande på ett år i sänder och
sålunda undandragas möjligheten av den fastare anställning, som i § 33 garanteras
efter vissa års tjänstgöring med tills vidare-anställning. Av undersökningen
framgår, att bland nu åsyftade lärarkategori de finnas, som på detta sätt
uppehållit samma tjänst ända till 22 år. Ännu mera onormalt och stridande
mot författningens anda är det förhållandet, som också konstaterats
genom den utförda undersökningen, att inom hela skoldistrikt med eu
småskolepersonal uppgående ända till över 50 personer ingen enda av dessa
erhåller förordnande tills vidare, utan allesamman anställas för ett år i
sänder.
Nämnden håller före, att i varje fall, där eu lärartjänst av mera
stadigvarande natur finnes på nu ifrågavarande skolområden, bör den besättas
med innehavare tills vidare med ömsesidig uppsägningsrätt. Som en
jämförelse härmed må erinras därom, att då ordinarie lärartjänst vid folkskola
är ledig, äger skolrådet icke att någon längre tid låta uppehålla densamma
med vikarie, utan skola åtgärder för anskaffande av ordinarie lärare
vidtagas, »så snart ske kan och senast inom sex månader» (§ 19.) Då
nämnden sålunda förordar tills vidare-anställningen såsom regel, förbiser
den icke, att fall kunna förekomma, då vissa rent sakliga hänsyn, såsom
t. ex. växling i lärjungeantalet eller nära förestående omorganisation av
302
Folk- och småskolor.
skolväsendet, kunna nödvändiggöra anställandet av vissa lärarkrafter endast
på viss tid. Folkskolinspektionens oavlåtliga vaksamhet över skolväsendet
på varje särskild ort borde utgöra en tillräckligt säker garanti för att
undantagsbestämmelser för nämnda fall icke komma att missbrukas.
Nämnden förordar därför en bestämmelse av innehåll, att då lärare
vid sådan skola, som nu är i fråga, anställas av skolråd, skall det ske
tills vidare, där det icke med hänsyn till växling i lärjungeantalet, nära
förestående omorganisation av distriktets skolväsen eller annan anledning,
som då bör uppgivas i skolrådets protokoll, befinnes erforderligt, att
läraren anställes på viss tid.
Beträffande stadgandet i mom. 3 av § 24, att skolråd må kunna, där
kyrkostämma så beslutar, i enlighet med bestämmelserna i vederbörligen
fastställt reglemente giva lärare vid småskolan en fastare anställning, så
framgår av uppgifterna härovan, i vilken omfattning denna bestämmelse
vunnit tillämpning, nämligen till omkring 10 •/• av hela antalet tills vidare
anställda. Enligt vad nämnden förvissat sig om, motsvara i de allra flesta
fall de åsyftade reglementsbestämmelserna till sitt innehåll i huvudsak den
år 1905 tillkomna bestämmelsen i mom. 2 av § 33 rörande lärares entledigande,
vadan den äldre särbestämmelsen i § 24 numera torde kunna
anses vara mindre behövlig. Det kan därför ifrågasättas, om den icke kunde
borttagas. Nämnden har emellertid för sin del icke någon särskild anledning
att föreslå ändring i den punkten.
Med den större trygghet i småskollärarnas tillsättningsförhållanden,
som nämnden nu förordat, skulle jämväl förbindas större likställighet mellan
de olika lärarkårerna i avseende på lönesystemet. De, som bliva antagna
i tjänsten tills vidare, skulle nämligen erhålla avlöning efter samma grunder
som ordinarie lärare inom andra lärargrupper, sålunda erhålla ålderstillägg
och familjetillägg samt för sådan anställning äga rätt till tjänstårsberäk
-
Folk- och småskolor.
303
ning för lönetur på samma sätt som ordinarie lärare. Den kontanta avlöningen
skulle för dessa lärare utgå efter kalenderår.
Anställning på viss tid. Av ovanstående framgår, under vilka förhållanden
anställning på viss tid enligt nämndens mening bör äga berättigande.
'' Gruppen av på viss tid anställda korame då att bestå dels av sådana lärare,
som uppehålla tjänster, vilka äro vakanta, eller vilkas innehavare äro
tjänstlediga, sålunda alla slag av vikarierande lärare, dels av sådana, vilka
på grund av förut angivna särskilda förhållanden icke kunna erhålla anställning
tills vidare. Denna senare kategori av lärare koinme då att
motsvara de extra ordinarie lärarna vid folkskola, och skulle de också enligt
nämndens mening i avlöningshänseende likställas med extra ordinarie lärare.
I rent rättsligt hänseende skulle de på viss tid anställda lärarna fortfarande
såsom hittills vara undantagna den fastare anställning, som enligt § 33
garanteras dem, som äro anställda tills vidare.
Den åtskillnad, nämnden sålunda föreslår mellan å ena sidan tills
vidare och å den andra pa viss tid anställda lärare, kommer tydligen att
för de senare medföra en i vissa hänseenden försämrad ställning, jämfört
med de nuvarande förhållandena. Denna försämring kommer dock, helst
som antalet på viss tid anställda visat sig vara jämförelsevis ringa och
efter ett genomförande av nämndens förslag sannolikt kommer att ytterligare
minskas, att till fullo uppvägas av de väsentliga fördelar, som genom
nämndens förslag kommer att tillföras kåren i sin helhet.
c) Entledigande.
Uppenbart är, att hur viktiga bestämmelserna om lärarnas tillsättning
än kunna vara från olika synpunkter, så måste, när det gäller tryggandet
av lärarnas ställning i rättsligt avseende, själva tyngdpunkten ligga
i formerna för lärares entledigande. Till en början fanns ingenting bestämt
304
Folk- och småskolor.
rörande småskollärarpersonalens entledigande, sannolikt enär det ansågs
självklart, att den myndighet, sotn antagit ifrågavarande lärare, ock ägde
att när som helst och hur sotn helst avskeda dem. Men i den förnyade
folkskolestadgan av 1882 intogs en bestämmelse av följande lydelse: »Lärare,
som av skolrådet blivit antagen, äger skolrådet entlediga, dock med
iakttagande av de vid hans antagning överenskomna villkor.» Sådana lärare
äro enligt § 24 extra ordinarie folkskollärare, biträdande lärare vid
folkskola, lärare vid sådan småskola eller mindre folkskola, som blivit
upprättad av hela skoldistriktet, ävensom särskilda lärare i övningsämnen.
Det i den föregående framställningen (sid. 294) åberopade mom. 2 av
folkskolestadgans § 33, har den innebörden, att vederbörligen examinerad,
ogift lärare, som blivit av skolrådet antagen tills vidare med ömsesidig uppsägningstid
som ännu ej är till ålderdomsunderstöd berättigad, och som
IV
tjänstgjort i sammanlagt fem år å ifrågavarande eller annan likartad tjänst, må
entledigas endast av sådana orsaker, som omförmälas i § 32, eller på grund
därav, att tjänsten i fråga genom en i behörig ordning godkänd omorganisation
av skolväsendet skall förändras till folkskollärartjänst eller indragas.
De åberopade avsättningsorsakerna uttryckas i § 32 sålunda: »befinnas
oskicklig till eller försumlig i förrättandet av sin tjänst eller ådagalägga
sådant uppförande, att han ej bör såsom lärare längre bibehållas».
Vad beträffar de undantag från möjlighet till den fastare "anställning,
som bestämmelsen i detta moment avser att garantera, så har nämnden
redan i annat sammanhang här ovan vidrört frågan om oexaminerade
lärare" samt lärare, som tillsättas på viss tid, och kommit till det resultat,
att båda dessa undantag fortfarande böra gälla. Undantagna äro också
de, som äro berättigade till helt ålderdomsunderstöd. Då nämnden kommer
att föreslå skyldighet för småskollärare att vid uppnådd pensionsålder avgå
Folk- och småskolor.
305
från sin tjänst (se sid. 318), torde något särskilt stadgande i detta hänseende
här icke vara behövlifft.
Själva huvudbestämmelsen i detta moment, genom vilken läraren
garanteras en fastare anställning, består där ut i, att lärare, som av skolrådet
blivit antagen tills vidare med ömsesidig uppsägningsrätt och tjänstgjort i
sammanlagt fem år, må kunna entledigas endast av vissa uppgivna skäl.
Dessa äro av tvänne olika slag.
Det ena skälet består däri, »att tjänsten ifråga genom eu i behörig
ordning godkänd omorganisation av skolväsendet skall förändras till folkskollärartjänst
eller indragas». Uppenbart är, att denna grund för entledigande
utgör ett försvagande av denna lärarkårs rättsliga ställning i stort
sett, men såsom av den föregående redogörelsen framgått, utgör denna
olägenhet en nödvändig följd av de skoj organisatoriska förhållandena och
torde sålunda icke kunna undvikas. Nämnden föreställer sig, att vid entlediganden
av detta slag de lokala skolmyndigheterna komma att förfara
med så stort förutseende och så stor omtanke om de ifrågavarande lärarna,
som omständigheterna medgiva.
Den andra gruppen av de skäl, som skola ligga till grund för entledigande,
sammanfattas i uttrycket »sådana orsaker, som omförmälas i §
32». Häri ligger den fasta punkten för läraren, enär dessa orsaker äro
av sådan natur, som kan hänföras till hans eget förhållande, och över vilka
han sålunda själv kan bestämma. Men även denna punkt är behäftad med
en betänklig svaghet, som tydligt framträder vid en jämförelse med det
övriga innehållet i § 32. Medan entledigandet av en ordinarie folkskollärare
enligt denna paragraf kan ske endast efter föregången, fruktlös befunnen
varning, kan en felande småskollärare avskedas omedelbart.
Detta förhållande har vissa konsekvenser med sig även i avlönings
O
Ö
hänseende. I såväl avlönings- som statsbidragskungörelsen heter det för
39—131873. Lärarelönenämnden. 1.
306
Folk- och småskolor.
både folkskolans och småskolans lärare, att åtnjutande av ålderstillägg är
beroende av »oförvitlig tjänstgöring». Vad folkskolans lärare beträffar,
tolkas denna bestämmelse sålunda, att tjänstgöringen anses oförvitlig, så
länge icke läraren erhållit varning enligt § 32. Lärare, som erhållit dylik
varning, erhåller icke uppflyttning i högre lönegrad, med mindre fem år med
oförvitlig tjänstgöring förflutit efter undfången varning, vadan varning
alltså i vissa fall medför mistad lönetursrätt. Genom prejudikat har blivit
fastslaget, att en småskollärare icke kan lagligen varnas enligt nyssnämnda
§ 32. Om begreppet oförvitlig skulle ha samma innebörd för småskolans
som för folkskolans lärare, följde uppenbarligen därav, att småskollärarnas
tjänstgöring under alla förhållanden maste, formellt sett, betraktas som
oförvitlig. Huruvida en sådan tolkning får givas är emellertid ovisst.
Att frågan icke heller blivit närmare klargjord i besvärsväg torde väl
närmast bero på det förhållandet, att småskollärare, som begår en så allvarlig
förseelse, att den skulle motivera en anmälan om förvitlig tjänstgöring, i
rejreln varder utan vidare avskedad.
Sveriges allmänna folkskollärareförening, som år 1911 behandlat detta
ärende inom sina kretsar, har med stor enhällighet uttalat sig för sådan
likställighet mellan småskolans och folkskolans lärarkår, att även den
förra blir inbegripen i den bestämmelse rörande varning, som föreskrives
i folkskolestadgans § 32. Nämnden finner ock för sin del både sakliga
och formella skäl tala för en sådan förbättring i småskollärarnas rättsliga
ställning, som införandet av varning såsom en första straffgrad innebär,
och föreslår fördenskull, attl entledigandet enligt § 33 må ske icke blott
av de orsaker utan även i den ordning, som i § 32 omförmäles. I avdelningen
om lönetur längre fram avhandlas närmare de synpunkter, som
stå i samband med den oförvitliga tjänstgöringen såsom lönetursvillkor.
Återstår sålunda frågan om gift lärares ställning. Oavsett hur
ordalydelsen i den nuvarande bestämmelsen i detta avseende tolkas, synes
Folk- och småskolor.
307
<let utan vidare böra vara klart, att giftermål för manlig lärare icke bör
utgöra hinder för erhållande av fastare anställning enligt denna paragraf.
Då bestämmelsen i § 33 mom. 2 icke synes upphäva den tidigare bestämmelsen
i § 24 mom. 3, torde det vara möjligt, att bland de 10 / av
tills vidare-anställda lärare och lärarinnor, som erhållit fastare anställning
enligt den sistnämnda paragrafen, befinna sig även eu del gifta lärarinnor.
Om det stora flertalet småskollärarinnor gäller i alla fall för närvarande,
att de efter inträde i äktenskap icke kunna, under eljest lika förutsättningar,
vinna lika fast anställning som i det ogifta ståndet. Känt är
emellertid, att många lärarinnor, kanske flertalet, bibehållas i tjänsten
även efter ingånget giftermål, vilket förhållande dock icke omintetgör
otryggheten i deras rättsliga ställning, enär de när som helst kunna av
denna anledning entledigas.
Frågan om de gifta småskollärarinnornas rättsliga ställning synes
icke böra lösas helt isolerad utan ses i sammanhang med rättsställningen i
nu nämnda avseende hos de kvinnliga befattningshavare på skolans olika
områden, som nämnden har att syssla med. I kap. III, 2 är frågan om gift
kvinnas anställning behandlad från mera principiella synpunkter. Av
nämnda framställning (sid. 129) synes, att nämnden i avseende på de gifta
lärarinnorna vid statens skolor föreslagit ett stadgande, som till innehållet
sammanfaller med det, som är fastställt i kungl. kungörelsen den 10 juni
1912 angående allmänna villkor och bestämmelser för å vissa domstolars
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar. Enligt
nämndens nu åberopade förslag skulle gift kvinna äga befordras till ordinarie
befattning vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna
endast efter av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat
medgivande, och om kvinnlig innehavare av dylik befattning ingår äktenskap,
skulle hon icke vara skjddig att av denna anledning avgå från befattningen,
därest icke vederbörande centrala myndighet med hänsyn till
befattningens behöriga upprätthållande funne det nödigt.
308
Folk- och småskolor.
Vad småskolans lärarinnor beträffar, bör enligt nämndens mening ingen
ändring göras i nuvarande förhållande, att sådan lärarinna må kunna av skolrådet
antagas och anställas tills vidare utan hinder därav, att hon är gift.
Däremot anser nämnden, att ändring bör göras i den nuvarande bestämmelsen
i § 33 mom. 2 angående gift småskollärarinnas entledigande i syfte att
något bättre än för närvarande trygga sådan lärarinnas ställning. Sålunda
synes lärarinnans ingående av äktenskap i och för sig icke böra få utgöra
tillräcklig grund för entledigande. Endast i sådant fall, då skolans bästa
det uppenbarligen kräver, bör giftermål få utgöra anledning till avskedande.
Enligt nämndens mening skulle nu angivna syften vinnas genom tillämpningav
innehållet i senare delen av ovan anförda bestämmelse, som nämnden föreslagit
att gälla för de statsanställda kvinnliga lärarna. Tillämpat på de kvinnliga
småskollärarna skulle motsvarande stadgande få den innebörden, att om
lärarinna, som avses i § 33 mom. 2, är gift, hon må, utan hinder av vad
som eljest är stadgat om småskollärares avskedande, kunna entledigas från sin
befattning, därest folkskolöverstyrelsen på framställning av vederbörande
skolråd med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande finner det nödigt.
De förslag, nämnden sålunda framställt, kunna till sina grunddrag
sammanfattas sålunda:
1) Beträffande den rättsliga ställningen.
Endast vederbörligen examinerade lärare böra äga behörighet att vinna
anställning vid de skolor, som här avses, dock att oexaminerad lärare, som
redan erhållit anställning såsom småskollärare, då löneregleringen träder i
kraft, varder vid behörighet till sådan anställning bibehållen.
Lärare skall antagas antingen tills vidare eller på viss tid. Anställning
tills vidare skall förbindas med ömsesidig rätt till minst fyra månaders
uppsägning. Antagning på viss tid må endast ske för högst ett
läsår i sänder.
Folk- och småskolor.
30!)
Då lärartjänst är lödig, skall den besättas med lärare, som antages
tills vidare, därest icke särskilda förhållanden, som stå i samband med
skolväsendets organisation, motivera, att läraren antages på viss tid.
Lärare, som antagits tills vidare, skall efter fem års tjänstgöring
erhålla fastare anställning. Denna fastare anställning skall bestå däri, att
dylik lärare må kunna entledigas endast av sådana orsaker och i sådan
ordning, som omförmälas i § 32 av folkskolestadgan, d. v. s. endast på
samma sätt som ordinarie folkskollärare.
Undantag från denna bestämmelse om fastare anställning utgöra
dels oexaminerade lärare, dels lärare, som uppnått stadgad pensionsålder.
Vad beträffar gift kvinnlig lärare, må sådan kunna entledigas från
sin befattning, därest folkskolöverstyrelsen på framställning av vederbörande
skolråd med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande sådant
prövar nödigt.
2) I avlöning shänseende.
Lärare, som antagits tills vidare, bliva, därest de äro examinerade,
närmast jämförliga med ordinarie folkskollärare och skola sålunda liksom
dessa dels äga åtnjuta samtliga förekommande kontanta avlöningsförmåner
i form av grundlön, ålderstillägg och familjetillägg, dels på enahanda sätt
beräkna tjänstår för lönetur.
Oexaminerade lärare av detta slag, vilka vunnit anställning före den
1 januari 1908, skola åtnjuta en kontant avlöning, till beloppet motsvarande
den för de examinerade bestämda grundlönen. För oexaminerade lärare i
övrigt föreslås ingen lönereglering, då bidrag icke utgå till sådana lärare
som blivit anställda efter nämnda tidpunkt.
Lärare, som blivit antagna gä viss tid, skulle i avlöningshänseende
närmast bliva jämförliga med extra ordinarie lärare vid folkskolan och
sålunda åtnjuta ett arvode utan ålders- eller familjetillägg.
310
Folk- och småskolor.
Vad nämnden härovan anfört i avseende på småskollärarkårens rättsliga
ställning skulle bland annat föranleda ändring i §§ 23, 24 och 33 i
O
O
folkskolestadgan, vilka enligt nämndens mening skulle erhålla det innehåll,
som framgår av efterföljande
Förslag till författning angående ändringar av § 23 mom. I, § 24 mom. 3
och § 33 mom. 2 i folkskolestadgan.
§ 23.
1. För att anställas som lärare vid småskola, lärare vid mindre
folkskola och biträdande lärare vid folkskola fordras att vara känd för
gudsfruktan och sedlig vandel samt äga den stadga i karaktären och den
foglighet i lynnet, som ungdomens ledning kräver, ävensom att hava antingen
avlagt folkskollärarexamen eller ock vid något statens seminarium
eller annat under offentlig kontroll stående seminarium undergått
för sådan anställning avsedd prövning, skolande enahanda behörighet jämväl
tillkomma lärare vid ifrågavarande läroanstalter, som enligt tidigare meddelade
bestämmelser undergått sådan prövning inför folkskolinspektör.
Övergångsstadgande.
Denna författning träder i kraft den 1 januari 1916, dock att den,
som utan att, på sätt i denna författning sägs, vara vederbörligen examinerad,
före nämnda tidpunkt blivit anställd som lärare vid småskola, lärare
vid mindre folkskola eller biträdande lärare vid folkskola, skall jämväl
efter nämnda tidpunkt äga behörighet till sådan anställning.
§ 24.
3. Extra ordinarie folkskollärare och särskilda lärare i övningsämnen
må efter omständigheterna anställas på viss tid eller tills vidare.
Folk- och småskolor.
311
Då lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande
lärare vid folkskola anställas av skolråd, skall det ske tills vidare, där det
icke med hänsyn till växling i lärjungeantalet, nära förestående omorganisation
av distriktets skolväsen eller annan i skolrådets protokoll uppgiven
anledning befinnes erforderligt, att läraren anställes på viss tid, skolråd
dock obetaget att, där kyrkostämman så beslutat, i enlighet med bestämmelser
i vederbörligen stadfäst reglemente giva lärare vid småskolan eu
fastare anställning.
Då lärare anställes tills vidare, skall därmed följa ömsesidig rätt till
minst fyra månaders uppsägning, där ej längre uppsägningstid blivit avtalad.
Då lärare anställes på viss tid, må denna icke överstiga ett läsår.
§ 33.
2. Har vederbörligen examinerad lärare, som till befattning, varom
i § 23 förmärs, blivit av skolrådet anställd tills vidare, tjänstgjort i sammanlagt
fem år som lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola eller
biträdande lärare vid folkskola, må sådan lärare, därest han icke eljest
enligt bestämmelse i reglementet för småskollärarnas pensionsinrättning är
skyldig att avgå från tjänsten, entledigas endast av sådana orsaker och i
den ordning, som omförmälas i § 32, eller på grund därav, att tjänsten i
fråga genom en i behörig ordning godkänd omorganisation av skolväsendet
skall förändras till folkskollärartjänst eller indragas. Utan hinder av vad
som sålunda är stadgat må kvinnlig lärare, som är gift, kunna entledigas,
därest folkskolöverstyrelsen på framställning av vederbörande skolråd med
hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande finner det nödigt.
över skolråds beslut om entledigande må besvär anföras av läraren
på sätt, som omförmäles i § 32.
312
Folk- och småskolor.
3. Småskollärarpersonalens avlöningsförhållanden.
I närmast föregående avdelning har nämnden i samband med ifrågasatta
ändringar i nu gällande bestämmelser rörande småskollärarkårens rättsliga
ställning motiverat behovet jämväl av ändrade grunder i vissa fall för
dessa lärares avlöning, och framställes här nedan, under hänvisning till vad
i berörda hänseenden förut yttrats, förslag till lönereglering för lärare vid
småskolor och mindre folkskolor samt biträdande lärare vid folkskolor. Då
de avlöningsförmåner, som utgå in natura, behandlas i en särskild avdelning,
avses här endast den kontanta avlöningen.
Allmänna avlöningsgrunder. Nämnden har å sid. 59 närmare berört
frågan om förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärartjänster vid
småskolan och därvid föreslagit, att även för småskolekåren må utgå fainiljetillägg
efter enahanda grunder, som föreslagits beträffande övriga kommunalt
anställda lärare. Småskollärarnas kontanta avlöning skulle sålunda
enligt nämndens förslag utgå i följande former, nämligen: 1) grundlön, 2)
ålderstillägg och 3) familj etillägg.
Enligt nu gällande bestämmelser utgår den lagstadgade avlöningen till
lärare vid småskola, vid mindre folkskola och vid folkskola biträdande lärare,
som »blivit behörigen antagen till lärare vid någon av förenämnda
skolor». Nämnden har, på sätt närmare framgår av framställningen å sid.
309, föreslagit en åtskillnad mellan dem, som antagits tills vidare med rätt
till ömsesidig uppsägning, och dem, som blivit antagna på viss tid. De,
som blivit antagna tills vidare och sålunda motsvara ordinarie lärare, skulle
åtnjuta alla de föreslagna avlöningsförmånerna i form av grundlön, ålderstillägg
och familj etillägg, medan däremot lärare tillhörande den senare
gruppen endast skulle komma i åtnjutande av arvode utan ålders- eller
familj etillägg.
Folk- ocli småskolor.
Avlöningsbeloppet för lärare, som äro anställda tills vidare. För närvarande''
utgör grundlönen för vederbörligen examinerade lärare vid småskolor,
mindre folkskolor eller biträdande vid folkskolor 500 kronor, vartill
komma tre ålderstillägg, vartdera å 60 kronor. 1 centralstyrelsens lönepetition
(se bil. XXVIII: 20) föreslås för dessa lärare en grundlön av 700 kronor
jämte fyra ålderstillägg, vartdera å 100 kronor. Av åberopade bilaga framgår,
att icke mindre än 58 av Sveriges allmänna folkskollärareförenings
kretsar velat sätta grundlönen för småskollärarkåren till 800 kronor eller
därutöver. Sannolikt är detta uttryck för en tanke, som framkommit inom
lärarkåren, att grundlönen för en småskollärarinna icke bör sättas lägre än
till 2/3 av folkskollärarinnas begynnelselön.
Nämnden ansluter sig till det i petitionen upptagna beloppet av
grundlönen, nämligen 700 kronor. I likhet med vad som föreslagits för
folkskollärarkåren förordar nämnden blott tre ålderstillägg i stället för fyra
men anser, att vartdera ålderstillägget i stället bör sättas till 150 kronor.
De tre föreslagna familjetilläggen böra utgå med enahanda belopp, eller 150
kronor vartdera. De olika lönegraderna, familj etilläggen ej inberäknade,
bliva alltså 700, 850, 1,000 och 1,150 kronor.
•
Att den avlöningsförhöjning, som nu ifrågasattes för småskolans lärarpersonal,
är, om den ses i förhållande till de nu utgående löneförmånerna,
relativt större ån den, som föreslås för övriga lärarkårer, har sin naturliga
förklaringsgrund i det förhållandet, att de nu ifrågavarande lärarna hitintills
hållits nere på en allt för låg ekonomisk nivå. De föreslagna avlöningsbeloppen
äro enligt nämndens mening icke större, än vad som med hänsyn till
rådande levnadskostnader kan anses motsvara kravet på anständig bärgning.
Nämnden har icke heller kunnat underlåta att vid uppgörandet av
förslag till lönereglering för småskolans lärarpersonal taga berättigad hänsyn
till själva denna skolas betydelse och behov. Så länge fordringarna
på småskollärarnas utbildning voro sa gott som inga eller i varje fall mycket
40—131873. Lärarelönenämnden. 1.
314
Folk- och småskolor.
små, var det ju i viss mån naturligt, att dessa lärare fingo arbeta för en
ringa avlöning. Kraven i nämnda hänseende hava emellertid, såsom närmare
framgår av framställningen å sid. 289, alltjämt stegrats. De särskilda
utbildningskurser, som numera äro obligatoriska för dessa lärare, hava mer
och mer utvidgats. Ännu år 1898, då den kungl. stadgan för småskoleseminarierna
trädde i kraft, hade 18 sådana seminarier blott ettårig kuis
och endast 4 seminarier tvåårig kurs. År 1912 hade av då befintliga
småskoleseminarier 21 tvåårig kurs och blott ett ettårig. Enligt vad
nämnden har sig bekant, kommer detta senare seminarium att nästa år
upphöra. Frågan om en i det hela förbättrad småskollärarutbildning står
för övrigt på dagordningen. Det förhåller sig nämligen så, att kravet på
undervisningens omläggning i praktisk riktning med därav betingade tidsenliga
metoder i hög grad tager sikte även på den första undervisningen.
De ovan föreslagna lönerna äro avsedda att tillkomma endast vedeibörligen
examinerade lärare. De oexaminerade lärare, vilka äro anställda
tills vidare, åtnjuta för närvarande ett arvode av 500 kronor. Nämnden
föreslår för dessa lärare ett arvode, till beloppet motsvarande ovannämnda
orundlön, eller 700 kronor. Här avses endast sådana oexaminerade lärare,
som blivit tillsatta före den 1 januari 1908. Som förut nämnts, utgår icke
statsbidrag åt oexaminerade lärare, som anställts efter nämnda tidpunkt.
Enligt vad nämnden inhämtat, torde emellertid några sådana lärare icke finnas.
Lärare, vilka avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom. 2 av folkskolestadgan,
böra vara skyldiga att underkasta sig bestämmelserna angående
småskollärarnas pensionsinrättning ävensom de bestämmelser, vilka, i enlighet
med vad som blivit sagt i kap. V, 6, må bliva föreskrivna till lärjungarnas
skyddande mot smittosam lungsot.
Om lärare, som enligt ovan anförda paragrafer i folkskolestadgan
vunnit fastare anställning, innan den ifrågasatta nya löneregleringen träder
Folk- och småskolor.
315
i kraft, icke ingår på denna lönereglering, bör han åtnjuta avlöning och
ålderdomsunderstöd efter nu gällande bestämmelser.
Avlöning för lärare, som äro anställda på viss tid, samt för vikarier.
Enligt nu gällande bestämmelser skall, då biträdande lärare vid folkskola,
lärare vid mindre folkskola eller småskola är tjänstledig på grund av sjukdom
och vederbörligen examinerad vikarie för honom är förordnad under
oavbrutet minst eu månad av den fastställda undervisningstiden av åtta
månader av året, vikarien åtnjuta arvode efter minst 450 kronor för åtta
månaders undervisningstid eller 56 kronor 25 öre för läsmånad och i övrio-t
Ö
samma naturaförmåner som vikarie för ordinarie eller extra ordinarie lärare
vid folkskola. Har oexaminerad vikarie förordnats, skall denne åtnjuta
arvode efter minst 400 kronor för åtta månaders undervisning eller 50
kronor för läsmånad och i övrigt enahanda naturaförmåner, som nyss är
sagt, dock att statsbidrag till sådan vikarie ej må erhållas, med mindre
vikarien blivit vederbörligen examinerad och folkskolinspektören vitsordar,
att vikarien befunnits duglig^
Då lärare är tjänstledig av annan anledning än sjukdom, finnes intet
direkt stadgande angående storleken av vikariens avlöning. Dock finnes i
kungl. kungörelsen om statsbidrag till lärares avlöning eu bestämmelse, som
avser avlöningen för vissa vikarier i det fall, att dessa äro oexaminerade.
Utan hinder av den förut nämnda bestämmelsen om statsbidrag endast för
sådan oexaminerad lärare, som blivit anställd före den 1 januari 1908, må
statsbidrag nämligen utbekommas jämväl i det fall, att lärartjänst vid småskola,
mindre folkskola eller biträdande vid folkskola vid förfall för tjänstinnehavaren
eller vid inträffad ledighet måst tillfälligtvis uppehållas av
oexaminerad lärare, såvida folkskolinspektören vitsordar, att vederbörligen
examinerad lärare ej kunnat erhållas, att den antagne befunnits duoiio-,
och att i årlig lön utgått, utom föreskrivna förmåner av husrum och vedbrand
eller stadgad ersättning därför, minst 450 kronor.
316
Folk- och småskolor.
Såsom förut (sid. 309) framhållits, förordar nämnden för åstadkommande
av större ordning och reda i berörda förhållanden en bestämd skillnad
i avlöningshänseende mellan de tills vidare och de på viss tid tillsatta
lärarna. Till den senare gruppen hänföras dels alla slag av vikarier, vilka
av skäl, som närmare blivit anförda i samband med förslag om arvoden för
vikarier vid folkskolan (sid. 268), böra tillförsäkras en bestämd minimiavlönino\
detta oavsett huruvida vikarien är vederbörligen examinerad eller icke,
ö*
dels alla övriga på viss tid antagna lärare, vilka senare närmast komma att
motsvara de extra ordinarie lärarna vid folkskolan.
För samtliga sådana lärare, vare sig de äro kvinnor eller män, föreslår
nämnden ett arvode av 650 kronor, vadan skillnaden mellan dessa
lärares arvode och grundlönen för dem, som äro anställda tills vidare,
fortfarande komme att bliva samma belopp som för närvarande.
I övrigt böra arvodena till de pa viss tid tillsatta lärarna och till vikarierna
i tillämpliga delar utgå efter samma grunder, som föreslagits
att gälla för extra ordinarie och vikarierande lärare vid folkskolan.
Lönetursberäkning. Enligt nu gällande bestämmelser äga småskollärarna
att komma i åtnjutande av ålderstillägg efter resp. 5, 10 och 15 års
oförvitlig tjänstgöring. I den föregående redogörelsen för småskollärarnas
rättsliga ställning har påpekats (sid. 306), att då varning icke förekommersåsom
eu särskild straffgrad för småskollärarpersonalen, bestämmelsen om
oförvitlig tjänstgöring såsom lönetursvillkor i praktiken icke har samma
betydelse för småskolans som för folkskolans lärare. Med de av nämnden
föreslagna ändringarna i folkskolestadgans § 33 mom. 2, varigenom varning
införes såsom straffgrad för småskollärare, finnes intet hinder för att bestämmelsen
om oförvitlig tjänstgöring kommer att beträffande påföljd i
löneturshänseende erhålla samma innebörd för såväl småskollärare som
folkskollärare. Nämnden föreslår också en sådan likformighet, varuti innefattas,
att i avseende på bestämmelsens tillämpning skall jämväl för små
-
Folk- och småskolor.
317
skollärarna gälla den
utvecklats ä sid. 270.
ordning, som av nämnden föreslagits och närmare
Vad angår grunderna i övrigt för lönetursberäkningen, erinrar nämnden
därom, att småskollärare å ena sidan får räkna all slags tjänstgöring
i denna sin egenskap sig till godo, sålunda även tjänstgöring som vikarie
och efter förordnande på viss tid, varemot å andra sidan för uppflyttning i
högre lönegrad kräves sammanlagt fulla fem tjänstår, under det folkskollärare
liksom statstjänare i allmänhet endast behöver tjänstgöra fyra femte
delai
a\ den tjänstetid av fem år, som erfordras för vinnande av varje
särskilt ålderstillä er er.
Ce
Av den principiella åtskillnad, nämnden gjort mellan pa viss tid och
tills vidare anställda lärare, följer, att de förra såsom i avlöningshänseende
jämnställda med extra ordinarie lärare icke kunna få räkna tjänstår för
lönetur. Men då förefinnes heller intet skäl att för den senare gruppen
bestämma annan lönetursberäkning än för ordinarie lärare vid statens och
kommunernas övriga skolor. Nämnden föreslår alltså, att lärare, som är anställd
tills vidare, skall uppflyttas i högre lönegrad, därest han i den lägre
lönegraden tjänstgjort mera än fyra femtedelar av den på fem kalenderår belöpande
undervisningstiden av åtta månader om året eller den kortare tid
under vilken undervisningen vid skolan på grund av Kungl. Maj:ts särskilda
medgivande meddelats, därvid dock läraren icke för något år får tillgodoräkna
sig mera än åtta månaders tjänstgöring. Vidare år för folkskollärare
stadgat, att vid sådan tjänstårsberäkning, som nu är i fråga, icke får föras
lärare till last tjänstledighet, som åtnjutits för att på grund av särskilt förordnande
eller val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning eller
föi fullgörande av värnplikt, och bör denna bestämmelse även komma att
gälla småskollärarna.
Vad nämnden å sid. 271 yttrat angående rätt för folkskollärare att
för lönetur räkna sig till godo tjänstgöring vid under offentlig kontroll
318
Folk- och småskolor.
stående småskoleseminarium bör gälla även för småskollärare, som är
anställd tills vidare, då enligt kungl. kungörelse den 27 maj 1898 och den
21 juni 1901 till tjänst vid sådant seminarium utgått statsbidrag såsom
till lärare vid småskola.
Vad beträffar övergången till de nya bestämmelserna, så bör enligt
nämndens mening läraren få behålla det antal lönetursår, han enligt hittills
gällande bestämmelser intjänat vid ingången av det år, då de nya bestämmelserna
träda i kraft. Endast i så måtto bör en förändring tillämpas,
att till detta antal år lägges den tid, under vilken läraren före nämnda
tidpunkt åtnjutit tjänstledighet för att på grund av särskilt förordnande
eller val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning, ävensom den
tid läraren, på sätt ovan sagts, kan hava varit anställd vid småskoleseminarium.
Avlöningsförmåner under tjänstledighet. I detta avseende gällei i huvud
sak, vad som är stadgat för ordinarie och extra ordinarie folkskollärare.
Lärare vid småskola och mindre folkskola samt biträdande lärare vid folkskola,
som är tjänstledig på grund av sjukdom, äger sålunda, därest han
icke förklarats obotligt sjuk eller berättigad till helt ålderdomsunderstöd
(i vilka fall han har att ensam bestrida vikariens avlöning), att åtnjuta de
honom eljest tillkommande avlöningsförmåner med avdrag av ett belopp,
motsvarande en fjärdedel av vikariens kontanta minimiavlöning.
Enligt nämndens mening bör denna bestämmelse, i vad den avser
avdragets storlek, fortfarande äga tillämpning. De förslag, nämnden eljest
framställt beträffande reglering av avlöningen för tjänstledig folkskollärare
och i samband därmed om skyldighet i vissa fall (nämligen vid obotlig
sjukdom samt efter uppnådd för bekommande av hel pension bestämd levnadsålder)
att avgå från tjänsten, böra vinna tillämplighet även för småskolans
lärarpersonal, och hänvisas i dessa stycken till framställningen å
sid. 273.
Folk- och småskolor.
319
Nämnden far även i detta sammanhang erinra därom, att vad som föreslagits
för de ordinarie lärarna vid folkskolan skulle gälla för de småskollärare,
som blivit antagna tills vidare. I)ä de lärare, som tillsättas på viss
tid eller uppehålla vakanta platser, närmast äro jämförliga med extra ordinarie
vid folkskolan, synes motiverat, att nämnda lärare även få vid
sjukdomsfall efter samma grunder som de senare bidraga till avlöning åt
vikarie. Därigenom sker intet avsteg från nuvarande förhållanden.
Lönernas utbetalande. Rörande denna punkt får nämnden hänvisa till
vad om densamma yttrats å sid. 276.
Statsbidrag. Enligt statsmakternas beslut komma från och med 1915
statens bidrag till småskollärarnas avlöning att utgå med belopp, motsvarande
nio tiondedelar av grundlönen samt hela ålderstil läggen. Till avlönande
av vikarie för sådan småskollärare, till vilkens avlönande bidrag
av statsmedel utgår, då denne är tjänstledig på grund av styrkt sjukdom
och därvid är skyldig att av sin avlöning avstå ett belopp, motsvarande eu
fjärdedel av vikariens minimiavlöning, bidrager staten med två tredjedelar
av denna avlöning.
Det av nämnden uppgjorda löneregleringsförslaget för småskollärare
avviker beträffande grunderna från nu gällande lönestat bl. a. däri, att det
innehåller en ny avlöningsform, nämligen familjetillägg. Nämnden har å
sid. 277 uttalat den uppfattningen, att utgifterna för familj etillägg böra
helt bekostas av staten.
Vad nämnden å sid. 277 anfört beträffande grunderna för statsbidrags
utgående till folkskollärarnas avlöning, har i det hela tillämpning även på
småskollärarnas löner. I ett hänseende förefinnes dock en olikhet, i det
nämnden beträffande småskollärarkåren icke föreslår någon skillnad mellan
manliga och kvinnliga lärares löner. Vad som i avseende på folkskollärarna
anförts rörande statsbidrag till täckande av merkostnaden för de
manliga lärarnas löner har därför ingen tillämpning på småskollärarna.
320
Folk- ock småskolor.
Tillämpas de sålunda anförda grunderna, skulle för lärare, som äro
antagna tills vidare, utgå följande statsbidrag, nämligen: 1) nio tiondedelar
av grundlönen ävensom 2) de ålderstillägg och familjetillägg, till
vilka läraren må vara berättigad.
För lärare, tillsatta på viss tid, skulle statsbidraget utgå med nio
tiondedelar av det för dessa lärare bestämda, arvodet.
För vikarierande småskollärare skulle statsbidragen utgå efter följande
grunder:
Om tjänsten är ledig: nio tiondedelar av arvodet för vikarie å
tjänsten; om tjänstens innehavare erhållit tjänstledighet för att, på grund
av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig
befattning: så stor del av vikariatsarvodet, som Kungl. Maj:t för det särskilda
fallet bestämt skola av statsmedel utgå; samt om tjänstens innehavare
eller, därest tjänsten är ledig, den, som under ledigheten uppehåller
densamma, erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom:
tjugusju fyrtiondedelar av arvodet för vikarie å tjänsten.
De villkor rörande skolans uppgift och organisation samt löneförmånerna,
vilka i § 2 mom. 1 av den nuvarande statsbidragskungörelsen uppställas
såsom oeftergivliga för statsbidrags utbekommande, böra fortfarande
komma att gälla. I övrigt böra gälla de villkor, som äro bestämda för
statsbidrags utgående till folkskollärare.
Då oexaminerad lärare användes som vikarie, må statsbidrag till
dennes avlönande ej utgå, med mindre folkskolinspektören vitsordar vikariens
duglighet, samt att examinerad vikarie ej kunnat erhållas.
Om småskollärare med sådan fastare anställning, som avses i § 24
mom. 3 och § 33 mom. 2, icke ingår på den nya lönestat, som må bliva
fastställd, bör statsbidraget till sådan lärares avlöning utgå med ett belopp,
motsvarande skillnaden mellan å ena sidan den till läraren enligt
nu gällande bestämmelser utgående avlöningen och å andra sidan vad
Folk- och småskolor.
;i2i
lktöt skolfiit enligt de nya lönebestäm ruelserna utgöra, därest läraren
ingått på den nya lönestaten.
Om lärare, som icke ingått på den nya lönestaten, är tjänstledig på
grund av styrkt sjukdom, bör avlöningen till hans vikarie utgöras sålunda,
att den tjänstledige läraren tillskjuter, vad enligt nu gällande bestämmelser
åligger honom, distriktet bidrager med så stort belopp, som distriktet
skolat tillskjuta, därest den tjänstledige läraren ingått på den nya lönestaten,
samt staten bidrager med den erforderliga återstoden. Och bör i fråo-a
om den tjänstledige lärarens bidragsskyldighet iakttagas, vad i kungl. kungörelsen
den 10 juni 1904 är föreskrivet om skyldighet för lärare, som
är tjänstledig på grund av sjukdom, att avstå en fjärdedel av vikariens
kontanta minimiavlöning, även om till följd av ändrade bestämmelser rörande
storleken av nämnda avlöning detta belopp kommer att uppgå till
en fjärdedel av den tjänstledige lärarens egen minimilön i lägsta lönegraden.
4. Folk- och småskollärares naturaförmåner.
Behovet av ändrade bestämmelser rörande naturaförmånerna. Avlöningen
för såväl folkskolans som småskolans lärare utgöres av dels kontant
lön, dels vissa förmåner, som utgå in natura. I närmast föregående
avdelning har nämnden behandlat de ifrågavarande lärarkårernas
lönereglering, i vad den avser den kontanta lönen. I denna avdelningtagas
i ett sammanhang under omprövning frågor, som röra naturaförmånerna.
Beträffande ordinarie lärare vid folkskola är stadgat, att sådan lärare
skall av skoldistriktet förses med tjänlig bostad och nödigt bränsle eller
ersättning därför. Dessutom bör enligt avlöningskungörelsen, så vitt sig
göra låter, åt läraren till brukning för eget behov av jordfrukter upplåtas
41—131873. Lä i *arelönenåmnden.
1.
322
Folk- och småskolor.
ett lämpligt jordland, och skall detta noga avskiljas från skoltiädgården.
Frånsett att den avlöningsförmån, som under en följd av år utgick under
namn av kofoder, borttagits, hava bestämmelserna om ordinarie folkskollärares
naturaförmåner i huvudsak förblivit oförändrade sedan 1842.
Av kungörelsen angående statsbidrag till lärares avlöning framgår,
att extra ordinarie lärare vid folkskola tillkommer husrum och vedbrand
eller ersättning härför.
Småskolans lärarpersonal har sedan 1898 likaledes varit lagligen
tillförsäkrad bostad och bränsle eller härför utgående kontant ersättning.
Varken för folkskolans eller småskolans lärare, då de icke äro vikarier, är
någonting stadgat angående bostadens storlek eller beskaffenhet i övrigt,
utöver vad som kan anses innefattas i begreppet »tjänlig». Icke heller är
för folkskolans lärare någonting bestämt beträffande storleken av bostadsoch
vedbrandsersättningen. Däremot är för småskollärare motsvarande ersättning,
där sådan förekommer, bestämd till minst 100 kronor. Även beträffande
småskollärarbostads läge finnas föreskrifter givna, då det heter,
att sådan bostad skall vara belägen i skolan eller nära denna.
Vad vikarierande lärare angår, äro naturaförmånerna reglerade endast
för s. k. sjukvikarier. Sådana vikarier skola, vare sig de äro anställda
vid folkskola eller småskola, förses med tjänlig, skolan närbelägen
bostad, bestående av ett rum, med vedbrand, eller ock erhålla ersättning
därför, beräknad efter minst 50 kronor för åtta månaders undervisningstid.
De sålunda bestämda naturaförmånerna, vilka samtliga skola tillhandahållas
av skoldistrikten, äro, med undantag av planteringsland för folkskollärare,
uppställda såsom villkor för statsbidrags utgående till den kon
tanta avlöningen.
Av det anförda framgår, att de nuvarande bestämmelserna an
sående folk- och småskollärares naturaförmåner i stort sett utmärkas a\
■t''
Folk- och småskolor.
323
bristande inbördes överensstämmelse och av obestämdhet beträffande
räckvidden. Dessa brister blevo ock rätt snart framträdande, ocli redan
tidigt framkommo förslag vid riksdagarna att genom bestämdare stadganden
precisera skoldistriktens skyldigheter och lärarnas rättigheter i avseende
på den del av avlöningen, som skulle utgå in natura. Av anledningar, som
historiskt sammanhänga med folkskoleväsendets ställning i det hela såsom en
kommunernas angelägenhet, till viss del reglerad av staten, tillbakavisades
emellertid varje förslag i den antydda riktningen. Utvecklingens främjande
på det ifrågavarande området överläts i stället åt konkurrensen mellan olika
orter och åt det mera personliga mellanhavandet mellan de lokala skolmyndigheterna
och lärarna. Det kunde därvid icke undvikas, att i många
fall intressekonflikter uppkommo, vilka, som känt, blevo nog så segslitna.
Helt säkert hava de många rättsliga strider, som utkämpats om lärarkårens
naturaförmåner, i och för sig icke länt till skolans bästa. Med processandet
har dock vunnits, att så småningom genom givna prejudikat uppstått
vissa rättsnormer såsom vägledning för tolkningen av skolförfattningarnas
knapphändiga bestämmelser om naturaförmånerna. Av dessa prejudikat
kan man dock icke alltid få en säker ledning vid bestämmelsernas tillämpning
i varje särskilt fall. 1 bil. XXVI äro anförda några av de mera
typiska utslag, som fallit i besvärsmål av förevarande slag. Redan av dessa
framgår, att tvistefrågorna varit av mångskiftande slag. De hava sålunda
beträffande bostadens tjänlighet gällt icke blott rummens antal utan även
deras läge, storlek och sundhet samt till bostaden hörande bekvämligheter,
såsom källare, visthus, tvätt- och bakstuga, vatten m. in. Även bränsle och
planteringsland hava från olika synpunkter varit föremål för tvistigheter.
Resultatet av alla dessa tolkningar och stridigheter kan emellertid
i stort sett knappast anses tillfredsställande. Inom en mängd skoldistrikt
har man visserligen med god vilja utan särskild påtryckning tillhandahållit
lärarpersonalen i alla avseenden fullgoda bostäder och vad därtill
i övrigt hörer. Men å andra sidan har nämnden funnit, att på alltför
324
Folk- och småskolor.
många ställen lärarna ännu få nöja sig med bostadsförhållanden, som
ingalunda motsvara, vad lagstiftningen måste anses hava avsett med
uttrycket tjänlig bostad. Detsamma gäller bostads- och vedbrandsersättningen,
vilken, särskilt å orter med dyrare hyrespris, icke sällan understiger
det belopp, för vilket läraren faktiskt kan erhålla tjänlig bostad
jämte bränsle.
En bidragande orsak till att de läraren i lag tillförsäkrade naturaförmånerna
i många fall utgå så ojämnt eller ofullständigt, torde vara att
söka i bristande enhetlighet och effektivitet i statens kontrollerande verksamhet
beträffande ifrågavarande löneförmåners utgående. Denna uppfattning
synes ock vara allmän inom lärarkåren. Nämnden vill i detta
sammanhang blott erinra därom, att centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening rörande ifrågavarande påklagade förhållande den 10
juni 1910 till chefen för folkskolebyrån inom Kungl. ecklesiastikdepartementet
avlät en skrivelse med hemställan, att i Kungl. Maj:ts nådiga instruktion
för folkskolinspektörer måtte intagas en bestämmelse därom, att
folkskolinspektören bör tillse, att lärare och lärarinnor erhålla tjänlig
bostad jämte tillhörande källare samt tillräckligt och användbart bränsle,
och att, så vitt sig göra låter, lämpligt jordland till brukning för eget
behov av jordfrukter upplåtes åt folkskolans lärare.
Som stöd för de synpunkter, som nämnden här ovan framhållit
rörande lärarnas naturaförmåner, får nämnden åberopa den undersökning,
som nämnden i detta avseende verkställt, och av vilken resultatet föreligger
i bil. I. Tydligt är ock, att de till sina verkningar påvisade bristerna i
de nu gällande lagbestämmelserna om samma naturaförmåner hava ett alldeles
bestämt sammanhang med dessa bestämmelsers formulering. Den obestämdhet
och tänjbarhet, som utmärker densamma, kan visserligen hava
varit påkallad och lämplig under folkskolans första utvecklingsskede. Tiden
torde emellertid nu vara inne att giva dessa stadganden en mot nutida
Folk- och småskolor.
.325
förhållanden bättre svarande avfattning. Syftet med denna bör vara dels att
åstadkomma större enhetlighet och reda i hithörande bestämmelser för de
olika lärargrupperna, dels att medelst en större formell utförlighet förläna
dem sådan tydlighet, som i möjligaste mån kan förebygga godtycklighet
i deras tolkning, dels ock att till innehållet uppdraga den gräns nedåt,
som i avseende pa naturaförmånernas beskaffenhet icke får underskridas
Då de naturaföremål, som nu äro lärare tillförsäkrade, nämligen
bostad, bränsle och planteringsland, utgöra eu avlöningsform och till sin
natur äro samhöriga, synes det nämnden riktigast, att de också i ett sammanhang
regleras genom en särskild av Konung och Riksdag fastställd boställsordning.
Eu sådan anordning har sedan länge prövats och befunnits
ändamålsenlig beträffande eu annan tjänstemannagrupp, i avseende på
församlingsanställning i viss mån jämförlig med folkskollärarna, nämligen
prästerskapet. Den av nämnden föreslagna boställsordningen för folk- och
småskolans lärare ansluter sig till och utgör en närmare utveckling av de
nu-för dessa lärare gällande bostadsbestämm el serna. Den ecklesiastika boställsordningen
av den 9 december 1910 har sålunda, utöver vad som rör
de viktigaste grunddragen, icke kunnat direkt tagas som mönster för folkskollärarnas
bostadsordning. Dess många detaljerade föreskrifter rörande
ekonomiska besiktningar o. d. kunna icke erhålla motsvarande tillämplighet
på folkskolans område.
Vad de särskilda detaljerna i folk- och småskollärares bostadsförhållanden
beträffar, tänker sig nämnden, att Kungl. Maj:t kommer att utfärda
särskilda anvisningar såsom komplettering till och vägledning vid
tillämpningen av bostälIsordningens kortfattade grundbestämmelser. Dylika
anvisningar finnas ju för övrigt sedan långt tillbaka i de genom Kungl.
Maj:ts försorg utgivna normalritningarna till folkskolebyggnader med tillhörande
text (bil. XXVI), vilka bl. a. innehålla planer och beskrivningar över
olika typer av lärarbostäder. Dessa normalritningar komma ingalunda att
326
Folk- och småskolor.
bliva överflödiga vid tillämpning av boställsordningen. Nämnden har
tagit del av det förslag till nya normalritningar, som överintendentsämbetet
på uppdrag av Kungl. Maj:t utarbetat, ävensom av folkundervisningskommitténs
däröver avgivna underdåniga yttrande den 4
mars 1907 (bil. XXVI). Då dessa normalritningar i sin omarbetade form
vunnit vederbörlig stadfästelse, få de utan tvivel en viktig uppgift att,
vad de enskilda detaljerna och de särskilda ortsbehoven beträffar, tjäna
som ledning vid tillämpningen av boställsordningen.
B östat Isord ningens innehåll. Till eu början vill nämnden uttala den
meningen, att då uti avlöningsförmånerna för en tjänstemannakål ingår
jämväl fri bostad, denna del av avlöningen med hänsyn till sin beskaffenhet
bör stå i något så när jämnhöjd med den levnadsstandard, för vilken
den övriga avlöningen är — från samhällets sida sett normgivande.
Det kan sålunda knappast anses rimligt, att minimifordringarna på ett
tidsenligt folkskollärarboställe, då tjänstinnehavarna åtnjuta de lönesatser,
man nu måste för dem finna, skäliga, fortfarande, såsom hittills faktiskt
skett, hållas nere på samma nivå som för 50 å 70 år sedan, då lönen utgjorde
endast 100—400 kronor.
Vad först beträffar lärarbostadens läge, så finnes, såsom förut anmärkts,
därom intet annat stadgande än det i avlöningskungörelsen för
småskolans lärare gällande, att deras bostad skall vara förlagd i skolhuset
eller i dettas närhet. De särskilda önskemål, som framställts rörande bostadens
läge, anföras här nedan. Det torde emellertid ligga i sakens natur,
att en så avfattad bestämmelse som den ovannämnda bör bliva gällande
för dem alla. När det är fråga om bostad in natura, måste tydligen
i hög grad tagas hänsyn till nu bestående förhållanden. Av bil. I
tab. 37 och 67 framgår, i vilken utsträckning de nuvarande lärarbostäderna
äro förlagda i eller utom skolhuset. Särskilda önskemål i detta avseende
Folk- och småskolor.
1-527
kunna i regeln förverkligas, endast i den mån nya skolor uppföras eller
äldre sådana ombyggas.
I allmänhet torde väl utvecklingen hädanefter gå i den riktningen,
att lärarbostäderna, förläggas till eu särskild, skolan närbelägen byggnad.
Detta överensstämmer ock i stort sett med lärarkårens egna önskningar.
Sålunda uttalade år 1900 det övervägande flertalet av Sveriges allmänna
folkskollärareförenings kretsar den meningen, att skollokalerna och lärarbostaden
böra förläggas till skilda byggnader. 1 sitt ovannämnda utlåtande
över normalritningsförslaget yttraräven folkundervisningskommittén:
»överintendentsämbetets åsikt, att lärarpersonalens bostäder helst böra
förläggas till särskild byggnad, finner kommittén fullt riktig. Det bör
i den skriftliga framställningen dock erinras därom, att denna byggnad
bör ligga i omedelbar närhet av skolhuset, så att övervakandet av barnen
under frukost- och middagsrasterna icke omöjliggöres».
I samband med frågan om bostadens läge uttalade ovannämnda förenings
kretsar enhälligt det önskemålet, att då bostadslägenhet och skollokal
finnas i samma byggnad, till vardera böra finnas från varandra skilda
ingångar och förstugor. I likhet med överintendentsämbetet ansluter sig
nämnden till detta krav på lärarbostadens isolering från skollokalerna
samt vill därjämte framhålla, att då flera bostadslägenheter äro förlagda
till samma hus, dessa böra vara väl avskilda från varandra. Varje lärarbostad
bör, där hinder ej möter, vara försedd med förstuga och egen
tambur. I
I närmaste samband med frågan om bostadens läge står frågan om
det planteringsland, som är tillförsäkrat ordinarie tjänstinnehavare vid folkskola.
Såsom allt fort framgår av ordalydelsen i gällande avlöningskungörelses
§ 1 mom. 4, var detta jordland ursprungligen avsett till
brukning av jordfrukter, sannolikt närmast för att tillgodose lärarens behov
328
Folk- och småskolor.
av potatis. I regeln har dock det upplåtna jordlandet blivit nyttjat till
vanlig trädgårdsanläggning, sålunda utom för köksändamål även för odling
av prydnadsväxter, fruktträd och bärbuskar. På sådant sätt använt torde
ock det ifrågavarande jordlandet även i pedagogiskt hänseende medföra
bästa nyttan. Tydligen blir läraren båttre skickad att sköta den egentliga
skolträdgården och undervisningen i denna, ju större intresse och mångsidigare
insikter i ämnet han är i tillfälle att förvärva i den egna träd
o
o-ården.
I överensstämmelse med dess verkliga ändamål synes också det
Ö
åt läraren upplåtna planteringslandet böra kallas trädgårdsland och icke
bibehålla eu benämning, som pekar på en olämplig inskränkning i användandet.
För övrigt vill nämnden till alla delar instämma uti vad överintendentsämbetet.
yttrar i sitt förut omnämnda förslag till normalritningar:
»Det jordland, som enligt lag skall ställas till skollärarens disposition, bör
om möjligt anordnas i skolhusets omedelbara närhet, helst mot sydligt väderstreck.
Om detta jordland upparbetas till en frukt- och köksträdgård, medför
det, väl skött, ej blott materiell nytta för läraren, utan är därjämte
synnerligen ägnat att hos både yngre och äldre väcka lust för trädgårdsodling.
Från de angivna synpunkterna synes det icke lämpligt att upplåtande
av trädgårdsland vid lärarboställe ställes på frivillighetens grund
i så hög grad, som hittills skett. Visserligen kunna fall tänkas, da naturhinder
möta för tillhandahållande av lämpligt trädgårdsland. Men där
oöverstigliga hinder av detta slag icke finnas, torde utan vidare kunna
uppställas den fordran, att sådant trädgårdsland också skall upplåtas och
höra till lärarbostaden. Nämnden håller ock före, att därest de skolmyndigheter,
som omnämnas i §§ 53 och 54 av folkskolestadgan, vid fullgörande
av sin därstädes angivna syneplikt, då skolbyggnadstomt skall bestämmas,
tillräckligt beaktade nu angivna synpunkter, trädgårdsland i regel
icke skulle behöva saknas, åtminstone icke vid lärarbostäder, som hädanefter
komma att inrättas. Nämnden anser ock, att de skäl, som tala för upplåtande
Folk- och småskolor.
329
av trädgårdsland vid folkskollärarboställe, även äga giltighet beträffande
bostad för småskolans lärarpersonal, och föreslår fördenskull, att dylikt
trädgårdsland bör, såvitt omständigheterna det medgiva, avsättas även vid
smäskollärarbostad för användning av tjänstinnehavaren.
Med hänsyn till det ändamål, för vilket trädgårdsland åt lärare upplåtes,
synes det vid dispositionsrättens överlåtande böra vara i sådant
skick, att det kan omedelbarligen brukas. Stenbrytning, röjning och utdikning,
då sådan förarbetning är av nöden, bör sålunda utföras av skoldistriktet.
Likaså bör skoldistriktet uppföra och underhålla nödio-t stänosel
kring bostadshus och trädgård. Utan vederbörlig inhägnad torde trädgårdslandet
i många fall av lätt insedda skäl bliva skäligen värdelöst.
Enligt vad erfarenheten ger vid handen, saknas vid en del skolhus användbar
utfartsväg. Att sådan finnes är uppenbarligen nödvändigt och torde
ligga lika mycket i församlingens som i lärarens intresse. I boställsordningen
bör därför finnas föreskrift om att skoldistrikt skall anlägga och
underhålla för lärarbostaden erforderlig utfartsväg. Motsvarigheter till de
a foresla0na stad^andena om boställsträdgårdens röjning och inhägnad
samt om utfartsväg finnas i den ecklesiastika, boställsordningen.
Vare sig en bostad är avsedd för familjer eller för ensamboende, som
äro hänvisade att hava eget hushåll, får den tydligen icke inskränkas att
innehålla endast nödtorftiga boningsrum med tillhörande kök. Dit måste
räknas även andra lämpliga utrymmen dels för förvaring av livsförnödenheter
m. m., dels för vissa nödvändiga husliga arbeten, som icke kunna
med fördel utföras inom den egentliga bostaden, såsom t. ex. tvättning och
i vissa fall bakning. I nu berörda avseenden hava de äldre lärarbostäderna
i regeln lidit patagliga och för tjänstinnehavarna synnerligen kännbara
brister. Många av de bostadsprocesser, som förts mellan lärarna och församlingarna,
hava ock rört sig om dylika oumbärliga nyttigheter. Genom
42—131873. Lärarelönenämnden.
1.
330
Folk- och småskolor.
utslag i besvärsmål har fastslagits, att till tjänlig bostad måste höra källare
ävensom, där kökets storlek icke medger utrymme för tvättanordning,
särskild tvättstuga. Likaså är fastslaget, att^lämpligt vatten för lärarens
hushåll skall finnas att tillgå. Lika nödvändig som den särskilda anordningen
för tvätt är säkerligen från hushållssynpunkt en motsvarande anordning
för bakning. Däri köket sålunda icke erbjuder tillräckligt utrymme
för särskild bakugn, bör sådan anbringas i särskild, därtill lämplio-
byggnad. Nämnden’, vill erinra därom, att överintendentsämbetet för
sin del förordar en särskild uthusbyggnad vid lärarbostäderna, innehållande
källare, vedbodar, matbodar, tvättstuga och bakstuga. Ett upptagande
i boställsordningen, i enlighet med vad som nu sagts, av de nödvändiga
utrymmen, som skola höra till tjänlig bostad, kan icke på något
sätt anses som en ny pålaga för skoldistrikten, utan innebär det fastmera
ett fastslående av vad som redan erkänts vara rimligt och oumbärligt.
Detsamma gäller, då enligt nämndens mening det jämväl bör upptagas
föreskrift därom, att lärarbostad skall vara försedd med skafferi samt erforderliga
garderober och kontor.
Vad vidare beträffar de särskilda bostadsrummens ändamålsenlighet,
så bör på dem ställas den allmänna fordran, att de skola vara sunda och
rymliga. Nämndens undersökning angående de nuvarande lärarbostäderna
omfattar även måttet å rummens och kökets golvytor (bil. I tab. 39
och 69). Av denna framgår, att utrymmesförhållandena i nu berörda avseende
äro synnerligen växlande. I många fall äro lärarbostäderna i alla
hänseenden förstklassiga. Men å andra sidan framgår, att ett stort antal
äro av så små dimensioner, att de uppenbarligen icke, vare sig från utrymmes-
eller sundhetssynpunkt, kunna anses tillfredsställande. Icke minst
påfallande är det ringa utrymme, en del kök erbjuda. Icke mindre än
omkring 1,140 kök i folkskollärarbostäder hava en golvyta av endast intill
10 kvm., och av dessa uppgivas 93 kök hava 6 kvm:s golvyta eller där
-
Folk- och småskolor.
331
under. Genom att giva ersättning för bristande bostadsutrymme liava
skoldistrikten själva i icke få fall medgivit de åt lärarna upplåtna bostädernas
underhaltighet (b^. I tab. 33, 36 och 66 c).
1 många fall ute
blir
naturligen dylik ersättning, även då fog för sådan tinnes. För övrigt
är att anmärka, att ersättning för partiella bostadsbrister, hur riktig och
önskvärd sådan i och för sig än är, dock icke avhjälper vare sig trångboddheten
eller osundheten.
Svårigheten och i de flesta fall omöjligheten att få till stånd rättelse
i dessa missförhållanden, då det gäller redan befintliga bostäder, inser
emellertid nämnden till fullo. Även i detta avseende kunna normala förhållanden
inträda, först i den mån de äldre bostäderna komma att ersättas
med nya. Med hänsyn till dessa förhållanden kan nämnden icke finna
lämpligt, att något slags normalmått för rummens storlek fastslås i löneförfattningarna.
Den vill blott erinra därom, att de genomsnittsmått för
golvytan i en folkskollära»bostad, som flertalet kretsar inom Sveriges allmänna
folkskollärareförening uttalat sig för, utgöra: för tre rum sammanlagt
66 75 kvm. och för köket till sådan lägenhet omkring 20 kvm.
Motsvarande tal i överintendentsämbetets normalritningsförslag äro: för tre
rum 54—73 kvm. och för kök 15—20 kvm.
Av statistiken framgår, att många rum i lärarbostäderna sakna eldstad.
Det torde emellertid utan vidare vara klart, att varje boningsrum bör för att
motsvara sitt ändamål vara försett med nödiga anordningar för uppvärmning.
Den stora variation, som konstaterats i fråga om rummens storlek,
är också utmärkande i avseende på deras antal. Bostäderna för
folkskolans lärarpersonal växla sålunda mellan lägenheter å ett rum utan
kök och dylika å sju rum med kök. Småskolans lärare bebo lägenheter,
som bestå av lägst ett ensamt kök eller ett ensamt rum och högst fyra rum med
kök. Åtskillnaden i avlöningsförmåner på denna punkt inom en och samma
332
Folk- oeh småskolor.
lärargrupp är särdeles framträdande. Mot principen, att de enskilda skoldistrikten,
som själva bekosta naturaförmånerna, höra hava en viss frihet
att utan allt för detaljerat reglementerande ogina med skolans boställsförhållanden,
torde i och för sig icke vara något att invända. Den rådande
friheten på detta område har ock i många fall lett till utmärkta och efterföljansvärda
resultat. Det är emellertid å andra sidan påtagligt, att den i
alltför många fall åstadkommit motsatsen. Att efterblivenheten i åsyftade
fall kunnat få en så stadigvarande karaktär, som den föreliggande bostadsstatiStiken
utvisar, är visserligen rätt oförklarligt, då enligt författningarna
statsbidrag till läraravlöningen icke kan erhåll&s, med mindre vederbörande
folkskolinspektör vitsordar, att skoldistriktet lämnar läraren tjänlig bostad.
Emellertid utgör det förhållandet, att statens kontrollerande organ visat
sig hava en så skiftande uppfattning i berörda hänseende, ett ytterligare
stöd för nämndens åsikt, att ett bestämt stadgande måste komma
till stånd rörande det minsta antal rum, som"en för tjänlig hållen lärarbostad
bör innehålla.
I själva verket är detta krav icke någon nyhet i sak. Såsom fraino-år
av den historiska framställningen i bil. XXVI, tolkades redan på 1850-  talet uttrycket tjänlig bostad för folkskollärare så, att den skulle innehålla
minst två rum och kök på samma botten. När sedermera tjänsterna inom
folkskolan upplätos även för kvinnliga lärare, gjordes ingen skillnad vare
sig på den kontanta lönen eller på de bestämda naturaförmånerna. Det
är först i senare tid en sådan tolkning gjorts beträffande bostadsförmånerna,
att skoldistrikt förklarats lagligen berättigat utfå vederbörliga statsbidrag till
kvinnlig lärartjänst, trots att åt tjänstinnehavaren upplåtits endast ett rum
och kök. I verkligheten har emellertid i stort sett bostadsfrågans utveckling
gått i en mera förmånlig riktning. Det övervägande flertalet lägenheter,
som innehavas av manliga lärare, utgöras av tre rum och kök, liksom
flertalet bostäder för kvinnliga lärare bestå av två rum och kök samt
dessutom ett stort antal av tre rum och kök eller därutöver.
Folk- och småskolor.
333
På småskolans område synes vara ännu mera obestämt, var gränsen
nedåt för s. k. tjänlig bostad kan sättas. Av statistiken framgår, att icke
mindre än 851 småskollärarfrostäder bestå av endast ett rum utan kök eller
av ett kök utan rum. I åtskilliga av dessa fall har skoldistriktet lämnat särskild
ersättning för bristande rum, men i mer än halva antalet fall har sådan
ersättning icke lämnats, varav framgår, att vederbörande folkskolinspektör
ansett sig kunna vitsorda dylik bostad såsom tjänlig. Emellertid synes
regeln vara, att småskollärarinnebostaden innehåller ett rum och kök. Sådan
bostad tillkommer 5,865 tjänstinnehavare. Ett avsevärt antal småskollärarinnor
hava lägenheter å t tå å tre rum med kök. För det fåtal manliga
småskollärare, som finnes, ställa sig bostadsförhållandena på ungefär enahanda
sätt.
Angående de önskemål och förslag, som framkommit rörande bostadsrummens
antal, vill nämnden anföra följande. I sin underdåniga petition
år 1912 om ny lönereglering för folk- och småskollärarpersonalen har
Sveriges allmänna folkskollärareförenings centralstyrelse icke yttrat sig i
avseende på naturaförmånernas beskaffenhet. Däremot har till nämndens
kännedom kommit, att nämnda förenings kretsar vid behandlingen av frågan
om normalritningarna år 1900 enhälligt uttalade den meningen, att
en bostad, som är mindre än tre rum och kök, är alldeles otillräcklig- för
K
°
en folkskola rarfamilj, samt att över 100 kretsar i samband därmed uttalade
önskemålet, att lärarbostaden borde utgöras av fyra rum och kök.
Beträffande småskollärarbostaden uttalade 116 kretsar, att den borde
bestå av två rum och kök, och 47 kretsar, att den borde bestå av ett rum
och kök. Om någon skillnad i bostadens storlek för olika lärarkategorier,
såsom lärare och lärarinnor, gifta och ogifta, var då icke tal. Tanken på
en särskild differentiering med hänsyn till sådana förhållanden har emellertid
från eu del håll framkommit i samband med den senaste lönerörelsen
inom folkskollärarkåren. Sålunda har t. ex. Göteborgs skolförening ut
-
334
Folk- och småskolor.
talat sig för följande minimifordringar på olika lärarbostäder: för småskollärarinna
ett rum och kök, för folkskollärarinna och ogift folkskollärare
två rum och kök samt för gift folkskollärare tre rum och kök. Vidare
har allmänna folkskollärareföreningens centralstyrelse till nämnden överlämnat
en från Växjökretsen gjord framställning rörande folkskollärarinnornas
bostadsförhållanden, vari på anförda grunder yrkas, att bostadslägenhet
för folkskollärarinna skall för att anses tjänlig innehålla minst
Ö
två rum och kök. I samma syfte har Sveriges folkskollärarinneförbund
uttalat sig, och har därjämte ett stort antal utanför nämnda förbund
stående folkskollärarinnor offentligen förklarat sig instämma i nämnda
önskemål. Även folkundervisningskommittén har givit uttryck åt samma
mening, då den i sitt ovan omnämnda varande över normalritningsförslaget
anför följande: »Vad i överintendentsäinbetets skriftliga framställning säges
om lärarinnebostad (nämligen att den bör bestå av antingen ett rum och
kök eller ock två ruin, varav det ena med spiselkakelugn) avser synbarbarligen
bostad för småskollärarinna. Såväl å ritningarna som i texten
bör emellertid skillnad göras på bostad för småskollärarinna och sådan
för folkskollärarinna, och det bör fastslås, att den senare bostaden skall
bestå av minst två rum och kök, liksom bostaden för den manliga läraren
bör utgöras av minst tre rum och kök. Hänsyn till billighet och rättvisa
fordrar, att man ej ytterligare inknappar bostaden för folkskollärarinnan,
som ej sällan har att bereda rum åt någon av sina anhöriga. Åven
ett annat skäl synes böra beaktas i fråga om bestämmandet av minsta antalet
rum i en lärarinnebostad liksom i en lärarbostad, nämligen att det
icke bör ordnas så, att tjänarinnan ovillkorligen måste ha sin sovplats i
köket.»
Nämnden vill i detta sammanhang erinra om den utredning i frågan
om skydd för ensamboende lärarinnor, som efter initiativ av Riksdagen
för närvarande föranstaltas av Kungl. Maj:t. Av alla de åtgärder,
Folk- och småskolor.
335
som i nämnda syfte blivit föreslagna, torde ingen vara mera verksam än
den att bereda lärarinnorna sådana avlöningsförmåner och sådant bostadsutrymme,
att hon utan al!(f för besvärande intrång kan hos sig hysa eu
inneboende. Denna synpunkt är ock starkt betonad i de ovannämnda
framställningarna från Växjökretsen samt från lärarinnehåll.
Ett lönesystem, som principiellt ansluter sig till en lönefördelning
efter de större eller mindre behoven hos tjänstinnehavaren, medgiver uppenbarligen
utrymme åt denna princips tillämpning även på bostadsförhållandena.
Skillnaden i själva behovet hos t. ex. en ensam person och en större
familj är ju synnerligen realt påtaglig i avseende på bostaden. Orimligheten
av att tjänlig bostad skall betyda en under alla förhållanden lika
stor bostad, är därför1 lätt insedd. I avseende på en avlöningsförmån in
natura möter det emellertid än större svårigheter än beträffande den kontanta
lönen att i varje fälb avpassa densamma efter olika skiftningar i behovet.
Av praktiska skäl torde man därför böra stanna vid att för bostäder
åt folkskolans lärare uppställa endast tvenne minirnityper. Enligt
nämndens åsikt bör en boställslägenhet till ordinarie folkskollärartjänst
icke i något fall innehålla mindre än två rum och kök. Nämnden ansluter
sig sålunda helt till den mening, som av folkundervisningskommitten
och från lärarhåll framhållits angående storleken av folkskollärarinnas bostad,
nämligen att den bör utgöras av minst tvenne rum med kök. Den
andra bostadstypen, som skall motsvara familjebehovet, bör i storlek icke
understiga tre ruin och kök. Sådan bostad bör fastställas såsom regel för
manliga tjänstinnehavare. Att i detta hänseende göra skillnad på ogift och
gift lärare, på sätt t. ex. Göteborgs skolförening tänkt sig, vore måhända
teoretiskt riktigt. Men särskilt med hänsyn till inrättandet av nya lärarbostäder
måste sättandet av en sådan gränsskillnad anses opraktiskt, helst
det ju i regeln endast är en tidsfråga, när ogift lärare bildar familj. Av
bostadsstatistiken synes framgå, att skoldistrikten i allmänhet utan av
-
336
Folk- och småskolor.
knäppning upplåta de boställen, som finnas, även då dessa höja sig avsevärt
över lagstadgat minimum, åt tjänstinnehavaren, vare sig denne är manlig
eller kvinnlig, gift eller ogift, och nämnden föreställer sig, att så kommer
att ske även i framtiden, där ett gott och förtroendefullt förhållande råder
mellan läraren och församlingen. De svårigheter, som ovan nämnts, att
avpassa bostaden efter tjänstinnehavarens tillfälliga behov bortfalla tydligen,
då kontant ersättning utgår för bostad. Nämnden finner därför skäl
tala för, att lärarinna, som icke är familjeförsörjare, och ogift lärare föras
till likställighet i bostadshänseende i det fall, att skoldistrikten i stället för
bostad in natura lämna kontant ersättning. Ogift lärare bör då i likhet
med icke familjeförsörjande lärarinna erhålla ersättning för två rum och
kök, varemot lärare, som är gift eller (och detta gäller både manlig och
kvinnlig lärare) erhåller familjetillägg, bör erhålla ersättning för tre rum
och kök. Härav följer ock, att då bostad, som upplåtits åt manlig ogift
lärare, endast innehåller två rum, denne ej mål'' göra anspråk på ersättning
för felande rum.
Vad som sålunda föreslagits, gäller, som sagts, manlig och kvinnlig
ordinarie lärare vid folkskola. För småskolans lärarpersonal bör bostaden
fastställas till minst ett rum och kök. Detta bör ock enligt nämndens
mening sättas såsom minsta bostad även för övriga lärarkategorier, för
vilka bostadsförmån ingår i avlöningen, nämligen extra ordinarie lärare vid
folkskola samt vikarierande lärare vid folkskola eller småskola.
Rörande samtliga nu föreslagna bostadstyper skall gälla, att rummen
med tillhörande kök ligga på samma botten och i ett sammanhang. Att
antingen köket eller något av rummen ligger i annan våning än den övriga
delen av lägenheten förringar tydligen i hög grad värdet av bostaden.
Med hänsyn till redan befintliga bostäder, som icke kunna ändras, anser
sig dock nämnden böra föreslå ett övergångsstadgande av innehåll, att det
Folk- och småskolor.
337
i fråga om dessa må därvid bero, om erforderligt sammanhang mellan
bostadens olika rum icke förefinnes.
Av utredningen i bil. 1 tab. 31, 34 och 66 a framgår, till vilket årligt
hyresbelopp de nu befintliga lärarbostäderna äro värderade å varje särskild
ort. Härav framgår, såsom helt naturligt är, att eljest lika goda bostäder kunna
hava helt olika värde på olika orter i landet. I de fall, då bostad icke kan
lämnas in natura, kommer givetvis den av nämnden föreslagna minimistorleken
på olika lärarbostäder att bliva av normerande betydelse för bestämmandet
av bostadsersättningen. Därvid kan tänkas, att, såsom för närvarande
skett beträffande bostadsersättningen till småskolans, högre folkskolans
och kommunala mellanskolans lärare, ett visst minimum för densamma
fastställes. Vad småskolan och folkskolan angår, synes emellertid på grund
av de ytterst stora variationer i bostadspriserna, som där förekomma, en
sådan bestämmelse icke vara att rekommendera. Ett s. k. minimibelopp
måste tydligen sättas mycket lågt, och fara bleve, såsom erfarenheten
redan visat, att det i praxis koinme att tolkas som ett normalbelopp och
följaktligen även som maximum. Då meningen ju måste vara, att sådan
ersättning skall till värdet helt motsvara den bostad, läraren lagligen äger
rätt att åtnjuta, bör därav följa, att ersättningen verkligen kommer att utgå
enligt hyresprisen på den ort, där bostad skall förhyras.
Behövligt bränsle bör följa med bostad och, då sådan icke erhålles
in natura, ersättas med ett belopp, som svarar mot åtgången och bränslets
verkliga pris.
Samtliga naturaförmåner skola såsom hittills tillhandahållas av skoldistriktet.
Dock bör lärare, som är tjänstledig av annan anledning än
sjukdom, tillhandahålla sin vikarie bostad eller ersättning därför.
Vad nämnden sålunda förordat beträffande naturaförmånerna sammanfattas
i det förslag till boställsordning för lärarpersonalen vid rikets
43—131873. Lärarelönenåtntiden. 1.
338
Folk- och småskolor.
folk- och småskolor, vilket ingår som paragraf 11 i den föreslagna avlöningslagen
för nämnda lärare.
De åsikter, nämnden i detta kapitel uttalat angående den vid rikets
folk- och småskolor anställda lärarpersonalens avlöningsförmåner och statens
bidrag till dessa, sammanfattas i följande:
1)
förslag till författning angående den vid folk- och småskolor anställda
lärarpersonalens avlöning;
2)
förslag till författning angående statsbidrag till den vid folk- och
småskolor anställda lärarpersonalens avlöning.
Förslag till författning angående den vid folk- och småskolor anställda
lärarpersonalens avlöning.
§ 1.
Den vid folk- och småskolor anställda lärarpersonalen skall av skoldistriktet
åtnjuta dels kontant avlöning, dels ock bostad samt nödigt bränsle,
och skola rörande dessa avlöningsförmåner från och med den 1 januari
1916 gälla här nedan meddelade bestämmelser.
§ 2.
För ordinarie folkskollärare utgår den kontanta avlöningen i dels
grundlön, dels ålderstillägg, dels ock familjetillägg, allt för år räknat.
A.
Grundlönen utgör för manlig lärare 1,300 kronor och för kvinnlig
lärare 1,150 kronor och utgår med enahanda belopp i alla lönegrader.
o
B.
Alderstilläggen äro tre, vartdera å 200 kronor.
Lärare äger rätt, när han uppflyttats i 2:a lönegraden, till ett ålderstillägg;
när han uppflyttats i 3:e lönegraden, till två ålderstillägg; och när
han uppflyttats i 4:e lönegraden, till tre ålderstillägg; och skola härvid
följande lönetursbestämmelser tillämpas.
Folk och småskolor.
339
Lärare äger icke beräkna tjänstår för uppflyttning i högre lönegrad,
förrän han erhållit anställning som ordinarie folkskollärare; vid första sådan
anställning inträder läraren i l:a lönegraden.
För uppflyttning från lägre till högre lönegrad fordras, att fem kalenderår
förflutit från lärarens inträde i den lägre lönegraden; samt
att läraren i den lägre lönegraden tjänstgjort mera än fyra femtedelar
av den på fem kalenderår belöpande undervisningstiden av åtta månader
om året eller den kortare tid, under vilken undervisning vid skolan
på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande meddelats, därvid dock
läraren icke för något år får tillgodoräkna sig mera än åtta månaders
tjänstgöring.
Härvid skall iakttagas:
att, om tjänstgöringen i den lägre lönegraden icke varit oförvitlig,
läraren icke äger rätt till uppflyttning i den högre lönegraden, med mindre
folkskolöverstyrelsen, på ansökan av skolrådet eller läraren, förklarat denne
berättigad att, därest villkoren i övrigt för sådan avlöningsförhöjning äro
fullgjorda, komma i åtnjutande därav; samt
att läraren icke skall föras till last tjänstledighet, som åtnjutits för
att, på grund av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag
eller offentlig befattning eller för att fullgöra värnplikt och ej heller den
tid, varunder till följd av smittosam sjukdom undervisningen vid skolan
varit inställd.
Ordinarie folkskollärare äger att med iakttagande av här ovan stadgade
bestämmelser för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
jämväl den tid, han tjänstgjort som lärare vid folkskoleseminariums övningsskola,
som ordinarie lärare vid skeppsgosseskola ävensom den tid, varunder
han tjänstgjort vid under offentlig konti''oll ställt småskoleseminariuin och
statsbidrag utgått till hans avlönande såsom till ordinarie folkskollärare.
De sålunda meddelade lönetursbestämmelserna skola beträffande lärare,
som vid ingången av 1916 innehar ordinarie folkskollärartjänst, tillämpas
340
Folk- och småskolor.
å hans tjänstgöring efter inträdet i den lönegrad, i vilken läraren då be
finner sig, men icke föranleda ändring i det antal lönetursår, läraren
före inträdet i denna lönegrad må hava intjänat enligt hittills gällande
bestämmelser, och skall vad här ovan stadgats angående lönetursberäkning
för tjänstgöring vid skeppsgosseskola samt vid under offentlig kontroll
ställt småskoleseminarium jämväl hava avseende å tjänstgöring, fullgjord
före den dag, denna bestämmelse träder i kraft.
C. Fainiljetillägg utgår med 200 kronor.
Angående grunderna för åtnjutande av fainiljetillägg är särskilt
stadgat.
§ 3.
För extra ordinarie och vikarierande folkskollärare utgår den kontanta
avlöningen i arvode, uppgående för manlig lärare till 1,150 kronor och
för kvinnlig lärare till 1,100 kronor, allt för år räknat.
§ 4.
Angående den kontanta avlöningen för lärare, som erhållit tjänstledighet,
skall gälla:
A) beträffande ordinarie och extra ordinarie folkskollärare:
a)
om läraren erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom:
att han äger åtnjuta samtliga honom eljest tillkommande kontanta avlöningsförmåner
med avdrag av ett belopp, motsvarande en fjärdedel av den
lagstadgade kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten;
b)
om läraren erhållit tjänstledighet för att på grund av särskilt
förordnande eller val bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning:
att han äger åtnjuta, vad som må återstå, sedan från summan av det eller
de av Kungl. Maj:t beviljade statsbidragen samt det belopp, distriktet eljest
skolat tillskjuta till hans kontanta avlöning, avdragits ett belopp, motsvarande
den lagstadgade kontanta avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten;
samt
Folk- och småskolor.
341
c) om läraren erhållit tjänstledighet av annan anledning än under
a) och b) i denna § sågs: att han äger åtnjuta de honom eljest tillkommande
kontanta avlöningsförmåner med avdrag av ett belopp, motsvarande
den lagstadgade kontanta, avlöningen för kvinnlig vikarie å tjänsten;
B) beträffande lärare, som vikarierar å ledig folkskollärartjänst:
att, om läraren erhållit tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom,
han äger åtnjuta det honom eljest tillkommande arvode med avdrag av
ett belopp, motsvarande en fjärdedel av den lagstadgade kontanta avlöningen
för kvinnlig vikarie å tjänsten.
§ 5.
Denna § handlar om den kontanta avlöningen för lärare vid småskolor,
lärare vid mindre folkskolor och biträdande lärare vid folkskolor,
vilka blivit anställda tills vidare med ömsesidig rätt till minst fyra månaders
uppsägning.
I. För vederbörligen examinerad lärare, som avses i denna §, utgår
den kontanta avlöningen i dels grundlön, dels ålderstillägg, dels ock familjetillägg,
allt för år räknat.
A)
Grundlönen utgör 700 kronor och utgår med enahanda belopp
i alla lönegrader.
'' o
B)
Alderstilläggen äro tre, vartdera å 150 kronor.
Lärare äger rätt, när han uppflyttats i 2:a lönegraden, till ett ålderstillägg;
när han uppflyttats i 3:e lönegraden, till två ålderstillägg; och
när han uppflyttats i 4:e lönegraden, till tre ålderstillägg; och skola härvid
.följande lönetursbestämmelser tillämpas.
Lärare äger icke beräkna tjänstår för uppflyttning i högre lönegrad,
med mindre han blivit vederbörligen examinerad och erhållit sådan anställning,
som i denna § avses; när dessa två förutsättningar äro för handen,
inträder läraren i l:a lönegraden.
för uppflyttning från lägre till högre lönegrad fordras
342
Folk- och småskolor.
att fem kalenderår förflutit från lärarens tillträde till den lägre lönegraden;
samt
att läraren i den lägre lönegraden tjänstgjort mera än fyra femtedelar
av den på fem kalenderår belöpande undervisningstiden av åtta månader
om året eller den kortare tid, under vilken undervisningen vid skolan
på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande meddelats, därvid dock läraren
icke för något år får tillgodoräkna sig mera än åtta månaders tjänstgöring.
Härvid skall iakttagas:
att, om tjänstgöringen i den lägre lönegraden icke varit oförvitlig,
läraren icke äger rätt till uppflyttning i den högre lönegraden, med mindre
folkskolöverstyrelsen, på ansökan av skolrådet eller läraren, förklarat denne
berättigad att, därest villkoren i övrigt för sådan avlöningsförhöjning äro
fullgjorda, komma i åtnjutande därav; samt
att läraren icke skall föras till last tjänstledighet, som åtnjutits för
att, på grund av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag
eller offentlig befattning eller för fullgörande av värnplikt och ej heller
den tid, varunder till följd av smittosam sjukdom undervisningen vid skolan
varit inställd.
Examinerad lärare, som antagits tills vidare, äger att med iakttagande
av här ovan stadgade bestämmelser för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig jämväl den tid, han tjänstgjort som lärare vid under
offentlig kontroll stående småskoleseminarium och statsbidrag utgått till
hans avlönande såsom för lärare vid småskola.
De sålunda meddelade lönetursbestämmelserna skola icke föranleda
annan ändring i det antal lönetursår, som lärare må enligt hittills gällande
bestämmelser hava intjänat vid ingången av 1916, än att till detta antal
år skall läggas den tid, under vilken läraren före nämnda tidpunkt åtnjutit
tjänstledighet för att, på grund av särskilt förordnande eller val, bestrida
allmänt uppdrag eller offentlig befattning, ävensom den tid, läraren tjänstgjort
vid under offentlig kontroll stående seminarium.
Folk- och småskolor.
343
O) Familjetillägg utgår med 150 kronor.
Angående grunderna för åtnjutande av familjetillägg är särskilt
stadgat.
II. Lärare, som innehar sådan anställning, som i denna § avses,
utan att vara vederbörligen examinerad, äger att, därest han blivit före
den 1 januari 1908 behörigen antagen till lärare vid småskola, lärare vid
mindre folkskola eller biträdande lärare vid folkskola, i kontant avlönin«''
åtnjuta den i avd. I av denna § stadgade grundlön.
§ 6.
hör lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, vilka blivit anställda på viss tid eller såsom
vikarier, utgår den kontanta avlöningen i arvode, uppgående till 650 kronor
för år räknat.
§ 7.
Lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, vilka blivit anställda tills vidare, skola under tjänstledighet
åtnjuta kontant avlöning i enlighet med de grunder, som ovan i
§ 4 stadgats i fråga om ordinarie och extra ordinarie folkskollärare.
Lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, vilka blivit anställda på viss tid, skola under tjänstledighet
på grund av sjukdom åtnjuta avlöning i enlighet med de grunder,
som i § 4 stadgats angående vikarie å ledig folkskollärartjänst, dock att
detta icke gäller lärare, som vikarierar för tjänstledig lärare.
§ 8.
o
Alderstillägg, som avses i §§ 2 och 5 av denna författning, skall
utgå från och med kalenderåret näst efter det, under vilket rätten till sådant
tillägg inträtt.
344
Folk- och småskolor.
§ 9.
Lärare är skyldig att för den här ovan stadgade kontanta avlöningen
tjänstgöra åtta månader om året eller den kortare tid, under vilken undervisningen
vid skolan på grund av Kungl. Maj:ts särskilda medgivande
meddelas.
Omfattar läsåret vid skolan mera än åtta månader, skall läraren för
övertidsläsningen erhålla särskild gottgörelse, uppgående för varje månad,
beräknad till 30 dagar, till en åttondedel av den här ovan stadgade kontanta
avlöningen, familjetillägg däri ej inberäknade.
§ io.
Den kontanta avlöningen utgår för ordinarie lärare samt lärare, som
blivit anställda tills vidare, efter kalenderår, för övriga lärare efter läsår
och skall i följd härav, där lärares anställning börjar eller upphör under
loppet av kalenderår, den kontanta avlöningen utgå: i förra fallet för värjo
månad, under vilken läraren det året varit anställd, med en tolvtedel av
den kontanta årsavlöningen, ersättning för övertidsläsning däri inberäknad,
i senare fallet för varje månad, under vilken läraren det året tjänstgjort,
med en åttondedel av den kontanta årsavlöningen, ersättning för övertidsläsning
däri icke inberäknad.
§ 11-
Rörande den lärarpersonalen vid folk- och småskolor tillförsäkrade
bostadsförmån skola gälla följande grunder, ankommande det på Kungl.
Maj:t att utfärda de normerande bestämmelser, som må vara erforderliga
och gagneliga som vägledning vid tillämpningen av dessa grunder.
1. Lärarbostad skall vara förlagd antingen till särskilt i skolans
närhet liggande hus eller ock till skolhuset, skolande i sistnämnda fall ingången
till lärarbostaden vara skild från ingången till skollokalen.
Folk- och småskolor
345
2.
Vid bostad, avsedd för ordinarie folkskollärare, eller i dess närhet
skall, där hinder ej inöter, upplåtas erforderligt område till trädgård
åt läraren, och skall, dår särskild skolträdgård finnes, lärarens trädgård
vara noga avskild från denna.
Aven vid bostad, avsedd för lärare vid smaskola, lärare vid mindre
folkskola eller biträdande lärare vid folkskola, bör, där omständigheterna
sådant medgiva, lämpligt område för enahanda ändamål avsättas.
A område, som, enligt vad här ovan sagts, blivit till trädgård åt lärare
avsatt, skall distriktet ombesörja nödig stenbrytning, röjning och dikning.
Nödigt stängsel kring bostadstomt och trädgård skall av distriktet
uppföras och underhållas.
3.
Det åligger distriktet att anlägga och underhålla för lärarbostaden
erforderlig utfartsväg.
4.
Till lärarbostad skall höra vedbod, hushållskällare, tvättstuga
eller annat lämpligt utrymme för tvätt samt, där så erfordras, bakstuga,
ävensom hemlighus.
I lärarbostaden eller dess närhet skall finnas tillgång till för lärarens
hushåll nödigt vatten.
5.
Lärarbostad skall vara försedd med skafferi, erforderliga garderober
och kontor samt, där hinder ej möter, förstuga och egen tambur.
6.
Där flera bostadslägenheter äro förlagda till samma hus, böra
dessa vara väl avskilda från varandra.
7.
Rummen i lärarbostaden skola vara sunda och rymliga, försedda
med nödiga anordningar för eldning och uppvärmning samt även i övrigt
ändamålsenligt inredda.
8.
Lärarbostad skall innehålla:
för ordinarie manlig folkskollärare: minst tre sammanhängande rum
och kök;
för ordinarie kvinnlig folkskollärare: minst två sammanhängande rum
och kök; och
44—131873. Lärarelönenämnden. 1.
346
Folk- och småskolor.
för annan lärare: minst ett rum och kök p<å samma botten. .
Där lärarbostad icke innehåller det sålunda stadgade antalet rum,
skall läraren enligt hyrespriserna å orten erhålla särskild kontant ersättning
för vad i sådant avseende brister, dock att ogift maidig ordinarie
folkskollärare, vars bostad innehåller två rum och kök, icke äger rätt till
särskild ersättning.
9. Därest läraren icke åtnjuter bostad in natura, skall han enligt
priserna å orten erhålla hyresersättning: ordinarie manlig folkskollärare,
som är gift eller åtnjuter familjetillägg, ävensom kvinnlig folkskollärare, som
åtnjuter familjetillägg, för tre rum och kök; ordinarie manlig folkskollärare,
som är ogift, ävensom ordinarie kvinnlig folkskollärare, som icke åtnjuter
familj etillägg, för två rum och kök; samt annan lärare för ett rum och
kök; ävensom ersättning för bränsle.
Övergångsstadganden.
Om lärarbostad vid ingången av 1916 saknar egen ingång och förhållandena
icke medgiva anordnande av sådan, må därvid bero utan hinder
av bestämmelsen i mom. 1 av denna §.
Om bostad, som vid ingången av 1916 är upplåten till lärarbostad,
saknar hushållskällare och sådan icke utan större svårighet kan anordnas,
skall distriktet åt läraren inreda annat lämpligt och erforderligt utrymme
för förvaring av livsmedel.
Om i bostad, som vid ingången av 1916 är upplåten till lärarbostad,
nå o-o t av rummen ligger å annan botten än de övriga eller eljest är från
Ö
OO
densamma skild, må därvid bero utan hinder av bestämmelsen i mom. 8
av denna §.
§ 12,
Lärare, som år tjänstledig av annan anledning än sjukdom, skall
tillhandahålla vikarien bostad och bränsle.
Folk- och småskolor.
347
§ 13.
Som villkor för att komma i åtnjutande av de i denna författning
stadgade avlöningsförmåner skall gälla:
att ordinarie folkskollärare är skyldig att underkasta sig bestämmelserna
angående såväl folkskollärarnas pcnsionsinrättning som ock folkskollärarnas
änke- och pupillkassa;
*
att lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare i folkskolor, vilka avses i § 33 mom. 2 av folkskolestadgan,
äro skyldiga att underkasta sig bestämmelserna angående sm åskollärarnas
pensionsinrättning;
att lärare är skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som må
bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot; samt
att lärare är skyldig att utan särskild ersättning underkasta sio- ökning
av tjänstgöringsskyldigheten intill högst 36 veckor om året, därest den
nu lagstadgade undervisningstiden av 34V2 veckor om året skulle genom
beslut av Konung och Riksdag komma att för samtliga skoldistrikt förlän o-as.
§
§
14
= § 5
15
= § 6
16
= § 7
i kungl. kung. den 1 juni 1900 angående
avlöning åt lärare vid folkskolor
och småskolor.
§ 17.
Ordinarie folkskollärare, som tillsatts före den 1 januari 1916, ävensom
lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, vilka före den 1 januari 1916 erhållit den fastare
anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom. 2 av folkskolestadgan
Ö >
skola, därest de icke ingå på den genom denna författning fastställda lönereglering,
åtnjuta avlöning och pension eller ålderdomsunderstöd enligt
nu gällande bestämmelser.
348
Folk- och småskolor.
Förslag till författning angående statsbidrag till den vid folk- och småskolor
anställda lärarpersonalens avlöning.
§ i
Till
bestridande av kostnaderna för den vid folk- och småskolor anställda
lärarpersonalens avlöning skall skoldistrikt av statsmedel erhålla bidrag,
bestämt i förhållande till den lagstadgade kontanta avlöningen på
sätt här nedan sägs, därvid skall iakttagas, att statsbidrag icke utgår föi
längre undervisningstid än åtta månader om året.
Statsbidraget utgår för år med ett belopp motsvarande
A) för ordinarie folkskollärare:
a)
nio tiondedelar av grundlönen för kvinnlig lärare samt, om läraren
är man, skillnaden mellan grundlönen för manlig och för kvinnlig lärare;
b)
det eller de ålderstillägg, till vilka läraren må vara berättigad;
samt
c)
det eller de familjetillägg, till vilka läraren må vara berättigad;
skolande dock härvid iakttagas
att, om läraren erhållit tjänstledighet för att, på grund av särskilt
förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning,
det skall ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, om och i vad mån bidrag
av statsmedel skall till lärarens avlöning utgå; samt
att, om läraren uppnått den för erhållande av hel pension stadgade
levnadsåldern, statsbidrag till hans avlönande icke skall utgå, med mindre
folkskolöverstyrelsen medgivit, att sådant må utan hinder av sagda omständighet
äga rum.
B) för extra ordinarie folkskollärare: nio tiondedelar av arvodet för
kvinnlig lärare samt, om läraren är man, skillnaden mellan arvodet för
manlig och för kvinnlig lärare.
Folk- ocli småskolor.
349
C) för vikarie å ordinarie folkskollärartjänst och å extra ordinarie
folkskola rartjänst:
a)
om tjllnsten är ledig: nio tiondedelar av arvodet för kvinnlig vikarie
å tjänsten samt, om vikarien är man, skillnaden mellan arvodet för
manlig och för kvinnlig vikarie å tjänsten;
b)
om innehavaren av tjänsten erhållit tjänstledighet för att, på
grund av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller
offentlig befattning: så stor del av vikariatsarvodet, som Kungl. Maj:t för
det särskilda fallet bestämt skola av statsmedel utgå; samt
c)
om innehavaren av tjänsten eller, därest tjänsten är ledig, den,
som under ledigheten uppehåller densamma, erhållit tjänstledighet på grund
av styrkt sjukdom: tjugusju fyrtiondedelar av arvodet för kvinnlig vikarie å
tjänsten samt, om vikarien är man, skillnaden mellan arvodet för manlig
o
och kvinnlig vikarie å tjänsten;
skolande för det fall, att vikarien icke fullgjort de för behörighet
till tjänsten i folkskolestadgan föreskrivna kunskapsprov, statsbidrag till
dennes avlönande icke utgå, med mindre folkskolinspektören vitsordar,
att vikarie, som fullgjort dessa prov, icke kunnat erhållas, samt att vikarien
befunnits dualis;.
o O
D) för lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, vilka blivit anställda tills vidare med ömsesidig
rätt till minst fyra månaders uppsägning:
a)
nio tiondedelar av grundlönen;
b)
det eller de ålderstillägg, till vilka läraren må vara berättigad; samt
c)
det eller de familjetillägg, till vilka läraren må vara berättigad;
skolande dock härvid iakttagas
att, om läraren erhållit tjänstledighet för att, på grund av särskilt
förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning,
det skall ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma, om och i vad mån bidrag
av statsmedel skall till lärarens avlöning utgå; samt
350
Folk- och småskolor.
att, om läraren uppnått den för erhållande av hel pension stadgade
levnadsåldern, statsbidrag till hans avlönande icke skall utgå, med mindre
folkskolöverstyrelsen medgivit, att sådant må utan hinder av sagda omständighet
äga rum.
E)
för lärare vid småskolor, lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, vilka blivit anställda på viss tid: nio tiondedelar
av arvodet för sådan lärare.
F)
för vikarie å lärartjänst vid småskola, lärartjänst vid mindre folkskola
samt biträdande lärartjänst vid folkskola,
a)
om tjänsten är ledig: nio tiondedelar av arvodet för vikarie å
tjänsten;
b)
om tjänstens innehavare erhållit tjänstledighet för att, på grund
av särskilt förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig
befattning: så stor del av vikariatsarvodet, som Ivungl. Maj:t för det särskilda
fallet bestämt skola av statsmedel utgå; samt
c)
om tjänstens innehavare eller, därest tjänsten är ledig, den, som
under ledigheten uppehåller densamma, erhållit tjänstledighet på grund av
styrkt sjukdom: tjugusju fyrtiondedelar av arvodet för vikarie å tjänsten;
skolande, för det fall att vikarien icke fullgjort de för behörighet
till tjänsten i folkskolestadgan föreskrivna kunskapsprov, statsbidrag till
dennes avlönande icke utgå, med mindre folkskolinspektören vitsordar,
att vikarie, som fullgjort dessa prov, icke kunnat erhållas, samt att vikarien
befunnits duglig.
§ 2.
Som villkor för erhållande av statsbidrag enligt de i nästföregående
§ stadgade grunder skall gälla
l) att undervisningen vid skolan fortgår minst åtta månader om
året, därest icke Kungl. Maj:t genom särskilt beslut medgivit inskränkning
i den sålunda stadgade undervisningstiden;
Folk- och småskolor.
351
2)
att lärarens avlöningsförmåner, såvål den kontanta avlöningen som
oek naturaförmånerna, fullt motsvara, vad i sådant avseende stadgats; samt
dessutom
3)
om bidrag sökes till avlöning av lärare vid småskola: att småskolan
motsvarar sådan skolas ändamål att meddela förberedande undervisning;
4)
om bidrag sökes till avlöning av lärare vid mindre folkskola: att
den mindre folkskolan är inrättad under sådana förhållanden, som enligt
folkskolestadgan göra densamma berättigad;
5)
om bidrag sökes till avlöning av biträdande lärare vid folkskola:
att folkskolan icke lider men därav, att biträdande lärare i stället för examinerad
folkskollärare därvid är anställd; samt
6)
om bidrag sökes till nyinrättad lärartjänst: att folkskolinspektören
skall vitsorda tjänstens behövlighet.
i kungl. kung. den 1
juni 1900 angående
statsbidrag till avlönande
av lärare vid
folkskolor och småskolor.
1.
För utbekommande — — möta därav
att
småskola —
—
—
—
—
—
—
lärare, eller
att
skola — —
—
—
—
—
—
—
bedrivits eller
att
undervisningen
—
—
—
—
—
inställas eller
att
vid förfall
—
—
—
—
—
—
kunnat erhållas
2.
Statsbidraget skall utgå för ordinarie folkskollärare samt lärare, som
blivit anställda tills vidare, efter kalenderår och för övriga lärare efter läsår, och
skall i följd härav, där lärares anställning börjar eller upphör under loppet av
kalenderår, statsbidraget utgå: i förra fallet för varje månad, under vilken
läraren det året innehaft anställning, med en tolvtedel, i senare fallet för
varje månad, under vilken läraren det året tjänstgjort, med en åttondedel av
det för år stadgade statsbidraget, med iakttagande dock av föreskriften härovan
i § 1, att statsbidrag icke utgår för längre undervisningstid än åtta
månader om året.
352
Folk- och småskolor.
§ 4 — § 4 |
i ovannämnda kungl. kung. den 1 juni 1900.
§ 5 = § 5 J
Denna författning träder i kraft den 1 januari 1916, dock med iakttagande
av följande
Övergångsstadgande.
För det fall att ordinarie folkskollärare eller lärare vid småskolor,
lärare vid mindre folkskolor eller biträdande lärare vid folkskolor med sådan
fastare anställning, som avses i § 24 mom. 3 och § 33 mom. 2 av
folkskolestadgan, icke ingår på den lönestat, som fastställts genom den under
denna dag utfärdade författning angående den vid folk- och småskolor
anställda lärarpersonalens avlöning, skall statsbidraget till sådan lärares avlöning
efter den 1 januari 1916 utgå med ett belopp, motsvarande skillnaden
mellan å ena sidan den till läraren enligt nu gällande bestämmelser
utgående kontanta avlöningen och å andra sidan vad distriktet skolat enligt
denna författning utgöra, därest läraren ingått på den nya lönestaten.
Om lärare, som i näst föregående punkt omförmäles, är tjänstledig
på grund av styrkt sjukdom, skall avlöningen till hans vikarie efter ingången
av 1916 utgöras sålunda,
att den tjänstledige läraren tillskjuter, vad enligt nu gällande bestämmelser
åligger honom, därvid bestämmelserna i kungl. kungörelsen den
10 juni 1904 med viss föreskrift rörande avlönande av vikarie för de i
§ 2 av nådiga kungörelsen angående avlöning åt lärare vid folkskolor och
småskolor den 1 juni 1900 omförmälda lärare och i kungl. kungörelsen
den 14 september 1906 med viss föreskrift rörande avlönande av vikarie
för de i § 1 av nådiga kungörelsen angående avlöning åt lärare vid folkskolor
och småskolor den 1 juni 1900 omförmälda lärare skola lända till
efterrättelse;
Folk- och småskolor.
358
att, vidare distriktet bidrager med så stort belopp, som distriktet
skolat tillskjuta, därest deri tjänstledige läraren ingått på den nya lönestaten;
samt
att slutligen staten bidrager med den erforderliga återstoden.
45—JO 1873. Lärarclönenämnden. 1.
354
Kap. IX. Lönereglering för lärarpersonalen vid
högre folkskolor.
Allmänna avlöningsgrunder. Nämnden har i kap. II förordat, att
lärarpersonalen vid de högre folkskolorna skall avlönas eftei samma all
manna avlöningsgrunder som lärarpersonalen vid folkskolorna, och får
nämnden härutinnan hänvisa till vad i sådant avseende anförts i kap. Vill.
Beloppet av ordinarie lärares avlöning. Enligt nu gällande bestämmelser
utgör minimiavlöningen för ordinarie manlig lärare vid högre
folkskola 1,500 kronor med tre ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, och
för ordinarie kvinnlig lärare 1,400 kronor med tre ålderstillägg, vartdera
å 200 kronor, vartill kommer förmånen av fri bostad och vedbrand eller
motsvarande kontant ersättning.
För närvarande utgår den kontanta avlöningen till ordinarie manlig
folkskollärare med 900 kronor i grundlön jämte tre ålderstillägg, vartdera
å 150 kronor. Nämnden har för dessa lärare föreslagit grundlön å 1,300
kronor samt tre ålderstillägg, vartdera å 200 kronor. Därtill skulle i
vissa fall komma familj etillägg.
Nämnden anser, att den nuvarande proportionen mellan folkskolans
och den högre folkskolans lärarlöner bör bibehållas. Enligt nämndens
mening skulle detta syfte i det hela vinnas, om den kontanta avlöningen för
manlig ordinarie lärare vid högre folkskola bestämmes till 2,000 kronor i
grundlön jämte tre ålderstillägg, vartdera å 300 kronor, vartill skulle komma
familj etillägg med samma belopp, som nämnden föreslagit för folkskollärare.
Högre folkskolor.
355
I)å nämnden föreslår eu pensionsålder av 60 levnadsår för såväl
manliga som kvinnliga lärare, kommer grundlönen för kvinnliga lärare,
under förutsättning att även för dem bestämmas tre ålderstillägo- å 300
kronor, enligt förut angivna beräkningsgrunder att bliva 1,750 kronor, so
bil. II.
Förutom nu nämnda avlöningsförmåner bör ordinarie lärare, liksom
nu är fallet, åtnjuta bostad och vedbrand eller motsvarande kontant ersättning
efter ortspris. Då statsmakterna ifråga om lärarpersonalen vid
de kommunala mellanskolorna fixerat minimibeloppet av denna ersättning,
torde så böra ske även här. Ifrågavarande belopp torde böra i fråga om
lärare vid de högre folkskolorna sättas till samma belopp, som nämnden
i kap. X föreslår för lärare vid kommunala inellanskolor, nämligen 400
kronor för manlig lärare, som är gift eller åtnjuter familjetillägg, ävensom
för kvinnlig lärare, som åtnjuter familjetillägg, för övriga lärare 300 kronor,
allt för år.
familjetilläggen skulle, enligt vad ovan uttalats, utgå med samma
belopp som till folkskollärare, nämligen 200 kronor, vart och ett.
Genom de av nämnden sålunda förordade lönerna torde även komma
att tillbörligt tillgodoses den vid 1907 års lönereglering särskilt betonade
synpunkten, att lärarna vid de högre folkskolorna böra i ekonomiskt avseende
icke vara mindre gynnsamt ställda än de bäst avlönade folkskollärarna.
För rätt att komma i åtnjutande av de sålunda föreslagna avlöningsförmånerna
bör ordinarie lärare vid högre folkskola vara skyldig att underkasta
sig förändrade bestämmelser angående folkskollärarnas pensionsinrättning
samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
Abei''opande vad i kap. V", 6 anförts angående bestämmelser, som
må bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot,
förordar nämnden, att ordinarie lärare, som ingår på den nya lönestaten,
skall vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som i sådant avseende
må bliva stadgade.
356
Högre folkskolor.
Föreståndararvode. Ursprungligen voro de högre folkskolorna avsedda
att omfatta en, högst två årsklasser. Så småningom hava en del högre
folkskolor nått eu större utveckling, och enligt nu gällande bestämmelser
kan statsbidrag utgå till fyra. årsklasser och till en parallellavdelning av varje
årsklass. Sedan de högre folkskolorna börjat sålunda utvecklas, har behovet
av särskilda föreståndare gjort sig allt mera kännbart. För närvarande finnas
inga bestämmelser angående sådana föreståndares avlöning. Nämnden anser,
att den lärare eller lärarinna vid två- eller flerklassig högre folkskola, som
förordnas till föreståndare, bör tillförsäkras ett särskilt arvode utöver den
till honom eller henne eljest utgående avlöningen, och torde detta arvode
böra sättas till 200 kronor vid tvåklassig, 400 kronor vid treklassig och
600 kronor vid fyraklassig högre folkskola. Det bör härvid erinras, att
det stadgade rektorsarvodet vid kommunal mellanskola, som består av fyra
klasser, utgör 800 kronor.
Extra ordinarie och vikarierande lärares avlöning. Enligt nu gällande
bestämmelser skall, där ordinarie lärare eller extra ordinarie lärare i läsämnen,
vilken har en tjänstgöringsskyldighet av minst 24 timmar i veckan,
för sjukdom åtnjuter tjänstledighet och för anställning vid högre folkskola
behörig lärare är såsom vikarie för honom förordnad under oavbrutet minst
en månad av den för skolan fastställda undervisningstiden, vikarien, för
så vitt statsbidrag till hans avlönande må kunna erhållas, åtnjuta arvode,
manlig lärare efter minst 190 kronor och kvinnlig lärare efter minst 180
kronor för läsmånad, varje månad beräknad till 30 dagar, varjämte vikarien
skall förses med bostad och vedbrand eller erhålla kontant ersättning härför.
För utbekommande av statsbidrag till sådan vikarie skall hinder ej möta
därav, att vikarien ej förvärvat behörighet att antagas till lärare vid högre
folkskola, därest folkskolinspektören vitsordar, att. vikarien befunnits duglig,
samt att behörig vikarie ej kunnat erhållas. De sålunda meddelade
bestämmelserna hava jämväl avseende å vikarie för sådan lärare, som uppehåller
tillfälligtvis ledig befattning.
Högre folkskolor.
357
Angående övriga vikariers samt extra ordinarie lärares avlöningsförhållanden
finnes intet stadgat.
Åberopande vad som anföres i kap. Vill, sid. 268, anser nämnden, att
eu minimiavlöning bör fastställas för samtliga extra ordinarie och vikarierande
lärare, och torde denna avlöning böra sättas till 1,800 kronor för manlig
lärare och 1,600 kronor för kvinnlig lärare i ett för allt. Beräknas läsåret
till 8 månader, utgör sålunda den månatliga avlöningen 225 kronor för
manlig lärare och 200 kronor för kvinnlig lärare. Som emellertid åtskilliga
högre folkskolor hava längre lästid än 8 månader om året, torde den
nyss förordade bestämmelsen böra kompletteras med ett stadgande av innehåll,
att den månatliga avlöningen för ifrågavarande lärare icke får understiga
225 kronor för manlig lärare och 200 kronor för kvinnlig lärare.
Arvodet för vikarierande föreståndare torde kunna sättas till hälften
av arvodet för ordinarie föreståndare. Samma regel är tillämpad vid de
kommunala mellanskolorna.
Ovningslärares och timlärares avlöning. För närvarande finnes ingenting
stadgat angående avlöning för övningslärare och'' timlärare vid högre
folkskolor. Då emellertid såväl övningslärare av olika slag som ock timlärare
i läsämnena finnas anställda vid de högre folkskolorna, anser nämnden,
att bestämmelser böra finnas angående arvoden åt ifrågavarande lärare.
Vad angår avlöningen för timlärarna i läsämnen, torde med hänsyn
till de arvoden, som förordats för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare
med full tjänstgöring, böra sättas till 75 kronor för manlig lärare
och 65 kronor för kvinnlig lärare, allt för veckotimme.
Åberopande vad som i kap. II, 7 anförts angående grunderna för
övningslärarnas avlöning, förordar nämnden, att avlöningen för veckotimme
sättes till 65 kronor för manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik,
till 60 kronor för kvinnlig lärare i samma ämnen, till 60 kronor för man
-
358
Högre folkskolor.
lig lärare i manlig slöjd och till 55 kronor för lärarinna i huslig ekonomi,
i kvinnligt handarbete och i manlig slöjd.
Lönetursberäkning. Enligt gällande bestämmelser äger lärare vid
högre folkskola att för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig den
tid, han tjänstgjort såsom ämneslärare vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium
eller ock innehaft ordinarie anställning vid folkskola, dock icke
mera än sammanlagt tio år.
Enligt kungl. kungörelse den 8 december 1911 angående avlöningsoch
pensionsförhållandena för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
må lärare vid kommunal mellanskola för uppflyttning i högre lönegrad
tillgodoräkna sig de tjänstår, han eller hon intjänat under ordinarie anställning
vid högre folkskola, allmänt läroverk eller folkskoleseminarium,
ävensom intill tio år av den tid, han eller hon innehaft ordinarie anställning
vid folkskola. Härav framgår, att den rätt, som tillkommer lärare
vid kommunal mellanskola att för lönetur tillgodoräkna sig tjänstgöring vid
högre folkskola, allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, ej är begränsad
till ett visst antal år. Nämnden anser, att någon begränsning i motsvarande
avseende ej heller bör ifrågakomma för lärare vid högre folkskola, och
förordar sålunda, att lärare vid högre folkskola må för uppflyttning i högre
lönegrad tillgodoräkna sig tjänstgöring som ämneslärare vid allmänt läroverk
eller folkskoleseminarium. Samma rätt till lönetur bör enligt nämndens
mening tillkomma honom för tjänstgöring som ämneslärare vid kommunal
mellanskola.
Däremot anser nämnden, att den begränsning, som i förevarande
hänseende är stadgad angående tjänstgöring vid folkskola, fortfarande bör
gälla. Vidare vill nämnden förorda, att med tjänstgöring vid folkskola
må beträffande lönetur jämnställas sådan tjänstgöring, som enligt nämndens
förslag (sid. 272) i löneturshänseende skulle likställas med tjänstgöring
som ordinarie folkskollärare, nämligen tjänstgöring vid folkskoleseminariuins
övningsskola, ordinarie tjänstgöring vid skeppsgosseskola samt
Högre folkskolor.
350
sådan tjänstgöring vid under offentlig kontroll ställt småskoleseminarium,
för vilken statsbidrag till lärarens avlönande utgått såsom till ordinarie
folkskollärare.
Enligt bestämmelserna för de kommunala mellanskolorna äger ordinarie
lärare vid sådan skola, därest han avlagt de prov och fullgjort den
tjänstgöring, vilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk, att härför tillgodoräkna sig fem lönetursår. Enahanda bestämmelser
torde böra stadgas ifråga om lärare vid högre folkskolor.
Lärares rätt till ålderstillägg har hittills prövats av Kungl. Maj:ts
vederbörande befallningshavande. Enligt § 4 i folkskolöverstyrelsens instruktion
tillkommer det hädanefter folkskolöverstyrelsen att i föreskriven
ordning handlägga ärenden rörande lärares vid högre folkskola uppflyttning
i högre lönegrad.
Avlöningsförmåner under tjänstledighet. Enligt gällande bestämmelser
äger ordinarie lärare, som är tjänstledig på grund av sjukdom, därest han
icke är obotligt sjuk eller förklarats berättigad till hel pension, att åtnjuta
de honom eljest tillkommande avlöningsförmåner med avdrag av ett belopp,
motsvarande en fjärdedel av vikariens kontanta minimiavlöning. Är den
tjänstledige läraren obotligt sjuk, eller har han förklarats berättigad till
hel pension, skall han ensam utgöra vikariens avlöning. Dessa bestämmelser
gälla i tillämpliga delar även extra ordinarie lärare samt lärare, som uppehåller
tillfälligtvis ledig befattning. Beträffande extra ordinarie lärare är
dessutom stadgat, att bidrag av statsmedel eller från skoldistriktet icke skall
utgå till avlönande av hans vikarie för mera än högst två läsår under de tre
första läsåren av hans tjänstetid samt ej heller för mera än högst två läsår
under den därefter följande tjänstetiden, så framt icke läraren under de
tre närmast föregående läsåren själv tjänstgjort minst ett läsår.
Angående avlöningsförhållandena för lärare, som är tjänstledig av
360
Högre folkskolor.
annan anledning än sjukdom, finnes intet stadgat. Sådana angelägenheter
torde för närvarande ordnas genom avtal mellan vederbörande.
Nämnden har för folkskollärare föreslagit skyldighet att avgå från
tjänsten i följande fall, nämligen 1) där läraren, efter att under fem på
varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd
att tjänstgöra, finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen; samt
2) där läraren uppnått 60 levnadsår. Nämnden förordar beträffande lärare
vid högre folkskola enahanda skyldighet att avgå från tjänsten.
Vad åter angår den å sid. 273 föreslagna bestämmelsen, att statsbidrag
till avlönande av lärare vid folkskola, som erhållit skolrådets tillstånd
att efter fyllda 60 år kvarstå i tjänsten, icke må utgå, med mindre
folkskolöverstyrelsen sådant medgivit, torde en motsvarande bestämmelse
svårligen kunna tillämpas i fråga om lärare vid högre folkskola, enär
större delen av statens bidrag till sådan skola utgår till själva skolan
och icke till lärarens avlönande. För att emellertid staten genom sina
organ skall få tillbörligt inflytande på ifrågavarande område, bör enligt
nämndens mening skolstyrelsens beslut om lärares kvarstående i tjänst
efter uppnåendet av den för erhållande av rätt till hel pension stadgade
levnadsåldern underställas folkskolöverstyrelsens prövning.
Under förutsättning att vad nämnden sålunda uttalat vinner avseende,
får nämnden, under hänvisning till vad som säges angående folkskollärares
avlöningsförmåner under tjänstledighet (sid. 272 o. följ.), förorda,
att ordinarie eller extra ordinarie lärare, som är tjänstledig på grund
av sjukdom, skall förpliktas att av sin avlöning avstå ett belopp, motsvarande
en fjärdedel av arvodet för kvinnlig vikarie å tjänsten, d. v. s. 400
kronor;
att ordinarie eller extra ordinarie lärare, som är tjänstledig för att
på grund av särskilt förordnande eller val bestrida allmänt uppdrag eller
offentlig befattning, skall av sin avlöning avstå så stort belopp, som Kungl.
Maj:t bestämmer; samt
Högre folkskolor.
361
att ordinarie eller extra ordinarie lärare, som är tjänstledig av annan
anledning än nu nämnts, skall av sin avlöning avstå, vad som erfordras till
kvinnlig vikaries avlöning, d. v. s. 1,600 kronor.
Den sålunda förordade bestämmelsen angående lärares avlöning under
tjänstledighet på grund av sjukdom torde jämväl böra avse lärare, som
uppehåller tillfälligtvis ledig befattning.
Beträffande den förut omnämnda bestämmelsen angående den tid,
under vilken extra ordinarie lärare, som är tjänstledig på grund av sjukdom,
äger åtnjuta statsbidrag till vikariens avlöning, vill nämnden erinra
om att någon motsvarande bestämmelse för närvarande icke finnes rörande
folkskolans lärare. Då den torde vara ännu mindre påkallad beträffande
högre folkskolans fåtaliga lärarkår, vill nämnden förorda, att denna bestämmelse
borttages.
Tjänstledig föreståndare torde, i överensstämmelse med vad som är
stadgat för rektor och föreståndarinna vid kommunal mellanskola, böra
avstå hälften av föreståndararvodet.
Närmare bestämmelser angående lönernas utbetalande torde komma
att utfärdas av Kungl. Maj:t, sedan beslut om lönereglering fattats av
statsmakterna.
Statsbidrag. Enligt gällande bestämmelser kan högre folkskola under
vissa angivna villkor erhålla följande statsbidrag, nämligen:
för varje årsklass 1,200 kronor, dock ej mera än 4,800 kronor, samt
därutöver
för parallellklass 1,200 kronor, ävensom
ett belopp motsvarande två tredjedelar av de för lärarna stadgade
ålderstilläggen.
Öo
Härjämte betalar staten till sjukvikarie, där den tjänstledige läraren
är skyldig att avstå ett belopp, motsvarande en fjärdedel av vikariens avlöning,
två tredjedelar av denna avlöning’.
46—131873. Lärarelönenämnden. 1.
362
Högre folkskolor.
Med hänsyn till den föreslagna höjningen av lärarnas avlöning torde
statsbidraget till årsklass och till parallellavdelning av årsklass böra sättas
till 1,600 kronor, motsvarande det lägsta stadgade arvodet för vikarie.
Enahanda beräkningsgrund är för närvarande tillämpad i fråga om statsbidrag
till de kommunala mellanskolorna.
°Av ålderstilläggen bekostas, som nämnts, två tredjedelar av staten.
Nämnden anser, att staten vid de högre folkskolorna, liksom vid folkskolorna,
bör bestrida hela kostnaden för ålderstilläggen.
Åberopande för övrigt vad som anföres i fråga om statsbidrag till
folkskollärarnas avlöning, sid. 277 o. följ., får nämnden’, förorda, att statsbidrag
till lärarnas vid de högre folkskolorna avlöning utgår:
för varje manlig ordinarie lärare med 250 kronor, d. v. s. skillnaden
mellan grundlönen för manlig och för kvinnlig lärare;
för varje manlig extra ordinarie och vikarierande lärare, med 200
kronor, d. v. s. skillnaden mellan arvodet för manlig och för kvinnlig
sådan lärare; samt
för varje ordinarie lärare med ett belopp, motsvarande de läraren
tillkommande ålderstillägg och familjetillägg.
Enligt de för kommunala mellanskolor gällande bestämmelser bekostar
staten två tredjedelar av föreståndararvodet. Nämnden förordar
detsamma i fråga om högre folkskolor.
Enligt bestämmelserna för kommunala mellanskolor betalar staten
till sjukvikarie, förutom eventuellt skillnaden mellan manlig och kvinnlig
vikaries arvode, ett] belopp, motsvarande hälften av arvodet för kvinnlig
vikarie. Att staten vid de kommunala mellanskolorna betalar en mindre
anpart av det kontanta vikariatsarvodet än vid de högre folkskolorna, beror
därpå, att vikariatsarvodet i förra fallet jämväl omfattar ersättning för bostad
och vedbrand, vilken vid de högre folkskolorna utgöres av distriktet ensamt.
Då nu nämnden i fråga om vikarie vid de högre folkskolorna förordat
samma avlöningssätt, som nu är tillämpat i fråga om vikarie vid de kom
-
Högre folkskolor.
363
munala iiiellanskolorna, torde konsekvensen bliva, att staten Hven vid de
högre folkskolorna bör till sjukvikaries avlöning betala, förutom eventuellt
skillnaden mellan manlig oeh kvinnlig vikaries arvode, hälften av arvodet
för kvinnlig vikarie, d. v. s. 800 kronor.
Ai lärare tjänstledig på grund av offentligt uppdrag, torde Kungl.
Maj:t böra, i sammanhang med prövningen av frågan om den tjänstledige
lärarens avlöningsförmåner, bestämma, om och till vilket belopp statsbidrag
skall utgå till vikariens avlöning.
I fråga om de kommunala mellanskolorna är stadgat, att statsbidragen
till ordinarie ämneslärares, rektors och föreståndarinnas avlöning beräknas
för kalenderår, statsbidragen till övriga lärares avlöning för läsår.
Detsamma torde i tillämpliga delar böra stadgas i fråga om de högre
folkskolorna.
Nämnden har sammanfattat sina meningar angående de vid högre
folkskolorna anställda lärarnas avlöningsförhållanden i följande
Förslag till ändring i kungörelsen angående anslag till högre folkskolor
den 28 juni 1907.
§ 1.
1. Av anslaget------vid arbete.
Statsunderstödet till högre folkskola kan utgå med 1,600 kronor för
varje årsklass, dock icke för större antal årsklasser än fyra, allt för år
räknat. Härutöver må till sådan skola kunna utgå ett belopp av 1,600
kronor för år till parallellavdelning av årsklass, dock att sådant understöd
må utgå till endast en parallellavdelning till en och samma årsklass, och
att, om sådant understöd skall kunna erhållas, sammanlagda antalet lärjungar
i årsklassens båda avdelningar skall utgöra minst 36. .
Vad sålunda stadgats angående statsunderstöd till högre folkskola
364
Högre folkskolor.
gäller med den inskränkning, att ifrågavarande statsunderstöd icke må
överstiga dubbla beloppet av vad i distriktet till skolans uppehållande
sammanskj utes.
Härutöver må till varje högre folkskola utgå följande bidrag:
a)
för varje manlig ordinarie ämneslärare: 250 kronor;
b)
för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare
med full tjänstgöring: 200 kronor;
c)
för föreståndare och föreståndarinna: två tredjedelar av det för
ifrågavarande befattningshavare stadgade särskilda arvodet;
d)
för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de läraren
tillkommande ålderstillägg och familj etillägg;
e)
för varje lärare, som vikarierar för ordinarie eller extra ordinarie
ämneslärare, förutom det belopp, som enligt mom. b) må kunna utgå: om
tjänstledigheten förorsakats av styrkt sjukdom, 800 kronor och, om tjänstledigheten
förorsakats av offentligt uppdrag, det belopp, som Kungl. Maj:t
bestämmer;
f)
för lärare, som vikarierar för lärare, vilken uppehåller tillfälligtvis
ledig ämneslärarbefattning, och som erhållit tjänstledighet på grund av
styrkt sjukdom, förutom det belopp, som enligt mom. b) må kunna utgå:
800 kronor.
Statsbidragen till ordinarie ämneslärares, föreståndares och föreståndarinnas
avlöning beräknas för kalenderår, statsbidragen till övriga lärares
avlöning för läsår.
2. = 2.
§ 2.
Vid högre folkskola skall lärarpersonalen åtnjuta avlöning till minst
följande belopp:
a) föreståndare eller föreståndarinna, förutom löneförmånerna som
ordinarie ämneslärare: ett särskilt arvode av 200 kronor vid tvåklassig,
400 kronor vid treklassig och 600 kronor vid fyraklassig högre folkskola;
Högre folkskolor.
365
b) vikarierande föreståndare eller vikarierande föreståndarinna, förutom
löneförmånerna som lärare vid skolan: ett särskilt arvode, uppgående
till hälften av arvodet för ordinarie föreståndare vid skolan;
e) ordinarie manlig ämneslärare: lön å 2,000 kronor i l:a, 2,300
kionoi i 2:a, 2,600 kronor i 3:e och 2,900 kronor i 4:e lönegraden;
d)
ordinarie kvinnlig ämneslärare: lön å 1,750 kronor i l:a, 2,050
kionor i 2:a, 2,350 kronor i 3:e och 2,650 kronor i 4:e lönegraden;
e)
extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full
tjänstgöring: arvode av 1,800 kronor, dock ej lägre belopp än 225 kronor
för läsmånad;
f)
extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full
tjänstgöring: arvode av 1,600 kronor, dock ej lägre belopp än 200 kronor
för läsmånad;
g)
manlig timlärare i läsämne: 75 kronor för varje veckotimme;
kvinnlig timlärare i läsämne: 65 kronor för varje veckotimme;
h)
manlig lärare i teckning, i musik, i gymnastik: 65 kronor för
varje veckotimme;
manlig lärare i slöjd: 60 kronor för varje veckotimme;
kvinnlig lärare i teckning, i musik, i gymnastik: 60 kronor för
varje veckotimme;
kvinnlig lärare i huslig ekonomi, i kvinnligt handarbete, i manlig
slöjd: 55 kronor för varje veckotimme.
Ordinarie ämneslärare skall dessutom äga rätt till familjetillägg,
vart och ett å 200 kronor, att utgå enligt de i sådant avseende stadgade grunder.
Utöver de sålunda fastställda kontanta avlöningsförmånerna skall ordinarie
ämneslärare åtnjuta tjänlig bostad samt nödigt bränsle eller motsvarande
kontant ersättning efter ortspris, dock att denna ersättning icke
må understiga för manlig lärare, som är gift eller åtnjuter familjetillägg,
och för kvinnlig lärare, som åtnjuter familjetillägg, 400 kronor, för
övriga lärare 300 kronor.
366
Högre folkskolor.
Lönen för ordinarie ämneslärare ävensom det särskilda arvodet för
föreståndare, föreståndarinna eller deras vikarier utgår efter kalenderår, avlöningen
för övriga lärare efter läsår.
Tjänstledig ordinarie ämneslärare och e. o. ämneslärare är skyldig
att av sin avlöning avstå, där tjänstledigheten förorsakats av styrkt sjukdom,
400 kronor, och, där tjänstledigheten förorsakats av offentligt uppdrag,
så stor del av den kontanta avlöningen, som Kungl. Maj:t bestämmer,
samt, där tjänstledigheten förorsakats av annan anledning, 1,600 kronor,
allt för läsår räknat.
Lärare, som uppehåller tillfälligtvis ledig befattning, är under tjänstledighet
på grund av styrkt sjukdom, skyldig att av sin avlöning avstå
400 kronor.
Föreståndare eller föreståndarinna, som är tjänstledig från föreståndarskapet,
är skyldig att av sitt särskilda arvode avstå hälften, för kalenderår
räknat.
I avseende å uppflyttning i högre lönegrad skall iakttagas,
att uppflyttning i högre lönegrad äger rum efter fem år;
att lärare må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de
tjänstår, han intjänat under anställning vid kommunal mellanskola, allmänt
läroverk eller folkskoleseminarium, samt intill tio sådana lönetursår,
som ordinarie folkskollärare äger att räkna sig till godo för uppflyttning
i högre lönegrad;
att lärare, som avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, vilka
erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, äger att
härför tillgodoräkna sig fem tjänstår;
att ansökningar om uppflyttning i högre lönegrad skola prövas av
folkskolöverstyrelsen; samt
att i övrigt skall i tillämpliga delar gälla, vad angående uppflyttning
i höore lönegrad för ämneslärare vid allmänt läroverk är stadgat.
Högre folkskolor.
367
§
3
=
§
3.
§
4
=
§
4.
§
5
=
§
5.
§
6
-
§
6.
§ 7.
Ordinarie lärare, som ingår på den nya löneregleringen, eller som
erhåller ordinarie anställning, efter det denna kungörelse trätt i kraft, är
skyldig att underkasta sig dels de genom kungörelse denna dag utfärdade
bestämmelser angående folkskollärarnas pensionsinrättning och folkskollärarnas
änke- och pupillkassa, dels ock de bestämmelser, som må bliva
stadgade till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot.
§ 8.
De enligt — — — — granskning utbetalas.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1916, dock att ordinarie
lärare, som tillsatts före den 1 januari 1916, skola, därest de icke
ingå på den genom denna författning fastställda lönereglering, åtnjuta avlöning
och pension enligt nu gällande bestämmelser.
368
Kap. X. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid kommunala mellanskolor.
Allmänna avlöningsgrunder. Beträffande de allmänna avlöningsgrunderna
hänvisar nämnden till vad i sådant avseende anförts i kap. II sid.
65 och i kap. VIII sid. 263.
Beloppet av ordinarie lärares avlöning. Enligt nu gällande bestämmelser
utgör minimiavlöningen för ordinarie manlig ämneslärare 2,000
kronor med tre ålderstillägg, vartdera å 400 kronor, och för ordinarie kvinnlig
ämneslärare 1,600 kronor med tre ålderstillägg, vartdera å 200 kronor;
härtill kommer bostad och vedbrand eller motsvarande ersättning, som icke
får understiga 350 kronor för manlig lärare och 250 kronor för kvinnlig lärare.
Vid fastställandet av nu gällande lönereglering för de kommunala
mellanskolornas lärare togos lönerna för lärarpersonalen vid de högre folkskolorna
till utgångspunkt. Det torde vara lämpligt att vid en ny lönereglering
bibehålla den nuvarande skillnaden mellan lönerna för lärare vid
höo-re folkskolor och vid kommunala mellanskolor, som för manlig ordi
O
narie
lärare utgör 500 kronor i fråga om grundlönen och 100 kronor i
fråga om vart och ett av ålderstilläggen.
Med utgångspunkt från de av nämnden (sid. 364 o. följ.) föreslagna
lönerna för lärare vid högre folkskolor vill nämnden alltså förorda, att
avlöningen för manlig ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola
bestämmes till 2,500 kronor i grundlön jämte tre ålderstillägg, vartdera å
400 kronor.
Kommunala mellauskolor.
369
Då nämnden föreslår eu pensionsålder av (13 år för manlig lärare och
60 år för kvinnlig lärare, kommer grundlönen för kvinnliga ordinarie
ämneslärare, under förutsättning att även för dem bestämmas tre ålderstiUägg
å 400 kronor, enligt förut angivna beräkningsgrunder att bliva 2,100
kronor, se bil. II.
Familjetilläggen synas böra bestämmas till samma belopp som för
folkskollärare, nämligen 200 kronor vart och ett.
Beträffande det särskilda arvodet till rektor, föreståndarinna och biträdande
föreståndarinna föreslår nämnden icke någon ändring'' i frå o-a
om de nu fastställda beloppen, nämligen för rektor och föreståndarinna
800 kronor samt för biträdande föreståndarinna 200 kronor.
Utöver de kontanta avlöningsförmånerna, bör ordinarie lärare, liksom
nu är fallet, åtnjuta bostad och vedbrand eller motsvarande kontant ersättning
efter ortspris. Då kommunala mellanskolans lärare rimligen böra
vara i bostadshänseende något förmånligare ställda än lärarna vid folkskolan,
torde med hänsyn till de bostadsförmåner, nämnden för sistnämnda
lärare förordat, bostads- och vedbrandsersättningen för kommunala mellanskolans
lärare icke böra understiga för manlig lärare, som är gift eller åtnjuter
familjetillägg, ävensom för kvinnlig lärare, som åtnjuter familjetillägg,
400 kronor, för övriga lärare 300 kronor, allt för år.
Vid bestämmandet av de nu fastställda lönerna för kommunala
mellanskolans lärare har hänsyn även tagits till den synpunkten, att de
böra avvägas så, att adjunktskompetenta lärare skola finna det i ekonomiskt
avseende lika fördelaktigt att taga anställning vid kommunal mellanskola
och kvarstanna där ett ej alltför litet antal år <*>m att taga anställning
vid allmänt läroverk. Verkställda beräkningar visa, att lönerna för
närvarande äro så avpassade, att lärare, som omedelbart efter vunnen
adjunktskompetens tager anställning vid kommunal mellanskola, kan kvarstanna
vid sådan anställning i 10 å 15 år utan att i avlöningshänseende
47 —131873. Lärarelönenämnden. 1.
370
Kommunala mellanskolor.
komma i mindre förmånlig ställning, än om han under samma tid varit
anställd vid allmänt läroverk.
Nämnden finner det önskvärt, att detta förhållande bibehålies, och
anser, att detta i stort sett skulle ske, om de av nämnden föreslagna avlöningsförmånerna
fastställas, särskilt med hänsyn därtill, att nämnden
föreslagit, förutom höjning av grundlönen, införandet av familjetillägg
samt någon höjning av ersättningen för bostad och vedbrand.
För att den kommunala mellanskolan skall kunna draga till sig och
under ett ej alltför litet antal år bibehålla lärare med adjunktskompetens
finnes för närvarande stadgad viss lönetursrätt för läroverksadjunkt, som
haft anställning vid kommunal mellanskola. Nämnden förordar, att denna
rätt bör bibehålies. Däremot äger lärare vid allmänt läroverk ej rätt att
vid beräkning av tjänstår för erhållande av pension tillgodoräkna sig tjänstcörinar
vid kommunal mellanskola. I sådant avseende erinrar nämnden om
vad den i kap. IV föreslagit angående rätt för lärare i statstjänst att vid
beräkning av tjänstår för erhållande av pension tillgodoräkna sig tjänst
o-örim?
som lärare vid kommunal läroanstalt.
* r?
För rätt att komma i åtnjutande av de sålunda föreslagna avlöningsförmånerna
bör ordinarie lärare vid kommunal mellanskola vara skyldig att
underkasta sig förändrade bestämmelser angående folkskollärarnas pensionsinrättning
samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
Åberopande vad i kap. V, 6 anförts angående bestämmelser, som
må bliva föreskrivna till lärjungarnas skyddande mot smittosam lungsot,
förordar nämnden, att ordinarie lärare, som ingår på den nya lönestaten,
skall vara skyldig att underkasta sig de bestämmelser, som i sådant avseende
må bliva stadgade.
I sitt förslag till författning angående ändrade avlöningsförhållanden
kommer nämnden att upptaga även de kvinnliga föreståndarna under benämningen
rektor.
Kommunala mollauskolor.
371
Extra ordinarie och vikarierande ämnes/ärares avlöning. Enligt nu gällande
bestämmelser utgör avlöningen för extra ordinarie eller vikarierande
manlig ämneslärare med full tjänstgöring 1,800 kronor och för kvinnlig
sådan lärare 1,600 kronor.
Nämnden anser, att dessa avlöningsbelopp böra höjas med det belopp,
varmed enligt nämndens förslag grundlönen för de ordinarie lärarna
skulle höjas. Avlöningen skulle sålunda höjas för manlig lärare till 2,300
kronor och för kvinnlig lärare till 2,100 kronor.
I fråga om det särskilda arvodet till vikarierande rektor, vikarierande
föreståndarinna och vikarie för biträdande föreståndarinna föreslår nämnden
icke någon ändring i fråga om de nu fastställda beloppen, nämligen för
vikarierande rektor och vikarierande föreståndarinna 400 kronor samt för
vikarie för biträdande föreståndarinna 200 kronor.
Ovnings/ärares och timlärares avlöning. Enligt nu gällande bestämmelser
utgår avlöningen för manlig timlärare eller övningslärare med 80 kronor
för veckotimme och för kvinnlig sådan lärare med 65 kronor för
veckotimme.
Vad angår avlöningen för timlärarna i läsämnen, torde denna med
hänsyn till de arvoden, som förordats för extra ordinarie och vikarierande
ämneslärare med full tjänstgöring, böra sättas till 95 kronor för
manlig lärare och 85 kronor för kvinnlig lärare, allt för veckotimme.
o
Åberopande vad som i kap. II, 7 anförts angående grunderna för övningslärarnas
avlöning, förordar nämnden, att avlöningen för veckotimme
sättes till 80 kronor för manlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik,
till 75 kronor för kvinnlig lärare i samma ämnen, till 70 kronor för
manlig lärare i manlig slöjd och till 65 kronor för lärarinna i huslig
ekonomi, i kvinnligt handarbete och i manlig slöjd.
Lönetur. Med avseende å lärares uppflyttning i högre lönegrad är
bland annat stadgat, att lärare må för uppflyttning i högre lönegrad till
-
372
Kommunala mellanskolor.
godoräkna sig de tjänstår, han eller hon intjänat under ordinarie anställning
vid högre folkskola, allmänt läroverk eller folkskoleseminariura, ävensom
intill tio år av den tid, han eller hon innehaft ordinarie anställning
vid folkskola. Nämnden anser, att med tjänstgöring vid folkskola bör
beträffande lönetur jämnställas sådan tjänstgöring, som ordinarie folkskollärare
äger att räkna sig till godo för uppflyttning i högre lönegrad.
I en till nämnden remitterad underdånig skrivelse av den 30 september
1911 har centralstyrelsen för flick- och samskoleföreningen hemställt
om sådan ändring i bestämmelserna rörande avlönings- och pensionsförhållandena
vid den kommunala mellanskolan, att lärare vid sådan
skola må för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig de tjänstår,
han eller hon intjänat under anställning med full tjänstgöring vid under
läroverksöverstyrelsens inseende ställda enskilda läroanstalter. Om denna
fråga kommer nämnden att yttra sig i ett senare betänkande.
Avlöningsförmåner under tjänstledighet. Enligt nu gällande bestämmelser
skall tjänstledig ordinarie ämneslärare av sin avlöning avstå, därest
tjänstledigheten förorsakats av styrkt sjukdom, ett belopp, motsvarande en
fjärdedel av arvodet för kvinnlig vikarie, d. v. s. 400 kronor, och, därest
tjänstledigheten förorsakats av annan anledning, ett belopp, motsvarande
arvodet för kvinnlig vikarie å tjänsten, d. v. s. 1,600 kronor.
I fråga om skyldighet att avgå från tjänsten förordar nämnden samma
bestämmelse, som ovan angivits beträffande lärare vid högre folkskola,
dock med den skillnaden, att med hänsyn till den för kommunala mellanskolans
lärare föreslagna pensionsålder dessa lärare skola vara skyldiga att
avgå från tjänsten vid uppnådda 63 års ålder. Vad angår skolstyrelses
beslut att låta lärare kvarstå i tjänst utöver uppnådd pensionsålder, bör
för lärare vid kommunal mellanskola gälla samma bestämmelse, som nämnden
föreslagit beträffande lärare vid högre folkskola (sid. 360), dock med den
Kommunala mellanskolor.
3715
skillnaden, att skolstyrelsens beslut skall i förra fallet underställas läroverksöverstyrelsens
prövning.
Under förutsättning att detta förslag vinner beaktande, vill nämnden,
som dels åberopar vad i kap. Vill anförts angående grunderna för tjänstledig
lärares avlöning, dels ock hänvisar till de här ovan ifrågasatta avlöningsbeloppen
för extra ordinarie och vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring,
förorda
att ordinarie lärare, som är tjänstledig på grund av styrkt sjukdom,
skall avstå 525 kronor per år;
att ordinarie lärare, som är tjänstledig på grund av offentligt uppdrag,
skall avstå så [stort belopp, som Ivungl. Maj:t bestämmer; samt
att ordinarie lärare, som är tjänstledig av annan anledning än nu
nämnts, skall avstå 2,100 kronor för år.
I fråga om de särskilda avlöningsförmånerna för rektor och biträdande
föreståndarinna under tjänstledighet föreslår nämnden icke någon
ändring i nu gällande bestämmelser.
Statsbidrag. Enligt gällande bestämmelser utgår statsunderstödet till
kommunal mellanskola med 6,400 kronor, varjämte skola, däri flickor
undervisas, må kunna erhålla ett särskilt understöd till huslig ekonomi, ej
överstigande 600 kronor, och skola, där parallellavdelning är upprättad, må
för sådan avdelning kunna erhålla ett särskilt understöd av 1,600 kronor,
allt för kalenderår räknat, dock ej till mera än en parallellavdelning för
varje årsklass. Härförutom utgå till varje kommunal mellanskola följande
bidrag, nämligen för varje manlig ordinarie^ ämneslärare: 400 kronor,
d. v. s. skillnaden mellan grundlönen för manlig och för kvinnlig lärare; för
varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring:
200 kronor, d. v. s. skillnaden mellan arvodet för manlig och
kvinnlig sådan lärare; för rektor och föreståndarinna: två tredjedelar av
det för ifrågavarande befattningshavare stadgade särskilda arvodet; för
374
Kommunala mellanskolor.
varje manlig ämneslärare, som åtnjuter avlöning i högre lönegrad: dels
skillnaden mellan det eller de för honom stadgade ålderstillägg och kvinnlipr
lärares i samma lönegrad, dels ock två tredjedelar av återstående de!
av ålderstillägget eller ålder st illäggen; för varje kvinnlig ämneslärare, som
åtnjuter avlöning i högre lönegrad: två tredjedelar av det eller de för
henne stadgade ålderstillägg; samt för varje lärare, manlig eller kvinnlig,
som vikarierar för på grund av sjukdom tjänstledig ordinarie ämneslärare,
utöver det belopp å 200 kronor, som, enligt vad ovan nämnts, må kunna
utgå till manlig vikarierande ämneslärare med full tjänstgöring: hälften
av arvodet för kvinnlig vikarie, d. v. s. 800 kronor.
Det av ovan berörda statsbidrag, som är avsett för själva skolan,
är beräknat att täcka den lägsta kostnaden för fyra ämneslärare, d. v. s.
kostnaden för fyra kvinnliga vikarierande ämneslärare. Med tillämpning
av samma beräkningsgrund skulle, efter den ifrågasatta löneregleringens
genomförande, ifrågavarande statsbidrag behöva höjas till 8,400 kronor.
Av enahanda skäl bör bidraget till parallellklass höjas till 2,100 kronor.
Beträffande statsbidraget till undervisningen i huslig ekonomi föreslår
nämnden ingen ändring.
Vid tillämpning av de grunder angående statsbidrag till lärarnas
avlöning, vilka nämnden i kap. II och kap. VIII utvecklar, skulle, efter
den ifrågasatta löneregleringens genomförande, vid de kommunala mellanskolorna
till lärarnas avlöning utgå följande statsbidrag:
1)
för varje manlig ordinarie ämneslärare: 400 kronor;
2)
för varje manlig extra ordinarie eller vikarierande ämneslärare
med full tjänstgöring: 200 kronor;
3)
för rektor och föreståndarinna: två tredjedelar av det för ifrågavarande
befattningshavare stadgade särskilda arvodet; för biträdande föreståndarinna:
det till henne utgående särskilda arvodet;
4)
för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de läraren
tillkommande ålderstillägg och familj etillägg;
Kommunala mellauskolor.
375
5) för varje lärare, som vikarierar för ordinarie lärare, förutom det
belopp, som, enligt vad här ovan under 2) angivits, må kunna utgå: om
tjänstledigheten förorsakats av styrkt sjukdom 1,050 kronor och, om tjänstledigheten
förorsakats av offentligt uppdrag, det belopp, som Kungl. Maj:t
bestämmer.
Nämnden har sammanfattat sina åsikter om berörda lärarpersonals
avlöningsförhållanden i följande förslag, av vilka det första jämväl innehåller
bestämmelser angående lärarpersonalens pensionering, vilka komma
att motiveras längre fram, kap. XI, sid. 402.
Förslag till ändring i punkterna 1—3 av kungörelsen angående avlönings- och
pensionsförhållanden för lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor den 8
december 1911.
•
1. Vid kommunal----följande belopp:
a)
rektor, förutom löneförmånerna som ordinarie ämneslärare: ett
särskilt arvode av 800 kronor;
b)
vikarierande rektor, förutom löneförmånerna som lärare vid skolan:
ett särskilt arvode av 400 kronor;
c)
= c).
d)
ordinarie manlig ämneslärare: lön å 2,500 kronor i l:a, 2,900
kronor i 2:a, 3,300 kronor i 3:e och 3,700 kronor i 4:e lönegraden;
e)
ordinarie kvinnlig ämneslärare: lön å 2,100 kronor i l:a, 2,500
kronor i 2:a, 2,900 kronor i 3:e och 3,300 kronor i 4:e lönegraden;
/) extra ordinarie eller vikarierande manlig ämneslärare med full
tjänstgöring: arvode av 2,300 kronor;
g) extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare med full
tjänstgöring: arvode av 2,100 kronor;
376
Kommunala mellanskolor.
h)
manlig timlärare i läsämne: 95 kronor för varje veckotimme;
kvinnlig timlärare i läsämne: 85 kronor för varje veckotimme;
i)
manlig lärare i teckning, i musik, i gymnastik: 80 kronor för
varje veckotimme;
manlig lärare i slöjd: 70 kronor för varje veckotimme;
kvinnlig lärare i teckning, i musik, i gymnastik: 75 kronor för varje
veckotimme;
kvinnlig lärare i huslig ekonomi, i kvinnligt handarbete, i slöjd: 65
kronor för varje veckotimme.
Ordinarie ämneslärare skall dessutom äga rätt till familjetillägg, vart
och ett å 200 kronor, att utgå enligt särskilt stadgade grunder.
Utöver de sålunda fastställda kontanta avlöningsförmånerna skall
ordinarie ämneslärare åtnjuta tjänlig bostad samt nödigt bränsle eller motsvarande
kontant ersättning, efter ortspris, dock att denna ersättning ej
må understiga för manlig lärare, som är gift eller åtnjuter familj etillägg,
och för kvinnlig lärare, som åtnjuter familj etillägg, 400 kronor, för övriga
lärare 300 kronor.
Lönen för ordinarie ämneslärare ävensom det särskilda arvodet för
rektor eller rektors vikarie utgår efter kalenderår, avlöningen för övriga
lärare efter läsår.
Tjänstledig ordinarie ämneslärare är skyldig att av sin avlöning avstå,
där tjänstledigheten förorsakats av styrkt sjukdom, 525 kronor och,
där tjänstledigheten förorsakats av offentligt uppdrag, så stor del av den
kontanta avlöningen, som Kungl. Maj:t bestämmer, samt, där tjänstledigheten
förorsakats av annan anledning, 2,100 kronor, allt för läsår räknat.
Rektor, som är tjänstledig, är skyldig att av sitt särskilda arvode
avstå 400 kronor, för kalenderår räknat. Tjänstledig biträdande föreståndarinna
avstår sitt särskilda arvode.
2. I avseende — — skall iakttagas,
att uppflyttning---efter fem år;
Kommunala mellanskolor.
.577
att, lärare ma för uppflyttning i högre lönegrad tillgodoräkna sig
de tjänstår, han eller hon intjänat under ordinarie anställning1 vid hö®re
folkskola, allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, samt intill tio sådana
lönetursår, som ordinarie folkskollärare äger att räkna sig till godo för
uppflyttning i högre lönegrad;
att manlig----fem tjänstår;
att ansökningar — — — — läroverk, samt
att i övrigt — — — — är stadgat.
3. Den ordinarie ämneslärarpersonalen vid kommunala mellanskolor
skall vara delaktig i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som folkskollärarnas
änke- och pupillkassa enligt samma grunder, som i sådant avseende
äro stadgade i fråga om ordinarie folkskollärare, dock med iakttagande
av följande särskilda bestämmelser:
a)
att det särskilda arvode, som tillkommer rektor och biträdande
föreståndarinna, icke inräknas i delaktighetsbeloppen;
b)
att den levnadsålder, vid vilken skyldighet att avgå frän tjänsten
inträder, utgör för manlig lärare 63 år och för kvinnlig lärare 60 år;
o) att den levnadsålder, vid vilken rätt till pension inträder, utgör
för manlig lärare 63 år och för kvinnlig lärare 60 år, dock att lärare,
som vid uppnåendet av den sålunda stadgade levnadsåldern icke räknar
minst 10 tjänstår, icke må komma i åtnjutande av pension;
d) att den tjänstålder, som erfordras för erhållande av hel pension,
utgör för manlig lärare 33 år och för kvinnlig lärare 30 år;
é) att för lärare, som icke uppnått det för erhållande av hel pension
stadgade antalet tjänstår, pensionen beräknas på det sätt, att från
beloppet av hel pension för varje felande tjänstår avdrages för manlig
lärare en trettiotredjedel och för kvinnlig lärare en trettiondedel av beloppet
av hel pension;
/) att lärare, som entledigas av anledning, som i reglementet för
folkskollärarnas pensionsinrättning § 10 2) sägs, erhåller hel pension,
48—131873. Lärurelönenämnden. 1.
378
Kommunala mellanskolor.
därest tjänstårens antal uppgår till för manlig lärare 33 år och för kvinnlicr
lärare 30 år; att i annat fall sådan lärare erhåller avkortad pension
beräknad så, att för varje felande tjänstår avdrages för manlig lärare en
trettiotredjedel och för kvinnlig lärare en trettiondedel av beloppet av hd
pension, dock att pensionen för sådan lärare icke må understiga nio se£-  tondedelar av den grundlön jämte ålderstillägg, läraren vid avgången från
tjänsten författningsenligt äger uppbära; samt
g) att skolstyrelses beslut om medgivande för lärare att kvarstå i
tjänst efter uppnående av den för erhållande av hel pension stadgade
levnadsåldern skall underställas läroverksöverstyrelsens prövning.
4. Ordinarie lärare, som ingår på den nya lönestaten, är skyldig
att underkasta sig de bestämmelser, sorti må bliva stadgade till lärjungarnas
skyddande mot smittosam lungsot.
Denna kungörelse tråder i kraft den 1 januari 1916, dock att ordinarie
lärare, som tillsatts före den 1 januari 1916, därest de icke ingå på den
genom denna författning fastställda lönereglering, åtnjuta avlöning och
pension enligt nu gällande bestämmelser.
Förslag till ändring i punkterna 5 och II av kungörelsen angående statsunderstöd
åt kommunala mellanskolor den 29 oktober 1909, sådana
dessa lyda enligt kungl. kungörelse den 8 december 1911. 5
5. Finnes i kommun — — — — flickor.
Vid kommunal mellanskola — —
ämneslärare.
Skolan förestås av en för viss tid bland de ordinarie ämneslärarnä
förordnad rektor.
Förestås skola, däri flickor undervisas, av manlig rektor, skall en
kvinnlig ämneslärare förordnås till biträdande föreståndarinna.
Kommunala mellanskolor.
379
11. Statsunderstödet till kommunal mellanskola utgår med 8,400
kronor för är; samt därutöver med ett belopp av 2,100 kronor för år
till parallellavdelning av årsklass, dock att sådant understöd må utgå till
endast en parallellavdelning till eu och samma årsklass och att, om sådant
understöd skall kunna erhållas, sammanlagda antalet lärjungar i årsklassens
båda avdelningar skall utgöra minst 36. Härjämte må skola, däri flickor
undervisas, kunna erhålla ett särskilt understöd till undervisning i huslig
ekonomi, ej överstigande 600 kronor för år.
Härförutom skola till varje kommunal mellanskola utgå följande
bidrag:
«) = a).
b)
- b).
c)
för rektor: två tredjedelar av det för ifrågavarande bcfattnin»shavare
stadgade särskilda arvodet; för biträdande föreståndarinna: det till
henne utgående särskilda arvodet;
d)
för varje ordinarie ämneslärare: ett belopp, motsvarande de läraren
tillkommande ålderstillägg och familjetillägg;
e)
för varje lärare, som vikarierar för ordinarie ämneslärare, förutom
det belopp, som enligt mom. b) må kunna utgå: om tjänstledigheten
förorsakats av styrkt sjukdom, 1,050 kronor och, om tjänstledigheten förorsakats
av offentligt uppdrag, det belopp, som Kungl. Maj:t bestämmer.
Statsbidragen till-----för läsår.
Träder kommunal — — — — under höstterminen.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1916.
380
Kap. XL Pensionsreglering för folkskollärare
m. fl.
Under åberopande av nedan angiven motivering får nämnden avgiva
följande
Förslag
till
Reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning.
Art. 1.
Om delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning.
§ I
Förbindelse
till delaktighet i pension sinrättningen åligger varje skoldistrikt
för envar inom distriktet inråttad ordinarie folkskolläraitjänst även
som varje skolområde, som underhåller högre folkskola, för envar vid skolan
inrättad ordinarie ämneslärartjänst. För delaktighet i pensionsinrättningen
för andra lärargrupper är särskilt stadgat.
§ 2.
Delaktighetsbeloppet för lärartjänst med delaktighet i pensionsinrättningen
utgör den för innehavaren av tjänsten i gällande författning fastställda
kontanta avlöningen i högsta lönegraden.
I delaktighetsbeloppet inräknas icke familjetillägg, ej heller avlönings
-
Folkskollärarnas punsionsinrättninf».
381
förmånen av bostad och bränsle, vare sig den utgår in natura eller kontant,
ej heller det särskilda arvode, som tillkommer föreståndare vid högre
folkskola, ej heller ersättning för kofoder utöver 100 kronor och ej heller
den ersättning, som utgår till lärare för tjänstgöring utöver åtta månader
om året.
Delaktighetsbeloppet upptages endast i helt tiotal av kronor.
§ 3.
Den ändring i delaktighetsbeloppet, som kan föranledas därav, att
lärartjänst byter innehavare, skall vidtagas, om ombytet sker vid kalenderårs
början, omedelbart och, om ombytet sker under loppet av kalenderår,
vid ingången av näst följande kalenderår.
Art. II.
Om pensionsinrättningens tillgångar och inkomster.
§ 4.
Pensionsinrättningens tillgångar — — — utgöras av:
l:o = l:o.
2:o. De pensionsavgifter, som, enligt vad i § 6 här nedan sägs,
skola av skoldistrikt och skolområden ävensom av lärare erläo-^as.
no
3:o — 3:o.
4:o = 4:o.
§ 5 = § 6.
Art. III.
Om pensionsavgifterna och sättet för deras utgörande.
§ 6 = § 7.
§ 7 = § 9.
3g2
Folkskollärarnas pensionsjBrättfÖBg;-
§ 8.
\
=
§
10,
i.
2
=
§
10,
2.
3
=
§
IQ,
3.
§ 9 = § Il
Art.
IT.
Om skyldighet att avgå från tjänst och om rätt till pension.
§ 10-
Skyldighet att avgå från i pensionsinrättningen delaktig lärartjänst
åligger
1)
lärare, som uppnått sextio levnadsår, skoldistriktet eller skolområdet
dock obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge läraren
prövas vara för skolan gagnelig, dock icke i något fall längre än till fyllda
sextiosju år; samt
2)
lärare, som icke uppnått den för skyldighet att avgå från tjänsten
stadgade levnadsålder, där han, efter att under fem på varandra följande
år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit ur stånd att tjänstgöra,
finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen.
§ Il
Rätt
att vid avgång från i pensionsinrättningen delaktig lärartjänst
erhålla pension tillkommer
1)
lärare, som uppnått den för skyldighet att avgå från tjänsten
stadgade levnadsålder, under förutsättning att han vid uppnåendet av denna
ålder räknar minst tio tjänstår;
2)
lärare, som uppnått minst femtiofem levnadsår oeh minst tjugufem
tjänstår; samt
3)
lärare, som entledigas av anledning, som i § 10 2) sägs, oavsett
levnads- och tjänstårens antal, under förutsättning, att den sjukdom, som
folkskollärarnas ponsionsinrättWHg.
383
befunnits obotlig, icke uppenbarligen framträtt vid den tid, då läraren utsetts
till sin innehavda befattning.
§ 12.
Pension är till sitt belopp antingen hel eller avkortad.
Hel pension utgör tre fjärdedelar av delaktighetsbeloppet.
Avkortad pension utgör del av hel pension, beräknad på sätt i § 13 sägs.
Vad sålunda stadgats gäller oavsett huru länge läraren innehaft den
till grund för delaktighetsbeloppet liggande avlöningen.
Pension beräknas endast i helt tal av kronor. Skulle vid uträkning
av pensionen denna befinnas sluta på öre, förhöjes den till närmaste hela
tal av kronor.
§ 13.
Lärare, som uppnått sextio levnadsår och trettiotre tjänstår, äger
rätt till hel pension.
Pensionsberättigad lärare, som uppnått sextio levnadsår men icke
trettiotre tjänstår, äger rätt till avkortad pension, så beräknad att från
beloppet av hel pension avdrages en trettiotredjedel för varje sålunda
felande tjänstår.
Pensionsberättigad lärare, som omförmäles i § 11, 2), erhåller avkortad
pension, så beräknad, att från beloppet av hel pension avdrages en
fjortondedel för varje år, varmed levnadsåldern understiger 60, ävensom,
där antalet tjänstår understiger skillnaden mellan levnadsåldern och talet
tjugusju, en trettiotredjedel för varje sålunda felande tjänstår.
Lärare, som entledigas av anledning, som i § 10 2) sägs, erhåller
hel pension, därest tjänstårens antal uppgår till 33, i annat fall avkortad
pension, så beräknad, att för varje sålunda felande tjänstår avdrages eu
trettiotredjedel av beloppet av hel pension, dock att pensionen för sådan
lärare icke må understiga nio sextondedelar av den grundlön jämte ålderstillägg,
läraren vid avgången från tjänsten författningsenligt äger uppbära.
384
Folkskollärarnas pensionsinrättning.
§ 14.
Lärare äger att vid beräkning av tjänstår för erhållande av pension
tillgodoräkna sig tjänstgöring, som han efter fyllda tjugu års ålder fullgjort
vid till allmänna folkundervisningen hörande läroanstalt, ävensom vid allmänt
läroverk, folkskoleseminarium, skeppsgosseskola eller under offentlig
kontroll ställt småskoleseminarium.
§ 15.
Vid beräkning av tjänstår för erhållande av pension må avdrag ej
göras för tid, varunder ordinarie lärare i följd av sjukdom varit förhindrad
att bestrida sin tjänst, ej heller för tid, varunder sådan lärare, med behörig
tillåtelse, åtnjutit tjänstledighet för att genom studier vid läroanstalt
eller genom resor utvidga sina insikter eller för att, till följd av särskilt
förordnande eller val, bestrida allmänt uppdrag eller offentlig befattning.
Den, som för tjänstefel eller brott varit från utövande av sin tjänst
skild, får ej såsom tjänstetid beräkna den tid, under vilken han icke ägt
att tjänsten utöva.
§ 16 = § 19.
§ 17-
Om lärare, som tagit avsked, innan han varit till pension berättigad,
ånyo tillträder tjänst med delaktighet, i pensionsinrättningen, räknas hans
förra tjänstetid honom till godo vid bestämmandet av pensionsbeloppet.
§ 18.
Lärare, som för tjänstefel eller brott blivit genom laga kraftvunnet
beslut dömd sin tjänst förlustig eller förklarats till sådan påföljd förfallen,
förlorar rätt till pension.
Har pensionstagare blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende,
minskas den honom tillkommande pensionen med två tredjedelar.
Folkskollärarnas pen si onsin rättni n«.
385
§ 19.
Lärare, som entledigats från sin tjänst av anledning och i den ordning,
som i § 32 av folkskolestadgan sägs, äge enahanda pensionsrätt,
som honom tillkommit, i händelse han själv sökt att med pension från
tjänsten avgå.
§ 20 = § 23.
§ 21 - § 24.
§ 22 - § 25.
Al t, V.
Om sättet huru pension sökes och tillägges.
§ 23.
Lärare, som önskar att med pension från sin tjänst avgå, skalf
därom ingiva ansökan hos den myndighet, som äger att avsked för honom
utfärda, och därvid bifoga, i original eller bestyrkta avskrifter, åldersbevis
samt vederbörligen styrkt tjänsteförteckning, upptagande all den tjänstetid,
läraren för beräkning av pension vill åberopa, skolande sådan ansökan
vara ingiven senast fyra månader före den tidpunkt, då skyldighet att avgå
från tjänsten inträder. Sökes pension enligt § 10 2), skola vid ansökningen
fogas dels intyg av legitimerad läkare om sjukdomens beskaffenhet, dess
obotlighet och den sannolika tiden för uppenbart framträdande av den
sjukdom, som befunnits obotlig, så ock de andra intyg, som kunna styrka
nämnda tidpunkt, dels ock vederbörande skolråds och folkskolinspektörs
vitsord, att den, för vilken avsked sökes, är till vidare tjänstgöring oförmögen.
Det åligger vederbörande myndighet att, efter granskning av ansökningshandlingarna,
desamma tillika med eget utlåtande till pensionsinrätt
49—i31873.
Lärarelönetiämnden.
1.
Folkskollärarnas pensionsinrättning.
386
ningen insända med begäran om dess beslut i fråga om sökandens pensionsrätt,
samt att, sedan beslutet härom tagit åt sig laga kraft, och där
hinder för bifall till ansökningen i övrigt ej möter, meddela sökanden avsked
med den för honom bestämda pension och därom underrätta direk-,
tionen.
Önskar lärare kvarstå i tjänst efter den tid, då skyldighet att avgå
från tjänsten för honom inträder, skall han härom ansöka i den ordning,
som beträffande ansökan om avsked med pension blivit här ovan stadgad.
Det ankommer på vederbörande skolmyndighet att sådan ansökan
avslå eller bifalla, skolande i förra fallet med ansökan förfaras, som om
läraren sökt avsked med pension, och i senare fallet iakttagas, vad i gällande
författning föreskrivits angående statsbidrag till avlöning av lärare, som
erhållit tillstånd att kvarstå i tjänst efter uppnående av den för erhållande
av hel pension stadgade levnadsålder.
§ 24 = § 29.
§ 25 = § 30.
§ 26 = § 31.
Art. VI.
Om utbetalning av pension.
§ 27 - § 32.
§ 28 = § 33.
§ 29 = § 34.
Folkskollärarnas peusionsinrättuioK
-
387
Art VII.
Om pensionsinrättningens förvaltning.
§
§
§
§
§
§
§
§
30
- §
35.
31
- §
36.
32
= §
37.
33
= §
38.
34
= §
39.
35
= §
40.
36
= §
41.
37
= §
42.
§ 38.
över direktionens beslut angående lärares rätt till pension må läraren,
i händelse av missnöje med beslutet, anföra besvär hos Kungl. Maj:t, vilka
av dem, som äro boende i andra orter av riket än i Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, skola till ecklesiastikdepartementet
ingivas inom trettionde dagen efter erhållen del av beslutet, men av dem,
som bo i nämnda län, inom fyrtiofemte dagen. Utrikes vistande pensionssökande
äge etthundraåttio dagars besvärstid.
Vid beslut, varom här är fråga, skall direktionen lämna besvärshänvisning.
Uti direktionens beslut i frågor om låns beviljande och villkoren därvid
må ändring icke sökas. Alla övriga tvister mellan pensionsinrättningen
och enskilda tillhöre vederbörlig domstols prövning.
388
Folkskollärarnas pensionsinrättning.
§ 39 = § 44.
§ 40 = § 45.
§ 41 = § 46.
§ 42 = § 47.
§ 43 = § 48.
§ 44 = § 49.
§ 45 = § 50.
§ 46 = § 51.
§ 47 = § 52.
Detta, reglemente träder i kraft den 1 januari 1916, dock att lärare,
som icke ingår på den under denna dag fastställda lönereglering för lärarpersonalen
vid folkskolor och vid högre folkskolor, skall vara underkastad
de pensionsbestämmelser, som äro för honom gällande den 31 december 1915.
Folkskollärarnas pensionsinrättning.
389
Motivering.
§§ 1-3.
§§ 1—3 i förslaget hava sin motsvarighet i §§ 1—4 i nuvarande
reglemente. Nu gällande reglementes § 4 motsvarar andra stycket i den
föreslagna § 2. Att i delaktighetsbeloppet familjetillägg icke böra medräknas,
har nämnden sid. 77 motiverat därmed, att denna avlövningsform
är att betrakta som ett vid sidan av lönen utgående tillägg, som faller
bort, när de förhållanden, av vilka det betingas, upphöra att förefinnas.
En liknande karaktär av ett mera tillfälligt lönetillägg har också det av
nämnden ifrågasatta särskilda arvodet till föreståndare vid högre folkskola.
§ 4.
§ 5 i nuvarande reglemente överensstämmer med förslagets § 4,
utom att de ord i nuvarande § 5 utgå, som syfta på nu gällande reglementes
§ 8. Genom sistnämnda § tillförsäkras pensionsinrättningen gottgörelse
av statsmedel i de fall, att delägare kominer i åtnjutande av pension
eller ökning i pensionen, innan pensionsinrättningen fått uppbära det antal
årsavgifter, som i §§15 och 17 bestämmas som villkor för att delägare
skall erhålla pension.
§ 8 i nu gällande reglemente behandlar sålunda ett mellanton vande
mellan pensionsinrättningen och staten. När pensionsinrättningen bildades,
kunde icke beräkningarna grundas på erfarenhet om förtidsavgang från
tjänsten. Fördenskull föreskrevs, att om ett tillbörligt antal ordinarie
390
Folkskollärarnas pensionsinriittnins.
tjänstår icke intjänats ock således ett visst antal avgifter för tjänsteinnehavaren
icke kommit pensionsinrättningen till godo, staten skalle hålla
pensionsinrättningen skadeslös härför. I nu utförda kostnadsberäkningar
för pensioneringen äro emellertid inlagda kostnaderna för att nuvarande
delägare skola komma i åtnjutande av de föreslagna pensionerna, oberoende
av det antal avgifter, som av eller för dem blivit erlagda. Hänsyn till
kostnaderna vid förtidspensionering på grund av invaliditet är också tagen,
och därvid är räknat med den erfarenhet om avgång på grund av invaliditet
för vartdera könet, som hämtats från förutvarande och nuvarande delägare.
Nämnden föreslår därför, att nuvarande § 8 utgår. En följd härav
blir då, dels att § 5 2:o) ändras på sått i § 4 2:o) föreslagits, dels att §
10 mom. 4 av nuvarande reglemente alldeles utgår.
§ io.
Enligt nu gällande bestämmelser är lärare skyldig att avgå från
tjänsten efter uppnådda 60 år endast i det tall, att, han är berättigad till
hel pension. Då nu nämnden enligt ä sid. 273 anförda grunder ansett, att
en bestämd levnadsålder bör fastställas, vid vilken lärare är skyldig att
avgå, oberoende av det antal tjänstår, han då intjänat, samt föreslagit denna
till 60 år, följer därav, att denna bestämmelse bör hava sin plats i pensionsinrättningens
reglemente i likhet med vad fallet är i 6 § Lag ang. civila
tjänstinnehavares rätt till pension.
För närvarande är det vederbörande skolstyrelse obetaget, att låta
med pensionsberättigad lärares avsked anstå, därest och så länge hans
fortsatta tjänstgöring anses gagnelig för skolan. Nämnden anser, att denna
bestämmelse bör bibehållas, men tinner, att en övre åldersgräns av 67 år
bör fastställas, utöver vilken en folkskollärare icke må tillåtas stå kvar i
tjänst. Härvid hänvisar nämnden till att, ehuru enligt nu gällande bestämmelser
lärare vid allmänt läroverk är skyldig avgå först vid uppnådda
65 levnadsår men kan medgivas rätt att stå kvar till fyllda 70
Folkskollärarnas pensions!Hattning.
391
År, det knappast torde hava förekommit, att vederbörande myndighet, ansett
en lärare vid allmänt läroverk på ett tillfredsställande sätt kunna
gagna det allmänna, sedan han fyllt 67 är.
Enligt nu gällande bestämmelser är folkskollärare, som blir obotligt
sjuk och icke uppnått 60 år, icke skyldig att avgå, ehuru han har rätt
till pension, vid sinnessjukdom oberoende av tjänstårens antal, vid annan
sjukdom, om han tjänstgjort minst 10 är. Genom den föreslagna lydelsen
av § 10 2) skulle vid inträffad invaliditet, som fortgått fem på varandra
följande år, enahanda bestämmelser om skyldighet att avgå gälla för delägare
i folkskollärarnas pension sprättning som för lärare vid seminarierna
och de allmänna läroverken, som äro underkastade bestämmelserna i 6 § Lag
ang. civila tjänstinnehavares rätt till pension. I en skrivelse till Kungl.
Maj:t av den 22 november 1913 har direktionen för folkskollärarnas pensiohsinrättning
gjort hemställan om sådan ändring i bestämmelserna avobotligt
sjuk lärares pensionering, som nämnden här föreslagit.
§ 11.
För närvarande är lärare, som icke är obotligt sjuk eller uppfyller
bestämmelserna i § 1 6, icke berättigad till pension, därest han icke räknar
minst 30 tjänstår och därav minst 20 som ordinarie (§§ 14 och 17 i nuvarande
reglemente). Då det nu föreslås, att lärare är skyldig att avgå
vid 60 års ålder, blir en naturlig konsekvens därav, att pension tillförsäkras
honom, även om han vid den åldern icke uppnått det för rätt till
erhållande av hel pension föreskrivna antalet tjänstår. Den inskränkning
finner emellertid nämnden vara skälig, att läraren för att erhålla pension
bör vid uppnådda 60 levnadsår räkna åtminstone 10 tjänstår. Därigenom
kommer reglementet att på denna punkt överensstämma med Lag ang.
civila tjänstinnehavares rätt till pension (7 §).
Den rätt, som enligt § 16 i nuvarande reglemente är tillförsäkrad
folkskollärare, att under vissa förutsättningar före uppnådd pensionsålder,.
392
Folkskollärarnas pensionsinrättning.
även om obotlig sjukdom icke föreligger, kunna erhålla en på visst angivet
sätt avkortad pension, saknar motsvarighet i Lag ang. civila tjänstinnehavares
rätt till pension. Nämnden anser, att denna förmån bör fortfarande
vara folkskollärare tillförsäkrad, men har i samband med höjning
av den ålder, vid vilken hel pension erhålles, föreslagit, att den
ålder, vid vilken detta slag av avkortad pension tidigast må förekomma,
sättes till 55 är.
Eldigt nu gällande bestämmelser (§ 15) har folkskollärare, som
lider av obotlig sinnessjukdom, rätt att erhålla pension oberoende av levnads-
eller tjänstårens antal, under det att lärare, som lider av annan obotlig
sjukdom, måste räkna minst 10 tjänstår för att få pension. Anledning
torde knappast finnas att fastställa skilda bestämmelser för rätt
till pension vid invaliditet på grund av sinnessjukdom och på grund av
annan sjukdom. Nämnden föreslår därför, att om sjukdomens obotliga
karaktär är fastställd, läraren må vara berättigad till pension. I jämförelse
med de tjänstinnehavare, som äro underkastade lagen angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension, skulle således enligt nämndens förslag
folkskolläraren få det företrädet, att han vid inträffad sjukdomsinvaliditet
av vilket slag som helst finge rätt till pension, även om han icke räknade
10 tjänstår, vilket lagen kräver av innehavaren av civil tjänst. Då emellertid
nämnden i § 10 2) föreslår, att folkskollärare, som icke uppnått den
för skyldighet att avgå från tjänsten stadgade levnadsålder, där han, efter att
fem på varandra följande år i följd av sjukdom, vanförhet eller lyte varit
ur stånd att tjänstgöra, finnes vara för framtiden till tjänstgöring oförmögen,
är skyldig att från tjänsten avgå, en bestämmelse, som också gäller
innehavare av civil tjänst, så torde ovan påpekade företräde endast i sällsynta
undantagsfall komma att få någon betydelse.
§ 12.
Denna § motsvarar §§ 13 och 28 i nu gällande reglemente.
Folkskollärarnas pensionsinrättriing.
39,
§ 13.
Av skål, som å sid. 95 o. följ. utvecklas, föreslår nämnden, att nuvarande
§ 14, vari för rätt till hel pension stadgas minst 55 levnadsår och
30 tjänstår, ändras därhän, att för rätt till hel pension fordras att hava
fyllt (JO år samt räkna 33 tjänstår.
Nämnden har i andra stycket av § 13 föreslagit, att för lärare, som
uppnatt den ålder, att han är skyldig att avgå ur tjänst, men icke räknar
33 tjänstår, pensionen skall avkortas med Vss för varje felande tjänstår.
\ ad nämnden sålunda föreslagit har sin motsvarighet i 7 § Lag ang.
civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Den föreslagna regeln, enligt vilken pensionen må avkortas för
pensionsberättigad lärare, som avgår, innan han fyllt 60 år, av annan anledning
än sjukdom, är avsedd att ersätta tabellen, som ingår i § 16 av
nu gällande reglemente. Regeln är konstruerad så, att pensionsinrättningen
icke må lida förlust genom denna art av förtidspensionering, d. v. s.
pensionen bör avkortas så mycket, att dess kapitalvärde motsvarar värdet
av en från 60 år utgående pension, minskat med kapitalvärdet av de avgifter,
som för läraren skulle komma att inflyta, om han står kvar i tjänst,
tills han fyller 60 år.
För de senast gångna åren gälla följande medelåldrar för folkskollärares
inträdande i pensionsinrättningen.
r*
Män.
Kvinnor.
1880-1889 ......... 25-5 år
26'', år
1890-1899 ......... 26-6
»
27''5
»
1900-1904 ......... 26-i
»
27-6
»
1905-1912 ......... 25-6
v
27*i
» I
I följande tabell angives avkortningen av pensionen i procent av den
hela pensionen. Räkningen är utförd under antagande av att en manlig
folkskollärare erlägger en konstant årlig premie, från det han är 25 v"
50
131873. Lärare! öjienämnden. 1.
394
Folkskollärarnas pensiousinrättning.
år, för att tillförsäkra sig eu pension från fyllda 60 år, men att han vid
avgång därförinnan vill erhålla den pension, han kan betinga sig på grund
av den för hans räkning vid tidpunkten i fråga samlade premiereserven.
För en folkskollärarinna förutsättes, att den erforderliga premien
inflyter från 27 års ålder.
Den ponerade räntefoten är 4 *, och avgången är antagen vara den
för vartdera könet bland folkskollärarna förefintliga enligt erfarenhet åren
1876—1912.
Ålder vid
avgång.
1
Beräknad avkortning av
pensionen i procent av
hel pension
för man.
för kvinna.
Avkortning i
procent av
hel pension
]
enligt nämn-  dens förslag.
|
----
55
34,9
36,9
35,"
56
29,5
30,9
28,6
57
23,4
24,4
21,4
58
16,3
17,i
14,3
59
8,4
9,o
T,i
Skulle nu lärare bliva utnämnd till ordinarie senare, än vid dessa
beräkningar är antaget, behöver en ytterligare avkortning vidtagas med
den förut för bristande levnadsår avkortade pensionen. Nämnden har
funnit skäl att för enkelhets skull föreslå denna avkortning till V33 av
hel pension för varje år, varmed antalet tjänstår understiger skillnaden
mellan levnadsåldern vid avgången och talet 27. Med hänsyn till radande
genomsnittsvärden för befordran till ordinarie tjänst är den senare
avkortnlngen fullt ut tillräcklig, för att pensionsinrättningen icke må lida
förlust, därigenom att läraren avgår, innan han hunnit erlägga tillräckligt.
många avgifter.
Följande tabeller lämna en översikt av pensionens storlek enligt
nämndens förslag vid olika levnadsåldrar och då intjänade tjänstår.
Folkskollärarnas pensionsinrättning.
395
Tab. A. Den avkortade pensionen uttryckt i procent av hel pension.
L evnadsår.
J
t j
ii
n
s
t
å
r.
,5.
96.
87.
28.
29.
30.
31.
32 eller
flera. 1
55’1 a
58-23
61*26
64-29
64-29
64-29
64-29
.
64-29
56........
1
59-31
62-34
65’37
68-40
71 43
71-43
7143
71-43
57........
63''42
66-45
69-48
72-51
7554
78-57
78-57
78-57
08........
67''63
70-56
73-59
76-62
79-65
82-68
85-71
85-71
59........
71-65
74-68
77-71
80-74
;
83-77
86-80
89-83
92-86 !
Tab. B. Den avkortade pensionen i kronor för manlig folkskollärare. (Hel
pension utgör enligt förslaget 1 425 kr.).
Levnadsår.
T j
ä
n
s
t
å
r.
|
!
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
i 32 eller
flera.
55........
787
830
873
917
917
917
917
917 ;
! 56........
846
889
932
975
1018
1018
1018
1018 !
57........
904
947
991
1034
1077
1120
1 120
1120
58........
963
1006
1049
1092
1136
1 179
1222
1222 I
59 . . ,.....
1022
1065
1108
1151
1194
1237
1 281
1324 1
Tab. C. Den avkortade pensionen i kronor för kvinnlig folkskollärare. (Hel
pension utgör enligt förslaget 1 313 kr.).
levnadsår.
T j
ä
n
s
t
å • r.
■ ''
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
32 eller
flera.
55........
725
765
805
845
845
845
845
845
56........
779
819
859
899
938
938
938
938 I
57........
833
873
913
953
992
1032
1032
1 032
58........
887
927
967
1007
1046
1086
1126
1126 1
59........
941
981
1 021
1061
1100
1140
1180
1220 I
396
Folkskollärarnas pensionsinrättning.
Tabellerna B och C jämte motsvarande tabeller för lärare vid högre
folkskolor kunna lämpligen som bilaga fogas till reglementet.
Vid pensionering på grund av obotlig sjukdom föreskrives i nuvarande
§ 15, att avkortning av pensionen skall äga rum, om summan av
levnads- och tjänstår understiger 85, och att den skall avkortas med eu
procent av hel pension för varje felande år utan begränsning nedåt.
Genom nämndens förslag i slutet av § 13, att avdraget vid fall av pen
sionering på grund av sjukdomsinvaliditet skall oberoende av levnadsåldern
göras med V33 för varje år, varmed tjänstårens antal understiger
33, kommer invaliditetspensionen att i vissa fall utgöra mindre del av hel
pension än enligt nu gällande bestämmelser, men å andra sidan har det
synts nämnden vara angeläget sörja för att obotligt sjuk lärares pension
icke avkortas så långt, att den blir alldeles otillräcklig. Nämnden föreslår
därför, att för obotligt sjuk lärare pensionen icke må understiga 9/ie av
den grundlön jämte ålderstillägg, läraren vid avgången ur tjänsten äger
att författningsenligt uppbära.
Genom denna föreskrift om ett minimibelopp för invaliditetspensionen
har nämnden sökt att i tillämpliga delar för folkskollärare genomföra samma
betraktelsesätt, som gäller för seminariernas och de allmänna läroverkens
lärare. I 7 § Lag ang. civila tjänstinnehavares rätt till pension är föreskrivet,
att obotligt sjuk tjänstinnehavares pension skall avkortas i förhållande
till det för hel pensions erhållande föreskrivna antalet tjänstår,
dock ej längre, än att den utgör åtminstone 3A av pensionsunderlaget,
vilket senare (jfr 3 § samma lag), i det fall tjänstgöringspenningar icke
förekomma, utgör 2/3 av lönen i den lönegrad, vari tjänstinnehavaren vid
av "ån "en befinner sig. För folkskolläraren utgör hel pension 3A av delaktighetsbeloppet,
varmed förstås kontanta lönen i högsta lönegraden. Man
torde därför kunna anse, att 3A av folkskollärares grundlön jämte ålderstillägg
någorlunda motsvarar civil tjänstinnehavares pensionsunderlag. Då nu den
senares pension vid avgång på grund av obotlig sjukdom icke avkortas
Folkskollärarnas pensionsinrättning.
397
längre, än att deri lägst utgör "U av pensionsunderlaget, skulle således
deri motsvarande bestämmelsen för folkskollärare innebära, att den avkortade
pensionen icke må understiga 9/ie av den grundlön jämte ålderst.
dlägg, som läraren vid avgång äger att uppbära.
§ 14.
Enligt- § 17 1 nu gällande reglemente äger folkskollärare att av de
år, som lian varit anställd som extra folkskollärare, som tjänstår för pensionsberäkning
endast medräkna dem, som överskjuta fem. I detta hänseende
gälla strängare bestämmelser för folkskollärare än för statsanställd
lärare, vilken (jfr 17 § Lag ang. civila tjänstinnehavares rätt till pension)
äger att som tjänstår för pensionsberäkning beräkna icke allenast den tid,
under vilken han innehaft tjänst, som i pensionslagen avses, utan även tid,
under vilken han innehaft annan statstjänst eller ock i statens tjänst haft
extra ordinarie anställning eller förordnande.
Nämnden anser, att rätten till beräkning av tjänstår för pension
bor utsträckas dels så, att intet avdrag av extra ordinarie tjänstår sker,
annat än om tjänstgöringen fullgjorts före uppnådda 20 år, dels så att
tjänstår får räknas ej blott för tjänstgöring vid folkskola utan ock vid till
allmänna folkundervisningen hörande läroanstalt ävensom allmänt läroverk,
folkskoleseminarium, skeppsgosseskola eller under offentlig kontroll ställt
smäskoleseminarium. Detta förslag innebär emellertid icke en ny princip.
Enligt § 17 mom. 3 i nu gällande reglemente äger lärare vid högre folkskola
att som tjänstår för erhållande av pension räkna, utom sin tjänstgöring
vid folkskola, jämväl den tid, som han tjänstgjort som ämneslärare
vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium.
I eu underdånig framställning av den 28 september 1912 hava åtskilliga
ordinarie folkskollärarinnor vid Stockholms folkskolor, vilka före
sin anställning vid folkskola tjänstgjort som lärarinnor med fast lön eller
som timlärarinnor vid statsunderstödda flick- och samskolor, anhållit att
398
Folkskollärarnas pensionsinrättning.
vid sin pensionering som folkskollärarinnor få tillgodoräkna sig tjänstgöring
vid de enskilda läroanstalterna. Om denna framställning ämnar nämnden
yttra sig i ett kommande betänkande.
§ 15.
De bestämmelser, som inrymmas i § 18 av nu gällande reglemente,
och som gälla den tjänstledighet, för vilken avdrag icke må göras vid
beräkning av tjänstår för erhållande av pension, har nämnden i huvudsak
bibehållit. En mildring i nu gällande bestämmelser innebär nämndens
förslag därutinnan, att avdrag icke må ske för tjänstledighet på grund
av sjukdom, vilket också pension sinrättningens direktion föreslagit i den
förut omnämnda underdåniga skrivelsen av den 22 november 1913. Däremot
innebär nämndens förslag en skärpning därutinnan, att det upphäver
den generella bestämmelsen, att avdrag för den tid, under vilken tjänstledighet
åtnjutits, icke må ske, därest denna ledighet icke oavbrutet fortgått
minst ett läsår.
Vinner nämndens förslag bifall, komma enahanda bestämmelser att
i här ifrågavarande hänseende gälla för folkskollärare och lärare vid seminarier
och allmänna läroverk. (17 § Lag ang. civila tjänstinnehavares
rätt till pension.)
§ 16.
Nämnden har icke funnit skäl föreslå ändring av nuvarande reglementes
§ 19, vilket ingår som § 16 i nämndens förslag.
I underdånig framställning den 19 februari 1910 har direktionen
över folkskollärarnas pensionsinrättning framhållit lämpligheten av införandet
i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning av en sådan
bestämmelse, att pensionerad folkskollärare, som tillträder extra ordinarie
folkskollärartjänst, må förpliktas att under sådan tjänstgöring avstå viss
del av pensionen, vilket avdrag enligt direktionens mening bör avpassas
sålunda, att pensionstagaren under sådan anställning icke åtnjuter större
Folkskollärarnas pensionsinrättning.
.''199
ekonomisk förmän — pensionen iriboräknad — än vacl tillkommer ordinarie
folkskollärare i avlöningsförmåner.
Nämnden hyser beträffande denna fråga den uppfattningen, att eu
sådan bestämmelse under nu rådande lärarbrist skulle vara skadlig för
folkskolan, samt att behovet av eu sådan bestämmelse torde väsentligen
minskas, om nämndens förslag angående höjning av folkskollärarnas pensionsålder
vinner avseende, och kan sålunda icke förorda bifall till direktionens
förslag.
Behovet av att pensionerade folkskollärare biträda vid arbetet i folkskolan
belyses i någon mån därav, att, såsom framgår av bil. 1 tab. 15 c,
år 1912 ej mindre än 151 pensionerade folkskollärare tjänstgjorde som
vikarier vid folkskolor. Bristen på kompetenta folkskollärare framgår
ytterligare därav, att, enligt till nämnden lämnade uppgifter, år 1912 323
småskollärare vikarierade vid folkskolor.
§ 17.
Denna § har sin motsvarighet i § 20 i nu gällande reglemente.
§ 18.
Enligt 14 § Lag ang. civila tjänstinnehavares rätt till pension äger
pensionstagare, som blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende,
rätt att uppbära lk av sin pension, under det att enligt § 21 i reglementet
för folkskollärarnas pensionginrättning en pensionerad folkskollärare
vid förlust av medborgerligt förtroende förlorar hela pensionen.
Denna bestämmelse står kvar sedan den tid (d. v. s. före 1907), då folkskolläraren
icke lämnade bidrag till sin egen pensionering. Då man i
fråga om civila tjänstinnehavare ansett det vara billigt, att pensionstagaren
får vid förlust av medborgerligt förtroende behålla ungefär så mycket,
som hans egna avgifter skulle kunnat bereda honom, föreslår nämnden
genom tillägget av ett andra stycke likställighet mellan kommunalt och
400
Folkskollärarnas pensionsinrättning
statligt anställda lärare. § 18 i förslaget överensstämmer i övrigt , med
reglementets § 21.
§ 23.
Denna paragraf motsvarar §§ 26 och 27 i nuvarande reglemente.
De vidtagna ändringarna motiveras med de av nämnden föreslagna bestämmelserna
om skyldighet att avgå från tjänsten (förslagets § 10).
§ 27.
I eu framställning till chefen för ecklesiastikdepartementet av den 5
november 1913 har pensionerade folkskolläraren J. M. Omberg hemställt
om en sådan ändring i utbetalningen av pensionerna från folkskollärarnas
pensionsinrättning och folkskollärarnas änke- och pupillkassa, att pensionerna
måtte utgå månads- eller åtminstone kvartalsvis i stället för som nu
halvårsvis. Med anledning av en nådig remiss av den 24 augusti 1909
på grund av en hemställan av revisorerna i folkskollärarnes änke- och
pupillkassa har direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning i sitt
underdåniga svar av den 8 december 1909 redogjort för en utredning
av den ökning i förvaltningskostnader, som skulle påkallas, itall pensionerna
utbetalades kvartalsvis i stället för halvårsvis från de kassor, som stå under
direktionens förvaltning. Det visade sig, att en dylik ändring skulle för
1909 hava medfört en minskad ränteinkomst av 8,400 kronor, dessutom
krävdes en ökning i avgifterna till postsparbanken av 400 kronor samt
en ny förstagradstjänst, vartill kommo vissa engångskostnader för omskrivning
av matriklar och pensionsbrev. Då nämnden har sig bekant, att
direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning med anledning av en
hemställan från ecklesiastikministern av den 6 juni 1914 har denna fråga
under förnyat övervägande, finner nämnden för sin del obehövligt att
föreslå en ändring av § 32 i nu gällande reglemente, men uttalar sig för
önskvärdheten av att en sådan i antydd riktning måtte kunna åvägabringas.
Folkskollärarnas pensionsinrättning.
401
§
38.
Det har synts nämnden, att det gjorda tillägget om besvärshänvisning
här har sin naturliga plats.
1 en underdånig framställning av den 9 mars 1912 hava 30 pensionerade
folkskollärare yrkat, att delaktighetsbeloppet, som nu utgör den
kontanta lönen i "högsta lönegraden, måtte ökas med ett till 400 kronor
uppskattat värde av folkskollärares naturaförmåner; att pensionen för
redan pensionerad folkskollärare måtte vid varje ny löne- och pensionsreglering
automatiskt bringas i överensstämmelse med denna, och att följaktligen
pensionsbrev icke bör lyda å fixt belopp utan antingen å hel
pension till det belopp, lag stadgar eller kommer att stadga, eller i fall av
avkortad pension å vissa procent av hel pension.
Vad beträffar petitionärernas framställning om höjning av delaktighetsbeloppet
med värdet av naturaförmånerna, bör framhållas, att hänsyn
till dessa redan kan anses vara tagen genom bestämmelsen, att hel pension
utgör tre fjärdedelar av delaktighetsbeloppet. För innehavare av civil
tjänst, vars avlöning icke är delad i lön och tjänstgöringspenningar, utgör
pensionsunderlaget endast två tredjedelar av avlöningen. Därtill kommer,
att för folkskollärare är delaktighetsbeloppet lika med kontanta lönen i
högsta lönegraden, under det att pensionsunderlaget för civil tjänsteman
varierar med den lönegrad, vari han befinner sig. Nämnden anser således,
att petitionärernas yrkande i detta hänseende icke bör vinna, avseende.
Vad vidare angår petitionärernas yrkande om en höjning av redan
utgående pensioner, överensstämmer detta i viss mån med en den 28 november
1913 till ecklesiastikdepartementet inkommande framställning från
några före 1907 pensionerade folkskollärare, vilka bland annat anhålla, att
51—131873. Lärarelönenämnden. 1.
402
Folkskollärarnas pensionsinrättning.
pensionen för dem, som avgått från tjänsten före 1907, måtte höjas till
samma belopp som för dem, som avgått efter nämnda tidpunkt. Så vitt
dessa framställningar gå ut på eu ändring av de för pensionskassan gällande
bestämmelser, torde de icke böra vinna avseende, då de påyrkade
grunderna för pensionens bestämmande fullständigt avvika från de grunder,
som i sådant avseende åro allmänt tillämpade. Så vitt åter framställningarna
avse beredande av tilläggspension åt vissa nu pensionerade lärare,
torde de få anses beröra en angelägenhet, som det torde ankomma på
vederbörande myndigheter att i .första hand bereda.
Utom lärare vid folkskolor och högre folkskolor äro enligt särskilda
bestämmelser vissa andra grupper av lärare delaktiga i folkskollärarnas
pensionsinrättning, och har nämnden ansett, att i § 1 av reglementet denna
omständighet bör framträda. En sådan grupp bilda de kommunala mellanskolornas
ämneslärare. För dessa lärare har nämnden i kap. II, 8 föreslagit
en annan pensionsålder än för lärare vid folkskolor och vid högre
folkskolor. Vidare har nämnden ansett, att den rätt till förtidspensionering,
som nu tillkommer lärare vid kommunala inellanskolor, bör bortfalla,
alldenstund sådan förmån icke kan anses mera påkallad i fråga om dessa
lärare än i fråga om lärarna vid de allmänna läroverken, vilka icke äga
denna rätt. Slutligen har nämnden ansett, att statens kontroll över att
pensionsmässig lärare, vars krafter förbrukats, icke tillätes kvarstå i tjänst,
bör utövas av läroverksöverstyrelsen.
På grund av nu anförda omständigheter kan det föreslagna reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning icke i alla delar bliva tilllämpligt
på lärarna vid de kommunala mellanskolorna. Nämnden har ansett,
att saken enklast kan ordnas genom det i kap. X sid. 377 och 378
föreslagna stadgandet, att den ordinarie ämneslärarpersonalen vid kommunala
mellanskolor skall vara delaktig i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning
som folkskollärarnas änke- och pupillkassa enligt samma gran
-
Folkskollärarnas pension»]''nriittuing.
403
der, som i sådant avseende aro stadgade i fråga om ordinarie folkskollärare,
dock med iakttagande av följande särskilda bestämmelser:
a)
att det särskilda arvode, som tillkommer rektor och biträdande
föreståndarinna, icke inräknas i delaktighetsbeloppen;
b)
att den levnadsålder, vid vilken skyldighet att avgå från tjänsten
inträder, utgör för manlig lärare 63 år och för kvinnlig lärare 60 år;
c)
att den levnadsålder, vid vilken rätt till pension inträder, utgör
för manlig lärare 63 år och för kvinnlig lärare 60 år, dock att lärare,
som vid uppnåendet av den sålunda stadgade levnadsåldern icke räknar
minst 10 tjänstår, icke må komma i åtnjutande av pension;
d)
att den tjänstålder, som erfordras för erhållande av hel pension,
utgör för manlig lärare 33 år och för kvinnlig lärare 30 år;
e)
att för lärare, som icke uppnått det för erhållande av hel pension
stadgade antalet tjänstår, pensionen beräknas på det sätt, att från beloppet
av hel pension för varje felande tjänstår avdrages för manlig lärare V33
och för kvinnlig lärare Vso av beloppet av hel pension;
f)
att lärare, som entledigas av anledning, som i reglementet för
folkskollärarnas pensionsinrättning § 10 2) sägs, erhåller hel pension,
därest tjänstårens antal uppgår till för manlig lärare 33 år och för kvinnlig
lärare 30 år; att i annat fäll sådan lärare erhåller avkortad pension,
beräknad så, att för varje felande tjänstår avdrages för manlig lärare en
trettiotredjedel och för kvinnlig lärare en trettiondedel av beloppet av hel
pension, dock att pensionen för sådan lärare icke må understiga nio
sextondedelar av den grundlön jämte ålderstillägg, läraren vid avgången
från tjänsten författningsenligt äger uppbära; samt
rf) att skolstyrelses beslut om medgivande för lärare att kvarstå i
tjänst efter uppnående av den för erhållande av hel pension stadgade
levnadsåldern skall underställas läroverksöverstyrelsens prövning.
404
Folkskol) ärarnas pensionsinrättning.
Bestämmelsen i förslagets mom. a) torde icke erfordra någon motivering.
Vid åtskilliga folkskolor äro anställda särskilda lärare i övningsämnen,
såsom i teckning, i sång, i gymnastik, i slöjd för gossar, i slöjd
för flickor och i huslig ekonomi. Nämnden har på å sid. 261 och följ.
anförda skäl funnit tiden ännu icke vara inne att reglera lönerna för
dessa lärare genom en allmän rikslagstiftning, men finner det billigt,
att de övningslärare vid folkskolorna, vilka hava full tjänstgöring, beredas
en mera tryggad ställning, därigenom att dem tillförsäkras pension.
Nämnden föreställer sig nämligen, att om det beredes tillfälle till
''pensionering av detta slags övningslärare i en statsunderstödd pensionsinrättning,
man har anledning vänta, att de olika skolstyrelserna skola låta
sig angeläget vara att bereda dessa lärare en tryggad ålderdom. Bestämmelserna
angående dessa lärares pensionering skulle då indirekt komma
att verka reglerande på deras löner, utan att man behövde intvinga de
övningslärare, som undervisa vid här ifrågavarande skolor, under detaljerade
lagbestämmelser. För att underlätta strävandena att förbättra vissa
övningslärares villkor kommer nämnden att i ett annat betänkande föreslå
en höjning av det statsbidrag, som utgår för anordnande av undervisning
i slöjd och i huslig ekonomi vid folkskolorna.
Enligt kungl. kungörelse den 23 september 1912 är visserligen ålderdomsunderstöd
tillförsäkrat slöjdlärare från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
under förutsättning att han uppbär minst samma avlöning,
som författningsenligt tillkommer småskollärarinna, samt att hans tjänstgöring
uppgår till minst 20 timmar i veckan. Det högsta ålderdomsunderstöd,
som på detta sätt har beretts en slöjdlärare, utgör för närvarande 450
kronor. Emellertid finnes det slöjdlärare, vilkas löner uppgå till eller
överstiga den lagstadgade lönen för folkskollärare. För dessa måste ett
ålderdomsunderstöd på 450 kronor anses vara otillräckligt.
Folkskollärarnas pensionsinrttttning.
405
Lärare i teckning, i gymnastik, i sång samt lärarinnor i kuslig ekonomi
(skolkökslärarinnor) hava däremot icke delaktighet vare sig i folkskollärarnas
pensionsinrättning eller i småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Då lönerna för dessa grupper av lärare äro mycket växlande, har
nämnden med ledning av inhämtade upplysningar om avlöningsförhållandena
funnit lämpligt föreslå två delaktighetsbelopp för vartdera slaget övningslärare,
nämligen:
för manlig lärare i teckning, i gymnastik eller i sång 1,900 kronor
och 1,500 kronor; för kvinnlig lärare i dessa ämnen 1,750 kronor och 1,400
kronor; för lärarinna i huslig ekonomi 1,500 kronor och 1,200 kronor; för
manlig och kvinnlig lärare i slöjd 1,200 kronor och 1,000 kronor.
Vinner nämndens förslag bifall, så skulle enligt för 1912 tillgänglig
statistik, om man förutsätter, att lärare, vilkas löner komma de föreslagna
delaktighetsbeloppen nära men icke fullt nå till dem, komma att
erhålla löneförhöjning, om därigenom kan beredas dem rätt till pension
följande antal vinna delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning, nämligen
60 slöjdlärare, 46 övningslärare i ämnena teckning, gymnastik och
sång samt 73 lärarinnor i huslig ekonomi.
Nämnden föreslår alltså ett stadgande av följande innehåll:
1. Vid folkskola, högre folkskola och kommunal mellanskola anställd
lärare i ett eller flera av ämnena teckning, gymnastik, sång, huslig
ekonomi och slöjd må kunna vinna delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning,
så vida med tjänsten är förenad skyldighet att meddela
undervisning minst 24 timmar i veckan under 8 månader om året, och
så vida den slutavlöning, som är tillförsäkrad lärare förutom bostad och
bränsle, icke understiger för år räknat följande belopp: för manlig lärare i
teckning, i gymnastik eller i sång 1,500 kronor, för kvinnlig lärare i teckning,
i gymnastik eller i sång 1,400 kronor, för lärarinna i huslig ekonomi
1,200 kronor samt för manlig eller kvinnlig lärare i slöjd 1,000 kronor.
406
Folkskollärarnas pensionsimättning.
2.
Delaktighetsbeloppet utgör för manlig lärare i teckning, i gymnastik
eller i sång 1,900 kronor, om slutavlöningen utgör minst 1,900 kronor
jämte bostad och bränsle, eljest 1,500 kronor; för kvinnlig lärare i teckning,
i gymnastik eller i sång 1,750 kronor, om slutavlöningen utgör
minst 1,750 kronor jämte bostad och bränsle, eljest 1,400 kronor; för
lärarinna i huslig ekonomi 1,500 kronor, om slutavlöningen utgör minst
1,500 kronor jämte bostad och bränsle, eljest 1,200 kronor; för manlig
och kvinnlig lärare i slöjd 1,200 kronor, om slutavlöningen utgör minst
1,200 kronor jämte bostad och bränsle, eljest 1,000 kronor.
3.
För dessa lärare gälla i tillämpliga delar reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning.
4.
Den vid folkskola anställd slöjdlärare tillkommande rätt till
delaktighet i småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt upphör med
denna bestämmelses trädande i kraft; dem, som redan äga delaktighet i denna
anstalt, obetaget att fortfarande stå kvar i densamma.
407
Särskilda yttranden.
Av Per Elof Lindström.
När det gäller att bestämma den levnadsålder, vid vilken skyldighet
att avgå från tjänsten hör inträda för de lärare, med vilkas avlöningsförhållanden
nämnden haft att syssla, bör man enligt min mening utgå,
vad beträffar manliga lärare, från den civila pensionslagens bestämmelser
rörande pensionsåldern för manliga ämneslärare vid de allmänna läroverken,
och, vad beträffar kvinnliga lärare, från samma lags bestämmelser rörande
pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare i allmänhet. Från dessa
bestämmelser bör avvikelse ske endast i de fall, då sådant av särskilda förhållanden
uppenbarligen påkallas. På grund härav anser jag, att skyldighet
att avgå från tjänsten bör för manliga lärare — lärare i gymnastik undantagna
— inträda vid (55 levnadsår och för kvinnliga lärare inträda vid 60
levnadsår, dock att med hänsyn till folk- och småskollärartjänsternas besvärlighet
å vissa delar av landsbygden pensionsåldern för sist berörda lärargrupper
bör sättas något lägre.
De förslag, som hittills framställts i syfte att bereda ämneslärarna
vid folkskoleseminarierna en ekonomiskt förmånligare ställning än läroverksadjunkterna,
hava ofta förknippats med förslag om höjning av kompetensen
för sistnämnda lärare. Det har tagits för givet, att lönerna icke
kunna höjas, utan att kompetensvillkoren i motsvarande grad skärpas.
408
Särskilda yttranden.
Nämnden, som föreslagit, att ämneslärartjänsterna vid folkskoleseminarierna
skola förvandlas till lektor stjänster, har icke föreslagit någon skärpning
av kompetensvillkoren för de manliga lärarna, men däremot förordat borttagande
av den rätt, som nu tillkommer lärarinna, vilken utbildats vid
högre lärarinneseminariet, att söka och innehava för kvinna avsedd ämneslärartjänst
vid berörda läroanstalter. För min del är jag mest böjd för att gå
i en riktning alldeles motsatt den, på vilken man hittills i allmänhet slagit in,
och alltså förorda borttagandet av alla särskilda villkor för behörighet till lektorstjänster
vid folkskoleseminarierna. Om lönerna höjas på sätt nämnden
föreslagit, är detta den bästa garanti, för att realt kompetenta sökande
skola finnas att tillgå vid besättandet av lediga seminarielärartjänster. Den
av ''mitf förordade anordningen är genomförd vid de flesta andra fackskolor
och kan så mycket lättare genomföras vid folkskoleseminarierna, som dessa
numera stå under sakkunnig central ledning. Jag håller icke för osannolikt,
att, om seminarietjänsterna förvandlas till lektorat, en friare konkurrens
om dessa tjänster skall i någon ringa mån bidraga till ett rikare
andligt liv vid dessa läroanstalter.
Frågan om beloppet av kvinnliga befattningshavares avlöning har
nämden i likhet med löneregleringskommittén sökt lösa genom följande
problemställning: Till vilket belopp skall, under förutsättning av en på
förhand fastställd avlöning för manlig befattningshavare, avlöningen för
motsvarande kvinnlig befattningshavare bestämmas, för att den effektiva
avlöningen för den senare skall bliva ungefärligen lika med den effektiva
avlöningen för den förre efter avdrag av så stor del, som kan anses svara
mot dennes familjeförsörjningsplikt? Vid besvarandet av denna fråga hava
båda kommittéerna utgått från den förutsättningen, att den kvinnliga
befattningshavarens arbete är i avseende å kvalitet ooh tjänstgöringsskyldighetens
omfattning likvärdigt med den manlige befattningshavarens
arbete. De omständigheter, som under dessa förutsättningar komma att
Särskilda yttranden.
409
enligt kommittéernas mening medförti en differentiering i avseende å avlöningen
för kvinna och för man, äro bidragen till änke- och pupillpensioneringen,
värnplikten, olikheten i mäns och kvinnors dödlighetsförhållanden
samt framför allt olikheten i avseende å pensionsåldern.
Löneregleringskommittén, som i varje fall förutsatt eu — och därtill
rätt väsentlig
skillnad i avseende å mäns och kvinnors pensionsålder,
har kunnat leda sig fram till eu på de uppgjorda beräkningarna baserad
generell formel för fastställande av kvinnliga befattningshavares avlöning
i förhållande till manliga befattningshavares avlöning — fyra femtedelar av
begynnelseavlöningen samt hälften av ålderstillägg och ortstillägg. Nämnden,
som förutsatt i vissa fall olika, i vissa fall samma pensionsålder för manliga
och för kvinnliga befattningshavare, har bl. a. i följd härav icke
kunnat lösa problemet generellt, utan måst nöja sig med att för en var
av de kvinnliga kårer, med vilkas avlöningsförhållanden nämnden haft att
syssla, föreslå särskilda, på beräkningarna grundade lönestater.
Den princip, de båda kommittéerna sålunda tillämpat vid lösningen
av den föreliggande frågan, har alltifrån början av nämndens arbete synts
mig mycket acceptabel. Det mest tillfredsställande svaret på frågan, vilken
lön en kvinnlig befattningshavare skall åtnjuta, är utan tvivel det, att hon
skall ha betalt efter vad hennes arbete är värt, allt i relation till den
manlige befattningshavarens arbete och avlöning. Också har jag från
början till slut biträtt vid nämndens arbete på utformningen i detalj av
nämnda princip. Under mitt sysslande med denna fråga har jag emellertid
så småningom börjat finna, att de faktorer, på vilka en dylik värdesättning
skall grundas, äro allt för osäkra, för att kvinnornas lönefråga
skal] åtminstone för närvarande — kunna lösas på nu angivet sätt.
Jag tänker härvid icke närmast på spörsmålet om det kvinnliga
arbetets kvalitet i förhållande till det manliga arbetets, ehuruväl jag vet,
att meningarna i denna punkt äro mycket delade. Med de båda kommittéerna
förutsätter jag, att kvinnor icke erhålla tillträde till andra befatt
52—131873.
Lärarelönenämnden. 1.
410
Särskilda yttranden.
ningar än dem, de i kvalitativt avseende kunna sköta ungefärligen lika
bra som männen. Men sedan börjar ovissheten.
Löneregleringskommittén har förutsatt en pensionsålder av 55 år föi
kvinnliga läroverksadjunkter och av 65 år för motsvarande manliga befattningshavare
och i följd av denna stora differens i avseende å tjänstårens
antal kommit till en rätt betydande differens i avseende å avlöningarnas
belopp. Nämndens förslag upptager en pensionsålder av 60 år för kvinnliga
och av 65 år för manliga läroverksadjunter. Om nu nämndens förslag
i denna punkt, såsom är att vänta, godtages, måste löneregleringskommitténs
beräkningar rörande kvinnliga adjunkters avlöning göras om
och de föreslagna avlöningsbeloppen avsevärt höjas. Frågan invecklas
ytterligare, om nämnden får rätt i sin uppfattning, att manliga och kvinnliga
folkskollärare böra pensioneras vid samma ålder. I sådant fall kan,
såvitt jag förstår, löneregleringskommittén icke tillämpa sin formel på
folkskollärarkårens lönereglering och måste vara med om att bringa folkskollärarinnornas
löner i ganska nära överensstämmelse med folkskollärarnas.
Nämnden har för lärare vid kommunala inellanskolor föreslagit en
pensionsålder av 60 år för kvinnor och av 63 år för män. Jag är ense
med nämnden i fråga om de kvinnliga lärarnas pensionsålder, men anser,
att pensionsåldern för de manliga lärarna bör sättas till 65 år. Om nu,
som jag håller för troligt, min mening i denna punkt segrar, måste nämndens
beräkningar göras om, så att avlöningen för de kvinnliga lärarna blir
lägre, än nämnden föreslagit, då det nämligen icke kan antagas, att de
manliga lärarnas löner komma att höjas utöver vad nämnden föreslagit.
M. a. o. de kvinnliga lärarna få en lägre lön därför, att de manliga lärarna
få en högre pensionsålder. Detta är en logisk konsekvens av de båda
kommittéernas sätt att se denna fråga.
För mig står det alldeles klart, att, därest frågan om de kvinnliga
lärarnas avlöning på nu angivet sätt sammankopplas med frågan om deras
Särskilda yttranden.
411
pensionsålder, den senare frågan, närhelst den tages före, kommer att påverkas
av hänsyn, som icke ligga i sakens egen natur.
Löneregleringskommittén och nämnden hava utgått från förutsättningen,
att tjänstgöringsskyldigheten i avseende å omfattningen blir lika
för manliga och kvinnliga lärare. Nämnden anser det emellertid ganska
möjligt, att erfarenheten skall ådagalägga behovet av någon lindring i de
kvinnliga lärarnas tjänstgöring i jämförelse med de manliga lärarnas. Sker
så, bör enligt, nämndens mening denna differens i arbetskvantitet medföra
en differens i avseende å avlöning; såvitt jag förstår, måste löneregleringskommittén
biträda nämndens mening härutinnan. Men om en eventuell
minskning i de kvinnliga lärarnas tjänstgöring skulle resultera i en relativ
eller absolut minskning i deras avlöning, så kan väl tagas för givet, att
kvinnorna skola, frestas att motsätta sig eu sådan reglering av deras tjänstgöring,
även om den eljest vore av behovet, påkallad. Och sålunda skulle
även denna frågas lösning påverkas av privatekonomiska hänsyn.
För min del har jag efter ingående undersökningar, företagna utan
någon som helst förutfattad mening, kommit till den övertygelsen, att
kvinnorna i allmänhet icke hava samma uthållighet som männen, när
dessas hela kraft tages i anspråk, ävensom att kvinnans användbarhet vanligen
är mera begränsad än mannens, särskilt när hon ställes inför uppgifter,
för vilkas lösning vanlig arbetsrutin och normal arbetsprestation
icke förslå. Utvecklingen kommer, såvitt jag kan förutse, att gå antingen
i den riktningen, att de kvinnliga lärarna vid statsläroverken komma att
erhålla något mindre tjänstgöring än de manliga lärarna, eller ock i den
riktningen, att de kvinnliga lärarna komma att skumma av de lättare och
mindre ansträngande befattningarna, så att männen få övertaga de tyngre
och mera, ansträngande. Om detta senare blir fallet, så inställer sig den
helt säkert mycket svårlösta frågan, huru denna differens i tjänstgöring
skall kunna göras till föremål för matematisk beräkning av lönebeloppen.
Lärarelönenämnden har ansett det icke omöjligt, att kvinnliga lärare
412
Särskilda yttranden.
på grand av förhållanden, som ligger i kvinnokönets natur, komma att
visa sig i behov av mera tjänstledighet än de manliga lärarna. Strängt
taget borde väl denna eventuella underlägsenhet i arbetsprestation resultera
i en nedsättning av de kvinnliga lärarnas löner.
Vid sina beräkningar hava löneregleringskommittén och nämnden,
med stöd av statistiken, utgått från vissa data i avseende å tiden for
tjänsteanställning. Det är mycket möjligt, att om en tid andra normalåldrar
för sådan anställning måste fastställas. Sådant skulle konsekvent
leda till en revision av de båda kommittéernas beräkningar angående
kvinnliga befattningshavares avlöning.
Av det anförda torde framgå, att åtskilliga av de förutsättningar,
på vilka löneregleringskommittén och nämnden grundat sina beräkningai
angående kvinnliga befattningshavares löner, äro osäkra. Om kvinnorna,
på* sätt de båda kommittéerna föreslagit, vinna tillträde till tjänster vid
statens läroanstalter, kan det antagas, att vad som nu må varda stadgat
angående deras anställning och tjänstgöring om en tid behöver revideras,
och att lagstiftningen på ifrågavarande område kommer att undergå förändringar,
påkallade av vunna erfarenheter och ändrade förhållanden. Jag
behöver icke framhålla olägenheten av att, när helst dylika frågor komma
före, de automatiskt skola föranleda revisioner av löneförhållandena for de
kårer, frågan i varje fall berör. Och just denna sammankoppling av lönespörsmål
och andra lagstiftningsfrågor kommer att lägga hinder i vägen
för en av sakens egen natur betingad utveckling. Frestelsen ligger nära
att låta de ekonomiska hänsynen dominera över sakskälen. Ställningen
till exempelvis en sådan fråga som den angående omfattningen av kvinnornas
tjänstgöringsskyldighet kan komma att bestämmas icke endast avhänsyn
till vad kvinnan verkligen rår med, utan jämväl av hänsyn till
den inverkan, frågans lösning kommer att utöva på de kvinnliga lärarnas
löner. Sak samma om pensionsåldern, beträffande vilken kvinnorna komma
att frestas att söka få skillnaden mellan manliga och kvinnliga befattnings
-
Särskilda yttranden.
413
havare utjämnad, för att sålunda nå fram till ekonomisk likställighet med
männen.
Löneregleringskommittén och nämnden hava motsatt sig avlöningsprincipen
lika arbete, lika lön. 1 själva verket synes de båda kommittéernas
ståndpunkt i denna fråga erbjuda kvinnorna en stark operationsbas i
striden för denna löneprincip.
1 och för sig skulle jag icke motsätta mig eu utveckling i denna
riktning, om jag ansåge den naturlig. Men, som jag redan sagt, tror jag,
att förhållandena själva, där de få verka ostört, tendera mot en differentiering
mellan manligt och kvinnligt arbete, varigenom grunden för nämnda
löneprincip faller bort.
Min mening är sålunda korteligen den, att vi åtminstone tillsvidare
och intill dess vi erhållit en större erfarenhet rörande kvinnornas prestationsförmåga
i offentliga tjänster, böra lösa frågan om kvinnliga befattningshavares
löner oberoende av vad som i de särskilda fallen kan varda
för tillfället stadgat rörande deras anställnings-, tjänstgörings- och pensionstörhållanden
m. m. Vi måste, menar jag, avstå från att söka lösa
frågan med matematisk exakthet. Lösningen måste bliva mera diskretionär.
Huruvida vi någonsin skola kunna komma utöver denna ståndpunkt,
vill jag lämna därhän. Måhända kommer kvinnornas lönefråga att i denna
mening för alltid bliva olöst.
Vad lärarelönenämnden i denna fråga för övrigt anfört, biträder
jag. Så långt jag kunnat sätta mig in i saken, har jag funnit, att de i
offentlig tjänst anställda kvinnornas löner så gott som genomgående äro
för låga. För många är det ett liv av umbäranden och försakelser, där
de icke kunna påräkna anhörigas stöd. Det synes mig icke för mycket
begärt, att en i det allmännas tjänst anställd kvinna med något mera
kvalificerat arbete erhåller en sådan avlöning, att hon sä småningom kan
erhålla ett eget hem. Men, såvitt jag kunnat finna, äro endast få i denna
414
Särskilda yttranden.
ställning, för de flesta räcker icke avlöningen ens till ett odelat ruin på
ett vanligt inackorderingsställe.
För egen del kan jag icke finna någon skäligare norm för bestämmandet
av
de
kvinnliga lärarnas löner än den,
att. avlöningen
skall vara
sådan, att
den
sätter lärarinnan i stånd att
hålla sig uppe
på samma
sociala och
kulturella nivå som hennes manliga
kamrat. Detta
icke blott
av hänsyn
till
lärarinnan, utan framförallt av
hänsyn till det
allmänna,
av hänsyn
till
behovet av att de tjänster, som anförtros åt
kvinnorna,
bliva på bästa möjliga sätt bestridda.
Om vid tillämpningen av denna grundsats den kvinnliga befattningshavaren
erhåller ett något större eller ett något mindre avlöningsbelopp,
än hennes arbete kan beräknas vara värt i förhållande till deri
manlige kamratens, anser jag vara av underordnad betydelse. Kvinnornas
lönefråga är ett moment i den stora sociala kvinnofrågan, vid vars
lösning många sins emellan stridiga synpunkter måste beaktas. Klart är
emellertid, att kvinnan icke bör erhålla tillträde till andra verksamhetsområden
än sådana, där hon kan göra någorlunda skäl för den lön, hon,
enligt vad ovan sagts, bör komma i åtnjutande av.
Vad så angår själva avlöningsbeloppen kommer jag från min utgångspunkt
mycket nära de belopp, som av löneregleringskoinmittén och
lärarlönenämnden föreslagits. Och det är mycket möjligt, att lönereglerinsrskominittén
med sin generella löneformel icke avsett någon annan
lösning av den föreliggande frågan än den, för vilken jag här pläderat.
Men i sådant fall få kommitténs beräkningar icke betydelsen av ett exakt
matematiskt svar på den uppställda frågan, utan av en belysning av frågan
från eu av de många synpunkter, från vilka frågan givetvis måste ses.
Mot löneregleringskommitténs berörda, formel har jag huvudsakligen
den invändningen, att kvinnlig befattningshavare i varje fall kommer att
åtnjuta ålderstillägg till lika stort antal som manlig befattningshavare.
Den olikhet i avseende å de ändamål, som denna avlöningsform har att
Särskilda yttranden.
415
tillgodose och som löneregleringskommittén enligt min mening riktigt angivit,
kan, såvitt jag förstår, leda till eu differens i avseende å ålderstil läggens
antal. För en kvinnlig läroverksadjunkt exempelvis kan en under 20
år fortgående avlöningsförhöjning icke vara av behovet påkallad. -Jag betonar,
att jag här talar om ålderstilläggens antal, icke om deras belopp. I nu
berörda fråga tror jag, att lärarelönenämnden i princip förfarit riktigt.
Det är klart, att löneregleringskommitténs formel icke kan utan
jämkning tillämpas, därest, såsom lärarelönenämnden föreslagit, avlöningsformen
familjetillägg i vissa fall kommer att införas. Där så sker, böra
givetvis relationstalen i fråga om manliga och kvinnliga befattningshavares
löner höjas.
Vilken löneformel man nu än må bestämma sig för, anser jag, att
denna icke, såsom löneregleringskommittén föreslagit, bör erhålla karaktären
av en av statsmakterna fastslagen i varje fall bindande avlöningsnorm.
utan att den endast bör hava betydelsen av att tjäna till huvudsaklig ledning
vid uppgörandet av förslag till de olika lönestaterna, vilka böra var
för sig in casu fastställas. Detta åtminstone till en början, innan vi hunnit
överskåda den föreliggande, helt visst mycket vittutseende frågan.
Vad jag sålunda anfört rörande kvinnliga lärares löner utgör jämte
vad nämnden i sitt betänkande anfört angående lönefördelningsteorien mitt
svar å de två stora principfrågor, som blivit nämnden förelagda.
Jag vill slutligen nämna, att jag vid nämndens diskussioner framfört
den tanken, att vid statsläroverk anställd ordinarie lärarinna, som är
änka och har barn under 21 år, skall komma i åtnjutande av ett familjetillägg
å ett mindre belopp, exempelvis 400 kronor om året för kvinnlig
läroverksadj unkt. I
I ovanstående yttrande i vad det avser behörighetsvillkor till lektorstjänster
vid folkskoleseminarierna instämmer Anders Holkers och i vad
det gäller pensionsåldern J. F. Nyström.
416
Särskilda yttranden.
Av Anders Holkers.
I sitt förslag till lönereglering för lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna
har nämnden förordat, att ämneslärartjänsterna vid seminarierna
skola förvandlas till lektorat och att nämnda tjänsters innehavare skola
åtnjuta samma avlöningsförmåner som lektorerna vid de allmänna läroverken.
1 ett avseende synes mig nämnden icke hava konsekvent tillämpat
grundsatsen om lika avlöning för seminariernas äxnneslärare och lektorerna
vid de allmänna läroverken, nämligen i fråga om ämneslärarna vid seminarierna
i Stockholm och Göteborg. Ämneslärarna vid de allmänna läroverken
i dessa städer åtnjuta av vederbörande kommuner särskilda avlöningsförmåner
i form av hyresbidrag, vilka torde få anses såsom nödvändiga
förutsättningar för att läroverken i dessa städer med deras höga
levnadskostnader icke skola komma i en ogynnsammare ställning vid förvärv
av lärare än läroverk i städer med billigare levnadskostnader. Åt
lektorerna vid högre lärarinneseminariet i Stockholm har staten beviljat
hyresbidrag å 700 kronor, utgörande en motsvarighet till de hyresbidrag
lektorerna vid de allmänna, läroverken i Stockholm åtnjuta av Stockholms
stad.
Såsom vid flera tillfällen framhållits, torde det vara att befara, att
om ämneslärarna vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg ej
erhålla en motsvarande avlöningsförmån, dessa seminarier med avseende
på möjligheten att förvärva och kvarhålla goda lärarkrafter skola bliva
sämre ställda än såväl de allmänna läroverken i samma städer som ock
seminarierna på andra orter med billigare levnadskostnader. Sålunda har
folkundervisningskommittén i sitt betänkande rörande folkskoleseminarierna
framhållit, att det måste anses som en livsfråga för de till våra två största
städer förlagda seminarierna, att de komma i en mindre ofördelaktig ställning
i fråo-a om möjligheten att finna väl meriterade ämneslärare, och med
Särskilda yttranden.
417
.anledning härav hemställt, att ämneslärare vid dessa seminarier måtte
komma i åtnjutande av ortstillägg, ungefär motsvarande de till ämneslärarna
vid de allmänna läroverken i dessa städer utgående kommunala hyresbidragen.
Jag delar folkundervisningskommitténs uppfattning i berörda
avseende och anser, att nämnden bort förorda särskilda avlöningsförmåner
åt ämneslärarna vid folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg, vare
sig såsom ortstillägg eller hyresbidrag, ungefär motsvarande de till lektorerna
vid de allmänna läroverken i dessa städer utgående kommunala hyresbidragen.
I ovanstående yttrande instämmer Anna Sörensen.
Av Sven Nylund, Anna Olsson och Mathilda Persson.
Då nämnden i avseende på avlöningsprinciperna och deras tillämpning
bestämt, sig för tvänne olika linjer, eu för de kommunalt anställda
lärarna och en annan för de statsanställda lärarna, innebär detta icke enligt
nämndens nu framlagda förslag, att principen om högre avlöning för familjeförsörjare
skulle tillämpas i det ena men icke i det andra fallet. Såsom
framgår av betänkandet tages vid framställande av förslag till lönereglering
för samtliga lärarkårer hänsyn till det större behov, som hos vissa befattningshavare
betingas av familjeförsörjning. Skillnaden består endast i sättet
för ifrågavarande princips tillämpning.
Denna skillnad sammanfattas å sid. 65 och 66 sålunda: »Kommunalt
anställda lärare och lärarinnor, som äro familjeförsörjare, skulle alltså erhålla
högre avlöning än övriga kommunalt anställda lärare och lärarinnor.»
Och vidare: »Beträffande åter den statsanställda lärarpersonalen skulle
männen, vare sig de äro familjeförsörjare eller icke, åtnjuta samma avlöning,
bestämd med hänsyn till familjeförsörjarnas behov. Hänsyn till
53—131873. Lärarelönenämnden.
1.
418
Särskilda yttranden.
detta behov skulle icke tagas vid bestämmandet av de icke familjeförsörjande
kvinnornas löner. Det fåtal kvinnor, som äro familjeförsörjare,
skulle, därest nuvarande avlöningsgrunder tillämpades, avlönas på enahanda
sätt.»
Redan av det anförda framgår, att frågan om avlöningsprinciperna,
vare sig de härstamma från äldre eller från nyare datum, innesluter i sig
ett annat spörsmål, som nämnden haft att utreda och taga ståndpunkt
till, nämligen frågan om kvinnliga befattningshavares avlöning i
förhållande till manliga befattninghavares löner.
Den lösning, vartill nämnden beträffande detta problem kommit,
bär baserats på grundförutsättningar, som å sid. 66 formulerats sålunda,
att frågan om förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärares löner reducerar
si<r: beträffande de kommunalt anställda lärarkårerna till frågan
om förhållandet mellan avlöningen för den ensamstående kvinnan och för
den ensamstående mannen, samt beträffande de statsanställda lärarkårerna
till frågan om förhållandet mellan den ensamstående lärarinnans lön och
den manliga lärarens lön, reducerad med ett belopp, som kan anses motsvara
familjeförsörj ningsbehovet.
Under deltagandet i arbetet med utredningen av ifrågavarande spörsmål
hava vi ytterligare stärkts i övertygelsen, att ett rättvist avvägande
av förhållandet mellan lönerna för manliga och för kvinnliga tjänstinnehavare
med samma kompetens och samma uppgifter — då hänsyn till familjeförsörj
ning skall tagas — svårligen kan vinnas på annan väg än den,
som nämnden i princip givit sin anslutning och därjämte praktiskt beträtt
i fråga om de k ommunalt anställda lärarkårernas lönereglering. Vid sådant
förhållande har vårt deltagande i nämndens beslut att vid uppgörande av
förslag till lönereglering för de statsanställda lärarkårerna följa en särskild
linje, som i avseende på grunderna för beräkningen av de kvinnliga
lärarna* avlöning lett till det i betänkandet föreliggande, ovan antydda
resultatet, icke kunnat bliva annat än av rent formell natur.
Särskilda yttranden.
419
Av Sven Nylund.
Sedan nämnden uttalat sig för en sådan tillämpning av principen
om högre avlöning för familjeförsörjare, att denna högre avlöning skulle
tillgodokomma dem i form av särskilda avlöningstillägg, har den haft att
bestämma de grunder, efter vilka dessa familjetillägg böra utgå. Det har
därvid i första rummet gällt att undersöka, vad som bör förstås med familjeförsörjare,
samt huru det ifrågavarande särskilda avlöningstillägget
med hänsyn härtill lämpligen bör fördelas. Nämnden har därvid i enlighet
med å sid. 38—40 närmare utförd motivering kommit till det resultatet,
att såsom familjeförsörjare böra anses endast de, som hava barn att
försörja, och att följaktligen endast befattningshavare, som uppfylla detta
villkor, böra åtnjuta familjetillägg. Under förutsättning att anförda slutsats
vore riktig, finner jag den av nämnden föreslagna fördelningen av
familjetilläggen med hänsyn till barnantalet lämplig.
Riktigheten av att i nämnda syfte draga gränsen mellan familjeförsörjare
och icke familjeförsörjare, på sätt nämnden gjort, kan emellertid
ifrågasättas. För min del har jag inom nämnden sökt hävda den meningen,
att gränsen bör sättas, där familjebildningen och den med densamma
förenade försörjningsplikten tager sin början, och att sålunda ett
särskilt familjetillägg borde ifrågakomma redan efter giftermåls ingående.
Så till vida är nämndens uppfattning uppenbarligen riktig, att det ekonomiska
behov, som följer med försörjningsplikten gent emot barn, i regeln
är större än det, som betingas allenast av äktenskaps ingående. Då
familjetilläggen lämpligen böra vara till antalet lika många som ålderstilläggen
— av vilka de kunna betraktas såsom utbrutna För att med större
rörlighet anpassas efter de verkliga behoven — har jag i enlighet med
det ovan sagda ansett, att ett av dem borde utgå såsom giftermålstillägg
och de tvänne övriga såsom barntillägg, exempelvis efter tillkomsten av
andra och fjärde barnet.
420
Särskilda yttranden.
Min uppfattning i själva den principfråga, jag nu berört, närmar
sig sålunda i högre grad än nämndens den mening, som i allmänhet hittills
gjort sig gällande under diskussionen om den s. k. behovsprincipen i
vårt land. I den i andra bandet införda bil. IV redogöres närmare för
åsyftade diskussion. Bland de exempel, som där äro sammanförda, må
blott nämnas, att i komminister C. G. Saadéns bekanta motion vid 1908 års
riksdag, (i vilken det 19:e allmänna svenska lärarmötet i Falun instämde
beträffande läroverkslärarnas lönefråga), i folkundervisningskommitténs förslag
till lönereglering för seminarielärarna (i vilket förslag det 9:e svenska
seminarielärarmötet i Växjö instämt), och i Sveriges allmänna folkskollärareförenings
underdåniga petition 1912 angående ny lönereglering för
folk- och småskolor har den nya avlöningsprincipens tillämpning ifrågasatts
på sådant sätt, att det bleve olika löneplan för gifta och för ogifta. Av
bil. V i samma band, vari lämnas uppgifter för familjetilläggsprincipens
genomförande för personalen i vissa svenska bolag, framgår även, vad som
ju ock är allmänt känt, att då enskilda arbetsgivare bevilja extra löneförhöjning
såsom familjetillägg, sker det i första rummet omedelbart efter löntagarens
giftermål.
De nu anförda förhållandena äro utan tvivel ett uttryck för den
allmänna uppfattningen om giftermålets grundläggande betydelse för familjebildningen
och den därmed förenade utgiftsstegringen. Att en sådan
utgiftsstegring förekommer, kan den gifte mannen i normala fall bekräfta
med erfarenhetens vittnesbörd. Ungkarlen är visserligen ofta redo att
bevisa, att det visst icke är dyrare att leva gift än ogift utan snarare
tvärtom. Men på frågan, varför han då icke gifter sig, svarar han vanligen
sanningsenligt, att det icke låter sig göra, förrän han kommer på ett
något högre ekonomiskt plan. Och dock torde i regeln på det stadiet
tanken på barnen icke spela in i den ekonomiska kalkyl eringen. Gjorde
den detta, är det sannolikt, att äktenskapsfrekvensen skulle ytterligare
«
sjunka.
Särskilda yttranden.
421
A sid. 45 yttras, att don allmänna uppfattningen ställer större anspråk
på mannens än på kvinnans börs. Som en parallell härtill kan
framhållas, vad särskilt lärarna på landsbygden torde hava erfarenhet om,
att den allmänna meningen ställer helt andra anspråk på den gifte läraren
än på den ogifte i avseende på umgängesliv. Vidare framhålles å sid.
127, att med de alltjämt stegrade levnadskostnaderna och större anspråken
på livet den självförsörjande kvinnans inkomst ofta är en förutsättning
för att äktenskapet skall komma till stånd, samt att kvinnor
av denna kategori frestas att hellre offra tanken på äktenskap än den
egna inkomsten. Detta förefaller mig vara ett talande skäl för ett särskilt
giftermålstillägg åt den manlige befattningshavaren. En sådan avlöningsform
skulle i hög grad bidraga att redan från början rädda hustrun
åt hemmet, ett önskemål som nämnden med rätta starkt framhåller (sid. 39).
Tydligt är emellertid, att nämnden i sin argumentation mot ett
särskilt giftermålstillägg knappast lägger huvudvikten vid behovssynpunkten
utan fast mera på den social-politiska linjen, vilket bland annat
kommit till uttryck i följande: »Nämnden är för sin del övertygad därom,
att om lönefördelningsteorien skulle konsekvent och generellt tillämpas,
någon beskattning eller försäkring till förmån för barnlösa äktenskap icke
skulle ifrågakomma.» Det är naturligtvis icke uteslutet, att detta antagande
kommer att befinnas grundat. Emellertid må det erinras om, att tanken
på en beskattning av detta slag hittills funnit sin populärt språkliga form
i ordet »ungkarlsskatt». Detta återigen synes tyda därpå, att den allmänna
uppfattningen icke lätteligen kan tillägna sig den åskådningen, att den
barnlöse äkta mannen rättvisligen bör föras till samma klass som ungkarlen,
när det gäller att mäta bägge parternas goda vilja att göra sin plikt mot
samhället. För övrigt har man svårt att tänka sig staten gripen av någon
särskild samvetsnöd inför möjligheten, att gifta befattningshavare principiellt
skulle räknas som familjeförsörjare, då den hittills veterligen icke
lidit någon större vånda av att i sitt avlöningssystem räkna samtliga män
422
Särskilda yttranden.
till familjeförsörjarnas skara, oaktat ett dylikt lönesystem måst av statslinansiella
skäl leda därtill, att i många fall familjeförsörjarna hållits nere
på en för ungkarlarna avpassad lönenivå.
Skall i övrigt antagas, att de sociala synpunkterna i framtiden
komma att spela någon roll vid bedömandet av ifrågavarande spörsmål,
så lio-o-er onekligen närmast till hands att tänka på befolkningsproblemet.
Härom må i detta sammanhang blott sägas, att eu statens lönepolitik med
angivet syftemål att främja det problemets rationella lösning, som icke
tager skarpt sikte på grundförutsättningen, att vägen till folkökning skall
gå genom ökad äktenskapsfrekvens, den måste i mera än ett hänseende
betecknas som misslyckad.
I förestående yttrande instämmer Anna Olsson i huvudsak.
Av J. F. Nyström.
Kvinnas anställning vid rikets allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet
och statens folkskoleseminarier. (Kap. III.)
Nämnden utgår vid motiveringen av sitt förslag att kvinnor må
kunna utnämnas till adjunkter vid realskola för gossar och högre allmänt
läroverk samt till lektorer vid högre allmänt läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarium ävensom till rektor vid statssamskola,
högre lärarinneseminariet och kvinnligt folkskoleseminarium, från en utläggning
av den år 1909 gjorda ändringen av § 28 RF., vilken ändring
bl. a. föreskriver:
»Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter, de
teologiska lärartjänsterna vid universiteterna likväl undantagna
må---med tillämpning av grunder, som av Konungen och riks
-
Särskilda yttranden.
12.1
(lagen godkänts, kunna utnämnas och befordras aven infödda svenska
kvinnor.» I denna sin utläggning säger nämnden, att olika åsikter gjort
sig gällande om innebörden av den ovan angivna ändringen av § 28 RF.
A ena sidan har hävdats, att grundlagsändringen endast, upphävt, det
hinder, soin förut i grundlagen fanns stadgat för Konungen att utnämna
kvinnor till ämbeten, men att därav icke följde, att den möjlighet, som
grundlagsändringen berett, behövde i hela dess vidd eller över huvud tills
vidare alls begagnas. Detta borde ske endast för så vitt det verkligen
uppvisats, att statens intresse krävde eller åtminstone medgåve det. Å
andra sidan har den uppfattningen uttalats, att genom grundlagsändringen
kvinnors behörighet till dessa ämbeten i princip fastslagits, så att kvinnan
icke borde förvägras tillträde till andra sysslor än sådana, för vilka hon
uppenbarligen icke lämpar sig.
Huru förespråkarne för den senare uppfattningen kunnat ur § 28
RF. läsa ut något annat än det, som uttalas i den först refererade tolkningen
av nämnda §, är svårt att förstå, då de medgiva, att kvinnas rätt
till här ifrågakommande sysslor dock har en viss begränsning, i det att
därifrån måste undantagas sådana, »för vilka hon uppenbarligen icke lämpar
sig». Vilka dessa senare äro måste alltså fastslås, och härvid måste
hänsyn tagas även till sådana synpunkter som den, om kvinnan i en viss
syssla kan utföra ett lika gott arbete som mannen, o. s. v. 1 annat fall
kräver statens intresse, att hon uteslutes från denna befattning, och det
måste givetvis vara statens intresse — icke kvinnans — som härvid är
det avgörande.
För sin del har dock nämnden en egen åsikt om betydelsen av
ändringen av § 28 RF. Denna är, enligt nämndens mening, endast ett
led i den rad av åtgärder, som från statsmakternas sida vidtagits sedan
mitten av 1800-talet i syfte att öppna befattningarna i allmän tjänst för
kvinnor. Ändringen var alltså icke gjord med någon tanke på statsintresset
utan helt enkelt för att skaffa vissa kvinnor möjlighet till sitt uppe
-
424
Särskilda yttranden.
hälle i ersättning för annan verksamhet, som genom industrialismens genombrott
berövats dem. Då nämnden har denna uppfattning om syftet
med grundlagsändringen 1909, förvånas man icke över det slut, vartill
nämnden kommit, men däremot förvånas man så mycket mer över nämndens
sätt att tolka statsmakternas motiver vid genomförandet av en så
viktig grundlagsändring. Om nämndens förklaring, att ändringen av § 28
RF. endast vore en »åtgärd att förskaffa kvinnorna nya verksamhetsfält»
vore riktig, hur vill den då förklara restriktionen i § 28 att kvinnors utnämning
endast skulle ske »med tillämpning av grunder, som av Konungen
och riksdagen godkänts»? Tyder ej denna klausul därpå, att andra och
viktigare hänsyn i denna angelägenhet skulle tagas än att förskaffa kvinnorna
nya verksamhetsområden? Alldeles självklart var det statsmakternas
mening, att kvinnornas rätt till ämbeten ej skulle sträcka sig längre än
statens intresse medgåve d. v. s. att de icke skulle kunna erhålla andra
statsämbeten än sådana, vilkas uppgifter de visat sig kunna sköta. Statsintresset
kan icke medgiva att de ens på försök bekomme andra, ty ett
sådant experimenterande, med möjlighet att misslyckas, skulle kunna skada
det, allmänna.
Söker jag nu från denna utgångspunkt avgöra, vilka av skolans befattningar
må kunna överlämnas åt kvinnor, så möter först förslaget att
de må kunna erhålla adjunktsbefattningar vid realskola för gossar och
högre allmänt läroverk. För detta förslag talar, att kvinnor redan äga
behörighet till ämneslärarinnebefattningar vid statens sainskolor och vid
de statsunderstödda kommunala mellanskolorna, i vilka undervisningen är
analog med adjunkternas inom det allmänna läroverkets realskoleklasser.
Då ingen anmärkning av vederbörande myndigheter framställts mot dessa
kvinnliga lärares sätt att fullgöra sina åligganden, torde det icke finnas
några skäl att förmena dem rätten att även kunna utnämnas till adjunkter
vid realskolor och högre allmänna läroverk, såsom nämnden föreslår. Det
bör dock påpekas, att särskilt vid de högre läroverken omgivningen är en
Särskilda yttranden.
42;''»
annan än i de samskolor, där kvinnor hittills undervisat, och där en stor
del av lärjungarna äro flickor samt alla i en ]ä<*re ålder än i de hö«re
avdelningarna vid de allmänna läroverken. Med hänsyn härtill föreslog
rektor H. Hernlund i eu reservation till Löneregleringskommitténs betänkande
XXVII, att kvinnliga adjunkter skulle undervisa företrädesvis i realskola
och i realskoleklasserna i de högre allmänna läroverken. Löneregleringskommittén
ansåg likväl, att kvinna skulle erhålla tillträde till alla
adjunktsbefattningar, detta dock endast såsom »ert medelväg» mellan olika
yrkanden. Jag instämmer emellertid i nämndens förslag så mycket hellre,
som jag är övertygad om, att det skall visa sig nödvändigt, att åt de
kvinnliga adjunkterna anvisas just den undervisning, som rektor Hernlund
önskade genom lag tilldela dem. Härutinnan synes även nämnden vara
av samma uppfattning, enär den framhåller, att en specialisering torde
komma att visa sig nödvändig i fråga om undervisningen, i det att det
visat sig »att kvinnor i allmänhet icke rå med samma arbetsbörda som
männen, där arbetet är av mera krävande art».
Vad åter lektorsbefattningarna angår är jag delvis av annan uppfattning
än nämnden. Emot dess förslag att kvinnor skola kunna utnämnas
till lektorer vid högre lärarinneseminariet — där även lärjungarna äro
kvinnor samt vid folkskoleseminarium — där kvinnor redan länge innehaft
motsvarande befattningar — har jag intet att invända. Däremot anser
jag, att inga skäl finnas för att de skola kunna utnämnas till lektorer
vid de högre allmänna läroverken. De ha ännu icke kunnat bevisa, att
de i allmänhet äro i stånd att upprätthålla disciplinen i en gosskola. Genom
att lämna dem tillträde till adjunktsbefattningar får man möjlighet
att bedöma, huru härmed förhåller sig; innan sådan erfarenhet vunnits,
vore det enligt min mening oförsvarligt att öppna hela skolan för en
kvinnlig undervisningsverksamhet, som kan leda till ett kaos. Jag tror
t. o. m. liksom Löneregleringskommittén (sid. 28), att »intet vore mei
ägnat att skada kvinnornas sannskyldiga intressen än om — — — på en
54—131873. Lärarelönenämnden. 1.
426
Särskilda yttranden.
gång för kvinnorna öppnades tillträde till samtliga befattningar inom de
kategorier av tjänster, till vilka Konungen enligt § 28 RF. må kunna
under vissa omständigheter utnämna kvinnor. Därest det nämligen visade
sig, att kvinnor fått tillträde till befattningar, för vilkas behöriga skötande
de sedermera befunnes sakna erforderliga fysiska eller intellektuella kvalifikationer,
skulle sådant med all säkerhet framkalla en reaktion, syftande
och kanske också ledande därtill, att för kvinnorna bleve stängda ej blott
de befattningar, vilka de visat sig icke vara vuxna, utan även vissa andra
befattningar, som de dock i stort sett på ett tillfredsställande sätt kunde
sköta.» — Nämnden söker visserligen bevisa kvinnans lämplighet som lärarinna
på gymnasialstadiet med att hänvisa till kvinnliga gymnasier och
enskilda samskolor, men förbiser att i de förra enbart flickor äro lärjungar,
i de senare sannolikt flertalet äro av kvinnligt kön. Icke heller omtalar
nämnden att även i dessa läroanstalter manliga lärarekrafter måste i stor
omfattning användas i de högre klasserna.
Slutligen måste det starkt ifrågasättas, huruvida det kan vara för
det manliga släktets uppfostran till män lämpligt, att dess undervisning
ända till den s. k. mogenhetsexamen ledes av kvinnor. Av de folk i Europa,
vilka gå i spetsen för utvecklingen på alla områden, har intet enda
vågat sig på det experimentet. Kvinnans lämplighet som undervisare torde
nog huvudsakligen förefinnas på det området, där undervisningen är och
bör vara i någon mån förknippad med moderlig omvårdnad.
Jag avstyrker också bestämt nämndens förslag att kvinnor må kunna
bliva rektorer vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinnligt
folkskollärareseminariura. Jag erkänner mig vara nog gammalmodig att
anse det som en absurditet, att eu kvinna sättes till chef för en kår, som
till stor del består av män. Dessutom torde kvinnans förmåga på detta
område vara ännu mer oprövad än på något annat. Nämnden anför väl,
att kvinnor grundat och lett vissa analoga läroverk, men framhåller icke,
att de då i förhållande till de manliga lärarne vid dessa intagit ställ
-
Särskilda yttranden.
427
ningen av arbetsgivare för män, som haft sin huvudsakliga sysselsättning
på annat håll. Detta är en helt annan situation än en rektors vid en
statsskola, vars lärare ha eu lika fast ställning som rektor (ecjentlio-en eu
fastare) och som icke alltid torde vara lika lätthanterliga som de lärare
och lärarinnor, vilka en skolföreståndarinna har makt att avskeda, när hon
så önskar.
Vidare har nämnden två förslag av en alldeles egendomlig natur:
att minst halva antalet ämneslärarebefattningar vid realskola för gossar
och högre allmänt läroverk skall bestridas av män samt att vid folkskoleseminarium
minst halva antalet ämneslärarbefattningar skall bestridas vid
lärareseminarium av män och vid lärarinneseminarium av kvinnor. Även
dessa bestämmelser utgå från nämndens omtankar för kvinnornas ekonomiska
väl; ty om icke ett sådant stadgande införes vid de kvinnliga seminarierna,
kan det inträffa, särdeles då lärarbefattningarna nu skola höjas till
lektorat, att så många mer meriterade män anmäla sig såsom sökande till
lediga platser, att kvinnor alldeles utestängas från dem. Såsom en konsekvens
av nämnda föreskrift insattes analoga bestämmelsen om antalet manliga
lärare vid läroverken för män, ehuru veterligen aldrig manliga lärare
begärt något sådant.
Denna egendomliga bestämmelse strider uppenbarligen mot stadgandet
i § 28 RF. att vid utnämningar avseende skall fästas endast vid skicklighet
och förtjänst; ty härmed införes ett nytt begrepp såsom i första
hand utslagsgivande, nämligen sökandens kön. En man skall alltså endast
därför att han är man, en kvinna endast därför att hon är kvinna, i vissa
fall ha företrädesrätt till en lärarebefattning framför en vida mer meriterad
sökande av annat kön. Jag hoppas, att dylika befordringsgrunder
aldrig måtte finna rotfäste i svensk lag.
Slutligen föreslår nämnden, att även gift kvinna måtte erhålla lärarebefattning
i samma utsträckning som ogift eller efter giftermålet få kvarstå
i tjänsten. Det resonnemang nämnden för till stöd för sitt försko- <rår
428
Särskilda yttranden.
till största delen ut från vad som för kvinnan är fördelaktigast (f. ö. i
full konsekvens med dess uppfattning av § 28 RF.), men kan dock ej
undgå att även snudda vid skolans intresse i denna fråga, Hur detta
ställer sig, anger nämnden med följande ord, vilka tala för sig själva
utan vidare kommentarier: »Att en kvinna i tydligt framträdande havandeskap
uppträder som undervisare för äldre pojkar, torde i allmänhet icke
anses lämpligt. Men sådant kunde ju förebyggas genom en lagstiftning,
som förhindrade den kvinnliga befattningshavaren att tjänstgöra viss
tid före den väntade nedkoinsteri och möjligen, av andra skäl, viss tid
därefter». Olyckligtvis har nämnden glömt giva anvisning, varest vederbörande
rektor skall erhålla lämpliga, vikarier vid sådana lagbestämda
permissioner.
Av nämndens förslag under kap. III kan jag alltså förorda endast
följande:
att infödd svensk kvinna må kunna av Konungen utnämnas och
befordras
till adjunkt, vid realskola för gossar och högre allmänt läroverk samt
till lektor vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarium.
Däremot avstyrker jag förslagen, att kvinna må kunna utnämnas
till lektor vid högre allmänt läroverk,
till rektor vid statssamskola, högre lärarinneseminariet och kvinnligt
fol kskol ese m i n ariu in,
att minst halva antalet ämneslärarebefattningar vid realskola för
gossar och högre allmänt läroverk skall bestridas av män,
att vid folkskoleseminarium minst halva antalet ämneslärarebefattnino-ar
skall bestridas vid lärareseminarium av män och vid lärarinneseminarium
av kvinnor samt
att gift kvinna må erhålla behörighet att söka och innehava lärarbefattningar
vid de allmänna läroverken, folkskoleseminarierna och statens
högre lärarinneseminarium.
Särskilda yttranden.
429
Av Olof Olsson.
Inför vissa delar av den lönefilosoli, som lärarelönenämnden utvecklar
i sitt betänkande, står jag tämligen tvivlande. Den historiska felsynen
är ju omisskännlig på flera punkter, och de samhälleliga förhållandena
åro heller inte alltid sådana, som nämnden lagt dem till rätta för sig.
Då jag emellertid delar uppfattningen om att familjeförsörjare böra ställas
gynnsammare än andra, har jag ansett det mindre nödvändigt att här
reservationsvis upptaga en diskussion om rent teoretiska ting; jag har
begränsat mig till sådana förslag, som synts mig allt för otillfredsställande.
I.
I kapitlet om grunderna för kvinnas anställning vid rikets allmänna
läroverk, högre lärarinneseminariet och statens folkskoleseminarier har
nämnden föreslagit bl. a., att kvinna må kunna utnämnas och befordras
till adjunkt vid realskola för gossar, högre allmänt läroverk och lärarseminarium
samt till lektor vid högre allmänt läroverk, och nämnden har
gjort detta utan någon mera ingående prövning som en självfallen sak och
därför att en annan tolkning av § 28 R. F. skulle vara orimlig.
*
0
År 1905 hemställde herr Trygger i en motion i Riksdagens första
kammare, att första momentet i § 28 R, F. måtte få följande lydelse:
l:o. Konungen — — —-------ägt rum.
1
iH lärarebefattningar vid de allmänna läroverken och vid universiteten,
de teologi^ läraretjänsterna vid de sistnämnda likväl
undantagna, såsom ock till lärare- och andra beställningar vid andra
inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst, ävensom till läkare
-
430
Särskilda yttranden.
befattningar må i den ordning, som ovan sagts, utnämnas och befordras
även infödda svenska kvinnor;--------•
Likaledes må----------departementet höra.
Motionen frambars i andra kammaren av herr Zetterstrand, och meningen
var otvetydig: när kvinnan beretts tillfälle att förvärva och genom
examen styrka sin kompetens i åtskilliga riktningar och när denna rätt i
stor utsträckning begagnats, då borde också möjlighet beredas henne att
nå anställning i sådana tjänster och befattningar, som motsvarade de avlagda
kunskapsproven. Att hon på ett fullt tillfredsställande sätt skulle kunna
förvalta de befattningar, han själv omnämnt, ansåg motionären otvivelaktigt.
1905 års konstitutionsutskott kunde emellertid icke ansluta sig till
förslaget med den avfattning, som herr Trygger givit; det syntes nämligen
utskottet uppenbart, »att genom bifall till detta förslag ett alltför vittom
fattande medgivande i avseende å kvinnors befordringsrätt till ifrågavarande
tjänster skulle i grundlagen inrymmas».
»Så har inom utskottet», säges det, »betänkligheter yppats,
huruvida provinsial- och särskilt militärläkarebefattningar äro av den
beskaffenhet, att kvinnor böra ifrågakomma vid deras besättande,
liksom ock någon tvekan rått, om kvinnor höra befordras till lärarebefattningar
vid de allmänna läroverken med skyldighet att meddela
undervisning i dessa läroverks högsta klasser. Att i giundlag an
oriva de olika ämbeten och tjänster, till vilkas innehavare kvinna kan
av Kungl. Maj:t utnämnas, har icke synts utskottet lämpligt, utan
bör allenast i grundlagen medgivande stadgas, att Kungl. Maj:t må
kunna till ifrågavarande tjänster befordra kvinnor i enlighet med de
tunder, som av Konung och Riksdag gemensamt fastställas. Dessa,
grunder skulle enligt utskottets förmenande angivas antingen genom
allmänna lagbestämmelser rörande kvinnas rätt att i statstjänst beordras
och användas — t. ex. stadganden angående gift kvinnas
Särskilda yttranden.
431
behörighet härutinnan — eller ock genom andra föreskrifter — t. ex.
om särskilda ämbeten och tjänster, till vilka kvinna skulle äga behörighet
eller möjligen företräde, om kvinnas pensionsförhållanden
in. m. — som Konung och Riksdag samfält besluta.
Genom en sådan anordning lärer det av motionärerne närmast
avsedda syftemålet uppnås; och utskottets förslag medför helt visst
därjämte den fördelen, att kvinnans tillträde till tjänster av förevarande
slag såmedelst lättare kan lämpas efter olika tiders förhållanden
och krav samt tillgång på kvinnliga arbetskrafter inom olika
områden.»
Utskottet föreslog sålunda, att § 28 i dessa delar skulle erhålla eu
annan och följande lydelse:
»Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska
läraretjänsterna vid universiteterna likväl undantagna, till andra beställningar
vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst
samt till läkarebefattningar må i den ordning, som ovan sagts, och
med tillämpning av grunder, som av Konung och Riksdag gemensamt
fastställas, kunna utnämnas och befordras även infödda svenska
kvinnor».
Av anledningar, som sakna betydelse i detta sammanhang, föll frågan
vid 1905 års riksdag. När den två år senare togs upp, var det i anslutning
till 1905 års utskottsförslag, och så fick omsider första momentet i
§ 28 R. F. den lydelse, som läses i nämndens betänkande.
»Under diskussionen om de olika befattningar», säger nämnden,
»i vilka kvinna må kunna vinna anställning, hava olika åsikter gjort sig
gällande om innebörden av ovanberörda beslut om ändring av § 28
regeringsformen. Ä ena sidan har hävdats, att grundlagsändringens
enda betydelse vore den, att därigenom upphävts det hinder, som förut
i grundlagen fanns stadgat för Konungen att utnämna kvinnor till ämbeten,
men att därav icke följde, att den möjlighet, som grundlagsänd
-
432
Särskilda yttranden.
ringen berett, behövde i hela dess vidd eller överhuvud tillsvidare alls
begagnas. Detta borde ske endast försåvitt det verkligen uppvisats,
att statens intresse krävde eller åtminstone medgåve det. A andra sidan
har den uppfattningen uttalats, att genom det ifrågavarande grundlagsbudets
nuvarande lydelse kvinnors behörighet till de av nämnda
grundlagsändring berörda ämbetsgrupper i princip fastslagits, så att
i grunderna icke borde intagas annan begränsning med avseende på
tillträde till befattningar, än att kvinna må uteslutas från sådana,
för vilka hon uppenbarligen icke lämpar sig. Det anförda visar i
själva verket, att anhängare och motståndare till utsträckt användning
av kvinnor i statstjänst kunnat enas vid beslutets fattande, därför
att de var för sig inlagt olika betydelse i detsamma.
För sin del anser nämnden, att ifrågavarande grundlagsändring
måste fattas såsom ett led i den rad av åtgärder, som från statsmakternas
sida vidtagits sedan mitten av 1800-talet i syfte att öppna
befattningar i allmän tjänst för kvinnor, vilka åtgärder nödvändiggjorts
på grund av industrialismens genombrott. Den omvälvning
på det husliga arbetets område, som orsakats av att industrien bemäktigat
sig en stor del av det arbete, som fordom utfördes i hemmen,
har nämligen tvingat kvinnorna att i stor utsträckning söka
arbetsförtjänst utom hemmet. Och det var icke endast billighetsskäl,
som åstadkommo, att tillträde lämnades kvinnor till sådana befattningar
i allmän tjänst, som de otvivelaktigt kunde sköta. Det blev
också ett intresse för samhället att tillgodogöra sig den obrukade
arbetskraften, särskilt inom undervisningsväsendet och kommunikationsverken.
Så gavs under loppet av 1850- och 1860-talen åt kvinna
rättighet att bliva folkskollärare, organist, lärare i teckning samt i
musik och sång vid lägre läroverk, lärare vid folkskoleseminarium,
telegrafist, postexpeditör och skrivare vid statens järnvägar».
Såsom stöd för denna sin uppfattning, att grundlagsändringen av
-
Särskilda yttranden.
433
sett att förskaffa kvinnorna nya verksamhetsområden, åberopar nämnden
ett par yttranden av konstitutionsutskottet vid 1905 och 1907 års riksdagar
och finner sig sedan skönt hemma på behörighetssidan.
Det kan väl sättas i fråga, om det inte är en logisk blunder att placera
eu blivande lämplighetsprövning på den sida, där kvinnans lämplighet
i princip är fastslagen. Men detta är en bagatell. Värre är, att
nämndens hela argumentering faller utanför den fråga, som diskuteras.
Ty talet om de nya verksamhetsområdena är ett tal för sis, som lio-o-er
bakom vilkendera ståndpunkten man än väljer. Detta är klart redan därav,
att konstitutionsutskottet med just dessa utgångspunkter gått och ställt sig
på den andra, som vi ju kunna kalla hindersidan. Vad det här gäller är
inte att med varm och vänlig hand plocka ut alla välvilligheterna mot
herr Trygger och hans skyddslingar; det gäller naturligtvis i stället att
leta fram grundlagsändringens verkliga innehörd. Och denna är så mycket
mindre dunkel, som det båda åren i fråga fanns auktoritativa uttolkare.
Under 1905 års debatt i första kammaren yttrade konstitutionsutskottets
egen ordförande, herr Blomberg, bl. a. följande:
»Utskottet har visserligen funnit skäligt att följa motionären
därutinnan, att det vill söka få borttaget det ovillkorliga hinder, som
i grundlagen hittills funnits för kvinnans befordran till ämbeten och
tjänster, till vilka Konungen utnämner och å vilka han utfärdar fullmakt.
Men utskottet har — ehuruväl det är ense med motionären
däruti, att över huvud taget just de ämbeten och tjänster, han omnämnt,
skulle ägna sig för kvinnan såsom statstjänare — icke ansett
det vara tillräckligt utrett, att kvinnan i avseende å alla de av
honom angivna ämbeten och tjänster äger de förutsättningar, som
äro nödvändiga för att bon med avseende å befordran till dem skulle
kunna med mannen likställas. Härutinnan måste undersökning föras,
icke blott generellt, utan i avseende å varje särskild art av
tjänst; med hänsyn till dessa befattningar kan nämligen spörsmål
55—131873. Lärarelönenämnden. 1.
434
Särskilda yttranden.
otvivelaktigt framställas, om och i vilken mån kvinnan verkligen
lämpar sig för dem.»
0
År 1907 yttrade samme talare:
»Först och främst sade man, att det är farligt att, på sätt här blivit
föreslaget, i dag i grundlagsbud giva rundliga löften, som i morgon
till största delen genom andra stadganden tagas tillbaka. För så
vitt jag förstår, givas inga rundliga löften; bestämmelsen innebär
endast, att man tager bort hindret och lämnar åt Konungen och
Riksdagen att sedermera särskilt pröva, i vilken omfattning, under
vilka förutsättningar och med vilka villkor man må medgiva befogenhet
även åt kvinna å det i grundlagen bestämda området.»
Under samma års debatt i andra kammaren anförde utskottets vice
ordförande, herr af Callerholm, bl. a.:
»Dess betydelse är för visso icke, att den direkt bereder
kvinnan tillträde till vissa befattningar i statens tjänst, å vilka
kunglig fullmakt utfärdas, utan att den undanröjer det hinder, som
grundlagen nu ställer i vägen för kvinnors tillträde till dylika tjänster.
Först sedan detta hinder undanröjts, kan fråga uppkomma
om de grunder, efter vilka kvinnorna i varje särskilt fall må beredas
tillträde till tjänster av det slag, varom här är fråga, och givet är,
att i varje sådant fall Riksdagen ju har sitt avgörande ord med
1
laget.»
Av vad sålunda anförts, torde framgå, att ändringen av § 28
ingenting annat var än ett undanrödjande av det grundlagsenliga hinder,
som stod i vägen för kvinnan till vissa ämbeten, och att således ingen
behörighet till någon som helst ämbetsgrupp därigenom i princip fastslagits.
Detta betyder naturligtvis icke, att inte nämnden skulle kunnat
föreslå kvinnor till de berörda platserna, därest en sorgfällig undersökning
visat dem lämpliga, men det betyder, att denna undersökning bort göras
»icke blott generellt», som konstitutionsutskottets ordförande uttryckte det,
Särskilda yttranden.
435
»utan i avseende a varje särskild art av tjänst». Och det hela betyder,
att nämnden icke gjort detta. Förklaringen härtill är kanske inte så svår
att finna. Nämnden har tydligen fallit offer för den kvinnliga villfarelsen,
att riksdagens beslut var detsamma som ett godkännande av herr Tryggers
ursprungliga motion. Denna talade om »lärarebefattningar vid de allmänna
läroverken», och vid den minsta opposition kommer därför den
akademiska kvinnovärlden och säger, att vad vill detta säga: tänka herrarna
verkligen krångla med riksdagens egenhändiga beslut? Men riksdagens
beslut talar om »lärarebefattningar vid statens läroanstalter», vilket är
något helt annat. Det är 90 å 100 olika slag av platser, bland vilka de
olika — och visserligen talrika — platserna vid läroverk och seminarium
bara äro en 4 k 5. Genom grundlagsändringen står vägen inte mera
öppen till en adjunktur vid realskola för gossar än till en civil lärarebefattning
vid artilleri- och ingenjörshögskolan. I
I en reservation till folkundervisningskommitténs betänkande framhöllo
herrar L. J. Jansson och Hugo Tigerschiöld bl. a. följande:
»Kommittén har föreslagit, att vid lärarseminarium minst halva
antalet av adjunktsbefattningar skall bestridas av män, varav följer,
att vid sådant seminarium intill halva antalet av dessa befattningar
kan bestridas av kvinnor. Detta förslag kunna vi icke biträda. Vi
finna det nämligen mindre lämpligt, att manliga seminarieelever i
en ålder av 17—26 år och stundom mer skola undervisas av kvinnor.
Hur specificerade kursplanerna för de olika läroämnena än
må vara, lämna de och böra de lämna rum för den olika behandling
av ämnet, som må bero på lärarens temperament och uppfattning.
Det lider sålunda intet tvivel, att samma ämne kommer att
behandlas olika, allt efter som det är en manlig eller en kvinnlig
lärare, som handhar undervisningen däri. Det synes oss riktigast,
436
Särskilda yttranden.
att män därvid erhålla den uppfattning och behandling av ämnet,
som kan härröra därav, att läraren är en man.
Icke heller lär det bliva så lätt för kvinnliga seminarieadjunkter
att upprätthålla disciplinen bland manliga elever i denna ålder. Lyckas
det, lär det icke ske utan en viss överansträngning, beroende därpå,
att lärarinnan för att upprätthålla respekten måste ständigt aktgiva
på sig själv. Man kan således med skäl förmoda, att de kvinnliga
adjunkterna vid lärarseminarierna bliva utnötta före pensionsåldern,
vilken kommittén emellertid föreslagit skola höjas från 55 till 60 år.
Härtill kommer jämväl en annan omständighet. Kommittén
har föreslagit, att seminarieeleverna skola komma i åtnjutande av
en bättre omvårdnad än hittills i fysiskt och moraliskt avseende,
vilken omvårdnad skall sträcka sig jämväl till deras ekonomiska och
andra privata förhållanden; och har kommittén med rätta framhållit,
att de manliga seininarieelevernas utbildningstid vid seminariet för
dem ''ofta är en andlig brytningstid, varunder de ställas inför svårlösta
spörsmål av flerfaldig art’. Vi hemställa, huruvida den omvårdnad,
som de manliga seminarieeleverna sålunda behöva och som
kommittén avsett skall ägnas dem, bör anförtros eller med någon
utsikt till framgång kan anförtros åt kvinnor, helst omvårdnaden
• icke sällan torde komma att beröra rent privata och för elevernas
manlighet känsliga förhållanden.t>
Det är anmärkningsvärt, att nämnden inte med ett ord omnämner denna
reservation i sitt huvudbetänkande, så mycket mera som ju nämnden med
liv och lust går till rätta med en uppfattning, som ingen människa tyckes
vilja stå för, nämligen den om kvinnornas rätt att undervisa inom läroverkens
tre lägre klasser. Reservationen är annars intressant ur mera än en
synpunkt. Herr Jansson i Djursätra satt år 1905 — såväl som år 1907
— i konstitutionsutskottet, och hans yttrande illustrerar således ytterligare
det riktiga i min uppfattning här ovan. Men dess huvudsakliga intresse
Särskilda yttranden.
437
li#ger däri, att den så välgörande bestämt söker precisera själva kärnpunkten
i tvistefrågan, huruvida kvinnor äro lika lämpliga som män att
undervisa och uppfostra gossar och särskilt gossar i pubertetsåldern. Denna
fråga har nämligen för det mesta fått en behandling, som varit allt annat
ån klargörande, och man kan inte säga, att nämnden svikit traditionerna.
Det föreligger exempelvis en lång bilaga om kvinnans anställning i allmän
tjänst och avlöningsförhållandena för sålunda anställda kvinnor. Jag har
svart att tänka mig ett större misstag: eu uteslutande psykologisk fråga
göres till en social-ekonomisk, och kvinnans lämplighet för gossläroverken
skall bestyrkas av sådana upplysningar, som att hon då och då kunde bli
kontorsskrivare vid statens järnvägar eller i postsparbanken och vid något
annat tillfälle fick rätt att förestå orgelnistbefattning — där denna ej var
förenad med klockarsyssla.
Det har aldrig uppvisats, att läroverken behöva kvinnan; de ha hittills
kunnat reda sig henne förutan, och deras fel och svagheter bottna
inte i bristen på kvinnor. Detta betyder väl ingenting i och för sig, men
det gör, att man med en viss undran väntar på den rekommendation, som
skall introducera henne. Det visar sig då, att såväl löneregleringskommittén
som läroverksöverstyrelsen vill, att man skall gå sakta fram; därigenom
vinner man erfarenhet, och någon sådan föreligger egentligen icke, säger
överstyrelsen, om kvinnors lämplighet som lärare vid allmänna läroverk
för gossar. Däremot har man endast goda erfarenheter från flick- och
samskolorna och detta även vad den disciplinära förmågan beträffar.
»Då emellertid överstyrelsens erfarenhet i nämnda avseende
väsentligen inskränker sig till realskolans stadium, och det för övrigt
icke lärer få tagas för avgjort, att fordringarna på disciplinär förmåga
hos lärarpersonalen vid läroanstalter avsedda uteslutande för
gossar äro desamma som vid samskolor, finner överstyrelsen, i likhet
med kommittén, klokt att till en början lämna kvinnorna tillträde
endast till adjunktsbefattningar.
438
Särskilda yttranden.
Överstyrelsen tvekar likväl icke att göra det uttalandet, att
det efter vunnen erfarenhet sannolikt korume att visa sig, att kvinnor
jämväl ur disciplinär synpunkt äro såsom lärare användbara å
gymnasialstadiet, överstyrelsen är nämligen böjd för den uppfattningen,
att disciplinförmågan sättes hårdast på prov i mellanklasserna,
d. v. s. i realskolans högsta klasser och i den lägsta av de fyra
gy mnasieringarna.»
Men, säger överstyrelsen vidare: lärjungarna vid gossläroverken
böra ej »undandragas det uppfostrande inflytande, som de manliga
lärarna äro ägnade att på dem utöva. Och om det befunnits lämpligt,
att vid samskolorna tillgodose nämnda synpunkt så lika och
rättvist i fråga om de bägge könen, som ovan relaterats, så torde
det ej vara obilligt att fordra den bestämmelsen, att vid varje läroverk,
avsett för endast gossar, minst hälften av lärarpersonalen,
rektor frånräknad, skulle vara manlig».
Nämnden delar denna sista uppfattning men kan inte som överstyrelsen
stanna vid realskolan. Ty kvinnor ha vid enskilda kvinnliga gymnasier
och samskolor såväl som vid högre lärarinneseminarier tydligt lagt i dagen,
att de kunna undervisa på ett stadium, som motsvarar gymnasiernas. Och
så har ju överstyrelsen själv sagt, att det är värst med disciplinen i mellanklasserna!
»Huruvida kvinnor över huvud taget skulle vara lika lämpliga
som män såsom lärare vid gymnasier är en fråga, som nämnden icke anser
sig kunna besvara med nu tillgängligt erfarenhetsmaterial.» Men till allting
annat kan nämnden lägga sin egen ljusa övertygelse: »att kvinnor
finnas och komma att finnas, som äga förutsättningar att utöva en gagnerik
verksamhet som gymnasielärare».
Summerar man ihop det anförda, får man således det något underliga:
att kvinnan bör få tillträde till realskolan på grund av de erfarenheter,
som böra göras, och till gymnasiet på grund av de erfarenheter,
som säkerligen komma att göras.
Särskilda yttranden.
4;w
Det är till att börja med tvä inlägg, som genast kunna avföras ur
diskussionen. Det ena gäller erfarenheterna från flickskolorna, de kvinnliga
gymnasierna och lärarinneseminarierna. Det är väl ingen som på allvar tror,
att kvinnan inte skulle kunna sätta sig in i ett ämne och ge läxor och höra
upp läxor lika bra som mannen; det är ju inte på den punkten, som man är
tvivelsam. Det andra gäller kvinnans roll vid statens samskolor. Såväl läroverksöverstyrelsen
som nämnden citerar ett yttrande av 1899 års läroverkskommitté:
»Skall en verklig samskola bringas till stånd, så är första villkoret,
att den förses med såväl manliga som kvinnliga lärare, helst till lika
antal. Endast under sådana förhållanden kan sam undervisningen erhålla
uppfostrande betydelse och kunna de svårigheter, som med densamma äro
förbundna, lyckligt lösas.» Och överstyrelsen tager detta som utgångspunkt
för sitt förslag om halvering av platserna på realskolan. Det är uppenbart,
att yttrandet inte får tolkas så, som skulle lärarinnorna på samskolan
motiveras av sin förträfflighet som gosslärare; de motiveras av samskolans
flickor, som ju också skola ha undervisning och fostran. Vill man tvunget
draga några slutsatser, så bör det snarare bli dessa, att funnos inte flickorna
där, så voro lärarinnorna omotiverade; men nu finns det ej några flickor
vid våra realskolor för gossar o. s. v.
Det är emellertid en mening, som florerar inom vida kretsar, att
sedan kvinnorna vunnit tillträde till statens samskolor och till de kommunala
mellanskolorna, är det bara att taga konsekvenserna. Ingen mera än överstyrelsen
tänker på, att dessa konsekvenser kunde bli farligast för kvinnorna
själva. Höstterminen 1912 fanns det i genomsnitt vid de kommunala
mellanskolorna om man undantager den i Malmö, som är en skola för
sig 8 gossar i varje klass, vid statens samskolor 12, men vid realskolorna
fanns det 28. Om kvinnor redan nu finna arbetet tungt i samskolan,
vad skulle det inte då bli i realskolan. Men lyckligtvis hota inga
nödvändiga konsekvenser: samskolan själv är hos oss en övergångsform —
när den inte någon gång är en pedagogisk princip, som man även vid
440
Särskilda yttranden.
gott humör kan ha sina dubier om. Detta sammanhänger med den differentiering,
som nämnden talar om i annat sammanhang.
»För egen del får nämnden framhålla», heter det, »att tanken
på en arbetsfördelning mellan kvinnor och män inom undervisningens
område ingalunda är för nämnden främmande. Tendenser till
en dylik arbetsfördelning saknas icke alldeles. Där folkskoleväsendet
är så utvecklat, att flera lärare äro anställda på en och samma ort,
framträder denna tendens på sådant sätt, att kvinnorna ofta övertaga
undervisningen av de yngre barnen eller av flickorna, där särundervisning
förekommer. Och det kan antagas, att om kvinnor erhålla
tillträde till äinneslärarbefattningar vid de allmänna läroverken, även
här en arbetsfördelning kommer till stånd, möjligen på det sättet
att kvinnor företrädesvis komma att övertaga mindre krävande lärarbefattningar,
såvida icke frågan löses på det sättet, att den undervisningsskyldighet,
som ålägges kvinnorna, blir till omfattning mindre än
den, som ålägges männen. Skulle en differentiering mellan manligt
och kvinnligt arbete komma att framtvingas av förhållandenas egen
natur, så hava statsmakterna, såvitt nämnden kan finna, ingen anledning
att genom några enkom för ändamålet avsedda åtgärder motverka
en dylik utveckling. Detta är en sak. En annan sak är, att
vi med vår nuvarande erfarenhet icke äga möjlighet att i någon
vidare mån på förhand konstruera upp en sådan arbetsfördelning,
vare sig det gäller folkundervisningen eller den högre undervisnino-en.
Vi kunna med vår nuvarande insikt anvisa enstaka läroämnen,
exempelvis huslig ekonomi och kvinnligt handarbete, åt kvinnorna,
vi kunna i vissa enstaka fall angiva den ungefärliga gräns, utöver
vilken anställning av kvinnliga och manliga lärare vid de olika slagen
av läroanstalter icke må äga rum, men någon mera genomförd arbetsfördelning,
varigenom en del av undervisningsverksamheten i dess
Helhet skulle anvisas uteslutande åt män, den andra delen uteslutande
Särskilda yttranden.
441
åt kvinnor, kunna vi för närvarande icke åstadkomma. Det kan
antagas, att om lösningen av denna fråga överlämnas åt verkligheten
själv, misstagen bliva färre, än om vi nu försökte oss på denna
uppgift.»
Det år omöjligt att i eu kort reservation reda ut allt detta. Men det
måste väl ändå sägas, att om man konstaterar som utgångspunkt en arbetsfördelning,
dår »kvinnorna ofta övertaga undervisningen av de yngre barnen
eller av flickorna, där särundervisning förekommer», och så ändå kommer
fram till den rena omöjligheten att för närvarande få till stånd »någon mera
genomförd arbetsfördelning, varigenom en del av undervisningsverksamheten
i dess helhet skulle anvisas uteslutande åt män, den andra delen uteslutande
åt kvinnor» — då går man åtminstone inte den genaste vä°-en
I själva verket är det så, att den differentiering i arbetet, som i våra
dagar överallt äger rum, där män och kvinnor trängas: på kontor, magasin,
i fabriker etc., den har sedan länge haft sin gilla gårig på undervisningens
område. Av ekonomiska och praktiska skäl är folkskolan samskola i alla
smärre kommuner: det är helt enkelt inte möjligt att i samma by hålla
en skola för gossar och en annan för flickor. Men så snart förhållandena
medgiva, skiljas vägarna vid en viss ålder, och lärarinnorna följa flickorna.
Av de mer än elva tusen 11—14-åringar, gossar och flickor, som år 1912
fingo sin undervisning i Stockholms folkskolor, var det endast ett 60-tal
gossar, som undervisades av kvinnor, och ett 40-tal flickor, som undervisades
av män.
^ Så griper ett störande moment in. Kvinnan måste av känd anledning
pa ett helt annat sätt ut i samhällsarbetet nu än förr, och kraven
bli allt starkare pa att stat och kommun skola hjälpa till vid hennes utbildning.
Men detta är en ekonomisk historia och en kinkig sådan för de
smärre kommunerna, och så dyker samskolan upp igen som hjälparen i
nöden. Man behöver endast slå upp katalogerna för att förstå detta. De
fjorton kommunala mellanskolorna — Malmö skola undantagen — hade
56—131873. Lärarelönenämnden. 1.
442
Särskilda yttranden.
höstterminen 1912 i medeltal endast 15 lärjungar i varje klass: 8 gossar
och 7 flickor; de nitton statssamskolorna hade 22 lärjungar: 12 gossar och
10 flickor. Men att alla dessa skolor en gång komma att gå samma klyvnino-
till mötes som städernas folkskolor, därom är Malmö kommunala
Ö
mellanskof ett glatt förebud. Och tudelningen här sträcker sig inte bara
till lärjungarna; de fem lärarinnorna under det sista läsaret hade alla sina
undervisningstimmar förlagda till flickklasserna på två när: två timmar i
den lägsta gossklassen. Detta är »verklighetens» egen lösning av frågan.
Det är tämligen onödigt att som nämnden sätta sig och vänta på den;
den föreligger redan i tydlig skrift.
Det var naturligtvis inte en tillfällighet, som gjorde, att herr Trygger
i sin motion även tänkte på läkarbefattningarna. Det finnes åtskilliga paralleller
i lärarens och läkarens yrken. Vad som gör den kvinnliga läkaren
så värdefull på sjuksalen, är den säkrare instinkt, med vilken hon i
många fall upptäcker sjukdomens rot och upphov hos de kvinnliga patienterna
och i övrigt hjälper dem över livets bedrövligheter. Hon har i sitt
eget kön en kunskapskälla, som mannen saknar: hon förstår kvinnorna bättre.
Det är någonting liknande med den manlige läraren i gossklassen: han förstår
gossarna bättre. Han är ju inte bara den, som skall höra upp läxorna;
han är också den, som skall gripa in i många krävande situationer. Det
är blivande män, som växa upp under hans händer, och det är instrument,
som det fordras handlag för. Men hur tänker sig nämnden, att en kvinna,
som aldrig varit pojke och aldrig kan bli karl skall kunna förstå och finna
sig till rätta i eu klass 13—15-åringar, som alla äro pojkar mer än vanligt
då men också ingenting högre önska än att bli riktiga karlar?
Nå, men kvinnans förmildrande och förädlande inflytande, som är så
berömt? Lars Johan Hierta tänkte ju på detta särskilt redan för 60 år sedan,
och i någon av nämndens bilagor tror en sainskolerektor i våra dagar, att
samma inflytande skulle vara hälsosamt även för de manliga arbetskamraterna.
Det kan lämpligen som svar anföras några rader ur prof. Lehmanns lilla
Särskilda yttranden.
443
broschyr Brytningstiden: »Är det så säkert, att vi skola civilisera bort de
egenskaper, naturen försett oss med, även om do icke alltid äro så armemlina?
År det givet, att vi genom konstlade uppfostringsmedel böra medverka
till utjämnandet av de egendomliga karaktärsdrag, som ovillkorligen
rör sig hos de båda könen? Civilisationen besörjer tyvärr, ju vidare den
skrider fram, detta arbete alltför väl själv. Utjämnandet av de maskulina
och feminina typerna är ett oundvikligt led av den degenerationsprocess,
som hotar varje högt civiliserat samhälle, och som är det första steget på
vägen till sterilisation. Vi känna det alltför väl här i Norden, just emedan
vår kultur är så hög. Huru det maskulina feminiseras upplever man
i Danmark, huru det feminina maskuliniseras ser man i Sverige. Men
den, som vill de nordiska folkens väl och hoppas på deras framtid, ser
det icke med glädje.»
Det är av dessa olika skäl, som jag måste hemställa, att kvinnans
verksamhet inom våra läroanstalter för gossar och manlig ungdom ej
måtte utvidgas utöver vad den för närvarande är.
II.
Vid behandlingen av frågan om de kvinnliga lärarnes pensionsålder
har nämnden ansett sig böra komma dithän, att den hemställer om en
höjning av denna ålder till 60 år för samtliga lärarinnor — småskollärarinnorna
dock undantagna. Det huvudsakliga skälet härtill har varit,
att man egentligen i denna fråga knappast har någon erfarenhet att åberopa
från andra undervisningsområden än folkskolan och att statistiska
uppgifter rörande de i städerna anställda lärarinnornas medelpensionsålder
ge vid handen, att denna ligger något över 60 år. Som ett skäl av mera
utvärtes beskaffenhet tillägger nämnden, att pensionsåldern för lärarinnor
vid statsunderstödda enskilda skolor är bestämd till 60 levnadsår.
Det kan då först anmärkas, att ar 1904 åldern för de kvinnliga
444
Särskilda yttranden.
seminarieadjunkterna sänktes till 55 år, därför att »såsom erfarenheten
nogsamt givit vid handen, kvinnliga lärare icke hava samma uthållighet
som manliga», och att tvenne år senare förslag låg före att av enahanda
anledning sänka folkskollärarinnornas pensionsålder till 53 år. Man kan
under sådana omständigheter ha en viss rätt att vänta, att den enkla
siffran om medelpensionsåldern i städerna skall i sig rymma en hel värld
av goda och oemotståndliga skäl för en åtgärd i motsatt riktning. Granskar
man emellertid tabell 25 i den statistiska bilagan, så tinner man lätt nog,
att siffran 60''5 gått fram ur förhållanden, som äro långt ifrån önskvärda.
Det är redan betänkligt, att mera än hälften av städernas lärarinnor, som
nått pensionsåldern, fått stå kvar i arbetet efter de sextio åren, men det
måste ur skolans sjmpunkt te sig som någonting absolut förkastligt, att
en tjänstgöring i många fall fått tänjas ut ända upp emot de sjuttio.
Man finner därjämte av samma tabell, att folkskollärarinnorna på landsbygden
— trots liknande missförhållanden — avgå vid en tidigare ålder,
och detta är för mig avgörande. Det må så vara, att arbetet blir lättare,
när lärjungarna äro flickor endast, och att således arbetet i staden slitei
mindre, men den som ensam skall svara för en hel skola, har ett annat
dagsverke, och det är inte rätt eller riktigt, att den bättre lottades villkor
läo-o-as som rättesnöre för den mera betungade. När därför medelpensionsåldern
nu för landsbygden stannar vid talet 57*6, är detta för mig en
vink om, att eu höjning till 60 för många skulle bli eu tvångshöjning.
I denna min uppfattning stärkes jag ytterligare — och även för
andra lärarinnors vidkommande — av den utredning i ämnet, som år
1910 företogs inom statens samskolor. Resultatet av denna utredning har
läroverksöverstyrelsen samlat i en liten briljant sammanfattning, som åter
gives i bil. XIV: de båda parternas skäl läggas där fram som en statistik
i ord, och man tycker sig ändå höra tonfallen. Men det skulle vara ett
misstag att tro, att det är de tio skolornas lärarinnor, som på 60-årssidan
rada upp de många skälen; deras ståndpunkt i saken är tvärtom mycket
Särskilda yttranden.
445
enkel och rättfram: här gå vi med våra usla löner; ta vi bort den låga
pensionsåldern, ta vi också bort det värsta hindret för en löneförhöjning
alltså! Och denna uppenbara svaghet i den ena partens position strykes
under av den försiktighet, som karaktäriserar frågans vidare behandling,
överstyrelsen talar om, att åtskilliga bland de tio skolorna — i verkligheten
hälften — framhållit som en önskan, att därest pensionsåldern
höjdes, lärarinnorna dock måtte kunna avgå tidigare; själv kan den endast
under två bestämda förutsättningar gå med på en höjning och även då
icke utan tvekan; statskontoret, som fäster avgörande vikt vid den omständigheten,
att lärarinnorna vid statsunderstödda enskilda läroverk blivit
skyldiga att avgå från tjänsten vid 60 år, måste i alla fall förbehålla åt
Kungl. Maj:t rätten att kunna entlediga 55-årig lärarinna, om så kräves
utefter hela linjen således en tvekan, som rätt bjärt sticker av mot
nämndens resoluta frejdighet. Ty nämnden skonar ingen — icke ens
högre lärarinneseminariet, som annars talat så vackert för sina lärarinnor,
att både överstyrelsen och statskontoret böjt sig.
Det är emellertid den andra parten, som ger de goda skälen, och
det kunde kanhända vara nog att rätt och slätt hänvisa till de korta satser,
som från 55-årssidan läggas fram i överstyrelsens redogörelse — man
kunde, om man ville, rent av tycka, att blotta den omständigheten, att
ungefär hälften visat från sig den nya pensionsåldern, borde vara vittnesbörd
no g. Men då allting vinner på en större utförlighet, skall jag citera
ett par yttranden:
En av samskolerektorerna vill »vördsamt anföra:
att det synes mig synnerligen betungande för en lärarinna att
för hel pensions erhållande nödgas intill sitt sextionde levnadsår
uppehålla en så krävande och maktpåliggande befattning som den
ifrågavarande;
att det från samskolornas synpunkt synes mig högst betänkligt
att nödgas fylla de stora krav, som ställas på desamma, med
446
Särskilda yttranden.
lärarinnor — stundom kanske alla av så hög ålder, då det väl
icke kan nekas, att lärarinnorna, även då de äro i kraftfullare ålder,
utgöra en svagare kontingent än motsvarande lärarepersonal vid t. ex.
realskolor för endast gossar;
att jag på grund härav anser, att nu gällande bestämmelsei
angående lärarinnornas pensionsålder böra bibehållas, så mycket mera
som enligt samma bestämmelser i de fall, då så prövas lämpligt,
med avskedet kan anstå utöver tiden av femtifem levnads- och tjugufem
tjänsteår».
En annan skriver:
»Det synes mig vara eu bland lärarinnor — även sådana, som
prövat båda skoltyperna — förekommande uppfattning, att deras
arbete är mer slitande och i vissa avseenden mindre tilltalande vid
samskolor än vid flickskolor, även om antalet undervisningstimmar
per vecka är detsamma. Faktum är ju, att lärarinneplatser vid samskolorna
trots de bättre löne- och pensionsförhållandena i allmänhet
icke locka kompetenta sökande. Under sådana omständigheter måste
det vara betänkligt att — i stället för att öka — rent av minska
de förmåner, som äro förenade med dylika platser, och såsom förmån
torde man väl räkna, att pensionsåldern icke är högre. Givetvis
saknar man ännu erfarenhet om huruvida ämneslärarinna efter
25 tjänstår vid samskola och fyllda 55 levnadsår fortfarande har
obruten arbetskraft och lämplighet för sitt kall. Emellertid har man
anledning att förmoda motsatsen, då man hör uttalas, att flickskolelärarinnor,
som ju i regel anses ha mindre ansträngande arbete, ofta
äro för sin tjänst mindre lämpliga, redan innan de fyllt 60 år.»
Efter att hava omnämnt, att han rådfört sig med en f. d. rektor
med gammal erfarenhet från flera flickskolor och att denne bestämt förklarat,
att en höjning av pensionsåldern skulle bli till skada för samskolan,
fortsätter han:
Särskilda yttranden.
447
»Ganska belysande är eu jämförelse med flickskolelärarinnornas
hittillsvarande pensionsförhållanden, som ju kunnat bestämmas
av en ganska vidsträckt erfarenhet. Både Svenska lärarinnornas
pensionsförening och Pensionsinrättningen för lärarinnor vid
Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom ha haft pensionsåldern
bestämd till 55 levnadsår. Vid den pensionsrcglering, som nu med
statens hjälp kommer att genomföras i och med upprättandet av
Lärarinnornas pensionsanstalt, blir ju visserligen åldern för rättighet
till s. k. normalpension 60 levnadsår, men då man väl icke får
tro, att lärarinnornas vitalitet blivit så hastigt och plötsligt ökad,
som denna höjning av pensionsålder synes angiva, torde man våga
antaga, att härvid andra — t. ex. ekonomiska — skäl haft mer att
betyda än omsorgen om ungdomens undervisning.»
Nämnden har själv trott sig finna, »att kvinnorna i allmänhet icke
anses kunna rå med samma arbetsbörda som männen, där arbetet är av
mera krävande art» och att pensionsåldern har en viss betydelse i detta
sammanhang. Nu kan man förvisso diskutera om, var den lämpligen bör
sättas: om vid 55 år eller 56 eller möjligen 57; men i den diskussionen
måste lärarinnornas ord väga tungt, och det förklaras ju uttryckligen av
lärarinnorna själva från många av statens samskolor: att de efter de femtiofem
åren just inte kunna ha så mycket krafter kvar och att det för dem
är långt viktigare än för andra »att vid utövandet av sitt kall vara vid
full hälsa, ha intresse, energi och arbetsglädje i behåll.»
Jag kan därför inte biträda nämndens hemställan.
*
Det återstår att lägga till rätta ett argument, som under diskussionen
om denna sak lagts illa. I den riktiga förnimmelsen av att den erfarenhet
vi ha ger ett bra klent stöd för en höjning av pensionsåldern med
448
Särskilda yttranden.
5 år, har man tagit sin tillflykt till bestämmelserna för de kvinnliga civila
tjänstinnehavarna i allmänhet. Detta gör likväl inte positionen starkare.
Ty den allmänna pensionslagen stadgar visserligen 67 levnadsår för män
och 60 för kvinnor, men den skiljer som bekant ut lärarna och kräver av
dem ett mindre antal år. Då man nu vet, att denna modifikation i den
normala åldern inte kommit in i lagen av tanklöshet utan bygger på
gamla erfarenhetsrön om lärarkallet, så är väl saken klar: de kvinnliga
civila tjänstinnehavarnas 60 år motivera inte en lika hög pensionsålder
för lärarinnorna, de motivera tvärtom en lägre.
III.
Det har hitintills varit så, att våra läroanstalter huvudsakligen graderats
efter den kompetens, som man ansett sig böra kräva av lärarna.
Den olika arten och uppgiften och det större ansvaret och allt det andra,
som man brukar tränga samman i små vackra talesätt, har fått bestämma
kompetensen, men om sedermera formlära och syntax fallit inom ramen
för samma utbildning, har undervisningen i det ena inte ansetts mera
kvalificerad eller taxerats högre i penningar än undervisningen i det andra.
Det har också hitintills varit så, att om lärarens arbete av en eller
annan anledning ansetts särskilt betungande, man då sökt ge honom ersättning
i ett mindre veckotal undervisningstimmar. Om därför en lärare
vid högre lärarinneseminariet i större utsträckning än andra tagits i anspråk
för elevernas praktiska utbildning eller om en läroverksadjunkt fått
sin mesta tjänstgöring förlagd till gymnasiet eller om vilken lärare som
helst genom ett större antal skrivlag fått ett drygare hemarbete — i intetdera
fallet har lönen blivit större men väl undervisningstiden mindre, där
förhållandena så medgivit. Men vid provårsläroverken har vid sidan om
denna slags ersättning även utgått ett särskilt arvode för det särskilda
arbetet.
Särskilda yttranden.
449
Jag ånger, att det fortfarande bör vara så, och har ej kunnat följs
nämnden i dess nyheter.
Höstterminen 1913 gingo 79 kandidater sitt provår vid sju läroverk.
För deras handledning rekvirerades 13,450 kronor — de 7,955 kronor
oräknade, som gingo till föreståndarne för de teoretiska och praktiska
kurserna, till föreläsningar och till vaktmästaren på högre allmänna läroverket
å Norrmalm. Om nämndens förslag om ett särskilt arvode å 400
kronor för år till var och en av de sju läroverkens ordinarie lärare varit
lag den terminen, skulle samma handledning — med 177 lärare i tjänst
ha kostat 48,850 kronor, d. v. s. den nuvarande summan i det närmaste
fyrdubblad. Nämnden anser emellertid, att denna merkostnad är
nödvändig för provårsläroverkens egen skull: för att hejda en utveckling,
som hotar att så småningom fylla dessa läroverk med idel sekunda lärarekrafter.
Ty då arbetet här, säger nämnden, »icke är bättre betalt än arbetet
vid övriga läroverk, har följden blivit den, att mera framstående
lärare börjat söka en för dem förmånligare användning för
sin arbetskraft än att utan motsvarande valuta nedlägga den på det
tyngande arbetet vid provårsläroverken. I betraktande av den fortgående
stegringen i levnadskostnader och behovet av ökade inkomster
är det sannolikt, att om nu intet åtgöres åt saken, den sålunda
påbörjade utvecklingen kommer att fortgå, så att provårsläroverken
till slut få åtnöjas med de svagare lärarkrafterna.»
Meningen måste väl då vara, att man antingen söker sig från dessa
läroverk eller inte söker sig dit eller kanhända bådadera; otvivelaktigt
menar nämnden, att den sista uppsättningen inte varit den bästa, ty den
påbörjade utvecklingen kan ju rätt gärna inte ha manifesterat sig på
annat sätt.
Om vi från detta gå över till verkligheten, så finna vi, att åren
57—131873. Lårarelönenämnden. 1.
450
Särskilda yttranden.
1910—1914 tvenne lärare sökte sig från pro vårsläroverken: en lektor gick
till högre lärarinneseminariet och en adjunkt till något annat seminarium.
Enligt nämndens sätt att se gingo båda ur askan i elden och äro således
otjänliga som bevismaterial. Men även för den, som inte ser med nämndens
ögon, blir det svårt att ur dessa båda händelser läsa ut någon större
trängtan att komma bort från provårsläroverken. Det återstår således den
andra möjligheten: att folk inte söker sig dit.
Från den 1 sept. 1910 till den 31 aug. 1913 var medeltalet sökande
till lektors- och adjunktstjänster följande:
Läroverk.
1910-
-1911.
1911-
-1912.
1912-
-1913.
Lektors-
tjänster.
Adjunkts-
tjänster.
Lektors-  tj än åter.
Adjunkts-
tjänster.
Lektors-
tjänster.
Adjunkts-
tjänster.
B. K
sr. <
ce c
P m
fr
n B
d p
• i
C K
S-%
c a
3 8:
S'' 3
a c
S
? r
Huvuds, huma-  nistiksa ämnen.
Huvuds, matem.-  naturv. ämnen.
Huvuds, huma-  nistiska ämnen.
Huvuds, matem.-  naturv. ämnen.
Huvuds, huma-  nistiska ämnen.
Huvuds, mutem.-  naturv. ämnen.
s.a
5 3
Tf cl.
P ce
g ö
g 3
3 =?
o a
s-3
fl fl
? .«
a 3
B p
g 2
B 3
Huvuds, huma-  nistiska ämnen.
D W
P fl
fl
B 3
i 5-
n 2
P B
"i
Gbg: realläroverket.....
_
_
_
_
_
_
ii
4
—
—
—
—
Lund...........
6
—
10
—
5
Sthlm: h. latin!., Norrmalm .
5
—
8-5
6
—
4
6
—
—
—
9
7
j
h. a. 1., Södermalm .
3
—
—
—
—
6
—
—
4
6
5-5
6
i
h. reall., Norrmalm .
—
—
6
5
10
—
—
—
—
7
4
4
Uppsala..........
—
—
7
5
—
—
—
—
—
—
7
Samtliga högre allm. läroverk
3-fi
4''6
7''8
1-8
5
3-8
7''4
3-4
39
6''5
71
5
Det står i rektor Nordfelts petition, att antalet sökande ibland visat
sig mindre än önskligt varit, och sådant låter säga sig, då ju vad som är
önskligt alltid är eu tvistig historia, men man är som bekant inte sämre, när
man är som andra, och i detta fall så mycket mindre som tabellen här
ovan får en förträfflig belysning av själva utnämningarna. Det var nämligen
45 platser vid provårsläroverken, som åren 1910—1914 fingo nya
Särskilda yttranden.
451
innehavare. De 13 av dessa besattes med lärare från samma läroverk —
av vilka 11 voro extra ordinarie — 4 med lärare från andra ]> ro vårsläroverk
— av vilka 3 voro extra ordinarie — och 14 besattes med transportsökande.
Det må ju förlåtas eu extralärare, att han söker sig plats,
var han kan få, men de fjorton transportsökandena? De sitta på lugna
och trygga platser i Jönköping, Västerås, Örebro och annorstädes, och likväl
söka de sig rakt in i det tyngande arbetet — ett något egendomligt
sätt att exemplifiera den ovilja mot provårsläroverken, som nämnden bygger
sina arvoden
på.
Men
det kan väl
ändå bli släta pedagoger? Ja,
naturligtvis. Men
nog vore
det underligt,
om rektorerna vid dessa skolor,
som bättre än andra äro i tillfälle att välja sina extralärare, med en aldrig
snubblande oförmåga skulle välja ut just de sämsta. Och nog låter det
bra otroligt, att platser, som enligt nämndens mening äro så krävande,
skulle ha en alldeles särskild lockelse för landets svagare lärarekrafter.
Snarare är det väl så, att våra provårsläroverk — så länge de äro förlagda
till Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund — alltid skola locka duktiga sökande
— om inte
för
annat
så för de rika
möjligheter av skilda slag, som
allt framgent komma
att rymmas inom dessa städer för en duktig karl.
Jag har därför inte kunnat finna någon anledning att frångå den
nuvarande ordningen. Men jag anser däremot, att de arvoden, som utgå
till provårsläroverkens handledare, äro för små och vill förorda, att de
höjas till det dubbla — att i övrigt utgå enligt de normer och med de
modifikationer, som hittills varit brukliga.
*
Enligt nuvarande bestämmelser utgår begynnelselönen åt manlig
adjunkt vid folkskoleseminarium med 3,000 kronor och åt kvinnlig adjunkt
med 2,100. Enligt nämndens förslag skulle denna höjas till resp. 4,900
och 4,100 kronor, vilket vill säga, att även en kvinnlig seminarieadjunkt
452
Särskilda yttranden.
— med samma kompetens eller mindre — skulle få högre lön än eu
läroverksadjunkt. Det bör kanske tilläggas, att högsta veckotalet undervisningstimmar
enligt den nya seminariestadgan sänkts från 28 till 22.
Det är nog mera än en, som i en god lösning av seminarielårarnas
lönefråga vill se ett led i en lång frigörelsekamp. Seminariernas lärare
ha länge varit misskända och missaktade; det bör då en gång äntligen
sägas ifrån, vad de äro för slags folk, och sägas ifrån ordentligt — med
penningar i handen. Denna temperamentsfulla syn på saken finner naturligtvis
inte något uttryck i nämndens betänkande, men det ser ut, som
om den skulle ligga som ett mjukt hyende under de nya lönesatserna.
Ty det ligger ju annars inte någon mening i att ge den nuvarande lärarkåren
en lön, som med 1,200 kronor överskjuter adjunkternas vid de allmänna
läroverken. Det kan ju inte vara för att få bättre lärare på platser,
som redan äro besatta; det måste vara en gratifikation, och man frågar
efter anledningen. Jag hör mycket väl, att man säger, att det är ett
ansvarsfullt arbete. Men detta är att gå omkring saken och förvillar ingen.
Det är lika ansvarsfullt att undervisa en lärjunge i realskolans högsta klass
som i seminariets högsta: den ena klassen såväl som den andra är ett led
i en ung mans utveckling, som det inte får slarvas med. En annan sak
däremot är, om det inte numera i senare fallet kräves större förutsättningar
hos läraren, och om således inte också den högre lönen bör förbehållas
åt den högre kompetensen. Seminarierna stå ju rustade nu för
en ny tid med nya inträdesfordringar, kurser, timplaner otc., och det är
inte bagateller, som väntas; det kan inte vara i sin ordning att begära,
att dessa förväntningar skola infrias av folk, som inte valts ut för det
arbetet.
Folkundervisningskommittén föreslår också en högre kompetens och
visar bestämt bort den fria konkurrens, som är nämnden så sympatisk.
»Klart är emellertid», säger den efter att ha erinrat om de
tekniska elementarskolorna, »att ju större den kår är, som det gäller
Särskilda yttranden.
4f)3
att rekrytera, desto vanskligare måste det bliva att använda ett tillvägagångssätt,
där i värjo förekommande fall avgörandet måste träffas
utan ledning av givna bestämmelser, huvudsakligen blott med stöd
av personlig kännedom om dem, som till platsen kunna komma i
fråga. Vad som i detta avseende kan vara genomförbart och ändamålsenligt,
då det är fråga om en ensamstående anstalt eller ett
fåtal sådana, blir förenat med svårigheter och olägenheter av många
slag, om det skall tillämpas på ett vidsträcktare område. Och att
seminariernas lärarkår, till och med om man begränsade sig till
ämneslärarnas grupp, är för stor, för att dess rekrytering skulle
kunna på sådant sätt lämpligen besörjas, torde knappast kunna betvivlas.
Dessutom, om friheten från kompetensstadganden vid besättandet
av en tjänst i vissa avseenden och vid månget tillfälle
kan medföra fördelar, ligger det å andra sidan en icke ringa fördel
däri, att de, som vilja bereda sig för att en gång kunna söka
tjänsten eller ifrågakomma vid dess besättande, veta vad de ha att
göra för att syftets vinnande åtminstone skall bliva möjligt. Därigenom
ökas utsikten att få de fordringar fyllda, som tjänsten reellt
om ock icke formellt ställer på sin innehavare. Därigenom växer
ock deras antal, bland vilka ett val kan göras, tv ovisshet angående
de medel, som kunna leda till ett måls nående, avhåller mången
från att eftersträva målet. Slutligen lärer ej kunna förebyggas, att
frånvaron av bestämda kompetensstadganden och därmed av bestämda
befordringsgrunder lian giva anledning till godtycke och
mannamån, och tanken härpå skall i sin mån bidraga att minska
deras antal, vilka vilja inrikta sitt arbete på den uppgift, som den
ifrågavarande tjänsten innebär. Vad som i första hand synes vara
en olägenhet endast för den enskilde, blir sålunda slutligen till skada
för den sak det gäller. Att så skulle bliva förhållandet även i fråga
om seminarierna, om för seminarielärartjänsterna inga bestämda
454
Särskilda yttranden.
kompetensfordringar uppställdes, torde kunna väntas. Ett sådant
sätt att lösa den föreliggande kompetensfrågan vore därför helt visst
icke lyckligt.»
Efter överväganden, som till sist mynna ut i satsen, att det för
seminarierna torde bli »förmånligare, om deras lärarplatser tiga anseende
som förnämligare adjunkturer än som till äventyrs mindre eftersökta
lektorat», kommer så folkundervisningskommittén till ett förslag med
kvalificerade provårs- och tjänstgöringsbetyg och en kvalificerad examen.
Jao- tror, att kommittén i huvudsak funnit det riktiga; de jämkningar,
som till äventyrs kunna vara behövliga, kommer erfarenheten snart att ge
anvisning på. Däremot anser nämnden för sin del »att en skärpning av
kompetensen i vissa fall kunde förhindra en god rekrytering av lärarkåren,
därigenom att personer, vilka genom sin lärarduglighet vore synnerligen
lämpliga som seminarielärare, kunde bliva utestängda på grund av
formella kompetensbestämmelser». Detta sätt att se får sin rätta belysning
i citatet här ovan men tarvar kanhända ännu ett par rader. Det åt
nämligen svårt att förstå, hur en skärpt kompetens i något enda fall skulle
kunna förhindra en god rekrytering. Vad folkundervisningskommittén
vill, är ju att åt seminarierna reservera de på samma gång kunnigaste
och dugligaste. En sådan kvalificerad grupp finnes redan och kommer
alltid att finnas, om folkundervisningskommitténs förslag vinner beaktande.
Den lärarduglige man, som nämnden pläderar för, måste således antingen
höra till denna grupp, och då stänges han inte ute av några särskilda
bestämmelser, eller också hör han inte dit, och då kan ingen fri konkurrens
i världen hjälpa honom; han kommer ju alltid att duka under
för någon ur den kvalificerade gruppen.
Jag hemställer därför, att seminarielärarna tills vidare avlönas efter
samma grunder, som komma att gälla för läroverkens adjunkter, men att
varje ledigbliven plats förvandlas till en kvalificerad adjunktur och att
lönen för den nye innehavaren bestämmes skola ligga mitt emellan lönen
Särskilda yttranden.
455
för adjunkten och lektorn vid de allmänna läroverken. Detta skulle dock
endast gälla de manliga platserna. Nämnden har nämligen föreslagit eu
skärpning i kompetensvillkoren för de kvinnliga ämneslärarna utöver den,
som folkundervisningskommittén förordat; en ytterligare skärpning skull*''
väl för en lång tid framåt inte få några praktiska följder.
*
På grund av de generösa nyheterna ha några extra stänk av guld
fallit över högre lärarinneseminariet också och över seminariernas övnino-sskolor.
Jag kan yttra mig kort om den saken. Det är närmast att betrakta
som konsekvenser, och det är väl bara ett förbiseende, att statens
provskola nya elementarskolan inte kommit med. Då jag inte kunnat
dela nämndens grunduppfattning, har jag inget skäl att taga nämndens
konsekvenser. Jag stryker således ur mitt förslag det särskilda
arvode på 500 kronor, som tilldelats lektorerna vid högre lärarinneseminariet,
och kommer att föreslå något lägre lönesatser för såväl ämneslärarinnorna
vid denna läroanstalt som för lärarpersonalen vid seminariernas
övningsskolor. IV.
IV.
Till det förut sagda, har jag till sist att lägga följande.
Nämnden har ansett, att principen om särskilda lönetillägg åt familjeförsörjare
jämväl bör tillämpas på lärarna vid de högre folkskolorna och
vid de kommunala mellanskolorna. Den har vidare funnit skäligt att vid
bestämmandet av de statsanställda lärarinnornas löner låta reducera dessa
med ett belopp, som kan anses motsvara familjeförsörjningsbehovet.
Jag kan icke biträda någotdera.
Som ett skäl för det förra anför nämnden, att de berörda skolornas
lärare »till stor omfattning utgått ur folkskollärarkåren». Detta måste bero
456
Särskilda yttranden.
på ett misstag. Bland den högre folkskolans lärare är det endast ett tiotal,
som kan sägas falla under detta omdöme; alla de övriga äro akademici
med eller utan folkskollärarexamen. Och vad den kommunala mellanskolan
beträffar, är det nästan en lyckträff att där finna en folkskollärare, om
man söker annorstädes än i Malmö och Huskvarna. Bland de mera ån
trettio män, som under sistförflutna år sökte behörighet till dessa läroanstalter,
var det också endast fyra, som någon längre tid tjänstgjort vid
folkskola, och av dessa voro de två fil. kandidater och den ene fil. licentiat.
Detta skäl föreligger således icke. Däremot föreligger ett annat, som talar
emot den föreslagna anordningen. Vill man inte låta principen löpa genom
alla lärarkårerna — något som för mig skulle vara det mest tilltalande —
måste man söka en gränslinje, som är naturlig. Och denna kan rätt gärna
inte bli någonting annat än en viss lönenivå. Men nu finnes det hela
grupper övningslärare och andra, som leva under enahanda lönevillkor som
den högre folkskolans och den kommunala mellanskolans lärare och som
följaktligen med lika stor rätt kunde göra anspråk på det extra familjetillägget.
Som skäl för den andra åtgärden: att minska kvinnornas löner med
ett belopp, som kan anses motsvara familjeförsörjningsbehovet, anger
nämnden, att så har löneregleringskommittén gjort. Jag kan inte se,
att detta övertygar en om åtgärdens rättvisa. De fingerade kvinnliga
adjunkterna vid läroverken kunna ju taga det med en viss ro, att man
där inte låtsas om de 358 ungkarlarna, men de 12 kvinnliga seminarieadjunkterna
måste med fog undra, hur det kan komma sig, att just de
endast och inte också de 15 ogifta manliga kamraterna blivit offer för
familjeförsörjningen. Det är väl att hoppas, att man så småningom skall
förstå, att kvinnor inte böra sättas till sådant arbete, som de — på grund
av sakens natur — måste göra sämre än män. Kvinnorna vid gossläroverken
kunna — när de bli som bäst — aldrig bli någonting annat än
kopior av män, och då äro originalen att föredraga, även om de någon
Särskilda yttranden.
457
gång skulle behöva sättas inom citationstecken. På dylika platser äro låga
kvinnolöner försvarliga ur denna synpunkt. Men för sådant arbete, som
kvinnor göra bättre än män — t. ex. som lärare för barn och för kvinnlig
ungdom höra kvinnorna lönas efter vanliga normer. Och så länge det
inte för dem finnes någon genväg till adjunkts- och lektorskompetens, böra
de inte läggas under lönebestämmelser, som inte gälla för män i liknande fall.
Det är av samma anledning, som jag heller inte kunnat vara med
om att låta värnplikten räknas kvinnorna till nackdel. Det är otvivelaktigt
O 7
som nämnden säger, att den manlige lärarens värnplikt lägger hinder i
vägen för hans framkomst. Men värnplikten är en medborgerlig tunga,
som inte drabbar våra lärare enbart, och det är flera än lärarinnorna, som
härvid draga fördelar. Hela denna sak bör ordnas i ett större sammanhang
och på ett sätt, som skipar rättvisa åt alla håll. Och i varje fall
är det omöjligt att blunda för, att man exempelvis inom folkskollärarkåren
år 1912 räknade icke mindre än 1249 män, som frikallats från värnplikt,
och som enligt nämndens förslag skulle komma att betraktas som ett slags
alldeles onödigt gynnade folkskollärarinnor.
*
I det kapitel, som handlar om behovet av en löneförbättring, har
nämnden visat upp, att de allmänna läroverkens lärare långt ifrån blevo
så gynnsamt ställda genom 1904 års lönereglering, som väl egentligen avsikten
var. Den låga begynnelselönen för adjunkterna gjorde det inte
möjiigt att med framgång möta de stegrade levnadskostnaderna, och den
femte lönegraden kunde inte bättra upp saken i någon större mån, då
det ju är uppenbart, som nämnden säger, satt en löneförmån, som tillgodokommer
tjänstinnehavaren först efter 20 års ordinarie tjänstgöring,
äger betydligt mindre värde än ett motsvarande belopp, som utgår till
honom, redan när han erhåller ordinarie anställning». Vill man hava ett
ojävigt vittnesbörd om, att nämndens uppfattning är den rätta, behöver
58—131873. Lärarelönenämnden. 1.
458
Särskilda yttranden.
man endast slå upp den tabell i den statistiska bilagan, som anger de ordinarie
lärarnas civilstånd. Av lektorerna, finner man, voro 22 procent
ogifta höstterminen 1912 men av adjunkterna 38 procent. Det är visserligen
sant, att giftermålsfrågan är nog så komplicerad, men då dessa båda
lärargrupper befinna sig å samma bildningsnivå, kan den stora skillnaden
inte bero på någonting annat än adjunktslönens otillräcklighet. Det förefaller
mig därför, som om nämnden vid bestämmandet av de nya lönerna
icke dragit den nytta av erfarenheten, som den bort. Tv det har ju gatt
åtskilliga° vintrar, sedan de 3,700 kronorna bestämdes som en skälig begynnelselön.
Är det dessutom riktigt, som domkapitlet i Luleå säger i
sitt yttrande över folkundervisningskommitténs betänkande, att det är »i
hög grad önskvärt, att läraren så fort som möjligt kan amortera sina skulder
och beredas medel till att grunda familj», då är det också riktigt och nödvändigt,
att man på något sätt flyttar fram det sista ålderstillägget. Jag har därför
ansett mig böra föreslå en avlöning för adjunkterna av 4,000 kronor med
tre ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, och för lektorerna en avlöning, som
i varje lönegrad är 1,000 kronor högre. Det är nämligen mindre skäl nu
än någonsin att öka skillnaden mellan de båda gruppernas löneförmåner,
då enligt läroverksöverstyrelsens påpekande fordringarna på adjunktskompetens
blivit skärpta, under det att fordringarna på lektorskompetens, ifråga
om flertalet ämnesgrupper, åtminstone blivit mera begränsade.
Jag vill slutligen i detta sammanhang anmärka, att jag anser, att ortstilläggen
åt de ordinarie lärarna i Västerbottens och Norrbottens län böra utgå
med° 10 procent av begynnelselönen, och att jag vidare inte kan dela nämndens
uppfattning om hyresersättningen åt rektor vid högre lärarinneseminariet.
Det framgår av den P. M., som medföljer, hur mina något olika
beräkningsgrunder inverkat på de olika avlöningarna. Klart är, att nya
Särskilda yttranden.
459
förslag bland så många lärargrupper skola draga med sig konsekvenser både
uppåt och nedåt; jag har emellertid icke ansett det nödigt att gå i detaljer.
Mina avvikande löneförslag bli följande:
för manlig läroverks- ock semin arkadjunkt: 4,000 kronor i l:a, 4,500
kronor i 2:a, 5,000 kronor i 3:e och 5,500 kronor i 4:e lönegraden, därav
1,600 kronor i tjänstgöringspenningar;
för kvinnlig seminarieadjunkt: 3,200 kronor i l:a, 3,600 kronor i
2:a, 4,000 kronor i 3:e och 4,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,300
kronor i tjänstgöringspenningar;
för manlig seminarieadjunkt (med de av folkundervisningskommittén
föreslagna kvalifikationerna): 4,500 kronor i l:a, 5,000 kronor i 2:a, 5,500
kronor i 3:e och 6,000 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor i
tjänstgöringspenningar;
för kvinnlig seminarieadjunkt (med de av nämnden föreslagna kvalifikationerna):
3,700 kronor i l:a, 4,100 kronor i 2:a, 4,500 kronor i 3:e
och 4,900 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,600 kronor i tjänstgöringspenningar;
för
manlig lektor: 5,000 kronor i l:a, 5,500 i 2:a, 6,000 kronor i
3:e och 6,500 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,900 kronor i tjänstgöringspenningar;
för
kvinnlig lektor vid högre lärarinneseminariet: 4,400 kronor i l:a,
4,800 kronor i 2:a, 5,200 kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden,
därav 1,700 kronor i tjänstgöringspenningar;
för ämnes lärarinna vid högre lärarinneseminariet: 2,600 kronor i l:a,
3,000 kronor i 2:a, 3,400 kronor i 3:e och 3,800 kronor i 4:e lönegraden,
därav 1,100 kronor i tjänstgöringspenningar;
för manlig övning sskollärare: 2,400 kronor i l:a, 2,800 kronor i 2:a,
3,200 kronor i 3:e och 3,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,000 kronor
i tjänstgöringspenningar;
för kvinnlig övning sskollärare: 2,200 kronor i l:a, 2,600 kronor i 2:a,
460
Särskilda yttranden.
3,000 kronor i 3:e och 3,400 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,000 kronor
i tjänstgöringspenningar;
för kvinnlig lärare i teckning vid realskola för gossar: 980 kronor i
l:a, 1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e lönegraden.
O. s. v.
Av K. Hugo Seg er bor g.
Sedan nämndens betänkande justerats, har herr Olof Olsson reservationsvis
framlagt ett löneförslag, gående ut på högre avlöning, än nämnden
föreslagit, för bl. a. vissa övningslärare.
Något sådant förslag eller över huvud taget något förslag, avseende
att bereda nämnda lärare större löneförmåner än dem, som angivas i
nämndens förslag, hava, mig veterligen, icke blivit underställda nämndens
prövning. Och har jag i följd härav icke blivit satt i tillfälle att intaga
ställning till vad herr Olsson, enligt vad ovan sagts, i nu berörda hänseende
föreslår.
Av Anna Sörensen.
1. Om vissa statsanställda kvinnliga lärares avlöning.
Nämnden har föreslagit, att löneprincipen om högre avlöning åt
familjeförsörjare skall tillämpas på de kommunalt anställda lärarna men
icke på de statsanställda. Då jag delat nämndens uppfattning om vanskligheten
av att nu genomföra den nya lönegrundsatsen med avseende på
lärarkårerna vid de allmänna läroverken och seminarierna, har jag ansett
mig böra biträda detta förslag.
Särskilda yttranden.
461
I fråga om de statsanställda kvinnliga lärarna har nämnden emellertid
föreslagit, att avlöningsförmånerna böra bestämmas så, att den kvinnliga
lärarens effektiva avlöning för tjänstår räknat blir lika med motsvarande
manlige tjänstemans effektiva avlöning för tjänstår, reducerad med
ett belopp, som kan anses motsvara familjeförsörjningsbehovet. Såsom motivering
för detta förslag har nämnden åberopat (sid. 52), att statsmakterna
under de senare åren tillämpat den grundsatsen i fråga om kvinnliga lärares
avlöning, att de manliga lärarnas familjeförsörjningsplikt borde betinga
lägre avlöning för kvinnliga lärare än för manliga lärare.
Vid avgivande av förslag rörande lärarelönenämndens tillsättning
har statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet anfört, att vid en
förestående reglering av läroverkslärarnas och folkskollärarnas m. fl. löner
spörsmålet om förhållandet mellan de manliga och kvinnliga tjänstinnehavare
rättvisligen tillkommande avlöningsförmånerna måste komma under allvarligt
övervägande. Rättvisligen avvägt kan emellertid, såsom ofta framhållits
i diskussionen om denna sak, ett förslag icke anses vara, som
drager gränsen mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare så, att
den sammanfaller med gränslinjen mellan könen. Då nämnden med avseende
på de statsanställda lärarna icke ansett sig kunna på ett rationellt
sätt tillämpa principen om högre avlöning åt familjeförsörjare, hade den
enligt min mening bort lämna familjeförsörjningsfaktorn ur räkningen.
Enligt nämndens framställning kan det belopp, varmed icke-familjeförsörjares
avlöning understiger familjeförsörjares, betraktas som en särskild
pågäld, lagd på dem, som icke själva föda och fostra barn, till förmån
för dem, som fylla denna uppgift (sid. 36, 48). Nämnden har avstått från
att föreslå, att denna »beskattning» lägges på samtliga icke-familjeförsörjare,
men har ansett det nödvändigt, att den utkräves av kvinnorna, som äro de
minst bärkraftiga, då nämnden på andra grunder föreslår en icke oväsentligt
lägre avlöning för dem än för motsvarande manliga befattningshavare.
Från stats finansiell synpunkt spelar det föreslagna avdraget på
462
Särskilda yttranden.
kvinnornas lön en liten roll jämfört med ett motsvarande avdrag å ickefamiljeförsörjande
mäns. Enligt bil. I tab. 12 utgjorde höstterminen 1912
antalet ordinarie kvinnliga lärare vid allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet
och statens folkskoleseminarier 155, därav 1 änka med barn
under 21 år, under det att antalet av de vid nämnda läroanstalter anställda
ordinarie manliga lärarna utgjorde 1,377, därav 677 med barn
under 21 år. Bland de manliga lärarna utgjorde sålunda antalet av vad
nämnden kallar icke-familjeförsörjare 700. Kan nämnden betrakta 700
icke-familjeförsörjande män såsom »obefintliga» (sid. 62 f.), borde den
också kunna bortse från 154 icke-familjeförsörjande kvinnor. Även om
kvinnor i överensstämmelse med nämndens förslag skulle vinna tillträde
till vissa tjänster, som nu äro förbehållna män, torde de statsanställda
kvinnliga lärarnas antal en lång tid framåt komma att förbliva väsentligt
mindre än de icke-familjeförsörjande männens.
Nämnden har icke ansett sig böra i sitt löneförslag taga någon
hänsyn till de familjeförsörjande kvinnorna. Även dessa skulle alltså
enligt nämndens förslag åläggas en »beskattning» till förmån för de ickefamiljeförsörjande
männen. Med begagnande av ett annat betraktelsesätt,
som förekommer hos nämnden (sid. 37), skulle man kunna uttrycka saken
så, att kvinnorna skulle åläggas att betala en försäkringsavgift utan möjlighet
att få ut någon försäkring.
Det är anmärkningsvärt, att nämnden tillämpat sitt ovanberörda
beräkningssätt icke blott i fråga om sådana befattningar, till—. vilka
kvinnor förut icke ägt tillträde, eller i fråga om de tjänster, där grundsatsen
om högre avlöning åt männen såsom familjeförsörjare förut tilllämpats,
utan även i fråga om sådana befattningar, i vilka kvinnor förut
åtnjutit samma avlöning som motsvarande manliga tjänstinnehavare, ehuru
därigenom beträffande vissa övningslärare inträffat, att de föreslagna lönerna
bliva lägre, än de som ifrågavarande kvinnliga befattningshavare nu
uppbära.
Särskilda yttranden.
4(53
Jag anser, att nämnden bort föreslå, att de statsanställda kvinnliga
lärarnas avlöningsförmåner avvägas så, att deras effektiva avlöning så nära
som möjligt kommer att närma sig den effektiva avlöningen för manlig
icke-familjeförsörjare med de av nämnden föreslagna avlöningsförmånerna.
Mitt förslag innebär icke någon avvikelse från nämndens i fråga om
ämneslårarinnorna vid statens samskolor och högre lärarinneseminariet, då
nämnden vid uppgörande av sitt förslag till avlöningsförmåner för dessa
befattningshavare haft andra utgångspunkter än de ovan berörda.
Om man i fråga om extra ordinarie kvinnliga ämneslärare och extra
ordinarie kvinnliga övningslärare vid allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna samt vikarierande eller extra ordinarie
kvinnliga övningsskollärare utgår från de av nämnden föreslagna avlöningsbeloppen
samt i övrigt i tillämpliga delar följer nämndens lönegrundsatser,
skulle, såsom framgår av till detta yttrande bifogad P. M. jämfört
med bil. II, det åsyftade resultatet nås, om avlöningen bestämmes till
följande belopp.
Allmänna läroverk.
För kvinnlig adjunkt 3,500 kronor i l:a, 3,900 kronor i 2:a, 4,300
kronor i 3:e och 4,700 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,500 kronor i
tj änstgöringspenningar;
för kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200
kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar;
för
kvinnlig rektor vid samskola 4,700 kronor i l:a och 5,200 kronor
i 2:a lönegraden, därav 1,600 kronor i tj änstgöringspenningar;
för kvinnlig teckningslärare vid högre allmänt läroverk lön å 1,550
kronor i l:a, 1,730 kronor i 2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i
4:e lönegraden med en maximiavlöning av 4,450 kronor för 32 timmars
tjänstgöring i veckan;
464
Särskilda yttranden.
för kvinnlig teckningslärare vid realskola lön å 980 kronor i l:a,
1,100 kronor i 2:a, 1,220 kronor i 3:e och 1,340 kronor i 4:e lönegraden
med en maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning
i veckan;
för kvinnlig gymnastiklärare vid samskola lön å 1,280 kronor i l:a,
1,430 kronor i 2:a, 1,590 kronor i 3:e och 1,750 kronor i 4:e lönegraden
med en maximiavlöning av 4,290 kronor för 32 timmars undervisning
i veckan;
för kvinnlig musiklärare vid högre allmänt läroverk lön å 1,240
kronor i l:a, 1,380 kronor i 2:a, 1,530 kronor i 3:e och 1,670 kronor i
4:e lönegraden med en maximiavlöning av 2,090 kronor för 15 timmars
undervisning i veckan;
för kvinnlig musiklärare vid realskola lön å 590 kronor i l:a, 660
kronor i 2:a, 740 kronor i 3:e och 810 kronor i 4:e lönegraden med en
maximiavlöning av 1,210 kronor för 9 timmars undervisning i veckan;
för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola lön å 470 kronor
i l:a, 540 kronor i 2:a, 620 kronor i 3:e och 690 kronor i 4:e lönegraden
med en maximiavlöning av 1,370 kronor för 12 timmars undervisning
i veckan.
För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande
ersättning för veckotimme:
för kvinnlig lärare i teckning och i musik vid allmänt högre läroverk
103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kronor
i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i teckning och i musik vid realskola samt i gymnastik
vid samskola 98 kronor i l:a, 110 kronor i 2:a, 122 kronor i 3:e
och 134 kronor i 4:e lönegraden; samt
för lärarinna i kvinnligt handarbete vid samskola 78 kronor i l:a,
90 kronor i 2:a, 102 kronor i 3:e och 114 kronor i 4:e lönegraden.
Särskilda yttranden.
465
Högre lärarinneseminariet.
För kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200
kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:de lönegraden, därav 1,800 kronor i
tjänstgöringspenningar, samt därutöver ett årligt arvode å 500 kronor;
för tillförordnad kvinnlig rektor dels henne som lektor tillkommande
lön och tjänstgöringspenningar i första lönegraden, dels ock rektorsarvode
å 1,700 kronor i l:a och 2,200 kronor i 2:a lönegraden, därav 700 kronor
skola anses motsvara tjänstgöringspenningar, samt dessutom fri bostad
eller hyresersättning till ett belopp av 1,500 kronor för år;
för kvinnlig lärare i teckning 2,270 kronor i l:a, 2,530 kronor i
2:a, 2,800 kronor i 3:e och 3,060 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i musik 1,450 kronor i l:a, 1,610 kronor i 2:a,
1,780 kronor i 3:e och 1,950 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i gymnastik 1,550 kronor i l:a, 1,730 kronor i
2:a, 1,910 kronor i 3:e och 2,090 kronor i 4:e lönegraden;
för lärarinna i handarbete 2,000 kronor i l:a, 2,280 kronor .i 2:a,
2,570 kronor i 3:e och 2,860 kronor i 4:e lönegraden.
. För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande
ersättning för veckotimme:
för kvinnlig lärare i teckning och i musik samt lärarinna i gymnastik
103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139 kronor
i 4:e lönegraden; samt
för lärarinna i handarbete 83 kronor i l:a, 95 kronor i 2:a, 107
kronor i 3:e och 119 kronor i 4:e lönegraden.
Folkskoleseminarier.
För kvinnlig lektor 4,400 kronor i l:a, 4,800 kronor i 2:a, 5,200
kronor i 3:e och 5,600 kronor i 4:e lönegraden, därav 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar;
59—131873.
Lärarelönenämndtn. 1.
466
Särskilda yttranden.
för kvinnlig rektor 5,600 kronor i l:a och 6,100 kronor i 2:a lönegraden,
därav 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar;
för kvinnlig lärare i teckning 1,340 kronor i l:a, 1,500 kronor i
2:a^ 1,660 kronor i 3:e och 1,810 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i musik 2,790 kronor i l:a, 3,110 kronor i 2:a,
3,430 kronor i 3:e och 3,760 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i gymnastik med lek och idrott 2,680 kronor i
l:a, 2,990 kronor i 2:a, 3,310 kronor i 3:e och 3,620 kronor i 4:e lönegraden
;
för lärarinna i kvinnlig slöjd 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor i
2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden;
för lärarinna i hushållsgöromål 1,830 kronor i l:a, 2,090 kronor i
2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden;
för kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel 1,830 kronor i l:a, 2,090
kronor i 2:a, 2,360 kronor i 3:e och 2,620 kronor i 4:e lönegraden; samt
för kvinnlig övningsskollärare 2,450 kronor i l:a, 2,850 kronor i
2:a, 3,250 kronor i 3:e och 3,650 kronor i 4:e lönegraden, varav 1,000
kronor i tjänstgöringspenningar i varje lönegrad.
För extra tjänstgöring skulle utgå avlöning beräknad efter följande
ersättning för veckotimme:
för kvinnlig lärare i teckning, i musik och i gymnastik med lek
och idrott 103 kronor i l:a, 115 kronor i 2:a, 127 kronor i 3:e och 139
kronor i 4:e lönegraden samt
för lärarinna i kvinnlig slöjd och i hushållsgöromål samt för kvinnlig
lärare i trädgårdsskötsel 83 kronor i l:a, 95 kronor i 2:a, 107 kronor
i 3:e och 119 kronor i 4:e lönegraden.
Särskilda yttranden.
467
2. Angående tjänstärsberäkning för ämneslärarinnor med adjunktskom
petens
vid samskolorna.
I proposition till 1912 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t, att Riksdagen
måtte medgiva, att utöver de ordinarie första lärarinnor och äm
I
neslärarinnor
vid statens samskolor å stat tillkommande löneförmånerna
måtte för år 1913 till envar av nämnda befattningshavare såsom tillfällig
löneförbättring utgå ett belopp av 500 kronor. Chefen för ecklesiastikdepartementet
anförde i det statsrådsprotokoll, som åberopades i nämnda
proposition, bl. a., att han i likhet med överstyrelsen hade den uppfattningen,
att likställighet i lönehänseende borde åvägabringas mellan lärarinnorna
vid statssamskolorna och vid de kommunala mellanskolorna. Han
ginge härvid till och med så långt, att han ansåge det med skäl kunna
ifrågasättas, huruvida ej de förras löneförmåner helt enkelt borde göras i
alla avseenden överensstämmande med de senares. En sådan åtgärd hade
emellertid ej nu blivit av överstyrelsen ifrågasatt, och han ansåge en löneförbättring
för statssamskolornas lärarinnor så behövlig, att han ej ville
låta den försenas av de utredningar, vilka genomförandet av den fulla
likställigheten mellan de båda lärarinnekårerna måste förutsätta.
I utlåtande över denna proposition anförde statsutskottet bl. a., att
utskottet i så måtto delade den av departementschefen uttalade åsikten om
rättvisan i likställdhet i lönehänseende mellan lärarinnorna vid statssamskolorna
och de kommunala mellanskolorna, att utskottet ansåge sådan
likställdhet böra äga rum mellan lönerna i å ena sidan de båda lönegraderna
för lärarinna och första lärarinna vid samskolorna och å andra sidan
de två första lönegraderna för respektive lärarinna och biträdande
föreståndarinna vid de kommunala mellanskolorna. Löneförbättrino-en
O
borde enligt utskottets mening bestämmas till för lärarinna, i första lönegraden
350 kronor och i andra lönegraden 50 kronor samt för första lärarinna
i första lönegraden 50 kronor. Därigenom komme nämligen ifråga
-
468
Särskilda yttranden.
varande lärarinnor att bliva jämnställda med de respektive lärarinnorna
vid mellanskolorna i motsvarande lönegrader.
Riksdagen biföll utskottets förslag.
Nämnden har ansett, att vid den nu ifrågasatta löneregleringen ämneslärarinnorna
vid samskolorna böra likställas med ämneslärarinnorna
vid de kommunala mellanskolorna. I ett avseende har nämnden emellertid
föreslagit en olikhet mellan ifrågavarande lärarinnor, som jag icke kan
finna lämplig eller av förhållandena påkallad.
Beträffande lärare vid kommunala mellanskolor är stadgat, att manlig
eller kvinnlig lärare, som avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring,
vilka erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, äger
att härför tillgodoräkna sig fem tjänstår för uppflyttning i högre lönegrad.
Nämnden framhåller, att denna bestämmelse tillkommit för att draga
akademiskt bildade personer till dessa befattningar. »Något skäl för en
liknande bestämmelse rörande ämneslärarinnor vid statens samskolor förefinnes
icke», yttrar nämnden, »alldenstund i fråga om dessa läroanstalter
är bestämt, att förutom rektor minst tre adjunkter skola finnas vid varje
läroverk.»
Mi o- förefaller det, som om man måste komma till en annan uppfattning,
hur man än ställer sig till frågan om vilken kompetens som skall
anses erforderlig på realskolans stadium. Om det anses nödvändigt, att
samtliga ämneslärare vid realskolor för gossar äro universitetsbildade, måste
det väl anses önskvärt, att mer än halva antalet vid samskolorna äga sådan
utbildning. Utgår man å andra sidan ifrån att adjunktskompetens
icke är erforderlig för alla ämneslärare på detta stadium, torde det väl
likväl få anses olämpligt, att fördelningen blir sådan, att samtliga manliga
lärare äga adjunktskompetens, under det att ingen kvinnlig lärare
innehar sådan, då detta ju lätt kan medföra den för en Barnskola påtagliga
faran, att de kvinnliga lärarna icke få ett med de manliga lärarna
O
7
O
jämnbördigt inflyttande.
Särskilda yttranden.
469
Samskolorna hava hittills visat sig liga föga förmåga att draga till
sig kvinnliga sökande med adjunktskompetens eller ens med behörighet till
äraneslärarinnebefattningar. Av de till nämnden inlämnade uppgifterna
framgår, att de höstterminen 1912 vid samskolorna anställda 55 ordinarie
ämneslärarinnorna och första lärarinnorna ägde följande utbildning:
Akademisk examen och provår............3
Akademisk examen utan provår...........2
Avgångsexamen från högre lärarinneseminarium.....35
Folkskollärarexamen ................5
Övriga......................10
Summa 55
Nämnden har framhållit (sid. 148), att den omständigheten, att
akademiskt bildade lärarinnor vid bifall till nämndens förslag skulle kunna
befordras till lärartjänster vid alla slag av allmänna läroverk, icke torde
göra möjligheten att få ifrågavarande tjänster vid samskolorna besatta med
sålunda utbildade lärarinnor större utan snarare mindre. Det förefaller
mig, som om det under dessa förhållanden hade bort vara nämnden angeläget
att icke göra samskolorna ogynnsamt ställda i förhållande till de kommunala
mellanskolorna i fråga om möjligheten att förvärva kvinnliga lärare
med adjunktskompetens.
Slutligen må här framhållas, att då ifrågavarande rätt till tjänstårsberäkning
föreslogs för de kommunala mellanskolornas lärare i kungl.
proposition till 1911 års riksdag, den uttryckligen framställdes såsom
»vederlag för den tid och de kostnader en lärare med adjunktskompetens
offrat på förvärvandet av denna sin högre kompetens». Betraktar man den
ifrågavarande rätten ur denna synpunkt, är det uppenbart, att den bör
tillkomma lärarinnor vid samskolor likaväl som lärarinnor vid kommunala
mellanskolor.
Jag anser alltså, att nämnden bort föreslå, att ämneslärarinna vid
470
Särskilda yttranden.
statssamskola, som avlagt de prov och fullgjort den tjänstgöring, vilka
erfordras för behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk, äger att
härför tillgodoräkna sig fem tjänstår för uppflyttning i högre lönegrad.
3. Angående lönetursberäkning för vissa ämneslärare vid folkskole
seminarium.
Nämnden har med hänvisning till seminariernas viktiga uppgift
samt det tyngande och ansvarsfulla arbete, som åligger seminarielärarna,
föreslagit, att seminariernas ämneslärare skola erhålla samma ställning som
de allmänna läroverkens lektorer och åtnjuta samma avlöning som dessa.
Med avseende på ämneslärare vid seminarium, som vunnit anställning,
innan den ifrågasatta löneregleringen träder i kraft, har nämnden föreslagit,
att han vid övergång till den nya lönestaten icke skall äga rätt
att räkna förut invänta tjänstår för lönetur annat än i så måtto, att han
efter inträde på, den nya lönestaten må uppbära den avlöning, som närmast
överstiger den avlöning han vid övergång till den nya lönestaten skulle
hava åtnjutit, därest han avlönats enligt den för läroverksadjunkter fastställda
nya lönestaten, varjämte han, om han vid tiden för inträde å den
nya lönestaten befann sig i tredje eller högre lönegrad som adjunkt må
för uppflyttning i närmast högre lektorslönegrad äga tillgodoräkna sig
den tid, varunder han innehaft adjunktsbefattning, efter det han i denna
befattning senast uppflyttats i högre lönegrad.
Detta förslag innebär, att de seminarieadjunkter, som vid övergång
till den nya lönestaten befinna sig i första eller andra lönegraden, ej i
nämnda avseende skulle få tillgodoräkna sig någon del av sin ordinarie
tjänstetid före inträdet på den nya lönestaten, under det att de seminarieadjunkter,
som vid inträde på den nya lönestaten befinna sig i tredje
eller högre lönegrad, skulle få tillgodoräkna sig en del av denna tjänstetid.
Särskilda yttranden.
471
I)et må erinras om att folkundervisningskommittén, som för manlig
gift seminarieadjunkt föreslagit samma avlöning, som för närvarande är
fastställd för lektor vid allmänt läroverk, ej funnit skäl föreslå någon inskränkning
i seminarieadjunkternas lönetursrätt.
De avlöningsförmåner, som nämnden föreslår för seminariernas ämneslärare,
äro visserligen avsevärt högre än de, som folkundervisningskommittén
föreslagit. Måhända har denna omständighet för nämnden varit en anledning
till ifrågavarande förslag. Härvid är emellertid att beakta, att folkundervisningskommittén
vid avgivande av sitt förslag till löneförbättring
för seminariernas lärare varit beroende av gällande lönebestämmelser för
de allmänna läroverkens lärare. Folkundervisningskommittén har också
framhållit, att om, efter det att i samband med andra reformer i seminariernas
inre och yttre förhållanden en löneförhöjning för dessa läroanstalters ämnesoch
övningslärare i enlighet med kommitténs förslag vidtagits, en lönereglering
• komme att företagas för de allmänna läroverken, seminarierna även
vid denna måste komma i betraktande. På grund härav har kommittén
hemställt, att vid en framtida reglering av lönerna för de allmänna läroverkens
lärarkår i samband därmed sådana förändringar måtte vidtagas i
bestämmelserna om seminarielärarnas löner, att de syften, som motiverat
kommitténs förslag till löneförbättring för dessa lärare, måtte bliva på
fullt tillfredsställande sätt tillgodosedda.
Då emellertid någon löneförhöjning för seminariernas lärare ej vidtagits
i sammanhang med seminariernas omorganisation, ha de båda löneregleringar
folkundervisningskommittén sålunda ifrågasatt i nämndens förslag
sammanfallit till en enda. Den omständigheten, att nämndens förslag
innebär en större höjning av avlöningsförmånerna för ifrågavarande lärare
än folkundervisningskommitténs, torde alltså icke böra utgöra någon anledning
till inskränkning i de nu anställda lärarnas lönetursrätt.
Nämndens berörda förslag i detta avseende är ej heller påkallat av
ändrade kompetensbestämmelser, då nämnden ej förordat någon skärpning
472
Särskilda yttranden.
av de för manliga seminarieadjunkter för närvarande gällande behörighetsvillkoren.
Slutligen må betonas, att då löneförhöjning för seminariernas lärare
ansetts påkallad av en rättvis hänsyn till arten och betydelsen av dessa
lärares arbete, eh åtgärd sådan som den av nämnden föreslagna skulle innebära
ett underskattande av det arbete, som de seminarielärare, vilka erhållit
sina befattningar före den ifrågasatta löneregleringens trädande i kraft,
nedlagt i seminariernas tjänst. Även detta arbete har förvisso varit maktpåliggande
och krävande. Folkundervisningskommittén erinrar i detta avseende
om det utvecklingsarbete, som pågått inom seminarierna, särskilt
under de senaste åren, »föga beaktat och sällan erkänt». »I själva verket
har man», yttrar kommittén, »på många punkter kommit långt utöver de
av de historiska förhållandena och de författningsmässiga bestämmelserna
dragna gränserna, gjort försök och vunnit resultat, som, då det nu gäller
en mera omfattande reform, tjäna till stöd och vägledning.»
På grund av det anförda anser jag, att nämnden bort föreslå, att
seminarielektor må för uppflyttning i högre lönegrad äga att tillgodoräkna
sig de tjänstår, som han vid tiden för den nya avlöningsstatens trädande
i kraft ägt att tillgodoräkna sig såsom adjunkt vid folkskoleseminarium.
47;}
Bilaga till Olof Olssons särskilda yttrande.
P. M. rörande beräkning av avlöningarna för vissa lärargrupper.
1. Allmänna beräkningsgrunder.
I bil. II till lärarelönenämndens betänkande bar gjorts eu matematisk beräkning
av avlöningarna för vissa läraregrupper. Det har av oss begärts en alternativ
beräkning av avlöningarna för samma läraregrupper under följande något
förändrade utgångsförutsättningar:
Till värnpliktsåret tages ingen hänsyn i beräkningarna, och i anslutning
härtill förutsättas normalaldrarna lör anställning och befordran vara desamma
för kvinnliga befattningshavare som för manliga innehavare av samma slags tjänst,
nämligen de åldrar, som i bil. II finnas upptagna för manliga tjänstinnehavare.
Avgång ur tjänsten med hel pension förutsättes inträffa vid de åldrar, som i
följande tabeller finnas angivna för varje särskild läraregrupp.
De extra ordinarie lärarnas arvoden upptagas, för såväl män som kvinnor,
till samma resp. belopp, som i bil. II finnas angivna.
Alderstilläggen för ordinarie befattningshavare förutsättas för var särskild
grupp av lärare — såväl manliga som kvinnliga — vara tre till antalet.
Jämförelsen mellan manliga och kvinnliga innehavare av samma slags
tjänster avser städse — så väl då fråga är om statsanställda som om kommunalt
anställda lärare — icke-familjeförsörjare. I de manliga lärarnes ersättningsförmåner
inräknas följaktligen ej värdet av reliktpension, varemot avdrag naturligen
göres med värdet av de obligatoriska avgifter till änke- och pupillkassa, som erläggas
även av manliga icke-familjeförsörjare.
För manliga lärare räknas med de lönestater, som i det följande finnas
återgivna för var särskild lärargrupp. För de kvinnliga lärarna äro, förutom vad
ovan angivits, endast ålderstilläggens belopp på förhand fixerade. För kvinnliga
övningsskollärare räknas alternativt med de tvenne olika förutsättningar om
ålderstilläggens storlek, som i det följande finnas återgivna.
Sedan den manliga lärarens ersättningsförmåner värderats, anpassas i övrigt
den motsvarande kvinnliga lärarens ersättningsförmåner så, att i varje särskilt
fäll hennes effektiva avlöning kommer den manliga lärarens så nära, som praktiskt
rimligen kan begäras.
Vad i övrigt angår det tekniska utförandet, hava räkningarna i huvudsak
utförts efter samma metoder, som i detalj finnas beskrivna i bil. II. Samma
indelning och litterering av tabellerna har använts som i nämnda bilaga. För
att direkt ur tabellen få fram värdet av den ordinarie lönen (pensionsunderlaget),
«0—131873. Lärår elönenämnden. 1.
474
Bilaga till särskilda yttranden.
har emellertid den ordinarie avlöningen för statsanställda lärare kluvits i tjänst
göringspenningar
och lön.
I detalj hava räkningarna utförts sålunda:
2. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonal vid de
allmänna läroverken.
I. Ämneslärare.
a) Manliga läroverksadjunkter.
För manlig läroverksadjunkt ha vi haft att utgå från de löneförmåner, som
finnas angivna i kol. 4 av nedanstående tabell A, och vilkas värden vid den
förutsatta anställningstidens början — d. v. s. vid 26 års ålder — finnas uträknade
i kol. 5 av tabellen.
Tab. A. Manlig adjunkts ersåttningsförmäner.
1. 1
2.
3.
4.
1
5.
•
Ålder.
År.
Livränte-
värde.
Belopp,
Per år. |
kronor.
Värde inalles.
Bruttoersättning.
Extra ordinarie.............
26-32
6-1337
2,700
16,561
Ordinarie adjunkt:
19,552
tjänstgöringspenningar.......
33-64
12-2199
1,600
lön i l:a lönegrad..........
33—64
12-2199
2,400
29,328
ålderstillägg i 2:a lönegrad......
38-42
2-6478
500
1,324
3:e
»
......
43-47
2-0902
1,000
2,090
4:e
>
......
48-64
4-1510
1,500
6,2 ? 6
65 o. följande
1-3756
3.900
5,365
Summa (brutto)
—
—
—
SO,446
Därav ordinarie lön (pensionsunderlag) . .
—
—
38,yOÖ
Avgiftsprocent: 0 039.
Avgår värdet av pensionsavgifter:
1,520
för egen pensionering..........
—
—
—
till änke- och pupillkassa:
1,246
a) erlagda av ordinarie adjunkt . . .
33-64
12 2199
102
b)
>
> pensionerad >
...
Summa avdrag
65 o. följande
1-3756
68
94
—
—
—
2,860
Effektiv avlöning.............
26—64
18-3536
4,227
77,586
47 ö
Bilaga till särskilda yttranden.
Bruttovärdet av ersättningsförmånerna bär uträknats till 80,446 kronor.
Värdet av avgifter för egen pensionering har erhållits genom att multiplicera
värdet av pensionsunderlaget, 38,968 kronor, med avgiftsprocenten 3 9 % eller
0-039. Sammanlagda värdet av pensionsavgifterna — för såväl egen som familie-pension
— har uträknats till 2,860 kronor, och nettovärdet av ersättningsförmånerna
— eller den totala effektiva avlöningen — utgör alltså 80,446 — 2 860 =
77,586 kronor. Genom att dividera denna totala effektiva avlöning med det livräntetal,
18-3530, som svarar mot hela den förutsatta tjänstetiden fr. o. m. 26
t. o. m. 64 års ålder, har erhållits den manliga adjunktens beräknade effektiva
avlöning per tjänstur, 4.227 kronor.
Övriga detaljer torde direkt framgå ur tabellen.
I huvudsak enahanda beräkningsmetoder äro i det följande tillämpade för
samtliga nedan undersökta lärargrupper.
b) Kvinnliga adjunkter.
Anpassningen av kvinnlig adjunkts ersättningsförmåner har, med de utgångsförutsättningar,
för vilka ovan redogjorts under allmänna beräkningsgrunder
resulterat i följande sammanställning:
Tab. B. Kvinnlig adjunkts ersättningsförmåner.
:_______ 1.
2.
1
3.
4.
6.
Ålder.
År.
---
1
| Livränte-  värde.
Belopp, kronor.
| Bruttoersättning.
Extra ordinarie.....
Ordinarie adjunkt:
Per år.
Värde inalles.!
26—32
•
I
6-1364
2,500
15,341
tjänstgöringspenningar ....
33-54
10-2930
1,600
16,469
lön i l:a lönegrad.....
33—54
10-2930
2,100
21,615
ålderstillägg i 2:a lönegrad.....
38—42
2''6486
400
1,059
3:e
>
43—47
2‘0994
800
1,680 !
4:e
»
48—54
2-2127
1,200
2,655
Pensionerad......
3-6012
3,300
11,884
Summa (brutto)
—
—
—
70,703
Därav ordinarie lön (pensionsunderlag) .
Avgiftsprocent: 0*038.
—
—
27,009
Avgår värdet av avgifter:
för egen pensionering......
—
_ j
891
Effektiv avlöning.....
26—54
''16-4294
4,249
69,812 I
476
Bilaga till särskilda yttranden.
Den effektiva avlöningen per tjänstår utgör enligt tabellen b249 kronor,
vilket torde få anses komma det motsvarande avlöningsbeloppet för manlig adjunkt,
4,227 kronor, rimligt nära.
c) Manliga lektorer.
Manlig lektors ersättningsförmåner hava förutsatts fördelade på sätt följande
tabell C närmare angiver.
Tab. C. Manlig lektors ersättningsförmåner.
1. 1
2.
3.
|
4.
1
5.
''
Ålder.
År.
Livränte-
värde.
Belopp,
Ber år.
kronor.
Värde inalles.
! Bruttoersättning.
Extra ordinarie............!
29—34
53734
|
2,700
14,508
Ordinarie lektor:
tjänstgöringspenningur.......j
35—64
123727
1,900
23,508
lön i l:a lönegrad.........[
35—64
12-3727
3,100 -1
548,355
ålderetillägg i 2:a lönegrad.....
rf*
C
I
rf*-
27632
500
1,382
3:e
>
.....
45—49
2-1740
1,000
2,174
1
4:c
>
.....
50—64
3-9508
1,500
5,926
1-5765
4,600
7,252
Summa (brutto)
—
-
93,105
Därav ordinarie lön (pensionsunderlag) . .
Avgiftsprocent: 0''046.
47,837
| Avgår värdet av avgifter:
för egen pensionering..........
—
2,201
till änke- och pupillkassa:
1,485
a) erlagda av ordinarie lektor ....
35—64
12-3727
120
b)
>
5 pensionerad >
....
Summa avdrag
|65 o. följande
i
1 5765
80
126
| “
| _
1
3,812
Effektiv avlöning.............
29—64
17-7461
|
5.032
89,293
Yärdet av avgifter för egen pensionering har här, liksom i det föregående
och i det efterföljande, erhållits genom att multiplicera värdet av pensiousunder
lao-et,
47,837 kronor, med avgiftsprocenten, Oo46.
Den beräknade effektiva avlöningen per tjänstår utgör enligt tabellen
3,032 kronor.
Bilaga till särskilda yttranden.
477
d) Kvinnliga lektorer.
Beräkningarna rörande kvinnlig lektors ersättningsförraåner hava resulterat
i följande sammanställning:
Tab. I). Kvinnlig1 lektors ersättnings förmå ner.
1.
2-
3.
4.
6- ''
.
Ålder.
Livränto-
Belopp,
kronor.
År.
värde.
Bruttoersättning.
Per år.
Värde inalles.
Extra ordinarie........
29—34
5*3739
2,500
13.435
Ordinarie lektor:
tjänstgöringspenningar.......
35—54
10 1572
1,700
17,267
lön i l:a lönegrad......
35—54
10-1572
2,700
27,424
ålderstillägg i 2:a lönegrad.....
40—44
2''7G53
400
1,106
o:e
>
.....
45—49
2-1885
800
1,751
4:c
>
.....
50—54
1-7206
1,200
2,065
Pensionerad.........
55 o. följande
41246
3,900
16.086
Summa (brutto)
-
-
79,134
Därav ordinarie lön (pensionsunderlag) . .
—
32,346 i
Avgiftsprocent: 0''039.
Avgår värdet av avgifter:
för egen pensionering..........
_
—
1,261
Effektiv avlöning..........
29—54
155311
5,014
77,873
Den effektiva avlöningen per tjänstår utgör enligt tabellen 5,014 kronor,
vilket torde få betraktas som en tillfredsställande approximation av det åsyftade
beloppet, 5,032 kronor. II.
II. Övningslärare.
a) Manliga lärare i teckning och musik.
Ersättningen per veckotimme för manlig lärare i teckning och musik bar
liksom i lärarelönenämndens betänkande beräknats utgå med följande årliga belopp,
nämligen: för extra ordinarie övningslärare med 80 kronor, samt för ordinarie
lärare i första lönegrad: vid högre allmänna läroverk med 110, vid real- och
samskolor med 105 kronor. Alderstilläggen hava liksom i betänkandet förutsatts
478
Bilaga till särskilda yttranden.
utgå med 15, 30 och 45 kronor, allt per veckotimme räknat. Pensionen har, på
i bil. II anförda grunder, beräknats utgå med 2/s av avlöningen i högsta lönegrad
eller med resp. 103 och 100 kronor årligen per tjänstgjord veckotimme. Yärdet
av avgifterna för egen pensionering har liksom i bilagan beräknats till 2 % av
värdet av de ordinarie avlöningsförmånerna eller till resp. 0-02 • 1,795 kr. = 36
kronor och 0''02 • 1,729 kr. = 35 kronor per veckotimme. Yärdet av obligatoriska
avgifter till änke- och pupillkassa har liksom i bilagan beräknats till 43 kronor
per tjänstgjord veckotimme. I övrigt hänvisas till följande tabell E, upptagande
under a) de för högre allmänna läroverk och under b) de för real- och samskolor
utförda beräkningar:
Talj. E. Jlanlig tecknings- och musiklärares ersättningsförmåner per Tcckotimme.
1.
2-
I
3.
4 a. |
4 b. |
5 a. |
5 b. 1
Ålder.
Livränte-
Belopp per veckotimme,
kronor.
År.
värde.
Årligen
Värde inalles
a).
b).
a).
b).
Bruttoersättning.
Extra ordinarie.............
Ordinarie:
24—29
5-3706
80
80
430
430
avlöning i l:a lönegrad.......
30—64
13-3392
no
105
1,467
1,401 j
ålderstillägg i 2:a ■>
.......
35—39
27757
15
15
42
42
3:e >
.......
40-44
2-2010
30
30
66
66
4:c >
.......
45—64
4-8788
45
45
220
220
1-2558
103
100
129
126
Summa, (brutto)
—
—
—
-
2,354
2,285''
: Avgår värdet av avgifter:
för egen pensionering..........
—
36
35
till änke- och pupillkassa........
—
-
—
—
43
43
Summa avdrag
—
—
79
i
78
Effektiv avlöning.............
24—64
18 7098
, 121 0
1180
12,275
2,207
Den totala effektiva avlöningen har beräknats till: vid högre allmänna läroverk
2,275 kronor, vid real- och samskolor 2,207 kronor per veckotimme, varefter
genom division med angivet livräntevärde, 18''7098, erhållits den effektiva avlöningen
per år och veckotimme, resp. kr. 121-6 och 118-o.
Bilaga till särskilda yttranden.
479
b) Kvinnliga lärare i teckning och musik.
Ersättningen per veckotimme för Qvinnlig lärare i teckning och musik
har anpassats till följande årliga belopp, nämligen: för extra ordinarie lärare
till 75 kronor samt för ordinarie lärare i första lönegrad: vid högre allmänna
läroverk 102 kronor samt vid real- och samskolor 98 kronor. Alderstilläggen hava
liksom i bil. II förutsatts utgå med 12, 24 och 36 kronor, allt per veckotimme
räknat. Pensionen har beräknats till 2/3 av avlöningen i högsta lönegrad eller
till i avrundat belopp resp. 92 och 89 kronor årligen per tjänstgjord veckotimme.
Värdet av avgifterna till egen pensionering har beräknats till 2 % av värdet av
de ordinarie avlöningsförmånerna eller till resp. 0''02 • 1-381 kr. = 28 kronor och
0''02 ■ 1''334 kr. = 27 kronor per veckotimme.
Vidare detaljer återfinnas i följande tabell F, upptagande under a) och b)
de för högre allmänna läroverk resp. för real- och samskolor utförda beräkningar:
Tab. F. Kvinnlig tecknings- och musiklärares ersättningsförmåner per veckotimme.
1.
2.
3.
4 a.
4 b.
| 5 a.
5 b.
Ålder.
Livränta-
Belopp per veckotimme,
kronor.
i
År.
värde.
Årligen.
Värde inalles.
j Bruttoersättning.
a)
b)
a)
b)
Extra ordinarie.............
24—29
5-3759
75
75
403
403
Ordinarie'':
avlöning i l:a lönegrad.......
30-54
11-5940
102
98
1183
1,136
ålderstillägg i 2:a lönegrad.....
35-39
2-7789
12
12
33
33
3:e
»
.....
40—44
22063
24
24
53
53
4:e
>
.....
45—54
3 U90
36
36
112
112
Pensionerad.............
32909
92
89
303
293
Samma (brutto)
—
—
2087
2,030
Avgår värdet av avgifter:
för egen pensionering..........
_
—
—
28
27
Effektiv avlöning.............
24-54
169699
1213
1180
2059
2,003
Den effektiva avlöningen per år och veckotimme har i tabellen uträknats till
resp. kr. 121-3 och kr. 118-o, vilket i det närmaste sammanfaller med de ovan för
manliga övningslärare uträknade beloppen.
480
Bilaga till särskilda yttranden.
3. Löne- och pensionsreglering för övningsskollärare vid statens
folkskoleseminarier.
a) Manliga övningsskollärare.
För manlig övningsskollärare har räknats med de ersättningsförmåner, som
finnas angivna i följande tabell G:
Tab. Gr. Manlig övningsskolläi-ares ersättningsförmåner.
1.
2.
3.
4-
!
5.
Ålder.
Livränte-
Belopp.
kronor.
År
värde.
Årligen.
Värde inalles.!
j Bruttoersättning.
Extra ordinarie folkskollärare......
22-23
1-9553
1,150
2,249
Ordinarie folkskollärare.........
24—26
2''6177
1,600
4,188
Extra ordinarie övningsskollärare ....
27
07960
2,100
1,672
Ordinarie övningsskollärare:
tjänstgöringspenningar.......
28-59
12-9603
1,000
12,960
avlöning i l:a lönegrad.......
28-59
12-9603
1,400
18,144
ålderstillägg i 2:a lönegrad.....
30—34
31793
400
1,272
3:e
>
.....
35-39
2-5332
800
2,027
|
4:e
>
.....
40-59
5-7601
1,200
6,912
Pensionerad..............
60 o. följande
1-8472
2.600
4,803
Summa (brutto)
—
—
54,227
Därav pensionsunderlag som övningsskollär.
—
—
-
28,355
Avgiftsprocent: 0 03.
j Avgår värdet av avgifter:
för egen pensionering:
såsom ordinarie folkskollärare ....
24—26
2-6177
47-50
124
>
>
övningsskollärare . .
—
851
till änke- och pupillkassa:
såsom ordinarie folkskollärare ....
24-26
2-6177
63-33
166
>
»
övningsskollärare . .
28—59
12-9603
78
1,011
> pensionerad.........
60 o. följande
1 8472
52
96
Summa avdrag
—
_
—
2,248
Effektiv avlöning.............
22—59
183293
2,836
51,979
liilaga till särskilda yttranden.
481
Den effektiva avlöningen per tjänstår har i tabellen beräknats till 2.830
kronor.
b) Kvinnliga övningsskollärare.
För kvinnliga övningsskollärare hava ersättangsförmånerna beräknats enligt
följande båda i tabell H upptagna alternativ a) och b):
Tab. H. Kvinnlig övningsskoliiirares ersättniiigsförniåner.
1.
2.
... - ^
4 n.
|
4 b.
5 n.
|
5 b.
1
Belopp, kronor.
Ålder.
Livränte-
—
År.
värde.
Per år.
Värde
inalles.
Bruttoersättning.
a)
b)
a)
b)
Extra ordinarie folkskollärare . . .
22—23
1-9561
1,100
1,100
2,152
2,152
Ordinarie folkskollärare.........
24-26
2-6238
1.450
1,450
3,805
3,805
Extra ordinarie övningsskollärare ....
27
0-7985
1,900
1.900
1.517
1,517
Ordinarie övningsskollärare:
tjänstgöringspenningar.......
28-54
12-0921
1,000
1,000
12,092
12,092
avlöning i l:a lönegrad.......
28-54
12-0921
1,300
1,200
| 15,720
14,510
ålderstillägg i 2:a lönegrad.....
30-34
31905
350
400
1,117''
1,276
3:e
»
.....
35—39
2-5405
700
800
1,778
2,032
4:e
>
.....
40—54
4-8685
1,050
1,200
5,112
5,842
Pensionerad.............
3-0087
2,350
2,400
7,071
7,221
Summa (brutto)
—
—
50,364
50,447
Därav pensionsunderlag som ordinarie öv-
ningsskollärare...........
—
—
—
23,727
23,660
Avgiftsproeent: O03.
Avgår värdet av avgifter
för egen pensionering:
såsom ordinarie folkskollärare ....
24—26
2-6238
43-75
43-75
115
115
»
>
övningskollärare . . .
—
—
712
710
Summa avdrag
—
—
_
—
827
825
Effektiv avlöning.............
22-54
17*4705
2,835
2,840
49,537
49,622
Den effektiva avlöningen per tjänst år har i tabellen värderats till: enligt
alternativ a) 2,835 kronor, enligt alternativ b) 2,840 kronor, vilka båda belopp praktiskt
sett sammanfalla med den för manlig lärare beräknade avlöningen, 2,836 kronor.
Öl —131873. Lärarelönenämnden 1.
482
Bilaga till särskilda yttranden.
4. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonal vid högre folkskolor,
kommunala mellanskolor och folkskolor.
För kommunalt anställda lärare torde det, då anställningstiden i aktiv
tjänst förutsatts så väsentligt olika för män och kvinnor, vara nödvändigt att vid
samtliga de utförda jämförelserna taga hänsyn även till värdet av naturaförmåner
av bostad och bränsle. Dessa hava också i det följande inräknats i den ordinarie
avlöningen för såväl man som kvinna med ett årligt belopp av 400 kronor för
lärare vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor samt 300 kronor för folkskollärare.
Pensionsavgifterna hava värderats på alldeles samma sätt, som närmare
detaljerat utförts i bil. II, under enahanda förutsättning, att delaktighetsbeloppet
liksom hittills kommer att utgöras av lönen i högsta lönegrad — utan inräkning
av bostadsersättning — och avgifterna utgå med resp. 1/‘m och 1/so av detta delaktighetsbelopp.
I. Högre folkskolor,
a) Manliga lärare.
För manlig lärare vid högre folkskola bär räknats med de avlöningsbelopp
och övriga lönedata, vilka finnas återgivna och försäkringstekniskt värderade i
följande tabell K:
Tab. K. Ersättningsförmåner nppbnrna av manlig lärare vid högre folkskola.
1.
2.
3.
4.
i
6.
Ålder.
År.
Livränte-
värde.
Belopp,
Årligen.
kronor.
Värde inalles.!
Bruttoer sättning.
|
Extra ordinarie folkskollärare......
22—23
1’9553
1,150
2,249
Extra ordinarie lärare vid högre folkskola
24—2.9
1-7845
1,800
3,212
Ordinarie lärare:
avlöning i l:a lönegrad.......
26-59
14-5894
2,400
35,015
älderstillägg i 2:a lönegrad.....
31—35
30886
300
912
3:e
>
.....
36-40
2-4197
600
1,452
4:e
5
.....
41-59
53197
900
4,788
Pensionerad..............
60 0. följande
1-8472
2,175
4,018
Summa (brutto)
—
—
—
51,646
| Avgår värdet av avgifter:
a) | ■ 290 kronor............
26 0. följande
16-4366
72-50
1,192
b) * • 290
>
............
26—59
14-5894
96-67
1.410
Summa avdrag
—
i —
2,603
| Effektiv avlöning.............
22-59
18-3292
2,676
\
49,644
Bilaga till särskilda yttranden.
483
Dtm effektiva avlöningen per tjäna t Av har i tabellen beräknats till 2,676 kronor.
b) Kvinnliga lärare.
För.kvinnlig lärare vid högre folkskola hava ersättningsförmånerna beräknats
enligt följande i tabell L angivna förutsättningar:
Tab. L. Ersiittningsfiirmäner tillkommande kvinnlig lärare vid högre folkskola.
I
1.
2.
3.
4-
5.
Ålder.
Livränte-
Belopp,
kronor.
År.
värde.
______
Per år.
Värde inalles.
Bruttoersättning.
E. o. folkskollärarinna.........
22—23
1-9561
1,100
2,152
E. o. lärarinna vid högre folkskola ....
24—25
1-7883
1,600
2,861
Ordinarie lärarinna:
avlöning
i l:a lönegrad.....
26—54
13 7260
2,200
30,197
ålderstillägg i 2;a
»
.....
31—35
30190
300
915
»
i 3:e
>
....
36—40
2-4265
600
1,456
»
i 4:e
>
.....
41—54
4-4269
900
3,984
Pensionerad..........
300S7
2,025
6,092
Summa (brutto)
—
—
—
47,657
Avgå pensionsavgifter.........
26—54
13-7260
67-50
''927
Effektiv avlöning...........
22—54
174704
2,675
46,730
Den effektiva avlöningen per tjänstår har uträknats till 2,675 kronor, vilket
belopp ju praktiskt sett sammanfaller med det för manlig lärare uträknade beloppet.
2,676 kronor. II.
II. Kommunala mellanskolor.
a) Manliga lärare.
För manlig lärare vid kommunal mellanskola ha vi haft att utgå från den
lönestat, som finnes angiven i följande tabell M.
Den effektiva avlöningen per tjänstår har i tabellen beräknats till 3,478 kronor.
b) Kvinnliga lärare.
För kvinnlig lärare vid kommunal mellanskola hava ersättningsförmånerna
beräknats på sätt följande tabell N närmare angiver.
Den effektiva avlöningen per tjänstår har uträknats till 3,447 kronor, d. v. s.
till ett belopp något lägre än det för motsvarande manlig lärare uträknade avlöningsbeloppet,
3,478 kronor.
484
Bilaga till särskilda yttranden.
Tab. M. Manlig lärares ersättningsförmåner rid kommunal inellaiiskola.
1. 1
2-
i
3.
4-
!
5.
Ålder.
Livränte-
Belopp*
kronor.
värde.
—
Per år.
Värde inalles.!
Bruttoersättning.
Extra ordinarie.............
26-27
1*9555
2,300
4,498
Ordinarie:
avlöning
i l:a lönegrad.....
28—62
160927
2,900
46,669
ålderstillägg i 2:a
>
.....
33—37
33308
400
1,332
»
i 3:e
»
.....
38—42
2 6478
800
2,118
>
i 4:e
>
.....
43—62
5 9359
1,200
7,123
Pensionerad . . . ...........
63 o följ.
1-6809
2,775
. 4,664
Summa (brutto)
—
-
66,404
Avgår värdet av avgifter:
a) i • 370 kronor ............
28 o. följ.
17*7736
92-50
1,644
b) £ • 370
>
............
28—62
16 0927
123-33
1.985
Summa avdrag
—
_
—
3,639
Effektiv avlöning.............
26—62
180482
3,478
62,775
Tab. K. Kvinnlig lärares ersättningsförmåner vid kommunal mellanskola.
i
K
2.
I
3.
|
4-
1
5.
1
Ålder.
Livränte-
Belopp,
kronor.
värde.
-:--j
Per år.
Värde inalles.;
Bruttoersättning.
Extra ordinarie.............
26—27
1-9557
2,100
4,107
Ordinarie:
avlöning
i l:a lönegrad.....
28—54
14-4736
2,500
36,184
ålderstillägg i 2:a
>
.....
33—37
3-3322
400
1,333
>
i 3:e
>
.....
3S—42
2-6486
800
2,119
»
i 4:e
>
.....
43—54
4 3121
1,200
5,175
Pensionerad..............
55 o. följ.
3-6012
2.475
8,913
Summa (brutto)
—
—
57,831
Avgå pensionsavgifter...........
28—54
14-4736
8250
1,194
Effektiv avlöning.............
26—54
16-4293
3.447
56.637
Bilaga till särskilda yttranden.
4''Sä
III. Folkskolor,
a) Manliga folkskollärare.
För manlig folkskollärare har räknats med den lönestat, som finnes angiven
i nedanstående tabell O, varvid, enligt det föregående, i den ordinarie avlöningen
alltjämt inräknats bostadsersättningen, för denna lärargrupp värderad till 300 kronor
per år. För övriga detaljer hänvisas till tabellen:
Tab. O. Manlig folkskollärares ersättniugsförmåner.
1.
2-
3.
4.
|
6.
Ålder.
Livränte-
värde.
Belopp,
kronor.
År.
Per år.
Värde inalles.
Bruttoer sa t tving.
Extra ordinarie.............
22—23
1-9553
1,150
2,249
Ordinarie:
avlöning
i l:a lönegrad.....
24—59
16-3740
1,600
26,198
åiderstillägg i 2:a
>
.....
29—33
3-3267
200
665
>
i 3:e
»
.....
34—38
2-6515
400
1,061
>
i 4:e
»
.....
39—59
62214
600
3,733
Pensionerad..............
60 o. fölp
1-8472
1,425
2.632
Samma (brutto)
_
_
_
36,538
1
Avgår värdet av avgifter:
a) f • 190 kronor............
24 o. följ.
18-2212
4750
866
b) » • 190
>
...........
24—59
16-3740
63-33
1.037
Summa avdrag
—
—
—
1,903
Effektiv avlöning.............
22—59
18-3293
1,890
34,635
Den effektiva avlöningen per tjänstår har i tabellen uträknats till 1,890 kronor,
med inräkning av bostadsersättningen.
b) Kvinnliga folkskollärare.
För kvinnlig folkskollärare hava ersättnings förmånerna beräknats på sätt
följande tabell P närmare angiver:
486
Bilaga till särskilda yttranden.
Talj. P. Kvinnlig folkskollärares ersättningsförmåner.
1.
2-
3.
4-
5.
Ålder.
Livränte-
Belopp,
kronor.
År
värde.
Per år.
Värde inalles, j
Bruttoersättning.
Extra ordinarie.............
22—23
1-9561
1,100
2,152
Ordinarie:
avlöning
i l:a lönegrad.....
24—54
15-5143
1,450
22,496
ålderstillägg i 2:a
»
.....
29—33
33383
200
668
>
i 3:e
»
.....
34—38
26596
400
1,064
»
i 4:e
»
.....
39—54
5-3310
600
3,199
Pensionerad..............
55 o. följ.
3-0087
1.313
3.950
Summa (brutto)
_
—
—
33,529
Avgå pensionsavgifter...........
24—54
155143
43-75
679
Effektiv avlöning.............
22—54
17-4704
1,880
32,850
Den effektiva avlöningen per tjänstår har uträknats till 1,880 kronor, med
inräkning av bostadsersättning. Motsvarande avlöningsbelopp för manlig folkskollärare
utgjorde 1,890 kronor.
Stockholm i oktober 1914.
Edvard Göransson.
Erik Stridsberg.
487
Bilaga till Anna Sörensens särskilda yttrande om vissa statsanställda
kvinnliga lärares avlöning.
P. M. angående beräkning av vissa statsanställda lärargruppers ersättnings
törmåner
och effektiva avlöning.
I bil. II till lärarelönenamndens betänkande hava manliga läroverksadjunkters,
lektorers, vissa övningslärares samt övningsskollärares ersättningsförmåner
värderats på sätt följande tabell 1 i sammandrag återgiver:
Tall. 1. Manligt tjänstinnehavares ersättningsförmåner.
1.
1 2.
1
3-
1
4-
1
5-
1 6-
1
7.
I 8.
Tjänstegrupp.
| Förutsatl
normal-  ålder i
aktiv
tjänst
(värn-  plikten
inräk-  nad).
Motsva-
rande
livränte-
värden.
Beräknat värde av
Familjeförsörjares ersätt-  ningsförmåner (netto).
Relikt-
pension
(brutto).
Icke-  familje-  försörja-  res er-  sätt-  nings-  förmåner;
(netto). 1
Inalles.
Därav
beräkna!
bidrag
till fa-  milj eför-  sörjning.
Övrig
ersätt-
ning.
Levnads-
år.
Belopp.
Kronor.
Kr.
Kr.
a) Värderad total ersättning.
•
Läroverksadjunkt .....
25—64
18-5367
74 400
5 808
68 592
2 039
72 361
Lektor.........
28—64
179589
87 204
7 284
79 920
2 554
84 650
Övningslärare vid h. allra, läroverk
(per veckotimme)........
23-64
18-8738
2 260
182
2 078
62
2198
Övningsskollärare.........
21—59
18-5093
54 952
4 773
50179
1637
53315
b) Effektiv avlöning pr tjänstår.
Läroverksadjunkt......
25—64
18-5367
4 014
313
3 701
no
3 904 j
Lektor.........
28—64
17-9589
4 856
406
4 450
142
4 714
Övningslärare vid h. allm. läroverk
(per år och veckotimme).....
23—64
18-8738
120
10
no
3
117 j
Ovningsskollärare.........
21-59
18-5093
2 969
258
2 711
91
2 878 1
488
Bilaga till särskilda yttranden.
Kol. 2 av tabellen anger de åldrar, under vilka vederbörande tjänstinneliavare
enligt bilagan förutsatts vara i aktiv tjänst under förutsättning av normal
anställning och befordran. I tjänstetiden har härvid även inräknats värnpliktsåret.
Kol. 3 anger motsvarande livräntevärden.
I kolumnerna 4—8 finnas återgivna de uträknade värdena av ersättningsförmånerna:
a) totalvärdet vid tjänstetidens början, b) den genomsnittliga ersättningen
per tjänstår — i den citerade bilagan betecknad såsom »effektiv avlöning».
Samtliga de under b) upptagna beloppen erhållas ur de under a) uppförda genom
division med de i kol. o återgivna livräntevärden.
I kol. 4 har upptagits nettovärdet av samtliga de till manliga familjeförsörjare
utgående ersättningsförmåner, inklusive reliktpensionen, vars bruttovärde
finnes separat angivet i kol. 7 av tabellen.
Värdet av manlig icke-familjeförsörjares ersättning erhålles då givetvis —
med de avlöningsgrunder nämnden föreslagit — genom att minska beloppen i kol.
4 med motsvarande i kol. 7 upptagna belopp. De sålunda erhållna avlöningstalen
finnas återgivna i kol. 8 av tabellen.
Motsvarande /Qvinnlig befattningshavares löneförmåner har nämnden sökt
avväga så, att hennes effektiva avlöning blivit lika med den manliga familjeförsörjarens
reducerad med ett belopp, som kan anses motsvara familjeförsörjningsbehovet,
Detta avdrag har i bilagan, på grunder som där återfinnas, för
var enskild lärargrupp uträknats till de belopp, som finnas återgivna i kol. 5 av
tabellen här ovan, och återstoden — den i kol. 6 uträknade övriga ersättningen
— ånger således, per tjänstår fördelad, det effektiva avlöningsbelopp, i vilket den
kvinnliga befattningshavarens ersättningsförmåner ansetts böra resultera, med den
approximation som praktiskt kan begäras.
Samtliga de i kol. 2—7 av tabellen lämnade uppgifter, så när som på
några av de för övningslärare uträknade avlöningsbeloppen, återfinnas i bil. 11.
Det har av oss begärts en alternativ utredning, huru de här ifrågakommande
kvinnliga befattningshavarnes löneförmåner lämpligen skulle behöva anpassas,
för att den kvinnliga tjänstinnehavarens effektiva avlöning i stället må —
så nära praktiskt kan begäras — närma sig den i kol. 8 av tab. 1 uträknade
effektiva avlöningen för manlig icke-familjeförsörjare.
Föreliggande P. M. avser att uppvisa, huru denna uppgift tekniskt skulle
kunna lösas, och få vi för närmare detaljer hänvisa till de längre fram i det följande
utförda räkningar. I nästföljande tabell 2 hava sammanställts de effektiva avlöningsbelopp
för de kvinnliga befattningshavarne, i vilka dels nämndens, dels sistberörda
räkningar resulterat, nämligen:
i kol. 4 de belopp, vilka nämnden sökt att åtminstone approximativt uppnå
(de årliga beloppen återfinnas i kol. 6 av förestående tab. 1);
i kol. 5 de belopp, i vilka nämndens förslag taktiskt utmynnat;
Bilaga till särskilda yttranden.
489
i kol. 6 de belopp vi i bär nedan gjorda uträkningar haft att approximativt
söka närma oss (de årliga beloppen återfinnas i tab. 1, kol. 8), och
i kol. 7 de belopp, i vilka dessa sistnämnda uträkningar verkligen resulterat.
Tab. 2. Effektiva nvlöuingsbelopp för kvinnliga befattningshavare.
1.
2.
3.
1
4.
1
5.
1 «•
1
7.
Förutsatt
normal-  ålder i
aktiv
tjänst.
Effektiv
avlöning.
Tjänstgrupp.
M otsva-  rande liv-  räntevär-  den.
Med nämndens förslag
Med här nedan fram-  lagt förslag
avsett
ernått
avsett
ernått
resultat.
resultat.
Levnadsår.
Belopp.
Kronor.
Kronor.
a) Värderad total ersättning.
Läroverksadjunkt........
25—59
178185
65 946
66 087
69563
69 759
Lektor............
28-59
17-1220
76 193
76 759
80 713
80 657
Övningslärare vid h. allm. läro-  verk (per veckotimme) ....
23—59
182460
2 007
2 026
2135
2140
Övningsskollärare.......
21-59
18-6372
50 525
50 071
53 638
53 708
b) Effektiv avlöning per tjänstår.
Läroverksadjunkt.......
25—59
178185
3 701
3 709
3 904
3 915
Lektor............
28—59
17-1220
4 450
4 483
4 714
4 711
Övningslärare vid b. allm. läro-  verk (per år och veckotimme) .
23-59
18-2460
no
in
117
117
Ovningsskollärare.......
21—59
18 6372
2 711
2 687
2 878
2 882
De i kol. 4—7 under b) återgivna beloppen erhållas genom att dividera
motsvarande under a) angivna belopp med de livräntevärden, som återfinnas i kol. 3.
1 övrigt hava de i tabellen angivna resultaten ernåtts på följande sätt.
Yi hava utgått från de av nämnden föreslagna löneförmånerna och de värderingar
av de samma, vilka utförts i bil. II och där återfinnas i nedan åberopade texttabeller,
litt. B, D, F, H. Vi ha därefter gjort de jämkningar i dessa löneförmåner,
vilka vid verkställda anpassningsförsök visat sig nödiga, och som här nedan
återgivas jämte de motsvarande värderingar, till vilka vi kommit med användning
av de i åberopade texttabeller av bil. II anförda livräntevärden.
62—131873. Lärarelöneiiämnden. 1.
490
Bilaga till särskilda yttranden.
Detaljerna av uträkningarna hava format sig sålunda:
a)
Kvinnlig läroverksadjunkt:
Avlöningen i l:a lönegrad har ökats med 300 kr., tjänstgöringspenniDgarna
med 200 kr., pensionen alltså med 100 kr.
Värdet av brutto er sättning en, i tab. B uträknad till kr. 66 994,
har alltså ökats med 300-11-6818 = kr. 3 505
och med 100-2-3271 = kr. 233
samt uppgår följaktligen till kr. 70 732.
Värdet av pensionsunderlaget, i bil. II uppskattat till kr. 29 252,
har ökats med 100-11''6818 = kr. 1 168
och utgör alltså kr. 30 420.
Avgifterna för egen pensionering utgå alltså med
0-032 • 30 420 kr. = 973 kronor.
Värdet av den totala effektiva avlöningen utgör alltså
70 732 — 973 = 69 759 kronor,
vilket belopp återfinnes i kol. 7 av förestående tabell 2.
b)
Kvinnlig lektor:
Avlöningen i l:a lönegrad har ökats med 300 kr., tjänstgöringspenningarna
med 100 kr., pensionen alltså med 200 kronor.
Bruttoersättningen, som enligt tab. D utgör kr. 78 020,
har alltså ökats med 300-11-7477 = kr. 3 524
och med 200 • 2-6653 = kr. 533
och utgör således kr. 82 077.
Pensionsunderlaget, uppskattat till kr. 35 018,
har ökats med 200 • 11-7477 — kr. 2 350
och utgör alltså kr. 37 368.
Avgifterna för egen pensionering utgå alltså med
0-038 • 37 368 = 1 420 kronor.
Värdet av den totala effektiva avlöningen utgör alltså
82 077 — 1 420 = 80 657 kronor.
Även här, liksom i det följande, återfinnes slutbeloppet i kol. 7 av tab. 2.
c)
Kvinnlig övningslärare:
Avlöningen i l:a lönegrad har ökats med 8 kr. per veckotimme, pensionen
har därigenom ökats från 87 till 93 kr., eller med 6 kronor.
Bilaga till särskilda yttranden.
491
Bruttoersättningen, som enligt tab. F utgör kr. 2 055,
bar alltså ökats med 8 • 12-8685 = kr. 103
och med 6 • 2 1274 = kr. 13
och utgör följaktligen kr. 2 171,
allt per veckotimme räknat.
De ordinarie avlöningsförmånerna bliva 1 467 + 103 = 1 570 kronor, och det
beräknade värdet av pensionsavgifterna således 0-02 • 1 570 = 31 kr. per veckotimme.
Värdet av den totala effektiva avlöningen per veckotimme utgör alltså
2171 — 31 =2 140 kronor.
d) Kvinnlig övningsskollärare:
De ordinarie avlöningsförmånerna utgå med följande förändrade belopp och
tekniska värden, nämligen:
avlöning i l:a lönegrad: 2 450 ■ 13-2579 = kr. 32 482
ålderstillägg i
2:a
»
:
400-
3-1921 = kr.
1277
3:e
»
:
800 •
2-5432 = kr.
2 035
4:e
»
:
1
200 •
6-0295 = kr.
7 235
pension: 2 650- 1-9450 = kr. 5154
Summa kronor 48 183.
Avdrages för tjänstgöringspenningar kr. 13 258
erhålles värdet av pensionsunderlaget kr. 34 925.
Avgifterna för egen pensionering utgå alltså med följande värderade belopp,
nämligen: för den tid hon tjänstgör såsom ordinarie
folkskollärarinna
kr. 115
övningsskollärarinna 003 x 34 925 = kr. 1 048
Summa kronor 1163.
Bruttovärdet av ersättningsförmånerna utgör:
för ordinarie övningsskollärarinna, enligt ovanstående: kr. 48 183
övriga — enligt tabell H — sammanlagt......kr. 6 688
Summa kronor 54 871.
Nettovärdet av den totala eifektiva avlöningen utgör alltså
54 871 — 1 163 = 53 708 kronor.
En jämförelse mellan nämndens förslag och de förslag, för vilka här ovan
redogjorts, kommer enligt det ovan anförda att resultera i följande sammanställning:
-
492
Bilaga till särskilda yttranden.
Tab. 8. Jämförelse mellan nämndens förslag och här ovan uträknade förslag till aTlöningar
för Tissa kvinnliga statsanställda lärare.
1.
2-
3.
4-
5.
6.
8.
»•
Läroverksadjunkt.
Lektor.
Övningslärare vid
h. allm. lärov.
Övningsskol-
lärare.
Enligt *
Enligt
Enligt
Enligt
Ersättning i egenskap av
nämn-
dens
här
framlagt
nämn-
dens
här
framlagt
nämn-
dens
här
framlagt
nämn-
dens
här
framlagt
förslag.
förslag.
förslag.
förslag.
Kronor.
Kronor.
Per veckotimme kr.
Kronor.
Extra ordinarie......
2 500
2 500
2 500
2 500
75
75
1900
1900
Ordinarie:
avlöning
i l:a lönegr.
3 200
3 500
4100
4 400
95
103
2 300
2 450
ålderstillägg 1 2:a
»
400
400
400
400
12
13
350
400
>
i 3:e
>
800
800
800
800
24
24
700
800
>
1 4:e
>
1200
1200
1200
1200
36
36
1050
1200
Pensionerad.......
3100
3 200
3 600
3 800
87
93
2 350
2 650
Stockholm i oktober 1914.
Erik Stridsberg.
Edvard Göransson.
LÄRARELÖNENÄMNDENS BETÄNKANDE I
BAND 2
BILAGOR
STATISTISKA TABELLER OCH
SPECIALUTREDNINGAR
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTUTCKKltlET. P. A. NORSTEDT & SÖMHR
1914
Andra bandets innehåll.
Bil. I. statistiska tabeller. Clas Gustafsson ............ 5
Bil. II. Matematisk beräkning av avlöningarna för vissa lärargrupper.
E. Göransson och E. Stridsberg......... .... 357
Bil. III. Av socialstyrelsen meddelade uppgifter om levnadskostnader
..............................
Bil. IV. Diskussioner och uttalanden om behovsprincipen. K. H.
Segerborg..........................403
Bil. V. Uppgifter angående familj etillägg för personalen vid vissa
svenska bolag.......................445
Bil. VI. Tillämpning av principen om högre avlöning åt familjeförsörjare
i vissa främmande länder. Anders Holkers .... 447
Bil. VII. Avlöningsförhållanden för vissa lärare i några främmande
länder. Anders Holkers...................457
Bil. VIII. Övningslärarnas utbildnings- och anställningsförhållanden.
K. H. Segerborg och Anna Sörensen..............4(35
Bil. IX. P. M. av folkskolöverstyrelsen rörande det erforderliga
antalet lärartimmar i övningsämnen vid folkskolesemina
rierna.
..........................483
Bil. X. P. M. av folkskolöverstyrelsen rörande fordringar för behörighet
till lärarbefattningar i övningsämnen vid folk
skoleseminarierna.
...........•........485
Bil. XI. Kvinnors anställning i allmän tjänst ooh avlöningsförhål
«,
landena för sålunda anställda kvinnor. Anna Sörensen . . . 487
Bil. XII. Bestämmelser och uttalanden rörande gift kvinnas rätt
att söka och innehava allmän tjänst. Anna Sörensen .... 609
Bil. XIII. Kvinnors anställning i allmän tjänst i åtskilliga främmande
länder. Anders Holkers...................633
Bil. XIV. Till belysning av frågan om kvinnliga lärares arbetsförförmåga.
Anna Sörensen...................639
Bil. XV. Några uttalanden av rektorer vid enskilda gymnasier rörande
kvinnliga lärare vid dessa skolor.........671
Bil. XVI. Förhållandet mellan mäns och kvinnors löner. E. Heckscher 675
Bil. XVII.
Bil. XVIII.
Bil. XIX.
Bil. XX.
Löner för manliga och kvinnliga arbetare inom vissa
yrken enligt år 1914 gällande kollektivavtal. N. A. Jacoli. 683
Statistiska uppgifter angående arbetsförtjänst för manlig
och kvinnlig förvaltningspersonal vid vissa bolag m. m. 687
Pensionsrätt för barn efter avliden folkskollärare. S. Nylund 693
Kostnadsberäkning. E. Göransson och E. Stridsberg .... 699
Bilaga I.
STATISTISKA TABELLER,
7
De statistiska tabellernas innehåll.
Sid.
A. Lärare och lärarinnor rid allmänna läroverk, högre lärarinneseminariet och statens
folkskoleseminarier.......................... <4
15.
Lärare och lärarinnor vid folkskolor........................ 31
1)
Antal ordinarie, extra ordinarie och vikarierande folkskollärare och folkskollärarinnor
år 1912, som till lärarelönenämnden lämnat uppgifter.............. 33
2)
Den år 1912 anställda folkskoilärarpersonalens utbildningsförhållanden m.
m...... 39
3)
Den år 1912 anställda folkskoilärarpersonalens tjänstgörings- och pensionsförhållanden .
69
4)
Den år 1912 anställda folkskoilärarpersonalens avlöningsförhållanden......... 85
5)
Den år 1912 anställda folkskoilärarpersonalens bostadsförhållanden..........105
6)
Den år 1912 anställda folkskoilärarpersonalens familjeförhållanden..........193
7)
Den år 1912 anställda folkskoilärarpersonalens värnpliktsförhållanden........209
C. B trädande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lärarinnor vid
mindre folkskolor och småskolor (småskolliirarpersonalen)...........211
) Antal biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lärarinnor vid
mindre folkskolor och småskolor år 1912, som till lärarelönenämnden lämnat uppgift"
............................-........213
2)
Den år 1912 anställda småskollärarpersonalens utbildnings- och anställningsförhållanden 219
3)
Den år 1912 anställda småskollärarpersonalens avlöningsförhållanden.........239
4)
Den år 1912 anställda småskollärarpersonalens bostadsförhållanden..........257
5)
Den år 1912 anställda småskollärarpersonalens familjeförhållanden..........349
6)
Den år 1912 anställda småskollärarpersonalens värnpliktsförhållanden........355
*
\
9
A. Lärare och lärarinnor vid allmänna läroverk,
högre lärarinneseminariet och statens folk
skoleseminarier.
2—131873. Lärarelönenåmnden. 2.
10
Tab. 1 a). Antal ämnes- och övningslärarbefattningar
i.
i
2. |
3
1
4-
1
5.
|
6. «
7.
Allmänna läroverk.
Rektorsbefattningar,
uppehållna av
Ordinarie lektorsbefattningar.
lek-
torer.
ad-
junk-
ter.
Tjänst-  görande
ord. lek-  torer.
Tjänst-
lediga
ord.
lek-
torer.
i
Vik. &
vakanta
plat-  ser.
Summa
lek-
tors-
befatt-
ningar.
I. Högre läroverk.
1
Stockholm:
2
Latinlärov. ä Norrm...........
1
—
10
—
—
10
! 3
Södermalms lärov............
1
—
9
—
—
0
j 4
Iteallärov. å Norrm............
1
—
’) ^
2) 3
—
10
5
>
i Österm...........
’) 1
—
7
—
—
7
i 6
Nya elem. skolan............
1
—
9
—
—
0
j 7
Uppsala................
1
—
6
2
—
8
8
Nyköping...............
1
—
6
—
—
t>
9
Strängnäs...............
1
—
4
1
—
5
10
Linköping...............
1
* -
7
—
—
4
11
Norrköping...............
1
—
8
—
O
12
Jönköping ...............
1
—
7
—
—
4
i13
Växjö.................
1
—
7
—
4
14
Kalmar................
1
—
6
1
—
7
16
Västervik...............
1
—
4
—
—
4
116
Visby.................
1
—
5
—
1
b
17
Karlskrona...............
1
—
6
—
—
6
18
Kristianstad..............
1
—
5
—
1
0
ko
Malmö.................
1
—
8
—
—
8
20
Lund.................
1
—
8
—
—
8
21
Hälsingborg..............
1
—
8
—
1
0
22
Ystad.................
1
—
4
—
—
4
23
Halmstad...............
1
—
5
1
—
f>
124
Göteborg: Latinlärov...........
1
—
7
—
—
7
25
Reallärov...........
1
—
8
—
—
8
26
Vänersborg...............
—
1
6
—
—
6
127
Borås.................
—
1
4
—
—
4
28
Skara.................
1
—
7
—
—
7
29
Karlstad................
1
—
7
—
—
7
30
Örebro.................
1
—
7
—
—
7
31
Västerås................
1
—
G
1
—
7
32
Falun.................
1
—
4
2
—
<>
! 33
Gävle.................
1
—
5
1
1
7
34
Hudiksvall...............
1
—
4
—
—
4
135
Härnösand...............
1
—
6
1
—
7
!3C
Snndsvall...............
1
—
5
—
o
37
Östersund...............
1
—
6
—
0
[38
Umeå.................
1
—
5
1
—
6
139
Luleå.................
1
—
6
—
—
6
iäC
|
Summa
30
2
239
14
4
257
i) Därav 1 över stat. — 2) Tvä, vik. (av vilka den ena kvinnlig) för en av lektorerna. — *) Ord. rektor i
visningen bestrides av Gymnastiska Centralinstitutet. — 7) Därav 2 (varav 1 e. o. lektor) avlönade av staden. 8) Dess—
11 Ordinarie innehavaren tjänstledig.
11
vid de allmänna läroverken höstterminen 1912.
9.
| 10.
1 11.
12.
|
13.
14.
|
15.
l(i.
1
17.
18.
|
19.
| 20.
1 21.
1 22-
Ordinarie adjunktsbefattningar.
Ö v
ning
s 1 ä r
arbe
fatt
ningar.
Extra
Teckningslärarc.
Musik-
lärare.
Gymnastiklärare.
Tjänst-
görande
Tjänst-
lediga
Vik.
å va-
Sum-  ma ad-
befatt-
Ordinarie.
Biträdande.
Ord.
Bitr.
ord.
ord.
kanta
junkts-
ningar.
Ordi-
adjunk-
adjunk-
plåt-
befatt-
Sura-
narie
Sum-
ter.
ter
ser.
ningar.
Man-
K vinn-
Man-
K vinn-
ma.
(man-
ma.
liga.
liga.
liga.
liga.
liga).
20
2
22
4
1
1
2
1
1
1
i
1
2
1
24
—
—
24
4
1
—
1
—
2
1
1
_
i
3
14
3
—
17
5
1
—
—
i
2
1
1
_
i
4
17
1
—
18
5
1
—
1
—
2
1
1
_
i
5
12
—
2
14
4) 4
n) 1
_
1
_
2
1
6)
_
6)
6j
15
2
—
17
6) 6
1
—
1
—
2
1
1
_
1
7|
9
—
—
9
2
—
1
—
—
1
1
1
_
1
8i
5
—
2
7
—
1
—
—
—
1
1
1
_
1
9|
18
1
2
21
7
u) 1
—
—
1
2
1
1
_
1
10|
20
1
1
22
2
1
—:
—
1
2
1
1
_
1
111
17
—
—
17
2
1
—
—
1
2
1
1
_
1
12!
15
1
—
16
3
1
—
1
_
2
1
1
_
1
13
14
2
—
16
2
1
—
1
—
2
u) 1
1
_
1
14
7
—
—
7
1
—
l
—
—
1
1
1
—
1
15!
8
—
1
9
—
—
l
—
—
1
1
1
_
1
16!
13
—
—
13
1
1
—
—
_
1
1
1
_
1
17 {
13
—
1
14
2
1
—
—
—
1
1
i») x
_
1
18''
20
—
1
21
4) 3
1
—
1
_
2
1
1
_
1
19
17
—
—
17
4
1
—
1
_
2
1
1
_
1
20
18
—
1
19
5
1
—
1
_
2
1
1
_
1
21!
7
—
—
7
7) 4
1
_
_
_
1
1
1
_
1
22
12
2
—
14
4
1
_
1
_
2
1
1
_
1
23|
15
—
1
16
5
1
—
—
_
1
1
1
_
1
24
16
1
1
18
7
1
—
1
—
2
1
1
_
1
25
8
1
—
i»
—
—
l
—
_
1
1
1
_
1
26
9
—
—
9
4
1
—
—
1
O
1
1
_
1
27
17
1
1
19
1
1
—
1
_
2
1
1
_
1
28;
14
3
—
17
4
1
—
1
_
2
1
1
1
2
29
16
2
3
21
6
1
—
1
_
2
1
1
_
1
30!
12
1
1
14
8) 4
1
—
—
_
1
1
1
_
1
31
12
1
1
14
3
1
—
—
—
1
1
1
_
1
32
11
2
—
13
4
1
—
_
_
1
1
1
_
1
33
5
1
1
7
’) 3
1
—
—
—
1
1
1
_
1
34
9
1
—
10
1
1
—
—
_
1
1
1
_
1
35
8
—
3
11
«) 6
1
—
—
—
1
1
1
_
1
36
11
—
—
11
4
—
l
—
_
1
1
1
_
1
37
7
o
—
9
5) 2
—
l
_
1
2
1
1
_
1
38
9
I
—
10
1
1
—
—- I
—
i
1
1
—
1
39:
494 |
32
23
549
125 |
32
c*
15
6 1
59 |
38 |
37
1
38
40
Eskilstuna, t. f. rektor vid Östermalms läroverk. — 4) Dessutom 4 timlärare. — 5) Dessutom 1 timlärare. — s) Underutom
2 timlärare, varav cn kvinnlig. — 9) Därav 3 (varav 1 e. o. lektor) avlönade av staden. — 10) Platsen vakant.
12
Tab. 1 a) (forts.). Antal ämnes- och övningslärarbefatt
-
1.
2-
3.
|
4.
1
5.
|
6- 1
7.
8.
9.
10. ||
a.
Allmänna läroverk.
Rektorsbefatt-  ningar, uppe-  hållna av
Ord. adjunktsbefattningar.
Ord. ämneslärarinnebefattningar.
lek-
torer.
ad-
junk-
ter.
Tjänst-
gö-
rande
ord.
adj.
Tjänst-
lediga
ord.
adj.
Vik. å
vakanta
platser.
Sum-
ma.
Tjänst-
gö-
rande
ord.
ämnes-
lär:or
Tjänst-
lediga
ord.
ämnes-
lär:or
Vik. å
vakanta
platser.
Sum-  ma. ''
11. Realskolor.
[
1. Realskolor f. gossar.
1
Stockholm: Jakob ....
—
1
11
—
—
ii
—
—
—
—
2
Katarina . .
—
1
11
—
—
ii
—
—
—
—
3
Kungsholmen
—
1
10
—
—
10
—
—
—
—
4
Enköping.......
—
1
5
1
—
6
—
—
—
—
5
Eskilstuna.......
—
1
6
—
- 1
6
—
—
—
—
6
Eksjö.........
—
1
3
1
2 ;
0
—
—
—
7
Oskarshamn......
—
1
5
—
i
(5
—
—
—
8
Karlshamn.......
—
1
6
—
—
0
—
—
—
—
9
Malmö.........
—
1
10
—
i ,
11
—
—
—
—
10
Landskrona ......
—
1
5
—
i
0
—
—
—
—
11
Varberg........
—
1
5
1
—
tf
—
—
—
—
12
Göteborg: Västra ....
—
1
14
2
—
16
—
—
—
-*
13
Östra ....
—
1
11
—
—
11
—
—
—
—
14
Uddevalla.......
—
1
5
1
—
6
—
—
—
—
15
Mariestad.......
—
1
5
—
i
6
—
—
—
—
16
Lidköping.......
—
1
6
—
—
6
—
—
—
—
17
Skövde.........
i
—
6
—
—
(i
—
—
—
—
18
Kristinehamn......
—
1
0
—
—
0
—
—
—
—
10
Arvika.........
—
1
5
—
i
6
—
—
—
—
20
Söderhamn.......
—
1
6
—
<*
—
—
—
- j
Summa
1
19
141
6
7
154
—
—
—
. —
2. Samskolor.
21
Norrtälje........
-
1
3
—
—
8
3
—
3 1
22
Södertälje.......
1
3
—
—
8
2
1
—
3 1
23
Vadstena........
1
3
—
—
8
3
—
—
3 1
24
Vimmerby.......
—
1
2
—
1
3
3
—
—
3 I
25
Ängelholm.......
—
1
3
—
—
3
3
—
—
3 1
26
Trelleborg.......
—
1
O
—
—
3
3
—
—
3 |
27
Strömstad.......
—
1
3
—
—
3
2
—
1
3
28
Alingsås........
—
1
3
—
—
3
3
—
—
3 [
29
Åmål.........
—
1
2
—
1
3
3
—
—
3 I
30
Falköping.......
—
1
2
—
1
3
3
—
—
3 1
31
Filipstad........
—
1
3
—
—
3
3
—
—
3
32
Askersund.......
—
1
3
—
—
3
3
—
—
3
33
Sala..........
—
1
3
—
—
3
2
1
—
3 |
34
Köping........
—
1
2
—
1
3
3
—
—
l i
35
Arboga.........
—
1
3
—
—
3
1
—
3 |
36
Örnsköldsvik ......
—
1
3
—
—
3
3
—
—
3 |
37
Skellefteå.......
—
1
2
—
1
3
3
—
—
3
38
Piteå.........
—
1
3
—
—
3
2
—
1
3
39
Haparanda.......
—
1
3
—
—
3
3
—
—
i 3 |
Summa
—
19
52
—
1 5
1
*>7
52
3
2
57
Anm. Bland ämccslärarinnorna -vid Tarje Barnskola är inräknad en första lärarinna. — *) E. o. lektorer,
adjunkt, avlönade av staden. — 4) Undervisningen bcstrides av gymnastiska centralinstitutet, — 5) Platsen va
-
ningar vid de allmänna läroverken höstterminen 1912.
12.
|
13.
II 14.
|
IS.
|
13.
1
17.
| 18.
|
19.
| 20.
1 21.
Extra lärarbefattningar.
Ö v n
n g s 1 ä
r a r b e
f a t t n i
n g a r.
1
Man-
Kvinn-
J
Teckningslärare.
Musiklärare.
Gymna-
stiklärare
Lärarin-
liga.
liga.
Summa.
Ordinarie.
Biträdande
Ordinarie.
Manliga
ordinarie.
kvinnl.
Manliga.
Kvinnliga
(kvinnliga)
Manliga.
Kvinnliga.
bete.
1
1
1
1
1
4)
i
1
1
—
1
1
—
—
1
_
2
2
—
2
1
—
—
1
—
«)i
—
3
>)2
—
—
—
i
—
1
_
i
4
—
2
—
i
—
1
—
i
_
5
—
—
—
—
i
—
1
—
i
_
f)
—
—
—
—
i
—
1
—
i
_
7
—
—
—
1
—
—
1
—
i
_
8
5
—
5
—
i
1
1
—
i
_
9
—
—
1
—
—
6)1
—
i
—
10
—
—
—
i
—
1
_
i
11
1
—
i
—
i
1
1
_
i
12
5
1
3
—
i
—
1
_
i
13
2) 3
—
3
1
—
—
1
—
i
_
n
—
—
—
i
—
1
—
i
_
15
3) 5
—
5
1
1
1
1
—
i
«) 1
—
16
17
—
—
1
—
—
1
—
1
—
18
—
—
1
—
—
—
1
1
_
19
—
—
—
i
—
1
—
1
—
20
25
1
2(1
10
10
2
1»
1
19
—
_
1
1
1
1
21
2
—
2
1
—
—
1
—
1
1
22
—
—
—
1
—
—
1
1
1
23
—
—
—
1
—
1
—
1
1
24
i
—
—
—
1
—
—
1
6)1
1
25
—
i
—
1
—
1
—
6) 1
1
26
—
—
—
1
—
1
—
6)1
1
27
—
—
—
1
—
1
—
6)1
1
28
—
—
—
1
—
1
—
1
l
29
1
i
—
1
—
1
—
1
1
30
—
—
—
1
—
1
—
1
1
31
—
—
1
—
—
1
—
1
1
32
—
—
—
1
—
1
—
1
1
33
—
—
1
—
—
1
—
1
1
34
2
—
2
1
1
—
1
1
—
1
1
1
1
35
36
—
—
—
1
—
1
—
8)1
1
37
—
—
—
1
—
1
—
6)1
1
38
—
—
1
—
1
—
1
1
39j
5 1
1 |
6 1
4 1
15
—
16
3 1
19
|
19
1
avlönad av staden. — 2) Därav 2 e. o. lektorer, avlönade av staden. — 3) Därav 3 e. o. lektorer och 1 e. o.
kant. — 8) Ord. innehavaren tjänstledig.
14
Tab. 1 b). Antal ämneslärar-, övningslärar- och övningsskollärar
-
i.
Seminarier.
2.
3.
4.
5.
7.
|
8.
9.
|
10.
11.
2.
Rektors-
Ordinarie adjunktsbefattningar.
befattningar,________ _
uppehållna
av
Manliga.
Kvinnliga.
Extra
rdin
k
befatt
ningar.
be
full
mäkti
gade
rekt.
för
ord
nade
rekt.
ä
P:
C
c»
a
3
3
B
K
b
Ä''
B
Manlig» seminarier.
1
Uppsala......... —
Linköping........ —
Strängnäs........ —
4
Yäxjö.......... 1
Lund.......... —
Göteborg......... —
Karlstad......... 1
Härnösand........ 1
9
Luleå.......... —
10
Summa 3
1
2
1
14
—
1
4
—
—
31
15
—
12 2
—
3
1
—
12
1
3
—
6
27
7
1
4
4
4
4
5
4
4
1
4
1
4
8
37
1
1
3
Kvinnliga seminarier.
Ill
Stockholm........ 1
1
Skara.......... —
■ 1
Falun.......... 1
1
Landskrona....... 1
1
Kalmar......... 1
jl
Umeå.......... —
117
Summa 4
1
o
2 1
2
—
—
2
1
1
2
—
2
—
9
4
3
—
2
—
2
—
2
2
1
2
—
13
1
15
befattningar vid statens folkskoleseminarier höstterminen 1912.
13.
1 H. II 15-
1 18. | 17.
|| 18. | 19.
| 20.
II 21.
| 22.
| 23.
j| 24. | 25. | 28.
''| 27.
| 28.
1 29.
1 30. || 81.
1
1
ö v n
i n g
s I ä r a r b c
fat
t n 1
n g
a r.
Övningsskollärar-
befattningar.
Tecknings-
lärare.
Musiklärare.
Gymnastik-
lärare.
1
Slöjdlärare.
Lärare i
trädgårdsskötsel.
Lära-
Manliga.
Kvinnliga.
Summa.
Manliga.
Kvinnliga.
Samma.
Manliga.
Kvinnliga.
Samma.
Manliga.
Kvinnliga.
Summa.
i
Manliga.
1 Kvinnliga.
Samma.
Manliga.
1
Kvinnliga.
1 Summa.
rinnor
i hus-  lig
eko-  nomi
1
1
1
1
1
1
1
1
1
i
1
2
2
1
—
1
1
1
—
1
1
—
1
1
—
1
i
—
1
—
2
—
2
2-
1
—
1
1
—
1
1
—
1
1
—
1
i
—
1
—
4
—
4
3
1
—
1
1
—
1
1
—
1
1
—
1
i
—
1
—
3
—
3
4
1
—
1
1
—
1
1
—
1
1
—
1
i
—
1
—
2
—
2
5
1
—
1
2
—
2
2
—
2
1
—
1
i
—
1
—
5
—
5
6
1
—
1
1
—
1
1
—
i
1
—
1
i
—
1
—
2
—
2
7
1
—
1
1
—
1
1
—
i
1
—
1
i
—
1
—
3
—
3
8
1
—
1
1
—
1
1
—
i
1
—
1
i
_
1
_
3
_
3
9
8
1 |
9
10
—
10
10
—
10
9
—
9
9
—
9
—
20
—
20
1°|
—
1
1
_
1
1
1
i
1
1
1
1
1
2
2
1
1
ll!
—
1
1
—
1
1
—
1
i
—
1
1
1
—
1
1
—
3
3
12
1
—
1
—
1
1
—
1
i
—
1
1
—
1
1
—
—
2
2
13;
—
1
1
—
1
1
—
1
i
—
1
1
1
—
1
1
—
3
3
14
—
1
1
—
1
1
—
1
i
—
1
1
1
—
1
1
—
3
3
15
—
1
1
—
1
1
—
1
i
—
1
1
1
_
1 1
_
_
2
3
16
1
5
6
—
6
o
—
6
6 ;
0 1
6
5
1
6 1
4
_
15
15
17
16
Tab. 2. Manliga ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna höstterminen 1912, fördelade efter ålder vid
avläggandet av studentexamen.
1.
2- 1
3. |
4- 1
5. |
6. |
7- 1
8. |
9. | 10.||
11 1
12. |
13. || 14. |
15. |
16. |
17. || 18. |
19. |
20. ||
21.
It
e
k t
0
e
r.
Lektorer.
A d
j "
n
k t
e r
!
vid allm.
läroverk.
vid
hög-
re
lära-
vid
allm. läroverk.
Högre
allm.
läroverk.
Realskolor
vid
folkskole-
vid
vid
Realskolor
vid
vid
folk-
skole-
semi-
nari-
j Ålder.
för gossar.
sam-
sko-
lor.
S:a.
rin-
nc-
sem.
seminarierna
högre
allm.
läro-
verk.
högre
lära-
rinne-
sem.
S:a
ek-
torer.
Högre
allm.
läro-
för
sam-
sko-
lor.
S:a.
högre
lära-
rinne-
S:a ad-  junk-  ter.
1
lekt.
adj.
lekt.
adj.
adj.
lekt.
Be-  full-  m ak-  ti ga-  de.
För-
ord-
na-
de.
S:a.
verk.
gos-
sar.
er.
i 16
år
2
_
2
i
—
1
—
—
i
! 17
>
5
—
1
—
i
—
—
—
—
16
—
16
21
2
i
24
—
2
26
i 18
>
9
—
—
4
2
15
1
2
i
3
69
5
74
101
23
8
132
—
10
142
19
»
17
i
—
5
9
32
—
—
3
3
73
1
74
172
36
14
222
i
7
230
20
>
5
—
—
5
3
13
—
3
2
5
51
1
52
in
42
15
168
—
10
178
21
»
—
i
—
4
1
i G
—
1
—
1
23
1
24
45
22
6
73
—
4
77
22
>
—
—
—
—
1
1
—
—
—
9
—
9
36
10
5
51
—
5
56
23
>
—
—
—
—
1
1
1
1
5
—
5
22
3
1
26
—
1
27
24
>
—
—
—
1
—
1
—
—
—
—
1
—
1
7
7
1
1 15
—
2
17
25
>
3
—
3
2
1
1
4
1
5
26
5
i
—
1
4
1
—
5
—
5
27
>
1
1
2
—
—
—
1
—
—
1
—
1
2
28
>
—
—
—
—
1
1
29
2
30
>
1
—
—
1
S:»
36
2
1
19
19
i 77
1
'' 7
8
15
| 253
8
261
| 526
147
52
725
i
43
769
Medelålder 19 64 år.
17
Tab. 3. Manliga ordinarie äinneslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna höstterminen 1912, fördelade efter ålder vid
inskrivning* vid universitet eller högskola.
j
1.
i 2.
1 3.
! 4
1
1 *>•
I 7.
"| 8.
1
1 10. || 1 1
! 12-
13. i
i 4.
i
16.
| 17.
1 f«.
| 19.
j 20.
II 21. ''
It e
k
1 O
r e
r.
L e
I; t, o r
: r.
1
A (1
j «
11
k t
e r
vit
allra, läroverk.
vit
j vid
allm.
läroverk.
|j
Högre
allm.
läroverk.
i
Realskolor
ji
1 ro
i
folkskola-
vid
högre
alim.
vid jj
h ögre
lära-[
Realskolor
r
vid
högre
lära-
|
i
1 för
gossar
i sam
.{ sko-
1
j
I Tin-  ne-
1 seminarierna
S:a.
Högre;
folk-
skole
,1
-i S:a.
j lor.
S:a.
J sem.|
läro-,
rinne-ji
alim.
för
gos-
sar.
sem i-
|! »dj.
lekt
i
i
i adj.
j lekt
1
•j ndj.
j
1
1
j|
!
1
j Be-  I _ ,
| full
j lekt. mak
[tiga-  | de.
'' För
1 ord-  ’ na-  [ de.
o
j o:a.
verk.
sem. j
h
II
läro- |
verk. i
sko-
lor.
se in.
nari-
er.
1
16
år
i —
''
i
i ~
—
I _
|__
_
i
i
i
1
17
5
| _
! i
1 ~
i
7
| —
1 —
Ij _
n
— j;
ii
16 ;
i
11
18
_ i
2
20
i 13
>
7
-
—
| 2
i 2
In
i
| i
2
i
|i 3
64 i
3 |
37
82
20 1
6 i
lOSj
_ i
9
117
!19
>
17
1
7
i o
! b
83
—
—
3
| 3
72 |
2 J
74
140 |
30
i
11 |
181!
i
4
186
1 20
*
3
—
i
! °
4
10
—
2
2
1 4
54
2 ,
56
123
39:
12 i!
3.74''
_
9
183
i31
*
4
1
—
4
1
10
—
1
—
1 1
29 j
i ii
SO
61 j
23
9 j
93
— ;
7
100
22
>
—
—
—
: i
—
1
—
1
—
1
12
— JI
12
40
14
7 |i
611
_ j
)
6 1
67
i 23
i
>
—
—
i
1 |
2
—
_
—
5
— i
5
34 i
7
2 Ij
43
43
24
> ;
—
—
__
1
i
~
i
1
o
O
—
•»
o
15
9
_ ji
24!
O
26
j 25
, ;
—
-
—
i
—!
i
—
—
_
— !
— 1
—
3 i
2
2 |j
7
7
26
> I
_
-|
—
-
!
—
~ 1
_
2 |
— i
2
4
1
11
6
2
8
27
■
—
1
—
-1|
i
—
1 j
1
2
—;
~ ii
—
2
1
— I!
3
—
2 i
5
j 28
>
—
-
—
—
1 !:
1 I
~ i
_
—
—
— i
_ ij
—
2 i
- i
— j!
2\
_ :
2
29
>
— j
— 1
—
_ l
— Il
— |
—
—
i
_
2 |
__ |
2
2
30
>
— |
—
— 1
II
- 1
-1
- i
—
—
— ii
_
1 i
— il
n
— |
|
1
S:a
36
2 !
i
19 !
19 II
77 |
i
i
7 |
8 1
15
253 |
8 1 261j
i
526 I 147 |i
51 II
724-1
1
1
1
43
768
) Dessutom 1 adjunkt, som. ej varit inskriven vid universitet.
Medelåldern 19*97 år.
3—131873. Lära r elönenämn deri.
2.
18
Tab. 4. Ämneslärarinnornas vid statens samskolor och. h. lärarinneseminariet samt
de ''kvinnliga adjunkternas vid folkskoleseminarierna höstterminen1912 ålder vid
inskrivning vid universitetet (högskola) eller vid intagning å högre lärarinneseminarium.
14. | 15. H 16.
Kvinnliga adjunkters vid folkskoleseminarierna
ålder
Ämneslärarinnomas vid statens garnskolor och högre lärarinneseminariet
ålder
vid inskrivning
vid universitet
vid intagning ä högre lärarinneseminariet |j
»11». liXoui i-.uuminonnm
i vid intagning |
| ä högre lära- j
irinneseminariet.|
vid inskrivning)
vid universitet |
Ålder.
Salu t-j
tt
•
iiSawt
Hogre
larannnesem. j.
Samskolor.
Samskolor.
Ord.! Vik.
15 år
!l 1 i
g:a i 5 ! 1 |
(>
11 i 24 | 5 40
2
6'' 4 !; 12 || 58
4 | 2 || O! » | =11 « i!
Anm. Av de ordinarie ämneslärarinnorna vid statens samskolor hava 15 icke vant inskrivna^ vid
tet eller högre lärarinneseminarium. — l) Sedermera även inskriven vid universitet vid års ålder. ) Sederm
iiven inskriven vid universitet vid 43 års ålder.
Tab. ö. Manliga ordinarie ämneslärare vid de allmänna läroverken, högre lärarinne
seminariet
och folkskoleseminarierna, höstterminen 1912, fördelade efter det antal
terminer de tillbragt vid universitet (högskola) före första ord. anställning vid hit
hörande
slag av läroanstalter.
f
1
Antal
ter-
miner.
1 2. j 8. | 4. | 5. | 0.
11 r 1
vid allm. läroverk.
Högre
Realskolor
allm. ~
Tgam
läroverk. 1 för gossar. , ,
I 7.
t 0
1
|| ,
J 8.
r e
vid
! högre
lära-  rinnc
j sem.
1 0. i io. |( 11
r
'' vid folkskola
! seminarierna.
lekt
1 adj.
| lekt
1 adj.
1
adj.
|| S:a.
i
lekt.
'' Be-  ; full—
i mäk
t tiga-  | de.
i
1!
1För_ Ii
ord- 1 S:n.
Inade. 1
i
i
2 term.
'' _
| _
3 >
—
| —
i —
—
—
_
4 >
i, i
—
—
1 —
i
2
_
! i
. _
1
5 >
1 1
—
! —
j _
j _
i ?
6 »
__
—
! —
1 _
j _
_
i
1
7 .
: -
—
i
i
i
1
2
! _
i
i
1
1
9 >
i -
—
2
2
i
_
i
1
10 »
1
—
—
1
2
4
_
11 >
■ 1
—
—
3
i
•i
_
i
1
12 >
3
—
—
1
i
5
_
i
i
2
13 »
i
—
—
—
o
i)
! 4
_
i
1
14 »
2
—
—
1
>»
O
6
15 >
i
—
1
•2
4
_
16 >
5
i
O
9
i
i
1
17
»
18
»
2
6
i
i
1
3
10
i
i
2
19 >
i
—
—
1
_
2
_
20 »
3
—
1
i
o
_
_
i
i
21 >
2
—
—
i
3
1
i
22 >
2
1
_
3
23 »
—
_
24 »
_
»>
25 >
—
—
_ j
_
26 »
2
—
—
_
2
_
1
i
27 >
9!» .
~
—
—
—
—
29 .
Z
~
—
—
—
30 >
—
—
—
_ 1
_
_
—
31 >
- j
—
—
_
— 1
32 >
—
_
_
1
i
33 >
_
_
_
34 ,
_
_
35 >
—
—
_
_
j
36 .
1
38 >
el. mer
~ 1
- 1
-1
— I
—
—
—
—
S:a |
36 {
2 1
ii
19 |
19 !
77
i
7
8 |i
loj
16.
17.
20. 21.1
Lekt o
vid allm. läroverk.
I vid
vid j högre
högre lära
allm. rinne
läro- j semiverk.
uari
-
Realskolor
Tinne
scmi
för i samgos-
i sko
S:a. i seini
-
: nan
11 a i* i -
261 526 147
4)51 :| 724
1
mw, oo V Ord.rekt°r vid femkl. läroverk (realskola). - *) Därav 1 med 38. 1 med 44,1 med 45 term. - *) Därav 1
tm koHegabefattning. ^
'' ~ DeSSatom 1 Bom eJ varit inskrivon vid universitetet, men erhållit ansökningsrätt
Medeltal för lektorer 18 56 terminer, för adjnnkter 13-72 terminer.
Tab. 6. Antal lecligförklarade adjunkts tjänster vid vissa allmänna läro
verk
och folkskoleseminarier åren 1005—1913 samt antal sökande
till dessa tjänster.
f Uppgifterna rörande de allmänna läroverken hava erhållits från läro verksöverstyrel sen.)
i ''
■
1
2 1
3 1
4
ö i
ö i
Il
• i!
8 |
9 1
~ 10 1
ii !
12 i
13
1
1
A lira. 1
å r o v
e r k
F o 1
k s k
Gles
c in i
nar
i e r
| Allmänna läro- |
1905-
1906 |
1907-
-1909 j
1910-
-1912 |j
1905-
1906
1907-
-1909
1910-
-1912
| skoleseminarier i
Antal
Antal |
Antal 1
Antal 1
Antal
Antal
Antal
Antal
Antal j
Antal
sökan-’
tj än-
sökan-
tian-
sökan-1
tjän-
sökan-
ijän-
sökan-
tjän- |
sökan-
j
i
ster ;
de !
1
ster
de 1
stel- :
de
ster
de
sfer
de
ster |
de
1 Uppsala ....
4
32 :
8
38
1
3
19 j
2
21
1
t>
u
2 i
12 ;
j Strängnäs . . .
—
— :
2
i 21
0
45 ji
—
—
3
13
1
i
| Linköping . . .
2
26 |
12
j 140
3
c
Ofj 1
2
14
s
12
1
4
Växjö.....
3
54
''i
77
f>
29 j
1
10
4
6
5
;)
5 Kalmar ....
2
19
6
! 72
3
•>> !
i
!
1
9
1
3
ii
Landskrona . .
2
35
—
I _
1
14 j
1
12
1
~
i
2
Lund.....
3
35
4
32
2
19 j
1
13
1
8
i
6
Göteborg . . .
9
124
18
287
11
126 !
1
3
16
2
2
Skara .....
»
94
9
59
6
35
1
—
1
2
Karlstad . . .
6
67
i
70
6
a
2
20
3
8
C)
6
Falun.....
1
13
8
41
O
O
23
—
—
2
6
2
3
Härnösand. . .
j 2
21
12
i a4
5
16
—
: —
2
4
3
4
| Umeå.....
i 2
, 19
1
4
4
16
i
5
1
2
[ -
__!
Luleå......
2
i 19
7
I 12
13
12
i
| —
10
7
Summa
4<>
j 558
101
893
70
i 410
12
| 10S
! 24
85
| 33
! 71
; Medeltal sökande
| _
! 12-13
—
884
—
i -V99
—
] 900
—
354
_
I ‘-15 |
Anm 1 Endast sådana allmänna läroverk äro i tabellen upptagna, vilka aro belägna i städer,
där folkskoleseminarier finnas (Stockholm dock ej medräknat, jfr anm 3). — Anm. 2. De adjunktstiänster
vid folkskoleseminaricrna, vilka förklarats lediga endast for kvinnor, aro ej i tab. upptagna.
Av sökande till adjunktstjänster, som ledigförklarats för såväl manliga som kvinnliga lärare, hava
endast do manliga sökandena i tab. medräknats. — Anm. 3. Vid Stockholms folkskoleseminanuin har
under här ifrågavarande period ej ledigförklarats någon adjunktsbefattning, till vilken manlig sökande
ägt tillträde.
21
Tab. 7. Ålder vid första befordran till lektorsbefattning vid de allmänna
läroverken läsaren 1905/1900 —1912/1913.
(Uppgifterna äro dels hämtade ar ecklesiastikdepartementets berättelser om allmänna läroverken, dels
erhållna från ecklesiastikdepartementets statistiska avdelning.)
j Ålder vid be-  fordran.
Antal lärare befordrade under läsåren
Summa i
lärare
i Qn 5
xu06
! i9M-
I
1905-06.
1906-07.
1907-08.11908-09.11909-10.
1 1
1910-11.
1911-12.
1912-13.
i 27 år ......
__
i
|
_
_
1
! i
'' 28 >......
—
1
—
-
1
2
1
5
S 29 >......
1
—
—
—
1
—
—
2
j so >......
—
-
—
1
—
—
—
i i
31 »......
—
i
—
1
2
—
1
—
o I
82 »........
2
—
2
—
—
1
—
5
33 .......
—
2
i
1
—
—
—
4
3-1 >........
2
i
•
—
1
—
1
1
6
So >......
—
i
—
2
1
—
—
4 |
j 36 i......
9
—
_
1
—
—
-
—
3
37 *........
—
—
—
—
2
_
2
j 38 >......
—
—
—
—
-
—
1
-
i 1
j 39 >......
—
—
—
—
1
—
—
—
i j
1 40 ».......
—
—
1
_ '' ''
i
41 .......
2
—
—
_
1
—
3
! 42 >......
1
—
—
—
—
1
—
2
43 *......
—
—
i
1
—
—
—
2
44 .......
—
i
—
—
_
_
_
_
i
45 >.....t
—
—
—
—
1
—
—
—
i
48 .......
—
i
—
_
_
_
_
i
51 »......
—
—
_
1
- |
i
Summa
10
8
5
3
10
5
9
2
52
Medelålder
35-7 |
35’fi
33fl
36-7
34,
33''8
37-0
31-0
351
Anm. Här äro icke inräknade sådana lektorer, som förut varit befordrade till adjunkter.
22
Tab. 8. Ålder vid första befordran till ordinarie adjunktsbefattning1 vid
de allmänna läroverken läsåren 1905 06—1912 13.
(Uppgifterna äro dels hämtade nr ecklesiastikdepartementets berättelser om allmänna läroverken dels
erhållna från ecklesiastikdepartementets statistiska avdelning.)
Ålder vid be-  fordran.
Antal lärare befordrade under läsåren
!
Summa
lärare
1981—
19M-
1905-06.
1906-07. j
1907-08.
1908-09.
1909-10.
1910-11.i
1911-12. j
1912-13.1
''
23 år......
1
j
1
l
—
<
—
24 >......
—
—
—
i ;
— ''
1
| 25 >......i
—
— 1
1
1
2
—
1
*
! 26 >......
— i
2
—
2
2
3
—
—
9
i 27 >......
1
2
3
4
4
1
5
5
25
28 >......
2
i
2
4
1
3
5
9 i
27
29 >......
* 1
i
5
3
4
É>
5
3
28
30 »......
i
i
13
4
4
8
4
6
41
31 5......
2
6
6
4
5
2
1
7
33
i 32 »......
5
3
8
6
i
8
4
4
39
38 >......
6
4
10
5
6
2
7
7
47 i
34 »......
5
2
11
2
6
2
3
2
33
j 35 »......
4
9
12
4
2
5
3
2
41
36 >......
3
7
-
O
1
4
i
2
4
27
37 »......
5
7
4
3
—
i
1
2
23
38 >......
5
10
6
2
3
—
—
—
26
39 »......
3
2
2
—
2
3
—
—
12
j 40 >......
2
7
3
3
1
1
—
—
17
41 »......
2
4
2
2
-
—
2
—
12
42 »......
2
3
6
—
1
1
—
13
■
43 >......
1
4
3
—
—
—
1
1
10
44 »......
2
—
5
O
O
—
—
1
—
11
45 >......
1
1
3
—
1
—
1
—
7
46 >......
—
3
1
1
3
1
—
9
47 >......
—
2
O
2
—
1
—
<S j
48 =......
—
3
2
-
—
—
—
—
5
49 >......
—
—
—
1
1
—
—
2
50 >......
—
—
2
_
—
—
—
—
2
51 >......
1
2
i
-
1 “
—
i
—
—
4 !
53 »......
1
—
2
—
i _
—
—
— ’
3
54 »......
—
—
—
—
1
—
—
1
56 »......
—
—
i
1
—
—
1 —
—
2
60 >......
—
—
i
—
i -
—
i —
—
i
Summa
56
86
122
58
52
51
46
53
524
Medelålder
362
37-5
36-6
34-4
|
33-9
32-3
32-7
Sin
34-9
Tab. 9. Manliga ordinarie ämneslärare vid de allm. läroverken, högre lärarinne
seminariet
och folkskoleseminarierna höstterminen 1912, fördelade efter ålder vid
erhållande av första ordinarie befattning.
12. | 18. !
4.
| ■
11 e k t
Lektorer.
A d j u
Högre läroverk; Realskolor
o. h. lärarinne-j
seminarium.
Högre lärov. Realskolor
9. högre lä--------------
rarinnesem.
för |
sam"
gossar, j skolor.
Första ord.
Första
ord.
anst. såsom a,,st*Uln-
såsom|an8t.
såson
adjunkt, j adj. j
adj.
adjunkt.
Folkskole-;
seminarier, i
Ålder.
för gossar. | sämsk.
Första ord.
anställ n. såsom
Första ord. anställning
såsom
Första ord.
anställa såsom
adj. I lektor. I adj. lektor, adj. ( adj. ! lektor.
adj. | lektor.
Summa
*) Därav 1 vid högre lärarinneseminariet. — 4) Därav 2 vid högre lärarinneseminariet.
Medelåldern för lektorer 36*97 år. för adjunkter 35*74 år.
24
Tab. 10. De under höstterminen 1912 vid de högre allm. läroverken tjänst
görande
ordinarie tecknings- och musiklärarnas ålder vid erhållandet av
första extra ordinarie och av första ordinarie anställning vid
högre allm. läroverk.
1.
2.
3.
!
4.
1
5.
Ålder vid första anställningens eller
befattningens erhållande.
Teckningslärare.
1
Musiklärare.
Vid extra
ordinarie an-  ställning.
Vid ordinarie
anställning.
Vid extra
ordinarie an-  ställning.
■
Vid ordinarie
anställning.
21 år...............
1
1
22 >...............
3
_
2
_
28 >...............
7
1
1
_
24 »...............
4
2
4
4
25 •...............
2
2
3
2
26 »...............
4
5
4
3
27 ».....•..........
■2
2
3
4
28 >...............
i
1
i
4
29 ...............
4
—
i
1
30 ................
1
3
3
1
31 >.......■........
I
1
1
32 »...............
1
3
1
3
33 ................
o
O
—
i
34 »...............
1
_
—
3
35 »...............
2
4
1
36 >..............
—
4
_
1
37 ................
1
O
_
2
38 ................
1
1
_
_
39 » . . . ■ ...........
_
1
1
1
40 »...............
—
—
2
2
41 >...............
__
—
-
1
42 ................
1
_ ■
43 >...............
—
—
-
1
44 •...............
—
—
45 >...............
_
_
_
1
46 ................
—
1
—
47 »...............
—
1
1
_
4$ >...............
49
>.....
50
>...............
—
_
—
51
»...............
52
»............
53
»...............
—
— ;
_
_
—
—
54 >...............
—
- 1
-
1
Summa
37
38
27
38
Medelålder
27-3
315
|
28-4
31-9
Anm. De här ovan uträknade
medelåldrar äro givetvis icke att betrakta såsom normalåldrar
för extra ordinarie och ordinarie anställning, enär dels en de! vid exceptionellt hög ålder anställda befattningshavare
medräknats, dels en och annan befattningshavare före anställning vid högre allm. läroverk
haft anställning vid lägre allm. läroverk.
Tab. 11. Det antal tjänstår för pension, de ordinarie ämneslärarna vid de
allmänna läroverken är 1912 beräknats hava intjänat vid 65 års ålder.
Antal tjänsteår för pension vid
65 års ålder.
Rektorer (i egenskap av
ämneslärarc).
e- 1 ! ’ 8.
A d j u n k t e r.
|H. allm.
läroverk.
Real- oehljLektorer.)
i Real-och!
Barnsko- Pl,lsam-
I». nUm.l såmSko- Til]sam
lor.
i! mans-
läroverk.! “or maIls- i
| 35 eller mer..... n
i 34''/».....
134...........
I 33''/» . . .
I 33.........;
32''/».......
! 32....... .....
31''/»......
31 ... .
30''/». ...
30...... .....
29''/» ....
29..... ......
28''/» ....
28........;;;;;;
27'',».....
27...... ......
26''/».....
26...... ......
25''/».............
25..... ''
'' ''
24''/».......
24...... ......
23''/»............
23...... .....
22'';».....
22.....
21''/» .... ......
21.....
20''/»..... ......
20......
19''/»......
19..... ......
18''/»..... ......
18..............
17''/»......
17..... ......
16''/»............
16...........''
15''/»........
15......
14''/»...... .....
14.....
13''/»......
Il1/».....
29
4
-) 1
135
15
16
14
14
7
ii
325
34
15
22
14
15
9
119
14
6
I
6
4
144
48
21
29
20
19
11
Summa
—
"
::
—
tf
9
4
1»>
—
1
i
7
9
4
13 1
"7
—
5
6
5
13
1
1
3
10
10
i
| S)1
2
3
;
14
4
18
—
1 -
i!
—
;
7
i
O
i
4
—
1 -
—
—
f)
5
10
—
—
1
2
—
1 2
—
—
9
i
i! 10
!
—
—
—
! —
2
4
i|
6
■
—
—
I!
—
i
*>
2
4 I
—
—
—
2
4
2
6
—
—
—
; -
3
o
6
—
—
—
—
—
i
1
—
—
—
1
1
j
—
1
—
—
—
—
2
I
_
2
—
__
—
—
2
_
1 2
—
|
—
1
i
3
—
—
—
3
—
i
i
i
—
—
1
1
s
_
—
—
—
i
i
-
—
—
1
2
_
“2 |
—
—
—
—
—
—
—
—
—
j
—
—
~
2
i
3 i
—
—
1
1
_
—
— !
—
—
_
—
—
—
—
—
1
— i
1 |
—-
—
—
- !
_
j
—
— i
1
- 1
i
I |
—
—
—
—
_
—
—
—
—
_
-
1
—
1
- 1
—
— !
i ;
1
38
39
77
1
253
526
199
725
1
och med denTjinuaVfm^611 iTp uade’■ antagande att lärarna komma att tjänstgöra utan uppehåll från
sfirstilt
januari 1912. — Anm. 2 Samtliga rektorer vid högre läroverk, med undantag av de i noterna
a skot upptaga, voro lektorer. — Anm. 3. Samtliga rektorer vid realskolor och samskolor med undantag av
den i noterna särskilt upptagna, voro adjunkter. - *) En av dessa adjunkt. -“) Å^unTt - ektor
4 -13i873. Lärarelönenämnden. 2.
26
Tab. 12 a). De manliga ordinarie lärarna vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna höstterminen 1912,
fördelade efter civilstånd. __
i.
!
2.
3. 1
4- !
6. |
c. «
7- 1
8- 11
»■ 1
10. |
It. ||
12.
1............ !
L ärar c.
Gifta.
Summa
lärare.
G
f t a.
||
Till-
sam-
mans.
Ogifta. |
Utan!
barn.
j
Med |
ett J Öv- j
eller i riga j
flera lärare!
barn | med
mder| barn.
il år.
Till- j
sam- i
mans. i
r
Ogifta, i
1
Utan!
larn.
Med
ett
eller
flera
barn
luder
il år.
Öv- ji
riga ■
ärare;
■med
barn. !|
% li
%
% ;
%
Allmänna läroverk, i
Lektorer (inkl. rektorer) . j
66
39 |
167
18
224
200
22-76 j
1.3-45
57''58|
6*21
II
100
Adjunkter >
>
•
291
112 1
340
22 !
474
765
38-04 1
14-64;
+4-44!
Z-88|!
IOO
1 Tcckningslärare.....j
15
11
18
2 |
31 1
46
3z-6i j
23-9*|
39*3
4''35l
IOO
Musiklärare......
12
11
43
6 1
60
72
l6''67 j
15-28
5972
8''33!
IOO
I Gr vin nautik lärare . . • •
17
5;
36
ii !
52 |
60
Z4''64 i
7-25I
52-17
1594!
IOO
Summa |
J
401
178
<404
55*
841 |
1242
32''29 I
M''33
4863
4''75
IOO
Högre lärarinnesemi-
|
nariet.
|
| Lektorer (inkl. rektor) . .
1
2
4
2
8
9
lin
ZZ:i
44-45
22*22)
IOO
1
—
—
—
1
—
H
-
Summa
O
2
4
2
8
10
20*00
20* 00
40 O O
20-OO
IOO
Folkskoleseminarier.
j
Adjunkter (inkl. rektorer)
15
14
27
2
43
58
25''42
23-73
47-46
3*39
IOO
| Teckningslärare.....
4
| _
5
—
5
0
44''44
—
55-561
-
IOO
j Musiklärare......
i 2
8
—
10
10
—
j ZO''oo
8o*ooj —
IOO
Gymnastiklärare ....
3
1
5
1
7
10
30-00
IO*oo
50*00
j 10*00
IOO
Slöjdlärare.......
1
3
—
3
4
25*00
—
75-00
IOO
j Lärare i trädgårdsskötsel
1
j! 2
5
—
7
8
1
12-50
25''00
62-50
—
1 IOO
] Övningsskollärare ....
6
3
16
1
20
26
23-08
11 54
61-54! 3-84
1 100
»Summa
30
i| oo
1 60
i 4
05
125
2400
, 17-60
! 55’2c
3''2C
1
IOO
Sammandrag.
II
!;
;
1 Lektorer (inkl. rektorer) .
67
I 41
i 171
20
| 232
|| 200
22*41
1 *3-7*
57-**
* 6-65
IOO
j Adjunkter >
>
307
126
1 367
| 24
1 517
|
824
37-26
115-25
| 44''54
1 2-9
IOO
Teckningslärare.....
19
11
1 23
i 2
36
|
55
34" 54
| 20*oc
41 8
» 3’6<
J IOO -
Musiklärare......
12
13
1 51
6
70
|
S2
14-63
15-8.
62-2
5 TV
IOO
Gymnastiklärare . . . .
1 20
1 6
i 41
! 12
59
79
25-32
7’5<
5''9
2| «5>
)\ IOO
Slöjdlärare.......
1
i 5
1 —
3
4
25*00
-
75-0
D
—
IOO
Lärare i trädgårdsskötsel
1
2
5
1 —
7
8
12*50
1 z5''o<
62-5
D
—
- IOO
Övningsskollärare . . . .
6
1 3
16
1
20 I 26
23-08 || II''5
»i 615
4 3’8
41 IOO
Summa
433
1 202
677
65
| 044
1 1377
3145
II >4-6
7! 49 *
6 4"7
l\ IOO
Anm. 1. Vid fem folkskoleseminarier bestreds undervisningen i slöjd av andra vid seminariet
anställda personer. — Anm. 2. Vid sex folkskoleseminarier bestreds undervisningen i trädgårdsskötsel
av andra vid seminariet anställda personer
27
Tab. 12 b). De kvinnliga ordinarie lärarna vid de allmänna läroverken,
högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna höstterminen 1912,
fördelade efter civilstånd.
1.
1 2.
! »■
i 4.
5.
6.
7.
1
1
G i
f t a.
Lärarinnor.
1
I Ogifta.
j Utan
! barn.
Med ett
eller
i flera
| barn
i under
! 21 år.
Övriga
lära-
rinnor
med
barn.
Till-
sam-
mans.
Summa
lärarinnor.
A. Allmänna läroverk.
I. Högre läroverk.
Teok n i 11 gs !;i rån n n or..............
6
1 -
-
6
.Summa
6
i _
—
6
n. Realskolor.
1) Realskolor för gossar.
'' Teckningslärarinnor..............
10
_
10
Musiklärarinnor................
1
—
—
1
Summa
11
—
_
—
—
11
2) Sam,skolor.
Amnesliirarinnor...............
55
55
Teckningslärarinnor...........
15
_
_
15
Musiklärarinnor ..........
3
—
—
—
3
Summa
78
—
—
—
73
B. Högre lärarinneseminariet.
Amneslärarinnor.............
8
_
i
- 1
8
Teckningslärarinna...............
1
_
_
_
1
Musiklärarinna........
1
_
_
_
1
j Gymnastiklärarinna..............
1
—
_
_
_ 1
1
Handarbetslärarinna . . ;...........
1
-
—
—
— j
1
Summa
12
—
—
—
- |
12
C. Folk stol (“seminarier.
Adjunkter.................
12
_
‘) 1
_
i
13
Teckningslärarinnor..............
6
_
_
6
Musiklärarinnor.........
5 i
_
1
_
i
(i
Gymnastiklärarinnor..............
5
_
1
_
i
C
Lärarinnor i kvinnlig slöjd...........
6 !
—
- ''
—
_
(i
Lärarinnor i trädgårdsskötsel.........*.
1
_
_
_
1
Ovningsskollärarinnor.............
14 |
i
—
—
i 1
15
Summa
4»
i
8
—
4 1
53
'') Änka.
Tab. 13.
i. I
Ålder.
1
21
2
23
3
24
4
25
5
26
6
27
7
28
8
29
9
30
10
31
11
32
12
33
13
34
14
35
15
36
16
37
17
38
18
39
19
40
-20
41
21
42
22
43
23
44
.24
45
25
46
.26
47
27
48
!28
49
!29
50
30
Öl
i 3
52
82
53
133
54
134
55
35
57
iöfi
59
37
Snmma
De manliga ordinarie ämnes- och övningslärarne vid de allmänna
1912, fördelade efter ålder vid
2- 1
3.
4.
!
5.
6.
7.
8.
»•
10.
ii.
12. :
13.
Lek
Allmänna läro''
tor
e r.
A
d J
u n k
t e
r.
verk.
H. lära-  rinnc-  semina-  rium.
Summa
lek-
torer.
Allmänna läroverk.
Folkskoleseminarier.
Summa
adjunk-
ter.
Rek-  | torer.
■
Övriga.
Tillsam-
mans.
Rek-
torer.
Övriga.
Till-
sam-
mans.
Rek-
torer.
Övriga.
Till-
sam-
mans.
9
i
1
1
_
1
i
_
i
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_ .
_
1
2
»>
o
—
—
3
_
2
2
_
2
—
9
9
—
—
—
9
_
6
6
'') ‘4
8
1
8
9
—
2
2
11
2
5
7
7
—
17
17
2
1
3
SO
4
5
9
—
»
1
25
26
1
3
4
SO
9
10
19
1
20
2
27
29
—
1
1
30
4
15
19
—
19
2
23
25
—
4
4
29
3
16
19
—
19
—
32
32
2
3
6
37
4
12
16
3
19
6
35
41
—
1
1
42
2
9
11
—
11
4
28
32
—
1
1
33
_
12
12
12
4
41
45
1
2
3
48
_
13
13
—
13
1
18
19
1
3
4
23
4
14
18
—
18
2
24
26
—
9
2
28
1
12
13
13
9
u
22
24
—
2
2
26
_
12
12
1
13
l
22
23
—
—
23
1
7
8
—
8
2
17
19
1
1
2
21
5
5
—
5
2
10
12
9
u
3
5
17
_
5
5
1
6
2
16
18
—
1
i
19
1
5
6
—
6
1
8
9
—
—
—
9
7
7
-
1
—
8
8
—
—
8
1
6
7
-
7
1
5
6
—
—
6
_
1
1
1
—
4
4
—
4
_
—
1
2
3
—
1
i
4
—
_
_
1
6
7
—
—
—
7
_
1
!
—
1
—
11
11
—
1
X
12
2
2
2
—
4
4
—
—
4
-
_
_
—
—
1
1
—
—
J
_
1
1
—
i
—
2
2
—
—
—
2
_
-
_
—
—
2
2
l
_
1
3
—
2
2
—
2
—
1
1
—
—
1
_
1
1
—
1
—
—
—
—
_
_
_
_
—
3
3
—
g
_
1
1
_
1
—
2
2
-
—
—
9
—
—
—
—
—
1
1
— -
-
1
36
18S
224
Q
232
37
437
474
ll
32
43
517
'') Den ena av dessa rektor vid seminariet.
Lektorer
vid allm. lärov. . .
vid k. lärarinnesem
samtliga.....
Medelålder:
Adjunkter
34''55 år.
vid allm. lärov.
32''— >
vid folkskolesem.
34-47 »
samtliga . . . .
34-91 år.
3405 >
34-88 >
läroverken, Högre lärarinneseminariet samt folkskoiesemlnaiierna höstterminen
ingående av första äktenskap.
14-
!
16''I! 16-
[
17.
[
18.
[|
19. J 20. " |
21. |
22’.
Oviiingslärare.
Tio-kmngslärarc.
Ali
manna
läro
verk.
Folk
skole
semi
narier.
:
i'' Summa.
Musik lärare.
Gymnastiklärare.
All- |
män na j
läro
-
Foik
skolo
semi
-
All
-
Summa. ! n!?nna
| sujux- i!
i läroverk.
i narier. |!
verk.
i
1
2
0
1
i
3
1
I -
I!
1
2
mi
4
10
0
»
5
4
•i
7
3
2
II
3
—
j:
1
Folk
skole
semi
narier.
Summa.
•i
4
3
5
5
2
7
4
2
4
5
1
1
1
1
1
3!
30
00
10
70
59
23.
|
24.
25.
Slöjd-  lärare
vid folk-  skola.
; Lär. i
1 träd-  | &årds-  skötsel
j och vid
iolksko-  | lesemi-  1 narierna.
Övnings-  skollä-  rare vid
folk-  skole-  seiui na-  rier.
i
i
1
''
—
!
j J
—
2
*?
1
t
1
3
4
—
—
1
fj
—
1
t)
0
1
1
O
1
1
5
8
—
—
1
t(
—
l
10
—
—
ii
—
1
12
—
—
13
—
—
—
14
—
—
—
15
—
1
—
16
—
—
—
17
—
—
—
18
—
—
19
1
—
20
—
—
21
—
—
—
22
—
—
23
—
—
- |
21
—
—
2.V
—
— 26
—
—
|27i
—
—
28;
—
—
29:
-
j
—
—
(30;
—
—
1
31!
—
—
—
32!
—
—
o;
»o
— I
—
31
Z 1
—
35
36
3 !
7 1
20
37(
Tecknin y slärare
vid allra, lärov.....31''2Si år.
vid folkskoleeem. . . . 33''40 >
samtliga ....... 31''56 >
Medelålder:
Musiklärare
vid allm. läroverk . . 3105 år.
vid lolkskolesem. . . . 32''— >
samtliga.......31''19 >
Gymnastiklärare
vid allm. läroverk . . 32''64 år
vid folkskolesem. . . . 32— <
samtliga.......3247 *
30
Tab. 14. Antal ordinarie, extra ordinarie och vikarierande lärare vid
de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna
höstterminen 1912, fördelade efter värnpliktsförhållanden.
Läroanstalter.
Vid värnpliktsmönstringen
Summa.
godkända. i
ej godkända. |
Allmänna läroverk.
;
Ämneslärare.................
823
469
1,292
i Övningslärare................
168
41
209
Högre lärarinneseminariet.
j
[ Ämneslärare..................
5
7
Folkskoleseminarierna.
1
1 ..
Ämneslärare..................
53
28
81
Övningsskollärare................
24
2
26
32
12
44
Summa ämneslärare
881
504
1.385
Summa övningslärare
200
58
258
Samtliga
1,081
557
1,688
B. Lärare och lärarinnor vid folkskolor.
/
i) Antal ordinarie, extra ordinarie och vikarierande folkskollärare
och folkskollärarinnor år 1912, som till lärarelönenämnden
lämnat uppgifter.
&—13i873. Lärare!önenämnden.
2.
u
Tab. 15 a). Antal ordinarie och extra ordinarie folkskollärare och folkskollärarinnor,
som till lärarelönenämnden lämnat uppgifter.
I]_ 4. " [_ 5-
1 c- 11
Ordinarie lärare.
9.
!
10. i! 11._j
Extra ordinarie lärare.
Län.
Manliga.
1
Kvinnliga.
Samtliga
ord.
lärår
och lä-  rarinnor.
Manliga
tjänst-
görande.
Kvinnliga
tjänst-
görande.
Samtliga
e. o.
lärare
och lära-  rinnor.
?j än st-  örande.
!
Tjänst-  lediga. ;
Summa.
Tjänst- i
görande, j
Tjänst-1
lediga. |
Summa.
154
—
154
620
620
774
14
i9,
63
204
1
205
166
1 i
107
372
15
32
4<
136
2
138
59
4
(8
201
4
8
12
177
180
139
1 ,
140
320
10
13
23
326
1
327
96
1
97
424
10
16
36
222
228
78
1
79
:t07
i
O
10
163
106
33
—
33
1*1
1
1
2
199
85
4
203
96
—
90
299
3
8
11
85
16
—
10
101
i
1
2
133
3
130
44
3
47
183
6
9
15
*288
295
54
—
54
349
6
4
10
580
184
9_
ISO
772
22
27
49
143
143
50
1
51
194
•>
10
j 13
277
1
278
225
5
230
508
l
15
20
262
249
6
4
208
253
96
71
1
9
97
73
36o
326
6
5
16
7
i 12
299
8
307
78
—
7S
385
7
9
16
228
230
93
3
i)0
320
ii
10
21
157
227
4
457
231
94
117
9
1
!S0
118
253
349
5
5
4
1
S
9
190
11
201
139
4
143
344
4
11
15
197
4
201
109
9
112
313
11
10
21
91
1
9
92
33
—
:13
125
—
i
1
51
53
49
—
49
102
—
4
4
96
i
2
i IS
44
1
45
143
10
25
ilo
Stockholms stad . .
Stockholms
län
Uppsala
»
Södermanlands
»
Östergötlands
>
Jönköpings
»
Kronobergs
»
Kalmar
»
Gottlands
>
Blekinge
»
Kristianstads
>
Malmöhus
>
Hallands
>
G Stel). och Bohus >
Älvsborgs
•
Skaraborgs
>
Värmlands
>
Örebro
»
Västmanlands
>
Kopparbergs
»
j
Gävleborgs
»
|
Västernorrlands
>
|
I Jämtlands
»
j
Västerbottens
>
. Norrbottens
>
!
Summa
5133
S2 || 5 215
7S3
so
2 SB) 8 034
109
298
4«;
Anm. 1. Enligt ecklesiastikdep:ts berättelse om folkskolorna år 1912 utgjorde antalet ord. lararbefattmngar
vid folkskolorna vid slutet av samma år 8,542, av vilka 5,539 innehades av manliga och 3,003 av kvinnliga lärare,
v ni t!t
både 8 034 nämligen 5 215 mani. och 2,819 kvinnl. lärare inkommit tiU nämnden med upp
gifter
Anledningen till den bristande överensstämmelsen är att söka däri, att i ecklesiastikdep:ts statistik 2 linie och
§58 lär er i Stockholm vilka undervisat i folkskolans två lägsta klasser, motsvarande vid Övriga skolor i riket småskola
eller småskoleavdelning, redovisats bland larm och lärior i småskolor, varemot de i lararelonenamndens statistik,
enär samtliga avlagt folkskollärarexamen eller erhållit dispens därifrån, förts till lär. i folkskolan. A andra sidan
äro i
bär ovan oj upptagna 14 larm o. 15 Utom, anställda vid lapska, finska och svenska missionssallskapets
skolor då dessa larm o. lärrnr ej tillhöra dem, som utgjort föremål för nämndens förslag till lönereglering. Dessutom
skola''från eckl-departementets uppgifter dragas 40 mani. och 41 kvinnl. tjänstlediga lärare, vilka till nämnden cj
lämnat mmgifter samt 272 manliga och 386 kvinnliga lärarbefattningar. vilka vid slutet av år 1912 stodo vakanta.
Anm Enlio-t ecklesiastikdep-ts berättelse om folkskolorna år 1912 utgjorde antalet e. o. lararbefattmngar vid
srntmt av samma år 46? va^av 189 innehades av mani. och 280 av kvinnliga lärare. Skillnaden me lan dessa tal
o«,»iTrnn
<1p1s däroå att 41 lärior i Stockholm folkskolors första och andra klasser i eckl.
I Statistik7äro förda till lärarinnor i småskolor, men i ovanstående tabell till folkskolor (jfr anm. 1), dels därpå,
atssric
«•
38
™
17 innehafts av manliga och 21 av kvinnliga lärare vid slutet av ar 1912 stodo \ akanta.
36
Tab. 16 b). Antal vikarierande folkskollärare ooh folkskollärarinnor, som till lärare
lönenämnden
lämnat uppgifter.
1.
2.
1 »■
J_4-
I 5.
I! f>.
1 7.
1 8-
i »•
|
12.
| 13.
I 14-
I is. |ie.[| 17.
| 18.
1 19.11
L ii n.
1
t
Munliga.
Kvinnliga.
s
tt
d
iJli
cair
ion
n 11 i
ga.
[Krig
Med folk
skollärar-
exainen.
Med smaskollärar-
examen.
Övriga.
Summa.
Med folk-  skollärar-  examen.
CL
ft (C
p 3
S £c
n vr
a o
-t
»
►i
Övriga.
Summa.
Med folk-  ■ skollärar-  examen, ej
pensionerade.
Mc
sk
e
pang
iolk-
rar-
len,
erade.
a.
Tillsammans.
hj pen-
sionerade.
Pensione-
rade.
bj peu-
sionerade
Pensione-
rade.
->
to
i a
w*
p
_ *
P 3
D
‘
ep
B
g
9
Manliga.
IT
5
D
I ep
I
p
1 Manliga.
K vinnl.
5
B
p
{ Stockholms stad .
8
_
i
1
1 8
40
_
j _
40
8
j 40
ji 4H
''
1
I
i—
1!
| __
48 i
J Stockholms
län
6
5
—
_
1 ii
0
—
i
U 1
8
6
6
12
j 5
1 5
_
2
2
| 19 !
| Uppsala
:
6
5
~
11
10
—
10
—
! 20
6
10
u;
5
!
1 5
_
j 10
10
i -1 ''
j Södermanlands
1
6
i
i
s
8
—
14
—
22
6
8
1 14
i
1 1
| 1
14
: 15
30
j Östergötlands
/
6
9
—
2)1
le
O
—
13
*) 2
18
6
3
i»
9
i J>
1 1
16
34 j
Jönköpings
>
12
10
i
s) 1
24
8
-
21
—
29
12
8
20
10
i 10
2
21
23
53!
Kronobergs
>
9
8
—
—
17
2
—
29
—
31
9
2
i 11
8
8
29
29
48 i
Kalmar
»
6
8
—
4>4
15
3
—
29
—
32
6
3
9
8
—
'' 8
1
29
30
47
Gottlanda
>
1
6
—
_
7
—
—
1
1
1
1
6
_
ii
_
1
!
•si
Blekinge
>
8
2
6)1
11
4
-
12
— |
16
8
4
12
2
—
h>
1
12
13
27
Kristianstads
12
10
——
—
22
2
—
11
—!
13
12
2
14
10
—
10
11
11
1
85 |
Malmöhus
>
17
5
—
*)1
23
12
—
9
—
21
17
12
29
5
__
5 i
1
91
10
44
| Hallands
>
2
1
1 r) 1!
5
5
—
6
— 1
11
2
5
7
i
—
I 1
2
ö
•s!
16
j Göteb. o. Bohus
»
10
7
__
6) 1
18
ii
—
27
*) 2 j
40
10
ii
21
7
—
i |
1
29:
30
58
j Alvsborgs
»
6
21
—1
27
15
—
23
x> 2;
40
6
15
21
21
-
21
_
25 j
25
67
1 Skaraborgs
>''
6
9
6)1|
ie
4
9
•)i
141
6
4
10
9
—1
9
1
10 i
11
30
J Värmlands
ii
20
i
31
8
34
j) i
43
11
8
19
20
_
20
_
35 j
85|
74
t Örebro
>
8
8
_ j
Ki
7!
i
4
— i
12
8
71
15 1
8
1
9 I!
__
4
4
28
j Västmanlands
J i
5
4
_ j
—i
9|
5 |
—
10
— j|
15
5 i
5
10
4
_
4
_
10
10
24
| Kopparbergs
>
7
2|
1
•)i|
10
6
—
8 j
Milj
15
7
6
13 j
2 !
_
2 y
1
9
10
25
| Gävleborgs
>
17
1
— |
_j;
18
21 i
10
i;
31
17 1
21''
38
11
i
-1
i
_
10
10
49
1 Västemorrlands
>
20
4
— 1
8) i
25
11
1
16
27
20
11
31
4 i
4
1
16 |
17
521
1 Jämtlands
>
5
3
— j
8)ii
9
2 j
j
5
—
7 =
5 |
O
7
3
3 |
1
5 j
6
16 j
Västerbottens
> :
2
— :
—
2
2 1
7
M 1
10 1
2
2
4
|
J
_ .
8 ;|
s:
12!
Norrbottens
> :
3
1
2
-I
6
3 1
— i
9
1
121
31
sl
o!
1 |
!
1 II
2
9 il
11
IS:
Summa|
109 |
1501
5 1
n!
365 j 198 j
i|
3181 111
528 |
199 |
198
397 j
150 |
l||l51 ||
16 j
3291
3451
893
'') Erhållit dispens från folkskollär.-examen. -  läroverk. — 3) Avlagt realskolexamen och genomgått 2
*) Avlagt realskolexamen. — 6) Avlagt studentexamen. ■
herde. — s) Ingen uppgift om studier och examina.
—
*) Genomgått kurs. motsvarande 6:e klassens kurs vid allm.
års förberedande kurs för inträde vid folkskoleseminarinm. —
—
•) Genomgått 2 terminers kurs vid diakonanstalt. — 7) Kyrko
-
36
Tab. 15 c). Antal vikarierande folkskollärare höstterminen 1912, fördelade
på landsbygd ach städer. *)
1-
2- i
3. i|
4- 1
5. |
0. ||
7- II
8.
3. |
10. ||
11.
12. |
13-11
14. j
lö.
L ä u.
Avlagt folkskollär.-examen.
Avlagt småskol-  lär.-examen.
Övriga.
Summa \
lärare.
Ej
pensionerade.
Pensionerade.
Till-
sam-
mans.
Lb.
]|
St.
S:a.
1
Lb.
i
St.
S:a
Lb.
St.
S:a.
Lb.
St.
S:a.
j Stockholms stad
....!
_|
8 i
8
i
1
1
|
8
Stockholms
län |
4
2
6
o!
5
ii
—
—
—
-
—
—
11
Uppsala
>
öl
—
6
5 i
5
n
—
—
—
—
—
—
11
Södermanlands
*
«j
—
6
i1
_ 1
1 1
7
1
—
1
—
—
—
8
Östergötlands
5 !
1
6
9
_
9
15
—
—
—
'')i
—
1
16
Jönköpings
»
9
3
12
io
10
•22
1
—
1
a)i
—
1
24
Kronobergs
»
7
2
9
3) 8
8
17
—
—
—
—
—
17
Kalmar
»
5
1
6
8
—
8
14
—
—
—
4)i
—
1
15 j
Gottlands
.
1
—
1
6
—
6
7
—
—
—
-----
—
7
1 Blekinge
-
7
1
8
2
—
2
10
—
—
—
6) i
—
1
11
1 Kristianstads
*
12
—
12
10
—
10
22
—
—
—
—
—
-
22
j Malmöhus
(►
10
7
17
5
—
5
22
—
—
| —
—
«)1
1
23
I Hallands
.
2
—
2
1
—
1
3
1
—
1
6)i
—
1
5
Göteborgs och Bohus »
5
5
10
7
—
7
17
—
—
—
6)i
—
1
18
| Älvsborgs
»
4
2
6
21
—
21
27
—
—
| —
—
—
—
27
| Skaraborgs
•
4
2
6
9
_
9
15
—
—
! —
’)i
—
1
16 |
1 Värmlands
*
9
2
11
18
2
20
31
—
—
—
—
-
—
1 31
1 Örebro
>
6
2
8
8
—
8
16
—
—
1 —
—
—
16 |
1 Västmanlands
•
O
2
5
4
—
4
9
—
—
—
—
—
1 9 i
Kopparbergs
>
6
1
7
2
—
! 2
9
—
—
—
8>i
—
1
10
! Gävleborgs
1
14
3
17
1
—
1
18
—
—
—
—
—
—
18
{ Yästernorrlands
>
19
1
20
4
_
4
24
—
—
«) i
—
1
25 i
j Jämtlands
»
4
1
5
3
j —
3
8
—
—
ji
6)i
—
1
9
; Västerbottens
>
2
—
2
—
—
J —
2
—
—
—
1 _
!
fc)
i Norrbottens
>
3
—
3
—
1
1
4
O
tJ
—
ii 2
—
i —
i «
Summa
153
| 46
i 199
147
1 3
| 150
| 349
1 5
! —
5
10
1 1
in
1 365
*) Genomgått kurs motsvarande övre sjätte klassen vid allm. läroverk. —- 2) Avlagt realskolcexamen
samt genomgått två års preparandkurs för inträde å foikskoleseminarium. — 3) Därav 1, som
erhållit dispens från folkskollärarexamen. — 4) Avlagt realskolexamen. — b) Avlagt studentexamen. —
«) Erhållit dispens från folkskollär.-examen. — ’) Tillbragt två terminer vid diakonanstalt samt under
en sommar läst privat för en rektor vid småskoleseminarium. — 8) Kyrkoherde.
Tab. 16 o) (forts.). Antal vikarierande folkskollärarinnor höstterminen 1912,
fördelade på landsbygd och städer.
1-
1 2.
! 3-
O 4.
1 6.
1 6-
1! ''•
i «.
1 9-
| 10. || 11.
12.
13.|| 14.
16.
|
Avlagt folkskollär.
-examen.
Avlagt smäskol-  lär.-examcn.
Övriga.
Summa
L ä ii.
Ej
| pensionerade.
Pensionerade.
i
j Till-  ! sam-
Lb.
St.
S:a.
Lb.
St.
S:a.
lära-
rinnor.
Lb.
j St.
S:a.
Lb.
St.
S:a.
i mans.
Stockholms stad ....
40
40
_
_
_
40
1
40
Stockholms
län
0
1
6
—
—
__
(i
1
! _
i
Ö 1
1
8
Uppsala
>
6
4
10
—
—
—
10
10
10
—
—
—
20
Södermanlands
>
8
—
1 8
—
—
—
8
11
3
14
—
—
_
22
Östergötlands
»
1
2
3
—
—
_
3
13
—
13
Öl
Öl
2
18 |
Jönköpings
>
3
5
1 8
—
—
—
8
21
—
21
—
—
—
29 |
Kronobergs
»
3
2
—
—
—
2
29
—
29
—
—
—
31
Kalmar
>
1
2
3
—
—
! _
i
3
29
—
29
—
—
—
32 1
Gottlands
>
—
—
—
—
1
—
1
-.
—
_
1
Blekinge
>
2
2
4
—
—
—
1
12
—
12
—
—
—
16 1
Kristianstads
>
3
—
2
—
—
—
2
11
—
11
—
—
—
13
Malmöhus
>
5
7
12
—■
—
—
12
9
9
—
—
—
21
Hallands
»
4
i
5
—
—
— |
5
6
—
(i
—
—
—
U !
Göteborgs och Bohus »
3
8
ii
—
—
n
27
—
27
Öl
Öl
2
40
Älvsborgs
>
7
8
15
—
—
15
23
—
23
Ö2
—
2
40 S
Skaraborgs
>
3
1
4
—
—
—
4
9
—
9
Öl
— 1
1
14
Värmlands
>
7
1
8
—
—
— 1
8
34
— |
34
Öl
— 1
1
43
Örebro
>
5
2
7
1
—
l !
8
4
_ j
4
—
—}
—
12
Västmanlands
»
2
3
5
—
—
— j
5
10
_
10
—
— j
—
15 !
Kopparbergs
» :
6
—
6
—
—
—i
Ii
8
- j
8
Ö 1
— 1
1
15 I
Gävleborgs
» 1
15
6
21
—
—
— i
21
10
— 1
10
_
— 1
—
31
Västcrnorrlands
» i
!)
2
11
—
—
—- i
11
16
_
16
—
_
—
27
Jämtlands
>
1
i!
2
—
—
— I
2
5
_ 1
5
—
—
—
7
Västerbottens
>
2 j
—
2
—
—
— |
o
7
_
7
Öl
—
1 j
10
Norrbottens
> 1
11
2 I
3
— i
— 1
— |
3
8
1 |
9
— j
— I
—
12
Summa 1
1001
9S ||
1981
l|
-II
11
199 |
3141
4 1
318
»1
sfi
11
528
l) Erhållit dispens från folkskollär.-examcn. — 2) Utan uppgift om examen eller föregående studier.
— 3) Avlagt studentexamen.
.
■ ''.v- ‘ ’
2) Den år 1912 anställda folk skol lärår personalens utbildningg
förMllanden
m. m.
■ •
ly
j» z '' *\
, .• • ■ . ,
41
Tab. 16 a). Av de ordinarie folkskollärarna år 1912 hade följande antal före inträde
å folkskoleseminarium förvärvat sig här nedan angivna utbildning.
1.
2.
a.
4.
B.
0.
1 7.
8.
9.
10.
il.
1 12.
lä.
14.
15.
16.
17.
18.
19. |
20.
L ä n.
;
!-
Avlagt
fil. kand. ex.
Avlagt
teol. kand. ex.
Avlagt
prästerlig ex.
Avlagt
prakt. teol. ex.
Avlagt
studentex.
Genomgått kl. 7: 2
vid allm. lärov.
Genomgått kl. i: 11
vid allm. lärov.
Genomgått kl. b: 2
vid allm. lärov.
Uenomgått kl. b: 1
vid allm. lärov.
Avlagt
realsk.-ex.
Genomgått kl. 5
i vid allm. lärov.
Avlagt
småskollär.-ex.
Avlagt org.-ex.
Uenomgått
folkhögskola.
Genomgått
högre folkskola.
Genomgått
handelsskola.
Genomgått
teknisk skola.
Genomgått
borgarskola.
Summa
lärare.
j Stockholms stad .
| a
|
_
_
14
l
Öl
_
i
—
j 2
3
8
3
i
!
3
!
38
! Stockholms ‘
län
—
—
—
9
—
—
3
—
i io
12
—
11
i
—
6
2
i 54
1 Uppsala
»
—
~
i
—
O
O
—
i
1
—
4
4
—
2
—
i
_
_
17
1 Södermanlands
>
—
i
—
7
—
_
i
2
—
6
3
—
6
i
i
4
—
32
Östergötlands
>
—
—
—
—
ä) 11
—
—
—
2
—
6
10
30
9
2
7
4
_
81
Jönköpings
>
i
—
—
—
4
—
— _
—
2
—
7
5
3
2
—
—
1
—
25
Kronobergs
»
i
—
—
—
10
1
i
—
4
—
10
14
—
5
—
1
_
_
f
47
Gottlands
>
i
O
6 \
Blekinge
>
i
—
—
—
4
—
—
—
2
—
1
9
—
8
1
_
4
_
30 [
Kristianstads
>
—
—
—
—
8
'')1
—
—
4
—
5
5
5
1
—
—
—
29 j
Malmöhns
»
i
—
—
—
4) 20
—
—
2
4
i
4
4
8
4
1
8
10
i
68 i
Hallands
>
—
—
—
—
4
—
—
—
—
—
5
7
—
6
_
_
_
I
22 j
Göteborgs och Bohus »
i
—
~
—
11
—
—
2
2
i
19
4
—
13
1
3
_
_
57 S
Älvsborgs
>
—
—
i
—
8
—
—
—
3
—
6
5
—
5
2
—
—
!
— i
ISO |
| Skaraborgs
>
—
—
—
—
4
—
—
i
2
i
8
i
—
ii
—
—
_
—V j
28
1 Värmlands
>
—
—
2
—
6) 3
—
—
i
—
—
1
2
—
—
—
3
1
1 {
14
Örebro
>
—
—
—
—
7
—
— !
—
1
—
3
7
—
6
1
—
4
29
Västmanlands
}
—
—
~
4
—
i
3
—
1
7
1
3
—
—
1
— !
21 I
Kopparbergs
»
i
i
2
_ i
7
—
i
—
5
—
1
44
—
6
3
_
2
l j
74
| Gävleborgs
>
—
—
2
—
3) 8
—
i
i
2
—
3
20
—
8
—
2
3
— 1
50 |
Västemorrlands
5
—
—
—
—
3) 7
—
i
i
O
O
—
9
17
—
10
2
—
—
— 1
50 i
Jämtlands
>
—
i
—
—
5
—
—
i
l
—
4
10
—
3
—
—
—
_ !:
25 |
Västerbottens
>
—
—
1|
i
2
—
—
_ |
2
—
2
17
—
2
1
_
_:
__ i
28 |
Norrbottens
—
—
- 1
—
4
—
—
_ i
i
—
4|
44
—
1
—
—
1
-I
55
Summa
10
2
io!
i
167 j
3
4
12 |
51 |
3
12é!
25»|
42 |
129
18
26 |
44
5 I!
910
Anm. 1) Tenterat enligt tordringarna för studentex. i vissa ämnen. — *} Eu av dessa dessutom första avdelningen
av teol. fil. ex. — 8) En av dessa dessutom avlagt teol. fil. ex. — *) En av dessa dessutom avlagt första avdelningen av fil.
kand. ex. och en dessutom teol. fil. ex. — 5) Eu av dessa dessutom avlagt med. fil. ex.
6—131873. Lärarelönenämnden.
2.
42
Tab. 16 b). Av de ordinarie folkskollärarinnorna år 1912 både följande antal före
inträde å folkskoleseminaiium förvärvat sig bär nedan angivna utbildning.
1. 1
2.
3.
|
4- 1
5.
6.
7.
8.
1
10. 1
a. »
12.
)
Ii ii n.
Avlagt
student-
examen.
Avlagt
examen
frän h.
lär:ne-  semi-  nariets
3:dje
avdel-  ning.
Avlagt
real-
skol-
examen.
Avlagt
real-
skol-
examen
och
små-
skollär.-
ex.
Genom-
gått
8 kl. h.
flick-  skola 0.
avlagt
real-  skolex.
Genom-
gått
6—8 kl.
vid
h. flick-  skola
samt
avlagt
små-  skollär.-  ex.
Genom-  gått
6—8 kl.
vid
h. flick-  skola.
1
Avlagt
små-
skol-
lär:ne-
examen.
Bevistat
h. lärarinne-  seminariet. ''
Summa, j
!
i
4 ter-  miner.
!
2 ter-!
miner.|
1
Stockholms stad ....
35
12
_
_ |
—
21
145
128
—
_ |
341
Stockholms
lön . .
10
—
—
1
—
8
29
65
—
_
113
Uppsala
> • ■
—
—
—
—
—
2
12
20
—
-
34
Södermanlands
>
. .
3
—
—
—
—
2
27
54
—
86
Östergötlands
» . .
1
—
1
.
1
4
16
24
-
47 !
Jönköping»
> . •
2
—
—
3
15
26
—
-
46 I
Kronobergs
»
. .
1
—
—
5
6
—
■ 12
Kalmar
> . .
1
—
—
—
—
16
17
—
—
34
Gottlands
> • ■
—
—
—
—
—
—
4
2
—
—
6
Blekinge
» . •
1
—
—
—
1
8
7
—
—
17
Kristianstads
>
. .
. —
i
—
9
11
—
21
Malmöhus
» - .
9
_
—
6
31
35
-
81
Hallands
> . .
1
—
—
—
—
—
15
10
_
_
26
Göteborgs o. Bohus > . .
15
—
—
—
3
66
72
—
i
157 j
Älvsborgs
» . .
_
—
—
-
6
17
33
—
-
56 {
Skaraborgs
> . .
—
—
—
—
—
7
27
—
-
34
Värmlands
> . -
4
—
1
—
2
28
—
35 1
■
Örebro
> . .
2
—
—
—
3
24
32
—
61
Yästmanlands
>
. .
i
—
1
—
—
9
17
33
—
—
61
Kopparbergs
> . .
—
—
—
—
2
21
27
—
_
50
Gävleborgs
> . .
i
—
—
—
O
39
51
—
-
94
Yästemorrlands
» . .
3
—
—
—
5
28
24
i
61
Jämtlands
■ . .
1
—
—
—
—
2
11
—
14
Västerbottens
> . .
1
—
—
—
1
6
6
—
—
14
Norrbottens
> . .
1
—
—
—
—
1
1 7
10
—
—..
19
Summa
98
12
! 3
2
1
80
j 508
| 759
! i
i
1520
Tab. 17 a). Av de ordinarie folkskollärarna är 1912 hade de, vilka under åren 1900
—1909 intogos i folkskoleseminariets första klass förvärvat nedan angivna utbild
ning
före inträde å seminarium.
1.
! 2-
1 «•
4-
| 5.
I 6.
7.
8.
1 B.
| 10.
H.
12.
Föregående studier och examina.
!
!
Inskrivna
i folkskoleseminariets första klass.
H. T.
1900.
H. T.
1901.
H T.
1902.
H. T.
1903,
H, T.
i 1904.
H. T.
1905.
H. T
1906
H. T.
1907.
H. T.
1908.
H. T.
1909.
Summa<
|
Avlagt rcalskolexamen........
_
i
l
1
2 :
Genomgått 6—7 kl. vid. allm. lärov. jämte prep.-  kurs >1 tenn.»........ . .
i
i _
1
Genomgått 6—7 kl. vid allm. läroverk ....
—
1
2
2
—
ii
*
i __
1
_
i 11
Genomgått 3—5 kl. vid allm. lärov. jämte prep.-  kurs ll/«-4 mån.............
1
__
_
4
1
5
1
2
14
Genomgått 3—5 kl. vid allm. läroverk ....
3
3
4
6
2
1
1
i
_
1
22
Genomgått enskilt läroverk iämte prep.-kurs
2-6 män............ ....
2
2 !
Genomgått enskilt läroverk........
—
_
—
1
1
_
_
_
2
Avlagt småskollärarexamen och genomgått
folkhögskola........
_
2
__
! |
2 1
Avlagt småskollärarexamen samt genomgått
prep.-kurs 2 mån............
—
1
—
i
Avlagt småskollärarexamen......
5
2
O
1
6
7
5
7
2
''_
»8
Bevistat småskoleseminarinm . . .
i
4
5 ^
Genomgått folkhögskola jämte prep.-kurs 1—6
månader.......
1
1
b
4
4
6
5
3
1
i
i
28 j
Genomgått folkhögskola.......
4>
0
it
it
fl
it
3
3
4
5
i
_
28 :
Genomgått högre folkskola.........
_
1
1
—
1
—
_
_
3 !
Genomgått preparandknrs: 8 män. eller mer .
5
6
7
7
10
7
1
i
i
—
45 j
»
>6 intill 8 man. . .
8
5
2
4
2
—
4
i
—
1
27
»
>
6
>
4
»
13
12
7
12
17
12
20
12
6
1
112 |
>
•
2
>
4
>
. .
14
15
20
18
20
10
24
16
10
—
147
»
»
mindre än 2 mån. .
24
30
39
35
47
55
40
33
6
—
309
Avlagt organistexamen jämte prep.-knrs 2—-12
månader.....1.......
2
2
i
1
2
8
Avlagt organistexamen..........
—
—
i
1
1
—
—
_
—
4 |
Genomgått handelssk., teknisk sk., horgarsk.,
praktisk skola.............’
2
2
3
5
5
2
3
1
1
24
Avlagt underofficersexamen.........
i
2
—
—
i
—
—
1
_
5
Genomgått korpralskola...........
—
—
—
—
—
1
''-
_
i
Genomgått folkskola, utan annan uppgiven för-  beredelse ...............
60
72
67
55
50
49
37
32
23
445
Summa
142
158
165
15»
170
164
151
120
54
3
1286
44
Tab. 17 b). Av de ordinarie folkskollärarinnorna år 1912 både de, vilka under åren
1900—1909 intogos i folkskoleseminariets första klass förvärvat nedan angivna ut
bildning
före inträde å seminarium.
X.
2.
3.
4-
5.
6. i
7-
8.
9.
10.
11. |
12'' 1
Inskrivna
i folkskoleseminariets första klass.
i
Samma 1
Föregående studier och examina.
''
H. T.
1900.
H. T,
1901.
H. T.
1902.
H. T.
1903.
H. T.
1904.
H. T.
1905.
H. T.
1906.
H. T.
1907.
H. T.
1908.
H. T.
1909.
lära-  rinnor. |
Avlagt realskolexamen...........
1
_
_
2 i
Genomgått 6—8 kl. vid högre flickskola och
avlagt småskollär.-ex...........
1
7
—
O
1
5
2
1
—
—
20
Genomgått 6—8 kl. vid högre flickskola och
bevistat gmåskoleseminarinm.......
—
-
-
—
—
1
_
—
—
1 !
Genomgått 6—8 kl. vid högre flickskola jämte
prep.-kurs 1—6 mån............
1
1
-
-
5
2
1
—
1
15
j Genomgått 6—8 kl. vid högre flickskola . . .
23
24
17
15
19
20
9
9
9
—
145 I
j Genomgått 3—5 kl. vid högre flickskola och
avlagt småskollär.-examen........
2
—
1
—
—
—
—
1
—
—
4 i
; Genomgått 3—5 kl. v. högre flickskola jämte
prep.-kurs 1—3 mån............
_
1
2
1
—
—
—
4 !
! Genomgått 3—5 kl. vid högre flickskola . . .
1
1
3
3
2
2
2
3
1
—
17
; Avlagt småskollärarexamen samt genomgått
folkhögskola...............
—
1
2
—
_
1
—
—
l
4 |
t Avlagt småskollärarexamen samt genomgått
i prep.-kurs Va—12 mån...........
1
—
4
2
6
o
—
—
16
Avlagt småskollärarexamen.........
20
17
12
22
15
13
14
ii
3
—
127
Bevistat småskoleseminarium samt genomgått
prep.- kurs 3—4 mån...........
—
1
—
1
—
1
—
_
3
Bevistat småskoleseminarium........
3
1
1
-
-
—
—
—
—
5
Bevistat folkhögskola......•.....
i
—
—
1
—
—
—
—
—
—
2
Bevistat högre folkskola..........
-
-
—
—
—
—
1
—
i
Bevistat folkskolans högre avdelning.....
i
—
—
_
—
—
1
_
—
»>
Genomgått preparandknrs 8 mån. eller mer . .
2
g
2
1
o
1
1
o
*
—
—
13
»
>
6 intill 8 mån. . . .
2
_
1
2
1
—
—
—
—
6
»
>
4
>
(>>...
i
2
1
4
—
3
4
—
—
15
»
.
2
»
4 >
. . .
5
6
3
11
5
8
7
3
i
—
49
•
>
mindre än 2 mån. .
8
5
6
5
4
3
2
2
i
—
36
Genomgått teknisk sk., borgared, praktisk sk.
—
i
1
1
—
1
1
—
—
—
5
Genomgått folkskola, utan annan uppg. för-  beredelse ................
22
21
2 4
17
23
17
13
13
5
_ ''
155
Summa
93
89
.81
83
90
70
60
53
21
1
647
Tab. 18 a). Av de vid manliga folkskoleseminarier höstterminen 1912 när
varande
elever, vilka blivit inskrivna i seminariets första klass, hade föl
jande
antal förvärvat nedan angivna utbildning före inträde å seminarium.
2-
3.
4-
5.
c- !
Föregående studier och examina.
Antalet elever inskrivna vid folk-  skoleseminariets första klass.
1
Summa
manliga
elever.
H. T.
1909.
H. T.
1910.
H. T.
1911.
H. T.
1912.
Avlagt realskolexamen........
6
■) 20
*) 20
8) 25
71
Genomgått 6—7 kl. vid allm. läroverk.......
—
1
2
i
4
Genomgått 3—5 kl. vid allm. läroverk.......
4) 10
5) 5
“) 11
7) 3
29
Avlagt småskollärarexamen......
2
4
1
V 5
12
Bevistat småskoleseminarium......
i
—
1
Genomgått folkhögskola.........
9) 12
10) 11
12
■2) 24
59
Genomgått högre folkskola...........
13) 2
’4> 1
161 5
•*) 4
12 i
Genomgått folkskolans högre avdelning......
>7) 2
—
,B) J
>9) 7
10
»
nrep.-kurs 8 mån. eller mer.....
6
10
10
11
37
»
>
6 intill 8 mån........
9
4
17
16
40
»
»
4
»
6
.......
29
37
44
49
150
»
>
2
»
4
>
.......
21
59
56
74
210
>
mindre än 2 mån.......
49
19
23
22
113
Avlagt organistexamen............
20) 7
21) 4
22) 5
20) 9
25
Genomgått handelssk.,'' teknisk sk., borgarsk., prak-  tisk skola..........
M) 26
25) 29
“) 17
27) 23
05
Avlagt underofficersexamen......
28) 5
29) 4
30)
4
13
Genomgått korpralskola.....
—
_
31) 1
1
Genomgått folkskola utan annan uppg. förberedelse .
22
24
32
17
95
Summa
209
232
250
290
993
|
*) Därav 1 tillika genomgått gymnasiets första ring och 5 genomgått prep.-knrs ''/t—8 mån. —
") Därav en dessutom genomgått folkhögskola och 6 genomgått prep.-kurs 1/t—- 8 mån. — 3) Därav 14
dessutom genomgått prep.-kurs 1/a—8 mån. — 4) Därav 6 dessutom genomgått prep.-kurs ''/?—6 mån. och
en genomgått teknisk sk. — 6) Därav en dessutom genomgått folkhögsk. och 2 genomgått prep.-kurs 2
mån. vardera. — 6) Därav en dessutom genomgått folkhögsk. och 8 genomgått prep.-kurs Va—6 mån.
och 2 genomgått handelssk. eller teknisk sk. — 7) Därav 2 dessutom genomgått prep.-kurs 2 mån. vardera.
8) Därav en dessutom genomgått prep.-kurs 4 mån. — 9) Därav 7 dessutom genomgått prep.-kurs 4/a—
7
män. och en genomgått praktisk sk. — 10) Därav 8 dessutom genomgått prep.-kurs Vs—7 mån. — 12)
Därav 17 dessutom genomgått prep.-kurs Vs—7 mån. — 1S) Därav en dessutom genomgått prep.-kurs Vs
^än. —- 14) Dessutom genomgått prep.-kurs 1 män. — lo) Därav 4 dessutom genomgått prep.-kurs Va—
i män. 16j Därav 2 dessutom genomgått prep.-kurs 8 mån. —17) Båda dessutom genomgått prep.-kurs 1
mån. vardera. IS) Dessutom genomgått prep.-kurs 1 mån. — 19) Därav 4 dessutom genomgått prep.-  kurs 4—7 mån. — 20) Därav 6 dessutom genomgått prep.-kurs Vs—8 mån. — 81) Därav 3 dessutom
genomgått prep.-kurs 3—8 mån. —■ 82) Alla 5 dessutom genomgått prep.-kurs Vs—8 mån. — 2S) Därav
8
dessutom genomgått prep.-kurs Va—8 mån. — 24) Därav 18 dessutom genomgått prep.-kurs */» - 8 mån.
25) Därav 20 dessutom genomgått prep.-kurs Va—8 mån. — 26) Därav 8 dessutom genomgått prep.-  kurs 2-8 män. — 27) Därav 19 dessutom genomgått prep.-kurs 7/s—8 mån. — 28) Därav en dessutom
genomgått prep.-kurs 2 mån. och en genomgått borgarsk. — -°j Därav 3 dessutom genomgått prep.-kurs
4—7 mån. — 20; Därav 2 dessutom genomgått prep.-kurs Va—4 mån. — 31) Dessutom genomgått prep -  kurs 1 mån.
Tab. 18 b). Av de vid kvinnliga folkskoleseminarier höstterminen 1912
närvarande elever, vilka blivit inskrivna i seminariets första klass, hade
följande antal förvärvat sig nedan angivna utbildning före inträde å
seminarium.
:
i.
Föregående studier oeh examina.
Avlagt realskolexamcn................
Genomgått 6—8 kl. vid högre flickskola........
Genomgått 1—5 kl. vid högre flickskola........
Avlagt småskoilärarexamen..............
Bevistat småskoleseminarium..............
Genomgått folkhögskola...............
Genomgått folkskolans högre avdelning.........
Genomgått högre folkskola..............
Genomgått prep.-kurs 8 man. eller mer.........
»
>6 intill 8 mån...........
»
»
4
»
6 »
..........
>
2
>
4 >
..........
»
» mindre än 2 mån.........
Avlagt organistexamen................
Genomgått handelsskola, tekn. skola, borgarskola o. prakt.
Genomgått folkskola, utan annan uppgiven förberedelse .
S
1 2. 1__3_i 4-__[_ II 6-
! "....... II
Antalet elever, inskrivna jj „
I vid folkskoleseminariet. j ö°mraa
I kvmn
-
H. T.
1909.
H. T.
1910.
H. T.
1911.
H. T.|
1912.
liga
elever.
8
'') 11
2) 17
3) 21 |
57
4) 48
s) 40
«) 23
7) 33 |
144
8) 7
“) 10
i»)
7
“) 6
30
12) 16
n) 18
14) 21
lb) 16 :
71
''«) 8
I71 6
>8) 10
l9) 8
32
2C) 4
2°1 3
1
2") 3 |
tl
21) 14
«) 8
21) 15
23) 14
51
1
1
—
5
7
1
3
5
ii
1
2
—
—
3
3
5
10
5
23
9
15
8
6
38
b
i
14
7
31
__
_
1
—
1
24) 7
“) 8
5
5
25
14
1
13
17
51
umma | 145
142
148
151 |
586
'') Därav en dessutom avlagt småsk.-ex. och en genomgått högre folkskola, — 2) Därav en dessutom
tillbragt 1 termin vid gymnasium och en avlagt småsk.-ex. — s) Därav en dessutom genomgått
prep.-kurs 3 mån. — 4) Därav en dessutom genomgått gymnasiets första ring, 3 avlagt småsk.-ex.,
4 bevistat småsk-sem. och en avlagt organistex. oeh 5 genomgått prep.-kurs 1—12 män. — 5) Därav
2 dessutom avlagt småsk.-ex., 3 genomgått prep.-kurs 1
12 man. och en tenterat till studentbetyg i
tyska, franska och engelska. — 6) Därav en dessutom avlagt småsk.-ex., en bevistat småsk.-sem. och
2 genomgått prep.-kurs 2 mån. vardera. — 7) Därav en dessutom genomgått gymnasiets andra ring,
eu bevistat småsk.-sem. och 6 genomgått prep.-kurs 1—12 mån. — 8) Därav en dessutom bevistat småsk.
-sem. och 4 genomgått prep.-kurs 1—7 mån. — 9) Därav en dessutom avlagt småsk.-ex., en genomgått
folksk. högre avd. och 3 genomgått prep.-kurs 1—7 mån. — l0) Därav en dessutom avlagt småsk.-  ex , en bevistat småsk.-sem. och 3 genomgått prep.-kurs 1—7 mån. - n) Därav en dessutom bevistat
småsk.-sem. och 4 genomgått prep.-kurs 1—7 män. — 12) Därav 2 dessutom genomgått prep.-kurs 2 mån.
— ls) Därav 4 dessutom genomgått prep.-kurs 1—12 mån. — u) Därav eu dessutom genomgått folksk.
högre avd. och 3 genomgått prep.-kurs 1—12 mån. — 1S) Därav 8 dessutom genomgått prep.-kurs 1—12
mån. och en genomgått folkskolans högre avd. — 16) Därav en dessutom genomgått folksk. högre avd.,
en genomgått högre folkskola och 3 genomgått prep.-kurs 1—6 mån. — 17} Därav 2 dessutom genomgått
prep.-knrs 3 mån. — 18) Därav eu dessutom genomgått folksk. högre avd., 4 genomgått prep.-kurs 1—6
män. och cn genomgått högre folkskola. — 19) Därav 6 dessutom genomgått prep.-kurs 1—6 mån. —
20) Därav 3 dessutom genomgått prep.-kurs 1—4 mån. — 21) Därav 7 dessutom genomgått prep.-knrs
1_4 män. — 22) Därav 2 dessutom genomgått prep.-knrs 1—4 mån. — 2S) Därav 4 dessutom genomgått
prep.-knrs 1—4 mån. — 24) Därav en dessutom genomgått prep.-knrs 1 mån. — 2r>) Därav 4 dessutom
genomgått prep.-knrs 1—12 mån.
*7
Tab. 19. Av de elever, som inskrevos vid folkskoleseminarium höstterminen 1912
hade följande antal förvärvat sig nedan angivna utbildning före inträde å seminarium
1.
1 2-
1
1 4-
1 0-
G.
7.
1 «•
1 »■
| 10. || 11.
12.
| 13. | 14.
| if>.
1! 16.
Manliga seminarier.
Kvinnliga seminarier.
Samtliga seminarier.
Föregående studier och examina.
1 kl.
2 kl
''
3 kl
1
4 kl
| S:a
man-
liga.
1 kl.
2 kl
|3 kl
4 kl
!i ®:a
l| kvinn-  liga.
1 kl
1
2 kl. 3 kl
1
4 kl
S:a
samt-
liga.
j Avlagt fil. ämbetsexamen, eller teol.
fil. examen.......
i ^
4
4
1
1
4
4
1
> studentexamen......
—
—
—
’)60
60
—
1
1
2)66
1 68
—
1
1
1126 il 128 i
i
> realskolexamen......
3 >25
—
4) 1
—
26
5)21
—
—
21
46
—
1
j _
47
Genomgått 6—7 kl. vid allm. läro-  verk ........
1
-
1
-
1
1
»
1—5 kl. vid allra, läro-  verk ........
°) 3
2
5
—
3
2
_
„ i
o
»
6—8 kl. vid högre flick-
skola.......
—
—
—
—
7)33
2
—
35
33
2
_
_
35 |
>
1—5 kl. vid högre flick-
skola .......
—
—
—
—
8) 6
—
—
—
6
6
_
_
_
6
i Avlagt småskollärarexamen . . .
V 5
—
—
—
5
10)16
2
1
1
20
21
2
1
1
25 S
| Bevistat småskoleseminarium . .
1
—
—
—
i
•■) 8
_
3
_
11
9
_
3
12 1
! Genomgått folkhögskola.....
12)24
—
—
—
24
>3) 3
—
—
—
3
27
_
_
27 I
>
högre folkskola....
14) 4
—
—
—
4
5
—
—
—
5
9
_
_
_
9 1
>
folkskolans högre avde!-
ning........
15) 7
—
—
— |
7
16)14
—
—
—
14
21
—
—
21
Genomgått preparandkurs:
8 månader eller mer......
11
—
—
—
11
—
—
5
16
—
_
16
6 intill 8 månader......
16
—
—
— i
16
—
—
—
_
16
_
16 1
4
»
6
•»
......
49''
—
—
-j
49
oi
—
—
—
5
54
—
_
_ I
54 |
2
»
4
>
.....
74|
—
—
—
74
6:
—
—
—
6
80
_
_
_ i
so
Mindre än 2 månader.....
22!
1
—
_
23
7
—
—
—
7
29
i
—!
30 !
Avlagt organistexamen.....
17) 9|
—
—
_j
9
-j
—
—
—
—
9
_
-i
9
Genomgått handelsskola, borgar-
|
skola, teknisk skola, praktisk
skola............
18)23
—
—
- |
23
0
—
—
—
5
28
—
- j
—!
28 1
Avlagt underofficersexamen . . .
19) 4
_
—
— |
4
—1
—
—
—
—
4
_
_ j
4
Genomgått korpralskola.....
29) 4
—
''- I
1
—-
—
—
—
1
—
—
1
Genomgått folkskola utan annan
uppgiven förberedelse.....!
I
17 i
—
— i
17
17i
- j
—
- 1
17
34
—
—
-1
34 j
Summa j
29ö!
si
1
641
364 | 1511
5 ■
5
671
228 |
447
8
6
131 i
592 1
M Därav 6 dessutom realskolexamen, 1 småskollärarexamen, 5 handelsskola, praktisk skola och 2 underofficersexamen.
— ~) Därav 6 dessutom realskolexamen, 1 handelsskola. 1 teknisk skola, och 1 preparandkurs 2 mån.
— a) Därav
14 dessutom genomgått prep.-kurs
V*—■8 män.
— 4) Dessutom t. o. m. gymnasiets
ring IV. — s) Därav
1
dessutom
genomgått prep.-kurs 3 mån. — 6)
Därav 2 dessutom genomgått prep.-kurs 2 mån.
vardera. — 7) Därav
1
dessutom
genomgått gymnasiets andra ring,
1 bevistat
små s kasern. och 6 genomgått prep.-kurs 1—12 mån. —
8)
Därav 4 dessutom genomgått prep.-kurs 1—7
mån. och en
bevistat småsk.-sem. — 9) Därav 1
dessutom genomgått
prep.-kurs 4 mån. — l0) Därav 8 dessutom genomgått prep.-kurs 1—12 mån. och 1 genomgå''! folkskolans högre
avd. — u) Därav 6 dessutom genomgått prep.-kurs 1—6 mån. — 12) Därav 17 dessutom geomgått prep.-kurs Va—7
män. — 13) Därav 3 dessutom genomgått prep.-kurs 1—4 mån. — 14) Därav 2 dessutom genomgått prep.-kurs 3
mån. — 16) Därav 4 dessutom genomgått prep.-kurs 4—7 mån. — 16) Därav 4 dessutom genomgått prep.-kurs 1—4
mån. — 17) Därav 8 dessutom genomgått prep.-kurs Va—8 mån. — 18) Därav 19 dessutom genomgått prep.-kurs
Va—8 män. — 19) Därav 2 dessutom genomgått prep.-kurs Va—4 mån. — 20) Dessutom genomgått prep.-knrs 1 mån.
48
Tab. 20 a). De ordinarie folkskollärarna år 1912, fördelade efter ålder vid inträde å
folkskoleseminariet.
1.
1
2. 1
3.|
4- i
5-1 6. |
7-1
8.|
9.]
10.| ll.|
12.|
13.j 14.|
15,|
16.| 17.| 18.| 19.j 20.j 21.|
JM
23. I
1
Ålder
vid inträde å folkskoleseminariet.
1
i
Summa
L å n.
i
15
16
17
18
19
20!
21
22 j
23
24
25
26
27
28
29 |
30
3i |
32 |
33 |
34
35 år
lärare.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.l
1
år.
år.j
år.
år-|
år.
i.mer:
Stockholms stad
_
3
45
26
17
2oi
9
6
8
3
4
6
2
i
i
—
—
—
l|
l)l
153
j Stockholms
län .
—
6!
62
36
23
27
7
12
9
6
6
4
2
—
i
—
1
1
1
—
—
204
| Uppsala
>
—
9
31
31
16
15
10
8
8
3
3
—
2
2
138
1 Södermanlands
—
5
55
36
25
16
12
8
6
6
6
2
3
180
| Östergötlands
» .
i
17
93
73
48
26
22
11
8
11
7
4
—
2
—
—
—
—
—
—
2) 2
325
i Jönköpings
» .
—
10
44
48
48
32
16
8
8
2
2
6
1
2
—
—
—
—
—
1
-
228
| Kronobergs
, .
—
3
41
35
30
23
11
9
2
5
3
2
164
1 Kalmar
—
7
49
47
37
17
14
7
8
7
—
4
1
1
i
"
2
—
—
—
—
202
■ Gottlands
>
—
4
14
18
9
10
13
3
3
4
5
—
—
—
i
—
—
—
—
—
841
Blekinge
» .
—
5
35
23
22
12
7
12
9
3
1
3
1
—
i
1
—
—
—
1
—
136
1 Kristianstads
>
—
22
103
58
38
23
15
8
10
6
4
2
1
1
—
2
—
—
—
j 294
! Malmöhus
>
—
46
217
124
79
48
27
14
11
11
O
O
2
—
—
2
—
—
—
—
1
’)1
586
i Hallands
> .
—
4
35
39
17
17
5
9
5
5
4
1
1
1
143
I Göteborgs o. Boh.
—
13
92
4!
36
34
11
12
11
8
8
3
3
|
275
| Älvsborgs
>
—
5
63
55
34
39
21
17
10
11
3
2
3
1
—
—
—
1
1
—
266
! Skaraborgs
>
—
10
61
49
34
28
26
14
8
15
4
1
2
—
1
253
| Värmland
—
14
75
63
45
27
18
14
21
14
4
3
2
1
—
—
—
1
1
—
—
|
303
[ Örebro
>
—
9
62
44
23
23
17
17
11
3
8
7
2
1
1
1
1
_
—
—
—
230
; Västmanlands
—
5
54
19
24
16
8
8
7
-
O
4
4
1
—
1
—
—
4)1
157
| Kopparbergs
»
4
40
26
30
36
17
17
12
12
8
7
3
2
2
2
1
—
2
—
221
1 Gävleborgs
» .
3
34
27
31
24
26
11
15
9
9
6
1
—
i 1
i
1
—
j 199
| Västemorrlands
2
44
34
24
18
15
21
13
8
10
7
2
1
1 —
_
—
|
199
| Jämtlands
>
10
16
13
11
8
8
7
4
2
2
4
2
1
1 -
1
—
i SO
| Västerbottens
1 _
4
1C
t
9
4
8
1
1
2
1
1
—
—
—
4S
i Norrbottens
>
9
17
It
10
9
3
13
i 6
4
1
2
Il -
—
Il 92
1
Summa
i
200
1372
998
721
»561
348!2C:
2241168114
78| 34
17
15
lo! 8| 5
4
1 "
5
!|») 5169
Anm Åldern är utan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det år då
inträdet vanns i seminariet. - ») 40 år. - 2) Båda 35 år. — ») 38 år. — 4) 35 år. - ») Skillnaden mellan detta
tal och talet i kol. 4 å tab. 15 a) på sid. 34 beror därpå, att av de ordinarie folkskollärarna 46 icke vant inskrivna
vid folkskoleseminarinm.
4!)
Tab. 20 b). De ordinarie folkskollärarinnorna år 1912, fördelade efter ålder vid
inträde å folkskoleseminariet.
1.
1 2.
1 a-''
1 4.
1 5.
1 «•
1 ”•
I ».
| 9. j 10
in
1 12
1 13
! 14
| 15.1 16.j 17
f 18.1 19
1 20.1 21
| 22
‘23.
L ä n.
1
;
Å 1 d
r vid
i n t r
ä d
å
folkskolesemin
a r
e t
Summa
lära-
rinnor.
16
år.
i 17
år.
18
år.
19
år.
20
år.
21
år.
22
år.
23
år.
24
år.
25
år.
26
år.
27
år.
28
är.
29
år.
30
år.
31
år.
32
år.
33
år.
35
år.
37
år.
39
år.
| Stockholms stad
44
189
136
87
36
41
22
23
6
9
4
8
2
_
i
i
601)
j Stockholms
län
4
23
31
28
17
17
12
5
4
8
1
2
—
—
i
i
_
__
_
_
154
J Uppsala
»
—
10
17
4
7
3
1
2
4
3
3
2
_
_
i
.
_
_
_
i
58
| Södermanlands
•
4
24
32
25
17
9
9
1
2
6
3
1
2
1
—
i
_
_
i
_
_
138
j Östergötlands
>
5
15
20
20
8
4
3
2
4
4
4
2
2
93
j Jönköpings
>
i
11
15
14
9
7
4
1
2
2
2
1
—
_
1
i
_
_
_
_
_
71
j Kronobergs
i
7
10
5
3
31
j Kalmar
>
8
16
30
13
5
7
3
2
3
1
—
1
—
—
—
_
_
i
_
_
_
90
| Gottlands
>
1
3
5
3
2
15
Blekinge
2
6
10
7
7
2
2
2
3
—
3
i
45
] Kristianstads
3
11
8
12
6
3
—
2
1
3
—
1
1
—
—
_
i
_
_
_
_
52
1 Malmöhus
»
4
47
45
35
20
10
8
4
5
1
1
1
1
1
—
_
2
_
_
_
_
185
J Hallands
>
5
8
11
10
4
2
3
1
3
1
—
1
49
Göteborgs o. Boh.
»
7
44
44
37
25
17
9
8
4
5
3
5
1
—
1
210
! Älvsborgs
»
2
12
21
17
12
5
5
2
1
1
1
3
1
83
1 Skaraborgs
>
3
19
13
9
9
5
1
3
1
3
1
i
_
68
} Värmlands
>
1
8
19
10
10
3
7
4
—
3
2
—
1
—
--
—
—
—
—
_
_
68
j Örebro
>
1
22
14
16
14
6
3
5
4
1
2
4
2
—
94
1 Västmanlands
>
2
17
20
14
12
4
7
4
6
2
3
—
2
93
Kopparbergs
>
8
25
28
17
16
3
9
1
2
2
1
1
2
1
—
—
—
i
—
—
_
117
Gävleborgs
»
8
36
29
15
9
10
3
9
4
1
5
2
—
2
—
i
—
—
—
_
_
134
Västemorrlands
>
3
35
26
10
7
7
8
1
1
2
2
—
—
1
3
—
—
_
_
_
_
106
Jämtlands
>
—
11
7
3
1
4
2
1
—
1
1
—
1
1
—
—
—
—
_
_
_
33
Västerbottens
»
1
24
9
5
3
1
1
3
—
—
—
1
1
—
—
—
—
_
_
_
_
49
Norrbottens
>
3
11
11
8
—
6
2
1
—
1
—i
—
—
—
—
—
-
—
—
—
43
Summa
121
034 Gill 424 259176
124
88
61
61
43
35
20
9
5
5
6
3
il
i
i
‘) 2688
Anm. Åldern är utan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det år
då inträde vanns i seminariet. — >) Skillnaden mellan detta tal och talet i kol. 7 å tab. 15 a) på sid. 34 beror där
på,
att av de ordinarie folkskollärarinnorna 131 icke varit inskrivna vid folkskoleseminarium.
7—131873. Lärarelönenämnden. 2.
50
Tab. 20 c). De extra ordinarie folkskollärarna år 1912, fördelade efter
ålder vid inträde å folkskoleseminariet.
1.
I
2. |
3. |
4. |
5. |
6. |
7. |
8-1
9.| 10.|
n 1
12-1
13-1 14-1
15
16.
1
Ålder vid inträde å folkskoleseminariet.
_
Summa;
L ä n.
16
år.
17
år.
18
år.
19 1
år.|
20
år.
21
år.
22 1
år*!
23 |
år |
24
år.
25 1
år.
29
år.
30
år.
31
år.
35
år.j
lärare.
—
j Stockholms stad..........
2
5
1
4
1
1
-i
14
j Stockholms
län.......
—
4
1
1
—
1
2
2
2
i
-
—
—
15
Uppsala
>.......
—
2
1
—i
4 ''
Södermanlands
>...... •
—
2
1
1
2
—
2
1
—
i
—
—
—
10
Östergötlands
........
—
3
1
2
1
—
1
1
1
—
—
—
—
10
- 1
Jönköpings
>.......
Kronobergs
>.......
1
3
2
1
7
1
Kalmar
>.......
—
1
—
1
—
—
—
—
1
—
—
—
3 i
Gottlands
>.......
l
Blekinge
».......
—
—
3
2
—
—
—
—
—
—
—
—
i
6
Kristianstads
>.......
1
2
—
2
b
Malmöhus
•.......
—
9
1
5
2
2
—
1
—
—
2
—
—
22
Hallands
>.......
—
—
—
1
—
1
—
—
—
i
—
—
—
3
Göteborgs o. Bohus >.......
—
—
2
2
—
—
1
—
—
—
—
—
—
5
Älvsborgs
» .......
—
1
2
—
-1
Skaraborgs
».......
—
1
1
1
—
—
2
—
—
—
—
0 1
Värmlands
».......
—
5
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
7
Örebro
........
—
3
2
3
—
2
—
1
—
—
—
—
—
n I
i Västmanlands
........
—
2
—
1
—
—
—
—
—
—
3!
Kopparbergs
>.......
—
1
—
—
1
—
1
i
4
Gävleborgs
........
—
—
1
—
2
—
1
4
Västernorrlands
*.......
—
3
3
—
2
1
1
1
f
11
Jämtlands
*.......
i
Västerbottens
>.......
!
j
—
1
2
3
2
2
1 10 !
Summa
1
43
30
28
! 17
13
13
10
1 1
1 i
1 2
i
i
l]| '') 108
Anm. Åldera är utan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret
och det år då inträde vanns i folkskoleseminariet. — *) Skillnaden mellan detta tal och talet i kol. •''
å tab. 15 a) på sidan 34 beror därpå, att av de extra ordinarie folkskollärarna 1 icke vant inskriven
vid folkskoleseminarium.
Tab. 20 d). De extra ordinarie folkskollärarinnorna år 1912, fördelade
efter ålder vid inträde å folkskoleseminariet.
1.
2.
B.
4-
r>.
c.
I 7.
8.
9.
10. ll.| 12
18.
Ålder
vid
inträde å folkskoleseminariet.
Summa
Län.
16
i
|
j
lära-
17
i10
1 79
1 20
21
22
23
24
2Ö
26
rinnor.
år.
år.
år.
1 år.
j år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
Stockholms stad .
i
1 &
XA
13
9
8
3
i
2
48
Stockholms
län............
2
8
6
11
2
i
o
_
32
Uppsala
>...■*......
—
1
2
3
—
2
_
_
_
_
8
Södermanlands
>.......
—
1
7
4
—
—
i
_
_
_
_
13 i
Östergötlands
>........
—
3
6
4
—
1
i
—
—
—
i
10
Jönköpings
»............
—
—
1
1
—
1
—
—
_
_
_
3 !
Kronobergs
>.....
—
—
1
—
—
_
_
_
_
_
_
1
Kalmar
»......
1
4
1
1
—
—
i
_
_
_
8 [
Gottlands
».........
1
_
1 j
Blekinge
»......
2
4
—
1
—
—
—
_
_
_
7 |
Kristianstads
»............
1
1
—
_
2
_
_
_
-
4 i
Malmöhus
>.......
—
5
7
6
4
2
_
—
2
i
_
27 [
! Hallands
»............
2
2
4
—
1
i
—
_
_
10 1
Göteborgs o. Bohus
>......
i
2
2
5
3
2
_
_
_
_
_
15 !
j Älvsborgs
>
—
2
4
4
1
3
1
i
_
_
_
10 |
{ Skaraborgs
5.......
—
1
1
2
3
7 !
Värmlands
»......
—
—
6
—
1
_
_
_
_
_
7 j
| Örebro
>
—
2
1
2
2
1
1
i
_
_
_
10
Västmanlands
>......
2
2
—
—
—
i
_
_
__
5 i
| Kopparbergs
>.......
—
1
—
2
—
1
_
_
_
___
_
4 1
j Gävleborgs
»
—
1
3
3
1
—
__
i
1
_
__
10
| Västemorrlands
>.......
—
2
O
O
3
1
—
—
_
_
_
_
9 1
Jämtlands
>.....
—
1
1
Västerbottens
>
—
3
1
_
_
___
_
_
4
Norrbottens
> . .
—
10
4
4
—
2
1
4
—
—
4
25
Summa
i
52
84
(14
41
20
10 14
3
i
i!
'') 291
Atim. Åldern är utan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret
och det år, då inträde vanns i folkskoleseminariet. — >) Skillnaden mellan detta tal och talet i kol. 10
å tab. 15 a) på sidan 84 beror därpå att av de extra ordinarie folkskollärarinnorna 7 icke varit inskrivna
vid folkskoleseminarium.
52
Tab. 20 e). De vikarierande, ej pensionerade folkskollärarna och folkskol
-
1.
2-1
3-1
4-1
5-1
6. |
7-1
8-1
9. | 10-| 11.|
12.|
13.| 14.| 15.|
16,|
17.||
,8. j
Län.
Lärarinnornas ålder vid
inträde
å folkskoleseminariet.
Summa
lärare.
16
år.
17
år.
18
år.
19
It.
20
år.
21
år.
22
år.
23 |
år.
24
år. j
25
år.
26
år.
29
år.
30
år.
62
år.
35
år.
41
år.
Stockholms stad .
—
6
—
—
i
—
1
|
1
8
Stockholms
län
—
1
i
i
3
—
—
—
—
—
i
—
6
Uppsala
>
—
1
i
i
—
i
—
—
—
0
i
—
—
—
—
1
(5
Södermanlands
»
—
2
—
2
1
—
—
—
—
1
~
—
—
O
Östergötlands
■»
—
2
i
—
2
i
—
—
—
6
Jönköpings
9
—
1
2
6
2
—
—
—
1
12
Kronobergs
P
—
—
3
1
2
9
Kalmar
>
—
1
1
2
—
2
6
Gottlands
>
1
Blekinge
»
—
—
2
1
2
1
1
1
8
Kristianstads
>
—
4
1
2
1
—
—
3
1
—
—
—
—
—
—
—
12
Malmöhus
>
—
6
3
3
1
2
1
1
17
Hallands
>
—
—
1
1
GöteboTgs- och Bohus >
—
2
2
1
—
1
3
1
10
Älvsborgs
»
—
3
—
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
<>
Skaraborgs
)
—
3
—
1
1
—
1
6
Värmlands
1
1
2
1
3
—
—
—
1
1
1
—
i
—
—
—
—
11
Örebro
>
—
1
—
2
2
2
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
8
Västmanlands
>
—
1
1
—
1
1
1
5
Kopparbergs
—
2
1
1
—
—
—
2
1
—
—
—
—
—
—
—
7
Gävleborgs
>
—
4
3
4
2
—
1
—
1
1
—
—
1
—
—
17
V ästernorrlands
>
—
6
1
2
2
1
4
1
1
1
i
—
—
—
—
—
20
Jämtlands
,
—
2
—
i
—
1
5
Västerbottens
>
2
Norrbottens
>
—
1
—
i
1-
i
—
3
Summa
1
1 Öl
2(51 39 | 23
13 115
111
| 8
1 5
1 2
| i
| 1
i
1 i
| 1
| 199
Anm 1 Här äro inräknade endast sådana vikarierande folkskollärare, som avlagt folkskollärarexamen
eller erhållit dispens därifrån. — Anm. 2. Åldern är utan hänsyn till månad och dag
beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det år, då inträde vanns i folkskoleseminanet.
(
53
lärarinnorna h. 1.1912, fördelade efter ålder vid inträde å folkskoleseminariet.
1.
1 2.
1 3.
1 4.
1 3-
1 «•
I 7.
1 H.
1 9-
| 10. | it.
1 12.
| 13.
1
14.
|
Län.
t Lärarinnornas ålder vid inträde å folkskoleseminariet.
—
Summa
lärar-
innor.
16
år.
17
år.
18
år.
19
år.
20
år.
21
år.
22
år.
23
år.
24
år.
25
år.
2G
år.
27
år.
Stockholms stad .
—
G
12
ii
5
4
i
i
40 !
1 Stockholms
län .
—
—
1
3
2
—
—
—
—
i _
_
_
C
j Uppsala
—
2
2
1
4
—
i
—
_
_
_
_
10
| Södermanlands
>
—
—
4
—
2
2
—
—
—
_
_
_
8 ;
Östergötlands
>
—
—
1
2
—
—
—
—
_
_
_
_
3 1
Jönköping
»
i
1
1
2
1
—
2
_
_
_
_
8 ;
Kronobergs
y
—
—
—
1
—
—
—
1
_
_
_
_
2 1
Kalmar
>
—
2
1
—
—
—
—
—
_
_
_
__
3
1 Gottlands
» .
—
—
—
—
—
_
_
__
_
Blekinge
>
—
—
1
2
—
—
—
_
__
i
_
_
4
Kristianstads
»
—
—
—
1
—
—
—
—
i
_
_
_
2 1
Halmöhus
>
—
1
2
6
1
1
—
—
—
i
_
_
12
Hallands
>
—
—
9
—
2
1
—
—
—
_
_
r 1
5
1 Göteborgs- och Bohus
»
—
—
2
4
—
o
—
—
i
i
_
i
11
Älvsborgs
>
—
1
4
2
4
9
AJ
i
1
—
_
_
_
15
| Skaraborgs
• • • •
—
—
1
—
2
—
i
—
—
_
_
4
Värmlands
>
....
—
—
2
—
3
—
i
1
—
1
_
8
\ Örebro
—
—
2
1
2
—
i
1
—
_
_
7 i
V ästmanlands
>
—
1
2
—
2
—
_
—
_
_
_
_
5 i
Kopparbergs
>
i
—
—
2
—
1
—
—
_
2
_
_
o :
Gävleborgs
»
—
4
2
2
5
2
5
1
_
_
_
_
21 I
V ästernorrlands
—
5
4
—
1
i
_
—
_
__
_
_
11
Jämtlands
>
—
. -
1
—
1
2
Västerbottens
. .
—
2
2
Norrbottens
>
—
2
1
—
3
Summa
2 |
27
48
40
37
i«
ii
7 1
2
1
i
198 ;
Anm. 1. Här äro inräknade endast sådana vikarierande folkskollärarinnor, som avlagt folkskollärarexamen
eller erhållit dispens därifrån. — Anm. 2. Åldern är utan hänsyn till månad och dag
teräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det år, då inträde vanns i folkskoleseminariet.
54
Tab. 21 a). De ordinarie folkskollärarna och folkskollärarinnorna år
före examens
2. | 3 | 4. 1 5. | 6. 1 7. | 8. [
9. | 10~.''| U.| 12.| I8.| 14.| 15.| 16
Antal ordinarie folkskollärare, som tillbragt vid folkskoleseminariet
-
17.
Sum
-
L ä n.
l|
2
3I
4 |
V 1
51
6
7
8
9 j
10
11 i
12 j
13!
14 j
15
ma
lärare.
t
e
r
in
i
n
e
r.
1
Stockholms stad .
>)3
131
—I
7
—
i
271
3
99
:
152
2
Stockholms
län . . .
—
7
—
6
2
341
3
139
4
4
i
i
—
—
-
201
| 3
Uppsala
> . . .
8)2
5
—
3
1
21
2
99
1
4
138
i 4
Södermanlands
»
»)1
7
—
3
1
20
3
139
2
4
—
—
—
—
—
180
i 5
Östergötlands
* • • •
—
10
1
8
—
53
o
O
231
5
10
—
i
—
—
322
1
6
Jönköpings
*) 1
3
—
3
—
30
5
167
5
10
i
2
—
—
—
227
! 7
Kronobergs
» . . .
—
3
—
—
—
18
2
126
2
11
—
2
—
—
164
8
Kalmar
>
4)1
7
—
o
—
17
3
164
1
6
—
1
—
—
202
9
Gottlands
....
—
3
—
i
1
13
3
62
—
1
—
—
—
—
84
|
i10
Blekinge
> . . .
—
5
—
2
—
16
3
91
5
7
i
5
—
—
135
in
Kristianstads
» . . .
—
5
—
2
—
41
2
201
5
23
9
2
1
1
-i
292
112
Malmöhns
> . . .
—
15
—
1
—
79
7
399
14
42
11
12
1
3
—
584
13
Hallands
» . . .
—
4
—
1
—
25
1
100
3
7
—
—
1
1
—
143
14
Göteborgs o. Bohus » . . .
4)1
11
—
6
—
28
4
216
2
6
—
—
—
1
—
275
115
Älvsborgs
5»
.
.
.
5)1
7
—
4
1
39
1
194
5
9
—
3
—
—
1
26ä
16
Skaraborgs
> . . .
—
4
—
1
3
34
3
186
2
13
2
5
—
—
—
253
17
Värmlands
>
•) 2
6
2
2
3
43
5
225
3
6
1
3
—
—
—
301
j 18
Örebro
>
—
6
—
4
—
25
2
185
3
4
—
—
—
—
229
i 19
Västmanlands
» . . .
—
6
—
3
—
27
1
114
4
2
—
—
—
—
157
|20
Kopparbergs
>
Ö3
9
1
5
2
48
4
143
4
1
—
_
—
—
—
220
21
Gävleborgs
>
I*) 2
10
—
5
2
28
3
137
4
7
—
1
—
199
122
Västernorrlands
>
—
6
4
—
32
3
126
4
17
1
3
—
—
I
196
|23
Jämtlands
» . . .
*)1
5
—
1
—
14
61
4
i —
—
—
86
I
24
Västerbottens
1
3
12
28
2
1 1
47
i25
Norrbottens
4
4
20
—
57
1 Öl -
S i
91
Sömma
187
162
4
81
| 16 744| 6(j
3689| 78l,205| 27
| 43
3
(
ifi 9)5143
Anm. 1. Endast hela terminer hava räknats; har en lärare t. ex. tillbragt vid sem. en och en
kvarts eller en och en halv termin, har detta räknats såsom en termin, har han tillbragt en och tre kvarts
termin, har detta räknats såsom två terminer. — Anm. 2. De allra flesta lärare, som äro npptagna i kolumn
4, hava avlagt studentexamen. — *) Alla tre hava avlagt fil. kand.examen. — 2) Därav en, som
avlagt prästex. och en, som avlagt teol. ex. — 3) Har avlagt teol. ex. — 4) Har avlagt fil. kand.ex.
5) Har avlagt prästexamen. — e) Båda hava avlagt prästexamen. — ’) Därav 2, som avlagt prästexamen
och en, som avlagt teol. kand.ex. — ®) HaF avlagt teol. kand.ex. — ®) Skillnaden mellan detta tal och
talet i kol. 23 å tab. 20 a) på sid. 48 beror därpå, att 26 av de vid seminarierna inskrivna lärarna icke
avlagt folkskollär.-examen.
1912, fördelade efter antal terminer tillbragta vid folkskoleseminarium
avläggande.
1.
2- "
4-
1
6.
7-
»•
9.
10.
| IT
Antal ordinarie folkskollärarinnor, som
vid folkskolescminariet
tillbragt
I
rj
; bumiria
lära-  | rinnor.
i
2
4
5
6
7
8
9
10
t
e
r
m
i
n
e
r.
Stockholms stad .
>)3
39
26
i
122
3
396
3
7
600
1
! Stockholms
län......
—
6
8
_
29
—
108
—
2
153
2
Uppsala
>......
—
1
5
—
14
—
36
—
1
57
3
Södermanlands
»......
—
3
6
—
27
—
102
—
—
138
4
! Östergötlands
>......
_
2
4
—
23
—
63
—
—
92
6
Jönköpings
>......
—
2
8
—
8
1
49
1
1
70
6
Kronobergs
>......
—
1
2
—
6
—
21
—
1
31
7
Kalmar
>......
—
1
2
—
15
''-
67
1
3
89
8
Gottian ds
J......
—
—
1
—
i
—
12
—
1
15
9
Blekinge
>......
—
2
3
—
8
—
31
—
1
45
10
Kristianstads
)......
—
—
—
—
14
—
37
1
—
52
11
Malmöhus
»......
—
10
12
—
33
—
130
—
—
185
12
Hallands
»......
—
1
3
—
6
—
39
—
—
49
13
Göteborgs o. Bohus
>......
—
14
14
—
42
—
138
—
2
210
14
Alvsborgs
> ......
—
1
3
—
10
—
68
—
—
82
15
Skaraborgs
»......
—
1
—
—
13
—
54
—
—
68
16
Värmlands
>......
—
4
3
—
13
—
47
—
—
67
17
Örebro
>......
—
2
3
—
23
1
63
1
—
93
18
Västmanlands
>......
—
1
9
—
20
1
58
—
4
93
19
Kopparbergs
>......
—
—
4
i
23
1
87
—
1
117
20
Gävleborgs
»......
—
1
4
2
31
1
94
—
1
134
21
Västernorrlands
».....
1
5
—
26
—
74
—
—
106
22
Jämtlands
>......
—
1
1
—
5
—
26
—
—
33
23
Västerbottens
>......
—
1
1
—
9
—
36
—
2
49
24
Norrbottens
>......
—
1
1
—
6
—
34
—
1
43
26
Summa
3.
96
128
4
527
8
1870
7
28
*) 2671
Anm. 1. Endast hela terminer hava räknats; har en lärarinna t. ex. tillbragt vid sem. en och en
kvarts eller en och en halv termin, har detta räknats såsom en termin, har hon tillbragt en och tre kvarts
termin, bär detta räknats såsom två terminer. — Anm. 2. De allra flesta lärarinnor, som äro upptagna
i kolumn 3, hava avlagt studentexamen. — *) Alla tre hava avlagt ex. vid högre lär:eseminarium i
Stockholm. — 2) Skillnaden mellan detta tal och talet i kol. 23 å tab. 20 b) på sid. 49 beror därpå, att
17 av de vid seminarierna inskrivna lärarinnorna icke avlagt folkskollär.-examen.
56
Tab. 21 b). De extra ordinarie folkskollärarna år 1912, fördelade
efter antal terminer tillbragta vid folkskoleseminarium före
examens avläggande.
1.
2-
3.
4-
5.
6. |
7- 1
8. |
9. U
10.
Län.
Antal extra ordinarie folkskollärare
folkskoleseminariei
som tillbragt vid
1
term.
2
term.
4
term.
6
term.
7
term.
8
term.
9
term.
10
term.
Summa
lärare.
Stockholms stad .
—
2
—
1
—
11
—
_
14
Stockholms
län......
'') 2
6
—
—
—
7
—
—
15
Uppsala
>......
—
—
—
—
—
4
—
—
4
Södermanlands
>......
—
4
—
—
—
6
—
—
10
Östergötlands
>......
—
—
—
—
—
10
—
—
10
Jönköpings
>......
—
—
—
—
—
7
—
—
7
Kronobergs
>......
—
—
—
—
—
1
—
—
1
Kalmar
>......
—
—
—
—
—
o
O
—
3
Gottlands
»......
—
—
—
—
—
1
—
1
Blekinge
J......
—
—
—
—
—
5
—
1
6
Kristianstads
> ......
—
—
—
—
—
6
—
—
(i
Malmöhus
>......
—
3
1
1
—
16
1
—
22
Hallands
>......
—
—
—
—
—
o
O
—
—
3
Göteborgs o. Bohus
>......
—
2
—
—
—
3
—
—
5
Älvsborgs
>......
—
1
—
1
—
4
—
- .
0
Skaraborgs
>......
—
1
—
1
—
3
—
—
5
1 Värmlands
.......
—
1
—
1
—
5
—
—
7
| Örebro
>......
—
1
—
1
—
9
—
-
11 !
Västmanlands
>......
—
—
—
—
1
2
—
—
3
Kopparbergs
T......
—
—
—
1
—
3
—
—
4 !
Gävleborgs
>......
—
1
—
1
—
2
—
—
4 !
Västernorrlands
>......
—
2
—
1
—
8
—
—
n
Jämtlands
)......
Västerbottens
>......
—
—
—
—
—
—
—
—
Norrbottens
>......
—
—
—
'' 1
—
9
—
—
i° |
i
Summa
2
24
1
10
1
128
1
1
*) 108
Anm. Endast hela terminer hava räknats; har en lärare t. ex. tillbragt en och en kvarts eller
en och en halv termin har detta räknats såsom en termin, har han tillbragt en och tre kvarts termin
har detta räknats såsom två terminer. -— 1) Den ene har avlagt fil. kand.-examen och den andre teol.
fil.-examen. — s) Dessutom 1 lärare, som erhållit dispens.
57
Tab. 21 c). De extra ordinarie folkskollärarinnorna år 1912, fördelade efter
antal terminer tillbråka vid folkskoleseminarium för examens avläggande.
1. -
2.
1
3-
1
4.
1
5-
II
«.
L ä n.
Antal extra ordinarie folkskollärarinnor som tillbragt vid
folkskoleseminariet
2 term.
I 4 term.
6 term.
8 term.
Summa
lärarinnor.
Stockholms stad...........
3
4
8
33
48
Stockholms
län.........
3
—
11
18
82
Uppsala
>......
3
—
3
2
8
Södermanlands
».......
1.
—
4
8
13
Östergötlands
».........
—
—
—
16
16
Jönköpings
> .........
2
—
—
1
3
Kronobergs
>......
—
—
—
1
1
Kalmar
».....
—
—
1
7
8
Gottlands
>.....
—
—
—
1
1
Blekinge
>......
—
—
7
7
Kristianstads
>......
1
1
—
2
4
Malmöhus
>.......
5
1
—
21
27
Hallands
>......
2
—
2
6
10
Göteborgs o. Bohus *.....
7
—
1
7
15
Alvsborgs
> .......
8
1
7
16 1
Skaraborgs
>.......
2
1
4
7
Värmlands
>......
1
—
1
5
7
Örebro
.....
1
1
—
8
10
Västmanlands
».......
1
—
2
2
5
Kopparbergs
>.......
1
—
1
2
4
Gävleborgs
>.....
2
—
3
5
10
Västernorrlands
»......
—
—
1
8
Jämtlands
*.....
—
—
—
1
1
Västerbottens
»........
—
—
—
4
4
Norrbottens
>.........
3
—
6
16
25
Samma
4«
9
44
192
*) 291
Anm. Endast hela terminer hava räknats; har en lärarinna t. ex. tillbragt en och en kvarts
eller en och en halv termin har detta räknats såsom en termin, har ho« tillbragt en och tre kvarts termin
har detta räknats såsom två terminer. — *) Dessutom en oex., och 6 st. som erhållit dispens.
8—131873. Lärarelönenämnden.
2.
58
Tab. 21 d). De vikarierande, ej pensionerade folkskollärarna och folkskol
folkskoleseminarium
före
1.
2- 1
8- 1
4-
|
5.
|
6. |
7.
1
8. |
9. H
10.
L ä n.
Antal vikarierande folkskollärare, som tillbragt vid folkskoleseminariet
i !
1
2 j
3
4 1
6 1
8
9
10
Summa.
t e
r m
i n e
r.
| Stockholms stad .
_ |
_ i
i |
-1
i |
6 !
—
-
8
| Stockholms
län . .
— I
2
—
—
4
C»
| Uppsala
>
*) 2
—
—
~ i
4
—
—
6
Södermanlands
3
.
.
_ i
1
—
—
i
5
—
—
G
I Östergötlands
>
—
—
—
—
5
1
—
G
| Jönköpings
> . .
—
1
—
—
10
—
i
12
j Kronobergs
» . .
-
1
—
—
8
—
—
9
; Kalmar
>
1
—
i
3
i
G
| Gottlands
> . .
—
—
1
—
—
1
Blekinge
>
—
1
—
—
5
—
2
8
Kristianstads
>
—
3
—
—
—
9
—
12
Malmöhus
>
4
—
—
13
—
17
1 Hallands
>
—
1
—
—
—
1
—
2
j Göteborgs o. Bohus
. . .
—
1
—
i
—
8
—
10
| Älvsborgs
>
—
_
—
6
■-
6
1 Skaraborgs
>
—
—
—
—
—
6
—
G
Värmlands
—
2
—
—
—
9
—
11
Örebro
. . .
—
2
—
i
—
5
—
8
Västmanlands
>
—
2
—
—
—
3
—
5
Kopparbergs
• . .
—
—
—
-
i
5
1
7
Gävleborgs
» . .
—
3
—
—
—
14
—
—
17
j Västernorrlands
»
—
2
—
—
i
17
-
—
;
20
Jämtlands
> . .
—
-
—
2
3
_
5
Västerbottens
>
—
_
—
—
—
2
—
—
2
Norrbottens
»
—
—
—
i
2
—
—
—
3
1
Summa
2
27
i
3
8
152
2
4
199
Anm. 1. Endast hela terminer hava räknats; har en lärare t. ex. tillbragt vid sem. en och en
kvarts eller en och en halv termin, har detta räknats såsom en termin, har han tillbragt en och tre kvarts
termin, har detta räknats såsom T.vå terminer. — Anm. 2. Alla i kolumn 3 upptagna lärare hava avlagt
studentexamen samt en dessutom farmacie kandidatexamen. — *) Den ene läraren har avlagt fil. kand.-  examen och den andre prästexamen.
lärarinnorna höstterminen 1912, fördelade efter antal terminer, tillbråka vid
examens avläggande.
1.
8-
4.
6-
«•
7-
r «•
L ä n.
Antal
vikarierande folkskollärarinnor, som
skoleseminariet
tillbragt
vid folk-
2
4
6
8
9
10
1
Summa.
t
e r in
i n e
r.
Stockholms stad........
5
O
7
25
40
Stockholms
län.....
—
—
3
2
i
—
G
Uppsala
».....
2
—
- 4
4
—
—
10
Södermanlands
».....
1
2
5
—
--
8
Östergötlands
».....
_
—
—
3
—
—
3
Jönköpings
>.....
—
—
1
7
—
—
8
Kronobergs
>.....
—
1
1
—
—
2
Kalmar
>.....
—
—
—
3''
—
—
3
Gottlands
>.....
—
—
—
—
_
—
—
Blekinge
».....
—
—
4
—
—
4
Kristianstads
».....
—
-
1
1
—
—
2
Malmöhus
>.....
1
—
—
11
—
—
12
Hallands
».....
1
2
2
—
—
5
Göteborgs och Bohus >.....
1
5
5
—
—
11
Alvsborgs
>.....
2
2
11
—
—
15
Skaraborgs
» .....
—
—
2
2
—
—
4
Värmlands
>.....
2
2
1
3
—
—
8
Örebro
.....
1
—
6
—
—
7
Västmanlands
».....
—
—
—
5
—
—
5
Kopparbergs
».....
—
3
2
—
1
6
Gävleborgs
>.....
4
1
3
13
—
—
21
Västernorrlands
>.....
1
1
1
8
—
—
11
Jämtlands
>.....
—
-
1
1
—
—
2
Västerbottens
».....
—
—
—
2
—
—
2
Norrbottens
>.....
—
-
—
3
-
—
3
Summa
20
8
39
125)
i
1
198
1
Anm. 1. Endast hela terminer bara räknats; har en lärarinna t. ex. tillbragt vid sem. en och
en kvarts eller en och en halv termin, har detta räknats såsom en termin, har hon tillbragt en och
tre kvarts termin, har detta räknats såsom två terminer. — Anm. 2. Alla i kolumn 2 upptagna lärarinnor
hava avlagt studentexamen förutom 2 lärarinnor i Värmlands län, som genomgått 8-klassig högre
flickskola.
60
Tab. 22 a). De ordinarie folkskollärarna år 1912, fördelade
1. 1
2- 1
3.
4- 1
5. |
6. |
7. !
8. |
9. |
10. |
11. |
12. |
13. |
14- 1
Å 1 d e
r \
i d
a v
1 ä g
g a n
det
Län.
1
18
19
20 1
21
22
23
24 1
25
26
27
28
29
30 1
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år. j
år.
år.
år.
år.
år.
år.
1
Stockholms stad......
3
18
33
27
19
19
8
7
5
2
5
2 l
1 2
Stockholms
län ....
—
—
18
51
32
24
29
9
13
6
8
3
4
3
Uppsala
>
....
—
1
16
33
20
22
14
9
9
8
1
2
4
Södermanlands
»
....
i
1
10
49
34
30
17
8
8
6
8
4
1
6
Östergötlands
»
....
—
3
35
81
61
49
30
24
16
6
5
9
2
6
Jönköpings
»
....
—
—
17
43
48
41
30
20
8
6
4
3
3
7
Kronobergs
>
. . . .
—
—
11
31
36
31
23
13
6
4
5
3
1
8
Kalmar
»
....
—
—
9
49
44
40
20
8
8
8
9
2
3 i
9
Gottlands
>
....
—
1
7
13
18
8
11
11
3
4
6
i
—
10
Blekinge
—
—
8
23
30
25
12
10
9
6
4
3
■ H
11
Kristianstads
»
. . . .
—
1
27
89
62
35
27
15
9
8
6
5
3
12
Malmöhus
»
....
—
5
58
195
115
75
56
35
20
9
8
2
'' 3 1
13
Hallands
>
. . • .
—
7
34
39
18
12
12
6
3
4
5
1
14
Göteb. o. Bohus >
....
—
3
21
84
47
39
29
10
14
14
7
6
i :
15
Älvsborgs
>
....
—
2
14
55
48
46
39
16
19
7
10
4
i |
16
Skaraborgs
>
....
—
—
24
53
43
33
28
24
15
10
13
5
2 :
IT
Värmlands
»
....
—
4
17
79
62
38
26
16
17
19
11
5
4 ;
18
Örebro
»
....
—
4
15
55
42
25
24
13
17
10
4
6
9
19
Västmanlands
>
....
—
2
13
49
17
24
11
11
6
6
7
2
5
20
Kopparbergs
»
....
—
2
7
41
28
30
35
16
17
12
7
6
8
21
Gävleborgs
>
....
—
—
5
37
31
29
24
22
13
16
7
5
5
22
Västernorrlands >
. . . .
i
1
12
29
34
23
26
11
24
10
4
12
6
23
Jämtlands
>
....
—
—
4
5
21
10
11
6
9
5
O
O
3
3
24
Västerbottens
>
. . . .
—
1
1
2
17
6
5
4
6
1
1
2
—
25
Norrbottens
>
. . . .
—
1 -
4
12
13
14
10
12
8
6
4
5
—
Summa
2
i »t
| 378
1225
1)09
734
568
343
| 287
195
148
| 108
69
ÅfitH. Åldern är Titan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det år,
reglemente skall vara präst.
(il
efter ålder vid avläggandet av folkskollärarexamen.
15.
16-
17.
18.
m.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
f 80.
—
a v
f o 1 k s k o 1 1 ä
rar
exa
men
Summa
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
lärare.
år.
år.
å,
1 år.
år.
år.
år.
är.
år.
år.
år.
år.
år.
är.
år.
1
i
-
i
_
_
_
i
152
1
2
i
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
201
2
1
2
—
—
138
3
2
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
180
4
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
322
5i
3
i
227
6
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
164
7
—
i
-
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
202
8
—
1
—
84
9
i
1
—
i
135
lOj
2
—
1
i
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
292
111
1
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
1
—
584
12|
2
143
13|
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
275
14
—
2
1
—
i
—
265
15
2
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
253
16
—
1
—
i
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
301
17i
3
2
229
18
! -
1
2
—
i
157
J
3
4
—
i
i
i
1
—
—
—
—
—
—
—
—
220
201
1
2
—
—
i
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
199
21
2
1
196
22j
4
—
1
—
i
86
23
1
47
24;
—
1
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
91
251
30
20
11
4
ii
3
1
- |
—
i 1
i 1
—
- |
1
— 1
*) 5143
då folkskollärarexamen avlades. — l) Dessutom 71, som erhållit dispens, och en som enligt Kung!. Maj;t stadfäst
Tab. 22 b). De ordinarie folkskollärarinnorna år 1912, för
-
1
1.
1
2- 1
3. |
4- 1
5. |
6. |
7- 1
8. |
9- 1
10. |
n. |
13- I
lä.
;
1
L 1 d
e r
vid
a v 1 ä
J K a
d d e
18
19
20
21
22 1
23
24
25
26
27
28
29 I
år.
år.
år.
år.
år. j
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
1
Stockholms stad .
3
85
191
131
73
38
24
22
14
8
3
2
Stockholms
län......
—
1
5
27
32
33
19
12
7
5
4
4
3
Uppsala
»......
—
1
1
13
13
5
6
4
—
2
4
6 i
4
Södermanlands
»......
—
_
12
29
27
24
14
12
5
i
5
—
| 5
Östergötlands
>......
—
6
22
15
22
6
2
3
5
3
4
i 6
Jönköpings
>......
—
—
2
11
12
17
11
7
“
2
2
2 !
i 7
Kronobergs
»......
1
1
7
10
4
3
''-
1
2
l
—
! 8
Kalmar
>......
—
1
10
16
27
13
7
6
1
5
1
— j
I 9
Gottlands
»......
—
—
1
4
3
3
3
—
—
—
—
i
|10
Blekinge
>......
—
—
4
5
9
9
5
4
5
—
1
—
ii
Kristianstads
>......
—
2
2
10
10
10
7
2
2
—
3
i
12
Malmöhus
»......
—
2
8
53
47
33
17
8
6
—
6
i
13
Hallands
)......
1
5
8
13
9
3
2
4
—
2
i
114
Göteborgs & Bohus
>......
1
1
17
45
53
33
21
11
8
5~
3
6 ''
15
Älvsborgs
>......
1
4
10
21
13
12
9
5
i
—
2 i
i 16
Skaraborgs
>......
—
1
7
16
14
6
9
5
i
2
2
3
i 17
Värmlands
>......
—
—
4
8
22
14
5
3
4
2
—
4
I18
Örebro
>......
—
1
X
2
25
18
9
16
4
4
3
4
! 19
Västmanlands
>......
—
—
3
20
20
13
13
7
5
5
3
1
120
Kopparbergs
>......
—
1
12
26
27
18
12
5
5
3
2
1
21
Gävleborgs
>......
—
—
11
44
20
19
6
9
6
6
2
3 ;
22
Vääternorrlands
>......
—
1
9
34
20
13
10
7
4
2
1
1 j
23
Jämtlands
>......
—
—
2
10
7
4
2
2
1
1
1
1
24
Västerbottens
>......
1
1
8
14
11
6
2
2
1
3
—
i 25
Norrbottens
>......
—
1 5
11
13
4
5
4
—
—
1
Samma
1 i
19
| 226
659
| 595
! 407
247
| 152
104
69
| 58
46
Anm. Åldern är utan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det
delade efter ålder vid avläggande av folkskollärarexamen.
1 14.
| 15.
| 16.
1 17-
| 18.
I i»-
| 20.
1 21.
| 22.
! 23.
! 24.
| 25.
| 26.
1 27.
| 28.
| 29.
|
30.
j
a v
f 0 1
i s k
alla
rar
exa
m c n.
Summa
lära-
rinnor.
30
år.
31
år.
32
år.
33
år.
34
år.
I 35
år.
| 36
• år.
37
år.
38
år.
39
år.
40
år.
1 4l
år.
42
år.
43
år.
44
år.
i 45
år.
3
3
i
1 —
1
—
i -
—
_
_
_
| 600
1!
2
1
—
—
1
153
2|
!
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
_
—
57
3:
4
3
—
-
—
—
-
—
2
—
—
—
138
4
4
—
—
92
5
i
—
i
i
1
—
70
6
; 1
—
—
—
~
—
—
—
—
—
_
—
—
—
31
| -
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
89
8
| -
—
—
—
—
—
15
9
2
i
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
45
io!
—
2
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
52
11
1
1
—
—
1
1
—
—
—
—
—
—
-
185
12:
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
49
13
5
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
210
14
o
S2
15
1 1
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
-
—
68
16
—
1
67
17
4
3
_
—
—
_
—
93
18
3
—
93
19
1
1
i
i
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
117
20
4
2
—
i
—
—
—
—
—
-
—
—
_
i
—
134
2l!
—
1
i
2
—
106
22
—
—
i
1
—
“ i
—
—
—
_
—
—
—
—
—
33 I
23
—
1
49
24
—
—
-1
*
43
25
39
23
6 !
C
5
2 !
3
_ |
i
2
|
—
—
_ |
i!
—
'') 2 671
1
ar, då folkskollärarexamen avlades. — 1) Dessutom 148 lärarinnor, som erhållit dispens.
G4
Tab. 22 c). De extra ordinarie folkskollärarna år 1912, fördelade efter
ålder vid avläggandet av folkskollärarexamen.
1. 1
2-1
3.|
4. I 5. I
6. I 7. I 8. I
9. 1
10. 1 11.1
12. | 13. |
14. |
15. |
16. |
17.||
18. |
1
Å
1
d
e
r.
Sum- j
Län.
ma
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
33 1
35
43 1
re.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år. |
år.
år.
i Stockholms stad
i
i
2
4
i
3
i
i
14
Stockholms
län . . .
—
—
4
3
i
3
i
2
1
—
15
Uppsala
» . . .
—
—
2
1
—
—''
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
4
j Södermanlands
} , . .
—
—
3
1
2
2
—
2
10
] Östergötlands
» . . .
-
—
3
1
2
1
—
1
i
i
—
—
—
—
—
—
10
! Jönköpings
» . . .
7
Kronobergs
» . . .
1
Kalmar
>
—
—
1
—
1
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
3
Gottlands
» . . •
1
Blekinge
> . . .
—
—
—
3
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
G
Kristianstads
» . . .
—
i
2
—
2
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
6
1 Malmöhus
>
—
—
10
—
6
3
i
—
—
—
—
i
i
—
—
—
22
j Hallands
» . . .
—
—
—
—
1
—
i
—
—
—
i
—
—
—
—
—
3
| Göteb. o. Bohus
> . . .
—
2
—
2
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
5
| Älvsborgs
»
—
—
1
2
2
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
6
Skaraborgs
> . . .
—
—
2
—
1
1
—
1
—
—
5
j Värmlands
» . . .
—
—
6
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
7
i Örebro
> . . .
—
—
3
3
3
1
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
11
| Västmanlands
>
—
—
2
—
1
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
| Kopparbergs
» . . .
—
—
1
—
—
1
—
1
—
—
—
—
—
1
—
—
>)4
1 Gävleborgs
» . . .
—
—
1
1
—
1
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
4
Västemorrlands
> . . .
—
—
4
3
1
1
i
1
—
—
—
—
—
—
—
—
ii
| Jämtlands
» . . .
—
i Västerbottens
> . . .
10
| Norrbottens
> . . .
—
—
1
1 2
2
4
i
Summa
i
1 4
| 49
30
129
23
7
1 It
5
2
2
i
i
| t
2
—
>) 168
Anm. Åldern är utan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det
år, då folkskollärarexamen avlades. — '') Dessutom en lärare, som erhållit dispens.
Tab. 22 cl). De extra ordinarie folkskollärarinnorna år 1912, fördelade efter
ålder vid avläggandet av folkskollärarexamen.
1.
1 2.
1 3.
J_4-
1 5-
1 «■
1 v.
1 »■
I »■
1 lo
1 11.
1 12.
| 13.
1 14-
| 15.
1 16-
1 17*
i| 18.
1
:
Å
1
d
e
r.
| Sum-
L ä n.
ma
lära-
rin-
L19
Iso
1 21
22
23
24
i 25
26
27
1 28
i 29
30
1 33
38
42
: 44
år.
i år.
I ar.
år.
år.
i år.
år.
år.
: år.
år.
i år.
P
år.
j år.
år.
1 år.
| år.
nor.
t Stockholms stad
!
2
12
16
12
2
i
1 i
1
i i
_
48
Stockholms
län . . .
—
0
9
8
7
i
i
1
—
! —
1
! _
_
_
32
8
j Uppsala
2
2
3
—
i
—
—
_
• _
__
i _
j Södermanlands
> . . .
-
—
2
9
2
—
—
—
—
—
! —
—
_
_
_
13
j Östergötlands
> . . ,
—
—
2
7
4
—
i
i
—
—
i
_
_
! 10
j Jönköpings
• . . .
—
1
—
2
—
—
_
_
3
[ Kronobergs
> • .
—
—
—
1
—
—
_
_
_
_
1
Kalmar
>
—
—
i
4
1
i
i
_
_
8
Gottlands
>
—
—
1
—
—
_
_
_
1
Blekinge
>
—
—
2
4
1
—
7
j Kristianstads
> . . .
—
—
—
1
2
—
i
—
—
_
_
4
i Malmöhus
—
1
7
8
6
2
—
i
—
2
—
_
_
_
_
27
j Hallands
» . . .
—
—
1
2
4
2
—
i
10 ;
Göteb. o. Bohus
> . . .
—
3
6
3
3
—
—
—
—
—
_
_
_
_
15 j
! Alvsborgs
> . . .
—
3
2
6
2
3
16
! Skaraborgs
> . .
—
1
2
2
1
1
Värmlands
> . . .
7
Örebro
» . . .
i
—
2
1
2
1
i
i
1
-
10
| Västmanlands
»
—
1
1
1
1
—
i
—
_
_
_
1
5
Kopparbergs
3
.
.
.
-
1
—
1
2
—
—
_
_
_
4
Gävleborgs
» • • •
i
1
2
1
3
—
_
_
2
10
Västernorrlands
>
. I
—
—
2
4
2
i!
—
—
''
9
Jämtlands
> . . .
|
_ I
1
Västerbottens
>
—
—
3
1
—
—
—
—
_
_
_
4
Norrbottens
•
... i
—
2
10
3
3
2 I
2
2
Ii
25
Summa i
2 |
18 |
(17
95 |
59 |
23 1
7
10 |
G
2 !
11
11
-1
—
-1
-II
*) 291
Anm. hfam är utan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det
folkskollärarexamen avlades. — l) Dessutom sju lärarinnor, som erhållit dispens.
år, då folkskollärarexamen avlades
9—131873. Lärarslönenämnden.
2.
Tab. 22 d). De vikarierande, ej pensionerade folkskollärarna och folkskol
folkskollärar
-
.
1.
2. |
3. |
4- 1
5. |
6. |
7- 1
8. |
9. |
10. |
it- 1
1?. I 13.| 14.|
15. j 16.|
17.
|
De vikarierande folkskollärarnas ålder vid
avläggandet av folkskol- |
i
lärarexamen.
Summa I
Län.
lärare. |
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
33
37
41
år
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år. !
år.
år.
år.
år.
Stockholms stad
1
6
—
—
—
—
4
—
—
—
—
—
—
—
8
Stockholms
län .
—
3
i
i
i
(i
Uppsala
>
—
1
i
i
—
i
1
i
6
Södermanlands
>
—
3
—
2
—
—
—
—
—
i
—
—
—
<>
Östergötlands
>
—
2
i
—
2
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
(i 1
|
Jönköpings
>
1
1
i
6
l
i
—
—
i
—
—
—
—
—
—
12 |
.. |
Kronobergs
»
—
—
3
1
2
—
—
2
—
—
—
—
1
—
—
Kalmar
>
—
1
1
3
1
(i
Gottlands
»
—
—
1
—
—
—
1 1
Blekinge
—
—
2
1
1
2
1
1
8
i
Kristianstads
> .
—
5
1
2
2
—
—
1
4
12 j
Malmöhus
. .
2
6
4
1
1
1
1
1
—
—
—
—
—
—
—
17 I
Hallands
> .
1
—
1
Göteb. o. Bohus
>
—
2
2
2
1
1
1
4
10
Älvsborgs
>
—
3
—
3
—
— •
—
—
—
—
—
—
—
; I
Skaraborgs
>
—
3
—
1
1
—
1
(> :
Värmlands
»
2
2
—
3
—
1
—
1
4
—
1
—
—
—
—
n
Örebro
>
—
1
3
2
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
8
Västmanlands
>
—
2
2
5
Kopparbergs
>
—
1
3
—
—
—
—
2
1
—
—
—
—
—
—
7
| Gävleborgs
J
—
4
3
5
2
—
1
—
1
—
—
i
—
—
—
17 !
„ 1
| Västernorrlands
>
1
6
1
2
4
1
4
2
1
i
—
—
—
—
—
24 !
'' Jämtlands
> .
—
2
—
1
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
5
j Västerbottens
-
—
-
—
—
—
1
—
1
—
—
—
—
—
Norrbottens
>
1 1
| -
1
—
i
—
u
Summa
9
54
| 32
37
18
i §
l 1®
1 12
7
1 2
1
i
i
4
1 i
189
Anm. 1. Åldern är utan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseår och
skollärare och -lärarinnor, som avlagt folkskollärarexamen och ej sedan blivit pensionerade.
67
Lira!innorna höstterminen 1912, fördelade efter ålder vid avläggandet av
examen.
i.
1 2-
1 3-
i 4-
1 s.
i «•
! 7.
1 8."
1 9-
"| 10.
fn.
1 '' 12.
13.
De
ikarierande folkskollärarinnornas ålder vid avlii^irfi-nflnf. tiv
folkskollärarexamen.
j Summa
19
so
21
22
1 23
24
25
2G
27
I 28
29
rinnor. !
j år.
år.
år.
i år.
( ar.
år.
! år.
år.
år.
år.
år.
; Stockholms stad
1 —
i ii
15
9
i
1 2
2
i 1
40 ,
Stockholms
län . . .
—
i
i
2
->
_
i
(i
Uppsala
—
9
1 2
2
3
—
_
1
_
10
| Södermanlands
> . . .
—
—
O
2
1
2
i
1 —
_
8
| Östergötlands
• . . .
—
—
—
i
2
—
—
[ _
_
3
J önköpings
- . . .
—
i
! i
2
1
i
2
8
Kronobergs
....
—
—
1
—
—
—
1
2 j
K almar
>
—
—
2
1
—
—
—
—
_
3
Gottlauds
—
—
_
_
_
Blekinge
—
—
-
1
2
—
_
i
4
! Kristianstads
....
—
—
1
—
—
i
_
9 j
{ Malmöhus
....
—
—
2
2
6
—
i
—
_
_
i
12
j Hallands
....
—
2
1
—
2
_
_
5
| Göteborgs o. Bohus
5
,
.
.
—
i
1
«>
O
3
1
_
1
_
1
11
Alvsborgs
> . . .
—
_
2
6
1
3
o
_
1
_
15 [
Skaraborgs
>
—
1
—
1
1
—
1
_
4 1
i Värmlands
....
i
—
—
i
1
4
_
_
_
i
8
1 Örebro
» , , .
—
—
1
2
1
1 |
1
1
_
7 !
Västmanlands
>
—
—
1
2
2 1
—
_
5 1
Kopparbergs
....
—
—
1
i
1
1 1
_
2
6
Gävleborgs
J>
—
—
7
5
1
1 i
B\
2
2
21
V ästernorriands
....
i
—
4
5
1
— !
_ i
_ 1
I
11 |
Jämtlands
....
—
—
1
_
_ 1
i
9
Västerbottens
» . . .
—
—
2
—
—
_
_ j
_
_ 1
2 !
Norrbottens
»
—
—
2
1
—
-1
—
_ |
—
_
3 1
Summa
2 |
4 !
46 |
56 |
SO j
23 |
10 1
6 |
c I
c* l
4 I
3 !
198
(let år. då folkskollär.-examen avlades. - Anm. 2 I tabellen äro inräknade endast sådana vik. folk
-
3) Den år 1912 anställda folkskollärarpersonalens tjänst
SÖrings- och p en si on stork ål 1 ap den.
70
Tab. 23 a). De ordinarie folkskollärarne år 1912, fördelade efter det antal terminer,
de, efter avlagd examen, tjänstgjort som extra ordinarie eller vikarierande.
Hela riket.
1.
!
2- !
3. |
4-1 5. |
6-1
7.j 8.[
9.|
10 | 11.|
12.j
13.|
14. j
15-1
16-1
17.J 18.j 19.| 20.|
21. fl
22. |
L ä n.
Antal terminer såsom e. o. eller vik. efter avlagd
examen.
Sum- !
ma
lärare. 1
Min-  dre
än 1
term.
1
2 i
3
4 !
1
5 !
I
6
7
8 9
101
11
12
I
13
14 !
15 16
17
18
19
term.1;
och
flera.j
t
r
m
i
11
C
r.
Stockholms stad
16
11
16
14
22
14
I
15!
2
ii
6
8
—
9
1
1
1 2
1
2
” !
152
Stockholms
län .
21
41
35
26
21
14
11
15
2!
5
2
1
2
2
—
1 -
—
—
b 21
201
Uppsala
J
11
37
29
12
12
10
6
6
5
3
—
1
1
—
1
- 2
—
1
s) 1
läs
Södermanlands
>
12
45
28
33
15
10
9
4
&j
2
4
1
4
—
1
1 ~
—
—
3)2
180
Östergötlands
36
84
54
39
23
SO
14
25
4.
6
1
3
—
—
1
—i —
1
—
‘)-l
322
Jönköpings
30
66
46
25
22
14
8
4
O!
1
4
2
1
227
Kronobergs
. .
20
79
27
15
8
2
4
4
2
1
1
1
164
Kalmar
. .
21
80
45
18
7
5
9
7
31
1
3
—
1
—
1
—
—
5) 1
202
Gottlands
>
8
39
13
11
5
4
—
—
1
1
—
—
-
—
—
_! _
1
—
4) 1
84
Blekinge
»
11
39
25
18
9
11
4
4
6
—
3
1
1
1
—
it —
—
1
—
135
Kristianstads
26
75
73
41
27
15
5
11
5|
5
4
1
—
—
2
s -
—
—
—
292
Malmöhus
.
45
133
91
101
48
61
23
28
13
14
4
3
7
6
3
_! 2
—
—
6) 2
584
Haliands
ii
54
21
18
10
10
5
3
6
3
—
—
1
—
—
i -
—
—
143
j Göteborgs o. Bohus
22
46
75
24
48
13
28
4
6
1
3
4
1
275
1 Älvsborgs
> .
34
81
54
49
18
11
5
3
3
3
1
1
—
1
1
—: —
265
I Skaraborgs
»
28
83
45
36
21
18
7
7
1
1
3
—
2
—
—
— l
—
—
—
253
j Värmlands
s
.
64
107
47
38
16
13
5
4
2!
1
2
1
—
—
—
— 1
—
—
—
j 301
| Örebro
»
16
65
48
41
12
16
6
11
1!
4
4
1
1
—
1
7|-
—
—
4) 1
229
| Västmanlands
12
45
25
25
12
7
12
5
4:
5
3
1
—
—
—
1
—
—
157
j Kopparbergs
32
62
56
35
10
6
3
i
3
i
3
2
1
—
1
1 —
—
—
—
220
j Gävleborgs
> .
17
58
37
24
24
12
4
2
3!
1
4
2
9
—
1
ij 1
1
1
Ö4
199
1 Västernorrlands
>
20
50
31
26
22
9
7
3
7
3
3
4
1
3
-
2| 2
—
1
3) 2
196
Jämtlands
»
1 7
26
18
11
3
3
6
O
O
5
1
—
—
1
2
—
—I —
—
—
—
j
86
! Västerbottens
*
7
16
10
3
4
1
! 2
i
1
1
1
—
47
| Norrbottens
>
1 12
2l| 9
10
3
6
6
3
5|
7
2
1
1
—
1
—! 1
—
—
! 8)3
95
Summa
i 539
1 4431958
693422 315
204
160 1131
so
62
28! 38
17
14
! 12| 13
6
6
20
''«) 5143
Anm. Endast hela terminer hava räknats; har en lärare t. ex. tjänstgjort en och en kvarts termin, har detta
räknats såsom en termin, har han tjänstgjort en och en halv eller en och tre kvarts termin, räknas det såsom två terminer.
—- !) Därav en tjänstgjort 23 term. och en 47 term. — 2) Tjänstgjort 20 term. — 3) Därav en tjänstgjort 19 term.
och en 20 term. — 4) Tjänstgjort 22 term. — 5) Tjänstgjort 21 term. — 6) Därav en tjänstgjort 20 term. och en 26 term.
— 7) Därav en tjänstgjort 24 term., en 28 term., en 33 term. och en 38 term. — 8) Därav en tjänstgjort 19 term.,
en 22 term. och en 48 term. — 9) Dessutom 71, som erhållit dispens, och en, som enligt av Kung]. Maj:t stadfäst
regi. skall vara präst.
Tab. 23 a) (forts.). De ordinarie folkskollärarne år 1912, fördelade efter det antal ter
miner,
de, efter avlagd examen, tjänstgjort som extra ordinarie eller vikarierande.
Landsbygd.
1.
2.
'' 3.
B.
«•
«•
»■
io.[ n.| 12
!!!.| It.
15.
In.
17.
18.
19.
20.
21.
22. j
Antal terminer
såsom c. o.
eller vik. efter
avlagd
examen
r.
L ä n.
Min-
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17 18
• .
19
ma
lärare.
än 1
term.
t
C
r
m
i
n
C
r.
och
flera.
Stockholms
län
21
38
34
24
18
10
10
13
2
5
2
i
2
2
_
1
_
_
b 2
185
Uppsala
10
34
27
12
9
10
3
6
4
2
—
—
—
—
—
—
1
—
2)1
119
Södermanlands
12
40
21
28
13
8
3
4
2
—
1
i
2
—
i
—
—
—
’) 2
138
Östergötlands
>
27
79
52
33
22
18
10
13
3
3
1
2
—
—
i
—
—
1
—
—
265
Jönköpings
>
27
63
40
22
13
7
5
4
3
—
3
—
187
Kronobergs
>
19
78
27
15
8
2
4
4
1
1
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
160
Kalmar
>
21
73
38
16
4
2
6
5
—
—
3
—
—
1
—
—
1
—
—
4)1
171
Gottlands
6
37
12
10
4
3
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
1
—
5)1
75
Blekinge
>
10
37
19
16
6
5
2
2
3
—
3
—
1
1
105
Kristianstads
»
26
72
69
40
24
15
4
10
5
5
4
1
—
—
2
2
_
-
—
—
279
Malmöhus
>
34
115
79
76
41
39
14
16
6
4
3
2
6
2
i
—
1
—
—
6) 2
441
Hallands
9
49
17
15
7
6
3
1
2
2
—
in
Göteborgs o. Bohns
>
17
38
34
13
13
7
4
1
1
1
3
—
—
—
—
—
—
—
—
132
Älvsborgs
31
76
51
42
17
9
3
1
2
3
1
1
—
1
i
—
—
—
—
239
Skaraborgs
>
25
77
42
33
19
15
6
6
1
1
3
—
1
—
—
—
1
—
—
230
Värmlands
58
99
45
36
14
6
4
4
2
1
2
1
_
—
—
—
1
—
—
273
Örebro
>
15
62
43
36
11
13
6
6
1
—
9
1
1
—
i
i
—
—
—
“)1
200
Västmanlands
>
9
42
22
20
10
6
9
3
—
5
Q
O
1
—
—
—
—
—
1
—
—
131
Kopparbergs
>
Öl
60
53
33
10
6
1
i
3
3
2
2
1
—
i
i
—
—
—
—
208
Gävleborgs
15
55
28
21
16
12
3
—
2
—
3
2
2
i
—
—
1
’) 4
165
Västernorrlands
>
20
49
30
25
19
6
4
3
5
1
2
2
—
1
—
2
—
—
1
S)1
171
Jämtlands
i
6
24
18
11
3
3
5
3
5
—
—
1
1
—
—
—
—
—
80
Västerbottens
7
7
16
9
3
4
1
2
1
i
—
1
45
Norrbottens
»
ii
20
8
8
2
5
5
3
3
7
1
-
1
—
—
—
—
-
—
8) 3
77
Summa
467
1333
818
588307
214^116
109
57
45
41
20
18
9
8 8
5
4
2
IS
I9) 4187
Anm. Endast hela terminer hava räknats; har en lärare t. ex. tjänstgjort en och en kvarts termin, har detta
räknats såsom en termin, har han tjänstgjort en och en halv eller en och tre kvarts termin, räknas det såsom två terminer.
— *) Därav en tjänstgjort 23 term. och en 47 term. — 2) Tjänstgjort 20 term. — 3) Därav en tjänstgjort 20 term.
och en 19 term. — 4) Tjänstgjort 21 term. — 5) Tjänstgjort 22 term. — “) Därav en tjänstgjort 20 term. och en 26 term.
— 7) Därav en tjänstgjort 24 term., en 28 term., en 33 term. och en 38 term. — 8) Därav en tjänstgjort 19 term.,
en 22 term. och en 48 term. — 9) Dessutom 68, som erhållit dispens, och en, som enligt av Kung! Maj:t stadfäst
reglemente skall vara präst.
72
Tab. 23 a) (forts.). De ordinarie folkskollärarna år 1912, fördelade efter det antal terminer,
de, efter avlagd examen, tjänstgjort som extra ordinarie eller vikarierande.
Städer.
1.
2.
3.
4-
6.
6.
7-
8. | 9.
10.
11.
12.
13.| 14.
15.
16.
17.| 18.| 19.
20.
21.
22.
Antal terminer
såsom e. o.
eller vik. efter avlagd
examen.
Sura-
L ä n.
Min-
i
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
ma
term.
och
lärare.
än 1
term.
t
C
r
in
i
n
e
r.
flera.
Stockholms stad .
16
ii
16
14
22
14
15
2
11
6
8
_
9
i
i
1
2
1
2
_
152
Stockholms
län
—
3
1
2
3
4
1
2
16
Uppsala
>
1
3
2
—
3
—
3
—
1
1
—
i
1
—
i
—
1
—
1
—
19
Södermanlands
—
5
7
5
2
2
6
—
7
2
3
—
2
—
1
—
—
—
—
42
Östergötlands
>
9
5
2
6
1
12
4
12
1
3
—■
i
Öl
57
Jönköpings
>
3
o
O
6
3
9
7
3
—
2
1
1
—
2
40
Kronobergs
>
1
l
i
i
4
Kalmar
>
—
7
7
2
3
3
3
2
3
1
31
Gottlands
>
2
2
1
i
1
1
1
-
—
9
Blekinge
>
1
2
6
2
3
6
2
2
3
—
i
—
—
1
—
—
1
—
30
Kristianstads
—
3
4
1
3
—
1
i
13
Malmöhus
>
11
18
12
25
7
22
9
12
7
10
1
i
i
4
2
—
1
—
—
—
143
Hallands
»
2
5
4
3
O
O
4
2
2
4
1
—
—
i
—
—
1
—
—
—
—
32
Göteborgs o. Bohn-
.
5
8
41
11
35
6
24
4
5
—
2
i
i
143
Alvsborgs
>
3
5
3
7
1
2
2
2
1
26
Skaraborgs
>
o
O
6
3
3
2
3
1
1
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
23
Värmlands
6
8
2
2
2
7
1
28
Örebro
t
1
3
5
5
1
3
—
5
—
4
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
29
Västmanlands
3
3
3
5
2
1
3
2
4
26
Kopparbergs
>
1
2
3
2
—
—
2
—
—
1
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
12
Gävleborgs
»
2
3
9
3
8
—
1
2
1
1
i
—
—
—
i
—
1
1
—
—
34 1
Västernorrlands
>
—
1
1
1
3
3
3
—
2
O
i
2
i
2
—
—
2
—
—
Öl
25 1
Jämtlands
»
1
2
—
—
—
—
1
—
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
Västerbottens
»
—
—
1
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
2 1
Norrbottens
>
1
1
1
2
1
1
1
-
2
—
i
1
—
—
i
—
1
—
—
14
Summa
72
no
140
105
115
101
88
51
56
35
21
8
20
S
6
4
8
2
4
2
3)956 ‘
Anm. Endast hela terminer hava räknats; har en lärare t. ex. tjänstgjort en och en kvarts termin, har detta
räknats såsom en termin, har han tjänstgjort en och en halv eller en och tre kvarts termin, räknas det såsom två
terminer. — '') Tjänstgjort 22 term. — 2) Tjänstgjort 19 term. — s) Dessutom 3, som erhållit dispens.
Tab. 23 b). De ordinarie folkskollärarinnorna är 1912, fördelade efter det antal termi
ner,
de, efter avlagd examen tjänstgjort som extra ordinarie eller vikarierande.
lida riket.
1.
1 2.
I 3.
4.
1 3.
! «.|
7. j
8.
| 9.
j 10.i it
| 12
! 13
! 11
j 15.! 16
i17
I 13
|Ht.|20.| 21.
|| 22.
Li ii
u.
Antal
terminei
såsom c.
0. eller vik. efter avla,
;d examen.
1!
Slin-  i dre
än 1
i term
i i
- -
2
3
1 4
5 |
6
! 7
8
I9
l10in
I12
1 13
[ 14
115
I
! 16
1
j 17
I18
; 19
term
och
flora.
i 111a
| lära-  rinnor.
t
e
r
in
i
II
e
r.
Stockholms stad
j 20
i i
4
19
9
1 19
13I
24
in
44
17
72
21
93
17
j 98
1 14
51
! 9
27
‘)19
(500
Stockholms
län . . .
13
30''
27
12
16
12
6
9
i 7
2
2
2
4
1
1 2
—
1 2
_
2)5
153
Uppsala
5
8
! 9
7
7
4
—
7
2
5
2
5
1
-
.
57
Södermanlands
....
9
! 38|
ii
18
| 11
13
13
4
i 8
3
1
—
i
2
1 1
—
—
| _
5) 2
138
Östergötlands
2 . . .
7
13|
10
9
7
10,
9
14
3
4
4
2
—
92
Jönköpings
>
10
15j
6
7
! 8
2;
4
4
8
1
3
—
—
—
1
1
—
—
_
ro
Kronobergs
>
2
11!
5
2
4
2
3
—
2
-
31
Kalmar
....
13
25
14
10
5|
01
ö
3
2
4
—
2
1
2
1
3
1
—
_
_
89!
Gottlands
>...
1
4
4 —
2
li
—
3
—
—
—
—
—
_
—
—
_
_
16
Blekinge
> .
4
8!
8
6
4
4
1
1
2
2
2
1
—
—
1
1
—
_
_
45
Kristianstads
»
6
14i
6
12
1
2
3
3
1
1
—
1
—
—
2
—
—
—
52
Malmöhus
7
22
12
22
15
26
13 21
12
8
8
6
4
4
1
1
—
—
1
4) 2
185
Hallands
>
6
H
4
10
2
2!
2
5
2
3
1
1
49
Göteborgs o. Bohus > . . .
17
26 {
35
15
31
14
40
7
10
8
1
3
1
1
_
—
5)i
210
Älvsborgs
» . . .
6
13
9
17
3j
I4,
5
9
2
1
—
—
—
2
1
—
—
—
_
82
Skaraborgs
>
6
12
13
7
11
5
3
—
1
1
1
2
—
1
2
—
1
8) 2
08
Värmlands
• . . .
16
9
6
7
51
4
4
6
4
1
—
0
1
—
1
—
7) 1
(57
Örebro
....
13
20
14
14
5
13
51
6
1
1
—
1
-
93
Västmanlands
....
7
11
10
12
18
7
11
5
3
1
1
1
2
1
1
-
1
—
—
■n
93
Kopparbergs
>
8
34
19
15
12
10
o
3
1
4
2
J
1
1
-;
0
_
_
117
Gävleborgs
> . . .
13
24!
18
15
7:
3;
6
4
4
6,
5
5
4
2
2
4
—
2
9
8) 8
134
Västerno rrlands
»
17
19
12
10
9
7
4
1
3
2
5
li
5
1
3,
1
1
3
9) 2
106
Jämtlands
> . . . .
2
7
3
6
4
2
li
4
3
li
33
Västerbottens
>
7 i
9
4
10
2
2
o|
"1
1
l:
—!
1
4
1
1
_
1;
-j
—
_
I0) 3
49
Norrbottens
> . . . 1
2 1
71
1
2
3|
6
3
3
3!
2I
4
3
l|
-1
1
-1
-1
1
_
n) 2
43
Samma
220
395 277 25420sjl77 17S 127
132 0342!)
53124
34|ll9|
28
55!
io(
341
48 |
lä)267!
Anm. Endast hela terminer hava räknats; bär en lärare t. ex. tjänstgjort en och en kvarts termin, har detta
räknats såsom en termin, har han tjänstgjort en och en halv eller en och tre kvarts termin, räknas det såsom två terminer.
— ) Därav fyra tjänstgjort 19 term., sex 20 term., en 21 term., två 22 term.,
två 23 term., en 25
term., två 26
term. och
en 27 term. — 2) Därav två 22 term., eu 23 term., en
21 term. och en
30 term. — 3) Därav
en tjänstgjort
21 term. och en 22 term. — 4) Därav eu tjänstgjort 21 term. och eu 26 term. — 5) Tjänstgjort 19 term. — a) Därav
611 äänst8j°rt 20 term. och en 21 term. — 7) Tjänstgjort 28 term. — 8) Därav en tjänstgjort 19 term., en 21 term.,
en u2 t®™, en 23 term., en 25 term., en 31 term., en 35 term. och en 39 term. — ö) Därav en tjänstgjort 20 term.
och en 23
term. — 10) Därav en tjänstgjort 19 term., en 24 term.
och en 27 term.
— ”) Därav en tjänstgjort 20 term.
och en 26
term. — ls) Dessutom 148, som erhållit dispens.
10—13187
Lärår don enämnden. 2.
74
Tab. 23 b) (forts.). De ordinarie folkskollärarinnorna år 1912. fördelade efter det antal
terminer, de, efter avlagd examen tjänstgjort som extra ordinarie eller vikarierande.
Landsbygd.
1.
2- 1
3. |
4-1
5. |
6.|
7* 1
8-1
9. |
10.|
12-1
13-1 14-1
iö.|
16.j
17-1 1® j
19.| 20.|
21. |f
22.
-
Län.
Antal terminer såsom e. o.
eller vik. efter avlagd
examen.
j
Sum-
Min- |
dre !
än 1 i
term.
2
3
4
5
6
7 1
8
°
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 !
term.
och -  flera.
ma
lära-
rinnor.
t
e
r
in
i
E
e
r.
j Stockholms
län .
13
27
24
11
16
8
6
6
3
1
2
2
2
i
i
i
—
2
—
>)4
ISO
| Uppsala
t .
6
9
6i
6
1
—
1
1
i
2
1
1
35
1 Södermanlands
> .
7
33
101
12
7
7
7
3
3
—
—
—
—
2
—
i
—
—
2) 2
94
j Östergötlands
. .
5
10
5
4
1
1
6
2
1
2
2
—i
39
| Jönköpings
» .
8
14
5
4
5
—
—
1
1
—
2
-
—
—
_
—
—
—
—
40
Kronobergs
’ •
2
10
5
2
4
1
1
So
Kalmar
- •
13
21
6
8
3
2
2
2
4
—
1
1
1
1
3
—
1
—
—
—
69
Gottlands
>
1
3
2
2
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
10
Blekinge
> .
2
5
6
3
2
-
—
—
—
1
1
1
21
Kristianstads
>
5
14
4
9
1
1
1
1
1
1
—
1
—
—
1
—
—
—
—
—
40
j Malmöhus
> .
2
15
4
7
4
7
1
C)
O
Åt
2
1
1
—
—
—
—
—
—
1
43
i Hallands
>
3
9
4
5
1
2
1
1
1
i
28
| Göteborgs o. Bohus
>
9
15
12
6
3
4
2
2
1
—
2
1
1
1
—
i
—
-
3)1
01
! Älvsborgs
»
5
ii
6
12
2
2
3
2
2
—
—
—
—
2
1
—
—
—
48
j Skaraborgs
J
3
a
9
4
7
4
1
—
1
—
1
—
—
1
2
—
—
—
4)1
45
1 Värmlands
>
12
8
3
4
3
1
1
2
3
i
—
—
1
—
1
—
—
—
—
5)1
41
i Örebro
>
11
18
10
13
2
7
2
2
06
j Västmanlands
>
6
11
7
9
12
4
5
5
2
—
1
1
1
1
1
—
1
—
S)1
68
Kopparbergs
>
5
33
16
14
11
10
5
3
i
2
1
-
1
1
—
—
—
o
—
105
! Gävleborgs
J
10
22
! 12
10
4
1
3
2
i
2
1
1
1 —
1
—
—
—
1
8) 4
75
Västemorrlands
>
16
i 17
8 10 8
7
3
1
!
1
Al
2
1
! i
—
—
1
1)1
78
j Jämtlands
> .
2
5
2
6
3
2
4
2
1
26
i Västerbottens
>
5
; 9
4
1 1C
2
2
1
1
i
1 1
3
i —
i
8) 2
42
Xorrbottens
''i .
i
7
1
1 1
3
6
2
3
3
1
1
1 2
1
9) 2
34
Summa
152
337
171 ITC
107
j SC
Ö4
1 47
34 IS
!
! 17
1 8
1C
10
ej 2
4
a
19
I0)12G9
Anm. Endast hela terminer hava räknats; har en lärare t. ex. tjänstgjort en och en kvarts termin, har detta
räknats såsom en termin, har han tjänstgjort en och en halvtdler en och tre kvarts termin räknas det såsom två termiDer.
— '') Därav två tjänstgjort 22 term., en 24 term. och en 80 term. — 2) Därav en tjänstgjort 21 term. och en 22
term. — 3) Tjänstgjort 19 term. — 4) Tjänstgjort 21 term. — 5) Tjänstgjort 28 term. — e) Därav en tjänstgjort 19
term., en 21 term., en 35 term. och en 39 term. — 7) Tjänstgjort 23 term. — 8) Därav en tjänstgjort 24 term. och en
27 term. — 9) Därav en tjänstgjort 20 term. och en 26 term. — 10) Dessutom 115, som erhållit dispens.
Tab. 23 b) (forts.). De ord. folkskollärarinnorna är 1912, fördelade efter det antal terminer,
de, efter avlagd examen tjänstgjort som extra ordinarie eller vikarierande.
_ Städer.
.....__(-■......MM 4- EOJT 7~1~8~ ! "9. | 10.; 11. 12. l.V H.'' 15. 16,'' 17.j''l8., 19. 20.| 2lT|j gäl
Antal terminer såsom c. o. eller vik. efter avlagd examen.
L ä n.
Min-  dre
än 1
term.
1
2
Q
3
4
5
6
7
8
9
10
n
12
13
14
15
16
17
18
19
term.
och
flora.
ma
! lära-  rinnor.
i
!
t
C
r
in
i
n
e
r.
Stockholms stad .
20
4
19
9
19
13
24
10
44; 17
72
21
93
17
98
14
51
9
27
*) 19
000
Stockholms
län .
-
3
3
1
—
4
—
3
4
i
—
—
O
M
—
—
i
_
_
_
*:i
23
Uppsala
»
2
—
1
1
3
—
6
1
4
—
4
22
Södermanlands
> .
2
5
1
6
4
6
6
1
5
3
1
—
3
—
1
—
—
_
_t_
44
Östergötlands
>
2
3
5
5
6
9
9
O
12
o
A)
2
2
2
53
Jönköpings
*
2
1
i
3
O
O
2
4
3
7
i
1
—
—
1
i
—
—
_
_
30
Kronobergs
» .
—
1
-
—
—
i
2
—
—
2
—
—
—
—
_
_
_
6
Kalmar
i
—
4
8
2
2
i
1
—
—
1
—
1
—
—
—
_
_
20
Gottlands
»
—
1
2
5
Blekinge
> .
2
3
9
3
2
4
1
1
2
i
1
—
—
1
i
—
—
—
_
24
Kristianstads
»
1
—
2
3
—
1
2
2
—
-
1
12
Malmöhus
5
5
7
8
15
ii
19
12
19
10
6
7
5
4
4
1
i
—
—
s) o
136
Hallands
> .
3
2
—
5
i
—
1
4
1
o
1
1
21
Göteborgs o. Bohus
>
8
11
23
9
28
10
38
5
9
—
6
—
2
—
—
_
—
—
—
149
Alvsborgs
>
1
2
3
5
1
12
2
7
—
i
34
Skaraborgs
>
3
i
4
3
4
1
2
—
—
i
i
i
1
bi
23
Värmlands
>
4
i
3
3
2
3
3
4
1
—
—
—
1
—
—
—
1
—
—
_
26
Örebro
> .
2
2
4
1
3
6
3
4
1
i
—
27 i
Västmanlands
»
1
—
3
3
6
3
6
—
1
1
1
25
Kopparbergs
> .-
3
1
3
1
1
—
—
—
2
i
—
—
—
_
—
—
—
—
12
Gävleborgs
O
2
6
5
3
2
3
2
3
4
4
4
4
9
1
4
—
2
1
5) 4
39
Västernorrland s
> .
1
2
4
—
i
_
i
—
3
—
3
1
4
—
3
—
1
1
2
6)1
28
Jämtlands
» .
—
o
1
—
i
—
i
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
_
7
Västerbottens
. .
2
2
7)1
7
Norrbottens
» .
i
i
—
1
—
—
1
3
1
—
—
1
—
—
—
—
»I
Summa
68
5s| 100
84101
97
124
so
9S
45
no
36
115
24|l09
22
53
12
31
29
8)1402
Anm. Endast
hela terminer hava räknats;
har
en
lärare t. ex. tjänstgjort en
och en
kvarts
termin, har detta
räknats såsom en termin, har han tjänstgjort en och en halv eller en och tre kvarts termin, räknas det såsom två terminer.
— >) Därav fyra tjänstgjort 19 term., sex 20 term., en 21 term., två 21 term., två 23 term., en 25 term., två 26
term. och en 27 term. — 2) Tjänstgjort 23 term. — 3) Därav en tjänstgjort 21 term. och en 26 term. — 4) Tjänstgjort
20 term. — 5) Därav en tjänstgjort 22 term., en 23 term., én 25 term. och en 31 term. — 6) Tjänstgjort 20
term. — 7) Tjänstgjort 19 term. — 8) Dessutom 33, som erhållit dispens.
Tab. 24 a). De ordinarie folkskollärarne år 1912, fördelade efter
1.
1 2. |
3. |
4- 1
5.
0. |
7-
8.
9. i
10.]
11. |
12.1
13. |
14.
15.
16. j
Å 1
ler
y
d
c r b å 1
lande
L ä n.
19
20
21
22
23 j
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
|är.
år.
år. |
år.
år. !
år.
är.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
1
Stockholms stad
|
..... 1
i
2
18
19
13
19
16
11
12
11
8
9
7
1
2
Stockholms
län .
| _
—
51
28
28
29
33
19
19
12
11
5
4
3
1
3
Uppsala
>
.....1 —
—
3!
17
23!
27
16
14
12
7
6
2
3
5
3
4
Södermanlands
>
.....! —
—
41
25
28''
29
26
16
14
7
10
8
3
3
4
5
Östergötlands
» .
.....j 1
4
19
35
53j
60
46
32
27
14
11
14
5
1
—
6
Jönköpings
>
_
2
7
35
31
44
34
27
17
13
3
3
3
4
3
7
Kronobergs
>
.....! —
i
5
26
29
37
19
22
8
5
4
4
2
1
—
8
Kalmar
, .
.....t —
—
6j
37
43
33
24
15
10
12
8
6
3
2
2
9
Gottlands
i
6
10
17
9
10
13
4
3
7
—
3
—
1
10
Blekinge
, .
51
17
21!
21
17
11
10
9
7
5
4
2
1
11
Kristianstads
, .
_
13
60
67
40
25
23
14
19
13
5
5
5
1
12
Malmöhus
>
..... —
22
95
122
99
89
47
41
32
17
10
3
1
2
13
Hallands
, .
..... —
i
3
23
34
16
14
21
10
2
7
5
2
4
—
14
Göteborgs o. Bohus
» .
..... —
i
9
43
50!
47
48
19
17
19
7
9
4
2
—
15
Älvsborgs
>
.....1 —
2
9
32
47 i
47
42
25
21
13
8
10
3
—
3
■IG
Skaraborgs
>
..... —
—
8
36
39
37
29
43
12
15
14
12
2
4
—
17
Värmlands
>
..... —
4
11
62
62!
40
27
26
22
13
15
9
Q
O
1
2
18
Örebro
.
.... —
—
10
33
36
34
28
19
16
19
10
9
8
1
3
,19
Västmanlands
>
—
5
25
22
31
13
16
11
6
9
7
6
—
1
20
Kopparbergs
>
.....i '' —
1 1
8
28
24
31
| 29
22
18
17
11
8
8
8
4
j 21
Gävleborgs
>
.....i —
—
4
12
24
29
32
21
19
23
7
7
6
2
4
i 22
Västernorrlands
>
.....i —
—
8
18
15
29
26
i 17
25
13
10
15
10
7
2
23
Jämtlands
)
.....i —
l!
1
15
12
7
14
11
7
5
2
2
1
2
‘24
Västerbottens
>
.....| —
1
2!
h
7
7 5
5
7
2
3
1
2
1
1
25
Norrbottens
»
1
n
5
71
14! llj 9| 14
i 10
5
1 8
1
2
1
26
Summa |
2
1 18
1 17ö|
728'' 803''
815 609'' 512 390
304
219l 172
104
67
42
Anm. Åldern är utan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det
ålder vid erhållande av första ordinarie anställning-. Hela riket.
17. |
18. |
Hl. |
20. |
‘21. !
22. |
•23. 1
•24. |
•25. |
‘20/1
•27. f
28.
20- 1
30.
31.
3-2.
33.
34.
35. |
~ 36.
V
ö r
sta
o r
dinar
i e
11 s
t il 1
1 n
11 g.
Till-
Barn-
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
4.''»
46
47
48
49
51
54
57
mans.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år. j
år.
år.
ar.
år.
är.
år.
år.
är.
2
i
—
i
—
1
—
i
—
—
— 1
_
_
—
_
...
151
1
—
4
—
i
i
—
—
—
—
_
i
1
—
—
—
205
2
—
—
138
3
—
i
i
i
—
ISO
4
—
1
i.
2
—
—
—
i
—
—
— |
—
—
—
_
—
—
—
327
5
—
—
1
i
—
228
6
—
—
—
—
2
—
—
i;
—
—
—
—
—
—
100
i
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
203
8
—
1
—
i
85
0
—
2
i
—
1
i
—
—
— !
—
i
—
—
—
—
130
10
1
—
i
i
—
—
—
—
i
—
i
—
—
—
—
—
—
—
295
11
1
—
2
i
1
—
1
580
12
1
—
-
143
13
1
—
—
—
—
1
—
—
—
— i
—
—
—
—
1
—
—
—
278
14
3
—
2
i
—
- |
208
15
—
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
253
10
3
2
—
2
—
1
—
—
—
i
— 1
—
—
—
—
—
i
—
—
307
17
1
2
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
230
18
1
1
—
i
2
!
157
1Ö
—
2
3
3
—
1
i
—
—
i
i i
i
—
—
—
—
—
—
1
231
20
1
2
1
1
1
1
i
i
i
i
—
201
21
2
i
—
1
—
—
—
—
—
—
i i
i
—
—
—
—
—
—
201
22
2
5
1
—
1
1
—
—
—
i
-
i
—
—
—
—
—
—
—
92
•23
1
—
—
1
-
—
—
—
% —
_
_ !
i
—
—
—-
_
__
53
21
3
2
—
—
_
—
i
—
-
1 1
—
—
1
1
—
-
98
•25
23
23
1U
18
12
(i
4
3
o
3
5 I
5
3
1
1
2
i
i
2
5 215
20
ur, då första ordinarie anställning erhölls.
78
Tab. 24 a) (forts.)- De ordinarie folkskollärarne år 1912, fördelade efter ålder vid
erhållande av första ordinarie anställning. Landsbygd.
1.
i
2.
3.1
4.;
5.
6.
7-
8.
9. |
10.|
H-l 12-
13-1 14.
15.
16.
17.
18.
19. j 20. [ 21.
22. ||
23.
|
Ålder vid erhållande av första
ordinarie anställning.
''
„ 1
Snm- 1
L ä n.
1
ma
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39 år
eller
lärare. |
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
mer.
i Stockholms
län .
_
_
5
27
25
24
32
18
18
12
8
0
4
2
i
_
4
i
i
l)2
18!)
Uppsala
> .
—
—
3
17
21
27
14
12
10
5
3
—
3
1
3
119
i Södermanlands
>
—
—
4
19
24
27
21
9
8
5
6
3
3
3
3
-
—
i
i
i
—
138
i Östergötlands
>
i
i
17
32
48
56
36
22
20
11
8
10
3
—
—
—
1
i
2
—
2)1
270
Jönköpings
»
—
2
7
28
23
41
26
21
16
10
2
3
3
2
2
—
—
i
1
—
—
18S
Kronobergs
>
—
1
4
25
29
37
18
22
8
5
4
3
2
i
—
—
—
-
2
5)1
102
Kalmar
>
—
—
6
35
36
27
21
11
9
9
5
6
3
i
1
—
—
i
—
—
») 1
172
j Gottlands
>
—
—
5
9
17
7
7
13
3
3
6
—
3
—
1
—
1
—
—
—
4)1
70
i Blekinge
»
—
—
3
15
15
19
13
8
6
8
6
3
4
i
—
—
1
i
—
1
8) 2
100
Kristianstads
>
—
—
13
56
62
40
24
22
14
19
12
5
4
5
1
i
—
i
1
—
e) 2
282
! Malmöhus
>
—
—
18
76
96
77
62
36
29
22
11
9
1
—
—
i
—
2
1
1
7)1
413
I Hallands
>
—
1
3
20
27
13
9
17
6
2
5
3
9
2
—
i
—
—
—
—
—
in
Göteb. o. Bohns
> .
—
—
4
25
26
20
23
6
6
10
3
5
3
1
—
i
-
—
—
—
3) 2
135
Älvsborgs
>
—
1
8
29
44
43
37
21
20
12
8
9
2
—
3
3
—
1
—
—
242
Skaraborgs
>
—
—
7
32
35
35
26
40
10
14
12
12
2
4
—
—
-
—
—
1
—
230
Värmlands
>
—
4
11
55
61
35
25
21
19
12
14
8
2
-
2
3
2
—
2
—
9) 3
279
Örebro
>
—
—
8
29
35
30
23
14
12
18
8
8
8
1
3
1
2
—
—
1
—
201
Västmanlands
»
—
4
19
20
29
11
12
8
5
6
6
6
—
1
—
1
—
1
2
—
131
Kopparbergs
>
1
8
26
24
30
29
20
15
17
9
8
7
7
3
—
2
3
3
—
10) 6
218
! Gävleborgs
—
4
10
20
23
28| 19
14
21
6
5
5
1
3
—
2
1
1
1
u) 5
107
; Västcrnorrlands
>
_
—
8
16
14
25
25
15
23
12
8
10
8
6
2
1) 1
—
1
—
1!)1
170
i Jämtlands
—
—
1
1
11
12
7
14
10
7
4
2
2
1
2
2
5
1
—
1
13)3
80
Västerbottens
>
—
—
1
7
7
7
5
5
7
2
3
1
i
1
1
1| —
-
1
—
“)1
51
i Norrbottens
>
—
1
1
4
7
12
10! 8
12
7
4
7
i
2
—
3
1
—
-
—
15)4
84 ''
Summa
i
12 153 012)727 696
530 406 303 2481011811 821 42 32
181 23 14
i 1<
12 30
4 250
Anm Åldern är utan hänsyn till mänad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det år,
då första ordinarie anställningen erhölls — ‘) Därav en 46 år och en 47 år. — 2) 41 år. — s) 44 år. — 4) 46 år. —
5) Därav en 40 år och en 46 år. •— ®) Därav en 42 år och en 45 år. —
57 år. — 8) Därav en 39 år och cn 49
år. — *) Därav eu 39 år, en 43 år och en 51 år. — 10) Därav en 39 år, en 40 år, en 43 år, en 44 år, en 45 år och
en 57 år. — ll) Därav en 39 år, en 40 år, en 41 år, en 42 år och en 54 år. — ls) 45 år. — *3) Därav en 39 år, en
43 år och en 45 år. — 14) 45 år. — ’3) Därav en 40 år, en 44 år, en 48 år och en 49 år.
Tab. 24 a) (forts.). De ordinarie folkskollärarne år 1912, fördelade efter ålder vid
erhållande av första ordinarie anställning. Städer.
1.
2.
3-
4-
».
ds.
8.
9.
in.i
1 1
12.
in.
it.
15.
1«-
17.
"18.
| in.
1 20.
|21
| 22.
r 28. _
1
Ålder vid erhållande av första
ordinarie anställning.
■
Snm-
L ä n.
ma
i 19
20
21
22
! 23
(24
25
26
! 27
28
29
SO
31
32
33
34
35
36
37
39
41 år
lärare.
år.
år.
år.
år.
år.
år
j år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
eller
mor
Stockholms stad
i
i
2
18
19
13
19
16
11
12
11
8
9
7
i
2
1
_
1
i
•) i
154
Stockholms
län .
—
—
i
3
5
1
1
1;
—
3
i
IG
Uppsala
>
—
—
-
—
2
—
9
2
2|
2
3
2
—
4
—
19
Södermanlands
>
—
—
6
4
2
5
7
6
2
4
5
i
42
Östergötlands
>
3
2
O
5
4
10
10
7
3
O
4
9
1
57
Jönköpings
>
—
-
7
8
O
O
8
G
1
3
1
—
9
i
—
—
—
—
—
40
Kronobergs
>
—
—
1
1
—
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
— ''
4
Kalmar
»
—
—
—
2
7
6
3
4
1
3
3
—
—
i
i
—
31
! Gottlands
>
—
—
1
1
—
2
3
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9
Blekinge
>
—
—
2
2
6
2
4
o
O
4
1
1
2
—
i
i
—
1
—
—
—
—
SO
] Kristianstads
>
—
—
—
4
5
—
1
l
—
—
1
—
l
—
—
—
—
—
—
—
—
13
i Malmöhus
* .
—
—
4
19
26
22
27
11
12
10
6
i
2
i
2
—
—
—
—
—
—
143
'' Hallands
>
—
—
—
O
O
7
3
5
4
4
—
2
2
—
2
—
—
—
—
—
—
—
32
Göteb. o. Bohus
5
—
5
IS
24
27
25
13
11
9
4
4
1
1
143
1 Älvsborgs
»
—
1
1
3
3
4
5
4
1
1
—
1
1
—
—
—
—
1
—
—
—
26
Skaraborgs
>
—
-
1
4
4
2
3
3
2
1
2
—
—
—
—
—
1
—
—
23
Värmlands
>
—
—
—
7
1
5
9
5
3
1
1
1
1
1
—
—
28
| Örebro
T>
—
2
4
1
4
5
5
4
1
2
1
29
j Västmanlands
—
—
1
6
2
2
2
4
3
1
3
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
26
Kopparbergs
>
—
—
—
2
—
1
—
2
3
—
2
—
1
1
1
—
_
—
—
—
—
13
| Gävleborgs
>
—
—
—
2
4
6
6
2
5
9
1
2
1
1
1
i
34
Västernorrlands
>
—
—
—
2
1
4
1
2
2
l
2
5
2
1
—
i
—
—
—
a) 11
25
j Jämtlands
4
1
1
6 |
Västerbottens
>
1
-
1
2 !
Norrbottens
> .
—
—
_
1
—
2
1
1
2|
3
1
1
—
—
1
—
1
—
—
__
— |
14 ;
Summa
i
G
23 llö|l36 119139 10U
871
56
58
41
22
25
10
5
3
2
1
i
2
959
Anm. Åldern är utan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och dat
år, då första ordinarie anställningen erhölls. — *) 4i år. — t) 44 år.
.so
Tab. 24 b). De ordinarie folkskollärarinnorna år 1912, fördelade efter
I
Län.
20
år.
3 1
4 I
5 i
6
7
8 1
9
10
il
12
13
14
15 |
Å 1 d e
V
i d
e r h
å 1 1
a n
d c
a v
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
8
13
17
23
40
62
80
82
88
63
43
28
20
4
6
15
26
20
17
24
8
11
7
4
2
5
4
9
5
8
8
4
3
2
7
2
1
3
&
13
18
21
19
24
9
7
7
5
3
1
2
2
4
13
14
13
12
11
5
8
3
2
4
2
—
4
10
11
7
16
7
6
6
1
2
—
1
—
4
7
7
5
2
2
—
—
2
—
1
3
15
21
12
9
5
4
3
6
3
—
5
1
3
1
5
4
—
1
—
1
1
—
—
1
O
3
Q
14
3
5
6
2
—
2
2
—
2
3
7
10
7
5
6
3
1
4
1
4
2
—
1
9
17
26
43
21
19
14
10
6
6
4
2
1
5
4
13
7
5
2
6
3
1
3
—
—
8
17
25
39
36
27
23
11
8
11
11
1
3
—
5
10
9
20
12
9
7
4
3
5
3
2
2
6
10
9
11
5
4
5
4
5
3
2
—
—
6
7
11
6
14
6
6
4
3
1
1
2
4
8
13
21
10
10
6
5
5
4
4
4
1
—
8
17
9
17
8
10
9
6
3
3
1
—
3
14
20
19
16
10
11
6
3
5
2
—
3
6
11
19
17
8
14
14
8
10
4
4
4
2
4
18
16
14
6
8
2
5
6
4
3
2
1
. ‘-
n
i
4
7
5
2
—
2
1
—
1
1
O
O
6
9
8
6
2
4
1
1
2
2
2
—
—
1
4
9
1 3
6
8
4
3
1
—
—
—
! r>9
190
302
353
334
300
270
204
200
148
113
69
55
! 1
i 2
| 3j
i 4
| 6
i C
I
7!
| 8j
M
II
12
Jl3|
14
“I
16
i it
18j
jl9|
sol
;21 j
jas!
i-23|
24
25
26
Stockholms stad . .
Stockholms
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
Gottlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs o. Bohus
Älvsborgs
Skaraborgs
Värmlands
Örebro
Västmanlands . .
Kopparbergs
Gävleborgs
Västernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens
län .
Summa !
Anm. Åldern är utan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det
81
ålder vid erhållande av första ordinarie anställning. Hela riket.
16
1 »7
1 l»
1 1»
| 20
21
22
| 23
| 24
| 25
26 | 27
| 28
| 29
1311
81 I 32
133
34
ö r
sta
o r
d i n
a r i
e a
n s
t ä 1
1 n
i n g.
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
52
55
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
13
15
10
8
3
3
i
1
2
2
4
1
1
—
3
i
1
1
2
—
—
1
—
—
—
1
i
1
1
3
—
—
—
—
1
i
—
—
1
1
1
—
—
1
—
—
—
i
—
4
2
—
2
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
1
1
1
—
3
1
1
—
i
—
—
i
—
—
1
—
—
—
—
—
2
1
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
1
1
1
1
—
—
—
—
—
—
2
—
—
1
_
_
_
_
—
1
—
—
—
—
_
_
_
—
—
1
—
1
2
i
1
—
—
—
—
1
_
_
1
1
2
1
1
—
—
i
1
—
—
1
—
_
_
_
_
3
1
1
_
_
1
2
1
1
2
—
1
—
1
—
—
1
—
—
1
1
—
—
- ''
—
i
—
—
_
_
1
I
—
1
—
2
—
—
—
—
—
—
i
3
4
5
1
1
1
2
1
—
—
—
1
1
1
1
_
5
1
1
1
2
—
—
2
—
—
—
1
—
—
—
—
_
_
_
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
—
—
—
1
i
1
1
—
1
—
i
1
—
—
i
i
—
_
—
_
_
42
35 |
32 |
21 |
IG |
10 |
8|
lsj
i|
6
8|
5!
1
3!
1
1
2
11
35
Summa
lära
rinnor.
620
167
2
63
3
140
4
97
5
79
6
33
7
96
8
16
9
47
10
54
11
186
12
51
13
230
14
97
15
73
16
78
17
96
IS
90
19
118
20
143
21
112
22
33
23
49
24
45
25
2819
26
år, då första ordinarie anställningen erhölls.
—131873. Lårarelönenämnden. 2.
82
*
Tab. 24 b) (forts.). De ordinarie folkskollärarinnorna år 1912, fördelade efter ålder
vid erhållande av första ordinarie anställning. Landsbygd.
- 1. 1
2 1
3.|
4. |
5. | 6 |
7. | 8. |
9-1 10.|
li.|
12.| 13 |
14.j
iö.| 16.| 17.| 18.
| Ö
IM
I 9.
21.1
22.
23.
1
''
Ålder vid erhållande av första ordinarie anställning.
Summa
:
I. ä n.
20
21
22
23
24
251
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40 år
rinnor. j
i
år.
år.
år.
år.
år.
år
år.
år.
år
år.
år.
år.
år.
år
år.
år.
år.
år.
år.
år.
mer.
S Stockholms
1 än
4
6
12
25
18
13
21
5
8
7
3
i
4
—
2
2
3
i
i
•)6
142
1 Uppsala
>
—
—
3
7
1
4
3
3
3
2
5
1
i
2
2
—
—
1
—
—
*)3
41
j
i Södermanlands
>
—
4
11
15
16
8
14
7
5
4
O
2
i
2
2
—
—
—
—
i
’)1
96
j Östergötlands
>
—
—
2
8
7
5
3
3
2
3
3
1
2
—
1
1
—
—
i
—
—
42 i
| Jönköpings
>
—
—
2
9
9
2
9
2
1
5
1
2
—
1
—
3
—
2
—
—
49 j
Kronobergs
>
—
—
4
7
7
3
—
1
2
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
*) 2
27j
''
j Kalmar
>
—
3
10
16
10
7
3
4
1
4
3
—
5
1
1
—
3
1
1
—
s) 3
7«|
| Gottlands
>
—
—
2
—
5
2
—
—
1
—
1
11 !
1
S Blekinge
>
—
—
1
3
5
3
3
3
1
—
—
1
—
1
1
—
—
—
1
—
—
23 1
i Kristianstads
»
3
6
5
6
3
5
3
1
4
1
3
1
—
—
—
1
—
—
—
—
42
j Malmöhus
>
1
3
5
9
9
4
4
5
3
1
2
—
1
1
—
—
1
—
—
—
49
| Hallands
>
—
1
4
3
11
2
2
1
1
2
1
1
6)1
30
| Göteborgs o. Bohus
>
2
—
3
9
12
11
6
6
5
3
5
6
1
2
—
—
1
—
1
i
'') 4
78
••
j Alvsborgs
>
—
—
4
8
6
10
7
6
4
1
3
3
2
2
1
1
1
—
—
—
8) 2
61
! Skaraborgs
>
—
—
4
7
7
8
4
3
2
4
3
2
2
2
1
1
—
—
—
—
50
{ Värmlands
>
2
—
5
3
8
5
6
4
3
2
2
1
1
2
1
.1
1
2
—
—
9) 2
51
1 Örebro
>
—
4
7
11
14
6
7
4
3
3
3
3
3
1
—
—
—
—
—
—
—
60
j Västmanlands
>
—
—
7
11
6
15
7
7
4
5
1
3
1
1
1
—
—
—
«)1
70
j Kopparbergs
>
2
2
11
18
12
16
6
11
6
3
4
2
_
2
1
2
—
—
i») i
1 106
j Gävleborgs
>
4
1C
13
12
2
1C
6
2
4
3
2
2
1
2
4
1
1
u) 5
84 i
j Västernorrlands
>
2
1E
16
11
6
£
6
—
4
2
5
1
2
3
1
1
1!) 3
83
t Jämtlands
»
—
7
2
_
1
-
1
1
—
26
Västerbottens
>
5
6
2
1
-
:
1S)1
42
)
4
4
-
1
10) i
36 i
Snmma
t
3(
) 127|20ö|22:
161126116
62 69 .V
42 2t
25
21
| 16| 15
1(
11
>| 4
36
1
1384
Anm. Åldern är utan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det år då
fnrsta ordinarie anställning erhölls. — ») Därav tre 41 år, en 43 år, en 45 år och en 55 år. — *) Darav en 41 år, en 43 år
och en 48 år — 3) 40 år.° — 4) Därav en 41 år och en 46 år. — 6) Därav en 40 år, en 43 år och en 4b år. — ) 45 r.
—
H Därav en 40 år en 41 år, en 46 år och en 49 år. — '') Därav en 41 år och en 44 år. — ®) Darav en 41 år och
eu 50 år. — 10) 43 år. — ") Därav två 40 år, en 41 år, en 45 år och en 48 år. - - 1!) Darav två 41 år och en 45 år.
—
ls) 52 år.
8a
Tab. 24 b) (forts.). De ordinarie folkskollärarinnorna år 1912, fördelade efter ålder
vid erhållande av första ordinarie anställning. Städer.
1.
2.
1 3.
1 4
1 6.
1 «.
1 7.
1 «
1 9-
| 10.| 111 12.
1 ‘9
| 14.| 15
| 16.1 17.1 18.1 19
1 20.1 21
| 22.
1 28.
Län.
Åld
er vid erhållande av första ordinarie anställning.
. _.|
Summa ;
1 lära- ''
rinnor. :
20
år
21
år
22
år
23
år
24
år
25
år
26
år
1 27
år.
28
år
29
år
30
år
31
år
32
är
33
år.
34
år
35
år
136
år
137
år
38
år
39
år
" 401,
och
mer.
Stockholms stad
8
13
17
23
4C
62
80
82
88
63
4?
28
20
13
15
10
8
3
3
’) 1
620 !
Stockholms
lan
i
3
1
2
4
3
3
3
1
1
1
1
1
25
1 Uppsala
»
—
1
2
4
4
5
1
—
2
1
1
_
_
_
*) 1
22
Södermanlands
>
1
2
3
5
11
10
2
2
3
2
1
—
1
_
_
_
s) 1
44
Östergötlands
>
—
2
2
5
7
8
9
8
3
5
—
1
2
2
*) 1
!
j Jönköpings
»
—
—
2
1
2
5
7
5
5
1
—
—
—
_
1
1
_
30
Kronobergs
>
—
—
—
—
—
2
—
1
—
—
—
1
_
i
_
_
_
_
») 1
6
Kalmar
>
—
—
5
5
2
2
2
—
2
2
20
j Gottlands
>
—
—
1
1
—
2
—
—
—
—
—
1
_
_
_
_
_
_
5
| Blekinge
>
—
1
2
—
9
—
2
3
1
—
2
1
_
i
1
1
24 1
j Kristianstads
>
—
—
1
5
1
2
1
—
—
—
—
1
1
_
_
_
_
_
12 |
Malmöhus
>
—
—
6
12
17
34
17
15
9
7
5
4
4
i
_
1
1
1
•) 3
137 1
Hallands
>
—
—
1
1
2
5
3
1
5
1
—
2
—
_
_
_
_
21
Göteborgs o. Bohus >
—
8
14
16
27
25
21
17
6
5
6
5
_
i
1
152
1 Älvsborgs
y
—
—
1
2
3
10
5
3
3
3
—
2
1
_
_
1
_
1
■)1
30
! Skaraborgs
—
2
2
3
2
3
1
1
3
—
2
1
_
_
1
_
_
’) 2
23
i Värmlands
..
—
—
1
4
3
1
8
2
3
2
1
—
—
—
1
1
27
Örebro
i
—
1
2
7
4
3
2
2
2
1
1
1
_
.
_
27
Västmanlands
i
—
1
6
3
2
1
3
5
1
2
_
_
_
.
_
■) 1
26
Kopparbergs
» i
—
1
3
2
12
Gävleborgs
> 1
—
2
1
6
5
6
4
8
6
6
i
2
2
i
1
_
4
1
1
") 2
59
Västerncrrlands
>
—
2
3
—
3
3
1
2
2
1
4
2
2
_
2
_
1
1
29, j;
Jämtlands
>
—
1
—
—
2
2
1
—
—
1
_
_
_
_
_
Västerbottens
>
—
1
—
1
—
—
—
2
__
_
_
1
1
_
1
!
Norrbottens
>
—
—
—
—
—
—
3
4
-
—
1
—
—
—
—
—
_
_
_
•)i 1
9 j
Summa
3
29|
G3
97]
128,173174 !C3|l42|l3l|
93
71
48|
30|
211
19
17
11
6
6
15 ||
1 435 1
4ldern ar ,ntan hänsyn till månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det år,''
då första ordinarie anställning erhölls. - ■) 40 år. - ») 45 år. - ») 46 år. - *) 43 år. - *) 44 år - «) Därav två
4o år och en 48 år. — 7) Därav en 41 år och en 52 år. — ») Därav en 46 år och en 47 år. -- ») 42 år.
;
84
Tab. 25. Folkskollärare och folkskollärarinnor, fördelade efter ålder vid avgång
från tjänsten med pension åren 1903—1912.
Ålder.
34
å
35
36
37
33
40
41
42
43
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
■67
68
69
70
71
72
73
74
75
76
78
4, | 5.
I 8-
9. II 10.
Antalet lärare och lärarinnor pensionerade
åren 1903-1912.
Landsbygd.
Summa
Medelålder
10
67
87
85
55
70
74
95
50
67
41
41
29
28
18
10
15
8
5
5
8
2
3
1
»15
60-29
14
Städer.
11
12
7
10
76
94
101
62
75
81
109
55
70
47
43
32
30
20
11
15
8
6
1
1
7
5
1
2
6
11
11
4
13
7
12
Hela riket.
2
1
5
10
8
10
4
24
32
18
13
9
8
5
4
12
15
9
12
10
35
43
22
26
16
2»)
13
109 4 02ll ICO
57-9-2|60-04|61''93
1G4
60 47
2
1
1
2
2
4
1
1
2
4
9
7
6
11
74
92
86
57
76
85
106
54
80
48
53
37
32
19
11
17
8
7
5
8
2
3
1
2a
6102
1015
60-45
11. | 12. || 13. | 14. j~15. || lfi. | 17. j 18, || 19, |
Antalet lärare och lärarinnor pensionerade
åren 1908— 1912.
Landsbygd.
4
1
14
17
24
17
9
31
46
23
16
15
10
8
273
59-45
1
1
1
3
1
1
2
1
2
6
1
5
1
4
5
13
12
10
12
88
109
110
74
85
116
152
77
96
63
63
45
38
21
13
20
8
8
12S8
4
6
2
5
40
49
46
36
39
52
66
31
32
23
27
16
18
12
4
9
5
3
2
5
1
2
1
545
60-24 60-40 57-68
Städer.
8
6
10
5
48
55
56
41
42
55
75
35
35
25
29
18
18
13
71
6
4
1
1
4
8
9
2
6
2
10
4
2
Hela riket.
19
21
13
7
6
3
1
1
1
2
11
27
3o
15
13
8
13
616
63
60-09 61-24
99
60-49!
162
60-7
5
6
3
5
46
53
47
37
43
60
75
33
38
25
37
20
20
12
4
10
5
4
2
5
1
2
1
698
8 60-49
2
2
1
1
3
1 —
10
13
15
11
5
22
3o
17
10
8
5
3
1
1
2
2
170
59-32
8
9
4
5
56
66
62
48
48
82
105
50
48
33
42
23
21
13
6
12
5
5
2
5
1
2
1
778
60 23
4) Den År 1912 anställda folkskollärarpersonalens avlöningsförhållanden.
Tab. 26 a). De ordinarie folkskollärarna fördelade efter lönegrader den
1 januari 1912.
1.
1
2- 1
3. |
1
5. ||
6. |
7- 1
8. |
9. | 10.||
11. |
12. |
13. |
14. |
15. ||
16.
Län.
A n
tal
ordinarie
lärare i
olika
lönegrader.
j
Landsbygd.
Städer.
Hela riket.
l:a.
2:a.
3:c. J
4:e.
Summa
lärare.
l:a.
2:a.
3:e.
4:e.
Summa
lärare.
l:a.
2:a.
3:e.
4:e.
Summa
lärare, i
Stockholms stad
_
_
_
_
—
23
29
26 |
76
154
23
29
26
76
154
Stockholms
län . . .
40
34
23
92
189
4
3
i
8
16
44
37
24
100
205
Uppsala
....
35
17
12
55
119
5
—
3
11
19
40
17
15
66
138 |
i Södermanlands
>
35
20
19
64
138
8
10
8
16
42
43
30
27
80
ISO !
j Östergötlands
>
63
37
30
140
270
15
2
9
31
57
78
39
39
171
327
| Jönfiöping
>
50
22
21
95
188
7
3
8
22
40
57
25
29
117
228 |
1 Kronobergs
> . . .
48
30
18
66
162
—
1
2
1
4
48
31
20
67
166
i Kalmar -'' . -
'' > . . .
49
23
15
85
172
10
5
7
9
31
59
28
22
94
203
Gott lands
>
12
12
7
45
76
2
1
—
6
9
14
13
7
51
85 |
| Blekinge
» . . .
24
15
11
56
106
11
6
6
7
30
35
21
17
63
136
1 Kristianstads
>
65
35
34
148
282
3
2
3
5
13
68
37
37
153
295 i
Malmöhus
> . . .
101
67
65
210
443
41
21
24
57
143
142
88
89
267
■ 586 |
i Hallands
» . . .
23
17
13
58
in
8
5
7
12
32
31
22
20
70
143
i Göteborgs o. Bohus >
. . .
29
19
21
66
135
32
25
19
67
143
61
44
40
133
278
i Älvsborgs
> . . .
55
38
20
129
242
8
6
3
9
26
63
44
23
138
268
! Skaraborgs
» . . .
51
32
31
116
230
4
3
5
11
23
55
35
36
127
253 1
j Värmlands
>
85
34
25
135
279
6
7
2
13
28
91
41
27
148
]
307
; Örebro
> . . .
43
36
30
92
201
10
6
o
11
29
53
42
32
103
230
1 Västmanlands
>
34
19
16
62
131
9
3
4
10
26
43
22
20
72
157
i Kopparbergs
>
71
37
23
87
218
5
2
4
o
13
76
39
27
89
231
Gävleborgs
> . . .
53
32
13
69
167
6
8
—
20
34
59
40
13
89
201
Västernorrland»
1 . . .
58
31
29
58
176
4
2
6
13
25
62
33
35
71
201
Jämtlands
>
33
16
10
27
86
—
2
2
2
6
33
18
12
29
92
Västerbottens
>
21
11
6
13
51
—
1
1
2
21
12
6
14
53
Norrbottens
>
41
14
11
18
84
4
4
2
4
14
4r>
18
.3
22
98
Summa
1119
j 648 503
1 986
!| 4256
1225
1157
153
4241 959
|l 344
| 805
656 12 410
5 215
87
Tab. 20 b). De ordinarie folkskollärarinnorna fördelade efter lönegrader den 1
januari 1912.
| 2. | 3. | 4. | 5.
7.[ 8. | 9. | 10. ||
11,
| 12. | 18. | 14. | 16. ||
16.
Antal ordinarie lärarinnor i olika lönegrader.
L ä
11.
Landsbygd.
Städer.
Hela riket.
l:a.
2:a.
3:e.
4:e.
Samma
lärar-
innor.
l:a.
2:a.
3:e.
4:e.
Summa
lärar-
innor.
l:a.
2:a.
J 3:e.
4:e.
Summa
lärar-
innor.
Stockholms stad
—
—
—
—
—
107
127
112
274
<>20
107
127
112
274
620
Stockholms
län .
81
20
19
22
142
7
8
5
5
25
88
28
24
27
!
167
Uppsala
»
17
7
5
12
1 41
7
6
1
8
22
24
13
6
20
j 63
Södermanlands
>
29
19
14
34
96
17
8
11
8
44
46
27
25
42
140
Östergötlands
>
15
8
6
13
42
17
6
10
22
55
32
14
16
35
|
07
Jönköpings
>
20
15
5
9
49
16
4
4
6
30
36
19
9
15
79
Kronobergs
>
13
7
3
4
27
1
1
1
3
6
14
8
4
7
33
Kalmar
>
34
13
7
22
76
7
3
3
7
20
41
16
10
29
96
Gottlands
>
6
1
1
3
11
1
—
3
1
5
7
1
4
4
16
Blekinge
>
10
3
4
6
28
11
5
2
6
24
21
8
6
12
47
Kristianstads
>
27
5
5
5
42
5
1
—
6
12
32
6
5
11
64
Malmöhus
>
24
11
7
7
49
49
26
21
41
137
73
37
28
48
186
Hallands
>
18
4
1
7
30
9
4
2
6
21
27
8
3
13
51 i
Göteborgs o. Bohus » .
29
16
8
25
78
61
27
16
48
152
90
43
24
73
230 j
Alvsborgs
>
21
13
13
14
61
16
7
8
5
36
37
20
21
19
97 !
Skaraborgs
>
13
5
10
22
50
9
4
1
9
23
22
9
11
31
73
Värmlands
>
27
13
5
6
51
11
3
3
10
27
38
16
8
16
78
Örebro
>
. . . .
31
8
8
22
69
12
4
3
8
27
43
12
11
30
96
Västmanlands
>
27
11
6
26
70
9
5
3
9
26
36
16
9
35
96
Kopparbergs
>
. . . .
32
24
9
41
106
3
3
2
4
12
35
27
11
45
118 i
Gävleborgs
>
36
16
11
21
84
14
12
6
27
59
50
28
17
48
143
V ästernorrlands
>
47
17
7
12
83
4
3
11
11
29
Öl
20
18
23
112
Jämtlands
>
13
5
2
6
26
2
1
—
4
7
15
6
2
10
33
Västerbottens
>
13
14
6
9
42
1
1
4
1
7
14
15
10
10
49
Norrbottens
16
15
3
2
36
3
3
2
1
9
19
18
5
3
45
Summa
599
270
1651850 f
1384 |
399
272 |
234 1
530
1435 1 998 I 542
399
8891
2819
Tab. 27. De ordinarie och extra ordinarie folkskollärare och folkskollärarinnor, som
år 1912 erhållit löneförbättring av kommun, av enskilda eller av donationsmedel.
1.
2. | 3.|
4-
5. |
«• 1
7.
8
9. |
10. |
il
12 |
1».
14
15 || 16.
17.| 18.|
19J
20. |
21. | 22. I
Län.
0 r
l i n
a r i
e.
E
X
rao
r d i
i a
r i
e.
Tillsammans.
Landsbygd.
Städer.
Hela riket.
Landsbygd
Städer.
Hela riket.
Landsbygd. *
Städer.
Hela riket.
Manliga.
Kvinnliga.
Summa.
Manliga.
Kvinnliga.
Summa.
Manliga.
Kvinnliga.
Summa.
Manliga.
Kvinnliga.
Summa.
Manliga.
Kvinnliga.
Summa.
Manliga.
Kvinnliga
Summa. |
Stockholms stad
_
155
513
m
155
513
668
—
—
14
—
14
14
—
14
-
682
682
Stockholms
än
89
80
169
14
23
37
103
103
206
9
28
37
1
2
3
10
30
4d
206
40
246
Uppsala
>
22
11
33
19
22
41
41
33
74
—
2
2
4
6
10
4
8
12
35
51
86
Södermanlands
>
19
18
37
41
42
83
60
60
120
—
—
—
9
13
22
9
13
22
37
105
142
Östergötlands
>
83
16
99
49
H
87
132
54
186
1
4
5
8
10
18
9
14
23
104
105
20»!
Jönköpings
18
5
23
3i
23
60
55
28
83
2
—
2
3
3
6
5
3
8
25
66
91
Kronobergs
>
22
5
27
4
6
10
26
11
37
1
—
1
—
1
1
1
1
2
28
11
39
Kalmar
>
16
7
23
29
17
46
45
24
69
—
—
—
2
5
7
2
5
7
23
53
76
Gottlands
>
11
1
12
9
5
14
20
6
26
—
—
—
1
—
1
1
—
1
12
15
27 i
Blekinge
>
14
3
17
23
16
39
37
19
56
—
—
—
—
1
1
—
i
1
17
40
o<
Kristianstads
>
109
12
121
13
11
24
122
23
145
3
—
3
3
2
5
6
2
8
124
29
153;
Malmöhus
»
260
32
292
141
136
277
401
168
569
3
6
9
17
19
36
20
25
45
301
313
614!
'' Hallands
>
24
2
26
32
18
50
56
20
76
1
—
1
2
9
11
3
9
12
27
61
88
| Göteb. o. Bohus
>
46
32
78
143
151
294
189
183
372
1
1
2
4
13
17
5
14
19
SO
311
391
1 Älvsborgs
>
38
12
50
23
25
48
61
3;
98
3
4
7
2
14
16
5
18
23
57
64
121
Skaraborgs
>
12
10
22
22
16
38
34
26
60
—
—
—
5
4
9
5
4
9
22
47
69
Värmlands
>
47
11
58
28
27
55
75
38
113
2
3
5
5
4
9
7
7
14
63
64
127
Örebro
>
53
12
65
29
27
56
82
39
121
4
5
9
7
4
11
11
9
20
74
67
141
Västmanlands
»
45
24
69
26
25
51
71
49
120
1
2
3
1
2
3
2
4
6
72
54
126
Kopparbergs
>
67
28
95
11
10
21
78
38
116
4
3
7
1
—
1
5
3
8
102
22
124
Gävleborgs
>
52
23
75
34
58
92
86
81
167
1
3
4
3
6
9
4
9
13
79
101
ISO
Västernorrlands
»
113
39
152
25
29
51
138
68
206
10
8
18
1
1
10
9
19
170
55
225
Jämtlands
>
25
2
27
6
7
13
31
9
40
—
1
1
-
—
—
—
1
1
28
13
41
Västerbottens
>
13
2
15
2
6
8
15
8
23
1
1
—
2
2
—
3
3
16
10
26
Norrbottens
>
60
31
91
12
7
19
72
38
i no
9
1 21
! 30
1
1 1
2
10
22]! 321] 121
21
142
125S;418|l 6769271258,218ö|2185|1 6763 86l|| 55| 92||l47| 93| 122|2151148121é!!3«2|! 1 82b|2 400,4 223!
Summa
89
Tab. 28). De ordinarie folkskollärare, som år 1912 erhållit löneförbättring av
kommun, Hela riket.
1.
1 2.
1 3-
1 4.
1 6-
1 «•
1 7.
1 ».
1 s.
1
1 il-
1 12.
fl».
1 14-''
1 15.
1 16
1 17-
| 18.
1U.
Antal lärare med löneförbättring av kommunen,
fördelade
efter löncförbätt-
ringens belopp.
L ä n.
1
T. om
51-
101-
151-
201-
251-
301-
351-
401-
451-
501-
601-
701-
801-
901-
lärare.
50
100
ISO
200
250
300
350
4UU
450
500
600
700
800
900
10(10
1 050
1150
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
Stockholms stad
—
7
20
i
_
_
29
_
25
73
155
Stockholms
län
7
4
3
10
3
15
10
12
5
6
8
5
5
3
_
_
_
DO
Uppsala
>
4
9
10
■)6
1
—
—
—
2
—
3
_
11
_
_
_
_
39
Södermanlands
>
1
3) 10
2
3
2
7
1
6
1
—
8
8
4
2
_
_
_
55
Östergötlands
>
10
3) 34
7
19
3
8
3
10
7
9
2
18
_
_
_
_
_
ISO
Jönköpings
*
3
3
7
5
—
6
2
2
1
3
8
—
14
_
_
_
_
54
Kronobergs
>
3
11
1
4
1
—
3
—
1
—
1
—
_
_
_
_
_
25
Kalmar
>
3
11
1
7
1
7
3
—
3
2
2
3
2
_
_
_
_
45
Gottlands
>
6
5
—
1
1
1
1
1
—
—
4
—
_
_
_
_
_
20
Blekinge
>
3
11
4
2
1
5
1
1
3
—
4
1
_
1
_
_
_
37
Kristianstads
>
15
69
12
7
1
2
2
—
3
3
3
4
1
_
_
_
_
122
Malmöhus
»
29
112
27
38
20
39
17
18
15
11
19
30
18
4
1
_
_
39.8
Hallands
»
8
4
9
4) 4
6
5
2
—
4
4
—
5
2
1
_
_
_
54
Göteb. o. Bohus
>
4
12
1
11
3
28
8
—
—
33
—
22
1
62
1
_
_
186
Alvsborgs
»
2
14
6
6
6) 6
3
7
4
6
—
4
—
—
1
_
_
_
59
Skaraborgs
»
5
6
2
2
4
1
3
2
2)5
—
2
—
_
_
_
_
_
32
Värmlands
>
5
28
2
10
1
—
2
—
4
4
5
3
—
7
_
n) i
_
72
Örebro
7
17
9
13
6
—
9
—
—
5
—
2
10
—
—
12) !
__
79
Västmanlands
»
*) 7
20
2
11
7)5
1
10
5
—
3
2
3
—
2
_
_
_
71
Kopparbergs
>
6
31
7
15
6
5
1
_
1
2
3
—
1
_
_
_
_
78
Gävleborgs
»
8) 11
9
15
7
1
10
4
2
4
1
1
4
2
6
8
_
__:
85
Västernorrlands
>
11
35
9) 18
10)18
21
3
4
2
1
3
5
—
5
1
8
_
_
135
Jämtlands
>
8)4
4
4
9
3
2
—
—
1
—
1
_
_
1
1
__
_
30
Västerbottens
>
5
3
1
2 i
—
—
—
—
—
—
—
1
—
_
1
_
_
13
Norrbottens
>
—
14
12
1
—
4
—
—
1
1
7
7|
9
11
—
>3) 3
“) 1
71
Summa |
159
469
1691
231
96
153
93
05
97
90
92
141
85
17ö|
20
5|
1
2141!
l) En av dessa dessutom av donationsmedel 200 kr. — l 2) En av dessa dessutom av donationsmedel 50 kr —
*) En av dessa dessutom av donationsmedel_160 kr. — 4) En av dessa dessutom av donationsmedel 09 04 kr. — 6) En
av dessa dessutom av donationsmedel 115 kr. — 6) En av dessa dessutom av donationsmedel 25 kr. — 7) Eu av
dessa dessutom av donationsmedel 97 50 kr. — 8) En av dessa dessutom av enskilda 150 kr. — a) En av dessa dessutom
av enskilda 200 kr. — 10) En av dessa dessutom av enskilda 90 kr. — u) Anställd vid Karlstads folkskola._
a) Anstånd vid Örebro folkskola. — 13) Anställda i Geilivare skoldistrikt. — u) Anställd i Jukkasjärvi skoldistrikt.
12—131673. Lärarelönenämnden. 2.
90
Tab. 28 a) (forts.) De ordinarie folkskollärare, som år 1912 erhållit löneförbättring
av kommun. Landsbygd.
1-
2- 1
3. |
4. 1
5. |
6. |
7- 1
8. |
9. | 10. |
ll-1
12. I
13. |
14. |
15. |
16. |
17. |
18. |
19:J
Län.
Antal lärare med löneförbättring av kommunen, fördelade efter löne-  förbättringens belopp.
Summaj
T.o.m.
50
kr.
51-
100
kr.
101-
150
kr.
151-
200
kr.
201-
250
kr.
251-
300
kr.
301-
350
kr.
351-
400
kr.
401-
450
kr.
451-
500
kr.
501-
600
kr.
601-
700
kr.
701-
800
kr.
801-
9O0
kr.
901-
1000
kr.
1050
kr.
1150
kr.
lärare.)
Stockholms
län
7
3
3
10
3
15
7
8
5
6
6
4
5
1
_
_
_
83
Uppsala
>
4
2
10
3
1
20
Södermanlands
>
1
*) 7
2
2
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
14
Östergötlands
»
10
*) 33
6
12
3
5
2
8
1
—
1
—
—
—
—
—
—
81
Jönköpings
y
3
2
2
2
—
5
—
1
1
—
1
—
—
—
—
—
—
17 I
Kronobergs
y
3
11
1
3
1
—
2
21
Kalmar
y
3
10
—
2
1
16
Gottlands
y
6
4
—
1
n
Blekinge
y
2
9
1
2
14
Kristianstads
y
15
69
12
6
1
2
2
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
109
Malmöhus
y
29
112
27
30
20
16
7
4
3
3
4
2
—
—
—
—
—
257
Hallands
y
8
3
9
—
1
1
22
Göteb. och Bohus
y
3
9
—
9
—
4
4
—
—
7
—
5
1
—
1
—
—
43
| Älvsborgs
y
2
14
2
4
3
8) 2
4
2
3
36 |
! Skaraborgs
y
4
5
1
10
! Värmlands
y
5
28
2
8
1
j 44
Örebro
y
7
17
7
12
6
-
1
50
Västmanlands
>
! *) 7
20
2
11
6) 3
1
1
45
Kopparbergs
>
6
31
6
15
5
2
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
67
Gävleborgs
y
») 10
9
15
4
1
3
4
1
—
1
1
—
1
—
1
—
—
61
Yästernorrlands
y
11
35
’) 16
8) 17
20
3
2
2
1
1
2
—
—
—
—
~
—
no i
Jämtlands
y
i 6) 4
4
3
9
3
1
24
Västerbottens
i
5
3
1
2
11
; Norrbottens
>
i
14
12
1
—
1
—
—
—
—
7
5
9
6
—
3
i
59 i
Summa
loa
454
140
| 165
72
61
35
28
15
! 19
24
1 17
17
7
2
3
! i
] 1215
l) En av dessa dessutom av donationsmedel 50 kr. — !) En av dessa dessutom av donationsmedel 160 kr. —
5) En av dessa dessutom av donationsmedel 115 kr. — 4) En av dessa dessutom av donationsmedel 25 kr. — 6) En
av dessa dessutom av donationsmedel 37 60 kr. — 6) En av dessa dessutom av enskild 150 kr. — 7) En av dessa
dessutom av enskild 200 kr. — 8) Eu av dessa dessutom av enskild 90 kr.
Tab. 28 a) (forts.). De ordinarie folkskollärare, som år 1912 erhållit löneförbättring
av
kommun. Städer.
1.
2-
3.
4-
5.
«.
7-
«
9.
10.
il.
19. | 13.
14. | 15.
lfi.
17.
18.
L ä n.
Antal lärare med löneförbättring av kommunen, fördelade efter
förbättringens belopp.
Inne-
Summa
Lärare.
T. o.m.
50
kr.
51-
100
kr.
101-
150
kr.
151-
200
kr.
201-
250
kr.
251-
300
kr.
301-
350
kr.
351-
400
kr.
401-
450
kr.
451-
500
kr.
501-
60(1
kr.
601-
700
kr.
701-
800
kr.
801-
900
kr.
901-
1000
kr.
1050
kr.
Stockholms stad
—
_
7
20
_
1
_
_
29
_
_
25
73
155
; Stockholms
län .
—
1
—
—
—
—
3
4
—
—
2
1
—
2
—
_
13
Uppsala
>
—
—
3
—
—
—
—
2
—
3
—
11
—
—
—
19
Södermanlands
>
3
—
1
2
6
1
5
1
—
8
8
4
2
—
—
41
Östergötlands
> . .
—
1
1
7
—
3
1
2
6
9
1
18
—
—
—
—
49
Jönköpings
>
—
1
5
3
—
1
2
1
—
3
7
—
14
—
—
—
37
Kronobergs
>
—
—
—
1
—
—
1
—
1
—
1
—
—
—
—
4
Kalmar
» . .
—
1
1
5
—
7
3
—
3
2
2
3
2
—
—
29
Gottlands
>
—
1
—
—
1
1
1
1
—
—
4
—
—
—
—
—
9
Blekinge
>
1
2
3
—
1
5
1
1
3
—
4
1
—
1
—
—
23
Kristianstads
>
—
—
—
1
—
—
—
2
3
2
4
1
—
—
—
13
Halmöhns
» . .
—
—
—
3
—
23
10
14
12
8
15
28
18
4
1
—
141
Hallands
>
—
1
—
4
5
4
2
—
4
4
—
5
2
1
—
—
32
Götcb. och Bohus > . .
1
3
1
2
3
24
4
—
—
26
—
17
—
62
—
—
143
Älvshorgs
> . .
—
—
4
2
3
1
o
O
2
3
—
4
—
—
1
—
—
23
Skaraborgs
>
1 .
1
1
2
4
1
3
2
5
—
2
—
—
—
—
—
22
Värmlands
>
—
—
—
2
1
—
2
—
4
4
4
3
—
7
—
1
28
Örebro
» . .
—
2
1
—
—
9
—
—
5
—
2
9
—
—
1
29
Västmanlands
> . .
—
—
—
—
2
1
10
4
—
3
2
2
—
2
—
—
26
Kopparbergs
>
—
—
1
—
1
3
—-
—
1
1
3
—
1
—
—
—
11
Gävleborgs
>
1
—
—
3
—
7
—
1
4
—
—
4
1
6
7
—
34
Yästernorrlands
> . .
—
—
2
1
1
—
2
—
—
2
3
—
5
1
8
—
25
Jämtlands
> . .
—
—
1
—
—
1
—
—
1
—
1
—
—
1
1
_
6
Västerbottens
1
_
2
Norrbottens
> . .
—
—
—
—
—
3
—
—
1
1
—
2
—
5
—
—
12
Summa
4
15
29
ce
24
92
58
37
82
71
(18
124
GS
168
18
2
926
92
Tab. 28 b). De ordinarie folkskollärarinnor, som år 1912 erhållit löne
förbättring
av kommun. Hela riket.
1.
2-
3.
*■
5.
6.
7-
*• 1
9.
10.
a.
12.
13.
14.
Ii ä n.
Antal lärarinnor med löneförbättring av kommunen
löneförbättringens belopp.
fördelade efter
Summa
lära-
rinnor.
T. o. m 50 kr.
51—100 kr.
101—150 kr.
151—200 kr.
201—250 kr.
bo
H*
1
OO
O
O
t*
301-350 kr.
351—400 kr.
401—450 kr.
451—500 kr.
501—600 kr.
605 kr.
Stockholms stad
—
129
—
112
272
—
—
—
—
—
—
—
513
Stockholms
län
7
30
16
19
11
7
3
2
1
3
2
—
101
U ppsala
>
3
6
14
7
3
—
—
—
—
—
—
—
33
Södermanlands
>
—
15
2
3
18
8
5
2
—
2
—
—
55
Östergötlands
>
9
») 14
s)7
7
16
—
—
—
—
—
—
—
53
Jönköpings
>
12
6
3
6
—
1
—
—
—
—
—
—
28
Kronobergs
>
1
5
1
4
li
Kalmar
>
6
9
—
3
1
3
2
—
—
—
—
—
24
Gotllands
>
1
1
1
—
2
1
—
—
—
—
—
—
6
Blekinge
1
5
3
6
4
1
—
—
—
—
—
—
—
19
Kristianstads
*
4
9
4
3
—
3
—
—
—
—
—
—
23 1
j Malmöhus
>
8
6
37
16
24
26
11
38
1
1
—
—
168 1
: Hallands
»
1
7
4
2
—
1
—
1
1
2
1
—
20
Göteb. o. Bohus
>
11
75
11
40
1
41
3
—
—
. —
—
—
182 1
Älvsborgs
»
8
14
7
4
2
2
—
—
—
—
—
—
37
•
Skaraborgs
>
15
5
2
3
1
—
—
—
—
—
—
—
26
Värmlands
>
2
9
10
9
6
—
—
—
—
—
—
—
36 1
Örebro
»
3
8
3
11
4
3
7
—
—
—
—
—
39 |
Västmanlands
»
10
11
4
2
6
3
6
—
3
—
4
—
49 j
Kopparbergs
>
8
8
7
9
3
2
1
—
—
—
—
—
38 |
Gävleborgs
>
9
23
5
8
2
6
3
18
—
2
2
1
79
| Västemorrlands
>
4
19
11
7
5
2
11
2
6
—
—
—
67
Jämtlands
>
—
1
3
1
—
4
—
—
—
—
—
—
9
Västerbottens
>
—
2
—
—
—
—
—
1
—
4
1
—
8
! Norrbottens
>
3
6
8
1
—
1
—
2
3
7
5
—
36
Summa
130
421
166
281
378
114
52
66
15
21
15
1
| 1,660
*) Eu av dessa dessutom av donationsmedel 10 kr. — a) En av dessa dessutom av donationsmedel
40 kr.
Tab. 23 b) (forts.) De ordinarie folkskollärarinnor, som år 1912 erhållit löne
förbättring:
av kommun. Landsbygd och städer.
| 2. | 3. | -I, | 5. | 6. | 7. | H. | 9. | 10. ||_H. | I2.| I8.| M | I6.| I<l,| 17 | IH.‘[ 19,| 20.| 21.| 22.||
23.
| Antal lärarinnor med löneförbättring av kommunen, fördelade efter löneförbättringens belopp.
L ä ii
L
ii n
d b
t> y g
d.
Summa
lära-
rinnor.
S t
ä (
e r.
Summa1
lära- i
rinnor. j
T. o. m. 50 kr
51—100 kr.
101—150 kr.
151—200 kr.
201—250 kr.
251—300 kr.
301—350 kr.
351—400 kr.
401 kr. eib mer.
-2
O
e
ö
pr
j 51-100 kr.
! 101—150 kr.
| 151—200 kr.
201 - 250 kr.
251—300 kr.
301—350 kr.
05
O''
T
8
?r
•-»
401—450 kr.
O''
1—
I
8
pr
V''
t—1
pr
n
o
3
CD
-J
j Stockholms stad
112
272
513 i
| Stockholms
län
7
24
14
1.
4
5
1
2
'') 6
i 78
—
6
2
4
7
2
2
_
_
_
_
23 !
j Uppsala
>
3
—
7
1
—
—
—
—
—
11
—
6
7
6
3
99 i
1 Södermanlands
>
—
12
1
—
—
—
—
—
—
13
—
3
1
3
18
9
6
_
2
_
_
42 !
Östergötlands
>
2
8
3
2
1
—
—
—
—
16
7
6
4
5
15
_
_
_
_
_
37 i
Jönköpings
»
-
4
—
1
—
—
—
—
—
5
12
2
3
5
—
1
'' _
_
_
_
_
23
Kronobergs
>
1
4
5
—
1
1
4
1
6
j Kalmar
>
2
5
7
4
4
_
3
1
3
2
_
17
| Gottlands
1
1
—
1
1
—
2
1
5
! Blekinge
>
—
2
1
—
—
—
—
—
—
3
5
1
5
4
1
_
_
_
_
_
_
16
: Kristianstads
>
2
4
3
3
—
-
—
—
—
12
2
5
1
—
—
3
_
_
_
_
_
11
j Malmöhus
1
6
3
5
5
5
4
1
»)2
32
7
—
34
11
19
21
7
37
_
_
_
136
Hallands
1
1
—
—
—
—
—
—
—
2
—
6
4
2
—
1
_
1
1
2
3) 1
18
Göteb. o. Bohus
>
7
14
6
—
1
—
3
—
—
31
4
61
5
40
—
41
151
Alvsborgs
.
2
4
3
1
2
—
—
—
—
12
6
10
4
3
__
2
_
_
25
Skaraborgs
>
9
1
—
—
—
—
—
—
—
10
6
4
2
3
1
16
Värmlands
>
2
6
—
1
—
—
—
—
—
9
—
3
10
8
6
27
Örebro
2
7
3
—
—
—
—
—
—
12
1
1
—
11
4
3
7
_
_
_
_
27
Västmanlands
>
10
9
1
2
2
—
—
—
—
24
—
2
3
—
4
3
6
_
3
_
*) 4
25
Kopparbergs
8
8
6
6
—
—
—
—
—
28
—
_
1
3
3
2
1
_
10
Gävleborgs
* |
5
12
1
—
—
1
1
—
6)1
21
4
11
4
8
2
5
2
18
_
1
8)3
58
Västernorrlands
>
3
19
5
6
2
2
—
1
—
38
1
—
6
1
3
_
11
1
6
29
Jämtlands
—
1
1
—
—
—
—
—
—
2
—
—
2
1
_
4
7
Västerbottens
, 1
—
2
2
1
_
4
7) 1
6
Norrbottens
»
3
1
8
—
—
l[
—
2
s) 14
29
—I
51
—
1
—
—
—
-
1
_
7
Summa|
7l|l54[
(Mi
43
17|
14
9
6j
23
403 |
59267 It Oj
238 361 101
44
5s|
13
9
1,257
4,
. ''I En r^°,ckr,"nor- e“
52Ö kronor
tre 500 kronor, en 450
kr.
— ») En
490 kr. En 430 kr. — =>) 565 kr.
-
Envist0? CV>J6r,nn t1''
M5\kr'' (7
i E“ 60° kr'' En 572
kr-
Ea 505
kr- ~ ’) 543 75 kr. — 8) Fyra 600
kr
En 548 kr. Ire 500 kr. En
458 kr. En
453 kr. Två 452 kr.
En
450 kr.
En 404 kr. “
94
Tab. 29 a). De extra ordinarie folkskollärare, som
1
1.
1
2. |
3. |
4. 1
5. |
6. |
7- 1
8. |
9. |
10. |
It 1
12. |
13. |
14. | 15. |
16. |
17. |
18. |
19. i
It ä n.
A. n
i a 1
l
ära
r e
m
e d
l ö
n e
f ö
b ä t t
i n
g
a v
k
m -
23
kr.
25
kr.
33
kr.
50
kr.
73
kr.
76
kr.
78
kr.
100
kr.
120
kr.
125
kr.
140
kr.
150
kr.
160
kr.
162
kr.
181
kr.
200
kr.
202
kr.
2371
kr. i
1
Stockholms stad . .
14
2
Stockholms
län
—
1
4
—
—
—
—
3
Uppsala
>
4
Södermanlands
>
—
1
—
5
Östergötlands
>
1
4
4
0
Jönköpings
>
I 7
Kronobergs
>
8
Kalmar
»
1 9
Gottlands
>
10
Blekinge
>
11
Kristianstads
>
—
—
—
—
—
—
—
3
—
—
i
—
—
—
—
—
—
12
Malmöhus
>
—
—
—
—
—
—
—
4
—
—
—
—
—
—
—
7
—
1
Hallands
>
1
—
1
T
14
Göteb. o. Bohus >
i-
—
—
—
—
i
—
1
—
—
—
2
—
—
—
—
—
- j
I15
Älvsborgs
>
-
|
i 16
Skaraborgs
>
_
—
—
—
—
—
—
4
i 17
Värmlands
»
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
1
—
—
18
Örebro
>
—
—
—
—
—
—
—
5
—
—
—
—
i
—
—
1
—
—
119
Västmanlands
>
20
Kopparbergs
>
121
Gävleborgs
>
22
Västernorrlands >
—
—
i
2
1
—
—
i
—
—
—
2
—
—
—
1
—
—
23
Jämtlands
>
1
!24
Västerbottens
>
—
—
—
25
Norrbottens
>
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
>26
Summa
1
| 1
I i
1 2
1
I i
1
1 49
1 4
! i
I i
5
| i
4
I i
I 23
1
! i
95
år 1912 erhållit löneförbättring1 av kommun. Hela riket.
| 20.
1 21-
| 22.
| 23.
| 24. | 25. | 2Ii.
1 27-
| 23. | 29. |8''| .
| 31. | 32. | 83. | 34. | 35.
| so.
| 37.
| 38.
| 89.
| 40.
i 41.
in u
n c
u ,
för
d e
1 a
i c
efter
1 ö
n c
f ö
r b a t t
r i n K
n s
b
0
P I
.
Summa
o
SQ ''
250
275
295
300
312
350
355
366
385
387
400
426
455
500
550
600
650
700
750
815
lärare.
Kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
14
1
10
2
—
4
'' 3i
—
—
—
—
—
5
—
—
—
i
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
1
9
4
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
9
5
—
O
6
|
1
7
2
8
1
9!
—
i°
—
—
—
6
11
—
2
—
—
4
—
—
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
—
i
—
—
20
12
~
3
13
—
--
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5
14
5
16
5
16
7
17
—
—
—
—
1
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
i
—
—
11
18
2
19
5
20
4
21
i
10
22
23
24
6
1 |
_ |
10
25
11
2
2 1
11
9
5
11
11
11
11
1 |
5 1
2 1
l|
2 i
2!
1 1
i
8
l|
1 11
1 II
148
26
96
Tab. 29 a) (forts.). De extra ordinarie folkskollärare, som år 1912 erhållit
löneförbättring av kommun. Landsbygd.
1.
2. | 3. |
4-1
5-1
6. |
7* I
«• 1
9. | 10. |
n.|
12.|
1*4-1 14 |
15.| 16.|
17*1
''»■I
19. |
20.
Län.
Antal lärare med löneförbättring av kommunen, fördelade efter löne-  förbättringens belopp.
Summa
lärare.
33
kr.
50
kr.
73
kr.
7»;
kr.
100
kr.
150
kr.
162
kr.
181
kr.
200
kr.
240
kr.
300
kr.
d55
kr.
387
kr.
400
kr.
kr.
550
kr.
700
kr.
750
kr.
Stockholms
län
_
_
—
—
i
—
4
—
—
—
1
i
1
—
i
—
—
—
9
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
1
Jönköpings
—
—
—
—
2
2
Kronobergs
i
Kalmar
Gottian ds
Blekinge
Kristianstads
3
Malmöhus
3
Hallands
1
Göteborgs o. Bohus
! i
Älvsborgs
3
Skaraborgs
Värmlands
2
Örebro
4
Västmanlands
1
Kopparbergs
4
Gävleborgs
1
Västerno rrlands
i
2
1
—
Ö 2
2
—
—
1
i
—
—
—
—
—
—
—
—
10
Jämtlands
V ästerbottens
Norrbottens
1
1 k
i
9
Summa
i
1 2
1
| i
1 21
2
4
1
1 *
i
1 «| 1
| 1
i
1 -
2
1 6
i
1
55
■) Därav 1 som dessutom har 400 kr. som löneförbättring av enskild.
97
Tab. 29 a) (forts.). De extra ordinarie folkskollärare, som år 1912 erhållit löneför
bättring av kommun. Städer.
J-
2.
J_3.
1 V
| 5. | 6. | 7.
1 «•
1 9-
! 19.| 11
| 12.| 13.| 14
1 16
| l(i.| 17
| 18.1 19
I 20.1 21
1 22.
23.
I
K
L a n.
Antal lärare med löneförbättring av kommunen, fördelade efter löneförbättringens
belopp.
Summaj
lärare.
23-25
kr.
78
kr.
100
kr.
120
kr.
125
kr.
140
kr.
150
kr.
160
kr.
200
kr.
202
kr.
237
kr.
250
kr.
275
kr.
295
kr.
300
kr.
312
kr.
350
kr.
366
kr.
385
kr
400
kr.
426 kr
eller
mer.
Stockholms stad . .
14
j Stockholms
län
Öl
1
Uppsala
>
Ö i
4
| Södermanlands
»
1
_
*) 2
9
Östergötlands
>
—
i
3
4
1 8
| Jönköpings
>
—
—
1
3
i Kronobergs
>
j Kalmar
»
2
i Gottlands
>
1
j Blekinge
>
| Kristianstads
»
—
—
1
i
_
3
Malmöhus
>
2
—
—
4
_
_
_
_
i
Öl
17
J Hallands
»
2
j Göteborgs o. Bohus >
—
—
1
4
'' Alvsborgs
>
1
2
1 Skaraborgs
>
—
—
4
i
n
| Värmlands
>
Öl
“) 2
5
j Örebro
»
’) 2
7 ;
1 Västmanlands
>
_
1
J Kopparbergs
>
1
j Gävleborgs
>
3
Västemorrlands
>
Jämtlands
>
Västerbottens
>
Norrbottens
>
1
Summa |
2
i
29 |
4!
i
1
«l
il
19
i
1
2
2
ll
6
5
1
i
1
B
8
93
,
, ’) 25 kr. — *) 600 kr. — s) Den ena 455 kr., den andra 815 kr. — 4) 700 kr. — 6) 23 kr. — •) Båda 426
kr. — 7) Den ena 650 kr., den andra 700 kr.
13—131873. Lär avel önenämnden. 2.
98
Tab. 29 b). De extra ordinarie folkskollärarinnor, som år 1912
1.
2. |
3. |
4. 1
5. |
6. |
7- 1
8. |
9. |
10. 1
11. |
12. |
13. |
14. |
16. |
16. |
17. |
18. |
19. I
Län.
A
n t a
1
lärår
i n
n o
med
1
ö n e f ö
r b ä t i
r i
n S
a v
25
kr.
30
kr.
50
kr.
73
kr.
75
kr.
76
kr.
87
kr.
96
kr.
100
kr.
102
kr.
107
kr.
108
kr.
129
kr.
133
kr.
137
kr.
146
kr.
150
kr.
162
kr.
1
Stockholms stad
2
Stockholms
län
i
i
2
—
4
—
—
—
9
—
—
—
—
2
2
—
3
—
3
Uppsala
>
—
4
Södermanlands
>
—
—
—
i
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
7
5
Östergötlands
>
—
—
1
—
—
i
—
—
10
i
—
1
—
—
—
—
—
—
6
Jönköpings
>
7
Kronobergs
»
8
Kalmar
>
—
—
1
—
—
—
—
—
1
—
i
9
Gottlands
>
10
Blekinge
>
i
11
Kristianstads
>
—
12
Malmöhus
>
—
—
1
—
—
—
i
—
14
13
Hallands
»
14
Göteborgs o. Bohns >
15
Älsborgs
>
17
16
Skaraborgs
>
—
—
1
—
—
—
—
—
3
—
—
—
—
—
—
—
—
17
Yärmlands
18
Örebro
>
—
—
—
—
—
—
—
i
5
—
—
—
—
—
—
—
—
—
19
Västmanlands
>
—
—
—
—
1
20
Kopparbergs
>
1
21
Gävleborgs
»
2
1
22
Västernorrlands
>
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
i
—
—
—
i
23
Jämtlands
>
24
Västerbottens
>
25
Norrbottens
i
—
26
Samma
2
1 i
7
t i
1 6
i
1 i
i
1100
i
i
1
i
2
2
i
8
8
90
erhållit löneförbättring av kommun, lida riket.
| 20. | 21.
1 22.
| 23.
1 24.
| 25.
| 20. | 27.
| 28. | 29. | 30. | 81.
| 32.
| 33.
| 34. | 35. | 30. | 37. | 38. 1 39.
| 40.
1 41.
II 42.
—
k o
in in
u n
e n,
förd
C 1
a d i
e
f t
r
1 ö
Q e f ö r
b ä
. t r
i n
gens
b e
1 o i
P-
Sum-
169
175
180
195
200
212
225
250
261
262
287
300
312
325
339
343
348
350
400
425
500
600
lära-
rin-
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr
nor.
i
i
i
i
i
30
1
2
—
2
8
3
—
—
—
—
—
i
—
—
—
1
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
13
4
14
5
3
6
—
1
7
—
—
5
8
9
—
1
10
2
11
25
12
3
i
9
13
i
i
4
—
—
—
—
—
14
14
18
15
4
16
7
17
9
18
2
—
4
19
3
20
—
—
—
i
3
9
21
9
22
1
23
3
24
3
i
—
—
9
22
25
il
2
11
i
17
i
5
3
11
1 |
B |
7 1
11
1
i
11
4 1
3
8
1 |
2
9
214
26
100
Tab. 29 b) (forts.). De extra ordinarie folkskollärarinnor, som år 1912 erhållit löneförbättring
av kommun. Landsbygd.
1.
1
2-1
3. | 4. |
5. !
6.|
7. | 8. | 9. [ 10.[
11.| 12.| 13.| 14.|
15-1
16.|
17.| 18.] 19.| 20-| 21.|
22. ||
23. j
Antal
lärarinnor med löneförbättring av kommnnen,
förbättringens belopp.
fördelade efter löne-
Summa
lära-
rinnor.
Län.
25
kr.
30
kr.
501
kr. j
75
kr.
87
kr.
100
kr.
102
kr.
L29
kr.
L33
kr.
L37
kr.
L50
kr. |
169
kr.
180
kr.
195
kr.
200
kr.
225
kr.
250
kr.
261
kr.
300
kr.
350
kr.
400 kr.
eller
mer.
Stockholms
län
i
1
2
3
8
2
2
3
i
i
_
1
i
_
i
i
—
—
28
i Uppsala
)
—
2
j Södermanlands
>
—
| Östergötlands
>
—
—
1
—
—
2
i
4
| Jönköpings
>
—
—
Kronobergs
»
1 Kalmar
>
! Gottlands
>
—
| Blekinge
Kristianstads
>
Malmöhus
>
—
—
—
—
i
1
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
i
—
2
—
—
6
Hallands
—
Göteborgs och Bohus >
—
1
j Älvborgs
>
4
) Skaraborgs
>
Värmlands
>
—
—
—
—
—
3
—
♦i
Örebro
»
5
Västmanlands
>
—
! 2
i 3
Kopparbergs
>
Gävleborgs
>
--
3
Västernorrlands
>
1
—
i
—
1
5
—
8
i Jämtlands
,
1
| Västerbottens
| Norrbottens
1
»
3
*) 10
i
1 21
Summa
i
1
1 3
| 4
[\ i
3;
| i
i
o
2
! 5
! i
i
i
! 9
3
i
i
4
3
10
! 92
) Därav 9, som erhållit 600 kronor.
i oi
Tab. 29 b) (forts.). De extra ordinarie folkskollärarinnor, som år 1912 erhållit löne
förbättring
av kommun. Städer.
1.
i 2. i 3:
[ 4-
1 6-
1 6-
1 7.
1 8-
1 »•
1 k*
■1 il
1 12
1 13
| 14.[ 15.
1 16.1 17.1 18.1 19.1 20.1 21
| 22.
Län.
1
1
Äntå:
lärarinnor med löneförbättring av kommun, fördelade efter löne-  förbättringens belopp.
Summa
lära-
rinnor.
25
kr.
50
kr
73-
76
kr.
J)10(
kr.
107-
108
kr.
146-
150
kr.
162
kr.
17c
kr.
20(
kr
212-
225
kr.
25C
kr.
262-
287
kr.
301
kr
312-
325
kr.
33S
kr.
343
kr.
|34ö
| kr.
40C
kr.
425
kr.
50C
kr.
j Stockholms stad
Stockholms
län
1 —
ä)l
i
2
i Uppsala
i
—
'') 1
—
2
1
1
6
Södermanlands
>
—
4)2
i
—
—
7
s) 1
—
1
e)l
_
_
_
_
13
| Östergötlands
*
—
7)1
8
8)1
10
Jönköpings
>
—
—
—
3
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
_
3
j Krön obergs
>
j Kalmar
>
—
i
—
1
9)1
—
—
—
2
_
_
_
_
_
5
I Gottlands
»
—
| Blekinge
>
1
1
! Kristianstads
>
—
—
—
2
—
—
—
_
_
2 1
i Malmöhus
»
—
i
—
13
—
—
—
—
4
—
i
_
_
_
_
__
_
19
! Hallands
>
—
—
—
4
—
i») !
—
—
—
_
u) 3
1
_
9
! Göteborgs och Bohus »
—
—
—
7
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
1
1
4
_
_
13
j Älvsborgs
i
—
—
—
14
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
_
14
Skaraborgs
*
O
4
1 Värmlands
>
—
1
_
4
! Örebro
»
—
—
—
1
—
—
—
—
—
ia) 2
—
—
—
!S) l
_
_
_
_
_
_
4 1
1 Västmanlands
>
2
2 j
Kopparbergs
>
_
j Gävleborgs
»
—
—
—
1
—
I4) 2
1
—
2
_
_
_
_
_
_
_
_
6 !
Västernorrlands
>
—
1
Jämtlands
>
1
Västerbottens
>
2
Norrbottens
>
—
—
—
1
1
Summa
i|
4
64
2!
4
8|
2
8
3
2
4
3
2
1
ll
il
0
1
2||
122 |
,
) Alla i denna kolumn upptagna härå erhållit 100 kr. atom en (i Örebro län), som nppgiyer sig kava upp
kr-
~ ) 75 kr. — 3) 150 kr. — 4) Den ena 73 kr., den andra 75 kr. — 5) 212 kr. — •) 312 kr. — 7) 76 kr. —
) 108 kr. — •) 107 kr. — >») 146 kr. — **) Alla tre 287 kr. — la) Båda 225 kr. — ’3) 325 kr. — u) Båda 150 kr.
102
Tab. 30. De ordinarie folkskollärare och. folkskollärarinnor, som år
i.
2-1
3* 1
4. | 5. |
6.|
7-1
8-1
9*!
10-1 11-1
12.|
13-1 14-1
15.| 16.|
17.| 18.|
19.| 20.| 21.|
22. | 23.|
Antal
folkskollärare
och
folkskollärarinnor
med löne-
Län.
F — o —
1 —
k-
s —
-k-
— 0
-1
— 1
— ä
— -
5-
20-
27
37
40
50
53
59
60
69
75
81
88
90
100
113
115
125
150
160
<*»
CO
v—<
10
25
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
1
Stockholms stad
2
Stockholms
län
•)i
—
*)1
—
i
—
—
—
—
—
—
—
i
—
i
—
—
—
—
—
—
i
3
Uppsala
»
*)i
—
—
—
—
i
a)i
4
Södermanlands
»
—
4)2
5
Östergötlands
>
5) 2
—
—
—
—
—
—
6
Jönköpings
»
1
7
Krön oberg
1
8
Kalmar
>
9
Gottlands
>
10
Blekinge
»
11
Kristianstads
-
12
Malmöhus
—
—
i
—
i
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
13
Hallands
>
i
i
14
Göteborgs och Bohus >
1
15
Älvsborgs
>
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
~
16
Skaraborgs
>
17
Värmlands
>
18
Örebro
>
i
19
Västmanlands
>
—
7)1
—
i
20
Kopparbergs
>
21
Gävleborgs
>
2
22
Västernorrlands
>
23
Jämtlands
»
—
—
24
Västerbottens
>
i
25
Norrbottens
»
—
|26
Summa
4
I 3
1
1 i
| i
I *
i
i
I 2
I i
2
1 2
1 i
1 i
1 8
1 1
1
| 3
1 3
2
1
5
Anm. Samtliga i ovanstående tabell upptagna lärare och lärarinnor, med undantag av de i noterna
den andra 22 kr. — 6) Vardera 10 kr. — 8) Därav en anställd i stad. — 7) 25 kronor.
103
1912 erhållit löneförbättring av donationsmedel eller av enskild.
| 24. j 25. | 26. | 27. | 28. j 29. j 30.
31.
32. | 33. | 34. | 35. | 36. | 37.
38. | 89. j 40.
41. | 42. || 43.
44.
förbättring av donationsmedel, fördelade efter löneförbättringens belopp.
Lärare
och lärarinnortillsammans.
Folk
kollärarinnor.
lära
-
350 400
rinnor.
kr. kr.
särskilt anmärkta, äro anställda å landsbygden. — '') 8 kr. — 2) Anställd i stad. — *) 5 kr. — *) Den ena 20 kr.
5) Den år 1912 anställda folkskollärarpersonalens
bostadsförhållanden.
14—131873. Lärarelönenämnden. 2.
106
Tab. 31. De ordinarie folkskollärare år 1912, som åtnjöto
Uppgifterna till tab. 31—36 äro hämtade ur de till ecklesia
-
1.
2. |
3. |
4- 1
5. |
6. |
7- 1
8. I 9. I
10- | 11- |
12. |
13.!
14. |
15.|
16.|
IT. j 18.| 19. I
20.]
21.|
A n
t
a
f
O 1
k
s
k
0 1
ä
r
are
Län.
25-
40
45
50
55
60
62-50
65
66
70
75
80
85
90
95
100
no
111-
119
120
125
39
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
11
Stockholms stad
—|
| 2
Stockholms
län .
—
—
—
1
—
i
—
—
—
2
6
7
—
—
—
52
—
b i
3
3
3
Uppsala
>
i
—
2
10
—
2
—
i
—
i
12
2
i
3
—
52
2
—
7
4
4
Södermanlands
>
—
—
—
2
—
i
—
—
—
2
11
1
—
2
—
49
—
—
4
16
5
Östergötlands
>
—
i
—
15
—
3
—
—
—
8
27
12
—
—
—
64
1
«) 2
7
8
6
Jönköpings
>
—
i
—
18
i
6
i
—
—
—
30
5
—
—
—
65
—
—
2
8
7
Kronobergs
—
2
—
23
—
2
—
—
—
3
19
4
—
2
—
65
1
—
—
2
8
Kalmar
>
—
2
—
18
—
1
—
2
—
3
35
5
—
—
—
69
—
—
1
4
1
9
Gottlands
>
—
—
—
11
—
7
—
—
—
1
13
1
—
—
—
29
—
—
1
—
10
Blekinge
>
—
—
2
—
2
—
—
—
1
14
2
—
6
—
34
—
—
1
4
11
Kristianstads
»
—
1
—
17
—
13
—
—
—
3
27
3
2
—
—
no
4
'')!
12
18
12
Malmöhus
>
—
1
—
21
—
11
—
—
—
3
39
5
o
4
1
164
6
i) 2
22
18
13
Hallands
t
10)2
—
—
6
—
—
—
—
—
—
15
2
—
—
—
67
—
—
4
3
14
Göteborgs o. Bohus > .
—
—
—
6
—
—
—
1
—
—
16
7
—
—
—
45
—
—
1
—
15
Älvsborgs
>
13)2
—
—
32
—
11
i
—
—
1
45
—
—
4
—
77
—
—
—
5
16
Skaraborgs
>
—
—
1
22
—
1
—
2
—
1
48
6
—
2
—
94
—
—
3
12
17
Värmlands
>
—
—
—
12
—
6
—
6
i
1
23
5
—
6
—
113
1
—
2
11
18
Örebro
>
—
—
—
5
—
9
—
—
—
3
17
9
—
7
—
106
—
—
—
4
19
Västmanlands
»
—
—
—
11
—
1
—
—
—
3
25
4
i
6
46
—
—
5
2
20
Kopparbergs
>
I
1
—
3
—
—
—
—
9
13
3
i
62
—
5
16
21
Gävleborgs
>
i -
1
—
—
1
—
—
—
—
9
—
—
38
—
10
22
V ästemorrlands
>
—
—
1
—
—
—
—
—
—
5
1
—
35
—
2
5
23
Jämtlands
>
! —
—
—-
2
—
1
—
—
—
—
5
—
19
1
1
3
24
Västerbottens
>
I _
—
—
—
1
—
—
—
1
3
—
4
*) 1
—
25
Norrbottens
>
26
Summa
5
I 10
3
240
i
80
2
12
i
46
458
84
7
4i
ll 1472
1«
7
83
156
i) H5 kr — s) Båda 130 kr. — s) 180 kr. — 4) 550 kr. — 6) 130 kr. — •) Därav en 112-50 kr. och en 115 kr
i») Därav en 30 kr. och en 38''34 kr. - ’*) Alla tre 240 kr. - l6) 128 kr. — ''•) Alla sju 190 kr. — ”) Alla fyra 180
utom en i Stockholms, en i Östergötlands och en i Gävleborgs län, vilka tillika aro klockare, och vilka ej åtnjuta
hostad eller ersättning därför, än den han äger i kapellpredikantbostället.
ostad in natura, samt bostadens värde i kronor. Hela riket.
tikdepartementet från skolrådens ordförande inkomna uppgifter.
107
| 22. | 28. | 24. | 25. 1 20. | 27. | 28. | 29. | itp. | 31, | 82. | 38. | 34, | 35. | 3(i. | 37. [ 38. |~39. | 40. | 41. \ 42. | 43.| 44. | 45.|[
46.
med bostaden värderad till
126-
139
kr.
140
150
160
170
175
180-
199
200 220 225 204°T
250 260
275
300
325
350
360 375
400 425 450
475-
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr. kr.
kr.
oou
kr.
22
i
_
5
_
20
i —
12
7
i
3
15
5
—
10
2
—
1
3)i
2
4)i
—
25
—
—
—
—
9
3
4
—
4
—
i
5
— 2
2
—
—
56
—
—
1
—
21
—
5
—
10
2
—
4
—
3
—
—
- -
—
—
—
18
1
—
1
—
8
—
— —
—
—
2
5
—
—
—
—
- -
—
—
—
16
—
—
—
—
4
1
- -
—
—
—
2
—
—
—
—
- -
—
_
—
19
1
2
6
—
—
—
4
17
2
—
47
—
—
1
—
12
—
- -
1
—
—
1
—
—
—
—
- -
—
_
3
59
—
—
1
—
38
—
7
—
9
—
—
7
—
—
—
1
— 2
—
9)t
—
6
—
—
1
n)2
—
2
- -
2
—
—
—
—
—
—
—
1 —
—
—
—
1
—
i
1
12)2
11
—
_ —
2
—
—
6
—
1
—
—
6 —
—
—
2
1
1
i
1
—
15
—
— _
—
1
—
2
—
1
—
—
1 —
1
—
—
23
1
—
—
—
8
—
— 14)3
11
—
—
—
—
—
—
—
- -
—
_
—
32
—
—
—
16)7
10
2
1 —
1
—
2
2
—
—
—
—
- -
—
—
—
13
1
—
—
17
1
—
— 18)4
2
—
—
1
—
—
i
—
- -
—
—
3
13
—
—
—
8)l
4
—
— —
3
—
1
2
—
1
—
—
- -
—
—
—
40
—
—
6
—
7
2 19)1
3
5
S0)1
—
33
2
—
5
s)l
41
7
5
1 —
4
40
—
—
7
s)l
19
—
1 2S)1
10
—
8
13
—
1
—
—
2 —
—
—
1
18
4
—
—
n)2
13
—
- -
5
—
—
4
—
1
—
—
1 —
—
—
—
17
1
—
10
—
—
1
—
12
—
1 —
3
—
—
10
—
2
—
—
5 —
—
—
kr.
2)2
6)1
6)1
)12
24 15 5
15
2
21
15 22
89
3 14 85
1 13
1
132
9
Summa
lärare.
—
l
168
2
119
3
144
4
250
5
172
6
146
7
171
8
75
9
109
10
273
11
439
12
113
13
124
14
224
15
238
16
245
17
196
18
132
19''
198
20
166
21
157
22:
81
23;
37
24
60
25
)4037
20
— '') Båda 115 kr. — 8) Alla tre 130 kr. — 9) 475 kr. — 10) Båda 25 kr. — “) Båda 180 kr. — ls) Båda 184 kr. —
kr. — >8) Alla fyra 240 kr. — >«) 240 kr. — 20) 500 kr. — 21) Alla tolv 130 kr. — 22) 135 kr. — 2S) 245 kr. — “) Dessannan
bostad eller ersättning därför, än den de äga i klockaregården, samt en (kapellpredikant), som ej åtnjuter annan
108
Tab. 31 (forts.). De ordinarie folkskollärare år 1912, som åtnjöto bostad in
natura, samt bostadens värde i kronor. Landsbygd.
1.
2-
3.
4-
5.
6.
7-
8. i
9. |
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18. | 18.
20.
21.j 22.
23.
Län.
Antal folkskollärare
med bostaden värderad
till
Sum-
ma
lära-
re.
25-
49
kr.
50
kr.
51-
59
kr.
60
kr.
61-
69
kr.
70-  75
kr. *
80
kr.
81-
99
kr.
100
kr.
101-
119
kr.
120
kr.
125
kr.
126-
149
kr.
1.50j 199
kr-| kr.
200
kr
201-
249
kr.
250
kr.
251-
299
kr.
300
kr.
ÖOl
kr.
eller
mer.
Stockholms
län
i
i
M 8
7
51
2)1
3
3
22
3) 5
19
4) 1
12
_
7
23
104
Cppsala
>
®) 3
10
—
2
7)1
8)13
2
9)4
52
10) 2
7
4
n) 2
10
19)4
2
—
—
—
13)1
119
Södermanlands
>
2
—
1
7)13
i
14)2
49
—
4
16
16) p
25
—
9
16) 5
4
—
5
—
137
Östergötlands
>
17)1
15
—
3
__
18)35
12
—
63
1B) 3
7
8
—
56
90) !
21
—
10
2I) 2
4
99)3
244
Jönköpings
.
17)1
18
2J)1
6
34)1
30
5
—
65
—
2
8
—
18
25) 2
7
_
—
—
4
—
1(>8
Kronobergs
>
26)2
23
—
2
—
27)22
4
>4)2
65
98)1
—
2
—
16
—
4
39) 4
—
—
2
—
14G
Kalmar
>
2S)2
18
—
1
30)2
27)38
5
—
69
—
1
4
15)1
19
31) 1
O
—
1
—
—
—
1<>7
Gottlands
»
—
11
—
7
_
8)14
i
—
29
—
1
—
32) 2
6
33) 2
1
74
Blekinge
>
—
2
—
2
—
8)15
2
34)6
34
—
1
4
—
20
35)4
13
—
2
—
—
—
105
Kristianstads
>
17)1
17
—
13
—
27)30
3
36)2
no
”) 5
12
18
—
47
SO) p
12
—
1
—
1
—
273
Malmöhus
>
17)1
21
—
11
—
27)42
5
36)7
163
3B) 8
22
18
40) 6
58
90)1
38
—
9
—
7
41)4
421
Hallands
>
«)2
6
—
—
—
15
2
—
64
—
4
3
—
6
43) 2
—
44) 2
—
—
—
—
1(M>
Göteb. o. Bohus
>
_
6
_
—
7)1
16
7
—
45
—
1
n) 2
16
«>4
10
—
—
—
6
—
114
Älvsborgs
>
16)2
32
—
11
«)1
8)46
—
4)S4
77
—
—
5
4B) 3
19
50)3
13
—
1
—
2
51) 2
221
Skaraborgs
>
5J)1
22
—
1
30)2
8)49
6
1)i2
94
—
3
12
—
23
31) 4
8
—
3
—
—
—
Värmlands
>
—
12
—
6
53)7
8)24
5
3)46
113
38) l
2
11
51)1
32
65)7
10
oS) 3
i
57)2
2
—
245
Örebro
>
_
5
—
9
—
27)20
9
58)7
106
—
—
4
13
59)5
9
60)4
i
—
—
61)1
193
Västmanlands
>
_
11
_
1
—
27)28
4
63)7
46
—
5
2
63)3
13
64) 4
4
—
3
—
—
—
128
Kopparbergs
>
17)1
3
—
—
—
65)22
3
66)1
62
—
5
16
—
40
67)6
18
“)10
3
—
4
66)1
19o
Gävleborgs
,
17)1
—
—
1
—
9
—
—
38
—
—
10
70)12
33
71) 8
35
—
5
—
2
—
154
Västernorrlands
»
1
—
—
—
5
1
—
35
—
2
5
72)5
40
7S) 8
19
74)2
10
75)8
13
76) 2
156
Jämtlands
>
—
2
—
1
—
O
—
—
19
98)1
1
3
77)1
18
78)6
13
—
5
—
4
76)2
81
Västerbottens
,
_
—
—
1
—
8) 4
—
—
4
2)1
—
—
—
17
SM1
6
—
1
—
2
—
3i
Norrbottens
>
—
2
—
—
—
1
—
—
13
—
—
—
10
30) 4
12
4) 1
3
—
9
7«12
54
Summa
18
240
1
.SO
15
504! 84
50
1466
23
83
156
39577
74
288
29
75
12
74
41
79) 3 929
Anm. Kol. 7. Där ej särskilt är anmärkt i noterna, är bostaden värderad till 75 kr. '') Därav två 70 kr.
—
2) 115 kr. —
3) Alla fem 175
kr.
—
4) 225 kr. —
5) Därav en 325 kr., tre
350 kr., fjorton 400 kr. och fem 425
kr.
_ «) Därav en 35 kr. och två
45
kr.
— ’) 65 kr. — 8) Därav en 70 kr. —
9)
Därav en 85 kr. och tre 90 kr. —
10)
Båda 110 kr.
— n) Båda 130
kr.
—
ls) Därav två
160 kr., en 175 kr. och
en
180 kr. — 13) 550 kr. — 14) Båda
90
kr. — 15) 130
kr. — 1#) Därav
tre
220 kr. och två
225 kr. — 17) 40 kr. —
73)
Därav åtta 70 kr. — 1B) Därav en
110 kr., en 112-60 kr. och en 115 kr. — 20) 175 kr. — 2I) Båda 260 kr. — 22) Alla tre 350 kr. — 2S) 55 kr. —
24) 62 50 kr. — S5) Därav en 160 kr. och en 175 kr. — 26) Båda 40 kr. — 27) Därav tre 70 kr. — 28) 110 kr. —
29) 220 kr. — 30) Båda 65 kr. — S1) 160 kr. —
32j Båda 140 kr.
—
33) Båda
175 kr.
— 34) Alla sex 90 kr. — 5ä) Alla
fyra 175 kr. — 56) Båda 85 kr. — 37) Därav
fyra 110 kr. och
eu
115 kr.
— 38) Därav två 85 kr. fyra 90 kr. och
en 95 kr. — SB) Därav sex 110 kr. och två 115
kr. — 40) Därav
tre
130 kr.
och tre
140 kr. — 41) Därav en 375 kr.,
två 425 kr. och en 475 kr. — 42) Båda 25 kr.
— 43) Båda 180
kr.
— 44) Båda 220
kr. — 43) Därav en 170 kr., eu
175 kr. och två 184 kr. — 46) Därav en 30 kr. och en 38-34 kr. — 47) 62''50 kr. — 4S) Alla fyra 90 kr. — 49) Därav
en 130 Ur. och två 140 kr. — 50) Därav en 160 kr, en 170 kr. och en 175 kr. — 51) Därav en 350 kr. och en 450 kr.
—
52) 45 kr. — 53) Därav sex 65 kr. och en 66 kr. — 54) 128 kr. — 53) Alla sjn 190 kr. — 56) Därav två 220 kr.
och en 225 kr. — 57) Båda 275 kr. — 68) Alla sjn 90 kr. — 5B) Därav en 160 kr. och fyra 180 kr. — ") Alla fyra
240 kr. — 6I) 360 kr. — e2) Därav en 85 kr. och sex 90 kr. — ") Alla tre 140 kr. — 64) 180 kr. — 66) Därav nio
70 tr. _ 66) gg __ 6?) Alla sex 175 kr. — 6S) Därav två 225 kr., sjn 220 kr. och en 240 kr. — 60) 500 kr. —
70) Alla tolv 130 kr. — 71) Därav två 160 kr., fem 175 kr. och en 180 kr. — ”) Därav en 135 kr. och fyra 140 kr.
—
731 Därav sju 175 kr. och en 180 kr. — 74) Därav en 225 kr. och en 245 kr. — 7ä) Alla åtta 275 kr. — 76) Därav
en 350 kr. och en 400 kr. — 77) 140 kr. — 78) Därav fyra 160 kr. och två 180 kr. — _79) Dessutom en i Stockholms,
en i Östergötlands och en i Gävleborgs län, vilka tillika äro klockare, och vilka ej åtnjuta annan bostad eller ersättning
därför än den de äga i klockaregården, samt en (kapellpredikant), som ej åtnjuter annan bostad eller ersättning
därför, än den han äger i kapellpredikantbostället.
10!)
Tab. 31 (forts.). De ordinarie folkskollärare år 1912, som ätnjöto bostad in
natura samt bostadens värde i kronor. Städer.
1. _
....
1 2-
1 3-
1 4.
1 6-
1 6.
1 7.
1 #•
1 9-
| 10. | 11.
i 12-
1 18. 1 14. 1 15. | 16.
1 17«
Antal
folkskollärare
med
bostaden värderad till
Summa ;
L ä ii.
100
150
160
175
200
225
240
| 250
275
300
350
400
425
450
600
lärare, j
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
! Stockholms stad .
i
| Stockholms
län ....
1
—
1
—
1
—
—
_
_
_
_
i
4
Uppsala
> . . . .
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
__
J Södermanlands
> ....
—
—
—
—
—
2
—
—
1
_
_
_
2
2
7
Östergötlands
> . . . .
6
J Jönköpings
> . . . .
—
—
—
—
—
—
—
i
2
i
_
_
_
_
4
Kronobergs
> . . .
Kalmar
i
—
—
—
—
2
—
—
_
_
2
_
_
_
4
Gottlands
» . . . .
1
1 Blekinge
> ...
—
—
4 !
| Kristianstads
| Malmöhus
> . .
1
i
9
18
Hallands
3
—
—
1
—
—
—
2
_
_
_
i
_
7
[ Göteborgs och Bolins
* ....
—
—
—
—
1
—
—
2
—
_
i
6
_
_
_
10
| Älvsborgs
> . . . .
—
—
—
—
2
—
—
—
—
_
_
1
_
_
_
3
t Skaraborgs
>
—
—
—
—
—
—
3
8
_
_
_
_
_
11
Värmlands
* . . . .
Örebro
> . . . .
—
—
—
—
1
—
_
1
_
1
_
_
_
3
Västmanlands
y ... .
—
—
—
—
—
—
—
—
1
2
i
_
_
_
_
4
Kopparbergs
> ... .
—
—
—
—
2
—
—
—
—
1
_
___
_
_
_
3
Gävleborgs
y ... .
—
—
—
—
6
—
—
2
—
3
—
1
_
_
_
12
Västernorrlands
>
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
1
_
1
Jämtlands
> . . . .
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
__
_
Västerbottens
> . . . .
Norrbottens
» ....
—
—
—
—
—
-
—
—
—
1
i
4 |
_
_
_
6
Summa j
(i
i
1
1 |
27
7 1
3
16
4
11 |
3 |
15 |
2
2
9
108
no
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
Tab. 32. De ordinarie folkskollärare år 1912, som åtnjö
2.
3.
4.
5.
6. |
7.
8.
9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17.) 18 19. 20. 21. 22.| 23.
Antal folkskollärare, som erHlli
Län.
35 50 60 70
kr. kr. kr. kr.
75 76-99 100 110 120 125 1
145 1
151175 1
1 190
kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr. kr
Stockholms stad .
— — —
Stockholms län — — —
Uppsala
>
—
—
—
Södermanlands
>
—
—
—
Östergötlands
>
—
—
—
Jönköpings
»
—
1
—
Kronobergs
>
—
—
—
Kalmar
>
1
1
Gottlands
•
—
—
—
Blekinge
>
—
—
—
Kristianstads
>
—
—
—
Malmöhus
>
—
—
—
Hallands
>
Göteb. o. Bohns >
Älvsborgs
>
Skaraborgs
»
Värmlands
>
Örebro
»
—
—
Västmanlands
»
—
1
Kopparbergs
s
Gävleborgs
>
Västernorrlands »
Jämtlands
»
Västerbottens
>
Norrbottens
»
Summa
1 *) 1
----1 — 2
- 5---’) 2 - 1 —
8)1--
---») 1 1
1. —
2 —
9 — 1
3--
3--
—
3
—
2
—
4
2---1--
---3
---4
-2—2
---1
1--4
--11
1 1 2|
17
---6 —
2
2
1 36
1
—
3
--1---1
— 1
2
—
115
1---
---2----
---1----
---2
— 1 1 -
---1----
---2----
--! _ 2----
—
5---1
7 1 1
1 54 1
4
i) Därav fyra 675 kr., etthundrafyrtionio 800 kr. och en 850 kr. var. — s) Därav en 600 kr. och en 750 kr.
in
ersättning för bostad, samt ersättningens belopp. Hela riket.
| 26.
27.
ersättning för
i 250
! kr.
260
kr.
262-50
kr.
275
kr.
300
kr.
| 32.
| 33.
| 34.
| 35.
| 36.
| 37.
| 38.
| 39.
| 40.
1 41.
| 42.
| 43.
| 44.
|
46.
46.
—
1) 0 8
t a (
t
ill b
e 1 o p p
a
V
312-50
318*70
325
335
350
375
392 51
400
421-25
425
450
500
550
600 kr
Samma
lärare.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
eller
mer.
—
—
—
_
_
_
_
*)154
154
1
—
—
—
3
—
—
19
—
i
—
—
—
*) 2
33
2
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
15
—
—
19
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
28
5
—
—
—
35
4
—
—
—
—
4
4
—
2
—
1
8
—
—
a) 33
75
5
—
—
—
—
22
—
—
—
—
—
—
—
—
—
51
6
—
—
—''
—
—
4
15
7
—
—
15
—
—
32
8
—
—
—
—
—
—
7
—
—
—
—
—
6) 1
10
9
—
13
—
—
26
10
—
—
—
—
—
—
—
6
—
—
—
—
—
—
20
11
3
4
—
1
14
10
1
13
5
—
22
12
12
6) 30
145
12
—
—
—
—
6
—
—
11
—
—
—
—
—
—
30
13
—
—
—
—
43
—
—
83
—
—
—
—
—
—
150
14
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
4
9
—
—
38
15
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
14
16
—
—
—
—
15
—
—
—
—
—
—
—
—
—
50
17
—
—
—
—
—
—
24
—
—
—
—
—
—
30
18
—
—
—
—
—
—
—
4
—
—
—
—
—
—
23
19
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
8
—
—
—
27
20
—
—
1
—
—
—
—
6
—
—
14
—
—
—
29
21
—
—
—
—
—
—
—
13
—
—
—
11
—
—
30
22
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
6
—
—
9
23
—
—
—
8
24
—
—
~
—
3
—
8
—
7
33
25
3
4 !
18 |
1
117
18 j
1
198
5
30
Öl
73 |
12
220 |
1092
26
10
8
1
i 9
1
5
58 | 1 |
— '') Alla
3 | 3
635 kr. -
1011
4) 95
kr. 6) 600 kr. — 6) Alla 600 kr. — 7) Därav en 80 kr. och en 90 kr. — 8) 90 kr._9) 80 kr.
112
Tab. 32 (forts.). De ordinarie folkskollärare år 1912, som åtnjöto ersättning för
bostad, samt ersättningens belopp. Landsbygd.
1.
2. | 3. |
4-1
5. |
6. |
7. |
8. 1
9* j
10.|
n. 1
12-|
13. |
14.|
15.1 16 j
17.|
18.| 19.|
20.]
21. |
Antal folkskollärare, som erhållit ersättning för bostad till belopp av
Summa
Län.
35
50
60
70-99
100
101-
129
kr.
130
145
150
151-
199
kr.
200
201-
24q
250
251-
gqq
300
335
350
375
400
4k2b
kr.
lärare.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
eller
mer.
Stockholms
län .
_
_
_
_
—
—
—
—
—
—
2
—
i
—
5
—
—
—
10
ÖB
21 :
Uppsala
»
Södermanlands >
1
Östergötlands >
—
—
—
—
—
—
—
—
i
Öl
2
—
10
—
6
—
4
—
—
24
Jönköpings
>
—
i
—
*)2
—
—
—
—
—
—
3
4)3
-
Öl
5
—
—
—
—
15
Kronobergs
>
—
—
—
6)1
3
—
—
—
3
—
3
—
1
—
—
—
—
—
—
—
11
Kalmar
>
i
i
o
Gottlands
>
2
Blekinge
>
Kristianstads >
8)1
_
1
9)2
1
2
7
Malmöhns
>
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
2
—
—
—
9
i
—
5
—
10)1
20
Hallands
>
—
i
—
—
2
—
—
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5
Göteb. o. Bohus >
—
—
—
—
—
n)l
—
—
1
—
1
H)1
—
—
13
—
1
—
—
—
18 |
Älvsborgs
»
—
—
—
“)1
2
—
—
—
2
—
2
—
2
—
6
—
—
—
—
—
15
Skaraborgs
»
2
Värmlands
>
—
5
—
u)2
—
15)1
2
—
2
J6)2
3
17)1
3
—
l
—
—
—
—
—
22
Örebro
>
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
2
—
1
—
—
—
—
—
—
—
4
Västmanlands >
2
Kopparbergs
>
18)1
2
8)1
4
Öl
2
10)1
—
SO) 3
—
—
2
—
—
—
17
Gävleborgs
>
.
7
Västernorrlands >
—
“)1
2
21)1
8
—
—
—
—
12
Jämtlands
>
1
—
3
Västerbottens >
”)1
1
0
Norrbottens
>
—
1
15)1
1
5
1J)1
1
5
3
28)7
25
Summa
i
| !
i
8
15
6
2
i
24’
7
35
7
34|
5
a
i
! i«
5
11
1 11
243
i) Därav en 425 kr., en 600 kr. och en 750 kr. — *) 151 kr. — *) Därav en 75 kr. och en 95 kr. — 4) Därav
en 220 kr. och två 245 kr. - ■>) 260 kr. - •) 70 kr. - Ö 175 kr. - e) 125 kr. - 9) Båda 175 kr. - ,0) 450 kr. —
u\ 120 kr — *ö 240 kr — 13) 75 kr. — u) Därav en 80 kr. och en 90 kr. — 15) 110 kr. — 16) Därav en 185 kr. och
en 190 kr — «) 205 kr. — 18) 90 kr. — 19) 220 kr. — ao) Alla tre 262''B0 kr. — 21) 275 kr. — «) 80 kr. — 8S) Alla
sju 500 kr. var.
113
Tab. 32 (torts.). De ordinarie folkskollärare år 1912, som ätnjöto ersättning för
bostad, samt ersättningens belopp. Städrr.
L ii n.
4--i—'' I «• I 7- 1 8- I 9- I 10-1 11. | 12djLg.| X4.I 16. | 16.| 17~18.| 19.| 20.[ 21.| 22.''
Antal folkskollärare, som erhållit ersättning för bostad till belopp av
23
OM
kr
151
kr
151-
199
kr.
20C
kr
22?
kr
T*
CM M
1
250)275
kr.! kr
1 1
30C
kr
>301-  '' 324
'' kr.
"325
i kr
35C
kr
375 392«
kr. kr.
1
40(
kr
421-21
kr.
1 ”■
425 450
kr. kr
50(
kr
55C
kr
000
kr.
eller
!
1
1 _
"I
_
■)154
> —
1 ~
"1 -
j —
—
1
1
J _
1 _
1
IS
-
_
*)1
j —
i _
- _
1
—
|
—
! _
21
S 5
—
i
3
—
2
i -
1 8
—
—
3) 33
| —
—
I -
: 6
j —
_
1 -
| -
—
j _
—
—
4
_
I —
3
—
9 —
—
15
j _-
_
—
—
—
—
—
''
—
—
—
—
7
J -
_
_
_
4) 1
—
—
—
4
5
—
i __
—
—
4
—
i -
—
1 -
—
_
13
_
—
2
—
—
—
—
_
5
6
‘ _
—
—
—
2
—
—
—
3
6) 7
—
14
5
1
13
5
—
21
12
12
6) 30
—
3
—
—
—
4
1
—
—
6
—
11
-
_
_
_
—1
—
—
7) 3
—
—
—
3
1
—
—
42
—
83
_
—
1
- (
2
—
—
—
—
5
—
2
—
—
—
—
_
4
9
_
—
—
— 1
■
3
—
2
4
—
2
—
—
1
—
—
_
_
—
—
-
2
—
—
6
—
5
—
—
15
—
—
—
—
—
—
—
—
1
8) 1
—
—
—
_ 1
24
_j
_
1
_
—
''-
—
—
—
—
—
2
15
_
1
—
_
i
—
—
—
8
—
—
—
—
—
1
—
—
—
— 1
—
—
1
—
— j
— I
6
— |
—
14
—
—
_j
—
_|
13
— |
—
—
11
—
—
—
-
—
—
—
—
—
j
—
—
_
_
6
_
—
2
;
1
1
_
_
I
8
2|
si
i\
23,!
o!
*1
34
2| 44)
8 i
181
107
13
1 1
871
5 1
29!
60:
66
12I
218
Summa
lärare.
j Stockholms stad .
| Stockholms län .
! Uppsala
>
i Södermanlands > .
| Östergötlands > .
! Jönköpings > .
! Kronobergs > .
; Kalmar
>
.
! Gottlands >
Blekinge > .
j Kristianstads >
: Malmöhus >
i Hallands »
Göteb. o. Bohus >
j Alvsborgs > .
| Skaraborgs > .
| Värmlands > .
j Örebro
, . |
I Västmanlands » . |
Kopparbergs » . i
Gävleborgs > . j
Västemorrlands >
Jämtlands >
Västerbottens >
Norrbottens >
Summa
154
12
19
35
51
36
4
27
8
26
13
-
25
— I — Ofl
132
23
12
21
10
22
24
6
2
8_
849
ffinv1’ DäJf n f''7rai675>,or''’ etthnDdrafyrtionio 800 kr. och en 850 kr.
) 600 kr. ) Darav tre 312 50 kr. och fyra 318 75 kr. - •) Alla 600 kr. var. - ''»)''l75 kr. var. -^ToYr.''
2) 180 kr. — ») Alla 635 kr. —
lo 131873. Lärarelönenämnden. 2.
114
Tab. 33. De ordinarie folkskollärare år 1912, vilkas bostadsförmån utgick både
1.) it
ii ii 1i
16.1
17 1
18,|
10. |
20.1121. 1
22. i
1 !•
1
g.|
i-i
L]l
b. |
D. | <• I
B 0
8*J_
s t
a d c n s
Y
r il
e 0
c h
b
0 8
t a
d
e
r s ä t t -
Län.
i
Bost. värde!
25 kr. och I
dessutom
ersättning. \
”
I
Bostadens värde ;>0 kr.
och dessutom ersättning
till belopp av
Bost. j
värde jj
60 kr. jjt
och
ers. |
Bost.
värde
>5 kr. 7
och
ers. !
3ost. |
rörde:
0 kr.
och |
ers.
!!
Bostadens värde 75 kr.
och dessutom ersättning
till belopp av
Bostadens
värde
BO kr. och
ersättning.
i
-
|
50
kr.
55 j:
kr. |
DO 25 i
er. | kr. I
40!
kr.|
50 i
kr.|
55
kr.
00 2**0
er.; kr.
40
kr.
90 ji
kr. jj
40 1
kr.
50 j
kr. j
10
kr.
25
kr.
50
kr.
H1
kr.
001
kr.
50‘J
zr. |
70
kr.
112*5
kr.
j
1 Stockholms stad . . • . j
_i
i!
_
il
— :
—
i
—
— I
II
—
—
—l
—
— ■
2 Stockholms
län ]
— i
— !
—
— |
— |
—5
—
—
—
— 1
— ''!
—
~ 1
3
Uppsala
5
|
4
Södermanlands
5
Östergötlands
>
i
6
Jönköpings
>
1
I
—
!
—
-
i
—
-
1
—
— i
-
1
—
i
1
!
i
i
— !
—
| 7 Kronobergs
1 8 Kalmar
1
j 9 Gottlands
»
—
—
1
1
1
—
—
j 10 Blekinge
1
jll Kristianstads
>
—
—
—
—
r
—
-
—
—
-
-
—
— |
112 Malmöhus
5
—
—
—
1
i
i 13 Hallands
s
j 14 Göteborgs o. Bohus »
:
_
__
—
—
—
—
! 1
!:
—
—
—
—
o
<w
_
|
115 Älvsborgs
*
—
—
i-
1
—
_
_
—
| —
—
1 “
—
'' 1
d
1
16
Skaraborgs
>
17
Värmlands
>
1
1
1
!_
_
—
1
,
1
—
I
—
1
t
—
j
—
—
_
—
18
Örebro
119
Västmanlands
»
120
Kopparbergs
1
i 21
Gävleborgs
>
I22
Västernorrlands
>
—
1
—
1
1
1
1_
j 1
_
1
1
1
j—
1 —
—
—
j —
i 1
i
_
i
—
—
—
1
i j
!
1
—
i 2
|-
1 —
—
—
i
j23 Jämtlands
»
24 Västerbottens
>
1 —
I!
II —
1 —
i-
1
—
1 —
1
_
—
1
1 “
■|| -
—
il-
i-
—
1
i
-
1 _
1
26
Summa
0
! 1
! 1
« 1
1 1
! 8
! 1
8
1
1
1
I! 1
| 2
II i
t 3
5
2
o
i 21| 1
I i
Anm. Samtliga dessa lärare äro anställda 4 landsbygden utom tvä, som äro anställda i stad: dessa båda
in natura och kontant, samt den kontanta ersättningens belopp. Hela riket.
L*?J2i-l?5-|26.| 27. I 28.| 29.1 80.181.1 82.J 33.1 34. Ii 36. | 86. fl 87. fl 88. |[30. j 40. |; 41. || 42. || 48
n i u g c n a belopp i kronor för följande antal lärare.
! Bost.
i värde
400 kr.
och
! ers.
värde
värde
värde
värde
Bostadens värde 100 kr. och dessutom
ersättning til] belopp av
värde
värde
Summa!
lärare.
äro i noterna särskilt anmärkta.
) Denne lärare är anställd i stad.
116
Tab. 34. De ordinarie folkskollärarinnor år 1912, som åtnjöto
l.
2- 1
3. |
4. |
5. |
6. |
U I
8. |
9. |
in. |
11.1
12. |
13. |
14. |
16. |
16. |
17. |
18. |
!
I
A
n t
a
1
f 0
i
k s
kol
1 ä
rar
i n
n
o r
L ä n.
25
30
40
45
50
60
65
i
70 i
1
75
80 |
90
i
100 i
no
120
125
130
135
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr. j
kr.
kr.
kr.
kr. j
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
1
Stockholms stad .
_
_
_
-
—
—
—!
— j
— I
-1
; 2
Stockholms
län . .
—
—
—
_
6
i
2
3 ;
5 j
i
31 i
—
3
—
13
Uppsala
> . .
—
2
1
—
5
i
2
4 !
i !
2
17
—
1
2
—
4
Södermanlands
i
—
—
-
—
5
7
—
4
5H
6 I
1
25
—
2
10
—
—
i 5
Östergötlands
—
—
—
—
3
1
—
3
9
1 i
—
9
—
1
1
—
—
1 6
Jönköpings
» . .
—
—
—
_
9
—
—
1
17
2
—
9
—
—
—
1 7
Kronobergs
> . .
—
—
1
—
3
—
—
—
ö
3
—
9
—
1
~
18
Kalmar
>
—
—
—
—
10
1
i
4
21
—
—
36
—
—
1
1 9
Gottlands
» . .
—
—
—
—
3
—
-
—
2
1
—
3
—
—
1
''10
Blekinge
> . .
—
—
—
—
2
—
1
4
—
1
4
—
—
2
—
—
ju
Kristianstads
> . .
—
—
—
—
6
1
—
—
S
1
—
14
—
i
4
—
'' —
i 12
Malmöhus
»
—
—
—
5
5
i
—
7
—
—
13
—
—
—
—
—
13
Hallands
> . .
—
—
—
1
1
—
—
4
—
O
O
13
—
—
1
—
i
i 14
Göteborgs o. Bohns
> . .
_
-
—
4
2
—
—
10
3
—
22
—
—
1
—
— j
as
Älvsborgs
» . .
—
—
—
9
3
—
—
12
l
16
—
—
i
— i
16
Skaraborgs
> . .
—
—
—
—
6
1
—
—
12
2
1
16
—
2
3
—
1
|l7
Värmlands
>
—
—
—
—
4
5
—
—
1
2
O
16
i
—
3
—
— 1
18
Örebro
> . .
—
—
1
2
1
1
—
2
8
3
1
30
—
—
—
—
—
|19
Västmanlands
» . .
—
1
—
2
4
2
1
7
2
2
30
—
1
2
—
i
!-20
Kopparbergs
» . .
—
—
_
3
—
—
2
6
12
2
35
—
—
7
—
21
Gävleborgs
>
—
1 _
|
—
—
5
3
1
1
9
1
—
27
—
3
—
—
— 1
22
V ästernorrlands
> . .
—
i
1
—
2
17
—
—
3
—
23
Jämtlands
» . .
—
1 -
—
—
—
—
—
1
1
—
—
8
—
—
—
—
—
24
Västerbottens
>
—
—
—
5
1
—
—
3
—
—
13
—
—
—
—
—
Norrbottens
—
—
—
—
7
—
—
—
—
—
26
Summa
2
| 2
4
2
97
| 38
1 5
24
159
45
20
420
i
11
45
i
i
11
bostad in natura, samt bostadens värde i kronor. Hela riket.
i 19.
| 20.
"I 21.
) 22.
| 23.
j 24.
| 25.
| 25.
27.
28. |
29.
30. |
31. |
32. |
33.
34. | 35. |
36. |
37. |
38.
|
39.
in e
d
b o
8
a
d e
n
v ä
r d
e
r a
d
t
i
1
J
Snm-
1
I
''
ma
140
150
j 156
: 160
170
175
ISO
i 184
185
190
200
210
j220
i 225
240
250
260
300
325
400
lära-
kr.
kr.
kr.
i
kr.
j kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
| kr.
kr.
! kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
rinnor
! -
i
1
I
!
i
—
13
I —
—
—
2
| -
—
1
i —
8
1
1 —
i
—
5
—
6
—
7
95
2
i —
—
1
—
—
i 1
—
—
—
—
—
i —
—
—
—
—
—
—
40
31
13
—
—
—
2
—
—
—
1 —
4
4
—
2
—
1
—
—
91
l!
i —
8
_
—
—
—
—
—
—
1 —
1
! _
i
—
i
—
—
i
—
40
5
—
1
— *
—
—
1
—
—
i -
2
-
42
6 i
i —
1
23
7|
i —
—
—
76
si
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
10
9|
—
6
—
—
—.
—
—
—
—
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
23
10
1 ~
2
—
—
—
—
—
—
___
3
-
40
11 i
5
—
—
—
42
12
I
—
—
—
—
1
30
13
10
—
i
—
—
2
—
—
6
—
—
—
—
—
—
1
—
—
62
14
1
!
5
—
—
—
—
1
—
—
—
5
—
—
—
i
—
—
—
1
56
15
0
—
—
—
—
—
~
4
—
—
i
—
—
—
—
—
54
16:
1
4
—
—
—
—
—
—
_
!
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
42
17i
! -
7
—
—
—
—
2
—
— |
1
—
2
—
—
—
—
—
—
—
61
i8i
: 2
4
— j
—
—
—
— j
—
1 |
2
—
—
—
—
i
—
—
—
—
64
19)
j —
17
j
—
—
—
—
i
—
— ■
9
1
2
—
—
i
—
—
—
—
97
20
1 —
11
—
2
—
3
2
—
— i
12
—
—
_ j
—
—
—
1
—
—
81
21
1
12
o !
—
1
—
2
—
_
—
—
14
—
_
—
—
4
—
i!
—-
1
58
22
o
—
—
—
2
—
—
— :
2
—
—
—
2
i
i
—
—
21
23
j
6 1
— I
—
—
—
—
~ I
1
5
— j
—
—
—
—
—
—
—
33
24
— !
2 1
— 1
— !
—
— 1
—
- 1
- 1
— 1
6
— 1
- I
i
—
—
_
_
18
3 !
140 |
i 1
3 !
i
12 1
8 !
2 !
1 |
1 |
96 |
i !
8 |
3 1
i
17 |
i
13
i
9
1199
26:
118
Tab. 34 (forts.). De ordinarie folkskollärarinnor år 1912, som atnjöto bostad in
natura, samt bostadens värde i kronor. Landsbygd.
1.
1
2.|
3. |
4. i
5.|
6-1
7.| 8 |
9. 1
10.
li.j
12.
13.|
14.j 15.|
16.| 17.|
18.1
19-!
20. | 21.|
22. |
28.
1--
Län.
Antal folkskollärarinnor med bostaden
värderad till
Summa
lära-
rinnor.
25
kr.
30 |
kr.
40
kr.
45 i
kr. |
50
kr.
60
kr. |
65
kr.
70
kr.
75
kr.
SO1
kr. I
90
kr.
100110
kr. kr.
1 1
120125130
kr. | kr. kr.
140jl50
kr. | kr. j
151-  199
kr. !
200
kr.
201 !
kr. 1
och ;
mer. j
j Stockholms
län j
_]
1
G
1 j
2
I
3j
i
4
1
30
_
__;
3
_ I
--
13!
b 8
6
10) 3 ö|
87
j Uppsala
, i
— s
2 :
i
—
5 ;
1 |
—
2
4
11
2
17
—
1
9 1
*\
- i
—
*) 2
~
1
n)5
40
| Södermanlands
> ''
—
— i
—
—
5
7
—
4
5
6
i
251
—
2
10
—
13
3) 2
O
• )
88
i Östergötlands
> i
_
—
3
—
—
3
9
1.
_
9
—
i
i
— ;
—
6
—
1
12) 1
35 j
> Jönköpings
—
9
—
—
i
17
2
-
9
—
—
—
1
*) 1
2
—
42 |
! Kronobergs
>
—
—
i
—
3
—
—
o
o
O
—
9
—
—
i
—
—
1
—
• -
23
! Kalmar
>
—
—
—
—
10
i
i
4
21
—
—
36
—
—
i
—
—
1
_
—
—
75
| Gottlands
>
—
—
—
—
3
—
—
—
2
l
—
3
_
—
i
—
-
—
—
—
—
10 |
j Blekinge
>
—
—
—
—
2
—
1
4
—
i
4
—
—
o
—
—
6
2
—
22
| Kristianstads
>
—
—
—
—
6
i
—
—
8
l
—
14
—
i
4
—
—
tl
—
3
—
39 |
j Malmöhus
>
—
_
—
5
5
i
-
7
-
13
—
■
—
—
—
3
4)1
2
37
j Hallands
»■
2
—
—
—
1
1
_
—
4
—
3
13
—
1
—
—
2
b 1
—
28
| Göteborgs o. Bohus
>
—
—
—
—
4
2
10
3
—
22
—
—
1
—
—
10
6) 3
2
13) l
58
j Älvsborgs
>
—
-
—
—
9
3
—
12
—
1
16
—
—
1
1
5
6) 1
2
14) 2
53
1 Skaraborgs
>
—
—
—
—
6
i
—
—
12
2
1
16
2
3
—
6
—
1
__
50
j Värmlands
»
—
—
—
—
4
5
—
—
1
2
3
16! 1
—
3
—
-
4
o
O
—
42 |
Örebro
>
_
_
i
2
1
1
—
2
8
3
1
—
—
—
7
7)2
l
13) 2
(SO
Västmanlands
—
i —
i
2
4
2
1
7
2
2
30
—
1
t»
2
4
—
2
13) y
j
63
Kopparbergs
>
—
,—
—
3
—
2
6
11
2
35
7
—
17
—
9
“)3
j
05
’ Gävleborgs
>
—
j
—
5
3
1
1
9
—
—
! 26
—
, 3
—
—
I-
11
8) 7
7
13)1
74
Västernorrlands
>
—
—
-
-
1
i —
2
| 17
j —
I-
3
j _
—
12
a) 2
j 14
17) 5
50 j
Jämtlands
>
_
I _
_
—
—
j 1
1
—
—
1 8
-
—
—
3
») 2
i 2
18)4
1 21
Västerbottens
>
_
—
—
5
1
—
! —
3
—
i 12
1 —
| —
i _
—
i 6
15
-
j
32
Norrbottens
>
_
j_
—
—
—
i -
| -
1 -
1 —
i 7| —
i
j —
I —
1-
1 2
1 -
6
19) 3||
18
Summa
2
! 2
! 4
1 -
97
| 37
5
I 04
159 42
20 4161 1
111
I 45
i 1
| 3 llB4: 25
73
4?
| 1148
'') Därav två 175 kr. och eu 185
kr. —
2) Därav eu lo6 kr och ea Ilo kr. — )
Bada 17f> kr.
) 175£r.
- 3) ISO kr. - «) Därav en 170 kr. och
två 184 kr. - '') Båda 180 kr. - ») .Darav två
160 kr, tre 175 kr. och två
180 kr. - ») Därav en 160 kr. och en 175 kr. - 10) Därav en 225 tr lyra 250 kr. tre 300 kr. och sju 4°0 kr^
») Därav fyra 220 kr. och en 300 kr. -
12) 250
kr. - 13) 300 kr - ''*) Darav eu 250 kr. och en 400 fa
-- )'' Båd*
320 kr. — 1C) Därav två 220 kr. och en
250 kr.
— ») Därav tre 250 kr, en 300 kr. och
en 400 kr. —
) Darav tva.
en 300 kr. — 10) Därav en 225 kr. och två 300 kr.
Tab. 34 (forts.). De ordinarie folkskollärarinnorna är 1912, som åtnjöto bostad in
natura, samt bostadens värde i kronor. Städer.
T.
i 2. ( sTT 4. ; 5."''| 6?"] T. | 571 irflöTTTT. | xs. I iis. | u. | is. j| Te. * i
]. ä n.
Stockholms stad .
Stockholms
Uppsala
! Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
; Kronobergs
j Kalmar
Gottlands
Blekinge
j Kristianstads
; Malmöhus
i Hallands
j Göteborgs o. Bohus
Älvsborgs
i Skaraborgs
i Värmlands
; Örebro
( Västmanlands
| Kopparbergs
> Gävleborgs
j Vägternorrlands
j Jämtlands
\ Västerbottens
,} Norrbottens
Antal folkskollärarinnor med bostaden värderad till
i; Summa
lära
-
60
kr.
so
kr.
1 100
■kr.
1135
kr.
150
kr.
175
kr.
190
kr.
200
kr.
l 210
kr.
225
I kr.
240
j kr.
1 250
kr.
300
kr.
! 325
kr.
! rinnor.
i
. -
: ~
1
i
—
—
—
—
2
—
; —
—
1
3
—
s
: —
—
—
—
—
i
! -
—
—
2
—
—
3
i
—
—
—
2
—
—
—
—
i
—
—
i
5
—
-
—
i
1
—
i
—
1
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
1
o
—
-
—
—
i
—
—
—
i
—
—
—
—
— ■
—
2
—
—
—
—
—
—
—
4
—
—
—
—
—
—
4
—
—
-
—
—
—
—
3
—
—
—
—
—
—
3
—
—
—
3
—
—
1
—
—
4
i
—
1
1
1
—
1
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
2
—
1
i
—
—
—
—
5
—
—
—
—
—
_
7
—
—
—
—
1
—
_
—
—
—
i
—
—
2
i
—
—
—
—
—
1
i
3
i
i
6
i
1
23
1
i
1
4 i
3
i !
51
Summa
120
Tab. 35. De ordinarie folkskollärarinnor år 1912, som åtnjöto
1.
| 2. |
3. | 4.] 5. |
6. [ 7. ] 8. 1 9. 1 10. | 11. | 12. | 13. ] 14. | 15. | 16,) 17. |
Antal folkskollärarinnor, som erhållit
Län.
50
kr.
75
kr.
100
kr.
120
kr.
127-50
kr.
140
kr.
150
kr.
175
kr.
180
kr.
18750
kr.
200
kr.
210
kr.
220
kr.
225
kr.
230
kr.
250
kr.
1
Stockholms stad
j
1
i
2
Stockholms
län .
‘ ''
-
i
4
15 1
3
Uppsala
>
1
1
4
Södermanlands
>
—
—
—
_
-
—
—
—
2
—
30
—
2
—
—
8 1
5
Östergötlands
>
. .
—
—
i
—
. _
—
1
3
—
—
—
—
—
1
—
2
6
Jönköpings
>
i
—
i
—
—
-
4
2
—
10
—
—
—
—
- 1
7
Kronobergs
»
—
_
i
—
—
1
1
—
—
1
—
—
—
6
_ 1
8
Kalmar
»
—
i
—
—
—
—
4
2
—
13
9
Gottlands
>
'' •
-
10
Blekinge
>
‘ *
—
_
—
—
1
-
—
14
—
—
—
—
—
11
Kristianstads
>
—
—
i
—
—
—
—
5
—
—
—
—
—
''2
Malmöhus
>
4
12
17
13
Hallands
)
i
1
12
14
Göteborgs o. Bohus
>
i
—
i
2
—
—
—
—
3
o
1
—
—
—
—
1
15
Älvsborgs
>
—
—
2
2
—
—
1
_
1
—
2
—
—
3
—
16
Skaraborgs
)
-
4
12
1
17
Värmlands
>
2
3
i 18
Örebro
>
—
—
1
—
-
—
3
—
—
—
1
i
—
—
—
—
19
Västmanlands
»
—
—
—
i
—
4
-
—
19
—
—
1
—
3
20
Kopparbergs
>
—
—
1
—
—
1
—
_
_
i
2
1
—
—
21
Gävleborgs
>
_
—
1
—
i
—
—
4
—
3
—
—
—
—
1
22
Västernorrland*
»
—
—
1
—
—
1
—
—
—
21
—
—
1
—
4
23
Jämtlands
>
—
1
2
24
Västerbottens
>
—
—
7
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
(25
Norrbottens
>
—
—
1
—
i -
3
1
—
—
6
—
—
—
—
—
26
Summa
3
i
19
4
1
1 2
29
12
10
2
161
2
4
10
6
66
121
ersättning för bostad, samt ersättningens belopp. Hela riket.
| 18.
1 19‘
| 20.
1 21.
| 22.
| 23.
I 24.
| 25.
j 26.
| 27.
28.
| 29.
so.
81.
] 32.
i 33.
11
34.
]
ersättning för hostad
til!
belopp
V
|
Samma
255
265
267«
270
275
290
300
325
350
1 375
400
425
450
462 50
485
550
lärarinnor
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
26
594
620
1 :
l
i 11
—
—
i —
3
—
13
—
1 —
26
2
—
—
—
_
64
21
—
—
—
!
1 -
—
3
18
—
—
—
! —
—
-
—
_
22
3|
—
—
2
1
—
1
—
—
—
—
i —
—
—
_
—
46
4 i
; —
—
—
—
1
13
—
-
—
—
—
—
35
_
57
5
i
—
—
1
17
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
35
6|
! —
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
10
7|
i —
20
8''
—
—
—
—
—
—
4
—
—
—
1
—
—
—
—
—
5
9
-
—
—
8
—
1
—
—
24
10
i ~
i
—
-
7
—
—
—
14
ll1
6
—
3
—
15
8
4
10
25
__
—
8
31
—
—
—
143
12 j
—
—
—
~
—
—
5
—
—
—
-
—
—
—
—
19
13
—
—
-
—
—
97
—
58
—
—
_
—
—
166
14
—“
—
—
—
27
38
151
—
•—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
17
lti!
—
—
—
—
—
—
6
27
IT*
30
18j
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
-
—
29
19!
—
—
—
—
—
—
1
8
—
—
—
—
1
_1
—
16
20 j
—
—
—
—
2
3
41
56
21
—
—
—
—
—
—
2
4
—
—
—
— j
—
—
—
—
34
22''
—
—
—
—
—
—
—
-
5 i
—
—
—
~ i
—
—
8 i
231
8
24 j
—
—
—
■=—
—
— i
9
—
7
— |
—
— j
1
-|
—
— Il
27 |
25{
6
i
8
2
53
8 1
201 !
94 1
106
5 ''
27
10 1
32
26 |
35
594 II
1635 i
j
16—13 i 873. Jjärarelönenämnden.
122
Tab. 35 (forts.). De ordinarie folkskollärarinnor år 1912, som ätnjöto ersättning för
bostad, samt ersättningens belopp. Landsbygd.
- ----------!
2. | 3. |
4-1
5.|
6. !
7. |
8. |
9.|
10.|
11.|
12 | 13.|
14.|
16.|
~16.|
17.j
18.!
19.!
20.]
21.
Antal folkskollärarinnor.
som
erhållit ersättning för bostad till belopp
av
[. ä n.
50
75 i
100
120
127-50
140
150 175 180
200
220
225
250
270
275
300
350
400
425''
lärarinnor, i
.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr. |
k,j
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
’ Stockholms
län . . .
1
13
—
3
2
—
26
2
18
! Uppsala
>.. .
- 1
Södermanlands
....
5 |
; Östergötlands
»
—
—
i
—
-
—
—
3
—
—
—
—
2
—
—
i
—
—
—
7
'' Jönköpings
>
i
—
i
5
Kronobergs
> . . .
—
—
i
—
—
—
1
1
—
i
4
i Kalmar
>
—
i
i
Gottlands
> . . .
—
Blekinge
>
i
Kristianstads
>
3
Malmöhus
>
11
1 Hallands
» . . .
i
—
1
j Göteborgs o. Bohus
>
i
i
i
-
19
| Älvsborgs
» . . .
—
—
2
2
—
—
_
-
1
—
—
—
—
—
—
9
| Skaraborgs
>
• |
I Värmlands
> . . .
—
Örebro
> . . .
-
4
Västmanlands
>
—
—
-
i
i
_
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
—
4
Kopparbergs
> . .
—
i
—
—
—
1
—
—
—
2
i
—
—
—
i
—
—
*
Gävleborgs
»
—
0 I
Västernorrlands
»
—
—
i
—
—
—
1
—
—
2
—
i
—
—
2
—
7
Jämtlands
>
1
Västerbottens
>
Norrbottens
>
i
i -
—
i 1
1
6
2
7
18
Summa
3
i
12
! 3
i
2
! 13
8
8
22
4
2
15
2
| 3
23
7
26
2
157
m
Tab. 35 (forts.). De ordinarie folkskollärarinnor år 1912, som atnjöto ersättning-för
bostad, samt ersättningens belopp. Städer.
Antal folkskollärarinnor, soin erhållit ersättning för bostad till belopp av j Sum
-
L ä n.
------------------
100 1201150 175 180187-50 200 210
kr. | kr. | kr. kr. kr. j kr. kr. | kr.
1
225
kr.
230250
kr. | kr.
2551265
kr. kr.
267-50 275 290;300 325
kr. kr.! kr. | kr.; kr.
350
kr.
351-
549
kr.
1550
!kr.
ma
lära-  rin-  i nor-
Stockholms stad
I
i
|
1
*) 26
594
620
Stockholms
län .
i —
—
—
—
—
i 3
—
i —
—
I 2
—
—
—
—
—
11
1 —
-
—
! 16
j Uppsala
> .
-
18
-
22
Södermanlands
>
«>
8
41
Östergötlands
> .
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
13
-
*) 35
•50
Jönköpings
3
30
1 Kronobergs
>
6
1 Kalmar
> .
19
Gottlands
>
3)1
5
| Hlekinge
>
*
23
| Kristianstads
>
11
Malmöhus
i
—
—
—
—
—
—
5
—
17
6
—
3
15
8
4
10
25
*) 39
—
132
Hallands
3
—
18
Götfrtiorgs o. Bohus
3
_
1
—
—
—
a
1
—
—
1
—
—
—
—
—
84
—
58
—
_
147
j Alvsborgs
> .
—
—
1
—
33
; Skaraborgs
>
17
Värmlands
1
27
! Örebro
>
—
—
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
24
—
—
—
26
i Västmanlands
}
—
—
4
—
—
17
—
1
—
3
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
25
j Kopparbergs
)
10
j Gävleborgs
»
1
—
—
—
—
—
3
—
—
—
1
—
—
—
2
3
41
—
—
—
51
Västernorrlands
>
27
; Jämtlands
>
«)5
—
7
Västerbottens
>
6
6
Norrbottens
>
9
Summa
7
1
16
4
2
2
139
2
8
6
51!
6
1
3
50
8
178'' 94
99
107
594
1378
l) Var och en av dessa åtnjöt i ersättning 462 50 kr. — s) Var och cn av dessa åtnjöt i ersättning 485 kr. —
*) 400 kr. — 0 Därav åtta 425 kr. och trettioen 450 kr. — 5) 450 kr. — 6) Var och en av dessa åtniöt i ersättning
-375 kr.
124
Tab. 36. De ordinarie folkskollärarinnor år 1912, vilkas bostadsförmån utgick
1.
2-
3.
i-
5.
6.
7-
8.
9. || 10.
il.
12.
13. || 14.
| 15. || 16. || 17.
18.
L ä n.
Bostadens värde och bostadsersättningens belopp
kronor för följande antal lärarinnor.
Bost.
värde
*20 kr.
och
ers.
Bost. värde
25 kr. och dess-  utom ersättning
till belopp av
Bost. värde
30 kr.
och dess-  utom ers.
Bost. värde
40 kr.
och dess-  utom ers.
Bost. värde 50 kr.
och dessutom ersätt-  ning till belopp av
Bost.
värde
55 kr.
och
ers.
Bost.
värde
60 kr.
och
ers.
Bost.
värde
70 kr.
och
ers.
Kost. värde
75 kr.
och dess-  utom ers.
40
kr.
50
kr.
55
kr.
104
kr.
30
kr.
50
kr.
30
kr.
90
kr.
30
kr.
50
kr.
75
kr.
100
kr.
75
kr.
50
kr.
30>
kr.
25
kr.
50
kr.
1
Stockholms stad . .
—
—
2
Stockholms
län
—
—
—
—
—
—
_
—
i
1
—
—
—
—
—
-
—
3
Uppsala
»
-
i
—
•4
Södermanlands
>
—
—
—
5
Östergötlands
>
—
i
6
Jönköpings
>
— 1
j 7
Kronobergs
>
—
8
Kalmar
>
—
•
Gottlands
>
-
i
-1
10
Blekinge
>
1
L1
Kristianstads
>
12
Malmöhus
>
i
13
Hallands
i
1
<—
•-r-
—
! 14
Göteborgs o. Bohus
>
1
>15
Älvsborgs
>
16
Skaraborgs
>
17
Värmlands
»
—
—
i
—
—
—
-
—
2
-
i
—
—
—
—
_
18
Örebro
»
i
—
—
—
—
—
—
—
i
i
—
—
—
—
—
1
-1
19
Västmanlands
>
1
i
-
i
-1
20
Kopparbergs
—
3
i
i
i 21
Gävleborgs
>
i
i!
22
V ästernorrlands
>
—
i
—
—
6 |
23
Jämtlands
>
—
—
—
1
—
—
—
—
—
i
—
—
i
—
—
—
-24
Västerbottens
>
1
2
25
Norrbottens
>
;2«
Summa
i
3
i
1
1
i
! i
i
4
9
1
i
i
2
i
1
7
I 25
både in natura och kontant, samt den kontanta ersättningens belopp, lida riket.
1 19
| 20
1! 21
J. 22
in
i 24
1 26
| 26
t27
II 28.
| 29.
i 30.
| 81.
il 32:
| 33.
II 34.
II 36.
|| 36.
| 37.
II 38.
II 39.
Bostadens
värdo och
boatadaersättuingens belopp i kronor för
följande antal lärarinnor.
I Bost
1 7F>
värde
i Bost
i sn
vard
It..
j
Bost.
värde
100
kr.
Bost. v
125 kr.
årde
och
j Bost.
1 värde
Bost. värde
Bost.
värde
| Bust.
värde
Best
värde
Bost.
i och dcss-  j utom ers.
1 och dess-  ! utom ers.
jj och
dessutom ersättning
till belopp av
jj dessutom er-  l| sättning till
belopp av
130 kr
och
ers.
och.dess-  utom ers.
155 kr
och
ers.
183-35
kr. och
I ers.
zuu Kr.
och dess-  utom ers.
300 kr
och
ers.
Summa
lära-
75
1 100
50
i 60
! 20
50
; eo
75
1100
Ii so
70
125
50
50
150
70
! 16-65
100
200
100
rinnor.
kr.
j
j kr.
i! kr.
kr.
kr.
kr.
j kr.
! kr.
: kr.
ji kr.
kr.
kr.
1 kr''
kr.
kr.
kr
1
kr.
kr.
kr.
1 kr.
| —
1 —
! -
—
—
: —
j —
I -
—
_
_
-
__
|
| _
|
1 _
|
i
; —
—
—
j —
1
—
i
—
—
—
1 _
| —
: -
i
j —
—
i
2
1 8
2
-
i i
3
i __
!
| —
1
—
'' —
| —
1 2
_
j —
—
—
| —
—
—
—
3
4
i —
! —
| -
—
i —
—
—
I —
—
1 _
i
—
| —
—
—
—
1 —
—
—
i
-
5
! _
—
—
-
-
—
1
—
—
| -
i
—
—
—
2
6
—
j —
—
—
—
_
—
—
—
_
_
; _
_
-
8 i
■
i
91
-
! —
_
j —
—
—
—
_
—
10
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
11
i —
—
—
_
—
—
—
—
-
—
_
—
—
—
—
—
i
12
1 —
—
-
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
_ |
_
—
—
—
2
13
j —
—
—
—
i
_
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
14
j _
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
3 |
_ j
—
—
—
—
—
3
15
—
—
—
-
1
—
—
—
—
— 1
— j
—
i
—
—
—
2
16
i
1
—
—
-
—
1
1
2
—
—
—
—
—
—
9
17
—
5
18
i
—
—
—
—
i
- 1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
3
13,
j
_i
i
—
1
— 1
— j
_
- i
—
—
i
—
—
—
—
—
—
5
20 j
-
—
—
—
o
11
1
—
—
—
- 1
—
—
—
—
—
6
21
_ I
—
—
—
— i
5 j
-1
1
2 |
—
1
—
— i
1
11
1
—
—
i
20
22
1
—
- !
i
—
— !
_
— Ii
— 1
—
—
— i
— i
1
-
—
—
—
4
23''
i
-
—
—
— ’
i
_ 1
|
3 II
—
—
—
— |
— P
—
— j
—
—
8
24
—
25
2 1
i ■!
l|
1
11
12 !
11
4 (
a H
6 II
o
1 |
1
3 1
4 !
2 i
1 II
i II
11
2
i !
85 |
!6|
Tab. 36 (forts.). De ordinarie folkskollärarinnor år 1912, vilkas bostadsförmån utgick
både in natura och kontant, samt den kontanta ersättningens belopp. Landsbygd.
1.
2- 1
3. |
4- I
5. |
6. |
7. I
8. |
9. j 10. ! 11. 1 12. I
18-1
14. |
15. |
16. |
17. |
18. |
. »• i
!
Bostadens värde och hostadsersättningens belopp
i kronor för följande antal lärarinnor. 1
L ä n.
B
O
s t
a d e
n s
V
ä r
d
e
f
Sum-
ma
_j
lära
20 1
25 i
30
40 J
50 i
55
60 |
70 1
75 1 80 1
100
125
130
ISO
155
200
3001
rin-
k,|
kr. |
kr.
kr. |
■kr.:
kr.
kr. i
kr. |
kr. | kr. j
kr.
kr.
kr. i
kr.
kr.
kr.
kr.;
nor. 1
i
Stockholms
1
län . . !
_
_:
>)2
_
:
-‘ -
21 2
-1
—
s) 1
_i
4)2
—
■ 7 !
Uppsala
>
-1
i i
Södermanlands
> . . |
—
—
—
—
—
—
—
—
“i —I
5) 1
6\ Oj
'' !
—
—
—
—.
3
Östergötlands
y . .
—
—
- J
Jönköpings
>
.
. i
-
—
—
—
—
—
—
—
— —
’) 1
—
—
*)1
—
—
—
.» !
Kronobergs
> . .
Kalmar
y . .
1
Gottian ds
i
-
Blekinge
>
—
—
—
—
—
—
—
— —
—
—
—
—
—
—
Kristianstads
> . .
Malmöhus
>
1
Hallands
»
-
-
—
—
5)1
i i
Göteborgs o. Bohn
H s
.
—
i
Älvsborgs
) . .
1
o
1
Skaraborgs
>
Värmlands
> . .
—
u)i
—
—
1S)3
—
—
-
13) 1
5) p
—
''Öl
—
«) 2
—
—
0 i
i
1
Örebro
> . .
15)1
—
—
—
Ö2
—
—
—
161 1 —
5) 1
—
—
—
—
5 1
Västmanlands
> . .
8)1
—
8)1| -
8)1
i
—
—
—
—
—
—
3i
Kopparbergs
> . .
—
10)3
I -
5) 1
1
—
I -|17)1
—
—
—
—
—
» i
Gävleborgs
> . .
'' -
I _
—
6)i
^ 1 —
18) 3
—
—
i -
—
1 °
Västemorrlands
> . .
1
5) i
-
,9) 6| —
.ojg
21)1
-
:22)2
*>)i
—
13)1 20
ti
Jämtlands
»
I>3)1
s)i
7)i
1
M -
-
—
4 i
Västerbottens
> . .
-
S)1
•) 2
_
p1 -
24)4
-
8 i
Norrbottens
> . .
I -
I -
it —
Summa
1
5!
2
i| 2
15
i
2
* 1
n| 2! so
4
3
t «
I i
2
i
79
i) Därav en dessutom ers. 30 kr. och eu 50 kr. — 2) Därav en dessutom ers. 50 kr. och en 75 kr. — *) Dessutom
ers 150 kr — 4) Båda'' dessutom ers. 200 kr. — ") Dessutom eTS. 50 kr. — 6) Båda dessutom ers. oO kr. — 7) Dessutom
ers. 75 kr. — 8) Dessutom ers. 30 kr. — 9) Dessutom ers. 90 kr. — 10) Alla tre dessutom ers. 50 kr. — 11) Dessutom
ors. 55 kr. — 12) Därav två dessutom ers. 50 kr. och en ers. 100 kr. — 1S) Dessutom ers. 100 kr. - ) Dessutom ers.
125 kr. _ lö) Dessutom ers. 40 kr. — 16) Dessutom ers. 25 kr. — 17) Dessutom ers. 60 kr. — 1°) Därav tva dessutom
ers. 50 kr. och en 60 kr. — 19) Alla sex dessutom ers. 50 kr. — 20) Därav tern dessutom ers. 50 kr., en 75 kr. och
två 100 kr. — 21) Dessutom ers. 70 kr. — *2) Därav en dessutom ers. 50 kr. och en 150 kr. — 23) Dessutom ers.
104 kr. — -*) Därav en dessutom ers. 50 kr. och tre 100 kr.
Tab.^ 36 (forts.). De ordinarie folkskollärarinnor är 1912, vilkas bostadsförmån utgick
både in natura och kontant, samt den kontanta ersättningens belopp. Stöder.
2 I 3. j 4; L ''5.
c. |
7.
8.
Höstadens värde och bostadsersättningens belopp i kronor
för följande antal lärarinnor.
L ä n.
Bost.
värde
183-35 kr.
och dess-  utom ers.
Höstadens värde 100 kr. och
ersättning till belopp
dessutom
av
Bost.
värde
200 kr.
och ers.
Summa
lära-
! rinnor.
16*65 kr.
20 kr.
j 50 kr.
75 kr.
1 100 kr.
1
100 kr.
Stockholms stad............
_
Stockholms
län.........
_
—
—
_
1
i
Uppsala
>..........
—
—
—
—
_
| _
Södermanlands
>..........
—
—
—
—
_
j
_
Östergötlands
>..........
—
—
—
—
—
—
_
Jönköpings
>..........
—
—
—
—
—
—
j
—
Kronoborgs
»..........
—
—
/ —
—
_
_
Kalmar
>..........
—
—
—
_
__
_
Gottlands
>..........
—
—
— •
—
_
_
Blekinge
>..........
—
—
—
—
_
Kristianstads
>..........
—
—
—
_
Malmöbos
»..........
—
—
—
_-
— |
Hallands
>..........
—
—
—
—
i
_
i
Göteborgs o. Bohus >..........
—
1
—
—
—
i
| Alvborgs
>..........
—
—
—
—
—
—
Skaraborgs
>..........
1
—
i
—
—
—
o
Värmlands
>..........
—
—
—
—
—
_
Örebro
>..........
—
_
—
—
_
_ !
Västmanlands
>..........
—
—
—
—
—
_
_ (
Kopparbergs
>..........
—
—
—
—
—
—
_
Gävleborgs
>..........
—
—
—
i
—
— ;
i
Västernorrlands >..........
—
—
—
_
—
Jämtlands
»..........
'' —
\ -
_
—
—
_
i
Västerbottens
>..........
—
—
—
j
_
_
_
Norrbottens
>..........
—
—
- 1
—
—
- _
—
Summa
1 i
1
i
i
i
i
6 !
128
Tab. 37 a). De manliga ordinarie folkskollärarnas bostäders läge i förhållande
till skolhuset. Landsbygd.
1.
2.
8.
4-
5.
6.
7.
8.
9. | 10.
n.
12.
13.| 14.i 15.
16- 1
17.
18.
Län.
1
Bostaden
Bostaden
förlagd utom skolhuset pä ett avstånd från detta
av
förlagd
till
skol-
huset.
un-
der
50
me-
ter.
50
in-
till
100
in.
100
in-
till
150
m.
150
in-
till
200
in.
200
in-
till
250
m.
250
in-
till
300
in.
300
in-
till
350
m.
350
in-
till
400
m.
400
in-
till
450
m.
500
in-
till
550
m.
600
in-
till
650
m.
700
in-
till
750
m.
800
in-
till
850
in.
1000
meter
eller
mer.
Summa.
Tillsam-
man.
1 Stockholms _
län . . .
118
22
19
2
i
1
1
2
—
—
2
50
168
j Uppsala
» ...
1C8
7
3
—
i
i
11
119
| Södermadlands
y ...
117
15
1
■)3
i
i
-
— 1
21
138
| Östergötlands
> ...
210
23
6
2
i
i
—
i
1
—
—
—
i ■
36
246
Jönköpings
> ...
147
16
6
1
—
i
-
-
1
—
—
—
1
—
26
173
Kronobergs
> ...
139
6
1
2
—
1
2
12
151
Kalmar
» ...
144
14
3
2
—
i
—
i
_
1
—
—
—
1
—
23
167
Gottlands
> ...
50
24
-
—
24
74
Blekinge
» ...
92
9
—
1
2
i
1
14
106
j Kristianstads
> ...
260
12
1
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
15
275
| Malmöhus
> ...
386
30
5
2
-
-
—
37
423
j Hallands
y ...
102
3
-
4
106
Göteborg o. Bohus
> ...
108
4
3
1
9
117
Älvshorgs
> ...
203
20
—
3
—
i
—
—
—
—
—
—
—
24
227
Skaraborgs
> ...
199
21
5
1
1
1
29
228
j Värmlands
» ...
178
49
10
4
—
6
—
—
1
3
1
—
—
—
5
79
257
| Örebro
» ...
159
31
6
1
—
-
—
—
38
197
j Västmanlands
> ...
104
11
8
4
1
25
129
i Kopparbergs
> ...
168
24
3
1
3
—
—
—
1
—
—
1
—
—
!
33
201
| Gävleborgs
> ...
136
15
5
1
1
2
—
-
—
I
24
160
I
| Västernorrlands
» ...
150
7
3
—
—
1
1
—
—
1-
1
1
14
164
Jämtlands
> ...
66
14
2
17
83
Västerbottens
y ...
34
8
1
1 1
1
—
11
45
Norrbottens
> ...
53
2
2
-
-
1-
1
i
6
59
1
Summa
B 431
1387
93
28
12
Iso! 3
! 5
3
8
I 3
2
2
2
14
582
4013
129
Tab. 37 b). De kvinnliga ordinarie folkskollärarinnornas bostäders läge i förhål
lande
till skolhuset. Landsbygd.
1.
1 2.
1 3-
T-M sr
"1 6. | 7. | “8
1 9
1 iö
.1 11.1 12.1 18.1 14.1 16.1 16.
17.
II 18.
L ä n.
[ Bostader
förlagd
till
skol-  ! huset.
Bostaden förlagd utom skolhuset på ett avstånd från detta av
un
dei
50
in.
30
in-
till
lOt
in.
1(X
in-
fil
15C
in.
15(
in-
till
20C
m.
20(
in-
til
25C
m.
25(
in-
til
30C
m.
30(
in-
till
35C
m.
)35(
in-
till
40(
in.
)40C
in-
till
45C
m.
50C
in-
till
55C
tn.
70C
in-
till
75C
m.
80C
in-
till
85C
m.
85(
iu-
til
<J0C
m.
100t
eller
mer.
J
1 Summa.
Tillsam-  man. I
Stockholms
län . . .
83
5
5
1
11
94
Uppsala
» ...
32
7
1
1
—
—
_
_
_
_
_
9
41
Södermanlands
> ...
84
6
1
7
91
Östergötlands
» ...
27
2
1
5
8
35
Jönköpings
» ...
34
7
—
2
1
10
44
Kronobergs
> ...
20
1
—
1
1
3
23
j Kalmar
) ...
67
6
1
8
i
49 |
Gottlands
) ...
10
1
1
li
| Blekinge
» ...
22
22
1 Kristianstads
» ...
36
3
3
39
Malmöhus
33
5
_
5
38
Hallands
» ...
27
2
_
2
29
Göteborg o. Bohus
} ...
47
6
2
—
—
—
3
1
12
59
1 Alvsborgs
> ...
54
2
2
56
Skaraborgs
> ...
45
2
2
5
Värmlands
> ...
45
2
1
—
—
—
—
1
1
1
_
_
_
6
51
Örebro
» ...
67
4
1
1
8
05
Västmanlands
> ...
67
6
9
66
Kopparbergs
> ...
88
7
2
2
1
12
100
Gävleborgs
»'' . . .
68
6
4
1
11
79
j Västernorrlands
» ...
69
3
1
1
_
1
1
7
70
| Jämtlands
> ...
24
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
1
1
25 1
j V Österbottens
> ...
36
4
in
Norrbottens
) ...
18
IS
Summa
1083
87
19
7|
0 |
2|
3
1 |
1
2
2
1
2
1
11
144
1227
17—131873. Lårarelönenämnden. 2.
130
Tab. 38 a). Rummens antal i de manliga folkskollärarnas bostäder.
1.
i
2- 1
3. |
4- 1
B. |
6. |
7. 1
8. |
9. |
10.]
u.|
12. |
13.||
14. |
15. |
16.-|
17. |
18. |
19-1
20. ||
21.
A
n t a
1 lära
r e
m
e d
b o
stad
i n
n a
tur
a.
Landsbygd.
Städer.
Hela riket.
II
Samt-
liga
ärare.
Län.
I-4
t®
CO
7J1
_ OJ
CO
4^
05
Summa
lärare.
tc
co
4^
05
O
rum och
kök.
rum och
kök.
rum och
kök.
rum och
kök.
rum och
kök.
ä 7 rum
rch kök.
Summa
lärare.
»-»
7? e
c; a
pr p
o
n
er
rum och
kök.
rum och
kök.
rum och
kök.
O p*
-g
rom och
kök.
rum och
kök.
rum och
kök.
rum och
kök.
►4
77 a
£3
O
o
pr
ä 7 rum
ch kök.
Stockholms stad
Stockholms
län
*)i
43
94
18
10
2
168
i
2
i
—
—
4
i
44
96
19
10
2
172
Uppsala
>
i
28
71
17
2
—
119
i
28
71
17
2
—
119
Södermanlands
>
—
31
88
13
4
2
138
i
4
2
—
—
7
—
32
92
15
4
2
145
Östergötlands
>
—
63
147
29
5
2
246
i
3
2
—
—
6
—
64
150
31
5
2
252
Jönköpings
>
2
a) 45
98
26
1
3) 1
173
—
2
2
—
-
4
2
45
100
28
1
1
177
Kronobergs
>
1
33
91
23
3
—
151
—
—
—
—
—
—
1
33
91
23
3
—
151
Kalmar
1
28
99
35
• 4
—
167
—
2
2
—
—
4
1
28
101
37
4
—
171
Gottlands
—
11
45
18
—
—
74
—
1
—
—
—
1
—
11
46
18
—
—
75
Blekinge
>
—
14
66
24
2
—
106
i
2
—
—
1
4
-
15
68
24
2
1
no
Kristianstads
>
—
15
153
94
12
1
275
15
153
94
12
1
275
Malmöhus
>
—
17
285
108
11
2
423
—
8
9
1
—
18
—
17
293
117
12
2
441
Hallands
>
—
13
68
22
3
—
! 106
—
5
2
—
—
7
—
13
73
24
3
—
113
Göteb. o. Bohus
»
4
37
65
8
3
—
117
—
10
1
—
—
11
4
37
75
9
3
128
Älvsborgs
>
1
49
127
45
6
—
228
—
2
—
—
—
2
1
49
129
45
6
—
230
Skaraborgs
;>
—
52
131
37
6
*) 2
228
i
8
2
—
—
11
—
53
139
39
6
2
239
Värmlands
>
6
55
159
34
2
1
257
6
55
159
34
2
1
257
Örebro
>
—
53
115
23
5
3)1
197
i
1
1
—
—
3
—
54
11C
24
5
1
200
Västmanlands
Tf
—
36
73
16
3
1
129
—
5
—
—
—
5
—
36
7t
16
3
1
134
Kopparbergs
>
3
81
96
17
4
1
202
i
i
—
—
—
2
3
82
9''
17
4
1
204
Gävleborgs
>
1
36
91
27
4
—
161
6
5
—
—
—
11
1
44
96
27
4
—
172
Västernorrlands
>
4
29
11C
19
2
—
164
—
1
—
—
—
1
4
29
in
19
2
—
165
Jämtlands
)
1
It
66
5
1
—
83
—
—
—
—
—
—
1
16
6(
) 5
1
-
83
Västerbottens
>
6
It
14
8
—
1
45
—
6
16
L
8
—
j 1
45
Norrbottens
>
*) 4
26
2-
3
1
—
60
—
4
| 1
—
—
5
4
28
21
1 4
1
1 —
65
Summa
36
831 2 370 069
; 94
17
|| 4 017
1 13
06
25
S i
1
|| 106
| 36
844
2 436 694
95
1 18
4123
Anm. De i kol. 7 upptagna lärarna åtnjuta, med undantag av de i noterna särskilt anmärkta, såsom bostadsformån
6 rum och kök — *) Denne lärare åtnjuter endast ett rum utan kök. — 2) En av dessa åtnjuter endast 2 rum utan kok.
3) Denne lärare åtnjuter bostad om 7 rum och kök. — 4) En av dessa åtnjuter bostad om 7 rum och kok.
131
Tab. 38 b). Rummens antal i de kvinnliga folkskollärarnas bostäder.
1.
2.
''1 8.
I" 4.
! 6-
1 6.
1 7.
V sr
1 9-
| 10.
1 li-ll 12-
| is.
1 14.
| 15.
| 16
1 17.
1
1
19.
I. ä n.
A n
t a 1
lära
r i n
11 0
m
c d
1) 0
s t
d
i n
n a
t n
r a.
Landsbygd
Städer.
Hela
riket.
1 Samt-
tv
a
&
V
o a
t—
! M
a
tv
C
4-
_ a
liga
ram och
kök.
£3
O
n
Er
*-<
5*7- 0
°: 3
fr ö
o
o
| *
ram och
kök.
*-4
pr s
£3
'' o
o
Er
O p
er ^
“V.
pr
°: 2
r g
B
Summa
rarinnor.
>-t
pr o
O: B
pr
©
o
Er
Pr 0
1 o: B
! PT
; ‘ o
er
►i
pr o
B
TT
'' O
O
Er
Samma
irarinnor.
pr P
C: B
PT B
O
n
Er
rum och
kök.
ram och
kök.
pr e
O: 0
PT
O
O
Er
i
pr 0
O: B
PT 3
O
O
Er
a 7 rum
och kök.
lära-
rinnor.
Stockholms stad . .
Stockholms
län
18
59
15
2
--
—
94
2
7
_
9
20
66
15
2
103
Uppsala
>
3
33
5
—
—
—
41
—
—
—
_
3
33
5
41
Södermanlands
>
5
57
28
1
—
—
91
1
2
—
3
6
59
28
1
94
Östergötlands
>
2
24
8
1
—
—
35
—
4
i
5
2
28
9
1
40
Jönköpings
>
2
19
22
1
—
—
44
—
—
—
_
2
19
22
1
44
Kronobergs
>
—
7
16
-
—
—
23
—
—
—
_
7
16
23
Kalmar
>
1
34
34
5
i
—
75
—
1
—
1
1
35
34
5
i
76
Gottlands
■>
*)1
5
5
—
—
—
11
—
—
—
—
1
5
5
_
11
Blekinge
>
—
15
6
1
—
—
22
—
1
—
1
_
16
6
1
23
Kristianstads
>
2
19
16
2
—
—
39
—
1
—
1
2
20
16
2
40
Malmöhus
»
1
16
20
1
—
—
38
—
5
—
5
1
21
20
1
43
Hallands
j
1
13
13
2
—
—
29
1
2
—
3
2
15
13
2
32
Göteborgs o. Bohus >
s) 7
44
7
1
—
—
59
—
3
2
5
7
47
9
1
64
Alvsborgs
>
5
36
15
—
—
—
56
—
2
1
3
5
38
16
59
Skaraborgs
>
1
30
15
4
—
50
bi
4
1
6
2
34
16
4
56
Värmlands
>
») 14
25
12
—
—
51
—
—
—
_
14
25
12
Örebro
>
6
34
25
—
— 1
65
—
1
- j
1
6
35
25
_
66
Västmanlands
>
10
47
8
1
-
—
66
—
1
—
1
10
48
8
1
67
Kopparbergs
>
4
71
23
1
_
i
100
—
1
1
2
4
72
24
1
_
i
102
Gävleborgs
>
12
49
17
1
—
—
79
4)2
5
1
8
14
54
18
1
87
Västernorrlands >
20
43
11
2
—
— 1
76
1
1
—
2
21
44
11
2
_
78
Jämtlands
>
8
7
10
—
—
25
—
—
—
—
8
7
10
_
_
25
Västerbottens
>
16
18
5
|
—
—
39
_
1
—
1
16
19
5
_
40
Norrbottens
>
3|
12
3
- 1
- 1
— II
18
-1
- 1
—
—
3
12
3
_
_ 1
_
IS
Summa
142 717
•‘539
26 |
l |
ill
1.226 |
8 1
42 |
7
57
150
759
346 |
26
i |
i i
1.283
*) Donna lärarinna åtnjuter endast ett rum utan kök.
njuter endast ett rum utan kök. — 4) En av dessa del i kök.
*) Två av dessa del i kök. — ») En av dessa åt
-
132
Tab. 39 a). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta ett rum
och kök: rummets golvyta i kvadratmeter. Landsbygd.
1.
2.
3.
4- 1
5.
6. |
7- 1
8. |
9. | 10. | 11. |
12. | 13. |
14.
15. |
16.
17.
18.
t-4
O
V-4
t-4
to
H-
05
ö
H4
05
h-4
h-4
CD
t-4
ce
to
o
to
05
to
to
to
CD
05
CD
Summa
Län.
pr
pr
pr
pr
pr
pr
Pr
<
pr
-i
pr
<5
pr
<
pr
<J
pr
-c
pr
<
pr
◄
pr
<
pr
lärare.
B
B
B
B
B
B
B
B
3
B
B
B
B
B
B
•
Stockholms
län
Öl
1
Uppsala
>
1
Södermanlands
>
Östergötlands
>
Jönköpings
»
a)l
2
Kronobergs
>
—
—
—
—
—
a)l
1
Kalmar
»
1
1
Gottlands
»
Blekinge
>
Kristianstads
>
Malmöhus
>
—
—
—
—
Hallands
Göteb. o. Bohus
»
—
—
—
—
—
—
4) 2
—
•1
*) 1
—
—
—
—
—
—
4
Älvsborgs
>
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
1
Skaraborgs
Värmlands
>
—
—
1
—
1
6) 2
—
•)1
—
—
—
a) 1
—
—
—
—
6
Örebro
—
—
—
—
—
—■
—
—
—
—
—
—
—
—
Västmanlands
>
3
Kopparbergs
»
—
a)l
Gävleborgs
>
1
Västernorrlands »
—
—
7) 2
—
»)1
i
4
Jämtlands
>
—
i
Västerbottens
>
—
—
—
—
—
’) 2
—
—
8)1
—
—
a)l
1
—
i
6
Norrbottens
>
_
_
—
3)1
—
—
—
—
—
—
9) 1
a)i
10)1
—
4
Summa
2
| 1
3
3
2
6
2
1
1 4
1
3
1 2
i| *
1
2
j 36
Anm 1 I städerna finnas inga folkskollärare, som åtnjuta endast ett rum och kök. Anm. 2.
Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6 2 kvm. räknats som 6 och 6 5 som 7 o. s. v.
— M Åtnjuter endast ett rum utan kök men har dessutom hostad som klockare. — a) Dessutom ersättning
50 kr. — a) Dessutom ersättning 100 kr. — 4) Den ene läraren åtnjuter dessutom ersättning 40 kr.,
den° andre 100 kr. — 5) Den ene läraren åtnjuter dessutom ersättning 50 kr. — ®) Dessutom ersättning
55 kr. _ 7) Båda lärarna dessutom ersättning 50 kr. vardera. — 8) Dessutom ersättning 150 kr.
0) Dessutom ersättning 112’5 kr. — 10) Bostaden består av ett rum utan kök.
133
Tab. 39 b). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta ett rum
och kök: kökets golvyta i kvadratmeter. Landsbygd.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
1 12-
18.
14.
| 15.
16.
Län.
Cd
pr
CO
PT
o
pr
t-1
pr
tO
pr
►—*
02
pr
pr
H-t
O''
pr
b-*
05
pr
•<1
pr
h-*
Cd
pr
to
pr
to
pr
to
02
Summa
B
g
B
B
B
B
<
B
$
◄
B
<
B
<
B
<
B
<
B
<
B
lärare.
Stockholm
län
'')
1
Uppsala
»
Södermanlands
»
Östergötlands
>
Jönköpings
>
—
—
1
2
Kronobergs
>
i
Kalmar
>
1
i
Gottlands
>
Blekinge
>
Kristianstads
>
Malmöhus
>
Hallands
»
Göteborgs och Bohus s
—
—
1
—
—
—
i
_
2
_
_
_
_
4
Alvsborgs
>
1
Skaraborgs
>
Värmlands
>
—
—
—
1
1
1
—
—
—
i
_
i
_
i
6
Örebro
>
Västmanlands
>
Kopparbergs
>
—
—
—
1
1
—
—
i
_
_
_
_
_
3
Gävleborgs
>
i
1
Västernorrlands
>
—
i
—
—
—
1
i
_
_
_
i
__
_
_
4
Jämtlands
>
i
1
Västerbottens
>
—
—
—
—
—
—
2
_
2
_
i
i
6
Norrbottens
>
1
—
—
1
1
*) 3
Summa
2 1
11
4 1
3
3 1
3
4 1
11
4 1
11
3 1
2 1
i
2
34
Anm. 1. I städerna finnas inga folkskollärare, som åtnjuta endast ett mm och kök. —
Anm. 2. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som B och 6 5 kvm.
som 7 o. s. v. — J) En lärare i Stockholms län har endast ett rum utan kök men åtnjuter dessutom
bostad som klockare. — 8) Dessutom en lärare, som åtnjuter endast ett rum utan kök.
134
Tab. 40 a). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta två rum
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7. | 8. | 9.
10.
11.
12. |
13. |
14. |
15.
16.
17.
18. |
19.
20.
21.
bO
bO
O»
bo
as
bo
bo
ce
bo
ca
03
O
03
03
bo
03
03
03
02
03
as
03
g
03
ca
O
I-4
bO
03
Län.
pr e
<
pr
pr
pr
<
pr
pr
<
pr
<
pr
pr
<
pr
<
pr
<
pr
<
pr
◄
pr
<
pr
<
pr
<
pr
<
pr
<
pr
<
pr
< 1
3
s
B
B
B
B
g
3
B
B
B
B
B
B
B
B
B
3
B
B |
1
Stockholms stad
1
I
2
Stockholms
län
■)i
—
—
—
1
—
i
a) 2
s) 3
—
—
1
2
3
2
—
3
*) 2
*) 3
2
3
Uppsala
»
i
1
1
1
1
1
—
1
—
2
3
1
1
—
4
Södermanlands
>
—
—
—
—
1
—
i
1
1
—
—
3
1
—
3
1
3
2
—
5
Östergötlands
»
i
—
2
2
2
—
6) 3
7) 2
1
—
2
3
•)6
2
3
3
3
3
2
3
6
Jönköpings
>
—
—
—
1
1
—
2
1
7)2
1
1
2
9) 5
1
2
2
■°)4
1
—
1
7
Kronobergs
>
2
—
—
12)1
1
—
—
1
3
3
2
1
3
—
2
16)1
2
3
1
—
8
Kalmar
>
2
—
—
—
3
—
—
—
3
—
1
2
4
—
2
2
1
—
1
1
9
Gottlands
>
5
2
1
10
Blekinge
»
1
—
—
2
1
—
»)2
1
1
—
1
1
—
1
—
1
—
—
—
n
Kristianstads
>
1
—
—
1
1
1
1
—
'') 2
—
1
1
—
—
—
1
3
1
1
—
12
Malmöhus
>
—
—
1
—
1
1
»)4
—
2
—
1
1
1
—
—
1
1
—
1
1
13
Hallands
>
2
1
3
—
2
1
1
1
—
1
—
—
14
Göteb. o. Bohus
>
2
1
—
—
3
1
1
2
3
1
2
2
4
2
1
—
1
2
2
—
15
Älvsborgs
>
16)4
16)1
1
1
3
2
5
2
8
1
16)1
3
2
16)1
3
—
4
—
1
—
16
Skaraborgs
>
—
1
1
—
3
1
1
3
4
,7)2
3
1
1
2
6
4
7
1
1
2
17
Värmlands
>
u)3
—
2
3
I6)3
1
—
1
3
2
18)1
10)4
1
1
ii)4
5
—
1
n)5
18
Örebro
>
16)1
1
—
—
1
—
7) 3
1
2
4
1
2
2
1
1
4
4
1
3
4
19
Västmanlands
>
—
—
1
—
—
2
1
16,1
3
—
2
2
3
1
2
4
1
1
1
2
1
20
Kopparbergs
>
—
1
—
—
2
—
2
—
4
3
3
4
6
3
!°)4
n)6
7
u)5
3
4
121
Gävleborgs
»
16)1
—
—
—
1
12)1
—
—
—
1
3
—
4
2
3
2
1
3
2
3
22
V ästernorrlands
>
—
2
1
1
16)1
1
—
1
2
2
2
—
1
2
i
23
Jämtlands
>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
17)2
1
—
—
—
—
1
2
1
—
24
Väserbottens
>
23)1
—
—
1
—
—
—
—
1
1
—
—
1
8J)1
—
—
1
1
—
24)1
25
Norrbottens
>
_
—
_
—
1
—
1
16)2
1 —
1
i
1
2
1
|ll)2
2
2
1
2
1
126
Summa
21
1 5
6
1 12
29
12
31
! 22
1 48
24
34
1 38
56! 26
| 37
45
| 55
j 33
31
32
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6''6 kvm.
sättning; 25 kr. — s) Därav en dessutom 2 vindsrum utan uppgivna golvytor. — 4) Eu lärare dessutom del l ett
’) Därav en dessutom ersättning 100 kr. — 8) Rummens golvytor 67 kvm. — 9) Därav en lärare med tvä rum
utom ersättning 25 kr. — ls) Dessutom ersättning 150 kr. — u) Därav en dessutom ersättning 200 kr.
75 kronor. — ls) Dessutom ersättning 100 kr. — 19) Därav en dessutom ersättning 51 25 kr. ) Darav en
ersättning 90 kr. — *4) Dessutom ersättning 20 kr.
och kök: rummen» sammanlagda golvyta i kvadratmeter. Hela riket.
''n.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
32.
33.
34.
35.
Sfi.
1 »7.
38.
i 39.| -10.
41.
42.
43.
44.
45
46.
pr
-i
3
45 kvm.
46 kvm.
47 kvm.
48 kvm.
49 kvm.
50 kvm.
51 kvm.
52 kvm.
53 kvm.
54 kvm.
55 kvm.
56 kvm.
57 kvm.
58 kvm.
59 kvm.
| 60 kvm.
62 kvm.
[ 64 kvm.
65 kvm.
66-77 kvm.
-1
ce
pr
<
B
82 kvm.
§
pr
<
B
Summa
lärare.
l
2
1
2
3
2
1
1
3
—
—
i
1
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
44
2
—
3
2
1
—
1
1
—
—
—
i
—
2
1
—
—
—
—
1
—
6)1
—
—
—
28
3
1
1
3
1
1
2
—
2
1
—
—
2
—
—
—
—
—
1
32
4
3
4
—
1
1
1
2
1
—
—
i
3
—
—
1
—
—
—
—
1
8)1
—
_
_
63
5
—
3
1
3
u)2
2
—
—
2
—
i
1
—
—
3
—
—
—
—
—
_
—
_
_
45
6
—
2
1
33
7
—
1
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
1
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
28
8
11
9
1
15
10
15
11
1
17
12
1
13
13
2
1
37
14
i
1
1
1
1
49
15
i
3
—
—
—
2
—
—
—
—
i
—
—
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
_
53
16
3
1
2
1
1
—
1
1
1
—
—
1
1
1
55
17
1
4
4
1
1
1
—
—
—
1
2
1
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
_
54
18
1
1
—
1
1
—
—
1
1
—
1
1
i
36
19
2
4
8
—
1
1
2
1
1
2
1
—
1
1
—
82
20
2
2
2
—
4
1
1
1
—
—
—
1
1
—
1
—
—
—
—
—
21)1
—
—
_
44
21
1
2
1
1
3
1
1
29
22
1
1
1
1
1
2
1
—
1
16
23
—
1
1
—
1
1
1
—
—
—
1
1
16
24
1
3
—
1
—
1
—
i
_
_
28
25
25
39
30
17
22
19
13
11
11
3
11
12
7
4
7
3
1
2
1
2
3
i
1
i
843
26
som 7 o. s. v. — M Bostad som klockare, läraren saknar sådan som folkskollärare. — s) Den ene dessutom ervindsrum.
) Rummens golvyta 66 kvm. — 6) Därav en dessutom ett vindsrum utan uppgiven golvyta. —
5Va?k~kÖk‘ ""
* Därav en dessutom ersättning 60 kr. — n) Därav en''dessutom ersättning 50 kr. — 12) Dess
)
Därav en dessutom ersättning 40 kr. — ,6) Dessutom ersättning 50 kr. — ,7) Därav en dessutom ersättning
dessutom ersättning 55 kr. — sl) Rummens golvytor 72 kvm. — 2''2) Dessutom ersättning 75 kr. — 2S) Dessutom
136
Tab. 40 a) (forts.). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta
1.
2.
3.
4.
5.
6.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
16.
16.
17.
18.
19.
20.
H
bO
bo
o»
bo
02
bo
-4
bo
CO
bo
CD
05
O
05
K*
05
CO
g
W
05
O''
05
02
05
05
ce
05
CD
O
bO
os
Län.
pr
PT
PT
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
< o
s ®
◄
3
<
3
<
3
<
3
<
3
<
3
<
3
3
<
3
3
s
•<
B
•<
B
<
3
•<
3
3
B
<
3
3
Stockholms
län
Öl
i
i
2) 2
Ö3
_
_
1
2
3
2
—
2
3) 2
Ö 3
2
Uppsala
>
1
1
1
i
i
1
—
1
—
2
3
1
1
—
Södermanlands
>
—
—
—
—
i
—
i
1
1
—
—
2
1
—
—
3
1
3
2
—
Östergötlands
>
1
—
2
2
2
—
6) 3
Ö 2
1
—
2
3
ö 6
2
3
3
3
3
1
3
Jönköpings
>
—
—
—
1
1
—
2
1
Ö 2
i
1
2
7) 5
1
2
2
8) 4
1
—
1
Kronobergs
2
—
—
10)1
1
—
—
1
3
3
2
1
3
—
2
“)1
2
3
1
—
Kalmar
>
2
—
—
—
3
—
—
—
3
—
1
2
4
—
2
2
1
—
1
1
Gottlands
>
—
—
-
1
—
—
—
1
—
—
—
5
2
—
—
—
—
—
—
1
Blekinge
>
1
—
—
2
1
—
Ö 2
1
1
—
1
1
—
1
—
1
—
—
—
—
Kristianstads
>
1
—
—
1
1
i
1
—
Ö 2
—
1
1
—
—
—
1
3
1
1
—
Malmöhus
>
—
—
1
—
1
i
12)4
—
2
—
1
1
1
—
—
1
1
—
1
1
Hallands
)
2
1
3
—
2
1
1
1
—
1
—
Göteb. o. Bohus
>
2
i
—
—
3
i
1
2
3
1
2
2
4
2
1
—
1
2
2
—
Älvsborgs
»
is)4
''*)1
1
1
3
2
5
2
8
1
‘Öl
3
2
‘Öl
3
—
4
—
1
—
Skaraborgs
>
—
i
1
—
3
1
1
3
4
16)2
3
1
1
2
6
4
7
—
1
2
Värmlands
>
e)3
—
—
2
3
13)3
1
—
1
3
2
10)1
''7)4
1
1
9) 4
5
—
1
2) 5
Örebro
>
“)1
i
—
—
1
—
e) 3
1
2
4
1
2
1
1
1
4
4
1
3
4
Västmanlands
>
—
—
1
—
—
2
1
‘Öl
3
—
2
2
3
1
2
4
1
1
1
2
Kopparbergs
>
—
i
—
—
2
—
2
—
4
3
3
4
6
3
19)4
Ö 5
7
Ö 5
3
4
Gävleborgs
>
U)1
—
—
—
1
10)1
—
—
—
21)1
3
—
4
2
2
1
1
3
2
2
Västernorrlands
>
2
1
1
‘Öl
1
—
1
2
2
2
—
1
2
1
Jämtlands
>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
,6)2
1
—
—
—
—
1
2
1
—
Västerbottens
>
»3)1
—
—
1
—
—
—
—
1
1
—
—
1
22)1
—
—
1
1
—
24)1
Norrbottens
>
—
—
—
—
1
—
1
13)2
—
1
1
1
2
1
9) 2
2
2
1
2
1
Summa
21
5
6
12
29
12
31
22
48
24
! 34
37
55
| 26
36
43
54
! 32
30
31
Anm, 1. Endast hela tal hava räknats, på, sådant sätt att t. ex. 6 2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm.
åtnjuta 2 mm och kök. För en av dessa (Stockholms län) uppgår rummens kvadratyia till 40 kvm.; för en (i
för en (i Skaraborgs län) till 41 kvm.; för en (i Örebro län) till 36 kvm.; för en (i Kopparbergs län) till 39
72 kvm. — 1) Bostad som klockare, läraren saknar sådan som folkskollärare. — 2) Därav en dessutom ersättning
— 5) Därav en dessutom ett vindsrum utan uppgiven golvyta. — 6) Därav en dessutom ersättning 100 kr. —
utom ersättning 50 kr. — 10) Dessutom ersättning 25 kr. — n) Dessutom ersättning 150 kr. — vl) Därav en
15) Därav en dessutom ersättning 75 kr. — 16) Dessutom ersättning 100 kr, — 17) Därav en dessutom ersättning
82 kvm. — 21) Läraren har ej uppgivit något värde på bostaden. — 22) Dessutom ersättning 75 kr. — ss) Dessutom
187
rum och kök: rummets sammanlagda golvyta i kvadratmeter. Landsbygd.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
BO.
81.
32.
33.
34.
35.
Sfi.
37.
38.
39.
40.
41.
42.
43.| 44.
| 4 5.
46.
4*
4*
4^
4^
4*
4*
ep
U1
O1
CP
CP
u»
Ql
ep
ep
ep
05
2- a
05
O
l-4
to
oo
4—
ep
05
-1
CO
CD
O
to
ep
05
ce
PT
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
Summa
<
◄
<
<
<
<
<
<
<
<
-1
<
<
<
<
<
<
s
B
s
s
B
B
3
B
B
3
B
B
8
B
B
3
B
B
B
B
3
B
B
1 B
r* *
2
i
2
3
2
1
i
3
_
_
1
1
1
43
1
—
3
2
1
—
1
i
—
—
—
1
—
2
1
—
—
—
—
1
—
1
—
—
—
28
2
1
1
3
1
1
2
—
2
1
31
3
3
4
—
1
1
i
2
1
_
—
1
3
—
—
1
—
—
—
—
1
—
1
—
—
“) 62
4
—
3
1
3
9) 2
2
—
—
2
—
1
1
—
—
3
—
—
—
—
—
—
—
—
45
5
—
2
1
—
—
—
1
—
2
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
33
6
—
1
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
1
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
28
7
11
8
14
9
15
10
1
17
11
1
—
—
13
12
2
1
—
1
—
2
37
13
1
1
1
1
1
49
14
! i
3
—
—
—
2
—
—
—
—
1
—
—
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—-
52
15
3
1
2
1
1
—
1
1
1
—
—
1
1
1
1
55
16
1
4
4
1
1
1
—
—
—
1
2
1
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
53
17
1
1
—
1
1
—
—
1
1
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1S)1
36
18
2
4
8
—
1
1
2
1
1
2
1
—
1
20)1
81
19
2
1
1
—
4
1
1
1
—
—
—
1
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
38
20
1
2
1
1
3
1
1
—
1
29
21
1
1
1
1
1
2
1
—
1
16
22
—
1
1
—
1
1
1
—
—
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
16
23
1
3
1
—
28
24
24
38
29
17
22
19
13
11
11
3
11
12
7
4
7
3
1
2
1
2
1
1
1
2
830
25
som 7 o. s. v. — Anm. 2. För städerna är ingen särskild tabell uppgjord, då endast 13 folkskollärare i städer
Södermanlands län) till 35 kvm.; för en (i Östergötlands län) till 42 kvm.: för eu (i Blekinge län) till 44 kvm.;
kvm och för sex (i Gävleborgs län), därav en 38 kvm., en 39 kvm., en 43 kvm., en 45 kvm., en 46 kvm. och en
25 kr. — s) Därav en dessutom 2 vindsrum utan uppgiven golvyta. — 4) Därav en dessutom del i ett vindsrum.
7) Därav en lärare med rum utan kök. — 8) Därav en dessutom ersättning 60 kr. — 9) Därav en dessdessutom
ersättning 200 kr. — ls) Därav en dessutom ersättning 40 kr. — u) Dessutom ersättning 50 kr. —
51-25 kr. — I8) Rummens golvytor 95 kvm. — ,9) Därav en dessutom ersättning 55 kr. — 20) Rummens golvytor
ersättning 90 kr. — “) Dessutom ersättning 20 kr. — !6) Dessutom en lärare, som ej lämnat uppgift på golvytorna.
18—i31873. Lärarelönenämnden. 2.
138
Tab. 40 b). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta
1-
2-
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10. |
11.
12.
13.
14.
L ä n.
Under
B
kvm.
6
kvm.
7
kvm.
8
kvm.
9
kvm.
10
kvm.
ii
kvm.
12
kvm.
13
kvm.
14
kvm.
15
kvm.
16
kvm.
17
kvm.
1
Stockholms stad.....
2
Stockholms
i än . . . .
—
—
—
—
3
3
6
9
1
4
3
4
3
3
Uppsala
>
....
—
—
—
—
—
1
3
—
2
2
2
3
—
4
Södermanlands
>
....
—
—
—
—
—
3
1
3
—
4
3
4
1
5
Östergötlands
»
....
'') 2
1
—
—
1
6
3
6
6
2
8
5
3
G
Jönköpings
>
. . . .
—
—
—
—
2
1
6
5
3
4
2
5
3
7
Kronobergs
>
. . . .
2) 1
2
3
1
2
1
4
2
1
3
3
2
1
8
Kalmar
>
....
’) 1
—
—
—
2
3
2
3
—
3
1
6
1
9
Gottlands
>
...
—
—
—
—
—
2
2
2
—
2
2
—
—
10
Blekinge
»
...
—
1
—
2
i
2
4
2
1
—
—
—
—
11
Kristianstads
>
...
—
—
—
3
i
1
2
6
1
—
1
—
—
12
Malmöhus
>
...
4) 1
1
—
1
—
1
2
6
2
—
—
—
—
13
Hallands
>
...
—
—
—
1
i
—
—
4
1
1
2
1
1
14
Göteborgs o. Bohus >
...
—
1
—
2
4
2
2
5
G
5
4
4
1
15
Älvsborgs
>
...
—
—
1
—
4
5
4
7
3
5
3
7
1
16
Skaraborgs
>
...
—
—
—
1
4
6
6
8
6
5
5
3
—
17
Värmlands
>
...
—
—
—
1
—
3
3
3
2
9
—
10
3
18
Örebro
»
...
6) 1
—
—
—
1
—
3
5
4
5
5
5
3
19
Västmanlands
>
...
—
—
—
—
1
1
3
3
2
3
4
6
2
20
Kopparbergs
>
...
—
—
—
—
1
1
3
6
2
10
8
9
5
21
Gävleborgs
»
...
—
—
—
—
—
—
—
5
—
1
3
2
2
22
Västernorrlands
>
...
—
—
—
—
—
1
—
2
—
1
6
—
3
23
Jämtlands
>
....
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
4
—
24
Västerbottens
>
...
—
—
—
—
—
—
1
—
1
—
—
4
1
25
Norrbottens
>
...
—
—
—
1
1
1
—
2
2
4
1
2
2
26
Summa
6
6
4
13
29
44
BO
94
| 46
74
GG
| 86
| 86
Anm. Endast hela tal hava räknats, på så sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats såsom 6 och 6''5 kvm. såsom
distrikt) för den andra. — 2) Kökets golvyta uppgiven till 5 kvm. (Asheda skoldistrikt). — 3) Kökets golvyta
6) Kökets golvyta uppgiven till 5 kvm. (Hjulsjö skoldistrikt). — * * 6) Därav en lärare, som har två kök; det
två rum och kök: kökets golvyta i kvadratmeter. Hela riket.
1 16.
16.
17.
in.
19.
20.
21.
•22.
23.
24.
26.
20.
27.
28.
29.
30.
81.
32.
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
O
ce
32
35
30
40
Summa
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
lärare.
1
1
2
1
2
1
•
44
1
2
4
—
4
3
—
3
i
28
8
2
2
3
1
—
1
—
—
2
—
1
—
—
—
—
—
1
82
4
1 2
3
n
1
1
3
i
1
1
—
—
—
—
i
—
—
—
64
6
5
3
—
1
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
2
—
’) 44
6
2
—
1
—
1
1
—
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
33
7
1
1
1
—
1
—
—
1
—
—
—
—
i
—
—
—
—
28
8
11
9
1
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
15
10
15
11
2
—
1
17
12
13
13
3
1
2
1
—
1
—
—
—
1
_
_
_
_
_
_
_
49
16
—
2
4
1
1
—
i
53
10
5
5
3
2
—
1
i
2
—
—
—
—
2
—
—
—
—
55
17
4
2
4
2
2
3
3
2
54
18
3
1
2
—
—
1
2
2
36
19
11
6
«) 6
4
2
2
1
1
1
1
—
1
—
1
—
—
82
20
! 10
4
5
1
1
6
1
—
—
1
—
1
—
—
1
—
—
44
21
4
5
—
2
1
—
1
2
—
—
1
—
—
—
—
—
—
29
22
3
—
6
2
16
23
1
2
2
1
1
—
—
2
—
_
—-
—
—
—
—
—
—
16
24
2
2
3
2
—
—
—
1
1
—
—
1
—
—
—
—
—
28
25
66
40
57
23
11
26
12
18
6
4
3
o
5
i
2
2
1
S43
26
7 o. 8. v. — *) Kökets golvyta uppgiven till 4 kvm. för den ene (As skoldistrikt) och till 5 kvm. (Blåviks skoluppgiven
till 4 kvm. (Högsby skoldistrikt). — 4 Kökets golvyta uppgiven till 5 kvm. (Björka skoldistrikt). —
andra 16 kvm. (By skoldistrikt.) — 7) Dessutom en lärare, vars bostad består av två rum utan kök.
140
Tab. 40 b) (forts.). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
Under
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
L d n.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
1
Stockholms
län ....
_
_
3
3
6
9
1
3
3
4
3
2
Uppsala
>
. . . .
—
—
—
—
—
1
3
—
2
2
2
3
—
3
Södermanlands
>
....
—
—
—
—
—
3
1
3
—
4
2
4
i
4
Östergötlands
t . . . .
'') 2
1
—
—
1
6
3
6
6
2
8
4
3
5
Jönköpings
>
. . . .
—
—
—
—
2
1
6
5
3
4
2
5
3
6
Kronobergs
»
. . . .
2) 1
2
3
1
2
1
4
2
1
3
3
2
1
7
Kalmar
>
....
») 1
—
—
—
2
3
2
3
—
3
1
6
1
8
Gottlands
»
. . . .
—
—
—
—
—
2
2
2
—
2
2
—
—
9
Blekinge
»
....
—
1
—
2
—
2
4
2
1
—
—
—
—
10
Kristianstads
>
. . . .
—
—
—
3
1
1
2
6
1
—
1
—
—
11
Malmöhus
>
. . . .
*) 1
1
—
1
—
1
2
6
2
—
—
—
—
12
Hallands
>
. . . .
—
—
—
1
1
—
—
4
1
1
2
1
1
13
Göteborgs o. Bohus >
....
—
1
—
2
4
2
2
5
6
5
4
4
1
14
Älvsborgs
»
. . . .
—
—
1
—
4
5
4
7
3
5
3
7
1
15
Skaraborgs
>
. . . .
—
—
—
1
4
6
6
8
6
5
5
2
—
16
Värmlands
>
. . . .
—
—
—
1
—
3
3
3
2
9
—
10
3
17
Örebro
»
. . . .
6) 1
—
—
—
1
—
3
5
4
5
5
5
3
18
Västmanlands
»
. . . .
—
—
—
—
1
1
3
3
2
3
4
6
2
19
Kopparbergs
»
. . . .
—
—
—
—
1
1
3
6
2
10
8
8
5
20
Gävleborgs
>
. . . .
—
—
—
—
—
—
—
5
—
1
3
2
2
21
Västernorrlands
>
. . . .
—
—
—
—
—
1
—
2
—
1
6
—
3
22
Jämtlands
>
. . . .
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
4
—
23
Västerbottens
»
. . . .
—
—
—
—
—
—
1
—
1
—
—
4
1
24
Norrbottens
>
. . . .
—
—
—
1
1
1
—
2
2
4
1
2
2
25
Summa
6
6
4
13
28
44
60
94
46
73
65
83
36
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6’2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm.
åtnjuta två rum och köls. För en av dessa (Stockholms län) uppgår kökets kvadratyta till 14 kvm., för en
en (Skaraborgs län) till 16 kvm., för en (Örebro län) till 23 kvm., för en (Kopparbergs län) till 16 kvm., rörande
för en, till 27 kvm. för en och till 35 kvm. för en. — '') Kökets golvyta uppgiven till 4 kvm. för en, till 5
golvyta uppgiven till 5 kvm. — 5) Kökets golvyta uppgiven till 5 kvm. — 6) Därav en lärare, som bär två
141
två rum och kök: kökets golvyta i kvadratmeter. Landsbygd.
15.
16. | 17.
18. | 19.
20.
21.
| 22.
23. | 24. | 25.
26.
27. | 28.
| 29.
30.
31.
82.
1
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
32
35
36
40
Summa
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
lärare.
1
1
2
i
_
_
_
2
1
43
1
4
—
4
3
—
3
1
—
28
2
2
2
3
1
—
1
—
—
2
—
1
—
—
—
—
—
1
31
3
2
3
7
1
1
3
1
1
1
—
—
—
—
1
—
—
—
63
4
5
3
—
1
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
2
—
7) 44
5
2
—
1
—
1
1
—
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
33
6
1
1
1
—
1
—
—
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
28
7
11
8i
1
14
9
15
10
2
—
1
17
11
1
13
12
—
37
13
3
1
2
1
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
49
14
—
2
4
1
1
—
1
52
15
5
5
3
2
—
1
1
2
—
—
—
—
2
—
'' —
—
—
55
16
4
2
4
2
2
2
3
2
53
17
3
1
2
—
—
1
2
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
36
18
11
6
*) 6
4
2
2
1
1
1
—
1
—
1
—
1
—
—
81
19
8
4
4
1
1
6
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
38
20
4
5
—
2
1
—
1
2
—
—
1
—
—
—
—
- ''
—
29
21
3
—
6
2
16
22
1
2
2
1
1
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
16
23
2
2
3
2
—
—
—
1
1
—
—
1
—
—
—
—
—
28
24
64
40
56
23
11
25
11
18
6
3
3
2
5
1
1
2
ll
830
26
som 7 o. s. v. — Amu. 2. För städerna är ingen särskild tabell uppgjord, då endast 13 folkskollärare i städer
(Södermanlands län) till 15 kvm., för en (Östergötlands län) till 16 kvm., för en (Blekinge län) till 9 kvm., för
de övriga sex (i Gävleborgs län) uppgår kökets kvadratyta till 18 kvm. för två, till SO kvm. för eu, till 24 kvm.
kvm. för en. — 2) Kökets golvyta uppgiven till 5 kvm. — 3) Kökets golvyta uppgiven till 4 kvm. — 4) Kökets
kök; det andra kökets golvyta uppgår till 16 kvm. — 7) Dessutom en lärare, som åtnjuter 2 rum, utan kök.
142
Tab. 41 a). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta tre rum
1.
2-
3. |
•f-
6.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
Län.
Under
30
kvm.
30 1 31
kvm.lkvm.
1
32
kvm.
33
kvin.
34
kvm.
35
kvm
36
kvm.
37
kvm.
38
kvm.
39
kvm.
40
kvm.
41
kvm.
42
kvm.
43
kvm.
44
kvm.
45
kvm.
46
kvm.
1
Stockholms stad
-
2
Stockholms
län
1
i
—
i
3
*)
5
i
2) i
i
2
3
Uppsala
T>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
3
—
i
i
—
4
Södermanlands
>
—
—
i
i
—
—
—
—
i
i
8) i
—
—
—
—
2
i
1
5
Östergötlands
>
—
—
—
—
—
—
2
1
i
i
i
—
3
i
1
3
3
6
Jönköpings
»
—
—
—
—
—
—
1
1
—
2
2
4
8) 2
8) 2
1
—
4
7
Kronobergs
—
—
12) X
—
—
—
1
—
3
1
“) i
8) 2
2
—
3) 2
i
i 8
Kalmar
13) l
—
—
—
") i
i
1
1
2
1
i
2
2
>4) 3
1
4
5
5
9
Gottlands
—
—
—
—
2
—
—
1
—
—
i
2
2
—
3
4
3
2
ko
Blekinge
J-
—
—
—
—
—
—
—
u) 1
—
—
—
1
1
8) 4
2
O
5
l6) 3
ill
Kristianstads
—
16) X
—
—
17) X
I8) 2
1
''») o
19) 2
15) 3
30) 3
6
8) 4
’8) 9
2.) 4
22) 3
23) 7
24)11
11
Malmöhus
>
so) x
—
—
31) X
—
32) O
33) 4
’5) 2
3i) 9
35) 9
36) 9
3?) 9
38)13
39)14
4°)H
41)12
42)17
13) 8
13
Hallands
»
60) !
—
—
—
—
6) 2
57) 2
—
1
1
6) 2
’°) 3
—
—
—
i!
2
38)10
14
Göteborgs o. Bohus »
M) l
—
1
—
—
—
—
8) 2
1
—
—
1
.2) 4
3
1
1
2
8) 4
16
Älvsborgs
—
—
—
—
—
1
1
2
2
2
2
6) 8
1
62) 6
2
5
3
5
16
Skaraborgs
>
—
—
—
—
6) 1
—
—
1
1
1
i
1
4
4
5
8
3) 9
3
! 17 Värmlands
>
—
1
—
—
1
—
3
1
1
2
i
1
1
3
4
4
2
i
18
Örebro
»
68) X
—
—
—
—
—
—
") 1
—
2
62) 2
1
1
—
2
2
1
3
19
Västmanlands
1
1
—
1
1
2
120
Kopparbergs
1
1
—
1
—
—
|2t
Gävleborgs
>
1
1
3
j 22
Västernorrlands
>
,23
Jämtlands
»
1
—
i24
Västerbottens
»
25
Norrbottens
»
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
i
—
—
—
—
—
Summa
5
2
3
2
(5
8
16 It)
26
27
27
39
37
65
39
63
67
71
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6’5 kvm. som 7
rum jämte ett vindsrum. — 4) Därav en lärare, till vars bostad hör en hall. — 6) Därav en lärare, vars bostad
lärare med ett rum utan eldstad. — 9) Därav en lärare, som har två rum med gemensam eldstad, och en lärare, vars
eldstad. — 12) Ett av rummen är ett vindsrum. — IS) Uppgifter från Kråksmåla skoldistrikt. — 14) Därav två lärare,
rum äro utan eldstäder. — 17) Två rum hava gemensam eldstad, ett rum är utan eldstad. — IS) Därav en lärare, som
utan eldstad. — 20) Därav en lärare, som har två rum med gemensam eldstad och ett rum utan eldstad, samt en lärare,
som har ett rum utan eldstad, och en lärare, vars ena rum är ett kallrum. — 22) Var och en av de tre har ett rum
—
24) Därav två lärare, som vardera har ett kallrum, och två lärare, som vardera har ett rum utan eldstad. — 2ä) Därav
rum utan eldstad och en lärare, som har tre rum med gemensam eldstad. — m) Därav en lärare, som har två rum
eldstad, och en lärare, vars ena rum är kallrum. — 28) Därav en lärare, som dessutom har ett vindsrum. •— 29'' Därav
borgs landsförs. — 3l) Två rum med gemensam eldstad. — 3!) Den ene läraren har två rum med gemensam eldstad
rum utan eldstad, en lärare med två rum med gemensam eldstad och en lärare med ett rum utan eldstad. — 84) Därav
ett rum utan eldstad och en lärare, som har två vindsrum. — 33) Därav fyra lärare med var och en två rum med
av
fem lärare har två rum med gemensam eldstad,
var och en
av fyra lärare ett
rum utan eldstad. — 37
Fyra lärare
s8)
Därav sex lärare, som var och cn har ett rum
utan eldstad, två lärare, som
vardera
ha två rum
med gemensam
och en lärare, som har tre rum med gemensam eldstad. — 39) Därav fyra lärare, som var och en har ett rum utan
eldstad och ett rum utan eldstad. — 40) Därav tre lärare med vardera två rum med gemensam eldstad, tre lärare med
har två vindsrum. — 41) Därav tre lärare, som var och en har ett rum utan eldstad, och tre lärare, som var och eu
tre lärare, som var och en har ett rum utan eldstad. — 4S) Därav två lärare, som vardera har två rum med gemensam
utan eldstad, två lärare, som vardera har två rum med gemensam eldstad, två lärare med vardera två rum med gemensam
håller ett vindsrum. — “) Därav fem lärare, som var och en har ett rum utan eldstad, tre lärare, som var och cn
—
4e) Därav tre lärare, som var och en har ett rum utan eldstad. — 47) Därav fyra lärare, som var och en har ett
eldstad. — “l Därav fem lärare, som var och en har två rum med gemensam eldstad, fyra lärare med var och en
rum med gemensam eldstad, eu lärare, som har ett rum utan eldstad, och en lärare, som dessutom har ers. 25 kr.
eldstad. — 51) Därav tre lärare, som var och en har två rum med gemensam eldstad, två lärare, som vardera har ett
en lärare, som har två rum utan eldstad. — M) Därav fem lärare, som var och en har ett rum utan eldstad. —
—
56) Båda hava vardera två rum med gemensam
eldstad. —
66 * *) Uppgifter från
Övraby
skoldistrikt.
—
S7) Den ene
vars bostad innehåller två kallrum, och en lärare, vars bostad
har ett rum utan
eldstad.
— 69) Därav
en
lärare, vars
lärare dessutom ers. 20 kr. — 62) Därav en lärare dessutom ers. 40 kr. — 63) Därav en lärare dessutom ers. 25 kr. —
utom har ers. 50 kr. — ®6) Uppgifter från Ekers skoldistr. — 67) Därav en lärare dessutom ers. 200 kr. — “) Bostaden
utom ers. 50 kr. — 71) Därav en lärare dessutom ers. 30 kr. — 72) Därav en lärare dessutom ers. 70 kr. — 7S) Därav
vilkens tre rum två äro vindsrum.
och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvadratmeter, lida niet.
20.
21.
22. | 23.
24.
25.
2i;.
27.
28
29.
.''10 ;
a i
32.
33.
a 4
86.
3i;.
38.
3:i. j 40.
1 i.
42.
—
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
.58
59
60
61
62
63
64
85
66
67
68
69
kvin.
kvin.
kvin.
kvm.
kvm
kvm.
kvm.
kvm.
kvin.
kvm
kvm.
kvm
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvin.
kvm.
kvin.
3
3) 4
3
2
*) 3
3
") 3
3
2
5
4
a) 3
3
3
8) 5
3
4
2
2
4
o
i
1
2
=>) 3
—
4
3
2
1
3
2
2
6
7
2
—
2
2
4
4
9
2,
2
_
2
3
—
2
6) 3
7) 3
7
3
8) 2
2
1
5
6
3
—
7
2
4
1
2
6
1
8) 3
_
i0) 4
4
2
7
4
6
4
7
3
8
3
4
4
8
7
3
8
9
1
o
u
4
6
9
i
2
5
2
2
6
1
—
8) 6
3
5
4
—
2
8) 9
7
4
8) 2
4
4
2
3
1
2
“) i
1
(i
1
1
2
2
8) 4
6) 4
2
,i) 4
—
8) 6
7
5
i
4
_
3
6
3
_
1
1
i
1
2
6
3
4
5
7
2
2
1
3
4
3
2
3
2
2
2
3
1
1
9
3
8
3
3
1
2
1
i
2
I
1
2
1
—
1
1
_
_
_
_
1
_
_
1
9
1
10) 4
5
3
4
3
1
3
3
I
1
6) 5
1
1
_
i
1
1
0) 1
2
_
1
10
25) 8
26) 4
8) 3
21) 8
’4) 8
27) 5
8) 3
8
28) 2
3
8) 3
14) 7
3
8
3
■-») 5
1
1
*•) 5
i
2
11
44)10
4S)15
46) 7
47)13
48)20
49)11
50)11
61)16
8)10
51) 5
53) 7
15) 4
51) 9
9
,5) 5
32) 2
1
8) 2
2
65) 2
i
2
2
12
1
4
6) 4
3
59) 2
—
4
3
4
5) 2
u
5) 4
1
4
1
—
2_
_
_
_
_
13
8) 3
3
3
8) 3
6'') 2
1
3
3
4
4
1
1
1
1
5
2
£
1
1
2
i
1
1
14
4
5> 7
4
6.i) ;)
4
5) 4
3
2
9
1
6
4
1
6) 6
2
4
8) 4
3
1
1
3
3
1
15
4
8) 8
4
8) 4
2
7
») 8
8
4
2
.4
2
2
6
3
6
4
8) 6
2_
_
1
3
1
16
2
4
84) 6
65) 7
6) 5
9
8
6
3
5
9
13
6
4
6
2
3
0
9
°) 5
5
3
4
17
6
6
3
5
5
3
2
8
2
3
2
1
6?) 4
6
7
4
1
4
5
3
4
1
18
—
2
2
1
3
1
—
68) 2
5
4
1
3
4
8
4
8
2
2
1
3
1
3
1
19
69) X
5
6) 1
1
1
5
3
5) 7
3
8
3
6) 6
2
8
70) 3
3
3
1
5
5
__
7
1
20
6) 2
—
—
O
4
4
5
0
2
3
71) 7
6
7
2
6) 6
1
2
’2) 4
2
4
2
2
1
21
2
—
—
1
—
4
1
5
73) 4
2
—
6) 4
2
70) 7
7
2
5
_
ii
84) 5
5
4
4
22
—
2
1
—
1
2
5
—
8) 2
2
“) 1
—
2
74) 2
1
3
4
1
8
3
2
3
—
23
—
—
—
_
—
—
—
2
—
■'') 1
—
_
—
1
1
1
_
_
_
1
_
24
2
—
1
1
1
1
i
1
—
1
-
1
1
1
—
2
1
1
_
i
_
1
—
25
62
89
70
79
88
92
78
100
71
76
82
94
67
99
68
75
57
50
58
52
37
45
29
o. 8. v. 7) Dessutom ers. 266 kr. — 2) Dessutom ett kallrum. — 3) Bostaden för en av dessa lärare ntgöres av två
innehåller ett kallrum. — 6) Ett av lärarens rum kallrum. — 7) Därav en lärare dessutom ers 50 kr. — 8) Därav en
hostad innehåller ett kallrum. — ,0! Därav två lärare med vardera ett kallrum. — u) Läraren har ett rum, som saknar
i vilkas bostäder ett rum saknar eldstad. — 15) Därav en lärare, som har två rum med gemensam eldstad. — 1<3) Två
har två rum utan eldstäder. — 1B) Därav två lärare, som vardera har två rum med gemensam eldstad och ett rum
som har ett rum utan eldstad. — 21) Därav två lärare, som vardera har två rum med gemensam eldstad, en lärare,
utan eldstad. — 23) Därav tre lärare, som var och en har ett rum utan eldstad, och en lärare, vars ena rum är kallrum.''
en lärare, som har två rum utan eldstäder, en lärare, som har två rum med gemensam eldstad, en lärare, som har ett
med gemensam eldstad, och en lärare, som har ett rum utan eldstad. — 27) Därav en lärare, som har ett rum utan
en lärare, som har ett rum utan eldstad, och en lärare, som dessutom har ers. 75 kr. — 30) Uppgifter från Hälsingoch
den andre läraren har ett rum utan eldstad. — 33) Därav en lärare med två rum med gemensam eldstad och ett
fyra lärare, som var och en har två rum med gemensam eldstad, en lärare med två rum utan eldstad, en lärare med
gemensam eldstad, tre lärare med vardera ett rum utan eldstad och en lärare med två rum utan eldstad. —36) Var och eu
har var och en ett rum utan eldstad och två vardera två rum med gemensam eldstad samt ett rum utan eldstad. —
eldstad, en lärare med två rum med gemensam eldstad och ett rum utan eldstad, en lärare med två rum utan eldstad
eldstad, två lärare, som vardera har två rum med gemensam eldstad, och en lärare, som har två rum med gemensam
vardera ett rum utan eldstad, eu lärare med två rum med gemensam eldstad, ett rum utan eldstad och en lärare, som
har två rum med gemensam eldstad. — 42J Därav sex lärare, som var och en har två rum med gemensam eldstad, och
eldstad, och en lärare, som har tre rum med gemensam eldstad. — 44) Därav tre lärare, som var och en har ett rum
eldstad och ett rum utan eldstad, en lärare, som har tre rum med gemensam eldstad, och en lärare, vars bostad innehar
två rum med gemensam eldstad, och en lärare, som har två rum med gemensam eldstad och ett rum utan eldstad,
rum utan eldstad, två lärare, som vardera har två rum med gemensam eldstad, och en lärare, som har två rum utan
ett rum utan eldstad och en lärare, som har två rum utan eldstad. — 49) Därav fyra lärare, som var och en har två
60) Därav fyra lärare, som var och eu har ett rum utan eldstad, och två lärare, som vardera har två rum med gemensam
rum utan eldstad, och en lärare med två rum utan eldstad. — M) Därav eu lärare, som har ett rum utan eldstad, och
64) Därav tre lärare, som var och en har ett rum utan eldstad, och en lärare, som har två rum med gemensam eldstad,
lärarens bostad innehåller ett, den andres två kallrum. — 58) Därav tre lärare med var och en ett kallrum, en lärare,
bostad innehåller två kallrum. — 60) Uppgifter från Styrsö skoldistrikt; ett av rummen utan eldstad. — 61) Därav en
84) Därav en lärare dessutom ers. 100 kr. — 86) Därav en lärare, vars bostad innehåller ett kallrum, och en, som dessinnehåller
ett kallrum, men har läraren dessutom ers. 25 kr. — 69) Dessutom ers. 25 kr. — 70) Därav en lärare dessen
lärare, som har ett rum utan eldstad, och en lärare, som dessutom har ers. 10 kr. — ,4) Därav en lärare, av
Tab. 41 a) (forts.). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta tre
1.
43.
44.
45.
46.
47.
48.
49.
50.
61.
52. | 63.
64.
55.
56.
57.
58.
70
71
72
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
85
Län.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
1
Stockholms stad........
2
Stockholms
län ......
3
1
—
—
—
i
i
—
—
—
2
—
—
i
—
3
Uppsala
»......
—
i
—
—
1
—
—
i
2
—
—
—
—
i
—
4
Södermanlands
>......
'')1
1
4
a) 2
2
3
i
i
5
Östergötlands
»......
2
4
3
1
2
2
4
—
3
1
—
—
i
i
—
—
6
Jönköpings
>......
3
—
2
—
3)1
—
—
i
—
—
i
—
—
—
—
i
7
Kronobergs
>......
4
—
*)4
1
1
1
—
—
—
—
i
—
—
2
i
—
8
Kalmar
>......
—
5) 3
—
—
—
1
1
—
—
—
i
—
—
—
—
i
9
Gottlands
>......
1
—
—
—
—
—
1
—
—
—
•) i
—
—
—
—
—
10
Blekinge
»......
1
1
11
Kristianstads
»......
—
—
1
1
—
1
—
i
—
—
—
~
—
—
—
—
12
Malmöhus
>......
1
2
2
—
«) 2
i
13
Hallands
»......
—
—
—
1
—
1
—
—
i
2
—
—
—
—
—
—
14
Göteborgs o. Bohus »......
—
1
1
2
—
2
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
15
Älvsborgs
» ......
5) 4
1
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
16
Skaraborgs
>......
3
—
—
—
—
—
—
i
—
2
—
1
—
—
i
—
17
Värmlands
»......
4
—
3
—
2
i
—
—
—
1
2
—
—
1
—
—
18
Örebro
>......
4
1
—
1
1
—
—
i
—
—
1
— ''
—
—
—
—
19
Västmanlands
>......
1
—
1
1
1
5
—
—
—
—
—
1
i
—
—
—
20
Kopparbergs
»......
—
—
2
2
1
1
1
—
i
—
—
1
—
6) 2
—
—
21
Gävleborgs
>......
1
2
2
1
1
—
3
2
2
—
—
—
—
—
i
i
22
Västernorrlands >......
4
5
—
3
2
4
3
—
6
2
1
1
i
—
i
2
23
Jämtlands
» ,.....
1
9) 4
2
1
—
2
1
i
—
24
V ästerbottens
»......
—
2
—
—
—
1
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
25
Norrbottens
»......
—
—
1
—
—
1
—
1
1
2
—
—
—
1
—
—
Summa
38
27
29
19
17
27
17
9
15
12
9
7
4
7
7
5
Ännu Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6.2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm. som 7
utan eldstad. — *) Därav en lärare, som dessutom har ersättning 25 kr. — 6) Därav en lärare, av vilkens tre rum
stad. — 8) Uppgifter från Melleruds skoldistrikt. — 9) Därav en lärare, som har ett rum utan eldstad, och en lärare,
145
ruin och kök: rummens Sammanlagda golvyta i kvadratmeter. Hela riket.
59.
| 60.
| 61.
| 62.
| 68.
| 64.
| 66.
j 66. | 67.
j 68.
69.
f 70.
1 71.
1 72-
| 73.
i 74.
76.
| 76.
1 77.
78.
79.
80.
86
87
88
89
1 90
91
1 92
93
1 94
96
97
99
101
102
103
! 104
105
108
no
130
182
kvm
kvm
; kvm
kvm
kvm.
kvm.
kvm
kvm
kvm
kvm.
kvm.
kvm.
kvmjkvm
1
jkvm
|kvm. kvin
jk vin
kvm
kvm
jkvm
lärare.
—
-
1
—
—
—
i
i
!
1
i —
_
86
2
1
—
1 —
i
i
__
i
—
j —
1 —
—
71
3
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
i —
! —
—
—
—
j —
| —
—
—
92
4
—
—
—
—
2
—
2
—
—
—
i
—
2
—
| —
—
| —
i
—
—
150
5
i
—
—
—
—
—
—
i
—
—
1
-
—
; —
—
1 -
—
i
—
100
6
.....
—
-
i
—
91
_
7
—
_
101
8
—
—
—
—
i
46
9
...
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
68
10
—
—
—
T)i
...
—
—
_
—
—
_
—
293
12
—
—
—
—
—
73
13
—
—
1
—
-
-
—
—
—
75
14
—
—
—
'') i
—
-
—
s)i
129
15''
—
—
1
—
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
139
16
—
i
—
—
159
17
I ~
—■''
i
—
_
—
1
—
i
—
—
116
18
—
i
—
1
78
IP
~
—
—
i,
—
—
i
97
20
1
—
—
—
—
1
—
-
—
—
—
96
21
—
—
i
2
i
—
1
-
—
i
—
- 1
i
— |
1
— 1
i
_
—
in
22
- !
60
—
—
—
_ 1
—
— i
— I
—
1
—
— ;
—
j
i
i
—
—
14
241
i
— 1
- 1
— 1
— 1
—
—
— 1
— 1
- 1
28
>5
2 1
3 !
3 |
4 |
9 |
2 1
5 |
1 |
1
2 |
11
2 1
4 |
1
1 |
1 |
l.|
11
3 j
il
ill
2436
o. s. y. x) Ett av rummen kallrum. — *) Därav en lärare,
ett är kallrum. — 6) Därav eu lärare, som har ett rum utan
som dessutom har ersättning 50 kr.
till vars bostad hör en hall. — 3) Läraren har ett
eldstad. — 7) Av lärarens rum hava två gemensam
rum
eld
-
10—181873. Lärartlönevämndev.
Tab. 41 a) (forts.). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta
1.
i
2. |
3. | 4.
5.
6. |
7. !
8.
9.
10.
ll.|
12.
13.
14. ! 16.
10.
17. I 18. j 19.
Län.
Under!
30
kvm. |
30 1 31
(vin.|kvin.
32
kvm.
33 |
kvm.!
34
vvm
35
vvm.
36
kvm.
37
kvm.
38 |
fvm.
39
kvm.
40
kvm
41 ; 42
kvm. kvm.
43
kvm.
44 I 45 j 46
kvm. kvm. kvm.
1
Stockholms
län |
i
i
_
i
3
■)1
5
1
M i; lj 2
2
Uppsala
5»
i
—
—
—
3
—
l| l| -1
3
Södermanlands
? j
—
— i
i
—
—
—
i
i
6) i
—
- -
2j
li li
4
Östergötlands
>
— 1 —
—
—
—
2
i
i
—
i
—
—
3
i
1 3i 3
5
Jönköpings
>
—
__ —
—
—
—
i
i
—
2
—
2
l| 8) 2
s) 2
1
— 4j
G
Kronobergs
>
—
—! 12u
—
—
—
i
—
3
1
''Ml
—
M 2j 2
—
3) 2 2 1
7
Kalmar
>3) i
— 1 —
—
“)i
i
i
i
2
1
1
2
2 u) 3
1
4
;>
5
8
Gottlands
»
_
_- | —
—
o
—
—
i
—
—
1
2
2j _
3
3
3|
2
9
Blekinge
>
—
''Ml
—
—
-
1
1 8) 4
1
5
41 >5) 3
10
Kristianstads
—
•mii —
i7n
is)2
i
19)3
19)2
15 >3
29 )3
6
s)-4|18) 9i 2M 4
2M 3|20) 7!24)11
11
Malmöhus
5
30)]
_| —
31)1
—
32 )2
33)4
1
34)9
35)9
36)9
37)5
38)11 39)14
40 ;11
41)12j4-U-i 43) 7
12
Hallands
>
56] 1
— —
—
—
M2
57 )2
—
1
1
6 >2
''9)3
—! —
—
3
21 38) 9
13
Göteborgs o. Bohus >
SO]]
— i
—
—
—
—
812
1
—
—
1
■M i| :
1
1 l; 8)4
14
llvsborgs
>
—
— j —
—
1
1
2
2
2
1
5)8
! “) 6
2
5:
5j 5
15
Skaraborgs
>
—
—
♦—
6)i
—
—
1
1
1
1
1
41
4
5
8'' J! 9
3
IG
Värmlands
>
—
11 —
—
i
—
3
1
1
2
1
1
lj 3
4
4
2
1
IT
Örebro
>
05,1
— | —
—
—
—
—
")1
—
2
00)2
1
1 —
2
2 1 2
18
Västmanlands
>
1 1
! -
112
19
Kopparbergs
>
t
—
—
1
1 2
]
20
Gävleborgs
P
113
21
j Västernorrlands
P
—
—- ; —
—
—
—
i
-
—
—
—
1
- -
1 -
1
— j--
22
Jämtlands
>
23
| Västerbottens
>
24
i Norrbottens
>
! —
1
| -
1 —
I —
—■■!
—
25
Summa
5
2
3
o
6
8
| 16
IN
26
26
! 26
| 38
351 65
38; 62; 62
68
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6,2 kvm. räknat3 som 6 och 6,5 kvm. som
två rum jämte ett vindsrum. — 4) Därav en lärare, till vars bostad hör en hall. — 6) Därav en lärare, vars bostad
en
lärare med ett rum utan
eldstad. — ®) Den ena läraren har 2 rum
med gemensam eldstad
och
den andres bostad
_
12) Ett av rummen är ett
vindsrum. — ls) Uppgift från Kråksmåla
sköld. — u)
Därav två
lärare med vardera ett
stad. — 17) Två rum hava gemensam eldstad, ett rum är utan eldstad.
— 18) Därav
en lärare,
som
har två ram utan
en
lärare, som har två rum
med gemensam eldstad och ett rom utan
eldstad, samt
en lärare,
som
har ett rum utan
eldstad, och en lärare, vars ena ram är kallrum. — 22) Var och en av dessa tre har ett rum utan eldstad. — 2S) Därav
som vardera har ett kallrum, och två lärare, som vardera har ett rum utan eldstad. — 2ä) Därav en lärare, som har
och en lärare, som har tre ram med gemensam eldstad. — 26) Därav en lärare, som har två rum med gemensam eldstad,
vars ena rum är kallrum. — 28) Därav en lärare, som dessutom har ett vindsrum. — 29) Därav en lärare, som har ett
rum med gemensam eldstad. — 32) Den ene läraren har två ram med gemensam eldstad och den andre läraren har ett
två rum med gemensam eldstad och en lärare med ett ram utan eldstad. — 34) Därav fyra lärare, som vardera har två
som har två vindsrum. — 36) Därav fyra lärare med vardera två rum med gemensam eldstad, tre lärare med vardera
gemensam eldstad, var och en av fyra lärare har ett rum utan eldstad. — S7) Fyra lärare ha var och en ett ram utan
har ett ram utan eldstad, två lärare, som vardera har två ram med gemensam eldstad: en lärare med gemensam eldstad
sam eldstad. — 39) Därav fyra lärare, som var och en har ett ram utan eldstad, två lärare, som vardera har två ram
tre lärare, som var o. eu har två ram med gemensam eldstad, tre lärare, som var o. en har ett rum utan eldstad, en
vindsrum. — *’) Därav tre lärare, som var o. en har ett rum utan eldstad, och tre lärare, som var o. en har två rum
var o. en har ett rum utan eldstad. — 43) Därav två lärare, som vardera har två ram med gemensam eldstad, och en
lärare, som vardera har två rum med gemensam eldstad, två lärare med vardera två rum med gemensam eldstad o. ett
— 4ä) Därav fem lärare, som var o. en har ett rum utan eldstad, tre lärare, som var o. en har två rum med gemensam
lärare, som var o. eu har ett ram utan eldstad. — 47) Därav fyra lärare, som var o. eu har ett rum utan eldstad, två
fem lärare, som var o. en har två rum med gemensam eldstad, fyra lärare med var o. en ett ram utan eldstad och en
lärare, som har ett ram utan eldstad, och en lärare, som dessutom har ers. 25 kr. — 50) Därav fyra lärare, som var
lärare, som var o. en har två rum med gemensam eldstad, två lärare med vardera ett rum utan eldstad och en lärare
eldstad. — 5S) Därav fem lärare, som var o. en har ett rum utan eldstad. — 54) Därav tre lärare, som var o. en har
gemensam eldstad. — 66) Uppgift från Tovaby sköld. — 67) Den ene lärarens bostad innehåller ett kallrum och den
kallrum, och en lärare, som har ett rum utan eldstad. — ä9) Uppgift från Styrsö sköld.; läraren har ett ram utan
62) Därav eu dessutom ers. 100 kr. — 83) Därav en lärare, vars bostad innehåller ett kallrum, och en lärare dessutom
kallrum. — 65) Uppgift från Åkers sköld. — *) Därav en lärare dessutom ers. 200 kr. — 871 Dessutom ers. 25 kr. —
ers. 70 kr. — 7,1 Därav en lärare med ett rum utan eldstad och en lärare, som dessutom har ers. 10 kr. — ”) Därav
147
tre rum och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvadratmeter. Landsbytjd.
i ”20.
21.
22.
23.
2L
25-
2fi-
27.
28.
■''.''.t.
81.’
ur
| 38.
34.
1 35.
i »«•
1 »7.
| 38.
39.
j ‘10.
|~4 1.
| *12."
~
47
48
19
50
Öl
52
53
5 i
55
56
57
58
59
60
61
62
'' 63
64
65
66
67
; 68
69
i kvm.
1
kvm.
kvm.
kvm.
kvm
kvin.
kvin.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm
kvm.
kvin.
kvm
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
jk vin.
2
3) 4
3
2
4) 2
5) 3
3
2
5
4
3)3
3
3
6 >5
3
i
9
2
4
2
i
1
3) 3
4
3
2
i
3
2
2
6
7
2
—
2
2
1
4
2
2
2
9
—
• >
") 3
7) 3
6
3
“i 2
2
1
5
5
3
—
7
Ö
3
1
2
6
1
9L2
10 i 4
3
2
i''
4
6
6) 4
5
3
6
3
4
4
8
7
3
6
9
1
2
4
6
o
i
-1
2
6
1
—
8i 6
O
;>
4
—
2
8)9
6
4
8)2
4
4
2
2
1
2
n)i
1
I
i
2
2
8, 4
8) 4
2
8) 4
—
8 >6
7
5
1
4
—
3
6
3
_
l
1
i
3
1
6
2
6
3
4
5
7
ii
2
1
3
4
3
9
3
2
2
1
2
1
1
2
3
5
1
2
1
1
2
i
1
2
1
—
i
1
—
—
_
_
!
1
-
8
1
10) 4
5
3
4
3
i
3
3
i
1
5)5
i
1
—
1
1
1
6)1
2
_
1
9
2ä)8
•26, 4
8) 3
2I) 8
“> 8
27) 5
8) 3
6
28> 2
3
3)3
14)7
O
8
3
29)5
1
1
26}5
1
2
10
44)10
45 il..
7
47 >13
48 >20
43)11
50,11
61)16
8 )10
62 )5
50,7
15,4
84 >9
9
16)5
32 )2
1
8)2
2
55)2
1
2
2
11
1
4
“) 4
3
1
—
3
3
4
5)2
2
3)4
1
4
1
__
2
___
_
12
“> 3
v>
3
6) 3
1
1
2
1
4
3
1
1
1
1
4
2
2
1
1
1
1
1
1
13
4
6) 7
4
61) 3
4
5, 4
3
2
8
1
6
4
1
5)6
2
4
8)4
O
1
1
3
3
1
14
4
8! 8
4
8) 2
2
7
*) 5
7
4
2
4
2
2
6
3
8
4
8)6
_
1
3
1
15
2
4
62,(5
6J) 7
ä) 5
9
8
6
3
5
9
13
6
4
6
o
3
5
3
•»lo
3
4
16!
6
6
3
5
5
3
2
6
2
3
2
1
06)4
6
7
4
1
4
5
5
3
4
.1
17
—
2
2
1
3
1
—
8) 1
0
4
1
3
4
7
4
4
2
2
1
3
1
2
1
18
«7) 1
i)
1
1
0
3
5> 7
3
6
O
O
6 >6
2
6
68 )3
3
3
1
5
5
_
7
1
19
5) 2
—
—
o1
4
4
5
5
2
3
60,(5
6
7
1
5)6
1
1
70)4
2
4
2
2
20
—
i
1
4
i
5
”) 4
2
—
8,4
2
68,7
7“
2
0
3
62,5
5
4
4
21
—
—
1
2
0
—
8) 2
2
“)1
—
2
72)2
i
3
4
1
6
3
9
3
--
22
—
—
—
—
—
—
—
2
—
U)1
—
—
1
i
1
—
—
- ''
_
_
1
23
1
i
1
1
1
i
—
1
—
1
1
1
—
2
1
1
—
—
—
1
_
24
60
89
70
77
Hi
SM)
73
96
70
75
•SO
66
97
67
72
55
49
53
50
36
44
88 |
25!
7 — 0 s. v. '') Dessutom ers. 266 kr. — s) Dessutom ett kallrum. — s) Bostaden för en av dessa lärare utgöres av
innehåller ett kallrum. — 6) Ett av lärarens rum är kallrum. — 7) Därav en lärare dessutom ers. 50 kr. — 8 *) Därav
innehåller ett kallrum. — 10) Därav två lärare med vardera ett kallrum. — u) Läraren har ett rum, som saknar eldstad,
rum, som saknar eldstad. — ,5) Därav en lärare, som har två rum med gemensam eldstad. — le) Två rum äro utan eld
eldstäder,
- l9) Därav 2 lärare, som vardera har 2 rum med gemensam eldstad och ett rum utan eldstad. — -°) Därav
eldstad. — äl) Därav två lärare, som vardera hava två rum med gemensam eldstad, en lärare, som har ett ram utan
tre lärare, som var och en har ett rum utan eldstad, och en lärare, vars ena rum är kallrum. — -*) Därav två lärare,
två rum utan eldstad, en lärare, som har två rum med gemensam eldstad, en lärare, som har ett rum utan eldstad,
och en lärare, som har ett rum utan eldstad. — 37) Därav en lärare, som har ett rum utan eldstad, och en lärare’
rum utan eldstad, och en lärare, som dessutom har ers. 75 kr. — so) Uppgiften från Hälsingborgs landsf. — S!) Två
rum utan eldstad. — 33> Därav en lärare med två rum med gemensam eldstad och ett rom utan eldstad, en lärare med
rum med gemensam eldstad, eu lärare med två rum utan eldstäder, en lärare med ett rum utan eldstad och en lärare,
ett rum utan eldstad och en lärare med två rum utan eldstad. — 38) Var och en av fem lärare har två rum med
eldstad, en lärare har två rum med gemensam eldstad, ett rum utan eldstad. — 38) Därav fyra lärare, som var och en
för två rom och ett rum utan eldstad; en lärare med två rum utan eldstad och en lärare, som har tre rum med gemenmed
gemensam eldstad, och en lärare, som har två rum med gemensam eldstad och ett rum utan eldstad. — 40) Därav
lärare, som har två rum med gemensam eldstad o. ett rum utan eldstad, samt en lärare, vars bostad innehåller två
med gemensam eldstad. — 42) Därav fem lärare, som var o. en bär två rum med gemensam eldstad, och tre lärare, som
lärare, som har tre rum med gemensam eldstad. — 44) Därav tre lärare, som var o. en har ett rum utan eldstad’ två
rum utan eldstad, en lärare, som har tre rum med gemensam eldstad, och en lärare, vars bostad innehåller ett vindsrum,
eldstad, och en lärare, som har två rum med gemensam eldstad och ett rum, som saknar eldstad. — 48> Därav tre
lärare, som vardera har två rum med gemensam eldstad, och en lärare, som har två rum utan eldstad. — 48) Därav
lärare, som har två rum utan eldstad. — 49) Därav fyra lärare, som var o. en har två rum med gemensam eldstad, en
o. en har ett rum utan eldstad, och två lärare, som vardera har två rum med gemensam eldstad. — 5I) Därav tre
med två rum utan eldstad. — 62) Därav en lärare, som har ett rum utan eldstad, och en lärare, som bär två ruin utan
ett rum utan eldstad, och en lärare, som har två rum med gemensam eldstad. — 65) Var o. en har två rum med
andres två kallrum. — 6S) Därav tre lärare, vilkas bostad innehåller ett kallrum, en lärare, vars bostad innehåller två
eldstad. — 80) Därav en lärare, som dessutom har ers. 40 kr. — 8'') Därav en lärare, som dessutom har ers. 25 kr. —
ers. 50 kr. — e4) Därav en lärare, som har två rum med gemensam eldstad, och en lärare, vars bostad innehåller ett
**) Därav en lärare dessutom ers. 50 kr. — 69> Därav eu lärare dessutom ers. 30 kr. — 7,<) Därav en lärare dessutom
en lärare, vars hostad innehåller två vindsrum.
148
Tab. 41 a) (forts.). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta tre
!
1.
43.
44.
45. |
46. |
47.
48.
49.
50. |
51.
52.
53.
54.
55.
66.
57.
58. I
70
71
72 i
73
74
75
76
77
78
79
80
81
82
83
84
{vm.
85
L ä n.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvin.
jvm.
ivin.
ivm.
kvm.
svin.)
kvm.
i
Stockholms
län
3
i
1
—
—
i
i
-
—
2
—
—
i
J
2
Uppsala
—
—
1
—
i
—
—
i
2
—
- .
—
—
i
—
3
Södermanlands
>
'')!
i
4
8) 2
2
3
i
i
—
—
—
—
—
—
''—
—
4
Östergötlands
t
2
4
3
1
2
2
4
—
3
1
—
—
i
i
—
—
5
Jönköpings
>
3
—
2
—
3)1
—
—
i
—
—
i
—
—
—
—
l ;
6
Kronobergs
>
4
—
4) 4
1
1
1
—
—
—
—
i
—
—
2
i
—
7
Kalmar
>
6) 3
—
—
—
1
1
—
—
—
i
—
—
—
—
1 |
8
Gottlands
>
1
—
-
-
—
1
—
—
—
bi
—
—
—
—
—
9
Blekinge
>
1
1
10
Kristianstads
>
—
1
—
1
—
i
■i
Malmöhus
»
1
2
2
—
»)2
12
Hallands
>
—
—
—
1
—
1
_
—
1
-
—
—
—
—
—
—
13
Göteborgs och Bohus
>
—
—
1
2
-
2
~~
—
—
—
—
—
—
—
—
—
14
Älvsborgs
''i
6) 4
1
—
1
1
-
—
-
15
Skaraborgs
>
3
—
—
_
_
_
i
2
—
1
—
—
i
_
16
Värmlands
>
4
—
3
—
2
1
_
—
—
i
2
—
—
1
—
- i
17
Örebro
>
4
1
—
1
1
—
i
-
1
—
—
—
—
— I
I
18
Västmanlands
>
1
—
1
1
1
5
—
—
_
-
—
1
i
—
—
- j
19
Kopparbergs
»
—
—
2
2
1
i
1
—
—
—
1
—
6) 2
—
—
20
Gävleborgs
»
1
2
2
—
1
—
3
2
2
—
—
—
—
—
i
r1 i
21
Västernorrlands
>
4
5
—
3
2
4
3
—
6
2
1
1
i
—
i
! 2i
22
Jämtlands
>
1
9) 4
2
1
—
2
1
!
■
i
i -
23
Västerbottens
>
—
2
—
—
1
1
—
i “
—
1
—
—
—
j ~
24
Norrbottens
—
—
1
—
—
1
—
—
1 2
1 -
—
—
1
—
i —
Summa
88
26
29
18
17
27
17
! 8
13
10
9
7
3
7
: 7
! s!
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6‘2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm. som 7
rum utan eldstad. — 4) Därav en lärare, som dessutom har ers. 25 kr. — 5) Därav en lärare, vars bostad innestad.
— 8) Uppgift från Melleruds skoldist. — 9) Därav en lärare med ett rum utan eldstad och en lärare, som dess
-
14!)
rum och kök: rummens sammanlagda golvyta 1 kvadratmeter. Landsbygd.
| 6».
60.
61.
| 62.
63.
64.
65.
66.
67.
68.
69.
| 70
1 71.
! 72.
| 73.
74.
75.
76.
77.
78.
79.
|
! 8(1
| 87
88
1 89
90
91
92
93
96
97
99
1 101
! 102
j 103
104
'' 105
108
no
130
182
kvm.
kviu.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm
kvm.
kvm
kvm
i kvm
(kvm
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvin.
lärare.
—
—
i
1
1
—
—
_
i
_
: i
_
i 94
1
i
—
—
—
1
i
—
71
2
88
3
—
—
—
—
2
—
2
—
—
i
—
2
—
—
—
—
—
i
—
—
147
4
i
—
—
—
—
—
—
i
-
_
1
—
—
—
—
—
—
i
—
98
5
6
—
—
—
—
—
—
—
—
-
99
7
! —
—
—
—
"T
—
1
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
45
8
(MS
9
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
153
10
7) i
—
—
—
—
285
11
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
68
12
—
65
13
8)i
127
14
~
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
131
15
—
i
—
159
16
—
—
i
—
—
—
i
i
115
17
—
i
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
73
18
—
—
—
i
—
—
1
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
_
—
96
19
—
—
—
—
—
i
—
-
91
20
i
—
—
i
—
— !
—
—
—
—
i
—
—
i
—
i
—
i
-
—
no j
21
—
—
—
2
~ i
60 |
22
14 i
23
—
24 1
24
2
3
3 |
4
9
2 !
5 |
il
2
11
2
4
i
i!
i|
t!
i |
3 1
i
ill
2370
?• s- V'' IT !} ,Ett aV Jär?rens rum kallrum- — ä) Därav en lärare, till vars bostad hör en hall. — 3) Läraren har ett
häller ett kallrum. — ) Därav eu lärare med ett rum utan eldstad. — 7) Två av lärarens rum hava gemensam cldutom
nar ers. 5U kr.
150
Tab. 41 a) (forts.). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta
1.
2- 1
3. |
4. |
5. j
6. j
7- 1
8. |
9.
10. 1
U.|
12. |
13. |
14.
15.
16. | 17. |
18.
36
1
38
39
40
41
1
43 j
44
45
46
I
47
1
50 ;
Öl
52
53
| 1
54 | 55
56
L ä n.
nm.
Lvm.
Lvm.j
Lvm.
kvin.
kvm.
Lvm.
Lvm.
Lvm. kvm.
Lvm.!
Lvm.
kvm.
kvm.
kvm. 1 kvm.
! 1
kvm.
1
Stockholms stad
!
i
i
2
Stockholms
län ....
—
—
—
—
—
—
—
— 1
i
— !
i
—
—! —
—
8
Uppsala
.....
4
Södermanlands
>
5
Östergötlands
»
—
i
—
i
6 Jönköpings
>
—
---
—
7
Kronobergs
>
8
Kalmar
» ....
—
—
—
—
9
Gottlands
> ... .
—
—
—
_
—
—
i
1°
Blekinge
5
11
Kristianstads
»
12
Malmöhus
y ... .
*) i
—
—
*) i
’>2
—
—
*) 3
i
—
-
—
—
—
—! —
—
13 j Hallands
> ... .
-
i
—
—
6) i
—
i
— —
—
14
Göteb. o. Bohus
> . . . .
—
—
-
—
—
1
—
—
•> i
—
i
2 —
i i
15
Älvsborgs
>
—
—
i
16
Skaraborgs
y ... .
! —
—
-
—
—
—
—
—
—
*
—
3
I 1! “
17
Värmlands
.....
18
Örebro
19
Västmanlands
>
1 | •
20
Kopparbergs
i
1
21
Gävleborgs
. . . . .
i
|
22! Yästernorrlands
> . .
23
Jämtlands
y ...
.
24
Västerbottens
y ...
.
—
—
-
25
Norrbottens
y ... .
j —
26
Summa
1
i
| i
I i
2 1
! i
1 ■ 5
3
■ 2
o
4
2
5
41 1
| r
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm. som 7
ava vardera ett ram utan eldstad. — 4) Därav en lärare, som har två rum med gemensam eldstad. — ) ivä av
151
tre rum och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvadratmeter. Städer.
19.
*«•
21.
22. j 23.
24.
25.
26.
f 28.
29.
30.
31.
32.
33.
34.
35.
36.
37.
i 83.
57
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
69
71
73
77
78
1
79
82
94
II
jj Summa
kvm.
kvm.
kvin.
kvm. 1 kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
k Vill.
lärare.
-
-
-
1
1
1
2
1
2
i
-
4
4
—
—
3
5
—
i
i
*>
(i
"
:
_
-
"
~
i
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
1
8
9
4)
10.
11
—
8
12
-
5
13
—
—
—
i
—
—
—
—
i
—
i
—
—
—
—
i
—
10
14
2
15
8
16
—
17
1
18
—
—
i
—
2
—
—
—
—
-
i
-
—
—
—
5
19
i
20
i
—
i
—
—
i
—
—
—
1
i
—
—
—
5
21
-
1
i
22
23
24
—
-
—
—
—
—
-
—
i
—
—
—
—
i
i
— j
—
—
4
25
2
i
2
i
3
2
i
3
o
i
i
i
i
i
i
2
2
i1
1
66
26
o. s. v. — '') Två ruin gemensam eldstad. — s) Ett rum utan eldstad, en eldstad uppvärmer två rum. — s) Båda
lärarens rum äro kallrum. — •) Dessutom ers. 20 kr. — l) Dessutom ers. 25 kr.
1
2
3
4
5
6
7j
8j
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
.20
21
22
23
24
25
26
152
Tab. 41 b). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som
Hela
1-
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
Un-
T "
der
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
L ä Q.
6
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.! kvm.
kvm.
kvm
Stockholms stad......
Stockholms
län ....
—
—
—
4
4
7
7
16
*) 7
9
8
9
6
5
3
3
1
Uppsala
>
. . . .
—
—
i
—
1
1
2
4
6
12
5
8
5
5
2
6
2
Södermanlands
» . . . .
—
i
3
4
*) 5
5
6
4
11
5
16
6
8
4
9
2
Östergötlands
>
. . . .
*)i
2
—
4
4
7
11
13
10
12
17
11
9
14
3
11
8
Jönköpings
> . . . .
•)i
—
—
—
2
2
6
8
11
13
16
8
7
7
3
7
—
Kronobergs
> . . . .
—
—
i
5
1
8
6
14
6
9
12
5
5
2
5
2
3
Kalmar
>
... .
Öl
1
3
4
4
11
12
*)13
10
6
8
9
6
6
—
5
—
Gottlands
> . . . .
_
—
2
1
4
4
4
2
7
10
3
3
3
i
—
—
_
Biekinge
> . . . .
—
—
2
7
5
7
5
6
13
6
3
3
2
3
2
i
—
Kristianstads
» . . . .
6)1
4
5
14
15
18
16
16
10
20
12
7
6
5
—
i
2
Malmöhus
>
.
—
4
6
24
31
33
36
45
22
26
24
15
9
6
2
7
-
Hallands
> . . . .
*)1
2
2
2
11
2
4
ii
6
12
10
3
1
2
—
3
—
Göteb. o. Bohns >
. . . .
—
—
—
1
4
4
3
8
8
*) 8
4
14
1
7
1
2
2
Älvsborgs
> . . . .
—
1
—
3
7
16
16
7
12
11
16
10
15
4
4
1
Skaraborgs
> ... .
-
—
1
6
5
10
10
20
7
13
15
14
13
8
3
7
1
Värmlands
> . . . .
—
—
—
2
2
7
—
11
12
11
16
18
11
917
5
15
10
Örebro
> . . . .
—
—
—
i
—
7
6
8
15
12
18
11
3
7
9
6
3
Västmanlands
>
... .
—
—
_
3
2
1
2
5
7
9
7
12
4
5
2
10
2
Kopparbergs
> . . . .
—
—
1
—
—
3
1
9
2
4
8
15
10
12
4
17
4
Gävleborgs
> . . . .
—
2
2
1
—
3
5
4
13
14
5
14
9
6
3
Västernorrland» >
... .
’)1
—
-
2
2
5
2
12
14
&
4
10
8
18
9
Jämtlands
> ... .
—
—
-
1
2
—
4
3
6
6
10
4
8
3
Västerbottens
> ... .
—
1
2
3
2
—
3
—
Norrbottens
> ... .
—
—
-
1
—
—
1
3
2
1
3
3
1
3
—
3
1
Summa
6
15
26
82
104
147
156
244
179
238
286
227
136
174
73
154
57
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6 2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm. som 7
ist. — *) Uppgift från Frödinge skoldist. — °) Uppgift från Önnestads skoldist. — •) Uppgift från Edsberga
omfatta tre rum och kök: kökets golvyta i kvadratmeter.
riket. .
1 19.
| 20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
32.
33.
34.
35.
36.
37.
L
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
1
35
36
39
40
65
Summa
i kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
lärare.
1
2
_
i
1
i
i
i
_
90
1
2
5
3
-
1
—
i
i
7i
3''
1
2
92
4
2
2
2
1
3
—
i
—
i
—
—
—
—
i
—
—
—
—
159
5
—
2
—
—
—
1
2
—
2
i
—
—
—
—
—
—
i
—
100
6;
2
-
2
2
—
i
—
—
91
7]
—
—
1
1
101
8
:i
-
1
-
.
46
9|
2
—
—
i
68
10
153
11
—
1
2
293
12;
i
73
13
i
2
1
2
1
1
75
14''
i
1
1
2
i
12!)
loi
i
1
3
1
13!)
16;
6
3
4
4
1
2
—
—
—
i
—
—
—
i
—
—
—
159
17l
3
1
3
—
—
—
2
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
116
18
3
1
—
—
1
1
—
i
78
191
1
1
1
—
—
—
—
2
—
—
2
—
—
—
—
—
97
20
5
—
3
2
—
1
1
1
1
—
1
_
—
—
—
—
—
96
21
6
2
2
4
1
1
1
—
—
i
—
—
i
—
—
—
—
—
in
22
4
4
3
1
1
60
23
-
—
—
—
—
—
1
—
i
—
—
—
—
—
—
i
—
14
24
—
—
1
1
—
—
1
—
—
—
1
i
—
—
—
i
—
—
28
25
47
2G
29 i
22
10
11
9
5
7
3
6
2
i
i
i
i
2
i
2436
26
s. s. v. — '') Därav eu lärare, som har två kök. — s) Uppgift från Risinge skoldist. — s) Uppgift från Lekeryds
skoldist. — 7) Uppgift från Ramsele skoldist.
20—131873. Lärarelönenämnden. 2.
154
Tab. 41 b) (forts.). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta tre rum och
kök: kökets golvyta i kvm. Landsbygden.
i.
2. j
3- i
4. |
5. |
6. ;
7- i
*•1
9 i
lO.j
11. |
12.
13.j 14. |
iö. | 16-| 17.j
18.(l9.
20.
21.
22.
23. i
L ä n.
b
a.
— CT>
6 kvm.
7 kvm.
8 kvm.
CD I
<
B ''
10 kvm.
I
i
*
5
<
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
17 kvm.
18 kvm.
19 kvm.
O
g
21 kvm.
22 kvm.
23 kvm.
24 kvm.
och mer.
C
?
Summa j
lärare, j
1
Stockholms
län
4
i
4
6
7
13
l) 7
9
8
8
6
5
3
3
1
2
1
2>
4
94
Uppsala
*
—
—
1
—
1
1
_2,
4
6
12
5
8
5
5
2
6
2
5
3
—
s)
3
71
Södermanlands
>
—
1
3
4
*) 4
i
0
4,
11
4
16
6
8
4
9
2
1
2
—
88
Östergötlands
>
4) 1
2
—
3
4
7
10
13
10
12
16
11
9
14
3
11
8
2
2
2
6>
7
147
Jönköpings
»
6) 1
—
—
2
2
6
8
11!
12
16
8
7
7
2
7
—
—
2
—
7>
7
!)8
Kronobergs
—
1
5
i
8
3
14
6;
9
12
5
5
2
5
2
3
2
—
2
8)
3
91
Kalmar
9) 1
1
3
4
4
10
12
M13
10.
5
8
9
6
6
—
5
—
—
—
—
,0)
2
99
Gott lands
>
--
2
1
4
4
4
2
7
10
2
3
3
1
—
-
-
1
—
—
u)
ll
45 !
Blekinge
:
—
—
2
6
5
7
5
5
13
6
3
3
2
3
2
1
—
2
—
—
12)
1
<>6 ;
Kristianstads
>
13) i
4
5
14
15:
18
16
16
10:
20
12
7
6
5
—
1
2
—
—
—
U)
.1
153 i
Malmöhus
>
—
3
5
24
28
31
35
45
22
26
24
15
9
6
2
i
—
—
1
2
285 j
Hallands
>
15) i
2
2
2
10
O
4
11
61
11
9
3
1
2
—
1
—
1
—
—
68
Götcb. o. Bohus
s,
—
—
—
1
4
3
3
5
7:
’) 8
4
12
1
7
—
1
2
1
2
1
‘6,
3
65
Älvsborgs
—
—
1
—
3 i
7
16
15
7
12
10
16
10
15
4
4
1
1
1
1
17)
3
127 i
Skaraborgs
—
—
1
6
5!
10
10
18
7
13
14
12
13
5
3
7
1
1
1
3
''*)
1
131
Värm iands
>
—
—
—
2
2
7
—
11
12:
11
16
18
11
>)17
O
15
10
6
3
4
.8)
9
159
Örebro
>
—
—
—
1
—
7
0
8
15
12
18
11
3
7
9
6
3
3
1
3
19)
3
115
Västmanlands
»
—
—
—
O
O
2
1
2
4
3''
9
7
12
4
5
1
9
2
3
1
—
20)
2
73 |
Kopparbergs
>
3! 1
9
2!
4
8
15
10
12
4! 17
4
1
1
1
s‘)
4
96
Gävleborgs
5
—
2
—
—
2
1
—
3
51
3
11
14
5
14
8
6
3
0
—
3
22)
91 !
Västern orrlands
>
i23) 1
—
—
—
—|
2
2
5
2
12
14
5
4
10
8
17
9
6
2
2
94)
9
no
Jämtlands
5
1
2
-1
4
3
6
6
10
A 8
3
4
4
3
1°)
2
60
Västerbottens
1
9
3
2
—
3
—
—
—
—
25)
3
14
Norrbottens
>
j —
1 -
1
1
3
2|
1
2
i 3
1
3
—
2
1
—
—
26)
4
24
Summa
0
14
24
79
100!
141
152
235
177-
232:227 !222
136
171
69148
57
47
26
29
78
2370
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm. som 7
o. s. v. — ’) Därav en med två kök. — 2) Därav en med kökets golvyta uppgiven till
25
kvm., en 26 kvm., en
30
kvm.
och en 32
kvm. — 3) Därav en med kökets golvyta uppgiven till 25 kvm., en
27
kvm. och en 28 kvm.
—
4) Kökets golvyta uppgiven till 5''3 kvm. — 5) Därav en med kökets golvyta uppgiven till 25 kvm., tre 26 kvm. eu
28 kvm., en 30 kvm. och en 35 kvm. — 6) Kökets golvyta uppgiven till 5 kvm. — ’) Därav en med kökets golvyta
uppgiven till 27 kvm., två 28 kvm., två 30 kvm., eu 31 kvm. och en
40 kvm.
— 8) Därav två med kökets
golvyta
uppgiven till 25 kvm. vard. och en till 27 kvm.
— 9) Kökets golvyta
uppgiven
till 4 kvm. — 10) Den enes
golvyta
är uppgiven till 25 kvm. och den andres till 26
kvm. — u) Kökets golvyta 30
kvm. — ,2) Kökets golvyta 27 kvm.
—
,3) Kökets golvyta uppgiven till 4''3 kvm. —
14) Kökets golvyta 25
kvm. —
15) Kökets golvyta uppgiven
till 5''2
kvm. — ,6) Därav två med kökets golvyta uppgiven till 25 kvm. och en 30 kvm. — ”) Därav två med kökets golvyta
uppgiven till 27 kvm. och en 65 kvm. — 18) Därav fyra med kökets golvyta uppgiven till 25 kvm., en 26 kvm.,
två 27 kvm., en 32 kvm. och en 36 kvm. — 79) Därav två med kökets golvyta uppgiven till 28 kvm. vard. och en till
33 kvm. — so) Den enes golvyta är uppgiven till 27 kvm. och den andres 29 kvm. — 21) Därav två med kökets golvyta
uppgiven till 29 kvm. vardera och två till 32 kvm. vardera. — 22) Därav två med kökets golvyta uppgiven till
25 kvm. vardera, en 27 kvm., en 28 kvm., en 30 kvm. och en 32 kvm. — 23) Kökets golvyta uppgiven till 2 3 kvm.
—
24)
Därav, fyra
med kökets golvyta uppgiven till 25 kvm., en 26 kvm., en 27 kvm,
en
28 kvm., en 31 kvm. och
en 34
kvm. — 26)
Därav en med kökets golvyta uppgiven till 29 kvm., en 31 kvm. och
en
40 kvm. — 20) Därav
en
med kökets golvyta uppgiven till 28 kvm., en 32 kvm., en 33 kvm. och en 39 kvm. — 27) Dessutom en, varom uppgift
ej lämnats.
Tab. 41 b) (forts.). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta tre rum
och kök: kökets golvyta i kvm. Städer.
1-
2.
3.
4. |
ö. |
6. |
7.
8-1
9. j
10. |
il.
12. | 13.
14.
15.
"16” i
17.
18-1
19.
L ä n.
6 kvm.
<
B
8 kvm.
9 kvm.
10 kvm.
11 kvm.
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
18 kvm.
19 kvm.
20 kvm.
25 kvm.
26 kvm.
29 kvm.
Summa
lärare.
Stockholms stad
-
-
-
-
Stockholms
län
1
1
2
Uppsala
>
Södermanlands
>
—
—
-
—
1
1
1
-
-
1
—
—
—
—
—
—
—
4
Östergötlands
>
1
1
1
3
Jönköpings
>
1
1
2 !
Kronobergs
>
Kalmar
>
1
1
2 !
! Gottlauds
>
1
1
j Blekinge
>
1
1
2
j Kristianstads
>
—
I Malmöhus
»
1
i
—
3
2
1
8
1 Hallands
>
—
—
—
1
—
_
—
—
1
1
—
—
—
2
—
—
5
1 Göteborgs o. Bohus »
—
—
—
—
1
—
3
1
—
—
2
—
1
1
—
1
—
10
] Älvsborgs
>
1
1
2
j Skaraborgs
>
—
—
—
—
■ —
2
—
—
1
2
3
—
—
—
—
—
8
i Värmlands
>
-
j Örebro
>
1
1
1 Västmanlands
>
—
—
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
1
—
1
—
5
j Kopparbergs
»
—
i
i
| Gävleborgs
>
—
—
—
—
—
—
—
—
1
2
—
—
1
_
—
—
1
5
| Västernorrlauds
>
1
i
1 Jämtlauds
>
--
! -
! Västerbottens
>
I
J Norrbottens
>
1
1
1
1
! 4
Summa
1
2
3
4
6
4
9
2
4
9
5
3
4
G
1
2
1
66
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6’2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm. som
7 o. s. v.
156
Tab. 42 a). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta
Hela
2-
3.
4-
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
L ä ii.
Under
40
kvm.
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.|kvm.jkvm
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.lkvm.
1
kvm.
kvm.
kvm.
1
Stockholms stad .
—
—
-
—
—
2
Stockholms
län
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
i
i
—
3
Uppsala
>
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
i
—
—
1
i
—
—
4
Södermanlands
>
—
5
Östergötlands
>
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
1
—
si i
—
6
Jönköpings
>
1
i
7
Kronobergs
—
—
—
—
—
—
—
—
•) 1
—
—
—
—
—
—
i
—
—
8
Kalmar
—
—
—
—
3i i
—
_
—
—
—
—
i
i
1
—
—
—
9
Gottlands
i
—
5i i
i
—
i
—
—
2
—
—
i
i
—
i
—
—
—
10) 4
10
Blekinge
»
—
—
—
—
s> i
—
—
—
—
i
—
—
1
• —
—
—
11
Kristianstads
.
—
—
—
is) i
13) 2
u) 2
15) 2
,6) 2
—
■8) 2
17) 3
—
18) 4
19) 9
6) 1
5) 3
6> i
20) 4
12
Malmöhus
>
—
—
—
—
is) 1
i
—
6) 1
—
8) 1
29) 3
SO) 4
31) 2
32) 4
32) g
ss) 5
3411
35) 4
lo
Hallands
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
s) 1
—
1
—
—
4S) 2
14
Göteborgs och Bohus
>
_
8> i
1
15
Älvsborgs
t
i
_
i
—
—
*) i
—
—
—
1
—
6) 1
8) 1
1
*) 1
44) 2
3i i
4) 2
16
Skaraborgs
>
—
_
i
—
—
i
—
—
—
—
—
1
2
2
1
1
17
Värmlands
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
1
—
—
—
—
18
Örebro
>
«) 2
—
1
19
Väsmanlands
S>
20
Kopparbergs
»
21
Gävleborgs
>
1
22
Västernorrlands
»
—
1
23
Jämtlands
>
24
Västerbottens
>
—
25
Norrbottens
>
26
Summa
i
2
3
i
5
#
2
6
1
5
9
10
10
20
16
10
•5
20
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm. räknats
rummen kallrum. — 4) Därav en ett kallrum. — 6) Därav en ett rum utan eldstad. — 6) Läraren har två rum utan
9) Därav en ett vindsrum utan eldstad. — 10) Därav en två vindsrum och en ett rum utan eldstad. — u) Därav en
gemensam eldstad. — u) Båda hava vardera två rum utan eldstäder. — 15) Den ene två rum med gemensam eldstad
eldstad. — 17) Därav två med vardera två rum utan eldstäder och en med ett rum utan eldstad. — 18) Därav en ett
20) Därav en två eldstäder, vilka uppvärma vardera två rum, en två rum med gemensam eldstad och ett rum utan
andre två rum utan eldstäder. — 2*) Därav två med vardera ett kallrum och en ett rnm utan eldstad. —
eldstad och en två kallrum. — 25) Därav en två rum utan eldstäder. — 26) Den ene ett kallrum och den andre ett
gemensam eldstad, två rum utan eldstäder. — **) Därav en två rum med gemensam eldstad, en två rnm utan eldstägemensam
eldstad och ett rum utan eldstad. — 31) Den ene två eldstäder, vilka uppvärma vardera två rum och den
utan eldstäder och en ett rum utan eldstad. — 33) Därav två med vardera ett ram utan eldstad och en två ram med
en två eldstäder, vilka uppvärma vardera två rum, en två rum med gemensam eldstad, en ett rum utan eldstad och
en två rum med gemensam eldstad. — s8) Därav två med vardera två rum med gemensam eldstad och två med varvärma
vardera två rnm, en två rum med gemensam eldstad och ett rum utan eldstad och en två rum med gemenen
ett vindsrum. — 42) Två ram med gemensam eldstad och ett rum utan eldstad. — 481 Den ene ett kallrum, den
rnm utan eldstad.
fyra rum och kök: rummen» sammanlagda golvyta i kvadratmeter.
riket.
20.
21.
22
23.
24.
| 25.
| 26.
1 27.
| 28.
| 22.
30. [ 81.
| 32.
| 33.
34.
| 35.
[ Sfi.
| 37.
| 38.
39.
I 40.
41.
| 42.
i
57
58
59
60
6i
62
63
1 64
65
I 66
67
68
69
70
71
1 72
! 73
1 74
75
76
1 77
78
! 79
kvm
kvm
kvm.
kvm.
kvm
kvm.
[kvm
kvm
kvm
1
kvm
kvm.
ikvm
kvin
kvm
kvm
j k vin
jkvrn
kvm
kvm.
kvm
kvm
kvin.
kvin.
i
3
J) i
2
i
i
i
i
_
1
9
—
1
i
—
i
—
—
1
—
—
2
2
—
—
—
_
i
1
3
i
—
i
—
2> i
i
—
—
—
1
i
—
__
i
i
i
_
i
1
4
—
—
1
i
i
—
i
3) 1
—
i
—
1
2
—
2
—
4) 2
i
i
3i i
2
—
—
1
3
—
—
—
5) 2
—
—
1
—
2
_
—
4) 3
3
i
i
_
1
6
—
—
—
—
—
—
—
7) 2
—
—
—
—
1
i
—
5) 2
_
i
i
8) 1
7
5) 2
5) 3
1
i
2
8) 1
i.
9) 2
—
5) 2
6) 2
—
i
_
i
i
2
2
8
—
—
—
—
—
*) i
1
—
1
—
1
—
—
—
—
_
_
9
1 1
21) 2
4) 2
u) 3
—
1
1
3) 1
—
s) 1
1
1
2
i
_
3) 1
10
\
4
2ä) 4
23) O
24) 6
4) 2
4) 2
4
18) 3
2ä) 2
4) 2
2
6) 2
2
2
5) 2
20) Q
-7) 3
8) 1
1 |
»«) 4
1
36) 4
1
1
1
8) 1
9) 2
a7) 5
, “7
38) 4
2
M) 7
*) 2
6) 2
J
40) 7
26) 3
8) 1
2
3) i
1
’)!
4
1
3
5) 5
1
8) 1
3) 1
1
5) 2
1
2) 1
2ä) 2
4) 2
41) 2
i
2
1
42, 4
12
13
14
—
3) 1
4) 2
3
2
Q
2
4) 2
—
—
1
1
3
—
s) 1
_
2
_
3) 1
s) i
1
15
—
4
9) 3
2
—
2
2
1
2
3
—
2
2
1
_
2) 1
_
46) 2
16
-:
—
1
s) 1
—
—
—
—
—
2
—
2
ii
1
_
_
1
i
17
6) 3
8) 1
—i
—
2
—
—
1
—
—
—
—
ij
1
—
8) 1
_
2
18
1
—
—
—
—
—
1
—
i
2
—
1
i;
1
—
1
1
_
_
__
1
3) 1
19
~
—
|
—
—
—
l
1
—
—
—
1
1
_
—
1
—
_
_
1
_
1
3) 1
20
—
’) li
1
1
—
3) 1
—
—
1
1
2
2.
_
—
1
1
1
1
i
3) 1
21
1
!
—
8) i
1
1
_
1
—
6) 2
i
—
22
23
—
24
1
1
—
—
_
25
13;
17
22!
24
17
25
13
27
13
13
19|
151
23
18 i
14
14
13
16
13!
18
6
16
10
1
26|
8°™
°'' s- v- —
) Läraren har ett kallrum och dessutom ers. 50 kr. — 2) Ett av rummen vindsrum. — 3) Ett av
eldstader. — 7) Den eae dessutom ersättning 25 kr., den andre ett rum utan eldstad. — ») Ett rum utan eldstad —
två rum med gemensam eldstad och en ett kallrum. — ») Två kallrum. - ») Båda hava vardera två ram med
och två ram utan eldstader den andre två rum utan eldstäder. — 16) Den ene två kallrum, den andre ett rum utan
kulram och en ett rum utan eldstad. — 19> Därav fem med vardera två rum utan eldstäder och en ett rum utan eldstad.
eldstad, en två ram utan eldstäder och en ett kallrum. — 21) Den ene två rum med gemensam eldstad den
) Darav en två rum med gemensam eldstad och ett rum utan eldstad. — 24) Därav tre med vardera ett ram’utan
ram utan eldstad. —
7) Därav en två rum med gemensam eldstad och en ett rum utan eldstad. — 2S) Två rum
der och en ett rum utan eldstad. — 30) Därav tre med vardera tre rum med gemensam eldstad och en två rum med
andre ett rum utan eldstad. — 32) Därav en två rum med gemensam eldstad och ett rum utan eldstad, en två rum
gemensam eldstad. - ) Två rum gemensam eldstad. — 35) Därav två med vardera ett rum utan eldstad. — 36) Därav
en ett vindsrum. ) Därav en ett vindsrum utan eldstad, en två rum utan eldstäder, eu ett rum utan eldsiad och
dera ett rum utan eldstad. — 39) Därav eu ett vindsrum, en ett vindsrum utan eldstad, en två eldstäder, vilka uppsam
eldstad. ) Därav två med vardera två rum med gemensam eldstad och en ett rum utan eldstad. — 41) Därav
andre tva kallrum. ‘
44) Deu ene två rum med gemensam eldstad, den andre ett kallrum. — 46) Båda vardera ett
158
Tab. 42 a) (forts.)- De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta
Hela
1.
43. |
44. | 45. |
46.
47.
48.
49.
50. |
51. |
52.
53.
54.
55.
56. | 57.
58. |
59. |
60. |
«i. |
62.
L ä n.
80
mn.|
81 ! 82
cvm. kvm.
83
cvm.
84
cvm.
85
;vm.
86
cvm.
87
svin.
88
cvm.
89
lvm.
90
lvm.
91
cvm.
92
cvm.
93
94
tvm.jkvm.
95
cvm.
96
cvm.
97 ,
cvm.]
98
cvm.
99
cvm.
1
Stockholms stad .
— i
_
- I
— |
—
—
!
2
Stockholms
län
i
11
1
i
i
— i
3
Uppsala
>
—
-
1
— 1
1
—
-
i
—
4
Södermanlands >
—
—
1
—
_ |
—
i
5
Östergötland
>
—
2
—
i
—
—
>)i
— 1
i
—
-1—
—
—
i
— j
i
6
Jönköpings
>
2
2
—
—
1
—
i
-
—
—
—
—
—
—
—
1
7
Kronobergs
>
3) 4
—
—
1
1
—
—
—
—
—
1
i
—
—
—
i
i
—
—
8
Kalmar
»
_
1
1
—
—
1
—
—
—
*)1
—
—
—
i
9
Gottlands
>
1
1
—
—
10
Blekinge
>
—
—
1
i
—
i
—
i
_
i
—
—
—
—
=)i
-
—
11
Kristianstads
>
*)«
—
—
i
2
2
-
—
—
—
12
Malmöhus
>
2
1
—
i
S)1
2
i
—
i
4) 3
—
*)i
1
—
—
i
i
13
Hallands
»
1
—
—
—
-
—
—
—
—
14
Göteb. o. Bohus >
16
Älvsborgs
»
7) 2
—
—
i
1
—
—
>)i
—
—
—
i
—
—
i
—
—
—
16
Skaraborgs
>
1
—
1
i
—
—
—
—
—
17
Värmlands
>
t
8) 3
1
i
1
1
i
—
—
3
i
—
—
—
2
—
—
i
18
Örebro
>
1
—
—
—
—
e)l
—
i
—
—
| -
i
i«)i
—
—
i
—
—
19
Västmanlands
»
1
—
1
20
Kopparbergs
>
2
—
—
—
•) 1
—
—
2
—
—
j —
—
—
—
1
—
1
21
Gävleborgs
>
—
-
—
1
—
| ) 2
—
1
| -
b 2
—
—
—
1
i
—
j
22
Västernorrlands »
—
—
i
|*)2
|
1
—
—
—
1
—
—
—
1
1 *
23
Jämtlands
>
—
—
i
-
—
—
—
—
j —
—
—
—
—
—
—
—
pi
24
Västerbottens
>
1
—
j
—
—
1 ~
i
1
—
1
—
1
6)i
—
—
—
—
s
1
25
Norrbottens
>
—
—
1
—
I -
I -
1 —
—
1 1
1 -
26
Summa
22
11
8
9
1 12
1 9
1 7
4
7
'' 7
9
G
i 2
I 2
4
1 3
5
I s
4
! 7
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6-2 kvm. räknats som 6 och 6''5 som 7 o. s. v. —
håller ett vindsrum utan eldstad, och en, som har två rum med gemensam eldstad. — 5) Ett av rummen vindsrum.
fyra rum och kök: ram,mens sammanlagda golvyta i kvadratmeter.
riket.
! 63.
64.
65.
66.
67.
! 68.
69.
70.
71.
72.
73.
74.
75.
76.
77.
78. | 79.
| 80.
t 81.
82.
| 83. j 84.
: 8».
—
1100
102
103
104
105
1 106
107
108
109
no
in
112 I 113
! 114
1115
■ no m
I 120
122
| 128
130 140
kvm.
kvin.
kvin.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
k vin. j kvm.
k vin.! kvm.
i
kvm
1
kvm.
kvm. 1 kvm
j kvm
j kvm
i kvm
1 kvm.kvin.
I
! lärare.
—
i
1
|
i
—
1
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
— —
—
I —
—
! — j —
17
3
—
lo
4
—
—
i
i
—
31
5
—
—
28
6
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
— . _
—
—
—
—
i
23
7
—
i
i
*>7
18
8
9
—
10
~~
—
—
—
—
94
11
•)1
i
—
—
i
—
_
—
i
—
—
—
- —
—
i
—
— i —
117
12
~~
—
—
24
13
9
14
15
15
39
16
i 1
—
—
—
—
i
i
34
17
1
—
i
24
18
16
19
—
i
11 —
17
20
27
21
—
—
i
19
22
—
—
—
i
—
_ i _
5
23
—
i
—
—
—
—
_
—
—
—
-
—
—
1 —
i
-
—
— i —
8
24
— 1
4
25
4
4 |
i
2
i
2
i
i
2 !
i
i!
1
t
i
11 i
4
i
i
it 11
094
26 i
'') J?tt av rummen kallrum. — 2) Ett rum utan eldstad. — 3) Två rum utan eldstäder. — 4) Därav en bostad, som inne)
Ett av rummen utan eldstad. 7) Den ena bostaden innehåller ett kallrum. — 8) Därav en dessutom ers. 25 kr.
160
Tab. 42 a) (forts.). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta fyra
1
1.
1 2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
ltf.
17.
18.
19.
20.
lUnder
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
Öl
52
53
54
55
56
57
L ii n.
40
kvm.
kvm.jkvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
1
Stockholms
län .
—
_
_
_
_
_
_
_
—
—
i
—
—
i
i
—
—
2
Dppsala
'' • | —
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
i
—
—
i
i
—
—
—
3
Södermanlands
> . -
1
4
Östergötlands
5 • -
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
i
—
b i
—
—
5
Jönköpings
> • 1
1
—
6
K rono bergs
» . | -
7
Kalmar
» . -
3) 1
i
1
1
—
—
—
5) 2
i 8
Gottiands
» • -
3u
1
—
1
—
—
2
—
—
i
i
—
i
—
—
—
10) 4
—
| 9
Blekinge
, _
—
—
3i i
—
—
—
—
i
—
—
—
i
—
—
—
—
ilo
Kristianstads
» .. 1 -
—
—
>2) i
IS) 2
14) 2
1S) 2
16) 2
—
16) 2
>7) 3
—
.8) 4
19) 9
6) i
6) 3
6> i
20) 4
1
In
Malmöhus
> . I -
—
—
—
") 1
1
—
6> 1
—
6) 1
29) 3
80) 4
31) 2
82) 4
32) 6
33) 5
34) p
35) 4
86) 4
12
Hallands
> . -
—
—
—
—
—
—
1
3) 1
—
1
—
—
—
42) 2
1
13
Göteborgs o. Bohus > . !
—
*) i
1
i 14
Älvsborgs
» . 1
—
1
—
3) 1
—
—
_
1
—
*) 1
8) 1
1
3) 1
43) 2
*) 1
4) 2
—
15
Skaraborgs
» • -
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
1
2
2
1
—
1
—
16
Värmlands
»
• i -
17
Örebro
» . . -
«) a
—
1
3) 3
18
Y ästmanlands
» . 1 -
—
1
19
Kopparbergs
» . | -
20
Gävleborgs
> • -
21
Yästernorrlands
2 . 1 -
-
i
—
22
Jämtlairds
> . i -
-
23
Västerbottens
> . -
24
Norrbottens
> . -
-
-
-
—
Summa
1
2
3
i
5
(!
2
C
i
5
9
10
10
20
16
16
5
20
13
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6’5 kvm. gom 7 o. s. v.
—
4) Därav en lärare, som har ett kallrum. — 6) Därav en lärare, som har ett rum utan eldstad. — 6) Läraren har två
har ett rum utan eldstad. — 9) Därav en lärare, som har ett vindsrum utan eldstad. — I0) Därav en lärare, som har två
och en lärare, som har ett kallrum. — 12) Läraren har två kallrum. — 13) Båda lärarna hava vardera två rum med gemensam
eldstad och två rum utan eldstäder, och den andre läraren har två rum utan eldstäder. — 16) Den eue läraren har två
en lärare med ett rum utan eldstad. — 1S) Därav en lärare, som har ett kallrum, och en lärare, som har ett rum utan
20) Därav en lärare, som har två eldstäder, vilka uppvärma vardera två rum, en lärare, som har två ram med gemensam
ene läraren har två rum med gemensam eldstad, och den andre läraren har två rum utan eldstäder. — 22) Därav två lärare
gemensam eldstad och ett rum utan
eldstad.
— 24) Därav tre lärare, som vardera har
ett rum utan eldstad,
och en
lärare,
den andre läraren har ett rum utan
eldstad.
— 27) Därav en lärare, som har två rum
med gemensam eldstad,
och en
lärare,
som har två rum med gemensam eldstad, en lärare, som har två rum utan eldstäder, och en lärare, som har ett rum utan
gemensam eldstad och ett rum utan eldstad. — 31) Den ene läraren har två eldstäder, vilka uppvärma vardera två rum,
utan eldstad, en lärare, som har två ram utan eldstad, och en, som har ett rum utan eldstad. — S3) Därav två lärare med
—
3ä) Därav två lärare med vardera ett rum utan eldstad. — 36) Därav eu lärare, som har två eldstäder, vilka uppvärma
lärare, som har ett vindsrum. — 37) Därav en lärare, som har ett vindsrum utan eldstad, en lärare, som har två rum utan
två lärare med vardera två rum med gemensam eldstad, och en lärare, som har ett rum utan eldstad. — S9) Därav en
värma vardera två rum, en lärare, som har två rum med gemensam eldstad, ett rum utan eldstad, och en lärare, som har
eldstad och ett rum utan eldstad.
— 42)
Den ene läraren har ett kallrum, och den andre läraren har två kallrum. —
vardera ett rum utan eldstad. — 45)
Därav
en lärare, som dessutom har ers. 25 kr.
ruin och kök: ruinmens sammanlagda golvyta 1 kvadratmeter.
Landsbygd.
12I-
1 22-
23.
1 24.
25.
| 26.
27. | 28.
| 29.
| 30.
81.
58
1 59
60
1 01
62
63
64
65
66
67
68
! kvm
I kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm.
kvm.
i
i
i
1
—
3
1
■) i
—
2
9
—
i
|S) 1
i
—
—
—
_
1
—
i
i
1
—
i
3) 1
i
i
—
i
_
—
—
5) 2
—
—
1
—
—
'' —
—
—
—
7) 2
—
_
_
•'') 3
—
i
1
i
2
8) 1
i
9) 2
_
6) 2
—
—
—
—
s) i
1
i
1
1 -
4) 2
“) 3
—
1
1
3) i
3) 1
1
”) 2
4
-*) 4
83) 2
2‘) 6
4) 2
4) 2
4
18) 3
1
25) 2
[35) 4
—
37) 5
38) 3
3», 7
5) 2
38) 7
25) 3
2
4
—
“) 1
—
2
3) 1
1
—
_
3) 1
3) 1
1
9) 2
—
—
_
-
_
s) 1
l -
s) 1
4) 2
3
2
2
2
4) 2
1
1
4
9) 3
2
2
_
2
2
3
| -
4) 2
1
3) 1
2
8) 1
—
—
—
2
—
—
_
1 -
—
—
—
1
—
1
2
_
i -
—
—
—
1
1
—
_
_
1
1 -
3) 1
1
—
1
_
3) 1
_
_ j
1
1
| -
1
—
8) 1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
_
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
—
- 1
—I
—
—
-
—
16
211
24
16
24
13 |
271
12|
13
19
15
32.
69
kvm
83.
70
kvm
34.
35.
71
kvm.
72
kvm
SO.
73
kvm
37. | 38.
74 ! 75
kvm. kvin
33.
76
kvi
''40.
41.
42.
43.144.
77
78
79
80
1 81
. kvm
kvm
kvm
kvm
kvin
i
1
I
1
1
—
i
—
—
1 _
2
—
i
1
_
_
3
3)i
i
—
—
2
4l
—
—
—
9
2
5
—
—
8) 1
5) 4
—
6
—
2
—
1
7
—
—
—
1
1
8;
—
—
—
—
_
9
_
S7) 3
8> 1
6) 2
_
i°
i
2
“) 1
2
1
a
—
i
—
1
—
12I
—
—
—
—
_
13!
3u
i
—
*) 2
—
14
—
—
1
—
15
i
—
—
1
45) 3
16
—
2
—
1
_
17
—
1
3> 1
1
—
18|
—
1
s) 1
2
_
19
i
—
3) 1
—
—
20|
1
—
—
—
—
21
—
—
—
—
—
22l
“j
—
1
23,
24
6!
lö!
9
22 !
11
1
—
2 1
_i o
5) 4 k i
)1
‘) 2
4> 3
3
1
_
s) 2
—
1
—
1
—
—
1
—
2
—
—
—
—
_
—
*) 1
—
_
_
5) 2
2
9
»i 2
26) 2
1
6) 2
2)1
35) 2
4°) g
—
I
4) 2
—
—
—
—
_
_
3)1
—
2
—
3) 1
—
—
—
—
41) 2
—
—
—
_
1
—
1
8i 1
1
1
—
—
—
1
— 1
1
1
1
1
1
—
1
—
6) 2
— 1
—
—
—
—
—!
-1
—
—
—
1
13 |
13
15
9
18
''I I
vindsram, och en lärare/ som bär ett ram Stat SÄ - »fDärav en m l 6 ^
''T cldstad- ~ ”> ^raren
eldstad. - “) Båda lärarna hava vardera två ram utan eldstöder - »iDe/ene läratln
gemensam eldstad,
kallrum, och den andre läraren har ett rum utan eldstad m tvjvärr + * en eneJara™D har två rum med gemensam
som har två kallrum. — 25) Dcärav en lärare som hnr tvS mm
en lariare> som har två rum med
ew“tadar^tt3o)raDäraUvantreellärtaa™ “ “} "h “f gemCnSam
utan^elds^er - ^O^Ärt
ocfden andre läraren bär euTm S, Ä -
ram60
W ^
ISilgilliPfipiSii
Den ene läraren har två ram med gemensam eldstad, och den andre läraren har ett kaTrnm -i^ mTltf/nT hava
21
131873. Lärarelönenåmnden. 2.
162
Tab. 42 a) (forts.). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta fyra rum och kök:
rummens sammanlagda golvyta i kvadratmeter. Landsbygd.
2.|
3
4.
5. |
6. |
7.
8.
9.
10.|
11 1
12.
13.
14.
15 |
16.
17.
18.
19.
20.
21
22. ||
ce
tv
CO
ce
ce
CO
CO
CD
CD
CD
CD
CD
CD
t-4
t—4
bD
° id
oo
o»
05
GC
CD
IV is
o
bo
pr ce
pr o
O
al
pr
pr
PT
<
pr
<
pr
<
pr
<
pr
<
pr
<
pr
<
pr
<
s 1
pr
<
pr
<
pr
<
pr
pr
pr
<
< i
B L
< i
B »L
pr
o
g H
g
B
B
B
3
3
B
s
3
■ o*
B
g
B
r
B
3
CD
CD
B
1
1
1
|
Öl
1
1
—
—
—
—
1
_
2)1
_
i
—
—
—
—
—
i
—
—
—
3)2
4)1
—
—
1
_
1
_
_
—
—
—
—
—
—
i
—
—
5)1
—
—
—
1
1
_
_
_
1
1
6)1
—
i
—
—
—
—
7)1
—
—
8)i
1
—
—
—
—
—
—
—
9)1
—
—
—
i
—
1
10)1
n)l
—
—
1
1
1
_
1
_
_
1
—
—
12)1
—
—
—
—
—
—
—
—
1
2
2
16)1
—
1
U)1
1
—
—
—
i
13)2
—
14)2
—
1
—
—
16)1
1
—
_
i
_
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
1
1
1
1
1
—
—
—
2)1
—
—
—
17)1
i
—
_
_
_
1
1
1
_
_
3
_
1
—
2
—
—
i
1
—
18)2
—
—
—
2)1
15)1
1
—
—
—
1
,9)2
—
—
—
i
1
—
20)1
öi
2>)i
15)1
2
_
_
_
1
—
—
i
—
1
—
—
—
22)1
_
23)2
1
_
23)2
,4)2
25)1
26)1
2)i
—
1
27 )2
1
_
1
28)1
i
i
—
29)1
30)1
—
1
51)1
i
—
i 1
1
1
32)1
—
33)1
34)1
i
1
7
1 «
12 8 (
>1 4
| 7
1 b
| 7
| (
1 11
4
3 4
1 «
| 4
1 3; 10
9
1 i
3
23.
Summa
lärare.
Stockholms
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
Gottlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs och Bohm
Älvsborgs
Skaraborgs
Värmlands
Örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
Västernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens
län
Summa
18
17
13
25*
23
23
35
18
24
5)4
108
22
8
45
37
34
23
10
17
27
15*
5
8
3
665)
Anm Endast hela tal hava räknats, pä sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm. som 7 o. s. v.
it Rummens golvyta är uppgiven till 113 kvm. — 2) Ett av rummen är kallrum. — 3) Darav en lärare, vilkens rumsgolvyta
är uppgiven till 104 kvm., och en lärare, vilkens rumsgolvyta är uppgiven till 105 kvm. — ) Rummens golvyta ar “PP|lv®n
till 114 kvm — 6) Rummens golvyta är uppgiven till 105 kvm. — 6) Rummens golvyta är uppgiven till 9o kvm. ) Rummens
golvyta är uppgiven till 104 kvm. — 8) Rummens golvyta är uppgiven till 140 kvm — ) Rummens golvyta ar uppgiven
till ^94 kvm, ett av rummen är kallrum. — 10) Rummens golvyta är uppgiven till 109 kvm. ) Rummens golvyta
är uppgiven till 115 kvm. — 12) Läraren har två rum utan eldstäder. — >3) Den ene läraren liar ett vindsrum utan eldstad,
och den andre läraren har två rum med gemensam eldstad. — u) Den ena bostadens golvyta är uppgiven till 92 kvm ett
av rummen är kallrum, och den andra bostadens golvyta är uppgiven till 94 kvm. — “) Ett.av rummen ar utan eldstad
i») Rummens golvyta är uppgiven till 112 kvm. — ,7) Rummens golvyta är uppgiven till 93 kvm. — ) Den ena bostaden,
golvyta är uppgiven till .107 kvm., den andra bostadens golvyta är uppgiven till 10b kvm. —
) Den ®na b“stad“s
är uppo-iven till 92 kvm. med ett av rummen utan eldstad, den andra bostadens golvyta ar uppgiven till 9o kvm ) Rum
mens golvyta är uppgiven till 110 kvm., ett av rummen är utan eldstad. — 21) Rummens golvyta ar uppgiven till 128 kvm.
- ») Rummens gol vyta är uppgiven till 130 kvm. - 23) Därav en lärare, som har ett kallrum - **) Den ena bostadens golvyta
är uppgiven till 94 kvm., och den andre lärarens golvyta är uppgiven till 95 kvm. — 2o) Rummens golvyta ar uppgiven
106 kvm. — 26) Rummens golvyta är uppgiven till 110 kvm. — 27) Därav en lärare, som har ett rum utan eldstad.
till
33)1 Rummens* golvyta*är uppgiven till 94 kvm.° — 29) Rummens golvyta är uppgiven till 104 kvm. — 30) Rummens golvyta
är uppfiven till 111 kvm. — 31) Rummens golvyta är uppgiven till 117 kvm. — 32) Rummens_golvyta ar uppgiven till
I t ö
.1.1
liv TV
---------1 ____X« Äm
+411
93 kvm., ett av rummen är utan eldstad,
given till 116 kvm.
33) Rummens golvyta är uppgiven till 103 kvm. — 34) Rummens golvyta är upp
-
Tab. 42 a) (forts.). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta fyra rum
och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvadratmeter. Städer.
1.
~ 2
3.
4.
6
6.
7.
8.
1 9-
10
11
,| 12
■|i»
. 14
15
. 16.1 17
,| 18
19
20
21
22.11
23.
U''
ce
eu
o
ca
Oi
to
Öl
Öl
—j
o
to
^1
o«
•^1
ce
O
ce
to
•gä
ce
Ci
OO
co
CD
°
CD
1 05
oo
b-1
O
h-*
O
t—1
ro
j
~
L ä n.
PT
B
pr
B
pr
<
B
B
pr
<
B
pr
B
pr
**
B
pr
o
pr
<
B
pr
B
pr
2
| pr
1 R
pr
B
pr
<
a
pr
pr
◄
b
pr
<
B
pr
-1
B
pr
<
B
pr
<
B
to
pr
◄
B
Summa |
lärare. 1
Stockholms stad .
Stockholms
län
1
—
1 1
Uppsala
>
—
|
_
I Södermanlands
-
—
—
—
—
—
—
i
—
—
i
2
| Östergötlands
>
—
—
—
-
—
—
—
—
i
—
—
_
_
_
_
i
2
j Jönköpings
>
i
—
i
2
Kronobergs
>
j Kalmar
>
—
—
—
_
_
_
_
i
i
o
Gottlands
>
—
| Blekinge
>
Kristianstads
>
—
_
Malmöhus
>
—
i
Öl
—
—
i
—
—
—
—
_
_
i
i
i
Öl
i
i
!)
Hallands
>
i
2
Göteborgs och Bohus
»
i
| Alvsborgs
.
Skaraborgs
>
—
—
—
—
—
—
i
Öl
2
Värmlands
.
—
i Örebro
>
—
i Västmanlands
>
1 Kopparbergs
i Gävleborgs
>
— i
i
—
1 Västernorrlands
! Jämtlands
—
Västerbottens
>
1
_
Norrbottens
»
1
-
|
i
|
1
Summa
11
i|
it
11
i|
it
it
it
4|
11
it
i|
it
11
i!
2|
it
it
it
i|
i It
25
Anm. Endast hela tal hava räknats på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm. som
■ T- ) ktt mm utan eldstad. — 2) Ett av rummen är vindsrum.
164
Tab. 42 b). Ds ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta
Län.
1 2.
3.
|
4.
5.
|
6.
7.
|
8.
9.
10.
6
7
8 1
9
10
11
12
13
j 6 kvm.
kvm. 1
kvm.
kvm. |
1
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
1
I
1
1 j
1 1
1 :
2 !
r* i
O 1
2
! b 1
_
—
—
1 |
—
2 1
i
1 ''
—
—
1
O
O
1
— i
3
_
_
—
1
2
1
3 !
5
— !
1
*)1
3
2
1
4
_
—
1
1
—
4
1
1
_
3
2
4
4
2
2 i
_
—
1
4
2
2
2
_
i
3
2
4
2
2
_ i
3) 2
2
5
5
9
10
12
12
10
1
i
7
8
17
12
o) 22
8
—
1
2
6
1
4
_
1
1
—
2
1
—
_
_
i
1
4
2
7
3
_
i
i
1
2
3
7
3
_
—
—
3
1
i
! 1
_
i
i
—
1
1
2
1
_
—
—
—
—
1
—
2
1 2
_
—
—
—
—
—
_
_
_
2
■ -
1
1
—
—
—
—
. -
*
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
| -
_
—
1 —
—
—
—
1 —
—
a
3 |
&
1 10
24
|
31
1 67
|
58
1
75
I 51
21
3]
4j
5
6
7
j 8
! 9
ilo
11
12
13
14
15
,16
117
; 18
19
120
21
j 22
123
24
25
2 G
ena
ena
till
tvä
till
Stockholms stad . .
Stockholms
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronoborgs
Kalmar
Gottlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs och Bohus
Älvsborgs
Skaraborgs
Värmlands
Örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
Västernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens
län
Samma
30 kvm.
fyra rum och kök; kökets golvyta i kvadratmeter, lida rikd.
1 " 11.
12.
13. ‘
1
14-
15.
16.
1
17-
| 18.
19.
20.
21.
| 22.
| 28.
14
| kvm.
15
kvm.
16
i kvm.
17
kvm.
1
18
kvm.
19
| kvm.
20
kvm.
21
1 kvm.
1
22
kvm.
23
kvm.
24
kvm.
1
25 kvm
lock mer
Summa
lärare.
—
1
—
!
|
1
: l
1
2
| 1
i 1
1
1
1
1
—
—
__
_
I!)
1 9
2
1
2
1 —
1 2
1
1
—
1
—
1
-) 1
17
j 3
—
1
—
1
4
—
—
'' * -
_
_
4
6
1
j
2
1
4
i 2 \
1
—
—
3)2
31
2
1
4
1
1
5)4
__
1
—
—
6) 2
28
0
2
5
3
1
1
1
—
-
—
2
_
7) 2
23
4
i
4
2
4
1
—
1
—
2
_
37
8
2
i
1
2
1
—
—
—
—
—
—
—
18
9
4
4
—
—
—
1
—
1
—
—
—
_
24
10
ii
3
6
2
1
1
2
1
—
_
_
91
11
j 10
8
10
2
4
1
4
—
—
—
10) 2
117
12
; 6
—
3
—
1
-
—
—
—
—
_
24
18
i
1
1
1
—
—
—
—
—
—
9
14
4
5
4
—
4
3
5
1
—
1
1
_
45
IT)
J
2
6
—
3
1
3
—
1
_
_
39
ir,
1
2
1
—
7
1
3
8
—
—
”) 5
34
17
1
2 i
4
—
2
2
1
2
1
1 1
—
12, x
24
18
3
- 1
—
2
1
1
2
9
_ |
—
_
16 |
!9
2
1
2 !
—
1
5
1
2 !
i
—
1
1
13) l
17
201
3
1
1
6
3
1
1 j
i
—
2
—
14) 4
27
21 i
1
1 j
O
O
—
4
O
O
O
I
o
—
_ i
1 ;
1
19
22
- |
—
—
2
—
— I
—
_ |
— 1
—
lä) 3
5
23
1
—
2
—
1 1
— i
i
1 1
—
”) 2
8
24 j
~ 1
1
l
—
1 1
— 1
- 1
—
1 1
4
251
71 |
46 |
57 |
23 |
57 |
27 |
27 |
17 |
8 |
11 |
6 |
25 |
694
>oj
7 ° J-J- ~ ’) kökets golvyta uppgiven till 5 kvm. — 2) Kökets golvyta uppgiven till 31 kvm — »1 Den
WKäiW *
bostad ens kok 26 kvm., den andras 27 kvm. — 7) Vardera kökets golvyta 25 kvm — ») Don
yta^ppgiven tm 25 kvm'' “lA l ^n1bo^*d’ vars ^olT-ytn är u lofven till 25 kvm.'', eu till 27 kvm . en
till
6 “ ro » i ~
) Darav tvä, bostäder som vardera bar kökets golvyta uppgiven till 25 kvm ''och
till 2o kvm., eu till 28 kvm. oeh eu till SO kvm. - «) Den ena bostadens kök uppgivetTill25 kvmfdenldras
166
Tab. 42 b) (forts.). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta fyra rum
onh kök: kökets erolvyta i kvadratmeter. Landsbygd.
Län.
.
. 1
8. |
4.
B.
6.
7.1
8.
9.
10-1
lt.| 12.
13.|
14-1
15.
16 |
17.|
18.
19.
20.
21.
22. |
23. i
Under
05
pr
◄
B
7 kvm.
8 kvm.
! 9 kvm.
10 kvm.
—
11 kvm.
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
17 kvm.
CO
pr
<
g
19 kvm.
20 kvm.
21 kvm.
tO
to
pr
<
g
to
OJ
pr
<
B
24 kvm.
25 kvm.
och mer.
Summa
lärare.
1
1
1
1
2
3
2
1
2
1
1
_
i
i
—
1
—
—
—
18
1
1
_
2
1
2
1
2
—
t>
i
i
1
i
—
1
’) 1
17
i
_
_
_
3
1
—
3
—
1
—
—
4
j
13
_
_
_
1
2
1
3
4
6
1
2
1
•
ö
;
2
1
—
—
—
—
s) 2
29
1
4)1
3
2
1
3
2
1
,3
1
1
8) 4
—
i
—
-
•) 2
26
_
_
_
1
1
_
4
—
2
5
3
1
1
1
—
—
—
2
—
T) 2
23
_
i
____
3
2
4
4
2
2
4
1
3
2
4
1
—
—
i
—
1
—
35
_
_
_
—
1
4
2
2
2
2
1
1 1
2
1
—
-
—
—
—
—
—
18
_
_
1
3
2
4
2
2
—
4
4
_
—
1
—
1
—
—
—
—
24
2
2
5
5
9
10
12
12
10
11
3
6
2
1
1
2
—
i
—
—
—
94
1
1
7
8
14
10
°)19
8
10
8
10
2
4
1
4
—
—
—
10) 1
108
_
_
_
1
2
6
1
4
5
2
—
—
—
—
—
22
_
_
_
1
1
_
2
1
—
i
1
1
8
_
1
1
4
2
7
2
4
g
4
—
o
i 5
1
1
1
—
45
1
1
1
1
3
6
3
g
2 6
—
3
1 3
1 -
—
1
—
—
37
_
O
O
1
1
1
1
! 1
—
7| 1
1 3
8
-
—
—
n) 5
31
1
_
1
1
2
1
1
2 4
2 2| 1
2
1 i
1
IS) 4
23
1
2
2
3 -
1
-i -
2
i
1
2
2
16
i 2 -
1
5
1 2
1
1
1
10) J
1 17
9
1
1
S 1
1
6
3 1
1
1
—
2
_
13) 4
27
i| ii a
1
3 t
-
1
19
2 -
- -
14) a
5
1 ~
9 —
-
-
J
-15) 2
8
I
-1
-
_|
M -
-1 -
-
‘i —
1
3
8
1
24! 31
51
71
41
7
1 44| 5
il 2:
551 2
?| 2’
11
! *
ii] &| 24| m
Stockholms
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
Gottlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs o. Bohus
Älvsborgs
Skaraborgs
Värmlands
Örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
V ästernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
I Norrbottens
län
Summa
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t ex 6-2 kvm. räknats som 6
J
ta
Cä;
nsi -»>»«. käs
i SÄ’ !taÄ»TAM s Är-Td£ » Ä
a asaÄJtts- •;? åt ä; åt
ä- «
25 kvm., det andra till 30 kvm.
1(57
Tab. 42 b) (forts.). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta fyra
rum och kök: kökets golvyta i kvadratmeter. Studcr.
1.
1 2.
3.
4.
1 5-
(i.
1 7.
8.
i 9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
Ij ä n.
7
9
10
1
11
12
13
14
15
16
17
18
24
25
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
lärare.
Stockholms stad .
-
—
—
_
_
j Stockholms
län
—
—
—
—
—
—
—
—
| —
_
1
_
1
Uppsala
-
—
—
—
—
—
_
_
_
_
Södermanlands
*
—
1
—
—
—
—
_
_
_
1
2
Östergötlands
>
-
—
—
—
—
1
_
_
_
_
1
2 i
Jönköpings
»
—
—
—
—
—
1
_
_
1
9 i
Kronobergs
>
—
—
_ i
Kalmar
t
—
—
—
—
—
—
—
—
1
_
_
1
2 !
j Gottlands
>
_
—
—
—
_
_
■
j Blekinge
—
—
_
_
j Kristianstads
>
_
—
—
_
| Malmöhus
>
—
3
2
3
—
_
_
_
1
9
i Hallands
>
-
—
—
—
—
—
1
_
1
_
0
Göteborgs o. Bohus
>
—
—
—
—
—
—
—
1
_
_
_
_
1
| Alvsborgs
>
—
—
—
—
—
_
_
_
_
{ .Skaraborgs
>
—
—
1
—
1
2 1
! Värmlands
,
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
Örebro
>
1
—
-
—
—
—
—
_
_
_
_
1
1 Västmanlands
>
—
—
—
—
_
_
_
_
Kopparbergs
>
—
—
—
Gävleborgs
>
—
—
—
—
_
V ästernorrlands
V
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
Jämtlands
>
—
—
—
—
_
_
_
Västerbottens
>
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
1
Norrbottens
>
1
—
—
—
—
— 1
—
1
-
—
—
—
1
Summa
1 |
1
4
2
4!
0 |
1
2
3 1
1 |
2 |
1 |
■ !!
25
\
168
Tab. 43 a). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta
Hela
1
1- 1
2.
3.
4. | 6. |
6.
7.
8. |
9.
10. | 11.
12.
13.
14.
15. | 16. j 17.
18. | 19.
20.
21. !
-
1
L ä n.
i
55 kvm.
56 kvm.
61 kvm.
62 kvm.
63 kvin.
64 kvm.
65 kvm.
66 kvm.
68 kvm.
69 kvm.
o
tf
<
B
71 kvm.
72 kvm.
73 kvm.
74 kvm.
75 kvm.
76 kvm.
77 kvm.
79 kvm.
ce
O !
5 j
3 1
1
Stockholms stad . . j
H
Stockholms
län j
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
■)2
—
1
—
1
—
—
1
i3
Uppsala
>
4
Södermanlands
»
a)l
5
Östergötlands
>
—
—
—
—
—
—
—
—
i 6
Jönköpings
»
i "
Kronobergs
>
i 8
Kalmar
>
9
Gottlands
»
10
Blekinge/
>
11
Kristianstads
»
—
—
—
—
")1
1
1
—
—
—
ia)i
—
—
1
1S)1
S)1
—
—
“)2
12
Malmöhus
>
—
—
—
—
M)1
—
15)1
»)1
—
—
—
9)1
—
“)1
_
—
—
9)1
<0)1 i
i 13
Hallands
>
14
Göteb. o. Bohus »
—
—
—
“)1
—
—
—
—
—
9)1
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
15
Älvsborgs
>
3)1
8)1
16
Skaraborgs
>
—
—
9)1
—
—
—
—
—
1
—
i
—
1
—
12)1
17
Värmlands
>
1
—
18
Örebro
>
—
1
19
Västmanlands
>
—
;20
Kopparbergs
>
21
Gävleborgs
»
22
Yästernorrlands >
-
23
J ämtlands
>
24
Västerbottens
>
;
125
Norrbottens
>
26
Summa
1
| 1
| 1
1
2
1 3
'' 3
1
2
| 3
3
^ 1
1 3
1 2
1 3
4
| 3
| g
2
5
Anm. 1. Samtliga i tabellen upptagne lärare, med undantag av de i noterna särskilt anmärkta, äro anis
och 6''6 kvm. som 7 o. s. v. — 7) Därav en lärare, som har ett rum utan eldstad. — s) Ett av rummen kall101
kvm. — 6) Därav en lärare, vars ena rum är kallrum. — 7) Rummens golvyta 107 kvm. — 8) Ett av rumstäder.
— l2) Ett av rummen är vindsrum och saknar eldstad. — 1S) Två rum hava gemensam eldstad. ) Den
städer. — le) Denne lärare är anställd i stad. — 17) Två av rummen äro vindsrum. — 18) Ett av rummen är
golvytor äro uppgivna till 109 kvm.. — n) Rummens golvytor 104 kvm. — 21) Rummens golvytor 93 kvm. —
s®) Rummens golvytor 101 kvm.
fem rum och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvadratmeter.
riket.
! 22.
28.
24.
25. | 20.
27.
28.
29.
80.
31.
32.
83.
34.
85.
36.
37.
38.
39.
40.
41.
42.
43.
44.
45.||
40.
81 kvm.
82 kvm.
83 kvm.
84 kvm.
85 kvm.
86 k vin.
87 kvm.
89 kvm.
90 kvm.
91 kvm.
92 kvm.
ce
r
CD
sr
g
CD
CD
pr
<
a
66
100-109
kvm.
; 110 kvm.
114 kvm.
116 kvm.
118 kvm.
IS
o
pr
B
H-
fO
pr
<
B
125 kvm.
! 126 kvm.
1
»''C
o
pr
<
B
Summa
lärare.
*)1
1
*)1
4)i
6)i
10
1
2
1
2
4
3
4
—
—
—
8) 2
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
7)i
—
—
—
8) 1
—
—
—
—
_
5
5
—
i
0
3
7
1
4
3
—
9
2)i
2
10
*)1
9)1
12
11
—
17)1
—
16)1
—
U)1
—
—
—
—
1
—
—
17)1
—
—
—
—
—
—
—
-
—
—
12
12
’)1
3
13
3
14
6
15
6
IS
2
17
5
18
‘>1
3
19
un
16)1
—
4
20
—
16)1
1
i
4
21
°) 1
2
22
—
1
—
—
i
23
—
24
l°)l
i
25
1
O
til
2
4
2
2
1
1
3
1
1
4
2
1
9
3
1
1
1
1
i
1
1
i
95
26l
ställda å landsbygden. — Anm. 2. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som
rum. — s) Halva bostaden utgöres av klockarebostad. — 4) Rummens golvyta 97 kvm. — 6) Rummens golvyta
men utgöres av en hall. — 9) Ett rum utan eldstad. — 10) Rummens golvytor 91 kvm. — u) Två rum utan eldene
läraren har ett rum utan eldstad och den andre läraren har två rum utan eldstäder — 15) Tre rum utan eldvindsrum
och två rum sakna eldstäder. — I9) Därav en, varg golvytor äro upptagna till 108 kvm., två, vilkas
ss) Rummens golvytor 106 kvm. — *3) Rummens golvytor 96 kvm. — 2‘) Rummens golvytor 102 kvm. —
22—131873. Lärarelönenämnden. 2.
170
Tab. 43 b). De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta fem rnm och
kök: kökets golvyta i kvadratmeter. Hela riket.
1-
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
li.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
Län.
6 kvm.
7 kvm.
8 kvm.
9 kvm.
10 kvm.
11 kvm.
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
17 kvm.
18 kvm.
19 kvm.
20 kvm. -
21 kvm.
22 kvm.
23 kvm.
24 kvm.
25 kvm.
28 kvm.
och mer.
Summa
lärare.
Stockholms stad . .
—
Stockholms
län
—
—
—
—
—
1
4
—
—
1
2
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
10
Uppsala
2>
1
Öl
2
Södermanlands
»
—
—
—
—
—
—
1
—
—
1
—
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
4
Östergötlands
>
—
—
—
1
—
—
1
—
—
1
—
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
5
Jönköpings
»
1
1
Kronobergs
—
—
—
—
1
—
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
3
Kalmar
>
—
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
4
Gottlands
>
—
Blekinge
2
2
Kristianstads
>
1
—
2
—
—
3
1
1
1
1
—
—
1
—
—
1
—
—
—
—
—
12
Malmöhus
>
1
—
—
—
—
2
1
5
—
—
—
—
1
1
1
12
Hallands
>
—
1
1
—
1
3
Göteborgs och Bohus
—
—
1
—
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
Älvsborgs
>
—
—
—
—
—
1
1
—
1
—
2
—
—
—
1
—
—
—
6
Skaraborgs
i
—
—
2
—
1
—
—
—
1
1
—
1
—
—
—
—
—
6
Värmlands
:
1
1
2
Örebro
)
—
—
—
—
2
—
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
Öl
5
Västmanlands
•
2
1
3
Kopparbergs
■
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
—
—
—
3)1
—
1
—
—
—
4
Gävleborgs
>
3
1
{ 4
Västernorrlands
I
1
1
—
; 2
Jämtlands
1
1
Västerbottens
>
—
Norrbottens
»
-
1
—
—
1
Summa
2
1
4
3
4
7
12
8
5
6
9! 5
8
3
,
*>
1
3
2
1
1
2
| 95
Anm. 1. Samtliga i tabellen upptagna lärare, med undantag ay de i noterna särskilt anförda, äro anställda å
landsbygden. — Anm. 2. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6’2 kvm. räknats som 6 och 6 5
kvm. som 7 o. s. v. —• *) Rummens golvytor äro uppgivna till 36 kvm. — s) Rummens golvytor äro uppgivna till
28 kvm. — 5) Läraren har två kök, det andra 17 kvm.
171
Tab. 44. De ordinarie folkskollärarnas bostäder, som omfatta sex eller sju rum
och kök: rummens och kökets golvyta i kvadratmeter. Hela riket.
>•
2.
:i.
A
5.
6
7-
8-
it.
10.| 11.| 12 | 18.
14.
15.
io.
17.| 18.| 19.| 20.| 21.
22. |
L ä n.
It u m
mena
golvyta.
Summa
lärare.
Kökets golvyta.
Summa
lärare.
78 kvm.
80 kvm.
Cfc
pr
<
3
88
pr
<
B
91 kvm.
92 kvm.
101 kvm.
104 kvm.
106 kvm.
H-4
t©
pr
<
a
; 115 kvm.
-4
pr
<
B
o »-*1
-> M
pr o
3
r* 3
O
pr
<
B
13 kvm.
pr
B
16 kvm.
18 kvm.
20 kvm.
Stockholms stad . .
—
—
-
-
—
- j
Stockholms
län
-
_
—
—
—
1
_
-
__
>)i
—
_
2
—
—
2
—
—
—
2
Uppsala
>
—
Södermanlands
1
—
—
—
_
_
1
—
—
—
—
2
—
1
i
—
—
—
2
Östergötlands
>
2) 2
2
—
—
—
1
—
1
2
Jönköpings
>
—
3>i
_
i
—
3)1
—
—
—
—
1
Kronobergs
>
—
—
Kalmar
»
—
Gottlands
—
Blekinge
>
—
—
—
—
—
—
—
-
—
4)1
—
i
—
—
—
1
—
—
1
Kristianstads
*
—
—
—
sn
—
—
—
—
—
—
—
—
- 1
—
—
—
1
—
—
1
Malmöhus
>
—
—
—
3)i
—
—
-
—
*)1
—
—
—
f>
- I
i
—
—
—
1
_
0
éd
Hallands
>
—
-
-
—
Göteborgs och Bohus
-
—
Älvsborgs
>
—
il
1
—
Skaraborgs
>
—
6) 1
—
S)1
—
—
—
—
—
—
—
—
2
i
3)1
—
—
—
2
Värmlands
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
i
—
—
1
Örebro
>
—
—
—
—
—
3)1
—
—
—
—
—
—
1
—
—
a)i
—
—
1
Västmanlands
>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
7)1
1
—
—
—
—
1
—
1
Kopparbergs
5
8)1
1
—
—
—
1
—
—
1
Gävleborgs
>
Västernorrlands
*
—
Jämtlands
>
—
—
Västerbottens
>
—
—
1
_
—
—
—
—
1
—
1
—
—
1
Norrbottens
>
-
-
-
—
—
1 -
Summa
1
1
i
2
1
2
1
1
1
i
1
i
4
18
o
4 5
4
2 3
is
Amu. 1. Samtliga dessa lärare, med undantag av de i noterna särskilt anmärkta, äro anställda ä landsbygden
samt åtnjuta bostad om sex ruin och kök. — Anm. 2. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att 6 2 kvm.
räknats som 6 och 6''5 kvm. som 7 o. s. v. — 4) Ett av rummen kallrum. — 2) Den ena bostadens golvytor äro
uppgivna till 127 kvm. och den andras till 168 kvm. — s) Åtnjuter bostad om 7 rum och kök. — 4) Denne lärare
är anställd i stad. — 6) Ett av rummen utan eldstad. — 6) Därav ett vindsrum. — ,) Rummens golvytor äro uppgivna
till 129 kvm. — *) Rummens golvytor äro uppgivna till 120 kvm.
Tab. 45 a). De ordinarie folkskollärarinnornas bostäder, som. omfatta ett rum och
kök: rummets golvyta i kvm. Hela riket.
1.
2,
3.
4.
?«•
6.
8.''
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
L a n.
8 kvm.
9 kvm.
10 kvm.
11 kvm.
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
17 kvm
18 kvm.
19 kvm.
bL
o
pr
<
pr
B
22 kvm.
23 kvm.
bo
o-
pr
<
B
25 kvm.
to
05
pr
<
.3
27 kvm.
28 kvm
och mer.
Summa
lära-
rinnor.
Stockholms stad .
Stockholms
län
—
—
—
1
l) 1
1
2) 2
3)1
2
2
—
*)2
i
—
1
6) 2
_
*) 1
_
1
7) 2
20
Uppsala
>
1
1
1
3
Södermanlands
1»
—
—
_
—
—
—
1
1
_
3) 1
_
8) 2
i
_
_
_
__
G
Östergötlands
>
2
Jönköpings
»
-1
2
Kronobergs
»
Kalmar
5
i
Gottlands
»
i
Blekinge
Kristianstads
>
-
2
Malmöhus
5
10)1
i
Hallands
ll)l
s) i
2
Göteborgs o. Bohus
»
—
—
—
—
—
—
1
12)2
_
2
_
1!)2
_
_
._
_
_
_
_
7
Älvsborgs
>
—
—
1
—
—
*) 1
3)1
—
3)1
—
—
—
—
_
—
—
_
1
_
_
_
5
Skaraborgs
2
Värmlands
»
")1
1
3) 1
—
—
1
—
—
u)4
1
1
—
2
—
—
—
—
1
_
_
“)1
14
Örebro
»
—
—
—
—
—
—
—
■0)1
1
—
3) 1
—
—
—
3) 1
1
—
_
_
_
17)1
6
Västmanlands
.-
—
—
—
1
—
—
—
_
1
18)2
•9)i
2
_
_
_
1
_
_
20^2
10
Kopparbergs
>
_
—
3) 1
3) 1
—
—
—
—
3) 1
—
—
—
—
*i)i
—
_
_
4
Gävleborgs
>
—
_
3)1
—
—
3)1
2
8) 2
51)1
—
si)i
53)1
—
—
2
—
—
*) 1
1
54)1
14
Västernorriands
1
—
3)1
”) 2
1
25 )3
3) i
i6)5
3) i
—
—
3’)1
27)1
3) 1
1
28)2
21
Jämtlands
—
—
—
—
19 )2
—
—
2
1
—
—
.30)1
_
s) 2
_
_
_
8
Västerbottens
*
—
3)1
—
—
—
—
“)1
—
8) 2
—
31)7
_
4 3
1
1
_
_
_
32)1G
Norrbottens
»
1
2
3
Summa
1
1
4
2
7
5
7
9
15
13
12
10
25
2
7
«
-f
6
2
3
9
150
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom 6 och 6''5 kvm. såsom
7 o. s. v. — *) Dessutom ers. 150 kr. — 2) Därav en dessutom ers. 30 kr. och en 50 kr. — *) Dessutom ers. 50 kr. —
4) Därav en dessutom ers. 100 kr. —• 6) Därav en dessutom ers. 75 kr. — e) Dessutom ers. 200 kr. — 7) Den ena lärarinnans
rum 28 kvm. och den andras 29 kvm. — 8) Därav en dessutom ers. 50 kr. — 9) Har endast ett rum utan kök
men åtnjuter ers. för köket med 30 kr. — *°) Dessutom ers. 90 kr. — ll) Dessutom ers. 100 kr. — ls) Därav en, som
åtnjuter endast del i kök. — ls) Har endast ett rum utan kök men åtnjuter ers. för köket med 50 kr. — I4) Därav en
dessutom ers. 50 kr., en 55 kr. och en 125 kr. — n) Har endast ett rum om 28 kvm. utan kök men åtnjuter ers.
för köket med 50 kr. — 16) Dessutom ers. 40 kr. — 17) Lärarinnans rum 30 kvm.; dessutom ersättning 30 kr. —
1S) Darav en dessutom ers.o 30 kr. — 19) Dessutom ers. 30 kr. -— 20) Lärarinnornas rum 31 kvm. vardera. — 21) Dessutom
ers. 60 kr. — 22) Åtnjuter endast del i kök. — 21) Dessutom ers. 75 kr. — 24) Rummets golvyta 28 kvm. —
2“) Därav eu dessutom ers. 50 kr. och två 100 kr. vardera — 26) Därav en dessutom ers. 150 kr. och tre 50 kr. för
var och en.^— 27) Dessutom ers. 70 kr. ■— 28) Lärarinnornas rum uppgivna till 28 kvm. var; vardera lärarinna har dessutom.
ers. 50 kr. — 29) Därav en dessutom ers. 50 kr. och en 75 kr. — so) Dessutom ers. 104 kr. — 31) Därav en
dessutom ers. 50 kr. och en 100 kr. — 32) Dessutom en iärta. som har endast kök samt dessutom ers. för rum med
30 kr.
Tab. 45 a) (forts.). De ordinarie folkskollärarinnornas bostäder, som omfatta ett
rum och kök: rummets golvyta i kvm. Landsbygd.
1.
L it n.
•2. | 8.
4*
5.
6.
7*
8.
9.
10.
It.
12.
18.
Tf.
fö.
16.
17.
18.
19.
20.
■21.
22.
23.
8 kvm.
9 kvm.
10 kvin.
11 kvm.
12 kvm.
13 kvm.
34 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
IT kvm.
18 kvm.
5
<
p
•UIA^i 0g
21 kvm.
l 22 kvm.
23 kvm.
tc
4-
fr?
3
•
25 kvm.
26 kvm.
-4
pr
a
28 kvm
och mer.
Samma 1
lära-  rinnor.
Stockholms
län
_
1
ii i
1
2)2
3) 1
o
1
l
1
_
1
*) 2
6) 1
i
»I 2
18
Uppsala
>
1
1
i
—
—
—
3
Södermanlands
>
1
—
3) 1
—
■) 2
1
_
_
_
—
_
_
5
Östergötlands
4
—
—
—
_
i
—
—
.....
—
1
_
__
_
_
_
2
Jönköpings
—
—
—
—
—
—
~
1
—
_
_
—
1
—
—
_
_
_
_
o
Kronobergs
i
—
—
—
—
_
_
_
_
_
_
_
Kalmar
--
—
—
—
_
—
_
_
_
1
_
_
_
_
_
_
_
_
__
i
Gottlands
>
•) 1
i
Blekinge
—
.__
Kristianstads
tf
—
2
2
Malmöhus
>
9) 1
1
Hallands
3) 1
1 1
Göteborgs o. Bohus
—
—
—
—
—
—
-
1
10 )2
_
2
_
I0)2
_
_
_
_
_
_
_
4
Alvsborgs
>
—
—
i
—
—
3) 1
3) 1
3) 1
—
—
—
—
—
—
—
_
1
_
_
_
5
Skaraborgs
»
—
i
1
Värmlands
>
“)1
1
3) i
—
—
1
''-
>2)4
1
1
_
2
—
—
—
1
_
_
13)1
14
Örebro
—
—
—
—
—
ii)l
1
3) 1
_
—
_
a) 1
3
_
_
_
—
15)1
6
Västmanlands
>
—
—
—
—
i
—
_
—
_
1
icw
n)l
2-
—
_
_
1
_
_
18)2
10
Kopparbergs
>
—
—
—
3) 1
•)i
—
—
—
—
3) 1
—
—
—
—
19)1
—
—
4
Gävleborgs
>
—
—
3>i
—
3) 1
2
7) 2
_
19)1
—
—
—
—
—
2
—
_
s) 1
i
20)1
12
Västernorrlands
*
1
—
3) 1
21)1
1
«2)3
3) 1
2S)5!3) 1
—
—
74)1
24)j
3) 3
i
2Ö)2
20
Jämtlands
>
—
—
—
—
20 $
—
—
—
2
1
-
—
27)1
_
4) 2
_
_
_
8
Västerbottens
)
—
—
s) i
—
—
—
—
“)3
7)2
—
—
S8)7
—
S9)3
1
1
—
_
— i
39)1<>
Norrbottens
>
-
1
2
-
3
Summa
1
1
4
2
7
5
5
9
14
12
12
8
23
2
7
6
4 6
2
3
9
142
Anm. 1.
Endast
hela tal hava räknats, på sådant sätt
att t. ex.
6''2 kvm. räknas såsom 6 och o''5 kvm.
såsom 7 o. s. v.
Anm.
2. För städerna är ingen särskild tabell
uppgjord,
då endast 8 folkskollärarinnor i städer
åtnjuta 1 ram och kök. För 2 av dessa (i Stockholms län) uppgår rummets golvyta till respektive 17 och 19 kvm.:
den senare har dessutom ers. 100 kr.; för 1 (Södermanlands län), till 14 kvm.; för 1 (i Hallands län) till 14 kvm.;
hon har dessutom ers. 100 kr.; för 1 (i Skaraborgs län), som åtnjuter endast rum utan kök, till 20 kvm. dessutom
ersättning för köket med 50 kr.; för 2 (i Gävleborgs län) till respektive 19 kvm. med del i kök samt 20 kvm.
och dessutom ers. 75 kr.; för 1 (i Västernorrlands län) till 16 kvm. — 7 8) Dessutom ers. 150 kr. — 2) Därav en dess
utom
ers. 30 kr.
och en
50 kr. — 3) Dessutom ers. 50 kr. —
4) Därav
en dessutom ers. 75 kr. — 5) Dessutom
ers. 200 kr. — 6)
Den ena
lärarinnans rum 28 kvm. och den andras
29 kvm.
— 7) Därav en dessutom ers. 50 kr. —
8) Har endast ett rum utan kök men åtnjuter ers. för köket med 30 kr. — 9) Dessutom ers. 90 kr. •— l0 *) Därav
en, som åtnjnter endast del i kök. — n) Dessutom ers. 100 kr. — 12) Därav en dessutom ers. 50 kr., en 55 kr. och
en 125 kr. — 13) Har endast ett rum ä 28 kvm. utan kök, men åtnjuter ers. för detsamma med 50 kr. — 14) Dess
utom
ers. 40 kr. — 15) Rummets golvyta 30 kvm.; dessutom har
lär:an ers. SO
kr.
— 16) Därav
en dessutom ers. 30
kr. — 17) Dessutom ers. 30 kr. — 18) Lärarinnornas ram 31 kvm. värdera. —-
19)
Dessutom ers.
60
kr. — 20) Rum
mets
golvyta 28 kvm. — 21) Dessutom ers. 75 kr. — 2!) Därav en dessutom ers. 50 kr. och två 100 kr. vardera. —
23) Därav eu dessutom ers. 150 kr. och tre 50 kr. var och en. — 24) Dessutom ers. 70 kr. — 25) Vardera lärarinnans
rum 28 kvm.; dessutom ers. 50 kr. vardera, -r- 26) Därav en
dessutom ers. 50
kr. och en 75
kr.
— 27) Dessutom
ers. 104 kr. —■ 2S) Därav en dessutom ers. 50 kr. och en 100 kr.
— 29) Därav en
dessutom ers.
100
kr. — *>) Dess
utom
en lärarinna i Västerbottens län, som har endast kök samt dessutom ers. för rum med 30 kr.
174
Tab. 40 b) (forts.). De ordinarie folkskollärarinnornas
rum och kök: kökets golvyta i kvm.
bostäder, som omfatta ett
Hela riket.
1.
2. | 3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
ii.
12.
13
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22. |[
23.
Län.
Under
6 kvm.
6 kvm.
7 kvm.
8 kvm.
9 kvm.
10 kvm.
11 kvm.
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
17 kvm.
18 kvm.
19 kvm.
20 kvm.
21 kvm.
22 kvm.
23 kvm.
24 kvm.
25 kvm.
och mer.
Summa
lärar-
innor.
Stockholms stad
—
Stockholms
län
■)i
—
1
2
—
—
—
3
3
1
—
2
1
—
1
2
—
—
2
—
Öl
20
| Uppsala
Öl
2
3
1 Södermanlands
>
—
—
—
—
1
1
—
—
1
—
1
1
—
—
—
i
—
—
—
—
—
<;
( Östergötlands
>
1
1
2
i Jönköpings
>
1
—
1
2
[ Kronobergs
>
| Kalmar
J>
1
i
| Gottlands
>
Ö
| Blekinge
»
! Kristianstads
>
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9
! Malmöhus
>
Öl
i
j Hallands
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
2
! Göteb. o. Bohus
>
—
—
1
—
—
—
—
6) 2
—
—
—
1
2
-
—
i
7
! Älvsborgs
>
—
—
—
—
2
1
—
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
5
Skaraborgs
>
—
1
—
•> 1
Värmlands
>
—
i
—
—
—
1
1
—
2
1
—
2
1
1
—
i
—
1
—
—
Öl
8) 13
| Örebro
>
2
1
1
—
1
—
—
—
1
—
—
6
Västmanlands
>
—
—
—
—
—
2
1
—
—
1
—
—
2
2
—
—
—
—
—
—
ö 2
10
Kopparbergs
>
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4
Gävleborgs
*
—
—
—
—
—
—
—
—
6
1
3
—
.0)1
—
—
i
—
1
—
—
ö 1
14
Västernorrlands
>
—
—
—
—
1
—
1
—
1
7
2
2
—
1
1
2
1
—
—
1
U)1
21
Jämtlands
>
—
—
—
—
—
—
1
1
—
-
—
1
—
—
1
2
—
1
—
1
8
Västerbottens
>
—
—
—
1
1
—
*Ö2
—
—
2
2
—
2
2
—
i
—
2
—
—
ls)2
17
Norrbottens
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
i
—
—
—
—
—
3
Summa
3
i
2
ö
6
&
8
o
14
15
12
14
11
7
4
12
lj (!
2
2
8
148
Anm. Endast hela tal l^,va räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats såsom 6 och 6‘5 kvm. såsom
7 o. s. v. — '') Kökets golvyta 5 kvm. — 2) Kökets golvyta 28 kvm. — 3) Kökets golvyta 4''8 kvm. — *) En lärarinna
i Gottlands län har endast ett rum utan kök men åtnjuter ersättning för kök med 30 kr. — 6) Båda åtnjuta endast
del i kök. — 6) Dessutom en lärarinna i Skaraborgs län, som har endast ett rum utan kök men åtnjuter ersättning
för detsamma med 60 kr. — 7) Kökets golvyta 25 kvm, — 8 * *) Dessutom en lärarinna i Värmlands län, som har endast
ett rum utan kök men åtnjuter ersättning för kök med 50 kr. — ®) Den ena lärarinnans kök 25 kvm. och den andras
26 kvm. — ’°) Åtnjuter endast del i kök. — lll Kökets golvyta 30 kvm. — 12) Den ena av dessa har endast kök samt
ersättning för rum med 30 kr. — 13J Den ena lärarinnans kök 29 kvm. och den andras 45 kvm.
Tab. 40 b) (forts.). Da ordinarie folkskollärarinnornas bostäder, som omfatta
ett rum och kök: hö keta golvyta i kvm. Landsbygd.
1-
2.
3.
4
5/
<>.
'' 7.
8.
9"
10.
12.
13
14.
ib.
1 G.
17.
18.
2(1.
21.
22.
|
23.
L ä n.
Under
6 kvm
6 kvm.
7 kvm.
ce
er
3
CD
pr
B
10 kvm.
11 kvm.
h-L
to
pr
B
13 kvm.
14 kvm.
b-*
pr
B
b-L
05
pr
B
17 kvm.
j 18 kvm.
19 kvm.
ro
O
pr
-i
3
21 kvm.
22 kvm.
ro
Oi
pr
<
3
24 kvm.
25 kvm.
och mer.
Summa
lärar-
innor.
Stockholms
län
■) i
2
9
3
1
2
1
1
2
2
ö i
18
Uppsala
>
3) i
2
3
Södermanlands
>
—
—
—
—
i
—
—
—
1
—
i
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
5
Östergötlands
>
i
i
2
Jönköpings
>
i
1
2
j Kronobergs
>
—
Kalmar
»
i
1
j Gottlands
>
4)
| Blekinge
>
j Kristianstads
>
i
i
2
; Malmöhus
>
ö i
1
[ Hallands
»
1
1
Göteb. o. Bohus
>
—
—
1
—
_
—
—
°) 2
—
—
—
1
2
—
_
1
—
_
_
_
_
7
Älvsborgs
>
—
—
—
—
2
1
—
1
—
—
—
_
1
—
—
—
_
_
—
—
—
O
Skaraborgs
>
i
1
Värmlands
>
—
1
—
—
—
1
i
—
2
1
—
2
1
i
—
1
—
i
—
—
ö i
8) 13
Örebro
>
2
i
1
—
i
_
—
—
i
—
—
G
Västmanlands
>
—
—
—
—
_
2
i
—
—
1
—
_
2
2
—
—
—
—
—
—
•) 2
10
Kopparbergs
>
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
i
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4
Gävleborgs
>
6
1
3
—
—
—
—
—
—
i
—
—
!) 1
12
Västernorrlands
>
—
—
—
—
1
—
i
—
1
7
2
1
—
1
1
2
1
—
—
1
10)1
20
Jämtlands
»
—
—
—
—
—
—
i
1
_
_
—
1
_
_
1
2
_
i
_
1
_
8
Västerbottens
>
—
—
—
i
1
—
u)2
—
—
2
2
—
2
2
—
1
—
2
—
—
12)2
17 !
Norrbottens
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
—
3 i
Summa
3
1
1
5
6
4
8
8
14
lo
12
13
10
7
4
11
1
C
2
2
8
141
Anm • 1■ Endast hela tal hava räknats, på, sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom 6 och 6''5 kvm. såsom
7 o. s. v. Anm. 2. För städerna är ingen särskild tabell nppgjord, då endast 7 folkskollärarinnor i städer åtnjuta
1 rum och kök. För 2 av dessa (i Stockholms län) uppgår kökets kvadratyta till respektive 7 och 12 kvm.; för 1 (i
Södermanlands län) till 10 kvm., för 1 (i Hallands län) till 8 kvm.: för 2 (i Gävleborgs län) till respektive 17 kvm.
(har endast del i kök) samt 20 kvm.; för en (i Västernorrlands län) till 16 kvm. Dessutom en lärarinna i Skaraborgs
län, som har endast ett rum utan kök men åtnjuter ersättning för detsamma med 50 kr. — *) Kökets golvyta upp
given
till 5 kvm. (Össeby-Garn skoldistrikt). — s) Kökets golvyta 28 kvm. — 3) Kökets golvyta uppgiven till 4''8
kvm. (Vårfrukyrka skoldistrikt). — 4) Eu lärarinna i Gottlands län har endast ett rum utan kök men åtnjuter ersätt
ning
för kök med 30 kr. — 5) Kökets golvyta uppgiven till 5 kvm. (Rans skoldistrikt). — 6) Båda åtnjuta endast
del i kök. — 7) Kökets golvyta 25 kvm. — 8) Dessutom eu lärarinna i Värmlands län, som har endast ett rum utan kök
men åtnjuter ersättning för kök med 50 kr. — 9) Därav en lärarinnas kök 25 kvm. och en lärarinnas 26 kvm. — 10) Kökets
golvyta 30 kvm. — 11) Den ena av dessa har endast kök å 112 kvm. samt dessutom ersättning för rum med 30 kr.
— 12 Den ena lärarinnans kök 29 kvm., den andras 45 kvm.
176
Tab. 47 a). De ordinarie folkskollärarinnorna3 bostäder, som omfatta
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9
10.
u.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
L ä n.
Under
25 kvm.
25 kvm.
26 kvm.
27 kvm.
28 kvm.
29 kvm.
30 kvm.
31 kvm.
32 kvm.
33 kvm.
34 kvm.
35 kvm.
36 kvm.
37 kvm.
38 kvm.
39 kvm.
40 kvm.
41 kvm.
42 kvm.
1
Stockholm stad . .
2
Stockholms
län
3
2
3
2
*)2
2
2
—
3
8
4
—
5
5
4
—
2
—
2
3
Uppsala
>
1
1
1
2
1
—
—
1
1
—
2
3
2
2
—
1
—
2
2
4
Södermanlands
>
1
1
2
3
1
—
4
1
2
5
3
2
3
—
1
O
O
4
2
5
5
Östergötlands
>
1
—
—
1
1
—
3
—
7
—
4
—
O
O
1
2
l
2
—
1
6
Jönköpings
>
1
o
1
—
—
1
—
1
2
—
1
1
1
—
l
1
2
—
7
Kronobergs
»
1
—
_
—
—
—
—
1
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
8
Kalmar
3
•)i
—
2
1
—
2
1
6
1
1
—
2
1
tf»
o
—
1
2
1
0
Gottlands
>
—
—
1
1
—
—
1
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
10
Blekinge
>
—
i
1
—
1
—
—
1
—
3
—
—
2
1
—
—
1
—
—
11
Kristianstads
2
—
1
2
4)2
—
6)2
2
2
—
1
—
2
2
—
—
—
—
12
Malmöhns
>
«) 5
—
2
1
2
—
2
—
—
—
—
2
1
—
2
—
1
1
—
13
Hallands
t
8) 2
3)i
’)2
—
—
—
—
—
2
—
1
—
—
1
1
—
1
2
1
14
Göteborgs o. Bohus
>
5
2
7
1
5
—
6
3
»)3
—
4
—
3
2
—
—
2
1
—
15
Älvsborgs
>
2
2
2
2
3
2
2
2
10)6
1
1
—
1
1
—
—
4
1
1
b
Skaraborgs
»
3
1
i
2
3
1
1
2
4
3
—
2
n)2
2
3
—
—
1
1
IT
Värmlands
i
—
—
—
1
—
1
—
1
—
3
i»)2
2
5
1
l
—
1
2
118
Örebro
»
13)2
—
i
—
—
2
4
1
3
—
7)2
2
2
3
—
2
2
3
1
19
Västmanlands
>
1
2
2
—
•*U
2
3
1
1
2
3
1
7
2
1
1
3
3
3
20
Kopparbergs
>
1
3)1
—
2
4
1
4
4
5
2
5
3
5
3
—
5
4
3
—
21
Gävleborgs
>
’) 2
—
2
—
1
1
—
3
3
2
2
2
6
—
1
4
1
3
1
22
Västernorrlands
»
1
—
—
—
—
3)1
—
1
1
—
3
1
6
1
1
1!j2
3
1
1
23
Jämtlands
>
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
1
1
_
1
—
—
—
24
Västerbottens
18)2
—
2
—
—
—
1
2
—
—
—
—
2
1
—
")1
—
—
—
25
Norrbottens
—
—
—
—
—
—
—
2
1
—
—
—
—
—
1
—
o
1
1
26
Summa
40 | 17
30
22
29
12
40
30
52
31
39
21
56
35
23
23
34
29
23
Anm. Endast hela tal hava räknats, pä sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom 6 och 6''5 kvm.
sättning med 200 kr. — 2) Dessutom ersättning 50 kr. — 3) Ett av rommen är kallrum. — 4) Därav en, vars
hava gemensam eldstad. — 6) Därav tre med var sitt rum utan eldstad samt två, vilkas resp. båda rum npprum
är kallrum. — 9) Därav en, som dessutom har ersättning 20 kr. — 10) Därav en, som dessutom har ett
har ersättning 100 kr. — ,3) Därav en, som dessutom har ersättning 25 kr. — 14) Dessutom ersättning 30 kr.
utom ersättning 75 kr.
177
två rum och kök: rummen» sammanlagda golvyta i kvm. Hela riket.
21- 1 22.
| 23.
24,
26.
26.
27.
28.
29.
30. | 31.
82.
33.
34.
35
36.
37.
38.
39.
40.
1 41.
l42.ll
1 ^
| w
t*r
<
i ?
44 kvm.
45 kvm.
pr
a
47 kvm.
48 kvm.
49 kvm.
50 kvm.
51 kvm.
52 kvm.
53 kvm.
54 kvm.
55 kvm.
56 kvm.
57 kvm.
58 kvm.
59 kvm.
60 kvm.
62 kvm.
63 kvm.
64 kvm.
66 kvm.
Summa
lära-
rinnor.
2
1
6
:
2
1
1
1
1
i
i
66
1
2
4
—
—
4
—
1
—
-
—
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
_
_
_
33
3
4
—
—
1
1
1
1
1
—
—
2
2
—
1
-
—
i
—
—
—
*)1
—
59
4
—
—
28
5
1
1
1
—
—
8)1
19
6
1
—
—
—
—
—
—
1
_
7
7
—
1
1
1
1
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
i
—
—
i
35
8
2
—
1
—
—
2
5
16
9
10
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
_
20
11
1
1
—
—
—
21
12
•)1
—
—
—
—
—
—
15
13
1
—
1
—
1
—
—
47
14
i
-
1
—
2
1
i
—
—
—
—
38
15
1
—
—
—
—
—
—
—
—
1
34
16
3)1
—
25
17
—
2
—
1
1
1
35
18
2
2
2
48
19
4
2
1
2
3
2
—
1
1
1
—
—
—
1
—
—
—
—
1
1
_
72
20
—
2
2
—
4
2
1
2
2
—
1
1
1
1
—
—
i
—
—
_
_
_
54
21
16)5
2
2
1
1
—
16)3
1
—
2
—
3
—
—
—
i
44
22
—
—
—
1
—
1
—
1
7
23
1
1
—
1
—
1
—
—
2
—
—
—
—
1
—
—
i
—
—
—
_
_
19
24
1
1
1
—
_
12
29
21
17
17
13 |
13 |
9I
9 |
5
3
7 1
8 |
2
3
2
i|
41
2
3 |
1
21
2II
759
26
“1#,1 v'' ~ )Dar?T,e“ lärarinna, vars ena ram är utan eldstad men hon åtninter dessutom ervärL,
h gem,Tf,T el?wad °ch en’ vars ena rum är kalirnm- - 6) Därav en lärarinna, vars båda rum
vinarom nh
H 77, > £arav Bn lärarinna, vars ena rum är kallrum. - «) Det ena av dessa båda lärarinnors
H
* eldstad- —
) Darav en, som dessutom har ersättning 16 65 kr. — »») Därav en, som dessutom
) Darav en, som dessutom har ersättning 50 kr. — *•) Därav en, vars ena rum är utan eldstad. — ''») Dess
23—131873.
Lärarelönenämnden. 2.
178
Tab. 47 a). De ord. folkskollärarinnornas bostader, som omfatta tva rum och kök:
rummens sammanlagda golvyta i kvm. Landsbygd.
Län.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10-|
11.
12.
13.
14.
15-|
10.
17.
18,|
19.
20.| 21.
22.||
23.
Under 25 kvm.
25 kvm.
26 kvm.
27 kvm.
28 kvm.
29 kvm.
30 kvm.
31 kvm.
32 kvm.
33 kvm.
CO
<
B
35 kvm.
co
05
r*
<
B
37 kvm.
38 kvm.
39 kvm.
40 kvm.
41 kvm.
42 kvm.
43 kvm.
= J|
? .2]
Summa
lära-
rinnor.
2
2
O
2
■)2
1
2
3
8
3
5
4
3
1
_
2
2
2)14
59
1
i
1
2
1
_
_
1
1
—
2
3
2
2
—
1
—
2
2
4
3) 7
33
1
i
2
3
1
_
4
1
2
5
3
2
3
—
1
3
4
2
5
4
4)10
57
1
_
_
_
1
_
3
_
5
—
4
—
3
1
1
1
2
—
1
—
5)1
24
1
2
1
_
1
_
1
2
_
1
1
1
—
1
1
2
—
1
6) 3
19
1
1
7) 2
7
3
8)1
—
1
1
—
2
1
6
1
1
—
2
1
3
—
1
2
1
—
9) 7
34
_
i
1
—
—
1
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5
_
1
i
1
_
_
1
—
3
—
—
2
1
—
—
1
—
—
—
10)4
lo
2
i
2
")2
—
l2)2
2
2
—
1
—
—
1
2
—
—
—
—
—
,3)2
19
“)5
_
i
1
1
—
—
—
—
—
—
2
1
—
i
—
1
1
—
1
15) 1
16
16)2
8)1
i
_
—
—
—
2
—
1
—
—
1
i
—
1
1
1
8)1
—
13
5
2
6
1
5
_
5
3
2
—
4
—
3
2
—
—
2
1
—
1
I7)2
44
2
2
2
2
3
2
2
2
18)4
1
1
—
1
1
—
—
4
1
1
—
19)5
36
3
1
1
2
3
1
1
i
3
3
—
2
1
2
3
—
—
—
1
—
20)2
30
1
1
_
1
_
1
_
3
2,)2
2
5
1
1
—
1
2
62)1
23)3
2o
24)2
_
1
2
4
i
3
—
l2)2
2
2
3
—
2
2
3
1
—
25)4
34
1
2
2
26)1
2
O
i
1
2
3
1
7
2
1
1
3
3
3
2
271 6
47
1
22)1
_
2
4
1
4
4
5
2
5
£
; 5
£
—
5
4
3
—
3
28)16
71
,2)2
2
1
1
_
3
O
O
2
2
2
! 6
—
1
4
1
3
1
—
z9)15
49
22)1
_
1
l
_
i 3
1
6
1
1
21)2
3
1
1
3015
3I)16
43
_
1
: _
_
1
1
—
1
—
—
—
52)3
7
33)2
1 --
1
1 _
_
1
2
_
_
1 _
2
1
841
—
—
—
1
SÖ)?
18
1 -
1 -
_
i 2
l
j _
-
1
—
2
1
1
1
361 3
12
38
| 17
j 26 20
28j 11
37
i 29
,
31
38 21
55
35
20 23
33
27
23
28
133
717
Stockholms
län
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
Gottlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs och Bohus
Älvsborgs
Skaraborgs
Värmlands
Örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
Västernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens
Summa
Anm. Endast hela tal hava räknats, på så sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas som 6 och 6’5 kvm. som 7 o. s. v
—
1 Därav en lära, vars ena rum är utan eldstad, men åtnjuter hon dessutom ers. med 200 kr. — 2) Därav en 44
kvm., sex 45 kvm., två 48 kvm., en 49 kvm., en 50 kvm., en 53 kvm., en 54 kvm. och en 66 kvm. — 5) Därav
fyra 46 kvm., en 48 kvm., en 53 kvm. och en 57 kvm. — 4) Därav en 47 kvm., en 48 kvm., en 49 kvm.,
en 50 kvm., en 53 kvm., två 54 kvm., en 56 kvm., en 59 kvm. samt en 64 kvm., den sista därjämte ers.
50 kr. — 6) 53
kvm. —6) Därav en 44 kvm., en
45 kvm.
samt en 49 kvm., den sista
därjämte en ersättning
av 50 kr. — 7)
Därav en 50 kvm. och en 62 kvm.
— 8) Ett
av rummen är kallrum. — 9)
Därav en 44 kvm., en
45 kvm., en 46 kvm., en 47 kvm., en 54 kvm., en 62 kvm. och en 66 kvm. — 10) Därav en 44 kvm., en 4b
kvm. och två 49 kvm. — n) Därav en, vars båda rum hava gemensam eldstad, och en, vars ena rum är kallrum.
—
12) Därav en, vars ena rum är kallrum. — 13) Därav en 44 kvm. och en 48 kmv. 14 ) Därav tre med var sitt
ram utan eldstad
samt två, vars båda ram uppvärmas
av en gemensam eldstad. — I5) Lärarinnans rum uppgivna till
44
kvm. — 16) Båda hava vardera ett kallrum. — ”)
Därav en
45 kvm. och en 47 kvm. —
) Darav en, som (dess
utom
har ett vindsrum utan eldstad. - 19) Därav en 44 kvm., två 46 kvm., eu 47 kvm. och eu bO kynr-») Darav
en 44 kvm. och en 53 kvm. — 21) Därav en dessutom ers. 100 kr. — 22) Dessutom ers. 50 kr. — 23) Darav två 4b
kvm och en 60 kvm. — 24) Därav en dessutom ers. 25 kr. — 25) Därav två 44 kvm., en 46 kvm och en 47 kvm. —
261 Dessutom ers. 30 kr. — 27) Därav två 44 kvm., en 45 kvm., en 48 kvm., en 50 kvm. och en 59 kvm. —
> Darav
två 44 kvm, en 45 kvm, två 46 kvm, tre 47 kvm, två 48 kvm, en 50 kvm, eu ol kvm, eu 52 kvm en o7 kvm
eu 63 kvm. och eu 64 kvm. — 29) Därav två 44 kvm, två 45 kvm, tre 47 kvm, två 48 kvm, två 50 kvm, en ol
kvm, en 55 kvm, eu 56 kvm. och en 59 kvm. — 30) Därav en dessutom ers. oO kr — 3l) Darav två 44 kvm, två
45
kvm en 46 kvm , en 47 kvm., tre 49 kvm. (för en av dessa dessutom ers. 50 kr.), en 50 kvm., två 52 kvm., tre
54 kvm. och en till 58 kvm. — aa) Därav en 46 kvm, en 48 kvm. och en 50 kvm. — 3S) Därav en med ett rum utan
eldstad. — 34) Dessutom ers. 75 kr. — 3ä) Därav eu 44 kvm, en 46 kvm, en 48 kvm, två ol kvm, en ob kvm. och
en 59 kvm. — 36) Därav en 44 kvm, en 45 kvm. och en 55 kvm.
17!)
Tab. 47 a) (forts.)- De ord. folkskollärarinnornas bostäder, som omfatta två rum
och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvm. Städer.
1-
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10
in
12
13
J4
15
16.1 17
18
19
20
21.1 22.
23.
Ij ä n.
Under25 kvm.
26 kvm.
to
pr
<
B
28 kvm.
29 kvm.
30 kvm.
31 kvm.
05
to
pr
<
3
34 kvm.
36 kvm.
37 kvm.
g
pr
<
B
40 kvm.
4-
<
43 kvm.
44 kvm.
45 kvm.
46 kvm.
47 kvm.
48 kvm.
49 kvm.
och mer.
Summa
lära-
rinnor.
Stockholms stad .
Stockholms
län .
1
1
1
1
-
i
i
1
! _
—
i _
Ml
7
Uppsala
>
I Södermanlands
> -
—
1
_
S)1
o
'' Östergötlands
• .
4
Jönköpings
>
] Kronobergs
»
-
i Kalmar
>
—
i
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
1
| Gottlands
>
i Blekinge
1
1
j Kristianstads
>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
_
_
1 Malmöhus
>
—
1
i
—
2
__
_
5
Hallands
>
—
8)1
2
| Göteborgs och Bohns
>
—
1
_
_
•)
Alvsborgs
»
2
1 Skaraborgs
*
—
—
—
—
—
i
i
—
5)1
—
—
—
1
—
_
_
_
_
4
j Värmlands
>
1 Örebro
>
1
_
1
Västmanlands
> . !
__
1
I Kopparbergs
* •
_
1
Gävleborgs
» . i
i
—
6)4
5
j Västernorrlands
>
1
1
Jämtlands
>.
Västerbottens
> . !
—
1
1
Norrbottens
_
Summa ;
2|
4;
2
i|
1|
8
ij
6
l|
1
2
8
i|
1
1
lj
i!
il
lj
6 ||
42
Anm. Endast hela tal hava räknats, pä sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom 6 och 6''5 kvm så«m„
'' °- s- v; -
) Kammens golvytor 62 kvm. - ’) Rummens golvytor 53 kvm. — ») Ett av rummen är kallrum _
) Dessutom ers 20 kr. — 6) Dessutom ers. 16 65 kr. — 6) Därav en, vars rum äro uppgivna till 49 kvm rn fin
Öl kvm., en till 53 kvm. och en till 54 kvm.
en tm
180
Tab. 47 b). De ord. folkskollärarinnornas bostäder, som om
-
1
l.
1
2.
3.
4- I
5. |
6.
7- 1
8.
9.
10. |
11.
12.
05
•<1
CO
ep
O
i-1
to
1—1
03
i-*
»-4
C*
L
ä n.
pr fc3
^ P-
pr
<
PT
pr
<
PT
<
pr
pr
<
pr
<
pr
<
<
B £3
S
B
5
B
B
3
B
B
B
1
Stockholms stad .
2
Stockholms
län.........
Öl
—
3
5
7
3
5
5
10
3
11
3
Uppsala
—
—
—
1
1
—
4
4
3
2
2
4
Södermanlands
..........
—
2
1
—
1
2
1
2
8
11
4
5
Östergötlands
..........
—
1
1
—
1
6
3
4
—
3
1
2
6
Jönköpings
—
1
—
—
1
—
3
5
1
2
7
Kronobergs
..........
—
—
1
1
2
—
—
i
1
—
—
8
Kalmar
>.........
2)2
2
1
1
5
7
3
4
1
1
3
9
Gottlands
Ö2
—
—
1
—
—
1
—
1
—
10
Blekinge
—
-
1
1
2
—
3
4
3
1
11
Kristianstads
>.........
Öl
1
2
4
1
1
2
1
2
1
2
12
Malmöhus
>.........
Öl
—
—
1
3
—
9
2
—
2
3
13
Hallands
>.........
—
1
1
3
2
2
2
—
1
1
—
14
Göteborgs o. Bohus
».........
Öl
1
4
3
8
8
4
7
3
2
3
15
Älvsborgs
—
1
—
4
4
3
3
7
2
3
2
16
Skaraborgs
».........
—
1
—
3
4
2
4
3
4
3
2
17
Värmlands
>.........
—
—
—
—
2
1
2
4
i
2
3
18
Örebro
>.........
Öl
—
1
—
1
2
3
6
i
2
2
19
Västmanlands
>.........
—
1
—
1
2
2
■9
7
3
6
6
20
Kopparbergs
».........
—
2
—
1
—
5
2
10
4
9
5
21
Gävleborgs
>.........
—
—
1
—
1
2
2
2
0
b
22
V ästernorrlands
>.........
—
—
1
—
—
—
i
7
3
3
8
23
Jämtlands
>.........
—
—
—
—
—
—
i
—
1
1
24
Yästerbottens
>.........
—
—
—
—
—
—
i
1
1
2
25
Norrbottens
>
—
1 -
—
—
—
—
| —
1 —
1
1
2
{26
Samma
9
1 14
18
| 29
| 49
i 4i
| (KS
| 87
oo
65
71
Anm.
vardera. — 8)
Endast hela tal hava räknats, pä sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom 6 och 6''5 kvm.
Den ena lärarinnans kök nppgivet till 4 kvm., den andras till 4 5 kvm. — *) Kökets golvyta uppgiven
181
fatta två rum och kök: kökets golvyta i kvm. Hela riket.
13.
14.
15.
16.
1 17.
18.
19.
’ 20.
21.
22.
23.
24.
26.
26.
27.
’ 28.
29.
CTi
ce
CD
t©
O
te
te
te
te
03
te
te
o»
te
es
te
-4
te
00
te
ce
or
h-
g
Summa
pr
<
B
pr
<
B
pr
<
B
pr
•<
B
pr
g
pr
B
pr
<
B
pr
<
B
pr
<
B
pr
<
g
pr
B
pr
<
B
pr
<
B
pr
g
pr
pr
<
g
lära-
rinnor.
2
3
3
i
3
i
66
i
2
6
1
3
2
i
i
2
33
8
6
1
O
5
5
i
1
2
3
—
—
—
—
—
—
i
59
4
2
-
2
2
1
—
28
5
—
1
3
—
—
i
—
19
6
—
—
1
7
7
—
1
—
2
1
—
—
—
i
—
—
—
—
•
—
—
So
8
5
9
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
16
10
—
2
20
11
—
—
—
—
21
12
1
—
1
—
15
13
1
—
—
1
1
47
14
4
2
2
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
38
15
3
3
—
2
34
16
1
1
2
—
3
i
1
1
—
-
—
—
—
—
—
25
17
3
1
6
1
2
i
—
1
—
—
—
—
—
i
—
35
18
3
2 I
2
1
1
i
—
—
—
—
—
i
—
—
48
19
9
5
5
4
7
i
1
—
—
—
—
—
i
i
—
—
72
20
7
5
7
3
7
i
1
1
3
—
—
—
—
—
—
—
54
21
4
3
4
—
3
2
1
1
2
—
—
—
i
—
—
—
44
22
—
1
1
1
1
—
1
7
23
—
5
—
4
—
_ I
1
—
i
i
i
—
—
—
19
24
4
— |
1 1
1''
2
—
— 1
-
12
25
56 |
32
49
26
39 |
10 i
9 |
8 1
9
4 |
11
11
4 1
2 !
i
11
759
26
såsom 7 o. s. y. — *) Kökets golvyta uppgiven till 3*4 kvm. — f) Värdera lärarinnans kök uppgivet till 4 kvm.
till 4 kvm. — 6) Kökets golvyta uppgiven till 4 l kvm. — •) Kökets golvyta uppgiven till 5 kvm.
182
Tab. 47 b) (forts.). De ordinarie folkskollärarinnornas bostäder, som omfatta två
rum och kök: leökets golvyta i kvm. Landsbygd.
2. ! 3.
Län.
"■ E.
s*
Stockholms
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköping
Kronoberg
Kalmar
Gottlands
län
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs o. Bohus
Älvsborgs
Skaraborgs
Värmlands
Örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
Västernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens
>
Summa
10.
*)5ä
4)2
6)1
6)1
7) t
1 -  - 1
1
1
A*
i! i
l| 3
1
1
8
4
3
2
i
- 2
1 i ~
-! 1
4 | 10
— I 4 i 4
3
6 31
2 8
3
—
5 j 1
1 1
4
1
l|-  4 i 3
!| 1
2 j —
— i 1
11.
12.
13.
14.
16. 16.
17,
18.
7 14 16 27 42 40 63
2 1
1
19
20.
21.
3
2
1
7
5
3
1
4
2 -
82 54 63 68 52 | 32 | 48 | 261 37 110
22.
23.
g. w
B <
» g
'') 3
!) 1
Summa
lära
rinnor.
8 8
e) 1
8) 1
9) 1
10)2
•)1
u)3
13
59
33
57
24
19
7
34
5
15
19
16
13
44
36
30
25
34
47
71
49
43
7
18
12
717
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom 6 och 6''5 kvm. såsom
7 o. s. v. - ») Varje kök 25 kvm. - 2) Kökets golvyta 38 kvm. - *) Varje kök uppgivet till 4 kvm. - ) Darav
ett kök 4 kvm. och ett 4 5 kvm. — 6) Kökets gölvyta uppgiven till 4 kvm. — ) Kokets golvyta 23 kvm
*) Kökets golvyta uppgiven till 5 kvm. - 8) Kökets golvyta 89 kvm. - 8) Kokets golvyta 28 kvm. - ) Darav
ett kök 28 kvm. och ett 29 kvm. — n) Därav ett kök 26 kvm., ett 27 kvm. och ett 28 kvm.
Tab. 47 b) (forts.). De ordinarie folkskolararinnornas bostäder, som omfatta två
rum och kök: kö hets golvyta i kvm. Städer.
1. | 2.
8.
4.
1 5.
1
7.
8.
9.
1(1
1 U.
12
13.
14.
I 16.
lfi. 1 17.
I Is.
L ä n.
Under 6 kvm.
7 kvm.
8 kvm.
9 kvm.
10 kvm.
11 kvm.
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
18 kvm.
20 kvm.
22 kvm.
24 kvm.
03
h-*
tf
<
B
Summa
lära-
rinnor.
Stockholms stad
Stockholms
län . .
*) 1
—
i
1
1
i
—
1
—
_
_
_
_
_
i
7
Uppsala
» . .
1 Södermanlands
»
—
—
2
_
2
Östergötlands
>
—
—
—
—
2
1
i
4
Jönköpings
)
Kronobergs
l
.
.
[ Kalmar
> . .
1
Gottlands
»
| Blekinge
» . .
1
j Kristianstads
> . .
1
! Malmöhus
S)1
—
—
2
—
2
—
—
_
—
_
_
_
_
_
5
Hallands
»
2
Göteborgs o. Bohus > . .
3
Älvsborgs
>
2
Skaraborgs
» . .
—
—
—
1
—
—
—
—
—
1
2
_
_
_
_
_
4
1 Värmlands
> . .
Örebro
> . .
_
1
Västmanlands
» . .
1
Kopparbergs
> . .
1
Gävleborgs
» . .
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
_
2
1
_
_
5
Västernorrlands
»
i
—
—
—
—
_
_
_
_
_
1
Jämtlands
) . .
Västerbottens
> . .
!
1
Norrbottens
> . .
-
Summa
- l
2
o
7
4
3
5
1
2
3
4
1
2 |
1
2
i
42
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom 6 och 6''5 kvm. såsom
7 o. s. v. — >) Kökets golvyta nppgiven till 3-4 kvm. — *) Kökets golvyta nppgiven till 4l kvm.
184
Tab. 48 a). De ord. folkskollärarinnornas bostäder, som omfatta
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
Län.
Under
30 kvm.
30 kvm.
31 kvm.
32 kvm.
33 kvm.
34 kvm.
35 kvm.
36 kvm.
37 kvm.
38 kvm.
39 kvm.
40 kvm.
41 kvm.
tf».
to
pr
c
B
43 kvm.
44 kvm.
45 kvm.
46 kvm.
47 kvm.
48 kvm.
1
Stockholms stad .
2
Stockholms
än
1
Öl
3
Uppsala
>
4
Södermanlands
>
Ö4
Öl
2
1
—
5
Östergötlands
>
1
6
Jönköpings
>
4)2
2
2
—
1
7
Kronobergs
>
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
1
i
—
—
—
1
Öl
—
8
Kalmar
>
—
—
Öl
Öl
—
—
1
—
—
—
—
Öl
—
3
2
4)2
1
—
—
4
9
Gottlands
$
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
1
1
—
1
—
—
—
—
—
—
10
Blekinge
>
1
1
1
1
—
-
—
11
Kristianstads
>
—
—
—
Öl
—
1
—
Öl
—
—
—
—
—
1
4)2
1
—
Öl
1
1
12
Malmöhus
>
—
1!)1
—
—
—
—
1S)1
Öl
—
u)2
14)2
Öl
l6)2
—
16)1
16)1
—
1
—
—
13
Hallands
»
—
—
—
—
Ö2
—
Öl
—
—
Öl
—
—
—
—
1
1
Öl
—
1
Öl
14
Göteborgs o. Bohus
>
Öl
—
15
Älvsborgs
>
—
1
1
1
—
—
—
—
—
2
1
1
—
1
—
2
—
1
—
1
16
Skaraborgs
>
1
—
16)1
—
—
—
—
Öl
—
—
—
—
—
1
—
—
1
—
*)2
—
17
Värmlands
>
—
1
—
—
—
—
—
• —
—
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
—
18
Örebro
1
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
1
3
—
1
—
3
19
Västmanlands
>
20
Kopparbergs
>
21
Gävleborgs
»
22
V äs tern orrl ands
»
—
—
—
-
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
23
Jämtlands
>
24
Västerbottens
>
25
Norrbottens
>
26
Summa
2
4
4
3
| 3
3
3
3
3
1
5
6
6
16
I 9
IS
9
9
7
1 12
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6 2 kvm. räknas såsom 6 och 6''5 kvm,
och en till 80 kvm. — 3) Därav en lärarinna dessutom ersättning 50 kr. — 4) Därav en lärarinna, vars bostad
utan eldstad. — 8) Bommens golvytor 108 kvm. — 9) Rommens golvytor 87 kvm. — 10) Rummens golvytor 81
och en eldstad uppvärmer två rum. — ls) Ett av rummen är vindsrum och har ingen eldstad. — 14) Båda läraandra
rum uppvärmes av en gemensam eldstad. — 16) Två av rummen uppvärmas av en gemensam eldstad. —
18) Dessutom ersättning 50 kr. — 1#) Därav en lärarinna, vars hostad innehåller 2 kallrum och en tambur med
ytor 7ti kvm. — 12) Därav en lärarinna, vars rum äro uppgivna till 84 kvm., eu till 77 kvm., en till 76 kvm.
!4) Därav en lärarinna, vars rum äro uppgivna till 72 kvm., en till 83 kvm. och eu till 99 kvm. — 25) Därav
185
tre rum och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvm. Hela riket.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
|2X.
20.
| 30.
1 31.
| 32.
33.
|34.
35.
| 36.
37.
| 38
39.
40.
41.
42.
43.
44
45.
46.
rf**
CD
s
Öl
1—»
cn
4.0
Oi
oo
g
Öl
Öl
Oi
Oi
3
Oi
CO
o-
CD
Oi
O
2
Oi
U)
Oi
CO
Oi
4-
Oi
o<
Oi
Oi
Oi
-1
Oi
Ce
Oi
CD
-1
O
72
ocl
Summa
i pr
-i
PT
<
pr
<
pr
◄
pr
<
pr
<
pr
pr
<
pr
pr
<
pr
pr
<
pr
<
pr
<
pr
pr
<
pr
<
pr
pr
*d
pr
pr
«d
pr
pr
0 ?
lära-
B
B
B
B
B
3
■
B
3
3
s
3
B
B
''
3
3
B
3
B
3
0
0
•3
S? 0
rinn or.
i
i
1
i
1
2
i
1
l
3)2
15
1
2
—
i
i
1
5
3
—
1
—
—
—
2
i
—
1
1
2
3
1
i
i
—
1
1
-
—
—
—
i
6)1
28
4
i
—
—
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
—
—
9
6
—
2
i
—
1
2
i
«)1
—
—
i
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
_
_
_
22
6
i
—
2
—
1
*)3
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
1
—
—
i
»)1
16
7!
—
1
1
—
—
3
—
2
1
4
i
1
—
i
—
—
1
—
—
—
—
—
lU
9)1
34
I
8|
i
5
9i
i
,0)1
c
10
—
—
*)2
ll)2
—
—
i
—
—
•)1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
16
11
•*)2
—
—
7)1
—
—
—
i
—
—
—
—
1
—
—
18, J
—
—
—
—
—
i
—
—
20
12 j
—
1
—
—
—
—
i
i
1
13
13
—
17)2
1
9
14
1
16
15
1
—
—
1
2
2
—
2
16
16
—
1
—
—
1
18)1
i
2
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
1
—
_
—
—
12
17
2
1
_
1
—
2
—
—
—
—
—
19)2
—
*)i
2
1
—
—
l
—
—
i
—
30)2,
25
18
_
1
1
—
—
—
—
1
*)i
1
2
21)1
8
19
—
1
—
1
—
2
2
1
2
1
1
3
—
2
—
—
l
—
i
—
—
28)4
24
20
—
—
—
—
3
1
i
—
4)2
—
1
1
'')1
1
i
—
1
1
—
1
i
i
—
s,)2
18
21
T)i
—
i
2
2‘)3
11
22
—
—
—
i6)2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
1
1
—
2
—
i
—
10
23
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
i
—
—
—
—
1
—
—
—
O
24
1
1
- .|
3
25
ii
11
9
8
12
18
7
12
9
9
10
18
0
8
«
9
9
4
3
7
2
4
5
191
346
26
såsom 7 o. s. v. — '') Ett av rummen är kallrum. — ä) Därav en lärarinna, vars rum äro uppgivna till 72 kvm.,
innehåller ett kallrum. — 6) Rummens golvytor 84 kvm. — e) Dessutom ersättning 75 kr. — 7) Ett av rummen
kvm. — u) Därav en lärarinna, som har två rum med gemensam eldstad. — 12) Ett av rummen är utan eldstad,
rinnoma hava var sitt rum utan eldstad. — ls) Därav en lärarinna, som har ett rum utan eldstad, och vars båda
1T) Därav en lärarinna, som dessutom har ersättning 75 kr. och en, vars ena rum är ett vindsrum utan eldstad. —
kamin. — 20) Den ena lärarinnans rum äro uppgivna till 72 kvm., den andras till 95 kvm. — sl) Rummens golvoch
en till 74 kvm. — **) Därav en lärarinna, vars rum äro uppgivna till 72 kvm., och en till 76 kvm. —
en lärarinna, vars bostad innehåller ett rum utav eldstad. — 2e) Rummens golvytor 74 kvm.
24—131873. Lärarelönenämnden. 2.
186
Tab. 48 (forts.). De ord. folkskollärarinnornas bostäder, som omfatta
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
C»
03
03
03
03
03
03
03
03
4^
4^-
hU
4^
4^
oa
O
K—
tv''
03
Cu
c;
-4
C/J
<CD
O
1—
CO
03
C»
05
L ä
n.
PT
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
3 *
3
3
o
3*
B
3
3
B
3
é
a
3
<å
1
Stockholms
län.......
i
Öl
1
—
—
2
Uppsala
>.......
3
Södermanlands
).......
1
1
Öl
Öl
2
4
Östergötlands
>.......
2
5
Jönköpings
>.......
—
1
3
—
4)2
2
2
6
Kronobergs
> ......
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
1
1
—
—
—
1
7
Kalmar
>.......
—
—
Öl
öi
—
—
i
—
—
—
-
Öl
—
3
o
4)2
1
—
8
Gottlands
>.......
—
—
—
-
i
—
—
—
--
—
1
1
—
i
—
—
—
—
9
Blekinge
).......
i
i
1
1
—
10
Kristianstads
>.......
—
—
—
Öl
—
i
—
Öl
—
—
—
—
-
i
4)2
1
—
Öl
11
Malmöhus
>.......
—
»Öl
—
—
—
-
u)i
Öl
—
**)2
14)2
Öl
15)0
—
,6)1
16,1
—
1
12
Hallands
>.......
—
—
—
—
*)2
—
Öl
—
—
Öl
-
—
—
—
1
1
Öl
—
13
Göteborgs o. Bohus
>.......
1
14
Älvsborgs
>.......
—
1
i
i
—
—
—
—
—
o
1
1
—
i
—
2
—
1
15
Skaraborgs
>.......
i
-
>»)i
—
—
—
-
Öl
—
—
—
—
i
—
—
1
—
IG
Värmlands
>.......
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
1
—
—
—
17
Örebro
^ .......
1
1
3
—
1
18
Västmanlands
).......
19
K opparbergs
1
]
—
20
Gävleborgs
21
Västernorrlands
>.......
i
1
—
22
Jämtlands
*.......
23
V ästerbottens
>.......
24
Norrbottens
>.......
25
Summa
2
4
4
q
t»
3
3
3
3 3
•>
5
C
1
15
9
18
9
9
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6*2 kvm. räknas såsom 6 och 6’5 kvm.
städer åtnjuta tre rum och kök. För 1 av dessa (i Östergötlands län) uppgår bostadens kvadratyta till 42 kvm.,
kvm. vardera, för 1 (i Kopparbergs län) till 77 kvm. samt för 1 i (Gävleborgs län) till 66 kvm. — J) Ett av
dessutom ers. 50 kr. — 4) Därav en lära, vars bostad innehåller ett kallrum. — B) Rummens golvytor 84 kvm.
golvytor 87 kvm. — 10) Rummens golvytor 81 kvm. — n) Därav en lära, som har två rum med gemensam eldstad. —
ingen eldstad. — 14) Båda lärorna hava var sitt rum utan eldstad. — 16) Därav ei lära, som har ett rum utan
eldstad. — 17) Därav en lära, som dessutom har ers. 75 kr. och en, vars ena rum är ett vindsrum utan eldstad. —
min. — 20) Därav en lära, vars rum äro uppgivna till 72 kvm. och en till 95 kvm. — 21) Rummens golvytor 76 kvm.
vars rum äro uppgivna till 72 kvm. och en till 76 kvm. — 24) Därav en lära, vars rum äro uppgivna till 72 kvm., en
187
tre rum och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvm. Landsbygd.
‘10
1 21
1**
23
24
25
2*5.
27
| ‘28
•21)
30.
Öl.
32.
| 8».
34.j 36.
] 30.
37.
88.
3!).
40.
41.
4‘2.| 43
44.
46.
40.
pr
<
B
1 00
! pr
◄
3
49 kvm.
50 kvm.
51 kvm.
yi
pr
<
3
cn
pr
B
54 kvm.
CM
1
pr
5
56 kvm.
cm
pr
58 kvm.
59 kvm.
60 kvm.
61 kvin.
av
to
3
?r
OV
►*—
pr
3
CV
O''
tr
3
66 kvm.
67 kvm.
cv
Cf.
pr
av
<vc>
pr
◄
70 kvm.
71 kvm.
72 kvm
och mer.
Summa
lära-
rinnor.
—
—
_
1
_
1
_
1
i
!
i
_
1 2
_
i
l
i
2)2
i.)
1
—
—
—
1
1
| 1
5
9
i
—
-
1
—
-
—
2
i
-
i
1
2
3
i
i
i
—
i
i
—
—
—
—
1
6)1
28
3
—
i
i
—
—
—
—
—
—
i
i
—
—
—
—
—
—
—
i
i
—
—
—
—
_
S
4
—
i
—
2
1
—
i
2
i
•)i
—
—
i
1
—
-
—
_
i
—
—
—
—
—
—
_
22
5
7)i
—
i
—
2
—
i
4)3
-
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
i
—
—
1
8)1
16
6
—
4
—
1
1
-
—
3
—
2
i
4
i
1
—
i
—
—
i
-
—
—
—
—
■)1
9)1
34
7
5
8
10)1
6
»
i
1
—
—
4)2
n)2
—
-
i
—
—
7)1
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
16
10
—
—
14)2
—
—
7)1
—
—
-
1
—
—
—
i
-
—
16)1
—
—
—
—
—
1
—
—
20
11
i
*)1
-
1
—
-
—
i
1
i
-
-
13
12
T)i
7
13!
—
1
1
—
1
15
14
4)2
—
1
—
—
1
i
2
—
2
1
15
151
—
—
-
1
—
i
18)1
i
2
1
1
i
12
Ki
—
3
2
1
—
1
_
2
—
—
—
-
—
19)2
—
■)i
2
1
_
_
i
—
—
1
—
20)2
25
17
—
—
—
—
1
i
—
—
-
1
'')i
1
—
21)1
8
18
—
—
—
—
1
—
1
—
2
2
1
2
1
i
3
-
2
—
i
—
i
—
—
22)3
23
in
—
—
—
—
—
3
i
—
4;2
—
i
1
7)i
1
1
—
i
—
—
i
i
—
—
2S)2
17
20]
"i
1
2
24)3 j
11
21
2
i1
i
,_1
2
—j
1
—
26)1
10
22
5
23
—i
—1
-1
1
i
—
-i
—!
—
3
24
7
1*1
ll|
11
»| 8
10|
18
12]
9
9
10
18|
6
8|
6
9|
»|
s| 3
7|
*1 *\
&l
18
339
25]
såsom 7 o. s. v. Anm. 2. För städerna är ingen särskild tabell nppgjord, då endast 7 folkskollärarinnor i
för 2 (i Göteborgs o. Bohus län) till 41 kvm. vardera, för 1 (i Älvsborgs län) och 1 i (Skaraborgs län) till 53
rummen är kallrum. — 2) Därav en lär:a, vars rum äro uppgivna till 72 kvm. och en till 80 kvm. — 3) Därav en
*) Dessutom ers. 75 kr. — T) Ett av rummen utan eldstad. — 8) Rummens golvytor 108 kvm. — 9) Rummens
18) Ett av rummen är utan eldstad, och en eldstad uppvärmer två rum. — ls) Ett av rummen är vindsrum och har
eldstad och 2 rum, som uppvärmas av en gemensam eldstad. — I6) Två av rummen uppvärmas av en gemensam
18) Dessutom ers. 50 kr. — 19) Därav en lär:a, vars bostad innehåller två kallrum, men dit hör en tambur med ka—
22) Därav en lära, vars rum äro uppgivna till 74 kvm., en till 76 kvm. och en till 84 kvm. — ss) Därav eu lär:a,
till 83 kvm. och en till 99 kvm. — !6) Därav en lära, vars ena rum är utan eldstad. — 26) Rummens golvytor 74 kvm!
188
Tab. 48 b) De ord. folkskollärarinnornas bostäder, som omfatta tre rum och kök:
kokett golvyta i kvm. Hela riket.
1.
2.
3.
4-
5.
6.
7-
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.| 17.
18.| 19.| 20.| 21.| 22.
23.
Län.
Under 6 kvm.
6 kvm.
7 kvm.
8 kvm.
9 kvm.
10 kvm.
11 kvm.
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
17 kvm.
18 kvm.
19 kvm.
20 kvm.
21 kvm.
22 kvm.
23 kvm.
t©
rf*
<
B
25 kvm.
och mer.
Summ a
lära-  rinnor.
Stockholms stad
—
Stockholms
län
—
_
—
3
1
—
1
i
2
1
1
2
2
*)i
15
Uppsala
i
—
—
—
-
—
—
_
—
—
1
1
—
1
1
-
—
—
1
—
—
-
5
Södermanlands
>
—
—
—
4
1
1
i
1
4
3
6
O
2
1
—
1
—
—
—
—
28
Östergötlands
»
—
1
3
2
—
_
—
1
1
—
—
—
—
2a
9
Jönköpings
»
—
—
—
2
1
2
2
i
7
2
1
3
—
—
1
■ —
—
—
—
—
—
22
Kronobergs
y
S)1
—
—
3
1
—
3
2
1
1
1
1
1
*)i
16
Kalmar
>
—
—
2
2
—
5
5
6
1
5
4
—
1
2
—
—
—
—
—
—
*)i
34
Gottlands
>
1
1
5
| Blekinge
>
—
—
—
3
—
1
—
—
1
1
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
6
1 Kristianstads
»
—
2
—
2
1
i
2
2
1
2
1
—
—
—
1
1
—
—
—
—
—
16
| Malmöhus
>
—
2
2
2
2
i
2
5
2
1
4)i
20
j Hallands
>
6)1
1
1
1
—
—
2
1
_
2
1
2
—
1
—
-
—
—
—
—
—
13
Göteborgs o. Bohus >
e)l
—
—
—
—
i
3
_
1
2
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
9
| Älvsborgs
>
—
—
1
—
3
i
2
3
1
1
1
1
1
1
16
Skaraborgs
>
6)1
—
1
1
3
-
1
—
1
3
1
1
—
1
1
1
—
—
—
—
—
16
Värmlands
>
i
1
1
1
—
1
—
2
1
—
4
—
—
—
—
—
12
Örebro
y
—
—
—
—
1
i
6
—
2
3
1
1
1
2
3
—
—
—
1
—
7)3
25
j Västmanlands
>
2
1
—
2
1
1
—
1
8
! Kopparbergs
>
2
1
2
2
2
3
—
3
3
—
_
1
3
8)2
24
Gävleborgs
>
—
1
—
—
—
2
i
1
—
l 3
1
2
3
2
1
—
—
1
—
—
18
1 Västernorrlands
y
—
—
1
1
—
1
-
1
1
1
-
-
1
1
—
—
1
2
—
11
| Jämtlands
y
—
i —
1
—
2
1
2
3
1
10
Västerbottens
»
5
i Norrbottens
y
—
—
—
! -
1 —
—
! -
1 —
1
I i
1
-
—
i —
—
—
3
Summa
1 4
| 5 10 18
; 19 171 31 28
28
3S| 26 25
| 20 19 20: 17
! i
| 1
! 4
1 &
10
346
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom 6 och 6''5 kvm. såsom
7 0, s. v. — *) Kökets golvyta 26 kvm. — *) Kökets golvyta 25 kvm. — s) Kökets golvyta uppgiven till 4 kvm. —
*) Kökets golvyta 28 kvm. — 6) Kökets golvyta uppgiven till 5 kvm. — 6) Kökets golvyta uppgiven till 5’4 kvm. —
’) Vars och ens kök 25 kvm. — 8) Därav en lärarinnas kök 26 kvm. och en lärarinnas 30 kvm.
189
Tab. 48 b) (forts.) De ord. folkskollärarinnornas bostäder, som omfatta tre rum
och kök: kökets golvyta i kvm. Landsbygd.
1.
1 2.
8.
4.
6.
G.
7.
8.
9.
10
11.
12.
13.
14
15
16
17.
18
19
20.
21
22.
| 28.
Län.
Under 6 kvm
6 kvm.
7 kvm.
8 kvm.
9 kvm.
10 kvm.
pr
<
2
to
pr
B
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
pr
g
17 kvm.
18 kvm.
so
pr
<
to
0
pr
<
B
ro
pr
<
B
ro
to
pr
a
23 kvm.
24 kvm.
0 it
■*5 O
pr ^
3
cd a
r1 •
Summa
lära-
rinnor.
Stockholms
län
L
3
1
1
1
2
1
i
2
2
Öl
15
Uppsala
>
—
—
—
—
—
—
—
—
-
1
i
—
1
1
—
_
_
1
_
_
5
Södermanlands
>
—
_
—
4
1
i
—
i
1
4
3
6
3
2
1
—
1
_
_
_
_
28
Östergötlands
>
-
1
3
i
—
—
—
1
1
—
—
_
—
Öl
8
Jönköpings
»
—
—
2
1
2
2
i
7
2
i
3
—
—
1
22
Kronobergs
,
Öl
—
—
—
3
1
—
3
2
1
i
1
1
1
Öl
16
Kalmar
,
—
_
2
2
—
5
5
6
1
5
4
—
1
2
Öl
34
Gottlands
,
—
—
i
—
—
2
—
1
—
1
—
—
—
—
_
—
_
_
_
_
5
Blekinge
>
-
—
—
—
3
—
1
—
—
1
1
—
—
—
_
_
_
_
_
_
6
Kristianstads
,
2
—
2
i
1
2
2
1
2
1
—
—
—
1
1
—
_
_
_
_
16 i
Malmöhus
>
2
2
2
2
1
2
5
2
1
Öl
20 i
Hallands
»
Öl
1
1
1
—
—
2
1
—
2
1
2
—
1
—
—
_
_
_
_
13
Göteborgs o. Bohus »
Öl
—
_
—
—
1
1
—
1
2
—
—
—
—
1
—
_
_
_
_
_
7 !
Älvsborgs
>
—
1
—
3
1
2
3
1
1
1
1
—
1
15 i
Skaraborgs
>
«)1
—
1
1
3
—
1
—
1
3
1
1
—
1
1
_
_
_
_
15
Värmlands
,
1
1
1
1
—
1
—
2
1
_
4
12
Örebro
>
—
—
—
1
1
6
_
2
3
1
1
1
2
3
—
—
—
1
_
Ö3
»0
©1
Västmanlands
»
2
1
—
2
1
1
—
1
8
Kopparbergs
»
2
1
2
2
2
3
—
3
3
_
_
1
2
8)2
23
Gävleborgs
>
i
—
1
—
_
—
2
1
1
3
1
2''
3
2
1
17
Västernorrlands
>
—
—
1
1
—
1
—
—
1
1
1
—
_
1
1
_
_
1
2
11
Jämtlands
»
!
1
—
2
i
9
3
1
10
Västerbottens
»
5
Norrbottens
,
—
-1
!
11
1
—
1
—
—
—
—
_
3
Summa
4
5
io|
18|
19|
17
29,
2S]
28
38|
251
25!
19
is!
20
17|
il
1
3
4
10 |
339
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom 6 och 6''5 kvm såsom
7 o. s. v. Anm. 2. För städerna, är ingen särskild tabell uppgjord, då endast 7 folkskollärarinnor i städer
åtnjuta 3 rum och kök. För 1 av dessa (i Östergötlands län) nppgår kökets kvadratyta till 15 kvm., för 2 (i Göte?•
Bohus län) till 11 kvm. vardera, för 1 (i
Älvsborgs län) till 17
kvin., för 1
(i Skaraborgs län) till 18 kvm.,
för 1(1 Kopparbergs län) till 24 kvm. samt för 1
(i Gävleborgs
län) till
23 kvm. —
*) Kökets golvyta 26 kvm. —
Ö Kökets golvyta. 25 kvm. — s) Kökets golvyta
uppgiven till
4 kvm.
— 4) Kökets
golvyta 28 kvm. — 6) Kökets
golvyta uppgiven till 5 kvm. — 6) Kökets golvyta
uppgiven till
5 4 kvm.
— ’) Vane
kök 25 kvm. — 8) Ett kök 26
kvm., ett 30 kvn.
190
Tab. 49 a). De ord. folkskollärar:ornas bostäder, som omfatta fyra, fem eller sex
rum och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvm. Landsbygd.
1.
2.
3.
5. |
6.
"7.
8.
9.
10
11.
12.
13
14.
15.
16.
17.
18.|
19.
20.
21.
22.
23.
o*
05
05
05
05
ce
ce
ce
ce
to
o to
Summa
to
O
rf-
ce
<—
05
rf^
05
ce
to
to
rf-
O"
05
05
4-
3-
Län.
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
- *f
lära-
•*3
E
3
B
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
3
B
S B
rinnor.
Stockholms
län
—
o
Uppsala
>
Södermanlands
>
—
i
Östergötlands
>
—
i
Jönköpings
>
—
i
Kronobergs
>
Kalmar
>
—
—
—
—
i
1
-
—
i
—
—
—
1
—
91
—
i
—
—
—
0
Gottlands
»
—
Blekinge
>
1
Kristianstads
»
—
—
2
Malmöhus
>
4)1
i
Hallands
>
2
Göteborgs o. Bobus
>
1
Älvsborgs
X
Skaraborgs
»
—
1
)1
*)1
4
Värmlands
»
-
Örebro
>
Västmanlands
>
1
Kopparbergs
>
9)1
2
Gävleborgs
»
—
i
Västernorrlands
1
to)!
2
Jämtlands
»
Västerbottens
—
Norrbottens
>
—
Summa
1
! i
| 1
t
| i
1 3
1
| 1
1 i
2 1
1
2
i 2
1 1
| 1
1 1
1 i
1 i
i 1
3
| 28
Anm. 1. I städerna finnas inga folkskollärarinnor, som åtnjuta bostad om 4, 5 eller 6 ram och kök. -  Anm. 2. Samtliga i tabellen upptagna folkskollärarinnor åtnjuta bostad om 4 rum och kök med undantag av de i
noterna särskilt anmärkta. Anm. 3. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom
6 och 6‘5 kvm. såsom 7 o. s. v. — x) Ett av rummen är kallrum. — 8) Åtnjuter bostad om 5 rum och kök.
s) Ett av rummen är kallrum, och två av rummen uppvärmas av en gemensam eldstad. — 4) Tre av rummen äro utan
eldstäder. — 6) Två av rummen äro kallrum. — 8) Ett av rummen är utan eldstad. — 7) Två av rummen äro utan
eldstäder. — 8) Rummens golvytor 96 kvm., ett av rummen är utan eldstad. — 9) Åtnjuter bostad om 6 rum och
kök, golvytorna uppgå till 148 kvm. — 10) Rummens golvytor 95 kvm.
191
Tab. 49 b). De ord. folkskollärarinnornas bostäder, som omfatta fyra, fem eller
sex rum och kök: kökets golvyta i kvm. Landsbygd.
1.
2.
3.
4.
i ft.
1 B.
7.
1 8-
9.
10.
11.
1 12-
| 13.
14.
15.11
16.
Län.
o;
pr
<
7 kvm.
ce
pr
<
B
9 kvm.
10 kvm.
11 kvm.
»-»
pr
<
13 kvm.
4-
PT
<
B
17 kvm.
19 kvm.
20 kvm.
21 kvm.
to
Oi
pr
<
B
Summa
lära-
rinnor.
Stockholms
län.......
_
1
i
_
2
Uppsala
» . . .
-
Södermanlands
>.......
—
—
—
_
—
1
i !
Östergötlands
» .......
—
—
—
—
—
—
—
—
i
_
_
_
_
_
i
Jönköpings
> .......
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
_
_
i
Kronobergs
>
. . .
Kalmar
>.......
2
—
—
—
'')!
—
—
2
_
—
i
—
_
_
6
Gottlands
> . . . .
Blekinge
» .......
—
—
—
—
—
—
—
1
1
Kristianstads
>.......
_
—
i
i
2
Malmöhus
j . .
—
1
—
—
—
—
__
_
i
Hallands
>.......
—
—
—
i
—
—
i
—
—
—
_
_
_
_
2
Göteborgs o. Bohus >.......
—
—
—
—
—
—
i
1
Älvsborgs
» . .
Skaraborgs
».......
—
—
i
1
—
2
—
_
—
_
_
_
_
4
Värmlands
» . . .
Örebro
».....
Västmanlands
».......
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
i
_
-
1
Kopparbergs
>.......
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
_’
)i
2
Gävleborgs
».......
—
—
—
—
—
—
i
—
—
_
1
Västernorrlands
» . . . .
1
1
_
2
Jämtlands
> . . . .
-
Västerbottens
>.....
!
Norrbottens
>.....
—
Summa
2
2
i
3
2
2
0
3
i
1
3
1
1
i
28
Anm. 1. I städerna finnas inga folkskollärarinnor, som åtnjuta bostad om 4, 5 eller 6 rum och kök. —
Anm. 2. Samtliga i tabellen upptagna folkskollärarinnor åtnjuta bostad om 4 rum och kök med undantag av de i
noterna särskilt anmärkta. — Anm. 3. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom
6 och 6 5 kvm. såsom 7 o. s. v. — *) Åtnjuter bostad om 5 rum och kök. — 2) Åtnjuter bostad om 6 rum
och kök.
103
6) Den år 1912 anställda folkskollärarpersonalens familjeförhållanden.
25—131873. Lärarelönenämnden. 2.
194
Tab. BO a). De ordinarie folkskollärarna år 1912, fördelade efter civilstånd.
1. 1
2. |
3. |
4- 1
5. |
c. |
7- 1
8. |
9. |
10. |
it. |
12. |
13. |
14. |
15. |
16. ||
17. |
18.
A n
t a
1 g
i f t
a
ä r
are, s
a m
t 1 i
g a.
intal
Antal
lärare
med barn.
Till-
ogif-
Sum-
sam-
intal
ta lä-
ärare
Antal lärare med ett eller flera barn under 21 års
ma
mans.
rare.
utan
ålder
övri-
gifta
barn.
med
med
med
med
med
med
med
med
med
med
med
ga la-
lärare
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
ii
12
rare.
järn.
>arn.
barn.
järn
>arn.
järn.
Dam.
>arn.
mra.
barn.
barn.
barn.
Stockholms stad
45
30
24
21
13
5
3
i
12
109
154
Stockholms
län . .
40
26
34
40
25
13
5
2
2
—
2
—
—
—
16
165
205
Uppsala
>
33
18
25
21
18
4
7
1
1
3
—
—
—
—
7
105
138
Södermanlands
> . .
49
23
29
31
15
5
9
5
5
—
—
—
—
—
9
131
180
Östergötlands
> . .
74
41
65
44
30
30
11
5
4
1
1
—
—
—
21
253
327
Jönköpings
» . .
61
16
32
44
18
18
11
8
6
—
—
—
—
—
14
167
22S
Kronobergs
» . .
52
18
22
20
18
14
3
2
3
2
1
2
2
—
7
114
166
Kalmar
>
53
26
30
27
29
12
10
6
1
2
—
—
—
—
7
150
203
Gottlands
>
10
7
20
13
14
4
3
4
1
—
1
—
_
—
8
75
85 j
Blekinge
>
38
15
18
26
13
5
9
2
3
—
1
—
—
—
6
98
136;
Kristianstads
>
69
33
50
46
34
21
15
5
2
2
1
—
—
i
16
226
295
Malmöhus
>
150
76
100
103
58
31
16
7
3
7
—
—
1
—
34
436
586
Hallands
»
38
12
21
21
15
11
8
3
2
3
1
—
—
—
8
105
143
Göteb. och Bohus
» . .
76
25
47
43
26
17
12
4
2
4
—
2
—
—
20
202
278
Älvsborgs
> . .
59
40
46
42
25
21
9
10
3
1
3
—
—
—
9
209
268
Skaraborgs
»
48
24
37
53
36
17
11
5
5
1
2
—
—
—
14
205
253
Värmlands
>
84
29
45
41
33
26
18
8
2
1
—
—
—
—
20
223
307
Örebro
>
54
31
33
45
18
18
12
1
3
1
1
1
—
—
12
176
230
Västmanlands
> . .
38
14
34
27
13
! 12
5
4
—
—
—
—
—
—
10
119
157
Kopparbergs
»
54
30
37
41
23
1 17
8
5
2
3
—
—
—
—
11
177
231
Gävleborgs
>
46
29
38
20
21
18
7
3
3
1
1
1
—
—
13
155
201
Västernorrlands
>
54
21
34
31
23
11
7
8
1 3
1
—
1
—
—
7
147
201
Jämtlands
» . .
25
8
16
15
15
4
3
2
—
—
—
—
—
4
67
92 i
1
Västerbottens
> . .
it
6
10
5
4
7
Q
O
1
j 1
—
1 —
—
-
—
1
38
55
Norrbottens
> . .
3É
9
11
14
7
1 7
4
4
1 1
—
1 -
—
1 —
—
3
60
98
Summa
1 303 607
858
| 834
544
348
| 209
1106
1 58
| 33
1 15
1 7
1 3
i
289
3912
| 5 215
Anm. 57-83 % familjeförsörjare. Med familjeförsörjare menas här alla manliga lärare (alltså även änklingar
och frånskilda), som hava barn under 21 år.
195
Tab. 50 a) (forts.). De ordinarie folkskollärarna år 1912, fördelade efter civilstånd.
1.
1 *.
1 3.
1 4
1 5-
| 6. I 7.
1 8.
1 9-
1 10. | 11
I 12. | 13
1 14
1 lö.
1 16.
II 17.
18.
Antal gifta lärare, ej än kli
ngar och frånskilda.
J---
Anta
i
''
—
ogif-
Antal lärare med barn.
Till-
L ä n.
l -
_
ta lä
lärår
»
Antal lärare med ett eller flera barn under 21 års
sam-
rare.
utan
ålder.
Anta
mans.
barn
___
gifta
med
med
niet
I mec
j inec
mec
mec
mec
mec
mec
med
med
ga lä
lärare
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
u
12
rare.
1
barn
barn
barn
barn. barn
barn
barn
barn
barn
barn
barn
barn
Stockholms stad. . . .
45
30
21
21
ii
5
3
i
ii
107
—
| 1521
>
län . .
40
26
3C
39
24
13
5
2
2
2
-
—
13
156
196!
Uppsala
> . .
33
17
25
21
18
4
7
1
1
3
_
7
104
137
Södermanlands > . .
49
23
28
31
15
5
9
5
5
_
8
129
178!
Östergötlands
> . .
74
38
64
42
29
27
10
5
4
1
1
_
_
20
241
315 j
Jönköpings
> . .
61
14
30
41
17
17
11
8
5
—
—
_
_
13
156
217
Kronobergs
i . .
52
18
21
20
17
14
3
2
3
2
1
2
2
_
7
112
164
Kalmar
» . .
53
26
27
26
29
11
10
6
1
2
—
_
_
7
145
198
Gottlands
> . .
10
7
20
13
14
3
3
4
1
—
1
—
_
_
6
72
82
Blekinge
> . .
38
15
17
26
13
5
9
2
3
—
1
_
_
_
6
97
135
Kristianstads
> . .
69
33
49
44
33
20
13
5
2
2
1
—
_
i
16
219
28S
Malmöhus
> . .
150
75
94
102
56
31
16
7
3
7
—
—
1
_
29
421
571
Hallands
> . .
38
10
20
20
15
10
8
3
2
2
1
—
—
_
8
99
137
Göteborgs o. Boh. » . .
76
25
45
42
26
17
12
4
2
4
—
2
_
_
17
196
272 i
Älvsborgs
> . .
59
38
44
41
25
20
9
10
O
tf
1
3
_
_
_
7
201
260
Skaraborgs
> . .
48
23
36
53
34
17
11
5
5
1
2
—
_
13
200
24S
Värmlands
> . .
84
29
44
41
33
24
18
8
2
1
—
_
_
_
20
220
804
Örebro
> . .
54
30
32
45
18
18
11
1
3
1
1
1
_
_
9
170
224
Västmanlands
> . .
38
12
32
26
11
12
5
4
io!
112
150
Kopparbergs
> . .
54
30
34
39!
23
17
8
5
2
3
—
—
_
_
n I
172
226
Gävleborgs
> . .
46
29
37
20 j
21
16
6
3
3
1
1
1
_
_
12
150
196!
Västernorrlands > . .
54 i
20
31
29
22
11
7
8
3
1
—
1
_
_
6
139
193
Jämtlands
» . .
25
7
14
13
15
4
3
2
—
—
_
_
__
_
3
61
86 1
Västerbottens
> . .
15
6
10
5
3
7
3
1
1
_
_
_
_
_
1
37!
52!
Norrbottens
> . .
38 1
9
10
12
7
5
3
4
l|
-|
—
—
—
—
o
531
91|
Summa .
[303|
590
817|
812|
5311
333|
203|
106
«i
32|
15
7
3
il
262 |
3 769 |
--1
50721
196
Tab. 50 a) (forts.).
De ordinarie folkskollärarna år 1912, fördelade efter
civilstånd
Län.
Stockholms stad
län
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
Gottlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs o. Bohus
Älvsborgs
Skaraborgs
Värmlands
Örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
V ästernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens
Sum
Anm. Alla nar i taoeuen uppt-agna i»i«c
------;r°, ...
märkta — '') Därav 2 frånskilda med full försörjningsplikt. — a) Darav en frånskild. ) Darav en
frånskild med full försörjningsplikt mot båda barnen. — 4) Därav en frånskildmed bidrag tlltor™rjnf1“]
åt ett barn. — 6) Frånskild med bidrag till försörjning åt ett barn. — ®) Darav en frånskild med ful
försörjningsplikt mot barnet. - 7) Därav en frånskild med full f°rö“rJn''S
FrTnskfrd méd fnll
») Därav en frånskild med full försörjningsplikt mot 2 barn - “) Frå.n?k.lld'' ~
>
försörjningsplikt mot ett barn. - “) Därav en frånskild med lull försörjningsplikt mot ett barn.
Alla h
Därav 2
ma
2- 1
3. |
4- 1
5. |
.i. 1
7- 1
8. |
9. |
10. |
11. | 12. | 13. |
14. ||
15.
A n
t a
ä
n k 1 i n
g a
r o
c h
f r
ånskilda.
Antal lärare med
barn.
Antal
lärare
Antal lärare med ett eller flera barn under 21 års ålder
Antal
Sta
utan
med
med
med
med
med
med
med
med
med
med
ivriga
lärare.
barn.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
ii
ärare.
järn.
barn.
järn.
)arn.
ram.
barn.
barn
barn.
barn.
barn.
i
_
_
—
—
1 |
2
—
>) 4
1
i
—
—
—
—
—
—
—
—
3
9
1
_
_
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
1
2
*) 3
1
3) 2
i
3
i
—
—
—
—
—
—
1
12
2
2
*) 3
i
1
—
—
i
—
—
—
—
1
11
—
1
—
i
—
2
—
3
<■) 1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
5
_
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
2
3
—
1
—
—
—
—
—
-V
—
—
—
—
1
1
2
i
1
2
—
—
—
—
—
—
—
7
1
6
1
2
—
—
—
—
—
—
—
—
5
15
2
1
1
—
1
—
—
—
i
—
—
—
c
_
6) 2
1
—
—
—
—
—
-
—
—
—
3
6
2
2
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
2
8
1
1
—
7) 2
—
-
—
—
—
—
—
—
1
5
—
1
—
—
«) 2
—
—
—
—
—
—
3
9) 1
1
—
—
1
—
—
—
-
—
3
6
2) 2
2
1
2
—
—
—
—
—
—
7
_
3
2
—
1
-
—
--
—
O
—
1
—
—
2
1
—
—
1
5
1
3
2
1
—
—
1
8
1
2
2
-
—
—
1
—
10) ]
—
i
_
1
”I 2
—
1
-
1
7
17
1 «
| 22
1 13
lé
C
I 1
1 i
1 -
1 -
1 -
|
27
II I**
r i
197
Tab. 50 b). De ordinarie folkskollärarinnorna år 1912, fördelade efter
civilstånd.
i.
2.
3.
! *■
1 6.
1 6-
1 7
1 «•
1 9-
| 10. | 11.
7 12.
1 13.
| 14. |
15.
II 16- ”
17.
L ä n.
Äntå
ogifta
lära-
rin-
nor.
A n ''
a 1
gift
a lär
a r
n n
o r
8
a m
ilig
a.
Till- i
sam- i
mans. |
Äntå
lära-
rin-
nor
utan
barn
Antal
lärarinnor med
D a r n.
Sum-
ma
lärar-
innor.
Antal lärarinnor med ett eller derå barn
års ålder
under 21
Antal
Övriga
lära-
rinnor
med
1
barn
mec
2
barn
med
3
barn
med
4
barn
med
5
barn.
med
6
barn
med
7
barn
med
8
barn
med
9
barn
med
10
barn
med
11
barn
j Stockholms stad
469
50
40
j 26
18
3
i
2
1
;
11
151
620
J Stockholms
län . .
154
5
4
3
—
—
—
—
—
—
—
| _
1
13
107
| Uppsala
» . .
52
5
4
—
—
—
i
—
—
—
—
—
1 —
1
11
03
Södermanlands
» . .
119
11
5
2
2
1
21
140
j Östergötlands
» . .
81
4
5
3
1
1
2
IS
97
i Jönköpings
)
69
4
3
—
2
—
i
—
—
—
_
—
—
10
79:
j Kronobergs
> . .
28
3
1
1
6
33;
j Kalmar
» . .
89
1
1
1
1
1
i
1
—
—
—
—
—
_
7
90
Gottlands
>
15
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
_
1
10 i
j Blekinge
> . .
44
—
1
1
—
1
—
—
—
—
—
—
_:
3
47:
j Kristianstads
>
46
4
3
1
8
54
Malmöhus
) . .
167
7
5
6
_
1
19
180
Hallands
> , .
41
4
2
3
1
10
51
j Göteb. och Bohus
> . .
197
10
11
6
3
1
—
2
33
230
j Ålvsborgs
> . .
85
7
2
2
—
1
12
97
j Skaraborgs
»
57
3
7
2
2
1
—
__
—
—
-
—
1
16
73
| Värmlands
> . .
66
5
2
2
1
1
i
—
—
—
_
—
—
12
78
j Örebro
> . .
85
4
3
1
1
1
i
11
96
J Västmanlands
> . .
84
4
5
1
1
1
12
90
j Kopparbergs
> . .
97
8
6
4
1
—
i
— 1
—
-
—
—
—
1
21
118
Gävleborgs
> . .
118
11
3
7
1
3
25
143
i Väste rnorrlands
> . .
95
5
7
1
1
1
—
—
—
i
—
—
_
1 i
17
112
Jämtlands
> . .
25|
3
9
1
1
—
i
—
—
—
—
—
—
_
8
33
Västerbottens
>
40
4
—
3
2
- j
9
49
Norrbottens
» . .
32
4
2
6
—
—
i
—
—
—
—
—
—
13
45
Summa
2 355
106 |
124 |
82 |
40 |
14 |
9
3 |
—
11
-1
_ i
- |
25 ''
404
2S19
198
Tab. 50 b) (forts.). De ordinarie folkskollärarinnorna år 1912, fördelade efter
civilstånd.
1.
2. |
3. |
4- 1
5. |
6. |
7- 1
8. |
9. |
10. 1
n. 1
12. |
13. |
14.
15. |
16.
17.
Antal
gifta lärarinnor,
ej
änkor och
frånskilda.
Antal
Antal
lärarinnor m
e d
barn.
Till-
Oglf-
Antal
Sum-
Län.
ta lä-
lära-
Antal
lärarinnor med ett
eller flera barn under
sam-
ränn-
rin-
21 års ålder
Antal
mans.
nor
lärår-
nor.
utan
med
med
med
med
med
med
med
med
med
med
med
lära-
innor.
barn.
i
2
3
4
5
6
7
8
9
10
ii
rinnor.
barn.
barn
barn.
barn.
barn.
barn.
barn.
barn.
barn.
barn.
barn.
Stockholms stad . . .
469
45
34
23
17
3
i
_
_
_
_
7
. 130
599
Stockholms
län . .
154
5
3
2
10
164;
Uppsala
>
• •
52
4
3
1
8
60
Södermanlands >
. .
119
10
5
2
2
1
20
139
Östergötlands
» . .
81
4
5
3
1
1
1
15
96
Jönköpings
»
. .
69
2
3
—
2
—
i
8
77
| Kronobergs
> . .
28
3
1
—
1
5
33 ;
| Kalmar
>
. .
89
1
1
1
1
1
—
i
—
—
—
—
—
6
95
j Gottlands
>
. .
15
—
15
1 Blekinge
> . .
44
—
1
1
2
46
i Kristianstads
>
. .
46
4
3
1
8
54
Malmöhus
> . .
167
7
5
6
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
19
186
Hallands
> . .
41
4
2
3
1
10
51
Göteb. och Bohus > . .
197
10
11
6
2
1
—
—
—
—
—
—
—
2
32
229
| Älvsborgs
>
. .
85
7
2
2
—
1
12
97
i Skaraborgs
>
. .
57
O
O
5
—
2
1
11
68
j Värmlands
>
. .
66
5
2
2
i
1
i
12
78
| Örebro
» . .
85
4
3
1
i
1
i
11
96
! Västmanlands
> . .
84
3
4
1
i
1
10
94
Kopparbergs
» . .
97
8
6
4
i
—
i
20
117
; Gävleborgs
> . .
118
11
2
7
i
3
i 24
142
1 Västernorrlands > . .
95
5
5
—
i
1
—
—
—
1
—
—
1
14
30»
! Jämtlands
> . .
25
3
2
i
i
—
i
8
33
1 Västerbottens
> . .
40
4
—
2
i
7
47
| Norrbottens
» . .
32
2
2
6
10
42
Summa
12305
154
ilo
73
36
13
&
2
1
—
—
—
18
412
2 767
199
Tab. 50 b) (forts.). De ordinarie folkskollärarinnorna år 1912, fördelade
efter civilstånd.
1 1.
2.
3.
4. ’
5.
6.
7-
8.
9.
10.
u.
''12. | 13. |.....14.
15.
Län.
A n
t a
ä
n k
o r
och f
å n
s k
i 1 d a.
»
Antal
lära-
rinnor
utan
barn.
A
Antal
lärarinnor m
ed barn.
Sum-  ma lä-  rarin-  nor.
ntal
lärarinnor
inec
21
ett eller flera
Irs ålder
barn
under
Antal
övriga
lära-
rinnor.
med
1
barn.
rne
2
barn.
med
3
barn.
med
4
barn.
med
5
barn.
med
(i
barn.
med
7
barn.
med
8
barn
med
9
barn.
med
10
barn.
med
11
barn.
Stockholms stad
5
!) 6
’) 3
i
_
i
i
_
_
_
_
_
‘) 4
21
Stockholms
län .
-
4) 1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
1
3
Uppsala
1
1
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
3
Södermanlands
»
1
1
Östergötlands
1
1
Jönköpings
7
6) 2
--
2
Kronobergs
> .
Kalmar
>
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
1
Gottlands
> .
i
1
Blekinge
>
1
—
1
Kristianstads
>
-
Malmöhus
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
.Hallands
J
Göteborgs o. Bohus
>
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
Älvsborgs
>
Skaraborgs
»
—
2
2
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
5
Värmlands
>
Örebro
>
Västmanlands
>
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
Kopparbergs
>
1
1
Gävleborgs
>
—
1
—
—
1
Västernorrlands
»
—
2
1
3
Jämtlands
»
•
Västerbottens
»
—
—
1
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
Norrbottens
>
2
1
3
Summa
12
14
9
4
i
4
i
-
—
—
—
—
7
52
Anm. Alla här i tabellen upptagna lärarinnor äro änkor med undantag av de i noterna anmärkta.
— '') Därav en frånskild. — 2) Därav fyra frånskilda med full försörjningsplikt mot barnet.
— s) Därav två frånskilda, en med full försörjningsplikt och en med bidrag till försörjning åt båda
barnen. — 4) Frånskild med full försörjningsplikt mot barnet. — 6) Båda frånskilda.
200
Tab. 51 a). De extra ordinarie folkskollärarna år 1912, fördelade efter civilstånd.
1 !•
2.
3.
4.
5.
6.
7-
8.
9.
10.
a.
12. | 18.
14.
15.
| 16.
17.
L ä
n.
Antal
ogifta
lära-
re.
A
n t
a 1
gifta 1
ä r
are
.
a m t 1 i g a.
Till-
sam-
mans.
Antal
lära-
re
utan
barn.
Antal lärare med
bär
n.
Sum-
ma
lärare.
Antal lärare med ett eller flera barn under
21 års ålder
Antal
övriga
lärare.
med
1
barn.
med
2
barn.
med
3
barn.
med
4
barn.
med
5
barn.
med
6
barn.
med
7
barn.
med
8
barn.
med
9
barn.
med
10
barn.
med
11
barn.
Stockholms stad . .
13
1
1
14
Stockholms
län .
13
2
2
15
Uppsala
4
Södermanlands
>
10
10
Östergötlands
>
10
10
Jönköpings
>
6
—
i
1
7
] Kronobergs
• .
.
1
--
1
Kalmar
»
3
3
Gottlands
>
1
1 j
j Blekinge
*
6
6
Kristianstads
» .
5
—
i
6 |
Malmö hns
>
20
—
i
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
22
Hallands
>
2
—
i
1
«
Göteborgs o. Boh
5
Älvsborgs
>
5
1
1
G 1
Skaraborgs
»
5
5 i
Värmlands
>
4
1
—
i
1
3
7
Örebro
>
10
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
1
11
Västmanlands
»
2
1
1
3
Kopparbergs
1
5 I
Gävleborgs
1
3
1
1
4
Västernorrlands
>
7
1
—
2
—
1
4
11
Jämtlands
»
Västerbottens
>
Norrbottens
>
8
1
i
2
10
Samma
147
7
6
4
—
i
—
—
—
—
—
4
22
169 |
Anm. Bland de e. o. folkskollärarna finnas inga änklingar eller frånskilda.
201
Tab. 51 b). De extra ordinarie folkskollärarinnorna år 1912, fördelade efter
civilstånd.
1
2.
1 »•
1 4.
Ll.
1 6-
1 7.
1 «.
1 »•
| 10.
it:
| 12. | 13.
1 H.
| 16.
II 16.
1
17. i
j
Län.
Anta
ogifta
lära-
rin-
nor.
A n
tal g
i f t a
1 ä
rar
i n
o r,
s
a m
t 1 i g
a.
Till- j
sam- !
mans.
Äntå
Antal
lärarinnor in
e d
barn.
Sum-
ma
lära-
rin-
nor
Antal
lärarinnor med ett eller flera barn under
21 års ålder
Antal
övriga
lära-
rinnor
utan
barn
med
1
barn
med
2
barn.
med
3
barn
med
4
barn
med
5
barn
1 med
6
jbarn
med
7
barn
med
8
barn
med
9
flarn
med
10
barn
med
11
barn
rinnor.
Stockholms stad
42
4
i
2
|
7
49
Stockholms
län . .
29
1
—
2
3
32
Uppsala
»
7
—
—
—
—
—
_
i
_
_
i _
1
8
Södermanlands
> . .
13
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
'' _
_
_
13
Östergötlands
’ ■ •
12
2
i
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
_
4
IG
Jönköpings
t .
.
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
3
j Kronobergs
>
1
—
—
—
—
—
1
Kalmar
» . .
7
—
‘>i
_
_
1
8
Gottlands
—
—
—
—
—
i
—
—
_
_
_
_
1
1
Blekinge
9
9
Kristianstads
o
O
1
4
Malmöhns
27
—
—
—
—
— .
—
—
_
_
_
_
.
27 I
Hallands
9
*)1
1
10
Göteb. och Bohus
14
—
—
—
i
—
—
—
—
—
_
_
_
1
15
Älvsborgs
16
—
—
—
—
16
Skaraborgs
6
1
7
Värmlands
9
—
__
—
—
—
9
Örebro
7
1
—
—
—
2) 2
—
_
_
_
_
_
_
_
3
10
Västmanlands
5
5
Kopparbergs
3
1
4
Gävleborgs
10
—
i
1
11
Västernorrlands
9
1
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
_
1
10
Jämtlands
1
—
—
_
1
Västerbottens
4
4
Norrbottens
18 1
2
2
1
i
1
-
7
25
Summa
2(54 |
12
(5
7 |
2 ■
4
i
2 !
—
-!
—
I
i
—
—
34
298
*) Änka. — 2) Därav en änka.
26
131873. Lärarelönenämnden. 2.
202
Tab. 52 a). De ordinarie folkskollärarna är 1912,
1. 1
2- 1
3. t
4. 1
5. |
B. |
7- 1
8. |
9. | 10. |
11. | 12. |
13. |
14. |
15. |
od
L-"
CD
De ordinarie
folkskollärarna i ålder
Län.
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
1
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år. 1
år.
! i
Stockholms stad
..!
_
_
i
3
4
8
9
3
10
17
8
10
4
5
4
6
4
2
Stockholms
län . .
—
—
i
7
9
14
10
25
20
16
10
13
11
2
10
3
4
3
Uppsala
—
i
i
4
5
12
13
8
13
6
8
5
7
7
4
3
2
4
Södermanlands
—
—
—
3
8
11
9
13
17
8
13
10
6
7
4
4
3
5
Östergötlands
» . .
—
—
2
7
8
27
32
30
33
25
17
10
13
11
3
6
3
6
Jönköpings
> . .
—
—
1
4
9
11
16
24
16
17
13
7
8
3
6
6
8
7
Kronobergs
—
—
3
6
5
10
10
9
13
13
4
10
3
2
5
3
3
8
Kalmar
> . .
—
—
—
4
11
13
17
18
10
10
11
6
12
9
3
6
8
9
Gottlands
> . .
—
1
2
3
5
9
5
11
9
5
8
6
2
1
1
1
10
Blekinge
»
—
—
3
7
9
12
7
10
7
10
6
6
5
6
2
1
11
Kristianstads
_
—
3
8
18
19
27
20
28
27
13
15
12
9
6
3
4
12
Malmöhns
> . .
i
i
7
9
33
43
43
61
46
33
31
28
15
17
10
7
6
13
Hallands
> . .
—
—
—
3
6
12
7
10
10
14
3
6
10
8
3
3
2
I
14
Göteb. och Bohus
>
i
—
—
7
8
14
14
29
29
8
18
18
14
11
8
3
1
15
Älvsborgs
>
—
—
2
2
17
14
24
22
21
23
19
17
11
7
6
4
5
16
Skaraborgs
> . .
’ —
—
1
6
13
15
18
27
20
22
16
9
15
11
8
5
3
17
Värmlands
>
—
2
6
17
20
28
21
24
17
20
10
12
4
10
11
3
18
Örebro
> . .
—
—
2
3
8
19
18
13
21
14
10
13
7
7
11
6
1
19
Västmanlands
>
—
i
1
3
6
15
8
13
17
11
8
14
7
2
3
3
—
20
Kopparbergs
>
—
—
2
6
9
12
23
21
8
17
15
10
10
7
9
5
1
21
Gävleborgs
>
i
—
1
4
5
13
9
17
16
15
17
12
7
9
8
1
3
22
Västemorrlands
>
—
—
2
5
8
10
12
12
13
15
6
10
17
6
11
4
2
23
Jämtlands
> . .
—
—
—
1
2
1
6
6
9
4
4
5
7
2
3
3
1
24
Västerbottens
» . .
—
—
—
3
2
5
3
5
4
3
—
! 2
2
1
2
3
1
25
Norrbottens
»
—
—
1
2
5
2
5
6
9
4
3
7
2
4
3
2
2
Summa
3
1 3
| 34
111
226
334
382
425
428
355
282
261
224
158
1147
103
72
2o;{
fördelade efter ålder vid ingående av första äktenskap.
i. 19-
| 20.
1 2).
| 22.
| 23.
r*4.
| 25. | 20.
1 27.
28.
| 29.
30.
| 81.
| 32.
33.
| 34.
| 35. | 36.
37.
| 38.
|
89.
1
v i d
ingående
a v
första
äktenska
[>•
Summa
lärare.
36
är.
1 37
! år.
38
år.
39
år.
40
år.
41
år.
42
år.
43
år.
44
år.
45
år.
46
år.
47
år.
48
år.
49
år.
50
år.
51
år.
1 52
år.
54
år.
55
år.
63
år.
—
—
i
2
4
—
—
i
—
3
i
_
_
i
loa
1
3
1
i
—
—
—
—
i
1
1
—
i
i
—
—
—
—
_
_
165
2
2
—
2
1
105
3
3
—
1
2
2
3
i
i
—
—
—
—
i
—
—
—
i
—
—
_
131
4
5
3
4
2
4
—
2
—
2
—
i
—
i
—
i
i
—
—
—
253
5
3
4
1
2
1
4
—
2
1
—
167
6
2
4
2
2
1
-
3
1
114
7
2
4
1
2
—
1
1
150
8
—
—
1
1
—
—
2
—
—
1
i
75
9
2
1
1
1
1
98
10
2
1
—
—
—
—
4
2
1
1
i
1
—
—
—
—
—
i
—
—
226
11
6
5
6
7
5
4
4
1
2
2
i
i
—
—
—
—
—
—
i
—
436
!2
1
1
—
1
—
—
1
1
2
1
105
13!
j 4
3
1
2
2
1
1
3
—
—
—
i
—
i
—
—
—
—
—
—
202
141
2
2
1
2
1
2
3
—
—
1
—
—
i
—
—
—
—
—
—
209
15
3
2
—
3
3
1
2
—
—
_
i
—
—
—
i
—
—
—
—
—
205
16
1
—
3
4
—
2
3
1
2
2
223
17
3
4
4
2
1
i
—
3
2
1
—
—
i
—
—
—
—
—
—
i
176
18
—
—
1
1
—
i
1
1
—
—
i
—
—
—
i
—
—
—
—
—
119
19
2
6
3
2
2
i
4
2
—
—
—
—
—
177
20
1
2
3
3
1
2
1
1
3
-
155
21|
3
1
1
2
4
—
—
—
—
1
—
—
i
—
i
—
—
—
—
147
22
5
2
2
1
—
1
1
67
23;
1
38
24
1
60
26
57 |
46 |
40 |
47
32 |
24
32 |
24 |
15 |
18
51
5
5 1
4
3 !
2
21
i
i
ill
3 912 |
|
204
Tab. 52 b). De ordinarie folkskollärarinnorna år
1.
2- !
3. |
i
6. |
6. |
7. 1
8. |
9. |
10.
il.
12. j
13. |
De
ordinarie fo 1 ksk o 11ärar in norna i
L ä
n.
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31 |
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
är.
1
Stockholms stad .
—
i
5
5
ii
ii
12
10
ii
19
12 !
2
Stockholms
län . .
—
i
1
1
1
—
—
2
3
—
1
_
I 3
Uppsala
»
2
—
1
1 1
4
Södermanlands
>
—
—
—
1
i
—
2
3
3
2
1 j
i b
Östergötlands
» . .
—
—
—
1
1
i
i
2
1
2
1
3 !
: 6
Jönköpings
» . .
1
2
1
- j
i 7
Kronobergs
>
-
—
—
~
’
—
—-
1
—
—
1
- j
8
Kalmar
»
_
—
—
-
1
i
—
1
—
1
—
1 j
9
Gottlands
>
1 i
10
Blekinge
> . .
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
I11
Kristianstads
> . .
—
—
—
—
1
—
2
—
1
—
—
1
42
Malmöhus
> . .
—
—
—
—
1
i
3
1
1
1
—
—
} 13
Hallands
»
—
—
1
2
i
1
1
—
—
1
2 1
14
Göteb. och Bohus
»
i
—
1
2
4
7
4
1
—
3 i
116
Älvsborgs
>
—
—
—
—
—
1
2
1
2
2
— j
16
Skaraborgs
»
—
—
—
1
—
—
1
1
1
2
—
1 1
117
Värmlands
>
—
—
—
—
—
1
—
—
1
4
—
1
18
Örebro
—
—
—
—
—
1
1
1
1
—
—
3
19
Västmanlands
> .
—
—
—
—
2
—
—
—
1
—
3
1
20
Kopparbergs
>
—
—
—
—
1
1
2
—
1
2
—
5
21
Gävleborgs
*
—
—
—
1
2
1
2
2
3
3
—
1
22
V ästernorrlands
>
i
—
i
—
—
—
-
3
—
3
—
23
Jämlands
>
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
2
24
Västerbottens
» .
—
—
—
—
—
—
5
1
—
—
—
—
25
Norrbottens
>
—
—
—
—
1
2
2
1
—
5
1
1 1
Summa
2
i
3
11
19
| 25
37
40
35
42
33
41
205
fördelade efter ålder vid ingående av första äktenskap.
1 H.
15. | 16.
17.
18. | 19. | 20.
21.
22. | 23.
24. | 25.
26.
27.
28.
29.
30.
|
31.
ålder vid in
gående av första äktenskap.
Summa
lärår-
| 32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
48
50
1 år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
innor.
| 9
12
7
4
8
3
1
2
3
i
—
3
—
i
_
_
! 151
l
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
18
2
2
1
—
1
—
2
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
11
3
1 1
3
1
—
—
—
1
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
21
4
—
16
5
2
—
1
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
i
—
—
—
10
6
J 1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
5
7
i
—
7
8
! —
1
3
10
—
—
1
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
8
11
4
1
—
2
—
1
—
2
—
—
—
—
—
—
—
i
19
12
1
10
13
5
2
1
—
—
—
—
1
—
—
i
—
—
—
—
—
—
33
14
1
—
1
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
_
_
i
12
15
3
2
1
1
—
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
16
16
—
—
—
1
1
1
1
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
12
17
—
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
2
—
—
—
—
11
18
—
2
—
—
1
1
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
12
19
1
—
1
—
1
2
1
—
1
1
—
—
1
—
—
—
—
21
20
1
1
2
1
1
—
—
—
—
1
i
i
—
—
i
—
—
25
21
1
—
3
—
—
1
1
2
17
22
2
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
i
—
—
—
—
8
23
1
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
i
—
—
—
9
24
13
2 ö
32
2!)
20 |
12
16
12
9
9
9
5 |
6 1
3 1
C |
o |
2 1
11
2 I
464
#
20(5
Tab. 53 a). De extra ordinarie folkskollärarna år 1912 fördelade efter
ålder vid ingående av första äktenskap.
1.
2-
3.
4-
6.
6.
7-
8.
9.
De extra-ordinarie folkskollärarnas ålder vid
ingående av
första äktenskap.
Summa
L ä n.
—
lärare.
22
23
24
25
26
27
31
år.
är.
år.
år.
år.
år.
år.
Stockholms stad.............
—
—
—
i
—
—
—
1
Stockholms
län..........
—
—
—
—
2
—
—
2
Uppsala
»..........
—
—
—
—
—
—
—
—
Södermanlands
»..........
Östergötlands
>..........
—
—
—
—
—
—
—
—
Jönköpings
» ..........
—
—
—
—
—
—
i
1
Kronobergs
>..........
Kalmar
»..........
—
—
—
—
—
—
—
—
Gottlands
>..........
Blekinge
> ..........
—
—
—
—
—
—
—
—
Kristianstads
»..........
—
—
—
—
—
—
i
1
Malmöhus
»..........
—
—
—
—
1
—
i
2
Hallands
>..........
—
—
—
—
1
—
—
1
Göteborgs o. Bohus »..........
—
—
—
—
—
—
—
—
Alvsborgs
>..........
—
—
—
—
—
1
—
1
| Skaraborgs
>..........
—
—
—
—
—
—
—
—
Värmlands
>..........
i
i
—
i
—
—
—
3
Örebro
> ..........
—
—
—
i
—
—
—
1
Västmanlands
»..........
—
i
—
—
—
—
—
1
Kopparbergs
»...........
—
—
—
--
1
—
—
1
Gävleborgs
>..........
—
—
—
—
1
—
—
1
Västernorrland s
>..........
—
i
2
—
—
1
—
4
Jämtlands
>..........
—
—
—
—
—
—
—
—
Västerbottens
»..........
—
—
—
—
—
—
—
—
Norrbottens
>..........
—
i
—
i
—
—
—
2
Summa
i
4
2
4
C
2
3
| 22
207
Tab. 53 b). De extra ordinarie folkskollärarinnorna år 1912, fördelade efter
ålder vid ingående av första äktenskap.
1.
2.
3.
4-
5.
«.
7.
8.
9.
10. 1 11.
12.
13”
14
15. ~~
1
De extraordinarie folkskollärarinnornas ålder vid ingående
av
första äktenskap.
Summa
Jj a n.
lära-
22
24
25
26
27
28
29
30
33
35
37
39
43
rinnor.
är.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
Stockholms stad .
_
1
i
i
_
2
2
7
Stockholms
län . . .
—
2
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
Uppsala
> ...
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
1
Södermanlands
» ...
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
Östergötlands
> ...
—
—
i
—
i
—
—
—
i
—
—
—
i
4
Jönköpings
Kronobergs
> ...
Kalmar
> ...
1
Gottian ds
> ...
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
! Blekinge
Kristianstads
C
...
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
1
Malmöhns
> ...
Hallands
> ...
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
1
Göteborgs o. Bohus
» ...
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
Alvsborgs
» ...
—
I Skaraborgs
J>
...
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
1
Värmlands
> ...
—
1 Örebro
1 ...
—
1
—
—
i
—
1
—
—
—
—
—
—
3
Västmanlands
» ...
—
Kopparbergs
* ...
—
i
1
Gävleborgs
» ...
—
1
1
Västernorrlands
> ...
—
i
1
Jämtlands
> ...
—
Västerbottens
> ...
—
Norrbottens
> ...
—
1
2
—
2
—
—
—
—
i
—
i
—
r
<
Summa
2
5
5
2
4
2
6
2
i
2
i
i
i
1 :
34
.
209
7) Den år 1912 anställda folkskollärarpcrsonalens värnplikts
förhållanden.
27—131873. Lärarelönendmnden. 2.
210
Tab. 54. De vid folkskolorna år 1912 anställda lärarna/ fördelade efter
deras värnpliktsförhållanden.
1.
*• 1
3. |
4- 1
5.
6. |
7.
8.
9.
10 I
ii.
12.
13.
14.
15.
Län.
Ord. folkskollärare.
E. o. folkskollärare.
Vik. folkskollärare.
Sum-
ma
god-
kän-
da.
Sum-
ma
ej
god-
kän-
da.
Sum-
ma
ännu
ej
prö-
vade.
Till-
sam-
mans.
Vid värn-  pliktsmönst-  riugen
Sum-
ma.
Vid värn-  pliktsmönst-  ringen
Sum-
ma.
Vid värn-  pliktsmönst-  ringen
Ännu
ej
prö-
vade.
Sum-
ma.
*
god-
kän-
da.
ej
god-
kän-
da.
god-
kän-
da.
ej
god-
kän-
da.
god-
kän-
da.
ej
god-
kän-
da.
Stockholms stad
120
34
154
10
4
14
6
2
—
8
136
40
—
176
Stockholms
län .
145
60
205
10
5
15
5
1
—
6
160
66
—
226
Uppsala
, .
98
40
138
4
—
4
5
1
—
6
107
41
—
148
Södermanlands
>
131
49
180
6
4
10
3
3
—
6
140
56
—
196
Östergötlands
>
235
92
327
8
2
10
4
2
—
6
247
96
—
343
Jönköpings
>
171
57
228
6
1
7
10
1
i
12
187
69
i
247
Kronobergs
>
131
35
166
1
—
1
6
3
—
9
138
38
—
176
Kalmar
>
152
51
203
2
1
3
5
1
—
6
159
53
—
212
Gottlands
>
70
15
85
1
—
1
—
1
—
1
71
16
—
87
Blekinge
>
104
32
136
3
3
6
7
1
—
8
114
36
—
150
Kristianstads
>
215
80
295
3
3
6
9
3
—
12
227
86
—
313
Malmöhns
>
456
130
586
16
6
22
16
1
—
17
488
137
—
625
Hallands
>
115
28
143
3
—
3
2
—
—
2
120
28
—
148
Göteborgs o. Bohus > .
224
54
278
5
—
5
8
2
—
10
237
56
—
293
Älvsborgs
>
208
60
268
4
2
6
6
—
—
6
218
62
—
2S0
Skaraborgs
»
198
55
253
3
2
5
6
—
—
6
207
57
—
2<H
Värmlands
>
240
67
307
5
2
7
9
2
—
11
254
71
—
325
Örebro
>
174
56
230
6
5
11
7
1
—
8
187
62
—
249
Västmanlands
>
124
33
157
2
1
3
5
—
—
5
131
34
—
165
Kopparbergs
)
173
58
231
5
—
5
6
1
—
7
184
59
—
243
Gävleborgs
>
146
55
201
3
1
4
11
6
—
17
160
62
—
222
Västernorrlands
»
161
40
201
7
4
1 11
15
5
—
20
183;
49
—
232
Jämtlands
>
72
20
92
—
—
—
2
3
—
5
74
23
—
97
Västerbottens
>
36
17
53
—
—
2
—
2
38
17
—
So
Norrbottens
>
67
31
98
9
1
10
3
—
—
3
79
32
—
in
Summa
3900
1249
5 215
122
47
169
158
40
i
199
4246
1336
i
5 583
Procent
76-05
23-95
1 100
7219
27 81
100
78-80
20-20
—
100
7607
23-93
—
100
Anm. Bland vik. folkskollärarna äro ej inräknade sådana folkskollärare, som redan äro pensionerade’
eller sådana, som ej avlagt folkskollärarexamen.
C. Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor
samt lärare och lärarinnor vid mindre
folkskolor och småskolor (småskollärar
personalen).
213
l) Antal biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt
lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor
år 1912, som till lärarclönenämnden lämnat uppgifter.
214
Tab. 55. Antal biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och
nämnden läm
-
1.
1
2. 1
3.
4-
1
5.
|
6. |
7-
1
8. ||
9.
|
10. |
11.
1
I*
!
L ä n.
Biträdande lärare och lärarinnor
v i d
folkskolor.
Manliga.
Kvinnliga.
Samtli
;a.
Med
folkskol-
lärar-
examen
eller
dispens
därifrån.
Hed små-  jkoll.-ex.
efter
genomg.
kurs
vid ex.-  berätt.
semina-  rium.
•
Med
folkskol-
lärar-
examen
eller
dispens
därifrån.
Hed små-  skoll.-ex.
efter
genomg.
kurs
vid ex.-  berätt.
semina-  rium.
Medsrnå-
skoll.-ex.
utan
genomg.
kurs
vid ex.-  berätt.
semina-  rium.
Med
prövning
inför
folk-
skolein-
spektör.
Oexa-
mine-
rade.
Man- !
liga. |
i
i
1
kvinn-
liga.
Summa.
Stockholms
län
!
35
2
—
—
37
37
2
Uppsala
»
i
—
—
6
—
—
—
—
6
0
3
Södermanlands
>
1
—
2
23
—
—
1
25
26
4
Östergötlands
>
_
—
— .
24
—
—
—
24
24
5
Jönköpings
>
~
—
—
14
- ’
—
14
oJ
14
o
6
Kronobergs
>
—
—
—
9
—
—
—
.1
O
7
Kalmar
>
—
—
—
14
—
—
—
—
14
14
8
Gottlands
>
-
—
—
2
—
—
—
—
2
2
9
Blekinge
>
—
—
—
45
2
—
—
—
47
47
10
Kristianstads
>
—
—
i
64
6
—
—
—
71
71
11
Malmöhus
>
—
—
—
157
7
—
1
—
105
165
12
Hallands
>
—
—
—
45
2
—
—
—
47
47
13
Göteborgs o. Bohns »
—
—
■—
63
5
—
—
68
os
114
Älvsborgs
>
—
—
i —
34
2
1
—
—
37
37
15
Skaraborgs
>
—
—
20
2
—
—
—
22
22
il6
Värmlands
>
I -
—
i
—
33
—
—
'' —
—
33
33
i IT
Örebro
>
i --
! —
i
63
2
--
—
—
00
66
18
Västmanlands
>
j -
i —
: —
31
i
—
—
—
32
32
19
Kopparbergs
*
—
7
—
92
2
—
j -
7
04
101
120
Gävleborgs
—
| —
—
62
i
—
—
O*
63
21
Västernorrlands
>
| -
i
-
! —
24
—
—
—
-
24
24
22
Jämtlands
>
—
—
—
16
—
—
| —
10
10
2c
Västerbottens
»
—
i
42
—
—
43
43
II
2 A
Norrbottens
1
! -
| 1
—
i
41
—
| —
—
i 1
41
42
2
I
Summa
1
8
5
959
34
! l
| 1
9
i 1.000
1 1.009
Anm. Angående de olika sätt för behörighets förvärvande hänvisas till nämndens hnvndbetänkandc,
215
lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor år 1912, som till lärarelönenat
uppgifter.
12.
| 18.
1
14.
|
15.
! 16-
1
17-
| 18.
19.
20.
1 21-
22.
|
23.
—
Lärare och lärarinnor
vid mindre
folkskolor.
Manliga.
Kvinnliga.
Samtliga.
Med små-  skoll.-ex
efter
gen om g.
kurs
vid ex.-  berättig
semina-  rium.
''Medsmå-
|skoll.-ex.
utan
1 genomg.
kurs
vid ex.
berätt.
semina-  rium.
Med
prövning
inför
folk-
skolein-
spektör.
Oexa-
mine-
rade.
Med
folkskol-
lärar-
examen
eller
dispens
därifrån
Med små-  skog-ex.
efter
genomg.
kurs
vid ex.-  berättig.
semina-  rium.
Medsmå-
skoll.-ex.
utan
genomg.
kurs
vid ex.-  berättig.
semina-  rium.
Med
prövning
inför
folk-
skolein-
spektör.
Oexa-
mine-
rade.
Man-
liga.
Kvinn-
liga.
Summa.
_•
93
4
_
97
97
1;
—
—
- /
—
28
2
—
—
30
30
2
—
—
—
—
23
—
—
—
—
23
23
3
1
~
1
_
—
77
3
—
—
2
80
82
4
1
—
—
—
—
61
—
—
—
i
61
62
6
—
—
—
—
—
45
—
1
—
—
46
46
6
3
—
—
1
—
90
8
—
—
4
98
102
7
1
—
—
-
—
2
—
—
—
1
2
3
8
1
—
_
—
39
1
1
—
1
41
42
9
1
1
—
2
_
29
~
—
—
4
29
33
io!
—
4
—
1
—
42
3
—
—
5
45
50
n
2
—
—
—
—
50
2
1
i
2
54
56
12
—
—
—
—
96
3
1
—
—
100
100
1?l
—
—
—
_
—
57
3
1
i
—
62
62
14
—
—
—
—
—
13
3
—
—
16
16
15
1
1
1
—
—
108
1
—
3
109
112
16
—
1
—
1
—
61
2
_
i
2
61
66
171
—
2
—
1
—
33
1
— !
—
3
34
37
18 i
11
5
—
—
—
73
3
—
—
16
76
92
19
6
5
—
—
__
N
ce
t—i
5
—
—
11
192
203
20
—
1
232
1
3
2
1
238
239
21J
5
2
1
1
—
113
1
—
.
. i
—
9
114
123
22;
CO
—
1
1
—
389 |
1
1
2
20
393
413
23
26
1 1
—
— 1
1
318
—
- i
1 1
27
320
347
24
77
22
4
9
1 I
2.259 !
47
9
8 j
112
2.324 |
2,436
25
kap. 8, sid. 287.
216
Tab. 55 (forts.)- Antal biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare
lönenämnden
1.
2.
3.
4-
'' 5.
«•
7- I
8.
9.
|
L ä
rare
och 1
ärar
i n n o r
M
a n 1 i g
a.
K
vinn-
Med små-
Med små-
Med små-
Med små-
Med
skoll.-ex
skoll.-ex.
Med
skoll.-ex.
skoll.-ex.
folkskol-
efter
utan
folkskol-
efter
ntan
lärår-
genomg.
genomg.
Oexa-
lärår-
genomg.
genomg.
examen
kurs
kurs
mine-
examen
kurs
kurs
eller
vid ex.-
vid ex.-
rade.
eller
vid ex.-
vid ex.-
dispens
berättig.
berättig.
dispens
berättig.
berättig.
därifrån.
semina-
semina-
därifrån.
semina-
semina-
rinm.
rium.
rinm.
rium.
1
Stockholms
län ....
_
_
16
329
u
2
Uppsala
> . . . .
—
—
i
—
4
166
4
3
Södermanlands
> . . . .
—
—
—
—
—
—
272
12
4
Östergötlands
» . . . .
—
—
i
—
3
1
358
28
5
Jönköpings
> . . . .
—
i
—
—
1
—
317
8
6
Kronobergs
> . . . .
1
5
i
—
4
176
5
7
Kalmar
> . . . .
—
—
—
i
1
_
254
8
8
Gottlands
y ... .
—
—
—
—
—
2
80
5
9
Blekinge
> ... ■
—
—
—
—
—
1
171
7 !
10
Kristianstads
» . . . ,
—
—
—
—
—
—
336
19 i
11
Malmöhus
> .
—
—-
—
—
1
1
717
48
12
Hallands
> . . . .
—
1
i
—
1
—
211
18 |
13
Göteborgs och Bohus > . . . .
—
—
—
—
—
—
483
Öl j
14
Älvsborgs
> . . . .
—
2
—
—
—
—
411
21
15
Skaraborgs
y ... .
—
—
—
—
—
_
326
20
16
Värmlands
» . . . .
—
—
—
i
1
290
9
17
Örebro
y ... .
—
—
—
—
1
—
299
21
18
Västmanlands
» . . . .
—
1
—■
—
—
—
240
13
19
Kopparbergs
y ... .
—
15
5
i
4
—
443
24
20
Gävleborgs
> .
—
—
—
—
—
1
328
13
21
Västernorrlands
y ... .
—
—
—
—
—
—
264
2
22
Jämtlands
y ... .
—
4
—
—
1
—
217
3
23
Västerbottens
y ... .
—
1
—
—
—
—
122
3
24
Norrbottens
y ... .
—
6
—
—
—
—
223
1
25
Summa
1
36
9
3
18
26
7,033
354
Avm. 1. Angående de olika sätt för examens förvärvande hänvisas till nämndens huvudbetänkande,
lärare och lär:or vid folkskolorna samt antalet lärare och lärtor vid mindre folkskolor och småskolor vid slutet
lärare och lärtor vid samma tid till 11,064, varav 188 manliga och 10.876 kvnnliga. Skillnaden heror dels därpå,
ecklesiastikdepits statistik förts till lärare och läror vid småskolor, i lärarelönenämndens tabeller upptagits bland
anställda vid lapska, finska oob svenska missionssällskapets skolor, ej upptagits i hithörande tabeller. Den
diga och till nämnden ej lämnat uppgifter. Det kan antagas, att av nämnda 2A befattningar 9 innehades eller
217
och lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor år 1912, som till lärarelämnat
uppgifter.
| 10.
I !!•
I 12.
|
13.
II H.
II
| 16.
II I‘-
| 18.
1
19-
| 20.
1 21.
!
!
vid
mås
k o 1 o r.
| Samtliga biträdande lärare
och lärarinnor vid folksko-  lor samt lärare och lära-  rinnor vid mindre folk-  skolor och småskolor.
Vikarierande lärare och lära-  rinnor för
liga.
S a
m t 1 i
g »•
:
Med
J prövning
inför
j folk-  skolein-  1 spektör.
Oexa-
mine-
rade.
Man-
liga.
Kvinn-
liga.
Summa.
biträ-  dande
lär. i
folksko-  lor.
lär. i
mindre
folksko-  lor.
lär. i
småsko-  lor.
Summa
vikari-  erande
lärare
och lära-  rinnor.
Man-
liga.
Kvinn-
liga.
Summa.
1
_
857
357
_
491
491
1
2
8
11
l|
i
_
1
1
175
176
1
211
212
—
2
8
10
2
—
—
284
284
1
332
333
—
1
1
3
1
_
4
388
392
6
492
498
—
4
8
12
4
10
O
U
335
337
3
410
413
1
5
12
18
5
1
10
11
192
203
11
247
258
—
—
8
8
6
1
2
2
265
267
6
377
3S3
—
2
10
12
7
—
1
—
88
88
1
92
93
—
—
1
1
8
5
—
184
184
1
272
273
_
1
2
3
9
1
28
—
384
3S4
4
484
488
3
9
12
10
4
19
i
789
790
6
999
1,005
—
—
9
9
11
2
4
o
o
235
238
5
336
341
—
1
5
6
12
1
2
—
537
537
—
705
705
2
1
16
19
13
8
3
2
443
445
2
542
544
—
3
9
12
14
2
—
-
348
348
—
3S8
386
—
1
10
11
15
3
2
302
304
0
444
449
1
7
12
20
16
4
1
324
325
3
454
457
—
1
6
7
17
| -
1
1
254
255
4
320
324
—
—
5
5
18
1
13
25
481
506
48
651
699
1
3
18
22
19
j —
2
—
344
344
11
599
610
4
9
13
20
O
3
—
271
271
1
533
534
7
6
13
21
1
1
5
222
227
14
352
366
—
6
4
10
22:
1
—
i
127
127
21
562
583
1
7
2
10
23
—
6
224
230
34
5S5
619
-
j
12
5 1
17
24
26
113 |
67
7,552
7,619
188
10,S7ö
11,064
7
72
183 |
262
26
kap. 8, sid. 287. — Anm. 2. Enligt ccklesiastikdep:ts berättelse om folkskolorna år 1912 nppgick antalet bitr.
av samma år till 11,623, varav 199 manliga o h 11,424 kvinnliga. I tabellen här ovan uppgivas antalet dvlikp
att 2 lärare och 299 lär:or, vilka undervisade i första och andra kla-serna vid Stockholms folkskolor och vilka i
lärare och lär:or vid folkskolor (se bil. 1 tab. 1, anm. 1 och 2), dels ock därpi, att 7 lärare och 27 lar;or,
återstående skillnaden, 224, omfattar dels vakanta tjänster, dels ock tjänster vilkas innehavare varit tjänstleinnehafts
av män och 222 av kvinnor.
28—131873. Lärarelönenämoden. 2.
2) Den år 1912 anställda småskollärarpersonalens utbildningsoch
anställningsförhållanden.
220
Tab. 66. Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lära
tillbragta
vid seminarium
1.
2.
3.
4- 1
5.
6.
7-
8.
9.
10.
11.
12. |
13. |
14.
Län.
Antal lärare, som före
avläggandet
av småskollärarexamen tillbragt följande
antal terminer vid folk-  skoleseminarinm.
antal terminer vid småskoleseminarium.
Tal-
sam-
mans.
2.
4.
6.
Sum-
ma.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7 å 8.
Sum-
ma.
Stockholms
län ....
_
_
_
_
Uppsala
> . . . .
Södermanlands
> . . . .
Östergötlands
> . . . .
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
i
i
Jönköpings
» . . . .
—
—
1
i
1
—
—
—
—
—
—
i
2
Kronobergs
> . . . .
—
1
1
2
—
1
2
—
—
—
3
5
Kalmar
» . . . .
1
1
—
2
—
1
—
—
—
—
1
3
Gottlands
*
.
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
1
1
Blekinge
> ... .
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
1
Kristianstads
> ... .
—
—
1
1
1
Malmöhus
> . . . .
Hallands
> ... .
—
—
—
—
1
2
—
—
—
—
—
3
3
Göteborgs och Bohus > . . . .
Älvsborgs
> ... .
—
—
—
—
2
—
—
—•
—
—
2
2
Skaraborgs
> . . . .
Värmlands
> . . . .
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
1
1
Örebro
> ... .
Västmanlands
■>....
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
1
1
Kopparbergs
> . . . .
—
—
1
1
—
23
8
1
—
—
—
32
33
Gävleborgs
> ... .
—
—
—
—
—
1
5
—
—
—
—
6
6
Västernorrlands
> ... .
Jämtlands
> ... .
—
—
—
—
—
7
1
1
—
—
—
9
9
Västerbottens
> . . . .
—
—
—
—
—
5
3
10
—
1
—
19
19
Norrbottens
> . . . .
—
—
—
—
—
3
2
15
—
13
—
33
33
Samtliga
1
3
4
8
2
46
23
28
—
14
—
113
121
Procent
12-50
37-60
50-oo
100-00
1-77
40-71
20-35
24-78
—
1239
—
100-00
—
Anm. I denna tabell äro endast sädana lärare och lärarinnor upptagna, vilka avlagt småskollär.-examen efter
genomgången kurs vid ett examensberattigat seminarium.
22]
rinnor vid mindre folkskolor och småskolor år 1912, fördelade efter antalet terminer,
före examens avläggande.
1.
1 a-
1 3.
1 4-
I 5.
1 6.
II 7-
1 8. |
9.
| 10.
1 ii.
1 12.
1 13. 1 14.11
15.
II 16.
L ä
n.
Antal lärarinnor, som före avläggandet av
småskol lärarexamen tillbragt följande
antal terminer vid folkskolo-  seminarium.
antal terminer vid småskoleseminarium.
Till-
sam-
mans.
0.
2.
3.
4.
6.
Sum-  | ma.
1.
1 2''
3.
4.
5.
6.
7å8
Sum-
ma.
Stockholms
län . .
—
3
_
1
_
4
Öl
214
88
14b
2
1
Öl
453
457
Uppsala
> . .
—
—
—
—
—
—
138
34
28
SOt
200
Södermanlands
J
.
.
—
1
—
1
2
1
161
in
43
_
316
318
Östergötlands
»
—
1
—
2
1
4
—
261
177
17
_
_
455
459
Jönköpings
1
302
71
19
_
_
392
392
Kronobergs
>
—
—
1
3
—
4
—
181
29
15
—
—
Öl
226
230
Kalmar
>
—
10
—
3
1
14
—
179
151
14
—
—
_
344
358
Gottlands
>
—
1
—
1
—
2
—
55
15
12
—
—
_
82
84
Blekinge
>
—
1
—
1
—
2
3
223
22
5
—
_
_
253
255
Kristianstads
>
—
2
—
1
—
3
3
385
32
5
_
__
Öl
426
429
Malmöhus
> . .
—
4
—
5
—
9
1
894
10
2
—
907
916
Hallands
* . .
—
1
—
—
—
1
1
285
7
12
—
_
_
305
306
Göteborgs o. Bohus > . .
467
48
127
—
_
_
642
642
Älvsborgs
> . .
—
—
—
—
—
—
—
398
81
23
—
—
_
502
502
Skaraborgs
» . .
—
—
1
—
—
1
1
300
51
6
—
—
_
358
359
Värmlands
> . .
—
—
—
—
—
—
—
152
266
13
—
—
—
431
431
Örebro
5
—
1
—
—
—
1
—
233
170
19
—
—
—
422
423
Västmanlands
> . .
_
1
—
—
1
2
—
206
80
16
—
—
—
302
304
Kopparbergs
>
Öl
9
—
1
1
12
2
343
194
57
—
—
—
596
608
Gävleborgs
> . .
—
6
—
2
—
8
—
189
267
no
—
3
_
569
577
Västernorrlands
> . .
—
6
—
5
—
11
—
93
36
353
3
23
Öl
509
520
Jämtlands
>
—
1
—
1
—
2
—
61
198
82
—
3
344
346
Västerbottens
» . .
—
9
—
18
3
30
—
41
2
447
3
28
ö 2
523
553
Norrbottens
>
—
1
—
2
—
3
—
79
6
324
2
165
Ö 3
579
5S2
Samtliga
1
58
2
46
8
115
13
5810
2146
1895
10
223
9
10136
10251
Procent
—
—
—
- 1
—
—
013
57-62
21-17
18-69
o-io
2-20
0-09
100-00;
—
Ö Denna hade förut tillbragt 3 term. vid folkskolesem. utan att där avlägga examen. — ») Denna hade tillDrägt
o terminer vid sem. — 3) Denna lärarinna avlade småskollärarinneex. vid seminarium utan att hava deltagit i
undervisningen därstädes. 4) Denna lärarinna hade tillbragt 7 terminer vid småskoleseminarium. — B) En av dessa
bär tillbragt 7 och en 8 terminer vid småskoleseminarium. — 6) Eu av dessa hade tillbragt 7 och två 8 terminer vid
småskoleseminari um.
222
Tab. 57 a). Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor år 1912, fördelade efter
ålder vid småskollärarexamens avläggande.
1.
2- 1
3. |
4- 1
6. |
6. |
7- 1
8. |
9. |
10. |
11. |
12. |
13. |
14.1
15. | 18. | 17. | 18. |
19.
Ålder vid småskollärarexamens
avläggande.
Län.
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
32
Summa
år.
år.
år
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
lär.c o.
lär:or.
Stockholms
län
i
3
3
13
11
2
i
_
_
_
i
_
_
_
_
___
35
Uppsala
>
—
—
—
—
1
2
—
i
—
—
i
i
—
—
—
—
—
6
Södermanlands
>
—
—
2
6
7
3
1
4
23
| Östergötlands
>
—
—
1
4
7
5
2
2
2
—
—
—
—
—
i
—
—
24 1
S Jönköpings
>
—
—
1
1
6
3
—
1
—
—
—
2
—
—
—
—
—
14 I
| Kronobergs
»
—
—
—
2
—
4
1
1
—
i
—
—
—
—
—
—
9
i Kalmar
>
—
—
1
3
2
3
3
—
—
—
—
1
i
-
—
—
--
14
1 Gottlands
»
1
1
—
2
i Blekinge
>
—
2
1
6
20
7
5
1
1
—
i
—
i
—
—
—
—
45 !
Kristianstads
>
—
—
4
16
24
9
5
4
—
—
i
—
—
—
i
—
—
64. 1
Malmöhus
>
—
1
19
40
40
19
12
8
6
6
3
2
i
—
—
—
—
157 |
Hallands
>
—
2
9
10
13
3
2
1
—
—
2
2
—
—
i
—
—
45
| Göteborgs o. Bohus >
_
—
2
13
16
14
3
3
4
2
3
1
—
i
i
—
63
I Älvsborgs
>
—
—
1
6
3
6
7
4
1
3
1
2
—
—
—
34
| Skaraborgs
>
—
—
2
4
5
2
2
1
2
1
—
—
—
i
—
_
—
20
j Värmlands
,
i
—
—
5
13
6
2
2
—
3
—
1
—
—
—
_
—
33
1 Örebro
>
—
—
7
14
15
9
8
5
1
1
1
1
—
—
—
i
—
63
i Västmanlands
»
-
—
5
11
5
4
1
1
1
1
1
1
—
—
—
—
—
31
J Kopparbergs
>
_
2
12
19
1)15
21
'')11
'')5
'') 6
2
3
«)1
■) i
—
v
—
—
99
1
[ Gävleborgs
>
_
—
3
9
17
12
4
2
—
4
5
3
—
2
—
—
i
62
j Västernorrlands
»
_
—
—
3
4
6
7
1
—
—
1
—
2
—
—
—
—
24
j Jämtlands
•
—
—
—
—
7
1
1
o
2
—
1
1
1
—
—
—
16
| Västerbottens
»
i
—
1
4
23
6
4
2
—
1
—
—
—
—
—
—
-
42
[ Norrbottens
>
—
—
2
'')11
16
4
2
1
—
1
3
2
—
i —
—
-
—
42
Summa manliga
—
—
—
1
1
''
1
1
1
—
—
1
1
—
i
I-
—
8
Summa kvinnliga
2
8
76
190
271
1601 84
52
26
26
27
21
6
3
4
i 2
i
959
Samtliga
2
8
76
191
272
160
85
53
! 27
26
27
22
7
3
5
! 2
i
967
Anm. 1. Samtliga lärare, med undantag av de i noterna och eljest särskilt anmärkta, äro kvinnliga. —
Anm. 2. I tabellen äro npptagna endast sådana lärare och lärarinnor, vilka avlagt småskollär.-examen efter genomgången
kurs vid ett examens berättigat småskollärarexamen. — *) Därav 1 manlig lärare. — 2) Manlig lärare.
22H
Tab. 57 b). Lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor år 1912, fördelade efter
ålder vid småskollärarexamens avläggande.
1.
2.
1 3.
1 *■
| 5. | (i.
1 7.
1 «•
"I 9-
1 10
| 11.| 12
1 13
1 1**
T 15
| 16
1 17
| 18.1 19
12«:i 21
1 22,11
23.
Län.
Ålder vid
småskollärarexamens
avlägg
ande.
15
år.
16
år.
17
år.
18
år.
19
år.
20
år.
21
år.
22
år.
23
år.
24
år.
25
år.
26
år.
27
år.
28
år.
29
år.
30
år.
31
år.
33
år.
36
år.
37
år.
39
år.
Summa
lär:e o.
lär.or.
Stockholms
län
2
2
8
22
23
13
1
8
6
3
4
I —
2
1
93
Uppsala
—
1
3
7
7
4
3
1
—
i
1
28
Södermanlands
»
—
—
2
3
9
5
3
—
1
23
Östergötlands
>
—
1
1
10
15
17
12
7
4
'') 4
2
2
2
i
78
Jönköpings
>
—
—
4
8
12
14
6
6
4
2
1
—
—
2
2u
—
—
1
_
1
62
Kronobergs
>
—
—
1
6
12
6
8
6
1
1
2
45
! Kalmar
>
—
—
4
9
21
)17
8
11
8
2
o 4
'') 5
1
2
—
1
—
—
_
_
93
Gottlands
>
—
—
—
—
—
1
1
2)1
-
31
Blekinge
>
—
-
—
5
14
8
8
1
—
—
1
1
1
2)i
_
40
Kristianstads
>
—
■ —
1
7
6
5
4
>)2
3
2
30
1 Malmöhus
>
—
—
—
6
18
6
3
2
4
2
1
-
42
! Hallands
>
—
1
2
12
■) 13
10
‘)6
1
3
—
—
—
1
1
1
1
—
—
—
—
_
52
1 Göteborgs o. Bohus
—
—
1
15
27
14
11
6
10
5
3
1
—
2
—
_
—
_
_
1
_
96
Alvsborgs
>
—
1
3
12
11
12
4
6
4
1
2
—
1
_
—
_
—
_
_
_
_
57
Skaraborgs
>
—
—
—
4
6
—
—
2
—
1
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
13
! Värmlands
|
»
—
—
6
19
30
21
7
10
4
3
4
1
—
1
2)i
—
1
—
1
—
_
109
Örebro
—
—
5
12
17
8
9
5
2
1
1
1
61
Västmanlands
>
—
1
1
8
7
2
5
4
2
—
1
1
1
33
| Kopparbergs
’
—
—
2
‘)11
»j 16j‘)22
)10
‘)10
‘) 7
—
'') 3
—
1
1
—
—
1
—
—
_
84
j Gävleborgs
>
—
1
8
•)23
■) 49
39
25
14
9
5
s) 5
3
7)
2
2
1
_
193
! Västernorrlands
> |
—
1
2
13
57*
50
42
27
14
11
6
4
0!
Oj
21
232
1 Jämtlands
>
—
2
2)1
16
34
>)24
19
*) 7
5
l)5
1
ö 3
—
1
118
Västerbottens
>!
-
'') 2
5
42
'')141
99
5)40
5)2ö
3)17
5)12
■)6
7
'') 6
2!
1
—
—
1
1
_J
407
Norrbottens
»
1
4
)55
9)130j )78
6)3l
)20
'') 8
3
5
0 4
2
'')il
—
—
—
—
-1
01
-1
344
Summa manliga
Summa kvinnliga j
Samtliga |
i
1
12
1 ?
55 300
16 11
(»8 477
8 7) 6'' 4
271177111 59
6
47
8
31
l!
26
2
17
al
7''
-I
oj
1,
*1
i
ij
1
3
H
il
77 )
2 259 i
i
13
56307 |
674!488 [270,184,1171
63
53,
34
27!
19
»1
g!
td\
i|
3!
ij
4
!||
2336 !
Anm. 1. Samtliga lärare, med undantag av de i noterna och eljest särskilt anmärkta, äro kvinnliga. —
Anm. 2. I tabellen äro upptagna endast sådana lärare och lärarinnor, vilka avlagt småskollär.-examen efter genom
gången
kurs vid ett examensberättigat småskoleseminarium. — *) Därav 1 manlig lärare. — 2) Manlig lärare. _
8) Därav 3 manliga lärare. — 4) Därav 6 manliga lärare. — 6) Därav 2 manliga lärare. - Ä) Därav 5 mantiga lärare.
— 7) Därav 8 manliga lärare.
224
Tat). 57 o). Lärare och lärarinnor vid småskolor år 1912,
1.
2-
1
4.
6.
6.
7-
8.
9.
10.
it.
12.
13. |
Län.
Å
1 d
e r
v i
d
små
b k
O 1-
15 år.
16 år.
17 år.
18 år.
19 år.
20 år.
21 år.
22 år.
23 år.
24 år.
25 år.
26 år.
,
Stockholms
län
1
18
58
113
58
24
21
15
4
5
4
2
Uppsala
>
—
1
10
27
43
28
9
15
10
7
4
3
3
Södermanlands
»
—
6
23
57
70
53
27
9
7
8
5
3
4
Östergötlands
>
—
1
31
69
90
65
39
22
10
8
10
5
5
Jönköpings
>
1
>)2
22
29
96
59
46
22
15
10
2
3
6
Kronobergs
7
—
1
5
22
41
41
s) 24
*)7
10
6
3
5
7
Kalmar
>
—
1
17
37
62
41
26
23
12
8
10
5
8
Gottlands
»
—
—
4
13
15
17
7
8
1
8
2
1
9
Blekinge
>
—
—
6
29
49
31
23
12
6
4
2
6
10
Kristianstads
>
—
1
11
66
107
66
26
22
15
5
3
2
11
Malmöhus
»
—
6
59
176
209
118
55
36
21
14
9
4
12
Hallands
1
1
18
54
47
41
>) 18
8
9
5
2
2
13
Göteborgs o. Bohus
>
1
7
27
97
125
95
47
24
22
5
8
11
14
Älvsborgs
>
1
11
27
93
97
•) 58
>) 40
25
21
18
8
4
15
Skaraborgs
>
—
10
39
83
69
47
21
14
14
6
9
5 !
16
Värmlands
>
—
4
19
69
74
50
27
17
13
9
5
1 i
17
Örebro
>
—
6
47
61
81
44
23
14
8
4
3
2
18
Västmanlands
>
—
4
38
55
54
38
14
10
7
7
5
3
19
Kopparbergs
>
—
5
a) 52
») 101
*) 133
'' 4)69
>) 41
23
’) 13
2) 9
4
J)2
20
Gävleborgs
>
—
—
13
49
87
61
51
19
10
9
9
5
21
Västernorrlands
1
2
10
25
72
54
38
14
17
5
7
6
22
Jämtlands
>
—
1
1
35
73
*) 49
>) 22
10
10
8
*) 5
i
23
Västerbottens
»
1
6
18
CO
21
14
7
5
3
—
i
24
Norrbottens
>
1
7
18
•) 30
2) 85
*) 37
22
8
*) 9
5
3
i
26
Summa manliga
—
1
2
2
6
6
6
1
2
2
1
1
26
Summa kvinnliga
7
77
519
1351
1925
1235
678
389
278
173
122
84
1.7
Samtliga
7
78
521
1353
1931
1241
684
390
280
175
123
85
Anm. 1. Samtliga lärare, med undantag av de i noterna eller eljest särskilt anmärkta, äro kvinnliga,
efter genomgången kurs vid ett examensberättigat småskollärarseminarinm. — *) Därav 1 manlig lärare. —
fördelade efter ålder vid smäskollärarexamens avläggande.
|
14.
1 15.
1 16.
1 17-
| 18.
j 19.
| 20.
| 21.
| 22.
|
23.
1
24.
25.
| 20.
i 27.
! 28.
l| 29.
1 ä
a r
e x
a ni
c n
s
a
v 1
ä g
g a
u d e.
27 år.
28 år.
29 år.
30 år.
31 år.
1 32 år.
J 33 år.
34 år.
35 är.
36 år.
37 år.
40 år
41 år
43 år
46 år
Summa
lär:e o.
lär:or.
1
2
1
1
—
1
2
—
1
_
329
1
4
3
—
1
1
—
—
—
—
—
!
__
_
166
2
—
1
j -
3
—
j —
—
—
—
—
—
_
;
_
_
272
3
3
1
2
2
—
358
4
j 3
1
5
—
—
—
—
—
1
—
—
1
—
_
318
5
'') 5
5
1
2
—
—
1
1
—
—
—
i s) l
_
_
181
6
6
2
3
1
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
254
-
1
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
_
_
80
8
1
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
171
9
—
3
1
3
—
2
i
—
2
—
- .
—
_
_
336
10
4
5
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
717
11
2
1
i
—
i
—
—
—
1
—
—
—
—
_
212
12
7
2
2
2
—
—
i
—
—
—
—
—
—
_
_
483
13
4
1
O
O
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
_
413
14
5
2
l
—
—
—
i
—
_
—
—
—
—
—
—
326
15
—
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
290
16
1 ^
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
299
17.
2
2
—
—
»)1
—
i
—
—
—
—
—
—
_
_
241
18
2
*) 2
1
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
_
_
458
19
7
5
2
1
—
-
—
—
—
—
—
—
—
_
_
328
20
3
2
2
2
1
i
—
—
—
—
1
—
_
_
i
264
21
3
1
»)1
—
—
—
—
—
—
—
—
_ l
1 1
_
221
22
2
2
1
—
—
_
—
2
1
—
—
—
—
—
—
123
23
—
—
—
1
1
—
—
—
3)1
—
—
—
—
229
24
1
1
1
—
1
—
—
—
1
—
—
_
1
_
36
25
69
45
28
19
7
7
4
4
6
2
1
1
_ j
1
i |
7 033
26
70
46
29
19
8 |
7
4
4
7
2
1 ''
1
1 |
1
i |
7 069 !
27
~ £nm- rf- 1 tabellen äro upptagna endast sådana lärare och lärarinnor, vilka
-) Därav 2 manliga lärare. — 3) Manlig lärare. — *) Därav 3 manliga lärare.
29—13187X Liirarelöneniimnden. 2.
avlagt småskollärar.-examen
226
Tab. 58 a). Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor år 1912, fördelade efter
ålder vid första anställning efter avlagd examen.
2. | 8. | 4. ! 6. | 6. 1 7. 1 8."j 97\ 1Q.| 11-1 12.| 13,j 14.| X5.| 16.| 17.| 18.1 19.| 20.j 21.|82.]T 23. j
Ålder vid första anställning efter examen.
L ä n.
15
år.
16
år.
17
år.
18
år.
19
år.
20
år.
21
år.
22
år.
23!
år. i
24
år.
25
år.
26
år.
27 j 28
år. i år.
29
år.
30;
år. I
31
år.
32!
år. |
34
år.
40
år.
41
år.
! Stockholms
län
_
_
2
3
9
12
4
i
2
1
i
i
i
1
j Uppsala
>
—
—
_ !
—
1
2
—!
1
—
r Södermanlands
>
—
—
5j
6
6
—i
5
i
—
i
!
| Östergötlands
>
—
—
lj
8
4
5
i
4
—
—
i
—
—
—
i Jönköpings
»
—
—
1
7
7
2
i
—
—
—
Kronobergs
»
—
—
—
—
2
2
2
i
1
1
: Kalmar
>
—
—
3
1
4
2
i
—
—
lj
1
1
i Gottlands
»
—
—
—
1
—
—
—
1
—
—
!
—
—
—
-
—
—
—
j Blekinge
>
—
1
2
4
13
11
6
4
1
i
i
i
—
—
—
—
—
—
| Kristianstads
»
—
—
2
9
22
13
6
6
2
i
—
1
i
—
—
i
—
—
—
i Malmöhus
*
—
1
14
18
37
33
17
9
10
7
6
2
i
1
—
i
—
—
—
—
! Hallands
»
—
—
5
12
10
5
4
3
—
—
3I
2
—
i
—
—
-
—
—
—
! Göteborgs och Bohus >
—
—
i
7
16
15
7
3
3
4
2
3
—
—
i
—
\ Älvsborgs
>
—
—
—
3
5
5
8
4
O
O
1
o
O
i!
1
—
—
—
—
—
—
j Skaraborgs
>
—
—
5
2
5
2
lj 1
2
—
-
—
—
i
—
! —
—
1
—
| Värmlands
>
—
—
i
i
9
8
i 6
Örebro
>
—
—
8
20
12
! 10
6
2
2
t)
-I
1
Västmanlands
»
—
—
-
8
9
5
3
2
2
1
—
i
—
1
Kopparbergs
>
—
—
4
! io
21
l)25
i 13b 8
*) 6
'') 6
; s
in i
2)1
*) i
—
Gävleborgs
>
—
—
i —
8
15
i 13
7
2
2
3
! 3
»i
1
i
1
1
—
Västernorrlands
>
—
—
1 —
3
3
f
9
£
1
Jämtlands
>
I —
—
j —
5
j l| 3
1
2
1
i 1
i|
1
—
—
j —
—
Västerbottens
>
| i
1 —
1
4
2C
£
8
£
—
1
-
1 ~
—
i
Norrbottens
»
j —
1 1
7
*>1€
1 3| 4
<
i _
1 8
i\
Summa
lär:e o.f
lär.or. I
Summa manliga | ■
Summa kvinnliga j
Samtliga I
2 33 1120
1
2 ! 33 ! 120
1
253
251
1 — 1
205122 69
1 1
42! 34
- lj
27 23 11
— II
5 3
1
1
35
6
23
24
14
9
14
»
45
61
157
45
03
34
20
33
63
31
»)»9
62
24
16
42
>) 42
1 1 II
8
959
43 35 271 231 12'' 5| 5l 4 1
1
1! 1| 1|| 967
206122 70
Anm 1. Samtliga i tabellen upptagna lärare, med undantag av de i noterna eller eljest särskilt angivna aro
kvinnliga. — Anm. 2. I denna tabell hava upptagits endast sådana lärare och lärarinnor som avlagt sm ås ko 11 ar . -  examen efter genomgången kurs vid examensberättigat småskolesemmarium. — Anm. o. Åldern ar utan hänsyn till
månad och dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det år. då första anställning erhölls. ) T)arav n
manlig lärare. — *) Manlig lärare. — 3) Därav 7 manliga lärare.
Tab. 58 b). Lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor år 1912, fördelade efter
ålder vid första anställning efter avlagd examen.
1.
j 2.
_L_3.
1 4-
1 5*
1 6-
7-
1 8.
1 ».
10.
i K
• | 12.| 13.[ 14.| In
!1,:
| IT
. 18.1 19.1 ''Jo 21
.! 29
l| 23.
L ä ii.
Å 1 d
er v
id
första
n n
ställ
ning efter avlagd examen.
i 16
! 17
S 18
I 19
i 20
21
j 22
23
24
i 25
! 26 1 27
! 38
29
30
| 31
j 33
! 34
137
j 38
i 39-
; Summa!
j år.
år. ar.
j år.
1 är-
år
år
! år.
år
i år. år
j år
år.
1 år.
1 år
år
| år
! &r
år.
år
40
: lär:e 0.
1
1
j ar.
lärior. 1
Stockholms
län
!
i
4
21
i 22
i;
1 13
4
t
i |
> it 2
:
_
! . . ..
1
j...
! _
|
|
93
Uppsala
>
| 1
(
i 9
5
| 3
1
i
! ii i —
—
! _
__
. _
_
! _
28
Södermanlands
)
i_
1 ^
b
6
0
! 2
—
1
i
; -
_
! _
23 i
Östergötlands
>
—
1 —
4
13
j 15
16
10
7
■) 4
£
it 2
j i
I _
1
i _
’) 78 ■
Jönköpings
>
5
11
1 13
91
7
7
2
-
1 1
—
2
hi
I —
i__
1
1
is) 1
•) 02
Kronobergs
>
—
_
! 4
5
14
6
4
7
—
2
1
—
1
• 1
-
| _
_
1 _
! -
45
Kalmar
3
—
i
1 6
8
21
*)13
12
15
o
‘)S
>) 7
2
—
1
_
_
_
*) 93
j Gottlands
>
—
-
—
—
1
1
a) 1
■)3 j
Blekinge
>
—
_
i
11
10
9
8
l{
i
i
1
! 1
*) 1
_
j _
_
_
M 40
Kristianstads
>
—
5
5
4
6
2
3
4)4
2
_
—
—
_
-
'') 30
Malmöhus
3
_
—
i
12
10j
7
3
2!
4
2
1
—
42
j Hallands
>
i
i
5
12
13
‘)6
6
O
oj
—
=)1
—
1
1
—
2
_
1 _
_
5) 52 !
| Göteb. o. Bohag
>
—
—
8
21
19
15
7
11
6
3
2
—
i
1
1
—
—
i
;k>
Älvsborgs
»
i
2
si
10
14
6
4
6
2
i)
j
_
1
—
57
: .Skaraborgs
>
—
—
8
4
21
2
2
_
ij
_
_
_
J
13
; Värmlands
,
3
7
25
39;
14
9
8
4
6
i
-.
1
1
t
>) 109
| Örebro
>
—
1
101
14
9|
12
oi
g:
i!
—
2
—
:
-
01
! Västmanlands
>
—
1
3
71
6
4
5
31
_j
—
2
1!
li
_
_
1
33
; Kopparbergs
>
j
3 >) 15
4) 19| ‘)19
9
5)7j
*) t>|'') 2
1
1
1
_
_
I
ij
_j
i
6) 84
Gävleborgs
3 ''
_i
8
14|
s) 40
•) 43
32
17
»
■)10p) 4
'') 2
6|
4;
2
—1
—
_
1
1
Jj
7) 193
Västernorrlands
> j
—
3
121
50
56
42
27
1.3
15
6
41
it
sj
1
j
232
Jämtlands
,
1
!)1
6
30
*) 34
19
l) 9
61
) 5
2
’) 3
—
2
—
_
_
_
_i
•) 118
Västerbottens
>
|
—
4
1)419
1130
)107|5
)46
s)23''
)18‘)12i
6
6)7
i) 7!
8
ij
J
“) ij
1
—
11
j
~J
_
n)407 !
Norrbottens
3
!
ii
) 4
8)48
1123
’) 79|7)36
)22|‘) loj
5!
5
M 4!
it1) 3!
—i
11
-1
—
'') i|
°)i|
12)344
Summa manliga j
l
s{
«l
11
11
13
4|
«l
o!
5
ol
l|
1
ij
2!
1
_
_j
l!
77 t
Summa kvinnliga j
»i
29 195j
568
543j330
201 i 144!
851 49
37!
221
20
14|
o|
3
1!
3
O
it
2!
2 259 i
Samtliga j
5
31 201!
7.79
554 343! 205 ISO!
911
54
43!
231
21 i
15!
7
4i
1!
3
3
it
2
2 830
Anm. 1 Samtliga i tabellen upptagna lärare, med undantag av de i noterna och eljest särskilt anaivna äm
efter11 VP1*1'' rAnm~- 1 ‘jenna tabell äro upptagna sådana lärare och lärorinnor, vilka avlagt småskollär.-examen
rstn»/ia Sä fn"? a“rS n‘d eiT1?enfberättlgat seminarium- ~ Anm- Åldern är utan hänsyn till månad och da??
lärare^ "? 40 år
»«*? det år, anställningen erhölls. - '') Därav en manlig lärare. - ») Manlig
~
) Dalav 4 manliga lärare. — -) Därav 2 manliga lärare. — «) Därav il manlig lärare —
) Darav b manliga lärare. — ) Därav 5 manliga lärare. — ®) Därav 4 manliga lärare. — >«) 39 år — % Därav 18
manliga lärare. — ia) Därav 26 manliga lärare.
''
• 1
228
Tab. 58 c). Lärare och lärarinnor vid småskolor år 1912, för
-
L ä n.
2. | 3. j 4. f5.| 6. j 7. | 8. | 9. | 1Q.| lT| 12.||
13.
| 14.| 15-1 16.j 17. [ 18, | 19. | 20. j
Ålder vid första
Med folkskollär.-examen.
20
år.
21
år.
22
år.
23
år.
24
år.
25
år.
26
år.
27
år.
29
år.
30
år.
43
år.
lär:e o.
lär:or.
15
år.
16
år.
17
år.
18
år.
19
år.
20
år.
21 i
år. j
i
4
3
4
1
i
1
i
16
_
i
7
32
99
86
30
i
_
_
ij
_
1
—
—
—
2
—
—
4
—
—
5
16
46
27
18]
i
0
39
78
51
48;
_
_
1
_
_
_
i
—
—
—
—
1
—
—
4
34
80
94
46:
i
‘)5
23
55
84
60:
_
_
_
_
_
—
—
—
—
—
*)i
1
—
—
2
11
35
39
35]
4
23
44
52
46j
_
2
-
_
_
_
_
—
—
—
—
2
—
—
1
5
21
17
9,
_
_
_
1
_
_
_
—
—
—
—
1
—
—
2
19
36
42
27!
i
5
43
84
84
481
_
_
_
_
_
_
_
_
i
—
1
—
3
39
70
171
184
96]
i
—
9
27
54
43
■)32
2
15
54
119
in
65]
4
13
48
97
84
6) 49!
—
1
17
57
83
56
34!
1
8
39
70
65
40]
7
54
87
67
33;
2
8
41
65
43
33
12
6) 62
6) 136
s) 112
*) 55
1
1
—
—
8
34
65
80
5!j
i
1
9
23
''
74
51
35;
1
1
16
72
>) 55
‘) 30]
5
18
37
>) 23
i4]
_
! —
i
7
18
'') 30
*) 85
s) 37
22
i
i
1
—
1
3
3
7
7
i
1 7
4
5
2
i
| i
i
3
i
26
3
26
209
815
1790
1580
949
! i
1 7
4
1 5
! o
ad
| i
| i
i
3
i
i
27
3
i 26
|210; 818| 1 793
1587
956
Med
8
i 9
|l°
i“
12
113
14
15
j 16
17
I
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
Stockholms
län
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
Gottlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs och Bohus
Älvsborgs
Skaraborgs
Värmlands
Örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
Västemorrlands
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens
Summa manliga
Summa kvinnliga
Anm. 1. Samtliga i tab. upptagna lärare, med undantag av de
äro förda bland loiKsKonararna (jfr
,
,
manliga lärare. — 7) Därav 4 manliga lärare. — 8) Därav 6 manliga lärare.
noterna eller eljest särskilt anmärkta,
— Anm. 3. Åldern är utan
och andra klasser,
lärare. — a) Manlig lä
-
229
delade efter ålder vid första anställning efter avlagd examen.
21
| 22
| 28
1 24
j 26
( 28
| 27
1 2»
| 29.
! 30
1 31
| 82
| 83
: 34
! 86
| 39
1 37
1 88
| 89
| 40
1 41
| 42
i 43.
II 44.
|
it II
s t
1 1
it i
n g
C
f t e r
a v
1 a
g d
C
x a
in c
n.
|
s m å
s k
0
1
1 ä
r
a
e
C
v a
in
e
n.
II
j 22
23
24
1 25
26
27
28
29
30
31
32
33
1 34
j 35
36
| 37
| 38
39
40
42
43
41
46
lär.-e o.
|
j år.
år.
år.
j
år
år.
år
år.
år.
år.
år.
år
| år
1 år.
år
år.
| år.
år.
år.
år.
år.
år.
år.
lär: or.
! I
i 27
ii
it
8
4
2
2
—
1
i
i
i
i i
i
l
1
329
i
2C
7
10
4
! ^
3
5
—
i
i
166
2
18
S
b
7
2
1 3
1
j i
i
i
—
—
—
—
—
I —
—
—
1 —
1 —
_
_
_
272
3
43
15
11
7
11
1 3
2
3
2
i
2
i
4
34
21
12
8
2
1 3
4
j 2
2I
i
—
—
—
i
—
_
—
—
—
_
_
_
__
'') 318
5
8) 17
7
6
6
6
‘)5
4
1
2
i
i
—
i —
i
i
j _
—
—
2)i
_
_
_
4) 181
f>
20
21
ii
7
10
! 4
|
5
2
| 1
2
i
—
—
—
—
—
—
i
—
_
_
_
_
254
i
6
5
4
4
2
2
i
2
SO
8
j 17
13
O
O
3
5
2
9 !
_
_
_
171
9
! 24
17
10
4
3
1
3
i
2
i
2
i
—
2
_
_
336
10
51
40
18
11
10
9
5
6
3
—
717
11
16
7
10
3
1
3
2
1
—
1
i
—
—
i
—
—
—
_
_
_
_
2) 212
12
as
25
13
4
10
8
8
3
4
—
—
i
—
i
i
—
_
i
—
_
_
_
483
13
1 34
28
18
13
8
5
5
4
i
1
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
_
_
8) 413
14
1 19
14
13
12
5
6
2
4
—
—
2
_
—
—
—
—
—
—
i
_
_
326
15
21
20
8
10
3
i
—
1
2
i
290
13
17
11
9
4
2
2
4
2
—
—
—
—
-
j
299
17
i 15
9
8
8
3
3
1
—
— I
—
V
—
i
_|
i
- !
_
—
_
_
_
_
'') 241
18
| 35
) 20
>) 10
) 6
1)4
3
s)i!
«) 458
19
I 34
15
5
9
7 1
7
9 |
2
i
i
328
20
! 21
19
4
8
d
2
1
3
9 ;
i
1
—
—
—
I
l j
—
—
—
—
_
_
i
264
21
! 12
11
7
)8
2
1
2
1
'')l
—
—
—
—
—
i
j
—
—
1
—
—
—
i
—
’) 221
22
! 7
6
3
—
1
2
1
2
_
—
—
—
o
O
i
—
—
_
—
—
—
—
—
’) 123
23
8
‘) 9
5
3
1
—
—
1
— 1
i
—
—
!i i i
—
— i
—
i
—
—
_
_
8) 229
24
3
2
i
2
1
1 j
i!
—
—
1
_ i
—
ij
— j
—
— !
—
i
_
_
36
25
551
362
213|155 |1
no
79!
67 |
41
26 i
14 |
13 |
si
5
61
d |
3
i
i
i
—
i
i
i|
7033
23
554
364
214157 1111
so;
68 j
411
27 | 141
14!
51
5 j
7
51
3 |
i|
il
ii
i
i
i
i|
7 069
>7
är° kvinnliga. - Anm. 3. I denna tabell hava upptagits endast sådana lärare och lärarinnor, som avlagt småhänsyn
till månad o ch dag beräknad såsom skillnad mellan födelseåret och det år, då anställningen erhölls —
motsvarande vid rikets Övriga skolor småskola eller småskoleavdelning, hava alla avlagt folkskollär.-examen och
rare. — 3) Därav 3 manliga lärare. — 4) Därav 5 manliga lärare. — 5) Därav 2 manliga lärare. — 8) Därav 15
230
Tab. 59. O examinerade bitr. lärare och lärarinnor vid folkskolor, samt
oexaminerade lärare och. lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor,
fördelade efter anställningsår.
1.
2. 1
3.
1
4-
1
i.
2-
3.
1!
4,
Anställningsår.
1
■
j
1
Antal
Summa.
i
Anställningsår.
Antal
Summa.
lärare. 1
lärarin-  nor. !
lärare.
lärarin-
nor.
1869 ........
1
i
2
1889 ........
—
2 i
2
i
70........
2
i
3
90........
1
i i
2
1
71........
—
91........
1
1 |
2
72........
3
2
4
92........
% !
2
7o........
2
2
93........
—
i
i
74........
7
7
94........
—
— i
— i
i 75........
2
5
7
95........
_
— I
76........
1
9
10
96........
_
i 77........
1
5
(1
97........
_
2
2
78........
—
6
0
98........
1
i
79........
1
10
11
99........
—
1
i
80........
2
12
14
1900 ........
1
i
81........
1
9
i io
01........
—
2
2
<n
ce
2
10
12
02.........
—
—
—
83........
4
9
13
03........
—
2
2
j
84........
4
8
1 12
04........
—
I — j
— ''
85........
—
2
2
05........
—
_
86........
_
0
5
06........
—
i
i
87........
—
2
2
Samma
27
122
14»
I 88........
—
2
2
^PP&ifterna till tabellerna å sid. 232—237 äro av nämnden infordrade
vid slutet av år 1913, således vid eu senare tidpunkt än övriga uppgifter
rörande småskol lä rarpersonalen.
Tab. 60 a). Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lärarinnor
1.
2-
3.
4*
5.
6.
7-
1
8.
9.
10.
11. |
Län.
Lärare och lärarinnor som antagits tills vidare.
L ä
rare
Med
fastare
anställ-
ning
(folkskole-  stadgan
§ 24,
mom. 3).
Övriga lärare och lärarinnor.
Samtliga
lärare
och lä-  rarinnor
som an-  tagits
tills
vidare.
Vikarier för på grund av sjukdom |
tjänstlediga lärare och lärarinnor.
Biträ-  dande
lär:e och
läror vid
folk-  skolor.
Lär:e och
läror vid
mindre
folk-  skolor.
Lärare
och lä-  rarinnor
vid små-  skolor.
Summa.
Vik. för
bitr. läre
och läror
vid folk-  skolor.
Vik. för
larm och
läror vid
mindre
folk-  skolor.
Vik. för
lärare
och lä-  rarinnor
vid små-  skolor.
Summa.
1
Stockholms
län
56
43
85
314
442
498
4
3
9
16
2
Uppsala
>
26
11
29
143
183
209
3
5
7
15
3
Södermanlands
>
23
18
20
262
300
323
4
2
7
13
4
Östergötlands
>
87
23
80
301
404
491
4
16
20
5
Jönköpings
>
14
13
60
324
397
411
3
9
12
1 6
Kronobergs
-»
20
12
45
181
238
258
—
—
5
5
! ~
Kalmar
>
28
18
90
250
358
386
2
2
4
8
8
Gottlands
>
2
—
2
84
86
88
—
—
5
5 i
9
Blekinge
70
89
3S
121
198
268
5
2
5
12
110
Kristianstads
>
107
51
34
290
375
482
3
1
ii
15
|ll
Malmöhus
>
265
108
46
532
686
951
10
—
26
36
12
Hallands
>
6
34
56
184
274
280
1
—
8
9 j
! 13
Götcb. o. Bohus
»
10
62
92
541
695
705
5
-
•
31
36 |
Il4
Älvsborgs
>
2
34
76
454
564
566
4
1
11
16
15
Skaraborgs
>
37
16
14
305
335
372
2
1
10
13
|16
Värmlands
>
33
29
105
291
425
458
1
2
13
16
!17
Örebro
92
62
60
242
364
456
—
2
11
13
18
Västmanlands
>
52
22
39
214
275
327
—
—
9
9
19
Kopparbergs
>
73
101
82
438
621
694
6
2
23
31
*20
Gävleborgs
1
71
64
187
278
529
600
2
4
12
18
21
Västernorrlands
>
27
24
210
281
515
542
7
9
7
23
22
Jämtlands
>
5
17
122
216
355
360
—
4
5
9
23
Västerbottens
>
—
47
395
129
571
571
2
18
7
27
24
Norrbottens
>
32
49
332
192
573
605
1
10
7
18
125
Summa
1138
897
2299
6567
i 9 763
| 10901
62
75
258
395
Anm. De i kol. 2 upptagna lärare och lärarinnor voro samtliga anställda vid småskolor.
233
vid mindre folkskolor och småskolor, år 1913, anställda tillsvidare och på viss tid.
1 12.
1
13.
1 " " 14.
II ''6.
13-
I" 17.
! 18.
II 19.
| 20?
1 21-
22.
||
23.
1
1
0 C ll
ä r a r i
ii n o r
s o in
ant
a g i t s
på
v i s
s
t i
i.
Vikarier för av annan anledning än
sjukdom tjänstlediga lärare
och lärarinnor.
Vikarier på. lediga platser,
som innehafts av
1
Övriga lärare och lärarinnor,
som antagits på viss tid.
-I
Vik. för
bitr. lär:c
och lär:or
vid folk-  skolor.
Vik. för
lär:e och
lär:or vid
mindre
folk-  skolor.
Vik. för
lärare
och lä-  rarinnor
vid små-  skolor.
Samma.
j biträ-  j dande
lära och
llär.-or vi(
1 folk-  skolor.
lära ocl
lär:or vit
mindre
folk-  skolor.
lärare
och lä-  rarinnor
vid små
skolor.
Summa.
Biträ-  dande
larm och
lär:or vit
folk-  skolor.
Lära ocl
lär:or vit
mindre
folk-  skolor.
Lärare
och lä-  rarinnor
vid små-  skolor.
Summa.
—
4
4
2
2
1
2
3
6
11
i 1''
2
2
4
1
—
—
i
3
2
1
0
1
i
—
i
2
—
—
5
5
1
—
5
0
3
—
3
4
7
—
—
4
4
—
—
2
2
4!
—
—
5
5
1
5
6
—
—
5
5
J
5
—
—
i
i
—
2
2
4
1
2
3
c
2
2
3
7
—
1
5
0
1
2
2
5
i
—
—
1
1
—
—
2
2
3
—
1
4
8
—
2
1
3
1
1
1
3
_
—
2
2
9
2
—
2
4
2
—
1
3
i
1
4
10
2
2
4
5
_
5
10
5
—
2
7
11
—
-
2
2
1
-
2
3
i
i
3
5
12J
1
_
3
4
1
1
9
11
i
5
0
13(
1
1
4
($
3
—
4
7
6
—
13
19
14:
—
2
2
3
1
6 |
10
3
2
3
8
15:
1
1
7
9
1
1
7
9
—
1
3
4
ig!
2
—
4
0
—
1
—
1
2
—
5
1
it!
—
2
3
O
—
—
2
2
j
1
—
4
*
isj
1
1
8 1
10
1
1
7
9
4
1
5
10
l»l
—
4
2
6
2
1
— !
» I
i I
1
i
3
201
—
5
Q
i)
8
4
3
i |
8
1
1
6
8
21
—
—
O
3
2
1
2 i
5 ;
2 j
—
2
4
22
—
—
—
—
2 !
1
i
4
1 1
2
1
4
23)
—
2
2
4
— i
1
—
1 1
10 |
34
19
63
21
15
!
23
09
107
30 I
10
73 |
119 |
50
52
99
201
j
251
30—131873. Lär cirelönenåmnden. 2.
Tab. 60 b). Det antal läsmånader, de vid slutet av år 1913 såsom vikarier på lediga
platser anställda lärare och lärarinnor med sådan anställning tjänstgjort å sin då
innehavande befattning.
1.
2. 1
3. [
4.
5.
6. |
7-1
8.|
9. |i
10. 1
u-i
12.|
13.1 14.|
15i
10. 1
17.!
18.| 19.|
20.| 21.j 22.||
23. J
Län.
Vikarier för biträ-  dande lärare och
lärarinnor vid folk-  skolor.
Vikarier för lä-  rare och lära-  rinnor vid mindre
folkskolor.
Vikarier för lärare och
lärarinnor vid små-  skolor.
Samtliga hithörande, vika- j
rierande lärare och
lärarinnor.
0
g
*
5
1
p°
0
P
Ga
CD
5—8 läsmånader.
ZD
1
h-L
b£
p:
hd
B
p°
0
35
a»
CD
y
UJ
£
C/J
s !
350 i
g !
eu
CD
y i
ce
0
B
35
T. o. m. 4 läsmånader.
est
eu
35°
5»
CD
00 i
3« !
ce |
P° ;
P :
G- 1
» |
*
U1
T. o. in. 4 läsmånader.
I
ce
»K
ce
5^
S
t
CD
r!
>-* i
to ;
35:
ce
pa
G
P
1
I-*
CG
1
p:
ce
3
3»
0
p
Ga
CD
y
si
p: 1
p*
la
CD
y
U1
P
T. o. ni. 4 läsmånader. I
T’
X
P:
g
po
0
P
G-
o
’
T
40
3*
r.
P»
0
P
g-
13—16 läsmånader.
ce
ce
B
po
0
p
G-
CD
CG i
*
ce i
B 1
IP> j
0 ’
P
G- j
CD
y I
0
■ g
p
: Stockholms
län
1
-
9
9
2
—
—
—
2
j Uppsala
>
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
i
Södermanlands
>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
“5
—
—
—
-
5
5
—
—
—
—
—
5 !
Östergötlands
>
—
3
1
—
—
—
4
3
l
—
—
—
4
! Jönköpings
>
1
_
—
—
1
—
—
—
—
2
2
—
—
i
5
3
2
—
—
—
i
6
1 Kronobergs
>
—
—
—
—
9
u
—
—
2
2
—
—
—
_
2
4
—
_
—
—
4
i Kalmar
>
—
—
—
—
—
—
l
1
2
2
i
—
5
2
2
—
1
1
—
« i
1 Gottlands
»
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
i
—
—
_
2
1
i
—
—
—
9
mi
Blekinge
>
1
—
—
-
1
1
—
—
1
i
—
—
—
i
3
_
—
—
—
3
Kristianstads
•
2
—
—
—
2
—
—
—
i
—
—
—
—
i
3
—
—
—
—
—
3
Malmöhus
>
O
O
1
i
—
5
—
—
-
—
5
9
8
i
1
—
—
—
10
Hallands
>
1
—
—
—
1
—
—
-
—
o
—
-
—
—
2
O
O
—
—
—
—
—
3
■
Göteborgs o. Bohus >
1
—
—
1
1
—
—
1
7
-
2
—
9
9
—
2
—
—
—
ii
Alvsborgs
>
2
1
—
—
3
—
—
—
—
b
i
—
—
4
5
2
—
—
—
7
Skaraborgs
>
1
1
i
—
3
—
1
1
5
i
—
—
—
(i
6
2
1
1
—
10
Värmlands
>
1
—
—
1
1
—
—
1
4
i
i
1
—
7
6
i
1
1
—
—
i)
j Örebro
>
1
1 Västmanlands
>
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
—
—
—
2
2
—
—
—
—
—
9
} Kopparbergs
>
1
—
—
—
1
1
—
_
| 1
7
—
—
—
—
7
9
—
—
—
—
—
»
'' Gävleborgs
>
1
i
—
2
1
_
1
1
—
—
—
—
—
2
—
1
—
—
—
3
! Västernorrlands
»
3
—
—
i
4
o
O
—
1 _
3
i
_
: —
—
—
I i
7
—
—
1
—
—
8
i Jämtlands
>
2
—
—
—
2
1
—
—
| 1
2
r~
1 _
-
—
1 2
5
-
1 —
—
—
i 5
Västerbottens
>
1
1
—
—
2
1
—
—
1
—
i
_
i —
i
2
1 2
_
—
—
4
Norrbottens
>
—
—
—
—
1 -
l
—
j —
i 1
—
—
| —
—
i —
1 —
1
1-
i —
—
—
—
1
Summa
22
4
3
! i
| 30
|l4
| 1
! i
1 lfi
57
101 3
2
|.i
73
98; 14
0
4
1
i
! no
Tab. 60 c). Det antal läsmånader, de vid slutet av är 1913 på viss tid, ej såsom
vikarier, anställda lärare och lärarinnor med sådan anställning'' tjänstgjort ä sin
dä innehavande befattning.
r
| 2. i 3. fri 5. I 6. I 7. ! 8. ! 9. ! 10. | il. | 12. | 13. | 14. j 15. J 16. j 17. | 18. f 19. | 20. j
Samtliga å viss tid, ej såsom vikarier, anställda lärare och lärarinnor.
L ä ii.
T. o. in. 4 läsmånader.
C''
1
ce
»i
cn
So
B
SO
C-
o
T
to
B*
•/.
a
SB
''t
*i
f
05
SI:
rf.
B»
s
o-  o
-i
-1
1
=
p:
00
E
r
p
Pu
rs
-t
to
t—
to
rf*.
3
po
1
O
*1
25—28 läsmånader.
1>V
0
1
IP
in
bj
pu
o
-t
f
cS
a
i»
£3
S.
n
*1
87—40 läsmånader.
41—44 läsmånader.
rf-
1
Qt
tO
5*
en
B
25°
n
c
ce
5k
It
s.
o
05
T
05
p:
ÖB
P"
P
P<
CD
05
O»
i
s
p:
ro
a
p.)
a
p
»
ji
*-i
o»
p:
va
B
po
B
P
O-
o
81—90 läsmånader.
180 läsmånader.
U1
a
a
p
Stockholms
län
5
-
ii
Uppsala
.
2
—
1
1
i
i
-
—
6
Södermanlands
»
:i
2
1
-
-
-
6
Östergötlands
>
—
2
—
2
Jönköpings
>
O
__
—
—
i
1
5
Kronobergs
»
1
2
—
—
—
-
3
1 Kalmar
»
i»
o
5
Gottlands
>
O
—
—
1
—
4
Blekinge
>
—
i
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2 :
| Kristianstads
>
2
—
1
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
_
—
—
4 i
Malmöhus
)
4
—
—
—
2
—
—
—
-
—
1
—
-
—
—
7
Hallands
>
4
1
-
5
1 Göteborgs o. Bohus
»
4
i
1
-
—
3 !
Alvsborgs
>
5
7
O
emi
—
—
—
-
2
2
—
—
—
i
—
—
—
19 |
Skaraborgs
’
3
i
1
—
i
—
—
—
2
—
—
—
—
—
—
-
8
j Värmlands
>
3
—
1
—
—
i
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
4
Örebro
>
5
—
1
—
i
—
—
—
—
_
—
—
—
—
_
-
—
—
7
i Västmanlands
»
i
2
1
—
1
-
5
j Kopparbergs
6
2
1
1
—
10
Gävleborgs
»
-
3
Västernorrlands
»
2
i
1
—
—
—
—
—
3
—
—
—
1
—
—
—
8 1
''■ Jämtlands
>
4
4
Västerbottens
>
4
-
4 |
Norrbottens
»
17
o
O
7
G
9
i
4
_
O
1
2
4
i
—
i
1
3
—
63
Summa
85
29
22
8
14
5
4
2
4
8
O
O
7
l
9
2
1
3
1
201
236
Tab. 60 c) (forts.)- Det antal läsmånader, de vid slutet av år 1913 på viss tid,
gjort å sin då inne
-
1.
2.
3.
4.
5.
6.
“77"
8-
9.
10.
1 11-
12.
18.
14.
15.
16.
17. |
Län.
Biträdande lärare och
lärarinnor
vid
folkskolor.
Lär:c och lär:or vid mindre
T. o. m. 4 läsmånader.
5—8 läsmånader.
i
9—12 läsmånader.
h-k
rf*
SÖ?
Cd
3
fao
P
tf
Oj
V
17—20 läsmånader.
21—24 läsmånader.
34 läsmånader.
37—40 läsmånader.
44 läsmånader.
S u m m a.
H3
o
g
rf*
SK
to
3
p°
p
P4
O
5—8 läsmånader.
9—12 läsmånader.
13—16 läsmånader.
17—20 läsmånader.
22 läsmånader.
1
Stockholms
län . .
1
1
_
_
_
_
_
2
2
1
2
Uppsala
>
—
—
i
l
1
—
1
—
—
4
1
—
—
—
—
j
3
Södermanlands
>
-
1
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
i
1 4
Östergötlands
» . .
1
|
! 5
Jönköpings
>
1
; 6
Kronobergs
> . .
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
7
Kalmar
>
—
2
2
2
—
—
—
—
—
8
Gottlands
> . .
2
—
1
3
9
Blekinge
>
10
Kristianstads
>
2
—
—
—
—
—
—
—
2
—
1
—
—
—
11
Malmöhus
>
3
—
—
—
—
2
—
—
—
5
—
—
—
—
—
—
12
Hallands
> . .
1
1
1
—
—
—
—
—
13
Göteborgs och Bohn
I
.
1
- 1
14
Alvsborgs
>
2
2
—
—
—
—
—
2
—
0
—
—
—
—
—
— |
15
Skaraborgs
»
—
—
i
—
1
—
—
1
—
•»
*>
9
—
—
—
—
- 1
16
Värmlands
»
1
17
Örebro
»
2
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
18
Västmanlands
—
—
—
—
1
—
—
—
—
1
_
—
—
—
—
—
19
Kopparbergs
> . .
2
1
i
—
—
—
—
—
—
4
—
1
—
—
—
—
20
Gävleborgs
> . .
—
—
i
—
—
—
—
—
—
1
l
—
—
—
—
—
21
V ästemorrlands
>
X
1
l
—
—
—
—
—
22
Jämtlands
>
2
—
_
—
—
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
—
23
Västerbottens
1
—
—
—
—
—
—
—
—
i
2
—
—
—
—
—
24
Norrbottens
8
1
—
—
—
1
—
—
—
10
8
2
7
6
9
—
25
Summa
27
8
4
1
8
3
1
3
1
51
21
5
8
«
9
1
23 7
ej såsom vikarier, anställda lärare och lärarinnor med sådan anställning tjänst
havande
befattning.
22. ! 23. j 24. j 2B. j 26. i 27.
31. | 32. | 33. | 34
28. i 29,
36. j 36. | 37. | 38.]| 39"
folkskolor.
Lärare och lärarinnor vid småskolor.
1 2
Tab. 61. Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och
lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor, som avgått med ålder
domsunderstöd
åren 1903—1912.
1-
2. !
3.
4- I
5. i
6. |
7-
8.
1
10. |
11.
1
Ålder.
!
Antal lärare och lärarinnor, pensionerade
åren 1903-1912.
Antal lärare och lärarinnor, pensionerade j
åren 1908-1912.
Lärare.
Lärarinnor.
Samtliga
lärare
och lära-  rinnor.
Lärare.
Lararmnor.
Samtliga ■
lärare
och lära-;
rinnor. |
Lands-
bygd.
Städer. |
Summa.
Lands-
bygd.
Städer.)
Summa.
33 år .....
1
i
1
_
_ i
_ |
1 34 ».....
—
2
—
2
2
—
1
—
1
t J
35 >.....
—
1
—
1
1
—
—
1
1 36 ».....
—
2
—
■ 2
2
—
--j
- j
37 >.....
4
1
5
5
1
- j
1
1 i
: 3S ».....
_
1
1
2
2
i;
1
1 1
i 39 ».....
_
3
1
4
4
—
2
i
3
3 !
! 40 >
.....
_
1
. -
1
1
—
i
—
i
1
i 41 .
.....
—
o
1
4
4
—
2
i
o
3
42 >.....
_
6
—
6
6
—
—
—
1 43 ».....
_
6
—
6
6
—
1
—
1
1
: 44 »
.....
_
6
—
6
6
•-
1
—
1
1
45 »
.....
—
9
—
9
9
—
2
—
2
2
.46 ».....
1
4
1
5
6
_
i
3
3
47 ».....
1
9
1
10
11
1
3
i
4
5
4S >.....
_
13
—
13
13
—
5
—
5
5
49 >.....
_
6
1
7
7
—
4
i
5
5
50 ».....
1
8
2
10
11
—
4
i
5
5
51 ».....
4
13
—
13
17
1
8
—
8
3
52 ......
1
9
2
11
12
—
5
i
6
6 1
53 ».....
2
12
—
12
14
2
4
4
6 ■
54 ......
2
2
—
2
4
1
2
2
3
55 >.....
18
51
16
67
85
10
34
9
43
53
15
91
21
112
127
5
57
16
73
78
• 57 >.....
12
44
10
54
66
7
36
9
45
52
■ 58 >
.....
7
45
8
53
60
i
33
6
39
40
59 >.....
17
33
4
37
54
ii
23
3
26
37
! 60 ».....
3
35
10
45
48
i
25
10
, 35
36
61 » .....
11
27
12
39
50
7
20
7
27
34
62 >.....
6
29
10
39
45
4
25
7
32
36
63 ».....
10
16
6
j 22
32
5
10
4
14
19
64 >
. . .
6
15
5
20
26
3
11
1
12
15
65 .
.....
7
9
7
3.6
23
3
6
10
13
66 ».....
2
9
4
1
33
15
1
5
1
6
7
67 >
.....
O
6
1
7
10
1
5
—
5
6
68 > .....
4
6
4
10
14
2
2
2
4
6
69 >.....
3
2
2
4
7
i
2
2
4
5
70 >.....
3
2
—
2
5
i
9
—
9
b
71 ».....
3
2
—
2
5
l
i
—
i
2
72 ».....
1
2
1
3
4
—
i
—
i
i
73 >.....
1
i
—
1
2
—
—
~
—
—
74 ».....
1
l
—
1
2
—
—
—
—
—
75 »
.....
1
—
1
1
2
—
—
—
| —
—
Samma
146
547
133
680
826
69
346
89
435
504
Medelålder
59-98
'' 56-37
58-80
I 56-84
57-40
59-57
I 57-53
58-07
5704
5790
239
o) Den år 11)12 anstH11<1a sinåskolliirarpersoiialens avlönings
rörhållanden.
240
Tab. 62. Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lära
Hela
-
1.
2-1
3.|
4-1
5- II
6. |
7- 1
8. |
9. | 10.||
n. ||
12.
18.| 14.j lö.|
16.|!
17. |
18.
19.
20.
21. | 22.
23.
1
Biträdande vid folkskolor.
Vid
mindre
folkskolor.
Manliga,
Kvinnliga.
Manliga.
Kvinnliga.
:
L ä n.
Samt-
Samt-
Lönegrader.
Sum-
Löneg
rader.
Sum-
liga.
Lönegrader.
Sum-
Lönegrader.
Sum-
liga.
1.
2.
3.
4.
ma.
1.
2.
3.
4.
ma.
1.
2.
3.
4.
ma.
1.
2.
3.
4.
ma.
;
j 1
Stockholms
län
_
12
3!
3
19
37
37
_
_
_
_
_
45
17
10
25
97 |
97
2
Uppsala
>
1
2
2
1
6
6
ii
3
2
14
30
30
3
Södermanlands
>
1
—
—
—
i
7
6
8
4
25
26
—
—
-
—
—
7
5
3
8
23
23
| 4
Östergötlands
>
9
4
4
7
24
24
1
—
—
1
2
32
19
5
24
80
82
| 5
Jönköpings
,
3
4
2
5
14
14
—
—
—
1
1
25
14
12
10
61
62
6
Kronobergs
»
3
2
3
1
9
«
21
16
5
4
46
46
| 7
Kalmar
>
—
—
—
—
—
4
3
1
6
14
14
2
—
—
2
4
40
18
9
31
98
102
1 8
Gott] ands
>
—
—
—
—
—
2
—
—
2
2
—
—
—
1
1
1
—
1
2
3
9
Blekinge
>
14
10
12
11
47
47
—
—
—
1
1
23
9
3
6
41
42
10
Kristianstads
>
22
13
14
22
71
71
2
—
—
2
4
11
7
5
6
29
33
11
Malmöhus
>
35
23
35
72
165
165
1
—
1
3
5
141 11
7
13
45
50
12
Hallands
»
—
—
—
13
10
5
19
47
47
—
—
—
2
2
22 8
7
17
1 54
50
13
Göteb. o. Bohus
>
18
16
11
23
i 68
, 68
47
18
16
19
100
100
14
Älvsborgs
>
—
—
—
—
—
10
13
5
9
37
37
—
—
—
—
25
6
9
22 62
62
15
Skaraborgs
>
—
—
—
—
—
4
5
5
8
22 22
4
4
3
5
16
16
16
Värmlands
>
11
9
6
7
33
| 33
—
—
—
3
O
O
41
25
22
211| 109
112
17
Örebro
>
16
16
12
22
66 66
1
—
—
1
2
26
14
10
14
64
00
18
Västmanlands
>
8
4
6
14
32
32
1
—
-
2
3
12
6
7
9
34
37
19
Kopparbergs
»
! —
2
2
3
7
23
21
17
33
94
101
3
1
3
9
16
41
14
7
14
76
92
20
Gävleborgs
>
19
13
14
17
63
63
1
3
2
5
11
96
I 28
22
46
192
203
21
Västernorrlands»
13
2
3
6
24
24
1
—
—
1
140
| 52
25
21
238
239
22
Jämtlands
>
5
6
2
3
16
16
2
—
7
9
73
20
11
10
114
123
23
Västerbottens
>
10
12
1
H
10
43
43
6
4
! 3
| 7
20
260
80
23
30
393
413
24
Norrbottens
>
—
1
1
12
12
5
12
41
42
10
2
2
1 13
27
232
53
19
16
| 320
347
Summa
i
2
1 2
1 4
9
272
211
| ISO
831 ]|l 000
!l 009 1 31
10
i 11
60
112
|l 249
447
242! 386
2 324
2436
241
rinnor vid mindre folkskolor och småskolor år 1912, fördelade efter lönegrader.
riket.
24. 1 25.
| 26. | 27.
j ~W.
| 29. | 30. I 81
( 32.
|
83.
|
34.
33.
| 38
| 37.
1 38.
1 89. |
40. |
4 I |
42. |
43. |t
4 4. ||
45.
Vid småskolor.
s
å in
t 1 i g a.
Manliga.
Kvinnliga.
Samt-
Manliga.
Kvinnliga.
Samt-
Lönegrader.
Sum-
Lönegrader
Sum-
liga
Lönegrader.
Sum-
Lönegrader.
Sum-
liga.
i.
2.
3.
4.
ma.
1.
2.
3.
4.
uia.
1.
2.
3
4.
ma.
1.
2.
3.
4.
ma.
1
—
—
_
_
_
107
80
64
106
357
357
_
164
100
77
150
491
491
l
—
—
—
1
i
57
27
23
6*s
175
176
—
—
—
1
i
69
32
27
83
211
212
2
95
57
37
95
284
284
1
—
'' —
—
i
109
68
48
107
332
333
3
3
—
—
1
4
106
60
44
178
388
392
4
—
—
2
6
147
83
53
209
492
498
4''
1
—
—
1
2
114
73
55
93
335
337
1
—
—
2
3
142
91
69
108
410
413
5
4
2
—
5
11
75
41
39
37
192
203
4
2
—
5
11
99
59
47
42
247
258
6
1
—
—
1
2
86
62
27
90
265
267
3
—
—
3
6
130
83
37
127
377
383
7
—
—
—
—
—
21
21
23
23
88
88
—
—
—
1
1
22
23
23
24
92
93
8
—
—
—
—
—
56
30
26
72
184
184
—
—
—
1
1
93
49
41
89
272
273
9
—
—
—
—
—
158
57
66
103
384
384
2
—
—
2
4
191
77
85
131
484
488
10
1
—
—
—
1
233
151
105
300
789
790
2
—
1
3
6
282
185
147
385
999
1005
11
1
—
—
2
3
57
39
33
106
235
238
1
—
—
4
5
92
57
45
142
336
341
12
—
—
—
—
—
174
88
74
201
537
537
—
—
—
—
—
239
122
101
243
705
705
13
—
—
—
2
2
117
96
61
169
443
445
—
—
—
2
2
152
115
75
200
542
544
14
77
63
51
157
348
348
—
—
_
—
—
85
72
59
170
386
886
15
—
—
—
2
2
95
65
35
107
302
304
—
—
—
5
5
147
99
63
135
444
449
16
1
—
—
—
1
97
50
49
128
324
325
2
—
—
1
3
139
80
71
164
454
457
l7l
—
—
—
1
1
75
36
38
105
254
255
1
—
—
3
4
95
46
51
128
320
324
.8
6
2
5
12
25
146
87
79
169
481
506
9
5
10
24
48
210
122
103
216
651
699
19
102
69
53
120
344
344
1
3
2
5
11
217
no
89
183
59! i
610
20
76
54
38
103
271
271
1
—
—
—
1
229
108
66
130
533
534
21
1
—
1
3
5
91
54
31
46
222
227
3
—
1
10
14
169
80
44
59
352
366
22
—
—
—
1
1
47
23
16
40
126
127
6
4
3
8
21
317
115
50
80
562
583
23
3
—
—
3
6
84
44
47
49
224
230
13
2
2
17
34
328
109
71
77
585
619
24
22
4
6
3a!
67
2346 1 427 1114 |2665
7 552
7 619
54
16
19
99
188
3 867
2085 1 542
3 3821
10 876 ||ll 064
31—131873. Lärarelönenämnden. 2.
242
Tab. 62 (forts.). Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och
Lands
-
1.
2-1
3.1
4,| 5.||
6. |
7- 1
8. |
9- 1
10. II
11. ||
12. | 13.|
14 |
15 | 16.||
17. |
18.
19.
20.
21.|| 22. | 23.1
Län.
Biträdande vid folkskolor.
Vid
mindre
folkskolor.
Manliga.
Kvinnliga.
Manliga.
Kvinnliga.
Samt-
liga.
Lönegrader.
Sum-
ma.
Lönegrader.
Sum-
ma.
Samt-
liga.
Löneg
rader.
Sum-
ma.
Lönegrader.
Sum-
ma.
1.
2
3.
4.
1.
2.
3.
4.
1.
2.
3.
4.
1.
2.
3.
4.
1
Stockholms
län
12
3
2
17
34
34
44
17
10
25
96
96
2
Uppsala
»
1
2
2
1
6
6
11
3
2
14
30
30
3
Södermanlands
1
—
—
—
i
7
4
7
3
21
22
7
5
3
8
23
23
4
Östergötlands
>
9
4
4
6
23
23
1
—
—
1
2
32
19
5
24
80
82
5
Jönköpings
>
—
—
—
—
—
3
3
2
3
11
11
—
—
—
1
1
25
14
12
10
61
62
6
Kronobergs
>
—
—
—
—
—
3
2
3
1
9
9
21
16
5
4
46
46
7
Kalmar
J
3
3
1
4
11
11
2
—
—
2
4
40
17
9
31
97
101
8
Gottlands
>
—
—
—
—
—
—
2
—
—
2
2
—
—
—
1
1
1
—
—
1
2
3
1 9
Blekinge
13
7
11
5
36
36
—
—
—
1
1
23
9
2
6
40
41
10
Kristianstads
»
—
—
—
—
—
21
13
14
16
64
64
2
—
—
2
4
11
7
5
6
29
33
11
Malmöhns
K
20
17
24
38
99
99
1
—
1
3
5
14
11
7
13
45
50
12
Hallands
>
11
10
4
13
38
3S
-
—
—
2
2
22
8
7
17
54
56
13
Göteb. o. Bobns
>
13
11
6
11
41
41
47
18
16
19
100
100
I14
Alvsborgs
>
9
11
3
6
29
29
25
6
9
21
61
61
15
Skaraborgs
>
—
—
—
—
—
4
3
4
7
18
18
—
—
—
—
—
4
4
3
5
16
16
16
Värmlands
>
10
9
5
6
30
30
—
—
—
3
3
41
25
22
21
109
112
17
Örebro
>
16
16
11
19
62
62
1
—
—
1
2
26
14
10
14
64
66
118
Västmanlands
>
—
—
—
—
—
8
3
6
7
24
24
1
—
—
2
3
12
6
7
9
34
37
i19
Kopparbergs
>
—
2
2
3
7
23
21
17
33
94
101
3
1
3
9
16
41
14
7
14
76
92
20
Gävleborgs
>
—
—
—
—
—
16
11
13
11
Öl
51
1
3
2
5
11
96
28
22
46
192
203
21
V ästernorrlands
»
—
—
—
—
13
2
3
6
24
! 24
1
—
—
—
1
140
52
25
21
238
239
22
Jämtlands
>
—
—
—
—
—
5
6
2
3
16
16
2
—
—
7
9
73
20
11
10
114
| 12!}
23
Västerbottens
>
—
—
—
—
—
10
12
11
9
42
42
6
4
3
7
20
260
80
23
30
393
413
24
Norrbottens
_
_
—
1
1
11
12
5
9
37
38
10
2
i 2
13
27
232
53
19
16
320
347
|
Summa
1
2
2
! 4
9
241
187
1(50
i 234
822
831
31
10| 11
60
| 112
1248 446
i 241
385
2 320
i 2 432
243
lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor år 1912, fördelade efter lönegrader.
bygd.
21.
1 25
| 26 | 27.
|| 28.
| 29.
| 311.
| 31.
| 32
II 83.
1 »4
35.
| 36. | 37.
1 33. II 39 I
40. |
41.
42. |
43. ||
44. ||
45.
Vid småskolor.
S
a m
t 1 i "
a.
Manliga.
Kvinnliga.
Manliga.
Kvinnliga.
Samt-
Samt-
Lönegrader.
Sam-
Lönegrader.
Sam-
liga.
Lönegrader.
Sum-
Lönegrader
Sum
liga.
i.
2.
3.
4.
ma.
1.
2.
3.
4.
ma.
1.
2.
3.
4.
ma.
1.
1 2''
3.
4.
ma.
—
—
—
:
_
105
74
59
94
332
332
_
1
161
94
71
136
462
462
1
—
—
—
1
i
55
27
18
49
149
ISO
—
—
—
1
i
67
32
22
64
lbf>
186
2
—
—
—
—
—
81
40
32
65
218
218
1
—
—
—
i
95
49
42
76
262
263
3
3
—
—
1
4
78
Öl
34
129
292
296
4
—
—
2
6
119
74
43
159
395
401
4
1
—
—
1
2
99
62
46
68
275
277
1
—
—
2
3
127
79
60
81
347
350
5
4
2
—
5
11
75
41
39
29
184
195
4
2
—
5
11
99
59
47
34
2!9
250
6
1
—
—
1
2
71
50
24
71
216
218
3
—
—
3
6
114
70
34
106
324
330
7
—
—
—
—
—
18
15
19
20
72
72
—
—
—
1
1
19
17
19
21
76
77
8
—
—
—
—
—
51
21
18
50
140
140
—
—
—
1
1
87
37
31
61
216
217
9
—
—
—
—
—
155
49
62
95
361
361
2
—
—
2
4
187
69
81
117
454
45S
10
1
—
—
—
1
146
103
73
199
521
522
2
—
1
3
6
180
131
104
250
665
671
11
1
—
—
2
3
47
30
25
84
186
189
1
—
—
4
5
80
48
36“
114
278
283
12
—
—
—
—
—
102
52
40
100
294
294
—
—
—
—
—
162
81
62
130
435
435
13
—
—
—
2
2
105
89
52
143
389
391
—
—
—
2
2
139
106
64
170
479
481
14
—
—
—
—
—
68
55
43
134
300
300
—
—
—
—
—
76
62
50
146
334
834
15
—
—
—
2
2
85
53
27
88
253
255
—
—
—
5
5
136
87
54
115
392
397
16
1
—
—
—
1
88
42
41
105
276
277
2
—
—
1
3
130
72
62
138
402
405
17
—
—
—
i
1
63
33
32
79
207
208
1
—
—
3
4
83
42
45
95
265
269
18
6
2
5
12
25
141
84
76
161
462
487
9
5
10
24
48
205
119
100
208
632
680
19
—
—
—
—
—
91
55
43
76
265
265
1
3
2
5
11
203
94
78
133
508
519
20
—
—
—
—
—
68
47
34
85
234
234
1
—
—
—
1
221
101
62
112
496
497
21
1
—
1
3
5
89
53
29
41
212
217
3
—
1
10
14
167
79
42
54
342
356
22
—
—
—
1
1
43
23
16
34
116
117
6
4
3
8
21
313
115
50
73
551
572
23
3
—
—
2
5
84
42 j
42 |
33
201
206
13
2
2 1
16
33
327
107
66
58
558
591
24
221
4
6
31
(KS |
2 OÖM 191
924 |
2 082 j|
6155 |
6221 |
54 |
16 |
19 |
98 ||
187
4497
1824
1325 |ä 651
9 297 |
9 484
244
Tab. 62 (forts.). Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och
Std
-
1.
2-1
3.|
4-1
5- It
6 1
7- 1
8- 1
9. |
10. II
ii. ||
12.
13.| 14.| 15.| I6.|
17. |
18.
19. | 20. | 21. || 22. || 23.
Biträdande vid folkskolor.
Vid
mindre
folkskolor.
Manliga.
Kvinnliga.
Manliga.
Kvinnliga.
Samt-
Samt-
Lönegrader.
Smil-
Lönegrader.
Sum-
liga.
Lönegrader.
Sum-
Lönegrader.
Sum-
liga.
1.
2.
3.
4.
ma.
1.
2.
3.
4.
ma.
1.
2.
3.
4.
ma.
1.
2.
3.
4.
ma
1
Stockholms
län
1
2
3
8
—
—
—
—
—
1
—
—
—
i
1
2
Uppsala
>
3
Södermanlands
>
2
1
1
4
4
4
Östergötlands
7
1
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5
Jönköpings
5
—
—
—
—
—
—
1
—
2
3
3
6
Kronobergs
>
7
Kalmar
>
—
—
—
—
—
1
—
—
2
3
3
—
—
—
—
—
—
1
—
—
i
1
8
Gottlands
>
9
Blekinge
>
—
—
—
—
—
1
3
1
6
11
11
1
—
i
1
10
Kristianstads
7
—
—
—
—
—
1
—
—
6
7
7
11
Malmöhus
>
15
6
11
34
66
66
—
—
—
12
Hallands
7
2
—
1
6
9
9
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i 13
Göteh. o. Bohus
7
—
—
—
—
—
5
5
5
12
27
27
14
Älvsborgs
7
1
2
2
3
8
8
1
i
1
15
Skaraborgs
>
—
—
—
—
—
—
2
1
1
4
4
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
16
Värmlands
>
1
—
1
1
3
3
17
Örebro
>
1
3
4
4
18
Västmanlands
7
—
—
—
-
—
—
1
—
7
8
8
19
Kopparbergs
7
20
Gävleborgs
7
3
2
1
6
12
12
21
Västernorrlands
7
22
Jämtlands
»
23
Västerbottens
T
1
1
1
24
Norrbottens
»
1 -
—
| —
1
—
—
3
4
i 4
1 -
i -
25
Summa
_
1 -
| _
ii
i* —
1 31
24
2G
1 97
1 178
I 178
1-
—
1 -
ii
ii —
1 1
1
1
1 1 1
4
1 4
lärarinnor vid mindre folkskola och småskolor år 1912, fördelade efter lönegrader.
der.
24. j 25. | 26.
| 27.
| 28."
| 22.
80. | 81.
32.
| 83.
34.
86.
36.
37. | 38.
1 39- 1
40. |
''41. j
42.''* |
43. ||
44. ||
46.
Vid småskolor.
S
a m t 1 i g a.
Manliga.
Kvinnliga.
Manliga.
Kvinnliga.
Samt-
Samt-
Löneg
rrader.
Sam-
Lönegrader.
Sum-
liga.
Lönegrader.
Sum-
Lönegrader.
I
Sum-
liga.
i.
2.
3.
4.
ma.
1.
2.
3.
4.
ma.
1.
2.
3.
4.
ma.
1.
2.
3.
4.
ma.
—
—
—
—
—
2
6
5
12
25
25
_
I
3
6
6
14
29
29
1
2
—
5
19
26
26
—
—
—
—
—
2
—
5
19
26
26
2
—
—
—
—
—
14
17
5
30
66
66
—
—
—
—
—
14
19
6
31
70
70
3
28
9
10
49
96
96
—
—
—
—
—
28
9
10
50
97
97
4
15
11
9
25
60
60
—
—
—
—
—
15
12
9
27
63
63
5
8
8
8
8
8
8
6
15
12
3
19
49
49
—
—
—
—
—
16
13
3
21
53
53
7
—
—
—
—
—
3
6
4
3
16
16
—
—
—
—
—
3
6
4
3
16
16
8
5
9
8
22
44
44
—
—
—
—
—
6
12
10
28
56
56
91
3
8
4
8
23
23
—
—
—
—
—
4
8
4
14
30
30
10
—
—
—
—
—
87
48
32
101
268
268
—
—
—
—
—
102
54
43
135
334
334
11
—
—
—
—
—
10
9
8
22
49
49
—
—
—
—
—
12
9
9
28
58
58
12
—
—
—
—
—
72
36
34
101
243
243
—
—
—
—
—
77
41
39
113
270
270
13
12
7
9
26
54
54
—
—
—
—
—
13
9
11
30
63
63
14
9
8
8
23
48
48
—
—
—
—
—
9
10
9
24
52
52
15
10
12
8
19
49
49
—
—
—
—
—
11
12
9
20
52
52
16
—
—
—
—
—
9
8
8
23
48
48
—
—
—
—
—
9
8
9
26
52
52
17
—
—
—
—
—
12
3
6
26
47
47
—
—
--
—
—
12
4
6
33
55
55
isl
—
—
—
—
—
5
3
3
8
19
19
—
—
—
—
—
5
3
3
8
19
19
19
—
—
—
—
■ —
11
14
10
44
79
79
—
—
—
—
—
14
16
11
50
91
91
20
—
—
—
—
—
8
7
4
18
37
37
—
—
-
—
—
8
7
4
18
37
37
2!
—
—
—
—
—
2
1
2
5
10
10
—
—
—
—
—
2
1
2
5
10
10
22
4
—
—
6
10
10
—
—
—
—
—
4
—
—
7
11
11
23
-i
—
—
1
i
—
2
5
16
23
24
—
—
—
1
i
1
2
5
19
27
28
24!
— 1
—!
—
1
i
838
236
190
633 |
1397
1398
—
ll
i
370
261
217
731
1579
1580
25
246
Tab. 63 a). Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lära
rinnor
vid mindre folkskolor och småskolor, som år 1912 erhållit löneförbättring
av kommun, av enskilda eller av donationsmedel. Hela riket.
27\~JTI 4. I 5. I 6. I 7. [ 8. | 9. | 1» | 11.| f2.| 13.| H. | 16.j L6.| I7.| 18.| 19.[ 2Q.| 21.| 22.
23.
Antal lärare och lärarinnor med löneförbättring av kommun, enskild eller donationsmedel,
fördelade efter löneförbättringens belopp.
Län.
T. o. m 25 kr
26-50 kr.
1 51-75 kr.
76-100 kr.
101-125 kr.
126-150 kr.
151-175 kr.
176-200 kr.
201-225 kr.
226-250 kr. 1
Q1
1
to
TT
276-300 kr.
301-325 kr.
326-350 kr.
351-375 kr.
376-400 kr
401-425 kr.
4^
JO
Oi
w
o
451-475 kr.
476-500 kr.
501 kr. eller
mer.
liga.
Stockholms
län
24
34
12
27
5
13
4
20
O
0
23
6
24
5
19
6
7
11
—
2
—
b 4
249
Uppsala
>
7
17
2
26
5
1
—
6
—
—
—
—
—
—
1
15
—
—
—
—
—
SO
Södermanlands >
15
29
9
16
3
4
2
1
5
—
11
14
1
3
—
—
19
—
—
—
b i
133
Östergötlands
»
21
3) 69
10
39
7
19
7
10
1
55
1
1
2
—
—
i
—
—
—
—
—
243
Jönköpings
>
7
21
4
29
7
11
7
9
29
1
—
2
1
2
—
—
1
—
—
—
4) i
132
Kronobergs
>
3
3) 32
4
19
—
7
67
Kalmar
>
9
3) 42
15
18
1
9
1
10
1
4
9
—
8
—
—
—
—
—
—
—
—
127
Gottlands
>
2
7
1
1
—
3
10
3
28
Blekinge
>
4
46
5
3) 31
2
8
3
10
10
—
2
1
2
124
Kristianstads
>
14
49
12
3) 39
5
17
—
5
11
—
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
154
Malmöhus
>
15
»)178
39
3) 52
29
63
4
62
13
18
22
9
77
9
2
17
9
7
24
1
bu
661
Hallands
>
5
49
2
18
4
3) 4
13
3
1
6
5
4
6
2
122
Göteb. o. Bohus >
22
66
8
40
9
21
16
16
66
35
5
7
34
23
—
90
5
—
—
10
—
473
Alvsborgs
>
15
52
2
25
12
32
3
3
6
3
3
6
6
5
—
—
—
1
—
—
—
174
Skaraborgs
»
16
24
3
29
3
11
6
92
Värmlands
>
1
6) 65
3) 8
55
9
7
4
5
i
10
3) 5
4
1
6
9
1
X
5
—
—
—
*) i
197
Örebro
>
9
50
20
59
7
20
9
*) 10
3
—
4
—
—
6
—
19
—
—
—
—
8) 2
218
Västmanlands >
7
69
7
44
2
14
17
6
7
1
174
Kopparbergs
>
18
9)109
3) 9
l°)100
5
3) 29
8
7
—
3
—
—
8
—
—
—
—
—
—
—
—
296
Gävleborgs
>
34
ll) 84
3) 9
3) 55
4
3
20
15
15
4
7
1
1
1
5
1
1
29
—
—
—
289
Västernorrlands >
14
67
16
36
13
1
—
6
2
1
4
l3) 9
174
Jämtlands
>
10
3) 41
3
3) 5
3) 2
2
71
Västerbottens »
1
7
3) 2
3
1
7
—
—
1
4
—
—
~~
—
—
—
—
—
—
26
Norrbottens
>
18
14) 66
1
») 20
9) 4
2
10)32
—
12
12
8) 20
—
14
1
5
3
u) 1
211
Summa manliga
_
28
4
15
1
3
9
1
1
2
—
—
—
64
> kvinnliga
291
124."
199
771
134
307
136
231
175
~ i
ce!
_vH.
1 81
85
170
78
23
165
62
42
26
18
30
4451
Samtliga
291
1273 203
786
135
310
136
240il76182j 82
85
172
78
j 23
165
62
42
26
18
30
4 515
Anm. I ovanstående tabell äro varken de lärare och lärarinnor, som avlagt folkskollärarexamen eller de
oexaminerade medräknade. - l) Alla fyra 545 kr. — 2) 735 kr. — s) Därav en lärare. — 4) 545 kr. — 6) En 570
kr, tre 555 kr. var, tre 545 kr. var, en 525 kr, tre 510 kr var — ®) Därav två lärare. ) 520 kr. ) Den
ena 620 kr., den andra 545 kr. — 9) Därav tolv lärare. — 10) Därav åtta lärare. — ") Därav tre lärare. — 13) Därav
en 768 kr. och åtta 577 kr. var. — 13) Därav sex lärare. — “) 518 kr.
247
Tab. 63 a) (forts.). Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och
lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor, som år 1912 erhållit löneförbättring
av kommun, av enskilda eller av donationsmedel. Landsbygd.
1.
2.
3
4.| 5.
e.
7.
8.
9.
bo.
it.
12.| 18.| 14.
15.
16.| 17.
18.
19.| 20.| 21.| 22.
|
23.
Län.
Antal lärare
och
lärarinnor med löneförbättring av kommun, enskild
fördelade etter löneförbättringens belopp.
eller donation,
Summa
lärare
och
lära-
rinnor.
T. o. m. 25 kr.
26-50 kr.
51-75 kr.
T
8
K
n
101-125 kr.
126-150 kr.
151-175 kr.
176-200 kr.
201-225 kr.
226-250 kr.
251-275 kr.
276-300 kr.
CO
O
it
to
pr
co
JO
T
Cl
c
o
pr
351-375 kr.
376-400 kr.
401-425 kr.
JO
l
ö
in-
451-475 kr.
►4-
Oi
J.(
V?
-t
j 501 kr. eller
mer.
j Stockholms
län
24
32
12
26
4
11
1
17
23
2
24
2
13
6
7
11
2
b 4
221
1 Uppsala
>
7
17
2
26
5
1
58 j
! Södermanlands
>
15
22
9
15
2
1
1
65
! Östergötlands
>
4
*) 60
5
32
—
10
1
9
1
19
1
1
2
—
—
1
—
—
—
—
—
146
Jönköpings
>
7
21
2
22
7
7
1
1
1
69
Kronobergs
>
3
9) 32
4
18
—
—
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
59
| Kalmar
>
9
s) 42
10
14
1
1
77
Gottlands
>
2
7
1
1
1
12 1
1 Blekinge
>
4
44
5
b 16
69 1
Kristianstads
>
14
47
12
b 38
4
7
2
124
Malmöhus
>
15
2) 121
34
b 52
27
20
4
12
10
3
9
4
4
1
1
5
—
i
1
i
b io
835
Hallands
>
2
45
—
13
2
b i
1
1
65
Göteb. o. Bohus
*
22
64
8
36
2
8
12
4
3
12
5
7
2
18
—
2
205
Älvsborgs
>
15
45
1
22
5
10
3
3
5
2
1
112 1
Skaraborgs
>
15
15
3
6
—
1
40
Värmlands
>
1
6) 65
3) 7
55
9
4
3
bi
145 i
Örebro
>
7
45
16
53
7
17
9
b io
2
166 J
Västmanlands
>
7
60
6
33
2
9
1
i
119 1
Kopparbergs
>
18
b 109
b 8
b 96
5
b 28
8
4
—
1
277
Gävleborgs
>
34
8) 83
») 8
b 51
1
2
3
6
8
1
i
1
199
Västernorrlands
>
14
67
16
32
5
1
—
1
1
1
138
Jämtlands
>
10
3) 41
3
b 5
b 2
61
Västerbottens
»
1
7
b 2
2
1
2
15
Norrbottens
5
18
b 66
1
6) 2«
—
b 4
—
b 32
—
10
—
9
b 6
—
—
13
1
5
—
3
io, \
189
Summa
2(58
1157
175
684
•JO
145
48
103
82
73
21
45
16
34
7
28
12
6
3
4
15
2966 |
Anm. I ovanstående tabell äro varken de lärare och lärarinnor, som avlagt folkskollärarexamen, eller de
oexaminerade medräknade. — *) Alla fyra 545 kr. var. — 2) Därav en lärare. — 3) Därav tre 555 kr. var, tre 545 kr.
var, en 525 kr., tre 510 kr. var. — 4) Lärare. — 6) Därav två lärare. — 6) Därav tolv lärare. — 7) Därav åtta
lärare. — 8) Därav tre lärare. — 9) Därav sex lärare. — 10) 518 kr.
248
Tab. 63 a) (forts.). Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och
lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor anställda, som år 1912 erhållit löne
förbättring
av kommun, av enskilda eller av donationsmedel. Städer.
1.
2
3.
4-
5.
6.
7-
8.
9. i 10
It | 12.
13
14.
15.
16
17.
18.
19.
20.
21-
22.
‘23.
Län.
Antal lärare och lärarinnor med löneförbättring av kommun, enskild
tionsmedel, fördelade efter löneförbättringens belopp.
eller dona-
Samt-
liga.
T. o m.
25 kr.
26-50 kr
51-75 kr.
76-100 kr.
t-4
C
I—4
1
H
t©
TT
126-150 kr.
151-175 kr.
176-200 kr.
201-225 kr.
Is©
t©
05
1
t©
U* *
O
pr
251-275 kr.
276-300 kr.
301-325 kr.
326-350 kr.
351-375 kr.
376-400 kr.
401-425 kr.
426-450 kr.
451-475 kr.
476-500 kr.
501 kr.
eller mer.
Stockholms
län
2
1
1
2
3
3
3
_
4
_
3
6
_
_
_
_
_
_
_
28
Uppsala
>
22
Södermanlands
>
—
7
—
1
1
3
1
'' 1
5
—
11
14
1
3
—
—
19
—
—
—
bl
68
Östergötlands
>
17
9
5
7
7
9
6
1
—
36
97
Jönköpings
>
—
—
2
7
—
4
6
8
28
1
—
2
1
2
—
—
1
—
—
—
2)1
63
Kronobergs
>
8
Kalmar
>
—
—
5
4
1
8
1
9
1
4
9
—
8
50
Gottlands
>
3
10
3
16
Blekinge
>
—
2
—
15
2
8
3
10
10
—
2
1
2
55
Kristianstads
>
—
2
—
1
1
10
—
5
11
so
Malmöhus
>
—
57
5
—
2
43
—
50
3
15
13
5
73
8
1
12
9
6
23
—
S)1
826
Hallands
7»
3
4
2
5
2
3
12
2
1
6
5
4
6
2
57
Göteborgs o. Bohus
>
—
2
—
4
7
13
4
12
63
23
—
—
32
5
—
88
5
—
-
10
—
268
Alvsborgs
>
—
7
1
3
7
22
—
—
1
1
3
6
6
4
—
—
—
1
—
—
—
62
Skaraborgs
>
1
9
—
23
3
10
6
52
Värmlands
>
—
—
1
—
—
3
1
5
1
10
4
4
1
6
9
1
5
—
—
—
*)1
52
Örebro
2
5
4
6
—
3
—
—
1
—
4
—
—
6
—
19
—
—
—
—
6) 2
52
Västmanlands
>
—
9
1
11
—
5
16
5
7
1
55
Kopparbergs
>
—
—
1
4
—
1
—
3
—
2
—
—
8
—
—
—
—
—
—
—
—
19
Gävleborgs
>
—
1
1
4
3
1
17
9
7
3
6
1
1
—
5
1
1
29
—
—
—
90
Västernorrlands
»
—
—
—
4
8
—
—
5
1
—
—
—
—
—
—
—
5
—
—
4
6)9
36
Jämtlands
>
10
Västerbottens
}
11
Norrbottens
>
—
—
—
—
—
—
2
—
—
2
—
3
7) 14
—
—
1
—
—
—
—
—
22
Summa
23
116
28
102
45
165
88|137144
109
61
40
156
44
16137
50
36
23
14
15
1549
Anm. 1. I ovanstående tabell äro varken do lärare och lärarinnor, som avlagt folkskollärarexamen, eller e
oexaminerade medräknade. — Anm. 2. Samtliga i tab. upptagna lär. med undantag av den i särskild not anförda,
äro kvinnliga. — ‘) 735 kr. — 3) 545 kr. — 3) 570 kr. — 4) 520 kr. — 6) Den ena 620 kr., den andre 545 kr. —
•) Därav eu 768 kr. och åtta 577 kr. — 7) Därav 1 lärare.
24!)
Tab. 03 b). Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, som år 1912 erhållit
löneförbättring av kommun, av enskilda eller av donationsmedel, lida riket.
J.
1 s.
1 3.
1
1 5-
1 6-
1 ''•
1 8. | 9.''
| 10.j ll.| 12
1 l»
| 14.j 15
| 16.
1 *7.
i ■«
! 19
120
1 21
122.
28.
L ä n.
Antal lärare och
lärarinnor med löneförbättring av kommun, enskild eller donation,
fördelade efter löneförbättringens belopp.
------i
I
i
Summa
lärare
och
lärarin-
nor.
bo
o»
o
pr ■
s
26-50 kr.
51-75 kr.
76-100 kr.
101-125 kr.
tO
1
Cn
O
pr
*-»
151-175 kr.
176-200 kr.
201-225 kr.
bo
bC
f
fO
C
251-275 kr.
bO
-4
f
6$
§
Pr
C3
O
1—1
03
M)
V*
pr
i 326-350 kr.
351-375 kr.
! 376-400 kr.
401-425 kr.
0-
bO
t
C«
O
pr
! 451-475 kr.
1
476-500 kr.
501 kr.
eller mer.
Stockholms
län
_
2
2
9
2
3
1
1
i
i
1
1
1
1) 4
29
Uppsala
>
—
1
—
3
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
5
Södermanlands
—
3
2
6
1
1
1
15
Östergötlands
—
7
2
5
,-
4
21
Jönköpings
»
—
2
—
5
—
1
—
1
1
i
2) 1
1 12
Kronobergs
ä>
7
Kalmar
i
6
1
12
Gottlands
»
—
1
—
1
Blekinge
>
i
16
3
13
1
—
—
1
—
—
2
i
2
_
_
_
_
_
•
_
_
40
Kristianstads
»
2
19
1
14
3
3
50
Malmöhus
>
1
36
5
17
11
11
1
12
5
3
8
2
29
2
1
4
—
—
3
_
3) 5
156
Hallands
2
12
—
4
2
2
—
1
—
—
1
—
5
—
_
—
—
_
_
_
29
Göteborgs o. Bohus
»
2
6
—
10
1
1
2
—
1
1
5
5
3
6
—
1
5
—
_
10
_
59
Älvsborgs
>
1
4
—
8
1
8
—
—
1
2
—
_
2
4
_
_
_
_
_
_
_
31
Skaraborgs
)
2
3
1
5
2
2
15
Värmlands
>
—
6
2
10
5
—
3
4) 1
29
Örebro
>
3
20
6
9
1
4
8
4
6) 1
56
Västmanlands
>
'' —
7
2
9
1
3
1
—
7
1
31
Kopparbergs
5
•) 19
2
6) 49
—
8
2
3
88
Gävleborgs
2
9
O
15
—
1
7
3
2
3
i
45
Väste rnorrlands
>
1
3
—
2
1
1
—
—
1
1
—
—
_
_
_
_
_
_
_
_
_
10
Jämtlands
>
1
5
2
1
1
10
Västerbottens
>
—
3
—
2
—
1
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_ j
_
_
_
_
6
Norrbottens
»
—
4
Summa
24 |
193
33
201 33 |
57 |
251
26
26
16 |
20 |
»1
43
13
2 |
8|
5!
i
4j
10 1
12
761 i
. Anm. 1. I ovanstående tabell äro varken de lärare och lärarinnor, som avlagt folkskollärarexamen, eller de
oexaminerade medräknade. Anm. 2. Samtliga i tab. upptagna lär. med undantag av de i noten särskilt anmärkta
äro kyinnHga — >) Alla fyra 545 kr. — 2) 515 kr. — *) Därav en 570 kr., tre 545 kr. och en 525 kr. — *) 520 kr. —
5) 620 kr. — 6) Därav 3 lärare.
32—131873. Lär avel önenämnden. 2.
250
Tab. 63 b). Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, som år 1912 erhållit
löneförbättring av kommun, av enskilda eller av donationsmedel. Landsbygd.
1-
2. |
3- 1
4. 1
5. |
6. |
7- 1
8. |
9. I 10. | ll.| 12.| 13.| 14.| 15.|
it;.|
17-|
ill
22A
20.|
n. i
Antal lärare och lärarinnor med löneförbättring av kommun, enskild eller
donationsmedel, fördelade efter löneförbättringens belopp.
Samt-!
O
1©
t©
b©
C
t©
co
i©
Län.
fc©
o*
-5
O
b©
ep
-a
f
t©
8
O
CP
O»
O
t©
f
CP
c
o
liga.
B
l
O
1
ep
©
8
t©
ep
T
cn
O
T
H-4
-vj
O1
''ic
g
i»
o»
o
t©
-1
eu
t
Q
O
£
t©
O*
CO
CP
O
CO
CP
l
8
k
•''t
O»
Ö»
i©
O»
|
O''
pr
or
fi
pr
fl
or
fi
or
fl
or
*-i
pr
►i
or
or
or
fi
or
fi
or
fi
pr
fi
or
pr
fi
pr
fi
pr
fi
pr
fi
pr
fi
i Stockholms
län
_
2
2
9
i
2
—
i
—
i
—
i
—
i
i
—
i
—
4
26
| Uppsala
»
—
1
—
3
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—•
—
—
—
—
5
1 Södermanlands
j
—
3
2
5
i
11
i Östergötlands
■
—
7
2
5
—
4
20
j Jönköpings
>
—
2
—
5
—
1
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9
j Kronobergs
>
—
3
—
4
7 i
Kalmar
>
i
6
1
9
Gottlands
>
1
Blekinge
''
»
i
16
3
9
29 j
j Kristianstads
»
2
19
1
14
2
3
43
j Malmöhus
>
1
23
5
17
11
4
i
4
4
i
6
2
4
—
i
3
—
i
3
91
l
Hallands
»
2
12
—
4
1
20
Göteborgs och Bohus »
2
6
—
7
1
1
i
—
—
i
5
5
1
i
—
1
—
—
—
32
Älvsborgs
>
1
4
—
7
—
8
—
—
—
2
—
—
—
i
—
—
—
—
—
23
Skaraborgs
>
2
3
1
5
11
Värmlands
>
—
6
2
10
5
—
3
26
Örebro
>
3
20
5
9
1
2
8
4
62
Västmanlands
»
—
7
2
9
1
3
1
23 i
j Kopparbergs
»
5
*) 19
2
•) 49
—
8
2
3
88
Gävleborgs
>
2
9
1
14
—
1
1
3
1
1
33
Västernorrlands
»
1
3
—
2
1
1
—
—
1
1
—
-.
—
—
—
—
—
—
10
Jämtlands
>
1
5
2
1
1
10
Västerbottens
»
—
3
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
6
Norrbottens
>
—
1 -
1
—
1
—
-
1 -
—
—
—
—
—
—
—
—
2
Summa
24
! iso! 81
191
26
41
17
1 1?
| 8
| 13
8
5
1 ^
1 2
5
i
1 i
1 7
| 686
Anm 1. I ovanstående tabell äro varken de lärare och lärarinnor, som avlagt folkskollärarexamen, eller de
oexaminerade medräknade. — Anm. 2. Samtliga i tabellen upptagna lärarna med undantag av de i noten särskilt
anmärkta, äro kvinnliga. — *) Därav 3 lärare.
251
Tab. 63 b) (forts.). Biträdande lärarinnor vid folkskolor, som år 1912 erhållit löne
förbättring
av kommun, av enskilda eller av donationsmedel. Städer.
1.
*2.
1 3. | 4.
fö.
T 6.
i 7.
1 8
1 9-
1 l«
in
1 12
1 13
| 14.| 16.| 16
1 17
1 I»
I la.i 2o
121
1 22.
23.
1
Län.
■
Antal
lärarinnor med löneförbättring av kommun, enskilda eller donation,
fördelade efter löneförbättringens belopp.
Samt-
liga.
26-50 kr.
51-75 kr.
76-100 kr.
101-125 kr.
126-150 kr.
151-175 kr.
>—
?
(C
8
PT
N
b©
0
1
fo
bo
eu
PT
J-t
226-250 kr.
251-275 kr.
276-300 kr.
301-325 kr.
05
It
Ä
1
05
S
pr
<*
376-400 kr.
401-425 kr.
0-
to
7''
O-
w*
o
pr
451-475 kr.
476-500 kr.
t-
501-525 kr.
526-550 kr
551 kr.
| eller mer.
Stockholms
län
3
J Uppsala
»
[ Södermanlands
>
—
—
1
—
1
1
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
_
—
_
_
_
4
Östergötlands
>
1
Jönköpings
>
1
_
3
Kronobergs
)
Kalmar
>
3
Gottlands
>
Blekinge
>
—
—
4
1
—
—
1
—
—
2
1
2
—
—
—
—
—
—
_
_
_
11
Kristianstads
>
7
Malmöhus
>
13
—
—
—
7
—
8
1
2
2
—
25
2
i
—
—
3
—
—
—
‘)1
65
Hallands
>
—
—
—
1
2
—
—
—
—
1
—
5
—
—
—
—
—
—
—
—
_
9
Göteborgs och Bohus
>
—
—
3
—
—
1
—
1
—
—
—
2
5
—
5
—
—
10
—
_
_
27
Alvsborgs
>
—
—
1
1
—
—
—
1
—
—
—
2
3
—
—
—
—
_
_
_
_
8
Skaraborgs
>
4
j Värmlands
>
3
1 Örebro
>
—
1
»)1
4
l Västmanlands
>
8
Kopparbergs
>
Gävleborgs
»
—
1
1
—
—
6
—
1
2
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
12
Västernorrlands
>
Jämtlands
)
Västerbottens
>
1
Norrbottens
5
-
2
Summa
13
2
10 |
7
in
8
»|
20
8|
7|
l|
38
101
3
o|
i|
3
10
lj
ll
2 |
175
Avm. 1. I ovanstående tabell är varken de lärarinnor, som avlagt folkskollärarexamen, eller de oexaminerad e
medräknade. — Anm. X. I städernas folkskolor finnas inga manliga biträdande lärare. — l) 570 kr. — *) 620 kr.
252
Tab. 63 c). Lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, som år 1912 erhållit löne
förbättring
av kommun, av enskilda eller av donationsmedel.
1.
2- 1
3.
4- i
5. |
6. |
7. !
8. |
9. | 10. |
li.|
12. |
13. |
14. |
15.
16. 1
—
Län.
Antal lärare och lärarinnor med löneförbättring av kommun, enskild
eller donationsmedel, fördelade efter löneförbättringens belopp.
Samt-1
liga.
H
o
B
to
O»
tf
j-»
26-50 kr.
51-75 kr.
76-100 kr.
101-125 kr.
126-150 kr.
151-175 kr.
176-200 kr.
201-225 kr.
226-250 kr.
251-275 kr.
276-300 kr.
301-325 kr.
451-475 kr.
| Stockholms
län......
7
16
4
'') 5
2
2
1
37
) Uppsala
>......
1
6
1
7
15
Södermanlands
>......
—
4
—
4
1
1
10 j
Östergötlands
>......
1
*) 25
2
7
—
3
—
5
—
—
—
1
1
—
45 j
Jönköpings
>......
4
9
1
8
—
1
1
—
24 i
Kronobergs
>......
—
21
2
12
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
36
Kalmar
>......
3
2) 25
5
9
—
—
3)1
1
44
Gottlands
V......
—
—
—
1
—
—
—
—
*)1
—
—
—
—
—
2
Blekinge
>......
—
16
2
a) 6
24 i
Kristianstads
>......
2
6
5
*) 2
1
1
17
j Malmöhus
—
*) 15
1
2) 10
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
28 !
| Hallands
>......
—
16
—
7
1
‘)1
1
—
—
—
—
—
—
—
26
Göteborgs och Bohus
»......
4
44
6
25
79
Älvsborgs
>......
1
19
—
5
—
*)1
1
27
Skaraborgs
>......
3
10
13
Värmlands
»......
—
6) 42
2
35
1
4
—
—
—
—
4)1
—
—
85
Örebro
>......
—
20
7
11
1
6
1
*) 6
1
—
—
—
—
—
53
Västmanlands
>......
3
10
—
5
1
5
—
1
25
Kopparbergs
>......
7
«) 24
S) 4
7) 24
—
a) 6
—
1
—
—
—
—
—
—
66
Gävleborgs
>......
13
») 50
a) 2
2) 12
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
78
1
Västernorrlands
>......
5
18
3
7
1
34
Jämtlands
)......
7
*) 34
1
*)4
4)1
47
Västerbottens
»......
—
2
*)2
4
Norrbottens
>......
16
’) 39
—
s) 17
—
4)2
—
°) 18
—
3
—
1
*)1
—
97
Summa
77
| 471
50
223
10
34
5
35
2
1 s
1
1 2
2
1
916
Anm. 1. I ovanstående tabell äro varken de lärare ock lärarinnor som avlagt foikskollärar-examen, eller de
oexaminerade medräknade. — Anm. 2. Alla utom de tre i noter särskilt upptagna äro anställda på landsbygden. —
») Därav en i stad. — 2) Därav 1 lärare. — s) Anställd i stad. — 4) Lärare. — 6) Därav 2 lärare. — •) Därav 7
lärare. — ’) Därav 4 lärare. — 8) Därav 3 lärare. — •) Därav 6 lärare.
253
Tab. 63 d). Lärare och lärarinnor vid småskolor, som är 1912 erhållit löneför
bättring
av kommun, av enskilda eller av donationsmedel, lida niet.
1.
2.
1 8.
iii
j_5_
| G. | 7.
1 »•
1
| 10.| 11.| 12.| 13.| 14.| 15
|16.| IT.
1 l«
19
|20.|21
1 22-
23.
L ä n.
1
Antal lärare och lärarinnor med löneförbättring av kommun, enskild eller donation,
fördelade efter löneförbättringens belopp.
Summa
lärare
och
lärarin-
nor.
T. o.m.25kr.
tO
T
g
PT
J-4
CJ*
1—
i
pr
f
8
pr
<-i
h?
T
M
O''
PT
|-J
tO
l
V*
o
pr
CD
T
h-
-4
O»
pr
t—l
•4
?
to
8
pr
to
o
T
to
il
pr
>-4
to
»O
T
to
s
Pr
to
o<
1—
1
ro
in
pr
h
276-300 kr.
8
►—
io
tp
pr
►-4
OO
il
f
oo
s
pr
J"4
03
O»
t
pr
J-4
376-400 kr.
X-
0
1
to
u«
pr
^4
ro
t
s
pr
451-475 kr.
476-500 kr.
501 kr.
eller mer.
Stockholms
län
17
16
6
„
1
8
4
19
2
22
6
23
5
18
5
7
11
183
Dppsala
>
6
10
1
16
5
—
—
6
—
—
—
—
—
1
15
_
_
_
_
_
60
Södermanlands
t
15
22
7
6
1
2
1
1
5
—
ii
14
3
—
_
19
_
_
_
‘) 1
108
Östergötlands
>
20
37
6
27
7
12
7
5
1
53
i
—
1
177
Jönköpings
>
3
10
3
16
7
9
6
8
28
—
—
2
1
2
—
_
1
_
_
__
_
96
Kronobergs
>
3
2) 8
2
3
—
7
24
Kalmar
>
5
11
9
9
1
8
—
9
—
4
7
—
8
_
_
_
_
_
_
_
_
71
Gottlands
>
2
6
1
—
—
3
10
3
25
Blekinge
>
3
14
—
12
1
8
3
9
10
60
Kristianstads
>
10
24
6
23
1
13
—
5
5
87
Malmöhus
>
14
127
33
25
18
51
3
49
8
15
14
7
48
7
1
13
9
7
21
1
3) 6
477
Hallands
>
3
21
2
7
1
1
12
2
1
6
4
4
1
2
—
67
Göteb. o. Bohus
,
16
16
2
5
8
20
14
16
65
34
—
2
31
17
—
89
_
_
_
_
_
335
Alvsborgs
>
13
29
2
12
11
23
2
3
5
1
3
6
4
1
—
_
_
1
_
_
_
116
Skaraborgs
>
11
11
2
24
1
9
6
64
J Värmlands
>
1
17
ä) 4
10
3
3
1
5
1
9
4
4
1
6
9
_
5
_
_
_
_
83
| Örebro
»
6
10
7
39
5
10
—
—
2
—
4
—
—
6
—
19
—
_
_
_
*)1
109
Västmanlands
>
4
52
5
30
—
6
16
5
118
Kopparbergs
>
6
s) 66
3
*) 27
5
15
6
3
—
3
142
Gävleborgs
>
19
25
5
28
4
2
13
11
13
1
7
1
1
1
5
1
1
28
_
_
_
166
Y ästernorrlands
>
8
46
13
27
11
—
—
6
1
—
—
—
—
—
—
_
5
_
_
4
6)9
130
Jämtlands
»
2
2
—
14
Västerbottens
>
1
2
—
1
1
6
—
—
1
4
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
16
Norrbottens
>
2
s) 27
1
2
—
1
2
>) 14
-I
9
—
11
18
—
>) 13
1
5
—
3
’) 1
no
Summa
190|
609120
362 92 |
219|l06
179148163 61 j
74 |
127
65 1
211
1571
57 |
411
211
8|
18 |
2 838
Anm. I ovanstående tabell äro varken de lärare och lärarinnor, som avlagt folkskollärar-examen eller de
oexaminerade medräknade. — ») 735 kr. — *) Därav 1 lärare. — s) Därav tre 555 kr. och tre 510 kr var — 4) 545
kr. — 6) Därav 2 lärare. — •) Därav en 768 kr. och åtta 577 kr. var. — 7) 518’50 kr.
254
Tab. 63 d) (forte.). Lärare och lärarinnor vid småskolor, som år 1912 erhållit löne
förbättring
av kommun, av enskilda eller av donationsmedel. Landsbygd.
).
1
2. i
3. 1
4-1
5. | 6.|
7-1
8.|
9. | IU.|
1L.|
12-|
13.| 14.| lö.|
i«.|
I7.|
18.| 19.|
20.| 21.
22. |
23.
Antal lärare och
lärarinnor med löneförbättring
av
Kommun, enskild eller
donationsmedel,
fördelade efter löneförbättringens belopp.
Samt-
Län.
H
,
^ .
M
to
W
03
03
03
tO-
©
o
B
tO
05
T
O1
T
T
O
7*
CO
T
CP
T
T
C
►—*
1
to
er.
1
ep
H-4
1
to
-4
05
l
0
1—
1
03
to
Z
ep
b-»
—4
05
L
0
b—
1
05-
to
o.
i
to-
b-4
05
c<
% ^
liga.
to
o
b1
8
to
ep
C
-4
ep
8
to
ep
ep
o
-4
ep
8
CO
Öl
8
ep
S
ep
o
O»
8
3 pt
pr
j-»
pr
pr
h
pr
H
pr
*-i
pr
pr
»i
pr
w
pr
pr 1
-i
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
pr
h •
Stockholms
län
17
14
6
13
1
7
i
16
_
22
2
23
2
12
5
7
ii
—
—
—
—
159
Uppsala
>
6
10
1
16
5
38
Södermanlands
>
15
15
7
6
44
Östergötlands
>
3
28
1
20
—
3
i
4
i
18
1
—
1
81
Jönköpings
>
3
10
1
9
7
5
—
30
j Kronobergs
>
3
*) 8
2
2
16
1 Kalmar
3
5
11
4
5
25
Gottlands
7>
2
6
1
—
9
Blekinge
>
3
12
—
1
16
Kristianstads
>
10
22
6
22
1
3
—
64
Malmöhus
14
83
28
25
16
15
3
7
6
2
3
2
—
1
—
2
—
i
i
i
*) 6
216
Hallands
>
19
1 Göteborgs och Bohus »
16
14
2
4
1
7
11
4
3
11
—
2
1
17
—
1
—
—
—
—
—
94
Älvsborgs
»
13
22
1
10
5
2
2
3
5
63
Skaraborgs
>
10
2
2
1
16
Värmlands
»
1
17
'') 3
10
3
34
Örebro
J
4
5
4
33
5
9
61
Västmanlands
3
4
43
4
19
71
Kopparbergs
3
6
s) 66
2
■) 23
5
14
6
123
Gävleborgs
>
19
24
5
25
1
1
2
2
7
—
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
88
Västernorrlands
3
8
46
13
23
3
94
Jämtlands
3
2
2
4
Västerbottens
3
1
2
6
Norrbottens
>
2
>) 27
1
ii
1
—
») 14
7
—
8
5
—
—
13
i
5
—
3
4> 1
90
Summa
107
500
94 271
54
| 71
127
| 51 24
62
i 7
| 35
1 9
131
I &
23
12
1 «
| i
1 4
1 7
11467
Anm. I ovanstående tabell äro varken de lärare och lärarinnor, som avlagt folkskollärarexamen, eller de
oexaminerade medräknade. — ‘) Därav en lärare. — 3) Därav tre 5.>5 kr. och tre 51U kr. var. — 3) Därav två lärare.
— 4) 518-60 kr.
255
Tab. 63 d) (forts.). Lärare och lärarinnor vid småskolor, som år 1912 erhållit löne
förbättring
av kommun, av enskilda eller av donationsmedel. Städer.
1.
2.
1 8.
1 «■
1 6-
1 6-
1 ''•
1 «•
| 9. | I0.| 11
JC |
ce ;
4-
1 16.1 16.1 17.1 18.1 19.1 20.1 21.1 22.
23.
L ä n.
:
Antal lärare och lärarinnor med löneförbättring av kommun, enskild
donationsmedel, fördelade efter löneförbättringens belopp.
eller
Samt-
liga.
j-3
o
B
eu
>r
26-50 kr.
51-75 kr
76-100 kr.
101-125 kr.
126-150 kr.
151-175 kr.
-4
er.
T
tc
g
7T
201-225 kr.
226-250 kr
251-275 kr.
1 276-300 kr.
I
301-325 kr.
326-350 kr.
351-375 kr.
376-400 kr.
401-425 kr.
426-450 kr.
451-475 kr.
476-500 kr.
02b kr.
eller mer.
j Stockholms
län
_
2
1
3
3
2
4
3
6
24
I Uppsala
>
22 i
Södermanlands
>
—
7
—
—
1
2
—
1
5
—
11
14
—
3
_
19
_
_
■)i
64
Östergötlands
>
17
9
5
7
7
9
6
1
—
35
96
Jönköpings
)
—
—
2
7
—
4
6
8
27
—
—
2
1
2
_
_
1
_
60
Kronobergs
>
8 |
Kalmar
>
—
—
5
4
1
8
—
9
—
4
7
—
8
_
_
..
_
_
46
Gottlands
■>
3
10
3
16
Blekinge
»
—
2
—
11
1
8
3
9
10
44
Kristianstads
>
—
2
—
1
—
10
—
5
5
—
—
—
—
_
_
_
_
_
_
_
23
Malmöhus
9
—
44
5
—
2
36
—
42
2
13
11
5
48
6
i
ii
9
6
20
_
_
261
i Hallands
>
3
4
2
5
1
1
12
2
1
6
4
4
1
2
48
Göteborgs och Bohus
)
—
2
—
1
7
13
3
12
62
23
—
—
30
_
—
88
_
_
_
_
241
Älvsborgs
>
—
7
1
2
6
21
—
—
—
1
3
6
4
1
_
_
_
1
_
53
Skaraborgs
>
1
9
—
23
1
8
6
48
j Värmlands
>
—
—
1
—
—
3
1
5
1
9
4
4
1
6
9
_
5
_
_
_
49|
Örebro
»
2
5
3
6
—
1
—
—
1
—
4
—
—
6
—
19
_
_
_
_
*)i
48 ''
1 Västmanlands
>
—
9
1
11
—
5
16
5
47
Kopparbergs
>
—
—
1
4
—
1
—
3
—
2
—
—
8
_
_
_
_
_
_
_
_
19
Gävleborgs
>
—
1
—
3
3
1
11
9
6
1
6
1
1
—
5
1
1
28
_
_
1
78 1
V ästernorrlands
•
>
—
—
—
4
8
—
—
5
1
—
—
—
—
—
—
_
5
_
_
4
*1 91
36
Jämtlands
»
10
Västerbottens
* 1
10
Norrbottens
»
—
—
—
—
—
—1
2
—
—
2
—
3
l) 13
—
—
—
—
—
|
_
_ |
20
Samma |
23 |
103
2öj
91
8s|l48|
79 128j
124 1011
54
39|
11«|
34[
16134
45
35
2o|
4
111
1371 1
Anm. I ovanstående tabell äro varken de lärare och lärarinnor, som avlagt folkskollärarexamen eller de
oexaminerade medräknade. - >) 735 kr. — *) 545 kr. - ») Därav en 768 kr. och åtta 577 kr. — *) Därav én lärare.
257
4) Den år 1912 anställda småskollärarpersonalens
bostadsförhållanden.
33—131873. Lärår elönenämnden. 2.
258
Tab. 64 a). De biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, som år
Uppgifterna till talj. 64—66 äro hämtade nr de till ecklesiastik
-
1.
2. |
3. |
4- 1
5. |
6. 1
7- 1
H- 1
9. |
10. |
11. |
12. |
Ant
al bitr
ä d a
n d e
lär
are
och
Län.
25 kr.
30 kr.
35 kr.
40 kr.
50 kr.
60 kr.
65 kr.
70 kr.
75 kr.
80 kr.
85 kr.
1
Stockholms
län
. . . .
_
_
—
2
3
1
—
10
1
2
Uppsala
. . . .
—
—
—
3
—
—
1
1
—
3
Södermanlands
>
—
1
—
5
1
1
—
1
—
4
Östergötlands
—
2
—
1
5
3
—
—
2
1
—
5
Jönköpings
—
—
—
5
2
—
—
1
—
—
6
Kronobergs
>
—
—
—
1
1
—
—
5
—
1
—
7
Kalmar
>
—
—
—
2
3
—
—
2
1
—
—
8
Gottlands
>
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
—
9
Blekinge
>
—
—
—
5
9
—
—
2
14
1
—
10
Kristianstads
»
—
1
1
1
23
5
—
2
15
1
—
11
Malmöhus
>
—
1
1
2
37
11
—
2
7
2
3
12
Hallands
>
—
1
—
—
22
—
—
—
5
—
—
13
Göteborgs o. Bohns »
—
—
—
—
16
2
—
—
1
—
—
14
Älvsborgs
>
1
—
—
1
10
5
—
1
2
1
—
15
Skaraborgs
>
—
1
—
—
4
4
O
4
3
—
—
16
Värmlands
>
—
—
—
—
11
2
—
5
3
—
—
17
Örebro
»
—
1
—
14
20
6
—
1
7
—
—
18
Västmanlands
>
2
2
1
—
7
2
—
—
2
3
—
19
Kopparbergs
>
1
1
—
5
>) 20
5
—
23
O
T—(
8
I
20
Gävleborgs
»
1
—
1
—
10
1
2
2
5
—
21
V ästernorrlands
>
—
—
—
—
1 1
3
—
1
9
—
22
Jämtlands
—
—
—
—
1
—
—
1
4
1 !
23
Västerbottens
>
—
—
—
—
9
7
—
1
7
1
24
Norrbottens
>
1
—
—
—
8
4
1 —
—
2
1
—
25
Summa manliga
—
—
—
—
1
—
—
—
3
—
—
26
Summa kvinnliga
6
11
4
34
234
64
5
53
109
21
3
27
Samtliga
6
1 11
4
1 34
| 235
04
5
| 53
112
21
3
'') Därav en manlig lärare. — *) Därav tre manliga lärare.
259
1912 åtnjöto bostad in natura samt bostadens värde i kronor. Hela riket.
departementet från skolrådens ordförande inkomna uppgifter.
1
13.
L ijl
1 15-
1 16-
1 17-
| 18.
|
19.
| 20.
1 21.
| 22.
|
23.
|
24.
|
25.
| 26.
27.
j
lärarin
n o r
in e
i h
sta
den
v ä r d e r
a d
till
Summa
lärare
och
lärarinnor.
90 kr
100 kr
1108 kr
110 kr
120 kr
125 kr
130 kr
135 kr
150 kr.
175 kr
180 kr.
200 kr
250 kr
400 kr
—
! 2
1
—
i
1 ~
|
1
3
1
3
2G
1
~
1
—
| _
—
i
—
—
! _
—
i _
G
2
j -
; 9
-
j —
i
_
—
—
19
8
2
1
—
—
—
i 1
—
—
—
_
18
4
1
_
i
u
6!
1
—
—
— ''
—
—
-
—
—
—
—
9
6
—
—
8
7
j
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
2
8
—
3
—
—
—
—
—
—
—
—
34
9
—
9
—
—
—
—
_
—
—
—
—
58
10
j 13
6
—
—
1
2
—
2
—
—
2
1
92
11
i -
3
—
—
—
—
—
_
—
_
_
31
12
1
i
1
—
—
_
—
i
—
—
—
-
—
23
13
j -
2
—
—
—
i
—
—
—
—
—
1
—
25
14
~
—
—
18
15|
1
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
—
22
16
2
—
—
—
1
—
—
—
_
—
—
—
53
17
—
—
1
—
—
—
5
—
—-
—
—
—
25
18l
1 ~
4
—
2
—
—■
—
4
—
—
_
—
—
83
i® j
1 -
17 !
—
—
2
4
—
—
5
—
i
—
—
51
20 j
~
5 t
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
21
21
5 j
—
—
—
—
1
—
1
—
—
-
14
22
- j
10
—
—
—
—
_
—
—
—
—
35
23
- 1
i
—
1
17
24
—
—
—
—
4
25
14
So
1
1
0
7
i
1
24 [
1
2
G
1
1
695
26
14
85
1
1
6
7
i
1
24
1
2
6
1
1 |
G99
27
260
Tab. 64 a) (forts.). De biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor som år 1912
1.
2- 1
»• 1
4- 1
5. j
6.
7- 1
8. |
9. |
10. | 11. j
12. | 13.
14. | 15. |
L
a
n
d
s -
Län.
Antal
biträdande
lärare
och
lärarinnor
25
30
35
40
50
60
65
70
75
80
85
90
100
108
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
1
Stockholms
län . . .
_
_
_
2
3
i
_
—
10
1
—
—
2
—
2
Uppsala
» . . .
—
—
—
—
3
—
—
i
1
—
—
—
1
—
3
Södermanlands
> . . .
—
1
—
—
5
i
1
—
1
—
—
—
9
—
4
Östergötlands
» . . .
—
2
—
1
5
3
—
—
2
1
—
—
2
—
6
Jönköpings
> . . .
—
—
—
—
5
2
—
—
1
—
—
—
—
—
6
Kronobergs
> . . .
—
—
—
1
1
—
—
5
—
1
—
—
1
—
7
Kalmar
> . . .
—
—
—
2
3
—
—
2
1
—
—
—
—
—
8
Gottian ds
> . . .
9
Blekinge
> . . .
—
—
—
5
9
—
—
2
14
1
—
—
3
—
10
Kristianstads
» . . .
—
1
i
1
23
5
—
2
15
1
—
—
9
—
11
Malmöhns
» . . .
—
1
i
2
36
11
—
2
7
2
2
13
6
—
12
Hallands
> . . .
—
1
—
—
22
—
—
—
5
—
—
—
3
—
13
Göteborgs och Bobns > . . .
—
—
—
—
16
2
—
—
1
—
—
1
1
i
14
Älvsborgs
> . . .
i
—
—
1
10
5
—
1
2
1
—
—
2
—
16
Skaraborgs
» . . .
—
1
—
—
4
4
2
4
3
—
—
—
—
—
16
Värmlands
> . . .
—
—
—
—
11
2
—
5
3
—
—
—
1
17
Örebro
> . . .
—
1
—
14
20
6
—
1
6
—
—
—
2
18
Västmanlands
» . . .
2
2
i
—
7
2
—
—
2
3
—
—
—
—
19
Kopparbergs
> . . .
1
1
—
5
>) 20
5
—
23
2) 10
8
—
—
4
20
Gävleborgs
> . . .
1
—
i
—
10
1
2
2
5
—
—
—
10
-1
21
Västern orrlan ds
> . . .
—
—
—
—
1
3
—
1
9
—
—
—
5
_
22
Jämtlands
«...
—
—
—
—
1
—
—
1
4
—
1
—
5
— !
23
Västerbottens
> . . .
—
—
—
—
9
7
—
1
7
1
—
—
10
—
24
Norrbottens
» . . •
1
—
—
—
8
4
—
—
2
1
—
—
1
—
25
Summa manliga
26
Summa kvinnliga
C
11
4
34
233
64
5
53
108
21
3
14
77
i
27
Samtliga
6
11
4
34
234
64
5
53
in
21
3
14
| 77
i
‘) Därav 1 manlig lärare. — s) Därav 3 manliga lärare.
261
åtnjöto bostad in natura samt bostadens värde i kronor. Landsbygd och städer.
fifi.
1 17.
1 18-
1 18.
| 20.
1 21.
| 22.
| 23.
| 24.
1 25.
II 21!.
1 27.
| 28.
| 29.
| 80.
| 81.
| 32.
| 33.
II H4.
b
y -
d.
s
— t
— ä
— d
— e
— r.
med
bostad
eu värderad till
Summa
lärare
och lära-  rinnor.
Antal biträdande lärarinnor med
bostaden värderad till
Summa
lära-
rinnor.
no
kr.
120
kr.
125
kr.
130
kr.
135
kr.
150
kr.
175
kr.
180
kr.
200
kr.
250
kr.
50
kr.
75
kr.
100
kr.
125
kr.
1 150
| kr.
200
kr.
400
kr.
1 _
1
}
—
—
_
Q
O
i
_
3
26
1
—
—
—
6
5
| -
—
—
—
—
—
—
—
—
18
—
—
—
—
i
—
—
1
3
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
13
—
—
—
—
—
—
—
—
4
—
—
*—
—
—
—
—
—
—
8
o
—
—
i
—
—
—
—
1
5
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
8
—
—
—
—
_
_
_
_
C
7
—
—
2
8
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
34
—
—
—
—
—
—
—
—
9
—
—
58
10
—
i
2
—
—
—
—
—
—
—
86
i
—
—
—
2
2
i
6
11
—
—
31
—
—
—
—
—
—
—
—
12
—
—
22
—
—
—
—
1
—
—
1
13
—
—
—
i
—
—
—
—
—
1
25
14
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
18
—
—
—
—
—
—
—
—
15
—
16
i
—
—
51
—
i
—
i
—
—
—
2
17
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
20
—
—
—
—
5
—
—
5
18
—
2
—
—
—
4
—
—
—
~
83
—
—
—
—
—
—
_
_
19
-
2
1
-
—
5
—
—
1
—
41
—
—
7
3
—
—
—
10
20
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
21
—
—
—
—
—
—
—
—
21
—
—
—
—
—
1
—
i
—
—
14
22
35
23
—
—
—
—
-
—
—
—
—
17
—
—
—
—
—
—
—
—
24
25
1
6
3
i
1
15
i
2
4
1
669
i
i
8
4
9
2
1 !
26
26
1 |
C
3
i
1
15
il
2
4
1
673
i
il
8
4
9
2
1
26
27
262
Tab. 64 b). De biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, som år 1912
åtnjöto ersättning för bostad samt ersättningens belopp. Hela niet.
2. | 3. | 4. | 5. 1 6. | 7. | 87]~9T]T0.[ 11.| 12.| 13.| 14.| 15.| 16.| 17.| lb.] 19.[ 20.| 21.j 22.
Antal biträdande lärare och lärarinnor, som erhållit ersättning för bostad
till belopp av
L ä n.
23.
Samma
lärare
och
40
kr.
50
kr.
60
kr.
70
kr.
75
kr.
90
kr.
96
kr.
100
kr.
108
kr.
no
kr.
115
kr.
120
kr.
125
kr.
140
kr.
145
kr.
150
kr.
175
kr.
180
kr.
200
kr.
225
kr.
250
kr. o.
mer.
lärar-
innor.
1
—
_
—
—
2
— i
—
—
—
—
—
—
i
—
i
i
—
*) 3
9
—
’) 5
*)1
5
—
1
—
—
5
-
1
—
i
i
—
3
6
1
_
_
—
—
—
5
—
—
—
2
2
3
—
—
—
13
_
2
. —
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
7
—
—
—
—
—
11
2
4) Öl
71
2
i
&
6
i
—
—
15
—
4
_
—
—
3
—
15
—
—
—
—
—
—
—
20
—
—
—
—
42
_
1
2
12
4
—
2
i
10
—
2
—
1
—
—
—
5
—
_
—
2
—
_
—
—
i
—
—
—
11
—
1
—
1
—
—
—
i
—
1
—
—
—
2
—
—
—
—
6
6) i
3
0)3
2
i—
—
1
i
i
i
—
—
—
1
—
1
—
—
-
—
—
15
—
3
1
—
_
—
-
4
—
__
_
1
1
2
—
12
i —
—
3
—
1
—
3
1
i
_
—
i 7
5
7) g
—
i
—
—
11
—
—
—
—
—
—
i-
1-
1 —
—
3
—
—
I 22
i
3
—
—
4
i
30
7
6
9
4
1
79
i
3
i
9
6
1
2
49
5
2
9
i
55
281
30
10
0
9
4
1
79
i
3
l| 9
6
1
2
49
5
2
i 9
i
55
285
Stockholms
län
Uppsala
>
Södermanlands
»
Östergötlands
>
Jönköpings
>
Kronobergs
>
Kalmar
»
Gottlands
>
Blekinge
>
Kristianstads
>
Malmöhus
>
Hallands
)
Göteborgs o. Bohus >
Älvsborgs
>
Skaraborgs
»
Värmlands
»
Örebro
>
Västmanlands
>
Kopparbergs
Gävleborgs
>
V ästernorrlan ds
>
Jämtlands
Västerbottens
>
Norrbottens
>
Summa manliga
Summa kvinnliga
Samtliga
i) Alla tre lärarinnorna 250 kr. vardera. — 2) Dessntom en mani. (komminister) i Lästringe skoldistrikt
n:r 56, Södermanlands län, vilken som folkskollärare varken har bostad in natura eller ersättning. — s) Erhåller
250 kr. i ers. — 4) Därav 13 lär:or, som erhålla 300 kr. vardera, 6 lär:or 350 kr. vardera och 32 läror 400 kr.
vardera. — s) Manlig lärare. — 6) Därav 2 manliga lärare. — ’) Därav en manlig lärare.
263
Tab. 04 b) (forts.). De biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, som
år 1912 ätnjöto ersättning för bostad samt ersättningens belopp.
Landsbygd. *)
1-
2. | 8.
4-
6.
<!.
7:
H-
9.
10.
11. 12 | 13.j 14 | 15. | 10.
17.
18.
19.120. I| 21.
|
D ä n.
Antal biträdande lärare och lärarinnor, som erhållit ersättnin
bostad till belopp av
g för
|
Summa
lärare j
och
40
50
60
70
75
i)0
96
100
108
Ilo
115
120
140
145
150
175
180
200
250
lärår-
kr.
kr.
kr
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr
kr.
kr
kr.
kr.
kr.
kr
Stockholms
län
i
i
i
3
G
Uppsala
>
—
Södermanlands
>
—
—
—
—
i
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
>)2
Östergötlands
>
—
—
—
—
—
—
—
o
—
i
—
—
—
—
1
—
—
—
—
4
Jönköpings
»
—
i
—
—
i
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
8
Kronobergs
»
—
Kalmar
>
—
i
—
—
i
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
Gottlands
>
— :
Blekinge
>
1
—
i
2
Kristianstads
>
—
2
2
4
Malmöhus
>
—
2
—
—
—
—
—
6
—
—
—
—
—
—
—
i
—
2
11
Hallands
>
—
2
i
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
6
Göteborgs o. Bohus >
—
3
—
—
—
3
—
11
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
17
Alvsborgs
>
—
1
2
1
4
Skaraborgs
>
—
Värmlands
>
—
2
5
7
Örebro
>
—
2
—
i
—
—
—
5
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
9
Västmanlands
>
1
i
1
3
Kopparbergs
>
!)1
3
3) 3
2
—
—
i
1
i
i
—
—
i
—
1
—
—
—
—
15
Gävleborgs
>
—
3
1
—
—
—
—
3
—
—
—
1
—
2
—
—
—
—
—
10
Västernorrlands
>
—
—
—
1
—
—
—
—
—
i
i
—
—
—
—
—
—
—
—
3
Jämtlands
>
1
1
Västerbottens
>
—
—
3
1
1
1
6
Norrbottens
>
—
5
*) 2
—
1
—
—
9
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
18
Summa manliga
1
—
3
4
Summa kvinnliga
1
2S
7
6
8
4
i
45
i
3
i
7
i
2
5
i
2
4
3
130
Samtliga
2
28
10
G
8
4
i
4ö
i
3
i
7
i
2
5
i
2
4
3
134
*) Dessutom en mani. (komminister) i Lästringe skoldistrikt n:r 56, Södermanlands län, vilken
som folkskollärare varken har hostad in natura eller ersättning. — 2) Manlig lärare. — 3) Därav två manliga
lärare. — 4) Därav en manlig lärare.
264
Tab. 04 b) (forts.). De biträdande lärarinnor vid folkskolor, som år 1912
åtnjöto ersättning för bostad samt ersättningens belopp. Städer.
1.
2-
3.
4-
5.
6.
7-
8.
9.
10.
a.
12.
13.
14.
15.
Antal biträdande lärarinnor.
som erhållit ersättnin
S för bostad
till belopp av
Summa
L ä n.
lära-
50
75
100
120
125
150
175
200
225
250
300
350
400
rinnor.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
Stockholms
län
i
_
1
_
_
i
_
_
_
_
_
—
_
3
Uppsala
•
Södermanlands
>
—
—
1
—
i
i
—
—
—
—
—
—
—
3
Östergötlands
>
i
1
Jönköpings
>
—
i
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
2
Kronobergs
>
Kalmar
>
3
3
Gottlands
>
Blekinge
>
—
—
4
2
2
—
3
—
—
—
—
—
—
11
Kristianstads
>
—
—
2
—
—
5
—
—
—
—
—
—
—
7
Malmöhus
>
—
—
—
—
—
8
1
—
—
—
13
6
32
60
Ballands
»
—
-
3
-
—
5
—
1
—
—
—
—
—
9
Göteborgs o. Bohus
>
i
—
4
—
—
20
—
—
—
—
—
—
—
25
Älvshorgs
>
—
—
6
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
8
Skaraborgs
»
4
4
Värmlands
>
i
3
Örebro
>
2
2
Västmanlands
»
—
—
1
—
—
2
—
—
—
—
—
—
-
3
Kopparbergs
»
—
Gävleborgs
>
—
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
2
Västernorrlands
>
—
—
Jämtlands
>
Västerbottens
>
1
i
Norrbottens
>
2
2
4
Summa kvinnliga
2
i
34
2
C
44
4
5
i
i
13
6
32
151
265
Tab. 64 c). De biträdande lärarinnor vid folkskolor, vilkas bostadsförmån år 1912 utgick
både in natura och kontant samt den kontanta ersättningens belopp. Hela riket.
1.
1 2-
1 3.
1 4-
1 B-
1 «.
1 7.
1 8-
1 9.
| io. | n.
| n.| 13
fn
| 15.
1 18
I 17 1 18.
| 19. | 20.
1 21.
Län.
Bostadens värde
och bostadsersättningens belopp i
biträdande lärarinnor.
kronor för följande
antal
Summa
lära-
rinnor.
| Bost.
i värde
115 kr
I och
j ers.
Bost.
värde
20 kr.
och dess-  utom ers.
Bost.
värde
25 kr.
o. dess-  utom
ers.
Bost värde
30 kr. och
dessutom
ers.
Bost
värde
37 60
kr.
och
ers.
Best.
värde
40 kr
och
ers.
Bost. värde
50 kr. och
dessutom
ers.
Bost.
värde
60 kr
och
ers
llost.
värde
75 kr.
o. dess-  utom
ers.
Bost.
värde
03 75
kr.
och
ers.
Bost.
värde
100
kr.
och
ers.
Bost.
värde
150
kr.
och
ers.
50
j kr.
30
kr.
11250
kr.
25
kr.
50
kr.
20
kr.
50
kr.
100
kr.
62 50
kr.
40
kr.
25
kr.
40
kr.
50
kr.
25
kr.
25
kr.
50
kr.
6-25
kr.
100
kr.
125
kr.
[ Stockholms
län
i
2
| Uppsala
>
—
_
j Södermanlands
>
—>
1
1
Östergötlands
»
1
Jönköpings
>
Kronobergs
>
_
Kalmar
>
Gottlands
>
1 Blekinge
>
| Kristianstads
>
2 1
Malmöhus
>
1
2
j Hallands
>
_
1
1 Göteb. o. Bohus
>
B
j Älvsborgs
>
Skaraborgs
>
Värmlands
»
1
Örebro
>
2
j Västmanlands
»
i
Kopparbergs
>
—
i
i
B
Gävleborgs
»
Västemorrlands
>
Jämtlands
>
1
Västerbottens
1
Norrbottens
> |
i
2
_
__1
O
w
Summa kvinnliga j
1 1
i|
i 1
l|
s
i|
l|
ll
i 1
2 |
i|
i
el i
i
ll
i
i
1 |
24
Antn.'' Samtliga dessa lärarinnor äro anställda i landsbygden utom en, som är anställd i stad, och är denna särskilt
anmärkt i not. — l) Denna lärarinna är anställd i stad.
34—131873. Lärarelönenämnden. 2.
266
Tab. 65 a). De lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor som år 1912 åtnjöto
bostad in natura samt bostadens värde i kronor.
1.
1
2. | 3. |
4. | 6. j
6. |
7-i
8. |
9.|
io. |
il.|
12. !
13. |
14.| 15.| 16.|
17. |
18.| 19.| 20.| 21 ||
22. |
Antal lärare oah
lärarinnor vid mindre folkskolor med bostaden värderad till
Summa
ärare o.
Län.
SO
25
30
35
40
45
50
55
60
65
70
75
80
85
90
100
120
125
Hollöd
lära
rinnor.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr-i
kr. |
Stockholms
län
2
2
1
4
5
2
>) 35
_
9
2
—
ii
—
—
5
15
—
—
—
4
9G
Uppsala
>
—
—
<>
i
3
1
8
i
1
1
i
7
1
—
3
—
—
—
—
BO i
Södermanlands
»
—
—
—
-
3
—
10
—
2
—
2
1
1
—
—
4
—
—
—
—
23
Östergötlands
>
—
7
8
i
!)7
1
2) 20
—
11
3
—
14
—
—
1
5
—
i
—
—
79
Jönköpings
■
—
7
—
—
1
—
25
—
10
1
—
2
—
—
—
4
—
—
—
50
Kronobergs
>
—
2
—
—
—
—
25
—
4
—
6
6
—
—
—
1
—
—
—
—
44
Kalmar
>
1
13
9
2
10
—
3) 33
2
3
—
9
i)6
4)1
—
—
4
—
—
—
—
93 |
Gottlands
>
—
—
—
—
—
—
2) 2
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
3 !
Blekinge
>
—
—
1
—
1
—
») 22
—
3
—
2
8
1
—
—
2
—
—
—
—
40
Kristianstads
>
• —
2
—
—
1
—
2) 16
—
2
—
—
6) 5
—
—
2
2) 2
—
—
—
—
SO
Malmöhus
>
—
—
—
2
7
—
5) 19
1
2) 3
—
2
2) 8
1
—
1
*) 6
—
—
—
—
50
Hallands
>
—
—
1
—
—
2) 26
—
2) 8
6
2
5
4
—
—
2
—
—
—
—
54
Göteborgs o. Bohus
s>
_
4
—
—
—
—
59
—
7
3
i
2
—
—
7
—
—
—
—
83
Älvsborgs
>
-
1
3
—
3
—
36
—
6
—
7
—
i
—
—
—
—
—
—
57
Skaraborgs
>
—
1
_
—
—
—
6
—
4
—
1
2
2
16
Värmlands
>
5
2) 8
—
—
—
59
1
C
—
5
2) 15
—
—
—
2)7
—
—
—
1
107
Örebro
>
—
5
2
—
11
—
2) 19
—
5
—
—
6
2)13
—
—
4
1
—
—
—
66
Västmanlands
>
—
1
4
—
7
—
2) 13
—
—
—
2
s)6
—
—
—
2
—
—
1
—
36
Kopparbergs
>
-
3)5
5
—
2
—
•) 39
—
2) 5
1
5) 12
2) 9
*)4
—
—
2) 3
—
—
—
So
Gävleborgs
>
—
—
8
1
1
-
’)101
—
2) 12
3) 10
3
6) 35
2) 2
—
2) 23
1
2
—
—
£00
Västernorrlands
>
_
—
—
—
11
—
28
1
49
3
14
26
7
—
12
2
—
1
154
Jämtlands
>
_
1
1
—
4
7) 51
—
10
9
2) 14
3
—
8
1
—
1
103
Västerbottens
>
! —
3
—
—
—
")112
—
2) 49
—
6) 15
s) 96
1
—
2) 14
1
—
—
291
Norrbottens
>
2
—
4) 1
—
8)121
—
5) 50
—
—
6) 12
15
8) 29
2) 2
—
—
232
Summa manliga
1
1
2
_
42
_
7
I 1
4
14
5
i
11
1
—
90
Summa kvinnliga
3
58
52
12
70
4
843
(
252 20
84
280
53
i
12
143
<
4
1
7
1932
Samtliga
a
59 53
12
78
4
885
G
| 259i 27
88
303
j 58
2
12 154
7
4
1
! 7
2022
Amu. Samtliga dessa lär. äro anställda i landsbygden utom två, som äro anställda i stad; dessa äro särskilt
anmärkta i noterna. — '') Därav en lärarinna, som är anställd i stad. — 2) Därav en mani. lär. — 8) Därav tre mani.
lär. — 4) Mani. lär. — * 6) Därav två mani. lär. — *) Därav sex mani. lärare. — 7) Därav fyra mani. lärare. —
8) Därav 5 mani. lär. — ®) Därav 11 mani. lär.
267
Tab. 05 b). De lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, som år 1912
åtnjöto ersättning för bostad samt ersättningens belopp.
1.
2.
1 3.
4.
ö.
fi.
7-
8.
#•
10.
n.
12. | 18. | 14.
15.
16.
Antal
lärare och
lärarinnor vid
mindre folkskolor.
som
erhållit
Summa
lärare o.
I ä n
ersättning för bostad till belopp
av
25
30
40
50
G0
65
68
70
75
80
100
no
125
175
lära-
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
rinnor.
Stockholms
län . .
i
i
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands
>
.
.
>
.
.
>
.
.
—
i
i
Jönköpings
>
—
—
_
7
i
—
—
—
*) i
—
—
—
—
—
9
Kronobergs
> . .
—
—
1
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
Kalmar
» . .
—
i
—
G
i
8
Gottlands
» . .
Blekinge
» . .
i
2)i
2
Kristianstads
> . .
2
Malmöhus
>
Hallands
> . .
2
2
Göteborgs o. Bohus >
. .
14
Älvsborgs
Skaraborgs
>
.
.
>
.
.
—
—
2
1
i
—
—
—
—
—
a)i
—
—
—
5
Värmlands
» . .
1
i
2
Örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
>
.
.
>
.
.
»
.
.
>
.
.
—
—
—
»)2
—
—
i
—
—
—
—
—
—
3
Västernorrlands
> . .
—
—
—
1
i
—
—
s)20
—
—
—
—
—
22
Jämtlands
» . .
—
—
—
4)9
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9
Västerbottens
» . .
—
—
—
—
i
—
—
’)1
3)2
—
—
—
—
4
Norrbottens
1
—
1
''(28
*) 2
*)i
—
—
1
i
3
i
3
42
Summa
manliga
—
—
—
4
1
i
—
2
3
—
—
—
—
—
11
Summa kvinnliga
1
i
3
72
7
—
i
19
2
2
4
i
3
i
117
Samtliga
1
i
3
70
8
i
i
21
5
2
4
i
3
il
128
Anm. Samtliga dessa lär. äro anställda i landsbygden utom två, som äro anställda i stad: dessa
äro särskilt anmärkta i noterna. — 1) Manlig lärare. — 8) Denna lär. är anställd i stad. — 3) Därav en
mani. lärare. — 4) Därav två mani. lärare. — 6) Båda mani. lärare.
268
Tab. 65 c). De lärare och. lärarinnor vid mindre folkskolor, vilkas bostadsförmån år 1912
1.
2-
3-1 4. |
5.
6. | 7. |
8
9. | 10.
11-1 12-
18-1
14.
15.
m. 1 i'' 1
18.| 19.| 20.
21.| 22.| 23.
*24. [ 25.|
Län.
Bostadens
värde och
bostadsersättningens
Bost.
värde
12''60 kr.
och er-  sättn.
Bost.
värde
20 kr.
och er-  sättn.
Bost. värde
25 kr. och
dessutom
ersättn.
Bostadens värde
30 kr. och dessutom
ersättn.
Bostadens värde
35 kr. och dess-  utom ersättn.
Bostadens värde 40 kr. och
dessutom ersättn.
25 kr.
40
kr.
50
kr.
25
kr.
35
kr.
50
kr.
15
kr.
20
kr.
35
kr.
38
kr
40
kr.
50
kr.
15
kr.
25
kr.
35
kr.
55
kr
10
kr.
15
kr.
20
kr.
25
kr.
30
kr.
35
kr.
40
kr.
50
kr
1
Stockholms
län
2
Uppsala
>
—
3
Södermanlands
4
Östergötlands
>
5
Jönköpings
>
1
1
1
6
Kronobergs
>
—
7
Kalmar
>
—
i
8
Gottlands
>
—
9
Blekinge
>
—
10
Kristianstads
>
i
11
Malmöhus
>
12
Hallands
>
13
Göteb. o. Bohus
—
14
Älvsborgs
>
15
Skaraborgs
»
16
Värmlands
—
—
i
i
17
Örebro
>
18
Västmanlands
>
—
»)i
19
Kopparbergs
»
—
i
—
i
20
Gävleborgs
>
—
21
Västeruorrlands
>
—
—
—
—
4
3
1
—
1
—
—
—
10
2
—
i
—
—
i
9
i
—
—
i
22
Jämtlands
)
23
Västerbottens
>
—
—
—
13
—
10
—
14
—
—
—
—
1
—
“)19
—
—
—
—
—
—
—
—
—
24
Norrbottens
>
—
—
—
4) 14
1
1
i
i
12
i
25
Summa manliga
—
3
26
Summa kvinnliga
1
i
i
32
5
14
1
1(S
1
i
-
2
11
2
10
i
1
i
i
10
i
i
12
3
i 27
Samtliga
1
i
i
34
5
14
1
16
1
i
i
2
11
2
19
i
1
i
i
10
i
i
12
3
Anm. I städerna finnas inga lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, som hava hostad in natura samt
lärare. — 5) Dessutom ersättn. 15 kr. — 6) Båda dessutom ersättn. 30 kr. vardera. —7) Därav en lärarinna dessutom ersättn.
ersättn. 25 kr. och en 50 kr. — 10) Dessutom ersättn. 50 kr. — n) Därav tre manliga lärare. — 1S) Dessutom ersättn. 18 kr.
vardera. — 18) Därav en lärarinna dessutom ersättn. 10 kr. och en 15 kr. — lö) Därav åtta lärarinnor dessutom ersättn.
och en 50 kr. — 18) Därav en lärarinna dessutom ersättn. 10 kr. och en 25 kr. — l9) Båda dessutom ersättn. 15 kr. vardera.
269
utgick både in natura och kontant samt den kontanta ersättningens belopp. Landsbygd.
1 »6.
1
27.
| 28.| 29.| 80.| 31.| 32.
| 33.| 34
| 85 | 86.|
37.
|
39.
|
40.
1
41.
| 42.
I 43.
| 44.
| 45.
1 46.
1
|
belopp i kronor för
f Öl
j a n d c
antal lärare
och lärarinnor.
Bost.
värde
41-25 kr
och er-  sättn.
Bost.
värde
45 kr.
och er
sätta.
Bostadens värde 50 kr
dessutom ersättn.
och
Best.
värde
52 kr.
och er-  sättn.
Bost.
värde
55
kr.
Bost.
värde
58-33 kr
och er-  sättn.
Bost.
värde
60
kr.
Bost.
värde
65 kr.
och er-  sättn.
Bost
värde
70
kr.
Bost
värde
75
kr.
Rost
värde
85
kr.
Bost
värde
100
kr.
[Summa
lärare
och
lära-
rinnor
8 75 kr
25 kr
10
kr
12
kr
15
kr
20
kr.
25
kr.
35
kr
Iso
|kr
75
kr
100
kr
18 kr.
16-67 kr
25 kr
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
1
2
l) 1
—
_
2
3
4
—
3
5
6
1
7
8
—
9
1
10
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
11
12
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
13
—
14
15
s) 1
3
16
—
17
1
18
4
19
—
—
—
—
—
—
i
—
—
_
—
—
—
—
*) 1
—
—
6) 1
—
—
3
20
—
—
—
—
—
—
2
2
9
1
2
—
—
2
«) 2
—
’) 5
e) 2
—
9) 2
63
21
—
■) 1
l0) 1
11
22
—
6
2
3
*)2
i
•) 21
4
—
—
—
1
>s) i
—
—
—
,3) 16
u) 2
16) 2
—
118
13!
*) 12
—
—
—
1
i
1
—
—
4
—
—
10) 10
—
5
1
2
>9) 2
—
3
73
24
1
1
11
25
11
6
2
3
3
4
25
e|
10
5
2
1
11
2
8
1
23
8
2
7
275
26
12
7
2
3 |
41
4 j
27|
«l
10
5
2
1
11
2
8
1
23
8
2
7 fl
286
27
tillika ersätta. — >) Dessutom ersätta. 20 kr. — 2) Dessutom ersätta. 25 kr. — 3) Manlig lärare. — 4) Därav en manlig
Kr’’T.en 30 kr'' oc!l tre 35 kr. vardera. — 8) Båda dessutom ersättn. 25 kr. vardera. — 9) Därav en lärarinna dessutom
—
) Därav en lärarinna dessutom ersättn. 15 kr. och femton lärarinnor 30 kr. vardera. — u) Båda dessutom ersättn. 20 kr.
m 17ardera’ en lärarinna 35 kr. och en 45 kr. — 17) Därav tre lärarinnor dessutom ersättn. 25 kr. vardera, en 30 kr
—
") Därav en lärarinna dessutom ersättn. 15 kr. och två lärarinnor 31-25 kr. vardera.
270
Tab. 60 a). De lärare och lärarinnor vid småskolor, som år 1912
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
A n
; a 1
1
ä, r a
r e
O c
h
lär
a r
i n
i o r
L
å n.
20
kr.
25
kr.
30
kr.
32
kr.
35
kr.
37
krJ
40
kr.
45
kr.
50
kr.
55
kr.
60
kr.
62
kr.
65
kr.
70
kr.
v75
kr.
1
Stockholms
län......
i
-
10
8
8
i
74
17
_
2
2
31
2
Uppsala
>......
—
3
>) 12
i
3
_
18
3
51
7
—
6
3
26
3
Södermanlands
>......
—
—
18
2
—
21
—
59
—
31
—
3
3
34
4
Östergötlands
>......
2
‘) 13
14
—
7
5
7
1
l) 91
—
'') 52
—
4
2
38
6
Jönköpings
>......
—
6
4
—
2
—
4
—
91
—
l) 53
—
5
2
8
6
Kronobergs
>......
—
'') 4
2
—
—
—
9
—
2) 64
—
l) 22
—
7
7
6
7
Kalmar
'') a
13
18
—
8
—
11
—
94
10
12
—
4
16
") 17
8
Gottlands
>......
i
1
2
—
1
—
3
2
39
3
11
—
—
1
3
9
Blekinge
*......
—
—
—
—
1
—
14
—
47
—
9
—
1
7
27
10
Kristianstads
>......
—
8
9
—
5
—
14
—
150
—
52
—
1
11
64
11
Malmöhns
»......
i
18
12
—
4
—
15
2
230
—
■) 59
—
—
13
64
12
Hallands
>......
—
3
1
—
—
—
—
■) no
—
5
—
>)4
1
35
13
Göteborgs o. Bohus >......
—
9
—
—
—
—
—
138
—
19
—
—
—
5
14
Älvsborgs
>......
2
20
14
—
5
—
15
3
161
—
27
—
4
5
38
15
Skaraborgs
>......
—
22
12
—
—
—
10
1
123
_
41
—
12
18
35
16
Värmlands
>......
—
4
3
—
—
—
2
3
'') 114
—
15
—
3
13
>) 26
17
Örebro
>......
—
5
11
—
—
—
57
—
100
—
40
—
—
1
16
18
Västmanlands
>......
—
ii
3
—
5
—
23
—
‘) 72
—
36
1
—
1
27
19
Kopparbergs
—
7
5
—
—
—
>) 26
—
s) 145
_
>) 65
—
—
2) 57
'') 50
20
Gävleborgs
>......
—
—
5
—
1
—
4
—
114
—
5
—
1
4
45
21
Västernorrlands
»......
—
—
—
—
—
—
2
—
33
—
39
—
—
10
33
22
Jämtlands
>......
—
2
2
—
—
—
—
—
4) 66
—
14
—
—
22
13
23
Västerbottens
>......
—
—
—
—
_
—
—
—
23
—
14
—
3
25
24
Norrbottens
>......
'') 54
—
23
—
—
6) 1
5
26
Summa manliga
1
2
1
—
—
—
1
—
19
5
—
1
3
3
26
Summa kvinnliga
8
147
15!i
i
52
5
262
16
2 224
13
663
1
56
200
ees
27
Samtliga
9
149
157
i
52
5
263
i 16
2 243
13
668
1
57
203
671
>) Därav en manlig lärare. — s) Därav tvä manliga lärare. — 3) Därav nio manliga lärare. — 4) Därav
som är folkskollärare. — 6) Manlig lärare.
271
åtnjöto bostad in natura samt bostadens värde i kronor. Hela rilcct.
fn.
1K.
| 19. | 20.
1 21.
| 22.
| 23.
| 24.
| 25.
| 20. f 27.
| 28.
129.
| 80.
| 81.
| 82. | 38.
| 34.
| 36.
| 3G.
37.
—
m e
d
) 0 s
t a
d e
1
V
ä r
d e
råd
t
i 1 1
Summa
80
85
90
95
100
108
no
115
120
125
130
135
140
1 150
175
180
200
250
275
400
och
kr.
kr.
kr.
kr.
I
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.-
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
lärarinnor.
2
—
4
—
35
—
i
- 1
i 1
i
_
_
1
n
4
_
29
18
i
i
2C3
l
1 -
—
3
—
7 4
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—-
—
148
2
—
1
—
32 —
—
—
|
9
—
—
—
7
—
—
—
—
—
—
220
3
—
—
—
—
l) 17 -
2
—
—
—
—
—
—
1
—
4
—
4
—
—
2G4
4
5
—
—
—
16
: —
~
—
—
4
200
6
122
6
—
20G
7
1
71
8
17
—
—
—
10
135
9
6
1
344
10
5
3
18
i
39
—
—
—
7
4
—
—
—
15
—
—
5
—
—
—
515
11
10
—
1
—
3
—
—
—
2
—
i
—
—
—
—
—
—
—
_
_
176
12
1
—
6
—
10
—
2
—
199
13
1
1
—
—
13
—
—
—
—
—
2
—
—
12
—
—
—
4
—
—
327
14
1
—
1
—
7
—
—
—
—
—
—
—
4
8
—
—
—
—
—
—
295
16
2
191
16
13
—
—
—
12
_
—
—
2
L
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
258
17
7
204
18
5) 27
—
1
—
'') 20
—
—
—
2
2
415
19
7
—
—
—
46
—
—
—
11
14
-
261
20
1
—
1
—
48
—
5
—
2
20
—
1
—
8
—
—
—
—
—
—
203
21
5
—
3
—
18
—
—
—
—
—
—
—
2
2
—
1
—
—
—
—
150
22
—
—
i
17
6) 83
23
4
—
—
—
13
—
—
—
—
—
—
—
—
7
—
—
'') 9
—
—
—
116
24
2
41
25
118
G
38
2
406
4
9
i
27
59
4
1
14
90
4
5
42
2G
i
i
5325
26
113
G
38 J
2
408
4
9
i j
27
59 |
4
1
14 |
90
4
5 |
43
26
i
i
5366
27
tre manliga lärare. B) Dessutom en lärarinna i Västerbottens län, som har bostad tillsammans med sin man,
272
Tab. 66 a) (forts). De lärare och lärarinnor vid småskolor, som år 1912
1.
2- 1
3. |
4- 1
5-1
6,|
7-1
8. |
9-1
10. |
11. |
12. |
13.|
14-|
15. |
16. |
17. |
18.|
19.|
20.|
21. |
L
—
a
E
d -
—
- S -
Län.
A
n t
a 1
1 ä
r a
r e
O
h
lära
rinn
o r
med
20
25
30
32
35
37
40
45
50
55
60
62
65
70
75
80
85
90
95
100
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
1
Stockholms
län
i
10
8
8
i
72
_
17
_
2
2
31
2
—
4
—
34
2
Uppsala
>
—
3
>) 12
i
3
—
18
3
Öl
7
—
6
3
26
—
—
3
—
7
3
Södermanlands >
---
—
18
—
2
—
21
—
59
31
—
3
3
34
—
i
—
—
30
4
Östergötlands
>
2
>) 13
14
—
7
5
7
1
>) 90
*) 52
—
4
2
36
—
—
—
—
*) 15
5
Jönköpings
>
—
6
4
—
2
—
4
—
91
—
*) 53
—
5
2
8
5
—
—
—
12
, 6
Kronobergs
»
—
‘) 4
2
—
—
—
9
4) 64
—
>) 22
—
7
7
6
—
—
—
—
1
! 7
Kalmar
>
'')2
13
18
—
8
—
11
—
94
10
12
—
4
16
>) 13
—
—
—
—
—
8
Gottlands
*
1
1
2
—
1
—
3
2
39
3
11
—
—
1
3
1
—
—
—
—
9
Blekinge
»
—
—
—
1
—
14
47
_
9
—
1
7
27
17
—
—
—
10
ilo
Kristianstads
>
—
8
9
—
5
—
14
150
—
52
—
1
11
64
6
i
—
—
23
11
Halmöhns
»
1
18
12
—
4
—
15
2
228
—
>) 59
—
—
13
64
5
3
18
i
39
12
Hallands
>
—
3
1
—
—
—
—
—
>) 108
—
5
—
’) 4
1
35
10
—
1
—
2
13
Göteb. o. Bohns >
—
9
138
—
19
—
—
—
4
1
—
6
—
9
14
Älvsborgs
>
2
20
14
—
5
—
15
3
161
—
27
—
4
5
32
1
1
—
—
9
15
Skaraborgs
»
—
22
12
—
—
—
10
1
123
—
41
—
12
17
35
1
—
1
—
3
16
Värmlands
»
—
4
3
—
—
—
2
3
Ö 114
—
15
—
3
13
») 23
2
—
—
—
6
17
Örebro
>
—
5
11
—
—
—
57
—
100
—
40
—
1
16
13
—
—
—
9
18
Västmanlands
»
—
11
3
—
5
—
23
—
J) 72
—
36
i
—
1
26
7
—
—
—
14
19
Kopparbergs
»
—
7
5
—
—
—
■) 26
—
«) 145
—
>) 65
—
—
4) 57
i) 50
4) 27
—
1
—
*) 20
20
Gävleborgs
>
—
—
5
—
1
—
4
—
114
—
5
—
1
4
45
7
—
—
—
29
21
Västernorrlands >
—
—
—
—
-
—
2
—
33
—
39
-
—
10
33
1
—
1
—
48
22
Jämtlands
>
—
2
2
—
—
—
—
—
’) 66
—
14
—
—
22
13
5
—
3
—
18
23
Västerbottens
>
—
—
—
—
—
—
—
—
23
—
14
—
—
3
25
—
—
—
i
16
24
Norrbottens
»
—
—
—
—
—
—
—
—
>) 54
—
23
—
-
i
5
4
—
—
—
13
25
Samma manliga
1
2
1
—
—
—
1
—
19
5
—
1
3
3
2
—
—
2
26
Summa kvinnliga
8
147
156
i
52
5
262
16
2217
13
663
i
56
199
651
113
6
38
2
365
27
Samtliga
9
149
157
i
52
5
263
16
2 286
13
ees
i
57
202
651
115
6
38
2
367
i) Därav en manlig lärare. — 2) Alla fyra lärarinnornas bostäder värderade till 200 kr. vardera..
lärarinnornas bostäder värderade till 200 kr. vardera. — 6) Därav nio manliga lärare. — 7) Därav tre manliga
skollärare. — •) Manlig lärare. — 10) Lärarinnans bostad värderad till 200 kr.
273
ätnjöto bostad in natura samt bostadens värde i kronor. Landsbygd och städer.
| 22.| 28.| 24.| 25.| 26.| 27.| 28.| 29,| 8Q.| 81.| 32T88.| 84.) 86.| 86. ||
1)------y--g
d.
b o
S t
a (
e n
y ä
r t
O
a
d
t i
11
iios
kr
110115
kr.j kr
120
kr
125
kr
130
kr
135
kr.
140
kr.
150
kr
175
kr
1180
| kr
200
kr.
250
kr
275
kr
400
kr.
L
—
1
1
i
i
__
11
4
25
18
1
1
4
—
—
2
—
—
4
1
4
=
—
—
—
7
4
—
—
4
—
—
—
—
—
—
—
2
1
—
—
—
—
—
2
—
—
12
—
—
4
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
1
—
—
4
—
—
—
—
—
_
_
—
—
—
11
14
—
—
—
2
—
—
—
_
_
_
—
5
—
2
20
—
1
—
6
—
—
—
—
—
_
2
2
—
1
—
—
—
-
4
9
1
27
49
4
1
6
48
4
5
32
22
1
1
4
9
l|
27 |
49;
4
1
«l
48 j
4
5
33
22
1
1 |
37.
38.
| 89.| 40.| 41
1 42
1 48
] 44.| 46.
1
46.
s
— t
— fi
—
d —
e — r
Summa
lärare
och
lära-
rinnor.
Antal
lärarinnor med bostaden
värderad till
Summa
lära-
rinnor.
50
kr.
70
kr
75
kr
100
kr
125
kr
14C
kr
150
kr
200
kr. o.
mer.
250
2
1
a) 4
7
1
148
2
207
—
—
—
2
5
—
6
—
13
3
255
1
—
2
2
—
—
—
s) 4
9
4
190
—
—
—
4
—
—
—
—
4
5
122
6
201
—
—
4
1
—
—
—
—
5
7
08
—
—
—
—
3
—
—
—
3
8
135
—
—
—
—
—
—
—
—
_
9
344
10
497
2
—
—
—
—
—
11
6) 5
18
11
173
2
—
—
1
—
—
—
—
3
12
188
—
—
1
1
—
—
9
—
11
13
317
—
—
6
4
—
—
—
—
10
14
278
—
i
—
4
—
4
8
—
17
15
188
—
—
3
—
—
—
—
—
3
16
254
—
—
—
3
1
—
—
—
4
17
199
—
—
1
—
—
—
4
—
5
18
410
—
—
—
—
1
4
—
—
5
19
242
—
—
—
17
—
—
2
—
19
20
201
—
—
—
—
—
—
2
—
2
21
150
—
—
—
—
—
—
—
—
—
22
8) 82
—
—
—
1
—
—
—
—
1
23
115
10) ]
1
24
41
—
_
_
25
51S5
7
i
17
41
10
8
42
14
140
26
5220
7
i
17 |
41
10
8
42
14
140
27
’) Alla fyra lärarinnomas bostäder värderade till 250 kr. vardera. — 4) Därav två manliga lärare. — 6) Alla fem
lärare. — ) Dessutom en lärarinna i Västerbottens län, som Lar bostad tillsammans med sin man, som är folk
-
35—131873. Lärarelönenämnden. 2.
274
Tab. 66 b). De lärare och lärarinnor vid småskolor, som år
1.
2.
3.
4.
5.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
3.
14.
15.
16.
Antal
lärare
och
lärarinnor v
i d
smäskolor,
Län.
25
30
35
40
50
55
60
65
70
75
80
90
100
no
115
120
kr.
kr.
kr.
kr. kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
1
Stockholms
län
—
—
—
— 1
—
i
1
—
—
—
—
2
—
—
—
2
Uppsala
>
—
—
—
—
3
Södermanlands
»
—
—
—
— 2
Östergötlands
Y
—
—
—
— 2
—
—
—
2
2
—
—
10
2
1
—
5
Jönköpings
»
—
—
—
— b 52
—
6
—
—
31
—
—
6
—
—
—
Kronobergs
Y
—
—
—
2 2) 49
—
7
—
2
5
7
Kalmar
Y
—
—
2
—
4
i
—
—
2
1
—
—
23
—
—
—
8
Gottlands
)
—
—
—
— 2
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
9
Blekinge
Y
—
—
—
— 2
—
—
—
—
1
—
—
15
—
—
4
1
Kristianstads
Y
—
—
—
—
5
—
—
—
—
2
—
—
3
—
—
—
11
Malmöhus
>
—
—
—
— —
—
2
—
—
—
—
1
14
—
—
—
12
Hallands
>
—
i
—
— *) 12
—
2
—
—
—
—
—
20
—
—
—
13
Göteborgs och Bohns »
i
—
—
—
53
—
7
—
—
1
—
7
103
—
—
—
14
Älvshorgs
>
—
—
—
1 b 40
—
5
—
—
1
b 4
—
31
—
—
1
15
Skaraborgs
>
—
i
—
—
9
—
3
—
—
4
—
—
15
—
—
—
16
Värmlands
Y
2
2
—
- 20
—
3
—
6
9
—
—
18
—
—
9
17
Örebro
Y
—
1
—
— 6
—
3
—
—
1
—
—
8
—
—
—
18
Västmanlands
Y
—
—
—
— —
—
—
—
—
6
—
—
2
4
—
—
19
Kopparbergs
Y
—
—
—
- bil
—
2
1
7
—
b 3
—
1
—
—
—
20
Gävleborgs
>
—
—
—
— —
—
1
1
—
—
1
—
6
1
—
—
21
V ästernorrlan ds
>
—
—
—
—
3
—
1
—
1
20
—
—
3
—
1
2
22
Jämtlands
Y
—
—
—
— >) 15
—
3
—
2
4
—
—
1
—
1
1
23
Västerbottens
Y
—
—
—
7
—
b 5
1
1
2
1
—
2
—
—
—
24
Norrbottens
>
—
—
—
- b 12
—
4
2
—
—
1
—
14
—
—
12
25
Samma manliga
—
—
—
-
13
—
1
—
—
—
2
—
—
—
—
—
2
Summa kvinnliga
3
5
2
3
294
i
54
6
23
91
8
8
307
7
3
29
27
Samtliga
3
5
2
3
307
i
| 55
6
23
91
10
8
307
1 7
3
29
*) Därav en mani.
lärare.
—
2) Därav 7 mani.
lärare. —
s) Dessutom
en mani. oex. i
Örebro län
som.
27;'')
åtnjöto ersättning för bostad samt ersättningens belopp. Hela riket.
| 1?.
1
| zz.
| Zö.
| 24.
| 25.
| 26.
| 27.
| 28.
O
CO
05
| 81.
1 32.
| 83.
| 84.
| 35.
| 36.
| 87.
38.
som
erhållit ersättning
för
b o
stad ti
11 belopp
av
Summa
lärare
och lära-  rinnor.
1 125
I kr.
1
130
kr.
140
kr.
145
kr.
150
kr.
155
kr.
160
kr.
I 175
kr.
180
kr.
190
kr.
200
kr.
220
kr.
225
kr.
250
kr.
275
kr.
300
kr.
325
kr
350
kr.
380
kr.
400
kr.
—
—
—
—
4
—
—
6
4
—
38
i
_
14
ii
1
1
4
89
1
16
—
—
—
—
—
4
—
_
_
27
o
35
—
—
—
18
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
59
3
12
—
—
—
12
—
—
i
—
—
—
—
—
24
—
—
—
1
56
_
125
4
—
—
i
—
34
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
130
5
—
—
8
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
73
6
—
—
—
— •
21
—
_
_
04
7
—
—
—
—
13
—
—
—
—
—
—
—
10
8
9
—
—
—
—
—
—
16
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
47
9
—
—
—
—
25
35
10
—
—
—
—
29
2
—
30
—
15
43
—
—
—
44
—
29
—
63
272
iij
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
23
-
00
12
—
—
—
—
—
—
322
13
—
i
—
—
7
—
—
—
—
—
21
112
14
—
—
4
—
10
—
—
—
—
—
40
15
—
—
—
—
—
22
—
—
—
—
—
—
—
91
16
8
—
—
—
2
—
1
—
—
—
34
—
s) 64
17
—
—
—
—
36
—
''-
—
—
—
—
—
—
48
18
1
i
17
—
—
1
—
—
—
_
_
_
45
19
45
—
—
6
1
—
—
6
4
—
1
—
—
—
—
1
_
_
_
_
74
20
n
i
—
—
—
10
—
—
7
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
55
21
—
—
—
—
—
10
—
—
—
—
—
—
37
22
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
—
22
23
2
—
—
—
2
—
—
—
—
—
>) 46
—
—
—
—
—
—
_
95
24
—
—
1
1
17
25
120
2
22
6
8841
3
1
00
8
15
221
i
23
so
n
40
4
31
50
07
1981
26
120
2
22
6
384
3 i
1 |
ce
8
15 |
222
i
23
50
n
40
4
31 |
50
07
1 99S
27
har egen hostad och ej erhåller någon ersättning.
276
Tab. 66 b) (forts.). De lärare och lärarinnor vid småskolor, som år 1912
—7
1.
1
2- 1
3. 1
4- I
5. |
6. |
7- 1
8. | 9. |
10.|
ll.| 12 | 13.| 14.| 15.| 16.|
17-!
18. |
19-1
20. | 21.|
L —
— a
- n -
d —
—
—
-b
7-
g-
-d.
Län.
Antal lärare
.och lärarinnor vid småskolor, som erhållit ersättning för bostad
25
30
35
40
50
55
60
65
70
75
80
90
100
no
115
120
125
130
31-
149
150
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
1
Stockholms
län
_
_
—
—
i
i
—
i
i
2
Uppsala
>
—
3
Södermanlands
}
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
3
4
Östergötlands
)
—
—
—
—
2
—
—
—
2
2
—
—
6
2
i
—
12
—
—
10
5
Jönköpings
>
—
—
—
—
a) 52
—
6
—
—
9
—
—
6
—
—
—
—
—
s)i
—
6
Kronobergs
>
—
—
—
2
*) 49
—
7
—
2
5
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
7
Kalmar
>
—
—
2
—
4
1
—
—
2
1
—
—
—
—
—
—
—
—
8
Gottlands
’
—
—
—
2
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9
Blekinge
»
-
—
—
—
2
—
10
Kristianstads
>
/
5
11
Malmöhus
»
1
12
Hallands
>
—
i
—
—
s) 11
13
Göteborgs och Bohus
>
i
—
—
—
52
—
7
—
—
1
—
7
33
—
—
—
—
—
—
—
14
Älvsborgs
>
—
—
—
1
*) 40
—
5
—
—
1
8) 4
—
11
—
—
1
—
1
—
4
15
Skaraborgs
>
—
i
—
—
9
—
3
IG
Värmlands
>
2
2
—
—
20
—
3
—
6
3
—
-''
—
—
—
9
—
—
—
—
17
Örebro
>
—
1
—
—
6
—
3
—
—
1
—
—
7
2
18
Västmanlands
»
19
Kopparbergs
»
—
—
—
—
a) 11
—
2
i
7
—
*)3
—
1
—
—
—
—
1
7)4
—
20
Gävleborgs
>
—
—
—
—
—
—
1
i
—
—
1
—
2
1
—
—
1
—
0) 6
—
21
V ästemorrlands
>
—
—
—
—
3
—
1
—
1
—
—
—
3
—
i
2
1
—
—
1
22
Jämtlands
»
—
—
—
—
2) 15
—
3
—
2
4
—
1
—
i
1
—
—
—
—
23
Västerbottens
»
—
—
—
—
7
—
2) 5
i
1
2
1
—
2
—
—
24
Norrbottens
>
—
—
—
—
2) 12
—
4
2
—
—
1
—
8
—
—
12
2
—
—
2
25
Summa manliga
_
—
—
—
13
—
1
—
—
—
2
26
Summa kvinnliga
3
5
2
3
292
1
54
6
23
37
8
8
99
7
3
25
16
2
11
28
27
Samtliga
3
O
2
3
305
i 1
55
6
23
37
10
8
99.
7
| 3| 25
16
2
1 11
28
i) Därav en lär:a, som åtnjuter 220 kr. i ers., 14 lär:or 250 kr. vardera, 11 lär:or 275 kr. vardera, 1 larm
*) Därav 7 mani. lärare. — 6) Åtnjuter 160 kr. i ers. — 6) Dessutom en mani. oex. i Örebro lan, som har egen
155 kr. i ers. — •) Alla sex länorna åtnjuta 145 kr. vardera i ers.
277
åtnjöto ersättning- för bostad samt ersättningens belopp. Landsbygd och städer.
| 22.
1 23
-''■i
| 25
,| 28.
II 27.
28
1 29
j 30.
1 31
| 32.
| 33
|34.
1 86
1 86
f37
| 38.
| 31)
| 40
1 41
|-12
I 48.1 44
145.j| '' 46.
—
g
—
t
i —
d
C —
— r.
till belopp av
Samma
lärare
Antal
lärare och lärarinnor vid
bostad
småskolor, som
till belopp av
erhållit
ersättning
för
Summa
lol-  i 174
175ll80|20C
220
o. lära-
50
1
75
100
120
125
14ol 150
15öll75 19C
200
225
j250
300|32ö!35C
03 >
i
S
0. lära-
1 kr.
Kr.
rr-
kr.
mer
kr.
[kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
|kr.
kr.
| kr.
I kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
''kr.
kr.
Ikr.
rinnor.
■
6
; 4
25
‘)32
71
1
1
18
11
—
—
—
—
1
—
—
6
—
—
—
—
—
—
—
16
—
—
—
4
—
—
—
26
2
—
—
—
—
—
6
—
—
2
—
35
—
15
—
—
—
—
1
—
—
—
—
_
_
53
3
—
i
—
—
—
38
—
—
4
1
56
—
87
4
74
—
22
56
öl
65
—
—
—
—
—
—
10
—
—
23
44
—
3
13
8
—
—
—
—
—
3
—
—
15
4
9
—
44
9
12
—
—
3
23
10
—
o
—
1
—
22
—
—
—
—
—
—
28
2
27
15
42
—
—
44
—
29
—
63
250
u
14
1
—
20
—
—
—
2
—
—
—
23
—
—
—
—
_
_
_
46
12
101
1
—
70
221
13
—
—
—
—
~
68
—
—
20
44
14
17
—
—
15
—
—
4
10
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
29
15
| —
—
—
—
-
45
—
6
18
46
1
16|
5) i
—
—
—
~
6) 21
—
—
1
—
8
—
—
—
—
34
—
—
—
—
—
—
—
43
17
—
—
6
—
6
42
18
8)i
—
—
—!
31
—
—
—
—
1
13
14
19
-
4
—
17
—
—
4
—
44
—
1
—
6
—
1
—
—
1
—
—
—
_
57
20
—
7!
—
—
—
20
—
20
—
—
6
—
9
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
35
21
10
221
3
23
—
—
—
29
—
72
—
—
6
33
>4
-!
16
-1
1 J 26 j
2|
17
8
OO
821
747
21
54
208
4
104
17
356
0
49 j
15 i
166
23
36
45
4
30
56
63
1234 1261
2 i
17
8
55
321
763
2!
54
208
4
104
17
356 2
49 j
15 |
167!
23
36
45
4
30 i
56
63
1235 ;
271
300 kr., 1 lära 350 kr. och 4 lär:or 400 kr. vardera. — 2) Därav en mani. lärare. — s) Åtnjuter 140 kr. i ers —
bostad och q erhaller någon ersättning. — ’) Alla fyra lärorna åtnjuta 140 kr. vardera i ers. — 8) Åtnjuter
278
Tab. 66 c). De lärare och lärarinnor vid småskolor år 1912, vilkas bostadsför
Hela
-
1.
2- 1
3. | 4. |
5. |
6. |
7.
1 8. | 9. |
10. 1 11. 1 12. I
13. |
14. | 15.|
16,| 17.|
18.|
19 |
Bostadens v
ä r d e
och
bostadsersättningens
Bost.
värde
Bost.
värde
Bost.
värde
Bost.
värde
Bostadens värde
Bostadens värde 25 kr.
och
Län.
10 kr.
15 kr.
17 kr.
18 kr.
ers.
dessutom ers.
och
ers.
och
ers.
och ers.
och ers.
45
50
25
40
33 kr.
32 kr.
30
40
50
80
10
15
20
25
34
35
50
100
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
kr.
1
Stockholms
län
_
_
_
—
2
Uppsala
»
3
Södermanlands
>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4
Östergötlands
>
—
—
—
-
—
—
5
Jönköpings
>
—
—
—
—
—
1
6
Kronobergs
>
—
—
i
—
—
1
7
Kalmar
>
8
Gottlands
•
9
Blekinge
>
10
Kristianstads
>
—
—
i
1
11
Malmöhus
>
—
—
-
—
—
2
—
12
Hallands
»
—
—
—
—
—
13
Göteborgs och Bohus >
14
Älvsborgs
>
1
—
15
Skaraborgs
>
1
16
Värmlands
»
i
—
—
—
—
—
i
—
—
—
i
—
i
7
—
—
—
—
17
Örebro
>
18
Västmanlands
»
19
Kopparbergs
>
2
—
—
—
—
*)8
i
1
—
—
—
—
4
1
2
7
—
20
Gävleborgs
•
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
21
Västernorrlands
»
1
22
Jämtlands
>
—
—
—
—
1
23
Västerbottens
»
—
—
—
—
1
24
Norrbottens
»
—
25
Summa manliga
—
—
—
_
—
—
3
| -
1 -
26
Summa kvinnliga
i
2
i
1 i
1
1
6
i
1
1
i
1
i
40
1
2
14
i
27
Samtliga
i
2
i
| i
1
1
9
i
1
1
i
1
| i
40
1
i 2
14
i
Därav 3 mani. lärare. — 2) Därav 2 mani. lärare. — s) Manlig lärare. — 4) Därav en mani. lärare.
279
man utgick både in natura och kontant, samt den kontanta ersättningens belopp.
rilcet.
| 20.| 21.
22.
23.| 24. | 25.| 20.
27.
28.
29.| 30.
31.
32.
33.
84.
35.[ 36.| 37.
88.|
39.
40.
41.| 42.| 43.| 44
b e 1
opp
kronor
för
följande antal lärare
och lärår:
nnor.
Bostadens värde 30 kr.
och dessutom ers.
Bostadens
värde 35
kr. och ers.
| Bost.
värde
37''60 kr.
och ers.
Bost.
värde
38-75 kr.
och ers.
Bostadens värde
40 kr. och dess-  utom ers.
Bost.
värde
41-33 kr.
och ers.
Bost.
värde
43 75 kr
och ers.
Bostadens vär-  de 45 kr. och
dessutom ers.
20
kr.
25
kr.
30
kr.
35
kr.
40
kr.
60
kr.
100
kr.
15
kr.
35
kr.
40
kr.
25 45-50
kr. kr.
11-25
kr.
10
kr.
25
kr.
35
kr.
40
kr.
50
kr.
75
kr.
33-67
kr.
131-25
kr.
5
kr.
15
kr.
25
kr.
45
kr.
—
—
1
2
3
—
—
-
—
—
4
5
6
—
1
7
8
9
1
10
11
12
13
14
15
i
16
17
18
—
—
2) 3
—
—
—
i
—
i
3
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
19
—
1
—
—
—
—
20
i
—
—
—
—
—
21
2
2
—
22
2
—
23
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
—
1
—
6
i
—
—
—
—
—
—
—
24
25
3
1
2
2
2
2
i
2
4
6
1
2
i
i
14
i
7
2
2
i
1
1
2
4
1
26
3
1
4
2
2
2
2
4
6
1
2
i
i
14
i
7
2
2
i
1
1
2
4
1
27
280.
Tab. 66 c) (forts.). De lärare och lärarinnor vid småskolor, vilkas bostadsförmån år
Hela riket
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7-
8.
9.
10- | 11.
12.
| 13.
14. | 15. | 16.
17-1 18. |
Län.
Bostadens
värde
och b ost a d s ersä11ningens
Bostadens
värde 50 kr.
ers.
och dessutom
Bost.
värde
55 kr.
och ers.
Bost.
värde
60 kr.
och ers
Bost.
värde
65 kr.
och ers.
Bostadens värde
70 kr. och dess-  utom ers.
12-50
kr.
15
kr.
20
kr.
25
kr.
50
kr.
55
kr.
75
kr.
120
kr.
15
kr.
25
kr.
15 kr.
25
kr.
85
kr.
30
kr.
35
kr.
50
kr.
70
kr.
1
Stockholms
län
2
Uppsala
>
-
3
Södermanlands
>
4
Östergötlands
»
5
Jönköpings
>
—
—
—
i
—
1
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
6
Kronobergs
>
7
Kalmar
>
—
i
8
Gottlands
>
9
Blekinge
>
10
Kristianstads
»
—
11
Malmöhus
>
12
Hallands
>
13
Göteborgs och Bohus >
14
Alvsborgs
»
15
Skaraborgs
>
—
—
—
i
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
16
Värmlands
>
—
—
i
3
3
—
17
Örebro
>
18
Västmanlands
>
19
Kopparbergs
>
_
—
—
4
2
—
—
2
[)i
20
Gävleborgs
>
—
—
—
1
1
—
2
1
Västernorrlands
>
i
—
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
1
22
Jämtlands
»
—
—
i
8
2) 2
—
—
—
—
3
i
—
—
—
i
—
23
Västerbottens
>
—
—
—
2
1
—
—
—
—
—
—
—
—
6
—
—
—
24
Norrbottens
>
—
i
—
—
1
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
25
Summa manliga
26
Summa kvinnliga
i
2
4
24
11
1
2
3
—
i
4
i
i
C
i
i
i
27
Samtliga
i
2
4
24
12
1
2
3
i
i
4
i
i
6
i
i
i
) Manlig lärare. — 2) Därav en manlig lärare.
281
1912 utgiok både in natura och kontant samt den kontanta ersättningens belopp.
(forts.).
1 19.
| 20.
1 21-
] 22.
| 23.
! 24.
|
25.
| 20.
|
27.
| 28.
| 2».
I 30.
| 81.
j 32.
belopp
kronor
för
följ
ande
antal lärare
och lärarinnor.
Bostadens värde 75 kr.
och dessutom ers.
Bost. värde
100 kr.
och ers.
Bost.
värde
110 kr.
och ers.
Bost.
värde
112 50 kr.
och ers.
Best.
värde
115 kr.
och ers.
Bost.
värde
125 kr.
och ers.
Best.
värde
16252 kr.
och ers.
Bost.
värde
200 kr.
och ers.
Bost.
värde
235 kr.
och ers.
Summa
lärare
och lä-  rarinnor.
20
kr.
25
kr.
50
kr.
75
kr.
25
kr.
50
kr.
20 kr.
37 50 kr
10 kr.
125 kr.
112*48
kr.
75 kr.
40 kr.
—
—
—
—
—
—
—
_
_
2
2
1
5
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
2
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
—
—
5
3
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
8
4
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
7
5
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
8
6
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
7
1
8!
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
9
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
5
10
—
i
—
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
3
11
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
12
—
i
—
—
—
10
—
—
—
—
—
—
—
16
13
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
6
14
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
'' —
7
15
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
22
16
—
i
—
—
—
—
—
—
— ''
—
—
—
—
2
17
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
18
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
46
19
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9
20
—
i
—
1
—
—
—
—
—
— ''
—
—
—
13
21
—
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
40
22
1
—
—
—
—
—
—
—
—
6
—
—
—
21
23
—
b i
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
19
24
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
8
25
1
9
1
1
1
10
1
1
2
6
2
2
1
245
26
1
10
1
1
1
10
1
1
2
6
2
2
1
253
27
36—131873. Lär avel önenämndtn. 2.
282
Tab. 66 c) (forts.). De lärare och’ lärarinnor vid småskolor, vilkas bostadsförmån
Landsbygd
2, | 3, 1 4, | 5. 1 6, | 7. | 8. | 9. 1 10. | 11. | 12. | 13. | 14. | 15. | 16. | 17. |
L a n d s -
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25:
26:
27
Bostadens värde och bostadsersättningens belopp i kronor för
tö
rf** <
tn P:
I P
Qt
CD
* t*r
pr* P
Pcd
ce
*-i d
to <
Öl g:
I 9-
►p
o
er- U»
o p
o Ppr*
etts
-
gg
.*5
td
o PL
pr ce
P
td
p- p
PCD
CD
H B
s:
W
8,
tö
tö
tr* p
i-1
Öl p:
I I
P* CD
° CO
X Ö»
W
c
DO
O ö-t
CD
9
pr- p.
'' -<
ri
Ss
tö
W
EP p
P
-
Sä
I 3-
-Tj CD
"V
or o
t* u.
er
tö
o p
o p.
B- CD
B
cd ce
S° ◄
l!
g tö
y-é. ce
C” p:
O H
I ^
I CD
sr
ES CD
a g
Sä
I g
tO
<»
OT
EP ^
CB CD
<5
p:
o» g*
t*r _
f g
län
Stockholms
Uppsala
>
Södermanlands
>
Östergötlands
>
Jönköpings
»
Kronobergs
>
Kalmar
>
Gottlands
>
Blekinge
>
Kristianstads
»
Malmöhus
>
Hallands
>
Göteborgs o. Bohus >
Älvsborgs
>
Skaraborgs
>
Värmlands
>
Örebro
»
Västmanlands
j
Kopparbergs
>
Gävleborgs
>
V ästernorrlands
Jämtlands
>
Västerbottens
»
Norrbottens
>
Summa manliga
Summa kvinnliga
Samtliga
*) 1
'') 1
|>») 1
,16) g
s) 1
*) 1
'') 1
8) 3
3U
“) 1
'') 1
>8) 2
‘) 1
°) 1
’) 1
3) 1
7) 1
10) 1
3)
*)
8) 2
“) 1
s) 1
— 26)10
l! 12
4) 1
6, 2
3) 1
8) 4
4
2
8) 1
3) 1
io) !
16) 4
17) !
!9)
SO)
SS) 9
*) 1
_10)
*) 1
4) 1 -
26)14
“) 1
U) !
S7) g
7) 4
8) 4
61
2
13
— 1
16) 4
>8) 2
6) 1
S)i
2) 2
12
«) 1
») 1
2l) 2
so) 7
24) 2
s») 2
“> 3
SO) 7
“) 8
1 27
61 151 12
8< l| 27
") 1
ä) 2
0) 2
8
*) 1
SO) 8
32) 3
“) 3
40)U
'') 3
44) 2
1
45
8 46
>) 1
‘) 40 kr. — 2) 30 kr. — 3) 25 kr. — *) 20 kr. — 6) 32 kr. — 6) 35 kr. — 7) 5 kr. — 8) Därav en lära 25
en 25 kr. — 12) Därav en lära 25 kr. och en 60 kr. — ls) 80 kr. — “) 50 kr. — 15) 45 kr. — 16) Båda lärorna 50
— 20) Därav en lära 25 kr. och en 100 kr. — 21) Därav en lär:a 25 kr. och en 50 kr. — 22) Därav en lära 10 kr.,
24) Båda lärorna 75 kr. vardera. — 25) Därav fem läror 30 kr. vardera, tre mani. läre 30 kr. vardera, en lära 40 kr.
värdera. — 27) Därav två mani. läre och eu lära 30 kr. vardera samt en lära 100 kr. — 2S) Därav cn lära 35 kr.
50 kr. vardera och två läror 120 kr. vardera. — 31) Mani. läre 15 kr. — S2) Därav en lära 25 kr., en 50 kr. och en
kr. och en 12-50 kr. — so) Därav en larm 25 kr. och eu 75 kr. — 37) Alla åtta lärorna 25 kr. vardera. — 88) Därav
en lära 20 kr., åtta läror 25 kr. vardera samt en mani. läre och en lära 50 kr. vardera. — 41) Alla sex lärorna 30
50 kr. — 44) Därav en lära 15 kr. och en 50 kr. — “) Mani. larm 25 kr.
283
år 1912 utgiok både in natura och kontant samt den kontanta ersättningens belopp.
och städer.
1 18-
1 I»-
20.
21.
22.
28.
1 24.
| 26.
| 26.
1
27.
| 28.
| 29.
| 30.
1 31.
[ 32.
88.
’| 84.
i! 36.
b
8
d.
s
t
d
e
r.
följande antal lärare och lärarinnor.
Summa
lärare
och
lära-
rinnor.
Bostadens värde och bostadsers. belopp i
kr. för följande antal lärarinnor.
Summa
lära-
rinnor.
Bostadens värde 65 kr.
och ers. 25—35 kr.
Bostadens värde 70 kr.
och ers. 30—50 kr.
Bostadens värde 75 kr.
och ers. 20—75 kr.
Bostadens värde 100 kr.
och ers. 25 kr.
Bostadens värde 110 kr.
och era. 20 kr.
Bostadens värde 115 kr.
och ers. 10 kr.
Bostadens värde 162''52 kr.
och ers. 112''48 kr.
Bostadens värde 200 kr.
och ers. 75 kr.
Bostadens värde 235 kr.
och ers. 40 kr.
Bostadens värde 43 75 kr.
! och ers. 13J/25 kr.
Bostadens värde 50 kr.
och ers. 20—75 kr.
Bostadens värde 70 kr.
och ers. 70 kr.
Bostadens värde 75 kr.
och ers. 25 kr.
Bostadens värde 100 kr.
och ers. 50 kr.
Bostadens värde 112''50 kr.
och ers. 37’50 kr.
| Bostadens värde 125 kr.
och ers. 125 kr.
_
_
_
2
2
1
5
l
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
_
_
_
_
_
_
_
2
—
—
—
—
—
2
—
—
—
5
—
—
—
—
—
—
—
—
3
—
—
3) 1
—
—
—
—
—
—
3
_
_
_
_
_
_
_
_
4
*) 1
—
—
—
—
—
—
—
7
—
—
—
—
—
—
—
—
5
—
—
—
—
—
—
—
—
—
S
—
—
—
—
—
—
—
—
6
—
—
—
—
—
—
—
—
—
7
—
—
—
—
—
—
—
—
7
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
8
—
—
1
—
—
—
_
_
5
_
_
_
_
_
_
_
_
10
—
3) 1
—
—
—
—
—
—
3
—
—
—
—
—
—
—
—
ii
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
_
_
_
_
_
_
_
12
—
—
s) 1
—
—
—
—
—
—
5
—
4) 1
—
—
10
—
—
11
13
—
—
—
—
—
—
—
—
—
6
—
—
—
—
—
—
—
—
14
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5
—
—
1
—
—
1
—
2
16
—
—
3) 1
—
—
—
—
—
—
22
—
—
—
—
—
—
—
—
16
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
1
—
—
—
1
17
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
—
—
—
—
—
—
—
—
18
—
—
“) 1
—
—
—
—
—
—
46
—
_
—
_
_
_
_
_
19
—
—
3) 1
—
—
—
—
—
—
6
i
24) 2
—
_
_
_
_
3
20
—
6i i
30) o
—
—
_
_
_
_
13
_
_
_
_
_
_
21
3) 1
U) ]
29) 2
—
—
—
—
_
_
40
_
_
_
_
_
_
_
_
22
41) 6
4) 1
—
—
—
—
—
—
15
—
—
—
—
_
_
6
G
23
—
—
45) X
—
1
—
—
—
—
19
—
—
—
—
—
—
—
—
24
—
1
—
—
—
—
—
8
—
—
—
_
_
_
—
_
26
2
8
11
1
1
2
2
2
1
222
i
3
1
1
10
1
6
23
26
2
8
12
1
1
2
2
2
1
230
i
3
1
1
10
1
6
23
27
kr. och en 55 kr. — 9) Därav tvä lärror 25 kr. vardera och en 50 kr. — ,0) 15 kr. — 11) Därav en lära 15 kr. och
kr. vardera. — *7) 10 kr. — 18) Alla fyra lärorna 25 kr. vardera. — 1B) Därav tre läror 25 kr. vardera och en 50 kr.
en 20 kr. och sju 25 kr. vardera. — n) Därav eu lära 20 kr., tre läror 25 kr. vardera och tre 50 kr. vardera. —
och en 50 kr. — 26) Därav fyra läror 25 kr. vardera, en lära 34 kr., tvä läror 35 kr. vardera och sju läror 50 kr.
och tre läror 40 kr. vardera. — 29) Båda lärorna 25 kr. vardera. — 30) Därav fyra läror 25 kr. vardera, två läror
120 kr. — 5ä) Båda lärorna 40 kr. vardera. — S4) Alla tre lärorna 25 kr. vardera. — 3ä) Därav en lära 25 kr., en 50
två läror 20 kr. vardera, en 35 kr. och en 60 kr. — s9) Därav sex läror 25 kr. vardera och en 35 kr. — 40) Därav
kr. vardera. — 42) Båda lärorna 45 60 kr. vardera. — 4S) Därav en lära 25 kr., sex läror 40 kr. vardera och en lär: a
284
Tab. 67 a). Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor samt lärare och lärarin
nor
vid mindre^ folkskolor och småskolor, som år 1912 åtnjöto bostad in natura,
fördelade efter bostadens läge i förhållande till skolhuset. Landsbygd.
1.
2. |
3.
4.
5. | 6. |
7.
8.
9.
10-1
il-
12.| 13.
14.
15.
16.| 17.j
18. I
19. |
20. |
21.
Län.
Antal
lärare
med
bostad
i skol-  huset.
Antal
lärare med bostad utom skolhuset på ett avstånd från
skolhuset av
Till-
sam-
mans.
under
50
meter.
50
in-
till
100
me-
ter.
100
in-
till
150
me-
ter.
150
in-
till
200
me-
ter.
200
in-
till
250
me-
ter.
250
in-
till
300
me-
ter.
300
in-
till
350
me-
ter.
350
in-
till
400
me-
ter.
400
in-
till
450
me-
ter.
450
in-
till
500
me-
ter.
500
in-
till
550
me-
ter.
550
in-
till
600
me-
ter
600
in-
till
650
me-
ter.
700
in-
till
750
me-
ter.
800
in-
till
850
me-
ter.
900
intill
1000
me-
ter.
1000
meter
eller
mer.
Sum-
ma.
Stockholms
län
357
12
9
_
1
i
_
_
_
i
_
i
_
_
_
i
i
27
384
Uppsala
»
'') 171
7
3
2
1
—
i
14
185
j Södermanlands
>
225
17
6
1
—
i
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
3
29
») 254 |
Östergötlands
>
») 812
l) 24
12
G
—
—
—
—
—
—
—
2
i
—
—
—
—
1
46
358 :
Jönköpings
>
‘) 227
20
5
2
2
—
—
3
i
i
i
—
i
—
—
—
—
1
37
264
Kronobergs
4) 168
7
i
4
—
i
—
—
—
i
—
1
—
—
—
—
—
—
15
183 i
Kalmar
>
6) 276
24
5
2
—
—
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
33
309 ;
1 Gottlands
‘) 69
4
—
1
5
74 j
Blekinge
>
‘) 189
12
2
1
3
i
—
—
—
2
—
—
—
—
—
i
—
—
22
211
Kristianstads
»
4) 412
23
2
2
1
28
440
Malmöhus
»
6) 599
34
4
i
39
638
Hallands
>
4) 254
6
1
7
261
Göteb. och Bohus
>
284
14
1
2
1
1
19
303
Alvsborgs
»
379
11
4
1
—
4
—
—
—
3
—
3
—
—
—
—
—
—
26
405 ;
Skaraborgs
>
305
2
4
2
—
—
—
2
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
12
317 !
Värmlands
4) 303
27
—
2
2
3
i
1
—
1
—
2
—
—
—
8)i
—
—
40
343
Örebro
‘) 331
‘) 24
5
2
—
—
3
1
—
—
—
4
—
—
—
3
—
1
43
7) 374 |
Västmanlands
»
8) 240
20
260
Kopparbergs
>
‘0)566
o) 36
6
O
O
2
3
2
2
—
4
—
—
—
2
—
—
—
5
65
631
Gävleborgs
>
“) 440
‘) 27
10
4
—
3
—
1
—
—
—
3
—
—
—
2
—
2
52
492
Västernorrlands
J
418
17
8
3
—
1
—
2
i
—
—
—
i
—
—
—
—
1
34
452
Jämtlands
>
1S) 291
M 15
—
4
1
—
1
2
—
2
—
1
—
1
—
—
—
1
28
319
Västerbottens
>
>3) 478
47
7
1
—
1
—
2
—
—
—
1
—
—
«)i
—
i
3
64
i«)542 |
Norrbottens
»
•5) 407
‘) 25
5
4
2
‘)4
-
3) 3
i
—
i
2
—
—
—
1
—
b 4
52
459
Summa
7 222
| 451 100|49
17
24
i »
j 20
i 3
ilo
2
25
1 3
3
i
9
i
i 24
757
i 8458
‘) Därav 1 lärare. — s) Dessutom 1 lärare, som ej uppgivit varken bostad in natura eller ersättning. —
3) Därav 2 lärare. — *) Därav 4 lärare. — 5) Därav 6 lärare. — 8) Lärare. — 7) Dessutom 1 lärare, oexaminerad, som
bar egen bostad och ej erhåller ersättning. — 8) Därav 4 lärare. — 9) Därav 8 lärare. — 10) Därav 39 lärare. — a) Därav
10 lärare. — 12) Därav 9 lärare. — ls) Därav 16 lärare. — 14) Dessutom 1 lärarinna, som åtnjuter bostad gemensam
med sin man, som är folkskolelärare. — 15) Därav 28 lärare.
285
Tab. 67 b). Biträdande lärare och lärarinnor vid folkskolor, som år 1912 åtnjöto bo
stad
in natura, fördelade efter bostadens läge i förhållande till skolhuset. Landsbygd.
1.
2-
3.
4.
I &•
1 «•
1 7.
1 8‘
9.
| 10.
i ii.
12.
| 13.
|
14. || 16.
16.
L ä n.
i
1
1 Antal
lärare
med
bostad
i skol-  huset.
Antal lärare med bostad utom skolhuset på ett avstånd från
skolhuset av
Till- 1
sam-
mans.
under
50
meter
50
intill
100
meter.
100
intill
150
meter
150
intill
200
meter.
200
intill
250
meter
250
intill
300
meter.
300
intill
350
meter.
400
intill
450
meter.
500
intill
550
meter.
550
intill
600
meter.
800
intill
850
meter
1000
meter
eller
mer.
Sum-
ma.
Stockholms
län
25
1
2
i
3
28
Uppsala
»
6
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
_
6
Södermanlands
>
14
2
1
1
i
5
'')19
Östergötlands
>
11
5
2
1
8
19
Jönköpings
»
7
—
-*■
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
1
8
Kronobergs
>
5
1
—
2
—
—
—
—
i
—
—
—
—
4
9
Kalmar
>
7
1
1
8
Gottlands
2
2
Blekinge
>
24
5
—
1
2
—
—
—
i
—
—
1
_
10
34
Kristianstads
52
6
1
—
—
—
—
—
—
i
_
_
_
8
60
Malmöhus
>
81
6
1
7
88
Hallands
J
30
2
2
32
Göteb. och Bohus
>
21
—
1
—
—
—
—
—
—
i
—
—
i
3
24
Alvsborgs
20
2
—
—
—
i
—
—
—
2
_
_
_
5
251
Skaraborgs
>
17
1
18
Värmlands
)
18
4
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
5
23
Örebro
»
42
4
2
—
—
—
2
—
—
2
—
1
—
11
53
Västmanlands
18
3
3
21
Kopparbergs
>
2) 72
s) 9
1
1
—
i
—
i
—
—
—
_
i
14
86
Gävleborgs
>
38
1
—
—
—
—
—
—
—
1
_
1
_
3
41
Västernorrlands
)
1!)
—
1
1
—
—
—
—
_
_
_
_
_
2
2l|
Jämtlands
>
11
2
—
—
i
—
—
i
—
—
_
_
_
4
15:
Västerbottens
>
26
7
1
—
—
—
—
i
—
—
_
_
i
10
36 i
Norrbottens
»
17
1
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
i
3
20
Summa [
583
62
13 |
8
3 1
4
2 1
3 1
2
7 1
i |
3 1
5 j
113 i
‘)697
*) Dessutom eu lärare, som ej uppgivit varken bostad in natura eller ersättning. — 2) Därav 3 lärare —
3) Därav 1 lärare.
286
Tab. 67 c). Lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, som år 1912 åtnjöto
in natura, fördelade efter bostadens läge i förhållande till skolhuset. Landsbygd.
1-
2.
3.
4-
5.
6.
7-
8.
9.
10.
ll. |
12. |
13. |
14.
15.
Län.
Antal
lärare
med
bostad
i skol-  huset.
Antal lärare med bostat
utom skolhuset pä ett avstånd från
skolhuset av
Till-
sam-
mans.
under
50
meter.
50
intill
100
meter.
100
intill
150
meter.
150
intill
200
meter.
200
intill
250
meter.
300
intill
350
meter.
350
intill
400
meter
500
intill
550
meter.
700
intill
750
meter.
800
intill
850
meter.
1000
meter
eller
mer.
Sum-
ma.
Stockholms
län
94
i
i
95
Uppsala
>
30
—
—
—
—
30
Södermanlands
»
23
23
Östergötlands
>
>) 79
—
—
i
—
—
—
—
i
—
—
—
2
81
Jönköpings
»
49
i
—
i
—
—
2
—
—
—
—
—
4
53
Kronobergs
>
44
44
Kalmar
>
») 93
93
Gottlands
i
3)
3
3
Blekinge
>
3) 39
—
i
1
40
Kristianstads
>
*) 31
31
Malmöhus
>
*) 50
50
Hallands
>
'') 53
i
1
54
Göte!), och Bohus
>
84
2
2
86
Älvsborgs
>
56
1
i
57
Skaraborgs
>
16
16
Värmlands
>
5) 104
4
—
—
i
—
1
—
—
—
—
—
6
no
Örebro
>
3) 63
3) 2
i
3
66
Västmanlands
»
3) 36
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
1
37
Kopparbergs
>
7) 82
s) 3
2
i
—
—
1
—
—
—
—
—
7
89
Gävleborgs
>
8) 195
s) 5
—
i
—
—
1
—
i
—
—
—
8
203
Västernorrlands
*
206
9
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
11
217
Jämtlands
»
9) in
•) 2
—
i
3
114
Västerbottens
>
10) 374
25
5
i
—
i
1
—
—
8)1
—
i
35
409
Norrbottens
>
ll) 277
3) 16
i 3
—
i
1 3) 2
s) 2
1
—
—
1
3) 2
28
305
Summa
2192
1 72
1 11
6
3
3
10
1
2
1
1
4
| 114
2 306
i) Därav 2 lärare. — s) Därav 4 lärare. — *) Därav en lärare. — 4) Därav 5 lärare. — *) Därav 3 lärare. —
«) Lärare. — 7) Därav 23 lärare. — 8) Därav 10 lärare. — 9) Därav 6 lärare. — ,0) Därav 16 lärare. — “) Därav
20 lärare.
287
Tab. 67 d). Lärare och lärarinnor vid småskolor, som år 1912 åtnjöto bostad in
natura, fördelade efter bostadens läge i förhållande till skolhuset. Landsbygd.
1.
2.
1
3.
1 4.
| 5. | (i.
| 7. | 8.
1 9-
10.; U.| |-2
13
j 14
| 15
| 16.)
17.
| 18.
1 19-
20.
Län.
Antal
lärare
med
bostad
i skol-  huset.
Antal
lärare med
bostad utom skolhuset på ett avstånd från
skolhuset av
Till-
sam-
mans.
under
50
meter.
50
in-
till
100
me-
ter.
100
in-
till
150
me-
ter.
150
in-
till
200
me-
ter.
200
in-
till
250
me-
ter.
250
in-
till
aoo
me-
ter.
300
in-
till
350
me-
ter.
350
in-
till
400
me-
ter.
400
in-
till
450
me-
ter.
450
in-
till
500
me-
ter.
500
in-
till
550
me-
ter.
550
in-
till
600
me-
ter.
600
in-
till
650
me-
ter.
800
in-
till
850
me-
ter.
900
intill
1000
meter.
1000
meter
eller
mer.
Sum-
ma.
Stockholms
län
238
10
7
_
i
i
i
i
i
i
23
261
Uppsala
>
'') 135
7
3
2
i
—
i
14
149
Södermanlands
>
188
15
5
i
i
2
24
212
Östergötlands
>
2) 222
'') 19
10
4
—
—
—
—
—
—
—
i
i
—
—
—
1
36
258
Jönköpings
>
>) 171
19
5
1
2
—
—
i
i
i
i
1
32
203
; Kronobergs
>
*) 119
6
1
2
—
i
i
11
130
Kalmar
>
4) 176
23
5
2
i
i
32
208
Gottlands
»
61
4
—
1
5
69
Blekinge
*
126
7
1
—
1
i
i
11
137
Kristianstads
>
329
17
1
2
20
349
Malmöhus
>
'') 468
28
3
i
32
500
Hallands
>
4) 171
3
1
4
175
Göteb. och Bohus
>
179
12
—
2
14
193
Alvsborgs
>
303
8
4
1
—
3
—
—
—
3
—
i
—
—
—
—
—
20
323
Skaraborgs
i
272
2
4
1
—
—
—
2
—
1
—
i
—
—
—
—
—
11
283
Värmlands
>
>) 181
19
—
2
1
2
i
—
—
1
—
2
—
—
6)i
—
—
29
210
Örebro
>
226
18
3
2
—
—
i
1
—
—
—
2
—
—
2
—
—
29
6) 255
Västmanlands
>
>) 1S6
13
—
—
2
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
16
202
Kopparbergs
>
7) 412
>) 24
3
1
2
2
2
—
—
4
—
—
—
2
—
—
4
44
456
Gävleborgs
207
21
10
3
—
3
—
—
—
—
—
1
—
—
1
—
2
41
248
Västernorrlands
>
193
8
7
2
—
1
—
—
i
—
—
—
i
—
—
—
1
21
214
Jämtlands
>
2) 169
11
—
3
—
—
1
1
—
2
—
1
—
1
—
—
1
21
190
Västerbottens
>
78
15
1
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
i
1
19
») 97
Norrbottens
>
2) 113
8
2
4
1
1
—
6) 1
-l
—
i
2
—
—
—
—
1 1
21
134
Summa
4 926 !
317
76
35
U 1
17
7
2
14
2
16
2 i
3
5
i
15 |
530
5456
‘) Därav 1 lärare. — s) Därav 3 lärare. — 3) Därav 4 lärare. — 4) Därav 2 lärare. — 6) Lärare. — •) Dessutom
1 lärare, oexaminerad, som har egen bostad och ej erhäller ersättning. — 7) Därav 22 lärare. — 8) Dessutom 1
lärarinna, som åtnjuter bostad gemensam med sin man, vilken är folkskollärare.
288
Tab. 68 a). Bostadens avstånd från närmaste grannställe, by eller samhälle.
1. Lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor.
1.
1
2- 1
3. |
4- 1
5. |
6. |
7- I
8. |
9. |
10. |
n. |
12. |
13. |
14.
Län.
Där bostadsförmånen utgick in natura uppgick dess avstånd från närmaste
grannställe, by eller samhälle till
under
1 100 meter.
| 100 intill
200 meter.
! 200 intill
j 300 meter.
300 intill
400 meter.
400 intill
500 meter.
500 intill
900 meter.
1
intill
2
km.
2
intill
3
km.
3
intill
4
km.
4 intill
5 km.
5 km. och
mer.
utan uppgift.
Summa.
Stockholms
län
55
18
4
2
5
6
2
2
_
_
_
1
95
j Uppsala
>
16
5
2
1
—
5
—
—
—
—
i
—
30
Södermanlands
»
4
9
1
3
2
1
1
—
—
—
—
2
23
Östergötlands
>
*) 37
12
12
6
3
9
1
—
—
—
—
1
81
i Jönköpings
>
18
6
11
6
3
6
1
—
—
—
—
2
53
Kronobergs
>
17
13
6
5
—
2
—
—
—
—
—
1
44
Kalmar
>
38
2)27
s)10
5
3
5
2
—
—
—
—
3
93
Gottlands
>
s) 3
Blekinge
>
») 23
7
3
2
1
3
—
—
—
—
—
1
40
1 Kristianstads
>
2) 16
•) 9
4
1
—
1
—
—
—
—
—
—
31
Malmöhus
>
4) 34
3) 7
1
—
—
2
—
2
1
—
i
2
50
Hallands
>
26
9
5
2
2
o) 5
3
1
—
—
—
>) 1
54
Göteb. o. Bohus
>
OO
10
13
4
5
4
—
—
—
—
—
2
86
Älvsborgs
>
22
17
8
2
—
7
—
—
—
—
—
1
57
Skaraborgs
»
5
3
5
2
—
—
1
—
—
—
—
—
iö
Värmlands
>
s) 46
19
14
>)10
4
0) 4
8
1
2
—
i
1
ilo
Örebro
s) 25
13
12
3
2
3) 4
5
1
—
—
—
1
66
Västmanlands
>
*) 17
6
5
1
o) 3
0) 4
—
—
—
—
i
—
37
j Kopparbergs
>
6) 42
2)20
bil
4
1
2) 5
—
—
—
—
—
6
89
Gävleborgs
>
6)H9
1)43
»)17
6
6
2
2
1
i
—
0) 6
•203
Västernorrlands
>
124
32
18
8
3
8
—
2
—
—
5
17
217
Jämtlands
>
s.
iO
16
3)11
2
—
4
1
—
1
—
4
bl7
114
Västerbottens
>
°)190
>)74
3)30
14
3
o) 6
7
3
2
i
5
’)74
409
Norrbottens
>
8)178
2)50
’)21
o) 3
1
3) 7
3
8
1
i
»)15
4)17
305
Summa manliga
50
15
7
2
1
9
—
—
—
—
1
16
101
Summa kvinnliga
1111
410
217
90
46
91
37
21
7
3
32
140
2205
Samtliga
1161
425
224
92
47
| 100
37
21
7
3
33
156
2306
Anm. 1. Om avståndet uppgivits såväl till närmaste grannställe som till närmaste by eller
samhälle, har det kortaste avståndet blivit i tabellen uppfört. — Anm. 2. Lärarne äro i noterna särskilt
anmärkta. — *) Därav 2 lärare. — 2) Därav 3 lärare. — s) Därav 1 lärare. — 4) Därav 4 lärare.
— 6) Därav 7 lärare. — •) Därav 5 lärare. — 7) Därav 8 lärare. — 8) Därav 13 lärare.
289
Tab. 68 b). Bostadens avstånd från närmaste grannställe, by eller samhälle.
2. Lärare och lärarinnor rid småskolor.
1.
| ‘2.
1 3-
1 4.
1 3-
1 6*
1 7-
1 »•
1 9-
| 10. | 11.
1 12-
I 13.
1 14.
| 15.
110.
17.
L ä n.
| Där bostadsförmånen utgick in natur
maste grannställe, by
1
i uppgick dess avstånd från när-  eller samhälle till
Summa
lärare
och lä-  rarin-  nor.
under
100 meter.
100 intill
200 meter.
200 intill
300 meter.
300 intill
400 meter.
400 intill
500 meter.
500 intill
900 meter.
1
intill
2
km.
2
intill
3
km.
d intill
4 km.
4
intill
5
km.
•Ul^ G
^1
pr
5
8 km.
9 km.
utan uppgift.
Stockholms
län
148
49
19
9
6
16
3
2
i 9
261
Uppsala
>
b 85
24
15
7
8
4
1
1
1 4
149
Södermanlands
>
101
50
19
12
3
14
1
1
—
—
1
_
_
_
10
212
Östergötlands
»
blöö
*) 36
*) 23
13
3
10
3
—
i
i
—
_
_
_
b 3
258
Jönköpings
no
35
18
8
7
2
4
2
—
—
—
_
_
_
'') 17
203
Kronobergs
»
b 69
18
15
7
'') 2
2) 7
4
1
7
130
Kalmar
2)134
30
25
3
4
3
4
5
208
Gottlands
>
46
15
4
—
1
1
1
—
—
—
—
_
_
1
_
09
Blekinge
t
100
20
10
1
2
2
—
—
—
—
_
_
_
_
2
137
Kristianstads
281
46
9
4
2
1
1
1
4
349
Malmöhus
>
4)352
45
17
5
1
7
2
5
—
—
—
_
_
_
66
500
Hallands
>
l)110
‘) 31
14
4
5
4
1
—
i
—
—
_
_
_
5
175
Göteb. o. Bohus
>
128
25
15
8
7
5
5
193
Alvsborgs
>
167
61
27
18
12
17
4
—
—
i
_
_
_
_
16
323
Skaraborgs
>
179
47
29
4
9
7
6
1
—
—
_
_
_
_
1
288
Värmlands
122
'') 39
16
10
4
l) 14
1
—
i
—
—
_
_
_
3
210 1
Örebro
»
158
41
23
9
8
10
1
—
2
—
—
1
—
1
*) 21
256
Västmanlands
>)126
39
17
6
3
5
2
4
202
Kopparbergs
>
*)314
4) 65
b 31
l) 11
b 6
4
*) 25
456
Gävleborgs
>
172
37
11
6
1
1
2
1
17
248
Västernorrlands
>
142
47
7
1
3
4
1
—
—
—
1
_
_
8
214
Jämtlands
>
•)101
'') 32
5
3
—
1
2
—
—
i
1
—
_
_
b 44
lilO
Västerbottens
>
61
13
o
O
1
—
1
1
—
—
—
1
—
__
_
17
98
Norrbottens
>
°) 94
)14
5
3
1
3
2
1
1
—
3
—
1
—
6
134
Summa manliga
25
10|
3
1
2
3
5
49
Summa kvinnliga
1440
849
374
152
96
140
47
16
6
3
7
1
1
2
275
5409
Samtliga
1465
85»!
377
153
9s|
143 47 |
16 |
6 |
3 1
7
1
11
2
280 i
5458 ;
Anm, 1. Om avståndet uppgivits såväl till närmaste grannställe som till närmaste by eller
samhälle, har det kortaste avståndet blivit i tabellen uppfört. — Anm, 2. Lärarna äro i noterna särskilt
anmärkta. — *) Därav en lärare. — *) Därav två lärare. — 3) Därav 13 lärare. —4) Därav 5 lärare
—• *) Därav 3 lärare.
3i—131373. Lärarelönenämnden. 2.
''
291
Tab. 09. De biträdande lärarinnornas vid folkskolor bostäder, som omfatta ett rum
eller ett kök: rummets eller kökets golvyta i kvm. Landsbygd.
1_ «•
1 2.
8."
4.
i 5.
1 «•
7.
8.
9.
10.
n.
1 is.
13.
i it-
15.
16.
17.
18.
19.
20.
0
10
ii
12
14
15
16
17
18
20
23
25
26
27
28
86
39
'' 49
Summa
kvm.
kvm,
kvm.
jkvui.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm. kvm.
lära-
rinnor.
Stockholms
län
_
‘)1
’) 1
i
1
-i
4
Uppsala
>
Södermanlands
>
Östergötlands
>
Jönköpings
—
Kronobergs
>
Kalmar
»
—
—
Gottlands
>
—
Blekinge
>
Kristianstads
>
Malmöhus
2
Hallands
>
—
5) i
—
i
Göteb. o. Bohus
>
i
Alvshorgs
>
—
_
— f
Skaraborgs
>
_
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
_
i
Värmlands
>
i
2
Örebro
>
Västmanlands
>
Kopparbergs
»
—
_
—
"> 1
i
—
—
—
—
—
—
i
—
i
—
—
i
6) 1
6
Gävleborgs
)
—
Yästernorrlands
>
Jämtlands
>
1
Västerbottens
»
—
—
i
T) 2
4
Norrbottens
>
—
-1
—
1
—
—
—
—
8) i
—
-|
—
—
—
8) i
-
—
_
8
Summa
i
i
i
4
2
2
i
i
i
2
i!
2
11
11
i
i
i
1
25
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på, sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6’5 kvm. som
7 o. s. v. — Anm. 2. För städerna är ingen särskild tabell uppgjord, då endast en lär:e (i Gävle stad) åtnjuter ett kök
(18 kvm.). Anm. 3. Inga bitr. lärare vid folkskolor åtnjuta i bostadsförmån ett rum eller ett kök. — *) Dessutom
ers. 25 kr. — 2) Dessutom ers. 100 kr. — 3) Dessutom ers. 50 kr. — *) Dessutom ers. 20 kr. — 8) Dessutom ers. 30
kr. — •) Dessutom ers. 112''50 kr. — 7) Därav en dessutom ers. 50 kr. — 8) Dessutom ers. 40 kr.
Tab. 70 a). De biträdande lärarnas och lärarinnornas vid folkskolor
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14. | 15.
I» ä n.
4
kvm.
7
kvm.
9
kvm.
10
kvm.
11
kvm.
12
kvm.
13
kvm.
14
kvm.
15
kvm.
16
kvm.
17
kvm.
18
kvm.
19
kvm.
20
kvm.
1
Stockholms
län
_
_
_
_
1
_
_
3
2
4
_
2
1
1
2
Uppsala
»
—
—
—
—
—
i
—
1
—
1
—
—
—
—
3
Södermanlands
>
1
2
4
*> 2
2
4
Östergötlands
>
—
-
-
—
—
i
—
1
1
2
—
—
—
1
5
Jönköpings
»
—
—
—
—
2
—
—
—
2
—
—
—
2
6
Kronobergs
>
—
—
_
—
—
—
1
—
—
1
—
—
—
—
7
Kalmar
—
—
—
—
1
1
—
—
—
3
—
1
—
—
8
Gottlands
>
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
—
9
Blekinge
»
—
—
s) i
1
—
1
—
1
4
3
1
2
1
3
10
Kristianstads
»
—
—
i
1
1
2
1
1
—
2
1
1
2
2
11
Malmöhus
>
1
1
_
—
2
i
*) 2
3
—
2
2
—
1
1
12
Hallands
—
—
i
—
2
2
2
—
2
1
2
1
—
—
13
Göteborgs o. Bohus
>
—
—
—
—
i
1
2
—
1
1
—
1
—
4
14
Alvsborgs
*
—
—
i
—
i
2
1
—
2
5
2
1
—
1
15
Skaraborgs
>
—
—
—
1
—
—
2
2
2
1
1
1
—
2
16
Värmlands
>
—
—
—
—
—
2
—
1
3
5
—
—
1
1
17
Örobro
>
—
—
—
—
—
O
3
5
1
6
6) 5
3
4
6
18
Västmanlands
»
—
—
i
—
—
—
—
1
3
7) 3
3
1
2
3
19
Kopparbergs
>
—
—
2
3
2
5
2
8) 4
6
13
5
8) 6
4
6
20
Gävleborgs
—
—
—
—
—
3
2
—
2
4
1
3
1
5
21
Västernorrlands
>
—
—
1
—
—
1
1
—
3
1
—
3
i
22
Jämtlands
>
—
—
—
—
—
2
1
1
—
—
—
—
1
10) 3
23
Västerbottens
>
—
—
—
1
1
4
—
—
3
4
2
1
1
1
24
Norrbottens
>
—
—
2
—
—
3
1
—
—
“) 3
1
1
1
—
25
Summa man
liga
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
1
—
—
26
Summa kvinnliga
1
1
10
7
12
37
21
24
36
68
28
31
22
45
27
Samtliga
1
1
10
7
12
37
21
25
36
68
28
32
22
45
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6 5 kvm.
— *) Därav en dessutom ers. 125 kr. — 2) Därav en dessutom ers. 25 kr. —■ 3) Denna lär-.a har del i kök. —
’) Därav en dessutom ers. 50 kr. — 8) Därav en manlig lärare. — e) Därav en dessutom ers. 50 kr.; en av lärarna
der, som omfatta ett rum och kök: rummetm golvyta i kvm. Hala riket
16.
17.
18.
[ 19.
20.
1 21.
22.
| 23.
24.
25.
26.
27.
| 28.
29.
| 30.
31.
32.
j| 33.
21
kvm
22
kvm
23
kvm
24
kvm
25
kvm
26
kvm
27
kvm.
28
kvm
29
kvm
30
kvm.
31
kvm.
32
kvm
34
kvm.
35
kvm.
37
kvm.
41
kvm.
45
kvm
Summa
lärto o.
lär:or.
—
3
—
—
2
—
—
—
—
—
-
1
_
1
_
_
21
1
—
—
—
—
—
—
1
—
—
4
2
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
14
3
i
1
—
1
—
—
2) 2
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
1 12
4
—
—
—
1
7
5
i -
1
—
1
2
i
1
8
6
—
6
7
—
—
—
—
—
—
2
8
2
1
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
22
9
i
1
—
1
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
20
10
—
—
—
1
1
—
—
—
1
—
i
—
—
—
—
—
—
20
11
—
—
—
1
14
12
2
—
4) 2
2
1
—
18
13
1
3
—
2
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
24
14
—
1
—
13
15
1
1
s) 2
—
1
—
—
—
. —
—
—
—
1
—
—
—
—
19
16
2
—
•) a
—
2
—
2
1
1
—
—
—
1
—
i
—
—
49
17
~
2
i
—
1
, —
—
—
2
—
—
—
1
—
—
—
—
24
18
*) 4
2
2
3
2
1
1
—
—
2
—
—
—
—
—
_
_
75 119
1
3
1
4
5
—
1
3
1
1
i
'' -
—
—
—
—
—
42
20
—
—
2
3
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
17
21
—
1
—
—
1
—
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
12
22
2
—
3
4
2
—
1
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
32
23
—
1
—
1
1
17
24
1
—
—
—
1
3
25
16
22
16
25
24
2
9 i
6
6
8
2
1
4!
1
2
i
1
489
26
17 |
22
16 |
25
24
2
9
6
6
8
2
1 |
4 |
1
2
i
1
492
27
såsom 7 o. s. v. — Amu. S. I städerna finnas inga biträdande lärare vid folkskolor, som åtnjuta 1 ram och kök.
) Därav en dessutom ers. 6''2o kr. —5) Därav en dessutom ers. 100 kr. — •) Därav en dessutom ers. 40 kr. —
manlig. ) Därav en del i kök. — n) Därav en dessutom ers. 62*50 kr.
294
Tab. 70 a) (forts.). De biträdande lärarnas och. lärarinnornas vid folkskolor
i.
2.
3.
4- 1
5. |
6. |
7- 1
8.
9. |
10.
ll.
12. |
13.
14.
15.
Län.
4
kvm.
7
kvm.
9
kvm.
10
kvm.
11
kvm.
12
kvm.
13
kvm.
14
kvm.
15
kvm.
16
kvm.
17
kvm.
18
kvm.
19
kvm.
20
kvm.
1
Stockholms
län
_
_
_
_
1
_
_
3
2
4
—
2
1
1
2
Uppsala
>
—
—
—
—
—
1
1
—
1
—
—
—
—
3
Södermanlands
>
—
1
2
4
*) 2
1
4
Östergötlands
y
—
—
—
—
—
1
—
1
1
2
—
—
—
1
6
Jönköpings
>
—
—
—
—
—
2
—
—
—
1
—
—
—
2
6
Kronobergs
>
—
—
—
—
—
—
1
—
—
1
—
—
—
—
7
Kalmar
>
—
—
—
—
1
i
—
—
3
1
—
—
8
Gottlands
>
—
—
—
—
—
—
1
1
—
♦_
—
—
9
Blekinge
»
—
—
s)i
1
—
i
—
1
4
3
1
2
1
3
10
Kristianstads
>
—
—
i
1
1
2
1
1
—
g
1
1
2
2
11
Malmöhus
>
1
1
—
—
1
1
*)1
3
—
1
2
1
1
121 Hallands
y
—
—
i
—
2
2
2
2
1
2
1
—
—
13] Göteborgs och Bohus »
—
—
—
—
1
1
2
1
1
—
1
—
3
14
| Älvsborgs
y
—
—
i
—
1
2
1
—
2
5
2
1
—
1
15
] Skaraborgs
y
—
—
—
1
—
—
2
2
2
1
1
1
—
2
16
| Värmlands
y
—
—
—
—
—
2
—
1
3
5
—
—
1
1
17
j Örebro
y
—
—
—
—
—
3
5
1
6
8) 5
3
3
6
18 j Västmanlands
y
—
—
i
—
—
—
—
2
8) 3
2
1
2
3
19 Kopparbergs
»
—
—
2
3
2
5
2
*) 4
6
13
5
*) 6
4
6
20] Gävleborgs
»
—
—
—
—
—
3
1
—
2
O
1
2
1
3
21 Västernorrlands
y
—
—
i
—
—
1
1
— •
3
1
—
3
—
1
22 j Jämtlands
y
—
—
—
—
—
2
1
1
—
1 -
—
j —
1
ny.3
231 Västerbottens
y
—
—
—
1
1
4
—
—
3
4
2
! i
1
1
24i Norrbottens
y
—
—
2
—
—
O
1
—
—
''-) 3
1
! i
1
—
25.
Summa manliga
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
i
—
—
26
Summa kvinnliga
1
1
10
7
11
37
19
23
35
65
27
| 30
21
41
\
27}
Samtliga
1
1
10
7
11
37
19
24
35
fö
27
1 31
21
41
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6‘2 kvm. .räknats som 6 och b''5 kvm.
har del i kök. — *) Dessutom ers. 25 kr. — 5) Därav en dessutom ers. 6''25. — 8) Därav en dessutom ers. 100
10) Därav en dessutom ers. 50 kr.; en av dessa manlig lärare. — n) Därav en med endast del i kök. —
bostäder, som omfatta ett rum och kök: rummet# golvyta i kvm. Landsbygd.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
28.
24.
26.
26.
27.
28.
29.
80. j
81.
32. |
33.
21
kvm.
22
kvm.
23
kvm.
24
kvm.
25
kvm.
26
kvm.
27
kvm.
28 | 29
kvm. kvm.
30
kvm.
31
kvm.
32
kvm.
34
kvm.
35
kvm.
!
37
kvm.
41
kvm.
45
kvm.|
Samma
lärare o.
lärarin-  nor.
3
2
1
1
21
1
4
2
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
_
1
—
—
13
3
1
1
—
1
—
—
2)2
—
—
—
—
—
—
-
i
—
—
12
4
—
6
6
_
1
—
1
2
1
1
8
6
6
7
2
8
2
1
22
9
1
1
—
1
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
20
10
—
—
—
1
1
—
—
—
1
—
i
—
—
—
—
—
17
11
—
—
—
1
14
12
1
—
6) 2
2
1
16
13
1
3
—
o
1
—
1
24
14
—
1
13
15
1
1
*)»
—
1
1
19
16
2
—
’) 3
—
1
—
2
1
1
—
—
—
1
—
i
—
—
47
17
—
2
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
19
18
l0)4
2
2
3
2
1
1
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
76
19
1
3
1
3
4
—
1
3
1
—
i
—
—
—
—
—
—
34
20
—
—
2
3
1
—
17
21
—
1
—
—
1
—
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
12
22
2
—
3
4
2
—
1
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
32
23
—
1
—
1
1
—
—
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
17
24
1
3
25
15
22
16
24
22
2
9
6
4
7
2
1
4
1
2
1
1
467
26
16
22
16
24
22
2
9
6
4
7
2
1
4
1
2
1
1
470
27
såsom 7 o s. v. — *) Därav en dessutom ers. 125 kr. — s) Därav en dessutom ers. 25 kr — 3) Denna lärarinna
kr. — 7) Därav en dessutom ers. 40 kr. — *) Därav en dessutom ers. 50 kr. — 9) Därav en manlig lärare. —
**) Därav en dessutom ers. 62''50 kr.
296
Tab. 70 a) (forts.). De biträdande lärarinnornas vid folkskolor bostäder,
som omfatta ett rum och kök; rummets golvyta i kvm. Städer.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
1 7.
8.
9.
10.
ii.
12.
13.
14.
15.
| 18.
L ä n.
11
kvm.
13
kvm.
14
kvm.
15
kvm.
16
kvm.
17
kvm.
18
kvm.
19
kvm.
20
kvm
21
kvm.
24
kvm.
25
kvm.
29
kvm.
30
kvm
Summa
lärarin-
nor.
Stockholms
län
Uppsala
>
—
Södermanlands
>
1
Östergötlands
»
_
Jönköpings
>
—
—
i
1
Kronobergs
»
Kalmar
>
Gottlands
>
_
Blekinge
>
Kristianstads
»
Malmöhus
»
i
i
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
_
_
8
Hallands
>
Göteborgs och Bohus »
—
—
—
—
—
—
—
—
i
i
—
—
—
—
2
Älvsborgs
»
: Skaraborgs
,
-1 -
Värmlands
’
Örebro
>
i
-
i
2
Västmanlands
»
—
—
i
1
—
i
2
—
5
Kopparbergs
>
Gävleborgs
»
-
i
—
—
i
—
i
—
2
—
i
i
—
i
8
! Västernorrlands
>
Jämtlands
>
Västerbottens
>
Norrbottens
>
-
-
1
Summa
i
2
i
i !
3 i
t!
11
11
4
i!
il
2
2 !
i
22
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. fi’2 kvm. räknas som 6 och
6’ö kvm. som 7 o. s. v. — Anm. 2. I städerna finnas inga hitr. lärare vid folkskolor, som åtnjuta 1
rnm och kök.
297
Tab. 70 b). De biträdande lärarinnornas vid folkskolor bostäder, som
omfatta ett rum och kök: kökets golvyta i kvm. Städer.
>•
1 2.
1 3-
1 4-
5.
6.
7.
1 »•
9.
10.
11.
1 12.
| 18.
14.
15.
lo.
L ä n.
6
7
8
9
10
12
14
15
16
19
20
24
29
30
Summa
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvm
kvin
kvm
kvm
kvm
lärarin-
nor.
Stockholms
län
Uppsala
>
Södermanlands
>
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
i
i
Östergötlands
>
—
Jönköpings
>
—
—
-r-
—
—
1
_
__
I i
Kronobergs
>
_
Kalmar
>
Gottlands
>
1 -
—
—
—
—
—
—
_
_
_
Blekinge
Kristianstads
>
>
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
'' —
Malmöhus
>
1
—
—
i
i
—
—
—
_
__
_
__
3
Hallands
Göteborgs och Bohus
>
1
1
-
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
2
Alvsborgs
>
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
Skaraborgs
>
Värmlands
—
1
—
—
—
—
1
_
_
_
o
Örebro
>
-
—
—
Västmanlands
>
—
1
1
—
—
—
1
_
__
2
5
Kopparbergs
>
_
_
_
_
Gävleborgs
Västernorrlands
>
>
—
—
—
—
—
i
1
—
i
2
i
i
—
i
8
Jämtlands
>
—
Västerbottens
>
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
Norrbottens
>
— 1
Samma
2 1
2
2 I
i
11
i
3
1 |
11
2 I
2
i
2 i
11
22
1- Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvin. räknats som 6 och
0 6 kvm. Såsom 7 o. g. v. — Anm. 2. I städerna finnas inga bitr. lärare vid folkskolor, som åtnjuta 1
mm och
J
38—131873. Lär arelöne nämnden. 2.
298
Tab. 70 b) (forts.). De biträdande lärarnas och lärarinnornas vid folkskolor
1. 1
2.
3. |
4- 1
5. |
6. |
7- 1
8.
9.
10.
11.
12. |
13.
14. |
16.
1
1 1
x
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
!
L ä n.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
1
i i
Stockholms
län
_
__
_
—
1
—
1
3
3
2
—
1
! 2
3
Uppsala
>
Södermanlands
>
—
—
—
:
:
_
_
_
_ i
i
1
1
—
1
1
1
1
4
Östergötlands
»
—
—
—
i
—
1
1
1
—
1
—
1
—
—
5
Jönköpings
>
—
—
—
—
—
1
1
1
—
—
—
3
—
1
6
Kronobergs
>
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
~
1 7
Kalmar
»
—
—
—
i
—
—
• -
—
—
—
—
2
—
8
Ctottlands
»
—
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
9
Blekinge
»
2
—
1
i
4
3
—
—
1
—
2
3
—
3
10
Kristianstads
>
—
—
—
—
—
—
1
3
—
3
2
4
1
2
11
Malmöhus
»''
—
1
1
—
1
3
—
3
2
—
1
2
1
1
12
Hallands
5
—
—
—
—
1
—
3
—
1
1
1
2
—
1
13
Göteborgs och Bohus >
—
—
—
—
1
—
—
1
2
2
—
2
3
1
14
Älvsborgs
»
—
—
—
i
1
1
1
—
1
2
1
i
2
1
15
Skaraborgs
>
—
—
—
i
—
—
1
2
—
—
2
i
3
1
16
V ärmlands
»
—
—
—
—
—
—
—
1
3
—
1
i
—
—
i
17
Örebro
»
—
—
—
—
—
1
—
2
6
4
7
5
2
4
18
Västmanlands
>
—
—
—
—
—
—
1
—
2
3
1
2
1
—
19
Kopparbergs
>
—
—
—
—
—
—
—
1
2
4
3
*)9
2
6
20
Gävleborgs
>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
2
1
—
3
21
Västernorrlands
»
i
1
1
1
1
—
22
Jämtlands
>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
3
1
—
23
Vätcrbottens
>
—
—
—
—
—
—
1
3
i
2
1
3
—
1
24
Norrbottens
>
_
_
—
—
—
—
—
1
i
—
—
4
1
—
25
Summa manliga
_
—
—
—
—
—
—
-
1 -
—
—
1
—
—
26
Summa kvinnliga
2
1
2
5
8
11
11
| 20
24
32
20
51
20
28
27
Samtliga
•2
1
2
5
8
It
11
| 20
24
32
29
52
20
28
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6‘6 såsom 7
bostäder, som omfatta ett rum och kök: kökets golvyta i kvm. Landsbyqd.
16.
17.
18.
19.
20.
21.
22.
23.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
|
32.
j Summa
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
30
31
lärare o.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
lärarin-
nor.
1
4
—
2
—
2
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
21
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
_
—
—
-
—
—
4
2
1
1
1
3
—
1
—
2
—
—
—
—
1
_
—
—
13
3
1
—
1
2
—
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
12
4
6
5
—
—
1
—
—
—
—
—
3
2
—
—
-
—
—
8
6
—
1
1
1
6
7
O
8
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
22
9
1
1
—
—
—
—
—
—
—
1
—
1
—
—
20
10
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
17
11
2
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1 14
12
2
1
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
16
13
2
3
1
1
—
—
—
3
1
1
—
—
—
—
—
—
24
14
—
1
1
13
15
1
3
5
—
1
2
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
19
16
4
5
4
—
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
1
—
47
17
1
1
1
4
2
19
18
14
15
6
’) 4
2
2
1
—
2
—
1
—
—
1
—
—
75
19
1
6
1
2
2
5
2
2
—
2
1
—
—
—
—
1
I
20
—
2
'' 1
2
—
1
—
2
1
2
—
—
1
—
—
—
17
21
—
—
1
3
—
2
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
12
22
2
5
—
5
—
2
1
1
2
—
1
—
—
1
—
—
32
23
2
3
—
1
1
2
—
—
1
—
—
—
—
—
—
■-
17
24
2
3
25
36
53
26
30
9
21
5
11
9
10
6
1
O
2
1
1
467
26
36
53
26
32
9
21
0
11
9
10
6
1
2
2
1
1
470
27
•. ■. V.
) Därav eu manlig lärare. — ■) Därav 2 manliga lärare.
300
Tab. 70 b) (forts.)- De biträdande lärarnas och lärarinnornas vid fo
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
il.
12.
13.
14.
1
Län.
1
kvm.
2
kvm.
3
kvm.
4
kvm.
5
kvm.
6
kvm.
7
kvm
8
kvm.
9
kvm.
10
kvm.
11
kvm.
12
kvm.
13
14
kvm. kvm.
1
Stockholms
län
—-
_
_
_
_
i
_
1
_
3
3
2
_
1
2
Uppsala
> —
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
1
1
3
Södermanlands
» —
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
1
1
4
Östergötlands
> —
—
—
1
—
i
1
1
—
1
—
1
—
—
5
Jönköpings
* —
—
—
—
—
i
1
1
—
—
—
3
—
1
6
Kronobergs
« —
-
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
1
7
Kalmar
» -
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
2
—
—
8
Gottlands
» —
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
9
Blekinge
» 2
—
1
1
4
3
—
—
1
—
2
3
—
3
10
Kristianstads
> —
—
—
—
—
—
1
3
—
3
2
4
1
2
11
Malmöhus
> —
1
1
—
1
4
—
3
3
1
1
2
1
1
12
Hallands
> —
—
—
—
1
—
3
—
1
1
1
2
—
1
13
Göteborgs och Bohus
> —
—
—
—
1
1
1
1
2
2
—
2
3
1
14
Älvsborgs
> —
—
—
1
1
1
1
—
1
2
1
1
2
1
16
Skaraborgs
» —
—
—
1
—
—
1
2
—
—
2
1
3
1
16
Värmlands
» —
—
—
—
—
—
—
2
3
—
1
1
—
—
17
Örebro
» —
—
—
—
—
1
—
2
6
4
7
5
2
4
18
Västmanlands
> —
—
—
—
—
—
2
1
2
3
1
2
1
1
19
Kopparbergs
> —
—
—
—
—
—
—
1
2
4
3
i)9
2
6
20
Gävleborgs
) -
3
2
2
—
4
21
Västernorrlands
» -
1
1
1
1
1
—
22
Jämtlands
> —
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
3
1
—
23
Västerbottens
» —
—
—
—
—
—
1
3
1
2
1
3
—
1
24
Norrbottens
» —
—
—
—
-
—
—
1
1
—
—
4
1
—
25
Summa manliga —
1
26
Summa kvinnliga
2
1
2
5
8
13
13
22
25
33
29
52
20
31
27
Samtliga
2
1
2
5
8
13
13
22
25
33
29
53
20
31
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6''5 såsom
*) Därav en manlig lärare. — * *) Därav 2 manliga lärare.
bostäder, som omfatta ett rum och kök: köket* golvyta i kvm. Hela riket.
16.
~ 17.
18.
19.
20.
1 21.
| 22.
23.
1 24.
26.
26.
1 27.
| 28.
29.
| 30.
| 31.
327
33.
1
1
15
kvm
16
kvm
17
kvm
18
kvm.
19
kvm
20
kvm
1-  1 kvm
22
kvm
23
kvm
24
kvm.
25
kvm
26
kvm
[ ,27
kvm
28
kvm
29
kvm
30
kvm
i
31
kvm
Summa
lärare o
lärarin-  ! nor.
1
4
—
2
—
2
1
—
-
—
—
—
__
_
_
_
21
1 1
—
—
—
1
—
—
I
—
—
—
—
-
—
—
—
—
4
2
1
1
1
3
—
2
O
-
—
—
i
'' -
—
—
—
14
i 3i
1
—
1
2
—
1
—
1
—
-
—
—
—
—
—
12
i 4''
—
—
—
7
1 5
—
—
1
—
-
-
—
—
O
O
2
—
—
—
—
—
—
8
6|
—
1
1
1
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i 0
71
—
2
®j
1
—
—
—
—
22
9!
1
1
—
—
~
—
—
—
—
1
—
1
—
—
—
—
20
io!
—
—
—
—
—
1
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
20
I
n
2
1
1
—
—
—
—
-
—
14
!2|
2
1
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
18
18
2
3
1
1
—
—
—
3
1
1
—
—
—
—
—
—
24
14
—
1
1
13
16
2
3
5
—
1
2
—
-
—
—
i
__
—
—
—
—
—
21
16
4
5
4
—
1
—
—
—
—
1
-
—
—
—
—
1
—
47
i7:
1
1
1
4
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
—
—
24
18
14
15
6
*) 4
2
2
1
—
2
—
i
—
—
1
—
—
_
75
19!
1
7
1
2
4
6
2
2
—
3
i
—
—
—
—
1
1
42
20
—
2
1
2
—
1
—
2
i
2 1
—
—
i
—
—
—
—
17
21
—
—
1
3
—
2
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
12
22
2
5
—
5
—
o
1
i
2 j
_ 1
i
—
—
1
—
—
—
32
23
2
3
—
1
1
2
—
— I
1 i
— |
—
- !
—
—
—
—
—
17
24
—
—
- |
2
—
—
—
-1
—
- I
- |
—
—
—
_
3
25
37
54
26 i
30
» 1
23
5
ii 1
1)
11 1
6
i |
2
2
2
2 !
1 1
489
26
37
54
20
32
11 |
23
5
ii |
9
11 ''
0
i j
2 1
2
2
2
11!
492 |
27;
7 o. s. v. — Anm. 2. I städerna finnas inga Inträdande lärare vid folkskolor, som åtnjuta 1 ram och kök. —
302
Tab. 71 a). De biträdande lärarinnornas vid folkskolor bostäder, som
1.
1
2.
3. j
4.
5.
6.
7.
8. |
9. |
10.
il. |
12.
13. |
14. |
15. |
16. |
17.
|
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
Län.
j
Lvm.
erm.
1
Lvm.
tvm.
kvm.
Lvm.
kvm.
Lvm.
Lvm.
Lvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
1
Stockholms
län . .
—
2
Uppsala
>
—
_
3
Södermanlands
«
—
4
Östergötlands
>
—
5
Jönköpings
> . .
—
6
Kronobergs
>
—
7
Kalmar
> , .
—
8
Gottlands
) . .
—
9
Blekinge
>
i
—
—
—
—
—
i
i
—
i
—
—
2
—
1
—
10
Kristianstads
>
_
—
2
3
—
-
i
i
2
3
5
—
i
2
ä) 2
11
Malmöhus
») 2
4) 2
3) 1
—
4
5
o
3
7
4
8
5
3
—
12
Hallands
>
—
1
—
—
—
i
1
—
—
4> 3
—
1
—
2
1
1
13
Göteborgs och Bohus
> . .
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
2
—
—
—
—
—
14
Älvsborgs
> . .
—
—
—
—
1
1
—
15
Skaraborgs
> . .
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
2
—
16
Värmlands
>
—
—
i
17
Örebro
» . .
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
18
Västmanlands
> . .
—
—
S19
Kopparbergs
> . .
—
—
—
—
—
i
—
—
—
20
Gävleborgs
> . .
1
21
Västernorrlands
> . ,
—
—
—-
—
22
| Jämtlands
> . .
—
—
23
! Västerbottens
| —
24
Norrbottens
| —
25
Summa
! i
3
| i
5
1 1
1 2
i 8
11
3
11
13
1 12
10
10
7
4
Anm 1 Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6’2 kvm. räknats som 6 och 6 5 kvm.
folkskolor åtnjuta 2 ram och kök. För 3 av dessa (i Malmöhus län) uppgå rummens kvadratytor till respekåtnjuta
i bostadsförmån 2 rum och kök. - *) Därav ett kallrum. - 2) Därav en desssutom ersättning 50 kr. —
rum utan eldstad.
fatta två rum och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvm. Landsbygd.
32. | 33.
22. I 23.
Summa
lära
rinnor.
som 7 o. s. v. — Anm. 2. För städerna är ingen särskild tabell uppgjord, dä endast 4 biträdande lärarinnor vid
tive 25, 26 och 39 kvm., för en (i Gävleborgs län) till 50 kvm. — Anm 3. Inga biträdande lärare vid folkskolor
s) Därav ett rnm utan eldstad — 4) Därav en med ett rum utan eldstad. — 5) Var och en av dessa har ett
304
Tab. 71 b). De biträdande lärarinnornas vid folkskolor
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
Län.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
1
Stockholms
län.....
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
2
Uppsala
>.....
—
—
-
—
—
1
—
—
—
—
3
Södermanlands
>.....
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
4
Östergötlands
».....
■—
—
—
—
—
—
—
1
2
—
5
Jönköpings
>.....
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
6
Kronobergs
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
7
Kalmar
>.....
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
8
Gottlands
>.....
—
—
9
Blekinge
>.....
—
—
1
—
3
—
2
—
—
1
ilo
Kristianstads
>.....
1
1
2
2
5
3
3
4
6
1
In
Malmöhus
*.....
—
—
6
5
6
7
8
4
12
4
12
Hallands
>.....
—
—
2
—
1
—
2
2
2
1
113
Göteborgs och Bohus
J-.....
—
—
—
—
—
—
—
2
1
2
j 14
Älvsborgs
».....
! i
Skaraborgs
*.....
—
—
—
—
—
—
1
1
—
116
Värmlands
*.....
—
—
—
—
1
—
—
1
—
—
17
Örebro
>.....
—
—
—
—
—
—
2
—
1
—
18
Västmanlands
>.....
19
Kopparbergs
».....
20
Gävleborgs
».....
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
21
V ästernorrlands
».....
—
—
—
—
—
—
—
1
1
—
22
Jämtlands
».....
23
Västerbottens
» . .. . . .
124
Norrbottens
».....
-
}25
Summa
1
1
11
7
16
11
17
18
29
9
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. cx. 6’2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm.
skolor åtnjuta 2 rum och kök. För 3 av dessa (i Malmöhus län) uppgå kökens kvadratytor till respektive 11,
bostadsförmån 2 rum och kök.
der, som omfatta två rum och kök: kökets golvyta i kvm,
bygd.
i
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
1 21.
22.
|
23.
24.
i 25.
26.
1
12
13
14
15
16
17
18
19
20
2!
22
24
26
42
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
! kvm.
lärarinnor
—
—
—
1
_
i
1
3
i
1
—
_
_
o
2
—
1
—
3
—
—
1
—
—
—
—
—
6
3
—
—
—
—
1
-
—
2
i
—
—
—
- ‘
7
4
—
—
—
—
—
_
_
_
_
—
—
—
—
1
5
6
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
2
7
—
—
—
—
—
—
_
-
—
—
-
—
—
—
—
8!
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
. -
n
9|
1 5
—
1
3
—
i
—
—
—
—
—
—
—
38
10:
! 3
7
2
1
1
i
—
—
—
—
—
—
_
_
67
11
1 3
2
—
—
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
17
12
| ~
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
7
13
~
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
1
14
—
—
—
1
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
4
15|
—
—
—
—
—
—
—
—
—
— ■
—
—
—
—
2
16
i —
i
—
2
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
6
17:
—
1
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
2
181
—
—
—
1
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
3
19!
—
—
—
—
1
—
i
1
1
—
—
1
1
—
6
20
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
1
—
—
—
4
21
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
22
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
— .
23
—
—
—
—
—
—
- i
—
—
—
—
—
—
—
_
24
14
13
7
11
6 !
7
i
2 1
5
i 1
1
1 1
1
1
i»i
26!
som 7 o. 8. v. — Anm. 2. För städerna är ingen särskild tabell uppgjord, då endast 4 bitr. lärarinnor vid folk11
och 10 kvm., för en (i Gävleborgs län) till 19 kvm. — Anm. 3. Inga bitr. lärare vid folkskolor åtnjuta i
39—131873. Lärarelönenämnden. 2.
306
Tab. 72 a). De biträdande lärarnas och lärarinnornas vid folkskolor bostäder,
som omfatta 3 rum och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvm.
Landsbygd.
IT''
I
2. 1
3.
4.
5.
G. 1
7.
8. |
9.
||
10.
—-—
|
29
33
39
43
|
57
58
59
65 i
Sam nia j
L
ä n.
;
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm. |
lärarinnor.
] Stockholms
län . . . ]
- |
~ |
—
r
—
—
—
— !
j Uppsala
> . . .
—
— !
—
Södermanlands
. . . .
— !
— !
—
— i
j
! Östergötlands
. . . .
—
—
— i
—
‘
1
i Jönköpings
i
—
—
—
—
- 1
~
Kronobergs
Kalmar
» . . . !
_
—
—
—
—
l)l
1
Gottlands
> . . . 1
—
—
—
Blekinge
, . . .
—
—
1
—
—
—
1
Kristianstads
Malmöhus
—
—
_
»)2
—
—
Hallands
—
i
1
—
—
—
—
—
2
Göteborgs och
Bohus »
...
—
—
—
—
| Älvsborgs
—
—
—
—
Skaraborgs
—
—
-
j Värmlands
—
—
—
—
1 Örebro
—
—
| -
—
—
j Västmanlands
—
—
—
—
—
1 Kopparbergs
—
—
i _
1 i
—
»)1
—
—
Gävleborgs
—
—
i _
l
—
j —
1
j Västernorrlands
>
• • •
—
_
—
Jämtlands
| —
—
j —
i
—
| Västerbottens
j —
-
i —
—
ii ~
i -
1 -
| —
—
—
| -
:
Summa manliga
:
—
—
—
1
—
—
i i
Summa kvinnliga
t
i
i
i
1
l 2
t
1
»
Samtliga
i
i
i
i
1
| s
1
1
10
Anm 1 Endast hela tal bara räknats, på sådant sätt att t. ex. 6 2 kvm. räknas som 6 och
6-5 kvm såsom 7 o s v — Anm. 2. I städerna finnas inga biträdande lärare och lararmnor vid folkfolor
viltas bostad ulgöres av 3 rum och kök. - M Pärav ett kallrnm. - *) Därav en dessutom ersättning:
50 kronor. — 3) Manlig: lärare.
Tab. 72 b). De biträdande lärarnas och lärarinnornas vid folkskolor bostäder,
som omfatta 3 rum och kök: köket» golvyta i kvm. Landsbygd.
L
1 2.
T »■
~ *■
5.
1 6-
8.
1
9.
L ä n.
j
il
i kvm.
1 10
kvm.
1
; 12
kvm.
|
! 13
kvm.
16
j kvm.
i
17
j kvm.
20
kvm.
Summa
1 lärare och j
j lärarinnor.;
Stockholms
län.......
i ~
i
i
Uppsala
>
.......
! _
‘
:
_
—
_
_
j Södermanlands
>
.......
—
;
1
_
_
_
| Östergötlands
>
.......
—
'' —
—
j -
_
_
i
Jönköpings
>
.......
—
—
—
1
—
1
j Kronobergs
>
.......
—
—
—
1 -
1
_
___
1
Kalmar
........
—
—
—
1
_
_
i Gottlauds
»
.......
—
1 -
_
_
_ j
! Blekinge
.
.......
—
—
i 1
-
_
—
1
| Kristianstads
>
......
—
—
i
—
1
_
2
! Malmöhus
>
.......
1
1
—
_
_
_
•
1 Hallands
>
.......
—
—
—
—
_
_
_
Göteborgs och Bohus >
.......
_
—
—
_
_
_
J
| Älvsborgs
>
.......
—
-
—
_
—
—
_
j
j Skaraborgs
>
.......
—
_
—
—
- i
—
— !
_
i
! Värmlands
>
.......
—
—
—
_ j
—
_ j
_
! Örebro
>
.......
—
—
—
- j
_
_ i
i Västmanlands
>
.......
—
—
—
_
— t
_ I
_ ;
i
j Kopparbergs
»
.......
—
—
—
1
*)1
9
! Gävleborgs
>
.......j
—
_ i
—
—
— i
— i
1
l
i Västcrnorrlandg
•
.......j
i
- i
—
_ 1
_
_ {
Jämtlands
>
.......|
—
—
—
— [
-
_
_ 1
Västerbottens
.......i
—
—
—
_ ■
_
_
Norrbottens
>
......,1
—
—
— j
_ i
_ |
—
- 1
Summa manliga i
— j
— i
—
—
— ;
—
1 1
l
Summa kvinnliga
1 1
l
i
2
2 |
1 1
1
» i
Samtliga j
1 |
l
i
i
2 ]
2 |
1
2 j
10
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, pä sädaut sätt att t. ex. 6’2 kvm. räknats som 6 och
h''o kvm. såsom 7 o. s. v. — Anm. 2. I städerna Unnas inga biträdande lärare och lärarinnor vid
folkskolor, vilkas bostad ntgörcs av 3 ram och kök. — >) Manlig lärare.
308
Tab. 73 a). De lärares och lärarinnors vid mindre folkskolor
Lands
-
1.
2. |
3.
4. 1
5. 1
6.
4 .
8. |
9.
|
10.
!
L
ä n.
I
3 kvm. !
1
1
4 kvm. |
5 kvm. |
6 kvm. i
7 kvm.
8 kvm.
9 kvm.
10 kvm.
L1 kvm.
i
Stockholms
län . . . . |
—
—
—
—
2
Uppsala
» . . . . |
—
—
—
—
—
—
—
—
3
Södermanlands
>
. . . . I
—
—
—
—
—
—
4
Östergötlands
> ....
—
—
—
—
—
—
*> i
—
—
5
Jönköpings
> . . . .
—
—
—
—
6
Kronobergs
» . . . .
—
—
—
—
7
Kalmar
> ....
—
—
—
—
—
8
Gottlands
> ....
—
—
—
—
—
—
—
—
9
Blekinge
, ....
—
—
—
—
—
—
—
10
Kristianstads
> ....
—
—
—
—
—
11
Malmöhus
> ....
—
—
—
—
—
—
—
12
Hallands
> . .
—
—
—
—
—
—
—
—
13
Göteborgs och
Bohus t ....
—
—
—
—
—
—
—
14
Älvsborgs
> ....
—
—
—
—
—
15
Skaraborgs
> ....
—
—
—
—
-1
IG
Värmlands
> ....
—
—
—
—
—
1
17
Örebro
> ....
—
—
—
—
—
—
—
—
18
Västmanlands
> ....
—
—
—
—
—
—
—.
—
19
Kopparbergs
» ....
—
—
—
—
—
4) 1
20
Gävleborgs
> ....
—
—
—
—
7) 2
21
Västernorrlands
>
....
—
0 1
—
—
—
*) 1
) 1
22
> ....
—
1
—
2
—
—
n) 2
—
—
23
24
Västerbottens
Norrbottens
>
....
>
....
1
2a) 5
3
2
SS) 2
2
•) 1
«) 3
l) 1
37) 5
24)n
"in
SO) 4
39)10
25) 2
«) 9
125
Summa manliga
—
—
—
—
—
1
1
1
—
26
i 27
Summa kvinnliga
1
10
2
«
4
7
27
13
13
Samtliga
1
10
! 2
6
4
8
28
14
13
Anm 1 Endast hela tal hava räknats, på, sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom 6 och 6''5 kvm.
uto-öres av endast ett rum. — '') Dessutom ers. 25 kr. — 2) Rummets golvyta 23 kvm. — 3) Den ena lärarin
«)
”Dessutom ers. 50 kr. — 7) Den ena larma dessutom ers. 15 kr och den andra 25 kr. — 8) Den ena läran
50 kr — 10) Därav 2 läror dessutom ers. 15 kr. vardera, två läror 25 kr. vardera, en 35 kr., två 50 kr. vardera
15 kr. och den andra 35 kr. — * * * * 1S) Därav två läror dessutom ers. 25 kr. vardera, tre läror 35 kr var, en 50
15 kr, — 16) En lär:as rum uppgivet till 24 kvm. och har hon dessutom ers. 75 kr., fyra lär:ors rom 2o kvm. var
35
kr och en 50 kr. Eu läras rum 32 kvm. och har hon dessutom ers. 15 kr. — 17 * * 20 *) Därav en dessutom
uppgivet till 24 kvm. och har hon dessutom ers.
50
kr.
—
22 * * *) Därav en
dessutom
ers. 20 kr.
och en 25
kr.
—
») Den ena läran dessutom ers. 20 kr. och den andra
35
kr.
— 26) Därav
två läror
dessutom ers. 25 kr. vardera,
25 kr. vardera och en 50 kr. — 2S) Därav tre läror dessutom ers. 25 kr. vardera, en 30 kr. och en 50 kr. —
eu av lärarna manlig. — 30) Därav två dessutom
ers.
25
kr.
vardera, en 30 kr., en
35 kr. och
en 50 kr.;
en
av
20 kr fem 25 kr vardera, en 30 kr. och en
35
kr.
—
a3) Därav en
dessutom
ers. 25 kr.
och en 00
kr.
—
och en läras rum 36 kvm. och har hon dessutom ers. 50 kr. — 35) Dessutom en lära i Västerbottens län, som
37) Därav en lära dessutom ers. 25 kr. och en 40 kr. En mani. läre. — 3S) Därav två läror dessutom ers.
vardera och en 75 kr. — “) Därav två dessutom ers. 40 kr. vardera och en 75 kr. — 4l) Därav tre läror dess
två
läror 25 kr. vardera och en 50 kr. — “) Därav tre läror dessutom ers. 25 kr. vardera, en 35 kr. och en
fyra läror 25 kr. vardera. — 4Ö) Därav två läror dessutom ers. 8''75 kr. vardera, två 25 kr. vardera, en 35 kr.
värdera — 47) Därav två dessutom ers. 25 kr. vardera och en 40 kr. — 48) En lär.as rum 23 kvm., och har hon
28 kvm.'', en mani. lärs rum 28 kvm. samt en läras rum 32 kvm. — 49) Dessutom en lära, som bor i sitt hem och ej er
-
bostäder, som omfatta ett rum utan kök: rummetn golvyta i kvm.
hygd.
309
1 11.
12.
1
13. j 14.
15.
16.
|
17.
18.
|
19.
20.
1 21.
| 22.
23.
|
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm. 15 kvm.
1
16 kvm.
17 kvm.118 kvm.
19 kvm.
20 kvm.
21 kvm. 22 kvm.
23 kvm.
o. mer.
Summa
lare o.
läror.
1
—
1
—
—
—
—
—
_
1
—
—
I
—
—
2
—
!
—
'' i 1
—
_
I
—
*>
3
4
i _
—
|
— i 2
— i —
—
2) 1
*) a
8)2
2e) 19
|«)24
6> 1
,8) 1
8
") 6
0) 8
27) 17
4S) 13
3
19, 4
28) 13
“U3
10) 12
29) 32
4ä) 20
■i, 4
_
I5) 3
3
2
JO) g
30) 9
«) 4
iä) 2
2
31J 3
3
1
13)11
aa) 24
47> 12
") 3
”) 4
—
16) 2
19) 4
5) 1
16) 8
21) 4
341 5
«) 6 1
2
63
12
3S) 166
49)148
2
1
3
2
43
1«
36
30
64
10
17
10
50
7
3
1
24
14
393
45
17
39
30
(ki
10
19
10
50
7
3
25 i
407
a) 1
||
2
5:
(ii
8
9|
101
11
12
iaj
I4j
151
16|
17
18
19
20i
21!
22
j
23
24!
25j
26:
27|
nans" ruin ° 23 kvnT fcTden LintlT kvm* ’?fare t°ch lärar!°n10r vid mindre folkskolor, vilkas bostad
dessutom ers. 50 kr och den andra 100 kr
r - Des3uto,m ers,
- «) Rummets golvyta 28 kvm. -
och en 100 kr m n-
~ ) Darav en larm dessutom ersättning 15 kr., en 25 kr och eu
kr och eu 55V-WmLZ lära Ä” ^
^ ^ ^ ~ “> 1>Ra ™ ^ran dessutom er™
edr 205Chkrha-n1.)VManHg,iläret0ni
-dVralh^C den^a dtsutm Z
ÄÄtÄ i''Äs“Ä“H?r? *£ ~ 2 KoÄ
ej) bär ‘särskild111 bosta^utan^blf/1''i^mrorummer''’''^Därav e“T ‘‘V*? ^
Ä rard^ eu 25 Z SÄ l
££ kT
dessutom ers. 25 kr tk lär-ors rum 25
haF ers'' 8''7\kr- ~ 4°) Därav två dessutom ers. 25 kr.
M„er något hyresbidrag, samt eu man,. lä,e och två
Tab. 73 b) (forts.)- De lärares och lärarinnors vid mindre folkskolor bostäder, som
omfatta endast ett kök: kökets golvyta i kvm.
Landsbygd.
2. 1
3. |
4.
5.
«.|
7-1
8. 1
9-1
10.1 11.
12.;
13-1 14-1
15.|
16.|
17.
18.! 19.| 20.|
21.| 22.
23. 1
rf*. :
1
<?i
ce
O
o
rf- j
1
rf- i
tO
rf-
05
rf—
rf-
O''
cn
1
rf- |
s j
rf- i
O
«|
K)
tc
to 1
05 |
te te
o»
1
g
° 05
77 £j
Summa i
9*
? 1
77
<
77
<
3
77
<
77
<
g
77
<
b i
77 i
->*
i
77
77
<
77
<
3
77
**
3
!
77 I
< i
= 1
77
p;
w !
<
g ;
77
1
i
77 !
g i
1
77
77
> 1 ^
B | B
r r i
77
?
b S !
O B
►1 7 1
lär:c o. i
lär.or. !
11
i
_
_
_
—
■
—
|
1
_
—
—
—
—1
—
i
—|
—
—
—
_
—
—
—
—
—j !
—
.
—i
—
—
—
—
z
_
_
—
—
—
i
—
— i
—
_
_
_
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—1 —
‘
—
—
—
—
—
—
—
—
!
—
~
—
—
—
—
—
~
—
—
■—
—
—
-
—
—
—
—
—
_
_
_
—
—
—
• —
—
1 —
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
| —
| —
—
—
—
i i
—
—
—
z
_
_
—
—
1
—
: —
—
—
|
-i -
—
r
—
—
—
—
—
—
—
—
l
t
—
—
—
—
—
Öl
—
1
j
_
i _
1 — —
_
«
-
‘Öl
1
;
.
i
I —1 “
S ~~
i
3
1
•)i
ni
j
10),|
n)4
“)S
•JS
12 fc
4)2
ila)12
i20) t
l! 5)2[ 2
1
— — ®)2i 3
14)6|15)9 ”jSi 4)£
1 —1 —l2,)ll22)4
1 hI ii
Jo,! pal
-«l 1 1
3
Öl
l7)ä
i24)2
(
_
-1 ij —! —
j 2,8)2|
-I -bil -
ii -  i —! 8)i
- i i
-1 -1 Öl
20
11
|l
16
-1
-
!
■
-1 ll
il-
j _
i
-1 —
J 2| —
j _
- -
it
4
2
:
5 t
6 17!
i\ lol 6| 13; l|
<1 4; i
3| 3: 1,
i| 3
II 114
it 4
[\
1 öl
?!
}| 171
*1 1
1 8 13''
1 1 !
7 4 !l
ll 3 3 l| 2; 3
(I 120
Län.
Stockholms
Uppsala
Södermanlands
Österaötlands
Jönköpings
Kronobergs
Kalmar
Gottlands
Blekinge
Kristianstads
Malmöhus
Hallands
Göteborgs och Bohm
Älvsborgs
Skaraborgs
Värmlands
Örebro
Västmanlands
Kopparbergs
Gävleborgs
Västernorrlands
Jämtlands
Västerbottens
Norrbottens
lön
rM
och den andra 35 kr. - 4) Därav en dessutom ers 35 kr. — ) Daray en (lessutom cr.. .u ^ ^ ivet till 39
och en lana, som dessutom hava ers 25 kr.^ai■ era^ ) D _ ,
^ en lftra dessutom ers. 25 kr. och eu
»fe _h
-
fe VarlÄ Ä:ÄÄ- b vtärm »"Ä
''eu 20 Ir ''6) Därav två lär.or, som dessutom hava ers. 30 kr. vardera, tre 35 kr vardera och eu 50 kr Eu manEUw
=
irr-SÄ
^
Därav eu dessutom ers. 15 kr. -») Dessutom
ers. 15 kr.
312
Tab. 74 a). De lärares och lärarinnors vid mindre folkskolor bostäder,
1.
2. |
3. 1
4.
5. |
6.
7.
8.
9.
10.
11. |
12. |
13. |
14.
15.
16.
17.
18.
3
4
5
6 !
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
Län.
(vm.
tvm.
tv in.
cvm.i
cvm.
cvra.
cvm.
cvm.
cvm.
cvm.
cvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.j
1
kvm.
1
Stockho ms
n . .
1
1
_
6
1
3
9
4
6
7
6
7
3
2
Uppsala
—
—
—
—
—
1
—
1
4
2
—
2
3
—
2
3
Södermanlands
i
.
.
—
—
—
i
—
—
—
3
3
3
4
3
—
i
4
Östergötlands
> . .
—
—
i
—
—
2
2
3
1
5
6
5
4
5
2
■) 3
5
Jönköpings
>
—
2
-
i
i
—
2
3
4
s) 6
1
'') 4
i
5
—
—
—
6
Kronobergs
>
—
2
—
—
1
—
1
2
—
3
3
2
—
—
7
Kalmar
> . .
—
—
—
1
—
—
4
3) 3
3
9
3
6
’) 5
3
3
2
2
8
Gottlands
> . .
—
—
—
_
9
Blekinge
>
—
1
—
—
—
—
3
2
4
1
1
1
2
—
1
—
10
Kristianstad
» . .
-
—
—
—
—
—
1
—
1
1
—
1
1
—
—
11
Malmöhus
>
1
—
—
1
—
—
—
—
12
Hallands
> . .
—
—
2
4
3
2
2
5
2
1
—
—
—
—
13
Göteborgs o. Bohus
» . .
2
_
i
i
i
‘) 5
4) 5
2
4
16
4
3
9
4) 5
1
5
1
14
Älvsborgs
>
1
—
i
i
2
2
4
3
9
4
3
4
4
2
2
—
15
Skaraborgs
> . .
—
—
_
_
—
—
—
5
—
2
1
1
1
—
—
16
Värmlands
> . .
1
—
i
3
—
6
4
5
4
10
7
8
4) 4
11
3
2j
2
17
j Örebro
>
1
—
—
1
—
4
4
9
4
2
2
7
9) 5
i
1
18
1 Västmanlands
—
—
1
—
—
2
1
1
3
5
3
4
2
1
3S
—
19! Kopparbergs
> . .
—
3
—
2
s) 2
3) 5
6
•)10
4
s) 6
6) 8
7) 7
8) 3
i 2
!
) 3
20
j Gävleborgs
> .
—
1
1
i
2
4
10
3) 2
*)17
9
4)17
3)15
5)26
3) 61 °)12j
D
21
Västernorrlands
> .
1
| —
1 —
io) i
6
3
n)13
5
>2) 9
u) 7
4)12
1
,4)12 ")10|
n
22i Jämtlands
> .
1
1
—
-
3) 2
3
2
10
3
11
’) 4
! 16
5
6;
|
2
23 Västerbottens
>
1
2
i") 2
—
2
1
,8) 5
i») 4
17) 6
!0)12
9
2,)13
22)14
|23)19
‘) 8
24)13
8
24
! Norrbottens
>
1
1 1
1
i39) 2
_
5) 5
si) 4
1
32)15
*) 5
33)12
6)13j34)17
3) 6
6135) 6
25l
Summa manliga
3
2
| 1
1
7
6
6
O
2
3
i26 i
Summa
kvinnliga
5
i;
ä
11
1
22
44
62: 54
174
84
113
116
150
| 64
6!
47
27
Samtliga
17|
5 11
e| säl si
64 5o! 17li 84] 120| 116 154
i| er
»1 n\
50
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm raknats som b och 6a kMn.
1 ram och kök. För den ena av dessa (i Stockholms län) uppgår rummets golvyta till 21 kvm. ooh for den andra
eu mani. lärare. - 4) Därav eu dessutom ers. 25 kr. - ») Därav två mani. ärare. - •) Dåra v eu mani lärare;
ers. 25 kr. — 9) Därav en dessutom ers.
15 kr. - 10) Dessutom ers. 2d kr. — “)
Darav en dessutom ers
50
kr
en dessutom ers. 16 67 kr. och en 20 kr.
— 16) Därav en dessutom ers. In kr en
2o kr., två 30 kr vardera
en
35
lärare, som dessutom har ers. 35 kr. — 19) Därav eu, som dessutom har ers. 20 kr men endast del i kok_ —
) Darav
dessutom har ers. 15 kr., en 25 kr.; en av lärarna manlig. — n) Därav en mani. lärare, som dessutom har ers. lo kr.
har del i kök; en av lärarna manlig. — 24) Därav en dessutom ers. 12 kr. och en 20 kr — ") Darav en, som dessM)
Därav en mani. lärare: en lära, som endast åtnjuter del i kök. — 28) Därav eu mani. lärare; en lana, som dessers
35 kr — s2) Därav en dessutom ers.
10 kr., eu 20 kr. och en 25 kr. — 33) Darav 5 mani. lärare; en
lar.a, som
mani. lärare; eu låna. som dessutom har
ers. 40 kr. - 3*) Därav en dessutom ers.
40 kr.
aom omfatta ett rum och kök: rummets golvyta i kvm. Landsbygd.
1».
20.
21.
22.
20.
24.
25.
26.
27.
28.
29.
30.
31.
32.
33.
»4.
36.
36.
37.
20
kvm.
21
kvm.
22
kvm.
23
kvm.
24
kvm.
25
kvm.
26
kvm.
28
kvm.
20
kvm.
30
kvm.
32
kvm.
33
kvm.
35
kvm.
36
kvm.
38
kvin.
42
kvm.
44
kvm.
50
kvm.
Summa
lä:re o.
lär:or.
4
2
2
1
i
2
i
—
i
—
_
i
_
—
<59
23
20
44
553
1
1
i
i
i
—
B
i
_
_
_
_
_
_
_
_
i
_
_
"T
I
5
1
—
—
15
6
i
i
44»
7
—
8
16
9
5
10
—
*
—
2
11
21
12
—
—
—
i
i
G7
13
-
42
14
1
11
15
9
i
1
—
—
o
O
_
i
—
i
—
—
i
—
—
—
—
—
81
16
i
—
—
i
i
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
45
17
’) 2
28
18
2
i
1
—
i
l
—
—
—
—
_
‘—
—
—
—
—
—
67
19
11
<•) 5
1
i
4
2
i
i
—
—
—
—
—
i
i
—
156
20
15)15
">) 3
3
16) 5
») 2
3
i
i
123
21
3
3) 2
—
—
2
—
_
i
—
2
_
—
—
i
—
—
—
—
77
22
28)22
4
4
26) 2
27) 4
28) 7
i
i
—
•>») 4
—
i
—
i
9
i
—
167
23
5
2
—
2
2
s) 3
3
i
1
ss) 8
i
—
—
4) 2
—
i
—
—
126
24
1
1
—
2
2
45
25
72
22
14
11
17
19
11
7
1
14
i
2
2
0
2
3
i
i
1239
26
73
23
14
13
18
21
11
7
1
14
i
2
2
5
2
3
i
i
1284
27
som 7 o. s. v. — Anm. 2. För städerna är ingen särskild tabell uppgjord, då endast 2 lärarinnor i städer åtnjuta
(i Kalmar län) till 10 kvm. — 4) Därav en dessutom ers. 20 kr. — 2) Därav en dessutom ers. 10 kr. — 3) Därav
en lana, som dessutom har ers. 25 kr. — ’) Därav 3 mani. lärare. — 8) Därav en mani. lärare, som dessutom bär
ia) Därav 2 dessutom ers. 25 kr. vardera och en 16''67 kr. — IS) Därav 2 dessutom ers. 25 kr. vardera. — u) Därav
kr. och en 50 kr. — 16) Därav en dessntom ers. 30 kr. — 17) Därav en dessutom ers. 10 kr. — 18) Därav en mani.
en, som dessntom har ers. 18 kr., 2 ers. 25 kr. vardera; en av dessa har endast del i kök. —- 2I) Därav en lär:a, som
och en larm dessntom ers. 15 kr. — 2S) Därav en lär:a, som dessntom har ers. 12 kr., en 15 kr. och en, som endast
utom har ers. 10 kr., en 12 kr. och en 25 kr.; den senare åtnjuter endast del i kök. — 26) Båda mani. lärare. —
utom har ers. 30 kr. — 29) Dessutom ers. 35 kr. — *°) Därav en dessutom ers. 31’25 kr. — 8I) Därav en dessutom
dessutom har ers. 45 kr. — **) Därav en, som dessutom har ers. 15 kr., eu 30 kr. och en 50 kr. — 85) Därav en
40—1.11873. Lävarelönenämnden. 2.
314
Tab. 74 b). De lärares och lärarinnors vid mindre folkskolor bos
i-
l
2- 1
3.
4. j 5. |
«. |
7- 1
8. !
9. 1
10.
11. |
12.
13.
14.
15.
16. j
1
L ä n.
|
1
2
3
t
4 !
5 !
6
1
7
8 !
9
i
10 i
11 i
12
13
14
15
16 |
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.]
kvm.
kvm.
kvm.j
kvm
kvm.
kvm.
kvin.
kvm.j
1
Stockholms
län
_ 1
*2 :
3
2
O
i)
4
6
•V
O
6
7
0
O
8
4
6
2
Uppsala
>
_
—
_ 1
1
—
—
2
1
1
4
0
0
2
—
—
2
; s
Södermanlands
»
_
-
—
1
2
1
2
3
2
3
2
—
1
1
i
Östergötlands
»
—
1
4
—
1
8
8
9
7
1
—
2
4
f>
Jönköpings
»
1
«>
u
_
it
»’>
—
4
6
1
5
3
1
2
—
4
c
Kronobergs
»
_
2
1
1
1
1
2
1
2
—
1
2
1
1 7
Kalmar
•
—
1
5
2
4
>)f>
2
6
'') 8
3
—
4
2
: «
Gottlands
»
! 0
Blekinge
>
—
1
1
1
1
2
4
1
1
1
1
—
—
ilo
Kristianstads
>
—
-
—
—
—
-
—
2
1
1
—
—
_
1
—
jll
Malmöhus
>
—
-
1
—
-
—
-
1
—
—
—
-
__
|l2
Hallands
»
—
1
1
1
—
3
5
6
1
1
1
1
—
—
—
i ^
Göteborgs och Bohus >
—
2
6
—
7
1
8
7
6
12
8
3
3
1
21
114
Älvsborgs
>
—
—
3
1
6
5
8
4
7
9
8
—
—
—
1
>15
Skaraborgs
>
_
—
1
—
1
—
—
—
1
—
2
1
2
—
—
j'' 6
Värmlands
>
—
—
1
4
1
4
7
6
0
O
18
5
8
6
5
17
Örebro
>
1
—
—
2)1
1
6
3
3
4
3
3
5
4
6
: 1 8
Västmanlands
>
—
2
4
1
3
2
2
1
3
—
5
19
Kopparbergs
>
—
1
2
—
2)1
3
4
4
b 8
0
l) 10
») 3
») n
3
b 4
20
Gävleborgs
>
—
—
1
1
1
2
6
11
*) 9
16
<■) 35
9
b 16
9
b 12
21
Västernorrlands
»
—
—
1
—
—
—
7
5
9
i
20
4
8
5
18
22
Jämtlands
>
—
1
1
—
—
1
1
5
3
< 4
17
b 4
b 6
4
12
23
Västerbottens
»
—
1
4
2
1
2
M10
12
10
i3) 12
25
b 8
l) 15
9
b 18
24
Norrbottens
>
—
1
1
1
2
4
3
10
3) 9
i) 5
>) 19
’) 11
•) 20
b 6
b 12
25
Summa manliga
—
—
—
—
2
—
1
1
4
3
6
6
7
1
7
|2f
>
kvinnliga
3
1 9
29
16
41
j 32
79
no
91
99
196
60
101
60
108
i 07
Samtliga
3
9
29
16
43
32
so
in
95
102
202
66
108
61
115
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, pä sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom 6 och 6''5 kvm.
1 rum och kök. För den ena av dessa (i Stockholms län) uppgår kökets golvyta till 21 kvm. och för den andra
4) Alla fyra manliga lärare. — 5) Därav tre manliga lärare. — °) Dessutom fem lärarinnor i Västerbottens län, som
som omfatta ett rum ooh kök: kökets golvyta i kvm. Landsbygd.
17.
l*. |
19. |
20. 1
21. |
‘22. ]
28. |
24. 1
20. [
20. |
27. I
28. |
29. |
90. |
91. |
82. i 88. |
34.
80. I
17
kvm.
18 ;
kvm.j
19 ■
kvm. i
20
kvm.
21 i
kvm.1
22 !
kvrn.j
23 j
kvm.j
24
kvm.j
25 |
kvm.j
|
26 j
kvm.j
27 I
kvm. i
29
kvm.''
JK) j 33 j
kvm.j kvm.j
1
34 j
kvm.
L
35 |
kvm.!
''
36 !
kvm.j
50
kvm.
Summaj
lärare
och lära-  rinnor. i
!
3
1
1
4 i
|
2
_
_
1
1
_
_
—
—
;
6»
lj
_
2 !
1
3
- 1
—
—
i j
—
- i
—
—
—
—
—
—
_ j
23
2
1
1 !
-
20
3
5
— 1
44
4
l
1
38
5 i
l _
15
G-
i
1
1
—
1
46
7 j
—
8;
16
«i
:
5
10
j ’
o
111
j _
•
21
12
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
~
67
131
i -
1
_
1
_
—
—
—
—
—
—
-v-
—
—
—
—
—
42
14l
1
_
2
11 15
I 5
1
2
O
O
81
16
1
a)i
1
1
—
i
|
—
45
17
j _
l)3
—
1
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
-
28
18
''-■)1
1
i
2
1
2
67
jl9
6
3
6
5
■)3
2
i
i
—
—
—
—
1
—
—
|
156
|20
5
9
3
3
o
O
7
2
4
i
—
1
—
i
—
—
—
—
123
2!
o
O
1
—
8
—
1
—
2
2
—
—
1
—
—
-
—
—
_
77
j22
5.
6
>)4
7
2
2
-)i
|
1 4
—
—
1 —
1
—
i
—
6) 162
123
‘)3
4
4
3
| 1
i
i
1 -
-
1
1 -
—
2
—
—
1
i
1 -
126 24!
2
1
o
_
1
_
i
1
1
|
i
45
j25:
33
39
21
I 39
12
17
7
9
1 9
1
j 2
1
4
1
1
1
2
i 1
1234
26,
35
40
| 23
39
13
17
8
1 9
9
t
2
1
! 4
1
1
1
o
! i
j «) 1 279 j 27 j
såsom 7 o. s. v. — Anm. 2. För städerna är ingen särskild tabell uppgjord, då endast två lärarinnor i städer åtnjuta
(i Kalmar län) till 10 kvm. — ■) Därav en manlig lärare. — -) Manlig lärare. — s) Därav två manliga lärare. —
endast hava del i kök, och äro kökens golvytor lör dessa fem ej uppgivna.
316
Tab. 75 a). De lärares och lärarinnors vid mindre folkskolor bostäder, som
1
2.
3.
4.
5.
G.
7.
8.
9.
lo.j n.| 12.
13.
14.
15.
16.
17.
18.
19.
20.
L ä
n.
8 kvm.
9 kvm.
12 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
17 kvm.
18 kvm.
19 kvm.
20 kvm.
21 kvm.
22 kvm.
23 kvm.
tO
tf-
**
0
25 kvm.
26 kvm.
27 kvm.
to
ce
pr
<
B
j 29 kvm.
1
Stockholms
län.......
1
_
*)1
1
1
-
1
Öl
2
1
2
Uppsala
I
1
—
l
3
Södermanlands
> .......
4
Östergötlands
» .......
—
—
—
—
1
—
—
1
4) 4
—
—
—
1
4
2
1
6) 3
1
1
5
Jönköpings
5
.......
1
2
1
2
1
—
—
—
2
—
—
—
G
Kronobergs
» ... ...
—
—
—
—
—
—
—
1
—
1
—
1
—
1
1
—
1
Ö 5
1
7
Kalmar
>.......
1
1
—
—
—
—
—
—
—
3
1
2
1
2
2
4
•*) 2
—
3
8
Gottlands
J
.......
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
Öl
—
—
Öl
—
—
9
Blekinge
> .......
—
—
—
—
—
—
1
3
4
1
1
2
—
ö 3
10
Kristianstads
S .......
1
9) 3
1
2
—
1
—
2
6) 2
3
—
2
11
Malmöhus
> ...
—
—
—
—
2
1
1
3) 3
2
I0)3
4
1
I
4
1
3
1
2
2
12
Hallands
»
—
—
1
—
—
2
2
8)1
—
11 )2
Öl
1
4
4) 3
3
b i
1
1
—
13
Göteborgs o. Bohus
} ...
—
—
—
—
—
—
—
1
—
1
_
—
1
")3
—
i
1
3
2
14
Alvsborgs
> .......
—
—
—
—
—
i
—
—
—
1
—
2
1
1
—
3
—
2
—
15
Skaraborgs
2 .......
—
1
—
IG
Värmlands
J
.......
—
—
—
—
—
—
—
13)1
—
—
1
—
1
1
—
—
1
3
,4)2
17
Örebro
> .......
i
1
1
i
i
—
1
1
18
Västmanlands
J
.......
1
-
19
Kopparbergs
>.......
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
i
—
—
2
10)2
1
—
20
Gävleborgs
» .......
2
i
—
1
—
1
7)1
3
Ö 4
21
V ästernorrlands
» .......
22
Jämtlands
1
I9)2
1
23
Västerbottens
» .......
Öl
Ö 1
1
1
24
Norrbottens
>.......
—
—
—
—
—
—
13)1
—
—
—
Öl
—
—
—
—
—
—
2
25
Summa manliga
—
—
—
—
—
—
—
3
—
1
—
4
1
lj
2
1
2!
26
Snmma kvinnliga
2
1
1
1
3
5
5
11
lOj 13
lä
12
16
28
16
21
19
27
23
27
Samtliga
2
1
l| 1
»i
5
-1
5
ll]
13:
13
15
13!
16
32
16''
22
21 28
25''
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6"2 kvm. räknas såsom 6 och 6 5 kvm. så
och
kök. — Ö Lär:ans båda ram äro utan eldstäder. — a) Ett av rummen är utan eldstad. — 3) Därav''en lära''me
dessutom ers. 50 kr. — 7) Mani. lärare. — 8) Därav ett kallrum. — 9) Därav en lär:a med ett kallrum. En mani.
ytorna uppgivna till 61 kvm. — ls) Dessutom ers. 25 kr. * I4 * * 17) Därav en lära. vilkens ena rum är obeboeligt under den
17) Golvytorna uppgivna till 58 kvm. — 18) Golvytorna uppgivna till 57 kvm. — ,9) En lär:a med ett rum utan
staden består av endast 2 rum. — 22) Mani. lärare, vars bostad utgör endast 2 rum. — 23) Golvytorna uppgivna
317
omfatta 2 rum och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvm. Landsbygd.
1 21‘
22.
23.
24.
25
1 26
| 27
| 28
29.
so
31
32.
| 33.
34
35
| 80.
| 37.
j 38.
39.
| 40.
1 41.
42. | 43.
| 44.
45.
46.
|
07
O
>r
B
31 kvm.
32 kvm.
CO
CO
??
''i
B
34 kvm.
35 kvm.
CO
er.
X*
B
''
37 kvm.
38 kvm.
Co
fSi
<
B
40 kvm.
41 kvm.
42 kvm.
CO
<
B
44 kvm.
46 kvm.
48 kvm.
49 kvm.
50 kvm.
51 kvm.
52 kvm.
54 kvm.
O''
o<
5"
U
04
C5
>r
<
B
57 kvm.
och mer.
Summa
lärare
och
lära-
rinnnor
»)3
1
1
2
_
2
ii
''
! 1
24
1
—
2
1
7
2
3
1
3!
A
1
1
1
3
3
2
33
41
—
—
—
—
1
2
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
13
5
—
1
4
1
1
—
1
1
1
24
6i
5
1
2
—
1
-
4) 3
1
1
—
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
3!)
1
7|
3
8
20
9;
21
10
2
1
i
38
11
2
1
—
1
29
12:
14
18
12)1
15
14
—
1
5
15j
1
—
7)i
1
1
7)1
—
—
—
—
2
—
7)1
15)1
2
1
22
16
1
2
i
—
1
—
3
—
1
i
1
—
1
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
20
17
1
i
1
—
—
—
—
—
—
—
—
17)]
7
18
-
2
—
4)5
—
—
—
—
1
—
7)1
7)1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
18
19
*) 3
2
3
4
1
—
2
7)1
—
3
10)3
—
2
1
—
2
1
—
i
42
20
—
—
—
1
—
—
—
—
2
1
1
—
—
—
—
—
—
i
i
2
—
—
i
—
18)1
11
2lj
1
1
—
—
—
—
1
1
—
—
-
—
1
7) i
—
—
—
—
—
—
—
i
—
20)1
13
22}
1
1
21)1
7.
23;
i
i
—
2.8)1
11
24
1
—
2
1
1
1
1
1
—
—
1
2
1
—
i
27
25
20
15
24
18
13
6
16
8
6
7
12
—
3
6
2
5
2
i
5
2
1 1
i
4
i
5
412
26
21
15
26
19
11
7
17
9
6
7
13
g|
1
6
3
1
®l
2
i
5
2
1 |
i
1 1
i
5
439
27
som 7 o. s. v. — Anm. 2. I städerna finnas inga lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, som åtnjuta 2 rum
ett rum utan eldstad. — 4) Därav en mani. lärare. — 6) Därav en lär:a dessutom ers. 15 kr. — •) Därav en larm
lärare. — 10) Därav en lära, som endast åtnjuter 2 rum. — “) Därav en lär:a med ett kallrum. — 12) Golvkalla
årstiden. — 15) Lärrnns ena rum är obeboeligt. — 16) Därav en mani. lärare, som dessutom bar ers. 40 kr. —
eldstad; en av lärarna manlig. — 20) Golvytorna uppgivna till 58 kvm., och har hon dessutom ers. 15 kr — 21) Botill
74 kvm.
318
Tab. 75 b). De lärares och lärarinnors vid mindre folkskolor bostäder,
1 1-
1
2.
3.
4.
5.
6.
7-
8.
9.
10. |
n. |
12.
13.
1
L> ä n.
!
3
kvm.
4
kvm.
5
kvm.
6
kvm.
7
kvm.
8
kvm.
9
kvm.
10
kvm.
1
11
kvm.
12
kvm.
13
kvm.
14
kvm.
1
li Stockholms
län
_
_
1
—
2
1
2
2
1
2
4
0
O
21 Uppsala
>
—
1
—
—
1
1
1
—
—
—
—
1
31 Södermanlands
>
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
..
| 4l Östergötlands
>
—
—
—
—
1
'')2
5
2
O
6
4
2
| 5 Jönköpings
>
—
_
—
1
1
—
L
3
1
2
1
1
| 6i Kronobergs
>
—
—
1
2
1
1
9
2
2
3
1
1
j 7 Kalmar
,
—
«»
1
1
it
7
’)6
1
1
5
*) 4
2
! 8j Gottlands
>
—
—
—
—
1
!) 1
_
1
—
—
j 9| Blekinge
1
—
2
2
•>
ij
•J
*)2
1
2
—
2
—
1
10 Kristianstads
>
—
1
1
2
1
'') 3
4
3
0
0
■) 3
—
_ 1
ill Malmöhus
>
—
—
7
2
6
7
5
I)
1 —
'') 2
1
- !
12! Hallands
»
—
1
4
vi 7
2
-1
6
0 2
—
3
—
— !
13| Göteborgs och Bohus »
—
—
1
1
—
1
0
0
0
1
1
1
141 Älvsborgs
>
—
—
—
1
2
1
1
1
2
5
—
i
15 Skaraborgs
>
1
—
—
—
1
—
1
1
—
—
—
—
1
1GI Värmlands
>
—
—
—
1
—
•>
—
—
17! Örebro
>
—
—
—
1
X
1
1
2
3
2
1 .
18i ''Västmanlands
>
—
—
—
—
5)1
—
1
1
—
1
1
1
19 j Kopparbergs
1
—
—
_
1
-
1
2
2
'') 3
1
2 ;
[20| Gävleborgs
>
—
—
—
—
1
—
ö 4
>)2
4
’) 4
1
6
*21'' Västernorrlands
>
—
-
—
—
—
—
—
—
—
2
1
•22l Jämtlands
»
—
_
—
—
—
—
1
1
—
1
1 :
128 Västerbottens
>
—
—
—
—
—
—
—
—
>)2
24j Norrbottens
>
—
1 -
—
—
—
—
‘12
2
—
l
125
Summa manliga
—
| —
4
1
3
3
O
1
4
1
1
}''26
Summa
kvinnliga
1
8
1 17
21
27
28
1 52
31
2»
48
25
29
27|
Samtliga
1
s
! 17
22
28
| 31
55
| 33
26
52
26
30
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6"2 kvm. räknas såsom (5 och 6''5 kvm.
2 ruin och kök. — *) Därav en mani. lärare. — 2) Manlig lärare. — 3) Dessutom en lärarinna i Malmöhus län.
utan kök. — 6) Dessutom en lär:a i Gävleborgs län. som endast åtnjuter 2 rum utan kök. ) Dessutom eu
som endast åtnjuter 2 rom utan kök.
som omfatta 2 rum och kök: kökets golvyta i kvm. Lauds-byyd.
14.
16.
| io.
17.
1H.
I 19.
| 20.
21.
[ 22.
|
*23.
|
24.
26.
26.
1
27.
1 28.
I !
i
15
1(5
!
17
18
19
O
I
i 21
22
|
! 23
1
1 24
1 25
2(5
30
|
3,5
| Summa
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
i kvm.
i
kvm.
j kvm.
; kvm.
kvm.
!
k vin.
kvm.
kvm.
• liinor.
1
1
2
—
—
—
i
1
—
24
7
l|
j
1
<2
1
2
--
-
4
~
_
—
—
—
i
—
-
_
3
33
-Ij
i
i
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
13
i
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
24
i
2
i
—
i
—
—
—
—
—
—
_
39
7!
2
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
20
Öl
; —
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
21
10;
1
i
—
i
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
*) 37
11
29
1
1*2 ’
!
1 _
i
. —
1
—
—
—
—
—
—
j
15
1 i>,
14,
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
5
16!
’)3
i)
<)2
i
—
—
—
su
—
i
—
—
—
- j
22
16 j
1
—
2
i
—
3
—
—
i
—
—
—
—
-
20
17!
—
—
—
_
1
—
—
—
—
—
—
!
7
L8i
—
2)i
—
i
—
*) 1
i
—
i
—
—
_
—
*) 17
in;
3
(5
2
2
i
1
—
i
’) 2
i
—
—
—
*) 41
20!
1
1
2
_
1
—
_
2
—
—
—
—
i
11
21
—
*) 3
2
—
—
—
—
an
—
—
i
—
—
- 1
13
22!
1
'') 2
—
—
--
—
—
—
-
—
—
—
1
_
«) (5
2;5j
-
1
—
—
1
—
—
—
—
—
—
-
- !
’) 10
241
1
8
i
—
—
ep
i
—
—
—
_ |
20
gf,;
19
22
10
15
2
12
2
i
5
4
1
1
1
i i
40S
261
20
25
11
15
ep
mi
13
o
3
(!
4
t
1
1
i |
434 |
2?)
såsom 7 o. s. v. — Anm. 2. I städerna finnas inga lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, som åtnjuta
som endast åtnjuter 2 ram utan kök. — 4) Dessutom en lära i Kopparbergs län, som endast åtnjuter två ruin
lära i Västerbottens län, som endast åtnjuter 2 ram utan kök. — 7) Dessutom en man!, lärare i Norrbottens län.
320
Tab. 76 a). De lärares och lärarinnors vid mindre folkskolor bostäder, som omfatta
3 (ä 4) rum och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvm. Landsbygd.
1 1-
2.
8-1
4-1
5. ] 6. |
7-1
8. |
9. | 10.
ll.j
12-|
13.|
14.
15.
16.
17.
18-1
19 I
20.!
21.|
22. |
23.
""
Län.
25 kvm.
26 kvm.
28 kvm.
1 29 kvm.
30 kvm.
32 kvm.
36 kvm.
37 kvm.
39 kvm.
40 kvm.
rf»
rf-1
p?
<
g
rf»
tc
<
rf»
oo
pr
<
g
44 kvm.
45 kvm.
47 kvm.
48 kvm.
49 kvm.
50 kvm.
51 kvm.
53 kvm
och mer.
Summa
lärare och
lärarinnor.
Stockholms
län
1
1
Uppsala
>
—
Södermanlauds
>
—
—
Östergötlands
>
'')!
1
2
j Jönköpings
>
1
2) 3
5
Kronobergs
Y
1
i
1
i
—
—
—
—
—
1
—
5
! Kalmar
>
—
—
—
—
—
SU
-
—
—
—
i
—
—
—
1
1
1
—
—
-
*) 3
8
1 Gottlands
>
.
_
I
| Blekinge
>
1
—
i
1
3
Kristianstads
>
—
3)1
—
6)1
—
6)1
—
—
—
S)1
—
—
—
»)1
—
—
—
—
5
1 Malmöhus
>
—
«)2
—
’)1
—
i) 2
3)1
1
—
—
8) 1
—
—
9)1
—
5) 1
—
—
—
10
! Hallands
>
1
1
i
3
S Göteborgs o. Bohus >
6) 2
—
0
| Älvsborgs
,
—
Skaraborgs
>
—
| Värmlands
Y
—
i
10)1
2
Örebro
Y
—
Västmanlands
Y
—
1
">1
Kopparbergs
Y
_
Gävleborgs
Y
1
1
2
Västernorrlands
>
—
| Jämtlands
>
bi
1
Västerbottens
>
-
—
i Norrbottens
>
1 —
—
Summa manliga
i
—
| 1
1
1
2
1
1
i 1
-
_
8
Summa kvinnliga
1
2
1
1
1 -
4
2
2
1
2
a
2
4
2
a
2f 1
| 1
it 1
7
43
Samtliga
1
3
1 l| 1
| 5
a
a| i
j 2| s| 4
! ^
[\ 2
! 4
3j 2
j 1
i 1 1
i 7
51
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt, att t. ex. 6''2 kvm. räknas såsom 6 och 6''5 kvm. såsom
7 o. s. v. — Anm. 2. I städerna finnas inga lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, vilka åtnjuta 3 å 4 ram
och kök. — Anm. 3. Samtliga i tabellen upptagna lärare och lärarinnor åtnjuta 3 rum och kök förutom en manlig
lärare i Malmöhus län, som har 4 rum och kök, och är denne särskilt i noterna anmärkt. — *) Manlig lärare, vilkens
ena rum är ett kallrum. — 2) Därav en 39 kvm. och två 53 kvm. vardera. — s) Ett av rummen är utan eldstad.
— *) En lärarinnas rum 53 kvm., och har hon dessutom ersättning 25 kr., en lärarinnas 54 kvm. och en lärarinnas
61 kvm. — 5) Manlig lärare, som har ett rnm utan eldstad. — 6) Därav en lärarinna, vilkens ena rum är utan eldstad.
•— 7) En manlig lärare, och en lärarinna, som hava vardera 1 rum utan eldstad. — 8) Manlig lärare, vilken
utnjuter 4 rum och kök, och är ett av rummen utan eldstad. — 9) Manlig lärare. — l0) Rummens golvytor 64 kvm.
Tab. 70 b). De lärares och lärarinnors vid mindre folkskolor bostäder, som omfatta
3 (å 4) rum och kök: kökets golvyta i kvm. Landsbygd.
1.
2.
8.
1 4.
1 5-
1 G.
7
1 8-
1
| 10.
1 11.
12.
1 13.
1 H.
|
15.
L ä n.
5 kvm.
6 kvm.
7 kvm.
8 kvm.
l 0
pr
i
<
1 ?
\
10 kvm.
11 kvm.
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
j 16 kvm.
—
18 kvm.
Summa
lärare och
lärarinnor.
Stockholms
län . .
1
1
Uppsala
> . .
Södermanlands
>
Östergötlands
> . .
—
-
—
—
—
‘)1
—
—
—
_
1
2
Jönköpings
>
—
—
—
—
—
1
—
—
—
2
_
2
5
Kronobergs
> . .
—
1
—
1
—
—
—
_
1
_
i
1
Kalmar
> . .
1
—
—
—
—
1
1
1
1
2
i
S
Gottlands
>
■ —
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
Blekinge
) . .
—
—
—
—
—
—
—
1
1
_
1
3
) Kristianstads
5
.
.
1
—
2) 2
—
*)i
1
—
—
_
_
_
_
3
Malmöhus
> . .
3) 3
2
—
—
—
4)1
*)1
2
1
_
_
_
10
Hallands
> . .
—
1
—
—
—
—
1
1
_
_
_
3
j Göteborgs o. Bohus
» . .
1
—
—
—
—
—
1
—
_
_
_
2
; Älvsborgs
> . .
! Skaraborgs
>
—
—
—
—
—
—
—
_
_
j Värmlands
> . .
1
—
1
—
2
Örebro
> . .
1 Västmanlands
» . •
—
—
—
—
—
—
—
1
bi
_
2
Kopparbergs
> . .
_
j Gävleborgs
) . .
—
1
—
—
—
—
—
—
i
_
_
_
2
Västernorrlands
>
| Jämtlands
» . .
—
—
—
—
—
—
1
—
_
_
_
_
1
j Västerbottens
) . .
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
_
_
| Norrbottens
> . .
Summa manliga
2
—
1
— 1
i
2
1
—
i
!_
_
-|
8
Summa kvinnliga
4 i
5
1
1 1
—
3 1
4
7
5
3
4
5 |
1
43
Samtliga
0 1
5 1
2 I
1 |
11
5 !
5 |
7 |
6 1
3
4
5 |
1
51
I, 0. S. V.
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6’2 kvm. räknas såsom 6 och 6’5 kvm. såsom
v- ~ Anm. A 1 städerna finnas inga lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor, som åtnjuta 3 ä 4 rnm
o.cn .'' Anm. J. Samtliga i tabellen upptagna lärare och lärarinnor åtnjuta 3 rum och kök förutom en manlig
lärare i Malmöhus lan, som har 4 rum och kök, och är denne särskilt i noterna anmärkt. — U Manlig lärare. —
) Darav en manlig lärare. — s) Därav två manliga lärare. — l) Manlig lärare, som åtnjuter 4 rum och kök.
41 —131873. Lärarelönenämnden. 2.
322
Tab. 77 a). De lärares och lärarinnors vid småskolor bostäder,
1.
2.
3.
4.
G.
7- 1
8.
9.
10.
u.
12.
13.
Län.
4
kvm.
5
kvm.
6
kvm.
8
kvm.
9
kvm.
10
kvm.
ii
kvm.
12
kvm.
13
kvm.
14
kvm.
15
kvm.
16
kvm.
1
Stockholms
län
—
- —
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
2
Uppsala
Y
1
i
3
Södermanlands
Y
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Ö 1
4
Östergötlands
>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2)2
—
Öl
5
Jönköpings
•
1
6
Kronobergs
Y
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
Ö i
7
Kalmar
Y
—
—
—
—
i
—
—
1
—
—
—
1
8
Gottlands
>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9
Blekinge
>
1
10
Kristianstads
Y
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
1
11
Malmöhus
>
—
—
—
—
Öl
—
—
—
—
Öl
—
—
12
Hallands
»
—
—
—
—
—
i
—
1
—
—
—
1
13
Göteb. och Bohus
>
—
—
—
—
i
i
—
—
—
—
—
14
Älvsborgs
>
i
—
—
—
2
i
Öl
3
i
1
—
1
15
Skaraborgs
>
—
—
i
1
1
—
—
—
—
1°)4
—
—
IG
Värmlands
>
—
—
—
—
—
—
Öl
1
—
—
12)4
ö 7
17
Örebro
>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
18
Västmanlands
>
—
—
—
—
—
—
—
—
i
1
—
97)2
19
Kopparbergs
>
—
—
Öl
—
—
—
15)3
26)4
25)2
—
—
1
20
Gävleborgs
Y
—
—
—
—
—
—
—
—
1
Ö 3
21
Yästernorrlands
Y
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
1
22
Jämtlands
Y
—
i
—
—
2
i
! ö 1
24)6
22)3
Öl
Ö 2
18)7
23
Västerbottens
Y
—
—
i
Öl
—
—
—
3) 2
Öl
1
—
9)4
24
Norrbottens
»
—
i
—
»Öl
2
2
l
19)7
3
28
23)2
Ö 6
25
Summa manliga
—
—
—
—
—
—
—
o
—
—
1
—
26
Summa kvinnliga
1
2
3
3
10
6
7
24
12
16
11
3!)
27
Samtliga
i
2
3
3
10
6
l< 7
26
12
16
12
3!)
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6 o kvm.
åtnjuta 1 rnm utan kök; de hava dessutom ers. med 125 kr. var. — Ö Dessutom ers. 30 kr. — *) Darav eu dess»)
Därav en dessutom ers. 20 kr. — Ö Dessutom ers. 25 kr. — ») Därav en dessutom ers 25 kr—8) Dessutom
— 12) Därav en dessutom ers. 50 kr. och 3 dessutom ers. 25 kr. — “) Dessutom ers. 100 kr. — 14) Den ene dess25
kr. vardera. — 1B) Dessutom ers. 12 50 kr. — *7) Därav en dessutom ers. 35 kr., och en dessutom ers. 2o kr.
40 kr. och 1 dessutom ers. 25 kr. — 21) Båda dessutom ersättning 50 kr. — 2Ö Därav en dessutom ers. 15 kr
25) Den ena dessutom ers. 50 kr. ock den andra dessutom ers. 30 kr. — 2Ö) Därav en dessutom ers. 25 kr. samt
dessutom ers. 25 kr.
;i23
omfatta ett rum utan kök: rummet» golvyta i kvm. Landsbygd.
i-“L
16.
1(>.
17.
18.
|
19.
| 20.
1 21-
| 22.
|
23.
|
24.
|
25.
20.
27.
28
! 17
18
19
20
21
22
1
23
24
25
27
j 28
29
30
32
Summa
1 kvm.
kvm.
kvin.
kvm.
kvin.
kvin.
kvin.
1 kvm.
1
kvm.
1 kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
lärare och
lärarinnor.
-
i
—
1 —
—
—
_
1
2
1
—
—
—
I —
—
—
—
—
—
—
—
i
2
—
1 ~
—
—
—
—
—
—
—
! —
—
—
—
*)
3
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
3
4!
—
3
1
—
i
—
—
—
i
—
—
i
1
8
5
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
O
6
—
°)1
—
—
i
i
—
—
—
—
—
—
—
C
I
7
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
— ''
—
—
8
—
—
— .
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9!
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4
10
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
11
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
12
~~
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
13
—
—
—
—
—
—
—
—
i
—
12
14
1
—
-
—
—
—
—
i
—
—
—
—
_
9
15
6) 2
8)i
u)2
—
—
i
1
i
—
—
—
—
—
21
16
.
—
—
1
—
—
—
i
—
—
—
—
—
— ‘
2
17
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
4
18
_
13)1
—
*) 1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
13
19
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
20
16 )1
—
5)2
—
—
—
«)i
5) 2
—
v
_
_
13
21
1#)3
7)4
i 1
17)5
_ i
«)1
7) 2
i
—
—
—
_
_
41
22
3)2
7) 2
i
1
—
21)2
1
—
—
i
i
—
_
_
21
23
—
20)3 |
i i
1 1
i i
—
—
—
—
u)i
—
_
_
35
24
—
—
—
—
_
—
—
—
—
—
_
_
_
3
25
6
21
4
14
3 1
4
4
4
5
i
2
i
2
1 |
203
26;
6
21
4 1
14 |
3 |
4
4
4 !
5 !
i |
2 !
i
2
1 II
209
27|
är iDSf säfki!d tabe11 nppgjord, då endast 6 lärarinnor i stad (Umeå)
utom ersättning 30 kr. — s) Båda lararmnorna dessutom ersättning 30 kr. vardera. — 4) Dessutom ers. 20 kr —
, ] Darav en dessutom ers. 50 kr — >») Därav en dessutom ers. 40 kr. — u) Dessutom ers. 40kr.
-
”H öll i uch.den andra dessutom ers 45 kr. - “) Därav en dessutom ers. 50 kr., och två dessutom ers.
—
2s 1 T)!,,!,.4 dessutom ers. 2 o kr. — 19) Därav 2 st.^ dessutom ers. 25 kr. — 20) Därav 2 st. dessutom ers.
) Den ena dessutom ers 50 kr. En mani. lärare. — 24) Den ena dessutom ers. 20 kr. En mani. lärare. —
3 dessutom ers. 30 kr. vardera. — 27) Båda dessutom ers. 75 kr. — 28) Därav 2 dessutom ers. 30 kr. samt en
>
Tab. 77 b). De lärares och lärarinnors vid småskolor bostäder, som omfatta
endast kök: kökets golvyta i kvm. Landsbygd.
il
1 2.
3.
4.
i_L
1 C-
1 7-
1 8-
1 8.
| 10. 1 1 1.
1 12.
j 13.
1 14.
1 15-
T io.
17.
| 18.
| 19.
20.
| 21.
L ä n.
! 9
kvin
10
kvm
11
kvm
12
kvm
1
13
kvm
14
•kvm
kvm
16
kvm
17
kvm
18
kvm
19
kvm
20
1 kvm
1
21
kvm
23
kvm
25
kvm
27
kvm
1 29
!kvm
|
32
kvm
34
kvm
1 Summa
lärare o.
lärarin-
Stockholms
län
1
Uppsala
»
—
—
—
1 _
_
_
Södermanlands »
—
—
—
i
—
—
_
_
_
1
1
1
Östergötlands >
-
—
—
—
—
—
—
_
_
Jönköpings
j
—
—
_
•_
! Kronobergs
>
-
—
_
_
Kalmar
>
—
—
—
—
_
_
_
| Gottlands
•
—
—
—
_
_
_
_
Blekinge
>
—
—
[ Kristianstads >
—
—
Malmöhus
.
i
i Hallands
>
Göteb. o. Bohus j
—
| Älvsborgs
j
—
_
i
t 1
{ Skaraborgs
>
—
—
—
—
—
—
—
i Värmlands
»
:
—
—
■)i
Öl
—
—
—
i
_
_
_
3
o
j Örebro
>
—
—
—
—
—
—
_
i
_
_
1
J Västmanlands >
—
—
—
—
—
_
_
i Kopparbergs
>
s) 2
’)2
—
‘)7
6) 5
6)3
*) i
8) 2
_
_
*)1
23
Gävleborgs
>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
‘)1
_
i
Öl
_
_ 1
3
Västernorrlands »
—
—
—
l)l
—
1
_
_
2
j Jämtlands
>
_
2)2
—
5
1
1
")3
1
0)4
’) 5
i
3
i
3
_
i
31
V äst^rbottens
>
—
—
—
—
l)l
4)2
—
3
—
1
i
)1
9
! Norrbottens
»
2
—
—
-1
1
3)2
)1
5)2
1
—
—
_ 1
—
_
11
1
i
_ |
12
Summa manliga
-1
2 !
—
_ i
-*
i
4
Summa kvinnliga
4
2 |
o
14 |
9 |
»
5
8
5
fi
2
9
11
4
1
i
1
i
i
85
Samtliga
4 |
4
2 I
14 1
1
9 I
5
10 |
5
6 i
2 1
9 !
i!
4 I
11
11
1 |
i
it
89
1 staderna hnnas ingå lärare och lärarinnor vid småskolor, som åtnjuta endast kök. — Anm. 2. EnV
'' ^ * ‘ j.aVa raknats> på sådant satt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 65 som 7 o. s. v. — >) Dessutom ers
utom ers 35 w “1°^ JT'', 50 +kr'' “ )„?a.I''av eu dessutom ers. 50 kr. — *) Därav 4 dessutom ers. 50 kr, och 1 dessutom
ers. 35 kr^ och 2 st. dessutom ers. 25 kr. — B) Därav en dessutom ers. 35 kr., och en dessutom ers. 40 kr. och en
har’30°kr
) Darav 2 dessutom ers. 40 kr. och 3 dessutom ers. 25 kr. — 7) Den ene manlig, som dessutom
a 30 kr. ers., och den andra kvinnlig, som dessutom har 40 kr. ers. — 8) Den ene manlig och den andra kvinnlig- båda
dessutom 30 kr. vardera — ») Darav en dessutom ers. 60 kr., och en dessutom ers. 50 kr., och 3 dessutom ers. 25
ers 25 tr ”''''"inäm''! 0"1 ®r?: 20 kr - och f de!8Ilt°S ®rs- 25 kr- — “) Därav en dessutom ers. 20 kr. och 2 dessutom
ers. 25 kr. —
) Darav en manlig, som dessutom har 50 kr. ers. — >») Båda dessutom ers. 40 kr. vardera. — l4l Därav
en dessutom ers. 35 kr. — 15) Därav en manlig, som dessutom har ers. 25 kr.
326
Tab. 78 b). De lärares och lärarinnors vid småskolor bostäder, som
1.
2.
3.
4.
5. |
6. |
7.
8. |
9.
10. |
11.
12.
13.
14.
15. |
16.
17. |
18.
Län.
3 kvm.
4 kvm.
j 5 kvm.
6 kvm.
7 kvm.
8 kvm.
9 kvm.
10 kvm.
11 kvm.
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
17 kvm.
18 kvm.
19 kvm.
1
Stockholms
län . . .
2
1
>)5
1
7)5
24
2) 12
20
26
3) 34
*) 16
3) 11
10
2
Uppsala
> ...
—
—
—
—
—
2
2
5
5
7
8
8
13
20
10
10
6
3
Södermanlands
» ...
—
1
1
—
—
o
i)
2
9
8
12
15
11
21
20
24
14
4
Östergötlands
> . . .
1
—
—
—
4
3
4
8
26
14
21
6) 20
6) 28
10
8) 10
11
r
5
Jönköpings
> ....
—
3
1
1
1
1
3
6
8) 4
9) 17
10) 9
14
n)23
6) 16
12
12)13
8
6
Kronobergs
> . . .
1
—
—
—
—
—
1
—
3
19)10
4
3) 10
12)11
3) 13
9) 5
5
13) 5
7
Kalmar
> . . .
—
6) 3
—
—
1
12) 2
5
5
5
15)21
12
15
4
16)24
10
10
4
8
Gottlands
> . . .
—
—
—
—
1
—
2
—
«)3
12
5
2
3
2
3
7
—
9
Blekinge
» . . .
—
1
2
1
—
1
2
5
7
11
3
5
6
6) 14
7
7
1
10
Kristianstads
> . . .
1
—
—
—
—
2
2
5
7
19
7
10
10
16
6
6
1
11
Malmöhus
> ...
—
3
—
—
1
—
4
3
6
15
14
8) 181
5
13
10
13
6
12
Hallands
» . . .
—
1
—
1
1
1
7
6
12
5) 22
6) 8
10
5
18
7
2
4
13
Göteborgs och Bohus »
. . .
—
—
—
—
—
1
7
8
9
30
9) 20
18
17
17)22
6) 10
18)11
5
14
Älvsborgs
> ...
1
4
2
2
4
7
6) 23
26
24
41
19
16
| 12
33
4
23
3
15
Skaraborgs
» . . .
—
1
3
2
14) 8
15
12
17
-°)44
«) 27
27
18
22
6) 13
8
21) 7
16
Värmlands
>
—
6) 2
1
—
—
3
17) 5
5
5
12)18
10
6) 16
17)14
23)30
8
15
8
17
Örebro
> ...
—
—
—
1
—
—
3
4
3
17
18
28
30
e) 30
17
8) 19
7
18
Västmanlands
> ...
—
—
—
1
—
2
6) 5
3
9
21
16
12
17
25
>3)11
17
8
19
Kopparbergs
> ...
—
2
2
2
14) 2
21) 8
9
19
25)31
26)42
27)29
2G)43
37
5) 50
5) 23
24
3) 9
20
Gävleborgs
> ...
j -
1
1
—
5
5
2
28)11
u)13
18
25
1
29)44
18
29)14
7
21
V ästernorrlands
> ...
i —
—
—
2
2
4
5
4
9
11
30)24
13
20
12
22
Jämtlands
> . . .
1
1
j —
1
1
5
14) 4
3
81) 7
t3)10
7
1 6) 4
3) 17
8
6
2
23
Västerbottens
> ...
| —
6
s2) 1
88) 8
2
ll17) 7
2
1
9
5
24
Norrbottens
» . . .
—
1 -
1 1
i -
1
1
| 1
3
8
3
5)7|
5
7
4
9
1 6
2E
Summa manliga
_
1
1 _
2| 1
4
! -
; 0
J 4l l1 4
1 -
1
2(
Summa kvinnliga
3
| 24 i 13
i 12
1(
421 llf
13!
182
440 274
t| 346j 333 521j 2451 293
148
2‘
1
Samtliga
3
2&j 13
12
16 44 119 139 182; 444 279 350 334| 525 246 293
149
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6 2 kvm. räknas såsom 6 och 6o kvm. sas\
Därav en, vilkens rum är ett kallrum. — *) Därav en dessutom ers. 40 kr — 6) Darav en mani. lärare. ) Diirav
hemmet. — 8) Därav en dessutom ers. 55 kr. — 9) Därav eu dessutom ers. 32 kr. —
) Därav en larm, som dessutom
5 kr. — 12) Därav en dessutom ers. 35 kr. — 13) Därav en dessutom ers lo kr. — ) Darav en dessutom^ers 50 kr
rum är ett kallrum, en lära dessutom ers. So kr. och en 60 kr. — 7) Darav en dessutom ers. 20 kr.
utom ers. 60 kr. - ®) Därav eu dessutom ers. 37-50 kr. - 22) Dessutom två lärer i Skaraborgs lan, som q lamnat
dessutom ers 10 kr, en lär:a 11*25 kr. En mani. lärare. — 24) Därav två mani. lärare. ) Darav en dessutom er&.
mauk iLre - -) Därav eu dessutom ers. 125 kr. - ») Därav eu dessutom ers. 75 kr. - «) Därav eu dessutom ers.
31) Därav en dessutom era. 45 50 kr. — 35) Dessutom en lära, som ej lamnat uppgift. — ■ ) Dessutom 4 lar.or, som
som är folkskollärare.
omfatta ett rum och kök: rummets golvyta i kvadratmeter. Hela riket.
19.
f 20.
21.
22.
23. | 24.
25.
26.
27.
28.
29.
80.
81.
32.
33.
34.
35.
80.
37.
38.
89.
40.
20 kvm.
21 kvm.
22 kvm.
23 kvm.
24 kvm.
25 kvm.
26 kvm.
27 kvm.
28 kvm.
29 kvm.
30 kvm.
31 kvm.
32 kvm.
33 kvm.
S2
7T
3
35 kvm.
36 kvm.
37 kvm.
41 kvm.
45 kvm.
46 kvm.
Summa
lärare
och lära-  rinnor.
19
1
9
!
10
7
10
1
2
1
4
1
1
232
1
13
7
2
3
1
4
1
3
—
—
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
132
2
14
6
4
3
4
2
1
2
1
2
5
—
i
—
—
—
1
—
—
—
—
187
3
21
6
6) 13
s) 13
8
5
3
2
1
2
2
—
i
2
i
’) 240
4
,2)12
3
6
9
5
2
1
3
—
—
—
—
—
—
i
1
1
1
—
—
—
177
5
10
4
5
6) 3
4
14) 3
—
—
3
_
—
—
—
—
—
—
1
_
1
1
—
103
6
8
4
4
1
6
6
1
2
1
i
1
—
150
7
3
3
4S
8
5
_
2
4
1
So
9
2
3
_
1
—
3
—
1
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
104
10
5
1
2
1
—
4
—
1
1
—
1
—
i
—
—
—
—
—
—
—
1
35) 129
11
5
2
1
113
12
9
1
2
4
19) 4
1
2
—
181
13
16
3
13) 4
*) 3
3
4
1
1
1
—
—
—
—
—
1
1
—
—
—
—
2S2
14
11
5
2
2
2
2
-
23) 049
15
11
3
4
6
2
7
2
3
179
16
20
10
11
5
5
6
1
1
—
i
7
—
i
—
—
—
—
—
—
—
—
245
17
i 14
6
5
6
8
4
—
1
1
1
193
18
r)21
12
6)7
7
6) 5
4
2
6
1
—
5
—
3
1
—
1
—
—
—
—
—
407
19
12
7
10
4
14
12
“) 3
5
2
3
3
i
—
—
—
2
—
_
—
—
—
3«) 242
20
31
•) 2
3
8
3
8
4
4
2
3
5
2
1
1
—
—
2
1
—
—
—
186
21
10
14) 5
1
2
i
3
—
_
1
—
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
36) 402
22
11
1
4
5
—
2
2
1
—
—
2
—
—
—
—
1
1
1
—
—
—
=>’) 73
23
2
2|34) 4
2
5
3
13) 4
1
2
—
1
82
24
—
—
1
1
1
27
25
285
105
103
96
94
87
30
38
18''
12
42
3
8
5
3
7
8
3
1
1
2
4100
26
285
*105
10ll
97
95
87
SO
38
18
12
42
3
8
5
3
7
8
3
1
1
2 1
4127
27
som 7 o. s. v. *) Därav en dessutom er3. 75 kr. — 2) Därav två lär:or, som dessutom hava ers. 112*48 kr. värdera,
en lär:a dessutom ers. 25 kr. — 7) Dessutom en lär:a, som ej lämnat uppgift, samt en lärare, som har bostad i
har ers. 25 kr. En mani. lärare. — n) Därav två lär:or, som hava vardera ett kallrum och en, som dessutom har ers.
15) Därav två lär:or, vilkas rum äro kallrum, och har en låna dessutom ers. 25 kr. — 16) Därav en lära, vilkens
två lär:or som dessutom hava ers. 50 kr. vardera. — 19) Alla fyra dessutom ers. 50 kr. vardera. — 20) Därav en dessuppgift,
den ena med ett rum och endast del i kök och den andra med ett rum och kök. — 23) Därav en lär:a
120 kr. 26) Därav en låna dessutom ers. 30 kr. Två mani. lärare. — 27) Därav en låna dessutom ers. 15 kr. Tre
33*6 < kr* — 31) Därav eu dessutom ers. 33 kr. — 82) Dessutom ers. 30 kr. — 33) Därav en dessutom ers. 30 kr. —
ej lämnat uppgift. — S7) Dessutom en lär:a i Västerbottens län, som åtnjuter bostad tillsammans med sin man,
328
Tab. 78 a) (forts.). De lärares och lärarinnors vid småskolor bostäder,
1.
2-
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12-
13.
14.
15.
16.
£ I 18 kvm.
18.
K*
CD
<1
s
L ä n.
3 kvm.
4 kvm.
5 kvm.
6 kvm.
7 kvm.
8 kvm.
9 kvm.
10 kvm.
11 kvm.
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
17 kvm.
1
Stockholms
län . .
2
J
_
2)5
1
2)5
24
8) 12
18
26
4) 33
'') 16
l) 11
10
2
Uppsala
> . .
—
—
—
—
—
2
2
5
5
7
8
8
13
20
10
10
6
3
Södermanlands
> . .
—
i
1
—
—
-
3
2
7
8
12
14
10
21
18
24
14
4
Östergötland
» . .
—
i
—
—
—
4
3
4
8
26
14
20
O
OM
»ra
8) 26
10
8) 10
10
5
Jönköpings
> . .
—
3
1
1
1
1
3
6
7)4
9) 17
8) 9
14
I0)23
8) 15
12
»)13
5
6
Kronobergs
> . .
1
—
—
—
—
—
1
—
3
8) 10
4
5) 10
''öll
5) 13
8) 5
5
12) 5
7
Kalmar
> . .
5) 3
—
—
1
«) 2
5
5
5
u)21
12
15
4
15)23
10
10
4
8
Gottlands
» . .
—
—
—
—
1
—
2
—
°) 3
12
5
2
3
2
3
5
—
9
Blekinge
5
.
.
—
1
o
1
—
1
2
5
7
11
3
5
6
8) 14
7
7
1
10
Kristianstads
)
1
—
—
—
—
2
2
5
7
19
7
10
10
16
6
6
1
11
Malmöhus
> . .
—
3
—
—
1
—
4
3
6
13
12
8) 18
5
12
8
13
4
12
Hallands
> . .
-
1
—
1
1
1
7
6
12
(M
o
5) 8
10
5
18
6
2
4
13
Göteborgs och Bohus »
. .
—
—
—
—
1
5
8
9
29
6) 20
17
15
19
8) 9
9
4
14
Älvsborgs
»
1
4
2
2
4
7
6) 23
26
24
41
19
15
10
30
2
23
2
15
Skaraborgs
> . .
_
—
1
3
2
,s) 8
15
12
16
16)43
6) 24
24
18
18
8) 13
8
6
16
Värmlands
> . .
—
«)2
1
—
—
3
17) 5
5
5
“)16
10
8) 16
17)14
18)30
8
15
8
17
Örebro
» . .
—
—
1
—
—
3
4
3
17
18
28
30
29
16
») 19
7
18
Västmanlands
» . .
—
—
—
1
—
2
5) 5
3
9
20
16
12
16
25
1!)10
15
8
19
Kopparbergs
» . .
—
2
2
2
1S) 2
''») 8
9
18
2°)30
«)42
22)29
ce
37
5) 50
6) 22
23
5) 9
20
Gävleborgs
» . .
—
1
1
—
—
—
5
5
2
10
13)13
17
23
40
18
11
7
21
Västernorrlands
> . .
—
—
—
—
—
—
2
2
3
5
4
9
10
2S)24
13
20
12
22
Jämtlands
» . .
—
1
1
—
1
1
5
13) 4
3
24) 7
12)10
7
6) 4
5) 17
8
6
2
23
V ästerbottens
> . .
—
—
—
—
—
—
—
6
25) 4
26) g
2
1
>’) 6
2
1
9
5
24
Norrbottens
> . .
—
—
1
-
1
1
1
3
—
8
3
5) 7|
5
7
4
9
6
25
Summa manliga
_
1
—
_
—
2
1
4
5
4
1
4
1
—
>
26
Summa kvinnliga
3
24
13
12
16 42
116
138
i 177
j 432
269[ 336
323
500
234
283
135)
27
Samtliga
3
25
13
12
16
44
117
las
177
! 436
274
340 324
504
235
283
140
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex 62 kvm. räknats som 6 och f>*5 kvm. som 7
3) Därav två lärarinnor, som dessutom ha ersättning 112: 48 kr. vardera. — 4) Därav en, som dessutom har ett. kalldessutom
ersättning 55 kr. — 8) Därav en lärarinna, som dessutom har ersättning 25 kr. ^ en av lärarna manlig.
5 kr- — n) Därav en dessutom ersättning 35 kr. — 12) Därav en dessutom ersättning 15 kr..— 1S) Därav en dess16)
Därav en med ett kallrum, en, som dessutom han ersättning 25 kr., och en dessutom ersättning 60 kr. 16) Därav
ning 10 kr., en dessutom ersättning 11:25 kr.; en av lärarna manlig. — 19) Därav två manliga lärare. 20 Därav en
— 22) Därav en lärarinna, som dessutom har ersättning 15 kr. Tre manliga lärare. — 2S) Därav en dessutom
dessutom ersättning 30 kr. — 27) Därav en dessutom ersättning 45:50 kr. — 28) Dessutom en lärarinna, som ej
lämnat uppgift, den ena med ett rum och endast del i kök och den andra med ett rum och kök.
Dessutom
i Västerbottens län, som har bostad tillsammans med sin man, som är folkskollärare. — 33) Dessutom en lana, som
som omfatta ett rum och kök: rummets golvyta i kvadratmeter. Landsbygd.
19.
20.
21.
22.
| 23.
24.
| 26. | 26.
| 27.
| 26.
| 29.
| 30.
| 31.
| 32.
| 88.
134.
85.
3<».
137.
I 98.
89.
11
40.
20 kvm. 1
21 kvm.
22 kvm.
23 kvm.
24 kvm.
25 kvm.
26 kvm.
27 kvm.
28 kvm.
29 kvm.
g
pr
■<
B
31 kvm.
CO
pr
g
j o5
1 S
S
1 ''
34 kvm.
35 kvm.
36 kvm.
05
-4
pr
B
41 kvm.
45 kvm.
| 46 kvm.
Summa
lärare
och lä-  rarinnor.
19
9
9
7
9
I
1
2
_
4
1
1
226
1
13
7
2
3
1
4
1
3
—
-
1
—
—
—
—
1
—
—
—
—
_
132
2
13
6
2
3
4
2
—
2
1
2
5
—
1
—
—
—
1
—
—
_
_
177
8
19
6
6) 11
*) 13
8
4
3
2
1
2
2
—
1
2
1
—
_
_
_
28) »31
1 4
“)12
3
6
9
5
2
1
3
—
—
—
_
—
1
1
1
1
_
_
_
173
6
10
■1
5
5) 3
4
ls) 3
—
—
3
-
—
—
—
—
—
1
—
1
1
_
103
6
7
4
4
1
6
2
1
2
1
1
1
.
151
.
0
O
3
-
—
1
—
—
—
—
_
1
—
—
—
—
—
_
_
_
46
8
5
—
—
2
4
1
—
.85
9
2
3
—
1
—
3
—
1
1
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
104
10
5
1
2
1
—
4
—
1
—
—
1
—
1
1
119
n
5
2
1
112
12
7
1
2
4
—
1
1
-
—
161
13
16
3
12) 4
®) 3
3
4
1
1
1
1
—
—
—
_
272
14
9
3
2
2
2
2
—
—
—
1
29) 232
15
10
3
4
6
2
7
2
3
—
—
—
—
—
1
—
—
—
_
_
_
176
16|
20
10
9
5
4
6
1
1
—
1
7
1
_
240
17
14
6
5
6
8
4
—
1
1
1
1S8
18
I3)21
12
•)7
7
6) 5
4
2
6
1
—
5
—
3
1
—
—
—
_
_
_
_
402
19
12
6
8
4
10
12
20) 3
5
2
3
3
1
SO) 222
20
31
«) 2
3
8
3
8
4
4
2
3
5
2
1
1
—
—
2
1
—
_
_
184
21
10
ls) 5
1
2
1
3
—
—
1
-
2
S1) 102
22
11
1
4
5
—
2
2
1
—
- |
2
—
—
—
—
1
1
1
—
—
_
82) 72
23
2
1
27) 4
2
5
3|
12) 4
1
2
- !
81
24 >
1
1
1
1
27 |
25
276
101
94
945
S4
83
28
371
17
12
42 |
3 1
8
5
3
3
8
31
1
1
2
3964
26
276
101
951
971
8oj
88
28
371
17 |
12
42
3 |
8
51
31
3
8
31
1 |
1
2II
3991
27
°- s- v- • ) Därav en lärarinna dessutom ersättning 40 kr. — 2) Därav
en
lärarinna dessutom
ersättning
75
kr. —
~
> Därav en manlig lärare. — 6) Därav en lärarinna dessutom
ersättning 25 kr. — ’) Därav en
lärarinna
) Darav en dessutom ersättning 32 kr. — 10) Därav två med vardera ett kallrum och en, som dessutom har ersättning
utom ersättning 50 kr. — 14) Därav två med vardera ett kallrum och
en,
som dessutom har
ersättning
25
kr —
en dessutom ersättning 60 kr. — *7) Därav en dessutom ersättning 20 kr.
—
18) Därav en, som
dessutam har
ersätt
dessutom
ersättning 120 kr. — 21) Därav en lärarinna, som dessutom har ersättning 30 kr. Två manliga lärare,
ersättning 66:67 kr. — 24) Därav en dessutom ersättning 33 kr. — 25) Dessutom ersättning 30 kr. — 26) Därav en
amnat uppgift, samt en lärare, som har bostad i hemmet. — 2Ö) Dessutom två lärarinnor i Skaraborgs län, som ei
o lar:or, som ej lämnat uppgift. 31) Dessutom 4 lärror, som ej lämnat uppgift. — 32) Dessutom en lära
ej lamnat uppgift.
42—131873. Lärarelönenämnden. 2.
330
Tab. 78 a) (forts.). De lärares och lärarinnors vid småskolor bostäder, som omfatta
ett rum och kök: rummets golvyta i kvm. Städer.
1.
2.
3.
4.
5-1 6-1
7.
8.j
9.|
10-1
11.
12.
13.
14. | 15.
16 | 17.
18-1
19.
20.j
21.||
22.
CD
O
-
to
CD
O»
05
1—4
-a
CO
H-1
CD
to
o
to
to
to
tO
►£>*
to
Öl
to
05
to
to
do
CD
Oi
Summa
Län.
5"
B
pr
◄
B
pr
<
B
pr
◄
g
pr
<
B
pr
<
3
pr
<
B
pr
<
B
pr
<
B
pr
-i
3
pr
<
3
!T
3
pr
<
g
pr
<
g
pr
<
g
pr
<
3
pr
<
3
pr
<
3
pr
<
3
**
◄
5
lärarin-
nor.
Stockholms
län . .
—
—
—
—
—
2
—
i
—
—
—
—
—
i
i
—
—
i
—
—
0
Uppsala
>
—
Södermanlands
> . .
—
—
2
—
—
1
i
—
2
—
—
i
—
2
—
—
i
—
—
—,
10
Östergötlands
>
—
—
—
—
—
1
—
2
—
—
i
2
—
2
—
i
—
—
—
—
9
Jönköpings•
> . .
4:
Kronobergs
>
—
Kalmar
> . .
5
Gottlands
» . .
2
Blekinge
> . .
—
Kristianstads
> . .
—
Malmöhus
5
.
.
—
—
—
2
2
—
—
1
2
—
2
i
8) 10
Hallands
»
1
Göteborgs och Bohus
>
2
—
—
1
—
1
2
*)3
1
2) 2
1
2
—
—
3) i
—
i
—
—
—
20
Älvsborgs
> . .
—
—
—
—
—
1
2
3
2
—
1
i
10
Skaraborgs
> . .
—
—
1
1
O
O
3
—
4
—
—
4)1
2
2
—
—
—
—
—
—
—
17
Värmlands
>
—
3
Örebro
—
—
—
—
—
—
6)1
1
—
—
—
—
2
i
—
—
—
—
—
5
Västmanlands
> . .
—
—
—
1
—
—
1
—
1
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
5
Kopparbergs
> . .
—
i
1
—
—
—
—
—
1
i
—
—
—
—
—
—
—
—
i
5
Gävleborgs
> . .
—
—
—
»)1
—
1
2
7) 4
—
7)3
—
1
2
4
_
—
—
—
2
8) 20
Västernorrlands
>
2
Jämtlands
>
—
Västerbottens
»
1
| Norrbottens
> . .
1
|
Summa
i
i
g
| S
0
10 10 21
11
1 io
9 9
4
o
10
4
2
i
i
4
136
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm. som
7 o. s. v. — Anm. 2. I städerna finnas inga manliga lärare. — ‘) Därav en dessutom ers. 20 kr. — 2) Båda dess
utom
ers. BO kr. vardera. — s) Alla fyra dessutom ers. 50 kr. vardera. — 4) Dessutom ers. 37 kr. — 6) Dessutom ers.
25 kr. — «) Dessutom ers. 125 kr. — 7) Därav en dessutom ers. 75 kr. — 8) Dessutom 1 lärm, som ej lämnat uppgift.
332
Tab. 78 b) (forts.) De lärares och lärarinnors vid småskolor bostä
1.
2-
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
16.
17.
Län.
1 kvm.
2 kvm.
3 kvm.
4 kvm.
5 kvm.
6 kvm.
7 kvm.
8 kvm.
9 kvm.
10 kvm.
11 kvm.
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
1
Stockholms
län . . .
1
1
4
5
10
9
9
15
24
12
35
15
22
23
13
2
Uppsala
>
—
—
—
1
1
1
4
4
8
8
10
18
5
12
11
10
3
Södermanlands
> . .
—
—
—
3
1
5
2
7
10
19
9
27
12
19
12
15
4
Östergötlands
> . . .
—
—
1
2
5
9
11
18
‘) 13
34
15
28
13
21
19
12
5
Jönköpings
» . . .
—
—
3
4
1
10
3
14
13
13
b 15
21
18
19
11
9
6
Kronobergs
>
—
—
—
2
4
2
4
*) 10
10
b 9
8
16
2
4
b 10
2
7
Kalmar
> . .
—
■)3
2
3
4
8
10
18
21
17
6
16
9
8
5
9
8
Gottlands
» . . .
—
—
—
-2
—
4
7
4
7
6
4
5
1
4
3
—
9
Blekinge
>
2
2
4
5
4
13
8
7
6
11
6
7
4
—
2
—
10
Kristianstads
> . . .
—
1
2
3
9
12
11
11
8
19
6
9
2
2
i
1
11
Malmöhus
> . . .
—
—
3
3
9
16
9
16
19
13
8
9
7
7
5
1
12
Hallands
>
—
2
s) 1
4
4
8
9
13
15
b 13
11
13
7
3
4
4
13
Göteborgs o. Bohus
> , . .
2
1
5
11
15
20
25
27
18
17
15
8
5
4
14
Alvsborgs
> . . .
—
1
3
6
12
19
19
24
56
22
28
26
15
14
14
8
15
Skaraborgs
> . . .
—
3
—
2
10
18
20
30
30
30
18
17
21
14
10
10
16
Värmlands
>
—
—
—
4
2
1
3
7
9
11
8
36
6
b 21
9
19
17
Örebro
> . . .
—
—
—
3
5
6
8
11
13
25
24
22
16
13
21
18
18
Västmanlands
> . . .
—
—
—
—
—
4
7
7
10
15
14
24
20
22
14
13
19
Kopparbergs
»
—
—
—
2
3
b 4
b 10
19
b 37
b 31
29
4) 49
4) 38
4) 47
b 40
b 38
20
Gävleborgs
> . . .
—
—
1
1
—
2
4
6
17
13
6
32
12
19
30
25
21
Västernorrlands
> . . .
—
—
—
—
2
—
1
Q
O
3
6
4
20
6
18
13
31
22
Jämtlands
> . . .
—
—
1
—
3
—
1
4
4
7
5
9
4
4
11
16
23
Västerbottens
» . . .
—
—
—
—
1
—
1
3
2
4
5
4
6
7
2
3
24
Norrbottens
—
—
—
—
1
3
1
2
8
5
4
b 8
4
8
4
6
25
Summa manliga
—
1
1
—
1
1
2
2
3
1
3
2
3
2
1
26
>
kvinnliga
2
12
23
00
91
165
176
265
357
379
272
465
256
313
277
266
27
Samtliga
o
13
24
55
91
166
177
267
359
3S2
273
46$
258
316
279
267
Anm. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6’5 kvm. som 7
lärare, som har bostad i hemmet. — s) Manlig lärare. — 4) Därav två manliga lärare. — 6) Dessutom en lär-.a, som
län, som har hostad tillsammans med sin man, som är folkskollärare.
som omfatta ett rum och kök: kökets golvyta i kvadratmeter. Hela riket.
l_L?i
1 19-
20.
1 21-
22.
| 23.
24.
25.
26.
27.
1 28.
1 29.
30.
81.
32.
| 33.
34.
35.
36.
37.
38.
17 kvm.
18 kvm.
19 kvm.
20 kvm.
21 kvm.
22 kvm.
23 kvm.
24 kvm.
25 kvm.
to
a
ÉT
3
27 kvm.
28 kvm.
i 29 kvm.
1 30 kvm.
1-
32 kvm.
33 kvm.
j 35 kvm.
36 kvm.
37 kvm.
40 kvm.
Summa
lärare och
lärarinnor
8
5
3
9
3
2
!
1
1
1
i
232
! i
12
8
1
8
4
2
—
1
1
—
1
—
—
—
—
1
1 -
—
—
_
132
2
18
9
5
6
1
4
—
; 1
2
187
: s
‘) 6
9
4
9
2
4
2
—
1
i
-) 240
4
3
5
1
3
2
1
3
3
—
—
—
-
—
i
—
—
1
—
—
—
177
5
—
4
—
5
1
—
6
3
—
-
—
—
i
—
—
—
—
—
—
103
6
i
5
2
3
i
3
156
7
48
8
1
1
—
1
i
85
9
3
1
—
104
10
—
2
—
1
i
5) 129
11
—
2
113
12
3
2
181
13
1
4
1
2
i
—
1
2
2
282
14
4
3
2
4
—
1
249
15
1 9
8
J)5
8
3
2
1
1
4
—
2
179
16
12
11
4
8
9
5
2
5
3
i
245
17
6
12
2
12
1
2
3
2
1
—
—
1
—
i
—
193
18
6
‘) 20
8
7
6
3
1
4
3
i
—
—
—
—
1
—
1
_
_
_
407
19
11
19
5
16
6
5
1
4
6
6) 242
20
S
11
12
20
3
3
4
5
5
i
2
1
—
—
—
1
1
1
—
1
186
21
1
6
5
5
4
2
1
2
5
—
—
1
i
6) 102
22
2
6
5
11
1
2
2
1
2
i
—
—
—
i
—
—
1
—
T) 73
23
2
9
1
5
—
2
1
1 |
3
—
—
1
i
i
—
—
—
—
!)1
82
24
1
1
1 j
—
—
—
1
_
27
25
116
161
65 |
146
49
45
22
40
48
5
5
6
2
6
1
3
2
3
_
1 j
4100
26
117
162
66 |
146 |
49
45
22
40
48
5
5
6
2
6
1 |
3
2
3
1 |
1 |
4127
27
V‘ ]) pärav en manlig lärare. — s) Dessutom en i Östergötlands län, som ej lämnat uppgift, samt en
ej lämnat uppgift. — 6) Dessutom 4 lär:or, som ej lämnat uppgift. — 7) Dessutom eu lära i Västerbottens
334
Tab. 78 b) (forts.). De lärares och lärarinnors vid småskolor bostäder,
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8. |
9. |
10.
il.
12. |
13.
14.
15. |
1K.
L
ä n.
.
1 kvm.
2 kvm.
3 kvm.
4 kvm.
5 kvm.
6 kvm.
7 kvm.
CO
pr
-4
5
9 kvm.
10 kvm.
t—4
pr
<
3
12 kmv.
13 kvm.
14 kvm.
►—
a»
pr
g
1
Stockholms
län.......
1
1
4
5
10
9
9
15
21
12
35
14
20
23
2
Uppsala
>.......
—
—
—
1
1
1
4
4
8
8
10
18
5
12
11
3
Södermanlands
—
—
—
3
1
4
2
5
10
17
9
26
12
17
12
1 4
Östergötlands
>.......
—
—
1
2
5
9
10
17
4)13
34
15
25
13
19
19
! 5
Jönköpings
>.......
—
—
3
4
1
10
3
13
13
13
4)15
21
18
17
10
i 6
Kronobergs
>.......
—
—
2
4
2
4
4)10
10
>) 9
8
16
2
4
>)10
j 7
Kalmar
>.......
—
*)3
2
3
4
8
10
18
21
17
6
16
7
7
5
■ 8
Gottian ds
>.......
—
—
—
2
—
4
7
4
7
6
4
5
1
3
2
9
Blekinge
>.......
2
2
4
5
4
13
8
7
6
11
6
7
4
—
2
ilo
Kristianstad
—
1
2
3
9
12
11
11
8
19
6
9
2
2
i
11
Malmöhus
>.......
—
—
3
3
7
15
8
15
18
12
7
9
5
7
5
12
Hallands
».......
—
2
S)1
4
4
8
9
13
15
1)12
11
13
7
3
4
ilo
Göteborgs och Bohus >.......
—
—
2
1
5
11
14
18
23
23
15
16
12
6
5
14
Älvsborgs
».......
—
1
3
5
12
19
19
22
56
21
26
25
15
13
12
15
Skaraborgs
>.......
—
3
—
2
10
17
19
29
27
29
16
16
19
11
10
ilo
Värmlands
—
—
—
4
2
1
3
7
9
11
8
33
6
>)21
9
17
Örebro
—
—
—
3
4
5
7
11
13
25
23
22
16
13
20
18
Västmanlands
—
—
—
—
—
3
6
7
10
15
14
24
19
22
12
19
Kopparbergs
>.......
—
—
—
2
3
*) 4
4)10
18
4)37
4)31
28
4)49
4)38
4)47
*)40
20
Gävleborgs
>.......
—
—
1
1
—
2
3
4
17
13
6
29
11
17
29
21
Västernorrlands
>.......
—
—
—
—
2
1
2
3
6
3
20
6
18
13
22
Jämtlands
>.......
—
—
1
—
3
1
4
4
7
5
9
4
4
11
23
Västerbottens
—
—
—
—
1
1
3
2
4
5
4
5
7
2
24
Norrbottens
>.......
—
—
—
—
1
3
1
2
7
5
4
*) 8
4
8
4
Summa manliga
—
1
1
—
—
1
1
2
2
3
1
3
2
3
2
Summa kvinnliga
2
12
23
54
88
160
169
251
350
366
261
452
243
295
269
Samtliga
2
18
24
; 54
88
| 161
170
253
352
369
262
453
245 298
271
Anm Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och 6 5 kvm. som 7
lärare, som har bostad i hemmet. — s) Mani. lärare. — 4) Därav två mani. lärare. — ®) Dessutom 3 lararmnor, som
bottens län som har hostad tillsammans med sin man, som är folkskollärare. — 8) Dessutom en lararinna, som ej
som omfatta ett rum och kök: kökett* golvyta i kvadratmeter. Landsbygd.
Lili
| 18. | 19.
| 20. | 21.
| 22. | 23.
| 247
2 b~.
| 2(5.
| 27.
| 28.
29.
| 80.
1 »''•
| 32.
133.
84.
I 36.
I 36.
| 37.
38.
05
**
B
17 kvm.
18 kvm.
19 kvm.
20 kvm.
j £2
! pr
I <
B
1 ‘
22 kvm.
23 kvm.
24 kvm.
25 kvm.
26 kvm.
27 kvm.
28 kvm.
29 kvm.
CO
0
pr
<
g
32 kvm.
33 kvm.
CO
o»
pr
<
B
36 kvm.
37 kvm.
1 -
3
Summa
lärare
och lära-  rinnor.
13
8
5
3
9
3
2
1
|
1 1
1
1
_
1
220
1
10
12
8
1
9
4
2
—
1
1
—
1
—
—
—
—
1
—
_
_
_
132
2
15
18
9
5
4
1
4
—
1
2
—
—
—
—
—
177
3
n
‘) 6
9
4
8
2
4
9
—
1
1
—
—
—
—
I -
1
_
_
_
_
-) 231
4
9
3
5
1
3
2
1
3
3
—
—
—
—
—
1
!-
—
1
—
—
—
173
6
2
—
4
—
5
—
1
G
3
—
—
—
—
1
—
—
_
_
_
103
6
9
1
O
O
2
3
1
3
—
—
2
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
151
7
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
40
8
-
1
1
—
1
1
—
—
—
—
—
—
85
9
1
3
1
—
2
—
104
10
1
—
2
—
1
1
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
_
no
11
4
—
2
—
—
_
112
12|
2
3
2
—
—
—
1
—
—
2
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
101
13:
8
1
4
1
2
1
--
1
2
2
—
—
1
—
—
—
—
—
_
_
_
072
14:
9
4
3
1
4
—
1
—
_
232
15j
19
9
8
‘)5
8
3
2
1
1
4
—
2
_
—
_
170
16
18
12
11
4
8
9
5
2
5
3
1
—
—
—
240
17
13
6
12
2
12
1
2
3
2
1
—
—
1
—
1
—
—
—
_
_
188
is:
>)38
6
*)19
7
6
6
3
1
4
3
1
402
19
24
9
16
5
15
5
5
1
4
4
—
—
—
—
—
—
—
—
1
—
_
6)222
20!
31
8
11
12
20
3
3
4
5
5
1
2
1
—
—
—
1
1
1
_
1
184
21!
! 16
1
6
5
5
4
2
1
2
5
—
—
1
1
—
—
—
—
—
—
—
°) 102
22!
3
2
6
5
11
1
2
2
1
2
1
—
—
—
1
—
—
—
1
—
—
7) 72
23
6
2
9
1
5
—
2
1
1
3
—
—
1
1
1
—
—
—
_
l)l
_
81
24
1
1
1
1
1
_
27
201
114
155
03
141
48
45
22
40
40
5
5
0
2
0
1
3
2
3
_
1
3 904
202
Hoj
150
04
141
48
45
22
40
40 |
5
5
0
2
0
11
3
2
3
1
1
3391
°: s,..v‘ ~ ’) Därav en mani. lärare. — s) Dessutom cn i Östergötlands län,
ej lämnat uppgift. — 6) Dessutom 4 lärarinnor, som ei lämnat uppgift — ’)
lämnat uppgift.
;
som ej lämnat uppgift samt en
Dessutom en lärarinna i Väster
-
Tab. 78 b) (forts.). De lärarinnors vid småskolor bostäder, som omfatta
ett rum och kök; kökets golvyta i kvm. Städer.
1.
2.
8.
4.
6.
C.
7.
8.
9.
Ilo.
Tf.
12.113.
14.
15.
116.
17.
18.
19.
20.
21.
L ä n.
4 kvm.
5 kvm. I
Ci
t*r
◄
o
7 kvm.
8 kvm.
9 kvm.
10 kvm.
11 kvm.
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm.
16 kvm.
17 kvm.
18 kvm.
19 kvm.
20 kvm.
21 kvm.
25 kvm.
Summa
lärarin-
nor.
Stockholms
läu
_
_
3
1
2
(!
j Uppsala
»
_ |
1 Södermanlands
>
—
—
i
—
2
—
2
—
1
—
2
—
—
—
—
_
2
_
_
10 !
| Östergötlands
3
—
—
—
1
1
—
—
—
O
O
—
2
—
1
—
—
—
1
—
—
9 1
Jönköpings
3
4 1
Kronobergs
3
Kalmar
3
-
—
—
—
—
—
—
—
—
2
1
t
—
—
2
_
_
_
5
Gottlands
3
o
j Blekinge
3
_ |
j Kristanstads
3
_
_
_
| Malmöhus
3
—
2
i
1
1
1
i
1
—
2
bio
Hallands
3
i
Göteborgs o. Bohns •
—
—
—
1
2
2
4
3
l
3
2
—
2
20
Älvsborgs
3
1
—
—
—
2
—
1
2
1
1
2
—
—
—
—
_
_
_
10
Skaraborgs
3
—
—
i
1
i
3
1
2
l
2
3
—
1
—
—
1
_
_
_
17
Värmlands
3
3
Örebro
3
—
1
i
1
5
Västmanlands
3
—
—
i
1
—
—
—
—
—
1
—
2
_
—
_
_
_
_
5
Kopparbergs
•
1
1
1
_
_
5
Gävleborgs
>
—
—
—
1
2
—
—
—
3
1
2
1
1
2
3
—
1
1
2
‘) 20
V ästernorrlands
>
2
Jämtlands
3
Västerbottens
3
1
Norrbottens
>
1
Summa
1
3 i
5
7
14
7
13
11
13
13
18
8
5
2''
6
2 |
5
1
O I
U I
136 |*
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats som 6 och
6''5 kvm. som 7 o. s. v.
Anm. 2. I städerna finnas inga manliga lärare. — !) Dessutom en lärarinna, som ej nppgivit
golvytan.''
43—131873. Lärarelönenämnden. 2.
Tab. 79 a). De lärares och lärarinnors vid småskolor bostäder, som om
-
1.
2.
3. |
4. |
5. |
6.
?• 1
8.
9. I
10. j
11.
12.
13.
14.| 15.
16.)
17.1
18.
19.
20.|
21.
1
L ä n.
T. o. m. 1Ö
kvm.
12 kvm.
13 kvm.
14 kvm.
15 kvm. !
16 kvm.
''
rr
B
18 kvm.
S !
!f !
B 1
20 kvm.
21 kvm.
'' 22 kvm.
Iw
<
3
24 kvm.
25 kvm.
26 kvm. I
27 kvm.
28 kvm. I
29 kvm.
30 kvm.
1
Stockholms
län
i
_
1
i
_
1
3
_
M6
—
i
1
1
2
Uppsala
—
—
—
-
-
-
—
—
1
—
—
i
1
M 1
i
1
15)1
—
1
! 3
Södermanlands
>
—
—
—
—
—
i
—
—
—
1
1
1
1
—
—
i
1
3
4
1
: 4
Östergötlands
>
—
—
—
—
—
—
i
1
i
—
—
—
2
—
1
—
M2
3
16)2
2
1
1 5
Jönköpings
—
—
-
—
—
—
1
—
1
—
1
-
2
M 2
—
2
—
1
2
i 6
Kronobergs
—
1
—
—
—
—
-•
—
i
—
—
1
—
1
Ml
1
1
—
5
7
Kalmar
>
—
—
—
—
—
—
*)i
Öl
i
—
1
Ml
Ml
2
*) 3
M2
22)5
4
3
Ml
; 8
Gottlands
—
—
—
—
—
—
1
2
3
1
4
1
1
2
_
2
2
—
9
Blekinge
>
—
—
—
1
—
—
1
3
—
1
4
3
3
3
5
*)5
1
2
4
3
10
Kristiansiads
>
10 )3
—
—
* 2
3
2
7
22)H
21
u)22
19
22)17
19
20
23)10
7
8
16
8
12)10
111
Malmöhns
>
14)2
—
1
—
‘)4
5
*)8
20
24)17
*)31
24)49
“)24
*)25 *)39
«)26
22
19
19
8
15
|l2
Hallands
>
17)2
—
—
—
3
2
1
—
2
7
b 7
5
5
5
3
1
8
18)4
—
1
13
Göteb. o. Bohus
>
19)!
—
—
—
—
1
1
—
1
1
4
i
3
2
—
1
3
1
2
14
Alvsborgs
>
1
—
1
—
1
1
1
i
1
1
1
5
3
1
2
n)l
5
1
1
15
Skaraborg
>
2
1
2
1
2
8
2
2
X
2
2
2
1
—
4
1
1
1
lj
16
Värmlands
>
—
—
-
—
—
—
—
1
—
—
i
—
—
—
—
1
—
1
17
Örebro
>
—
—
_
-
—
—
—
1
3
2
—
—
1
—
—
—
1
1
I18
Västmanlands
1
1
19
Kopparbergs
T>
1
2
16)3
16)3
1
20
Gävleborgs
>
—
—
i —
—
—
—
3
—
—
3
—
1
1
1
—
1
21
Västernorrlands
—
—
i
i
3
—
—
1
1
1
122
Jämtlands
>
—
i —
1 —
—
1
—
—
1
i
—
—
1
1
—
1
1
123
Västerbottens
>
24
Norrbottens
>
! _
I —
—
1
—
2M1
1
—
—
—
—
—
25
Summa manliga
1
s
2
2
26
Summa kvinnliga
8
1 4
•''
1 <>
12
15
281 45
51
i 76
91
1 69
68; 85
67
! 49
58
I 67
41
53
27
Samtliga
8
| 4
2
i t
| 12 15 28j 45
51
| 76
91
| 69
68
| 85
67
| 49
58
1 69
43
53
Anm. 1. Samtliga i tabellen upptagna lärare, med undantag av de i noterna särskilt angivna, äro kvinn7
o. s. v. — Anm. 3. — I städerna finnas inga småskollärare, som åtnjuta två rum och kök.
M Av dessa en lära
40
kr. ersättning. — 5) 68 kvm. — 6) Därav två lärarinnor med ett kallrum. — 7) Köket inrättat i samlingsrumersättning
25 kr. — ’2) Därav en dessutom ersättning 50 kr. — ls) Därav en dessutom ersättning 45 kr.
“) Vär
jo
kr. _ i») 9 kvm. — 20) 64 kvm. — 21) 2 rum utan kök. — 22) Därav en 2 ram utan kök. — 2M Därav 3 st., i
fatta 2 rum och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvm. Hela riket.
22.
1 88.
1 24.
| 26.
1 20. | 27
28.
i 29
! 30.
| 31.
| 82.
§
42 kvm.
| 34
| 36.| 30
Tf 87
| 33
■|89
40
TTi
■ | 42
.1 43
44.1 46.
4(5.
CO
j **
•*1
! P
32 kvm.
33 kvm.
34 kvm.
1 CO I CO
| Si
pr
pr
5
5
37 kvm.
!
So
5"
39 kvm.
40 kvm.
41 kvm.
.43 kvm.
it*
4-
Pr
B
45 kvm.
46 kvm.
1 48 kvm.
| 49 kvm.
1 50 kvm.
o«
to
pr
3
54 kvm.
j 55 kvm.
| 58 kvm.
bu kvm.
| eller mer.
Summa
I lärare
Ioeh lära
rinnor.
1
g
3
i i
i i
1 3
i
|
1
1
j
i
1
i -
1
I
1
1
! li)i
1
1
_
1
15
1 2
i
1
i
b
3
1
2
t,
!
—
l —
1
1
1
_
31
3
~~
1
1
“)i
| l
—
1
—
1
1 —
i
| 1
_
22
! 4
—
1 -
i -
l
! —
—
—
_
1
i
—
I —
1
—
—
-ii
18
i 5
—
») 1
1
t
— i
—
*.) i
1
1
i 1
1
—
I__
I —
-
1 —
-
—
_
_
5i 1
24
6
i
*) 8
4
1
'') 2 1
3
C
—
7) 1
1
'')!
811
50
7
—
—
1
—
1
1
l
_
24
8
i
—
1
1
ii 3
—
—
2
—
—
—
—
—
_
_
__
48
9
; 7
13)5
4
•>
1
4
2
—
i
1
—
—
—
22)2
_;
234
10
1 0
9
6
5
si 16)1
2
'' —
—
2
1
2
—
-
! —
—
2
—
—
—
—
_
_1
374
11
1 —
3
—
—
—;
i
i
—
—
i
—
—
_
i —
_
—
—
—
—
_
-
_
1
62
12
—
3
—
—
—, —
—
—
_''
25
13
! 3
2
—
—
—
—
—
S0)l|
35
14
1
2
—
- i
—
1
—
—
41
15
i
—
—
—
1
—
—
2
_''
7
10
j -
—
i
i
—1 i
—
_|
—i
—
—
-
—
_
__i
12
17
1
i
—j
—
— —
—
i
i
—
—
1
__
10
18
1
j
—
16)3! —
—j
—i
__''
17
19
1
—!
—j
ij
—| 1
2i
1
i
—
—1
—
_
—
1]
—!
1
_
—
—
—
—
U) j
20
1
—!
ij
—
1 —
21)2
ii
*>
15
2l!
| |
—|
i
15,1
— -|
—-
l
—j
—j
—
ij
—
i
l|
—
—
—
—
j
12
22
! — |
—i
-1
—
—!
—i
—j
1
—1
|
1
-Hl
1
23!
-1
-1
-1 -1
2iui
—1
1
-
i
4
M
-
I
—i
ll
i| l|
1
i
1
8
>5
24|
33
27
18|
141 22|
14|
13
8
ni
«!
«l
a|
s|
7
3
4
4
4
1
1
1
2
3
1125
>6
3*1
33''
271
19
15
231
14|
13!
s!
ii l
0!
«|
gl
2
7!
3
4!
4|
4
1
1
l|
2
4j| 1133
17
*• måm>t \ ,fndast he]“ *al ,hav:l räknats, på så sätt att t. ex. 6,2 kvm. räknats såsom 6 och 6,5 kvm. såsom
rinna med ett kallrum. — ) 74 kvm. Ett av rummen kallrum. — 3) Dessutom 15 kr. ersättning. — «) Dessutom
met. ) En bostad 60 kvm. — 9) Darav en dessutom ersättning 35 kr.— 10) Vardera 7 kvm. — “) Därav eu dessutom
dera 7 kvm. — “) Lärare. — “) Därav en lärare. — ”) En 6 kvm en !) kvm
-
rum utan kök. — 21) Därav 2 st. 2 rum utan kök.
18) Därav cn dessutom ersättning
Tab. 79 a) (forts.). De lärares och lärarinnors vid småskolor bostäder, som om
-
L ä n.
2. i
3. |
4-1
5.!
6.|
7. I
8. 1
9. |
10.1
11. | 12. |
13. |
14. |
15. |
16. |
17. |
18. |
19. |
20.j
21. |
22.|
L -
- a
—
n —
—
_ d
—
—
S -
'' T. o. m.
| 10 kvm.
t—*■
t*
pr
◄
B I
13 kvm.
| 14 kvm.
15 kvm.
1 16 kvm.
Si
pr
<
B
i 18 kvm.
19 kvm.
t*
O
pr
<
B
21 kvm.
22 kvm.
23 kvm.
24 kvm.
25 kvm.
26 kvin.
27 kvm.
28 kvm.
29 kvm. I
30 kvm.
03
1—*■
pr i
<
B j
1
_
1
i
il
ij
1
3
_1
_
b 6
—
i
—
i
! _
_
__
_i
_
—
—!
—1
i
—1
—
1
1
b i
1
1
b i
—
1
—
_
_
1
_
i
i
i
1
1
—
1
-1
3!
4
J
i
i
1]
i
—
—
2
—
1
—
2
3
6) 2
2
—
1!
—
i
—
1
—
2
b 2
—
2
_''
1
2
—
i
_
_
_
_
—
i
—
—
—
1
—
1
b i
i
1
5
—
i
*) 1
i
—
i
*) 1
b i
2
») 3
b 2
SS) 5
4
3
b i
i
i
2
2
i
4
i
1
2
—
2
2
—
—
!
_
_
1
_
—
i
3
—
1
4
3
3
3
5
15) 5
1
2
4
3
i
b 3
_
_
2
3
2
7
3»)H
21
17)22
19 33)17
19
20
3bio
T
8
16
8
18)10
7
I21) 2
_
1
—
b 4
5
b 8
2015)17
*)31
3i)49
33)24
b 25
b 39
33)25
20
16
19
8
14
5
2
—
_
—
3
2
1
-
2
5
b 7
5
5
5
3
1
8
24) 4
—
1
—
b i
_
_
_
_
i
—
1
—
1
1
4
i
3
2
—
1
3
1
2
—
! _
i
_
1
_
i
1
1
1
1
1
1
5
3
1
2
■26) 1
5
1
i
3
j _
2
1
1
1
2
8
2
2
1
2
2
2
1
—
4
1
i
1
i
1
i
—
—
1
-
—
—
—
—
1
—
i
—
i —
i
8
2
—
—
1
—
—
—
1
i
—
1
—
1
—
1
1 1
—
_
_
1
—
1
1
2
0) 3
°) 3
i
1
3
1
1
1
—
i
1
_
3
1
1
bi
| -
1
1
1
1
1
|
1
i
_
i -
i -
1 _
1
p i
1
i
|
i -
i
1
O
1 2
_
a
4
J 2
ä
12 lä
! 28! 45
! Öl
73| 5)1
65
l| 68 Säl 66| 47 54
ij 67
i «
I 51 j 24
a
1
*i 4
t| S
S| é
»| 12 lä
»| 28 45
Öl
| 73| »1
1
>| 68i Sä
»! 6f
>| 47'' 5:
t| <«
>i 43
t| 511 24
Stockholms län
Uppsala
»
Södermanlands
»
Östergötlands
»
Jönköpings
>
Kronobergs
>
Kalmar
>
Gottlands
>
Blekinge
>
Kristianstads
>
Malmöhus
>
Hallands
>
Göteb. o. Bohus »
Älvsborgs
»
Skaraborgs
»
Värmlands
>
Örebro
»
Västmanlands
>
Kopparbergs
»
Gävleborgs
»
Västernorrlands
»
Jämtlands
»
Västerbottens
»
Norrbottens
>
Summa manliga
Anm. 1. Samtliga i tabellen upptagna lärare, med undantag av de i noterna särskilt angivna, äro kvinnliga.
0
S- v __ Anm. 3. I städerna finnas inga småskollärare, som åtnjuta två rum och kök. j— ) Därav en lärarinna
kvm., en 55 kvm. — 6) Därav en lärare. — ’) 50 kvm. ~
1
kallrum. — 15) Köket inrättat i samlingsrummet.
«) En 45 kvm., en 50 kvm., en 74 kvm. Den sistnämnda
I pallium
„___...a________ u) En 45 kvm., två 49 kvm., eu 58 kvm. Den sistnämnda
lärarTnnäm dessutom isätta''25 kr." — Därav eu lärarinna dessutom ersätta. 50 kr. — “) Därav en lärarinna dess2*)
Därav en 6 kvm., en 9 kvm. — 24) Därav en lärarinna dessutom ersätta. 10 kr.
) 9 kvm. ) Dessutom
45 kvm två 49 kvm. — Sl) Därav en 45 kvm., en 50 kvm. — 32) 2 rum utan kök. — “) — Darav en 2 rum
utan kök och dessutom ersättn. 50 kr. Äger rätt till del i kök i annan våning. Den ena laman två
fatta 2 rum och kök: rummens sammanlagda golvyta i kvm. Landsbygd och städer.
1 28.
1 24.
| 25.
| 2«.
! 27. | 28. | 29. | 30.
I 81.
82.| 88.| 34.| 35.
j 36. ||
37.
38.
! 39.
40.| 41.| 42.| 43.| 44.| 45.
43.
I>
y
5
d .
Suin ma
lärare
och lära-  rinnor.
s
t ä
(1 e
r.
Summa
lära-
rinnor.
32 kvm.
33 kvm.
£
pr
<
a
35 kvm.
36 kvm.
37 kvm.
38 kvm.
39 kvm.
40 kvm.
41 kvm.
42 kvm.
4^
CO
! ?
! 3
44 kvm.
45 kvm.
eller mer.
4—
pr
<
| 20 kvm.
25 kvm.
26 kvm.
27 kvm.
CO
o
pr
r
3
87 kvm.
j 3S kvm.
2
3
9
1
3
1
1
2> 3
32
—
i
i
l
i
b i
i
—
i
1
—
—
1
—
—
*) 1
15
—
| -
_
__
—
—
—
9
i
3
—
—
3
1
—
9
2
—
—
—
6) 3
i 30
—
—
1
—
—
—
i
3
i
—
i
—
ss) 1
-
1
—
i
—
1
—
_
7) 1
90
—
4
i
—
_
—
1
—
-
1
—
—
—
—
1
—
8) 3
18
—
5
p i
1
3
—
J
—
9) 1
l
i
1
1
—
—
") 1
24
_
4) 2
4
1
‘) 2
1
3
3
—
13) !
1
—
—
—
“) 5
50
_
7
—
1
—
—
1
1
i
—
—
—
—
—
—
4) 1
23
—
1
—
i
8
1 —
1
1
1
3
—
—
2
—
—
_
—
—
48
_
9
j19) 5
4
2
1
4
9
tJ
—
i
1
—
—
—
—
20) 9
234
—
—
—
—
—
—
—
—
—
10
9
6
5
5
=) 1
9
—
—
2
1
2
—
2S) 2
367
—
—
1
2
3
i
—
—
7
11
3
—
-
—
1
i
—
1
—
—
—
—
60
—
2
—
—
—
—
—
—
2
12
3
—
25
—
13
2
~
1
21) 1
35
—
—
14
2
1
39
i
1
2
15
—
16
j —
1
i
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
12
—
—
17
1
-
—
—
—
—
—
i
1
—
—
1
—
—
10
—
—
—
—
—
—
—
—
18
—
—
6)3
—
—
-
—
_
1
—
—
—
4> 1
17
—
19
—
_
i
—
1
i
i
i
—
—
—
—
—
''•8) 2|
18
—
—
—
—
—
—
1
—
i
20
—
1
_
1
—
—
—
—
—
—
2
*°) 3
15
—
21
—
1
3> i
—
-
-
i
—
—
—
—
—
3‘) 2
12
—
—
22
—
—i
—
—
-
—
—
1
—
—
—
1
—
—
-
—
—
—
—
—
23
—
—
—
—1
-
se) i
—
—
—
-
—
—
— 1
4
—
_
—
—
—
—
—
—
—
24
—
i
1
4
l\
8
_
25
33
27
18
H
22
13
12,
8
11
6
6
2
2
30!
1110
i
3
1
2
4
9
1
l|
15
26
33
27
i»!
is|
23''
13
12j
8
111
6!
«!
2
2|
sill
1118 i
i
3
1
2 I
4
2
1
1
15
27
— Anm. 2. Endast hela tal hava räknats, på så sätt att t. ex. 6‘2 kvm. räknats såsom 6 och 6''5 kvm. såsom 7,
med 1 kallrum. — *) En 50 kvm., en 54 kvm., en 58 kvm. — s) Lärare. — 4) 46 kvm. — 6) En 48 kvm., en 52
har 1 kallrum. — •) Dessutom 40 kr. ersätta. — ">) Dessutom 15 kr. ersätta. — “) 68 kvm. — >s) Därav två med
har 1 kallrum. En 60 kvm. — “) Därav en lärarinna dessutom ersätta. 35 kr. — le) Alla tre 7 kvm. var. — ,7) Därav en
utom ersätta. 45 kr. — so) Därav en 45 kvm. och en 2 ram utan kök. — *'') Båda 7 kvm. — 2ä) Båda 48 kvm.
ersätta. 25 kr. — 27) 64 kvm. — 26) Därav en 45 kvm., en 48 kvm. — 29) Dessutom ersätta. 50 kr. — 30) Därav en
utan kök. — 34) Därav tre lärarinnor 2 rum utan kök. — 35) Därav två lärarinnor 2 rum utan kök. — M) 2 rum
rum utan kök.
342
Tab. 79 b). De lärares och lärarinnors vid småskolor
i
1.
2. |
3. 1
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
u.
12.
L
ä n.
1
kvm.!
2
kvm.
3
kvm.
4
kvm.
5
kvm.
G
kvm.
7
kvm.
8
kvm.
9
kvm.
10
kvm.
11
kvm.
12
kvm.
1
Stockholms
län......
_
_
_
_
1
3
i
4
5
2
1
4
2
Uppsala
»......
-
—
—
—
—
—
i
—
—
1
2
4
3
Södermanlands
»......
—
—
—
—
4
1
2
2
2
—
2
2
4
Östergötlands
»......
—
—
—
1
—
2
i
i
•)3
2
1
1
6
Jönköpings
>......
—
—
—
—
2
2
—
i
1
—
2
2
6
Kronobergs
»......
—
—
1
—
—
1
3
2
5
3
2
1
7
Kalmar
»......
—
—
1
—
2
1
4
5
3
8
1
9
8
Gottlands
»......
—
1
—
2
3
2
2
2
4
—
3
2
9
Blekinge
■»......
—
—
1
2
3
5
10
2
7
4
2
6
10
Kristianstads
»......
—
2
4
15
19
33
30
36
28
19
15
7
11
Malmöhus
>......
i
2
15
14
32
56
47
*) 57
46
39
15
19
12
Hallands
»......
—
—
1
3
6
7
5
14
11
3
5
3
13
Göteborgs och Bohus >......
__
__
—
—
—
3
—
3
2
3
2
4
14
Älvsborgs
>......
i
—
1
—
1
1
4
2
4
9
4
4
15
Skaraborgs
>......
—
—
—
4
1
6
5
7
4
8
3
1
16
Värmlands
>
1
1
1
—
17
Örebro
»......
3
—
2
18
Västmanlands
>......
—
—
—
—
1
1
1
—
—
—
2
19
Kopparbergs
s>......
2
2)1
3
1
20
Gävleborgs
>......
—
i
—
—
—
—
1
1
1
2
5
21
Yästernorrlands
» . • . . . .
—
—
—
—
1
—
—
—
—
—
1
2
22
Jämtlands
>......
—
—
—
—
—
—
—
1
2
2
—
—
23
Västerbottens
>......
24
Norrbottens
>......
—
-
-
-
-
-
25
Summa manliga
—
—
-
—
—
—
—
! *
i
1
—
—
26
Summa kvinnliga
2
6
24
41
7G
124
116
| 139
j ISO
108
67
81
27
Samtliga
2
0
24
41
7(5
124
116
i 140
ce
109
67
81
Anm. 1. Endast hela tal hava räknats, på sådant sätt att t. ex. 6’2 kvm. räknats som 6 och 6''5 kvm.
— 2)Manl. lärare. — 8) Dessutom en lärarinna, som har köket inrättat i samlingsrummet, — 4) Dessutom 18 lära
-
34:;
som omfatta 2 rum och kök: köket» golvyta i kvm. Hela riket.
14.
15.
lfi.
17.
18.
19.
20.
1 21.
22.
23.
| 24.
] 25.
| 20.
27.
28.
29.
80.
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
28
29
30
Summa
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
k vm.
kvm.
lärarinnor.
1
_
3
3
3
i
1
_
-
_
33
1
1
—
2
—
1
—
*) i
—
i
—
—
—
—
—
—
14
2
2
r>
i
2
1
2
i
1
—
1
—
—
—
_
—
31
3
1
o
—
2
i
i
1
—
—
—
—
—
—
_
21
4
1
—
2
—
2
i
1
—
—
—
1
—
-
—
18
5
2
i
1
—
—
—
1
—
—
—
—
—
i
24
6
2
*) 3
2
3
—
—
2
1
—
_
1
—
—
—
—
s) 48
7
1
2
—
-
24
8
1
3
i
i
48
9
5
5
6
3
1
228
10
5
6
7
4
1
—
—
1
—
—
—
—
1
—
36S
11
3
i
—
62
12
2
3
i
1
—
i
25
13
2
—
i
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
35
14
—
2
41
15
1
2
—
1
7
16
—
o
ä
2
—
'' —
i
1
1
—
—
12
17
1
l
2
—
—
i
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
10
18
s) 1
l
4
2
—
—
—
*)1
—
—
—
—
1
—
-
—
17
19
—
3
3
1
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
19
20
o
2
—
1
—
i
1
2
i
—
—
—
—
—
—
—
14
21
2
i
—
1
—
i
—
—
—
—
2n
1
—
—
—
—
12
22
1
1
1
-
—
1
2
23
24
1
i
_
—
* -
—
1
1
—
—
i
—
—
—
_
8
25
35
45
32
28
7
13
9
11
3
1
—
3
2
1
1
i
1106
26
36
46
32
28
7
13
10
12
3
1
i
3
2
1
1
il
■*)1114
27
som 7 o. s. v. — Anm. 2. I städerna finnes ingen lärare, som åtnjuter 2 rum och kök. — Därav en mani. lärare,
rinnor, som hava 2 rum utan kök.
;
!
!1
1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19l
20
21
22
23
i 24
25
26
27
Tab. 79 b) (forts.). De lärares och lärarinnors vid småskolor bostäder,
i 2.
3.
4.
6.
6.
! 7.
I 8-
9.
10. | 11.
12.
13.
14.
15,
16.
17.
18. | 19. | 20.
1
L
a
n
d
s -
1
2
O
o
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
i
3
i
4
4
2
i
4
i
_
_
3
3
3
1
—
—
—
—
—
—
i
—
—
1
2
4
i
—
2
—
1
—
*)1
—
—
—
4
1
2
2
2
—
9
2
i
5
1
2
1
2
1
—
—
—
i
—
2
i
1
'') 3
2
i
1
i
o
O
—
2
—
1
1
—
—
—
—
2
2
—
1
1
—
2
2
i
—
—
2
—
2
1
—
—
i
—
—
1
3
2
5
3
2
1
2
1
—
1
—
—
—
—
—
i
—
2
1
4
5
3
8
1
9
2
b 3
2
3
—
—
2
—
i
—
2
2
2
2
2
4
_
3
2
1
2
—
—
—
—
—
—
—
i
2
3
5
10
2
7
4
2
6
1
3
1
—
—
—
—
—
2
4
15
19
33
30
36
28
19
15
7
5
5
6
3
1
—
—
i
2
15
14
32
54
47
'') 57
44
37
14
19
5
6
7
4
1
—
_
—
—
1
3
6
7
O
O
14
11
3
5
3
3
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
—
3
2
3
2
4
2
3
1
1
—
1
—
i
—
1
—
1
1
4
2
4
9
4
4
2
—
1
—
—
—
1
—
—
—
4
1
6
4
7
4
8
3
1
1
—
—
—
—
—
1
1
1
—
1
2
—
1
—
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
3
2
—
2
2
—
1
1
—
—
—
—
1
1
1
—
—
2
1
1
2
—
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
2
S)1
3
1
a)l
1
4
2
—
—
—
—
1
—
—
—
—
1
1
1
3
5
—
3
2
1
—
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
1
2
2
2
—
1
_
1
1
—
—
—
—
—
—
—
1
2
2
—
2
1
—
1
—
1
—
1
1
1
1
—
—
1
1
—
- 1
—
—
1
2
C
24
41
75
122
113
139
127
106
66
81
34
44
31
28 |
7
13
9
2
6
24
41
75
122
113
140
128
107
66
81
35
45
31
28
7
13
10
hela tal hava räknats, pä sädant sätt att t. ex. 6*2 kvm. räknats som 6 och 6 5 kvm. som 7
inna. som har köket inrättat i samlingsrummet. — 4) Dessutom 18 lärarinnor, som hava 2 rum
345
som omfatta 2 rum och kök: kökets golvyta i kvm. Landsbygd och städer.
i 21-
| 22.
| 23. I 24.
| 25.
| 26.
| 27.
| 28. | 29.
| so.
II 81.
82.
| 33.
| 34. | 35.
| 36. | 37. 1 38. 1 39. 1 40.
41.
1)
y
;
(l.
| Summa
| lärare
S
t
ä
d e
r.
Summa
20
21
22
1
1-
*:--
i-
—
lärarin-
23
24
25
26
28
i 29
30
lärarin-
5
6
1 7
9
10
i ii
| 13
14
15
nor.
kvin.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm.
kvm
kvin
kvm
jk vin
Ikvm
nor.
kvm
kvm
kvm
kvm. kvm
kvm
jkvm
kvm
kvm
i
—
_
_
1 —
_
1 _
I ~
~
j
32
i
_
—
_
i
j
1
—
i
—
!
i
2
i
—
i
—
—
—
—
1 —
—
1 —
30
—
—
j —
—
-
—
i
—
—
i
3
i
|-
4|
i
—
—
—
—
i
—
•—
—
18
—
—
_
—
—
! —
—
—
—
5!
i
-
i
24
—
-
—
6;
i
—
-
—
1
—
—
—
—
—
*) 48
—
—
—
—
—
—
—
—
7i
23
i
i
8
—
i
—
_
—
—
—
—
48
—
—
—
—
—
—
—
—
—
9j
10
i
-
—
—
—
—
—
i
—
—
361
2
_
2
2
i
—
—
—
7
“i
1
60
—
—
2
2
12j
13
14
—
—
—
—
—
—
—
—
—
so
_
—
i
—
—
—
—
i
—
2
15
161
i
—
—
—
—
—
—
—
—
12
17
18|
*)i
—
—
—
—
i
—
—
-
—
17
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
19;
—
—
—
—
1
—
—
—
—
18
_ 1
—
—
—
—
—
—
i
i
20 j
2
i
-
—
—
—
—
—
—
—
14
— i
—
—
- 1
-
—
—
—
—
21
1 -
—
—
*)i
1
—
—
—
—
—
12
—
—
—
—
—
—
—
_
i
22!
1
—
—
—
—
—
—
—
i
—
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
23!
1 1
1
24
1
— I
—
i
- !
—
_
—
—
8
—
—
—
—
—
_
—
_
_
25
11
s!
i
— 1
3 I
2
—
i
i
i
1091
i
2
3
3
2
i
i
i
i
15
26
12
3 1
i
11
3 I
2 !
-1
i
i
i
*) 1099
i
2
3 |
3
2
i
i
i
i
15
271
o. s. v. — I städerna finnes ingen lärare, som åtnjnter 2 rum och kök. — l) Därav eu mani. lärare. — 2) Mani. lärare
till bostaden hör ej kök.
44—131873. Lärarelönenämnden. 2.
346
Tab. 80 a). De lärarinnors vid småskolor bostäder, som omfatta 3 rum och
rummens sammanlagda golvyta i kvm.
1-
2-1
3. 1
4. | 5. !
6.|
7.!
8.
9. |
io.!
n.|
12.|
13.j
14.j
15.| 16.| 17.|
18-1
19.
20.
21.
22. |
23.
Län.
I 10 kvm.
tO
O
pr
<
B
1 |
b© i bO
o» i m
pr pr
< 1 <
B | B
8
pr
B i
00
fcO
pr
<
a
33 kvm.
05
i£
pr
c
B
05
04
pr
g
OO
05
5“
s
37 kvm.
38 kvm.
39 kvm.
41 kvm.
45 kvm.
44 kvm.
46 kvm.
54 kvm.
57 kvm.
cn
ce
pr
<
*
59 kvm.
eller mer.
Samma
lärare
och lära-  rinnor.
Stockholms
län !
!
_
1
i Uppsala
» j
-
i
1
i Södermanlands
>
Öl
3
j Östergötlands
»
Jönköpings
>
i
2) aj
4
J Kronobergs
»
3, !
i
Kalmar
>
i
Gottlands
>
i
Blekinge
>
1
— 1
1
i
4
Kristianstads
>
4)1
—
—! i
—
—
—
—
6)2
—
—
1 —
2
—
—
—
7
j Malmöhus
»
4)1
—i i
4) i
«)2
—
i
4)i
1
—
1
—
4) 1 -
ni
—
—
H
| Hallands
>
— —
i Göteborgs och Bohus
»
_; _
*)i| -
2
1 Alvsborgs
>
7)3
3
} Skaraborgs
>
1
| Värmlands
>
;
i Örebro
>
—
j Västmanlands
>
j Kopparbergs
] Gävleborgs
>
1
Västernorrlands
»
1
Jämtlands
»
i
) Västerbottens
>
|
i
|
—
Norrbottens
»
1
i
1
Summa
i
1
1 2
i
O
-
1
i
i
1
2
1
! 2
3j 2
4
o
1 -
I i
7
41
Anm. 1. Ingå manliga^småskollärare finnas, som åtnjuta 3 rum och kök. — Amu. 2. Endast hela tal hava
räknats, på så sätt att t. ex. 6''2 kvm. räknats såsom 6 och 6''6 kvm. såsom 7 o. s. v. — Anm. 3. Samtliga lärarinnor,
med undantag av i noterna särskilt anmärkta äro anställda på landsbygden. — *) Bostaden disponerades av två
lärarinnor (Mariefred). — *) Den ena höstaden 60 kvm., den andra 62 kvm. — s) 59 kvm. 4) Ett av rummen
kallrum. — 6) Till vardera höstaden hör ett kallrum. — 6) Den enas bostad innehåller ett kallrum. — T) En bostad
59 kvm., en 60 kvm., en 61 kvm
Tab. 80 b). De lärarinnors vid småskolor bostäder, som omfatta 3 rum och kök:
kökets golvyta i kvm.
L ä n.
Stockholms
län
Uppsala
Södermanlands
Östergötlands >
Jönköpings
>
Kronobergs
>
Kalmar
>
Gottlands
>
Blekinge
>
Kristianstads
Malmöhns
>
Hallands
>
Göteborgs o. Bohus »
Alvsborgs
>
Skaraborgs
>
Värmlands
>
Örebro
»
Västmanlands
»
Kopparbergs
>
Gävleborgs
>
Västernorrlands >
Jämtlands
>
Västerbottens
>
Norrbottens
>
1 2.
nr
1 4.
i 6.
! 6.
\ »■
i «•
io.
! 11.
! 12.
13.
14-
15.11
16.
!T
1 g
4 kvin.
Cfc
1 >r
! 1
7 kvm.
| er
! Pr
! B
9 kvm.
10 kvm.
11 kvm.
12 kvm.
03
*■
1 g
14 kvm.
16 kvm.
17 kvm.
18 kvm.
1
i Summa
lära-  ; rinnor.
1
—
—
i
_
_
_
1
i
—
—
—
—
—
—
'' —
—
—
—
_
—
1
i
—
—
—
—
—
Öl
—
__
1
I -
1
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
__
—
—
—
—
—
—
i
—
2
—
1
—
—
—
—
—
! 4
—
—
—
-
—
—
—
1
—
—
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
1
—
—
—
—
1
—
—
1
i
_
_
_
1
_
_
_
1
4
i
—
1
—
i
—
i
1
1
1
—
—
_
—
7
i
2
2
3
1
—
_
1
—
1
—
—
—
11
j
-
—
—
—
1
—
1
—
2
—
—
—
—
—
_
—
1
—
—
—
i
1
—
3
—
—
—
—
1
•
—
—
—
—
—
—
—
1
1
-
-
1
-
1
Summa
11
11
4
3
_ i
*
2 :
4
3 |
5
3
1
2
3
2
41
Anm. 1. Inga manliga smäskollärare finnas, som åtnjuta 3 rum och kök. — Anm. 2. Endast hela tal hava
räknats, på så sätt att t. ex. 6*2 kvm. räknats såsom 6 och 6*5 kvm. såsom 7, o. s. v. — Anm. 3. Samtliga lärarinnor,
med undantag av den i not särskilt upptagna, äro anställda på landsbygden. — *) Anställd i stad.
348
Tab. 81. Bitr. lärares och lärarinnors vid folkskolor samt lärares och lärarinnors
vid mindre folkskolor och småskolor bostadsförhållanden år 1912.
Under ferier och under tjänstledighet
Landsbygd.
1.
2- !
3. |
4- 1
5.
|
0. j
7. |
K 1
9.
1
10. j
11. |
12. |
13.
|
Bitr. lärare o. lärarinnor vid
folkskolor samt lärare o. lära-  rinnor vid mindre folkskolor
Då bostaden tagits
anspråk för vikarie har ersättning j
för densamma
r, som erhållit
oen smasKoio
Län.
bostad endast under lästermi-  nerna, men ej under ferierna
lämnats av skoldistriktet.
icke lämnats av skol-  distriktet.
Bitr.
vid
Mindre
folk-
skolor.
Små-
Summa
lärare o.
Bitr.
vid
Mindre
folk-
skolor.
Små-
Summa
lärare o.
Bitr.
vid
Mindre
folk-
skolor.
Små-
Summa |
lärare o.
folk-
skolor.
skolor.
lära-
rinnor.
folk-
skolor.
skolor.
lära-
rinnor.
folk-
skoior.
skolor.
lära-
rinnor.
Stockholms
län
1
2
3
6
1
2
9
12
2
2
6
10
Uppsala
,
—
—
—
—
—
2
2
—
1
8
9 i
Södermanlands
>
—
—
—
—
2
13
15
1
—
4
5
Östergötlands
>
—
i
2
3
—
—
—
-
—
1
—
i !
Jönköpings
>
i
6
7
—
_
2
2
—
—
1
i :
Kronobergs
>
_
i
6
7
1
1
2
4
—
—
1
i
Kalmar
>
—
l)5
2
7
—
1
6
7
—
—
—
—
Gottlands
»
—
—
—
—
—
—
2
2
—
—
2
2
[ Blekinge
1
—
1
—
i
—
1
2
3
—
—
5
5
j Kristianstads
>
—
—
—
1
—
1
2
2
-
—
2
Malmöhus
>
—i
—
—
2
—
10
12
2
—
4
6
| Hallands
>
—
1
3
4
—
_
3
3
—
1
6
7
| Göteborgs o. Bohns
»
—
1
_
0
6
—
—
—
—
—
—
—
— j
| Älvsborgs
>
—
3
9
11
—
—
2
2
—
—
—
—
| Skaraborgs
>
—
—
2
.)
—
—
10
10
—
—
8
8 I
Värmlands
>
6
17
23
1
2
12
15
—
2
3
5
; Örebro
»
—
—
—
—
1
O
7
a
2
—
9
11
! Västmanlands
>
—
—
—
1
1
9
u
—
1
3
4
j Kopparbergs
>
1
4
5
10
4
2
19
25
3
2
13
18
j Gävleborgs
>
—
7
2
9
4
2
16
22
—
*) 9
14
23
! Västernorrland s
>
—
>) 65
9
74
—
1
4
5
1
2
3
j Jämtlands
>
—
19
*) 56
75
—
4
8
j 12
_
1
2
3
j Västerbottens
>
3
2)237
19
259
1
8
2
11
2
1
—
3
1 Norrbottens
)
8
s)138
'') 21
167
1
M 7
6
14
—
2
i
3
Summa manliga
—
lä
2
14
—
1
—
1
—
1
—
1
Summa kvinnliga
13
479
165
657
18
36
147
201
14
23
92
129
Samtliga
13
491
167
671
18
37
147
202
14
24
92
130
Anm. Samtliga befattningar, med undantag av de i noterna eller eljest särskilt anmärkta, innehades
av lärarinnor. — *) Därav 1 manlig lärare. — 2) Därav 4 manliga lärare. — s) Därav 6 manliga lärare.
5) Den är 1912 anställda småskollärarpersonalens familje
förhållanden.
350
4
Tab. 82 a). Biträdande lärare vid folkskolor samt lärare vid mindre folkskolor
och småskolor år 1912, fördelade efter civilstånd.
i
1.
2.
3.
4-
5.
6.
7-
8.
9.
10.
11. | 12. j 13.
14.
15.
1 16-
1 17-
A
n t
a 1
g i
f t a 1
ä r
are
■ s
a m
t 1
g a.
Antal
Län.
ogif-
ta
lä-
Antal
lä-
Antal lärare med ett eller dera barn under
21 år.
Övriga
Sum-
Till-
sam-
lärare.
ma
mans.
rare.
utan
Med
.Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
lärare.
barn.
1
2
3
4
0
6
7
8
9
10
ii
barn.
barn.
barn.
barn.
barn.
huru.
barn.
barn.
barn.
barn.
barn.
.
Stockholms
län . .
_
_
_
_
_
_
_
_
Uppsala
>
—
—
—
—
i
—
—
—
—
—
—
—
1
i
Södermanlands
>
i
■
.
i
Östergötlands
>
i
—
i
1
2
c
Jönköpings
> • •
—
i
—
—
—
—
i
i
—
—
—
—
—
3
3
Kronobergs
>
i
—
2
2
u
i
2
—
2
—
—
—
—
_
10
11 |
Kalmar
3
—
—
_
i
*)2
—
—
i
—
—
—
—
_
4
« 1
Gottlands
1
—
—
1
1
Blekinge
>
—
i
—
1
1
Kristianstads
. . .
—
—
3
—
i
—
-
—
—
—
—
4
4
Malmöhus
>
2
3)3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
1
4
0
Hallands
>
3
i
—
i
____
_
—
—
—
—
—
—
2
3 i
Göteb. och Bohus
» . .
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
Alvsborgs
Skaraborgs
*
•
•
>
• •
i
—
i
—
—
—
—
—
2
2 1
—
Värmlands
1
i
i
—
—
2
—
—
—
i
—
—
—
4
5
Örebro
>
i
i
1
2
3
Västmanlands
>
—
—
2
—
—
Öl
—
—
—
—
—
—
—
1
4
Kopparbergs
> . .
13
i
4
2)3
8
7
3
—
2
i
—
—
—
4)6
35
48
Gävleborgs
>
3
2
1
3
—
i
i
—
8
11
Västernorrlands
> . .
Öl
1
1 j
Jämtlands
>
3
—
1
1
1
i
1
4
—
i
—
—
—
‘) 1
11
14 1
Västerbottens
> . .
5
i
4
1
1
i
4
. 1
2
i
—
—
—
—
16
21
Norrbottens
>
15
5
3
—
s)3
a
2
4
—
—
—
—
-
19
34
Summa
34
14
21
14
21
14
13
n
13
3
—
—
i
11 1
134
188 |
0 Änkling. — s) Därav 1 änkling. — 3) Därav 2 änklingar. —- 4) Därav 3 änklingar.
57-98 ?£ familjeförsörjare. Med familjeförsörjare menas här alla manliga lärare (således även änklingar
och frånskilda), som hava barn under 21 år.
Tab. 82 b). Biträdande lärarinnor vid folkskolor samt lärarinnor vid mindre
folkskolor och småskolor är 1912, fördelade efter civilstånd.
1.
1 ‘2.
1 3-
I 4.
1 6.
| (I.
1 7.
1 «•
! 9.
10.
1 11.
1 12-
| 18.
14. j 15. ||
16.
1 17.
L ä n.
Äntå
ogif-  | ta
lära-  rin-  nor.
i
7
Anta
lära-
rin-
nor
utan
barn.
l. n t a 1
Antal
Med Med
illa
barn. barn.
gift
lärarin noi
Med! Mec
13
4
! barn.''barn
a 1 ä r a r i n i
med ett eller liera
21 år.
; Med Med1 Med Med
! 5 i 6 1 7 I 8
barn. barn. barn. barn
I
1
1
i o r
barn
i Med
! 9
barn
, s a in
under
Med Med
10 | 11
barn. barn
t 1 i
Övriga
lära-
rinnor
a.
Sum-
ma
lära-
rinnor.
1
•
Till-
sam-
mans.
j Stockholms
län . .
412
21
14
10
3
1
1
49
I 49!
Uppsala
» . .
11)9
5
1
O
O
1
I 211
Södermanlands
>
309
10
6
2
1
2
—
1
—
—
—
—
1
23
332
Östergötlands
» . .
463
10
5
5
3
i
2
! 29
492
Jönköpings
* . .
383
14
4
3
3
2
1
|
27
410
Kronobergs
» . .
235
6
4
1
i
—
12
247
Kalmar
339
17
8
4
2
2
i
1
—
—
—
3
38
377
Gottlands
> . .
83
1
1
Q
O
Q
O
1
9
92
j Blekinge
>
250
10
5
2
3
—
i
i
22
272
Kristianstads
>
467
10
3
2
2
17
484
Malmöhus
» . .
965
19
6
5
2
—
—
—
—
—
—
-
—
2
34
999
Hallands
> . .
312
8
8
1
2
i
2
24
336 i
Göteb. och Bohus
» . .
669
13
8
i
4
2
3
5
36
705
j Alvsborgs
> . .
494
13
19
6
5
2
—
, —
1
—
—
—
—
2
48 j
5421
Skaraborgs
> . .
357
9
10
3
2
2
2
i
29 |
386
Värmlands
> . .
404
14
6
9
9
i
—
—
1
—
—
—
—
— i
40
444
Örebro
» • •
418
18
8
5
4
—
—
1
—
—
—
—
—
— i
33
454 1
Västmanlands
* • ■
296
11
5
3
—
—
i
—
—
-
-
—
4 |
24
320
Kopparbergs
> . .
504
29
39
27
21
13
8
1
1
i
i
—
6 |
147
651 j
Gävleborgs
> . .
544
10
13
14
8
7
—
1
—
—
—
‘>
1
55
599
Västernorrlands
» . .
481
17
13
9
5
3
i !
1
—
3
52 !
533
Jämtlands
> . .
293
19
22
5
8
i
2
i
—
—
—
— 1
1
59 j
352
Västerbottens
» . .
510
23
9
6
6
3
3
2 j
52
562
Norrbottens
» . ,N
506
24 i
17
12
12
5
3 I
3 i
2
- |
—
i
—
79 1
585
Summa |
9923
331 1234
142
109 |
53
25 |
11 1
» !
1 |
i
2 |
- |
38 |
953 |jl0 876 1
Anm. 1. Av de här upptagna lärarinnorna äro 3 (i Malmöhus län) gifta med folkskollärare, en med ett,
en med två och en med tre barn. Lärarinnorna äro upptagna i kol. 3 och barnen i tabellen över gifta folkskollärare.
Tab. 82 c). Biträdande lärarinnor vid folkskolor samt lärarinnor vid mindre
folkskolor och småskolor år 1912, fördelade efter civilstånd.
1-
2. |
3. |
4- 1
5. |
6. |
7- 1
8. |
9. | 10. |
it 1
12.j
13. |
14. |
15. |
16. |
17. I
Län.
Antal
ogif-
ta
lära-
rin-
nor.
Antal
gifta lärarin
n o r,
ej
änkor
och
frånskilda.
Till-
i
sam-  man s. ;
Antal
lära-
rin-
nor
utan
barn.
Antal
lärarinnor med ett eller flera barn
21 år.
under
Övriga
lära-
rinnor.
Sum-
ma
lära-
rinnor
Med
1
barn.
Med
2
barn.
Med
3
barn.
Med
barn.
Med
5
barn.
Med
6
barn.
Med
7
barn.
Med
8
barn.
Med
9
barn.
Med
10
barn.
Med
11
barn.
Stockholms
län . .
442
18
14
9
3
1
45
487|
j Uppsala
> . .
199
5
1
3
—
—
9
208
Södermanlands
» . .
309
8
5
2
1
2
—
—
1
—
—
—
—
1
20
329
Östergötlands
* . .
463
10
3
3
3
3
1
23
480
Jönköpings
S>
.
.
383
12
4
1
3
2
22
405
j Kronobergs
» . .
235
5
4
—
1
10
245
i Kalmar
> . .
339
16
8
4
2
2
1
1
—
—
—
—
—
2
36
375
! Gottlands
)
83
1
1
2
3
1
8
91
j Blekinge
250
5
4
2
3
—
1
1
16
266;
i
i Kristianstads
» . .
467
7
3
2
2
14
481;
Malmöhus
2> . .
965
>)18
6
2
1
27
992
Hallands
» . .
312
6
7
2
1
2
1
1
20
332
Göteb. och Bohns
» . .
669
11
6
1
4
2
3
1
28
097 j
Älvsborgs
» . .
494
8
16
6
5
1
—
—
1
—
—
—
—
2
39
533
Skaraborgs
» . .
357
9
10
3
2
2
2
1
29
380
Värmlands
>
404
14
5
7
9
1
—
1
—
—
—
—
—
37
441
Örebro
»
418
14
8
5
2
-
—
1
—
—
—
—
—
—
30
448
Västmanlands
P
.
.
296
8
3
3
—
—
1
—
—
—
—
—
—
3
18
314
Kopparbergs
> . .
504
23
38
23
19
13
8
—
—
—
1
i
—
6
132
030
Gävleborgs
» . .
544
10
10
12
7
7
-
1
47
591
Västernorrlands
P .
.
481
16
10
8
5
3
—
1
—
—
—
—
—
2
45
520
Jämtlands
P .
.
| 293
18
20
3
4
1
2
1
49
342
Västerbottens
P
.
.
510
22
8
6
5
3
3
2''
49
559
Norrbottens
> . .
506
22
15
11
9
5
2
3
2
—
-
i
—
—
70
|
570
Summa
9 923
286
209
120
94
51
24
10
5
— | 1
2
—
21
823
10 744»
’) Därav 8, som äro gifta med folkskollärare, en med ett, en med två och eu med tre barn; dessa barn
äro upptagna i tabellen över gifta folkskollärare.
Tab. 82 d). Biträdande lärarinnor vid folkskolor samt lärarinnor vid mindre
folkskolor och småskolor år 1912, fördelade efter civilstånd.
1.
1 2.
| 3.
1 4.
1 6-
! o.
1 7.
! »•
!
| 10.
i ii.
1 12-
| 13.
1
A
n t a 1
D 1
o r
0 C
h f r å
n s
k i 1
d a.
L ä n.
Antal
Antal
lärarinnor med ett eller flera
barn under
I lära-
21 år
rin-
i
j nor
Met
Med
Med
Met
Med
Med
Med
Med
Med
Med
Med
I barn.
,
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
barn
barn
barn
barn.
barn.
barn
barn
barn
barn
barn
barn.
Stockholms
län . .
3
_
i
■ _
Uppsala
—
—
—
i
—
—
—
_
_
_
_
Södermanlands
> . .
o
*
i
_
Östergötlands
» . .
2
2
—
i
—
_
_
_
_
Jönköpings
i
2
—
2
Kronobergs
* . .
1
—
1
Kalmar
>
Gottlands
>
—
—
1
_
_
_
_
_
Blekinge
» . .
5
1
—
—
—
_
_
_
_
Kristianstads
> . .
| Malmöhus
1
—
*)8
i
—
_
_
_
_
| Hallands
>
2
1
Göteborgs och Bohus
t .
.
2
2
j Älvsborgs
> . .
5
3
—
—
i
—
_
_
_
1 Skaraborgs
> . .
1 Värmlands
» . .
—
1
2
| Örebro
s) 4
—
—
2
—
—
_
_
_
_
Västmanlands
> . .
3
2
—
; Kopparbergs
6
3)1
4
2
—
_
i
i
_
i Gävleborgs
> . .
—
3
2
1
1 Västernorrlands
> . .
1
*)3
1
—
—
_
_
_
i
_
Jämtlands
» . .
1
2
2
4
_
_
__
_
j Västerbottens
»
1
1
--
1
_
_
_
j Norrbottens
» . .
2 1
2
6)1
7)3
—
11
—
—
—
—
—
_
Summa |
45 |
25
22
15
2 |
11
11
11
il
—
-i
— |
14.
Övriga
lära
rinnor.
16.
Summa
lära
rinnor.
...,
'']
e~ frällskild> bidrag med försörjning åt ett barn. — 2) Därav en frånskild. —
skild med full försörjningsplikt mot barnet. — 4) Därav en fränskild. — 5) Därav en frånskild
försörj ningsplikt mot barnet. — 6) Frånskild med full försörjningsplikt mot ett barn. — 7) Därav
skild med full försörjningsplikt mot 1 barn och med bidrag till försörjning åt 2 barn.
45—131873. Lärarelönmämnden. 2.
4) 2
1
1
- - IV
1
6
3
7
4
8
9
3
6
6
15
8
7
10
3
9
130
8) Frånmed
full
en från
-
355
6) Den år 1912 anställda småskollärarpersonalens yärnplikts
förhållanden.
356
Tab. 83. De bitr. lärarna vid folkskolorna samt lärarna vid mindre folkskolor
oob småskolor år 1912, fördelade efter deras värnpliktsförbållanden.
1.
2- 1
3. ||
4- 1
5. |
6. |
7- 1
8.
9. |
10. II
11.
12. |
13. |
14. fl
16. i
Län.
Bitr. vid folkskolor.
Mindre folkskolor.
Småskolor.
Sum-
ma
god-
kän-
da.
]
l
!
Tal-  sam- |
mans.
Vid värn-  pliktsmönst-  ringen
Vid värn-  pliktsmönst-  ringen
Ännu
ej
prö-
vade.
Vid värn-  pliktsmönst-j
ringen
Sum-
ma.
Sum-
ma
ej
god-
kän-
da.
!
Sam-
ma
ej
prö-
vade.
god-
kän-
da.
ej
god-
kän-
da.
ma.
I
god- i
kän- 1
da. |
ej
god-
kän-
da.
ma.
god-
kän-
da.
ej
god-
kän-
da.
j Stockholms
län .
|
!
| Uppsala
)
1
i
i
—
1
—
i
j Södermanlands
’ ■
i
—
i
-
—
—
—
—
—
—
i
—
i
| Östergötlands
3*
—
—
2
—
—
2
i
3
4
3
3
—
6 !
Jönköpings
. .
—
—
1
—
—
1
—
2
2
1
2
—
3
1 Kronobergs
. .
—
—
—
-
—
—
—
5
6
11
5
6
—
11
I Kalmar
>
—
—
—
1
3
—
4
2
—
2
3
3
—
6
1 Gottlands
>
_
—
—
1
—
—
1
—
—
—
1
—
—
1
•j Blekinge
>
—
—
—
1
—
—
1
—
—
1
—
—
1
Kristianstads
» .
—
—
—
3
1
—
4
—
—
3
1
—
4
! Malmöhns
>
—
—
—
3
2
—
5
1
—
1
4
2
—
6
! Hallands
>
—
—
—
2
—
2
1
2
3
1
4
—
O
i Göteborgs o. Bohus > .
i Älvsborgs
—
—
—
—
—
—
—
1
1
2
1
1
—
2 i
J Skaraborgs
>
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
Värmlands
>
—
—
—
2
1
—
3
—
2
2
2
3
—
o :
Örebro
t
—
—
—
—
2
—
2
—
1
1
—
3
—
3
Västmanlands
>
—
—
—
2
1
—
3
—
1
1
2
2
—
4
Kopparbergs
>
3
4
7
S
8
—
16
16
9
25
27
21
—
1 48
| Gävleborgs
>
—
—
—
5
6
—
11
—
_
—
O
6
—
11
i Västernorrlands
>
—
—
—
—
1
—
1
—
—
—
—
| 1
—
1
Jämtlands
*
—
—
—
5
4
—
9
3
2
5
8
6
—
14
Västerbottens
—
—
—
11
9
—
20
—
1
1
11
10
—
21
j Norrbottens
1
—
1
11
13
3
27
3
3
6
15
16
3
1 34
Summa
5
4
9
56
53
3
112
33
34
67
94
91
3
188
''
J
Procent
55-56
44-44
i 100
51-38
48-62
_
100
49-28
50-75
100
50-81
4919
—
100
Bilaga II.
MATEMATISK BERÄKNING AV AVLÖNINGARNA
FÖR VISSA LÄRARGRUPPER.
35SI
Matematisk beräkning av avlöningarna för vissa
lärargrupper.
1. Allmänna beräkningsgrunder.
Såsom i lär ar el ö n en ä in n d e n s betänkande, 2:dra kapitlet, närmare utvecklas
bar nämnden ansett sig böra förorda, att grundsatsen om” särskilda lönetillägg åt
familjeförsörjare tillämpas vid regleringen av de kommunalt anställda lärarnes löner
men icke av de statsanställda lärarnas.
För kommunalt anställda lärare och lärarinnor blir frågan om förhållandet
mellan manliga och kvinnliga lärares löner alltså reducerad till frågan om förhållandet
mellan avlöningen för den ensamstående mannen och den ensamstående
kvinnan. Beträffande åter den statsanställda lärarpersonalen skulle männen, vare
sig de äro familjeförsörjare eller icke, åtnjuta samma avlöning, bestämd med hänsyn
till familjeförsörjarnas behov, medan hänsyn till detta behov icke skulle
tagas vid bestämmandet av kvinnornas löner.
Det mått, som nämnden — i ena som i andra fallet — begagnat sig av
för att erhålla en relation mellan manlig och kvinnlig tjänstinnehavares lön, utgör
det avlöningstal, som löneregleringskommittén i sitt betänkande av den 13
januari 1911 infört under benämning effektiv gottgörelse eller effektiv avlöning,
modifierat på sätt här nedan säges.
Med en tjänstinnehavares totala effektiva avlöning bör med löneregleringskommitténs
terminologi förstås summan av alla de löneförmåner, som tjänstinnehavaren
äger utsikt att på grund av sin anställning uppbära, såväl under som efter
den tid, han är i aktiv tjänst, under fingerat antagande, att han genomlever hela
den förutsatta tjänstetiden och därefter uppbär pension i det genomsnittliga antal
år, som framgår ur medellivslängdsberäkningar. Med tjänstinnehavarens effektiva
avlöning per tjänstår räknat, förstår kommittén denna totala effektiva avlöning
dividerad med det antal tjänstår han äger tillgodoräkna sig under samma fingerade
antagande, att han genomlever hela den förutsatta tjäristetiden. Denna sistnämnda
avlöning skulle synbarligen enligt kommitténs förmenande representera
den genomsnittliga gottgörelse, som tjänstinnehavaren erhåller för varje år han
är i aktiv tjänst, och detta tal skulle sålunda ge det nödiga måttet för anställande
av jämförelser mellan olika tjänstinnehavares löneförmåner.
360
Nämnden har ansett sig kunna ansluta sig till den tankegång, som ligger
bakom det ovan skildrade försöket att värdesätta en tjänstemans avlöning i förhållande
till det av honom utkrävda arbetet, det senare uppskattat efter den tid
han upptages i aktiv tjänst.
Emellertid har i de utlåtanden, som avgivits över löneregleringskommitténs
betänkande, framställts en del anmärkningar mot det sätt, på vilket kommittén
själv, enligt den framställning, som ovan lämnats, sökt att matematiskt-tekniskt
utföra den avsedda värdesättningen. Några av de viktigaste bland dessa anmärkningar
torde, åtminstone till sitt syftemål, kunna sammanfattas sålunda:
Det kan anmärkas, att exempelvis en pension, som utgår från 65 års ålder,
av kommittén inräknas i den totala effektiva avlöningen med ett sammanlagt belopp,
som överstiger 12 gånger det årliga pensionsbeloppet, medan samma pension
av t. ex. en 25 ä 30-årig tjänsteman bör kunna köpas för vida lägre pris än 2 gånger
det årliga pensionsbeloppet — eller med årliga avbetalningar under de första åren
av hans tjänstetid till sammanlagt ungefär sistnämnda belopp. På samma sätt
hava exempelvis även ålderstilläggen av kommittén värderats till belopp vida
överstigande 4 de pris, för vilkaNlesarnma kunna köpas t. fo. m. i allmän försäkringsaffär.
Med en dylik värdering^som utgångspunkt,''''måste varje tjänstemannagrupp
sätta som ett naturligt mål för sina lönesträvanden att i första hand formellt få
ålderstilläggen och pensionsbeloppen reducerade till så ringa belopp som möjligt —
hälst ingenting alls — för att i stället, med blott en bråkdel av de i kompensation
under de första tjänståren erhållna förhöjda avlöningsbeloppen, kontant köpa |sig
de avstådda åldersförmånerna. Underkasta sig tjänstemännen, såsom av nationalekonomiska
"skäl statens — eller arbetsgivarens — fordran bör vara, obligatorisk
avgiftsavsättning för detta ändamål, så hava dessa tjänstemän gjort en i alla hänseenden
synnerligen förmånlig affär. De grupper, vilka lyckas få sina strävanden
i nämnda riktning mer eller mindre fullständigt realiserade, måste alltså anses
såsom avsevärt gynnade på de övrigas bekostnad, och kommittén har naturligtvis
ingalunda själv kunnat undvika — har man anmärkt —• att i sitt betänkande på
dylikt sätt räkna till oberättigad förmån för än den ena än den andra av de grupper,
som varit föremål för kommitténs undersökningar.
Nämnden har icke ansett sig kunna lämna dessa anmärkningar utan avseende.
Med en tjänstinnehavares totala effektiva avlöning skall i föreliggande utredning
förstås det försäkringstekniska (matematiska) värdet — hänfört till den
tidpunkt, då han börjar sin tjänstemannabana — av alla de löneförmåner, han äger
att uppbära på grund av sin anställning, såväl under som efter den tid han är i
aktiv tjänst. Den totala effektiva aflöningen, sålunda definierad, anger med andra
ord det belopp, som arbetsgivaren vid var enskild tjänstemans anställning skulle
behöva avsätta för att med tillgodogörande av dessa avsättningar och de å dem
inflytande räntor kunna bestrida samtliga åtagna ersättningsförpliktelser såväl
under som efter den tid tjänstinnehavarne äro i aktiv tjänst. — Det bör måhända
i samband härmed även anmärkas, att nämnden — i olikhet mot löneregleringskommittén
i sina beräkningar jämväl tagit i beaktande tjänstemans extra
ordinarie tjänstetid oeb hans under denna tid uppburna ersättningsförmåner.
b ör uträknande av ovan angivet värde har nämnden sålunda först och
främst haft att bestämma sig för val av den räntefot, efter vilken avsättningarna
anses böra kunna göras fruktbärande. Nämnden har vid valet mellan de räntesatser,
som här över huvud taget torde få anses kunna komma i fråga, för sin del
stannat vid en räntefot av 4 %, mot vilket val dess mindre torde kunna göras
några befogade invändningar, då utredningarna huvudsakligen avse inbördes jämförelser
mellan olika tjänstinnehavaregruppers ersättningsförmåner, där man redan
på förhand har all anledning vänta sig, att jämförelseresultatet bör bli relativt
tämligen obetydligt influerat av den valda räntefoten. Riktigheten av denna senast
uttalade förmodan om räntefotens relativt ringa inflytande å utredningsresultatet
ha vi i några enstaka fall haft tillfälle att direkt bekräfta genom kontrollräkningar
efter o1/? %, och enahanda blir givetvis resultatet, om, såsom av ett
eller annat skäl möjligen skulle kunna tänkas, räntefoten sattes högre än 4 %.
Till de övriga faktorer, som komma att inverka på värderandet av de olika
tjänstinnehavaregruppernas löneförmåner — såsom anställningsålder, dödlighetsförhållanden,
avgång ur tjänsten, m. m. — skola vi på sin plats närmare återkomma.
Med en tjänstinnehavares effektiva gottgörelse eller effektiva avlöning pr
tjänstar räknat skall här förstås det fiktiva årliga belopp, med vilket arbetsgivaren
har att ersätta honom eller, om man så vill, har att avsätta för hans räkning
för vart och ett år han är i aktiv tjänst, för att det sammanlagda matematiska
värdet hänfört till den tidpunkt, då han börjar sin tjänstemannabana — av
samtliga dessa avsättningar må uppgå till samma belopp som den honom tillkommande
totala effektiva avlöningen. Den effektiva aflöningen pr tjänstår, sålunda
definierad, anger med andra ord det konstanta belopp, som arbetsgivaren
för var enskild anställd tjänsteman skulle behöva årligen avsätta under den Hd
han är i aktiv tjänst, för att med tillgodogörande av dessa avsättningar och de
å dem inflytande räntor kunna bestrida samtliga åtagna ersättningsförpliktelser
såväl under som efter den tid tjänstinnehavarne äro i aktiv tjänst.
Rör arbetsgivaren bör det naturligtvis — åtminstone abstrakt resonerat —
vara ur ekonomisk synpunkt likgiltigt, om han i stället årligen kontant utbetalar
det effektiva avlöningsbeloppet åt var och en av sina löntagare, så länge denne
är i aktiv tjänst, och lägger på honom själv ansvaret att reservera, vad som kan
behövas till framtida ålderstillägg, egen pension, familjepension och andra eljest
utgående extra ersättningar, eller genom anlitande av försäkringsanstalt garantera
sig de samma.
46 —131873. Lärarelönenämnden. 2.
Känner man vidare exempelvis tjänstinnehavarens antal tjänstetimmar pr
vecka räknat, erhåller man enligt samma terminologi hans effektiva avlöning pr
år och veckotimme genom att dividera den årliga effektiva avlöningen med antalet
veckotimmar o. s. v.
Då i det följande endast talas om en tjänstinnehavares effektiva avlöning,
utan närmare detaljering, skall därmed städse förstås hans effektiva avlöning pr
tjänstår räknat.
Till grund för de i det följande gjorda jämförelser ligga nu följande betraktelsesätt:
Tjänstinnehavarne i tvänne olika grupper, vilka äga i stort sett
samma tjänstgöringsskyldighet för år, anses lika förmånligt avlönade, om den
genomsnittliga effektiva avlöningen blir lika för vardera gruppen, och den grupp
anses följaktligen förmånligare avlönad, för vilken den beräknade genomsnittliga
effektiva avlöningen blir större. — Där antalet tjänstetimmar är avsevärt olika
för de båda jämförda grupperna, torde det få anses berättigat att basera jämförelsen
på den effektiva avlöningen pr veckotimme såsom utgångspunkt.
I de fall då i det följande jämförelse göres mellan manliga och kvinnliga
lärares avlöning har — på grunder, som i nämndens betänkande kap. 2 angivits
— vid beräknandet av den effektiva avlöningen värnpliktsåret inräknats i de
manliga lärarnas tjänstgöringstid med en taxerad inkomst av 500 kr. Därvid har
värnpliktsåret städse förutsatts infalla året närmast före det år vederbörande
lärare inträder i allmän tjänst, vilken förutsättning väl i regel innebär en fiktion,
som emellertid avsevärt bidrar till att förenkla kalkylerna utan att samtidigt i
någon som hälst nämnvärd mån förrycka jämförelseresultatet. Vidare har även
med hänsyn till värnpliktsåret städse räknats med ett år tidigare anställningsoch
befordringsålder för kvinnlig än för manlig innehavare av samma slags anställning.
För att undvika ett upprepande av det missförstånd, som på denna
punkt vid föregående tillfällen gjort sig gällande jämväl a auktoritativt håll, må
framhållas, att även detta sistnämnda sätt att räkna naturligtvis vilar på en
fullt medveten och avsiktlig fiktion. Nämnden har icke ansett sig vid här ifrågakommande
jämförelser kunna underlåta att taga hänsyn till det uppskov i de
manliga tjänstemännens anställning och befordran, som är en direkt följd åv deras
anlitande i obligatorisk allmän tjänst på annat område. Om, vid sidan härav,
utbildningstiden av andra mera individuella anledningar kan ställa sig olika för
män och kvinnor, då fråga är om samma utbildning, är väl detta en omständighet,
till vilken arbetsgivaren — den allmänna eller enskilde -—- saknar anledning att
taga hänsyn vid lönernas avvägande, och som därför näppeligen torde vidkomma
här ifrågavarande ekonomiska utredningar.
Sedan dessa premisser fastställts, har vid bestämmandet av de kvinnliga
tjänstinnehavarnes avlöning i regel förfarits på följande sätt:
Föl- kommunalt anställda lärare hava löneförmånerna i allmänhet så av
passats, att den kvinnliga och den inanliga lärarens effektiva avlöning blivit — så
nära praktiskt kunnat genomföras — den samma, i de fäll då båda innehava
samma slags tjänster och under förutsättning att ingendera är familjeförsörjare,
i den mening detta ord tages i betänkandet. Med den tillämpning av behovsprincipen
nämnden tänkt sig, har man att föra på familjeförsörjningsbehovets
konto dels de s. k. familjetilläggen, dels värdet av de till familjeförsörjarnas efterlevande
utgående reliktpensioner. Värderandet av dessa båda poster fäller utom
marginalen för föreliggande utredning. Vid beräkning av den manliga lärarens
effektiva avlöning har sålunda här icke inräknats värdet av änke- och pupillpension,
varemot avdrag naturligtvis gjorts för de avgifter, som även den icke-familjeförsörjande
manliga läraren är skyldig erlägga till änke- och pupillkassa.
För statsanställda lärare åter har man sökt avväga lärarinnans löneförmåner
så, att hennes effektiva avlöning blivit lika med den manliga lärarens
reducerad med ett belopp, som kan anses motsvara familjeförsörjningsbehovet,
reliktpensionen inräknad. Detta belopp har nämnden, i huvudsaklig anslutning
till uttalanden, som gjorts av löneregleringskommittén i dess ovan citerade betänkande,
värderat till sammanlagt cirka 10 % av de ersättningsförmåner, som uppbäras
av ordinarie och pensionerad lärare. Här har sålunda först beräknats värdet
av den manliga lärarens totala effektiva avlöning, varvid även inräknats nettovärdet
av reliktpensionen, d. v. s. pensionens värde minskat med värdet av obligatoriska
avgifter till änke- och pupillkassa. Från denna totala effektiva avlöning
har därefter fråndragits 10 % av7 värdet av samtliga de ersättningsförmåner, som
tillkomma ordinarie lärare, inklusive nettovärdet av såväl reliktpension som honom
själv tillkommande pensionsförmåner. Återstoden skulle enligt det ovanstående få
anses utgöra värdet av den manliga lärarens totala effektiva avlöning, sedan bidraget
till familjeförsörjning frånräknats. Fördelas denna sistnämnda totala effektiva avlöning
på hela den tid han förutsattes vara i aktiv tjänst, erhålles hans motsvarande
effektiva avlöning per tjänstår räknat. Sedan detta belopp uträknats, hava
avlöningsförmånerna för kvinnlig lärare med samma tjänsteanställning i allmänhet
så avpassats, att hennes årliga effektiva avlöning kommit ifrågavarande belopp så
nära praktiskt kunnat genomföras. För övningsskollärare har vid de beräkningar
varom bär är fråga, av näraliggande skäl avdrag för familjeförsörjning icke gjorts
för den tid han förutsatts innehava ordinarie tjänst i kommunal anställning.
Av löneregleringskommittén har även framhållits såsom ett synnerligen
angeläget önskemål, att avlöningarna för kvinnliga tjänstinnehavare måtte bestämmas
icke genom särskilda stater utan på sådant sätt, att den kvinnliga
tjänstemannens avlöning bestämmes till vissa, för alla tjänster lika, procent av
motsvarande manliga tjänstemans. Procenttalen har kommittén, efter vissa särskilt
för läroverksadjunkter slutförda beräkningar, föreslagit till i regel 80 •/.
364
av i begynnelseavlöningen ingående lön och tjänstgöringspenningar samt 50 •/. av
ålders- och ortstillägg.
De skäl kommittén anfört för detta förslag, har nämnden visserligen funnit
beaktansvärda, men dock ej av den betydelse, att de kunna anses uppväga de
olägenheter, som skulle följa med accepterandet av en dylik anordning, och av
vilka en del redan anmärkts i de utlåtanden, som avgivits över kommitténs
betänkande.
Den kvinnliga tjänstinnehavarens effektiva avlöning har kommittén, såsom
förut vidrörts, funnit rättvist sätta till åtminstone omkring 10 % lägre belopp än
motsvarande manlig tjänstemans effektiva avlöning. Men redan för de båda klasser
av tjänstinnehavare, som kommittén själv undersökt, förutom läroverksadjunkterna,
har användandet av den av kommittén förordade metoden med procentiskt avvägda
lönestater resulterat i sinsemellan så pass olika avdrag å den effektiva
avlöningen som: för den ena — kvinnliga professorer — endast 8 % för den andra
— kvinnliga tjänstinnehavare i första lönegrad i centralt ämbetsverk — 13 %.
Och det har anmärkts, att vid blivande löneregleringar denna brist på överensstämmelse
med vad kommittén själv anser rättvist, kan — om den procentiska
metoden tillämpas — bliva nog så betydande, samt att i allt fall vid dylika blivande]
löneregleringar kvinnans lön ständigt skulle komma att bli beroende av
växlande tillfälligheter, såsom om löneförändringarna huvudsakligen komma att
läggas på begynnelseavlöningarna eller på ålderstilläggen.
Därjämte kan ju mot den procentiska metoden anföras, att det väl icke
alltid är sagt, att — såsom sagda metod med nödvändighet för med sig — för
manliga och kvinnliga innehavare av samma slags tjänst även samma synpunkter
böra eller kunna göras gällande beträffande ålderstilläggens antal och belopp eller
i övrigt rörande avlöningsförmånernas lämpliga fördelning.
Betydelsen av de båda här ovan anförda olika slagen av invändningar kan
lämpligen belysas med följande exempel. Nämnden har föreslagit — med den
utförliga motivering, som återfinnes i kapitlet 5 av betänkandet — att manliga
ordinarie läroverksadjunkter böra åtnjuta avlöning i fem lönegrader, och att
med hänsyn härtill beloppet av tjänstgöringspenningarna, såsom redan nu är fallet,
bör variera i de olika lönegraderna. För övriga ordinarie lärare har nämnden
i regel föreslagit endast tre ålderstillägg och ej varierande tjänstgöringspenningar.
Skulle nu metoden med procentiskt utgående lönestater för kvinnliga
befattningshavare tillämpas, skulle å ena sidan den kvinnliga läroverksadjunkten
erhålla ett större antal ålderstillägg, än nämnden funnit vara av omständigheterna
påkallat, och tjänstgöringspenningarna även för henne utgå med varierande belopp
i olika lönegrader. A andra sidan skulle, just på grund av det större antalet
ålderstillägg, den kvinnliga adjunkten bli i avlöningshänseende, vid jämförelse
med hennes manliga kamrat, sämre ställd än övriga kvinnliga befattnings
-
havare, åtminstone så länge man, såsom kommittén föreslagit, räknar med avsevärt
lägre procenttal å ålderstilläggen än å begynnelseavlöningen.
I regel skulle för övrigt enligt nu rådande förhållanden den procentiska
metoden verka ofördelaktigare för kvinnliga tjänstinnehavare i lägre befattningar
än i högre sådana, emedan ålderstilläggen i allmänhet utgöra en procentiskt större
del av avlöningsförmånerna i de förra befattningarna än i de senare.
Nämnden har alltså sett sig nödsakad att behandla de här förekommande
lönespörsmålen, vart och ett för sig, utan försök att genomföra några gemensamma
normer i den utsträckning löneregleringskommittén förordat.
För undvikande av eventuellt missförstånd bör måhända i detta sammanhang
understrykas, vad som eljest redan av betänkandet torde framgå, nämligen
att proportionen mellan manliga och kvinnliga extra ordinarie befattningshavares
avlöningar i regel icke varit föremål för matematisk utredning utan av
nämnden bestämts efter grunder, som av andra praktiska skäl gjort sig gällande,
och att detsamma även i viss mån gäller om frågan angående proportionen mellan
ålderstilläggen. Med nämndens sätt att särskåda här föreliggande avlöningsspörsmål,
blir ju nämligen frågan om den extra ordinarie lärarens avlöningsförmåner, eller
den ordinarie lärarens förmåner i olika lönegrader, endast en lönefördelningsfråga.
I regel har sålunda nämnden utgått icke blott från en för de manliga lärarna på
förhand fastställd avlöningsstat utan även från fastställda arvoden för de kvinnliga
extra ordinarie lärarne och från vissa önskemål angående storleken — och
antalet — av de ordinarie kvinnliga lärarnes ålderstillägg. Sedan detta skett, har
man sökt att i övrigt avpassa den kvinnliga lärarens ersättningsförmåner så, att
den för henne beräknade årliga effektiva avlöningen så nära, som praktiskt kunnat
genomföras, kommit att motsvara de fordringar för vilka ovan redogjorts. I allmänhet
har naturligtvis detta önskemål kunnat nås på ett flertal olika sätt, och
bland de olika lösningar av resp. lönespörsmål, som av denna anledning i regel i
varje särskilt fall diskuterats inom nämnden, har denna för sin del utvalt det
alternativ, som den funnit lämpligast.
Då ovan talats om nettovärdet av pensionsförmånerna, bör i detta sammanhang
måhända även anföras, att vid värderandet av såväl reliktpensioner som
de pensionsförmåner, vilka tillkomma tjänstinnehavarna själva, i regel av tekniska
skäl så förfarits, att pensionens hela värde först upptagits såsom bruttoförmån,
varifrån avdrag senare gjorts med värdet av de av tjänstinnehavaren själv erlagda
avgifter.
Det behöver måhända även understrykas, att av naturliga skäl jämförelserna
städse genomförts under förutsättning av normal tjänstgöring, så att hänsyn
exempelvis icke tagits till den fördröjning i uppflyttning till högre lönegrad, som
i undantagsfall kan inträffa på grund av förefintliga restriktiva bestämmelser, ej
häller till avgång med avkortad pension eller förtidsavgång av annan anledning
366
än dödsfall, o. s. v. Det må härvid än en gång framhållas, att även i de särskilda
fall, då en viss tveksamhet kunnat uppstå, huruvida ej hänsyn borde tagas
till dylika störningar i beräkningarna, man dess starkare är försvarad att utelämna
dem, då det endast är fråga om inbördes jämförelser, där jämförelseresultatet
ofta blir måhända knappast märkbart rubbat genom uraktlåtenheten. Sålunda
har — för att anföra ett förtydligande exempel — erfarenheten visat, att
bland läroverksadjunkter avgången förutom genom döden hittills skett så gott
som uteslutande genom befordran till lektor eller rektor. Här skulle emellertid
—
särskilt med hänsyn till den statistik, som ligger till grund för utredningarna
—
med visst fog någon tveksamhet kunna göras gällande, huruvida hänsyn ej
borde tagas till dessa befordringar vid värderandet av elementarlärarnas löneförmåner.
På grund av undersökningarnas jämförande karaktär torde man emellertid
varit fullt befogad att i räkningarna ej fästa avseende vid de samma,
även om ej — såsom nu är fallet — det konstaterats, att dessa befordringar varit
relativt sällsynta — de uppgå, enligt för åren 1900—1912 bearbetad statistik, endast
till cirka 12 pro mille per år — och redan av denna grund saklöst kunnat
negligeras utan fara för förryckning av slutresultaten.
Yad avgången genom döden beträffar, har i föreliggande undersökningar
använts de allmänna livslängdstabeller för vardera könet, vilka av Statistiska
Centralbyrån uträknats på grundval av 1901—1910 års erfarenheter. Yad elementar!
är ärna beträffar, framgick vid den undersökning, som av numera Byråchefen
Dickman och undertecknad Göransson år 1910 gjordes över läroverkslärarnas dödlighet,
att den samma, som vid närmast föregående undersökning visat sig motsvara
1871—1880 års allmänna dödlighet, på senare år något minskats, så att den
kommit nära den under årtiondet 1881—1890 bland män i hela riket observerade.
Yad de kvinnliga elementarlärarna angår, saknar man ju afl nämnvärd erfarenhet
rörande dödlighetsförbållandena, och även vad de kommunalt anställda lärarna
beträffar torde, med den utveckling folkundervisningen tagit under senaste
decennier, betänkligheter kunna göras gällande mot att basera här förekommande
jämförelser på den under gångna årtionden observerade dödligheten.
De i enlighet med dessa förutsättningar uträknade grundtalen — Dx, Nx och
ax — finnas i slutet av föreliggande undersökningar närlagda såsom tab. 1 och 2,
och till dessa båda tabeller hänföra sig alltså samtliga de i följande text eller
textiabeller åberopade livräntevärden och kapitalvärden.
Vad det tekniska utförandet beträffar, må även anmärkas att det på grund
av undersökningarnas jämförande karaktär förefallit oss ganska likgiltigt och i
varje händelse måste betraktas såsom för jämförelseresultaten skäligen betydelselöst,
huruvida man begagnar sig av förskottslivräntor eller kontinuerliga livräntor, och
detta dess hällre som det ju ej här rör sig om rent individuella utredningar, och
frågan därför kommer att stå i ett visst intimt samband med användningen av
(len tillgängliga statistiken, varvid möjlighet förekommit till ömsesidig anpassning.
De i det följande publicerade uträkningar äro samtliga baserade på användning
av förskottslivräntor.
Möjligen skulle även någon invändning kunna göras emot, att man vid jämförelserna
begagnat sig av ett konstant jämförelsemått, lika för extra ordinarie och ordinarie
lärare i olika åldrar. Finner man anledning att i räkningarna indraga den förutsättning,
att lärarens arbete verkligen äger olika värde vid olika tidpunkter av hans
tjänstemannabana, har man naturligtvis att underkasta begreppet elfektiv avlöning
en motsvarande modifikation och lägga om beräkningarne därefter. Emellertid må
erinras, att nämnden under alla omständigheter icke funnit skäl att här räkna med
någon skillnad i genomsnittsvärderingen av de båda könens arbete sinsemellan
under deras gemensamma tjänstetid. Under sådana omständigheter bör måhända,
för undvikande av en eljest nära till hands liggande missuppfattning, här framhållas,
att det för jämförelseresultatet är av en relativt ringa betydelse, huruvida
man räknar med en konstant elfektiv avlöning — såsom nämnden förordat, och vi
för vår del icke finna någon anledning att opponera oss emot — eller med variabel
sådan. Man utgår ju nämligen i beräkningarna från en på förhand i och med den
förutsätta!) lönestaten fixerad total effektiv avlöning för manliga befattningshavare.
Denna totala avlöning fördelas sedan på den tid befattningshavaren förutsättes
vara i aktiv tjänst, och det är denna fördelning, som naturligtvis kunde göras på
olika sätt. Därefter fördelas motsvarande kvinnliga befattningshavares effektiva
avlöning med enahanda belopp, som för den manliga tjänstinnehavaren uträknats,
över den för henne gällande aktiva tjänstetiden, och efter den på grund av denna
fördelning erhållna totala effektiva avlöningen bestämmes den för henne gällande
lönestaten. Men hur nu än denna sistberörda fördelning göres, så blir, såsom lätt
inses, den totala effektiva avlöningen — och därmed även den uträknade lönestaten
— för kvinnlig befattningshavare ej i nämnvärd grad varierad, annat än i den
mån den aktiva tjänstetiden förutsättes olika för man och kvinna. Men dessa sistnämnda
variationer bli i och för sig relativt tämligen obetydliga, med de utgångsförutsättningar,
vid vilka man vid här ifrågakommande undersökningar är bunden.
Att så är förhållandet, ser man tydligt vid en allmän granskning av de formler, som
vid räkningarna skola tillämpas. Trots detta ha vi emellertid ansett försiktigheten
bjuda oss att i några fall genom konkreta räkningar övertyga oss om riktigheten
av denna uppfattning. Att här bilägga dessa kontrollerande räkningar, torde
få anses överflödigt.
368
''2. Löne- och pensionsreglering för lärarpersonal vid de allmänna läroverken.
I. Ämneslärare.
a) Vikarierande adjunkter och vikarierande lektorer samt extra lärare.
För extra och vikarierande ämneslärare har nämnden, med i betänkandet
anförd motivering, föreslagit en avlöning efter 2,700 kronor för man och 2,500
kronor för kvinna, där befattningshavaren förvärvat adjunktskompetens, eljest resp.
2,300 och 2,100 kronor, allt för år räknat.
Yid de i det följande gjorda värderingar av ämnes!ärarnes löneförmåner, har,
på redan anförda grunder, anledning ej ansetts föreligga att taga särskild hänsyn
till den reduktion i avlöningen, som enligt ovanstående förslag göres för den, som
utan förvärvad adjunktskompetens innehar befattning som extra lärare.
b) Manliga adjunkter.
För manlig adjunkt har nämnden föreslagit en avlöning i fem lönegrader med
resp. 3,700, 4,200, 4,700, 5,200 och 5,700 kronor, därav tjänstgöringspenningar
resp. 1,200, 1,350, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor, och skulle i följd härav den egentliga
lönen utgå med 2,ij00, 2,850, 3.200, 3,550 och 3,900 kronor, allt för år räknat.
Beloppet av hel pension skulle alltså utgå med 3,900 kronor.
Vad angår samma lärares ålder vid olika befordringstillfällen, har nämnden,
efter verkställd utredning och med anlitande av tillgängliga statistiska uppgifter,
till en början förutsatt, att den blivande manliga adjunkten i normala fall erhåller
anställning såsom extra ordinarie lärare vid 26 års ålder. Nämnden har
därvid räknat med en normalålder av 20 år vid inskrivning vid universitet eller
högskola samt en därpå följande utbildningstid av 7 terminer för avläggande av
filosofisk ämbetsexamen, 2 terminer för genomgående av provårskurs och 2 terminer
för fullgörande av värnpliktstjänst, eller sammanlagt i avrundat tal 6 år.
Befordran till ordinarie läroverksadjunkt har förutsatts inträda efter i genomsnitt
7 års tjänstgöring såsom extra ordinarie lärare, eller vid en ålder av 33 levnadsår.
Av den statistik, som nämnden direkt inhämtat rörande läroverksadjunkternas
ålder vid befordran till ordinarie, framgår att medelåldern för dylik befordran
under åren 1905—1913 utgjorde 34-9 levnadsår. Detta medeltal kan emellertid
ej anses ange normal befordringsålder, framförallt därför att det statistiska materialet
upptager en del adjunkter, som med hänsyn till befordringsförhållandena
före 1904 års läroverksreform fått vänta särskilt länge på ordinarie befordran.
Medelåldern för åren 1908—1913 utgjorde 33 levnadsår.
Det har vidare förutsatts, att den ordinarie adjunkten efter resp. 5, 10,
15 och 20 år uppflyttas i högre lönegrad, samt att pensionen utgår från 65 års ålder.
309
Vilrnpliktsåret har, på gränder som i det föregående närmare motiverats, fingerats
infalla omedelbart före första tjflnstgöringsåret såsom extra lärare, d. v. s. i normala
fall vid 25 års ålder, och ersättningen under värnpliktsåret har, såsom ovan
angivits, taxerats till 500 kronor.
I eisåttningsförmanerna skall enligt det föregående även inräknas värdet
av reliktpension. Änkepensionen har härvid beräknats komma att som hittills
utgå med 780 kronor.
Det försäkringstekniska värdet vid 25 års ålder av samtliga dessa den
manliga adjunktens ersättningsförmåner, har, med anlitande av angivna livslängdstaheller
och en räntefot av 4 * uppskattats till 77,103 kronor, med den specifikation,
som närmare framgår av följande tabell A. De i kol. 5 av tabellen angivna
försäkringstekniska värdena hava erhållits genom att multiplicera de i kol. 4
upptagna årliga ersättningsbeloppen med motsvarande i kol. 3 angivna livräntevärden.
Det i tabellen angivna värdet av reliktpensionen har erhållits på följande
sätt:
Enligt av byråchefen Dickman gjord beräkning angående elementarlärarnes
änke- och pupillkassa skulle värdet av en familjepension, som svarar mot en änkepension
av 780 kr., utgöra vid 33 års ålder 3-759-780 kr. = 2,932 kr. Vid 25
års ålder kommer följaktligen värdet av denna pension att enligt beräkning utgöra
0-6955 • 2,032 kr. = 2,039 kronor.
Tab. A. Manlig adjunkts ersättningsförmåner (brntto).
1.
2.
3.
4.
1
5.
Ersättning i egenskap av
Ålder.
Livränte-
Ersättning, kronor.
År.
värde.
Per år.
Värde
inalles.
'' Värnpliktig .....
25
1-0000
500
500
Extra ordinarie lärare . .
Ordinarie adjunkt:
26-32
58607
2,700
15,824
avlöning
i l:a lönegrad
33-64
11-6760
3,700
43.201
1
ålderstillägg i 2:a
>
38-42
2-5300
500
1,265
3:e
>
...
43-47
1-9972
1,000
1,997
4:e
>
48-52
1-5621
1,500
2,343
5:e
>
...
53-64
2-4041
2,000
4,808
Pensionerad .....
65 o. följande
1 3144
3,900
5,126
Vartill kommer värdet av reliktpension .
—
—
2.039
Summa (brutto)
47 131873. Lärarelönenämnden. 2.
~ 1
—
- 1
77,103
370
För erhållande av den manliga adjunktens nettoersättning skall nu från
ovanstående bruttovärde dragas värdet av de av honom erlagda obligatoriska avgifter
dels för egen pensionering och dels till änke- och pupillkassa.
Avgifterna för egen pensionering utgå enligt pensionslagen med 3-9 % av
pension sunder 1 aget, d. v. s. lönen utan inräkning av tjänstgöringspenningar.
Nu utgör värdet av ålderstilläggen enligt det ovanstående sammanlagt 10,413
kronor, varav på lönen kommer 70 % eller 7,289 kronor. Värdet av lönen i l:a
lönegrad utgör för åldersperioden 33—64 år, med användning av ovan angivet
livräntevärde,
11-6760 • 2,500 kr. = 29,190 kr.
Det sammanlagda värdet av lönen (pensionsunderlaget) utgör sålunda:
29,190 + 7,289 kr. eller 36,479 kr., och värdet av avgifterna för egen pensionering
följaktligen.
0-039 • 36,479 kr. = 1,423 kronor.
Avgifterna till änke- och pupillkassan hava förutsatts utgå med 102 kronor
från 33—64 års ålder och därefter med 68 kronor. Deras värde skulle sålunda
utgöra:
102 x 11-6760 = kr. 1,191
68 x 1-3M4 = kr. 89
Summa kronor 1,280
Om från ovan angivet bruttovärde..............kr. 77,103
dragés värdet av avgifter för egen pensionering kr. 1,423
och av avgifter till änke- och pupillkassa . . » 1,280 eller sammanlagt »
2,703
erhålles nettovärdet vid 25 års ålder.............kr. 74,400
av manlig adjunkts ersättningsförmåner.
Detta tal, 74,400 kronor, representerar således vad som i det föregående
betecknats såsom värdet av den manliga adjunktens totala effektiva avlöning, vid
den tidpunkt, då han inträder i statens tjänst.
Den årliga effektiva avlöningen erhålles genom att — matematiskt — fördela
detta totalbelopp på den tid han förutsatts vara i aktiv statstjänst, nämligen
fr. o. m. 25 t. o. m. 64 års ålder, eller genom att dividera beloppet med motsvarande
livräntevärde, vilket enligt tabell A utgör sammanlagt 18-5367.
Den manliga adjunktens effektiva avlöning utgör sålunda
^ oi4 leronor.
1HAU7
I denna effektiva avlöning, 4,014 kronor, ingår bidraget till familjeförsörjning
med ett belopp, som enligt det föregående av nämnden värderats sålunda:
Värdet av den ordinarie adjunktens ersättningsförmåner utgör, såsom av
tabell A framgår, 74,400 —16,324 kr. = 58,076 kronor. 10 % härav, eller 5,808 kr.
371
har ansetts böra räknas såsom bidrag till familjeförsörjning, och motsvarande korrektion
av den beräknade årliga effektiva avlöningen bör alltså utgå med ett belopp av
ttt-= 313 kronor.
lo*5 3 6 7
Om bidraget till familjeförsörjning frånräknas, utgör alltså den manliga
adjunktens beräknade effektiva avlöning:
4,014 — 313 kr. = 3,701 kronor.
c) Kvinnliga adjunkter.
Den kvinnliga adjunktens ersättningsförmåner böra nu enligt det föregående
så avvägas, att hennes effektiva avlöning kommer det under b) uträknade
beloppet, 3,701 kronor, så nära praktiskt kan begäras.
Bland de olika tänkbara lösningar av detta lönespörsmål, som varit föremål
för omprövning, har nämnden för sin del bestämt sig för det förslag, som i
betankandet framlagts. Enligt detta bör den ordinarie kvinnliga adjunktens årsavlöning
utgå i fyra lönegrader med resp. 3,200, 3,(500, 4,000 och 4,400 kronor,
däri inberäknat 1,300 kronor i tjänstgöringspenningar, i följd varav hel pension
skulle utgå med 3,100 kronor från en föreslagen pensionsålder av 60 år.
Anställning såsom extra ordinarie lärare har enligt de i det föregående angivna
grunder beräknats ske vid 25 års ålder, befordran till ordinarie adjunkt vid 32
års ålder med senare uppflyttning i högre lönegrad vid resp. 37, 42 och 47 års ålder.
Bruttovärdet vid 25 års ålder av ersättningsförmånerna har uppskattats
till sammanlagt 66,994 kronor, såsom av följande tabell B närmare framgår.
Tab. B. Kvinnlig'' adjunkts ersättningsförmåner (brutto).
1.
2.
3.
4.
I
5.
Ersättning i egenskap av
I
Ålder.
År.
Livränte-
värde.
■
Ersättn:
ng, kronor.
Per år.
Värde
inalles.
Extra ordinarie lärare ....
Ordinarie adjunkt:
25—31
61367
2,500
15,342
avlöning
i l:a lönegrad . .
32-59
116818
3,200
37,382
ålderstillägg i 2:a
>
37-41
26512
400
1,060
3:e
>
.....
42—46
2-1026
800
1,682
4:e
»
.....
47-59
3-5946
1,200
4,314
Pensionerad ...........
60 o. följande
2-3271
3,100
7,214
Summa (brutto)
|
—
—
66994
372
Värdet av avlöningen såsom ordinarie adjunkt utgör enligt det
ovanstående sammanlagt......................kr. 44,438
Om härifrån avdrages värdet av tjänstgöringspenningar:
11 ■ 6 818 • 1,300 kr. = kr. 15,186
erhålles värdet av lönen (pensionsunderlaget) kr. 29,252
Avgifterna för egen pensionering utgå med 3i / av pensionsunderlaget,
och deras värde utgör alltså
0-031 • 29,252 kr. = 907 kronor
Värdet av den totala effektiva avlöningen utgör alltså
66,994 — 907 = 66,087 kronor.
Fördelas detta belopp på åldrar fr. o. m. 25 t. o. m. 59 år, befinnes, med
det förslag, vid vilket nämnden stannat, den kvinnliga adjunktens ärliga effektiva
avlöning utgå med ett belopp av
66.087
17-8 185
= 3,709 kronor.
Denna effektiva avlöning torde få anses komma det åsyftade ungefärliga
beloppet, 3,701 kronor, tillfredsställande nära.
d) Manliga lektorer.
De manliga lektorerna hava beräknats i normala fall inträda som extra
ordinarie lärare vid 29 års ålder. Deras utbildning har alltså förutsatts, med
nuvarande fordringar, kräva omkring 3 års längre tid än läroverksadjunkternas.
Vad åter angår åldern vid ordinarie befordran, så ger den av nämnden inhämtade
statistiken för åren 1905—1913 vid handen en medelålder av 35-1 levnadsår, och
tecken synas icke tyda på, att denna befordringsålder är i sjunkande. Befordran
till ordinarie lektor har därför i beräkningarna förutsatts äga rum vid en ålder
av i runt tal 35 levnadsår.
Med de i övrigt av nämnden föreslagna lönedata och med fortsatt hänsynstagande
till värnpliktsåret, har bruttovärdet vid 28 års ålder av manlig lektors
ersättningsförmåner uppskattats till 90,847 kronor, med den specifikation som av
följande tabell C närmare framgår. Änkepensionen har härvid förutsatts komma
att utgå med 900 kronor. Värdet av motsvarande familjepension har vid en ålder
av 35 år med stöd av byråchefen Dickmans undersökningar beräknats till 3''89 7 •
900 kr. = 3,507 kronor, och motsvarande värde vid 28 års ålder till 0’7 282 • 3,507
kr. = 2,554 kr.
373
Tal». C. Manlig- lektors ersättningsförmåner (brutto).
1.
2.
3.
4,
|
5.
Ersättning i egenskap ar
1
1
|___
Ålder.
År.
L i vrän te-  värde.
Ersättning, kronor.
Per är.
Värde
inalles.
1 Värnpliktig ....
Extra ordinarie lärare .
! Ordinarie lektor:
avlöning
i
l:a lönegrad
älderstillägg i
2:a
>
3:g
* .
.
4:e
»
Pensionerad ....
Härtill värdet av reliktpension
Summa (brutto)
28
29—34
35-64
40-44
45-49
50-64
65 o. följande
1-0000
51351
11-8238
2 6406
20776
3-7755
1-5065
500
2,700
4,900
500
1,000
1,500
4,600
500
13,865
57,937
1,320
2,078
5,663
6,930
2.554
- |
-
90,847
Värdet av avlöningen såsom ordinarie lektor utgör......kr 66 998
Avdrages värdet av tjänstgöringspenningar: 11-8238 • 1.800 =
» 21,283
erhålles värdet av lönen (pensionsunderlaget) kr. 45,715
Avgiftsprocenten utgör 4''6 %, ock värdet av avgifter för egen pensionering
alltså.
0''04 6 * 45,715 kr. = 2.103 kronor.
Avgifterna till änke- och pupillkassa hava förutsatts utgå med 120 kronor
för ordinarie lektor och 80 kronor för pensionerad, allt per år räknat, och deras
värde utgör alltså:
120 x 11-8238 = kr. 1,419
80 X 1-f.odr, = >
12L
Summa kr. 1,540
Det sammanlagda avdraget blir sålunda värderat till 2,103 + 1,540 = 3,643
kronor, och deri totala effektiva avlöningens värde vid 28 års ålder blir således
90,847 — 3,643 = 87,204 kronor.
Den årliga effektiva avlöningen, fördelad på åldrarne 28—64 år blir alltså
enligt tabell C, kol. 3:
87,204 y 7
vs--= 4,8o6 kronor.
17-9589
374
För uträkning av bidraget till familjeförsörjning har man att iakttaga
följande:
Den ordinarie lektorns ersättningsförmåner äro enligt det ovanstående värderade
till 87,204 — 14,365 kr. = 72,839 kronor. 10 % härav utgör 7,284 kronor,
och korrektionstalet för familjeförsörjning blir alltså
= 406 kronor.
17*9 5 8 9
Om bidraget till familjeförsörjning frånräknas, blir alltså den manliga
lektorns beräknade effektiva avlöning
4,856 — 406 kr. = 4,450 kronor.
e) Kvinnliga lektorer.
Bland de olika lönestater för kvinnlig lektor, vilka inom nämnden prövats,
samtliga resulterande i en effektiv avlöning, som ej alltför väsentligt borde differera
från det ovan uträknade beloppet, 4,450 kronor, har nämnden för sin del
bestämt sig för det förslag, som återfinnes i betänkandet, och som i tabell D
här nedan resumerats. Anställning och befordran har, pa anförda grunder, i tabellen
förutsatts inträffa ett år tidigare än för manlig lektor, pensionsåldern vid
60 levnadsår.
Bruttovärdet av ersättningsform ån erna har uppskattats till ett belopp av
sammanlagt 78,0*0 kronor vid en beräknad inträdesålder å lärarbanan av 28 levnadsår.
För detaljer hänvisas till tabell D:
Tal). D. Kvinnlig lektors ersättningsförmåner (brutto).
i.
!
2. 1
3.
i-
1
5.
j
|
Ersättning i egenskap av
Ålder.
Livränte-
Ersättning kronor.
|
År.
värde.
Pr år.
—
Värde inalles, j''
Extra ordinarie lärare..........
28—33
5*3743
2,500
13,436
Ordinarie lektor:
avlöning i l:a lönegrad........
34—59
11*7477
4,100
48,166
ålderstillägg i 2:a •
........
39—43
2*7684
400
1,107
3:e >
........
44—48
2-1929
800
1,754
4-.e »
........
49—59
3-3013
1,200
3,962
j
(10 o. följande
2-6653
3,600
9,595
Summa (brutto)
—
—
_
78,020
375
Värdet av avlöningen som ordinarie lektor utgör . . kr. 54,989
Avdrages för tjänstgöringspengar 11-7477 • 1,700 kr. —■ » 19,971
erhalles värdet av lönen (pensionsunderlaget) kr. 35,018.
Avgiftsprocenten utgör 3-6 % och värdet av avgifter för egen pensionering
alltså 0*o36 • 35,018 kr. = 1,261 kronor.
Den totala effektiva avlöningens värde utgör alltså 78.020 — 1,261 = 76,759
kronor, och efter fördelning på åldrarna 28—59 år blir alltså, enligt tab. D, kol. 3,
den effektiva avlöningen pr tjänstår:
76,759
-= 4,483 kronor.
17* 12 3 0
Denna effektiva avlöning torde få anses komma det ovan beräknade ungefärliga
beloppet, 4,450 kronor, rimligt nära.
II. övningslärare.
För övningsläraretjänster har nämnden förordat
att en ordinarie lön bestämmes med hänsyn till det minsta antalet timmar,
som i ämnet förekommer vid det slag av läroanstalter, varom i varje särskilt fäll
är fråga;
att för extra tjänstgöring ersättning lämnas med visst belopp per veckotimme;
och
att ersättningen för denna extra tjänstgöring beräknas efter samma grunder
som den ordinarie lönen eller ersättningen för den tjänstgöring, efter vilken den
ordinarie lönen beräknats, med alltså högre belopp allt eftersom läraren befinner
sig i högre lönegrad.
a) Manliga lärare i teckning och musik vid högre allmänna läroverk.
För att fa någon hallpunkt för bestämmande av beloppet av övningslärarnas
avlöning har nämnden gjort en jämförelse mellan å ena sidan manliga
tecknings- och musiklärare vid högre allmänna läroverk å andra sidan manliga
läroverksadjunkter. Av denna jämförelse har framgått, att de förra lärarna hava
dels mindre krävande hemarbete, dels mindre omfattande utbildning än de senare,
båda omständigheterna av natur att föranleda en minskning i de förra lärarnas
avlöning i förhållande till de senares.
Då det gällt att på grund av denna jämförelse söka fastställa en lämplig
timavlöning för ifrågavarande övningslärare, har det första problemet självfallet
376
blivit att fixera det antal veckotimmar, efter vilket timavlöningen för läroverksadjunkten
vid jämförelsen bör uppskattas. Det blir härvid för adjunktens vidkommande
givetvis — av grun ler som redan angivits — frågan om beräkning
av en viss fiktiv timavlöning och icke av en exakt sådan.
Vid bestämmande av denna timavlöning har nämnden i huvudsak låtit sig
ledas av följande tankegång:
Adjunkten är enligt läroverksstadgan förpliktad att vid läroverket varje
vecka lämna undervisning 24 till 23 timmar, varvid undervisningstiden i varje
särskilt fall närmare bestämmes med hänsyn till bland annat omfattningen av
den tid, som undervisningen av vederbörande kräver utom lärorummet. Då emellertid
dylikt hemarbete förekommer icke blott för läroverksadjunkten utan även
för övningsläraren, men den senares ersättning utgår endast efter det antal undervisningstimmar
han presterat å lärorummet, bör naturligen vid den ifrågasatta
jämförelsen hänsyn ej heller tagas till den förres — adjunktens — hemarbete i
vidare mån, än som kan anses berättigat på den grund, att dennes hemarbete är
mera betungande än övningslärarens. Av denna grund har nämnden efter vidtagna
utredningar funnit skäligt att vid här ifrågakommande jämförelse räkna
med ett antal veckotimmar för adjunkten av i genomsnitt SO timmar, häri alltså
ej inräknat det hemarbete, som därutöver kan vara nödvändigt för såväl läroverksadjunkten
som — i ungefär samma proportion — även för övningsläraren, och
för vilket, såsom redan betonats, den senare ej erhåller timersättning.
Därnäst har nämnden upptagit den frågan, i vad mån, vid den ifrågasatta
jämförelsen, hänsyn bör tagas till läroverksadjunktens längre utbildningstid.
Vad den manliga övningsläraren beträffar, har nämnden förutsatt såsom
normalt en tjänstgöring som extra ordinarie från 24 års ålder. Nämnden har
därvid, med stöd av tillgängligt statistiskt material, räknat med en utbildningstid
av omkring 6 år efter inhämtande av den skolbildning, som erfordras för tillträde
till de ifrågavarande faekb ldnmgskurserna, samt härtill lågt ett års värnplikttjänstgöring.
Befordran till ordinarie har nämnden, efter granskning avtillgängligt
statistiskt material, förutsatt inträda vid en genomsnittsålder av 30
levnadsår. Pensionsåldern har förutsatts inträda vid 65 levnadsår. Den ordinarie
tjänstgöringstiden har nämnden ansett böra fördelas på fyra lönegrader, av vilka
de tre första borde i normala fall omfatta vardera en period av fem år.
Ö/ningslIrarens ersättningsförinåner böra nu naturligen så fördelas över
den ovan antydda extra ordinarie och ordinarie tjänstgöringstiden samt över pensionstiden,
att deras sammanlagda värde vid tjänstetidens början, d. v. s. vid 24
års ålder, pr veckotimme räknat i allt fall icke överstiger värdet vid samma ålder
av läroverksadjunkts inkomstförmåner pr veckotimme, eller m. a. o. enligt det
föregående icke överstiger 1/30 av värdet av adjunktens totala inkomstförmåner.
377
Vad adjunkten beträffar, har i det föregående nettovärdet vid 25 års ålder
av samtliga ersättningsförmåner beräknats till 74,400 kronor, eller, om man vid
här föreliggande jämförelse av självfallen anledning bortser frän värnpliktsersättningen,
till 73,300 .kronor.
Vid 24 års ålder utgör värdet av samma ersättningsförmåner:
20 fifio
73,900 • 7. --
= 73,900 • 0-95 54 = 70,604 kronor.
Ol,U40
övningslärarens ersättningsförmåner böra följaktligen så avvägas, att deras
värde vid 24 års ålder i allt fäll icke överstiger ett belopp av
= 2,353 kronor
oU
pr veckotimme räknat. Nämnden har genom anpassning sökt bestämma ersättningsförmånerna
så, att berörda värde kommer det angivna beloppet, 2,353 kronor, så
nära som praktiskt kan begäras.
Detta mål kan naturligtvis nås på många olika sätt, och bland de alternativ,
som till den ändan inom nämnden diskuterats, har denna för sin de! bestämt
sig för det förslag, som i betänkandet framlagts. Enligt detta skulle ersättningen
per veckotimme utgå med följande belopp, nämligen: för extra ordinarie
övningslärare med 80 kronor, samt för ordinarie lärare i fyra lönegrader med
resp. 110, 125, 140 och 155 kronor. Vad pensionen beträffar, föreslår nämnden,
att densamma skall utgå med 2/s av de senaste tio årens genomsnittsinkomst,
och har därför densamma i här förekommande beräkningar ansetts kunna uppskattas
till 2/3 av avlöningen i högsta lönegrad, 155 kronor per veckotimme, eller
till i avrundat belopp 103 kronor per veckotimme, liksom pensionsunderlaget, med
det av nämnden framlagda förslaget, i samma räkningar ansetts kunna sättas
lika med 2/3 av löpande ordinarie avlöningsförmåner. Avgifterna för egen pensionering
skola enligt pensionslagen, med de avlöningsbelopp, varom här är fråga,
utgå med 3 % av pensionsunderlaget och uppföras således här enligt ovanstående
förutsättning med 2 % av de ordinarie avlöningsförmånerna.
Vad åter reliktpensionen beträffar, må erinras, att delaktighetsbeloppet
utgör för musiklärare 1,700 kronor och för teckningslärare, vars tjänstgöring uppgår
till mindre än 27 timmar i veckan, 2,000 kronor, eljest 2,750 kronor. Delaktighetsbeloppet
utgår sålunda med konstant belopp, oberoende av hur tjänstetimmarna,
med de av nämnden föreslagna gränserna, växla mellan: för musiklärare
12 och 15, för vissa teckningslärare 15 och 27 samt för andra teckningslärare
27 och 32 timmar, vadan det givetvis möter stora svårigheter att värdera
denna förmån per tjänstgjord veckotimme räknat. Det bör emellertid under
48—131873.
Lärarelönenätnnden. 2
378
strykas, att nettovärdet av familj epensionen redan i och för sig utövar — såsom
strax här nedan skall uppvisas — ett högst obetydligt inflytande på de beräkningar,
som här skola göras, och att man därför är dess mer berättigad att vid
denna värdering röra sig med tämligen vaga approximationer.
Genomför man tills vidare värderingen exempelvis för en teckningslärare,
vars tjänstgöring antages uppgå till 27 timmar i veckan, kommer man till följande
resultat:
Änkepensionen utgår med 650 kronor. Värdet av motsvarande familjepension
utgör, med användning av de av Dickman beräknade relationstalen, vid en
ålder av 30 år, 3-5 5 2 • 650 kr. = 2,309 kronor, och vid en ålder av 24 år
. 2,309 = 0-7612 • 2,309 = 1,758 kronor,
öI,UiO
eller per tjänstgjord veckotimme
1,758
7
—— = 65 lcronor.
2(
Avgifterna till änke- och pupillkassan utgå med kr. 82-so från 30—64 års
ålder och därefter med 55 kronor, allt per år räknat. Deras sammanlagda värde
utgör alltså, med användning av de i nedanstående tabell E anförda livräntevärden:
82-so
• 13-3392 = kr. 1,100
55 • 1-2558 = kr. 69
Summa kronor 1,169,
eller per tjänstgjord veckotimme
1,169
7
= 43 Kronor.
Z i
Nettovärdet av reliktpensionen utgör således endast 65 — 43 = 22 kr. per
veckotimme, och det torde utan vidare inses att, om man, genom att välja ett
tilläventyrs lämpligare genomsnittsfall, får ovanstående belopp minskat eller ökat
med ett eller par kronor, detta icke är av den betydelse för jämförelseresultatet
att därvid kan fästas minsta avseende.
Bruttovärdet av de angivna ersättningsförmånerna har, under ovan återgivna
förutsättningar, uppskattats till sammanlagt 2,419 kronor per veckotimme,
med den speciflkation, som närmare framgår ur följande tabell E:
Tnb. E. Manlig tecknings- och innsikliirares crsllUningsförinåncr per veckotimme vid högre
allmänna läroverk (brutto).
1.
2.
3.
4-
6.
Ersättning i egenskap av
Ålder.
År.
Livränte-
värde.
Ersättning per veckotimme, }
kronor.
Ärligen.
Värde inalles.
Extra ordinarie.............
24—29
5*3706
80
430
Ordinarie:
avlöning i 1 :a lönegrad........
30—64
13-3392
no
1,467
ålderstillägg i 2:a >
........
35—39 •
2-7757
15
42
3:e >
........
40—44
2-2010
30
66
4:e *
........
45—64
4-8788
45
220
• Pensionerad...............
65 o. följande
1-2558
103
129
Vartill värdet av reliktpension......
—
—
—
65
Summa (brutto)
_
_
2,419
Värdet av avgifterna för egen pensionering skall enligt det föregående
uppskattas till 2 % av värdet av de ordinarie avlöningsförmånerna, vilket, senare
i tabellen upptagits till sammanlagt 1,795 kronor per veckotimme, och utgör detta
värde sålunda O''o2 • 1,795 kronor = 36 kronor. Om härtill lägges det ovan beräknade
värdet av avgifterna till änke- och pupillkassan, eller 43 kronor, befinnes
det sammanlagda värdet av pensionsavgifterna —- per tjänstgjord veckotimme —
uppgå till inalles 36 + 43 = 79 kronor.
Om detta belopp å 79 kronor fråndrages det ovan beräknade bruttovärdet,
2,419 kronor, befinnes alltså det beräknade nettovärdet av övningslärarnas ersätt*
ningsförmåner utgå med ett belopp av 2,340 kronor per veckotimme, vilket torde
få anses komma det åsyftade beloppet, 2,353 kronor, tillfredsställande nära.
Vill man nu söka klargöra för sig den frågan, i vad mån det samverkande
hänsynstagandet till läroverksadjunktens mera krävande hemarbete och mera omfattande
utbildning än övningslärarens, i de av nämnden till förslag framlagda
lönestaterna inverkat å relationen mellan de båda gruppernas direkt utgående
avlöningsförmåner, förtjänar det måhända anmärkas, att såväl den ovan angivna
avlöningen i första lönegrad för här ifrågakommande övningslärare, 110 kronor
per veckotimme, som ålderstilläggen, 15 kronor per veckotimme i varje ny lönegrad,
i det närmaste i avrundade tal motsvara adjunkternas föreslagna begynnelseavlöning
(3,700 kronor) och ålderstillägg (500 kronor) fördelade på ett antal av
34 timmar i veckan, då ju nämligen
110 • 34 = 3,740 kronor
och 15 • 34 = 510 kronor.
380
Erinras må emellertid, att antalet ålderstillägg för adjunkten av nämnden
föreslagits till fyra, för övningsläraren endast till tre, vilket förskjuter jämförelsen
något till adjunktens förmån.
b) Lärare i gymnastik vid högre allmänna läroverk.
För gymnastiklärare skulle ovanstående beräkningar måhända behöva något
modifieras, enär dessa lärare erhålla pension redan från 62 års ålder men i övrigt
avlönas efter i huvudsak samma grunder som tecknings- och musiklärare. A andra
sidan synes av tillgänglig statistik framgå, att gyinnastiklärarna i allmänhet vinna
anställning och befordran vid något högre levnadsålder än sistnämnda övningslärare.
Nämnden har icke funnit nödigt att anställa någon särskild — synbarligen tämligen
vansklig — prövning, huruvida dessa båda varandra motverkande faktorer kunna
giva anledning till i någon mån modifierade avlöningstal för gymnastiklärarne.
utan har för dem föreslagit samma avlöning per veckotimme som för teckningsoch
musiklärare.
c) Kvinnliga lärare i teckning och musik vid högre allmänna läroverk.
För bestämmande av kvinnliga tecknings- och musiklärares avlöning per
veckotimme har nämnden i huvudsak följt samma tillvägagångssätt som vid beräknandet
av de motsvarande manliga övningslärarnas löneförmåner.
Med hänsyn till värnpliktsåret har här liksom vid samtliga föregående
utredningar räknats med ett års tidigare anställnings- och befordringsåldrar
för kvinnlig än för motsvarande manlig befattningshavare. Såsom normal befordran
har alltså räknats med en tjänstgöring som extra ordinarie fr. o. m. 23
t. o. m. 28 års ålder och såsom ordinarie fr. o. m. 29 t. o. m. 59 års ålder i fyra
lönegrader med ålderstillägg efter resp. 5, 10 och 15 års ordinarie tjänst. Pensionsåldern
har förutsatts inträda vid 60 levnadsår. Avlöningen per veckotimme har
ansetts böra utgå med sådant belopp, att dess värde vid 23 års ålder — eller anställningstidens
början — i det närmaste motsvarar V80 av värdet vid samma
ålder av kvinnlig adjunkts sammanlagda inkomstförmåner.
För den kvinnliga adjunkten har nettovärdet vid 25 års ålder av samtliga
ersättningsförmåner i det föregående beräknats till 66,087 kronor. Vid 23 års
ålder utgör värdet av samma ersättningsförmåner
an 306
66,087 • ~~ = 66,087 ■ 0-9 us = 60,417 kronor,
DO, lOU
och en trettiondedel av detta utgör i avrundat tal 2,014 kronor.
Nämnden har alltså genom anpassning sökt bestämma den kvinnliga övningslärarens
ersättningsförmåner så, att deras värde vid 23 års ålder, per veckotimme
räknat kommer det ovan uträknade beloppet å 2,014 kronor så nära som praktiskt
381
kan begäras. Vid utförandet av denna passning har nämnden gått till väga på
följande sätt:
Det må erinras, att enligt nämndens förslag den kvinnliga adjunktens avlöning
i första lönegraden skall utgå med 3,200 kronor eller 32/37 av manlig adjunkts
begynnelseavlöning och ålderstilläggen med 400 kronor eller 4,/f> av manlig
adjunkts.
Preliminärt bar nämnden i anslutning härtill för ordinarie kvinnlig övningslärare
prövat en lönestat, enligt vilken avlöningen per veckotimme i första lönegraden
skulle utgå med ssä/37 av manlig övningslärares, d. v. s. med 32/37 - 110 =
95 kronor, och ålderstilläggen med 4;b av manlig övningslärares, d. v. s. med
4/b -15 = 12 kronor. Avlöningen för extra ordinarie kvinnlig övningslärare har
satts till 75 kronor per veckotimme, så att även här proportionen mellan lönesatserna
blivit ungefär densamma som mellan kvinnlig och manlig extra ordinarie
ämneslärares avlöning.
Det har visat sig, att den på denna grundval uppställda lönestaten på ett
synnerligen tillfredsställande sätt lämpat sig efter de ovan angivna förutsättningarna
för en jämförelse mellan kvinnlig adjunkts och kvinnlig övningslärares
ersättningsförmåner.
Om man alltjämt följer de uppskattningsregler, som i det föregående tilllämpats,
finner man nämligen till en början, att bruttovärdet av de ovan antydda
ersättningsförmånerna för den kvinnliga övningsläraren uppgår till sammanlagt
3,055 lcronor per tjänstgjord veckotimme, med den specifikation som framgår ur
följande tabell F:
Tab. F. Kvinnlig tecknings- och musiklärares ersättningsförmåner per veckotimme vid
högre allmänna läroverk (brutto).
! L
2.
3.
4.
5.
Ersättning i egenskap av
Åloder.
År.
Livränte-
värde.
Ersättning per veckotimme,
kronor.
Årligen.
Värde inalles.
Extra ordinarie.............
23—28
53775
75
403
Ordinarie:
avlöning i l:a lönegrad........
29—59
12-8685
95
1,223
ålderstillägg i 2:a »
.........
34-38
27817
12
33
3:e >
........
39—43
2-2097
24
53
4:e >
........
44—59
43854
36
158
Pensionerad..............
60 o. följande
2-1274
87
185
Summa (brutto)
—
—
—
2,055
|
382
Den intjänade pensionen har även här uppskattats till s/s av ersättningen
i högsta lönegrad, 131 kronor per veckotimme, eller till i avrundat tal 87 kronor
per veckotimme.
Från ovan angivna bruttovärde skall avdragas värdet av pensionsavgifterna,
vilket även här uppskattats till 2 % av värdet av de ordinarie avlöningsförmånerna,
d. v. s. enligt tabellen till O02 • 1,467 kr. = 29 kronor per veckotimme.
Nettovärdet av här ifrågako in mande kvinnliga övningslärares ersättningsförmåner
har sålunda beräknats uppgå till 2,055 — 29 = 2,026 kronor per veckotimme,
vilket ju kommer det åsyftade beloppet 2,014 kronor rimligt nära.
d) Jämförelse mellan manliga och kvinnliga övningslärares ersättningsförmåner
vid högre allmänna läroverk.
Nämnden har funnit det vara av intresse att genom en direkt undersökning
kontrollera, i vad mån de i det föregående beräknade avlöningar för manliga
och kvinnliga övningslärare stå i en relation till varandra, som överensstämmer
med de fordringar, efter vilka eljest de kvinnliga statsanställda tjänstinnehavarnes
löneförmåner avpassats.
En dylik jämförelse torde enklast låta sig genomföras på följande sätt:
Nettovärdet av manlig övningslärares ersättningsförmåner har i det föregående
vid en ålder av 24 år uppskattats till sammanlagt 2,340 kronor per veckotimme,
varav på ordinarie lärare kommer, såsom av tabell E framgår, 2,340—430
= 1,910 kronor. 10 % av detta sistnämnda belopp — eller 191 kronor således —
skulle enligt det föregående få anses utgöra det uppskattade värdet per tjänstgjord
veckotimme av bidraget till familjeförsörjning. Med bortseende från detta
bidrag, skulle alltså nettovärdet av den manliga övningslärarens ersättningsförmåner
per veckotimme få anses uppgå till 2,340— 191 kr. = 2,149 kronor, vid
en ålder av 24 år, eller, om värnpliktsåret alltjämt inräknas, till
• 2,149 = O.9553 • 2,149 = 2,053 kronor
vid en ålder av 23 år.
Till detta belopp skall nu vidare läggas värnpliktsersättningen, 500 kronor,
även den fördelad på antalet veckotimmar. Om man till en början förutsättningsvis
räknar med ett genomsnittligt antal av 20 veckotimmar, blir alltså det
definitiva nettovärdet vid 23 års ålder av manlig övningslärares ersättningsförmåner
per tjänstgjord veckotimme, sedan bidraget till familjeförsörjning frånräknuts, uppskattat
tiil 2,053 + 25 = 2,078 kronor.
Om detta belopp, 2,078 kronor, fördelas på hela den tid han förutsatts
vara i aktiv tjänst, från 23—64 års ålder, eller m. a. 0. divideras med motsva
-
383
rande livräntevärde, 18.8738, befinnes hans motsvarande effektiva avlöning per är
och veckotimme uppgå till
2 078
18.8738
= kr. 110.10
Räknar man åter med ett högre eller lägre antal än ovan förutsatta 20
veckotimmar, kommer naturligtvis detta avlöningsbelopp att minskas, resp. ökas,
med några ören eller 10-tal av ören, utan att dock efter verkställd avrundning
understiga 110 eller överstiga 111 kronor.
Enligt de fordringar, som nämnden i anslutning till löneregleringskommitténs
ovan citerade betänkande uppställt å eu rättvis relation mellan statsanställda
manliga och kvinnliga lärares ersättningsförmåner, bör alltså den kvinnliga övningslärarens
effektiva avlöning pr år och veckotimme komma det ovan uträknade
beloppet — i runt tal 110 ä 111 kronor — tillfredsställande nära.
Nettovärdet av den kvinnliga övningslärarens ersättningsförmåner bar
under c) uträknats till ett belopp av 2,026 kronor per veckotimme vid en ålder
av 23 år. Fördelas detta belopp på den förutsatta tjänstetiden, från 23—59 levnadsår,
befinnes, med användning av de livräntevärden, som återfinnas i tabell F,
hennes effektiva avlöning per år och veckotimme uppgå till
- = 111 kronor,
lb.2460
och sålunda verkligen falla inom de åsyftade gränserna, 110 å 111 kronor.
3. Löne- och pensionsreglering för övningsskollärare vid statens folk
skoleseminarier.
Rörande övningsskollärare har nämnden bl. a. föreslagit,
att desamma för uppflyttning i högre lönegrad må tillgodoräkna sig föregående
ordinarie tjänstgöring vid folkskola (eller sådan tjänstgöring vid annan skola,
som folkskollärare enligt nämndens förslag skulle äga tillgodoräkna sig vid uppflyttning
i högre lönegrad);
att å dem skall tillämpas pensionslagen angående civila tjänstinnehavare,
med rätt till hel pension vid uppnådda 60 levnads- och 33 tjänstår för såväl
manlig som kvinnlig lärare; samt
att manlig sådan lärare må vinna delaktighet i elementarlärarnas nya änkeoch
pupillkassa.
a) Manliga övningsskollärare.
För manlig övningsskollärare har nämnden föreslagit en avlöning av: för
extra ordinarie lärare 2,100 kronor, samt för ordinarie lärare resp. 2,700, 3,100,
384
3,500 och 3,900 kronor, därav tjänstgöringspenningar 1,100 kronor. Pensionen
skulle alltså utgå med 2,800 kronor, allt per år räknat.
Enligt gjorda utredningar har förutsatts, att den manliga läraren i normala
fall efter att ha fullgjort sin värnplikt — vilket fingerats ske vid 21 års ålder
och alltjämt mot en taxerad ersättning av 500 kronor— under åldersperioden 22—23
år tjänstgör såsom extra ordinarie folkskollärare — mot en årlig ersättning av
1,150 kronor — därefter i tre år såsom ordinarie folkskollärare — mot en årlig
kontant avlöning av 1,300 kronor — samt i ett år såsom extra ordinarie övningsskollärare,
för att vid 28 års ålder befordras till ordinarie. Då den ordinarie övningsskolläraren
enligt nämndens förslag har att för lönetur tillgodoräkna sig den
här förutsatta 3-åriga tjänstgöringen som ordinarie folkskollärare, skulle han
alltså komma att uppflyttas i 2:a lönegrad vid 30 års ålder, i 3:e och 4:e lönegrad
vid resp. 35 och 40 levnadsår, samt slutligen pensioneras vid 60 års ålder.
Delaktighetsbeloppet i elementarlärarnes nya änke- och pupillkassa har
förutsatts komma att utgöra samma belopp som den egna pensionen, 2,800 kionor.
Bruttovärdet vid 21 års ålder av samtliga ersättningsförmåner, inklusive
värdet av reliktpension, har beräknats till 57,255 lcronor, med den specifikation
som följande tabell G närmare angiver.
Tnb. G. Manlig övningsskollärares ersättningsförmåner (brutto).
X.
2.
3.
4-
5.
Ersättning i egenskap av
Ålder.
År.
Livränte-
värde.
Ersättnin
Per år.
g, kronor.
Värde inalles.
Värnpliktig................
21
1-0000
500
500
Extra ordinarie folkskollärare........
22-23
1-8678
1,150
2,118
Ordinarie folkskollärare...........
24-26
2-5006
1,300
3,251
Extra ordinarie övningsskollärare......
Ordinarie övningsskollärare:
27
0-7604
2,100
1,597
avlöning i l:a lönegrad.........
28-59
12-3805
2,700
33,427
ålderstillägg i 2:a >
.........
30-34
30371
400
1,215
3:e »
.........
35-39
2-4199
800
1,936
4:e >
.........
40-59
5-5024
1,200
6,603
Pensionerad................
60 o. följande
1-7646
2,800
4,941
Härtill värdet av reliktpension.......
—
—
—
1,637
Summa (brutto)
—
—
—
57,205
Det i tabellen upptagna värdet av familjepensionen har beräknats sålunda:
Änkepensionen utgår med 660 kronor. Värdet av motsvarande familjepension
385
utgör vid 28 års ålder — enligt de Dickraan’ska beräkningarna — 3*4 u *660
kr. = 2,253 kronor, och vid 21 års ålder
25 877
• 2,253 = 0-7267 ■ 2,253 = 1,637 kronor.
Avgifterna för hans egen pensionering hava beräknats utgå med följande
årliga belopp, nämligen: såsom ordinarie folkskollärare kr. 47-5o, såsom ordinarie
övningsskollärare 3 % av pensionsunderlaget, d. v. s. av lönen utan inräkning av
tjänstgöringspenningarne.
Värdet av hans avlöning såsom ordinarie övningsskollärare
utgör enligt tabellen............kr. 43 lgl
Avdrages för tjänstgöringspenningar . . . 12-3805 • 1,100 = kr. 13,619
erhålles värdet av lönen (pensionsunderlaget) kr. 29,562
Han erlägger alltså, såsom ordinarie, avgifter för egen pensionering till ett
sammanlagt värde av:
såsom folkskollärare:
2‘5006-47-50 = kr. 119
» övningsskollärare:
O 03 • 29,562 = kr. 887
Summa kronor 1,006
Till änke- och pupillkassa har han att erlägga: såsom ordinarie folkskollärare
kr. 63-3 3, såsom ordinarie övningsskollärare kr. 84, såsom pensionerad
kr. 56, allt per år räknat, eller sammanlagt avgifter till ett värde av
63''33 x 2-5006 = kr 158
84 x 12-3805 = kr. 1,040
56 x 1-7646 = kr. 99
Summa kronor 1,297
Sammanlagt utgör alltså värdet av avgifterna för hans egen och familjens
pensionering 1,006 + 1,297 = 2,303 kronor, och nettovärdet av ersättningsförmånerna
utgör följaktligen, vid 21 års ålder, 57,255-2,303 = 54,952 ler anor.
Fördelas detta belopp på åldrarna 21—59 år, erhålles hans effektiva avlöning:
54,952
18-5093
= 2,969 kronor.
För uträkning av det avdrag, som vid jämförelse med kvinnlig övningsskollärares
avlöningsförmåner skall göras för familjeförsörjningsbehovet, har man
enligt det föregående att gå tillväga på följande sätt:
Den ordinarie övningsslcollärarens ersättningsförmåner äro i tabell G värderade
till sammanlagt 49,759 kronor brutto. Om härifrån dragés värdet av motsvarande
pensionsavgifter, i det ovanstående uträknat till 887 + 1,040 + 99 kr. = 2,026
kronor, erhålles det beräknade nettovärdet av den ersättning han erhåller såsom
49—131873. Lärarelönenämnden. 2.
386
ordinarie statsanställd lärare: 49,759 — 2,026 = 47,733 kronor. Det beräknade avdraget
skall alltså utgå med 10 % av sistnämnda belopp eller med 4,773 kronor,
och korrektionen för familjeförsörjning kommer alltså att uppgå till
4,773
= 258 kronor.
18-5093
Om bidraget till familjeförsörjning frånräknas, utgör alltså den inanliga
övningsskollärarens beräknade effektiva avlöning:
2,969 — 258 = 2,711 kronor.
b) Kvinnliga övningsskollärare.
Den lönestat för kvinnliga övningsskollärare, som i betänkandet framlagts,
utgör resultatet av de anpassningsförsök, som gjorts i ändamål att få den effektiva
avlöningen för nämnda lärare att, så långt praktiskt kunnat genomföras,
närma sig det ovan uträknade beloppet, 2,711 kronor.
Med tillämpning av förut redogjorda beräkningsgrunder komma de ifrågavarande
ersättningsförmånerna och deras värden vid 21 års ålder att fördela sig
på det sätt, som närmare framgår av följande tabell H.
Tab. H. Kvinnlig övningsskolliirares ersättningsförmåner (brutto).
1.
2.
3.
4-
5.
Ersättning i egenskap av
Ålder.
År.
Livränte-
värde.
Ersättnin
Per år.
kronor.
Värde inalles.
Extra ordinarie folkskollärare........
21-22
1-9562
1,100
2,152
Ordinarie folkskollärare...........
23-25
2-6242
1,150
3,018
Extra ordinarie övningsskollärare......
Ordinarie övningsskollärare:
26
0-7989
1,900
1,518
avlöning i l:a lönegrad........ •
27-59
13-2679
2,300
30,493
ålderstillägg i 2:a >
.........
29-33
3-1921
350
1,117
3:e >
.........
34-38
2-5432
700
1,780
4:e >
.........
39-59
6 0295
1,050
6,331
Pensionerad................
60 o. födande
1-9450
2,350
4,571
Summa (brutto)
—
—
—
50,980
Sammanlagda bruttovärdet utgör alltså 50,980 kronor.
Värdet av avlöningen såsom ordinarie övningsskollärare utgör
enligt tabellen....................kr. 39,721
Avdrages för tjänstgöringspenningar . . . 13-25 79 • 1,000 = kr. 13,258
erhålles värdet av lönen (pensionsunderlag) kr. 26,463
Avgifterna för egen pensionering skola alltså avdragas med följande värderade
belopp, nämligen: för anställning såsom
dels ordinarie folkskollärarinna, med årligen kronor 43-7 5 eller
sammanlagt enligt tabellen..............2''6242-43-75 = kr. 115
dels ordinarie övningsskollärarinna med årligen 3 % av pensionsnnderlaget
eller sammanlagt enligt ovan gjord uträkning . . Orna • 26,463 = kr. 794
Summa kronor 909
Nettovärdet av ersättningsförmånerna utgör alltså 50,980 — 909 = 50,071
kronor, oeh den effektiva avlöningen, fördelad på åldrar 21—59 år, blir följaktligen
enligt tabellen
50,071
,
vö-= 2,bär kronor,
186372
vilket ju kommer det åsyftade beloppet, 2,711 kronor, rimligt nära.
4. Löne- och pensionäreglering för lärarpersonal vid högre folkskolor,
kommunala mellanskolor och folkskolor.
För kommunalt anställda lärare och lärarinnor skall enligt det föregående
vid de jämförelser, varom här är fråga, hänsyn endast tagas till icke-familjeförsörjare,
och avlöningsförmånerna för dem så avvägas, att den effektiva avlöningen
blir, så långt sig göra later, lika för man och kvinna. Dessa jämförelsegrunder
hava sålunda tillämpats i de härefter följande undersökningar.
En fråga, som föranlett en viss tveksamhet, är, huruvida i den effektiva avlöningen
skola inräknas de naturaförmåner, särskilt av bostad och bränsle, vilka scm
oftast ingå i de kommunalt anställda lärarnas löneförmåner, och i så fall med
vilket belopp värdet av dessa naturaförmåner bör i beräkningarna upptagas.
Naturligast torde vara att åtminstone i de fall, där en något så när hållbar
grund kan finnas för uppskattning av naturaförmånerna, inräkna dessa i den
effektiva avlöningen.
För lärarpersonalerna vid högre folkskolor och vid kommunala mellanskolor
har nämnden föreslagit, att naturaförmånerna må kunna gäldas med eu efter
ortsförhallandena värderad kontant ersättning, som dock ej får understiga ett belopp
av 300 kronor årligen för icke-familjeförsörjare. För folkskollärare åter har
nämnden icke funnit rådligt göra någon motsvarande minimivärdering av naturaförmånerna.
För lärarpersonalen vid kommunala mellanskolor, där nämnden föreslagit,
att pensionsåldern skulle vara olika för manliga och kvinnliga befattningsinnehavare,
spelar det en viss roll för jämförelseresultatet, om värdet av naturaför
-
388
månerna inräknas i den effektiva lönen eller icke. Nämnden har under sådana
omständigheter ansett det nödvändigt, för erhållande av en rättvis uppskattning,
att för nämnda personal upptaga naturaförmånerna, med belopp som kan anses
vara skäligt; och har såsom dylikt skäligt belopp upptagits den ovan angivna
minimiersättningen av 300 kr. per år.
För folkskollärarna åter har räknats med samma pensionsålder för man
och kvinna, vadan det för jämförelseresultatet blir tämligen betydelselöst, huruvida
naturaersättningen inräknas i den effektiva avlöningen eller icke. Under sådana
omständigheter, och då nämnden här saknar en motsvarande grundval för uppskattning
av naturaförmånerna, hava dessa vid den jämförande undersökningen
icke inräknats i den effektiva avlöningen, varemot det ansetts nödigt att genom en
särskild uträkning antyda, i vad mån ett annat beräkningssätt skulle inverka
på jämförelseresultatet.
För lärare vid högre folkskolor slutligen, för vilka jämväl räknats med
enahanda pensionsålder för man och kvinna, hava beräkningarna visserligen i
första hand utförts efter samma grunder som för kommunala mellanskolor, med
inräkning i den effektiva avlöningen av minimiersättningen för bostad och bränsle —
även här 300 kr. för icke-familjeförsörjare — men alternativt även utan inräkräkning
av denna ersättning.
I. Högre folkskolor,
a) Manliga lärare.
För manlig icke-f''amilj efor sörj ande lärare vid högre folkskola har nämnden
föreslagit: för extra ordinarie lärare en kontant avlöning av 1,800 kronor samt
för ordinarie lärare en grundlön av 2,000 kronor jämte tre ålderstillägg, vartdera
å 300 kronor, efter resp. 5, 10 och 15 års ordinarie tjänstgöring. Därjämte
skall enligt det föregående inräknas för ordinarie lärare ersättning med 300 kronor
för bostad och bränsle. Pensionen har beräknats med nu gällande pensionsbestämmelser
komma att utgå med ett belopp av 2,175 kronor, allt per år
räknat.
Pensionsåldern har av nämnden föreslagits till 60 levnadsår för såväl manliga
som kvinnliga lärare.
Enligt gjorda utredningar har förutsatts, att den manliga läraren i normala
fall, efter att vid 21 års ålder ha fullgjort sin värnplikt, under åldersperioden
22—23 år tjänstgör såsom extra ordinarie folkskollärare — mot en årlig ersättning
av 1,150 kronor — och därefter i ytterligare 2 år såsom extra ordinarie
lärare vid högre folkskola, för att vid 26 ars ålder befordras till ordinarie.
389
Bruttovärdet vid 21 års ålder av samtliga ersättningsförmåner — med inräkning
av bostadsersättningen — har beräknats till 48,440 kronor, med följande
specifikation:
Täln K. Ersättningsförmåner uppburna av manlig lärare vid högre folkskola (brutto).
1-
2.
3.
4.
5.
Ersättning i egenskap av
Ålder.
År.
Livränte-
värde.
Ersättnin
Per år.
g, kronor.
Värde inalles.
Värnpliktig................
21
1-0000
500
500
Extra ordinarie folkskollärare........
22-23
1-8678
1,150
2,148
Extra ordinarie lärare vid högre folkskola . .
Ordinarie lärare:
24—25
1-7047
1,800
3,068
avlöning i l:a lönegrad.........
26-59
139367
2,300
32,054
ålderstillägg i 2:a
>
.........
31—35
2 9026
300
871
3:e
>
.........
36-40
2-3114
600
1,387
4:e
>
.........
41—59
50817
900
4,574
Pensionerad................
60 o. följande
1-7646
2,175
3,838
Summa (brutto)
—
—
48,440
För erhållande av ersättningsförmånernas nettovärde skall nu härifrån dragas
värdet av obligatoriska pensionsavgifter. Delaktighetsbeloppet i såväl folkskollärarnas
pensionsinrättning som folkskollärarnas änke- och pupillkassa utgöres
av lönen i högsta lönegrad — utan inräkning av bostadsersättning — d. v. s.,
med nämndens förslag, av 2,900 kronor. Manlig lärare är enligt gällande pensionsreglementen
skyldig att under sin ordinarie tjänstetid årligen erlägga dels
avgift för egen pensionering med 2''5 % av delaktighetsbeloppet eller \ - 290 kr. =
kr. 72-50, dels avgift till änke- och pupillkassan med 3%% av samma belopp eller
• 290 kr. = kr. 96-67. Såsom pensionerad är han skyldig att fortfarande erlägga
avgift till änke- och pupillkassan med förstnämnda belopp, kr. 72''50 årligen.
Yärdet av dessa avgifter blir alltså, med användning av de i tabell K angivna
livräntevärden, beräknat till
15-7oi3 • 72-50 kr. — kr. 1,139
13-9367 • 96-67 kr. = kr. 1,347
Summa kronor 2,486
Ersättningsförmånernas nettovärde uppgår alltså till 48,440—2,486 kr. =
45,954 kronor, och den effektiva avlöningen till
45 934
~
= 2,483 kronor.
18-5092
390
b) Kvinnliga lärare.
Bland de olika, under omprövning tagna, förslag till löner för kvinnlig ickefamilj
eför sörj ande lärare vid högre folkskola, vilka resulterat i ungefär nämnda
effektiva avlöning av 2,483 kronor per år, har nämnden för sin del bestämt sig
för det förslag, som i betänkandet framlagts, och som här nedan i tabell L återgives.
Såsom av tabellen framgår, har värdet vid 21 års ålder av bruttoersättningen
uträknats till sammanlagt 46,811 kronor, med följande detaljering:
Tab. L. Ersättningsförmåner tillkommande kvinnlig lärare vid högre folkskola (brutto).
1.
2.
3.
4-
5.
Ersättning i egenskap av
Ålder.
Livränte-
värde.
Ersättning, kronor.
år.
Per år.
Värde inalles.
E. o. folkskollärarinna...........
21-22
1-9562
1,100
2,152
E. o. lärarinna vid högre folkskola......
23-24
1-7884
1,600
2,861
Ordinarie lärarinna:
avlöning i l:a lönegrad.........
25-59
14-8926
2,050
30,530
ålderstillägg i 2:a
>
.........
30—34
30507
300
915
3:e >
.........
35-39
2-4293
600
1,458
4:e »
.........
40-59
5-5872
900
5,028
Pensionerad................
60 o. föli ande
1-9450
1,988
3.867
Summa (brutto)
_
_
_
46,811
Delaktighetsbelop£et i pensionsinrättningen utgör lönen i högsta lönegrad,
utan inräkning av bostadsersättning, d. v. s. 2,650 kronor.
Avgifterna för egen pensionering utgå med 2-s % av detta belopp eller
med J -265 kr. = kr. 66-2 5 årligen från 25—59 års ålder, med ett beräknat sammanlagt
värde av
14-8926 X 66-2 5 = 987 kronor.
Nettovärdet av ersättningen utgör alltså 46,811—987
den effektiva avlöningen
45,824
18-6372
= 2,459 kronor,
= 45,824 kronor, och
vilket kommer det ovan för manlig lärare uträknade beloppet, 2,483 kronor, så
nära rimligen torde kunna begäras.
391
Vill man alternativt utföra räkningarna — för såväl manlig som kvinnlig
lärare — utan inräkning av bostadsersättningen i den effektiva avlöningen, har
man givetvis att minska mannens effektiva avlöning med
300 • jjl 9367 = 226 kronor,
18*5092
och kvinnans effektiva avlöning med
300 •
8--2- = 240 kronor,
18-6372
vilket tydligen ej nämnvärt influerar å jämförelseresultatet.
II. Kommunala mellanskolor.
a) Manliga lärare.
För manlig icke-familje^örsörjande lärare vid kommunal mellanskola har på
grund av gjorda undersökningar förutsatts en anställning såsom extra ordinarie
vid 26 års ålder, befordran till ordinarie vid 28 år och avgång med pension —
enligt nämndens förslag — vid 63 års ålder. Värnpliktsåret har fingerats infalla
vid 25 års ålder. Med de i övrigt av nämnden föreslagna lönedata, och med inräkning
av bostadsersättningen — på de i det föregående angivna grunder och
med ett förut angivet belopp av 300 kronor årligen — har värdet vid 25 års
ålder av bruttoersättningen beräknats till sammanlagt 62,411 kronor, på sätt följande
tabell M närmare anger:
Tab. 51. Manlig lärares ersättningsförmåner vid kommunal mellanskola (brutto).
1.
2.
3.
4-
5.
Ersättning i egenskap av
Ålder.
År.
Livränte-
värde.
Ersättning, kronor.
Per är.
Värde inalles.
Värnpliktig . ?..............
25
1-0000
500
500
Extra ordinarie...............
Ordinarie:
26—27
1-8685
2,300
4,297
avlöning i l:a lönegrad.........
28-62
15-3765
2,800
43,054
ålderstillägg i 2:a >
.........
33-37
3-1826
400
1,273
3:e >
.........
38-42
2-5300
800
2,024
4:e •
.........
43-62
5-6717
1,200
6,806
Pensionerad ................
63 o. följande
1-6061
2,775
4,457
Sömma (brutto)
—
—
62,411
392
Pensionsavgifterna äro beräknade efter ett delaktighetsbelopp av 3,700 kronor
och åtgå sålunda med följande årliga belopp, nämligen: till pensionsinrättningen
£•370 kr. = kr. 92-so samt till änke- och pupillkassan resp. £-370 kr. = kr. 123''33
under ordinarie tjänstetid, fr. o. m. 28—62 levnadsår, och kr. 92‘so efter inträdd
pensionsålder, med ett sammanlagt värde av
16''9826 • 92''5o kr. = kr. 1,571
15-3765 • 123-33 kr. = kr. 1,897
Summa kronor 3,468
Ersättningsförmånernas nettovärde utgör alltså 62,411—3,468 = 58,943
kronor, och den effektiva avlöningen:
58,943
18-2450
= 3,231 kronor.
b) Kvinnliga lärare.
För kvinnlig icke-familjeförsörjande lärare vid kommunal mellanskola erhålles
med hänvisning till det av nämnden antagna förslaget och anförda beräkningsgrunder,
ett sammanlagt värde vid 25 års ålder av bruttoförmånerna, uträknat till
58,228 kronor, med följande närmare detaljer:
Tab. N. Kvinnlig lärares ersättningsförniåner vid kommunal mellanskola (brutto).
1-
2.
3-
4-
5.
I
Ersättning i egenskap av
Ålder.
År.
Livränte-
värde.
Ersättning, kronor.
Per år.
Värde inalles.
Extra ordinarie...............
25-26
19558
2,100
4,107
Ordinarie:
avlöning i l:a lönegrad.........
27—59
15-8627
2,400
38,070
ålderstillägg i 2:a
>
.........
32-36
3-3334
400
1,333
3:e >
.........
37-41
2-6512
800
2,121
4:e >
.........
42-59
5-6972
l,20p
6,837
Pensionerad .............
60 o. följande
2-3271
2,475
5,760
Summa (brutto)
—
i
—
—
58,228
JDelaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen utgör 3,300 kronor, och avgifterna
för egen pensionering utgå sålunda under den ordinarie tiden med £ • 330 kr. =
kr. 82''so årligen till ett sammanlagt värde av
15-8 627 X 82-5 0 = 1,309 kronor.
Nettoersättningens värde utgör alltså 58,228—1,309 = 56,919 kronor, och
den effektiva avlöningen
393
56,919
o.0, ,
=-=--= 3,194. kronor,
17-8185
eller en obetydlighet mindre än det för mannen uträknade beloppet, 3,231 kronor.
IH. Folkskolor,
a) Manliga folkskollärare.
För manlig icke-familjeförsörjande folkskollärare har nämnden föreslagit:
för extra ordinarie lärare en kontant avlöning av 1,150 kronor, samt för ordinarie
lärare en grundlön av 1,300 kronor jämte tre ålderstillägg, vartdera å 200 kronor,
utgående efter resp. 5, 10 och 15 ärs ordinarie tjänstgöring. Pensionen skulle i
så fall, med nu gällande pensionsbestämmelser, utgå med ett belopp av 1,425
kronor, allt per år räknat. Pensionsåldern har av nämnden föreslagits till 60
levnadsår för såväl manliga som kvinnliga lärare.
Enligt gjorda utredningar har förutsatts, att den manliga folkskolläraren i
normala fall tillträder extra ordinarie befattning vid 22 års ålder och befordras
till ordinarie efter två års extra ordinarie tjänstgöring. Sedan alltjämt värnpliktsåret
inräknats med en taxerad ersättning av 500 kronor, har bruttovärdet
av samtliga ersättningsförmåner under ovan återgivna förutsättningar värderats
till sammanlagt — vid en ålder av 21 år — 30,712 kronor, med den fördelning,
som återfinnes i följande tabell O.
Tal». O. Manlig: icke-familjeför sörjande folkskollärares ersättningsförmåner (brutto).
1.
2-
3.
4.
5.
Ersättning i egenskap av
Ålder.
År.
Livränte-
värde.
Ersättning, kronor.
Per år.
Värde inalles.
| Värnpliktig ................
21
1-0000
500
500
Extra ordinarie folkskollärare........
22-23
1-8678
1,150
2,148
| Ordinarie folkskollärare:
avlöning i l:a lönegrad.........
24—59
156415
1,300
20,334
ålderstillägg i 2:a
>
.........
29—33
3-1778
200
636
3:e >
.........
34-38
2-5329
400
1,013
4:e >
.........
39-59
5 9431
600
3,566
Pensionerad ................
60 o. följande
1-7646
1,425
2,515
Summa (brutto)
—
—
—
30,712
Pensionsavgifterna äro beräknade efter ett delaktighetsbelopp av 1,900
kronor och utgå sålunda med följande årliga belopp, nämligen: till pensionsinrättningen
med £ • 190 kr. = kr. 47-5o, till änke- och pupillkassan med resp. J • 190 kr. =
50—131873. Lärarelönenämnden. 2.
394
kr. 63.33 under ordinarie tjänstetid samt med kr. 47''so efter inträdd pensionsålder.
Värdet av dessa avgifter blir alltså, med användning av de i tabell O angivna
livräntevärden, beräknat till
17-406 1 x 47-50 kr. — kr. 827
15-6415 X 63''33 » = » 991
Summa kronor 1,818
Förmånernas nettovärde kommer sålunda att utgöra 30,712 — 1,818 kr. =
28,894 kronor.
Fördelas detta belopp på åldrarna 21—59 år, befinnes den manliga ickefamiljeförsörjande
folkskollärarens effektiva avlöning (naturaförmåner ej inräknade)
utgå med ett belopp av
28,894
18-5093
= 1,561 kronor
b) Kvinnliga folkskollärare.
* För kvinnlig icke-familjeförsörjande folkskollärare utgå ersättningsförmånerna,
enligt det förslag, som av nämnden accepterats, med — förutom naturaförmåner
— en kontant årlig avlöning av: såsom extra ordinarie 1,100 kr., såsom
ordinarie resp. 1,150, 1,350, 1,550 och 1,750 kronor. Pensionen kommer följaktligen
att utgå med 75 % av 1,750 kronor, eller med ett belopp av 1,313 kronor, och avgiften
till pensionsinrättningen med 2-5 % av 1,750 kronor eller med kr. 43-7 5
årligen under den ordinarie tjänstetiden. Anställning såsom extra ordinarie och
befordran till ordinarie har naturligtvis enligt de angivna allmänna beräkningsgrunderna
förutsatts inträffa vid resp. 21 och 23 års ålder.
Bruttovärdet vid 21 års ålder av ersättningsförmånerna har, såsom av nedanstående
tabell P framgår, uträknats till 29,518 kronor med följande specifikation:
Tab. P. Kvinnlig icke-familjeförsörjande folkskollärares ersättningsförmåner (brutto).
1.
2.
3.
4-
5.
Ersättning i egenskap av
Ålder.
År.
Livränte-
värde.
Ersättning, kronor.
Per år. jvärde,inalles.
Extra ordinarie...............
Ordinarie:
21-22
1-9562
1,100
2,152
avlöning, i l:a lönegrad
........
23—59
16''6810
1,150
19,183
ålderstillägg i 2:a
>
........
28-32
33398
200
668
3:e >
........
33-37
26620
400
1,065
4:e >
........
38—59
6-4926
600
3,896
Pensionerad ................
60 o. följande
1-9450
1,313
2,554
Summa (brutto)
—
—
—
29,518
39 5
Om från detta belopp.................kr. 29,518
dragée värdet av pensionsavgifterna: . . 16-6810 • 43-75 = kr. 730
erhålles nettovärdet av ersättningsförmånerna kr. 28,788
Den kvinnliga icke-familjeförsörjande folkskollärarinnans effektiva avlöning
blir sålunda (med bortseende från naturaförmånerna):
va------- — 1,545 kronor
186372
d. v. s. i det närmaste samma belopp som det ovan för manlig motsvarande lärare
uträknade, eller 1,561 kronor.
Inräknas åter bostadsersättningen i den effektiva avlöningen för såväl manlig
som kvinnlig folkskollärare, värderad till det genomsnittsbelopp, som kan finnas
lämpligt, kommer givetvis den manliga lärarens effektiva avlöning att ökas med
15-6415
18-5093
= 84-5
''/•
av detta ersättningsbelopp, och den kvinnliga lärarens med
16-6810
18-6372
= 89-5
%
av samma belopp. Skillnaden blir alltså 5 % av ersättningsbeloppet eller någon
obetydlighet, som torde komma att röra sig om 10 å 15 kronor. Den kvinnliga
och den manliga lärarens beräknade effektiva avlöning komma i så fall att visa
sig i det allra närmaste identiska.
Stockholm i oktober 1914.
Edvard Göransson. Erik Stridsterg.
396
Tabeller till bilaga II.
Grundtabeller, uträknade efter Statistiska Centralbyråns livslängdstabeller för hela
Sverige 1901—1910 och 1 % räntefot.
Tab. 1. Män.
X.
Dx.
Nx.
•
ax.
X.
Dx.
Nx.
ax-
X.
Dx.
Nx.
ax.
0
100 000
1 983 922
198392
40
14 981
253 776
17-2736
80
839-79
4 203-52
5-0054
i
87 255
1 883 922
21-5910
41
14 296
243 795
17 0534
81
709-96
3 363-73
4 7379
2
81 989
1 796 667
21-9135
42
13 639
229 499
16-8267
82
593-25
2 653-77
44733
3
77 976
1 714 678
21-9898
43
13 009
215 860
16-5931
83
486-81
2 060-52
4-2327
4
74 387
1 636 702
22-0025
44
12 405
202 851
163524
84
593 62
1573-71
3 9980
5
71089
1562 315
21-9769
45
11826
190 446
16-1040
85
311-52
1180-09
3-7882
6
68012
1 491 226
21-9259
46
11266
178 620
15-8548
86
241-93
868-57
35902
7
65112
1 423 214
21-8579
47
10 731
167 354
15-5954
87
18360
626 64
3-4131
8
62 356
1 358 102
21-7798
48
10 214
156 623
153341
88
13679
44304
3*2388
9
59 746
1295 746
21-6876
49
9 724-8
146 408-6
150551
89
99-765
306-248
3-0697
10
57 262
1 236 000
21-5850
50
9 248-6
136 683-8
14-7789
90
71-162
206-483
2-9016
11
54 882
1178 738
21-4777
51
8 792-5
127 435-2
14-4936
91
49-036
135-321
2-7596
12
52 615
1123 856
21-3600
52
8 352-1
118 642 7
14-2051
92
32788
86-285
2-6316
13
50 450
1 071 241
21-2337
53
7 928-4
110 290-6
13-9108
93
21-261
53-497
2-5162
14
48 376
1 020 791
21-1012
54
7 520-9
102 362-2
136104
94
13-504
32-236
2-3871
15
46 383
972 415
209649
55
7127-2
94 841-3
13-3070
95
81905
18-7320
2-2870
10
44 455
926 032
20-8308
56
6 748-4
87 714-1
12-9978
96
4-7485
10-5415
2-2200
17
42 580
881577
20*7040
57
6 387-0
80 965 7
12-6766
97
2-6504
57930
2-1857
18
40 773
838 997
205773
58
6 039 2
74 578-7
12-3491
98
1-4777
31426
2-1267
19
38 996
798 224
20-4694
59
5 703-0
68 589''5
12-0181
99
0 82368
1-66494
20213
20
37 274
759 228
20-3688
60
5 377-4
62 836-5
11-6853
100
0-41580
0-84126
2-0232
21
35 610
721 954
20-2739
61
5 063-8
57 459 1
11-3470
101
0-19039
0-42546
2*2347
22
34 017
686 344
20-1765
62
4 757-6
52 395-3
11-0130
102
0-10984
0-23607
2-1401
23
32 497
652 327
20-0735
63
4 468-7
47 637-7
106603
103
0 070409
0 125228
1-7786
24
31 045
619 830
19-9655
64
4 184-2
43169 0
10-3171
104
0033850
0054819
1-6195
25
29 660
588 785
19-8511
65
3 911-2
38 984-8
9-9675
105
0 016274
0-020969
1-2885
26
28 340
559 125
19-7292
(56
3 647-7
35 073 6
9-6153
106
0-0046945
0*0046946
1-0000
27
27 079
530 785
19-6014
67
3 394-5
31 425-9
9-2579
28
25 877
503 706
19-4654
68
3144-6
28 031-4
8-9141
29
24 729
477 829
19 3226
69
2 906 8
24886-8
8-5616
30
23 632
453100
19-1731
70
2 677-6
21 9800
8-2088
31
22 586
429 468
19-0148
71
2 455 2
19 302-4
7-8618
32
21 586
406 882
18-8493
72
2 241-4
16 847-2
''7-5164
33
20 630
385 296
18-6765
73
2 0356
14 605-8
7-1752
34
19 717
361666
18-4950
74
1838-8
12 570-2
68361
35
18 844
344 949
18-3055
75
1648 9
10 731-4
6-5082
36
18 004
326 105
18-1129
76
1 467-2
9 082-5
6-1904
37
17 201
308 101
17-9118
77
1296-5
7 615-3
5 8737
38
16 431
290 900
17-7043
78
1134 6
6 318-8
5 5692
39
15 693
274 469
17-4899
79
980-72
5184-24
5-2862
897
Tab. 2. Kvinnor.
X.
Dx.
Nx.
ax.
X.
Dx.
Nx.
ax.
X.
Dx.
Nx.
ax.
0
100 000
2 031060
203106
40
15 313
273 118
17-8357
80
1 029-1
5 464-1
5-3096
i
88 860
1 931 060
21-7316
41
14 621
257 805
17-6325
81
881-16
4 435-02
5*0332
2
83 G3Q
1842 200
22-0280
42
13 958
243184
17-4226
82
744-96
3 553-86
4-7706
3
79 583
1 758 570
22 0973
43
13 325
229 226
172027
83
622-34
2 808-91
4-5135
4
75 942
1 678 987
22-1088
44
12 719
215 901
16-9747
84
511-66
2 186-57
4-2735
5
72 573
1 603 045
22-0887
45
12 138
203 182
16-7393
85
412-43
1674-91
4-0611 :
6
69 422
1 530 472
22-0459
46
11 582
191 044
16-4949
86
32775
1 262-48
3-8520
7
66 461
1 461 050
21-9836
47
11050
179 462
16 2409
87
255-47
934-73
3-6589 1
8
63 662
1 394 5«9
21 9061
48
10 535
168 412
15 9860
88
19518
679 26
3-4802
9
60 989
1330 927
21-8224
49
10 045
157 877
15-7170
89
14619
484-08
3-3113
10
58 450
1 269 938
217269
50
9 572-3
147 831-5
15-4437
90
10709
327-89
31552
11
56 019
1211488
21-6264
51
9120-2
138 259-2
15-1597
91
76-964
230-796
2-9998
12
53 694
1 155 469
21-5195
52
8 685-7
129 139-0
14-8680
92
54-087
153-832
2-8442
13
51464
1101 775
21-4087
53
8 269-5
120 453-3
14-5660
93
36-790
99-745
2-7112
14
49 308
1050 311
213010
54
7 867*6
112 183-8
142590
94
24 327
62-955
2*5879
15
47 231
1001003
211988
55
7 478-3
104 316-2
13-9492
95
15 731
38-628
2-4555
16
45 224
953 772
21-0900
56
7 104-7
96 837-9
13-6301
96
9-6591
22-8974
23706
17
43 284
908 548
20-9904
57
6 745''5
89 733-2
13-3027
97
5-7017
132383
2-3218
18
41 418
865 264
20-8910
58
6 399 2
82 987-7
12-9684
98
3-3194
7-5366
2 2705
19
39 626
823 846
20-7905
59
6 064-1
76 588-5
126298
99
1-9356
4-2172
2-1788
20
37 909
784 220
20-6869
60
5 744 1
70 524-4
12-2777
100
1 0890
2-2816
20951
21
36 260
746 311
20-5822
61
5 431-5
64 780-3
11-9268
101
059019
1-19264
2-0208
22
34 672
710051
204791
62
5 129-4
59 348-8
11 5703
102
031121
0*60245
1-9358
23
33150
675 379
203734
63
4 838-2
54 219-4
11-2065
103
0 15842
029124
1-8384
24
31 698
642 229
202609
64
4 5545
49 381-2
108423
104
0*084626
0 132822
1-5695
25
30 306
610 531
20-1455
65
4 279-2
44 826-7
104755
105
0*032548
0*048196
1-4808 |
26
28 967
580 225
20-0306
66
4 0121
40 547-5
10-1063
106
0 015648
0*015648
1-0000 1
27
27 684
551258
19-9125
67
8 7o8*l
36 535-4
9-7347
28
26 460
523 574
19-7874
68
3 500-7
32 782 3
9-3645
29
25 291
497 114
19-6558
69
3 255 L
29 281-6
8-9956
30
24172
471 823
19-5194
70
3 01G-6
26 026-5
8-6278
31
23100
447 651
19-3788
71
2 783 7
23 009-9
8 2669
32
22 079
424 551
19 2287
72
2 560-2
20 226-2
7-9002
33
21103
402 472
19-0718
73
2 339-1
17 666''0
7-5525
► 34
20 166
381 369
18-9115
74
2 127-9
15 326-9
7-2028
35
19 267
361 203
18-7472
75
1 925-4
13 199-0
68552
36
18 406
341 936
18*5774
76
1 727-3
11273 6
6-5267
37
17 583
323 530
18-4002
77
1 538-3
9 546-3
6''2057
38
16 793
305 947
18-2187
78
1 355-3
8 0080
5''9087
39
16 036
289154
18 0316
79
1188-6
6 6527
5''5971
.
Bilaga III.
Av socialstyrelsen meddelade uppgifter om levnadskostnader.
Tab. 1. Medelpriser per iir fiir vissa livsmedel 1005 -1913.
Obs. Siffrorna för åron 1905—1909 angiva medelpris för 28 orter, för åron 1910—1912 för 39 orter
och för år 1913 för 44 orter.
Ökning ( + )
Varuslag.
Kvan-
titet.
1905.
1906.
1907.
i
ce
1909.
1910.
1911.
1912.
H-*
0
01
eller minsk-  ning ( —) från
1905 till 1913.
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
öre.
öro.
öre.
öre.
öre.
%
Mjölk: oskummad...........
lit.
13
14
14
14
14
14
14
14
14
+ 1
+ 7-7
handskummad.........
>
7
7
7
7
7
7
7
8
8
+ 1
+ 14’3
separerad ...........
»
—
—
—
—
5
5
6
6
Smör: bords- (mejeri-).........
kg-
212
221
21<
226
220
222
228
237
23b
+ 24
+ 11-3
mat- (lands-)..........
y
191
201
199
201
198
20C
205
214
213
+ 22
+ 11-5
Ost: helfet,
okryddad.......
>
—
—
—
150
151
156
164
—
_
halvfet,
»
.......
y
107
109
116
119
116
in
in
115
121
+ 14
+ 13-1
skummjölks-
»
.......
y
—
—
—
—
49
48
51
58
—
—
Margarin: högsta kvalitet.......
■i
157
159
157
161
159
m
152
157
—
—
_
lägsta
»
.......
»
104
10b
108
119
116
125
1161 122
—
—
_
växt margarin........
y
—
—
—
—
—
—
126
132
135
—
_
Ägg: svenska, färska..........
»
konserverade.......
tjog-
>
}l33
142
150
148
151
1149
1134
149
128
161
139
159
137
(+ 26)
(+ 19-5)
Potatis: gammal............
färsk .............
5 lit.
y
} 29
25
29
32
28
1 27
\ 76
29
48
32
49
28
46
(-D
(-3-4)
Ärter, gula..............
kg-
27
26
27
30
28
29
29
30
31
+ 4
+ 14-8
Bruna bönor .............
>
39
39
40
42
41
46
47
53
48
+ 9
+ 23-1
Mjöl: vete-, svenskt, bästa sort.....
»
27
27
28
31
33
32
30i 31
31
+ 4
+ 14-8
råg-,
»
>
>
.....
>
19
19
20
23
22
20
20! 22
22
+ 3
+ 15-8
rågsikt-, »
>
»
.....
Gryn: havre- (ångpreparerade).....
9
24
24
26
29
28
26
25 i 27
27
+ 3
+ 12''5
9
1 31
■31
1 32
1 33
1 33
34
32
36
36
( + 5)
(+16-1)
ris-, bästa sort svenska (»R. T.») .
»
2 57
2 58
2 59
2 59
2 60
39
39
40
41
Rågbröd: hårt (spis-), grovt.......
>
35
35
37
41
40
40
39
41
41
+ 6
+ 17-1
mjukt, limpa, söt.......
y
34
35
35
39
39
39
37
38
38
+ 4
+ 11-8
>
>
sur .......
9
25
26
26
28
28
28
27
29
30
+ 5
+ 20-0
Vetebröd: skorpor, runda, ordinära . . .
9
64
65
67
73
74
76
74
76
76
+ 12
+ 18-8
mjukt, bakat med vatten . . .
>
»
» mjölk . . .
»
9
1 42
44
46
51
53
i 45
\ 61
44
60
45
61
43
60
—
—
Nötkött, färskt: stek..........''
9
89
98
106
109
104
98
96
in
122
+ 33
+ 37-1
soppkött........
»
74
81
89
91
85
78
78
91
100
+ 26
+ 35-1
Kalvkött, stek: gödkalv........
»
104
116
118
122
120
117
116
123
131
+ 27
+ 26-0
i
spädkalv........
9
53
58
64
66
63
60
58
65
72
+ 19
+ 35-8
Pårkött: färskt, stek..........
9
105
118
125
125
121
118
115
124
133
+ 28
+ 26''7
salt, svenskt.........
9
—
—
—
—
—
103
102
105
114
_
Renkött, färskt, stek..........
>
—
—
—
—
—
—
—
_
119
_
_
Fläsk: färskt (sidfläsk)........
>
no
127
123
114
121
129
120
123
133
+ 23
+ 20-9
salt, svenskt >
........
9
117
132
131
121
127
138
129
129
140
+ 23
+ 197
» amerikanskt........
9
113
124
125
121
128
149
139
136
_
_
Fisk, färsk: abborre..........
>
—
75
_
_
gädda ...........
>
108
—
_
sill............
>
33
Öl
34
2b
28
31
31
32
34
+ 1
+ 3-0
strömming.........
9
40
40
43
37
37
36
36
36,
38
-2
-5-0
torsk..........
9
55
—
_
rödspotta (»spätta»).....
9
71
75
80
81
79
80
79
77
79
+ 8
+ 11-3
salt: sill, fetsill (»K. K. K.»)
. .
9
3 38
3 40
3 41
3 38
3 37
39
39
41
45
( + 7)
( + 18-4)
strömming.........
9
25
26
25
25
23
23
25
25
30
+ 5
+ 20''0
kabeljo av långa med fenor o. stjärt
»
»
> rundskuren . . .
>
9
} 54
56
59
60
61
/ 54
Öl
52
56
76
—
—
Kaffe (obränt), prima Santos......
9
*115
* 117
4116
4116
4115
125
155
176
170
( + 55)
(+47-8)
Socker, bit-..............
9
69
62
62
66
67
71
69
72
67
-2
-2-9
Svagdricka..............
lit.
—
—
—
—
_
6
6
6
6
_
_
Fotogen: Water White.........
9
6 16
5 16
5 16
6 18
8 18
17
15
17
20
( + 4)
( + 25-0)
Ved: björk)osågad, hemkörd (pr »storfamn»:)
famn
2170
2220
2360
2680
2520
2280
2280
236o
2560
+ 390
+ 18-0
barr / 2’5 x 1.6 x 089 m. = 3''66 kbm.) (
9
1650
1710
1850
2140
2020
1810
1810
1880
2040
+ 390
+ 23-6
Bränntorv...............
100 kg.
6 70
6 70
6 73
6 80
e 74
187
185
187
196
_
_
Kol: antracit- (»valnöt») ... 1
1
hl.
322
318
355
388
376
373
373
397
401
+ 79
+ 24''5
eng. hushålls- (fyrkol) ...
. .. ,1
Koks: gasverks- (okrossad) . . p^kord.
9
—
—
—
—
—
—
—
—
234
—
—
9
112
106
126
139
134
130
132
155
165
+ 53
+ 47-3
eng. kamin- »
. . J
9
—
—
—
—
—
159
156
177
189
—
— |
1 Uppgifterna avse ej ångpreparerade gryn. — 1 Uppgifterna avse >risgryn, bästa sort». — 8 Uppgifterna
avse »salt sill». — 4 Uppgifterna avse »brasilianskt» kaffe. — 6 Uppgifterna avse »prima fotogen». — 6 Uppgifterna
avse hl.; vikten av 1 hl. torv är 40 ä 50 kg.
400
Tab. 2. Beräknade utgifter för de riktigaste slagen av livsmedel per år under perioden
1905—1913.
(Utgifterna för livsmedel avse ett genomsnittshushåll av man, hustru och två barn med en årlig inkomst
av c:a 2 000 kronor samt grunda sig på konsumtionen i ett stockholmshushåll.)
Landsdelar.
Antal
orter.
År
1905.
År
1906.
År
1907.
År
1908.
År
1909.
År
1910.
År
1911.
År
1912.
År
1913.
K
r
o
n
0
r.
A) Absoluta tal.
Stockholm.........
1
700
717
742
767''
768
765
762
811
813
Östra Sverige........
4
646
662
667
701
702
713
705
738
743
Småland (och Sårna).....
2
623
640
660
680
681
691
690
725
732
Södra Sverige........
4
630
648
665
689
690
702
698
736
730
Yästra Sverige........
6
639
651
685
707
694
701
694
733
746
Norra Sverige........
10
670
682
705
741
738
738
732
754
754
Samtliga orter
27
646
669
686
718
706
711
707
743
749
B) Kelativa tal.
(1905 års siffror = 100.)
Stockholm..........
1
100
102
106
no
no
109
109
116
116
Östra Sverige........
4
100
102
103
109
109
no
109
114
115
Småland (och Sårna).....
2
100
103
106
109
109
in
in
116
117
| Södra Sverige........
4
100
103
106
109
no
in
in
117
116
Västra Sverige.......
6
100
102
107
in
109
no
109
115
117
Norra Sverige........
10
100
102
105
in
no
no
109
113
113
Samtliga orter
27
100
103
106
in
109
no
109
115
116
401
Tnb. 3.
15oräknade utgifter för de viktigaste »ingen av livsmedel under l:a kvartalet 1913
ocli l:n kvartalet 1914.
(Utgifterna avse ett genomsnittshushån av man, hustru och tvä barn med en årlig inkomst av c:a 2 000
kr. samt grunda sig på konsumtionen i ett stockholmshushåll.)
Landsdelar.
Do viktigaste slagen av livsmedel.
Antal orter
l:a kvartalet.
Ökning ( + ) eller
minskning (—) i %
från 1913—1914.
1913.
1914.
| Stockholm.........
i
Kr.
815
Kr.
816
%■
+ 0''1
j Ostra Sverige.........
4
742
737
- 07
i Småland (och öarna).....
2
729
729
± 0-0
i Södra Sverige.........
4
741
733
- 1-1
! Västra Sverige.........
6
740
725
-20
Norra Sverige.....
10
755
757
+ 0-3
Samtliga orter
27
751
749
- 0-3
51—131373. Lärarelönenämnden.
2.
402
Tab. 4. Beräknade utgifter för hyra av 2 rum och kök per år under perioden 1905—1912.
Landsdelar.
Antal
orter.
År
1905.
År
1906.
År
1907.
År
1908.
År
1909.
År
1910.
År
1911.
År
1912.
K
r o
n o
r.
A) Absoluta tal.
Stockholm.............
1
458
475
500
511
528
524
526
512
Östra Sverige...........
4
285
284
290
316
320
311
341
350
Småland (och öarna)........
2
197
189
223
222
211
230
247
246
Södra Sverige...........
5
213
232
241
254
269
276
279
281
Västra Sverige...........
5
264
287
291
294
304
302
303
300
Norra Sverige...........
7
333
344
363
359
363
364
365
371
Samtliga orter
24
280
291
304
311
318
320
327
330
B) Relativa tal.
(1905 års siffror = 100.)
Stockholm.............
1
100
104
109
112
115
114
115
112
Östra Sverige............
4
100
100
102
in
112
109
120
123
Småland (och Sårna)........
2
100
96
113
113
107
120
125
125
Södra Sverige...........
5
100
109
113
119
126
130
131
132
Västra Sverige......•
• . . .
5
100
109
no
in
115
114
115
114
Norra Sverige...........
7
100
103
109
108
109
109
no
in
Samtliga orter
24
100
104
109
in
114
114
117
118
Bilaga IV.
DISKUSSIONER OCH UTTALANDEN OM BEHOVS
PRINCIPEN.
REFERAT.
I
I
40.r>
INNEHÅLL.
sui.
Kungl. Majtts förslag om förhöjning av folkskollärarnas löner.
Riksdagen 1862—1863 407
Abr. Rundbäcks motion om ny lönereglering för folkskollärarna.
»
l.s83
407
Kungl. Majrts förslag om ett andra åldcrstillägg för folkskollärarna.
>
1898
408
E. Hammarlunds o. Fridtjuv Bergs motion om ett. tredje åldcrstillägg för folkskollärarna.»
1900
408
Kungl. proposition om ny lönereglering för folkskollärarkåren.
»
1906
408
Borgmästaren Carl Lindbagens reservation.
>
,
409
Professor H. Hjärne mot Kungl. Maj:ts förslag.
,
,
410
Docenten Elsa Eschelssons skrift i lönefrågan.........................411
Löneregleringen för folkskollärarpersonalen i Finland 1908 ................... 411
Komminister Saedéns motion. Riksdagen 1908 ........................ 412
19:e allm. svenska lärarmötet i Falun 1909 .......................... 413
Stockholmskretsens av centralstyrelsen för Sveriges allm. folkskollärareförening möte 1910.....415
Centralstyrelsens uttalande 1911...............................41g
Folkskollärarnas lönekonferens i Stockholm 1911.......................4]6
Sveriges allm. folkskollärareförenings petition av den 24 maj 1912 . . .............418
Folkundervisningskommitténs betänkande ang. folkskoleseminarierna av den 20 dec. 1911.....423
9:e svenska seminarielärarmötet i Växjö 1912.........................42g
20:e allm. svenska lärarmötet i Norrköping 1912.......................429
Petitioner om provisorisk lönereglering...........................  433
Lärarelönenämndens förslag till provisorisk löneförbättring...................433
Överstyrelsens för rikets allmänna läroverk utlåtande.....................434
Löneregleringskommitténs utlåtande.............................434
Kanslirådet P. E. Lindströms reservation...........................437
Uttalande av chefen för ecklesiastikdepartementet d:r Fridtjuv Berg, 1913............441
\
>
407
Vid 1862—1803 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t en höjning av folkskollärarnas
löner till 400 rdr. pr år. Statsutskottet tillstyrkte denna höjning med
följande motivering: »Den första och mest ingripande åtgärden bör, enligt utskottets
tanke, vara stakandet av en gräns, under vilken en examinerad folkskollärares
lön ej får sjunka, beroende det sedan på församlingens goda vilja och
önskan att behålla en duglig lärare att öka detta lönebelopp. Det, som i första
rummet påkallar statens ingripande, är nämligen för handen varande nöd Så
länge en sådan på många ställen verkligen förefinnes, synes det icke riktigt, att
staten lämnar bidrag till förbättring av sådana lärares villkor, som kunna anses
åtminstone någorlunda bärgade.»
Riksdagen faststä Ide folkskollärares minimilön till 400 rdr med undantag
för lärare, som tillika var klockare eller präst och redan förut hade sammanlagt
minst 400 rdr.
Vid riksdagen 1883 väckte lektor Abr. Rundbäck i andra kammaren en
motion om en lönereglering för folkskollärarkaren, vilken lönereglering han ville
bygga på behovsprincipen.
Herr Rundbäck uppställde och utvecklade följande satser:
1.
EU större behov av löneförbättring gör sig gällande för folkskolläraren
än för folkskollärarinnan, och lönen för den förre bör därför bestämmas i någon mån
högre än för den senare.
I motiveringen härtill yttrar han bland annat: »Lönen bör och får icke
ensamt eller huvudsakligast bestämmas blott med hänsyn till arbetet, utan fastmer
med hänsyn till arbetarens levnadsbehov, det vill säga så, att lönen är tillräcklig
för arbetarens anständiga bärgning.»
2.
Ett vida större behov av löneförbättring gör sig kännbart för den äldre
arbetaren i folkskolans tjänst än för den yngre; följaktligen bör lönen tillväxa med
den tillväxande tjänståldern.
Ur motiveringen kan här anföras:
»Den äldre läraren har i de flesta fall att draga försorg om en mer eller
mindre talrik familj, vars medlemmar för underhåll, kläder, uppfostran m. m.
Riksdagen
1862-1868.
Riksdan en
1883
408
Riksdagen
1898.
E. Hammarlunds
o
Fridtjuv
Bergs
motion å
riksdagen
1900.
Riksdagen
1906.
kräva större utgifter. Bekymren måste sålunda för läraren tillväxa med familjen,
ock mest tryckande framträda otvivelaktigt dessa bekymmer, då barnen---
tränga till vidare utbildning för framtida verksamhet.»
Statsutskottet ansåg sig icke böra tillstyrka motionen, enär enligt dess
mening ytterligare utredning behövdes. Motionen blev också utav riksdagen avslagen.
År 1898 genomfördes på Kungl. Maj:ts förslag ett andra ålderstillägg å 100
kr. I den Kungl. propositionen härom läses:
»Till välförtjänt hjälp och uppmuntran både åt ordinarie lärare och lärarinnor
vid folkskolan beviljats ett ålderstillägg av 100 kronor att efter fem års
oförvitlig tjänstgöring utgå, men då uppenbart vore, att lärarnes löneinkomster, även
med inräknande av ålderstillägget, efter ytterligare några års förlopp bleve än
mera knappa synnerligast för de lärare, som bildat familj och sålunda hade flera
än sig själva att försörja, synes ett andra ålderstillägg vara av behovet påkallat.»
Under riksdagen 1900 motionerade herrar E. Hammarlund och Fridtjuv Berg
om ett tredje ålderstillägg för folkskollärarna.
I motiveringen heter det:
»Så gott som enstämmigt har anförts, att den nuvarande minimilönen
aldrig varit tillräcklig för beredande av anständig bärgning åt en medelstor lärarfamilj,
och med fullständig enighet har framhållits, att nämnda minimilön numera,
sedan levnadskostnaderna i högst betydlig grad stigit, är för ändamålet alldeles
otillräcklig.»
»Lärarens arbete är i sig självt av synnerligt ansträngande och nervslitande
natur, och om därtill kommer ett oavlåtligt bekymmer och en ständig oro för familjens
uppehälle, kan arbetet icke utföras såsom sig bör.»
Riksdagen biföll motionen i fråga.
Vid riksdagen 1906 framlades kungl. proposition om lönereglering för folkskollärarkåren.
I propositionen framhölls bland annat att full likställighet i lönebelopp
mellan lärare och lärarinna »alls icke hade principiell utan helt enkelt
historisk grund» samt att det uti förevarande fall icke vore frågan om en princip
utan om två, för så vitt rättvisans fordringar skulle följas, nämligen att »de. som
göra lika arbete, böra ha lika lönebelopp» samt att »de, vilkas oundgängliga levnadsbehov
äro lika, böra ha lika lönebelopp.» Riktigast vore därför, att sammanslå
dessa principer till en, som omfattade dem båda, nämligen: »de, som göra lika
arbete, böra fa det lika bra, bli i ekonomiskt avseende lika förmånligt ställda».
I propositionen föreslogs en begynnelselön av 900 kronor för såväl manlig
som kvinnlig lärare samt tre ålderstillägg å 150 kronor vartdera för manlig lärare
och 10U kronor för kvinnlig lärare.
409
I utlåtande över propositionen anförde sammansatta stats- och lagutskottet
bl. a., att om än skal kunde anföras för att i fråga om begynnelselönen icke fasthålla
grundsatsen om lika lön för lärare och lärarinnor, som hittills följts, ägde å andra sidan
dessa skäl icke samma betydelse, som då fråga vore om ålderst illä-gen. Det bestämmande
för utskottets ståndpunkt i frågan hade dock varit, att, med fästat
avseende på den föreslagna lönen i dess helhet och särskilt med hänsyn till att
ifrågavarande lönereglering säkerligen komme att gälla en avsevärd tid framåt,
eu begynnelselön av 900 kronor jämväl för kvinnliga lärare icke kunde anses
vara för högt tilltagen. Utskottet fann de av departementschefen anförda skälen
för högre ålderstillägg åt manliga än åt kvinnliga lärare icke kunna frånkännas
giltighet.
Utskottet tillstyrkte bifall till de i propositionen föreslagna lönebeloppen.
Mot utskottets uttalanden reserverade sig borgmästaren Carl Lindhagen.
I reservationen heter det bland annat:
»f lagan om ett rättvist avvägande av löneförhållandena är emellertid ej
så lätt att lösa utan kräver åtskilliga såväl teoretiska som praktiska undersökningar.
Det är visserligen till en början sant, att utgångspunkten måste vara ''lika
lön för lika arbete’. Men även andra synpunkter kunna inverka. Enligt min
uppfattning är det sålunda riktigt, såsom det i kungl. propositionen framhålles,
att full hänsyn måste tillika tagas till de oundgängliga levnadsbeltovcn, som ju
av skilda anledningar kunna vara mycket olika. Vad man i detta avseende utan
vidare undersökning redan vet, är att med lika lön en familjeförsörjare i stort sett har
vida svårare att reda sig än en ogift medborgare. Det är därför varken rättvist
eller gagneligt att genom ensidigt fasthållande av principen ''lika lön för lika
arbete’ vidbliva en lönereglering för folkskolan, som ofta måste leda till, att en
lärarinna har det jämförelsevis bra, under det att den gifta läraren och hans
familj lida nöd.
Med denna uppfattning är det klart, att den nu omtvistade frågan rörande
alderstilläggen borde under nuvarande förhållanden i huvudsak ordnas så att de
högre alderstilläggen utgå till gifta lärare samt de lägre till lärarinnor och ogifta
lärare. I stället göres nu i berörda avseende skillnad mellan manlig och kvinnliolärare.
Aven om man väl kan förstå de konjunkturer, som föranleda ett sådant
tillvägagående, så måste dock tydligt framhållas, att man därmed, så vitt nu kan
bedömas, övergiver rättvisans ståndpunkt samt därigenom också lätt vilseleder den
allmänna meningen till att framdeles inlåta sig på ännu farligare orättvisor
Då jag emellertid ej varit i tillfälle att verkställa erforderlig utredning
for att kunna tillfredsställande formulera en framställning i förenämnda syfte
samt frågans nuvarande läge även bortskymmer alla utsikter till gehör för en
sådan ny sak, nödgas jag avstå från att göra något yrkande samt inskränker miotill
denna reservation mot utskottets motivering. Därmed har jag även velat
52—131873. Lärartlönenämnden. 2.
Carl Lindhagens
reservation.
410
Prof. IL
JLjiirne mot
K. M:ts förslag.
betona, att det beslut, utskottet förordat, ej bör få anses såsom ett definitivt underkännande
av lärarinnornas berättigade krav utan endast såsom ett av förmenta
opportunitetskäl föranlett tillfälligt undanskjutande till någon del av detsamma».
Vid ärendets behandling i riksdagens andra kammare uppträdde professor
H. Hjärne såsom en av de ivrigaste i oppositionen mot Kungl. Maj:ts förslag i
ifrågavarande avseende. Bland annat anförde han:
»Jag anser visserligen, att staten, när den tager en sin tjänares krafter i
anspråk för hela livet, bör giva honom fullt tillräcklig avlöning även såsom familjeförsörjare.
Sålunda anser jag, att mannens avlöning bör sättas så högt, att han
därmed kan försörja en familj. Men däri finner jag intet skäl för att sätta en
kvinnlig lärares avlöning lägre. — — Staten bör uppställa vissa löneförmåner sa
höga, att den man, som ägnar sig åt en statstjänst, bör kunna försörja sin familj
därmed. Men det är icke någon anledning, varför icke kvinnor eller ogifta män
böra ha samma löneförmåner som gifta män.» —
Detta anförande uppkallade vederbörande departementschef, som härvid
yttrade:
»Jag skulle naturligtvis i egenskap av folkskolans målsman bli synnerligen
glad och tacksam, om riksdagen ville höja slutlönen för både lärare och lärarinnor
till 1,500 kronor, eller om den ville höja lärarinnornas slutlön utöver vad Kungl.
Maj:t föreslagit till 1,350 kronor. Lärarinnornas ställning skulle genom sistnämnda
höjning blir ansenligt förbättrad, lärarinneplatserna skulle bli mera lockande,
och härpå skulle folkskolearbetet endast kunna vinna. Att lärarnas ekonomiska
ställning ej härmed bleve i motsvarande grad förbättrad, borde naturligtvis icke
utgöra hinder för vad som i sig självt vore till skolans båtnad, och jag är ganska
viss på att de ingalunda skulle känna avund mot sina kvinnliga kamrater, i fall
dessa skulle i jämförelse med dem bliva mera lyckligt lottade.»
Hr Hjärnes anförande bemöttes vid samma tillfälle även av hr Lindhagen,
som ytterligare underströk sin i reservationen hävdade ståndpunkt.
»Skail man nu», yttrade hr L., »införa den rättvisa principen, att kvinnorna
skola hava lika bra betalt som männen för sitt arbete — och det kommer en tid, då så
skall ske — då framställer sig saken annorlunda. Då blir det ännu mer en allvarlig
fråga, huruvida det kan vara riktigt, att de ogifta kvinnorna, d. v. s. massan av de
kvinnor, som uppbära direkt lön för ett arbete, erhålla lika lön, som nu tillkommer
mannen, d. v. s. en lön, som säges vara avpassad sa, att löntagaren
skall kunna försörja familj med densamma. Det är dock en orättvisa mot
de manliga familjeförsörjarna att uppställa en sådan grundsats och låta det
stora antalet kvinnliga arbetssökande få lika stor betalning som eu familjeförsörjare.
Och det är ur statsekonomiens synpunkt knappast försvarligt eller
möjligt att på det sättet slösa med medel, då man måste spara för att kunna
i främsta rummet åtminstone giva var och en efter hans behov. Upprätt
-
411
hållandet av en sådan grundsats skulle lätt också leda till, att familjerna
i själva verket erhölle vida mindre understöd, än behovet krävde. Därför tror
jag, såsom jag framhållit i min reservation, att förverkligandet av kvinnornas
berättigade lönekrav även på allvar kommer att föra fram frågan, huruvida ej i
utbyte mot skillnaden mellan man och kvinna måste göras en skillnad mellan
ogift och gift, d. v. s. huruvida ej en ogift, vare sig man eller kvinna, bör vara
något lägre avlönad och familjeförsörjare något högre avlönad.»
Den kungl. propositionen blev av riksdagen bifallen.
Med anledning av lönefrågans behandling vid 1906 års riksdag utgav Docenten
docenten Elsa Eschelsson en skrift »Nå ar a ord med anledning av Kungl. Maj:ts bilsa
a
,y
oj Eschelssons
proposition till riksdagen angående folkskollärarnas lönereglering». Författarinnan skrift.
gör gällande, att familjefadern icke är den enda, som har eller utövar försörjningsplikt,
samt att det sätt, varpå man sökt tillämpa den nya löneprincipen
ger anledning till flera svåra inkonsekvenser. Bland dessa anför hon:
satt mannen, som är familjeförsörjare, icke får det bättre än mannen, som *
icke är familjeförsörjare,
vidare att familjeförsörjaren, som är man och i regeln med sin hustrus hjälp
har att sörja för familjen, får vida bättre än familjeförsörjaren som är kvinna och
som ensam (änkan) skall sörja för familjen,
och slutligen, att mannen, som icke är familjeförsörjare, får vida bättre än
kvinnan, som icke heller är det.»
Författarinnan säger vidare, att då man nu vill bryta med den gamla
löneprincipen att samma arbete bör betinga samma löneförmåner, så bör man icke
draga gränsen mellan man och kvinna utan mellan den som är gift och den som
icke är gift. en anpassning, vilken hon anser draga färre orättvisa konsekvenser
med sig. »Mannen, som är familjeförsörjare, får nämligen då bättre än mannen i
som icke är familjeförsörjare; familjeförsörjaren, som är man och i regeln med sin
hustrus hjälp har att underhålla familjen, får, vad lönerna beträffar, det icke
bättre än familjeförsörjaren, som är kvinna och som ensam (änkan) skall sörja för
familjens underhåll, och mannen, som icke är familjeförsörjare, får icke bättre än
kvinnan, som icke heller är det.»
År 1908 diskuterades livligt i pressen behovsprincipens tillämpning med
anledning därav, dels att behovs- och försörjningsprincipen införts vid den under
1908 för motsvarande kår beslutade löneregleringen i Finland, dels enär komministern
C. G. Seedén i svenska riksdagens andra kammare väckt motion i samma syfte.
Beträffande den antydda löneregleringen i Finland kan nämnas, att där- Lönereglevarande
skolöverstyrelse föreslog för folkskollärarpersonalen i landskommunerna, folkskolläatt
varje ogift lärare och lärarinna skulle åtnjuta samma grundlön, samt att varje rarpersogift
lärare och sådan lärarinna, som vore änka och hade barn att försörja, eller land 19u8.
412
Komminister
Scedéns
motion lt)08.
som, ehuru gift, vore familjens enda försörjare, skulle åtnjuta samma grundlön.
Även ålderstilläggen skulle utgå med olika belopp för dessa båda huvudgrupper.
Förslaget antogs av regeringen, och den propositionen, som överlämnades
till lantdagen, blev sålunda byggd på bchovsprincipen, d. v. s. på likställighetsprincipen
i modifierad form enligt den av familjeförhållandena betingade olikheten i
levnadskostnader.
Vid ärendets behandling i lantdagen gick man ännu längre i strävan efter
största möjliga rättvisa. Man ansåg nämligen, att ingåendet av äktenskap icke
borde i och för sig ge anledning till erhållandet av högre lön, utan att denna
bleve berättigad blott för sådana lärare och lärarinnor, vilka hava ett eller flera
barn, samt äro sina familjers huvudsakliga försörjare. Lantdagens beslut blev
därför följande:
»Det av statsmedel till folkskolelärarepersonalens på landet avlöning utgående
bidraget skall från ingången av år 1908 utgöra 900 mark för såväl manlig
som kvinnlig lärare; men denna allmänna grundlön höjes till 1,100 mark för lärare
och lärarinna, som är eller varit gift, är sin familjs huvudsakliga försörjare och
har ett eller flera barn.
Lönetillskotten efter 5, 10, 15 och 20 års tjänst utgå till ett belopp av 180
mark, om grundlönen är 900 mark, och 220 mark, om grundlönen är 1,100 mark.»
Beträffande behovsprincipens tillämpning i andra främmande länders än
Finland lönelagstiftning hänvisas till Bil. VI.
Den motion, som i motsvarande riktning till den nyss relaterade finska
löneregleringen framlades av hr. Smdén i svenska riksdagens andra kammare,
hade i huvudsak följande innehåll.
Tjänstemannalönens nuvarande storlek vore beroende av flera omständigheter:
det med tjänsten förenade arbetet och ansvaret, de kunskaper, den duglighet och
energi den krävde, samt icke minst tjänstemannens berättigade anspråk på lönens tillräcklighet
för ståndsenligt underhåll åt familjen, antingen den vore större eller
mindre. Man måste nämligen medgiva, att, när staten fordrade att tjänstemännen
offrade sina krafter i dess tjänst, den ock vore skyldig att åt var och en av dem
giva en anständig bärgning.
Vidare framhöll motionären, att en lön, som räckte till för en ogift person,
däremot bleve knapp för den, som hade familj att försörja och särskilt för den, vilken
hade stor familj. Det borde därför utfinnas något sätt att »i någon mån lämpa avlöningen
efter tjänstemännens olika behov.» Den ogifte skötte visserligen sin
tjänst, men familjefadern gjorde fosterlandet en större tjänst, ty han fostrade åt sitt
land medborgare, vilka under nästa generation skulle stå till fosterlandets tjänst.
»Är icke staten då skyldig tillse, att en sådan tjänsteman och familjeförsörjare
för sin ställning i någon mån gynnas framför den ogifte?» fragade motionären.
413
Även i allmänna medvetandet hade enligt motionärens mening ingått, att den
unge mannen i enskild tjänst såsom ogift kunde reda sig med en lön, som vore
lämpad efter hans mindre behov, under det att han sedermera såsom gift måste
erhålla höjd lön, om principalen ville behålla honom i sin tjänst. Statens tjänstemän
borde härvid icke utgöra några undantag.
Tiden vore således inne för att även riksdagen borde följa den allmänna
rättskänslans och billighetens krav genom en lönereglering för alla statens tjänstemän,
vilka borde tilldelas en grundlön, olika för olika tjänster, allt efter deras
sociala betydelse och de förutsättningar, som erfordrades för deras skötande, men
lika för alla i samma tjänst, för gifta och ogifta, för män och kvinnor. En dylik
grundlön, vilken skulle vara tillräckligt stor för att på rätt sätt fylla de olika
levnadsbehoven, borde sedan såsom hittills ökas genom ålders- eller dyrtid stillägg.
Därjämte skulle en familjeförsörjare, man eller kvinna, komma i åtnjutande av
ett tillskott i form av familjeunderstöd, »eller kanske ännu hellre tjänstemannafamiljeunderstöd»,
vilket skulle utgå, så snart någon tjänsteman genom bevis styrkte,
att han ingått äktenskap, och bestämmas olika för olika tjänster samt ökas för
varje barn, som föddes, även denna ökning lämpad efter olika lönegrad.
De fördelar, vilka motionären ansåg skola följa på förverkligandet av detta
löneförslag, sammanfattades i följande satser: den ogifte tjänstemannen skulle
vänja sig vid en förståndig hushållning, och ungkarlslivet ledas i sundare riktning
med måttliga levnadsvanor, mindre uteliv och bättre moral; ungkarlsskatten
finge härigenom sin bästa lösning; lönerna blevo på ett tillfredsställande sätt höjda
för dem, som därav vore i behov; staten skulle på ett värdigt sätt uppmuntra till
äktenskap samt sörja för de uppväxande barnens underhåll; folkökningen skulle
växa; klagan över att kvinnan toge levebrödet från familjeförsörjarna finge mindre
skäl för sig.
Slutligen hemställde motionären, att riksdagen måtte tillsätta en kommitté
för närmare utredning av statstjänarnas löneregleringsfråga enligt i motionen uttalade
grundsatser.
Motionen avslogs av riksdagen.
År 1909 ägde det 19:de allmänna svenska läraremötet rum i Falun, vid vilket
tillfälle även de allmänna läroverkens lönefråga diskuterades. Den i sammanhang
härmed för behandling uppställda frågan hade följande lydelse:
i Vad kan göras för att få till stånd en lönereglering, som rättvist avväges i9:e allm.
efter olika orters levnadskostnader och penningvärdets sjunkande samt familjeförsör- svenska lä
narp?
tftoYVP hphfinP
1 (ii twötft i
jares siorre oenov.
Fa[un m9
Enligt vid tillfället fört protokoll inleddes frågan av lektor E. Rosengren,
Norrköping, och lektor A. Korlén, Falun.
Herr Rosengren anförde huvudsakligen följande:
414
Lärarnes nuvarande lönereglering, ehuru endast några år gammal, hade visat sig
otillfredsställande, dels därigenom att den icke tagit hänsyn till de skilda läroverksorternas
olika levnadskostnader, dels därigenom att den icke kunde följa med den allmänna prisstegringen
eller att den försämrades i jämbredd med penningens sjunkande värde, dels därigenom
att den icke toge någon hänsyn till lärarnes olika behov på grund av familjernas
storlek. Följden härav vore, att lärarne, trots lika samvetsgrant uppfyllande av sina tjänsteplikter
och lika omtänksamt skötande av sin ekonomi, måste bli högst olika ställa ia i fråga
om möjligheterna för en anständig bärgning. Löneförhöjning verkade föga och avlägsnade
icke orättvisan. Därigenom att man använde medeltalet som grund för utredningen, komma
det överskott, som beräknats för de större behoven, tvärtom att överflyttas till dem. som
hade mindre behov och för vilka löneförhöjning ej varit nödvändig. Genom falsk tolkning
av uttrycket lika lön för lika arbete komine man därhän, att den ene i verkligheten finge
annan lön för sitt arbete än den andre, den ene finge rikedom och överflöd för samma arbete,
för vilket den andre finge fattigdom och brist. Den enda verkliga boten vore en reglering
efter andra grunder, eu reglering grundad på ett slags markegång, som gjorde att lönen
av sig själv stege eller sjönke med livsmedelsprisens stegring eller fall, en reglering, som
delade avlöninaen i huvudlön och familjeunderhåll, av vilka den förra, ökad efter åldersklasser,
utginge lika till alla, man och kvinna, gift och ogift, men det senare rättade sig etter
familjens storlek. Först då finge alla lärare möjlighet till lika ekonomisk ställning, först
då vore avlöningen rättvis och värdig staten, som hade att dela rättvist åt alla och ingen
förtrycka, allraminst dem, som på dubbelt sätt gagnade staten, familjeförsörjarne. Talaren
framlade följande förslag till resolution: Mötet uttalar sig för behovet av en rättvis lönereglering,
som tager hänsyn till olika orters (högre och lägre) levnadskostnader och den
ständigt fortgående prisstegringen liksom ock till de ogifta lärarnes och familjejörsörjarnes
olika behov.
Herr Korlén yttrade bl. a. följande:
Den frågeställning, som den föregående talaren formulerat, syntes omspänna alltför
vidlyftiga samhällsproblem. Läraremötet torde böra göra ett uttalande, som mera direkt
hänförde sig till den föreliggande situationen i fråga om lönerna, och som hänvisade till
avlöningsprinciper, som redan vunnit erkännande och tillämpning på annat håll. För frågans
belysning ur denna synpunkt hänvisades till en serie artiklar i Tidning för Sveriges Läroverk,
av vilka tvenne (i n:ris 6 och 7) i sammandrag refererades. Därav framginge, att de
grundsatser, som åberopats vid genomförandet av läroverkens senaste lönereglering, framför
allt att statens tjänare hädanefter borde för sin existens vara oberoende av extra inkomster,
ej vid densamma kommit till följdriktig tillämpning. Däremot hade resultatet blivit ett
annat vid de löneregleringar, som under de tre senaste åren genomförts för ett stort antal
andra kårer av statstjänare med akademisk bildning. På detta sätt hade läroverksadjunkterna
icke nått den likställdhet med första normalgradens tjänstemän, som i princip tillerkänts
dem. Likaledes visade sig läroverkslärarne vara ogynnsamt ställda i jämförelse med tjänstemännen
i de mera praktiska verken, för vilka lönerna jämväl under de senare åren reglerats,
ehuru efter ett annat system. Ett gynnsamt tillfälle till sakkunnig och objektiv utredning
av läroverkslärarnes löneförhållanden erhjöde sig, därest denna fråga kunde komma
att remitteras till 1902 års s. k. allmänna löneregleringskommitté. I detta syfte vore en
petition önskvärd.
Talaren föreslog, att mötet skulle göra ett uttalande av följande lydelse:
Då erfarenheten visat, att den lönereglering för de allmänna läroverkens
ämneslärare, som genomfördes vid senaste läroverksreformen, icke erbjudit tillräckliga
lönesatser för uppnående av de syftemål, som därmed avsågos,
och då sedermera ett stort antal ämbetsmannakårer, med vilka läroverkslärarne
genom arten och längden av sin utbildning fullt kunna jämställas, fått löneregleringar
genomförda i närmare överensstämmelse med tidens ekonomiska förhållanden,
uttalar sig mötet för en skyndsam förbättring av läroverkslärarncs löner, genomförd
efter de grundsatser, som inom riksdagen gjort sig gällande vid de tre
senaste årens regleringar av lönerna för andra ämbetsmannakårer med akademisk
bildning.
Efter slutad diskussion antog mötet följande av lektor A. Johansson, Gävle,
framlagda förslag till resolution:
Då erfarenheten visat, att den lönereglering för de allmänna läroverkens
ämneslärare, som genomfördes vid senaste läroverksreformen, icke erbjudit tillräckliga
lönesatser för uppnående av de syftemål, som därmed avsågos,
och då sedermera ett stort antal ämbetsmannakårer, med vilka läroverkslärarne
genom arten och längden av sin utbildning fullt kunna jämställas, fått
löneregleringar genomförda i närmare överensstämmelse med tidens ekonomiska förhållanden,
uttalar sig mötet för en reglering av läroverkslärarnes löner, genomförd
i huvudsaklig överensstämmelse med de grundsatser, som framburos i motion vid
190a års riksdag av herr Scedén i andra kammaren om allmän lönereglering.
I avvaktan på genomförande av en sådan reglering uttalar sig mötet för eu
skyndsam reglering av läroverkslärarnes löner, genomförd efter de grundsatser, som
inom riksdagen gjort sig gällande vid de tre senaste årens regleringar av lönerna
för andra ämbetsmannakårer med akademisk bildning.
Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärareförening erhöll år 1910
från olika håll inom föreningen enträgen anmodan, att frågan om en ny lönereglering
måtte upptagas till behandling nästföljande år. Det gällde härvid att vinna
klarhet i frågan om utsträckningen, sättet och medlen.
Vid Stockholmskretsens i nämnda förening möte i slutet av 1910 betonade StocJcholmshr
Värner Rydén, att lönefrågan borde bedömas ur samhällssynpunkt, så att löne- central
systemet befordrade familjebildandet, d. v. s. inkomsterna borde växa i ungefär styrelsen
samma grad, som familjen ökades. Då detta senare i allmänhet skedde med kortare^öy>0^^_m''
mellanrum, ansåg hr Rydén, att ålderstilläggen borde följa varandra med 3-åriga lärareföremellanrum
och till antalet vara fyra. Enär högsta lönen alltså nåddes redan mng
efter 15 år, borde, om begynnelselönen ej gjordes allt för låg, en man tidigare än
nu kunna bilda familj.
416
Förslaget gällde således huvudsakligast familjefäder, men förslagsställaren
önskade förbättrade villkor även för lärarinnor ock lärare, vilka icke vore familjeförsörjare.
Vid centralstyrelsens nyårssammanträde 1911 blev frågan om en ny och
allmän löneförbättring för landets lärarkår föremål för långvariga överläggningar.
Behovet av en sådan framhölls från alla håll. Börande principerna voro emellertid
meningarna delade. En sammanjämkande och enhetlig överenskommelse blev
således nödvändig, varför man beslöt att anordna en konferens i Stockholm med
manliga och kvinnliga representanter ur landets olika lärarkategorier inom kåren.
Konferensen anmodades uttala sin mening rörande följande frågor:
1)
Bör i det förslag till ny lönereglering, som å den samlade lärarkårens
vägnar skall till K. M:t ingivas, någon skillnad göras mellan a) lärare, som äro
familjefäder, b) lärare som icke äro familjefäder, och c) lärarinnor?
2)
Om en dylik skillnad anses motiverad, bör densamma då gälla a) begynnelselönen,
b) ålderstilläggens storlek, c) ålderstilläggens antal?
3)
Vilken skillnad anses böra göras mellan småskolans, folkskolans och
högre folkskolans lärarkårer i fråga om a) begynnelselönen b) ålderstilläggens
storlek, c) ålderstilläggens antal?
4)
Anses det lämpligt, att grunderna för lönetursberäkning och pensionsåldersberäkning
samt förhållandet mellan lön och pension bliva för samtliga tre
lärarkårer likformiga?
5)
Vilka huvudgrunder för bestämmelserna om begynnelselöner, ålderstillägg
och pensioner för olika kategorier av lärare och lärarinnor vill konferensen
förorda?
Löne-
Vid början av den konferens, som därefter kom till stånd, utdelades en av
konferensen konferensens ordförande, d:r Fridtjuv Berg, författad uppsats »Allmänna grunder
för ett rättvist lönesystem.» Uppsatsens syfte var att ge uppslag för överläggningen
rörande ett rättvist lönesystem, vilket borde kunna innehålla följande
huvudpunkter:
a)
begynnelselönen bör för alla folkskolekårens grupper vara densamma;
b)
ålderstilläggen för familjeförsörjarna böra vara flera och betydligt större
än för icke- familjeförsörjarna;
c)
de ogifta manliga lärarna och de icke- familjeförsörjande lärarinnorna
böra göras likställda med avseende å den verkligen åtnjutna lönen, vare sig genom
tillskott till lärarelönen eller avdrag å lärarinnelönen eller genom bådadera eller
på annat sätt.
Lönekonferensens uttalande blev enhälligt följande.
Central
styrelsens
uttalande
1911.
417
A. I frågan om löneförhållandet mellan manliga och kvinnliga lärare:
I.
1)
Vid uppgörande av förslag till ny lönereglering bör hänsyn tagas till
egenskapen att vara familjeförsörjare eller icke-familjeförsörjare.
2)
Detta bör ske därigenom, att familjeförsörjare erhåller högre och flera
ålderstillägg.
3)
Till familjeförsörjare skola räknas lärare, som äro eller varit gifta,
samt lärarinnor, som äro eller varit gifta och äro skyldiga att försörja sina barn.
II.
1)
Vid uppgörande av förslaget bör hänsyn tagas även till den omständigheten,
att manlig lärare, i motsats till kvinnlig, är skyldig erlägga avgift till
folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
2)
Ifrågavarande olikställighet kan tänkas utjämnad på tre olika sätt:
a)
Helst bör det ske därigenom, att lärarinnorna åläggas liknande avgift.
b)
Därest denna anordning skulle visa srig omöjlig att genomföra, bör av
icke-familjeförsörjande lärarinnas lön innehållas ett belopp motsvarande nämnda
avgift.
c)
Skulle ingendera av dessa båda anordningar befinnas verkställbar, bör
samma syfte tillgodoses därigenom, att läraren till sin lön erhåller ett tillskott
med samma belopp, som av honom skall erläggas till folkskollärarnas änke- och
pupillkassa, vilket tillskott dock ej på något sätt må sammanföras med begynnelselön
och ålderstillägg.
III.
1)
Vid förslagets uppgörande bör hänsyn därjämte tagas till den omständigheten,
att manlig lärare, i motsats till kvinnlig, är underkastad värnplikt och
på grund härav ogynnsammare ställd i ekonomiskt hänseende.
2)
Denna olikställighet bör utjämnas på det sätt, att lärare, som gjort
eller gör värnplikt, erhåller sitt första ålderstillägg ett år tidigare än den, med
vilken så ej är fallet.
B. I fråga om lönesystemets huvudgrunder:
a)
Begynnelselönen bör vara lika för alla, familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare.
b)
För familjeförsörjarnas grupp böra ålderstilläggen vara 5, för ickefamiljeförsörjarnas
grupp 4, de senare hälften så stora som de förra.
c)
Löneintervallerna böra vara treåriga.
d)
Då lönebeloppen i möjligaste mån skola svara mot de faktiska levnadsbehoven,
bör en grundlig och omfattande utredning rörande de senare föregå det
slutliga uppställandet av förslag om bestämda lönebelopp.
o3—131873. Lärarelönenämnden. 2.
418
Efter den i det föregående relaterade förberedande behandlingen inom den
s. k. lönekonferensen utsände centralstyrelsen för Sveriges allm. folkskollärare -  förening folk- och småskollärarkårens lönefråga med bifogad utförlig utredning
rörande levnadskostnaderna och andra ekonomiska förhallanden inom nämnda
kårer till föreningens samtliga kretsar för inhämtande av deras yttrande.
Ärendet behandlades under vintern 1912 inom 273 kretsföreningar.
Sveriges
På grundvalen av och i överensstämmelse med de beslut, kretsarna fattat
allm. folk- j avseende på såväl lönegrunder som lönebelopp, ingick centralstyrelsen i maj
/drenings" 1912 till Kungl. Maj:t med en petition i lönefrågan, vilken framställning i sin
petition den helhet återfinnes bland bilagorna till nämndens betänkande. Här nedan återgives
it maj 1913. ^ väsentliga Ur de delar av centralstyrelsens motivering, som närmast beröra
behovsprincipen och dess tillämpning i den begärda löneregleringen.
En god lösning av folkskolekårens lönefråga innefattade icke blott fastställande
av ett rättvist lönesystem utan ock beviljande av lämpliga lönebelopp.
Att den första av dessa synpunkter vid sysslandet med lönefrågan ovillkorligen
måste tränga sig i förgrunden, berodde på det faktiska förhållandet, att
folkskolekåren i likhet med varje annan stor tjänstemannakår vore sammansatt av
skilda grupper, vilkas olika intressen och behov krävde att bliva tillgodosedda.
Den verkställda utredningen rörande dels det allmänna behovet av en lönereglering,
dels storleken av detta behov hade, såsom framgått av ovanstående, på ett
rent av överraskande sätt bekräftat, vad centralstyrelsen redan vid planläggningen
av denna utredning förmodade, nämligen att de tre stora intressegrupperna inom
folkskolekåren vore dels folkskollärarinnor, av vilka det överväldigande stora flertalet
vore ogifta, dels ogifta folkskollärare, och dels gifta folkskollärare.
För samtliga grupper måste lönerna ha den dubbla uppgiften att å ena
sidan utgöra skälig ersättning för det arbete, som utfördes i tjänsten, och å den
andra på skäligt sätt motsvarade levnadsbehoven, så att de beredde åt tjänstinnehavaren
en anständig bärgning. Sa länge folkskolan i vart land ännu stode pa den
låga utvecklingsståndpunkt, att lärarlönerna ännu icke kunde utgå med större
belopp, än att de utgjorde ett knappt existensminimum även för dem, som hade
de minsta levnadsbehoven, så vore frågan om lönesystemet synnerligen enkel. Det
kunde då icke bli fråga om annat än likhet i de utgående små lönebeloppen över
hela linjen. Men i samma mån utvecklingen gått framåt, levnadsbehoven växt
och tidsförhållandena blivit sådana, att det även beträffande folkskolans lärarkår
på allvar kunde ifrågasättas, att de förefintliga levnadsbehoven hos alla dess grupper
verkligen skulle bliva någorlunda tillgodosedda genom den åtnjutna lönen, i
samma mån inställde sig på allvar det problem, som uttrycktes med ordet »lönesystem».
På varje annat arbetsområde hade den uppdelning i lönegrupper, som ansetts
nödvändig för att tillgodose de olika behoven, i första rummet skett efter köns
-
419
skillnad, så att man erhållit ett lägre löneplan för kvinnliga tjänstinnehavare
och ett högre lör manliga. Men en dylik uppdelning vore så schematisk och under
vår tids ändrade förhållanden även så godtycklig, att det syfte, som man ville
vinna och som alla torde erkänna vara riktigt, till stor del måste förfelas. Ty
uppenbarligen vore det icke den omständigheten i och för sig, att somliga vore män
och somliga kvinnor, som vore den väsentligaste orsaken till att de nödvändiga
levnadsbehoven å det ena hållet inom samma kår vore så betydligt större än å det
andra. Även om det skulle kunna anses vetenskapligt ådagalagt, att mannen
såsom sådan hade större levnadsbehov än kvinnan, syntes detta förhållande i alla
händelser icke kunna tillmätas så stor roll, att det, såsom dittills vid löneregleringar
i allmänhet varit fallet, borde få motivera frågans lösning efter den enkla
formeln: ett manligt och ett kvinnligt löneplan. Yad som däremot alldeles påtagligt
förorsakade en mycket betydande skillnad i levnadsbehoven mellan olika
grupper även inom folkskolekåren vore de rent sociala förhållanden, vilka hörde
samman med försörjningsplikten, d. v. s. samhällets eget intresse av det kommande
släktets vård och utveckling. En rättvis tillämpning av behovsprincipen
mynnade därför vid lönesystemets uppgörande visserligen ut i olika löneplan, men
i första hand icke i ett för lärare och ett för lärarinnor utan i stället i ett för
familjeförsörjare och ett för icke-familjeförsörjare. Till båda dessa löneplan komme
då att hänföras såväl lärare som lärarinnor.
I begreppet familjeförsörjare hade man då att innefatta alla dem, som hade
lagstadgad försörjningsplikt: sålunda lärare, som vore gifta, samt av lärarinnor
sådana, som vore eller varit gifta och tillika vore skyldiga att försörja sina barn,
men naturligtvis varken bland manliga eller kvinnliga lärare sådana, vilka utan
någon laglig förpliktelse för längre eller kortare tid frivilligt åtagit sig vården
om skylda eller oskylda. Enligt centralstyrelsens mening borde, i likhet med vad
fallet vore i Finland, lönetillägg, som tillerkänts lärare eller lärarinna i egenskap
av familjeförsörjare, allt framgent få behållas. — Av den i särskild tabell sammanfattade
familjestatistiken framginge, att bland föreningsmedlemmarna inom de
233 kretsar, från vilka fullständiga uppgifter erhållits, vore av hela antalet manliga
lärare 74, i procent gifta och av hela antalet folkskollärarinnor 2,6 procent
familjeförsörjare i ovan angivna mening. Man kunde på goda grunder antaga, att
dessa procenttal komme verkligheten tämligen nära beträffande hela kåren.
Sveriges allmänna folkskollärarförening hade i likhet med centralstyrelsen
kommit till den övertygelsen, att en för alla olika grupper antaglig lösning av
folkskolekårens lönefråga endast kunde vinnas efter den nu antydda linjen: 1) grundsatsen
om lönens avpassande efter arbetet borde vara den huvudsakligast bestämmande,
och den omständigheten, att en del kårmedlemmar vore kvinnor och en
annan del män, borde icke i och för sig vålla kårens uppdelning på två skilda löneplan;
2) grundsatsen om lönens avpassande efter behovet borde tillämpas så till
420
vida, att dels särskild gottgörelse lämnades dem, som på grund av försörjningsplikt
hade större levnadskostnader, dels en utjämning skedde med hänsyn till vissa övriga
förpliktelser av ekonomisk innebörd, vilka en del kårmedlemmar vore obligatoriskt
underkastade, andra däremot icke.
Centralstyrelsen ville i detta sammanhang erinra om, att den tillsatta
kommittén för behandling av frågan om folkskoleseminariernas ombildning i
sitt avgivna betänkande förordat samtidig tillämpning av de båda principerna
om lön efter arbete och lön efter behov i huvudsaklig överensstämmelse med
här utvecklade grundsatser vid den av nämnda kommitté föreslagna löneregleringen
för seminarilärarkåren.
Vad då först beträffade den i punkten 1 nämnda grundsatsen om lönens avpassande
efter arbetet, hade föreningen uttalat den meningen, att den borde komma
till uttryck i ett för hela kåren enhetligt lönesystem, så att först och främst
grundlönen bleve densamma, men att även ålderstilläggen till såväl antal som storlek
gjordes lika.
Den i punkten 2 nämnda särskilda förhöjning, som borde tillkomma familjeförsörjarnas
grupp, kunde tänkas ske pa flera olika sätt. Sålunda fann man, att
i den för Finlands folkskolekår gällande löneskalan, vilken vore fastställd med
hänsyn till familjeförsörjares och icke-familjeförsörjares olika levnadsbehov,
hade den förra gruppens större levnadsbehov blivit tillgodosedda dels genom
högre grundlön och dels genom större ålderstillägg.
Föreningen hade givetvis tagit i övervägande de olika vägar, som erbjöde
sig för en lämplig lösning av detta spörsmål. En lösning efter den linjen, att
familjeförsörjarnas grupp erhölle högre och möjligen flera ålderstillägg, vore visserligen
närmast överensstämmande med rådande praxis i de hittills gängse lönesystemen,
där skillnad i regeln gjordes endast mellan män och kvinnor. Men en
sådan anordning skulle dels ge ett mindre klart uttryck åt de principer med avseende
å förhållandet mellan manliga och kvinnliga lärare, som föreningen önskat
se förverkligade, dels ock i den praktiska tillämpningen komma att förete en del
betydande olägenheter. Särskilt skulle sådana olägenheter visa sig, då en lärare,
som trädde i äktenskap, därmed öfverginge från det lägre löneplanet till det
högre. Härvid komme nämligen tilläggen för familjeförsörjningen att utgå med
en olikhet, som knappast vore förenlig med rimlighet. Antag, att det funnes ett
löneplan för icke-familjeförsörj are, med en slutlön av 1,800 kr. och ett annat för
familjeförsörjare, vilket på grund av högre ålderstillägg efter lika många år slutade
med 2,400 kr. Skedde då öfvergången till familjeförsörjarnas grupp inom
första åldersgraden, erhölles ingen löneförhöjning (i fall nämligen grundlönen
skulle vara lika för alla och löneskillnad åstadkommas endast genom olika ålderstillägg),
under det att en lärare, som gifte sig efter att ha kommit i högsta
åldersgraden, genast skulle erhålla en förhöjning å 600 kr. Man fann också, huru
-
421
som i Finland lagstiftarna tagit konsekvensen härav och därför bestämt även
grundlönen olika. De erhållna tilläggen skulle sålunda icke heller komma att stå
i lämpligt förhållande till de stegvis ökade levnadskostnaderna.
Samtliga nu antydda olägenheter skulle enligt centralstyrelsens mening
undvikas, om — såsom redan ovan framhållits — såväl grundlön som ålderstillägg
för båda de stora huvudgrupper, det nu vore fråga om, gjordes lika, och om
i stället den ersättning lör familjeförsörjarnas större levnadskostnader, som vore
behövlig och nödvändig, utginge i form av ett särskilt lönetillägg. Utom att hela
lönesystemet genom eu sådan anordning bleve i rent praktiskt hänseende betydligt
enklare, vunnes därigenom ock den väsentliga fördelen, att nämnda tillskott
bleve rättvisare fördelat, därigenom att det kunde bestämmas till ett fäst belopp,
och att det även kunde bättre anpassas efter levnadsbehovens stegring inom familjen.
Liksom föreningen vore nämligen centralstyrelsen av den meningen, att
ifrågavarande tillägg icke borde utgå på en gång utan med en del för den försörjningsplikt,
som följde av själva äktenskapet och en annan del för den ökade
försörjningsplikt, som tillvaron av barn medförde. Genom en sådan fördelning undvekes
även den oegentligheten, att lärare med barn och utan barn erhölle alldeles
lika löneförmåner, vilket bleve följden, ifall läraren genast vid giftermålet utan
vidare flyttades upp i det högre löneplanet med större ålderstillägg.
Oavsett enskildheterna vid den praktiska utformningen av löneskalan, torde
av den föregående framställningen hava tillräckligt tydligt framgått, att föreningens
förslag åsyftade principiell likställighet mellan folkskollärarinnor och folkskollärare
i avseende på beloppen av grundlön och ålderstillägg, samt att den
löneskala, som i det föregående blivit skisserad, enligt föreningens mening borde
gälla alla dem, vilka icke vore familjeförsörjare, vare sig de nu vore män eller
kvinnor.
Härvid är centralstyrelsen naturligen beredd på en invändning, som åtminstone
vid första påseendet kunde sägas innebära en viss rimlighet. Det förhölle
sig ju onekligen så, att resultatet av den föreliggande levnadskostnadsstatistiken
utvisade väsentligen mindre belopp för de ogifta folkskollärarinnornas kontanta
utgifter än för de ogifta folkskollärarnas; och gällde detta i ungefär samma proportion
både de på bokföring grundade och de inom kretsarna av folkskollärarinnorna
själva beräknade utgifterna. Det skulle därför med ett visst sken av
berättigande kunna anses obilligt, att grundlöner och ålderstillägg sattes lika för
alla icke-familjeförsörjande lärare, vare sig de vore manliga eller kvinnliga.
Härvid torde emellertid böra beaktas, att de förefintliga skiftningarna i
levnadsbehov icke i hela sin utsträckning kunde betraktas såsom med nödvändighet
grundade i sakens egen natur. Centralstyrelsen hade förut påpekat en del omständigheter
såsom orsaker till, att de ogifta folkskollärarnas utgifter i medeltal
måste bli något högre än de ogifta folkskollärarinnornas. Dessa omständigheter
422
räckte emellertid icke till att förklara den mycket avsevärda olikhet i levnadskostnader
mellan lärare och lärarinnor, som statistiken syntes vitsorda. Förklaringsgrunder
av annan art saknades dock icke. En sådan kunde vara att söka däruti,
att den på bokföring grundade statistiken vore något knapphändig, enär från de
ogifta folkskollärarinnorna beklagligtvis blivit insända långt färre uppgifter av
detta slag än från de ogifta folkskollärarna. En annan bidragande omständighet
vore den, att i lärarinnornas uppgifter antalet hushållsmedlemmar angåves åtskilligt
lägre än i de ogifta lärarnas. Medan detta antal för lärarna kunde uttryckas
med medeltalssiffran l,s« för varje uppgiftsgivare, bleve motsvarande siffra 1,62 för
lärarinna. Anledning härtill vore påtagligen den, att lärarna i större utsträckning
än lärarinnorna hölle tjänare för hushållets skötsel. Av lärarna hade sålunda 69,6
procent av samtliga uppgiftsgivare hushållerska eller annan tjänare, medan bland
lärarinnorna blott 38,4 procent hade sadana. Detta kunde dock ej utan vidare anses
bevisa, att lärarinnorna mindre än lärarna skulle behöva sådan hjälp, utan syntes
snarare antyda av nödvändigheten förestavade blygsammare levnadsansprak.
I övrigt framginge det av statistiken — vilket ju ock den allmänna erfarenheten
bekräftade — att lärarinnornas tillfällen till biförtjänster vore långt mera
begränsade än lärarnas. Medan de senares kontanta inkomster av arbete utom
skolan utgjorde i medeltal 269 kronor, uppgingo motsvarande för lärarinnorna till
blott 61 kronor. Det syntes härav vara ganska sannolikt, att de lägre levnadskostnaderna
delvis hade sin orsak i rent nödtvång.
Då folkskollärarinnorna trots nu anförda för dem ogynnsamma förhållanden
ändå i regeln kunnat värja sig för skuldsättning, så ägde man rätt draga
den slutsatsen, att de måste leva i synnerligen hög grad indraget och försakande
Måhända borde man sätta detta förhållande i samband med den stora sjukligheten
inom lärarinnekåren, som konstaterats genom d:r Gr. Stéenhoffs av centralstyrelsen
offentliggjorda statistik härom. Denna statistik visade, att folkskollärarinnornas
sjukprocent vore mer än dubbelt sa hög som lärarnas, eller av hela antalet tjänstgörande
25,6 procent för de förra och 12,i procent för de senare. Hade ifrågavarande
olikhet i hälsotillståndet något sammanhang med den statistiskt påvisade
olikheten i levnadskostnader, så kunde den senare ingalunda sägas vara helt
grundad i sakens natur.
Det hade redan framhållits, att principiell ekonomisk likställighet mellan
lärare och lärarinnor såsom grundval för lönesystemet icke uteslöte utan tvärtom
krävde en sådan tillämpning, att det bleve en verklig, icke blott en nominell
likställighet i avseende på de ekonomiska villkoren, som lönen avsåge att bereda
tjänstinnehavarna. Föreningen hade därför funnit det vara av rättvisa och billighet
påkallat, att en utjämning skedde i avseende på den olikställighet i lönehänseende,
som orsakades av vissa utgifter och åligganden, vilka de manliga lärarna
423
vore obligatoriskt underkastade, men från vilka de kvinnliga för närvarande vore
fria. Kostnader av denna karaktär vore dels avgifterna till änke- och pupillkassan,
dels de, som vore förbundna med värnplikten.
I avseende på de medel, som borde anlitas, för att med hänsyn till ovannämnda
båda omständigheter det effektiva värdet av lärarnas och lärarinnornas
löneinkomster måtte bli någorlunda lika, hade föreningen — såsom framginge av den
lämnade redogörelsen för kretsarnas beslut — gjort bestämda uttalanden, till vilka
centralstyrelsen för sin del ville ansluta sig. Det hade sålunda.föreslagits, dels att
även lärarinnorna borde betala avgift till änke- och pupillkassan, dels att lärare,
som vore underkastad värnplikt, måtte erhålla sina ålderstillägg ett år tidigare
än lärarinnorna och de lärare, som befriades från värnplikten. Detta senare förslag
grundade sig på det förhållandet, att läraren genom värnpliktstjänsten i regeln
förlorade ett ordinarie tjänstår. Detta betydde —- utom de direkta kostnader
som värnpliktstjänstgöringen medförde — en rent ekonomisk förlust, som åtminstone
motsvarade skillnaden mellan högsta och lägsta lönegraden, sålunda efter ovan
beräknade löneskala i det hela 600 kronor. Denna förlust torde i de flesta fall
bli något så när gottgjord, om första ålderstillägget till sådan lärare utginge ett
år tidigare, sålunda efter 4 år, och de övriga i vanlig ordning med femåriga
mellanrum, då ju även högsta lönegraden nåddes ett år tidigare, sålunda efter 19
tjänstår. I
I sitt betänkande angående folkskoleseminarierna, avgivet den 20 dec. 1911, Folkunder
ger folkundervisningskommittén sitt erkännande åt behovsprincipen i det den förordar,
att vid lönebeloppens avvägande en viss hänsyn bör tagas till de olika levnadsbehoven
och i synnerhet till den försörjningsplikt, som kan åligga löntagaren. En
indelning av löntagarna i de två grupperna manliga och kvinnliga lärare skulle
enligt kommitténs mening kränka hänsynen till levnadsbehoven, under det att en
löneprincip, som skilde mellan familjeförsörjare och icke-familjeförsörjare vore för
staten såsom arbetsgivare av största intresse.
Dock kunde man icke heller bygga lönesystemet på principen »lika behov —
lika löm. Och något dylikt hade heller aldrig blivit ifrågasatt. "Rättvisan skulle
eljest bli lika overklig som vid tillämpning av principen Aika arbete — lika löm.
»Tydligt är», heter det, »att det rätta ligger i en efter de olika förhållandena
klokt avvägd förening av de syftemål, som de båda synpunkterna angiva, en förening,
som med begagnande av ett uttalande i det statsrådsprotokoll, vilket åberopades
i Kungl. Majrts proposition till 1906 års riksdag angående lönereglering
för folkskolornas lärarkår, skulle kunna formuleras till en grundsats av det innehåll,
att de, som utföra lika arbete, väl icke alltid böra avlönas med lika lönebelopp
men däremot alltid böra, så vitt möjligt, med hänsyn till sina levnadsvillkor
bliva lika förmånligt ställda.»
424
Ett fullständigt genomförande av nämnda grundsats läte sig dock icke
2öra, enär levnadsvillkoren växlade för olika individer. De senare måste därför
sammanföras i ett fåtal grupper, »för vilka avlöningarna sedan bestämmas efter
genomsnittsförhållanden». Kommittén fann det önskvärt, att man kunde göra
åtskillnad mellan familjer utan eller med barn, samt bland de senare mellan sådana,
som hade ett fåtal barn och de, som hade många, samt även vid fall, där
försörjningsplikten gällde andra än hustru och barn. Vidare påpekades svårigheterna
vid bestämmandet av i vad mån kvinnan kunde betraktas som familjeförsörjare,
vilket senare dock ansåges ligga alldeles klart i det fall, att hon vore änka med barn.
Kommittén vågar dock ej gå längre än till uppställandet av de tre avlöningsgrupperna:
1.
Manliga gifta tjänstinnehavare.
2.
Manliga ogifta tjänstinnehavare.
3.
Kvinnliga tjänstinnehavare.
Det vore också av praktiska skäl, kommitterade hade stannat vid nyssnämnda
indelning, dock med det tillägget, att »särskild hänsyn bör tagas i det fall, där
löntagaren är änka med minderåriga barn».
Vidare anförde kommittén, att avstånden i levnadskostnader mellan nämnda
tre. grupper icke vore lika stora. Man kunde bland annat ej bortse från det faktum
beträffande levnadsomkostnaderna för den ogifta mannen och den ogifta kvinnan,
att de vore väsentligt större för den förra än för den senare och att detta »helt
visst till icke ringa del beror därpå, att mannens näringsbehov rent fysiologiskt
sett är i genomsnitt större än kvinnans, något som den dagliga erfarenheten gjort
så sannolikt, att det icke synes behöva att bekräftas». En annan omständighet
vore ock mannens värnplikt, vilkens fullgörande vore likvärdig med minst ett års
förlust av lönetur. Emellertid vore avståndet mellan den kvinnliga tjänstinnehavarens
levnadsomkostnader och den ogifta manliga tjänstinnehavarens levnadsomkostnader
icke synnerligen stort, men däremot så mycket större mellan den senares
och familjefaderns, särskilt när barnen komme till samt växte upp och förorsakade
större utgifter för uppfostran och utbildning.
Kommittén stannade alltså vid ett lönesystem i tre olika löneplan, ett för
manlig gift, ett för manlig ogift samt ett för kvinnlig tjänstinnehavare. Mellan
de två förstnämnda lönesatserna gjordes skillnaden proportionsvis större än mellan
de båda senares. En direkt proportion mellan resp. löner och de olika kategoriernas
levnadsomkostnader ansågs dock varken möjlig eller ens korrekt, enär
lönerna i första rummet borde bestämmas av arbetets art och omfattning. Vidare
borde äktenskap även betraktas från annan synpunkt än försörjningspliktens. Kommittén
ansåge, att ett på nämnda sätt tillämpat lönesystem kunde betraktas såsom
ett stort steg i riktning mot rättvisare löneförhållanden än de för handen varande.
För att belysa den föreliggande frågan, lämnades några meddelanden ur en
av Stockholms stads statistiska kontor verkställd undersökning angående levnads
-
Män.
Kvinnor
0.1
0.2
0.3
0.4
. • 0.5
0.5
0.6
0.7
. . 1.0
0.8
medeltalet
personel’
omkostnaderna i huvudstaden aren 1907 — 1908, huvudsakligen avseende förhållandena
inom arbetarklassen. Den år 1910 utgivna redogörelsen för denna undersökning
vore nämligen enligt fölkundervisningskommittén av särskilt intresse därför, att
däri användes s. k. konsumtionsenheter, som avsåge att angiva förhållandet mellan
levnadsomkostnaderna i medeltal för personer av olika kön och ålder. De vore
uttryckta närmast i anslutning till ett vid huskållsstatistiska undersökningar i
Tyskland använt enhetssystem, »uppgjort med hänsyn ej blott till födoämneskonsumtionen
utan även övriga utgifter». De i den stockholmska statistiken begagnade
enhetstalen för konsumtionen vore följande:
Enhetstal.
Åldersår.
0—3 . ........................
4—6.........................
7—9.........................
10—12.........................
13—14.........................
15—16.........................
17—18.........................
19 och däröver........................l.o
För de 150 hushåll, som denna statistik omfattade, var medeltalet personer
4.41 och medeltalet konsumtionsenheter 2.5. Levnadsomkostnaderna för kvinna,
man och normalfamilj skulle i enlighet härmed förhålla sig som talen:
0.8 : l.o : 2.5.
Fölkundervisningskommittén fortsätter: »Frånsett den osäkerhet, som väl
måste vidlåda dylika ur rent fysiologiska eller ur andra grunder bestämda jämförelsetal,
är det uppenbart, att de icke kunna göras allmängiltiga. Särskilt är
att märka, att de här återgivna jämförelsetalen för man och kvinna, såsom det
synes, icke avse att angiva konsumtionen för den ensamboende mannen och den
ensamboende kvinnan utan för mannen och kvinnan såsom familjemedlemmar.
Det är ock tydligt, att talen icke utan vidare kunna överföras till vilken grupp
av samhällsmedlemmar som helst för att läggas till grund för bedömandet av levnadsomkostnaderna.
I fråga om en grupp sådan som seminariernas lärarkår är bland
annat att märka, att de med tjänstearbetet förenade kostnaderna eller i allmänhet
den post, som i den omnämnda statistiken kallas »utgifter för intellektuella ändamål»,
blir betydande och ägnad att minska proportionen mellan mannens och kvinnans
levnadsomkostnader. A andra sidan torde väl inom en dylik grupp av samhällsmedlemmar
kostnaderna för en familj bliva proportionsvis större än inom de
grupper, som den ifrågavarande statistiken avser.»
Den anmärkningen, att med ett dylikt lönesystem, som det av folkundervisningskommittén
föreslagna, komme en för vårt löneväsen främmande princip
54—131873. Lärarelunenämnden. 2.
426
att införas, bemötte denna med följande resonemang. Den av svenska staten
sedan gammalt tillämpade löneprincipen hade icke uppkommit ur principen »lika
lön för lika arbete» utan härledde sig från begreppet »anständig bärgning», vilket
uttryck alltjämt komme till användning i de äldre löneförfattningarna. D. v. s.
ämbetsmannens lön borde tillmätas efter hans levnadsbehov i det stånd, som hörde
till hans tjänst. Då alla statstjänare voro män, och tjänstemännen i regeln voro
gifta, krävdes på den tiden ingen annan olikformighet i lönestaterna än den,
vilken förorsakades av tjänsternas olikartade beskaffenhet.
Så tillkommo på senare tid kvinnliga tjänstinnehavare vid sidan av de
manliga, och löneskillnaden mellan dem och männen motiverades av mannens större
behov som familjeförsörjare. För kvinnorna bereddes sedan väg till allt flera och
högre tjänstebefattningar, varigenom familjeförsöriningsprincipens tillämpning
som lönefaktor allt mer undanskymdes, vilket hade till följd, att den skillnad i
belopp, som ursprungligen förefunnits mellan familjeförsörjarens och icke- familjeförsörjarens
löner, fått utseendet av att utgöra en avsiktlig skillnad mellan mannens
och kvinnans löner för samma tjänst. »Att söka på ett följdriktigare sätt
genomföra skillnaden mellan familjeförsörjaren och icke-familjeförsörjaren synes
då», yttrade kommittén, »icke vara att genomföra en ny och främmande princip i
vårt löneväsen utan snarare att fasthålla vid dess gamla och bärande grundtanke.
Principen ''lika lön för lika arbete’, som är hämtad ur det nutida industriella
livet och i synnerhet framförts av den moderna kvinnorörelsens representanter,
torde däremot innebära en inom vår statsförvaltning i det hela ny princip.»
Slutligen tilläde folkundervisningskommittén, att den i sin tillämpning
av den angivna löneprincipen icke gjorde anspråk på att hava fastställt ett följdriktigt
uttryck för densamma, utan hade tillämpningen skett n den mån för handen
varande förhållandety medgivit».
Beträffande utlåtanden från myndigheter rörande folkundervisningskommitténs
avlöningsförslag i betänkandet om seminarierna hänvisas till Bil. XXIII.
Vid det 9:e seminarieläraremötet i Växjö 1912 behandlades även principerna
för lärarlönerna. Rektor Swanborg, Lund, vilken inledde denna fråga, anförde
först vissa skäl för det rättvisa uti, att seminarieämneslärarnas löner ställdes lika
med lektorernas vid de allmänna läroverken och övergick sedan till behandlingen
av löneprinciperna för statens lärarkrafter. Därvid framhölls, att den hittills
gällande principen dika lön för lika arbetet syntes vara en klar och ren princip,
9:e svenska men den både likväl icke blivit praktiskt tillämpad såsom sådan. Så t. ex. hade
lärarmötet de kvinnliga lärarna icke erhållit lika lön som männen för lika arbete, varjämte
i Växjö 1919. bär och där dyrortstillägg existerade, vilket allt bevisade, att olika och stegrade
behov fått influera på lönerna, d. v. s. att en ny princip, den s. k. behovsprincipen,
tillämpats.
■127
Båda de nämnda principerna hade såväl brister som förtjänster. Den förstnämnda,
vilken ginge ut på att lönen betalades för arbetets art samt för det sätt,
varpå arbetet utfördes, vore klar och lätt att tillämpa, »men principen kan bliva
hård och blir icke sällan brutal». Den andra principen åter, vilken toge hänsyn
till lärarnas försörjningsplikt i allmänhet samt äktenskap och barnantal, bleve
visserligen svår att tillämpa i sina yttersta konsekvenser, men vore en humanitetens
princip. Den skulle kunna kallas »den fulla rättvisans princip», för så vitt
man kunde taga hänsyn till olika fall och förhållanden.
Att emellertid avhjälpa några svårigheter vore bättre än att avhjälpa inga,
och därför syntes folkundervisningskommittén hava sökt gä en medelväg genom
att vid bestämmandet av avlöningen taga hänsyn, även till andra förhållanden
än levnadsomkostnaderna, nämligen arbetets art och omfattning.
Den princip, som där lagts till grund för de manliga och kvinnliga lärarnas
avlöning vid seminarierna, skulle kunna formuleras sålunda: »avlöningen av seminariets
olika lärarkrafter bör vara så hög, att seminarierna kunna bestå i
konkurrensen med läroverken om de bästa lärare och till sig draga de bästa lärarkrafter».
Inledaren framlade följande förslag till resolution:
Mötet ansluter sig till kommitténs princip i fråga om avlöning åt seminariets
lärare och lärarinnor, däri inbegripet tre löneplan, men med de förändringar
i de föreslagna lönestaterna, som kunna vara behövliga.
Ur den diskussion, som därpå ägde rum, kan följande anföras:
Fröken Anna Grönfe]dt, Umeå, påvisade att ända till år 1905 hade den
kvinnliga seminarieadjunkten, trots olika kompetens, lika stor avlöning som den
manliga med undantag av en mindre olikhet, som tillämpades från och med år 1899,
i det de s. k. löneförbättringsmedlen på extra stat utgingo med mindre belopp
till de kvinnliga lärarna än till de manliga. I den k. kungörelsen av den 27
aug. 1904 ökades däremot denna skillnad avsevärt. En dylik skillnad mellan
manliga och kvinnliga lärares avlöning gjorde sig ock gällande för folkskollärarekåren
vid 1906 års riksdag, »vid vilken frångicks den då redan i nära 60 år gällande
principen lika arbete lika törn. Som motsats hade nu framställts lika behov,
lika lön. Det vore således den s. k. behovsprincipen, som motiverade den högre
lönen för mannen såsom familjeförsörjare utan hänsyn till de talrika fall, där
inga särskilda försörjningsplikter ålåge honom.
Fröken Grönfeldt påpekade vidare, att de ovan angivna principerna endast
vore skenbart motsatta och att följande »lösenord» borde kunna ena de olika
intressegrupperna: »de, som utföra samma arbete, böra vara lika förmånligt ställda
med hänsyn till sina levnadsvillkor». Efter att hava anfört vissa uttalande i
frågan av d:r Fridtjuv Berg från hans föredrag »Ett rättvist lönesystem» konstaterade
fröken G., att det på alla för män och kvinnor gemensamma arbetsområden
428
under senare tid principiellt tillämpats, att en man borde kava högre lön än en kvinna
även om de hade samma arbete och samma kompetens. Den högre lönen motiverades
med att mannen i regeln vore eller ämnade bli familjeförsörjare, vilket senare vore ett
statsintresse. Hon betvivlade emellertid, att mannens högre lön befordrade detta
statsintresse; snarare motverkade det detsamma, enär en man, som förut fått leva
på eu för flera personer avsedd inkomst, droge sig för familjeförsörjarens försakelser.
Denna uppfattning stöddes av den ringa äktenskapsfrekvensen i vårt land.
Däremot kunde intet invändas mot, att en högre lön tillfölle mannen, sedan han
verkligen blivit familjeförsörjare. Även vore självklart, att en änka med barn
borde ha samma lön som en gift man.
Kommitténs förslag om tre olika löneplan, det tredje avsett för kvinnliga
lärare, ansåg talaren icke som det bästa, utan borde det vara nog med tvänne
sådana. Den ogifta kvinnan behövde liksom den ogifte mannen anlita hjälp för
kläders underhåll och förnyande samt för bostadens skötsel, för mathållningen
m. m. Eljest bleve det för kvinnan, vilken efter skolarbetet måste utföra husliga
sysslor, ett kännbart plus i arbetsbördan och en inskränkning på den tid, som
hon liksom mannen borde äga till disposition för studier och rekreation. Det vore
dylikt arbete, som i förtid slete ut den intellektuellt arbetande kvinnan. Vidare
kunde mannens större fysiologiska näringsbehov icke gärna motivera en föreslagen
löneskillnad på 50 å 75 kronor pr månad. Den kvinnliga lärarens lägre pensionsålder,
hade anförts som matematiskt skäl för lägre lön för kvinna än för
man. Detta skäl kunde dock strykas, enär på grund av de stora krav, vilka
ställdes på seminarieläraren, såväl män som kvinnor borde pensioneras vid 60 år,
dock med rättighet att avgå tidigare med reducerad pension samt med möjlighet
att få kvarstå längre.
Om slutligen de ogifta kvinnorna, i likhet med de ogifta männen, finge
betala avgifter till änke- och pupillkassan samt om manlig lärare, som gjort sin
värnplikt, finge sitt första ålderstillägg ett år tidigare än en kvinnlig lärare och
ett s. k. kronvrak, skulle, syntes det talaren, eu lösning av lönefrågan rättvisligen
kunna ske efter endast tvenne löneplan. Det framlagda förslaget var följande:
1.
För kvinnlig och manlig seminarielärare stadgas samma pensionsålder.
2.
Kvinnlig seminarielärare ålägges att till änke- och pupillkassan inbetala
samma avgifter som manlig.
3.
Manlig lärare, som gjort värnplikt, erhåller sitt första ålderstillägg
ett år tidigare än kvinnlig och manlig, som befriats från värnplikt.
4.
Lönen utgår med samma belopp för kvinnlig seminarielärare som för
ogift manlig.
5.
Kvinnlig seminarielärare, som är änka och har barn, erhåller samma
lön som gift manlig lärare.
Mötet uttalade sig för två löneplan.
429
Det 20:e allm. svenska lärarmötet ägde ram i Norrköping likaledes 1912.
Lönefrågan inleddes vid detta möte, liksom fallet var på lärarmötet i
i Falun 1909, av lektor Rosengren med ett föredrag om principerna för en ratio-,
Hell lönereglering. Ur detta föredrag må följande anföras:
Talaren framhöll att så gott som alla kategorier av kåren vore missnöjda
med löneförhållandena och önskade bättre villkor.
»De yngre lärarna finna lönen för knapp för att möta de ökade behov, som bliva
eu följd av familjens tillväxt, och tycka, att ålderstilläggen låta för länge vänta på sig. De
äldre lärare, som bara stora familjer att försörja, finna, att den högsta lönegraden är otillräcklig
för att föda och
uppfostra en
stor barnskara. Alla synas klaga icke utan skäl.
Men
vad
säger
staten? Jo,
han säger: vid varje lönereglering har jag bestämt be
gynnelselönen
visserligen måttlig men dock med hänsyn till att tjänstemannen uppnått den
ålder, då han borde stifta familj. Jag ser med bekymmer, huru äktenskapsfrekvensen sjunkit,
sa att svenska folket i detta avseende kommit längst och lägst, och lärarna göra visst icke
något undantag. Fortgår det på detta sätt, har jag snart ingen anledning att utskifta löner
till andra än ungkarlar, och då måste beloppen rätta sig därefter. Jag ökar även lönen
gradvis efter vissa år. Dessa tillägg äro avsedda dels till uppmuntran för längre tjänstgöring,
dels för att möta de ökade behov, som bliva en följd av familjens tillväxt. Men nu
växa de barnlösa äktenskapens antal, och antalet barn inom familjerna minskas alltmer.
Minskningen under de sista åren har varit oroväckande. Att folkmängden i Sverige
ännu kan tillväxa trots nativitetens minskning och trots den starka emigrationen, beror uteslutande
på
den
ringa
dödligheten.
Men do måste till sist alla människor, och det måste
därför givas
en
gräns,
under vilken dödligheten icke kan gå. För nativitetens minskning
åter finnes ingen gräns satt av naturen. Den tidpunkt är ej långt avlägsen, spår överdirektör
Widell, då Sverige icke längre skall vara i stånd att ens hålla sin folknumerär uppe vid
dess nuvarande nivå. Jag kan icke finna, att lärarna göra något undantag från den allmänna
regelu, säger staten, och då måste jag se till, huruvida jag har skäl att utskifta
löner, som icke motsvaras av den familjetillväxt, vars behov de äro avsedda att möta.»
Efter en belysande utredning om giftermålsfrekvensens och barnprocentens
nedgång inom läroverkslärarnas kår, vars resultat talaren fann betänkligt nedslående,
yttrade han vidare:
»Jag maste ge staten rätt i hans farhågor med hänsyn till det sjunkande födelsetalet.
Men da staten reglerar lönerna så, att gifta tjänstemäns ekonomiska villkor bli relativt
sämre, ju större familj de försörja, och då varje ogift tjänsteman erhåller den lön, som är
avsedd att räcka för en familj, så maste tjänstemännen fatta detta som en premiering av
celibat och nedbringande av barnantalet, och då vore det mer än underligt, om ej många
för att förbättra sin ställning skulle inrätta sitt liv efter dessa villkor för högre välstånd.
Jag kan därför icke fritaga staten från skuld till det närvarande beklagliga tillståndet.»
Inledaren omnämnde därpå de förslag, som framställts för att avhjälpa de
nämnda missförhållandena, samt fortsatte:
»Ett slagord som på senare tiden utövat en viss makt över sinnena är »lika lön för
lika arbete», vars konsekvens då ock borde vara »olika lön för olika arbete». Emellertid
20:e alun.
svenska
lärarmötet
Norrköping
1912.
430
är det lätt att inse, att lika lön i betydelsen lika penningebelopp icke alltid är lika tillfredsställande
lön för lika arbete. Om den, som bor på en ort, där alla förnödenheter äro
dubbelt så dyra som på en annan ort, erhaller lika manga kronor för ett arbete som den,
vilken bor på den andra billigare orten erhaller för samma arbete, sa antager jag, att han
är så lagom belåten med principen lika lön för lika arbete, när han ser den andre i verkligheten
vara dubbelt så väl avlönad. Man måste således göra en bestämd skillnad mellan
nominell lön och reallön. Rättvisan fordrar, att staten genom att variera nominallönen tillser,
att reallönen blir lika för tjänare, som uträtta lika arbete. ^Detsamma gäller från annan
synpunkt om de prisstegringar på förnödenheter, som försiggå från den ena tiden till den
andra. Härigenom förlorar den nominella lönen sa småningom i värde eller förmåga att
tillfredsställa löntagarens behov, eller m. a. o., reallönen minskas och försämras. Även här
borde det vara en statens angelägenhet att tillse, det rättvisan tillgodosåges genom lika reallön.
Men om man lyckas reglera lönerna sa, att reallönen förblir sig lik trots olika orters
och olika tiders levnadsomkostnader, så äro icke därmed alla intressen tillgodosedda. Det
uppstår nya frågor om mannens och kvinnans avlöning, sedan kvinnorna nu fått tillträde
till lärareplatser. Lyckligtvis behöva icke vi nu sysselsätta oss med denna fråga, då ännu
inga kvinnliga lärare finnas vid de allmänna läroverken, och fragan om principerna för kvinnans
likställighet med mannen i detta avseende blivit på ett oemotsägligt sätt löst av den
kungl. löneregleriugskommittén.
Vi kunna gå ett stycke längre, till den utan tvivel allra viktigaste fragan, den om
de icke-familjeförsörjande lärarnas och familjeförsörjarnas olika avlöning. Läroverkslärarna
antogo på senaste läraremötet i Falun en resolution, i vilken mötet uttalade sig för en
reglering av läroverkslärarnas löner, genomförd i huvudsaklig överensstämmelse med de grundsatser,
som vid 1908 års riksdag av herr Saedén i Andra kammaren fraraburos i motion om
reglering’. Enligt min övertygelse avsåg resolutionen att uttala sig även för principerna om
reallönens upprätthållande med hänsyn till olika orters högre eller lägre levnadskostnader
och den ständigt fortgående prisstegringen, ehuru av förbiseende vid redigeringen dessa moment
icke kommo med. Sedan dess har ett stort erkännande åt principen om familjeförsörjarnas
förbättrade villkor eller den så kallade behovsprincipen gjorts dels av Folkundervisningskommittéu
i dess förslag till lönereglering för seminarielärarna, dels av folkskollärarkåren genom
dess målmedvetna lönerörelse. Dessa erkännanden gå visserligen icke lika långt, men de gå
dock i rätt riktning, och man torde tryggt kunna påstå, att det steg, som tages i denna
riktning, icke kan tagas tillbaka. Det är lika omöjligt som att fa tiden att ga baklänges.
Folkundervisningskommittén ställer upp trenne löneplan med olika begynnelselön och olika
ålderstillägg för manlig gift, manlig ogift och kvinnlig adjunkt. Folkskollärarkåren går ett
steg längre, i det den uppställer två löneplan, ett för icke-familjeförsörjare, män saväl som
kvinnor, °där den effektivt lika lönen åstadkommes genom andra medel, ett för familjeförsörjare,
med särskilda lönetillskott dels för försörjningsplikt genom inträde i äktenskap, dels
för försörjningsplikt gent emot barn.
Gentemot seminariekommitténs förslag skulle jag vilja anmärka, att den vant synnerligen
angelägen att uppställa genomgående skilda löneplan på grund av skillnaden mellan
manlig och kvinnlig, gift och ogift men lämnat utan avseende den skillnad, som dock är
störst, mellan barnlös och barnuppfostrande särdeles med eu stor barnskara. Att vara sa
noga med skillnaden mellan manlig och kvinnlig, gift och ogift adjunkt men alldeles förbise
skillnaden mellan gift barnlös och gift adjunkt, som har t. ex. 11 barn, det förefaller mig
som exemplifikation på metoden att sila mygg och svälja kameler. Därtill kommer, att eu
sådan reglering tar sig ut som en uppmuntran åt kärlek utan barn. Och den faller under
domen över det sätt att reglera lönerna, som medför, att löntagarens välstånd kommer att
stå i omvänt förhållande till de tjänster, han gör staten. Skulle så icke i verkligheten vara
förhållandet någon gång, så är det åtminstone icke lagstiftarens förtjänst. Folkskollärarnas
förslag är ett steg bättre. Det uppmuntrar icke kärlek utan barn men väl begränsandet av
barnens antal till det minsta möjliga. Och vad därutöver går, så får välståndet förändras i
omvänt förhållande till barnskaran. De ha nog ändå gått så långt de kunnat, då de trott,
att man ej kan gå längre, när saken är så ny. Men jag anser, att är en sak riktig, så
skall man icke pruta på rättvisan förr, än det visar sig omöjligt att genomföra den. Är
det svårt? Det betyder mindre. Svårigheterna äro till för att övervinnas. För resten är
allt svårt, som man icke vill. Värst är svårigheten, när den blott finnes som en täckmantel
för lättjan och egennyttan. Är det någon svårighet att låta löneregleringen taga hänsyn till
barnens antal, ^så skall denna svårighet uppvisas, och det är icke nog att peka på det eller
det, som är svårt, utan det skall också visas, varuti det svåra egentligen består, så att icke
påståendet står där såsom ett av de obotfärdigas förhinder. I allmänhet är talet om svårigheter
ett talesätt, som användes, när man kommer till något, som icke intresserar en själv,
därför att man i sin egen erfarenhet icke där funnit någon olägenhet, som behövde avhjälpas.
Man kan nästan ta för givet, att de, som själva inga barn ba eller blott några få, skola
finna en svårighet, när det gäller att reglera lönerna efter familjens storlek.»
Lektor Rosengren kritiserade slutligen folkundervisningskommitténs förslag
till lönereglering och yttrade bland annat:
»Do bekymmer och omsorger, familjefadern har att utstå för sina barns värd och
uppfostran, kunna visserligen lättas och förljuvas genom hemtrevnad och familjelycka. Men
huru skulle brist pa medel för att fylla de nödvändiga behoven kunna fyllas av hemtrevnad
och familjelycka. Om en familj på 3 personer och en på 10 personer få samma lön, härda
den senare så mycket större familjelycka, att 7 personer kunna leva på detta överskott och
vara lika lyckliga ändå? Om eu lärare finner sin lycka i ett enkelt familjeliv och uppfostran
av barn, icke kan det väl då vara riktigt, att staten genom att vägra honom anständig
bärgning berövar honom denna lycka och trevnad.
Det finnes områden, där man redan börjat taga hänsyn till behoven i förhållande till
barnens antal. Så t. ex. i det nya reglementet angående änkors pension tages bestämd hänsyn
till barnens antal, så att pensionen växer med ett bestämt belopp för varje barn. När terminsavgiftsnämnderna
skola bestämma terminsavgifterna, så hava de en bestämd föreskrift att
tillse, icke allenast huru stor lön fadern har utan även taga hänsyn till huru många minderåriga
barn, han har att försörja. Och jag anser tiden vara inne att även vid lönereglering
åt statens tjänare taga hänsyn till denna faktor såsom en av de allra viktigaste.
Att levnadsomkostnaderna ökas med barnens antal, så att skillnaden mellan kostnaderna
för en barnrik familj och en barnlös eller barnfattig familj är den största skillnad,
som här kan komma i betraktande, detta är en självklar och av ingen motsagd sak, för
vilken också seminariekommittén givit tydliga uttryck. Det borde således vara överflödigt
att därom vidare orda. Men när kommittén icke funnit tillräcklig anledning att i regleringen
låta detta förhållande få ett mera avgjort uttryck, så torde det icke vara opåkallat att påpeka,
hurusom kostnaden för sådana förnödenheter som mat och dryck, kläder och skodon,
leksaker, böcker och skolavgifter, husgeråd, möbler och bostad med oavvislig regelbundenhet
stiger, efter hand som barnens antal ökas. Sammalunda är förhållandet med kostnaden för
resor, föreläsningar, konserter, föredrag o. d., som man av nödvändigt behov eller bildnitigsintresse
vill utnyttja. Så länge alla producenter sälja sina varor efter vikt och mått, efter
portion, styck eller person och icke efter familj, ja så länge staten själv tar betalt för järn
-
432
vägsbiljetter efter person, för frakter efter vikt, och så länge staten låter sina tjänstemän
betala indirekt skatt efter varornas vikt, mått eller mängd, m. a. o. så länge staten själv underkastar
familjeförsörjaren en progressiv beskattning efter familjens storlek, en beskattning mot
vilken den progressiva beskattningen av inkomsten är en småsak, så länge kräver också den
enklaste rättvisa, att staten åt sina tjänare utskiftar en progressiv avlöning i förhållande till
familjens storlek.
Jag antager, att vad jag nu anfört, är tillräckligt för att motivera en lönereglering,
som icke allenast tager hänsyn till giftermål och tillvaron av barn, utan även till familjens
växande storlek.
Jag anser således att vi böra stå fasta på den ståndpunkt, som är angiven genom
första momentet i den resolution, som antogs vid föregående läraremöte i Falun 1909.»
I anslutning till sitt inledningsföredrag framlade talaren följande förslag
till uttalande:
Mötet uttalar sina sympatier för eu sådan lönereglering, som tager hänsyn
såväl till olika orters högre eller lägre levnadskostnader som ock till den ständigt
fortgående prisstegringen och lärarefamiljernas olika storlek.
Härefter avgav lektor Korlén en förklaring över tillkomsten av läraresällskapets
petition efter Falumötet 1909 och frågans dåvarande läge samt framställde
förslag till en resolution, vilken senare återfinnes här nedan. Hr Korlén
yttrade i sin förklaring bland annat:
»Läraremötet i Falun uppställde som bekant som slutmål en lönereglering, som toge
hänsyn till familjeförsörjares och ogiftas olika levnadskostnader. Ett sådant lönesystem tedde
sig då för mången som eu visserligen lockande framtidsbild, men som man emellertid ej vagade
hoppas skulle fä någon praktisk aktualitet till lättande av samtidens bekymmer. Därför
sköts denna princip åsido vid den aktion, som Svenska läraresällskapet uppdrog åt sin styrelse
att inleda. Utvecklingen har under tiden gått fort, och det föreligger nu från officiellt
håll, i seminariekommitténs betänkande, ett fullt utarbetat förslag till försök för seminariernas
lärare, med en löneskala, som till eu del tillgodoser de i Falumötets resolution framhållna
synpunkterna. Experimentet kan icke förlora pa att utsträckas utöver seminarielärarnas
f. n. fåtaliga kår, ja det synes mig rent utav nödvändigt att så sker, om pålitliga
lärdomar därav skola vara att förvänta. Vad ligger då närmare än att medtaga just den
kår, som är bland de allra första, där tanken därpå tillvunnit sig sympati?
Bestämde man sig för en sådan lösning av lönefrågan, att ogifta lärare finge atnöjas
med en mindre löneförhöjning, än i ingivna petitioner ifrågasatts, bleve det möjligt att åt
gifta, lektorer och adjunkter såväl som övningslärare, giva något mera, utan att totalutgiften
för statsverket bleve större. Ehuru vår kår, som vi nyss hört, innesluter ett ovanligt stort
procenttal ogifta, bleve den höjning, som genom en sådan utskiftning åstadkommes, visst icke
storartad (den differens, som seminariekommittén tänkt sig mellan de båda lönekategorierna,
är i varje lönegrad 500 kr.). Den härför erforderliga sänkningen för de ogifta (minoriteten)
bleve tydligen större än höjningen för de gifta (majoriteten). Att låta de ogifta
stanna vid hittillsvarande avlöning och i stället ytterligare höja familjeförsörjarnas lönesatser,
synes kanske f. n. ej tilltalande.»
Efter en ingående diskussion, under vilken talare yttrade sig både för och
mot behovsprincipens tillämpning vid lönefrågans lösning, antogs följande resolution
i överensstämmelse med lektor Korléns förslag.
433
Mötet betraktar lönerevisionen som eu av de allra angelägnaste förutsättningarna
för att läroverken skola kunna på tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter
och förväntar det läroverkslärarnas lönefråga inom den tillsatta utredningsnämnden
behandlas utan värjo dröjsmål, på det att den kungl. propositionen i ärendet,
på vilken kåren väntar, under alla förhållanden måtte framläggas inför 1913
års riksdag.
I avvaktan på en definitiv lönereglering iugingo lärarna vid rikets allmänna Petitioner
läroverk med en underdånig framställning om, att Kungl. Maj:t måtte vid 1913 års
riksdag framlägga proposition om provisorisk lönereglering för ämnes- och övnings- ''reglering.
lärare vid nämnda läroverk.
Aven från svenska seminarielärai’eföreningen hade gjorts framställning i
syfte att proposition angående definitiv lönereglering för lärarna vid statens folkskoleseminarier
måtte avlåtas till samma riksdag.
De till dessa ärenden hörande handlingarna remitterades till den genom
Kungl. Maj:ts beslut av den o juli 1912 tillsatta lärarelönenämnden för avgivande
av utlåtande över berörda framställningar.
Den 13 januari 1913 avgav lärarelönenämnden sitt underdåniga utlåtande Lärarelönei
ämnet och föreslogs därvid av nämndens majoritet en tillfällig löneförbättring nämndens
för allenast sådana ordinarie innehavare av lärare- eller lärarinnebefattningar vid provisorisk
rikets allmänna läroverk, statens högre lärarinneseminarium samt statens folkskola- wneförbättseminarier,
vilka voro att anse såsom familjeförsörjare i här nedan angiven mening. ^
Förslaget innehöll
dels att en var ordinarie innehavare av rektors-, lektors-, adjunkts-,
ämneslärarinne- och på stat uppförd övningslärartjänst vid rikets allmänna läroverk,
högre lärarinneseminarium och folkskoleseminarier, vilken har eget äkta barn,
som är ogift och icke uppnått tjuguett års ålder, må för år 1914 åtnjuta tillfälligt
avlöningstillägg, med undantag dock för kvinnlig befattningshavare, vars man lever;
dels att det tillfälliga avlöningstillägget må utgå enligt följande grunder,
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning
av dessa grunder befinnas erfoderliga:
a) avlöningstillägget utgår med 500 kronor till rektor ävensom till lektor
och adjunkt i 5:e lönegraden, med 600 kronor till en var av övriga lärare i läsämnen,
ävensom till övningslärare, vilkens enligt vissa angivna grunder för år 1914
beräknade årsavlöning uppgår till eller överskrider 3,000 kronor, samt med ett
belopp motsvarande 20 % av den enligt samma grunder beräknade årsavlöningen
till en var av övriga övningslärare, dock att för lärare, som är innehavare av flera
tjänster, vilka berättiga till tillfälligt avlöningstillägg, sammanlagda beloppet av
till honom utgående avlöningstillägg icke får överstiga 600 kronor;
05—131873. Lärarelönenämnden. 2.
434
Överstyrelsens
för
rikets allm,,
läroverk utlåtande.
Löneregleringskommitténs
utlåtande.
b) avlöningstillägget utgår efter kalenderår och får åtnjutas utan hinder
av tjänstledighet på grund av sjukdom, ankommande det på Kungl. Maj:t att,
då befattningshavare är tjänstledig av annan anledning, bestämma, huruvida
befattningshavaren skall under tjänstledigheten avstå avlöningstillägget eller någon
del därav.
I sitt utlåtande över lärarlönenämndens förslag till provisorisk löneförbättring
för rikets allmänna läroverk och högre lärarinneseminariet föreslog Läroverksöverstyrelsen
dels
att en var ordinarie innehavare av rektors-, lektors-, adjunkts- och på
stat uppförd övningslärartjänst vid rikets allmänna läroverk och högre lärarinneseminariet
må för år 1914 åtnjuta tillfälligt avlöningstillägg;
dels att det tillfälliga avlöningstillägget må utgå enligt följande grunder,
med rätt för Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter, som för tillämpning
av dessa grunder befinnas erforderliga:
a)
beträffande lärare, vilken har eget äkta barn, som är ogift och icke uppnått
tjuguett års ålder: avlöningstillägget utgår till rektor ävensom till lektor
och adjunkt i 5:e lönegraden med 500 kronor, till en var av övriga lärare i läroämnen
med 600 kronor samt till en var övningslärare med ett belopp, motsvarande
20 / av den för honom i stat uppförda avlöningen i den lägsta av de för hans innehavande
befattning fastställda lönegrader;
b)
beträffande lärare, vilken icke bär eget äkta barn, som är ogift och icke
uppnått tjuguett års ålder: avlöningstillägget utgår till rektor ävensom till lektor
och adjunkt i 5:e lönegraden med 300 kronor, till en var av övriga lärare i läroämnen
med 400 kronor samt till en var övningslärare med ett belopp motsvarande
två tredjedelar av det avlöningstillägg, som skulle hava enligt föregående punkt
tillkommit honom, därest han haft eget äkta barn, som varit ogift och icke uppnått
tjuguett års ålder;
c)
avlöningstillägget utgår efter kalenderår och får åtnjutas utan hinder av
tjänstledighet på grund av sjukdom, ankommande det på Kungl. Maj:t att, då befattningshavare
är tjänstledig av annan anledning, bestämma, huruvida befattningshavaren
skall under tjänstledigheten avstå avlöningstillägget eller någon del därav.
Genom nådig remiss den 7 mars 1913 (finansdepartementet) anbefallde
Kungl. Maj:t löneregleringskommittén att avgiva underdånigt utlåtande över ovanberörda
framställningar. I sammanhang härmed förordnade Kungl.Maj:t ordföranden
i lärarelönenämnden, kanslirådet P. E. Lindström, att under den tid, ifrågavarande
ärende utgjorde föremål för kommitténs behandling, vara ledamot i kommittén.
För att, i vad på kommittén ankomme, tagas i övervägande vid behandlingen
av ifrågavarande ärende, överlämnades till densamma med remisskrivelse
den 20 mars 1913 (ecklesiastikdepartementet) eu mängd petitioner, vilka ingått
till chefen för ecklesiastikdepartementet från läroverkslärare med begäran, att
den av lärarelönenämnden i dess förenäinnda förslag tillämpade principen icke
måtte tillämpas på försök i ett enstaka fall, innan den blivit grundligt debatterad
och befunnen rättvis.
Vid sitt fullgörande av nämnda uppdrag avgav löneregleringskommittén
följande anförande:
»Av den liimnade redogörelsen för innehållet av de till kommittén i förevarande ärende
remitterade handlingarna framgår, att enligt såväl Lärarelönen amu dens som majoritetens inom
Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk förslag vid den ifrågasatta tillfälliga löneförbättringen
skulle komma till tillämpning eu inom statsförvaltningen helt ny avlöningsprincip.
Då frågan om införandet av denna nya avlöningsprincip flerstädes kommit att bliva
ett aktuellt spörsmål, torde visserligen denna fråga böra göras till föremål för en allsidig och
ingående utredning. Spörsmålet om olika avlöning för familjeförsörjare och för icke familjeförsörjare
utgör ock, enligt vad Lärarelönenämnden meddelat, en av de frågor, vilka nämnden
erhållit uppdrag att taga i övervägande vid fullgörande av det nämnden ålagda utredningsarbetet.
Innan en utredning i antytt hänseende kommit till stånd och varit underkastad mogen
och omsorgsfull prövning, bör emellertid, enligt kommitténs bestämda mening, eu så genomgripande
förändring av gällande avlöningssystem, som införandet av den nu ifrågasatta principen
skulle innebära, icke under några förhållanden komma till stånd ens i form av en
tillfällig löneförbättring.
Kommittén är nämligen för sin del fullt övertygad därom, att, därest en tillfällig
löneförbättring skulle grundas på den nya principen, detta skulle komma att uppfattas såsom
ett partitagande för denna princip och vid en definitiv lönereglering en eventuellt önsklig
återgång till hittills tillämpade system stöta på synnerligen stora svårigheter. Såsom en
bestämd regel beträffande varje avlöningsförbättring av mera tillfällig natur gäller ju, att
densamma icke bör föregripa en definitiv lönereglering.
Till stöd för kommitténs uppfattning om olämpligheten att, på sätt och i den ordning
nn blivit ifrågasatt, införa den nya avlöningsprincipen, tillåter sig kommittén jämväl åberopa
ett yttrande av ministern för utrikesärendena, vilket finnes återgivet uti det utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden för den 14 januari 1913, som åtföljer tredje
huvudtiteln av statsverkspropositionen vid 1913 års riksdag.
Vid framläggandet av förslag till förändrade avlöningsbestämmelser för vissa befattningshavare,
tillhörande Sveriges diplomatiska och konsulära representation, anförde ministern
för utrikes ärendena till berörda statsrådsprotokoll bland annat följande:
''Som ett allmänt slutomdöme, grundat på från vederbörande diplomatiska och konsulära
tjänstemän infordrade detaljerade uppgifter om levnadskostnaderna för tjänstemän i ifrågavarande
ställning å respektive orter samt de upplysningar eller erfarenheter, som eljest i sådant avseende kunnat
vinnas, kan om nuvarande löner inom vår utrikesrepresentation sägas, att de, vad ministerlönerna
angår, i allmänhet äro tillräckliga för eu ogift tjänsteman, medan detsamma, om ministern är
familjeförsörjare, knappast kan utsägas såsom ett allmängiltigt omdöme. Vad vidare angår legationsråds-
och legationssekreterarlönerna tillåta dessa icke i något fall vederbörande att endast i
förlitande på tjänsteinkomsterna stilla familj och i allmänhet sett äro de väl knappt tillmätta även
för ensam person. Konsulslönerna likasom även kanslistarvodena slutligen äro så gott som genomgående
för lågt beräknade och i flera fall otillräckliga även för ogift befattningshavare. Här är
behovet av ändring mest trängande.
Eu reform, varigenom våra diplomatiska och konsulära tjänstemäns löneförmåner med bibehållande
i huvudsak av gällande lönesystem komrne att något så när avpassas efler behovet, måste,
436
såsom det anförda låter ana, leda till eu icke oväsentlig ökning av utrikesdepartementets budget.
Jag har därför tagit under övervägande, huruvida icke en utväg kunde finnas, varigenom kostnaderna
i viss mån läte sig begränsas samtidigt som en väsentlig förbättring av tjänstemännens lönevillkor
ernåddes. Uppmärksamheten har därvid riktats på det numera ej blott i vårt land utan även
utomlands aktuella spörsmålet om införandet av ett lönesystem med olika löner alltefter tjänstemännens
civilstånd. Förslag till ett dylikt system har som bekant nyligen utarbetats av Folkundervisningskommittén
att komma till användning för folkskoleseminariernas lärarpersonal.
Om än måhända invändningar emot ett dylikt system kunna göras, torde dock skälen för
detsamma med särskild styrka framträda, när det gäller våra i utlandet anställda tjänstemän, och
detta på grund av de säregna förhållanden, under vilka de leva.
För ifrågavarande tjänstemän stegras nämligen levnadsomkostnaderna, därest de äro familjeförsörjare,
i vida högre grad, än vad fallet är beträffande tjänstemän i hemlandet. Barnens uppfostran
måste tydligen kräva betydligt större belopp än eljest, då denna antingen äger rum i
hemlandets skolor, varvid utom den ökade utgift, som inackordering medför utöver uppfostran i
hemmet, tillkomma resorna mellan barnens och föräldrarnas vistelseort, eller också sker i utlandet,
vare sig i där förekommande allmänna skolor, vilka i regel äro vida dyrare än våra, eller medelst
anlitande av svenska lärare, vilket i allmänhet torde kräva ännu större kostnader och därför endast
i ett fåtal fall kan anlitas. De långa resorna mellan hemlandet och verksamhetsorten under semestertiden
ställa sig betydligt dyrare för den, som har familj, än för en ensam person. Slutligen medför
det representativa liv, som särskilt diplomater, men även, om ock i mindre grad, vissa konsuler
måste med eller mot sin vilja underkasta sig, högre kostnader för en gift än för en ogift person.
I flera länder har man också med beaktande härav tillagt gifta diplomater och konsuler särskilda
lönetillägg.
Ehuru alltså starka skäl tala för införandet av nu berörda lönesystem för våra utrikes
anställda tjänstemäns vidkommande, har jag likväl icke ansett mig nu böra framlägga förslag härom.
Behovet av en löneförbättring för flertalet konsulstjänstemän är nämligen så trängande, att tillgodoseendet
härav icke lämpligen bör göras avhängigt av antagandet av ett ännu oprövat lönesystem,
varom säkerligen delade meningar finnas. Det skulle ju lätt kunna tänkas, att tveksamhet såväl
i fråga om själva principens riktighet som även beträffande dess utförande i detalj komme att äventyra
reformens snara genomförande.’
Då frågan om olika avlöning för familjeförsörjare och icke familjeförsörjare utan
tvivel erhållit aktualitet genom det alltmera framträdande spörsmålet om förhållandet i avlöningshänseende
mellan man och kvinna, anser sig kommittén i detta sammanhang böra
erinra om ett uttalande av statsutskottet vid 1912 års riksdag.
I särskilda motioner hade hemställts om förhöjning av den till kvinnliga kontorsskrivare
vid statens järnvägar utgående ersättning för bostad och bränsle. Uti ett utlåtande i
anledning av nämnda motioner yttrade statsutskottet bland annat följande.
''Vid jämförelse med vad närmast motsvarande befattningshavare inom andra statens verk
uppbära i aviöning, kan utskottet ej finna, att skäl föreligga till den av motionärerna föreslagna
höjningen av bostadsersättning till de kvinnliga kontorsskrivarna vid statens järnvägar. Motionärerna
synas ock hava i huvudsak grumlat sin framställning därpå, att de manliga kontorsskrivarna, även de
ogifta, hava icke blott högre arvode utan även högre bostadsersättning än de kvinnliga kontorsskrivarna.
Det är ju emellertid eu hela statsförvaltningen genomgående princip, att avlöningen, av
vilken den vid statens järnvägar förekommande bostadsersättningen är en del, utgår med högre
belopp till manlig tjänsteman än till kvinnlig, och inom ingen del av statsförvaltningen torde därvid
hänsyn hava tagits till, huruvida den manliga tjänstemannen är gift eller ej. Det kan därför
enligt utskottets mening icke vara lämpligt, att för ett enda fall inom eu enda gren av statsförvalt*
ningen rubba denna princip, som från statens synpunkt har bland andra det synnerligen viktiga
skälet för sig, att man för de manliga tjänstemännen vill bereda möjlighet att ingå äktenskap och
bilda familj.’
Efter det kommittén i det föregående uttalat sig emot den ovanberörda nya avlöningsprincipens
tillämpning vid en tillfällig löneförbättring, återstår lör kommittén att yttra
sig beträffande spörsmålet, huruvida över huvud taget eu tillfällig förbättring av nu ifrågavarande
befattningshavares avlöningsförmåner för det närvarande bör vidtagas.
I sådant hänseende tillåter sig kommittén till en början erinra, att den nu gällande
437
löneregleringen för ordinarie befattningshavare vid de allmänna läroverken trätt i tillämpning
så sent som från 1905 års början.
Vidare är att märka, att sedan någon tid tillbaka Lärarlöncnämnden är sysselsatt
med uppgörande av förslag till eu ny definitiv lönereglering för nu ifrågavarande befattningshavare,
vadan alltså eu dylik reglering torde kunna vara att förvänta inom en icke alltför
avlägsen fiamtid, vid vilken reglering säkerligen ock torde komma under omprövning, huruvida
ej eu utsträckning av tjänstgöringsskyldigheten bör påfordras i sammanhang med
löneförbättring.
Kommittén anser sig icke kunna underlåta att jämväl lasta uppmärksamheten därpå,
att till en del lärare vid allmänna läroverk — utöver avlöning å stat — utgå från åtskilliga
stadskommuner hyresbidrag, vilka exempelvis vad Stockholms stad beträffar utgöra 700 kronor
för lektor och 500 kronor för adjunkt.
1 detta sammanhang torde böra omnämnas, hurusom vid 1913 års riksdag fråga
förevarit om tillfällig löneförbättring åt tjänstemän vid Sveriges geologiska undersökning, för
vilka avlöningen å stat är densamma som för lektorer.
Kungl. Maj:t hade i avvaktan på utredning om ny definitiv lönereglering för nämnda
tjänstemän vid Sveriges geologiska undersökning föreslagit ett tillfälligt avlöningsbidrag under
rubriken hyresbidrag, till belopp av 700 kronor, med särskild hänsyn till det hyresbidrag till
samma belopp, som utgår till lektor i Stockholm.
Majoriteten inom jordbruksutskottet hemställde, att Kungl. Maj:ts framställning icke
måtte vinna Riksdagens bifall. Reservanter inom utskottet ansågo det visserligen icke lämpligt,
att avlöningsbidraget skulle utgå i form av hyresbidrag, men föreslogo beredande av
tillfälligt lönetillägg under år 1914 med 500 kronor för var och en av de nämnda tjänstemännen
vid Sveriges geologiska undersökning.
Riksdagens beslut utföll i enlighet med majoritetens inom utskottet hemställan, vadan
alltså tillfällig löneförbättring i varje form avslogs.
Vid ovan angivna förhallanden har kommittén ansett tillräcklig anledning nu icke
förefinnas att bevilja tillfällig löneförbättring för nu ifrågavarande lärare.
Under åberopande av det anförda får alltså kommittén hemställa, att i nu förevarande
ärende gjorda framställningar om provisorisk lönereglering eller tillfällig löneförbättring icke
måtte till någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.»
Mot löneregleringskommitténs nyss anförda avstyrkande utlåtande i frågan
om den provisoriska löneförbättringen avgavs följande reservation av kanslirådet
P. E. Lindström vilken, såsom föruts nämnts, tillkallats såsom tillfällig ledamot
av löneregleringskommittén.
> Löneregleringskommitten bar hemställt, att i nu förevarande ärende gjorda framställningar
om provisorisk lönereglering eller tillfällig löneförbättring icke måtte till någon
Kungl. Maj:ts vidare åtgärd föranleda.
f ör min del anser jag mig böra hemställa om bifall till lärarelönenämndens i ärendet
avgivna förslag, och får jag i sådant avseende anföra följande.
Hittills torde vid reglering av lönerna för statens och det allmännas tjänare den
grundsatsen vant genomgående tillämpad, att betalningen för tjänsten skall sätta tjänsteinnehavaren
i stånd att, i den samhällsställning lian befinner sig, försörja icke blott sig själv
Kanslirådet
Lindströms
reservation.
438
utan även hustru och barn och i så måtto uppfylla sin bestämmelse i livet. Fragan huruvida
denna familjeförsörjning bör medtagas som faktor vid bestämmandet av betalningen även
i det fall, att tjänsteinnehavaren icke är familjeförsörjare, har intill senare tider icke vant
uppe helt visst därför, att antalet icke-familjeförsörjare varit jämförelsevis litet. Det normala
har varit, att tjänstemännen bilda familj, och avlöningen har då bestämts med hänsyn till
dessa normala förhållanden. Större aktualitet vinner denna fråga, när antalet lcke-familjeförsörjare
inom en tjänstemannakår väsentligen ökas, när det alltså icke kan anses som regel,
att dess medlemmar hava familjeförsörjningsplikter. Sådant har på senare tid börjat aga
rum i allt större omfattning, huvudsakligen beroende på eu vidsträcktare användning av
kvinnor i det allmännas tjänst. Och det är särskilt på undervisningens område, som kvinnorna
tävla med männen. I sådant avseende torde här särskilt böra erinras om den ar
1909 vidtagna ändringen i regeringsformen, gående ut därpå, att även kvinnor skola kunna
av Konungen utnämnas och befordras till innehavare av bl. a. lärarbefattningar vid statens
läroanstalter, de teologiska lärartjänsterna vid universiteten likväl undantagna.
Frågan om den ovanberörda avlöningsgrundsatsens tillämplighet pa dessa nya förhållanden
torde kunna belysas av följande exempel.
Vid rikets folk- och småskolor utgjordes år 1911 ämneslärarpersonalen av 5,894
män och 14,295 kvinnor. Bland männen torde antalet ogifta icke hava understigit 1,200.
Inom ifrågavarande kårer funnos alltså vid nämnda tid, i runt tal, 4,600 familjeförsörjare
och 15,500 icke-familjeförsörjare. Att de 4,600 familjeförsörjarna böra hava en avlöning,
som sätter dem i stånd att försörja ej blott sig själva utan även familjen, torde kunna tagas
för givet. Den fråga, det nu gäller att besvara, är den, om avlöningen för de 15,500 lckefamiljeförsörjarna
bör bestämmas efter i huvudsak samma grunder, om alltså exempelvis eu
lärarinna skall erhålla en så stor avlöning, att hon härmed kan försörja även man och barn.
Antager man, att en lärares merkostnader för underhåll av familjen uppgå i genomsnitt till
400 kronor för år, så skulle, vid tillämpning på ifrågavarande område av en sådan avlömngsgrundsats,
det allmännas årliga utgifter för folkskoleväsendet bliva omkring sex miljoner
kronor större, än eljest bleve fallet. Följden av en dylik likställighetsprincip bleve emellertid
helt säkert den, att avlöningarna komme att bestämmas efter något slags medeltal, som
bleve mer än tillräckligt för icke-tämiljeförsörjaren och mindre än tillräckligt för familjeförsörjaren.
Sådan är den fråga, det gäller att lösa.
_ .. 0
,
„,
Ett par väntade inkast torde böra på förhand bemötas. Pa ifrågavarande område
är pensionsåldern densamma för kvinnor som för män, och under sådana förhallanden blir
den skillnad i avlöningen för ogift man och ogift kvinna, som kan grundas pa hallbara skal,
icke synnerligen stor.
. ,
.
För närvarande utgör avlöningen för adjunkt vid de allmänna läroverken i törsta
lönegraden 3,000 kronor och i sista lönegraden 5,000 kronor. Skillnaden mellan begynnelseoch
slutavlöningen, de s. k. ålderstilläggen, uppgår alltså till 2,000 kronor. Enligt Loneregleringskommitténs
den 13 januari 1911 avgivna betänkande med förslag till grunder,
med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor kunna av Konungen utnämnas och betordias
till vissa befattningar, äro ålderstilläggen avsedda att utgöra dels eu uppmuntran för längre
tids väl vitsordad tjänstgöring samt ett erkännande av det större värde, som° vunnen erfarenhet
förlänar arbetet, dels ock ett medel att sätta en gift tjänsteman istand att mota de
ökade utgifter, som bliva en följd av familjens tillväxt och därav härflytande större behov.
Och kommittén anser vidare, att den del av ålderstilläggen, som kan anses betingad av hänsyn
till familjeförsörjningen, icke kan beräknas till mindre än hälften därav. Av denna
439
uppfattning, mot vilken någon berättigad invändning icke torde kunna göras, liar, som det
synes, icke utan fog dragits följande konsekvens. De 2,000 kronor, som utgöra skillnaden
mellan läroverksadjunkts begynnelse- och slutlön, böra delas upp sålunda, att den ena hälften,
som är avsedd till uppmuntran för väl vitsordad tjänstgöring, i lämpliga poster utgår
automatiskt efter viss tids tjänstgöring, och den andra hälften, som är betingad av hänsyn
till familjeförsörjning, likaledes i lämpliga poster utgår — icke, som nu är fallet, efter uppnående
av ett visst antal tjänsteår, vilket knappast är någon mening i, utan — först då och
så snart familjeforsörjningsplikterna, d. v. s. de förhållanden, varav dessa lönetillägg betingas,
verkligen inträda. Vidtoges en sådan anordning, vore avlöningsförhållandena för
ifrågavarande befattningshavare reglerade efter den nya löneprincipen, detta sagt utan närmare
ingående på frågan om avlöningsbeloppen. Det anförda torde tjäna till belysning av
det med visst berättigande framställda påståendet, att det nya lönesystemet i själva verket
icke är något nytt system, utan endast en konsekventare och rationellare tillämpning av
grunderna för det gamla lönesystemet.
Det nya lönesystemet torde böra belysas ur ännu en synpunkt. I diskussionen om
detsamma har framhållits, dels att de särskilda familjetilläggen vore att anse som en betalning
för, att tjänstemännen uppfostrade medborgare åt staten, dels ock att dessa lönetillägg
vore motiverade av hänsyn till behovet av att uppmuntra familjebildandet, öka äktenskapsfrekvensen,
höja nativiteten och befordra sedligheten. Det kan emellertid ifrågasättas,
huruvida dessa i och för sig beaktansvärda synpunkter böra skjutas i förgrunden vid prövningen
av den nu föreliggande frågan. Det torde nämligen icke vara lätt att möta den
invändningen, varför just statstjänstemannen eller vissa bland dem skulle erhålla särskild
betalning för att de uppfostra och försörja sina barn. Och vad vidare angår den ringa
äktenskapsfrekvensen och den låga nativiteten, så bottna dessa företeelser så djupt i den
moderna kulturen och nutidens samfundsförhållanden, att de icke i nämnvärd grad skulle
påverkas därav, att inom statstjänarnas klass antalet äktenskap och antalet barn möjligen
komme att i någon mån ökas.
Det kan emellertid tänkas, att staten i eu framtid ser sig nödsakad att upptaga
spörsmålet om de särskilda åtgärder, som böra vidtagas för motverkandet av en befarad
folkminskning, och det kan tänkas, att en sådan undersökning skulle mynna ut i bl. a. en
omläggning av skattelagstiftningen, varigenom på denna väg väsentliga lättnader bereddes
familjeförsörjarna. Om så bleve förhållandet, skulle den nu föreliggande frågan kunna uppgå
som ett moment i detta vidsträcktare sociala spörsmål och bliva besvarad genom dess
generella lösning. Berörda speciella frågas besvarande kan emellertid icke göras beroende
av denna konturlösa framtidstankes realiserande. Sådana förhållandena nu äro, måste problemet
lösas fristående, och som sådant bör det icke betraktas företrädesvis ur vare sig
social eller etisk synvinkel, utan som ett rent praktiskt-ekonomiskt spörsmål, därför icke
mindre svårlöst.
Det nya lönesystemet har i utlandet flerstädes blivit föremål för uppmärksamhet och
i några fall lagts till grund för under senare åren genomförda löneregleringar. I vårt land
har frågan varit föremål för diskussion i Riksdagen samt i litteraturen och dagspressen.
Principiella uttalanden till förmån för det nya lönesystemet föreligga från läroverkslärarmötet
i Falun 1909, från landets folkskollärarkår, som gjort underdånig framställning om
lönereglering i enlighet med detta system, från folkundervisningskommittén, som föreslagit
systemets tillämpning vid reglering av seminarielärarnas löner, samt från seminarielärarmötet
i Växjö 1912.
Med det sålunda anförda har jag icke avsett annat än att dels belysa innebörden
440
av det nya lönesystemet, sådant jag fattat det, dels ock ådagalägga skyldigbeten för lärarlönenämnden
att vid fullgörandet av sitt uppdrag taga denna fråga i allvarligt övervägande.
Kort tid efter det lärarlönenämnden börjat sina förhandlingar, erhöll nämnden nådig
befallning att yttra sig över en av lärare vid de allmänna läroverken gjord framställning om
provisorisk lönereglering vid 1913 års Riksdag. Vid denna tidpunkt hade nämnden icke
hunnit fatta ståndpunkt till frågan om de olika avlöningssystemen. Härtill kommer, att bland
anhängarna av det nya lönesystemet två olika meningar göra sig gällande rörande sättet för
dess tillämpning. Enligt den ena åsikten bör grundlönen vara jämförelsevis hög och familjetilläggen
få, enligt den andra åsikten bör grundlönen vara lägre och familjetilläggen flera.
Ej heller till denna fråga hade nämnden hunnit taga ställning. Vid berörda tidpunkt förelåg
alltså för nämnden tre möjligheter, nämligen 1) att tillämpa det gamla löne^stemet, 2)
att tillämpa det nya systemet med högre grundlön och 3) att tillämpa det nya systemet med
lägre grundlön. Nu bör vid varje tillfällig löneförbättring den regeln iakttagas, att staten
icke ger, vad den vid definitiva löneregleringar måste taga tillbaka, eller m. a. o. att den
tillfälliga löneförbättringen icke föregriper den definitiva. Om under sådana förhållanden
läroverkslärarnas berörda petition skulle tillstyrkas, kunde detta icke ske beträffande andra
lärare än dem, vilka i varje fall skulle erhålla avlöningsförböjning, på vilken av de tre ovannämnda
avlöningsgrundsatserna den definitiva löneregleringen än komme att byggas. Lärarlönenämndens
nu förevarande förslag är den logiska och den enda möjliga konsekvensen av
de förhandenvarande förhållandena. Förslaget innebär så litet ett partitagande för någon
viss löneprincip, att det tvärtom håller möjligheten öppen för vilken som helst av de löneprinciper,
som kunna komma i fråga att tillämpas vid det slutliga förslaget.
Under sådana omständigheter har jag icke kunnat biträda löneregleringskommitténs
mening, att ett godkännande av lärarlönenämndens förslag skulle prejudicera den definitiva
löneregleringen och försvåra »en eventuellt önsklig återgång till hittills tillämpade lönesystem»;
och anhåller jag nu att få närmare belysa denna meningsskiljaktighet mellan kommittén och mig.
Kommitténs mening är den, att, om vid den tillfälliga löneförbättringen, såsom lärarlönenämnden
föreslagit, vissa befattningshavare bliva gynnsammare ställda än andra, så komme
de förra att göra anspråk på en gynnsammare ställning även vid den definitiva regleringen.
Och härigenom skulle vid frågans slutliga lösning möjligheten att tillämpa det gamla systemet,
som är byggt på befattningshavarnas likställighet i avlöningshänseende, försvåras. Denna
kommitténs mening torde strida mot den uppfattning, som i allmänhet gör sig gällande i fråga
om tillfälliga löneförbättringar. Ingenting är nämligen vanligare än att vid sådana avlöningsformer
grupper av befattningshavare undantagas från den ifrågavarande förmånens åtnjutande,
ehuru de sedermera bliva delaktiga av den definitiva löneförhöjningen. Detta beror därpå,
att den tillfälliga avlöningsförbättringen å ena sidan vanligen endast i det fall kommer till
användning, att den ifrågavarande kårens avlöningsförhållanden icke äro utredda, vadan full
rättvisa ej kan skipas, å andra sidan plägar betraktas som en tillfällig hjälp, vilken endast
bör tilldelas de mest behövande inom kåren. För att sålunda taga ett exempel bland de
många hava de sedan början av innevarande århundrade beviljade dyrtidstilläggen och extra
lönetilläggen åtföljts av den restriktionen, att från förmånens åtnjutande undantagits de befattningshavare,
vilkas inkomst av arbete av vederbörande taxeringsmyndigheter uppskattats
högre än viss angivet belopp. Denna restriktion, varigenom avlöningsförmånens åtnjutande
gjorts beroende av taxeringen, torde icke vara mindre stridande mot vedertagna avlöningsgrundsatser
än de restriktioner, som äro intagna i lärarlönenämndens förslag. Men det har
veterligen icke försports, att dessa sedan mera än ett tiotal av år tillbaka beviljade tillfälliga
löneförbättringar försvårat återgången till det vedertagna avlöningssystemet eller lagt hinder
441
i vägen för definitiva löneregleringar. Mig veterligen liar det icke förekommit, att befattningshavare,
som åtnjutit förmånen av tillfällig löneförbättring, av den grund gjort anspråk
pa ett företräde framför dem, som varit uteslutna från donna förmån. Och om någon gång
sådana anspråk framställts, hava de helt visst lämnats obeaktade.
På nu anförda grunder kan jag icke anse kommitténs kritik över lärarlönenämndens
förslag berättigad. Om det nya lönesystemet befinnes behäftat med sådana olägenheter, att
det icke kan läggas till grund för den definitiva löneregleringen, då lära några befattningshavares
anspråk pa eu särskilt gynnad ställning icke spela någon roll för frågans avgörande.
Och att avvisa lärarlönenämndens enligt hittills tillämpade grunder korrekt uppgjorda förslag
därför, att det skulle kunna tänkas bereda den nya löneprincipen ökad terräng, vore ett obehörigt
partitagande mot denna princip, vilken icke bör vare sig befordras eller motverkas
genom för sådana ändamål enkom vidtagna åtgärder.
Vad löneregleringskommittén över huvud taget anfört mot nämndens förslag skulle
hava sitt fulla berättigande, därest förslaget avsett en slutgiltig lösning av frågau. Och det
är i full överensstämmelse härmed, som kommittén mot förslaget åberopat dels ett uttalande
av ministern för utrikes ärendena, dels ett uttalande av 1912 års statsutskott, av vilka uttalanden
det förra avser en definitiv lönereglering, det senare ändring i en definitiv lönereglering.
I senare delen av sitt utlåtande har kommittén upptagit frågan, huruvida över huvud taget
en tillfällig förbättring av nu ifrågavarande befattningshavares avlöningsförmåner för närvarande
bör vidtagas, och har kommittén därvid funnit sig böra avstyrka åtgärder i berörda syfte
De skäl, kommittén därvid åberopat, äro helt visst ägnade att sprida ljus över det
riksdagspolitiska läge, i vilket den förevarande lönefrågan befinner sig.
Da jag emellertid som tillfällig ledamot i löneregleringskommittén torde böra anses
som endast en representant för lärarlönenämnden, bar jag vid avgivande av mitt utlåtande i
denna fråga icke ansett mig böra taga hänsyn till annat än min uppfattning om behovet av
en löneförbättring och om sättet för tillgodoseendet av detta behov. Och jag får då som
min övertygelse uttala, att behovet av löneförbättring för ifrågavarande befattningshavare är
trängande.
Vad åter angar sättet för åstadkommandet av den behövliga avlöningsförhöjningen,
torde visserligen lärarlönenämndens arbete nu hava fortskridit så långt att åtskilliga av de
restriktioner, som ingå i dess ursprungliga förslag, skulle kunna falla bort och ett med lärarnas
önskningar mera överensstämmande förslag utarbetas. Då emellertid tillräcklig tid icke finnes,
för att få ett sådant förslag utformat och av myndigheterna vederbörligen behandlat, återstår
mig ej annat än att hemställa,
att K. Maj:t täcktes besluta i överensstämmelse med lärarlönenämndens nu förevarande
förslag.»
Med anledning av det av lärarlönenämnden föreslagna provisoriet till löne- Uttalande
förbättring för lärarna vid de allmänna läroverken förekom i Nya Dagligt Alle-av, dåVa™nhända
för den 10 februari 1918 ett uttalande av dåvarande chefen för ecklesiastik- föreckl-dep.
departementet dr Fridtjuv Berg. Ur detta må följande anföras.
1913-
»Statsrådet Berg framhöll omedelbart som sin uppfattning, att frågan om
kvinnans anställande i statstjänst icke kan lösas isolerat. Såsom vi förmodat,
fann han den stå i ett oupplösligt samband med den aktuella frågan om riktiga
och rättvisa lönegrunder, vilken senare han betecknade som varande av synnerligen
sammansatt och svårlöst art.
56—131873. Lärarelönenämnden. 2.
442
Till en början belyste lian från sin ståndpunkt föreliggande kvinnofrågas
utvecklingshistoria och övergick därefter att antyda den väg, på vilken enligt
hans mening en lösning stode att vinna. För att trygga oss mot missuppfattningar
ha vi underställt här meddelade referat av hans uttalanden statsrådet
Bergs egen granskning, vadan desamma äro att beteckna som fullt autentiska.
Grenom en förändring av § 28 regeringsformen, som beslutades av riksdagen
1909 och sanktionerades av Kungl. Maj:t den 6 juni samma år, har — yttrade
statsrådet — det blivit bestämt, att Kungl. Maj:t må till vissa statstjänster,
bland annat lärarbefattningar vid statens läroanstalter (de teologiska lärartjänsterna
vid universiteten likväl undantagna), kunna utnämna icke blott män utan
även kvinnor. Utnämnandet av kvinnor skall dock kunna ske endast ''med tilllämpning
av grunder, som av konungen ocb riksdagen godkänts’. Ifrågavarande
grunder har man tänkt sig böra innehålla dels bestämd uppgift pa de tjänster,
vilka skulle bliva tillgängliga för kvinnor, dels ock angivande av de tjänstevillkor,
som borde för kvinnliga befattningshavare bestämmas och som i ett eller
annat hänseende kunde bliva avvikande från de för manliga innehavare gällande.
Innan de ''grunder'', som sålunda gjordes till förutsättning för det nya
grundlagsbudets förverkligande, blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen beslutade,
har Kungl. Maj:t naturligtvis icke kunnat verkställa någon utnämning i enlighet
med nämnda bud. Kunglig fullmakt för kvinnor till tjänst av visst slag har icke
kunnat givas, innan riksdagen beslutat, att just sådan tjänst skall vara för kvinna
tillgänglig samt att innehavarinnan skall åtnjuta lön och pension till det eller
det beloppet o. s. v.
Det är på sistberörda punkt, som de största svårigheterna för frågans lösning
mött.
Ärendet har varit remitterat till kungl. löneregleringskommittén, och denna
har den 13 januari 1911 avgivit utlåtande däröver. Det förslag, som kommittén
framlagt, har emellertid trots de mycket stora förtjänster, av vilka det i flera
hänseenden utmärkes, visat sig omöjligen kunna samla någon allmän mening bland
de för saken intresserade, och att förelägga riksdagen någon därpå grundad proposition,
hade varit ett äventyr, som sannolikt skulle misslyckats.
Klart är att en utväg dock måste finnas. Inom en del kretsar, särskilt
bland läroverkslärarna, tyckes man visserligen vilja hängiva sig åt den tron, att
det av statsmakterna år 1909 beslutade grundlagsbudet skulle till en obestämd
framtid kunna få stå såsom ett tomt ord. Men denna föreställning beror uppenbarligen
på en illusion. Kravet på grundlagsförändringens praktiska genomförande
uppbäres icke blott av det liberala och socialdemokratiska partiet utan måste anses
äga ett givet stöd även hos högern; det har ju t. o. m. sin första upprinnelse
inom riksdagen i en motion från år 1905, väckt av högerns nuvarande ledare,
hr Trygger. Att hrr ''antifeminister'' tror sig om mycket är nogsamt be
-
443
kant, men hur de skola kunna omintetgöra statsmakternas beslut 1909 och förhindra,
att kvinnor erhålla tillträde till ordinarie statstjänster samt i främsta
rummet till lärarebefattningar vid realskolorna och gymnasierna, går över min
fattning. Det lär ju för övrigt icke kunna bortadvoceras, att kvinnorna genom
sitt arbete på privatskoleväsendets område till överflöd ådagalagt sin kompetens
härför.
Men å andra sidan lär det lika litet kunna tänkas, att riksdagen skulle
vilja tillerkänna kvinnliga adjunkter oah lektorer alldeles samma löne- och pensionsbelopp,
som nu äro tillerkända manliga adjunkter och lektorer (å,000 och
6,000 kronor i lön samt 3,400 och 4,000 kronor i pension). An mindre lär någon
kunna antaga, att riksdagen skulle komma att sätta de kvinnliga lönerna och
pensionerna till den höjd, som läroverkens manliga lärare nu för sig petitionsvis
begärt.
Utan tvivel finnas många, som förmena, att man ganska lätt kan klara sig
ur svårigheterna genom den enkla utvägen, att man utan vidare bestämmer ett
högre löneplan för manliga lärare och ett lägre för kvinnliga dito.
Ja, sådant skulle kunnat föreslås ännu för några är tillbaka. Men — fortsatte
statsrådet — nu är det sannerligen för sent. Om ett förslag byggt på den
principen framlades, skulle hela kvinnovärlden utan hänsyn till parti resa sig däremot.
Och vad mera är: den skulle kunna göra det i rättvisans och förnuftets
namn. Ty ingen lär på allvar vilja hävda såsom rättvist och förnuftigt, att på
ett lägre löneplan skola ställas samtliga kvinnliga tjänsteinnehavare, även de, som
ha barn att försörja, och på ett högre löneplan samtliga manliga, även de, som
varken ha hustru eller barn att försörja.
Kortast kan den situation, i vilken vi just nu befinna oss, sammanfattas i
följande två punkter:
1)
Statsmakternas beslut om kvinnors tillträde till läroverksläraretjänster
kan icke förverkligas utan i samband med att läroverkslärarnas lönefråga löses. Och
omvänt kommer läroverkslärarnas lönefråga helt visst icke att lösas utan i samband
med att statsmakternas beslut om kvinnors tillträde till läroverksläraretjänster
blir förverkligat.
2)
Det är ytterst osannolikt, att riksdagen kommer att lösa lönefrågan
så, att kvinnliga läroverkslärare tillerkännas de lönebelopp, som de manliga läroverkslärarna
nu åtnjuta, eller de högre belopp, som samma lärare nu begära.
Och omvänt är det, så vitt jag kan se, lika osannolikt, att riksdagen kommer att
för läroverken fastställa två löneplan: ett lägre för kvinnliga lärare och ett högre
för manliga.
Jag vet icke, vilka utvägar en annan ecklesiastikminister möjligen skulle
kunna finna att klara sig ut ur den dilemma, vari man råkat fast genom grundlagsändringen
1909 tillsammans med läroverkslärarnas lönepetitioner. För min
444
del har jag icke kurmat upptäcka någon annan än den jag slagit in på: att upptaga
läroverkslärarnas lönefråga till avgörande så skyndsamt som möjligt samt
att för möjliggörande härav uppdraga åt en särskild sakkunnig utredningsnämnd
att undersöka, huruvida ej en lösning av denna fråga låter sig finna, som av både
män och kvinnor skulle kunna erkännas såsom rättvis och förnuftig.
Det är icke första gången som uppgiften att finna en sådan lösning föreligger.
Motsvarande spörsmål har flera år varit brännande inom den stora folkskolekåren,
som består av både män och kvinnor. Därvid har till sist den tanken
framkastats, att skillnaden i lön borde grundas icke på skillnaden i kön utan
på skillnaden i nödvändiga levnadsbehov, framför allt på skillnaden i laglig försörjningsplikt.
» —
—--— — —
—
—
—
—
—
—
—
—
—
K. Hugo Segerlorg.
445
Bilaga V.
Uppgifter angående familjetillägg för personalen vid vissa
svenska bolag.
Till Lärarelöjienämnden.
På begäran få vi härmed meddela, att tjänstemän i Livförsäkrings-Aktiebolaget
Thnle erhålla dyrtidstillägg. Familjeförsörjare åtnjuta ett särskilt dyrtidstillägg,
utgående med 2 % av lönen för hustru och 1 % av lönen för varje barn
som ej fyllt 20 år.
Högaktningsfullt
Livförsäkrings-Aktiebolaget Thule.
J. Tesdorpf.
Till Lärarelönenämnden.
På grund av Eder gjorda framställning få vi härmed äran meddela, att enligt
hos oss gällande lönebestämmelser manliga avdelningschefer erhålla, då giftermål
ingås, ett extra lönetillägg av kr. 500: —, vilket sedermera kan successivt ökas
till kr. 1,000.
Manliga kontorsbiträden erhålla, då giftermål ingås, ett extra lönetillägg
av kr. 300: —, vilket sedermera kan successivt förhöjas intill kr. 600:_.
Högaktningsfullt
Svenska Livförsäkringsanstalten Trygg.
Sven Sjöberg.
446
Lärarelönenämnden.
Med anledning av Eder förfrågan vilja vi härmed meddela, att hos oss anställda
gifta arbetare erhålla hyresbidrag, som ntgår med Er. 120:— per år
för arbetare på verktygsavdelningen samt med Er. 60:— per ar för Övriga
fn b 61
©
Hos oss anställda förmän erhålla i årligt hyresbidrag högst Er. 250: —.
Högaktningsfullt
Aktiebolaget Separator.
John Bernsten. Erik Aug. Forsberg.
447
Bilaga VI.
Tillämpning av principen om högre avlöning åt familjeförsörjare
i åtskilliga främmande länder.
Statens tjänstemän i Norge erhålla i allmänhet samma avlöning, vare sig
de äro familjeförsörjare eller icke.
Undantag från denna regel utgöra dock i ett hänseende tjänstemännen vid
statens järnvägar. Enligt stortingets beslut den 24 juli 1913 åtnjuta nämligen vissa
av dessa tjänstemän hyresbidrag, och detta hyresbidrags storlek är bestämt med
hänsyn till om vederbörande anses vara familjeförsörjare eller icke. Enligt bestämmelsen
i fråga erhålla tjänstemän vid statens järnvägar i 22:a och lägre
löneklasser samt vagnvisitörer, lokomotivputsare och verkstadsarbetare, när de äro
bosatta i städer och hava försörjningsplikt, vare sig de äro gifta eller ogifta, följande
hyresbidrag: 120 kronor årligen i Kristiania och Narvik; 100 kronor årligen
i Trondhjem och Bergen och 60 kronor årligen i andra städer.
Vid stortingets beslut den 3 maj 1913 angående budgeten för statens järnvägar
föreslogs, att bestämmelsen om hyresbidrag också skulle gälla för änkeman,
som icke hade oförsörjda barn. Någon närmare bestämmelse härom har dock icke
utfärdats.
Vid bestämmandet av avlöning för de kommunalt anställda tjänstemännen i
Kristiania har man i allmänhet icke tagit någon hänsyn till om tjänstemannen är
gift eller ogift. Endast beträffande ett dyrtidstillägg, som beviljades att utgå
från och med början av år 1913, gjorde man den skillnaden mellan gift och ogift
att med avseende på tilläggets storlek den förre erhöll ungefär dubbelt så mycket,
som den senare i samma löneklass.
Några särskilda bestämmelser, genom vilka i det allmännas tjänst anställda
befattningshavare, som äro familjeförsörjare, tillerkännas högre avlöning än andra
befattningshavare, finnas icke i Danmark.
Emellertid gälla för familjeförsörjare i allmänhet vissa lättnader i skatte-''
hänseenden. I
I Finland har principen om högre avlöning för familjeförsörjare tillämpats
vid bestämmande av avlöning för lärarpersonalen vid folkskolorna på landsbygden
ävensom för lärarpersonalen vid lärdomsskolorna.
Norge.
Danmark.
Finland.
448
Avlöningsförmånerna för lärarpersonalen vid folkskolorna på landsbygden
äro bestämda genom lag den 24 januari 1908. Denna lags §§ 1, 2 och 3 hava
följande lydelse:
Det av statsmedel till folkskollärarpersonalens på landet avlöning utgående
bidrag skall från ingången av år 1908 utgöra 900 mark tör såväl manlig som
kvinnlig lärare; men denna allmänna grundlön höjes till 1,100 mark för lärare
eller lärarinna, som är eller varit gift och å vilken familjens försörjning huvudsakligen
ankommer och som har ett eller flera barn. Lärare eller lärarinna,^ som
tillagts förhöjd grundlön, varder därvid under sin återstående tjänstetid bibehållen.
§ 2.
Lärare och lärarinna, som oförvitligen fyllt sitt kall, erhåller efter fem, tio
och tjugu års tjänst varje gång ett lönetillskott till belopp av 180 mark, om
grundlönen är 900 mark, och av 220 mark, om grundlönen är 1,100 mark.
§ 3.
Vid tillämpningen av dessa bestämmelser iakttages, att den högre grundlönen
beräknas från månaden näst efter den, under vilken ansökning därom, åtföljd
av intyg om sökandens berättigande till sagda förmån, ingivits, samt att
det eller de lönetillskott för tjänstår, som sökanden därförinnan kan hava erhållit,
samtidigt höjes enligt § 2.
Avlöningsförmånerna för lärarna vid Finlands lärodomsskolor äro bestämda
genom lag den 16 september 1913. Enligt denna lag utgå avlöningarna med följande
belopp:
§ 3.
överlärare samt äldre och yngre lektorer vid statens lärdomsskolor åtnjuta
följande lön:
överlärare............... 6,000 mark
äldre lektor
vid
normallyceum...... 5,000
»
»
»
»
övriga läroverk..... 4,500
»
yngre »
»
normallyceum...... 4.500
»
»
>
»
övriga läroverk..... 4,000
>
§ 4.
Överlärare ävensom äldre och yngre lektorer erhålla såsom tilläggsarvode
för 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring i samma tjänst: lärare, som icke har
familj, varje gång 500 mark samt lärare, som är eller varit gift och som har ett
eller flera barn, 1,000 mark om året.
449
I yngre lektorstjänst intjänat tillftggsarvode bibehålies vid befordran till
överlärar- eller äldre lektorstjänst, men följande tillägg erhåller överlärare och
iorste lektor först efter 5 års oförvitlig tjänstgöring i denna senare tjänst. Detsamma
gäller jämväl vid befordran av äldre lektor till överlärartjänst.
§ 5.
Till följd av högre levnadskostnader i Helsingfors och Viborg erhålla överIarare
vid normallyceum samt äldre och yngre lektorer i alla statens lärdomsskolor
i sagda städer såsom arvode, överlärare 1,000 mark, äldre lektorer i Helsingfors
600 mark, äldre lektorer i Viborg 450 mark samt yngre lektorer i Helsingfors
400 mark och i Viborg 300 mark om året.
§ 6.
Utöver ° de i §§ 4 och 5 omnämnda tilläggsarvoden kan kejserliga senaten
för Finland på framställning av överstyrelsen för skolväsendet, ur särskilt anslag,
som för ändamålet i statsförslaget upptages, bevilja ett ytterligare arvode till ett
belopp, icke överstigande 500 mark om året åt sådana överlärare och lektorer, som
utmärkt sig genom framstående pedagogisk verksamhet och utgivit om vetenskapliga
förtjänster vittnande arbete eller förtjänstfull lärobok.
§ 7.
Hel pension utgör för överlärare 6,000 mark, för äldre lektor 5,000 mark
och för yngre lektor 4,200 mark.
I det allmännas tjänst i Ryssland anställda befattningshavare, som äro
familjeförsörjare, äro icke tillerkända högre avlöningsförmåner än övriga befattningshavare
av samma tjänsteställning.
Frånsett tvenne undantag, för vilka här nedan redogöres, tillämpas icke i
Belgien systemet med högre avlöning åt i statstjänst anställda personer, som äro
familj eforsörj are.
Det ena undantaget gäller tjänstemännen vid statens järnvägar. Åt dessa
utgår nämligen på grund av ett ministeriellt beslut, för vars verkställighet utfärdats
en »ordre special» den 14 maj 1910, till fast anställda tjänstemän med mindre
avlöning än 1,100 tres om året ett tillägg av 40 tres om året för varje barn under
14 år, därest inom familjen finnas mer än tre barn av denna ålder.
.1)64 andra undantaget avser viss hyresersättning åt underordnade tjänstemän
inom tull- och uppbördsverken. Denna avlöningsförmån har emellertid icke
någon allmän tillämpning. Den åtnjutes endast av sådana'' underordnade tjänstemän
inom tull- och uppbördsverken, vilka tjänstgöra på platser, där tjänsten är
57—131873. Lärarelönenämnden. 2.
Ryssland.
Belgien.
450
Frankrike.
särskilt krävande och där levnadskostnaderna äro ovanligt höga. Hyresbidraget,
som äi* ganska litet i förhållande till lönen, utgår med olika belopp alltefter beskaffenheten
av den innehavda tjänsten och tjänsteorten. Endast halva beloppet
erhålla ogifta tjänstemän ävensom barnlösa änkor, som icke hava släktingar, vilka
de måste försörja.
Enligt från Frankrike inhämtade upplysningar rörande tillgodoseende av
familjeförsörjande tjänstemäns behov av större inkomster, än vad som för ensamstående
person är nödvändigt, synas visserligen inom några förvaltninsgrenar ansatser
hava gjorts i den riktningen, men några allmänna bestämmelser i det syftet
finnas ännu icke.
Det enda som rörande denna fråga är av mera officiell betydelse, utgöres
av två resolutionsbeslut av deputerade kammaren vid budgetsdiskussioner.
Det första av dessa beslut, som är av den 20 oktober 1908, har följande
lydelse:
Kammaren anmodar regeringen att verkställa utredning och framlägga
förslag rörande lamiljetillägg åt lägst avlönade statstjänstemän i förhållande till
det antal barn de hava.
Det andra beslutet fattades av deputerade kammaren den 28 mars 1911 och
utgjorde en framställning till regeringen, att regeringen måtte vidtaga åtgärder
till att förbättra den ekonomiska ställningen för sådana tjänstemän, som hava
mer än två barn, därigenom att de erhålla löneförhöjning i förhållande till den
försörjning, som åligger dem.
Inom vissa offentliga förvaltningsgrenar har man vid löneregleringar i någon
mån sökt tillgodose familjeförsörjarens, behov av'' högre avlöning än den ogifte
tjänstinnehavaren.
Sålunda erhåller inom skatteuppbördsverken den lägre tjänstemannen, som
har en lön av 2,000‘frcs och därunder och som har minst '' tre barn under 18 år,
60 frcs pr år för vart och ett av sina barn från det tredje.
Även inom postverket förekomma familjetillägg. Men för att erhålla ett
sådant, måste tjänstemannen hava minst fyra barn under 16 år. I så fall får
han 50 frcs pr år för vart barn från det fjärde.
Inom tullförvaltningen åtnjuter tjänsteman likaledes 50 frcs på liknande
villkor, men denna förmån tillkommer endast vissa tjänstemän.
Yissa kommuner hava följt exemplet. I detta hänseende kan nämnas Tulle
i Corréze, som sedan den 1 januari 1911 beviljar sina tjänstemän, vilkas lön icke
går upp till 1,500 frcs, ett lönetillägg av 10 procent av lönen, om tjänstemannen
har två barn, av 15 procent, om han har tre, av 20 procent, om han har fyra
barn o. s. v. Lönetillägget upphör, då barnet är 16 år.
451
De särskilda avlöningsförmåner, som i Österrike tillkomma i det allmännas Österrike.
tjänst anställda befattningshavare, vilka äro familjeförsörjare, inskränka sig till högre
ersättning för flyttningskostnader vid förflyttning från en ort till en annan. Gifta
tjänstemän med mer än två barn erhålla nämligen i sådant fall en ersättning, som
motsvarar tre månaders lön, under det att ogifta endast erhålla så mycket, som
motsvarar en månads lön. Närmare redogörelser för de förmåner, som i Österrike
tillkomma familjeförsörjare i statens tjänst framgår ur »Bestämmelser, angående
ersättning åt statens tjänstemän på grund av förflyttning till annan tjänsteort».
Ur dessa bestämmelser torde följande förtjäna påpekas.
Förflyttning av tjänstemän, som icke äro domare, till någon annan plats,
än den han innehar, sker, såväl enligt gällande lag som på grund av rådande
praxis, utan någon hänsyn till om tjänstemännen äro ogifta eller gifta, och beror
uteslutande på vederbörande myndigheters fria prövning.
Men beloppet av den på grund av förflyttningen medgivna ersättningen är
olika och bestämmes bland annat efter den rangklass den förflyttade tillhör, ävensom
på dennes civilstånd. Den ersättning, som en statens ämbetsman i Österrike
kan göra anspråk på, ifall han förflyttas från en plats till en annan, är bestämd
genom »Uebersiedlungs-Normale» den 13 september 1904. Enligt denna »Normale»
erhålles ersättning för förflyttningen, endast när förflyttningen sker å ämbetets
vägnar och ingen högre lön erhålles. Ersättningen utgöres av resekostnader,
vivreersättning och »Möbelentschädigung».
I. Resekostnader: För resor å järnväg åtnjuter ämbetsmän av l:sta—7:de
rangklassen för sig och sin familj reseersättning efter första klassen, övriga ämbetsmän
efter andra klassen. För resor på ångbåt få alla ämbetsmän räkna reseersättning
efter första plats. Det antal tjänare, som fritt får medfölja, heror på
den flyttande ämbetsmannens rang och stånd och framgår av följande schema:
j
Civilstånd
Rangklass
III
IV—VII |
VIII—XI
Antal tjänare
Ogift eller änkling utan barn . .
2
1
0
Gift med ett eller två barn . . .
3
2
1
Gift med mer än två barn . . .
4
3
2
För resgods erhålla ogifta ämbetsmän ersättning för 75 kg.
»
»
» gifta
»
» i 100 >
»
»
»
» med mer än två barn » 125 »;
vidare för hustru 25 kg., för varje barn under 10 år 12 kg. och över 12 år 25
kg. och för varje tjänare 25 kg.
452
Ungern.
Företages flyttningen i brist på andra fortskaffningsmedel helt eller delvis
med vagn, erhålla ämbetsmännen för dessa vägsträckor enligt för kronländerna
fastställd ersättning pr kilometer, som för gifta belöper sig till V2 gång så mycket
och för gifta med mer än två barn till dubbelt så mycket som den ersättning,
som den ogifte åtnjuter.
II. Vivreersättning:
För de nödvändiga resdagarna erhåller ämbetsmannen
full vivreersättning efter sin rangklass. Denna utgår med för ämbetsmän av
1.
rangklassen..................10
kr.
2.
s ..................35
»
3.
»
SO
»
4.
»
25
>
5.
» ..................21
»
6.
» ..................16
»
7.
j
13
»
8.
» .................• 10 »
9.
» .................. 8 ■ »
10.
»
7
»
11.
> .................. 6
»
III. »Möbelentschädigung»:
Denna gottgörelse tjänar till att bestrida kost
naden
för transporten av möblerna ävensom till inredningen av bostaden på den
nya platsen och reparation av den skada å möblerna, som kan hava uppstått under
flyttningen. Gottgörelsen utgöres av en månads lön för ogift tjänsteman, av
två månaders lön för gift och av tre månaders lön för tjänsteman, som är gift
och har mer än två barn.
Ur motiveringen till det nya tjänstereglementet för statens tjänstemän,
vilket ännu icke trätt i kraft, framgår, att regeringen planerar en ny reglering
rörande tjänstemäns anspråk på rese- och vivreersättning, då det gäller tjänst i
främmande land och förflyttningen dit. Så vitt bekant, är denna fråga för närvarande
föremål för utredning i finansdepartementet.
Enligt lag den 7 januari 1912 tillerkännas alla familj eförsörj an de ungerska
stats- och komitatstjänstemän upp till och med femte rangklassen (ministerielrådsklassen
med avlöning från 10 till 12,000 kronor) ävensom samtliga vid de
ungerska statsbanorna och statens järnverk och kolgruvor anställda med undantag
av tjänstemännen i högsta avlöningsgraden ett s. k. familjetillägg på så sätt, att
för varje barn intill uppnådd 24 års ålder och till ett antal av tre erhälles 200
kronor pr år, alltså maximum 600 kronor. Dägre statsbetjänte och pensionsberättigade
arbetare erhålla för varje barn under 16 ar till ett antal av tre 100
kronor eller maximum 300 kronor.
453
Principen om högre aviöning för familjeförsörjare än för andra bcfattningsh
avare av samma tjänsteställning tillämpas icke i Italien. Som undantag härifrån
gäller dock, att beskickningschefer äro berättigade till en förhöjning av sitt
ortstil lägg med eu åttondedel, om de hava hustru och barn boende hos sig under
minst 8 månader om året. Likaledes är ett undantag till familjeförsörjares förmån
gjort i fråga om den särskilda löneförbättring, som på grund av de under
de senare åren alltjämt tilltagande levnadskostnaderna i Rom anslagits till de i
huvudstaden anställda statstjänarna, vilkas lön icke överstiger 4,000 lire. Denna
löneförbättring utgör nämligen 200 lire om året för ungkarlar, 250 lire för gifta
män utan barn eller för ungkarlar, som sammanbo med föräldrarna, och 350 lire
för gifta män med barn eller änklingar med barn. Barnlösa änklingar äro likställda
med ungkarlar.
För vaktmästare och andra betjänte i statens tjänst, som ej åtnjuta fri
bostad, uppgår löneförbättringen för de ovannämnda tre kategorierna till respektive
150, 200 och 250 lire om året.
I det allmännas tjänst i Storbritannien anställda befattningshavare, som
äro familjeförsörjare, äro icke tillerkända högre avlönings- eller andra förmåner
än andra befattningshavare av samma tjänsteställning, och något dylikt lönesystem
synes ej heller någonsin hava varit ifrågasatt.
Emellertid äga familjeförsörjare i Storbritannien liksom i Danmark rätt
till vissa skattelindringar.
De fasta kontanta lönerna för de i konungariket Sachsen i statens tjänst
anställda tjänstemännen bestämmas utan hänsyn till om befattningshavaren är
gift eller ogift. Endast med avseende på den del av avlöningen, som utgöres av
hyresersättning, göres skillnad mellan gifta och ogifta befattningshavare, i det
att de ogifta endast erhålla hälften av det lagstadgade hyresbidraget. Men vid
fäll av behov, t. ex. om vederbörande hava eget hushåll eller bebo familjevåning,
kan hyresbidraget utgå helt även åt ogift befattningshavare.
Beviljandet av mer än hälften av den lagligen bestämda hyresersättningen
åt en ogift (ungkarl, änkling eller frånskild) tjänsteman är beroende av huruvida
tjänstemannen har privatförmögenhet eller icke. I varje fall anses det dock endast
i det fall böra utgå, då den ogifte tjänstemannen på grund av särskilda förhållanden
är nödsakad att föra hus såsom en gift.
Beslut rörande storleken av hyresbidraget för ogifta (ungkarlar, änklingar
och frånskilda) tjänstemän fattas av vederbörande departement.
Om man undantager vissa uppfostringsbidrag, som åtnjutas av högre tjänstemän
i Ostmarken, finnas i Preussen inga bestämmelser, på grund av vilka tjänste
-
Italien.
Stor
britannien.
Sachsen.
Preussen.
454
män, som äro familjeförsörjare, erhålla högre lön än andra tjänstemän i samma
tj änsteställning.
Nämnda uppfostringsbidrag, som utgå med belopp av i medeltal 500
mark, äro bestämda för högre ämbetsmän i aktiv tjänst i provinsen Posen och
i vissa kretsar av Västpreussen. De äro särskilt avsedda för sådana tjänstemän,
vilka äro anställda på mindre orter med ogynnsamma levnadsförhållanden,
särskilt på platser med otillfredsställande skolförhållanden. Vid beviljande
av sådana uppfostringsbidrag tages emellertid hänsyn till tjänstemannens inkomst-
och förmögenhetsförhållanden. Trogen pliktuppfyllelse och fullt tillfredsställande
uppförande såväl inom som utom tjänsten äro därjämte förutsättningar
för nämnda bidrags erhållande.
Baden.
J fråga om avlöningsförhållandena i Baden råder enligt lag den 12
augusti 1908 angående avlöningsgrunder ingen skillnad i avlöningshänseende
mellan gifta och ogifta statstjänstemän. I nämnda hänseende finnes däremot
en skillnad mellan manliga och kvinnliga tjänstemän, i det att de senare endast
erhålla tre fjärdedelar av de för de manliga tjänstemännen bestämda lönesatserna.
Anledningen till detta förhållande är, att de kvinnliga tjänstemännen i regel
måste vara ogifta, men de manliga tjänstemännens lönebelopp äro bestämda
med hänsyn till behovet för en gift ämbetsman. De kvinnliga tjänstemännen,
som i regel icke äro familjeförsörjare, kunna icke göra anspråk på samma
lön, som de manliga tjänstemännen i samma tjänsteställning erhålla. Av samma
anledning äro lärarinnornas lön i högsta lönegraden lägre än lärarnas.
För övrigt har frågan om olika lön för tjänstemän på grund av deras
familjeförhållanden vid derå tillfällen varit föremål för undersökning. Så var
förhållandet vid framläggande av förslag till lag angående hyresersättning av år
1901, förslag till lag angående ämbetsmän av 1908 och ny förordning angående
hyresersättning av år 1910.
Frågan om högre avlöning åt tjänstemän, som äro familjeförsörjare, var
också föremål för behandling den 28 januari 1913 inför kommissionen för riksbudgeten
med det resultat, att eu resolution rörande införande av barntilläggjför
statens ämbetsmän enhälligt antogs. jl^jj
WUrtemberg
I AViirte mberg och Bayern äro enligt erhållna upplysningar i likhet
och Bayern. meå va(^f0r övrigt principiellt jämväl gäller för de andra större förbundsstaterna
— i det allmännas tjänst anställda befattningshavare, som äro familjeförsörjare,
icke tillerkända högre avlöning än andra befattningshavare av samma tjänsteställning.
455
I statstjänst i Nederländerna anställda personer, som äro familjeförsörjare,
äro i regel icke tillerkända högre avlöning än andra befattningshavare i samma
tjänsteställning. En de! undantag förekomma dock.
Avlöningsförmånerna för folkskolans lärarpersonal i Holland äro bestämda
genom lag den 28 december 1907, vilken lag i vissa hänseenden kompletterats
genom lag den 6 juni 1913. Denna senare lag kan betraktas såsom ett begynnande
försök att reglera lönerna med hänsyn till huruvida löntagaren är familjeförsörjare
eller icke. I denna lag menas med familjeförsörjare den, som är gift
och har barn att uppfostra. Artikeln T av nämnda lag har följande lydelse: Av
statsmedel utgå förutom de anslag, som annars äro beviljade folkskoleväsendet,
följande avlöningstillägg:
a)
om första läraren eller andre läraren vid en folkskola har mer än två
legitima eller legitimerade barn under 18 år 40 gulden årligen för varje barn
utöver 2;
b)
50 gulden årligen för varje manlig andre lärare, som under a) är nämnd,
om han är 28 år och, vare sig han är gift eller han är änkling, har legitima
eller legitimerade minderåriga barn att försörja. Det i första momentet under a)
omförmälda avlöningstillägget utbetalas, då det gäller lärarinnor, endast ifall de
äro änkor.
Genom lag den 14 mars 1913 äro särskilda avlöningsförmåner bestämda
för sådana tjänstemän vid lantpolisen, vilka äro att betrakta som familjeförsörjare.
Nämnda lag tillerkänner nämligen tjänstemän vid lantpolisen, vilka hava
lägre rang än distriktskommendant, om de hava legitima eller legitimerade barn
under 16 år att underhålla och uppfostra, ett avlöningstillägg av 30 gulden årligen
för varje barn utöver 2. Dock utgå sådana avlöningstillägg med högst 180
gulden för år.
Förutom de nu nämnda tjänstemannakategorierna, inom vilka särskilt avlöningstillägg
utgår åt familjeförsörjare, må nämnas ännu ett par grupper av
tjänstemän, som åtnjuta samma avlöningsförmån. Sålunda erhålla tjänstemän,
som äro anställda vid »Waterstadt* och som hava en årslön av intill 1,200
gulden ävensom arbetare vid nämnda kår, vilka varit i tjänst där minst tre år,
därest de hava minst två barn, ett årligt bidrag av 25 gulden för varje barn
utöver förutnämnda två, dock högst 150 gulden årligen.
För vissa posttjänstemän gälla även dylika bestämmelser.
Men därutöver äro eu del förslag framlagda om liknande förmåner för
vissa klasser av familjeförsörjande tjänstemän. Sålunda är i förslaget till ny
lönestat för marinens officerare upptaget extra bidrag till gifta officerare under
den tid de tjänstgöra ombord.
Hollu nd.
Anders Ilolkers.
457
Bilaga VII.
Avlöningsförhållanden för vissa lärare i några
främmande länder.
I. Danmark: Folkskolans lärarpersonal.
Avlöningarna för lärare och lärarinnor vid Danmarks folkskolor äro fastställda
genom lag den 27 maj 1908. Enligt denna lag utgår avlöningen efter
tvenne loneplan, ett högre för lärare och lärarinnor vid folkskolorna i städerna och
ett lägre for lärare och lärarinnor vid folkskolorna på landsbygden.
a) Avlöningen för lärare och lärarinnor vid folkskolorna i städerna.
Fast anställda lärare och lärarinnor vid de kommunala skolorna i städerna
avlönas med stigande kontant lön efter en lägre och en högre skala. Valet mellan
den högre och den lägre skalan avgöres efter kommunalstyrelsens hörande av
ministern för kyrko- och undervisningsväsendet.
Lönegrad.
Lärare.
Lärarinna.
Anmärkningar.
Lägre
skola.
Högre
skola.
Lägre
skola.
1
Högre
skola.
l:a........
1500
1600
1400
1500
i
Uppflyttning i närmast j
2:a........
1700
1800
1500
1600
högre lönegrad sker efter
3:e.....
2 000
2100
1600
1700
4 ar.
2 300
2 400
1700
1800
2 500
2 700
1800
1900
1
i
2 800
3 000
1900 1
2 000
b) Avlöningen för lärare och lärarinnor vid folkskolorna på landsbygden.
Fast anställda lärare och lärarinnor vid folkskolor på landsbygden av
lönas med stigande kontant lön enligt nedanstående tabell.
58—131873. Lärarelunenämnden. 2.
458
Lönegrad. |
Minimilön.
Maximilön.
Anmärkningar.
Förste
eller
ensam-
lärare.
Andre
lärare
och lära-  rinna.
Små-
skollära-
rinna.
Förste
eller
ensam-
lärare.
Andre
lärare
och lära-  rinna.
Små-
skollära-
rinna.
j l:a.....
2:a.....
3:e......
4:e......
5:e......
i 6:e......
! 7:e......
900
1100
1300
1500
1700
1900
700
850
1000
1150
1300
1500
1700
550
650
750
850
950
I
1400
1600
1800
2 000
2 200
2 400
900
1050
1200
1350
1500
1700
1900
700
800
900
1000
1000
Uppflyttning i närmast högre lö-  negrad sker efter 3 år med
undantag därav, att andre lä-  raren uppflyttas i 6:e och 7:e
lönegraderna efter respektive
16 och 20 års tjänstgöring och
lärarinnan uppflyttas i 6:e lö-  negraden efter 20 års tjänst-  göring.
Anm. 1. Dessutom fri bostad, bränsle och trädgård. I stället för trädgård erhålles ersättning
med 100
g ^är antalet fasta lärarkrafter vid en skola på landet är över tre, skola hälften av
lärarna och hälften av lärarinnorna (eller flertalet) avlönas som förste lärare.
Efter framställning av kommunalstyrelsen kan vederbörande minister för
en kommuns hela skolväsen eller delar därav fastställa avlöningar efter en högre
skala, men sådana högre avlöningar fa icke förorsaka statskassan högre bidrag
till läraravlöningarna, än det som utgår i förhållande till någon av de högre i
tabellen angivna skalorna. För att visa, huru en kommun begagnar sig av denna
rättighet, lämnas här nedan en tabell över avlöningsförmånerna för lärare och
lärarinnor vid folkskolorna i Köpenhamn.
Lönegrad.
Lärare.
Lärarinna.
Anmärkningar.
1600
1600
Uppflyttning i närmast högre lönegrad
2:a................
1900
1700
sker efter 3 år.
3:e................
2 200
1800
2 500
2 000
! 5:c................
2 800
2 200
1 6:e................
3 200
2 400
*
7:e................
3 600
| 2 600
Anm. 1.
För såväl lärare som lärarinna är tjänstgöringstiden
pr vecka 36 timmar.
Anm. 2.
Läraren äger rätt att utöver den fastställda tjänstgöringstiden mot särskild
ersättning
tjänstgöra intill 6 extra veckotimmar.
....
..
Anm. 3.
Lärarinnan äger icke rätt att åtaga sig några extra
tjanstgoringstimmar.
Anm. 4.
Tid tjänstledighet på grund av sjukdom äger den
tjänstledige lararen att
under
cn
sjukperiod av intill 72 dagar uppbära hela lönen.
t
459
Av tabellerna här ovan framgår, dels att folkskolans lärare avlönas högre
i städerna än på landsbygden, dels att de manliga lärarna har högre lön än de
kvinnliga. I båda fallen torde detta förhållande vara betingat av det större eller
mindre behovet. Levnadsomkostnaderna äro billigare på landsbygden än i städerna.
Därför kunna landsbygdens lärare nöja sig med en något lägre lön än
lärarna i städerna. Lärarna, som ofta äro familjeförsörjare, behöva högre lön än
lärarinnorna, vilka sällan äro egentliga familjeförsörjare.
II. Norge: Folkskolans lärarpersonal.
a) Avlöningen för lärare ocli lärarinnor vid folkskolorna i städerna.
Avlöningsförmånerna för lärarpersonalen vid folkskolorna i städerna äro
bestämda genom lag den 18 september 1909. Denna lag föreskriver, att kommun
alstyrelsen efter förslag av skolstyrelsen och efter överstyrelsens börande
skall bestämma grundlönen. Ålderstilläggen äro till antalet minst 4 och utgå
med för lärare lägst 150 kronor och för lärarinna lägst 100 kronor i varje lönegrad.
Uppflyttning i närmast högre lönegrad äger rum efter 3 år. Avlöningsförhållandena
för folkskollärarna i Kristiania framgå av följande tabell:
Lönegrad.
Lärare.
Lärarinna.
1 600 kronor
1100 kronor
2:a............
1800 »
1225
>
3:e.............
2100 »
1350
>
4:e.........
2 400
»
1475
>
2 700
>
1600 »
6:e.............
3000
>
1700
»
7:c.............
3 200
>
1950
»
Av det ovan anförda framgår, att avlöningarna för folkskollärarkåren såväl
i städerna som på landsbygden äro högre för lärarna än för lärarinnorna.
Särskilt i fråga om städerna åtnjuta lärarna, liksom förhållandet är i Kristiania,
en väsentligen högre lön än lärarinnorna. Detta förhållande’ förklaras delvis
därmed att lärarna, som undervisa gossar, anses hava en mera krävande tjänstgöring
än lärarinnorna, som i regel undervisa flickor. Den förnämsta förklaringsgrunden
torde dock vara den, att lärarna ha sig ålagt att tjänstgöra ett större
antal timmar pr vecka än lärarinnorna. Så t. ex. äro folkskollärarna i Kristiania
skyldiga att undervisa 36 timmar i veckan, under det att lärarinnorna endast äro
skyldiga att undervisa 27 timmar i veckan.
460
b) Avlöningen för lärare och lärarinnor vid folkskolorna på landsbygden.
Avlöningsförmånerna för lärarpersonalen vid folkskolorna på landsbygden
i Norge äro bestämda genom lag den 26 juni 1889. Enligt denna lag skall folkskollärare,
vare sig manlig eller kvinnlig, avlönas med minst 24 kronor per veckotimme.
Ålderstilläggen äro till antalet 4 och utgå med lägst 100 kronor och
högst 150 kronor i varje lönegrad. Uppflyttning i närmast högre lönegrad äger
rum efter 4 år. I varje härad skall minst en av lärarna med fast anställning
åtnjuta fri bostad jämte ett i närheten av bostaden liggande jordområde av sådan
storlek, att därpå minst 2 kor kunna födas och en trädgård anläggas.
III. Finland.
A. Folkskolans lärarpersonal.
a) Avlöningen för lärare och lärarinnor vid folkskolorna i städerna.
Vid bestämmande av löner för lärarkåren vid folkskolorna i städerna tages
icke hänsyn till huruvida läraren eller lärarinnan är familjeförsörjare eller icke.
Här göres däremot i huvudsak skillnad mellan manlig och kvinnlig lärare, i det
att den manlige läraren avlönas avsevärt högre än den kvinnliga. Detta förhållande
motiveras i allmänhet därmed, att den manlige läraren, som merendels
undervisar gossavdelningar, har ett tyngre arbete än den kvinnliga läraren, som
undervisar flickavdelningar. Det lär också förekomma, att lärarinna, som undervisar
gossavdelning, avlönas lika högt som läraren. Här nedan lämnas några
tabeller, som utvisa avlöningsförhållandena i några av Finlands städer.
Helsingfors.
(Lag den 13 oktober pjoy).
Lönegrad.
Lärare.
Lärarinna.
j
Anmärkningar. |
l:a.........
2 400 mark
2 000 mark
Uppflyttning i när-
2:a.........
1
3 080
1+200
>
> dyrtidst.
+
2 600 »
200
> dyrtidst.
mast högre löne- J
grad efter 5 år.
3:e.........
(
3 760
>
3 200
>
\ + 400
> >
+
400
>
4:e.........
i
/
4200
>
3 600
>
1+600
> >
+
600 >
461
Tammerfors.
Lönegrad.
Lärare.
Lärarinna.
Anmärkningar.
i l:a......
2 000 mark
1 800 mark
Uppflyttning i närmast 1
! 2:a......
2 300
>
2 070
>
högre lönegrad efter
3:e........
2 600 .
2 340
»
5 år.
4:e......
3 000
»
2 700
>
I
it-
ZXX*iSt
Yiborg.
Lönegrad.
Lärare.
Lärarinna.
Anmärkningar.
; 1:a..........
2 750 mark
1 900 mark
Uppflyttning i närmast
3 250
»
2 200 >
högre lönegrad efter
i 3:e.....
3 750
»
2 500
.
5 år.
4:e ....
4 250
.
2 800 >
|
ibo.
TTJl-----L''__
Lönegrad.
Lärare.
Lärarinna:
Anmärkningar.
i 1:4..........
..........
2 500 mark
2 100 mark
Uppflyttning i närmast
3 000
.
2 520
>
högre lönegrad efter
3:e.....
4:e . . . .
3 375
>
3 750
.
2 825
>
3150
.
5 år.
b) Avlöningen för lärare och lärarinnor vid folkskolorna på landsbygden.
Avlöningsförmånerna för lärarpersonalen vid folkskolorna på landsbygden
aro bestämda genom lag den 24 januari 1908. Denna lag har följande lydelse:
Det av statsmedel till folkskollärarpersonalens på landet avlöning utgående
bidrag skall från ingången av år 1908 utgöra 900 mark för såväl manlig som
kvinnlig lärare, men denna allmänna grundlön höjes till 1 100 mark för lärare
eller larannna, som är eller varit gift och å vilken familjens försörjning huvudsakligen
ankommer och som har ett eller flera barn.
462
*
§ 2-
Lärare och lärarinna, som oförvitligen fyllt sitt kall, erhaller efter fem,
tio, femton och tjugu års tjänst varje år ett lönetillskott till belopp av 180 mark,
om grundlönen är 900 mark, och av 220 mark om grundlönen är 1100 mark.
§ 3.
Vid tillämpningen av dessa bestämningar iakttages, att den högre grundlönen
beräknas från månaden näst efter den, under vilken ansökning därom, åtföljd
av intyg om sökandens berättigande till sagda förmån, ingivits, samt att
det eller de lönetillskott för tjänsteår, som sökanden därförinnan kan hava erhållit,
samtidigt höjas enligt 2 §.
Den kontanta avlöningen för lärarpersonalen vid folkskolorna på landsbygden
i Finland framgår av följande tabell.
Lönegrad.
! Icke-familjeförsörjare.
]
Familjeförsörjare. *)
1
Anmärkningar.
;
900 mark
1100 mark
Uppflyttning i närmast j
l:a........
.i
1080
>
1320
»
högre lönegrad efter j
5 år.
3:e........
1260 >
1540
»
4:e........
1440
>
1760
>
5:e........
. 1 1620 >
1980
.
B. Finlands lärdomsskolors lärarpersonal.
Nämnda lärares avlöningsförmåner äro bestämda genom lag den 16 september
1913. Enligt § 3 och ff. av denna lag utgå avlöningarna med följande belopp.
§ 3.
överlärare samt äldre och yngre lektorer vid statens lärdomsskolor åt
njuta följande lön:
överlärare..................6
000
mark
äldre lektor vid
normallyceum......... 5
000
»
»
»
»
övriga läroverk........ 4
500
»
yngre lektor
vid
normallyceum........ 4
500
»
»
»
»
övriga läroverk........ 4
000
»
i) Med familjeförsörjare menas bär
familjens försörjning huvudsakligen ankommer
förstås varje annan lärare eller lärarinna.
lärare eller lärarinna som är eller varit gift och å vilken
och som har ett eller flera barn. Med icke-familjeförsörjare
§ 4.
överlärare ävensom äldre och yngre lektorer erhålla såsom tilläggsarvode
lör 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring i samma tjänst: lärare som icke har
familj, varje gång 500 mark samt lärare, som är eller varit gift och som har ett
eller flera barn, 1 000 mark om året.
I yngre lektors tjänst intjänat tilläggsarvode bibehålies vid befordran till
öveilärår- eller äldre lektors tjänst, men följande tillägg erhåller överlärare och
äldre lektor först efter 5 års oförvitlig tjänstgöring i denna senare tjänst. Detsamma
gäller jämväl vid befordran av äldre lektor till överlärartjänst.
§ 5.
Till följd av högre levnadskostnader i Helsingfors och Viborg erhålla
överlärare vid normallyceum samt äldre och yngre lektorer i alla statens lärdomsskolor
i sagda städer såsom arvode överlärare 1,000 mark, äldre lektorer i
Helsingfors 600 mark, äldre lektorer i Viborg 450 mark samt yngre lektorer i
Helsingfors 400 mark och i Viborg 300 mark om året.
§ 6.
Utöver de i § 4 och 5 omnämnda tilläggsarvoden kan Kejserliga Senaten
för Finland på framställning av överstyrelsen för skolväsendet, ur särskilt anslag,
som för ändamålet i statsförslaget upptages, bevilja ett ytterligare arvode
till ett belopp icke överstigande 500 mark om året åt sådana överlärare och
lektorer, som utmärkt sig genom framstående pedagogisk verksamhet och utgivit
om vetenskapliga förtjänster vittnande arbete eller förtjänstfull lärobok.
§ 7.
Hel pension utgör för överlärare 6 000 mark, för äldre lektor 5 000 mark
och för yngre lektor 4 200 mark.
IV. Holland: Folkskolans lärarpersonal.
Avlöningsförmånerna för folkskolans lärarpersonal i Holland äro bestämda
genom lag den 28 december 1907. Enligt denna lag göres ingen skillnad i avlöningshänseende
mellan manliga och kvinnliga lärare, utan lärare och lärarinnor
avlönas lika, såvida de innehava befattningar av enahanda beskaffenhet. Den
fastställda minimiavlöningen utgår visserligen med något olika belopp, såsom
framgår av nedanstående tabeller, men denna olikhet är uteslutande betingad
därav, att de särskilda skoldistrikten äro uppdelade i tre särskilda klasser. Sålunda
höra till högsta avlöningsklassen Amsterdam, Rotterdam och Haag.
464
Förste lärare.
Lönegrad.
l:a klass.
2:a klass.
3:e klass.
Under 5 år...........
850 gulden
950 gulden
1050 gulden
> 10 »...........
900
»
1000 >
1110 »
> 15 »...........
950
»
1050
»
1150
>
» 20 »...........
1000 »
1100 »
1200 »
20 år och därutöver .......
1050
»
1150
»
1250
»
Andre lärare.
Under 5 år............. 500 gulden.
» 10
>.............600
»
> 15
>............. 675
>
»20
>............. 750
»
20 år och därutöver......... 825
>
Anm. 1. Andre lärare, som har förste lärares titel, erhåller 100 gulden mer och andre lärare,
som är minst 23 år gammal och tjänstgör i en skola med mer än 4 lärare, erhåller 200 gulden mer än
vad tabellen här ovan angiver.
Anm 2. Förste läraren åtnjuter utom sin kontanta avlöning fri hostad, och så vitt möjligt är,
en trädgård. Där fri bostad icke kan beredas lärare, skall denne i årlig hy ^ersättning åtnjuta minst
150 gulden.
Anm. 3. Varje andre lärare, som är 28 år gammal och är gift eller änkling samt har minderåriga
barn, åtnjuter ett årligt avlöningstillägg i form av hushyresbidrag till ett belopp av minst 50 gniden.
Ovannämnda lag den 28 december 1907 bar i vissa hänseenden kompletterats
genom en lag den 6 juni 1913. Denna senare lag kan betraktas såsom
ett begynnande försök att reglera lönerna med hänsyn till huruvida löntagaren
är familjeförsörjare eller icke. I denna lag menas med familjeförsörjare den, som
har barn att uppfostra. Artikeln 1 av nämnda lag har följande lydelse: Av
statsmedel utgå förutom de anslag, som annars äro beviljade folkskoleväsendet,
följande avlöningstillägg.
a)
om förste läraren eller andre läraren vid en folkskola har mer än två
legitima eller legitimerade barn under 18 år 40 gulden årligen för varje barn
utöver 2;
b)
50 gulden årligen för varje manlig andre lärare, som under a) är nämnd,
om han är 28 år och, vare sig han är gift eller han är änkling, har legitima eller
legitimerade minderåriga barn att försörja. Det i första momentet under a) omförmälda
avlöningstillägget utbetalas, då det gäller lärarinna, endast ifall de
äro änkor.
Anders Holkers.
Bilaga Vill.
ÖVNINGSLÅRARNA8 UTREDNINGS- OCH ANSTÄLLNINGSFÖRHÅLLANDEN.
59—131873. Lärarelöv ^nämnden. 2.
1(17
INNEHÅLL.
...
,
. „
.
Sid.
I. hompctensvillkor för behörighet till lärarbe fattningar i övningsämncn vid! följande
läroanstalter:
1.
Allmänna läroverk.................................4(j9
2.
Högre lärarinneseminariet..............................470
Folkskoleseminarier.......................... 470
4.
Kommunala mellanskolor...............................472
5.
Folkskolor.....................................472
II.
Utbildningstidens längd för lärare och lärarinnor i övningsämnen vid de olika
läroanstalterna:
1.
För lärare i teckning................................473
2.
För lärare i musik och sång.............................473
3.
För lärare i gymnastik...............................473
4.
För lärare i manlig slöjd..............................474
5.
För lärarinnor i kvinnlig slöjd............................474
6.
För lärarinnor i huslig ekonomi...........................475
7.
För lärare i trädgårdsskötsel.......................  475
Fredrika-Bremer-förbundets lanthnshåliningsskola ä Rimforsa för utbildande av lärarinnor. . . 476
III.
Ovningslärarnas antal och tjänstgöring höstterminen 1912:
Ordinarie övning slärare vid de allm. läroverken:
1.
Teckningslärare vid högre allm. läroverk, realskolor och samskolor.........476
2.
Musiklärare
>
>
> ■
»
>
»
>
.........477
3.
Gymnastiklärare
>>
>
>
>
>
>
.........477
Ordinarie övningslärare vid Högre lärarinneseminariet................478
Extra övningslärare vid de allm. läroverken:
Teckningslärare...................................473
Musiklärare. Gymnastiklärare............................479
Lärare i manlig slöjd...................  479
Lärarinnor i kvinnligt handarbete vid statens samskolor..................479
Handarbetslärarinnornas vid statens samskolor antal tjänstgöringstimmar per vecka.....480
Särskilt utbildade övningslärare vid folkskolor ......................482
I. Kompetensvillkor för behörighet till lärarbefattningar i övningsämnen.
1. Allmänna läroverk.
Enligt läroverksstadgan § 188, mom. 2 fordras för behörighet till lärarbefattning
i teckning, musik eller gymnastik utöver vad som angående sökande
till ämneslärartjänst jämlikt läroverksstadgan § 179 mom. 1—6 stadgas:
a)
för lärarbefattning i teckning:
att antingen hava avlagt realskolexamen eller genom intyg av vederbörande
lärare vid allmänt läroverk hava styrkt sig äga motsvarande kunskaper;
att hava nöjaktigt genomgått den vid Tekniska skolan i Stockholm anordnade
högre undervisningskurs för teckningslärare; skolande dock behörighet till
teckningslärarbefattning vid realskola jämväl tillkomma den, som nöjaktigt genomgått
den lägre undervisningskursen för teckningslärare vid nyssberörda skola;1
samt
att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med de föreskrifter, som
därom framdeles varda meddelade;
b)
för lärarbefattning i musik:
att antingen hava avlagt realskolexamen eller genom intyg av vederbörande
lärare vid allmänt läroverk hava styrkt sig äga motsvarande kunskaper;
att inför Musikkonservatorium hava undergått prövning för behörighet till
lärarbefattning i musik vid allmänt läroverk och därvid erhållit betyg om minst
godkända kunskaper i sång, pianospelning och harmonilära; börande vid jämförelse
mellan flera sökande avseende även fästas å intyg av nämnda konservatorium om
kunskap i violinspelning; samt
att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter, som
därom framdeles varda meddelade;
c)
för lärarbefattning i gymnastik:
att hava genomgått fullständig lärokurs inom den pedagogiska eller militära
avdelningen vid Gymnastiska centralinstitutet enligt de före den 13 juli
1887 meddelade bestämmelser eller fullständig gymnastikiärarkurs vid sagda
1 Den lägre undervisningskursen för teckningslärare existerar dock numera i själva verket icke
och intill år 1899, då densamma senast tillämpades, hava endast ett mycket ringa fätal elever, inalles 7,
begagnat sig av densamma.
470
institut enligt stadgan för detsamma av nämnda dag; skolande dock behörighet
till gymnastik]ärarbefattning vid realskola jämväl tillkomma den, som med goda
vitsord genomgått instruktörskurs vid institutet enligt ovan berörda stadga eller
första årets kurs enligt tidigare bestämmelser.
2. Högre lärarinneseminariet.
Rörande behörighet till övningslärarbefattning vid denna läroanstalt finnes
intet särskilt stadgat.
3. Folkskoleseminarier.
Folkundervisningskommittén har i sitt betänkande om folkskoleseminarierna,
avgivet den 20 dec. 1911, beträffande den för behörighet till lärarbefattning i övningsämne
erforderliga utbildningen uppställt följande fordringar:
dels i allmänhet
att hava genom betyg över avlagd examen eller annat intyg styrkt sig
äga en allmänbildning, minst svarande mot i realskolan meddelade kunskaper,
dock att denna fordran icke må anses oeftergivlig beträffande lärare, vars undervisningsskyldighet
omfattar allenast den praktiska delen av ämnet trädgårdsskötsel;
samt
att under minst två läsår med nit och skicklighet hava tjänstgjort som
lärare vid någon under offentlig kontroll stående läroanstalt;
dels ock särskilt
a)
beträffande lärarbefattning i teckning:
att hava nöjaktigt genomgått den vid Tekniska skolan i Stockholm anordnade
högre undervisningskursen för teckningslärare; samt
att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter, som
därom framdeles varda meddelade;
b)
beträffande lärarbefattning i musik:
att vid Musikkonservatorium hava avlagt musiklärarexamen och organistexamen;
börande vid jämförelse mellan flera sökande avseende även lästas å intyg
från nämnda konservatorium om kunskap i fiolspelning; samt
att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter, som
därom framdeles varda meddelade;
c)
beträffande lärarbefattning i gymnastik med lek och idrott:
att hava genomgått fullständig gymnastiklärarkurs vid Gymnastiska centralinstitutet
;
d)
beträffande lärarbefattning i trädgårdsskötsel:
att förmedelst genomgången utbildningskurs i ämnet eller annorledes hava
471
förvärvat god kunskap ock erfarenhet i vad till trädgårds anläggning och vård
hörer samt erforderlig undervisningsskicklighet;
e)
beträffande lärarbefattning i slöjd:
att förmedelst genomgången utbildningskurs i ämnet eller annorledes hava
förvärvat god färdighet och undervisningsskicklighet i de slöjdarter, vari vid seminariet
meddelas undervisning;
f)
beträffande lärarinnebefattning i hushållsgöromål:
att hava genomgått fullständig kurs vid någon av staten understödd anstalt
för utbildning av lärarinnor i hushållsgöromål; samt
g)
beträffande lärarinnebefattning i husligt arbete:
att såväl i kvinnlig slöjd som i hushållsgöromål hava genomgått fullständig
kurs vid av staten understödd anstalt för utbildning av lärarinnor i nämnda
ämnen.
Enligt § 148 i stadgan för statens folkskolcseminarier av den 3 juli 1914
fordras för att kunna förordnas såsom lärare i övningsämnen vid seminarium
följande fackutbildning:
a)
för lärarbefattning i teckning: att hava nöjaktigt genomgått den vid Tekniska
skolan i Stockholm anordnade högre undervisningskursen för teckningslärare;
b)
för lärarbefattning i musik och sång: att från Musikkonservatorium
förete goda vitsord i harmonilära, sång, piano- och orgelspelning;
c)
för lärarbefattning i gymnastik: att hava genomgått fullständig gymnastiklär
arkurs vid Gymnastiska centralinstitutet och däröver erhållit betyg:
d)
för lärarbefattning i trädgårdsskötsel: att förete betyg om god kunskap
och erfarenhet i vad till trädgårds anläggning och vård hörer;
e)
för lärarbefattning i slöjd: att förete betyg om god färdighet och
undervisningsskicklighet i de slöjdarter, vari vid seminariet meddelas undervisning.
Dessa kompetensvillkor äro desamma, som voro fastställda i 1886 års seminariestadga.
Ehuru ny undervisningsplan för statens folkskoleseminarier utfärdats
den 8 juli 1914, vilken undervisningsplan väsentligen är byggd på folkundervisningskommitténs
förslag, hava alltså inga ändrade kompetensbestämmelser för
övningslärare vid seminarierna fastställts. Detta står i överensstämmelse med ett
uttalande av chefen för ecklesiastikdepartementet i det statsrådsprotokoll, som
åberopades i Kungl. Majrts proposition till 1913 års riksdag angående ökade anslag
till folkskoleseminarierna m. in. 1 nämnda protokoll anfördes, att, därest en
skärpning av de formella behörighetsvillkoren för seminarielärartjänsterna befunnes
nödig, den kunde vidtagas endast i samband med en löneförbättring.
Folkskolöverstyrelsen har i uttalande till lärarelönenämnden förordat nya
kompetensbestämmelser för övningslärare vid folkskoleseminarierna. (Bil. X.)
472
4. Kommunala mellanskolor.
Övningslärare äro här anställda som timlärare. Några särskilda bestäm
melser angående behörighet till sådan anställning finnas för närvarande icke.
5. Folkskolor.
Enligt folkskolestadgan § 1, mom. 3, må för undervisning i övningsämnen
vid folkskola särskilda övningslärare kunna antagas. Rörande deras utbildning
finnas dock inga allmänna bestämmelser.
Beträffande kompetensfordringarna för övningslärarna vid Stockholms folkskolor
har överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor fastställt följande:
a)
rörande fasta lärarbefattningar i sång, teckning och kvinnlig slöjd:
Sökande till ifrågavarande lärarbefattningar vid Stockholms folkskolor
skola styrka sig hava förvärvat dels den allmänbildning, som över huvud taget
fordras för att med framgång kunna fullgöra sina uppfostrings- och undervisningsplikter
vid dessa skolor, dels den särskilda skicklighet uti ifrågavarande övningsämnen
och uti undervisning däri, som är behövlig för meddelande av denna
undervisning i överensstämmelse med för Stockholms folkskolor fastställda läroplaner
för ämnet.
I sistnämnda avseende iakttages:
att sökande till lärartjänst i säng bör förete betyg av Musikkonservatorium,
att han för sådan befattning äger åtminstone godkända kunskaper i harmoni och sång;
att sökande till lärarbefattning i teckning bör styrka, att han vid Tekniska
skolan i Stockholm nöjaktigt genomgått åtminstone den lägre undervisningskursen
för teckningslärare eller ock motsvarande kurs vid Fria konsternas akademi;
samt
att sökande till lärarinnebefattning i kvinnlig slöjd skall hava nöjaktigt genomgått
åtminstone den s. k. Lundinska kursen eller annan däremot svarande
utbildningskurs.
b)
rörande skolköksföreståndarinnor och biträdande lärarinnor i huslig
ekonomi:
Sökande till ifrågavarande lärarinnebefattningar vid Stockholms folkskolor
skola styrka sig hava förvärvat dels den allmänbildning, som över huvud taget
fordras för att med framgång kunna fullgöra sina uppfostrings- och undervisningsplikter
vid dessa skolor, dels den särskilda skicklighet uti ifrågavarande undervisningsämne
och uti undervisning däri, som är behövligt för meddelande av denna
undervisning.
I sistnämnda avseende iakttages:
att sökanden genomgått en av vederbörande myndighet erkänd fackskola
för utbildning i huslig ekonomi och därifrån erhållit godkända avgångsbetyg.
47.-!
II. Utbildningstidens längd för lärare och lärarinnor i övningsämnen
vid de olika läroanstalterna.
1. För lärare i teckning.
Utbildningstiden för teckningslftrare kräver efter avlagd real skolexamen
minst 2, ofta 3 år i lägre avdelningen av Tekniska skolan i Stockholm samt därefter
minst 3 år i samma skolas högre konstindustriella avdelning för utbildning
av teckningslärare. En av nämnden gjord statistisk utredning för höstterminen
1912 utvisar, att medeltalet för då tjänstgörande ordinarie teckningslärares vid de
högre allm. läroverken utbildningstid uppgick till tros, eller i runt tal 6 är.
Beträffande det under rubriken kompetensvillkor och utbildning antydda
provåret kommer enligt uppgift med all sannolikhet tillämpning därav att äga
rum under allra närmaste framtiden.
2. För lärare i musik och sång.
Utbildningstiden för musiklärare utgör 2 ä 3 års förberedande studier samt
därefter 3 år vid Musikkonservatorium. Nya, skärpta kurser äro enligt uppgift
för närvarande under utarbetning. Ovannämnda statistiska utredning för höstterminen
1912 utvisar, att medeltalet för1 då tjänstgörande ordinarie musiklärares vid
de högre allm. läroverken utbildningstid uppgick till .Vt8, eller i runt tal 6 är.
Beträffande det förut antydda provåret torde enligt uppgift liksom för
teckningslärarna tillämpning sannolikt ske under närmaste framtiden.
3. För lärare i gymnastik.
Utbildningstiden för gymnastiklärare omfattar f. n. vid Gymnastiska, centralinstitutet
för manliga elever efter avlagd studentexamen en 2-årig instruktörsoch
gymnastiklärarkurs för behörighet till lärarbefattning vid högre läroverk.
Kursen kompletteras med eu fortsatt 1-årig sjukgymnastisk kurs. Den 3-åriga
kursen medför rätt till titeln gymnastikdirektör samt leg. sjukgymnast. Den
statistiska utredningen för höstterminen 1912 utvisar, att medeltalet för dä tjänstgörande
ordinarie gymnastiklärares vid de allm. läroverken utbildningstid uppgick
till 2-7 6 eller omkring 3 år efter studentexamen. Tilläggas vidare de 3 år,
som ligga mellan de förutnämnda övningslärarnas obligatoriska realskolexamen
och gymnastiklärarnas studentexamen, erhålles ett medeltal av 5-t 6, eller i runt
tal 6 år, d. v. s. 3 år för fortsatta skolstudier och 3 utbildningsår.
För kvinnliga gymnastiklärare vid Gymnastiska centralinstitutet fordras
för inträde avgångsbetyg från 8-klassigt flickläroverk samt under utbildningstiden
60—131873. Lärarelönenämndm. 2.
474
en kombinerad frisk- och sjukgymnastikkurs på tillsammans 2 år. Denna kurs
medför kompetens till gymnastiklärarbefattningar vid kvinnliga läroanstalter.
Förslag till nya bestämmelser omfattande en synnerligen genomgripande
omläggning av hela gymnastiklärarutbildningen hava nyligen avgivits.
Vid d:r J. Arvedsons gymnastiska institut i Stockholm samt vid Sydsvenska
gymnastikinstitutet i Lund äro kurserna i huvudsak lika med Gymr#
centralinstitutets kurs för kvinnliga elever och medföra samma kompetens och
rättigheter.
4. För lärare i manlig slöjd.
Någon bestämt föreskriven utbildningstid vid särskild läroanstalt finnes för
närvarande icke. Slöjdkurser för utbildning av slöjdlärare äga i regeln rum vid Nääs
slöjdlärarseminarium eller ock genom statens slöjdinstruktörer. Kurserna omfatta
vardera en tid av minst 6 veckor. En fullständig serie utbildningsövningar kräver
vanligen minst två kurser. Den statistiska utredningen för de under höstterminen
1912 vid folkskoleseminarierna tjänstgörande slöjdlärarna utvisar en utbildningstid
speciellt i slöjd av 6-4 månader i medeltal. Flertalet av dessa lärare hava avlagt
folkskollärarexamen.
5. För lärarinnor i kvinnlig slöjd.
Flera utbildningsanstalter finnas för utbildning av lärarinnor i kvinnlig
slöjd. Den statistiska utredningen för de under höstterminen 1912 vid folkskoleseminarierna
tjänstgörande slöjdlärarinnorna utvisar en utbildningstid av 12-8
månader. Utbildning till lärarinna i kvinnlig slöjd kan erhållas vid följande slöjdlärarinneseminarier
:
Föreningen Handarbetets vänners och Hulda Lundins sammanslagna högre
slöjdseminarium i Stockholm. Lärokursen omfattar efter sammanslagningen tre
terminer (första terminen i Hulda Lundins slöjdseminarium, andra terminen både
i detta och i Handarbetets vänners kurs och tredje terminen uteslutande hos
Handarbetets vänner). Inträdesfordringar: allmänbildning jämte färdighet i linneoch
klädsömnad, stickning samt teckning.
Andrea Eneroths handarbetsskola och, seminarium, Stockholm. Handarbetsseminariet
består av en grundläggande ettårig kurs samt såsom överbyggnad på
denna dels en högre specialkurs i konstsömnad och vävnadslära, dels en högre
specialkurs i klädsömnad och linnesömnad, vardera å en termin.
M. Noräenfelts kvinnliga yrkesskola i Göteborg. Två huvudavdelningar: en
kvinnlig yrkesskola för beklädnadsyrken och ett högre handarbetslärarinneseminarium.
Undervisningstiden är två terminer för lägre och tre terminer för högre
kursen.
475
Fackskolans för huslig ekonomi i Uppsala lärarinnekurs i handarbete (se
nedan). Kursens längd, omfattande både huslig ekonomi och handarbete, fem
terminer.
Fr edrika-Bremer-förbundets utbildningsskolor för lärarinnor i trädgårdsskötsel
och .slöjd m. m. (se nedan).
6. För lärarinnor i huslig ekonomi.
Stockholm. Högre lärarinneseminariets hushållsskolas lärarinnekurs i huslig
ekonomi. Lärokursen 3 terminer (P/a år).
Stockholm. Skolkökslärarinneseminariet vid Ateneum för flickor. Omfattar
två avdelningar: en lärarinnekurs, tre terminer, samt en husmoderskurs, en termin.
Uppsala. Fackskolan för huslig ekonomi, med lantgården Brogård (se ovan).
Lärarinnekurser för skolkök 3 terminer; i huslig ekonomi med handarbete 5 terminer;
i huslig ekonomi med lanthushållning 2 år.
Göteborgs skolköksseminarium. Lärokurs 3 terminer (52 veckor).
August Äbrahamssons stiftelse å Nääs. Skolkökskurserna avse bibringandet
av kunskap om de dagliga företeelserna inom hemmets och hushållets områden,
dels till omedelbar nytta för kursdeltagarna själva, dels för att dessa må bliva i
stånd att häruti meddela undervisning. Lärarinnor vid folk- och småskolor på
landsbygden äga företräde till dessa kurser.
7. För lärare i trädgårdsskötsel.
För lärarna i trädgårdsskötsel finnas inga särskilda bestämmelser rörande
utbildningstid eller läroanstalt. Under framhållandet av denna för trädgårdsskötselns
ställning vid seminarier och folkskolor kännbara brist föreslår folkunder -  visningskommittén i sitt betänkande om folkskoleseminarierna (Band I sid. 374) natt
från statens sida åtgärd måtte vidtagas för att bereda lämplig utbildning åt blivande lärare
i trädgårdsskötsel vid seminarierna». Samma kommitté tillägger följande. »De
nyupprättade statsunderstödda trädgårdsskolorna vid Alnarp och Adelsnäs*) samt i
Härnösand meddela i sina tvååriga kurser helt visst god yrkesutbildning i ämnet.
Men vad som saknas är en lärokurs, som åt personer, vilka vid dessa skolor eller
annorstädes förvärvat sig yrkesutbildning och vilka äga den för anställning som
övningslärare vid seminarium erforderliga allmänbildningen, gåve utbildning i pedagogisk
trädgårdsskötsel till en omfattning, som motsvarade seminariernas behov.
I detta sammanhang må erinras om de för folkskollärarnas fortbildning i det
ifrågavarade ämnet avsedda kurser, som under en följd av år varit anordnade vid
*) Inträdesfordringar 3 ärs praktik.
476
Nääs och vid Adelsnäs, samt om den av staten understödda kursen vid Rimforsa,
avseende utbildning av lärarinnor i trädgårdsskötsel för småbrukets behov. Den
för blivande seminarielärare önskvärda lärokursen bör tydligen äga större omfattning
än dessa kurser och byggas på en grundligare yrkeskunnighet hos sina
elever. Många skäl synas tala för Nääs såsom lämpligaste platsen för dess förläggning.
»
Fredrika-Bremer-förbundets lanthushållningsskola å Rimforsa för
utbildande av lärarinnor.
Lärotid 2 år. Avser att utbilda lärarinnor för lanthushållningsskoior för
kvinnor, lärarinnor för skolkök på landet, lärarinnor och föredragshållare för
kvinnliga småbrukarkurser, lärarinnor i trädgårdsskötsel och slöjd m. m.
III. Övningslärarnas antal och tjänstgöring’ höstterminen 1912.
Ordinarie övningslärare vid de allmänna läroverken.
1. Teckningsliirare.
A Högre allm. läroverk.
B. Realskolor för gossar.
C. Samskolor.
Antal lärare.
A ntal v.-t:r.
Antal lärare.
Antal v.-t:r.
Antal lärare.
Antal v.-t:r.
27
32
4
32
1
21
1
29
1
29
1
20
1
28
2
24
2
u
19
1
27
1
23
1
18
4
25
1
21
4
17
2
22
1
20
1
16
i
19
4
17
5
15
i
15
1
16
o
13
2
15
1
11
1
12
2
10
S:a 88 lärare, varav 6 kvinn-  liga.
S:a 20 lärare, varav 10 kvinn-  liga.
S:a 19 lärare,varav 15 kvinn-  liga.
Obs. I de läroverk, där undervisningen i välskrivning tinnes uppdragen åt teckningsläraren,
kava de därav upptagna timmarna fått ingå i ovan angivna tabell. I flera fall bestrides dock välskrivningsundervisningen
av ämneslärare.
477
‘i. Musiklärare.
A. Högre allra, läroverk.
1$. Realskolor för gossar.
C. Samskolor.
Antal lärare.
Antal v.-t:r.
Antal lärare. | Antal v.-t:r.
1
|
Antal lärare, j Antal v.-t:r.
1
16
1
8
|
9
-i--
2
9
13
15
f>
1
8
8
I
8
6
14
3
|
7
6
7
4
lo
2 1 8
3
I
f»
12
i i
1
11
3
10
1
9Y»
S:a 38 lärare, varav ingen
kvinnlig.
»S:a 10 lärare, varav en kvinn-  lig*
S:a 10 lärare, varav 3 kvinn-  liga.
Härtill kommer en vakant musik-
läraretjänst med 7 v.-t:r.
4. Gymnastiklärare.
A. Högre allra, läroverk.
B. Realskolor för gossar.
C. Samskolor.
Antal lärare.
Antal v.-t:r.
Antal lärare.
Antal v.-t:r.
Antal lärare.
Antal v.-t:r.
1
30
4
20
1
-——
18
4
26
1
18
10
12
1
25
1
14
1
10
24
6
12
1
8
6
22
O
8
1
G >
1
21
4
G
8
20
1
19
2
18
4
16
1
15
1
1
14
1
12*/4
i
lig
Härtill
komma eu vakant gymnastiklärartjänst
omfattande
18 v.-t:r samt gymnastiklärartjänsten
vid Nya elementarskolan
i Stockholm, där undervisningen
ledes av lärare frän
Gymnastiska centralinstitutet.
S:a 19 lärare, varav ingen
kvinnlig.
Härtill kommer gymnastiklärartjänsten
vid Jakobs läroverk
i Stockholm, där undervisningen
ledes av lärare från
Gymnastiska centralinstitutet.
ingen
S:a 14 lärare, varav
kvinnlig.
Härtill komma 5 samskolor med
vakanta gymnastiklärartjänster,
av vilka två omfatta
12, en 9, en 8 och en 6
v.-t:r.
Enl. uppgift 12 halvt:r.
478
Ordinarie övningslärare vid Högre lärarinneseminariet.
•
Lärare i övningsämnen.
Ord. v.-t:r.
Extra v.-t:r.
}
S:a maximum.
----
22
4
<
26
14
4
18
15
4
19
>
> handarbete................
24
4
28
Summa 4 lärare, varav alla kvinnliga. Manliga lärare i teckning, i musik och i gymnastik
kunna dock enligt nu gällande bestämmelser förekomma vid denna läroanstalt.
Extra övningslärare vid de allmänna läroverken.
Teckningslärare (biträdande).
B. Realskolor för gossar.
Å. Högre allm. läroverk.
Antal v.-t:r.
Antal lärare.
Antal lärare.
S:a 2 lärare, båda kvinnliga.
S:a 21 lärare, varav 6
kvinnliga.
C. Samskolor: ingen biträdande teckningslärare.
479
Musiklärare.
Ingen biträdande musiklärare.
Gymnastiklärare.
•
Endast eu biträdande gymnastiklärare, manlig, med 10 timmars t i än st fjor in»''
vid högre allm. läroverk.
j b r,
Lärare i manlig slöjd.
j
A. Högre allm. läroverk.
B. Realskolor för gossar.
C. Samskolor.
| Antal lärare, i
1 1
Antal v.-t:r.
Antal lärare.
Antal v.-t:r.
Antal lärare.
Antal v.-t:r.
3
|
12
1
14
1
8
3
10
12
6
6
1
8
1
10
5
4
3
6
6
8
1
2
2
4
1
6
1
3
1
4
4»)
2
S:a 16 lärare,
kvinnlig.
varav ingen
S:a 11 lärare, varav ingen
kvinnlig.
S:a 13 lärare,
liga.
varav 2 kvinn- 1
Lärarinnor i kvinnligt handarbete vid statens samskolor.
Vid
»
»
Timantalet vid statens samskolor.
Läsåret 1909—1910.
5 skolor 6 avdelningar = 12 timmar.
1
» h.t.6,v.t.5 »
=10—12 timmar.
9*5
»
=10 timmar.
3
»
4
»
=
8
s
1
»
2
>
=
4
»
Läsåret 1910—1911.
Vid
9
skolor 6 avdelningar = 12 timmar.
»
7
»
5
»
=10
»
»
2
»
4
»
= 8
»
1
»
3
»
= 0
>
*) Vid samma läroverk (Linköping).
Läsåret 1911—1918.
Vid 1 skola 7 avdelningar = 14 timmar.
>5*6
»
=12
*
»
=
10
»
=
8
»
=
6
»
Läsåret 1912—IBIS.
Vid
1 skola
7
avdelningar = 14
timmar.
5 »
6
» = 12
>
9
»
5
O
r-H
1!
fn
»
3
»
4
» = 8
>
t
o
>
1
> o
(> »
Handarbetslärai*innornas vid statens samskolor antal tjänstgöringstimmalper
vecka.
i.
!
2. |
3.
|
4-
5.
6.
7.
1
8. |
9.
Skolans och lärarinnans namn.
I
Antal tjänstgöringstimmar per vecka under åren
1905-
1906.
1906—
1907.
1907—
1908.
1908-
1909.
1909-
1910.
1910—
1911.
1911—
1912.
1912-
1913.
j Alingsås.
Gustava Alvin.........
4
6
8
10
12
12
12
10
|
| Arboga.
Elin M. Pettersson.......
—
8
10
12
12
12
| Askersund.
Edith M. Lundberg.......
2
6
8
10
12
12
10
10
| Falköping.
i Maria Bergström........
6
6
'') 4
*) 6
0 4
>)4
*) 4
0 6
j Ftlipstad.
Erika Tobisesson........
—
4
8
10
12
12
10
io !
I Haparanda.
! Hedda Holmström........
_
—
—
—
—
8
8
I Köping.
\ Selma Mörtstedt........
8
12
12
1 »
12
12
) Tecknings lärarinnan dessutom handarbete 6 timmar.
481
''• ....... ......
2-
3.
4.
5.
c.
7.
8.
9.
Skolans och lärarinnans namn.
" '' • .....
Antal tjänstgöringstimmar per vecka under åren
1905—
1906.
1906—
1907.
1907—
1908.
1908—
1909.
1909—
1910.
1910—
1911.
lön-
lös.
1912—
1913.
Norrtälje.
Helga Andersson 4) . . . .
6
8
8
10
10
10
10
Piteå.
Emma Ericson4) . . . .
2
4
6
8
10
12
10
10
Sala.
Sofie Wiberg . . . .
Skellefteå.
J Hulda Andersson . .
(Estrid Sjöström . . .
|
| Strömstad.
Ingrid Grön vall4) . .
| Södertälje.
Anna Björkman . .
Trelleborg.
I Fredrika Tellander .
Vadstena.
Abbyline Hallgren 4)
Vimmerby.
Rut Tidman . . . .
Åmål.
Ruth Larsson . . .
I Ängelholm.
Julie Molin
| Örnsköldsvik.
Elma Hedberg .
10
12 i 12
12
; 2) 4 :
_
4
6
6
10 |
12 I 14
4
6
6
14
8
4
>) 6 ! s) 8
10
8
10 10
6
8
10
10
3)/ht 4
\vt 10
10
>
10
12
1 ht 12
\vt 10
vt 10
8
8
6
8
10 •
12
12
12
—
—
—
10
10
10
) Teckningslärarinnan dessutom handarbete 6 timmar. — 2) Teckningsiärarinnan dessutom handarbete
4 timmar. — s) Teckningslärarinnan dessutom handarbete 2 timmar. — 4) Tillika teckningslärarinna.
—131873. Lärarelönenämnden. 2.
48*
Särskilt utbildade övningslärare vid folkskolor.
Av särskilt utbildade övningslärare voro 21 teckning slär are, 37 sånglärare,
34 gymnastiklärare, 225 lärare i manlig slöjd, 250 lärarinnor i kvinnlig slöjd samt
144 lärarinnor i huslig ekonomi.
Av dessa övningslärare undervisade följande minst 20 timmar pr vecka.
1. Lärare
teckning.
2. Lärare i sång.
3. Lärare i
gymnastik.
4. Lärare i manlig slöjd.
Antal lärare.
V.-timmar.
Antal lärare.
V.-timmar.
Antal lärare.
V.-timmar.
Antal lärare.
V.-timmar.
3
28
1
20
4
20
6
20
15
30
1
23
8
21
11
24
10
24
2
24
5
28
1
25
1
27
2
30
1
28
1
34
13
32
1
33
5
36
28
38
2
39
7
40
1
48
S:a 18 lärai
e1).
S:a 15 lärare8).
S:a 16 lärare8).
S:a 80 lärare4).
I kvinnlig slöjd hava 73 lärarinnor av ovan nämnda 250 undervisat minst
20 timmar i veckan och i huslig ekonomi samtliga 144 lärarinnor mellan 22—42
timmar i veckan, de senare dock under en tid av högst 36 veckor (= 6 kurser) pr år. i)
i) Alla kvinnliga. — *) 8 manliga och 7 kvinnliga. — s) Alla kvinnliga. — 4) Alla manliga.
K. Hugo Segerborg.
Anna Sörensen.
483
Utlaga IX.
P. M. av folkskolöverstyrelsen rörande det erforderliga
antalet lärartimmar i övningsämnen vid folkskole
seminarierna.
Till herr ordföranden i lärarelönenämnden.
1 anledning av en utav Eder framställd förfrågan angående det antal lärartimmar,
som skulle bliva erforderligt vid folkskoleseminarierna för de olika övningsämnena
efter det ny undervisningsplan utfärdats för nämnda läroanstalter,
får folkskolöverstyrelsen härmed meddela följande.
Enligt föreskrifterna i det förslag till undervisningsplan för folkoleseminarierna,
över vilket folkskolöverstyrelsens yttrande infordrats, skulle de i undervisningsplanen
för olika ämnen och klasser angivna timtalen icke vara för de
särskilda seminarierna bindande i vidare mån, än att de för varje klass upptagna
veckotimmarna icke skulle få överskridas. Då alltså varje särskilt seminarium
skulle äga rätt att inom nämnda gräns vidtaga de jämkningar i timplanen, som
kunde finnas lämpliga, är det tydligtvis icke möjligt att fullt exakt bestämma
de lärartimtal, som skulle komma att erfordras för de olika övningsämnena. Överstyrelsen
anser sig emellertid kunna angiva vissa minimital för de olika ämnena,
vilka kunna tänkas endast i undantagsfall bliva i någon mån reducerade.
Nämnda tal äro beträffande enkelseminarium:
för
lärare
i
teckning ............13
veckotimmar,
»
»
»
musik............27
»
»
»
»
gymnastik med lek och idrott . 26
»
»
»
>-
manlig slöjd.........28
»
»
»
»
kvinnlig slöjd........22
»
»
»
hushållsgöromål.......22
»
Vid dubbelseminarium torde erfordras för ämnet teckning en lärare med
ett minimitimtal av 23 veckotimmar, för vartdera av ämnena musik och gymnastik
med lek och idrott två lärare, en var med nyss angivna minimitimtal, samt
för vartdera av ämnena manlig slöjd, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål en lä
-
484
rare med förut nämnda minimitimtal samt därutöver efter behov särskilda tjänstgöringstimmar,
vilka i den mån så finnes nödigt även kunna överlämnas.åt extra
ordinarie lärarkraft. Vad angår behovet av lärartimmar för de vid vissa seminarier
inrättade särskilda studentkurserna bör detta icke i förevarande sammanhang
komma i betraktande, enär nämnda kurser för närvarande äro och tills vidare
torde komma att vara uppförda på extra stat.
I samband härmed vill överstyrelsen erinra därom, att särskilt beträffande
ämnena gymnastik med lek och idrott samt hushållsgöromål bristen på lämpliga
lokaler tills vidare kommer att vid vissa seminarier omöjliggöra den föreslagna
undervisningsplanens fullständiga tillämpande och att alltså vid sådana seminarier
lägre lärartimtal än de ovan angivna bliva erforderliga, intill dess nödiga
lokalutvidgningar åtstadkommits.
Stockholm den 22 juni 1914.
B. J:N BEEGQUIST.
K. E. Sandberg.
G. Hummerhielm.
485
Bilaga X.
P* M. av folkskolöverstyrelsen rörande fordringar för
behörighet till lärarbefattningar i övningsämnen vid
folkskoleseminarierna.
Till lärarelönenämnden.
På framställning av Eder, att Kungl. Folkskolöverstyrelsen måtte delgiva
Eder, vilka fordringar Överstyrelsen anser böra uppställas för behörighet
till lärarbefattning i övningsämne vid folkskoleseminarium, får Överstyrelsen
meddela, att Överstyrelsen, utöver vad som i § 136 punkterna 1—6 av nu gällande
seminariestadga är stadgat såsom allmänna villkor för behörighet till ämneslärartjänst,
anser följande fordringar böra uppställas för ifrågavarande behörighet,
dels i allmänhet:
att hava genom betyg över avlagd examen eller annat intyg styrkt sig
äga en allmänbildning, motsvarande i huvudsak i realskolan meddelade kunskaper;
samt
att under minst två läsår med nit och skicklighet hava tjänstgjort som
lärare vid någon under offentlig kontroll stående läroanstalt;
dels ock särskilt:
a)
beträffande lärarbefattning i teckning:
att hava nöjaktigt genomgått den vid Tekniska skolan i Stockholm anordnade
högre undervisningskursen för teckningslärare; samt
att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter, som
därom framdeles varda meddelade;
b)
beträffande lärarbefattning i musik:
att vid Kungl. Musikkonservatorium hava avlagt musiklärarexamen och
organistexamen; börande vid jämförelse mellan flera sökande avseende även fästas
å intyg från nämnda konservatorium om kunskap i fiolspelning; samt
att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter, som
därom framdeles varda meddelade;
c)
beträffande lärarbefattning i gymnastik med lek och idrott:
att hava avlagt gymnastikdirektörsexamen vid gymnastiska centralinstitutet;
d)
beträffande lärarbefattning i trädgårdsskötsel:
att hava avlagt avgångsexamen vid statens trädgårdsskola a Alnarp eller
vid annan av Kungl. Maj:t för ändamålet godkänd trädgårdsskola ävensom hava
förvärvat kännedom om skolträdgårdsskötsel samt erforderlig undervisningsskicklighet;
e)
beträffande lärarbefattning i manlig slöjd, husligt arbete eller i någondera
av de i sistnämnda ämne ingående ämnesgrenarna kvinnlig slöjd och hushållsgöromål:
att
hava genomgått av Kungl. Maj:t för ändamalet godkänd utbildningskurs
i vederbörande ämne.
Stockholm den 27 augusti 1914.
B. J:N BERGQUIST.
Harald Dahlgren
Bilaga XI.
KVINNORS ANSTÄLLNING I ALLMÄN TJÄNST OCH
AVLÖNINGSFÖRHÅLLANDENA FÖR SÅLUNDA ANSTÄLLDA
KVINNOR.
489
INNEHÅLL.
Inledning1.
Behovet av nya arbetsfält för kvinnorna..........
Den allmänna folkundervisningen.
Kungi. kungörelsen den 29 september 1853 .........
1856—58 års riksdag...............
Kung! kungörelsen 21 oktober 1859 ...........
Lönevillkor för lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor
Lönevillkor för folkskollärarinnor . . . . ,
Lönereglering vid högre folkskolor 1907 ...........
Folkskoleseminarierna.
Sid.
493
493
494
495
495
495
499
Reglementena för folkskoleseminarierna den 21 mars 1862 och den 1 december 1865
1886 års scminariestadga...........
Folkundervisnings kommitténs betänkande om folkskoleseminarierna
1914 års seminariestadga...........
Kvinnliga adjunkters avlöningsförmåner..........
Kvinnliga övningslärares avlöningsförmåner...........
Kvinnliga övningsskollärares avlöningsförmåner..........
Högre lärarinneseminariet.
1858 års riksdag................
Riksdagen 1859—60
..............
Avlöningsförhållanden...............
Kvinnliga övningslärare vid allmänna läroverk.
Kung! cirkulär den 12 februari 1869 ..............
Läroverksstadgan den 18 februari 1905 ............
Avlöningsförhållanden................
Kvinnor erhålla rätt att innelia organistbefattningar.
Motioner vid 1859—60 års riksdag...........
Allmänna besvärs- och ekonomiutskottets utlåtande.........
Riksdagsbeslutet.............
499
499
499
502
503
503
503
504
504
504
5! 6.
505
505
505
507
508
1862-63 års riksdag anhåller om åtgärder till beredande av tillfälle för kvinnor att
erhålla lämpliga befattningar i statens tjänst.
Motion av C. J. Svensén...........
Riksdagsbeslutet..................
62—131873. Lärarelönenämnden. 2.
490
Telegrafverket.
Kung! brev den 10 juli 1863 ..........
Telegrafstyrelsens skrivelse den 30 december 1865 .
1886 års riksdag................
1899 års kommitté...............
1902 års riksdag................
1906
års kommitterade.............
1907
års riksdag................
1912 års riksdag................
Sid.
509
510
511
511
512
512
513
516
Postverket.
Kungl. brevet den 10 juli 1863 ....................
Kungl. brevet den 19 december 1884 ..................
1892 års riksdag...........................
1899 års riksdag...........................
1909 års riksdag...........................
1912 års riksdag...........................
Statens järnvägar.
Tiden 1867-1897
..........................
1895 års kommittébetänkande.....................
Järnvägsstyrelsens utlåtande den 30 januari 1896 ............
1897 års riksdag..........................
1906
års riksdag..........................
1907
års kommittébetänkande....................
1907 års riksdag..........................
1912 års riksdag..........................
Gymnastiska centralinstitutet.
Kungl. Maj;ts stadga för gymnastiska centralinstitutet den 8 januari 1864
1879 års riksdag..........................
1911 års riksdag..........................
Rikets ständer anhålla om utvidgande av kvinnans rättigheter 1866.
Motion av C. K. Ridderstad.....................
Motion av C. J. Svensén......................
Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet...............
Debatten i prästeståndet......................
Ridderskapet och adelns förslag...................
Utskottets andra utlåtande.....................
Riksdagsbeslutet..........................
Liikarstaten.
Kungl. skrivelse den 3 juni 1870 ..................
Kungl. kungörelse den 6 november 1903 ...............
Avlöningsförhållanden.........................
516
517
517
518
520
522
522
522
523
523
523
524
525
527
. 528
. 528
. 528
529
529
530
531
531
532
532
533
533
533
491
Statssnmskolornas ämneslärarinnor.
Kvinnas rätt till förvärvande av kompetens för lärarbefattning vid rikets allmänna läroverk . 534
Läroverkskommittén 1899—1902 ............................. 534
1904
års riksdag....................................535
1905
års läroverksstadga................................537
Avlöningsförhållanden..................................537
Dövstumundervisningen.
Lagen angående dövstnmundervisningen den 31 maj 1889
................. 543
Löneregleringen 1907 och 1908 .............................. 543
Bl indundervi sill ngen.
Lag angående blindnndervisningen den 29 maj 1896 .................... 544
1908
års
riksdag....................................544
Kommunala mellanskolor.
1909
års
riksdag....................................545
1911 års
riksdag....................................546
Kungl. kungörelse den 8 december 1911.........................546
F&ngvårdsstaten.
1903 års
riksdag....................................546
1910
års
riksdag....................................547
Kvinnliga biträden lios vissa ämbetsverk.
1906
års
riksdag....................................547
Löneregleringskommitténs betänkande
den
31
oktober 1907 ................. 548
Löneregleringskommitténs betänkande
den
23
mars 1909 .................. 548
1910
års
riksdag....................................548
1911
års
riksdag....................................549
Löneregleringskommitténs betänkande
den
29
juni 1911..................550
1912
års
riksdag....................................551
Löneregleringskommitténs betänkande
den
13
oktober 1913.................552
1914 års
riksdag....................................553
Postsparbanken.
1911
års
riksdag....................................554
1912
års
riksdag....................................555
Kvinnlig yrkesinspektör.
1902 års
riksdag....................................555
Yrkesfarekommitténs betänkande den
9 december 1909 ................... 555
1912 års
riksdag....................................556
Tablå över vissa befattningar i allmän tjänst, till vilka kvinnor kunna befordras, jämte
förhållandet i avlöningsliänseende till motsvarande manliga befattningshavare.
Allmänna läroverken..................................557
Högre lärarinneseminariet................................558
Folkskoleseminarierna..................................558
492
Sid.
Gymnastiska centralinstitutet..............................559
Den allmänna folkundervisningen............................559
Kommunala mellanskolor................................560
Dövstumundervisningen.................................560
Blindundervisningen..................................561
Poststaten.......................................561
Postsparbanken.....................................561
Telegrafstaten.....................................562
Järn vägsstaten.....................................562
Fångvårdsstaten....................................563
Läkarstaten......................................563
Yrkesinspektionen...................................563
Kvinnliga biträden bos vissa ämbetsverk och myndigheter.................563
Ändring av § 28 regeringsformen.
1905 års riksdag....................................564
1907 års riksdag....................................571
Förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av
Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar.
Löneregleringskommitténs betänkande den 13 januari
1911.................574
Läroverksöverstyrelsens utlåtande den 10 februari
1911..................587
Universitetskanslerns utlåtande den 6 mars 1911.....................592
Större akademiska konsistoriet i Uppsala.........................593
Uppsala universitets drätselnämnd............................595
Juridiska fakulteten i Uppsala..............................595
Professor A. Wiman..................................596
Större konsistoriet vid Lunds universitet.........................596
Karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium..................600
Statskontorets utlåtande den 10 mars 1911........................600
Akademiskt bildade kvinnors förening den 23 november 1911 och augusti 1913.......604
Inledning1.
Den ekonomiska utvecklingen har under 1800-talet medfört stora föränd- Behovet av
ringar i kvinnornas arbetsförhållanden genom att en mängd göromål, som förut arbetautförts
i hemmen, såsom spanad, vävnad, färgning, ljusstöpning, mattning, brygd, lmnnorna.
bakning, överflyttats till fabrikerna. Det har därför blivit en ekonomisk nödvändighet
att tillvarataga den kvinnliga arbetskraft, som frigjorts från arbetet i
hemmen. Arbetarklassens döttrar ha helt naturligt förvandlats till fabriksarbete?1''-
Ett svårare problem blev det däremot att finna medel till självförsörjning
för de bildade samhällsklassernas kvinnor. Den snabba tillväxten av storindustrien
i vårt land under 1830- och 1840- talen gjorde, att spörsmålet om nya
arbetsområden för kvinnorna från mitten av 1800-talet blev särskilt aktuellt och
vid flera tillfällen tog riksdagens intresse i anspråk.
Ett av de första steg, som togos för att öppna nya arbetsfält för kvinnan,
var, att det beviljades kvinnorna rätt att driva handel eller hantverk, vilket med
anledning av rikets ständers skrivelse år 1823 skedde genom fabriks- och hant\
erksordningen den 22 december 1846 och handelsordningen av samma datum
Denna rätt utvidgades genom den kungl. förordningen angående utvidgad handelsrätt
för kvinnor den 11 mars 1859, sedan 1856—58 års riksdag gjort framställning
därom, varvid den uttalat, att Rikets ständer funnit, hurusom den ifrån
äldre tider rådande åsikten, att kvinnor ej i likhet med män skulle äga förmåga
att genom arbete sig försörja mer och mer blivit undanröjd.
.
synes med tidsandan och billigheten överensstämmande», heter det i riksdags
sknvelsen,
satt en rättvis omtanke ägnas åt de samhällsmedlemmars försörjning och utkomst,
Mlkas arbetsförmåga hittills vant inskränkt inom en oftast mindre lönande verkningskrets.»
Full näringsfrihet erhöllo kvinnorna genom den kungliga förordningen
angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864.
Den allmänna folkundervisningen.
Helt naturligt blev skolan ett av de första arbetsområden, som öppnades v
f" kv‘Dnu°ir; ^enom kunS]- kungörelsen den 29 september 1853 erhöllo kvinnor kungörelsen
ratt att bliva larannnor vid mindre folkskolor, vilken bestämmelse fick tillämp-dten}29^
ning även på småskolorna, som legaliserades genom den kungl. kungörelsen den *
23 april 1858.
494
1856-58
Vid 1856—58 års riksdag väcktes motion av Lars Johan Hierta om att
års riksdag, kvinnor måtte få bestrida undervisning i folkskolor.
Motionären framhöll, att lärarna vore så svagt avlönade, att de knappt kunde påräkna
för sitt uppehälle så mycket som en vanlig dagakarl. Ingen,^ som ägde utsikter till
en mera tryggad bärgning eller de kunskaper, som kunde giva anspråk därpå, sökte sadana
lärarbefattningar. Det vore fara värt, att de ofta komme att beklädas av personer, vilka
nödgades anlita den torftiga utkomst, som därigenom förvärvades, såsom den sista tillflykten
undan eländet. Ett verksamt botemedel mot detta vore att öka folkskollärarnas löner, sa
att de lämnade en anständig och tillräcklig bärgning. Det vore emellertid tvivelaktigt, om
anslagen till folkskolan nu kunde ökas. Det funnes emellertid ännu eu utväg om icke att
upphäva åtminstone att förminska de för själva folkskoleväsendets framgång och utveckling
skadliga verkningarna av denna bristfällighet. Det vore en erkänd och oita upprepad
sanning, att det uppväxande släktets uppfostran och dess första bildning till sedlighet och
kärlek ''för det ädla och goda företrädesvis tillhörde kvinnan så som en av hennes skönaste
bestämmelser. Ett i allmänhet mildare sinnelag, mera tålamod, en finare känsla av grannlagenhet
i förening med större snabbhet i uppfattning och aktgivande, allt egenskaper, som
kvinnan, enligt motionärens mening, ägde i högre grad än mannen, syntes hava åt henne
anvisat rättigheten att bliva använd vid ungdomens undervisning långt mera än det skedde
i verkligheten.
En lön av två eller tre hundra riksdaler riksmynt, knappt tillräckligt till anskaffande
av en ensam manspersons enklaste livsförnödenheter av föda och kläder och lämnande intet
rum för tanken på att kunna försörja en familj — en sådan avlönings erhållande skulle
däremot utgöra ett önskningsmål för månget väl uppfostrat och bildat fruntimmer, som vore
i saknad av egen förmögenhet. Kvinnan hade vanligen långt ringare anspråk än mannen
för levnadsbehovens tillfredsställande. Ogift vore hon för de flesta fall van att inskränka
sig till en stor tarvlighet och finna sig däruti med större förnöjsamhet än mannen. Vore
hon gift men mannen icke hade en oberoende förmögenhet eller ett indräktigare yrke, blev
det för henne ingen obetydlig vinst att under en verksamhet av den ädlaste och mest
fruktbärande beskaffenhet på samma gång kunna bidraga till det gemensamma hushållet.
Om således fruntimmer antagna att förestå folkskolorna skulle därvid finna sig ^själva
i en vida bättre belägenhet än lärare av mankönet, så skulle undervisningen också icke
förlora därpå. Men om det finge antagas, att jämte denna egentliga undervisning i att läsa,
skriva och räkna m. m. även sättet att umgås med lärjungarna kunde och maste utöva ett
stort inflytande på dessas anlag för sedlighet och borttagandet av råhet och självsvåld, om
någon tillsyn i deras sysselsättningar på fristunderna även vore maktpåliggande, sa kunde
ej gärna mer än en tanke finnas därom, att den kvinnliga handledningen härutinnan skulle visa
sig mera nitisk, ihållande och verksam, än det kunde förväntas av manspersoner.
Motionären föreslog, att rikets ständer måtte hos Kungl. Maj:t uttrycka
den underdåniga önskan, att fruntimmer, som visade sig äga därtill erforderlig
insikt och vitsord om gott uppförande, måtte, där särskilt hinder däremot ej
mötte, företrädesvis komma i åtanke till bestridande av undervisningen i folkskolorna.
Till sist uttalade motionären den övertygelsen, att rikets ständer genom vidtagande
av ett sådant beslut skulle både gagna det syftemål, som avsetts med folkskolorna, och förvärva
sig rätt till tacksamhet genom öppnande av ett ökat tillfälle till bärgning åt den
svenska kvinnan och genom erkännandet av den grundsatsen, som i allt fall skulle mer och
mer göra sig gällande, att även de kvinnor, som icke inträtt i det gifta ståndet, måtte
kunna äga ett rum, en bestämmelse och några borgerliga rättigheter i samhället.
Sammansatta stats- och bevillnings- samt allmänna besvärs- och ekonomiutskottet
föreslog, att rikets ständer skulle anhålla hos Kung], Maj:t, att kvinnor
matte såsom lärare fa anställas saväl i småskolorna som ock vid sådana skolor,
där annan examinerad lärare vore anställd, och slutligen vid alla flickskolor.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Den kungl. kungörelsen den 21 oktober 1859 gav emellertid kvinnorna Kungl.
vidsträcktare behörighet, än riksdagen uttalat sig för, i det den bestämde, att kungörelsen
vad i stadgan angående folkundervisningen i riket den 18 juni 1842 ävensom i 21 mg"’
kungl. kungörelsen den 29 september 1853 funnes föreskrivet i avseende på lärare
vid folkskolorna skulle med undantag av stadgandet angående förening av folkskollärar-
och klockartjänst även äga tillämpning på kvinnor.
iför lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor ha från början gällt Lönevillkor
och gälla allt fortfarande samma lönevillkor som för manliga lärare vid dylik/ör lärarinskola.
(Se tablån sid. 559.)
''
",VÄ''
mindre Jolkskolor.
Då kvinnor först vunno anställning vid folkskolan, erhöllo de samma löner, Lönevillkor
som voro fastställda för de manliga lärarna. (Se bil. XXYI.)
för folkskol
Yid
1883 års riksdag väcktes motion i andra kammaren av A. Rundbäck larartnnorangående
löneförbättring åt folkskolans lärare och lärarinnor.
Motionären anförde bland annat, att ett större behov av löneförbättring gjorde sig
gällande för folkskolläraren än för folkskollärarinnan, och att lönen för den förre därför
borde bestämmas i någon mån högre än för den senare.
Visserligen vore arbetet i skolan detsamma för lärarinnan som läraren. Och om lönen
skulle bestämmas ensamt med hänsyn till detta arbete, syntes rättvisan fordra, att det betalades
lika, av vem det än uträttades, blott det bleve väl uträttat. Men lönen borde och
finge icke ensamt eller huvudsakligast bestämmas blott med hänsyn till arbetet, utan fastmer
med hänsyn till arbetarens levnadsbehov, det vill säga så, att lönen vore tillräcklig för arbetarens
anständiga bärgning. I avseende härpå vore det åter påtagligt, att läraren, som i
de flesta fall gifte sig och efter band vanligen finge en tillväxande familj att försörja, vore i
behov av större inkomster än lärarinnan, vilken i regeln levde ogift och nästan alltid avginge
från skolans tjänst, ifall hon inginge äktenskap. Att en likartad skiljaktighet i behov, fastän
av mindre betydelse, även existerade mellan lärarinnan och den ogifte läraren, insåges likaledes
lätt. Mannens behov vore nämligen alltid större än kvinnans i samma levnadsställning,
varför mannen också i alla yrken både fordrade och erhölle större lön än kvinnan. Den senare
kunde även i flera avseenden göra sig själv sådana tjänster, för vilkas uträttande mannen
gemenligen behövde anlita andras hjälp. Sålunda kunde hon själv laga sig mat, själv
lägga hand vid sina kläders förfärdigande och renhållning samt själv i väsentlig mån vara
sin egen uppasserska. Lärarinnan borde därför, med hänseende till sina inskränktare behov,
icke kunna göra anspråk på lika stor lön som läraren.
496
I motionen föreslogs kontant lön i tre lönegrader för läraren med respektive
600, 700 och 800 kronor, för lärarinnan med respektive 500, 600 och 700
kronor.
I utlåtande över nämnda motion anförde statsutskottet beträffande den
ifrågasatta olikheten i lönebeloppen för lärare och lärarinnor, att då det gällde
att antagligen för en längre framtid fastställa en ny princip, utskottet ansåg ett
bifall till detta förslag icke vara av omständigheterna berättigat.
Motionen avslogs av riksdagen.
Vid 1906 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition om att begynnelselönen
för ordinarie folkskollärare skulle bestämmas till 900 kronor och att storleken
av vart och ett av de tre ål der stilläggen skulle bestämmas till 150 krono]''
för manlig lärare och 100 kronor för kvinnlig lärare.
I statsrådsprotokollet till propositionen anförde vederbörande departementschef, att
mot förslaget om lika begynnelselön för manliga och kvinnliga lärare kunde framställas den
invändningen, att avlöningsförhållandena inom alla andra verksamhetsområden ordnats med
hänsyn till den erfarenheten, att manlig arbetskraft till följd av i regel drygare levnadskostnader
icke stode att erhålla på samma villkor som kvinnlig, att lönerna för män därför vanligen
måst sättas avsevärt högre än lönerna för kvinnor, samt att intet särskilt skäl blivit
uppvisat, varför just i fråga om folkskolan en motsatt princip skulle göras gällande. Endast
ett par år tidigare hade riksdagen fastställt med avseende å såväl statens samskolor
som folkskoleseminarierna och dessas övningsskolor olika lönebelopp för lärare och lärarinnor,
och samma skillnad hade i allmänhet gjorts av de kommuner, vilka på grund av högre
levnadskostnader sett sig föranlåtna att höja lönerna utöver det i lag föreskrivna minimum.
Vilken betydelse man än tillmätte de skäl, som sålunda kunde anföras för olikhet i
avlöningsbelopp mellan lärare och lärarinnor, måste säkerligen envar dock erkänna, att
dessa skäl icke ägde fullt samma giltighet för begynnelselönen som för ålderstilläggen. Under
de första 5 tjänståren vore läraren i allmänhet ogift, och han vore då ej familjeförsörjare
i annan mening, än även lärarinnan ofta vore det, nämligen såsom stöd och hjälp för ålderstigna
och behövande föräldrar eller oförsörjda syskon o. s. v. Under dessa fem år behövde
levnadskostnaderna därför antagligen icke med nödvändighet ställa sig så synnerligen mycket
högre för lärare än för lärarinnor. Seminariekursen hade för båda haft samma längd, och
om den, vad lärarna anginge, i många fall föregåtts av en längre eller kortare utbildning
vid andra undervisningsanstalter, så gällde detta i minst lika hög grad om lärarinnorna,
vadan det torde kunna antagas, att om än de studier, som avläggandet av seminarieexamen
betingat, måhända i allmänhet för lärarinnan medfört något mindre skuldbörda att förränta
och avbetala än för läraren, så kunde dock skillnaden i detta hänseende näppeligen vara så
betydande, att den ovillkorligen krävde fastställandet av olika begynnelselön.
Härtill komme, att om olika begynnelselöner bestämdes för lärare och lärarinnor,
skulle anställandet av en lärare bliva dyrare för kommunen, som bidroge till läraravlöningarna
med en tredjedel av dess belopp, än anställandet av en lärarinna, varav helt säkert skulle
följa, att en mängd kommuner frestades att enbart av ekonomiska skäl anställa lärarinnor
även å platser, där förhållandena voro sådana, att användandet av manlig lärarkraft uppenbarligen
vore av behovet påkallat.
Departementschefen höll av dessa skäl före, att begynnelselönen fortfarande^ borde
sättas till samma belopp för lärare som för lärarinna, ehuru han ingalunda förbisåg, att
41)7
lärare i olikhet med lärarinna vore lagligen förpliktigad att ingå som delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa och till donna erlägga årlig avgift, vilket medförde, att läraren av sin
begynnelselön i själva verket finge behålla avsevärt mindre än lärarinnan av sin.
Annorlunda ställde sig frågan om älderstilläggen. För sin tillkomst hade dessa huvudsakligen
att tacka den erfarenheten, att med stigande ålder eu tjänsteman i allmänhet
intill eu viss gräns finge ökade existensbehov samt på grund härav krävde och måste kräva
ökade existensmedel. Ehuru även den tanke härvid till någon del medverkat, att den med
åren ökade skickligheten måste bidraga att göra sjiilva arbetet mer värdefullt, vore systemet
med åldcrstillägg framför allt byggt på den principen, att olika levnadsbehov måste tillgodoses
genom olika lönebelopp.
Vad folkskolan beträffade, hade länge varit yrkat, att älderstilläggen borde sättas
högre för lärare än för lärarinnor. Visserligen hade lärare och lärarinnor genomgått ungefär
samma utbildning och finge i allmänhet även uträtta ungefär samma arbete. Billigt voro
ock, att de härför åtnjöto gottgörelse av ungefär samma värde. Men som erfarenheten nogsamt
visade, ägde samma lönebelopp allt efter omständigheterna ganska olika värde, enär
somliga därför kunde erhålla större förmåner, andra åter mindre. Vad rättvisans bud krävde,
vore icke, att lärare och lärarinnor för lika arbete gottgjordes med lika lönesumma, men
väl att dermed hänsyn till sina levnadsvillkor bleve lika förmånligt ställda.
Frågade man sig nu, huruvida under rådande kulturförhållanden ett visst lönebelopp
kunde förskaffa en lärare samma ställning med avseende på den dagliga utkomsten som en
lärarinna, kunde svaret svårligen bliva jakande. Under den allra första tjänstetiden vore
antagligen skillnaden dem emellan i möjligheten att med lika lön lika väl tillgodose sina
levnadsbehov icke så särdeles stor. Men enär läraren sedermera i regel bleve familjeförsörjare
i detta ords egentliga mening, bleve skillnaden mellan honom och lärarinnan i detta
avseende med åren allt större. Uppmärksammas borde även, att medan tillgången på lärarinnor
vore jämförelsevis riklig, hade tillströmningen till folkskolan av manlig arbetskraft
länge varit synnerligen knapp, och råddes ej snar bot på detta missförhållande, måste det
inom kort bliva alldeles omöjligt att få den manliga lärarkåren så rekryterad, som omsorgen
om vår folkundervisnings framtid oundgängligen krävde.
I utlåtande över propositionen anförde sammansatta stats- och lagutskottet bl. a.,
att om än skäl kunde anföras för att i fråga om begynnelselönen icke fasthålla grundsatsen
om lika lön för lärare och lärarinnor, som hittills följts, ägde å andra sidan dessa skäl icke
samma betydelse, som då fråga vore om älderstilläggen. Det bestämmande för utskottets
ståndpunkt i Iragan hade dock varit, att med fästat avseende på den föreslagna lönen i dess
helhet och särskilt med hänsyn till att ifrågavarande lönereglering säkerligen komme att gälla
en avsevärd tid framåt en begynnelselön av 900 kronor jämväl för kvinnliga lärare icke
kunde anses vara för högt tilltagen. Utskottet fann de av departementschefen anförda skälen
för högre ålderstillägg åt manliga än åt kvinnliga lärare icke kunna frånkännas giltighet.
Utskottet tillstyrkte bifall till de i propositionen föreslagna lönebeloppen.
Mot vissa delar av utskottets motivering hade anmälts reservation av herr
C. Lindhagen.
Reservanten anförde bl. a., att allt sedan kvinna på 1850-talet berättigades att bekläda
folkskollärarbefattning, hade full likställighet i löneförmåner ägt rum mellan lärare och
lärarinnor. Den kung!, propositionen införde nu här för första gången en skillnad genom att
föreslå högre ålderstillägg för manlig än för kvinnlig lärare. Mot denna avvikelse från det
bestående hade från lärarinnorna eller åtminstone från de ogifta bland dem rests en allmän
63—131873. Lärarelönenämnden. 2.
498
opinion, fordrande bibehållande av vad man kallat den gamla inom folkskolan tillämpade
principen, att lika arbete krävde lika lön. Reservanten ansåg, att utskottet bort ägna någon
allvarlig uppmärksamhet åt denna för lärarinnorna utan tvivel mycket viktiga sak, vartill
utskottet dessutom fått en direkt anmaning genom en till utskottet ingiven masspetition från
lärarinnor i Stockholm. Utskottets underlåtenhet i detta avseende hade emellertid åtminstone
haft det goda med sig, att utskottet å andra sidan ej heller uttryckligen underkänt allt berättigande
i förenämnda opinion ehuru väl mellan raderna i framställningen kunde läsas en
ganska stor obenägenhet gentemot all likställighet i avlöningshänseende mellan lärare och
lärarinna.
Det vore dock på detta område som på alla andra av största betydelse att till grundval
för arbetets organisation lägga en samvetsgrann undersökning om vad som vore rättvist.
Vore det nu så, att det kvinnliga arbetet i folkskolans tjänst, såsom allmänt syntes vitsordas,
vore lika värdefullt som det manliga, borde detta även finna ett klart uttryck i avvägandet
av betalningen för arbetet. Icke blott billigheten mot de arbetande kvinnorna krävde detta.
Det måste även lända folkskolan till största gagn, att lärarinnorna erhölle den självtillit och
den arbetsglädje, som endast ett aktningsfullt och rättvist bedömande av deras arbete
kunde förläna.
Frågan om ett rättvist avvägande av löneförhållandena vore emellertid ej så lätt att
lösa utan krävde åtskilliga såväl teoretiska som praktiska undersökningar. Det vore visserligen
till en början sant, att utgångspunkten måste vara »lika lön för lika arbete». Men även
andra synpunkter kunde inverka. Enligt reservantens uppfattning vore det sålunda riktigt,
såsom i den kungl. propositionen framhölles, att full hänsyn måste tillika tagas till de oundgängliga
levnadsbehoven, som ju av skilda anledningar kunde vara mycket olika. Vad man
i detta avseende utan vidare undersökning redan visste vore, att med lika lön en familjeförsörjare
i stort sett hade vida svårare att reda sig än en ogift medborgare. Det vore därför
varken rättvist eller gagneligt att genom ensidigt fasthållande av principen »lika lön för
lika arbete» vidbliva en lönereglering för folkskolan, som ofta måste leda till att en lärarinna
hade det jämförelsevis bra, under det den gifte läraren och hans familj lede nöd.
Med denna uppfattning vore det klart, att den nu omtvistade frågan rörande alderstilläggen
borde under dåvarande förhållanden i huvudsak ordnas så, att de högre ålderstilläggen
utginge till gifta lärare samt de lägre till lärarinnor och ogifta lärare. I stället gjordes
nu i berörda avseende skillnad mellan manlig och kvinnlig lärare. Även om man väl kunde
förstå de konjunkturer, som föranledde ett sådant tillvägagående, så måste dock tydligt framhållas,
att man därmed, såvitt nu kunde bedömas, övergåve rättvisans ståndpunkt^ samt därigenom
också lätt vilseledde den allmänna meningen till att framdeles inlåta sig på ännu farligare
orättvisor.
Då reservanten emellertid ej varit i tillfälle att verkställa erforderlig utredning för
att kunna tillfredsställande formulera en framställning i förenämnda syfte samt frågans dåvarande
läge även bortskymde alla utsikter till gehör för en sådan ny sak, nödgades reservanten
avstå från att göra något yrkande samt inskränka sig till reservation mot utskottets
motivering. Därmed hade reservanten även velat betona, att det beslut, utskottet förordat, ej
borde få anses såsom ett definitivt underkännande av lärarinnornas berättigade krav utan
endast såsom ett av förmenta opportunitetsskäl föranlett tillfälligt undanskjutande till någon
del av detsamma.
Riksdagen beviljade de av Kungl. Maj:t förslagna lönebeloppen. (Se tablån
sid. 559).
499
1 inånga skoldistrikt utgå lönerna med väsentligt högre belopp än den
fastställda minimilönen, vanligen med högre såväl begynnelseavlöning som ålderstillägg
för manliga än för kvinnliga lärare. Några exempel på lönerna i de
större städerna äro upptagna å tablån å sid. 559 f.
Vid högre folkskolor reglerades lönerna först år 1907. Förut hade skol- Löneregledistrikten
full frihet att bestämma lönerna. I enlighet med den kungl. propositio- rjn9 vid
nen fastställdes lönen nämnda år för manlig lärare till 1,500 kronor jämte tre skolor ^1907.
ålderstillägg ä 300 kronor och för kvinnlig lärare till 1,400 kronor jämte tre
ålderstillägg å 200 kronor. (Se tablån sid. 560).
Den lägre lönen för kvinnliga lärare motiverades i propositionen därmed, att icke endast
vid allmänna läroverken och folkskoleserainarierna utan även vid de egentliga folkskolorna
avlöningen för de kvinnliga lärarna utginge med lägre belopp än för de manliga.
Folkskoleseminarierna.
En följd av kvinnors rätt att inneha befattningar vid folkskolor blev upp- Reglemenrättandet
av kvinnliga folkskoleseminarier. Kungl. kungörelse härom utfärdades tena för
den 21 oktober 1859. I reglementet för folkskoleseminarierna den 21 mars 1862 *semina--  medgavs, att vid de seminarier, där endast kvinnliga elever emottoges, kunde till
den
bestridande av såväl andre huvudlärarbefattningen som undervisningen i musik^oc^den^l
i teckning och i gymnastik förordnas kvinnor. Reglementet den 1 december 1865 december
stadgade, att vid folkskollärarinneseminarium skulle för bestridande av sådan
undervisning, som vid lärarseminarium åläge adjunkt, minst en lärarinna vara
anställd och undervisningen i övningsämnena kunna bestridas av lärarinnor, varjämte
lärarinna borde förestå övningsskolan.
Kungl. Maj:ts nådiga stadga för folkskolelärareseminarierna den 29 januari
1886 bestämde, att vid lärarinneseminarium skulle minst en av adjunktsbefattningarna
bestridas av lärarinna och borde för undervisningen i gymnastik, i slöjd,
i teckning samt i musik och sång förordnas lärarinnor, såvida icke vad de två
sistnämnda ämnena anginge, särskilda omständigheter föranledde undantag. Likaledes
skulle lärarinnor förordnas i den med sådant seminarium förenade övningsskolan.
1886 års
seminariestadga.
Folkskoleundervisningskommittén har i sitt betänkande om folkskoleseminarierna,
avgivet den 20 december 1911, angående användandet av kvinnliga lärarkrafter
anfört bl. a. följande.
Kommittén hade ansett, att det i fråga om de kvinnliga seminarierna borde
bestämmas, att minst halva antalet av adjunktsbefattningarna skulle bestridas av
Folkundervisningskommitténs
betänkande
om folkskoleseminarierna.
500
kvinnor samt att kvinnliga lärare skulle förordnas för undervisningen i musik,
i gymnastik och i husligt arbete. Någon närmare motivering härför ansåg kommittén
icke behövas. Formuleringen av kommitténs förslag uteslöte, som syntes, icke
möjligheten av det förhållandet, att alla ämneslärare och övningslärare vid ett
lärarinneseminarium vore kvinnor. Om ock ett sadant förhållande icke i och föi
sig kunde anses önskvärt, skulle dock knappast kunna påstås, att icke en av
endast kvinnliga krafter sammansatt lärarkår, om dess medlemmar eljest fyllde
lagstadgade behörighetsvillkor, skulle kunna uppehålla läroanstaltens verksamhet
på ett sätt, som fullt motsvarade dess viktiga ändamål.
Yad rektorsbefattningen vid de kvinnliga seminarierna beträffade, visade
erfarenheten från många av våra större flickskolor, där kvinnliga föreståndare
med utmärkelse handhade både den organisatoriska och den disciplinära ledningen,
att denna befattning borde kunna anförtros även åt kvinna. De egenskaper, som
såväl i fråga om manlig som kvinnlig rektor vore de i första rummet erforderliga,
behövde icke medelst stadgebestämmelser angivas, då det i varje fäll bleve
Kungl. Maj:t, som utnämnde eller förordnade rektor och därvid utsåge den han
funne vara för befattningen bäst lämpad.
Yad sedan beträffade frågan om kvinnliga lärare vid de manliga seminarierna,
så vore till att börja med att märka, att sådana borde finnas vid deras
övningsskolor. Övningsskolan vore eller borde åtminstone vara eu samskola, och
en samskola borde, om möjligt, äga både manliga och kvinnliga lärare. Detta
gäLlde naturligtvis också om övningsskolan vid ett lärarinneseminarium, där det
lika litet borde saknas manliga lärare, som det vid lärarseminariets övningsskola
finge saknas kvinnliga. Särskilt vore enligt kommitténs mening en kvinnlig lärarkraft
i de flesta fall bäst ägnad som föreståndare för övningsskolans småskoleavdelning.
Emellertid borde övningsskolans lärarkrafter enligt kommitténs mening
vara företrädesvis manliga vid ett lärarseminarium och företrädesvis kvinnliga
vid ett lärarinneseminarium.
Vidare vore att erinra, att redan nu kvinnliga övningslärare kunde vinna
anställning vid de manliga seminarierna. Åtminstone vid ett av dessa uppehölles
teckningslärarbefattningen med framgång av kvinnlig lärare. Naturligtvis vore
det närmast teckningslärarbefattningen, där kvinnlig innehavare kunde tänkas
ifrågakomma. Att vid ett lärarseminarium undervisningen i gymnastik och i slöjd
b or (fe bestridas av manlig lärare vore uppenbart och läge i dessa läroämnens
natur. Detsamma gällde, om ock i mindre grad, undervisningen i musik och i
trädgårdsskötsel.
Tanken på kvinnliga ämneslärare vid de manliga seminarierna syntes däremot
säkerligen mången mindre tilltalande och ägnad att väcka betänkligheter,
som icke kunde anses alldeles oberättigade. Den ålder, vari eleverna befunne sig,
och det intresse, varmed de i allmänhet omfattade sitt arbete, berättigade dock
501
till (len uppfattningen, att den kvinnliga ämnesläraren lika litet eller ännu mindre
än annan kvinnlig lärare skulle behöva frukta för mindre gott uppförande från
sina manliga elevers sida eller bristande förtroende till den undervisning hon
både att meddela, om bon eljest genom kunskaper, lärarbegåvning och arbetsduglighet
vore sin uppgift vuxen. Och under detta villkor syntes man kunna
vänta, att den kvinnliga läraren just i sin egenskap av kvinna skulle utöva eu
hälsosam inverkan på sina manliga lärjungar, i fråga om vilkas utbildning och
karaktärsutveckling det icke kunde anses annat än som en brist, att de under
sin studietid i allmänhet måste umbära kvinnligt inflytande av förädlande art.
Att mindre lyckliga fall kunde tänkas i fråga om kvinnliga lärare, liksom i fråga
om manliga, vore naturligt, men i det hela kunde en begränsad möjlighet för
kvinnliga ämneslärare att vinna anställning även vid lärarseminarierna icke anses
annat än som överensstämmande med dessa läroanstalters eget intresse. De ifrågavarande
lärartjänsternas maktpåliggande natur i förening med den tävlan med
manliga sökande, som i allmänhet måste förekomma, skulle helt visst i väsentlig
mån hindra, att dessa tjänster komme att eftersträvas och erhållas av andra
kvinnliga lärare än sådana, som vore för dem lämpade.
Kommittén hade ansett, att av de fem ordinarie adjunktsbefattningarna
vid ett manligt enkelseminarium en eller två skulle hunna bestridas av kvinnlig
lärarkraft. Med avseende på stadgandet angående förekomsten av manliga och
kvinnliga ämneslärare vid de olika seminarierna hade kommittén funnit en viss
likformighet i bestämmelserna önskvärd och sålunda givit detta stadgande följande
lydelse: vid lärarseminarium skall minst halva antalet av adjunktsbefattningarna
bestridas av män och vid lärarinneseminarium minst halva antalet bestridas av
kvinnor. Såsom syntes inneslöte denna formulering i fråga om lärarseminarierna
även det nuvarande förhållandet, enligt vilket alla adjunktsbefattningarna vid
dessa seminarier bestredes av män.
De föreslagna bestämmelserna angående manliga och kvinnliga lärare inom
de olika lärargrupperna äro sammanförda i § 86 av kommitténs stadgeförslag och
hava följande lydelse:
1.
Vid lärarseminarium skall minst halva antalet av adjunktsbefattningarna
bestridas av män och vid lärarinneseminarium minst halva antalet bestridas
av kvinnor. Vid lärarinneseminarium, där rektorstjänsten bestrides av man, skall
en av de kvinnliga adjunkterna tillika vara biträdande föreståndarinna.
2.
Vid lärarseminarium böra förordnas manliga lärare för undervisningen
i musik, i trädgårdsskötsel, i slöjd samt i gymnastik med lek och idrott, vid lärarinneseminarium
kvinnliga lärare för undervisningen i musik, i husligt arbete samt
i gymnastik med lek och idrott.
3.
Övningsskolans lärarpersonal bör utgöras såväl av manliga som av
502
1914 års
scminariestadga.
kvinnliga lärare, vid lärarseminarium företrädesvis manliga, vid lärarinneseminarium
företrädesvis kvinnliga.
Mot förslaget att vid lärarseminarium intill halva antalet adjunktsbefattningar
skulle kunna bestridas av kvinnor anfördes reservation av herrar L. J.
Jansson och Hugo Tigerschiöld.
Reservanterna anförde, att de funne det mindre lämpligt, att manliga seminarieelever
i en ålder av 17—26 år och stundom mer skulle undervisas av kvinnor. Hur specificerade
kursplanerna för de olika läroämnena än vore, lämnade de och borde de lämna rum för
den olika behandling av ämnet, som berodde på lärarens temperament och uppfattning. Det
lede sålunda intet tvivel, att samma ämne komme att behandlas olika, allt efter som det
vore en manlig eller en kvinnlig lärare, som handhade undervisningen däri. Det syntes reservanterna
riktigast, att män därvid erhölle den uppfattning och behandling av ämnet, som
kunde härröra därav, att läraren vore en man.
Det bleve antagligen icke heller så lätt för kvinnliga seminarieadjunkter att upprätthålla
disciplinen bland manliga elever i denna ålder. Lyckades det, skedde det säkerligen
icke utan en viss överansträngning, beroende därpå, att lärarinnan för att upprätthålla respekten
måste ständigt aktgiva på sig själv. Man kunde således med skal förmoda, att de
kvinnliga adjunkterna vid lärarseminarierna bleve utnötta före pensionsåldern, vilken kommittén
emellertid föreslagit skola höjas från 55 till 60 år.
Härtill komme jämväl en annan omständighet. Kommittén hade föreslagit, att seminarieeleverna
skulle komma i åtnjutande av en bättre omvårdnad än hittills i fysiskt och
moraliskt avseende, vilken omvårdnad skulle sträcka sig jämväl till deras ekonomiska och
andra privata förhållanden, och både kommittén med Tätta framhållit, att de manliga seminarieelevernas
utbildningstid vid seminariet för dem ofta vore en andlig brytningstid, varunder
de ställdes inför svårlösta spörsmål av flerfaldig art. Reservanterna hemställde, huruvida
den omvårdnad, som de manliga seminarieeleverna sålunda behövde och som kommittén avsett
skulle ägnas dem, bordo anförtros eller med någon utsikt till framgång kunde anförtros åt
kvinnor, helst omvårdnaden icke sällan komme att beröra rent privata och för elevernas
manlighet känsliga förhållanden.
Då icke varje ämneslärare kunde anses lämplig att tjänstgöra som klassföreståndare,
kunde det redan nu stundom inträffa, att man funno anledning ga utom ämneslärarnas krets
vid valet av klassföreståndare. Det vore uppenbart, att da kvinnliga adjunkter vid lärårseminarier
icke finge utses till klassföreståndare, kommitténs förslag, att intill hälften av
adjunkterna vid lärarseminarierna kunde vara kvinnor, komme att öka svårigheterna att
bland adjunkterna få tillräckligt antal lämpliga klassföreståndare.
Stadgan för statens folkskoleseminarier, given den 3 juli 1914, innehåller
följande stadgande:
Vid lärarinneseminarium skall minst en av adjunktsbefattningarna bestridas
av lärarinna, och böra för undervisningen i gymnastik med lek och idrott, i
slöjd, i hushållsgöromål, i teckning samt i musik och sång förordnas lärarinnor,
såvida icke, vad de två sistnämnda ämnena angår, särskilda omständigheter föranleda
undantag.
Likaledes skola lärarinnor förordnas för undervisningen i den med sådant
seminarium förenade övningsskolan. (§ 86.)
Någon ändring i förut gällande bestämmelser har alltså icke skett genom
1914 års seminariestadga. I denna fråga anförde chefen för ecklesiastikdepartementet
i det statsrådsprotokoll, som åberopades i Kungl. Maj:ts proposition till
1913 års riksdag angående ökade anslag till folkskoleseminarierna in. m., att spörsmålet
om ändring i gällande bestämmelser beträffande användning av kvinnliga
lärarkrafter vid seminarierna syntes böra behandlas i sammanhang med lönefrågan.
Lärarinnor med adjunkts tjänstgöring åtnjöto först samma avlöningsförmåner
som de manliga adjunkterna. En viss olikhet till de senares fördel inträdde
emellertid genom de löneförbättringar på extra stat, som beviljades av 1883
och 1898 års riksdagar (se bil. XXI11 sid. 149 och 153).
Vid 1904 års lönereglering föreslog den kungl. propositionen för de manliga
adjunkterna en avlöning i fem lönegrader av 3,000, 3,500, 4,000, 4,500 och
5,000 kronor och för de kvinnliga adjunkterna en avlöning i fyra lönegrader av
2,000, 2,500, 3,000 och 3,500 kronor.
Kvinnliga
adjunkterx
avlöningsförmåner.
Den lägre avlöningen för de kvinnliga adjunkterna motiverades därmed, att i fråga
om de manliga lärarna hänsyn måste tagas därtill, att lönen i regeln borde avse uppehållandet
av familj. Med avseende på de kvinnliga lärarna borde lönen kunna begränsas till det
belopp, som kunde anses bereda dem själva fullt tillräckligt underhåll men på samma gång
gjorde tjänsterna så eftersträvansvärda, att de bästa möjliga sökande måtte anmäla sig till de
ganska ansträngande platserna vid seminarierna. Härvid borde avseende även fästas därvid,
att för kvinnliga adjunkter syntes böra bestämmas en lägre pensionsålder än för de manliga
adjunkterna. Likaledes borde vid bestämmandet av de kvinnliga adjunkternas löner hänsyn
tagas till den lägre kompetens, som i vissa fall vore medgiven beträffande dem.
I motion av Emil Hammarlund och Eridtjuv Berg uppvisades, att Kungl.
Maj:ts förslag, om hänsyn toges till det utgående dyrtidstillägget, innebure en
löneminskning för de kvinnliga adjunkterna, vilkas avlöning utginge med 1,925,
2,475, 3,025, 3,575 och 3,850 kronor i de respektive lönegraderna. Enär de kvinnliga
adjunkterna skulle bliva pensionsberättigade tidigare än de manliga, vore
någon skillnad i lön berättigad. Motionärerna föreslogo, att de kvinnliga adjunkternas
avlöning skulle utgå i fem lönegrader med 2,100, 2,000, 3,100, 3,600 och
4,000 kronor.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag med avseende på de manliga adjunkterna,
men bestämde för de kvinnliga adjunkterna en avlöning i fyra lönegrader
å 2,100, 2,600, 3,100 och 3,600 kronor. (Se tablån sid. 558.)
De kvinnliga övningslärarna vid folkskoleseminarierna åtnjuta samma löne- Kvinnliga
förmåner som de manliga. (Se tablån sid. 558 f.)
övning slära
Vid
den första löneregleringen för lärarna i övningsskolan, år 1898, erhöllo ningsförmanliga
och kvinnliga lärare samma avlöning. Vid 1901 års riksdag erhöllo maner.
emellertid de manliga övningsskollärarna ökning i arvodet, för att de icke skulle
bli ofördelaktigt ställda i jämförelse med folkskollärarna i vissa städer. År 1904 lärares avfastställdes
för de manliga övningsskollärarna en avlöning i fyra lönegrader å
504
1858 års
riksdag.
Riksdagen
1859—60.
Avlönings
förhål
landen.
1,700, 2,000, 2,300 och 2,600 kronor och för de kvinnliga likaledes en avlöning i
fyra lönegrader å 1,500, 1,650, 1,800 och 2,000 kronor. Sedan år 1908 utgår en
tillfällig löneförbättring med 300 kronor för manliga och 200 kronor för kvinnliga
lärare vid övningsskolorna, vid seminarierna i Stockholm och Göteborg 400
respektive 300 kronor. (Se tablån sid. 559.)
Högre lärarinneseminariet.
Med anledning av väckt motion anhöllo rikets ständer år 1858, att »Kungl.
Maj:t täcktes låta uppgöra och till rikets näst sammanträdande ständer överlämna
förslag till undervisningens ordnande för den kvinnliga ungdomen, med huvudsakligt
avseende fästat på bildandet av lärarinnor».
Till riksdagen 1859—60 avlät Kungl. Maj:t en skrivelse, innehållande en
utredning av ärendet, i vilken det bl. a. heter:
»Otvivelaktigt är, att staten för sin tjänst skulle kunna i vissa fall med stor fördel
använda kvinnor, om sådana vore att tillgå med tillräckliga, ehuru ändock icke synnerligen
omfattande kunskaper. Man ser dagligen i andra länder, huru fruntimmer användas vid
telegrafinrättningar, vid förvaltningen av mindre postkontor, såsom biträden vid den allmänna
sjukvården o. s.v., där de i allmänhet med stor ordning och noggrannhet fullgöra sina åligganden,
och staten har härav eu dubbel fördel, då kvinnan, som på lediga stunder själv kan
sköta sitt hushåll, förfärdiga sina kläder eller eljest med handarbete något förtjäna, just därföre
kan finna sig tillfredsställd med en avlöning, som för mannen vore otillräcklig för fyllande
av de oundgängligaste levnadsbehoven.»
Ehuru Kungl. Maj:t icke då fann statens tillgångar medgiva anslåendet av
nödiga medel för ifrågavarande ändamål, beviljade ständerna medel till inrättande
av ett seminarium för bildande av lärarinnor. Genom kungl. brevet den 10 maj
1861 gåvos nådiga föreskrifter för den nya institutionen, vilken sedan 1878 bär
namnet högre lärarinneseminariet.
Sedan 1862—63 års riksdag beviljat dels förhöjning av anslaget till seminarierna,
dels ett årligt anslag för inrättande och underhållande av en med seminariet
förenad normalskola för flickor, blev genom nådigt brev den 16 september 1870
fastställd ny utgiftsstat för seminariet och normalskolan. Denna utgiftsstat upptog
bl. a., förutom arvoden åt rektor och två biträdande föreståndarinnor, löner till
följande belopp, nämligen för envar av fem lektorer 2,000 riksdaler, för en adjunkt
1,000 riksdaler, för vardera av 2 lärarinnor 1,000 riksdaler och för en lärarinna,
tillika biträdande föreståndarinna för normalskolan, 800 riksdaler.
Sedan ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet vid 1878 års riksdag
erhållit rätt till uppflyttning i högre lönegrad efter samma grunder, som
gällde för lärarna vid elementarläroverken, ha dessa lärarinnor i lönehänseende i
stort sett varit likställda med de kvinnliga adjunkterna vid folkskoleseminarierna.
(Se tablån sid. 558.)
505
Vid 1909 års riksdag beslöts på förslag av Kungl. Maj:t, att övningslär urna
vid högre lärarinneseminariet, vilkas avlöning förut bestämts av direktionen,
skulle erhålla lön å stat. I sammanhang därmed bestämdes, att lärartjänsterna i
teckning, i musik och
i gymnastik, som förut
bestritts
av kvinnor,
jämväl skulle
kunna innebavas av män. Följande avlöningsbelopp fastställdes:
l:a
2:a
3:o
lönegraden
. lönegraden.
lönegraden.
för lärare eller
lärarinna i teckning . .
. 1,800
2,000
2,200
» » »
» musik . . .
. 1,200
1,400
1,600
» »
>■
» gymnastik .
. 1,200
1,400
1,600
» lärarinna i
handarbete ......
. 1,500
1,700
1,900
(Se tablån sid. 558.)
Kvinnliga övningslärare vid allmänna läroverk.
Den 12 februari 1869 utfärdades kungl. cirkulär till domkapitlen samt di- Kungl. cirrektionerna
över Stockholms stads undervisningsverk och Nya elementarskolan ^februari
angående rättighet för kvinna att efter avlagda föreskrivna kunskapsprov vinna 1869.
anställning såsom lärare i teckning samt i musik och sång vid två-, tre- och
femklassiga elementarläroverk, såvida hon i övrigt uppfyllt de för sådana befattningars
erhållande i författningarna föreskrivna kompetensvillkor.
Den nu gällande stadgan för rikets allmänna läroverk av den 18 februari Läroverks1905
tillerkänner kvinna rätt att söka och innehava lärarbefattning i teckninSSjs^februari
och musik vid realskola, såvida hon är ogift och uppfyllt de för sådan befatt- 1905.
nings erhållande föreskrivna villkor. Åtskilliga kvinnor hava genom dispens erhållit
rätt att innehava lärarbefattning i teckning vid högre allmänt läroverk.
Avlöningsförmånerna äro desamma för manliga och kvinnliga övningslärare Avlöningsvid
allmänna läroverk. (Se tablån sid. 557.)
förhållan
-
Kvinnor erhålla rätt att inneha organistbefattningar.
Vid 1859—1860 års riksdag väcktes motion i bondeståndet av Carl Johan Motioner
Svensén från Kalmar län om tillträde för kvinnor till vissa tjänstebefattningar.
Motionären förmenade, att ingen inom det hedervärda bondeståndet skulle vilja nekande
besvara frågan, huruvida kvinnorna förtjänade ett bättre öde och borde beredas en friare
verkningskrets. Väl hade kvinnans värde i ett och annat avseende blivit erkänt, såsom då
hon tilldelats lika arvsrätt, då hon erhållit myndighets- och handelsrätt samt då hon i vissa
fall förklarats vittnesgill, men genom allt detta hade hon icke kommit särdeles långt på självverksamhetens
bana, hon vore inskränkt till sitt husliga liv, »det så beprisade livet av bero
64—131873.
Lärarelönenämnden. 2.
506
enden, försakelser och omsorger». »Och hon står ännu likasom förut utanför den blomstergård,
där vetenskap och konst plocka sina blommor, varmed deras idkare, sirade, stiga uppför
parnassens branter.» »Sorgligt om vi karlar av egennytta, fruktan eller avundsjuka kvarhålla
kvinnorna i denna beroende ställning.» Om staten än ingenting hade att uppoffra
för kvinnans intellektuella bildning, så hade den likväl tillfälle att öppna för henne tillträde
till sådana tjänster, som av henne kunde skötas. Detta kostade åtminstone ingenting och
kunde måhända komma väl tillpass under den närmaste framtiden, om statens tillgångar vore
knappa, ty motionären vore övertygad därom, att kvinnan skulle vara välbehållen med den
lön, som för befattningen vore avsedd, och icke så ofta framkomma med klagan och böner,
emedan hon kunde hushålla och spara och vore skickligare finansiär och ekonom i det lilla
än mannen i det stora.
Motionären föreslog, att kvinna, som visade sig innehava erforderliga kunskaper,
likaväl som man måtte kunna förordnas till sådana tjänstebefattningar,
som för henne kunde vara passande och vilka av henne kunde skötas, huvudsakligen
inomhus, och följaktligen, att hon måtte kunna anställas vid telegrafinrättningar,
postexpeditioner, klockare-, orgelnist- samt skollärarbefattningar o. s. v.,
och att det tills vidare och intill annorlunda förordnades, skulle vara sökande
kvinnas rätt att begära examen av den lärare eller av det läroverk, som hon funne
lämpligt och som därtill vore berättigat, samt att hon för övrigt måtte få inhämta
sina kunskaper, var henne bäst syntes.
Vid den diskussion, som fördes inom bondeståndet med anledning av denna
motion, anförde R. F. Gross från Kalmar med huvudsakligt instämmande i de
av Svensén uttalade åsikterna, att kvinnorna företrädesvis borde användas vid
telegrafverket, enär, oberäknat fördelen av den nya förvärvskälla, som härigenom
öppnades för dem, dymedelst en betydlig besparing skulle kunna ske i de för
nämnda verk då nödvändiga utgifterna, och föreslog, att kvinna, som efter vederbörligen
avlagd examen därtill funnes skicklig, måtte tilläggas rättighet att söka
och erhålla befattning såsom kommissarie och assistent inom telegrafverket.
Vid samma riksdag väcktes motion i prästeståndet av prosten Daniel
Söderberg om rätt för kvinna att söka orgelnistbefattning.
Motionären framhöll, att även om man måste medgiva, att familjen och den husliga
kretsen utgjorde den egentligaste och av naturen själv anvisade platsen för kvinnans verksamhet,
så borde dock detta förhållande ej helt och hållet avstänga henne från den yttre
världen och förhindra henne att även stundom där söka ett passande område, där hon kunde
tillgodogöra sig och det allmänna de gåvor och färdigheter naturen och uppfostran förlänat
henne. Myndighetsrättigheten stode i nära sammanhang med rättigheten till självförsörjning.
Hade lagstiftaren åt den ogifta kvinnan skänkt den förra, borde han även vara betänkt på
att åt den senare rättigheten giva en ökad utsträckning, varförutan den förra skulle förlora
betydligt i sitt värde. Lagstiftningen syntes även hava bchjärtat detta förhållande, då den
åt kvinnorna öppnat tillfälle och givit rättighet att söka lärarinnebefattningar vid offentliga
skolor. Utom den husliga kretsen funnes emellertid jämte skolan flera fält, som av kvinnokrafter
val kunde bearbetas. På alla den skena konstens områden hade kvinnan i senare
tider uppträtt i en lycklig, ofta segerrik tävlan med mannen. Det vore ikväl synnerhet
507
tonernas själfulla, förunderliga konst, som bäst syntes passa för det svagare könets krafter
och naturanlag, och särskilt syntes den heliga Cecilias konst väl ägnad att av hennes kön
övas. Alånga unga fruntimmer, som med sann kärlek för konsten försökt att arbeta sig in
dess inre väsende och kärna, hade ock med iver och framgång särskilt vänt sin håg åt
orgclspelningskonsten. Det syntes ej annat än överensstämmande med rätt och billighet,
om samhället åt dessa konstens unga tjänarinnor beredde utsikt och tillfälle att av
sitt trägna arbete i eu framtid kunna vänta ett sparsamt timligt uppehälle.
Motionären föreslog, att riksdagen måtte besluta, att ogift och myndig förklarad
kvinna måtte äga rättighet att söka orgelnistbefattning, där denna icke
vore förenad med klockarsyssla, såvida hon vid ansökningen företedde de intyg om
skicklighet för den sökta befattningen, vilka författningarna fordrade för kompetens
till orgelnistbefattning.
I samma syfte väcktes i borgarståndet motion av C. Rinman.
Denne framhöll, att rättvisan påkallade, att man i möjligaste mån utvidgade fältet
ör kvinnans verksamhet för att i och med detsamma bereda henne lämpliga utvägar till
utkomst, och att få platser för kvinnan ägde den lämplighet som organisttjänsten.
Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet ansåg, att det ej syntes kunna Allmänna
förvägras kommuner att använda kvinnor till sådana befattningar, som kommunerna g^lkonosjälva
hade rättighet att tillsätta. Lagstiftningens åtgärder i dylika fall syntes miutskottets
ej böra sträcka sig till annat än till erkännande av denna kommunens rätt, med “båtande,
tillsyn likväl att ej andra individer utsåges än sådana, som för befattningen vore
fullt lämpliga.
Åven vid andra befattningar, för vilka verkningskretsen ej vore inskränkt endast
inom kommunen, kunde kvinna enligt utskottets mening säkerligen med fördel för det allmänna
användas. Då statens och individernas förbindelser mot varandra vore ömsesidiga
och staten i detta avseende icke mera i förhållande till kvinnan än till mannen eftergåve
något av sina anspråk samt statens plikt vore att i möjligaste mån befrämja alla sina
medlemmars välstånd, syntes härav följa, att då i följd av den riktning samhällsförhållandena
antagit alla kvinnor ej bleve i tillfälle att verka inom den krets och för det kall, som
naturenligen tillkom dem och där av deras verksamhet de rikaste frukter kunde skördas,
staten borde i stället, i den mån det kunde väl stå tillsamman med ändamålet av dess
framåtgående i andlig och materiell utveckling, lämna utväg åt kvinnan att bereda sig den
förbättring i ekonomisk ställning, vartill hennes anlag och insikter kunde berättiga henne.
Det läge likväl i sakens natur, att en del befattningar icke kunde av
kvinnor lämpligen skötas, då däremot andra vore av beskaffenhet att av dem likaväl
som av män kunna bestridas. Vad anginge förslaget att använda kvinnor vid
postverket, så fann utskottet med avseende å postväsendets dåvarande organisation
sig för det dåvarande icke böra sträcka sitt tillstyrkande därhän, att postexpedition
måtte uppdragas åt kvinnor, och i betraktande av de särskilda olikartade
förrättningar, som ålåge klockare, ansåg utskottet ej heller skäl att
förorda kvinnas antagande till dylik befattning, varemot i utskottets tanke kvinnor
skulle med fördel kunna användas vid mindre telegrafstationer samt till bestridande
av organisttjänster.
508
Eu reservant i utskottet ansåg, att då Kungl. Maj:t genom nådigt brev den
4 juni 1859 anbefallt chefsämbetet för telegrafverket att efter ett år inkomma
med uttalande bl. a. därom, huruvida kvinnor måtte kunna såsom assistenter eller
biträden vid förefallande behov användas, utskottet bort med gillande av motionens
syfte förklara motionen om kvinnas anställande vid telegrafverket såsom redan
varande beroende av Kungl. Maj:ts prövning för närvarande ej till någon rikets
ständers åtgärd kunna föranleda.
En annan reservant i utskottet ansåg, att då utskottet endast genom votering,
som utföll med 22 röster emot 18, kommit till ovanstående beslut, vilket strängt
begränsade kvinnas rättighet att användas i statens och kommuners tjänst till
endast tvenne uppgivna föremål, men flera andra tjänstebefattningar funnes, där
kvinna skulle likaväl som i de här uppgivna kunna till egen ekonomisk fromma
och utkomst utan förnärmande av hennes natur och väsende samt till fördel för
det allmänna anställas, så borde även den åsikt, som vid detta tillfälle uppställdes
såsom kontraproposition till utskottets beslut och varom ovan nämnda stora
minoritet förenade sig, bringas till rikets ständers kännedom för vinnande av det
avseende, vilket ärendets vikt och ett fullständigare erkännande av kvinnas rätt
att i offentliga tjänstebefattningar brukas, där sådant lämpligen och skäligen kunde
ske, obestridligen påkallade.
I stället för utskottets förslag, som utan att uttala denna kvinnans rättighet såsom
grundsats endast hänvisade henne tvenne slags befattningar, vilka dock föga skilde sig från
en mängd andra dem kvinna likaväl kunde bestrida, önskade minoriteten få inför Kung).
Maj:t uttrycka den övertygelsen, att kvinna borde likaväl som man kunna i allmänhet tå
användas i alla de statens eller kommunens tjänstebefattningar, vilkas bestridande kunde
förenas med hennes väsentliga levnadsuppgifter, på samma gång hennes ekonomiska utkomst
och moraliska utveckling samt allmänt väl därigenom tillika befrämjades. Man ville med ett
ord uttala denna kvinnans rättighet såsom allmän grundsats, men icke såsom utskottets majoritet
gjort, endast medgiva en tillämpning därav i två speciella fall.
Reservanten föreslog, att rikets ständer måtte bos Kungl. Maj:t i underdånighet
anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes i nåder utfärda författningar, varigenom
kvinna i allmänhet berättigades att varda anställd vid alla de statens och kommunens
tjänstebefattningar, vilka av henne lämpligen kunde bestridas, såvida betyg
företeddes om erforderlig skicklighet därtill.
Riksdags-
Rikets ständer beslöto att hemställa, att Kungl. Maj:t täcktes i nåder ut
be
slut et. farda en författning, varigenom kvinna berättigades att varda antagen att förestå
organistbefattning, där denna icke vore förenad med klockarsyssla, såvida betyg
företeddes om erforderlig skicklighet för bestridande av ifrågavarande befattning.
Kungl. kungörelse utfärdades den 8 mars 1861 om rätt för kvinna att förestå
orgelnistbefattning, där denna ej är förenad med klockarsyssla. Några allmänna
lönebestämmelser finnas icke.
509
1802- 03 års riksdag anhåller om åtgärder till beredande av tillfälle för
kvinnor att erhålla lämpliga befattningar i statens tjänst.
Vid 1802—63 års riksdag väcktes motion i bondeståndet av Carl Jolian Motion av C.
Svensén från Kalmar län om kompetens för kvinna till åtskilliga statens tjänste- Svensinbefattningar.
Motionären anförde, att man sagt, att kvinnornas egentliga verksamhetskrets vore förlagd
inom hemmet och familjen, att de som makor och husmödrar häst uppfyllde sin bestämmelse
och att det därför vore olämpligt att för dem öppna nya banor, som skulle föra dem
från det kall, vartill de av naturen vore bestämda o. s. v. Hade man då icke besinnat det
ovedersägliga förhållandet, att omöjligen alla kvinnor kunde uppnå denna bestämmelse, såvida
samhällslagarna skulle respekteras? Rikets folkmängd den 31 december 1855 utgjorde
1,764,118 mankön och 1,875,214 kvinnokön eller 111,096 flera kvinnokön än mankön. Om
nu härvid bemärktes, att mannen finge inträda i äktenskap efter fyllda 21 år och kvinnan
efter fyllda 15 år samt därefter gjordes en beräkning, så visade det sig, att mankön i 2lista
året och därutöver vore 989,323 och kvinnokön i 16:de året och däröver vore 1,272,901,
varav följde, att bland rikets folkmängd den 31 december 1855 befunne sig minst 283,578
flera kvinnokön inom den ålder, som berättigade till äktenskap, än män, som ägde samma
berättigande.
Det vore nödvändigt, att kvinnan frigjordes i arbete och förvärv. Ilon måste berättigas
att använda sina krafter i allt, varigenom hon ärligt och sedligt samt i överensstämmelse
med sin natur kunde förtjäna sitt ekonomiska oberoende.
Motionären föreslog, att kvinna, som visade sig bava erforderliga kunskaper,
likaväl som man måtte berättigas att varda antagen i sådana statens tjänstebefattningar,
som för henne kunde vara passande, varibland särskilt vore att nämna
telegraf- och postexpeditörsbefattningar samt befattningar inom den allmänna
sjukvården.
Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet hemställde, att rikets ständer Riksdagsmåtte,
med anmälan det de för sin del ansåge tidpunkten vara inne att utvidga beslutet.
kvinnans rätt till anställning i det allmännas tjänst, anhålla det Kungl. Maj:t
täcktes vidtaga åtgärder, varigenom tillfälle bereddes kvinna att erhålla anställning
i sådan tjänstebefattning, som kunde för henne vara passande och till vars
skötande hon visade sig äga erforderliga kunskaper och skicklighet.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, som den 14 mars 1863 avlät
skrivelse i överensstämmelse därmed.
Telegrafverket.
Den av rikets ständer den 14 mars 1863 avlåtna skrivelsen upptogs Kungl. brev
av Kungl. Maj:t till prövning i sammanhang med en av enskild kvinna gjord den/sg^uh
510
ansökning om rättighet till anställning vid telegrafverket. I skrivelse till telegrafstyrelsen
den 10 juli 1863 förklarade Kungl. Maj:t sig på grund av de skäl
och omständigheter telegrafstyrelsen anfört icke hava funnit skäl frångå den av
Kungl. Maj:t förut biträdda meningen, att en dylik anställning av kvinnor icke i
allmänhet härstädes vore lämplig eller med telegrafverkets sanna fördel överensstämmande.
Enär emellertid särskilda förhållanden någon gång kunde förekomma, då
undantag från nämnda regel skulle kunna utan olägenhet medgivas, såsom t. ex.
ifall hustru eller syster till telegraftjänsteman anställdes vid station, där mannen
eller brodern vore tjänstgörande och där således någon svårighet för besörjandet
av de utom stationen förefallande tjänstegöromålen icke förefunnes, hade Kungl.
Maj:t, för att under dylika förhållanden icke göra en kvinnas anställande omöjligt,
funnit skäligt förklara telegrafstyrelsen oförhindrad att, efter prövning av omständigheterna
i varje särskilt fall och med de villkor rörande tjänstgöringsskyldighet
och avlöning, vilka kunde vara nödiga och lämpliga, i telegrafverkets tjänst
till bestridande av assistentbefattning antaga jämväl kvinna, vilken behörigen
styrkt sig äga härtill erforderliga kunskaper och skicklighet.
Telegrafsty-
Genom telegrafstyrelsens memorial den 3 december 1863 framställdes förslag
®etofie»*30 om inrättande av ett särskilt slag av telegrafstationer under benämning av privatdecember
telegrafstationer, vilket förslag gillades genom kungl. brevet den 30 i samma
1865''
månad. Det var huvudsakligen vid dessa, som kvinnor först vunno anställning.
Då emellertid kommunerna ofta nedbringade lönen till ett oskäligt lågt belopp,
vanns icke, framhåller telegrafstyrelsen i en skrivelse den 30 december 1865, ett
bland de ändamål, vilka avsågos med inrättandet av privattelegrafstationer, »nämligen
att kunna bereda en någorlunda sorgfri levnadsställning åt fruntimmer, som
ägna sig åt telegrafisk än sten». Telegrafstyrelsen föreslog därför i nämnda skrivelse,
att till föreståndare å 3:dje klassens stationer skulle kunna antagas assistenter
i stället för kommissarier, då därigenom hinder ej längre skulle förefinnas att
till föreståndare å dessa stationer antaga kvinnor. Genom en dylik anordning
skulle icke blott en besparing för telegrafverket uppkomma, emedan eu kvinnlig
assistent borde i Sverige, lika väl som i Norge, kunna åtnöja sig med något lägre
avlöning än en manlig assistent, utan jämväl efterhand tillfällen yppa sig för
styrelsen — som av flera skäl fortfarande önskade undvika att låta män och
kvinnor gemensamt tjänstgöra på en och samma station — att bereda ett antal
fruntimmer anställning i telegrafverkets egen tjänst med någorlunda god utkomst
och betryggad levnadsställning, vilket däremot icke alltid kunde vara händelsen
med dem, som vore föreståndare för privatstationer, enär de vore helt och hållet
beroende av vederbörande kommuner eller bolag. Sedan Kungl. Maj:t gillat det
sålunda väckta förslaget, förändrades åtskilliga äldre stationer, vilka från början
föreståtts av kommissarier, till assistent- eller telegrafiststationer, till föreståndare
511
å vilka likasom vid ä mindre betydande orter nyinrättade stationer huvudsakligen
utsagos ogifta kvinnor med lägre avlöning än den manliga personalen.
Då telegrafstyrelsen den 10 november 1885 ingick till Kungl. Maj:t
med skrivelse angående beräkning av telegrafverkets utgifter för år 1887,
föreslog styrelsen förhöjning i den normala telegrafistavlöningen och erinrade
därvid till en början, hurusom nämnda avlöning utgjorde endast 800 kronor, ett
belopp, som i och för sig vore så ringa, att detsamma hos innehavarna av dessa
tjänster, vilka nästan uteslutande bestriddes av kvinnor, förutsatte en synnerlig
förmåga att inskränka sina levnadskostnader till det minsta möjliga. Styrelsen
hemställde, att avlöningen för telegrafister måtte höjas med 100 kronor eller från
800 kronor till 900 kronor. Vidare föreslog styrelsen fullföljande av planen,
att, där sådant lämpligen kunde ske, utbyta manlig personal vid telegrafstationerna
mot lägre avlönad kvinnlig personal; och hemställde styrelsen i sistnämnda avseende,
med anledning av redan då befintliga eller till följd av innehavarnas inträdande
pensionsålder snart blivande ledigheter av befattningar inom assistentgraden,
att 12 assistentbefattningar med 1,600 kronor i avlöning måtte förändras
till telegrafistbefattningar med 900 kronor i avlöning.
De av telegrafstyrelsen sålunda ifrågasatta förändringar i avlöningsstaten
upptogos i nådig proposition till riksdagen 1886 och vunno även riksdagens bifall.
Den 2 juni 1899 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté med uppdrag att utarbeta
förslag till nya stater för post- och telegrafverken. Denna kommitté avgav
sitt betänkande den 31 oktober 1901.
Kommittén föreslog anställande av högst ett tjugotal betjänte såsom stationsföreståndare
eller stationsmästare å stationer, vilka hittills föreståtts av telegrafister
och som icke av kommittén förordats till uppförande i kommissarieklass.
Kommittén hemställde alltså, att å telegrafverkets avlöningsstat måtte uppföras
100 befattningar, avsedda för kvinnliga stationsföreståndare eller manliga
stationsmästare, förslagsvis minst 80 av det förra och högst 20 av det senare slaget.
Yad den kontanta avlöningen anginge, fann kommmittén densamma efter
dåvarande förhållanden, då arbetsbördan ökats och levnadskostnaderna fördyrats,
vara för låg, särskilt då för anställning såsom telegrafist fordrades att hava
genomgått fullständigt elementarläroverk för flickor ävensom särskild vid telegrafverket
anordnad kurs. Vid fastställande av avlöningen för ifrågavarande kvinnliga
tjänstemän hade kommittén ansett sig böra för de kvinnliga stationsföreståndarna
föreslå samma avlöning, som kommittén föreslagit för postexpeditörer
av 4:e graden, nämligen en begynnelseavlöning av 1,500 kronor och en slutavlöning
av 1,800 kronor.
Kommittén var av den meningen, att de manliga stationsmästarna borde få
samma avlöning som de kvinnliga stationsföreståndarna. T oge s nämligen hänsyn
därtill, att. stationsmästarna skulle kunna leva med familj på sin avlöning, kunde
1886 års
riksdag.
1899 års
kommitté.
512
1902 års
riksdag.
1906 års
kommitterade.
för dem icke ifrågaställas mindre avlöning än den, som föreslagits för de kvinnliga
stationsföreståndarna.
Avlöningen för telegrafister, som tjänstgjorde såsom biträdande å stationerna,
svntes kommittén lämpligen böra sättas till 1,300 kronor, därav 900 kronor i lön
och 400 kronor i tjänstgöringspenningar, jämte två åiderstjllägg, vartdera å 150
kronor.
Vid 1902 års riksdag framlades proposition i huvudsaklig överensstämmelse
med kommitténs förslag. 1 propositionen anfördes, att på grund av vad telegrafstyrelsen
framhållit om önskvärdheten ur alla synpunkter att kunna i mån av
behov förflytta telegrafisterna mellan föreståndar- och biträdesbefattningar borde
föreståndarna för lägsta klassens telegrafstationer i avlöningsstaten upptagas såsom
»100 telegrafister eller stationsmästare» med en avlöning av 1,300 kronor, därav lön
900 kronor och tjänstgöringspenningar 400 kronor jämte föreslagna ålderstillägg
samt med anmärkning i staten, att telegrafist, som förestår station, och stationsmästare
äga åtnjuta bostadsförmån eller hyresbidrag med 200 kronor om året.
Statsutskottet hemställde om bifall till propositionen, och riksdagen beslöt
i överensstämmelse härmed.
Genom beslut den 22 juni 1906 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för civildepartementet
att såsom sakkunniga tillkalla tre personer för att jämte t. f. generaldirektören
H. liv din avgiva yttrande och förslag beträffande förändrad organisation
av telegrafstyrelsen m. in. Den 14 januari 1907 avlämnade kommitterade
sitt betänkande.
Kommitterade framhöllo, att de vid bestämmande av avlöningsbeloppen hade låtit leda
sig av två huvudsynpunkter, nämligen dels att varje tjänsteman skulle efter ålder, utbildning
och tjänsteställning erhålla sin fulla skäliga bärgning, dels att ett praktiskt affärsverk maste
vid förvärvandet av sina arbetskrafter konkurrera med den privata företagsamheten. Även
hade kommitterade haft för ögonen att söka avlägsna de större eller mindre svalg i avlöningshänseende,
som, enligt vad kommitterade kunnat finna, i allmänhet inom ämbetsverkens stater
förefunnes emellan olika tjänstemannagrupper, och i stället uppbygga ett sammanhängande
system av stigande avlöningar, i vilket vederbörande tjänsteman kunde vid begynnelsen av
sitt arbete inpassas på för honom lämpad plats för att därefter i mån av duglighet och nit
steg för steg vandra uppåt.
Vad beträffade föreståndaren för katalogexpeditionen, anförde kommitterade, att hon
hade sig anförtrott ett uppdrag, som icke kunde i något hänseende sättas ringare, än vad
som eljes i de centrala ämbetsverken ansåges kräva en manlig tjänsteman.
Kommitterade föreslogo följande avlöningsbelopp för de kvinnliga tjänstemännen:
-
513
Slutavlöning.
2,400
1,800
2,100
1,050
1,800
1,500
1,350
1,800
1,800
2,100
1,800
1,050
1,260
I kung! proposition till 1907 års riksdag angående telegrafverkets utgiftsstater
för år 1908 m. m. anförde departementschefen bl. a., att lian funne de sålunda
föreslagna beloppen väl avvägda, utom vad anginge kontorsskrivare och
bokhållare, för vilka kommitténs avlöningsbelopp vore väl knappt tillmätta. Departementschefen
föreslog för kontorsskrivare en begynnelseavlöning av 1,020 kronor
och en slutavlöning av 1,800 kronor och för bokhållare en begynnelseavlöning
av 960 kronor och en slutavlöning av 1,650 kronor.
Vad beträffar kontorsskrivarna yttrade departementschefen bl. a. följande:
»Kommitterades förslag innefattar visserligen, oavsett förmånen av ordinarie tjänst och
därmed följande rätt till pension och semester en förbättring i dessa skrivbiträdens villkor,
låt vara att med den nya organisationen följer utsträckt tjänstgöringstid. Men i betraktande
därav, att innehavarna av dessa platser hava sin verksamhet förlagd till Stockholm och att
hos dem fordras en betydligt större utbildning än t. ex. hos telefonister, torde en begynelselön
av 900 kronor icke kunna anses vara tillräcklig.
Nu är det väl sant, att det för närvarande trots de låga avlöningarna icke förefinnes
den ringaste svårighet att erhålla kvinnliga skrivbiträden i telegrafstyrelsen, och att på den
allmänna arbetsmarknaden begynnelsepriset för kvinnlig arbetskraft av motsvarande beskaffenhet
i allmänhet är lägre än 900 kronor. Denna omständighet, som givetvis är beroende
därpå, att många av dessa arbetssökande kvinnor icke behöva lita uteslutande till inkomsten
av sitt arbete utan hava sitt egentliga ekonomiska stöd i föräldrahemmet, synes dock icke
böra alltför mycket spela in, då det gäller kvinnliga biträden, åt vilka skulle anförtros en
del i styrelsen förekommande arbete, som eljest utföres av manliga tjänstemän, och man följaktligen
av dessa kvinnor måste fordra en viss utbildning. Det torde därför vara staten
värdigast att lämpa ersättningen efter arbetets beskaffenhet.»
i styrelsen
Begyunelscavlöning.
föreståndaren för katalogexpeditionen......1,800
kontorsskrivare................. 900
vid linjedistrikten:
kassör.....................1,140
bokhållare................... 900
vid stationerna:
kommissarie av 5:te lönegrad..........1,050
»
» 6:te »
..........1,050
» 7:de »
1,050
telegrafist...................1,140
vaktföreståndare................1,260
kassör av första lönegraden...........1,140
»
» andra »
...........1,020
bokhållare................... 900
interurbantelefönist............... 840
1907 års
riksdag.
65—131873. Lärarelönenämnden. 2.
514
Med anledning av denna proposition väcktes motion i andra kammaren av
herr C. A. Lindhagen.
Motionären erinrade om att den kommitté, som vid årets början avgivit ett be
tänkande om förändrad organisation av telegrafstyrelsen m m., ville ordna så, att personalen
kunde uteslutande ägna sig åt sin tjänst. Därmed ansågs följa å ena sidan utsträckt arbetstid
och förbud mot extra arbete. Men å andra sidan framhölls, att verket samtidigt måste
ansvara för tjänstemännens anständiga bärgning och att tjänstemännen borde beredas en efter
deras arbete avpassad avlöning, som även för de lägst avlönade måste vara så stor, att de
kunde leva på densamma utan anlitande av extra inkomster utom verket. Arbetet i tjänsteu
måste vara ägnat att framkalla arbetsglädje, hade kommitterade sagt.
Tillämpningen på de kvinnliga tjänstemännen syntes dock ej väl svara mot den goda
avsikten. »Förgäves söka vi en överensstämmelse mellan dessa teorier och eu avlöning, som
medför endast umbäranden», hette det i en petition till Konungen från vissa kvinnliga telegraftjänstemän.
Det vore ju också, framhöll motionären, en allmän föreställning, att kvinnliga
tjänstemän borde hållas nere i lägsta möjliga lönegrad utan befordringsutsikter. och man
fann det rent av abnormt, om en kvinna komme upp till en så hög avlöning, att hon kunde
bekosta sig ett eget hem. Man trodde sig ha gjort nog genom att på sin höjd under alla
hennes arbetsår bereda henne tillfälle att, ifall hon stode ensam, kunna inhysa sig hos andra,
så gott hon kunde. Kommittébetänkandets realiteter voro i mycket en påtaglig avspegling
av detta föreställningssätt.
Ledande grundsats i förslagets lönesystem syntes vara, att allt ordinarie arbete borde
förrättas av ordinarie tjänstemän, att tjänstemännen således icke behövde gå såsom extra
längre tid, än som erfordrades för inhämtande av de första grunderna av tjänsten samt erforderlig
provning av hans förmåga samt att under sådana förhållanden begynnelselönen kunde
för den unge nybörjaren sättas jämförelsevis lågt, men sedan borde i täta omgångar alltjämt
höjas, så att tjänstemannen tidigt uppnådde en försvarlig inkomst även utöver existensminimum.
Detta system syntes vara tilltalande och förtjänt att försökas, men då gällde det
också att i tillämpningen upprätthålla det, vilket ej syntes i allo hava skett med kommitterades
förslag.
Det vore nämligen till en början ett erkänt förhållande, att de ordinarie platserna
vore för knappt tillmätta, så att extra ordinarie tjänstemän, särskilt på kvinnosidan, i stor
utsträckning måste anlitas och att i följd härav en kvinnlig tjänsteman på flera platser fortfarande
hade att genomgå en mångårig extraordinarietid. Därefter skulle det enligt förslaget
dröja många år, innan hon såsom ordinarie uppnådde en avlöning, skäligen motsvarande
behovet. Visserligen vore det sant, att förslaget skänkte de kvinnliga ordinarie tjänstemännen
sjukhjälp, semester och pension, vilket vore en stor fördel. Men lika viktigt vore,
att de under sin hälsas och krafts dagar verkligen komme något i åtnjutande av den arbetsglädje,
som man förespeglat dem, och detta skedde ej genom en anordning sådan som den
nyss nämnda. Man måste för övrigt i avlöningssystemet räkna jämväl med befordringsutsikterna.
De tjänstemän, för vilka, såsom i allmänhet vore fallet med de kvinnliga, saknades
avsevärda befordringsmöjligheter, måste i gengäld tillerkännas rätt att i god tid fa tillträda
en skäligen stor andel av de löneförmåner, som utmätts för deras lilla tjänst.
Ur dessa synpunkter föreslog motionären för kvinnliga kontorsskrivare en
begynnelseavlöning av 1,260 kronor och en slutavlöning av 1,800 kronor, för kvinnliga
kassörer i första lönegraden 1,260 kronor i begynnelselön och 2,100 kronor i
5 IT»
slutlön, för kvinnliga kassörer i andra lönegraden 1,140 kronor i begynnelselön
och 1,800 kronor i slutlön, och för kvinnliga bokhållare 1,0:10 kronor i begynnelselön
och 1,050 kronor i slutlön, för telegrafister 1,260 kronor i begynnelselön och
1,800 kronor i slutlön, för interurbantelefonister !)00 kronor i begynnelselön och
1,260 kronor i slutlön.
Med anledning av ifrågavarande proposition väcktes motion i andra kammaren
även av herr E. A. Nilsson i Örebro.
Motionären erinrade om att den kommitté, vars betänkande utgjorde grundvalen för
Kung). Maj:ts proposition, såsom en av de ledande synpunkterna för sitt förslag hade angivit,
att personalen borde av staten erhålla full avlöning för fullt arbete åt staten och såsom
motiv för de i allmänhet låga begynnelselönerna anfört, att tjänstemännen vid jämförelsevis
tidig ålder skulle kunna vinna ordinarie anställning. Det hade emellertid synts motionären.
som om den angivna synpunkten rörande avlöningens förhållande till arbetet ej kommit
till sin fulla rätt beträffande särskilt telegrafisterna, för vilka det anförda skälet för den
låga begynnelselönen ej heller vore övertygande. Såväl kommitterade som departementschefen
vitsordade, att telegrafisterna hade skäliga anspråk på någon förhöjning i sina löneförmåner.
Kommitterade hade föreslagit en betydande nedsättning av telegrafists begynnelselön, vartill
anledningen antagligen varit dels den föreslagna nedsättningen av begynnelselön för assistent,
dels den i utsikt ställda bättre befordringen. Dessa skäl vore emellertid ingalunda övertygande.
Nedsättning i begynnelseavlöning för assistent motiverades främst av de nedsatta
kompetensfordringarna, realskolexamen i stället för mogenhetsexamen, vilket medförde för
dessa tjänstemän en minskning i utbildningstiden av minst tre år, på samma gång telegrafverket
finge för deras specialutbildning underkasta sig en mycket ökad kostnad. P’ör de
kvinnliga tjänstemännen bleve förhållandet i detta hänseende oförändrat.
Vad anginge befordringsutsikterna, hade för telegrafisterna ingen förbättring till kompensering
av lönenedsättningen tillkommit, och i detta hänseende vore otvivelaktigt kvinnans
ställning inom telegrafverket vida sämre än mannens.
Visserligen hade slutavlöningeu höjts med 200 kronor men härvid borde observeras,
att dels assistenternas slutavlöning samtidigt höjts med 600 kronor och dels att denna slutavlöning
för flertalet kvinnliga tjänstemän vore i mjcket egentligare mening slutavlöning än
för de manliga. Medan de manliga kommissarie- och kontrollörstjänsterna vore till antalet
någorlunda tillfredsställande i förhållande till antalet assistenttjänster, stode de kvinnliga
kommissarietjänsterna i eu flerdubbelt sämre proportion till antalet biträdande telegrafisttjänster.
Utsikter att vinna befordran vore därför mycket sämre för telegrafist än för assistent.
I sammanhang härmed stode, att antalet kvinnliga kommissarietjänster tycktes avgjort
tendera att minskas.
Åven kunde man hysa vissa tvivel om huruvida systemet med små begynnelseavlöningar,
kompenserade med flera ålderstillägg, vore att rekommendera, då man komme ned åt
gränsen för existensminimum, liksom om huruvida detta system överhuvud vore lika lämpat
för kvinnliga som manliga tjänstemän, då man bibehölle en principiellt så stor skillnad i ersättningen
för manligt och kvinnligt arbete.
Motionären hemställde bl. a., att begynnelseavlöningen för telegrafist sattes
till 1,260 kronor per år.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag beträffande föreståndare för katalogexpeditionen,
kommissarier och vaktföreståndare. För de övriga kvinnliga tjänste
-
516
männen beviljade riksdagen högre avlöningsbelopp, än Kungl. Maj:t föreslagit,
nämligen för
Begynnelseavlöning.
Slutavlöning.
kontorsskrivare .........
.......1,260
1,800
kassör av första lönegraden ....
.......1,260
2,100
bokhållare............
.......1,020
1,650
telegrafist............
.......1,260
1,800
kassör av andra lönegraden ....
.......1,140
1,800
interurbantelefonist........
....... 900
1,260
1918 års
I skrivelse den 24 november 1911 avgav telegrafstyrelsen förslag dels till
riksdag, ändringar i det för tjänstemän vid telegrafverket gällande avlöningsreglementet
och dels till stat för telegrafverkets driftkostnader under år 1913. Styrelsen föreslog
avlöningsförbättring i en eller annan form för den ordinarie kvinnliga personalen
med undantag av de enligt styrelsens mening i avlöningshänseende jämförelsevis
väl tillgodosedda stationsföreståndarna (kommissarierna) och föreståndaren
för katalogexpeditionen. Denna framställning grundade sig, anförde styrelsen,
dels på en jämförelse med vad motsvarande befattningshavare i de andra
kommunikationsverken uppbure i avlöning och dels på den stegring i ersättningen
för kvinnligt arbete, vilken på senare tiden i allmänhet gjort sig gällande. I betraktande
även därav att befordringsmöjligheterna för den ifrågavarande kvinnliga
personalen vore jämförelsevis begränsade, syntes det styrelsen vara av behovet
påkallat att bereda dem något högre slutavlöning än för det dåvarande vore fallet.
Med anledning av denna framställning framlades kungl. proposition i ären
-
det till 1912 års riksdag.
Riksdagen beviljade
avlöningsförhöjningar för följande av
telegrafverkets
kvinnliga tjänstemän:
inom styrelsen:
Begynnelseavlöning.
Slutavlöning.
kontorsskrivare . . . .
.............1,260
1,950
vid stationerna:
telegrafist......
.............1,260
2,100
vaktföreståndare . . .
.............1,260
2,100
interurbantelefonist . .
............. 960
1,380
(Se tablån sid. 562.)
Postverket.
Kungl.
Med anledning av rikets ständers ovannämnda skrivelse den 14 mars 1863
tO™uli 1863 utfärda(lea den 10 juli samma år ett kungl. brev till generalpoststyrelsen, i vilket
,U förklarades, att något hinder icke mötte att till bestridande av poststationsföre
-
517
ståndarbefattning därefter antaga även kvinna, såvida hon vore myndig och till
nämnda befattning lämplig.
Efter det att kvinnor år 1871 fått rätt att bliva extra biträden, vanns
möjlighet för kvinna att vinna befordran till bättre avlönade befattningar genom
det kungl. brevet den 19 december 1884, i vilket förklarades, att till postexpeditör
likasom till föreståndare för öde eller Öde klassens postkontor finge antagas
även myndig kvinna, vilken vore ogift eller änka, men att, då sålunda befattning
i postverkets tjänst åt kvinna anförtroddes, å befattningen icke finge utfärdas
annat än förordnande eller konstitutorial, varigenom tjänsten icke bleve definitivt
tillsatt.
På de för kvinna tillgängliga platserna voro lönevillkoren desamma som
för män i motsvarande tjänster med den skillnaden, att kvinna icke ägde rätt
till ålderstillägg och pension.
På grund av ovannämnda bestämmelse, att åt kvinna icke finge utfärdas
annat än förordnande, förklarade generalpoststyrelsen i ett särskilt fall, där en
kvinnlig postexpeditör begärt komma i åtnjutande av ålderstillägg, för vars erhållande
hon i övrigt uppfyllt stadgade villkor, sig förhindrad bifalla den sålunda
gjorda ansökningen; och sedan sökanden hos Kungl. Maj:t fullföljt sin
begäran, fann Kungl. Maj:t enligt nådigt beslut den 23 oktober 1891, enär sökanden
allenast vore konstituerad att tills vidare vara postexpeditör, den underdåniga
ansökningen ej kunna bifallas.
Efter att hava erinrat om vad sålunda förekommit, anförde styrelsen i sin
underdåniga skrivelse den 23 november 1891, med förslag till postverkets stater
för år 1893, att avsikten med förenämnda genom nådiga brevet den 19 december
1884 meddelade bestämmelse kunde antagas huvudsakligast hava varit att därigenom
fritaga kvinnlig postfunktionär från skyldighet att med avgifter bidraga
till civilstatens pensionsinrättnings enskilda änke- och pupillfond, men ingalunda
att göra henne i avlöning sämre lottad än de i samma lönegrad anställda män.
Det syntes fördenskull av hänsyn till rättvisa och billighet vara ömkligt, att
ålderstillägg, vilket inginge såsom en högst avsevärd andel i postfunktionärs avlöningsförmåner,
måtte kunna tilldelas jämväl kvinnlig postfunktionär, helst varken
i omfånget och beskalfenheten i övrigt av det henne i tjänsten åliggande
arbete, ej heller i den dittills vunna erfarenheten om kvinnas förmåga att fullgöra
detta arbete, kunde hämtas stöd för hennes utestängande från dylik förmån.
Sedan framställning i detta syfte blivit avlåten till 1892 års riksdag samt
vunnit riksdagens bifall, blev genom nådigt brev den 3 juni samma år förklarat,
att kvinna, för vilken utfärdats förordnande att tills vidare vara postexpeditör
vid postverket eller föreståndare för 5:te eller 6:e klassens postkontor, skulle, så
länge bon innehade sådan befattning i postverkets tjänst, vara i fråga om rätt
Kungl.
brevet ilén
19 december
1884.
1892 års
riksdag.
518
till ålderstillägg likställd med man, som innehade ordinarie befattning i samma
tjänstegrad inom verket.
1899 års
Vid 1899 års riksdag ordnades avlöningsförhållandena så, att avlöningen
riksdag. för ,jen kvinnliga postpersonalen i regel blev lägre än för den manliga.
Generalpoststyrelsen anförde i underdånig skrivelse den 22 november 1898, att gjorda
undersökniugar visat, att bland de extra biträden, som skulle ifrågakomma till befordran,
om det av generalpoststyrelsen föreslagna antal nya expeditörstjänster beviljades, befunne sig
ett stort antal kvinnliga extra ordinarie postexpeditörer. Dessa kvinnliga expeditörer kunde
emellertid, med allt erkännande av deras flit och redbarhet, icke i allo likställas med manliga
expeditörer i fråga om användbarhet inom postverket. Den kvinnliga tjänstepersonalen
kunde nämligen varken tjänstgöra vid järnvägsposten eller vid mera kroppsansträngande sysslor
och icke heller annat än undantagsvis påräknas vid skötandet av nattposterna, utan
måste dessa besvärligare befattniugar anförtros åt manlig personal. På grund härav syntes
det generalpoststyrelsen icke vara orättvist, om jämväl avlöningen för den ordinarie kvinnliga
postpersonalen i regel bleve, liksom förhållandet redan vore med avlöningen för de kvinnliga
extra biträdena, satt något lägre än för den manliga personalen. Nu anförda synpunkter
hade föranlett styrelsen att, då styrelsen begärde inrättande av 293 nya postexpeditörsbefattningar,
föreslå en tredje grad av postexpeditörer, vilken grad skulle erhålla i avlöning
1,500 kronor, därav 1,200 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar, och vilken
grad väl till en början skulle besättas även med manlig personal, men huvudsakligen vara
avsedd för kvinnlig personal. Denna sistnämnda personal skulle i regeln komma att stanna
inom den föreslagna tredje lönegraden, därest icke särskild anledning till uppflyttning i högre
lönegrad förekomme eller kvinnlig postexpeditör redan före tillkomsten av denna tredje lönegrad
erhållit högre lönegrad, i vilken hon i sådant fall rättvisligen borde bibehållas.
För denna tredje lönegrad av postexpeditörer hade styrelsen tänkt sig två ålderstillägg
efter resp. 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring likasom för övriga postexpeditörer; men
då ålderstilläggen vore dels en uppmuntran till fortsatt träget arbete, dels ock ett medel att
fylla det behov av ökade inkomster, vilket vanligen vid mera framskriden ålder uppstode
för familjeförsörjare, och beträffande kvinnlig personal allenast det förra av dessa skäl för
ålderstillägget förefunnes, både styrelsen ansett ålderstilläggsbeloppet för denna grad av postexpeditörer
kunna inskränkas till allenast 200 kronor i vardera åldersklassen, varigenom
avlöningen i denna tredje lönegrad skulle komma att uppgå med ålderstillägg till 1,900 kronor.
I fråga om de sålunda föreslagna avlöningsbeloppen yttrades i kungl. propositionen
till 1899 års riksdag rörande postverkets stater följande:
»Givetvis måste kostnaden för inrättandet av ett så stort antal nya ordinarie tjänster
uppgå till ett betydande belopp. Det av generalpoststyrelsen beräknade kostnadsbeloppet
anser jag dock kunna och böra i någon mån nedbringas därigenom, att avlöningsförmånerna
vid de nya tjänsterna inom tredje lönegraden bestämmas till något lägre belopp, än styrelsen
föreslagit. Befattningarna inom denna nya lönegrad äro nämligen avsedda att besättas huvudsakligen
med kvinnlig personal; och i betraktande härav samt med hänsyn till de avlöningsförmåner
kvinnor med någorlunda jämförlig sysselsättning i allmänhet torde kunna påräkna
på annat håll, anser jag, att avlöningen för postexpeditörer av tredje lönegraden skäligen kan
bestämmas till 1,200 kronor, därav 900 kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar,
samt två ålderstillägg, vartdera 150 kronor, varigenom avlöningen för dessa tjänstinnehavare
komme att med ålderstillägg uppgå till 1,500 kronor eller i det närmaste samma avlönings
-
belopp, som riksdagen 1897 vid reglerande av järnvägens avlöningsstat bestämt för motsvarande
tjänstinnehavare.»
Med anledning av denna proposition väcktes motion i andra kammaren
av herrar Fridtjuv Berg och A. Hedin.
Motionärerna framhöllo, att ett godkännande av kungl. propositionens förslag skulle
innebära en högst väsentlig försämring i den vid postverket anställda kvinnliga postpersonalens
ställning. Man kunde visserligen vara böjd att medgiva, att ett par av de skäl, som åberopats,
ägde den vikt, att de trots likheten i kompetensfordringar motiverade en viss skillnad
i villkor mellan de manliga och de kvinnliga posttjänstemännen. Men en ganska betydande
sådan skillnad funnes ju redan, i det de senare hade lägre avlöning under tjänstgöringen såsom
extra biträden och dessutom saknade så viktiga förmåner som befordringsutsikt till första
lönegraden samt rätt till pension.
Att manlig och kvinnlig tjänstemans levnadsstandard icke vore densamma kunde
visserligen ej förnekas, och antagligt vore, att förklaringsgrunden härtill ej uteslutande läge
däri, att de förras understundom vore allt för hög, medan de senares vanligen vore allt för
låg. Men det förefölle, som om man vid uppgörande av nu föreliggande förslag väl mycket
förbisett, att den gamla uppfattningen om mannen såsom försörjande andra och kvinnan
såsom försörjd av andra numera förlorat sin allmängiltighet samt att här vore fråga just
om sådana kvinnor, vilka icke allenast vore i full mening självförsörjare utan därjämte i
stor utsträckning familjeförsörjare, d. ä. det ekonomiska stödet för flera eller färre av dem
beroende anhöriga. Det av såväl generalpoststyrelsen som tillförordnade chefen för finansdepartementet
starkt framhållna skälet, att de kvinnliga tjänstemännen just pa grund av
sitt kön hade lägre levnadsbehov och vore befriade från försörjningsplikt, torde sålunda icke
äga den omfattande betydelse, som de i sina framställningar velat tillmäta detsamma.
Motionärerna föreslogo, att kvinnlig t. f. postexpeditör skulle bibehållas
vid sin rätt att erhålla befattning såsom postexpeditör i andra lönegraden samt
att inom tredje lönegraden avlöningen skulle fastställas till 1,500 kronor och
de båda ålderstilläggen till 400 kronor vartdera.
Statsutskottet, som ansåg de avlöningsförmåner, som av Kungl. Maj:t föreslagits
för den ifrågasatta tredje lönegraden, för vars inrättande goda skäl blivit
anförda, väl knappt tillmätta, hemställde om någon förbättring i dessa avlöningsförmåner.
Utskottet ansåg denna förbättring lämpligen kunna åvägabringas därigenom,
att expeditörerna i denna tredje lönegrad bleve efter dittills gällande
grunder delaktiga i uppbörds- och frimärkesprovisionen, varigenom enligt verkställda
beräkningar en ökad inkomst av omkring 2(55 kronor för år skulle beredas
en var innehavare av nu ifrågavarande befattningar, vilka befattningshavare sålunda
efter intjänta ålderstillägg skulle kunna uppnå en avlöning av omkring
1,765 kronor.
Utskottet avstyrkte båda motionerna.
Mot utskottets hemställan i vad den angick inrättande av ny lönegrad för
postexpeditörer anfördes reservation av fem utskottsledamöter från andra kammaren
med yrkande om att för postexpeditörer skulle inrättas dels en tredje lönegrad
med 1,400 kronors avlöning, därav 1,050 kronor lön och 350 kronor tjänstgörings
-
520
1909 års
riksdag.
penningar, och dels en fjärde lönegrad med 1,200 kronors avlöning, därav 900
kronor lön och 300 kronor tjänstgöringspenningar; samt
att innehavare av postexpeditörstjänst i någon av nämnda lönegrader
måtte kunna efter fem års tjänstgöring erhålla ett ålderstillägg å avlöningen med
150 kronor och efter tio års tjänstgöring ett ytterligare ålderstillägg likaledes
med 150 kronor ävensom att sådan tjänstinnehavare skulle äga att enligt gällande
grunder åtnjuta andel i uppbörds- och frimärkesprovision.
Första kammaren biföll utskottets hemställan, men andra kammaren antog
det förslag, som innefattades i reservationen, och den gemensamma voteringen
utföll i enlighet med andra kammarens mening.
Sedan Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för civildepartementet att såsom
sakkunniga tillkalla tre personer för att jämte generalpostdirektören avge yttrande
och förslag beträffande lönereglering för generalpoststyrelsen samt för
tjänstemännen vid postverkets distrikts- och lokalförvaltningar, tillsattes en
kommission, som avgav betänkande den 11 december 1907.
I detta betänkande erinrade kommissionen om att enligt § 53 i den för generalpoststyrelsen
då gällande instruktionen kunde till postmästare av 3:e och 4:e klassen även antagas
myndig kvinna, vilken vore ogift eller änka. Denna bestämmelse hade emellertid
endast undantagsvis kommit i tillämpning.
Den möjlighet att nå fram till postmästarbefattning, som sålunda enligt instruktionens
bestämmelser stode kvinnlig posttjänsteman öppen, borde enligt kommissionens åsikt oftare än
hittills skett bringas till verklighet. Visserligen ansåg kommissionen, att åtminstone under
dåvarande förhållanden det endast i enstaka fall borde förekomma, att kvinna förordnades
att förvalta så maktpåliggande postkontor som dem, vilka enligt kommissionens förslag skulle
tillhöra 3:e klassen, men däremot höll kommissionen före, att ett ej ringa antal postkontor
i den föreslagna 4:e klassen borde kunna anförtros åt kvinnliga postförvaltare. I sitt förslag
till avlöuingsreglemente hade kommissionen i enlighet med denna sin uppfattning utgått
därifrån, att postkontor inom såväl 3:e som 4:e klassen kunde komma att förvaltas av kvinnor.
Kommissionen ansåg, att även ett antal förste postexpeditörsbefattningar,
å vilka tjänstgöringen vore av beskaffenhet att kunna på ett tillfredsställande sätt
bestridas av kvinnor, borde avses för kvinnliga innehavare. Efter inhämtande av
erforderliga upplysningar hade kommissionen kommit till det resultat, att å 1909
års stat borde för tjänstgöring vid postanstalterna avses tillhopa 160 förste postexpeditörer,
varav 135 manliga och 25 kvinnliga. För manlig förste postexpeditör
föreslog kommissionen en avlöning av 3,200 kronor jämte tre ålderstillägg å
respektive 300, 300 och 400 kronor, för kvinnlig förste postexpeditör en avlöning
av 1,900 kronor jämte tre ålderstillägg å 200 kronor.
Kommissionen föreslog, att för manliga postmästare av 3:e klassen avlöningen
skulle fastställas till 3,800 kronor med tre ålderstillägg, vartdera å 400
kronor efter 3, 6 och 9 år, eller tillhopa 5,000 kronor.
Yad åter de kvinnliga postmästarna av 3:e klassen beträffade, ansåg
kommissionen, att deras avlöning borde fastställas till ett lägre belopp, så
521
mycket hellre som, enligt vad kommissionen avsett, endast några av de minst
fordrande postkontoren inom denna klass borde förvaltas av kvinnliga föreståndare.
Kommissionen hemställde därför, att avlöningen för kvinnliga postmästare av 3:e
klassen skulle utgöra 2,900 kronor med två ålderstillägg ä resp. 200 och 300
kronor efter 3 och 6 år, eller tillhopa 3,400 kronor.
För de manliga postmästarna av 4:e klassen föreslog kommissionen en avlöning
av 3.500 kronor jämte tre ålderstillägg å resp. 300, 400 och 400 kronor
efter 3, 6 och 9 år eller sammanlagt 4 (300 kronor. Beträffande vidare de kvinnliga
postmästarna av 4:e klassen hemställde kommissionen, att avlöningen skulle utgöra
2,700 kronor med två ålderstillägg å 200 kronor, vartdera efter 3 och 6 år,
eller tillhopa 3,100 kronor, jämte sportler och ortstillägg enligt allmänna grunder.
Vad beträffade postexpeditörerna, föreslog kommissionen, att postexpeditörstjänsterna
inom l:a och 2:a lönegraderna sammansioges till en enda grupp, avsedd
för manliga innehavare, samt att likaledes postexpeditörstjänsterna inom 3:e och
4:e lönegraderna sammansioges till en enda grupp, avsedd för kvinnliga innehavare.
De särskilda lönegraderna skulle sålunda bortfalla och i stället i
staten uppföras ett antal »postexpeditörer, manliga» och ett antal »postexpeditörer,
kvinnliga».
Kommissionen föreslog för manliga postexpeditörer en begynnelseavlöning
av 1,800 kronor och en slutavlöning av 3 8<*0 kronor samt för kvinnliga postexpeditörer
en begynnelseavlöning av 1,500 kronor och en slutavlöning av 2,100
kronor, varjämte såväl manliga som kvinnliga postexpeditörer skulle äga åtnjuta
ortstillägg.
Kommissionen påpekade, att den avlöning, som kommissionen föreslagit för kvinnliga
postexpeditörer, ganska väsentligt understege det belopp, som för det dåvarande uppbures av
kvinnliga postexpeditörer inom 2:a lönegraden. Men då denna lönegrad icke vant avsedd
för kvinnliga innehavare och då av de kvinnor, som för det dåvarande vore placerade inom
2:a lönegraden, en del, enligt vad kommissionen antoge, skulle komma att vid regleringens
genomförande vinna befordran till de av kommissionen föreslagna högre befattningarna, hade
kommissionen ansett berörda förhållande icke böra utöva något inflytande vid fastställandet
av lönebeloppen för de kvinnliga postexpeditörerna över huvud.
På det hela taget iunebure kommissionens förslag till lönereglering för tjänstemannapersonalen
vid distrikts- och lokalförvaltningarna, mindre avlöningsförbättring för de kvinnliga
än för de manliga befattningshavarna. Vid utarbetande av detta förslag hade emellertid
kommissionen haft att taga hänsyn till de avlöningsregleringar, som år 1907 beslutats för
telegrafverket och statens järnvägar, och det vore med aktgivande på dessa regleringar, som
kommissionen funnit sig böra stanna vid att för postverkets kvinnliga befattningshavare föreslå
de avlöningsbelopp, för vilka ovan redogjorts.
Till 1909 års riksdag framlades kungl. proposition om avlöningsreglering
för postverket i allt väsentligt i överensstämmelse med kommissionens förslag.
Vad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit bifölls av Riksdagen.
6G — 131873. Lärarelönen ämnden. 2.
522
1912 års
riksdag
Tiden
1867—1897.
1895 års
kommittébetänkande.
Till 1912 års riksdag framställdes kungl. proposition angående uppförande
av kvinnliga biträden i postverkets stat m. m. Löneregleringskommittén
hade i betänkande, avgivet den 29 juni 1911, med hänsyn till tjänstgöringstiden
föreslagit en avlöning för de biträden, som skulle uppföras å postverkets
stat, som något överstege normaltypen för kvinnliga biträdens avlöning (1,200
kronor jämte två ålderstillägg å 200 kronor vartdera efter 5, resp. 10 års tjänstgöring),
nämligen en begynnelseavlöning å 1,250 kronor jämte två ålderstillägg
vartdera å 200 kronor efter 3, resp. 6 år, vartill skulle komma ortstillägg med
150 kronor i Stockholm och med 100 kronor å de övriga orter, där ortstillägg
tillkomme poststjänstemän av högre grad.
Med anledning av den kungl. propositionen beslöt riksdagen medgiva, att
41 kvinnliga biträden uppfördes å postverkets stat med den av löneregleringskommittén
föreslagna avlöningen.
(Se tablån sid. 561.)
Statens järnvägar.
År 1867 erhöll den första kvinnliga befattningshavaren anställning vid
statens järnvägar. Före 1897 års lönereglering fanns i avlöningsreglementet ingen
skillnad angiven mellan manlig och kvinnlig befattningshavare i avlöningshänseende,
ehuru enligt praxis det högsta arvodet för kvinnlig kontorsskrivare utgjorde
1,800 kronor, för manlig 2,400 kronor.
Den 2 juni 1893 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté med uppdrag att bl. a.
avgiva förslag till nytt avlöningsreglemente för järn vägsstaten.
Kommittén, som avgav betänkande den 24 oktober 1895, anförde beträffande de
kvinnliga kontorsskrivarna, att den ansett sig böra i överensstämmelse med vad i viss mån
redan faktiskt tillämpades föreslå en särskild lägre avlöning för kvinnliga kontorsskrivare av
den anledning, att samma arbetsprodukt icke kunde, särskilt vid mera framskriden ålder,
påräknas av kvinna som av man, och hade kvinnlig kontorsskrivares maximiarvode, som för
det dåvarande enligt praxis vore 1,800 kronor, synts skäligen böra sänkas till 1,500 kronor.
Kommittén föreslog följande arvoden:
Inom styrelsen:
Begynnelsavlöning
Slntavlöning
Manlig kontorsskrivare.......
. 1,0*0 kronor
2,400 kronor
Kvinnlig
»
.......
.
900
1,500
*
Manligt kontorsbiträde.......
600
>1
1,200
Kvinnligt
»
.......
.
540
»
840
»
Vid distrikten:
Manlig kontorsskrivare.......
. 1,080
2,100 >
Kvinnlig
»
.......
840
it
1,080
Manligt kontorsbiträde.......
600
1,080
Kvinnligt
»
.......
540
»
840
I utlåtande över kommitténs betänkande den 30 januari 1893 anförde järnvägsstyrelsen,
att maxiiniarvodena för kvinnliga kontorsskrivare och biträden
såväl inom centralförvaltningen som å distrikten enligt styrelsens mening av
kommittén beräknats allt för låga, varvid särskilt vore att märka det kvinnliga
kontorsskrivare å distrikten erhållit för låg avlöning jämväl i förhållande till
sina kamrater inom centralförvaltningen. För sin del ansåge sig styrelsen böra
i fråga om dessa båda slags kontorsskrivare påyrka bibehållande av de maximiarvoden,
som dittills faktiskt tillämpats, eller 1,800 kronor inom centralförvaltningen
och 1,500 kronor vid distrikten, och syntes maxiiniarvodena för de kvinnliga
kontorsbiträdena styrelsen lämpligen böra bestämmas till 1,080 kronor inom
centralförvaltningen och 900 kronor vid distrikten. Jämväl minimiarvodet syntes
för kvinnliga kontorsbiträden inom centralförvaltningen skäligen böra höjas från
540 till (500 kronor.
Vid 1897 års riksdag framlades proposition angående lönereglering för
personalen vid statens järnvägar. För kontorsskrivare och kontorsbiträden föreslogos
i propositionen de av kommittén föreslagna avlöningsbeloppen.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag.
Vid 1906 års riksdag framlades kungl. proposition om inrättande av kvinnliga
bokhållarbefattningar inom järnvägsstyrelsen.
Järvägsstyrelsens
utlåtande
den 30 januari
1896.
1897 års
riksdag.
1906 års
riksdag.
I propositionen anfördes, att järnvägsstyrelsen hemställt om inrättande av kvinnliga
bokhållarbefattningar inom järnvägsstyrelsen. De bokhållarbefattningar, som vore upptagna
å den fastställda staten, tilldelades endast manliga tjänstinnehavare. Lägsta arvodet utginge
med 2,400 kronor och högsta arvodet med 3,000 kronor. Järnvägsstyrelsen hade emellertid
framhållit att under senare åren angelägenheten av att tilldela vissa kvinnliga tjänstinnehavare
bokbällargrad alltmer framträtt. De enda ordinarie tjänster, som för det dåvarande inom
centralförvaltningen förefunnes för kvinnor, vore de kvinnliga kontorsskrivarbefattningarna.
Erfarenheten hade givit vid banden, att en del självständiga och mera krävande göromål,
som icke vore av beskaffenhet att lämpligen böra i längden anförtros åt befattningshavare av
kontorsskrivargrad, med fördel kunnat uppdragas åt kvinnor. De av styrelsen i sådant syfte
vidtagna anordningar hade visat sig utfalla på ett fullt tillfredsställande sätt.
Det hade ock synts styrelsen önskvärt, att inom några av de styrelsen underlydande
kontor, nämligen kontrollkontoret samt statistiska och milkontoren, söka bereda möjlighet
för kvinnlig tjänsthavare, som utövade förmanskap över de å respektive kontor eller kontorsavdelning
anställda övriga kvinnliga arbetsbiträden och därmed ock tillsyn över dessas arbete,
att ernå bokhållarbefattning.
Förutom att det måste anses såsom en billig fordran från statstjänarnas sida att av
staten erhålla en avlöning, som stode i skäligt förhållande till beskaffenheten av det arbete,
vilket av dem påfordrades, ville styrelsen framhålla, att stjrrelsen i längden icke torde kunna
av kontorsskrivare låta utföra sådant arbete, som till följd av sin art rätteligen borde verkställas
av befattningshavare med bokhållargrad. Helt visst skulle styrelsen, därest förändring
därutinnan icke åstadkommes, ganska snart stå inför den belägenhet att för behöriga fullgörandet
av åtminstone en del av ovan omförmälda göromål nödgas göra framställning om
erhållande av ökat antal manliga bokhållarbefattningar.
Då det emellertid blivit utrönt, att i vissa fall och i viss utsträckning bokhållar
-
524
göromål vore för kvinna passande, samt kvinnor visat sig äga erforderliga kunskaper och
duglighet till desammas skötande, ansåge styrelsen fullgiltiga skäl tala för att i sådant
hänseende utvidga området för kvinnlig tjänsthavares verksamhet. Från statens egen synpunkt
vore ju detta ekonomiskt fördelaktigt, då, enligt styrelsens mening, icke för de eventuella
kvinnliga bokhållarbefattningarna torde böra ifrågasättas lika höga arvoden som för manliga
dylika befattningar.
Därest styrelsens nu ifrågavarande förslag vunne bifall, hade styrelsen tänkt sig att
i sinom tid hos Kungl. Maj:t anhålla om medgivande till anställande vid styrelsens byråer
av 5 kvinnliga bokhållare och vid styrelsen underlydande kontor av 7 kvinnliga bokhållare.
Vad vidkomme avlöningen, hade styrelsen ansett sig böra, i överensstämmelse med
vad dittills tillämpats i fråga om andra befattningar, som avsetts för såväl män som kvinnor,
föreslå något lägre avlöning för de kvinnliga än för de manliga bokhållarna, och hölle
styrelsen före, att arvodet för de förra lämpligen borde i arvodesskalan insättas med begynnelsearvode
av 1,800 krouor och slutarvode av 2,4 00 kronor.
1907 års
kommittébetänkande.
Departementschefen anförde, att ifrågavarande framställning syntes honom
väl förtjänt av bifall. De göromål, som ålåge bokhållare inom styrelsen, kunde
säkerligen i allmänhet lika väl utföras av kvinnor som av män. Vid sådant
förhållande borde icke heller något hinder finnas för kvinnor att bekläda dessa
befattningar, helst de, efter vad styrelsen vitsordade, redan en längre tid förrättat
samma arbete, som ålåge de manliga bokhållarna inom styrelsen. Det kunde då
ej heller anses annat än billigt, att de komme i åtnjutande av högre, efter deras
arbete lämpad avlöning.
Beträffande beloppet av den föreslagna avlöningen hade departementschefen
icke heller något att erinra.
Kungl. Maj:ts förslag bifölls av Riksdagen.
Den 30 januari 190(1 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att avge förslag
till reglering av löneförhållandena för järnvägsstyrelsen och järn vägsstaten
i övrigt. Kommittén avgav sitt betänkande den 1» februari 1907.
Kommittén framhöll, att den vid fullgörande av sin uppgift haft för ögonen att
söka i den mån sådant kunde finnas möjligt och lämpligt, förenkla avlöningsförhållandena
vid statens järnvägar. Då det onekligen skulle bidraga till enkelhet i avlöningssystemet, om
ett flertal befattningar kunde sammanföras i grupper med lika arvode, hade kommittén sökt
att såvitt möjligt tillämpa en dylik grundsats vid bestämmandet av de kontanta arvodena.
Framför allt syntes det kommittén, som om en sammanföring av nu omförmälda slag vore
lämplig i fråga om befattningshavare i de lägsta graderna vid olika avdelningar, eftersom
nämligen förutsättningarna för dessa betjäntes anställning i ordinarie tjänst i stort sett vore
desamma, samt avlöningarna för dem till en viss grad måste anpassas efter vad som kunde
anses såsom en anständig bärgning.
De befattningshavare vid distrikten tillhörande de lägsta graderna inom olika avdelningar,
vilka kommittén hade för avsikt att sammanföra till en grupp med samma ordinarie
arvode, vore följande: kvinnliga kontorsbiträden, vaktmästare, förrådsvakter, vagnssmörja^,
vagn- och stallkarlar, stationskarlar, portvakter å station av lägre klass än l:a samt banvakter.
Vid bestämmande av begynnelsearvode för nämnda grupp, som kommittén benämnde
stationskarlsgruppen, borde man enligt kommitténs mening taga till utgångspunkt det belopp
r»2ö
som enligt dåvarande förhållanden kunde anses såsom existensminimum för eu familj vid
början av dess tillvaro. Kommittén hade funnit sig böra föreslå, att det ordinarie arvodet
för stationskarlsgruppen sattes till lägst 780 kronor och högst 1,080 kronor, vilken senare
avlöning skulle uppnäs efter 15 års ordinarie tjänst.
För manliga kontorsbiträden vid distrikten föreslog kommittén en begynnelseavlöning
av 900 kronor och eu slutavlöning av 1,500 kronor, vilken senare skulle uppnäs efter 15
års ordinarie tjänst.
För manliga kontorsskrivare i styrelsen, vilkas slutavlöning på förslag av Kung].
Maj:t av 1901 års riksdag höjts till 2,700 kronor, föreslog kommittén en begynnelseavlöning
av 1,500 kronor och en slutavlöning av 2,700 kronor jämte ersättning för bostad och
bränsle lägst 600 kronor högst 850 kronor.
De å styrelsens byråer och kontor anställda kvinnliga kontorsskrivarna utförde i stor
utsträckning samma slags arbete som de manliga, d. v. s. verkligt kontorsarbete. Endast ett
fåtal sysslade uteslutande med renskrivningsarbete. Vid bestämmande utav avlöningen för en
kvinnlig tjänstemannabefattuing i förhållande till den avlöning, som ansågs böra tillkomma en
motsvarande befattning med manliga innehavare, kunde man emellertid, enligt kommitténs
mening, icke bortse från den skillnad i levnadskostnader, som ägde rum emellan man och
kvinna. Vidare gällde beträffande avlöningen för en manlig befattningshavare i den tjänstegrad,
varom nu vore fråga, att densamma borde avvägas så, att vederbörande åtminstone
någon tid efter det han befordrats till ordinarie anställning sattes i stånd att bilda egen
familj, vilket förhållande icke ägde sin motsvarighet i fråga om en kvinna. Härtill komme,
att för den manlige befattningshavaren växte levnadsbehoven i regeln under en längre tidrymd
till följd av familjens tillväxt, under det att de för en kvinna kölle sig mera konstanta.
Sistnämnda förhållanden betingade en längre löneförhöjningsperiod för mannen än för
kvinnan. Med hänsyn härtill ansåg kommittén sig böra inskränka löneförhöjningarnas antal
till tva, den första å 120 kronor och den andre å 300 kronor, vilka bägge skulle inträda
med tre års mellanrum. Kommittén föreslog en begynnelseavlöning av 1,080 kronor jämte
ersättning för bostad och bränsle med 400 kronor
För manliga bokhållare föreslog kommittén i arvode lägst 2.100 och högst 3,300
kronor jämte ersättning for bostad och bränsle med lägst 840. högst 1,100 kronor, för kvinnliga
bokhållare i arvode lägst 1,500 och högst 2,100 kronor jämte ersättning för bostad och
bränsle med lägst 600 och högst 650 kronor.
För manliga kontorsskrivare å distrikten föreslog kommittén samma ordinarie arvode
som för manliga kontorsskrivare i styrelsen, nämligen lägst 1,500, högst 2,700 kronor, och
för kvinnliga kontorsskrivare vid distrikten samma ordinarie arvode som för kvinnliga kontorsskrivare
i styrelsen, nämligen lägst 1,080, högst 1,500 kronor. I
I proposition till 1907 års riksdag om lönereglering för personalen vid 1997
statens järnvägar, föreslog departementschefen med avseende å bär nämnda befatt- års riksdag.
ninghavare den avvikelsen från kommitténs förslag, att betjänte i stationskarisgruppen
måtte nå den av kommittén föreslagna slutavlöningen redan efter 12 år.
Detta borde dock ej gälla kvinnliga kontorsbiträden. som enligt departementschefens
mening vore synnerligen väl tillgodosedda i avseende å arvode enligt kommitténs förslag, då
vid bestämmande av deras lönevillkor hänsyn icke i regeln behövde tagas därtill, att de hade
andra än sig själva att försörja. Järnvägsstyrelsen hade förordat, att arvodet för kvinnliga
kontorsskrivare måtte sättas till lägst 1,200, högst 1,800 kronor såväl å distrikten som i styrelsen.
Departementschefen anförde, att en förhöjning utöver vad kommittén föreslagit syntes så
526
mycket mindre böra ifrågasättas som förslaget till lönestat för telegrafverket för motsvarande
befattningshavare vid telegrafstyrelsen upptoge väsentligt lägre arvoden.
Med anledning av propositionen väcktes motion i första kammaren av herr
Erik Hägglund och i andra kammaren av herr Knut Kjellberg om att arvodet
för kvinnlig bokhållare borde sättas till lägst 1,800 och högst 2,400 kronor jämte
ersättning för bostad och bränsle med lägst 600, högst 650 kronor samt för kvinnlig
kontorsskrivare till lägst 1,200, högst 1,800 kronor jämte ersättning för bostad
och bränsle med lägst 400, högst 600 kronor.
Motionärerna, som påpekade, att den föreslagna löneregleringen för ifrågavarande
kvinnliga tjänstinnehavare skulle innebära eu försämring, hänvisade till järnvägsstyrelsens utlåtande,
varav syntes, att styrelsen ansåg de föreslagna minimi- och maximiavlöningarna för
kvinnliga kontorsskrivare för knappt tilltagna med hänsyn till levnadskostnaderna, då en kvinna
i den ställning, varom här vore fråga, måste betala lägst 85, högst 125 kronor för helinackordering
och sålunda efter erläggande av pensionsavgift samt krono- och kommunalutskylder ej
hade synnerligen mycket kvar för sina levnadsbehov i övrigt.
Även ersptningen för bostad och bränsle ansåge motionärerna vara för låg. Den vore
beräknad efter 1 rum och kök, men det hade visat sig omöjligt få en sådan lägenhet med
vedbrand för de av Kungl. Maj:t föreslagna 400 kronor i en stadsdel, där en ensam bildad
kvinna kunde bo. Då hennes önskan att i eget hem giva fristad åt en gammal mor eller
oförsörjda syskon kunde anses fullt berättigad, så borde hyresersättningen enligt motionärernas
mening, fastslås till lägst 400, högst 600 kronor för kvinnlig kontorsskrivare å ort med
högsta ersättning för bostad och bränsle, således en totalavlöning av lägst 1,600, högst
2,400 kronor.
Såsom stöd för de av Kungl. Maj:t föreslagna beloppen hade anförts, att för motsvarande
befattningshavare inom telegrafstyrelsen hade föreslagits väsentligt lägre arvoden.
Emellertid funnes vid telegrafverket knappast några befattningar, som kunde fullt jämställas
med de kvinnliga kontorsskrivarnas vid statens järnvägar. För de senare funnes nämligen
vissa kompetensvillkor uppställda såsom avgångsbetyg från 8-klassigt läroverk, något som icke
alls erfordrades för att erhålla anställning som kvinnlig kontorsskrivare vid telegrafstyrelsen.
Även det dessa befattningshavare åliggande arbetet borde anses helt olika, då man betänkte
de ansträngande siffergranskningar, som förekomme vid de flesta järnvägars kontor.
Motionärerna påvisade vidare den stora skillnad i arvoden, som i den kungl. propositionen
föreslagits mellan manliga och kvinnliga kontorsskrivare, fastän de utförde samma
slags arbete och ålades samma kompetensvillkor.
Det funnes också ett annat skäl till höjning av dessa kvinnliga befattningshavares
arvoden, nämligen deras ringa utsikt till befordran.
I andra kammaren väcktes motion av herr H. Lindqvist m. ti., i vilken bl. a.
yrkades, att kvinnligt kontorsbiträde måtte erhålla i arvode lägst 840 kronor och
högst 1,200 kronor, vilket senare skulle uppnås efter 12 års tjänst.
Statsutskottet hemställde med avseende på de kvinnliga befattningshavarna
om bifall till de av kommittén föreslagna beloppen.
Sju ledamöter av statsutskottet hade för kvinnlig kontorsskrivare föreslagit
en begynnelseavlöning av 1,080 och en slutavlöning av 1,800 kronor jämte
ersättning för bostad och bränsle med 400 kronor.
527
En ledamot av statsutskottet hade för lönnligt kontorsbiträde föreslagit
ett arvode av lägst 840, högst 1,080 kronor, och 5 ledamöter av statsut.-kottet
hade för nämnda befattningshavare föreslagit ett arvode av lägst 840 och högst
1,140 kronor.
Riksdagen beslöt i fråga om kvinnliga bokhållare i överensstämmelse med
utskottets hemställan, i fråga om kvinnliga kontorsskrivare i överensstämmelse
med utskottsreservanternas förslag och i fråga om kvinnliga kontorsbiträden i
överensstämmelse med de fem utskottsreservanternas förslag. (Se tablån sid. 562.)
Vid 1912 års riksdag väcktes motion i första kammaren av herr G. Kobb
om höjning av ersättning för bostad och bränsle för kvinnliga kontorsskrivare vid
statens järnvägar.
Motionären erinrade om att järnvägsstyrelsen i utlåtande över löneregleringskommitténä
förslag till lönestat för personalen vid statens järnvägar framhållit, att de för kvinnliga
kontorsskrivare föreslagna avlöningarna vore för knappt tilltagna med hänsyn till dåvarande
levnadskostnader. I anslutning härtill hade herr Kjellberg i andra kammaren vid 1907 års
riksdag motionerat om arvodesförhöjning och om höjd ersättning för bostad och bränsle för
denna tjänstemannaklass, men denna motion hade icke vunuit riksdagens bifall.
Motionären ansåg visserligen skäl icke saknas för att ånyo upptaga dessa av herr
Kjellberg framlagda förslag till höjning även av arvodet till bemälda tjänstinnehavare, men
med hänsyn till de konsekvenser ett genomförande därav skulle medföra ville motionären
begränsa sitt förslag till att omfatta endast höjning av den ersättning, som utginge för bostad
och bränsle, vilken ersättning vid 1907 års lönereglering satts så låg, att den såväl i och
för sig som i jämförelse med närmast likställda tjänstemän enligt motionärens mening måste
betecknas såsom både otillräcklig och orättvis.
Utan att behöva ingå på den principiella frågan, huruvida kvinnlig och manlig tjänstinnehavare
borde i lönehänseende vara likställda, syntes det motionären i detta speciella fall
vara uppenbart, att de kvinnliga tjänstinnehavarna blivit i hög grad tillbakasätta.
Då ersättningen för bostad och bränsle till manlig kontorsskrivare utginge
med 40 % av arvodesbeloppet i de tre första lönegraderna, hade motionären tänkt,
att sällan ersättning lämpligen borde utgå efter samma grunder även till kvinnliga
kontorsskrivare, då den skulle bliva i första, andra och tredje lönegraden
respektive 432, 480 och 600 kronor. I fjärde eller högsta lönegraden borde ersättningen
bestämmas till 650 kronor.
Samma yrkande framställdes i motion i andra kammaren av herr D. Persson
i Tallberg. Motionären anförde bland annat:
>Då jag begränsar mitt yrkande om förbättrade avlöningsförhållanden för kvinnliga
kontorsskrivare till att omfatta en höjning allenast av ersättning för bostad och bränsle, synes
det mig, att icke ens de, som hysa den enligt min åsikt egendomliga uppfattningen, att arbete,
som utföres av manlig tjänsteman, skall ersättas högre än lika beskaffat arbete, utfört
av kvinnlig sådan, skulle kunna hava något att erinra mot mitt förslag, ty det kan väl likväl
fastslås, att bostad icke kan stå kvinnlig tjänsteman till buds för billigare pris än för
manlig. Lika litet kan det ock vara möjligt för de förra att betinga sig billigare pris på
bränsle än för de senare.
1912 års
riksdag.
528
Om det sålunda är odiskutabelt, att såväl bostad som bränsle staller sig lika dyrt
för kvinnlig som för manlig tjänsteman, bör ock därav följa, att ersättning därför skall utgå
med lika belopp för båda, men så är ingalunda förhållandet, och jag vågar icke heller gå så
långt i mitt yrkande, fastän goda skäl tala därför.
Den invändningen kan visserligen göras, att om manlig tjänsteman är gift och har
familj, måste han hava flera ruin, varav följer högre hyrespris och mera bränsle. Denna
invändning kan nog äga ett visst berättigande rörande den gifte men saknar allt fog beträffande
den ogifte. Vidare får icke heller den omständigheten förbises, att många av de kvinnliga
tjänstemännen ha gamla föräldrar och oförsörjda syskon att härbärgera och underhålla.»
I utlåtande över dessa motioner anförde statsutskottet, att utskottet vid
jämförelse med vad närmast motsvarande befattningshavare inom andra statens
verk uppbure i avlöning icke kunde finna att skäl förelåge till den av motionärerna
föreslagna höjningen av bostadsersättning till de kvinnliga kontorsskrivarna
vid statens järnvägar.
Motionärerna syntes ock hava i huvudsak grundat sin framställning därå, att de manliga
kontorsskrivarna, även de ogifta, hade icke blott högre arvode utan även högre bostadsersättning
än de kvinnliga kontorsskrivarna. Det vore ju emellertid en hela statsförvaltningen
genomgående princip, att avlöningen, av vilken den vid statens järnvägar förekommande bostadsersättningen
vore en del, utginge med högre belopp till manlig tjänsteman än till kvinnlig,
och inom ingen del av statsförvaltningen torde därvid hava tagits hänsyn till huruvida
den manlige tjänstemannen vore gift eller ej. Det kunde därför enligt utskottets mening
icke vara lämpligt att för ett enda fall inom on enda gren av statsförvaltningen rubba denna
princip, som från statens synpunkt hade bland andra det synnerligen viktiga skälet för sig,
att man för de manliga tjänstemännen ville bereda möjlighet att ingå äktenskap och bilda
familj. Allra minst kunde det vara lämpligt att i större eller mindre mån flinta mot
nämnda princip beträffande ett verk, där kvinnlig tjänsteman icke finge kvarstå i ordinarie
tjänst, sedan hon ingått äktenskap.
Då ett bifall till motionen skulle komma att draga med sig konsekvenser
av vittomfattande ekonomisk art, hemställde utskottet, att ifrågavarande motioner
icke måtte av riksdagen bifallas.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
Kungl.
Maj:ts
stadga för
gymnastiska
centralinstitutet
den 8
januari
1864.
1879 års
riksdag.
1911 års
riksdag.
Gymnastiska centralinstitutet.
Genom Kungl. Maj:ts stadga för gymnastiska centralinstitutet den 8 januari
1864 bestämdes i fråga om kvinnliga elevers antagande, att direktionen ägde att
i varje särskilt fall besluta därom. 1 sammanhang därmed förordnades, att vid
institutet skulle anställas två lärarinnor »till biträde vid fruntimmerselevernas
undervisning samt vid friska och sjuka fruntimmers gymnastiska behandling.»
Vid 1879 års riksdag fastställdes för dessa lärarinnor en avlöning av 1,500
kronor. Av de manliga lärarna erhöll en en avlöning av 3,000 kronor och tre
en avlöning av 2,500 kronor.
Vid 1911 års riksdag framställdes kungl. proposition om tillfällig avlönings
-
529
förbättring för vissa befattningshavare vid gymnastiska centralinstitutet. I propositionen
anfördes, att direktionen över gymnastiska centralinstitutet i skrivelse
den 18 november 1909 föreslagit en löneförbättring av 1,000 kronor för lärarna och
500 kronor för lärarinnorna. Kommittén för omorganisation av gymnastiska
centralinstitutet både i utlåtande den 20 augusti 1910 framställt förslag angående
provisorisk lönereglering vid institutet. Kommittén, som för lärarna föreslog ett
provisoriskt lönetillägg för den högst avlönade av 1,500 kronor och för de övriga
av 1,400 kronor, yttrade i fråga om lärarinnorna följande:
»Vidkommande lärarinnornas avlöning, för närvarande uppgående till 1,500 kr., därav
1,200 kr. i lön och 300 kr. i tjänstgöringspenningar, är densamma helt visst allt för låg.
Det torde särskilt vara att bemärka, hurusom uppfattningen i fråga om kvinnors avlönande
på senare tid i avsevärd mån ändrats. I avlöningsbänseende äro institutets lärarinnor
sämre ställda än de ordinarie folkskollärarinnorna i Stockholm, vilkas begynnelseavlöning för
närvarande utgår med 1,700 kr. Med hänsyn till de för utnämning till lärarinna vid institutet
fastställda fordringar och arten av den dylik lärarinna åliggande undervisningsskyldigheten,
kan detta uppenbarligen icke anses skäligt. Efter en jämförelse med de för ämneslärarinnor
vid högre lärarinneseminariet bestämda löneförmåner — 2,100 kr. i begynnelseavlöning
och 3,600 kr. i slutavlöning — har kommittén ansett sig böra för vardera av instititutets
lärarinnor föreslå ett tillfälligt lönetillägg å 900 kr., varav 400 kr. böra betraktas
såsom lön och 500 kr. såsom tjänstgöringspenningar. Genom beviljande av dylikt lönetillägg
skulle hela avlöningen för lärarinna komma att uppgå till 2,400 kr.»
I anslutning till förslag av löneregleringskommittén framlade Kung! Maj:t
proposition i enlighet med direktionens framställning, som bifölls av riksdagen.
(Se tablån sid. 559.)
Rikets ständer anhålla om utvidgande av kvinnans rättigheter 1866.
Vid 1865—1866 års riksdag väcktes motion i borgarståndet av O. F. Ridder- Motion av
stad angående framställning hos Kungl. Maj:t därom, att kvinna måtte vinna
anställning vid statens telegrafverk samt i befordrings- och löneväg äga samma
rättigheter och skyldigheter som mannen.
Motionären framhöll, att med myndighetsrätten följde alldeles oavvisligen självförsörjningsrättigheten,
men många dörrar stängdes i detta fall för kvinnan ännu alltjämt dels till följd av
gamla, ej mera tidsenliga författningar, dels av gamla vanor och fördomar. Det gällde att
nedbryta dessa och för kvinnan öppna alla lämpliga möjligheter för hennes försörjningsbehov.
Vid samma riksdag väcktes motion i bondeståndet av Carl Johan Sven^én, Motion av
som yrkade, att svensk kvinna likasom man måtte berättigas att bliva offentligen ^sé^ven''
examinerad vid rikets universitet icke allenast uti fullständig studentexamen utan
ock för erhållande av filosofie och medicine doktorsgraderna samt jämväl i de
delar av rättsvetenskapen med därtill hörande ämnen, som berättigade till kansliexamen,
att inom post- och telegrafverken kvinna måtte åtnjuta samma tur och
befordringsrätt, som komme männen till del, att kvinna jämväl måtte vara berätti
67—131873.
Lärarelönenämndm. 2.
530
gad att söka och vinna anställning vid statens järnvägstrafik och att kvinna i
övriga för henne passande befattningar på den civila tjänstemannabanan måtte
förklaras berättigad till inträde, då hon visade sig därtill äga erforderliga kunskaper
och skicklighet.
Allmänva
Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet anförde, att den kvinnliga hälften av männi
besvärs-
och skosläktet icke blivit av Skaparen utrustad med mindre förmåga av andlig utveckling och
ekonomi- moraiisk förädling än den manliga; frågan bleve helt enkelt den, huruvida människosläktet
utskottet. vjd arbetet i intelligensens tjänst hade råd att undvara alla de krafter den ena hälften förmådde
ditföra. Så som samhällsförhållandena utvecklat sig, gåves det ett stort antal kvinnor,
som icke blivit gifta. Vad skäl skulle kunna framläggas till att förvägra detta betydliga
antal större valfrihet beträffande yrke? Utskottet, som ansåg, att tillfälle borde beredas kvinnor
till läkarens och lärarens kall, framhöll, att villkoret för att åt kvinna skulle kunna
anförtros sådan verksamhet vore, att hon erhölle rätt att begagna de medel staten underhölle
till danande av den skicklighet och prövande av de kunskaper, som i varje särskilt fall
fordrades.
Utskottet föreslog, att rikets ständer måtte i underdånig skrivelse till Kungl.
Maj:t med anmälan, att rikets ständer ansåge befordringsrätt till tjänster och
befattningar, vartill kvinna kunde prövas lämplig, hädanefter böra tillkomma henne,
när hon visade sig därtill äga erforderliga kunskaper och skicklighet och fördenskull
rättighet böra medgivas kvinna att såväl vid de högre elementarläroverken
undergå s. k. avgångsexamen som vid rikets universitet och dithörande anstalter
deltaga i undervisningen och avlägga inom de världsliga fakulteterna förekommande
examina, anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga de åtgärder, som för
genomförande av en sådan förändring i dittills bestående förhållanden funnes erforderliga.
Reservation till utskottets utlåtande avgavs av bl. a. professor Ribbing.
Reservanten, i vilkens utlåtande flera utskottsledamöter instämde, anförde, att frågan
om rätt för kvinna att avlägga vissa examina eller kunskapsprov endast borde avgöras i sammanhang
med frågan om hennes rätt att vinna befordran i de befattningar, till vilka hon
genom samma examina eller prov skulle förvärva kompetens. Utan sistnämnda rätt till kompetens
skulle nämligen rättigheten till examen, vilken ingalunda finge förblandas med den
redan då för kvinnor öppna rättigheten att begagna den offentliga undervisningen vid universitetet
vara fullkomligt ändamålslös och endast innebära ett onyttigt betungande av vederbörande
examinator. Till följd härav ansåg reservanten sig från kvinnans olämplighet till
viss offentlig befattning berättigad till den slutsats, att henne ej borde tillerkännas rätt till
den examen, som ägde sin betydelse såsom kunskapsprov för samma befattning. Reservanten
uppställde såsom allmän norm den satsen, att kvinna icke vore passande för någon sådan
verksamhet, som väsentligen förutsatte och innebure användning av det rena isolerade förståndet
eller som genom varje inblandning av känsla och fantasi såsom bestämmande skulle
förvridas från sitt syfte. Enligt denna norm ansåg reservanten henne icke vara lämplig till
jurist, då för honom uppgiften vore tillämpning av lagens allmänna regel i hela dess renhet
ofta hårdhet. Av huvudsakligen samma skäl ansåg reservanten kvinna icke heller böra kunna
bekläda åtminstone de högre platserna inom kansliet och de administrativa verken. Med
avseende på den filosofiska graden förklarade reservanten, att dess absolverande liksom i allmänhet
531
vetenskap i ordets strängare bemärkelse för kvinna helt enkelt vore omöjligt, ett av hela kulturhistorien
bekräftat påstående, som icke vederlagts därav, att kvinnor funnits, som mer eller mindre
utmärkt sig i olika arter av konst. Av de discipliner, i vilka undervisning lämnades och prov
avlades vid universitet, återstode då de medicinska. Och då medicinens praktik, ehuruväl
grundad på vetenskap — som dock vore en mer åskådlig än någon bland de s. k. stränga —
tillika väsentligen innefattade användning av lycklig instinkt eller blick samt utgjorde konst,
då dessutom i utskottsavdelningen närvarande sakkunnig person intygat kvinnans framstående
lämplighet för läkaryrket, ville reservanten ej motsätta sig att inom vissa gränser tillerkändes
kvinna rätt till nyssnämnda yrkes utövande och avläggande av de kunskapsprov, som
därför utgjorde villkoret. Likaledes tillerkände reservanten henne rätt till anställning i de
Övriga yrken, som motionerna omförmälde. Reservanten gjorde detta så mycket hellre som
det under givna samhällsförhållanden vid den dåvarande tidpunkten utgjorde ett viktigt problem
att söka utvidga möjligheterna för do kvinnor, som i det bildade samhället förbleve
ogifta, till gagnande verksamhet och medel att sig försörja.
Reservanten föreslog, att kvinna måtte bliva berättigad att avlägga avgångsexamen
vid elementarläroverk samt kunskapsprov och examina för vinnande av
medicine grad vid universitetet samt att kvinna efter nöjaktigt fullgörande av
sistnämnda prov måtte erhålla venia practicandi dock utan rättighet till vinnande
av offentliga läkarplatser, ävensom att hon möjligen med någon utvidgning emot
vad dittills varit henne medgivet måtte kunna erhålla de anställningar vid telegraf
och postverken samt vid järnvägarna, till vilka hon enligt av Kungl. Maj:t
nådigt utfärdade författningar etter nöjaktigt avlagda kunskapsprov, som för dylika
anställningar vore föreskrivna, ansåges kompetent.
Under diskussionen i denna fråga i prästeståndet framhöll professor Ribbing, att även Debatten i
om det vore abnormt, att många kvinnor, synnerligen inom de s. k. bättre klasserna, förbleve prästestånogifta,
vore det likväl ett faktum. Och då så vore, vore det ej en billig fordran av kvinnorna - det.
såsom samhällsmedlemmar och vore det ej en verklig fördel för staten, att denna mängd av
ogifta kvinnor sattes i tillfälle att på ärligt sätt försörja sig själva och medgåves rätt till
en verksamhet, genom vilken de kunde bidraga till gagn och nytta för sitt samhälle och
att dem bereddes utväg till en sysselsättning, vilken medlörde denna känsla av tillfredsställelse
och detta friska mod, som endast genom en nyttig verksamhet stode att vinna? Det vore
bedrövligt att se, huru den rent kvinnliga verksamheten, t. ex. sömmerskans, stode så lågt
i pris, att de, som därmed vilie försörja sig, ofta nödgades arbeta sig förstörda för ett uselt
uppehälle.
Ridderskapet och adeln beslöt föreslå, att stånden måtte anhålla, att Kungl. Bidderska—
pet och
adelns för
-
Maj:t täcktes
1)
låta undersöka, huruvida tillfälle till undervisning uti alla till medicine
doktorsgraden hörande ämnen måtte kunna beredas kvinna därhän, att hon erhölle
rättighet till läkarkonstens utövning, samt meddela resultatet av denna undersökning
till en kommande riksdag;
2)
tilldela kvinna rätt att erhålla sådana beställningar vid telegraf-och postverken
samt järnvägarna, till vilka hon efter avlagda föreskrivna kunskapsprov
kunde anses lämplig, samt
slag.
532
o) tilldela kvinna, som genomgått fullständig och godkänd lärokurs vid
statens seminarium för bildande av lärarinnor, kompetens till lärarbefattningar
vid lägre elementarläroverk och pedagogier.
Utskottets
Sedan stånden fattat olika beslut i frågan, avgav utskottet nytt utlåtande, i vilket i
andra utlå- fråga om punkt 3 i ridderskapet och adelns utlåtande anfördes, att det blivit anmärkt, att
tcinde. offentliga tjänstebefattningar icke finge anses såsom försörjningsanstalter. Denna anmärkning
skulle emellertid först då erhålla sin befogenhet, om man icke såsom villkor för anställning i
offentlig tjänst av kvinna fordrade samma prov på skicklighet som av man. Utskottet kunde
alltså för ingen del tillstyrka rikets ständer att i överensstämmelse med tredje punkten av ridderskapet
och
adelns beslut såsom lärarinna vid rikets elementarläroverk
godkänna den kvinna,
som
endast
genomgått fullständig lärokurs vid seminariet för bildande
av lärarinnor. Emot
detta ridderskapet och adelns beslut framställde sig ock en annan betänklighet, nämligen
att då däri medgåves kvinnas anställning i lärarbefattning allenast vid lägre elementarläroverk
och pedagogier och en sådan begränsning syntes vila på en föreställning, att undervisningen
i elementarläroverkets lägre klasser icke skulle kräva hos läraren större skicklighet
eller teoretisk underbyggnad än som genom lärokursen i ovannämnda seminarium^ förvärvades
eller i allmänhet vara lika maktpåliggande som i läroverkets högre klasser, förhållandet likväl
vore, att kompetensvillkoren till adjunkts- eller kollegaplats befunnes lika, utan avseende
å vilken klass av lärjungar en sådan lärare skulle undervisa.
Riksdagsle-
Då
frågan ånyo förekom i stånden, bifölls utskottets
förslag endast i de
slutet.
prå
lägre
stånden, under det att ridderskapet och adeln vidhöll sitt beslut och
prästeståndet avslog utskottets förslag. Det förstärkta besvärs- och ekonomiutskottet
stannade vid de lägre ståndens beslut. I riksdagsskrivelsen den 12 juni 1866
erinrades först därom, att rikets ständer hade sig bekant, att förslag förelåge om
anställande av kvinnor i telegrafverkets tjänst. Det heter vidare:
»Emellertid är målet härmed icke uppnått, och en mängd andra befattningar i statens
tjänst förefinnas, till vilka kvinnan är lika passande som mannen. Särskilt erinras om tvenne
yrken, i vilka kvinna på ett framstående sätt i Nord-Amerikas förenade fristater utvecklat
förmåga, nämligen läkarens och skollärarens. I fråga om skollärarekullet synes det uppenbart,
att kvinnans deltagande däri icke kan annat än bidraga att åt ynglingens uppfostran giva
den förädling, som man eljest förväntar av familjelivets inflytande, och erfarenheten i åtskilliga
länder har bestyrkt, att disciplinen ibland lärjungarna icke under den kvinnliga lärarens närvaro
är mindre än under den manliges.
Villkoret för att åt kvinnan skall kunna anförtros den verksamhet, vartill tillfälle sålunda
synes böra henne beredas, är likväl, att hon erhåller rätt att begagna sig av de medel
staten erbjuder till danande av den skicklighet och prövande av de kunskaper, som i varje
särskilt fall erfordras. På grund av vad nu sålunda blivit anfört — — — tå rikets ständer
— med anmälan att rikets ständer anse anställning i tjänster och befattningar, vartill kvinna
kan prövas lämplig och varifrån hon ej genom grundlag eller civillag är utestängd, hädanefter
böra henne tillkomma, när hon visar sig därtill äga erforderliga kunskaper och skicklighet,
samt fördenskull tillfälle böra beredas kvinna att avlägga de för dy lik anställning föreskrivna
kunskapsprov — hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla, att Eders Kungl. Maj:t
måtte vidtaga och, där så nödigt finues, hos Riksdagen föreslå de åtgärder, som för genomförande
av en sådan förändring i hittills bestående förhållanden finnas erforderliga.»
533
Läkarstaten.
Med anledning av rikets ständers skrivelse den 12 juni 18615 om kvinnasKungl. skrianställning
i tjänster ock befattningar, till vilka hon kunde prövas lämplig, ve!8e. den 3
i vilken skrivelse bl. a. erinrats om läkaryrket, utfärdades en kungl. skrivelse ''>Um
till Sundhetskollegiet den 3 juni 1870, i vilken Kungl. Maj:t, isom funnit betänkligheter
i allmänhet möta för kvinnas anställande i offentlig äinbetsbefattning
såsom läkare,» förklarade, att rättighet till läkaryrkets utövande skulle tillkomma
även kvinna, vilken avlagt de såsom villkor för denna rättighets förvärvande
i författningarna föreskrivna prov, samt att tillträde skulle vara öppet för kvinnliga
studerande till avläggande i stadgad ordning av för rättighet till läkaryrkets
utövning föreskrivna examina med därtill hörande prov.
Den 25 januari 1901 inlämnades av åtskilliga kvinnliga läkare, medicine Kungl. kunkandidater
och medicine studerande en petition till Kungl. Maj:t, i vilken petitio-Rörelse» den
närerna anböllo, att Kungl. Maj:t täcktes förklara, att kvinna i alla de fall, där 6 n°i903 ^er
ej grundlagen sådant förbjöde, linge innehava läkartjänst, till vilken vetenskapliga
och praktiska meriter kunde berättiga henne.
Sedan vederbörande myndigheter hörts i frågan, utfärdades kungl. kungörelse
angående kompetens för kvinnliga läkare att innehava vissa läkarbefattnirigar
den 6 november 1903, varigenom för de kvinnliga läkarna öppnades tillträde
till följande befattningar:
Stads- och stadsdistriktläkarbefattningar, underläkarbefattningar vid länslasarett
och vid allmänna barnhuset i Stockholm, läkarbefattningar vid sådana
kommunala sjukvårdsanstalter, där befattningen tillsättes av kommunal myndighet
eller av anstaltens direktion, vid sjukstugor samt vid enskilda stiftelsers sjukvårdsanstalter,
underläkar- och amanuensbefattningar vid statens anstalter för sinnessjuka,
fängelseläkarbefattningar, läkarbefattningar vid hälsobrunnar, badinrättningar
och andra dylika kuranstalter, amanuensbefattningar hos medicinalstyrelsen,
assistentbefattningen hos rättskemisten, sundhetsinspektörsbefattningar, prosektors-,
laborators- och amanuensbefattningar vid universitetens medicinska fakulteter
och vid Karolinska institutet1) samt lärarbefattningen i otiatri, rhinologi och
laryngoskopi vid Karolinska institutet, ävensom lärarbefattning i sjukgymnastik
vid Gymnastiska centralinstitutet.
Samma avlöningsförmåner tillkomma manliga och kvinnliga innehavare av Avlöningsifrågavarande
befattningar. (Se tablån sid. 563.)
förhållan
-
’) Då enligt numera gällande stadganden prosektor och laboratorer vid universitetet samt laboratorer
med fast anställning vid Karolinska institutet skola tillsättas av Kungl Maja, lärer berörda kungörelse,
vad prosektor- och laboratorsbefattningar beträlfar, för närvarande kunna tillämpas allenast i
fråga om tre å Karolinska institutets stat uppförda, med arvode försedda dylika befattningar.
534
Kvinnns
rätt till förvärvande
av
kompetens
för lärarbefältning
vid
rikets allmänna
läroverk.
Läroverks
kommittén
1899—1902.
Statssamskolornas ämneslärarinnor.
Till följd av ständernas skrivelse den 12 juni 1866 utfärdades den 7 november
1873 kungl. brev till kanslersämbetet för universitetet i Uppsala och Lund
angående rättighet för kvinnlig studerande vid universitetet att avlägga akademiska
examina. I detta brev förklaras, att utom de rättigheter, som genom kungl.
brevet den 3 juni 1870 blivit kvinnlig studerande tillerkända, »det må vara sådan
studerande obetaget att med undantag av examen inför teologisk fakultet
samt juris licentiatexamen, ej mindre avlägga alla övriga vid universiteten förekommande
examina enligt gällande föreskrifter än ock begagna den offentliga
och enskilda undervisning, som vid universiteten meddelas; varande härmed dock
icke kvinna medgiven någon vidsträcktare rätt till anställning i allmän tjänst,
än som redan är eller framdeles kan varda henne tillerkänd.»
Genomgående av det för erhållande av ordinarie Järarbefattning enligt kungl.
förordningen den 16 juni 1875 stadgade provaret har från provarskursens inrättande
medgivits kvinna.
Läroverkstadgan av den 1 november 1878 synes icke hava lagt något ovillkorligt
hinder i vägen för kvinnas anställande vid de allmänna läroverken. De
kvinnor, som före 1904 års läroverksreform önskat erhålla dylik anställning, ha
emellertid endast genom kunglig dispens — sådan gavs 1876 och 1891 medgivits
rätt att söka adjunkts- och kollegabeställningar.
Den av Kungl. Maj:t för utredning av vissa frågor rörande de allmänna
läroverken den 26 maj 1899 tillsatta kommittén upptog i sitt betänkande, avgivet
den 8 december 1902, frågan om kvinnas befogenhet till lärarbefattning vid
de allmänna läroverken, för så vitt det gällde anställning vid de av kommittén
föreslagna samskolorna.
Kommittén yttrade, att det vore kommitténs mening, att dessa läroverk borde bliva samskolor
i egentlig mening, ej endast gosskolor, till vilka tillträde lämnades även åt flickor. Men
skulle en verklig samskola bringas till stånd, då vore första villkoret, att den försages med
såväl manliga som kvinnliga lärare, helst till lika antal. Endast under sådana förhållanden
kunde sim undervis ningen erhålla uppfostrande betydelse och de svårigheter, som med densamma
vore förbundna, lyckligt lösas.
Kommittén föreslog därför, att vid samskolorna tre av de för varje realskola
behövliga sex äinneslärarna skulle vara kvinnor. Dessutom borde en av de
kvinnliga ämneslärarna tjänstgöra såsom särskilt biträde åt rektor vid uppsikten
över och vården om lärjungarna.
Samskolornas lärare och lärarinnor med tjänstebefattningar motsvarande
dem, som förekomma vid de övriga läroverken, borde tillsättas av samma myndigheter
och på samma sätt som andra statsläroverkens lärare. Att härutinnan
ställa dem i någon undantagsställning skulle leda till ogynsamma följder för
samskolorna.
535
Angående ämneslärarinnornas kompetens föreslog kommittén följande bestämmelser:
Särskilda
villkor för behörighet till lärarinnebefattning äro att antingen
hava fullgjort, vad beträffande examina, provårskurs och tjänstgöring som lärare
ovan är stadgat, eller
att hava genomgått den treåriga kursen vid Högre lärarinneseminariet i
Stockholm och därifrån erhållit godkänt avgångsbetyg samt därefter vid allmän
eller examensberättigad enskild samskola under minst två år med nit och skicklighet
bestritt tjänstgöring till den omfattning, som enligt § 15 mom. 1 åligger
lärarinna.
Kommittén yttrar om denna bestämmelse:
»För behörighet att erhålla ordinarie plats såsom lärarinna har kommittén ansett
godkänt avgångsbetyg från den treåriga kursen vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm
höra vara det normala examensvillkoret. Samskolelärarinnornas verksamhet skulle nämligen
bliva i huvudsak lika med ämneslärarinnornas vid de nuvarande flickskolorna, och erfarenheten
har visat, att denna lärarinnekår på ett tillfredsställande sätt rekryteras från sagda
seminarium. Villkoret av de två förberedande tjänstgöringsåren är emellertid i detta fall
så mycket mera befogat, som de från lärarinneseminariet utgångna, om de också där icke
saknat handledning och övning i undervisningsverksamhet, dock ej efteråt genomgått något
provår.
Ehuru således, som sagt, samskolornas lärarinnor väl enligt regeln komme att utgå
från Högre lärarinneseminariet, anser dock kommittén kompetens till dylika befattningar
även böra tillkomma kvinnor, vilka avlagt sådana akademiska examina, som för män medföra
adjunkts- och lektorskompetens. Då emellertid studierna vid universitet ej, såsom vid
lärarinneseminariet, äro förenade med övning i lärarekallets utövning, har det synts befogat,
att sådan sökande till samskolelärarinneplats bör vara underkastad samma fordringar med
avseende på provår och tjänstgöring som manliga sökande till adjunkts- och lektorsbefattningar.»
Den kungl. propositionen till 1904 års riksdag angående ändrad anordningav
rikets allmänna läroverk samt lönereglering för de vid dem anställda lärarna
anslöt sig i ifrågavarande avseende till kommitténs förslag.
Med anledning av propositionen väcktes lika lydande motioner i första
kammaren av herr Filip Boström och i andra kammaren av herr Carl Lindhagen
angående skrivelse till Konungen i fråga om kvinnors anställning i lärarbefattningar
vid allmänt läroverk m. m.
Motionärerna framhöllo, att läroverkskommittén ej inlåtit sig på någon principiell
utredning av läroverksreformens kvinnofråga. Uti kommitténs betänkande funne man således
icke heller någon närmare undersökning rörande den del av nämnda fråga, som innefattades
i spörsmålet i vad mån hänsynen till såväl släktets uppfostran som rättvisans fordringar krävde,
att kvinna tillerkändes befogenhet att bekläda lärarbefattning vid de allmänna läroverken.
Denna sak hade dock länge stätt på dagordningen.
Visserligen vore det möjligt, att ett medgivande nu på en gång av lika befogenhet
för kvinna som för man att söka och erhålla befattningarna vid de allmänna läroverken kunde
möta vissa betänkligheter, och särskilt befunne sig den omtvistade frågan, huruvida eller under
vilka villkor kvinnlig lärare borde hava lika eller mindre lön än manlig, ännu i ett tämligen
1904 års
riksdag.
536
outrett skick. Men i varje händelse hade kvinnorna anspråk på att erhålla utvidgad befogenhet
att bekläda lärarbefattning vid de allmänna läroverken samt att deras rättigheter i detta
avseende bleve tydligt bestämda och ej såsom nu vore händelsen, endast beroende av gottfinnande.
Förslaget om samskolor innefattade visserligen ett avsevärt framsteg så till vida, att
genom samskolorna skulle för första gången komma till stånd av staten inrättade allmänna läroverk,
där kvinnliga lärare obestridligen ägde vinna anställning och till vilka tillträde även vore
berett för den kvinnliga ungdomen.
Såges emellertid frågan ur något vidare synpunkter, måste dock medgivas, att den
förut antydda frånvaron av ledande utgångspunkter i kommittébetänkandet i avseende å
bedömandet av kvinnornas uppgifter och anspråk på undervisningens område syntes hava
lett till att förslaget därutinnan förts in på avvägar, varigenom en gagnelig och rättvis reform
i avseende å kvinnornas anställning vid statens läroverk måhända äventyrades eller åtminstone
obehörigen fördröjdes.
Kommittén hade sålunda i sin motivering uttalat, att godkänt avgångsbetyg från
den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet borde vara det normala examensvillkoret.
Härigenom bcginges utan tvivel en omedelbar orättvisa mot de kvinnor, som med större uppoffringar
skaffat sig samma utbildning, vilken uppställts såsom villkor för tillträde till de manliga
lärarbefattningarna. Men vida betänkligare vore, att man därkenom berövade kvinnorna
i allmänhet den nödiga förutsättningen för framgång i deras strävanden att i skolans och sitt
eget intresse vinna jämbördig befordran med männen till lärarbefattningar vid de allmänna
läroverken. Ty det läge nog en fara just i detta, att enligt kommittéförslaget de lärarinnor, som utbildats
vid Högre lärarinneseminariet, skulle draga ned alla kvinnors framtidsutsikter till det mindre
mått av inflytande och anspråk, som följde en kortare och billigare utbildningskurs än den,
som männen måste genomgå. I stället borde väl utvecklingen gå i den riktningen, att de
kvinnor, vilka ägde samma utbildning som manliga lärare, i möjligaste mån likställdes med
dessa senare, men på samma gång med hänsyn till för handen varande förhållanden kunde till
sin sålunda vunna ställning höja även förtjänta seminarielärarinnor till åtnjutande av samma
förmåner.
Genom uppställandet i princip av lägre kompetensvillkor för lärarinnor än för lärare
tillskapades också förevändningar att göra det nu medgivna kvinnliga inflytandet på samskolans
organisation och själva undervisningen underordnat.
Motionärerna hemställde bl. a., att Riksdagen ville i skrivelse till Kung!
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta efter utredning vidtaga erforderliga
åtgärder för utvidgande av kvinnas rätt att i likhet med man vinna befordran
till lärarbefattningarna vid de allmänna läroverken; i fråga om de föreslagna samskolornas
organisation göra uttalande i syfte att för kvinnlig lärare borde principiellt
fordras samma kompetens som för manlig, att kvinnlig lärare borde i avseende å
tjänstgöring i skolans samtliga klasser komma till full likställighet med man; samt att
kvinnlig lärare även i övrigt, i den mån Riksdagen funne en närmare prövning
av förhållandena redan då kunna därtill föranleda, måtte vinna likställighet med
manlig lärare.
Särskilda utskottet anslöt sig i fråga om kompetensvillkoren för lärarinnor
vid samskola till Kungl Maj:ts förslag.
537
Beträffande den mera omfattande frågan om skrivelse till Kong!. Magt angående
erforderliga åtgärders vidtagande för utvidgande av kvinnans rätt att i likhet med man vinna
befordran till lärarbcfattningarna vid de allmänna läroverken, ville utskottet anmärka, att
den tillhörde de spörsmål, vilkas lösning ingalunda stode i något nödvändigt sammanhang
med den föreslagna omorganisationen av de allmänna läroverken Det syntes utskottet icke
lämpligt, att för närvarande någon åtgärd från riksdagens sida vidtoges i denna fråga.
1 debatten i första kammaren framhöll herr Trygger, att frågan om den
akademiskt bildade kvinnans ställning berördes av den tolkning man givit 28 §
i Sveriges regeringsform.
Det både hos Kungl. Maj:ts regering för några år sedan gjorts gällande den tolkningen
av denna paragraf, att befattningar, som Konungen tillsatte i statsrådet, icke kunde anförtros
åt kvinnor utan blott åt män, och man gick så långt i det speciella fallet, att man ansåg,
att detta hindrade en kvinna icke blott att utnämnas till en sådan befattning utan även till
att förordnas att upprätthålla densamma. Talaren ansåg, att det vore en misstolkning av 28
§ regeringsformen, att man icke skulle kunna förordna en kvinna till befattning, som Konungen
tillsatte i statsrådet. Då det däremot gällde utnämning, vore saken tvivelaktig, och
grundlagens ordalag talade för att kvinna icke kunde av Konungen utnämnas. Till lärarinna
i samskolan skulle hon dock utnämnas. Då det väl ej kunde på allvar sättas i fråga, att
tillsättningen av samma befattning skulle ske på ett sätt, när fråga vore om en man, och
på ett annat, när fråga vore om en kvinna, hoppades talaren, att chefen för ecklesiastikdepartementet
ställde sig i förbindelse med sin kollega i justitiedepartementet, så att ett förslag
om ändring av 28 § regeringsformen framkomma, ty annars hade kvinnan kommit i en
synnerligen olycklig ställning genom dagens beslut om överstyrelsen, varigenom vore avsett,
att utnämningen till lärarbefattningar hädanefter skulle ske av Kungl. Maj:t i statsrådet,
Hon bleve genom grundlagen utesluten icke blott från lärarbefattning i allmänhet vid statens
realskolor och gymnasier utan även från dylik tjänst vid samskolorna, där man dock velat
bereda henne plats.
Chefen för ecklesiastikdepartementet framhöll, att det vore önskligt, att
28 § R. F. ändrades, så att icke kvinnor vore av grundlagen hindrade att söka
och utnämnas till sådan befattning. Emellertid funnes intet hinder, om icke
grundlagens bestämmelse hunne bliva ändrad, att dessa lärarinnor tills vidare
förordnades av överstyrelsen med rätt för dem att hos Kungl. Maj:t besvära sig
över överstyrelsens beslut.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Stadgan för rikets allmänna läroverk av den 18 februari 1905 innehåller 1905 års
följande
bestämmelser rörande kvinnas
anställning:
läroverks
0
stadga.
§ 119-
Vid de allmänna läroverken skola till det antal, som för varje särskilt
läroverk i dess stat är bestämt, vara anställda följande ämneslärare, nämligen
— — — vid samskola: rektor, adjunkter, första lärarinna och lärarinnor.
I
läroverkskommitténs betänkande
anfördes
beträffande ämneslärarinnornas Avlönings
vid
samskolorna avlöning följande:
förhållan
68—-131873.
Lärarelönenämnden. 2.
538
Kommittén hade vid sitt förslag till adjunkters och lektorers avlöning tagit särskild
hänsyn till önskvärdheten av att lärarens lön satte honom i tillfälle att ingå äktenskap och
underhålla familj. Denna synpunkt gällde icke i fråga om avlöningen för lärarinnor vid de
av kommittén föreslagna samskolorna, ty deras lön borde blott vara så stor, att den beredde
dem själva ett fullt tillräckligt underhåll, lämpat efter deras samhällsställning och deras på
studier nedlagda kostnader, samt icke lägre än den avlöning, som på andra områden stode
med dem socialt likställiga kvinnor till buds. Kommittén hade vidare ansett antalet undervisningstimmar
i veckan böra vara något mindre för lärarinnor än för adjunkter ävensom
pensionsåldern böra sättas lägre än för manliga lärare. Med hänsyn till dessa förhållanden
ävensom därtill, att samskolorna komrne att ligga å mindre orter med billigare levnadskostnader
ansåg kommittén, att ordinarie lärarinnor vid samskola lämpligen kunde avlönas
med 1.500 kronor, vilken avlöning efter fem års väl vitsordad tjänstgöring borde höjas till
2,000 kronor. För första lärarinnan föreslog kommittén med hänsyn till de större krav,
som ställdes på hennes tjänstgöring, en avlöning av 2.000 kronor, vilken avlöning efter
5 års väl vitsordad tjänstgöring borde höjas till 2,500 kronor. För e. o. lärarinna vid
samskola med full kompetens föreslog kommittén ett årligt arvode av 1,200 kronor samt för
e. o. lärarinna utan full kompetens ett årligt arvode av 1,000 kr.
Mot förslaget om avlöning för lärarinnorna avgavs reservation av N. Höjer,
som ansåg, att skillnaden mellan extra ordinarie lärares och lärarinnors arvode
vore för stor.
De grunder, som kunde anföras för en proportionsvis större lön för manlig ordinarie
lärare, nämligen att han hade högre pensionsålder och borde kunna träda i äktenskap, under
det att lärarinna enligt kommitténs förslag icke ens hade rätt att gifta sig, gällde icke för
extra ordinarier. Iterstode således skillnaden i tjänstgöringsskyldighet, som likväl vore för
liten för att motivera en så stor skillnad i arvode. En kvinnlig filosofie licentiat, som ej
genomgått provår, skulle enligt detta förslag erhålla 1,000 kronors arvode, men en manlig
filosofie kandidat med ofullständig kompetens 1,800. Det förra arvodet vore antagligen mindre
än vad som på andra banor stode akademiskt bildade kvinnor till buds, och detsamma gällde
kanske även om arvodet för kompetenta extra ordinarie lärarinnor. En följd av dessa
bestämmelser bleve därför antagligen, att endast lärarinnor med lägsta kompetens sökte sig
till de allmänna läroverken, ett förhållande, som kunde bliva ödesdigert för samskolans framtid
i vårt land, i synnerhet som det kunde starkt ifrågasättas, om kommittén haft skäl att
inrymma generell kompetens till lärarinneplatser vid statens samskola åt de från Högre
lärarinneseminariet utgångna eleverna.
Reservanten ansåg, att arvodet för kvinnlig extra ordinarie lärarinna med
full kompetens borde sättas till minst 1,400 kronor, åtminstone om hon hade
akademisk examen.
I proposition till 1904 års riksdag angående ändrad anordning av rikets
allmänna läroverk m. m. upptogs kommitténs förslag i fråga om de ordinarie
ämneslärarinnornas löner.
I fråga om extra ordinarie lärarinna föreslogs i propositionen, att arvodet
borde sättas till 1,400 kronor för den, som hade full kompetens, och 1,200 kronor
för den, som icke hade full kompetens.
Vederbörande departementschef anförde beträffande den i några myndigheters utlåtanden
påyrkade likställigheten mellan manliga och kvinnliga lärare, att han i likhet med kom
-
5<i9
mitten ansett sig höra föreslå en lindrigare tjänstgöring för lärarinnorna än för lärarna
samt att han likaledes biträtt kommitténs uppfattning, att kompetensfordringarna kunde
sättas lägre för lärarinnor än för lärare. Då vidare, såsom erfarenheten nogsamt givit vid
handen, kvinnliga lärare ieke hade samma uthållighet som manliga, komme han att föreslå,
att pensionsåldern för lärarinnor skulle inträda tio år tidigare än för lärare, såväl i fråga
om levnads- som tjänstår. Att hänsyn till möjligheten att bilda familj, som borde göra sig
gällande vid bestämmande av lärarnas löner, ej kunde tagas med i räkningen, då det vore
fråga om lärarinnornas, vore uppenbart, då det ej vore meningen, att de senare med sin lön
skulle försörja man och barn. Av denna olikhet framginge jämväl behovet av ett större
antal lönegrader för den manliga läraren än för den kvinnliga, enär omkostnaderna för
familjens underhåll bleve drygare, i den mån familjen ökades och barnen vuxe till. För
övrigt kunde staten lika litet som den enskilde arbetsgivaren vid bestämmande av lönebeloppen
åt en viss klass av tjänare helt och hållet frigöra sig från hänsyn till prisförhållandena
å andra motsvarande verksamhetsområden.
Särskilda utskottet instämde i departementschefens uttalanden angående
kompetensvillkoren och behövligheten av lindrigare tjänstgöring för lärarinnor vid
samskola ävensom angående deras rätt att vid tidigare ålder avgå med pension.
Vid sådant förhållande kunde utskottet ej heller finna den påyrkade likställigheten
med avseende på avlöning berättigad utan anslöte sig även i detta hänseende till
Kungl. Maj:ts förslag.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
I underdånig skrivelse av den 30 september 1911 angående riksdagspetita
för de allmänna läroverken m. m. gjorde läroverksöverstyr elsen framställning om
lönereglering för samskolornas ämneslärarinnor.
Överstyrelsen anförde bl. a., att då samskoletypen för första gängen infördes vid våra
allmänna läroverk saknades vid bestämmande av löneförmåner för de kvinnliga befattningshavarna
all erfarenhet rörande de blivande lärarinnornas ställning, rörande arbetets dryghet
och ansvar samt tjänsternas större eller mindre begärlighet i jämförelse med andra lärarinnebefattningar
med flera omständigheter, som kunde tjäna såsom ledning vid bedömande av löneförmånernas
tillräcklighet eller otillräcklighet.
Sedan nu åtskilliga års erfarenhet förelåge, kunde frågan bättre bedömas. Överstyrelsen
ansåge av vissa omständigheter tydligt framgå, att tiden vore inne för en snar
och avsevärd höjning av de för det dåvarande fastställda lönesatserna.
Redan i sitt underdåniga utlåtande den 24 oktober 1910 hade överstyrelsen uttalat
sig i samma riktning. Överstyrelsen hade nämligen då anfört bl. a. följande.
Redan från första början hade ämneslärarinnebefattningar vid statssamkolorna, och det
såväl i humanistiska som i matematisk naturvetenskapliga ämnen, visat sig ovanligt litet
lockande, och av gjord jämförelse framginge, att de funnit ännu färre sökande än adjunktstjänsterna.
Företagen undersökning utvisade, att en dylik befattning ledigförklarats ända till
åtta gånger utan att någon anmält sig att ifrågakomma till densamma. Också både det endast
genom beviljande av dispens i anmärkningsvärt stor utsträckning blivit möjligt att få dessa
tjänster besatta.
Även om nämnda förhållanden delvis kunde förklaras på grund av vissa andra omständigheter,
till exempel därav, att samskolorna i regel vore förlagda till smärre samhällen,
som ägde jämförelsevis mindre förutsättningar så i materiellt som idéellt hänseende att draga
540
till sig sökande, ansåge överstyrelsen det icke vara tvivel underkastat, att avlöningens
knapphet varit den huvudsakliga anledningen till berörda missförhållande, som antagligen
komme att förvärras, sedan lärarinnorna vid enskilda läroanstalter med år 1910 erhållit en
väsentligt förbättrad ekonomisk ställning.
Lärarinna uppbure för närvarande en begynnelseavlöning, som motsvarade hälften av
adjunkts. Med ledning av men med någon ändring i denna proportion föresloge överstyrelsen
för lärarinna en begynnelseavlöning å 2,000 kronor med ett ålderstillägg å 500
kronor efter fem år och för första lärarinna en begynnelseavlöning å 2,500 kronor med ett
ålderstillägg å 500 kronor efter fem år.
Sedan nämnda underdåniga utlåtande avgavs, hade ännu en omständighet tillkommit,
som kraftigt talade till förmån för löneförbättring åt ifrågavarande lärarinnor. På framställning
av Kungl. Maj:t hade nämligen riksdagen för lärarpersonalen vid de kommunala mellanskolorna
bestämt lönebelopp, som vore icke oväsentligt fördelaktigare än de för samskollärarinnorna
fastställda.
Då nu lärarinnorna vid samskolorna i det hela sett såväl i fråga om kompetensfordringar
som det med befattningen förenade arbete och ansvar kunde anses fullt likställda,
med lärarinnorna vid kommunala mellanskolorna, kunde det ej anses vara med billighet och
rättvisa överensstämmande, att de förra skulle åtnjuta avsevärt mindre löneförmåner, vartill
komme, att lärarinnor vid de kommunala mellanskolorna hade större befordringsmöjligheter
därigenom, att föreståndarbefattningen jämväl kunde beklädas av kvinna.
Vidare vore att beakta, att framgången av det jämförelsevis nyss påbörjade försöket
med statssamskolor, vilket hittills slagit särdeles väl ut, kunde vedervågas, om skolorna i
fråga på grund av alltför knapp avlöning åt lärarinnorna icke visade sig äga förmåga att
draga till sig dugande lärarinnekrafter i tillräckligt antal.
Att brist i detta avseende yppats, fram ”in ge redan av det ovan sagda, och en närmare
undersökning visade, att denna brist under de senare åren icke av- utan snarare tilltagit.
Så hade t. ex. under åren 1907—1910 (tillsättandet av ordinarie samskollärarinnor började
först år 1907) i icke mindre än 63 fall ledigförklarad lärarinnebefattning vid samskola blivit
utan sökande, och en befattning hade ledigförklarats ända till nio gånger med samma negativa
resultat. Eu överstyrelsens skrivelse bifogad tabell visade, att medeltalet sökande till ämneslärarinnebefattningar,
vilket under första året av fyraårsperioden 1907—1910 uppgick till
1,2 under sista året av samma period endast belöpte sig till 0.3 efter att under mellanåren
hava sjunkit till resp. 0,4 och 0.6. Vidare hade det visat sig, att 46,6 procent av de tillsatta
lärarinnorna icke ägt föreskriven behörighet utan förvärvat sådan genom nådig dispens,
samt att proportionen mellan de kompetenta och de dispenserade försämrats, så att under år
1910 flertalet tillsatta varit dispenserade. Slutligen hade under läsåret 1910—1911 flertalet
av de extra ordinarie ämneslärarinnorna saknat föreskriven kompetens.
Givetvis komme, därest icke nödiga åtgärder för löneförbättring åt samskollärarinnorna
vidtoges, dessa missförhållanden att ytterligare förvärras efter tillkomsten av de kommunala
mellanskolorna, som genom sina förmånligare avlöningsförhållanden och befordringsmöjligheter
komme att draga till sig ert del av de lärarinnor, som eljest varit att påräkna för statssamskolorna.
Den förut omtalade bristen på samskollärarinnor komme sålunda efter all sannolikhet
icke att upphöra utan tvärtom att förvärras.
Överstyrelsen, som hade flerårig erfarenhet av de redan nu förefintliga svårigheterna
att besätta lärarinnebefattningarna vid samskolorna med ordinarie innehavarinnor, funne de
anförda omständigheterna så vägande, att överstyrelsen ansåge av behovet påkallat att snarast
541
möjligt och framför värjo annan lönereglering för lärare, som för närvarande vore ifrågasatt,
bereda lärarinnorna vid statens samskolor en bättre ekonomisk ställning.
Vad beträffade de belopp, som vid en sådan löneförbättring borde komma i fråga,
hade överstyrelsen ingen anledning att frångå sitt förut avgivna förslag.
överstyrelsen villo jämväl betona, att genom överstyrelsens förslag någon fördel icke
tillförsäkrades samskollärarinnorna i jämförelse med mellanskollärarinnorna; särskilt med
hänsyn till kommunernas nyssnämnda rätt att höja de senares minimilöner, vilken rätt utan
tvivel komme att i många fall användas, och med hänsyn till naturaförmånernas benägenhet
att i verkligheten uppgå till och motsvara högre belopp än den i staten beräknade inkomsten
därav, vore det överstyrelsens övertygelse, att mellanskollärurinnornas avlöningsförmåner i
det hela sett icke komme att stå efter samskollärarinnornas, sådana de i förevarande framställning
blivit av överstyrelsen föreslagna.
Angående de extra ordinarie lärarinnorna vid statens samskolor borde de, med hänsyn
till vad förut blivit anfört beträffande de nytillkomna kommunala mellanskolorna, ihågkommas
med en löneförbättring samtidigt med de ordinarie.
I förutnämnda underdåniga utlåtande den 24 oktober 1910 hade överstyrelsen ansett
ett arvode a 1,500 kronor vara vid en blivande lönereglering lämpligt för kompetenta extra
ordinarie samskollärarinnor utan att yttra sig om de icke kompetentas avlöning. Då emellertid
1911 års riksdag, på framställning av Kungl. Maj:t, bestämt ett arvode å 1,600 kronor
åt extra ordinarie eller vikarierande kvinnlig ämneslärare vid kommunal mellanskola, utan att
någon skillnad gjorts mellan mer eller mindre kompetenta, funne överstyrelsen icke skäl att
i fråga om de extra ordinarie samskollärarinnorna avvika från dessa grunder, som skulle
tillförsäkra dera en avsevärt förbättrad ekonomisk ställning.
Överstyrelsen ville sålunda föreslå full likställighet i avlöning mellan dessa lärarinnor
och motsvarande lärarinnor vid de kommunala mellanskolorna.
Överstyrelsen föreslog alltså för första lärarinna två lönegrader å 1,600
och 2,100 kronor jämte tjänstgöringspenningar å 900 kronor; för lärarinna två
lönegrader å 1,400 och 1,900 kronor jämte tjänstgöringspenningar å 600 kronor,
för extra ordinarie lärarinna ett årligt arvode å 1,600 kronor.
I proposition till 1912 års riksdag anförde departementschefen, att han
funne överstyrelsens framställning värd synnerligt behjärtande.
I likhet med överstyrelsen hade han den uppfattningen, att likställighet i lönehänseende
borde åvägabringas mellan lärarinnorna vid statssamskolorna och vid de kommunala
mejlanskolorna. Han ginge härvid till och med så långt, att han ansäge det med skäl kunna
ifragasättas, huruvida ej de förras löneförmåner helt enkelt borde göras i alla avseenden
överensstämmande med de senares. En sådan åtgärd hade emellertid ej nu blivit av överstyrelsen
ifrågasatt, och han ansåge en löneförbättring för statssamskolornas lärarinnor så
behövlig, att ban ej ville låta den försenas av de utredningar, vilka genomförandet av den
fulla likställigheten mellan de båda lärarinnekårerna mnste förutsätta.
Då frågan om en allmän revision av läroverkslärarnas, de manliga och de kvinnliga,
löner vore aktuell, ansåge ban det olämpligt att nu företaga en partiell men definitiv lönereglering.
Han ansåg det därför lämpligt att nu begära det för lönetillägg behövliga anslaget
på extra stat.
Kungl. Maj:t föreslog riksdagen medgiva, att utöver de ordinarie första
lärarinnor och lärarinnor vid statens samskolor å stat tillkommande löneförmånerna
måtte för år 1913 till en var av nämnda befattningshavare såsom tillfällig löne
-
542
förbättring utgå ett belopp av .500 kronor, därav */s skulle anses utgöra lön och
i/s tjänstgöringspenningar, ävensom att till extra ordinarie ämneslärarinnor måtte
utöver redan stadgade arvoden för samma år utgå tilläggsarvode till ett belopp
av 200 kronor för var och en sådan med full kompetens samt 400 kronor för varje
dylik lärarinna utan berörda kompetens.
Statsutskottet tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag beträffande extra ordinarie
lärarinnor med biträdande av den av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk
uttalade uppfattningen om lämpligheten av att arvodena, i likhet med vad som
gäller beträffande motsvarande befattningshavare vid de kommunala mellanskolorna,
sattes till samma belopp för samtliga lärarinnor utan avseende å huruvida
de innehava full kompetens eller icke.
Yad åter anginge de ordinarie lärarinnorna, hade utskottet icke kunnat
undgå att finna den av Kungl. Maj:t föreslagna löneförbättringen för högt tilltagen.
Utskottet delade visserligen i så måtto den av departementschefen uttalade
åsikten om rättvisan i likställighet i löneavseende mellan lärarinnorna vid statssamskolorna
och de kommunala mellanskolorna, att utskottet ansåg sådan likställdhet
böra äga rum mellan lönerna i å ena sidan de båda lönegraderna för lärarinna
och första lärarinna vid samskolorna och å andra sidan de två första lönegraderna
för respektive lärarinna och biträdande föreståndarinna vid de kommunala mellanskolorna;
men då ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag skulle leda till en ur
nämnda synpunkt ej oväsentligt gynnsammare ställning för det förstnämnda slaget
av lärarinnor än för motsvarande befattningshavare vid mellanskolorna, kunde
utskottet ej biträda detsamma, utan hade ansett att i avbidan på den allmänna
revision av löne- och åtskilliga därmed sammanhängande förhållanden vid de
allmänna läroverken, som kunde förväntas komma i en jämförelsevis snar framtid
äga rum, löneförbättringen borde skäligen bestämmas till för lärarinna i första
lönegraden <550 kronor och i andra lönegraden 50 kronor samt för första lärarinna
i första lönegraden 50 kronor. Härigenom komme nämligen ifrågavarande
lärarinnor att bliva jämnställda med de respektive lärarinnorna vid mellanskolorna
i motsvarande lönegrader. Då första lärarinnan i andra lönegraden redan nu
åtnjöte högre avlöning än biträdande föreståndarinna i samma lönegrad, ansåg
utskottet ingen löneförbättring för förstnämnda slag av lärarinnor erforderlig.
Av denna tillfälliga löneförbättring borde enligt utskottets mening 2/a anses utgöra
lön och V* tjänstgöringspenningar.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Samma beslut fattades vid 1913 riksdag.
(Se tablån sid. 557.)
548
Dövstumundervisningen.
Den 31 maj 1889 utfärdades lagen angående dövstumundervisningen.
Enligt denna tillkommer det landsting eller stadsfullmäktige i städer, som ej i
landsting deltaga, att föranstalta om undervisning åt de inom vederbörande landstingsområden
eller städer befintliga dövstumma barn. För ordnande av de dövstummas
undervisning indelas riket i 7 distrikt. Dövstumlärarna avlönas av
dövstumskoldistrikten. För varje skoldistrikt skall finnas en skolstyrelse.
Den 1 april 1907 sammanträdde i Stockholm ombud för lärare och lärarinnor
vid samtliga dövstumundervisningsdistriktens skolor för utarbetande av
förslag till ny lönereglering.
Ombuden beslöto föreslå följande lönestater:
för ordinarie lärare: 2,000 kronor med 3 ålderstillägg å 500 kronor efter
resp. 5, 10 och 15 års tjänstgöring,
för ordinarie lärarinna — med hänsyn till förhållandet mellan lönerna
för lärare och lärarinnor vid folkskolorna i de större och medelstora städerna —
1,500 kronor med 3 ålderstillägg å 300 kronor efter resp. 5, 10 och 15 års tjänstgöring,
samt dessutom för lärare och lärarinna tjänlig bostad och bränsle eller
motsvarande ersättning därför.
Den 3 april 1907 sammanträdde ombud från styrelserna för rikets dövstumskoldistrikt
i Stockholm för gemensam överläggning i fråga om ny lönereglering
för dövstumlärarpersonalen i riket. De närvarande styrelseombuden
enades om den meningen, att grundlönen för såväl lärare som lärarinna borde
förklaras inbegripa ersättning för bostad med vedbrand och lyse. Avlöningen
antogs under denna förutsättning böra fastställas till följande belopp.
För lärare:
2,600 kronor jämte 3 ålderstillägg å 400 kronor efter resp. 5, 10 och 15 års
tjänstgöring,
för lärarinna:
1,700 kronor jämte 3 ålderstillägg å 250 kronor efter resp. 5, 10 och 15 års
tjänstgöring.
I de flesta dövstumskoldistrikt genomfördes löneregleringar för dövstumskolornas
lärarkår år 1907, i några år 1908. Därvid fastställdes följande lönebelopp:
-
Lagen angående
dnvstumundervisningen
den 31 maj
1889.
Löneregleringen
1907
och 1908.
544
Lag angående
blindunder
visningen
den
29 maj 1896.
1908 års
riksdag.
Lärare.
Lärarinna.
Begynnelse-
lön.
ÅlJers-
tillägg.
Begynnelse-
lön.
Ålders-
tillägg.
l:sta distriktet...............
2,600
3 ä 400
1,800
3 ä 250
2:dra
>
...............
2,300
3 ä 350
1,600
3 ä 200
3:dje
>
...............
2,600
3 ä 400
1,700
3 ä 250
4:de
>
...............
2,200
3 å 400
1,700
3 ä 200
örte
>
...............
2,600
3 å 400
1,700
3 ä 250
6:te
»
...............
2,600
3 å 300
1,700
3 å 200
7:de
................
2,400
3 ä 300
1,600
3 4 200 I
(Se tablån sid. 560.)
Blindundervisningen.
Enligt lag angående blind undervisningen den 29 maj 1896 upprättas erforderliga
anstalter för blinda barns uppfostran och undervisning av staten och
utgöras av dels förskolor för den förberedande undervisningen, dels institut för
undervisningens fortsättande och avslutande.
Vid 1908 års riksdag framlades proposition om ny avlön in gsstat för lärare
vid blindinstitutet och förskolan å Tomteboda och förskolan i Yäxjö.
Beträffande ämneslärarna och ämneslärarinnorna vid institutet hade direktionen för
institutet och förskolan å Tomteboda anfört, att för dessa fordrades samma kompetens som
för antagande till folkskollärare samt därutöver särskild insikt i blinduudervisning, för vars
förvärvande fordrades genomgående av ett provår vid blindläroanstalten. Då det vore av
synnerlig vikt för blindundervisningen, att dess handhavande kunde anförtros åt fullt dugliga
och lämpliga personer och att därför de för folkskolans tjänst bäst kvalificerade ^kunde få
påräknas såsom sökande till lärarbeställningarna vid blindskolan, måste de löneförmåner, som
erbjödes, givetvis vara till och med bättre än de, som erbjödes vid huvudstadens folkskolor.
På grund av det anförda och i betraktande av den löneinkomst, som från 1907 års
ingång Stockholms ordinarie folkskollärare åtnjöte eller 2,200 kronor i första lönegraden med
rätt till tre ålderstillägg å 400 kronor vartdera efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring, vartill
komme för ett stort antal lärare arvode som slöjdlärare vid skolan, hade direktionen ansett
sig böra för ämneslärarna vid institutet föreslå en begynnelselön av 2,200 kronor, varav en
fjärdedel eller 550 kronor skulle räknas såsom tjänstgöringspenningar, beräknade efter kalenderår,
samt dessutom, såsom för det dåvarande, fri bostad med värme, vilka särskilda förmåner
betingades redan därav, att blindlärare på grund av sin tjänstgöring vore ålagd att bo vid
läroanstalten. Härtill skulle komma rätt till åtnjutande av tre ålderstillägg efter 5, 10 och
15 års väl vitsordad tjänstgöring och med 500 kronor i varje lönegrad.
I den då gällande staten för institutet upptoges 4 ämneslärarplatser. En av dessa
hade emellertid alltid bestritts av en lärarinna, och då denna anordning medförde avgjorda
pedagogiska fördelar, borde den allt framgent bibehållas. Under sådana förhållanden hade
direktionen ansett riktigast att i sitt förslag till ny stat upptaga 3 ämneslärare och 1 ämnes
-
545
lärarinna, och detta så mycket hellre, som direktionen ansett sig kunna sätta avlöningsförmånerna
åt ämueslftrarinnan något lägre än för ämneslärarna.
I propositionen föreslogos följande avlöningsförmåner:
Begynnelse-
lön.
•
Ålderstillägg.
Slutlön.
För rektor vid Tomteboda...............
5,500
2 ä 500
6,500
>
»
> Växjö.................
3,000
2 ä 500
4,000
> ämneslärare vid institutet.............
2,200
3 ä 400
3,400
> ämneslärarinna vid institutet och första lärarinna vid
förskola....................
2,000
3 ä 300
2,900
> arbetslärarw och arbetslärarinnor..........
1,500
3 ä 200
2,100
j förskollärarinna .................
1,700
3 k 250
2,450
> musiklärare...................
1,500
3 ä 200
2,100
> gymnastiklärare.................
1,200
3 ä 150
1,650
Därjämte skulle för alla utom gymnastiklärare tillkomma bostad med värme.
Statsutskottet fann de föreslagna avlöningsförmånerna i allmänhet väl avvägda.
Emellertid ansåg utskottet, att de för ämneslärarinnan vid institutet å
Tomteboda samt första lärarinnan vid förskolan därstädes avsedda tre ålderstillläggen
å vartdera 300 kronor vore väl högt tilltagna. Dessa lärarinnor skulle
nämligen sålunda enligt förslaget uppnå en slutavlöning av 2,900 kronor förutom
bostad och värme, under det att den högsta avlöning, som en folkskollärarinna i
Stockholm kunde uppnå, utgjorde 2,300 kronor, samt hon icke ägde rätt till ovanberörda
naturaförmåner. Denna skillnad i avlöning för nämnda båda slag av
lärarinnor hade utskottet funnit vara alltför stor och förty ansett de bemälda
blindlärarinnor tillkommande ålderstillägg skäligen kunna sänkas till 250 kronor.
För lärarinnorna vid förskolan i Växjö föreslog utskottet en begynnelseavlöning
av 1,500 kronor.
Riksdagen biföll utskottets hemställan. Kung! kungörelse utfärdades den
13 juni 1908. (Se tablån sid. 561.)
Kommunala mellanskolor.
På förslag av Kung! Maj:t beslöt 1909 års riksdag, att statsbidrag skulle
kunna utgå till kommunala mellanskolor. Beträffande lärarpersonalens avlöningsförhållanden
beslöts, att lärarna skulle, intill dess särskilda bestämmelser därom
bleve utfärdade, avlönas enligt de för högre folkskolor gällande grunder.
69—131873. Lärarelönenämnden. 2.
1909 års
riksdag.
I
546
1911 års
riksdag.
Kungl.
kung. den i
december
1911.
1903 års
riksdag.
Vid 1911 års riksdag framlade Kungi. Maj:t proposition om reglering av
avlönings- och pensionsförhållanden för lärare vid de kommunala mellanskolorna.
Kungl. Maj:t utgick i sitt förslag från de för lärare vid högre folkskolor fastställda
avlöningsförmånerna, men föreslog en höjning utöver dessa med hänsyn
till den längre årliga undervisningstiden och de skärpta kompetensfordringarna.
För manlig ordinarie ämneslärare föreslogs en grundlön av 2,000 kronor och tre
ålderstillägg å 400 kronor jämte hostad och bränsle eller ersättning därför, för
kvinnlig ordinarie ämneslärare föreslogs en grundlön av 1,600 kronor och tre ålderstillägg
å 400 kronor jämte bostad och bränsle eller ersättning därför.
Med avseende på de kvinnliga lärarnas löner yttrade departementschefen,
att de, oaktat de icke höjts i samma proportion som de manliga lärarrÄrs och således
måste i förhållande till motsvarande löner vid de högre folkskolorna aDses låga,
vore väsentligt högre än lönerna för lärarinnorna vid statens satnskolor.
Statsutskottet tillstyrkte Kungl. Maj:ts förslag med den ändringen, att för
ordinarie lärares kontanta ersättning för bostad och bränsle måtte fastställas ett
bestämt minimibelopp, nämligen 350 kronor för manlig och 250 kronor för kvinnlig
lärare.
Riksdagen biföll utskottets förslag. (Se tablån sid. 560.)
Med anledning av riksdagens beslut utfärdades den 8 december 1911 kungl.
kungörelse angående ändrade bestämmelser rörande statsunderstöd åt kommunala
mellanskolor, vari bland annat stadgas följande:
Finnes i kommun endast en kommunal mellanskola, skall denna vara avsedd
för såväl gossar som flickor.
Vid kommunal mellanskola skola vara anställda minst fyra ordinarie ämneslärare
med full tjänstgöring samt, där så erfordras, extra ordinarie ämneslärare
med full tjänstgöring ävensom nödigt antal timlärare och övningslärare.
Som lärare kunna anställas såväl män som kvinnor, dock att vid skola, däri gossar
undervisas, skall finnas minst en manlig ordinarie ämneslärare och vid skola,
däri flickor undervisas, minst en kvinnlig ordinarie ämneslärare.
Skolan förestås av en för viss tid bland de ordinarie ämneslärarna förordnad
rektor eller föreståndarinna.
Förestås skola, däri flickor undervisas, av rektor, skall en kvinnlig ämneslärare
förordnas till biträdande föreståndarinna.
Fångvårdsstaten.
I underdåning skrivelse den 30 september 1902 hemställde fångvårdsstyrelsen,
att för beredande av pensionsrätt åt kvinnliga vaktbetjänte Kungl. Maj:t
måtte utverka riksdagens medgivande, att erforderligt antal avlöningar för sist
-
i
547
nämnda betjänte, vilka förut varit avlönade av förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll, bleve å riksstat uppförda.
För en sådan åtgärd talade ej blott den omständigheten, att de kvinnliga vaktbetjänte
vid fångvårdsanstalterna hade enahanda oeli fullkomligt lika maktpåliggande tjänstgöring
som fångbetjänte av mankön, utan även förhållandet vid statens telegrafverk och järnvägar,
där pensionsrätt tillkomme kvinnliga innehavare av å stat uppförda befattningar.!
På] förslag av Kungl. Maj:t medgav 1903 års riksdag, att avlöningen åt
vaktbetjänte av kvinnkön uppfördes å riksstaten. "
I betänkande om reglering av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen
och fångvårdsstaten, avgivet den 23 mars 1909, föreslog löneregleringskommittén,
att åvlöningen till den lärarinna, som fanns anställd vid länsfängelset i
Stockholm, måtte uppföras å ordinarie stat.]
I betraktande av de löneförmåner folkskollärarna i de större städerna åtnjöte
föreslog kommittén för manliga skollärare vid fångvård sanstalter ett arvode
av 2,100 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter fem och
tio års tjänstgöring, i För skollärarinna vid länsfängelset i Stockholm föreslog
kommittén ett arvode av 1,500 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 150
kronor, efter fem och tio års tjänstgöring.
För vaktbetjäningen föreslog kommittén följande avlöningsbelopp: j
Första vaktkonstaplar . . .
Begynnelseavlöning.
...... 1,300
Slutavlöning.
1,500
Yaktkonstaplar......
......1,100
1,300
Yaktfruar........
...... 950
1,100
Vaktkvinnor.......
...... 800
950
Kokerskor........
...... 500
600
• Kommittén föreslog vidare, att samtliga ordinarie tjänstemän vid fångvårdsstaten
skulle åtnjuta fri bostad jämte nödigt bränsle eller ock ersättning därför,
varjämte till envar tjänsteman tillhörande den manliga bevakningspersonalen
skulle utgå beklädnadsersättning med 100 kronor.
Vid 1910 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition i enlighet med
kommitténs förslag.
Riksdagen, som ansåg, att benämningen första vaktkonstapel borde utbytas
mot benämningen överkonstapel samt benämningarna vaktfru och vaktkvinna mot
benämningarna första vaktfru och vaktfru, beviljade de sålunda föreslagna avlöningsförmånerna.
(Se tablån sid. 563).
Kvinnliga biträden hos vissa ämbetsverk.
Med anledning av motion i andra kammaren av herr C. Lindhagen anhöll
riksdagen i skrivelse den 23 maj 1906 hos Kungl. Maj:t om utredning huruvida
1910 års
riksdag.
1906 års
riksdag.
548
Löneregleringskommitténs
betänkande
den 31
oktober
1907.
Löneregleringskommitténs
betänkande
den 23
mars
1909.
1910 års
riksdag.
och i vilken mån personer, som vore hos statens ämbetsverk och myndigheter på
ett stadigvarande sätt sysselsatta med skrivgöromål och dylika sysslor, skulle
kunna erhålla någon fastare anställning ävensom om framläggande för riksdagen
av det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Sedan underdåniga utlåtanden över riksdagens berörda skrivelse avgivits
av centrala ämbetsverk, hovrätter m. fl. myndigheter och institutioner, avgav
löneregleringskommittén, efter erhållet uppdrag, den 31 oktober 1907 betänkande
rörande fastare anställning för vissa biträden hos statens ämbetsverk och myndigheter.
I detta betänkande lämnade kommittén en utförlig redogörelse för den
omfattning, vari ständiga biträden av de slag, om vilka i betänkandet var fråga,
funnos hos olika statsmyndigheter anställda, ävensom för deras åligganden, föregående
utbildning, tjänstgöringstid, avlöning m. m.
Av redogörelsen i vad den avsåg ständiga biträden, vilka helt eller huvudsakligen
avlönades direkt av staten, fann kommittén det framgå, att deras
åligganden vore synnerligen olikartade, från renskrivning och dylika enkla sysslor
upp till göromål, vilka vore lika krävande som de, vilka besörjdes av åtskilliga
ordinarie tjänstemän.
Den förändring i dittillsvarande förhållanden, som kommittén till en början
fann sig böra förorda, gick därpå ut, att hos statsmyndigheter skulle kunna
anställas fasta biträden, med vilkas befattningar skulle, förutom viss avlöning,
följa, i den mån av kommittén närmare angavs, rätt till semester, sjukhjälp och
ålderdomsunderstöd.
Kommittén, som höll före, att såsom fasta biträden i regel endast borde
få anställas kvinnor, angav i det ifrågavarande betänkandet, huru kommittén
i princip tänkt sig de fasta biträdenas ställning jämte därmed förbundna förmåner.
Vad avlöningen beträffade hade det synts kommittén, att, vid då rådande
prisförhållanden i huvudstaden, begynnelsearvodet för fasta biträden hos myndigheter
därstädes ej borde bestämmas till lägre belopp än 1,200 kronor för år.
Detta arvode skulle sedermera, i den mån sådant funnes av förhållandena påkallat,
kunna efter hand höjas, dock icke utöver 1,800 kronor för år.
Den 23 mars 1909 avgav löneregleringskommittén betänkande rörande reglering
av löneförhållanden m. m. vid fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten. I
detta betänkande uttalade kommittén beträffande ett hos fångvårdsstyrelsen anställt
kvinnligt skrivbiträde, att i fråga om detta biträde samma grunder i avseende
å villkoren för anställningen syntes böra tillämpas, som av kommittén
föreslagits i dess betänkande angående fastare anställning för vissa biträden hos
ämbetsverk och myndigheter.
Om lönereglering för fångvårdsstyrelsen gjordes av Kungl. Maj:t fram
-
ställning i (len till 1910 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen under punkten
2 av andra huvudtiteln.
I sitt anförande till statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
den 14 januari 1910 upptog chefen för justitiedepartementet till behandling i
hela dess vidd den av löneregleringskommittén i dess sistnämnda betänkande
avhandlade frågan om beredande av fastare anställning åt vissa biträden hos
statens ämbetsverk och myndigheter.
Vid bestämmande av avlöningen syntes det departementschefen, att inom
de av kommittén angivna gränser hänsyn kunde tagas därtill, att ett mera kvalificerat
arbete borde betalas högre. I något fall, såsom exempelvis inom utrikesdepartementet,
ansåg departementschefen de krav, som måste uppställas på biträdets
kompetens, vara så höga, att den av kommittén föreslagna maximisiffran
måste överskridas.
Beträffande det kvinnliga biträdet hos fångvårdsstyrelsen, vilket hade att
utföra därstädes förekommande renskrivningsarbete och därmed jämförliga göromål,
föreslog departementschefen, att i styrelsens stat måtte uppföras ett skrivbiträde
med, 1,200 kronor såsom begynnelseavlöning jämte två ålderstillägg, vartdera
å 150 kronor, efter resp. 5 och 10 år, så att alltså slutavlöningen skulle
komma att uppgå till 1,500 kronor.
I anledning av Kungl. Maj:ts framställning väcktes motion i andra kammaren
av herr Ernst Beckman angående avlöningsförmånerna för fångvårdsstyrelsens
kvinnliga skrivbiträde.
Motionären yttrade angående don föreslagna avlöningen, att det lätteligen insåges,
bur ytterst knappa levnadsvillkor en sådan avlöning erbjöde under i Stockholm rådande
levnadskostnader. Det kunde ifrågasättas, om det beredde staten en verklig fördel att åt eu
sin tjänstinnehavare, vars arbete och arbetsförmåga vore oumbärlig, giva så knappa villkor, att
krafterna och därmed arbetsintensiteten äventyrades genom tvånget att för vinnande av en
dräglig existens söka hjälpa upp sina inkomster genom arbete utom verket.
Motionären föreslog en avlöning av 1,200 kronor i begynnelseavlöning och
1,800 kronor i slutavlöning.
Riksdagen beviljade en begynnelseavlöning av 1,200 kronor jämte två
ålderstillägg, vartdera å 200 kronor.
A generaltullstyrelsens stat uppförde riksdagen likaledes år 1910 två
kvinnliga skrivbiträden, och blev avlöningen även för dem bestämd till nyssnämnda
belopp.
År 1911 beslöt riksdagen, på särskilda förslag av Kungl. Maj:t, uppförande
å staten för nedre justitierevisionen av tolv för kvinnliga innehavare avsedda
skrivbiträdesbefattningar, å staten för folkskollärarnas pensionsinrättning m. fl. pensions-
och understödsanstalter av ett kvinnligt skrivbiträde samt å staten för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen av fem kvinnliga biträden. För en var av dessa biträdes
-
1911 års
riksdag.
550
befattningar bestämdes, i enlighet med vad jämväl av löneregleringskominittén i
särkilda betänkanden hemställts, avlöningen till samma belopp som för fångvårdsstyrelsens
skrivbiträde.
Löneregle-
Efter erhållet uppdrag avgav löneregleringskommittén den 29 juni 1911
ringskom- betänkande rörande uppförande i stat av vissa biträden hos ämbetsverk och mynmitens
betänkande
digheter.
den 29 juni
Vidkommande de] ämbetsverk och myndigheter, hos vilka den normala ar
betstiden
för vederbörande] ordinarie tjänstinnehavare utgjorde sex timmar varje
söckendag, ansåg kommittén sig böra förutsätta, att vid uppförande å ordinarie
stat av biträden, som sysslade uteslutande eller huvudsakligen med renskrivning eller
andra enklare göromål, avlöningen till dessa biträden komme att bestämmas efter
den antagna normaltypen, d. v. s., frånsett ortstillägg i förekommande fall, till
de belopp, som vid 1910 års riksdag fastställts för skrivbiträdena hos fångvårdsstyrelsen
och generaltullstyrelsen och vid 1911 års riksdag för biträden hos
nedre justitierevisionen m. fl. verk.
För biträden, av vilka enligt vederbörandes mening skulle krävas ett mera
kvalificerat arbete, hade, efter vad till kommittén inkomna handlingar utvisade
flera ämbetsverk föreslagit höjning av den normala begynnelseavlöningen med
olika belopp, högst 400 kronor. I fråga om ålderstilläggen hade i allmänhet icke
föreslagits någon avvikelse från normaltypen. (Två ålderstillägg, vartdera å 200
kronor, efter fem och tio år.)
För kommittén hade det tett sig såsom önskvärt, att vid bestämmandet av
avlöningen för sådana biträden å stat, om vilka i det då föreliggande ärendet
vore fråga, de biträden, för vilka den normala arbetstiden komme att utgöra sex
timmar varje söckendag, ej bleve uppdelade i flera avlöningsgrader, än som av
omständigheterna kunde anses oundgängligen påkallade.
Det hade synts kommittén, att i sådant hänseende vore tillfyllest, om
utöver den normala typen funnes allenast en ytterligare avlöningstyp, avsedd för
biträden med mera kvalificerade arbetsuppgifter. ‘
Kommittén föreslog en begynnelseavlöning av 1,600 kronor, vartill skulle
komma två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor efter fem och tio år.
Körande frågan huruvida dessa befattningar skulle stå öppna för såväl
män som kvinnor uttalade kommittén som sin mening, att de biträdesbefattningar
av ifrågavarande slag, som vid 1910 och 1911 årens riksdagar på förslag av
Kungl. Maj:t uppförts å ordinarie stat, vore avsedda för kvinnor, varefter kommittén
fortsatte:
»Det synes kommittén icke vara skäl att göra gällande en annan grundsats
beträffande de befattningar av enahanda eller liknande slag, som må komma
att uppföras på ordinarie stat hos de ämbetsverk och myndigheter, om vilka i
nu förevarande ärende är fråga. Även om för vissa biträden med kvalificerat
r>5i
arbete avlöningen må varda i någon mån höjd utöver den normaltyp, som bestämts
för skrivbiträdena hos fångvårds- och generaltullstyrelserna m. fl. verk,
lärer dock avlöningen för biträdena i fråga i allt fall icke kunna lämna tillräckligt
uppehälle åt en tjänstemannafamilj (detta ord taget i dess hittillsvarande
allmänna betydelse). Ej mindre därutinnan än även i beskaffenheten av de göromål,
som torde bomma att utföras av ifrågavarande biträden, lärer förefinnas
skälig anledning att låta befattningarna bestridas av kvinnliga innehavare.»
Till statsrådsprotokoll över finansärenden den 13 januari 1912, fogat vid
1912 års statsverksproposition, uttalade sig chefen för finansdepartementet under
rubriken »Utgifterna (För flera huvudtitlar gemensamma frågor)» angående de
grunder, som vid uppförande å stat av biträdesbefattningar borde gälla beträffande
dessa befattningar.
Departementschefen yttrade därvid bland annat, att det vore av den i
ärendet verkställda utredningen tydligt, att av de i ämbetsverken använda biträdena
några utförde arbete, som stode kvalitativt högre än det vanliga renskrivningsarbetet
och därmed närmast jämförliga göromål. Givet vore, att en avsevärdare
skillnad i arbetets kvalitet borde motsvaras av eu därefter lämpad olikhet
i avlöningen. För de befattningar för mera kvalificerade uppgifter, som vore
i fråga, förordade departementschefen den av löneregleringskommittén föreslagna
avlöningstypen.
Departementschefen framhöll, att då av yttranden från vissa i ärendet
hörda myndigheter framginge, att hos dem redan vore anställda manliga biträden,
som ansåges förtjänta att erhålla ordinarie anställning, och dessa myndigheter
framhållit önskvärdheten därav, att befattningarna ifråga finge stå öppna såväl
för män som för kvinnor, borde frågan, huruvida biträdesbefattningarna skulle
vara förbehållna allenast kvinnor, nu upptagas till principiellt avgörande. Liksom
den grupp av statstjänare, varom vore fråga, för det dåvarande till övervägande
grad utgjordes av kvinnor, komme säkerligen, med hänsyn särskilt till
de relativt begränsade avlöningar, som skulle utgå till de nu ifrågasatta nya
befattningshavarna, att även för framtiden så bliva fallet, även om befattningarna
icke uttryckligen undantoges för kvinnor. Konkurrensen från männens sida om
dessa tjänster kunde alltså antagas bliva så ringa, att det ur synpunkten av det
speciella kvinnointresset icke vore oundgängligen nödvändigt att förbehålla dem
för kvinnorna. A andra sidan syntes det ur andra synpunkter i särskilda fäll
kunna vara önskvärt att kunna besätta befattningarna med män. Departementschefen,
som visserligen ansåge, att ifrågavarande befattningar i regel borde besättas
med kvinnor, höll dock före, att denna fråga icke borde lösas genom en
för alla fall gällande regel, utan att för varje särskilt ämbetsverk och myndighet
borde prövas, huruvida förevarande befattningar borde förbehållas kvinnor
eller stå öppna även för män.
1912 års
riksdag.
552
Löneregleringskommitténs
betänkande
den 13 oktober
1913.
Statsutskottet biträdde Kungl. Maj:ts förslag i fråga om avlönings beloppen
Beträffande frågan, huruvida förevarande befattningar borde få stå öppna såväl
för män som kvinnor anslöt sig utskottet icke till departementschefens förslag.
Såväl befattningarnas art som de för desamma föreslagna avlöningsbeloppen
syntes nämligen utskottet tala för, att befattningarna borde besättas uteslutande
med kvinnor.
Vid behandling av ärendet i första kammaren föreslogs, att kammaren
skulle göra det uttalandet i frågan om förevarande befattningar borde stå öppna
såväl för män som kvinnor, att departementschefens uppfattning vore fullt riktig.
Kammaren beslöt i enlighet med detta förslag.
Biksdagen beviljade de av Kungl. Maj:t föreslagna avlöningsbeloppen.
I överensstämmelse med detta beslut vidtog riksdagen jämkningar i staterna
för de ämbetsverk, där biträdesbefattningar redan funnos upptagna, samt
uppförde i åtskilliga verks stater nya kvinnliga biträdesbefattningar.
I sitt den 7 september 1910 avgivna betänkande angående Sveriges officiella
statistik och dess allmänna organisation föreslog statistiska kommittén, att
i det av nämnda kommitté ifrågasatta statistiska centralverket skulle inrättas
kvinnliga bokhållartjänster med begynnelseavlöning å 2,000 kronor samt slutavlöning
å 2,400 kronor. Förslag i sådant syfte framställdes även beträffande ett
ifrågasatt ämbetsverk för sociala ärenden, socialstyrelsen, av kommerskollegiikommittén
och departementalkommitterade i deras gemensamma betänkande den
18 november 1911. Med anledning härav uppdrog Kungl. Maj:t den 10 maj 1912
åt löneregleringskommittén att efter jämförelse av det arbete, som skulle utföras
av de år 1912 å stat uppförda kvinnliga biträdena i kommerskollegii avdelning
för näringsstatistik och i den nya socialstyrelsen, med de uppgifter, som tiilkomme
de »biträden av högre avlöningsgrad», som i särskilda andra ämbetsverk
uppförts å ordinarie stat vid 1912 års riksdag, inkomma med det utlåtande och
förslag, vartill denna undersökning kunde föranleda. Löneregleringskommittén
avgav betänkande i frågan om ny avlöningstyp för kvinnliga biträden hos vissa
ämbetsverk den 13 oktober 1913.
Kommittén anförde i sitt betänkande bl. a. följande.
Vad till en början anginge spörsmålet, huruvida över huvud taget inom statsförvaltningen
borde, såsom föreslaget blivit, inrättas en ny avlöningstyp för kvinnliga biträdesbefattningar,
kunde det icke förnekas, att i vissa fall, där erfarenheten visat, att göromål av mera
ansvarsfull beskaffenhet med fördel kunde på självständigare sätt utföras av kvinnor med
prövad omdömes- och arbetsförmåga samt med den för göromålens behöriga skötande erforderliga
allmänna och speciella utbildning, det kunde vara av verkligt gagn, att ordinarie
kvinnliga biträdesbefattningar med avlöning utöver den, som utginge för dylika befattningar
av den dåvarande s. k. högre avlöningstypen, inrättades.
Det vore antagligen icke att påräkna, att kvinnor med de förutsättningar i olika avseenden,
som krävdes för nöjaktigt utförande av sådana göromål, om vilka här vore fråga
skulle kunna i män av behov fästas vid eller kvarhållas i statens tjänst, därest icke högre
avlöning än för närvarande kunde erbjudas dem.
Iven om avlöningen för vissa genom göromålens beskaffenhet särskilt högt kvalificerade
kvinnliga tjänstebefattningar höjdes i huvudsaklig överensstämmelse med vad i sådant
avseende yrkats, bleve den härav förorsakade ökningen av statens utgifter antagligen tämligen
obetydlig i jämförelse med de kostnader, som skulle uppstå genom anställande av manliga
befattningshavare, särskilt om dessa skulle erhålla ordinarie tjänstemäns ställning.
För sådan extra ordinarie manlig personal, som härvidlag skulle kunna komma till
användning, stode avlöningen i regel till beloppet tämligen nära den avlöniug, som skulle
bestås nu ifrågavarande kvinnliga personal, men det måste ändock för staten såsom arbetsgivare
vara att anse såsom avsevärda fördelar, dels att de kvinnliga befattningshavarna skulle
förpliktas att åt sin tjänstgöring ägna visst större antal timmar dagligen, under det att den
extra ordinarie manliga personalens dagliga tjänstgöringstid i regel bleve väsentligen kortare,
dels ock att de kvinnliga befattningshavarna kunde påräknas under längre tid i följd vara
att tillgå för uppehållande av samma slag av tjänstgöring.
Yad anginge benämningen å de nu ifrågavarande tjänsterna med avlöning
enligt den nya typen både kommittén ansett lämpligt, att de dåvarande kvinnlig?
biträdesbefattningarna av normalgrad, resp. högre avlöningsgrad benämndes
kvinnliga, biträdesbefattningar av första, resp. andra graden samt befattningarna
av den nya typen kvinnliga biträdesbefattningar av tredje graden.
Beträffande avlöningsbeloppet tillstyrkte kommittén för kvinnliga biträdesbefattningar
av tredje graden en begynnelseavlöning av 2,000 kronor samt
tvenne ålderstillägg å 200 kronor efter fem, resp. tio års väl vitsordad tjänstgöring
Enligt kommitténs förslag skulle den nya lönegraden för kvinnliga biträden
komma till] användning med avseende å allenast åtta biträdesbefattningar,
därav fyra inom socialstyrelsen, två inom kommerskollegii avdelning för näringsstatisik
och två inom arméförvaltningen.
Vid "1914 års första riksdag föreslogs i statsverkspropositionen, att i staten
för socialstyrelsen måtte uppföras avlöning för fyra kvinnliga biträden av
tredje graden samt i staten för kommerskollegii avdelning för nänngsstatistik
avlöning för två kvinnliga biträden av tredje graden med 2,000 kronor i begynnelseavlöning
och två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor.
Riksdagen biföll dessa förslag.
I riksdagens skrivelse anfördes bl. a., att riksdagen hyst stor tvekan beträffande
lämpligheten avsatt redan då, innan de kvinnliga biträdesbefattningarna under längre tid än
ett år varit i någon större omfattning uppförda å ordinarie stat, inrätta en ny typ av sådana
tjänster, och denna tvekan hade för riksdagen framställt sig med så mycket större styrka,
som det icke kunde förnekas, att konsekvenserna av ett sådant beslut, i form av ett allmännare
krav pa uppflyttning av de dåvarande tjänsterna av högre avlöningsgrad till den nya
typen, kunde bliva ganska vittutseende. Riksdagen hade dock icke ansett farhågan för dessa
konsekvenser böra föranleda riksdagen att motsätta sig inrättande av den föreslagna tjänstegraden
och detta så mycket mindre som, vad den ekonomiska sidan av saken beträffade,
åtgärden i fråga möjligen kunde antagas leda till någon besparing genom utbytande i vissa
fall av manlig arbetskraft mot kvinnlig. (Se tablån sid. 563).
70—131873. Lärarelönenämnden. 2.
1914 års
rilcsda
Postsparbanken.
1911 års
riksdag.
554
I kungl. proposition till 1911 års riksdag föreslogs, att postsparbanken
borde överflyttas till ordinarie stat. I sammanhang därmed föreslogs, att trettiofem
av bankens kvinnliga biträden måtte uppföras å ordinarie stat under benämningen
kontorsskrivare med en begynnelseavlöning av 1,500 kronor och en slutavlöning
av 2,100 kronor jämte ortstillägg å 225 kronor.
Med anledning av denna proposition väcktes motion i andra kammaren av
herr Jakob Pettersson i Södertälje. I motionen anfördes bl. a. följande:
Genom den av 1909 års riksdag antagna ändring av § 28 regeringsformen för beredande
av möjlighet för infödda svenska kvinnor att utnämnas och befordras till vissa sådana
ämbeten och tjänster, vilka vore av den egenskap, att Konungen utfärdade fullmakt därå,
hade riksdagen uttalat sitt erkännande av kvinnas rätt att söka och erhålla sådana lägre
tjänster inom statsförvaltningen, för vilkas innehavande av Konungen utfärdade fullmakter
icke erfordrades.
Enligt vad motionären inhämtat, innehades en första gradens tjänst vid patent- och
registreringsverket av en kvinna.
Ehuru sålunda samtliga de i förslaget till stat för postsparbanken upptagna sex första
gradens tjänster måste anses stå öppna för kompetenta kvinnliga sökande, förefunnes antagligen
ej, då dessa befattningar sedan åratal tillbaka på förordnande innehades av manliga
tjänstemän, för det dåvarande någon utsikt för kvinna om än så kompetent att vinna befordran
till någon av nämnda tjänster. Förslaget upptoge emellertid förutom ovan omförmälda
första gradens tjänster sju nya undergradstjänster, vilkas innehavare enligt förslaget skulle
benämnas bokhållare.
Av departementschefens uttalande till statsrådsprotokollet framginge ej, huruvida samtliga
sistnämnda biträdande befattningar vore avsedda för manliga tjänstemän, men då det
uttalats, att sex av dessa ordinarie tjänstemän skulle träda i stället för de nuvarande sex
amanuenserna, syntes fara föreligga, att samtliga dessa nyinrättade tjänster komme att anses
böra besättas med män, även om detta ej i förslaget avsetts.
Då helt visst bland bankens talrika kvinnliga personal för det dåvarande funnes och
än mer i framtiden komme att finnas någon eller några befattningshavare, som uppfyllde de
för anställande i tjänstemannagrad vid postsparbanken gällande kompetensfordringar, borde
möjlighet till åtminstone någon befordran beredas dem.
Det vore säkerligen överflödigt att för riksdagen påvisa, vilken sporre att av sin
tjänst göra det bästa tänkbara, som en dylik möjlighet skulle innebära för dessa kvinnor.
Och hur stridande mot rättvisa och billighet vore ej ett motsatt förhållande, varigenom för
ifrågavarande tjänster kompetenta kvinnor, allenast på grund av sitt kön skulle tvingas att
hela sin tjänstgöringstid kvarstå i kontorsskrivargraden, vartill kompetensfordringarna vore så
avsevärt mycket lägre.
Dr synpunkten av postsparbankens egen fördel måste det givetvis vara önskvärt, att
bankens styrelse till innehavare av dessa nyinrättade tjänster måtte kunna förordna den
i varje fall mest kompetenta utan hänsyn till den sökandes kön.
555
Motionären hemställde, att därest det framlagda förslaget till stat för
postsparbanken vunne riksdagens godkännande, riksdagen ville för sin del besluta,
att kvinna skulle vara berättigad att på enahanda grunder som man innebava
bokhållarbefattning vid postsparbanken.
Statsutskottet tillstyrkte, att de till postsparbanken börande tjänster uppfördes
å ordinarie stat. Utskottet både icke något att erinra mot Kungl. Maj:ts
förslag att å staten upptaga trettiofem kvinnliga kontorsskrivare.
Med anledning av den av herr Pettersson väckta motionen anförde utskottet,
att det icke funnit tillrådligt att vid lönereglering för ett verk av jämförelsevis
så liten omfattning som det ifrågavarande principiellt avgöra en fråga av
så betydande räckvidd som den av motionären väckta. Utskottet både därför icke
ansett sig kunna tillstyrka motionärens förslag.
Ifråga om de av Kungl. Maj:t föreslagna avlöningsbeloppen både utskottet
icke funnit något att erinra.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts förslag i ovanberörda delar samt avslog
ovannämnda motion.
På förslag av Kungl. Maj:t beslöt 1912 års riksdag dels att å postspar- ggj3 £rs
bankens avlöningsstat från och med år 1913 uppföra aderton kvinnliga skrivbi- riksdag.
träden, dels medgiva, att till en var av dessa biträden måtte utgå en begynnelseavlöning
av 1,250 kronor samt tvenne ålderstillägg å 200 kronor vartdera jämte
ortstillägg å 150 kronor. (Se tablån sid. 561.)
Kvinnlig yrkesinspektör.
Med anledning av motion av ledamoten i riksdagens andra kammare herr 1902 års
A. Hedin avlät riksdagen år 1902 en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran, att * tisdag.
Kungl. Maj:t ville låta undersöka, huruvida och vid vilka industriella företag
kvinnlig yrkesinspektion vore behövlig, huru denna borde anordnas och vilka kompetensvillkor
sökande till inspektrisbefattning borde uppfylla.
Den 20 januari 1905 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att verkställa kommitténs
revision av lagen angående skydd mot yrkesfara den 10 maj 1889 och lagen an- betänkande
gående minderårigas och kvinnors användande till arbete i industriellt yrke den jJ?igoft*''
17 oktober 1900 jämte andra därmed sammanhängande författningar samt att i
sammanhang därmed verkställa utredning huruvida och vid vilka industriella
företag kvinnlig yrkesinspektion kunde finnas behövlig, huru denna borde anordnas
och vilka kompetensvillkor sökande till inspektrisbefattning borde uppfylla.
Kommittén, som avgav sitt betänkande den 9 december 1909, föreslog anordnande
av kvinnlig yrkesinspektion för att de särskilda krav i avseende å tillsynen,
som användandet av kvinnliga arbetare kunde föranleda, måtte bliva till
556
1912 års
riksdag.
godosedda. Denna kvinnliga yrkesinspektion skulle, enligt kommitténs förslag,
handhavas till en början av en men i fall sedermera så skulle finnas behövligt, av
två eller flera yrkesinspektriser, vilka till befogenhet huvudsakligen skulle vara
likställda med yrkesinspektörerna.
Någon genom viss akademisk eller annan examen ådagalagd kompetens
syntes ej böra fastslås för yrkesinspektrisen, då de rent personliga egenskaperna
— ett gott praktiskt förstånd, energi och intresse för uppdraget, takt samt ett vänligt,
förtroendeingivande och bestämt uppträdande — otvivelaktigt härvidlag spelade
den avgörande rollen. Naturligtvis borde hon dock, utom vanlig allmänbildning,
äga insikt i skyddslagstiftningen och hälsovårdslära samt någon kunskap om åtgärderna
och strävandena för arbetarklassens höjande. Hennes avlöning torde
kunna sättas lägre än yrkesinspektörernas, då man ej av henne skulle fordra
samma fackutbildning. I betraktande härav ansåg sig kommittén skäligen kunna
föreslå en begynnelseavlöning av 3,000 kronor samt två ålderstillägg å 300 kronor
vartdera efter fem, resp. tio års med skicklighet och nit utövad tjänstgöring.
Till 1912 års riksdag framlades kungl. proposition angående anslag till
anordnande av yrkesinspektion. I denna proposition föreslogs, att å yrkesinspektionens
stat skulle uppföras en yrkesinspektris med en begynnelseavlöning av
3,600 kronor jämte tre ålderstillägg å 300 kronor vartdera.
Riksdagen biföll detta förslag.
Genom lag den 29 juni 1912 om arbetarskydd stadgas, att såsom yrkesinspektör
må jämväl anställas kvinna.
(Se tablån sid. 563.)
557
Tablå över vissa befattningar i allmän tjänst, till vilka kvinnor kunna
befordras, jämte förhållandet i avlöningshänseende till motsvarande manliga
befattningshavare.
Allmänna läroverken.
Högre allmänna läroverk.
Begynnelse-
Ålders-
Slut-
avlöning.
tillägg.
avlöning.
Kvinnlig lärare i teckning1).....
Manlig lärare i teckning1)........
'' '' | 1,400
3 ä 200
2,000
Realskolor för gossar
och samskolor.
Begynnelse-
Ålders-
Slut-
avlöning.
tillägg.
avlöning.
Kvinnlig lärare i teckning2)..........i
Manlig lärare i teckning2)..........(
^ ^
^00
Kvinnlig lärare i musik3)...........i
Manlig lärare i musik8)..........
‘ j 550
2 ä 100
750
Samskolor.
Begynnelse-
Ålders-
Slut-
avlöning.
tillägg.
avlöning.
Första lärarinna.........
. 2,000 4)
1 ä 500
2,500
Amneslärarinna...........
.
1,500 5)
1 ä 500
2,000
Adjunkt...............
.
3,000
4 å 500
5,000
Vik. ämneslärarinna......
. 1,600
_
Vik. adjunkt med full kompetens . . .
.
2,700
_
_
»
»
utan full kompetens......
.
2,300
—
—
Lärarinna i kvinnligt handarbete timpenning: l-5o.
(Kung! kung. den 27 augusti 1904. Riksdagens skrivelse n:r 8, punkt 129 år 1912.)
/) Dessutom för extra tjänstgöring en årlig ersättning för veckotimme av 80 kronor i l.a, 95
kronor i 2:a, 110 kronor i 3:e och 125 kronor i 4:e lönegraden: maximiavlöning 4,125 kronor för 32
veckotimmars undervisning.
^Dessutom för extra tjänstgöring en årlig ersättning för veckotimme av 80 kronor i l:a 95
kronor i 2:a och 110 kronor i 3:e lönegraden; maximiavlöning 3,540 kronor för 32 veckotimmars''undervisning.
3)
Dessutom för extra tjänstgöring en årlig ersättning för veckotimme av 80 kronor i l:a. 95
kronor i 2:a och 110 kronor i 3:e lönegraden; maximiavlöning 1,080 kronor för 9 veckotimmars undervisning.
i
4)
Dessutom löneförbättring å 50 kronor.
5)
Dessutom löneförbättring å 350 kronor.
558
Högre lärarinneseminariet.
Begynnelse-
Ålders-
Slut-
avlöning.
tillägg.
avlöning.
Ämneslärarinna...............
. 2,100 4)
3 ä 500
3,600 >)
Biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänst
-
göling i normalskolans sju övre klasser . . .
. 1,800
2 ä 250
2,300
Biträdande ämneslärarinna med huvudsaklig tjänst
göring i normalskolans 4 lägre klasser . . .
. 1,500
2 ä 250
2,000
Vikarierande ämneslärarinna.........
. 1,800
—
—
Kvinnlig lärare i teckning2)...........
, 1,800
2 å 200
2,200
Kvinnlig lärare i musik2)...........
. 1,200
2 ä 200
1,600
Kvinnlig lärare i gymnastik2)..........
. 1,200
2 å 200
1,600
Lärarinna i handarbete3)...........
. 1,500
2 ä 200
1,900
(Kung! kung. den 27 aug. 1904, den 16 juni 1906 och den
11 juni 1909.)
Folkskoleseminarierna.
Begynnelse-
Ålders-
Slut-
avlöning.
tillägg.
avlöning.
Kvinnlig adjunkt . . . ............
. 2,100
3 ä 500
3,600
Manlig adjunkt...............
. 3,000
4 ä 500
5,000
E. o. 1. vik. kvinnlig adjunkt med full kompetens
. 2,500
—
—
utan full kompetens
. 2,000
—
—
E. o. 1. vik. manlig adjunkt med full kompetens
. 2,700
—
—
utan full kompetens
. 2,300
—
—
Kvinnlig lärare i teckning-)..........
Manlig lärare i teckning2)..........
} 1,000
2 ä 200
1,400
Kvinnlig lärare i musik2)...........
| 1,400
2 ä 200
1,800
Manlig lärare i musik2)...........
Kvinnlig lärare i gymnastik2).........
Manlig lärare i gymnastik2).........
2 ä 200
]
900
1,300
Lärarinna i kvinnlig slöjd3)..........
. 1,000
2 ä 100
1,200
Lärare
i manlig slöjd4)..........
. 1,100
2 ä 100
1,300
1)
Biträdande föreståndarinna dessutom fri bostad eller byresersättning med 750 kronor årligen.
2)
Dessutom för extra tjänstgöring en årlig ersättning för veckotimme av 100 kronor.
3) ,
>>
»
»>
>
»
>
>70»
4^>
>»
>
>>
>
>
>
*
75
>
Kvinnlig lärare i trädgårdsskötsel
Manlig lärare i
»
Kvinnlig lärare i övningsskolan 2)
Manlig lärare i
»
2)
Begynnelse-
Ålders-
Slut-
avlöning.
tillägg.
avlöning
] 1,700'')
—
—
. 1,500
2 å 150, 1 å 200
2,000
. 1,700
O
c
2,600
(Knngl. kung. den 27 aug. 1904, den 22 juni 1911 och den 4 juli 1913 samt kung! brev till statskontoret
den 1 maj 1914.)
Gymnastiska centralinstitutet.
Lärarinna ....................... 1,500 3)
Lärare.......................en 3,000 *),
(Riksdagens skrivelse n:r 47 år 1879 och n:r 8 punkt 152 år 1911.)
tre 2,500 4)
Den allmänna folkundervisningen.
Småskollärarinna 5) .
Småskollärare 5) . .
Vik. småskollärarinna
Yik. småskollärare .
Begynnelse
avlöning.
.........}
500
''  ........J
450
(Kung!, kung. den 13 juni 1908.)
Folkskollärarinna6) . . . . ........ ...
900
Folkskollärare6)................900
Vik. folkskollärarinna............i
Vik. folkskollärare..............|
(Knngl. kung. den 14 sept. 1906.)
Ålders
tillägg.
3 ä 60
3 ä 100
3 å 150
Slut
avlöning.
680
1,200
1.350
Stockholm
Göteborg
I Folkskollärarinna
(Folkskollärare. .
j Folkskollärarinna
(Folkskollärare. .
1,700 7)
2,200 7)
1,500 7)
1,800 7)
3 å 200
3 ä 400
3 ä 200
3 ä 400
2,300 7)
3,400 7)
2,100 7)
3,000 7)
'') I Göteborg 2,000 kronor, i Stockholm 1,200 kronor och i Umeå 800 kronor.
0 Dessutom löneförbättring med 400 kronor för manlig och 300 kronor för kvinnlig lärare vid
folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg samt med 300 kronor för manlig och 200 kronor för
kvinnlig lärare vid övriga folkskoleseminarier.
Dessutom löneförbättring å 5o0 kronor.
*) Dessutom löneförbättring å 1,000 kronor.
5) Därjämte tjänlig bostad jämte nödig vedbrand eller ersättning med minst 100 kronor för år.
*'' Därjämte tjänlig bostad jämte nödigt bränsle eller ersättning därför.
’) Ersättning för naturaförmåner och övertidsläsning inberäknad.
560
Malmö
|
Norrköping |
Gävle
|
Hälsingborgs
Lärarinna
Lärare
Begynnelse-
Ålders-
Slut-
av löning.
tillägg.
avlöning.
Folkskollärarinna .
. . . . 1,650 *)
3 å 250
2,400 *)
Folkskollärare . . .
. . . . 1,800 l)
3 ä 400
3,000 '')
Folkskollärarinna .
. . . . 1,600 x)
3 å 200
2,200 *)
Folkskollärare . . .
. . . . 1,800 l)
3 å 400
3,000 »)
Folkskollärarinna .
.... 1,500 r)
3 ä 200
2,100 *)
Folkskollärare . . .
. . . . 1,800 !)
3 å 400
3,000 »)
Folkskollärarinna .
.... 1,600 !)
3 å 200
2,200 !)
Folkskollärare . . .
. . . . 1,800 r)
3 å 400
3,000 x)
vid högre folkskola2) . .
. . . . 1,400
3 åt 200
2,000
» » >
2) • •
.... 1.500
3 å 300
2,400
Kvinnlig vikarie
»
»
»
2)......180
kronor
för
läsmånad.
Manlig vikarie
»
»
»
2)......190
»
»
»
(Kungl. kung. den 14 september 1906 ock den 28 juni 1907.)
Kommunala mellanskolor.
Begynnelse-
Ålders-
Slut-
avlöning.
tillägg.
avlöning.
Lärarinnas)......
............1,600
3 å 200
2,200
Lärare 4)........
............2,000
3 ä 400
3,200
E. o. 1. vik. lärarinna . .
............1,600
—
—
E. o. 1. vik. lärare . . .
............1,800
—
—
(Kungl. kung. den 8 dec. 1911.)
Dövstumundervisningen.
Begynnelse-
Ålders-
Slut-
avlöning.
tillägg.
avlöning.
Lärarinna......
......... 1,600—1,800 3 ä 200—250
2,200—2,550
Lärare........
......... 2,200—2,600 3 å 300—400 3,300—3,800
0 Ersättning för naturaförmåner och övertidsläsning inheräknad.
2) Därjämte tjänlig bostad jämte nödigt bränsle eller ersättning därför.
s) Därjämte bostad och vedbrand eller ersättning med minst 250 kronor.
4) Därjämte bostad och vedbrand eller ersättning med minst 350 kronor.
561
Blindundervisningen.
Begynnelse-
Alders-
Slut-
avlöning.
tilägg.
avlöning.
Åmneslärarinna '') vid institutet å Tomteboda . .
2,000
3 å 250
2,750
Amneslärare*) vid institutet å Tomteboda . . .
2,200
3 ä 400
3,400
Första lärarinna vid förskola 1)........
2,000
3 ä 250
2,750
Arb et slärarinna x) ..............
Arbetslärare r)................
J 1,500
3 ä 200
2,100
För skollärarinna *)
.............
1,500
3 ä 250
2,250
(Kung! kung. den 13 juni
1908.)
Poststaten.
Begynnelse-
Ålders-
Slut-
avlöning.
tillägg.
avlöning.
Postmästare av klass 3, kvinnlig * 2 3).......
. 2,000
15 200, 1 5 300
3.400
Postmästare av klass 3, manlig2).......
. 3,800
3 5 400
5,000
Postmästare av klass 4, kvinnlig 2).......
. 2,700
2 5 200
3,100
Postmästare av klass 4, manlig 2).......
. 3,500
1 5 300, 2 5 400
4,600
Förste postexpeditör, kvinnlig 2).........
. 1,000
3 5 200
2,500
Förste postexpeditör, manlig2).........
. 3,200
2 5 300, 15 400
4,200
Postexpeditör, kvinnlig 2)............
. 1,500
3 5 200
2,100
Postexpeditör, manlig2)............
. 1,800
4 5 200, 4 5 300
3,800
Biträde, kvinnligt2)..............
. 1,250
2 5 200
1,650
(Kungl. kung. den 20 juni
1913.)
Postsparbanken
.
Begynnelse-
Ålders-
Slut-
avlöning.
tillägg.
avlöning.
Kontor sskrivare,s) kvinna...........
. 1,500
3 5 200
2,100
Skrivbiträde,4) kvinna.............
. 1,250
2 5 200
1,650
(Kung!. kung. den 22 juni 1911 och den 13 juni 1913.)
*) Därjämte bostad med värme.
s) Därjämte ortstillägg.
3)
Därjämte ortstillägg å 225 kronor.
4)
Därjämte ortstillägg å 150 kronor.
71—131873. Lärarelönenämndm. 2.
562
Telegrafstaten.
Begynnelseavlöning. Slutavlöning.
Föreståndare för katalogexpeditionen....... 1,800
2,400
Kontorsskrivare................. 1,260
1,950
Kassör av l:a lönegraden............ 1,260
2,100
Kassör av 2:a lönegraden............ 1,140
1,800
Bokhållare................... 1,020
1,650
Telegrafist................... 1,260
2,100
Vaktföreståndare................ 1,260
2,100
Interurbantelefonist............... 960
1,380
Kommissarie av 5.e lönegradenJ)......... 1,050
1,800
Kommissarie av 6:e lönegraden1)......... 1,050
1,500
Kommissarie av 7:e lönegraden1)......... 1,050
1,350
Anm. Dessa befattningar äro avsedda att i regel innebavas av kvinnlig tjänsteman. Manlig
tjänsteman, som innebar dylik befattning, åtnjuter samma avlöning.
(Avlöningsregiemente den 11 oktober 1907 med däri till och med den 29 juni 1912 gjorda ändringar.)
Järnvägsstaten.
Ersättning för bostad
och bränsle.
I styrelsen:
lägst.
högst.
lägst.
högst.
Kvinnlig bokhållare...........
1,500
2,100
600
650
Manlig bokhållare............
Kvinnlig kontorsskrivare.........
. 2,100
1,080
3,300
1,800
840
400
1,100
Manlig kontorsskrivare.........
Vid distrikten och centralverkstaden:
. 1,500
2,700
600
850
Arvode
lägst.
högst.
Kvinnlig kontorsskrivare.........
1,080
1,800
Manlig kontorsskrivare..........
1,500
2,700
Kvinnligt kontorsbiträde.........
840
1,140
Manligt kontorsbiträde 2).........
900
1,500
(Avlöningsregiemente den 15 november 1907.)
*) Dessutom provision å influten uppbörd.
s) Gift manligt kontorsbiträde, som regelbundet användes till yttre tjänstgöring, åtnjuter fri bostad.
563
Fångvärdsstaten.
BegynnelseavlBning. Slutaviflning.
Skollärarinna vid straffängel set
i Stockholm1) . .
1,500
1.800
Skollärare vid centralfängelset *)........ 2,100
2,500
Första vaktfrii ’)................ 950
1,100
Överkonstapel 1 )2)............... 1,300
1,500
Vakt fru »)................... 800
950
Vaktkonstapel '') 2)............... 1,100
1,300
Kokerskal)................... 500
600
(Riksdagens skrivelse n:r 2 punkt 3 år 1910.)
Läkarstaten.
Vid statens anstalter för sinnessjuka:
Biträdande läkare, kvinnliq\ „ ...
.
.
.
.
t,., ji-i
1 3,500 lamte diverse naturaförmåner.
.Biträdande läkare, manlig I
J
Underläkare, kvinnlig. . . ) . ... .
,
,.
,
...
.
TT ,
> 2,o00 lämte diverse naturaförmåner.
Underläkare, manlig ... i
J
(Knngl. skrivelse till medicinalstyrelsen den 28 juni 1907.)
Yrkesinspektionen.
Begynnelse-
Ålders-
Slut-
avlöning.
tillägg.
avlöning.
Yrkesinspektör, kvinnlig.....
........3,600
3 å 300
4,500
Yrkesinspektör, manlig.............6,200
(Riksdagens skrivelse n:r 258 år 1912.)
2å 500
7,200
Kvinnliga biträden hos
vissa ämbetsverk och
myndigheter.
Begvnnelse-
Ålders-
Slut-
avlöning.
tillägg.
avlöning.
Kvinnligt biträde av 3:dje graden
........2,000
2 ä 200
2,400
Kvinnligt biträde av 2:dra graden
........1,600
2 ä 200
2,000
Kvinnligt biträde av l:sta graden
........1,200
2 å 200
1,600
(1910 års riksdags skrivelse n:r 2 punkt 2, 1912 års riksdags skrivelse n:r 2 punkt 3 och 1914 års
första riksdags skrivelse n:r 6 punkt 48.)
0 Dessutom fri hostad jämte nödigt bränsle eller ersättning därför.
s) Dessutom beklädnadsersättning med 100 kronor för år.
564
1905 års
riksdag.
Ändring av § 28 regeringsformen.
Vid 1905 års riksdag väcktes av herr Ernst Trygger motion i första kammaren
om ändrad lydelse av § 28 regeringsformen.
Motionären erinrade om riksdagens skrivelse den 12 juni 1866, av vilken framginge,
att rikets ständers avsikt, då de hemställde, att kvinna skulle beredas tillfälle att avlägga de
för vissa anställningar i statens tjänst stadgade kunskapsproven, var, att de avlagda proven
sedan också inom vissa gränser skulle för henne medföra möjlighet till dylik anställning. Att
detta måste vara målet framhölls också starkt i det utlåtande, som filosofiska fakulteten vid
Uppsala universitet den 31 januari 1867 avgav, efter det Kungl. Maj:t på grund av ständernas
skrivelse infordrat yttranden i ämnet av vederbörande myndigheter. Fakulteten anförde
därvid följande: »Riktigheten av rikets ständers sålunda angivna åsikt anser fakulteten
för sin del för ostridig. . . Det skulle nämligen, om man förutsatte, att kvinna icke kunde
vinna kompetens till viss tjänst, vara ändamålslöst att medgiva henne rätt till avläggandet
av kunskapsprov, ämnat att utgöra ett kompetensvillkor för samma tjänst, och onödig vore
ock den kostnad, som sådant kunskapsprovs anställande kunde förorsaka det allmänna. Dessutom
skulle ett sådant medgivande, om det under nyssnämnda förutsättning gjordes, innebära
eller få utseendet av att innebära det staten liksom lockade kvinnan in i en verksamhet,
som icke kunde bereda henne verkligt gagn, och för henne öppnade utsikt till eu fortkomst,
som hon icke kunde ernå.»
Genom åtskilliga stadganden hade, framhöll motionären, tillfälle beretts kvinnan att
förvärva och genom examen inför universitetets medicinska, filosofiska och juridiska fakulteter
styrka sin kompetens i åtskilliga riktningar, vilken rätt i stor utsträckning begagnats.
loge man i betraktande de tillfällen, som funnes för kvinnor, vilka förvärvat nödig
kompetens, att också komma i åtnjutande av de fördelar, som dylik kompetens medförde för
män, funne man, vad först anginge examen inför medicinsk fakultet, att kvinnorna (detta i
överensstämmelse med de betänkligheter Kungl. Maj:t ursprungligen hyste mot att använda
dem i offentlig ämbetsbefattning) länge varit inskränkta till blott enskild praktik. Sedan
kungl. kungörelsen angående kompetens för kvinnliga läkare att innehava vissa läkarbefattningar
utfärdats den 6 november 1903, hade den ökade möjlighet, som härigenom uppstått
att använda kvinnliga läkare, redan tagits i bruk.
Vad beträffade de kvinnor, som avlagt kompetensprov inom filosofisk fakultet, hade
även de egentligen varit hänvisade till de anställningar de kunnat få i privat tjänst. Så till
vida komme genom den nya läroverksstadgan förhållandena härvidlag att ändras, att kvinnor
kunde inom samskolorna erhålla anställning.
Då emellertid de platser, som kvinnorna i dessa sainskolor kunde erhålla, såväl i
ekonomiskt avseende som beträffande lärarinnornas ställning inom skolan, vore underordnade
befattningar, i regel avsedda för kvinnor med den närmast med studentexamen jämförliga
kompetens, som avgångsexamen från den treåriga kursen vid högre lärarinneseminariet i
Stockholm gåve, kunde de icke rimligtvis fylla de anspråk på en mot deras kunskapsprov
svarande verksamhet och därtill hörande förmåner, som kvinnor med fullständig adjunktsoch
lektorskompetens med skäl kunde uppställa. Om, såsom meningen antagligen vore, utnämningsrätten
i fråga om adjunkts- och lektorsbefattningar vid de allmänna läroverken i allmänhet
överflyttades till Kungl. Maj:t, komme den dåvarande lydelsen av § 28 regeringsformen
att sta hindrande i vägen för en reform i riktning av ett bättre tillgodoseende av de
studerade kvinnornas rättmätiga fordringar uti förevarande avseende.
Om möjligt sämre än i fråga om kvinnors anställande såsom lärare vid de allmänna
läroverken ställde sig frågan om kvinnors anställande såsom lärare vid universiteten, eu fråga,
som naturligtvis icke blott hade betydelse för de kvinnor, som avlagt kompetensprov inför
filosofisk fakultet, utan även för dem, som tillhört övriga fakulteter.
Med avseende på kvinnors anställande vid universiteten gällde först och främst, att
de i följd av grundlagens bestämmelser icke kunde erhålla anställning såsom professorer.
Vidare torde det åtminstone anses tvivelaktigt, om — frånsett den medicinska fakulteten —
kvinna kunde anställas såsom prosektor, laborator eller observator. Slutligen gällde, att den
verksamhet och de förmåner kvinna kunde erhålla såsom docent voro underlägsna dem,
som kunde tillkomma manlig docent, alldenstund kvinna icke ansetts kunna ens på förordnande
förestå en professur.
Förutom kvinnornas begränsade tillträde till lärarbefattningar vid de allmänna läroverken
och vid universiteten hade man att erinra sig, hurusom kvinnor, trots det att de
avlagt kompetensprov inför filosofisk fakultet, endast i mycket ringa omfattning kunde vinna
någon anställning vid universitetsbiblioteken eller vid kungl. biblioteket i Stockholm eller vid
riksarkivet, — allt anställningar, som dock finge anses för kvinnor lämpliga. Så gällde,
vad först anginge biblioteken, att kungl. fullmakt fordrades för alla bibliotekariebefattningar
samt vid kungl. biblioteket i Stockholm även för befattning såsom vice-bibliotekarie eller
ordinarie amanuens. Vad riksarkivet anginge, fordrades sådan fullmakt såväl för arkivarierna
som för de ordinarie amanuenserna.
Vad beträffade kvinna, som avlagt kompetensprov inför juridisk fakultet, vore hon
som bekant utesluten från flertalet befattningar, vartill av henne avlagt kompetensprov skulle
berättiga en man.
Motionären hemställde, att riksdagen med avseende på de i motionen nämnda
befattningar, som kvinna otvivelaktigt kunde på ett fullt tillfredsställande sätt
förvalta, måtte för sin del undanröja det hinder, som grundlagen ställde i vägen
för deras anförtroende åt kvinnor, och i nämnda syfte antaga att vila till vidare
grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad lydelse av § 28 R. F.
l:o Konungen-----------------ägt rum
Till lärarebefattningar vid de allmänna läroverken och vid universiteten,
de teologiska läraretjänsterna vid de sistnämnda likväl undantagna, såsom ock
till lärare- och andra beställningar vid andra inrättningar för vetenskap, slöjd
eller skön konst, ävensom till läkarebefattningar må i den ordning, som ovan
sagts, utnämnas och befordras även infödda svenska kvinnor. Konungen vare ock
obetaget att, efter vederbörandes hörande, eller uppå deras framställning, till dessa
ämbeten och tjänster, lärarebefattningarna vid de allmänna läroverken dock undantagna,
kalla och befordra utländska män av utmärkt förtjänst, de där den rena
evangeliska läran bekänna.
Likaledes må-------— — — —--departementet höra.
Under åberopande av motiveringen i ovanberörda motion hemställde herr
T. Zetterstrand i en inom andra kammaren väckt motion, att riksdagen måtte
antaga att vila till vidare grundlagsenlig behandling enahanda förslag till ändrad
lydelse av § 28 regeringsformen, som blivit framställt av herr Trygger.
I utlåtande över dessa motioner erinrade konstitutionsutskottet om att under
566
senare hälften av förra århundradet frågan om kvinnans anställning i det offentligas
tjänst och om den utsträckning, vari sådan anställning borde henne medgivas,
vid flera tillfällen varit föremål för Kungl. Maj:ts och riksdagens uppmärksamhet.
Steg för steg hade därvid de önskningsmål vunnit beaktande, vilka å ena sidan gått
ut på att bereda kvinnan tillfälle att förskaffa sig erforderlig utdaning för vinnande av kompetens
till vissa statstjänster och å andra sidan avsett att åt henne förvärva rätt att efter
ådagalagd kompetens söka och erhålla dylika tjänster.
Strävandena att för kvinnan öppna verksamhetsfält i det allmännas tjänst samt att
höja och stärka hennes ställning i socialt och ekonomiskt hänseende hade sålunda ingalunda
avvisats. Man hade alltmer visat sig böjd att erkänna, att kvinnan borde tillåtas att innehava
och utöva statstjänst, då hon genom anlag och ådagalagd skicklighet kunde anses därtill
ägnad. Man hade icke heller kunnat förbise, att egenskaper, som vore ''speciellt utmärkande
för kvinnan, kunde göra henne särskilt lämpad att bekläda vissa slag av statstjänster.
I några fall hade till och med tjänstebefattningar prövats vara av den art, att kvinna med
avseende å dem tillerkänts uteslutande behörighet eller ock ett visst företräde framför manliga
medsökande.
Men å andra sidan hade man ansett angeläget, att kvinnan icke lämnades tillträde
till andra tjänster än sådana, vilka utan men eller olägenhet för det allmänna kunde åt henne
anförtros, ävensom att vissa inskränkningar fastställdes med avseende å gift kvinnas behörighet
att i allmänna tjänstebefattningar användas.
Emellertid hade hittills åt kvinnan inrymts behörighet till befordran endast till sådana
statstjänster, som tillsattes av lägre myndigheter och på vilka icke regeringsformens
regler om Konungens utnämningsrätt vore tillämpliga. Enligt § 28 regeringsformen vore ännu
alla ämbeten och tjänster, som vore av den egenskap, att Konungen därå utfärdade fullmakter
och vilkas innehavare utnämndes av Konungen i statsrådet, förbehållna svenske män. Och
någon avvikelse från denna bestämmelse vore icke möjlig, utan att grundlagsbudet ändrades.
Motionärernas föreliggande förslag åsyftade att med avseende å vissa angivna tjänster
undanröja det i § 28 regeringsformen inneburna hinder mot kvinnans befordran i statstjänst.
I och för sig hade utskottet intet att invända mot syftet i detta motionärernas förslag, då
detsamma kunde anses naturligt ansluta sig till den utveckling, som å ifrågavarande område
hittills ägt rum. De befattningar, som av motionärerna avsågos, eller lärarbefattningar vid
de allmänna läroverken och vid universiteten, de teologiska lärartjänsterna vid de sistnämnda
likväl undantagna, lärår- och andra beställningar vid andra inrättningar iör vetenskap, slöjd
eller skön konst, ävensom läkarbefattningar, vore ock otvivelaktigt av den art, att kvinnor
lämpligen skulle kunna till dem lämnas tillträde. Kvinnans förmåga och duglighet inom dessa
fack torde numera vara prövade och erkända. Vad särskilt lärarbefattningarna anginge,
syntes en dylik utvidgning äga så mycket större skäl, sedan kvinna genom kungl. brevet den
7 november 1873 medgivits rättighet att avlägga alla vid universiteten förekommande examina
med undantag av examen inför teologisk fakultet samt juris licentiatexamen. Om man därjämte
förutsatte, att lärarbefattningarna vid de allmänna läroverken komme att göras till
föremål för Kungl. Maj:ts utnämningsrätt, torde en grundlagsändring i den riktning motionärernas
förslag angåve vara av särskilt behov påkallad.
Utskottet hade emellertid icke kunnat ansluta sig till förevarande förslag med den
avfattning, som motionärerna givit detsamma. Det syntes nämligen utskottet uppenbart, att
genom bifall till detta förslag ett alltför vittomfattande medgivande i avseende å kvinnors
befordringsrätt till ifrågavarande tjänster skulle i grundlagen inrymmas. Så hade inom ut
-
567
skottet betänkligheter yppats, huruvida provinsial- och särskilt militärläkarbefattningar vore
.av den beskaffenhet, att kvinnor borde ifrågakomma vid deras besättande, liksom ock någon
tvekan rått, om kvinnor borde befordras till lärarbefattningar vid de allmänna läroverken
med skyldighet att meddela undervisning i dessa läroverks högsta klasser. Att i grundlag
angiva de olika ämbeten och tjänster, till vilkas innehavare kvinna kunde av Kungi. Maj:t
utnämnas, hade icke synts utskottet lämpligt, utan borde allenast i grundlagen medgivande
stadgas, att Kung). Maj:t må kunna till ifrågavarande tjänster befordra kvinnor i enlighet
med de grunder, som av Konung och riksdag gemensamt fastställas. Dessa grunder skulle
enligt utskottets förmenande angivas antingen genom allmänna lagbestämmelser rörande kvinnas
rätt att i statstjänst befordras och användas — t. ex. stadganden angående gift kvinnas
behörighet därutinnan — eller ock genom andra föreskrifter — t. ex. om särskilda ämbeten
och tjänster, till vilka kvinna skulle äga behörighet eller möjligen företräde, om kvinnas
pensionsförhållanden m. in. — som Konung och riksdag samfällt besluta.
Genom ed sådan anordning uppnåddes säkerligen det av motionärerna närmast avsedda
syftemålet, och utskottets förslag medförde helt visst därjämte den fördelen, att kvinnans
tillträde till tjänster av förevarande slag såmedelst lättare kunde lämpas efter olika tiders
förhållanden och krav samt tillgång på kvinnliga arbetskrafter inom olika områden.
Utskottet förmenade också, att de särskilt fastställda grunder rörande kvinnas befordringsrätt,
till vilka § 28 regeringsformen enligt utskottets förslag skulle hänvisa, i förening
med nämnda grundlagsbud komme att innebära verklig trygghet för kvinnans ställning
med avseende å befordringar till vissa ämbeten och tjänster, i det att den allmänna befordringsgrundsatsen
angående skicklighet och förtjänst skulle endast med iakttagande av de villkor
och föreskrifter, som i vederbörlig ordning av Konung och riksdag gemensamt beslutats,
bliva lika tillämplig å kvinnor som å män.
Under förutsättning att det sätt till lösning av förevarande fråga, som av utskottet
förordats, vunne godkännande, ansåge sig utskottet böra föreslå, att bestämmelsen om kvinnas
befogenhet att utnämnas till lärartjänster måtte komma att gälla ej blott, såsom av motionärerna
ifrågasatts, lärarbefattningar vid de allmänna läroverken och vid universiteten, utan
även lärartjänster vid andra statens läroanstalter.
På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen måtte
med anledning av förevarande motioner antaga att vila till vidare grundlagsenlig
behandling följande förslag till ändrad lydelse av § 28 mom. 1 E F.
l:o Konungen---ägt rum.
Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska läraretjänsterna
vid universiteterna likväl undantagna, till andra beställningar vid inrättningar
för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till läkarebefattningar må i den ordning,
som ovan sagts, och med tillämpning av grunder, som av Konung och riksdag gemensamt
fastställas, kunna utnämnas och befordras även infödda svenska kvinnor.
Konungen vare ock obetaget, att efter vederbörandes hörande---departe
mentet
höra.
Sju av andra kammarens ledamöter i konstitutionsutskottet ville hava det
av utskottet föreslagna uttrycket »med tillämpning av grunder, som av Konung
och riksdag gemensamt fastställas,» förändrat till »med tillämpning av grunder,
som fastställas i särskild av Konung och riksdag samfällt stiftad lag eller i samband
med statsregleringens uppgörande bestämmas».
568
Vid behandling av konstitutionsutskottets utlåtande inom första kammaren yttrade
herr Trygger bl. a., att han hade att tacka konstitutionsutskottet, som enhälligt hade biträtt
den tanke, som genom motionen sökt sill realisation, nämligen att grundlagen icke skulle stå
hindrande i vägen för att kvinnor må utnämnas till de slags befattningar, som i motionen
avsåges och till vilka de kunde anses fullt kvalificerade. Man skulle kanske mot motionen
kunna göra gällande den anmärkningen, att motionären bort giva densamma den omfattningen,
att över huvud taget grundlagen icke skulle utgöra något hinder för kvinnor att erhålla befattningar
i statens tjänst utan den frågan regleras i annan ordning. Att motionären emellertid
icke hade gjort detta hade berott därpå, att han velat undanröja till och med skenet
av att här vore fråga om att utbedja sig en gunst för kvinnan, en nådegåva. Endast hennes
rätt utkrävdes, och denna rätt ginge icke längre än till de slags befattningar, vilka hon enligt
den erfarenhet, som då stode till buds, otvivelaktigt kunde sköta på ett fullt tillfredsställande
sätt till samhällets bästa. Utskottet hade ock fullt riktigt uppfattat motionen däri, att meningen
icke hade varit att i grundlagen definitivt och fullständigt avgöra frågan om kvinnors
tillträde till dessa slags befattningar. Fortfarande skulle den frågan stå öppen, till vilka
särskilda befattningar bland de här nämuda slagen kvinnor skulle kunna utnämnas. Detta
hade han uttryckt i motionen så, att Konungen till ifrågavarande befattningar må utnämna
infödda svenska kvinnor, och med den betydelse ordet må ägde såväl enligt vanligt språkbruk
som i regeringsformen i allmänhet — och särskilt i den här förevarande 28 § —
hade motionären trott, att någon tvekan icke skulle kunna uppstå angående innebörden av
den av honom föreslagna ändringen.
Utskottet hade emellertid i den punkten varit av en annan åsikt. Utskottet sade:
sDet synes nämligen utskottet uppenbart, att genom bifall till detta förslag ett alltför vittomfattande
medgivande i avseende å kvinnors befordringsrätt till ifrågavarande tjänster skulle
i grundlagen inrymmas.» Motionären hade svårt att fatta dessa betänkligheter. Utskottet
hade icke inskränkt sig till att ersätta ordet må med må kunna eller dylikt, utan utskottet
hade ansett behövligt att stadga, att Konungen må utnämna kvinnor till ifrågavarande befattningar
timed tillämpning av grunder, som av Konung och riksdag gemensamt fastställasn.
Därmed både'' utskottet givit kvinnorna så till vida eu starkare ställning, att Konungen berövats
möjligheten att i administrativ väg med avseende på kvinnor giva supplerande bestämmelser,
som icke skulle tjälla även med avseende på män.
Konstitutionsutskottets ordförande ansåg det nödvändigt att något litet pointera den
skiljaktighet, som förelåge mellan utskottets uppfattning och motionärens åskådning. Det
vore så lätt för en motionär att yttra sig vackert och förhoppningsfullt rörande kvinnans skicklighet
och förmåga i alla avseenden. Utskottet däremot befunne sig i en något mindre angenäm
ställning. Det både att omsorgsfullt pröva det förslag, som framställts, och att därvid
taga under kallblodig! övervägande, vad redan inhämtad erfarenhet verkligen kunde anses
vitsorda i avseende på det spörsmål, som förelåge, därvid det kunde bliva nödvändigt för
utskottet att noga se till, huruvida det funnes tillräcklig erfarenhet för att våga gå så långt,
som motionären i sin iver hade velat föra riksdagen. Särskilt vad konstitutionsutskottet
anginge hade ju inskärpts, att det hade att iakttaga synnerlig varsamhet och icke borde förorda
andra förslag till förändringar i grundlag än sådana, som utskottet kunde pröva högst
nödiga och nyttiga. Härvid måste utskottet särskilt tillse, huruvida tillräcklig utredning läge
till grund för den omfattande förändring, som föreslagits. Denna ståndpunkt hade utskottet
ansett sig böra även i denna fråga intaga. Utskottet hade visserligen funnit skäligt att följa
motionären därutinnan, att det ville söka få borttaget det ovillkorliga hinder, som i grundlagen
hittills funnits för kvinnans befordran till ämbeten och tjänster, till vilka Konungen
utnämner och å vilka han utfärdar fullmakt. Men utskottet hade — ehuruväl det vore ense
med motionären däri, att över liuvud taget just de ämbeten och tjänster han omnämnt skulle
ägna sig för kvinnan såsom statstjänare — icke ansett det vara tillräckligt utrett, att kvinnan
i avseende å alla de av honom angivna ämbeten och tjänster ägde do förutsättningar,
som vore nödvändiga för att hon med avseende å befordran till dem skulle kunna med mannen
likställas. Härutinnan måste undersökning göras icke blott generellt utan i avseende å
varje särskild art av tjänst; med hänsyn till dessa befattningar kunde nämligen spörsmål
otvivelaktigt framställas, om ock i vilken mån kvinnan verkligen lämpade sig för dem. Det
måste naturligtvis också undersökas, huruvida icke vissa allmänna inskränkningar måste göras
och föreskrifter givas i avseende å kvinnans anställande såsom statstjänare, vilka icke ansetts
nödiga med avseende å mannen.
Utskottet hade för sin del funnit, att den formulering av stadgandet, som motionären
föreslagit, enligt dess mening skulle innebära en generell likställighet mellan man och kvinna
med hänsyn till dessa ämbeten. Genom uttrycket »Konungen må» kunde nämligen stadgandet
i den föreslagna meningen snarast tolkas på detta sätt, då det jämfördes med föregående
punkts »Konungen äger» och efterföljande punkts »Konungen obetaget». Såsom däremot uttrycket
av utskottet formulerats — »Konungen må kunna» — torde denna möjlighet till misstydning
undvikas.
Utskottet hade sålunda velat borttaga det ovillkorliga hindret mot kvinnans befordran
till statstjänst å ett visst område men detta blott i allmänhet. Inom detta område ansåg
emellertid utskottet, att möjlighet till inskränkning borde erkännas samt att särskilda villkor
måtte kunna efter närmare prövning och vunnen erfarenhet fastställas. Därför hade utskottet
valt uttrycket »må kunnat. Men utskottet hade velat åstadkomma något mera; det hade
velat särskilt påpeka, att den rättsställning, som genom det nya stadgandet skulle beredas
kvinnan, vore henne tillförsäkrad på ett fullkomligt rättsligt och säkert sätt. Utskottet hade
i detta hänseende velat gå längre än motionären, så att åt kvinnan inrymts fullt lagbestämd
behörighet till vissa ämbeten och tjänster, om ock endast till sådana, vilka efter prövning,
vid vilken Konung och riksdag enat sig, ansetts verkligen lämpa sig lika väl för kvinnor som
för män eller för kvinnor med viss begränsning, om så funnes nödvändigt. Vidare hade
utskottet ansett, att man måste tänka sig vissa särskilda förutsättningar för kvinnors befogenhet
till statstjänst, men att dessa likaledes borde genom överensstämmande beslut av
Konung och riksdag fastställas.
Detta hade utskottet ansett innebära en trygghet för kvinnans rättsställning, en
trygghet, som vore av verkligt värde, ty eljest skulle kvinnans ställning bliva sådan, att den
visserligen ägde en grund i de fagra löften, som en grundlagsparngraf innebure, men att den
å andra sidan kunde genom det sätt, varpå detta stadgande bleve tillämpat, reduceras till
ren värdelöshet. En rättsbehörighet, åt vilken i viss man skulle givas större omfattning,
men som icke hade någon säker grund, ansåg utskottet icke böra genom grundlagsbestämmelser
fastslås.
Vidare hade utskottet sagt, att grunderna borde av Konung och riksdag gemensamt
fastställas. Härigenom hade naturligtvis i viss mån den föreslagna grundlagsbestämmelsen
kommit att innebära eu inskränkning av Konungens hittills gällande rätt att bestämma angående
ämbeten och tjänster, då inga särskilda inskränkande föreskrifter funnes. Men i
själva verket vore icke denna begränsning av synnerligen stor betydelse, ty det vore faktiskt
fallet, att riksdagen genom den allmänna myndighet, som den efter hand fått på lagstiftningens
område, dåmera med avseende å lagstiftning med Konungen medverkade i vida
större omfattning än tidigare. Men icke nog därmed, genom riksdagens statsregleringmyndighet
övade riksdagen faktiskt jämväl ett mycket kraftigt inflytande på Konungens bestämningsrätt
med hänsyn till det administrativa området. Därigenom komme man till den intima
72—131873. Lärarelönenämnden. 2.
570
samverkan mellan regering och representation, som utmärkte den moderna staten, så att
nästan på varje punkt uppstode en sammanslutning i vilja mellan de två. Det vore just en
sådan sammanstämmighet i vilja, som utskottet ansett vara en lämplig garanti för den rättsenliga
ställning man här velat tillförsäkra kvinnan.
Det vore sålunda för att åstadkomma tydliga rättsbestämmelser, som å ena sidan
möjliggjorde kvinnans tillträde till de ämbeten och tjänster, för vilka kvinnans egenskaper
kunde anses göra henne lämplig, och å andra sidan bestämt angiva, i vilken mån kvinnan
må äga rätt att lika med mannen befordras till ifrågavarande ämbeten och tjänster, som
utskottets föreslagna formulering utarbetats.
Herr Billing anförde bl. a., att om bifall gåves åt motionärens förslag, skulle, såvitt
talaren kunde förstå, därmed vara av riksdagen fastslaget, att till alla dessa lärarbefattningar
och läkarbefattningar o. s. v. borde kvinnor kunna utnämnas. Han ville icke ingå i någon
undersökning, huruvida kvinnan lämpade sig för den ena eller andra av dessa befattningar,
men han ansåg det icke rimligt, att efter den prövning, som nu förelåge, riksdagen skulle
uttala, att riksdagen ansåg kvinnan lämplig för alla dessa befattningar. Det enda rimliga
vore, att det bleve föremål för särskild provning, om en kvinna skulle befordras till lektor,
professor, lärare, läkare o. s. v. Detta borde icke avgöras på det raska, drastiska sätt, att
man satte in i grundlagen, att hon skulle kunna utnämnas till alla ämbeten. Den bestämmelsen,
som utskottet tillagt: »med tillämpning av grunder, som av Konung och riksdag gemensamt
fastställas», ansåg talaren för obestämd för att få plats i en grundlag och alldeles för
oklar. Om man blott läste utskottets paragrafformulering, skulle de flesta stanna i mycket
stor ovisshet om vad utskottet menar med dessa grunder. Riksdagen skulle genom att antaga
utskottets förslag hava fastslagit såsom en allmän grundsats, att kvinnor skulle kunna
utnämnas till alla dessa befattningar, och sedan skulle blott de där antydda grunderna närmare
angiva de ytterligare formerna för utnämningen. I sak skulle det vara uttalat, att
kvinnor skulle kunna till befattningarna utnämnas, och det bleve sedan endast fråga om
att med denna utgångspunkt bestämma om grunderna. Talaren kunde icke läsa utskottets
ord på annat sätt. Men då komme talaren tillbaka till sin grundanmärkning mot motionären
och utskottet, att det icke borde nu bestämmas, att kvinnor kunde utnämnas till alla
dessa befattningar, utan att det borde särskilt prövas, om de skulle kunna utnämnas till deu
ena eller den andra arten av befattningar. I grundlagen borde icke något annat förekomma,
än vad som endast undanröjde hindret att tillämpa vad som i annan lag vore
bestämt.
I ett senare anförande framhöll konstitutions)ifskottets ordförande, att paragrafen
formulerats så, att den kunde bestå olörändrad, under det att genom de närmare bestämmelser,
som av Kungl. Maj:t och Riksdagen beslutades, ändock ändring kunde ske med avseende å
kvinnans kompetens för olika ämbeten -— en ändring, som helt naturligt kunde komma att
försiggå på grund därav, att kvinnan kunde komma att i ännu högre grad än hittills förvärva
för statstjänster nödvändiga förutsättningar och att sålunda också tillgången på därför utbildade
kvinnor bleve större, än vad nu vore förhållandet. Detta vore också grunden, varför man
i paragrafen upptagit så allmänna bestämmelser som lärarplatser vid statens läroanstalter,
andra befattningar vid anstalter för vetenskap, slöjd eller skön konst samt slutligen läkarbefattningar.
Ty härmed voro intet annat givet än omfattningen i allmänhet av de tjänster,
som man ansåge sig kunna anförtro även åt kvinnor efter särskild omprövning.
Utskottets hemställan bifölls av kammaren.
Vid ärendets behandling inom andra kammaren anförde herr Hjärne bl. a., att det nog
kunde vara riktigt, att man sökte undanröja de grundlagshinder, som för det dåvarande stode i
571
vägen för kvinnans anställning i offentlig tjänst. Mot principen både han för sin enskilda
del ingenting att invända. Dock syntes det honom opåkallat, att man nu särskilt grepe till
lfirarbefattningar och beställningar vid inrättningar för vetenskap, konst och slöjd, sålunda
offentliga bibliotek, arkiv o. d., och läkarbefattningar till skillnad från övriga offentliga
befattningar.
Beträffande den vid konstitutionsutskottets utlåtande fogade reservationen framhöll
professor Hjärne, att, därest villkoren för kvinnors anställning även skulle kunna fastställas
genom statsregleringsbeslut, därav följde, att beslutet kunde bliva föremål för gemensam
votering. Därmed inkomme emellertid i den viktiga reformen ett moment av osäkerhet, som
han icke ansåg lämpligt.
En av reservanterna, herr Staaff, framhöll bl. a., att konstitutionsutskottets mening
ingalunda varit att begränsa fastställandet av de ifrågavarande grunderna, till lag. Detta
förslag hade också varit uppe, men fallit därpå, att man framhållit, att det vore alldeles
nödvändigt att öppna möjlighet för stadgande av sådana villkor och bestämmelser, som med
avseende på pensionsålder o. s. v. kunde göra ämbets- och tjänsteförhållanden för man och
kvinna till en och samma tjänst olika. Utskottet och reservanterna hade menat alldeles detsamma:
reservanterna hade endast låtit sig angeläget vara att giva denna samma mening ett
konstitutionellt riktigare uttryck och en precisare formulering.
Varken utskottets hemställan eller motionerna eller reservationen lyckades
vinna kammarens bifall.
Frågan återupptogs vid 1907 års riksdag. 1 särskilda vid denna riksdag
väckta motioner hemställde herrar Ernst Trygger och Knut Kjellberg, att riksdagen
måtte antaga att vila till vidare grundlagsenlig behandling följande förslag
till ändrad lydelse av § 28 mom. I i RF.
l:o Konungen-----ägt rum.
Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska läraretjänsterna
vid universiteterna likväl undantagna, till andra beställningar vid inrättningar
för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till läkarebefattningar må i
den ordning, som ovan sagts, och med tillämpning av grunder, som av Konungen
och riksdagen godkänts, kunna utnämnas och befordras även infödda svenska
kvinnor. Konungen vare ock obetaget-----departementet höra.
Herr Trygger framhöll i sin motion bl. a., att den tid, som förflutit, sedan
frågan fallit inom riksdagen icke jävat behovet av en grundlagsändring i den
riktning, som han med sin motion angivit.
Särskilt vore efter den senaste läroverksreformens genomförande, i kraft av vilken
utnämningsrätten till de flesta befattningar vid de allmänna läroverken tillkomme Kungl.
Maj:t, behovet av att ändra § 28 R F trängande. Bristen på manliga lärare med full kompetens,
som ägnade sig åt undervisningskallet, vore i stigande. Detta sakernas tillstånd kunde
icke utan skada för vårt undervisningsväsen fortfara. Vårt land vore nu mer än någonsin
i behov av att alla goda krafter användes till samhällets bästa. Vi hade ej råd att därvid
skjuta åt sidan den insats, som kvinnorna vore skickliga och villiga att göra.
I över motionerna avgivet utlåtande anförde konstitutionsutskottet bl. a., att
det intet hade att erinra mot kvinnas anställande i statstjänst i den utsträckning,
som sålunda ifrågaställts.
1907 års
riksdag.
572
Det syntes nämligen utskottet vara av vikt att jämväl åt de kvinnliga krafter, som
vore skickade att utöva en gagnerik verksamhet å ifrågavarande områden av statsförvaltningen,
bereddes möjlighet att vinna anställning i statens tjänst.
Det arbete å den offentliga undervisningens fält, vilket under de gångna åren utförts
av kvinnor, hade, såsom dåmera säkerligen allmänt erkändes, varit av en synnerligen omfattande
och betydelsefull art. Även såsom läkare samt inom området för vetenskap, slöjd och skön
konst hade kvinnor varit verksamma på ett framgångsrikt och för samhället gagneligt sätt. Det
kunde därför knappast längre anses vara med rättvisans fordringar eller med samhällets välförstådda
intresse överensstämmande att helt och hållet utestänga dem från sådana befattningar
av nu nämnd art, vilkas innehavare av Konungen utnämnas. Särskilt syntes det,
såsom i herr Tryggers förevarande motion jämväl framhållits, vara angeläget att vidtaga en
grundlagsändring i nu föreslagen riktning, sedan genom Kungl. Maj:ts nådiga stadga för rikets
allmänna läroverk den 18 februari 1905 utnämningsrätten till de flesta beställningar vid
dessa läroverk överflyttats till Kungl. Magt.
Vid bestämmande av den utsträckning, i vilken de framställda kraven på statstjänsters
upplåtande åt kvinnor skulle vinna beaktande, måste emellertid enligt utskottets
uppfattning förvisso icke den enskildes utan statens och samhällets intressen tillerkännas det
avgörande inflytandet. Även i fråga om de tjänster, som i motionerna avsåges, kunde givetvis
olika åsikter råda, var gränsen lämpligen borde dragas mellan de slag av befattningar,
till vilka även kvinnor skulle kunna erhålla tillträde, och dem. som borde förbehållas män.
Då emellertid utskottet i likhet med motionärerna, som härutinnan i huvudsak anslutit sig
till 1905 års konstitutionsutskott, ansåge lämpligt, att grundlagen endast angåve de slag av
ämbeten och tjänster, till vilkas innehavare kvinnor kunde av Konungen utnämnas, samt i
övrigt hänvisade till av Konung och riksdag godkända grunder, vilka därvid skulle vinna
tillämpning, saknade utskottet anledning att ingå i en närmare prövning av denna fråga.
Då utskottet ansåg sig böra förorda en utsträckning av kvinnas behörighet att erhålla
statstjänster, hade givetvis även spörsmålet om gift kvinnas befogenhet i detta avseende varit föremål
för utskottets uppmärksamhet, och hade därvid beträffande vissa av ifrågavarande befattningar
inom utskottet starka betänkligheter uttalats, huruvida gift kvinna borde tillåtas att
bekläda desamma. Lika litet som enligt utskottets uppfattning i grundlagen borde närmare
angivas de tjänstebefattningar, vartill kvinnor må kunna av Konungen utnämnas, lika litet hade
utskottet funnit det höra lämpligen ifrågakomma att i grundlagen inrymma särskilda bestämmelser
angående gift kvinnas behörighet härutinnan. Utskottet vore nämligen förvissat om
att detta spörsmål komme under noggrann omprövning för varje särskilt slag av sådana statstjänster,
som i det föreliggande förslaget avsåges.
Yad slutligen vidkomme den formulering motionärerna givit det ifrågasatta grundlagsstadgandet,
hade utskoitet så mycket mindre funnit anledning till någon anmärkning mot densamma
som de betänkligheter, vilka gjordes gällande mot den av 1905 års konstitutionsutskott
föreslagna avfattningen, därigenom syntes utskottet hava blivit undanröjda.
Utskottet hemställde om bifall till motionerna.
Fem ledamöter av utskottet hade anfört, att de icke ansåge frågan nog
utredd.
Att innan någon sådan utredning förelåge ändra grundlagen syntes dem icke stå i
överensstämmelse med den varsamhet, med vilken man enligt grundlagens egen föreskrift
borde vid ändringar däri framgå.
Herr Centerwall hade anfört följande:
»Då jag anser, att erfarenheten ej visat, att kvinnor annat än i mera sällsynta fall
573
och under särskilda förhållanden äro lämpliga för tjänst vid de allmänna läroverken för
gossar, och då jag tror, att kvinnor ej böra komma i fråga till provinsial- och militärläkarebefattningar,
anser jag, att utskottets förslag till ny formulering av § 28 mom. 1 It F bort
hava följande lydelse:
Konungen — — — —- hittills ägt rum. Till lärarebefattningar vid universiteterna,
de teologiska läraretjänsterna likväl undantagna, till andra beställningar vid inrättningar för
vetenskap, slöjd eller skön konst samt till läkarbefattningar, provinsial- och militärläkarebeställningar
likväl undantagna, må i den ordning, som ovan sagts, och med tillämpning av
grunder, som av Konungen och riksdagen godkänts, kunna utnäinuas och befordras även infödda
svenska kvinnor. Konungen vare ock obetaget----departementet höra.»
Herr von Schéele hade ansett, att i motiveringen bort införas ett stycke av
följande lydelse:
»Vid godkännande av de särskilda grunder, vilka skola av Konungen tillämpas vid
kvinnors utnämnande till ifrågavarande slag av ämbeten och tjänster, bör enligt utskottets
åsikt jämväl den synpunkten komma till beaktande, huruvida icke åt de i § 28 RF stadgade
befordringsgrunder, nämligen endast de sökandes förtjänst och skicklighet, må givas en så
vidsträckt innebörd, att avseende jämväl får fästas vid de sökandes lämplighet för den sökta
platsen med hänsyn till deras kön.»
Reservation hade även anförts av herr von Hentzer.
Vid behandling av utskottets utlåtande inom första kammaren anförde herr Säve
bl. a. följande:
»Man har sagt, att kvinnor icke skulle vara lämpliga för lärarverksamhet inom
de allmänna läroverken, åtminstone icke i mellanklasserna eller de högre klasserna. Det
har med mera skäl sagts, att man icke har någon erfarenhet om deras förmåga att fullgöra
en lärares åligganden där. Ja, det är sant, erfarenheten därom är helt naturligt mycket
ringa, alldenstund kvinnor i allmänhet icke haft tillträde till sådana lärarplatser. Men någon
erfarenhet har man dock förvärvat sig. Det har stått kvinnor öppet att deltaga i provarskurserna
vid provläroverken, och mot vad eu ärad kollega i denna kammare för två år
sedan yttrade vid behandlingen av denna fråga, att kvinnor äro alldeles utmärkta, när det
är fråga om den lägre undervisningen, men att de däremot, att döma av den erfarenhet man
haft, icke lämpade sig så väl för undervisning i mellanklasserna och de högre klasserna, ber
jag att få nämna, att man delgivit några av oss ledamöter inom konstitutionsutskottet intyg
från rektorer vid provläroverken i huvudstaden, och att en av dem däri har sagt, att de
kvinnliga provkandidaterna icke visat sig sämre vid undervisning på det högre stadiet, utan
snarare bättre, emedan deras intelligens är rörligare och de tala bättre, och att eu annan
har förklarat, att de kvinnor, som genomgått provår vid hans läroverk, ej visat sig sämre i
att upprätthålla tukt och ordning än andra.»
En av konstitutionsutskottets ledamöter, herr Berlin, framhöll, att det motstånd, som mött
föreliggande förslag, syntes huvudsaktigen härleda sig från ett överskattande av den räckvidd, som
ett bifall till detsamma skulle komma att få. Man syntes i allmänhet föreställa sig, att om det
föreslagna tillägget infördes i § 28 RF, därmed skulle vara fastslaget, att åt kvinnor komme att
lämnas tillträde till alla de befattningar och de anställningar, som av tillägget omfattades.
Detta vore emellertid icke fallet och hade icke heller varit utskottets mening. Tv lika övertygat
som utskottet varit om att det funnes en del statstjänster, som utan men och olägenhet kunde
åt kvinnor anförtros, lika övertygat hade utskottet varit om att kvinnor icke vore lämpliga
eller dugliga att bekläda alla. Att emellertid i detta sammanhang ingå i någon prövning
av vilka dessa tjänster vore, till vilka kvinnor vore användbara eller icke, hade icke varit
574
i frågans nuvarande läge erforderligt. Bedömandet av kvinnans lämplighet till den ena eller
andra tjänsten och bestämmandet av de villkor, under vilka kvinnan kunde innehava statstjänst
samt av de grunder, som vid tillsättandet borde tillämpas, borde även det ankomma på Konung
och riksdag, men detta borde göras först efter en grundlig utredning, verkställd utan fördomar
och fri från överdrifter.
I andra kammaren anförde herr Ernst Beckman bl. a. följande:
»Från provårskurserna, varifrån man har erfarenhet även i fråga om kvinnors användande
vid högre allmänna läroverk, har jag här intyg av två rektorer i Stockholm. Dessa
rektorer säga, att så vitt de kunna bedöma, har kvinnan icke visat sig stå efter mannen i
fråga om undervisningsskicklighet och fallenhet för lärarverksamhet på skolans olika stadier.
Jag har av en tredje rektor hört alldeles detsamma.»
Konstitutionsutskottets vice ordförande, herr af Callerholm, anförde, att den nu föreslagna
grundlagsändringens betydelse icke vore, att den direkt beredde kvinnan tillträde till
vissa befattningar i statens tjänst, å vilka kunglig fullmakt utfärdas, utan att den undanröjde
det hinder, som grundlagen nu ställde i vägen för kvinnors tillträde till dylika tjänster.
Gentemot denne talare anförde herr Hjärne bl. a., att den formulering, som utskottet
valt för sitt grundlagsändringsförslag, lede av det felet, att den ginge allt för mycket in i
detalj. Den stipulerade t. o. m. vissa undantag, då den talade om »lärarebefattningar vid
statens läroanstalter, de teologiska läraretjänsterna vid universiteten likväl undantagna».
Såsom grundlagsbudet skulle lyda, om det nu antoges av kamrarna och Kungl. Maj:t, skulle
därmed vara en gång för alla fastslaget allt vad där sades om lärår- och läkarbefattningar.
Konstitutionsutskottets förslag till ändrad lydelse av § 28 mom. 1 RF blev
av 1907 års riksdag antaget såsom vilande till vidare grundlagsenlig behandling.
Genom beslut vid 1909 års riksdag och Kungl. Haj:ts den 6 juni 1909
meddelade sanktion erhöll paragrafen sin nuvarande avfattning.
Förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor
må kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar.
Löneregleringskommittens
betänkande
den 13
januari
1911.
Frågan om de grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor
må kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar, remitterades
till den av Kungl. Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta s. k. löneregleringskommittén,
som den 13 januari 1911 avgav betänkande däröver.
Kommittén anförde, att det såväl av konstitutionsutskottets utlåtande vid
1905 års riksdag som av anföranden, som vid ärendets behandling inom riksdagens
kamrar åren 1905 och 1907 hållits av åtskilliga för kvinnornas önskningar
uti ifrågavarande hänseende varmt intresserade riksdagsledamöter, syntes kommittén
uppenbart framgå, att det icke ansetts önskvärt, att tillträde för kvinnliga
sökande skulle på en gång öppnas till samtliga de befattningar, som tillhörde de
i motionerna avsedda tjänstegrupper.
Diskussionerna inom kamrarna gåve tvärtom stöd för den uppfattningen,
att inom riksdagen ansetts lämpligt, att kvinnorna till en början komme att erhålla
tillträde endast till sådana befattningar, för vilka de mera avgjort eller
575
med tämligen stor sannolikhet kunde antagas vara lämpliga, samt att sedermera,
i mån av vunnen ytterligare erfarenhet om deras användbarhet, området för deras
verksamhet skulle vidgas. Fastställandet av de grunder, med tillämpning av
vilka utnämnandet skulle ske, borde, för att begagna en talares uttryck, föregås
av utredning, »verkställd utan fördomar och fri från överdrifter».
Kommittén höll för sin del före, att intet vore mera ägnat att skada
kvinnornas sannskyldiga intressen i detta hänseende, än om på en gång för kvinnorna
öppnades tillträde till samtliga befattningar inom de kategorier av tjänster,
till vilka Konungen enligt § 28 regeringsformen må kunna under vissa förutsättningar
utnämna kvinnor.
Därest det nämligen visade sig, att kvinnor fått tillträde till befattningar,
för vilkas behöriga skötande de sedermera befunnes sakna erforderliga fysiska
eller intellektuella kvalifikationer, skulle sådant med all säkerhet framkalla en
reaktion, syltande och kanske ock ledande därtill, att för kvinnorna bleve stängda
ej blott de befattningar, vilka de visat sig icke vara vuxna, utan även vissa andra
befattningar, som de dock i stort sett på ett tillfredsställande sätt kunde sköta.
Kommittén hade därför vid uppgörande av sitt förslag uti ifrågavarande
avseende låtit sig angeläget vara att gå fram med försiktighet och därvid tagit
hänsyn ej blott till vad i förevarande fall kunde antagas vara överensstämmande
med rättvisa och billighet samt kvinnornas eget sannskyldiga intresse i saken,
utan även framför allt därtill, att på sätt konstitutionsutskottet vid 1907 års
riksdag uttryckte sig, icke den enskildes, utan statens och samhällets intressen
måste tillerkännas det avgörande inflytandet vid bestämmandet av den utsträckning,
i vilken de framställda kraven på statstjänsters upplåtande åt kvinnor
borde vinna beaktande. I
I anslutning till vad kommittén sålunda anfört, ansåg kommittén böra från de befattningar,
till vilka kvinnor må kunna av Konungen utnämnas och befordras, undantagas
lärarbefattningar vid undervisningsanstalter lydande under lånt- och sjöförsvarsdepartementen.
Vidare borde enligt kommitténs åsikt kvinnor tillsvidare ej kunna utnämnas till innehavare
av chefsbeställningar, alltså ej till rektorer och föreståndare vid läroanstalter, ej heller
i övrigt till chefer för ämbetsverk och myndigheter. Innan för kvinnor bereddes möjlighet
att kunna av Kungl. Magt utnämnas till chefsbeställning, borde de lämpligen först såsom
ordinarie innehavare av underordnade befattningar hos vederbörande ämbetsverk, myndigheter
eller institutioner hava fått visa sig besitta egenskaper, som gjorde dem skickade att vara
förmän för större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga tjänstinnehavare.
Befattningar, för vilkas skötande fordrades särskild fysisk uthållighet och stora kroppskrafter,
borde lämpligen icke överlämnas åt kvinnor. Av sådan anledning borde befattningar
vid Sveriges geologiska undersökning, skogsinstitutet och skogsskolorna fortfarande såsom hittills
förbehållas män.
Likaledes ansåg kommittén sysslor vid andra under jordbruksdepartementet lydande
institutioner av nu ifrågavarande slag näppeligen vara av beskaffenhet att lämpligen böra
iunehavas av kvinnor.
576
I fråga om professurer vid universiteten, karolinska mediko-kirurgiska institutet och
tekniska högskolan manade, enligt vad från sakkunnigt håll meddelats kommittén, hittills
vunnen erfarenhet till synnerlig försiktighet vid utvidgandet av området för kvinnans verksamhet.
Särskilt hade för kommittén framhållits olämpligheten av att låta kvinna bekläda sådana
professorsämbeten, som vore förbundna med vård och skötsel av en s. k. institution eller
över huvud taget vore förenade med praktisk verksamhet.
Däremot hade från sakkunnigt håll mindre betänkligheter framställts mot att låta
kvinnor innehava sådana professurer, vilka omfattade undervisningsämnen och forskningsområden
av rent teoretisk art, såsom språk, filosofi, estetik och ren matematik inom den filosofiska
fakulteten, eller till vilka enbart hörde rent teoretiska läroämnen inom den juridiska
fakulteten, för vilkas behöriga handhavande det ej skulle kunna anses vara av verklig betydenhet
och vikt, att innehavaren av professuren även erhållit praktisk utbildning genom
tjänstgöring i domarvärv.
Kommittén anförde vidare, att starka betänkligheter mot att låta kvinna
undervisa på läroverkens högre stadier inför kommittén framställts från sakkunnigt
håll. Härvid hade emellertid kvinnas kunskaper och förmåga att i allmänhet
meddela en med den manliga lärarens jämförlig undervisning icke dragits i tvivelsmål,
men väl hennes förmåga att upprätthålla disciplin bland ynglingar på
det gymnasiala stadiet.
Av manlig sakkunnig hade påyrkats, att kvinnorna skulle uteslutas ej blott
från lektorsbefattningar vid rikets allmänna läroverk utan även från sådana
adjunkturer vid dessa läroverk, för vilkas innehavare undervisningsskyldigheten
huvudsakligen vore förlagd till gymnasialstadiet.
Däremot hade av kvinnlig sakkunnig påyrkats, att kvinnor måtte medgivas
tillträde utan undantag till såväl lektors- som adjunktsbefattningar vid rikets
allmänna läroverk.
Kommittén hade för sin del trott det vara lämpligt att nu gå en medelväg
mellan dessa båda yrkanden, på det sätt att kvinna skulle beredas tillträde
till adjunktsbefattningar vid nyssnämnda läroverk, även för det fall att med
dylik tjänst följde undervisningsskyldighet i större eller mindre mån å gymnasialstadiet.
Såmedelst skulle det kunna utrönas, huruvida de uttalade farhågorna för
kvinnas bristande förmåga att å det högre stadiet upprätthålla disciplin vore
befogade eller ej. Om då dessa farhågor befunnes ogrundade, torde tiden vara
inne att medgiva kvinna tillträde jämväl till lektorsbefattningar vid de allmänna
läroverken.
Vad åter högre lärarinneseminariet beträffade, förefunnes näppeligen betänkligheter
av nyss antytt slag; kommittén hyste därför ingen tvekan att föreslå,
att kvinna måtte kunna av Kungl. Maj:t utnämnas till såväl lektors- som
adjunktsbefattning vid denna uteslutande för kvinnliga elever avsedda läroanstalt.
I fråga om läkarbefattningar framginge av kommitténs uttalande om chefsbeställningar,
att kommittén ansåg tiden ännu ej vara inne att medgiva kvinna rätt att kunna utnämnas
577
till förste provinsialläkare, överläkare vid hospital och asyler för sinnessjuka eller karantänsläkare.
Beträffande provinsialläkare och lasarettsläkare hade till en början inom kommittén
stora betänkligheter yppats mot att kvinnor lämnades tillträde till dylika befattningar. Vid
avgörande av detta spörsmål måste emellertid, framhöll kommittén, beaktas den viktiga omständigheten,
att genom den ändrade lydelse § 28 i regeringsformen erhållit det dåinera i
grundlag vore bestämt, att till de tjänster, vartill infödda svenska kvinnor må kunna av
Konungen utnämnas och befordras, även hörde läkarbefattningar.
Kommittén hade för sin del icke kunnat föreslå, att militärläkarbefattningar, förste
provinsialläkartjänster, befattningar såsom överläkare vid hospital och asyler för sinnessjuka
eller karantänsläkartjänster anförtroddes åt kvinnliga läkare. Godkändes kommitténs uppfattning
i dessa avseenden, måste, därest icke medgivandet i grundlagen skulle göras fullkomligt
illusoriskt, antingen provinsialläkartjänster eller lasarettsläkartjänster eller tjänster
tillhörande båda dessa kategorier öppnas för kvinnor.
Beträffande läkarbefattningar vid lasarett och därmed likställda sjukhus hade kommittén
kommit till den uppfattningen, att även om från det allmännas sida något starkare
behov av kvinnliga läkare vid dessa sjukvårdsinrättningar knappast kunde anses föreligga, det
i allt fall icke torde vara skäl att för kvinnorna stänga detta verksamhetsområde, förutsatt
att detsamma med hänsyn till den administrativa förvaltning, som tillkomme en lasarettsläkare,
begränsades till att omfatta endast mindre lasarett och därmed likställda sjukhus,
förslagsvis sådana, där allenast en läkare vore anställd.
Vad provinsialläkartjänsterna anginge, höll kommittén likaledes före, att något behov
av kvinnliga provinsialläkare för närvarande näppeligen kunde antagas förefinnas samt att
det icke heller torde kunna antagas, att kvinnliga läkare skulle i något nämnvärt antal under
den närmare framtiden komma att söka dessa i många fall mycket ansträngande sysslor.
Då det emellertid antagligen finge anses genom grundlagens bud fastslaget, att möjlighet
skulle finnas för kvinnlig läkare att kunna av Konungen utnämnas till läkarbefattning
i statens tjänst samt av de befattningar, som i sådant avseende kunna ifrågakomma provinsialläkartjänster
syntes vara ägnade att vålla de jämförelsevis minsta betänkligheterna, hade
kommittén icke tilltrott sig att hemställa om avslag å från kvinnligt håll framställt yrkande,
att kvinna må kunna utnämnas och befordras till provinsialläkare.
Till ledning vid bedömandet av spörsmålet om storleken av de avlöningsoch
pensionsförmåner, som borde tillerkännas kvinnlig innehavare av ifrågavarande
statstjänster, meddelade kommittén uppgifter rörande
den levnadsålder, vid vilken en manlig eller kvinnlig tjänsteman i allmänhet
kunde antagas bliva befordrad till ordinarie innehavare av de av ifrågavarande
befattningar, som företrädesvis torde kunna tänkas bliva föremål för kvinnlig
konkurrens, däribland adjunktsbefattningar vid rikets allmänna läroverk;
den levnadsålder, vid vilken till samma befattningar befordrade tjänstemän,
manliga eller kvinnliga, skulle med tillämpning av nu gällande civila pensionslag
erhålla rätt till pension;
manliga och kvinnliga tjänstemäns återstående medellivslängd vid uppnådd
pensionsålder; samt
tjänstinnehavares skyldighet att lämna bidrag till kostnaden för egen eller
efterlevande anhörigas pensionering.
73—131873. Lärarelönenämnden. 2.
578
Med tillämpning av vad läroverkskommittén i sitt betänkande av år 1902
anfört utgår kommittén från det antagandet, att manlig adjunkt vid allmänt läroverk
i allmänhet erhäller sin fullmakt vid 33 års ålder. För kvinna, som är fri
från värnplikt, anser kommittén åldern böra sättas ett år lägre.
Kommittén utginge från att kvinnlig adjunkt i likhet med ämneslärarinna
vid de allmänna läroverken och vid högre lärarinneseminariet skulle erhålla rätt
till pension vid 55 levnads- och 25 tjänstår.
Till statistiska centralbyråns år 1908 avgivna berättelse för år 1900,
avdelning 4, anslöte sig ett bihang, innefattande »dödlighets- och livslängdstaballer
för årtiondet 1891 — 19(J0». Enligt den å sid. IV intagna tab. A utgjorde
den återstående medellivslängden i år i hela riket (uträknad »på grundvalen av
starkare utjämnade dödsrisker»)
vid 55
års
ålder
för
man
18,81
år,
för
kvinna
20,2 1
år.
»
1)0
»
»
»
»
15,40
»
»
»
16,52
»
» 65
»
»
»
»
12,2 1
»
»
»
13.io
».
Kvinnans återstående medellivslängd översköte alltså mannens vid 55 år
med 1,4, vid 60 med I.12 år.
Kommittén lämnade en jämförande översikt av de bidrag till kostnaden
för egen pensionering samt de obligatoriska årsavgifter till pensionsinrättningar,
som ålåge manliga innehavare av vissa befattningar, och de bidrag till kostnaden
för egen pensionering, som, vid bifall till lönereglering-kommitténs förslag i fråga
om avlöning åt kvinnliga innehavare av samma befattningar, skulle komma att av
dessa erläggas.
l:a löne-  graden
2:a löne-  graden
3:e löne-  graden
4:e löne-  graden
5:e löne-  graden
Lektor, manlig: bidrag till egen pensionering ....
104
118
132
146
160
avgift till änke- och pupillkassa . .
90
90
90
90
90
Summa
194
208
222
236
250
kvinnlig: bidrag till egen pensionering ....
62.40
67.65
72.90
78.15
83.40
Kvinnans avgifter i % av mannens.........
32
33
33
33
33
Adjunkt, manlig: bidrag till egen pensionering . . .
68
79.90
91.80
103.70
115.60
avgift till änke och pupillkassa . .
70
70
70
70
70
138
149.90
161.80
173.70
185.60
kvinnlig: bidrag till egen pensionering . . .
48
53.25
58.50
63.75
69
Kvinnans avgifter i % av mannens.........
35
36
36
37
37
579
Kommittén hade sökt utröna, huruvida genom bifall till satsen »lika lön
för lika arbete» frågan om kvinnliga tjänstemäns avlönings- och pensionsförmåner
skulle bliva löst på ett rättvist sätt. Härvid bortsåges från att manlig tjänstemans
avlöning i allmänhet torde hava bestämts med hänsyn till önskvärdheten
att bereda honom tillfälle att bilda familj samt från spörsmålet om eventuell
skillnad mellan det manliga och kvinnliga arbetet i kvalitativt hänseende.
Med beräknande på ovan angivna sätt av kvinnlig tjänstemans ålder vid
befordran, pensionsålder och återstående medellivslängd vid tiden för pensions
erhållande befunnes, att en manlig adjunkt vid allmänt läroverk (med åldern vid
befordran beräknad till 33 år) i allmänhet åtnjöte:
avlöning: 5 år å kr. 3,000
— kr. 15,000
5
» » » 3,500
—
» 17,500
5
» » » 4,000
— > 20,000
5
» » » 4,500
—
» 22,500
12
» » » 5,000
— » 60,000
pension: 12.21 » » » 3,400
—
» 41,514
men hade att erlägga:
bidrag till egen pension:
5 år å kr.
68: —
kr.
340:
—
5
> » »
79: so
399:
50
5
» » »
91: so
459:
—
5
» » »
103: 70
518:
50
12 » » »
115: so
1,387:
20
avgift till änke- och pupillkassa:
32 år å kr. 70: —
kr.
2,240:
12.21 » » »
60: —
732:
60
Skillnaden,
kr. 170,437: so,
fördelad på 32 tjänstår, motsvarade för ett sådant år »
5,326: 16.
Om en kvinnlig adjunkt erhölle samma årsavlöning och pension som en
manlig, skulle hon få uppbära:
avlöning:
5
år
ä kr. 3,000
—
kr. 15,000
—
5
»
» » 3,500
—
» 17.500
—
5
>
» » 4,000
—
» 20,000
—
5
»
» » 4,500
—
» 22,500
—
3
2*
> » 5,000
—
» 15,000
—
pension:
20.21
» » 3,400
—
» 68.714
—
kr. 158,714: —
580
men hava att erlägga:
bidrag till egen pension:
5
år
å
kr.
68: —
kr,
5
»
»
»
70:90
»
5
»
»
»
91: so
»
5
»
»
»
103: 70
»
3
»
»
»
115:60
»
340: —
309: so
459: —
518: so
346: so j 2.063: so
Skillnaden
kr. 156,650: 20
Om skillnaden delades på 23 tjäostår, så belöpte på vart tjänstår kr.
6,810: 87, motsvarande 128 procent av den manlige adjunktens effektiva gottgörelse
för ett tjänstår.
Att under den antagna förutsättningen av lika årsavlöning och pension
den kvinnliga tjänstemannens förmåner sa avsevärt översköte motsvarande manlige
tjänstemans, förklarades därav,
1)
att kvinnans tjänstår varda färre än mannens;
2)
att kvinnan alltså kortare tid än mannen erlägger bidrag till sin egen
pensionering;
3)
att kvinnan är fri från obligatoriska avgifter till efterlevande anhörigas
pensionering;
4)
att kvinnan blir pensionsberättigad vid lägre levnadsålder än mannen;
samt
5)
att kvinnans medellivslängd är större än mannens.
Ett avlöningssystem, som skulle leda till så avsevärt högre effektiv avlöning
för kvinnlig tjänstinnehavare än för manlig, kunde, framhöll kommittén, icke
förordas av den, sotn ville rättvist avväga förhållandet mellan manliga och kvinnliga
tjänstemäns avlöningsförmåner.
Kommittén hade sökt bilda sig en föreställning om den reduktion av i begynnelseavlöning
ingående lön och tjänstgöringspenningar, som borde vidtagas för
att förverkliga begreppet »lika lön för lika arbete» i så måtto, att den effektiva
gottgörelsen för ett tjänstår bleve lika för man och kvinna. Därvid utginge kommittén
från att pensionslagens bestämmelser om pensionsålder för kvinnor bibehölles
samt att ålders- och ortstillägg för kvinnor minskades till hälften (den hälft,
som kunde anses motsvara vederbörandes behov av löneförhöjning såsom familjeförsörjare,
bortfölle, och endast den hälft, som kunde anses innebära uppmuntran
för längre tids fortsatt väl vitsordad tjänstgöring och erkännande av arbetets på
grund av vunnen erfarenhet större värde, bibehölles).
Kommittén hade genom försök funnit, att för ernående av »matematisk rättvisa»
i begynnelselön för manlig adjunkt ingående lön och tjänstgöringspenningar
skulle behöva i runt tal reduceras med 9 %.
581
Med tillämpning härav hade kommittén uppställt följande kalkyl.
Kvinnlig adjunkt vid allmänt läroverk: 91 procent av manlig adjunkts i
begynnelseavlöning ingående lön och tjänstgöringspenningar, 50 procent av ålderstilläggen:
-
avlöning
5 år å kr. 2.730: —
kr.
13,650: —
5
» » » 2,980: —
»
14,900: —
5
» » » 3,230: —
16.150: —
5
» » » 3.480: —
17,400: —
3
i » » 3,730: —
11,190: —
pension:
20.2 1 » » » 2,520: —
3
50,!''29: so
kr.
124,219: 20
bidrag till
egen pension:
5 år å kr. 51: 6 o
kr.
273: —
5
»
»
»
59:8 5
299: 2 5
5
»
»
»
65: i o
325: so
5
»
»
»
70:35
351:75
3 s »
»
75: 60
226: 80
>
1.476: so
Skillnaden,
kr.
122,742: 90,
motsvarade
per tjänstår
5,336: 6 5
Motsvarande tal för manlig adjunkt
vore
»
5,326: i 6
Det hade för kommittén framstått såsom synnerligen angeläget, att avlöningarna
för kvinnliga innehavare av tjänster, om vilka nu vore fråga, måtte bestämmas
icke genom särskilda stater utan på sådant sätt, att kvinnlig tjänstinnehavares
avlöning sattes till vissa procent av motsvarande manlige tjänstemans.
Vid uppgörandet av avlöningsstater för de statens verk eller institutioner,
till vilka de ifrågavarande befattningarna hörde, kunde nämligen icke med någon
som helst bestämdhet avgöras, huruvida eller i vad mån befattningarna kunde komma
att besättas med kvinnor, helst det ju vore sannolikt, att kvinnans verksamhetsfält
på statstjänstens ifrågavarande områden efter hand komme att vidgas. Vid avlöningsstaternas
uppgörande måste fördenskull räknas med möjligheten, att samtliga
å stat uppförda befattningar komme att innehavas av män.
Uppgörandet av särskilda stater för eventuella kvinnliga innehavare av
tjänsterna skulle dessutom bliva ett vidlyftigt arbete, säkerligen i många fall till
ingen nytta. Allt eftersom framdeles nya områden inom statstjänsten öppnades
för kvinnliga tjänstemän, bleve det nödvändigt att utarbeta ytterligare nya stater.
Mängden av stater skulle onödigtvis ökas och tryckningskostnaderna växa. Det
skulle ock bliva allt svarare att få en överskådlig bild av samtliga för verken
och institutionerna i fråga gällande stater, vilket ock i sin mån skulle bidraga
till kontrollens försvårande. Genom att bestämma den kvinnliga tjänstemannens
582
avlöning till vissa, för alla tjänster lika procent av motsvarande manliga tjänstemans
undvekes de påpekade olägenheterna.
En undersökning av de beräkningar, som legat till grund för de på senare
tiden vidtagna regleringar av statstjänstemäns avlöningsförmåner, gåve oförtydbart
vid handen, att avlöningarna allmänneligen bestämts med särskild hänsyn
till önskvärdheten därav, att avlöningen mätte sätta manlig tjänsteman i stånd
att ingå äktenskap och underhålla familj.
En dylik hänsyn kunde åtminstone i regel icke göras gällande i fråga om
kvinnliga tjänstinnehavare. Deras avlöning borde, yttrade kommittén med begagnande
av ett uttalande av 1899 års läroverkskommitté, »blott vara så stor, att
den bereder dem själva ett fullt tillräckligt underhåll, lämpat etter deras samhällsställning
och deras på studier nedlagda kostnader samt icke lägre än den avlöning.
som på andra områden står med dem socialt likställiga kvinnor till buds».
De ålderstil lägg, som enligt gällande stater åtnjötos av manliga befattningshavare
i statens tjänst, hade ett dubbelt syfte. De voro nämligen avsedda att
utgöra dels en uppmuntran för längre tids väl vitsordad tjänstgöring samt ett
erkännande av det större värde, som vunnen erfarenhet borde förläna arbetet, dels
ock ett medel att sätta en gift tjänsteman i stånd att möta de ökade utgifter,
som bleve en följd av familjens tillväxt och därav härflytande större behov.
Då motsvarande kvinnlig tjänstinnehavare i regel icke kunde förutsättas
hava familj att försörja, borde hennes avlöning minskas med den del av ålderstillläggen,
som kunde anses betingad av hänsynen till familjeförsörjning. Kommittén
föreställde sig, att sistberörda del av ålderstilläggen icke under några förhållanden
kunde beräknas till mindre än hälften, och hade därför ansett ålderstillägg
till kvinnlig tjänstinnehavare böra utgå med halva beloppet av motsvarande
manlige tjänstemans ålderstillägg.
Ortstillägg hade tillagts tjänstemän å platser, där levnadskostnaderna, särskilt
hyrorna, befunnits mer än vanligt höga. Då kvinnlig tjänstinnehav are i
regel kunde anses blott hava sig själv att försörja, borde i förekommande fall
jämväl ortstillägg till kvinnlig tjänstinnehavare utgå med allenast hälften av det
belopp, som åtnjötes av motsvarande manlige tjänsteman. Till vissa tjänstemän
utgående hyresbidrag eller hyresersättning borde följa samma regel som ortstilläggen.
I det föregående vore visat, att under nämnda förutsättning rörande ålderstillägg
kvinnliga läroverksadjunkters i begynnelseavlöningen ingående lön och
tjänstgöringspenningar borde minskas med 9 procent, om man ville ernå vad man
skulle kunna kalla »matematisk rättvisa», d. v. s. lika gottgörelse för tjänstår
räknat till manlig och till kvinnlig innehavare av samma tjänst. Härvid hade då
oek förutsatts, att arbetets kvalitet och kvantitet skulle vara lika, vaie sig arbetet
utfördes av man eller kvinna.
583
Om alltså kvinnlig läroverksadjunkt tillädes ålderstillägg med förut nämnda
belopp, syntes det icke kunna med ringaste fog påyrkas, att den kvinnlig läroverksadjunkt
tillkommande begynnelseavlöning skulle sättas till högre belopp än
Öl procent av vad som i sådant bänsende tillkomma motsvarande manlige tjänsteman.
Därest avlöningsförmånerna bestämdes till detta belopp, skulle, yttrar kommittén,
under förutsättning att en kvinnlig tjänstemans under ett tjänstår fullgjorda
arbete vore till kvalitet och kvantitet jämngott med motsvarande manlige
tjänstemans, rättvisa ernås i så måtto, att samma arbete betaltes lika, oberoende
av om det utförts av en man eller en kvinna. Denna rättvisa skulle emellertid
vara allenast skenbar, i det att kvinnan skalle komma att uppbära jämväl den
del av avlöningsförmånerna, som vore avsedd för underhåll av familj.
»Vad rättvisans bud kräver», hade yttrats i det statsrådsprotokoll för den
13 januari 1906, som åberopades i Kungl. Maj:ts proposition n:r 51 till 1906 års
riksdag angående lönereglering för lärare vid folkskolor m. m. »är icke, att lärare
och lärarinnor för lika arbete gottgöras med lika lönesumma, men väl att de med
hänsyn till sina levnadsvillkor bliva lika förmånligt ställda.»
Någon mera allmänt tillämplig grund för bedömande av det avdrag, som
av nu antydda orsak enligt kommitténs mening nödvändigtvis måste göras
vid bestämmandet av nu ifrågavarande kvinnliga tjänstemäns avlöning, funnes
icke, såvitt kommittén kunnat utröna, vare sig i handlingar, som legat till grund
för på senaste tiden vidtagna löneregleringar eller i utländska föreskrifter rörande
kvinnors anställning i allmän tjänst.
Kommittén hade emellertid efter omfattande undersökningar och prövning av
olika förslag kommit till den övertygelsen, att det åtminstone icke vederfores
kvinnan någon orättvisa, om berörda avdrag bestämdes till sådant belopp, att den
kvinnliga tjänstemannens effektiva avlöning för tjänstår räknat bleve i medeltal
omkring 90 % av motsvarande manlige tjänstemans effektiva avlöning för tjänstår.
För ernående av ett sädant resultat skulle under ovan angivna förutsättningar i
övrigt kvinnans årsavlöning sättas till fyra femtedelar av i mannens begynnelseavlöning
ingående lön och tjänstgöi ingspenningar samt hälften av orts- och
ålderstillägg, hyresbidrag och hyresersättning. De årsavlöningar, som med tilllämpning
härav skulle tillkomma kvinnlig innehavare, visades av följande översikt:
584
•
l:a löne-  graden
2:a löne-  graden
3:e löne-  graden
4:e löne-  graden
5:e löne-  graden
Pension
Lektor, manlig:
lön...........
2,600
2,950
3,300
3,650
4,000
_
tjänstgöringspenningar . . .
1,400
1.550
1,700
1,850
2,000
—
Summa
4,000
4,500
5,000
5,500
6,000
4,000
kvinnlig: lön...........
2,080
2,255
2,430
2,605
2,780
—
tjänstgöringspenningar . . .
1,120
1,195
1,270
1,345
1,420
—
Summa
3,200
3,450
3,700
3,950
4,200
2,780
Kvinnans årsavlöning och pension i % av
mannens................
80
77
74
72
70
70
Adjunkt: manlig:
lön...........
2,000
2,350
2,700
3,050
3,400
—
tjänstgöringspenningar . .
1.000
1,150
1,300
1,450
1.600
—
Summa
3,000
3,500
4,000
4,500
5,000
3,400
kvinnlig: lön...........
1,600
1,775
1,950
2,125
2,300
—
tjänstgöringspenningar . .
800
875
950
1.025
1,100
—
Summa
2,400
2,650
2,900
3,150
3,400
2,300
Kvinnans årsavlöning och pension i % av
mannens................
80
76
73
70
68
68
»Nettoavlöningen» (= årsavlöningen efter frånräknande av bidrag till kostnaden
för egen pensionering samt obligatoriska årsavgifter till pensionsinrättningar)
skulle ställa sig på följande sätt:
l:a löne-  graden
2:a löne-  graden
3:e löne-  graden
4:e löne-  graden
5:e löne-  graden
Lektor, manlig..................
3,806
4,292
4,778
5,264
5,750
kvinnlig..................
3,137.60
3,382.35
3,62710
3,871.85
4,116.60
Kvinnans årsavlöning i % av mannens........
82
79
76
74
72
Adjunkt, manlig..................
2,862
3,350.10
3,838.20
4,326.30
4,814.40
kvinnlig.................
2,352
2,596.75
2,841.50
3,086.25
3,331
Kvinnans årsavlöning i % av mannens........
82
78
74
71
69
Med tillämpning av vad kommittén sålunda föreslagit skulle den effektiva
avlöningen för tjänstår räknat för kvinnliga läroverksadjunkter ställa sig på
följande sätt:
585
avlöning:
5
5
5
5
3
pension:
20.2 1
år
ä
kr.
2,400:
—
»
»
»
2,050:
—
»
•»
■»
2,000:
—
»
*
»
3,150:
—
»
»
»
3,400:
—
»
»
>
2,300:
—
bidrag till egen pension
5
år
å
kr,
5
»
t
»
5
»
»
s
5
»
»
»
3
»
»
»
48: —
53: 25
58: so
63: 75
69: —
kr. 12,000: —
>
13.250: —
>
14,500: —
>
15,750: —
» 10,200: —
» 46,483: — kr. 112,183: —
kr. 240: —
»
266:
25
»
292:
so
»
318:
75
»
207:—
»
1,324:50
eller
Skillnaden,
kr. Ilo,858: so,
motsvarade för vart tjänstår
»
4,819:93
90 % av manlig adjunkts effektiva gottgörelse för ett tjänstår (kr. 5,326: 16).
Kommittén uppvisade genom jämförelse med de för kvinnliga adjunkter vid
folkskoleseminarium samt ämnesiärarinnor vid högre lärarinneseminariet fastställda
avlöningsbeloppen, att vid bifall till dess förslag kvinnliga adjunkter vid
de allmänna läroverken skulle erhålla proportionsvis något mindre avlöning än
vissa andra med dem jämförliga kvinnliga befattningshavare. Detta berodde dock
enligt kommitténs mening icke på någon bristfällighet i det avlöningssystem,
som kommittén nu föresloge, utan torde få anses hava sin grund däri, att även de
manliga läroverksadjunkternas löneförmåner vore lägre än vissa andra med dem
jämförliga tjänstemäns.
Liknande jämförelse med folkskollärarkårens avlöning gåve vid handen, att
kvinnans avlöning där ställde sig gynnsammare i förhållande till mannens än
kommittéförslagets principer. Detta hade enligt kommitténs mening sin naturliga
förklaring däri, att folkskollärarnas avlöningar stode närmare existensminimum
än avlöningarna för de befattningshavare, om vilka nu vore fråga.
Mot kommitténs förslag anfördes särskilda uttalanden av ledamoten av kommittén
herr af Callerholm samt av fyra av Kungl. Maj:t förordnade sakkunniga,
nämligen rektorn C. H. Hernlund, filosofie doktorn Anna Ablström, förste provinsialläkaren
F. Gr. Bissmark och medicine licentiaten Mathilda Lundberg.
Herr af Callerholm anförde bl. a., att han icke ansett tillräckligt vägande skäl hava blivit
av kommittén förebragta för uteslutande av därtill kompetenta infödda svenska kvinnor från
tillträde till ytterligare vissa slag av befattningar i statstjänst, till vilka kvinnor enligt nuvarande
avfatthing av 28 § regeringsformen må kunna av Konungen utnämnas och befordras.
I fråga om den närmare motiveringen hänvisade han till de särskilda yttranden, som
avgivits av doktorerna Anna Ablström och Mathilda Lundberg.
Rektor Hernlund anförde bl. a., att enligt hans uppfattning borde kvinnas kompetens till
74—131873. Lärarelönenämnden. 2.
586
lärarbefattningar vid de allmänna läroverken begränsas till sådana adjunktsbefattningar, som
vore avsedda för undervisning företrädes ris i realskola och realskoleklasserita i de höqre
allmänna läroverken. Härigenom vunnes önskvärd erfarenhet om kvinnas disciplinära förmåga
vid handlcdandet av manlig ungdom, utan att man utsatte sig för de olägenheter, som bleve
en följd av experimentets eventuella misslyckande på gymnasialstadiet.
Kommittén syntes icke hava tillbörligen uppmärksammat, att åtskilliga av de ämneskombinationer,
vilka upptoges i § 177 av stadgan för de allmänna läroverken, enligt undervisningsplanen
antingen helt och hållet eller väsentligen tillhörde gymnasialstadiet. Med avseende
å dessa adjunktsbefattningar kunde det svårligen bestridas, att kvinnas eventuella, mindre eller
bristande förmåga att å det högre stadiet upprätthålla god disciplin icke ökades därigenom,
att hon intoge en lägre tjänsteställning än en lektors.
Reservanten vore för övrigt av den uppfattningen, att kvinna som innehavare av
statstjänst likaväl som en man borde åtminstone såsom begynnelselön erhålla den i stat för
densamma uppförda avlöningen. Genom högre pensionsavgifter m. m. kunde förebyggas, att
kvinna komme i en fördelaktigare ekonomisk ställning än en manlig innehavare av samma
tjänst. Medelåldern vid adjunktsbefordran borde beräknas till 30 år för man och 29 för
kvinna.
Doktor Anna Ahlström anförde bl. a., att hon ansåg det både egendomligt och oklokt att
vilja såsom kommittén förhindra kvinnas utnämnande till innehavare av chefspost, till dess
kvinnorna i allmänhet »såsom ordinarie innehavare av underordnade befattningar "hos vederbörande
ämbetsverk, myndigheter eller institutioner fått visa sig besitta egenskaper, som göra
dem skickade att vara förmän för större eller mindre kategorier av manliga eller kvinnliga
tjänstinnehavare».
I vartenda fall vid besättandet av en plats komme att gälla, att kvinna både att tävla
med män, då manliga sökande till platsen i fråga över huvud taget funnes — och att det
endast vore, då hon faktiskt kunde uppvisa större kompetens än sina manliga medsökande,
som det kunde bliva tal om att hon skulle få den plats, som i vaije fall vore i fråga. Risken
för det allmänna att under sådana förhållanden lämna kvinna tillträde till statens ämbeten
vore minimal — fördelen av att vid behov kunna begagna sig av hennes arbete påtaglig.
Till innehavare av chefspost borde den och endast den, man eller kvinna, utnämnas,
som visat sig besitta (förutom nödiga insikter) de personliga egenskaper, som ovillkorligen
borde fordras av en chef.
Kommittén hade ej ansett nödigt fästa något som helst avseende vid det skriftliga
uttalande, som gjorts av f. d. justitierådet E. Trygger och som i vidimerad avskrift avlämnats
till kommittén. I detta uttalande framholle justitierådet Trygger, att den av honom »föreslagna
grundlagsändringen var avsedd att gälla så vitt som möjligt. Endast om i något
undantagsfall kvinna icke kunde anses lämplig för ifrågavarande slåss befattningar, skulle
hon uteslutas, t. ex. frän att vara militärläkure enligt åtskilligas mening. Professur eller
lektorat kan uppenbarligen kvinna, därest hon i övrigt är den mest förtjänta, sköta till
landets fördel lika väl som man.»
Följden av kommitténs förslag ifråga om lärarbefattningar vid de allmänna läroverken
bleve den, att kvinnornas lämplighet till lektorsbefattningar komme att prövas under för dem
ofta ganska ogynnsamma förhållanden. Den omständigheten att kvinna, även om hon hade
erforderlig kompetens, ej finge tillträde till lektorsbefattning komme a priori att inge eleverna
en viss misstro till de kvinnliga lärarnas förmåga.
Vad högre lärarinneseminariet beträffade, ansåg doktor Ahlström, att kommittén kunnat
medtaga även rektorsbefattning, ty vid denna uteslutande för kvinnliga elever avsedda läroanstalt
kunde det ej vara mer maktpåliggande att innehava denna befattning än att bekläda
587
densamma vid enskilda läroverk med dimissionsrätt till universiteten. Vid upprepade tillfällen
hade medgivits kvinnor rätt att bekläda den ansvarsfulla posten såsom innehavare av dimisaionsrätten,
med vilken vore förenad både det ansvar, som vilade på rektor vid allmänt läroverk,
och en stor del av de en sådan tillkommande administrativa åliggandena.
Att kvinnor visat sig inom skolans område lämpliga såsom chefer ej blott i pedagogiskt
hänseende utan även i administrativt och kunnat tillfyllest reda sig med andra manliga
funktionärer än blott läroanstaltens, därom vittnade den mångfald av nybyggda skolhus
för kvinnlig ungdom såväl i huvudstaden som i landsorten, till vilka kvinnor, skolföreståndarinnor,
icke blott varit initiativtagare utan även anskaffat erforderliga medel. Vid
statens läroverk vore staten själv eller kommunen byggherren. När den svenska flickskolan
en gäng komme därhän, nämligen bleve statens, finge säkerligen hennes rektorer i mer än
ett avseende mindre maktpåliggande värv att uträtta, än de nu hade.
På grund av det anförda borde enligt reservantens mening bl. a. följande befattningar
lämnas tillgängliga för kvinnor, nämligen befattningen som professor, som lektor och adjunkt
vid rikets allmänna läroverk, som rektor, lektor och adjunkt vid högre lärarinneseminariet.
Med avseende på löneförmånerna instämde reservanten i rektor Ilernlunds principiella
uttalande.
Med lic. Mathilda Lundberg anförde bl. a., att hon hade grundad anledning tro, att de
motionärer, vilka vid 1907 års riksdag hemställde, att riksdagen måtte antaga att vila till
vidare grundlagsenlig behandling ett förslag till ändrad lydelse av § 28 mom. 1 i regeringsformen,
icke avsett, att i grunderna skulle intagas annan begränsning med avseende på tillträde
till befattningar, än att kvinna må uteslutas från sådana, för vilka hon uppenbarligen
icke lämpade sig.
Angående kommitténs beräkning av kvinnlig tjänstinnehavares löneförmåner måste
det enligt reservantens mening betecknas såsom särdeles ogynnsamt, att kommittén för att
komma till en rättvis effektiv gottgörelse ansett sig böra sätta begynnelselönen lägre för
kvinnlig än för manlig tjänstinnehavare. Det gällde bär tjänster, vars beklädande förutsatte
fullkomligt samma kompetens hos man som hos kvinna, och det vore därför av den allra
största vikt, att ej en mindre lön till kvinnlig tjänstinnehavare måtte giva sken av mindre
kompetens. Med utgångspunkter något avvikande från kommitténs vore det törhända möjligt
att komma till ett resultat, som tillgodosåge de båda ytterst viktiga principerna: lika
begynnelselön samt rättvis effektiv gottgörelse.
På grund av det anförda instämde reservanten med avsende på löneförmånerna i
det av rektor Hernlund gjorda principiella uttalandet.
I utlåtande den 10 februari 1911 över löneregleringskommitténs ifrågavarande
betänkande framhåller läroverksöverstyrelsen, att enligt överstyrelsens
mening, som överensstämde med vad av löneregleringskommittén på flera ställen
framhållits, icke då kunde vara fråga om att i ett slag bestämma hela den utsträckning,
i vilken kvinnor kunde inom de av Riksdagen angivna områdena
innebava statstjänster och följaktligen ej heller att slutgiltigt avgöra, vilken avlöning
de i sådan anställning borde åtnjuta, eller att meddela samtliga de närmare
bestämmelser, som kunde i fråga om sådan anställning påfordras. Ett dylikt
tillvägagångssätt skulle innebära ett åsidosättande av den värdefullaste ledning,
som i svårlöstare spörsmål över huvud stode att vinna, nämligen erfarenhetens, och
skulle avvika från all hittills beträdd väg för sansade reformer.
Läroverksöverstyrelsens
utln tan de
den 10
februari
1911.
588
Också ansåg överstyrelsen i likhet med kommittén, att det här gällde att
tillvarataga icke blott kvinnornas intresse utan framför allt det allmännas bästa,
som ej finge undanskymmas av andra synpunkter, vore de än så behjärtansvärda.
Yad särskilt beträffade lämpligheten av kvinnors anställning som lärare
vid allmänna läroverk för gossar, hade hittillsvarande förhållanden medfört, att
i det fallet ganska ringa erfarenhet kunnat förvärvas.
Före överstyrelsens upprättande förekom eu eller annan gång men mycket,
sällan anställande av kvinnor som extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk,
Åt två av dessa både Kungl. Maj:t medgivit behörighet till ordinarie adjunktsbefattning,
nämligen den 19 mars 1875 åt filosofie kandidaten Betty Maria Carolina
Pettersson och den 31 januari 1902 åt filosofie kandidaten Helga Fredrika Carlgren,
född Linder. Ingen av nämnda lärarinnor kom dock att begagna sig av
den sålunda förvärvade kompetensen.
Under den tid överstyrelsen haft sig anförtrodd ledningen av läroverken
hade anställande av kvinnor såsom extra ordinarie lärare vid gossläroverk ägt
rum något oftare men likväl icke i sådan utsträckning, att några tillförlitligare
slutsatser därav kunde dragas. Detsamma kunde sägas om de spridda erfarenheter,
som stått att vinna av kvinnliga lärares anställning vid enskilda högre
läroanstalter för gossar.
Betydligt mera omfattande hade däremot överstyrelsens erfarenhet varit
i fråga om lärarinnor vid flickskolor och (vad som för förevarande frägas bedömande
vore av ännu större vikt) lärarinnor vid statens samskolor. Sistnämnda
skolor, vilka upprättades genom Riksdagens beslut åt- 1904, vore till antalet 19,
och vid var och en bestode den ordinarie lärarpersonalen av en manlig rektor samt
tre manliga adjunkter och tre ämneslärarinnor, av vilka en benämndes första
lärarinna och jämte sin lärarinnebefattning hade att såsom biträde åt rektor utöva
uppsikt över de kvinnliga lärjungarna samt att i avseende å dem gå honom
tillhanda med råd och upplysningar.
I fråga om ovannämnda lärarinnors vid flick- och samskolor ävensom lärarinnornas
vid högre lärarinneseminariet och den därmed förenade normalskolan
sätt att handhava sin såväl undervisande som uppfostrande uppgift hade överstyrelsen,
i det stora hela sett, endast göda erfarenheter. Detta omdöme gällde
även den under ärendets föregående behandling rätt mycket debatterade frågan
om lärarinnornas förmåga att bland manliga lärjungar upprätthålla ordningen.
Ty ej heller i detta avseende hade, överstyrelsen veterlig!, någon anmätkning
framkommit emot de vid samskolorna för det dåvarande anställda lärarinnorna,
och överstyrelsen hade sig icke ens bekant, att i ifrågavarande hänseende några
allvarsammare anmärkningar yppat sig vid de enstaka enskilda högre samskolor,
där manliga och kvinnliga lärjungar undervisades tillsammans ända till studentexamen.
589
Då emellertid överstyrelsens erfarenhet i nämnda avseende väsentligen inskränkte
sig till realskolans stadium, och det för övrigt icke finge tagas för avgjort,
att fordringarna på disciplinär förmåga hos lärarpersonalen vid läroanstalter avsedda
uteslutande för gossar vore desamma som vid samskolor, fann överstyrelsen
i likhet med kommittén klokt att till en början lämna kvinnorna tillträde endast
till adjunktsbefattningar.
överstyrelsen tvekade likväl icke att göra det uttalandet, att det efter
vunnen erfarenhet sannolikt komme att visa sig, att kvinnor jämväl ur disciplinär
synpunkt vore såsom lärare användbara å gymnasialstadiet, överstyrelsen vore
nämligen böjd för den uppfattningen, att disciplinförmagan sattes hårdast på prov
i mellanklasserna, d. v. s. i realskolans högsta klasser och i den lägsta av de fyra
gy mnasieringarna.
På grund av det senast anförda fann överstyrelsen ingen betänklighet i
att tillstyrka kommitténs förslag om tillträde för kvinnor till adjunktstjänster
utan åtskillnad, således även till dem, varmed vore förenad tjänstgöring delvis
eller huvudsakligen å gymnasiet. Härigenom vunnes, såsom även framhållits,
ett gott tillfälle att pröva kvinnornas lämplighet jämväl för lektorstjänster.
Överstyrelsen satte i fråga, huruvida det kunde vara lämpligt, att de bestämmelser
som kunde komma att givas beträffande kvinnliga adjunkters anställning,
bölles så generella, att t. o. ni. ett sådant fall kunde inträffa, att samtliga
adjunkter vid ett läroverk bleve kvinnliga, och huruvida icke fastmer någon viss
proportion borde bestämmas mellan de manliga och kvinnliga lärarnas antal.
Såsom ovan framhållits, hade det ansetts lämpligt, att vid samskolorna
hälften av lärarpersonalen, rektor frånräknad, skulle vara manlig och den andra
hälften kvinnlig. Senaste läroverkskommitté, på vars utredning samskolornas
organisation vore grundad, yttrade såsom motivering härför i sitt den 8 december
1902 avgivna betänkande (sid. 442) bland annat följande: »Men skall en verklig
samskola bringas till stånd, så är första villkoret, att den förses med såväl manliga
som kvinnliga lärare, helst till lika antal. Endast under sådana förhållanden
kan samunder visa ingen erhålla uppfostrande betydelse och kunna de svårigheter,
som med densamma äro förbundna, lyckligt lösas.»
Om detta uttalande, i vilket överstyrelsen livligt instämde, innebure en
sanning, så följde givetvis därav, att lärjungarna vid gossläroverken ej borde undandragas
det uppfostrande inflytande, som de manliga lärarna vore ägnade att
på dem utöva. Och om det befunnits lämpligt, att vid samskolorna tillgodose
nämnda synpunkt så lika och rättvist i fråga om de bägge könen, som ovan relaterats,
så vore det säkerligen ej obilligt att fordra den bestämmelsen, att vid
varje läroverk, avsett för endast gossar, minst hälften av lärarpersonalen, rektor
frånräknad, skulle vara manlig.
överstyrelsen fann en sådan restriktion så mycket naturligare som de
590
speciellt kvinnliga läroverken, på grund av en måhända mera omedveten men
därför icke mindre betecknande tendens, utvecklats i den riktningen, att de mer
och mer upphört att anlita manliga lärarkrafter, under det att sådana för icke
så länge sedan där voro ganska vanliga.
I fråga om kvinnors anställning i såväl lektors- som adjunktstjänst vid
högre lärarinneseminariet instämde överstyrelsen likaledes med löneregleringskommittén
och fann i det fallet ingen bestämmelse, som skulle betrygga förhandenvaron
av ett visst antal manliga lärare, behövlig.
Vad därefter anginge den för de kvinnliga lärarna föreslagna avlöningen,
hade överstyrelsen i det hela intet att erinra mot de av kommittén uppställda
principerna men fann sig i detta avseende böra framhålla följande.
Av kommitténs betänkande framginge, att de kvinnliga lärarna förväntades
utföra samma kvantitet arbete som de manliga, med andra ord att de skulle
undervisa under lika många timmar i veckan och ha samma åligganden i övrigt.
Denna kommitténs — och som det syntes jämväl de särskilt tillkallade sakkunnigas
ståndpunkt — hade så mycket mindre kunnat undgå överstyrelsens uppmärksamhet,
som sagda princip ingalunda tillämpats i gällande läroverksstadga
beträffande ovannämnda samskollärarinnor. Manlig adjunkt å realskolans stadium
hade nämligen att varje vecka undervisa 24 till 28 timmar och ämneslärarinna
22 till 26 timmar, första lärarinna endast 20 till 22 timmar.
Såvitt överstyrelsen hade sig bekant, hade det icke ifrågasatts att öka samskollärarinnornas
tjänstgöringsskyldighet till likhet med de manliga lärarnas,
och det ehuru klagomål här och där försports däröver, att de manliga lärarna vid
samskolorna på grund av lärarinnornas mindre antal undervisningstimmar måst
åtaga sig större tjänstgöringsskyldighet än lärarna vid gossläroverken. Tvärtom
berodde väl den ovanligt ringa tillströmningen av sökande till lärarinneplatser
vid samskolorna i någon mån därpå, att man ansett tjänstgöringen där ansträngande
nog.
I varje fall fann överstyrelsen, då det väl icke kunde anses för en kvinna
mindre krävande att undervisa i ett gossläroverk än i en samskola, icke så litet
betänkligt att utan vidare ålägga de kvinnliga adjunkterna vid läroverken samma
arbetsmått som de manliga. Beträffande de blivande kvinnliga lektorerna vid högre
lärarinneseminariet ägde frågan mindre betydelse, enär lektorernas tjänstgöring
därstädes enligt de grunder och beräkningar, som föreslagits för seminariet under
behandling varande omorganisation, uppginge till endast 18 å 20 timmar i veckan.
Åtgärden att i ovannämnda avseende likställa kvinnliga och manliga adjunkter
borde enligt överstyrelsens mening föregås av en noggrann, på speciell sakkunskap
grundad utredning.
Då emellertid tiden icke medgåve föranstaltande av en sådan, ansåg överstyrelsen
för att hela frågans avgörande icke måtte fördröjas härigenom, att man
591
meil bibehållande av den av löneregleringskommittén föreslagna avlöningen, kunde
utgå tran deri förutsättningen, att en minskning i de kvinnliga adjunkternas t jänstgöringsskyldighet
i jämförelse med de manligas kunde visa sig erforderlig oeli att
denna minskning kunde uppvägas av nedanuämnda eventuella jämkning i fråga
om lärarinnornas pensionsålder.
Kommittén utginge nämligen därifrån, att den ålder, då de kvinnliga lärarna
skulle erhålla pension, skulle, såsom förhållandet för det dåvarande vore i fråga
om samskolläi arinnorna och lärarinnorna vid högre lärarinneseminariet, bestämmas
till uppnådda 55 levnads- och 25 tjänstår. Men då det på sista tiden blivit
ifrågasatt, att nämnda lärarinnors pensionålder skulle höjas till likhet med fiickskoIlärarinnornas
eller (10 levnads- och 30 tjänstår — över vilket förslag överstyrelsen
på anmodan av chefen för ecklesiastikdepartementet den 30 december
1910 avgivit utlåtande — skulle kommitténs beräkningar av avlöningens storlek,
vilka voro grundade även på pensionsåldern, avsevärt rubbas och de kvinnliga
lärarna erhålla för låg avlöning enligt de av kommittén uppställda principerna.
Den skulle för de kvinnliga adjunkterna uppgå till 4,143.34 kronor för varje
tjänstår i stället för av kommittén beräknade 4,019.93 kronor. Denna minskning
skulle beträffande nämnda adjunkter kunna anses utjämnad därigenom, att de
ålades ett mindre antal undervisningstimmar och erhölle någon lindring i skolarbetet
i övrigt. Dessutom finge överstyrelsen hänvisa till det förslag i överstyrelsens
ovannämnda utlåtande den 30 december 1910 angående höjning av
lärarinnornas pensionsålder, enligt vilket lärarinna skulle äga rättighet att avgå
vid 55 års ålder med enligt vissa grunder avkortad pension.
Skulle däremot befinnas lämpligt, att pensionsåldern för de blivande kvinnliga
adjunkterna och lektorerna höjdes till 60 levnads- och 30 tjänstår på samma
gång de ålades alldeles samma arbetsmått som de manliga, borde enligt överstyrelsens
mening vederbörlig höjning företagas i den av kommittén föreslagna
avlöningen.
överstyrelsen finge till sist framhålla, att då frågan om kvinnas anställning
som övningslärare eller extra ordinarie lärare vid allmänt läroverk med
därtill hörande avlöningsförhållanden icke hörde till de frågor, som varit föremål
för löneregleringskommit+éns behandling, överstyrelsen icke heller ansett sig böra
i detta sammanhang till behandling upptaga sagda fråga, utan föreställde sig
överstyrelsen, att överstyrelsen framdeles komme att Jämnas tillfälle att däröver
yttra sig.
Pa grund av vad sålunda blivit anfört finge överstyrelsen förklara sig, vad
lärarbefattningar vid de allmänna läroverken och högre lärarinneseminariet vidkomme,
instämma i det av löneregleringskommittén å sidorna 84 — 86 av betänkandet
framlagda förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska
kvinnor må kunna i stadgad ordning av Konungen utnämnas och befordras till
592
lär arbefattningar vid statens läroanstalter med mera, dock med den inskränkning,
att det beträffande kvinnas anställning som adjunkt vid allmänt läroverk antingen
redan nu bestämdes, att vid läroverk, avsett endast för gossar, minst halva antalet
ordinarie ämneslärarbefattningar, rektorsbefattningen frånräknad, skulle innehavas
av manliga lärare, eller ock åt Kungl Maj:t överlätes att närmare föreskriva det
förhållande, i vilket antalet manliga och kvinnliga lärarkrafter vid sådant läroverk
skulle stå till varandra, ävensom att ingen ändring måtte göras i nämnda avseende
i den för samskolorna för det dåvarande bestämda lärarstaten.
Universi-
Universitetskanslern, som inhämtat yttrande dels från det Större akade
tetskans-
m;ska konsistoriet i Uppsala, som däri hört vederbörande drätselnämnd, fakulteter
låtande11 den och sektioner samt överbibliotekarie, dels från det Större akademiska konsistoriet
6 mars 1911. j Lund, som hört därvarande fakulteter och sektioner samt överbibliotekarie, dels
ock från Karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium, som inhämtat
förberedande yttrande av institutets kollegienämnd, avgav den 6 mars 1911 utlåtande
över löneregleringskommitténs betänkande angående grunder, med tilllärapning
av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas
till vissa befattningar.
Universitetskanslern anförde bland annat, att mot löneregleringskommitténs förslag
hade blivit framställda en mängd anmärkningar, vilka i åtskilliga fall syntes vara grundade
på goda skäl. Den osedvanligt korta tid, som varit för de akademiska myndigheterna tillmätt
för behandling av det viktiga ärendet, hade emellertid i ganska hög grad satt siu prägel
på den genom remissen åvägabragta utredningen; de framställda anmärkningarna hade sålunda
i det stora hela erhållit form av allenast uttalanden i den ena eller andra riktningen, utan
att åt de framställda förslagen hunnit givas någon fastare form eller någon grundligare
enhetlig motivering. De mest skiftande åskådningssätt hade därvid fått uttryck, och överdrifter
åt båda hållen saknades icke. Så mycket kunde man dock av denna de akademiska
myndigheternas utredning klarligen finna, att den behandling kommittén ägnat det svåra och
viktiga spörsmålet icke varit uttömmande.
Kommitténs förslag, att vissa universitetsbefattningar skulle göras tillgängliga för kvinnor,
andra däremot icke, hade varit föremål för åtskillig opposition. Svårigheten att på
tillfredsställande sätt verkställa en dylik uppdelning av befattningarna hade med kraft påvisats,
och det hade även, såsom syntes på ganska goda skäl, satts ifråga, huruvida någon uppdelning
överhuvud kunde anses påkallad.
En annan väsentlig anmärkning gällde de av kommittén antagna normer för bestämmande
av avlöningsförmånerna för kvinna, anställd i akademisk befattning, samt för hennes
eventuella befordrings- och pensionsålder. I sådant hänseende syntes hava uppvisats, att
kommitténs utredning rörande kvinnas avlöningsförhållanden icke vilade på fullt säkra beräkningsgrunder.
Så t. ex. hade vid beräkning av statens kostnad för manliga resp. kvinnliga
befattningshavare tagits hänsyn icke till samtliga dessa utan allenast till dem, som uppnådde
pensionsålder, ej till dem, som avlede dessförinnan. Vidare hade anmärkts, att kvinnas
sannolika genomsnittsålder vid tillträdande av akademisk befattning med stor sannolikhet
skulle komma att påverkas även av andra faktorer än den, som ensamt av kommittén framhållits,
nämligen den omständigheten att kvinna vore fri från värnplikt.
Universitetskanslern kunde icke anse frågan om kvinnas anställande i akademisk lärår
-
befattning ännu vara mogen för en definitiv lösning. Att kommitténs förslag icke vore av
beskaffenhet att kunna med trygghet läggas till grund lör lagstiftning i ämnet framginge av
den skarpa och i många hänseenden välgrundade kritik, varför detsamma blivit föremål.
A andra sidan vore det omöjligt att på de mångskiftande uttalanden i frågan, som kommit
till synes under de akademiska myndigheternas behandling av ärendet, bygga upp något som
helst positivt förslag. Universitetskanslern ansag sig alltså icke kunna göra någon annan hemställan
än den, att Kungl. Maj:t behagade finna de framlagda förslagen icke vara av sådan
beskaffenhet, att utan ytterligare grundlig utredning lagstiftning i ämnet kunde på dem byggas.
Större akademiska konsistoriet i Uppsala hade bl. a. anfört, att den tid, som konsistoriet
haft till sitt förfogande för behandlingen av detta så betydelsefulla ärende varit ytterst
knapp och hade det under sådana förhållanden lika litet varit konsistoriet som de av konsistoriet
hörda myndigheterna möjligt att företaga de undersökningar, som varit önskvärda för
en fullständig utredning av ärendet i hela dess omfattning, helst som konsistoriet funnit sig
endast i ringa mån erhålla ledning av kommittébetänkandet. Bland annat saknade man sålunda
en utredning av de fysiska och psykologiska fakterer, som borde tagas i betraktande
vid denna frågas bedömande.
Men ej heller den utredning, som kommittén väl närmast varit skickad att utföra,
nämligen rörande avlöningsförmåner för vid universitetet anställd kvinna samt hennes eventuella
befordrings- och pensionsålder, vore av den art, att den kunde läggas till grund för
en kungl. proposition till riksdagen.
Pa grund av det outredda skick, vari ärendet befunne sig, måste konsistoriet därför
anhålla, att universitetskanslern ville vid avgivandet av eget yttrande hemställa, att kommitténs
förslag icke måtte till någon Kungl. Maj:ts åtgärd föranleda.
Från diskussionen i Större akademiska konsistoriet må följande anföras. Professor
Wiman framhöll mot kommitténs utredning angående löneförmånerna, att vid densamma icke
tagits hänsyn till det inflytande, som de före pensionsåldern avlidna tjänstinnehavarna skulle
hava på beräkningarna, ehuru var och en omedelbart borde kunna inse, att detta ingalunda
vore sa obetydligt, att det skulle kunna lämnas utan avseende. En faktor, som talaren ansåge
saklöst kunnat utlämnas ur beräkningarna, vore däremot det år. som männen antoges förspilla
pa värnplikten, alltså i fosterlandets tjänst. Eller vore det verkligen meningen att godkänna
en princip, som, konsekvent fullföljd, skulle leda därtill, att kronovraken, utom det att de
antoges komma ett ar tidigare till fast anställning än sina kamrater, även kunde anse sig
berättigade till högre löneförmåner.
Emellertid villo talaren förnämligast uppehålla sig vid en punkt i kommittébetänkandet,
som vore ägnad att verka synnerligen ofördelaktigt för de kvinnliga tjänstinnehavarna, och
som gjorde det förklarligt, att det för dessa kändes som ett livsintresse att få pensionsåldern
höjd, emedan därigenom inflytandet av densamma minskades. Att under vartdera av tio på
varandra följande år la uppbära 10,000 kronor kunde ju icke utan vidare värderas till
100,000 kronor, och uppskattningen av denna förmåns kapitalvärde berodde helt och hållet
pa tidpunkten, för vilken den vore avsedd att gälla. Betalade man en person i sin tjänst
årligen 8,000 kronor under 30 år och därpå under de följande 10 åren i pension 6,000
kronor, så vore detta icke detsamma, som att han för vartdera av sina 30 tjänstår åtnjöte
en förman av 10,000 kronor. Detsamma gällde, i fall man åt en annan person under 20
ar betalade i lön 6,000 kronor och därpa under 20 år i pension 4,000 kronor för dennes
20 tjänstar. Men vad som för den föreliggande frågan vore av betydelse vore detta, att vid
ett sadant uppskattningssätt felet i senare fallet vore väsentligt större än i förra. Den
senare personen skulle alltså bliva lidande, i fall de honom beviljade förmånerna vore avsedda
75—131873. Lurarelönenämnden. 2.
Större akademiska
konsistoriet
i Uppsala.
594
att åt honom bereda samma effektiva gottgörelse för vart tjänstår som åt den förra. Med
en räntefot av 4 f skulle hans förmåner i själva verket ej fullt motsvara 8,000 kronor, fördelade
på de 20 tjänståren, d. v. s. den förres lön. I kvinnornas tidigare pensionsålder
hade man nu en alldeles likadan faktor, som gjorde, att kvinnliga tjänstinnehavare bleve
systematiskt missgynnade vid det av kommittén använda beräkningssättet. Talaren kunde
alltså ingalunda finna, att kommitténs ekonomiska utredning vore fotad på sådana grunder,
att sakens vidare behandling kunde byggas på densamma, och måste följaktligen avstyrka
bifall till detsamma.
Professor Hjårne anförde bl. a. följande:
»De av kommitterade framlagda förslagen härleda sig från den år 1909 vidtagna
grundlagsändringen, om vars tillkomst och innebörd det därför gäller att bilda sig en klar åsikt.
Denna ändring av K. F. § 28 avser närmast att undanröja det grundlagshinder, som ansetts
ligga i paragrafens föregående ordalydelse, för Kungl. Maj:t att till vissa statsämbeten
utnämna även svenska kvinnor. Utan tvivel hade det, såsom också under frågans behandling
inom riksdagen framhölls, varit lämpligast, om det nya stadgandet fått en sådan formulering,
att det å ena sidan icke inneburit en hänvisning till några särskilda slags befattningar,
å andra sidan bestämt fordrat verklig och betryggande lagstiftning med avseende å kvinnors
användning inom olika områden av statstjänsten. Sådana detaljerade, men det oaktat mindre
tydliga och uttömmande uppräkningar lämpa sig föga för ett grundlagsbud, som helst borde
fastställa en allmän grundsats, vars särskilda tillämpning överlämnas åt en visserligen lättare
föränderlig, men därjämte genom en noggrannare utredning fullt bindande lagstiftning.
Därigenom att själva grundlagen förmenas i vidsträcktare omfattning än hittills för
kvinnor öppna lärår- och läkarbefattningar, ävensom andra beställningar vid inrättningar för
vetenskap, slöjd eller konst, framkallas lätt en konstlad tillströmning av kvinnliga aspiranter
till dylika levnadsbanor, under det att åtskilliga andra grenar av den offentliga förvaltningen,
vilka på lika goda eller bättre grunder skulle kunna förklaras lämpliga för kvinnans krafter
och anlag, fortfarande äro undandragna hennes strävanden efter arbetsförtjänst och alltså ej
förmå upptaga eventuellt användbara kvinnliga begåvningar, som i stället till ringa båtnad
för sig själva och dot allmänna, kasta sig över nu till äventyrs tillgängliga vetenskapliga,
pedagogiska, tekniska eller konstnärliga försörjningstilltällen. Visserligen torde grundlagsändringens
jämförelsevis hastiga genomförande under förhandenvarande omständigheter^ väsentligen
ha betingats just av dess begränsning till dylika undantagsförmåner, enär man å många
håll, där man är fullt medveten om det egna levnadskallets krävande uppgifter och således
känner sig föga benägen att anförtro dess skötsel åt kvinnliga konkurrenter, likväl ej dragit
i betänkande att avleda deras uppmärksamhet till nu omnämnda banor, om vilkas större
eller mindre lämplighet för kvinnor man icke kunnat äga ett på vare sig personlig erfarenhet
eller andra omsorgsfullt övervägda sakskäl grundat omdöme. Snart nog måste det dock
visa sig, att den nu grundiagsstadgade inskränkningen ej vidare kan upprätthallas, eftersom
inga giltiga skäl lära kunna åberopas, varför just alla slags teologiska lärarbefattningar (t. ex.
även vid läroverk för kvinnlig ungdom) eller alla slags juridiska och administrativa sysslor
skola alltjämt vara förbehållna uteslutande åt män, sedan man en gång offentligen erkänt,
att över huvud lärarens och läkarens verksamhet i det allmännas tjänst icke i och för sig
får anses främmande för-kvinnokönets anpassningsförmåga. Med hänsyn till denna mycket
sannolika rättsutveckling hade det varit så mycket större anledning att redan från början,
jämte borttagandet genom en allmänt formulerad föreskrift av grundlagshindret för kvinnors
anställning i statstjänst, med vederbörliga garantier för en tillfredsställande lagstiftning^ omgärda
de eventuella närmare bestämmelser, som tarvas för gränsregleringen »mellan», såsom
kommitterade uttrycka sig med åberopande av konstitutionsutskottet »de slag av befattningar,
till vilka även kvinnor skulle kunna erhålla tillträde, och dem, som borde förbehållas män.
För närvarande och såsom R. F. § 28 nu är avfattad är det nämligen möjligt att giva de grunder,
som av Konung och Riksdag godkännas, eu sådan form, att de bestämmelser, som skola
reglera kvinnors behörighet eller inkompetens till vissa offentliga befattningar inom do av
grundlagen uppdragna gränserna och som på grund av sakens stora betydelse och djupgående
verkningar böra äga en för längre tid beräknad giltighet, likväl sammanblandas med de helt
naturligt mera tillfälliga anordningar, som krävas för fastställandet av de med befattningarna
förenade lönebeloppen och andra förmåner.
Emellertid är det ju ingenting som hindrar, att även nu denna skadliga och förvirrande
sammanblandning må kunna undvikas, ehuru grundlagen icke uttryckligen föreskriver,
att så skall ske. Därtill kräves då i främsta rummet, att ärendet behandlas från de offentliga,
för olika statsuppgifters fyllande maktpåliggande kravens synpunkter, icke i övervägande
grad såsom ett enskilt försörjningsintresse, vad det ena eller det andra könet vidkommer.
Därvid bör tillika noga beaktas, att R. F. § 28 enligt sin nuvarande ordalydelse, trots nära
liggande missförstånd, ingalunda med rätta kan sägas ha givit kvinnliga befordringssökande
några som helst bindande löften, vilkas skyndsamma infriande i så vidsträckt måtto som
möjligt det skulle på något håll kunna anses vara en förment lojalitetsplikt att söka befrämja.
Frågor om kvinnors behörighet för offentliga befattningar få icke lösas huvudsakligen med
ledning av betraktelsen angående deras anspråk på vidgade områden för självständig utkomst
utan i överensstämmelse med statens behov för olikartade allmänna ändamål. Därför kräva
statsorganisationens olikartade grenar var för sig en särskild och på grundlig sakkunskap
stödd utredning med avseende å behovet eller fördelen av kvinnliga arbetskrafters användning.
Först sedan sådana utredningar föreligga i tillräcklig omfattning, framträder nödvändigheten
att, med tillbörlig uppskattning av olika arbetskrafters prestationer, bestämma de ekonomiska
förmåner, som böra tillerkännas sålunda i statens tjänst anställda kvinnor.»
I uttalande den 8 februari 1911 anförde Uppsala universitets drätselnämnd bl. a.
med avseende å de föreslagna lönebeloppen, att då dels i visst avseende saknades upplysning om
beräkningssättet, dels detta beräkningssätt syntes, i den mån det på grund av meddelade
upplysningar läte bedöma sig, icke vara matematiskt fullt tillfredsställande, drätselnämnden
fann sig förhindrad att till förslaget tillstyrka bifall.
Frän diskussionen inom juridiska fakulteten må följande anföras. Professor Reuterskiöld
anförde bl. a., att det vid bedömandet av nu föreliggande fråga om kvinnors behörighet att utnämnas
till ämbeten av viss beskaffenhet vore nödigt att till en början erinra därom, att det icke kunde
vara fråga om någon kvinnans rätt eller dylikt, utan att det vore statens intresse och behov, som
måste vara avgörande. Lika litet som någon man hade en rätt, allra minst en privat rätt, att
bliva utnämnd, ehuruväl, såvida han vore svensk undersåte, en offentligrättslig rätt att få sin
behörighet prövad blivit honom på visst sätt tillerkänd, lika litet borde kvinnans anspråk på
lika andel med mannen i denna felaktigt så kallade befordringsrätt godkännas allenast på
den grund, att hon möjligen förskaffat sig den formella kompetensen. Tillika borde i detta
sammanhang måhända betonas, att 1909 års ändring av R. F. § 28 på intet som helst sätt
skapat vare sig i princip behörighet för kvinnor till vissa ämbeten eller skyldighet för Konung
och Riksdag att begagna den rätt, som grundlagsändringen givit dem. Grundlagsändringens
enda rättsliga betydelse vore den, att därigenom upphävts det hinder, som förut i
grundlag fanns stadgat icke för kvinnor att bekläda ämbeten, utan för Konungen att utnämna
dem till sådana. Talaren erinrade därom, att kvinnor även före grundlagsändringen kunnat
erhålla statstjänster, vartill ej Konungen utan annan myndighet ägde att utnämna, och sålunda
ingalunda varit av grundlagen förklarade vare sig behöriga eller obehöriga. Men grund
-
Uppsala
universitets
drätsel
nämnd.
Juridiska
fakulteten
i Uppsala.
596
lagsändringen hade vidare icke undanröjt varje hinder för Konungens fria utnämningsrätt, i
fråga om kvinnor utan blott förvandlat grundlagskindret till ett hinder, som kunde genom samfällt
beslut av Konung och Riksdag undanröjas. Huruvida, i vilket omfång och huru snart
ett dylikt undanröjande skulle företagas, därom uttalade R. F. § 28 alls intet. Gärna vide
talaren medgiva, att motionären och många av dem, som medverkat till beslutet, därmed möjligen
avsett ett snart och fullständigt utnyttjande av den möjlighet grundlagsändringen berett
att giva Konungen utnämningsrätt även i fråga om kvinnor, men detta förhållande vore
för frågan irrelevant. Uttryckligen hade å andra sidan framhållits, att. lämpligheten av denna
rätts utsträckning borde i avseende å varje särskild befattning närmare prövas och därefter
avgöras, om och på vad sätt den genom grundlagsändringen givna möjligheten också skulle
förverkligas. Härav följde, att denna möjligheten varken behövde i hela sin vidd eller över
huvud tills vidare alls begagnas, ävensom att den icke heller borde begagnas, där ej statens
intresse så krävde eller åtminstone medgåve.
Häradshövding Olioecroua yttrade bl. a., att dä det gällde att inom det av grundlagen
utstakade området genom särskilda bestämmelser draga gränsen emellan de slag av lärarbefattningar
vid universiteten, till vilka kvinnor må kunna erhålla tillträde, och dem, som fortfarande
böra förbehållas män, vore det givetvis en plikt att med synnerlig omsorg tillse, att
icke gränsen droges så, att grundlagens syfte uti ifrågavarande avseende omintetgjordes eller
motverkades. Härav syntes böra följa, att då man erkände möjlighet för kvinna att förvärva
erforderlig skicklighet i ett visst ämne, det icke ginge an att utesluta henne från tillträde
till lärarbefattning i samma ämne, så framt ej särskilda omständigheter tillkomme, som
gjorde det olämpligt för kvinna att innehava och utöva befattningen.
Professor
Från diskussionen i matematisk-naturvetenskapliga sektionen må anföras följande.
A. Wiman. Professor A. Wiman yttrade bl. a.:
»Fn av de punkter i det ifrågavarande förslaget, angående vilka meningarna gå mera
i sär, rör grunderna för löneförmåner till kvinnliga tjänstinnehavare. Även om man i denna
fråga intager samma principiella ställning som kommittén, så synes man mig dock icke gärna
kunna gilla det sätt, varpå kommittén genomfört densamma. Vill man, såsom kommittén
gör, avväga löneförmånerna efter prestationerna, så måste man naturligtvis taga hänsyn till
samtliga manliga och kvinnliga tjänstinnehavare och icke, såsom här skett, endast till dem,
vilka uppnå pensionsåldern. Därigenom undantages ju från inflytande på beräkningarna den
betydliga procent män, som icke uppnå pensionsåldern, under det att den procent kvinnor,
som icke koinmer med, är betydligt mindre på grund av dessas lägre pensionsålder och högre
medellivslängd. Och det är endast på detta sätt, som det kunnat lyckas kommittén att få
t. ex. för manliga professorerna lägga till grund för beräkningarna en högre medellivslängd
än för kvinnliga, oaktat man på grund av kända statistiska förhållanden närmast skulle ha
skäl att vänta motsatsen. Även om man nu vid bedömande av denna fråga går ut från
samma grundsatser som kommittén, så synes mig dock ett genomförande av desamrnma, mot
vilket så påtagliga anmärkningar som den ovan anförda kunna göras, under inga omständigheter
böra fä bli avgörande, Jag finner mig därför skyldig att avstyrka kommitténs förslag,
i vad det rör avlöningsförhållandena, och anser för övrigt frågan vara av den invecklade
beskaffenhet, att den bör bliva föremål för förnyad grundlig omprövning.»
Större kon-
Större konsistoriet vid Lunds universitet kade hemställt, att kommitténs
sistoriet »^förslag rörande den utsträckning, i vilken svensk kvinna må kunna av Kungl.
I un ds uni-
o
°
^ ver sitet.
JIaj:t utnämnas till ordinarie lärare vid universitet, icke måtte bifallas.
Vad beträffade avlönings- och pensionsfrågan finge konsistoriet ansluta
597
sig till kommitténs förslag rörande den förra, men ansåg, att pensionsfrågan
krävde ytterligare utredning, innan några bestämmelser rörande densamma fastställdes.
Under diskussionen i Större konsistoriet gjorde professor Wicksell en principiell utredning
av frågan. Av hans anförande må anföras följande:
Vid denna frågas behandling inom juridiska fakulteten hade talaren liksom fakultetens
övriga medlemmar endast tagit i betraktande den dél av förslaget, som direkt avsåg de
juridiska lärostolarna. Det hade emellertid varit hans avsikt att, när frågan förelåge till
behandling i större konsistoriet, söka något belysa den sociala och nationalekonomiska bakgrund,
mot vilken hela spörsmålet om nya förvärvsmöjligheter för kvinnorna, varav det
föreliggande vore en kvantitativt tämligen ringa men i symptomatiskt avseende och såsom
måttgivande för den vidare utvecklingen mycket viktig del, ovillkorligen måste ses, om eu
rätt uppfattning därav skulle kunna vinnas. På grund av den ytterst knappt tillmätta tid,
som stått till talarens förfogande, nödgades talaren likväl inskränka sig till några korta antydningar.
Ur rättslig synpunkt ausåg talaren det dock först kunna sättas i fråga, om så vittgående
reduktioner, som dem kommitterade föreslagit bland de platser, som enligt den nya
lydelsen av R. F. § 28 skulle stå »öppna för kvinnokönet», med fog kunde rubriceras såsom
»grunder för tillämpningen» av denna paragraf och icke snarare utgjorde ett försök att i väsentlig
mån göra den illusorisk. Detsamma gällde också, syntes det talaren, om den nva civilståndsbestämmelse,
som kommittérade ville tillfoga till den av grundlagen själv uppställda (att
vara infödd svensk), i det endast ogifta kvinnor eller änkor skulle få inneha statstjänst; även
härigenom skulle ju inom de åldrar, som här närmast koinme i fråga, det stora flertalet kvinnor
ställas utanför kompetens.
Vad beträffade den sociala och ekonomiska sidan av kvinnofrågan, så gjorde man
sig om den synnerligen allmänt oriktiga eller otillräckligt omfattande föreställningar. Gent
emot dem, som i hela denna rörelse endast ville se en modenyck eller rent av ett dekadansfenomen,
lönade det föga att polemisera, då de merendels visat sig lika litet benägna att
taga som att giva verkliga skäl för sin åsikt. Men även de, som hyllade en något mer rationell
uppfattning, tycktes stundom förmena, att det bär blott gällde ett undantagsförhållaude,
förorsakat t. ex. av kvinnornas numeriska övertalighet: för de kvinnorna, som sålunda enligt
sakens natur icke kunde bli familjemödrar, men också huvudsakligen blott för dessa, ansåge
man, att tillfälle till självständigt förvärv utanför hemmet av mera varaktig natur måste
beredas.
Detta vore emellertid ett alltför ytligt betraktelsesätt. Det nämnda överskottet existerade
visserligen beklagligtvis, men vore, utom möjligen i de högsta åldersklasserna, av blott
tillfällig natur, i det att det helt och hållet hade sin grund i utvandringeu, som, när den
överhuvud vore stark, plägade medtaga långt flera män än kvinnor (varemot under år av i
det hela svag emigration de kvinnliga emigranterna stundom varit övervägande i antal). De
naturliga befolkningsfaktorerna åter, nativiteten och dödligheten bland män och kvinnor, medförde
tvärtom, som bekant, inom alla åldrar under 50 år ett överskott av män, och detta
trots den stora överdödligheten av ogifta män i städerna. Som nu emigrationens minskande
och likaså dess jämnare fördelning bland män och kvinnor endast kunde vara en tidsfråga,
och förebyggandet av de speciella dödsorsakerna för en viss grupp av män icke heller torde
lägga utom möjlighetens område, hade man alltså med all sannolikhet att motse ett överskott
av män inom alla åldersklasser upp till sextio år eller däröver. Från denna synpunkt sett,
och även med iakttagande av att manneB vid äktenskaps ingående vore eller åtminstone borde
598
vara blott några år äldre än sin hustru, funnes alltså intet oöverstigligt hinder för att samtliga
kvinnor vid hur tidig ålder som helst kunde vinna en följeslagare genom livet, bilda
hem och familj.
De stora och bestående orsakerna till den alltjämt brännande och bekymmersamma
kvinnofrågan vore av annan art och väsentligen följande två. Först den sedan omkring ett
århundrade pågående överflyttningen av naturalhushållningen inom hemmen till industrier,
oftast maskinella, utanför detsamma. Aug. Andrée hade i sin innehållsrika lilla broschyr om
Industrien och kvinnofrågan med rätta påpekat, att de verkliga skaparna av var tids kvinnofråga
icke vore några idiologer såsom J. St. Mill eller hans föregångare utan framför allt
tre det praktiska livets män:
Arkwright, Cartwright och Howe, spinnmaskinens, maskinväv
stolens
och symaskinens geniala uppfinnare. Textil- och beklädnadsindustrien, som i dess
primitiva i hemmen utövade former ännu för några generationer sedan, i stort sett tog i
anspråk alla kvinnors hela arbetskraft. — eller rättare en så stor del därav, som icke upptogs
av hemmets övriga, den tiden likaledes ytterst omfattande värv — sköttes visserligen fortfarande,
såsom fabriksindustri, i mycket stor utsträckning av kvinnor, men upptoge mot fordom
blott en mycket ringa del av hela den kvinnliga arbetskraften. Även övriga hemsysslor,
som utom matlagning och rengöring fordom innefattade det tidsödande arbetet för
födoämnenas konservering, därjämte slakt, brygd, bak, ljustillverkning, hemfärgning, hemtvätt
o. s. v., hade med undantag av de båda förstnämnda i sin helhet eller dock till största delen
— åtminstone i städerna — överflyttats till industrien, frigörande inom hemmen en motsvarande
mängd kvinnlig arbetskraft.
Men härtill komme såsom en andra lika viktig men dess värre allt för litet påaktad
eller rättare i grund missförstådd orsak: den, likaledes under förra seklet, och synnerligen
dess sista hälft inträffade, ytterst starka nedgången av dödligheten. Från 27 å 28 promille
av befolkningen hade d''ödskvoten i vårt land nedgått till omkring 15 %*, under de
allra sista åren t. o. m. därunder. Detta i alla avseenden glädjande faktum hade till sin
nödvändiga, mer eller mindre omedelbara följd, att omsorgen för det nya släktets framfödande,
vård och första uppfostran, med de stora och tidkrävande anspråk den tiden ställde på
kvinnornas såväl själs- som kroppskrafter, kvantitativt sett i hög grad minskats; såsom endast
framginge av nativitetssiffrorna, som från cirka 34A/2 %, under årtiondet 1820—1830 etter
hand nedgått till allenast 251/,2 ja, i stora delar av vårt land, särskilt i jordbruksbygderna
ännu långt mera. Även detta förhållande uppfattades tyvärr på många, blott allt för
många håll, såsom ett tidslyte, ett tecken till degeneration eller rasförsämring, under det att
det i verkligheten hade den logiskt enkla och tvingande karaktären av ett matematiskt korollarium.
Olyckligtvis hade denna utveckling dock icke skett under i allo tillfredsställande
former. Den minskning i själva familjernas barnrikhet, som man kunnat och bort vänta,
hade blott i mindre grad och först under senaste decennier ägt rum; däremot hade följden
som bekant blivit en tilltagande äktenskapslöshet med alla därav härflytande mer eller mindre
sorgliga och förnedrande konsekvenser för såväl män som kvinnor.
Resultatet av dessa båda samverkande krafter hade med nödvändighet blivit ett kolossalt
och allt jämt växande överskott av kvinnlig arbetskraft gent emot hemmens behov därav
och även gent emot de sysselsättningar, som vare sig enligt lag eller på grund av vana,
traditioner och uppfostran, dittills hade stått öppna för kvinnorna. Av de cirka tolv hundra
tusen dagsverken, som vårt lands kvinnor ensamt i åldern 20—60 år varje dag presterade
eller vore i stånd att prestera, torde knappt mer än hälften i verkligheten vara behövlig
för hemmets samtliga göromål; den återstående hälften skulle alltså vara tillgänglig för nyttig
verksamhet utanför hemmet -— men, hur mycket därav toges sålunda i anspråk. I aktiskt
tvingades en ofantlig mängd kvinnor att parasitera inom föga krävande men också ytterst
litet givande (om över huvud aktningsvärda) sysselsättningar. En av vår tids största sociala
uppgifter — kanhända den största bland dem alla — bleve dä att åt hela detta kvantum
av obrukad eller »missbrukad kvinnokraft» giva en sä samhällsnyttig användning som möjligt,
till gagn icke blott för kvinnorna utan för hela samhällslivet. Att därvid uppfatta kvinnans
arbete utom hemmet såsom ett intrång pa männens arbetsmarknad vore alltför ensidigt och
i stort sett om ock ej i varje enskilt fall säkerligen oberättigat. Själva denna arbetsmarknad
komrne nämligen därigenom att utvidgas. I den mån mänsklig arbetskraft frigjordes
från de elementäraste uppgifterna för själva livets frambringande och upprätthållande, utvidgades
området för det mera kulturella arbetet, produktionen av allt sådant, som gåve livet
rikedom, värde och behag, och med tillgången växte också efterfrågan. Att omsorgsfullare
och på ett ändamålsenligare sätt tillgodogöra oss all tillgänglig produktivkraft kunde i stort
sett endast resultera i en högre nivå av välstånd och lycka för hela samhället, män som
kvinnor.
Visserligen bleve det säkerligen alltmera nödvändigt att såsom princip för det sociala
livets ordnande uppställa den satsen, att familjens ekonomi icke längre kunde eller borde
grundas på mannens arbetsinkomst allena utan att även hustruns förvärv — och detta inom
alla samhällsklasser — i regeln måste ingå såsom eu integrerande beståndsdel däri. Ju mer
mannens och hustruns yrken därvid närmade sig till varandra eller rent av sammanfölle,
desto större garantier skapades tydligen för en effektiv tillämpning av denna regel, på
samma gång som gemensamheten i arbete och arbetsintressen säkerligen bildade den säkraste
grundvalen för äktenskaplig harmoni och lycka.
I tillämpningen av det sagda på den föreliggande frågan ansåg talaren sig icke behöva
vara mångordig. Dä det enligt talarens åsikt gällde att tillskapa så många, ej så få
platser som möjligt för kvinnorna, kunde han icke vara med om att på förhand uppställa
några skrankor utöver dem, som grundlagen själv uppdragit — i förbigående sagt, och ehuru
den frågan ju icke förelåge, instämde han till fullo med eu föregående talare i att något
hållbart skäl att utesluta kvinnor från prästerliga befattningar och därmed från lärarplatserna
inom den teologiska fakulteten icke förefunnes; i Förenta Staterna hade sedan 1853 kvinnor
i stort antal innehaft prästerliga befattningar utan att veterligen någon olägenhet därav försports.
Man torde tryggt kunna överlämna åt kvinnornas eget omdöme och takt att avgöra
om den ena eller andra manliga sysselsättningen mindre skulle anstå dem. Fn jämförelse
med näringsstatistiken visade, att kvinnorna dittills i ojämförligt övervägande grad vänt sig
till några fä yrken, nämligen just de, vilka, såsom textilkonfektionens, födoämnesbranschen,
handel och servering m. ii., stode de husliga grundsysselsättningama närmast; men den visade
också, att det knappast gåves något yrke, hur tungt och mödosamt det än månde synas, där
icke några hundra- eller tusental (i de stora länderna tiotusental) kvinnor kunde vinna sitt
uppehälle. Man frågade sig också, om exempelvis de resor till sjöss, »som av assistenten
vid nautisk-meteorologiska byrån emellanåt lära behöva företagas», kunde vara svårare än
de, som varje kokerska eller restauratris på en ångbåt i vintertrafik finge underkasta sig.
I det hela borde allt maskuliut resonerande om vad kvinnorna förmå eller icke förmå vara
skäligen överflödigt och påminde för övrigt, när det gällde deras avstängande från högre
platser, icke så litet om en del vilda folkslags plägsed, att göra vissa, särskilt välsmakande
födoämnen — »tabou» för kvinnokönet.
Beträffande avlöningsfrågan vore grundsatsen lika lön för lika arbete av en så erkänd
ekonomisk betydelse, att eu avvikelse från den icke längre borde ifråga sättas, då den nästan
alltid straffade sig själv. Skulle åter en del av de faktiska avlöningsförmånerna anses såsom
bidrag till fullgörande av försörjningsplikt, så borde denna grundsats konsekvent genomföras
för såväl män som kvinnor.
600
Karolinska
mediko
kirurgiska
institutets
lärarkolle
gium.
Statskontorets
utlåtande
den
10 mars
1911.
Karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium hade ansett, att
med avseende å rättighet att söka och erhålla professurer och laboratorsbefattningar
med fast anställning vid Karolinska institutet kvinnor borde vara likställda
med män.
I utlåtande den 10 mars 1911 över löneregleringskommitténs ifrågavarande
betänkande anförde statskontoret bl. a. följande:
Då det föreliggande förslaget endast avsåge kvinna, som vore ogift eller
änka, samt statskontoret, vars verksamhetsområde icke omfattade någon av de
grupper av befattningar, till vilka enligt § 28 mom. 1 regeringsformen kvinnor
kunde under vissa villkor utnämnas, säkerligen ej hade att yttra sig om huruvida
även gift kvinna borde få innehava befattning av ifrågavarande slag, hade statskontoret
vid bedömande av frågan om de kvinnliga tjänstinnehavarnas avlöningsförmåner
utgått från den förutsättning, att blivande bestämmelser i ämnet ej
komme att gälla gift kvinna. Vidare hade statskontoret ej funnit anledning föreligga
till annat antagande än att kvinnans pensionsålder fortfarande, såsom enligt
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension dittills varit fallet,
komme att inträda tidigare än mannens.
Under de sålunda angivna förutsättningarna ville det synas statskontoret,
som om de synpunkter löneregleringskommittén anlagt i fråga om det inbördes
förhållandet mellan en manlig och en kvinnlig tjänstinnehavares avlöningsförmåner,
vore i stort sett av beskaffenhet att kunna godkännas. I likhet med
kommittén ansåg alltså statskontoret, att där en kvinna utnämndes till befattning,
varom vore fråga, någon minskning i den för tjänsten stadgade avlöning betingades
bl. a. såväl av det förhållandet, att kvinna i allmänhet utav den sammanlagda
tid, varunder lön o<$h pension åtnjötes, komme att vara i tjänst kortare tid än
den manlige tjänstinnehavaren, som ock därav att mannens avlöning måste bestämmas
med väsentlig hänsyn därtill, att han måtte bliva i tillfälle att bilda
familj, vilket ju ur statssynpunkt borde betraktas såsom önskvärt, medan däremot
en dylik hänsyn ej kunde ifrågakomma med avseende å den ogifta kvinnan. Och
det förefölle även statskontoret, som om den minskning i avlöning kommittén
sålunda för kvinnlig tjänstinnehavare föreslagit, över huvud taget ej kunde anses
såsom oskäligt stor.
Men statskontoret ville för sin del ifrågasätta, huruvida det sätt, varpå
enligt kommitténs förslag en dylik minskning skulle åvägabringas, nämligen
genom att sänka begynnelseavlöningen med en femtedel samt ortstillägg, byresersättning
och ålderstillägg med hälften, finge anses vara det lämpligaste. Redan
vid tillämpningen av denna metod å de nu gällande särskilda lönestaterna skulle,
såsom framginge av kommitténs utlåtande, en icke så obetydlig olikhet bliva
rådande i de särskilda fallen, i det att kvinnliga professorer skulle bekomma 92 %,
men kvinnliga tjänstinnehavare i första lönegraden i centralt ämbetsverk blott
<>01
87 •/ av den »effektiva® avlöning, varom kommittén talade. Men dessa olikheter
kunde vid eventuella nya löneregleringar komma att ytterligare ökas och leda till
påtaglig orättvisa i fråga om den kvinnliga tjänstinnehavarens avlöning, t. ex.
om vid en sådan ny lönereglering löneförhöjningen lades huvudsakligen eller
uteslutande på ålderstilläggen. Den av kommittén förordade normen skulle därför
kunna komma att vid löneregleringar visa sig hinderlig för en eljest önskvärd
fördelning av totalavlöningen på de däri ingående olika lönetitlarna.
Det vore därför enligt statskontorets mening att föredraga, om den minskning
i löneförmåner, varom vore fråga, kunde sättas till ett visst procenttal av
hela avlöningen, såväl begynnelseavlöning som ålderstillägg, ortstillägg eller hyresersättning,
i vilket fall en eventuell förändring av den manlige tjänstinnehavarens
avlöning skulle medföra en fullt motsvarande förändring i den kvinnliga tjänstinnehavarens.
Av kommitténs utredning framginge emellertid, att ett sådant
procenttal ej lämpligen kunde vara gemensamt för alla de ifrågavarande tjänstegrupperna,
utan borde detta procenttal avpassas för en var av dessa grupper med
hänsyn till de särskilda förhållandena. Härigenom kunde ock vinnas den fördelen,
att redan med hänsyn till gällande olika lönesatser inom olika tjänstegrupper
förhållandet mellan kvinnlig och manlig tjänstinnehavares avlöning bleve mer
likformigt än enligt kommitténs förslag. Blott såsom ett exempel ville statskontoret
framhålla, hurusom av kommitténs utredning syntes framgå, att om
kvinnliga professorer erhölle 75 % och kvinnliga läroverksadjunkter 70 % av motsvarande
manliga tjänstemäns avlöning, i bägge dessa fall den kvinnliga tjänstinnehavarens
»effektiva» avlöning skulle uppgå till omkring 90 % av den manlige
tjänstinnehavarens eller just det procenttal, som för kommittén synts vara det
lämpligt avvägda. Genom en sådan utväg som den statskontoret sålunda ifrågasatt
skulle man ock kunna undvika att, såsom kommitténs förslag innebure, vidtaga
en nedsättning i till kvinnlig adjunkt vid folkskoleseminarium och ämneslärarinna
vid högre lärarinneseminariet utgående avlöning, då naturligtvis nyssnämnda
procenttal kunde i fråga om dessa kategorier av tjänstinnehavare avpassas
så, att någon nedsättning i gällande löneförmåner ej därav föranleddes.
I händelse av bifall till statskontorets förslag i avseende på kvinnliga,
tjänstinnehavares löneförmåner borde vikariatsarvode till kvinnlig vikarie utgå
med samma belopp som tjänstgöringspenningarna till ordinarie kvinnlig tjänstinnehavare.
Från beslutet var föredraganden, statskommissarien Beckman av skiljaktig
mening.
Han yttrade bl. a. följande:
»Då icke i remissen angivits, att statskontorets utlåtande skulle avse endast en de!
av föreliggande fråga, anser jag, att statskontoret hade bort säga sin mening om alla de
moment av ärendet, som hava betydelse för staten ur arbetsgivaresynpunkt. Dit hör visser
76—131873.
Lärarelönenämnden. 2.
602
ligen icke den fråga, som löneregleringskommittén behandlat i första avdelningen av sitt yttrande
eller frågan till vilka tjänster kvinnor i allmänhet äro lämpliga och på grund därav
böra äga tillträde. Men i denna punkt anser jag kommittén hava ej fullt riktigt formulerat
uppgiften. I § 28 mom. 1 regeringsformen är i själva verket icke fråga om en rätt för
kvinnorna utan om eu rätt för Kung!! Maj:t, och när kommittén talar om, huruvida man bör
öppna tillträde för kvinnorna till den eller den tjänsten, borde det rättare hava hetat: huruvida
riksdagen bör på den punkten binda Kungl. Maj:ts händer. Frågan är såledesjcke, om
kvinnorna i allmänhet äro lämpliga för innehavande av t. ex. lektorstjänster, något som
statskontoret icke kan hava att yttra sig om, utan frågan är, huruvida i det fall — det mer
eller mindre sällsynta fall — att Kungl. Maj:t finner en kvinna vara mest förtjänt och
skicklig till en viss tjänst, han då hör äga rätt att utnämna denna kvinna eller icke. När
frågan så uppställes, anser jag, att Statskontoret bort giva uttryck åt den tämligen självklara
satsen, att det för staten såsom arbetsgivare är en förlust, om den skickligaste icke kan utnämnas,
och att således ur denna synpunkt Kungl. Maj:ts utnämningsrätt inom de av° regeringsformen
uppdragna gränser hör genom nu ifrågavarande »grunder» alls icke eller så litet
som möjligt inskränkas.
Vad jag nu sagt gäller om hela första momentet i kommitténs förslag, och det gäller
särskilt om de bestämmelser i första och sjunde momenten, genom vilka kommittén vill
utestänga gift kvinna från svensk statstjänst. Mot ett sådant utestängande talar, förutom
statens nyssnämnda intresse såsom arbetsgivare, även det intresse staten av hänsyn till sin
egen fortvaro har att uppmuntra bildandet av familj. Då detta senare intresse blivit av
statskontoret i annat sammanhang åberopat, synes det mig, att statskontoret icke bort anse
sig förhindrat att framhålla detsamma även i nyss omförmälda hänseende.
Med avseende på avlöningsförmåner och vad därmed äger samband anser jag det
vara rätt, att även denna fråga ses ur arbetsgivaresynpunkt, så att betalningen för varje arbete
avpassas efter vad det är värt och icke efter behovet hos den individ, som utför aet. Sedan
den gamla patriarkaliska uppfattningen av förhållandet mellan husbonde och tjänare blivit
övergiven, är det endast en samhällsteori, den socialistiska, enligt vilken plikten att betala
arbetet och plikten att sörja för den arbetandes mer eller mindre stora familj äro förenade
på en hand. Men även där äro de dock två olika plikter, då den senare icke är att uppfatta
som en plikt mot den arbetande utan såsom en plikt mot familjen. I det moderna
samhället har arbetsgivaren endast plikten att betala arbetet, och detta gäller även om staten
såsom arbetsgivare. Mig veterligt hava icke heller de av staten beviljade lönerna överstigit
värdet av arbetet, vilket väl även torde framgå av en jämförelse med vad för samma slags
arbete i enskild tjänst betalas. Att staten icke vid lönestaternas upprättande tagit hänsyn
till varje särskild individs behov, torde väl vara oomtvistligt. Sina plikter i det hänseendet
har samhället fyllt på annat sätt, t. ex. genom beredande av kostnadsfri undervisning, genom
skatteavdrag för personer med stor familj, genom inrättande och understödjande av sjukhus
m. m. Endast på sådana vägar torde det vara möjligt att verkligen nå fram till det personliga
behovet.
Härmed är icke förnekat, att staten även såsom arbetsgivare bör hava i minnet, att
den är stat och icke en vanlig arbetsgivare. Men detta inverkar icke på lönestaterna på
annat sätt, än att staten bör visa sig som en mönsterarbetsgivare, det vill säga sådan som alla
arbetsgivare borde vara. Av denna hänsyn har det varit statens skyldighet att icke värdera
sina tjänstemäns arbete så lågt, att det för dem även med måttliga anspråk vore omöjligt
att bilda familj och uppfylla den försörjningsplikt, som i det moderna samhället åligger en
familjefader. Kommittén "har en annan uppfattning. Enligt dess åsikt har av hänsyn till
möjligheten för tjänstemännen att bilda familj, ett tillägg gjorts till varje lön utöver vad
arbetet i och för sig är värt. Dot är av iutresse att undersöka, vad denna uppfattning
innebär.
Då kommittén icke föreslagit, att på de manliga tjänstemännens löner nyssnämnda
överskott utöver vad arbetet är värt skall avdragas, så länge de förbliva ogifta, måste skälet
därtill vara, att dessa tjänstemän, som ännu icke bildat familj, böra sättas i stånd att göra
det. Men alldeles detsamma måste ju gälla om de ogifta kvinnliga tjänstinnehavarna. Om,
såsom jag anser rätt, intet villkor angående civilstånd uppställes, finnes i detta hänseende
ingen skillnad mellan män och kvinnor. Om åter i enlighet med kommitténs förslag, eu
kvinna måste lämna sin statstjänst, då hon gifter sig, har staten, om kommitténs förslag i
övriga hänseenden antages, ett ytterligare skäl att uppmuntra henne till äktenskap, nämligen
det att staten då gör en direkt vinst på henne genom att slippa fullgöra den pensioneringsskyldighet,
som den förut ställt i utsikt, en vinst, som omfattar ej mindre det avdrag, som
staten enligt kommitténs förslag gjort på hennes lön under uppgift, att hon skulle bliva
tidigare pensionerad än hennes manliga kamrater, än även de pensionsavgifter hon i likhet
med dessa fått vidkännas.
Även om kommittén framställt förslag om minskning av de ogifta manliga tjänstemännens
löner, hade dock de sålunda föreslagna minskningarna endast utgjort ett halvt steg
i den riktning, varåt kommitténs uppfattning pekar. För denna uppfattning måste nämligen
de högre lönerna åt gifta tjänstemän förr eller senare komma att framstå såsom en oegentlighet.
Visserligen ligger det i statens intresse ur ren självbevarelsesynpunkt att uppmuntra
sina medborgare att bilda familj. Men detta intresse gäller alla kategorier av medborgare
och icke särskilt tjänstemän, ty ingen har påstått, att tjänstemannafamiljer äro ett bättre
material för samhällsbyggnadens vidmakthållande än andra samhällsklasser. Skulle det nu
genom antagande av kommitténs förslag bliva från statens sida hävdat, att en del av tjänstemännens
löner till sin karaktär egentligen icke är lön, betingad av arbetets värde, utan premium
för bildandet av familj, så kunde andra samhällsklasser göra anspråk på liknande
premier. Om sedermera dessa anspråk blivit tillfredsställda, så funnes icke längre något
skäl för att giva namnet lön åt mera än den del av stattjänstemännens nuvarande löner,
som enligt kommitténs åsikt motsvarar, vad arbetet i och för sig är värt. Det vore ju
onekligen mera rationellt att frånskilja familjennderstödet, som icke har med tjänsten att
göra, och låta det utgå efter andra grunder, vare sig genom kommunerna i likhet med fattigunderstöd
eller från ett särskilt statsanslag. När detta slutmål blivit uppnått och sålunda
till alla familjefäder i hela riket utgår ett familjeunderstöd, vilket vad statstjänstemannen
beträffar tagits från deras nuvarande löner men i fråga om alla övriga tillagts dem av allmänna
medel utöver deras nuvarande inkomster, då visar sig klart den verkliga innebörden
av kommitténs nu föreliggande förslag: en omvärdering och allmän nedsättning av den redan
förut nog så låga uppskattningen av det arbete, som nedlägges i statens tjänst, i jämförelse
med det arbete, som nedlägges i enskild tjänst.
Kommittén har icke utdragit dessa konsekvenser utan nu endast föreslagit en nedsättning
av lönerna för kvinnor. En sådan partiell nedsättning förefaller, efter allt vad
jag i det föregående påvisat, ännu mera förkastlig: det vore en orättvis och staten icke
värdig arbetsgivarpolitik att pressa ned lönerna endast på det håll, där man kan antaga,
att minsta motståndskraften är till finnandes.
Av vad jag nu anfört följer, att jag icke kan vara med om att tillstyrka att minska
kvinnornas effektiva avlöning med de tio procent, vartill kommittén uppskattat det i männens
löner enligt kommitténs förmenande ingående fämiljeunderstödet. Emellertid har kommitén
redan vid beräkningen av männens effektiva löner gjort ett avdrag, som icke kan vara riktigt,
nämligen för avgifter till olika änke- och pupillkassor. Dessa avgifter äro visserligen
604
obligatoriska, men ingå icke till statskassan, utan hava helt och hållet karaktären av försäkringsavgifter
och komma såsom sådana tjänstemännens efterlevande till godo. Enligt
kommitténs förslag skulle staten å kvinnornas löner frånräkna dessa avgifter och behålla dem,
utan att giva kvinnorna något slags vederlag, vare sig de gifta sig eller icke. Detta kan
icke vara rätt.
Vidkommande åldern för pensionsrätter inträdande är jag icke övertygad om att
den behöver vara lägre för kvinnor än för män, såsom nu är stadgat i 5 § av gällande pensionslag
Detta stadgande, som icke fanns i de förslag till pensionslag, som avgåvos åren
1894 och 1902 av för ändamålet särskilt tillsatta kommittéer, torde icke vara grundat på
någon noggrann utredning. Man synes endast hava utgått från den allmänna uppfattningen,
att kvinnau är svagare än mannen, men icke fästat något avseende vid det faktum, att hon
å andra sidan är mera uthållig, vilket i sin mån bestyrkes därav, att hennes medellivslängd
är större än mannens. Dock torde det icke kunna bestridas, att lika väl som senaste pensionskommitté
i sitt betänkande den 7 november 1902 (sid. 22) anförde ökningen av männens
medellivslängd såsom motiv för framflyttning av deras pensionsålder, lika väl bör den omständigheten,
att kvinnans medellivslängd i Sverge är större än mannens, kunna åberopas
såsom ett sannolikhetsskäl för åsikten, att hennes pensionsålder i Sverge bör kunna sättas
lika med mannens, såsom redan är fallet i Holland. På grund härav synes mig, att intilldess
en noggrann utredning i detta hänseende blivit verkställd, sådana ändringar böra vidtagas
i pensionslagen, att dels den normala pensionsåldern blir densamma för män och kvinnor
och dels, genom en bestämmelse lik den som innehålles i § 19 av nådiga reglementet
för lasarettsläkarnas pensionskassa den 13 november 1903, tidigare avgång möjliggöres för
såväl män som kvinnor med sänkta pensionsbelopp, så beräknade, att staten icke härigenom
gör någon förlust.
Av alla de omständigheter kommittén anfört såsom motiv för löncreauktioner återstår
nu en enda, som med rätta kan anföras i sådant syfte, nämligen att kvinnorna, sedan
de blivit pensionerade, leva längre och således kosta mera än männen. Om man emellertid
med hänsyn härtill gör en noggrann beräkning efter försäkringstekniska grunder av statens
effektiva kostnad för eu viss tjänst för det fall, att den skötes av en man, och för det
fall, att den skötes av en kvinna, så anser jag det icke osannolikt, att skillnaden kan visa sig
så ringa, att den, praktiskt taget, blir utan betydelse; och i sådan händelse behöves ingen
ändring i lönestaten för kvinnornas skull. Om för vissa tjänster så icke skulle vara fallet,
utan lönen befinnes böra sänkas för kvinnor, anser jag, att nedsättningen bör göras endast på
ålderstilläggen, icke på begynnelselönen.
Jag vill slutligen fästa uppmärksamheten på att, oberoende av principerna, kommitténs
beräkningar å sid 49—64, vilka varken tagit hänsyn till ränta eller till dödlighet under
tjänstetiden, väl knappast kunna anses tillräckligt noggranna för att utgöra underlag för så
viktiga bestämmelser, som här äro i fråga.»
Akademiskt
I skrivelse till chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet den 23 november
bildade kvin-1911 med anledning av löneregleringskommitténs betänkande angående grunderna
ening den 23 för kvinnors tillträde till vissa statens ämbeten anförde styrelsen för Akademiskt
november bildade kvinnors förening bl. a. följande:
1911 och
6
J
augusti 1913.
Andringen av § 28 i regeringsformen vore av betydelse icke blott för kvinnorna, för
vilka den öppnade nya arbetsområden, utan också för staten. Statens intresse krävde nämligen,
att den hade tillfälle begagna sig av de bästa till buds stående krafter, manliga eller
kvinnliga, och då staten redan för flera decennier sedan givit kvinnor rättighet att skaffa sig
samma utbildning som män utan att go dom samma befordringsmöjligheter, både staten försatt
. sig i don situationen att eventuellt nödgas föredraga eu underlägsen man framför en
duglig kvinna. Så hade i brist på kompetent manlig kandidat professuren i civilrätt vid
Uppsala universitet, som kunde besatts med fullt meriterad kvinnlig innehavare, under on
längre tid stått ledig.
Uöneregleriugskommittén hade i sitt betänkande utestängt kvinnor från eu hel del
av de befattningar, om vilka grundlagsändringen talade. Det syntes emellertid styrelsen, som
av de i betänkandet uppräknade befattningarna endast några få möjligen kunde med fog
undantagas. Styrelsen vågade emellertid påstå, att det icke innebure någon risk för staten,
om kvinnor erhölle ansökninysrätt till alla de i betänkandet nämnda ämbetena. Utnärnningsrätten
läge ju hos Kung!. Maj:t, och innan en person erhölle kunglig fullmakt på en
sökt tjänst, underkastades hans kvalifikationer den allra noggrannaste granskning och kritik
i avsikt att förhindra den inkompetente att bekläda poster, för vilka lian saknade förutsättning.
Det av kommittén och åtskilliga myndigheter ofta åberopade, men på eu otillräcklig
erfarenhet stödda påståendet, att kvinnor i allmänhet icke lämpade sig för verksamhet av
sådan art, som fordrades av innehavaren av åtskilliga av de uteslutna ämbetena, skulle, även
om det^ kunde bevisas vara sant, här ingenting betyda. Här vore ju icke fråga om kvinnor
i allmänhet. Här gällde blott att bereda den individ, som fyllde måttet, tillfälle att till
fromma för staten bekläda ett ämbete, till vilket icke funnes någon kompetentare sökande.
Sedda i belysningen av dessa sakförhållanden bortfölle också så gott som alla de skäl, varmed
kommittén i sitt förslag motiverat kvinnornas utestängande från ett flertal av ovannämnda
befattningar.
° Kommittén hade undantagit alla chefsplatser, motiverande detta därmed, att kvinnor
först på underordnade platser borde visa sin duglighet såsom förmän för manliga och kvinnliga
tjänstinnehavare. För en tjänstemans utnämnande till en chefsbeställning gällde emellertid
i regel, att han under sin föregående tjänstgöring på underordnade platser måst visa för
en chef erforderliga egenskaper. Exempel på dugliga kvinnliga chefer saknades icke. Flertalet
av våra högre skolor för kvinnlig ungdom, även sådana, som hade dimissionsrätt, hade
skapats och med framgång letts av kvinnor, vilka utom de åligganden, som tillkommc en
rektor vid ett statens läroverk, oftast haft betydande arbete och omtanke för tryggandet av
företagets ekonomi och för anskaffandet av tidsenliga läroverksbyggnader. Kommittén hade
emellertid icke ansett kvinnor kompetenta ens för rektorat vid högre lärarinneseminarium.
Att vara rektor vid ett uteslutande för kvinnliga lärjungar avsett seminarium torde icke erbjuda
större svårigheter för en kvinna än att vara rektor för ett kvinnligt gymnasium. Styrelsen
ansåge icke heller något tillräckligt talande skäl finnas mot att en kvinna skulle kunna
förordnas till rektor vid ett statens allmänna läroverk. Då ingen erfarenhet kunnat visa,
att kvinnor, som arbetade under fullkomligt likartade förhållanden som män med samma utbildning,
under alla omständigheter voro mindre lämpliga såsom chefer, ansåg styrelsen icke,
att lagen borde utestänga dem från möjligheten att konkurrera med män om sådana platser,
som icke på grund av sin natur vore olämpliga för kvinnor.
„ Kommitténs förslag att lämna kvinnor tilltiäde till adjunkturcr men utestänga dem
från lektorat ^ vid statens allmänna läroverk, grundade sig på »uttalade farhågor» angående
kvinnors förmåga att upprätthålla disciplin bland ynglingar på gymnasialstadiet. Dessa farhågor
grundade sig emellertid varken på erfarenheten från provårsläroverken eller från åtminstone
flertalet av de enskilda goss- och samskolegymnasierna i vårt land, vid vilka kvinnliga
lärare använts i större utsträckning. Av bilagda utlåtanden från rektorer vid sagda
läroverk (se bil. XV) framgiuge, att deras erfarenhet mycket starkt talade till de kvinnliga
(506
lärarnas förmån. Av lärovorksöverstyrelsens uttalande i frågan framginge också tydligt, att
överstyrelsen icke delade dessa farhågor.
Dittills hade så gott som på alla för män och kvinnor gemensamma arbetsområden
tillämpats den principen, att en man borde ha högre lön än en kvinna, även om de hade
samma arbete och samma kompetens. Den högre lönen brukade motiveras först och främst
därmed, att mannen i regel vore eller ämnade bli familjeförsörjare och att det läge i statens
intresse att underlätta möjligheten för männen att bilda familj. Styrelsen ville ingalunda,
förneka, att bildandet och underhållandet av familjen vore ett av statens viktigaste intressen,
men trodde icke, att det förhållandet, att en man, vare sig han vore gift eller ogift, finge
uppbära högre lön än en kvinna, uteslutande befordrade detta statsintresse, i många fall
torde det t. o. ra. motverka detsamma. En man, som under kortare eller längre tid ensam
fått leva på eu för flera personer avsedd inkomst, droge sig ofta för att ikläda sig de försakelser,
som med nödvändighet fordrades av en familjeförsörjare. Den ringa äktenskapsfrekvensen
inom särskilt den bildade klassen i vårt land gåve ett stöd åt denna styrelsens
uppfattning. Om däremot den högre lönen tillfölle en man, först när han verkligen bleve
familjeförsörjare, vore däremot intet att anmärka. Självklart vore också, att änka med minderåriga
barn borde ha samma lön som en gift man.
Då emellertid införandet av ett dylikt lönesystem fullkomligt rubbade de dä gällande
löneprinciperna, föreställde sig styrelsen, att riksdagen möjligen icke komme att vilja gå med
på en dylik reform. I så fall ansåge styrelsen emellertid ur rättvisans synpunkt endast eu
annan lösning möjlig, nämligen att staten betalade arbetet lika, vare sig den som utförde det
vore man eller kvinna och att staten sedermera hjälpte familjeförsörjaren genom skatteavdrag
eller andra lämpliga åtgärder. Beträffande de för män obligatoriska avgifterna till änkeoch
pupillkassan ansåg styrelsen, att de icke borde avdragas från kvinnornas löner. Däremot
borde jämväl kvinnlig innehavare av statstjänst alaggas att till sagda kassa inbetala samma
avgifter som manlig. I händelse hon inginge äktenskap, som änka kvarstode i tjänsten och
vid sin död efterlämnade oförsörjda barn, skulle dessa i så fall komma i åtnjutande av understöd
från kassan. Införde man vidare den bestämmelsen, att kvinnlig innehavare av statstjänst
vore skyldig att avgå vid samma ålder som manlig (se bil. XIV sid. 662) samt att manlig
innehavare av statstjänst, som gjort värnplikt, erhölle sitt första ålderstillägg ett år tidigare
än kvinnlig och manlig, som befriats från värnplikt, bleve rättvisan synnerligen väl tillgodosedd.
Sedan frågan om de grunder, med tillämpning av vilka Konungen må
kunna utnämna kvinnor till vissa befattningar, vad beträffar lärarbefattningar
vid rikets allmänna läroverk och folkskoleseminarier blivit föremål för utredning
inom lärarelönenämnden, inkom styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening
i augusti 1913 med en underdånig framställning (se bil. XXVIII: 26), i
vilken i underdånighet anhölls, att Kungl. Maj:t vid uppgörande av förslag
till lönestat för lärarkåren vid de allmänna läroverken och folkskoleseminanerna
täcktes föreslå riksdagen:
Do att för manlig och kvinnlig lärare stadgas samma pensionsålder.
2:o att kvinnlig lärare ålägges att till änke- och pupillkassan inbetala
samma avgifter som manlig.
3:o att manlig lärare, som gjort värnplikt, ernaller sitt törsta alderstiJlagg;
ett år tidigare än kvinnlig — och manlig, som befriats från värnplikt.
4:o antingen,
att lönen utgår med samma belopp för manliga och kvinnliga lärare, som
hava samma arbete, samma kompetens och samma utbildning,
eller ock,
att lönen utgår med samma belopp för manliga och kvinnliga lärare, som
icke äro familjeförsörjare, och att änka med minderåriga barn likställes med manlig
familj e försörj are.
Ännu Sörensen.
Bilaga XII.
BESTÄMMELSER OCH UTTALANDEN RÖRANDE GIFT
KVINNAS RÄTT ATT SÖKA OCH INNEHAVA
ALLMÄN TJÄNST.
77—131873. Lärarelönen åmndm. 2.
611
INNEHÅLL.
Kvinnliga telegraftjänsteman.
Sld
Telegrafstyrelsens skrivelse don 21 januari 1867 ................... gjg
Telegrafstyrelsens utlåtande den 10 december 1868 ................. g!3
Telegrafstyrelsens utlåtande den 4 december 1894 ................... 014
Kung!. Maj:ts instruktion för telegrafstyrelsen den 11 oktober 1907 ............. 015
Kvinnliga posttjänstemän.
Kungl. Maj:ts instruktion för gencralpoststyrelsen den 31 december 1909 .......... 615
Kvinnliga tjänstemän vid statens järnvägar.
Kung!. Maj:ts instruktion för järnvägsstyrelsen den 31 december 1907
.
......... 615
Kvinnliga läkare.
Medicinalstyrelsens utlåtande den 3 maj 1901............... 615
Kungl. kungörelse den 6 november 1903
................. 01g
Kvinnliga befattningshavare å fangvårdsstaten.
Fångvårdsstyrelsens skrivelse den 30 september 1902
.............. 616
Kungl. kungörelse den 30 september 1910...................... 616
Fasta biträden hos vissa ämbetsverk och myndigheter.
Löneregleringskommitténs betänkande den 29 juni 1911
.............. 617
Riksdagen 1912....................... g^
Remiss rörande kvinnliga tjänstemän i kommunikationsverken.
Riksdagen 1912
.......................... g^g
Telegrafstyrelsens utlåtande den 27 december 1912.................. ! 619
Järnvägsstyrelsens utlåtande den 1 februari 1913.................'' " .
621
Generalpoststyrelsens utlåtande den 11 februari 1913.................. 622
Lärarinnor vid allmänna läroverk och högre lärarinneseminariet.
Läroverkskommitténs betänkande 1902 .................... 623
1904 års riksdag......................... 624
btadgan för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905
.......... 624
Högre lärarinneseminariet...................... 02g
612
Sid.
Lärarinnor Tid statens folkskoleseminarier.
Stadgan för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914...................625
Folkundervisningskommitténs betänkande.........................625
Folkskollärarinnor.
Kung), kungörelse den 21 oktober 1859 .......................... 625
Motion vid 1885 års riksdag...............................626
1893 års kyrkomöte...................................628
Motion vid 1906 års riksdag................................628
Småskollärarinnor.
Knngl. förordningen den 17 november 1905 ........................ 629
Folkskolestadgan § 24 mom. 3..............................629
Förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av
Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar.
1907 års riksdag....................................629
Löneregleringskommitténs betänkande den 13 januari 1911.................630
Större akademiska konsistoriet i Uppsala.........................631
Större konsistoriet vid Lunds universitet.........................631
Karolinska mediko-kirnrgiska institutets lärarkollegium..................632
Farmaceutiska institutets styrelse............................632
Statskontorets utlåtande................................632
Styrelsen för akademiskt bildade kvinnors förening...................  632
i
613
Kvinnliga telegraftjänsteman.
I de äldsta av telegrafstyrelsen utfärdade bestämmelserna angående vill- Telegrafstykoren
för kvinnors anställning i telegrafverket, vilka datera sig från den 2 maj relsens skri1864,
förekommer ingen föreskrift, huru skall förfaras, om kvinnlig tjänstinne-16 januari1
havare träder i gifte. Fråga härom uppstod första gången, då telegrafverkets
1867-
båda intendenter i gemensam skrivelse den 14 januari 1867 framhöllo behovet av
något stadgande rörande förhållandet, då kvinna, som erhållit ordinarie anställning
i telegrafverkets tjänst, därefter inginge giftermål. I detta avseende hyste
intendenterna den åsikten, att en kvinna, som sålunda inträdde under annans
målsmanskap, ej borde vid sin ordinarie telegraftjänst bibehållas, varemot hon
jämväl efter giftermålet ansågs kunna anlitas till bestridande av tillfälliga förordnanden.
Med anledning härav gjorde telegrafstyrelsen den 21 januari 1867
det uttalandet, att »beträffande frågan, huruvida en kvinna, vilken såsom ogift
vunnit ordinarie anställning i telegrafverkets tjänst, vore berättigad att däruti
kvarstå, även sedan hon inträtt i äktenskap, oaktat hon sålunda kommit under
mannens målsmanskap samt borde anses hava vunnit den utkomst, som med hennes
inträde i telegrafverket väl egentligen varit åsyftad, telegrafstyrelsen, med
avseende såväl härå som å övriga härvid förekommande omständigheter, funnit
skäligt förklara, att då kvinna, som innehade ordinarie beställning vid telegrafverket,
inginge äktenskap, hon därigenom skulle i allmänhet anses hava frånträtt
samma beställning».
I följd av en av kvinnlig föreståndare för telegrafstation hos Kungl. TelegrafstyMaj:t
gjord hemställan att jämväl efter ingånget äktenskap tillsvidare få bibe- rels™s uthålla
sin föreståndarbefattning, hade telegrafstyrelsen tillfälle att i utlåtande den **''december °
10 december 1868 närmare utveckla motiven till denna bestämmelse.
1868
Dessa voro, att enligt telegrafstyrelsens förmodan huvudsakliga skälet till rikets ständers
hos Kungl. Maj:t gjorda underdåniga framställning om rättighet för kvinnor att bliva
anställda i post- och telegrafverken ävensom Kungl. Maj:ts rörande detta ämne till telegrafstyrelsen
avlåtna nådiga skrivelse den 10 juli 1863 varit avsikten att bereda någon utväg
åt ogifta, i knappa omständigheter stadda kvinnor att kunna sig själva försörja,
o genom ingåendet av äktenskap en kvinna komme under mannens målsmanskap
och då borde anses hava vunnit den utkomst, som med hennes inträde i telegrafverket väl
egentligen varit åsyftad,
614
att de husliga förhållanden, varuti eu gift kvinna såsom maka och moder befunne
sig, i de flesta fall torde göra det ganska svårt för henne att åt telegraftjänsten ägna all
den omsorg, som tjänsten fordrade för att väl skötas,
i att därföre i verkets intresse det vore nödigt att, såsom i Norge och främmande
länder likaledes skett, fastställa ovannämnda allmänna regel, nämligen att kvinnas ingående
i äktenskap borde anses innebära frånträdande av erhållen ordinarie beställning i telegrafverkets
tjänst; dock att styrelsen ingalunda härigenom komme att betaga sig rättigheten att,
när omständigheterna det tilläte, begagna sig av gift kvinnas biträde till bestridande av tillfälliga
förordnanden, samt slutligen
att, därest ett fruntimmer, som förestode en telegrafstation, inginge äktenskap med
någon handlande eller annan person, som antingen redan idkade eller sedermera började
idka sådan affärsrörelse, varvid upplysning eller ledning kunde hämtas av andras telegram,
fara stundom kunde uppstå för telegramhemlighetens bevarande, i vilket hänseende styrelsen
ville upplysa, att för någon tid tillbaka en viss kommun hos styrelsen begärt avlägsnandet
av den kvinnliga föreståndaren för dervarande privatstation på den grund, att hon blivit förlovad
med en handlande på stället.
Av ovanstående skäl avstyrkte telegrafstyrelsen bifall till framställningen,
vilken ej heller blev av'' Kungl. Maj:t bifallen.
relsen^utiå
Även vid ett senare tillfälle har ändring av bestämmelserna om gift kvin
tande
den 4nas skyldighet att frånträda befattning såsom telegrafist ifrågasatts, nämligen
december år 1894, då en extra ordinarie telegrafist hos Kungl. Maj:t gjorde framställning
att även efter ingånget äktenskap och bosättning å tjänstgöringsorten få kvarstå
såsom extra ordinarie telegrafist med bibehållande av sitt förordnande. I följd
av nådig remiss avgav telegrafstyrelsen den 4 december 1894 utlåtande över
denna framställning.
I detta utlåtande anförde telegrafstyrelsen, att enligt § 17 mom. 3 av den nådiga
instruktionen för telegrafstyrelsen den 1 november 1878 det vore åt telegrafstyrelsen överlämnat
att i mån av behov antaga extra ordinarie tjänstemän till biträde vid telegraferingsgöromålen
samt att styrelsen alltjämt följt den praxis, att telegrafist, vare sig ordinarie
eller extra ordinarie, som ingått äktenskap med icke telegraftjänsteman, blivit
ur verkets tjänst entledigad. Ett väsentligt skäl till denna praxis hade varit hänsynen
till bevarande av telegramhemligheten och av allmänhetens orubbade förtroende
till denna. Särskilt ur sistnämnda synpunkt skulle rätt allvarsamma olägenheter
kunna uppstå, exempelvis vid ett sådant fall, att å en mindre plats telegrafisten vore
gift med en affärsman och sålunda ägde tillfälle att erhålla kännedom om innehållet av de
med hennes man konkurrerande affärsmännens telegrafborrespondens, och framhöll styrelsen,
att dessa helt säkert skulle söka att, så vitt möjligt vore, undvika att för sina meddelanden
anlita telegrafstationen. Liksom det enligt gällande instruktion för stationstjänstgöringen
vore för telegrafpersonalen förbjudet att befatta sig med handelsspekulationer m. m. dylikt,
hade telegrafstyrelsen därföre, i full analogi med bestämmelsen i § 14 av Kungl. Maj:ts förordning
den 18 juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet, ansett, att icke heller kvinna, som
vore i gifte förenad med affärsman, borde i telegrafverkets tjänst bibehållas, och det hade
icke synts telegrafstyrelsen lämpligt eller ens möjligt att utöva någon kontroll över den verksamhet,
som bedreves av personer, som icke tillhörde telegrafverket, vilket skulle påkallas, i
det fall att tjänstgörande telegrafist tillätes vara i äktenskap förenad med eu utom verket
stående man.
6 1 5
På grand av det anförda hemställde telegrafstyrelsen, att den underdåniga
ansökningen icke måtte vinna avseende. Densamma blev ock enligt nådigt brev
den 18 januari 1895 av Kungl. Maj:t avslagen.
Bestämmelser, att ordinarie kvinnlig tjänsteman skulle i händelse av gifter- Kungl.
mål anses ha frånträtt sin befattning, ha sedan äldsta tider förekommit i de för gfruktion
kvinnliga tjänstemän vid telegrafverket utfärdade konstitutorialen. Såsom in- för telegrafstruktionsföreskrift
för telegrafstyrelsen förekommer bestämmelsen för första gån- e0]ftobtY
gen i den instruktion, som av Kungl. Maj:t fastställdes den 31 december 1902.
1907.
§ 30 i nu gällande instruktion för telegrafstyrelsen den 11 oktober 1907 innehåller
den bestämmelsen, att kvinnlig befattningshavare skall vid ingånget äktenskap
anses hava frånträtt sin befattning,telegrafstyrelsen dock obetaget att, där sådant
anses lämpligt, bibehålla henne i extra tjänst. Vid begagnandet av den telegrafstyrelsen
tillagda rätten att låta kvinnlig ordinarie tjänsteman efter ingånget
äktenskap kvarstå i extra tjänst har styrelsen sedan gammalt följt den praxis,
att dylikt kvarstående medgives, då äktenskap ingåtts med någon inom telegrafverket
anställd person, varemot i övriga fall vederbörande tjänsteman helt och
hållet entledigats ur verket.
Kvinnliga posttjänsteinän.
I Kungl. Maj:ts instruktion för generalpoststyrelsen den 31 december 1909 Kungl
stadgas: »Till vissa i postverkets stater angivna befattningar kan även antagas Maj:t,s in,
.
,
.
...
„
.,,,
,.
.. ,
strukhon
myndig kvinna, vilken ar ogift eller anka.
j-,;r generai
Träder
kvinna, som innehar sådan befattning vid postverket, i gifte, skall poststyrelhon
anses hava frånträtt befattningen, likväl med rätt för styrelsen att, om sär- se^cember
skilda omständigheter därtill föranleda, behålla henne såsom extra tjänsteman.» 1909.
En liknande bestämmelse fanns redan i Kungl. Haj:ts instruktion för generalpoststyrelsen
den 4 juni 1886.
Denna bestämmelse har i praxis tillämpats så, att gift kvinna fått innehava
anställning såsom extra tjänsteman utan fast placering..
Kvinnliga tjänstemän vid Statens järnvägar.
Instruktionen för järnvägsstyrelsen med underlydande distriktsförvalt- Kungl.
ningar den 31 december 1907 innehåller den bestämmelsen, att därest kvinna, som Matos inå
ordinarie stat innehar tjänst vid styrelsen eller vid distrikt, träder i gifte, hon yör j^rn_
skall anses hava frånträtt sin befattning, styrelsen respektive distriktsförvalt- vägsstyrelningen
dock obetaget att, där sådant anses lämpligt, bibehålla henne i extra tjänst, december
1907.
Kvinnliga läkare.
I utlåtande den 3 maj 1901 över petition till Kungl. Maj:t från åtskilliga kvinn- Medicinalliga
läkare m. fl., att Kungl. Maj:t täcktes förklara, att kvinna i alla de fall, där
,
flen 3 maj
1901.
616
ej grundlagen sådant förbjöde, finge innehava läkartjänst, till vilken vetenskapliga
och praktiska meriter kunde berättiga henne, anförde medicinalstyrelsen
bland annat:
»Vad angår gift kvinnlig läkare måste hennes tjänstbarhet antagas stundom bliva
till följd av havandeskap och digivning så inskränkt, att det redan av denna anledning kan
ifrågasättas, om det vore lämpligt att tillåta henne innehava en allmän tjänst. Med en
sådan lärer för övrigt svårligen kunna förenas ett samvetsgrant utövande av en makas och
moders plikter mot sin familj, vilkas fullgörande likväl är av den väsentliga betydelse för
staten, att inga åtgärder åtminstone icke i lagstiftningsväg, synas medicinalstyrelsen höra tillstyrkas,
som kunna bidraga att avlägsna husmodern från hennes rätta plats i familjen.
Av dessa skäl anser styrelsen, att de nu ifrågasatta medgivandena för kvinnlig läkare
att innehava allmänna tjänstebefattningar böra begränsas till ogift kvinna.
Härmed vill medicinalstyrelsen dock icke hava förnekat, att fall kunna förekomma,
då det vore lämpligt och billigt, att en kvinnlig läkare, ehuru gift, finge innehava en tjänst,
men i dylika undantagsfall synes det styrelsen bättre, att tillåtelsen att söka och innehava
läkarbefattning av Eders Kungl. Maj:t meddelades i dispensväg, än att allmänna bestämmelser
därför utfärdas.»
Kunql
I kungl. kungörelsen den 6 november 1903 angående kompetens för kvinn
kung.
den 6 liga läkare att innehava vissa läkarbefattningar stadgas, att om kvinnlig
1 <)()''; läkare, som på grund av offentlig myndighets förordnande innehar tjänstebefattning,
träder i gifte, skall hon anses hava frånträtt befattningen.
Kvinnliga befattningshavare å fångvårdsstaten.
Fång värds-
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 september 1902 hemställde fångvårds
sknvelse
dm styrelsen, att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens medgivande, att erforderligt
■‘O
antal avlöningar för vaktbetjänte av kvinnkön bleve å riksstat uppförda.
Fångvårdsstyrelsen anförde, att då kvinnlig vaktbetjänt, som inginge äktenskap,
därigenom vanligen inträdde i sådana nya förhållanden, som icke läte
sig förena med hennes innehavda tjänst, syntes bland avlöningsvillkoren jämväl
böra föreskrivas, att hon i sådant fall skulle, om så funnes nödigt, vara skyldig
att avgå från tjänsten.
Kungl.
Den kungl. propositionen i ifrågavarande ärende till 1903 års riksdag före
''lO^eptemberbland
avlöningsvillkoren för kvinnlig befattningshavare inom fångvårdssta1910.
ten, att kvinnlig befattningshavare, som ingår äktenskap, skall vara skyldig avgå
från tjänst, om fångvårdsstyrelsen finner det nödigt, vilken bestämmelse gillades
av riksdagen.
Denna bestämmelse gäller enligt kungl. kungörelsen den 30 september
1910 såsom villkor för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den från och med
år 1911 gällande ordinarie stat för fångvårdsstaten.
(517
Fasta biträden lins vissa Ämbetsverk och myndigheter.
I skrivelse till Kungl. Maj:t flen 23 maj 1006 anhöll riksdagen, att Kung!
Maj:t måtte låta verkställa utredning, huruvida och i vilken mån personer, som
vore hos statens ämbetsverk och myndigheter på ett stadigvarande sätt sysselsatta
med skrivgöromål och dylika sysslor, skulle kunna erhålla någon fastare
anställning. Frågan fick i viss mån sin principiella lösning vid 1910 års riksdag,
då ett biträde uppfördes å ny avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen och två
skrivbiträden å generaltullstyrelsens nya avlöningsstat.
Övriga nyreglerade ämbetsverk, inom vilka behov av dylika fast anställda
biträden förefunnes, anmodades att till vederbörande statsdepartement inkomma
med yttranden och förslag. Dessa ytteanden och förslag överlämnades därefter
till löneregleringskommittén för utlåtande och förslag.
I sitt betänkande, avgivet den 29 juni 1911, förutsatte löneregleringskommittén,
att till dylik tjänst icke må befordras gift kvinna utan allenast sådan,
soin är ogift eller änka. En motsatt uppfattning hade endast i undantagsfall
kommit till synes i de i ärendet avgivna yttranden.
Däremot hade meningarna varit mera delade, då det gällde spörsmålet, huruvida
kvinnlig befattningshavare, som träder i gifte, må kunna få kvarstå i befattningen
eller inte.
Löneregleringskommittén ansåg beträffande de biträdesbefattningar, varom
nu vore fråga, lämpligt, att den bestämmelsen meddelades i förevarande hänseende,
att kvinnlig befattningshavare skulle vid ingående i äktenskap anses hava
från trätt sin befattning, dock med rätt för vederbörande ämbetsverk att bibehålla
henne såsom extra tjänsteman.
En av kommitténs ledamöter (af Callerholm) var härutinnan av skiljaktig
mening och ansåg, att nyssnämnda, för kvinnliga befattningshavare å fångvårdsstaten
gällande regler borde bliva allmängiltigt normerande.
Reservanten anförde, att även om i avseende å kommunikationsverken skulle anses lämpligt
att upprätthålla den för dem gällande bestämmelsen, därvid dock måste tagas i betraktande,
att bestämmelsen drabbade mindre hårt inom dessa verk med deras rikligare möjligheter
till beredande av anställning i extra tjänst, syntes det reservanten dock beträffande
andra verk och myndigheter, där tillfällen till användning av tillfälliga kvinnliga biträden
säkerligen vore synnerligen sparsamt förekommande, innebära eu onödig hårdhet mot de
kvinnliga biträdena att förbinda ingående i äktenskap med ovillkorligt skiljande från innehavande
ordinarie befattning.
Då frågan om fästa biträdens uppförande i stat hos vissa ämbetsverk och
myndigheter framlades i proposition till 1912 års riksdag, anförde chefen för finansdepartementet
till statsrådsprotokollet, att han i denna fråga anslöte sig till den
mening, som uttalats av reservanten i löneregleringskommittén, ehuru han ifrågasatte
en något annan avfattning av villkoren än reservanten tänkt sig.
78—131873. Lärarelönenämnden. 2.
Lönereglering
skommitténs
betänkande
den 29 juni
1911.
Riksdagen
1912.
tf 18
Oavsett den synpunkt, som för reservanten varit bestämmande och ju hänförde sig
till ifrågavarande kvinnors eget intresse, kunde departementschefen icke finna det annat än i
och för sig mindre ändamålsenligt, att staten avskure sig själv möjligheten att använda en
funktionär på en plats, för vilken denna kanske visat sig särskilt skickad. En sådan anordning
kunde icke heller anses oundgänglig, därest allenast i vederbörande myndighets hand
lades att pröva, när det allmännas intresse krävde, att kvinnlig befattningshavare ej vidare
bibehölles i sin tjänst.
I likhet med löneregleringskoinmittén ansåg departementschefen, att gift
kvinna som regel icke borde befordras till tjänst, varom här vore fråga. Då
emellertid fall kunde förekomma, då en sådan befordran utan olägenhet för det
allmänna kunde äga rum, borde regeln enligt hans mening icke göras undantagslös,
och borde det bero på prövning av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall, om
medgivande i förevarande avseende borde lämnas gift kvinna.
Departementschefen föreslog följande bestämmelser:
6)
att gift kvinna må till biträdestjänst befordras allenast efter av Kungl.
Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande;
7)
att, där kvinnlig innehavare av biträdestjänst ingår äktenskap, bon icke
skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från tjänsten, därest icke vederbörande
överordnade myndighet med hänsyn till det allmännas intresse finner
det nödigt.
Med anledning av nämnda proposition väcktes motion i andra kammaren av herr C.
Lindhagen, i vilken motionären beträffande ovannämnda bestämmelser anförde, att de ehuru
välvilliga voro oklara i princip och lämnade stort spelrum för godtycket. Den enda riktiga
principen vore, att myndigheterna ej hade det ringaste att skaffa med om en kvinnlig befattningshavare
vore gift eller icke, blott hon skötte sin tjänst. Särdeles otillfredsställande vore,
att en gift kvinna, »som så ofta har man och barn att underhålla med sitt arbete», skulle
särskilt motas. Motionären hemställde, att riksdagen måtte besluta, att de föreslagna allmänna
villkorens 6:e och 7:e punkter, innefattande begränsningar i kvinnas rätt att söka
eller innehava ifrågavarande befattningar, ifall hon vore gift eller inträdde i äktenskap, skulle
ur dessa bestämmelser utgå.
Statsutslcottet fann de ifrågasatta bestämmelserna under punkterna 6 och 7
välbetänkta och nödvändiga dock med den ändring, att orden »med hänsyn till
det allmännas intresse» synts böra utbytas mot uttrycket »med hänsyn till tjänstens
behöriga upprätthållande». I sammanhang härmed ville utskottet uttala, att
utskottet förutsatte, dels att den överordnade myndighetens prövningsrätt enligt
sistberörda bestämmelse gällde icke blott tidpunkten, då äktenskapet inginges,
utan jämväl allt fortfarande under den gifta kvinnans kvarstående i tjänsten, dels
ock att gift kvinna, som på grund av samma stadgande prövades av vederbörande
överordnade myndighet böra avgå från tjänsten, ägde rätt att draga denna fråga
under Kungl. Maj:ts beprövande.
Tre reservanter hade ansett, att punkten 7 av dessa villkor och bestämmelser
bort hava följande lydelse:
»att kvinna, som innehar ordinarie biträdesbefattning, skall, om hon ingår
äktenskap, anses hava frånträtt befattningen, vederbörande myndighet dock obetaget
att, där sådant befinnes lämpligt, bibehålla henne såsom tillfälligt biträde».
Kamrarna biföllo utskottets förslag.
Ifrågavarande bestämmelser finnas intagna i kung!, kungörelsen angående
allmänna villkor och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks
och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar den 10 juni 1912.
Remiss rörande kvinnliga tjänstemän i koniniunikationsvcrkeu.
Med anledning av det vid riksdagen 1912 fattade beslutet rörande kvinnliga
biträdesbefattningar å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater anhöll
herr Lindhagen i andra kammaren vid samma riksdag att till chefen för
civildepartementet få framställa följande spörsmål:
»Kan det emotses, att nu gällande föreskrift om skyldighet för kvinnlig
befattningshavare vid järnvägarna, post och telegraf att i händelse av giftermål
frånträda sin befattning ävensom den godtyckliga tillämpningen av densamma
skola inom den närmaste tiden utbytas mot ett tidsenligare stadgande samt mot
garantier för en enhetlig och rättvis praxis, i den mån en viss prövningsrätt fortfarande
medgives vederbörande styrelse?»
Kammaren biföll denna anhållan.
I sitt svar å denna interpellation anförde chefen för civildepartementet,
att han ansåge åtskilliga skäl tala för att kvinnor, som gifte sig, bereddes ökad
möjlighet att kvarstå i förutvarande befattning vid de verk, varom här vore fråga.
Han vore visserligen medveten om att åtskilliga särskilda förhållanden gjorde
denna möjlighet svårare vid nämnda verk än vid åtskilliga andra statens
ämbetsverk, men då han funne förevarande fråga behjärtansvärd, ansåge han en
ingående utredning böra komma till stånd.
Kungl. Maj:t har också sedan under erinran om nyssnämnda beslut vid
1912 års riksdag och de därifrån avvikande bestämmelser, som gälla för kommunikationsverken,
anbefallt telegrafstyrelsen, general poststyrelsen och järnvägsstyrelsen
att avge utlåtanden, huruvida och i vad mån vid dessa verk anställda kvinnliga
befattningshavare, som ingå äktenskap, må äga bibehålla sin anställning.
Telegrafstyrelsen har med anledning härav den 27 december 1912 avgivit
utlåtande, i vilket den erinrar om den ståndpunkt styrelsen städse intagit till
frågan om kvinnlig telegraftjänstemans behållande i verkets tjänst efter ingånget
äktenskap, vilken ställning huvudsakligen varit förestavad av omsorgen om telegramhemlighetens
skyddande.
Riksdagen
ma
Telegrafstyrelsens
utlåtande
den
27 december
1912
(520
Telegramhemlighetens fundamentala betydelse för verkets förmåga att rätt fylla sitt
ändamål, framhåller telegrafstyrelsen, gör det för styrelsen omöjligt att tillråda någon åtgärd,
som vore ägnad att förminska säkerheten för telegramhemligheten eller att rubba allmänhetens
förtroende för denna. En den effektivaste säkerhetsåtgärd mot telegramhemlighetens
förrådande och samtidigt en den nödvändigaste förutsättning för allmänhetens förtroende bestode
däruti, att verket icke rekryterades med personer, som i det enskilda livet intoge en
sådan ställning, att tysthetsplikten måste förutsättas komma i konflikt med enskilda vitala
intressen. Att emellertid just detta i många fall bleve förhållandet, om bland personalen
funnes utom verket gifta kvinnor, vore uppenbart. Ty det vore svårt att helt värja sig från
den tanken, att om exempelvis hustrun till en affärsman tillätes förrätta telegraftjänst och
genom denna sin verksamhet bleve i tillfälle att ingående följa den av andra affärsmän förda
korrespondens, som berörde hennes mans affärsområde, denna hustru mången gång måste
känna det sora en svår frestelse att, om än icke direkt för mannen yppa innehållet i telegrammen,
så dock genom antydningar och råd söka sätta honom i stånd att till bådas gemensamma
ekonomiska fördel utnyttja den kunskap hon sålunda förvärvat sig. Och det vore
säkerligen ställt utom varje tvivel, att om vid något tillfälle en affärsman hade att avsända
ett telegram, vars innehåll han önskade hemlighålla för sina konkurrenter, samme affärsman
skulle känna det synnerligen otryggt, om en dylik konkurrents hustru hade tillfälle att taga
del av telegrammet. Av ovannämnda skäl måste därför telegrafstyrelsen bestämt avstyrka, att
kvinna, som vore i gifte förenad med en affärsman, tillätes kvarstå i sådan tjänst, med vilken
vore förenad arbete vid telegrafapparaterna, d. v. s. kommissarie- eller telegraiisttjänst. Då
det icke vore möjligt för telegrafstyrelsen att övervaka, huruvida en person utom telegrafverket
bedreve eller vore intressent uti sådan affärsverksamhet, som vore för telegrafverkets
personal förbjuden och som därför enligt ovan anlagda synpunkter ej heller finge utövas av
person, som vore i gifte förenad med telegraftjänsteman, måste enligt telegrafstyrelsens uppfattning
detta förbud att kvarstå i tjänst utsträckas att omfatta alla, vilkas män icke vore
anställda inom telegrafverket.
Den frågan läge nära till hands, huruvida icke ovan anförda synpunkter borde konsekvent
medföra, att även manlig telegraftjänsteman, som gifte sig utom telegrafverket, vore
olämplig att bibehållas i telegraftjänst. Då det emellertid än så länge antagligen vore regel
här i landet, att mannen försörjde sin hustru och icke tvärtom, syntes man hava grundad
anledning antaga, att telegraftjänstemännens hustrur icke bedreve handel eller annan näring,
som vore för telegraftjänstemannen förbjuden. Skulle det åter bliva mera allmänt bruk, att
kvinnorna övertoge rollen av »manförsörjare», syntes tiden då vara inne för styreisen att taga
i övervägande, huruvida av förut anförda skäl restriktioner måste införas beträffande manliga
telegraftjänsteman, som trädde i gifte.
Vad här ovan anförts angående den med telegrafarbete sysselsatta personalen vore i
det stora hela tillämpligt jämväl på telefonpersonalen.
Vad därefter anginge den med kontorsarbete vid stationerna sysselsatta kvinnliga
personalen, d. v. s. kassörer och bokhållare ävensom vissa telefonister, vore det ovan sagda
så till vida tillämpligt jämväl på dem, att de samtliga såsom edsvurna tjänstemän ägde taga
del av de telegram, som utväxlades, och även i många fall i och för räkenskapsarbetets fullgörande
vore tvungna taga befattning med telegrammen. Då dessutom en stor del av kontorspersonalen
under fullgörandet av sitt dagliga arbete vistades i de lokaler, där telegraf- och
telefonexpeditionen försigginge, intoge personalen ifråga icke en så avgjort olikartad ställning
i förhållande till den med expeditionsarbetet sysselsatta personalen, att möjligheten för
olägenheter av ovan antydd art skulle bliva helt utesluten. På grund härav måste enligt
telegrafstyrelsens åsikt även för denna personal gälla samma bestämmelser ifråga om skyldig
-
heten att efter ingånget äktenskap med icke telegraftjänsteman lämna verket som för den
Övriga stationspersonalen.
Vad åter anginge den återstående delen av kvinnliga befattningshavare, d. v. s. styrelsens,
linjedistrikts byråernas och verkstadens kvinnliga tjänstemän, ansåge styrelsen dessas
verksamhet icke vara av sådan art, att hänsynen till telegramhemligheten eller andra förhållanden
borde lägga hinder i vägen för deras användande i telegrafverkets tjänst efter
ingånget äktenskap med person tillhörande eller icke tillhörande telegrafverket.
Vad slutligen anginge frågan, huruvida gift kvinnlig tjänsteman, som enligt ovan anförda
grunder kunde tillåtas kvarstå i tjänst efter ingånget äktenskap, borde få innehava ordinarie
anställning eller allenast medgivas rätt att kvarstå i extra ordinarie tjänst, måste telegrafstyrelsen
hålla före, att den nuvarande bestämmelsen om skyldighet för kvinnlig tjänsteman
att efter ingånget äktenskap frånträda innehavd ordinarie anställning borde i personalens eget
intresse bibehållas. Inom telegrafverket vore numera den principen genomförd, att varje
tjänst, som vore ständigt behövlig, besattes med ordinarie innehavare. Tack vare tillämpningen
av denna princip hade antalet extra ordinarie tjänstemän kunnat hållas relativt lågt
och befordringarna till ordinarie tjänst därför blivit tämligen snabba. Det vore emellertid
säkerligen utan vidare klart, att en gift kvinnlig tjänsteman genom sin ställning som maka
och moder ofta måste för längre eller kortare tid bliva bunden vid hemmet. För att fylla
de tillfälliga vakanser, som av denna anledning allt emellanåt skulle uppstå bland den ordinarie
personalen, om bland densamma funnes gifta kvinnor, stode givetvis ingen annan utväg
till buds än att öka den extra ordinarie personalen med ett antal, som nära nog måste
överensstämma med antalet i ordinarie tjänst kvarstående gifta kvinnor, och denna stora
extra personal, vars möjligheter att vinna befordran till ordinarie tjänst härigenom skulle
bliva synnerligen försämrade, skulle säkerligen finna det olidligt att år efter år vara till
hands vid de oberäkneligt inträffande behoven av deras anlitande såsom vikarier för de gifta
kvinnorna. Då det väl torde kunna förutsättas, att i det ojämförligt största antalet fall
den ogifta kvinnliga tjänstemannen vore vida mer i verkligt behov av stadigvarande, ordinarie
arbetsförtjänst än den gifta, skulle alltså ett medgivande för gifta kvinnor att innehava ordinarie
tjänst vara liktydigt med att förvärvsmöjligheterna för den mera behövande försämrades
till fördel för den mindre behövande. Ett sådant förhållande kunde emellertid icke vara med
rättvisa eller personalens egen verkliga fördel förenligt, utan bidroge i hög grad till att
konservera det på senare tider ej minst inom telegrafverket med all rätt bekämpade extraordinariesystemet.
Från alla synpunkter måste därför anses lämpligast, att den gifta kvinnan
finge åtnöjas med anställningen såsom extra ordinarie med tillfällig tjänstgöring såsom vikarie
under semestrar och sjukledigheter eller såsom förstärkning vid tillfälliga behov av ökad
arbetskraft, medan däremot de ordinarie befattningarna förbehölles åt de ogifta kvinnorna,
vilkas arbetskraft oavbrutet stode till telegrafverkets förfogande.
Telegrafstyrelsen föreslog'', att § 30 i instruktionen för styrelsen den 11
oktober 1907 borde givas följande ändrade lydelse:
»Kvinnlig- tjänsteman, vilken ingår äktenskap, skall därmed anses hava
frånträtt sin befattning, dock med rätt för henne att kvarstå i extra ordinarie
tjänst, vad den vid stationerna anställda personalen angår likväl endast i det fall,
att äktenskapet ingås med tjänsteman inom telegrafverket.»
Järnvägsstyrelsen har i samma fråga yttrat sig i utlåtande den 1 februari
1913, i vilket den framhåller följande:
322
Järnvägsstyrelsen anlade på frågan om gift kvinnas anställning förnämligast eu social
syn. Förslaget att medgiva gift kvinnas kvarstående i vare sig extra ordinarie eller ordinarie
statstjänst avsåge i själva verket enligt järnvägsstyrelsens mening att hos en och samma person
förena två livsuppgifter så olika som makans och moderns å ena sidan och tjänstemannens
å andra sidan. För kvinna med normal begåvning och normala arbetskrafter vore
vardera levnadskallet av beskaffenhet att helt taga sin utövare i anspråk. Under normala
förhållanden komme därför åtminstone den ena men i allmänhet båda uppgifterna att bliva
lidande på föreningen. Då upprätthållandet av ett rätt familjeliv med dess hälsobringande
inverkan på det uppväxande släktet såväl i moraliskt som annat avseende säkerligen i stort
sett vore av större betydelse än tjänstemannaplikternas fullgörande, skulle vid dylik förening
dessa senares eftersättande ur allmän synpunkt vara att föredraga. Det vore åter i tjänstehänseende
betänkligt. Den kvinnliga tjänstemannen skulle komma att dela sina krafter mellan
tjänsten och husmodersplikterna till förfång för dem båda. Det utförda arbetet i tjänsten
komme icke att motsvara den för densamma utgående avlöningen. Då statens järnvägar
sysselsatte ett betydligt antal kvinnliga tjänstemän, vilket antal efter allt att döma komme att
än ytterligare ökas, så skulle, enligt järnvägsstyrelsens mening, om ett betydande antal av
dessa skulle träda i äktenskap utan att frånträda tjänsten, det i anledning härav för dyrt
betalade kvinnoarbetet där nå en sådan omfattning, att statsbanornas ekonomi därav nämnvärt
skulle påverkas. En grupp tjänstemän skulle sålunda uppstå, av vilken icke kunde fordras
fullt arbete för full lön, vilket skulle hava svåra disciplinära följder. Järnvägsstyrelsen framhåller
vidare, att den mängd vikariat, som skulle bli en följd av att den kvinnliga tjänstemannen
såsom maka och moder bleve för längre eller kortare tid bunden vid hemmet, skulle
göra det nödvändigt att öka den extra ordinarie personalen och sålunda göra befordringsmöjligheterna
sämre.
Styrelsen hemställer, att någon ändring i gällande instruktion för järnvägsstyrelsen
icke måtte i förevarande avseende vidtagas.
Till järnvägsstyrelsens utlåtande har byrådirektör Lundberg fogat särskilt
uttalande.
Reservanten ansåg visserligen, att det under vissa förhållanden skulle för tjänsten
medföra olägenhet, att kvinnlig tjänsteman vore gift, men höl! dock före, att denna olägenhet
icke vore så stor, att den motiverade den enligt reservantens mening obilliga bestämmelsen,
att en kvinnlig tjänsteman endast av den grund, att hon inginge äktenskap, skulle vara skyldig
frånträda sin befattning. Frågan huruvida och i vad mån vid statens järnvägar anställd
kvinnlig befattningshavare, som inginge äktenskap, skulle äga behålla sin anställning, ansåg
reservanten böra besvaras sålunda, att kvinnlig tjänsteman, som inginge äktenskap, icke av
den anledningen borde förmenas bibehålla sin anställning. Då emellertid gift kvinnlig tjänsteman
viss tid före och efter eventuell nedkomst icke borde eller kunde tjänstgöra och sålunda
under denna tid icke upprätthölle sin befattning, syntes det reservanten riktigt, att
bon under sagda tid icke åtnjöte några av de med befattningen förenade löneförmåner. Berörda
tid borde enligt reservantens mening förläggas till större del före än efter eventuell
nedkomst. Om och när det visade sig, att kvinnlig tjänsteman av den grund, att hon vore
gift, icke behörigen upprätthölle sin befattning, borde bon dock kunna av vederbörande överordnade
myndighet förklaras skyldig att ur tjänsten avgå.
Generalpost-
Generalpoststyrelsen har besvarat frågan i utlåtande den 11 februari 1913.
utlåtande
Generalpoststyrelsen hade infordrat postdirektörernas yttranden, och dessa hade fram
den
11 fe- hållit en del olägenheter av gift kvinnas kvarstående i tjänst. Hustruns verksamhet kunde
bruari 1913.
icke förläggas till annan ort än mannens. .Skulle tjänst, som innehades av gift kvinna, indragas,
kunde, för att hon skulle få stanna på samma plats som mannen, bliva nödigt ålägga
någon äldre tjänsteman förflyttning. Om kvinnlig befattningshavare vore gift med posttjänsteman,
skulle makarna säkert önska sin tjänstgöring så förlagd, att de finge gemensamma fritider.
Vore mannen postmästare och hustrun postexpeditör vid det postkontor, som av honom
förestodes, bleve den övriga personalen tvungen taga eu viss hänsyn till postmästarens hustru.
Det kunde bli nödigt, att hustrun avgåve attest beträffande medel, som av mannen omhänderhades.
Gift kvinnas arbete i postverket bleve ej av den kvalitet som eu kvinnas utan
plikter som maka och mor. Hennes duglighet i och intresse för tjänsten skulle så småningom
minskas. Samma skäl, som talade emot bisysslor för posttjänsteman, ägde även sin
tillämpning i fråga om gift kvinnas fasta anställning i posttjänst.
För egen del framhöll generalpoststyrelsen, att det i postverket med dess skiftande
tjänstgöring och dess krav på personalens rörlighet vore särskilda svårigheter, om kvinnlig
befattningshavare vore gift. Medgivande för gift kvinna att behålla sin tjänst skulle medföra,
att postverket nödgades hava större reservpersonal än under nuvarande förhållanden.
Detta jämte de av postdirektörerna anförda synpunkterna gjorde, att generalpoststyrelsen fann
sig böra avstyrka, att kvinnlig befattningshavare i postverket i allmänhet tillerkändes sådan
rätt, som ifrågasatts.
Då emellertid postverkets ordinarie kvinnliga biträden intoge en i viss mån annan
ställning än de övriga kvinnliga befattningshavarna, enär de icke i samma utsträckning behövde
underkastas förflyttning, hade generalpoststyrelsen icke någon väsentlig erinran mot
att i fråga om ordinarie kvinnligt biträde, som inginge äktenskap, det skulle ankomma på
generalpoststyrelsen att pröva, huvuvida hon finge i befattningen kvarstå, dock med rätt för
generalpoststyrelsen att jämväl senare, om sådant med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande
ansåges nödigt, skilja henne från befattningen.
Gleneralpoststyrelsen hemställde alltså, att ordinarie kvinnlig befattningshavare
vid postverket icke borde tillåtas att efter ingånget äktenskap bibehålla
sin ordinarie anställning, dock att vad anginge ordinarie kvinnligt biträde vid
postverket generalpoststyrelsen utan större olägenhet kunde tillerkännas befogenhet
att, om dylikt biträde trädde i gifte, medgiva hennes kvarstående i tjänst, så
länge detta icke med hänsyn till befattningens behöriga uppehållande medförde
olägenhet.
Lärarinnor vid allmänna läroverk oeli högre lärarinneseminariet.
Den av kungl. maj:t år 1899 tillsatta läroverkskommittén föreslog i sitt Läroverksbetänkande,
avgivet den 8 december 1902, i förslag till ändringar i stadgan för ^i<y>?/-ande
rikets allmänna läroverk bestämmelser af följande lydelse: Sökande till ämnes- 1902.
lärarinnebefattning vid samskola skall vara ogift. (§ 53 mom. 1.)
Ämneslärarinna, som träder i gifte, vare skyldig att avgå från sin lärarinnebefattning.
(§ 66.)
Dessa bestämmelser motiverades av kommittén därmed, att kommittén ansåg det kall
ämneslärarinnorna vid de föreslagna samskolorna hade att fylla så maktpåliggande och krävande,
att det svårligen utan att åsidosättas kunde förenas med de husmoderliga plikter och
1901 års
riksdag.
Stadgan fö)
rikets allmänna
läro
verk den 18
februari
1905.
bestyr, som ålåge den gifta kvinnan. Att vid iörefallande behov anlita vikarie skulle tvivelsutan
å de mindre orter, varom här vore fråga, även möta svårigheter, vartill kom me, att eu
sådan utväg alltid vore oläglig och för undervisningens jämna fortgående störande. Däremot
hade kommittén icke ansett det vara behövligt att även vad övningslärarinnor beträfiar föreslå
ett liknande villkor, då olägenheterna här näppeligen kunde bliva så störa samt tillika
borde lättare kunna övervinnas. Av formuleringen framginge,- att kommittén ej velat beröva
den, som varit men ej längre vore gift, möjligheten att erhålla lärarinneplats, om hon för
övrigt härtill vore lämplig och kompetent.
I särskilt yttrande anförde Ails Höjer, att det generella förbudet för lärarinna att vara
gift syntes reservanten mycket olämpligt, enär eu gift lärarinna, som av sina familjeförhållanden
vore oförhindrad att ägna sig åt skolans tjänst, borde under i övrigt lika förutsättningar
vara bättre än eu ogift.
I propositionen om läroverksreformen till 1904 års riksdag anslöt sig departementschefen
i denna punkt till kommitténs åsikt.
Med anledning av denna proposition väcktes motion i första kammaren av
herr Filip Boström och i andra kammaren av herr C. A. Lindhagen, som bl. a.
hemställde, att ämneslärarinna, som träder i gifte, ej må vara ovillkorligen skyldig
att avgå från sin lärarinnebefattning.
Motionärerna framhöllo, att det icke vore ådagalagt, att eu sådan föreskrift pakallades
från undervisningens synpunkt. Man undandroge tvärtom samskolan möjligheten att
kunna tillgodogöra sig en gift kvinnas inflytande, vilket ofta kanske bättre än något annat
skulle tillföra just dessa skolor den bästa ledningen. Erfarenheten hade ju också visat, att
gifta lärarinnor liksom gifta lärare i vissa avseenden vore bättre skickade för lärarkallet än
de ogifta. För övrigt komme väl i de flesta fall lärarinnorna att frivilligt avgå, när de inträdde
i äktenskap, och när så ej skedde merendels avsevärda anledningar att förefinnas
för deras bibehållande i sitt kall. Även om i åtskilliga händelser gifta lärarinnor skulle
nödgas begära någon längre tjänstledighet eller bliva i viss man förströdda av sina husliga
göromål, så borde de enarådande manliga lagstiftarna icke partiskt förglömma, att jämväl
många manliga lärares odelade uppmärksamhet åt sitt lärarkall leddes bort av andra uppdrag
och intressen samt icke minst av vanor, varunder kvinnor ej voro hemfallna. Kommittén
uppgåve all följdriktighet i sin ståndpunkt, då den inskränkte förbudet till ämneslärarinnor
men medgåve änka rätt att vinna anställning i ändamål att sålunda bereda henne tillfälle
att försörja familj.
Särskilda utskottet hemställde om avslag å herrar Boströms och Lindhagens
motion i förevarande punkt, vilken hemställan av kamrarna bifölls.
Stadgan för rikets allmänna läroverk den 18 februari 1905, som i § 186
föreskriver, att sökande till lärarinnebefattning vid Barnskola skall vara ogift,
innehåller i § 128 (även sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen den
3 november 1909), den bestämmelse, att lärarinna, som träder i gifte, är skyldig
att avgå frän sin befattning och bör i sådant fall ofördröjligen till överstyrelsen
för rikets allmänna läroverk ingiva sin anhållan om avsked.
I anslutning härtill föreskrives ock i § 190 av samma stadga, att lärarbefattning
i teckning och musik vid realskola kan sökas och innehavas även av
6 25
kvinna, såvida hon är ogift och uppfyllt de för sådan befattnings erhållande föreskrivna
villkor.
Enligt Kungl. Maj:ts skrivelse den 2 december 1905 till överstyrelsen för Högre
rikets allmänna läroverk tillkommer det överstyrelsen att draga försorg om att härinne
vid högre lärarinneseminariet ledig ämneslärarinnebefattning varder tillsatt med 8emmanet
tillämpning av de grunder, som beträffande motsvarande tjänst vid de allmänna
läroverken angivas i §§ 185—187 av den för dessa läroverk gällande stadga av
den 18 februari 1905.
Lärarinnor vid statens folkskoleseminarier.
Gällande stadga för statens folkskoleseminarier den 3 juli 1914 föreskriver Stadgan för
§ 146 mom. 2, att, i händelse kvinnlig adjunkt träder i gifte, det må ankomma statens folkpå
folkskolöverstyrelsens beprövande, om hon må bibehållas vid tjänsten; ägande narur den
folkskolöverstyrelsen sedermera uppsäga henne därifrån, då seminariets bästa finnes 3 iuli 19usådant
kräva.
Denna bestämmelse går tillbaka till 1886 års stadga för folkskolelärareseminarierna,
vilken innehöll följande föreskrift; »I händelse lärarinna med adjunkts
tjänstgöring träder i gifte, må det ankomma på konsistoriets beprövande,
om hon må bibehållas vid tjänsten; och äger konsistorium sedermera uppsäga
henne därifrån, då läroverkets bästa finnes sådant kräva.»
Folkundervisningskommitten har i sitt betänkande om folkskoleseminarierna,
avgivet den 20 december 1911, icke föreslagit någon motsvarande föreskrift.
I särskilt yttrande har herr Hugo Tigerschiöld anfört följande:
»I nu gällande seminariestadga finnes en föreskrift (§ 21 mom. 3), som avser att icke
obetingat medgiva kvinnlig adjunkt att efter ingånget äktenskap kvarstå i tjänsten.
Någon motsvarande föreskrift har kommittén icke föreslagit, till följd varav något
hinder icke skalle mota för kvinnlig adjunkt att efter ingånget äktenskap kvarstanna i tjänsten.
Detta kan jag icke finna lämpligt i synnerhet icke beträffande kvinnliga adjunkter vid
de manliga seminarierna, vid vilka enligt kommitténs förslag kvinnliga adjunkter skulle få
anställas^ till visst antal. Man ma dock besinna, att eleverna äro unga män i en ålder av
17—26 ar. Fall har dessutom redan inträffat, att kvinnlig adjunkt vid lärarinneseminarium
ingått äktenskap med lärare vid samma seminarium. Sådana fall kunna tänkas oftare förekomma,
om enligt kommitténs förslag även vid lärarseminarierna kunna anställas kvinnliga
adjunkter.»
Folkunder
visnings
kommitténs
betänkande.
.
Folkskollärarinnor.
I kungl. kungörelsen den 21 oktober 1859, i vilken kvinnor tillerkändes Kungl. kung.
rätt att söka och innehava folkskol lärartjänst, fanns ingen särbestämmelse rörande
okto
gift
kvinnas rätt i detta avseende. Någon sådan har icke heller senare tillkommit. 6<T 18°9''
79—131873. Lärarelönenämnden. 2.
626
Motion vid
1885 års
riksdag.
Vid 1885 års riksdag väcktes motion i andra kammaren av herr A. Göranson
om att tillägg i 34 § av Kungl. Maj:ts förnyade stadga angående folkundervisningen
i riket den 20 jan. 1882 måtte av riksdagen beslutas, så att
nämnda paragraf komme att erhålla följande lydelse:
Vad i denna stadga finnes föreskrivet i avseende på lärare skall med
undantag av det, som i §§ 26 och 27 stadgas angående förening av folkskollärartjänst
med prästerlig befattning eller med klockartjänst, även äga tillämpning på
lärarinnor, dock att det må bero på skolrådets omprövning, huruvida lärarinna,
som inträder i äktenskap, bör bibehållas vidare i skolans tjänst.
Motionären erinrade om att enligt § 32 i nu gällande folkskolestadga ägde skolrådet
att, efter föregången, i skolrådets protokoll intagen, men fruktlös befunnen varning,
ifrån skollärarbefattningen skilja sådan folkskollärare, som befunnes oskicklig till eller försumlig
i sin tjänst eller ådagalade sådant uppförande, att han ej borde såsom lärare längre
bibehållas.
.
Detta stadgande kunde nog, framhöll motionären, i allmänhet vara tukt tillräckligt.
Dock hade det inträffat fall — såsom bifogad bilaga upplyste —^ då skolrådet ej kunnat
skilja lärarinna ifrån befattningen, oaktat hennes uppförande varit både oanständigt och förargelseväckande.
Felsteget hade nämligen varit av sådan beskaffenhet, att en förutgangen
varning icke kunnat äga rum; då man icke kunde varna en person, förrän det vore uppenbart
att den felat. Det kunde ofta nog bliva uppenbart, att en lärarinna felat, först sedan
hon''tratt i äktenskap och fått barn; då hon visserligen kunde varnas, men ej från tjänsten
skiljas. Men även om lärarinna icke hade förfelat sig på ovan aberopade sätt, vore, det
dock enligt motionärens mening självklart, att den lärarinna, som trätt i äktenskap, i mango
fall icke kunde med samma kraft och intresse ägna sig åt skolan som förut, synnerligast
om hon bleve moder till flera barn, utan måste hon då försumma antingen skolan eller hemmet
och sina egna barn. Kvinnans uppgift och mål, sedan hon trätt i äktenskap, borde
dock i första rummet vara hemmet och den husliga härden.
Emellertid måste det från såväl kristlig som sedlig synpunkt alltid vara av synnerlig
vikt, att lärarinna genom ärbar vandel vore ett föredöme för sina lärjungar, varförutan
hon icke heller kunde vinna deras aktning och förtroende, vilket åter vore en nödvändighet
för att undervisningen skulle kunna bära välsignelserika frukter.
Då motionären ansåg det anstötligt och skadligt för barnen, att lärarinna, vilken begått
sådant felsteg, som den åberopade bilagan omförmälde, längre bibehölles i skolans tjänst,
och då även andra olägenheter kunde uppstå därav, att lärarinna, som trätt i äktenskap,
bibehölle sin plats i skolan, syntes ett tillägg i folkskolestadgan, varigenom skolrådet komme
i tillfälle att pröva, huruvida lärarinna, som inträdde i äktenskap, borde bibehålla sin plats
i skolan, vara av behovet påkallat.
I utlåtande över motionen anförde andra kåmmarens första tillfälliga utskott,
att av motiveringen för förslaget inhämtades, att detsamma löranletts av
ett visst, i motionen vidfogad bilaga närmare omförmält fall.
Med ganska välgrundade anmärkningar rörande detta förknippade motionären andra
av ganska skiljaktig karaktär. Under erinran att makans och moderns främsta uppgift fäste
henne vid hemmet och den husliga härden samt att hon, därest hon vore såsom lärarinna
anställd, måste försumma antingen hemmets eller skolans krav, ledde sig motionären in på
frågan om den gifta kvinnans lämplighet för lärarinneverksamheten; och sedan han sa med
<127
varandra sammankedjat frågan om utväg för bestraffande av ett förargelseväckande felsteg
med fragan om även den ärbaraste gifta lärarinnas fortfarande lämplighet för sitt kall, löste
han bada spörsmålen medelst förslaget om bemyndigande för skolrådet att få avgöra huruvida
lärarinna, som inträdde i äktenskap, vidare borde i skolans tjänst bibehållas.
o skottet hade detta sätt att med varandra förbinda frågor, som kunnat och
bort hallas sinsemellan fullständigt åtskilda, synts allt utom tillfredsställande. För varje åtgärd,
som med anledning av det åberopade särskilda fallet kunnat föreslås till fullständigande
av hithörande bestämmelser i folkskolestadgans 32 §, mötte hinder i den omständigheten
att motionen uteslutande hölle sig till stadgans 34 §, vadan förslaget i och för sig icke
kunde uppfattas såsom avseende att bestämma någon straffpåföljd för felande lärarinnor,
utan blott och bart såsom åsyftande förändring i gift lärarinnas rätt med hänsyn till bibehallandet
av innehavande tjänstebefattning, om än genom sagda ändring ett vapen bereddes
skolråden att i fall av ovan antydd beskaffenhet mot straffvärd lärarinna använda.
„ , Men om det än synts utskottet mindre tilltalande, att, på sätt i motionen skett, för
åtkommande av den skyldiga, föreslå en åtgärd, som i övervägande mån riktades emot den
oskyldiga, hade utskottet dock funnit sig böra, utan avseende härå, granska det framställda
förslaget från den synpunkt, dess lydelse och föreslagna plats i stadgan anvisade.
c Härvid tilläte sig utskottet först och främst anmärka, att om skolrådets prövningsrätt,
såsom motionären föresloge, skulle vara inskränkt till det tillfälle, då lärarinna inträdde
i äktenskap, skolrådet i de allra flesta fall torde sakna andra grunder för sitt beslut än de,
som i allmänhet kunde finnas för eller mot gift kvinnas användning i skolans tjänst. Utan
att det i förslaget klart utsädes, bleve dock härigenom sagda viktiga fråga i huvudsaklig
man med detsamma förknippad. Utskottet fann sig därför böra erinra, huru som ju från
principiell synpunkt varken få eller obetydliga anledningar förefunnes för tvehågsenhet i
sagda fråga. Motionären hade tvivelsutan rätt däruti, att den lärarinna, som vore maka
och moder, måste såsom sin förnämsta uppgift räkna vården om de sina, och att omständigheter
kunde inträffa, i följd av vilka hon sattes ur stånd att, för längre eller kortare tid
kunna såsom sig borde tillgodose skolans krav. Men under erinran att sådana omständigheter
icke alltid vore förbundna med kvinnans inträde i äktenskap, ansåg sig utskottet höra
uttala sina betänkligheter mot en lagstiftningsåtgärd, varigenom icke blott kvinnans, utan
även skolans egna intressen antagligen skulle komma att i icke ringa mån åsidosättas. Med
rätta tillräknade sig vår tid såsom en heder att hava vidgat området för kvinnans verksamhet
och därmed ock hava gjort hennes framtidsutsikter mindre mörka; alltjämt påginge
ock strävandet att få hennes rätt till ärligt förvärv erkänd och respekterad. Föga skulle
härmed stå tillsammans att förvägra henne fullföljd av en verksamhet, för vilken hon med
oftast rätt kännbar kostnad utbildat sig och för vilken hennes inträde i äktenskap icke i
och för sig kunde anses göra henne oskicklig. Med fullt fog torde också kunna antagas,
att hon i de flesta fall även efter sitt gifte skulle vara att räkna till det samhällslager av
mindre bemedlade, vars ekonomiska ställning tager även hustruns verksamhet i anspråk för
ökandet, av de tillgångar, med vilka familjens levnadskostnader skola bestridas; det syntes
da obilligt att betaga den gifta kvinnan denna rätt. Ty icke blott kunde hon behöva skolan,
även skolan kunde behöva henne. Skolans uppgift vore nämligen icke blott att finna inom
undervisningens område, den innefattade jämväl en uppfostrande verksamhet av hög betydelse.
Erfarenheten vitsordade tillfyllest i huru hög grad kvinnan vore härför lämpad, och
vilket gagn det för skolan medförde att i detta avseende tillgodogöra sig hennes förmåga.
Det kunde säkerligen heller icke ifrågasättas, att ju icke särskilt den gifta kvinnan med sin
större mognad och vidgade erfarenhet måste vara att skatta såsom ett ganska värderikt biträde
för skolan, där det gällde att bringa sagda syfte i utövning; och vore det så, kunde
628
1893 års
kyrkomöte.
Motion vid
1909 års
riksdag.
man icke heller från skolans synpunkt utan vidare utdöma den gifta lärarinnan från fortsatt
användning i skolans tjänst.
Men även om man med avseende å dessa förhållanden, och så länge ännu icke övertygande
skäl för en motsatt uppfattning gjorts gällande, funne betänkligt att frånkänna
lärarinnan blott på grund av hennes inträde i äktenskap fortfarande användning i innehavande
befattning, kunde ju ifrågasättas, om icke, med det av motionären gjorda medgivandet
av redaktionsförändringar i förslaget, detsamma kunde förändras därhän, att skolrådet
bemyndigades när som helst avskeda lärarinna, som inträtt i äktenskap. Det vore
dock tydligt, att vid tillämpningen av en bestämmelse, genom vilken den gifta lärarinnan
sattes i en annan och sämre ställning än sina i övrigt likställda kamrater inom kallet, sa
mycken varsamhet måste iakttagas, att den säkerligen icke bleve använd i andra fall än där
de i 32 § av folkskolestadgan anförda skäl kunde åberopas; och då torde i alla avseenden
vara klokare och rättare att icke egenskapen att vara gift utan den att befinnas »oskicklig
till eller försumlig i förrättandet av sin tjänst» bleve såsom skäl för entledigandet anförd.
Med allt erkännande av vad i motionärens framställning kunde finnas värt
att överväga, fann sig således utskottet dock böra hemställa, att motionen icke
måtte av riksdagen bifallas.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
1893 års kyrkomöte hemställde, att Kungl. Maj:t i nåder måtte utfärda ett
sådant tillägg till gällande folkskolestadga, varigenom föreskreves, att i fråga om
lärarinna, som trätt i gifte, församlingen eller den myndighet, som det eljest tillkommer
att tillsätta lärarinna, må äga att efter inhämtande av vederbörande skolråds
och folkskolinspektörs yttrande besluta att uppsäga henne från tjänsten, då
skolans bästa finnes sådant kräva.
Efter åtskilliga myndigheters hörande fann Kungl. Haj:t framställningen
icke böra föranleda till någon åtgärd.
Vid 1906 års riksdag väcktes i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
lönereglering för lärare vid folkskolor m. m. motion i andra kammaren av
herr L. P. Mallmin m. fl.
Motionärerna anförde bl. a., att tillräckligt med vumia erfarenheter talade för att dä
lärarinna gifte sig skoldistriktet måtte äga någon rätt till uppsägning, om så befunnes nödigt.
Intresset hos en gift lärarinna visade sig säkerligen ofta nog tidtals i hög grad slappat och
även andra skäl kunde åberopas, varför det kunde anses lämpligast för skolan, att gift lärarinna
ej skulle äga ovillkorlig rätt att kvarstå. Man kunde väl ock våga det påståendet, att
meningen med dessa platser icke vore att kunna bilda familj. Slutligen syntes det i viss
mån oegentligt, att en församling, som valde en ypperlig lärarinna, skulle utan någon ändringsmöjlighet
vara tvungen att behålla lärarinnan, även då hennes huvudsakliga intresse vänt
sig åt annat håll än skolan.
Motionärerna föreslogo, att skoldistrikt måtte med domkapitlets eller annan
överstyrelses bifall äga rätt uppsäga gift lärarinna att efter sex månader avgå från
innehavande tjänst, då giltiga skäl därför kunde åberopas.
Sammansatta stats- och lagutskottet, som inhämtat, att 1893 års kyrkomöte
hos Kungl. Maj:t framställt begäran om vidtagande av åtgärder i enahanda syfte,
(129
som motionärernas förslag innehölle, men att Kungl. Maj:t efter åtskilliga myndigheters
hörande funnit framställningen icke böra föranleda till någon åtgärd, framhöll,
att det under sådana förhållanden och då den utredning, som för frågans rätta
bedömande måste föregå ett beslut i ämnet, icke av motionärerna förebragts, syntes
utskottet mindre välbetänkt att ingå i en närmare prövning av deras ifrågavarande
förslag. Då denna fråga dessutom icke stode i något direkt sammanhang med
förevarande lönereglering, hade utskottet ansett berörda förslag icke för det dåvarande
böra föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Riksdagen beslöt i överensstämmelse med utskottets hemställan.
Småskollärarinnor.
Genom kungl. förordningen av den 17 november 1905 tillförsäkrades fastare Kungl. föranställning
åt alla ogifta, examinerade småskollärarinnor, vilka av skolråden blivit
antagna tills vidare med ömsesidig uppsägningsrätt samt i denna egenskap tjänst- vem ber 1905.
gjort i sammanlagt fem år. (Folkskolestadgan § 83). Även en sådan lärarinna
med fastare anställning kan alltså entledigas mot sin vilja, om hon träder i gifte.
Enligt gällande folkskolestadga § 24 mom. 3 äger skolrådet rätt att, där Folkskolekyrkostämman
så beslutat, i enlighet med bestämmelser i vederbörligen stadfäst
3 ^
reglemente giva lärare vid småskolan en fastare anställning. Möjligt är, att sålunda
anställd lärarinna, på grund av stadgande i vederbörande reglemente, äger
rätt att kvarstå i tjänst, även sedan hon trätt i gifte.
Förslag'' till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av
Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar.
Såsom framgår av bil. XI sid. 571 väcktes vid 1907 års riksdag motion av 1907 års
herr Ernst Trygger i första och herr Knut Kjellberg i andra kammaren om att ritc8^a9-  riksdagen måtte antaga att vila till vidare grundlagsenlig behandling följande
förslag till ändrad lydelse av § 28 i regeringsformen.
ägt ruin.
Till lärarebefattningar vid statens läroanstalter, de teologiska läraretjänsterna vid
universiteterna likväl undantagna, till andra beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd
eller skön konst samt till läkarebefattningar må i den ordning, som ovan sagts, och med
tillämpning av grunder, som av Konungen och Riksdagen godkänts, kunna utnämnas och befordras
även infödda svenska kvinnor.
Konungen vare ock obetaget att, efter vederbörandes hörande eller uppå deras framställning
----— — — — departementet höra.
Konstitutionsutskottet, som hemställde om bifall till motionerna, anförde
bland annat följande:
Löneregleringgkommittéag
betänkande
den 13
januari
1911.
»Vad särskilt beträffar gift kvinna, hava av nära liggande skäl redan nu i flera fall
bestämmelser givits i syfte att inskränka hennes användande i allmän tjänstebefattning. Utskottet
vill i detta sammanhang endast erinra, att i förenämnda nådiga stadga för rikets
allmänna läroverk föreskrives såsom villkor för behörighet till lärarinnebefattning vid statens
samskolor, bland annat, att sökande skall vara ogift. Då utskottet anser sig böra förorda
en utsträckning av kvinnas behörighet att erhålla statstjänster, har givetvis även spörsmålet
om gift kvinnas befogenhet i detta avseende varit föremål för utskottets uppmärksamhet, och
hava därvid beträffande vissa av ifrågavarande befattningar inom utskottet starka betänkligheter
uttalats, huruvida gift kvinna borde tillåtas att bekläda desamma. Lika litet som enligt
utskottets uppfattning i grundlagen böra närmare angivas de tjänstebefattningar, vartill kvinnor
må kunna av Konungen utnämnas, lika litet har utskottet funnit det böra lämpligen
ifrågakomma att i grundlagen inrymma särskilda bestämmelser angående gift kvinnas behörighet
därutinnan. Utskottet är nämligen förvissat om att detta spörsmål kommer under noggrann omprövning
för varje särskilt slag av sådana statstjänster, som i det föreliggande förslaget avses.»
Konstitutionsutskottets förslag till ändrad lydelse av § 28 mom. 1 regeringsformen
blev av 1907 års riksdag antaget såsom vilande till vidare grundlagsenlig
behandling.
Genom beslut vid 1909 års riksdag och Kungl. Maj:ts den 6 juni 1909 meddelade
sanktion erhöll paragrafen sin nuvarande avfattning.
I betänkande med förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda
svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar,
avgivet den 13 januari 1911, anför löneregleringskommittén, att kommittén
ansett såsom eu given sak, att till de befattningar, om vilka vore fråga, icke finge
befordras gift kvinna utan allenast sådan, som är ogift eller änka. Rörande befattnings
frånträdande vid giftermål hade kommittén efter övervägande av vad i
detta hänseende funnes föreskrivet för skilda områden av statstjänsten för sin del
beträffande de befattningar, om vilka nu vore fråga, omfattat den mening, att om
kvinna, som innehade sådan befattning, inginge äktenskap, hon skulle anses därmed
hava frånträtt befattningen.
Rörande denna fråga har särskilt yttrande avgivits av herr af Callerholm,
som ej ansett under alla förhållanden nödigt eller ens gagneligt för staten, att
kvinna, som inträder i äktenskap, skulle vara ovillkorligen skyldig att frånträda
innehavande befattning, varför han yrkat, att förslaget i denna punkt måtte givas
sådan avfattning, att möjlighet bereddes för kvinna, som sådant själv önskade och
vilkens bibehållande i tjänsten kunde befinnas vara fortfarande önskvärt, att även
efter ingånget äktenskap kvarstå i innehavande befattning, ävensom hemställt,
att ifrågavarande punkt måtte erhålla följande avfattning: Om kvinnlig innehavare
av någon utav ovannämnda befattningar ingår äktenskap, skall det, på
hennes ansökning, i varje särskilt fall ankomma på Konungens prövning, huruvida
hon må ändock bibehålla befattningen.
1 detta uttalande ha filosofie doktor Anna Ahlström och med. lic. Mathilda
Lundberg instämt.
Vid handläggning den 18 februari 1911 av remiss rörande lönereglerings- större akakomrnitténs
betänkande, beslöt större akademiska konsistoriet i Uppsala att icke
göra något särskilt uttalande i fråga om kvinnlig befattningsinnehavares skyl- i Uppsala.
dighet att vid ingående av äktenskap frånträda sin befattning.
Vid fattandet av sistnämnda beslut antecknades till protokollet avvikande
meningar, dels av rektor professor Schäck, som för sin de! ansåg konsistoriet böra
göra uttalande i följande riktning:
»Ehuru konsistoriet måste anse gift kvinna, åtminstone i regel olämplig till universitetslärare,
kan konsistoriet dock icke biträda kommitténs förslag i denna punkt. Svårigheten
— att ej säga omöjligheten — att här åstadkomma en effektiv lagstiftning ar sådan, att det
torde bliva nödvändigt att bortse från dessa i praktiken dock säkerligen mycket fåtaliga fall»;
dels av professor Söderblom, som med instämmande av professorerna Lundström,
Hammar, Noreen och Davidson anförde följande:
»Jag anser det vara betänkligt att premiera ogift stånd eller undvikande av moderskap
och ingående av sådana äktenskapliga förbindelser, som av princip rata eller av beräkning
undvika förbindelsens samfundsmässiga sanktionering och skydd. Jag vill påminna om att
det enda fall vi i våra svenska universitets historia äga av en notabel kvinnlig professor,
Sonja Kowalewsky, gällde en gift kvinna, som var moder.
Jag förordar därför, att med hänsyn till kvinnas eventuella befogenhet till här ifrågavarande
befattningar ingen skillnad må göras mellan gift och ogift kvinna, mellan moder och
barnlös kvinna»;
dels av professor Reuterskiöld, som yttrade sig sålunda:
»För min del instämmer jag här med Rektor Magnificus och låter de betänkligheter
jag hyser mot gift kvinna som professor stå tillbaka för de ändå större betänkligheter, jag
hyser mot att biträda kommitterades förslag, därest över huvud kvinna skall erhålla behörighet»;
dels ock av professor Wirén, som anförde följande:
»Jag kan ej annat än medgiva riktigheten av vad som här sagts, att gift kvinna
näppeligen kan sköta en akademisk lärarbefattning. A andra sidan finner jag också i likhet
med flera talare av den teologiska fakulteten de största betänkligheter mot att i överensstämmelse
med kommitténs förslag stadga det kvinnlig universitetslärare, som gifter sig, skulle
vara skyldig frånträda sitt ämbete. Jag måste vid denna fråga lägga den största vikt och finner
ensamt i omöjligheten att lösa nu angivna konflikt ett tillräckligt skäl att avstyrka förslaget
om kvinnas anställande på poster vid universiteten, som av K. M:t tillsättas. Jag kan nämligen
ej anse det rätt eller med statens intressen på något sätt förenligt, att kvinna anställes
på platser, som hon ej kan sköta såsom gift. så mycket mindre i betraktande av att hos
oss äktenskapsfrekvensen och nativiteten avtar, vilket, om det far fortfara, innebär ett dödens
tecken för Sveriges folk.»
I utlåtande den 17 februari 1911 över löneregleringskommitténs betänkande Större kon
hemställde större konsistoriet vid Lunds universitet, att om kommitténs förslag sist^^^d
föranledde till utfärdande av bestämmelser i ämnet, föreskriften att om kvinnlig universitet.
innehavare av någon av de befattningar, som vore i fråga, inginge äktenskap, hon
skulle anses därmed hava frånträtt befattningen borde ändras med hänsyn därtill,
Karolinska
mediko
kirurgiska
institutets
lärarkolle
gium.
Farmaccutiska
institutets
styrelse.
Statskontorets
utlåtande.
Styrelsen
för akademiskt
bildade
kvinnors
förening.
632
att förslaget träffade endast dem, som vore lagligt gifta, men icke dem, som utan
ingående av lagligt äktenskap levde under äktenskapliga förhållanden.
I utlåtande den 16 februari 1911 över löneregleringskommitténs betänkande
anförde Karolinska mediko-kirurgiska institutets lärarkollegium, att kollegiet ansåg,
att därest kvinnlig innehavare av någon av ifrågavarande befattningar inginge
äktenskap, borde det på hennes ansökning i varje särskilt fall ankomma på Konungens
prövning, huruvida hon finge ändock bibehålla befattningen.
Farmaceutiska institutets styrelse anförde i utlåtande den 22 februari 1911
över löneregleringskommitténs betänkande, att styrelsen av billighetshänsyn ansåg
sig böra förorda, att om kvinnlig innehavare av någon utav ifrågavarande
befattningar skulle ingå äktenskap, det måtte efter ansökning i varje särskilt fall
ankomma på Konungens prövning, huruvida hon ändock finge vid befattningen bibehållas
eller ej.
I utlåtande den 10 mars 1911 över löneregleringskommitténs betänkande
anförde statskontoret, att det icke ansåge sig hava att yttra sig om huruvida även gift
kvinna borde få innehava befattning av ifrågavarande slag.
Statskommissarien Beckman anförde i särskilt yttrande, att då icke i remissen
angivits, att statskontorets utlåtande skulle avse endast en del av föreliggande fråga,
ansåge reservanten, att statskontoret hade bort säga sin mening om alla de moment
av ärendet, som hade betydelse för staten ur arbetsgivarsynpunkt. Detta gällde
särskilt om den bestämmelsen, genom vilken kommittén ville utestänga gift kvinna
från svensk statstjänst. Mot ett sådant utestängande talade förutom statens intresse
såsom arbetsgivare att kunna utnämna den skickligaste även det intresse
staten av hänsyn till sin egen fortvaro hade att uppmuntra bildandet av familj.
Med anledning av löneregleringskommitténs ifrågavarande betänkande ingick
styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening den 23 november 1911
med eri framställning till chefen för ecklesiastikdepartementet, i vilken styrelsen
rörande befattnings frånträdande vid giftermål anför följande:
»Ett stadgande, att ingående av äktenskap a priori skall följas av ämbetets förlust,
anse vi ingalunda gagneligt varken för staten eller individen. Detta gäller i högre grad ju
mer kvalificerade befattningar det är fråga om. För staten måste det betraktas som en förlust,
om en person, på vilken staten kostat en dyrbar utbildning, plötsligt tvingas att lämna
en plats, som hon under många år kunde skött till fromma för staten. Individen försättes
genom ett dylikt stadgande i valet mellan äktenskapet och sitt ämbete. Vilketdera hon än
bestämmer sig för att avstå ifrån, blir försakelsen stor, ett förhållande, som otvivelaktigt
kommer att återverka på hennes duglighet inom det arbetsområde hon väljer.»
Anna Sörensen.
inlaga XIII.
633
Kvinnors anställning i allmän tjänst i åtskilliga
främmande länder.
I Norge äro i allmänhet kvinnor jämnställda med män i fråga om anställning
i statstjänst i de förvaltningsgrenar, som höra till undervisningsdepartementet.
Anställas kvinnor i sådana befattningar, som kunna innehavas av både
män och kvinnor, erhålla de den avlöning, som är bestämd för platsen i fråga.
Vad däremot angår befattningar, som äro särskilt avsedda för kvinnor,
avlönas dessa i regel lägre än motsvarande befattningar för män. Under det att t. ex.
lärarna i abnormskolorna hava en lön av 1,600 kronor, som efter 3, 6, 9, 12, 15 och 18
års tjänstgöring stiger med ålderstillägg å 200 kronor till 2,800 kronor, avlönas
lärarinnorna med 1,100 kronor, som efter 3, 6, 9, 12, 15 och 18 års tjänstgöring stiger
med två ålderstillägg å 150 kronor och fyra ålderstillägg å 100 kronor till 1,800
kronor. Lärarinnorna hava en något kortare undervisningstid i veckan än lärarna.
I fråga om funktionärerna vid skolhem för försummade barn må anmärkas,
att föreståndarinnan vid det strängare skolhemmet för flickor har en lön av
1,500 kronor samt 150 kronor i personligt lönetillägg och föreståndarinnorna vid
de mildare skolhemmen för flickor vardera 1,200 kronor; den ena av de sistnämnda
föreståndarinnorna har dessutom ett personligt lönetillägg å 200 kronor. Lärarinnorna
i dessa skolhem avlönas med 600—1,150 kronor för år. För samtliga
förutnämnda funktionärer vid skolhemmen kommer härtill fritt uppehälle.
Föreståndaren för det strängare skolhemmet för gossar har en lön av 3,500
kronor för år samt bostad, ljus och bränsle. Föreståndaren för det mildare skolhemmet
avlönas med 2,400 kronor samt bostad, ljus och bränsle. Den sistnämnde
har dessutom tre ålderstillägg å 200 kronor efter 3, 6 och 9 års tjänstgöring.
Lärarna vid det strängare skolhemmet för gossar hava 1,600 kronor för år samt
bostad, ljus och bränsle, varjämte vissa lärare åtnjuta personligt lönetillägg å
200 och 100 kronor. Lärarna vid det ovannämnda mildare skolhemmet för gossar
har en lön av 1,100 kronor för år samt fritt uppehälle.
Lärarinnorna vid de offentliga skolorna för lärarinneutbildning avlönas
med 1,500 kronor för år, vartill kommer ett ålderstillägg å 200 kronor och två
å 150 kronor vartdera efter 3, 6 och 9 års tjänstgöring.
Vid de offentliga högre skolorna, som äro samskoior, äro upprättade en
eller flera särskilda lärinnebefattningar vid varje skola, vilka befattningar dock
endast äro att betrakta som tillfälliga, i det att de skola ersättas av vanliga
80—131873. Lärarelönenämnden. 2.
Norge.
lärarbefattningar (adjunkts- och överlärarbefattningar), i den man det blir ett
tillräckligt antal kvinnor med föreskriven utbildning (lärarexamen vid universitetet)
för anställning å den offentliga skolans vanliga lärartjänster. Dessa tillfälliga
lärarinnetjänster avlönas med 1,300 kronor med fyra ålderstillägg å 200,
150, 150 och 100 kronor efter 3, 6, 9 och 12 års tjänstgöring.
Inom postverket kunna kvinnor innehava så gott som alla slags tjänster
med samma avlönings- och pensionsförmåner som män. Endast postmästarbefattningar
med eu grundlön av 3,500 kronor och därutöver fä icke innehavas av
kvinnor. Avlöningsförhållandena vid postverket framgå av följande översikt.
Postmästare åtnjuta grundlöner å 1,500 kronor, 2,000 kronor, 2,500 kronor
och 3,000 kronor jämte ålderstillägg å 250 kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring.
Postfullmäktige åtnjuta grundlöner å 2,400 kronor, 2,900 kronor och 3,400
kronor, jämte ålderstillägg å 200 kronor efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring.
Postexpeditörer åtnjuta grundlöner å 1,300 kronor, 1,600 kronor och 1,900
kronor jämte ålderstillägg å 200 kronor efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring.
Postassistenter åtnjuta grundlöner å 900 kronor och 1.000 kronor med
ålderstillägg å 100 kronor efter 3 års tjänstgöring.
Packmästare och penningbrevbärare åtnjuta lön å 1,000 kronor (vid Kristiania
postkontor 1,100 kronor), jämte gottgörelse för uniform med 100 kronor och
ålderstillägg å 150 kronor efter 3, 6, 9 och 12 års tjänstgöring.
Postbud och åtskilliga andra tjänstemän av postbudsklassen hava en lön
å 900 kronor (i Kristiania 1,000 kronor), jämte gottgörelse för uniform samt
ålderstillägg som packmästare.
Postlådstömmare hava en lön å 800 kronor (i Kristiania 900 kronor) jämte
gottgörelse för uniform med 100 kronor.
Postöppnare hava löner av olika storlek, från 50 kronor till 1,500 kronor.
Inom telegrafverket äro kvinnor anställda som föreståndarinnor för mindre
telegraf- och telefonstationer eller för särskilda avdelningar vid större stationer
— till ett antal av omkring 50.
Som telegralister och telefonister äro kvinnor anställda till ett antal av
inemot 900. Vid central- och distriktstyrelsens kontor äro anställda såsom
assistenter omkring 40 kvinnor.
För föreståndarinnorna äro fastställda följande löneklasser: 800,
900 och 1,000 kronor (samtliga vid små stationer i lantdistrikten),
1,200. 1,400 och 1,600 kronor för år — varje löneklass med 3
ålderstillägg å 100 kronor. Uppflyttning i högre lönegrad sker
efter 3 års tjänstgöring. — För manliga föreståndare äro fastställda
följande löneklasser: 2,000, 2,400, 2,800 och 3,200 kronor för år,
varje löneklass med 2 ålderstillägg av 400 och 200 kronor efter
4 och 8 års tjänstgöring.
I fråga om telegrafisterna och telefonisterna avlönas de vid telegrafen
och den interurbana telefonen fast anställda efter någon
av löneklasserna 800, 900 och 1,000 kronor för år, varje löneklass
med 6 ålderstillägg ä 100 kronor, vartdera efter 3 års tjänstgöring,
med undantag av löneklassen 1,000 kronor, där det sjätte
ålderstillägget utgår med 200 kronor. För den lokala telefonens
kvinnliga tjänstemän gälla löneklasserna 660 och 720 kronor för
år, den förstnämnda löneklassen med 4 och den sistnämnda med
8 ålderstillägg å 60 kronor.
De manliga assistenterna vid telegraf- och telefonstationerna
hava en grundlön av 1,100 kronor för år med 7 ålderstillägg
å 200 kronor, vartdera efter 3 år.
De vid central- och distriktstyrelsens kontor anställda kvinnliga
assistenterna åtnjuta 1,000 kronor för år. De manliga assistenterna
avlönas i allmänhet med en grundlön å 1,500 kronor för år och
med ålderstillägg som de manliga assistenterna vid stationerna.
Vid rikshospitalet och andra till medicinalväsendet hörande institutioner
kunna åtskilliga befattningar innehavas av såväl män som kvinnor. Sådana befattningar
avlönas lika, vare sig de innehavas av män eller kvinnor.
Inom fångvården innehavas följande tjänster av kvinnor:
Årlig lön.
Män vid
Kvinnor.
motsvarande
befattningar.
Kr
Kr
a) Vid fängelset för kvinnor i Kristiania.
Underinspektrice.................. 1,800
—
Underinspektörer vid
fängelserna för män....... —
2,600
överuppsyningsk vinna................ 1,400
—
Vaktmästare vid fängelserna för män......... —
2,000
Uppsyningskvinnor................. 1,200
—
Uppsyningsbetjänter
vid fängelserna för män..... —
1,400
Lärarinna..................... 1,200
—
Lärare....................... —
1,800
Kontor sbetjänt................... 1,200
1,600
Kassör....................... 1,600
2,000
Förvaltare..................... 1,600
2,600
Verkmästare.................... 1,000
2,200
b)
Vid Kristiania kretsfängelse:
Uppsyningskvinnor................. 800
—
Uppsyningsbetjänter................. —
1,300
Kontorist...................... 960
1,200
c)
Vid Bergens krets fängelse:
Uppsyningskvinna.................. 800
—
Uppsy ningsbetjänt.................. —
1,200
636
Danmark.
Tyskland.
Förenämnda manliga och kvinnliga befattningshavare hava i regel tre
ålderstillägg å 100 kronor efter 3, 6 och 9 års tjänstgöring.
I fråga om tullverket har Stortinget beviljat lön för åtta kontoristplatser
vid Kristiania tullverk, vilka äro avsedda för kvinnor, nämligen en med tjänstgöring
å tullinspektörens kontor med en lön å 1,000 kronor för år och sju med
tjänstgöring vid paketpostens tullavdelning, av vilka tre vardera med lön å 1,200
kronor samt fyra vardera med en lön å 1,000 kronor.
För fabriksinspektionen är anställd en kvinnlig inspektör och en kvinnlig
assistent. Den kvinnliga fabriksinspektörens lön utgör 2,500 kronor med två lönetillägg
å 250 kronor efter 5 och 10 år. Lönen för den kvinnliga assistenten utgör
1,800 kronor med tre lönetillägg å 200 kronor efter 3, 6 och 9 år.
De manliga fabriksinspektörerna uppbära i lön 4,000 kronor med två lönetillägg
å 500 kronor efter 5 och 10 år. De manliga assistenterna hava en lön å
2,200 kronor med tre lönetillägg å 200 kronor efter 3, 6 och 9 år.
I Statistiska centralbyrån och i Riksförsäkringsanstalten äro kvinnor anställda
som assistenter. Dessa uppbära samma lön som män på samma befattningar.
Vid statens järnvägar kunna anställas kvinnor vid för dem lämpliga befattningar,
såsom t. ex. kontorister, kontor sbetjänter, telegrafister och kassörskor.
Fast anställda kvinnor åtnjuta samma avlönings- och pensionsförmåner som män.
Vid statens lärarinneskola i hushållsgöromål äro anställda: en föreståndarinna
med en lön å 1,600 kronor och fritt uppehälle samt lärarinnor med löner å
1,000 kronor och fritt uppehälle.
Såsom timlärare vid denna skola äro anställda män med samma lön som
kvinnliga timlärare.
Vid Norges lantbrukshögskola och statens kemiska kontrollstationer åtnjuta
assistenter i lön 1,600 kronor, vare sig de äro manliga eller kvinnliga.
Enligt gällande lagar kunna kvinnor vinna anställning i bl. a. följande statens
tjänster: l:o) vid postväsendet, järnvägen, telegrafverket och tullen (lag N:o 113
den 27 maj 1908); 2:o) vid statens statistiska byrå (lag N:o 221 den 16 december
1895 § 3); 3:o) vid fabriksinspektionen (lag N:o 71 den 11 april 1901 § 20); 4:o) såsom
föreståndarinnor vid uppfostringsanstalterna (lag den 14 april 1905 § 30).
I följd av lag N:o 113 den 27 maj 1908 åtnjuta förutnämnda kvinnliga
befattningshavare löner, som äro något lägre än för män i motsvarande befattningar,
och detsamma gäller föreståndarinnan för den ena av statens uppfostringsanstalter,
som åtnjuter lägre lön än föreståndaren för den andra av statens uppfostringsanstalter.
I preussisk statstjänst äro åtskilliga kvinnor anställda på ordinarie stat.
Sålunda äro kvinnor anställda vid fångvården, där de utöva uppsikt och åtnjuta
löner, dels efter en lägre skala med ett belopp av 700—1,000 Mark, dels efter
en högre skala med ett belopp av 900—1,500 Mark. Vidare äro de anställda
vid järnvägsförvaltningen såsom biträden med löner från 1,100—1,500 Mark. Vid
dövstumsanstalten i Berlin tjänstgör en teknisk lärarinna med en lön av 1,200-—
1,800 Mark och vid anstalten för blinda i Steglitz en lärarinna i kvinnligt handarbete
med en lön från 1,000—1,500 Mark. Vid fängelset i Breslau tjänstgör en
kvinnlig bokhållare, vid de särskilda fängelserna tre kvinnliga bokhållare och en
lärarinna samt vid straffanstaltsförvaltningen tolv kvinnliga bokhållare och tolv
lärarinnor, samtliga med löner från 1,200—2,200 Mark. Samma lön åtnjuta två
handelslärarinnor vid yrkesskolan i Thorn. Vid handels- och yrkesskolor för
flickor med pensionat, hushållsskola och lärarinneutbildningsanstalt tjänstgöra
femtiosju lärarinnor med löner från 1,500—2,700 Mark. Vid Elisabetsskolan i
Berlin äro anställda sex lärarinnor och vid seminarierna sjuttionio lärarinnor, vid
anstalten för blinda i Steglitz fyra ordinarie lärarinnor, samtliga med löner från
1,500—2,400 Mark. Vid Elisabetsskolan i Berlin är anställd en överlärarinna
och vid lärarinneseminariet och Augustaskolan i Berlin äro anställda tre överlärarinnor
med löner från 2,100—3,000 Mark. Vid övriga lärarinneseminarier
äro anställda tjugo överlärarinnor med löner från 1,800—3,000 Mark. Vidare
tjänstgöra tre föreståndarinnor för handels- och yrkesskolor för flickor med pensionat,
hushållsskola och lärarinneutbildningsanstalt. Dessa föreståndarinnor avlönas
med 2,700—3,600 Mark.
Ovannämnda kvinnliga befattningshavare åtnjuta utom kontant lön hyresbidrag,
vilket utgår med samma belopp för manliga och kvinnliga befattningshavare,
då däremot den kontanta lönen utgår med mindre belopp för kvinnor än för män.
Jämte de kvinnliga befattningshavarna med ordinarie anställning äro också
inom åtskilliga verk kvinnor anställda på extra stat. Dessa avlönas i regel lägre
än manliga extra ordinarie befattningshavare.
Vid post- och telegrafväsendet kunna kvinnor vinna tillträde till mera anspråkslösa
tjänster. Sålunda få de tjänstgöra som post- och telegrafbiträden, såsom
biträden och skrivare vid postkontor av tredje klassen och såsom frimärksförsäljare
o. s. v. Sådana tjänster avlönas med dagavlöning, som utgår även för söndagar och
högtidsdagar. Sålunda erhålla kvinnliga post- och telegrafbiträden i dagavlöning
från 2 M. 75 Pf. under första tjänståret,
>
2
J»
90
2>
andra
>
3
5
tredje
»
3
20
fjärde
>
»
3
»
35
»
femte
Tf
3
5»
50
7/
Tf
sjätte
■»
»
3
65
sjunde
o
O
80
2>
åttonde
638
Neder
länderna.
Finland.
I Nederländerna finnas inga bestämmelser, som förbjuda kvinnors anställning
i statstjänst. Faktiskt nämnas dock aldrig kvinnor till sådana poster som
minister, ledamot av statrådet, provinsguvernör m. fl.
Då en kvinna anställes i statstjänst (vid undervisningsanstalt, vid statsarkivet,
vid kungliga biblioteket etc.), sker detta på uttryckligt villkor, att hon
anses begära sitt avsked genom att träda i äktenskap.
I fråga om avlöning och pension äro manliga och kvinnliga befattningshavare
av befattningar av samma slag likställda. Från denna allmänna bestämmelse
givas dock åtskilliga undantag, då manliga befattningshavare i avlöningsoch
pensionshänseende äro förmånligare ställda än kvinnliga befattningshavare.
I Finland kunna kvinnor vinna anställning till de flesta statstjänster. Sålunda
finnas inga bestämmelser, som hindra kvinnor att söka och innehava ämneslärarbefattningar
vid Finlands lärdomsskolor för gossar.
Anders Holkers.
Bilaga XIV.
TILL BELYSNING AV FRÅGAN OM KVINNLIGA
LÄRARES ARBETSFÖRMÅGA.
641
INNEHÅLL.
Pensionsålder.
Sl^
Lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.
1894 års betänkande angående ordnande av pensionsväsendet..............64.!
Knngl proposition till 1899 års riksdag.......................643
1902 års betänkande angående ordnande av det civila pensionsväsendet.........644
Statskontorets utlåtande . ..............................g44
1907 års riksdag............................ gli
Ämneslärarinnor vid statssamskolor.
Läroverkskommitténs betänkande 1902 ........................ 645
1904 års riksdag..................................645
Remiss angående pensionsåldern för ämneslärarinnor vid de allmänna läroverken .... 646
Lärarinnor vid högre lärarinneseminariet.
1904 års Inne- och pensionsreglering.........................g49
Remiss angående pensionsåldern för ämneslärarinnor vid högre lärarinneseminariet .... 649
Läroverksöverstyrelsen om övningslärarinnornas pensionsålder.............650
Statskontorets utlåtande den 4 januari 1912................ 651
Lärarinnor vid statens folkskoleseminarier.
Pensionsrätt åt ämneslärare vid rikets folkskoleseminarier 1897
651
1904 års pensionsreglering.............................652
1907 års pensionslag................................652
Folkundervisningskommitténs betänkande.......................652
Folkskollärarinnor.
1866 års reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning..............653
Knngl. kungörelse 1876 ............................... 653
Motion vid 1906 års riksdag............................653
Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning..................654
Medelpensionsåldern.................................654
Kommunala tilläggspensioner............................651
81—1 ''i 187.1, Lärarelvnenämnden. 2.
642
Sid
Småskollärarinnor.
Betänkande om ålderdoinsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre
folkskolor ävensom icke ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor.......655
1892 års riksdag...................................656
Motion om lindring i villkoren för understöd från småskollärares m. fl. ålderdomsunder
stödsanstalt.
.................................656
Hedelpensionsåldorn.................................657
Kommunala tilläggspensioner............................657
Flickskollärarinnor.
Svenska lärarinnornas pensionsförening och Pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges
högre skolor för kvinnlig ungdom........................657
Klick- och samskoleföreningens petition 1907 ..................... 657
Läroverksöverstyrelsens utlåtande..........................657
Riksdagen 1910.................................-. 658
Förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av
Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar.
Löneregleringskommitténs betänkande........................658
Fredrika Bremerförbnndet..............................659
Läroverksöverstyrelsens utlåtande..........................659
Professorerna Öhrvall och Boethius i större akademiska konsistoriet i Uppsala......630
Professor Wicksell i större konsistoriet vid Lunds universitet.............661
Statskontorets utlåtande..............................662
Styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening..................662
Tjänstgöringsskyldighet.
Läroverkskommitténs betänkande 1902 ........................ 663
Läroverksöverstyrelsens utlåtande över löneregleringskommitténs betänkande.......664
Folkundervisningskommitténs betänkande.......................665
Tjänstledighet för sjukdom.
Från riksdagsdebatten år 1907 om kvinnors anställning i statstjänst..........665
Särskilt uttalande till löneregleringskommitténs betänkande .
. . •...........666
Hälsotillståndet inom lärarkåren vid Sveriges folk- och småskolor............666
Styrelsen för akademiskt bildade kvinnors förening..................669
Pensionsålder.
Lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Med anledning av riksdagens skrivelse den 16 maj 1889 uppdrog Kungl.
Maj:t den 19 augusti samma år åt en kommitté att verkställa en utredning angående
ordnande av pensionsväsendet för statens civila tjänstinnehavare. Kommittén,
som avgav sitt betänkande den 28 maj 1894, utgick vid fastställandet av
pensionsåldern från att denna måste bestämmas med hänsyn till dels medellivslängden
i allmänhet, dels särskilda tjänsteförhållanden.
,:I samma mån som medellivslängden i ett samhälle ökas, vilket jn måste innebära,
att tiden för verksamhetsförmågans fortvaro jämväl utsträckts, i samma mån kan och bör
staten höja åldersgränsen för det tvungna avskedstagandet.»
Efter att hava med statistiska tabeller visat, hurusom förbättrade förhållanden
i avseende på männens medellivslängd under de senare åren inträtt i Sverige,
uttalade kommittén den meningen, att den ålder, då i allmänhet statens civila
tjänstinnehavare skulle vara skyldiga att avgå från tjänsten och erhålla
rätt till pension, borde bestämmas till 70 levnadsår, vilken pensionsålder kommittén
föreslog för ämneslärarna vid de allmänna läroverken och för lärarna (såväl
manliga som kvinnliga) vid högre lärarinneseminariet och folkskoleseminarierna.
Vid 1899 års riksdag framlade Kungl. Maj:t proposition med förslag till
lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. I propositionen framhölls,
att även om de statistiska siffrorna utvisade en betydlig förhöjning av medellivslängden,
detta faktum dock icke i och för sig utgjorde tillräckligt stöd för
att nu på en gång med fem år höja pensionsåldern för de civila tjänstemännen i
allmänhet. Erfarenheten syntes vara en säkrare måttstock i detta hänseende,
och denna erfarenhet jävade knappast påståendet, att regeln syntes vara den, att
om också vid 65 års ålder verksamhetsintresset och förmågan av ett för kropp
eller själ mera ansträngande arbete förefunnes i någorlunda oförminskad grad,
detta intresse och denna förmåga inte i erforderlig grad vore att påräkna intill
70 års ålder. Intill dess ytterligare erfarenhet vunnits, borde man därför stanna
vid en förhöjning med två år av pensionsåldern i allmänhet, alltså bestämma den
till 67 år. För lärarna vid de allmänna läroverken förordades pensionsålderns
1894 års
betänkande
angående 1
ordnande av
pensionsväsendet
-
Kungl. proposition
till
1899 års
riksdag.
644
1902 års betänkande
angående,
ordnande adet
civila
pensionsväsendet.
Statskontorets
utlåtande.
1907 års
riksdag.
fastställande till 65 år, med undantag av gymnastiklärarna, för vilka föreslogs
en pensionsålder av 62 år.
Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget bifölls icke av riksdagen, som
anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om sådant ordnande
av det civila pensionsväsendet, att tjänstinnehavarna lämnade bidrag till sin
egen pensionering.
Den 9 juni 1899 uppdrog Kungl. Maj:t åt eu kommitté att verkställa den
av riksdagen begärda utredningen. Kommittén, som avgav betänkande den 7
november 1902, anslöt sig beträffande pensionsåldern till den mening, som uttalats
i Kungl. Maj:ts till 1899 års riksdag avlåtna proposition i detta ämne, och
höll alltså före, att såsom allmän regel för civil tjänstinnehavares pensionsålder
borde uppställas, att denna ålder skulle utgöra 67 levnadsår. Den framflyttning
av pensionsåldern med två år, som detta förslag kunde sägas innebära, ansåg
kommittén motiverad såväl av det förhållande, att medellivslängden enligt statistikens
vittnesbörd under de senare årtiondena ej oväsentligt stegrats, som ock
därav, att åtgärder, där så utan olägenhet kunde ske, borde vidtagas till nedbringande
av statens kostnader för pensionsändamål. För gymnastiklärare vid
allmänna läroverk föreslog kommittén emellertid en pensionsålder av 62 levnadsår
och för lärare vid statens läroverk, såväl manliga som kvinnliga, 65 levnadsår.
Över kommitténs betänkande avgavs utlåtande av statskontoret den 9 juni
1905. Statskontoret erinrade om den pensionsreglering, som blivit fastställd genom
kungl. kungörelser av den 27 augusti 1904 dels för lärare och lärarinnor
vid rikets allmänna läroverk, dels för lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet,
dels ock för lärare och lärarinnor vid rikets folkskoleseminarier, och
föreslog, att pensionsåldern sattes till 55 levnadsår för ämneslärarinna vid de allmänna
läroverken, högre lärarinneseminariet och fblkskoleseminarierna.
Till 1907 års riksdag väcktes kung!, proposition med förslag till lag angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension.
Departementschefen anförde i fråga om pensionsåldern till statsrådsprotokollet
följande:
»Beträffande frågan, vilken pensionsålder i den blivande pensionslagen borde angivas
såsom den normala, synes mig, vad manliga tjänstinnehavare angår, anledning saknas att frångå
det förslag, som härutinnan framställdes i det av Kungl. Maj:t år 1899 framlagda förslaget
till pensionslag och som av senaste pensionskommitté återupptagits. Tjänster, varå pensionslagen
bör komma till tillämpning, äro redan nu i flera fall besatta med kvinnliga ordinarie innehavare;
och detta torde i en snar framtid bliva händelsen i än större utsträckning. Vid
sådant förhållande och då erfarenheten ådagalagt, att minskning i arbetskraft inträder för
kvinnor i allmänhet tidigare än för män, torde riktigast vara att bestämma en lägre pensionsålder
för kvinnor än för män, och synes mig den normala pensionsåldern för kvinnliga
tjänstinnehavare lämpligen böra sättas till sextio år. Om ock i regel en kvinnlig tjänstinnehavare
vid sextio års ålder torde räkna trettiofem tjänstår, lärer dock följdriktigheten
kräva, att ävon tjänståldcru sättes lägre för kvinnor iin för män, och jag föreställer mig
därför, att 30 tjänstår skulle kunna uppställas såsom den minimitjänstålder, vid vilken kvinnlig
tjänstinnehavare må kunna erhålla hel pension. Utgår man alltså ifrån den grundregel, att
rätt till hel pension bör för de här ifrågavarande tjänstinnehavarna i allmänhet inträda, om
de äro män, vid uppnådda 07 levnads- och 35 tjänstår, och om de äro kvinnor, vid 60 levnads-
och 30 tjänstår, bör därefter tillses i vad mån denna normalålder i fråga om vissa
grupper av tjänstinnehavare må tarva modifikationer. Härvid synes det mig, som borde i alla
do fall, där redan på grund av vunnen erfarenhet särskilda bestämmelser i nu förevarande
hänseende visat sig vara av nöden, avseende mera fästas vid dessa erfarenhetsrön, än vid
upprätthållandet av en teori, för vilken tillräckligt praktiskt underlag ännu icke torde kunna
anses förefinnas. Man måste nämligen förutsätta, att där hittills i fråga om pensionsålder
avvikelser gjorts från den vanliga regeln, sådant undantag kommit till stånd först efter sorgfälligt
övervägande av de på frågan inverkande omständigheterna.
Vanskligheten att i förevarande hänseende träffa det i varje fall rätta torde emellertid
ligga i öppen dag; ocli skulle i en framtid erfarenheten ådagalägga, att de lagbestämmelser
härutinnan, som nu kunna varda beslutade, visat sig i ett eller annat avseende otillfredsställande,
lärer ett dylikt förhållande jämförelsevis lätt kunna avhjälpas.»
I propositionen föreslogs, att rätt att bomma i åtnjutande av hel pension
skulle inträda för manlig tjänstinnehavare i allmänhet vid uppnådda 67 levnadsoch
35 tjänstår, för kvinnlig tjänstinnehavare i allmänhet vid 60 levnads- och
30 tjänstår, för ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och folkskoleseminarierna vid 55 levnads- och 25 tjänstår, för gymnastiklärare
vid 62 levnads- och 30 tjänstår, för ämnes- och övningslärare vid statens
läroverk 65 levnads- och 35 tjänstår.
Yad som sålunda föreslagits bifölls av riksdagen.
Lag angående civila tjänstinnehavares rätt till pension utfärdades den 11
oktober 1907.
Ämneslärarinnor vid statssamskolor.
Läroverkskommittén anförde i sitt år 1902 avgivna betänkande med avseende
på lärarinnornas pensionsålder, att särskilda bestämmelser säkerligen vore
erforderliga, särskilt därför att kvinnorna tidigare än männen bleve utslitna i
tjänsten. Med hänsyn härtill borde avgång med pension medgivas lärarinna redan
vid fyllda 55 år, såsom Kungl. Maj:t föreslagit år 1892 rörande ämneslärarinnor
vid mindre läroverk och såsom fallet vore med avseende på folkskol- och småskollärarinnor.
Även för delägarna i Sveriges flickskolors båda pensionsanstalter
vore 55 levnadsår bestämda till pensionsålder.
I den till 1904 års riksdag avlåtna propositionen angående ändrad anordning
av rikets allmänna läroverk anförde föredragande departementschefen med
avseende på pensionsåldern för lärarinnor följande:
»Då, såsom erfarenheten nogsamt givit vid handen, kvinnliga lärare icke hava samma
uthållighet som manliga, kommer jag att föreslå, att pensionsåldern för lärarinnor skall inträda
tio år tidigare än för lärare, såväl i fråga om levnads- som tjänstår.»
Läroverks
kommitténs
betänkande
1902.
1904 års
riksdag.
646
Yad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit bifölls av riksdagen och vann laga
kraft genom kungl. kungörelsen 27 augusti 1904 angående ny löne- och pensionsresderins:
för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk.
Remiss
Genom skrivelse den 4 oktober 1910 anmodade chefen för ecklesiastik
pensiTns-
departementet överstyrelsen för rikets allmänna läroverk att efter vederböranaldem
för des hörande till ecklesiastikdepartementet inkomma med utredning och utlåa™nnorvid
tände i fråga därom, huruvida tillräcklig anledning förefunnes att vidhålla
de allmänna
den avvikelse från
de
allmänna bestämmelserna, som ägde rum
i fråga om
läroverken,
^mneslärarinnor vid de
allmänna läroverken därutinnan, att enligt
gällande be
stämmelser
rätt för dessa .lärarinnor att komma i åtnjutande av hel pension inträdde
vid uppnådda 55 levnads- och 25 tjänstår, under det att kvinnlig tjänstinnehavare
i allmänhet ägde rätt att komma i åtnjutande av hel pension först
vid uppnådda 60 levnads- och 30 tjänstår.
I anledning härav anmodade överstyrelsen vederbörande rektorsämbeten
vid statens samskolor att efter hörande av dels ämneslärarinnorna vid vederbörande
läroanstalt,
dels
läroverkskollegiet i sin helhet till överstyrelsen inkomma
med yttrande över
den
väckta frågan. I skrivelse till chefen för
ecklesiastik
departementet
den 30 december 1910 lämnade överstyrelsen följande redogörelse för
jnnehållet i de från nämnda samskolor inkomna yttrandena i ärendet:
»Ämneslärarinnorna vid 9 samskolor — i ett fall endast flertalet av desamma -—
hava i huvudsak uttalat sig för bibehållande av nuvarande förhållanden med hänsyn till
ämneslärarinnornas pensionsålder. Däremot hava ämneslärarinnorna vid 10 samskolor —i ett fall
endast flertalet av desamma — i huvudsak uttalat sig till förmän för den ifrågasatta höjningen
av de för åtnjutande av full pension som ämneslärarinna erforderliga levnadsåren och
tjänståren. Därvid hava dock ämneslärarinnorna vid flera samskolor framhållit önskvärdheten
av avlöningsförmånernas förbättring i samband med höjning av pensionsåldern, och lärarinnorna
vid andra dylika skolor önskvärdheten därav, att lärarinnorna, om pensionsåldern
höjes, måtte kunna avgå vid tidigare pensionsålder, eventuellt med avkortad pension. I ett
fall hava lärarinnorna framhållit båda dessa omständigheter. De meningar, som uttalats av
de särskilda kollegierna och rektorerna, gå samtliga, med undantag beträffande ett kollegium,
i avseende på huvudfrågan i enahanda riktning som flertalet lärarinnors vid samma läroverk.
De viktigaste skäl, som uti ifrågavarande utlåtanden anföras till stöd för bibehållande
av ämneslärarinnornas nuvarande pensionsförhållanden, äro: att samskolelärarinnornas arbete
är jämförelsevis mera slitande och mindre tilltalande, varför sådana platser visat sig i
allmänhet icke locka kompetenta sökande, att såväl svenska lärarinnornas pensionsförening
som pen-ionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom haft
pensionsåldern bestämd till 55 levnadsår; att man ej ännu haft tillfälle att vinna erfarenhet
angående lämpligheten av nu gällande pensionsbestämmelser; att de manliga lärarnas arbetsbörda,
vilken redan för närvarande på grund av lärarinnornas kortare tjänstgöringstid är
större vid samskolorna än vid statens övriga realskolor, ej borde ytterligare ökas, vilket skulle
ske, om ämneslärarinnorna tillätes tjänstgöra, sedan deras krafter väsentligt minskats; att
folkskollärarinnor och småskollärarinnor kunde komma i åtnjutande av pension vid 55 levnadsår;
att det är viktigare för lärarinnor än för andra kvinnliga yrkesidkare att vid utövandet
av sitt kall vara vid full hälsa och ha intresse, energi och arbetsglädje i behåll; att
647
upprätthållande av disciplin är mycket betungande för samskolelärarinnor; att yngre lärarinnor
skulle erhålla senare befordran till ordinarie platser om lärarinnornas pensionsålder
höjdes; att även i fråga om manliga lärare pensionsåldern är tidigare än den för civila
tjänstinnehavare i allmänhet bestämda; att det är en förmån för ungdomsskolor, om deras
lärare ej äro för gamla; samt att fördelen av tidig pensionering antagligen legat till grund
vid bestämmande av nuvarande lönebelopp för ifrågavarande lärarinnor.
Till stöd för den föreslagna höjningen med hänsyn till ämneslärarinnornas vid statssamskolorna
pensionsålder anföres i de meromnämnda utlåtandena huvudsakligen följande: att
statskassan därigenom skulle vinna en besparing, som eventuellt kunde användas till en välbehövlig
höjning av ämneslärarinnornas löner, varigenom flere kompetenta sökande till sådana
befattningar torde komma att anmäla sig; att det torde vara av erfarenheten styrkt,
att kvinnor i allmänhet icke äro mindre arbetsdugliga än män vid samma ålder; att en
ämneslärarinuas arbete ej vore väsentligen mera betungande än andra kvinnliga tjänstinnehavares,
om man toge i betraktande vilotiden under ferierna; att tio års lägre pensionsålder
än eu adjunkts innebure för stor skillnad, allrahelst eu ämneslärarinna och en adjunkt hade
samma slags tjänstgöring, men den senare vore skyldig tjänstgöra ett större antal veckotimmar;
att särskilt för de lärarinnor, som jämförelsevis sent vunnit anställning vid statens
läroanstalter, den föreslagna förändringen innebure en stor ekonomisk vinst; att lärarinnor,
som vid 55 års ålder icke uppnått 10 tjänstår, därigenom kunde erhålla rättighet till pension;
att enligt 1910 års riksdags beslut hel pension i lärarinnornas pensionsanstalt först vid
60 levnadsår skulle kunna tillkomma lärarinna vid statsunderstödd enskild läroanstalt; att
folkskolelärarinna i många fall, kanske de flesta, först vid högre levnadsålder än 55 år torde
komma i åtnjutande av pension; att lärarinnor intill 60 års ålder äro lika tjänstdugliga som
lärare intill 65 års ålder; samt att då för närvarande så få kompetenta lärarinnor söka sig
in vid statens samskolor, det syntes vara en fördel för dessa skolor att ytterligare fem år få
behålla de äldre erfarna lärarinnorna.*
Överstyrelsen framhöll, att vid bestämmandet av samskollärarinnornas lönebelopp
hänsyn tagits till den tidigare pensionsålder, som för dem samtidigt bestämdes.
En följd härav syntes vara, att om nämnda förmån beträffande pensionsåldern
minskades genom pensionsålderns höjande, detta icke borde ske annat än i
samband med ökning av löneförmånerna. Då överstyrelsen nu framställde förslag
angående böjning av ifrågavarande lärarinnors pensionsålder, skedde detta sålunda
under den förutsättningen^ att en höjning av de till dem utgående lönebeloppen
samtidigt ägde rum.
Ett huvudskäl till bestämmande av den nuvarande jämförelsevis tidiga pensionsåldern
för lärarinnorna hade varit den uppfattningen, att kvinnliga lärare hade mindre förmåga att
i tjänsten hålla ut än manliga. Då man hittills icke haft tillfälle att i detta avseende vinna
erfarenhet beträffande ifrågavarande samskollärarinnor och då, såvitt överstyrelsen hade sig
bekant, hittills ej heller någon allmän erfarenhet stridande mot nyssnämnda mening blivit
gjord i fråga om andra lärarinnor, så ansåg överstyrelsen, att ett höjande av nu ifrågavarande
lärarinnors pensionsålder endast borde ske under ännu en förutsättning, den nämligen att tillfälle
samtidigt bereddes de lärarinnor, vilka uppnått 55 år, att avgå med i förhållande till den
tidigare levnadsåldern avkortad pension.
Då överstyrelsen under dessa förutsättningar tillstyrkte en höjning av ifrågavarande
pensionsålder, skedde detta dock icke utan tvekan. Vissa av de skäl, som anförts mot en
sådan höjning, syntes nämligen överstyrelsen ganska beaktansvärda. Bland dessa skäl ville
648
överstyrelsen särskilt framkalla önskvärdheten därav, att samskollärarinnorna icke stannade
kvar i skolans tjänst längre tid, efter det att de kade överskridit den ålder, då arbetskraft,
intresse och energi plägade finnas kvar i väsentligen oförminskat mått. Detta kunde visserligen
i viss mån anses gälla alla slags tjänstinnehavare, men överstyrelsen måste särskilt i fråga
om nu omtalade ämneslärarinnor anse det vara en synnerligen beaktansvärd omständighet.
Av vad som å andra sidan kunde göras gällande till förmån för nu föreslagna åtgärd
förtjänade enligt överstyrelsens mening den omständigheten särskilt beaktande, att den
normala pensionsåldern för lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroanstalter på grund
av riksdagens beslut därefter komme att utgöra 60 år och att om dessa lärarinnor kunde
fortsätta sin verksamhet till nämnda ålder, det vore ovisst, huruvida statssnmskollärarinnorna
hade så mycket mera ansträngande arbete, att det motiverade en pensionsålder av
endast 55 år.
Statskontoret liar i utlåtande den 15 november 1911 yttrat sig i denna fråga
och bl. a. anfört, att enligt statskontorets mening goda skäl anförts både för och
emot upphävandet av dessa ämneslärarinnors undantagsställning i ifrågavarande
avseende i jämförelse med kvinnliga tjänstinnehavare i allmänhet.
Av avgörande betydelse vore emellertid enligt statskontorets mening den omständigheten,
att den ålder, vid vilken lärarinnor vid statsunderstödda enskilda läroverk vore
skyldiga att avgå från tjänsten, blivit genom beslut vid 1910 års riksdag bestämd till
60 år. Att vid sådant förhållande bibehålla gällande bestämmelser i fråga om pensionsåldern
för de vid statens samskolor anställda ämneslärarinnorna, vilkas tjänstgöring icke
nämnvärt skilde sig från nyssnämnda lärarinnors, syntes icke vara lämpligt. Men om för
ämneslärarinna vid statens samskola sålunda komme att bliva gällande samma bestämmelser
i fråga om inträde av rätt till hd pension som för kvinnlig tjänstinnehavare i allmänhet,
följde därav ock enligt ^ § b) pensionslagen, att skyldighet att från tjänsten avgå komme
att inträda först vid 60 år. Med hänsyn härtill och på grund av vad i ärendet förekommit,
syntes försiktigheten bjuda, att i sammanhang med sådan ändring stadgades rätt för Kungl.
Maj:t att på framställning av vederbörande myndighet förklara ämneslärarinna, som uppnått
55 års ålder, skyldig att före uppnådda 60 år avgå från tjänsten, därest hon befunnes vara av
sjukdom eller minskad arbetsförmåga urståndsatt att på ett tillfredsställande sätt fullgöra
sina åligganden. I fråga om manliga tjänstinnehavare funnes dylika bestämmelser meddelade
i sista stycket av 6 § pensiouslagen, varemot beträffande kvinnliga tjänstinnehavare inga motsvarande
stadgande!! för det dåvarande funnes. Även om dylika föreskrifter ansåges allt fortfarande
kunna undvaras i fråga om kvinnliga tjänstinnehavare i allmänhet, syntes likväl beträffande
ämneslärarinnorna vid de allmänna läroverken eu komplettering av bestämmelserna
i 6 § sista stycket pensionslagen vara behövlig, försåvitt pensionsåldern för nämnda lärarinnor
bestämdes till 60 år.
Ehuruväl ämneslärarinna vid enskild Barnskola enligt reglementet för lärarinnornas
pensionsanstalt ägde rätt att redan vid 55 års ålder avgå från tjänsten med pension, under
(let att skyldigheten att avga inträdde törst vid uppnådda 60 år, så kunde statskontoret dock
för sin del icke förorda, att på sätt överstyrelsen för rikets allmänna läroverk föreslagit
även ämneslärarinnorna vid statens samskolor tillerkändes rätt att efter uppnådd ålder av
no ar avgå med pension. Härigenom skulle nämligen i pensiouslagen införas en alldeles ny
princip, som kunde medföra betänkliga konsekvenser.
kj heller kunde statskontoret med hänsyn till dåvarande ämneslärarinnor, vilka samtliga
vore skyldiga att underkasta sig förändrade bestämmelser i pensionsavseende, finna nödigt eller av
billighet påkallat, att den förordade ändringen av pensionsåldern genomfördes endast under förutsättning
av samtidig lönereglering för dessa lärarinnor. Av handlingarna framginge, att flertalet
av lärarinnorna själva betraktade förslaget om framskjuten avgångsålder såsom en fördel, och
lör åtskilliga av dessa lärarinnor, särskilt för dem, som först vid mera framskriden ålder
kommit i statens tjänst, vore den föreslagna förändringen utan tvivel av stort värde. I allt
fall skulle säkerligen vid den lönereglering för dessa lärarinnor, varom förslag enligt överstyrelsens
uppgift redan framställts, tagas behörig hänsyn till den omständighet, att pensionsåldern
blivit framflyttad.
Lärarinnor vid högre lärarinneseminariet.
Vid 1‘IOt års lönereglering för lärarna vid högre lärarinneseminariet föreslogs
i kungl. proposition, att ämneslärarinnorna skulle i pensionsavseende vara likställda
med kvinnliga adjunkter vid folkskoleseminarierna och pensionsåldern för
dem sålunda bestämmas till 55 levnadsår. Detta blev också riksdagens beslut och
vann laga kraft genom kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 angående ny löneoch
pensionsreglering för lärare och lärarinnor vid högre lärarinneseminariet.
Genom skrivelse den 4 oktober 1910 anmodade chefen för ecklesiastikdepartementet
överstyrelsen för rikets allmänna läroverk att efter vederbörandes
hörande till ecklesiastikdepartementet inkomma med utredning och utlåtande
i fråga därom, huruvida tillräcklig anledning förefunnes att vidhålla den avvikelse
från de allmänna bestämmelserna, som ägde rum i fråga om ämneslärarinnor
vid högre lärarinneseminariet därutinnan, att enligt gällande bestämmelser
rätt för dessa lärarinnor att komma i åtnjutande av hel pension inträdde vid uppnådda
55 levnads- och 25 tjänstår, under det att kvinnlig tjänstinnehavare i allmänhet''
ägde rätt att komma i åtnjutande av hel pension först vid uppnådda 60
levnads- och 30 tjänstår.
I anledning härav anmodade överstyrelsen vederbörande rektorsämbete vid
högre lärarinneseminariet och den därmed förenade normalskolan för flickor att
efter hörande av dels ämneslärarinnorna vid vederbörande läroanstalt, dels läroverkskollegiet
i sin helhet till överstyrelsen inkomma med yttrande över den
väckta frågan.
I det utlåtande, som i detta ärende avgavs av rektor vid högre lärarinneseminariet,
omförmäldes, att vid sammanträde med ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet
och normalskolan för flickor lärarinnorna enhälligt uttalat sig
för bibehållande av de dåvarande bestämmelserna.
Visserligen framhölls å ena sidan, att rättigheten att intill något högre ålder kvarstå
i tjänsten från vissa synpunkter vore för den enskilda lärarinnan fördelaktig. Men å andra
sidan framhölls, att den lärarinna, som hade håg och kraft att efter uppnådd pensionsålder
ännu någon tid kvarstå i tjänsten, hade större möjlighet att härtill erhålla vederbörligt tillstånd,
om den normala pensionsåldern förbleve 55 år, än om den höjdes till 60, och att de
dåvarande bestämmelserna sålunda erbjöde större möjligheter att erhålla tillräckligt många
82—131873. Lärarelönenämnden. 2.
W04. års
liine- och
pensionsreglering.
Remiss angående
pensionsåldern
för ärnneslärarinnor
vid högre
lärarinneseminariet.
650
tjänstår. Från läroanstaltens synpunkt ansågos de dåvarande bestämmelserna uteslutande fördelaktiga.
Detta pa följande grunder.
Den dubbla uppgiften av lärarinna i normalskolan och handledarinna vid seminarieelevernas
praktiska utbildning, som ålåge ämneslärarinna vid högre lärarinneseminarium, ställde
på henne pedagogiska krav av mer än vanlig art, icke minst därför att denna skola vid sidan
av sin uppgift som övningsskola för seminariets elever tillika vore avsedd att vara, såsom
namnet angåve, en normalskola för rikets högre flickskolor.
Den förmåga att följa med utvecklingen på undervisningens område och den sinnets
friskhet, som för ovannämnda ändamål vore av nöden, bevarades i många fall av lärarinnan
intill de sextio åren och därutöver, men i många fall icke. Och om det i sistnämnda fall
vore gott för eu lärarinna att veta sig berättigad till full pension vid 55 års ålder, så vore
det för läroverket av ej mindre betydelse att kunna i tid tillägna sig nya och friska krafter.
Till ämneslärarinnornas sålunda uttalade uppfattning hade även kollegiet
enhälligt anslutit sig.
I skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet den 30 december 1910
anförde knngl. överstyrelsen för rikets allmänna läroverk, att den ansåge vad som
sålunda anförts av rektor och lärarkår vid högre lärarinneseminariet äga giltighet
och utgöra tillräckligt skäl för bibehållande av dåvarande bestämmelser uti
förevarande avseende beträffande lärarinnorna därstädes. Överstyrelsen erinrade
dessutom därom, att då höjning av pensionsåldern i det hela måste anses som en
försämring av de med en befattning förenade avlöningsförmånerna, det icke torde
vara billigt, att en sådan höjning vidtoges, utan att vederlag i någon form bereddes.
Statskontoret yttrade sig i skrivelse den 15 november 1911 i denna fråga
och anförde, att det visserligen syntes statskontoret, som om förslaget om ändrad
pensionsålder för ämneslärarinnorna vid statens samskolor, sådant detsamma av
statskontoret tillstyrkts, borde kunna utan olägenhet komma till tillämpning jämväl
å ämneslärarinnorna vid högre lärinneseminariet; men då ingen ändring av
gällande bestämmelser vore ifrågasatt beträffande lärarinnorna vid folkskoleseminarierna,
ville icke heller statskontoret för det dåvarande påyrka ändring av
pensionsåldern för ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet.
Läroverks-
I underdånigt förslag rörande behovet av ökade anslag till de allmänna
överstyrelsen ijjrayerken m. ni. under budgetåret 1913, avgivet den 30 september 1911 anförde över°Unirinnor-
styrelsen för rikets allmänna läroverk beträffande i normalstaten för högre lärasionsåldér
riimesem*nar*et upptagna övningslärarinnor, att dessa jämlikt § 1 av lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension syntes äga dylik rätt, ehuru de, enär
ordinarie övningslärarinnebefattningar vid högre lärarinneseminariet upprättats
först efter förenämnda lags utfärdande, icke särskilt där omnämndes. Då det
syntes överstyrelsen naturligt, att samma bestämmelser rörande den tid, vid vilken
rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträdde, borde gälla för
övningslärarinnorna som för ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet, finge
överstyrelsen hemställa, att § 5 a av förenämnda lag måtte få följande lydelse:
För ämneslärarinna vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna
samt blindundervisningsanstalterna ävensom för övningslärarinna
vid högre lärarinneseminariet: vid feintiofem levnads- och tjugufem tjänstår.
I den 4 januari 1912 avgivet utlåtande i detta ärende har statskontoret
anfört bl. a. följande.
lfa lärare och lärarinnor i övningsämnen vid högre lärarinneseminariet i
.Stockholm åtnjöte avlöning i form av lön å stat, som blivit fastställd av Konung
och Riksdag, vore nämnda befattningars ordinarie innehavare jämlikt föreskrift i
1 § av lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
berättigade till pension i överensstämmelse med stadgandena i nämnda lag.
För kvinnlig innehavare av någon av ifrågavarande befattningar inträdde därför,
då annat icke vore uttryckligen stadgat, rätt att komma i åtnjutande av hel
pension vid uppnådda 60 levnadsår och 30 tjänstår. Mot överstyrelsens förslag
länge statskontoret erinra, att för kvinnlig innehavare av lärarbefattning i övningsämnen
jämväl vid andra statens läroverk för det dåvarande i detta avseende
gällde andra bestämmelser än för ämneslärarinnorna vid samma läroverk; att man
härav torde vara berättigad draga den slutsats, att även om för ämneslärarinna
skulle kunna anses nödigt bestämma en tidigai’e pensions- och avgångsålder än
den vanliga, sådant dock icke ansetts erforderligt eller lämpligt, när det gällde
övningslärarinna; att statskontoret i underdånigt utlåtande den 15 november 1911
i huvudsak tillstyrkt ett av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk framlagt
förslag om borttagande av den för ämneslärarinnorna vid de allmänna läroverken
gällande undantagsbestämmelsen i fråga om pensionsåldern; samt att statskontoret
i samma utlåtande såsom sin mening uttalat, att sådan ändring borde kunna utan
olägenhet vidtagas jämväl beträffande ämneslärarinnorna vid högre lärarinneseminariet.
Under sådana förhållanden kunde statskontoret för sin del icke förorda
föreliggande förslag utan hemställde, att läroverksöverstyrelsens framställning icke
måtte till någon åtgärd föranleda.
Statskontorets
utlåtande
den i
januari
1912
Lärarinnor vid statens folkskoleseminarier.
Vid 1897 års riksdag beviljades på Kungl. Maj:ts proposition åt ordinarie Pensionsrektor,
ordinarie adjunkt och ordinarie lärarinna med adjunkts tjänstgöring vid r^*ZdVare
folkskoleseminarium rätt att åtnjuta pension å allmänna indragningsstaten enligt vid rikets
samma grunder, som vore eller bleve stadgade för ordinarie ämneslärare vid allmänna
läroverk. Pensionsåldern bestämdes således för såväl manlig som kvinnlig 1897.
lärare till 70 levnads- och 30 tjänstår eller vid styrkt sjuklighet 65 levnadsoch
»vid pass 40 tjänstår».
1904 års
prnsionsreglering.
1907 års
pensionslag.
Folkundervisning
skommitténs
betänkande.
Dfti kungliga propositionen till 1904 års riksdag om löne- och pensionsreglering
för folkskoleseminariernas lärare föreslog beträffande pensionsåldern, att
rektorer, manliga adjunkter samt lärare i musik och sång, i teckning, i trädgårdsskötsel
och i slöjd skulle hava rättighet och skyldighet att avgå med pension vid
uppnådda 65 levnads- och 35 tjänstår, kvinnliga adjunkter vid uppnådda 55 levnads-
och 25 tjänstår, lärare i gymnastik och lärare i övningsskola vid uppnådda
60 levnads- och 30 tjänstår, allt med förbehållen rätt för Kung]. Maj:t att
låta med avskedet anstå, om den pensionsberättigade prövades kunna i tjänsten
på tillfredsställande sätt gagna det allmänna. Sänkningen av de kvinnliga adjunkternas
pensionsålder föreslogs i propositionen utan annan motivering än hänvisning
till den vid samma riksdag föreslagna pensionsåldern för lärarinnorna vid
de blivande statssamskolorna.
I en inom andra kammaren väckt motion föreslogs, att pensionsåldern för
kvinnliga lärare i övningsskolan skulle sättas till 55 levnads- och 30 tjänstår,
då pensionsåldern syntes bära för dessa lärarinnor inträda vid samma ålder som
för kvinnlig adjunkt.
Det särskilda utskottet föreslog den ändring i Ivungl. Majts förslag, att
lärare i trädgårdsskötsel ej skulle äga rätt till pension utan särskild framställning
för varje enskilt fall samt att pensionsåldern skulle inträda vid uppnådda 62 levnadsår
för gymnastiklärare och 55 levnadsår för kvinnliga lärare vid övningsskolan.
Utskottets förslag blev godkänt av riksdagen och vann laga kraft genom
kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 om ny löne- och pensionsreglering för seminariernas
lärare.
Med anledning av bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 11 oktober 1907
om tillämpligheten av lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
av samma dag har med avseende på pensionsåldern för folkskoleseminariernas övningslärare
tillämpats allmänna pensionslagens föreskrifter, enligt vilka pensionsåldern
för kvinnliga befattningshavare utgör 60 levnads- och 30 tjänstår.
Folkundervisningskommittén föreslår i sitt betänkande rörande seminarierna
i fråga om kvinnliga ämneslärare en förhöjning av den fastställda pensionsåldern
till 60 år.
Kommittén framhåller, att man i fråga om dessa lärarinnor icke torde kunna med
statistiska uppgifter vare sig bekräfta eller vederlägga riktigheten vad dem anginge av den åsikt,
som läroverkskommittén uttalat, att kvinnorna tidigare än männen bleve utslitna i tjänsten,
detta redan av det skäl, att deras antal varit och vore allt för obetydligt, för att några säkrare
slutsatser skulle kunna dragas ur det statistiska materialet. Att kvinnans motståndskraft
i undervisningsarbetet vore mindre än mannens, syntes bekräftas av nyligen utförda
undersökningar angående tjänstledighet för sjukdom inom större lärarkårer, särskilt
folkskollärarkåren. Så framginge av d:r G. Stéenhoffs år 1911 publicerade undersökning
rörande hälsotillståndet inom lärarkåren vid Sveriges folk- och småskolor, att procenttalet
av till följd av sjukdom tjänstlediga folkskollärarinnor vore mer än dubbelt större än
procenttalet för av sjukdom tjänstlediga folkskollärare under samma tid. Detta förhållande
vore visserligen enligt kommitténs mening i hög grad beaktansvurt, i all synnerhet som inom
folkskollärarkåren löneförmånerna ända till år 1907 varit lika för manliga och kvinnliga lärare
och sedermera för båda parterna höjts, om ock jämförelsevis mera för männen. Men att
kvinnans större ömtålighet vore av beskaffenhet att särskilt kräva eu tidigare avgång ur
tjänsten eller att hennes motståndskraft mot tjänstearbetets ansträngning skulle vara så mycket
mindre än mannens, att avgången ur tjänsten för henne behövde ske redan 10 år tidigare än
för honom, kunde dock knappast anses vara ådagalagt.
Kommittén ansåg sig icke kompetent att avgöra, huruvida det från statens och tjänstearbetets
synpunkt sett vore önskligt, att kvinnlig stats tjänares pensionsålder sattes lika hög
som manlig statstjänares. Men kommittén ansåg sig äga stöd för den uppfattningen, att den
sänkning i de kvinnliga seminarieadjunkternas pensionsålder, som skedde år 1904, vore större,
än nödigt varit, och att en höjning av dessa lärarinnors pensionsålder till 00 år vore tillrådlig.
Även med avseende på kvinnlig lärare i övningsskolan föreslår kommittén
eu förhöjning av den fastställda pensionsåldern till 60 år, då några skäl, som
skulle kunna föranleda bestämmandet av en tidigare pensionsålder för lärarinnan
i övningsskolan än för ämneslärarinnan, icke syntes föreligga.
Folkskollärarinnor.
Sedan 1865—66 års riksdag beslutat inrättande av’ eu pensionsanstalt för 1866 års
folkskollärare, utfärdades den SO november 1866 reglemente för folkskollärarnas reglemente
o
fot* tolk
pensionsinrättning,
enligt vilket såväl manliga som kvinnliga folkskollärare blevo skollärarnas
berättigade till hel pension vid 60 levnadsår.
nrättnin
Vid 1876 års riksdag beslöts, att pensionsåldern för såväl manliga som j{um\ /■nn.
kvinnliga folkskollärare skulle nedsättas till 55 levnadsår. Kungl. kungörelsegörelsv 1876.
härom utfärdades den 24 november 1876.
Vid riksdagen 1906 väcktes motion av L. P. Mallmin in. fl. i anledning Motion vid
av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för lärare vid folkskolor. rUcsto™
I kungl. propositionen hade föreslagits, att begynnelseiöneu för såväl manliga som
kvinnliga lärare vid folkskolor skulle utgå med 900 kronor. Motionärerna föreslogo, att lärarinnorna
skulle erhålla eu begynnelselön av 800 kronor samt att de till ersättning för den
mindre lönen måtte bliva tidigare pensionerade. Erfarenheten visade, att det vore lärarinnan
långt mer än läraren, som begagnade sig av rätten till avkortad pension, och detta jämte
mycket annat tydde på att hon fortare sletes än mannen.
Motionärerna föreslogo, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
sådan ändring av reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning, att lärarinna måtte
medgivas rätt till hel pension, då hon uppnått 53 års ålder och räknar 27 tjänstår, ävensom
rätt till avkortad pension, då hon uppnått 45 levnads- och 20 tjänstår.
Sammansatta stats- och lagutskottet anförde, att efter vad utskottet inhämtat,
statistiken utvisade, att medelpensionsåldern eller den ålder, vid vilken pensionsberättigade
i medeltal avginge, visserligen från början varit ej så oväsentligt lägre
för kvinnliga än för manliga lärare, men att densamma efter band dem emellan
utjämnats, så att lärarinnas medelpensionsålder numera vore högst obetydligt
654
lägre än lärares. Den föreslagna förändringen, som av motionärerna ifrågasatts
såsom ersättning för den av dem föreslagna lägre begynnelselönen åt kvinnliga
lärare, syntes sålunda icke vara påkallad av något verkligt behov och hade ej
heller blivit av lärarinnorna själva påyrkad. Utskottet ansåg sig således icke
kunna tillstyrka någon förändring uti ifrågavarande avseende.
Motionen avslogs av riksdagen.
Direktionen
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 november 1913 föreslår direktionen
’kT"{°rna över folkskollärarnas pensionsinrättning, att folkskollärarnas pensionsförhållanden
peneimsin- måtte i vissa hänseenden bringas i närmare överensstämmelse med vad för civila
rättning, tjänstinnehavare är stadgat.
I detta avseende erinrar direktionen därom, att för folkskollärare, både
manliga och kvinnliga, för närvarande vore för rätt till hel pension stadgad eu
levnadsålder av 55 år, under det att för de civila tjänstinnehavare, med vilka
jämförelse närmast erbjöde sig, nämligen manliga lärare vid rikets allmänna läroverk
samt ämneslärarinnor vid dessa läroverk, motsvarande ålder vore fastställd till
respektive 65 och 55 år. Om det således med hänsyn härtill finge förutsättas,
att den i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning stadgade normala
pensionsåldern borde bibehållas oförändrad för kvinnliga tjänstinnehavare, syntes
däremot någon höjning av pensionsåldern för manliga folkskollärare billigtvis
kunna ifrågasättas. Direktionen ansåg sig i detta hänseende böra stanna vid den
i pension sreglementet ursprungligen fastställda åldern, 60 levnadsår.
Medelpen-
Den medgivna rätten för folkskollärare att under vissa förhållanden kvarstå
sionsåldern. j tjänsten utöver pensionsåldern har medfört, att den faktiska åldern för avgång
med pension ofta är högre än 55 år. Medelpensionsåldern utgjorde under åren
1903—1912 på landsbygden för manliga lärare 60,29, för kvinnliga lärare 57,92;
i städerna för manliga lärare 61.93, för kvinnliga lärare 60,47; i hela riket för
manliga lärare 60,ib, för kvinnliga lärare 59,45. (Se bil. I tab. 25).
Kommunala
I flera städer ha kommunala tilläggspensioner beviljats folkskollärarna.
tillag g spen- J)en för (tegga tilläggspensioner fastställda pensionsåldern utgör i Göteborg för
S1Cme lärare 65, för lärarinna 60 år, i Stockholm, Malmö och Landskrona för såväl lärare
som lärarinna 60 år, i Hälsingborg och Kristianstad för lärare 60, för lärarinna
55 år, i Norrköping, Uppsala, Lund, Halmstad, Uddevalla och Ystad för såväl
lärare som lärarinna 55 år.
Reglementet angående tilläggspension för ordinarie lärare och lärarinnor
vid Stockholms folkskolor innehåller följande stadgande (§ 8):
»Lärare eller lärarinna, som vill komma i åtnjutande av tilläggspension
enligt detta reglemente, skall vara skyldig att avgå från sin befattning vid utgången
av det kalenderhalvår, under vilket läraren eller lärarinnan fyllt 60 år,
överstyrelsen likväl obetaget att, därest lärare eller lärarinna, efter vederbörande
skolråds hörande, anses kunna på ett tillfredsställande sätt sköta sin befattning,
låta med avskedet anstå för ett år i sänder, dock högst till fyllda 65 år.»
Småskollärarinnor.
Med anledning'' av riksdagens skrivelse den 14 maj 1889 angående uppgö- Betänkande
rande av förslag till grunder för beredande av ålderdomsförsörjning åt de lärare mn<T"
och lärarinnor, vilka tjänstgöra vid småskolor eller biträda vid undervisning i stöd åt lärår
folkskolor, uppdrog Kungl. Maj:t den 17 oktober 1890 åt en kommitté att avge rc. 00,1 lä™~
betänkande och förslag i detta ärende. Kommittén, som avgav sitt betänkande småskolor
den 4 februari 1891, föreslog i likhet med vad som föreskrivits för folkskollärar- och mindre
nas pensionering, en gradering av understödets storlek, så att ett större antal ävensom icke
levnads- och tjänstår berättigade till större — även här kallat helt — understöd, ordinarie^
under det däremot ett lägre understöd — även här kallat avkortat — kunde under lärarinnor
vissa lindrigare villkor i avseende på levnads- och tjänstålder erhållas.
wskolo *
De skäl, som läge till grund för den folkskollärare beviljade rätten att något tidigare
än vad i regeln vore fastställt, avgå med avkortad pension, förefunnes enligt kommitténs
mening här i ännu högre grad. Det ringa kunskapsmått småskollärarna och med dem jämförliga
lärare under några få månaders kurs inhämtat förkovrades ofta alls icke, utan förflyktigades
i stället med åren, så att de i många fall redan efter ett par tiotal år kunde
anses för sin uppgift mindre lämpliga, och det vore då ej blott för dem, utan ännu mer
för skolorna önskvärt, att de kunde utbytas mot yngre och för sitt kall bättre rustade
efterträdare.
Vad anginge villkoren för helt understöds erhållande, ansåg sig kommittén icke böra
avvika från de föreskrifter, som gällde för folkskollärarnas pensionering.
Kommittén föreslog därför, att för erhållande av helt understöd måtte fordras
minst 55 levnadsår och minst 30 tjänstår.
1 själva verket fordrades på detta sätt, framhöll kommittén, ett mindre antal tjänstår
för hithörande lärare, enär folkskollärarna icke finge räkna sig till godo de fem första av
de år, under vilka de möjligen varit extra ordinarie lärare eller vikarier.
Även beträffande det för avkortat understöd erforderliga antalet levnads- och tjänstår
hade kommittén i huvudsak anslutit sig till vad för folkskollärarnas pensionering föreskreves.
I tvenne hithörande avseenden förekomma likväl undantag. I reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning tillerkändes lärare ovillkorlig rätt att avgå med avkortad pension vid uppnådda
50 levnads- och 25 tjänstår. Men då kommittén fått sig förelagt att föreslå ålderdomsunderstöd
åt uttjänta lärare och lärarinnor med blott e. o. anställning, hade den, vid
motsvarande nedsättning i ålder och tjänstetid för dessa, icke ansett sig böra därjämte tilldela
dem, även om de uppfyllt de föreskrivna villkoren, samma oinskränkta rätt till avkortat
understöd, utan velat åt vederbörande skolråd eller folkskolinspektör förbehålla den avgörande
rösten i detta avseende. Vid förslaget om rätt till avkortat understöd hade kommittén nämligen
haft till huvudsakligt syfte att i skolans intresse möjliggöra avskedandet av mindre
lämpliga lärare och lärarinnor, utan att dessa på samma gång utsattes för faran av verklig
nöd. I sammanhang med denna inskränkning av rätten till avkortat understöd hade kommittén
trott sig kunna göra en annan avvikelse från reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning.
Kommittén hade nämligen icke kunnat underlåta att taga i betraktande, att
nu ifrågavarande lärarpersonal till mer än nio tiondedelar utgjordes av kvinnor, vilka i
1892 års
riksdag.
Motion om
lindring i
villkoren fö>
understöd
från smäskollärares
m. fl. ålder
domsunderstödsanstalt
-
fysiskt hänseende ägde mindre motståndskraft än männen och därför tidigare bleve utslitna,
så mycket mer som de vanligen med ansträngd iver fullgjorde det dem ålagda arbetet. Med
anledning bärav och till fullo stödd av erfarenhetens vittnesbörd, både kommittén icke tvekat
att för lärarinnorna förorda rätt till avkortat understöd redan vid 45 års ålder.
Kommittén föreslog alltså, att avkortat understöd måtte efter 25 års tj änstgöring
beviljas lärare, som fyllt 50 år, och lärarinna, som fyllt 45 år, dock endast
om de av vederbörande skolråd eller inspektör ansåges på grund av försvagad
hälsa, bristande syn eller hörsel eller annan liknande, oförvållad anledning
icke vidare vara fullt lämpliga att sin tjänst sköta.
Vid 1892 års riksdag framlades kungl. proposition i huvudsaklig överensstämmelse
med kommitténs förslag. Den kungl. propositionen bifölls i vad angick
pensionsåldern. Den 22 juni 1892 utfärdades reglemente för småskollärares m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt.
Vid 1907 års riksdag väcktes motion i andra kammaren av E. Sundin om
.skrivelse till Kungl. Maj:t angående lindring i villkoren för understöd från småskollärares
m. fl. ålderdomsundei‘stödsanstalt.
Motionären framhöll, att endast ett fåtal lärarinnor uppnådde villkoren för helt ålder“
domsunderstöd. Att deras tjänstetid i allmänhet vore så kort berodde därpå, att en stor del
. överginge till annat yrke eller inginge äktenskap. Men en betydande del fortsatte nog lärarkallet,
så länge hälsa och krafter räckte, eller så länge deras nerver och lynne gjorde dem
för undervisningen och skoltukteu användbara, utan att de ändå lyckades uppnå de för
ålderdomsunderstöd stipulerade ålders- och tjänståren. Här visade sig ur två synpunkter
olämpligheten av nuvarande, från folkskollärarnas pensionsinrättning hämtade åldersbestämmelser
för understöds erhållande. Ifrågavarande grupp av lärarinnor började i regel sin
lärarbana vida tidigare i levnadsåldern än folkskolornas personal, och någon tjänstgöring
såsom extra ordinarie förekomme här icke. Även om fordran på 30 tjänstår skulle bibehållas,
vore det dock möjligt för en stor del lärarinnor att hava fyllt denua fordran redan vid
40 å 50 års ålder.
Den andra synpunkten vore, att vi här nästan uteslutande hade att räkna med kvinnor,
under det folkskolans lärarpersonal till övervägande del utgjordes av män. Kvinnans
konstitutiva egenheter inedgåve icke den ensidiga och ihärdiga sysselsättning med själsarbete,
som lärarkallet krävde, lika långt inpå åldern som mannen. Redan före det 50:e levnadsåret
började hos henne visa sig tecken, att måttet för denna art av verksamhet vore överskridet,
om än kraft och duglighet för annat arbete kunde räcka långt in på ålderdomen.
Småskollärarinnan borde därför sättas i stånd att utan förlust av det påräknade ålderdomsunderstöd,
vartill hon själv bidragit, draga sig tillbaka från skolarbetet något före det 50:e
levnadsåret.
Motionären föreslog, att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Maj:t anhålla
det täcktes Kung], Maj:t låta verkställa utredning, huruvida och i vad mån de i
gällande nådiga reglementet för småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
den 22 juni 1892 föreskrivna villkor för rätten till understöd, i synnerhet beträffande
ålders- och tjänstår, borde lindras, samt till riksdagen göra den framställning,
vartill en sådan utredning kunde giva anledning.
657
Statsutskottet avstyrkte bifall till motionen, då riksdagen så nyligen som
nästförfllitet år reglerat hithörande frågor. Riksdagen avslog motionen.
Medel pensionsåldern för småskollärarinnor utgjorde under åren 1903—1912
på landsbygden 56,37, i städerna 58,so, i hela riket 56,si. (Se bil. I tab. 61).
Kommunala tilläggspensioner utgå till småskollärarinnor i ett flertal städer.
Ålder för erhållande av dessa utgör 55 år utom i Göteborg, där hel tilläggspension
utgår först vid 60 levnads- och 30 tjänstår.
Flickskol lärarinnor.
De äldsta pensionsinrättningarna för lärarinnor vid flickskolor äro Svenska
lärarinnornas pensionsförening, vars stadgar fastställdes av Kungl. Maj:t år 1885,
och Pensiorsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig
ungdom, vars stadgar fastställdes av Kungl. Maj:t år 1887. I båda dessa pensionsinrättningar
är pensionsåldern bestämd till 55 år. Delägare i Pensionsinrättningen
för lärarinnor vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom erhåller pension
vid uppnådda 55 år och vid tidigare avgång det matematiska värdet av alla för
henne erlagda årsavgifter. Delägare i Svenska lärarinnornas pensionsförening
erhåller pension med ingången av det kalenderår, under vilket hon fyller 55 år.
Hösten 1907 inkoin Flick- och samskoleföreningen genom utsedda kommitterade
med en petition till Kungl. Maj:t i pensionsfrågan.
Rörande pensionsåldern anförde kommitterade, att man dittills ansett, att lärarinnans
pensionsålder borde vara 55 år. Det läge tydligen stor vikt därpå, att pensionsåldern sattes
varken för hög eller för låg. Sattes den för hög. bleve pensioneringen till ringa nytta för
skolan. Sattes den för låg, bleve pensioneringen så dyrbar, att det bleve svårt eller omöjligt
att anskaffa medel till att göra pensionen tillräcklig. Kostnaden stege nämligen mycket hastigt,
när pensionsåldern sänktes. Årsavgiften för pension från 55 år vore ungefär 50 procent
högre än för lika stor pension från 60 år.
Kommitterade ansågo, att pensionsåldern borde sättas till 60 år. Möjliga olägenheter
av denna höjning kunde man avvärja genom vissa bestämmelser, enligt vilka lärarinna, som
fyllt 55 år och icke hade krafter till full tjänstgöring, kunde få reducerad tjänstgöring utan
inskränkning i sin pensionsrätt. Därjämte borde lärarinna ha rätt att avgå vid 55 år med
lägre pension och vara skyldig att avgå vid 60 år.
Över denna petition avgav överstyrelsen för rikets allmänna läroverk infordrat
yttrande den 20 december 1907.
Beträffande pensionsåldern anförde överstyrelsen, att den normala pensionsålderns
höjande från 55 till 60 års ålder visserligen ur flera synpunkter icke vore tilltalande. Men
åtgärden vore av ekonomiska skäl nöd\ändig, för att å ena sidan pensionsavgifterna ej måtte
bliva för betungande och å andra sidan pensionerna verkligen skulle nå upp till ett belopp,
som kunde anses tillfredsställande, och pensioneringen alltså bliva fullt effektiv. Dessutom
vore vissa av förslagets bestämmelser ägnade att verksamt avvärja de menliga följderna av
åtgärden.
83—-131S73. Lärarelönenämnden, 2.
Medelpen
sionsåldern.
Kommunala
tilläggspen
sioner.
Svenska lärarinnornas
pensions förening
och
Pensionsinr
ältning en
för lärarinnor
vid
Sveriges
högre skolor
för kvinnlig
ungdom.
Flick- och
samskoleföreningens
petition
1907.
LäroverksöviTstyrelsens
utlåtande.
(558
I nytt underdånigt yttrande av den 31 januari 1910 inkom överstyrelsen
med förslag till stadgar för den pensionsinrättning, som tänktes skola övertaga
den huvudsakliga delen av lärarinnepensioneringen. I fråga om pensionsåldern
föreslog överstyrelsen där följande bestämmelser:
»Delägare i pensionsinrättningen
må
icke innehava anställning,
som är förbunden med
pensionsrätt, längre än till den 30 juni
det
kalenderår, då hon fyller
60 år.»
»Delägare i pensionsinrättningen
må
tidigast från och med det
tredje kvartalet
i
det
kalenderår, då hon fyller 55 år, komma
i åtnjutande av pension.»
Riksdagen
Vid riksdagen 1910 framlade Kungl. Maj:t proposition angående statsbidrag
m°. till pensioneringen av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter.
1 propositionen föreslogos följande bestämmelser med avseende på pensionsåldern:
»Rätt att vid avgång från sådan anställning, som i mom. 2 sägs, komma i åtnjutande
av pension inträder den 1 juli det kalenderår, då delägare fyller 55 år.
Skyldighet att avgå från sådan anställning inträder den 1 juli det kalenderår, då
delägare fyller 60 år. Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk må dock kunna medgiva
henne att kvarstå • i sådan anställning, därest och så länge hennes kvarstående prövas vara
till gagn för undervisningen, dock icke i något fall längre än till den 1 juli det kalenderår,
då hon fyller 63 år.»
Riksdagen biföll detta förslag, och den 23 december 1910 fastställdes av
Kungl. Maj:t bestämmelser för tilldelande av bidrag till pensioneringen samt
reglemente för Lärarinnornas pensionsanstalt.
Förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor
må kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar. I
I sitt betänkande med förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda
svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar,
avgivet den 13 januari 1911,upptar löneregleringskommittén icke till diskussion frågan
om kvinnans pensionsålder utan erinrar endast om att pensionsåldern genom lagen
om civila tjänstinnehavares rätt till pension är bestämd för manlig ämneslärare
vid de allmänna läroverken till 65 levnads- och 35 tjänstår, för ämneslärarinna
vid de allmänna läroverken och vid högre lärarinneseminariet till 55 levnads- och
25 tjänstår samt för annan kvinnlig tjänstinnehavare i regeln till 60 levnads- och
30 tjänstår. Kommittén har vid uppgörandet av förslag till avlönings- och pensionsreglering
för kvinnliga innehavare av vissa befattningar i statens tjänst
förutsatt, att i detta sammanhang någon ändring ej komme att vidtagas i gällande
pensionslags stadganden om den ålder, vid vilken kvinnlig statsfunktionär
är berättigad till pension.
Löneregleringskommitténs
betänkande.
I eu till lönereglerings kommittén inkommen framställning hade styrelsen för
Fredrika--Bremerförbundet i frågan om pensionsåldern yttrat följande:
»Enligt den allmänna pcnsionslagens stadgande skola kvinnor avgå ur tjänsten tidigare
än män, då det ansetts, att den kvinnliga arbetskraften vore fortare utnött och därför icke
lika länge kunde tagas i anspråk. Nu är det emellertid att märka, att i de statstjänster,
där kvinnor hittills blivit anställda, de i de allra flesta fall — särskilt i början av sin
tjänstebana —- få nöja sig med ytterst knappa lönevillkor, som tvinga dem att söka extra
arbete och, då sådant ej står att erhålla, nödvändiggöra ett icke blott enkelt och sparsamt
utan mången gång försakande levnadssätt. På så sätt grundlägges ofta vid ganska unga år
genom övermått av arbete eller genom umbäranden en överansträngning, vars slutliga resultat
blir behovet av en tidig pensionering. I de högre statstjänster åter, varom här är fråga,
komma kvinnorna på grund av gynnsammare ekonomiska omständigheter i tillfälle att väl
sörja för bibehållandet av sina arbetskrafter, och det torde därför vara berättigat förutsätta,
att i föreliggande fall pensionsåldern för kvinnor kunde höjas. Som för närvarande ingen
erfarenhet finnes av kvinnors arbete i statens högre ämbeten, kunna inga fukta åberopas för
nödvändigheten att även i dessa tjänster för kvinnorna stadga en tidigare avgångsålder.
Bristen på erfarenhet medför även, att man ingenting har sig bekant om medellivslängden
för kvinnliga tjänstinnehavare av dessa klasser eller den grund för beräkning av pcnsioneringskostnaden,
som medellivslängden ger. Vid tidigare avgång ur tjänsten ökas självfallet
statens utgifter för pensioneringen. Om även för de högre statsämbetena bestämdes, att
pensionsåldern skulle inträda tidigare för kvinnor än för män, skulle därav följa, att en
kvinnlig ämbetsinnehavare, som avlönades med samma belopp som en manlig och vars pension
utginge efter samma grunder, bleve dyrare för staten. Det enklaste och mest ändamålsenliga
sättet att lösa denna svårighet synes styrelsen på ovan anförda skäl vara att med avseende
på här berörda högre statstjänster fastställa samma pensionsålder för kvinnor som för män.
I andra länder har man i många fall ej låtit sig så angeläget vara att pensionera
kvinnor tidigare än män, som fallet är i Sverige. För att /införa ett par exempel är det i
holländsk statstjänst regel, att män och kvinnor pensioneras vid samma ålder, under det att
i Frankrike mån och kvinnor pensioneras efter samma antal tjänstår.»
Kungl. överstyrelsen för rikets allmänna läroverk erinrade i utlåtande den
10 februari 1911 över löneregleringskommitténs förslag om att då det på sista tiden
blivit ifrågasatt, att samskollärarinnornas och lärarinnornas vid högre lärarinneseminariet
pensionsålder skulle höjas till likhet med flickskollärarinnornas eller
60 levnads- och 30 tjänstår, över vilket förslag överstyrelsen avgivit utlåtande
den 30 december 1910, skulle kommitténs beräkningar av avlöningens storlek, vilka
vorp grundade även på pensionsåldern, avsevärt rubbas och de kvinnliga lärarna
erhålla för låg avlöning enligt de av kommittén uppställda principerna. Den
skulle för de kvinnliga adjunkterna uppgå till 4,143,34 kronor för varje tjänstår
i stället för av kommittén beräknade 4,819,93 kronor. Denna minskning skulle
beträffande nämnda adjunkter kunna anses utjämnad, därigenom, att de ålades
ett mindre antal undervisningstimmar i veckan. Dessutom hänvisade överstyrelsen
till det förslag i överstyrelsens ovannämnda utlåtande, att lärarinnorna skulle
äga rättighet att avgå vid 55 års ålder med enligt vissa grunder avkortad pension.
Fredrika
Bremerför
bundet.
Lär o ver ksöverstyrelsens
utlåtande.
Professorerna
ölirvall
ack BoSthius
i
större akademis
lea
konsistoriet
i Uppsala.
Genom remiss anmodades större akademiska konsistoriet i Uppsala att inkomma
med yttrande över löneregleringskommitténs förslag. I fråga om kvinnornas
pensionsålder anförde därvid professor Öhrvail följande:
»Även i fråga om pensionsåldern anser jag, att samma bestämmelser borde införas,
som de nu för männen gällande. Jag kan ej finna, att det på något sätt är bevisat eller
ens gjort troligt, att kvinnorna åldras fortare än männen, i alla händelser med hänsyn till
sina själsegenskaper. Man har sagt, att ’dct är obestridligt att en kvinna förr blommar ut
än eu man’1. Detta må vara sant i fråga om den ''kroppsliga fägringen’; men det är ju
inte meningen att göra den till befordrings- eller pensioneringsgrund vare sig för kvinnor
eller män. Vad åter de psykiska funktionerna angår, så har jag ingenstädes funnit ens några
uppgifter om någon skillnad, än mindre att eu sådan skulle vara vetenskapligt ådagalagd.
Särskilt vill jag framhålla, att det påståendet, som framkastats, att klimakteriet skulle bos
kvinnan medföra eu nedsättning av intelligensen, grundar sig på lösa förmodanden eller personliga
iakttagelser i enstaka fall, som icke kunna tillmätas någon beviskraft. Och det kan
väl också sägas, att det är svårt, att icke säga omöjligt, att för närvarande pröva den nämnda
hypotesen. Att någon påtaglig, tydlig nedsättning icke äger rum. kan väl anses säkert; den
skulle i så fall utan tvivel vara allmänt känd och erkänd. Vad åter finare, mindre påfallande
förändringar i intelligensen angå, så undandraga de sig än så länge en vetenskaplig
undersökning, i det några dugliga intelligensprövningsmetoder, som lämpa sig för massundersökningar,
ännu ej äro utarbetade. Så mycket torde vara säkert, att intelligensens avtagande
på ålderdomen inträder mycket olika tidigt hos olika personer. Men någon skillnad mellan
män och kvinnor är som sagt icke uppvisad. Att kvinnornas medellivslängd är större än
männens är säkert och talar icke för att de skulle åldras fortare. Men härpå kunna inga
slutsatser grundas i fråga om intelligensen vare sig åt ena eller andra hållet.
Nu säger man, att kvinnans fysiska kralter äro svagare än mannens och att hon i
följd därav blir fortare utsliten än han. Det är sant, att hennes kroppskrafter äro mindre;
men det är ej de, som tagas i anspråk för vetenskapligt arbete. Det är över huvud ett
misstag, att vare sig kroppsarbete eller vetenskaplig verksamhet behöver »slita ut» en människa.
Om så sker med en frisk person, bevisar detta, att han antingen är överbelastad eller
att han arbetar på ett oklokt, ofysiologiskt sätt och icke unnar sig tillräcklig vila, vilket
även ur den synpunkten är förkastligt, att han i längden sänker sin arbetsprestation såväl
kvalitativt som kvantitativt. Att nu tyvärr många både män och kvinnor skadas och fördärvas
på detta sätt är mycket beklagligt, men kan omöjligt anföras som något, ’som ligger
i sakens natur’. Det är dock undantagsfall, som vi kunna hoppas skola med ökade insikter
och klokare anordning av arbetet alltjämt förminskas. Statistiken visar, som bekant, att
vetenskapsmän i det hela ha högre medellivslängd än de flesta andra kategorier av människor.
På grund av det anförda anser jag, att då ingenting är med säkerhet känt om
någon skillnad mellan män och kvinnor med hänsyn till åldrandet i psykiskt avseende,
pensionsåldern för kvinnliga universitetslärare måtte tillsvidare sättas lika med männens eller
till 65 års ålder.
Nu invänder man emellertid, att pensionsåldern för andra kvinnliga tjänstemän är
55 eller i vissa fall 60 år, och dessa siffror måste väl, antar man, grunda sig på någon
erfarenhet rörande kvinnors åldrande.
1 Professor Schäck i Uppsala universitets drätselnämnds yttrande över löneregleringskommitténs
förslag.
Jag tvivlar härpå. Förmodligen har man helt enkelt fått de 55 åren från Kung!.
Maj:ts förordning och reglemente angående folkskollärares pensionsinråttning den 30 nov. ,
;
1866, genom vilken kvinnor i tjänst säkerligen första gången pensionerades i vart land.
Genom denna stadga gjordes emellertid pensionsåldern lika för manliga och kvinnliga
folkskollärare. För häda bestämdes 55 års ålder och 30 tjänstår. Sedan har man
bestämt pensioneringsåldern även för ämneslärarinnor vid allmänna läroverken och vid
högre lärarinneseminariet till den samma som för folkskollärarinnorna.
Kommittén lämnar ingen utredning och motivering för sitt förslag om 60 år. Och
endast erfarenheten kan så småningom avgöra, vilken pensionsålder sorn är den lämpligaste.
Enklast är dä enligt min mening att tills vidare bestämma den till 65 år liksom för männen.
Därigenom slipper man också alla mer eller mindre godtyckliga beräkningar i fråga
om avdrag från kvinnornas lön med hänsyn till deras pensionering. Skulle längre fram en
ändring visa sig önskvärd, vare sig för kvinnorna eller männen eller båda delarna, bör den
väl lätt kunna genomföras.»
Professor Boethius yttrade bl. a:
»Att pensionsålder normalt bör inträda tidigare hos kvinnan än hos mannen, bestrides
av prof. Öhrvall, och då fysiologiska grunder tydligen hava stor betydelse för denna frågas
avgörande, kan en fysiologisk fackmans uttalande möjligen anses väga tungt. I prof. Öhrvalls
anförande förebringas dock icke en vetenskaplig bevisning, och det synes mig därför ej
kunna tillerkännas ett vetenskapligt fackuttalandes auktoritativa kraft, utan måste jag betrakta
det såsom ett utslag av hans lekmannauppfattning. Men mot denna står den allmänna väl
ej utan stöd av erfarenheten uppkomna lekmannauppfattningen om eu hos kvinnan tidigare
än hos mannen inträdande fysisk och psykisk kraftminskning, vilken föranlett lagbestämmelserna
om 55 år såsom pensionsålder för kvinnliga tjänstemän på vida mindre ansträngande
platser än professorsplatser. Skulle denna ålder frångås med avseende på eventuella kvinnliga
professorer, så fordrar såväl statens som universitetets intresse, att det sker ej på grund
av lösa påståenden, utan på grundvalen av en verklig empirisk vetenskaplig undersökning.
Material till en sådan erbjuder t. ex. en uttömmande statistik över de kvinnliga folkskol- ''
, ••
lärarinnornas arbetsförmåga. Detta material är visserligen så tillvida bristfälligt, som det
högsta målsmanskapet för en vetenskap fordrar större andlig vigör än meddelande av elementär
undervisning, och som kompetensfordringarna äro sådana, att vida större kraftförbrukning , '' .
ägt rum före platsens tillträdande i det förra än i det senare fallet, men det ifrågavarande
materialets storlek är i alla tall sådan, att dess grundliga bearbetning bör utgöra ett led i
den nödvändiga vetenskapliga utredningen.»
Professor Wicksell anförde i större konsistoriet vid Lunds universitet an- Professor
gående kvinnornas pensionsålder följande:
Wicksell i
större kon
»Nagot
avgörande skäl för att sätta den obligatoriska avgångsåldern lägre för kvinna sistoriet vid
än för man förefinnes så vitt jag vet icke. Möjligen kunde däremot av diverse skäl rätt till Lunds uniavgång
vid något tidigare ålder, även utan styrkt sjuklighet, beviljas kvinna, men då natur- verslteiligtvis
med i motsvarande grad nedsatt pension. Då statistiken visar, att dödligheten inom
de högre åldersklasserna bland såväl män som kvinnor i hög grad nedgått, vilket onekligen
tyder på en ökad livskraft, och i sammanhang härmed det relativa antalet av åldersklasserna
över 65 år i en enorm grad ökats, vore det kanhända mer skäl att tillse, om man icke
möjligen pa lämpligt sätt skulle kunna tillgodogöra sig dessa åldringars arbetskraft, i den
mån den tinnes i behåll, framför att, såsom här är föreslaget, vid 60 år eller än tidigare
utan vidare inrangera dem bland de rent tärande klasserna.»
662
Statskontorets
utlåtande.
Styrelsen
för Akademiskt
bildade
kvinnors
förening.
Statskontoret utgick i sitt yttrande den 10 mars 1911 över löneregleringskommitténs
ifrågavarande förslag från det antagandet, att kvinnans pensionsålder
fortfarande, såsom enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
dittills varit fallet, komme att inträda tidigare än mannens.
T. f. statskommissarien K. Beckman hade i särskilt uttalande anfört följande
rörande kvinnornas pensionsålder:
»Vidkommande åldern för ponsionsrättens inträdande är jag icke övertygad om att
den behöver vara lägre för kvinnor än för män, såsom nu är stadgat i 5 § av gällande
pensionslag. Detta stadgande, som icke fanns i de förslag till pensionslag, som avgåvos åren
1894 och 1902 av för ändamålet särskilt tillsatta kommittéer, torde icke vara grundad på
någon noggrann utredning. Man synes endast hava utgått från den allmänna uppfattningen,
att kvinnan är svagare än mannen, men icke fästat något avseende vid det faktum, att hon
ä andra sidan är mera uthållig, vilket i sin mån bestyrkes därav, att hennes medellivslängd
är större än mannens. Dock torde det icke kunna bestridas, att lika väl som senaste pensionskommitté
i sitt betänkande den 7 november 1902 (sid. 22) anförde ökningen av männens
medellivslängd såsom motiv för framflyttning av deras pensionsålder, lika väl bör den omständigheten,
att kvinnans medellivslängd i Sverige är större än mannens, kunna åberopas
såsom ett sannolikhetsskäl för åsikten, att hennes pensionsålder i Sverige bör kunna sättas
lika med mannens, såsom redan är fallet i Holland. På grund härav synes mig, att intill
dess en noggrann utredning i detta hänseende blivit verkställd, sådana ändringar böra vidtagas
i pensionslagen, att dels den normala pensionsåldern blir densamma för män och kvinnor
och dels genom en bestämmelse lik den, som innehålles i § 19 av nådiga reglementet
för lasarettsläkarnas pensionskassa den 13 november 1903, tidigare avgång möjliggöres för
såväl män som kvinnor med sänkta pensionsbelopp, så beräknade, att staten icke härigenom
gör någon förlust.»
Med anledning av löneregleringskommitténs betänkande och vederbörande
myndigheters yttrande över detsamma inlämnade styrelsen för Akademiskt bildade
kvinnors förening den 23 november 1911 en framställning till chefen för
kungl. ecklesiastikdepartementet, i vilken rörande kvinnornas pensionsålder anfördes
bl. a. följande:
Styrelsen betvivlade nödvändigheten av kvinnors tidigare pensionering. Vad särskilt
kvinnlig adjunkts föreslagna pensionsålder, 55 år, beträffade, ansåg styrelsen en så lag pensionsålder
så mycket mindre motiverad som staten redan i liknande tall höjt kvinnors pensionsålder,
nämligen för vid statsunderstödda enskilda läroanstalter anställda lärarinnor.
Styrelsen ville betona önskvärdheten av att pensionsåldern sattes lika för manlig och
kvinnlig innehavare av statstjänst. Skulle emellertid ett stadgande i denna riktning icke
anses möjligt att genomföra, ville styrelsen föreslå införandet av den bestämmelsen, att kvinnlig
innehavare av statstjänst vore skyldig avgå vid samma ålder som manlig, men att hon
hade rättighet att med reducerad pension avgå t. ex. 5 år tidigare. Den för tillgodoseende
av båda parternas — statens och individens — intressen bästa lösningen av pensionsfrågan
vore den, som tillämpades vid Stockholms folkskolor och som gällde för både män och kvinnor.
Stadgad pensionsålder 60 år, rättighet att med reducerad pension avgå tidigare,
möjlighet att med vederbörande myndigheters tillstånd kvarstå visst antal år.
663
Skälet för den tidigare pensioneringen kunde icke vara annat än ett på eu otillräcklig
erfarenhet stött antagande, att en kvinna bleve tidigare utarbetad än en man. Styrelsen
trodde, att farhågorna i detta avseende vore överdrivna. Skulle även en eventuell statistisk
utredning bekräfta det påståendet, att självförsörjande kvinnor blivit utslitna tidigare än män,
så bevisade detta dock ingenting beträffande kvinnliga statstjänare av den art det här vore
fråga om. Flertalet av de intellektuellt arbetande kvinnorna i vårt land hade dittills arbetat
under ytterst ogynnsamma ekonomiska förhållanden. Fn lön, som med hänsyn till de krav,
vilka ställdes på t. ex. en lärarinna vid en högre flickskola, kunde betraktas som icke mer
än existensminimum, både tvingat mången att genom extra arbete skaffa sig ökade inkomster.
Då bon hemkommit från skolan, väntade benne dessutom ofta arbete i hemmet, sådant, från
vilket en man i regel vore befriad, och under detta dagliga slit hade hon burit på medvetandet
att vid iråkad sjukdom stå så gott som utan existensmedel. Om en och annan under
sådana förhållanden blivit utarbetad i förtid vore ej att undra på.
Sedan frågan om kvinnors tillträde till vissa befattningar vid de allmänna
läroverken’ och folkskoleseminarierna och om de med dessa befattningar förenade
avlöningsförmånerna överlämnats till utredning inom lärarelönenämnden, inkom
styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening i augusti 1913 med en skrivelse
till Kungl. Maj:t, i vilken den framställde vissa önskemål, däribland det att
för manlig och kvinnlig lärare måtte stadgas samma pensionsålder.
Styrelsen anförde i denna fråga, att ingen erfarenhet kunnat visa, att kvinnor i
sådana tjänster, som nu efter 1909 års grundlagsändring skulle öppnas för dem och vilka
komme att ge dem en i ekonomiskt avseende tryggad ställning, bleve tidigare utarbetade än
män. Vid fastställandet av lägre pensionsålder för kvinnor än för män hade man, så
vitt styrelsen kunnat finna, icke stött sig på någon på erfarenhet grundad undersökning utan
troligen endast utgått från den allmänna uppfattningen, att kvinnan vore svagare än mannen,
en uppfattning, vars ursprung kunde spåras till den tid, då individen värdesattes huvudsakligen
efter sina kroppskrafter.
Såsom stöd för bestämmelsen om lägre pensionsålder för kvinnliga seminarielärare hade
folkundervisningskommittén visserligen åberopat en av dr Stécnhoff utarbetad statistik angående
sjukligbeten inom folkskollärai kåren i Sverige, enligt vilken lärarinnornas sjuklighet
skulle vara mer än dubbelt så stor som lärarnas. Styrelsen ansåg emellertid på angivna
skal dr Stéenhoffs statistik icke erbjuda någon tillförlitlig grund för bedömandet av saken
i fråga (jfr. sid. 669) och lämnade en redogörelse för andra undersökningar angående
manliga och kvinnliga lärares sjuklighet. Sammanförde man resultaten av dessa undersökningar,
bleve skillnaden i sjukledighet mellan manliga och kvinnliga lärare obetydlig och
motiverade icke den av folkundervisningskommittén föreslagna 5 år tidigare pensioneringen
av kvinnliga lärare.
Tjänstgöringsskyldighet.
I sitt år 1902 avgivna betänkande föreslår läroverkskommittén följande
tjänstgöringsskyldighet för de respektive lärarna:
Läroverks
kommitténs
betänkande
1902.
664
Läroverksöverstyrelsens
utlåtande
över
löneregleringskommitténs
betänkande.
Oberäknad den tid, som erfordras för att utom lärorummet granska och rätta lärjungarnas
skrivövningar, vare lektor, som tillika är domkapitelsledamot, förpliktad att vid läroverket
varje vecka lämna undervisning 18 till 20 timmar, lektor, som icke är domkapitelsledamot,
och adjunkt, vars huvudsakliga tjänstgöring är förlagd till realskolans sjätte klass
och gymnasium, 20 till 22 timmar, övriga adjunkter 24 till 28 timmar, första lärarinna vid
samskola 20 till 22 timmar, övriga lärarinnor 22 till 26 timmar.
I kommitténs betänkande lämnas den upplysning, att kommittén angående
den föreslagna tjänstgöringsskyldigheten för lärarinna i Barnskola stöder sig på
uttalanden av den för den kvinnliga undervisningen särskilt tillkallade sakkunniga.
Kommitténs förslag i denna punkt upptogs i 1904 års kungl. proposition
angående ändrad anordning av rikets allmänna läroverk och vann riksdagens
bifall.
(Läroverksstadgan 18 februari 1905 § 183.)
I överstyrelsens för rikets allmänna läroverk utlåtande den 10 februari 1911
över löneregleringskommitténs förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda
svenska kvinnor må kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissabefattningar,
fäste överstyrelsen uppmärksamheten på att av kommitténs betänkande framginge,att
de kvinnliga lärarna förväntades utföra samma kvantitet arbete som de manliga, med
andra ord att de skulle undervisa under lika många timmar i veckan och ha samma
åligganden i övrigt, överstyrelsen erinrade om att denna princip icke tillämpats
i gällande läroverksstadga beträffande samskollärarinnorna och att det, såvitt överstyrelsen
hade sig bekant, icke ifrågasatts att öka samskollärarinnornas tjänstgöringsskyldighet
till likhet med de manliga lärarnas, ehuru klagomål här och
där försports däröver, att de manliga lärarna vid samskolorna på grund av lärarinnornas
mindre antal undervisningstimmar måst åtaga sig större tjänstgöringsskyldighet
än lärarna vid gossläroverken. Tvärtom berodde antagligen den ovanligt
ringa tillströmningen av sökande till lärarinneplatser vid samskolorna i någon
mån därpå, att man ansett tjänstgöringen där ansträngande nog.
I varje fall ansåg överstyrelsen, då det väl icke kunde anses för en kvinna
mindre krävande att undervisa i ett gossläroverk än i en samskola, det icke så
litet betänkligt att utan vidare ålägga de kvinnliga adjunkterna vid läroverken
samma arbetsmått som de manliga. Beträffande de blivande kvinnliga lektorerna
vid högre lärarinneseminariet ägde frågan mindre betydelse, enär lektorernas
tjänstgöring därstädes enligt de grunder och beräkningar, som föreslagits för seminariet
under behandling varande omorganisation, uppginge till endast 18 å 20
timmar i veckan.
Åtgärden att i ovannämnda avseende likställa kvinnliga och manliga adjunkter
borde enligt överstyrelsens mening föregås av en noggrann, på speciell
sakkunskap grundad utredning.
Då emellertid tiden icke medgåve föranstaltande av en sådan, ansåg överstyrelsen,
att man, för att hela frågans avgörande icke måtte fördröjas, med bibehållande av den av
löneregleringskommittén föreslagna avlöningen kunde utgå från den förutsättningen, att eu
minskning i de kvinnliga adjunkternas tjänstgöringsskyldighet i jämförelse med de manligas
kunde visa sig erforderlig och att donna minskning kunde uppvägas av eventuell jämkning i
fråga om lärarinnornas pensionsålder.
Kommittén utginge nämligen därifrån, att den ålder, då de kvini liga lärarna skulle
erhålla pension, skulle, såsom förhållandet för det dåvarande vore i fråga om samskollärarinnorna
och lärarinnorna vid högre lärarinneseminariet, bestämmas till uppnådda 55 levnads-
och 25 tjänstår. Men då det på sista tiden blivit ifrågasatt, att nämnda lärarinnors
pensionsålder skulle höjas till likhet med fliekskollärarinnornas eller 60 levnads- och 30 tjänstår,
skulle kommitténs beräkningar av avlöningens storlek, vilka vore grundade även på pensionsåldern,
avsevärt rubbas och de kvinnliga lärarna erhålla för låg avlöning enligt de av
kommittén uppställda principerna. Den skulle för de kvinnliga adjunkterna uppgå till
4,143,34 kronor för varje tjänstår i stället för av kommittén beräknade 4,819.93 kronor.
Denna minskning skulle beträffande nämnda adjunkter kunna anses utjämnad därigenom, att
de ålades ett mindre antal undervisningstimmar i veckan och erhölle någon lindring i skolarbetet
i övrigt.
Yarl folkskoleseminariernas lärare beträffar, är samma undervisningsskyldighet
stadgad för kvinnliga lärare som för manliga. 1 sitt betänkande om seminarierna,
avgivet den 20 december 1911, yttrar folkundervisningskommittén i
sammanhang med frågan om adjunkts tjänstgöringsskyldighet följande:
>Det förutnämnda timtalet, 20—22 veckotimmar, skall enligt kommitténs förslag gälla
både för manlig och för kvinnlig adjunkt. Hitintills har ingen skillnad varit stadgad i tjänstgöringsskyldigheten
för manliga och kvinnliga ämneslärare vid seminarierna, och några missförhållanden,
som härav skulle hava vållats, lära icke kunna uppvisas. Kommittén finner så
mycket mindre skäl till ändring, som icke ringa praktiska olägenheter skulle komma att förorsakas
av en olikhet i tjänstgöringsskyldigheten. Dessa praktiska olägenheter skulle inträda
vid de seminarier, vid vilka både manliga och kvinnliga adjunkter voro anställda. Vid ett
sådant seminarium skulle en dylik olikhet ha till följd, att, i samma mån antalet kvinnliga
adjunkter växte, skulle antalet tjänstgöringstim mar för de manliga adjunkterna komma att
ökas och i allmänhet bliva högre än vid ett seminarium med endast munliga adjunkter. Det
kunde ock lätt komma att inträffa, att en del av de undervisangstimmar, som eljest tillkotnmo
de ordinarie lärarkrafterna, icke längre kunde av dem bestridas, utan att ett överskridande
av de bestämda högsta tjänstgöringstimtalen bleve nödvändigt. Dylika förhållanden
måste kännas mindre tilltalande både för de kvinnliga och de manliga lärarna. Ytterligare
svårigheter skulle uppkomma, då en i fråga om adjunkterna fastställd olikhet mellan
manlig och kvinnlig lärares undervisningsskyldighet naturligtvis även borde tillämpas med
avseende på övningslärarna och lärarna i övningsskolan.»
Tjänstledighet för sjukdom.
Under debatten i riksdagens första kammare år 1907 angående behörighet
för kvinnor att befordras till vissa statstjänster framhöll professor Clason betänk
84—131873.
Lårarelönenämnden. 2.
Folkunder
visnings
kommitténs
betänkande
-
Från riksdagsdebatten
år 1907 om
kvinnors anställning
i
statstjänst.
666
ligheter från synpubten av kvinnans bristande fysiska uthållighet i jämförelse
med mannens.
Talaren meddelade några statistiska siffror från Stockholms stads folkskoleväsende
angående tjänstledighet för sjukdom för manliga och kvinnliga innehavare av lärarbefattningar.
De voro uttryckta i sjukdomsdagar per individ under en viss termin, och resultatet
var, att under det varje manlig lärare representerades av ett antal sjukdomsdagar av 4,7,
representerades varje kvinnlig lärare av ett antal sjukdomsdagar av 11,3.
Särskilt ut-
I särskilt uttalande till löneregleringskommitténs betänkande med förslag
t({öneregle11 grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor må kunna av
ringskom- Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar, yttrar filosofie doktor
mitténs be- Ännu Ahlström följande:
tankande.
J
Det kan anses påkallat att granska de statistiska uppgifter från Stockholms stads
folkskoleväsen angående manliga och kvinnliga lärares tjänstledighet, som professor Clason
anförde såsom stöd för sitt påstående, att kvinnans uthållighet icke är lika stor som mannens.
De av professor Clason angivna siffrorna uppvisa sjukdomsdagar per individ under en viss
termin och innebära, att under det varje manlig lärare representeras av 4,7 sjukdomsdagar,
representeras varje kvinnlig lärare av 11,3 sjukdomsdagar.
Redan det att statistiken är byggd på uppgifter tagna från en enda termin dömer
den. Jag har också inom kommittén framhållit, att professor Clasons statistik är fullkomligt
värdelös och inför kommitterade redogjort för en av Akademiskt bildade kvinnors förening
uppgjord statistik. Denna, som vilar på en undersökning, omfattande en tidrymd av
10 år, lämnade, såsom var att vänta, ett helt annat resultat än den av professor Clason framlagda
undersökningen. Lärarinnornas tjänstledighet för sjukdom förhåller sig till lärarnas
som 14,i : 10,7. Jämför man sjukligheten bland endast de ogifta lärarinnorna med lärarnas,
kommer på de förra 13,2 sjukdagar mot 10,7 på de senare.
Hälsotill-
Provinsialläkaren Gr. Stéenhoff publicerade år 1011 en undersökning rörande
ståndetinom hälsotillståndet inom folk- och småskollärarkåren (Stéenhoff, Gr. Hälsotillståndet
vid Sveriges inom lärarkåren vid Sveriges folk- och småskolor. H. 57 i Pedagogiska skrifter
folk- och u^g. av gyeriges allmänna folkskollärareförenings litteratursällskap. Lund 1911).
småskolor. ö
a
o
i
/
Materialet till ifrågavarande undersökning har erhållits på följande sätt:
Från och med år 1895 äger ordinarie lärare och lärarinna vid folkskola att under
sjukdom, som hindrar tjänstgöring under minst en månad, erhålla vikarie, som avlönas till
större delen (3/<i) av vederbörande skoldistrikt och av staten. Villkoret är intyg av läkare,
att sjukdomen gör läraren oförmögen att vederbörligen uppehålla sin tjänst men ej är av
sådan beskaffenhet, att vid betygets utfärdande läkaren efter omsorgsfull undersökning anser
sannolikt, att sjukdomen för all framtid hindrar den sjukes återinträde i tjänstgöring. Ett
andra villkor är, att läraren icke uppnått 60 års ålder och icke i vederbörlig ordning förklarats
berättigad till hel pension eller helt ålderdomsunderstöd.
Från och med år 1901 är lika rätt till vikarie utsträckt till extra ordinarie folkskollärare,
biträdande lärare vid folkskola samt lärare vid mindre folkskola och småskola, således
till hela lärarpersonalen.
Det är de för sålunda angivna ändamål under de 4 åren 1906—1909 avgivna läkarutlåtandena,
vilka lagts till grund för utredningen.
Att endast sjukdomar, som varat minst en månad, utgöra föremål för statistiken, är
enligt dr Stéenhoffs mening en fördel, enär man därigenom befrias från att fästa uppmärksamheten
vid eu mängd tillfälliga, snart övergående åkommor.
Av intyg, som avse lärare (här nedan betecknade med L.), äro några utfärdade för
småskollärare. De hava ej avskilts till egen grupp. Intygen för lärarinnor hava däremot
uppdelats i tvänne grupper, folkskollärarinnor (här betecknade med F.-L.) och småskollärarinnor
(S.-L.).
Rörande beräkningen av tjänstledighetens längd må påpekas, att till 1 månads tjänstledighet
räknats tiden till och med 1 månad och 10 dagar. Med 1 termins ledighet menas
längre tid under terminen än den nu nämnda. Till 2 års ledighet räknas alla fall, där
tjänstledigheten sträckt sig över hela eller större delen av 3—4 terminer, såsom 3 års ledighet
5—6 terminer, 4 års ledighet 7—8 terminer.
Uppgifterna grunda sig på 2,634 sjukdomsfall hos 2,533 personer. Av dessa äro:
Lärare.
Folkskollärarinnor.
Småskollärarinnor.
694
685
1,154
Då under åren 1906—1909 i medeltal funnits följande antal tjänstgörande
L.
F.-L.
S.-L.
5,775
2,674
10,194
skulle således under samtliga fyra år och under en tidrymd av minst 1 månad varit i procent
uttryckt för sjukdom tjänstlediga:
L.
F.-L.
S.-L.
12,1 %
25,6 %
11,3 %
Småskollärarinnorna synas alltså hava stått sig bäst. Folkskollärarinnornas sjukprocent
är däremot mer än dubbelt så hög som lärarnas. Särskilt stor visar sig sjukligheten
vara bland lärarinnorna i Stockholm. Här komma nämligen på i genomsnitt 770 F.-L. ej
mindre än 225 sjukskrivna, vilket blir 29,2 %. För landsorten ensam sjunker då motsvarande
tal till 24,2 /.
Sjukligheten bland lärarna i Stockholm är tvärtom, efter vad det vill synas, yttrar
dr Stéenhoff, betydligt lägre än bland lärarna över hela landet. Under ifrågavarande 4 år
voro i huvudstaden blott 16 lärare av 173 i tjänst varande sjukskrivna en månad eller
längre tid. alltså 9,2 %. Siffran för hela landsorten förändrades icke nämnvärt härav.
Dr Stéenhoff framhåller, att det ej kunde utforskas genom något närmare studium av
läkarintygen, varpå särställningen för Stockholm berodde. Det såge snarast ut, som skulle
vissa förhållanden, som medföljde livet i en storstad, kanske även skolanordningarna, inverka
särskilt ofördelaktigt på lärarinnornas hälsotillstånd. Lärarnas i Stockholm antal vore relativt
litet för att man av statistiken angående dem skulle kunna draga några bestämda slutledningar.
På de olika åren kommo följande antal sjuka:
L.
F.-L.
S.-L.
1906 ......
......233
249
276
1907 ......
......226
214
319
1908 ......
......252
245
393
1909 ......
......210
245
423
668
eller i medeltal för år
L.
F.-L.
S.-L.
230
238
353
Medeltalet sjuka för år, jämfört med antalet tjänstgörande, ger följande procent sjuka
för varje år:
L.
F.-L.
S.-L.
4
8,9
3,5
Sjukdomsfallen gruppera sig inom de olika kategorierna lärare sålunda:
Antal sjukdomsfall.
L.
F.-L.
S.-L.
713
724
1,197
Sammanlagda tjänstledighetstiden på grund av sjukdom visar sig vara:
L.
F.-L.
S.-L.
3,418 mån. 3,830 mån. 5,382 mån
-
Uppdelas hela ovannämnda tjänstledighetstid på varje sjukskriven, erhålles:
tjänstledighetens längd i medeltal för varje:
L.
F-.L
S.-L.
4,9 mån.
5,6 mån.
4,6 mån.
Vid uppdelning av sjukdomstiden efter sjukdomarnas olika långvarighet erhålles följande
tabell:
1 mån.
ledighet
1
term.
»
2
term.
»
2
års
>
3
års
»
4
års
»
ll.
.
159
=
22,3
*
.
305
=
51.2
%
.
103
=
14,4
%
41 = 5,7 %
24 = 3,4 %
.
21
=
3,0
%
F.-L.
118 = 16,5 %
396 = 54,7 %
102 = 14,o %
52 = 7,2 %
32 = 4,2 %
24 — 3,4 %
S.-L.
168 = 14,o %
677 = 56,6 %
239 = 20,o %
78 = 6,4 %
27 = 2,3 %
8 = 0,7 %
De kortvarigaste sjukdomarna förekommo talrikast bland lärarna och minst ofta bland
småskollärarinnorna. Skillnaden var för övrigt avsevärd även emellan L. och F.-L.
Man torde kunna säga, framhåller dr Stéenhoff, att sjukligheten är störst för kvinnorna
efter 15—16, för männen efter 18 års tjänstgöring, och att en icke obetydlig del av
personalen inom folkskollärarkåren blir efter denna tid under långa perioder oförmögen att
vederbörligen sköta sitt kall. A andra sidan är emellertid även konstaterat, att lärarinnor
och lärare kunna efter många års tjänstledighet på grund av sjukdom återupptaga sitt skolarbete
och sköta det fullt tillfredsställande för framtiden.
Dr Stéenhoff framhåller vidare, att då man betänker, att det begäres och ofta även
presteras omkring 30 års tjänstgöring av en lärare vid folkskolan, synes det vara väl tidigt,
som sjukligheten infinner sig. I medeltal är ej stort mer än halva denna tid förlupen även
i fråga om långvariga åkommor. Det är således troligt, att huvudsakliga anledningen till
denna sjuklighet icke är att söka i själva skolarbetets besvärligheter och ansträngningar utan
på annat hall.
1 framställning till Ktingl. Maj:t i augusti 1913 anför styrelsen för Akademiskt
bildade kvinnors förening följande:
»Såsom stöd för bestämmelsen om lägre pensionsålder för kvinnliga seminarielärare
åberopar fulkundervisningskommittén eu av dr Stéeuhoff utarbetad statistik angående sjuldigheten
inom folkskollärarkåren i Sverige, enligt vilken lärarinnornas sjuklighet skulle vara mer
än dubbelt så stor som lärarnas. Dr Stéenhoffs statistik medtager emellertid endast sjukdomsfall
av minst en månads längd. Sjukdomsfall av kortare varaktighet, även om de upprepas
huru många gånger som helst, komma ej med i räkningen. Som bland de sjukdomsfall dr
Stéenhoff medtager, de kor tvarigaste förekomma talrikast bland lärarna, kan man mycket väl
tänka sig, att bland dem förekomma talrikast även sjukdomsfall med kortare varaktighet än
en månad. Ifrågasättas kan, om ej upprepade kortare sjukdomsfall äro lika tillförlitliga mätare
på en människas sjuklighet som enstaka långvarigare sjukdomar. Dr Stéenhoffs statistik
torde sålunda icke erbjuda någon tillförlitlig grund för bedömandet av saken i fråga.
På föranstaltande av Akademiskt bildade kvinnors förening har med ledning av folkskoleöverstyrelsens
protokoll gjorts eu statistisk undersökning angående av sjukdom förorsakad
tjänstledighet bland folkskollärarkåren i Stockholm. Av denna undersökning, som omfattar
en tidrymd av 10 år och upptar alla tjänstlediga dagar, framgår, att på varje lärarinna
kommer 14,i sjukdagar per år, på varje lärare 10,7. Medtagas endast de ogifta lärarinnorna,
sjunker motsvarande siffra till 13,2, d. v. s. av hela antalet sjuklediga dagar
för lärare och ogifta lärarinnor kommer 45 % på Urania och 55 / på lärarinnorna.
En liknande jämväl på initiativ av Akademiskt bildade kvinnors förening gjord undersökning
angående sjukledigheten under 5 år bland lärarepersonalen vid statens läroverk i
Stockholm och Göteborg samt bland lärarinnor tillhörande Stockholms flick- och samskolors
sjukhjälpsförening samt Göteborgs lärarinnors sjukhjälpsförening utvisar, att på varje lärare
kommer 9,5 sjukdagar per läsår, på varje lärarinna 6,i. Av alla tjänstlediga dagar kommer
således i detta fall på lärarna 61 %, på lärarinnorna 39 %. Då emellertid lärarna bli
pensionmässiga först vid 65 år och endast ett fåtal lärarinnor över 60 år tillhöra dessa
kassor, har en jämförelse gjorts mellan lärarinnorna och de lärare, som icke äro äldre än 60
år. Antalet sjuklediga dagar per läsår blir i detta fall för varje lärare 7,o mot 6,i för varje
lärarinna.
Uppgifterna angående lärarnas tjänstledighet äro hämtade ur läroverksöverstyrelsens
protokoll, angående lärarinnornas ur respektive sjukkassors handlingar. Anmärkas bör bär,
att de på lärarinnorna kommande sjukdagarna icke endast äro de, för vilka sjukhjälp utgått,
utan kassornas styrelser ha inhämtat upplysningar om hela den tid sjukdomen omfattat.»
Styrelsen
för
akademiskt
bildade
kvinnors
förening.
Anna Sörensen.
671
Bilaga XV.
Några uttalanden av rektorer vid enskilda gymnasier
rörande kvinnliga lärare vid dessa skolor.
Till nämnden har remitterats en till statsrådet och chefen för Kungl.
Ecklesiastikdepartementet ställd skrivelse från styrelsen för akademiskt bildade
kvinnors förening angående grunderna för kvinnors tillträde till vissa statstjänster.
Till nämnda skrivelse äro bifogade följande utlåtanden från rektorerna vid
flertalet av de enskilda goss- och samskolegymnasierna i vårt land, vid vilka
kvinnliga lärare använts i större utsträckning.
Till
Styrelsen för Akademiskt Bildade Kvinnors Förening.
Då undertecknad såsom föreståndare för Lundsbergs skola av Styrelsen för Akademiskt
Bildade Kvinnors Förening anmodats meddela sina erfarenheter angående kvinnliga
lärares lämplighet på gymnasialstadiet, lämnas härmed en kortfattad framställning av de i
berörda hänseende vunna erfarenheterna vid nämnda skola.
Redan från första stunden kan man säga, att Lundsbergs skola ställde sig sympatiskt
till tanken att använda kvinnliga lärare vid undervisningen, och under den tid av
femton år, som skolan ägt bestånd, har nästan utan avbrott bland lärarepersonalen funnits
en eller flera lärarinnor. Först år 1904, då början till ett gymnasium gjordes, kunde
emellertid erfarenheter vinnas beträffande lärarinnors användning på det högre stadiet.
Lundsbergs skola har icke haft skäl att, vare sig det gällt nederskolan eller gymnasiet,
frångå den en gång beträdda vägen att använda kvinnliga lärare. Den känner sig
tvärtom tacksam för det sätt, varpå dessa fullgjort sitt kall. Icke nog med att de åtagit
sig och visat sig stå ut med samma antal undervisningstimmar som de manliga kollegerna,
utan de ha också i övrigt varit likställda med dessa; så ha de varit klassföreståndare, utsetts
till huvudlärare i något av sina ämnen, på egen hand skött laborationsövningar och
haft värden om och ansvaret för de samlingar, som hört till deras fack.
De ha därjämte varit besjälade av stark plikt- och ansvarskänsla, vaket sinne för
det större som det mindre i sin kallelsegärning och levande intresse för sina lärjungars
bästa, varigenom de gjort sig förtjänta av varmt erkännande. Det är också ett glädjande
taktum, att deras undervisning i klassen krönts med all önskvärd framgång både inom nederskolan
och gymnasiet.
Vad den disciplinära sidan av skolverksamheten angår, kan ingen väsentlig skillnad
sägas hava förefunnits mellan de manliga och de kvinnliga lärarna. De individuella anlagen
672
spela i detta hänseende den viktigaste rollen. Ett par omständigheter torde dock förtjäna
att beaktas. För det första synes erfarenheten giva vid handen, att det i regel ej är inom
skolans högre klasser utan i mellanklasserna, som det är svårast att upprätthålla tukt och
ordning; vidare har lärarinnans ställning varit och är fortfarande ogynnsammare än lärarens
bl. a. till följd av de rådande fördomarna och den allmänna opinionen, som ej gärna
velat se en kvinna i katedern vid vara gossläroverk. I detta stycke har Eundsbergs skola
brutit med den gängse uppfattningen och har därpå icke blivit lidande.
Till sist ännu eu sak, den viktigaste. Den som på nära håll under flera år sett
och ännu mer känt det inflytande, som eu insiktsfull, pedagogiskt utbildad och för sitt kall
och för ungdomen varmt intresserad lärarinna kan utöva på den ungdom, hon har under
sina ögon, han måste anse det som eu vinst, att kvinnor erbjudit sina^ tjänster icke blott
inom våra flickskolor utan också inom gosskolorna. Och i samma mån våra läroverk ej
avse blott att bibringa sina lärjungar ett visst kunskapsmatt utan även att fostrande inverka
på dem, i samma mån har lärarinnan där sin särskilt berättigade plats, ty hon representerar
så att säga innersidan av ungdomens fostran, och den får ej förbises. Det är ej heller
inom det offentliga livet någon verksamhet, där kvinnans natur kommer vackrare till heders,
än där hon i bästa mening får giva sig själv åt ungdomen och i självförsakelse och uthålligt
tålamod leda den fram genom vetandets förgårdar. Inom lärarekollegiet har hon
även sin betydelse på grund sin större intuitiva förmåga att se och bedöma lärjungarna,
varigenom dessa framstå i en ny och ofta sannare dager.
Om sålunda Eundsbergs skola gjort uppmuntrande erfarenheter vid användandet av
kvinnliga lärarekrafter, får man ej därav draga generella slutsatser. Begåvning, naturlig
fallenhet och uppfostran betyda oerhört mycket vid det dagliga utövandet av en människas
livskall, och det är naturligt, att ej alla kvinnor, likasom ej heller alla män, som ägna sig åt
lärarebanan, lyckas på densamma. Men att vid våra gossläroverk överlämna undervisningen
åt både manliga och kvinnliga lärare efter vissa bestämda grunder synes i och för sig ha
föga skäl emot sig, och man kan ej frigöra sig från den tanken att genom försök med
lärarinnors anställning i lämplig utsträckning lyckobebådande framtidstecken i olika, kanske
oväntade riktningar snart skulle börja visa sig.
Luudsberg den 23 mars 1911.
FRITS DANIELSON
Föreståndare för Lundsbergs skola.
Till
Styrelsen för akademiskt bildade kvinnors förening.
Som svar på eder fråga rörande mina »erfarenheter angående kvinnliga lärares lämplighet
på gymnasialstadiet, särskilt i disciplinärt hänseende», får jag härmed upplysa:
att jag tjänstgjorde som rektor vid Wbitlockska samskolan från höstterminen 1903
till och med vårterminen 1909. att under dessa sex år summa elva ynglingar undervisades i de
tre gymnasialringarna och aldrig mera än tre i en och samma ring, samt att jag hade tillfälle
att följa kvinnors undervisning i samtliga realgymnasiets läro- och övningsämnen utom
kristendom och filosofi, i vilka manlig lärare alltid användes;
att jag under denna tid lärt känna kvinnliga lärare i olika ämnen, som i undervisningsskicklighet,
särskilt på gymnasialstadiet, kunnat med framgång upptaga tävlan med vilka
män som helst;
673
att jag aldrig erfarit, att det för skolans kvinnliga lärare mött någon svårighet att
på gymnasialstadict upprätthålla disciplinen;
att jag på grund av egen erfarenhet som lärare anser det vara ojämförligt mycket
svårare att upprätta en mönstergill ordning i skolans mellanklasser och även i småklasserna
än på gymnasiet, och att det därför synes mig självklart, att om kvinnor kunna upprätthålla
disciplinen på skolans lägre stadier, de ock kunna göra det på det högsta.
Stockholm 30 mars 1911.
Nils Höjer
Lektor vid Stockholms norra latinläroverk.
Till
Styrelsen för Akademiskt Bildade Kvinnors Förening.
På grund av Eder förfrågan om mina erfarenheter angående kvinnliga lärares lämplighet
på gymnasiestudiet får jag meddela följande:
Whitlockska Samskolan använder i mycket stor utsträckning kvinnliga lärare på
gymnasialstadiet, och dessa hava i alla avseenden på ett synnerligen lyckligt sätt löst sina
uppgifter.
Min erfarenhet från Whitlockska Samskolan synes mig därför utvisa, att om kvinnor
komme att i någon större grad finna användning vid de allmänna läroverkens gymnasier, ett
avsevärt tillskott av lärarbegåvning och undervisningsskicklighet skulle tillföras dessa. Däremot
torde den knappast lämna något bidrag till frågan om kvinnornas förmåga vid den
disciplinära ledningen av stora gymnasialgossklasser; det största antalet lärjungar i någon
av Whitlockska Samskolans gymnasieringar har nämligen utgjort tolv, och i ingen av dess
ringar har antalet gossar överskridit fyra.
Stockholm i mars 1911.
G. A. Tiselius
Lektor. Föreståndare vid Whitlockska Samskolan.
Med anledning av en förfrågan från »Akademiskt bildade kvinnors förening» angående
min åsikt, huruvida de kvinnliga lärarna på gymnasialstadiet i allmänhet äro de manliga
underlägsna särskilt med avseende på förmåga att upprätthålla ordning, så måste jag
meddela, att jag i detta stycke ännu äger helt ringa erfarenhet. Men den erfarenhet jag
har, tillåter mig icke att sätta det ena könet framför det andra. De goda läraregenskaperna
— likaväl som de dåliga — äro individens och icke könets, och jag tror icke på möjligheten
eller riktigheten av att i detta avseende skära det ena eller andra könet över en kärn.
Stockholm d. 20 mars 1911.
Benkt Söderborg
Studierektor vid Sofi Almquists Samskola.
85—-131873. Lärarelönenämnden. 9.
674
Göteborgs högre samskola den s/''3 1911.
Till svar å Eder skrivelse får jag meddela, att jag har för liten erfarenhet i frågan
för att på den kunna grunda någon mening, då vi i regel på gymnasialstadiet haft manliga
lärare, detta beroende på kompetensförhållanden. I de fall, då kvinnliga lärare kommit till
användning i gymnasiet, har det emellertid visat sig, att de ingalunda varit mindre lämpliga
än manliga vare sig i fråga om undervisningen eller förmågan att upprätthålla disciplinen.
Med utmärkt högaktning
Sven Lönborg. •
Djursholms Samskola, Djursholm den 14 mars 1911.
Till
Styrelsen för Akademiskt bildade kvinnors förening.
Till svar å Eder skrivelse med anhållan, att jag skulle meddela mina erfarenheter
angående kvinnliga lärares lämplighet på gymnasialstadiet, särskilt i disciplinärt hänseende,
får jag nämna, att den erfarenhet, som jag vid Djursholms Samskola gjort både som medlärare
till och rektor för kvinnliga lärare, bestämt säger mig, att förmågan att upprätthålla
disciplin sammanhänger med personligheten, att således en kvinna, som för övrigt äger de
egenskaper, som konstituera en god lärarinna, fullt måste kunna fylla sin plats som lärarinna
för gymnasister ej blott i en samskola, där hennes plats är given, utan också i ett
manligt gymnasium, där hennes goda kvinnliga egenskaper helt säkert skulle utöva ett gott
inflytande både på lärjungar och på manliga arbetskamrater.
Med största högaktning
Sigurd Wickbom
Rektor vid Djursholms Samskola.
Avskrifternas likhet med originalen, intyga:
E. Groth.
L. Lundin.
675
Bilaga XVI.
Förhållandet mellan mäns och kvinnors löner.
P. M.
Efterföljande korta anteckningar göra ej på minsta sätt anspråk att behandla
ämnet fullständigt, utan blott att antyda tankegången med särskild hänsyn till
det för Lärarelönenämnden föreliggande problemet.
1.
Kvinnornas lägre avlöning i förhållande till männens hör till de mest
konstanta lagbundenheterna inom det ekonomiska livet. I sin essay över kvinnolönerna
(»Women’s Wages», i samlingen »Problems of Modern Industry») sammanfattar
den engelske socialistiske nationalekonomen Sidney Webb de faktiska förhållandena
på följande sätt: »Skillnaden förefinnes både där kvinnorna äro underkastade
särskilda lagbestämmelser (d. v. s. arbetarskydd) och där sådana saknas,
den förefinnes i Förenta staterna, (de engelska) kolonierna och Frankrike lika val
som i vårt land (England); den förefinnes i kontors- och undervisningsverksamhet
lika väl som inom industrien, i andligt arbete lika väl som i kroppsarbete; lika
väl där ackordlön som där timlön råder, där lönerna bero på tradition liksom där
de bero på konkurrens.»
2.
Förhållandet är ej en följd av kvinnornas inströmning på arbetsmarknaden
under de senaste generationerna utan går tvärtom så långt tillbaka som
utvecklingen kan följas. Detta framgår av efterföljande siffror för fem århundraden,
hämtade från vicomte G. d’Avenels arbete »Histoire économique de la propreté,
des salaires etc. 1200—1800» (del IV sid. 575); även om d’Avenels lönemedeltal
ingalunda äro oangripliga som absoluta tal, är den skillnad mellan mansoch
kvinnoiöner, som de uttrycka, obestridligen riktig om ej rent av för svagt
markerad, såsom kan bestyrkas genom en mängd andra källor. Kvinnornas
löner utgjorde i procent av männens:
1301/25 . . . .
... 68
1501/25 . . . .
1676/1700 . . .
... 54
1351/75 . . . .
... 75
1526/50 . . . .
... 54
1701/25
• . . .
... 66
1376/1400 . .
... 71
1551/75 . . . .
... 58
1726/50 . . . .
... 60
1401/25 . . . .
. . .70
1576/1600 . . .
... 60
1751/75 . . . .
. . .60
1426/50 . . . .
... 66
1601/25 . . . .
... 71
1776/1800 . . .
... 60
1451/75
. . . .
... 55
1626/50 . . . .
... 68
1890 ......
. . . 60
1476/1500 . . .
... 63
1651/75 . . . .
. . .62
3. Å andra sidan är det mycket ovisst, om den skillnad, som sålunda
funnits sedan uråldriga tider, för närvarande är på väg att minskas. Så mycket
torde i varje fall kunna sägas med bestämdhet, att den ännu ej visat minsta
tendens att försvinna. Den enda svenska lönestatistiken av något värde över en
längre tidrymd är jordbruksstatistikens siffror för jordbruksarbetarnas löner under
det senaste halvseklet. I procent av männens^ löner äro kvinnolönerna följande
(siffrorna uträknade på grundval av Statistisk Årsbok för Sverige 1914, tab. 124):
Årslön i
husbondes
kost
Värdet av
stat och lön
Sommar-
dagsverkspris
Vinter-
dagsverkspris
1866/70 ..................
44-7
62''5
53''9
560
1871/75 ..................
39-6
57-1
47''3
50''0
1876/80 ..................
41-8
58''5
51''2
52-7
1881/85 ..................
43-1
58-2
53''5
oc
1886/90 ..................
46-3
>
57U
57-6
58-7
1891/95 ..................
48''C
55''7
57-3
58''7
1896/1900 .................
50-2
55''5
56-1
57-0
1901/05 ..................
52-8
564
58''8
60''3
1906/10 ..................
57-5
570
58-5
59''7
Som man finner, är tendensen till utjämning i allmänhet svag och är
t. o. m. till stor del obefintlig i tre av de fyra kolumnerna.
4.
Skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner äro, såsom framgår av siffrorna
i de föregående två styckena, icke blott nästan alltid förefintliga utan även
som regel högst betydliga. Ovanstående siffror tyda på att kvinnolönerna i allmänhet
ligga mellan hälften och två tredjedelar av männens löner; och även om
ett närmare fastställande av den exakta relationen skulle kräfva långt mera ingående
undersökningar, torde man kanske kunna våga antagandet, att dessa
relationstal giva en i någon mån riktig bild av verkligheten på flertalet områden.
5.
Det nu sagda innebär icke, att exempel på lika lön för män och kvinnor
inom samma yrke saknas. Sådana finnas tvärtom, visserligen såsom i stort
sett sällsynta undantag men likväl icke alldeles utan betydelse; mest bekanta
bland dessa exempel äro lönerna för vissa grupper inom väveriindustrien i England.
Det är emellertid av vikt att minnas, att det i dessa fall såvitt bekant undantagslöst
gäller ackordlöner, d. v. s. löner utgående efter arbetsproduktens kvantitet;
överensstämmelse i ackord, d. v. s. i lönens bestämningsgrunder, behöver ingalunda
betyda likhet i tim-, dag- eller veckoförtjänst. Lika tidlön för män och
kvinnor, alltså lika lön fastställd oberoende av arbetsresultatet, torde höra till
de ovanligaste fenomen inom det fria näringslivet.
(>. Emellertid är allt det nu sagda så till vida agnat att giva eu felaktig
föreställning om verkligheten, som det åtminstone skenbart utgår från den förutsättningen,
att män och kvinnor utföra samma arbete. Detta är just vad som
endast i sällsynta undantagsfall förekommer. Intet faktum på det nu ifrågavarande
området torde vara viktigare att fasthålla än den inom hela samhällslivet
genomförda differentieringen mellan manligt och kvinnligt arbete. Alla mig
bekanta studier på området framhålla enhälligt svårigheten att utfinna sådana
fall, där män och kvinnor inom näringslivet utföra exakt samma arbete, på samma
plats och vid samma tidpunkt. (Se t. ex., utom de ovan citerade: Alice Salomon,
»Die Ursachen der ungleichen Entlohnung von Männer- und Frauenarbeit»
i Schmollers »Staats- und socialwissenschaftliche Försel)ungen» h. 122). Tydligen
bör man rätteligen gorå detta förhållande klart för sig, innan man börjar tala
om den relativa lönehöjden. Det i den doktrinära diskussionen om manliga och
kvinnliga löner uppställda postulatet »lika lön för lika arbete» saknar i de allra
flesta fall sammanhang med själva samhällslivet, i det att den faktiska organisationen
genom differentiering mellan manligt och kvinnligt arbete innebär olika
lön för olika arbete.
7.
Man kan då fråga, vilken reell innebörd de ovan lämnade relationstalen
mellan mäns och kvinnors avlöning äga. Innebörden är i de ojämförligt
flesta fall, att män och kvinnor inom samma yrkesgren hava olika sysselsättningar,
men att de bättre avlönade sysselsättningarna utföras av män och de
sämre avlönade av kvinnor; i många fall kunna givetvis hela yrkesgrenar fördelas
mellan könen efter samma grunder. De fall, där män och kvinnor hava
samma avlöning, bliva i verkligheten undantag främst från denna regel (om differentieringen)
och mycket ovanliga sådana undantag.
8.
Det kan möjligen anses överraskande, att differentieringen spelar den
stora roll som nu angivits, då samhällslivet undergår så stora växlingar som i
nutiden och då kvinnornas inträngande på ständigt nya områden är ett oförnekligt
faktum. Saken torde likväl förhålla sig så; och utvecklingen försiggår på
det sättet att, då kvinnorna komma in i en viss förut av män utövad sysselsättning,
männen försvinna därifrån. Antingen komma kvinnorna in till lägre lön
än de förutvarande manliga arbetarna eller tjänsteinnehavarna, och att dessa då
i regeln försvinna, är ju en given sak; eller också komma de in till samma lön
som de manliga, varvid dessa kunna stanna något längre men utan att yrket utövar
någon lockelse på nya manliga arbetare. Oundgängligen kommer nämligen lönenivån
i sådana fäll att anpassa sig efter kvinnolönernas nivå, om icke annat så
på sådant sätt, att när lönerna i andra sysselsättningar stiga, så följa de i denua
sysselsättning ej med i uppgången. Exemplen på lika avlöning för män och
kvinnor torde, där de över huvud ha någon betydelse, höra till denna grupp av
sysselsättningar, alltså till sådana, som hålla på att övergå från manliga till
678
kvinnliga men där en hel del män ännu finnes kvar. Gränslinjen mellan manliga
och kvinnliga sysselsättningar förskjuter sig ständigt och är ej densamma på två
platser; men dess tillvaro synes vara nära nog orubblig. Det kan påpekas, att
denna utveckling icke — i varje fall från ren lönesynpunkt — är till männens
skada; ty i längden finna dessa säkerligen mera lönande sysselsättningar på de nya
områden, som ständigt öppna sig, än de från början haft på dem, från vilka de
blivit utträngda.
Då det nu senast berörda, såvitt jag förstår, har särskild betydelse för
Lärarelönenämndens uppgift, må tilläggas, att exemplen på lika lön för män och
kvinnor synas vara talrikast till finnandes bland offentligen anställda, utan att
detta i någon mån ändrat läget. Sålunda infördes på 1870-talet i Österrike för
vissa delar av posttjänsten full likställighet mellan män och kvinnor, med den
påföljd, att männen nästan alldeles försvunno från de lägre avlönade platserna,
tills lagstiftningen måste taga hänsyn till och fastlägga den differentiering, som
uppstått emot lagstiftarens mening. En likartad utveckling lär ha förekommit i
flere tyska staters postförvaltning. I allmänhet har man trott sig finna, att
kvinnornas inträdande såsom formellt likställda med männen hindrat en eljest
oundgänglig lönestegring.
9.
Slutsatsen av allt detta är, att skillnaden i mäns och kvinnors löner
hör till det ekonomiska livets djupast rotade förhållanden och att det vittnar om
fullständig brist på insikt i samhällslivets maskineri, om man tillskriver det »förtryck»,
»godtycke» eller dylikt. Ett fenomen, som återfinnes i alla tider, på alla
orter och under alla olika förutsättningar, måste ha djupt liggande orsaker; och
hur mycket dessa betyda, framgår bäst av, att samma resultat inträder, även då
man genom lagstiftningsåtgärder just söker uppnå motsatsen. Icke häller en enskild
arbetsgivare har för övrigt något intresse i att betala män och kvinnor olika; hans
intresse består i att få ett visst arbetsresultat utfört med minsta möjliga kostnad,
men detta skulle — under förutsättning av lika arbetsprestation hos män och
kvinnor — närmast föranleda honom att pressa ned männens lön till kvinnolönens
nivå, vilket just är vad som i regeln icke sker.
10.
Ojämförligt svårare än ett sådant rent negativt resultat är emellertid
ett positivt svar på frågan om orsakerna till löneskillnaden. Ett i minsta mån
ingående sådant svar tilltror jag mig icke att lämna i detta sammanhang.
Dock torde de flesta, som tänkt sig objektivt in i frågan, vara ense om den
som regel ojämförligt viktigaste orsaken, nämligen, att — allmänt formulerat -—
den som har valet mellan att få en man eller en kvinna till ett visst arbete, föredrar
en man, om det ej kostar mera. Efterfrågan på manligt arbete vid en given lön
är med andra ord ganska säkert starkare än efterfrågan på kvinnligt arbete vid
samma lön. Det är önskvärt, att detta faktum — ty att det är ett faktum, torde
ej med framgång kunna bestridas — fasthålles, tv eljest glider diskussionen lätt
679
ut på villovägar. Emellertid är detta faktum naturligtvis endast den närmaste
orsaken (causa proxima), som sedan i sin tur har sina egna orsaker. Till dessa
senare (causae mediae) hör, att mannens arbetsresultat vanligen anses kvantitativt
eller kvalitativt överlägset, att mannen, även om han ej är dugligare än kvinnan
för underordnade poster, likväl även på dessa har ett ökat värde, därför att han
har mera initiativ eller auktoritet, vid förefallande behov kan sättas till mera
ansvarsfulla eller ledande uppgifter o. s. v. — allt välkända saker. Ej häller
dessa orsaker äro emellertid primära utan bero i sin tur på andra (causae causantes),
om vilka meningarna kunna vara mycket delade. De flesta torde vara
ense om att bland dem inrycka det förhållandet, att kvinnan icke som regel tänker
sig arbetet för brödet som en kallelse för livet. Vid sidan av detta vilja emellertid
några lägga huvudvikten på dels könsfördoinar — männens ovillighet att
subordinera under kvinnor o. s. v. — dels bristande, men nu steg för steg förbättrad,
utbildning och träning hos kvinnorna; medan åter andra anse förhållandet
såsom mer aller mindre ofrånkomligt.
Allt det sagda gäller den svagare efterfrågan på kvinnligt arbete under
förutsättning av lika lön, vilket blott är ett annat uttryck för det faktum, att
kvinnor måste nöja sig med lägre lön för att över huvud taget kunna få anställning.
Att detta är huvudsaken och att alltså en höjning i kvinnolönerna förutsätter
en ändring i orsakerna till den svagare efterfrågan, synes mig klart. Men
även tillgångens beskaffenhet spelar sannolikt en avsevärd roll för löneskillnaden,
såsom ofta har framhållits, ehuru en tillfredsställande nationalekonomisk förklaring
härav är betydligt svårare än i avseende på efterfrågan. Den faktor, som här
spelar huvudrollen, är antagligen många kvinnors »parasitiska» ställning, det förhållande,
att de ej i verkligheten leva på sin lön utan på sina manliga anhöriga,
vilkas lön alltså i verkligheten får räcka att underhålla arbetskraften i kvinnans
yrke.
11.
Det finnes emellertid knappast anledning att här fördjupa sig i dessa
svåra frågor, ty de inverka endast i ringa mån på den uppgift som här skall
lösas. Skälet härtill är följande.
Man må beklaga skillnaden i lön mellan män och kvinnor; detta hindrar
icke, att den är ett faktum, universellt och fundamentalt, byggt på djupt liggande
orsaker. Ett sådant tillstånd kommer man icke ifrån genom att ignorera det;
man måste tvärtom se det i ögonen, erkänna det och handla därefter. Ett sådant
handlingssätt får ej innebära, att man utan vidare avskaffar det på en särskild punkt;
ty om det är en verkan av djupt liggande orsaker, har man blott undanröjt symptomet,
icke sjukdomen själv. Det är med andra ord orsakerna man har att ägna
sig åt, icke verkningarna.
12.
Utan tvivel skall detta resonemang förefalla mången främmande. Man
menar, att staten kan göra vad den vill och anser rätt samt att de goda frukterna
680
ej kunna utebliva. Det är alldeles sannt, att staten kan göra vad den vill; men
den är icke herre över följderna av sitt handlingssätt, och dessa bliva alltid opåräknade
samt sällan välkomna, då man ingriper mot verkningar i stället för mot
orsaker. För att nu komma till den fråga, som här omedelbart intresserar, må
antydas, vilken verkan en lika lön för lärare och lärarinnor kan antagas få.
Man kan tänka sig två möjligheter. Den första skulle bestå i att samtidigt
med den nya löneprincipens fastställande lönerna anpassades i förhållande till såväl
lärares som lärarinnors normala lönenivå, t. ex. sattes till medeltalet mellan båda.
Verkan vore i så fall omedelbart given — en massutströmning av kvalificerade
män från banan eller i varje fall den starkaste möjliga avskräckning från tillströmning
av nya kvalificerade krafter; samtidigt härmed en tillströmning av
kvinnor.
Nämnden har nu icke alls tänkt sig något dylikt utan i stället den andra
möjligheten, nämligen de nuvarande lärarelönernas höjning i proportion till levnadsbehovens
stegring — för kommunalt anställda lärare dessutom med familjetillägg
— och följaktligen lärarinnornas upplyftande — realiter — över de manliga
lärarnas nuvarande nivå. Att detta kommer att föranleda en tillströmning av
kvinnor till seminarier och högskolor, vartill man hittills ännu aldrig sett något
motstycke, är väl en självklar sak. I den mån lärarbildningen äger rum vid fria
universitet och högskolor, torde denna verkan vara ofrånkomlig. I den mån åter
man har seminarier med begränsat antal platser, kan tillströmningen uppenbarligen
begränsas, men endast genom att göra dessa platser — i föreliggande fall elevplatserna
vid de kvinnliga folkskoleseminarierna — till monopol för ett fåtal kvinnor,
som lyftes upp över lönenivån för kvinnor i allmänhet.
Däremot kunde det förefalla, som om banans lockelse för männen icke
skulle bliva minskad. Detta är dock ett misstag, ty kvinnornas stora tillströmning
skulle för en oöverskådlig framtid avskära möjligheten till löneförbättringar. För
de allmänna läroverken torde detta resultat vara uppenbart, emedan där tack
vare de fria högskolornas tillvaro skulle finnas kvinnliga sökande i mängd. Även
för folkskolorna skulle emellertid samma resultat antagligen snart framträda, i
det att mängden av kompetenta aspiranter till inträde vid de kvinnliga seminarierna
skulle leda till dessas utvidgning. Allt detta är en följd av eu lönenivå
för kvinnor, avsevärt högre än nivån för annat kvinnligt arbete; och det vederlägges
därför ej av erfarenheterna från folkskolan hittills. Lärarbanan skulle bliva
ett yrke för kvinnor och ett, från vilket männen i stort sett skulle försvinna. Den
skulle komma att undergå den utveckling, som vi förut funnit i sysselsättningar,
där män och kvinnor ha samma lön —• i detta fall alldeles särskilt av det skäl,
att samma lön här betyder samma tidlön — nämligen att övergå till en rent
kvinnlig sysselsättning.
Männen — de blivande lärarna — taga sannolikt ingen materiell skada härav,
<>81
ty de kunna finna andra lönande banor; och även om ej så vore, spelade det ringa
roll, ty skolan är ej till för lärarnas skull utan tvärtom lärarna för skolornas.
Det avgörande är i stället, om man anser en sådan utveckling önskvärd från skolans
synpunkt; endast och allenast då bör den framkallas.
18. Det torde dock finnas en möjlighet, att den av Lärarelönenämnden
påtänkta lösningen skulle leda till ett annat resultat, och detta är för vissa områden
kanske t. o. m. sannolikare. Resultatet vore för dessa områden, att differentieringen
framträngde emot lagstiftarens åsikt, så att de sämre betalda och mera
underordnade platserna i verkligheten bleve besatta med enbart kvinnor och de bättre
platserna med män. Sker emellertid icke detta, torde det föregående resultatet
vara ganska givet, ty någon tredje utväg vid lika och för männen tillräckliga
lärarlöner, existerande bredvid nuvarande proportion mellan mäns och kvinnors
löner inom andra yrken, torde icke existera.
14.
Det kunde visserligen invändas, att det förhållandet att staten avskaffade
differentieringen och införde uniformiteten skulle återverka på proportionen
inom andra områden. I någon ringa mån bleve detta kanske fallet, därför
att antalet lönande sysselsättningar för kvinnor ökades och för män minskades;
men i stort sett förmår det intet mot det grundläggande faktum, att efterfrågan
på manligt arbete är — approximativt — så mycket starkare än efterfrågan på
kvinnoarbete, som motsvarar löneskillnaden.
15.
Det nu sagda avser ej att bestrida, att man genom någon anspråkslös
minskning av löneskillnaden mellan lärare och lärarinnor skulle kunna draga till
statens tjänst de bästa lärarinnorna utan att i alltför skrämmande grad minska
tillströmning av manliga förmågor. Men varje större avvikelse från den relativa
prisbildningen på manligt och kvinnligt arbete utsätter undervisningen, såvitt
undertecknad kan döma, för de konsekvenser, som här ha angivits.
Stockholm den 4 juni 1914.
Eli F. Heckscher.
Sfi—131873. Lärarelönenämnden. 2.
Bilaga X VII.
Löner för manliga och kvinnliga arbetare inom vissa
yrken enligt år 1914 gällande kollektivavtal.
Bokbinderier (veckolöner).
Riksavtal (gäller ej Stockholm, Eskilstuna
och Göteborg).........
Hälsingborg..............
Lund.................
Malmö................
Stockholm—Eskilstuna.........
Uppsala...............
Västervik...............
Örebro ................
M.
Kv.
23-24
13-14
24
14
23
13
24—25
13—15
27
15—16
24
14
22-50
13
23
13—15
Boktryckerier: Enligt gällande riksavtal gälla samma löner för manliga och
kvinnliga arbetare, med följande undantag:
M.
Läggare............. .
21—24
Kv.
16—18
dock att kvinnlig iläggare, som utför lika transportarbete som manlig, erhåller
lika lön som denne.
Timlönen för textilarbetare enligt riksavtalet den 1 juni 1914.
Mani. arb.
Kvinnl. arb.
Borås..........
....... 31
20
Göteborg.........
....... 35
21
Halmstad.........
....... 31
18
Hälsingborg.......
....... 35
20
Högsjö..........
....... 29
17
Kristianstad.......
....... 32
20
Linköping........
....... 34
20
»84
M.
Kv.
Lund..........
....... 32
20
Malmö.........
....... 35
21
Motala..........
....... 29
15
Mölndal.........
....... 31
20
Mölnlycke........
....... 31
20
Norrköping........
....... 34
20
Nyköping........
....... 34
20
Stockholm........
....... 40
23
Svenljunga........
....... 29
18
Södertälje........
....... 35
21
Aby...........
....... 32
19
Håsockerbruk och raffinaderier:
Timlöner för grovarbetare.
M.
Kv.
Arlöv..........
........36
26
Genevad .........
........34
23
Göteborg .........
........34
23
Hasslarp.........
........34
23—24
Hälsingborg.......
........37
27
Hököpinge........
........34
23
Jordberga ........
........34
23
Karlshamn........
........30
20
Karpalund........
..... ... 34
23
Köpinge.........
........34
23
Landskrona.......
........37
26
Lidköping........
........30
20
Skivarp .........
........34
23
Lund..........
........37
26—27
Staffanstorp.......
........34
23
Stockholm........
........39
26
Svedala.........
........34
23
Säbyholm........
........36
25
Trälleborg........
........34
23
Ystad..........
........37
26—27
Ängelholm........
........34
23
Örtofta.........
........34
23
Anm. Där för kvinnliga arbetare två lönesatser angivits, gäller den lägre för råsocker
arbetare, den högre för raffinaderiarbetare.
68*
Bagerier: Veckolöner för agnsarbetare (högre beloppet).
bordsarbetare (lägre »
).
Ugnsarbctarc.
Bordsarbetare.
M.
Kv.
M.
Kv.
Enköping.......
. 29
23
24
19
Eskilstuna......
. 29
21 *)
23
17 U
Eslöv.........
. 26
21
23
16
Gävle..........
. 29
22
23
20
Göteborg.......
. 28
21
25
17
Halmstad........
21-95
26-15
(21-95)
Härnösand
.....
. 30-35
20-90
25-10
16-70
Kalmar........
. 28-25
23
24-05
16-70
Karlskrona......
. 27
24
21
18
Karlstad.......
. 27-20
19-85
21-95
15-05
Kristianstad.......
. 28
19-50
23
16
Köping........
. 27-20
21-95
21-95
17-75
Landskrona.......
29-30
23
24-05
18-80
Lund..........
. 28
22
24
17
Malmö.........
30-35
21-95
25
17-75
Medelpad........
. 31-40
23
26-15
20-90
Norrköping......
. 28-25
20-90
22
16-70
Norrtälje........
28
20
25
20
Nyköping.......
. 29
21
24
18
Stockholm........
. 33
22
27
22
(Sundsvall, se Medelpad).
Söderhamn.......
29
21
23
20
Trelleborg.......
29
25
25
18
Trollhättan.......
27
19
24
18
Uddevalla........
26
20
22
16
Umeå..........
26
19
23
16
Uppsala........
30-35
20-90
24-05
16-70
Västervik........
26
21
23
18
Västerås........
29-30
20-90
23
16-70
Ystad..........
26
21
23
19
Örebro .........
27-75
21-45
22-50
17-25
Östersund........
28
25
23 2)
232)
Veckolönerna för kv. arb. höjes med 1 kr. när bevisligen hälften av arbeterskorna vid stadens
hembagerier avlönas enligt avtalet.
a) Kvinnl. bordarb. samma lön som mani.
686
Anm. I ovanstående förteckning äro endast upptagna sådana avtal, som fastställa
särskilda lönesatser för manliga och kvinnliga arbetare. I övriga förefintliga avtal angives ej
särskilt kön. Huruvida detta innebär, att inga kvinnliga arbetare finnas vid berörda bagerier,
kan givetvis i allmänhet ej avgöras. På åtminstone en ort, Hudiksvall, synes emellertid
av vissa ordalag att döma, arbetet omfatta såväl manliga som kvinnliga arbetare, vilka
följaktligen åtnjuta samma avlöning.
Bryggerier (timlöner).
Ordinarie arb.
Extra arb.
M.
Kv.
M.
Kv.
Eskilstuna ....
. . .
40
20
35
16
Eslöv.......
. . .
31
1873
27
15
Gällivarex) • • • •
. . .
351/s
22
—
—
Göteborg.....
. . .
40
27
35
25
Halmstad.....
. . .
371/*
217*
307*
197*
Hälsingborg ....
. . .
41
25
38
23
Karlshamn ....
. . .
30
I6V3
—
—
Karlstad.....
. . .
31
20
28
18
Lund.......
. . .
39
24
35
22
Malmö......
. . .
41
25
38
23
Sandviken ....
. . .
327*
227*
—
—
Stockholm ....
. . . 46—50
30
42
—
Trälleborg ....
. . .
333/s
20
31
17
Ystad.......
. . .
40
237s
—
1772
Åstorp......
. . .
35
227*
31
20
Skofabriker (timlöner).
M.
Kv.
Riksavtal, ortsgrupp
I.....
. . 43
26
Il.....
. . 41
25
»
III.....
. . 40
24
2>
IY.....
. . 37
22
Eslöv.......
. . 37
24
Landskrona . . . .
. . 40
25
Malmö.......
. . 40
24
Stockholm.....
. . 47
30
D:o
.....
. . 43
26
Sundbyberg . . . .
. . 45
26
Handskfabriker.
H.
Kv.
Riksavtalet . . . .
. . 27
13 kr.
pr. v.
Stockholm den 1 juli 1914.
N. A. Jacobi.
i) Till de anförda lönerna kommer där fri bostad ej åtn jutes. ett hyresbidrag av 14 kronor per
månad för familjeförsörjare och 3''60 för ogift arbetare.
Bilaga X Vill.
Statistiska uppgifter angående arbetsförtjänst för manlig
och kvinnlig förvaltningspersonal vid vissa bolag m. m.
(Nedanstående uppgifter äro hämtade ur nykterhetskommittens betänkande IY.)
1) Löneförhållanden för förvaltningspersonalen hos vin- och spirituosahandelsfirmor
med utminuteringsrättighet år 1911. (Endast personal över 18 år.)
Yrkesspecialitet och civilstånd.
|
i Antal
redovi-  j sade.
Ålder.
Antal
år
| Antal åi
Isysselsat
ii vin-och
j spiri-  ! tuosa-  | handel
Antal åi
anställd
hos nu-  varande
arbets-  givare
Daglig
arbets-
tid.
Antal
timmar.
j Arbets-  lön under
i årot.
Kr.
i medeltal.
Manlig personal:
1
! !
Innehavare, gifta..............
29
47-97
24-52
13-94
8-21
»
ogifta .............
6
48-67
2050
_
__
_
j Verkst. direktörer, gifta..........
2.0
47-04
21 96
10-62
8-40
8,511
}
*
»
ogifta..........
10
45-30
22-40
17-00
8-63
7,448
Disponenter, gifta.............
4
44-25
18-28
7-50
7’75
8,362
Kontorschefer och prokurister, gifta.....
27
43-81
17-47
14-96
8-52
6,412
>
»
>
ogifta ....
9
39-56
20 56
12-44
S''50
3,866
j Lagennästare, gifta............
40
42-25
22-10
15''58
9-47
3,786
»
ogifta............
S
41-37
23-00
16-75
9 29
5,162
j Expedition sföreståndare, gifta........
17
37-41
15-53
9-88
8-82
2,844
»
ogifta.......
17
3313
13-25
11-56
9-00
2,961
Kassörer, gifta..............
5
45-80
27-00
24-40
840
6,743
»
ogifta..............
7
38-86
13 86
12-14
8-00
3,320
j Resande, gifta...............
28
44-71
14-21
9-63
7-89
3,908
>
ogifta..............
16
4321
13-00
6-33
800
3,618
j Kontorsbiträden, gifta...........
19
39 68
12-61
9-42
8*47
3,083
>
ogifta ...........
46
2811
7-12
6.22
8-27
1,714
Packmästare, gifta.............
1
47-00
13-oo
13-oo
900
E320
Lagerbiträden, gifta............
28
39 29
1504
11-86
9-25
1,929
»
ogifta............
21
29-10
8-80
5-48
9-32
1,822
1 Expeditionsbiträden, gifta.........
5
30 00
11-80
11-80
9-60
2,193
»
ogifta.........
19
24 37
6 94
5 33
9-06
1,284
Summa
387
—
_
- 1
1
Kvinnlig personal:
Innehavare, gifta.............
1
58-oo
27-00
27-oo
400
_ 1
»
ogifta.............
4
52-00
_
_
_
_
Kassörskor, gifta.............
1
3000
6oo
6-00
800
720
»
ogifta.............
61
32-86
8-81
8-10
8-60
1,248
Kontorsbiträden, gifta...........
1
49 00
2600
26-00
8-50
1,800
>
ogifta...........j
32 i
29-07
5-89
550
8-31
1,191
Lagerbiträden, ogifta...........
6
30-33
7-30
7-30
967
842
Expeditionsbiträden, gifta..........!
3
3400
10-67
4-33
7-50
1,075
2
ogifta.........
36 |
30-09
6-94
6*C7
9 00
1,023
Summa !
14a
—
—
_ !
—
—
688
2) Löneförhållanden för den årsanställda personalen i vinhandel utan utminu
teringsrättighet
år 1911.
Yrkesspecialitet och civilstånd.
Antal
redovi-
sade.
Ålder.
Antal år
Antal år
sysselsatt
i vin-  handel
Antal år
anställd
hos nuva-  rande
arbets-  givare
Daglig
arbetstid.
Antal
timmar
Arbetslön
under
året.
Kr.
i m
e d e 1 t
a 1.
Manlig förvaltningspersonal,
över 18 år:
Disponenter, verkst. direktörer, ogifta .
2
43*00
14-00
10-00
8-50
4,753
1 Kontorschef, gift..........
1
59-00
28-00
21-00
_
7,000
>
ogift..........
1
31-00
8 00
8-00
8-00
2,700 1
Lagermästare, gifta.........
5
55''00
18-20
15-40
9-25
2,395 1
>
ogifta.........
2
52-00
3O00
28-50
9-75
2,705
Expeditionsföreståndare, ogifta ....
8
31-00
8-00
8-oo
9-00
2,167
! Resande, gifta............
9
43-11
9-89
9-56
8-00
3,382
i Bokhållare, ogifta..........
2
41-00
12-50
11-50
10-oo
2,585
Kontorsbiträden, gifta........
1
69oo
—
700
1,500 1
>
ogifta........
2
19-50
3-50
2-00
10-oo
990
Lagerbiträden, gifta.........
5
40-40
16 00
16-00
920
1,510
>
ogifta ........
4
2600
6-50
350
9-75
1,300
! Expeditionsbiträden, ogifta......
3
38-67
14-33
12-33
9-83
1,213 j
Summa
40
—
'' —
—
1
Kvinnlig förvaltningspersonal,
. över 18 år:
Prokurist. ogift...........
1
51-00
6-00
i
6-00
10-00
600
Expeditionsförcstånderska, ogift ....
1
43-oo
2800
28-00
—
1,900 !
Kassörska, ogift...........
1
5loo
12oo
12-00
8-50
1,840
Kontorsbiträden, ogifta........
5
23-25
2-50
2-50
8*75
920
Expeditionsbiträden, gifta......
2
4650
19-50
19-50
9 00
944
>
ogifta......
7
|
23-86
4-U
4-14
9-50
758
Samma
17
—
—
—
—
3) löneförhållanden för kamrerare, kassörer, bokhållare och kontorsbiträden med
direkt anställning hos brännvinsförsäljningsbolagen år 1911.
<g- = Kitt: og. = ogift. Do små Biffrorna under medellönbeloppon utmärka antalet personer, som ingått i
uträkningen av lönen.)
a) Manlig personal.
Kamrerare.
Kassörer.
Bokhållare.
Kontors-
bitr.
L Ii n.
g-
og.
g-
og-
g.
og.
og.
Arbetslön under året i
medeltal
kronor.
Stockholms stad.............
7,500
—
2,100
4,000
—
Stockholms
län.......
700
i
—
—
600
i
—
413
2
—
: Uppsala
».......
5,800
—
—
—
—
1,350
—
j Södermanlands
>.........
5,000
—
—
—
—
2,050
—
Östergötlands
>.......
2,750
2
3,750
1
—
1,500
400
2
1,500
i
—
Jönköpings
>..........
—
-
2,400
-
1,500
—
—
Kronobergs
>........
2,515
—
—
—
—
—
—
Kalmar
>.........
2,073
3
—
867
3
—
1,675
2
500
i
535
i
Gottlands
>..........
—
2,500
—
3,500
—
1,500
—
Blekinge
> . . ; .......
3,800
—
—
—
—
—
Kristianstads
>..........
3,410
—
—
—
1,266
—
Malmöhus
>..........
4,750
4
—
1,950
2
—
2,477
3
1,720
3
830
i
Hallands
»..........
4,500
—
1,500
—
—
—
—
Göteborgs o. Bohus >..........
4,767
3
—
150
i
—
—
3,000
i
—
Ålvsborgs
> ..........
2,150
—
_
—
2,700
—
—
Skaraborgs
> ..........
2,650
—
—
—
—
1,200
—
Värmlands
»..........
3,276
3,500
—
—
—
—
Örebro
>..........
5,526
i
—
—
—
2,541
2
—
600
i
Västmanlands
>..........
3,550
—
—
—
—
1,200
—
Kopparbergs
»..........
1,635
—
—
1,875
—
—
Gävleborgs
>..........
87—131873. Lärarelönenämnden. 2.
4,716
3
_
—
2,420
i
—
-
690
Län.
Kamrerare.
Kassörer.
Bokhållare.
Konto rs-  bitr. i
g-
Og-
g-
og-
g-
Og-
og-
Arbetslön under året i medeltal kronor.
Yästernorrlands
län..........
5,383
2
—
—
—
3,575
1
—
—
Jämtlands
>..........
—
—
—
—
—
—
—
Västerbottens
»..........
4,500
i
—
—
—
2,475
1
—
—
Norrbottens
>..........
2,600
2
—
—
1,350
i
2,400
i
—
1,600
1
b) Kvinnlig personal.
Kam-
rerare.
Kas-
sörskor.
Bokhållare.
Kontors-
bitr.
Län.
og.
og.
g-
Og-
og-
Arbetslön hos bolaget under årot
i medeltal kronor.
Stockholms stad..................
—
2,400
i
—
—
1,325
4
Uppsala
län...............
—
—
—
1,440
2
—
Södermanlands
................
—
1,440
i.
—
—
400
i
Östergötlands
»...............
—
1,583
3
—
—
1,100
*
Blekinge
>...............
600
i
1,394
2
—
—
—
Kristianstads
>...............
—
1,130
6
—
—
—
Malmöhus
>...............
—
—
—
3,425
i
—
Göteborgs o. Bohus >...............
—
3,000
i
—
—
—
Älvsborgs
>
...............
—
—
—
—
480
i
Värmlands
>...............
—
—
600
i
2,156
i
1,466
t
Örebro
» ...............
—
1,242
i
—
—
—
Kopparbergs
................
—
—
—
—
863
t
Gävleborgs
................
—
—
—
1,750
i
—
Västernorrlands
>...............
—
1,H00
i
—
—
—
Jämtlands
>...............
1,800
—
—
—
—
691
4) Årslön i medeltal för förvaltningspersonalen vid skattepliktiga bryggerier
år 1911.
;
H
e 1 a
rike
i
t.
Yrkesspecialitet.
G i
f t a.
O g i
f t a.
Antal
redovisade.
Medellön,
kr.
Antal
redovisade.
Medellön,
kr.
Manlig personal.
*
Verkställande direktörer och disponenter.......
97
9,096
22
8,261 |
Överbryggmästare..................
5
9,729
4
8,400 1
Bryggmästare...................
63
4,581
47
3,323
Underbryggmästare.................
3
3,545
6
2,779
Övriga verkmästare; kemister och ingenjörer.....
39
2,429
11
2,697
Kontorschefer och kamrerare............
17
4,407
3
8,407
Kassörer......................
31
3,704
23
3,006
Övrig kontorspersonal................
99
2,537
119
1,588
Samma
354
—
235
—
Kvinnlig personal.
Kamrerare.....................
—
—
1
1,581
Kassörskor.....................
1
900
27
1,342
Övrig kontorspersonal................
1
2,628
23
920
Summa
2
—
51
—
<>93
Bilaga XIX.
Pensionsrätt för barn efter avliden folkskollärare.
År 1875 beviljade riksdagen i anledning av Kungl. proposition ett ordinarie
anslag för inrättande av en pensionsanstalt för folkskollärares änkor och barn i huvudsaklig
överensstämmelse med vissa av särskilda kommitterade uppgjorda grunder.
Bland dessa grunder för den tillämnade pensionsanstalten ingick bl. a. den bestämmelsen,
att delägares barn skulle vara pensionsberättigade, till dess de uppnått
16 års ålder.
Till stöd härför anförde nämnda kommitterade i sitt den 30 december 1874 Pensionsavgivna
betänkande följande:
kommittén
Med avseende å bestämmelsen, att barnens pensionsrätt upphör med 16:e året, skulle
kommitterade visserligen ansett önskligt, om barnen intill något högre ålder, t. ex. 18 år,
kunde erhålla pension; men, utom det att en bestämmelse i sådant syfte skulle utöva ett
ganska menligt inflytande på kassans utgiftsstat, hava kommitterade funnit det av 1864 års
kommitté1 anförda skäl för pensionsrättens upphörande vid 16 års ålder, nämligen att skollärarens
barn liksom allmogens i allmänhet då böra antagas kunna sörja för sig själva, fortfarande
äga full giltighet; och att lämna understöd längre, äri behovet oundgängligen kräver,
kan icke vara överensstämmande med anstaltens ändamål.
I överensstämmelse med riksdagens beslut erhöll stadgandet om barnpen- Folkskolläsionärernas
ålder följande lydelse i § 13 av Kungl. reglementet för folkskol lärårnas
änke- och pupillkassa den 15 oktober 1875:
kassa ar
Barn efter delägare vare berättigade till pension intill sexton års ålder. Son eller
187%.
ogift dotter, som av sinnes- eller kroppssjukdom eller ock av särskilt lyte är oförmögen till
arbete, må dock, i saknad av annan tillgång, efter direktionens omprövning, även efter fyllda
sexton ar tilldelas ett understöd till högst halva beloppet av moderns pension, så länge vederbörligen
styrkes, att understödstagarens sjuklighet och oförmögenhet till arbete samt utblottade
tillstånd fortfara.
De av Kungl. Maj:t förordnade revisorerna för granskning av folkskollä- Förslag av
rarnas änke- och pupillkassa för åren 1897, 1898 och 1899 — amanuensen i stats- kassans r*''
kontoret A. Beckman, folkskolmspektören A. Sundblad och folkskolläraren J. 1900.
Hylander — upptogo i sin den 25 augusti 1900 avgivna revisionsberättelse frågan
1 Kommittébetänkande, avgivet den 19 december 1864, varpå vid 1866 års riksdag grundades
beslut angående folkskollärarnas pensionsinrättning.
694
•om utsträckt pensionsrätt för barn efter avliden folkskollärare. De yttrade härom
följande:
Jämlikt § 13 i nådiga reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa den 15
oktober 1875 voro barn efter delägare berättigade till pension intill 16 års ålder. Efter
denna ålder kunde son eller ogift dotter endast under synnerligen ömmande omständigheter
efter direktionens beprövande tilldelas understöd. I de sällsynta fall, då understöd av sistberörda
slag utdelades, vore detta understöd endast ämnat att nödtorftigt uppehålla livet för
en varelse, som genom kroppslig eller andlig sjukdom förlorat möjligheten att vara samhället
till nytta. Den pension däremot, vartill barn eller delägare vore berättigade, hade till uppgift
att möjliggöra deras uppfostran till nyttiga medlemmar av samhället. Denna barnpensionernas
viktigaste uppgift syntes emellertid i hög grad motverkas därigenom, att pensionsrätten
upphörde vid en så tidig ålder som 16 år. Det funnes väl i våra dagar knappast
någon levnadsbana utom möjligen tjänarens, för vilken barnet redan vid 16 års ålder
vore så utbildat, att det kunde försörja sig självt. Det funnes icke heller, revisorerna veterligt,
någon annan änke- och pupillkassa, i vilken barnens pensionsrätt upphörde vid så tidig
ålder som i folkskollärarnas. Revisorerna hade i detta hänseende inhämtat, att i civilstatens
och tullstatens änke- och pupillkassor pensionsrätten upphörde för son vid fyllda 21 år och
för dotter vid fyllda 25 år, att i elementarlärarnas änke- och pupillkassa pensionsrätten upphörde
för barn av båda könen vid fyllda 21 år, och att hos föreningen till understöd för
änkor och oförsörjda barn efter häradshövdingar, landssekreterare och landskamrerare pensionsrätt
tillkomme dotter, till dess hon trädde i gifte, och son till fyllda 21 år.
Det kan väl icke förnekas, att nu omförmälda missförhållanden i viss mån innebära
något i socialt hänseende nedsättande för folkskollärarkåren, som dock utgör en så
samhällsviktig klass av medborgare. Att missförhållandet lätt och utan nämnvärd kostnad
kunde ändras, framginge av Lindstedts förenämnda utredning. Vid sina undersökningar hade
han nämligen använt tal, vilka beräknats under antagande, att barnens pensionsrätt fortginge
till fyllda 21 år, och därefter vidtagit eu korrigering med hänsyn till de i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa rådande förhållanden. Denna korrigering uppginge till omkring 280,000
kronor, och om den fråndroges överskottet, vilket, såsom nämnts, blivit beräknat till 1,883,000
kronor, komme detta ändock att utgöra 1,603,000 kronor.
På grund av vad revisorerna sålunda anfört, hemställde de om sådan ändring
i reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa, att barn efter delägare
skulle vara berättigade till pension intill 21 års ålder.
Yttrande av
över denna revisorernas framställning avgav direktionen över folkskollä
^över^folk
rarnas pensionsinrättning den 16 februari 1901 infordrat utlåtande, och anförde
skollärarnas direktionen i denna punkt följande:
pensionsin■
0
rättning.
Revisorerna ville nu, att de goda tillgångar, vilkas befintlighet konstaterats, pa ett
berättigat sätt skulle tillgodogöras genom höjande av barnpensionens åldersgräns från 16 till
21 år. Den minskning i det befintliga överskottet, som härav skulle vållas, antogs efter
Lindstedts uträkning uppgå till 280,000 kronor och ändock skulle sedermera ett kapitalöverskott
av 1,603,000 kronor finnas i behåll. Till stöd för sin underdåniga framställning i nyssberörda
avseende hade revisorerna åberopat de föreskrifter angående ålder för upphörande
av barns pensionsrätt, som gällde i vissa andra pensionsanstalter. Till vad härom anförts
torde böra erinras, att jämväl i prästerskapets änke- och pupillkassa, i arméns nya änkeoch
pupillkassa samt i änke- och pupillkassan vid Stockholms stads ämbetsverk pensionsål
-
(tern för söner och ogifta döttrar vore bestämd till 21 år, och att denna ålder vore i telegrafverkets
änke- och pupillkassa ävensom i statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa satt
till 18 år samt i lotsverkets enskilda pensionsinrättning bestämd för söner till 17 år och för
ogifta döttrar till ‘21 år.
Särskild betydelse borde vidare tilläggas, vad i detta avseende innehölles i det förslag,
vilket den 28 mai 1894 avgivits av den kommitté, som av Eders Kungl. Maj:t förordnats att avgiva
betänkande angående ordnandet i dess helhet av pensionsväsendet för statens civila
tjänstinnehavare, och vilket förslag avsett pensioneringens ordnande i större omfattning än
som genom någon nu verkande pensionsanstalt ägde rum. Enligt § 9 i denna kommittés
förslag till reglemente för, såsom benämningen lydde, civilstatens pensionskassa för änkor och
barn vore hithörande bestämmelser så formulerade, att barn åtnjöte dem tillagd pension intill
dess de uppnått 21 års ålder eller dessförinnan trädde i äktenskap. I motiveringen härför
yttrades, att kommittén, som funnit den i ett par för civilstatens grupper nu befintliga
pensionsanstalter antagna åldern av 25 år, intill vilken dotter finge åtnjuta pension, kunna
utan vidare betänklighet nedsättas, beträffande frågan huruvida barn borde bliva i åtnjutande
av pension antingen till 18 eller 21 års ålder ansett sig icke böra lämna det förhållandet
obeaktat, att barn till en tjänstinnehavare ännu icke vid 18 års ålder i allmänhet torde
hava hunnit förvärva sig den utbildning, som med de i senare tider allt mera stegrade anspråk
fordrades för att kunna erhålla anställning eller ägna sig åt yrke, varigenom de själva
kunde bereda sig utkomst. Med anmärkning att stegringen i kostnaderna genom åldersgränsens
bestämmande till 21 i stället för 18 år vore så föga kännbar, att den kunde anses sakna
praktisk betydelse, samt att i allt fall delägarna själva här skulle bestrida kostnaderna,
stannade kommittén vid att föreslå åldersgränsen till 21 år, vilken, såsom kommittén yttrade,
»hittills den vanligaste jämväl av delägarna själva torde anses vara den för deras förhållanden
lämpligaste».
Såvitt direktionen kunnat finna, hade icke vare sig statskontoret eller någon annan
av de myndigheter, som yttrat sig över detta förslag, haft något att erinra mot, vad om barns
pensionsålder däri innehölles. Denna omständighet borde tillmätas desto större betydelse i
avseende å det förslag, vilket revisorerna framställt, som en förändring av den nu bestämda
åldersgräsen för folkskollärares barns pensionsrätt, därest en sådan åvägabragtes, lämpligen
borde överensstämma med, vad som för andra större grupper av pensionsberättigade barn
kunde förutses bliva mera allmänt gällande.
I avseende å kostnaderna för uppfostran och möjligheten att inom viss ålder vinna
nödig utbildning i de yrken, vartill anlag och andra omständigheter kunde hänvisa, syntes
någon skiljaktighet icke’ förefinnas mellan folkskollärares barn och andras, för vilka genom
statens försorg pensionsanstalter anordnades. Det läge därför något berättigat i revisorernas
uttalande, att den för folkskollärares barn så lågt som till 16 år satta åldersgränsen för
pensions åtnjutande vore ett missförhållande, som innebure något i socialt hänseende för folkskollärarekåren
nedsättande.
Vid frågans bedömande borde icke förbises att, ehuru folkskollärarnas änke- och
pupillkassa alltifrån dess grundande åtnjutit anslag av staten, beloppet därav dock städse
understigit de bidrag till kassan, som delägarna i årsavgifter betalat, och att differensen
dessa insatser emellan, som tidigare icke varit så betydande, dock under kassans utveckling
alltjämt ökats och nu hunnit därhän, att, såsom av den föreliggande revisionsberättelsen kunde
ses, för det sist avslutade räkenskapsåret statens bidrag icke motsvarade hälften av delägarnas
pensionsavgifter. Det välstånd, vartill kassan kommit, och det överskott i tillgångar, som
förefunnes, finge därför i främsta rummet anses åvägabragt genom delägarnas insatser. Häri
läge onekligen ett skäl, varför avseende borde fästas vid sådana genom revisorerna framställda
(Pensionskommittén
1894.)
696
förslag, som utan svårare påkänning för kassan kunde genomföras, och som för övrigt kunde
anses billigare, desto hellre som revisorerna, vilka väl finge anses förtrogna med de önskningar,
som inom folkskollärarkåren mere allmänt hystes, vore de enda organ, genom vilka delägarna
representerades och enligt reglementets bestämmelser kunde direkt bevaka sina intressen.
Med stöd av vad sålunda anförts och under förutsättning, att en mera
allmän pensionslagstiftning, om den genomfördes, icke kunde antagas komma till
det resultat, att en lägre åldersgräns för barnpensioneringen än 21 år komme att
bestämmas, tillstyrkte direktionen i sitt utlåtande bifall till revisorernas berörda
hemställan.
Kungl.
Maj:ts f örslag
vid 1901
års riksdag, att
Departementschefens
yttrande.
Ärendet kom sedan före vid 1901 års riksdag.
Kungl. Maj:t föreslog då i en proposition, natt riksdagen måtte medgiva,
barn efter avliden delägare i folkskollärarnas änka- och pupillkassa må bliva
berättigade till åtnjutande av pension ur kassan, till dess de fyllt 21 år, dock att
pensionsrätt upphör för dotter vid ingående av äktenskap före nämnda ålder».
Till stöd för framställningen anfördes ovan refererade förslag och utlåtande
dels av kassans revisorer och dels av direktionen över folkskollärarnas
pensionsinrättning, varefter föredragande departementschefen, statsrådet N. Claesson,
för egen del yttrade:
Att denna bestämmelse, som vid upprättande av folkskollärarnas änke- och pupillkassa
intogs i § 13 av det för kassan den 15 oktober 1875 utfärdade nådiga reglementet,
undergår ändring i syfte, som av kassans revisorer nu ifrågasatts, eller sålunda, att åldersgränsen
förhöjes till 21 år, synes mig väl befogat. De förändrade tidsförhållandena tala ur
flera synpunkter härför, och jag kan helt visst nöja mig med att hänvisa till vad revisorerna
och direktionen anfört i fråga om önskvärdheten av denna förhöjning. Fordringarna
härpå vinna ökad kraft genom de anförda exemplen från åtskilliga andra pensionsinrättningar,
och den verkställda utredningen ådagalägger, att folkskollärarnas änke- och pupillkassas
ekonomiska ställning utan svårighet medgiver vidtagandet av den begärda ändringen.
Härvid bör likväl enligt min mening iakttagas, att, i likhet med vad som i åtskilliga andra
reglementen för pensionsinrättningar är stadgat, dotters rätt till pension bör upphöra redan
före den eljest bestämda åldern, därest hon ingår äktenskap.
Statsutskot-
I sitt över den Kungl. propositionen avgivna utlåtande yttrade stats
tetsförs
ag. utsk0ttet, att det väl fann den åldersgräns, intill vilken barn efter avliden delägare
i folkskollärarnas änke- och pupillkassa fingo åtnjuta pension, eller 16 år,
vara väl låg, men framhöll, att en viss försiktighet borde iakttagas vid avgörande
av en fråga, som innebure rubbning av kassans ekonomiska ställning. Utskottet
föreslog därför, att den ifrågavarande åldersgränsen lämpligen borde sättas till
18 år, samt erinrade om, att en sådan åldersgräns vore stadgad för åtnjutande av
motsvarande pensioner från telegrafverkets och statens järnvägstrafiks änke- och
pupillkassa samt jämväl brukat bestämmas för åtnjutande av pension, som i särskilda
fall av riksdagen beviljats åt löntagai’es efterlevande barn.
Båda kamrarna godkände utskottets förslag, och blev § 13 i reglementet Riksdagens
för folkskollärarnas änke- och pupillkassa genom Kungl. kungörelsen den 21 juni beslut.
1901 ändrad i överensstämmelse med detta riksdagens beslut.
Under överläggningen i andra kammaren framhöll en kammarledamot, att
skäl kunde anföras för den meningen, att man tills vidare stannade vid åldersgränsen
18 år. En kommitté vore nämligen för närvarande tillsatt för att avgiva
förslag angående ordnande av hela det civila pensionsväsendet, och vad vid
ett sådant ordnande komme att beslutas beträffande pensionärernas barn vore
ännu ovisst. Talaren ville emellertid uttrycka den förhoppningen, att om härvidlag
en högre ålder än 18 år bleve i allmänhet fastställd, siffran då måtte
komma att höjas även för folkskollärarnas barn.
Den i ovannämnda riksdagsdebatt åberopade kommittén för utredning av Kommitténs
frågan om förändrat ordnande av det civila pensionsväsendet avgav sitt betänkande
den 7 november 1902. I sitt förslag till ombildning av civilstatens pen- sionsväsende
sionsinrättning till en uteslutande för änkor och barn efter civila tjänstinnehavare
avsedd pensionskassa hävdar denna kommitté, i olikhet mot den föregående
pensionskommittén av 1894, den meningen, att åldersgränsen för barnpensionärerna
borde sättas till 18 år, och motiveras detta förslag korteligen sålunda:
Ytterligare sådan minskning (i kassans passiva) torde kunna beredas därigenom, att
för barn efter blivande delägare i kassan den ålder, då pensionsrätten upphör, nedsättes för
såväl son som dotter från resp. 21 och 25 år till 18 år, med vilken åldersgräns barns
rättighet att uppbära pension numera torde i de flesta liknande kassor upphöra.
På grundvalen av nämnda kommittéförslag framlade Kungl. Maj:t vid
1907 års riksdag förslag om ändrade grunder för det civila pensionsväsendets
ordnande, vari även ingick förslag om inrättandet av en civilstatens änke- och
pupillkassa.
Beträffande barnpensionärernas åldersgräns frångick emellertid Kungl.
Maj:t, vad den senaste pensionskommittén i detta avseende föreslagit, på sätt
framgår av nedan anförda yttrande av föredragande departementschefen, statsrådet
Hugo Hammarslejöld:
Vad först angår förslaget att nedbringa den åldersgräns, då barns rätt att uppbära
pension upphör, från nu bestämda 21 år för son och 21 år för dotter till 18 år för
bäggedera, så har direktionen över civilstatens pensionsinrättning motsatt sig detta förslag
och i dess ställe förordat bibehållande av nuvarande åldersgräns för son men medgivit, att
åldersgränsen nedsättes för dotter, så att den bleve densamma som för son, eller 21 år.
Vad direktionen sålunda föreslagit överensstämmer med vad i 1894 års pensionskommittébetänkande
förordades och med det förslag till grund för en ombildad änke- och pupillkassa
för civilstaten, vilka av Kungl. Maj:t, efter fullmäktigas i civilstatens pensionsinrättning
hörande, framlades för 1899 års riksdag.
88—131873. Lä rarelön eu amu deri. 2.
Kungl.
Maj:ts förslag
ang.
civilstatens
änlce- och
pupillkassa
vid 1907 års
riksdag.
Departementschefens
yttrande.
698
Då nu den av kommittén förordade nedflyttningen av åldersgränsen till 18 år för
såväl son som dotter onekligen är för pensionstagaren av synnerligt stor betydelse och väl i
månget fall skulle kunna utöva avgörande inflytande på val av levnadsbana, har det synts
mig möta betänklighet att i strid mot direktionens uttalande och utan att fullmäktige lämnats
tillfälle att i frågan yttra sig nu ansluta mig till kommitténs förslag i denna del. På
grund härav och då enligt kommitténs egen beräkning den föreslagna åtgärden icke torde
kunna tilläggas så synnerligt stort inflytande å kassans ekonomiska ställning, att den av
sådan anledning nödvändigt behövde vidtagas, anser jag denna fråga böra lämnas öppen för
att vinna sitt slutliga avgörande i sammanhang med fastställandet av reglemente för den
tilltänkta nya änke- och pupillkassan. Jag torde knappast behöva tillägga, att jag finner
den i 1899 års proposition omförmälda nedsättning av åldersgränsen för dotter till 21 år
höra under alla förhållanden vidtagas.
Riksdagens
Vad Kung! Maj:t sålunda föreslagit blev ock riksdagens beslut, och i
beslut. fuling], reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa, utfärdat den 21 december
1907, bestämmes i § 7: »Pensionsberättigade äro . . . delägares äkta barn,
tills det uppnått 21 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap.»
Frågan om höjning av pensionsåldersgränsen för barn efter avliden folkskollärare
till 21 år har, sedan den föll vid 1901 års riksdag, icke varit uppe på
dagordningen.
Sven Nylund.
inlaga XX.
KOSTNADSBERÄKNING.
r '' V
/ * ! \ \ •:
i
701
Kostnadsberäkning.
i.
■ ■
Ökningen i statens kostnader för avlöning av den lärarepersonal,
som berörts av lärarelönenämndens förslag till
ny lönereglering, därest detta tillämpats år 1912.
De i det följande anförda kostnadsberäkningarna grunda sig på de uppgifter
rörande lärarnes anställning, lönegrader och familjeförhållanden, som av
nämnden infordrats, och vilka hänföra sig till den 1 november 1912 (bil. I).
Framkonstruerar man en kostnadsökning på det sättet, att man å ena
sidan räknar med de av nämnden föreslagna avlöningarna och å andra sidan med de
år 1912 faktiskt gällande, skulle jämförelsen icke fylla det med densamma här
åsyftade ändamålet. Sedan år 1912 har nämligen dels vidtagits vissa löneförhöjningar,
dels beslutats vissa ändringar i grunderna för lönetillskotts utgående,
vilka ändringar inom den närmaste tiden komma att tillämpas, dels äntligen
framlagts vissa förslag till omorganisation av undervisningen, vilka varit för
nämnden normerande vid avfattandet av dess förslag till lönestater.
Efter år 1912 hava följande förhöjningar i avlöningar införts: 1) till ämneslärarinnor
vid statens samskola från år 1913, 2) till extra ordinarie och vikarierande
ämneslärare vid de allmänna läroverken och folkskoleseminarierna från år 1914
och vid högre lärarinneseminariet från år 1915, 3) till lärare i trädgårdsskötsel vid
folkskoleseminarierna från höstterminen 1914.
I dessa fall är vid jämförelsen räknat med fingerade löner för 1912, nämligen
som om dessa avlöningsförhöjningar redan detta år tillämpats.
Från år 1915 utgår statens lönetillskott till tolk- och småskollärarnes avlöning
efter ändrade grunder. För att få en föreställning om, hur statens lönetillskott
komme att ökas genom den av nämnden föreslagna höjningen av lärarnes
löner jämte familjetillägg, hava vi räknat med ett fingerat lönetillskott för år
1912, erhållet genom tillämpning av de från och med år 1915 gällande grunder.
Vid uppgörande av sitt förslag till avlöning åt övningslärare har nämnden
tagit hänsyn till ifrågasatt omorganisation av undervisningen. De minimilöner,
nämnden ansett böra tillkomma de allmänna läroverkens gymnastiklärare,
äro avvägda med hänsyn till Läroverksöverstyrelsens förslag till utsträckt under
-
702
visning i ämnet. Likaså äro de föreslagna minimilönerna för folkskoleseminariernas
övningslärare avpassade efter det större utrymme, som den nya seminariestadgan
berett dessa ämnen.
Det är klart, att jämförelsen skulle varit missvisande, om nämnden å ena
sidan räknat med de år 1912 rådande förhållanden beträlfande undervisningens
omfattning i uppräknade ämnen, men å andra sidan räknat med löner, som till
sitt minimibelopp fixerats just på grund av en ifrågasatt ökning i vissa lärares
undervisningsskyldighet. Nämnden har därför vid dessa beräkningar antagit, att
förutnämnda utsträckning av undervisningen i vissa övningsämnen redan år 1912
varit genomförd.
Emellertid hava vi också gjort en beräkning, som grundar sig på det timantal,
som undervisningen i övningsämnena höstterminen 1912 faktiskt omfattade,
vilken uträkning återfinnes sid. 731. Vid beräkning av kostnaderna med de av nämnden
föreslagna avlöningsbeloppen hava vi i detta fall icke räknat med minimilöner utan
med en avlöning per veckotimme efter de av nämnden föreslagna avlöningstal i
olika lönegrader, med den begränsning, att antalet ordinarie timmar icke får överstiga
32.
Slutligen må i samband med redogörelsen för de förutsättningar, på vilka
den följande jämförelsen baserats, omnämnas, att nämnden beslutat göra den hypotesen,
att lika stort antal tjänster, som den 1 november 1912 stodo vakanta, varit
obesatta hela året. Denna hypotes har emellertid endast tillämpats på stora
grupper av lärare, nämligen lektorer och adjunkter vid allmänna läroverk, folkskollärare
och småskollärare. För de smärre grupperna åter har räknats, som om
den 1 november förefintliga vakanta platser varit beklädda med en lärare i första
lönegraden.
1. Allmänna läroverk,
a) Rektorer och. ämneslärare.
Tabellen A innehåller såväl de data, som för beräkningen äro erforderliga,
nämligen nu gällande och föreslagna avlöningar, antal lärare i olika lönegrader
samt antalet å vakanta platser vikarierande lärare, som också de respektive kostnadsbelopp,
som framgå ur denna beräkning enligt gällande och föreslagna grunder.
Avlöningen till 39 å vakanta platser vikarierande adjunkter och lektorer
beröras visserligen icke av nämndens löneregleringsförslag. De äro emellertid
medtagna, på det att hela antalet tjänster under höstterminen 1912 må redovisas (jfr
bil. I sid. 10 och följ.).
b) Övningslärare.
Nu gällande och föreslagna löner finnas sammanställda i tabellen B. Tabellen
C innehåller en uträkning av ordinarie övningslärarnes avlöningar enligt nu
gällande bestämmelser. Därvid är att märka, att för gymnastiklärarne är räknat,
Tabell A. Avlöningar Åt rektorer, ordinarie llnineslilrare och vissa vikarier vid de allmänna
läroverken 1912.
Befattning.
Löne-
grad.
Enligt nu gällande
bestämmelser.
Enligt föreslagna
bestämmelser.
An-
tal.
Avlö-
ning.
Summa.
An-
tal.
Avlö-
ning.
Summa.
Rektorer vid h. allm. läroverk........
1
23
6 000
138 000
12
6 400
76 600
> > > > >
2
15
6 500
97 500
26
7 000
182 000
>
> realskolor............
1
30
5 000
150 000
18
5 700
102 600
> » » ............
2
9
5 500
49 500
21
6 200
130200
Lektorer.................
1
59
4 000
236 000
59
4 900
289100
> ..................
2
51
4 500
229 500
51
5 400
275 400
>
3
48
5 000
240 000
48
5 900
283 200
* ...............
4
31
5 500
170 500
95
6 400
608 000
» ..................
5
64
6 000
384 000
—
—
—
Adjunkter..................
i
207
3 000
621 000
207
3 700
765 900
> ............
2
118
3 500
413 000
118
4 200
495 600
> ..................
3
94
4 000
376 000
94
4 700
441800
> ..................
4
122
4 500
549 000
122
5 200
634 400
» ..................
5
184
5 000
920000
184
5 700
1048 800
Första lärarinnor . . . ''...........
1
19
2 050
38 950
—
—
—
Ämneslärarinnor...............
1
36
1850
66 600
55
2400
132 000
Särskilt arvode till första lärarinnor......
—
—
—
—
19
300
5 700
A vakanta platser vikarierande lektorer och ad-  junkter ..................
___
39
2 700
105 300
39
2 700
105 300
Å vakanta platser vikarierande ämneslärarinnor
—
2
1600
3 200
2
2100
4 200
Kronor
—
_
4 788050
—
—
5681000
Tabell B. Övnlngslärarnas avlöning i olika lönegrader.
Högre allmänna
läroverk.
Realskolor.
Lö-
Enligt nu gäl-  lande bestäm-
Enligt föreslagna bestäm-  melser
Enligt nu gäl-  lande bestäm-
Enligt föreslagna bestäm-  melser
Befattning.
*
melser.
för män.
för kvinnor.
melser
för män.
för kvinnor.
ne-
grad.
Ordinarie antalet
veckotimmar.
Avlöning.
För överskjutande
veckotimme.
i
Ordinarie antalet
veckotimmar.
Avlöning.
För överskjutande
veckotimme.
Avlöning.
För överskjutande
veckotimme.
Ordinarie antalet
veckotimmar.
Avlöning.
För överskjutande
veckotimme.
Ordinarie antalet
veckotimmar.
Avlöning.
För överskjutande
veckotimme.
Avlöning.
För överskjutande
veckotimme.
Teckningslärare.....
1
15
1400
80
15
1650
no
1430
95
8
700
80
10
1050
105
900
90
> .....
2
>
1600
95
>
1880
125
1610
107
>
800
95
>
1200
120
1020
102 1
» .....
Q
O
>
1800
no
>
2100
140
1790
119
>
900
no
>
1350
135
1140
114
» .....
4
»
2000
125
>
2 330
155
1970
131
—-
—
—
>
1500
150
1260
126
Gymnastiklärare ....
1
Ej
best.
1400
Ej
best.
21
2 310
no
—
—
Ej
best.
700
Ej
best.
13
1370
105
1170
90
> ....
2
>
1600
>
>
2 630
125
_
—
>
800
>
>
1560
120
1330
102
» ....
3
>
1800
»
>
2 940
140
—
—
)
900
>
>
1760
135
1490
114
> ....
4
>
2 000
*
>
3 260
155
—
—
—
—
—
>
1950
150
1640
126
Musiklärare......
1
12
1100
80
12
1320
no
1140
95
6
550
80
6
630
105
540
90
»
2
1300
95
1
1500
125
1290
107
>
650
95
>
720
120
620
102
> ......
3
>
1500
no
>
1680
140
1430.
119
>
750
no
>
810
135
690
114
> ......
4
»
1700
125
>
1860
155
1 580
131
—
—
—
>
900
150
760
126
Handarbetslärarinna . . .
1
6
420
70
» ...
2
500
82
> ...
3
570
94
> ...
4
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
>
—
—
640
106
Vik. teckningslärare . .
—
15
1200
60
—
80 kr. pr
veckotimma
75 kr. pr
veckotimma
8
640
60
—
80 kr. pr
veckotimma
75 kr. pr
veckotimma
> gymnastiklärare . .
—
Ej
best.
1400
3I* av
ord.
—
D:o
Ej
best.
800
V* av
ord.
—
D:0
D:o
> musiklärare ....
15
960
60
—
D:o
75 kr. pr
veckotimma
—
480
60
—
D:o
D:o
> handarbetslärarinna
-''
--
—-
—
—
—
—
--
65 kr. pr
veckotimma
Biträdande teckningslär. .
—
15 tim. ä
80 kr.
60
—
80 kr. pr
veckotimma
75 kr. pr
veckotimma
8 tim. ä
80 kr.
60
—
80 kr. pr
veckotimma
75 kr. pr
veckotimma
o
89—131873. Lärarelönenämnden.
Tabell C. Kostnaden 1912 för avlöning till ordinarie lärare i övningsämneu enligt nu gällande bestämmelser.
l:sta lönegra-  den.
2:dra lönegra-  den.
3:dje lönegra-  den.
4:de lönegra-  den.
B e
fattning.
Antal
Antal
Antal
Antal
Summa avlö-  ning.
9*
8
3
över-
timmar.
Av-
löning.
8K
8
8
övcr-
timinar.
Av-
löning.
tf
SÖ
g
över-
timmar.
Av-
löning.
p:
ai
g
s
över-
timmar.
Av-
löning.
Teckningslärare
vid h. a. 1.,
män ....
12
175
30 800
5
68
14 460
6
99
21 690
9
153
37125
104 075
>
> » ,
kvinnor . .
1
10
2 200
1
7
2 265
—
—
—
4
34
12 250
16 715
>
> realsk. f. g.,
män ....
5
71
9180
3
57
7 815
2
17
3 670
_
—
20 665
»
* » » ,
kvinnor . .
1
12
1660
4
54
8 330
5
44
9 340
—
_
—
19 330
>
> samskolor,
män ....
4
32
5 360
5 360
>
> 1 ,
kvinnor . .
10
77
13160
2
20
3 500
3
22
5120
—
—
21780 187 925
Gymnastiklärare
> li. a. i.,
män ....
15
163
34 040
7
117
22 315
6
91
20 810
10
133
36 625
113 790
>
> realskolor,
män ....
12
121
18 080
5
43
8 085
3
21
5 010
—
—
—
31175
>
» samskolor,
män ....
14
126
19 880
3
27
4 965
2
18
3 780
—
—
—
28 625 173 590
Musiklärare
> h. a. 1.,
män ....
5
10
6 300
6
12
8 940
8
13
13 430
19
22
35 050
63 720
>
» * realsk. f. g.,
män ....
6
14
4 420
6
15
5 325
7
9
6 240
—
_
_
15 985
>
'' * > ,
kvinnor . .
1
—
550
—
—
—
—
—
—
—
—
—
550
>
> samskolor,
män ....
13
21
8 830i
—
—
—
3
3
2 580
_
—
.--.
11410
3
»
kvinnor . .
2
3
1340
—
—
—
1
1
860
—
2 200
93 865
I
|
''
S:a kr. 455 3S0
Tabell D. Kostnaden 1912 för avlöning till ordinarie övniugslärare enligt föreslagna bestämmelser.
•<!
O
05
lista lönegra-  den.
2;dra lönegra-  den.
3:dje lönegra-  den.
4:de lönegra-  den.
B e
fattning.
Antal
Antal
Antal
Antal
Summa avlö-  ning.
•
p:
•-<
P
CD
över-
timmar.
Av-
löning.
p:
P
CD
över-
timmar.
Av-
löning.
p:
►-«
P
CD
över-
timmar.
Av-
löning
p:
g
P
3
över-
timmar.
Av-
löning.
Teckningslärare
vid h. a. 1.,
män ....
12
175
39 050
5
68
17 900
6
99
26 460
9
153
44 685
128095
>
» » .
kvinnor . .
1
10
2 380
1
7
2 359
—
—
—
4
34
12 334
17 073
»
» realsk. f. g.,
män ....
5
61
11 655
3
51
9 720
2
13
4 455
—
—
—
25 830
>
» » » .
kvinnor . .
1
10
1800
4
46
8 772
5
34
9 576
—
—
—
20148
>
» samskolor,
män ....
4
24
6 720
—
—
—
—
—
—
—
—
—
6 720
>
> > ,
kvinnor . .
10
57
14 130
2
16
3 672
3
16
5 244
—
—
—
23 046
220 912
Gymnastiklärare
> h. a. 1.,
män ....
15
73
42 680
7
75
27 785
6
55
25 340
10
73
43 915
139 720
>
» realsk. f. g.,
män ....
12
61
22 845
5
18
9 960
—
—
—
3
6
6 750
39 555
>
» samskolor,
män ....
14
56
250G0
3
12
6120
—
—
—
2
8
5100
36 280
215 555
Musiklärare
> h. a. 1.,
män ....
5
10
7 700
6
12
10 500
8
13
15 260
19
22
38 750
72 210
>
> realsk. f. g.,
män ....
6
14
5 250
6
15
6120
3
4
2 970
4
5
4 350
18 690
»
» > >
kvinnor . .
1
—
540
540
> ,
> samskolor,
män ....
13
21
10 395
—
—
—
3
3
2 835
—
—
—
13 230
>
» * .
kvinnor . .
2
3
1350
—
—
—
1
1
804
—
—
—
2154
106 824
Handarbetslärarinnor......
4
14
2 660
15
68
13 076
_
_
—
_
_
—
—
15 736
Sia kr.
559027
707
som om den föreslagna omorganisationen av gymnastikundervisningen vid de allmänna
läroverken redan år 1912 varit genomförd till den utsträckning, som Läroverksöverstyrelsen
föreslagit. Vidare är antaget, att för nu fastställda ordinarie
avlöning lcräves av gymnastiklärare samma maximitjänstgöring som av den lika
högt avlönade teckningsläraren eller 15 timmar vid högre allmänt läroverk och 8
timmar i realskola, samt slutligen att gymnastikläraren erhåller gottgörelse för
tjänstgöring intill 32 timmar i likhet med teckningsläraren, och att övertimmarne
betalas efter de för teckningslärare gällande grunderna.
Enligt nämndens förslag komma lärarinnorna i handarbete vid samskolorna
att erhålla ordinarie anställning'' Dessa äro därför upptagna i tabell D, som
innehåller avlöning för ordinarie övningslärare enligt de av nämnden föreslagna
grunderna, varvid antalet övertimmar beräknats så, att den verkliga undervisningstiden
per vecka minskats med 6, vilket timtal enligt nämndens förslag skulle
läggas till grund för beräkning av ordinarie lönens storlek för handarbetslärarinna.
Enligt nu gällande grunder avlönas en biträdande teckningslärare med 80
kr. pr veckotimme för ett antal av högst 15 veckotimmar samt med 60 kr. för
varje överskjutande veckotimme. Enligt årsredogörelserna skulle den av biträdande
teckningslärare bestridda undervisningen för höstterminen 1912 betingat
följande kostnader med-tillämpning av nu gällande bestämmelser.
14 x 15 + 83 d. v. s. 293 veckotimmar ä 80 kr............ 23 440 kr
96
» å 60 >........... 5 760 »
Summa 29 200 kr.
Enligt nämndens förslag skall undervisning, som upprätthålles av manlig
biträdande teckningslärare, betalas med 80 kr. pr veckotimme, under det att kvinnlig
biträdande teckningslärare gottgöres med 75 kr. pr veckotimme. Av förenämnda
389 veckotimmar bestreds undervisningen under 247 timmar av manlig
och under återstående 142 timmar av kvinnlig teckningslärare. Kostnaden för
denna undervisning bleve alltså med tillämpning av nämndens förslag
247 veckotimmar å 80 kr...................... 19 760 kr.
142
»
ä 75 »..................... 10 650 >
. Summa 30 410 kr.
Enligt Läroverksöverstyrelsens förslag till gymnastikundervisningens omorganisation
skulle, om undervisningstiden för ordinarie gymnastiklärare sättes
till högst 32 veckotimmar, 160 veckotimmar bli övriga för biträdande gymnastiklärare.
Om för år 1912 tillämpas samma grundsatser för deras avlöning som för
avlöning av biträdande teckningslärare, skulle därtill hava utgått:
708
för 157 veckotimmar å 80 kr.................... 12 560 kr.
»
3
» å 60 »
................... 180 »
Summa 12 740 kr.,
under det att om nämndens förslag tillämpas, kostnaden bleve
för 160 veckotimmar å 80 kr........... 12 800 kr.
Enligt nu gällande bestämmelser avlönas handarbetslärarinna med 1 kr. 50 öre
för varje undervisningstimme. Hela antalet veckotimmar för handarbete utgjorde
år 1912 vid de 19 samskolorna enligt tabellerna B och D
6 x 19 + 82 = 196.
Kostnaden år 1912 för undervisning i handarbete utgjorde alltså
196 x 39 x 1-50 = 11 466 kr.
mot enligt förslaget 15 736 kr., såsom framgår av tabell D.
c) Föreslaget ortstillägg för lärare i Norrbottens och Västerbottens län.
Nämnden föreslår ortstillägg åt ordinarie lärare i Norrbottens och Västerbottens
län, utgående med 10 % av lönen. Om nämndens förslag till löner år 1912
varit genomfört, skulle avlöningskostnaderna för den ordinarie lärarpersonalen i
dessa län hava utgått med nedan angivna belopp.
Avlöning för ordinarie lärare i Norrbottens och Västerbottens län år 1912 med av nämnden
föreslagen avlöning.
Umeå:
Rektor ......
7 000
Lektorer.....
32 400
>
Adjunkter ....
41 300
>
Teckningslärare . .
2 360
>
Gymnastiklärare .
2 310
>
Musiklärare ....
2 330
Luleå:
Rektor ......
7 000
>
Lektorer.....
31 900
>
Adjunkter ....
43 000
Teckningslärare . .
2 970
*
Gymnastiklärare
2 310
>
Musiklärare ....
1960
Skellefteå:
Rektor......
5 700
%
Adjunkter ....
11600
>
Första lärarinna .
2 700
>
Ämneslärarinnor .
4 800
Teckningslärare . .
1530
iP
Gymnastiklärare
1 790
>
Musiklärare ....
840
)
Handarbetslärarinna
700
(4 X 4 900 + 2 X 6 400)
(4 X 3 700 + 2 X 4 700 + 3 X 5 700)
87 700
(3 X 4 900 + 2 X 5 400 + 6 400)
(5 X 3 700 + 2 X 4 200 + 4 700 + 2 X 6 700)
89 140
(2 X 3 700 + 4 200)
(2 X 2 400)
(17 X 90)
(17 X 105)
(8 X 105)
29 660
709
Piteå:
Rektor......
5 700
Adjunkter ....
13 100 (2 x 3 700 +
>
Första lärarinna .
2 700
>
Amneslärarinna . .
4 800 (2 x 2 400)
T>
Teckningslärare . .
990 (11 x 90)
>
Gymnastiklärare .
1 790 (17 x 105)
>
Musiklärare ....
900 (6 x 150)
>
Handarbetslärarinna
750 30 730
Haparanda: Rektor......
6 200
>
Adjunkter ....
15 100 (3 700 + 2 x
Första lärarinna
2 700
2>
Amneslärarinna . .
4 800 (2X2 400)
»
Teckningslärare . .
1 640 (13 x 126)
2>
Gymnastiklärare .
2 550 (17 x 150)
*
Musiklärare ....
630 (6 x 105)
*
Handarbetslärarinna
560 3418O
Summa kronor 271 410
Det av nämnden föreslagna ortstillägget skulle för år 1912 således kava utgjort
10 % å ovanstående summa eller 27 141 kronor.
d) Föreslaget särskilt arvode åt ämneslärare vid provårsläroverk.
Nämnden föreslår ett särskilt arvode ä 400 kr. till ordinarie ämneslärare
vid provårsläroverken.
Tabell E. Antal ordinarie ämneslärare vid provårsläroverk h. t. 1912.
Läroverk,
Lektorer.
Adjunkter.
Summa.
Högre latinläroverket å Norrmalm............
10
22
32
Södermalms läroverk..................
9
24
33
Högre realläroverket ä Norrmalm............
10
17
27
» allm. läroverket i Uppsala............
8
17
25
>
>
>
i Lund ..............
8
17
25
> latinläroverket i Göteborg.............
7
16
23
> realläroverket i
>
.............
8
18
26
Summa
60
131
191
Sammanlagda föreslagna arvoden skulle således år 1912 hava uppgått till
191 X 400 = 76 400 kr.
710
För så vitt de föreslagna avlöningarna skulle medfört ändring i den enligt
nu gällande bestämmelser utgående avlöningen, ställa sig alltså, vad de allmänna
läroverken beträffar, kostnaderna för år 1912 på följande sätt.
Enligt nu gäl-  lande grunder
Enligt föreslagna
grunder.
Till lektorer, lektorer, adjunkter, ämneslärarinnor och vikarier å
vakanta platser...............
4 788 050
5 581000
Till ordinarie övningslärare...............
455 380
559 027
> biträdande teckningslärare............
29 200
30410
>
>
gymnastiklärare..............
12 740
12 800
> e. o. handarbetslärarinnor...........
11466
—
> ortstillägg åt lärare i Norrbottens och Västerbottens län . .
—
27141
> särskilt arvode åt ordinarie ämneslärare vid provårsläroverk .
—
76 400
Summa kronor
Härifrån avgår:
5296836
6 286 778
Städers bidrag till statens samskolor...........
94 275
122 482
Återstod kronor
5202 561
6164296
Merkostnaden för år 1912 skulle således utgöra 961 735 kr. eller 18-5 % av
den enligt nu gällande grunder utgående kostnaden.
2. Högre lärarinneseminariet,
a) Rektor och ämneslärare.
Enligt nu gällande bestämmelser var år 1912 seminariets rektor i lista,
och av dess 9 övriga lektorer voro 3 i 2:dra och 2 i 5:te lönegraden. Av de 8
ordinarie ämneslärarinnorna voro 5 i första, 2 i andra och 1 i tredje, den biträdande
lärarinnan med högre avlöning tillhörde 2:dra lönegraden, och de 3 biträdande
lärarinnorna med lägre avlöning tillhörde samtliga lista lönegraden.
År 1912 fanns vid Högre lärarinneseminariet en manlig adjunkt i 4:de lönegraden,
vilken numera avgått och blivit ersatt med en ordinarie ämneslärarinna.
Räkningen är gjord, som om detta skett redan år 1912.
Enligt nu gällande bestämmelser erfordrades till ämneslärarnes avlöning
år 1912
1 rektor............................. 6 000 kr.
9 lektorer: grundlön å 4 000 kr................... 36 000 »
11 ålderstillägg ä 500 kr................. 5500 »
Transport 47 500 kr.
711
Transport 47 500 kr.
9 ordinarie ämneslärarinnor: grundlön k 2 100
kr.......... 18
900
»
4 ålderstillägg å
500
kr........ 2
000
»
1 biträdande ämneslärarinna: grundlön............... 1
800
»
1 ålderstillägg............ 250 »
3
» ämneslärarinnor: grundlön å 1 500 kr.......... 4 500 »
Hyresersättning till rektor.................... 1
?00
»
Hyresersättning till 2 biträdande föreståndarinnor
k
750 kr...... 1
500
>
Summa 78 150 kr.
Hyresbidraget till lektorerna är ej medräknat, då nämndens förslag ej föranleder
någon ändring däri.
Om nämndens förslag tillämpats år 1912, skulle rektorn tillhört andra
och de 2 lektorer, som enligt vad ovan är sagt, år 1912 befunno sig i 5:te, skulle
med nämndens förslag tillhört 4:de lönegraden. Med nämndens förslag till avlöning
skulle man år 1912 kommit till följande belopp för rektor och ämneslärare:
1 rektor............................. 7
000
kr.
9
lektorer: grundlön å 4 900 kr................... 44
100
»
9 ålderstillägg å 500 kr................. 4
500
»
10
arvoden å 500 kr. lektorer och rektorer............. 5
000
»
9 ordinarie ämneslärarinnor: grundlön 2 800 kr............ 25
200
»
4 ålderstillägg ä 400 kr......... 1
600
»
1 biträdande ämneslärarinna: grundlön............... 2
100
»
1 ålderstillägg............ 250 »
3
» ämneslärarinnor: grundlön å 1800 kr.......... 5 400 »
Hyresersättning till rektor.................... 2
300
»
Hyresersättning till 2 biträdande föreståndarinnor ......... 2
000
»
Summa 99 450 kr.
b) Övningslärare.
Samtliga övningslärare befunno sig år 1912 i första lönegraden. Teckningslärarinnan
undervisade 4 veckotimmar utöver de 22 ordinarie, gymnastiklärarinnan
1 veckotimme utöver de 15 ordinarie, musiklärarinnan 3 veckotimmar utöver de
14 ordinarie samt handarbetslärarinnan 1 veckotimme utöver de 24 ordinarie.
För år 1912 utgjorde alltså avlöningssumman till övningslärare med nuva
-
rande avlöningar
till
teckningslärarinnan
1 800
+
4 x
100
.............. 2 200
kr.
»
gymnastiklärarinnan
1 200
+
100
.............. 1800
»
»
musiklärarinnan
1 200
+
3 x
100
.............. 1 500
»
>
handarbetslärarinnan
1 500
+
70
.............. 1 570
»
Summa 6 570 kr.
712
Med de av nämnden föreslagna avlöningsbelopp skalle år 1912 sammanlagda
avlöningsbeloppet till övningslärare hava utgjort
till
teckningslärarinnan
2
090 +
4 x
95
. . . ............ 2 470
kr.
»
gymastiklärarinnan
1430 +
95
.............. 1525
*
>
musiklärarinnan
1
330 +
3 x
95
.............. 1 615
»
»
handarbetslärarinnan 1
800 +
75
.............. 1875
»
Summa 7 485 kr.
Avlöningen till lärarepersonalen vid Högre lärarinneseminariet skulle alltså
för år 1912 uppgått till följande belopp:
Enligt nu gäl-  lande bestäm-  melser.
Enligt nämn-  dens förslag.
Till rektor och ämneslärare........
78150
99 450
» övningslärarinnor..........
6 570
7 485
Samma kronor
84720
108935
Kostnadsökningen hade således uppgått till 22 215 kronor eller 2+2 % av
enligt nuvarande bestämmelser erforderligt belopp. Detta procenttal kommer icke
att i nämnvärd mån rubbas, om jämväl hyresbidraget till lektorerna medräknas.
3. Folkskoleseminarierna.
a) Rektorer, ämneslärare och övningsskollärare.
Tabellen F ger en jämförande översikt över avlöningsbeloppen, lärarnes
fördelning i olika lönegrader och avlöningskostnader för år 1912 enligt nu gällande
bestämmelser och enligt nämndens förslag. Det har vid beräkning av kostnadernas
storlek enligt de av nämnden föreslagna bestämmelserna antagits, att förslaget
tillämpats från och med ingången av år 1912 med de lönetursbestämmelser, som
nämnden velat göra gällande vid förslagets trädande i kraft. Sålunda hava samtliga
seminarieadjunkter, som år 1912 befunno sig i nuvarande lista, 2:dra och 3:dje
lönegraderna, räknats enligt nämndens förslag tillhöra lista lönegraden som
seminarielektorer; manliga adjunkter, som år 1912 tillhörde 4:de lönegraden samt
kvinnliga, som då i ej fullt en femårsperiod tillhört 4:de lönegraden, ha ansetts
komma i 2:dra lönegraden som lektorer; manliga adjunkter, som år 1912 tillhört
5:te lönegraden i ej 5 år, och kvinnliga, som tillhört den 4:de i 5, men icke 10 år,
hava i tabellen räknats tillhöra den 3:dje som lektorer; manliga adjunkter slutligen,
som tillhört 5:te lönegraden i minst 5 år och kvinnliga adjunkter, som tillhört den
4:de i minst 10 år, hava hänförts till den 4:de lönegraden som seminarielektorer.
Tabell F. A vulning åt rektorer och ordinarie ilnineslilrare vid folkskolcseniiiinriernu
samt ordinarie lärare vid seminariernas övningsskolor år 1912.
r
Befattning.
Löne-
grad.
Enligt nu gällande bestäm-  melser.
Enligt föreslagna bestäm-  melser.
Antal.
Avlöning,
Summa.
Antal.
Avlöning.
Summa.
Rektorer............
1
4
5 000
20 000
4
6 400
25 600
> ............
2
4
5 500
22 000
11
7 000
77 000
> ............
3
7
6 000
42 000
—
—
—
Adjunkter (lektorer) manliga . . .
1
21
3 000
63 000
37
4 900
181300
> » » . . .
2
7
3 500
24 500
3
5 400
16 200
> > > . . .
3
9
4 000
36 000
3
5 900
17 700
> > » . . .
4
3
4 500
13 500
6
6 400
38 400
> > > . . .
5
9
5 000
45 000
—
—
—
>
•
kvinnliga . .
1
4
2100
8 400
9
4100
36 900
> > > . .
2
3
2 600
7 800
3
4 500
13 500
> > > . .
3
2
3100
6 200
1
4 900
4 900
> > > . .
4
4
3 600
14 400
—
5 300
—
Övningsskollärare, manlig ....
1
9
2 000
18 000
9
2 700
24300
> > . . . .
2
2
2 300
4 600
2
3100
6 200
> > . . . •
3
7
2 600
18 200
7
3 500
24 500
> > . . . .
4
8
2 900
23 200
8
3 900
31200
>
kvinnlig ....
1
4
1700
6 800
4
2300
9 200
> > . . . .
2
1
1850
1850
1
2 650
2 650
> > . . . .
3
4
2 000
8000
4
3 000
12 000
> > . .
4
6
2 200
13 200
6
3 350
20100
Summa kronor
—
—
—
396650
—
—
541650
b) Övningslärare.
Tabell Gr lämnar en sammanställning av övningslärarnes avlöning enligt
nu gällande och enligt av nämnden föreslagna bestämmelser.
I sitt förslag till övningslärarnes avlöning utgår nämnden från, att undervisningen
i övningsämnena vid seminarierna blir utsträckt på sätt folkskoleöverstyrelsen
i särskild promemoria (bil. IX) i anslutning till nu gällande undervisningsplan
angiver. Av skäl, som anförts å sid. 702, hava vi vid föreliggande beräkning
utgått från, att undervisningen i dessa ämnen redan år 1912 varit ut
90—131873.
Lärarelönenämnden. 2.
714
Tabell G. Övningslärarnas avlöning.
Enligt nu gällande be-
Enligt föreslagna bestämmelser
Löne-
grad.
stammeiser.
Ordi-
narie
antal
vecko-
timmar.
för
män.
för kvinnor.
Ordi-
narie
antal
tim-
mar.
Avlö-
ning.
För över-  skjutande
timmar
intill 4
timmar.
Avlö-
ning.
För
över-
skju-
tande
vecko-
timme.
Avlö-
ning.
För
över-
skju-
tande
vecko-
timme.
Teckningslärare.....
1
12
1000
100
13
1430
no
1240
95
> .....
2
»
1200
>
»
1630
125
1400
107
> .....
3
>
1400
>
>
1820
140
1550
119
» .....
4
>
>
*
2 020
155
1710
131
Gymnastiklärare.....
1
11-13
900
100
26
2 860
no
2 470
95
> .....
2
>
1100
»
>
3 250
125
2 790
107
> .....
3
>
1300
>
>
3 640
140
3100
119
> .....
4
>
—
>
»
4 030
155
3 410
131
Musiklärare.......
1
16
1400
100
27
2 970
no
2 570
95
> .......
2
>
1600
>
>
3 380
125
2 890
107
> .......
3
>
1800
)
»
3 780
140
3 220
119
> .......
4
>
—
1
>
4190
155
3 540
131
Lärare i manlig slöjd . . .
1
16—18
1100
75
28
2 520
90
_
_
> ...
2
>
1200
>
>
2 940
105
—
—
> ...
3
>
1300
>
>
3 360
120
—
—
» ...
4
>
—
>
>
3 780
135
—
—
Lärare i kvinnlig slöjd . .
1
16—18
1000
70
22
_
_
1650
75
> . .
2
>
1100
)
» •
—
—
1920
87
> . .
3
>
1200
>
>
—
—
2180
99
> . .
4
>
—
»
>
—
—
2 450
in
Lärare i hushållsgöromål .
1
—
70 kr. pr
veckotimme.
—
22
—
—
1650
75
>
o
—
—
—
>
—
—
1920
87
>
3
—
—
—
>
—
—
2180
99
>
4
—
—
—
>
—
—
2 450
in
Lärare i trädgårdsskötsel .
1
_
>) 1700
_
11
») 1 980
90
1650
75
>
2
—
—
—
>
2 310
105
1920
87
»
3
—
—
—
>
2 640
120
2180
99
»
4
—
—
—
■ >
2 970
135
2 450
in
E. o. och vik. lärare i teckning
D:o d:o i gymnastik . . .
D:o d:o i musik.....
D:o d:o i manlig slöjd . . .
D:o d:o i kvinnlig slöjd . .
Lika som för ordinarie lärare i
första lönegraden.
D:o.
D:o.
D:o.
D:o.
80 kr.
> >
> >
75 »
pr veckotimme.
)
>
>
>
>
>
75 kr. pr vecko-  timme.
75 kr. pr vecko-  timme.
75 kr. pr vecko-  timme.
70 kr. pr vecko-  timme.
'') I Stockholm 1 200, i Umeå 800 och i Göteborg 2 000 kr. — a) I Stockholm och Umeå föreslår
nämnden arvoden å resp. 1400 och 1000 kr.
Tabell H. Kostnaderna för avlöning1 av ordinarie örningslärare år 1912 enligt nu gällande avlönings
bestämmelser.
l:sta lönegraden.
2:dra lönegraden.
3:jc lönegraden.
Befattning.
Antal
Av-
löning.
Antal
Av-
löning.
Antal
Av-
löning.
Summa
avlöning.
lärare.
över-
tim-
mar.
lärare.
över-
tim-
mar.
lärare.
över-
tim-
mar.
Teckningslärare ........
5
26
7 600
4
14
7000
14 C00
kvinnor
2
2
2 200
1
«
o
1500
3
16
5 800
9 500
Gymnastiklärare........
3
39
6 600
3
39
7 200
4
52
10 400
24 200
kvinnor
5
65
11000
—
—
—
1
13
2 600
13 600
Musiklärare..........
5
58
12 800
1
15
3100
4
44
11600
27500
kvinnor
1
14
2 800
1
11
2 700
4
44
11600
17 100
Slöjdlärare ...........
*) 6
69
11775
2
20
3 900
1
10
2 050
17 725
kvinnor
—
—
—
3
12
4140
3
12
4 440
85S0
Lärare i trädgårdsskötsel ....
14
—
3) 22 700
—
—
—
—
—
—
22 700
kvinnor
1
—
1700
—
—
—
—
—
—
1700
Lärarinnor i hushållsgöromål *) . .
4
—
3 900
—
—
—
—
—
—
3 900
Summa kronor
161105
'') Där undervisningen är uppdelad på flere lärare, är räknat, som om den bestredes av en lärare i forsta lönegraden.
!) Lönen icke reglerad.
s) Häri ingå för Stockholm, Umeå och Göteborg löner å resp. 1 200, 800 och 2 000.
Tabell I. Kostnaderna för avlöning av ordinarie övniugslärare År 1912 enligt föreslagna avlönings<
bestämmelser.
l:sta lönegraden.
2:dra lönegraden.
3:j
e lönegraden.
4:dc lönegraden.
Befattning
Antal
Av-
löning.
Antal
Av-
löning.
Antal
Av-
löning.
Antal
Av-
löning.
Summa
avlöning.
lä-
rare.
över-
tim-
mar.
lä-
rare.
över-
tim-
mar.
lä-
rare.
över-
tim-
mar.
lä-
rare.
över-
tim-
mar.
Tcckningslärare......
män
5
22
9 570
2
4
4 200
2
6
4 970
18 740
kvinnor
2
—
2 480
i
2
1614
—
—
—
3
13
6 833
10 927
Gymnastiklärare . .''. . .
män
3
—
8 580
3
—
9750
—
—
—
4
—
16 120
34 450
kvinnor
5
—
12 350
—
—
—
—
—
—
1
-
3 410
15 760
Musiklärare........
män
5
3
15 180
1
4
3 880
1
—
3 780
3
—
12 570
35 410
kvinnor
1
—
2 570
1
—
2 890
-
—
—
4
—
14160
19 620
Slöjdlärare........
män
‘)6
9
15 930
2
—
5880
—
—
—
1
—
3 780
25590
kvinnor
—
—
—
3
—
5 760
—
—
—
3
—
7 350
13110
Lärare i trädgårdsskötsel
män
a) 6
—
2) 10 320
2
—
4 620
6
—
15 840
—
—
—
30 780
kvinnor
—
—
—
1
—
1920
—
—
—
—
—
—
1920
Lärarinnor i hnshållsgöromål
....
4
—
6 600
—
—
—
—
—
—
—
Summa
kronor
6 600
212907
'') Där undervisningen är uppdelad pä flera lärare, är räknat, som om den bestredes av en lärare i första lönegraden.
3) Här ingå lärarne i Stockholm och Umeå med resp. 1 200 och 800.
717
sträckt på sålunda angivet sätt. Vi hava därför räknat, som om redan 1912 den
ordinarie tjänstgöringsskyldigheten utgjorde för lärare i teckning 13 timmar, för
lärare i gymnastik 26, i musik 27, i manlig slöjd 28, i kvinnlig slöjd 22 och i
hushållsgöromål 22. Den med ledning av nu anförda grunder utförda beräkningen
återfinnes i tabellerna H och I, av vilka den förra redogör för kostnaderna för övningslärarnes
avlöning enligt nu gällande grunder, den senare för kostnaderna enligt
de av nämnden föreslagna avlöningsgrunderna. Det bör anmärkas att grunderna
för avlöning i ämnet hushållsgöromål år 1912 icke äro angivna, att år 1912
undervisning i detta ämne förekom endast vid 4 seminarier, samt att kostnaderna
för undervisning i detta ämne nämnda år uppgick till 3 900 kr.
Från höstterminen 1914 utgår arvodet för lärare i trädgårdsskötsel med
800 kr. vid seminariet i Umeå, med 1 200 kr. vid seminariet i Stockholm, med
2 000 kr. vid seminariet i Göteborg och med 1 700 kr. vid övriga seminarier. Vi
hava räknat, som om dessa avlöningar utgingo redan år 1912.
c) Ortstillägg.
Enligt nu gällande bestämmelser utgår tillfällig löneförbättring till ordinarie
övningsskollärare i Stockholm och Göteborg med 100 kr. högre belopp än å
övriga orter, och utgjorde sammanlagda beloppet av dessa ortstillägg 700 kr.
för år 1912.
Nämnden föreslår, att i nämnda städer manlig övningsskollärare skall komma
i åtnjutande av ett ortstillägg av 300 kr. och kvinnlig av 200 kr. Med beräkning
av 5 manliga och 2 kvinnliga övningsskollärare blir alltså enligt nämndens förslag
sammanlagda utgiften för dessa ortstillägg 1 900 kr.
Vidare hemställer nämnden om ett ortstillägg av 10 •/. å föreslagna avlöningar
för lärare vid seminarierna i Norrbottens och Västerbottens län. Sammanlagda
avlöningen till ordinarie lärare vid seminarierna i dessa län skulle enligt
nämndens förslag, om det trätt i kraft 1912, havm utgjort för lärare vid
Seminariet i Umeå:
2 manliga lektorer i resp. l:a och 4:e lönegraden............11
300
2 kvinnliga » i l:a lönegraden.................. 8
200
1 kvinnlig teckningslärare i 4:e
lönegraden...............1
710
1
»
gymnastiklärare i
l:a
»
2
470
1
»
musiklärare i 4:e
»
3
540
1
»
slöjdlärare i 4:e
>
2
450
1 manlig lärare i trädgårdsskötsel, arvode...............1
000
1
lärarinna i hushållsgöromål i l:a lönegraden.............1
650
2
kvinnliga övningsskollärare i 4:e lönegraden............. 6
700
Summa kronor 39 020
718
Seminariet i Luleå:
4 manliga lektorer i l:a lönegraden.................. 19 600
1 manlig teckningslärare i l:a lönegraden ...............1 430
1
>
gymnastiklärare
i»
»
...............2 860
1
>
musiklärare i
>
»
............... 2970
1
»
slöjdlärare i
»
»
...............2 520
1
»
lärare i trädgårdsskötsel i l:a lönegraden...........1 980
3 manliga övningsskollärare i l:a lönegraden..............8 100
Summa kronor 39 460
Den avlöningssumma, å vilken enligt nämndens förslag ortstillägget skulle
utgå med 10 %, är alltså:
för ordinarie lärare vid seminariet i Umeå...... 39 020
>
»
»
> »i Luleå ..... 39 460
Summa kronor 78 480
Ortstillägget för seminarielärare i Norrbottens och Västerbottens län skulle
alltså enligt förslaget belöpa sig till 7 848 kr.
Kostnaden för avlöning av lärarna vid seminarierna skulle alltså utgöra
Enligt nu gäl-  lande bestäm-  melser.
Enligt föreslagna
bestämmelser.
Ämneslärare vid seminarierna och övningsskollärare......
396 650
541 650
Övningslärare........................
161105
212 907
Ortstillägg för övningsskollärare i Stockholm och Göteborg . . .
700
1900
Ortstillägg för ordinarie lärare vid seminarierna i Norrbottens
och Västerbottens län...................
_
7 848
Summa kronor
558455
764305
Nämndens förslag till avlöning för ordinarie lärare vid seminarierna skulle
således för år 1912 hava betingat en merkostnad av 205 850 kr. eller 36 9 % av
det enligt nuvarande avlöningsgrunder erforderliga beloppet.
4. Högre folkskolor.
Enligt den statistik, nämndens statistiska avdelning tillhandahållit oss för
kostnadsberäkningarna, var den 1 november 1912 antalet högre folkskolor 32, vid vilka
71!)
tjänstgjorde 66 ämneslärare med full tjänstgöring, därav 51 manliga och 15 kvinnliga.
På grund härav torde man kunna räkna med, att antalet undervisade avdelningar
år 66. Statsbidrag utgår icke till mer än en parallellklass, men då
det icke är sannolikt, att någon skola har mer än 1 parallellklass i någon avdelning,
skulle statsbidrag å 1,200 kr. hava utgått för 66 avdelningar.
Av de 38 ordinarie manliga lärarna voro 15 i första, 9 i andra, 7 i tredje
och 7 i fjärde lönegraden. Av de 14 kvinnliga lärarna voro 10 i första och 4 i
andra lönegraden. Dessutom funnos 13 manliga och 1 kvinnlig biträdande eller
e. o. lärare. För männen utgör varje ålderstillägg 300 kr. och för kvinnorna 200 kr.
Staten betalar enligt nu gällande bestämmelser 2/a av dessa ålderstillägg.
För år 1912 skulle på grund härav statens kostnader för de högre folkskolorna
hava utgjort med tillämpning av nu gällande bestämmelser:
för 66 avdelningar å 1,200 kr..................... 79,200
Vs av 44 ålderstillägg ä 300 kr..................... 8,800
*/s »4
»
» 200 ».................... 533
Summa statsbidrag enligt nu gällande grunder för år 1912 kr. 88,533
Enligt nämndens förslag skulle särskilt arvode utgå till föreståndare vid
högre folkskolor med 200 kr., om skolan räknar 2 avdelningar, med 400 kr., om
den räknar 3 avdelningar och med 600 kr., om den räknar mer än 3 avdelningar.
Av de 32 högre folkskolorna voro 13 enklassiga; 8 voro 2-klassiga, 8 voro 3-klassiga
och 3 stycken voro 4-klassiga. Man finner alltså, att det särskilda arvodet till
föreståndare skulle utgjort
8 å
200
kr............1,600
8 å
400
»...........3,200
3 å
600
»...........1,800
Summa kr. 6,600
Familjetillägg skulle enligt nämndens förslag komma att utgå till 12 ordinarie
ämneslärare med 1 eller 2 barn, 9 med 3 eller 4 barn samt 1 med 5 barn
alla under 21 år. Antalet familjetillägg utgjorde alltså 33 den 1 november 1912.
Iakttager man nu, att enligt nämndens förslag statens bidrag skulle utgå
med 1,600 kr. för varje avdelning, dock icke för mer än 4 årsklasser vid en och
samma skola, samt att staten därutöver skulle betala 250 kr. för varje manlig
ordinarie lärare, 200 kr. för varje vikarierande eller extra ordinäre manlig lärare
med full tjänstgöring, 3/s av särskilda arvodet till föreståndaren, hela ålderstilläggen
samt hela familjetilläggen, så finner man, att om nämndens förslag tillämpas
på den personal, som fanns den 1 november 1912, kostnaderna skulle hava utgjort
720
för 66 avdelningar å 1,600 kr..................... 105,600
»
38 manliga lärare å 250
kr..................... 9,500
13
biträdande eller e. o. manliga
lärare
å 200
kr............ 2,600
*/s
av särskilda arvodet till
föreståndare
6,600
kr............ 4,400
48
ålderstillägg å 300 kr......................14,400
33
familjetillägg ä 200 kr....................... 6,600
Summa statens kostnader för år 1912 enligt nämndens förslag kr. 143,100
Ett genomförande av nämndens förslag år 1912 skulle således hava medfört
en ökning i statens utgifter för de högre folkskolorna av 54,567 kr. Merkostnaden
skulle följaktligen hava uppgått till 61-6 % av det enligt nu gällande grunder
beräknade statsbidraget.
Lärarnes löner skulle enligt nu gällande bestämmelser hava utgjort tillsammans
110,475 kr. och med av nämnden föreslagna löner 153,100 kr. Avlöningssumman
skulle således, om nämndens förslag tillämpats år 1912, hava varit
42,625 kr. större, vilket motsvarar en ökning av 38’ 6 %
5. Kommunala mellanskolor.
Den 1 november 1912 funnos 20 kommunala mellanskolor med 79 ämneslärare,
därav 43 män och 36 kvinnor. I det följande är räknat, som om alla
dessa vore ordinarie, varvid de, som i verkligheten icke voro ordinarie, äro räknade,
som om de befunne sig i l:a lönegraden. År 1912 rådde nämligen undantagsförhållanden,
emedan flera av dessa skolor det året upprättats, men den 1 nov.
ännu icke hunnit få lärare utnämnda.
Av männen voro 33 i första, 6 i andra, 2 i tredje och 2 i fjärde lönegraden;
av kvinnorna tillhörde 31 den första, 4 den andra och 1 den tredje lönegraden.
Vid 3 skolor förekommo lärarinnor i huslig ekonomi.
Enligt nu gällande bestämmelser skulle statsbidraget år 1912 till dessa
anstalter hava utgått med följande belopp, nämligen
till
20 skolor ä 6,400 kr........................ 128,000
s
anordning av undervisning i huslig ekonomi
i
3
skolor å 600 kr. . .
1,800
»
43 manliga lärares avlöning ä 400 kr...............17,200
»
20 rektorer 2/3 av särskilt arvode ä 800 kr.............10,667
»
12 biträdande föreståndarinnor särskilt arvode
ä
200
kr....... 2,400
»
ålderstillägg dels 22 å 200 kr.............  4,400
Transport 164,467
721
Transport 164,467
dels för manlig lärare skillnaden mellan ålderstil läggen
för man och kvinna i olika lönegrader
6 å 200 kr...............1,200
2 å 400 »
.............. 800
2 ^ 600 > :............. • 1,200 3i200
Summa statsbidrag år 1012 enligt nu gällande grunder kr. 167,667
Nämnden föreslår ett statsanslag till varje skola utan parallellklasser å
8,400 kr., varjämte ett anslag å 600 kr. kan utgå till bestridande av kostnaderna
för undervisning i huslig ekonomi. Till varje manlig lärares avlöning skulle staten
bidraga med 400 kr., varjämte alla ålderstillägg å 400 kr. bekostas av staten.
I statsbidraget till rektors särskilda arvode eller arvodet till biträdande föreståndarinna
föreslås ingen ändring.
Enligt uppgifter, som hänföra sig till den 1 november 1912, skulle antalet
familjetillägg å 200 kr. endast hava utgjort 10.
Om nämndens förslag varit genomfört år 1912, skulle alltså, om uppgifterna
för den 1 november läggas till grund för beräkningarna, statens årliga kostnader
för de kommunala mellanskolorna hava utgjort:
till 20 skolor ä 8,400 kr........................ 168,000
»3 »för anordning av undervisning i huslig ekonomi ä 600 kr. .
1,800
» 43 manliga lärares avlöning, bidrag å 400 kr............ 17,200
» 20 rektorer, ä/''s av särskilt arvode å 800 kr............. 10,667
» 12 biträdande föreståndarinnor, arvode å 200 kr........... 2,400
» 22 ålderstillägg ä 400 kr...................... 8,800
» 10 familjetillägg å 200 kr..................... 2,000
Summa kronor 210,867
Merkostnaden utöver de enligt nu gällande grunder beräknade 167,667 kr.
utgör 43,200 kr. eller 25-8 %.
Avlöningssumman för år 1912 till ämneslärarne vid kommunala mellanskolor
skulle enligt nu gällande grunder hava uppgått till 167,200 kr. och, om nämndens förslag
tillämpas, till 209,900 kr. Om nämndens förslag varit genomfört, hade således
avlöningssumman varit 42,700 kr. eller 25‘5 % större än med nu gällande löner.
6. Folk- och. småskolor.
De data, som fordras för kostnadsberäkningarna, återfinnas i tabellerna K,
L, M och N. De i tabell K kol. 2 ingående uppgifterna över antalet vakanta
tjänster hava erhållits sålunda:
91—131873. Lärarelönenämnden. 2.
722
I den första av de två tabeller, som återfinnas å sid. 736 och följ. och som
äro uppgjorda av nämndens statistiker, är enligt kol. 2 antalet ordinarie manliga
folkskollärarebefattningar 5,539, vilket tal på grund av not. 1) till samma tabell
bör ökas till 5,541.
Enligt kol. 10 i anförda tabell bekläddes dessa befattningar i verkligheten av
5,215 män. Antalet manliga folkskollärare i aktiv tjänst bör emellertid enligt kol. 11
ökas med 40, som om sig icke lämnat uppgifter, samt enligt not 15) med 14, utgörande
lärare vid lapp-, finn- och missionsskolor, vilka icke äro medtagna i nämndens förslag
till lönereglering. Därigenom erhåller man en summa av 5,269 manliga folkskollärare.
Skillnaden mellan 5,541 och 5,269 ger alltså 272 vakanta manliga tjänster.
Enligt kol. 3 i anförda tabell är antalet ordinarie folkskollärarinnebefattningar
3,003, vilket antal enligt not 1) bör ökas med 258, varigenom erhålles
3,261 ordinarie folkskollärarinnetjänster. För att få antalet vakanta kvinnliga
tjänster bör därifrån dragas summan av kol. 14, som upptager 2,819 tjänstgörande
ordinarie folkskollärarinnor och kol. 15, som upptager 41, vilka icke lämnat
uppgifter, samt enligt not 14) ytterligare 15. Antalet vakanta folkskollärarinnetjänster
är alltså 386.
Antalet manliga extra ordinarie folkskollärarebefattningar, som angivas i kol.
8 tabell K, utgör summan av kol. 20 och 21 i förut anförda tabell och antalet kvinnliga
befattningar av denna kategori är summan av kol. 24 och 25 i samma tabell.
De i tabell K kol. 7 upptagna 188 småskollärarna erhållas genom att i den
å sid. 738 anförda tabell II, addera kol. 14, 23 och 32. Av de i kol. 13 i tab. II
upptagna 11,623 småskolläraretjänster har nämnden enligt noterna 23) och 25)
t. o. m. 30) icke reglerat lönerna för 34 vid finn-, lapp- och missionsskolor tjänstgörande.
Fråndragas dessa 34 jämte de 224, för vilka enligt kol. 21, 30 och 39
uppgifter ej lämnats eller som stå vakanta, samt ytterligare 301 i Stockholms
småskolor tjänstgörande folkskollärare, vilka ingå i antalet 11,623 (jfr *) vid tabell
II), så återstå 11,064, d. v. s. summan av de i tabell K kol. 7 ingående 188
manliga småskollärare och 10,876 småskollärarinnor.
Uppgifterna i tabell K rörande de manliga lärarnes fördelning på lönegrader
äro hämtade från sid. 86 och följ. bil. I, och uppgifterna rörande småskollärarinnornas
fördelning äro tagna från sid. 240 och följ. samma bilaga.
Till de i tabell K upptagna lärarna böra fogas 40 manliga och 41 kvinnliga
folkskollärare samt 224 småskollärarinnor, som icke lämnat några uppgifter ’)• De
förra återfinnas i kol. 11 och 15 av tabell I sid. 736; talet 224 är summan av kol. 21,
30 och 39 i tabell II sid. 738. För dessa ytterligare tillkommande 305 lärare göres
i det följande särskild beräkning.
0 I talet 224 ingå även ett antal lärarinnor å tjänster, som stå vakanta. Den omständigheten, att
dessa icke kamrat särskiljas från dem, s .m uraktlåtit att lämna uppgift, har medfört, att den i det
följande beräknade kostnadsökningen blivit något för hög, men torde höjningen icke uppgå till 10,OUU
kronor, d. v. s. ej till 003 % av den beräknade.
723
Tabell K.
Antal folk- och småskollärare fördelade efter lönegrader.
1.
2.
8.
5.
fi.
7.
8.
Vakanta
ordinarie
tjänster.
I.
Lö neg
II.
rader.
III.
IV.
Summa
ordinarie
lärare.
E. o.
lärare.
Folkskollärare, manliga.........
272
1,344
805
656
2,410
5,215
192
>
kvinnliga........
386
998
542
399
880
2,819
318
Småskollärare, manliga.....
—
54
16
19
99
188
—
»
kvinnliga........
—
3,867
2,085
1,542
3,382
10,876
— ;
Tabell L.
Folk- och småskollärarnes avlöning i olika lönegrader.
Befattning.
Löne-
grad.
Enligt nu gällande
bestämmelser
Enligt föreslagna
bestämmelser
för
män.
för
kvinnor.
för
män
för
kvinnor.
Folkskollärare............
1
900
900
1,300
1,150
>
2
1,050
1,000
1,500
1,350
» . .
3
1,200
1,100
1,700
1,550
>
4
1,350
1,200
1,900
1,750
E. o. eller vikarierande folkskollärare ....
—
800
800
1,150
1,100
Småskollärare........
1
500
500
700
700
) ...
2
560
560
850
850
>
3
620
620
1,000
1,000
>
4
680
680
1,150
1,150
Av skäl, som i det föregående anförts, är vid den här anställda jämförelsen å
ena sidan räknat, som om statens lönetillskott till folk- och småskollärarnes avlöning
år 1912 utgått efter de från år 1915 gällande grunder med nuvarande löner,
men å andra sidan, som om lönerna och grunderna för lönetillskottets utgående
varit de av nämnden föreslagna.
För den för år 1912 i tab. K upptagna lärarpersonalen blir statens årliga
lönetillskott med nu gällande löner, men beräknat efter de från år 1915 gällande
grunder följande:
724
Till manliga folkskollärare:
ordinarie:
0-9 x 5,215 x 900 = 4,224,150
805 x 150 =
120,750
656 x 300 = 196,800
2,410 X 450 = 1,084,500 5,626,200
extra ordinarie och å vakanta platser vikarierande:
0-9 x (272 + 192) x 800 =
334,080
till kvinnliga folkskollärare:
ordinarie:
0-9 x 2,819 x 900 = 2,283,390
542 x 100 =
54,200
399 x 200 =
79,800
880 x 300 = 264,000
extra ordinarie och å vakant plats vikarierande:
0-9 x (386 + 318) x 800 =
Summa kronor
2,681,390
506,880
9,148.550
Enligt nämndens mening kan man nämligen räkna med att antalet vakanta
tjänster under ett helt år varit oförändrat 658.
För småskollärarne hade statens lönetillskott för år 1912 blivit:
0-9 x (188 + 10,876) x 500 = 4,978,800
(16 + 2,085) x 60 =
126,060
(19 + 1,542) x 120 = 187,320
(99 + 3,382) x 180 = 626,580
Summa kronor 5,918,760
Statens utgift i form av lönetillskott till varje manlig ordinarie folkskollärare
skulle således i medeltal för år 1912 uppgått till
5,626,200
5,215
1,078: 85
och till varje ordinarie folkskollärarinna i medeltal till
2,681,390
2,819
= 951:18
samt till varje
småskollärarinna i medeltal till
5,918,760
11,064
534: 96
725
Om man räknar med att löneti 11 skottet för de lärare, för vilka uppgifter
icke föreligga, utgår med dessa medeltal, så erhåller man
för 40
manliga folkskollärare......... 43,154
kr.
»
41
kvinnliga »
38,998
»
» 224
småskollärarinnor...........119,831
»
Om dessa belopp avrundas till jämna 10-tal kronor och därefter läggas till
förut funna kostnader för de lärare, som lämnat uppgifter, finner man alltså, att
statens tillskott för år 1912 till lärare vid folk- och småskolor, beräknat med nuvarande
löner, men enligt från år 1915 gällande grunder för lönetillskottets utgående,
skulle hava utgjort
för manliga folkskollärare .... 6,003,430 kr.
» kvinnliga »
.... 3,227,270 >
9,230,700 kr.
» småskollärare (män och kvinnor)..... 6,038,590 »
Summa kronor 15,269,290 kr.
Med de av nämnden föreslagna löner och grunder för lönetillskottets utgående
erhålles:
för manliga folkskollärare:
ordinarie:
0-9 x 5,215 x 1,150 + 5,215 x 150 = 6,179,775
805 x 200 = 161,000
656 x 400 = 262,400
2,410 x 600 = 1,446,000 8,049,175
extra ordinarie och å vakant plats vikarierande:
0-9 x (272 + 192) x 1,100 + (272 + 192) x 50 =
482^560 8,531,735
för kvinnliga folkskollärare:
ordinarie:
0-9 x 2,819 x 1,150 = 2,917,665
542 x 200 = 108,400
399 x 400 = 159,600
880 x 600 - 528,000 3,713,665
för vikarierande och extra ordinarie folkskollärare:
0-9 x (386 + 318) x 1,100 =
696,960 4.410,625
Summa kronor 12,942,360
726
För småslcollärare (manliga och kvinnliga) skulle för år 1912 lönetillskottet
hava uppgått till:
0-9 x 11,064
x
700
=
6,970,320
2,101
x
150
=
315,150
1,561
x
300
=
468,300
3.481
x
450
=
1,566,450
Summa kronor 9,320,220
varav för kvinnliga 9,149,130 kronor.
Det sålunda för småskollärarne beräknade beloppet är något för stort. För
på viss tid anställd småskollärare föreslår nämligen nämnden en avlöning av
650 kr. om året. I sitt betänkande sid. 301 anför emellertid nämnden, att antalet
på detta sätt anställda lärare är ringa, och att det efter genomförandet av nämndens
förslag sannolikt kommer att ytterligare nedgå, vadan den av denna omständighet
påkallade minskningen i ovannämnda summa 9,320,220 kr. efter allt
att döma blir obetydlig.
Familjetilläggen. Den 1 november 1912 var antalet av de folkskollärare,
som skulle kommit i åtnjutande av familjetillägg, om de föreslagna bestämmelserna
då varit införda, enligt sid. 194 och 199 bil. I följande:
Tabell M.
0
familj etillägg........
1
> .......
2 > .......
3
>
........
Män.
Kvinnor.
Summa.
Hela antalet familj etillägg
till män.
till kvinnor.
Summa.
2,199
1,692
892
432
2,786
23
5
5
4,985
1,715
897
437
1,692
1,784
1296
23
10
15
1,715
1,794
1,311
Summa
5,215
2,819
8,034
4,772
48
4,820
Statens kostnader för familjetilläggen åt folkskollärarna skulle alltså, om
de föreslagna bestämmelserna år 1912 varit gällande, hava utgjort:
till män 4,772 x 200 = 954,400 kr.
> kvinnor 48 X 200 = 9,600 >
Summa 964,000 kr.
727
Vad småskollärare och småskollärarinnor beträffar, framgår antalet av dem,
som vid samma tidpunkt skulle kommit i åtnjutande av familjetillägg av följande
tabell. (Jfr bil. I sid. 350 och 353.)
Tabell N.
Hela antalet familjetillägg
Män.
Kvinnor.
Summa.
.
till män.
till kvinnor.
Summa.
0 familj etillägg........
79
10,808
10 887
_
_
_
1 » ........
35
47
82
35
47
82
2 » ........
35
17
52
70
34
104
3
>
........
39
4
43
117
12
129
Summa
188
10,87fi
11,064
222
93
315
Statens utgifter för de föreslagna familjetilläggen åt småskollärare och
småskollärarinnor skulle således år 1912 ba uppgått till
för män 222 x 200 = 44,400 kr.
» kvinnor 93 x 200 = 18.600 »
Summa 63,000 kr.
Till de för år 1912 beräknade statsutgifter till lönetillskott och familjebidrag
åt folk- och småskollärare böra läggas kostnaderna för 40 folkskollärare, 41 folkskollärarinnor
och 224 småskollärarinnor, som ej lämnat några uppgifter. Dessa
kostnader hava uppskattats på följande sätt.
Statens kostnad för samtliga ordinarie manliga folkskollärare skulle för
år 1912 enligt föreslagna bestämmelser hava utgjort
lönetillskott....... 8,049,175 kr.
familj etillägg •..... 954,400 »
Summa 9,003,575 kr.
Statens medelkostnad för varje manlig ordinarie folkskollärare blir alltså
under de gjorda förutsättningarna
9,003,575
-57215- = 1)726 “8
728
För en ordinarie kvinnlig folkskollärare blir på samma sätt statens medelkostnad
-
3,713,665 + 9,600
2,819
1,320-7 8
samt för en småskollärare
9,149,130 + 18,600
10,»76
842-93
För de ordinarie lärare, från vilka uppgifter icke influtit, skulle statens
kostnader, enligt ovan anfört beräkningssätt, år 1912 ökats med följande belopp:
för
40
folkskollärare med........... 69,059
kr.
»
41
folkskollärarinnor
med......... 54,152
»
»
224
småskollärarinnor
»
188,816
»
Således både statens lönetillskott, om de av nämnden föreslagna grunderna
varit gällande år 1912, uppgått till följande belopp:
för manliga folkskollärare,
som lämnat uppgift, lönetillskott...... 8,531,735 kr.
familj etillägg..... 954,400 »
som icke lämnat uppgift, beräknad totalkostnad 69,060 »
9,555,195 kr.
för kvinnlig folkskollärare,
som lämnat uppgift, lönetillskott......
4,410,625
kr.
familjetillägg.....
9,600
som icke lämnat uppgift, beräknad totalkostnad
54,150
4,474,375 kr.
för småskollärare,
som lämnat uppgift, lönetillskott......
9,320,220 kr.
familj etillägg.....
63,000
som icke lämnat uppgift, beräknad totalkostnad
188,820
9,572,040 kr.
eller tillhopa för folk- och småskollärare 23,601,610 kr.
Sammanställes det föregående, erhålles följande jämförande översikt över,
huru statens bidrag till folk- och småskollärarnas avlöning skulle hava gestaltat
sig för år 1912, om å ena sidan de från och med år 1915 gällande grunderna tilllämpas
på dåvarande löner, å andra sidan nämndens förslag lägges till grund för
beräkningarna:
729
Med nu gällande
löner, men från år
1915 gällande grun-
Enligt nämn-  dens förslag.
Ö k n i n
g i
der för lönetill-  skottets utgående.
kronor.
procent.
\ Manliga folkskollärare.........
6,003,430
9,555,195
3,551,765
592
i Kvinnliga folkskollärare........
3,227,270
4,474,375
1,247,105
38-6
Småskollärare............
6,038.590
9,572,040
3.533,450
58-5
Folk- och småskollärare
15,269,290
23.601,010
8,332,320
54-6
Eu jämförelse mellan sammanlagda avlöningsbeloppen för år 1912 till lärarpersonalen
vid folk- och. småskolor gestaltar sig sålnnda:
Med nn
gällande löner.
Med av
nämnden före-
Ökning i
slagna löner.
kronor.
procent.
Manliga folkskollärare............
6,513,500
10,210,560
3,697,060
56 8
Kvinnliga folkskollärare...........
3,540,990
4,880,715
1,339,725
37-8
Småskollärare...............
6,602,990
10,362,200
3,759.210
56''9
Folk- och småskollärare
16,657,480
25,453,475
8,795,995
528
7. Statens kostnader för vikariers aflöning i vissa fall.
I det föregående äro medräknade kostnaderna för avlöning till vikarier å
vakanta platser.
Yad de allmänna läroverken och seminarierna angår, kommer nämndens
förslag att medföra någon, om också obetydlig förböjning i extra ordinarie och
vikarierande lärarnes arvoden, då nämnden föreslagit 100 kronors höjning i arvodet
till e. o. kvinnlig seminarielektor samt någon höjning i arvodet till e. o. övningslärare.
Emellertid skulle tjänstgöringspenningarna enligt nämndens förslag bli
större än enligt nu gällande bestämmelser, varigenom statens kostnader för vikariers
avlöning i vissa fall vid dessa läroanstalter komma att något minskas. Med hänsyn
till att dessa båda omständigheter gå i olika riktning, torde nämndens förslag
icke medföra någon avsevärd ändring i kostnaderna till vikarierande och extra
ordinarie lärare vid de allmänna läroverken och seminarierna.
92—131873. Lärarelönenä/nnden. 2.]
730
I statens utgifter för år 1912 upptagas under åttonde huvudtiteln följande
anslag: Bidrag till avlönande av vikarie under övningslärares vid folkskollärareseminarium
sjukdom, förslagsanslag 4,000 kr.; bidrag till avlönande av vikarie för
lärare vid högre folkskola, förslagsanslag 2,000 kr.; bidrag till avlönande i vissa
fall av vikarie för lärare eller lärarinna vid folkskola eller småskola, förslagsanslag
161,000 kr. Då av de båda första anslagen, som röra sig om jämförelsevis
obetydliga belopp, endast behövde disponeras 22-oi kr. och 553-12 kr. respektive,
torde nämndens förslag näppeligen påkalla en ökning av desamma. Det sistnämnda
anslaget åter, visade sig otillräckligt, då den för ändamålet år 1912 disponerade
summan utgjorde 223,983-2 6 kr. I det följande anföres en utredning över, hur
stort det motsvarande anslaget behövt vara, om nämndens förslag till löner år
1912 varit genomfört.
Om antalet av de i tabell K upptagna lärarna ökas med dem, om vilka
uppgifter saknas, finner man, att den 1 nov. 1912 funnos 20,571 lärare, varav
5,719 manliga och 3,564 kvinnliga folkskollärare samt 11,288 sm åskollärare. Statens
bidrag till vikarier för sjuka lärare utgår för närvarande med */s av följande
belopp, nämligen: för folkskollärare 800 kr. och för småskollärare 450 kr., allt
per år räknat. Räknar man med samma sjuksannolikheter för en var av"de
3 kategorierna lärare, skulle alltså vikariatskostnaden för de 11,288 småskol
lärarna
bli densamma som för • 11,288 = 6,350 folkskollärare, och hela det
oUU
ifrågavarande statsbidraget skulle fördela sig på de olika lärargrupperna, som
om deras antal vore
manliga folkskollärare.........5,719
eller
36''6
%
kvinnliga »
......... 3,564
»
22-8 %
småskollärare............. 6,350
»
40''6
%
Summa
15,633
100-o
%
Det ovan anförda statsbidraget till avlönande av sjuka lärares vikarier — 223,983
kronor — skulle alltså fördelas på följande sätt: till vikarier för
manliga folkskollärare..... 0-366
X
223,983 = kr.
81,978
kvinnliga >
..... 0-228
X 223,983 = >
51,068
småskollärare.........0-4 o6
X 223,983 = »
90,937
Summa kronor 223,983
Enligt nämndens förslag komme staten att till sjuk folkskollärares vikarie bidraga
27
med X 1,100 + 50 d. v. s. 792-so kr., om vikarien är man, men med 742''so kr.,
731
om vikarien är kvinna. Till sjuk småskollärares vikarie komme staten enligt
27
nämndens förslag att bidraga med x 650 d. v. s, 438-7 5 kr., allt per år räknat.
Om vikarien är man, komme således statens bidrag till avlöning av sjuk folkskollärares
vikarie att utgå med 48-6 % och, om vikarien är kvinna, med 39-2 %
högre belopp än nu. Enligt nämndens förslag bleve avlöningsbidraget till sjuk
småskollärarinnas vikarie 46-3 % högre än nu.
Antager man ytterligare, att den vikarierande läraren är av samma kön
som den sjuke, så skulle alltså, om nämndens förslag varit genomfört 1912, det
sannolikt
erforderliga statsbidraget
till
vikariers avlöning hava
utgjort
till manliga sjukvikarier....... 1-486
x
81,978 =
121,819 kr.
»
kvinnliga >
....... 1-392
x
51,068 =
71,087
»
>
vikarier för småskollärare
....
1-463
x
90,937 =
133,041
»
eller tillhopa 325,947 kr.
Berörda kostnader för vikarier, som för år 1912 utgjorde 223,983 kr., torde
således, om nämndens förslag år 1912 varit genomfört, behövt ökas med 101,964 kr.
d. v. s. med 45-s %.
8. Kostnaden för vissa övningslärare vid de allmänna läroverken och
folkskoleseminarierna, beräknad med hänsyn till den verkliga tjänstgöringen
höstterminen 1912.
Vid beräkning av kostnaden till avlöning av gymnastiklärare vid de allmänna
läroverken är förut sid. 702 och följ. räknat, som om undervisningen i detta
ämne redan år 1912 bedrivits till den omfattning, som läroverksöverstyrelsens förslag
upptager. Likaså är för seminariernas övningslärare räknat med det antal
undervisningstimmar, som folkskoleöverstyrelsen i särskild promemoria (bil. IX) i
anslutning till seminariestadgans timplan upptager, och som successivt skall genomföras.
I det följande är beräkningen utförd på grundval av det verkliga antal
undervisningstimmar, som nämnda ämnen upptogo höstterminen 1912. I stället
för med de av nämnden föreslagna minimilöner är i detta sammanhang räknat,
som om undervisningen avlönades efter den ersättning per veckotimme i de olika
lönegraderna, som ligger till grund för nämndens löner. Vid denna jämförelse
har det icke varit möjligt att avgöra, hur många veckotimmar, som upptogos år
1912 av ämnena trädgårdsskötsel och hushållsgöromål.
732
a. Kostnaden för gymnastikundervisningen vid de allmänna läroverken 1912.
Löne-
grad.
Enligt nu gällande be-  bestämmelser.
Enligt föreslagna bestäm-  melser.
Antal
lärare.
Avlö-
ning.
Summa.
Antal
vecko-
timmar.
Avlöning
pr vecko-  timmar.
Summa.
Vid högre allmänt läroverk......
1
15
1,400
21,000
297
no
32,670 ''
*2
7
1,600
11,200
156
125
19,500
3
6
1,800
10,800
133
140
18,620
4
10
2,000
20,000
207
155
32,085 J
1
'' Vid realskola.............
i
26
700
18,200
331
105
34,755 I
2
8
800
6,400
90
120
10,800 j
3
5
900
4,500
—
135
—
4
—
—
—
42
150
6,300
; Extra arvode till gymnastiklärare enl.
Kungl. Breven den 24 Nov. och 8 Dec.
1911................
—
—
—
16,755
—
—
—
Kronor
—
—
108,855
—
—
154,730
Mot förut beräknat:
för ordinarie gymnastiklärare ....
—
—
—
173,590
—
—
215,555
> biträdande
> ■
....
—
—
—
12.740
—
—
12,800
eller tillhopa kronor
-
—
- j
186,330
—
—
228,355
I den å sid. 710 gjorda sammanställningen bör således, om man till grund
lör gymnastiklärarnes avlöning lägger den verkliga tjänstgöringen höstterminen
^1912, de i kolumnerna »enligt nu gällande grunder» och »enligt föreslagna grunder»
förekommande gummorna minskas med respektive 77,475 och 73,625, så att således
kostnaden för lärares vid de allmänna läroverken avlöning år 1912 enligt nu gällande
grunder belöpte sig till 5,125,086 kr. och enligt föreslagna grunder till
6,090,671 kr., vadan kostnadsökningen utgjort 965,585 kr. eller 18 8 %, d. v. s.
3,850 kr. mer än den å sid. 710 beräknade kostnadsökningen.
7J53
b. Kostnaderna för undervisning i övnin^sftmnen vid folkskoloscminnriormi 15)12.
Enligt nu gällande
grunder.
Enligt föreslagna
bes tämmelser.
Befattning.
Löne-
grad.
Antal
Antal
Avlö
lärare.
över-
tim-
mar.
Summa.
vecko-
tim-
mar.
ning
per
vecko-
timme.
Summa.
Teckningelärare:
manliga.........
i
5
25
7,500
85
no
9,350 :
> .........
2
—
—
—
—
125
—
> .........
3
4
13
6,900
29
140
4,060
> .........
4
—
—
—
32
155
4,960
kvinnliga........
1
2
—
2,000
24
95
2,280
> ........
2
1
3
1,500
15
107
1,605
> ........
3
3
16
5,800
—
119
—
» ........
4
—
—
—
52
131
6,812
Gymnastiklärare: manliga.........
1
3
9
3,600
46
no
5,060
> .........
2
3
15
4,800
53
125
6,625
» .........
3
4
13
6,500
—
140
—
> .........
4
_
—
—
63
155
9,765
kvinnliga........
1
5
21
6,600
86
95
8.170
> ........
2
—
—
—
—
107
—
» ........
3
1
—
1,300
—
119
—
> ........
4
—
—
-
13
131
1,703
Musiklärare:
manliga.........
1
5
35
10,500
115
no
12,650
» .........
2
1
15
3,100
31
125
3,875
> .........
3
4
24
9,600
16
140
2,240
> .........
4
—
—
—
72
155
11,160
kvinnliga........
1
1
8
2,200
24
95
2,280 !
> ........
2
1
8
2.400
24
107
2,568 !
» ........
3
4
22
9,400
—
119
—
> ........
4
—
—
—
86
131
11,266 !
Slöjdlärare:
manliga.........
1
6
_
6,600
162
90
14,580 i
> .........
2
2
—
2.400
38
105
3,990
> .........
3
1
—
1.300
—
120
> .........
4
—
—
—
34
135
4,590
kvinnliga........
1
—
—
—
—
75
—
> ........
2
3
—
3,300
62
87
5,394
» ........
3
3
—
3,600
—
99
» ........
4
—
—
—
55
in
6,105
Lärare i trädgårdsskötsel, förut beräknat (tab.
H och I) ................
_
_
24,400
_
—
32,700
Lärare i hushållsgöromål vid 4 seminarier, förut
beräknat (tab. H och I).........
_
_
_
3.900
_
6,600
Kronor
—
—
129,200
—
—
180.388
Mot förut beräknade............
-
—
—
161,105
—
—
212,907
734
Om man till grund för seminarieövningslärarnes avlöning lägger deras
verkliga tjänstgöring höstterminen 1912, borde de i sammanställningen å sid. 718
förekommande summorna 558,455 kr. och 764,305 kr. minskas med respektive
31,905 kr. och 31,519 kr., vadan statens kostnader för avlöning till lärare vid
folkskoleseminarierna skulle utgjort enligt nu gällande grunder 526,550 kr. och
enligt föreslagna grunder 732,786 kr., vadan ett genomförande av nämndens förslag
år 1912 skulle hava medfört en kostnadsökning för seminarierna av 206,236 kr.
eller 39-2 %, d. v. s. 386 kr. mer än den å sid. 18 beräknade.
9. Sammandrag av kostnaderna för år 1912.
a. Om till grund för räkningarna lägges en fingerad utsträckt tjänstgöring
för lärare i gymnastik vid de allmänna läroverken och för övningslärarne vid
folkskoleseminarierna.
Läroanstalt.
Enligt nu
gällande
Enligt
föreslagna
Ökning i
grunder.
grunder.
kronor.
procent, j
i Allmänna läroverken (sid. 10)..........
5,202,561
6,164,296
961,735
i8-5 ;
Högre lärarinneseminariet (sid. 12)........
81,720
106,935
22,215
26-2
Folkskoleseminarier (sid. 18)..........
558,455
764,305
205,850
36-9
Högre folkskolor (sid. 19)...........
88,533
143,100
54,567
61-e
Kommunala mellanskolor (sid. 21) ........
167,667
210,867
43,200
258
Lönetillskott åt lärare vid folk- och småskolor (sid.
29).................
15,269,290
23,601,610
8,332,320
54-6
Bidrag till vikariers avlöning i vissa fall (sid. 31) .
223,983
325,947
101,964
45-5
Kronor
21,595,209
31,317,000
9,721,851
45-0
b. Om till grund för räkningarna lägges den verkliga tjänstgöringen för
lärare i gymnastik vid de allmänna läroverken och för lärare i övningsämnen vid
folkskoleseminarierna.
Läroanstalt.
Enligt nn
gällande
Enligt
föreslagna
Ökning i
grunder.
grunder.
kronor.
procent.
Allmänna läroverken (sid. 32)..........
5,125,086
6,090,671
965,585
18-8
Högre lärarinneseminariet (sid. 12)........
84,720
106,935
22,215
262
Folkekoleseminarier (sid. 18)..........
526,550
732,786
206,236
39-2
Högre folkskolor (sid. 19)............
88,533
143,100
54,567
616
Kommunala mellanskolor (sid. 20 o. 21).....
167,667
210,867
43.200
258
Lönetillskott ät lärare vid folk- ock småskolor (sid.
29)......................
15,269,290
23,601,610
8,332,320
54-6
Bidrag till vikariers avlöning i vissa fall (sid. 31)
223,983
325.947
101.964
455
Kronor
21,485,829
31,211,916
9,726,087
453
Vid den i det föregående utförda beräkningen av den ökning i statens
kostnader, som ett genomförande av nämndens förslag år 1912 skulle för det året
hava medfört, har ingen hänsyn tagits till ökningen i kostnaderna för lärares pensionering.
En utredning av, hur stor denna kostnadsökning skulle bli, är utförd
för lärare vid folkskolor och högre folkskolor, och lämnas redogörelse härför i
det följande.
Det är tydligt, att dessa beräkningar icke återgiva kostnaderna vid den
tidpunkt, då förslaget kan komma att genomföras, alldenstund kostnadsökningen
blir större ju flera tjänster inrättas.
Om kvinnor komma att anställas i den utsträckning, som nämnden förordat,
minskas visserligen statens utgifter för skolväsendet på grund av kvinnornas
lägre löner, men denna minskning är större till en början, då inga eller
ett litet antal kvinnliga pensionärer finnas än vad sedermera komme att bli
fallet. På den grund, att kvinnorna enligt nämndens förslag i flera fäll komme
att pensioneras tidigare än männen och på grund av att kvinnornas dödlighet är
mindre än männens, är det självfallet, att den vinst det allmänna gör på de lägre
lönerna åt i aktiv tjänst varande kvinnor, kommer att till stor del kompenseras
av de ökade kostnaderna för deras pensionering.
736
Tab. I. Antal ordinarie och extra ordinarie lärare- och lärarinnebefattningar samt antal
statistik och de till lärarelöne
-
1.
3. “
4.
5.
6-
I 77
r 8.
“9-
10.
il.
12.
13. || 14.
15. | 16. i| 17.
18.
19.
! 20.| 21. |
L ä n.
Enligt ecklesiastikdepartementets
statistik.
E n
1
! S
t
d e
t
i 1 1
lär
a
r e -
Ordinarie lärare-  befattningar.
Extra ordinarie
lärare-  befattningar.
Ordinarie lärarebefattningar.
Extra ordinarie
Med manlig inne-  havare.
Med
kvinnlig inne-  havare.
p
3
P
P
O
H3
p
3
p
3
Med
manlig inne- i
havare.
Med manlig innehavare.
Med kvinnlig innehavare.
<72
F
Med manlig innehavare.
Med kvinnlig innehavare.
73
i
F
3’
rrT
C:
P
t=u
ds
g
oq"
p
72
p
a
CO
re
3 cw*
2 ?
5. »
2
o B
p^
3
p
D
csr
»
HL
JO
o
?§''
75
3
3
p
P:
3
OD
Q-
11"
CE. ro
re ^
re
B1-
3
p:
er;
c<
II
re ce
>-t o
• s
p:
5
P
p:
a
re”
O-  3 ^
<-3 p
®S. OD
—. O
re 3
'' re
p:
3
3
p
r.
3
p
vr i
g i
" i
*3 |
SL i
» 1
som läm-  nat upp-  gifter.
som läm-  nat upp-  gifter.
Stockholms stad .
156
377
533
14
8
22
154
_
154
620
620
19
1) 793
14
_
11
_
Stockholms
län
216
172
3SS
14
33
47
204
1
205
2
166
i
167
i
13
388
15
—
15
— j
Uppsala
>
119
78
9*27
3
9
12
136
2
138
—
59
4
63
3
23
227
4
—
4
— i
Södermanlands *
186
154
340
n
12
23
177
3
180
—
139
1
140
2
18
340
10
—
10
— 1
Östergötlands »
341
112
453
13
21
34
326
1
327
2
96
1
97
—
27
453
10
—
10
3
Jönköpings
>
245
109
354
8
5
13
222
6
228
2
78
1
79
1
44
354
7
—
7
1
Kronobergs
>
175
68
243
1
i
2
163
3
100
2
33
—
33
2
40
243
1
—
i
- I
Kalmar
>
216
125
341
5
9
ii
199
4
203
3
96
—
90
1
38
311
3
—
*»
1
Gottlands
>
93
15
108
2
i
3
85
—
85
1
16
—
16
—
6
108
1
—
i
1
Blekinge
>
143
5Ö
£01
6
10
10
133
3
136
—
44
3
47
1
17
201
6
—
6
1
Kristianstads
>
311
66
377
7
6
13
288
7
295
1
54
—
51
1
26
377
6
—
6
1
Malmöhus
>
599
209
SOS
27
29
50
579
T^
586
7
184
O
186
5
24
sas
22
—
6 i
Hallands
>
152
55
207
3
11
14
143
—
143
—
50
1
51
1
12
207
3
—
•3
Gröteb. o. Bobus >
295
261
550
7
15
22
277
i
278
2
225
5
230
3
43
556
5
—
5
2
Alvsborgs
»
296
124
420
5
18
23
262
6
•268
1
96
1
97
—
54
420
6
1
7
- |
Skaraborgs
»
268
84
352
5
7
12
249
4
253
—
71
2
73
2
24
352
5
—
5
— |
Värmlands
»
335
114
440
7
9
10
299; 8
307
4
78
_
78
—
60
449
7
—
7
- |
Örebro
>
246
104
350
11
10
21
228
2
230
4
93
3
!>0
1
19
350
11
—
ii
- i
Västmanlands >
166
in
277
4
6
10
157
157
—
94
2
96
2
22
277
3
—
3
2 j
Kopparbergs
>
239
131
370
8
5
14
227
4
231
0
117
1
118
1
15
370
5
—
5
2
Gävleborgs
>
212
167
379
4
12
10
190
11
201
1
139
4
143
6
28
379
4
—
4
- |
Västernorrlands >
222
134
350
12
11
23
197
4
•201
2
109
3
112
4
37
356
11
—
11
— !
Jämtlands
>
101
39
140
—
1
1
''•) 91
1
") 92
1
33
—
33
1
12
139
—
—
—
—
Västerbottens >
55
64
119
—
6
0
12) 51
2
I21 53
—
49
—
49
1
14
117
—
—
—
— i
Norrbottens
»
122
72
194
12
25
i 37
13) 96
2
<») 9s
—
14,44
1
■4) 45
2
23
168
10
2
12
— 1
Summa
5539 3 0038542
189
280
469
5133
82
1 5)
5 215
40
1
4 )
2
783
36
å48i9
41
658 8 773
169
3
i 72
20 !
Anm. 1. I tab. 10 av ecklesiastikdepartementets statistik ang. folkskoleväsendet år 1912 äro i kol. 2 o. 3 sammannarie
läraren är mani. eller kvinnl., innehavas av manlig lärare, om vikarien är manlig, samt av kvinnlig lärare, om vikarien
lärarna, även om vik. är kvinnl., och tjänstl. kvinnl. lärare, som lämnat uppgift, npptagen bland de kvinnl. lärarna, även om
enligt eckiesiastikdep:ts och iärarelönenämndens statistik. — Anm. 2. I eckiesiastikdep:ts ovannämnda statistik äro de lärare
småskola eller småskoleavdelning, förda till lärare i småskolan, i Iärarelönenämndens statistik däremot äro innehavarna av
därav skillnaden mellan antalet lärare vid folk- och småskolor för Stockholms stad i ecklesiastikdep:ts och Iärarelönenämndens
havare avlagt folkskollärarexamen, men vilka i ecklesiastikdepits statistik äro förda på lärare i småskolan (jfr anm. 2). — a) Här
vilka i ecklesiastikdepits statistik äro förda på lärare i småskolan (jfr anm. 2). — s) Erhållit dispens från foikskollärar.-examen.
beredande kurs för inträde vid folkskoleseminarium. — *) Avlagt realskolexamen. — 7) Avlagt studentexamen. -
8) Tillbragt
uppgift om stndicr eller examina. — n) Dessutom en anställd vid missionsskola, ej npptagen i Iärarelönenämndens statistik.—
två anställda vid lappskolor och nio vid iinnskolor, ej upptagna i Iärarelönenämndens statistik. — ,4) Dessutom en anställd
anställda vid lappskolor, nio vid finnskolor och två vid missionsskolor, ej upptagna i lärarlönenämndens statistik.
vikarierande lärare och lärarinnor vid folkskolorna enligt ecklesiastikdepartementets
nämnden inkomna uppgifterna år 1912.
f 22.
1 ö
1 23.
•it.
| 25. || 26.
1 *-■
| 2ÄT
1 29“
| SO. ]| i)l.
j 32.
| 33.
j 34.
| 35."
|| 3(i.
| 37.
| 38.
|| 89.
| 40.
1 41.
II 4 3.
"|| 43.
44. || 45.
II 45.
n
11
u in it
a
C 11
i
n
k o
m
Il
u p
P
g i
f
e
r n
a .
lärarebefattningar.
V
k a
r i e r
a n <
0 ]
ä r a
r e
och
i ä
r a r
n n
o r.
1 Med
kvin rilig
h itva re.
inne-
p
p
3
t»
Med
»kol
exa
Manliga.
Kvinnliga.
S a m t 1 i
g “•
r:’
1 &
C:
| 1
i 15. p
j
g S
'' 3
p
cL
|f
*!. oc
— O
(X P
>-«
■ JX
cs.
''
! cd
Vakauta platser.
folk-  lif ar-
nen.
re
P-
O
•V
29
-t
M
(X
B
O:
<»
p
CD
B
p
Med folk-  skollärar-  examen.
*->
re
P-.
po
VT
P
P
re
C-’
<
crc*
p
1
!
i
CD
P
| Med folk-  skollärar-  examen, ej
i pensionerade.
|
Med folk-  skollärar-  examen,
j pensionerade.
Övriga.
W5
i 53
1 s
1 &
5
rä _
p ?
*8 J».
O
n
3
c"
B
P
Oj
!*
Il
re"* 2.
‘ c
re
3
c*
3
re
-t
23
Qj
O
t*
p
3^
aV
p
<
B
25*
CD
B
t**
p
3_
dq‘
p
*
<
cjT
P
W3
3
g
1 P
! g
I
p
<
p
j
rjn
3
*
1 49
—
49
-
Xi3
8
_
_
8
40
40
8
40
i 48
48
1
32
—
32
—
47
6
5
—
—
ii
6
—
1
3) i
8
6
6
12
5
_
5
_
2
10
19
2
i
8
—
8
—
12
6
5
—
—
ii
10
—
10
20
6
10
1(5
5
_
5
10
31
3
13
—
13
—
23
6
i
1
—
8
8
—
ii
—
2*2
6
8
14
1
_
1
i
14
14
549
4
16
—
16
5
84
6
9
—
4) i
1(5
3
—
13
3) 2
18
6
O
i»
9
_
9
i
15
1(5
»4
5
3
1
4
i
13
12
w
1
5)i
24
8
—
21
—
29
12
8
20
10
_
10
2
21
23
53
6
1
—
1
—
9
8
—
—
17
2
—
29
—
31
i)
2
11
8
_
8
29
29
48
bj
—
8
u
14
6
8
—
e)i
15
3
—
29
—
32
6
3
9
8
_
8
1
29
39
47
8
! 1
—
1
—
3
1
6
—
—
7
—
—
1
- 1
1
1
_
1
6
(5
1
1
8
q
! 9
—
9
—
i«
8
2
—
’) i
11
4
—
12
—
1(5
8
4
12
2
_
1
12
13
27
10
i ^
—
4
2
13
12
10
—
—
22
2
—
11
—
13
12
2
14
10
_
10
11
11
35
11
| 27
—
27
1
56
17
5
—
3) i
23
12
—
9
—
21
17
12
29
5
5
1
9
10
44
12
10
—
10
1
14
2
1
1
7> i
5
5
—
6
- 1
11
2
5
7
1
1
2
6
8
1(5
13
15
—
15
—
10
—
7>i
18
11
—
27
3) 2
40
10
1!
21
7
_
7
1
29
30
5<S
14
16
—
16
—
23
6
21
—
—
27
15
—
23
3) 2
40
6
15
21
21
21
25
25
(57
15
7
—
7
—
12
6
9
—
8>i
16
4
—
9
10) i
14
2
4
19
9
9
1
10
11
30
lfi
9
—
9
—
16
11
20
—
—
31
8
—
34
3) 1
43
11
8
19
20
_
20.
35
74
17
10
—
10
—
21
8
8
—
—
1(5
7
1
4
—
12
8
7
15
8
i
0
_
4
4
28
18
5
—
5
—
10
5
4
—
—
9
5
—
10
—
15
5
5
10
4
—
4
_
10
10
24
19
4
—
4
2
13
7
2I
—
°) i
10
6
—
8
3) 1
15
7
6
13
2
2
1
9
10
25
20
11
—
n
1
16
17
1
—
—
18
21
—
10
_
31
17
21
38
1
11
10
10
49
91
10
1
u
1
23
20
4 j
—
3) 1
25
11
—
16
—
27
20
11
31
4
_
4
1
16
17
52
22
1
—
i
—
1
5
3
—
3)1
9
2
—
5
—
7
5
2
7
3
_
3
1
5
(5
1(5
23
4
—
4
2
6
2
—
—
2
O
—
7
3) 1
10
2,
21
4
_ j
_
8
8
12
24
25
—
25
—
37
8 I
1 [
2
- i
o
3
~
9
— |
12
3
8|
<5
l|
—
1
2
9 i
111
18
25
•298
i» |
300
18
510 j 19®
150
5
11 |
305
198
1
318
111
528
199
198
397
150
i
151
1(5
329
3-151
893
26
förda såväl ord. lärare och lärarinnor, som vikarier för tjänstlediga eller & vakanta platser. Befattningen anses, vare sig ordiar
kvinnlig. I lärarelönenämndens statistik däremot är tjänstl. mani. lärare, som lämnat uppgift, upptagen bland de man],
vik. ar manlig. Pa grund härav kan full överensstämmelse ej äga rum mellan antalet mani. läraro och antalet kvinnl lärare
och larannnor i Stockholm, vilka undervisa i folkskolans två lägsta klasser, motsvarande vid Övriga hithörande skolor i riket
dessas befattningar upptagna bland folkskollärarna, enär samtliga avlagt folkskollärarexamen eller erhällit dispens därifrånstatistik
- h l detta tal .äro inräknade 260 lärarbefattningar (2 mani. och 258 kvinnl.), vilka upptagits här, enär deras innear°4\nr.
a :na .Tf Järare*)e^tnin§ar (samtl. kvinnliga), vilka upptagits här, enär deras innehavare avlagt folkskollärarexamen, men
Z~, '' f™n'')nigått kurs, motsvarande 6:e klassens kurs vid allm. läroverk. — 5) Avlagt realskolcxamen och genomgått 2 års för2
termmer vid diakonanstalt och under en sommar läst privat för rektor vid småskoleseminarium. — 9) Kyrkoherde. — 10) In^en
Dessutom cn anställd vid lappskola och en vid missionsskola, ej upptagna i lärarlönenämndens statistik. — 13) Dessutom
vid lappskola, tolv vid nnnskolor samt två vid missionsskolor, ej upptagna i lärarelönenämndens statistik. — 15) Dessutom tre
93 -131873. Lärarelunenämnden. 2.
738
Tab. II. Antal biträdande lärare- och lärarinnebefattningar vid folkskolor samt lärare
mentets
statistik och de till lärarelöne
-
1
1. 1
2-
8. |
4- 1
5.|
6. |
7-
8.|
9- !
10 | 11.
12. I
13.
J14.
15.
16.
IT-
18. | 19. j
20.
21. i;
Län.
Enligt ecklesiastikdepartementets statistik.
E n
i g t
d e
Biträdan
le lärare vid folkskolor.
Biträdande
lärare i folk-  skolor.
Lärare i
mindre folk-  skolor.
Lä:
are i små-  skolor.
Tillsammans.
Tjänstgörande och tjänstlediga
lämnat uppgifter.
som
| i
re
C- 1
o ''iq* |
S--B ''
s 2 :
r=:
rs
sr a :
« g. jj
“3 ''
*CJ i
TO. i
re j
K
v i n
n 1 ig
a.
Manliga.
Kvinnliga.
Summa.
p
3
dq*
So
Kvinnliga.
Summa.
TO*
F
Kvinnliga.
Summa.
Manliga.
Kvinnliga.
cz>
c
g
S
F
a
dq*
F
Med folkskollärarexamen eller
dispens därifrån.
sr
re
x
< ~
73
«
re 3
ZL. «
3 Hr
P re
—. *■*
-
TO
—
re
o
3
Ciq
po
3
rjq
Med examen utan genomgång
av seminarium.
Med prövning inför folkskole-  inspektör.
Oexaminerade.
Summa.
1
Stockholms stad .
*) 2
*)299
301
*) 2
*) 299
301
2
Stockholms
län
—
40
40
1
99
100
—
368
368
1
507
508
—
—
35
2
—
—
87
3 1
3
Uppsala
—
8
8
—
31
31
1
179
ISO
1
218
219
—
—
6
—
—
—-
0
2 1
4
Södermanlands
—
26
26
—
23
23
—
287
287
336
336
2)i
2
28
—
—
25
— i
5
Östergötlands
»
—
25
25
2
84
SO
4
391
395
6
500
506
—
—
24
—
—
24
11
i 6
Jönköpings
>
—
15
15
I
62
63
3
337
340
4
414
418
—
—
14
—
—
—
14
11
Kronobergs
»
—
9
0
46
46
10
199
209
10
254
264
—
—
9
—
—
—
<)
— |
8
Kalmar
t
_
15
15
4
99
103
1
270
271
5
384
389
—
—
14
—
—
—
14
i
i 9
G ottian ds
>
—
2
2
1
2
3
—
88
SS
1
92
93
—
—
2
—
—
—
2
— |
10
Biekinge
>
—
47
47
1
41
42
—
181
184
1
272
273
—
—
45
2
—
—
47
— 1
I11
Kristianstads
>
_
72
72
4
32
39
—
387
387
4
491
495
—
i
64
6
—
—
71
i.
i 12
Malmöhus
>
_
169
169
4
47
51
1
796
797
5
1012
1017
—
—
157
7
—
i
165
4 ||
13
Hallands
»
—
47
47
1
56
57
2
236
238
O
a
339
842
—
45
2
—
—
47
14
Göteb. o. Bohus
»
i
73
74
—
101
101
1
553
oo4
2
727
729
—
63
5
—
—
68
6 !
Älvsborgs
»
39
39
—
65
do
2
462
404
2
566
568
—
—
34 i 2
i
—
87
ilo
Skaraborgs
>
_
22
22
—
17
17
—
356
395
395
—
20
2
—
—
22
— i
17
Värmlands
»
o
33
36
4
114
118
O
312
314
9
459
46S
—
—
831 —
—
—
33
3 !
118
Örebro
»
_
66
66
2
65
67
1
326
327
1 3
457
460
—
i
63
2
—
66
— !
!19
Västmanlands
>
_
32
32
3
31
37
1
257
258
4
323
327
—
—
31
1
— i
120
Kopparbergs
>
9
92
101
In
80
95
24
490
511
48
662
710
,8)7
—
92
2
—
1 94
— i
21
Gävleborgs
»
—
64
61
8
199
207
—
347
347
8
61(
61S
—
—
62
i
—
:
03
1
22
Västernorrland
s »
1
23
£4
3
240
24 f
277
277
4
540
544
—
—
24
—
—
—
1
241 — 1
! 23
Jämtlands
i
—
17
!7
7
119
126
5
227
232
12
36311
375
—
—
-7)16
—
—
i2’) 16
—''!
24
Västerbottens
>
43
43
22
40211 424
1
127
128
23
572
595
3 —
i
42
—
—
43
— i
.25
N orrbottens
>
1
44
45
29
34k| 377
11
I 24011 251
41
6321j
673
bi
—
28)4!
—
| —
—
123141 j — i
''26
Summa
15
1 023 1 03s|ll2j2 406,2 5is| 72
7 995 8 067
199 11424 11623
1 9
5
259 34
i
i
! 1 000
! 25
*) De i kol. 11 ock 12 för Stockholms stad upptagna 2 lärarna och 299 lärarinnorna vid småskolan äro i lärarelöne(jfr
Tab. I al, anm. 1 och 2). — '') Med kompletterad examen. — 8) Med dispens från folkskollärarexamen. — 3) Därav en med
och tre oexaminerade. — 5) Med av staten godkänd småskollärarexamen. — 6) Därav en med av staten godkänd småskolärarkompletterad
examen och fyra oexaminerade. — 8) Därav tre med av staten godkänd småskollärarexamen och en oexaminerad,
lärarexamen, en med kompletterad examen och två oexaminerade. — n) Därav fyra med kompletterad examen och en oexaminerad,
lärarexamen, en med kompletterad examen och en oexaminerad. — 15) Därav en med av staten godkänd småskollärarexamen
oexaminerad. — i:) Därav två med kompletterad examen och en oexaminerad. — IS) Alla sju lärarna med av staten godkänd
>«) Därav femton mod av staten godkänd småskollärarexamen, fem med kompletterad examen, en med prövning inför folkskoleexamen.
— ''J21 Därav fem med av staten godkänd småskollärarexamen, två med kompletterad examen, en med prövning för
anställd vid lappskola och på grund härav ej upptagen i lärarelonenämndens statistik. — 24) Därav 18 med av staten
småskollärarexamen och cn med kompletterad examen; dessutom tre anställda vid linnskolor och eu vid lappskola samt
dessutom två anställda vid lappskola och på den grund ej upptagna i lärarelonenämndens statistik. — 2:) Dessutom eu anställd
lärarelonenämndens statistik. — 20) Dessutom 2 anställda vid lappskolor och 17 vid linnskolor, ej upptagna i lärarelöne
-
739
och lärarinnebefattningar vid mindre folkskolor och småskolor enligt ecklesiastikdenartenämnden
inkomna uppgifterna år 1912.
II 22- |
till
23. | 24. | 25. | 2(>. | 27. | 28.
1 it r n r e 1 ö n e ii ii in n <1 c it
Liirjire vid mindre folkskolor,
Tjänstgörande och tjänstlediga, som j
lämnat uppgifter.
Kvinnliga.
2!l- '' 80. II ••<!. | 82. | aa- |
| 3.-..I iT«.|87:, it*. fssVfdo"
II k o m n a o p p K i f t e r n a ,
Lärare vid småskolor.
Tjänstgörande och tjänstlediga, som I
lämnat uppgifter.
.
!
Kvinnliga.
! so !
| l|
!
41 i i-J •!.''!. i-t.
■3 E.J 2 a
i. ce
P
S.3
H
|
HJ
s» SS
!
O:
<3
«3
13 n 5.=
£ cr 1 = rn
“sire
2 I c
CW I <K
c- E
~ I g Ed
''Ep
I Cl, 3 |
;
I —• -8
-8 »!
I 3 3
i • g I
° i Ö — Cl. I
O I g D 1
''
— I r* oq
: < 5 a.
p &
tf 3
O !!
% il
g" El 3)
Vikarierande
för
I
40
8
20
25
15
9
15
2
47
72
109
47
74
89
22
SO
00
82
101
(Vi
24
17
43
45
3) 2
5) 1
5) ll
°) 4
“) 5
l3) 2
'') 3
10) 2
7) 3
9)16
‘in
!) 1
22) C)
44)20
25)27
93
28
23
77
Öl
45
90
o
39
29
48
50
96
57
13
108
61
33
73
—
187
232
zoz
113
389
27)318
1034 | 112| 1 j 2259; 47
3
3
3
1
2
1
3
5
1
1
1
— 1
3
1
I ~
07
30
23
-SO
(il
46
98
41 —
29
3
45
54
100
021
10
109| 6
04
1
341 —
70
3
1921 4
238
4
114
3
3931 11 ;
!B>320| 7
Öl
57
101
05
17
118
(»7
37
95
207
243
120
424
354
—
16
329
11
—
1
357
11
*
368
508
1
2
!
8
11
■) 1
4
166
4
—
1
175
4
iso
219
2
8
10
—
—
272i
12
—
—
28!
3
287
336
_
1
1
41 4
1
358;
28
1
—
388
3
395
506
_
4
8
12
6) 2
—
ol /1
8
—
10
335
3
340
41,8
1
5
12
18
bil
—
176
5
1
10
192
6
209
264
8
s
9) 2
—
254;
8
1
2
205
4
271
389
_
2
10
12
2
80;
5
—
1
88
—
88,
93
_
1
1
—
1
171!
7
—
5
184
_
1,84;
273
1
2
Cl
8
—
—
336
19
1
28;
384
3
387
495
12
12) J
1
717!
48
4
19
7.89
7
797;
1017
_
9
9
•4) 3
—
211!
18
2
4!
235
—
238
342
_
1
5
—
—
483;
Öl
1
2
537
17
554!
729
O
"
1
3
16
19
>3) 2
—
411
21
S
3''
•401
19
464i
568
9
12
—
—
326!
20
2
-j
34,8
8
3ö()
395
_
1
10!
11
°) 2
—
290
9
—
3!
302
10
314:
468
1
7
12
20
1!) 1
—
299
21
—
4!
324
2
327
460
1
7
■r>) 1
—
240!
lo
—
it
254
3
25,Sl
327
5
5
20j25
—
443!
24
1
13
481
8
514
710
1
3
18
22
—
1
328
13
—
2
344
3
347
618
4
p
18
—
—
264''
2
2
3
271
6
277
544
_
7
13
23) 5
—
211.
3
1
1
222
4
231
373
_
6
4!
10
r-) 1
—
,6 122
3
1
_j
12(1
11
128
595
1
7
2|
10
17
■te, g;
—
so 223
1
—
[[30)224
151
245
641
19
5]
871
20 |
7 033;3
541
26 j
113j
7 552;
144)1
7 700jj 112SS
7 |
72
I83||
262
8
9
1U
11
12,
13;
14;
15
16
17
18
in
20
•21
22
23
24
26
nämndens statistik på, i Tab. I a) anförda grunder förda till ordinarie och extraordinarie folkskollärare och folkskollärarinnor
cLmen ocren“ xaS^neradararebamravCc “ "i"?
infÖr folk/koleinsPekt8r. - 4) Därav en med kompletterad examen
»! n -
° oexammerad. — ) Darav en med folkskollärarexamen, fem med av staten godkänd småskollärarexamen eu med
= 2) OexaaVmi^rad -P"rBäIalnmed
^
“ --minerad. - ») Därav "en med
’ uexaminerad. ) Båda med av staten godkänd småskollararexamen. — 14) Därav en med av staten o-odkänd
småsill lärarexamen14 eXa“)nD°äCrhavenplmed PrjjyuiuS !nför folkskoleinspektör. - ») Därav en med kompletterad examen och en
■ ®kolärarexamen.
) Darav elva med av staten godkänd småskollararexamen och fem med kompletterad examen —
inspektör och ^ oexaimnerade- ~ ”> Darav sex Incd av staten godkänd småskollararexamen och fem med kompletterad
tmdPkHnV s sin n-0CXammeral1'' ~~
) Darav O med av staten godkänd småskollararexamen och eu oexaminerad- dessutom en
godkänd småskollararexamen, en med provning inför inspektör och en oexaminerad. — 23) Därav 26 med av staten srodkänd
på grund härur ej upptagna i lärarelönenämndens statistik. - »«) Alla 6 med av staten -okänd smisk,,]läråri™™™.
vid missionsskola, ej upptagen i lärarelönenämndens statistik. — 28) Dessutom tre ''instunda? vid finncjtnim • ’ .
-
.ämndens statistik. - 39j Dessutom fyra anställda vid lappskolor, ej uipK wÄ Ä'' *
1
740
II.
Undersökning av den kostnadsökning, som ett genomförande
av lärarelönenämndens förslag till nytt reglemente
för Folkskollärarnes pensionsinrättning skulle komma
att medföra.
1. Undersökning av dödligbeten bland delägarna i folkskollärarnas pensionsinrättning.
De i pensionsinrättningen förefintliga uppgifterna rörande delägarne från
början av 1876 till utgången av 1912 inregistrerades på särskilda statistikkort.
Man erböll därigenom 3 huvudgrupper nämligen:
1)
de med Ux betecknade, sådana delägare, som utträtt levande ur observationen
utan rättighet till pension;
2)
de med U2 betecknade, sådana delägare, som den 31/is 1912 voro vid liv;
3)
de med d betecknade, sådana delägare, som under observationstiden avlidit.
Om en person avgått ur observation utan rätt till pension men återinträtt
under loppet av ett år, har han ansetts vara kontinuerligt observerad, men om
längre tid förgått, innan han återinträdde, har lian behandlats som nyinträdd.
a. Manliga delägare.
Observationsmaterialet utgjordes av 10,435 individer, därav
Ux
. . . ........... 668
IL.............. 6,854
d‘.............. 2,913
10,435
Materialet grupperades först dels efter inträdesåldern, dels efter utträdesåldern,
och ur de sålunda erhållna förteckningarna härleddes antalet personer
under ettårig risk inom varje särskild ålder från och med 19 till och med 98 år.
Därvid gjordes det antagandet, att de, som inträtt efter den Vi 1876 och
de, som utträtt före den 31/ia 1912, varit i genomsnitt observerade hälften av inträdes
resp. utträdesåret.
De outjämnade dödlighetskoefficienterna härleddes ur materialet genom att
dividera antalet inträffade dödsfall inom varje åldersklass med antalet personer
741
under ettårig risk, tillhörande densamma. Dessa koei''ficienter hava sedan utjämnats
genom en grafisk metod.
Dessutom härleddes sannolikheten vid olika åldrar för att en delägare avgår,
därigenom att han av annan orsak än dödsfall lämnat sin tjänst utan att få pension.
Resultatet av dessa beräkningar återfinnes i följande tabell A.
Tabell A.
Ålder.
Antalet under
observation
inträdda
Antalet nr obser-  vation levande
utträdda
Antalet
döda.
Antalet
personer
under ett-  årig obser-  vation.
Dödsrisker.
Observe-  rade sanno-  likheten
för en
delägare
att avgå
levande.
den ''/i
1876.
under ti-  den 1876
—1912.
under ti-  den 1876
-1912.
den 31/u
1912.
Observe-
rade.
Utjämnade.
19 ... .
1
8
_
4-5
O-ooooo
20 ... .
5
133
—
1
3
74-5
0*04027
0*00163
_
21 ... .
14
725
1
20
1
5010
0-00200
0*00325
0*00200
22 ... .
37
1006
11
45
7
1,346-5
0-00520
0*00429
0*00817
23 ... .
42
986
18
78
11
2,295-0
0-00479
0*00491
0*00784
24 ... .
65
876
29
123
13
3,1425
0*00414
0*00525
0-00923
25 ... .
73
722
28
128
16
3,840-5
0*00417
0*00545
0*00729
26 ... .
87
557
38
152
33
4,3540
0-00758
O0O565
0*00873
27 ... .
92
459
41
184
24
4,720-0
0-00508
0*00573
0*00869
28 ... .
78
353
35
173
29
4.965-5
0*00584
0*00569
0*00705
29 ... .
89
305
27
193
26
5,138-0
0*00506
0*00550
0*00525
30 ... .
89
194
36
179
31
5,228-0
000593
0-00518
0*00689
31 ... .
109
130
32
184
23
5,260-5
0*00438
0 00523
000609
32 ... .
102
105
23
181
29
5,234-5
0*00554
0*00529
0*00439
33 ... .
100
68
23
158
25
5,204-5
0*00480
0*00536
0-00442
34 ... .
101
65
32
177
30
5,146-5
0*00583
0*00544
0*00622
35 ... .
101
52
29
167
29
5,074-5
0-00571
0*00564
000571
36 ... .
98
42
26
137
42
4,999-5
0-00840
0*00604
0*00520
37 ... .
98
39
21
133
26
4,953-5
0 00525
0*00604
000424
38 ... .
98
25
17
126
21
4,9140
0-00427
0*00590
0*00346
39 ... .
117
29
25
123
26
4,877-0
000533
0 00540
0*00513
40 ... .
87
19
28
117
26
4,830-5
0*00538
0*00526
0*00580
41 ... .
114
19
25
130
22
4,778-0
0 00460
0*00584
0*00523
42 ... .
107
22
9
116
37
4,7320
0 00782
0-00642
0*00190
43 ... .
85
18
15
116
31
4,689-0
0 00661
0*00702
0 00320
44 ... .
77
16
12
117
36
4,6210
0*00779
0*00760
0*00260
45 ... .
82
14
12
130
33
4.5470
0 00726
0-00818
0*00264
46 ... .
80
13
13
157
43
4.442-5
0*00968
0*00876
0*00298
47 ... .
83
9
8
133
30
4,348-0
0*00690
0*00951
0*00184
48 ... .
100
6
5
138
47
4,2565
0*01104
0*01026
0*00117
49 ... .
79
6
ii
155
54
4,143-5
001303
0-onoi
0*00265
50 ... .
83
10
3
144
23
4,053-0
0*00567
0*01008
0*00000
51 ... .
99
9
5
148
41
3,962-5
0*01035
0*00911
52 ... .
70
6
4
161
Öl
3.844-5
0*01327
0*00996
O. S. Y.
53 ... .
71
4
3
159
33
3,723-5
0-00886
0*01079
54 ... .
68
4
6
164
49
3,5820
0*01368
001163
742
Ålder.
Antalet under
observation
inträdda.
Antalet ur obser-  vation levande
utträdda.
Antalet
döda.
Antalet
personer
under ett-  årig obser-  vation.
Dödsriskcr.
Observe-  rade sanno-  likheten
för eu
delägare
att avgå
levande.
den Vi
1876.
under ti-  den 1876
—1912.
under ti-  den 1976
-1912.
den 81/u
1912.
Observe-
rade.
Utjämnade.
55 ... .
48
2
2
134
40
3,450-0
001159
001258
o-ooooo
56 ... .
49
4
4
149
50
3,307-0
001512
0-01367
57 ... .
49
1
—
119
45
3,177-5
001416
0-01570
o. s. y.
58 ... .
31
1
2
108
62
3,042-0
0-02038
001725
59 ... .
53
1
1
125
47
2,920-0
0*01610
001834
60 ... .
49
1
1
103
48
2,809-0
0-01709
0-01896
61 ... .
28
3
1
126
48
2,686-0
0*01787
0*02020
62 ... .
28
1
—
107
55
2,544-0
0*02162
002166
63 ... .
25
—
2
88
68
2,404-5
0*02828
0*02372
64 ... .
26
1
1
80
61
2,284-0
0-02671
002617
65 ... .
16
1
65
81
2,151-0
0*03766
0 03021
66 ... .
12
—
—
75
64
2,030-5
0-03152
0-03424
67 ... .
11
—
1
64
72
1.900-0
0*03789
0-03971
68 ... .
18
—
—
91
68
1,768*5
0-03845
0 04371
69 ... .
12
—
—
71
77
1,625-5
004737
0*04550
70 ... .
7
—
1
57
76
1,494-5
0 05085
0*04794
71 ... .
6
—
—
57
63
1,380*5
0 04564
0-05196
72 ... .
5
—
—
62
63
1,263*5
0*04986
0*05622
73 ... .
3
—
—
44
75
1,139-5
006587
0*06173
74 ... .
3
—
—
55
77
1,016-0
0*07579
006809
75 ... .
—
—
43
75
893-5
0-08394
0*07479
76 ... .
2
—
—
Öl
65
782-5
0*08307
0*08422
77 ... .
—
—
36
62
6780
0-09145
0*09544
78 ... .
1
—
—
39
52
589-0
0*08829
0*10625
79 ... .
2
—
—
32
60
495 0
0-12121
011805
80 ... .
1
—
22
56
413-5
0-13543
0*13082
81 ... .
—
—
19
55
338-5
0-16248
0-14418
82 ... .
—
—
—
14
50
272-0
0-18382
0 15850
1 83 . . . .
—
—
_
13
31
227-5
0 13626
0*17289
84 ... .
—
_
10
33
183-0
0 18033
018831
85 ... .
—
13
28
143-5
019512
0*20476
86 ... .
—
—
—
10
27
1050
0-25714
0-22221
87 ... .
—
—
—
4
12
86-0
0 13953
023551
88 ... .
—
—
—
6
21
60 0
035000
0-26575
89 ... .
—
—
—
2
12
44-0
027273
0 29692
90 ... .
—
—
_
4
13
28-0
0-46429
032886
91
• . . .
—
—
—
2
9
16 0
0-56250
0-36169
92 ... .
—
—
—
1
4
10-5
0*38095
0-39543
93 ... .
—
—
—
1
—
9-6
0-ooooo
0-46141
94 ... .
—
—
—
—
2
70
0 28571
054199
95 . .
.
—
—
—
1
3
3-5
0-85714
0 63067
96 ... .
—
—
—
—
2
ro
1-00000
0*72097
97 ... .
—
—
—
—
—
1-0
—
081414
98 ... .
—
—
—
1
—
05
—
0*90530
99 ... •
—
—
-
—
—
—
—
1-00000
»
743
Nedanstående tabell angiver dels det under olika förutsättningar om dödligheten
beräknade antalet dödsfall inom åldersgrupper på 10 år, dels det verkligen
inträffade antalet dödsfall.
Tabell B.
‘
Beräknat antal dödsfall enligt
Åldersgrupp.
1901-1910
års allmänna
dödlighet för
män i hela
riket.
Tiselii under-  sökning med
material
från åren
1876—1904.
av oss utjäm-  nade dödlig-  hetskoefficicn-  ter, beräknade
ur materialet
för åren
1876—1912.
Inträffat antal
dödsfall.
20-29 ...............
190
177
164
163
30-39 ...............
322
303
282
282
40-49 ...............
405
359
358
359
50—59 ...............
513
464
442
441
60—69 ...............
641
616
641
642
70-79 ...............
636
630
672
668
80-89 ...............
298
283
322
325
90-98 ...............
25
25
32
33
i 20—98 ...............
8,030
2,807
2,913
2,913
Det inträffade antalet dödsfall utgjorde 96-1 % av det enligt 1901—1910
års dödlighetstabell för män i hela riket beräknade. Det antal dödsfall, som beräknats
med användning av de av Tiselius tunna, på erfarenhet från åren 1876
—1904 grundade dödssannolikheterna, är mindre än det verkligen inträffade och
utgjorde endast 94''3 % av det enligt förutnämnda 1901—1910 års dödlighetstabell
beräknade, varav framgår att dödligheten bland manliga folkskollärare de sista
åren något ökats.
b. Kvinnliga delägare.
Materialet från åren 1876—1912 fördelades på följande sätt:
17,........ 909
U2........3,349
d........ 318
4,576
744
Påfallande är, att antalet TJ, uppgår till cirka 20 % av hela antalet, under
det att motsvarande grupp av manliga delägare utgjorde endast 6 % av hela antalet.
Det må också anmärkas, att Tiselii undersökning ådagalagt samma fenomen, och
att avgången från tjänsten utan pension av annan orsak än genom döden förekommit
i lika stor utsträckning under de sista 8 åren, som under den föregående
tiden. Till följd av dels den stora förtidsavgången bland kvinnliga delägare, dels
den starka tillväxten under de senaste åren av antalet tjänster beklädda med
kvinnor, äro de högre åldersklasserna av kvinnliga befattningshavare relativt
svagt representerade.
Materialet och de ur detsamma beräknade dödlighets- och avgångskoefficienterna
återfinnas i nedanstående tabell.
Tabell C.
Ålder.
Antalet under
observation
inträdda
Antalet ur obser-  vation levande
utträdda
Antalet
döda.
Antalet
personer
under ett-  årig obser-  vation.
Dödsrisker.
Observe-  rade sanno-  likheter
för en
delägare
att avgå
levande.
den */i
1876.
under ti-  den 1876
—1912.
under ti-  den 1876
—1912.
den s,/ia
1912.
Observe-
rade.
Utjäm-
nade.
i
19 ... .
_
3
_
_
1-6
O-ooooo
20 ... .
4
52
1
1
—
30 0
Oooooo
0*00401
0 03333
21 ... .
7
245
3
15
—
174-0
000000
0*00389
001724
22 ... .
5
409
14
31
2
473-5
0*00422
0*00378
0-02957
23 ... .
15
477
29
50
4
860* 5
0-00465
000367
0*03370
24 ... .
16
469
62
77
4
1,2360
0-00324
0*00355
0*05016
25 ... .
16
455
58
90
5
1,5655
0*00319
0*00334
0*03705
26 ... .
23
417
73
93
10
1,854-0
0 00539
0*00318
0-03937
27 ... .
21
336
76
107
5
2,073 0
0-00241
0 00315
003666
28 ... .
17
280
77
114
5
2,208-0
0 00226
000315
0*03487
29 ... .
16
226
83
128
7
2,269-5
0*00308
0 00320
0-03657
30 ... .
15
207
66
107
8
2,301-5
0*00348
0-00325
0-02868
31 ... .
11
139
75
99
10
2,304-0
0*00434
0*00331
0*03255
32 . • . .
11
in
52
136
4
2,255-0
0*00174
0 00338
0*02306
33 ... .
7
76
37
92
9
2,190-0
0*00411
000346
0*01689
34 ... .
10
65
40
124
7
2,115-5
000331
0.00364
0*01891
35 ... .
15
54
23
112
5
2,0330
0*00246
0-00385
0*01131
36 ... .
9
62
21
99
7
1,968-5
0*00356
0*00410
0*01067
37 ... .
5
36
32
96
12
1,888-5
0 00635
0*00437
001694
38 ... .
5
34
12
68
10
1,814-6
0*00551
0*00467
000661
39 ... .
6
26
15
73
8
1,758-0
000455
0*00491
0*00853
40 ... .
6
15
10
85
9
1,684-0
0-00534
0*00484
0 00594
41 ... .
5
12
13
89
7
1.597-5
000438
0*00471
0*00814
42 ... .
4
13
8
69
4
1,521-0
000263
0-00455
0*00526
43 ... .
1
10
6
100
9
1,434-5
0*00627
0*00449
0*00418
44 ... .
5
13
3
68
6
1,354-5
0 00443
0*00465
0*00221
Ålder.
Antalet under
observation
inträdda
Antalet ur obser-  vation levande
utträdda
Antalet
döda.
Antalet
personer
under ett-  årig obser-  vation.
Dödsrisker.
Observe-  rade sanno-  likheter
för en
delägare
att avgå
levande.
den Vi
1876.
under ti-  den 1876
—1912.
under ti-  den 1876
—1912.
den *''/is
1912.
Observe-
rade.
Utjäm-
nade.
45 ... .
1
16
2
80
5
1,290-5
0*00387
0*00483
O-ooooo
46 ... .
2
6
5
76
4
1,217-5
000329
000509
0. S. V.
47 ... .
4
11
—
75
5
1,146-0
0 00436
0*00549
48 . .
—
7
3
94
6
1,0650
0*00563
0*00608
49 ... .
1
8
4
84
12
968 5
001239
0*00687
50 ... .
1
4
—
69
9
888-0
0*01014.
0*00773
51 ... .
2
2
2
74
6
814-0
0*00737
0 00864
52 ... .
—
3
2
75
2
7390
0 00271
0*00958
53 ... .
1
2
1
58
6
668''0
0*00898
0*00997
54 ... .
—
—
—
54
12
601 0
0-01997
0*01019
55 ... .
—
i
—
50
5
544-5
0*00918
0*01035
56 ... .
1
—
—
49
7
489-0
001431
0 01061
57 ... .
—
i
—
37
7
4400
0-01591
0 01115
58 ... .
1
—
—
38
3
403-0
0*00744
0*01194
59 ... .
—
—
—
41
1
365-5
0*00274
0-01289
60 ... .
—
_
—
30
7
323-0
0-02167
001416
61 ... .
1
—
—
28
3
291-5
0-01029
0*01607
62 ... .
—
—
1
32
5
256 5
0*01949
0*01925
68 ... .
1
—
—
30
5
220-5
0 02268
0*02163
■*.64 ....
—
—
—
26
6
187‘0
0*03209
0*02322
65 ... .
1
—
—
20
6
158-5
0-03785
0-02449
66 ... .
—
_
—
21
3
135-5
0-02214
0 02704
67 ... .
—
—
—
17
4
112-5
0*03556
0-03180
68 ... .
1
—
—
11
3
960
003125
0-03816
69 ... .
—
—
—
9
2
84-5
002367
0*04610
70 ... .
—
—
—
8
4
72-0
005566
0*05520
71 ... .
—
—
—
8
3
61-0
0*04918
0*06171
72 ... .
—
—
—
9
2
50’5
0*03960
0*06636
73 ... .
—
—
—
8
4
38-0
0-10526
0 06915
74 ... .
—
—
—
2
4
290
0-13793
0^7008
75 ... .
—
—
—
4
—
260
Oooooo
0*07024
76 ... .
—
—
—
3
1
21-5
0*04762
0*07066
77 ... .
—
—
—
2
2
17-0
0-11765
007104
78 ... .
—
—
—
—
1
150
0 06667
0*07184
79 ... .
—
—
—
2
—
140
Oooooo
007328
80 ... .
—
—
—
—
—
130
0-00000
0 07510
81 ... .
—
—
—
2
2
10-0
0*20000
0*08059
82 ... .
—
—
—
—
—
9-0
O-ooooo
008933
83 ... .
—
—
—
1
—
8-5
Oooooo
010220
84 ... .
—
—
—
2
2
50
0*40000
011716
85 ... .
—
—
—
—
—
4 0
Oooooo
013390
86 ... .
—
—
—
1
—
3-5
O-ooooo
0-15195
87 ... .
—
—
—
1
—
2-5
O-ooooo
0*17085
88 ... .
—
—
—
—
—
20
0 00000
0*19088
I
89 ... .
—
—
—
2
0-0
l-ooooo
0-21246
94 —131873. Lärarelönenämnden. 2.
746
Underkastar man de kvinnliga delägarnes dödlighet en jämförelse analog
med den som förut anställts för de manliga, kommer man till nedanstående
resultat.
Tabell D.
Beräknat antal dödsfall enligt
Åldersgrupp.
1901-1910
års allmänna
dödlighet för
kvinnor i
hela riket.
Tiselii under-  sökning mod
material
från åren
1876—1904.
av oss ut-  jämnade död-  lighetskoeffici-  enter, beräknade
ur materialet
från
1876—1912.
Inträifat
antal
dödsfall.
20—29 ...............
75
47
42
42
30-39 ...............
132
79
79
80
40—49 ...............
101
73
67
67
50-59 ...............
67
62
59
58
60—69 ...............
42
41
42
44
70-79 ...............
19
18
22
21
! 80-88 ...............
8
7
6
6
20-88
444
327
317
318
Det inträffade antalet dödsfall utgör således endast 71.6 % av det enligt
1901—1910 års allmänna dödlighet för kvinnor beräknade. Dödligheten bland
lärarinnorna är enligt vår undersökning blott obetydligt mindre än den som framgår
av Tiselii undersökning, men ställer sig däremot, enligt vad nyss anförts, synnerligen
gynnsam i jämförelse med den bland kvinnor i hela riket 1901—1910
rådande, vilken i och för sig är låg.
Yi hava således funnit, att dödligheten bland folkskollärare, särskilt de
kvinnliga, fortfarande är liten, en omständighet, som anmärkts vid tidigare undersökningar,
av regeringsrådet Lindstedt 1897 och av Tiselius 1905.
Ur de ovan anförda utjämnade dödlighetskofficienterna hava avgång.stabeller
härletts samt dessutom grundtabeller efter SVä och 4 % räntefot. Dessutom hava
avgång.stabeller och motsvararande grundtabeller härletts med användning av den
totala avgången före pensionering.
Avgångstabellerna utgöra tab. I i tabellbilagan, grundtabellerna ingå i
samma bilaga under nr II—Y.
747
2. Delägare.
Här nedan lämnas en förteckning över delägarna, sådana förhållandena
gestaltade sig den 1 januari 1913.
Tabell E.
Ålder
V» 1913.
Manliga delägare.
Kvinnliga delägare.
1
A n t a 1 c
Antalet
j _ ...
i tjänst
varaudc.
pensionerade.
Summa.
i tjänst
varande.
pensionerade.
Samma.
20»/».......
1
1
1
1
211/».......
20
—
20
15
_
15
221/».......
45
—
45
31
31
2372.......
78
—
78
50
_
50
247».......
123
—
123
77
—
77
257».......
128
_
128
90
_
90
267».......
152
—
152
93
—
93
277».......
184
—
184
107
_
107
287».......
173
—
173
114
—
114
297».......
193
—
193
128
—
128
307*.......
179
_
179
107
_
107
317».......
184
—
184
99
99
327».......
180
1
181
136
_
136
337».......
158
—
158
92
_
92
| 347» .......
177
—
177
123
1
124
1 357».......
167
_
167
112
_
112
; 367''».......
137
—
137
98
1
99
377».......
133
133
96
_
96
1 387».......
126
—
126
68
_
68
{ 397».......
122
1
123
73
_
73
407*.......
117
_
117
84
1
85
! 417».......
130
—
130
as
1
89
427».......
116
—
116
68
1
69
437*.......
116
—
116
100
_
100
447/3.......
116
1
117
68
-
68
| 457».......
126
4
130
80
80
! 467».......
156
1
157
75
1
76
1 477».......
135
1
136
75
_
75
487».......
136
2
138
93
1
94
497».......
154
1
155
83
1
84
507a.......
143
1
144
68
1
69
517».......
147
1
148
68
6
74
527».......
158
3
161
74
1
75
537».......
158
1
159
54
4
58
547».......
157
7
164
50
4
54
748
Ålder
>/i 1913.
Manliga delägare.
Kvinnliga delägare.
Antalet
A
a e t
i tjänst
varande.
pensionerade.
Samma.
i tjänst
varande.
pensionerade.
Summa.
557a.......
124
10
134
45
5
50
561/».......
125
24
149
45
4
49
577a.......
98
21
119
30
7
37
587a.......
73
35
108
23
10
33
597a.......
72
53
125
26
15
41
607a.......
43
60
103
8
22
30
617a.......
41
85
126
11
17
28
627a.......
.35
72
107
6
26
32
637a.......
20
68
88
1
29
30
647a.......
16
64
80
3
23
26
657a.......
10
55
65
2
18
20
66 l/a.......
6
69
75
—
21
21
677a.......
8
56
64
—
17
17
687a.......
4
87
91
—
11
11
697a.......
6
65
71
—
9
9
707a.......
3
54
57
_
8
8
717a......
3
54
57
—
8
8
727a.......
—
62
62
—
9
9
737a.......
—
44
44
—
8
8
747a.......
1
54
55
—
2
2
757a.......
1
42
43
_
4
4
767a.......
—
51
51
—
3
3
777a.......
1
35
36
_
2
O
787a.......
—
39
39
—
—
—
797a.......
—
32
32
—
2
g
807a.......
—
22
22
_
_
817a.......
—
19
19
—
2
2
827a.......
—
14
14
—
—
—
837a......
—
13
13
—
1
1
847a.......
—
10
10
—
2
2
857a.......
—
13
13
—
—
_
867a.......
—
10
10
—
1
1
877a.......
—
4
4
—
1
1
887a.......
—
6
6
—
—
—
897a.......
—
2
2
—
—
—
907a.......
—
4
4
—
—
—
917a.......
—
2
2
—
—
—
927a.......
—
1
1
—
—
—
937a.......
1
1
—
—
—
947a.......
—
—
—
—
—
—
957a.......
—
1
1
—
—
—
967a.......
—
—
—
—
—
—
977a.......
—
—
—
—
—
—
987a.......
—
1
1
—
—
—
Samma
5,415
1,439
6,854
3,038
311
3,349
749
Antalet i tjänst varande delägare utgjorde alltså vid 1913 års början 5,415
män och 3,038 kvinnor eller tillhopa 8,453 delägare. Antalet i tjänst varande
lärarinnor utgjorde således nära 36 / av hela antalet tjänstgörande, under det
att motsvarande procenttal 8 år tidigare var cirka 30. Enligt uppgift från pensionsinrättningen
utgjorde hela antalet tjänster, vilkas innehavare voro delaktiga
i pensionsinrättningen, 9,043, vadan antalet vakanta platser uppgingo till 590,
därav 417 manliga och 173 kvinnliga.
Av de i aktiv tjänst varande delägarna voro vid 1913 års början 5,223
lärare och 2,830 lärarinnor anställda vid folkskolor.
Vilken stark utveckling folkskollärarnes pensionsinrättning undergått, visar
följande tablå.
Antalet aktiva delägare i folkskollärarnes pensionsinrättning.
Män.
Kvinnor.
Antal tjänster. Vakanser.
1880 Vi....... 3,523
436
4,286
327
1890 Vi....... 4,165
999
5,349
185
1900 Vi.......4,575
1,763
6,587
249
1905 Vi....... 4,903
2,166
7,366
297
1913 V1 ....... 5,415
3,038
9,043
590
Ur tabellen E har uträknats sannolikheten för en tr-årig delägare att
tillhöra de pensionerade. Dessa sannolikheter återfinnas i tabell VI i tabellbilagan,
däri talen emellertid äro angivna för hela åldersår.
Denna utredning har gjorts under förutsättning, att löneregleringen skulle
inträda från år 1916.
Erfarenheten har givit vid handen, att under de år, som närmast föregå
en ny lönereglerings inträdande, avgången ur aktiv tjänst minskas, för att när
den väntade löneregleringen inträtt, omedelbart öka. Detta belyses av nedanstående
uppgifter över utbetalta pensioner under en följd av år.
1904
. . .
Under året utbe-  talta pensioner.
. . .
739,687-os kr.
Ökningen i utbe-  talta pensioner.
1905
. . .
. . .
764,344''it
»
24,657-0 9 kr.
1906
. . .
. . .
782,847-33
s
18,503-16 »
1907 . . .
. . .
847,125-12
»
64,277-79
»
1908
. . .
. . . 1,029,267-ie
*
182,142-04
»
1909
. . .
. . . 1,151.831-99
>>
122,564-83 >
1910
. . .
. . . 1,245,006-2 6
»
93,174-2 7 »
1911
. . .
. . . 1,318,036-94
73,030-6 8 »
1912
. .
. . . 1,381,618-90
63,581-9 6 »
750
Åren, som närmast föregå år 1907, då pensionsbeloppet böjdes från 750 kr.
till 1,013 kr. för folkskollärare och från 750 kr. till 900 kr. för lärarinna, förete
en minskning i tilloppet av pensionärer. Aren 1907 och 1908 visa en mycket
stark ökning i utbetalta pensioner, som icke förklaras endast med ökningen i
pensionsbeloppen utan sannolikt även beror på, att en del pensionsberättigade
lärare stått kvar i tjänst, tills löneregleringen genomförts, i hopp att få högre
pension. Ovan anförda tal tyda på, att samma fenomen nu upprepas.
Utsikten att efter löneregleringens inträdande erhålla en höjd pension
poneras verka så, att (i för dem, som år 1912 bli 55 år, håller sig oförändrat, då
dessa uppnå 56, 57, 58 och 59 år. Från och med 1916 antagas talen (} vara desamma
som år 1912 för åldrarne 20—54 år och för åldrarne 60—66 år. Från
och med 67 års ålder skall enligt nämndens förslag ingen få stå kvar i tjänst,
d. v. s. px = 1 för x>^67. Koefficienterna (.?54, /?ää . . . /Jä9 för år 1916 äro
ponerade bilda en geometrisk progression.
Analoga förutsättningar ha gjorts för åren 1913,1914 och 1915, och anföras i
tabell Yl talen för år 1915. För sistnämnda år är, såsom av tabellen framgår,
antaget, att /? för 58- och 59-åringar är detsamma som 0 år 1912 för 55- och
56-åringar. För åldrarne mellan 55 och 58 år är interpolerat i geometrisk progression,
varigenom för dessa åldrar erhållits tal, som äro lägre än nuvarande tal
för år 1912, men något högre än dem, som antagits gälla från och med år 1916.
Av tabellen Yl framgår vidare, att sannolikheten år 1915 för att en manlig delägare
i åldern 60—70 år skall vara pensionerad är antagen vara densamma
som för en två år yngre delägare år 1912; för åldrarna 71—73 år är avgången
antagen vara fördröjd 1 år och för högre åldrar antages den vara lika åren 1912
och 1915. För kvinnorna är gjort analogt antagande.
Under de senaste åren ha medelåldrarna för inträdet i pensionsinrättningen
varit följande:
År.
Män.
Kvinnor.
1880-1889 .......... 25-s
26-5
1890—1899 .......... 26-e
2 rs
1900—1904 .......... 26i
27-fi
1905—1912 .......... 25-g
27-1
Yi hava för framtiden räknat med en medelinträdesålder av 26 år för man
och 27 år för kvinna.
751
3. Pensionsbelopp.
§ 14 i nu gällande reglemente innehåller, att pensionstagare har rätt till
hel pension, om han uppnått 55 levnadsår och räknar SO tjänstår. § 15 handlar
om rätt till pension vid obotlig sjukdom och § 16 om rätt till avkortad pension
i vissa fall. över de under 5-ärsperioden 1908—1912 beviljade pensionerna lämnas
följande översikt.
Pensioneringen
grundar sig på
reglementets
Lärare.
Lärarinnor.
Antal med
pension av-  gångna.
Sammanlagda
pensions-
beloppen.
Medelpen-
sionsbelop-
pct.
Antal med
pension av-  gångna.
Sammanlagda
pensions-
beloppen.
Medelpen-
sionsbelop-
pet.
§ 14.......
§ 15 eller 16 . . .
Samtliga
540
67
550,889
60.763
1,020
907
129
42
116,968
33,930
907
808
607
611,652
1,008
171
150,898
S82
Påfallande är den stora förtidsavgången bland lärarinnor. De enligt §§ 15
och 16 pensionerade lärarinnorna uppgå till 245 % av samtliga de länder perioden
pensionerade lärarinnorna, medan motsvarande procenttal för män är 11. Emellertid
var motsvarande procenttal för lärarinnor tidigare betydligt större — under fyraårsperioden
1901—1904 utgjorde de med avkortad pension avgångna lärarinnorna
40 % av hela antalet avgångna kvinnor — under det att motsvarande tal för
männen hållit sig nästan oförändrat.
Vid utgången av år 1912 uppgick hela antalet pensionerade män till 1,439,
och av dessa voro 25 eller 1-74 % under 55 år. Dessa senare voro pensionerade
enligt bestämmelserna i §§ 15 och 16. Om man räknar med, att 1''74 % av hela
antalet manliga pensionärer alltjämt befinner sig under 55 år, så beräknas medelpensionsbeloppet
p för dem, som äro över 55 år, ur ekvationen
1-74 x 907 + 98 26 x p = 100 x 1,008,
varav p = 1,010.
Vid slutet av år 1912 räknade pensionsinrättningen 311 pensionerade kvinnor,
av vilka 24 eller 7-72 % voro yngre än 55 år. De senare voro pensionerade enligt
§§ 15 och 16. Räknar man med att alltjämt 7-72 % av de kvinnliga pensionärerna
komma att vara under 55 år, beräknas medelpensionsbeloppet för dem, som
äro över 55 år, ur ekvationen
7-72 x 808 + 92-28 x p = 100 x 882,
som gei p = 888.
752
I detta sätt att beräkna medelpensionen är inlagd någon, om än obetydlig,
säkerhetsmariginal.
Medelpensionen för de 540 män, som under femårsperioden 1908—1912 fått
pension enligt § 14, utgör 1,020 kr. Yi antaga, att för pensionerade under 55 år
pensionsbeloppet utgör
d. v. s. 88-9 %, av enligt § 14 beviljade pensioner,
men att för åldrar över 55 år den genomsnittliga pensionen utgör igjg eller 99’0 %
av enligt § 14 beviljade pensioner.
Enligt nämndens förslag skall hel pension till manlig folkskollärare utgå
med 1,425 kr. och den normala pensionsåldern vara 60 år. Antages nu, att samma
procenttal som de förut funna gälla, blott att åldersgränsen 55 år flyttas till
60 år, så skulle för manliga pensionärer under 60 års ålder medelpensionen utgöra
0-889 X 1,425 = 1,267 kr. och för manliga pensionärer, som fyllt 60 år, O.990 x
1,425 = 1,411 kr.
Medelpensionen under samma femårsperiod till de enligt § 14 pensionerade
129 kvinnorna utgjorde 907 kr., vadan man torde kunna antaga, att till pensionerade
kvinnor, som äro under 55 år, pensionerna komme att utgöra ggf eller
89-1 % av den pension, som beviljats enligt § 14, samt för de kvinnor, som äro
55 år eller äldre, pensionerna uppgå i medeltal till eller 97-9 % av beloppet
av de pensioner, som beviljas enligt § 14.
Om nyss anförda tal komma att gälla, sedan det av nämnden föreslagna
reglementet antagits, så skulle för folkskollärarinna hel pension utgöra 1,313 kr.,
för kvinnliga pensionärer, som ej uppnått 60 år, bleve medelpensionen 1,170 kr.
och för kvinnliga pensionärer, som fyllt 60 år, bleve den genomsnittliga pensionen
1,285 kr.
Vi ha således antagit, att nämndens förslag till en för delägare fördelaktigare
beräkning av det antal tjänstår, som må räknas honom till godo vid
pensioneringen, och dess förslag, att pensionen i intet fäll må avkortas längre än
till 8/16 av avlöningen i den lönegrad, vari läraren vid avskedstagandet befinner
sig, icke kommer att inverka på medelbeloppet av de avkortade pensionerna. För
lärare, som pensioneras på grund av invaliditet, torde de nuvarande bestämmelserna
i § 15 om pensionens avkortning, i medeltal medföra något högre pensionsbelopp,
än de av nämnden föreslagna. Nämndens förslag om skyldighet för
lärare att avgå vid fyllda 60 år torde också medföra, att lärare avgå med avkortad
pension i större utsträckning än vad nu är fallet, då lärare, som nått
60 år, men icke är obotligt sjuk, icke är skyldig att avgå, såvida han ej erhåller
hel pension.
Huruvida den omständigheten, att nämndens förslag innebär skyldighet för
obotligt sjuk lärare att avgå, sedan sjukdomen föranlett tjänstledighet under 5 år,
under det att nuvarande reglemente tillförsäkrar obotligt sjuk lärare rätt till pension,
endast om han räknar 10 ordinarie tjänstår, såvida icke obotlig sinnessjukdom
753
föreligger, då läraren kan få pension oberoende av tjänstårens antal, kommer att
inverka på medelpensionsbeloppets storlek, är svårt att avgöra, men torde inflytandet
i varje fall vara obetydligt.
Under förutsättning, att samma förhållande mellan avkortade och hela
pensioners belopp komme att gälla framgent som de, som gällde för de under femårsperioden
1908—1912 beviljade pensioner, får man alltså:
1) med nuvarande reglemente och nuvarande delaktighetsbelopp.
Lär
are.
Lärår
i n n o r.
Pensionärens ålder.
Årlig pension
i medeltal.
Årlig pension
i procent av
hel pension.
Årlig pension
i medeltal.
Årlig pension
i procent av
hel pension.
Går ej upp till 55 år........
907
889
808
89-1
55 år eller mera..........
1,010
99-0
888
97-9
Hd pension i medeltal: för lärare 1,020 kr.; för lärarinnor 907 kr.
2) med det föreslagna reglementet och de föreslagna delaktighetsbeloppen
för lärare och lärarinnor vid egentliga folkskolor.
Pensionärens ålder.
Lär
are.
Lärarinnor.
Årlig pension
i medeltal.
Årlig pension
i procent av
hel pension.
Årlig pension
i medeltal.
Årlig pension
i procent av
hel pension.
Går ej upp till 60 år........
1,267
889
1,170
89-1
60 år eller mera..........
1,411
99-0
1,285
97-9
Hel pension för lärare vid egentliga folkskolor: manlig 1,425 kr.; kvinnlig 1,313 kr.
4. Formler.
Alla kostnaders kapitalvärden äro beräknade till ingången av år 1916.
Alla antagas vara födda i mitten av året, och alla antagas bli pensionerade
på födelsedagen.
Värdet av 1 kr. om året utgående kontinuerligt från och med ingången av
år 1916 till en den S1/is 1912 skårig pensionär är
(i)
r,%r O’6),
95—131873. Lärarelönenämnden. 2.
754
då man antager, att bland pensionärerna ingen annan avgång förefinnes än den,
som beror på dödligheten. Om Px är sammanlagda årliga pensionsbeloppen till
alla x-åriga pensionärer, är kapitalvärdet år 1916-o av de intill den S1/i2 1912 beviljade
pensioner
(2)
K, = r3 lPt^(3I + ,-0''5).
Om Lx är hela antalet a;-åriga delägare den 31/is 1912 och är sannolikheten
för en (x + 3)årig delägare att år 1915 vara pensionerad, så finnes av de
Lx delägarna år 1915
^+s =r*Lx
D
x + 3
Dt
1915
rx+3
pensionärer i livet, då man här räknar med en avgångstabell, som anger den
totala avgången.
Man får alltså för pensioner till de under åren 1913—1915 sannolikt tillkomna
pensionärer följande kapitalvärde vid början av år 1916
(3) kT:Pi r3 Tvt ClL* Owa - o-5) + p2 r3 - Cl L**jr {a*+z ~ °’5)
JUX
1=52-5
L>x
o1..54 a a1942 r Dx + 3 ,
a \
•> —
a1912 T Dx+3 .
\
Pl f —
/3 Lx 7j
(&x+3
0 5) p2 T —
Lx jr (a.r+g —— 0''5).
Ux
ar=55''5 x
-^x
Antager man, att de tal, som angiva sannolikheten för en a;-år ig delägare
att tillhöra de pensionerade, icke påverkats av förtioppningen att år 1916 få höjd
pension, om delägaren uppsköte avskedstagandet, så blir motsvarande formel
(4) K
r=Pi ^ ^‘ClL* ~f-3 (a-3 - o-5) +p2r3- c.L*(a-3 - o-5) -
Ux
x=52-ö
l)
i=64'' s
7)
iöi*> 7)
p,r3 I (i Lx (^1+3 — O s) — p2r3 2 p Lx (aI+s - 0-s).
U
1=66-5 x
Ux
x=65‘5 x
755
Låt oss förkortningsvis införa beteckningen
X
Låt vidare n vara normal pensionsålder, y det genomsnittliga pensionsbelopp,
som för åldrar < n svarar mot 1 kronas hd pension, och y + d motsvarande
pensionsbelopp för åldrar > n.
Det värde år 1916o, som svarar mot en hel pension å 1 kr., åt en 1912
.r-årig delägare, då man räknat med att utsikten till en höjd pension medfört en
sänkning i avgången, blir då
,1916
(5)
JV’1916
N''‘
—1916
x+3-S
, s n X-r ^
o
8-,k =y + for *£*-8-5
V''1916
a™1" = (y + å) —gt-, för x > it — 3 m.
Antager man åter, att sannolikheten för en bäring att tillhöra de pensionerade
allt framgent är densamma, som den var år 1912, så erhålles
8''s i a X
(6)
Tyr'' 1912
Ty'' 1912
, —x+3tb + (j_n_; för x < n — 3
d:
d‘
t'' 1912
''5
1912
,
JV
ja = (y + d)—g+a-6, för x > n — 3 m.
I)’x
3*5
Kapitalvärdet 1916''o av pensioner, som beviljats efter ingången av 1916
åt dem, som voro i tjänst 31/is 1912, är alltså
(?)
K. = r*P.2L ■
3
X 3*5
71916
r3p"v3\1915r,''öi+3/a
„
,
a* r -m - £r+s-k (*■»+*■“ 0 5)~
* Dx
1915 _ > Dr
_r3 V V 8 Tj -t-*±*(a
2n-r/x+3 x D''
0-5),
då man räknar med att utsikten till förhöjd pension föranlett ett längre kvarstannande
i tjänst, men
(8)
K — r3 P v L ■
rv3 — r r _ 1jx 3,6
—1912
n—3‘6 i qio , 7) . „
a*
C,Lx ^
Dr
n — 2’6
v3 P V tf1919 7''
+ 3 /„
A \
r -v2 - _ 0,+j L* (aI+5 — 0 5),
då man icke tar hänsyn till fördröjd avgång.
756
I formlerna (7) och (8) räknas endast med lärare vid egentliga folkskolor, och
deras antal för de olika åldrarna år 1912 är betecknat med L''x.
Räkningen utföres för följande 4 alternativ
I. Med av nämnden föreslagna såväl pensioner som bestämmelser angående rätt
till pension från år 1916. Avgången har fördröjts under åren 1913—1915.
II. Med av nämnden föreslagna pensioner från år 1916, men nu gällande reglementes
bestämmelser om rätt till pension. Avgången har fördröjts under
åren 1913-1915.
TIT. Med av nämnden föreslagna pensioner från år 1916, men nu gällande reglementes
bestämmelser om rätt till pension. Avgången har icke fördröjts under
åren 1913—1915.
IV. Med nu gällande pensioner och nu gällande reglemente. Avgången har icke fördröjts
under åren 1913—1915.
I alla 4 fallen är Ky detsamma, då Kx är kapitalvärdet 191G''o av intill utgången
av 1912 beviljade pensioner.
I fallen I och II användes för beräkningen av K2 formeln (3)
1912
»
» III » IV »
»
*
* A2 »
(4)
Vidare är i formlerna (3) och (4)
för män:
pl = 907
p2 = 1,010
för kvinnor:
px = 808
p2 = 888
Som beräkningen av K3 utföres för lärare vid egentliga folkskolor, få de
i alternativet IV ingående P, Pl och P2 värdena
för män:
för kvinnor:
P = 1,013
Pi = ÄÄ''1.013= 901
P, =
-1.013 = 1,003
P = 900
P, = $gf • 900 = 802
P2 = |S|. 900 = 881
över de i formlerna (7) och (8) ingående storheters värden får man följande
översikt.
Tabell F.
Alternativ I, II, III, IV.
Alternativ I,
II och III.
Alternativ IV.
Män.
Kvinnor.
Män.
Kvinnor.
Män.
Kvinnor.
y
= 0-889
S
= 0101
y + S = 0*990
y
= 0891
S
= 0088
y + S = 0-979
P = 1,425
P, = 1,267
P, = 1,411
P = 1,313
P, = 1,170
P2 = 1,285
P = 1,013
P, = 901
P2 = 1,003
P = 900
P, =802
P, = 881
757
|Den ålder n, vid vilken hel pension kan utgå för båda könen, då avgången ej beror på obotlig sjukdom,
J är i alternativ I 60 år.
|Den ålder n, vid vilken hel pension kan utgå för båda könen, då avgången ej beror på obotlig sjukdom,
'' är i alternativ II, III och IV 55 år.
(I alternativ I och II beräknas K% enligt formeln (7), med iakttagande av olika åldrar för pensioneringen.
I* > in > IV . K, .
»
(8).
6. Antalet årligen inträdande delägare.
Med ledning av Folkundervisningskommitténs betänkande hava vi sökt
uppskatta antalet nyinrättade tjänster vid de egentliga folkskolorna, under de
närmaste åren och kommit till följande tal.
Tabell 6. Nyinrättade tjänster.
Å r.
Manliga.
Kvinnliga.
1913................
100
151
1914................
103
155
1915................
106
159
Om med *i9i3, ii914, tj918, i1916 menas det antal, som under vart och ett
av åren behöver inträda för att vidmakthålla antalet, då man räknar med all
avgång ur tjänsten, så kommer man till följande resultat
(9)
för män:
*i9i3 = 5,323--— 191. . = 5,323 x 0*o34O859 = 181*44
v (i -t*T)ix
1=26
*1914 = 5,423 X 0*0340859 = 184*85
*1915 = 5,526 X 0''0340859 = 188’36
*1916 = 5,632 X 0*0340859 = 191*97
och för kvinnor:
*1913 = 2,981--ia . , = 2,981 x 0*0410456 = 122*36
v (1
tf=27
*1914 = 3,132 X 0*041 0456 = 128*55
*1915 = 3,287 X 0*04 10456 = 134*92
1*1916 = 3,446 X 0*04 104 5 6 = 141*4 4
10)
758
Vid dessa räkningar har hänsyn tagits till det längre kvarstannandet i tjänst,
som den i utsikt ställda löneförbättringen sannolikt föranleder.
Räknar man däremot icke med, att den i utsikt ställda löneförhöjningen
leder till en mindre avgång ur tjänsten, får man
för män:
^''i9i8 — 5,323 *
h
■fint.
2 (1
*=26
; *1914
= 5,423
X
0*0344332
=
J1916
== 5,526
X
0*0 34 433 2
=
l''ltH
= 5,632
X
0*0344332
=
183*29
186*73
190*28
193*93
(12)
och för kvinnor:
*1913 = 2,981 •
127
V (1 — g''*) t
t''1914 == 3,132 X 0*0415558
J1918 = 3,287 X 0*04 15558
*1916 = 3,446 X 0*04 15558
123*88
130*15
136*57
143*20
Vid alternativ I användas (9) och (10), vid alternativ II tint, *1914, *1915
men tI916, vid alternativ III och IV användas (11) och (12).
Översikt.
Tabell H. Årligen inträdande.
Å r.
Utsikt till löneförbättring
medför minskad avgång
1913—1915.
Avgångssannolikhet den-  samma som 1912.
Hela antalet aktiva.
Män.
Kvinnor.
Män.
Kvinnor.
Män.
Kvinnor.
1913.......
181*4
122*4
183*3
123 9
5,323
2,981
1914.......
184 9
128*6
186*7
130 2
5,423
3,132
j 1915 .......
188*4
134*9
1903
136*6
5,526
3,287
j f. o. m. 1916 . . .
192*0
141*4
193*9
143*2
5,632
3,446
759
7. Kapitalvärdet 1916,0 av pensionsiiirättningens förbindelser till då pensionerade
delägare.
a. Till dem, som den Vi 1913 voro pensionerade.
Enligt formeln (2) har beräknats kapitalvärdet vid början av 1916 av pensionsinrättningens
förbindelse till dem, som vid ingången av 1913 voro pensionerade.
Man får vid den tidpunkten kapitalvärdet av pensionerna
efter 37a %
efter 4 %
till män........7,885,446 kr.
7,645,901 kr.
» kvinnor...... 2,161,446 »
2,083,302 »
Summa 10,046,892 kr.
9,729,203 kr.
Det är klart, att dessa belopp äro oberoende av antagandena i de olika
alternativen.
b. Till de pensionstagare, som tillkommit åren 1913—1915.
Man har därvid att skilja mellan de fall, då hänsyn tagits till att avgången
fördröjts under åren 1913—1915, alternativ I och II, och då man icke gör någon
sådan hänsyn, alternativ III och IV. I förra fallet (I och II) har enligt formeln
(3) kapitalvärdet beräknats till följande belopp
efter 37a %
efter 4 %
till män........ 1,079,673 kr.
1,038,643 kr.
» kvinnor...... 528 854 »
505.385 »
Summa 1,608,527 kr.
1,544,028 kr.
I senare fallet (III och IV) finner man, om formeln (4) tillämpas, följande
kapitalvärden
efter 37a %
efter 4 %
till män........ 3,728,224 kr.
» kvinnor...... 1,272,633 »
Summa 5,000,857 kr.
3,550,361 kr.
1,218.377 >
4,768,738 kr.
Den i alternativ I och II förutsatta minskade avgången under tiden till
1916 kommer att medföra en ökning i kassans aktiva, vilken ökning approximativt
beräknas sålunda. Kallas sannolikheten för att en x-äring år 1912 skall tillhöra
de pensionerade för j3x, och sannolikheten för en låring att 1915 tillhöra
de pensionerade /Jj., samt är px pensionsbeloppet, erhålles kapitalvärdet vid början
av 1916 av den sannolika ökningen i aktiva
v = r*Sp, ^ [D;+1 (fix+l - /s;+I)+dx+2 (/j.+2 - £+a)+d;+8 (^+, - £+I)],
X
760
varav approximativt
v = r*ZpLx(fix+a-(fx+3)
eller
f nD;+3(1-052 + 2-1-05 + 3)
W.
V = 2U*2pxLx (px+i — px+a)
D‘
D'' ''
Med användning av värden på 0 ur tabellen Yl, av vilken framgår, att
—(f är skild från 0, endast då x ligger mellan 51 och 71 år för män och
mellan 51 och 65 år för kvinnor, samt med iakttagande av, att för nämnda åldrar
medelvärdet av p för män är 1,010 och för kvinnor 888, finner man att den ökning
i kassans aktiva, som blir en följd av den i alternativ I och II ponerade
minskade avgången under åren 1913—1915, kan anses uppgå till ungefärligen
följande belopp
efter 3''/2 %
efter 4 %
för män......... 480,940 kr.
480,993 kr.
» kvinnor........123,379 »
123,397 »
Summa 604,319 kr.
604,390 kr.
Vi ha på grund härav antagit att ökningen i kassans aktiva i alternativ
I och II blir 600,000 kronor.
. Kapitalvärdet 1916.0 av de efter ingången av år 1916 beviljade pensioner
till lärare vid egentliga folkskolor.
a. Till dem, som voro i aktiv tjänst Vi 1913 och stå kvar i tjänst 1/i 1916.
Vid alternativ I, som gäller, under förutsättning att av nämnden föreslagna
pensioner och nämndens reglementsförslag i övrigt antagas samt att hänsyn tages
till sannolikt fördröjd avgång under åren 1913 — 1915, finner man, genom tilllämpning
av formeln (7) och med användning av de pensionsbelopp, som å sid. 756
tab. F äro angivna, följande kapitalvärden av blivande pensioner
efter 3Vs %
efter 4 %
till män....... 38,197,688 kr.
34,630,570 kr.
» kvinnor...... 20,482,562 »
18,515,186 »
Summa 58,680,250 kr.
53,145,756 kr.
I alternativ II, vari förutsättningarna äro de av nämnden föreslagna pensionerna,
men de nu gällande bestämmelserna om rätt till pension, samt att hänsyn tages
till den minskade avgången ur aktiv tjänst åren 1913—1915, beräknas tillägget till
761
de i alternativ I nyss angivna belopp, på följande sätt. Om det i föregående fall
beräknade kapitalvärdet betecknas med Kla och det värde, som här sökes är K“,
så är
-L''x ■ I iH—^
~ °''5)-
* s-6 I * J v 2 s-trt *+3 * D*
K-Kl=r>P[zL''x
-1912
3-5 I
Kl
Värdet på P, 1\ och P2 hämtas ur tabellen F å sid. 756. Tillskottet
K* befinnes utgöra
efter 3’/a %
efter 4 %
för män...........1,214.066
1,165,329
» kvinnor.......... 866,135
664,383
Man får alltså för alternativ II
efter 3*/j
efter 4 %
för män: alternativ I . . . 38,107,668 kr.
34,630.570 kr.
beräknat tillägg.
1,214,036 »
1,165,329 »
(a)
Summa
39,411,724 kr.
35,795,899 kr.
för kvinnor: alternativ I .
20,482,562 kr.
18,515,186 kr.
beräknat tillägg
866,135 »
664,383 »
(b)
således
Summa
21,348,697 kr.
19,179,569 kr.
(a) + (b)
60,760,421 kr.
54,975,468 kr.
I alternativ III och IV, där man vid det förra räknar med de av nämnden
föreslagna pensionerna och i senare fallet med nu gällande pensioner, men i båda
fallen med nu gällande reglementes bestämmelser i övrigt samt icke tager hänsyn
till fördröjd avgång åren 1913—1915, har man att för beräkning av K3 använda
formeln (8) samt de pensionsbelopp, som angivas i tabellen F sid. 756 för de olika
alternativen.
Man finner i alternativ III
efter 31/» %
efter 4 %
för män....... 35,726,010
kr.
32,300,749
kr.
» kvinnor...... 20.279,469
>
18,010.030
»
Summa 56,005,479
kr.
50,310,779
kr.
och i alternativ IV
efter 3''/s %
efter 4 %
för män....... 25,397,285
kr.
22,962,330
kr.
» kvinnor...... 13,899,898
»
12,344,309
»
Summa 39,297,183 kr.
35,306,639 kr.
96—131873. Lärarelönenämnden. 2.
762
b. Till de under åren 1918—1915 vid folkskolorna nyanställda, som stå kvar i
tjänst den Vi 1916.
Med Ja™16 och n j a^912 menas värden på livräntor uppskjutna i n år och definierade
i överensstämmelse med de i 3-s år uppskjutna, som framgå av formlerna
(5) och (6). Med I med olika indices menas kapitalvärdet av pensionsinrättningens
förbindelser såväl till dem, som inträtt under året i fråga för att vidmakthålla
personalen vid dåvarande antal som ock till de första innehavarna av under
året nyinrättade tjänster. De förstnämndas antal angives av formlerna (9) t. o. m.
(12), de senares av tabellen Gr sid. 757.
I alternativ I får man för män
C • (100 + W) •1425
71914 = ^ 6 • 1-6 ! C'' '' (103 + W) '' 1425
Ji9i6 = r°J • OM ! C • (106 + *1916) •1425
lins.......... 969,466 kr.
800,554 kr.
lian.......... 958,016 »
787,295 >
lian....... • ■ ■
946,553 »
774,135 »
Summa 2,874,035 kr.
2,361,984 kr.
För kvinnor erhåller man
j 71913 — r * '' 2-6 i a27 ‘ (1^1 + *1913) • 1313
7i9i4 = *-V5-i.s|C-(155 + i19U).1313
71916 = r° '' '' 0-6 | *2716 • (159 + *191B) • !313 ,
som ger följande resultat:
efter 3*/s %
efter 4 %
/i9i3 .......... 902,281 kr. "
749,197 kr.
lian.......... 904,266 »
747,235 »
-^1916 .... . . . . . . 905,639 »
744,772 »
Summa 2,712,186 kr.
2,241,204 kr.
I fallen II och III har man att använda de värden på i'', som framgå ur
formeln (11) och (12) samt värden på M|ax, som angives av formeln (6), med den
modifikation, som ovan angivits för olika värden på n.
763
varav
Man får då för män
^1918
= r2‘
‘ 2-6 |
1 —1912
(100 + V.8)
1425
•^1914
= rl 6 ■
’ 1*6 !
C(^3 + t1914).
■1425
■^1915
= r°‘
’ 0''5 |
IC(108+
•1425,
efter 37a %
efter 4
%
r
1913
1,032,108 kr.
855,688
kr.
•^1914
''
1,019,875 »
841,480
1
1915
1,007,663 »
827,407
Summa
3,059,646 kr.
2,524,575
kr.
Analogt finner man för kvinnor
efter 37a %
efter 4 %
ri9U.......... 949,659
ki\
790,306
kr.
Im4 .......... 951,827
>
788,302
»
rm6 .......... 953,309
»
785,734
»
Summa 2,854,795 kr.
2,364,342 kr.
För att få motsvarande kapitalvärde i alternativ IY har man endast, att i
de i alternativ II och III ingående uttrycken för I'' ersätta 1425 med 1013, d
det är fråga om män, samt 1313 med 900, då det gäller kvinnor.
I detta fall erhåller man för män
efter 3*/a
efter 4 %
Jm3 .......... 733,702
kr.
608,289
kr.
j;914 .......... 725,006
>
598,189
>
2;916
716,325
»
588,185
>
Summa
2,175,033
kr.
1,794,663
kr.
samt för kvinnor
efter 3Vs %
efter 4 %
jr;91,.......... 650,947
kr.
541,718
kr.
r]914 .......... 652,433
»
540,344
»
I''........... 653.449
»
538 584
»
1915
Summa 1,956,829 kr.
1,620,646 kr.
Kapitalvärdet 1916,o för blivande pensioner åt under tiden 1/i 1913—S1/i2
1915 anställda lärare vid egentliga folkskolor, utgör alltså
764
efter 3*/s #
alternativ I:
för män......... 2,874,035 kr.
»
kvinnor.......2,712,186
»
Summa
5,586,221
kr.
alternativ II och III: för män......... 3,059,646
kr.
»
kvinnor....... 2,854.795
»
Summa
5,914,441
kr.
alternativ IV:
för män......... 2,175.033 kr.
»
kvinnor....... 1.956,829
»
Summa
4,131,862
kr.
efter 4 %
2,361,984 kr.
2.241.204 »
4,603,188 kr!
2,524,575 kr.
2,364,342 »
4,888,917 kr.
1,794.663 kr.
1,620,646 »
3,415,309 kr.
c. Till efterträdande åt dem, som voro anställda Vi 1910.
I alternativ I finner man detta värde för männen, om man antager, att
antalet manliga folkskollärare för all framtid kommer att vara 5,632 och räknar
med 31/2 ’A
v°''5 • a19’6
26
w 1)425 öS = 17,637,276 kr.,
samt om man räknar med 4 %
1*04
W 1,425 — = 12,621,515 kr.
För kvinnliga lärare finner man analogt, genom insättning av motsvarande
värden på a, d. v. s. a™16, på i, d. v. s. antalet årligen inträdande, som behövas
för att för all framtid bibehålla numerären vid 3,446, samt på pensionsbeloppet,
att det motsvarande kapitalvärdet blir 12,451,746, om man räknar med 3Va % ränta,
men 8,959,971 kr., om man räknar med 4 %.
I alternativ II och III får man ör män efter en räntefot av 8t/-2 %
.0-5
-1912
••
a .
26
• 1,425 •
= 18,844,733 kr.
1916
0''0 35
samt efter en räntefot av 4 %
= 13,539,485 »
För kvinnor erhålles genom insättning av motsvarande värden på a, i och
pensionsbelopp, om man räknar med 31/a % ränta, 13,195,296 kr., men om man
räknar med 4 % ränta, 9,516,313 kr.
Slutligen har man i alternativ FV för män efter en räntefot av 31/* %
0''6
v
-1912
samt efter 4 % 9,624,911 kr.
1916
• 1,013
1-03 5
0*U35
13,396,291
kr.
765
För kvinnor får man efter en räntefot av ?>lh %
och efter 4 %
0''6 . -1912
»
a.„
i'' . o()0 ^ 035
idig ,,UU0-o3r>
9,044,757 kr.
6,522,987 »
Kapitalvärdet av kassans förbindelser för att vidmakthålla den manliga
och kvinnliga lärarpersonalen vid det antal, som ponerats vara anställda vid
1916 års början, nämligen 5,632 lärare och 3,446 lärarinnor, belinnes alltså vara
efter 3*/a
%
efter 4 %
alternativ I:
för
män . . .
17,637,276
kr.
12,621,515
kr.
kvinnor .
12.451,746
»
8,959,971
D
Summa
30,089,022
kr.
21,581,486
kr.
alternativ II och
III: för
män . . .
18,844,733
kr.
13,539,485
kr
kvinnor .
13,19ö,296
»
9,516.313
»
Summa
32,040,029
kr.
23,055,798
kr,
alternativ IV:
för
män . . .
13,396,291
kr.
9,624,911
kr.
>
kvinnor .
9,044.757
>
6,522,987
$
Summa
22,441,048
kr.
16,147,898
kr.
9. Kapitalvärdet 1916-o av pensionsinrättningens förbindelse till de efter
ingången av år 1916 beviljade pensioner till lärare vid högre folkskolor.
Av de 38 manliga lärare, som vid början av 1913 voro anställda vid högre
folkskolor hade 22 tidigare varit folkskollärare. Deras medelutnämningsålder till
folkskollärare var 27 år och befordringsålder 40 år. Medelutnämningsåldern för
de 16, som direkt utnämts till lärare vid högre folkskolor, var 31-8 år.
Yi antaga, att antalet manliga lärare vid dessa skolor framgent är oförändrat,
att proportionen mellan befordrade och direkt utnämnda blir densamma
som nu, samt att utnämnings- och befordringsåldrar även för framtiden bli de
ovan angivna. Vidare antaga vi, att dessa lärare pensioneras vid 60 års ålder,
och att det föreslagna reglementet icke gör någon ändring däri.
Kapitalvärdet, vid 1916 års början, av den blivande pensionen till en vid
början av år 1913 :r-årig delägare är Prs ■ ''^80-~rP 5 P är beloppet av hel pen
JJx
sion,
d. v. s. för man enligt nu gällande grunder 1,800 kr. och enligt föreslagna
bestämmelser 2,175 kr.
Antalet årligen nyinträdande från år 1913 utgör i medeltal i = 16 • —^ =
y "n
n=3‘2
766
== 0*62713 och antalet årliga befordrade b = 22-^4- = l*i9022. Årlig avsättning
59 /
V ln
för de förra är iP
+ P
N,
60 ''
■ 0*5 Dgo
D-.v
n=40
samt för de senare b
((F~P)
0*5 jDb,
Du
+
N&,
0 5 -Deo^ ^ Q ^ hel pension för folkskollärare, d. v. s. enligt nu gäl
-
Dr
lande grunder 1,013 kr. och enligt nämndens förslag 1,425 kr.
Av de 13 kvinnorna, som 1913 voro anställda som ordinarie lärarinnor vid
högre folkskolor, hade 6 tidigare varit ordinarie folkskollärarinnor med en medelutnämningsålder
av 27*2 år och en befordringsålder av 39 år. De övriga 7 voro
direkt utnämnda till lärarinnor vid högre folkskolor vid en medelålder av 25*6 år.
Analogt med i förra fallet finner man i'' = 7
‘26
In
= 0*2 2125 och 5'' = 6-
n=26
a=39
= 0*30305. För en kvinna är enligt nu gällande bestämmelser P'' = 1,500,p'' = 900
samt enligt förslaget P = 1,988 och p'' = 1,313.
Resultatet av räkningen är följande:
a. Med av nämnden föreslagna pensioner.
Kapitalvärdet vid början av 1916 till nu anställda utgör
efter 3‘/a %
efter 4 %
till män......... 465,422 kr.
418,326 kr.
» kvinnor........ 121,608 »
105,677 »
Summa 587,030 kr.
524,003 kr.
Kapitalvärdet vid början av 1916 av pensioner till de nuvarande lärares
efterträdare för all framtid uppgår till följande belopp
efter 3 ''/a %
efter 4 %
för män......... 424,602 kr.
316,902 kr.
» kvinnor........114,131 »
83,844 »
Summa 538,733 kr.
400,746 kr.
b. Enligt nuvarande bestämmelser.
Kapitalvärdet 1916*o av blivande pensioner till nu anställda lärare vid
högre folkskolor utgör
efter 3Vs %
efter 4 %
till män......... 385,177 kr.
346,200 kr.
> kvinnor........ 91,757 »
79.736 »
Summa 476,934 kr.
425,936 kr.
767
Kapitalvärdet av pensioner till de nuvarandes efterträdare för all framtid
utgör
efter 3 Va %
efter 4 %
till män......... 363,667 kr.
272,176 kr.
» kvinnor........ 87,700 »
64,596 »
Summa 451,067 kr.
336,772 kr.
10. Kostnaden för pensionering av vissa vid folkskolor in. 11. anstalter anställda
lärare och lärarinnor i teckning, gymnastik, sång, huslig ekonomi och slöjd.
Enligt det statistiska material, som av nämnden tillhandahållits, skulle förslaget,
för vilket redogöres i betänkandet, sid. 404, beröra 65 manliga och 114 kvinnliga
lärare. Ordnas de efter det belopp, med vilket de enligt förslaget skulle bli delaktiga
i folkskollärarnes pensionsinrättning, blir fördelningen den, som framgår av tabell I.
Vi ha förutsatt, att de lärare, med vilka ovan räknats, stå kvar i tjänst
år 1916, att avgången är densamma som bland folkskollärarne, samt att de, som
år 1916 uppnått 60 år, omedelbart avgå med pension, lnträdesåldern är antagen
vara densamma som för folkskollärarna, d. v. s. 26 år för man och 27 år för
kvinna, samt inträdesfrekvensen (jfr sid. 757) O''034i n för män och O0410 n för
kvinnor, då n är antalet delägare. Kesultatet av räkningen blir följande.
Tabell I.
1-
2.
3.
4.
5.
6.
Delaktighets-
belopp
D.
Antal.
Årligen
inträ-
dande
Årlig av-  sättning till
efterträdarna
Kapitalvärdet 1916''0 av
pensionen till nu tjänst-  görande
i.
0 75 D.i.
efter 3Vs %.
efter 4 %.
a) Manliga lärare.
1,900
4
0136
193-80
47,936
45,138
1,500
3
0-102
114-75
13,126
11,213
1,200
50
1-705
1,534-50
319,537
295,585
1,000
8
0-273
204-75
23,701
20,708
Summa
65
2-216
2,047-80
404,300
372,644
b) Kvinnliga lärare.
1,700
25
1-025
1,345-88
174,671
153,950
1,500
ii
0-451
507-33
72,746
64,285
1,400
14
0-574
602-70
60,567
51,177
1,200
64
2-624
2,361-60
288 466
251,730
1,000
—
—
—
—
—
Summa
114
4-674
4,817-51
590,450
521,142
768
Av kol. 4 och 5 i tabell I framgår alltså, att kapitalvärdet vid 1916 års
början av pensioner till nuvarande innehavare av vissa lärarbefattningar i övningsämnen
vid folkskolorna uppgår till
efter 37» %
efter 4 %
för män......... 494,300 kr.
372,644 kr.
» kvinnor....... 596,450 »
521.142 »
Summa 1,000,750 kr.
893,786 kr.
Vid beräkning av kapitalvärdet vid samma tidpunkt av pensioner till nyssnämnda
befattningshavares efterträdare för all framtid hava vi räknat med samma
sannolikheter för avgång ur tjänst vid olika åldrar samt medelåldrar för inträde
i pensionsinrättningen som dem vi funnit för folkskollärare, d. v. s. med följande
livränte värden:
för man
0''8 8 9—-jy—— +
7
för kvinna 0‘98i —yy,— +
^27
-fri®l6D''60
j 2-2181 efter 3Va %
0 101
5^
= i 1-8097
»
4
%,
-/?™16D6o
I 2-3067 efter 31/* %
0.088 _^_ = |i89i4
f 4
^
Antagas de erforderliga årliga avsättningarna för efterträdarna, vilkas storlek
framgår av tabell 1 kol. 4, ske i mitten av året, blir således vid början av
1916 deras kapitalvärde j0''75
2 Di, då a„ är ovan angivna livrän tevärd en.
Man får härav
efter 37» %
efter 4 %
för män.......... 132,029 kr.
94,482 kr.
s kvinnor....... 323,011 »
232,430 >
Summa 455,040 kr.
326,912 kr.
11. Förvaltningskostnaders kapitalvärde.
Förvaltningskostnaden utgjorde år 1912 16.000 kr. och har för framtiden
uppskattats till i genomsnitt 18,000 kr. om året, svarande mot ett kapitalvärde av
18,000
!% = 523,208 kr., om man räknar med 3V2 %, men
18,000
0*035
1*041/8
: 458,912 kr., om man räknar med 4 %.
0''04
Tjänster, vilkas innehavare på grund av särskilda bestämmelser äga delaktighet
i folkskollärarnes pensionsinrättning.
Vid föreliggande undersökning hava icke medtagits lärare vid
1) kommunala inellanskolor, 2) folkskoleseminariers övningsskolor, ö) statens
småskoleseminarier i Murjek och Haparanda, vilka alla för närvarande äro delaktiga
i folkskollärarnes pensionsinrättning.
Däremot har vid förut anförd beräkning ingått ett visst antal lärare och
lärarinnor från nedan uppräknade anstalter.
Tabell K.
Antal
manliga
Antal kvinnliga
! lärare.
j vakanta
J tjänster.
lärare.
vakanta !
tjänster.
j Landstingens småskoleseminarier ....
3
42
i
J Sex privata
>
1
8
i
Lappmarkens eckiesiastikverk.....
2
1
_
| Svenska missionssällskapet......
1
2
2
i
| Sällskapet för folkundervisningens befrämjande ....
_
| _
1
_
j Frimurarebarnhuset......
1
_
_
j Anna Lisa Lidbecks uppfostringsanstalt . . .
1
_
_
i Eugeniahemmet.........
_
2
1 Statens uppfostringsanstalt å Bona.....
1
_
_
Skvddshemmet å Älvåsen . .
__
1
>
i Folåsa........
1
>
i Häshult........
1
Räddningsanstalten å Hisingen . . .
O
tj
Skvddshemmet å Boda.....
2
_
>
> Kragenäs........
—
i
Malmö stads skvddshem ....
2
_
2
o
Åkerbrukskolonien Hall......
2
_
Skvddshemmet i Näsbyn . . .
i
_
_
>
> Åkerbv..........
i
_
Gnstavbergs barnhus.........
i
_
A. o. S. Alms stiftelse......
—
_
i
J. o. C. E. Bolinders skola i Kalhäll ....
—
i
Skyddshemmet i Höred.......
—
—
-
i
Summa |
4>;>
4
60 |
4
97— 131S73. Lårarelönenämnden. 2.
770
För lärare vid frimurarebarnhuset är föreskrivet, att lönen skall stå i nära
överensstämmelse med folkskollärares lön; för alla de övriga utom för skolor tillhörande
Lappmarkens ecklesiastikverk gäller, att lönen skall vara densamma som
för folkskollärarne. Då nämnden anser, att ovan uppräknade anstalter icke bort
medräknas, hava vi anbringat en korrektion i förut gjorda beräkningar, i det att
de poster, som beröra nuvarande delägare, som äro anställda vid de egentliga
folkskolorna, och deras efterträdare för all framtid, reducerats i förhållande till
den minskning i sammanlagda delaktighetsbeloppen för i tjänst varande folkskollärarne,
som blir en följd av, att ovan uppräknade 23 manliga och 60 kvinnliga
delägare frånräknats.
Storleken av detta avdrag torde för männen kunna uppskattas till ^f|s och
för kvinnorna till F§§0-.
Man erhåller då följande avdrag
efter 3 ''/s %■
efter 4 %.
i alternativ
I: män.....
. . . 258,531 kr.
218,481 kr.
kvinnor . . .
. . . 755,756 »
630,770 »
»
Tf
II: män.....
. . . 270,012 *
228,371 »
kvinnor . . .
. . . 792,907 »
658,520 »
» »
III: män.....
. . . 253,781 »
212,979 »
kvinnor . . .
. . . 770,238 »
633,724 »
» >
IV: män.....
. . . 180,409 >
151,404 »
kvinnor . . .
. . . 528,137 »
434,373 »
För överskådlighetens skull är resultatet av de i det föregående utförda
kalkylerna sammanfört i följande tvänne tablåer, tabell L, där räntefoten är
o‘/2 %, och tabell M, där räntefoten är 4 %.
Tabell L. Kapitalvilrdet vid början av 11)10 av pension sin rutin i agens förbindelser till redan pensionerade delägare oeb
delägare, smil inncliava tjänster vid folkskolor och högre folkskolor.
Räntefot 3 72 %.
''
Med av lärarelönenämndcn föreslagna pensioner.
Med nuvarande pen-  sioner.
Med det av nämnden
föreslagna reglementet.
Åren 1913—1915 po-  neras minskad avgång.
Med nn
gällande bestämmelser om rätt
till pension.
Med no gällande
reglemente.
1
''
Åren 1913—1915 po-  neras minskad avgång.
Ingen hänsyn tagen
till minskad avgång
åren 1913-1915.
Ingen hänsyn tagen
till minskad avgång
åren 1913—1915.
Alternativ I.
Alternativ II.
Alternativ III.
Alternativ IV.
Kapitalvärdet av intill 1913 beviljade pen-
1 sionet åt samtliga delägare.....
Kapitalvärdet av de pensioner, som be-  räknas komma att beviljas åt samtliga
delägare åren 1913—1915......
^Män
Kvinnor
7.885.446
2.161.446
10,046,892
7.855.446
2.161.446
10.046,892
7.885.446
2.161.446
10.046,892
7.885.446
2.161.446
10,046,892
5.000.857
Män
Kvinnor
1,079,673
528,854
1,608,527
1,079,673
528,854
1,608.527
3,728,224
1,272,633
5.000,857
3,728,224
1.272,633
Kapitalvärdet av pensioner åt den Vi 1913
vid egentliga folkskolor i tjänst va-  rande beviljade efter 1 1 1916.....
Män
Kvinnor
38,197,688
20,482.562
58,680,250
39,411,724
21,348,697
60,760.421
35,726,010
20,279,469
56,005,479
5,914,441
25,397,285
13,899,898
39.297.183
i Kapitalvärdet av pensioner åt under tiden
Vi 1913—Vi 1916 inträdande lärare vid
egentliga folkskolor.........
| Kapitalvärdet av pensioner åt de efter den
71 1916 inträdande delägarne vid egent-  liga folkskolor, som fordras för att vid-  makthålla det antal, som då beräknas
Män
Kvinnor
2,874,035
2,712,186
5,586,221
3,059.646
2,854,795
5,914.441
3,059,646
2,854,795
2,175,033
1.956.829
4.131.862
Män
''Kvinnor
17,637,276
12,451,746
30,089.022
18,844,733
13,195,296
32,040,029
18,844,733
13.195,296
32.040.029
13.396,291
9.044,757
22.441.048
komma att finnas..........
j Kapitalvärdet av pensioner åt den Vi 1913
vid högre folkskolor i tjänst varande
beviljade efter den Vi 1916......
Män
Kvinnor
465,422
121,608
587,030
465,422
121,608
587,030
465,422
121,608
587,030
385.177
91,757
476.934
Kapitalvärdet av pensioner åt de efter
den Vi 1913 inträdande delägare vid
högre folkskolor, som erfordras för att
vidmakthålla det antal delägare som
fanns den 1/i 1913..........
Kapitalvärdet av kostnaderna för av nämn-  den ifrågasatt pensionering av vissa öv-  ning3lärarc vid folkskolorna
1) för nuvarande innehavare.....<
Män
Kvinnor
424,602
114,131
538,733
424,602
114,131
538,733
424,602
114,131
538,733
363,367
87,700
451,067
Män
Kvinnor
404,300
596,450
1.000,750
404,300
596,450
1.000.750
404,300
596,450
1,000,750
2) för deras efterträdare i all framtid . •
Män
Kvinnor
132,029
323,011
455,040
132,029
323,011
455.040
132,029
323,011
455,040
Förvaltningskostnadernas kapitalvärde . .
—
523,208
—
523,208
—
523,208
—
523,208
Avgår på grund av att vissa läroanstalter 1
medräknats, vilkas lärare på grund av 1
särskilda bestämmelser äro delägare i 1
folkskollärarnes pensionsinrättning . . j
Summa
Män
Kvinnor
258,531
755,756
109,115,673
1.014.287
270,012
792,907
113,475,071
1,062.919
253,781
770,238
112,112,452
1,024,019
180,409
528,137
82.369,051
708.546
Återstod
108,101,386
112,412.152
111.0SS.440
81.660,505
Tabell M. Kapitalvärdet vid början av 10K! av pciisionsiniHttningens förbindelser till redan pensionerade delägare oeh
delägare, soin innebära tjänster vid folkskolor och högre folkskolor.
Räntefot 4 %.
Kapitalvärdet av intill 1913 beviljade pensioner
åt samtliga delägare.....
Kapitalvärdet av de pensioner, som beräknas
komma att beviljas åt samtliga
delägare åren 1913—1915......
Kapitalvärdet av pensioner åt den Vi 1913
vid egentliga folkskolor i tjänst varande
beviljade efter Vi 1916.....
Kapitalvärdet av pensioner åt under tiden
Vi 1913—1/i 1916 inträdande lärare vid
egentliga folkskolor.........
Kapitalvärdet av pensioner åt de efter den
*/i 1916 inträdande delägarne vid egentliga
folkskolor, som fordras för att
vidmakthålla det antal, som då beräknas
komma att finnas........
Kapitalvärdet av pensioner å den ''/i 1913
vid högre folkskolor i tjänst varande
beviljade efter den \ i 1916......
Kapitalvärdet av pensioner åt de efter
den ''/i 1913 inträdande delägare vid
högre folkskolor, som erfordras för att
vidmakthålla det antal delägare, som
fanns den ‘/i 1913..........
Kapitalvärdet av kostnaderna för av nämnden
ifrågasatt pensionering av vissa övningslärare
vid folkskolorna
1)
för nuvarande innehavare.....
2)
för deras efterträdare i all framtid .
Förvaltningskostnadernas kapitalvärde .
Avgår på grund av att vissa läroanstalter
medräknats, vilkas lärare på grund av
särskilda bestämmelser äro delägare i
folkskollärarnes pensionsinrättning . .
Med av lärarelönenämnden föreslagna pensioner.
Med det av nämnden
Med nu gällande bestämmelser om rätt
Med nuvarande pensioner.
Med nu gällande
föreslagna reglementet.
Åren 1913—1915 po-  neras minskad avgång.
Åren 1913—1915 po-  neras minskad avgång.
Ingen hänsyn tagen
till minskad avgång
åren 1913—1915.
Ingen hänsyn tagen
till minskad avgång
åren 1913—1915.
Alternativ I.
Alternativ II.
Alternativ III.
Alternativ IV.
[Häu
(Kvinnor
7,645,901
2,083,302
9,729,203
7,645,901
2,083,302
9.729,203
7,645,901
2,083,302
9.729.203
7,645,901
2,083,302
9,729.203
[Män
[Kvinnor
1,038,643
505,385
1.544.028
1,038,643
505,385
1,544,028
3,550,361
1,218,377
4.768.738
3,550,361
1,218,377
4,768,738
[Män
[Kvinnor
34,630,570
18,515,186
53,145,756
35,795,899
19,179,569
54,975,468
32,300,749
18,010,030 50.310.779
22,962,330
12,344.309
35,306,639
[Män
(Kvinnor
2,361,981
2,241,204
4,603,188
2,524,575
2,364,342
4,888,917
2,524,575
2,364,342
4,888.917
1.794,663
1 [620,646
3:415.309
[möh
Kvinnor
12,621,515
8,959,971
21,581,486
13,539,485
9,516,313
23,055,798
13,539,485
9,516,313 23.055.798
9,624.911
6,522,987
16,147,898
Män
Kvinnor
418,326
105,677
524,003
418,326
105,677
524,003
418,326
105,677
524.003
346,200
79,736
425,936
Män
/Kvinnor
316,902
83,844
400,746
316,902
83,844
41X1.746
316,902
83,844
400.746
272,176
64,596
386,772
1
(Män
(Kvinnor
372,644
521,142
893,786
372,644
521,142
893,786
372,644
521,142
893.786
) Män
(Kvinnor
94,482
232,430
326,912
94,482
232,430
326.912
94,482
232,430
326,912
—
458,912
—
458,912
-
458,912
458.912
Summa
93,208,022
96,797,778
95357,794
70,589,407
(Män
[Kvinnor
218,481
630,770
849,251
228,371
658,520
886,891
212,979
633,724
846.703
151,404
434,373
585.777
l
Återstod
92,358 76»!
95,910,882
94511,091
70,003.680
—i
bt
77.»
18. Pensiougiurättniugens kapital.
Ökningen i pensionsinrättningens kapital liar vid utgången av nedannämnda
år varit följande:
1907
.1,292,000
kr.
190fS............... 1,239,000
»
1909 ............... 1,180,000
»
1910
............... 1,169,000
»
1911
1,177,000
»
1912
1,196,000
»
Medelökning 1907—1912 ...... 1,208,833
»
Om man räknar med en ökning av 1,260,000 kr. om året, skulle kassans
kapital, som vid utgången av år 1912 var 24,260,000 kr., vid slutet av år 1915 i
Tunt tal uppgå till 27,860,000 kr.
14. Kapitalvärdet vid 1916 års början av nu utgående statsbidrag.
Under åren 1906—1913 har statsbidraget utgått med följande belopp:
Verkligt bekommet.
Enligt riksstaten.
Ökning.
1906 .
.... 622,973 kr.
622,873 kr.
—
1907 .
.... 672,946 »
672,866 »
49,933 kr.
1908 .
.... 680,170 »
680,092 »
7,266 >
1909 .
.... 680,202 »
680,092 »
—
1910 .
.... 681,202 >
681,092 »
1,000 >
1911 .
.... 680,962 »
681,092 »
—
1912 .
.... 680,692 »
681,892 >
800 »
1913 .
.... 680,692 »
681,892 >
—
Ökningen
1907 skedde med anledning av att minimidelaktighetsbeloppet
höjdes till respektive 1,350 och 1,200 kronor. Höjningen 1908 berodde på att delaktig -  hetsbeloppet för lärare vid högre folkskolor och vid folkskoleseminariernas övningsskolor
ökades, varvid årsbidraget för de förra höjdes med 3,081 kr. och för de
senare med 4,185 kr. Höjningen 1910 avsåg att bereda delaktighet för privata
småskoleseminarier, och ökningen 1912 står i samband med ändrade bestämmelser
■om delaktighet för lärarna vid seminarierna i Haparanda och Murjek.
774
Man torde för framtiden kunna räkna med ett statsbidrag av (581,000 kr.
Då statsbidraget utgår med 1/<t av beloppet vid varje kvartals slut, blir dess
kapitalvärde beräknat efter 8Vä % följaktligen
T—. 681,000 = 19,710,(588 kr.
1,035 ''*— 1
och efter 4 %............... 17,278,274 >
Dessutom har pensionsinrättningen utöver förut nämnda statsbidrag
uppburit vissa extra avgifter, som inbetalats året efter det år, vilket de avse.
Dessa avgifter vore före 1906 av ringa betydelse — de antogos vid de tidigare
utredningarna täcka pensionsinrättningens förvaltningskostnader —, men hava
sedan hastigt tilltagit, vilket framgår av följande:
För
år
1906
»
»
1907
>
>
1908
»
»
1909
»
»
1910
»
»
1911
»
»
1912
19,461: 16
27,965: 5 5
44,833: 2 3
55,169: 31
65,383: s i
74,721:79
83,839: so
De extra avgifterna utgå enligt § 8 i nu gällande reglemente i de fall,
då delägare blir pensionerad, innan ett visst antal årsavgifter blivit erlagt för
det delaktighetsbelopp, varpå pensionen grundar sig. Nämnden har i sitt förslag
till nytt reglemente borttagit bestämmelsen om dessa avgifter och räknat så,
att den kostnad, som dessa avse att täcka, är inlagd i det för all framtid erforderliga
statsbidraget.
15. Pensionsavgifternas kapitalvärde.
a. För lärare vid egentliga folkskolor.
Enligt nämndens förslag skall delaktighetsbeloppet höjas för män till
1,900 kr. och för kvinnor till 1,750 kr. Enligt nämndens förslag komma, med
det här beräknade antalet tjänstgörande folkskollärare, avgifterna från år 191(>
att uppgå till följande belopp
för män........0''O7 5 x 5,632 x 1,900 = 802,560 kr.
» kvinnor......0-o75 x 3,446 x 1,750 = 452,288 »
Summa 1,254,848 kr.
775
Då dessa avgifter inflyta vid årets mitt, hava de vid början av år 1916 ett
(1 + f\''/s
kapitalvärde av «--t^— d. v. s.
efter 37s %
efter 4 %
för män.......23,328,102 kr.
20,461,350 kr.
»
kvinnor.....13,146,718
»
11,531,130
»
Summa
36,474,820
kr.
31,992,480
kr.
Räknar man åter med nu fastställda delaktigketsbelopp uppgår årsavgiften
för år 1916 till följande belopp:
för män........ 0-075 X 5,632 x 1,350 = 570,240 kr.
» kvinnor.......0-o7 5 X 3,446 x 1,200 = 310,140 «
Summa 880,380 kr.
med ett kapitalvärde vid början av år 1916 utgörande
efter 31/* %
efter 4 %
för män....... 16,575,230
kr.
14,538,316
kr.
»
kvinnor..... 9.014,880
»
7,907,042
Summa
25,590,110
kr.
22,445,358
kr.
b. För lärare vid högre folkskolor.
Enligt nämndens förslag är delaktigbetsbeloppet för man 2,900 kr. och för
kvinna 2,400 kr. Om man antager, att personalen allt framgent består av 38
män och 13 kvinnor, bli årsavgifterna enligt nämndens förslag
för männen..........0’075 X 38 x 2,900 = 8,265 kr.
» kvinnorna......... 0-o75 X 13 x 2,400 = 2,340 »
Stimma 10,605 kr.
Kapitalvärdet härav, beräknat på ovan angivet sätt, uppgår till
efter 3 Va %
efter 4 %
för män.......... 240,240
kr.
210,716
kr.
» kvinnor.........68,017
»
59,658
»
Summa
308,257
kr.
270,374
kr.
Med nuvarande delaktighetsbelopp 2,400 kr. för man och 2,000 kr. för kvinna
uppgår årsavgiften för männen till 6,840 kr. och för kvinnorna till 1,950 kr.
Kapitalvärdet av dessa avgifter utgör
efter 3 Va %
efter 4 %
för män...........198,819 kr.
174,386 kr.
3 kvinnor......... 56,681 »
49,715 »
Summa 255,500 kr.
224,101 kr.
776
c. För vissa övningslärare, som enligt nämndens förslag skulle vinna delaktighet.
Av tabellen I. sid. 767 framgår, att frågan gäller 65 män med ett sammanlagt
delaktighetsbelopp av 80,100 kr. samt 114 kvinnor med ett sammanlagt delaktighetsbelopp
av 156,650 kr. Årsavgiften uppgående till 7,5 % av delaktighetsbeloppen
skulle följaktligen utgöra
för män.................... 6,008 kr.
» kvinnor..................11,749 ,
Kapitalvärdet härav utgör
efter 3 */* %
av männens avgifter .... 174,635 kr.
» kvinnornas »
.... 341,510 »
Summa 516,145 kr.
efter 4 %
153,174 kr.
299,541 »
452,715''kr.
d. Avgifternas kapitalvärde för 23 lärare och 60 lärarinnor, som på grund av
särskilda bestämmelser äga delaktighet i folkskoUärarnes pensionsinrättning.
Såsom förut är påpekat, är här medräknat ett visst antal lärare och
lärarinnor (jfr tabell K), vilkas löner icke ingå i nämndens förslag till lönereglering.
De förut beräknade kapitalvärdena av avgifterna böra minskas med
kapitalvärdet av dessas avgifter.
Denna minskning utgör å de avgifter, som beräknats på grund av de avnämnden
föreslagna lönerna
efter o Va %
efter 4 %
för
män.......... 102,728
kr.
90,104
kr.
» kvinnor.....• . . . 278,729 >
.
244,480 *
Summa
381,457
kr.
334,584
kr.
och ä de avgifter, som beräknats på nu gällande delaktighetsbeloppen
efter 3 Va %
efter 4 %
för
mäQ.......... 72,991
kr.
64,021
kr.
» kvinnor.....• ■ . ■ 191,128 >
167,640 »
Summa
264,119
kr.
231,661
kr.
De här beräknade tillgångarna finnas sammanförda i två tablåer, tabell N
där den till grund för beräkningarna lagda räntefoten är 31/* %, och tabellen o’
där räntefoten är antagen vara 4 %.
777
Tabell K. Kapitalvärdet vid början av 1910 av penbionsiurttttiiiagens kapital, av statsbidraget, av års
avgifter
från delägare vid egentliga folkskolor oeh högre folkskolor.
Räntefot 3lk>%.
Alternati
v 1 och II.
Alternativ III.
Alternativ IV.
_
27,860,000
19,710,688
I
27,860,000
19,710,688
27,860,000
19,710,688
1 23,328,102
! 13,146,718
36,474,820
23,328,102
13,146,718
36,474,820
16,575,230
9,014.880
25,590,110
!
240,240
68,01?
308,257
240,240
68,017
308,257
198,819
56,681
255,500
174,636
|
341,510
516,145
174,635
341,510
516,145
1
600,000
_
|
85,460,910
84,869,910
73,416,298
102,728
i 278,729
381,457
102.728
278.729
381,457
1
72,991
191.128
264,119
85,088.453
84,488,453 :
73,152,179
Beräknat kapital ilen Vi 1910 •
•
Nuvarande statsbidragets kapitalvärde
Kapitalvärdet av årsavgifterna I
för lärare vid egentliga folk- lMan
skolor.........
Kvinnor
lin
anor
Kapitalvärdet av årsavgifterna |,r
för lärare vid högre folk- ''T7al
skolor..........IJvvl
Kapitalvärdet av årsavgifterna 1
för vissa övningslärare, vilkas (Män
delaktighet i pensionsinrätt- [Kvinnor
ningen föreslås av nämnden |
Tillväxt i aktiva på grund av fördröjd
avgång åren 1913—1915 (jfr sid. 759) .
Summa
Avgår på grund av att vissa
läroanstalter medräknats, vilkas
lärare på grund av sär- Män
skilda bestämmelser äro del- [Kvinnor
aktiga i folkskollärarnes pensionsinrättning.
......
Återstod
Tabell O. Kapitalvärdet vid början av
avgifter från delägare
1910 av pensionsinrättningens kapital, av statsbidraget, av årsvid
egentliga folkskolor och högre folkskolor.
Räntefot 4 %.
Beräknat kapital den */i 1916.....
Nuvarande statsbidragets kapitalvärde
Kapitalvärdet av årsavgifterna I....
för lärare vid egentliga folk- Sr3!1
skolor ......... | Sinner
Kapitalvärdet av årsavgifterna |M;.
för lärare vid höqre folk
skolor.
.... .... |KvlIlnor
Kapitalvärdet av årsavgifterna ]
för vissa övningslärare, vilkas (Män
delaktighet i pensionsinrätt- (Kvinnor
ningen föreslås av nämnden J
Tillväxt i aktiva på grund av fördröjd
avgång åren 1913—1915 (jfr sid. 759) .
Summa
Avgår på grund av att vissa ]
läroanstalter medräknats, vil- I
kas lärare på grund av sär- (Män
skilda bestämmelser äro del- (Kvinnor
aktiga i folkskollärarnes pen
sionsinrättning......
Återstod
98—131873. !Åt ro re Inne n om nilfn. 2.
J Alternativ I och II.
Alternativ III.
Alternativ IV.
—
27.860,000
—
27,860,000
—
27,860,000
—
17,278.274
—
- 17,278,274
17,278,274 1
| 20,461,350
20,461,350
14,538,316
! 11.531.130 31,992,480
11,531,130
7,907,042 22,445,358 j
210.716
210,716
174,386
j
59.6i>8
270,374
59.658
270,374
49,715
224,101
153,174
153,174
j 299,541
452.715
299.541
452.715
600.000
_
78.453,843
77,853,843
67.807.733
90,104
90,104
04.021
_244,480
334.584
244,480
334.584
•
167,640
231,661
1
|
78,119,259
77,519.259
67,576.072
778
16. Erforderlig ökning i statsbidraget för genomförandet av nämndens förslag,
för så vitt det avser löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen
vid folkskolor och högre folkskolor.
Det må erinras, att vid beräkning av kapitalvärdet av pensionsinrättningens
tillgångar är medräknat hela dess kapitalbehållning samt hela statsbidraget,
men att det åligger pensionsinrättningen att pensionera icke blott lärare
vid folkskolor och högre folkskolor, för vilka kostnadsberäkning här uppgjorts,
utan också lärare vid kommunala mellanskolor, vid folkskoleseminariernas övningsskolor
och vid åtskilliga andra i tabellen K uppräknade skolor. Enligt nämndens
förslag skulle lärarna vid seminariernas övningsskolor*upphöra att vara delägare i
Folkskollärarnas pensionsinrättning.
Om man minskar kostnadernas kapitalvärden tagna ur tabellen L för vart
och ett av de behandlade alternativen, med motsvarande kapitalvärden i tabellen
N, vilka båda tabeller avse en räntefot av 3 V» %, och förfar på samma sätt med de
talvärden, som svara mot varandra i de båda tabellerna M och O, som äro upprättade
på basis av en räntefot av 4 %, kommer man till den ökning i kassans kapital,
som betingas av de olika förutsättningarna. Resultaten av dessa subtraktioner
återfinnas i följande tabell P, vilken också upptager det årliga tillskott i nu utgående
statsbidrag, antaget till (581,000 kronor, som är ekvivalent med nämnda
kapitalökning.
Tabell P.
Räntefot
3> %.
Räntefot 4 %.
-
.
Alternativ.
Erforderlig
kapital-
ökning.
Erforderlig
ökning i
det årliga
stats-  bidraget.
Erforderlig
kapital-
ökning.
Erforderlig!
ökning i 1
det årliga j
stats-  bidraget. ]
Alternativ I.
s
Av nämnden föreslagna pensioner och av nämnden före-  slagna bestämmelser om rätt till pension, varjämte
hänsyn tagits till sannolik fördröjd avgång åren
1913-1915....................
23,012,933
805,452
14,239,510
569,580 !
Alternativ 11.
Av nämnden föreslagna pensioner, nuvarande reglemen-  tets bestämmelser om rätt till pension, varjämte
hänsyn tagits till sannolik fördröjd avgång åren
1913—1915....................
27,323,699
956,330
17,791,623
711,664
Alternativ III.
j
Av nämnden föreslagna pensioner, nuvarande reglemen-  tets bestämmelser om rätt till pension, men ingen
hänsyn tagen till sannolik fördröjd avgång åren
1913 1915 ....................
26,599,987
931,000
16,991,832
679,672
Alternativ IV.
i Nuvarande pensioner, nu gällande reglementets bestäm-  1 melser om rätt till pension, men ingen hänsyn tagen
till sannolik fördröjd avgång åren 1913—1915 ....
8,508,326
297,792
2,427,558
97,102 !
77!)
Under de senare åren har enligt uppgifter från pensionsinrättningen räntefoten
ställt sig på följande sätt
År-
Räntefot.
1907
......................... 4,20
1908
.........................4,23
1909
......................... 4,23
1910 ..................... 4 21
1911 .........................4^2 7
Årets medelräntetot är beräknad på följande sätt: såsom kapital är antaget
medelvärdet av de vid årets början och slut utlånta kapitalen — det vill säga
behållningarna vid årets början och slut minskade med de vid samma tidpunkter
upplupna men icke förfallna räntorna; såsom ränta har räknats beloppet av
under året upplupna räntemedel.
Räntefoten har något ökats under de sista åren. Under femårsperioden
1900—1904 utgjorde den lägst 4,io och högst 4,ir> %.
Även om man grundar beräkningarna på en räntefot av 4 %, torde man således,
efter nuvarande förhållanden att döma, hava någon säkerhetsmariginal i
överräntan, men det må erinras, att å den använda avgångstabellen och andra
antaganden äro inga säkerhetsbelastningar anbragta.
Av tabell P (alternativ IY) framgår, att, om pensionsinrättningen kan påräkna
4 % ränta å sina medel nu och i all framtid, behöver den ett höjt statsbidrag,
även om inga ändringar i delaktighetsbeloppen vidtogos. En höjning av
statsbidraget med cirka 97,000 kr. om året skulle vara tillräcklig, om inga andra
delägare funnes än lärare vid folkskolor och högre folkskolor. Kassans åliggande
att pensionera även övriga delägaregrupper kräver givetvis ett avsevärt högre
tillskott i statsbidraget än förut angivna 97,000 kr.
Pensionsinrättningens ställning har således undergått en väsentlig försämring
sedan början av år 1905. Av Dr. Tiselii undersökning framgick, att vid nämnda
tidpunkt hade kassan, om man räknade med 4 /> ränta ett årligt överskott av cirka
18,000 kr., men om man räknade med 31/* %, krävdes ett årligt tillskott av 91,500
kr. Att pensionsinrättningens aktiva ej längre täcka dess passiva, beror därpå, att
den icke erhållit ökat statsbidrag för nyinrättade tjänster, varjämte det är sannolikt,
att ökningen i statsbidraget från och med år 1907 icke motsvarade den ökning
i kassans förbindelser, som blev en följd av att delaktighetsbeloppet höjdes.
Ett genomförande av nämndens förslag till lönereglering skulle, om man
räknar med 4 % ränta och med nämndens förslag till nytt reglemente samt fäster avseende
vid sannolikt fördröjd avgång (alternativ I), kräva en ökning i det årliga
statsbidraget av omkring 570,000 kr., vartill kommer ytterligare tillägg för övriga
delägaregrupper. Enligt nämndens förslag skulle emellertid lärarne vid folkskola
-
780
seminariernas övningsskolor upphöra att vara delaktiga i pensionsinrättningen.
I dessa 570,000 kr. ingår den förut omnämnda ökning i statsbidraget, som fordras
för att täcka den brist, som uppkommit, sedan föregående utredning gjordes.
Ett bibehållande av nu gällande reglemente skulle om nämndens lönereglering
bleve genomförd medföra en ytterligare kostnadsökning för här behandlade
grupper av lärare. Denna ökning uppgår (jfr alternativ II), om man räknar
med 4 % ränta, till omkring 142,000 kr. om året.
Osäkerhet vidlåder givetvis den hypotes, vi gjort om hur utsikten till förhöjd
pension kommer att verka på avgången under de år, som närmast föregå
löneregleringens genomförande. Därför har det synts oss vara av intresse att
också utföra räkningen, som om ingen fördröjd avgång ägde rum, d. v. s. som
om sannolikheten för en delägare av viss ålder att vara pensionerad åren 1913—
1915 vore desamma som för en delägare av samma ålder år 1912. En jämförelse
av alternativen II och III ger vid handen, att, om man räknar med 4 % ränta,
vårt antagande om fördröjd avgång åren 1913—1915 medfört en ökning av det
statsbidrag, som fordras för genomförande av nämndens förslag, med 32,000 kr.
om året, svarande mot ett kapital av 800,000 kronor.
Den ökning i det årliga statsbidraget, som betingas av nämndens förslag,
att vissa övningslärare skulle vinna delaktighet i pensionsinrättningen och vilken
ingår i alternativ I, II och III i det föregående, uppgår enligt tabellerna L, M,
och O, ifall man räknar med 3 V* % ränta, till 32,888 kronor och, om man
räknar med en räntefot av 4 %, till 30,719 kronor.
Erinras må, att vi, såsom i det föregående, sid. 764 och 767 är betonat, räknat
med 5,632 manliga och 3,446 kvinnliga lärare från år 1916 vid de egentliga
folkskolorna och att vi antagit, att det 1913 förefintliga antalet lärare vid de
högre folkskolorna, nämligen 38 manliga och 13 kvinnliga, icke kommer att ökas.
Ett. inrättande av nya lärartjänster utöver det antagna kräver ytterligare höjning
i statsbidraget.
Stockholm i oktober 1914.
Edvard Göransson.
Erik Stridsberg.
781
Tabeller till bilaga XX.
Tabell I.
Avgångstabell för delägare i folkskollärarna* pensionsinrättning 1876—1912.
I.
2.
|
3.
4.
1 6.
Ålder.
1
Hänsyn endast tagen till avgång
på grund av dödsfall.
Hänsyn tagen
till all avgång.
Mankön.
i
Kvinnkön.
!
Mankön.
1
Kvinnkön. !
: ;
! 20.............
100.000
100,000
115,863
1
i
174,880
21.............
99,837
99,599
115.674
168,350
i 22.............
99,513
99,212
115,067
164,793
i 2a.............
99.086
98,837
113,633
159,297
i 24.............
98,599
98,474
112,184
153,344
j 25.............
98.081
98,124
110.560
145,108
26.............
97,546
97,796
109,151
139,247
27.............
96,995
97,485
107,581
133,322
28 . . ..........
96.439
97,178
106,030
128,014
29.............
95.890
96,872
104,679
123,147
1 30.............
95,363
96,562
103,554
118,249
31.............
94.869
96,248
102,304
114.473
1 32.............
94,373
95,929
101,146
110,368
93.874
95,605
100,167
107.450
34.............
93,371
95.274
99,187
105,263
35.............
92,863
94,927
98,030
102.889
36.............
92,339
94,562
96,917
101,329
37.............
91,781
94,174
95,828
99,832
:
38-............
91,227
93,762
94,843
97,705
i
39.............
90,689
93,324
93,955
96,603
; 40.............
90,199
92,866
92,966
95,305
1
41.............
89.725
92,417
91,938
94,278
i
42.............
89.201
91.982
j
90,920
93,067
43.............
88,628
91,563
90.164
92,154
44.............
88,006
91,152
89,243
91,355
1 45.............
87,337
90,728
88,333
90.728
46.............
86,623
90,290
87,377
90,290
i
47.............
85,864
89.830
i
86.356
89.830
48.............
85.047
89,337
85,376
89,337
49.............
84,174
88,794
|
84,400
88,794
! 50.............
83.247
88,184
83,247
88,184
51.............
82,408
87,502
82,408
87,502
52.............
81,657
86,746
1
81,657
86,746
53.............
80,844
85,915
80.844
85,915
54.............
79,972
85,058
79,972
85,058
55.............
79,042
84.191
79,042
84,191
56...........
78,048
83,320
78.048
83,320
57.............
76,981
82,436
76,981
82,436
58.............
75,772
81,517
75.772
81,517
59.............
74.465
80,544
74.465
80.544
782
1.
2.
3.
4-
1
5.
Ålder.
Hänsyn endast tagen till avgång
på grund av dödsfall.
Hänsyn tagen till all avgång.
Mankön.
Kvinnkön.
Mankön.
Kvinnkön.
(JO............
73,099
79,506
73,099
79,506
61............
71.713
78,380
71,713
78,380
62............
70,264
77,120
70,264
77,120
63............
68,742
75.635
68,742
75,635
64............
67,111
73,999
67,111
73,999
65............
65.355
72,281
65.355
72,281
66............
63,381
70,511
63,381
70,511
67............
61,211
68.604
61,211
68,604
68............
58,780
66,422
58,780
66,422
69............
56,211
63,887
56,211
63,887
70............
53,653
60,942
53,653
60,942
71............
51,081
57,578
51,081
57,578
72............
48,427
54,025
48,427
54,025
73............
45.704
50,440
45,704
50,440
74............
42,883
46,952
42,883
46,952
75............
39,963
43.662
39.963
43,662
76............
36,974
40,595
36,974
40,595
77............
33,860
37,731
33,860
37.731
78............
30,628
35,051
30,628
35,051
79............
27,374
32,533
27,374
32,533
80............
24,142
30,149
24,142
30,149
*
81............
20,984
27,885
20,984
27,885
! 82............
17,959
25,638
17,959
25,638
83............
15,112
23,848
15,112
23,348
| 84............
12,497
20,962
12,497
20,962
i 85............
10.145
18.506
10,145
18,506
! 86............
8,068
16,028
8.068
16,028
1 87............
6.275
13,593
6,275
13,593
j
1 88............
4,797
11,271
4,797
11,271
89............
3,522
9,120
3,522
9,120
90............
2.476
7,182
2,476
7.182
91............
1.662
5,493
1,662
5,493
92............
1,061
4,061
1.061
4.061
93............
641
2,888
641
2,888
94..........• .
345
1,958
345
1,958
95............
158
1,260
158
1,260
96............
58
763
58
763
97............
16
431
16
431
98............
3
224
O
224
99............
0''3
106
0''3
106
100........... .
_
45
—
45
101............
—
17
—
17
SSSiåg: 2SS2S é&SSS;
ggggg $£!$$£ SSgiS^g
Qrundtaboll.
Tabell 11.
Manliga delägare i folksleollärarnes pensionsiurättning. Räntefot 3''. s %.
1. _j__ .......... _______I___Jb..........1
4.
Hänsyn tagen till avgång på grund av
dödlighet.
x
I__5-
_ i «• I 1-
I!
Hänsyn tagen till all avgång.
D,
A'',-
äx
50,257
1,136,506
!
220139
58,229
1,213,354
rf
208376
48,478
1,086,249
22-4071
56.168
1.155,125
20-5655
46,687
1,037.771
22-2283
53,984
1.098,957
20-3571
44,914
991,084
220663
51,508
1,044,973
20-2876
46,182
946,170
21-9112
49,132
993,465
20-2203
41,503
902.988
21-7572
46,783
944,333
20-1854
39.880
861,485
21-6019
44,625
897,550
201132
38,314
821,605
21-4440
42,496
852,925
20-0707
36,806
783,291
21-2816
40,467
810,429
20-0269
35,359
746,485
21-1116
38,600
769,962
19-9472
33.976
711.126
20-9302
36,894
731,362
19-8233
32,657
677,150
207352
35,216
694,468
19-7202
31.387
644,493
20-5338
33,640
659,252
19-5973
30,166
613,106
20-3244
32,188
625.612
19-4362
28,989
582,940
20T090
30,795
593,424
19-2701
27.857
553,951
19-8855
29,407
562,629
19-1325
26,763
526.094
196575
28,090
533,222
18-9826
25,702
499,331
19-4277
26,835
505,132
18-8236
24,683
473,629
19-1885
25,661
478,297
18-6391
23,707
448,946
18-9373
24.561
452,636
18-4291
22,782
425,239
18-6656
23,481
428,075
18-2307
21,896
402,457
18-3804
22,436
404,594
18-0333
21,032
380,561
18-0944
21,437
382,158
17-8270
20,190
359,529
17-8073
20,540
5560 721
17-5619
19,370
339,339
17-5188
19,643
340,181
17-3182
18,573
319,969
17-2276
18,785
320,538
17-0635
17,798
301,396
163343
17,953
.301,753
16-8079
17,046
283,598
16-6372
17,143
283,800
165549
16,313
266.552
16-3399
16.376
266.657
16-2834
15,599
250,239
16-0420
15,641
250,281
16-0016
14.906
234.640
15-7413
14,906
234,640
15-7413
14,256
219,734
15-4134
14,256
219.734
15-4134
13,649
205,478
15-0544
13,649
205,478
15-0544
13,056
191.829
14-6928
13,056
191,829
146928
12,478
178.773
14-3271
12,478’
178,773
143271
11,916
166.295
13-9556
11,916
166,295
13-9556
11,368
154,379
13-5801
11,368
154,379
13-5801
10,834
143,011
13-2002
10,834
143,011
13-2002
10,303
132,177
12-8290
10,303
132,177
12-8290
9,783-0
121,873-9
12-4577
9,783-0
121,873-9
12,4577
784
1.
2.
3.
1 . . *• _
5.
6.
7- !
X
Hänsyn tagen till aygång
dödlighet.
>å grund av
Hänsyn tagen till all avgång.
Dx
D''x
-V'',
!
j
60
9,278-8
112,090-9
12-0803
9,278-8
112,090-9
12-0803
Öl
8,795-0
102,812-1
11-6898
8,7650
102,812-1
11-6898
62
8,325-0
94,017-1
11-2921
8,325-9
94,017-1
11-2921
63
7,870-1
85,691-2
10 8882
7.870-1
85,691-2
10-8882
64
i
7,423-5
77,821-1
104831
7,423-5
77,821-1
10-4831
65
6,984-8
70,397-6
100787
6,984-8
70,397-6
10-0787
66
6.544-8
63,412-8
9-6890
6,544-8
63,412-8
9-6890
I 67
6,1070
56,868*0
9-3119
6,1070
56,868-0
9-3119
1
! 66
5.666-1
50,761-0
8-9587
5,666-1
50,761-0
8-9587
1
69
5,235-2
45,094-9
8-6138
5,235-2
45,094-9
86138
70
4,828-0
39,859-7
8-2569
4,828-0
39,859-7
8-2559
71
4,441-1
35,031-7
7-8881
4,441-1
35,031-7
7-8881
72
4,068-0
30,590 6
7-5198
4,068 0
30,590-6
7-5198
73
3,709-4
26,522-6
7-1501
3.709-4
26,522-6
6-1501
74
3,362-8
22,813-2
6-7840
3,362 8
22,813-2
6-7840
75
3,027-8
19,450-4
6-4239
3,027-8
19,450-4
6-4239
76
2,706-6
16.422-6
6 0676
2,706-6
16,422-6
60676
77
2,394-9
13,7160
5-7272
2,394-9
13,7160
5-7272
78
2,093-0
11,321-1
5-4090
2,0930
11,3211
5-4090
79
1,807-4
9,228-1
51057
1,807-4
9,2281
51057
80
1,540 1
7,420-7
4-8183
|
l,540 l
7.420-7
4-8183
81
1,293-4
5,880-6
4-5466
1,293-4
5,880*6
4-6466
82
1,069.5
4,587-2
4''2891
1
1,069-5
4,587-2
4-2891
83
869-51
3,517-67
40456
869-51
3,517-67
40456
84
694-73
2,648-16
3*8118
694-73
2,648-16
3-8ii8
;
85
544-91
1,953-43
35849
544-91
1,953-43
3-5849
86
418-69
1,408-52
33641
418-69
1,408-52
3-3641
I
87
314-63
989-83
3-1460
314-63
989-83
3-1460
!
88
232-39
67520
2-9055
1
232-39
675-20
2-9055
89
164-85
442-81
2-6861
164-85
442-81
2-6861
90
111-97
277-96
2-4825
111-97
277-96
2-4825
^
91
72-620
165986
2-2857
72-620
165-986
2*2857
92
44-792
93-366
2-0844
44-792
93-366
2-0844
93
26-146
48-574
1-8578
26-146
48-574
1-8678
94
13-596
22-428
1-6496
13-596
22-428
1-6496
95
6-0162
8-8317
1-4680
6-0162
8-8317
1-4680
96
!
2-1338
2-8155
1-3195
21338
2-8155
1-3195
j
97 i
0-56873
0-68171
1-1987
0-5687.?
068171
1-1987
|
98
0‘10303
011298
1-0966
0-10303
011298
1-0966
99
0-0099547
00099547
1-0000
0-0099547
00099547
1-0000
Ll
785
Grundtabell.
Tabell III.
Manliga delägare i folkskollärarnes pensionsinrältning. Räntefot 4%.
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7-
X
Hänsyn tagen till avgång på grand av
dödlighet.
Hänsyn tagen till all avgång.
Dx
tf*
a*
D''z
tf''*
3''*
20
45,639
950,427
20-8249
52,878
1,018,061
19-2530
21
43,812
904,788
206616
50,762
965,183
190139
22
41,990
860,976
20-5043
48,553
914,421
18-8336
23
40,202
818,986
20-3718
46,104
865,868
18-7808
24
38,466
.
778,784
20-2460
43,765
819,764
187310
25
36,792
740,318
20-1217
41.473
775,999
18-7109
26
35,184
703,526
19-9966
39,370
734,526
18-6670
27
33,639
668,342
19-8681
37.311
695,156
18-6314
28
32,160
634,703
19-7358
35,359
657,845
18-6047
29
30,747
602,543
195968
33,565
622,486
185457
30
29,402
571,796
19-4475
31,928
588,921
18-4453
31
28,125
542,394
192851
30,329
556,993
18-3650
32
26,902
514,269
191164
28,832
526.664
18-2666
33
25,730
487,367
18 9416
27,455
497,832
18-1327
34
24,608
461,637
18-7596
26,141
470,377
17-9938
35
23,533
437,029
185709
24,842
444,236
17-8825
36
22,500
413.496
18-3776
23,616
419,394
17-7589
37
21,504
390,996
18-1825
22,452
395,778
17-6277
38
20,552
369,492
17-9784
21,367
373,326
17-4721
39
19,645
348,940
17 7623
20,353
351,959
17-2927
40
18,787
329.295
17-6278
19,364
331,606
17-1249
41
17,970
310,508
17-2792
18,413
312,242
16-9577
42
17,178
292.538
17 0298
17,509
293.829
16-7816
43
16,411
275,360
16-7790
16,696
276.320
16-5501
44
15,669
258,949
16 5262
15,889
259,624
16-3399
45
14,952
243,280
16-2707
15,122
243,735
161179
46
14,259
228,328
16 0129
14,383
228,613
15-8947
47
13,591
214,069
15 7508
13,669
214.230
15-6727
48
12,944
200,478
154881
12,994
200,561
15-4349
49
12,318
187,534
15-2244
12,351
187,567
15-1864
50
11,714
175,216
14-9578
11,714
175,216
14-9578
51
11,150
163,502
14-6639
11,150
163,502
14-6639
52
10,623
152,352
14-3417
10,623
152,352
14-3417
53
10,113
141,729
14-0145
10.113
141,729
14-0145
54
9,619-2
131,615-5
13-6826
9,619-2
131,615-5
13-6826
55
9,141-6
121,996-3
13-3452
9,141-6
121.996-3
133452
56
8,679-5
112,854-7
13 0024
8,679-5
112,854-7
13-0024
57
8,231-6
104,175-2
12-6555
8,231-6
104,175-2
12-6555
58
7,790-7
95.943-6
12-3151
7,790-7
95,943-6
12-3151
59
7,361-8
88,152-9
11-9744
7,3618
88,152-9
11-9744
99—131873. Lärartlönenämnden. 2.
786
1.
2.
3.
4-
6.
6.
7-
X
Hänsyn tagen till avgång på grund av
dödlighet.
Hänsyn tagen till all
avgång.
Dx
N.
a*
D''x
N''x
60
6,948-8
80,791-1
11-6266
6,948-8
80,791 1
11-6266
61
6,554-9
73,842-3
11-2652
6,554-9
73,842-3
11-2652
62
6,175-4
67,287-4
108960
6,175-4
67,287-4
108960
63
5,809-3
61,112-0
10-6197
5,809-3
61,1120
106197
64
5,453-3
55,302-7
101411
5,453-3
55,302-7
101411
65
5,106-4
49,849-4
9-7621
5,106-4
49,849-4
9-7621
66
4,761-7
44.7430
9-3964
4,761-7
44,7430
9-3964
67
4,421-8
39,981-3
90419
4,421-8
39,981-3
90419
68
4,082-8
35,559-5
8-7096
4,082-8
35,559-5
8-7096
69
3,754-2
31,476-7
8 3844
3,754-2
31,476-7
&3844
70
3,445-6
27,722-5
8-0458
3.445-6
27,722-5
80458
71
3,154-2
24,276-9
7 6967
3,154-2
24,276-9
7-6967
72
2,875-3
21,122-7
73463
2,875-3
21,122-7
7-3463
73
2,609 3
18,2474
6-9932
2,609 3
18,247-4
6 9932
74
2,3541
15,638-1
66429
2,3541
15,638-1
66429
75
2,109-4
13,2840
62975
2,109-4
13,284-0
6-2975
76
1,876-6
11,174-6
59547
1,876-6
11,174-6
59547
77
1,652-4
9,298 0
56270
1,652-4
9,2980
5-6270
78
1,437-2
7,645-6
5-3158
1,437-2
7,645-6
53198
79
1,2351
6,208-4
50266
1,235 1
6,208-4
5 0266
80
1,047-4
4,973-3
4-7482
1,047-4
4,973-3
4-7482
81
875-36
3,925-87
4-4849
875-36
3,92587
4-4849
82
720-36
3,050 51
42347
72036
3,050-51
4-2347
83
582-85
2,330-15
3-9979
582-85
2,330 15
39979
84
463-53
1.747-30
37696
463-53
1,747-30
3-7696
85
361-76
1,283-77
3-5487
361-76
1,283-77
3-5487
86
276-63
92201
33330
276 63
92201
3-3330
87
206-88
645 38
3-1196
206-88
645 38
3-1196
88
15207
438 50
2-8835
15207
438-50
28835
89
107-35
286-43
2-6682
107-35
286-43
2-6682
90
72-569
179080
2-4677
72-569
179080
2-4677
91
46-838
106-511
2-2740
46-838
106-511
2-2740
92
28-751
59-673
2-0755
28-751
59-673
20755
93
16-702
30-922
1-8514
16-702
30 922
1-8514
94
8-6434
142199
1-6452
8-6434
14-2199
1-6452
95
38062
5-6765
1-4651
38062
55765
1-4651
96
1-3435
1-7703
1-3177
1-3435
1-7703
1-3177
97
0-35636
0-42679
1-1976
0-35636
042679
1-1976
98
0-064247
0-070425
1-0962
0064247
0*070425
1 0962
99
00061776
0-0061776
1-0000
00061776
0 0061776
1 0000
787
Grundtabell.
Tabell IV.
Kvinnliga delägare i f olkskollärarnes pcnsionsinrättning. Räntefot 3''h %.
1.
! 2.
1
3.
1
4.
6.
1 6.
1
7.
X
Hänsyn tagen till avgång
dödlighet.
på grund av
Hänsyn tagen till all
avgång.
Dz
Nx
ax
D''x
N''x
a''x
20
50.257
1,174,610
233721
87,889
1,435,344
16-3313
21
48,362
1,124,353
23-2487
81,746
1,347,455
16-4834
22
46,545
1,075,991
23-1172
77,313
1,265,709
16-3712
23
44,801
1,029,446
22-9782
72,207
1,188,396
16-4582
24
43,127
984,645
22-8313
67,158
1,116,189
16-6203
25
41,521
941,518
22-6757
61,402
1,049,031
170846
26
39,983
899,997
22-5095
56,929
987,629
17-3484
27
38,508
860,014
22-3334
52,664
930,700
17-6724
28
37,088
821,506
22-1502
48,857
878,036
17-9715
29
35,721
784,418
21-9596
45,410
829,179
18-2598
30
34,403
748,697
21-7625
42,130
783,769
18-6036
31
33,131
714,294
21-5597
39,405
741,639
18-8209
32
31,905
681,163
21-3497
36.707
702,234
191318
33
30,722
649,258
21-1333
34,528
665,527
19-2750
34
29,580
618,536
209106
32,682
630,999
19.3072
35
28,476
588,956
20-6825
30,864
598,317
19-3856
36
27,407
560 480
20-4502
29,368
567453
193222
37
26,372
533,073
20-2136
27,956
538,085
192476
38
25,368
506,701
19-9740
26,435
510,129
19-2975
39
24,396
481,333
19-7300
25,253
483,694
19-1539
40
23,455
456,937
19-4814
24,071
458,441
19-0454
41
22,553
433,482
19-2206
23,007
434,370
18-8799
42
21,687
410,929
18-9482
21,943
411,363
18-7469
43
20,859
389,242
18.6606
20,993
389,420
185500
44
20,063
368,383
18 3613
20,107
368,427
18-3233
45
19,294
348,320
18-0533
19,294
348,320
18-0533
46
18,552
329,026
17-7353
18,552
329426
177353
47
17,833
310,474
174101
17,833
310,474
174101
48
17,135
292,641
17-0786
17,135
292,641
170786
49
16,455
275,506
16-7430
16,455
275^506
16-7430
50
15,790
259,051
16-4060
15,790
259,051
16-4060
51
15,138
243,261
16-0696
15,138
243,261
160696
52
14,499
228,123
15-7337
14,499
228,123
157337
53
13,875
213,624
15-3963
13,875
213^624
153963
54
13,272
199,749
15-0504
13,272
199,749
150504
55
12,692
186,477
14-6925
12,692
186,477
14-6925
56
12,136
173,785
14 3198
12,136
173J85
14-3198
57
11,602
161.649
13-9329
11.602
161,649
139329
58
11,084
150,047
13-5373
11,084
150,047
13-5373
59
10,582
138,963
13-1320
10,582
138,963
13-1320
788
1.
2.
3.
4.
5.
6- 1
7.
X
Hänsyn tagen till avgäng ]
dödlighet.
)å grund av
Hänsyn tagen till all
avgång.
Dx
ax
D''x
N''x
a’
X
60
10,092
128,381
12-7211
10,092
128,381
12-7211
61
9;612''7
118,288-6
12 3055
9,612-7
118,288-6
12-3055
62
9,138-3
108,675-9
11-8924
9,138-3
108,675-9
11-8924
63
8’659''3
99,537-6
11-4944
8,6593
99,537-6
11-4949
64
8,185-5
90,878-3
11-1024
8,185-5
90,878-3
11-1024
65
7,725-1
82,692-8
10-7044
7,725-1
82,692-8
10.7044
66
7,281-0
74,967-7
10-2963
7,281-0
74,967-7
102963
67
6,844-6
67,686-7
9-8891
6,844-6
67,686-7
9 8891
68
M02-8
60,842-1
9-6024
6,402-8
60,842-1
9.5024
69
5,950-2
54,439-3
91492
5,950''2
54,4393
9-1492
70
5.483-9
48,489 1
8-8421
5,483-9
48,489-1
8-8421
71
5,006o
43,005.2
85907
5,006-0
43,005-2
8-5907
72
4,538-3
37,999-2
8-3730
4.538-3
37,999-2
8-3730
73
4,093-8
33,460-9
8-1736
4,093-8
33,460-9
8-1736
74
3;681-9
29,367 1
7-9761
3,681-9
29,367-1
7-9761
75
3,3081
25,685-2
7.7643
3,3081
25,685-2
7-7643
76
2;971-7
22,377-1
7-5301
2,971-7
22,3771
7-5301
77
2j668''6
19,405-4
7-2718
2,668-6
19,405-4
7-2718
78
2,395-3
16,736-8
6-9874
2,395-3
16,736-8
6-9874
79
2,148-0
14,341 5
6-6767
2,148-0
14,341-5
6-6767
80
1,923-3
12,193-5
6-3399
1,923-3
12,193-5
6-3399
81
1,718-7
10,270-2
5-9756
1,718-7
10,270-2
5-9756
82
1,526-8
8,551-5
5-6009
1,526-8
8,551-5
5-6009
83
i;343-4
7,024-7
5-2290
1,343-4
7,024-7
5 2290
84
1,165-3
5,681-3
4 8754
1,165-3
5,681-3
4-8754
85
993-99
4.515-99
46433
993-99
4,51599
4-5433
1 86
831-78
3,52200
4 2343
831-78
3,522-00
42343
87
681-56
2,690-22
3-9472
681-56
2,690-22
39472
88
546-02
2,008-66
3-6787
546-02
2,008-66
36787
89
426-88
1,462-64
34263
426-88
1,462-64
3-4263
90
324-80
1,035-76
31889
324-80
1,035-76
31889
91
240 01
710-96
2-9622
240-01
710-96
29622
92
171-44
470-95
2''7470
171-44
470-95
2-7470
93
117-80
299-51
25425
11780
299-51
2-5425
94
77165
181-713
28549
77-165
181-713
23549
95
47-977
104-548
2-1791
47977
104-548
21791
96
28071
56-571
2-0153
28-071
56*571
20153
97
15320
28-500
1-8603
15-320
28-500
1-8603
98
7-6930
131796
1-7132
7-6930
13-1796
1-7132
99
35173
5-4866
1-5599
35173
5.4866
1.5599
100
1-4427
1-9693
1-3650
1-4427
1-9693
1-3650
101
062659
0-52659
1 0000
0-52659
052659
1 0000
789
Grundtabell.
Tabell V.
Kvinnliga delägare i folkslcallärarnes pemionsinrättning. Räntefot 4 %.
1.
2.
3.
•
4.
5.
6.
7.
X.
Hänsyn tagen till avgäng pä grand av
dödlighet.
Hänsyn tagen till all avgäng.
Dx
Nx
D''x
N''x
a''x
20
45,639
979,457
21-4610
79,813
1,211,031
15,1734
21
43,707
933,818
21-3654
73,878
1,131,218
15-3120
22
41,863
890,111
21-2625
69,535
1,057,340
15-2059
1
23
40,101
848,248
21-1528
64,631
987,805
152838
24
38,417
808,147
21-0362
59,823
923,174
154318
25
36,808
769,730
20-9120
54,432
863,351
15.8611
26
35,274
732,922
20-7780
50.225
808.919
16-1059
27
33,809
697,648
20-6350
46,238
758,694
16-4085
28
32,407
663,839
204844
42,690
712,456
16-6891
29
31,062
631,432
203281
39,487
669,766
16-9617
30
29 772
600,370
20-1656
36,458
630,279
17-2878
31
28,534
570,598
19 9971
33,937
593,821
17-4977
32
27,345
542,064
198231
31,461
559,884
17 7961
33
26,205
514,719
19 64 20
29,451
528,423
17-9424
34
25,110
488,514
19-4550
27,742
498,972
17-9862
35
24,056
463,404
192636
26,074
471,230
18-0728
36
23,042
439,348
19 0673
24,691
445,156
18-0291
37
22,065
416,306
18 8673
23,390
420.465
17-9763
38
21,123
394,241
18-6641
22,012
397,075
18 0390
39
20,216
373,118
18-4566
20,926
375,063
17-9233
40
19,343
352,902
18-2444
19,851
354,137
17-8398
41
18,509
333,559
180214
18,882
331,286
17-7040
42
17,713
315,050
17-7864
17,922
315,404
17-5987
43
16,955
297,337
175368
17,064
297,482
17-4333
44
16,229
280,382
17-2766
16,265
280,418
172405
45
15,532
264,153
17 0070
15,532
264,153
17-0070
46
14,863
248,621
16-7275
14,863
248,621
167275
47
14,219
233.758
16-4398
14,219
233,758
16-4398
48
13,597
219,539
16-1461
13,597
219,539
161461
49
12,994
205,942
15-8490
12,994
205,942
15-8490
50
12,409
192,948
15''5490
12,409
192,948
155490
51
11,839
180,539
15 2495
11,839
180,539
15-2495
52
11,285
168.700
14-9490
11,285
168,700
14-9490
53
10 747
157 415
14-6473
10.747
157.415
146473
54
10,231
146,668
14-3356
10,231
146,668
143356
55
9,737-2
136,436-9
140119
9,737-2
136,436-9
141019
56
9,265-8
126,699-7
136739
9,265-8
126,699-7
136739
57
8,814-9
117,433-9
133272
8,814-9
117,4339
133222
58
8,381-4
108,619-0
12-9595
8,381-4
108,619-0
12-9595
59
7,962-8
100,237-6
125882
7,962-8
100,237-6
12-5882
790
1.
2.
3.
4-
5.
6.
7.
X.
Hänsyn tagen till avgång på grand av
dödlighet.
Hänsyn tagen till all
avgång.
Dx
Nx
a
X
N''x ■
a''x
60
7,557-9
92,274-8
12-2091
7,557-9
92,274-8
12-2091
I 61
7,164-3
84,716-9
11-8249
7,164-3
84,716-9
11-8249
62
6,778-0
77,552-6
11-4418
6,778-0
77,552-6
11-4418
63
6,391-8
70,774-6
11 0727
6,391-8
70,774-6
11-0727
64
6,013-0
64,382-8
107073
6,0130
64,382-8
10-7073
65
5,647-5
58,369-8
103355
5,647-5
58,369-8
10-3355
66
5,297-3
52,722-3
9-9527
5,297-3
52,722-3
99527
67
4,955-8
47,4250
9-5696
4,955-8
47,425-0
9 6696
68
4,613-7
42,469-2
9-2050
4,613-7
42,469-2
9-2050
69
4,266-9
37,855-5
88719
4,266-9
37,855-5
8-8719
70
3,913-7
33,588-6
85823
3,913,7
33,588*6
8-5823
71
3,555-4
29,674-9
8-3464
3.555-4
29,674-9
8-3464
72
3,207-7
26,119.5
8-1428
3,207-7
26,1195
8-1428
73
2,879-7
22,911-8
7-9563
2,879-7
22,911-8
79563
1
74
2,577-4
20,032-1
7-7722
2,5774
20,032-1
77722
75
2,304-6
17,454-7
7-5739
2,304-6
17,454-7
7-5739
76
2,060-3
15,1501
7-3533
2,060-3
15,150-1
7-3533
77
1,841-3
13,089-8
7-1090
1.841-3
13,089-8
7-1090
78
1,644-8
11,248-5
6-8388
1,644-8
11,248-5
6 8388
79
1,467-9
9,603-7
65425
1,467-9
9,603-7
65425
80
1,308-0
8,135-8
6-2200
1,308-0
8,135-8
6-2200
81
1,163-2
6,827-8
58698
1,163-2
6,827-8
5-8698
82
1,128-4
5,6646
5-5082
1,028-4
5,664-6
5-5088
83
900-50
4,636-23
5-1485
900-50
4,636-23
51485
84
777-38
3,735-73
4-8055
777-38
3,735-73
48055
85
659-90
2,958-35
4-4830
659-90
2,958-35
44830
j 86
549-56
2,298-45
4-1823
549-56
2,298-45
4-1823
87
44814
1,748-89
3-9026
448-14
1,748-89
3-9026
i 88
357-30
1,300-75
3-6405
357-30
1,300-75
36405
89
277-99
943-45
3-3938
277-99
943-45
3-3938
90
210-50
665-46
31613
21050
665-46
31613
91
154-80
454-96
2-9390
154-80
454-96
2-9390
92
11004
300 16
2-7277
11004
300-16
2-7277
93
75-248
190-123
2-5266
75-248
190123
2-5266
94
49-054
114-875
2-3418
49-054
114 875
23418
95
30-353
65-821
2-1685
30-353
65821
2-1686
96
17-674
35''468
2-0068
17-674
35-468
20068
97
9-5994
177940
1-8537
9 6994
177940
1-8537
98
4-7971
8-1946
1-7082
4-7971
8-1946
1-7082
99
2-1828
3-3970
1-5565
21828
3-3975
1-5565
100
0*89100
1-21465
1-3632
0-89100
1-21465
1-3632
101
0-32365
0-32365
1-0000
0-32365
0-32365
1-0000
Tabell VI,
Sannolikheten för att en delägare av en viss ålder skall tillhöra de pensionerade åren 1912,
1915 samt från och med 1916.
1
!
Ålder.
Män.
K v
i n n
o r.
1912.
1915.
Från och med
1916.
1912.
1915.
Från och med
1916.
20-31 . . .
Oooooo
O-ooooo
0*00000
0*ooooo
O*00000
O-ooooo
32.....
0*00276
0*00276
0*00276
O*000O0
0*ooooo
Oooooo
33 , « . , ,
0*00276
0*00276
0*00276
Oooooo
Oooooo
0*ooooo
34.....
0-ooooo
Oooooo
0*ooooo
0*00403
*0*00403
0*00403
35.....
0-ooooo
O-ooooo
0*ooooo
0*00403
0*004 03
0*00403
36.....
0-ooooo
O-ooooo
0*00000
0*00505
0*00505
0*00505
37.....
0-ooooo
O-ooooo
Oooooo
0*00505
0*00505
0*00505
38.....
O-ooooo
Oooooo
0*00000
0*ooooo
0*00000
0*ooooo
39.....
0*00406
0*00406
0*00406
Oooooo
O-ooooo
O''00000
40.....
0-00406
0*00406
0*00406
0*00588
0*00588
0*00588
41.....
O-ooooo
O-ooooo
O*00000
0*01150
0*01150
0*01150
42.....
O-ooooo
O-ooooo
O-ooooo
0*01286
0*01286
0*01286
43.....
Oooooo
O-ooooo
0*ooooo
0*00724
0*00724
0*00724
44.....
0*00427
0-00427
0*00427
0*ooooo
Oooooo
0*00000
45.....
0-01966
0*01966
0*01966
0*ooooo
O*00000
0*ooooo
46.....
0*01857
0*01857
0*01857
0*00658
0*00658
0*00658
47.....
0*00686
000686
0*00686
0*00658
0*00658
0*00658
48.....
0*01092
0*01092
0*01092
0*00532
0*00532
0*00532
49.....
001047
0*01047
0*01047
0*01127
0*01127
0*01127
50.....
0*00669
0*00669
0*00669
0*01318
0*01318
0*01318
51.....
0*00685
0*00685
0*00685
0*04778
0*04778
0*04778
52.....
0*01269
0*01269
0*01269
0*04720
0*04720
0*04720
53.....
001246
OO 1246
0*01246
0*04115
0*04115
0*04115
54.....
0*02448
0*02448
0*02448
0*07152
0*07152
0*07152
55.....
0*05865
0*03046
0*02916
0*08703
0*07512
0*07438
56 . . . , .
0-11785
0*03790
0*03473
0*09081
0*07890
0*07736
57.....
0-16877
0*04716
0*04136
0*13541
0*08287
0*08045
58.....
0*25027
0*05865
0*04926
0*24611
0*08703
0*08367
59.....
0*37403
0*11785
0*05865
0*33444
0*09081
0*08703
j 60.....
0*50326
0*25027
0*50326
0*54959
0*24611
0*54959
61.....
0*62856
0*37403
0*62856
0*67023
0*33444
0*67023
i 62.....
0-67375
0*50326
0.67375
0*70982
0*54959
0*70982
63.....
0-72281
0*62856
0*72281
0*88958
0*67023
0*88958
64.....
0-78636
0 67375
.0*78636
0*92564
0*70982
0*92564
65.....
0*82307
0*72281
0*82307
0*89231
0*88958
0 89231
66.....
0*88307
0*78636
0*88307
0*95000
0*89231
0*95000
67.....
0*89750
0*82307
1 00000
1*00000
0*95000
1 00000
68.....
0-91552
0*88307
1*00000
1*00000
1*00000
1*00000
69 .... .
093576
0*89750
1*00000
1*00000
1*00000
1*00000
792
Ålder.
Män.
K v
i n n
o r.
1912.
1915.
Frän och med
1916.
1912.
1915.
Från och med
1916.
70.....
0-93143
091552
1 00000
l-ooooo
looooo
looooo
71.....
094737
0.93143
1-00000
looooo
looooo
looooo
72.....
0-97368
0-94737
1-00000
1-00000
looooo
1-00000
73.....
1 00000
0-97368
l-ooooo
1-00000
looooo
. 1-00000
74.....
0-99091
099091
l-ooooo
looooo
looooo
looooo
75.....
0-97928
0-97928
1-00000
1-00000
1-00000
1-00000
76.....
0-98837
098837
l-ooooo
1-00000
1-00000
1-00000
77.....
0-98611
0-98611
l-ooooo
1''OUOOO
1-00000
looooo
78.....
0-98611
0-98611
looooo
l-ooooo
l-ooooo
looooo
79.....
1 00000
1 00000
1-00000
1-00000
looooo
1-00000
8
i—i
1
8
1 00000
1 00000
1-00000
looooo
1-00000
1-00000
