# ID: svediakorp-gov112070
# author: 
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: Digitaliserat riksdagstryck 1521--1970
# subtitle: Tvåkammarriksdagen: utredningar
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1908
# retrieveDate: 2020-03-22
# sourceDescription: Governmental texts digitised by Riksdagsförvaltningen (the Swedish Parliament administration) and made available via Kungliga biblioteket (National Library of Sweden, KB), under a Creative Commons CC0 1.0 licence.
# genre: governmental
# subgenre: tvåkammarriksdagen, investigations
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: Kungliga biblioteket (National Library of Sweden)
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: KB (https://riksdagstryck.kb.se/)
# retrieveFormat: txt
# annotation: tokens
# annotationMethod: automatic
# words: 131,898
# sentences: 3,528
# sentenceOrder: original
# URL: https://data.kb.se/datasets/2017/09/riksdagstryck/
# cite: 
# availability: Creative Commons CC0 1.0 Public Domain (https://riksdagstryck.kb.se/)


UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE
AFGIFVET AF
DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 3 OKTOBER 1902
TILLSATTA KOMMITTÉ
KÖRANDE
y.
REGLERING AF LÖNEFÖRHÅLLANDEN M. M.
VID
LANDSSTATEN.
STOCKHOLM
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
1906
INNEHÅLL.
Sid.
Underdånig skrifvelse till Konungen..............i—n.
Betänkande och förslag.
Förberedande utredningar och förslag.
Inledning............................. 1 •
Landsstatens organisation i äldre och nyare tid............ 6.
Landsstatens ämbetsuppgifter.................... 27.
Förslag till ändringar i länsstyrelsernas organisation m. m....... 43.
Förslag till organisations- m. fl. förändringar vid fögderiförvaltningen .
51.
Infordrade uppgifter m. m. för Jcommitténs förslag........... 62.
Kommitténs förslag.
Länsstyrelsernas arbete och organisation............... 93.
Fögderiförvaltningens arbete och organisation.............131.
Aflöningsförmåner för ordinarie tjänstemän och betjänte vid landsstaten . 158.
Villkor för åtnjutande af de med ordinarie befattning vid landsstaten
förenade aflöning sförmåner................... 252.
Extra länsnotarier och extra länsbokhållare samt andra extra biträden hos
länsstyrelserna m. m....................... 268.
Aflöningsförmåner vid förordnande å ledig tjänst........... 285.
Upphörande af skyldighet att ställa uppbördssäkerhet......... 287.
Ordningen för länsmanstjänsts tillsättande.............. 289.
Polisväsendet på landsbygden.................... 294.
Öfvergångsförhållanden.......................313.
Stater och kostnadsberäkning.....................317.
Sammanfattning.......................... 394
Indelning af fögderier och länsmansdistrikt i riket..........334.
Särskilda yttranden af
ledamöterna af kommittén
herr
Carl Persson........ 1396.
.............[408.
»
F.
E. Pettersson......................397,
» F. H. Schultzberg................ .... 399.
»
J.
Widén..........
400.
de särskilda representanterna för landsstaten
herr A. E. Hagen.....•................. 408.
>
C.
E. Flodqvist...................... 420.
Till KONUNGEN.
Genom nådigt bref den 4 november 1904 fick den af Eders Kungl. Maj:t
tillsatta kommittén för afgifvande af utlåtande och förslag rörande reglering
af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden m. m. sig
anbefalla att, sedan den afslutat sina då pågående arbeten beträffande
reglering af löneförhållandena m. in. vid statskontoret, öfvergå till behandling
af frågan om sådan reglering vid landsstaten; i sammanhang hvarmed
länsbokhållaren i Uppsala län August Robert Hagen och länsmannen
i Örebro härads östra distrikt af Örebro län Carl Emil Flodqvist
förordnades att under den tid, sistnämnda fråga utgjorde föremål för kommitténs
behandling, deltaga i dess öfverläggningar, utan rätt att deltaga
i besluten, men med rätt att till kommitténs protokoll afgifva den särskilda
mening, hvartill en hvar af dem kunde finna sig befogad.
Efter att hafva, i samverkan med nyssnämnda särskilda representanter,
förehaft frågan om reglering af löneförhållandena in. m. vid landsstaten,
får kommittén härmed öfverlämna utlåtande och förslag i ämnet,
utgörande delen V af kommitténs betänkanden, jämte ett därtill sig anslutande
bihang, innefattande statistiska m. fl. utredningar.
Vid betänkandet i fråga finnas fogade särskilda yttranden, som till
kommitténs protokoll afgifvits dels af vissa bland kommitténs ledamöter,
dels ock af de särskilda representanterna för landsstaten.
Beträffande två den 3 januari och den 21 februari 1906, på grund
af Eders Kungl. Maj:ts remisser, till kommittén inkomna ärenden, det ena
rörande en framställning från e. o. tjänstemän vid länsstyrelsen i Västernorrlands
län om åtgärders vidtagande för beredande af rese- och traktamentsersättning
åt landsstatstjänstemän vid vissa förordnanden och det andra
angående en framställning från Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Malmöhus län om anställande af ytterligare eu vaktmästare hos nämnda
myndighet, afgifver kommittén särskilda underdåniga yttranden.
Stockholm den 27 februari 1906.
Underdånigst
F. H. SCHLYTERN.
Carl Persson. Fredr. Pettersson. Henrik Schultzberg.
Johan Widén.
Ivar Wijk.
Allan Cederborg.
Reglering af löneförhållanden m. m.
vid
landsstaten.
t
1
Förberedande utredningar och förslag.
Inledning.
Då statskontoret den 2 oktober 1900 afgaf underdånigt utlåtande
öfver en af Konungens befallningshafvande i Jönköpings län gjord framställning
om förbättrade aflöningsförmåner för länsnotarie^ länsbokhållare,
landskanslister, landskontorister och kronolänsmän samt vid länsstyrelserna
anställda vaktmästare, erinrade statskontoret om de utlåtanden, som af
ämbetsverket afgifvits den 5 december 1899 i fråga om vaktbetjäningens
vid länsstyrelserna aflöningsförhållanden och den 6 februari 1900 beträffande
löneförbättring för landskanslister och landskontorister, samt anförde vidare,
att af tabeller och uppgifter i öfrigt, hvilka funnos bilagda utlåtanden af
statskontoret den 19 december 1899 angående förhöjning af aflöningsförmånerna
för vissa tjänstemän vid länsstyrelserna i Östersund och Luleå
äfvensom förenämnda utlåtande af den 6 februari 1900, framgick, att göromålens
mängd och beskaffenhet hos de olika länsstyrelserna undergått
väsentliga förändringar, sedan lönerna för landsstaten senast reglerades.
Denna omständighet jämte hvad som i öfrigt i detta ämne yttrats
ej mindre uti ofvannämnda framställning från Konungens befallningshafvande
i Jönköpings län än äfven i ansökningar om landssekreterarnas
och landskamrerarnas uti Gäfleborgs och Västernorrlands län uppflyttning
i högre aflöningsklass, uti hvilka sistnämnda ärenden statskontoret afgifvit
utlåtanden den 29 september 1900, syntes statskontoret tala för en allmän
omreglering af lönerna för landsstatens ämbets- och tjänstemän. Statskontoret,
som icke fann sig kunna eller böra tillstyrka lönereglering för
en grupp bland dessa tjänstemän, utan att samtidigt frågan om öfriga
landsstatstjänstemäns löneförmåner, efter verkställd utredning och jämförelse
de särskilda grupperna emellan, tagits under öfvervägande, hemställde
därför, det Kungl. Maj:t täcktes förordna om en allmän revision
af löneförhållandena vid landsstaten.
Löneregleringskommittént bet. V.
t
2
Genom kungl. bref den 26 oktober 1900 anbefalldes statskontoret
föranstalta om en sådan allmän revision och därefter till Kungl. Maj:t
afgifva det yttrande och förslag i ämnet, hvartill berörda revision kunde
anses föranleda. Med det kungl. brefvet öfverlämnades till statskontoret
handlingarna i ofvannämnda ärenden angående
vaktbetjäningens vid länsstyrelserna aflöningsförhållanden,
löneförbättring för landskanslister och landskontorister,
uppflyttning af landssekreterarna och landskamrerarna i Gäflebor»s
och Västernorrlands län uti högre aflöningsklass, samt
framställningen af Konungens befallningshafvande i Jönköpings län om
förbättrade aflöningsförmåner för vissa tjänstemän äfvensom för betjänte
vid landsstaten.
Redan före beslutet om allmän revision af aflöningsförhållandena
vid landsstaten hade statskontoret genom kungl. remisser den 20 juni och
den 20 september 1900 fått sig anbefalldt att, efter länsstyrelsernas hörande,
afgifva underdånigt utlåtande öfver framställningar af häradsskrifvare i åtskilliga
af rikets län om aflöningsförbättring; och efter det beslutet om den
allmänna revisionen meddelats, öfverlämnades ytterligare, enligt särskilda
kungl. bref eller remisser, till statskontoret för utlåtande
dels framställning af Konungens befallningshafvande i Göteborgs och
Bohus län angående inrättande af ytterligare en ordinarie landskanslisttjänst
i länet;
dels framställning af Konungens befallningshafvande i Malmöhus län
angående anvisande å länets stat af lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg
för en tredje landskanslist;
dels ock särskilda till Kungl. Maj:t ingifna skrifter, innefattande hemställan
af ett stort antal kronofogdar i tjugutre af rikets län om lönereglering
i enlighet med vissa angifna grunder.
Därjämte ingafs den 30 januari 1901 till statskontoret en af styrelsen
för föreningen Sveriges kronolänsmän undertecknad skrift med utredning
och hemställan i afseende å lönereglering för länsmännen i riket.
öfver sistberörda framställning infordrades yttranden från samtliga
länsstyrelser genom statskontorets skrifvelse den 1 februari 1901. Och
den 15 maj 1901 beslöts af statskontoret ytterligare en skrifvelse till
3
länsstyrelserna, däri dessa, som redan förut utlåtit sig i vissa af ofvannämnda
ärenden, anmodades att före den 1 augusti 1901 till statskontoret inkomma
med yttrande beträffande frågan om revision af aflöningsförhållandena vid
landsstaten i de delar, densamma icke redan blifvit af länsstyrelserna behandlad,
äfvensom att därvid meddela alla de uppgifter beträffande tjänstgöring,
sportler, extra inkomster i tjänsten samt andra förhållanden, som kunde
anses hafva inflytande på lösningen af nämnda löneregleringsfråga.
Sedan i anledning däraf länsstyrelserna inkommit med utredning
och yttranden i ämnet, samt vidare genom kungl. remiss den 5 augusti
1902
till statskontoret öfverlämnats de utlåtanden, hvilka från länsstyrelserna
inkommit till Kungl. Maj:t i anledning af kungl. cirkuläret till
statens ämbetsverk och myndigheter den 25 oktober 1901 i fråga om
behöfligheten af löneförbättring och möjligheten af förenklingar i förvaltningen,
afgaf statskontoret den 14 oktober 1902 till Kungl. Maj:t utlåtande
angående verkställd allmän revision af aflöningsförhållandena vid landsstaten
och därpå grundadt förslag till lönereglering, hvilket utlåtande år
1903
blef till trycket befordradt.
Efter det att statskontoret ytterligare den 6 mars 1903 afgifvit utlåtande
öfver en af styrelsen för allmänna svenska landsstatsmöten till Kungl.
Maj:t ingifven framställning om löneförbättring för vissa landsstatstjänstemän,
öfverlämnades genom kungl. remiss den 14 mars 1903 till löneregleringskommittén
tryckt exemplar af statskontorets utlåtande den 14
oktober 1902 äfvensom dess utlåtande af den 6 mars 1903 jämte de till
dessa utlåtanden hörande handlingar, för att tagas i öfvervägande vid fullgörande
af det kommittén genom kungl. brefvet den 3 oktober 1902 meddelade
uppdrag. Och hafva därefter å skilda tider i enahanda syfte från
Kungl. Maj:t eller vederbörande statsdepartement till kommittén öfverlämnats
följande landsstaten berörande ärenden:
framställning af vaktmästarna vid länsstyrelserna i fråga om förbättring
i de af statskontoret för dem föreslagna löneförmåner;
skrifvelse af Konungens befallningshafvande i Värmlands län angående
den dagliga arbetstiden för landträntmästaren i nämnda län;
skrifvelse af landshöfdingen i Jämtlands län med vissa erinringar
vid statskontorets utlåtande af den 14 oktober 1902;
4
framställning af Konungens befallningshafvande i Jämtlands län i fråga
om ändring i landshöfdingeinstruktionen, i syfte att å länsnotarie öfverflytta
en del af den landssekreterare åliggande föredragning, samt, i sammanhang
därmed, om förändrade föreskrifter rörande tillsättning af länsnotarier och
om förbättring af dessas löneförmåner, jämte de yttranden, som öfver denna
framställning afgifvits af Konungens befallningshafvande i samtliga öfriga län;
ett den 28 maj 1902 afgifvet utlåtande af kommitterade för utredning af
frågan om erforderliga förändrade anordningar beträffande landtpolisen,
i hvad detta utlåtande afser dels anställande af länsdetektiver, dels ock
beredande af statsmedel till understöd af ridande polis för särskilda orter
inom riket;
en af kronofogdarna C. H. von Mentzer, E. F. Engelstedt och K.
Anjou å ett flertal kronofogdars vägnar, särskildt med föranledande af
statskontorets utlåtande den 14 oktober 1902, gjord framställning i fråga
om lönereglering för kronofogdarna;
framställning från tjugutredje allmänna svenska landsstatsmötet i
Malmö om upphäfvande af föreskriften angående skyldighet för vissa landsstatstjänstemän
att ställa uppbördssäkerhet;
framställning från samma landsstatsmöte därom, att de vid länsstyrelserna
befintliga, genom extra anslag aflönade extra länsnotarie-, extra
länsbokhållar-, extra landskanslist- och extra landskontoristbefattningarna
måtte förändras till ordinarie beställningar;
åtskilliga framställningar om semester åt kronofogdar, häradsskrifvare
och länsmän; samt
framställningar från länsmännen i Vilhelmina och Sorsele distrikt af
Västerbottens län angående aflöningstillägg.
Härjämte hafva till kommittén öfverlämnats
dels från länsmansföreningen i Västerbottens län utdrag af protokoll
vid möte med länsmännen inom länet den 20 juni 1903, innefattande
framställning till kommittén om beaktande af vissa angifna önskemål;
dels en af G. Wijkman m. fl. häradsskrifvare undertecknad framställning
beträffande aflöningsförmånerna för häradsskrifvarna i riket;
dels en af häradsskrifvaren A. Eklundh samt kronofogdarna W.
Modée och J. Forssander å tjugutredje allmänna svenska landsstatsmötets
5
vägnar gjord framställning, innefattande erinringar i vissa hänseenden i
anledning af statskontorets utlåtande den 14 oktober 1902;
dels ock eu af landssekreteraren och landskamrcraren i Göteborgs
och Bohus län afgifven promemoria angående öfverflyttning å ordinarie
stat af vissa extra tjänstemän vid länsstyrelsen därstädes äfvensom angående
förbättrade aflöningsförmåner för extra biträdespersonalen vid länsstyrelserna.
Med afseende därå, att statskontorets meranämnda utlåtande af den
14 oktober 1902 ej berör frågan om lönereglering för landshöfdingarna,
ansåg sig kommittén, för behörigt fullgörande af den genom kungl. brefvet
den 4 november 1904 kommittén gifna föreskrift om behandling af frågan
angående reglering af löneförhållandena m. m. vid landsstaten, böra genom
sin ordförande frånvända sig till föredragande departementschefen med
begäran om upplysning, huruvida det varit afsedt, att ej heller kommitténs
utlåtande och förslag skulle omfatta landshöfdingarna. Och har i nämnda
hänseende meddelats besked därom, att, i öfverensstämmelse med den uppfattning,
som gjorde sig gällande vid 1873 års landsstatskominittés behandling
af frågan om tjänste- och lönereglering vid landsstaten, förevarande
kommitté vid sina arbeten, på grund af kungl. brefvet den 4
november 1904, beträffande landsstaten icke hade att befatta sig med
frågan om reglering af aflöningsförhållandena för landshöfdingarna.
6
Landsstatens organisation i äldre och nyare tid.
Det äldsta ständiga organet i orterna för den konungsliga myndigheten
var konungens länsman, hvilken redan i landskapslagarna nämnes såsom
den där hade att i vissa afseenden bevaka konungens rätt.1 Emot slutet
af medeltiden och under konung Gustaf I framträdde såsom ett nytt,
*
ständigt organ för konungamakten fogeten eller fogathen, hvilken, ursprungligen
förläningstagare, öfvergått till tjänsteman med högre och vidsträcktare
myndighet än länsmannen, fogden tillhörde att bevaka kronans rätt, att
verkställa uppbörd och betala till indelningshafvare hvad dem tillkom, att
«
handhafva ordnings- och säkerhetspolis, biträda vid utskrifningar o. s. v.
För uppbörden redovisade fogden direkt till räkne- eller räkningekammaren
och levererade dit den behållna kronouppbörden. Länsmannen förvandlades
till ett fogdens underordnade biträde, förnämligast i afseende å politien,
men äfven såsom handräckningsbiträde vid uppbörden. Därutöfver biträddes
fogden jämväl af fjärdingsmän samt af »fougdeskrifwereiu eller, såsom han
sedermera äfven benämndes, »häredtzskrifwerem. Denne blef dock egentligen
en kontrollant på fogden, ställd vid hans sida; och genom kungl. förordning
den 12 december 1602 stadgades, att fogdeskrifvarna »skole sware til
Räkenskaperne lijke medh Fougdterne».
I den mån fogdeinstitutionen utvecklades, framträdde emellertid
ytterligare behofvet af en mellanmyndighet emellan fogden och konungen
1 I de delar, uppgifterna angående landsstatens organisation i äldre tid icke grunda
sig å tillgängliga instruktioner och författningar m. in., hafva de hämtats från L. G. Lindes
»Sveriges finansrätt», Stockholm 1887, och »Sveriges Ekonomirätt», Stockholm 1888, samt
Hans Forssells »Bidrag till historien om Sveriges förvaltning under Gustaf den förste», Stockholm
1866.
7
för ernående af nödig tillsyn och uppsikt å fogdarnas förvaltning. För
denna uppsikt anlitades till en början mera tillfälligt befallningsmännen å
vissa konungens slott och andra hans förläningstagare; men sedermera blef
detta värf på ett mera stadigvarande sätt anförtrodt åt ståthållarna på
konungens slott. Enligt konung Gustaf II Adolfs instruktion för ståthållaren
på Kexholm Hans Jönsson Stålhandske den 8 januari 1616 ålades
denne att »hafwa ett flitigt vpseende medh Fougden, att han sitt embete
trolighen och flijtelighen effterkoinmer», samt särskildt äfven att »hafua
opsyn medh Fougderna, att dhe i rättan tidh vpkråfia all åhrlig Räntha,
så och alle andre pålaghor i lälinet»; och liknande stadganden meddelades
jämväl i åtskilliga under år 1616 och närmaste åren därefter utfärdade
instruktioner för andra konungens ståthållare.
Fortfarande stodo emellertid fogdarna såsom omedelbart underordnade
och redovisningsskyldiga till räkningekammaren, i hvad uppbörd sväsendet
angick. Men i den instruktion, som den 14 april 1618 utfärdades för
Sven Månsson Eketrä såsom ståthållare öfver Kalmar län, vidfoga ett
steg till upphäfvande af det omedelbara förhållandet mellan räkningekammaren
och fogdarna samt till underordnande af dessa, äfven hvad
uppbördsverket angick, under ståthållaren. Där stadgades nämligen, att,
»på dett så wäll H. K. M:tz ärender och Befalninger desto wissare måge
gåå för sigh, Så och Stådthollarens myndighet Blifwa wid macht, då will
H. K. M:tt att alle Fogter vti Calmare Lhän, skole sigh effter inge annars,
än H. K. M:tz ägne, och der näst Stådtthollarens Befallninger rätta, Ty
Avill H. K. Mitt att alle de anordninger, och hund som i Cammaren giörss,
skolk effter denne dagh ställas och förskickas till Ståtthollaren, Hwilke
sedan skall wara förplichtat, att senda dem omkringh, huar till sin ortt,
så och drifwa opå, att de i Rättan tijdh blefue fulfölgde, Vtlagorne i
Rättan tidh vtthkräfde, och effter H. K. M:ttz förordning i Rächninge
Cammaren giorde, förde til behörlige orter och Lefuererade, och icke till
andre Vtgifter anwända». En liknande föreskrift inflöt i instruktionen af
den 26 oktober 1618 för ståthållaren öfver Stockholms och Uppsala Slott
med underlydande län. Och i kungl. memorialet för ståthållarna om uppbördsverket
den 6 april 1620 ålades fogdarna att göra ståthållaren »reede
och vnderrettningh om alle opbörder och vttgiffter afl'' deras Fögderij, när
8
han der på fordrar», hvarjemte tillädes, att »inga befallninger eller anordninger
skole her effter skee, till fougderne, Arrendatorerne eller andre Slijke,
så mykett opbördh och vttgift widhkommer, vthan till Ståtthollaren». Härifrån
daterar sig således ståthållarnas chefskap öfver uppbördsverket i orterna
och sambandet mellan fogdarna och räkningekammaren upphörde.
Den 21 juli 1624 utfärdades af Gustaf IT Adolf »Ordningh hwar
effter Chronones Ränthor upbäres, förståes, vthgifwes och rede göres skole,
Såsom och hwadh macht Stådthollerne i Landet ähr af K. Mitt gifwen
Ränthorne att förestå och almogens beswähr att medla». I denna förordning
heter det, att »wij satt och förordnadt wisse Landzhöfdingar och Stådthållare
öfwer heela Rijkedt, och hwardere aff dem sijne wisse Slott,
Städher, Landh och Härrader tillordnadt och deputeret, så store och månge,
som wij förmene dem wäl att kunna förestå, och iämpte Landz regeringh
och Justitiaa administrationen dem hwar i synnerheet opålagdt, att hafwa
ögha och vpsyn på alla wåra Ränthor och rättigheeter, att der medh troligen
handlas må, och komma oss och Oonan till godha, såsom och öfwer
alle wåra Vpbördzmän, vthi hwars och ens Lähn, Serdeles öfwer Fougdter,
Tollenärer, Skrifware, Arrendatorer, Lähnsmän och andre».
Medan i kungl. memorialet för ståthållarna om uppbördsverket den
6 april 1620 såsom biträde hos ståthållaren omnämndes endast en »secretarius»
eller »secreterare», upptog förordningen af den 27 juli 1624 både
»Landz Secreterare» och »Bookhållare», den senare motsvarande landskamreraren
i nyare tid. Och efter en redogörelse för ståthållarens eller landshöfdingens
åligganden stadgades i nämnda förordning, beträffande särskild!
uppbörds- och redovisningsväsendet, att »dher sigh händhe att Landzhöfdinge
eller Stådthållare blefwe aff oss kalladhe till hofwa: Då skall Landz
Secreteraren eller Bookhållaren, hwarest Vnder Stådthållare icke ähre förordnadhe,
bähra sorgh derföhre, att dettha altt så blifwer beställt, in till
dess Landzhöfdingen och Stådthållaren ähro komne tillbaka igen».
Hvarje ståthållardöme var, enligt 1624 års förordning, fördeladt i
fögderier, hvilka skulle »antheen med Fougdter och Skrifware besätties
effter sedwanan eller arrenderes». Fogdarna skulle hvarannan månad till
ståthållaren och landshöfdingen insända »all beskeedh och rättelse om inkompsterne
vthi sitt Lähn och Fögderij», medan ståthållaren eller lands
-
1)
höfdingen skulle »till föreschrifne Tree terminer Alle Ilelgone, Kyndhers
och Wahlborgsmässo inskicke i Räckninge Caminaren eu wiss vnderrättelse
på alla vpbörder och vthgiffter vthi heela sitt Låhn, sampt en förtecknelsse
på alla orsaker, aff hvilka restantier komma vthi hans Låhn». Och vidare
föreskrefs, att »åhrligen vthi majo skall Landzhöfdingen och Stådthållaren
stemma för sigli allé Fougdter öfwer sitt Låhn, och dher sampt medh
Bookhållaren vptaga deres räkenskaper och dem clarere och vnderskrifwe,
gifwe Fougdterne sine Quittentsier der opå, der medh Fougdten må åther
begifwa sig i sitt Fögderij. Men Bookhållaren skall samma Räkenskaper
sampt med alle Quittenzier och rättelser till sigh taghe och dem i Räkninge
Cammaren prmsentere».
I 1634 års regeringsform stadgades, att »landsregeringen fördeles i
visse höfdingedörnen eller gouvernement», 23 till antalet. Landshöfdingarna
skulle, hvar inom sitt län, tillse, bland annat, »att Cronones gods, land,
län, skogar, ränter, inkompster ordinarie och extra ordinarie, så och alle
andre fisci regalia hafves i acht, bevaras oförkortade, kräfvies i rättan tid
in, lefreres efter förordning»; och skulle landshöfdingen hafva sig till bistånd
»en god handskrifvare och en bokhållare». Landshöfdingarnas ämbete
skulle »ordinarie wara i tri år, efter hvilkas förlopp till den 1 junii skole
dem andre substitueres, och desse ställa sig till Stockholm in att där
inför alle fem riksens consilia göra reda och besked för sin administration».
Den 8 januari 1635 utfärdades därpå den första allmänna landshöfdingeinstruktionen,
däri det föreskrefs att, »såsom nu Konungen brede
wedh den andelige Staten heele Rijkzens wärldzlige Stat regerar genom
Fem Consilier eller Collegier, Såsom äre Hoffrätten, Krigsrätten, Admiralitetet,
Cantzelijt och Räckninge Cammaren: Alltsåå böör och Landzhöffdingen
såsom Konungens vicarius eller högbe:te fem Collegiers executor näst
religionen och Gudztiänsten förnämbligen haffwa ögat på Fem huffwudstyckien,
nämbligen Justicien, Krigsväsendet, Siöö Staten, Landz Regeringen
och Ränterna». Enligt denna instruktion skulle landshöfdingen hafva sig
till hjälp »först een handskrifuare, huillkens Embete skall wara att adsistera
Landzhöffdingen i alla hans Embetzsaker ehuadh nampn dee hafua, Så och
alltijdh wara tillstädes och fölia Landzhöfdingen, när han reeser vth på
Löneregleringskommitténs bet. V.
2
10
Landett eller i Städerna, något på Cronones wägnar att beställa, Sedan
een Landzskrifuare som skall hålla Boken richtig och klaar på alle Landz
inkompster, opbörder och vthgiffter, optaga och registrera alla rättellsser
och ad viser aff Fougder och Vpbördzmän, Såå och författa alla dee rättellsser
som till K. M:ts Räckne Cammar effter de andre Memorialen i Räntesaker
bör aff Landzhöfdingen opsändas». Dessa båda skulle »författa och
concipera alle dee Breeff, Befallningar och Zedlar, så och alla Contraeter,
Budh och förbudh, som Landzhöffdingen på sitt kalls och Embetes wägnar
låter vthgåå, Så och hålla öfwer allt richtigt beskiedh rättellsse och Registratur,
hafue ochså Landzens Cantzlij vnder sine händer, alle aeter och
Breeff ordentligen disponera, wäll förwara, och allt när dee der ifrån
skilias, åter ifrån sigh leffwerera». Hvart år skulle landshöfdingen personligen
eller, hvad vissa aflägsna län angick, genom ombud inställa sig i
Stockholm för att där göra reda för sin förvaltning; och skulle ämbetet
innehafvas endast tre år, efter hvilkas förlopp landshöfdingen skulle själf
inställa sig i Stockholm att inför de fem rikskollegierna göra reda och
besked för hela sin förvaltning.
Ny instruktion för landshöfdingarna utfärdades den 28 januari 1687,
enligt hvilken hos länsstyrelsen funnos anställda »landzsecreterare,
landzbookhållare och landträntmästare», medan såsom underlydande i
orterna omförmäldes »härad/- eller cronefogdar, häradz- eller opbördzskrifware,
mantalskommissarier samt länz- och fierdingsmän». Någon skyldighet
för landshöfdingen att årligen inställa sig i Stockholm för redovisning
stadgades ej vidare, utan hade landshöfdingen »så att förestå sin anförtrodde
tienst., att han är wederredo derföre att giöra räkenskap, enär
Kongl. Maj:t så behagar att påfordra». Samma organisation hade
landsstaten enligt senare den 16 oktober 1723 och den 4 november 1734
utfärdade, till väsentliga delar med hvarandra lika lydande instruktioner,
i hvilka emellertid benämningen »landzbookhållare» utbytts mot »landzcammererare».
Angående fördelningen af göromålen mellan landssekreterare
och landskamrerare meddelades utförliga bestämmelser genom kungl. bref
den 23 april 1752.
I den mån länsstyrelsernas göromål växte, yppades för landssekreterare
och landskamrerare behof af biträde i tjänsten. För tillgodoseende
11
af detta behof anlitades till en början af nämnda tjänstemän enskilt anställda
och aflönade skrifbiträden och sedermera äfven å stat uppförda
kanslister och kontorister; men med tiden befunnos de sålunda träffade
anordningarna ej göra tillfyllest. Tidigast tillgodosågs behofvet af ytterligare
tjänstebiträde för landskamreraren. Genom kungl. bref den 9 november
1779 anbefalldes nämligen kammarkollegium att, i enlighet med
hvad redan tidigare skett i Göteborgs och Bohus län, uti flertalet af öfriga
län antaga »lähnebokhållare» med åliggande att revidera räkenskaperna och
desamma i bokslut författa; och utfärdades sedermera den 2 mars 1780
af kammarkollegium instruktion för nämnda tjänstemän, enligt hvilken
dem tillhörde, bland annat, att »wid de tillfällen, Lands-Kamereraren kan
wara permitterad, af sjukdom beswärad, på Einbets resor i Länet stadd,
eller af andre honom i tjensten åliggande sysslor hindrad», bestrida de i
landskontoret förefallande göromål. Fullständigt blef emellertid länsbokhållarinstitutionen
ej genomförd förr än vid 1828—1880 årens riksdag,
då länsbokhållareänster inrättades jämväl i Jämtlands och Norrbottens län.
Ofvannämnda kungl. bref af den 9 november 1779 innehöll äfven
bestämmelser rörande en annan förändring i afseende å landsstatens personal,
den nämligen, att vid dåvarande mantalskommissarie^ afgång deras
befattningar skulle indragas och mantalsskrifningen anförtros häradsskrifvarna.
Till landssekreterarens biträde blefvo vid olika tider inom vissa län
anställda »länsnotarier». Det särskilda utskott, som vid 1823 års riksmöte
tillsattes af Rikets Ständer för pröfning af 1819 års kommittés betänkande
angående ny reglering af rikets ämbeten och tjänster in. in., anförde i
sitt utlåtande, bland annat, att, »då det synes vara af stor vigt och angelägenhet,
att vid Lands Cancellierna alltid borde finnas eu person med
större insigter och erfarenhet, än som hos de af Lands-Secreterare enskildt
lönade skrifvarebiträden kunna påräknas, och som, anställd icke i enskild,
utan i statens tjänst, kunde vid Lands-Secreterarens frånvaro eller förfall
bestrida dess befattning», utskottet trott sig böra föreslå, att i de län, där
länsnotarier icke funnos, sådana skulle antagas. Men utskottet tilläde:
»dock så att lönerna för dessa tjänstemän anslås uti viss andel af sportlerne
vid Lands-Cancelliet, så länge sådana komma att fortfara, emedan
12
Lands-Secreterare, lika med Häradshöfdingar, nu äro skyldiga att af den
inkomst, de äga, bekosta det biträde, som i tjänsteutöfningen kan fordras,
utom de på stat förut bestådde obetydliga cancellistlöner». Sedan nämnda
utskottsbetänkande öfverlämnats till Kungl. Maj:t, framlades, i sammanhang
med kungl. proposition till 1828—1830 årens riksdag om lönereglering
för landsstaten, äfven förslag om att å staten i hvarje län uppföra
en länsnotarie; men detta förslag vann ej bifall. Liknande förslag till
1840—1841 samt 1847—1848 årens riksdagar, i sammanhang med förnyade
framställningar om lönereglering för landsstaten, vunno ej heller
Rikets Ständers godkännande. Anyo framställdes samma förslag uti kungl.
proposition till 1853—1854 årens riksdag beträffande lönereglering för
landsstaten, därvid i propositionen meddelades, att dåmera länsnotarier
redan funnos anställda i alla län utom Gottlands, Göteborgs och Bohus
samt Jämtlands län. Rikets Ständer ställde, under visst förbehåll, till
Kungl. Maj:ts förfogande äskadt reservationsanslag för en provisionel!
lönereglering; och blef därmed tillfälle beredt för inrättande af länsnotariebefattningar
äfven i nyssnämnda tre län.
Den 10 november 1855 utfärdades därpå af Kungl. Maj:t särskilda
instruktioner för landshöfdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna
anställda tjänstemän äfvensom för kronofogdar, häradsskrifvare och kronolånsmän.
Såsom i det följande vidare omnämnes, hafva dessa instruktioner
val i vissa hänseenden blifvit ändrade eller genom nyare lagstiftning förlorat
tillämplighet, men äro för öfrigt i det hufvudsakliga fortfarande
gällande.
Enligt instruktionen för landshöfdingarna i rikets län samt de vid
länsstyrelserna anställda tjänstemän, för korthetens skull i allmänhet benämnd
landshöfdingeinstruktionen, är styrelsen inom hvarje af rikets län
anförtrodd åt en landshöfding, såsom Kungl. Maj:ts befallningshafvande,
hvilken utöfvar densamma med biträde af landssekreterare och landskamrerare.
De till Konungens befallningshafvandes befattning hörande ärenden
skola, efter i instruktionen närmare angifven fördelning, handläggas
dels i landskansliet och dels i landskontoret. För den förra af dessa afdelningar
är landssekreteraren och för den senare landskamreraren chef och
föredragande. Vid landshöfdingvakans samt landshöfdings frånvaro eller
13
laga förfall utöfvas länsstyrelsen, med viss inskränkning, af landssekreteraren
och landskamreraren gemensamt under benämning landshöfdingämbete.
Vid länsstyrelse skola enligt nämnda instruktion vara, till biträde
vid där förefallande göromåls bestridande, anställda: å landskansliet länsnotarie
och landskanslist, å landskontoret länsbokhållare och landskontorist
samt å landtränteriet landträntmästare, jämte nödig vaktbetjaning; hvarförutom
erforderliga extra landskanslister och landskontorister få antagas.
De ordinarie landsstatstjänstemännen ute i länen äro enligt instruktionerna
af den 10 november 1855 kronofogdar, häradsskrifvare och kronolänsmän.
Den 22 februari 1873 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté, bestående
af landskamreraren O. R. Hammar, landssekreteraren C. E. Varenius
och kronofogden N. A. Wimarson, att, under ledning och ordförandeskap
af chefen för civildepartementet, afgifva underdånigt betänkande och förslag
i afseende å lönereglering för landsstaten, efter behörig utredning af alla
dithörande frågor.
Efter det bemälda kommitterade gjort underdånig framställning om
förstärkning af kommittén i och för utarbetandet af de förslag till förändringar
i uppbörds- och redogörelseväsendet, som blefve erforderliga
till följd af kommitterades förslag till ny tjänsteorganisation inom landsstaten,
förordnade Kungl. Maj:t den 19 september 1873 kammarrättsrådet
B. A. Ekström och kammarförvandten, sedermera departementschefen i
fångvårdsstyrelsen C. Gerle att gemensamt med förutnämnda kommitterade
afgifva betänkande och förslag till reglemente för debitering, uppbörd
och redovisning af de allmänna utskylder, som vid de årliga uppbördsstämmorna
borde erläggas, till författning angående indrifning och redovisning
af böter samt till sådana föreskrifter, som i öfrigt kunde anses
erforderliga för ett ändamålsenligt ordnande af uppbörds- och redovisningsväsendet.
Kommittén, som genom särskilda nådiga remisser och skrifvelser anbefalldes
att afgifva utlåtande öfver åtskilliga med tjänste- och löneregleringen
för landsstaten sammanhängande frågor, afgaf den 13 oktober 1875
underdånigt betänkande och förslag angående dels allmän tjänste- och löne
-
14
reglering för landsstaten och dels uppbörds- och redovisningsväsendet
för länen.
Efter inhämtande af utlåtanden i ämnet från Konungens befallningshafvande
i länen m. fl. myndigheter anmälde chefen för civildepartementet
den 24 maj 1877 detta ärende inför Kungl. Maj:t och uttalade därvid
den uppfattningen, att de af kommittén framställda förslag till ändringar
i grällande bestämmelser rörande landsstaten och densammas verksamhet
voro så vidtomfattande och ingrepo så djupt å flera särskilda förvaltningsområden,
att det syntes vara, om icke omöjligt, åtminstone med stor svårighet
förenadt att på en gång till pröfning företaga alla dessa förslag,
af hvilka flera, enligt departementschefens åsikt, icke stodo i oskiljaktigt
sammanhang med de öfriga. Och då genom en samtidig pröfning af dem
alla afgörandet af de frågor, som företrädesvis påkallade en skyndsam lösning,
skulle i väsentlig mån fördröjas, hade departementschefen ansett nödigt
att, innan yttrande infordrades från vissa angifna ämbetsverk, ingå
i undersökning, huruvida icke vissa af kommitténs förslag kunde och
borde redan då till pröfning företagas, hvarigenom de vidare arbetena i
ärendet skulle i icke obetydlig mån underlättas och påskyndas.
De sålunda åsyftade, uteslutande organisativa förslagen afsågo förändring
i landssekreterares och landskamrerares ämbetsställning, anställande
vid länsstyrelserna af en särskild, för landskansli och landskontor gemensam
registrator, samt kronofogde- och länsmanstjänsternas sammanslagning
till en tjänstemannaklass, kronofogdarnas, hvilka tjänstemän skulle, med
biträde af s. k. fogdefullmäktige, bestrida de kronofogdar och länsmän
hufvudsakligen åliggande göromål.
Till uteslutande organisativa förslag kunde jämväl hänföras de af
kommittén gjorda framställningar att i stället för räntmästare anställa af
länsstyrelsen antagen länskassör, hvilken borde inflyttas å landskontoret
med skyldighet att biträda vid därstädes förefallande göromål; att indraga
häradsskrifvartjänsterna och delvis öfverflytta deras göromål på kronofogdarna,
samt att verkställa debiteringen genom en för sådant ändamål å
landskontoret anställd andre länsbokhållare. Enär emellertid möjligheten
och lämpligheten af att genomföra de sålunda afsedda anordningarna syntes
vara beroende af hvad kommittén föreslagit rörande uppbörds- och
15
redovisningsväsendet, ansåg departementschefen dessa framställningar då
icke kunna till pröfning företagas.
Vid afgifvande af sitt förslag i fråga om förändring i landssekreterares
och landskamrerares ämbetsställning hade kommittén tänkt sig, att
länsstyrelsen skulle utgöras af landshöfdingen, såsom ordförande, samt
landssekreteraren och landskamreraren, såsom ledamöter och föredragande,
med bibehållande emellertid af rätt för landshöfdingen, att, då han var i
styrelsen tillstädes, ensam besluta. Beträffande kommitténs förslag i detta
hänseende hemställde departementschefen — med afseende å hvad Konungens
befallningshafvande anfört och då hvad kommittén till stöd för de uti
ifrågavarande hänseende föreslagna ändringar åberopat icke syntes departementschefen
ådagalägga, att behof af sådana ändringar i någon mån gjort
sig gällande — att Kungl. Maj:t måtte finna kommitténs förslag icke
förtjäna afseende.
Vidkommande förslaget om anställande hos länsstyrelserna af en särskild
för styrelsens bägge afdelningar gemensam registrator framhöll departementschefen,
att hvad Konungens befallningshafvande i detta afseende
anfört och åberopat till fullo ådagalade, att gemensam diarieföring för länsstyrelsernas
båda afdelningar genom en registrator icke var lämplig, hvadan
departementschefen hemställde, att kommitténs förslag därom icke
måtte af Kungl. Maj:t bifallas.
Hvad angick kommitténs förslag om kronofogde- och länsmanstjänsternas
sammanslagning till en tjänstemannaklass, kronofogdarnas, hviika
skulle biträdas af s. k. fogdefullmäktige, hade endast en bland Konungens
befallningshafvande understödt detta förslag, hvaremot dess antagande blifvit
af samtliga öfriga på det bestämdaste afstyrkt. Departementschefen,
som i allt hufvudsakligt delade de af Konungens befallningshafvande enhälligt,
på allenast ett undantag när, uttalade åsikter i nämnda hänseende,
ansåg således kronofogde- och länsmansbefattningarna böra oförändrade
bibehållas, men erinrade likväl, dels att en och annan af Konungens befallningshafvande
antydt, att, genom förändring af tjänstgöringsområdena,
kronofogdarnas eller åtminstone länsmännens antal skulle kunna i någon
mån inskränkas, dels ock att däremot andra befallningshafvande gjort framställning
om minskning af länsmansdistrikten inom länet, äfvensom att
16
inom flera län extra länsmän redan voro med Kungl. Maj:ts tillstånd
anställda.
Departementschefen tillstyrkte, att Kungl. Maj:t måtte finna kommitténs
ifrågavarande förslag icke böra bifallas, samt, med förklarande att kronofogdeoch
länsmansbefattningarna borde bibehållas med hufvudsakligen enahanda
åliggande som dittills, ej mindre anbefalla Konungens befallningshafvande
i samtliga länen att hvar för sig, så fort ske kunde och före viss angifven
dag, inkomma med underdånigt yttrande, huruvida inom det en hvar anförtrodda
län antalet af kronofogde- och länsmanstjänsterna kunde genom
förändring af då bestämda tjänstgöringsområden minskas eller tillökning
i detta antal eller förändring i öfrigt af tjänstgöringsområdena kunde
finnas vara af omständigheterna oundgängligen påkallad, än äfven i nåder
förordna, att, därest kronofogde- eller länsmanstjänst var eller blef ledig,
med åtgärd för densammas återbesättande skulle anstå och tjänsten genom
vikarie uppehållas, intilldess Kungl. Maj:t, efter det omförmälda yttranden
inkommit, meddelat vidare föreskrift.
Kungl. Maj:t biföll hvad departementschefen tillstyrkt och hemställt,
och anbefalldes samtidigt kammarkollegium och statskontoret att inkomma
med underdånigt utlåtande och förslag i fråga om löneregleringen för de
vid landsstaten anställda ämbets- och tjänstemän, med undantag af landshöfding,
räntmästare och häradsskrifvare.
Sedan de båda ämbetsverken afgifvit sitt förslag den 10 oktober 1877,
gjorde Kungl. Maj:t proposition i ämnet till 1878 års riksdag; och efter det
Riksdagen fattat sitt beslut, fastställde Kungl. Maj:t, enligt skrifvelse till
kammarkollegium och statskontoret den 31 maj 1878, lönereglering för
landssekreterare och landskamrerare, länsnotarie!’ och länsbokhållare, landskanslister
och landskontorister, kronofogdar och länsmän, samt vaktmästare
vid länsstyrelserna.
Såsom förut är antydt, innefattade kommittébetänkandet af den
13 oktober 1875 jämväl framställningar därom, att i stället för räntmästare
skulle anställas hos Konungens befallningshafvande en länskassör,
som borde inflyttas å landskontoret med skyldighet att biträda vid därstädes
förefallande göromål; att häradsskrifvartjänsterna skulle indragas
och deras göromål delvis öfverflyttas på kronofogdarna; samt att debite
-
17
ringen skulle verkställas genom en för sådant ändamål å landskontoret
anställd andre länsbokhållare.
I sammanhang med andra beslut anbefallde Kungl. Ma;j:t den 24
maj 1877 kammarkollegium, statskontoret och kammarrätten att afgifva
underdånigt utlåtande öfver kommitterades förslag angående uppbörds- och
redovisningsväsendet för länen jämte därmed sammanhängande frågor, såsom
om förändring af räntmästarbefattningarna, indragning af häradsskrifvartjänsterna
och bestridande af de med dessa befattningar förenade göromål
samt aflöningen därför.
Sedan detta utlåtande afgifvits den 12 december 1878, underställdes
detsamma den 2 januari 1880 af chefen för civildepartementet Kungl.
Maj:ts pröfning i de delar, som hade afseende på de väckta förslagen om
indragning af häradsskrifvartjänsterna och förändring af räntmästarbefattningarna
samt därmed omedelbart sammanhängande frågor.
Beträffande då först frågan om häradsskrifvartjänsternas indragning
påpekade departementschefen, att, enligt hvad som framginge af de yttranden,
som af Konungens befallningshafvande i länen meddelats öfver kommitterades
ifrågavarande förslag, icke någon af dessa med uppbördsförvaltningen i
orterna företrädesvis förtrogna myndigheter tilltrott sig att obetingadt förorda
förslagets antagande i dess helhet. De allra flesta bland dem hade
tvärtom bestämdt afstyrkt kommitterades förslag. De tre centrala ämbetsverken
hade ock alldeles afstyrkt förslaget.
För egen del sade sig departementschefen i allt hufvudsakligt instämma
uti de erinringar och anmärkningar, som uti angifna hänseenden
blifvit såväl af Konungens befallningshafvande med stor enighet som äfven
af ämbetsverken framställda ej mindre mot de anordningar, hvilka kommitterade
ansett böra dels utgöra förutsättningar för häradsskrifvartjänsternas
indragning och dels i öfrigt vidtagas såsom ledande till lättnad vid
debiteringsarbetet, än äfven mot det af kommitterade föreslagna sättet för
detta arbetes förrättande å landskontoren. I följd däraf kunde departementschefen
icke till bifall förorda kommitterades ifrågavarande förslag,
utan ansåg, att häradsskrifvarbefattningarna borde oförändrade bibehållas.
Löner egl er ing skommitténs bet. V.
3
18
Vidkommande landträntmästarbefattningarna erinrade departementschefen,
att kommitterade, under förutsättning af bifall till vissa af dem
gjorda framställningar om genomgripande förändringar i afseende å räkenskapsföringen
för länen och sättet för länskassans förvarande, föreslagit, att,
i stället för räntmästare, skulle å landskontoret anställas en länskassör, hvilken
med lägre aflöning och i en mer underordnad ställning skulle vara af landskamreraren
mindre oberoende än räntmästaren samt, jämte öfvertagande af
dåvarande, genom de af kommitterade föreslagna ändringarna förenklade
räntmästargöromålen, hafva till åliggande att biträda äfven vid öfriga göromål
å kontoret. Med hänsyn till den ansvarighet för kassaförvaltningen,
som ålåge länsstyrelsen, borde enligt kommittéförslaget tillsättningen af
kassörstjänsterna ankomma på Konungens vederbörande befallningshafvande.
Enligt hvad departementschefen vidare förmälde, hade de allra flesta
af Konungens befallningshafvande kraftigt afstyrkt kommitterades förslag
och i sådant hänseende hufvudsakligen anfört:
att genom den föreslagna förändringen ifrågavarande befattningar
skulle blifva att betrakta såsom öfvergångstjänster och otvifvelaktigt ofta
komma att ombyta innehafvare, hvilket på grund af göromålens beskaffenhet
vore för det allmänna särdeles menligt;
att en så viktig uppbördstjänst som räntmästarnas borde vara af
själfständig beskaffenhet och så aflönad, att icke tjänstinnehafvaren genom
ekonomiskt betryck komme i frestelse att brista i redbarhet; samt
att ränterigöromålen skulle komma att lida, därest tjänstinnehafvaren
skulle biträda med andra göromål å landskontoret.
Ämbetsverken hade, efter pröfning af kommitterades förslag i fråga
om räkenskapsföringen och länskassans förvaring, funnit sig böra i allt
väsentligt afstyrka bifall till kommitterades i ämnet gjorda framställningar
och i följd däraf icke heller kunnat biträda kommitterades förslag beträffande
räntmästartjänsternas förändring.
Äfven departementschefen ansåg, att räntmästarbefattningarna borde
bibehållas; dock att vid utfärdande af ny instruktion för länsstyrelserna
borde tagas i öfvervägande, huruvida icke vissa af de göromål, som då i
landskontoren bestredos, kunde till minskning i dessas behof af extra biträde
öfverflyttas å räntmästarna.
19
Kungl. Maj:t lämnade sitt bifall till hvad departementschefen yttrat
och hemställt; hvarefter förslag till lönereglering för landträntmästare och
häradsskrifvare framlades för 1880 års riksdag.
I skrifvelse den 14 maj 1880 (n:r 34) meddelade Riksdagen att,
då den i statsrådsprotokollet förebragta utredning i fråga om kommitterades
förslag rörande häi’adsskrifvartjänsternas indragning och bestridandet
af de dessa befattningar tillhörande göromål synts innefatta öfvertygande
skäl för dessa tjänsters bibehållande samt Riksdagen med en
sådan uppfattning måst anse det angeläget, att aflöningen för denna klass
af landsstatstjänstcmän blefve ordnad efter enahanda grunder, som för
flertalet af tjänstemännen vid landsstaten redan för två år sedan blifvit
fastställda, Riksdagen icke tvekat att medgifva en slutlig lönereglering för
häradsskrifvarna, och i sådant hänseende bifallit hvad Kungl. Maj:t föreslagit;
men att däremot, hvad landträntmästarbefattningarna angick, Riksdagen
icke kunnat för det dåvarande medgifva någon lönereglering för
dessa tjänster.
I fråga om den för landträntmästarna föreslagna löneregleringen hade
statsutskottet i sitt utlåtande n:r 10 under 1880 års riksdag, vid afstyrkande
af bifall till det af Kungl. Maj:t framlagda förslaget, angifvit de
skäl, på grund af hvilka utskottet ansett frågan böra i vissa hänseenden
tagas i förnyad pröfning. Första kammaren biföll utlåtandet i denna del;
hvaremot Andra kammaren väl godkände utskottets afstyrkande hemställan,
men med ogillande af motiveringen.
Angående löneregleringen för häradsskrifvarna afläts af Kungl. Maj:t
skrifvelse till kammarkollegium och statskontoret den 28 maj 1880.
Den 10 januari 1883 anmäldes af chefen för civildepartementet
ånyo inför Kungl. Maj:t frågan om lönereglering för landträntmästarna, i
sammanhang med andra frågor hörande till reglerandet af utgifterna under
riksstatens sjätte hufvudtitel. Därvid erinrade departementschefen om
vissa åtgärder, som, efter det framställningen i ämnet gjordes till 1880 års
riksdag, blifvit af Kungl. Maj:t vidtagna för åstadkommande af förenklingar
i statsmedelsförvaltningen.
Så hade genom kungörelse den 19 mars 1880 förordnats, att uti
stad, där afdelningskontor af riksbanken var förlagdt, landtränteriets kassa
-
20
behållning skulle, i den män densamma icke var åt landträntmästarens enskilda
vård och ansvarighet för mindre utgifters bestridande anförtrodd,
insättas i nämnda afdelningskontor å folioräkning.
Vidare hade i kungl. bref till statskontoret den 3 oktober 1881
meddelats särskilda föreskrifter och bestämmelser i fråga om vidtagande,
till minskning i statsverkets behof af kassaförlag, af förändrade anordningar
beträffande utbetalningar och inlevereringar af statsmedel vid landtränterierna
i Stockholm och de städer, där riksbanken hade afdelningskontor. I
detta hänseende skulle förekommande utbetalningar af statsmedel genom riksbankens
förmedling så ordnas, att all utbetalning, som öfversteg 6,000 kronor
samt inom Malmöhus län 8,000 kronor, skedde genom anvisningar, af
Konungens vederbörande befallningshafvande utställda å statskontoret, och
hvilka i Stockholm direkt af riksbanken samt i öfriga städer, dår riksbanken
hade afdelningskontor, af dessa inlöstes till fulla beloppet för att
sedermera vid hufvudkontoret i räkning påföras statskontoret. Inlevereringar
till statskontoret af de till ifrågavarande landtränteri er inflytande statsmedel
borde, vare sig af den, som skulle till länsstyrelsen göra en inbetalning,
eller af denna styrelse själf, insättas uti Stockholm i riksbanken och
uti öfriga omförmälda städer i vederbörande afdelningskontor för att genom
dess försorg tillgodokomma statskontorets folioräkning hos hufvudkontoret.
Den omständigheten, att en förändrad organisation af hela uppbördsoch
utgiftsväsendet. inom länen blifvit ifrågasatt, borde, enligt departementschefens
åsikt, icke utgöra något skäl att uppskjuta löneregleringen
för räntmästarna. Huru än denna organisation måtte gestalta sig, syntes
dock alltid hos länsstyrelserna böra finnas en länskassa för de löpande
utgifterna.. Betänklighet borde ej möta mot att sätta räntmästarna på
ordinarie stat, blott för dem stadgades förpliktelse likasom för andra, redan
reglerade landsstatstjänstemän att underkasta sig den förändring i tjänstgöringsskyldighet,
som kunde varda föreskrifven. Utsträcktes denna förpliktelse
därhän, att räntmästarna i öfrigt skulle verkställa det arbete eller
lämna det biträde å landskontoret, som kunde varda dem ålagdt, skulle
därjämte undanröjas den invändning man stundom hört framställas, eller
att räntmästarnas dåvarande göromål icke skulle gifva dem full sysselsättning.
Denna anordning komme ock att medföra den fördel, att det
21
ständigt växande behofvet af extra biträden vid länsstyrelserna skulle,
hvad landskontoren angick, i någon mån minskas.
Med gillande af hvad departementschefen hemställt och föreslagit,
gjorde Kung]. Maj:t framställning i ämnet till 1883 års riksdag.
I afgifvet utlåtande n:r 10 a yttrade statsutskottet, att hvad i ärendet
förekommit och i statsrådsprotokollet anförts, af utskottet ansågs
innebära fullt giltiga skäl att icke längre uppskjuta med reglering af landträntmästarlönerna,
helst dessa visade sig med dåvarande aflöningssättet
vara åtminstone för flertalet i ej obetydligt stigande, samt de omförmälda,
af Kungl. Maj:t, uppå inom Riksdagen uttalade önskningar, vidtagna ändringar
i sättet för utbetalningar från och inbetalningar till vissa ränterier,
efter hvad utskottet tyckt sig finna, visserligen ledt till förenkling i kassaförvaltningen,
men ingalunda medfört någon minskning i landträntmästarnas
göromål eller ansvar.
Sedan Riksdagen beslutat lönereglering för landträntmästarna, aflat
Kungl. Maj:t den 22 juni 1883 skrifvelse till kammarkollegium och statskontoret
angående ny stat för sistnämnda landsstatstjänstemän.
Enligt hvad nu lämnade redogörelse gifver vid handen, ledde de af
1873 års land sstatsko in mi tté framlagda förslag till omorganisation i väsentliga
delar af landsstaten icke till någon påföljd.
I den ordinarie personalen hos länsstyrelserna, sådan denna angafs
uti 1855 års landshöfdingeinstruktion, skedde ej vid omförmälda löneregleringar
annan ändring, än att i alla län, utom Jämtlands och Gottlands,
anställdes ytterligare en landskanslist och en landskontorist. Sedermera
har vid 1898 års riksdag enahanda förstärkning af personalen medgifvits
länsstyrelsen i Jämtlands län. Järnte den ordinarie tjänstepersonalen vid
länsstyrelserna finnas emellertid, förutom andra extra biträden, hos de flesta
af dessa styrelser anställda extra länsnotarie!'' och hos tre af dem extra
länsbokhållare.
Hvad angår landsstatstjänstemännen ute i länen, medförde ofvannämnda
löneregleringar ej någon som helst ökning af denna personal, utan
bibehölls denna vid sin dåvarande storlek, nämligen 117 kronofogdar, en
i hvarje fögderi, 116 häradsskrifvare — en i hvarje fögderi med undantag
22
af lappmarksfögderiet i Västerbottens län, där särskild häradsskrifvare ej
finnes anställd — och 520 kronolänsmän.
Genom kungl. cirkulär den 24 maj 1877 hade emellertid Konungens
befallningshafvande i samtliga län anmodats att afgifva yttranden i fråga
om reglering af tjänstgöringsområdena för kronofogdar och länsmän in. in.;
och i de med anledning däraf afgifna yttrandena hade beträffande länsmansdistriktsindelningen
blifvit ifrågasatta förändringar, genom hvilka 15
länsmanstjänster skulle komma att indragas, men å andra sidan 28 nya
dylika tjänster komma att inrättas. Under de följande åren drogos ett
flertal frågor rörande omreglering af fögderier och länsmansdistrikt under
Riksdagens pröfning.
Sålunda föreslog Kungl. Maj:t vid 1881 års riksdag delning af
Medelpads fögderi i Västernorr lands län, därvid framhölls, att denna
delning kunde ske utan någon ökad kostnad för statsverket, enär
fråga blifvit väckt och var på Kungl. Maj:ts pröfning beroende om förändring
af fögderiindelningen inom Kopparbergs län, hvarigenom Säters läns
fögderi skulle förenas med angränsande fögderier och antalet fögderier inom
Kopparbergs län minskas från 7 till 6, hvadan den kronofogde- och den
häradsskrifvarlön, som därigenom blefve tillgängliga, skulle kunna användas
för de båda nya fögderi tjänsterna inom Västernorrlands län. Med
bifall till den kungl. propositionen förklarade Riksdagen, att, därest
Kungl. Maj:t beslutade indragning af Säters läns fögderi inom Kopparbergs
län, de till kronofogde och till häradsskrifvare inom samma fögderi anvisade
aflöningsbelopp finge användas till aflönande af motsvarande tjänstemän
inom ett af de föreslagna nya fögderierna i Medelpad.
Därefter gjordes äfven till 1882 års riksdag framställning i afseende
å bildande af nya fögderier och länsmansdistrikt. I det af chefen för civildepartementet
den 9 januari 1882 till statsrådsprotokollet afgifna yttrande,
som föranledde nämnda framställning, erinrade han, att för inrättandet
af de nya tjänster, som han ansåg företrädesvis behöfliga, eller en kronofogde-
och en häradsskrifvartjänst samt två länsmanstjänster i Värmlands
län, två länsmanstjänster i Ålfsborgs, en dylik tjänst i Norrbottens, två
länsmanstjänster i Västerbottens och fyra sådana tjänster i Blekinge län,
nödiga medel kunde utan någon ökad kostnad för statsverket beredas
23
från de aflöningsbelopp, som blifvit eller blefve tillgängliga genom de al
Kungl. Maj:t redan beslutade regleringar inom andra orter af riket. I
följd af den reglering af fögderierna och lånsmansdistrikten inom Västmanlands
län, hvilken blifvit anbefalld den 10 september 1869 hvad fögderierna
och den 8 februari 1878 hvad länsmansdistrikten angick, hade
nämligen under år 1881 en kronofogde- och eu länsmanslön blifvit disponibla
och komme framdeles, i den mån regleringen genomfördes, ytterligare
sex länsmanstjänster och en häradsskrifvartjänst att indragas. Vidare
hade, på grund af Kungl. Maj:ts beslut den 14 december 1877 om
länsmansdistriktens i Gottlands län minskning från tio till sex, en länsmanstjänst
därstädes redan blifvit indragen, hvarförutom framdeles ytterligare
tre länsmanslöner blefve inom samma län disponibla. Departementschefen
hemställde därför, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att
aflöningsbelopp, som blifvit eller blefve tillgängliga i följd af de utaf
Kungl. Maj:t beslutade indragningar af fögderi- och länsmanstjänster inom
Västmanlands och Gottlands län, måtte få användas för inrättande af ofvan
omförmälda landsstatstjänster.
I sammanhang härmed anförde emellertid departementschefen vidare,
att förr eller senare äfven inom flera andra delar af riket torde blifva nödvändigt
att öka fögderitjänstemännens och länsmännens antal. Särskild!,
ansågs sådant inom kort befinnas oundgängligt inom Jämtlands län. Äfven
inom öfriga delar af Norrland komme ock, i den mån näringslifvet därstädes
utvecklades och befolkningen tillväxte, behofvet af ökadt antal polis- och
exekutionstjänstemän att göra sig alltmera kännbart. Å andra sidan kunde
möjligen inom ett eller annat län en ytterligare indragning af tjänster verkställas.
Sålunda var fråga väckt, ehuru ännu icke afgjord, om minskning af
fögderierna i Uppsala län äfvensom om indragning af en länsmanstjänst i
Östergötlands län. För att undvika behofvet af ett särskildt samtycke af Riksdagen
för hvarje gång det framdeles kunde ifrågakomma att för inrättande
af ett nytt fögderi eller länsmansdistrikt använda en disponibel lön, hemställde
departementschefen, det Kungl. Maj:t måtte äska Riksdagens medgifvande,
att framgent de genom kronofogde-, häradsskrifvar- eller länsmanstjänsters
indragning ledigblifna aflöningsbelopp måtte få användas för
inrättande af nya dylika tjänster, där sådana pröfvades vara erforderliga.
24
Riksdagen biföll, såsom af dess skrifvelse den 21 maj 1882 (ri:r 60)
framgår, Kung!. Maj:ts framställning, i hvad angick inrättande af de begärda
nya landsstatstjänsterna med undantag af en länsmanstjänst inom
Alfsborgs lån och fyra länsmanstjänster inom Blekinge län. Kungl. Maj:ts
förslag om bemyndigande att framgent använda de genom kronofogde-,
häradsskrifvar- eller länsmanstjänsters indragning ledigblifna atlöningsbelopp
för inrättande af nya dylika tjänster, där sådana pröfvades vara
erforderliga, vann däremot icke Riksdagens bifall, och anförde Riksdagen,
under erinran att berörda förslag var framställdt för att undvika behofvet
af ett särskildt samtycke af Riksdagen för hvarje gång det framdeles kunde
ifrågakomma att för inrättande af ett nytt fögderi eller länsmansdistrikt
använda en disponibel lön, att detta skäl synts Riksdagen icke vara
tillfyllestgörande, för att den på grund däraf skulle afhända sig
rättigheten att pröfva behofvet af nya tjänsters inrättande, äfven om den
statsutgift, som därmed vore förenad, kunde genom på andra ställen vidtagna
indragningar fyllas af för handen varande tillgångar. Riksdagen
ansåg dessutom någon olägenhet ej behöfva uppstå därigenom, att frågan
om inrättande af ett nytt fögderi eller länsmansdistrikt skulle underställas
dess pröfning, ty långt uppskof kunde dåmera ej komma i fråga,
då Riksdagen årligen sammanträdde; och i allt fall ägde Kungl. Maj:t,
därest behofvet i enstaka fall vore särdeles trängande och oafvisligt, tillfälle
att, intill dess Riksdagen hunnit pröfva frågan, bestrida kostnaderna
med anlitande af extra anslaget till särskild polisstyrka.
Till 1883 års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning om reglering
af fögderierna inom Jämtlands län, så att desamma skulle blifva fyra
i stället för tre, därvid nödiga medel för inrättandet af härför erforderliga
en kronofogde- och en häradsskrifvartjänst borde utan någon ökad tunga
för statsverket beredas genom användande därtill af de kronofogde- och
häradsskrifvarlöner, som blefve tillgängliga genom den af Kungl. Maj:t
den 24 november 1882 beslutade sammanslagning af andra och tredje fögderierna
i Uppsala län till ett fögderi, hvilken reglering skulle träda i kraft,
i den mån någon af fögderitjänstemännen i de båda fögderierna afginge.
Riksdagen biföll denna framställning samt medgaf alltså, att de aflöningsbelopp,
som blefve tillgängliga i följd af anbefalld fögderireglering inom
Uppsala län, finge användas för inrättande af en kronofogde- och en häradsskrifvartjänst
inom Jämtlands län, hvarjämte, i enlighet med Kungl. Maj:ts
begäran, för uppehållande af nyssberörda båda fögderitjänster under år 1884
anvisades på extra stat för samma år ett anslag af 6,800 kronor. Detta
anslag förnyades för åren 1885 och 1886, hvarefter, och sedan kronofogdetjänsten
blifvit tillsatt, anslaget för åren 1887—1890 sattes till 2,500 kronor
för uppehållande af en häradsskrifvartjänst inom Jämtlands län.
Enligt skrifvelse den 18 maj 1885 biföll Riksdagen Kungl.
Maj:ts förslag därom, att, på det Frosta härads östra och Svartlösa härads
länsmansdistrikt måtte kunna delas hvardera i två distrikt, aflöningsbelopp,
som blefve tillgängliga i följd af de i det föregående omförmälda regleringarna
af länsmansdistrikten inom Gottlands och Västmanlands län, finge
användas för inrättande af en länsmanstjänst inom Malmöhus län och en
dylik tjänst inom Stockholms län. Enahanda medgifvande lämnades genom
skrifvelse den 7 maj 1886 i afseende å inrättande af en ny länsmanstjänst
inom Västernorrlands län, i ändamål att Sköns länsmansdistrikt måtte kunna
delas i två distrikt. Likaledes medgaf Riksdagen, enligt skrifvelse den 7
juli 1887, att, på det Ströms länsmansdistrikt måtte kunna delas i två
distrikt, till följd af regleringarna af länsmansdistrikten inom Gottlands och
Västmanlands län tillgängligt aflöningsbelopp finge användas till inrättande
af en ny länsmanstjänst inom Jämtlands län.
Till 1888 års Riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning därom, att
aflöningsbelopp, som kunde blifva tillgängligt genom indragning af Vika
länsmansdistrikt inom Kopparbergs län, måtte få användas till aflönande af
en länsman i ett nytt distrikt, bildadt genom delning af Lima länsmansdistrikt
i samma län, hvilken framställning af Riksdagen bifölls. Vid
påföljande års riksdag medgafs ytterligare, att, på det att Stensele länsmansdistrikt
måtte kunna delas i två distrikt och en särskild länsman sålunda anställas
inom Tärna kapellförsamling af Stensele distrikt, aflöningsbelopp, som blefve
tillgängligt till följd af regleringen af länsmansdistrikten i Västmanlands län,
finge användas till inrättande af en ny länsmanstjänst inom Västerbottens län.
I skrifvelse den 16 maj 1889 lämnade Riksdagen ock sitt bifall till
eu i särskild kungl. proposition gjord framställning om medgifvande därtill,
att det aflöningsbelopp, som kunde blifva tillgängligt genom sammanslag
LöneregltringsleommitUns
bet, V.
^
26
ning till ett länsmansdistrikt af Ullångers och Nordingrå länsmansdistrikt
inom Västernorrlands län, finge användas till aflönande af en länsman i
ett nytt distrikt inom samma län, bildadt därigenom att Björna och Trehörningsjö
socknar utbrötes, den förra från Själevads och den senare från
Arnäs dåvarande länsmansdistrikt.
I proposition till 1900 års riksmöte föreslog Kungl. Maj:t Riksdagen att
medgifva, att de aflöningsbelopp, som blefve tillgängliga i följd af beslutad
sammanslagning af de två fögderierna och omreglering af länsmansdistrikten
på Öland, finge användas för inrättande af en ny kronofogdetjänst och
en ny häradsskrifvartjänst i Västernorrlands län samt eu ny länsmanstjänst
i Östergötlands och eu ny länsmanstjänst i Norrbottens län, äfvensom att
för uppehållande under år 1901 af ifrågavarande kronofogdetjänst och
häradsskrifvartjänst samt den nya länsmanstjänsten i Norrbottens län anvisa
på extra stat för samma år ett anslag af 8,400 kronor att utgå i
den mån sådant kunde varda erforderligt. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts
framställning; och har nyssberörda anslag, 8,400 kronor, sedermera anvisats
äfven för åren 1902—1906.
Af det förestående framgår, att de efter senaste allmänna lönereglering
för landsstatstjänstemännen ute i länen genomförda eller beslutade ändringar
i afseende å distriktsindelningen ej föranledt någon ökning af det
vid sagda lönereglering å ordinarie stat uppförda antalet dylika tjänstemän.
Vid bedömandet af det dessa tjänstemän åliggande arbete är emellertid
att erinra, att kommunerna äro skyldiga till biträde för kronobetjäningen
utse och aflöna fjärdingsmän samt att dessutom för ordningens
uppehållande finnas å en mängd platser vid sidan af eller som biträde åt
den ordinarie kronobetjäningen anställda extra länsmän, polisuppsyningsman
m. fl., hvilkas aflöning i regel bestrides delvis af statsmedel.
Enligt landshöfdingeinstruktionen lyda äfven under Konungens
befallningshafvande, för utförande af dess bud och befallningar samt
verkställande af stadgade åligganden, städernas magistrater, hvarjämte åtskilliga
andra inom länet anställda tjänstemän in. fl. äro, på sätt och i den
ordning författningar och särskilda reglementen närmare utstaka, skyldiga
Konungens befallningshafvande hörsamhet.
27
Landsstatens ämbetsuppgifter.
Innan kommittén inlåter sig å de under senare tider framkomna
förslag till omorganisation i vissa delar af landsstaten eller till ändrade
anordningar beträffande dess arbeten, torde vara af nöden att i korthet
redogöra för det hufvudsakliga af landsstatens ämbetsuppgifter.
Hvad då först länsstyrelserna angår, är, såsom förut blifvit antydt,
för dem ännu gällande landshöfdingeinstruktionen af den 10 november 1855
med däri genom särskilda kungl. kungörelser och cirkulär den 22 mars
1861, den 18 augusti 1871, den 31 december 1875, den 15 augusti 1879,
den 19 mars 1880 och den 10 juli 1899 vidtagna ändringar. Och kunna
länsstyrelsernas åligganden enligt denna instruktion väsentligen sammanfattas
sålunda.
Länsstyrelse bör, i allt hvad på densamma kan ankomma, tillse, att
stadgandena till upprätthållande af religionens helgd, allmänna gudstjänsten,
sedlighet och uppfostran behörigen iakttagas.
Den utöfvar högsta ''polismyndigheten inom länet.
Med länsstyrelsens åligganden i detta hänseende kan lämpligen sammanföras
hvad som blifvit den pålagdt
att vaka däröfver, att icke annat än rätt mynt samt behörigen justerade
mått och vikter begagnas, samt
att iakttaga hvad gällande författningar stadga om lösdrifvares behandling.
Till länsstyrelsens uppgifter såsom polismyndighet torde ock böra
Länsstyrel
serna.
Åligganden
enligt gällande
landshöfding^instruktion.
§ 8.
9 och 10.
§ 16.
§ 17.
hänföras dess åligganden
att vaka däröfver, att fattigvården inom länet, i enlighet med därom § 88.
gällande stadgande^ ändamålsenligt ordnas och handhafves, så att de
28
behöfvande erhålla den vard och det understöd, som omständigheterna
påkalla, samt tiggeri afböjes och hämmas;
§
att icke allenast vaka däröfver, att vederbörande i städerna och på
landet fullgöra sina åligganden i afseende å hälsovården, utan ock befordra
verkställigheten af hvad som tinnes stadgadt,
a) beträffande lasaretts- och kurhusanstalterna, hospitalen och sundhetsåtgärder
i allmänhet, samt förekommande och hämmande af smittsamma
sjukdomar bland människor och djur; samt
h) angående vaccinationen, barnmorskor och djurläkare.
I afseende å rättsväsendet inom länet tillhör länsstyrelse
§ ll.
att ombestyra, att alla till allmän efterrättelse utfärdade lagar, för
fattningar
och påbud varda inom länet i behörig ordning kungjorda;
§ 12.
att, beträffande lagskipningens utöfvande vid de i länet befintliga
underdomstolar, vaka däröfver, att ting och sammanträden ordentligt förrättas
på behöriga tider och orter, att rannsakningar med häktade personer
utan obehörigt dröjsmål företagas och afslutas, att saköreslängd^’ och
uppgifter om för brott dömda personer i stadgad ordning aflämnas och
vederbörande meddelas, o. s. v.;
§ 13.
att, med iakttagande af hvad lag därom bjuder, upptaga och pröfva
utsökningsmål, samt
§ 14.
att vaka öfver verkställigheten af utslag i brottmål och att, beträf
fande
verkställigheten af domar och utslag i civila mål, utöfva uppsikt
öfver vederbörande utmätningsmål!, upptaga och pröfva besvär öfver dessas
verkställighetsåtgärdcr äfvensom, då författningarna därtill föranleda, låta
inför sig hålla auktion å utmätt fastighet.
§ 30.
Hvad fångvården beträffar, åligger det länsstyrelse att, i öfverens
stämmelse
med därom gifna föreskrifter, hafva inseende ej mindre å länsfängelser
och kronohäkten än å städers och härads enskilda fängelser,
låta ombesörja fångars forslande under behörig bevakning, anställa de
förhör med till länsfängelsc afsända häktade personer, som kunna vara af
behofvet påkallade, samt låta bestrida de för fångvården nödiga utgifter,
m. in., som genom författningar blifvit i afseende å häktade personer länsstyrelse
anbefalldt.
2!)
Länsstyrelse åligger att behörigen iakttaga hvad i fråga om riks- § 15
dagsmannaval och pröfning af besvär däremot till dess ämbetsbefattning
hörer.
I afseende å försvarsverket och den inom Länet förlagda krigsmakt §§ 13 och 81.
tilläggas länsstyrelse vissa rättigheter och skyldigheter, af hvilka emellertid
eu del efter indelningsverkets upphörande ej vidare komma i tillämpning.
Af hvad genom instruktionen blifvit länsstyrelse ålagdt i afseende § 22
å statens ordinarie inkomst genom grundränta och tionde äjord samt sådana
verk och inrättningar, hvilka äro dylik ständig afgäld underkastade, kvarstår
efter grundskatternas afskrifning, bland annat, skyldigheten att föranstalta
om markegångssättning.
En hufvuduppgift för länsstyrelsen är att med noggrann omsorg § 23.
handhafva allt hvad som angår allmänna uppbörden af statens från
länet utgående utskylder och inkomster äfvensom sådana afgifter till särskilda
inrättningar eller ändamål, hvilka, enligt gifna stadganden, böra af
kronans under länsstyrelsen lydande tjänstemän eller städernas uppbördsman
uppbäras och redovisas, samt för detta ändamål meddela nödiga föreskrifter
om mantalsskrifning samt bevillningstaxering med hvad därtill
hörer, hålla hand däröfver att debitering verkställes, debetsedlar utfärdas
samt uppbördsbok författas och granskas, utfärda order om uppbörd samt
öfvervaka dess indrifning och redovisning äfvensom till pröfning och
afgörande upptaga besvär öfver mantalsskrifning, debitering och indrifning
af sådana allmänna medel, som af kronans eller städernas uppbördsman
i länet böra uppbäras, samt frågor om afkortning, afskrifning
och restitution af dylika medel, äfvensom anmärkningar från landskontoret
vid uppbördsräkenskapernas granskning m. in.
Länsstyrelse har att tillse, att de i landtränteriet influtna medel och § 24.
där nedsatta handlingar äfvensom där till uppbörd befintligt stämpelpapper
behörigen förvaras och redovisas, hvarjämte länsstyrelse har att vaka öfver
iakttagande af gällande kontrollföreskrifter med hänsikt till de inom länet
särskildt antagna försäljningsman af stämpelpapper.
Det åligger vidare länsstyrelse att, med iakttagande af hvad författ- § 26.
ningar och särskilda föreskrifter därom stadga, hafva erforderlig vård om
30
hushållningen med de statens fasta egendomar inom länet, hvilka icke åro
ställda under annan förvaltning.
§ 27
I afseende å allmänna extra ordinarie onera har länsstyrelse att
upptaga och pröfva frågor och förslag om gästgifvargårdars anläggning
eller flyttning och reglerande af skjutsen därstädes; om allmänna vägars,
broars och färjors anläggning och underhåll; om åliggande att på landet
anskaffa och underhålla allmänna byggnader med tillhörande inventarier,
äfvensom sådana allmänna platser, som af menighet böra tillvägabringas;
om beloppet och beskaffenheten af de prästerskapet och kyrkobetjänte anslagna
löningsrättigheter samt beredandet af konventioner om dylika rättigheter;
om fördelning af inkvarteringsbesvär o. s. v.
§ 31-
Hvad beträffar allmänna hushållningen samt de mål och ärenden,
som därmed äga gemenskap, tillhör det länsstyrelse att med omsorgsfull
uppmärksamhet följa de i orten öfliga näringars tillstånd samt, i allt hvad
på länsstyrelsen kan ankomma, söka befrämja deras utveckling och vidtaga
de åtgärder, som i detta hänseende kunna leda till allmänt och enskildt
gagn och förkofran; att tillse, det vederbörande fullgöra sina skyldigheter
uti allt hvad angår öppenhållandet af strömmar, kongsådra, farleder och
hamnar samt ordning vid gästgifvargårdarna, in. in., som för vägfarandes
obehindrade fortkomst erfordras; att, då olyckshändelser genom vådeld,
strandning eller sjönöd inträffa, icke blott söka bereda den hjälp, som
genom länsstyrelsens föranstaltande möjligen kan åstadkommas, utan äfven
vidtaga de åtgärder i öfrigt, som däraf kunna påkallas; att hafva tillsyn
öfver god hushållning med och ändamålsenligt användande af städernas
allmänna medel, anslag och donationsjord, samt att inga obehöriga afgifter
åläggas de trafikerande, äfvensom pröfva besvär i dylika mål och
öfver stadsutskylders påförande; att, i öfverensstämmelse med hvad därom
särskild! stadgas, bestämma det antal värdshus, källare och näringsställen,
som i stad må inrättas, äfvensom meddela tillstånd för brännvinsminuterings-
och utskänkningsställen på landet; att, efter vederbörandes hörande,
pröfva och, så vidt med lag och laga stadgar är förenligt, fastställa såväl
förslag till reglementen för särskilda, genom menighetsföreningar tillkomna
stiftelser på landet, äfven om de afse hela länet, som ock förslag till
byggnads- och brandordningar samt reglementen för sparbanker; att, i
31
öfverensstämmelse med gällande stadganden, hafva allmän uppsikt öfver
landtmäteriet inom länet och utfärda förordnande till landtmäteriförrättningar;
äfvensom att handhafva den genom särskilda författningar och
stadganden föreskrifna kontroll å förvaltning och redovisning af kyrkors,
undervisningsverks och fromma stiftelsers tillhörigheter och inkomster samt
härads sakörcsmedel in. m.
Det torde ock böra nämnas, att länsstyrelse, förutom handläggning
af personalärenden, har att till Kungl. Maj:t eller vissa ämbetsmyndigheter
afgifva åtskilliga berättelser, förteckningar in. in. Dit höra bland
annat de s. k. femårsberättelserna angående länets tillstånd.
Rörande fördelningen af ärendena emellan landskansli och landskontor
äro föreskrifter meddelade i §§ 42 och 43 af landshöfdingeinstruktionen
äfvensom i kungl. cirkulär den 18 augusti 1871, innefattande ändring
i och tillägg till nämnda paragrafer. Därjämte är i § 45 af instruktionen
stadgadt, att, om vederbörande föredragande önska öfverenskomma
om någon jämkning i den bestämda fördelningen, det må af landshöfding
bero att, om så lämpligt finnes, sådan medgifva och fastställa, samt att,
därest ärenden förekomma af den beskaffenhet, att förenämnda paragrafer
icke innefatta bestämd föreskrift, huruvida de böra behandlas å landskansliet
eller landskontoret, landshöfdingen äger att, efter de vid där omförmälda
fördelning följda grunder, därom förordna.
De ändringar, hvilka, enligt hvad ofvan nämnts, tid efter annan Förändringenom
särskilda kungl. kungörelser eller cirkulär vidtagits i 1855 års styrelserna»
landshöfdingeinstruktion, hafva berört allenast vissa enstaka detaljer af dhgganden.
densamma. Under det halfsekel, som förflutit från instruktionens utfärdande,
har emellertid den mångsidiga utveckling och det betydande
omdaningsarbete, som ägt rum inom olika verksamhetsområden, medfört
vida flera och större förändringar i afseende å länsstyrelsernas
åligganden. I åtskilliga fall hafva visserligen instruktionens bestämmelser
från början varit så allmänt affattade, att desamma äro tillämpliga äfven
å senare inträdda, ändrade förhållanden. Men i andra punkter har detta
ej varit fallet, hvaraf följden blifvit, att instruktionen i dessa hänseenden
är föråldrad, dels så att vissa moment af densamma helt eller delvis för
-
32
lorat sin tillämplighet eller åtminstone till ordalagen ej längre fullt passa
in å nuvarande förhållanden, dels och hufvudsakligen så, att i instruktionen
ej upptagas en mängd nya åligganden, som för länsstyrelserna tid
efter annan tillkommit.
Uti nu ifrågavarande hänseenden må först erinras om att, i följd
af Kungl. Maj:ts och Riksdagens beslut om indelningsverkets upphörande
och grundskatternas afskrifning, vissa länsstyrelserna enligt 1855 års
landshöfdingeinstruktion tillhörande åligganden i afseende å försvarsverket,
rotering å jord samt statens ordinarie inkomst genom grundränta
och tionde antingen redan upphört eller åtminstone förlorat väsentligt
i betydenhet för att framdeles helt försvinna. Och genom ändringar
i lagar och författningar eller tillkomsten af nya sådana hafva vidare helt
eller delvis upphört vissa länsstyrelsernas förutvarande åligganden beträffande
hushållningen med statens fasta egendomar, allmänna extra ordinarie
onera och allmänna hushållningen. Uti många fall hafva emellertid
de länsstyrelsernas åligganden, hvilka sålunda upphört, allenast aflösts
af nya sådana, hvadan de timade förändringarna ingalunda medfört
motsvarande minskning i länsstyrelsernas göromål. Särskildt må här
erinras om det högst betydande arbete, som påhvilar länsstyrelserna enligt
den nya lagstiftningen å försvarsväsendets område, sådan denna fått uttryck
i värnpliktslagen och förordningar angående inskrifning och redovisning af
värnpliktige samt deras tjänstgöring in. in., lagar och förordningar angående
skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för
krigsmaktens behof samt angående anskaffande af hästar och fordon för
krigsmaktens ställande på krigsfot, m. fl. författningar.
Äfven vissa grupper af ärenden, där fortfarande kvarstå åligganden
för länsstyrelserna, hafva rönt betydande inverkan af senare tiders
lagstiftning och i öfrigt ändrade förhållanden. I några afseenden hafva
förändringarna ledt till mycket betydande lättnad i länsstyrelsernas arbete.
Såsom Konungens befallningshafvande i Jönköpings län framhållit uti ett
den 8 juni 1904 afgifvet, till kommittén öfverlämnadt utlåtande, minskades
arbetet hos vederbörande länsstyrelser genom kungl. förordningen
den 17 maj 1872, angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser
om häradsting, och genom utsökningslagen den 10 augusti 1877. Införan
-
33
det af tätare tingssammanträden föranledde nämligen, att en del krafmål
anhängiggjordes hos häradsrätterna i stället för hos länsstyrelserna. Och
genom utsökningslagen blefvo utsökningsmålen i de flesta städer öfverflyttade
från länsstyrelsen till magistraten eller någon dess ledamot; kronofogde
medgafs att i vissa fall, där tillförene för utmätning erfordrades
öfverexekutors order, utan sådan order lämna omedelbar handräckning,
och länsstyrelses befogenhet i lagsökningsmål inskränktes i allmänhet till
sådana kraf, hvilka med skriftliga fordringsbevis styrkas.
I de flesta fall har dock den fortgående utvecklingen och den ständigt
ökade samfärdseln bidragit att väsentligt öka göromålen inom de
länsstyrelserna enligt 1855 års instruktion tillhörande, ännu kvarstående
grupper af ärenden, på samma gång dessa ärenden i många fall blifvit
vida mer komplicerade, än förr var fallet.
Såsom redan antydts hafva ock, efter utfärdandet af 1855 års landshöfdingeinstruktion,
för länsstyrelserna tillkommit en mängd i instruktionen
ej omförmälda, i många fall mycket invecklade och tidkräfvande åligganden.
Att här utförligt angifva hvad sålunda å de mest skilda områden
ålagts länsstyrelserna kan ej ifrågakomma, utan må allenast erinras
om några af de viktigare författningar, genom hvilka sådana nya åligganden
tillkommit.
I afseende å uppbörden och redovisningen af statsinkomsterna hafva
nya bestyr för länsstyrelserna uppkommit genom förordningarna om inkomstskatt,
angående tillverkning och beskattning af maltdrycker samt angående
en särskild stämpelafgift för försäljning af punsch, äfvensom, för länsstyrelserna
i vissa län, genom stadgandena om beskattning af hvitbetssockertillverkningen,
hvarjämte genom kungl. förordningen om beskattning af
socker den 2 juni 1905, hvilken förordning skall träda i kraft den 1 september
1906 och upphäfver nyssnämnda stadganden om beskattning af
hvitbetssockertillverkningen, ytterligare bestyr varda lagda å länsstyrelserna.
Med den starka utvecklingen inom näringslifvets m. fl. områden har
yppats behof af nya reglerande bestämmelser i olika afseenden; och
Lönereglering skommitténs bet. V.
5
34
kunna bland de författningar i sådant hänseende, hvilka påkalla länsstyrelsernas
verksamhet, nämnas lagarna angående handelsregister, firma och
prokura samt om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet, med
till dessa lagar sig anknytande kungörelser angående handels- och föreningsregistrens
förande m. m., äfvensom lagstiftningen rörande vissa särskilda
näringsgrenar, såsom angående köttbesiktning och slakthus, samt
angående kontroll å tillverkningen af margarin och margarinost äfvensom
konstister samt å handeln därmed.
Ytterligare åläggas länsstyrelserna vissa bestyr genom lagstiftningen
om sjukkassor samt genom författningar om försäkringsrörelse och den
nya sociala lagstiftningen till skydd för den kroppsarbetande klassen, såsom
författningarna om skydd mot yrkesfara, angående minderårigas och
kvinnors användande till arbete i industriellt yrke samt angående ersättning
för skada till följd af olycksfall i arbete, m. m.
Länsstyrelsernas verksamhet för sedlighet och uppfostran har utvidgats
genom lagarna om fosterbarns vård samt angående uppfostran åt
vanartade och i sedligt afseende försummade barn. Och jämväl den nya
lagstiftningen angående antagande af släktnamn har för länsstyrelserna
medfört vissa göromål.
Summariska
För att, såvidt möjligt, åskådliggöra omfattningen af länsstyrelsernas
angående ämbetsåligganden under senare tider, jämförda med enahanda åligganden
lenuuäm- fiden för genomförandet af senaste allmänna lönereglering för fler1lamhet
ta^et ^änsstyre^sernas ordinarie personal, har kommittén låtit, i anslutning
till en vid statskontorets utlåtande den 14 oktober 1902 såsom bil.
litt. Q fogad tabell, affatta den sammanställning af vissa från länsstyrelsernas
arbetsberättelser hämtade uppgifter, som finnes införd i bihanget till
detta betänkande, sid. 31.
Vid skärskådande af denna sammanställning befinnes visserligen, att
för samtliga länsstyrelser slutsumman af inkomna ärenden är upptagen för
år 1878 till 330,962, men för år 1904 till 312,042.
Granskar man emellertid de särskilda grupperna af ärenden, finner
man, hurusom de ärenden, som ingå under rubriken »Kungl. Maj:ts remisser
och särskilda nådiga befallningar», utgjorde år 1878 3,796, år 1904 4,560.
35
»Handräckningsärenden inkomna från domstolar, kollegier och ämbetsmän»
utgjorde år 1878 118,298, men år 1904 153,277. »Ekonomioch
politimål» uppgingo år 1878 till 48,854, år 1904 till 124,445.
Vidkommande skuldfordringsmålen är redan å sid. 32—33 erinradt
om den minskning i länsstyrelsernas arbete med dessa mål, som föranleddes af
kungl. förordningen den 17 maj 1872 och utsökningslagen den 10 augusti
1877. Summan af de till länsstyrelserna inkomna skuldfordringsmålen, som
år 1878 utgjorde 152,865, har ock så betydande sjunkit, att den år 1904
uppgick till allenast 20,105.
I afseende å dessa slags mål må emellertid här erinras om hvad
Konungens befallningshafvande i Jönköpings län i sitt ofvan åberopade
underdåniga utlåtande den 8 juni 1904 påpekat, eller att af de enligt
äldre lagbestämmelser handlagda skuldfordringsmålen en mängd utgjorde
blott på räkningar grundade lagsökningar, af hvilka en stor del allenast
behöfde kommuniceras och sedermera ej fullföljdes, hvadan de kräfde endast
ringa arbete.
I fråga om de af länsstyrelserna afgifna arbetsberättelserna lärer
i öfrigt med skäl kunna göras den allmänna erinran, att de till följd af
väsentligt ändrade förhållanden ej numera torde lämna tillfyllestgörande
ledning för bedömande af den å länsstyrelserna hvilande arbetsmängden.
I detta hänseende må här särskildt omförmälas, hurusom i
en kommittén från länsstyrelsen i Södermanlands län tillhandakommen
skrifvelse af den 28 april 1905 erinrats, bland annat, att olika sätt för
diariers förande också inverka på uppgifterna i arbetsredogörelserna om
antalet inkomna mål. »Under senare åren», säger nämnda länsstyrelse,
»har man just till följd af den ständigt växande arbetsbördan måst hos
länsstyrelserna införa förenklingar i arbetsmetoderna särskildt i fråga om
diarieföringen. Under det att förr å landskansliet härstädes en mängd
anmälningsärenden t. ex. om firmor, sjukkassor och ekonomiska föreningar
infördes såväl i det s. k. störa diariet som i handels-, sjukkasse- eller
föreningsregistret, intagas sådana ärenden numera endast i vederbörligt
register, men i diariet blott i de få undantagsfall, då begärd registrering
ej kunnat beviljas. På grund af dessa och liknande förenklingar i diarie
-
36
föringen framträder ej i arbetsredogörelsen den verkliga ökningen i antalet
af de hos länsstyrelsen här behandlade ärenden». »Åtskilliga arbeten af
mycket omfattande art», tillägges det, »t. ex. all å landskontoren
förekommande revision, den oaflåtliga tillsynen därstädes öfver uppbördsväsendet,
landsbokens och andra räkenskapers upprättande, granskningen
af bevillnings- och inkomsttaxeringen m. m. äfvensom å landskansliet tillsyn
öfver häktade m. m. komma ej alls eller endast i mycket ringa grad
till synes vare sig i arbetsredogörelserna eller annorledes».
''häradsskrlf''
Samtidigt med utfärdandet af landshöfdingeinstruktionen den 10
vare och november 1855 utfärdades äfven instruktioner för de särskilda klasserna
länsmän. Rf ordinarie landsstatstjänstemän ute i länen, nämligen kronofogdar,
häradsskrifvare och kronolänsmän; och äro äfven dessa instruktioner fortfarande
gällande, kronofogdeinstruktionen dock med viss ändring enligt
kungl. kungörelsen den 10 juli 1899. Enligt dessa instruktioner äro
ifrågavarande tjänstemäns åligganden hufvudsakligen följande.
Kronofogden skall hafva noggrann uppsikt därå, att allmän ordning
och säkerhet inom fögderiet upprätthållas, samt, om förbrytelser däremot
struktioner. förekomma, eller sådana öfverträdelser af lag och allmänna stadganden
Kronofogde- upptäckas, som tillhöra allmän åklagares handläggning, antingen själf eller
genom underlydande länsmän ombesörja deras lagliga beifrande.
§ 5-
Han skall genom länsmännen eller annorlunda, där så påfordras,
ombestyra författningars, påbuds och kungörelsers befordrande till uppläsning
i kyrkorna.
§ 6
Då ting hålles inom fögderiet, skall kronofogden antingen själf när
vara
eller ock tillse, att länsman inställer sig därvid.
§ 7-
Kronofogden har att hålla hand däröfver, att länsmännen i behörig
ordning befordra laga kraftägande beslut i brottmål till verkställighet.
§ 8-
Han skall själf eller, under egen ansvarsskyldighet för redovisningen,
genom vederbörande kronolänsmän befordra till verkställighet domar och
utslag i civila mål.
§§ 9 och 10.
J afseende å rotering af jord samt grundskatters utgörande tillhöra,
enligt instruktionen, kronofogden vissa åligganden, hvilka liksom länssty
-
Åligganden
enligt gällande
in
-
37
relsernas motsvarande åligganden antingen upphört eller komma att upphöra
till följd af besluten om indelningsverkets upphörande och grundskatternas
afskrifning. I fråga om prisuppgifter till grund för den
årliga markegångssättningen kvarstår emellertid fortfarande kronofogdens
i instruktionen omförmälda åliggande.
Den inom fögderiet förekommande uppbörd af såväl ordinarie stats- § Hmedel
och inkomster som extra ordinarie utlagor och bevillningar äfvensom
sådana för särskilda ändamål anvisade utskylder och sammanskott af
menigheter, hvilka af kronans tjänstemän skola uppbäras, skall kronofogden
besörja och redovisa, med rätt för honom att vid indrifning af restantier
från uppbördsstämma äfvensom af de i öfrigt mellan uppbördsstämmor
förekommande uppbörder begagna fjärdingsmäns och, med länsstyrelsens
tillstånd, länsmäns biträde, dock under egen ansvarighet för behörig redovisning.
Det åligger vidare kronofogden att bevaka det allmännas rätt så
vid taxeringar som i afseende å statens tillfälliga inkomster af danaarf
m. m. äfvensom vid konkurser, då fråga är om kronans fordran af medel,
som tillhöra kronofogdes indrifning, eller ock sådant särskildt förordnas.
Kronofogden, som har att till häradsskrifvaren öfverlämna alla för redogörelsen
öfver allmänna kronouppbörden erforderliga handlingar och på
kronofogden ankommande uppgifter, skall jämte häradsskrifvaren underteckna
nämnda redogörelse.
I afseende å statens fasta egendomar tillhöra kronofogden enligt § 12-  instruktionen vissa åligganden, däribland att, efter särskilda förordnanden,
förrätta ekonomiska besiktningar och syner samt bevaka kronans rätt och
utföra dess talan vid syner, förrättade af andra tjänstemän, och vid förefallande
rättegångar.
Kronofogden har att, i öfverensstämmelse med gällande författningar § 13.
eller länsstyrelsens särskilda föreskrifter, vaka öfver fullgörandet af vissa
extra ordinarie onera, däribland skjutsningsskyldigheten samt anläggning
och underhåll af allmänna vägar, broar och färjor m. m.
Åt kronofogden är jämväl uppdraget öfvervakandet af gällande § 14.
föreskrifter beträffande hälsovård och fattigvård.
38
§ 15
I afseende å hvad som rör allmänna hushållningen och de ärenden,
hvilka därmed äga gemenskap, tillhör det kronofogden, bland annat, att
med uppmärksamhet följa de i orten öfliga näringars tillstånd och, då för
deras vidare utveckling och förkofran någon åtgärd å statens sida anses
behöflig, därom göra framställning hos länsstyrelsen;
att till länsstyrelsen afgifva berättelser om årsväxten;
att vaka öfver behörigt iakttagande af hvad genom lag och författningar
är stadgadt om öppenhållandet af strömmar, kungsådra, farleder
och hamnar m. m.;
att, om olyckshändelser genom vådeld, strandning eller sjönöd inträffa,
söka att bereda den hjälp, som af kronofogden kan åstadkommas, samt för
öfrigt göra anmälan därom hos länsstyrelsen; samt
att vaka öfver efterlefnad af författningarna om handel, fabriker och
handtverk.
Häradsskrif-
Häradsskrifvaren har att i det exemplar af jordeboken, som hos
honom förvaras, anteckna alla förekommande förändringar och däröfver
årligen författa samt till länsstyrelsen insända extrakt.
§ 6-
Honom tillhör att verkställa debiteringen af de utskylder eller sam
manskott
af menigheter, hvilka skola uppbäras af kronofogden, samt att
däröfver upprätta uppbördsbok eller föreskrifna särskilda längder och utfärda
debetsedlar. Därjämte åligger det häradsskrifvaren att, där ej annorlunda
föreskrifves, förrätta mantalsskrifning samt besörja hvad därmed
har gemenskap; att upprätta taxeringslängder samt närvara och biträda
vid taxeringsförrättningar äfvensom därvid jämte kronofogden bevaka
det allmännas rätt; att närvara vid uppbördsstämma samt annotera kronofogdes
kvittenser för inflytande uppbörd och handhafva kontroll å dennes
uppbördsförvaltning; samt att upprätta behörig räkenskap och redovisning
för kronouppbörden inom fögderiet och jämte kronofogden underskrifva
dessa handlingar.
§ 8-
För berättelser om tillståndet i fögderiet, hvilka kronofogden har att
afgifva, bör häradsskrifvaren lämna erforderliga uppgifter och tabeller öfver
folkmängd, hemmantal och lägenheter, i den mån upplysningar därom böra
hämtas af de hos häradsskrifvaren förvarade handlingar.
39
Röstlängder till prästval böra, då länsstyrelsen därom förordnar, § 9
upprättas af häradsskrifvaren.
Skulle häradsskrifvare förmärka, att kronofogde undanhåller eller § n
obehörigen begagnar allmänna medel eller umgås otroget därmed, skall
han genast anmäla sådant hos länsstyrelsen.
Kronolänsmannen åligger att hafva noggrann tillsyn därå, att allmän
ordning och säkerhet inom länsmansdistriktet upprätthållas, samt, i hän- mom. i.
delse förbrytelser däremot förekomma eller sådana öfverträdelser af lagar
och stadganden upptäckas, som lyda under allmänt åtal, vidtaga de laga
åtgärder, som däraf påkallas.
Honom tillhör att öfvervaka, det vederbörande fullgöra sina åliggan- § 4, mom. 3.
den i afseende å anläggning och underhåll af allmänna vägar, broar
och färjor; att å tjänstens vägnar uppvakta vid de inom distriktet inträffande
ting, då kronofogden ej är där tillstädes; samt att i öfrigt lämna
kronofogden erforderligt biträde för fullgörande af dennes åligganden i
afseende å författningars och kungörelsers befordrande till uppläsning i
kyrkorna, domars och utslags befordrande till verkställighet, hälsovård och
fattigvård samt den allmänna hushållningen. Med afseende å tillsynen å
ordningen vid gästgifverierna inom distriktet meddelas i instruktionen särskilda,
detaljerade föreskrifter.
Länsmannen har vidare att hålla noggrann uppsikt därå, att icke § 4. mom. 4.
okända eller försvarslösa eller efterlysta personer kringstryka i orten, samt
i afseende å sådana, efter anställd undersökning, lagligen förfara; att § 4, mom. 5.
närvara vid mönstringar, mantalsskrifningar, uppbördsstämmor och marknader
m. m.; att hafva tillsyn öfver häradshäkten, ombesörja där insatta § 4. mom. 6.
fångars underhåll samt öfver dem upprätta och insända fånglistor; att, då
personers häktande inom distriktet lagligen bör ifrågakomma, därom föranstalta
och ombesörja de häktades inställande inför rätta eller afsändande
till länsfängelset; samt att bestrida de inom distriktet förefallande utgifter
för fångars vård och forsling, hvartill nödiga medel hos kronofogden
rekvireras och redovisas.
Det är ock länsman ålagdt att, då kronofogden, med länsstyrelsens § 4, mom. 7.
tillstånd, därom anlitar, verkställa indrifning af sådana medel, som å upp
-
40
bördsstämma lämnas obetalda eller ifrågakomma till uppbärande emellan
stämmotiderna, äfvensom att lämna kronofogden biträde för beredande af
afkortnings- och restlängders bestyrkande, med hvad mera, som för räkenskapernas
verificerande kan af länsmannen åstadkommas.
FÖrarduti~
^öränc^r^nt?ar> som i afseende å länsstyrelsernas åligganden inträdt
ifrågayaran- efter utfärdandet af instruktionen för desamma, hafva i viss mån gjort sig
mämålig- galande äfven beträffande underlydande landsstatstjänstemän ute i länen.
ganden. Jämväl vissa deras åligganden hafva helt eller delvis upphört i följd af
besluten om grundskatternas afskrifning och indelningsverkets upphörande
samt den ändrade eller nytillkomna lagstiftningen angående hushållningen
med statens fasta egendomar, extra ordinarie onera och den allmänna hushållningen.
De enligt vederbörande instruktioner för dessa tjänstemän
kvarstående åligganden hafva likasom länsstyrelsernas motsvarande åligganden
genom senare tillkommen lagstiftning i flera fall erhållit ändrad
innebörd. Och de särskilda lagar och författningar, genom hvilka, enligt
hvad ofvan antydts, nya ämbetsuppgifter tilldelats länsstyrelserna, hafva i
åtskilliga fall medfört nya åligganden äfven för kronofogdar, häradsskrifvare
och länsmän.
Den nytillkomna eller ändrade lagstiftningen har emellertid för dem
i långt mindre mån, än beträffande länsstyrelserna varit fallet, verkat till
ökning af arbetet. Däremot har naturligen deras arbete, åtminstone till
vissa delar, ej oväsentligt ökats i följd af den fortgående utvecklingen å
olika områden af samhällslifvet. Folkmängdens tillväxt och den ständiga
ökningen af antalet affärsföretag hafva omedelbart gifvit större omfattning
åt de häradsskrifvarna åliggande bestyr i afseende å mantalsskrifning samt
deras och kronofogdarnas göromål i afseende å taxering, debitering och
uppbörd, likasom uppväxten å landsbygden af en månggrenad industri medfört
ökadt arbete för kronofogdar och länsmän dels med hänsyn till de
dem tillhörande åligganden i afseende å den allmänna hushållningen, dels
ock för ordningens upprätthållande. Fögderitjänstemännens åligganden hafva
dessutom i viss mån ökats jämväl genom den väsentligt större rörlighet hos befolkningen,
som inträdt jämsides med den högst betydande förbättringen i
kommunikationsväsendet. I sistnämnda hänseende måste emellertid å andra
sidan beaktas, att kommunikationsväsendets utveckling i hög grad under
-
41
lättat utförandet af vissa landsstatstjänstemännen ute i länen tillhörande
åligganden.
Vid bedömandet af det kronofogdar och länsmän påhvilande arbete torde
särskildt uppmärksammas de å sid. 34—36 i bihanget införda statistiska
uppgifter, hämtade från chefens för justitiedepartementet ämbetsberättelser.
Af uppgiften angående de vid rikets häradsrätter afdömda brottmål framgår,
att under tjuguårsperioden 1883—1902 antalet af dessa mål visserligen ej
oväsentligt ökats, men att denna ökning endast till ringa del härrör från
»gröfre och ringare brott enligt strafflag, krigslag och tryckfrihetsförordning»,
utan mest afser »öfriga brott och förseelser», i hvilken kolumn
torde upptagas hufvudsakligen ordningsförseelser mot stadganden rörande
näringarna. Antalet inom häradsrätternas domvärjo föröfvade egentliga
brott synes sålunda under ifrågavarande period hafva ökats endast obetydligt,
hvadan någon nämnvärd ökning ej heller torde under perioden hafva
ägt rum i afseende å vederbörande landsstatstjänstemäns göromål för brotts
uppdagande och laga beifran, hvilka göromål bilda en af hufvudgrupperna
af de tjänsteåligganden, som tillhöra kronofogdar och länsmän enligt de
för dem gällande instruktioner.
En annan hufvudgrupp af dessa tjänsteåligganden består i befordrandet
till verkställighet af domar och utslag i civila mål. Ser
man i detta afseende på uppgifterna för tidsperioden 1883—1902 angående
vid häradsrätterna afdömda skuldfordringsmål samt de hos länsstyrelserna
afgjorda lagsökningsmål, däri betalningsskyldighet ålagts —
hvilka båda grupper af mål torde omfatta det vida öfvervägande flertalet
af de civila mål, i hvilka verkställighet af dom eller utslag sker genom
kronofogdar och länsmän — torde af dessa uppgifter, med hvarandra
sammanställda, få anses framgå, att under den i uppgifterna angifna tidrymd,
i stort sedt, någon ökning af kronofogdars och länsmäns tjänstebestyr
i afseende å befordrandet till verkställighet af domar och utslag i
civila mål icke ägt rum.
I sammanhang med framställningen af de förändringar i tjänsteåligganden,
som för landsstatstjänstemännen ute i länen inträdt efter utfärdandet
af 1855 års instruktioner, bör ej heller lämnas obeaktadt ett förhållande,
som väl torde hafva i viss mån förefunnits redan vid nyssnämnda
Lönereglering skommitténs bet. V.
6
42
tidpunkt, men säkerligen därefter ytterligare utvecklats, nämligen att vissa
af de tjenstegöromål, hvilka enligt instruktionerna för kronofogdar och
länsmän i första hand åligga kronofogden, men må af honom anförtros åt
länsmän, så godt som helt och hållet öfverflyttats å dessa senare. Till
denna fråga får kommittén emellertid tillfälle återkomma i annat sammanhang.
43
Förslag till ändringar i länsstyrelsernas organisation m. m.
Af hvad i det föregående anförts framgår nogsamt, att under det
halfsekel, som förflutit från utfärdandet af 1855 års landshöfdingeinstruktion,
länsstyrelsernas redan förut omfattande tjänsteåligganden högst
betydligt ökats. Och då, såsom äfven nämnts, länsstyrelsernas ordinarie
tjänstemannapersonal under samma tid ej ökats i annan mån, än att i
tjugutre af rikets län tillkommit ytterligare en landskanslist- och en landskontoristbefattning,
har det blifvit allt svårare och i många fall visat sig
omöjligt för denna personal att hinna på ett tillfredsställande sätt besörja
göromålen i hela deras omfattning. Förutom andra extra biträden hafva
därför inom flertalet län måst antagas extra länsnotarier och i några län
extra länsbokhållare. Men om än tillkomsten af ofvannämnda ordinarie
landskanslist- och landskontoristbefattningar möjliggjort att medhinna en
större mängd löpande bestyr och genom den nyssnämnda mera tillfälliga
förstärkningen af arbetskrafter äfven beredts ökadt biträde för mera kräfvande
göromål, har därmed ej tillräcklig lättnad vunnits i det arbete, som
påhvilar och under nuvarande förhållanden måste påhvila själfva afdelningscheferna
hos länsstyrelserna, landssekreteraren och landskamreraren,
dels för målens beredning och föredragning och dels för uppsättningen af
mera maktpåliggande utlåtanden o. d. samt för kontrollerande af arbetet
i öfrigt. Det å afdelningscheferna hvilande arbetet har fördenskull, i den
mån göromålen hos länsstyrelserna tillvuxit, blifvit mycket betungande.
I syfte att få afhjälpt missförhållandet i nämnda hänseende hafva,
enligt hvad de till kommittén öfverlämnade handlingar och sedermera af
kommittén införskaffade yttranden utmärka, från länsstyrelsernas sida
framställts förslag till ändringar i vissa organisativa afseenden.
44
överflyttning Då det särskilt ansetts, att landssekreterarna äro af arbete mycket
från lands- betungade och, enligt hvad från flera länsstyrelser uttalats, äfven landslandskontorét.
kansliets arbete måste i det hela anses tyngre än landskontorets, har
ifrågasatts möjligheten af att, till lättnad för landssekreteraren och landskansli,
öfverflytta vissa grupper af de landskansliet nu tillhörande mål
och ärenden till landskontoret.
Emot den sålunda framkastade tanken har å andra sidan invändts,
att, då äfven tjänstemännen å landskontoren och särskilt vederbörande
afdelningschefer, landskamrerarna, i regel äro fullt sysselsatta af det dem
redan nu åliggande arbete, samt inom vissa län till och med svårigheter
torde möta för arbetets besörjande med tillgänglig personal, det ej kan
vara lämpligt att genom en dylik öfverflyttning ytterligare öka göromålen
å landskontoret, och att under alla förhållanden åt öfverflyttningen ej kan
gifvas sådan omfattning, att därigenom komme att vinnas någon mera
afsevärd lättnad för landssekreteraren och landskansliet.
Detta spörsmål har jämväl upptagits och vidare utvecklats i de yttranden,
som af kommittén infordrats i anledning af den väckta frågan om
en revision af landshöfdingeinstruktionen, för hvilka yttranden nedan å
sid. 89—91 redogöres.
öfverflyttning
Till de länsstyrelser, hvilka framhållit behofvet af lättnad i lands
rie
af viss sekreterarnas arbete, men funnit detta mål ej kunna vinnas genom en
ningsskyidig- öfverflyttning af vissa ärenden från landskansliet till landskontoret, hör
het äfven länsstyrelsen i Jämtlands län. I stället för sådan öfverflyttning har
denna länsstyrelse, för målets vinnande, i skrifvelse till Kungl. Maj:t den
4 december 1903 hemställt om sådan ändring i gällande landshövdingeinstruktion
att, med bibehållande af föreskriften att landssekreteraren skall
vara chef för landskansliet och vid landshöfdingvakans eller landshöfdings
frånvaro eller laga förfall gemensamt med landskamreraren utöfva länsstyrelsen,
länsnotarien skall, jämte den tjänstgöring honom åligger enligt
61 § i nu gällande instruktion, vara föredragande i de mål, med afseende
å hvilka Konungens befallningshafvande så förordnar, dock att dylikt förordnande
ej må meddelas i fråga om ärenden, som äro af större vikt eller
fordra mognare erfarenhet och därför ovillkorligen böra föredragas af lands
-
45
sekreteraren, eller förslagsvis: utlåtanden och framställningar i lagstiftnings-,
förvaltnings- och andra allmänna ärenden, tjänsteförslags upprättande och
tjänsters besättande samt brott i tjänsten af tjänstemän, kommunala ärenden,
mål angående riksdagsmannaval, vägars, broars, farleders, flottleders och
andra kommunikationsanstalters anläggning, underhåll och begagnande, försäljning
af fast egendom och fördelning af köpeskilling därför, kvarstad,
skingringsförbud och reseförbud samt besvär öfver utmätningsmans åtgärder.
öfver denna framställning af länsstyrelsen i Jämtlands län hafva
yttranden afgifvits till Kungl. Maj:t af öfriga länsstyrelser i riket; och
gifva dessa yttranden vid handen, att allenast ett mindretal länsstyrelser
tillstyrkt den gjorda framställningen, med eller utan modifikationer,
men att det öfvervägande flertalet funnit sig icke kunna till bifall förorda
densamma. Emot förslaget har anförts, att genom dess antagande
skulle rubbas den enhet i ledningen af arbetet å landskansli, som just
vore en styrka i den nuvarande anordningen. Om föredragningen af vissa
grupper af ärenden undantoges från landssekreteraren, vore det att befara,
att dessa ärenden ock undandroge sig landssekreterarens intresse och tillsyn,
samt att han med tiden komme att stå för dem främmande. Länsnotariens
ställning blefve ock en annan än förut. Medan han nu hade
att biträda landssekreteraren i allmänhet, utan begränsning till något visst
slag af ärenden eller någon viss ordning eller form för behandlingen —
hvilket naturligen icke hindrade, att han, då landssekreteraren var i
tjänst, förnämligast hade något visst område att sysselsätta sig med —
skulle hans verksamhet genom den föreslagna förändringen komma att allt
mera uteslutande begränsas till de grupper af mål, i hvilka han vore
föredragande. Hans kvalifikation för fyllande af landssekreterarens plats
vid förfall eller ledighet blefve därmed väsentligen minskad. I mån af
göromålens ökning hade för öfrig! redan träffats åtgärder för en lämpligare
anordning och fördelning af arbetet, i syfte jämväl att underlätta detta
äfven för landssekreteraren. I vissa fall hade vid behof tillämpats att
för kortare tider antingen befria landssekreteraren från handläggningen af
de löpande göromålen eller vissa slag däraf, på det han måtte kunna mera
odeladt ägna sig åt något eller några viktigare eller mera tidkräfvande
ärenden, eller ock öfverlämna åt länsnotarien att bereda och föredraga
46
vissa till landssekreterarens handläggning eljest hörande ärenden. Dessa
och liknande af praktiken och behofvet anvisade anordningar, hvilka ansåges
kunna vidtagas inom den gällande landshöfdingeinstruktionens råmärken,
vore att föredraga framför den ifrågasatta förändringen i samma instruktion.
inrättande af
en ny afdelning
inom
länsstyrelserna.
Medan de två ofvannämnda förslagen till ändrade anordningar vid
länsstyrelserna förnämligast afse att lätta det landssekreterarna påhvilande
arbetet och detta med bibehållande i hufvudsak af länsstyrelsernas nuvarande
organisation, hafva vissa länsstyrelser, dock mera såsom en framtidstanke,
uttalat sig för en ändrad organisation af länsstyrelsen åtminstone
i de större länen, i syfte att bereda äfven landskontoret lättnad i arbetet.
Detta skulle ske genom inrättande af en ny med landskansli och landskontor
likställd afdelning under särskild föredragande, till hvilken afdelning skulle
öfverflyttas vissa grupper af mål från såväl landskansli som landskontor.
indragning^ af
I det föregående har redan omnämnts det af 1873 års landsstats
mästartjän-
kommitté framställda förslaget att, i stället för landträntmästare, skulle å
SJeras utby- landskontoret anställas en länskassör, som jämte öfvertagande af dåvarande,
andra*befatt-oenorn
kommittén föreslagna ändringar förenklade räntmästargöromålen
ningar. äfven skulle biträda vid öfriga göromål å landskontoret. Såsom jämväl
blifvit nämndt, vann emellertid kommitténs berörda förslag ej bifall, utan
bibehöllos landträntmästarbefattningarna. Men i kungl. kungörelsen den
22 juni 1883 angående villkoren för åtnjutande af de från 1884 års början
fastställda ändrade löneförmåner för landträntmästare stadgades, bland
annat, skyldighet för sådan tjänsteman att lämna det biträde vid göromålen
å landskontoret, som kunde varda honom genom i vederbörlig ordning
utfärdad instruktion ålagdt; och i cirkulär af samma dag till samtliga
länsstyrelser anbefallde Kungl. Maj:t dessa att, med afseende å nyssnämnda
föreskrift, inkomma med de underdåniga framställningar, hvartill de kunde
finna sig föranlåtna. Yttranden i nämnda hänseende blefvo emellertid
afgifna af allenast sju länsstyrelser; och hafva, såvidt inhämtas kunnat,
dessa yttranden ej föranledt någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Den uppfattning, som uppenbarligen legat till grund för omförmälda
bestämmelse i kungörelsen af den 22 juni 1883, eller att de landtränt
-
47
mästarna såsom sådana tillhörande göromål icke under alla förhållanden
gåfve dem full sysselsättning, har ånyo gjort sig gällande i vissa af de
till förevarande kommitté öfverlämnade yttranden.
Med anledning af den i kungl. cirkuläret den 25 oktober 1901
vederbörande ämbetsverk och myndigheter gifna befallning att, i sammanhang
med frågan om behöfligheten af ändringar i aflöningsförhållandena,
jämväl taga under öfvervägande, huruvida genom förenklingar i förvaltningen
tillfälle kunde beredas till indragning af tjänster, som genom de
förändrade anordningarna kunde undvaras, har nämligen från fyra af rikets
länsstyrelser framhållits möjligheten af en indragning af landträntmästartjänsterna.
I sådant afseende har åberopats att, i och med inrättandet i
länens residensstäder af särskilda afdelningskontor af riksbanken, hinder
icke borde möta att till dessa kontor öfverflytta en del af landtränteriernas
åligganden, och att hvad i öfrigt nu ålåge landträntmästarna skulle kunna
öfverflyttas å landskontoren; en länsstyrelse har till och med ifrågasatt,
huruvida icke äfven landträntmästarens göromål med utlämnande och redovisning
af stämpelpapper kunde blifva ett riksbanksbestyr. Af de nämnda
fyra länsstyrelserna har emellertid en betonat, att den ifrågasatta förändringen
beträffande de med landträntmästartjänsterna nu förenade göromålen
förutsatte, att magistrater och kronofogdar blefve för medelsutbetalningar
anlitade i vida högre grad än hittills, samt att förändringen dessutom betingade
ökade arbetskrafter hos länsstyrelserna och antagligen äfven vid
riksbankskontoren. En annan länsstyrelse har såsom förutsättning för öfverflyttningen
å landskontoret af en del af landträntmästarens åligganden uppställt,
att för desamma borde anställas en särskild länsbokhållare, hvars
aflöning ju dock icke behöfde sättas så hög som landträntmästarens och
som otvifvelaktigt finge tid öfrig för deltagande i andra ämbetsgöromål å
landskontoret. Statskontoret har i sitt utlåtande den 14 oktober 1902 i fråga
om landträntmästarbefattningarna uttalat den uppfattning, att en indragning
af dessa befattningar, såväl som af kronofogdetjänsterna, ej torde
komma att verka hindrande för ett tidsenligt och betryggande ordnande
af uppbörds- och redovisningsväsendet, därest en sådan indragning ur
andra synpunkter befunnes vara lämplig eller önskvärd.
48
Omarbetning
af landshöfdingeinstruktionen.
Förenkling
i arbetssätt,
skriftväxling,
m. m.
Det har redan i det föregående framhållits, att 1855 års landshöfdingeinstruktion
numera är i många stycken föråldrad, dels så att åtskilliga
moment af densamma helt eller delvis förlorat tillämplighet eller åtminstone
till ordalagen ej längre fullt passa in på de ändrade förhållandena, dels
och hufvudsakligen så, att instruktionen ej upptager en mängd nya åligganden,
som för länsstyrelserna tid efter annan tillkommit.
Detta förhållande har ock, enligt hvad de till kommittén öfverlämnade
handlingar utmärka, varit föremål för särskild uppmärksamhet hos flera länsstyrelser,
bland hvilka åtskilliga af sådan anledning hemställt om en allmän
revision och omarbetning af landshöfdingeinstruktionen. Och vid denna omarbetning
borde, enligt vissa länsstyrelsers uttalanden, särskildt uppmärksammas
frågan, om och i hvad mån ämbetsgöromålen kunde böra emellan länsstyrelsens
båda afdelningar fördelas på ett mera tidsenligt och rättvist sätt.
A andra sidan hafva en del länsstyrelser ansett någon omarbetning
af instruktionen icke vara af behofvet påkallad. Om än densamma
vore i ofvan angifna hänseenden föråldrad, hade några afsevärda olägenheter
däraf icke försports; fast hellre fyllde instruktionens hufvudgrunder
fortfarande väl sitt ändamål.
Och då det blifvit anmärkt, att instruktionen ej upptager alla för länsstyrelserna
nytillkomna åligganden, har i detta hänseende erinrats, att
länsstyrelsernas verksamhet berör och ingriper å så många områden och
ofta är af den natur, att ett alltför detaljeradt angifvande af länsstyrelsernas
verksamhet understundom skulle blifva till olägenhet för denna
verksamhets behöriga utöfvande, hvarjärnte i sådant fall tillkomsten af
nya åligganden skulle föranleda idkeliga ändringar af instruktionen.
De yttranden, som af vederbörande länsstyrelser afgifvits, ej mindre
öfver förenämnda framställning om öfverflyttande å länsnotarie af föredragningsskyldigheten
i en del ärenden, än äfven i anledning af kungl.
cirkuläret den 25 oktober 1901 i fråga om behöfligheten af löneförbättring
och möjligheten af förenklingar i förvaltningen, gifva vid handen, att
under trycket af arbetsmängdens starka tillväxt länsstyrelserna flerstädes
sett sig föranlåtna vidtaga särskilda åtgärder för arbetets lämpliga och
ändamålsenliga anordnande och fördelande. Så, t. ex., synas inom vissa
49
län, hvad göromålen å land skansli et angår, ärendena fördelas i vissa grupper,
af hvilka vederbörande biträdande tjänstemän få sig tilldelade hvar
sin grupp, som de hafva att under landssekreterarens öfverinseende bereda
till föredragning af denne. Från Jönköpings län har meddelats, att,
jämte det kronofogdarna, till lättnad i arbetet med handräckningsskrifvelser,
tillåtas att beträffande sådana ärenden använda det s. k. norska
expeditionssättet, med tecknande af svaret å själfva den skrifvelse, i
hvilken handräckning begärts, länsstyrelsen såväl för egen expedition som
för underlydande tjänstemäns bruk låtit i största möjliga utsträckning
trycka blanketter till längder, räkenskaper m. m. Länsstyrelsen i Malmöhus
län har, i underdånig skrifvelse den 28 maj 1902, yttrat, att göromålens
ständiga ökning tvungit länsstyrelsen att ständigt ägna sin uppmärksamhet
å vidtagande af alla de förenklingar i expeditionssätt m. in., som kunnat
eller kunde åstadkommas, därest någon möjlighet öfver hufvud taget skulle
förefinnas att medhinna hvad länsstyrelsen ålåge och af densamma kräfdes.
Af åtskilliga länsstyrelser har emellertid betonats önskvärdheten af
ytterligare förenklingar i arbetssätt, skriftväxling o. d. I sådant hänseende
har påpekats, att lindring i arbetet skulle kunna beredas såväl landssekreteraren
som landskamreraren och jämväl landshöfdingen, om för landskansli
länsnotarie eller landskanslist och för landskontoret länsbokhållare
eller landskontorist finge, utan någon som helst föredragning, på
eget ansvar underteckna samt expediera remisser och kommunikationer i
sådana mål, där praxis för en sådan förberedande behandling vore gifven.
Från flera håll har framhållits, hurusom en väsentlig besparing af
tid och arbetskraft skulle kunna vinnas genom ett fortgående å den väg,
som anvisats af kungl. kungörelsen den 11 oktober 1878 angående sättet
för skriftväxling emellan domstolar, civila och ecklesiastika ämbetsmyndigheter
samt ämbets- och tjänstemän i vissa handräckningsärenden.
Genom denna kungörelse har förklarats, att för domstol, civil och
ecklesiastik ämbetsmyndighet samt ämbets- eller tjänsteman hinder icke möter
att, när i ärende, som hör till dess befattning, inhämtandet af någon upplysning
eller, såvidt fråga icke är om indrifning af andra penningmedel än
kommunalutskylder eller församlings afgifter till prästerskapet, påkallandet
af någon handräckningsåtgärd är af nöden, i sådant afseende utan anlitande
Lönereglering skommitténs bet. V.
7
50
af annan myndighets medverkan göra framställning hos den, hvilken enligt
lag eller särskild författning det tillkommer att sådan upplysning anskaffa eller
ämbetsåtgärd vidtaga, hvarefter den upplysning eller underrättelse, som föranledes
af den emottagna framställningen, bör, när så lämpligen kan ske,
1
samma ordning lämnas den, från hvilken framställningen kommit.
Det klagas emellertid öfver, att en del centrala ämbetsverk anlita
Konungens befallningshafvande såsom mellanhand i mänga fall, där de kunde
direkt hänvända sig till underordnade tjänstemän. Så säges i underdånig skrifvelse
från Konungens befallningshafvande i Västernorrlands län den 18 mars
1904: »Den vidlyftiga skriftväxling, som för Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
orsakas genom skrivelser från ämbetsverken med anmodan att låta
tillställa tjänstemän eller enskilda bevis och handlingar på många olika områden,
hvilket sedan sker genom Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes underordnade,
tager i anspråk en högst betydlig tid, som kunde vinnas åt verkligt
arbete, om verkställighetsåtgärden från ämbetsverken direkt begärdes hos
exempelvis kronofogden i orten. Det vill synas föreligga så mycket mera skäl
att befria Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande från en mängd bestyr såsom
mellanhand i skriftväxlingsärenden af mindre betydelse, som Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvandes arbete i allt fall år efter år ökas--».
Om det genom kungl. kungörelsen den 11 oktober 1878 lämnade
medgifvandet till direkt skriftväxling blefve utsträckt äfven till ärenden
angående handräckning för uttagande af kronoutskylder och böter eller till
handräckningsärenden i allmänhet, skulle länsstyrelserna därigenom, enligt
samstämmiga uttalanden från flera bland dem, befrias från ett högst betydande
arbete. »Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande skulle vara befriad
från tusentals skrifvelser, därest kronofogdar och magistrater i handräckningsärenden
finge korrespondera sins emellan i stället för genom Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande», säges det i en underdånig skrifvelse den
2
juni 1902 af Konungens befallningshafvande i Västernorrlands län.
Vissa länsstyrelser hafva dock uttalat tvekan, huruvida den sålunda
ifrågasatta förändringen kunde ur kontrollsynpunkt tillstädjas.
För de yttranden, som i sammanhang med den af kommittén åvägabragta
utredningen afgifvits angående förevarande fråga, redogöres här
nedan å sid. 65—66.
51
Förslag till organisations- in. fl. förändringar vid fögderi
förvaltningen.
Sedan den af 1873 års landsstatskorainitté behandlade frågan om
indragning af häradsskrifvar- och länsinanstjänsterna blifvit på sin tid af
statsmakterna afgjord sålunda, att dessa tjänster ansetts böra fortfarande
bibehållas, har sedermera gång efter annan fråga blifvit väckt om indragning
af kronofogdetjänsterna; och då åsikten om lämpligheten och möjligheten
af en dylik indragning fortfarande har sina anhängare såväl inom
Riksdagen som hos vissa länsstyrelser, har förevarande kommitté ansett
sig böra lämna en mera utförlig redogörelse för hvad i detta hänseende
förekommit dels vid 1888 och 1902 årens riksdagar, dels ock vid afgifvande!
af åtskilliga bland de yttranden, som blifvit till kommittén öfverlämnade.
Vid 1888 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren en motion,
däri, bland annat, föreslogs, att Riksdagen ville för sin del besluta, att
kronofogdetjänsterna skulle indragas, i den mån som dessa tjänsters innehafvare
afginge, och att, när sådan tjänst indroges, kronofogdarna åliggande
tjänstegöromål skulle öfvertagas af länsmännen i fögderiet inom hvar sitt
distrikt, mot erhållande af högre löneförmåner för sålunda ökad tjänstgöring.
Statsutskottet, till hvars behandling motionen hänvisades, förklarade,
i afgifvet utlåtande n:r 7, att utskottet fann frågan om kronofogdetjänsternas
indragning vara förtjänt af uppmärksamhet. Den tryckta ekonomiska
ställning, hvari landet då befann sig, manade till iakttagande af
sparsamhet på statshushållningens alla områden. Skulle det därför kunna
uppvisas, att en så talrik tjänstemannaklass som kronofogdarnas kunde
undvaras, utan att några svårigheter därigenom uppkomme för förvalt
-
52
ningens regelbundna gång, borde naturligen en indragning af kronofogdetjänsterna
genomföras.
Utskottet, som för sin del ansåg en sådan indragning vara möjlig,
anförde i detta hänseende hufvudsakligen följande.
Kronofogdarna intoge en egendomlig mellanställning mellan länsstyrelserna,
å ena, och länsmännen, å andra sidan. Däraf föranleddes för
kronofogdarna en del tjänsteåligganden, bestående endast däruti, att de
till länsmännen i och för verkställighet öfversände de order, som de
själfva mottagit från länsstyrelserna, och å andra sidan till dessa
inberättade, hvad länsmännen i sina till kronofogdarna insända rapporter
meddelat. Dåmera förefunnes dock ej några skäl för att icke i alla förekommande
fall länsstyrelserna skulle kunna direkt meddela sig med länsmännen
och dessa senare med länsstyrelserna. Därigenom skulle mångskrifveri
undvikas samt snabbheten i ärendenas gång befordras. Vid
granskning af kronofogdeinstruktionen den 10 november 1855 framginge,
att därefter genomförda föi’enklingar och reformer beträffande fastighetsbeskattningen
på landet äfvensom domänintendenternas tillsättning m. m.
medfört, att en ej långa del för kronofogdarna gällande föreskrifter och
dem åliggande göromål såsom i fråga om rotering, ränta och tionde å
jord, tillsynen däröfver att innehafvare af jord icke tillskansade sig större
friheter, än lagligen åtnjutas borde, skattläggning och förmedling, vårdandet
af statens bistå egendomar in. in. dåmera i själfva verket förlorat det
mesta af sin forna vikt.
Såväl kronofogdarna som länsmännen vore i allmänhet icke fullt
sysselsatta af sina tjänstegöromål; och vid sådant förhållande syntes det
utskottet antagligt, att länsmännen utan svårighet skulle kunna medhinna
att, förutom sina dåvarande tjänsteåligganden, utföra jämväl den del af
kronofogdarnas, som på de respektive länsmansdistrikten kunde ankomma.
Frågan blefve endast, om länsmännen kunde anses fullt kompetenta att
öfvertaga de med kronofogdetjänsterna förenade göromål.
För sin del trodde utskottet, att så i allmänhet vore förhållandet.
Vanligen besutte länsmännen dåmera en icke ringa grad af praktisk duglighet
och hade därjämte förvärfvat sig fackbildning i vida högre grad, än
af dem författningsenligt fordrades. Redan då verkställdes faktiskt af
53
länsmännen eu stor del af de förrättningar, som enligt den för kronofogdarna
fastställda instruktionen i första hand borde utföras af dessa
tjänstemän. Så vore ofta händelsen med utmätnings- och i ganska många
fall jämväl med syneförrättningarna. Såsom allmänna åklagare vid häradsrätterna
uppträdde kronofogdarna dåmera nästan aldrig, utan sköttes åklagarkallet
därstädes så godt som uteslutande af länsmännen.
Kronouppbörden skulle kronofogdarna visserligen, enligt instruktionen,
ovillkorligen själfva besörja och redovisa, men då instruktionen medgifvit
kronofogdarna rätt att, därest Konungens befallningshafvande det
tilläte, vid indrifning af sådana medel, som vid uppbördsstämmorna lämnats
obetalda, begagna länsmännens biträde, hade däraf blifvit en följd,
att restindrifningarna, hvilka mången gång vore vida besvärligare än själfva
uppbördsstämmorna, enligt regeln folie på länsmännens lott. Att länsmännen
icke skulle besitta den färdighet, som kunde erfordras för hållande
af en uppbördsstämma, ifrågasattes väl icke af någon; och då länsmännen
naturligen skulle förpliktas ställa skälig uppbördsborgen, kunde icke heller
ur synpunkten af kronans säkerhet för uppbördsmedlen någon befogad
anmärkning framställas mot att uppbörden öfverlämnades åt länsmännen.
En grupp till kronofogdebefattningarna hörande förrättningar gåfves
det emellertid, som länsmännen, med det mått af lagkunskap, de för det
dåvarande i allmänhet ägde, icke under alla förhållanden skulle kunna
öfvertaga, nämligen de exekutiva fastighetsauktionerna på landet och i
synnerhet de därtill hörande köpeskillingslikviderna. Denna omständighet
ensam borde dock icke utgöra något hinder för indragning af kronofogdetjänsterna,
helst de anmärkta svårigheterna kunde undvikas genom lagförändring.
Utskottet, som förklarade sig i det stora hela gilla motionens syfte,
ansåg likväl en så genomgripande förändring i landsstatens organisation
som den, hvarom fråga vore, icke böra genomföras utan en omsorgsfull
utredning af alla de omständigheter och förhållanden, som kunde på
saken inverka, och hemställde utskottet fördenskull, att Riksdagen måtte
hos Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning,
huruvida icke kronofogdebefattningarna kunde indragas och de åligganden,
som ankomme på kronofogdarna, öfverflyttas på länsmännen eller andra
54
landsstatstjänstemän, samt till Riksdagen inkomma med det förslag, en
sådan utredning kunde föranleda. Mot utskottets hemställan anmäldes
emellertid reservation af nio medlemmar från Första Kammaren.
Sistnämnda Kammare afslog utskottets hemställan, som däremot
bifölls af Andra Kammaren med 100 ja mot 92 nej.
Mot utskottets hemställan anfördes, bland annat:
De allt emellanåt återkommande önskningarna om kronofogdetjänsternas
indragning berodde nog icke så mycket på själfva institutionen,
utan mera därpå, att på vissa ställen densamma icke blifvit tagen i
anspråk i så fullständig grad, som ursprungligen varit afsedt och som
den för kronofogdarna utfärdade instruktion tydligen gåfve vid handen.
Förhållandet vore nämligen icke, såsom i allmänhet antoges, att kronofogdarnas
hufvudsakliga eller egentliga verksamhet skulle vara handhafvandet
af exekutionsärenden och uppbördsverket, utan kronofogdarna hade
mycket vidsträcktare uppgifter sig förelagda. På dem hvilade ytterst
ansvaret för upprätthållande af ordning och säkerhet inom fögderiet och
för handhafvande åf en mängd administrativa, kamerala och polisföreskrifter.
I första hand ombesörjdes en del af dessa bestyr visserligen af länsmannen,
men såsom instruktionen uttryckligen angåfve vore länsmannen
anvisad kronofogden till biträde. Denne vore länsmannens förman, och
det vore på honom ansvaret ytterst hvilade. En sådan anordning vore
ock nödvändig, ty det vore alldeles omöjligt för en landshöfding eller en
länsstyrelse, åtminstone i ett vidsträcktare län, att äfven med bästa vilja
kunna hålla uppsikt öfver länets alla länsmän. Någon behöfdes, som på
närmare håll utöfvade kontroll.
Att öfverflytta uppbörden å länsmännen skulle innebära en afvikelse
från den grundsats, som i all statsförvaltning ditintills följts, nämligen att
uppbördsmännens antal borde vara så litet, som det vore möjligt, med
afseende å de belopp, som de skulle uppbära och redovisa. Arbetet med
upprättandet af hufvudräkenskapen för länet, eller den s. k. landsboken,
skulle ock blifva i hög grad förökadt, om redogörarnas antal mångdubblades.
Genom förändrad lagstiftning hade visserligen en del ärenden öfverfiyttats
från kronofogdarna till andra tjänstemän, men däremot hade andra
55
bestyr tillkommit för kronofogdarna, så att deras göromål ingalunda
minskats. Vissa tider af året, och det icke så korta, vore kronofogdarna
så öfverhopade af göromål, att de själfva ej medhunne dem, utan nödgades
anlita bitråden.
Indroges kronofogdetjånsterna och öfverflyttades de därmed förenade
göromålen på länsmännen, måste åt dessa gifvas en betydande aflöningsförbättring,
hvartill komme kostnaderna för eu af organisationsförändringen
nödvändiggjord tillökning af arbetskrafterna hos länsstyrelserna. Någon
besparing för statsverket skulle därför säkerligen ej vinnas. Tvärtom
skulle, om, för undvikande af en stor oreda för förvaltningen, öfvergången
från det gamla till det nya systemet genomfördes på en gång, och ej
successivt, förändringen komma att kosta betydligt.
I anledning af en inom Andra Kammaren vid 1902 års riksdag
väckt motion uttalade kammarens fjärde tillfälliga utskott i afgifvet utlåtande
(n:r 10) den åsikt, att de skäl för kronofogdetjänsternas indragning
och med dessa tjänster förenade göromåls öfverflyttande på länsmännen,
som anförts af 1888 års statsutskott, ännu ägde sin giltighet och till och
med syntes hafva vunnit i styrka under de fjorton år, som förflutit, sedan
frågan sist behandlades af Riksdagen.
Enligt utskottets förmenande hade till och med det enda skäl, som
af 1888 års statsutskott anfördes såsom i någon mån talande mot förslaget,
eller att de exekutiva fastighetsauktionerna icke lämpligen skulle kunna
uppdragas åt länsmännen, dåmera bortfallit, då länsmännen på många
orter faktiskt förordnades att förrätta dylika auktioner, utan att någon
olägenhet däraf försports. Dessutom vore länsmanstjänsterna mångenstädes
redan så eftersökta, att allt flera juridiskt bildade personer anmälde
sig som sökande. Därtill kunde läggas, att den föreslagna förändringen
icke kunde verkställas, med mindre länsmännens löner komme att höjas,
hvilket åter helt säkert skulle verka därhän, att fullt kompetenta personer
komme att aspirera på länsmanstjänsterna, för hvilka ock kompetensvillkoren
under denna förutsättning syntes böra höjas.
Därmed sammanhängde en fråga, som måste utöfva ett stort inflytande
på föreliggande spörsmåls bedömande, nämligen den ekonomiska
56
sidan af saken, eller med andra ord, huruvida någon besparing för statsverket
kunde vara att vinna på den ifrågasatta förändringen. Skulle,
genom en öfverflyttning af kronofogdarnas göromål på länsmännen, samtidigt
vinnas en förbättring af de sistnämndas löneförhållanden och en besparing
ändock åstadkommas för statsverket, vore ju detta ett ytterligare
skäl för åsyftade förändringen. Utskottet, som höll före, att så kunde ske,
uttalade i sådant hänseende, att, om länsmännens löner i följd af den föreslagna
förändringen skulle höjas med ett belopp, som kunde anses utgöra
en skälig ersättning för det ökade arbetet, och om äfven för förändringens
genomförande ytterligare arbetskrafter vid länsstyrelserna skulle erfordras,
det dock syntes utskottet, som om genom förändringen en ganska
afsevärd besparing skulle uppkomma för statsverket, på samma gång som
en väsentlig förenkling i administrationen och större skyndsamhet i uppbörds-
och exekutionsväsendet å landet skulle kunna vinnas. I Norge
hade man redan genomfört en dylik förenkling.
Utskottet hemställde, att Andra Kammaren ville för sin del besluta,
att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Magt anhölle, det täcktes Kungl.
Maj:t låta verkställa utredning af frågan om indragning af kronofogdetjänsterna
och öfverflyttning af kronofogdarnas tjänsteåligganden till
länsmännen, samt att Kungl. Maj:t därefter ville för Riksdagen framlägga
de förslag, hvartill utredningen kunde föranleda.
Med 87 ja, mot 49 nej, biföll Kammaren utskottets hemställan.
Efter det att beslutet delgifvits Första Kammaren och denna hänvisat
ärendet till sitt andra tillfälliga utskott, yttrade detta i afgifvet
utlåtande (n:r 12), att då Kungl. Maj:t genom cirkulär den 25 oktober
1901 redan ålagt statens ämbetsverk och myndigheter att öfverväga,
huruvida genom förenklingar i förvaltningen tillfälle kunde beredas till
indragning åt tjänster, som genom de förändrade anordningarna kunde
afvaras, utskottet, med stöd af det sålunda anförda, hemställde, att den
gjorda framställningen angående indragning af kronofogdetjänsterna icke
måtte af Första Kammaren bifallas. Utskottets ordförande anmälde i afgifven
reservation, att han, med instämmande i beslutet, ansett utskottet
hafva bort gifva motiveringen en annan lydelse, innefattande yttrande i
själfva saken. Kammaren biföll utskottets hemställan.
57
Från diskussionen i Första Kammaren må särskilt anföras de skål
i nedannämnda hänseende, som åt en talare anfördes till förmån för
kronofogdebefattningarnas bibehållande.
»Om vi», yttrade denne, »såsom jag hoppas, någon gång komma därhän,
att vår kriminalprocess erhåller en mera modern snitt, kräfves det
ett ordentligt åklagar väsen. Det duger ej då att såsom offentliga åklagare
hafva länsmän, åtminstone icke med den bildning, som de för närvarande
äga. Det duger ej då, att åklagaren, såsom nu ofta sker, inskränker sig
till att »yrka ansvar enligt lag», d. v. s. han vågar knappast fixera sitt
yrkande ens till ett kapitel i strafflagen, utan tar strafflagen i sin helhet.
En förändring af straffprocessen i modern riktning kommer att medföra
försvarare för den tilltalade, och då försvaret blir starkt, måste också
åklagarmakten vara stark och åklagarna tillräckligt kvalificerade. Jag tänker
mig, att vid en dylik reform af straffprocessen kronofogdarna, om de
skulle kunna, åtminstone till någon del, befrias från öfriga sysslor, som
de för närvarande hafva, skulle kunna användas såsom offentliga åklagare.
Jag vet visserligen, att de äfven enligt nu gällande rätt äro offentliga
åklagare, men jag vill påpeka, att de i regel lämna sina åklagarfunktioner
åt länsmännen».
Då Konungens befallningshafvande hade att, i anledning af kungl.
cirkuläret den 25 oktober 1901, yttra sig rörande möjligheten af förenklingar
i förvaltningen och däraf föranledda indragningar af tjänster,
uttalades i sådant hänseende, på sätt statskontoret i sitt underdåniga utlåtande
den 14 oktober 1902 påvisat, såsom allmänt omdöme af flertalet
af Konungens befallningshafvande, att någon förenkling i förvaltningen,
åtminstone af den genomgripande art, att tillfälle till indragning af
tjänster därigenom bereddes, icke vore möjlig, i synnerhet om man toge
i betraktande den alltjämt fortgående stegringen af göromålen.
Af de länsstyrelser, som i större eller mindre mån uttalade sig för
möjligheten af tjänsters indragande, äro, hvad kronofogdetjänsterna angår,
allenast att omförmäla Konungens befallningshafvande i Södermanlands,
Kronobergs och Västmanlands län.
Lönereglering skommitténs bet. V.
8
58
Konungens befallningshafvande i Södermanlands län uttalade, bland
annat, att det syntes Konungens befallningshafvande otvifvelaktigt, att en
förändrad organisation af landsstatstjänsterna ute på länen skulle i vissa
hänseenden kunna medföra fördelar och möjligen leda till någon minskning
i tjänstemännens antal. Enligt Konungens befallningshafvandes uppfattning
kunde det ej bestridas, att hvarken kronofogdar eller länsmän
med distrikt af vanlig omfattning hade hela sin tid upptagen af tjänstegöromål;
för kronofogdarna gällde detta förnämligast den del af året, då
uppbörds- och taxeringsförrättningar icke förekomme. Konungens befallningshafvande
höll före, att det vore önskligt, om genom en jämnare och
bättre fördelning af deras arbete staten kunde, mera än nu vore fallet,
taga dessa tjänstemäns tid i anspråk för tjänstens räkning. Därigenom
borde äfven kunna vinnas, jämte tilläfventyrs en minskning i tjänstemännens
antal, förenkling och större snabbhet i själfva arbetssättet samt större
kompetens hos tjänstemännen, hvilken senare vore af betydelse särskildt
med afseende å den åt dem anförtrodda åklagarmyndigheten. Likaså
kunde möjligen i sammanhang därmed tillfälle gifvas att på ett mera tillfredsställande
sätt ordna polisväsendet på landsbygden.
Det vore emellertid, enligt Konungens befallningshafvandes åsikt,
uppenbart, att denna fråga icke kunde lösas helt enkelt genom att indraga
kronofogdetjänsterna och öfverflytta deras göromål på länsmännen eller
andra tjänstemän. Till en början vore klart, att en anordning i antydda
syfte icke kunde genomföras utan en omreglering af tjänstedistrikten.
Men frågans lösning syntes för öfrigt icke kunna tänkas utan en fullständig
omorganisation af landsstaten ute på länen, en omorganisation,
som äfven måste beröra andra delar af den i Sverige historiskt grundade
landtregeringen och som särskildt i afseende å öfvergången till det nya
måste förorsaka mycket stora svårigheter. En utredning, om och i hvad
mån en dylik omorganisation vore lämplig och möjlig att genomföra, förutsatte
emellertid en sammanställning af erfarenheterna från skilda delar
af landet samt en mycket ingående och vidlyftig undersökning af dithörande
förhållanden.
59
Från länsstyrelsen i Kronobergs län har i ämnet anförts, bland
annat, följande:
Kronofogdarna och länsmännen vore icke fullt sysselsatta af sina
tjänstegöromål. Det kunde icke med fog förnekas, att icke landets kommunikationsväsende
med dess nuvarande utveckling i synnerlig grad underlättade
ett direkt samarbete mellan länsstyrelsen och kronolänsmännen i
orterna och en lättare omedelbar kontroll å dessa, så att den ställning,
kronofogden såsom mellanhand och öfvervakande myndighet hittills ägt,
kunde sägas hafva med detta förhållande till stor del förlorat sin
betydelse.
Visserligen innebure kronofogdeinstitutionen ur redogörelsesynpunkt
med afseende å kronouppbörden och bötesväsendet, såsom dessa angelägenheter
för närvarande vore ordnade, eu ingalunda värdelös förmån för
länsstyrelsen vid upprättandet af densamma åliggande redovisningshandlingar,
likasom denne tjänstemans högre bildning och juridiska insikter
vore ägnade att verka ledande och normerande på länsmännens tjänsteutöfning,
men något däraf mera bindande hinder att indraga kronofogdetjänsterna
syntes nu likvisst icke förefinnas, då, hvad uppbörds- och
redovisningsväsendet anginge, några oöfverstigliga svårigheter för dess
omordnande på fullt tillfredsställande sätt icke torde möta, samt i fråga
om länsmännen stegrade kompetensvillkor lämpligen kunde stipuleras i
samband med den löneförbättring, som billigtvis borde dessa tjänstemän
med snaraste beredas.
Ur synpunkten dels af möjligheten att utan olägenhet på länsmännen
öfverflytta det hufvudsakligaste af kronofogdens göromål och dels af
behöflig sparsamhet i statshushållningen, samt då under alla förhållanden
en löneförbättring för länsmännen vore synnerligen behöflig, ansågs det
böra göras till föremål för särskild undersökning, huruvida och på hvad
sätt en förändring i angifna hänseenden kunde låta sig med största möjliga
fördel genomföra, därvid tillika borde komma under öfvervägande,
huruvida icke beträffande jämväl debiteringsväsendet eller häradsskrifvargöromålen
öfver hufvud kunde vidtagas ändring därhän, att dessa göromål
blefve på ett färre antal därför ansvariga tjänstemän fördelade.
60
Konungens befallningshafvande i Västmanlands län har anfört, förutom
annat:
Genom sin ämbetsställning vore Konungens befallningshafvande
närmast att vitsorda och högt skatta betydelsen för det allmänna af den
kontroll, som af kronofogdarna utöfvades; och i sakernas närvarande skick
eller, med andra ord, med hänsyn till länsmännens nuvarande sociala och
tjänstemannaställning syntes det led, kronofogdarna utgjorde inom landtregeringen
mellan Konungens befallningshafvande och allmänheten, ingalunda
kunna undvaras.
Men kunde man införa något högre kvalifikationer för länsmanssysslans
innehafvare, hvilkas tjänsteställning i omedelbar beröring med
allmänheten onekligen vore af den allra viktigaste betydelse; kunde det
uppvisas ett modernare sätt för debitering, indrifning och redovisning af
kronans uppbörd under samma trygghet som nu; läte det sig göra att till
exempel ålägga domhafvandena de mera maktpåliggande syneförrättningar,
som nu af kronofogdarna verkställdes; och skilde man ändtligen från
kronofogdarna den dem först genom nya utsökningslagen af år 1877 tilllagda
befogenhet att utmätningsvis försälja fast egendom, ett bestyr,
som med nutidens lätta kommunikationer alltför väl borde utan olägenhet
för allmänheten kunna såsom förr utföras hos Konungens befallningshafvande,
så hölle länsstyrelsen före, att indragning af kronofogdebefattningen
icke skulle vålla men för förvaltningen.
Sporde man efter fördelarna däraf, så torde väl å ena sidan det
vara tvifvelaktigt, huruvida någon väsentlig besparing för statsverket
skulle följa af ifrågavarande befattningars indragning, ty de reformerade
länsmanssysslorna skulle blifva tjänster förenade med mycket arbete och
vida större ansvar än nu och borde följaktligen kräfva en högst väsentligen
förbättrad aflöning. Men å andra sidan uppstode den vinningen, att staten
erhölle, i stället för två tjänstegrader mellan länsstyrelsen och allmänheten,
en enda, hvars innehafvare, väl aflönad, komme att bekläda en maktpåliggande
befattning, som skulle taga hela hans tid, alla hans krafter i
anspråk.
(31
Reformens förutsättningar vore dock af så vidtomfattande natur,
att en utredning af dem syntes böra anförtros fleras gemensamma bemödanden.
Statskontoret har i sitt underdåniga utlåtande den 14 oktober 1902
yttrat, att hvad Konungens befallningshafvande i Kronobergs och Västmanlands
län anfört om möjligheten att indraga kronofogde- och äfven
landträntmästartjänsterna syntes statskontoret vara värdt att tagas under
öfvervägande och blifva föremål för en allsidig utredning, som statskontoret
emellertid ansåg det icke åligga sig att i detta sammanhang
förebringa, helst på denna frågas bedömande, hvad särskildt, kronofogdarnas
behöflighet beträffade, mångahanda förhållanden inverkade, hvilka
icke folie inom området för statskontorets verksamhet. Det uttalandet
ansåg sig dock statskontoret böra göra, att, hvad uppbörds- och redovisningsväsendet
beträffade, hvarken kronofogdetjänsternas eller landträntmästarbefattningarnas
indragning torde komma att verka hindrande för
ett tidsenligt och betryggande ordnande däraf, därest en sådan indragning
ur andra synpunkter befunnes vara lämplig eller önskvärd.
62
Infordrade uppgifter m. m. för feommitténs förslag.
I sitt underdåniga utlåtande af den 14 oktober 1902 har statskontoret,
jämte redogörelse för nu gällande aflöningsbestämrnelser för
tjänstemän och betjänte vid landsstaten samt för de särskilda slag af extra
inkomster i tjänsten, hvilka tillkomma vissa grupper af landsstatstjänstemän,
m. in., lämnat en sammanfattning af det väsentliga innehållet, sådant detta
af statskontoret uppfattats, i de särskilda framställningar till Kungl. Maj:t
eller yttranden till statskontoret, hvilka legat till grund för dess oinförmälda
utlåtande. Efter denna sammanfattning, som jämväl afser länsstyrelsernas
yttranden i anledning af den i kungl. cirkuläret den 25 oktober
1901 å bane bragta frågan om möjligheten af förenklingar i förvaltningen
och indragning af tjänster, har statskontoret framlagt sitt förslag i det
ämne, utlåtandet afser. Vid utlåtandet äro fogade särskilda bilagor, återgifvande
resultaten af utredningar, som på statskontorets föranstaltande
åvägabragts beträffande, bland annat, extra inkomster i tjänsten, befordringsförhållanden
och tjänstegöromål för särskilda grupper af landsstatstjänstemän
samt, för bedömande af arbetsmängden inom de särskilda länsstyrelserna,
länens inbördes ordning i vissa hänseenden, m. in.
Enligt hvad häraf framgår, innefattar statskontorets utlåtande med
därtill hörande bilagor förarbeten och utredningar i åtskilliga hänseenden
jämväl för fullgörandet af det kommittén lämnade uppdrag i afseende å
frågan om reglering af aflöningsförhållandena m. m. vid landsstaten.
Vidkommande statskontorets redogörelse för innehållet i de framställningar
och yttranden, som legat till grund för dess utlåtande, har
kommittén ansett sig böra föranstalta om denna redogörelses jämförande
63
med handlingarna i fråga; och då därvid befunnits, att redogörelsen i det
stora hela med erforderlig korrekthet och fullständighet återgifver det
hufvudsakliga af hvad i sagda handlingar från skilda håll och i olika riktningar
anförts beträffande där behandlade frågor, lärer ej vara behöfligt
eller lämpligt att jämväl i detta betänkande lämna en framställning af sagda
handlingars innehåll i andra delar, än där sådant må finnas af särskilda omständigheter
påkalladt, utan hänvisas för öfrigt i sådant afseende till
statskontorets utlåtande.
Hvad åter angår innehållet af statskontorets eget förslag äfvensom
af andra till kommittén öfverlämnade handlingar, hvilka nu föreligga till
behandling, varder redogörelse därför i erforderliga hänseenden lämnad å
vederbörliga ställen i detta betänkande.
För lösningen af den kommittén lämnade uppgift i afseende å
landsstaten har emellertid funnits nödigt att dels fullfölja intill senare
tid vissa af statskontoret åvägabragta utredningar, dels ock åstadkomma
utredning i åtskilliga af statskontoret ej berörda hänseenden.
I skrivelser till Konungens befallningshafvande i samtliga län den
30 januari 1905 anhöll kommittén, att skrifvelserna bilagda blanketter till
frågeformulär, A—H, hvilka återgifvas å sid. 119
137 i bihanget till detta
betänkande, måtte varda, i enlighet med de å blanketterna lämnade anvisningar,
af vederbörande ifyllda samt inom viss tid till kommittén
återställda, åtföljda, där sådant i särskilda fall kunde finnas påkalladt,
af Konungens befallningshafvandes yttrande. Jämte det att af sålunda
insamlade uppgifter vissa, som därför lämpat sig, statistiskt sammanställts
i bihanget, skall här i korthet redogöras för innebörden i de bekomna
uppgifterna, därvid det ansetts lämpligt att i hufvudsak gruppera materialet
efter ofvannämnda frågeformulär.
Till länsstyrelsernas besvarande hade af kommittén framställts förfrågan,
dels huruvida, jämlikt § 45 första punkten i landshöfdingeinstrukt
ionen, jämkning ägt rum i den stadgade fördelningen af ärendena emellan
landskansli och landskontoret, och, i sådant fall, hvilken jämkning, dels
ock huru emellan kansliet och kontoret fördelats ärenden, som afse tilllämpning
af de nya värnpliktsförfattningarna, och mobiliseringsärenden.
Fördelningen
af ärendena
emellan landskansli
och
landskontor.
64
I det förra hänseendet har inhämtats, att den i instruktionen stadgade
fördelningen af ärendena emellan landskansli och landskontor är hos
nio länsstyrelser i allo och hos fyra i allt väsentligt fortfarande orubbad.
Hos öfriga. länsstyrelser hafva antingen i den uti § 45 föreskrift^ ordning eller
allenast genom praxis vidtagits åtskilliga jämkningar i den ursprungligen bestämda
fördelningen. Rörande innebörden af dessa jämkningar torde här böra
omförmälas endast, att hos fem länsstyrelser till landskontoret öfverflyttats
kommunikationer af vederbörande ämbetsverks anmärkningar vid räkenskaper
och redogörelser, som afgifvits af de vid länsstyrelse anställda eller densamma
underlydande redogörare eller andra tjänstemän; att i tre län åt
landskontoret uppdragits ärenden rörande förordnande af stämpelförsäljningsmän;
att i två län helt och hållet och i ett tredje i vissa delar på
landskontoret öfverflyttats ärenden angående förordnande af kronoombud
jämlikt § 26 mom. 5 i instruktionen; samt att hvad länsstyrelse på grund
af § 26 mom. 7 åligger i fråga om vården af och hushållningen med
kronoparker, allmänna skogar m. m. i några län helt eller delvis öfverflyttats
å landskontoret. Till landskansliet hafva däremot öfverförts hos
två länsstyrelser ärenden angående lyftning af medel och handlingar, som
blifvit i landtränteriet nedsatta, samt hos två länsstyrelser frågor om vidtagande
af åtgärder för inventeringar å kronofogdekontor.
Hvad angår fördelningen emellan landskansli och landskontor af
ärenden, som afse tillämpning af de nya värnpliktsförfattningarna, framgår
af de inhämtade upplysningarna, att i de flesta län hufvudparten af
nämnda ärenden tillhör landskansliet. Bestyret med indrifning och redovisning
af böter är emellertid lagdt å landskontoret, som i några län
därjämte fått sig uppdraget aflåtandet till vederbörande inskrifnings- och
sjörullföringsområdesbefälhafvare af de bötesredogörelser, som omförmälas
i § 147 af gällande förordning angående inskrifning och redovisning af
värnpliktige in. in.
I afseende å mobiliseringsärendena har meddelats, att dessa inom
sexton län helt och i två län uti allt utom de värnpliktiges inkallande
tillhöra landskontoret. Uti öfriga län äro berörda ärenden enligt skilda
grunder fördelade mellan kansliet och kontoret, med undantag dock för
ett län, hvarifrån upplysts, att dylika ärenden i allmänhet handläggas
65
såsom plenirnål på landssekreterarens föredragning, samt att alla förberedande
åtgärder vidtagas å landskansli.
Såsom i det föregående antydts, har från flera länsstyrelsers sida
framhållits, hvilken lättnad i deras arbete det skulle innebära, om de i
kungl. kungörelsen den 11 oktober 1878 meddelade bestämmelser i fråga
om direkt skriftväxling i vissa handräckningsärenden blefve utsträckta till
att gälla äfven sådana ärenden, som röra indrifning af kronoutskylder och
böter; hvarjämte påpekats önskvärdheten däraf, att skrivelser från ämbetsverk
med framställning om en del verkställighetsåtgärder blefve mera allmänt
sända direkt till vederbörande fögderitjänstemän. Mot genomförandet
af förändringar i förstnämnda hänseende har emellertid anförts svårigheten
att i sådant fall kunna öfva nöjaktig kontroll från länsstyrelsernas sida.
Med afseende å hvad sålunda förekommit, begärde kommittén från
samtliga länsstyrelser upplysning, ej mindre huruvida det ansåges tjänligt
och ur kontrollsynpunkt tillrådligt, att bestämmelserna i ofvannämnda kungörelse
utsträcktes att gälla jämväl i fråga om indrifning af kronoutskylder
och böter, än äfven om det vore påkalladt eller tjänligt att, till lättnad
för länsstyrelserna, bestämmelser träffades, hvarigenom i högre grad än
hittills framställningar från andra myndigheter i fråga om upplysningar
eller annan handräckning skedde direkt till de länsstyrelserna underlydande
tjänstemän i orterna, och i sådant fall i hvilken omfattning.
A den förra af dessa frågor hafva tretton länsstyrelser gifvit nekande
svar. Fyra länsstyrelser hafva såsom sin åsikt framhållit, att för erforderlig
kontroll magistrater och kronofogdar böra begära handräckning för
indrifning af kronoutskylder och böter hos länsstyrelsen i det egna länet,
men denna — såsom uppgifvits redan vara praxis — vända sig direkt till
vederbörande magistrater eller kronofogdar i andra län. Öfriga sju länsstyrelser
hafva förordat den ifrågasatta förändringen, hvarvid särskildt framhållits,
att utöfvandet det oaktadt af erforderlig kontroll i viss mån skulle underlättas
genom de i kungl. kungörelse den 10 juli 1899 meddelade bestämmelser
angående inventeringar hos kronofogdar och andra utmätningsmän.
I anledning af den senare af de båda framställda förfrågningarna
hafva sju länsstyrelser, uppenbarligen af kontrollhänsyn, föi''klarat sig icke
Löneregleringskommitténs bet. V.
9
Utsträckning
af gällande
bestämmelser
angående direkt
skriftväxling
i vissa
handräckningsärenden.
anse påkallan eller lämpligt, att bestämmelser träffas i angifna syftet,
öfriga länsstyrelser hafva däremot jakande besvarat frågan, dock i några
fall med vissa begränsningar och i allmänhet med villkor om bibehållande
af länsstyrelsen såsom mellanhand i ärenden af större vikt eller sådana
ärenden, i hvilka utredning eller yttrande af länsstyrelsen kan anses påkalladt
eller om hvilka densamma eljest kan för sin ämbetsutöfning behöfva
äga kännedom. Några länsstyrelser hafva uppställt det önskemål,
att i stället för det i kungl. kungörelsen den 11 oktober 1878 lämnade
medgifvandet till direkt skriftväxling i vissa handräckningsärenden måtte
stadgas skyldighet i sådant hänseende. I detta sammanhang bör ej heller
lämnas obemärkt, att af de sju länsstyrelser, hvilka nekande besvarat frågan,
en emellertid påpekat såsom ett missförhållande, hvari rättelse vore
önskvärd, att centrala ämbetsverk ofta onödigt anlita länsstyrelse som mellanhand
för öfverbringande af meddelanden till och från dessa ämbetsverks
egna underordnade tjänstemän i orterna.
deieher mel-
Såsom af redogörelsen för kronofogdars och länsmäns tjänsteåliggan
''“relseoch''
^en framgår, åro störa grupper af göromål för dem gemensamma, så att
länsmän, de i första hand åligga kronofogden, men denne äger för desamma påkalla
länsmännens biträde. Af dessa åligganden besörjas vissa numera faktiskt
nästan uteslutande af länsmännen. Då emellertid kommittén inhämtat, att
åtminstone inom vissa län länsstyrelserna, det oaktadt, beträffande dylika
åligganden anlita kronofogden som mellanhand, anmodades länsstyrelserna
upplysa, i hvilken omfattning meddelelser från dem ske direkt till länsmännen
i sådana enligt gällande instruktion under kronofogdes handläggning
hörande ärenden, i hvilka länsmans tjänstebiträde lagligen eller allmänneligen
påkallas, och särskildt i afseende å polisväsendet, i ärenden
rörande allmänna besvär och den allmänna hushållningen samt i handräckningsärenden.
Af de inkomna svaren framgår, att beträffande de enligt instruktion
under kronofogdes handläggning hörande ärenden, i hvilka länsmans tjänstebiträde
lagligen eller allmänneligen påkallas, det stora flertalet länsstyrelser
i allmänhet hänvända sig direkt till länsmännen, där dessa befinnas
lämpliga, försåvidt icke ärendet är af den vikt eller svårighet, att detsamma
67
anses böra handläggas af kronofogde, eller dennes yttrande däri eljest erfordras
eller ock fråga är om öfversändande eller uttagande af penningebelopp.
Af begränsningen i sistberörda hänseende följer, att hos nyssnämnda
länsstyrelser ett direkt hänvändande till länsmännen förekommer i
vida större omfattning från landskansliet än från landskontoret. I öfrigt
synes det hos dessa länsstyrelser vara regel, att direkt meddelelse till länsmännen
sker i afseende å polisväsendet, under det att kronofogden i något
större omfattning anlitas som mellanhand beträffande ärenden rörande allmänna
besvär och den allmänna hushållningen samt i handräckningsärenden.
Allenast från två länsstyrelser har meddelats, att hänvändandet därifrån
i regel sker till kronofogdarna, och detta jämväl hvad polisärenden angår.
I visst sammanhang med nyss behandlade spörsmål står en annan
af kommittén framställd fråga, huruvida författningars och allmänna kungörelsers
distribution inom länet sker direkt till vederbörande eller i annan
ordning.
I detta hänseende utvisa de ingångna svaren, att i sex län samtliga
vederbörande få sig författningar och allmänna kungörelser direkt tillsända;
att i tre län öfversändandet sker direkt med undantag af de för kommunerna
afsedda exemplar, hvilka lämnas länsmännen till fördelning; samt
att i tio län länsmännen, förutom i sistnämnda hänseende, jämväl förmedla
distributionen till vederbörande pastorsämbeten. I öfriga fem län anlitas i
större eller mindre omfattning äfven kronofogdarna såsom mellanhand för
författningars och kungörelsers distribuerande.
Till ytterligare utredning rörande den faktiska arbetsfördelningen
emellan kronofogdar och länsmän har begärts upplysning från länsstyrelserna,
i hvilken omfattning ekonomiska besiktningar förrättas af länsmännen.
De bekomna svaren utmärka, att inom tretton län länsmännen alls
icke eller endast undantagsvis, såsom vid förfall för annan förrättningsman,
besörja ekonomiska besiktningar. Från Skaraborgs län har meddelats,
att förordnanden i nu nämnda hänseende där alltid meddelas för
kronofogdarna med rätt för dem att sätta vederbörande länsman i
Sättet för
författningars
och
kungörelsers
distribution.
Länsmännens
anlitande för
ekonomiska
besiktningar.
68
sitt ställe, samt att kronofogdarna merendels begagna denna rätt.
Beträffande Stockholms län gäller, att, medan inom vissa fögderier
kronofogdarna förrätta de ekonomiska besiktningarna, dessa inom andra
fögderier i de flesta fall förrättas af länsmännen. Inom öfriga nio län
anlitas länsmännen i större eller mindre omfattning för ekonomiska
besiktningar, dock allenast å vissa slag af fastigheter, så inom Uppsala,
Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Örebro
län för dylika besiktningar å ecklesiastika boställen, inom Malmöhus samt
Göteborgs och Bohus län jämväl för efterbesiktningar å kronodomäner,
i Västerbottens och Norrbottens län för besiktningar å med åborätt upplåtna
kronohemman samt i Norrbottens län därjämte för besiktningar å
krononvbyggen.
Förordnanden
I 4 § utsökningslagen, sådant detta lagrum lyder enligt lag den 10
utsöknitgs- maj 1901, är stadgadt, att Konungens befallningshafvande äger för bestämdt
lagen. fau e]]er jnom vjgst område förordna länsman eller annan lämplig person
att på eget ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman, samt att om
sålunda förordnad utmätningsman gäller hvad i utsökningslagen stadgas
om kronofogde, dock med vissa begränsningar, däribland att sådan utmätningsman
ej må sätta annan man i sitt ställe.
Till länsstyrelserna har af kommittén riktats förfrågan, i hvilken
omfattning under åren 1900—1904 meddelats sådana förordnanden, som i
nyss nämnda lagrum omförinälas, samt huruvida dylika förordnanden varit
tillfälliga eller afsett längre tid.
I anledning däraf hafva länsstyrelserna i sju län upplyst, att några
förordnanden enligt 4 § utsökningslagen icke inom dessa län förekommit
under den af kommittén angifna perioden; och torde detta få anses vara
fallet äfven beträffande ett åttonde län — Västmanlands — hvars länsstyrelse,
till svar å den framställda frågan, meddelat, att under omförmälda
period tre e. o. landskanslister förordnats att, hvar inom visst område, tills
vidare vara utmätningsmän i kronofogdes ställe, men på dennes ansvar i
fråga om redovisningen. Inom nio län hafva förordnanden enligt 4 §
utsökningslagen meddelats allenast i enstaka fall, såsom då kronofogde
anmält sig förhindrad. Något oftare hafva dylika förordnanden förekommit
69
inom fyra andra län, nämligen i resp. 7, 10, 19 och 25 fall under den al
kommittén angifna tidsperioden; och hafva alla dessa förordnanden varit
tillfälliga. Inom Kopparbergs län hafva under samma period meddelats
20 dylika förordnanden af tillfällig art och 2 förordnanden tills vidare.
Uti Norrbottens län äro vederbörande länsmän i regel förordnade att hvar
inom sitt distrikt på eget ansvar vara utmätningsman i kronofogdes ställe.
Och beträffande Värmlands län har uppgifvits, att under åren 1901—1904
icke något förordnande enligt 4 § utsökningslagen meddelats, men att vid
utgången af mars månad 1905 voro gällande fem dylika förordnanden,
lämnade tills vidare för olika länsmän.
o
A sid. 26 är omförmäldt, att, förutom fjärdingsmännen, å en Sä™ki^t
mängd platser för ordningens upprätthållande finnas, vid sidan af eller män.
som biträde åt den ordinarie kronobetjäningen, anställda extra länsmän, polisuppsyningsman
m. fl., hvilkas aflöning i regel bestrides delvis af statsmedel.
För vinnande af utredning angående denna särskildt anställda personals
storlek och befogenhet äfvensom rörande kostnaderna för densamma,
riktades till länsstyrelserna förfrågan rörande antalet särskildt förordnade
polismän (såsom vice länsmän, extra länsmän, polisuppsyningsman in. fl.)
inom de olika länen, dessa polismäns tjänstgöringsdistrikt, deras aflöningsförmåner
och i hvilken mån dessa utgå af statsmedel, samt deras allmänna
tjänstebefogenhet (i förhållande till länsmannens).
Af de uppgifter, som i berörda hänseenden lämnats kommittén, framgår,
att förhållandena äro å olika orter mycket växlande såväl beträffande de
särskildt förordnade polismännens benämningar och tjänstebefogenhet
som ock med afseende å deras aflöningsförmåner och sättet för dessas
bestridande.
För innehållet af de bekomna uppgifterna redogöres i bihanget,
sid. 102—109. Här må endast erinras, att, enligt hvad utredningen gifver
vid handen, antalet af ifrågavarande särskildt förordnade polismän öfverstiger
500, samt att i kontanta aflöningar till dem årligen utbetalats omkring
340,000 kronor, däraf omkring 90,000 kronor af statsmedel. Härtill
kommer i åtskilliga fall värdet af fri bostad, vedbrand, beklädnad eller
andra naturaförmåner.
70
affgslomåien Då 1 vissa af de tiJ1 kommittén öfverlämnade handlingar återuppå
tagits frågan om indragning af landträntmästartjänsterna eller deras
utbytande mot andra befattningar, har kommittén funnit angeläget att,
om möjligt, åvägabringa utredning angående omfattningen af det landträntmästarna
i denna deras egenskap påhvilande arbete. I sådant hänseende
begärdes från hvar och en af de särskilda länsstyrelserna uppgift å de
tider, under hvilka landtränteriet hålles öppet för allmänheten, å antalet
inbetalningar till och utbetalningar från landtränteriet under hvart och
ett af åren 1902, 1903 och 1904 samt å antalet poster, hvari stämplar
af särskilda slag utlämnats från landtränteriet under hvart och ett af nyssnämnda
tre år.
Af svaren å frågan angående tid eu, hvarunder landtränterierna hållas
öppna för allmänheten, framgår, att denna tid är bestämd i fem län till
tre timmar, i två län till tre o.ch en half timmar, i fjorton län till fyra
timmar, i två län till fyra och en half timmar samt i ett län till fem
timmar, hvarje söckendag. Från några län har emellertid tillika framhållits,
att landtränteriet i regel hålles öppet intill en timme utöfver den sålunda
bestämda expeditionstiden. A andra sidan har från åtskilliga län meddelats,
att expeditionstiden den sista helgfria dagen i hvar månad, för lnånadsafslutnings
verkställande m. in., inskränkes i viss mån, inom tre län till
en timme; hvarjämte i ett län förekommer inskränkning af expeditionstiden
äfven den första helgfria dagen i hvar månad och i ett annat landtränteriet
hålles stängdt sista helgfria dagen hvarje år.
Hvad angår de inkomna uppgifterna angående antalet inbetalningar
till och utbetalningar från landtränterierna under hvart och ett af åren
1902— 1904 äfvensom angående antalet poster, hvari under hvart och ett
af nämnda år stämplar från landtränterierna utlämnats, hafva dessa uppgifter
sammanförts i en å sid. 33 i bihanget införd tabell. I
Biträde af
landträntmästare
vid
landskontorsgöromålen.
I kungl. kungörelsen den 22 juni 1883, angående villkoren för åtnjutande
af de från 1884 års början fastställda ändrade löneförmåner för
landträntmästare, stadgades, bland annat, skyldighet för sådan tjänsteman
att lämna det biträde vid göromålen å landskontoret, som kunde varda
honom genom i vederbörlig ordning utfärdad instruktion ålagdt.
71
Ehuru någon instruktionsbest&mmelse i sådant hänseende ej kommit
till stånd, fann sig kommittén, med hänsyn till befintligheten af förenämnda
stadgande i 1883 års kungörelse, föranlåten att till länsstyrelserna
framställa förfrågan, huruvida landträntmästare, på sätt i nämnda kungörelse
varit afsedt, lämnade något biträde vid göromålen å landskontoret
och, i sådant fall, i hvilken omfattning, samt, om så icke vore förhållandet,
i hvad mån sådant ansåges kunna och böra ske.
Enligt hvad de afgifna svaren utmärka, lämnar i sjutton län landträntmästaren
icke något som helst biträde vid göromålen å landskontoret.
Endast tillfälligtvis lämnas af honom dylikt biträde inom tre län. T återstående
fyra län har åt landträntmästare!! öfverlämnats att mottaga och
förvara samt, enligt länsstyrelsens order, till vederbörande afsända s. k.
handräckningsmedel (kronoutskylder och böter).
Af länsstyrelserna i de sjutton län, inom hvilka landträntmästare!!
ej lämnar något som helst biträde vid landskontorsgöromålen, hafva tolf
förmält sig anse dylikt biträde ej kunna af landträntmästaren lämnas och
en uttalat, att något nämnvärdt biträde i sådant hänseende näppeligen kunde
af honom påräknas. En annan af dessa länsstyrelser har åberopat det af
densamma i annat sammanhang framställda förslaget att, med indragning
af landträntmästare^ befattning, öfverlämna en del af de honom åliggande
göromål till en å landskontoret anställd ny länsbokhållare, af hvilken biträde
kunde påräknas äfven i öfrigt för kontorets göromål. De tre öfriga länsstyrelserna
åter hafva ansett, att biträde af landträntmästaren bör och kan
erhållas för göromålen å landskontoret. Såsom för honom särskilt lämpade
göromål hafva nämnts
af en länsstyrelse verkställandet af anteckningar i jordeboken, förandet
af förteckningen öfver jordafsöndringar, granskning af framställningar
om afskrifning och afkortning af kronoutskylder och böter samt verkställande
af uträkningar i och för ersättning af statsmedel för
frälseräntor,
af en annan länsstyrelse uppgörande af de förteckningar öfver utbetalda
statsbidrag för folkskoleväsendet m. fl. ändamål, som skola af länsstyrelse
till vederbörande myndigheter insändas, och
Länsstyrelsernas
e. o.
tjänstemän.
Praxis i
fråga om
e. o. tjänstemäns
antagande.
af den tredje länsstyrelsen granskning af någon del af de räkningar,
hvilka det nu åligger länsbokhållare att granska.
I ett af de län, där landträntmästaren endast tillfälligtvis biträder
vid göromålen å landskontoret, har länsstyrelsen antydt såsom möjligen
lämpligt, att åt landträntmästaren öfverlämnades föredragningen i domänärenden
och därmed sammanhängande åligganden; och från ett annat af
dessa län har uttalats önskan att kunna erhålla hans biträde vid handläggningen
af de tidsödande jordafsöndringsärendena.
Kommittén har ansett nödigt införskaffa utredning i åtskilliga hänseenden
jämväl beträffande de hos länsstyrelserna anställda extra ordinarie
tjänstemän.
Uti delen I af kommitténs betänkanden, innefattande allmänna förutsättningar
och grunder för en reglering af löneförhållanden m. m. inom
de centrala ämbetsverken, hafva å sid. 140—141 framhållits olägenheterna
i angifna hänseenden af den hos vissa centrala statsmyndigheter följda
plägseden att antaga e. o. tjänstemän utöfver behofvet; och har kommittén
å sid. 145 i samma del såsom sin mening uttalat, att för de centrala ämbetsverken
föreskrifter böra meddelas i syfte att, åtminstone i allmänhet,
e. o. tjänstemän må antagas allenast i mån af yppadt behof. Då denna
mening synts kommittén äga giltighet äfven beträffande länsstyrelserna,
fann kommittén angeläget utröna, huruvida hos dessa e. o. tjänstemän antagas
endast i mån af yppadt behof eller äfven sådant oafsedt.
Af de i detta hänseende bekomna uppgifterna framgår, att hos tjugu
länsstyrelser e. o. tjänstemän antagas allenast i män af yppadt behof, i afseende
hvarå emellertid en af dessa länsstyrelser betonat, att det behof,
som skall tillgodoses, är icke blott länsstyrelsens utan landsstatens i dess
helhet inom länet.
En länsstyrelse har inskränkt sig till att meddela, att densamma
lider brist på e. o. tjänstemän.
Af öfriga tre länsstyrelser har en meddelat, att hos densamma e. o.
tjänstemän antagas äfven oafsedt yppadt behof; en annan, att antagning i
allmänhet sker i mån af behof, men att, om förtjänt person söker anställ
-
73
ning, han ej plägar afvisas. Den tredje af dessa länsstyrelser har upplyst,
att å landskontoret e. o. tjänstemän antagas endast i mån af yppadt behof,
men att antagning af e. o. landskanslister i allmänhet sker, då lämpliga
och kompetenta sökande anmäla sig, äfven om behofvet för tillfället
icke föranleder därtill. Därvid har emellertid tillagts, att till tjänstgöring
å landskansliet inkallas allenast de därför särskildt lämpliga, och detta endast
då behofvet så påkallar, medan öfriga e. o. landskanslister äro skyldiga
hålla sig beredda att vid behof inträda såsom vikarier för tjänstlediga
länsmän eller polisuppsyningsman.
Erhållna upplysningar gifva vid handen, att vid 1905 års ingång hos Antalet
länsstyrelserna funnos, frånsedt extra länsnotarier och extra länsbokhållare XånsUster
— rörande hvilka särskild uppgift skall nedan meddelas — anställda ff^Deras
149 extra ordinarie tjänstemän, af hvilka 81 e. o. landskanslister och 66 lefnad»-och
. ''
.
.
.
• i o i o i tjänsteålder.
e. o. landskontorist^ samt 2, i Gottlands län, hvilka tjänstgjorde a både
landskansli och landskontor. Huru de extra ordinarie landskanslisterna
och landskontoristerna fördela sig å de särskilda länsstyrelserna, framgår
af tab. XXI—XXV i bihanget.
I de tre första af dessa tabeller hafva jämväl blifvit statistiskt sammanställda
uppgifter rörande ifrågavarande e. o. tjänstemäns lefnadsålder
och angående året för deras antagande.
Uti tab. XXI äro de extra ordinarie landskanslisterna och extra ordinarie
landskontoristerna fördelade efter deras lefnadsålder av 1905, och
framgår, att denna utgjorde:
för 25''5 procent.................högst 25 år
>
28 2
»
26—30
»
>
18 8
»
................. 31—35
>
»
13-4
>
................. 36—40
>
>
8''0
>
................. 41—45
>
>
3-4
>
................. 46—50
»
>
2''7
>
.................mer än 50 »
Löneregleringskommitténs bet. V.
10
74
Tillser man, huru hög lefnadsåldern var särskildt för e. o. landskanslister
och särskildt för e. o. landskontorister, ställa sig siffrorna sålunda:
Lefnadsålder.
E. o. lands-  kanslister.
%■
E. o. lands-  kontorister.
%■
Högst 25 år..........
241
28-0
26 -30 år...........
350
19 1
31-35 »
...........
21-7
16-2
36—40 .
...........
4-8
235
41—45
...........
60
10 3
46-50 .
...........
6 0
—
Mer än 50 år.........
24
2 9
Häraf framgår, att af e. o. landskanslister 19*2 procent, men af e. o.
landskontorister 36‘7 procent ägde högre lefnadsålder än 35 år.
Uti tab. XXII angifves för e. o. landskanslister och e. o. landskontorister
lefnadsåldern vid anställandet; och visar sig, att denna utgjort:
för 21o procent.................högst 20 år
>
40-8
»
21—25
*
»
20 8
>
26—30
»
»
9 4
.
31—35
•
*
4''7
>
................. 36—40
»
J 3''8
>
.............'' . . . . mer än 40 »
Då i detta hänseende icke råder någon mera betydande skillnad
emellan landskansli och landskontor, synes den talrikare förekomsten å
landskontoren än å landskanslien af e. o. tjänstemän i en ålder, öfverstigande
35 år, tyda därpå, att befordringsutsikterna äro ogynnsammare för
de extra ordinarie landskontoristerna än för de extra ordinarie landskanslisterna.
Detta bekräftar sig äfven uti tab. XXIII, där e. o. landskans
-
75
lister och e. o. landskontorister grupperats efter kalenderåret för anställandet,
d. v. s. efter tjänsteåldern. Denna ställde sig nämligen år 1905
sålunda:
E. o. lands-
E. o. lands-
Tjänsteålder.
kanslister.
kontorister.
%■
Högst 5 år...........
50''6
47-1
5 10 år ............
2ö-9
32-3
Mer än 10 år..........
14-5
20-6
Inhämtade upplysningar beträffande den dagliga tjänst g öring stid en för
e. o. landskanslist^* och e. o. landskontorister finnas sammanställda i bihanget,
tab. XXIV. Af denna tabell framgår, att nämnda tid för ifrågavarande
e. o. tjänstemän hos länsstyrelserna år i många fall betydligt
längre än för amanuenser och därmed jämförliga biträden inom de centrala
ämbetsverken. Så synes, att för 46 e. o. landskanslister och e. o.
landskontorister, motsvarande 32‘2 procent af hela det antal, för hvilket
uppgifter i detta hänseende lämnats, den dagliga tjänstgöringstiden uppgifvits
till 5 timmar, för 14 eller 9''s procent till 5 ä 6 timmar, för
20 eller 14''o procent till 6 timmar samt för 25 eller 17’5 procent så högt
som till 7 å 8 timmar. Och därjämte är att märka, att, enligt hvad i
tabellen äfven påpekats, de lämnade uppgifterna i åtskilliga fall betecknats
såsom angifvande minimitid.
De uppgifter, hvilka på kommitténs begäran afgifvits rörande e. o.
landskanslisters och e. o. landskoritoristers afföningsförmåner, hafva befunnits
icke lämpa sig för tabellarisk uppställning, utan har å sid. 98—101
i bihanget lämnats en kortfattad textredogörelse för nämnda uppgifters
innehåll.
Af denna redogörelse framgår, att för ifrågavarande e. o. tjänstemän
inkomsterna af tjänsten i allmänhet äro synnerligen ringa, särskilt i förhållande
till den ganska betydande tjänstgöring, som i många fall af dem
E. o. landskanslisters
och -kontoristers
dagliga
tjänstgöringstid.
Deras avlöningsförmåner.
76
kräfves. Närmare halfva antalet af dessa tjänstemän synas aflönas antingen
endast med mindre gratifikationer eller med ett årsarfvode, icke öfverstigande
500 kronor.
notarieräoch
Förutom e. o. landskanslist^- och e. o. landskontorister finnas, enligt
extra läns- hvad å sid. 21 blifvit nämndt, hos de flesta länsstyrelser anställda extra läns
boknallare.
.
.
.
''
Deras afla- notarier och hos tre åt dem extra länsbokhållare. Af extra länsnotarier
finnas två i Malmöhus och likaledes två i Göteborgs och Bohus län samt
en i hvart och ett af öfriga län med undantag af Uppsala, Södermanlands,
Gottlands och Västmanlands. Extra länsbokhållare finnas två i Malmöhus,
eu i Kristianstads samt eu i Göteborgs och Bohus län.
Beträffande arfvodena till ifrågavarande tjänstemän är bestämdt,
att de må utgå med högst tvåtusen kronor. Flertalet åtnjuta ock det
sålunda bestämda maximibeloppet, men i några fall utgå lägre arfvoden.
mngsförmåner.
Enligt kungl. kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade
villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar erfordras för att
kunna uppföras på förslag till landssekreterarbefattning eller utnämnas till
länsnotarie att hafva aflagt juris kandidatexamen eller examen till rikets
rättegångsverk och för uppförande å förslag till landskamrerarbefattning
eller utnämning till länsbokhållare att hafva aflagt antingen någon af
nämnda examina eller ock examen till Kungl. Maj:ts kansli. Och
enahanda kunskapsprof torde tvifvelsutan vara aflagda af de personer,
hvilka vunnit anställning såsom extra länsnotarier eller extra länsbokhållare.
Hvad angår befattningarna inom fögderiförvaltningen, äro för kronofogdar
uppställda samma examensfordringar som för landskamrerare och
länsbokhållare, medan befordran till häradsskrifvartjänst kan vinnas äfven
af den, som, efter afgångsexamen från högre elementarläroverk, handlagt
kamerala göromål och däri ådagalagt skicklighet.
I afseende å länsmän meddelades genom kammarkollegii cirkulär den
21 januari 1842 följande i kungl. skrifvelse den 22 december 1841 innefattade
stadgande, nämligen, att, innan till länsmanstjänst befordras någon,
hvilken icke vid universitetet genomgått sådan examen, som fordras för
77
inträde i rikets rättegångs- eller förvaltningsverk, han skall undergå förhör
inför landshöfding, landssekreterare och landskainrerare eller inför
dessa senare, då landshöfdingämbetet under vakans, eller när landshöfdingen
på längre tid är frånvarande, af dem utöfvas, därvid han bör gifva
nöjaktiga prof af: a) förmåga att i skrift redigt uttrycka sig på svenska
språket, b) färdighet att räkna i enkla och brutna tal, samt c) försvarlig
kännedom af allmänna lagen och särskilda författningar i de delar däraf,
som handla om villkoren och sättet för personers häktande, åtals utförande,
syneförrättningars, utmätningars och straffs verkställande, utgörandet af
de jorden åliggande allmänna besvär, samt om hvad i öfrigt för allmänna
ordningens och säkerhetens vidmakthållande tillhör länsmännen att
iakttaga.
Uti hvad sålunda stadgats rörande kunskapsvillkoren för befordran
till länsmanstjänst har sedermera ej skett annan ändring, än att genom
ofvannämnda kungörelse af den 12 maj 1865 meddelats befrielse från skrifoch
räkneprofven för den, som genomgått afgångsexamen vid högre elementarläroverk.
Däremot finnas hvarken i sistnämnda kungörelse eller i annan författning
uppställda några examensfordringar eller kunskapsprof för vinnande
af anställning såsom landskanslist eller landskontorist, ordinarie eller extra
ordinarie, hvadan enligt 19:e punkten i samma kungörelse det ankommer
på vederbörande länsstyrelse att för sina underlydande tjänstemän inom
nämnda grupper bestämma kompetensvillkoren.
Med afseende härå fann kommittén anledning att från länsstyrelserna
begära upplysning, huru många inom enhvar af grupperna landskanslister,
landskontorister, e. o. landskanslister och e. o. landskontorister aflagt a)
juris kandidat- eller hofrättsexamen; b) kansliexamen; c) afgångsexamen
från högre allmänt läroverk, men icke därjämte någon af nyssnämnda
examina; d) annan examen, och i sådant fall hvilken.
De uppgifter, som med anledning däraf ingått till kommittén, hafva
sammanställts i tab. XXV uti bihanget; och framgå af denna följande
procentsiffror:
78
Förening af
tjänster.
Examina.
Ordinarie
lands-
kanslister.
Ordinarie
lands-
kontorister.
E. o. lands-  kanslister.
''
E. o. lands-  kontorister.
%■
%■
%■
*.
Juris kandidat- eil. hofrättsexamen
38-3
361
13-3
22-1
Kansliexamen.........
4-2
4-3
1-2
103
Mogenhetsexamen, men icke där-  jämte någon af ofvannämnda
examina..........
6*4
46-8
8-4
485
Annan examen.........
298
43
44-6
11-8
Ingen examen.........
213
8-5
325
7-3
Af tab. XXV inhämtas därjämte, att alla de landskontorister, ordinarie
och extra ordinarie, hvilka uppförts i kolumnen med rubrik »annan examen»,
och nästan alla de landskanslister, ordinarie och extra ordinarie,
hvilka uppförts under samma rubrik, aflagt s. k. länsmansexamen enligt
cirkuläret den 21 januari 1842.
Kommittén begärde vidare från samtliga kronolänsmän i riket uppgift
å de af dem aflagda examina; och framgår af den i sådant hänseende
vunna utredning, att 34 länsmän aflagt juris kandidatexamen eller hofrättsexamen,
11 kansliexamen och 9 kameralexamen, samt att en aflagt filosofie
kandidatexamen och 87 mogenhetsexamen, men icke därjämte någon
af förenämnda ämbetsexamina.
Enligt gällande föreskrifter må med ämbete eller tjänst vid landsstaten
icke förenas annan tjänst på rikets eller Riksdagens stat, ej heller
annan tjänstebefattning med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande
af tjänstgöringen vid landsstaten. Landssekreterare, landskamrerare
och landträntmästare må icke heller emottaga befattning på kommuns stat,
men detta är ej förbjudet för öfriga befattningshafvande vid landsstaten,
dock naturligen under förutsättning att mottagandet af dylik befattning
finnes icke vara hinderligt för fullgörande af tjänstgöringen vid landsstaten.
I de till länsstyrelsernas besvarande utsända frågeformulären begärdes
upplysning, huruvida länsnotarie, länsbokhållare, landskanslist eller
79
landskontorist innehade befattning på kommuns stat eller aflönad af kommunala
medel samt, i sådant fall, hvilken eller hvilka befattningar, som
innehades, och hvilka aflöningsförmåner, som voro därmed förbundna.
Enligt de uppgifter, som i dessa hänseenden meddelats, förekommer
inom sju län icke någon förening med nämnda landsstatstjänster af befattningar
på kommuns stat eller afiönade af kommunala medel. Däremot förekommer
inom öfriga sjutton län dylik förening, däribland i elfva fall med
länsnotarie-, i nio fall med landskanslist-, i fyra fall med länsbokhållaroch
i fem fall med landskontoristtjänst.
De befattningar å kommuns stat eller afiönade af kommunala medel,
som voro förenade med landsstatstjänst inom nämnda kategorier, utgjordes
af befattningar såsom rådman, stadskassör eller stadsfogde i länets residensstad,
sekreterare eller sekreterare och kamrerare hos länets landsting samt
sekreterare hos stadsfullmäktige eller andra kommunala delegationer i
residensstaden.
Af de tjänstemän hos länsstyrelserna, 29 till antalet, hvilka, enligt
hvad nu nämnts, tillika innehade befattningar å kommuns stat eller afiönade
af kommunala medel, åtnjöto i dylika befattningar 10 en inkomst af
högst 500 kronor, 6 en inkomst emellan 501 och 1,000 kronor, 7 en inkomst
emellan 1,001 och 2,000 kronor, 4 en inkomst emellan 2,001 och
3,000 kronor samt 2 högre inkomst än 3,000 kronor.
Kommittén ställde ock till kronofogdar, häradsskrifvare och kronolänsmän
den frågan, huruvida af dem innehades befattning på kommuns
stat eller aflönad af kommunala medel, samt, i sådant fall, hvilken eller
hvilka befattningar, som innehades, och hvilka aflöningsförmåner, som voro
därmed förbundna.
Af de meddelade uppgifterna framgår, att 9 kronofogdar, 15 häradsskrifvare
och 34 kronolänsmän tillika innehade befattningar på kommuns
stat eller afiönade af kommunala medel. Dessa befattningar utgjordes af
rådmans-, kronouppbördskassörs-, stadskassörs- och stadsfogdetjänster, uppbörds-
och utmätningsmannabefattningar samt uppdrag såsom sekreterare,
kamrerare eller kassör hos landsting eller andra kommunala myndigheter,
korporationer eller styrelser o. s. v. äfvensom, hvad länsmännen beträffar,
i några fall af polismannabefattningar inom köpingar e. d. Af de krono
-
80
fogdar och häradsskrifvare, hvilka med sin statstjänst förenade befattningar
af nu ifrågavarande slag, åtnjöto i dylika befattningar 11 en inkomst, af
högst 500 kronor, 8 en inkomst emellan 501 och 1,000 kronor samt 5 en
inkomst emellan 1,001 och 2,000 kronor, medan de 34 länsmän, som innehade
sådana befattningar, af dessa uppburo inkomst till belopp för 24 af
högst 500 kronor, för 6 emellan 501 och 1,000 kronor och för 4 emellan
1,001 och 2,000 kronor.
o
Ytterligare
A sid. 42 är redan erinradt, att vissa af de tjänstegöromål, hvilka
träffande ar- enligt instruktionerna för kronofogdar och länsmän i första hand åligga
bSgen°mellan''kronofogden, men må af honom anförtros åt länsmän, så godt som helt
kronofogdar och hållet öfverflyttats å dessa senare. För vinnande af närmare utredoch
länsman. ,
J
ning rörande dessa förhållanden begärde kommittén från kronofogdarna
upplysningar, i hvilken omfattning de personligen besörja sådana dem tillhörande
åligganden, som kunna af dem till länsman öfverlämnas. Af den
i sådant hänseende vunna utredningen må här meddelas följande.
Polis- och
Enligt § 4 i kronofogdeinstruktionen skall kronofogde hafva nog
hestyren.
grann uppsikt därpå, att allmän ordning och säkerhet upprätthållas inom
fögderiet, samt, om förbrytelser däremot förekomma eller sådana öfverträdelser
af lag och allmänna stadganden upptäckas, som tillhöra allmän
åklagares handläggning, antingen själf eller genom underlydande länsmän
ombesörja deras lagliga beifrande samt i öfrigt vidtaga alla de åtgärder,
som jämlikt lag och gällande författningar däraf kunna påkallas. Och
enligt § 6 i samma instruktion skall, då ting hålles inom fögderiet, kronofogden
antingen själf närvara eller ock tillse, att länsman inställer
sig därvid.
Af utredningen framgår, att ofvanberörda i § 4 uti kronofogdeinstruktionen
omförmälda åligganden i 19 af rikets fögderier besörjas uteslutande
af länsmännen. Från ett 70-tal fögderier har meddelats, att sagda
åligganden där endast undantagsvis förrättas af kronofogden, men i regel
af länsmännen; och enahanda lärer förhållandet vara i de fögderier, omkring
20 till antalet, inom hvilka kronofogdens befattning med hithörande
tjänstebestyr — utöfver inseendet å länsmännens fullgörande af desamma
— uppgifvits vara inskränkt till sådana fall, för hvilka särskildt förord
-
81
nande meddelats kronofogden, eller där det gäller särskildt grafva förbrytelser
eller frågor, som eljest hafva mera vidtgående innebörd eller kräfva
särskildt insiktsfull utredning och behandling, o. s. v. Endast från 7 kronofogdar
hafva ingått svar, utmärkande, att de i mera afsevärd omfattning
personligen besörja de i § 4 uti instruktionen nämnda tjänsteåligganden.
Hvad beträffar tingsuppvaktningen enligt § 6 i kronofogdeinstruktionen,
besörjes denna i ett 50-tal fögderier uteslutande af länsmännen, och i
nära nog lika stort antal fögderier infinner sig kronofogden endast undantagsvis
vid tingen, såsom då han enligt förordnande har att utföra talan
eller vederbörande länsman anmält förfall e. d. Från ett 20-tal fögderier
har meddelats, att, förutom länsmännen, äfven kronofogden inställer sig
vid tingen esomoftast eller åtminstone vid vissa af dem eller å någon dag
af hvarje ting. Två kronofogdar hafva upplyst, att de alltid äro närvarande
vid tingen.
Uti § 8 i nyssberörda instruktion ålägges kronofogde att själf eller,
under egen ansvarsskyldighet för redovisningen, genom vederbörande kronolänsmän
befordra till laga verkställighet domar och utslag i civila mål.
Vid denna bestämmelse är emellertid att erinra om den begränsning, som
i 3 § utsökningslagen stadgats, att kronofogde ej må åt annan uppdraga
försäljning af fast egendom eller af registreringspliktigt fartyg, ej heller
fördelning af köpeskilling för fast egendom och, i vissa fall, äfven för
lös egendom.
Enligt hvad de till kommittén ingångna svaren utmärka, besörjas
förenämnda i § 8 kronofogdeinstruktionen omförmälda åligganden i det
stora flertalet fögderier hufvudsakligen eller uteslutande af länsmännen,
dock att i regel kronofogden själf besörjer redovisningen till fordringsägaren.
Såsom motiv för ifrågavarande förrättningars öfverlämnande till
länsmännen har flerstädes anförts, att förrättningskostnaderna därigenom
minskades för sökanden, samt att länsmännen ansetts vara i behof af den
extra inkomst, dessa förrättningar medförde. Det förra af dessa skål
torde äfven hafva gjort sig gällande inom de fögderier, 5 till antalet,
från hvilka meddelats, att kronofogden själf verkställer domar och utslag
inom viss del af fögderiet, men i öfrigt lämnar bestyret därmed till
länsmännen.
Verkställande
af
domar och
utslag i civila
mål.
Lönereglering skommitténs bet. V.
It
82
De fögderier, i hvilka kronofogden uti något större omfattning eller
till öfvervägande del själf befordrar domar och utslag i civila mål till
verkställighet, synas icke öfverstiga 12.
Tillsyn & ut-
Enligt §
13 i instruktionen har kronofogde att, i öfverens
9extraordl
stämmelse med gällande författningar eller länsstyrelsens särskilda förenane
orera. skrifter, vaka öfver fullgörandet af vissa extra ordinarie onera, däribland
skjutsningsskyldighet och inkvarteringsbesvär, anläggning och underhåll
af allmänna vägar, broar och färjor, allmänna vägars öppenhållande vintertiden
och bildande af därför erforderliga snöploglag in. m.
Beträffande nu ifrågavarande åligganden har meddelats, att inom
ett 40-tal fögderier desamma besörjas helt och hållet eller till största
delen af länsmännen, medan kronofogden allenast öfvar tillsyn å länsmännens
sätt att fullgöra dessa åligganden.
Inom öfriga fögderier utöfvas berörda åligganden i större omfattning
af kronofogdarna själfva, dock för vissa dylika göromål med anlitande af
länsmännens biträde eller efter deras hörande. Bland de göromål, hvilka
synas i något talrikare fall vara öfverlämnade åt länsmännen, märkas,
förutom vägsyner, öfvandet af tillsyn å gästgifverier och skjutsanstalter
samt öfvervakandet af inkvarteringsbesvärets fullgörande.
Handräck-
Från det i nu förevarande afseende tillgängliga materialet torde i
Tenni, m" öfrigt böra antecknas, att handräcknings- och delgifningsärenden synas i
regel vara öfverlämnade till länsmännen. Beträffande emellertid bestyren
med indrifning af resterande utskylder, prästlönemedel och böter m. in.
äro dessa bestyr i åtskilliga fögderier fördelade mellan kronofogden och
länsmännen, så att kronofogden i större eller mindre omfattning själf besörjer
indrifningen af vissa slag af medel eller inom viss de] af fögderiet.
Bemärkas bör slutligen, att närmare ett 30-tal kronofogdar förklarat,
att de, på grund af sina omfattande göromål i öfrigt, i allmänhet öfverlämna
till underlydande alla de åligganden, beträffande hvilka sådant är
enligt gällande föreskrifter medgifvet.
Fögderi-
För utredning rörande de fögderitjänstemännen inom särskilda distrikt
tJnensTesor påhvilande tjänstebestyr begärdes från dem uppgift å antalet ordinarie,
‘ärenden"
v‘ S- enFgt gifta bestämmelser årligen återkommande, resor i tjänste
-
83
ärenden år 1904 äfvensom å sammanlagda våglängden och tiden för dessa
resor. Såsom exempel å Indika tjänsteresor kommittén afsåg angåfvos för
kronofogdar och häradsskrifvare resor till taxeringsförrättningar och uppbördsstämmor
samt för häradsskrifvarna därjämte resor till mantalsskrifningsförrättningar,
för kronolänsmän resor till ting, mantalsskrifningar, uppbördsstämmor
samt inskrifnings- och mönstringsförrättningar med värnpliktige.
De uppgifter, som i anledning däraf meddelats kommittén, hafva
emellertid vid granskning befunnits dels uppenbart felaktiga, dels afgifna
enligt så olika grundsatser, att någon sammanställning af desamma icke
kunnat lämpligen göras. Endast i afseende å de från kronofogdar och
häradsskrifvare inkomna uppgifterna om sammanlagda våglängden och tiden
för de ordinarie tjänsteresorna har en dylik sammanställning i viss mån
kunnat äga rum. Af de sålunda sammanställda uppgifterna framgår, att
för kronofogdar de ordinarie tjänsteresorna år 1904 kraft i 44 fall en tid
af 10—20 dagar, i 46 fall en tid af 21—30 dagar, i 15 fall 31—40 dagar
samt endast i 4 fall mer än 40 dagar. Den tillryggalagda väglängden å
dylika resor har af de 106 kronofogdar, som vederbörligen besvarat frågan
därom, uppgifvits i 18 fall till 21—40 mil, i 27 fall till 41—60 mil, i 38 fall
till 61—80 mil, i 9 fall till 81 —100 mil och i 14 fall till mer än 100 mil.
För häradsskrifvarna synas de ordinarie tjänsteresorna i det hela varit
längre och äfven kraft längre tid. Endast i 3 fall har tiden för dessa resor
uppgifvits så låg som 10—20 dagar. För öfrigt har den utgjort i 24 fall
21—30 dagar, i 48 fall 31—40 dagar, i 26 fall 41—50 dagar samt i 12 fall
än längre tid. Den å dylika resor tillryggalagda väglängden har af de 108
häradsskrifvare, hvilkas uppgifter i detta hänseende kunnat sammanställas,
angifvits i 7 fall till 21—40 mil, i 12 fall till 41—60 mil, i 25 fall till
61—80 mil, i 22 fall till 81—100 mil och i 42 fall till mer än 100 mil.
Vid ofvannämnda uppgifter är slutligen att erinra, att i många fall
de ordinarie resorna inom visst distrikt, ehuru jämförelsevis längre, dock
kraft mindre tid än inom andra distrikt, beroende särskildt på de olika förhållandena
i afseende å kommunikationer, såsom tillgång till järnväg, ångbåt e. d. I
I statskontorets utlåtande af den 14 oktober 1902 har å sid. 89—94
redogjorts för innehållet i särskilda hos Kungl. Maj:t gjorda och till stats
-
Härads
skrifmres
tjänste
biträden.
84
kontorets yttrande öfverlämnade framställningar om löneförbättring för
häradsskrifvare, i hvilka framställningar, bland annat, betonats, hurusom
häradsskrifvarna för tjänstens förrättande nödgades i afsevärd omfattning
anlita och aflöna biträden. Öfver den af dessa framställningar, som först
blef till statskontoret remitterad, infordrade nämnda ämbetsverk vttranden
af samtliga länsstyrelser; och å sid. 94—106 i statskontorets omförmälda
utlåtande återgifves det hufvudsakliga innehållet af länsstyrelsernas yttranden.
För egen del anför därpå statskontoret, å sid. 156, att statskontoret finner
det vara till fullo ådagalagdt, att häradsskrifvarnas tjänsteåligganden icke
kunna i något fögderi fullgöras utan anlitande af ständigt tjänstebiträde.
I detta afseende ansåg sig kommittén böra inhämta närmare upplysningar
från häradsskrifvarna, och framställdes fördenskull förfrågningar,
dels huruvida hos dem varit anställda ständiga tjänstebiträden
och, i sådant fall, till hvilket antal under hvart och ett af åren 1902, 1903
och 1904, med hvilka aflöningsförmåner och med hvilken tjänstgöringsskyldighet,
dels och om häradsskrifvarna haft tillfälliga tjänstebiträden
anställda hos sig och, i sådant fall, i hvilken omfattning under hvart och
ett af nyssnämnda år och med hvilken kostnad.
De uppgifter, som sålunda erhållits, hafva emellertid till stor del befunnits
ofullständiga, hvadan en bearbetning af desamma kunnat ske allenast
i hvad angår häradsskrifvares tjänstebiträden år 1904 och kostnaderna i
sådant hänseende. Därvid har framgått, att af de 116 häradsskrifvare, från
hvilka uppgifter erhållits, 37 haft biträden allenast viss del af året och
79 haft tjänstebiträde året om. I tre fall har emellertid biträde lämnats
uteslutande eller hufvudsakligen allenast af hemmavarande familjemedlemmar,
medan i två fall uppgifvits, att, utom särskildt anställda biträden, äfven
hemmavarande familjemedlemmar deltagit i göromålen.
Kostnaderna för biträden hafva för de 113 häradsskrifvare, hvilka
lämnat uppgift om sina utgifter i sådant hänseende, befunnits utgöra
i 17 fall högst 300 kronor, i 44 fall från 300 till 600 kronor, i 23
fall från 600 till 1,000 kronor, i 20 fall från 1,000 till 1,500 kronor och
i 9 fall än högre belopp. 36 häradsskrifvare hafva, utöfver kontant aflöning,
lämnat biträden kost och husrum, 2 af dem därjämte beklädnad.
85
Af statskontoret har i dess utlåtande af den 14 oktober 1902 före
.
.
. .
. inkomster /
bragts utredning angående vissa landsstatstjänsternäns extra inkomster i tjänsten.
tjänsten i medeltal under åren 1891—1900. Denna utredning fann kommittén
böra fullföljas samt infordrade i sådant syfte från landssekreterare,
landskamrerare, landträntmästare, kronofogdar, häradsskrifvare och kronolänsmän
uppgift å deras extra inkomster i tjänsten åren 1901—1904. Dessa uppgifter
hafva sammanställts i bihanget, tab. XII—XX; och framgår af dessa
tabeller, att inom ifrågavarande grupper af tjänstemän de extra inkomsterna
i tjänsten uppgått, i medeltal för åren 1901—1904, till här nedan
angifna belopp:
Grupp
af tjänstemän.
Antal tjänstemän, hyilkas extra inkomster uppgått till
Hela
högst
500 kr.
501—
1,000
kr.
1,001—
1,500
kr.
1,501—
2,000
kr.
2,001-
2,500
kr.
2,501—
3,000
kr.
mer än
3,000
kr.
ej upp-  gifvet
belopp.
antalet.
Landssekreterare ....
1
1
5
7
6
3
1
—
24
Landskamrerare.....
4
8
7
3
—
1
1
—
24
Landträntmästare ....
3
13
5
2
—
—
—
1
24
Kronofogdar.......
22
43
28
14
6
1
2
2
118
Häradsskrifvare.....
—
15
28
37
10
13
12
3
1118
Kronolänsmän......
463
29
6
4
1
—
1
13
517
I det föregående är nämndt, att såväl vid den i slutet af 1870-talet '' Fögderiers
.
.
-ii'' i
-.och länsmans
försiggångna
löneregleringen som ock i en senare tid förekommit uttalan- distrikts areal
den rörande önskvärdheten af en omreglering af fögderier och länsmansdistrikt.
Kommittén har ock ansett sig böra åvägabringa utredning
rörande nuvarande fögderiers och länsmansdistrikts areal och
folkmängd, enär förhållandena i dessa två hänseenden uppenbarligen
äro, åtminstone i allmänhet, synnerligen väsentliga faktorer vid bedömandet
af omfattningen af det vederbörande kronofogdar och länsmän påhvilande
arbete. De uppgifter, som i nämnda hänseenden insamlats, hafva
sammanställts i bihanget, tab. II—VI. 1
1 I detta antal är inberäknad häradsskrifvarbefattning i lappmarksfögderiet inom
Västerbottens län, hvarest visserligen särskild häradsskrifvare ej finnes anställd, men kronofogden
för bestridande af häradsskrifvargöromålen uppbär, jämte arfvode, de med häradsskrifvarbefattning
förenade sportler.
86
Fögderierna
Såsom dessa tabeller utvisa, växla inom de särskilda fögderierna och
länsmansdistrikten areal- och folkmängdsförhållandena högst betydligt, och
detta äfven så att vid nära jämförliga arealer folkmängden är högst olika.
Hvad fögderierna angår, växlar arealen mellan 4''3i kv. nymil (Svartsjö
fögderi i Stockholms län) och 384''9i kv. nymil (lappmarksfögderiet i
Västerbottens län). Inom dessa ytterlighetsgränser ställa sig arealförhållandena,
enligt hvad af tab. III framgår, sålunda:
Areal i kvadratnymil.
Antal
fögderier.
Procent af
hela antalet
fögderier i
riket.
Areal i kvadratnymil.
Antal
fögderier.
Procent af
hela antalet
fögderier i
riket.
Högst 5........
1
08
från 30 till 40... .
2
1-7
från 5 till 8. . . .
11
9-3
>
40 =
50. . . .
6
Öl
> 8 > 18. . . .
14
11-9
*
50 »
70. . . .
3
25
.
12 >
15. . . .
18
15-3
•
70 » 100. .. .
3
2-5
»
15 >
20. . . .
24
20-4
>
100 > 150. . . .
4
34
> SO .
25. . . .
17
14-4
>
150 > 300....
4
3-4
»
25 » SO. . . .
9
7-6
Öfver 300 .......
2
1-7
Folkmängden inom de särskilda fögderierna vid 1904 års utgång
växlade — om man frånser de båda fögderierna å Öland, hvilkas sammanslagning
redan är beslutad — emellan 18,688 personer (Jämtlands södra
fögderi) och 66,499 personer (Gästriklands fögderi). Af tab. II framgår
uti ifrågavarande hänseende följande:
Folkmängd den 31 dec. 1904.
Antal
fögderier.
Procent af
hela antalet
fögderier i
riket.
Högst 20,000 ...........
3
2-5
20,001-25,000 ...........
18
15-3
25,001-30,000 ...........
26
22-0
30,001-35,000 ...........
26
220
35,001-40,000 ...........
14
11-9
40,001-50,000 ...........
17
144
50,001-60,000 ...........
13
111
Öfver 60,000
...........
1
08
87
I afseende å länsmansdistrikten växlar arealen emellan 0’os kv. nymil
(Hvens länsmansdistrikt i Malmöhus län) och 194''is kv. nymil (Jockmocks
länsmansdistrikt i Norrbottens län); och lämnar utredningen i detta
hänseende för de 492 länsmansdistrikt, rörande hvilkas areal uppgifter funnits
för kommittén tillgängliga och sammanställts i bihanget, tab. V, följande
resultat:
Areal i kvadratnymil.
Antal
länsmans-
distrikt.
Procent af
antalet
länsmans-  distrikt.
1
Högst 1..............
6
1*2 1
från 1 till 5...........
277
56*3
>
5 . 10...........
128
26’0
,
10 > 15...........
35
7*1
>
15 v 20...........
12
2*4
»
20 » 30...........
10
3 3
»
30 ^ 50...........
10
2-0
Öfver 50.............
8
1*7
Länsmans
distrikten.
Beträffande folkmängden inom de särskilda länsmansdistrikten vid
1904 års utgång hafva, enligt hvad tab. IV utmärker, uppgifter förelegat
endast för 501 distrikt; och växlade där densamma mellan lägst 1,142 personer
(Hvens länsmansdistrikt i Malmöhus län) och högst 21,815 personer
(Säfvedals länsmansdistrikt i Göteborgs och Bohus län) samt ställde sig i
det hela sålunda:
Folkmängd den 31 dec. 1904.
Antal
länsmans-
distrikt.
Procent af
antalet
länsmans-  distrikt.
Högst 3,000 ............
32
6*4
3,001 -6,000 ............
134
26*7
6,001 9,000 ............
169
33-7
9,001—12,000 ...........
96
19-2
12,001—15,000 ...........
49
9*8
15,001—18,000 ...........
16
3*2
Öfver 18,000............
5
ro
88
Längden af
de allmänna
rågarna inom
länsmansdistrikten.
Kommittén har vidare sökt åstadkomma utredning rörande ett förhållande,
som väsentligt inverkar särskildt å kronolänsmånnens arbete med
hänsyn till bestyret i afseende å vägsyner, nämligen längden af de allmänna
vägarna inom de särskilda länsmansdistrikten. De uppgifter, som
i sådant hänseende erhållits, finnas införda i bihanget tab. VI; och lämnas
här en sammanställning af desamma:
''
Längden af de allmänna vägarna
i kilometer.
Antal
länsmans-
distrlkt.
Procent af
antalet
länsmans-  distrikt.
Från 1 till 50......
50
9-7
»
50 >
100 .......
174
33-6
* 100 » 200 ........
241
46-6
*
200 .
300 ......
49
9''5
>
300 »
400 .......
3
0-6
vZfandra
Genom förenämnda skrivelser till Konungens befallningshafvande af
hänseenden den 30 januari 1905 och därvid fogade frågeformulär infordrade kommittén
äfven uppgifter angående tider och ställen för kronouppbördsstämmor och
mantalsskrifningsförrättningar, i fråga om förmåner för kronolänsmän af
fribiljetter å järnvägs-, spårvägs- eller reguljära ångbåtslinjer, angående
fjärdingsmansdistrikt och fjärdingsmannens aflöning samt angående ordinarie
tjänstemäns och betjäntes vid landsstaten inkomster af arbete
år 1904. Det har emellertid ej ansetts påkalladt att här redogöra för de
i dessa afseenden vunna upplysningarna; men kommittén varder i tillfälle
att i erforderliga hänseenden därtill återkomma i det följande.
Re1andns-af
A 8id'' 48 är nämndt> att * handlingar, som blifvit till kommittén
höfdinge- öfverlämnade, åtskilliga af länsstyrelserna hemställt om en allmän revision
instruktionen. qC|j omarbetning af landshöfdingeinstruktionen, hvarvid, enligt vissa länsstyrelsers
uttalanden, särskildt borde uppmärksammas frågan, om och i
hvad mån ämbetsgöromålen kunde böra fördelas på ett mera tidsenligt
och rättvist sätt emellan länsstyrelsens båda afdelningar. Uppfattningen,
att den nuvarande fördelningen af ärendena ej är i allo lämplig, har järn
-
80
val kommit till synes, då, såsom å sid. 44 omförmalts, en del länsstyrelser
ifrågasatt möjligheten af att, till lättnad för landssekreteraren och landskansli,
öfverflytta vissa grupper af de landskansli tillhörande mål och
ärenden till landskontoret. Och till en ändring af instruktionens bestämmelser
rörande ärendenas fördelning syfta jämväl de å sid. 46 omnämnda
förslagen angående inrättande hos vederbörande länsstyrelser af en ny med
landskansli och landskontor likställd afdelning under särskild föredragande.
För vinnande af erforderlig utredning i ämnet ansåg sig kommittén
böra, i särskilda skrivelser af den 30 januari 1905 till samtliga länsstyrelser,
begära deras yttrande, huruvida en revision af landshöfdingeinstruktionen
i syfte att på ett jämnare och tillika mera bestämdt sätt fördela
ärendena emellan landskansliet och landskontoret kunde anses önskvärd
eller lämplig, samt, i sådant fall, huru länsstyrelserna tillhörande ämbetsåligganden
lämpligen borde i hufvudsak emellan landskansliet och
landskontoret fördelas.
De svarsskrifvelser, som i anledning däraf ingått till kommittén, utmärka,
att rörande den sålunda framställda frågan om revision af instruktionen
åsikterna hos länsstyrelserna åro synnerligen skiftande.
Visserligen förekomma i mer än halfva antalet af berörda skrifvelse!''
uttalanden för en revision af landshöfdingeinstruktionen. Därvid har emellertid,
å ena sidan, betonats, att man vid en dylik revision egentligen blott borde
så att säga modernisera instruktionen genom afskiljande af föråldrade
stadganden och införande af föreskrifter beträffande nytillkomna åligganden,
men icke rubba instruktionens grundväsentliga bestämmelser. A andra
sidan har det ansetts, att revisionen borde afse icke endast en ändrad
fördelning af ärendena mellan landskansli och landskontor, utan jämväl
ändringar i vissa andra organisativa hänseenden.
Några länsstyrelser hafva ställt sig tveksamma till frågan om revision
af landshöfdingeinstruktionen, under det att ett ej ringa antal förmält sig
anse en sådan revision icke vara påkallad eller åtminstone icke böra
företagas i sammanhang med regleringen af aflöningsförhållandena vid
landsstaten.
Hvad särskildt angår spörsmålet om en mera bestämd fördelning åt
ärendena emellan landskansli och landskontor, har ett flertal länsstyrelser
Löneregleringskommitténs bet. V.
12
90
motsatt sig detta. I sådant hänseende har framhållits, bland annat, att
det knappast vore lämpligt att i instruktionen söka fullständigt angifva
och uppräkna alla de skiftande slag af mål och ärenden, som enligt särskilda
lagar och författningar skola af länsstyrelserna behandlas, enär en
dylik uppräkning, till följd af lagstiftningens snabba utveckling, snart åter
blefve föråldrad och ofullständig. Instruktionens ändamål vore blott att
uppdraga konturerna och angifva den allmänna normen för länsstyrelsernas
verksamhet. Började man mera ingående röra vid instruktionen, vore det fara
värdi, att åtskilliga begränsningar eller mera detaljerade bestämmelser och
former skulle påfordras, rörande hvilkas verkningar vid utöfningen af länsstyrelsernas
ämbetsverksamhet torde vara svårt att på förhand bilda sig
ett fullgiltigt omdöme. De omständigheter, som borde tagas i beaktande
vid frågan om ärendenas lämpliga fördelning mellan länsstyrelsens
båda afdelningar, vore synnerligen mångskiftande, ej blott så att olika
län därutinnan vore hvarandra olika, utan äfven på det sätt att inom
samma län förhållandena kunde tid efter annan gestalta sig olika och därigenom
göra en tillfällig förändring i arbetsfördelningen lämplig eller för
arbetets jämna gång nödvändig. Det vore därför ej ändamålsenligt att
uppdraga en ännu fastare gräns mellan landskansli och landskontorets
arbetsområden, än redan genom landshöfdingeinstruktionens nuvarande
bestämmelser skett. Fastmera — heter det vidare i ett af de inkomna
yttrandena syntes den uti ifrågavarande afseende främst önskvärda
ändringen uti berörda instruktion vara en utvidgning af landshöfdings
bestämmanderätt beträffande ärendenas fördelning mellan länsstyrelsens
afdelningar därhän, att landshöfding finge befogenhet att i allmänhet, efter
landssekreterarens och landskamrerarens hörande, göra de jämkningar i
arbetsfördelningen enligt instruktionen, som med afseende å förhållandena
inom länsstyrelsen kunde för arbetets gång visa sig lämpliga och nödiga.
Af ett stort antal länsstyrelser har emellertid ifrågasatts, att vissa
särskilda grupper af mål och ärenden, Indika nu i allmänhet handläggas
å landskansliet, skulle, till lättande af dess arbete eller för vinnande af likformighet
de särskilda länen emellan, öfverflyttas till landskontoret. De
grupper, hvilka mera allmänt ifrågasatts till öfverflyttning, hafva varit
ärenden, som röra värnpliktslagen samt de särskilda föreskrifterna rörande in
-
91
skrifning och redovisning af värnpliktige, jämte därmed sammanhängande frågor,
därunder inbegripna mobiliseringsärendena, där dessa ej redan tillhöra
landskontoret, vidare fattigvårdsmålen, i fråga om hvilka åberopats deras nära
sammanhang med mantalsskrifningsmålen, samt ärenden rörande tillämpning af
lagen om sjukkassor. Vidkommande särskilt fattigvårdsmålen må emellertid
nämnas, att från andra håll deras öfverflyttning till landskontoret blifvit
afstyrkt under erinran, bland annat, att dessa mål ej sällan stå skuldfordrings-
eller polismål nära.
Då, såsom ofvan å sid. 55—56 är omförmäldt, Andra Kammarens Amtsfårmitfjärde
tillfälliga utskott vid 1902 års riksdag uttalade sig för kronofogde- "Norge.
tjänsternas indragning och med dessa tjänster förenade göromåls öfverflyttning
på länsmännen, åberopade utskottet till stöd därför jämväl, att
eu dylik förenkling redan blifvit genomförd i Norge.
Sedan kommittén till behandling företagit spörsmålet om reglering
af löneförhållandena in. m. vid länsstyrelserna och för de vid landsstaten
anställda tjänstemännen, fann kommittén ock — i och för den undersökning
och pröfning af vissa frågor angående ändringar i organisationen af
nämnda förvaltning, som kommittén hade att utföra — gagneligt att hafva
att tillgå en utredning rörande motsvarande förhållanden i Norge och
särskildt den omorganisation inom detta förvaltningsområde, som vidtagits
på grund af Lov om delvis Omordning af det civile Embedsvserk den 21
juli 1894 och som afsett, bland annat, indragning af fogdetjänsterna.
Kommittén anhöll fördenskull i skrifvelse till statsrådet och chefen
för finansdepartementet den 27 januari 1905, att genom dennes medverkan
kommittén måtte erhålla exemplar af de lagar och andra föreskrifter, som
angå den ifrågavarande lokalförvaltningen i Norge, äfvensom, i den mån
sådant kunde låta sig göra, undfå del af den erfarenhet, som gjorts angående
verkningarna af den nya organisationen.
I anledning däraf har kommittén sedermera fått från finansdepartementet
emottaga, jämte en skrifvelse af den 3 juni 1905 från norska
statsrådsafdelningens i Stockholm kansli, tryckta exemplar af ofvannåmnda
Lov äfvensom af åtskilliga tidigare betänkanden och yttranden i ämnet
92
samt af förslag och yttranden rörande plan för genomförandet af den i
nämnda Lov beslutade Omordning in. m.
Med ledning af dessa handlingar samt i öfrigt tillgängliga upplysningar
har å sid. 110—117 i bihanget lämnats en kortfattad redogörelse för den
norska amtsförvaltningens organisation närmast före tillkomsten af ofvannämnda
Lov och på grund af denna. Såsom af denna redogörelse framgår,
har i Norge, hvarest tillförene funnos, under Amtmanden, såsom förvaltningsorgan
för landsbygden anställda Fogder och Lensmsend, beslutits
indragning af fogdetjänsterna och öfverflyttning af dem tillhörande åligganden
dels å Lensmasnden och andra redan befintliga tjänstemän, dels
ock å för ändamålet nyinrättade uppbörds- och polistjänstemän. Och har,
enligt hvad skrifvelsen från norska statsrådsafdelningens kansli gifver vid
handen, från norska finansdepartementet meddelats, »åt efter den Erfaring,
man hidtil har vundet om Virkningerne af den naevnte Omordning, der
dog endnu kun er gjennemfort i 10 af Landets 18 Amter, maa det siges,
åt den, bortseet fra enkelte mindre Vanskeligheder, som eu saadan Nyordning
altid vil have åt kjaampe med i Begyndeisen, i det store og hele har
virket tilfredsstillende og overensstemmende med Forudsmtningerne, samt
åt den, sirlig efter Udfmrdigelsen af en del nye Regler for Regnskabsvaäsenet,
har vist sig åt virke heldigt i regnskabsmmssig hänseende.»
93
Kommitténs förslag.
Länsstyrelsernas arbete ocli organisation.
Såsom redan i det föregående är framhållet, har under tiden efter
utfärdandet af 1855 års landshöfdingeinstruktion länsstyrelsernas ordinarie
tjänstemannapersonal blifvit tillökad med allenast en landskanslist och en
landskontorist i hvart och ett af 23 län, medan däremot länsstyrelsernas
tjänsteåligganden under samma tid högst betydligt ökats. Följden däraf
har blifvit, att, jämte det de ordinarie tjänstemännen i regel äro af tjänsten
strängt upptagna, extra arbetskrafter måst i allt vidsträcktare mån anlitas,
understundom till och med i större omfattning än som torde kunna anses ur
det allmännas synpunkt gagneligt och lämpligt. I sistnämnda hänseende må
här erinras, hurusom i det utlåtande, som af länsstyrelsen i Malmöhus
län afgafs den 28 maj 1902 i anledning af kungl. cirkuläret den 25
oktober 1901, bemälda länsstyrelse uttalade, att, i följd däraf att »arbetsbördan»
för de ordinarie tjänsterna hos länsstyrelsen år för år blifvit allt
större, »antalet af extra biträden, som för göromålens gång äro oundgängligen
nödiga, ökats i en omfattning, som vid jämförelse med de ordinarie
tjänsternas antal och vikten af de göromål, som måste åt extra biträden
uppdragas, måste anses betänklig».
Vid behandlingen af spörsmålet om de arbetskrafter, som må vara för rörändrinlänsstyrelserna
erforderliga, framställer sig till en början den frågan, huru-9styreisernas
vida och i hvilken mån ändringar till äfventyra må, till lättnad i länsstyrelsernas
arbete, finnas påkallade eller böra vidtagas beträffande deras
ämbetsuppgifter.
94
afslnljand
^ det af länsstyrelsen i Norrbottens län den 30 maj 1902 afgifna
af vissa yttrande i anledning af nyssnämnda cirkulär hnr uttalats, att en förenkling
aienden. • fQrva]tning, som genom landsstaten bestrides, »kunde tänkas genom
att från länsstyrelsens och dess underordnades handläggning undantaga åtskilliga
grupper af ärenden och i stället öfverlämna dessa åt andra förvaltningsmyndigheter,
särskilt, ärenden, hvilka redan nu delvis handläggas
af särskilda direkt under centrala ämbetsverk lydande förvaltningsorgan i
länen eller af dessa ämbetsverk själfva, exempelvis ärenden rörande skogsväsendet
och bergsväsendet».
Huruvida och i hvilken omfattning en sådan öfverflyttning tilläfventyrs
kunde för ärendenas handläggning vara ändamålsenlig, lärer emellertid
icke kunna afgöras utan en ganska ingående och tidkräfvande utredning.
Och då, så vidt i frågans närvarande skick kan bedömas, en dylik
öfverflyttning näppeligen torde kunna komma att i någon mera afsevärd
mån lätta länsstyrelsernas arbete, samt för öfrigt den eventuella minskningen
i deras arbete torde komma att motvägas af en ökning i arbetet hos
andra statsmyndigheter, har kommittén funnit sig icke äga anledning att på
grund af sitt uppdrag göra berörda fråga till föremål för utredning och
pröfning.
A£ kommit-
Kommittén har i sina redan afgifna betänkanden rörande reglering
framställda ;,f löneförhållanden m. in. vid kammarkollegium, kammarrätten och statsförslag.
kontoret framställt åtskilliga förslag, hvilka mer eller mindre direkt inverka
å länsstyrelsernas arbete.
I sådant afseende är af kommittén föreslaget:
i delen II, sid. 35—36, att, med upphörande af den beslutanderätt,
som hittills tillkommit administrativa myndigheter, måtte till allmänna
domstolarna öfverlämnas att upptaga och handlägga tvister:
emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens
prästerskap, kyrkobetjäning eller folkskolelärare om, huru och till
hvad belopp de senares löningsrättigheter skola enligt lag, fastställda löneregleringar
eller särskilda överenskommelser utgöras; samt
om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser rörande barnmorskors
löneförmåner;
i samma del, sid. 40, att pröfning och afgörande i första hand af
ärenden om bortförande från de under kammarkollegii vård och inseende
ställda hemman och lägenheter af foder, när tillfälligt öfverskott däraf i
följd af odlingar eller andra omständigheter uppstått, likasom uppställandet
af de villkor, som i dylika fall kunna finnas nödiga, må öfverfiyttas
från kammarkollegium till Konungens vederbörande befallningshafvande;
i delen III, sid. 20 och 29, att underställning till kammarrätten af
Konungens befallningshafvandes beslut angående afkortning, afskrifning eller
restitution af kronoutskylder, böter eller andra allmänna medel icke vidare
må äga rum, och att någon underställning ej heller vidare må ske i afseende
å Konungens befallningshafvandes eller andra vederbörande myndigheters
beslut om afskrifning ur deras räkenskaper af materiel, effekter
eller annan till utestående penningfordringar ej hänförlig egendom eller i
afseende å nämnda myndigheters beslut rörande afskrifning af kronans utestående
penningfordringar, då fordrans kapitalbelopp ej öfverstiger 1,000
kronor;
i delen IV, sid. 60, att i allmänhet sådana å därför bestämda anslag
anvisade utgifter, hvilka hittills af Konungens befallningshafvande
förskottsvis utbetalats och för hvilka de haft att begära ersättning hos
statskontoret, må af Konungens befallningshafvande definitivt anordnas och
i landtränteriräkningen afföras; samt
att sådana utgifter enligt stat eller särskilda föreskrifter, som hittills
af statskontoret anordnats för att å landtränterierna utbetalas, må af Konungens
befallningshafvande anordnas, där ej med utbetalningen förbundna
särskilda omständigheter föranleda, att anordnandet bör äga rum i statskontoret;
i
delen II, sid. 43, och i delen IV, sid. 102, att de kammarkollegium
och statskontoret tillhörande åligganden i afseende på tillsättande af
landsstatstjänstemän samt tjänstledighet, förordnanden och afsked för dem
må upphöra; samt
i delen II, sid. 62—63, och i delen III, sid. 61, att i mål, där
talan fullföljes till kammarkollegium eller kammarrätten mot beslut, meddelade
af Konungens befallningshafvande, besvären skola aflämnas till vederbörande
befallningshafvande, som med iakttagande af gifna föreskrifter in
-
96
Förändringar
i afseende å
arbetssätt
m. m.
Förenkling
i formerna
för ärendenas
registrering,
skrifsättet
m. m.
fordrar vederbörandes förklaring och insänder handlingarna, jämte eget utlåtande,
till det ämbetsverk, som vederbör.
I fråga om de sålunda framställda förslagens inverkan å arbetsmängden
hos de särskilda länsstyrelserna må först anföras, att naturligen
någon ökning i arbetet skulle uppkomma, därest, med fullföljande af
hvad redan äger rum i afseende å besvär i en del mål, kommitténs förslag
om öfverflyttning till länsstyrelserna af bestyret med besvärens
kommunicerande i åtskilliga andra mål blefve godkändt. Såsom kommittén
vid förslagets framställande erinrat, torde dock denna ökning icke
blifva kännbar. Än mindre betydelse i sådan riktning synes böra tillläggas
öfverflyttningen å länsstyrelserna af pröfningen i första hand af
frågor om bortförande af foder från vissa hemman och lägenheter, i all
synnerhet om i betraktande tages, att för närvarande, då kammarkollegium
i första hand har att pröfva och afgöra dessa frågor, länsstyrelserna
dock afgifva yttranden i ämnet. Det ökade arbete, som skulle föranledas
genom godkännandet af berörda två förslag äfvensom af förslaget om öfverflyttning
å länsstyrelserna af bestyret med utanordnandet af vissa utbetalningar,
som nu ske på grund af statskontorets anordningar å landtränterierna,
komme i allt fall att mer än uppvägas af den lättnad i arbete,
som för länsstyrelserna skulle följa af bifall till de öfriga förslagen.
Lättnaden på det hela uti ifrågavarande afseenden torde emellertid icke
vara af den omfattning, att den i och för sig kan öfva något inflytande
vid bestämmande af länsstyrelsernas behof af arbetskrafter.
Utöfver de nämnda tidigare framställda förslagen har kommittén icke
funnit anledning hemställa om någon förändring i afseende å länsstyrelsernas
ämbetsuppgifter.
Kommittén har vidare gjort till föremål för utredning, om och i
hvad mån möjlighet må förefinnas att i anordningen af länsstyrelsernas
arbete och sättet för dess bedrifvande åstadkomma förenkling, som kunde
leda till besparing af tid och arbetskraft.
I delen I af sina betänkanden, sid. 153, har kommittén uttalat den
åsikten, att arbets- och särskildt skrifsättet hos våra ämbetsverk bör utan
olägenhet kunna i vissa hänseenden ej obetydligt förenklas. Om det nu än
97
bör medgifvas, att hvad sålunda yttrats åger giltighet i vida högre grad
beträffande vissa af de centrala ämbetsverken än i fråga om länsstyrelserna,
hvilka under trycket af det ständigt växande arbetet tvungits att söka
åvägabringa mera praktiska och enkla former för detsamma, så lärer det
dock icke kunna förnekas, att äfven hvad de sistnämnda angår möjlighet
torde förefinnas att åstadkomma förenklingar på ifrågavarande område.
Hvad diarief''äringen angår, torde sålunda jämväl hos länsstyrelserna
registreringen kunna i vissa afseenden förenklas. Så synes i afseende å
sådana anmälningsärenden, som antecknas i handels-, sjukkasse- och föreningsregistren
m. fl., förenkling lämpligen kunna vidtagas i så måtto, att sådana
ärenden i regel införas endast i vederbörligt register, men icke tillika i det
egentliga diariet. Såsom framgår af länsstyrelsens i Södermanlands län
uti skrifvelse den 28 april 1905 gjorda uttalande, återgifvet å sid. 35 —
36 i detta betänkande, synes ett dylikt förfarande redan vara antaget hos
nämnda länsstyrelse; och så torde vara fallet äfven annorstädes.
Då till länsstyrelserna, särskildt till landskontoret, men äfven till
landskansliet, tid efter annan skola ingifvas vissa rapporter, förteckningar
eller uppgifter, synes det böra bidraga till enkelhet och öfverskådlighet i
diarieföringen, om, på sätt hos statskontoret numera äger rum, åt dessa
ärenden icke gifvas särskilda i tidsföljd med andra ärenden löpande nummer
i diariet, utan desamma med största möjliga korthet antecknas under
gemensamt nummer för hvarje särskildt slag af ärenden. Äfven detta
förfaringssätt torde hos vissa länsstyrelser hafva i någon mån vunnit tilllärapning,
men synes kunna och böra ytterligare utsträckas.
Jämväl i andra afseenden bör diarieföringen i möjligaste mån förenklas,
såsom genom undvikande af dubbelföring, där sådan i andra fall,
än det förut berörda, tilläfventyrs äger rum, samt genom lämplig rubrikangifning
m. m.
Kommittén har i delen I, sid. 155—157, påpekat, att i många
fall förandet af koncept torde kunna utan olägenhet bortfalla, såsom vid
kommunikationsresolutioner, infordrande af upplysningar, vidaresändande
af ett ärende m. fl. dylika åtgärder, i fråga om hvilka synes, åtminstone
i allmänhet, böra vara nog med åtgärdens antecknande i diariet; att s. k.
tergalresolution eller påteckning å akten borde i regel användas för alla
Lönereglering skommitténs bet. V.
13
98
förberedande åtgärder, som med ett ärende vidtagas, och äfven utan olägenhet
torde kunna begagnas vid vissa slutliga beslut, såsom i ansökningsärenden
o. dyl.; samt att vid besluts expedierande äfvensom för en del
koncept borde i all lämplig omfattning användas blanketter och i de fall,
då expeditionen lämpligast kunde tecknas å den ingifna handlingen, utsträckt
användning äga rum af stämpel för påtryckning å handlingen.
Dessa kommitténs uttalanden synas förtjäna beaktande äfven hvad vederbörande
länsstyrelser angår.
För att med ett exempel visa, huru olika i sistberörda afseenden
förfares inom olika länsstyrelser, må här från kommittén förevisade räkenskaper
för år 1902 anföras nedannämnda skiljaktiga förfarande hos två
särskilda länsstyrelser i fråga om expedierande af beslut i anledning af
rekvisitioner af stämpelpapper.
Den ena af dessa länsstyrelser hade låtit förfärdiga blanketter till
dylika rekvisitioner. Nedtill å blankettens främre sida var för länsstyrelsens
beslut om det rekvirerade stämpelpapperets expedierande tryckt:
Utlämnas. N. N. landskontor den .........................
Därunder tecknades, efter behörig datering, länsstyrelsens underskrifter.
Angående den å landskontoret verkställda granskningen af rekvisitionen,
om den ej föranledt anmärkning, var å rekvisitionen medelst
stämpel påtryckt:
Granskad i N. N. landskontor utan anmärkning, betygas
Ex officio
(underskrift af vederbörande tjänsteman.) I
I det andra lånet begagnades handskrifna rekvisitioner, å hvilka
tecknades granskningspåskrift, hvarefter å rekvisitionerna anbragtes med
handskrift en anordning af, exempelvis, följande lydelse:
Anordning.
N. N. läns ränteri äger att till N. N. emot kvitto utlämna ofvan (å
andra sidan) förtecknade stämplar samt värdet därför med (bokstaf
-
99
ver och siffror) kronor från behållningen af stämpeluppbörden i ränteriet
afföra. N. N. i landskontoret den (datum).
(Länsstyrelsens underskri fter.)
Det förra förfarandet står i enkelhet vida framom det sistnämnda;
och om än i hvarje särskildt fall tidsvinsten är mindre betydande, är det
uppenbart, att, därest tillbörlig uppmärksamhet ägnas däråt, att blankettryck
och stämpling komma till användning i samtliga de fall, där sådant möjligen
kan med fördel äga rum, en afsevärd besparing af tid och arbetskraft bör
kunna vinnas.
I detta sammanhang är slutligen äfven med afseende å länsstyrelserna
att erinra om hvad kommittén beträffande de centrala ämbetsverken i delen
I, sid. 157—159, framhållit angående det tidsödande arbete, som i många
fall nedlägges p^en alltför omständlig rubrik- och recitskrifning. I detta
hänseende torde en förenkling, särskildt hos vissa länsstyrelser, lämpligen
kunna och böra äga rum i fråga om såväl utslagsrubriker som de referat
af andra myndigheters yttranden, hvilka ofta nog intagas i utlåtanden eller
skrivelser.
Likaså bör hvad i nyssnämnda del, sid. 159—160, blifvit sagdt angående
enkla meddelelseformer emellan särskilda verk eller afdelningar inom
dem eller emellan tjänstemän äfven gälla i fråga om länsstyrelserna. Den
skriftliga meddelelseformen torde i många fall, där den nu användes, kunna
undgås, utan att någon som helst olägenhet därmed behöfde vara förknippad,
särskildt i sådana fall då upplysningar infordras, likasom då svar
därå ingår. Och där den skriftliga formen icke kan undvaras, hvilket utan
tvifvel i många fall är händelsen, bör meddelelsen äga rum med minsta
möjliga omständlighet. Det är t. ex. ett onödigt förspillande af tid att
för införskaffande af utredning eller upplysning i ett ärende aflåta en mer
eller mindre omständlig skrifvelse, då det lika väl kan ske genom en enkel
anteckning på akten, hvars författande och expediering kräfver vida mindre
tid. I dessa sistnämnda afseenden torde visserligen under senare tid icke
obetydligt hafva gjorts till befordrande af lättnad och enkelhet i arbetet,
men mycket torde dock ännu återstå att göra.
100
Förenkling
i afseende
å ärendenas
förberedande
behandling.
Beträffande de åtgärder, som ofvan i förenklingssyfte antydts, gäller
i viss mån, att desamma ej ägna sig att upptagas i några en gång för alla
gifna regler, utan att det bör på vederbörande länsstyrelser själfva ankomma
att bedöma, om och i hvad mån de kunna hos dem vinna tillämpning.
En del af dem är dock af beskaffenhet, att de synas böra allmänneligen
vinna beaktande och därför lämpligen kunna och böra göras till föremål
för föreskrifter eller anvisningar till allmän efterlefnad. Kommittén har emellertid
ej ansett sig kunna göra någon direkt hemställan i detta ämne, men har
vid beräknande af länsstyrelsernas behof af arbetskrafter utgått från den
förutsättningen, att i nämnda hänseenden förenklingar varda i möjligaste
mån genomförda.
Vid sträng tillämpning af gällande landshöfdingeinstruktion skulle
äfven förberedande åtgärder i de hos en länsstyrelse anhängiggjorda ärenden
böra ankomma på beslut af landshöfdingen eller, vid dennes frånvaro eller
förfall, af landssekreterare och landskamrerare gemensamt. I praxis lärer
emellertid hos åtskilliga länsstyrelser, särskildt i utsöknings- och fattigvårdsmål,
så tillgå, att vederbörande afdelningschef, utan inhämtande af
landshöfdingens beslut, själf kommunicerar eller remitterar ett ärende för
erhållande af förklaring med hvad mera, som finnes erforderligt för ärendets
beredning till afgörande.
Beträffande de centrala ämbetsverken har kommittén i delen I, sid.
158—159, uttalat den åsikten, att förberedande åtgärder för bringande af
ett ärende i det för dess pröfning erforderliga skick böra utan föredragning
vidtagas af vederbörande ledamot, därvid anteckning i diariet om
dylik åtgärd bör vara tillfyllestgörande för den kännedom, som annan
ledamot i verket eller dess chef kan hafva behof att taga om sådana åtgärder.
Och i delen III, angående kammarrätten, har kommittén, sid 79—
80, med åberopande hurusom en sådan rätt att vidtaga förberedande åtgärder
flerstädes är vederbörande ledamöter medgifven, särskildt erinrat i
detta hänseende, att, enligt den för nedre justitierevisionen gällande instruktion
af den 16 december 1901, §§ 8 och 9, vederbörande revisionssekreterare
äger, förutom vidtagande af vissa andra åtgärder, att genom
remiss till vederbörande myndighet eller utfärdande af kommunikationsresolution
infordra förklaring eller utlåtande i besvärsmål och ansöknings
-
101
ärenden; hvarjemte han för uraktlåtenhet att fullgöra meddelad föreskrift
kan, där viss påföljd ej enligt lag äger ruin, stadga vite från och med
tjugufem till och- med etthundra kronor, eller att målet ändå företages
till afgörande, dock att, när förelagdt vite försittes, nedre justitierevisionen
äger att förordna om dess uttagande.
I öfverensstämmelse härmed anser kommittén befogenhet att på egen
hand vidtaga förberedande åtgärder böra hos länsstyrelserna tillkomma
afdelningscheferna, landssekreterare och landskamrerare, äfvensom annan
tillfälligtvis till föredragande förordnad tjänsteman beträffande de till
hans föredragning hörande mål. Däremot finner kommittén sig icke
kunna förorda det å sid. 49 i detta betänkande omförmälda förslaget att
låta äfven underordnade tjänstemän hos länsstyrelserna på eget ansvar,
utan någon som helst föredragning, underteckna samt expediera remisser
och kommunikationer i vissa fall, enär detta skulle innebära en inskränkning
i den kontroll och det ansvar, som i fråga om hvarje ärende böra,
enligt kommitténs mening, tillkomma vederbörande föredragande.
Kommittén hemställer alltså,
att bestämmelse mätte meddelas i syfte att vederbörande
afdelning schef eller annan föredragande må äga
att utan föredragning vidtaga förberedande åtgärder för
bringande af mål och ärenden i det för deras pröfning
erforderliga skick.
En fråga, som synts kommittén ur förenklingssynpunkt äga afsevärd
vikt, är den, om och i hvad mån gällande bestämmelser rörande
direkt skriftväxling i vissa handräckningsärenden må kunna erhålla utsträckt
tillämpning eller än ytterligare utvidgas. Af hvad i detta hänseende
från inkomna framställningar och yttranden anförts å sid. 49—50
samt 65—66 torde framgå, att å denna väg, därest densamma finnes
kunna vidare fullföljas, stå att vinna betydande lättnader i det länsstyrelserna
påhvilande arbete.
Till en början lärer väl få anses uppenbart, att ett sådant tillvägagående,
som att centrala ämbetsverk onödigt anlita länsstyrelse som
Förenkling i
skriftväxlingen
mellan
länsstyrelserna
och andra
myndigheter.
102
mellanhand för öfverbringande af meddelanden till och från dessa ämbetsverks
egna underordnade i orterna, icke bör få fortfara. Föreskrift
synes böra gifvas till förekommande af att för dylika meddelanden
emellan centralt ämbetsverk och dess underordnade länsstyrelserna anlitas
som mellanhand i andra fall, än då sådant finnes af särskilda förhållanden
påkalladt.
Till ytterligare stöd för behofvet af en sådan föreskrift må här vidare
omnämnas, att i en skrifvelse till kommittén den 16 november 1905
länsstyrelsen i Västernorrlands län i annat sammanhang uttalat, att den
ansåge det vara af oafvisligt, behof, att den frågan toges under ompröfning,
i hvad mån länsstyrelsen kunde befrias från de göromål, som hopades
å densamma därigenom att den anlitades såsom mellanhand af ämbetsverken
i expeditionsväg äfven i dessas förhållande till dem underlydande
tjänstemän och det jämväl i ärenden af den natur, där en mellanhand
näppeligen behöfdes och åtminstone icke behöfde vara Konungens befallningshafvande.
»Det vill synas» — tillägger länsstyrelsen — »som om en
sådan pröfning skulle kunna verka till gagn i den riktning, att Kungl.
Maj:ts befallningshafvande finge mera ägna tid och krafter åt viktigare
ärenden än den otaliga mängd tidsödande bestyr, som nu åligga Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, men kunde på annat sätt utföras».
Då af hvad i ämnet förekommit äfven synes framgå, att de i
kungl. kungörelsen den 11 oktober 1878 meddelade bestämmelserna i fråga
om medgifvande af direkt skriftväxling i vissa ärenden icke vunnit så vidsträckt
tillämpning, som önskvärdt vore, lärer fog tvifvelsutan förefinnas
för det från vissa länsstyrelsers sida framställda önskemål, att bestämmelserna
i fråga måtte ändras därhän, att uti sådana ärenden, som i kungörelsen
afses, vederbörande skola vara skyldiga att, utan anlitande af
länsstyrelse såsom mellanhand, skriftväxla direkt, så framt ej i särskilda
fall anses erforderligt att jämväl erhålla länsstyrelses yttrande eller att
eljest bringa ärendet till dess kännedom.
Men därutöfver anser kommittén sig böra, i enlighet med hvad af
vissa länsstyrelser ifrågasatts, hemställa om utsträckning af bestämmelserna
rörande direkt skriftväxling till att gälla äfven ärenden angående handräckning
för uttagande af resterande kronoutskylder och böter, eller hand
-
103
räckningsärenden i allmänhet. För en sådan utsträckning talar, hvad af
flera länsstyrelser samstämmigt framhållits, att därigenom skulle vinnas en
högst betydande besparing af tid och arbetskraft för länsstyrelserna; hvarjämte
däraf i många fall skulle följa ett snabbare slutförande af ärendena.
Emot en dylik utsträckning har invändts hufvudsakligen allenast, att
därigenom skulle för länsstyrelserna omöjliggöras eller åtminstone i hög grad
försvåras kontrollen öfver underlydande uppbördstjänstemän. Såsom af
flera länsstyrelser erinrats, har emellertid utöfvandet det oaktadt af erforderlig
kontroll blifvit i viss mån underlättadt särskildt genom de i kungl.
kungörelse den 10 juli 1899 meddelade bestämmelser angående inventeringar
hos kronofogdar och andra utmätningsmän, under förutsättning
naturligtvis att dessa bestämmelser tillämpas på ett sådant sätt, att
ändamålet med inventeringarna verkligen ernås. Härtill kommer, att de
redogörelser, som på vissa tider skola i en eller annan form lämnas till
Konungens befallningshafvande rörande resterande kronoutskylder och böter
och hvilka böra i landskontoren undergå granskning, sätta Konungens befallningshafvande
i tillfälle att, om något missförhållande skulle bemärkas
i afseende å beloppet af dylika restantier eller tiden, då de stått ute, däröfver
infordra vederbörandes förklaring och vidtaga erforderliga åtgärder.
Till kontroll kunde ock möjligen ifrågasättas, att den, hos hvilken handräckning
begäres, skulle hafva att därå afgifva erkännande enligt gifvet
enkelt formulär, hvilket erkännande uppbördsmannen hade att bifoga redovisningen.
I hvarje fall är den tid, hvarunder uppbördsmannen är i tillfälle
att okontrolleradt omhänderhafva medel af ifrågavarande slag, jämförelsevis
begränsad. Något vägande skäl torde ej heller kunna anföras,
hvarför ej direkt handräckning skulle kunna få lämnas för indrifning af
resterande kronoutskylder och böter, likaväl som för indrifning af resterande
kommunalutskylder.
Vid skärskådande alltså af alla å frågan inverkande omständigheter
har det synts kommittén uppenbart, att fördelarna af den föreslagna förändringen
vida öfverväga de möjliga olägenheterna, samt att därför dessa
sistnämnda, som för öfrigt torde kunna i väsentlig mån undanröjas genom
lämpliga redovisningsbestämmelser, icke böra få hindra förändringens genomförande.
104
I detta sammanhang anser sig kommittén böra nämna, att, jämväl
hvad angår meddelelser emellan länsstyrelse samt vederbörande tjänstemän
eller myndigheter ute i länet, kommittén funnit ett direkt hänvändande
böra äga rum i större omfattning än hittills. Men då eu förändring i
detta hänseende afser att bereda lättnad för de underlydande tjänstemän,
hvilka ej vidare skulle anlitas som mellanhand, har framställningen
därom ansetts böra erhålla sin plats i den afdelning af betänkandet, som
afser fögderiförvaltningens arbete och organisation.
I anslutning till hvad ofvan anförts, hemställer kommittén,
att föreskrift måtte gifvas i syfte att för meddelanden
emellan centralt ämbetsverk och dess underordnade
i orterna länsstyrelserna må anlitas såsom mellanhand,
allenast då sådant fnnes af särskilda förhållanden
påkalladt; samt
att bestämmelserna i kunyl. kungörelsen den 11
oktober 1878 angående sättet för skriftväxling emellan domstolar,
civila och ecklesiastika ämbetsmyndigheter samt
ä, mbets- och tjänstemän i vissa handräckning särenden måtte
utsträckas till att gälla dylika ärenden i allmänhet samt
innefatta föreskrift, att där angifna förfaringssätt skall
tillämpas i alla de fall, där ej särskilda omständigheter
kräfva annat förfarande.
o
S/Jrdlmset
^ S^’ ^^ kar kommittén redogjort för det af länsstyrelsen i
notarie och Jämtlands län framställda förslaget om ändring af landshöfdingeinstruk^lare^att
Pionen därhän, att åt länsnotarie skulle på ett mera stadigvarande sätt
^förtdr^-''1 kumia öfverlämnas att föredraga vissa grupper af de till landssekreterares
ning. föredragning nu hörande ärenden. Kommittén har ock omförmält, hurusom,
efter det yttranden öfver den af länsstyrelsen i Jämtlands län gjorda
framställningen infordrats från öfriga länsstyrelser, det öfvervägande flertalet
af dessa funnit sig icke kunna till bifall förorda framställningen.
Hvad hufvudsakligen blifvit anfördt mot densamma har ock redan blifvit
omnärnndt. Anslutande sig därtill anser äfven kommittén, att den af
länsstyrelsen i Jämtlands län ifrågaställa anordningen icke är tillrådlig.
105
Af hvad vissa länsstyrelser i detta ärende meddelat, vill det synas,
ecnn äfven med landshöfdingeinstruktioneris nuvarande lydelse hinder icke
anses möta att för viss kortare tid bereda landssekreterare och äfven landskamrerare
nödig lättnad i arbete, ej endast på det sätt, att landssekreterare
eller landskamrerare befrias från handläggningen af de löpande göromålen
eller vissa slag däraf för att kunna mera odeladt ägna sig åt något eller
några viktigare eller mera tidkräfvande ärenden, i hvilken händelse handläggningen
af göromålen i öf rig! uppdrages åt länsnotarie eller länsbokhållare,
utan äfven så, att länsnotarie eller länsbokhållare förordnas att bereda och
föredraga vissa till vederbörande afdelningschefs handläggning eljest hörande
ärenden.
Vissa andra länsstyrelser lära emellertid anse, att ett förordnande
af sistnämnda slag ej äger stöd i landshöfdingeinstruktioncn. Denna uppfattning
synes vinna stöd af det förhållande, att Kung]. Maj:t, på framställning
af Konungens befallningshafvande i Malmöhus län, genom nådiga
bref den 14 oktober 1904 och den 27 oktober 1905 medgifvit, att, där
sådant för göromålens gilla gång funnes oundgängligt, ordinarie länsnotarie
må förordnas att på eget ansvar bereda, föredraga och expediera de till
landssekreterartjänsten hörande ärenden, hvilkas handläggning landshöfdingen
med afseende på ärendenas beskaffenhet kunde finna lämpligt att åt honom
öfverlämna. Detta medgifvande gäller enligt det sist anförda kungl. brefvet
intill utgången af år 1907. Med afseende härpå och då en dylik anordning
synes vara lämplig i fall, då behof af lindring i afdelningschefernas arbete
föreligger, har kommittén funnit sig böra hemställa om meddelande af
uttrycklig bestämmelse i detta ämne, gällande både för länsnotarie och
för länsbokhållare.
Därvid har kommittén tagit hänsyn till hvad i enahanda afseende
finnes stadgadt i instruktionen för järnvägsstyrelsen den 15 oktober 1897,
§ 56, sådan denna paragraf lyder enligt kungl. kungörelsen den 21 december
1900, samt i instruktionerna den 31 december 1902 för generalpoststyrelsen,
§ 61, och för telegrafstyrelsen, § 42.
Under erinran att enligt §§61 och 62 i landshöfdingeinstruktionen
länsnotarie och länsbokhållare äro pliktiga att vid landssekreterares och
Löneregleringskommitténs bet. V.
14
106
landskamrerares laga förfall förrätta dessas tjänster, då ej annorlunda därom
förordnas, hemställer kommittén,
att bestämmelse måtte meddelas i syf te att Konungens
befallningshafvande undantagsvis må, då sådant finnes
af behof påkalladt, förordna länsnotarie och länsbokhållare
att, i vederbörande afdelning schefs ställe, föredraga
visst ärende eller viss grupp af ärenden.
Reglering af
Kommittén har i delen I, sid. 120—124, uttalat den uppfattning,
aroetstiaen.
...
......
. .
\
.
,
,
att till vinnande åt ökning i arbetsprodukten inom de centrala ämbetsverken
utsträckning af tjänstgöringstiden därstädes, d. v. s. af arbetstiden
å tjänsterummet, bör påfordras. I sådant afseende har kommittén ansett
sig böra såsom en allmän förutsättning för de löneregleringsförslag, som af
kommittén komme att afgifvas för nämnda ämbetsverk, antaga, att för desamma
i allmänhet bör stadgas, att samtliga ordinarie tjänstemän och betjänte
skola, där ej för särskilda fall undantag, efter pröfning, medgifves, vara
å tjänsterummen tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag. I sammanhang
därmed framhölls emellertid, att denna tjänstgöringstid skulle
utgöra allenast den minimitid, under hvilken samtliga ordinarie befallningshafvande
skulle i regel finnas å tjänsterummen tillstädes, men att naturligen
enhvar därutöfver skulle vara skyldig att å tjänsterummet eller, där
sådant kunde ske, i hemmet åt tjänsten ägna all den tid, som kräfdes för
dess behöriga skötande.
Beträffande frågan om den tid på dagen, till hvilken berörda
tjänstgöring borde förläggas, och huruvida den borde fullgöras i oafbruten
följd eller ej, ansåg kommittén det ej tillhöra densamma att därutinnan
uttala sig, men betonade önskvärdheten däraf, att, till båtnad såväl
för samarbetet mellan olika ämbetsverk som för allmänheten, likformiga
bestämmelser i sådant hänseende måtte i möjligaste mån meddelas för
samtliga ämbetsverk.
Äfven hvad länsstyrelserna angår, anser kommittén böra af ordinarie
tjänstemän och betjänte påfordras, att de i regel skola vara å tjänsterum
-
107
men tillstädes minst sex timmar hvarje söckendag. Eu bestämmelse i
sådant hänseende lärer dock icke i det stora hela kunna väntas medföra
någon större ökning af länsstyrelsernas arbetsprodukt, enär dessas tjänstemän
och betjänte i flertalet fall torde vara af arbete å tjänsterummen
upptagna längre tid dagligen, än hvad inom de centrala ämbetsverken i
allmänhet är förhållandet, och ej sällan mer än sex timmar. För de fall
emellertid, där så icke är förhållandet, och jämväl ur likformighetens synpunkt
har en föreskrift i ofvan angifna syfte betydelse äfven i fråga om
länsstyrelserna.
Vidkommande dessa styrelser gälla ock ofvan åberopade, af kommittén
i afseende å de centrala ämbetsverken gjorda uttalanden om vederbörande
befattningshafvandes skyldighet att, utöfver den bestämda tjänstgöringstiden,
åt tjänsten ägna all den tid, som kräfves för dess behöriga
skötande, samt om kommitténs ställning till frågan om den tid på dagen,
till hvilken tjänstgöringen bör förläggas, och huruvida den bör fullgöras
i oafbruten följd eller ej.
Kommittén hemställer,
att föreskrift mätte meddelas därom, att samtliga
ordinarie tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna skola,
där ej för särskilda fall undantag, efter pröfning, medgifves,
vara å tjänsterummen tillstädes minst sex timmar
hvarje söckendag.
Vare sig en allmän föreskrift af sådant innehåll må varda meddelad
eller icke, har kommittén, utan att i detta hänseende göra någon direkt
hemställan, ansett sig böra fästa uppmärksamheten å angelägenheten däraf,
att de tider, hvarunder länsstyrelsernas olika afdelningar och särskild!
deras kassor hållas för allmänheten tillgängliga, varda bestämda på ett
sätt, som motsvarar nutidens fordringar. Till stöd för detta uttalande
vill kommittén hänvisa till den å sid. 70 lämnade redogörelsen för innehållet
af bekomna uppgifter angående tiderna för landtränteriernas öppethållande.
Däraf framgår icke blott att i flera län den dagliga expeditionstiden
för landtränteriet blifvit satt kortare, än som kan anses förenligt
med behörigt tillgodoseende af allmänhetens intressen, utan ock att i en
108
Länsstyrelsernas
organisation.
Indragning
af landträntmästare
tjänsterna
m. m.
del fall den vanliga expeditionstiden sista helgfria dagen i hvarje månad
inskränkes för månadsafslutnings verkställande, in. m., inom tre län ända
till en enda timme, äfvensom att i ett län förekommer inskränkning af
expeditionstiden jämväl den första helgfria dagen i hvar månad och att i ett
annat landtränteriet hålles helt och hållet stängdt den sista helgfria dagen
hvarje år. Emot dylika inskränkningar i expeditionstiden talar såväl den
omständigheten, att från ett flertal län ej nämnts något om liknande inskränkningar,
hvadan man torde få antaga, att sådana ej där förekomma,
som ock hvad kändt år rörande förhållandena vid åtskilliga andra penninginrättningar.
Och i hvarje fall lärer det ej kunna anses tillbörligt att låta dessa
inskränkningar i expeditionstiden erhålla den omfattning, som ofvan angifvits.
Hvad angår frågan om länsstyrelsernas organisation, har, med hänsyn
till den kommittén förelagda uppgiften i afseende å förenkling af förvaltningen,
kommittén ock haft att behandla spörsmålet, huruvida möjlighet
må förefinnas att indraga någon tjänstebefattning hos länsstyrelserna eller,
om så ej funnes kunna ske, huruvida möjligt vore att, förutom genom
åtgärder i andra afseenden, jämväl genom förändringar i organisativa hänseenden
utvinna mera arbete af vissa befattningars innehafvare.
Därvid har kommitténs uppmärksamhet, naturligt nog, kommit att
särskildt fästas vid landträntmästartjänsterna.
Såsom å sid. 47 är omnämndt, förekomma i yttranden, som af vissa
länsstyrelser afgifvits i anledning af kungl. cirkuläret den 25 oktober 1901,
uttalanden angående möjligheten af eu indragning af de nämnda tjänsterna
och öfverflyttning af vissa dem tillhörande åligganden till landskontoren,
eventuellt i sammanhang med inrättande därstädes för dessa göromål af
en särskild länsbokhållarbefattning, hvars innehafvare dock antoges få tid
öfrig för deltagande jämväl i andra göromål å landskontoret. Den sistnämnda
anordningen skulle, såsom synes, nära öfverensstämma med det af
1873 års landsstatskommitté framställda förslaget att, i stället för landträntmästare,
å landskontoret anställa en länskassör.
Ehuru nämnda förslag ej vann bifall, utan landträntmästartjänsterna
bibehöllos, synes dock både hos regeringen och hos riksdagen den uppfattningen
hafva förefunnits, att landträntmästarna, åtminstone under vissa
109
tider och förhållanden, ej skulle blifva af sin tjänst fullt sysselsatta.
Uppenbarligen har nämligen detta varit motivet för det i kungl. kungörelsen
den 22 juni 1883, angående aflöningsvillkoren för landträntmästare,
inrymda stadgandet, att sådan tjänsteman skulle vara skyldig lämna det
biträde vid göromålen å landskontoret, som kunde varda honom genom i
vederbörlig ordning utfärdad instruktion ålagdt. Visserligen har någon
instruktionsbestämmelse i sådant hänseende icke blifvit utfärdad; men
icke dess mindre har inom några län landträntmåstaren fått sig uppdraget
att biträda vid vissa landskontoret tillhörande göromål.
Om nu ån den fortgående ökningen af länsstyrelsernas göromål
gjort sig i allmänhet gällande äfven å landtränterierna, synas dock uppgifterna
angående omfattningen af göromålen vid landtränterierna gifva
vid handen, att dessa göromål åtminstone flerstädes icke för vederbörande
tjänsteman utgöra full sysselsättning. Ett erkännande däraf synes ock
kommittén ligga däri, att, såsom å sid. 71 omnämnts, äfven från några
af de län, inom hvilka landträntmästaren hittills icke biträdt vid landskontorsgöromålen,
nu uttalats den uppfattningen, att sådant biträde
bör kunna af honom lämnas. I de län, där redan under nuvarande förhållanden
landträntmästare befinnes icke vara fullt upptagen af de honom
såsom sådan tillhörande göromål, lärer detta i ännu mindre grad blifva fallet,
om, såsom kommittén förutsatt beträffande tjänstemän och betjänte i allmänhet
vid länsstyrelserna, jämväl för honom skulle stadgas en daglig
arbetstid af minst sex timmar.
Huruvida till minskning af göromålen å landtränteriet en del af
dess åligganden lämpligen skulle kunna öfverflyttas på riksbanken, är ett
spörsmål, hvarom meningarna hos dem, saken rör, torde vara ganska
delade. Att särskildt inbetalningar borde kunna hos länsstyrelserna, likaväl
som hos statskontoret, i större utsträckning än nu ske genom riksbankskontoren,
synes kommittén vara påtagligt. Och äfven utbetalningar
borde, åtminstone för så vidt angår större belopp, kunna verkställas genom
dessa kontor. Denna fråga lärer dock ej kunna lösas enbart ur synpunkten
af hvad en lämplig organisation inom länsstyrelserna kräfver, utan härvid
bör hänsyn tagas äfven till dess inverkan på arbetet och behofvet af
tjänstemän vid riksbankskontoren. Landtränteriets bokföring torde dock
no
icke under några förhållanden kunna i sin helhet eller till någon större
del aflyftas från länsstyrelserna och läggas på riksbankskontoren.
I hvarje fall anser emellertid kommittén för sin del det icke vara
påkalladt, att för kassörsgörornålen vid länsstyrelserna behålla landträntmästarbefattningen.
Äfven om de skäl, hvilka vid föregående lönereglering
anfördes för dessa tjänsters bibehållande, då ägde giltighet, synas de
förändringar, som sedermera inträdt med afseende på länsstyrelsernas kassarörelse,
hafva medfört, att något behof för detta ändamål af en tjänsteman
under afdelningschefen med högre grad och aflöning på stat, än som
tillkomma länsnotarien och länsbokhållaren, icke skäligen kan anses numera
föreligga. Och detta behof skulle än mera minskas, därest in- och utbetalningar,
såsom ofvan antydts, varda i större omfattning än nu öfverfiyttade
på riksbanken; de kassamedel, som af ifrågavarande tjänsteman
omhänderhafvas, skulle nämligen därigenom komma att än ytterligare förminskas.
Det lärer väl ej heller gå för sig, att, såsom från vissa håll
antydts, behålla ifrågavarande befattning såsom eu reträttplats för mindre
arbetskraft^, förtjänta landsstatstjänstemän. Uppenbart är ock, att, därest
landträntmästare!! kvarstår i sin nuvarande ställning såsom föreståndare
för en mera fristående afdelning inom länsstyrelsen, detta skall försvåra
utkräfvande af hans biträde i önskvärd och tillbörlig omfattning för
landskontorsgöromålen, hvilket biträde eljest, åtminstone i de mindre folkrika
länen, borde kunna påräknas.
Med hänsyn härtill, och då statskontoret i sitt utlåtande den 14
oktober 1902 vitsordat, att en indragning af landträntmästartjänsterna icke
torde komma att verka hindrande för ett tidsenligt och betryggande ordnande
af uppbörds- och redovisningsväsendet, därest eu sådan indragning
ur andra synpunkter befinnes vara lämplig eller önskvärd, har kommittén
funnit sig böra hemställa om en dylik indragning och om öfverflyttande
af de landtränteri tillkommande göromålen på landskontoret.
Det torde i detta sammanhang förtjäna att uppmärksammas, hurusom
inom åtskilliga centrala ämbetsverk, såsom fångvårdsstyrelsen, marinförvaltningen,
lotsstyrelsen och medicinalstyrelsen, kassörsgöromål äro anförtrodda
åt en »kassör och bokhållare», samt att i ett sådant verk som
telegrafstyrelsen »hufvudkassören» är tjänsteman af första lönegraden.
in
Kommittén hemställer,
att landträntmästartjänsterna må indragas och de
landträntmästaren åliggande görornålen öfverflyttas till
landskontoret, att därstädes bestridas af en särskild tjänsteman
med benämning /änskassör och bokhållare samt med
skyldighet att utöfver kassörsgöromålen biträda med andra
göromål ä landskontoret.
Utöfver hvad nu blifvit föreslaget och hvad kommittén i det följande
hemställer beträffande förminskning af antalet vaktmästare hos två af länsstyrelserna,
anser kommittén någon indragning icke kunna äga rum hvad
den ordinarie tjänstepersonalen hos länsstyrelserna angår. Tvärtom har det
synts kommittén böra komma under öfvervägande, huruvida ej tiden nu
må vara inne att å ordinarie stat uppföra någon del af de många extra
tjänstebefattningarna hos nämnda styrelser. Innan kommittén öfvergår
därtill, torde emellertid böra, om än mera i förbigående, beröras vissa till
organisationen hörande frågor, som framkommit i de till kommittén öfverlämnade
handlingarna.
Förut är berördt, hurusom vissa länsstyrelser, dock mera såsom Antalet siren
framtidstanke, uttalat sig för en ändrad organisation i så måtto, 8^ingar^hol
att åtminstone i de större länen skulle inrättas en ny med landskansli och länss(sJjjjel~
landskontor likställd afdelning under särskild föredragande, till hvilken
afdelning skulle öfverflyttas vissa grupper af mål från såväl landskansli
som landskontor.
I skrifvelse till kommittén den 8 maj 1905 har en länsstyrelse, i
sammanhang med annat, vidrört frågan om lämpligheten att i de största
länen fördela de länsstyrelserna tillhörande görornålen mellan tre afdelningar
och därvid åberopat förhållandet hos öfverståthållarämbetet i
Stockholm, där, såsom bekant, finnas tre afdelningar, kansliet, afdelningen
för uppbördsärenden och afdelningen för polisärenden.
Konungens befallningshafvande i Malmöhus län har ock uti ett den
7 juni 1905 till kommittén afgifvet yttrande, i fråga om revision af lands
-
112
höfdingeinstruktionen, uttalat sin förvissning därom, att det en gång förr
eller senare skall befinnas oafvisligt att i Malmöhus län anställa ytterligare
en landssekreterare.
För egen del är kommittén öfvertygad, att för en så genomgripande
omorganisation som inrättande hos flera eller färre länsstyrelser
af tre särskilda afdelningar, hvar för sig med tjänstemän å ordinarie stat,
tidpunkten åtminstone ännu på länge ej är inne. Innan en sådan förändring
på allvar ifrågasättes i den nuvarande organisationen, hvilken
under långvarig tillämpning är bepröfvad samt funnen vara ändamålsenlig
och i det hela väl afpassad efter ärendenas beskaffenhet, torde man böra
hafva, i all den mån ske kan, sökt genom förenklingar och tidsenliga
anordningar i öfrigt afvinna denna organisation bästa möjliga arbetsresultat.
Kommittén anser fördenskull länsstyrelse fortfarande böra bestå af
två afdelningar, landskansli och landskontor; och har kommittén icke funnit
anledning föreslå någon organisativ förändring beträffande cheferna
för dessa afdelningar, landssekreterare och landskamrerare.
Ärendenas
Vid öfvervägandet af de särskilda afdelningarnas behof af arbets
meUanlanis-
krafter framställer sig naturligen ock spörsmålet om göromålens lämpliga
Undlkontor. fördelning mellan de nuvarande afdelningarna hos länsstyrelserna. Såsom
förut blifvit nämndt, hafva åtskilliga länsstyrelser, under uttalande af
den uppfattning, att landskansliets arbete måste i det hela anses tyngre än
landskontorets, ifrågasatt möjligheten af att vissa grupper af de landskansli
nu tillhörande mål kunde öfverflyttas till landskontoret, under
det å andra sidan invändts, att, då äfven tjänstemännen å landskontoren
och särskildt vederbörande afdelningschefer, landskamrerarna, i regel vore
fullt sysselsatta af det dem redan nu åliggande arbete, samt inom vissa
län till och med svårigheter ansåges möta för arbetets besörjande med
tillgänglig personal, det ej kunde vara lämpligt att genom en dylik öfverflyttning
ytterligare öka göromålen å landskontoret. Till spörsmålet om
göromålens fördelning mellan de båda afdelningarna hänföra sig ock de å
sid. 63—65 och 89—91 omförmäla yttranden, som af länsstyrelserna afgifvits
beträffande skedda jämkningar i den stadgade fördelningen, be
-
113
träffande den faktiska fördelningen af vissa grupper af ärenden samt i
fråga om önskvärdheten af en revision af landshöfdingeinstruktionen i syfte
att på ett jämnare och tillika mera bestämdt sätt fördela ärendena mellan
landskansli och landskontor.
Den i detta ämne framkomna utredningen synes kommittén ådagalägga,
att det under nuvarande förhållanden näppeligen låter sig göra att medelst
en generell föreskrift åvägabringa en sådan öfverflyttning af ärenden från
landskansli till landskontor, att därigenom må kunna allmänneligen åstadkommas
någon mera afsevärd lättnad för landssekreterare och landskansli.
Utöfver hvad i berörda hänseende blifvit förut i detta betänkande anfördt
i mera allmänna drag, må här mera specifikt återgifvas uttalanden från
en del länsstyrelser.
I yttrande den 8 september 1904, i anledning af förutnämnda
framställning från länsstyrelsen i Jämtlands län i fråga om öfverflyttning
af föredragningsskyldighet på länsnotarie, uttalade Konungens befallningshafvande
i Göteborgs och Bohus län, att i de större länen landskontoren
redan syntes vara mera än nog betungade af göromål, och att, hvad särskildt
det nämnda länet beträffade, landskamrerarens arbete på de senare
åren tillväxt till den grad, i synnerhet i fråga om beskattnings- och uppbördsväsendet,
att hans tid icke medgåfve någon ökning af arbetsbördan,
så framt landskontorets åligganden skulle behörigen fullgöras. Och i
skrifvelse till kommittén den 25 april 1905 har sistnämnda länsstyrelse,
med åberopande af nyssberörda uttalande, anfört, att det vore så långt
ifrån att landskontoret i Göteborgs och Bohus län ansåges kunna öfvertaga
och utan svårighet omhänderhafva någon mera afsevärd del af landskansliets
göromål, att landskontoret tvärtom torde kunna anses vara i
behof af lättnad i sin egen arbetsbörda.
Konungens befallningshafvande i Värmlands län har i skrifvelse den
31 mars 1905 uttalat, att ärendena å landskontoren, som »under senare
åren genom nytillkomna författningar ansenligt tillväxt», äro af den omfattning,
att, långt ifrån att någon öfverflyttning af tjänstemän från denna
afdelning till kanslisidan kan äga rum, landskontoret i stället också är i
behof af ökade arbetskrafter.
Löneregleringskommiiténs bet. V.
15
114
I skrifvelse från Konungens befallningshafvande i Gäfleborgs län den
14 mars 1905 påpekas det väsentligen förökade arbete, som tillförts landskontoret
»enligt åtskilliga senare tiders författningar, särskildt rörande jordafsöndringar,
livilka årligen uppgå till nära ett hälft tusental mer än före
nu gällande lagbestämmelser i ämnet, vidare angående värnplikt och mobilisering,
maltdryckstillverkningens beskattning med flera lagstiftningsåtgärder».
»I mån af länets utveckling», säges det vidare, »har äfven taxeringsverket
blifvit mödosammare, och ytterligare tillskott i landskontorets arbete
torde vara att förvänta, allt eftersom egnahems-lånerörelsen vinner tillämpning.»
Hvad sålunda och i öfrigt anförts mot en mera genomgripande omgestaltning
i afseende å fördelningen af ärendena mellan landskansli och
landskontor, torde visserligen ej böra utgöra hinder för att — med särskild
hänsyn till de på länsstyrelsernas ämbetsverksamhet inverkande förändringar,
som i lagstiftningsväg skett efter utfärdandet af 1855 års landshöfdingeinstruktion
— någon jämkning må äga rum i afseende å ifrågavarande fördelning
dels för att om möjligt bereda landskanslierna och deras chefer
någon lättnad, dels ur synpunkten af sambandet mellan vissa grupper eller
slag af ärenden, som nu handläggas å olika afdelningar, dels ock, i synnerhet
hvad en del mera allmänna grupper angår, för åstadkommande, i
den mån möjligt och lämpligt befinnes, af likformighet mellan de särskilda
länen. Ur dessa synpunkter synas till landskontorets handläggning kunna
lämpligen föras alla ärenden, som röra tillämpningen af värnpliktsförfattningarna,
hvilka ärenden nu torde i allmänhet vara delade mellan landskontoret
och landskansli, fastän på skiljaktigt sätt i olika län, äfvensom
mobiliseringsärenden; dock torde ärenden, hörande till inskrifningsrevisionen,
böra på landskansli bibehållas. Vidare synas, på sätt vissa länsstyrelser
föreslagit, böra till handläggning på landskontoret höra samtliga ärenden rörande
statens fasta egendomar, således äfven de, som omnämnas i 26 § 5
och 7 mom. af landshöfdingeinstruktionen. Fråga kan ock vara, om ej
förande af sjukkasseregistret borde påläggas landskontoret, som nu har att
anordna förvaltningsbidrag till sjukkassor och därför behöfver en del uppgifter
ur detta register. Däremot finner kommittén det vara tveksamt,
huruvida det kan vara ändamålsenligt att till landskontoret öfverflytta
fattigvårdsmålen.
115
I detta sammanhang torde ock böra uppmärksammas, såsom af
länsstyrelsen i Östergötlands län i skrifvelse till kommittén den 15 mars
1905 påpekats, att, därest, på sätt kommittén hemställt, bestämmelserna
rörande direkt skriftväxling komme att utsträckas till att gälla äfven ärenden
angående handräckning för uttagande af resterande kronoutskylder och
böter, landskontoret skulle befrias från ett så stort antal ärenden, att till
kontoret kunde från landskansliet förläggas andra göromål af ungefärligen
enahanda omfattning.
Äfven om öfverflyttning möjligen äger rum från landskansliets till
landskontorets handläggning af ofvan antydda jämte tilläfventyrs några andra
slag af ärenden, anser kommittén emellertid detta icke kunna ske i sådan omfattning,
att det inverkar på storleken af den ordinarie personal hos länsstyrelserna,
som kommittén i det följande föreslår, och har kommittén
därför funnit sig icke äga giltig anledning att uppgöra något bestämdt
förslag till ändrad fördelning af ärendena mellan länsstyrelsens bägge afdelningar.
Det har redan i det föregående erinrats därom, att i mån af arbetets
ökning extra arbetskrafter måst hos länsstyrelserna anlitas i allt vidsträcktare
mån, understundom till och med i större omfattning, än som
torde kunna anses ur det allmännas synpunkt gagneligt och lämpligt.
Kommittén tillåter sig att beträffande den extra ordinarie tjänstemannapersonalen
hos länsstyrelserna hänvisa till den utredning i åtskilliga hänseenden,
som kommittén sökt åstadkomma och som tinnes sammanfattad
å sid. 72—78 äfvensom uti vissa där åberopade och i bihanget intagna
tabeller.
Tvifvelsutan har, såsom Konungens befallningshafvande i Södermanlands
län i ett yttrande den 13 januari 1904 erinrat, göromålens ökning
hos länsstyrelserna fört med sig en anpassning därefter i afseende å arbetets
anordnande och fördelande, hvarigenom tyngden af detta ökade arbete
för tjänstemännen väsentligen underlättats; men ännu återstår säkerligen
flerstädes mycket att göra i fråga om förenklingar och andra lämpliga
och tidsenliga anordningar. Kommittén har ock i det föregående framställt
förslag och antydningar i sådant hänseende.
Antalet
biträdande
tjänstemän
oå ordinarie
stat.
116
Äfven om emellertid i nämnda afseende nödiga åtgärder vidtagas,
lärer dock arbetet hos länsstyrelserna icke kunna ens under vanliga förhållanden
besörjas ensamt af de dessa styrelser nu tillmätta ordinarie
arbetskrafterna, utan måste uppenbarligen allt fort i ganska stor omfattning
anlitas biträde af e. o. tjänstemän och detta äfven för göromål af beskaffenhet
att lämpligen böra af ordinarie tjänstemän besörjas. Och då,
såsom från flera håll blifvit framhållet, länsstyrelsernas arbete torde i högre
grad än många andra myndigheters påverkas af den allmänna utvecklingen
inom olika områden af samhällslifvet, skulle, äfven om behofvet af dylikt
biträde kunde för en tid genom ändamålsenliga reformers vidtagande reduceras
ej obetydligt, den fortgående samhällsutvecklingen, kanske ganska
snart, åter göra det behöfligt att öka den extra personalen hos vederbörande
länsstyrelser till enahanda omfattning som för närvarande.
En dylik ordning kan dock i längden icke verka tillfredsställande vare
sig ur det allmännas synpunkt eller om billig hänsyn tages till vederbörande
personal; och det har därför synts kommittén påkalladt, att redan
nu åtgärder vidtagas till förstärkning af de ordinarie arbetskrafterna hos
en del länsstyrelser.
Beträffande den erforderliga omfattningen af en dylik förstärkning''
och det lämpligaste sättet för dess åstadkommande finnas bland de kommittén
tillhandakomma handlingarna vissa framställningar och yttranden.
Såsom inledningen till detta betänkande gifver vid handen, föreligga
från länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt i Malmöhus län särskilda
framställningar om inrättande i hvartdera af nämnda län af ytterligare
en ordinarie landskanslisttjänst. Dessa framställningar äro af jämförelsevis
äldre datum. Framställningen från det förstnämnda länet är af den 3
november 1900 och åberopar en tidigare hemställan af den 10 augusti
1898. Framställningen från Malmöhus län är daterad den 6 april 1901.
Därutöfver förekomma i åtskilliga framställningar af länsstyrelser
uttalanden om behofvet af förstärkning i de ordinarie arbetskrafterna,
hvilka uttalanden framkommit i sammanhang med afgifvande af yttranden
i andra frågor.
I detta hänseende må, förutom hvad redan omnämnts rörande ifrågasatt
inrättande af en ny med landskansliet och landskontoret likställd afdelning
117
under särskild föredragande samt anställande af en ytterligare landssekreterare
i Malmöhus län, här anföras, hurusom, då länsstyrelsen i
Kronobergs län, på anmodan af statskontoret, den 30 juli 1901 aflat skrifvelse
till nämnda ämbetsverk i anledning af revisionen af aflöningsförhållandena
vid landsstaten, länsstyrelsen uttalade, att, därest fråga då
förelegat om någon organisativ förändring af landsstatstjänsterna, »sådana
de funnes i gällande författning fastställda», länsstyrelsen ägt. välgrundad
ardedning hemställa, huruvida icke tiden då kunde anses vara inne att å
ordinarie beställning med lön på stat antaga och uppföra de personer,
hvilka i egenskap af extra länsnotarie!’, extra landskanslister och extra
landskontorister hos länsstyrelserna anställas och hvilka, efter alla tecken
att döma, komrae att för göromålens ordentliga och skyndsamma behandling
allt framgent därstädes behöfvas. »Dessa befattningshafvande», heter det
vidare, »hvilkas arbetstid och arbetsprodukt i statens tjänst i alla afseenden
sammanfaller med motsvarande ordinarie beställningsinnehafvares och hvilkas
lefnadsställning jämväl i öfrig! bestämmes af samma villkor och förhållanden,
som gälla de ordinarie innehafvarna, torde därför äga välgrundade
anspråk att komma i åtnjutande af förmånen utaf fast anställning med lön
på ordinarie stat».
I skrifvelse till statskontoret den 8 augusti 1901, jämväl i anledning
af revisionen af aflöningsförhållandena vid landsstaten, har länsstyrelsen i
Norrbottens län, med förmälan att jämte den ordinarie länsnotarien tinnes
sedan år 1888 i länet anställd en extra länsnotarie, samt att göromålen
äfven framdeles koinme att kräfva två länsnotarie^ framhållit lämpligheten
däraf, att en andre länsnotarie anställdes på ordinarie stat. Länsstyrelsen
uttalade i samma skrifvelse, att det syntes högeligen önskvärdt, att i Norrbottens
län anställdes ytterligare åtminstone en ordinarie landskanslist och
en ordinarie landskontorist; hvarjämte, under framhållande af vikten för
länsstyrelsen att bland såväl landskanslister som landskontorister hafva till
sitt förfogande någon med större erfarenhet och vana vid göromålens behandling
inom vederbörande afdelning, länsstyrelsen gaf uttryck åt den
uppfattning, att det vore synnerligen lämpligt, att af de ordinarie landskanslisterna
en och af de ordinarie landskontoristerna en måtte varda an
-
118
ställd såsom »förste landskanslist», resp. »förste landskontorist», med högre
aflöning än de öfriga.
Vid afgifvande den 30 maj 1902 af yttrande i anledning af kungl.
cirkuläret den 25 oktober 1901 hemställde länsstyrelsen i Jönköpings län
om anställande därstädes af ytterligare en ordinarie landskanslist och en
ordinarie landskontorist; hvarjämte samma länsstyrelse, i sitt utlåtande
den 8 juni 1904 öfver framställningen af länsstyrelsen i Jämtlands län
om öfverflyttning på länsnotarie af föredragningsskyldigheten i vissa mål,
uttalade, att den utväg, som syntes böra tillgripas »för lindrande af landssekreterarnes
arbetsbörda», vore »tillsättandet af en ny, väl aflönad länsnotarie,
hvilken skulle äga att på eget ansvar föredraga och kontrasignera
vissa mål», dock med bibehållande af bestämmelsen, att landssekreteraren
skulle vara chef för landskansliet.
Länsstyrelsen i Värmlands län har, uti ett yttrande till kommittén
den 31 mars 1905 i fråga om revision af landshöfdingeinstruktionen, uttalat,
att den ökning af arbetskrafterna, som i nämnda län — och länsstyrelsen
antoge förhållandet vara enahanda i de flesta första klassens län
och i Norrlandslänen — var oafvislig, tvifvelsutan bäst skulle främjas
genom att extra länsnotarie!! uppfördes på ordinarie stat och att ytterligare
en ordinarie landskanslist och en ordinarie landskontorist blefve
anställda. »Att vinna ordinarie tjänstemän i stället för de nuvarande
extra», tillägger sistnämnda länsstyrelse, »måste gifvetvis vara af stor betydelse
för arbetet vid länsstyrelsen, och, då behofvet är konstant, i många
år förelegat och med hvarje år blir alltmera framträdande, måste anspråket
härutinnan anses väl grundadt.»
Genom kungl. remiss den 2 december 1905 har till kommittén öfverlämnats
en framställning från tjugutredje allmänna svenska landsstatsmötet
i Malmö, att de vid länsstyrelserna befintliga, genom extra anslag aflönade
extra länsnotarie-, extra länsbokhållare-, extra landskanslist- och extra
landskontoristbefattningarna måtte till ordinarie beställningar förändras och
aflöningen för dem utgå efter enahanda grund, som för »nuvarande dylika
ordinarie tjänster» fanns eller kunde blifva bestämd; och uti en i november
1905 till kommittén aflämnad promemoria hafva landssekreteraren och
landskamreraren i Göteborgs och Bohus län framlagt behofvet af att vid
119
länsstyrelsen därstädes på ordinarie stat öfverflytta två extra länsnotarie!,
en extra länsbokhållare, två extra landskanslist^1 och två extra landskontorister.
Om sådan öfverflyttning skedde, skulle ändock, säges det, af den
nu hos länsstyrelsen i sistnämnda län anställda extra personalen återstå
tre ständiga extra biträden på landskansli och två på landskontoret förutom
tillfälliga biträden.
Hvad nu först angår de hos länsstyrelserna anställda länsnotcvrievna,
var beträffande dem af 1878 års landsstatskommitté hemställdt, att i sådana
län, där de afgjorda målens antal å landskansliet enligt arbetsredogörelserna
uppgingo i medeltal till 8,000, två lånsnotarier borde anställas.
Då chefen för civildepartementet den 4 januari 1878 inför Kungl. Maj:t
anmälde det af kammarkollegium och statskontoret den 10 oktober 1877
afgifna förslaget i fråga om lönereglering för vissa till landsstaten hörande
tjänstemän, anförde departementschefen, att det syntes honom
vara att framför kommitterades förslag beträffande antalet länsnotarie!*
föredraga att, såsom ämbetsverken tillstyrkt, på ordinarie stat tillsätta
endast en länsnotarie i hvarje län, men att, med öfverlämnande till
Kungl. Majrts pröfning i hvarje särskildt fall af frågan om och för huru
lång tid anställandet af ännu en länsnotarie vore i vissa län nödigt,
bereda för sådana extra länsnotarie^ aflöning tillgång till arfvoden
att till belopp af högst 2,000 kronor, efter Kungl. Maj:ts bepröfvande,
ställas till Konungens befallningshafvandes förfogande i de län, där extra
länsnotarier ansåges behöfliga. Hvad sålunda af departementschefen hemställts,
vann ock godkännande; och i den af Riksdagen antagna och af
Kungl. Maj:t den 31 maj 1878 fastställda staten för vissa tjänsteman samt
för vaktbetjänte vid landsstaten finnes ock såsom dittills uppförd allenast
en ordinarie länsnotarie i hvarje län.
Redan vid den tid, då denna lönestat trädde i kraft, funnos emellertid
inom vissa län anställda extra länsnotarier. Och i den män länsstyrelsernas
arbete ökats, hafva dylika extra tjänstemän tillkommit inom allt
flera län, så att för närvarande finnas två extra länsnotarie!* i Malmöhus
län, likaledes två i Göteborgs och Bohus län samt en i hvart och ett af
öfriga län med undantag af Uppsala, Södermanlands, Gottlands och Väst
-
120
manlands. Af dessa extra länsnotarier torde i regel påfordras fullt ut
lika mycket arbete som af de ordinarie länsnotarierna.
Vid öfvervägning af frågan, i hvilken mån det må finnas påkalladt
att öfverflytta extra länsnotarier å ordinarie stat, har kommittén ansett
någon afgörande betydelse icke böra tilläggas det förhållande, som efter
1873 års kommittés förslag skulle vara bestämmande för länsnotariernas
antal inom särskilda län, nämligen de afgjorda målens antal å landskansli
enligt arbetsredogörelserna. Såsom förut å sid. 35 framhållits,
torde nämligen dessa arbetsredogörelser till följd af väsentligt ändrade
förhållanden ej numera lämna tillfyllestgörande ledning för bedömande
af den å länsstyrelserna hvilande arbetsmängd. Detta är äfven af 1873
års landsstatskommitté i annat sammanhang erkändt, då nämligen denna
kommitté vid framläggande af förslag om tjänstgöringspenningar för
landssekreterare och landskainrerare yttrade, »att arbetsredogörelserna,
hvarpå beräkningen af tjänsternas besvärlighet skulle grundas, äro uppgjorda
efter så olika grunder, att däraf icke kan hämtas någon ledning
för beräknandet af de handlagda målens verkliga antal», samt »att för
öfrig! tjänsternas besvärlighet icke beror endast af ärendenas antal, utan
i vida väsentligare män af deras mer eller mindre vidlyftiga eller invecklade
beskaffenhet, i hvilket afseende förekomma de största olikheter.»
Däremot finner kommittén mera beaktansvärdt det af 1873 års kommitté
i sistnämnda sammanhang jämväl fällda uttalandet, »att, om än i ett
eller annat län de hos länsstyrelsen förekommande ärenden tidtals stå till
länets folkmängd i ett annat förhållande, än i andra län, det likväl ytterst
är folkmängden, som hos en sådan myndighet som länsstyrelsen förorsakar
tjänstegöromålens omfattning och besvärlighet».
Vid den år 1878 beslutade löneregleringen torde ock folkmängden
inom de särskilda länen varit företrädesvis bestämmande för länens indelning
i klasser beträffande vissa slag af tjänstemän vid länsstyrelserna. Och
enahanda uppfattning af folkmängdens betydelse för det å vissa tjänster vid
länsstyrelserna hvilande arbete är jämväl uttalad af statskontoret i dess
utlåtande den 14 oktober 1902, hvarest yttrats, att statskontoret fann
»folkmängdens storlek utgöra den säkraste mätaren på besvärligheten af
ifrågavarande tjänster i de olika länen». (De sålunda afsedda tjänsterna
121
voro befattningarna såsom landssekreterare och landskamrerare, landträntmästare
samt länsnotarie!- och länsbokhållare.)
Utan att förbise, att länsstyrelsernas arbete påverkas af ett flertal
faktorer, däraf länets folkmängd blott utgör en, håller dock äfven kommittén
före, att för bedömande af detta arbetes omfattning folkmängden
torde lämna det relativt säkraste utslaget. Det synes därför kommittén,
att folkmängdsförhållandena böra i främsta rummet tjäna till ledning för
afgörande, om och i hvilken grad hos särskilda länsstyrelser kräfves förstärkning
af de ordinarie arbetskrafterna.
Såsom ofvan blifvit nämndt, finnas extra länsnotarier anställda i
flertalet län, nämligen två i Malmöhus, två i Göteborgs och Bohus samt
en i hvart och ett af 18 andra län. Och då de flesta af dessa extra
tjänstebefattningar äro tillkomna redan för längre tid sedan, synes däri ligga
ett stöd för antagandet, att biträde af ytterligare tjänstemän i länsnotaries
ställning, utöfver hvad å innehafvare af hittillsvarande ordinarie länsnotariebefattningar
ankommer, är äfven för framtiden påkalladt inom ett stort
antal län; hvadan alltså därstädes ytterligare länsnotarier synas böra uppföras
å ordinarie stat.
Af den i bihangct meddelade tabell öfver länens folkmängd den 31
december 1904 framgår, att Malmöhus län var det ojämförligt folkrikaste
med mer än 426,000 invånare. Det torde äfven böra, hvad detta län
angår, särskilt uppmärksammas, att, såsom länsstyrelsen redan i en underdånig
skrifvelse den 6 april 1901 framhöll, »länets egenskap af gränsprovins
tillskyndar länsstyrelsen och synnerligast landssekreteraren ett i
de flesta andra län ej förekommande arbete med öfversändande till utrikes
ort af främmande lösdrifvare och meddelande af understöd åt hemvändande,
i utblottadt tillstånd sig befinnande svenskar». I sistnämnda
hänseende anföres ock i ett af länsstyrelsen den 7 juni 1905 till kommittén
afgifvet yttrande — på tal om att landssekreterarens tid i mycket
hög grad tages i anspråk genom förhör med häktade och andra personer —
följande: »Särskilt i detta län medför närbelägenheten till utlandet, att
många utlänningar, som i riket anhållits för lösdrifveri, öfver Malmö befordras
till hemlandet och att ett ansenligt antal svenskar, som utvisats
Löneregleringshommitténs bet. V.
16
122
från främmande land, särskildt Danmark, men jämväl Tyskland, landsättas
i Malmö. Förhör med sådana hit öfversända personer äger städse rum,
och sällsynt är icke, att dylika förhör kunna förekomma i tiotal om dagen.»
Med hänsyn till de å landskansliet och landssekreteraren i Malmöhus
län hyflande arbeten har det därför synts kommittén skäligt, att bägge extra
länsnotariebefattningarna därstädes varda öfverflyttade å ordinarie stat.
Förutom Malmöhus län ägde elfva andra län den 31 december 1904
hvart och ett en folkmängd af mer än 200,000 invånare, nämligen Östergötlands,
Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Alfsborgs,
Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands
län. Närmast dessa kom, i afseende å folkmängd, Örebro län, hvars
invånarantal så föga understeg 200,000, att detta tal numera torde vara
öfverskridet eller åtminstone inom den allra närmaste framtiden blifva det.
Jämte dessa län, hvilka, om hänsyn tages till folkmängdssiffrorna, böra
företrädesvis vara i behof att erhålla ytterligare länsnotarier, anser kommittén
detta vara påkalladt äfven beträffande dels Stockholms län, som,
förutom att detsamma står närmast Örebro län i folkmängd, genom sin
belägenhet intill hufvudstaden och den stora rörligheten inom vissa delar
af länets befolkning torde höra till de mera arbetsamma, dels ock de tre
nordligaste länen, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens, hvilka äro
stadda i en rask utveckling och därigenom, äfvensom genom sina särskilda
förhållanden i öfrigt, orsaka vederbörande länsstyrelser ett betydande arbete,
delvis af annan och mera tyngande art än i öfriga län. Inom hvart och
ett af samtliga nu nämnda sexton län anser kommittén böra anställas
ytterligare en ordinarie länsnotarie.
Hvad däremot angår extra länsnotariebefattningarna i Kronobergs,
Blekinge och Hallands län äfvensom den senast tillkomna extra länsnotariebefattningen
i Göteborgs och Bohus län, synes det kommittén böra med
frågan om öfverflyttande på ordinarie stat af dessa befattningar eller
vissa bland dem anstå tills vidare, och särskildt intill dess sig visat,
i hvad mån en eventuell tillämpning af hvad kommittén föreslagit eller till
beaktande framhållit beträffande länsstyrelsernas ämbetsuppgifter och arbete
må kunna verka till lättnad för vederbörande landskansli i hvad deras
göromål angår.
123
Kommittén föreslår alltså,
att antalet ordinarie länsnotarier måtte bestämmas
till tre i Malmöhus län, tvä i Stockholms, Östergötlands,
Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Göteborgs och Bohus,
Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs,
Gäjleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, samt en i öfriga län.
1 hvarje län finnes nu å landskontoret anställd en länsbokhållare,
men dessutom hafva i några län blifvit antagna extra länsbokhållare, nämligen
två i Malmöhus län, en i Kristianstads samt en i Göteborgs och
Bohus län. Af dessa extra länsbokhållarbefattningar har en i Malmöhus
län uppehållits allt från 1880-talet, medan de öfriga tillkommit så nyligen
som år 1900 eller därefter.
Hvad angår den extra länsbokhållarbefattning, som sedan längre
tid tillbaka finnes i Malmöhus län, torde behofvet af densamma få numera
anses konstant, hvadan kommittén tillstyrker öfverflyttande af denna befattning
på ordinarie stat. En liknande förstärkning af ordinarie arbetskrafter
finner kommittén påkallad jämväl i Göteborgs och Bohus län, som,
näst Malmöhus län det folkrikaste, i sig innesluter rikets andra stad, med
däraf härflytande synnerligen omfattande göromål för landskontoret och
landskamreraren hvad beskattnings- och uppbördsväsendet angår.
Däremot torde med öfverflyttning å ordinarie stat af extra länsbokhållarbefattningen
i Kristianstads län och den senast tillkomna extra länsbokhållarbefattningen
i Malmöhus län böra tillsvidare anstå i afvaktan å
resultaten af hvad kommittén föreslagit om utsträckning af bestämmelserna
angående direkt skriftväxling till att gälla äfven handräckningsärenden
för uttagande af resterande kronoutskylder och böter, äfvensom hvad
kommittén i en del andra hänseenden hemställt eller framhållit beträffande
länsstyrelsernas ämbetsuppgifter och arbete.
Kommittén, som afsett, att den länskassör och bokhållare, hvilken
enligt kommitténs förslag skulle anställas i stället för landträntmästare»,
jämväl borde kunna påräknas för biträde å landskontoret åtminstone i de
N
124
mindre folkrika länen, har i öfrig!, utöfver hvad ofvan nämnts, icke funnit
skäl föreslå ändring i antalet ordinarie länsbokhållare, samt hemställer alltså,
att, utöfver de af kommittén föreslagna länskassörer
och bokhållare, antalet ordinarie länsbokhållare måtte bestämmas
till två i Malmöhus län, två i Göteborgs och
Bohus län, samt en i de öfriga länen.
Enligt hvad i det föregående blifvit nämndt, upptogos vid löneregleringen
år 1878 på ordinarie stat två landskanslister och två landskontorister
i hvarje af rikets län utom Jämtlands och Gottlands, Indika två län hvardera
fingo, såsom dittills, blott en landskanslist och en landskontorist.
Vid 1898 års riksdag beslöts emellertid att å stat uppföra ytterligare en
landskanslist och en landskontorist vid länsstyrelsen i Jämtlands län.
Vid 1905 års ingång funnos hos länsstyrelserna anställda, förutom
extra länsnotarier och extra länsbokhållare, 149 extra ordinarie tjänstemän,
af hvilka 81 e. o. landskanslister och 66 e. o. landskontorister samt
2, i Gottlands län, hvilka tjänstgjorde å både landskansli och landskontor.
Af tab. XXI—XXV i bihanget framgår, huru dessa extra ordinarie tjänstemän
fördela sig å de särskilda länsstyrelserna.
Hvad uppgifterna i dessa tabeller angår, må erinras, att de skiljaktigheter
i afseende å antalet e. o. tjänstemän, som där komma till synes
såväl emellan olika länsstyrelser som emellan landskansli och landskontor
hos en och samma länsstyrelse, icke torde utan vidare kunna läggas till
grund för bedömande af olika behof af arbetskrafter hos de särskilda länsstyrelserna
eller deras afdelningar. Ej sällan lärer det större antalet e. o.
tjänstemän i ett län blott beteckna, att i detta län för tillfället funnits
större tillgång, än i andra län, på personer, villiga att inträda vid landsstaten.
Och om än det må, såsom flera länsstyrelser antydt, förhålla sig
så, att landskansliets arbete i det hela måste anses tyngre än landskontorets,
lärer dock det större antalet e. o. tjänstemän å kanslisidan hufvudsakligen
bero icke af nämnda förhållande, utan därpå att de å landskanslien
antagna extra arbetskrafterna äro i större omfattning än landskontorens afsedda
äfven för förordnanden ute i länen.
125
Att emellertid af e. o. landskanslister och e. o. landskontorister förrättas
en ingalunda obetydlig del af arbetet hos länsstyrelserna, är obestridligt;
och kommittén har äfven å sid. 75 framhållit, att den dagliga
tjänstgöringstiden för dessa tjänstemän i många fall är betydligt längre
än för amanuenser och därmed jämförliga biträden inom de centrala ämbetsverken.
Kommittén anser sig likväl icke böra, hvad flertalet län angår, framkomma
med förslag om ökning af nuvarande antalet ordinarie landskanslister
och landskontorister. Skälen därtill äro flera.
Till en början är att märka, att, enligt vunnen upplysning, e. o.
landskanslister och landskontorister för närvarande inom en del län sysselsättas
i icke ringa omfattning med renskrifning och andra dylika rent
mekaniska arbeten. Beträffande de centrala ämbetsverken har kommittén
i delen I, sid. 143, uttalat den uppfattningen, att dylika arbeten icke böra
verkställas af examinerade tjänstemän. Äfven hvad angår de e. o. tjänstemännen
hos länsstyrelserna, vare sig att de aflagt akademisk examen eller
icke, synes det kommittén, att deras användande till arbeten af angifna
art — förutom i undantagsfall, då annat biträde för ändamålet ej finnes
tillgängligt — måste betecknas såsom en misshushållning och bör i möjligaste
mån inskränkas. Af öfriga göromål, som uppdragas åt e. o. landskanslister
och landskontorister, torde en ganska afsevärd mängd vara
att hänföra till sådant enklare arbete, hvilket kan och bör af extra
ordinarie tjänstemän såsom lärospån utföras. Hvad af kommittén föreslagits
eller till beaktande framhållits i syfte att lätta länsstyrelsernas
arbete afser ock till ej oväsentlig del sådana göromål, som för närvarande
besörjas af landskanslister och landskontorister, ordinarie och extra
ordinarie.
Erinras bör äfven, att, om än antalet e. o. landskanslister och landskontorister
väsentligt öfverstiger antalet ordinarie dylika tjänstemän, denna
extra personal dock, om hänsyn tages därtill, att densamma i många fall
skall lämna vikarier jämväl för landsstatstjänstemän ute i länen, icke
lärer kunna i det stora hela anses större, än af behofvet påkallas. Uppgifterna
rörande ifrågavarande e. o. tjänstemäns lefnads- och tjänsteålder
synas ej heller antyda, att extraordinarietiden för dem skulle, åtminstone
126
Vaktbetjä
ningen no,
länsstyrel
serna.
i flertalet fall, vara oskäligt lång. Den af åtskilliga länsstyrelser öfverklagade
svårigheten att för landsstaten vinna dugliga personer torde ock
mindre hafva sin orsak i de nuvarande befordringsförhållandena än i de
klena aflöningsförrnåner, som för närvarande stå landskanslister och landskontorister,
ordinarie och extra ordinarie, till buds, äfvensom därutinnan
att länsmansbefattningarna, till hvilka en stor del af dem hafva att söka
sin befordran, äro jämförelsevis dåligt aflönade. Till dessa frågor återkommer
kommittén i det följande.
Oafsedt hvad nu anförts, synes det emellertid kommittén uppenbart,
att i vissa län förstärkning redan nu kräfves af antalet ordinarie landskanslister
och landskontorist^-. I främsta rummet gäller detta de två folkrikaste
länen, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus. I hvardera af dessa
båda län torde böra på ordinarie stat uppföras ytterligare två landskanslister
och två landskontorister.
Men en förstärkning i nämnda hänseende synes äfven, om än i
mindre grad, kräfvas i Östergötlands, Älfsborgs och Värmlands län, af
hvilka hvart och ett den 31 december 1904 ägde en folkmängd af mer än
250,000 personer. I sistnämnda tre län torde vederbörande länsstyrelser
böra erhålla hvar sin ytterligare landskanslist och hvar sin ytterligare
landskontorist på ordinarie stat.
Kommittén tillåter sig alltså hemställa,
att antalet ordinarie landskanslister och landskontorister
måtte bestämmas till, af hvartdera slaget, fyra
i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, tre i Östergötlands,
Älfsborgs och Värmlands län, en i Gottlands
län samt två i öfriga län. I
I proposition till 1853—54 årens riksdag i fråga om lönereglering
för landsstaten hemställde Kungl. Maj:t om uppförande å stat i hvart och
ett af rikets län af löner till två vaktmästare hos länsstyrelsen samt därutöfver
om beviljande af anslag till arfvode åt en extra vaktmästare i
Stockholms län, i hvilket sistnämnda afseende anfördes, att »vaktbetjäningen
där hade mera besvärlig tjänstgöring därigenom, att till publika verken i
127
hufvudstaden måste kringbäras bref och expeditioner, i stället för att i
landsorten sådana endast behöfde på postkontoret aflämnas». Såsom å sid.
12 i detta betänkande omförmälts, ställde vid nämnda riksmöte Rikets Ständer,
under visst förbehåll, till Kungl. Maj:ts förfogande äskade medel i och
för en provisionel! lönereglering.
Redan till 1856—58 årens riksdag gjordes af Kungl. Maj:t framställning
om löneanslag för ytterligare en vaktmästarsyssla vid hvardera
af länsstyrelserna i Uppsala och Jönköping. Till stöd för behofvet däraf
hvad Uppsala län angick var anfördt, att i Uppsala stad funnos flera ämbetsmyndigheter
och tjänstemän, till hvilka budskickningar måste ske, samt
att den otillräckliga och långsamma postgången till kronobetjaningen ofta
föranledde afsändande af expresser, såsom för anordnande af kungsoch
kronoskjutsar in. m., hvartill komine, att de rum, som af »länsdepartementerna»
begagnades, voro belägna i särskilda våningar i slottet, hvilket
fordrade, att alltid två af vaktbetjäningen måste vara dagligen tillstädes
dels för uppassning och dels för rummens städning och eldning. Och i
afseende å framställningen beträffande Jönköpings län var åberopadt, att
i följd af Jönköpings centrala läge »poster ankomme och afginge dagligen
till ett antal af emellan 70 och 80 i veckan»; att vaktmästare ofta måste
afsändas till Kronobergs läns gräns för att där emottaga och till gränsen
af Östergötland beledsaga från Blekinge, Skånska länen och Kronobergs
län ankommande penningremisser med flera handlingar; samt att budskickningar
ofta förekomme till häktet, som låg aflägset från residenset, äfvensom
till det utanför staden belägna lasarettet. Rikets Ständer medgåfvo,
att löneanslag för de ifrågavarande tjänsterna finge å stat uppföras.
Beträffande den länsstyrelserna sålunda tillmätta ordinarie vaktmästarpersonalen
har sedermera icke, kommittén veterligen, någon ändring skett.
De ofvan angifna skälen för beredande åt länsstyrelserna i Uppsala
och Jönköpings län af större antal ordinarie vaktbetjänte än vid öfriga länsstyrelser
måste, om än på sin tid erkända som giltiga, dock numera anses, i
följd af ändrade förhållanden, hafva antingen helt och hållet eller åtminstone
till väsentlig del förlorat sin giltighet. Och den omständigheten,
som, efter hvad för kommittén framhållits, kunde böra för länsstyrelsen i
Uppsala län åberopas såsom skäl för bibehållande af tre vaktmästare, näm
-
128
Revision
af landshöfdingeinstruktionen.
ligen ämbetslokalernas utsträckta belägenhet, har synts kommittén icke
kunna tillerkännas den betydelse, att på grund däraf nämnda länsstyrelse
bör hafva flera ordinarie vaktbetjänte, än som finnas anställda hos länsstyrelserna
i vida större län och med talrikare personal.
Kommittén, som i öfrigt, icke funnit anledning att föreslå någon
ändring i afseende å antalet ordinarie vaktmästare hos länsstyrelserna och
som i det följande behandlar frågan om behof af anslag å stat till extra
vaktbetjaning, hemställer här,
att antalet ordinarie vaktmästare hos hvarje länsstyrelse
må bestämmas till två.
I det yttrande, Konungens befallningshafvande i Kopparbergs län den
22 maj 1902 afgaf i anledning af kungl. cirkuläret den 25 oktober 1901,
uttalades den uppfattning, att en omarbetning af gällande landshöfdingeinstruktion
i mera tidsenlig riktning i sammanhang med löneregleringsfrågan
var af omständigheterna påkallad. Och, med åberopande af nämnda
yttrande, säger samma länsstyrelse i sitt utlåtande den 20 april 1904 i
anledning af den ofta omförmälda framställningen från länsstyrelsen i
Jämtlands län, att en fullständig omarbetning af instruktionen vore högeligen
önskvärd och syntes lämpligast böra ske i sammanhang med löneregleringen.
Ett ej ringa antal länsstyrelser hafva emellertid ansett en revision
af landshöfdingeinstruktionen icke vara påkallad eller åtminstone icke
böra företagas i sammanhang med regleringen af aflöningsförhållandena
vid landsstaten. I sistnämnda hänseende må här särskildt ur en skrifvelse
till kommittén från Konungens befallningshafvande i Gäfleborgs län den
14 mars 1905 återgifvas följande:
»Den lönereglering vid landsstaten, som nu af kommittén förberedes,
är synnerligen efterlängtad och särskildt för de lägre aflönade af behofvet
påkallad. Beklagligt vore, om denna lönereglering, hvilken under flera år
förberedts och nu förbundits med en vidsträcktare undersökning och reglering
af löneförhållandena vid andra civila verk, möjligen skulle ännu
längre fördröjas genom att sammanbindas med revision af landshöfdingeinstruktionen.
»
12!)
Hvad i (ifrigt blifvit för eller emot eu omarbetning af nämnda instruktion
anfördt af vederbörande länsstyrelser är i sina hufvuddrag omförmäldt
å sid. 89—91; och kommittén tillåter sig att hänvisa därtill.
Om, såsom af eu del länsstyrelser framhållits, själfva hufvudgrunderna
i instruktionen allt fort må vara lämpliga och för sitt ändamål
användbara, samt i följd dåraf instruktionens i åtskilliga afseenden
föi''åldrade skick ej må hafva medfört några mera afsevärda praktiska
olägenheter, synes det dock kommittén uppenbart, att instruktionen bör
göras till föremål för en ganska ingående revision eller omarbetning.
Kommittén har förut (sid. 31—34) fästat uppmärksamheten därå, att de ändringar,
som tid efter annan genom särskilda kungl. kungörelser eller
cirkulär vidtagits i den redan år 1855 utfärdade landshöfdingeinstruktionen,
berört allenast vissa enstaka detaljer af densamma, men att under
det halfsekel, som förflutit från instruktionens utfärdande, den mångsidiga
utveckling och det betydande omdaningsarbete, som ägt rum inom olika
verksamhetsområden, medfört vida flera och större förändringar i afseende
å länsstyrelsernas åligganden, och att i följd däraf vissa moment af instruktionen
helt eller delvis förlorat sin tillämplighet eller åtminstone
till ordalagen ej längre fullt passa in på nuvarande förhållanden, samt att
i instruktionen ej upptagas en mängd nya åligganden, som för länsstyrelserna
tid efter annan tillkommit. Och kommittén har vidare erinrat
om de förändringar, som i åtskilliga hänseenden inträdt beträffande länsstyrelsernas
åligganden.
Såsom af Konungens befallningshafvande i Kopparbergs län, i skrifvelse
till kommittén den 15 juni 1905, påpekats, har ock »den lifliga utveckling,
som på alla områden försiggått inom riket efter landshöfdingeinstruktionens
tillkomst», gjort det nödvändigt att förse det ena ämbetsverket
efter det andra med nya instruktioner eller arbetsordningar. Och
»då berörda utveckling torde kunna sägas hafva påverkat länsstyrelsernas
verksamhet i högre grad, än hvad förhållandet är med flertalet öfriga ämbetsverk
inom riket, synes redan på grund häraf» — för att vidare åberopa
länsstyrelsens i Kopparbergs län yttrande — »kunna dragas den
slutsatsen, att nu gällande landshöfdingeinstruktion icke motsvarar sitt
ändamål».
Löneregleringskommitténs bet. V.
17
130
Kommittén har emellertid ej ansett lämpligt, att ett så omfattande
och tidkräfvande arbete som uppgörande af förslag till förnyad landshöfdingeinstruktion
— hvilket arbete för öfrigt väl knappast kan anses
falla inom ramen för det kommittén lämnade uppdraget beträffande landsstaten
— förknippas med och därigenom fördröjer fullgörandet af detta
uppdrag. Och kommittén har trott sig kunna antaga, att, sedan ny
lönestat kommit till stånd för tjänstemän och betjänte vid landsstaten,
Kungl. Maj:t skall finna skäl att föranstalta om nödig omarbetning af
instruktionerna såväl för länsstyrelserna som ock för landsstatstjänstemännen
ute i länen.
131
Fögderiförvaltningciis arbete och organisation.
Under rubriken »landsstatens organisation i äldre och nyare tid» är Frågan om
°
# .
• n
J
förändring af
omnämndt, att 1873 års landsstat-skommitté i afseende å fögderiförvalt- fögderiförvaitningen
hemställde dels om kronofogde- och länsinanstjänsternas samman- "''"nhatiom0''
slagning till en tjänstemannaklass, kronofogdarnas, hvilka tjänstemän skulle,
med biträde af s. k. fogdefullmäktige, bestrida de kronofogdar och länsmän
hufvudsakligen åliggande göromålen, dels ock om indragning af häradsskrifvartjänsterna,
hvarvid vissa af deras göromål skulle öfverflyttas på kronofogdarna,
under det att debiteringen ansågs böra verkställas genom en för
sådant ändamål å landskontoret anställd andre länsbokhållare. Såsom äfven
nämnts, funnos dessa förslag, hvilka bestämdt afstyrktes af flertalet länsstyrelser,
icke böra bifallas, utan landsstatspersonalen ute i länen bibehölls
så till organisation som till storlek oförändrad.
Sedermera har, kommittén veterligen, icke hos statsmakterna förevarit
fråga om häradsskrifvartjänsternas indragning. Och uti alla de framställningar
och yttranden af länsstyrelserna, hvilka afgifvits i anledning af
nu förevarande löneregleringsfråga — däribland äfven de, som genom kungl.
cirkuläret den 25 oktober 1901 infordrats i fråga om möjligheten af indragning
af tjänster — förekomma i sådant hänseende beträffande häradsskrifvartjänsterna
ej andra uttalanden från länsstyrelsernas sida, än att i anledning
af nyssnämnda cirkulär dels från länsstyrelsen i Kronobergs län ifrågasatts
häradsskrifvargöromålens fördelande på ett färre antal därför ansvariga
tjänstemän, dels ock af länsstyrelsen i Gottlands län framhållits, att, snarare
ån att indraga kronofogdetjänsterna, man skulle kunna tänka sig, att häradsskrifvartjänsterna
kunde undvaras, om debiteringsbestyret öfverflyttades på
kronofogdarna samt mantalsskrifningarna och kontrollen vid uppbörderna
på länsmännen. Emellertid har sistnämnda länsstyrelse själf tillfogat, att
132
en dylik anordning skulle nödvändiggöra anslag till ett kontorsbiträde åt
kronofogde och ökad aflöning till länsmännen samt »dessutom medföra åtskilliga
olägenheter, som icke skulle uppvägas af den jämförelsevis ringa
besparing, som för statsverket skulle i aflöningarna uppkomma».
För egen del har kommittén icke funnit anledning att ifrågasätta indragning
af häradsskrifvartjänsterna. Skulle sådan indragning ske, måste
för utförandet af de med dessa tjänster förenade göromål vidtagas anordningar,
hvilka enligt kommitténs åsikt icke kunde väntas medföra vare sig
större enkelhet i arbetet eller mindre kostnad för det allmänna, än om
häradsskrifvartjänsterna bibehållas. Fn annan fråga är att genom sammanslagning
eller omreglering af fögderier söka minska häradsskrifvartjänsternas
antal. Därtill återkommer kommittén i det följande.
Beträffande kronofogdetjänsterna har, efter det senaste allmänna löneregleringar
för landsstatstjänstemännen ute i länen ägde rum, gång efter
annan fråga blifvit väckt om indragning af de nämnda tjänsterna. Och
kommittén har i en föregående afdelning af detta betänkande redogjort för
hvad i detta hänseende förekommit dels vid 1888 och 1902 årens riksdagar,
dels ock i några af de yttranden, som af länsstyrelserna afgifvits i anledning
af cirkuläret den 25 oktober 1901, äfvensom i statskontorets utlåtande
den 14 oktober 1902. Med afseende härå, och då frågan uppenbarligen är ur
såväl förenklings- som ekonomisk synpunkt förtjänt att göras till föremål
för en mera ingående behandling, har kommittén funnit angeläget att söka
utreda, huruvida indragning af kronofogdetjänsterna må befinnas möjlig
och lämplig.
Kronofogdarnas hufvudsakliga åligganden synas kunna, i nära öfverensstämmelse
med hvad i statskontorets utlåtande den 14 oktober 1902
skett, sammanfattas under följande hufvudrubriker:
uppbördsväsendet,
exekutionsväsendet,
polis- och åklagarväsendet,
taxeringsväsendet,
åligganden såsom kronans ombudsman,
tillsyn d allmänna besvärs utgörande och den allmänna hushållningen
samt
handräckning sgör omål.
Rörande de särskilda bestyren hänvisas till den redogörelse, som
därför lämnats dels å sid. 36—38 i detta betänkande, dels ock i den å
sid. 237—252 i statskontorets nyssnämnda utlåtande intagna »promemoria
angående kronofogdarnas tjänstegöromål».
Såsom i det föregående redan antydts och vid jämförelse emellan
instruktionerna för kronofogdar och länsmän nogsamt framgår, sammanfalla
i åtskilliga hänseenden kronofogdes och länsmans tjänstegöromål, dels så
att de kunna utföras vare sig af kronofogden eller — på anmodan af denne
eller af annan vederbörlig myndighet — af länsmannen, dels ock så att
de omedelbart utföras af länsmannen, men under inseende af kronofogden.
Så är, hvad exekutionsväsendet angår, stadgadt, att kronofogde har
att hålla hand däröfver, att länsmännen, i behörig ordning, till verkställighet
befordra lagakraftägande beslut i brottmål; samt att domar och utslag
i civila mål skola af kronofogden befordras till laga verkställighet,
hvarvid han äger att, under egen ansvarsskyldighet för redovisning, använda
vederbörande kronolänsmäns biträde. Och härförutom äger länsstyrelse,
enligt 4 § utsökningslagen, att för bestämdt fall eller inom visst område förordna
länsman att på eget ansvar i kronofogdes ställe vara utmätningsman.
Beträffande polis- och åklagarväsendet har kronofogden att i första
hand, men med länsmännens biträde, ansvara för ordning och säkerhet
inom fögderiet samt att själf eller genom länsmännen besörja förbrytelsers
lagliga beifrande, likasom kronofogden har att själf närvara vid ting eller
tillse, att länsman därvid inställer sig. Bevakandet af kronans rätt vid
syner, ekonomiska besiktningar o. d. besörjes af kronofogde eller länsman
eller eventuellt äfven annan landsstatstjänsteman efter länsstyrelses förordnande,
men kronofogden äger icke, utan länsstyrelsens tillstånd, därvid
sätta länsman i sitt ställe. Och handräckningsåtgärder kunna i allmänhet
påkallas vare sig hos kronofogde eller direkt hos länsman, men torde,
äfven där framställning sker till kronofogde, i de flesta fall blifva, på
dennes order, verkställda af länsmannen.
Rörande den närmare faktiska fördelningen emellan kronofogdar och
länsmän af sådana åligganden, som äro för dem gemensamma, hänvisas till
hvad därom blifvit upplyst å sid. 66—69 samt sid. 80—82.
134
Af kronofogdens åligganden är det hufvudsakligen allenast de, som
afse uppbördsväsendet och taxeringsväsendet, hvilka ej kunna å länsmännen
öfverlåtas. Därvid är likväl att märka, att vid indrifning af sådana medel,
som vid uppbördsstämma lämnas obetalda, äfvensom af de i öfrigt emellan
uppbördsstämraorna förekommande uppbörder, kronofogden jämlikt § 11
i den för honom gällande instruktionen äger, då Konungens befallningshafvande
det tillåter, begagna länsmans biträde, dock under egen ansvarighet
för behörig redovisning.
Då nu de kronofogdarna åliggande göromål äro till så betydande
del för dem och länsmännen gemensamma, samt af den vunna utredningen
framgår, att de ifrågavarande göroraålens besörjande i allt större omfattning
lagts på länsmännen, medan kronofogdarnas befattning därmed
inskränkts till ett ofta blott formellt öfvervakande af länsmännens
åtgöranden, torde redan denna omständighet innefatta tillräcklig anledning
att öfverväga, huruvida ej de kronofogde och länsman nu åliggande göromålen
skulle kunna besörjas af en och samma tjänsteman. Till stöd för
tanken på en dylik anordning skulle ock kunna anföras den omständigheten,
att ej blott inom riksdagen utan äfven af vissa länsstyrelser fällts
uttalanden af innebörd, att hvarken kronofogdar eller länsmän, åtminstone
inom distrikt af vanlig omfattning, kunna för närvarande anses af sina
befattningar fullt sysselsatta.
Den utväg, som närmast erbjöde sig för genomförandet af den ifrågaställa
anordningen, vore tvifvelsutan att indraga kronofogdetjänsterna och
öfverflytta med desamma förenade åligganden på länsmännen. Emot en sådan
anordning reser sig emellertid i första rummet den invändningen, att, om
ån i vissa fall kronofogdar och länsmän icke äro af sin tjänst fullt upptagna,
detta dock icke torde gälla i den omfattning, att dessa båda tjänstemäns
nuvarande åligganden skulle, åtminstone inom det stora flertalet af
nuvarande länsmansdistrikt, kunna utan vidare förenas på en hand. Särskilt
är att märka, att under den icke ringa del af året, då taxeringsoch
uppbördsförrättningarna pågå, kronofogden är ensamt af dessa göromål
ganska strängt upptagen. För länsmannen skulle det säkerligen i
allmänhet visa sig omöjligt att, jämsides med utförande af kronofogdens
nuvarande göromål i nyssnämnda hänseenden, nöjaktigt besörja de i öfrigt
135
kronofogde och länsman nu uppdragna åligganden. Och man kan icke
heller utan vidare låta dessa under tiden hvila särskildt icke polisgöromålen,
Indika i många fall ej tåla uppskof eller afbrott. De af Kungl.
Maj:t utsedda kommitterade för utredande af frågan om erforderliga förändrade
anordningar beträffande landtpolisen hafva i sitt den 28 maj 1902
afgifna utlåtande yttrat, att kronofogde och länsman äro n hög grad upptagna
af en mängd utom polisväsendet liggande tjänstegöromål, hvilka åtminstone
tidtals hindra deras verksamhet såsom polismän». T än högre
grad skulle detta blifva fallet med länsmännen, om å dessa, i hvad på
deras distrikt belöpte, lades äfven kronofogdarnas göromål.
Men mot vidtagandet af en dylik anordning möta betänkligheter
äfven i ett annat hänseende. Väl är det sant, att en stor del af de för
kronofogdar och länsmän gemensamma göromålen numera faktiskt besöijas
nästan uteslutande af länsmännen. Men sådant sker dock eller bör ske
under inseende af kronofogdarna; och detta inseende har förvisso betydelse
ur kontrollsynpunkt, hvarjämte tillfälle därigenom är beredt länsmannen
att hos kronofogden erhålla vägledning i frågor, hvilka erbjuda större svårigheter
eller inför hvilka länsmannen eljest star tveksam. Med de ringa
kompetensfordringar, som för närvarande gälla i afseende å befordran till
länsman, kan det ingalunda med erforderlig säkerhet antagas, att länsmännen
alltid skulle vara vuxna de dem pålagda uppgifterna, särskildt såsom åklagare.
Detsamma skulle, om länsmännen finge på eget ansvar öfvertaga de kronofogde
eljest tillhörande tjänstebestyr, förhållandet otvifvelaktigt vara jämväl
med åtminstone en del af sistnämnda bestyr, exempelvis inom exekutionsväsendet.
För att förebygga detta, skulle säkerligen vara af nöden, att kompetensfordringarna
för länsmän höjdes därhän, att för befordran till sådan
tjänst kräfdes att hafva aflagt åtminstone den mindre af föreskrifna juridiska
ämbetsexamina. Men detta komme åter tvifvelsutan att betinga en
så väsentlig höjning af länsmännens löneförmåner, att, i stället för besparing,
däraf komme att följa ökning af statens utgifter.
Beträffande kronofogdarnas befattning med uppbördsväsendet torde
dessutom höra beaktas, att ett öfverflyttande på länsmännen af göromålen i
detta hänseende skulle vara förenadt med den olägenhet, att uppbörds
-
136
männens antal blefve mångdubblad!, hvilket. skulle väsentligt försvåra den
nödiga kontrollen.
De betänkligheter, som sålunda yppats emot en öfverflyttning å
länsmännen af kronofogdarnas åligganden, har man sökt undvika uti
ett annat inom kommittén dryftadt förslag, gående därpå ut att indraga
de nuvarande länsmanstjänsterna och öfverflytta de med dem förbundna
göromålen å kronofogdarna.
Det skulle emellertid blifva behöfligt att i samband därmed i erforderlig
mån öka dessas antal, ökningen skulle gifvetvis blifva ganska betydlig,
men, därest förändringen ej skulle för staten medföra ökad i stället
för minskad kostnad, måste tillses, att antalet kronofogdar blefve icke
oväsentligt mindre än nuvarande antalet länsmän. Kronofogdarna borde
följaktligen i genomsnitt erhålla distrikt, väsentligt större än flertalet af
de nuvarande länsmansdistrikten. Men om, såsom ofvan anförts, det i
allmänhet torde befinnas omöjligt för en och samma person att nöjaktigt
besörja de inom ett länsmansdistrikt förekommande, kronofogde och länsman
för närvarande tillhörande göromål, skulle detta ännu säkrare blifva
fallet i afseende å skötseln af de ifrågaställa nya kronofogdedistrikten.
Visserligen afser kommittén, enligt hvad nedan vidare förmärs, att
äfven hvad angår fögderiförvaltningens arbete vissa förenklingar skola genomföras.
Men dessa förenklingar kunna dock, enligt kommitténs uppfattning,
icke väntas medföra en så afsevärd minskning i de kronofogdar
och länsmän nu åliggande göromålen, att därigenom skulle — ens inom det
stora flertalet länsmansdistrikt — möjliggöras att på en hand förena dessa
göromål, utan att däraf uppstode hinder för deras behöriga ombesörjande.
Då emellertid en omorganisation af fögderiförvaltningen i enlighet
med det senare af de båda ofvan antydda alternativen ansågs möta betänklighet
hufvudsakligen endast med afseende å den arbetsmängd, som skulle
komma att hvila på innehafvarna af de nya kronofogdetjänsterna, har den
tanken yppat sig, huruvida ej denna arbetsmängd skulle kunna väsentligt
lättas genom att öfverflytta uppbörds- och redovisningsväsendet, helt eller delvis,
å andra tjänstemän. I sådant hänseende har ifrågasatts en anordning,
hvartill förebild i viss mån hämtats från den nya organisationen af amtsförvaltningen
i Norge. Uppbörden och redovisningen inom ett län skulle, tänkte
187
man sig, kunna anförtros åt eu på landskontoret anställd tjänsteman —
motsvarande Norges »Aintskasserer» — af länsbokhållares grad. Denne uppbördsman
skulle dock icke själf besörja skattemedlens upptagande från de
skattskyldiga, utan detta skulle verkställas af den tjänsteman, hvilken hade
sig uppdraget att vara utmätningsman inom vederbörande distrikt, alltså
enligt det sista af de båda ofvan framställda alternativen kronofogden.
Uppbörden skulle ske å uppbördsstämmor, utsatta af länsstyrelsen efter
förslag af vederbörande förrättningsmän. Kontrollen vid uppbörden skulle
öfvas under samma former som för närvarande. De influtna medlen skulle
insändas till länsstyrelsen med första post och tills vidare föras under depositionstitel.
Omedelbart efter uppbördsstämmas slut skulle uppbördsbok
och ännu ej levererade medel öfversändas till länsstyrelsen. Genom rapporter
från häradsskrifvaren skulle vinnas kontroll därå, att uppburna medel
vederbörligen aflämnades. Uppbörd smedlens leverering och redovisning på
särskilda titlar skulle tillhöra uppbördsmannen på landskontoret, Denne
skulle, i den mån uppbördsböckerna inkomme från de särskilda distrikten,
uppgöra reversal för leverering å särskilda titlar af uppbörden, hvilken
då öfverflyttades från depositionstitel till vederbörande inkomsträkningar.
Samtidigt skulle genom den å landskontoret anställda uppbördsmannens
försorg utskrifvas restlängder, hvilka därpå utsändes till vederbörande
utmätningsmän för indrifning af restantierna. De sålunda indrifria
medlen skulle insändas till länsstyrelsen för att af uppbördsmannen därstädes
levereras på behöriga titlar. Denne skulle likaså omhändertaga insända
bevis rörande hinder, som mött för uttagande af utskylderna, samt
i erforderliga fall hos länsstyrelsen göra framställning om afkortning eller
afskrifning.
Det sålunda skisserade förslaget har under hand meddelats landskamrerarna
i vissa län och hafva, enligt de inkomna yttrandena, tvenne i
allt hufvudsakligt tillstyrkt förslaget, men de öfriga framställt betänkligheter
och erinringar i åtskilliga afseenden. Så har bland annat framhållits,
att genom förslaget infördes en onödig omgång därutinnan, att distriktstjänstemannen,
som hittills efter uppbördsstämmorna direkt ombestyrt
indrifningen af restantierna, i stället skulle insända uppbördsboken till
Löneregleringslcommitténs bet. V.
138
landskontoret för att därifrån erhålla rostlängder för indrifning. Därigenom
skulle restantieindrifningen väsentligt försenas. Vidare har anmärkts,
att, åtminstone i de större länen, en tjänsteman icke kunde inom
rimlig tid medhinna leverering af uppbörden, uppgörande och afsändande
af restlängderna samt afgifvande af framställningarna om afkortning och
afskrifning. Af flera har betonats, att, då kronofogdarna fortfarande
skulle förrätta uppbördsstämmorna och indrifva restantierna, förslaget
ej kunde sägas medföra någon mera väsentlig lättnad i kronofogdarnas arbete.
Jämväl har erinrats, att det ur flera synpunkter vore olämpligt att
lämna själfva uppbörden af skattemedlen och redovisningen åt skilda tjänstemän.
feårskildt hav i sadant hänseende anmärkts, att svårighet möter för annan
än den, som verkställt uppbörden, att leverera, ty det vore ej det influtna
och deponerade beloppet, som skulle levereras, utan det deponerade beloppet
jämte utanordnad ersättning för de under uppbördsstämmorna för det
allmännas räkning gjorda utbetalningar såsom till rust- och rotehållare,
till indelningsersättningstagare, till pensionstagare in. fl., så länge dylika
utbetalningar fortfarande äga rum.
De betänkligheter, som sålunda af sakkunniga blifvit i åtskilliga
hänseenden anförda emot det ifrågavarande förslaget, lära, åtminstone
delvis, icke kunna anses sakna grund. Af särskild betydelse bär kommittén
funnit den framställda anmärkningen, att förslaget icke kunde
sägas komma att för vederbörande fögderitjänstemån medföra någon mera
väsentlig lättnad i arbetet. Är denna anmärkning riktig, skulle naturligtvis
förslagets genomförande icke undanröja det hinder för fögderiförvaltningens
förenkling i angifna riktning, som kommittén funnit i svårigheten,
för att icke säga omöjligheten, för en och samma person att öfvertaga
och på behörigt sätt fullgöra samtliga de göromål, som nu åligga kronofogdar
och länsmän. Och skulle, åtminstone i de större länen, erfordras flera
eller färre biträden åt de ifrågasatta nya uppbördsmännen hos länsstyrelserna,
skulle i ej obetydlig mån minskas utsikterna att, vid en indragning
af länsmanstjänsterna och öfverflyttande af därmed förenade göromål på ett
ökadt antal kronofogdebefattningar, ernå besparing för det allmänna.
Då kommittén alltså ansett sig icke kunna framlägga förslag om
uppbörds- och redovisningsväsendets ombildning på ofvan antydda sätt, har
kommittén fördenskull, och på grund af hvad i öfrigt ofvan anförts, funnit
sig icke kunna förorda indragning af vare sig kronofogde- eller länsmanstjänsterna.
Till frågan, i hvad mån genom sammanslagning eller omreglerino-
af fögderier och länsmansdistrikt antalet kronofogde- och lånsmans
O
“
,
tjänster må kunna minskas, återkommer kommittén i det följande.
Men, om kommittén sålunda ansett fögderiförvaltningen böra hufvudsakligen
bibehållas vid sin nuvarande organisation, har dock kommittén
riktat sin uppmärksamhet dåra, huru med undanröjande af anmärkningar,
som i ett och annat afseende framställts beträffande nämnda förvaltning
och dess arbete, detta arbete må kunna anordnas på lämpligaste och för det
allmänna mest fördelaktiga sätt.
Hvad som härvid, med hänsyn till de kommittén förelagda uppgifter,
toi-de särskilt förtjäna att uppmärksammas, är uttalandena därom, att
kronofogdar och länsmän för närvarande, åtminstone i distrikt af vanlig
omfattning, icke äro af sina tjänster fullt sysselsatta. En annan viktig anmärkning
innefattas i hvad framhållet blifvit därom, att länsmännen icke
under alla förhållanden kunde anses vuxna de dem pålagda uppgifterna, och
att särskildt befattningen som allmän åklagare torde i många fall kräfva större
kompetens än den, på grund af hvilken, enligt nu gällande föreskrifter,
en person kan till länsman antagas. Och vidare hafva på senare tid från
olika håll framkommit uttalanden af innebörd, att polisväsendet å landsbygden
icke kan anses tillfredsställande ordnadt.
Vid behandling af detta ämne har kommittén till en början funnit Bättre förangeläget,
att i viss mån ändrade bestämmelser varda träffade rörande arbetet mellan
arbetsfördelningen mellan kronofogdar och länsmän. Såsom i det föregående 0cA°T/nsmö«.
framhållits, hafva af de tjänstegöromål, hvilka i första hand åligga kronofogden,
men må af honom anförtros åt länsman, vissa grupper numera så
godt som helt och hållet öfverflyttats på länsmännen; och äfven i öfrigt
har en förskjutning af det gemensamma arbetet ägt rum, så att kronofogdens
befattning kommit att i större omfattning, än från början torde
hafva varit afsedt, inskränkas till att allenast öfvervaka länsmännen, hvilket
öfvervakande dessutom i åtskilliga fall lärer existera endast till namnet.
Detta förhållande bör enligt kommitténs uppfattning ändras, utan
någon rubbning emellertid i kronofogdens och länsmannens hittillsvarande
140
inbördes ställning, med kronofogden såsom den länsmannen närmast öfverordnade
och med till viss del gemensamma göromål. Med bibehållande häraf
böra dock träffas sådana bestämmelser rörande fördelningen af göromålen,
att dels kronofogdarna icke vidare må kunna genom ett alltför vidsträckt
anlitande af underordnade bereda sig själfva för stor lättnad, utan deras
personliga arbetskraft varda i behörig omfattning tagen i anspråk för
tjänstegöromålen, dels ock särskildt kronofogdarnas arbetskraft, såsom högre
kvalificerad än länsmännens, må blifva tillgodogjord för de mera kräfvande
af de uppgifter, som för närvarande åligga kronofogdar och länsmän. Vid
en dylik, mera bestämd uppdelning af göromålen bör dessutom ur förenklingssynpunkt
tillses, att i största möjliga omfattning undvikes allt
onödigt anlitande af mellanhänder. Huru kommittén tänkt sig göromålens
fördelning mellan kronofogde och länsman må här i sina hufvuddrag antydas.
Hvad då först uppbördsväsendet angår, anser kommittén kronofogden
böra fortfarande utöfva de honom därutinnan hittills tillhörande åligganden.
För indrifning af sådana medel, som vid uppbördsstämma lämnas obetalda,
äfvensom af de i öfrigt emellan uppbördsstämmorna förekommande uppbörder
synes fortfarande som hittills böra vara kronofogden medgifvet att begagna
fjärdingsmäns biträde, dock under egen ansvarighet för behörig
redovisning. Men däremot borde kronofogden icke vidare få för nämnda
göromål begagna sig af underlydande länsmäns biträde, och hänvändningen
från kronofogdens sida till fjärdingsmannen om biträde borde ske direkt,
utan förmedling af vederbörande länsmän.
I afseende å exekutionsväsendet torde lämpligt vara att låta det förblifva
vid hvad nu gäller. Befordrandet till verkställighet af utslag i brottmål
skulle sålunda fortfarande i enahanda omfattning som hittills åligga
länsmännen, ehuru under inseende af kronofogden. Denne skulle — med
den inskränkning, som må föi’anledas af Konungens befallningshafvandes
förordnande på grund af 4 § utsökningslagen — till verkställighet befordra
domar och utslag i civila mål, men, såsom hittills, äga att, under egen
ansvarsskyldighet för redovisningen, använda vederbörande länsmäns biträde.
Däri synes desto mindre någon ändring böra äga rum, som dessa förrättningars
öfverlämnande åt länsmännen i flertalet fall torde verka till minskning
af förrättningskostnaden och således till gagn för allmänheten.
141
I detta sammanhang har kommittén, utan att göra någon serskild
hemställan, funnit sig böra fästa uppmärksamheten på en fråga, rörande
förrättningskostnaderna vid utmätning och vissa andra utmätningsman alig
gande förrättningar, som för allmänheten är af icke obetydligt intresse.
I 7 § af utsökningslagen är stadgadt, att utmätningsman skall vid sin
förrättning hafva med sig ojäfvigt vittne. Enligt kungl. förordningen
den 12 juli 1878, angående ersättning till förrättningsmän för utmätning
i enskilda mål samt till stämningsmän in. in., skall för utmätning, försäljning
af utmätt lös egendom (därest ej auktionsverk i stad anlitats af utmätningsmannen),
kvarstad, vräkning eller annan förrättning eller handräckning,
som i utsökningslagen afses, erläggas till utmätningsman, som
förrättningen verkställer, två kronor samt till vittne, som vid förrättningen
biträder, en krona. Men därjämte är i samma förordning stadgadt, att,
om resa erfordras för verkställande af förrättning å landet eller i stad
utom stadens planlagda område, förrättningsmän och vittne äro berättigade
till ersättning, hvardera för skjuts efter en häst, dock att, när flera förrättningar
verkställas under samma resa eller på samma dag, skjutsersättningen
skall fördelas mellan samtliga förrättningarna i förhållande till
förrättningsställenas afstånd från förrättningsmannens och vittnets hemvist.
Denna rätt till skjutsersättning — hvilken är gällande äfven i de
fall, där skjuts ej begagnas utan järnväg eller ångbåt anlitas lärer,
enligt hvad framhållet blifvit, i många fall göra förrättningskostnaderna
för allmänheten mycket betungande. För ändring af nämnda bestämmelser
därhän, att reseersättningen skall afse godtgörelse för det fortskaffningsmedel,
som verkligen användts, synes hinder ej böra möta. Men äfven
i annat afseende hafva bestämmelserna i fråga, etter hvad kommittén in
hämtat, i åtskilliga fall gifvit anledning till ett förfarande, som innebär ett
säkerligen icke afsedt och enligt kommitténs uppfattning synnerligen olämpligt
fördyrande af förrättningen. Det lärer nämligen förekomma, att
utmätningsman, i stället för att som vittne anlita någon person,, boende
å eller i närheten af förrättningsstället, medtager vittne från sitt hemvist
och därvid stundom som vittne anlitar sin körsven eller tjänare. Då,
såsom ofvan är nämndt, äfven''* vittnet är berättigadt till skjutsersättning,
inses lätt, i huru hög grad förrättningskostnaden kan varda för
-
142
dyrad genom ett dylikt tillvägagående; och i de fall, då körsven eller
tjänare anlitas som vittne, förefinnes skäl misstänka, att, åtminstone ej
sällan, den skjutsersättning, som åskas för vittnet, i själfva verket kommer
utmätningsmannen helt eller till största delen till godo. Det synes
kommittén angeläget, att möjligheten af dylika missbruk förebygges och
att därjämte, så långt möjligt, tillgodoses allmänhetens intresse af att
förrättningarna ej onödigtvis fördyras. Detta torde kunna ske exempelvis
genom föreskrift, att, då enskild person anlitas som vittne vid förrättningar
af ofvan angifna art, denne äger i ersättning bekomma allenast
en krona för hvarje förrättning, men att, där utmätningsman ej kan till
vittne erhålla enskild ojäfvig person, han skall såsom vittne anlita vederbörande
fjärdingsman, hvilken då äger erhålla, förutom ofvannämnda ersättning
af en krona, godtgörelse för resan från och tillbaka till sitt hemvist.
Af hvad i det föregående anförts rörande den faktiska fördelningen
mellan kronofogde och länsman af polis- och åklagargöromålen framgår,
att i det stora flertalet fögderier kronofogden numera i dessa göromål
tager mycket ringa del. Såsom jämväl omförmälts, hafva emellertid under
senare tid för polisuppsikten å landsbygden tillkommit, vid sidan af
den ordinarie kronobetjäningen eller såsom biträde åt denna utöfver
fjärdingsmannen, en mängd särskildt förordnade polismän, hvilkas aflöning
bestrides dels af statens och dels af andra medel. Kommitterade för utredning
af frågan om erforderliga förändrade anordningar beträffande
landtpolisen hafva ock hemställt om anställande af ytterligare vissa polisfunktionärer.
Dessa förhållanden behandlar kommittén mera utförligt i
det följande under rubriken »polisväsendet på landsbygden». Vidkommande
emellertid de nuvarande ordinarie statsorganen för nämnda polisväsende,
kronofogdar och länsmän, anser kommittén polisgöromålen böra dem emellan
vara så fördelade, att dessa göromål besörjas af länsmännen, men under
noggrann uppsikt af kronofogden såsom i första hand ansvarig för ordning
och säkerhet inom fögderiet, samt med skyldighet för kronofogden att i
de särskilda fall, där sådant finnes af behof påkalladt, äfven själf lägga
hand vid polisgöromål.
Hvad åklagarväsendet angår, torde en ändring af nuvarande förhållanden
böra komina till stånd. Såsom redan antydts, kan det nämligen
icke antagaa, att vederbörande länsmän med de kompetensfordringar, som
för sådana tjänstemän nu gälla, skola i hvarje fall vara vuxna uppdraget
såsom allmänna åklagare. Det synes därför kommittén angeläget, att för
denna kräfvande uppgift kronofogdarna varda anlitade i större omfattning,
än hvad hittills varit fallet. Att på kronofogdarna öfverflytta åklagargöromålen
i deras helhet, lärer däremot, med behörig hänsyn till deras öfriga
göromål, icke vara tillrådligt och torde ej heller kunna anses af förhållandena
påkalladt. Gifvet är emellertid, att vid uppdelande af åklagargörornålen
mellan kronofogdar och länsmän uppdragandet af den rätta gränslinjen
skall möta åtskilliga vanskligheter.
Enligt kommitténs uppfattning bör kronofogden fortfarande vara i
första hand ansvarig för, att inom det honom anförtrodda fögderiet åklagargöromålen
varda behörigen fullgjorda genom honom själf och underlydande
länsmän. Men clärutöfver borde kronofogden vara pliktig att, där laga
hinder ej möter eller där han ej i förekommande fall på grund af andra
särskilda skäl erhåller befrielse, personligen föra talan i vissa mål. Kommittén
har därvid tänkt sig, att kronofogden skulle själf föra talan i alla
mål, där en eller flera af de tilltalade äro häktade. Ty om än understundom
brottmål, hvari den eller de tilltalade lämnas på fri fot, erbjuda lika stora
svårigheter för åklagaren som mål angående häktade, eller måhända än
större, torde dock kunna anses som regel, att målen angående häktade äro
de mera kräfvande. Bibehålies kronofogdens ansvar i första hand för åklagarväsendet
i dess helhet inom fögderiet, bör ju emellertid ock däraf följa
skyldighet för honom att, därest i förekommande fall mål angående person
på fri fot finnes vara af den svårutredda art, att talans utförande däri ej kan
med säkerhet anförtros åt vederbörande länsman, själf uppträda såsom
åklagare i målet. I allmänhet skalle dock i mål, som allenast röra på fri
fot varande personer, länsman utföra åtalet, likasom länsstyrelse borde äga
att, där laga hinder möter för kronofogde att föra talan i mål angående
häktad eller han eljest i undantagsfall anses böra af särskilda skäl därifrån
befrias, förordna om åtalets utförande genom någon af fögderiets länsmän.
Kommittén har ej afsett, att den sålunda ifrågaställda uppdelningen
af åklagargöromålen skulle beröra den i kronofogdeinstruktionen meddelade
föreskriften rörande kronofogdars och länsmäns tingsuppvaktning.
144
Uti de kronofogde nu tillhörande bestyr i afseende å taxering sväsendet
och såsom kronans ombudsman har kommittén icke funnit si» böra
föreslå någon ändring. Hvad särskildt beträffar uppdrag i sistnämnda
hänseende att vid vissa förrättningar företräda det allmänna, förutsätter
kommittén emellertid, att, därest sådant uppdrag kan lämnas åt vare sig
kronofogde eller länsman eller äfven annan landsstatstjänsteinan, därtill
också bör, i den mån ej uppdragets beskaffenhet anses kräfva dess
anförtroende åt ombud med viss högre kompetens eller eljest hinder möter,
förordnas den af ifrågavarande tjänstemän, hvars anlitande medför minsta
kostnad.
Ej heller beträffande fördelningen emellan kronofogde och länsman
af dem tillhörande åligganden i afseende å allmänna besvärs utgörande och
den allmänna hushållningen anser sig kommittén böra ifrågasätta någon
förändring.
Hvad handräckningsgöromålen angår, må först framhållas, att anlitande
af mellanhänder för författningars och kungörelsers distribution inom lånet
icke vidare synes böra annat än i undantagsfall förekomma, utan, såsom
i vissa län redan äger rum, försändningen ske direkt från länsstyrelsen till
vederbörande. Där emellertid i undantagsfall må finnas af särskilda omständigheter
påkalladt att låta öfversändandet af författningar eller kungörelser
förmedlas af kronobetjäningen, bör åtminstone hänvändning ske
från länsstyrelsen direkt till länsman och icke jämväl kronofogde därmed
besväras.
I afseende å handräckningsärenden har kommittén, till lättnad i länsstyrelsernas
arbete, hemställt om förändrade bestämmelser i syfte att domstol,
civil eller ecklesiastik ämbetsmyndighet eller tjänsteman, som i ett
ärende finner erforderligt att inhämta upplysning eller begära handräckningsåtgärd,
må blifva skyldig att, där ej särskilda omständigheter kräfva annat
förfarande, vända sig med sin framställning direkt till den, hvilken det
tillkommer att lämna den äskade upplysningen eller åtgärden, hvarefter
svar skall, såvidt möjligt, lämnas i samma ordning.
Bestämmelser i nämnda hänseende skulle innebära, att, där framställning
om handräckning afser ett tjänsteområde, inom hvilket göromålen
böra besörjas af kronofogden själf, framställningen i fråga ock i regel
145
skall ske till honom. Mera tveksam kunde saken synas i afseende å
tjänsteområden, där göromålen äro för kronofogde och länsman gemensamma
eller där kronofogden åtminstone har att öfva uppsikt öfver och i
första hand ansvara för göroinålens behöriga skötsel. Med den åskådning,
som ligger till grund för ofvannäinnda förslag rörande direkt skriftväxling,
bör emellertid gifvetvis öfverensstämma, att hänvändning i sådana
fall skall i största möjliga utsträckning ske direkt till länsmannen och
detta desto hellre, som antagligt är, att i de flesta fall kronofogden, vid
framställning till honom om handräckning i sådant hänseende, därom
anlitar vederbörande länsman. Med hänsyn likväl därtill att inom dylika
för kronofogde och länsman gemensamma tjänsteområden någon fullt bestämd
gräns ej torde kunna uppdragas mellan den enes och den andres
ämbetsbefattning, lärer, i afseende å bänvändningar om handräckning uti
dylika frågor, ej kunna uppställas annan regel än att, där i visst fall är
uppenbart, att behöflig handräckning bör kunna lämnas af länsman lika
väl som af kronofogde, framställning därom ock bör ske direkt till länsmannen,
såframt ej af särskilda skäl anses önskvärdt att bereda kronofogden
kännedom om förhållandet.
I allmänhet bör enligt kommitténs redan förut (sid. 104) uttalade
mening vid meddelelser emellan länsstyrelse samt vederbörande tjänstemän
eller myndigheter ute i länet ett direkt hänvändande äga rum i större
omfattning än hittills. Häraf följer ock, att, där ändamålet med en framställning
från länsstyrelsen finnes kunna behörigen tillgodoses utan anlitande
af kronofogden eller, i förekommande fall, länsman såsom mellanhand,
direkt hänvändning skall ske och svar i samma ordning lämnas.
I anslutning härtill bör ock gälla, hvad ofvan för visst fall redan
framhållits, att, då kronofogden påkallar fjärdingsmans biträde för något
tjänsteärende, sådant bör, där ej särskilda omständigheter föranleda till
annat, ske utan anlitande af länsmannen såsom mellanhand.
Därest göromålen varda emellan kronofogdar och länsmän så uppdelade,
som ofvan i hufvuddrag angifvits, skulle därmed, enligt kommitténs
mening, vinnas ganska väsentliga fördelar. Kronofogdarna skulle
befrias från tidsödande bestyr, ofta endast såsom en ganska onödig mellanhand,
med en mängd relativt enkla ärenden; och i stället skulle deras
Lönereglering skommitténs het. V.
19
146
arbetskraft kunna i önskvärd omfattning tillgodogöras för åklagarkallet,
hvarigenom en af de framställda anmärkningarna emot den nuvarande
fögderiförvaltningens arbete skulle varda undanröjd. Det ökade arbete,
som för kronofogdarna skulle följa af öfverflyttandet på dem af åklagargöromålen
beträffande häktade och af upphörandet af rätten att för indrifning
af vissa utskylder påkalla länsmännens biträde, skulle i ganska
afsevärd mån uppvägas af den lättnad, som följde af deras befriande från
ofvannämnda enklare bestyr.
Hvad länsmännen angår, skulle genom den nya ordningen egentligen
icke åläggas dem något arbete utöfver hvad redan nu tillhör dem,
med undantag möjligen däraf att bland de handräckningsgöromål, hvilka
blefve dem anförtrodda, komme att ingå äfven sådana, som hittills i ett
fåtal fall besörjts af kronofogden personligen. Däremot skulle länsmännen
i regel befrias från åklagargöroinålen beträffande häktade och från befattningen
med indrifning af vissa utskylder äfvensom från en del bestyr
med distribution af författningar och kungörelser. För länsmännen torde
sålunda följa en icke oväsentlig lättnad i deras nuvarande arbete, hvarigenom
för dem bereddes möjlighet att ägna ökad tid åt polisgöromålen.
Detta skulle sålunda i sin mån öppna utsikt till undanröjande af de framkomna
anmärkningarna beträffande polisväsendet å landsbygden.
Den nya ordningen skulle ock på åtskilliga punkter innebära
möjlighet för ett snabbare afhjälpande eller slutförande af ärendena.
Kommittén hemställer fördenskull,
att arbetet måtte varda emellan kronofogdar och
länsmän fördeladt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
de af kommittén här ofvan gjorda uttalanden.
Förenklingar
Kommittén har vidare ansett sig böra undersöka, i hvad mån möj
''
°mem.a lighet må föreligga att, utöfver hvad som blifvit hemställdt i afseende
å kronofogdar och länsmän nu påhvilande handräckningsgöromål samt
beträffande meddelelser mellan länsstyrelsen och nämnda tjänstemän eller
dessa inbördes emellan, vinna förenkling i fögderiförvaltningens arbete och
formerna för detsamma.
147
Såsom förut blifvit antydt, har kommittén från länsstyrelserna
infordrat uppgifter angående tider och ställen för kronouppbördsstämmors
hållande. Af de i sådant hänseende meddelade uppgifter framgår,
att kronouppbördsstäminorna år 1905 å landsbygden voro förlagda
till tiden mellan den 10 januari och den 21 mars. Inom de särskilda
fögderierna växlade antalet uppbördsdagar, beroende på antalet
socknar inom vederbörande fögderi och äfven andra lokala förhållanden,
emellan 5 uppbördsdagar i Ölands södra mots fögderi eller 7 uppbördsdagar
i Finspånga läns härads fögderi uti Östergötlands län och i Norra
Ångermanlands nedre fögderi samt 20 uppbördsdagar eller än mer i
Salbergs-Väsby fögderi af Västmanlands län, Umeå fögderi af Västerbottens
län och Marks fögderi af Älfsborgs län. Men därjämte framgår
af uppgifterna, att i sättet för förläggningen af dessa uppbördsdagar
olikheter råda de särskilda fögderierna emellan så, att, medan i en del
fögderier uppbördsstämmorna äro utsatta till en enda sammanhängande
följd af dagar eller till ett fåtal hvar för sig sammanhängande perioder,
i andra åter uppbördsstämmor allenast i väsentligt mindre omfattning
äro utsatta till på hvarandra följande dagar. Detta torde ofta bero därpå,
att afståndet mellan förrättningsställena eller bristen på lämpliga kommunikationer
hindrat en ytterligare koncentration af förrättningarna, hvarjämte
möjligen i viss mån gjort sig gällande hänsyn till kronofogdarnas
öfriga tjänstegöromål. Men i åtskilliga fall synas dylika skäl icke hafva
varit bestämmande, utan splittringen af uppbördsstämmorna åtminstone
delvis hafva sin grund däri, att man vid deras utsättande ej vederbörligen
beaktat gagnet af att, så långt möjligt varit, koncentrera dem till på
hvarandra följande dagar och därigenom äfvensom genom lämpligt kombinerande
af uppbördsdagarna på olika ställen inskränka, såvidt sig göra
låter, den tid, som för förrättningsmännen åtgår för själfva färdandet till
och från stämmorna. En dylik inskränkning innebär direkt en motsvarande
vinst af tid och arbetskraft för kronofogdes — såväl som för häradsskrifvares
— öfriga tjänstegöromål.
Utan att i detta hänseende göra någon direkt hemställan har kommittén
velat framhålla angelägenheten däraf, att vid uppbördsstämmornas
utsättande nu angifna synpunkt måtte varda vederbörligen beaktad.
Uppbörds
8tämmorna8
ordnande.
148
Befrielse för
Enligt instruktionen för kronolänsmännen är dem ålagdt »att, för upp
från8instäl-
rätthållande af ordning, vara närvarande vid beväringsmönstringar, manmantals-
talsskrifningar, uppbördsstämmor och allmänna marknader, äfvensom, då
»krifningar öfriga tjänstegöromål det medgifva, vid andra tillfällen, då större folkbördsstäm-
samlingar inom distriktet äro att förvänta».
I afseende å denna bestämmelse torde kunna erinras, att skäl näppeligen
numera förefinnes att af länsman kräfva ovillkorlig närvaro vid
mantalsskrifningar och uppbördsstämmor. Erfarenheten lärer nämligen
hafva gifvit vid handen, att med dessa förrättningar ingalunda äro förknippade
samma faror för ordningens störande som med marknader och
förrättningar för inskrifning eller mönstring af värnpliktige. Dessutom är
att ihågkomma, att, enligt instruktion den 29 september 18 99, fjärdingsmannen
skola vara närvarande vid mantalsskrifningsförrättningarna, samt
att vid uppbördsstämmorna kronofogde alltid är tillstädes och fjärdingsmannen
skyldiga att närvara efter vederbörande kronofogdes eller länsmans
föreskrift. Ordningsmakten är alltså vid dessa förrättningar representerad
äfven utan länsmannen. Med hänsyn härtill vill det synas, som borde
denne, till vinnande af ökad tid för honom i öfrigt åliggande göromål,
ej vara pliktig inställa sig vid nämnda förrättningar i andra fall, än
där sådant särskildt finnes af behofvet påkalladt. Naturligen skulle
dock äfven härvidlag vara att tillämpa det allmänna stadgandet om
skyldighet för länsmannen att, då öfriga tjänstegöromål det medgifva,
vara tillstädes vid tillfällen, »då större folksamlingar inom distriktet äro
att förvänta».
Kommittén hemställer,
att länsmännen måtte befrias från skyldigheten
att närvara vid mantalsskrifning sförrättning ar och uppbördsstämmor
i andra fall, än där sådant särskildt finnes
af behof påkalladt.
Skrifsätt,
Såsom erinrats, har kommittén beträffande de centrala ämbetsverken
Röring
framhållit, att formerna för verkens meddelelser med hvarandra i många
m- m-
fall synas nog omständliga, särskildt då det gäller att erhålla utredningar
149
eller upplysningar. Medan i sistnämnda fall ett öfverlämnande af akten
med en enkel anteckning därå om det, som äskas, kunde vara tillfyllest
för ändamålet, aflåtes i stället en vidlyftig och omständlig skrifvelse, hvars
författande, granskande och expediering krafvel’ mer än behöfligt af tid
och arbete.
Kommittén har ock uttalat (sid. 99), att det sålunda framhållna i
vissa fall ej torde sakna tillämplighet i afseende å arbetet hos länsstyrelserna.
Men det synes böra i sin mån beaktas äfven hvad angår fögderiförvaltningens
arbete. Likasom en framställning från länsstyrelsen eller annan myndighet
till fögderitjänsteman om utredning eller upplysning i ett ärende lämpligen
kan ske genom allenast en enkel anteckning pa akten om det, som
äskas, torde äfven fögderitjänstemannens svar å sådan framställning kunna
i många fall meddelas i enahanda form. Kommittén vill i detta hänseende
erinra om hvad å sid. 49 anförts, att inom Jönköpings län kronofogdarna,
till lättnad i arbetet med handräckningsskrifvelser, tillåtas att beträffande
sådana ärenden använda det s. k. norska expeditionssättet, med tecknande
af svaret å själfva den skrifvelse, i hvilken handräckning begärts. En
dylik förenkling, hvilken äfven annorstädes torde kommit till användning,
anser kommittén böra genomföras i största möjliga omfattning.
Jämväl i afseende å fögderitjänstemännens arbete lärer vidare vara
tillämpligt hvad kommittén (sid. 97—98) yttrat därom, att förandet af
koncept i många fall torde kunna utan olägenhet bortfalla. Äfvenledes
torde kunna i viss mån förtjäna att beaktas hvad som anförts om användning
af blanketter samt om begagnande af stämpel.
De nu gjorda antydningarna rörande möjligheten af vissa förenklingar
hos fögderiförvaltningen i afseende å skrifsätt m. in. torde, likasom
motsvarande uttalanden i fråga om länsstyrelserna, endast delvis ägna sig
att göras till föremål för allmänna föreskrifter, men kommittén utgår vid
sina följande beräkningar af personalbehofvet från att i dessa hänseenden
arbetet varder i möjligaste mån förenkladt.
Beträffande länsstyrelserna har kommittén, likasom tidigare beträf- Arbetstiden.
fande de centrala ämbetsverken, hemställt om föreskrift, att samtliga ordinarie
tjänstemän och betjänte skola, där ej för särskilda fall undantag,
150
efter pröfning, medgifves, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar
hvarje söckendag.
I afseende åter å landsstatstjänstemännen ute i länen lärer ej lämpligen
kunna ifrågakomma någon föreskrift om viss daglig arbetstid å tjänsterummet.
Med de göromål, som tillkomma kronofogdar och länsmän, följer,
att dessa tjänstemän måste tidt och ofta vara borta från sina hemvist och
tjänsterum å längre eller kortare resor, Indika visserligen i åtskilliga fall
äro på förhand gifna, såsom för uppbördsstämmor, ting o. d., men för
hvilka i andra fall däremot hvarken tidpunkten eller tidslängden kan förut
beräknas, exempelvis resor i polisändamål. Äfven häradsskrifvarna måste
å tjänstens vägnar närvara vid vissa bestämda förrättningar på olika orter.
Och om största delen af deras göromål kan sägas — likasom ock om
kronofogdarnas göromål i afseende å uppbörden och taxeringen — att de
måste besörjas inom vissa bestämda tider årligen. Om därför blott tillses,
att det ifrågavarande tjänstemän påhvilande arbetet i sin helhet är af den
omfattning, som af dem i deras ställning bör kräfvas, lärer någon bestämmelse
för dem om viss daglig tjänstgöringstid icke vara behöflig.
De ordinarie
tjänstemännens
antal
och distrikt.
Då kommittén skolat tillse, hvilka ordinarie arbetskrafter höra tillmätas
fögderiförvaltningen, har naturligen till besvarande framställt sig
den frågan, i hvad mån för denna förvaltning nu anställda tjänstemän
kunna anses vara af sina befattningar sysselsatta.
I sådant hänseende lärer till en början kunna erinras, att omfattningen
af ifrågavarande tjänstemäns arbete och därmed förbundna besvär
— om än i viss mån beroende äfven af andra faktorer — dock hufvudsakligen
torde bestämmas af tjänstedistriktets folkmängd och areal. Af
de å sid. 86—87 meddelade uppgifter angående fögderiers och länsmansdistrikts
folkmängd och areal äfvensom af tab. II—V i bihanget
framgår emellertid, hvilka stora växlingar som i nämnda hänseenden förekomma.
Däraf följer också en betydande ojämnhet de särskilda fögderierna
eller länsmansdistrikten emellan i afseende å arbetet; vid hvilket förhållande
åter den slutsatsen torde ligga nära, att antingen å tjänstemännen
med större distrikt hvilar allt för mycket arbete eller ock tjänstemännen i
mindre distrikt ej hafva tillräckligt att göra i tjänsten.
151
Den förra uppfattningen torde möjligen äga giltighet beträffande
nå "ra af de största eller folkrikaste fögderierna och länsrnansdistrikten.
Uttalanden i sådan riktning förekomma äfven i handlingarna. Beträffande
det stora flertalet fögderier och länsinansdistrikt lärer dock för en dylik
uppfattning icke finnas verkligt fog. Särskilt torde i detta afseende någon
egentlig beviskraft icke kunna tillerkännas den omständigheten, att, såsom
det blifvit framhållet, kronofogdarna och, i än högre grad, häradsskrifvarna
för tjänstegöromålen anlita af dem själfva aflönade biträden.
Det bör ihågkommas, att kronofogdarnas göromål med taxering och
uppbörd likasom häradsskrifvarnas bestyr med mantalsskrifning, debitering
och kontroll å uppbörden äro koncentrerade till vissa delar af året, hvaraf
följer en ganska väsentlig skillnad i arbetets mängd vid olika tider. Om
än fördenskull kronofogdar och häradsskrifvare må under de brådare
tiderna vara icke blott själfva fullt upptagna af arbete utan i många fall
äfven nödsakade att anlita biträden, lärer dock icke sådant i och för sig
ådagalägga, att det nämnda tjänstemän påhvilande arbetet, för hela året
beräknadt, är af större omfattning, än som skäligen bör af dem kräfvas.
Men äfven om i särskilda fall kronofogdens eller häradsskrifvarens arbete
är i det hela af den omfattning, att för dess utförande måste beräknas
mera stadigvarande biträde, kan dock icke däri anses ligga någon tillräcklig
anledning att föreslå en minskning i arbetet. Såsom framgår
af de (sid. 85) meddelade uppgifterna angående vissa landsstatstjänstemäns
extra inkomster i tjänsten och af tillhörande tabeller i bihanget,
åtnjuta nämligen kronofogdar och häradsskrifvare sportler till i regel
afsevärda och i många fall mycket betydande belopp, hvadan med
fog kan å dem ställas det anspråk, att de af dessa sportler skola själfva
bekosta erforderligt biträde. I fråga om häradsskrifvares tjänstebiträden
har kommittén infordrat särskild utredning, och hänvisas i sådant hänseende
till sid. 83—84.
Då för häradsskrifvare, såväl som för kronofogdar, sportlernas storlek
i allmänhet mer eller mindre direkt beror af folkmängdens storlek inom
distriktet, torde kunna antagas, att med den större arbetsmängden inom
ett mera befolkadt distrikt i regel följa större extra inkomster, af hvilka
behofvet af biträde må kunna tillgodoses.
152
Hvad angår länsmännen, torde dessa allenast i undantagsfall behöfva
vidkännas utgifter för tjänstebiträde, hvilket äfven bekräftas däraf, att
förekomsten af dylika utgifter ej ens omnämnts i den till kommittén öfverlämnade
framställningen från styrelsen för föreningen Sveriges kronolänsmän
beträffande löneregleringen för länsmännen i riket. För öfrigt framgår af ofvan
åberopade uppgifter och tabeller angående vissa landsstatstjänstemäns extra
inkomster i tjänsten, att äfven länsmännen i regel åtnjuta dylika inkomster.
Kan det icke anses, att ens i flertalet större distrikt å kronofogdar,
häradsskrifvare eller länsmän hvilar mera arbete än vederbör,
lärer med säkerhet kunna antagas, att en större arbetsmängd än hittills
bör kunna läggas på motsvarande tjänstemän i de mindre distrikten.
Hvad särskildt kronofogdar och länsmän angår, bekräftas detta af de uttalanden,
som, enligt hvad förut påpekats, såväl inom riksdagen som från
vissa länsstyrelsers sida förekommit därom, att nämnda tjänstemän, åtminstone
i distrikt af vanlig omfattning, icke kunna anses af sina befattningar
fullt sysselsatta.
Tillser man därefter, i hvad mån de särskilda grupperna af landsstatstjänstemän
ute i länen beröras af hvad kommittén i det föregående
föreslagit eller till beaktande framhållit i afseende å fögderiförvaltningens
arbete och formerna för detsamma, så framgår, att dessa förslag och uttalanden
antingen alls icke eller ock allenast i mindre mån beröra häradsskrifvarnas
arbete och i hvarje fall ej verka till någon som helst ökning däraf.
En tillämpning af samma förslag och uttalanden skulle däremot möjligen
medföra någon ökning af kronofogdarnas arbete, medan för länsmännen
skulle följa en ganska afsevärd besparing af tid och arbetskraft, som emellertid
afses att komma polisväsendet till godo.
Sammanställes nu hvad sålunda yttrats med hvad kommittén ofvan
uttalat därom, att en större arbetsmängd bör kunna läggas på vederbörande
tjänstemän, än hvad nu är fallet i de mindre distrikten, så följer däraf enligt
kommitténs åsikt, att särskildt antalet länsmän, men äfven antalet öfriga
fögderitjänstemän bör kunna vid den nu ifrågasatta regleringen i viss
mån minskas.
I sådant hänseende har kommittén, med beaktande såväl af folkrnängds-
och arealsiffrorna som äfven af andra lokala förhållanden, i den
153
mån dessa varit för kommittén kända, sökt åstadkomma en beräkning angående
det antal kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän, som skulle
vara erforderligt inom hvarje län. Enligt denna beräkning skulle för hela
riket antalet kronofogdar kunna minskas från 118 till 104 samt antalet
länsmän — hvilket i gällande stat är satt till 520, men för närvarande1
faktiskt utgör blott 516 — till 443. Hvad häradsskrifvarna angår, utgör
deras antal för närvarande blott 117, beroende, enligt hvad å sid. 21—22 blifva
antydt, därpå att särskild häradsskrifvare ej finnes anställd i lappmarksfögderiet
af Västerbottens län, utan häradsskrifvargöromålen där bestridas
af kronofogden mot visst arfvode jämte sportler. Särskildt med hänsyn till
den ökning af kronofogdens arbete, som skulle följa enligt kommitténs
förslag, anser kommittén emellertid, att en dylik förening af tjänster ej
vidare bör förekomma, utan att den regeln helt bör genomföras, att i hvarje
fögderi skall finnas en häradsskrifvare. Häradsskrifvarnas antal skulle i
sådant fall blifva, i likhet med kronofogdarnas, 104.1 2
I syfte att ådagalägga, att kommittén vid sin beräkning af ifrågavarande
tjänstemäns antal ej gått längre, än som kan anses lämpligt, har
kommittén låtit uppgöra en jämförande tablå rörande rikets indelning
i fögderier och lånsmansdistrikt år 1905 samt den indelning i enahanda
hänseenden, som kommittén vid sin beräkning förslagsvis tänkt sig.
Det kunde till äfventyrs hafva väntats, att kommittén, då densamma
vid uppgörande af nämnda förslag till ny indelning i möjlig mån sammanfört
mindre distrikt, äfven skulle hafva ifrågaställt en lämplig delning af
vissa större fögderier och länsmansdistrikt, särskildt inom norrländska län.
Då emellertid någon särskild närmare framställning och utredning i sådant
hänseende från vederbörande länsstyrelsers sida ej föreligger, har detta
synts kommittén innebära, att med frågan om delning af nyssberörda
fögderier och länsmansdistrikt ännu kan anstå, och att som hittills må på
1
Från och med den 1 januari 1906 hafva nämligen Slättbo och Runstens länsmansdistrikt
på Öland sammanslagits till ett distrikt.
2
Då antalet kronofogdar och häradsskrifvare här ofvan angifvits efter förhållandena,
sådana de voro vid ingången af år 1906, till resp. 118 och 117, hafva inberäknats
en kronofogde- och en härad sskrifvartjänst i Yästernorrlands län, för hvilka befattningar
behöfliga medel finnas anvisade å extra stat i afvaktan å genomförandet af beslutad sammanslagning
af de två fögderierna på Öland.
Lönereglering skommitténs bet. V.
20
154
vederbörande ortmyndigheter ankomma att i hvarje särskildt fall göra den
af vederbörlig utredning i ämnet beledsagade framställning i dylikt syfte,
hvartill fog må förefinnas.
Kommittén förbiser ingalunda, att vid en granskning i detalj från
ortmyndigheternas sida af den plan för distriktsindelning, som af kommittén
uppgjorts, jämkningar eller ändringar däri kunna finnas påkallade
af lokala eller andra förhållanden, om hvilka kommittén ej haft kännedom.
Men kommittén har ansett densamma kunna läggas till grund för beräkningen
af det för hvarje särskildt län behöfiiga antalet kronofogdar, häradsskrifvare
och länsmän.
Under åberopande af hvad sålunda anförts och med hänvisning till
omförmälda, å sid. 334—395 införda tablå, får kommittén hemställa,
att antalet kronofogdar i riket måtte bestämmas
till etthundrafyra, däraf sex i Östergötlands, Kalmar,
Malmöhus, Alfsborgs, Värmlands, Kopparbergs och Västernorrlands
län, fem i Jönköpings, Göteborgs och Bohus
samt Skaraborgs län, fyra i Stockholms, Kronobergs,
Kristianstads, Örebro, Gäfleborgs, Jämtlands och Norrbottens
län, tre i Uppsala, Södermanlands, Hallands,
Västmanlands och Västerbottens län samt tvä i Gottlands
och Blekinge län;
att häradsskrif varnas antal måtte så för hela riket
som för hvarje särskildt län bestämmas lika med kronofogdarnas;
samt
att antalet kronolänsmän måtte bestämmas till
fyrahundrafyrtiotre, däraf tjuguåtta i Västernorrlands
län, tjugusju i Kopparbergs län, tjugusex i Malmöhus
län, tjugufem i Alfsborgs och Västerbottens län, tjugufyra
i Jämtlands län, tjugutre i Kristianstads och Gäfleborgs
län, tjuguen i Kalmar och Skaraborgs län, nitton
i Östergötlands och Värmlands län, aderton i Stockholms,
Jönköpings och Norrbottens län, sjutton i Göteborgs och
Bohus län, sexton i Kronobergs län, femton i Örebro
155
län, tretton i Västmanlands län, elfva i Uppsala och
Hallands län, tio i Södermanlands län, nio i Blekinge
län och sex i Gottlands län.
Vid sidan af den egentliga landsstatspersonalen finnas sedan längre LanMMcJ»-  tid tillbaka anställda landsfiskaler.
Enligt nu gällande instruktion för dem, utfärdad den 26 maj
1876, bestämmer justitiekanslersämbetet för hvarje län, efter samråd
med Konungens befallningshafvande, om och till hvilket antal landsfiskaler
där skola finnas. Landsfiskal tillsättes, sedan Konungens befallningshafvande
därtill afgifvit förslag, medelst förordnande af justitiekanslersämbetet
samt står under närmaste tillsyn och inseende af detta ämbete.
Landsfiskal har till åliggande hufvudsakligen att, i öfverensstämmelse med
de förordnanden, som af justitiekanslersämbetet, Riksdagens justitieombudsman
eller Konungens befallningshafvande kunna meddelas, vid de inom
hans distrikt varande domstolar och exekutionssäten ej mindre utföra
Kungl. Maj:ts och kronans talan i äganderätts- samt andra civila och
ekonomiska ersättnings- och tvistefrågor, än äfven i brottmål föra den
talan, hvartill lag och sakens beskaffenhet föranleder. Utan särskildt förordnande
må landsfiskal anhängiggöra och utföra allmänt åtal endast i de
fall, då genom allmän författning sådan rätt är honom tillerkänd.
Med ifrågavarande befattningar är icke förenad någon fast aflöning,
utan tillkommer landsfiskal endast ersättning för särskilda honom lämnade
uppdrag. I sådant hänseende stadgades i kungl. förordning den 12 oktober
1739, att landsfiskalerna, enär de af landshöfdingarna varda anbefallda
att »utföra saker uti särskilte måhl» och den angifne finnes brottslig eller
uti tvistemål förlorar saken, böra af den brottslige eller tappande parten
njuta rättegångskostnad, efter ty som domaren finner skäligt, så framt den
brottslige sådan kostnad gälda gitter, dock att härunder ej inbegrepes vissa
angifna brottmål. Uti instruktionen af den 26 maj 1876 föreskrifves, att,
då landsfiskal efter förordnande af justitiekanslersämbetet, justitieombudsmannen
eller Konungens befallningshafvande utför åtal eller i annat mål
bevakar kronans talan, men vederparten antingen icke anses skyldig eller
efter undersökning befinnes oförmögen att godtgöra hans kostnader, er
-
156
sättning därför utgår af allmänna medel enligt resereglemente^ samt att
landsfiskal äger därå erhålla förskott efter Konungens befallningshafvandes
bepröfvande. I gällande resereglemente finnes landsfiskal likasom länsman
upptagen i reglementets femte klass, för hvilken dagtraktamentet
utgör 4 kronor 50 öre.
Enligt 1906 års statskalender funnos tre landsfiskalsbefattningar i
Kristianstads län, två i hvart och ett af Kalmar, Hallands, Älfsborgs,
Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län samt en i hvart och
ett af Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Blekinge,
Malmöhus, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Gäfleborgs, Jämtlands och
Västerbottens län. Af dessa befattningar voro dock vakanta en i Älfsborgs
län äfvensom den i Blekinge län. I Uppsala, Södermanlands, Göteborgs
och Bohus samt Västmanlands län fanns icke någon landsfiskalsbefattning.
Af de 26 landsfiskalsbefattningar, hvilka voro besatta, upprätthöllos
en af en ordinarie landskanslist, en — den i Gottlands län — af en e. o.
landskanslist, tillika e. o. landskontorist, och 19 af ordinarie kronolänsmän,
bland hvilka dessutom en tillika var stadsfiskal. öfriga 5 landsfiskalsbefattningar
upprätthöllos af en vice häradshöfding, 2 stadsfiskaler
och 2 förutvarande länsmän.
Med afseende å sålunda vunna upplysningar har det synts kommittén
kunna ifrågasättas, huruvida skäl verkligen må förefinnas att vidare
bibehålla landsfiskalsinstitutionen. Har motivet för dess bibehållande varit,
att man antagit, det den ordinarie kronobetjäningen ej skulle medhinna
att utföra talan äfven i de mål, för hvilka landsfiskal anlitas, eller ock
att man velat för utförandet af dessa mål tillförsäkra sig en större skicklighet,
än man trott sig i allmänhet kunna förvänta hos den ordinarie
kronobetjäningen, torde detta emellertid ej vidare äga giltighet. Af de
26 landsfiskalsbefattningar, som enligt 1906 års statskalender voro besatta,
upprätthöllos nämligen ett så stort antal som 19 af ordinarie kronolänsmän;
och dessutom innehade två förutvarande kronolänsmän förordnande
å landsfiskalsbefattning. Emot institutionens vidare behöflighet synes ock
kunna åberopas den omständigheten, att i fyra län någon landsfiskal ej
finnes anställd. För öfrigt torde äfven inom län, där landsfiskaler finnas,
157
kronofogdar ej sällan i deras ställe anlitas for utförande af det allmännas
talan, särskilt i viktigare mål.
I syfte att vinna ökad trygghet för ett fullgodt utförande af åklagarkallet
har kommittén i det föregående funnit sig böra hemställa, att
kronofogdarna skola i regel själfva utföra talan i alla brottmål angående
häktade. Godkännes kommitténs i sådant hänseende gjorda hemställan,
vill det synas, som skulle uti de mål och ärenden i öfrigt, där åt landsfiskal
nu uppdrages att föra talan, sådant uppdrag kunna, efter omständigheterna,
anförtros åt kronofogde, länsman eller annan landsstatstjänsteman
och i följd däraf landsfiskalsinstitutionen kunna upphäfvas.
Enär emellertid frågan om denna institutions bibehållande eller upphörande
ej direkt sammanhänger med den kommittén anförtrodda uppgiften
rörande landsstaten, har kommittén allenast velat fästa uppmärksamhet å
förhållandet för den åtgärd, hvartill detsamma må anses föranleda.
158
Aflöningsförmåner för ordinarie tjänstemän och betjänte
vid landsstaten.
Efter det att frågan om lönereglering för landsstaten vid upprepade
tillfällen varit föremål för såväl Kungl. Maj:ts som Rikets Ständers handläggning,
anhöll Riksdagen i skrifvelse den 12 maj 1868, att Kungl. Maj:t
täcktes låta tillse, huruvida de åt civila ämbets- och tjänstemän upplåtna
boställen borde, i den mån sådant författningsenligt kunde äga rum, indragas
till statsverket, samt att Kungl. Maj:t, efter vederbörandes hörande,
måtte föreslå Riksdagen de villkor och bestämmelser, som i sammanhang
med indragningen lämpligen borde iakttagas. Och i skrifvelse af den 13
maj 1868 begärde Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta undersöka och
utreda, om och på hvad sätt det då med vissa tjänstebefattningar förenade
aflöningssättet medelst expeditionslösen eller andra sportler skulle, till båtnad
för det allmänna, kunna helt och hållet eller till någon del afskaffas.
Såsom chefen för civildepartementet vid föredragning inför Kungl. Maj:t
den 10 januari 1873 af vissa till statsregleringen hörande ärenden antydde,
hade Riksdagen genom de nämnda båda skrifvelserna ifrågasatt giltigheten
af två bland de grunder, på hvilka det då senast afgifna förslaget till
definitiv lönereglering för landsstaten var byggdt, eller inberäknande i lönerna
af boställens uppskattade, behållna afkastning samt tjänstemännens
bibehållande vid det slag af sportler, som var att hänföra till expeditionslösen;
och tillsattes därpå, såsom förut är omtaladt, den 22 februari 1873
en kommitté för uppgörande af ett nytt löneregleringsförslag, den s. k.
1873 års landsstatskommitté.
I det föregående är ock omförmäldt, hurusom, sedan det af
nämnda kommitté afgifna betänkande och förslag varit föremål för Kungl.
Maj:ts pröfning i vissa organisativa hänseenden, kammarkollegium och
statskontoret den 24 maj 1877 anbefalldes att inkomma med underdånigt
utlåtande och förslag i fråga om löneregleringen för de vid landsstaten
anställda ämbets- och tjänstemän, med undantag af landshöfding, ränt
-
159
mästare och häradsskrifvare, samt att de båda ämbetsverken afgåfvo sitt
förslag den 10 oktober 1877. Detta förslag underställdes den 4 januari
1878 Kungl. Maj:ts pröfning i sammanhang med öfriga frågor angående
reglering af de för »landsstaterna i länen» under år 1879 erforderliga
utgifter.
Därvid meddelade föredragande departementschefen i fråga om boställen
eller löningsjordar, att hvad angick de boställen, som innehades af
landssekreterare, landskainrerare och kronofogdar, departementschefen var
med kommitterade och kollegierna ense därom, att något skäl för dessa
boställens bibehållande icke förefanns; hvadan han förordade, att desamma
måtte till kronan indragas.
Beträffande åter frågan om anvisande af boställen åt länsmännen,
hade kommitterade, som föreslagit länsmanstjänsternas indragning, saknat
anledning att i detta ämne afgifva något yttrande. Sedan Kungl. Maj:t
emellertid ogillat den förändring af landsstaten, som skulle hafva länsmanstjänsternas
indragning till följd, hade med afseende på den flerstädes
öfverklagade svårigheten för länsmannen att inom sitt tjänstgöringsdistrikt
förskaffa sig tjänlig bostad äfvensom att, utan allt för betungande kostnader,
bereda sig tillgång till de för tjänsteresor erforderliga hästar, departementschefen
ansett böra i sammanhang med löneregleringen komma under
öfvervägande, huruvida icke omförmälda svårigheter, där de förefunnos,
kunde och borde genom statens mellankomst afhjälpas på det sätt, att åt
länsmannen anvisades någon lämpligt belägen jordlägenhet, försedd med
nödiga åbyggnader och omfattande så stor jordrymd, att därå kunde födas
en eller två hästar. I anledning däraf och då antagligen inom flera länsmansdistrikt
funnes kronan tillhöriga fastigheter, som kunde för nämnda
ändamål användas, hade departementschefen anmodat Konungens samtliga
befallningshafvande att i frågan afgifva yttrande; och sedan sådana yttranden
inkommit från de flesta af rikets län, hade i ämnet infordrats
jämväl kollegiernas underdåniga utlåtande. Under vitsordande, att den
anmärkta svårigheten för länsmännen att anskaffa passande bostad och de
för tjänsteresorna behöfliga hästar mångenstädes i hög grad förefanns, hade
de flesta af Konungens befallningshafvande äfvensom kollegierna tillstyrkt
den af departementschefen sålunda ifrågasatta anordningen, och hade han
160
sålunda fått sin öfvertygelse stadgad om nyttan och behöfligheten däraf
att länsmännen, såvidt ske kunde, blefve med bostadslägenheter försedda.
I fråga om expeditionslösen eller andra sportler erinrade departementschefen,
att de sportler, som landsstatstjänstemännen åtnjöto, bestodo dels
i expeditionslösen och arfvode för försäljning af utmätt fast egendom samt
dels i uppbördsprocenter och provisioner.
Beträffande expeditionslösen fann han sig böra förorda kommitterades
af kollegierna biträdda förslag, att denna lösen måtte indragas och med
stämpelpapper ersättas; dock, i öfverensstämmelse med hvad vid löneregleringar
på senare tider iakttagits, med det undantag att tjänsteman vid
landsstaten måtte fortfarande få åtnjuta lösen för sådana expeditioner, som
part eller annan på egen begäran erhåller eller eljest icke författningsenligt
är pliktig att lösa.
I fråga om arfvodet för utmätt fastighets försäljning hade kollegierna
erinrat, att detta arfvode, som icke öfversteg hvad för frivilliga
fastighetsauktioner i allmänhet till enskilda auktionsförrättare erlades, ej
heller utgjorde mer än en skälig godtgörelse för det extra arbete och
stora ansvar, som var förenadt med utmätningsauktionerna samt köpeskillingens
uppbärande och likviderande emellan vederbörande; hvarför
och då, såsom kollegierna vidare framhållit, detta arfvodes ersättande
med stämpelpapper skulle i vissa fall medföra svårighet att utöfva vederbörlig
kontroll på stämpelpappersafgiftens riktiga beräknande, kollegierna
hemställt, att denna extra inkomst, som i öfrigt var af tillfällig natur,
måtte bibehållas. För egen del förmälde departementschefen i detta hänseende,
att förslag om berörda arfvodes afskaffande blifvit väckt och var
på Kungl. Maj:ts pröfning beroende, men att, så länge samma arfvode ännu
kvarstod, det syntes, .på de af kollegierna anförda skäl, böra likasom
dittills såsom en extra inkomst till vederbörande landsstatstjänstemän utgå.
Det andra slaget af de sportler, som till folio tjänstemännen vid
landsstaten, utgjordes af uppbördsprocenter och provisioner. Dessa åter
voro dels sådana, hvilka, utgående genom afkortning eller anordning å
allmänna medel, statsverket fick vidkännas, samt dels af den natur, att
de, såsom innefattande godtgörelse för uppbörd och redovisning för kommuner
och vissa inrättningar, gäldades af deras medel.
1(51
Beträffande uppbördsprocenter och provisioner af förstnämnda art,
hade kollegierna, i likhet med kommitterade, uttalat den mening, att dessa
sportler borde statsverket besparas; dock hade kollegierna förordat, dels
att, så länge stämmoböter, såsom korrektiv mot försummelse att i behörig
tid erlägga påförda utskylder, bibehöllos, den kronofogdarna tillkommande
tredjedelen af dessa böter, hvilka för öfrigt voro anslagna åt de fattiga,
fortfarande måtte få af kronofogdarna åtnjutas, samt dels att åklagarandelar
af sakören och arfvode af försäljningsmedel för i beslag taget virke
måtte, för att i det allmännas intresse befordra ett verksamt och nitiskt
sträfvande för lagens upprätthållande, få äfven framdeles till landsstatens
tjänstemän utgå.
I afseende åter å uppbördsprocenter och provisioner af senare arten
hade kommitterade ifrågasatt, att, med landsstatstjänstemännens skiljande
från befattningen med debiteringen och uppbörden af medel för kommuner
och enskilda inrättningar, dessa själfva borde därom besörja. Kollegierna
hade, under förmälan att en dylik anordning skulle för nämnda
vederbörande medföra stora kostnader och olägenheter, ansett kommitterades
berörda förslag icke böra bringas till verkställighet. Och då billigheten
syntes kräfva, att någon ersättning för uppbördsbesväret med ifrågavarande
medel utginge, helst ett motsatt förhållande skulle kunna gifva anledning
till den oberättigade föreställning, att kostnaderna därför borde af statsmedel
bestridas, hade kollegierna — med hänsyn jämväl därtill att de
ifrågakomna provisionerna uppgingo endast till en obetydlig del af de
kostnader, hvilka uppbörden, på annat sätt verkställd, skulle medföra —
förklarat sig anse, det samma provisioner framdeles, såsom dittills, borde
tilläggas landsstatstjänstemännen utan afdrag på den aflöning, de för tjänsten
åtnjöto.
Hvad kollegierna sålunda rörande uppbördsprocenter och provisioner
hemställt hade departementschefen icke funnit gifva anledning till anmärkning
i annat afseende än i fråga om dess tillämplighet på den från
sjunde hufvudtitelns anslag till mantalsskrifningsprovision utgående ersättning,
som länsmännen i Väster- och Norrbottens län, hvilka jämlikt kungl.
bref den 9 november 1866 förrättade mantalsskrifning inom lappmarken,
för detta bestyr åtnjöto. Kollegierna hade nämligen föreslagit denna er
Lönereglering
skommitténs bet. V.
21
162
sättnings indragning till statsverket på den grund, att länsmännen i allmänhet
hade skyldighet att vara närvarande vid mantalsskrifningarna. Då
emellertid dessa förrättningar medförde en ganska vidlyftig expedition, i
det förrättningsmannen hade till åliggande att upprätta förslag till och göra
afskrift af mantalslängderna med därtill hörande sammandrag, samt den ersättning,
hvilken med fyra kronor för hvarje hundratal af befolkningen
därför utgick, icke syntes utgöra mer än en skälig godtgörelse för det extra
skrifbiträde, som för berörda expedition antogs vara för förrättningsmannen
behöfligt, ansåg sig departementschefen desto hellre böra förorda, att länsmännen
i Väster- och Norrbottens län måtte, åtminstone så länge de
öfriga länsmännen icke hade några likartade bestyr, få fortfarande uppbära
ifrågavarande ersättning, som häradsskrifvarna, hvilka i rikets öfriga
län förrättade mantalsskrifningarna, därför från förenämnda anslag åtnjöto
provision af mantalspenningarna.
Beträffande därefter själfva aflöning sst åt en och därvid till en början
aflöningen till landssekreterare och landskamrerare hade lönen för dessa
tjänstemän, hvilken, enligt både kommitterades och kollegiernas förslag,
borde för dem alla utgå med lika belopp, föreslagits af kommitterade till
5,000 kronor utan ålderstillägg och af kollegierna till 4,500 kronor med
ålderstillägg efter fem år af 500 kronor. Då emellertid landssekreterarna
och landskamrerarna vore, med hänsyn såväl till deras ämbetsställning
som till vikten och mångfalden af deras göromål, att anse såsom likställda
med byråcheferna vid de förvaltande verken, syntes det departementschefen,
att förstnämnda tjänstemäns lön borde bestämmas i likhet med de
sistnämndas; i öfverensstämmelse hvarmed han hemställde, att lönen måtte
fastställas till 4,400 kronor, men kunna efter fem års tjänstgöring höjas
med 600 kronor.
Hvad tjänstgöringspenningarna angick, erinrade departementschefen,
att bägge de omförmälda förslagen innefattade, att dessa, med afseende å
tjänsternas större eller mindre besvärlighet, skulle inom olika län utgå
med olika belopp, men för såväl landssekreterarna som landskamrerarna
inom samma län bestämmas lika. Enligt kommittéförslaget skulle länens
storlek efter folkmängd vara den enda säkra grunden för tjänsternas klassifikation.
Efter kollegiernas uppfattning borde visserligen folkmängden
163
inom de olika länen uti ifrågavarande hänseende vara företrädesvis bestämmande,
men vid frågans bedömande borde jämväl tagas hänsyn dels till
antalet af de inom hvarje län befintliga fögderier och städer, hvaraf betingades
eu mer eller mindre besvärlig skriftväxling med kronofogdar och
magistrater, och dels till lefnadskostnaderna å den ort, hvarest tjänstemännen
voro anställda.
För tillgodoseende af det billiga anspråket på högre ersättning för
större och mera ansträngande arbete syntes det äfven departementschefen,
att tjänstgöringspenningarna borde lämpas efter tjänsternas besvärlighet,
och att för sådant ändamål en indelning af länen var behöflig. Efter den
granskning, han af sådan anledning agnat de ifrågasatta olika grunderna
för denna indelning, ansåg han väl, att de af kollegierna uppgjorda borde
förordas, men förklarade sig ingalunda förbise, att hvarje sådan indelning
var svår att verkställa och måste, hvilka grunder än därvid följdes, blifva
mer eller mindre godtycklig. Och då denna godtycklighet naturligtvis
måste mest framträda i själfva öfvergångspunkterna mellan de olika klasserna
af länen, syntes det departementschefen vara förmånligare ju färre
dessa klasser kunde blifva. Kollegiernas likasom kommitterades förslag
till länsindelning innehöll fyra klasser, men departementschefen hemställde,
under tillstyrkande i öfrigt af kollegiernas förslag i ämnet, att länsindelningen
skulle omfatta allenast tre klasser.
I fråga om beloppet af tjänstgöringspenningarna till landssekreterare
och landskararerare hade kommitterade och kollegierna i så måtto öfverensstämt,
att bäggedera förordat, att en skillnad däri af 500 kronor skulle
göras mellan hvarje af de fyra af dem föreslagna länsklasserna, men varit
så till vida skiljaktiga, att, under det kommitterade föreslagit tjänstgöringspenningarnas
minimum till 1,500 kronor och maximum till 3,000 kronor,
kollegierna ansett 1,000 kronor i förra och 2,500 kronor i senare hänseendet
vara tillfyllestgörande. Departementschefen hemställde, att inom de af honom
föreslagna tre klasserna tjänstgöringspenningarna till landssekreterare
och landskamrerare måtte utgå i län af tredje klassen med 2,000 kronor,
af andra klassen med 2,500 kronor och af första klassen med 3,000 kronor.
Utom de enligt departementschefens uppfattning mindre betydande
sportelinkomster, som ifrågavarande tjänstemän fortfarande finge åtnjuta,
164
skulle alltså enligt hans förslag landssekreterarnas och landskamrerarnas
löneförmåner, ålderstillägget inberäknadt, komma att utgöra i län af tredje
klassen 7,000 kronor, af andra klassen 7,500 kronor och af första klassen
8,000 kronor.
Beträffande länsnotarier och länsbokhållare hade kommitterade, såsom
departementschefen vidare erinrade, ansett aflöningen för sådana tjänstemän
böra för dem alla utgå med 2,700 kronor, däraf en tredjedel såsom tjänstgöringspenningar,
hvaremot kollegierna ansett enahanda grunder, som föranledt
förslaget om olika aflöning för landssekreterare och landskamrerare
inom olika län, vara, fastän i någon mindre grad, tillämpliga äfven på
länsnotarier och länsbokhållare samt ur sådan synpunkt föreslagit deras
löneförmåner:
för första och andra klassens län till 2,500 kronor, däraf 1,000 kronor
såsom tjänstgöringspenningar, samt med ett ålderstillägg till lönen af
500 kronor efter fem år; och
för tredje klassens län till 2,000 kronor, däraf 800 kronor såsom
tjänstgöringspenningar, äfvenledes med ett ålderstillägg till lönen af 500
kronor efter fem år.
Hufvudsakligen gillande den aflöningsstat, som sålunda blifvit af
kollegierna förordad, ansåg departementschefen dock däri »skäligen kunna
göras den ändring, att, som till ifrågavarande tjänster torde befordras
personer vid unga år, ålderstillägget må kunna bestämmas att utgå först
efter tio år».
Vidkommande landskanslister och landskontorister hade kommitterade
ansett att, utom en för länsstyrelsens bägge afdelningar gemensam registrator,
skulle, för göromålens upprätthållande i öfrigt, i allmänhet erfordras
de då i hvarje län på ordinarie stat uppförda tjänsterna af en
landskanslist och en landskontorist, men att i hvarje af de åtta största
länen borde anställas ytterligare en kanslist och en kontorist; och borde,
enligt kommitterades förslag, aflöningen för dessa tjänstemän bestämmas
till 1,200 kronor, med två ålderstillägg, att hvartdera med 300 kronor
utgå, det första efter fem och det andra efter tio års tjänstgöring.
Sedan Kungl. Maj:t emellertid ogillat förslaget om gemensam diarieföring
för länsstyrelsernas bägge afdelningar, hade kollegierna förordat,
165
att såväl för bestyret härmed som för sådana göromål i öfrigt, som icke
voro att hänföra till renskrifning, måtte på stat anställas två landskanslister
och två landskontorister i samtliga länen med undantag af de två minsta,
Jämtlands och Gottlands län, hvarest någon tillökning i dåvarande tjänstemännens
antal icke ansågs erforderlig; och skulle enligt kollegiernas förslag
landskanslisternas och landskontoristernas löneförmåner utgöra 1,200
kronor, däraf hälften tjänstgöringspenningar, med ett ålderstillägg till lönen
af 300 kronor efter fem år.
Departementschefen sade sig vara med kollegierna ense i allt hufvudsakligt
af de anordningar, de förordat för beredande af erforderligt
arbetsbiträde hos länsstyrelserna, men han ansåg dock någon jämkning
i den föreslagna lönestaten böra äga rum och hemställde i sådant afseende,
dels att, för tillgodoseende af landskanslisters och landskontoristers behof
vid sjukdomsförfall och deras skäliga anspråk på pension till belopp af
1,000 kronor, aflöningsstaten måtte ändras sålunda, att lönen bestämdes
till 700 kronor och tjänstgöringspenningarna till 500 kronor, samt dels att,
af det skäl som i fråga om länsnotarier och länsbokhållare blifvit af departementschefen
åberopadt, ålderstillägget måtte komma att utgå först efter
tio års tjänstgöring.
Beträffande kronofogdarna, hvilkas tjänsteverksamhet enligt kommitterades
förslag skulle betydligt förändras, hade kommitterade hemställt,
att dessa tjänstemäns aflöning måtte, lika för alla, fastställas till 4,000
kronor, däraf 1,000 kronor skulle utgöra tjänstgöringspenningar, äfvensom
att till hvarje kronofogdetjänst skulle, under namn af kontorshåll, anslås
särskilda medel, växlande mellan 400 och 900 kronor och afsedda till bestridande
af kostnaderna för kontorshyra, skrifmaterialier och resor i allmänna
ärenden inom fögderiet m. m.
Kollegierna åter hade ansett, att ett kontorshåll, innefattande jämväl
ersättning för resor i tjänsten, icke borde för kronofogdarna anvisas, utan
att för dem skulle anslås endast s. k. expensmedel till belopp af 300 kronor
för godtgörande af kostnaderna för skrifbiträde och skrifmaterialier;
och hade vidkommande deras löneförmåner i öfrigt kollegierna, under åberopande
af sin med åtskilliga Konungens befallningshafvandes öfverensstäm
-
166
mande mening, att 4,000 kronor vore en med hänsyn till kronofogdarnas
lefnadskostnader, tjänsteställning och uppbördsmannaansvar för dem lämplig
aflöning, hemställt, att dessa löneförmåner måtte fastställas att utgå med
3,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar.
Enligt hvad departementschefen framhöll, hvilade dock kollegiernas
likasom kommitterades uppfattning om tillräckligheten af 4,000 kronor
såsom aflöning åt kronofogdarna synbarligen på den förutsättning, att
detta belopp finge oafkortadt användas för deras lefnadsbehof. Sådant
syntes departementschefen likväl icke förhållandet blifva. Väl skulle kronofogdarna
för vissa resor i allmänna förrättningar åtnjuta godtgörelse, men
de enahanda resor, för hvilka någon ersättning ej utgick, voro af den
omfattning, att kostnaderna därför icke skulle »genom de obetydliga
sportelinkomster, som kronofogdarna finge behålla,» i afsevärd mån ersättas,
utan leda till förknappning af deras löner. I anseende härtill ansåg
departementschefen billigheten desto hellre fordra, att någon förhöjning i
lönevillkor medgåfves kronofogdarna, som dessa voro, förutom länsmännen,
de enda af då ifrågavarande tjänstemän inom landsstaten, hvilka icke
komme i åtnjutande af kostnadsfri semester, och följaktligen, där ledighet
för dem erfordrades, måste, genom tjänstgöringspenningarnas afstående,
själfva vidkännas utgifterna för vikariers aflönande. I fråga om den form,
hvarunder denna löneförökning skulle utgå, hemställde departementschefen,
att ett ålderstillägg måtte tilldelas kronofogdarna, att efter tio års tjänstgöring
utgå med 500 kronor. Enligt departementschefens förslag skulle
alltså kronofogdarna erhålla, förutom expens medel 300 kronor, 4,000 kronors
aflöning, däraf 1,000 kronor i tjänstgöringspenningar, och med ett
ålderstillägg till lönen af 500 kronor efter tio år.
Beträffande länsmanstjänsterna hade kommitterade ifrågasatt dessa
tjänsters indragning och fördenskull saknat anledning att framställa något
förslag till aflöningsstat för desamma; hvaremot kollegierna föreslagit, att
länsmännens aflöning skulle fastställas till 900 kronor i lön och 600 kronor
i tjänstgöringspenningar, tillika med 100 kronor i expensmedel. Hufvudsakligen
af enahanda skäl, som i fråga om kronofogdarnas aflöning
blifvit anförda, ansåg departementschefen, att äfven länsmännen borde
167
tillerkännas ålderstillägg, hvilket, med hänsyn jämväl till deras skäliga
anspråk på en pension af 1,200 kronor, syntes departementschefen böra
bestämmas till 300 kronor, att utgå efter tioårig tjänstgöring.
I sammanhang med lönestaten för länsmännen hade kollegierna hemställt,
att för det fall, att länsmansboställe skulle uppskattas till högre
belopp än lönen, så att länsmannen af statsverket icke uppbar kontant så
mycket, som motsvarade tjänstgöringspenningarna och expensmedlen, borde
vid löneregleringen föreskrifvas, att sådan länsman under ledighet skulle
hafva skyldighet till vikarierna utgifva hvad utöfver den kontanta aflöningen
erfordrades till fyllnad i det belopp, hvartill tjänstgöringspenningarna
och expensmedlen borde uppgå. Och ehuru länsmännens boställen icke
voro afsedda att erhålla det omfång, att det finge förutsättas, att deras
afkomst skulle kunna uppskattas till högre belopp än den för länsmännen
anslagna lönen, ansåg departementschefen dock i afseende å de dåvarande
boställena förekomma förhållanden, som gjorde den sålunda ifrågasatta
föreskriften behöflig under öfvergångstiden, innan ett fullständigt ordnande
af boställena kunde äga rum. Af sådan anledning hade departementschefen
icke någon erinran att framställa mot nämnda föreskrift.
I afseende å de bostadslägenheter, hvilka, där lämpligen ske kunde,
borde åt länsmännen upplåtas mot afdrag å lönerna, hemställde departementschefen
om förslag till Riksdagen, att till Kungl. Maj:ts pröfning i hvarje
särskildt. fall måtte öfverlämnas, såväl huruvida de dåvarande boställena
finge bibehållas, som ock huruvida, i den mån gällande arrendekontrakt
eller andra i afseende å kronoegendoms användande meddelade bestämmelser
medgåfve, sådan egendom finge till nytt boställe användas.
Hvad angick vaktmästarna vid länsstyrelserna, ansåg departementschefen
dem skäligen böra förunnas ungefärligen samma lönevillkor, som
blifvit s. k. hofrättsposter beviljade, och hemställde fördenskull, att, i nära
öfverensstämmelse därmed, ifrågavarande vaktmästare måtte erhålla 500
kronor i lön och 300 kronor i tjänstgöringspenningar med ett ålderstillägg
till lönen af 100 kronor efter tio år.
Kungl. Maj:t biföll hvad departementschefen i ofvanberörda hänseenden
hemställt.
168
I anledning af Kungl. Maj:ts förslag i fråga om lönereglering för
landsstaten m. m. afgaf statsutskottet vid 1878 års riksdag särskild! utlåtande
(n:r 55). Beträffande därvid förslaget att, där så lämpligen ske kunde,
åt länsmännen upplåta bostadslägenheter mot afdrag å lönen, hemställde utskottet,
att Riksdagen, jämte förklarande att denna framställning icke vunnit
Riksdagens bifall, måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det täcktes Kungl.
Maj:t, därest efter behörig utredning det skulle i vissa undantagsfall och
på grund af särskilda förhållanden finnas oundgängligen nödigt, att en
del länsmän blefve bibehållna vid sina dåvarande boställen eller genom
statens försorg med andra bostadslägenheter försedda, till Riksdagens pröfning
framlägga förslag i ämnet.
Hvad aflöningsstaten angick, gjordes af utskottet erinringar i vissa
hänseenden, nämligen beträffande landssekreterare och landskamrerare samt
kronofogdar. Beträffande aflöningen till landssekreterare och landskamrerare
hade visserligen Kungl. Maj:ts förslag, i hvad det afsåg länens indelning i
tre klasser med tjänstgöringspenningar, lämpade efter tjänsternas besvärlighet
i de olika länen, synts utskottet vara välbetänkt och af beskaffenhet
att böra vinna Riksdagens godkännande. Likaledes hade beloppen af den
fasta lönen och ålderstillägget icke gifvit anledning till någon utskottets
erinran. Vidkommande däremot tjänstgöringspenningarna hade utskottet
funnit det mindre lämpligt att bestämma dessa till så högt belopp, att därigenom
aflöningsförmånerna för landssekreterare och landskamrerare i första
klassens län skulle komma att uppgå till 8,000 kronor, eller 500 kronor
mer än som bestämts för expeditionscheferna och riksarkivarien samt
1,000 kronor mer än för cheferna för kungl. biblioteket och landtmäteriet.
Enligt utskottets åsigt kunde det icke med fog bestridas, att det skulle
vara oegentligt, om landssekreterare och landskamrerare försattes i så
väsentligt fördelaktigare ställning än vissa chefer, på hvilka likväl alltid
åtskilliga särskilda anspråk ställdes. För att undvika denna olägenhet och
dock bibehålla den af Kungl. Maj:t föreslagna klassindelningen hade det
synts utskottet mest ändamålsenligt att föreslå Riksdagen att bestämma
tjänstgöringspenningarna för hvarje klass till 500 kronor lägre belopp än
det af Kungl. Maj:t ifrågasatta. Enligt utskottets förslag skulle alltså
tjänstgöringspenningarna för landssekreterare och landskamrerare komma
att utgöra 2,500 kronor för första, 2,000 kronor för andra och 1,500 kronor
för tredje klassens län.
De skäl, som af departementschefen anförts till stöd för förslaget
om anvisande åt kronofogdarna af ett ålderstillägg å 500 kronor efter tio
år, hade visserligen synts utskottet giltiga, men utskottet hade, under förutsättning
att ålderstillägg anvisades, funnit den fasta lönen beräknad till
väl högt belopp. Och i betraktande särskildt däraf att dyrtidstillägget,
som åtnjutits under de senaste åren, ingalunda vore att anse såsom någon
löntagaren tillförsäkrad stadigvarande förmån, syntes det utskottet, att
kronofogdarnas villkor blefve på ett fullt tillfredsställande och efter beskaffenheten
och mängden af deras göromål lämpadt sätt förbättrade, om
deras aflöningsförmåner bestämdes till lön 2,500 kronor, tjänstgöringspenningar
1,000 kronor och expensmedel 300 kronor, jämte ett ålderstillägg
af 500 kronor, att efter tio år lönen tilläggas; och föreslog utskottet
Riksdagen att i enlighet därmed bestämma aflöningen för ifrågavarande
tjänstemän.
I sammanhang med frågan om aflöningen för kronofogdarna framhöll
utskottet, att den dåvarande fögderiindelningen icke syntes vara fullt tillfredsställande.
En förändrad indelning uti ifrågavarande hänseende, åsyftande
en minskning af antalet fögderier och att dessa mer, än då var fallet,
måtte komma att lämpas efter länens storlek och folkmängd, syntes därför
utskottet vara af behofvet påkallad; men som Kungl. Maj:t redan anbefallt
sina befallningshafvande att inkomma med underdåniga yttranden i detta
hänseende och frågan alltså syntes vara beroende på Kungl. Maj:ts pröfning,
ansågs icke någon särskild åtgärd därvid från Riksdagens sida då
böra ifrågasättas.
Efter det Riksdagens båda kamrar stannat i olika beslut i anledning
af Kungl. Maj:ts framställning i fråga om bostadslägenheter åt länsmännen
samt statsutskottet afgifvit sammanjåmkningsförslag, affattades
Riksdagens beslut i denna fråga, uti dess skrifvelse den 22 maj 1878
n:r 35, sålunda, att Riksdagen, jämte förklarande att Kungl. Maj:ts omförmälda
framställning icke vunnit Riksdagens bifall, anhöll, det täcktes
Lönereglering skommitténs bet. lr.
22
170
Kungl. Maj:t dels i nådig proposition till en kommande riksdag föreslå
till indragning sådana då varande länsmansboställen, som kunde finnas
genom sin belägenhet eller eljest för ändamålet mindre lämpliga, dels ock
i sammanhang därmed och för den händelse det efter behörig utredning
skulle i vissa särskilda fall finnas oundgängligen nödigt, att en del länsmän
blefve genom statens försorg med nya bostadslägenheter försedda,
därom till Riksdagen göra framställning, med förslag å de kronan tillhöriga
lägenheter, som skulle kunna därtill användas.
Såsom ofvan är nämndt, hade statsutskottet, beträffande aflöningen
till landssekreterare och landskamrerare, föreslagit Riksdagen att bestämma
tjänstgöringspenningarna för hvar och en af de tre af Kungl. Maj:t föreslagna
länsklasserna till 500 kronor lägre belopp än det af Kungl. Maj:t
ifrågasatta. Utskottets hemställan i detta hänseende bifölls af Andra Kammaren,
hvaremot Första Kammaren, med afslag å utskottets förslag, biföll
Kungl. Maj:ts motsvarande framställning. Vid anställd gemensam omröstning
utföll Riksdagens beslut i nyssnämnda hänseende i öfverensstämmelse
med Andra Kammarens mening.
Beträffande däremot aflöningen till kronofogdarna, i hvilken fråga
Kamrarna jämväl fattat olika beslut, utföll den gemensamma omröstningen,
i enlighet med Första Kammarens beslut, till förmån för Kungl.
Maj:ts förslag.
Enligt skrifvelse till kammarkollegium och statskontoret den 31 maj
1878 angående lönereglering för vissa af de till landsstaten hörande tjänster
(svensk författningssamling n:r 22) fastställde Kungl. Maj:t, efter godkännande
af Riksdagens beslut uti de från Kungl. Majtts framställning
afvikande delar, till efterrättelse från och med år 1879 följande stat
för nedannämnda »ämbets- och tjänstemän samt vaktbetjänte vid landsstaten»
:
171
Kronor.
Landssekreterare och landskamrerare:
J a) i Malmöhus, Älfsborgs, Östergötlands, Skara-  borgs, Göteborgs och Bohus, Kalmar, Kristian-  stads och Värmlands län,
Lön.
Tjänst-
görings-
pennin-
gar.
Summa.
1 ämbetsman..............
4,400
2,500
6,000
15
d:o
..............
66,000
37,500
103,500
j b) i Jönköpings, Kronobergs, Stockholms, Kop-  parbergs, Örebro, Gäfleborgs, Västernorrlands
och Södermanlands län,
1 ämbetsman..............
4,400
2,000
6,400;
15
d:o
..............
66,000
30,000
96,000
] c) i Blekinge, Hallands, Västmanlands, Uppsala,
Västerbottens, Norrbottens, Jämtlands och
|
Gottlands län,
1 ämbetsman..............
4.400
1,500
5,900
j 15
d:o
..............
66,000
22,500
88,500
Länsnotarie och länsbokhållare:
j a) i Malmöhus, Älfsborgs, Östergötlands, Skara-  borgs, Göteborgs och Bohns, Kalmar, Kristian-  stads, Värmlands, Jönköpings, Kronobergs,
Stockholms, Kopparbergs, Örebro, Gäfleborgs,
Västernorrlands och Södermanlands län,
1 tjänsteman..............
1,500
1,000
2,500
31
d:o
..............
46,500
31,000
77,500
1 b) i Blekinge, Hallands, Västmanlands, Uppsala,
Västerbottens, Norrbottens, Jämtlands och
Gottlands län,
1 tjänsteman..............
1,200
800
2,000
15
d:o
..............
18,000
12,000
30,000
Landskanslist:
1 i Jämtlands län.............
700
500
1,200
1 i Gottlands län..............
700
500
1,200
2 1 hvarje af öfriga 22 län.........
; 30,800
22,000
52,800
Landskontorist:
1 i Jämtlands län.............
700
500
1,200
1 i Gottlands län..............
700
500
1,200
1 2 i hvarje af öfriga 22 län.........
1 30,800
22.000
52,800
Efter fem år kan lönen i
höjas med 600 kronor. I
Efter tio år kan lönen
höjas med 500 kronor.
Efter tio år kan lönen
höjas med 300 kronor.
Efter tio år kan lönen
höj as med 300 kronor.
172
K r o
nor.
Tjänst-
Expens-
medel.
Lön.
görings-
pennin-
Summa.
gar.
Kronofogde:
1 kronofogde...........
300
3,000
1,000
4,300
(Efter tio år kan lönen
116
d:o
...........
34,800
348,000
116,000
498,800
i höjas med 500 kronor.
Länsman:
1 länsman............
100
900
600
1,600
(Efter tio år kan lönen
519 d:o
............
51,900
467,100
311,400
830,400
j höjas med 300 kronor.
Vaktmästare:
1 i Uppsala län..........
—
500
300
800
2 i samma län...........
—
1,000
600
1,600
1 i Jönköpings län.........
—
500
300
800
Efter tio år kan lönen
höjas med 100 kronor.
2 i samma län...........
1,000
600
1,600 j
2 i hvarje af öfriga 22 län.....
_
22,000
13,200
35,200
Med denna lönereglerings inträdande skulle för däri inbegripna ämbets-
och tjänstemän upphöra den dåvarande rättigheten till expeditionslösen,
uppbördsprocenter, provisioner, arfvoden af allmänna bevillningen
samt ersättning å allmänna indragningsstaten och för mistade bötesandelar;
dock med det undantag, att följande sportler komme att till samma ämbets-
och tjänstemän fortfarande utgå, nämligen:
a)
lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran
erhåller eller eljest icke författningsenligt är pliktig lösa;
b)
andel i böter för försummelse att i behörig tid erlägga påförda
utskylder;
c)
åklagarandelar af sakören;
d)
arfvode af försäljningsmedel för i beslag taget virke;
e)
provisioner för uppbörd och redovisning af kommuners eller
enskilda inrättningars utgifter eller utaf medel af än mera enskild natur;
och
f)
den särskilda provision, som inom Västerbottens och Norrbottens
län tillkomme länsmännen för deras befattning med mantalsskrifningarna
173
inom lappmarken; samt tills vidare och intill dess annorlunda kunde varda
förordnadt
g) arfvode för försäljning af utmätt fast egendom.
I skrifvelsen till kammarkollegium och statskontoret meddelades ock
förordnande i fråga om indragning till statsverket, till följd af löneregleringen,
af alla till landssekreterare, landskainrerare och kronofogdar
anslagna boställen eller löningsjordar; hvaremot det medgafs, att befintliga
länsmansboställen finge fortfarande, och intill dess annorlunda i
hvarje särskild! fall förordnades, vid tjänsterna bibehållas mot skyldighet
för tjänsteinnehafvaren att efter den uppskattning, som blefve bestämd,
vidkännas afdrag för boställsafkomsten i första rummet å den kontanta
lönen och, därest afkoinsten skulle öfverstiga dennas belopp, därefter
jämväl å tjänstgöringspenningarna och expensmedlen, samt att i sistnämnda
fall, då han af statsverket icke uppbure kontant så mycket, som
motsvarade tjänstgöringspenningarna och expensmedlen, under ledighet
till vikarien utgifva hvad utöfver den kontanta aflöningen erfordrades till
fyllnad i det belopp, hvartill tjänstgöringspenningarna och expensmedlen
borde uppgå.
Bostållsafkomst skulle uppskattas på enahanda sätt, som i fråga om
uppskattning gällde för de kronans hemman och lägenheter, hvilka till
arrende utbjödes; och skulle det åligga Konungens befallningshafvande
att insända det vid förrättningen förda protokollet jämte eget utlåtande
till kammarkollegium, som hade att fastställa det belopp, hvartill boställsafkomsten,
till skäligt arrende beräknad, borde i stat upptagas. På pröfning
framdeles komme att bero, om och efter hvilken tid förnyad uppskattning
af länsmansboställes afkomst borde äga rum.
Med anledning af Riksdagens beslut i ämnet anbefalldes Konungens
befallningshafvande att, hvar för sitt län, ej mindre upplysa, om ibland
dåvarande länsmansboställen ett eller flera vore genom sin belägenhet eller
eljest för ändamålet mindre lämpliga och till följd däraf borde till statsverket
indragas, än ock anmäla, huruvida det kunde finnas oundgängligen
nödigt att uti distrikt, där antingen länsmannen då saknade boställe eller
då befintligt boställe till indragning ifrågasattes, nämnda tjänsteman blefve
genom statens försorg med nytt boställe försedd, i hvilket fall Konungens
174
befallningshafvande hade att omförmäla, om inom distriktet funnes någon
kronoegendom, tjänlig att därtill framdeles användas.
Därjämte förklarades att, med afseende därå att frågan om länsmännens
förseende med boställe ännu icke var slutligen afgjord, vid tillsättning
af länsmanstjänst fortfarande borde iakttagas det förbehåll, att
tjänstens innehafvare skulle vara underkastad den reglering af löneförmåner,
som kunde varda föreskrifven.
Den 9 januari 1880 underställde chefen för civildepartementet Kungl.
Maj:ts pröfning det förslag till lönereglering för landträntmästare och
häradsskrifvare, som afgifvits i utlåtande af kammarkollegium, statskontoret
och kammarrätten den 12 december 1878.
Därvid uttalade departementschefen, vidkommande de allmänna grunderna
för denna lönereglering, att han ansåg dessa, på sätt ämbetsverken
hemställt, böra i allt väsentligt blifva enahanda med dem, som vid löneregleringen
för landsstaten i öfrigt enligt kungl. brefvet den 31 maj 1878
vunnit tillämpning.
Beträffande de med ifrågavarande tjänstebefattningar dittills förenade
extra inkomster eller s. k. sportler höll departementschefen före,
att dessa inkomster, jämväl i öfverensstämmelse med hvad i afseende å
likartade förmåner för andra landsstatstjänstemän stadgats, i allmänhet
borde till statsverket indragas eller eljest besparas, och, hvad särskilt
expeditionslösen vidkom, denna med stämpelpapper ersättas. Från den
allmänna regeln om sportelinkomsternas upphörande borde dock, på
sätt ämbetsverken hemställt och i enlighet med hvad för öfriga landsstatstjänstemän
medgifvits, undantag i så måtto göras, att nu ifrågavarande
tjänstemän bibehöllos dels vid dem dittills tillkommande rätt till
lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran erhöll
eller eljest icke författningsenligt var pliktig att lösa, äfvensom till
provisioner för uppbörd och redovisning af landstings, kommuners eller
enskilda inrättningars afgifter eller af medel af än mer enskild natur, dels
ock tills vidare vid dåvarande inkomst af bötesandelar, hvilken inkomst,
enligt hvad ämbetsverken erinrat, icke uppgick till nämnvärdt belopp
och icke kunde utan ändring i gällande författning indragas.
175
Hvad särskild! angick den häradsskrifvarna tillkommande debctscdelslösen,
erinrade departementschefen, hurusom ämbetsverken anfört,
att de mot sportelaflöning i allmänhet framställda anmärkningar antingen
alls icke eller i ganska ringa grad ägde tillämplighet på debetsedelslösen
och att denna lösen, jämte det att den ställde sig i visst förhållande
till arbetet vid debiteringen, särdeles väl ägnade sig för godtgörande
af de kostnader, häradsskrifvarna för expenser samt biträde i tjänsten
måste vidkännas. Där debiteringsarbetet var vidlyftigare, än att det af
häradsskrifvaren själf kunde medhinnas, blef ock i allmänhet inkomsten
af debetsedelslösen större samt lämnade tillgång för användande
af tillfälligt skrifbiträde, utan att därigenom den egentliga aflöningen, afsedd
för häradsskrifvarens egna lefnadskostnader, behöfde anlitas. Svårligen
kunde, om viss summa till expenser och andra kostnader i tjänsten
skulle för hvarje befattning anslås, denna afpassas i sådant förhållande till
de verkliga kostnaderna och besvärligheten vid hvarje tjänst, att därigenom
i samma grad, som med debetsedelslösen, billighet och det allmännas fördel
blefve tillgodosedda. Då därjämte debetsedelslösens bibehållande helt visst
borde underlätta den ifrågasatta och i en framtid tilläfventyrs verkställbara
åtgärden, att, med tillökning i de dåvarande tjänstedistrikton, minska
häradsskrifvarnas antal, samt lösen för debetsedlar, utfärdade å landtbefolkningens
utskylder, icke kunde upphöra, med mindre denna lösen jämväl
blefve afskaffad inom städerna, hvaraf åter skulle föranledas särskilt
anslag till ersättande af den förlust, debiteringsförrättarna i städerna genom
förändidngen finge vidkännas, syntes af alla dessa skäl ifrågavarande extra
inkomst böra vid häradsskrifvartjänsterna bibehållas och beräknas såsom
ersättning för de med tjänsterna förenade kostnader till expenser och biträden.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt och då bibehållandet af
ifrågavarande lösen väl icke syntes kunna fullt motsvara skillnaden i arbete
och kostnaderna i tjänsten för häradsskrifvarna inom de särskilda
fögderierna, men dock vore väl ägnadt att underlätta möjligheten att uti
ifrågavarande hänseende åstadkomma rättvisa och billighet, ansåg departementschefen,
lika med ämbetsverken, att rättigheten till uppbärande af
nämnda lösen fortfarande borde vid häradsskrifvartjänsterna bibehållas.
176
Beträffande aflöningsstaterna hade ämbetsverken, hvad först angår
landträntmästartjänsterna, ansett, att, då ej blott uppbördens storlek, utan
äfven göromålen vid dessa tjänster inom särskilda län voro olika, sådant
kräfde, att löneförmånerna ock blefve något olika bestämda; och syntes
det ämbetsverken, att den klassifikation af länen, som i senast fastställda
stat iakttagits i fråga om beloppet af landssekreterares och landskamrerares
tjänstgöringspenningar, jämväl kunde tillämpas vid reglering af räntmästarnas
aflöning, med någon skiljaktighet i själfva lönen för de mindre
länen. Dessutom ansågo ämbetsverken, att räntmästare, »såsom i allmänhet
vid bestämmandet af aflöningen för kassörer iakttagits», borde tillerkännas
förmån af missräkningspenningar, som då kunde sättas något högre i de
största länen än i de medelstora och mindre.
Enligt ämbetsverkens åsikt borde landträntmästarnas löneförmåner
icke fastställas lägre än till
lön 3,000 kronor för första och andra samt 2,700 kronor för tredje
klassens län,
tjänstgöringspenningar 1,000 kronor, samt
missräkningspenningar 500 kronor för första klassens och 300 kronor
för andra och tredje klassens län; hvarförutom tillstyrktes ett ålderstillägg
till lönen af 500 kronor efter fem års väl vitsordad tjänstgöring.
Tolfte allmänna landsstatsmötet hade i en till Kungl. Maj:t ingifven
skrift erinrat, att det icke vore med billighet och rättvisa förenligt, att den
fasta lönen bestämdes till lägre belopp för räntmästare i tredje klassens län
än för deras vederlikar i län af första och andra klasserna. Därigenom skulle,
bland annat, vissa räntmästare vid afskedstagandet komma i åtnjutande af
ej obetydligt lägre pension än kronofogdar, hvilken omständighet vore så
mycket mer betänklig, som därigenom hinder lades i vägen för kronofogdes
befordran till räntmästarbefattning.
Hvad af landsstatsmötet anförts i nämnda hänseende syntes departementschefen
väl förtjänt af uppmärksamhet; och han ansåg därför lönen
böra bestämmas till lika belopp för samtliga räntmästare eller 3,000 kronor;
men då han däremot biträdde ämbetsverkens förslag i fråga om såväl
länens klassifikation som löneförmånernas slutsummor, samt missräkningspenningarna
enligt hans åsikt egentligen ej vore annat än ett särskildt
177
slag af tjänstgöringspenningar, syntes honom de för räntmästarna ifrågakommande
tjänstgörings- och missräkningspenningar böra sammanslås till
en löneförmån under benämning »tjänstgöringspenningar», hvilkas belopp
för hvarje klass borde bestämmas till skillnaden mellan den fasta lönen
och aflöningens slutsumma. Alderstillägg ansåg han böra utgå i enlighet
med hvad ämbetsverken föreslagit.
Vidkommande aflöningen till häradsskrifvarna, hade ämbetsverken
ansett den skillnad, hvilken förr ägt rum mellan häradsskrifvares och
kronofogdars aflöningsbelopp och hvilken då icke ägde sin grund i olika
kompetensvillkor, vara än ytterligare befogad, sedan enligt kungl. kungörelsen
den 12 maj 1865 kompetensfordringarna för kronofogdebefattningar
blifvit skärpta, under det att för anställning såsom häradsskrifvare
enligt samma författning blott erfordrades afgångsexamen från allmänt
läroverk jämte bevis om ådagalagd skicklighet i kamerala göromål. Med
afseende ej mindre därå än äfven å de aflöningsförmåner i öfrigt, som
genom senaste löneregleringen blifvit fastställda för de flesta bland landsstatens
tjänstemän, hade ämbetsverken föreslagit, att aflöningen för häradsskrifvare
måtte bestämmas till 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i
tjänstgöringspenningar jämte ett ålderstillägg till lönen af 500 kronor efter
tio års väl vitsordad tjänstgöring.
Emot detta förslag hade så väl tolfte allmänna landsstatsmötet som
75 häradsskrifvare i 19 af rikets län framställt erinringar. Sammanstämmande
hade därvid anhållits, att den fasta lönen måtte höjas till 2,500
kronor. Vidare hade erinrats, att, då folkmängden inom hvarje fögderi
vore en säker mätare på häradsskrifvarens arbete och behof af biträde i
tjänsten, samt folkmängdssiffran inom särskilda fögderier växlade ända
från omkring 10,000 personer till mer än 60,000, den af ämbetsverken
föreslagna lönereglering, enligt hvilken hela skillnaden i löneinkomst för
häradsskrifvarna i de särskilda fögderierna skulle utgöras allenast af olikheten
i de belopp, hvartill debetsedelslösen kunde uppgå, vore obillig och
skulle leda därtill, att häradsskrifvartjänsterna i de minst folkrika fögderierna,
hvilka kunde skötas utan biträde, blefve de i ekonomiskt hänseende
mest fördelaktiga, hvaraf åter, till men för det allmänna, skulle följa, att
de äldre och erfarnare häradsskrifvarna komme att, då tillfälle därtill yp
Lönereglering
skommitténs bet. V.
23
178
pade sig, söka att blifva förflyttade till berörda, minst maktpåliggande
tjänster. Beloppet af häradsskrifvarnas tjänstgöringspenningar borde därför
bestämmas i förhållande till folkmängden i fögderiet; och hade i sådant
hänseende framställts det förslag, att såsom tjänstgöringspenningar skulle
anvisas 30 kronor för hvarje tusental af folkmängden inom fögderiet.
Departementschefen ansåg sig icke böra ifrågasätta, att den fasta
lönen för häradsskrifvarna skulle bestämmas till högre belopp än det af
ämbetsverken föreslagna. Däremot, då häradsskrifvarnas mest betungande
göromål, mantalsskrifningen och debiteringen, otvifvelaktigt, med hänseende
till det arbete desamma kräfde, i det allra närmaste rättade sig efter folkmängden
inom tjänstedistriktet, samt debetsedelslösen, om än ägnad att i
någon mån utjämna förhållandet de särskilda fögderierna emellan, likväl i
betraktande af den högst betydliga skiljaktigheten i fögderiernas folkmängd
icke förmådde att uti ifrågavarande hänseende åstadkomma full rättvisa,
ansåg departementschefen sig böra i viss mån biträda förslaget om bestämmande
af häradsskrifvarnas tjänstgöringspenningar i förhållande till fögderiernas
folkmängd.
Den i sådant hänseende föreslagna beräkningsgrunden kunde han dock
icke i allo godkänna, utan syntes det honom mest lämpligt, att en del
af tjänstgöringspenningarnas belopp bestämdes lika för alla häradsskrifvarbefattningar
och återstoden gjordes beroende af folkmängden inom fögderiet.
Och efter en på anställda beräkningar grundad pröfning af
frågan ansåg departementschefen, med afseende särskildt å angelägenheten
att, såvidt möjligt vore, förekomma alltför ofta inträffande ändringar i aflöningsbeloppen,
det ändamålet bäst tillgodoseende och för statsverket jämförelsevis
minst betungande sättet vara, att häradsskrifvarnas tjänstgöringspenningar
fastställdes till 500 kronor för hvarje befattning, med tillägg
därutöfver af 75 kronor för hvarje börjadt femtusental af folkmängden
inom tjänstedistriktet; därvid dock, till förekommande af en alltför ofördelaktig
ställning för häradsskrifvarna i de tre fögderier, hvilkas folkmängd
enligt senaste uppgifter understeg 15,000 personer, borde stadgas, att tilllägget
icke finge understiga 300 kronor.
Den skillnad i beloppet af ifrågavarande löneförmån, som sålunda skulle
uppkomma, syntes departementschefen, om därjämte togs i betraktande den
179
större inkomst af debetsedelsJösen, som borde kunna påräknas i de folkrikare
fögderierna, kunna ungefärligen motsvara ej blott häradsskrifvarnas i de
mer befolkade fögderierna större arbete, än ock de särskilda kostnader, de
måste vidkännas för aflöning och underhåll af erforderliga tjänstebiträden.
Vid ämbetsverkens förslag i fråga om ålderstillägg för häradsskrifvarna
hade departementschefen intet att erinra.
Hvad departementschefen sålunda hemställt för landträntmästare och
häradsskrifvare bifölls af Kungl. Maj:t; hvarefter förslag i ämnet vid 1880
års riksmöte framlades för Riksdagen, som enligt skrifvelse den 14 maj
sistnämnda år n:r 34 biföll hvad Kungl. Maj:t i fråga om löneregleringen
för häradsskrifvarna föreslagit, men ansåg sig icke kunna för det dåvarande
medgifva någon lönereglering för landträntmästartjänsterna.
I fråga om tjänstgöringspenningarna för häradsskrifvarna yttrade
Riksdagen i sin nyssberörda skrifvelse, att den lika med Kungl. Maj:t funnit
skillnaden i beloppet af ifrågavarande löneförmån kunna, om därjämte
togs i betraktande den större inkomst af debetsedelslösen, som borde
kunna påräknas i de folkrikare fögderierna, ungefärligen motsvara ej blott
häradsskrifvarnas i dessa fögderier större arbete än ock de särskilda kostnader,
de måste vidkännas för aflöning och underhåll af erforderliga tjänstebiträden.
Den för ifrågavarande tjänstemän föreslagna staten hade jämväl
i öfrigt synts Riksdagen vara efter behofvet väl lämpad.
I samma skrifvelse förbehölls ock Kungl. Maj:t rätt att framdeles,
i sammanhang med den slutliga pröfningen af frågan om öfriga fögderitjänstemäns
rätt till ersättning för resor i tjänsteärenden, bestämma den
ersättning, som finge förunnas häradsskrifvarna för sådana resor, för hvilka
de då voro berättigade att åtnjuta ersättning.
Enligt skrifvelse till kammarkollegium och statskontoret den 28 maj
1880
angående lönereglering för häradsskrifvarna (svensk författningssamling
n:r 22) fastställde Kungl. Maj:t till efterrättelse från och med år
1881
följande stat för häradsskrifvare:
lön............kronor 2,000 (Efter 10 ä,r kan lönen höjas med 500
tjänstgöringspenningar ....
»
5001 kronor''
med tillägg å tjänstgöringspenningarna af 75 kronor för hvarje börjadt
180
femtusental af folkmängden i tjänstedistriktet; dock så att tillägget icke i
något fall må understiga 300 kronor;
och förklarades i skrifvelsen, att statskontoret ägde, med ledning
af de uppgifter rörande folkmängden i hvarje fögderi vid 1879 års utgång,
hvilka Kungl. Maj:t från statistiska centralbyrån infordrade och skulle
till statskontoret öfverlämna, inkomma till Kungl. Maj:t med underdånigt
förslag beträffande beloppet af de på grund af folkmängdsförhållandena
hvarje häradsskrifvarbefattning tillkommande tjänstgöringspenningar, hvarefter
Kungl. Maj:t ville beslut därutinnan meddela.
Med löneregleringens inträdande skulle för häradsskrifvarna upphöra
den dåvarande rättigheten till expeditionslösen, uppbördsprocenter, provisioner,
arfvoden af allmänna bevillningen samt öfriga extra inkomster;
dock med det undantag, att följande sportler komine att till samma
tjänstemän fortfarande utgå, nämligen:
lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran
erhåller eller eljest icke författningsenligt är pliktig att lösa;
provisioner för uppbörd och redovisning af landstings, kommuners
eller enskilda inrättningars afgifter eller utaf medel af än mer enskild
natur; och
den häradsskrifvarna tillkommande debetsedelslösen; samt,
tills vidare och intill dess annorlunda kunde varda förordnadt,
åklagarandelar af sakören.
I skrifvelsen meddelades ock förordnande i fråga om indragning till
statsverket af alla till häradsskrifvare anslagna boställen eller löningsjordar;
och förklarade Kungl. Maj:t sig vilja framdeles, i sammanhang med
den slutliga pröfningen af frågan om öfriga fögderitjänstemäns rätt till
ersättning för resor i tjänsteärenden, bestämma den ersättning, som finge
häradsskrifvare förunnas för sådana resor, för hvilka de då voro berättigade
att åtnjuta ersättning.
Med ledning af uppgifter från statistiska centralbyrån rörande folkmängden
i hvarje fögderi vid 1879 års utgång samt af statskontoret afgifvet
förslag bestämdes genom kungl. bref den 24 september 1880 beloppet
af de på grund af folkmängdsförhållandena hvarje häradsskrifvar
-
181
befattning tillkommande tjänstgöringspenningar, att tills vidare och intill
dess annorlunda förordnades lända till efterrättelse.
Därefter anbefalldes statskontoret genom kungl. skrifvelse den 30
januari 1885 (bihang till svensk författningssamling n:r 10) att före den
1 november sistnämnda år afgifva nytt förslag å det tillägg till tjänstgöringspenningarna,
som, enligt de af statistiska centralbyrån till ledning
vid allmänna val till Riksdagens Andra Kammare senast offentliggjorda
uppgifter om folkmängdsförhållandena inom riket, borde, med tilllämpning
af den i kungl. brefvet den 28 maj 1880 stadgade grund, enhvar
af häradsskrifvarna tillkomma, äfvensom att sedermera före den 1
november hvarje år, under hvilket uppgifter angående folkmängdsförhållandena
för nyssnämnda ändamål af statistiska centralbyrån offentliggöras,
till Kungl. Maj:t inkomma med nytt, på de sålunda senast offentliggjorda
uppgifterna grundadt förslag beträffande beloppet af tillägget till häradsskrifvarnas
tjänstgöringspenningar.
Sedan statskontoret i utlåtande den 31 oktober 1882 öfver framställningar
från vissa landträntmästare hemställt, att Kungl. Maj:t måtte till
1883 års riksdag aflåta förnyad proposition om lönereglering för landträntmästarna
i öfverensstämmelse med framställningen till 1880 års riksdag
samt de därvid fogade förbehåll och i öfrigt föreslagna villkor, samt
vederbörande departementschef förordat bifall till statskontorets hemställan,
gjorde Kungl. Maj:t ånyo framställning till 1883 års riksdag om lönereglering
för ifrågavarande tjänstemän.
Beträffande grunderna för den framlagda lönestaten anförde statsutskottet,
i sitt utlåtande n:r 10 a, att emot dessa grunder utskottet — som
antog, att det räntmästarna då tillkommande remisslage af brandstodsmedel
inbegreps under de från indragning undantagna provisioner — icke haft
något att anmärka. Den hufvudsakligaste bland de efter den nya regleringen
kvarstående extra inkomsterna skulle antagligen blifva provisionen
för uppbörd af landstings, kommuners eller enskilda inrättningars afgifter;
och då rörande de medel, som rätteligen vore att till landstingsafgifter
hänföra och för debitering samt uppbörd hvaraf provision skulle åtnjutas,
182
syntes kunna vara delade meningar, hade utskottet ansett det vara af vikt
att åvägabringa en utredning därutinnan. Af ett åberopadt stadgande i
§ 53 uti kungl. förordningen om landsting den 21 mars 1862 ansåg utskottet
uppenbart framgå, att provision endast vore medgifven i fråga om
de af landstinget till uttaxering beslutade medel, som under namn af
»landstingsmedel» debiteras och indrifvas. Och, enligt hvad utskottet
inhämtat, hade också i praxis den sålunda uttalade åsikten gjort sig
gällande. I särskilda, genom besvär hos Kungl. Maj:t fullföljda mål hade
Kungl. Maj:t förklarat af landskamrerare och häradsskrifvare gjorda ansökningar
om provision å till landtränterier levererade »bidrag till skjutsentreprenader»
icke kunna bifallas.
Hvad själfva aflöningsstaten angick, hvari för alla landträntmästarna
begynnelselönen var uppförd med 3,000 kronor, yttrade utskottet, att denna
lönestat, som beträffande fördelningen af länen i olika löneklasser öfverensstämde
med den, som tillämpades för landssekreterare och landskamrerare,
hade synts utskottet skäligen afpassad efter landträntmästartjänsternas
vikt jämförd med öfriga landsstatstjänster, och utskottet hade därför
ansett sig böra förorda densamma. Elfva reservanter förklarade emellertid,
att de, med instämmande i utskottets hemställan i afseende å de för landträntmästarna
föreslagna tjänstgöringspenningar samt ålderstillägg, ansågo
den fasta lönen för dessa tjänstemän böra bestämmas till 2,500 kronor.
Hvad utskottet hemställt i afseende å lönestaten bifölls af Första
Kammaren, hvaremot Andra Kammaren biföll samma hemställan med den
förändring, att den fasta lönen för landträntmästare bestämdes till ett
belopp af 2,500 kronor; Och utföll vid gemensam omröstning Riksdagens
beslut i enlighet med Andra Kammarens mening.
Med godkännande af de beslut, som med afvikelse från Kungl.
Maj:ts förslag blifvit af Riksdagen fattade, blef af Kungl. Maj:t, enligt
skrifvelse till kammarkollegium och statskontoret den 22 juni 1883 (svensk
författningssamling n:r 31), till efterrättelse från och med år 1884 fastställd
följande stat för landträntmästare:
183
Kronor''.
Lön.
Tjänst-
görings-
pennin-
gar.
Summa.
I Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Älfsborgs, Skaraborgs och Värmlands län..............
2,500
1,500
4,000
1 Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kronobergs, Örebro, Kopparbergs,
Gälleborgs och Västernorrlands län................
2,500
1,300
3,800
i Uppsala, Gottlands, Blekingo, Hallands, Västmanlands, Jämtlands, Väster-
bottens och Norrbottens län....................
jämte ålderstillägg till belopp af 500 kronor efter fem års väl vitsordad
1 tjänstgöring.
2,500
1,000
3,500
Med löneregleringens inträdande skulle för räntmästarna upphöra
den med räntmästarbefattningen dittills förenade rätt till vissa extra inkomster,
Indika hufvudsakligen utgjordes af remisslage vid leverering af
stats- eller andra allmänna medel, samt provision å stämpelpappers-, möteskostnads-,
landstings- och salpetermedel äfvensom af expeditionslösen, samt
dessa inkomster till statsverket indragas eller eljest besparas, dock med
det undantag, att följande sportler komme att till samma tjänstemän fortfarande
utgå, nämligen:
lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran
erhåller eller eljest icke författningsenligt är pliktig att lösa,
äfvensom provisioner för uppbörd af landstingsmedel samt kommuners
eller enskilda inrättningars afgifter eller af medel af än mer enskild natur.
I skrifvelsen meddelades ock förordnande i fråga om indragning till
statsverket af de räntmästarna i vissa län tilldelade löningsjordar.
Efter det aflöningsstaterna för tjänstemän och betjänte vid landsstaten
blifvit, på sätt ofvan nämnts, bestämda, har Riksdagen, på Kungl.
Maj:ts framställning, tid efter annan medgifva vissa jämkningar i dessa
aflöningsstater. Så hafva enligt Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1900 n:r
77 länsnotarierna och länsbokhållarna i Jämtlands och Norrbottens län uppflyttats
i den högre aflöningsklassen för dylika tjänstemän och landträntmästaren
i Norrbottens län i den andra aflöningsklassen för landträntmästare.
184
Vidare har enligt Riksdagens skrifvelse den 11 maj 1898 n:r 77
raedgifvits inrättandet vid länsstyrelsen i Jämtlands län af ytterligare en
landskanslist- och en landskontorist!] än st.
I afseende å vissa länsmanstjänster i rikets nordligaste trakter har
likaledes medgifvits aflöningsförhöjning på det sätt, att tjänstgöringspenningarna
för en hvar af de ifrågavarande befattningarna höjts med 300
kronor.
Sådant medgifvande har af Riksdagen lämnats dels enligt skrifvelse
den 14 maj 1895 n:r 32 beträffande länsmännen i Enontekis, Juckasjärvi
och Arjepluogs distrikt eller de tre aflägsnast belägna lappmarksdistrikten
i Norrbottens län, dels ock enligt skrifvelse den 29 maj 1901 n:r 101 i fråga
om länsmannen i Tärna distrikt i Västerbottens län. Ånmärkningsvärdt
är emellertid, att i förstnämnda fall Riksdagen, som för öfrig! nedsatte
det af Kungl. Maj:t begärda beloppet, 500 kronor, till 300 kronor,
fattade sitt beslut först efter gemensam omröstning, hvarvid minoriteten,
i enlighet med Andra Kammarens mening, röstade för afslag å Kungl.
Maj:ts framställning. Vid båda tillfällena uttalades ock betänkligheter
mot att vidtaga jämkningar i fastställda aflöningsstater, Indika öfver
hufvud innefattade fullt tillräckliga förmåner för tjänsteinnehafvarna; men
åberopades, till stöd för att ändock i förevarande fall medgifva dylika
jämkningar, den alldeles särskilda undantagsställning, hvari, efter hvad
upplyst blifvit, länsmännen uti ifrågavarande distrikt befunno sig.
Såsom i inledningen till detta betänkande redan omförmälts, hafva
under senare tider blifvit från länsstyrelsers sida eller från särskilda grupper
af tjänstemän och betjäntc vid landsstaten gjorda en mängd framställningar
angående förbättrade aflöningsvillkor, hvilka framställningar föranledt
det statskontoret gifna uppdraget att föranstalta om en allmän revision
af aflöningsförhållandena vid landsstaten eller ock vid nämnda revision
varit föremål för behandling. För det hufvudsakliga syftet af berörda
framställningar, rörande hvilkas närmare innehåll för öfrigt hänvisas till
statskontorets utlåtande den 14 oktober 1902 angående nämnda allmänna
revision, har kommittén ansett sig böra här lämna en kortfattad redogörelse.
185
Uti eu den 14 september 1899 till civildepartementet ingifven
skrift gjorde vaktmästarna vid 23 länsstyrelser, under framhållande att
de genom kungl. brefvet den 31 maj 1878 dem tillförsäkrade löneförmåner
dåmera icke vore tillräckliga för lefnadskostnaderna, framställning
till Kungl. Maj:t om sådan förbättring af dessa förmåner, att lönen blefve
höjd från 500 till 700 kronor och att dem bereddes ett andra ålderstillägg
å 100 kronor efter 20 års tjänstgöring, samt att såväl lönen som de båda
ålderstilläggen finge inräknas i pensionsbeloppet för dem, som kunde
blifva berättigade till pension.
Denna framställning remitterades till statskontoret för utlåtande,
hvilket, sedan samtliga länsstyrelser blifvit i ärendet hörda, afgafs den 5
december 1899. Statskontoret ansåg sig icke då kunna tillstyrka aflåtande af
proposition till Riksdagen om lönereglering för länsstyrelsernas vaktmästare.
Under erinran att landskanslister och landskontorister år 1891 hos
Kungl. Maj:t anhållit om förhöjning i sina löneförmåner, men att denna
hemställan icke föranledt någon Kungl. Maj:ts åtgärd, ingingo i november
1899 samtliga landskanslister och landskontorister i riket med framställningar,
det Kungl. Maj:t täcktes bereda dem sådan förhöjning i löneförmånerna,
att, med bibehållande af nuvarande tjänstgöringspenningar
500 kronor, lönen blefve bestämd till 1,000 kronor samt de förklarades
berättigade att komma i åtnjutande af två ålderstillägg, hvartdera å 500
kronor, efter 5 och 10 års ordinarie, väl vitsordad tjänstgöring.
Däröfver anbefalldes statskontoret att, efter Konungens befallningshafvandes
hörande, afgifva underdånigt utlåtande. I sammanhang med
infordrande af yttranden i ärendet anmodade statskontoret länsstyrelserna
att, för frågans likformiga utredning, inkomma med vissa uppgifter rörande
ifrågavarande tjänstemäns tjänstgöring m. m., hvarjämte statskontoret begärde
att särskildt få höra länsstyrelsernas mening, huruvida en förhöjning
af ifrågavarande tjänstemäns lönevillkor kunde komma att inverka menligt
eller fördelaktigt på befordringsförhållandena inom landsstaten i öfrigt.
Den 6 februari 1900 afgaf statskontoret utlåtande i ärendet och
ansåg därvid af den förebragta utredningen otvetydigt framgå, att en förhöjning
af dessa statstjänares aflöningsförmåner vore af förhållandena påkallad.
Statskontoret fann sig dock icke kunna tillstyrka, att denna löne
Löneregleringskommitténs
bet. V.
24
186
reglering, som endast afsåge eu grupp bland landsstatstjänstemännen,
företoges på sådant sått, att den i väsentlig mån rubbade det förhållande
till öfriga aflöningsgrupper inom landsstaten, som på grund af olika kompetensvillkor
samt göromålens vikt och omfattning fastslagits vid 1878
års lönereglering. Därför kunde icke förordas en så stor löneförhöjning,
att en landskanslist eller landskontorist, som nått högsta lönegraden, kom me
att åtnjuta löneförmåner, hvilka sammanlagdt uppginge till belopp, lika
med eller högre än det en länsnotarie eller länsbokhållare i de mindre länen
uppbure i den lägsta lönegraden eller 2,000 kronor. Statskontoret hemställde,
att tjänstgöringspenningarna för landskanslister och landskontorister
måtte höjas från 500 till 600 kronor och dessa tjänstemän förklaras berättigade
att i ålderstillägg undfå efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring
250 kronor och efter 10 års sådan tjänstgöring ytterligare 250 kronor.
Med erinran att enligt 1878 års lönereglering Gäfleborgs och Västernorrlands
län vore, i fråga om land ssekreterares och landskamrerares aflöningsförmåner,
uppförda i andra klassen, uti hvilken tjänstgöringspenningarna
utginge med 2,000 kronor, anhöllo Konungens befallningshafvande i dessa
län, uti skrifvelse!’ till Kungl. Maj:t den 16 juni och den 6 september 1900,
att deras län måtte, i nämnda hänseende, uppflyttas i första klassen. I
särskilda utlåtanden däröfver den 29 september sistnämnda år anförde
statskontoret, att det icke torde kunna bestridas, att under det tjugutal af
år, hvarunder nämnda lönereglering varit gällande, förändrade förhållanden
i åtskilliga hänseenden inträda som kunde anses böra föranleda därtill,
att äfven den fastställda grupperingen de olika länen emellan underkastades
någon ändring. Då emellertid frågan därom icke syntes böra tagas i
öfvervägande annat än i samband med en eventuell allmän omreglering af
lönerna för landsstatens ämbete- och tjänstemän, fann statskontoret sig
icke kunna då tillstyrka bifall till hvad som föreslagits i de underdåniga
framställningarna.
Under framhållande, att de löneförmåner, hvilka vid löneregleringen
i slutet af 1870-talet fastställdes, blifvit för knappt tilltagna dels för
länsnotarier och länsbokhållare samt isynnerhet för landskanslister och
landskontorister, dels ock för länsmännen, äfvensom att stegringen i lefnadskostnader
gjorde sig mest kännbar för de små löntagarna, dit läns
-
187
styrelsernas vaktbetjänte vore att räkna, hemställde Konungens befallningshafvande
i Jönköpings län i skrifvelse till Kungl. Maj:t den 29 juni 1900, att
nämnda befattningshafvares afiöningsförmåner måtte så förbättras, att länsnotarie?''
och länsbokhållare erhölle lön 1,800 kronor, tjänstgöringspenningar
1,200 kronor samt två ålderstillägg å 500 kronor, det första efter 5 års
och det andra efter 10 års väl vitsordad tjänstgöring, att land skanslister
och landskontorister bekomme lön 1,000 kronor, tjänstgöringspenningar 800
kronor samt två ålderstillägg å 300 kronor efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjänstgöring, att länsmännen erhölle lön 1,000 kronor, tjänstgöringspenningar
800 kronor, expensmedel 100 kronor samt två ålderstillägg å
300 kronor efter 5 och 10 års väl vitsordad tjänstgöring, hvartill borde
för de länsmän, som saknade boställe, komma hyresbidrag af 200 kronor,
samt att vaktmästarna hos länsstyrelserna erhölle lön 600 kronor, tjänstgöringspenningar
400 kronor och två ålderstillägg å 100 kronor efter 5
och 10 års väl vitsordad tjänstgöring.
Statskontoret, som den 2 oktober 1900 afgaf utlåtande öfver nyssberörda
framställning, fann sig icke kunna eller böra tillstyrka lönereglering
för en grupp bland landsstatens tjänstemän, utan att samtidigt
frågan om öfriga landsstatstjänstemäns löneförmåner, efter verkställd utredning
och jämförelse de särskilda grupperna emellan, tagits under öfvervägande,
men hemställde, det Kungl. Maj:t täcktes förordna om en allmän
revision af löneförhållandena vid landsstaten.
Under år 1900 inkommo till Kungl. Maj:t från ett flertal häradsskrifvare
i riket särskilda framställningar om förbättring i deras aflöningsförmåner,
hvarvid, bland annat, framhölls omöjligheten för en häradsskrifvare
att kunna sköta sin tjänst utan anlitande af biträde, samt att för
aflönande af ett eller flera sådana och för de tjänsteresor, som häradsskrifvaren
årligen på egen bekostnad måste företaga, en afsevärd del af hans
aflöning åtgick.
Den första framställningen gjordes af sex häradsskrifvare i Östergötlands
län, hvilka anhöllo om utverkande åt häradsskrifvarna af ett lönetillägg
af 500 kronor för oundvikligt tjänstebiträde samt ett expensmedelsanslag,
lika med kronofogdarnas, af 300 kronor, öfver denna framställning
anbefalldes statskontoret att efter länsstyrelsernas hörande afgifva utlåtande.
x
188
Uti tre särskilda skrifter gjordes sedermera enahanda hemställan af
de båda häradsskrifvarna i Blekinge samt af sex häradsskrifvare i Skaraborgs
län äfvensom af tre häradsskrifvare i Hallands län, hvilka sistnämnda
dessutom hemställde, att, i stället för debetsedelslösen, måtte utgå ett fast
anslag af 20 kronor för hvarje tusental invånare.
Såsom ombud för deltagarna i ett den 9 augusti 1900 hållet möte
mellan häradsskrifvare i riket anhöllo vidare häradsskrifvarna Gustaf Wijkman,
Chr. Hultman och L. Nordmark, att åt häradsskrifvarna måtte utverkas
en löneförhöjning af 500 kronor och ett årligt anslag af lika belopp till
nödigt tjänstebiträde äfvensom ett andra ålderstillägg å 500 kronor efter
15 års tjänstgöring.
Slutligen gjorde samtliga häradsskrifvare i Kristianstads och Malmöhus
län äfvensom i Västernorrlands län framställningar hos Kungl. Maj:t,
häradsskrifvarna i de båda förstnämnda länen därom att lönen måtte höjas
med 500 kronor, samt häradsskrifvarna i Västernorrlands län om lönevillkorens
höjning med 1,300 kronor.
I november och december 1901 inkommo framställningar till Kungl.
Maj:t från 110 af rikets kronofogdar, hvilka för erhållande af den löneförbättring,
som erfordrades »för ett nödtorftigt betryggande af kronofogdarnas
ekonomiska existens», anhöllo om vidtagande af åtgärder i syfte att
»ersättningen för skrifmaterialier och expenser» måtte höjas från 300 till
500 kronor och att dem måtte tillerkännas rätt till ytterligare ett ålderstillägg
å 500 kronor, att utgå efter 5 års väl vitsordad tjänstgöring, samt
särskilt förvaltningsbidrag beviljas kronofogdarna i de fögderier, där göromålen
vore så omfattande, att de icke kunde af kronofogden själf medhinnas.
Till statskontoret inlämnades den 30 januari 1901 en skrift från
styrelsen för föreningen Sveriges kronolänsinän, däri anhölls, att vid revisionen
af aflöningsförhållandena vid landsstaten måtte i fråga om länsmännen
beaktas vissa angifna synpunkter, och hemställdes i sådant hänseende
om indragning af återstående länsmansboställen samt om sådan
förbättring af länsmännens aflöningsförmåner, att, med bibehållande af
nuvarande ålderstillägg å 300 kronor efter 10 års tjänstgöring, lönen
måtte bestämmas till 1,800 kronor, tjänstgöringspenningarna till 1,000
189
kronor och expensmedlen till 200 kronor, öfver denna framställning infordrade
statskontoret länsstyrelsernas yttrande.
Beträffande det hufvudsakliga innehållet i de yttranden, som länsstyrelserna
vid skilda tillfällen till statskontoret afgifvit i ämnet, hänvisas
till sistnämnda ämbetsverks utlåtande den 14 oktober 1902 angående allmän
revision af aflöningsförhållandena vid landsstaten.
För de af statskontoret uti berörda utlåtande framställda förslag till
aflöningsförmåner för landsstatens tjänstemän och betjänte har ansetts
lämpligt att i korthet lämna redogörelse här nedan i sammanhang med
kommitténs egna förslag till aflöningsbelopp; därvid äfven återgifvits de
förslag i nämnda hänseende, hvilka af de särskilda länsstyrelserna blifvit
senast framställda, för att sålunda underlätta jämförelsen mellan dessa
särskilda förslag och de förslag till aflöningsförmåner, som kommittén
funnit sig för egen del böra framställa.
Då kommittén går att för egen del yttra sig i frågan, finner kommittén
sig böra i första rummet till behandling upptaga spörsmålet
angående de vissa landsstatstjänstemän tillkommande extra inkomster i
tjänsten.
Såsom i det föregående är nämndt, beslöts vid senaste allmänna
löneregleringar för landsstatstjänstemännen, att de dem förut tillkommande
sportler skulle upphöra med undantag för vissa särskildt angifna
slag af dylika extra inkomster. Af de yttranden, hvarmed vederbörande
departementschef motiverade de af honom i och för nämnda regleringar
framställda förslag till aflöningssatser för landssekreterare, landskamrerare
och kronofogdar framgår, att, åtminstone hvad dessa grupper
af tjänstemän angick, departementschefen ansåg de för dem bibehållna
sportelinkomster af föga betydelse.
Uti statskontorets utlåtande den 14 oktober 1902 har å sid. 10—18
lämnats en detaljerad redogörelse för de landsstatstjänstemännen tillkommande
olika slag af sportler.
Af denna redogörelse framgår, att beträffande sportlerna förändringar i
en del hänseenden inträffat under den tid, som förflutit efter de senaste
Sportler.
190
allmänna löneregleringarna för landsstaten. Så hafva med upphäfvande!
af kungl. förordningen den 20 juli 1861 angående mantals- och skattskrifningarnas
förrättande upphört de häradsskrifvarna tillkommande
åklagarandelar af vissa enligt nämnda förordning ådömda böter. Däremot
har genom nu gällande förordning i ämnet tillförsäkrats kronobetjänte
godtgörelse för infordrande af felande mantalsuppgifter, likasom
dylik godtgörelse ock numera tillkommer dem för infordrande af vissa
uppgifter för kyrkobokföring. Till nytillkomna sportler är jämväl att hänföra
den enligt kungl. bref den 15 maj 1891 häradsskrifvarna tillkommande
ersättning för upprättande af inskrifningslistor öfver värnpliktige. Dessa
förändringar äro emellertid af mindre vikt; och i det stora hela åtnjuta
landsstatstjänstemännen fortfarande enahanda sportler, som vid senaste
allmänna löneregleringar dem tillförsäkrats.
Vid statskontorets utlåtande äro fogade tabeller, i hvilka lämnas
uppgifter angående de belopp, hvartill sportlerna för landssekreterare,
landskamrerare, landträntmästare, kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän
uppgått i medeltal under åren 1891—1900. Utredningen i sistnämnda hänseende
har genom kommitténs försorg blifvit fullföljd för åren 1901—1904;
och resultaten dåraf äro sammanställda i tab. XII—XX af bihanget samt
i den å sid. 85 här ofvan införda sammandragstabell.
Af dessa tabeller lärer med all tydlighet framgå, att, med undantag
för flertalet länsmän, ofvannämnda grupper af landsstatstjänstemän
åtnjuta sportler till afsevärda, ej sällan mycket höga belopp, och att särskilt
de landssekreterare, landskamrerare och kronofogdar i nämnda hänseende
tillfallande inkomster ingalunda äro af den ringa betydenhet,
som synes hafva vid senaste lönereglering för dem förutsatts.
Då emellertid icke från något håll framställts yrkande eller förslag om
indragning eller inskränkning af berörda sportelförmåner, samt de skäl, som
för bibehållande af dylika sportler vid senaste löneregleringar för landsstaten
anfördes af statsrådet och chefen för civildepartementet, synas fortfarande
äga giltighet, har — med det undantag, hvarom nedan förmäles —
kommittén ej heller funnit sig böra föreslå någon åtgärd i nämnda riktning.
En sådan åtgärd skulle dessutom säkerligen föranleda en ganska väsentlig
ökning i statsverkets direkta utgifter för landsstaten. Det torde ock böra
101
särskilt erinras, att, om än sportlerna här som annorstädes medföra
en ojämnhet i de inkomster af tjänsten, som tillfalla särskilda
tjänstemän inom samma tjänstekategori, de landsstatstjänstemännen tillkommande
sportler dock till väsentlig del äro af den art, att deras storlek
mera regelbundet, än eljest ofta är fallet, direkt beror af mängden af
det vederbörande tjänsteman påhvilande arbete.
Kommittén har dock funnit påkalladt föreslå upphörandet af en sportelinkomst,
som för närvarande af landssekreterare och, i några fall, äfven af
landskamrerare åtnjutes, nämligen öfverskott å tryckningskostnaden för vissa
kungörelser.
Genom kungl. cirkulär till samtliga länsstyrelser den 30 november
1876 har stadgats, att kostnaden för tryckning af länskungörelserna, för
såvidt den icke enligt härefter återgifna bestämmelser bör annorledes bestridas,
skall af landtränterimedlen godtgöras efter vederbörligen granskad
räkning och beloppet i landtränteri^ räkenskap afföras under sjätte hufvudtitelns
förslagsanslag »till skrifmaterialier och expenser, ved, m. m.»; att tryckning
af kungörelse eller meddelande, som afser upphandlingsauktioner och
skogsförsäljningar, hvilka ske för annans än kronans räkning, utarrendering af
boställen eller allmänna inrättningars hemman och lägenheter, utan så är, att
arrendebeloppet till statsverket ingår, skattelösen, åboantagning, i de fall då
kungörandet, begärdt eller icke, utgör villkor för bifall till enskild ansökning,
trafiktaxor och därtill hörande ordningsföreskrifter, landstings,
lands- och stadskommuns eller menighetsstyrelses angelägenheter, byggnadsoch
brandordningar, utsökningsärenden, utmätnings- och konkursauktioner
och dylikt, äfvensom tryckning af meddelanden, hvilka införas på begäran
af bolagsstyrelser, hushållningssällskap, sparbanker eller enskilda personer,
skall bekostas af den, som föranledt införandet eller hvars angelägenhet
kungörelsen eller meddelandet afser; att för lättare särskiljande af de
kungörelser, för hvilka tryckningskostnaden skall af statsmedel bekostas,
dessa, där så lämpligt finnes och utan olägenhet kan ske, må tryckas i en
serie för sig med fortlöpande nummerföljd och öfriga kungörelser i en
annan sådan serie; att tryckningspriset skall tills vidare för ett år i sänder
bestämmas genom entreprenadauktion eller, om hinder därför möter, eller
det vid entreprenadauktionen gjorda lägsta anbud finnes vara af beskaffen
-
192
het att icke böra antagas, genom aftal, likaledes för ett år i sänder; samt
att beträffande sådana kungörelser eller meddelanden, hvilkas tryckning
icke af statsmedel gäldas, Konungens befallningshafvande skall äga att,
med ledning af trycknings- och öfriga omkostnader därför, bestämma en
lämplig afgift, hvilken bör till vederbörande expeditionshafvande erläggas
emot skyldighet för honom att därmed kostnaden bestrida. På Konungens
befallningshafvandes pröfning i hvarje särskildt fall ankommer det att bestämma,
huruvida, utom egna meddelanden och sådana tillkännagifvanden,
som antingen i följd af särskilda nådiga beslut eller i gällande författningar
meddelade föreskrifter böra i länskungörelserna införas eller ock
blifvit af myndigheter eller ämbets- och tjänstemän för allmänt ändamål
till intagande öfverlämnade, till införande anmälda enskilda kungörelser
eller meddelanden må bland länskungörelserna intagas.
Uti en bilaga till statskontorets utlåtande den 14 oktober 1902 (sid.
167
173) har lämnats en redogörelse, huru med godtgörelsen af kost
naderna
för tryckning af länskungörelser, som icke bekostas af statsmedel,
är hos särskilda länsstyrelser ordnadt. Enligt denna redogörelse,
som afser samtliga län med undantag af Stockholms och Älfsborgs län,
från hvilka hos vederbörande landssekreterare begärda uppgifter i ämnet
ej erhållits, råda inom olika län ganska väsentliga skiljaktigheter i afseende
å såväl tryckningskostnaderna för nyssnämnda slag af kungörelser
som ock beloppet af den för desammas införande fordrade godtgörelse och
sättet för denna godtgörelses beräknande. Uti samtliga de i redogörelsen
upptagna 22 län har emellertid nämnda godtgörelse, efter gäldande af
tryckningskostnaderna, lämnat behållning; och har öfverskottet i 21 af
länen tillfallit chefen för den länsstyrelsens afdelning, från hvilken vederbörande
kungörelse expedierats, medan däremot rörande ett län — Norrbottens
— uppgifvits, att öfverskottet där plägade godtgöras statsverket.
Då af ifrågavarande slags kungörelser de ojämförligt flesta utgå
från landskansliet, följer, att öfverskottet å godtgörelsen för tryckningskostnaden
för desamma till största delen uppbäres af landssekreterarna.
Uti tabellbilagor till statskontorets utlåtande har vidare förebragts
utredning rörande de belopp, hvartill ifrågavarande öfverskottsmedel inom
olika län uppgått. Utredningen härutinnan har kommittén ansett böra
193
fullföljas för åren 1901—1904; och hänvisas beträffande resultaten af
denna utredning till de i bihanget sid. 37 och 38 införda tabeller rörande
landssekreterares och landskamrerares extra inkomster i tjänsten, i medeltal
för sagda fyraårsperiod. I fråga om nämnda slag af sportelinkomst
hafva uppgifter lämnats af samtliga landssekreterare och landskamrerare
med undantag af landssekreteraren i Stockholms län. Af de 23 landssekreterare,
hvilka lämnat uppgift i ämnet, har landssekreteraren i Norrbottens län
under ifrågavarande period icke åtnjutit någon dylik inkomst — möjligen beroende
därpå att uppkomna öfverskott, i öfverensstämmelse med de af statskontoret
rörande detta län meddelade upplysningar, godtgjorts statsverket, hvarvid
emellertid är att märka, att landskamreraren i länet uppgifvit inkomst af
dylika öfverskottsmedel. Beträffande Ofri ga 22 landssekreterare har inkomsten
af dylika medel, i medeltal för åren 1901—1904, utgjort
för 10...........högst 300 kronor;
»
9 ........... 301—500 kronor;
»
2 ........... 501—1,000 kronor;
»
1...........mer än 1,000 kronor.
Af landskamrerarna hafva under åren 1901—1904 endast sex åtnjutit
inkomst af här ifrågavarande slag, hvilken inkomst i årligt medeltal
uppgått för fem af dem till belopp understigande 100 kronor och
för en till ett belopp af omkring 150 kronor.
För kommittén synes det uppenbart, att förhållandena uti nu omförmälda
hänseende icke kunna anses tillfredsställande. Då föreskrift
lämnats därom, att Konungens befallningshafvande skall äga att bestämma
en lämplig afgift beträffande kungörelser af ifrågavarande slag »med ledning
af trycknings- och öfriga omkostnader därför», torde väl hafva varit
afsedt att därigenom bereda allmänheten säkerhet för, att afgiften ej
blefve högre, än som erfordrades för täckande af de direkta utgifterna
för tryckning m. m. och, möjligen, därutöfver för beredande af någon
ersättning för besvär med korrekturläsning o. d. De ganska betydande
skiljaktigheter, som, enligt den af statskontoret förebragta utredningen,
inom olika län förefinnas i afseende å ifrågavarande afgifters storlek, synas
emellertid gifva vid handen, att ofvannämnda synpunkt icke alle
Lönereglering
skommitténs bet. V.
25
194
städes vunnit vederbörligt beaktande, och detta lärer äfven framgå af
ofvan meddelade uppgifter angående de relativt stora belopp, hvilka af
en del landssekreterare uppburits såsom öfverskott å afgifter af ifrågavarande
art. Då det hvarken lärer hafva varit afsedt eller torde kunna
anses lämpligt, att på sådant sätt vederbörande afdelningschefer hos länsstyrelserna
i nu ifrågavarande hänseende beredes en ytterligare sportelinkomst
till de andra dylika, som eljest äro dem tillerkända, finner
kommittén sig böra hemställa,
att bestämmelserna rörande ifrågavarande slag af
kungörelser ändras därhän, att den behållning, som må
uppstå å afgifterna för desamma, sedan de direkta utgifterna
för tryckning m. m. blifvit betäckta, skall ingå
till statsverket.
Måhända torde, därest en sådan ändring, som den nu föreslagna,
vidtages, i sammanhang därmed inskränkning böra äga rum i Konungens
befallningshafvandes befogenhet att medgifva intagande bland länskungörelserna
af enskilda tillkännagifvanden, så att detta må ske allenast, där
dessa afse något allmänt ändamål.
Formerna för
För kommittén har vidare framställt sig den frågan, huruvida nå
månernas
ut-gon ändring må finnas påkallad i de former, under hvilka aflöning å
gående.
nu ufg^r till landsstatens tjänstemän och betjänte.
De tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna tillerkända aflöningsförmånerna
på stat äro nu fördelade i lön, tjänstgöringspenningar och ett
ålderstillägg. Enahanda är fördelningen af häradsskrifvares löneförmåner,
medan för kronofogdar och länsmän såsom en särskild aflöningstitel, utöfver
de nämnda, tillkommer expensmedel. Därjämte äro åt vissa länsmän
anvisade boställen.
Beträffande häradsskrifvares tjänstgöringspenningar gäller, att de,
utöfver ett för alla fixeradt minimibelopp, äro rörliga, d. v. s. utgå med
växlande belopp i förhållande till folkmängden inom tjänstedistriktet. I
öfrigt åter äro samtliga aflöningstitlar till beloppet fixa och jämväl för
hvarje särskild tjänstekategori eller, där inom denna förekomma olika
195
aflöningsklasser, för hvarje klass till beloppet lika, blott ined det undantag
att, såsom nämnts, vissa länsmän i det nordligaste Sverige åtnjuta högre
tjänstgöringspenningar än öfriga länsmän.
Inom de centrala ämbetsverken utgå aflöningarna i regel i lön,
tjänstgöringspenningar samt i allmänhet ett eller två ålderstillägg. Uti
delen I af sina betänkanden, sid. 126—130, har kommittén, af anförda
skäl, afstyrkt de ändringar i sålunda gällande aflöningssystem, som
innefattas dels i förslag om införande af det s. k. Tenowska systemet,
enligt hvilket begynnelseaflöningarna skulle sättas relativt låga, men genom
ett flertal ålderstillägg småningom höjas vida utöfver nu gällande
slutaflöningar, dels ock i förslag om uppförande af viss del af aflöningen
under titel hyresbidrag.
Beträffande landsstaten har, såvidt kommittén kunnat finna, tillämp- Kommittén
ning af det Tenowska systemet ifrågasatts allenast af statskommissarien s^k^TenowC.
L. Tenow själf uti en af honom till statskontorets utlåtande den 14 stia systemet.
oktober 1902 fogad reservation. Emot en förändring i dylik riktning
inskränker sig kommittén till att åberopa hvad i enahanda afseende blifvit
beträffande aflöningarna vid de centrala ämbetsverken af kommittén anfördt
i delen I.
Hvad åter angår frågan om uppförande af viss del af aflöningen Kommittén
under titel hyresbidrag, har statskontoret i dess ofvannämnda utlåtande hyresbidrag.
förordat införande af hyresbidrag för samtliga tjänstemän och betjänte
vid länsstyrelserna.
I detta hänseende anför statskontoret följande:
»Det är obestridligt, att, om en tjänsteman af staten placeras till en
i öfrigt beträffande kvalitet och kvantitet lika tjänstgöring å en dyrare
ort, han bör hafva grundade anspråk att af staten åtnjuta en något högre
aflöning än den med honom jämnställda tjänsteman, som placerats till
tjänstgöring å en billigare ort. Det skulle alltså, enligt statskontorets
tanke, innebära endast en enkel rättvisa om exempelvis landskamreraren
i Stockholm finge uppbära en sammanlagd högi’e aflöning än landskamreraren
i Växjö, ehuru Stockholms och Kronobergs län vid indelningen på
grund af länens folkmängd böra hänföras till en och samma klass. Detta
förhållande synes statskontoret kunna lättast ordnas genom införande i
196
aflöningen, jämte lön och tjänstgöringspenningar, af ett hyresbidrag, normeradt
efter de olika orternas större eller mindre bostadshyror och
lefnadskostnader i öfrigt.»
Enligt statskontorets förslag skulle uti ifrågavarande hänseende länsresidensstäderna
indelas i tre dyrhetsklasser.
De hyresbidrag, som af statskontoret föreslagits, skulle likväl icke
under alla förhållanden komma vederbörande oafkortade till godo. Statskontoret
yttrar nämligen vidare:
»Då emellertid, enligt hvad den af statskontoret därom förebragta
utredning gifver vid handen, åtskilliga landsstatstjänster för sina innehafvare
medföra så stora extra inkomster i tjänsten, att något behof af
hyresbidrag icke för dem torde föreligga, har statskontoret, som icke ansett
sig böra hemställa om någon ändring i nu gällande bestämmelser för
tillgodonjutandet af berörda extra inkomster, trott det leda till en med
rättvisa och billighet öfverensstämmande utjämning, om vid hyresbidragets
utbetalande, som lämpligen torde böra försiggå kvartalsvis, hänsyn tages
till de extra inkomster i tjänsten, som vederbörande tjänstemän under
förflutna delen af året uppburit. Statskontoret finner sig därför böra i
underdånighet hemställa, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreskrifva, att
det skall åligga landsstatstjänsteman, som enligt stat år berättigad till
hyresbidrag, att öfver extra inkomster i tjänsten föra bok, tillförlitligen
utvisande de belopp, till hvilka sådana inkomster uppgått; att hyresbidrag
skall kvartalsvis för nästförflutna tre månader utbetalas, samt att därvid
af det enligt stat för ett kvartal belöpande hyresbidrag icke får utgå större belopp
än det, hvarmed summan af tjänstemannens extra inkomster i tjänsten
under det eller de förflutna kvartalen af året, enligt den af honom däröfver
förda bok, samt det till honom under året utbetalda hyresbidrag understiger
det enligt stat för det eller de förflutna kvartalen afåret tjänstemannen tillkommande
hyresbidrag, äfvensom att berörda bok skall vid hyresbidragets ^anordnande
inför Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande till granskning företes.»
Beträffande åter landsstatstjänstemännen ute i länen yttrar statskontoret,
att det icke funnit skäl att för dem föreslå särskildt hyresbidrag,
då de »kunna vara bosatta å landsbygden, som icke erbjuder så stora
växlingar i fråga om lefnads- och hyreskostnader som städerna».
197
Såsom i inledningen till detta betänkande är omnämndt, bär till
kommittén öfverlämnats en framställning af bäradsskrifvaren A. Eklundh
m. fl. å tjugutredje allmänna svenska landsstatsmötets vägnar, innefattande
erinringar i vissa hänseenden vid statskontorets utlåtande den 14 oktober 1902.
Vidkommande statskontorets förslag om hyresbidrag för tjänstemän vid
länsstyrelserna yttras i denna framställning, att den form, hvari löneförbättring
för dessa tjänstemän sålunda föreslagits, synts de å landsstatsmötet
församlade tjänstemännen sakna giltig grund och för öfrigt vara
ytterst olämplig. »Grunden för ett sådant förslag» säges det vidare, »skulle
uppenbarligen vara, att dessa tjänstemän» — d. v. s. tjänstemännen vid
länsstyrelserna — »hafva att betala större hyra och högre lefnadsomkostnader
än de på landet bosatta. Detta är nog i och för sig i allmänhet
sant, men vi anse, att fördelen af att bo i stad fullt utjämnar denna
olägenhet. Endast den omständigheten, att nästan dagligen förekomma
underdåniga ansökningar från tjänstemän, som äro hänvisade att bo på
landet, om tillstånd att få bosätta sig i stad, ådagalägger tydligen, att den
större hyresersättningen ingalunda är af beskaffenhet att utgöra grunden
för en undantagsställning. Skälen, hvarför bosättningen i stad föredrages,
äro många, och vi anse det vara tillräckligt att här endast framhålla, att
i stad tillfällena till extra förtjänster äro större än på landet, och att vistandet
i stad medför stora ekonomiska fördelar, då det är fråga om barnens
uppfostran. Sättet att göra lönetillökningen beroende af hyresbidrag är
ock olämpligt icke allenast därför, att det i mångt och mycket påminner
om den gamla, numera såsom föråldrad öfvergifna boställsordningen, utan
äfven emedan en väl behöflig och, såsom äfven statskontoret medgifver, fullt
motiverad löneförhöjning icke under några förhållanden bör göras beroende
af så växlande förhållanden som hyresersättningar i de olika städerna.
Tillämpningen af ett sådant aflöningssätt skulle säkerligen, så snart hyresersättningen
i några städer sjönke, föranleda om icke till ändring i lönevillkoren,
dock till en del onödiga framställningar till Riksdagen om hyresbidragets
boi’ttagande.»
För egen del har kommittén icke funnit anledning föreslå beviljande
af hyresbidrag åt landsstatstjänstemännen ute i länen. Men kommittén
anser en dylik aflöningsform ej heller böra införas för tjänstemän och
198
Kommittén
af styrker
anslag till
kontors-m.fl.
kostnader.
betjänte vid länsstyrelserna. Ty äfven om emellan de särskilda länsresidensstäderna
vissa växlingar råda beträffande såväl hyror som lefnadskostnader
i öfrigt, och de sålunda förefintliga växlingarna medföra,
att den ena platsen varder ekonomiskt något fördelaktigare än den andra,
så förekommer dock detta jämväl å andra tjänsteområden och lärer svårligen
kunna afhjälpas. För öfrigt kunna äfven andra omständigheter
tänkas i sådant hänseende öfva lika starkt inflytande som hyres- och andra
prisförhållanden; och erfarenheten har, enligt kommitténs mening, ingalunda
ådagalagt, att befattningar t. ex. i hufvudstaden åro mindre begärliga än
i landsorten.
Likasom kommittén sålunda afstyrker hyresbidrag, finner kommittén
sig ej heller kunna tillstyrka det förslag, som af en länsstyrelse framställts
rörande beviljande åt kronofogdar och häradsskrifvare, utöfver nu befintliga
aflöningstitlar, af ett anslag utan redovisningsskyldighet till bestridande af
kontors- och resekostnader.
Kommittén, som äfven eljest icke funnit anledning föreslå någon ny
aflöning stitel för tjänstemän och betjänte vid landsstaten, anser det sålunda
böra uti ifrågavarande hänseende förblifva vid hvad för närvarande gäller;
och har kommittén i öfrigt vid aflöningssatsernas bestämmande i tillämpliga
delar följt de grunder, som varit bestämmande för kommitténs förslag
i afseende å de centrala ämbetsverken och som finnas angifna å sid.
130—133 i kommitténs betänkande angående allmänna förutsättningar och
grunder för en reglering af löneförhållanden m. m. inom de centrala ämbetsverken.
Hvad angår de förslag, som från skilda håll framställts rörande dels
införande af rörliga tjänstgöringspenningar äfven för kronofogdarna, dels
ock upphörande eller förändring af den nuvarande indelningen af länen
i särskilda klasser med olika aflöningsbelopp för vissa grupper af landsstatstjänstemän,
Indika förslag ej innefatta någon ändring i afseende å aflöningstitlarna,
har kommittén ansett dessa förslag böra lämpligen behandlas
särskildt för hvarje grupp af tjänstemän, hvartill de hänföra sig. Frågan
om bibehållande eller indragning af de åt länsmän anvisade boställen behandlas
i sammanhang med förslag till aflöningsförmåner för dessa tjänstemän.
199
Beträffande aflöningsförmånerna för
A) landssekreterare och landskamrerare,
Landssekre
är
till en början att nämna, att vissa länsstyrelser förordat upp- landskamhörande
i dess helhet af den nuvarande åtskillnaden uti tre särskilda läns- Länsgtyrd.
klasser med afseende å beloppet af landssekreterares och landskamrerares scrnasfmtjänstgöringspenningar.
Till stöd för en dylik förändring har anförts, att
hvad som på sin tid möjligen kunde anses såsom giltigt skäl för uppställande
af antvdda olikhet, eller göromålens i de särskilda länen af folkmängdsförhållandena
betingade större eller mindre omfattning och besvärlighet,
icke längre vore i förevarande hänseende tillämpligt, då till lindring
af vederbörande landssekreterares eller landskamrerares personliga tjänstearbete
erforderliga extra arbetskrafter med eller utan hjälp af statsanslag,
och i allt fall utan kostnad för nämnda befattningshafvande, utan svårighet
kunnat erhållas och jämväl tagits i anspråk, samt att för landssekreterare och
landskamrerare i rikets samtliga län en ganska väsentlig del af arbetet utgjordes
af beredande till föredragning af remisser från Kungl. Maj:t och
de centrala ämbetsverken, hvari infordrats yttranden i allmänna ärenden
och öfver förslag till nya författningar, hvilket maktpåliggande bestyr
betungade landssekreterare och landskamrerare ungefär lika i de större
och i de mindre länen.
De länsstyrelser, hvilka sålunda framställt bestämda förslag om lika
aflöningsförmåner för landssekreterare och landskamrerare i rikets samtliga
län, äro länsstyrelserna i Kronobergs, Blekinge och Västmanlands län.
Den af länsstyrelsen i Kronobergs län föreslagna aflöning å stat för ifrågavarande
tjänstemän är densamma, som nu utgår i första klassens län,
medan länsstyrelserna i Blekinge och Västmanlands län, såsom nedan närmare
angifves, förordat en ökning af löneförmånerna därutöfver, hvarjämte
de, för den händelse klassindelningen emellertid komme att bibehållas,
hemställt om det egna länets uppflyttning från tredje till andra klassen.
Härförutom hafva länsstyrelserna i Kopparbergs och Jämtlands län,
jämte det de framställt andra förslag, om hvilka nedan förmäles, tillika
ifrågasatt eller gjort framställning om, att åtskillnaden olika län emellan
i afseende å landssekreterares och landskamrerares aflöningsförmåner måtte
borttagas.
200
En indelning i nämnda hänseende af länen i allenast två klasser
är föreslagen af länsstyrelsen i Jönköpings län, hvilken till stöd härför
åberopat vederbörande departementschefs ofvan återgifna uttalande
den 4 januari 1878, att hvarje indelning af länen måste blifva
mer eller mindre godtycklig och att, då denna godtycklighet naturligtvis
måste mest framträda i själfva öfvergångspunkterna mellan de olika klasserna
af länen, det syntes förmånligare ju färre dessa klasser kunde blifva. Enligt
det af länsstyrelsen i Jönköpings län framställda förslaget skulle till
första klassens län hänföras de, som hade 200,000 invånare eller däröfver,
och till andra klassen de öfriga, hvadan, enligt då och ännu den 31
december 1904 gällande förhållanden, första klassen skulle komma att
omfatta tolf län, nämligen Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,
Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands, samt andra klassen de öfriga
tolf länen. För den ifrågasatta aflöningen i de två klasserna redogöres
här nedan; men i afseende å de föreslagna aflöningsbeloppen för såväl
dessa som andra tjänstemän har särskildt betonats, att, därest statens
civila tjänstemän komma att åläggas bidrag till sin egen pensionering, den
föreslagna aflöningen bör höjas i motsvarande mån.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län har äfvenledes, i sammanhang med
framställande af annat förslag i ämnet, ansett det kunna icke utan
skäl ifrågasättas att hädanefter indela länen i allenast två klasser, i
hvilken händelse föreslagits enahanda uppdelning af länen som den nyss
anförda.
I öfrigt hafva vederbörande länsstyrelser vid afgifvande af sina
yttranden i ämnet antingen direkt utgått från förutsättningen om bibehållande
för landssekreterare och landskamrerare af tre olika löneklasser,
eller ock utlåtit sig, i fråga om aflöningsförmånerna för nämnda
tjänstemän, allenast beträffande viss klass eller det egna länet.
Först är då att märka, att länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands
och Värmlands län icke ifrågasatt någon förhöjning i landssekreterares
och landskamrerares aflöningsförmåner. Uttalandena från
Södermanlands och Värmlands län hänföra sig emellertid till det egna
länet. Och hvad angår länsstyrelsen i Östergötlands län, har denna,
201
i skrifvelse till statskontoret den 4 juli 1901, motiverat sin spillning
till frågan sålunda, att det vill icke kunde förnekas, att äfven landssekreterare
och landskamrerare genom de stegrade lefnadsomkostnaderna
kommit i sämre ekonomiskt läge än förut, och att fog fördenskull kan
förefinnas för förbättrande af deras nuvarande aflöningsförmåner, men
att då dessa ej understiga aflöningsförmånerna för de ämbetsmän inom
den civila förvaltningens öfriga grenar, hvilkas ämbetsåligganden icke
hafva ringare vikt eller medföra mindre ansvar än landssekreterarens
och landskamrerarens, länsstyrelsen ansåg sig, med hänsyn därjämte till
innebörden af Riksdagens år 1901 fattade beslut i dyrtidstilläggsfrågan,
förhindrad att för det dåvarande göra framställning om förbättrad aflöning
för landssekreterare eller landskamrerare. Häraf lärer dock få anses följa,
att enligt sistnämnda länsstyrelses åsikt en förhöjning af löneförmånerna
för de tjänstemän, med hvilka densamma velat jämföra landssekreterare
och landskamrerare, jämväl bör betinga en motsvarande förhöjning för
dessa sistnämnda.
Länsstyrelserna i Stockholms, Västernorrlands och Jämtlands län,
den sistnämnda under förutsättning att klassindelningen bibehålies, hafva
uti nu ifrågavarande afseende hemställt om uppflyttande af landssekreterare
och landskamrerare i det egna länet till första aflöningsklassen.
Länsstyrelserna i Uppsala och Västerbottens län hafva begärt uppflyttning
af ifrågavarande tjänstemän till andra klassen.
Bland de länsstyrelser åter, hvilka hemställt om höjning af landssekreterares
och landskamrerares aflöningsförmåner utöfver måttet af nu
gällande bestämmelser, har länsstyrelsen i Norrbottens län icke angifvit
några vissa aflöningssatser utan beträffande aflöningen å stat inskränkt sig
till uttalande om billigheten däraf, att landssekreterare och landskamrerare
i Norrbottens län komme i åtnjutande af — förutom förmånen af uppflyttning
i högsta aflöningsklassen — bättre lönevillkor än i högsta aflöningsklassen
enligt nu gällande stat bestås. Och länsstyrelsen i Malmöhus
län har ifrågaställt allenast en höjning af tjänstgöringspenningarna med
500 kronor för de landssekreterare och landskamrerare, som äro boende
»i de största och dyraste städerna», hvartill Malmö ansågs böra
räknas.
Löner egl er ing s korn mittens bet. V
26
202
Öfriga länsstyrelser hafva framställt mera bestämda förslag rörande
de höjda aflöningsförmåner, som af dem ansetts påkallade för landssekreterare
och landskamrerare, därvid emellertid vissa afsett närmast det egna
länet och andra den löneklass, till hvilken länet hör, medan några betraktat
frågan mera generellt.
Äfven i fråga om de länsstyrelser, hvilkas förslag och uttalanden
närmast afse eget län eller den löneklass, hvartill detta län hör, torde
emellertid få antagas, att, där de icke ifrågasatt någon ändring vare sig i
den nuvarande anordningen med tre aflöningsklasser eller i skillnaden
klasserna emellan, de i dessa hänseenden ej haft något att erinra, och att
fördenskull af hvad de föreslagit får anses följa, hvilka aflöningsförmånerna
enligt deras mening borde blifva äfven i de aflöningsklasser, dit det egna
länet ej hör.
Med iakttagande af hvad sålunda blifvit anfördt, har i nedanstående
tabell en sammanställning blifvit gjord af de utaf länsstyrelserna för landssekreterare
och landskamrerare senast föreslagna aflöningsförmånerna.
Länsstyrelsen i
K
r
o
n
O
r.
Lön.
Tj änstgöringspenningar
i län, tillhörande
Ålders-
tillägg
Slutaflöning
i län, tillhörande
l:a
klassen.
2:a
klassen.
3:e
klassen.
efter
5 år.
efter
10 år.
l:a
klassen.
2:a
klassen.
3:e
klassen.
Jönköpings1
län
5,000
3,000
2,500
—
500
500
9,000
8,500
_
Kalmar
>
5,000
3,000
2,500
2,000
600
—
8,600
8,100
7,600
Hallands
>
5,000
3,000
2,500
2,000
600
—
8,600
8,100
7,600
Göteborgs o. Bohns >
4,400
3,000
2,500
2,000
600
600
8,600
8,100
7,600
Kopparbergs
>
4,400
3,000
2,500
2,000
600
600
8,600
8,100
7,600
Kristianstads
>
4,400
2,500
2,000
1,500
600
600
8,100
7,600
7,100
Gäfleborgs
>
4,400
2,500
2,000
1,500
600
600
8,100
7,600
7,100
Blekinge2
>
4,400
3,000
—
—
600
—
8,000
—
—
Västmanlands2
>
4,400
3,000
—
—
600
—
8,000
—
—
Älfsborgs
>
4,400
3,000
2,500
2,000
600
—
8,000
7,500
7,000
Skaraborgs
>
4,400
3,000
2,500
2,000
600
—
8,000
7,500
7,000
1 Föreslår indelning af länen i allenast 2 klasser. — 2 Yrkar upphäfvande af all klassindelning.
203
Länsstyrelsen i
K
ron
O
r.
Lön.
Tjänstgöringspenningar
i län, tillhörande
Ålders-
tillägg.
Slutajlöning
i län, tillhörande
l:a
klassen.
2:a
klassen.
3:e
klassen.
efter
5 år.
efter
10 år.
l:a
klassen.
2:a
klassen.
3:e
klassen.
Örebro
län . .
4,400
3,000
2,500
2,000
600
—
8,000
7,500
7,000
Gottlands
» . .
4,100
2,800
2,300
1,800
600
300
7,800
7,300
0,800
Malmöhus
> . .
4,400
2,5001
2,000
1,500
600
—
7,500
7,000
6,500
Kronobergs 2
> . .
4,400
2,500
—
—
600
—
7,500
—
—
Stockholms
) . .
4,400
2,500
2,000
1,500
600
—
7,500
7.000
6,500
Uppsala
> . .
4,400
2,500
2,000
1,500
600
—
7,500
7,000
6,500
Södermanlands
> . .
4,400
2,500
2,000
1,500
600
—
7,500
7,000
6,500
Östergötlands
} . .
4,400
2,500
2,000
1,500
600
—
7,500
7,000
6,500
Värmlands
> . .
4,400
2,500
2,000
1,500
600
—
7,500
7,000
6,500
Västernorrlands
» . .
4,400
2,500
2,000
1,500
600
—
7,500
7,000
6,500
Jämtlands
> . .
4,400
2,500
2,000
1,500
600
—
7,500
7,000
6,500
Västerbottens
> . .
4,400
2,500
2,000
1,500
600
—
7,500
7,000
6,500
Norrbottens 8
> . .
—
—
—
—
—
—
—
—
—
I afseende å de af länsstyrelserna i Kopparbergs och Gäfleborgs län
framställda, i tabellen angifna förslagen till aflöningsförmåner för landssekreterare
och landskamrerare är att märka, att dessa länsstyrelser tillika
hemställt, att deras län måtte i denna del varda hänförda till första
aflöningsklassen.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har i den skrifvelse till statskontoret
af den 30 juli 1901, hvari framställts, förutom annat, ofvan omförmälda
förslag till aflöning för landssekreterare och landskamrerare, tillfogat,
att, om, mot förmodan, de af länsstyrelsen ifrågasatta aflöningsförhöjningarna
antingen icke alls eller till endast ringa del ansåges böra komma till stånd,
den omständigheten, att bostadshyrorna och öfriga lefnadskostnader i Göteborg
äro synnerligen dryga, syntes böra föranleda därtill, att i Göteborgs
1 För landssekreterare och landskamrerare »i de största och dyraste städerna» höjas tjänstgöringBpenningarna
med 500 kronor. — 2 Yrkar upphäfvande af all klassindelning. — 3 Har, utan
angifvande af vissa belopp, för landssekreterare och landskamrerare i det egna länet begärt — förutom
uppflyttning i högsta aflöningsklassen — bättre löneförmåner, än i denna bestås enligt nu .gällande stat.
204
och Bohus län åtminstone landssekreteraren, landskamreraren och landträntmästaren
tilldelades särskildt hyresbidrag såsom ersättning för de högre
kostnader, de enligt länsstyrelsens mening hade att betala för sina lefnadsbehof
i förhållande till dylika tjänstemän i de flesta andra län, där residensstäderna
erbjöde långt billigare lefnadsförhållanden; och ansåg länsstyrelsen
detta hyresbidrag böra utgå med åtminstone 500 kronor.
I vissa fall har framhållits, att vederbörande länsstyrelser vid sina
förslag eller yttranden angående landssekreterares och landskamrerares
aflöningsförmåner utgått från förutsättningen, att de med nämnda befattningar
nu förenade sportler och provisioner komma att bibehållas.
Statskonst)-
Enligt det af statskontoret i dess utlåtande den 14 oktober 1902
vcxs försitta /»
framställda förslaget skulle landssekreterares och landskamrerares aflöning
å stat utgöras af lön, lika för alla, 4,400 kronor, tjänstgöringspenningar,
växlande i olika län alltefter länens folkmängd, i tre klasser med 2,500,
2,000 och 1,500 kronor, hyresbidrag, normeradt efter de olika länsresidensstädernas
större eller mindre bostadshyror och lefnadskostnaderna
i öfrigt därstädes, likaledes i tre klasser med 1,000, 700 och 500 kronor,
samt ålderstillägg, lika för alla, 600 kronor.
I afseende å tjänstgöringspenningarna skulle den första klassen omfatta
län med mer än 200,000 invånare, eller Östergötlands, Jönköpings,
Kalmar, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Skaraborgs,
Värmlands, Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands län, den
andra län med 150,000—200,000 invånare eller — enligt de till grund
för statskontorets förslag lagda folkmängdsförhållandena vid 1901 års slut
— Stockholms, Södermanlands, Kronobergs och Örebro län, samt tredje
klassen de öfriga länen. Beträffande hyresbidraget skulle till första klassen
hänföras Stockholm, till andra klassen Malmö, Göteborg, Östersund,
Umeå och Luleå samt till tredje klassen de återstående länsresidensstäderna.
Med iakttagande af dessa klassindelningar skulle, enligt statskontorets
förslag, slutaflöningen för landssekreterare och landskamrerare, under
förutsättning att hyresbidragen utginge oafkortade, blifva:
205
i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län.......kronor 8,200
i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,
Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs,
Gäfleborgs och
Västernorrlands län..... »
8,000
i
Södermanlands, Kronobergs
och Örebro län...... »
7,500
i
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län...... »
7,200
i Uppsala, Gottlands, Blekinge, Hallands och Västmanlands
län.................... »
7,000
Bland de handlingar, som, efter det till kommittén remitterades
statskontorets utlåtande af den 14 oktober 1902, blifvit till kommittén
öfverlärnnade, är ock en skrifvelse den 9 december 1903 från landshöfdingen
i Jämtlands län till statsrådet och chefen för civildepartementet,
innefattande vissa erinringar vid statskontorets omförmälda utlåtande.
I denna skrifvelse har landshöfdingen uttalat sig för att den
nuvarande länsindelningen måtte upphöra och all skiljaktighet länen emellan
i afseende å landsstatstjänstemännens löneförmåner försvinna, för såvidt
den ej betingades af sådana omständigheter, som föranledt statskontoret
att föreslå ett särskildt lönetillägg under namn af hyresbidrag för vissa
landsstatstjänster, att utgå med olika belopp i förhållande till de olika
orternas större eller mindre bostadshyror och lefnadskostnader i öfrigt.
Skulle länsindelningen försvinna, borde, enligt landshöfdingens åsikt, de
aflöningsförmåner, som nu gälla för första klassens län, fastställas såsom
lämpliga för alla län, med den förhöjning, som på grund af nyare tiders
förändrade förhållanden kunde anses nödvändig. Om emellertid af en
eller annan anledning någon olikhet i fråga om landsstatstjänstemännens
aflöning emellan länen eller vissa grupper af dem ansåges lämplig,
borde denna icke göras beroende af folkmängdens storlek, utan af de
olika tjänsternas besvärlighet, sådan denna kunde utrönas med ledning af
länsstyrelsernas arbetsredogörelser eller andra tillgängliga uppgifter, samt —
med hänsyn därtill att löneförmånerna för tjänsterna inom tredje klassens
län vore alldeles otillräckliga, särskildt för landssekreterare och landskamrerare
— så till vida begränsas, att löneklassernas antal minskades från tre
till två. Under alla förhållanden syntes det landshöfdingen, att Jämt
-
206
lands län borde hänföras till första löneklassen. För landssekreteraren
och landskamreraren i Jämtlands län ansåg landshöfdingen aflöningen å
stat lämpligast böra sättas till 4,400 kronor i lön och 2,500 kronor i
tjänstgöringspenningar med ålderstillägg å lönen till belopp af 600 kronor
efter fem års tjänstgöring, hvartill borde, utan något afdrag för extra inkomster,
läggas det hyresbidrag, som kunde blifva beviljadt.
Kommitténs
För egen del har kommittén funnit de erinringar i viss mån befogade,
förslag. gom åtskilliga länsstyrelser framställts mot bibehållande, hvad landssekreterares
och landskamrerares aflöningsförmåner angår, af den nuvarande
indelningen af länen i tre aflöningsklasser. Det motiv, som vid denna
klassindelnings införande anfördes för densamma, eller att tjänstgöringspenningarna
borde, med afseende å tjänsternas större eller mindre besvärlighet,
inom olika län utgå med olika belopp, förringas onekligen till sin
giltighet däraf, att i de större och mera arbetsamma länen länsstyrelserna
satts i tillfälle att i större omfattning än inom öfriga län bereda vederbörande
afdelningschefer biträde af extra tjänstemän; och kommittén
har uti ifrågavarande afseende gått än vidare, då kommittén föreslagit,
att de ordinarie arbetskrafterna hos de särskilda länsstyrelserna skola,
i större mån än hittills varit fallet, tillmätas olika med hänsyn just till
mängden af det arbete, som kan anses påhvila vederbörande länsstyrelser.
De göromål hos länsstyrelserna, hvilka mera afsevärdt växla i omfattning
inom olika län, torde ock till stor del vara af den löpande beskaffenhet,
att för desamma underordnade tjänstemäns arbete i jämförelsevis stor
mån lämpligen kan tagas och i regeln äfven tages i anspråk, naturligen
under afdelningschefernas inseende. De ärenden däremot, vid hvilka
afdelningscheferna i större mån lägga omedelbar hand, såsom viktigare
utlåtanden, till granskning remitterade författningsförslag o. d., torde
till stor del vara af beskaffenhet att förekomma i ungefär samma omfattning
inom alla län.
Men äfven om, oafsedt dessa omständigheter, det vederbörande
afdelningschefer påhvilande arbete är och varder inom vissa län mera
omfattande än inom andra, synas dock olikheterna därutinnan icke böra
i allmänhet föranleda ett särskiljande af länen i olika aflöningsklasser.
207
Enahanda olikheter torde på åtskilliga andra tjänsteområden förekomma
mellan till graden likställda befattningar, utan att i allmänhet sådant ansetts
böra betinga en åtskillnad i aflöningsförmåner; och hvad själfva länsstyrelserna
beträffar äro ju inom samma län aflöningarna å stat till landssekreterare
och landskamrerare, oafsedt befintlig skillnad i arbetsmängd,
satta sinsemellan lika. Det är därjämte att ihågkomma, att enligt kommitténs
förslag landssekreterare och landskamrerare skulle i det hela bibehållas
vid nu utgående sportler; och då dessa, äfven om de numera
icke hafva samma betydelse som före senaste allmänna lönereglering, icke
äro oväsentliga samt i flertalet fall torde växa med tjänstegöromålen,
synas vederbörande sålunda härigenom i viss mån erhålla godtgörelse för
det mera omfattande arbete, som inom vissa län förekommer.
Hvarje klassindelning måste grundas å förhållandena vid tiden
närmast före dess verkställande, men däraf följer ock, att jämförelsevis
snart kraf måste framkomma på uppflyttning i högre klass, och det i större
omfattning ju flera klasserna äro. I de till kommittén öfverlämnade handlingarna
förekomma äfven, såsom af det föregående synes, flera framställningar
i sådant hänseende. Enligt kommitténs uppfattning måste det
emellertid anses önskvärdt att vid en lönereglering söka, så långt görligt
är, undvika anordningar, som föranleda dylika återkommande ändringskraf.
På grund af hvad sålunda anförts, anser kommittén löneförmånerna
å stat för länsstyrelsernas afdelningschefer böra i allmänhet sättas till
samma belopp i de särskilda länen. Från denna allmänna regel har kommittén
funnit undantag böra göras blott beträffande ett fåtal län, hvilka
tillhöra den nuvarande lägsta aflöningsklassen och i fråga om hvilka synes
mera allmängiltigt kunna göras gällande, att de ur synpunkter, som i
förevarande hänseende kräfva beaktande, ännu stå i viss mån efter öfriga
län. De län, kommittén sålunda afser att föra till en lägre aflöningsklass,
äro Uppsala, Gottlands, Blekinge, Hallands och Västmanlands län; och må
härvid jämväl åberopas, att dessa län enligt statskontorets förslag skulle
hänföras till lägsta aflöningsklassen beträffande såväl tjänstgöringspenningar
som hyresbidrag.
208
Hvad vidare angår själfva aflöningsbeloppen, äro dessa för närvarande
så bestämda, att landssekreterare och landskamrerare i 2:a klassens län
åtnjuta samma aflöningsförmåner å stat som tjänstemän i den tredje normala
lönegraden inom de centrala ämbetsverken, hvartill höra råd och byråchefer,
medan landssekreterare och landskamrerare i l:a klassens län hafva
500 kronor mer och i 3:e klassens län 500 kronor mindre i tjänstgöringspenningar
än nyssnämnda tjänstemän inom centralförvaltningen. Kommittén
har för sin del icke kunnat finna påkalladt att för landssekreterare
och landskamrerare inom något län föreslå högre aflöningsförmåner å stat
än för de till ställning och ämbetsuppgifter väsentligt likställda tjänstemännen
i tredje normala lönegraden inom de centrala ämbetsverken, allra
helst som enligt kommitténs förslag landssekreterare och landskamrerare
skulle i hufvudsak få åtnjuta samma — i flertalet fall ganska betydande
— sportelinkomster som hittills och därigenom i allt fall komme till en
väsentligt högre inkomst af tjänsten, i regel växande, enligt hvad förut
framhållits, med arbetets mängd.
I delen I af kommitténs betänkanden hafva löneförmånerna för tjänstemän
i den tredje normala lönegraden inom de centrala ämbetsverken föreslagits
sålunda: lön 4,600 kronor och tjänstgöringspenningar 2,400 kronor,
hvartill skulle kunna komma ålderstillägg till lönen efter fem år med 600
kronor. Denna aflöning borde, enligt kommitténs mening, äfven tillkomma
landssekreterare och landskamrerare i allmänhet eller i l:a klassens län,
medan i de fem län, hvilka kommittén ansett böra bilda en 2:a klass,
tjänstgöringspenningarna skulle utgå med allenast 1,900 kronor, eller 500
kronor mindre än i l:a klassen.
Kommittén hemställer alltså,
att aflöningen ä stat för landssekreterare och landskamrerare
må bestämmas
i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,
Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Skaraborgs, Värmlands,
Örebro, Kopparbergs, Gäjleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län till 7,000 kronor,
209
där af 4,600 kronor i lön och 2,400 kronor i tjänstgöring
spenning ar, hvartill kan komma ett ålderstillägg
till lönen efter fem år med 600 kronor; samt
i Uppsala, Gottlands, Blekinge, Hallands och Västmanlands
län till 6,500 kronor, där af 4,600 kronor i
lön och 1,900 kronor i tjänstgöring spenning ar, hvartill
kan komma ett ålderstillägg till lönen efter fem år med
600 kronor.
Hvad angår
B) landträntmästare,
LånskassSr
har kommittén hemställt, att landträntmästartjänsterna må indragas filare''
och de landträntmästaren åliggande göromålen öfverflyttas till landskontoret, (Landträntatt
därstädes bestridas af en särskild tjänsteman med benämning länskassör ma8tare )
och bokhållare samt med skyldighet att utöfver kassörsgöromålen biträda
med andra göromål å landskontoret.
I afseende å löneförmånerna för landträntmästare föreligga från två Lämstyrellänsstyrelser,
nämligen i Blekinge och Västmanlands län, förslag om upp- f%rZl
hörande i dess helhet af den nuvarande länsindelningen, hvarjämte dessa
länsstyrelser, för den händelse denna indelning emellertid komme att bibehållas,
hemställt om det egna länets uppflyttning från tredje till andra
klassen.
Härförutom är att märka, att länsstyrelserna i Kopparbergs och
Jämtlands län, jämte det de framställt andra förslag, för hvilka nedan
redogöres, tillika ifrågasatt eller gjort framställning om, att indelningen
åt länen i olika aflöningsklasser måtte upphöra.
Länsstyrelsen i Jönköpings län har, jämväl hvad landträntmästare
angår, föreslagit en indelning af länen i allenast två aflöningsklasser.
Rörande grunden för denna indelning och de särskilda klassernas omfattning
hänvisas till hvad därom meddelats vid redogörelsen för samma länsstyrelses
förslag i afseende å landssekreterares och landskamrerares aflöningsförmåner.
En indelning af länen i endast två klasser har jämväl
ifrågasatts af länsstyrelsen i Skaraborgs län, som emellertid därjämte
framställt annat förslag i ämnet, hvarom nedan förmäles.
Löneregleringskommitténs bet. V.
27
210
Af öfriga länsstyrelser, hvilka antingen förutsatt bibehållande af
den nuvarande länsindelningen eller ock utlåtit sig allenast beträffande
viss aflöningsklass eller det egna länet, hafva länsstyrelserna i Stockholms
och Södermanlands län ansett någon förhöjning af landträntmästares aflöningsförmåner
icke vara påkallad. Dessa båda uttalanden hänföra sig
emellertid till det egna länet. Vidare hafva två länsstyrelser, i Västernorrlands
och Västerbottens län, hemställt blott om uppflyttning af landträntmästaren
i det egna länet till närmast högre aflöningsklass, hvarjämte
uppflyttning till högsta klassen begärts af länsstyrelsen i Jämtlands län
för landträntmästaren i detta län, därest klassindelningen bibehålies.
Bland de länsstyrelser åter, hvilka hemställt om förhöjning af landträntmästares
aflöningsförmåner utöfver måttet af nu gällande bestämmelser,
har länsstyrelsen i Norrbottens län, utan angifvande af vissa aflöningsbelopp,
uttalat angelägenheten däraf, att samtliga vid länsstyrelsen anställda tjänstemän
bereddes bättre aflöningsförmåner, än som enligt nu gällande aflöningsstat
af statsverket bestås. Från öfriga länsstyrelser föreligga däremot
mera bestämda förslag i nu ifrågavarande hänseende, af hvilka förslag
dock åtskilliga afse närmast det egna länet eller den klass, dit detta hör.
Beträffande de förslag och uttalanden, som närmast afse det egna
länet eller den aflöningsklass, dit detta hör, har kommittén emellertid, af
enahanda skäl som i afseende å vissa länsstyrelsers yttranden rörande
landssekreterares och landskamrerares aflöningsförmåner, funnit af dessa
förslag och uttalanden kunna slutas, hvilka aflöningsförmåner afsetts för
de klasser, till hvilka det egna länet ej hör.
Med iakttagande häraf hafva af nedannämnda länsstyrelser för landträntmästare
senast föreslagna aflöningsförmåner å stat sammanförts i
följande tabell.
211
K
r
o
n
O
r.
Länsstyrelsen i
Tj änstgöringspenningar
Ålders
Slut aflöning
i län, tillhörande
tillägg
i län, tillhörande
Lön.
l:a
klassen.
2:a
klassen.
3:e
klassen.
efteriefter
5 | 10
år. | år.
efter
15
år.
l:a
klassen.
2:a
klassen.
3:e
klassen.
Kristianstads
län . .
3,500
1,500
1,300
1,000
500
500
_
6,000
5,800
5,500
Göteborgs o. Bohus län
3,000
2,000
1,800
1,500
500
500
—
6,000
5,800
5,500
Jönköpings 1
län . .
3,000
1,500
1,300
—
500
500
—
5,500
5,300
—
Gäfleborgs
> . .
3,000
1,500
1,300
1,000
500
500
-
5,500
5,300
5,000
Kalmar
> . .
3,000
1,800
1,600
1,300
500
—
—
5,300
5,100
4,800
Blekinge i 2
> . .
3,000
1,500
—
—
500
—
—
5,000
-
—
Västmanlands 2
> . .
3,000
1,500
—
—
500
—
—
5,000
—
—
Uppsala
» . .
3,000
1,500
1,300
1,000
500
—
—
5,000
4,800
4,500
Östergötlands
} . .
3,000
1,500
1,300
1,000
500
—
—
5,000
4,800
4,500
Hallands
> . .
3,000
1,500
1,300
1,000
500
—
—
5,000
4,800
4,500
Skaraborgs
> . .
3,000
1,500
1,300
1,000
500
—
—
5,000
4,800
4,500
Värmlands
) . .
3,000
1,500
1,300
1,000
500
—
—
5,000
4,800
4.500
Örebro
> . .
3,000
1,500
1,300
1,000
500
—
—
5,000
4,800
4,500
Kronobergs
> . .
2,500
2,000
1,800
1,500
500
—
—
5,000
4,800
4,500
Älfsborgs
» . .
2,500
2,000
1,800
1,500
500
—
—
5,000
4,800
4,500
Malmöhus
> . .
2,500
1,500
1,300
1,000
500
500
—
5,000
4,800
4,500
Kopparbergs
) . .
2,500
1,500
1,300
1,000
500
500
—
5,000
4,800
4,500
Gottlands
) . .
2,500
1,600
1,400
1,100
—
500
300
4,900
4,700
4,400
Stockholms
1 . .
2,500
1,500
1,300
1,000
500
—
—
4,500
4,300
4,000
Södermanlands
> . .
2,500
1,500
1,300
1,000
500
—
—
4,500
4,300
4,000
Västernorrlands
> . .
2,500
1,500
1,300
1,000
500
—
—
4,500
4,300
4,000
Jämtlands
> . .
2,500
1,500
1,300
1,000
500
—
—
4,500
4,300
4,000
Västerbottens
> . .
2,500
1,500
1,300
1,000
500
—
—
4,500
4,300
4,000
Norrbottens 8
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
I afseende å det af länsstyrelsen i Kopparbergs län framställda, i
tabellen angifna förslaget till aflöningsförmåner för landträntmästare är
i Föreslår indelning af länen i allenast två klasser. — 2 Yrkar upphäfvande af all klarin
delning;
— 3 Har, utan angifvande af vis3a aflöningsbelopp, framhållit angelägenheten däraf, att samtliga
vid länsstyrelsen anställda tjänstemän beredas bättre aflöningsförmåner än enligt nu gällande stat.
212
Stats
kontorets
förslag.
att märka, att denna länsstyrelse tillika hemställt, att dess län måtte, hvad
landträntmästare^ aflöningsförmåner angår, varda hänfördt till första
aflöningsklassen.
Rörande det af länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, under angifven
förutsättning, för landträntmästaren likasom för landssekreteraren
och landskamreraren i länet föreslagna hyresbidrag är nämndt här ofvan
sid. 203—204.
Jämväl beträffande länsstyrelsernas förslag eller yttranden i afseende
å landträntmästares aflöningsförmåner gäller, att i vissa fall uttryckligen
angifvits såsom förutsatt, att de till nämnda tjänstemän utgående sportler
och provisioner komma att bibehållas.
Statskontoret har, beträffande landträntmästare, funnit aflöningen
böra uppdelas i lön, lika för alla, 2,800 kronor, tjänstgöringspenningar
till olika belopp inom tre efter länens folkmängd bestämda aflöningsklasser,
1,500, 1,300 och 1,000 kronor, hyresbidrag till olika belopp
för tre dyrhetsklasser, 700, 500 och 300 kronor, samt två ålderstillägg,
lika för alla, hvartdera å 500 kronor. Rörande de närmare grunderna
och gränserna vid de särskilda klassindelningarna hänvisas till hvad därom
meddelats å sid. 204 här ofvan beträffande landssekreterare och landskamrerare.
Med iakttagande af dessa klassindelningar och under förutsättning
att hyresbidragen utginge oafkortade, skulle slutajiöningen för landträntmästare
enligt statskontorets förslag blifva:
i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län . . kronor 5,800
i Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Älfsborgs,
Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gäfleborgs i
och Västernorrlands län.............. »
5,600
i Södermanlands, Kronobergs och Örebro län....... »
5,400
i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län..... »
5,300
i Uppsala, Gottlands, Blekinge, Hallands och Västmanlands
län .
5,100
213
I en af styrelsen för allmänna svenska landsstatsmöten till Kungl.
Maj:t öfverlämnad framställning från det tjuguandra landsstatsinötet i Jönköping
den 5 augusti 1902, hvaröfver statskontoret den 6 mars 1903
afgaf yttrande, föreslogs lika för alla landträntmästare 3,000 kronor
i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar, jämte två ålderstillägg,
hvartdera å 500 kronor, att utgå det första efter fem och det andra
efter tio år.
Här torde ock böra uppmärksammas, att äfven beträffande landträntmästare
gäller hvad landshöfdingen i Jämtlands län i sin skrifvelse
till chefen för civildepartementet den 9 december 1903 (omnämnd här
ofvan sid. 205—206) mot statskontorets utlåtande den 14 oktober 1902
erinrat i afseende å länens indelning i klasser och beträffande afdrag af
extra inkomster från ett eventuellt hyresbidrag.
Det torde jämväl böra omnämnas, att i den till kommittén öfverlämnade
framställningen från tjugutredje allmänna landsstatsmötet
med erinringar i vissa hänseenden vid statskontorets nyssberörda utlåtande
begärts, att kommittén ville hemställa, att landträntmästarna i de olika
länen måtte i afseende å löneförhållandena jämnställas.
Beträffande löneförmånerna å stat för de tjänstemän, län skassörer Kommitténs
och bokhållare, hvilka enligt kommitténs förslag skulle öfvertaga landtränt- j0rslag
mästarnas göromål, har kommittén ansett dessa löneförmåner böra vara
lika i alla län. De olikheter, som i afseende å de nuvarande ränterigöromålens
omfattning råda mellan olika län, skulle nämligen icke vidare
komma att betyda något i förevarande afseende, då ju inom län, där kassagöromålen
ej komme att fullt upptaga länskassörens tid, honom skulle
åligga att därutöfver, så långt tiden det medgifver, biträda med andra
göromål å landskontoret.
Hvad angår själfva aflöningssatserna, har redan vid framläggande af
förslaget om indragning af landträntmästartjänsterna kommittén uttalat,
att den icke anser behöfligt, att för kassörsgöroinålen vid länsstyrelsen finnes
en tjänsteman under vederbörande afdelningschef med högre grad och aflöning
på stat, än som tillkomma länsnotarie och länsbokhållare.
214
Länsnotarier
och länsbokhållare.
Länsstyrelsernas
förslag.
Kommittén har emellertid afsett, att de till landträntmästare nu utgående
sportler skulle, efter nämnda befattningars indragning, i stället tillfalla
den tjänsteman, som hos länsstyrelse är anställd såsom länskassör
och bokhållare, hvarigenom dennes inkomster af tjänsten i allt fall komme
att öfverstiga länsnotaries och länsbokhållares, inom flertalet län med ganska
afsevärda belopp. Däremot skulle icke för ifrågavarande kassörstjänst bestämmas
några särskilda missräkningspenningar.
Med tillämpning af hvad här nedan föreslås i löneförmåner å stat för
länsnotarie och länsbokhållare, hemställer kommittén,
att aflöning en å stat för den tjänsteman, som är
anställd hos länsstyrelse såsom länskassör och bokhållare,
må bestämmas till 3,000 kronor, där afl 1,800 kronor i
lön och 1,200 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill
kan komma ett ålderstillägg till lönen efter fem år med
500 kronor; samt
att ifrågavarande tjänsteman skall äga att tills
vidare tillgodonjuta de till landträntmästare nu utgående
sportler.
Vidkommande
C) länsnotarier och länsbokhållare
hafva länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Skaraborgs och
Västmanlands län förordat upphörande af den nuvarande klassindelningen;
hvarvid länsstyrelserna i Blekinge och Västmanlands län, för den händelse
en klassindelning emellertid komme att bibehållas, yrkat, att länsnotarier
och länsbokhållare i deras län måtte uppflyttas från den lägre till den
högre klassen. Härförutom hafva länsstyrelserna i Kopparbergs och
Jämtlands län, jämte framställande af andra förslag, för hvilka nedan
redogöres, tillika ifrågasatt eller gjort framställning om borttagande af
sagda indelning.
Bland de länsstyrelser, hvilka vid sina yttranden i ämnet antingen
förutsatt klassindelningens bibehållande eller ock, utan att yttra något
215
därom, berört närmast aflöningsförhållandena inom det egna länet eller den
klass, dit detta hör, har länsstyrelsen i Södermanlands län förmält, att,
såvidt den kunnat finna, sådana omständigheter icke förekomme, på grund
hvaraf ändring uti löneförmånerna för länsnotarie och länsbokhållare i
nämnda län skäligen påkallades.
Länsstyrelsen i Uppsala län har yrkat allenast uppflyttning af sitt
län i den högre aflöningsklassen för länsnotarier och länsbokhållare, medan
länsstyrelsen i Västerbottens län, jämte enahanda yrkande för detta län,
hemställt om den ändring i länsnotaries och länsbokhållares aflöningsförmåner,
att det dem medgifna ålderstillägget måtte få åtnjutas redan efter
fem i stället för tio år.
Från länsstyrelsen i Norrbottens län föreligger ej heller beträffande
nu ifrågavarande tjänstemän förslag till några vissa aflöningssatser, utan
allenast ett allmänt uttalande om behofvet af löneförbättring för tjänstemännen
hos länsstyrelsen.
öfriga länsstyrelser hafva däremot afgifvit mera bestämda förslag
rörande de höjda aflöningsförmåner, som af dem ansetts påkallade för
länsnotarier och länsbokhållare.
Med iakttagande af hvad sålunda blifvit anfördt samt, beträffande
de länsstyrelsers förslag och uttalanden, hvilka närmast afsett eget län
eller den klass, dit detta hör, af enahanda tillvägagående som här ofvan
i fråga om löneförmånerna åt landssekreterare och landskamrerare, hafva
i nedanstående tabell angifvits de af länsstyrelserna senast förordade
aflöningsförmåner för länsnotarier och länsbokhållare.
Länsstyrelsen i
Kronor.
Lön i län, till-  börande
Tj änstgöringspen-  ningar i län,
tillbörande
Ålderstillägg
Slutaflöning
i län, tillhörande
l:a
klassen.
2:a
klassen.
l:a
klassen.
2:a
klassen.
efter
5 år.
efter
10 år.
efter
15 år.
l:a
klassen.
2:a
klassen.
Kopparbergs
län . .
Gäfleborgs
> . .
2,500
2,500
2,200
2,200
1,000
1,000
800
800
500
500
500
500
—
4,500
4,500
4,000
4,000
216
Länsstyrelsen i
K
r
o
n
O
r.
Lön i län, till-  hörande
Tjänstgöringspen
ningar i län,
1 tillhörande
Ålderstillägg
Slutaflöning
i län, tillhörande
l:a
klassen.
2:a
klassen.
l:a
klassen.
2:a
klassen.
efter
5 år.
efter
10 år.
efter
15 år.
l:a
klassen.
2:a
klassen.
Kristianstads
län . .
2,000
1,700
1,500
1,300
500
500
4.500
4,000
Göteborgs o. Bohus » . .
2,000
1,700
1,500
1,300
500
500
_
| 4,500
4,000
Jönköpings *
1,800
—
1,200
—
500
500
_
4,000
Blekinge 1
1,800
—
1,200
—
500
500
_
4,000
Hallands
2,300
2,000
1,200
1,000
—
500
—
4,000
3.500
Kalmar
2,000
1,700
1,500
1,300
—
500
_
4,000
3,500
Västmanlands 1
2,000
—
1,200
—
500
_
_
3,700
Värmlands
2,000
1,700
1,200
1,000
500
_
_
3,700
3,200
Västernorrlands
2,000
1,700
1,200
1,000
500
_
_
3,700
3.200
Skaraborgs 1
1,800
—
1,200
—
500
_
_
3,500
Stockholms
1,800
1,500
1,200
1,000
500
—
_
3,500
3,000
Kronobergs 1
2,000
—
1,000
—
—
500
_
3,500
Östergötlands
1,800
1,500
1,200
1,000
—
500
_
3,500
3,000
Örebro
1,800
1,500
1,200
1,000
—
500
—
3,500
3,000
Jämtlands
1,800
1,500
1,200
1,000
—
500
—
3,500
3,000
Alfsborgs
1,500
1,200
1,500
1,300
—
500
_
3,500
3,000
Gottlands
1,500
1,200
1,200
1,000
—
500
300
3,500
3,000
Malmöhus
1,500
1,200
1,000
800
500
500
_ 1
3,500
3,000
Västerbottens
1,500
1,200
1,000
800
500
—
—
3,000
2,500
Uppsala
1,500
1,200
1,000
800
—
500
_
3.000
2,500
Södermanlands
1,500
1,200
1,000
800
—
500
__
3,000
2,500
Norrbottens 8
- 1
—
—
— I
—
—
—
—
—
Statskontor
*
rett förslag. varande
statskontorets utlåtande den 14 oktober 1902 har för nu ifrågatjänstemän
föreslagits uppdelning af aflöningen i lön, lika för
Yrkar upphäfvande af klassindelningen. — * Har, utan angifvande
hemställt om löneförbättring för samtlig i tjänstemän vid länsstyrelsen.
af vissa aflöningssatser,
217
alla, 1,500 kronor, tjänstgöringspenningar till olika belopp inom tre länsklasser,
med 1,200, 1,000 och 800 kronor, hyresbidrag, utgående i tre
olika dyrhetsklasser med 700, 500 och 300 kronor, samt, lika för alla, två
ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor. Angående grunderna för berörda
klassindelningar och klassernas omfattning hänvisas till hvad därom meddelats
vid redogörelsen för statskontorets förslag i fråga om afiöningsförmåner
för landssekreterare och landskamrerare.
Med iakttagande af klassindelningarna skulle slutaflöninqen för länsnotarier
och länsbokhållare blifva:
i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län . . . .kr. 4,200
i Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Älfsborgs,
Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gäfleborgs och Väster
norrlands
län....................» 4,000
i Södermanlands, Kronobergs, Örebro, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län.................1 3,800
i Uppsala, Gottlands, Blekinge, Hallands och Västmanlands län » 3,600
I den å sid. 213 omnämnda framställningen från tjuguandra
allmänna svenska landsstatsmötet föreslogs lika för alla länsnotarier och
länsbokhållare 2,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar
samt två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, efter fem och tio år,
och i framställningen från tjugutredje allmänna landsstatsmötet har begärts,
att kommittén måtte hemställa om lika löneförmåner åt alla länsnotarier
och länsbokhållare.
Det synes kommittén, att i fråga om länsnotarier och länsbokhållare Kommittén»
ännu mindre än beträffande länsstyrelsernas afdelningschefer skäl förefinnas J0,sla9-  att, ur synpunkten af tjänstegöroraålens omfattning, bestämma löneförmånerna
olika inom skilda län.
Med hänsyn till de kraf, som ställas å ifrågavarande tjänstemän,
böra ock löneförmånerna för dem sättas högre, än hvad för närvarande
L un e reg ler in g skam m i 11 éns bet. V.
28
218
Landskanslist
er och landskontorister.
Länsstyrelsernas
förslag.
är fallet jämväl i högsta aflöningsklassen. Härvid torde emellertid böra
uppmärksammas, att, i händelse af bifall till kommitténs förslag till aflöningsvillkor,
dessa tjänstemän fortfarande skulle kunna såsom hittills erhålla
medgifvande att med sin statstjänst förena befattning å kommuns
stat, samt att länsnotarie- och länsbokhållartjänsterna icke äro och enligt
kommitténs förmenande icke heller för framtiden böra vara annat än
öfvergångsplatser för vidare befordran, hvadan aflöningarna ej torde böra
sättas så, att en dylik vidarebefordran framstår för tjänsteinnehafvaren
såsom mindre önskvärd.
Vid öfvervägande af frågan har kommittén ansett lämpligt att för
länsnotarier och länsbokhållare föreslå en begynnelseaflöning af 3,000
kronor, hvilket belopp borde fördelas med 1,800 kronor såsom lön och
1,200 kronor såsom tjänstgöringspenningar. Med hänsyn till tjänsternas
fortfarande egenskap af öfvergångstjänster torde hädanefter såsom hittills
ej vara påkalladt mer än ett ålderstillägg, hvilket, med samma belopp
som nu eller 500 kronor, dock synes böra få tillgodonjutas redan efter
fem år. Kommittén hemställer alltså,
att länsnotarie och länsbokhållare tillerkännas en
aflöning å stat afl 3,000 kronor, däraf 1,800 kronor i
lön och 1,200 kronor i tjänstgöringspenningar, hvartill
kan komma ett ålderstillägg till lönen efter fem år med
500 kronor. I
I fråga om
D) landskanslister och landskontorister
äro i följande tabell angifna de aflöningssatser, som af vederbörande länsstyrelser
senast förordats.
219
Länsstyrelsen i
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Ålderstillägg
Slut-
aflöning.
efter
5 är.
efter 1
10 år.
efter
15 år.
Jämtlands
län.........
1,000
500
500
500
_
2,500
Norrbottens
».........
1,000
500
500
500
—
2,500
Jönköpings
>
.........
1,000
800
300
300
—
2,400
Västernorrlands >.........
1,200
800
300
—
—
2,300
Gäfleborgs
».........
1,200
500
300
300
—
2,300
Blekinge
».........
1,000
700
300
300
—
2,300
Göteborgs o. Bobus ».........
900
600
300
300
—
2,100
Västerbottens
» . . ........
1,000
500
250
250
—
2,000
Kopparbergs
>.........
1,000
500
—
500
—
2,000
Stockholms
>.........
900
600
500
—
—
2,000
Skaraborgs
>.........
900
600
—
500
—
2,000
Gottlands
>.........
800
700
—
300
200
2,000
Södermanlands
*.........
800
600
300
300
—
2,000
Kronobergs
».........
800
600
300
300
—
2,000
Värmlands
».........
800
600
300
300
—
2,000
Västmanlands
>.........
800
600
300
300
—
2,000
Malmöhus
>.........
700
700
300
300
—
2,000
Uppsala
».........
900
600
—
300
—
1,800
Östergötlands
>.........
900
600
—
300
—
1.800
Kalmar
».........
900
600
—
300
—
1,800
Kristianstads
».........
900
600
—
300
—
1,800
Hallands
>.........
900
600
—
300
—
1,800
Älfsborgs
>.........
900
600
—
300
—
1,800
1 Örebro
>.........
900
600
—
300
1
1,800
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har till sitt ofvan angifna
förslag i afseende å löneförmåner för landskanslister och landskontorister
i allmänhet fogat den särskilda hemställan, att, »med hänsyn till den stora
svårigheten att i den dyra staden Göteborg erhålla dugliga tjänstemän af
denna grad», aflöningen för landskanslister och landskontorister i nämnda
län måtte sättas till 1,000 kronor i lön och 800 kronor i tjänstgöringspenningar
jämte två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor, efter fem
och tio år.
220
Statskontorets
förslag.
Här må jämväl erinras om det af länsstyrelsen i Norrbottens län
gjorda, å sid. 117—118 återgifna uttalandet, att det vore synnerligen
lämpligt, att en af de ordinarie landskanslisterna och en af de ordinarie
landskontoristerna måtte varda anställda såsom »förste landskanslist» och
»förste landskontorist», med högre aflöning än de öfriga.
Såsom af ofvanstående tabell framgår, äro för nu ifrågavarande
tjänstemän af flertalet länsstyrelser föreslagna relativt betydande förhöjningar
af gällande aflöningsförmåner. Till stöd härför har åberopats dels,
ur dessa tjänstemäns egen synpunkt, att de, med hänsyn till sina knappa
aflöningar, företrädesvis lida under trycket af den inträdda stegringen i
lefnadskostnader, men dels äfven, i det allmännas intresse, att svårigheter
yppats att vinna lämpliga aspiranter till dessa platser och att det därför
vore önskvärdt att så höja aflöningsförmånerna, att dugliga och lämpliga
personer kunde förmås ägna sig åt landsstatens tjänst. Särskildt har ock
erinrats, att ifrågavarande tjänstemän i regel äro af sina befattningar
ganska strängt sysselsatta, hvilket borde beaktas vid aflöningens tillmätande.
Emellertid har jämväl betonats angelägenheten af, att aflöningen för dem
sättes i lämpligt förhållande till löneförmånerna för icke blott länsnotarier
och länsbokhållare utan äfven länsmännen. Beträffande uppdelningen af
löneförmånerna å särskilda aflöningstitlar har från flera håll erinrats om
nödvändigheten att höja tjänstgöringspenningarnas belopp för att kunna
erhålla lämpliga vikarier åt tjänstemännen i fråga.
Vidkommande landskanslister och landskontorister har statskontoret i
sitt utlåtande den 14 oktober 1902 hemställt, att deras aflöning skulle
fördelas å lön, lika för alla, 700 kronor, tjänstgöringspenningar, äfvenledes
lika för alla, 600 kronor, hyresbidrag till olika belopp för tre dyrhetsklasser,
500, 300 och 200 kronor, samt två ålderstillägg, lika för alla,
hvartdera å 250 kronor. Klassindelningen i afseende å hyresbidrag är
densamma, som ofvan beträffande enahanda aflöningstitel för landssekreterare
och landskamrerare angifvits.
Med iakttagande häraf skulle slut aflöning en för landskanslister och
landskontorister enligt statskontorets förslag blifva:
221
i Stockholms län.....................
i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Västerbottens och
kr. 2,300
i öfriga 18 län
Norrbottens län
.
»
2,100
.
»
2,000
Tjuguandra allmänna svenska landsstatsmötet föreslog för landskanslister
och landskontorister lön 1,200 kronor, tjänstgöringspenningar 700
kronor samt två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor, efter fem och tio år.
Det tjugutredje landsstatsmötet har däremot ej gjort någon särskild
hemställan beträffande ifrågavarande tjänstemän, men såsom ett allmänt
önskemål framhållit, att kommittén måtte hemställa, att löneinkomsterna
för landsstatstjänstemännen om möjligt må komma att utgå med de belopp,
som de i särskilda ansökningar begärt.
Enligt kommitténs mening böra aflöningsförmånerna för landskans- Kommitténs
lister och landskontorister fortfarande vara enahanda inom alla län.
Att för dessa tjänstemän kräfves en väsentlig förbättring af deras
nuvarande aflöning, synes kommittén uppenbart. Såsom kommittén redan
(sid. 126) betonat, torde den öfverklagade svårigheten att för landsstaten vinna
dugliga personer hafva en af sina väsentligaste orsaker i de klena aflöningsförmåner,
som för närvarande stå landskanslister och landskontorister, ordinarie
och extra ordinarie, till buds. För en väsentlig förhöjning i aflöningsförmånerna
för landskanslister och landskontorister torde äfven
finnas fog ur den synpunkten, att ifrågavarande tjänstemän i flertalet fall
synas vara i tjänsten vida strängare sysselsatta, än hvad fallet är med en
stor del af de underordnade tjänstemännen inom den centrala statsförvaltningen.
A andra sidan måste naturligen beaktas, att aflöningen för landskanslister
och landskontorister bör sättas i ett lämpligen afpassadt förhållande
till löneförmånerna för icke blott länsnotarier och länsbokhållare utan
äfven länsmännen.
Vissa länsstyrelser hafva betonat fördelen af att få så länge som
möjligt behålla en duglig, med sina tjänsteåligganden fullt förtrogen landskanslist
eller landskontorist, hvilket, för bibehållande af kontinuitet vid
222
Vaktmästare
vid länsstyrelserna.
Länsstyrelsernas
förslag.
diarieföring och dylikt samt för kännedom om förut handlagda ärenden,
ofta vore till stort gagn för en länsstyrelse; och ehuru kommittén, lika
med vissa andra länsstyrelser, hyser den uppfattningen, att landskanslistoch
landskontoristbefattningarna i regel böra utgöra öfvergångsplatser, har
kommittén dock, på det att åt en väl vitsordad landskanslist eller landskontorist,
som ej anses lämplig för befordran till befattning af annat slag
och som fördenskull kommer att kvarstå i landskanslist- eller landskontoristbefattningen,
må kunna beredas en skälig utkomst, funnit sig böra —
i öfverensstämmelse med hvad som blifvit hemställdt för tjänstemän i den
lägsta normalgraden vid de centrala ämbetsverken — föreslå ett tredje
ålderstillägg till lönen, efter femton år, för landskanslister och landskontorister.
Kommittén, som icke funnit anledning tillstyrka det af länsstyrelsen
i Norrbottens län framställda förslaget om särskilda förste landskanslist-
och landskontoristbefattningar med högre aflöningsförmåner,
hemställer,
att för landskanslist och landskontorist aflöningen
å stat må bestämmas till 1,500 kronor, däraf 900 kronor
såsom lön och 600 kronor såsom tjänstgöring spenningar,
hvartill kunna komma tre ålderstillägg till lönen, hvart
och ett å 250 kronor, det första efter fem år, det andra
efter ytterligare fem är och det tredje efter än ytterligare
fem år.
Med afseende å
E) vaktmästare vid länsstyrelserna
äro af vederbörande länsstyrelser förordade de i följande tabell angifna
aflöningssatser.
223
Länsstyrelsen i
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Ålders
tillägg
Slut-
aflöning.
efter
5 år.
efter
10 år.
efter
15 år.
efter
20 år.
Göteborgs o. Bobus län.....
700
300
100
100
_
_
1,200
Gäfleborgs
> .....
700
300
100
100
—
—
1,200
Södermanlands
>.....
700
300
—
100
—
100
1,200
Värmlands
».....
700
300
—
100
—
100
1.200
Västmanlands
t.....
700
300
—
100
—
100
1,200
Kopparbergs
».....
700
300
—
100
—
100
1,200
Västernorrlands
>.....
700
300
—
100
—
100
1,200
Jämtlands
>.....
700
300
—
100
—
100
1,200
Västerbottens
».....
700
300
—
100
—
100
1,200
Norrbottens
>.....
700
300
—
100
—
100
1,200
Jönköpings
>.....
600
400
100
100
—
—
1,200
Gottlands
>.....
600
400
—
100
100
—
1,200
Uppsala
».....
700
300
—
100
—
—
1,100
Kristianstads
>.....
700
300
—
100
—
—
1,100
Östergötlands
>.....
600
400
—
100
—
—
1,100
Kalmar
».....
600
400
—
100
—
—
1,100
Älfsborgs
>.....
600
400
—
100
—
—
1,100
Örebro
> .....
600
400
—
100
—
—
1,100
Blekinge
».....
500
400
100
100
—
—
1,100
Malmöhus
».....
500
400
100
100
—
—
1,100
Hallands
>.....
500
400
—
100
100
—
1,100
Stockholms
».....
500
400
—
100
—
100
1,100
Skaraborgs
>.....
500
400
—
100
—
—
1.000
Kronobergs1
>.....
—
—
—
—
—
—
—
Med afseende därå att vissa af ifrågavarande vaktmästare, utöfver
dem tillförsäkrade aflöningsförmåner å stat, åtnjuta fri bostad och understundom
äfven fri vedbrand, i åtskilliga fall dock mot skyldighet att fullgöra
vissa särskilda bestyr, hafva länsstyrelserna i Västmanlands och Västerbottens
län föreslagit, att för vaktmästare, som åtnjuta sådana naturaförmåner,
afdrag skall ske å den kontanta aflöningen.
1 Se sid. 224.
224
Länsstyrelsen i Kronobergs län har, i anledning af den i september
1899 af vaktmästarna vid 23 länsstyrelser gjorda framställningen om aflöningsförbättring,
uttalat, att den ansåg denna framställning — däri
begärdes enahanda aflöningsförmåner, som enligt ofvanstående tabell förordats
af länsstyrelserna i Södermanlands, Värmlands, m. fl. län — vara
förtjänt af allvarligt beaktande.
Statskonto-
I statskontorets utlåtande den 14 oktober 1902 har omnämnts,
vett förslag. att ämbetsverket, för afgifvande till Kungl. Maj:t af infordradt yttrande
öfver vaktmästarnas nyssberörda petition, infordrat uppgift från länsstyrelserna
å de vaktmästare, som förutom sina i stat bestämda löneförmåner
åtnjuta fri bostad och vedbrand. Förhållandena uti ifrågavarande afseende
framgå af en å sid. 130—132 i statskontorets utlåtande införd
tabell, enligt hvilken af de 50 vaktmästarna hos länsstyrelserna 24 åtnjöto
fri bostad och bland dessa 13 dessutom fri vedbrand.
Statskontoret har i sitt utlåtande den 14 oktober 1902 föreslagit, att
aflöningsförmånerna å stat för vaktmästare vid länsstyrelserna skulle utgöras
af lön, lika för alla, 500 kronor, tjänstgöringspenningar, äfvenledes
till lika belopp för alla, 400 kronor, hyresbidrag af olika storlek inom tre
dyrhetsklasser, 200, 150 och 100 kronor, samt två ålderstillägg, lika för
alla, hvardera å 50 kronor. Angående klassindelningen i afseende å
hyresbidragen hänvisas till hvad därom anförts å sid. 204. Det är särskilt
föreslaget, att, därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri
bostad, hyresbidrag ej skall utgå.
Vid tillämpning af statskontorets förslag skulle slutaflöningen för
vaktmästare, inberäknadt hyresbidrag, blifva:
i
Stockholms län...................kronor
1,200
i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens
län............... >
1,150
i
öfriga 18 län.................... »
1,100
Det är omnämndt i inledningen till detta betänkande, att till kommittén
öfverlämnats en framställning från vaktmästarna vid länsstyrelserna i fråga
om förbättring i de af statskontoret för dem föreslagna löneförmånerna.
225
Denna framställning går ut därpå, att, med bibehållande af statskontorets
förslag i öfrigt, ålderstilläggen skulle sättas »till belopp af 100 kronor för
hvardera af de föreskrifna femårsperioderna».
I skrifvelsen till chefen för civildepartementet den 9 december 1903
har landshöfdingen i Jämtlands län beträffande vaktmästarna hos länsstyrelserna
uttalat önskvärdheten af att deras aflöning »i lägsta lönegraden» —
hvarmed naturligen afses begynnelseaflöningen utan ålderstillägg — icke
må understiga 1,200 kronor. Under alla förhållanden borde, enligt landshöfdingens
åsikt, »deras ålderstillägg utgå med 100 kronor i stället för af
statskontoret föreslagna 50 kronor».
Kommittén, som ej heller i afseende å aflöningsförmånerna för vaktmästare
hos länsstyrelserna finner anledning tillstyrka åtskillnad mellan
olika län, anser dessa aflöningsförmåner böra bestämmas i enlighet med
hvad af kommittén föreslagits för vaktmästare i den allmänna normala
lönegraden hos de centrala ämbetsverken eller till 600 kronor i lön och
500 kronor i tjänstgörings penningar jämte ett ålderstillägg efter fem år å
100 kronor.
Beträffande vaktbetjänte vid de centrala ämbetsverken är tillika af
kommittén föreslaget, att föreskrift måtte meddelas därom, att, i händelse
vaktbetjänt i sådan egenskap åtnjuter fri bostad och vedbrand, lönen skall
minskas med 250 kronor. Enligt kommitténs mening bör afdrag å lönen
äfven göras för de hos länsstyrelser anställda vaktmästare, som i sådan
egenskap åtnjuta fri bostad med eller utan fri vedbrand. Då emellertid af
den i statskontorets åberopade utlåtande införda tabellen rörande dessa
naturaförmåner framgår, att desamma i särskilda fall kunna äga mycket olika
omfattning och därmed äfven olika värde, oafsedt skillnaden i bostadsvärdet
å olika orter, lärer det icke kunna ifrågakomma att för alla fall
bestämma afdraget till samma belopp. Svårigheter torde äfven möta att
på förhand bestämma någon viss norm för afdragens beräknande under
skilda förhållanden. Kommittén anser därför bestämmandet af ifrågavarande
afdrags storlek i de särskilda fallen böra ankomma på Kungl.
Maj:ts pröfning.
Lönereglering skommitténs bet. V.
29
Kommitténs
förslag.
226
Kronofogdar.
Länsstyrelsernas
förslag.
Kommittén hemställer alltså,
att vaktmästare hos länsstyrelse tilldelas en aflöning
å stat af 1,100 kronor, däraf 600 kronor i lön och 500
kronor i tjänstgöring spenning ar, hvartill kan komma ett
ålder stillägg till lönen efter fem år med 100 kronor;
samt
att föreskrift meddelas därom, att, i händelse vaktmästare
i sådan egenskap åtnjuter fri bostad eller fri
bostad och vedbrand, afdrag å lönen skall ske med belopp,
som varder bestämdt af Iiungl. Maj:t.
Beträffande aflöningsförmånerna för
F) kronofogdar
är af länsstyrelsen i Västernorrlands län hemställdt, att dessa tjänstemän
skulle i afseende å aflöningen indelas i tre klasser, till stöd hvarför anförts,
att de göromål, som tillkomma kronofogdarna, växla betydligt i afseende
å mängd och antal såväl länen emellan som inom samma län, så
att en kronofogde kan hafva 2 å 3 gånger så mycket arbete som en
annan, hvadan aflöningens bestämmande till enahanda belopp för samtliga
kronofogdar icke kunde vara med billighet och rättvisa förenligt. Länsstyrelsen
har föreslagit för kronofogde i l:a löneklassen 3,000 kronor i
lön eller det belopp, hvartill kronofogdes begynnelselön för närvarande uppgår,
1,600 kronor i tjänstgöringspenningar och 900 kronor i expensmedel
jämte, såsom för närvarande, ålderstillägg till lönen efter 10 år å 500
kronor, samt för kronofogde i 2:a löneklassen samma belopp i lön och
samma ålderstillägg som för kronofogde i l:a klassen, men 1,300 kronor
i tjänstgöringspenningar och 600 kronor i expensmedel. För 3:e löneklassen
skulle, efter hvad af länsstyrelsens yttrande i anledning af kungl. cirkuläret
den 25 oktober 1901 framgår, aflöningssatserna vara desamma, som
nu tillkomma kronofogde, d. v. s. 3,000 kronor i lön, 1,000 kronor i
tjänstgöringspenningar och 300 kronor i expensmedel, jämte nuvarande
ålderstillägg.
227
En önskan att låta löneförmånerna normeras af göromålens omfattning
ligger äfven till grund för de förslag, som af länsstyrelserna i Jönköpings
och Kalmar län framställts om införande för kronofogdarna,
såsom för närvarande gäller för häradsskrifvarna, af rörliga tjänstgöringspenningar,
hvilka, utöfver ett fast minimibelopp, skulle växla efter
fögderiets folkmängd. I sådant hänseende har länsstyrelsen i Jönköpings
län hemställt, att kronofogde skulle erhålla i tjänstgöringspenningar 500
kronor med tillägg därtill af 100 kronor för hvarje börjadt femtusental af
folkmängden i tjänstedistriktet, dock så att tillägget icke i något fall kornme
att understiga 500 kronor. Länsstyrelsen har emellertid anmärkt, att
den sålunda föreslagna grunden för reglering af kronofogdarnas aflöning
möjligen kunde tåla någon jämkning beträffande en del vidsträckta, men
glest befolkade fögderier längst uppe i Norrland. Länsstyrelsen i Kalmar
län har föreslagit tjänstgöringspenningarna för kronofogde till 1,000 kronor,
dock att, om invånarantalet i fögderiet öfverstege 25,000, tjänstgöringspenningarna
skulle ökas med 200 kronor för hvarje börjadt tiotusental
invånare utöfver 25,000.
Af länsstyrelsen i Jämtlands län är framställdt det förut omnämnda
förslaget, att såväl kronofogdar som häradsskrifvare skulle erhålla anslag
af 800 kronor, utan redovisningsskyldighet, till bestridande af kontorsoch
resekostnader.
Bland de länsstyrelser, hvilka beträffande kronofogdarnas löneförmåner
å stat icke ifrågasatt någon ändring af det nu gällande aflöningssystemet,
hafva länsstyrelserna i Södermanlands och Kronobergs län ansett
någon förhöjning af kronofogdes aflöningsförmåner icke vara erforderlig.
Sådan höjning har däremot förordats af öfriga länsstyrelser, därvid emellertid
länsstyrelsen i Norrbottens län icke angifvit några vissa aflöningssatser,
utan allenast uttalat, att en förbättring i lönevillkoren syntes vara
af högsta behof påkallad.
Med iakttagande af hvad sålunda anförts, äro i följande tabell angifna
de aflöningssatser för kronofogdarna, som framgå af de särskilda
länsstyrelsernas i ämnet afgifna förslag eller yttranden.
228
Länsstyrelsen i
K
ron
o r.
i Lön.
Tjänst-
görings-
pennin-
gar.
Ålderstiilägg
Expens-  j medel.
Anslag
till kon
tors- och
resekost-  nader.
Slut-
aflöning.
efter
5 år.
i efter
i 10 år.
efter
15 år.
Kristianstads
län.....
3,500
j 1,500
_
I 500
500
500
0.500
Gäfleborgs
> .....
4,000
1 1,000
500
! 500
—
300
| -
6,300
Göteborgs o. Bohns
• .....
3,000
2,000
500
500
_
300
6,300
Jämtlands
> .....
3,000
1,000
—
500
500
300
800
6.100
f 1,600 |
| 900 1
f 6.000
V ästernorrlands1
>
3,000
| 1,300 i
—
500
| 600 i
—
1 5,400
[ 1,000 |
1 300 1
1 4,800
Jönköpings
)
3,400
21,000
500
500
—
300
—
= 5,700
Östergötlands
>
3,300
1,200
—
500
—
500
—
5,500
Stockholms
>
3,000
1,000
500
500
—
500
5,500
Kopparbergs
J>
...
3,000
1,000
500
500
—
500
—
5,500
Kalmar
»
3,500
21,000
500
—
300
—
= 5,300
Blekinge
> .....
3,000
1,500
500
—
300
—
5,300
Värmlands
>
3,000
1,500
500
—
300
—
5.300
Västmanlands
* ....
3,000
1,500
500
—
300
—
5,300 |
Hallands
3>
3,500
1,000
—
500
—
300
—
5.300
Alfsborgs
» ....
3,000
1,500
—
500
—
300
—
5,300
Västerbottens
» .....
3,000
1,300
—
500
—
500
—
5,300
Malmöhus
» ...
3,000
1,000
500
500
-
300
—
5,300
Skaraborgs
5
...
3,000
1,200
—
500
500
—
5,200
Örebro
> ....
3,000
1,200
— |
500
—
500
—
5.200
Gottlands
>
3,000
1,100
—
500 I
300
300
—
5,200
Uppsala
>
3,000
1,200 |
— i
500
—
300
—
5,000
Södermanlands
) ....
3,000
1,000 1
— i
500 j
—
300
—
4,800
Kronobergs
> .....
3,000
1,000 |
— I
500
—
300
—
4.800
Norrbottens3
»
— !
—
—
—
- i
—
—
—
Till stöd för förslagen om löneförbättring för kronofogdarna hafva i
vissa fall särskildt åberopats de utgifter, som dessa tjänstemän få vidkännas
1
Föreslår tre aflöningsklasser. Se sid. 226.
2
Minimibelopp, som kan höjas i mån af fögderiets folkmängd. Se sid. 227.
8 Har ej angifyit några vissa aflöningssatser, utan blott framhållit, att en förbättring af lönevillkoren
synes vara af högsta behof påkallad.
229
för kontorsbiträden samt för en del tjänsteresor, för hvilka resekostnads- och
traktamentsersättning ej åtnjutes. Det saknas emellertid ej uttalande i
den riktning, att de med kronofogdebefattningarna förenade extra inkomster
i allmänhet torde motsvara utgifterna för tjänstebiträden och resor,
för hvilka särskild ersättning icke utgår.
Utöfver förslagen om höjning af kronofogdarnas aflöningsförmåner
å stat har af två länsstyrelser påyrkats, att godtgörelse skulle i större
eller mindre mån tillkomma kronofogdarna äfven för tjänsteresor, för
hvilka ersättning nu ej utgår. Och härmed kan sammanställas det af
en länsstyrelse framställda förslaget, att kronofogdarna skulle beredas
fria resor i tjänsteärenden å statens järnvägar samt på enskilda järnvägar
eller spårvägar, där sådan förmån kan för dem utverkas.
Statskontoret har i sitt utlåtande den 14 oktober 1902 uttalat den Statskonåsikten,
att någon löneförhöjning för kronofogdarna icke borde förekomma, toregia£?r''
då dessas aflöningsförmåner, sådana de vid 1878 års lönereglering bestämdes,
måste betraktas såsom tillfredsställande, dock att, med hänsyn till
tjänsteresornas stora besvärlighet i de nordligaste länen, expensmedlen borde
för kronofogde i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län höjas från
300 till 500 kronor årligen. I
I framställningen från tjuguandra allmänna svenska landsstatsmötet
föreslås för kronofogde lön 3,000 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor,
två ålderstillägg efter fem och tio år, hvardera å 500 kronor, samt
expensmedel 500 kronor.
Landshöfdingen i Jämtlands län har i den förut omnämnda skrifvelsen
till chefen för civildepartementet uttryckt den mening, att kronofogde
bör såsom bidrag till aflöning af tjänstebiträde erhålla lämpligt belopp,
minst 500 kronor, samt antingen ett bestämdt reseanslag å 300 kronor
eller ock ersättning enligt resereglementet för tjänsteresor inom fögderiet;
hvarjämte han ansåg billigt, att kronofogdar, såväl som häradsskrifvare,
tillerkändes två ålderstillägg å lönen, hvartdera å 500 kronor, efter fem
och tio års tjänstgöring.
230
Uti den å tjugutredje allmänna landsstatsmötets vägnar gjorda framställningen
har, hvad kronofogdarna särskildt beträffar, framhållits billigheten
af, att äfven de erhålla ökning i löneinkomsterna samt berättigas
till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor, att utgå efter fem och tio år.
Såsom i inledningen till detta betänkande omnämnts, har till kommittén
ock öfverlämnats en af kronofogdarna C. H. von Mentzer, E. F.
Engelstedt och K. Anjou å ett flertal kronofogdars vägnar, särskildt med
föranledande af statskontorets utlåtande den 14 oktober 1902, gjord framställning
i fråga om lönereglering för kronofogdarna. Uti denna framställning
har anförts, att enligt statskontorets utredning kronofogdarnas extra
inkomster i tjänsten i medeltal under åren 1891—1900 utgjort 718 kronor
90 öre, samt att en stor del af kronofogdarna numera saknade afsevärda
inkomster utom tjänsten och att de inkomster af dylik beskaffenhet,
som ännu här och där förefunnos, efter hand torde försvinna, hvarför de
ej borde tagas i betraktande vid en lönereglering, afsedd att äga bestånd
under en lång följd af år. Utgifterna för kontors- och arkivlokaler, biträden,
tjänsteresor m. m. måste, lågt beräknadt, sättas till 1,500 kronor,
hvadan den verkliga inkomsten för en kronofogde, som intjänat ålderstilll9gg>
utgjorde i rundt tal allenast 4,000 kronor. Därjämte ansågs böra
framhållas, att i följd af nya lagbestämmelser ej oväsentliga förändringar
kunde inträffa, som verka såväl till ökning af kronofogdens tjänstegöromål
som till minskning af hans inkomster, i hvilket afseende åberopats, att genom
den år 1905 beslutade ändringen i väglagen ökade göromål blifvit
kronofogden pålagda, under det att han genom samma lagändring sannolikt
komme att gå förlustig hela eller större delen af den nu utgående
provisionen å vägskatt. Med stöd af hvad sålunda och i öfrigt uti berörda
framställning anförts, hafva sökandena hemställt, att Kungl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga ett förslag till lönereglering
för kronofogdarna, som tillförsäkrade dem — förutom särskild ersättning
för tjänsteresor, äfvensom förvaltningsbidrag eller annan särskild
godtgörelse i de »mest svårskötta» fögderierna — en löneförbättring af lägst
1,000 kronor, däraf 500 kronor såsom ett ytterligare ålderstillägg, att utgå
efter fem års väl vitsordad tjänstgöring.
231
Såsom redan tillkännagifvits, har kommittén ej funnit anledning till- Kommittén»
styrka det framställda förslaget om beviljande för kronofogdar och häradsskrifvare
af ett anslag, utan redovisningsskyldighet, till kontors- och resekostnader;
och hvad angår förslagen att låta kronofogdarnas löneförmåner
växla efter tjänsternas besvärlighet, antingen så att befattningarna skulle
tillhöra olika löneklasser eller så att tjänstgöringspenningarna blefve rörliga
öfver ett visst minimum, finner kommittén ej heller skäl tillstyrka dessa
förslag. Väl är det obestridligt, att enligt nuvarande fögderiindelning stora
växlingar råda i afseende å göromålens omfattning och besvärlighet inom
olika fögderier; men kommittén har i det föregående gifvit uttryck åt den
uppfattningen, att ej ens i större distrikt på kronofogdarna i allmänhet hvilar
mer arbete, än som är skäligt, och att det med säkerhet lärer kunna antagas,
att en större arbetsmängd än hittills bör kunna läggas på motsvarande
tjänstemän i de mindre distrikten. Kommittén har därför ock hemställt
om en minskning af kronofogdarnas antal i sammanhang med en
ändrad fögderiindelning, hvarigenom ojämnheten i göromålens omfattning
för dessa tjänstemän skulle i någon mån minskas. Och de skiljaktigheter,
som i nämnda hänseende fortfarande komma att finnas, anser kommittén
lika litet här som i fråga om landssekreterare och landskamrerare böra i
allmänhet föranleda en åtskillnad i löneförmånerna å stat. Äfven beträffande
kronofogdarna gäller, att de i de flesta fall åtnjuta sportler till ganska
afsevärda belopp, hvilka sportler äro af den art, att en ökning af göromålens
omfattning äfven i regel torde medföra ökade sportler, hvarigenom
sålunda det större arbetet ersättes och därjämte tillgång beredes till täckande
af de med arbetet följande utgifterna för biträden och dylikt, i den mån
expensmedlen ej därtill lämna tillgång. Beträffande särskildt förslagen om
rörliga tjänstgöringspenningar för kronofogdarna må framhållas, att, om än i
afseende å dem såväl som vissa andra landsstatstjänstemän gäller, att bland
de faktorer, som påverka omfattningen af deras göromål, folkmängden inom
tjänstedistriktet är af stor betydelse, folkmängdsförhållandena dock icke
verka närmelsevis så direkt på kronofogdarnas som på härad sskri fvarnas arbete.
Hvad angår kronofogdarnas utgifter för tjänsteresor, är att erinra,
att, efter det statskontorets utlåtande rörande landsstaten afgifvits, kronofogdar
och länsmän blifvit enligt kungl. kungörelsen den 17 juni 1904
232
berättigade till ersättning för vissa resor i polisändamål; och har kommittén
icke för afsikt att hemställa om ändring i nämnda hänseende.
Men till att härutöfver tillerkänna kronofogdarna ersättning äfven
för sådana tjänsteresor, som de för närvarande själfva bekosta, synes kommittén
icke föreligga tillräckliga skäl. En sådan utsträckning skulle, med
all säkerhet, leda till en väsentlig ökning af kostnaderna för berörda resor.
Enligt kommitténs mening kan det ej heller vara lämpligt att utan tvingande
skäl till nya områden utsträcka en ersättningsform, som, efter all
hittills gjord erfarenhet, i tillämpningen föranleder till att olika uppfattningar
hos olika ersättningstagare i hög grad kunna göra sig gällande.
Från statsintresset sedt är det utan allt tvifvel bäst att låta kostnaderna
för dessa resor alltfort bäras af kronofogdarna själfva. Ej heller bör i
ett bibehållande af den nuvarande ordningen ligga någon obillighet mot
tjänstemännen i fråga, blott det tillses, att deras inkomster af tjänsten
äro sådana, att de böra lämna tillgång äfven för bestridande af dylika
utgifter. Att dessa utgifter till beloppet växla inom olika fögderier är visserligen
sant. Men skiljaktigheterna därutinnan torde ej vara större, än
som under alla förhållanden icke kunna undgås vid bestämmande af löneförmåner
för olika tjänstemän af samma grad och betydenhet; de skulle i
allt fall icke bortfalla, ens genom reseersättnings medgifvande. Det bör
dock redan här antydas, att kommittén för vissa norrländska fögderier,
inom hvilka afstånden äro synnerligen stora, nedan hemställer om höjning
af expensmedlen utöfver hvad för öfriga fögderier föreslås.
Då kommittén haft att öfverväga, hvilka aflöningsförmåner på stat
böra tillmätas kronofogdarna, har kommittén icke kunnat undgå att dela
den af en länsstyrelse uttalade uppfattningen, att kronofogdarna torde
vara de landsstatstjänstemän, hvilkas aflöningsförmåner vid nu gällande
lönereglerings fastställande blifvit jämförelsevis bäst tillgodosedda. Härtill
kommer, att kronofogdarnas extra inkomster i tjänsten uppgå till i
allmänhet ganska afsevärda, stundom mycket betydande belopp. Kommittén
tillåter sig i detta afseende påpeka, att enligt den å sid. 85 införda
tabellen de extra inkomsterna i tjänsten för kronofogdar uppgått i medeltal
för åren 1901—1904
233
i 22
fall
till
högst 500 kronor
» 43
»
»
501—1,000
>
» 28
»
»
1,001—1,500
»
> 14
>
»
1,501—2,000
»
» 9
»
»
mer än 2,000
»
Enligt kommitténs mening finnes ej heller giltigt skäl antaga, att i
kronofogdarnas sportelinkomster skulle inträda någon mera allmän minskning.
Sannolikare torde vara, att, i mån af utvecklingen inom olika
områden af samhällslifvet, dessa inkomster i det hela komma att uppgå
till än högre belopp. I betraktande häraf synes det kommittén, att kronofogdarna,
äfven om deras utgifter för tjänstebiträden och resor m. m.
tagas i beräkning, åtnjuta sådana inkomster i tjänsten, att dessa fortfarande
måste i det hela anses ganska goda såväl i och för sig som i jämförelse
med löneförmånerna för vissa andra grupper af tjänstemän, hvilkas ämbetsuppgifter
icke äro mindre kräfvande.
Det har dessutom icke undgått kommittén, att för kronofogdarna
tillfällena till biinkomster ej torde vara så sparsamma eller beloppen af
dessa inkomster så ringa, som man af ofvanberörda framställning från
kronofogdarnas sida skulle kunna sluta. Såsom förut omförmälts, har
kommittén från ordinarie tjänstemän och betjänte vid landsstaten infordrat
uppgifter å deras inkomster af arbete år 1904. Vid granskning
af uppgifterna från kronofogdar i sådant hänseende har befunnits, att af
de 110 kronofogdar, som lämnat dylika uppgifter, 79 nämnda år haft inkomster
af arbete utöfver hvad som belöpt på allmän tjänst, och af dessa
15 till belopp af högst 500 kronor
10 »
»
>
501—1,000
22 »
»
» 1,001—2,000
18 »
»
» 2,001—3,000
14 »
»
» mer än 3,000
Då emellertid kronofogdarna enligt kommitténs förslag borde framdeles
varda mera upptagna af tjänsten än hittills varit fallet åtminstone
inom de mindre distrikten, har kommittén ansett nyssberörda förhållande
Löneregleringekommitténs bet. V.
30
234
Häradsskrif
vare.
Länsstyrelsernas
förslag.
icke böra tillmätas någon mera afgörande betydelse vid löneförmånernas
bestämmande. Med hänsyn till de löneförhöjningar, kommittén förordar
för öfriga befattningshafvande vid landsstaten, och till bibehållande af ett
riktigt förhållande mellan de särskilda tjänstekategoriernas löneförmåner,
har kommittén funnit sig böra hemställa om någon mindre förbättring äfven
i aflöningen för kronofogdarna. I sådant afseende har kommittén stannat
vid att i allmänhet föreslå en löneförbättring af 500 kronor, i samband
hvarmed emellertid den nuvarande proportionen mellan lön och tjänstgöringspenningar
ansetts böra ändras till närmare öfverensstämmelse med
hvad i allmänhet är gällande, så att lönen skulle blifva 2,800 kronor
och tjänstgöringspenningarna 1,400 kronor, hvartill sedan skulle komma
två ålderstillägg, hvartdera å 400 kronor, efter fem och tio år. Expensmedlen
skulle utgå i allmänhet, såsom för närvarande, med 300 kronor,
men med 500 kronor inom Jämtlands norra och södra fögderier, lappmarksfögderiet
i Västerbottens län och de fyra fögderierna i Norrbottens
län. Inom dessa fögderier torde nämligen tjänsteresorna vara förenade
med särskildt. stora besvär och kostnader.
Kommittén hemställer sålunda,
att aflöningen å stat för kronofogdar må bestämmas
till lön 2,800 kronor, tjänstgöring spenning ar 1,400
kronor och expensmedel till belopp af 300 kronor förutom
i Jämtlands norra och södra fögderier, lappmarksfögderiet
inom Västerbottens län samt de fyra fögderierna i
Norrbottens län, där de må utgå med 500 kronor,
till hvilka aflöning sför måner kunna komma två ålderstillägg
till lönen, det ena, å 400 kronor, efter fem är och
det andra, likaledes å 400 kronor, efter ytterligare fem år. I
I afseende å löneförmånerna för
G) häradsskrifvare
föreligger från länsstyrelsen i Västerbottens län icke något förslag till aflöningssatser,
men länsstyrelsen har, i anledning af frågan om allmän
revision af landsstatens löneförhållanden, uttalat, att den ansåg jämväl de
med bäradsskrifvarbefattningarna i nämnda län förenade löneinkomster böra
vid en sådan revision underkastas behörig granskning.
235
Of riga 23 länsstyrelser hafva däremot framställt detaljerade förslag
till aflöningsförbättring för häradsskrifvarna. Därvid hafva icke mindre
än 16 länsstyrelser förordat beviljande jämväl åt häradsskrifvare af expensmedel,
i allmänhet föreslagna till samma belopp, som nu utgår till kronofogde,
eller 300 kronor. Länsstyrelsen i Jönköpings län har tänkt sig rörliga
expensmedel, utgående med 50 kronor för hvarje börjadt femtusental af folkmängden
inom tjänstedistriktet, dock med minst 200 och högst 500 kronor.
Medan af ifrågavarande 23 länsstyrelser den i Södermanlands län ej
förordat annan höjning af häradsskrifvares afiöningsförmåner än med 300
kronor såsom expensmedel, hafva däremot de andra förordat höjningar å lön,
tjänstgöringspenningar eller ålderstillägg samt länsstyrelsen i Jämtlands län
dessutom här likasom i fråga om kronofogdarna hemställt om ett anslag
å 800 kronor, utan redovisningsskyldighet, till kontors- och resekostnader.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som i främsta rummet förordat en
höjning af häradsskrifvares lön med 500 kronor och beviljande af expensmedel
å 300 kronor, har emellertid tillika, för den händelse att detta icke
kunde bifallas, hemställt, att, då hela den föreslagna ökningen, 800 kronor,
komme att tagas i anspråk för bekostande af biträde och andra expenser,
häradsskrifvarna måtte tillerkännas 800 kronor i expensmedel. Länsstyrelsen
i Örebro län har, jämte det den sagt sig anse en aflöningsförbättring
af 800 kronor icke vara för högt tilltagen, tillika uttalat, att
häradsskrifvarnas löneförmåner bättre och rättvisare kunde afvägas genom
en utsträckt och mera effektiv tillämpning af principen om rörliga tjänstgöringspenningar
än allenast genom eu höjning af den fasta lönen.
Det af länsstyrelsen i Gottlands län framställda förslaget afser enligt
dess ordalydelse, i hvad tjänstgöringspenningarna angår, desammas sättande
till 1,000 kixmor. Då emellertid förslaget ej beledsagas af något uttalande
i syfte därhän, att ett öfvergifvande af principen om rörliga tjänstgöringspenningar
för häradsskrifvare varit af länsstyrelsen afsedt, lärer förslaget i
nyssberörda hänseende böra tolkas såsom innebärande allenast en hemställan
om höjande af tjänstgöringspenningarnas minimibelopp till 1,000 kronor.
Här må jämväl omnämnas, att länsstyrelsen i Kronobergs län, i
sammanhang med förslag om aflöningsförbättring, förordat den ändrade
beräkningsgrund i afseende å debetsedelslösen, att denna skulle utgå med
en procent af skattebeloppet, dock med lägst 5 öre och högst 1 krona.
236
Enligt kungl. kungörelsen den 3 december 1897 utgör lösen för debetsedel,
hvars slutsumma icke öfverstiger sju kronor, 3 öre, däröfver till och med
sjuttiofem kronor 12 öre samt för debetsedel å ännu högre belopp 50 öre.
Följande tabell utvisar hvad beträffande häradsskrifvares aflöningsförmåner
å stat blifvit af vederbörande länsstyrelser senast förordadt.
| .
K r
o n
o r.
Länsstyrelsen i
Lön.
Tjänst-
görings-
pennin-
Ålderstillägg
Expens-
Anslag
till kon-  tors- och
resekost-  nader.
Slut af-  löning
gar
(minimi-
belopp1).
efter
5 år.
efter
10 år.
efter
15 år.
medel.
Jminimi-
*belopp).
Jämtlands
län.....
2,000
800
500
500
300
800
4.900
Gäfleborgs
> ....
2,500
800
500
500
—
300
—
4,000
Göteborgs o. Bohus ».....
2,000
1,300
500
500
—
300
—
4,000
i Norrbottens
1.....
2,500
800
_
500
500
300
—
4,000
Blekinge
>.....
2,500
800
500
—
—
300
—
4,100
Värmlands
}.....
2,500
800
500
—
—
300
—
4,100
j Västmanlands
».....
2,500
800
500
—
—
300
—
4.100
Uppsala
».....
2,500
800
_
500
—
300
—
4.100
Hallands
».....
2,500
800
—
500
—
300
—
4,100
Skaraborgs
».....
2,500
800
—
500
—
300
—
4,100
Kopparbergs
»
2,500
800
—
500
—
300
—
4,100
Västernorrlands
>.....
2,500
800
—
500
—
300
—
4,100
Örebro
>.....
2,500
800
—
500
—
300
—
4.100
Gottlands
>.....
2,000
1,000
—
500
300
300
—
4,100
Jönköpings
».....
2,000
800
500
500
—
2 200
—
4,000
Östergötlands
».....
2,500
800
—
500
—
—
—
3.800
Kalmar
>.....
2,500
800
—
500
—
—
—
3.800
Kristianstads
> ....
2,500
800
—
500
—
—
—
3,S00
Älfsborgs
> ....
2,000
1,300
—
500
—
—
—
3,800
Stockholms
».....
2,000
800
500
500
—
—
3,800
Malmöhus
».....
2,000
800
500
500
—
—
3.800 !
Kronobergs
>.....
2,000
1,100
—
500
—
—
—
3,000 |
Södermanlands
».....
2,000
800
—
500
—
300
—
3.600 [
Västerbottens 3
».....
—
—
—
—
—
—
—
— j
1
Därutöfver 75 kronor för hvarje börjadt femtusental af folkmängden i tjänstedistriktet utöfver 20,000.
2
Minimibelopp. Därutöfver 50 kronor för hvarje börjadt femtusental af folkmängden i tjänstedistriktet
utöfver 20,000, dock med ett högsta totalbelopp af 500 kronor.
3
Några vissa aflöningssatser ej föreslagna. Se i öfrigt sid. 234.
237
Jämväl i afseende å häradsskrifvare är, till stöd för förslagen om
höjda aflöningsförmåner och särskild! om anvisande åt dem af expensmedel,
i åtskilliga fall åberopadt, att häradsskrifvarna nödgas anlita tjänstebiträden
och själfva hafva att gälda kostnaderna för vissa tjänsteresor.
I sistnämnda hänseende är af en länsstyrelse hemställdt, att häradsskrifvare
skulle erhålla resekostnads- och traktamentsersättning efter gällande
resereglemente för resor i och för mantalsskrifningsförrättningar, kronouppbördsmöten
och taxeringsförrättningar. En annan länsstyrelse har föreslagit,
att häradsskrifvare skulle i tjänsteärenden erhålla fria resor på
statens järnvägar äfvensom på enskilda järnvägar eller spårvägar, där
sådan förmån kunde för dem utverkas.
Af vissa länsstyrelser är framhållet, att debetsedelslösen i följd af
besluten om grundskatternas afskrifning och indelningsverkets upphörande
nedgått; men å andra sidan har äfven uttalats, att vissa andra sportelinkomster
i stället förete stegring.
I fråga om häradsskrifvarna har statskontoret ansett det vara till Statskonfullo
ådagalagdt, att deras tjänsteåligganden icke kunna i något fögderi tore^safm
fullgöras utan anlitande af ständigt tjänstebiträde, äfvensom att deras
behof af särskildt anslag till expensmedel är synnerligen trängande. Om
däremot ersättning för berörda utgifter i och för tjänsten blefve dem
af statsverket beviljad, syntes deras löneförmåner, sådana de nu äro bestämda,
kunna anses tillfredsställande. Statskontoret har därför hemställt, att häradsskrifvarna
måtte, utöfver de aflöningsförmåner, som äro dem enligt nu
gällande stat tillförsäkrade, tilläggas bidrag till aflöning af tjänstebiträde
med 500 kronor årligen äfvensom expensmedel i likhet med kronofogdarna,
att utså med 500 kronor i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län
och med 300 kronor i öfriga län.
Tjuguandra allmänna svenska landsstatsmötets framställning om löneförbättring
för vissa landsstatstjänstemän innefattar, hvad häradsskrifvarna
angår, hemställan därom, att lönen måtte höjas till 2,500 kronor, tjänstgöringspenningarna
utgå lika som för närvarande, samt ålderstilläggen blifva två,
hvartdera å 500 kronor, att utgå det första efter fem och det andra efter
238
Kommitténs
förslag.
tio år, och att häradsskrifvarna måtte tillerkännas expensmedel till belopp
af 500 kronor.
I skrifvelsen till chefen för civildepartementet den 9 december 1903
har landshöfdingen i Jämtlands län uttalat sig för, att häradsskrifvare, såväl
som kronofogdar, måtte tillerkännas två ålderstillägg till lönen, det
första, med 500 kronor, efter fem och det andra, likaledes med 500 kronor,
efter tio års tjänstgöring.
Uti den i inledningen omnämnda, af G. Wijkman in. fl. undertecknade
framställningen beträffande aflöningsförmånerna för häradsskrifvarna
har framhållits, att, om löneregleringen skall fylla ändamålet för någon tid
framåt, åtminstone alla vid häradsskrifvarmötet den 9 augusti 1900 framställda,
å sid. 188 här ofvan angifna äskanden måtte, såsom efter sig
företeende förhållanden mycket moderata, utan någon inskränkning tillgodoses.
Och i framställningen från tjugutredje allmänna landsstatsmötet,
har, jämte det allmänna önskemål, att löneinkomsterna för
landsstatstjänstemännen om möjligt måtte komma att utgå med de belopp,
som de i särskilda ansökningar begärt, uttalats beträffande häradsskrifvarna,
att de måtte berättigas till två ålderstillägg, hvardera å 500 kronor, att
utgå efter fem och tio år; hvarjämte, enligt ett framställningen bilagdt
protokollsutdrag, vid sistnämnda landsstatsmöte framhållits, att de år
1905 beslutade ändringarna i väglagen sannolikt komme att åtminstone på
vissa ställen verka till upphörande eller minskning af häradsskrifvares provision
å vägskatt.
Kommittén, som redan afstyrkt det af en länsstyrelse framställda förslaget
om beviljande åt kronofogdar och häradsskrifvare af ett fast anslag,
utan redovisningsskyldighet, till kontors- och resekostnader, finner ej heller
skäl tillstyrka förslagen om uppförande af viss del af häradsskrifvares
aflöning under rubrik »expensmedel» eller »bidrag till aflöning af tjänstebiträde».
Af hvad från olika håll uttalades under förberedelserna till
senaste lönereglering för häradsskrifvarna synes framgå, att, då rättigheten
till uppbärande af debetsedelslösen bibehölls vid dessa tjänster och de
med dem förenade tjänstgöringspenningar utöfver ett visst minimum gjordes
rörliga i förhållande till folkmängden i tjänstedistriktet, därmed afsågs att
239
bereda ifrågavarande tjänstemän medel till bestridandet af expenser och
andra kostnader i tjänsten, hvilka i allmänhet växla alltefter storleken af
folkmängden i distriktet. Härvid torde lämpligen böra förblifva.
Hvad särskildt angår häradsskrifvarnas behof af tjänstebiträde och
kostnaderna därför, må här erinras, att, i anledning af uttalandena i detta
hänseende dels i inkomna petitioner från häradsskrifvare och dels i
statskontorets utlåtande den 14 oktober 1902, kommittén från häradsskrifvarna
infordrat upplysningar i ämnet. Resultaten af den därutinnan
vunna utredningen äro angifna å sid. 83—84.
Beträffande häradsskrifvares utgifter för sådana tjänsteresor, för hvilka
ersättning till dem ej utgår, har kommittén af enahanda skäl, som anförts
vid behandling af frågan om kronofogdarnas motsvarande kostnader,
funnit sig icke böra tillstyrka beviljande af resekostnads- och traktamentsersättning
för resorna i fråga samt ansett kostnaderna för dessa resor
böra fortfarande gäldas af häradsskrifvarna själfva.
För ett rätt bedömande, om och i hvad mån de aflöningsförmåner
på stat, som nu äro häradsskrifvarna tillerkända, må kunna anses tillfredsställande,
är det af vikt att tillse, hvartill tjänstgöringspenningarna faktiskt
uppgå. I detta hänseende framgår af den i statskontoret upprättade
liggaren öfver statsverkets specialutgiftsstater för år 1905, att i tjänstgöringspenningar
utgick
till
4
häradsskrifvare . .
.......800
kronor
17
» . .
.......875
»
»
25
» . .
.......950
»
26
» . .
.......1,025
»
13
» . .
. ......1,100
13
T>
.
.
.......1,175
»
»
19
» . .
.......1,250
»
eller mera
Beträffande vidare extra inkomster i tjänsten torde den af kommittén
förebragta utredningen nogsamt gifva vid handen, att i detta afseende
häradsskrifvarna intaga en gynnad ställning. Af tabellen å sid. 85 framgår,
att för nämnda tjänstemän dessa inkomster i medeltal för åren 1901
—1904 uppgått till
240
i 15 fall........... 501—1,000 kronor
» 28
»........... 1,001—1,500
»
» 37
»........... 1,501—2,000
»
» 23
»........... 2,001—3,000
i
»12
»...........mer än 3,000
»
Af sistnämnda siffror lärer ock bekräftas, att, om än möjligen nedgång
ägt rum i beloppet af en eller annan sportelinkomst, såsom uppgifva
vara fallet beträffande debetsedelslösen, sådant dock i all önsklig mån
ersatts genom ökning i afseende å andra slag af sportler. Säkerligen lärer
förhållandet ock blifva sådant under en afsevärd framtid, så att, äfven om,
på sätt jämväl antydts, provisionen å vägskatt skulle komma att på sina
ställen undergå minskning, sportelinkomsterna i det hela för häradsskrifvare
ej torde komma att däraf märkbart beröras.
Kommittén, som icke finner skäl tillstyrka det väckta förslaget om
ändrad beräkningsgrund för debetsedelslösen, håller ock före, att häradsskrifvarnas
inkomster af tjänsten i allmänhet äro så pass betydande, att,
äfven med fästadt afseende å utgifterna för biträden, tjänsteresor och
expenser i öfrigt, för häradsskrifvarna torde kunna ifrågasättas allenast
en ganska måttlig förhöjning af nuvarande aflöningsförmåner på stat.
Om än af mindre betydelse, torde dock böra i detta sammanhang uppmärksammas
det förhållandet, att, ehuru häradsskrifvarna i mindre omfattning
än kronofogdarna åtnjuta inkomster af arbete utom tjänsten, inkomna
uppgifter för år 1904 dock utvisa, att sådana inkomster åtnjötos
af 22 häradsskrifvare till belopp af
»14
»
»
»
»
»9
»
»
»
»
»4
»
»
»
»
»7
»
»
»
»
högst 500
kronor
.
501—1,000
»
. 1,001—2,000
»
. 2,001—3,000
»
. mer än 3,000
»
På grund af hv,ad ofvan anförts, har kommittén ansett det böra tillerkännas
häradsskrifvarna aflöningsförbättring med dels ett tillägg till
själfva lönen af 200 kronor och dels, i stället för det nuvarande ålderstillägget
å 500 kronor, två dylika tillägg, hvartdera å 400 kronor, att
241
utgå efter fem och tio år; hvarjemte minimibeloppet af tjänstgöringspenningarna
föreslås höjdt med 150 kronor eller från 800 till 950 kronor.
Kommittén hemställer alltså,
att aflöningen å stat för häradsskrifvare vid bestämmas
till lön 2,200 kronor och tjänstgöring spenning ar
500 kronor med tillägg ä tjänstgöring spenning ärna af 75
kronor för hvarje börjadt femtusental af folkmängden i
tjänstedistriktet, dock så att tillägget icke i något fall må
understiga 450 kronor, till hvilka förmåner kunna komma
två ålderstillägg till lönen, det ena med 400 kronor efter
fem år och det andra, likaledes med 400 kronor, efter
ytterligare fem år.
Vidkommande löneförmånerna för
H) länsmän
Länsman.
må först meddelas, att i de af vederbörande länsstyrelser afgifna yttranden
öfver den af styrelsen för föreningen Sveriges kronolänsraän gjorda slag.
framställningen i ämnet förekomma ett flertal uttalanden för länsmansboställenas
bibehållande, i hvilket afseende framhållits svårigheten i vissa fall
att skaffa annan lämplig bostad och fördelen för länsmannen att kunna på
bostället hålla häst för tjänsteresor. Fyra länsstyrelser hafva emellertid
förordat indragning af boställena eller åtminstone ej haft något att erinra
vid en dylik åtgärd, medan några länsstyrelser velat göra frågan om indragning
beroende af lämplighetssynpunkter i de särskilda förekommande fallen.
Länsstyrelsen i Jönköpings län har föreslagit, att till de länsmän,
som sakna boställen, skulle utgå hyresbidrag med 200 kronor. Och ett
hyresbidrag till samma belopp för alla länsmän föreslås af länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län, som därvid hemställt, att detta bidrag skulle
komma de med boställen försedda länsmännen till del på sådant sätt, att
det afdrag å den kontanta lönen, som äger rum för boställets uppskattade
afkomst, skulle minskas med hyresbidragets belopp.
Af länsstyrelsen i Jämtlands län har föreslagits, att i länsmännens aflöning
skulle ingå ett belopp å 300 kronor, utan redovisningsskyldighet, till
ersättning för resor, för hvilka godtgörelse ej enligt särskilda författnin
Lönereglering
skommitténs bet. V.
31
242
gar äger rum. Äfven från andra håll har ifrågasatts att bereda länsmännen
särskild godtgörelse för dylika resor eller åtminstone för vissa af dem;
så är föreslaget af länsstyrelsen i Östergötlands län, att länsmännen skulle
tillerkännas ersättning enligt resereglementet för ordinarie och extra vägsyner
äfvensom för resor i och för uppvaktningar vid ordinarie eller urtima
ting, samt af länsstyrelsen i Värmlands län, att länsmännen skulle
få ersättning för skjuts vid resor för vägsyner inom distriktet.
Härjämte är att nämna, att åtskilliga länsstyrelser hemställt om fria
resor för länsmännen å statens järnvägar, antingen inom vederbörande
länsmansdistrikt eller fögderi eller ock därutöfver jämväl vid resor till och
från länsresidensstaden; och har därvid framhållits, att i de under senare år
meddelade koncessioner å enskilda järnvägar plägat förbehållas länsmännen
fria resor å vederbörande järnväg, hvar inom sitt tjänstgöringsområde.
Slutligen märkes, att länsstyrelsen i Uppsala län, jämte det densamma
förordat höjning af länsmännens lön till 1,200 kronor, hemställt
att i mera vidsträckta eller besvärliga distrikt tjänstgöringspenningarna
skulle sättas till 1,000 kronor och expensmedlen till 200 kronor, medan
den synes hafva afsett, att i öfriga distrikt tjänstgöringspenningar och
expensmedel skulle bibehållas vid nu utgående belopp. För länsmännen
skulle sålunda komma att finnas två aflöningsklasser.
O
I nedanstående tabell äro angifna de löneförmåner å stat, hvilka
af vederbörande länsstyrelser senast förordats:
K
r
O
n
o
r.
Länsstyrelsen
i
Lön.
Tjänst-
görings-
Ålderstillägg
Expens-
Hyres-
bidrag.
Rese-
Slut af-  löning.
pennin-
gar.
efter
5 år.
efter
10 år.
efter
15 år.
medel.
ersätt-
ning.
V ästemorrlands
län . .
1,800
1,000
—
300
—
200
_
_
3,300
Norrbottens
)
1,600
1,000
200
300
—
200
—
—
3,300
Blekinge
)
1,200
800
300
300
—
300
—
—
2,900
Jämtlands
> . .
1,100
800
—
300
300
100
—
300
2,900
KalmaT
> . .
1,500
800
—
300
—
200
—
—
2,800
Kopparbergs
1 . .
1,200
1,000
—
300
—
200
—
—
2,700
Uppsala
> . .
1,200 |
1 1,000
600
}-
300
-1
1 200
100
1 -
-I
12,700
2,200
1 I mera vidsträckta eller besvärliga distrikt.
248
Länsstyrelsen
i
K
r
O
n
o
r.
Lön.
Tjänst-
görings-
pcnnin-
gar.
Ålderstillägg
Expens-
Hyres-
bidrag.
Rese-
ersätt-
ning.
Slutaf-
löning.
efter
5 år.
efter
10 år.
efter
15 år.
medel.
Göteborgs o. Bohus
län . .
1,000
800
300
300
—
100
1 200
—
2,700
Jönköpings
> . .
1,000
800
300
300
—
100
2 200
—
2,700
Södermanlands
)
1,000
900
300
300
—
200
—
—
2,700
Östergötlands
> . .
1,000
900
300
300
—
200
—
—
2,700
Malmöhus
> . .
1,000
900
300
300
—
200
—
—
2,700
Alfsborgs
> . .
1,000
900
300
300
—
200
—
—
2,700
Värmlands
> . .
1,000
900
300
300
—
200
—
—
2,700
Örebro
) . .
1,000
900
300
300
—
200
—
—
2,700
Västerbottens
» . .
1,000
900
300
300
—
200
—
—
2,700
Gäfleborgs
) . .
1,000
800
300
300
—
300
—
—
2,700
Stockholms
> . .
1,000
900
—
300
300
200
—
—
2,700
Kristianstads
* . .
1,000
900
—
300
300
200
—
—
2,700
Skaraborgs
> . .
1,000
900
—
300
300
200
—
—
2,700
Västmanlands
2 . .
1,200
900
300
—
—
200
—
—
2,000
Gottlands
» . .
1,000
900
—
300
2C0
200
—
—
2,000
Hallands
> . .
1,300
800
—
300
—
100
—
—
2,500
Kronobergs
> . .
1,200
900
—
300
—
100
—
—
2,500
Såsom af tabellen synes, hafva samtliga länsstyrelser föreslagit väsentliga
höjningar i länsmännens aflöningsförmåner. Till stöd härför har i åtskilliga
fall åberopats, att inkomsterna för länsmän af enskilda uppdrag
betydligt nedgått, beroende dels därpå att de ökade tjänstegöromålen ej
lämnade tid öfrig för dylika uppdrag, dels ock på minskadt tillfälle till
uppdrags erhållande. Äfven har betonats vikten af att bestämma löneförmånerna
å stat så, att de blefve under vanliga förhållanden tillräckliga
till anständig bärgning för länsmannen och hans familj, enär eljest
vore fara, att han genom ekonomiskt betryck eller i kampen om enskilda
uppdrag förlorade den själfständiga och oberoende ställning, som särskildt
för en ordningens upprätthållare och allmän åklagare vore af synnerlig 1
1
Dem, som hafva boställen, godtgöres hyresbidraget genom minskning af det afdrag ä den
kontanta lönen, som äger rum för boställes uppskattade afkomst.
2
Att utgå endast till dem, som sakna boställe.
244
o
vikt. A andra sidan förekomma äfven uttalanden af innehåll att åtminstone
många länsmän alltfort äro i ganska vidsträckt grad hugnade med
enskilda uppdrag, samt att erfarenheten ej visat, att de länsmän, som hade
inkomster af dylik art, eftersatt sina tjänstegöromål eller mindre väl än
andra skött sin tjänst.
rett * förslå
^ afseende å frågan om indragning af länsmansboställena har stats
9
kontoret i sitt utlåtande den 14 oktober 1902 anslutit sig till den af flera
länsstyrelser uttalade uppfattningen, att någon allmän indragning af boställena
icke borde nu ifrågakomma, men tillika hemställt, att, då onekligen en del
boställen vore olämpligt belägna, Kungl. Maj:t måtte hvarje gång en med
boställe förenad länsmanstjänst blefve ledig, och innan tjänsten tillsattes,
uppå anmälan och efter vederbörandes hörande besluta, om bostället borde,
såsom till belägenheten eller omfånget af därmed förenadt jordbruk olämpligt
till boställe för länsman, till statsverket indragas.
Vidkommande de med länsmanstjänst förenade aflöningsförmåner är
af statskontoret uttaladt, att dessa för närvarande äro så knappt tilltagna,
att de uppenbarligen icke förslå till dess innehafvares anständiga bärgning,
hvadan han vore hänvisad att i vidsträckt mån söka biförtjänster.
Då emellertid sådana ofta icke stode honom till buds och i allt fall en
tjänsteman med sådana åligganden som länsmannens borde ställas, såvidt
möjligt, oberoende af privata inflytelser, ansåg statskontoret en väsentlig
förbättring i länsmännens af staten beroende ekonomiska förhållanden vara
oundgängligen nödvändig; och hemställde statskontoret i sådant hänseende
om höjning af lönen till 1,200 kronor och af tjänstgöringspenningarna till
800 kronor, samt om beviljande af två ålderstillägg, hvartdera å 250
kronor, att åtnjutas efter fem och tio års väl vitsordad tjänstgöring.
Enär vidare det vore tillförlitligen utredt, att de kostnader, länsmännen
måste underkasta sig för sådana tjänsteresor, som icke ersättas af staten
eller enskilda, äro synnerligen betungande, ville statskontoret hemställa,
att åt länsmännen måtte beredas fria resor inom distriktet på såväl statens
järnvägar som de enskilda järnvägar, med afseende å hvilka sådant
kunde, utan hinder af gällande koncessioner, föreskrifvas. Då emellertid
tillförsäkrande åt länsmännen af fria järnvägsresor icke komme att verka
245
likformigt, enär järnvägsförbindelser mångenstädes saknades, ansåg statskontoret
jämväl, att länsmännen dessutom borde komma i åtnjutande af
viss ersättning för öfriga resor. Af den förebragta utredningen framgick,
att behofvet af sådan ersättning, om än allestädes förefintligt, är
mycket växlande såväl inom samma län som olika län emellan. Det syntes
därför statskontoret medföra största möjliga rättvisa, om länsmännen
i större utsträckning, ån hvad enligt gällande bestämmelser är fallet,
beviljades ersättning för extra förrättningar enligt resereglementet. Däremot
hade erinrats, att det ökade antalet reseräkningar skulle medföra så
väsentligt stegradt arbete hos länsstyrelserna, att ett till siffran på förhand
beräknadt reseanslag vore att föredraga. Då emellertid behofvet af reseanslag
vore så väsentligt olika i olika distrikt, att dess storlek icke kunde
bestämmas på förhand och lika för alla distrikt, fann sig statskontoret,
med beaktande af önskvärdheten att icke onödigtvis betunga länsstyrelserna
med ett allt för stort antal reseräkningar, böra hemställa, dels att
länsmännen tillförsäkrades rätt att uppbära reseersättning efter resereglementet
för alla resor, som på Konungens befallningshafvandes kallelse företoges
till och från länsresidensstaden, för resor i och för ordinarie och
extra vägsyner samt för resor till och från ting, dels ock att expensmedelsanslaget
måtte höjas från nu utgående 100 kronor till 500 kronor i
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, där särskilt tjänsteresorna
ställde sig särdeles betungande, och till 300 kronor i öfriga län.
Enligt statskontorets förslag skulle alltså länsmännens aflöningsförmåner,
förutom föreslagna reseersättningar enligt resereglementet, blifva
lön 1,200 kronor, tjänstgöringspenningar 800 kronor, expensmedel i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län 500 kronor, men i öfriga län 300
kronor, samt två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor. Slutaflöningen
skulle således blifva i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län 3,000
kronor samt i öfriga län 2,800 kronor.
Uti förutnämnda framställning från tjuguandrä allmänna svenska
landsstatsmötet är beträffande länsmännen hemställdt, att dem måtte tillerkännas
1,500 kronor i lön, 900 kronor i tjänstgöringspenningar och 300
246
Kommitténs
förtlag.
kronor i expensmedel jämte två ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor, att
utgå efter fem och tio år.
I ett till kommittén öfverlämnadt utdrag af protokoll, hållet vid
möte med länsmännen inom Västerbottens län den 20 juni 1903, har framhållits
den betydliga skillnaden i tjänsteomkostnader mellan flertalet länsmanstjänster
i de nordligaste länen, å ena, och länsmanstjänsterna i mellersta
och södra Sverige, å andra sidan, med anledning hvaraf anhållits,
att för distrikt af större omfattning än fem kvadratnymil expensmedlen
skulle ökas med 50 kronor för hvarje Överskjutande hel kvadratnymil till
och med tio. Vidare har hemställts, att länsmän, som i egenskap af allmänna
åklagare måste bevista ting å tingsställen, belägna utom deras distrikt,
måtte därför erhålla traktaments- och reseersättning, beräknad efter
väglängden från hemvistet till tingsstället, att utanordnas hel- eller halfårsvis;
och slutligen har begärts, att, i afvaktan på den nya löneregleringen,
måtte för länsmännen utverkas ett andra ålderstillägg till lönen å 600
kronor att utgå till dem, som oförvitligen skött innehafvande tjänst tjugu
år eller därutöfver.
Uti framställningen från tjugutredje allmänna landsstatsmötet förekommer
i afseende å länsmännen icke något särskildt förslag, men uttalas,
såsom redan förut är omnämndt, det allmänna önskemål, att löneinkomsterna
för landsstatstjänstemännen om möjligt må komma att utgå
med de belopp, som de i särskilda ansökningar begärt.
I de å sid. 4 omförmälda framställningar från länsmännen uti Vilhelmina
och Sorsele distrikt af Västerbottens län hafva sökandena, under
åberopande däraf att deras distrikt äro mycket vidsträckta och en del
dem åliggande tjänsteresor af synnerlig längd, äfvensom att lefnadskostnaderna
å deras boningsorter äro särskildt höga, hemställt, att dem måtte
beviljas ett lönetillägg af 300 kronor, på sätt förut medgifvits åt länsmännen
i vissa distrikt af Norrbottens län samt Tärna distrikt af Västerbottens
län.
Hvad först angår frågan om länsmansboställena, torde visserligen
innehafvandet af sådant boställe i åtskilliga fall för vederbörande tjänstinnehafvare
innebära en ganska väsentlig ekonomisk fördel; men, såsom
247
från länsmännens sida framhållits, lärer äfven ofta förekomma, att rätten
till boställe icke medför någon vinst eller till och med vållar förlust.
För en del boställshafvare torde nog också omsorgerna om bostället i viss
män, till skada för tjänsten, inkräkta på den tid, boställshafvaren bör ägna
åt tjänstens behöriga skötande. Bibehållandet af boställena bidrager jämväl i
sin mån till ojämnhet i aflöningsförhållandena. Och då i mån af kommunikationsväsendets
utveckling valet af boningsplats inom distriktet för
länsmannen kan ske med större frihet än tillförne, samt fördenskull endast
undantagsvis torde möta svårigheter för honom att erhålla lämplig bostad,
har kommittén ansett sig böra förorda, att, förutom i fall, där undantagsförhållanden
föreligga, länsmansboställena må varda, i mån af vederbörande
indelningshafvares afgång från tjänsten, till statsverket indragna.
Oafsedt huru nämnda fråga må varda afgjord, har, i enlighet med
hvad redan blifvit uttaladt, det synts kommittén icke höra ifrågakomma
att för länsmännen införa hyresbidrag såsom ny aflöningstitel. Och lika
litet finner kommittén anledning förorda uppförande af någon del af länsmännens
aflöning under den af länsstyrelsen i Jämtlands län föreslagna
titeln reseersättning.
Likasom kronofogdarna hafva äfven länsmännen genom kungl. kungörelsen
den 17 juni 1904 förklarats berättigade till ersättning för vissa
resor i polisändamål. Därjämte har redan genom nådigt bref den 13
juni 1902 Kungl. Maj:t anbefallt och bemyndigat järnvägsstyrelsen att
för länsman i distrikt, inom hvilket statsbana framgår, låta utfärda stående
fribiljett, gällande för resor å inom distriktet befintliga statsbanelinjer
äfvensom i förekommande fall å sådana statsbanelinjer som, belägna
utom distriktet, förmedla järnvägsförbindelsen mellan olika delar af distriktet.
Numera lärer ock i koncessioner rörande enskilda järnvägar intagas
föreskrift, att länsmän eller tillsyningsman för allmänna ordningens upprätthållande
äga att, hvar inom sitt tjänstgöringsområde, åtnjuta fria resor
på järnvägen.
För de tjänsteresor i öfrigt, som länsmännen alltfort få själfva
bekosta, har kommittén af enahanda skäl, som i afseende å kronofogdarnas
motsvarande kostnader anförts, funnit sig icke böra tillstyrka
beviljande åt länsmännen af resekostnads- och traktamentsersättning, utan
248
håller före, att kostnaderna för desamma böra bestridas af länsmännen själfva,
hvartill emellertid hänsyn måste tagas vid aflöningsfrågans bedömande.
Vid behandlingen af sistnämnda fråga är jämväl att erinra därom,
att, enligt den af kommittén åvägabragta utredningen rörande landsstatstjänstemäns
extra inkomster i tjänsten, länsmännen i allmänhet åtnjuta
endast mindre betydande sportler. Den å sid. 85 införda tabellen gifver vid
handen, att för de 504 länsmän, hvilka lämnat uppgift rörande beloppet af
sina extra inkomster i tjänsten, dessa i medeltal för åren 1901—1904 utgjort:
i 463 fall.....högst 500 kronor
» 29 »
..... 501—1,000
»
» 10 » ..... 1,001—2,000
»
»
2 ■»
.....mer än 2,000
»
I detta sammanhang må äfven beröras en fråga, åt hvilken såväl i
de från länsmännen och deras organisationer gjorda framställningarna som
äfven i vederbörande länsstyrelsers yttranden ägnats mycken uppmärksamhet,
nämligen den rörande länsmännens inkomster af enskilda uppdrag.
I sådant hänseende har från åtskilliga håll gjorts gällande, att dessa inkomster
skulle vara på väg att försvinna eller åtminstone undergått sådan
minskning, att de ej vidare ägde någon betydelse. Att dock fortfarande en
betydande del af länsmanskåren åtnjuter afsevärda inkomster af enskilda uppdrag,
torde framgå däraf, att, enligt uppgifterna öfver inkomst af arbete
år 1904, 399 länsmän åtnjutit dylik inkomst utom tjänsten, uppgående
i 113 fall till..... högst 500 kronor
» 78 »
>..... 501—1,000
»
»
105
»
»..... 1,001—2,000
»
•
»
56
»
>..... 2,001—3,000
>
»
47
»
».....mer än 3,000
>
I fråga om de aflöningsförmåner på stat, som böra för länsmännen
bestämmas, har kommittén ansett, att en afsevärd höjning kräfves af
de nu fastställda beloppen. Kommittén har i detta hänseende tänkt sig,
att lönen skulle höjas med 300 kronor och tjänstgöringspenningarna med
200 kronor, samt att expensmedlen i allmänhet skulle höjas från 100 till
200 kronor, men i vissa länsmansdistrikt inom Västerbottens och Norrbottens
län, där utgifterna för tjänsteresor torde vara särskildt kännbara,
249
utgå med 400 kronor. Och därjämte borde enligt kommitténs mening,
förutom det nuvarande ålderstillägget å 300 kronor efter tio år, beviljas
länsmännen ett dylikt tillägg å enahanda belopp redan efter fem år. Slutaflöningen
skulle sålunda blifva för länsmän i allmänhet 2,800 kronor
samt inom antydda distrikt i Västerbottens och Norrbottens län 3,000 kronor.
Kommittén hemställer,
att länsman mä i aflöning ä stat tillerkännas 1,200
kronor i lön, 800 kronor i tjänstgöring sanning ar äfvensom
expensmedel å 200 kronor, förutom i Sorsele, Vilhelmina
och Tärna distrikt inom Västerbottens län samt Arvidsjaurs,
Arjepluogs, Jockmocks, Gellivare, Pajala, Juckasjärvi och
Enontekis distrikt inom Norrbottens län, där de må utgå
med 400 kronor, till hvilka aflöning sförmåner kunna
komma två ålderstillägg till lönen, det ena, å 300 kronor,
efter fem år, och det andra, likaledes å 300 kronor, efter
■ytterligare fem år; samt
att bestämmelse måtte meddelas därom, att de åt
länsmän nu upplåtna boställen skola, i mån af nuvarande
innehafvarnas afgång från tjänsten, indragas till statsverket,
dock att i distrikt, där, i händelse af boställes
indragning, arman lämplig bostad ej kan af länsman
erhållas, det må ankomma på Kungl. Maj:t att låta med
boställets indragning tills vidare anstå och föreskrifva
de villkor, under hvilka detsamma må åt vederbörande
upplåtas. I
I efterföljande tabell äro sammanförda de aflöningssatser, som af öfversikt af
kommittén ofvan föreslagits för tjänstemän och betjänte vid landsstaten,
till
hvarjämte där för de särskilda befattningarna angifvits dels det belopp,
hvartill — under förutsättning, att fortfarande, i afvaktan å tillkomsten pensions
.
..
.
• n
. belopp, m. m.
af ny allmän författning angående civila tjänstinnehatvares rätt till pension,
denna utgår med lönens hela belopp, ålderstilläggen inberäknade — pensionen
skulle komma att högst uppgå, dels ock i hvad mån ifrågavarande ailöningsoch
pensionsbelopp afvika från hvad för motsvarande befattningar nu gäller.
LaneregUringshornmitténs bet. V.
32
250
K r
o n o
r.
Befattning.
Tjänst-
Ålderstillägg
Lön.
görings-
penningar.
efter
5 år.
efter
10 år.
efter
15 år.
Landssekreterare och landskamrerare:
i län f. n. tillhörande l:a klassen..........
4,600
2,400
600
> »
>
>
2:a
>
..........
4,600
2,400
600
—
—
> Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ....
4,600
2,400
600
—
_
> Uppsala, Gottlands, Blekinge, Hallands och Västman-  lands län....................
4,600
1,900
600
Länskassör och bokhållare (f. n. landträntmästare):
i län f. n. tillhörande l:a klassen..........
1,800
1,200
500
>
>
»
>
2:a
>
..........
1,800
1,200
500
—
—
> >
»
>
3:e
>
..........
1,800
1,200
500
—
—
Länsnotarie och länsbokhållare:
i län f. n. tillhörande l:a klassen..........
1,800
1,200
500
» > y
>
2:a
»
......., . .
1,800
1,200
500
—
—
Landskanslist och landskontorist...........
900
600
250
250
250
Vaktmästare...............•.....
600
500
100
—
—
Kronofogde:
i Jämtlands norra och södra fögderier, lappmarksfögderiet
inom Västerbottens län samt de fyra fögderierna i
Norrbottens län.................
2,800
1,400
400
400
> rikets öfriga fögderier...............
2,800
1,400
400
400
—
Häradsskrifvare:
i fögderier med en folkmängd af högst 20,000 .....
2,200
950
400
400
>
>
>
>
»
» 20,001—25,000 ....
2,200
950
400
400
—
> rikets öfriga fögderier...............
2,200
l) 950
400
400
—
Länsman:
i Sorsele och Vilhelmina distrikt af Västerbottens samt
Arvidsjanrs, Jockmocks, Gellivare och Pajala distrikt
af Norrbottens län................
1,200
800
300
300
> Tärna distrikt af Västerbottens samt Arjepluogs, Juc-  kasjärvi och Enontekis distrikt af Norrbottens län .
1,200
800
300
300
> rikets öfriga länsmansdistrikt...........
1,200
800
300
300
—
*) Minimibelopp. Därntöfver 75 kronor för hvarje börjadt femtusental af folkmängden i tjänstedistriktet
*) I afseende å ålderstillägg är jämväl att märka, att enligt kommitténs förslag sådan aflöningsförmån
251
K
r
o
n
o
r.
Expens-
medcl.
Slut-
aflöning.
Högsta
pensions-
belopp.
Ökning eller minskning enligt förslaget å
Summa
ökning eller
minskning.
Ändring
i nuvarande
högsta pen-  sionsbelopp.
lön.
tjänst-
görings-
penningar.
ålders-  til lägg.2)
expcns-
medel.
7,600
5,200
+ 200
-100
+
100
+ 200
_
7,600
5,200
+ 200
+ 400
—
—
+
600
+ 200
—
7,600
5,200
+ 200
+ 900
—
—
+ 1,100
+ 200
—
7,100
5,200
+ 200
+ 400
—
—
+
600
+ 200
3,500
2,300
— 700
— 300
—
—
— 1,000
— 700
_
3,500
2,300
-700
— 100
—
—
—
800
— 700
—
3,500
2.300
— 700
+ 200
—
—
—
500
— 700
3,500
2,300
+ 300
+ 200
_
—
+
500
+ 300
—
3,500
2,300
+ 600
+ 400
—
—
+ 1,000
+ 600
—
2,250
1,650
+ 200
+ 100
+ 450
—
+
750
+ 650
—
1,200
700
+ 100
+ 200
—
—
+
300
+ 100
500
5,500
3,600
— 200
+ 400
+ 300
+ 200
+
700
+ 100
300
5,300
3,600
— 200
+ 400
+ 300
—
4-
500
+ 100
3,950
3,000
+ 200
+ 150
+ 300
—
+
650
+ 500
_
3,950
3,000
+ 200
+ 75
+ 300
—
+
575
+ 500
—
») 3,950
3,000
+ 200
+ 300
+
500
+ 500
400
3,000
1,800
+ 300
+ 200
+ 300
+ 300
+ 1,100
+ 600
400
3,000
1,800
+ 300
— 100
+ 300
+ 300
+
800
+ 600
200
2,800
1,800
+ 300
+ 200
+ 300
+ 100
+
900
+ 600
utöfver 30,000.
skulle komma de flesta befallningshafvande till godo tidigare än enligt nn gällande bestämmelser.
252
Villkor för åtnjutande af de med ordinarie befattning vid
landsstaten förenade aflöningsförmåner.
I sammanhang med fastställandet af ny stat för landssekreterare,
landskamrerare, länsnotarie^ länsbokhållare, landskanslister, landskontorister,
kronofogdar och länsmän äfvensom för de hos länsstyrelserna anställda
vaktmästare blefvo genom kungl. kungörelse den 31 maj 1878 för
åtnjutande af de nya löneförmånerna fastställda följande villkor, nämligen:
l:o) att innehafvare af befattning vid landsstaten skall vara underkastad
så väl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i
åligganden som ock den reglering af tjänstgöringsområde, som kan varda
föreskrifven;
2:o) att med ämbete eller tjänst vid landsstaten icke må förenas
annan tjänst på rikets eller riksdagens stat, ej heller annan tjänstebefattning
med mindre den finnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjänstgöringen
vid landsstaten; dock att tjänsteman, som vid den nya löneregleringens
inträdande redan innehade tjänst utom landsstaten, fick densamma
bibehålla, så länge den icke var för tjänstgöringen vid landsstaten hinderlig
;
3 ro) att landssekreterare och landskamrerare icke heller må mottaga
befattning på kommuns stat;
4:o) att de med hvarje befattning förenade tjänstgöringspenningar få
uppbäras endast för den tid, tjänstens innehafvare verkligen tjänstgjort
eller åtnjutit semester, men skola för den tid, han eljest varit från tjänstgöring
befriad, utgå till den, som förrättat tjänsten;
5:o) att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin tjänst, äger
uppbära hela lönen; men att den, som eljest undfår ledighet för svag hälsas
vårdande, enskilda angelägenheter eller särskilda uppdrag, kan förpliktas
att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så mycket
af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt;
6:o) att, där förhöjning af lönen efter viss tids innehafvande af
samma tjänst anses böra medgifvas, sådan förhöjning icke må inträda, med
mindre innehafvaren under mer än fyra femtedelar af denna tid själf bestridt
sin eller, på grund af förordnande, annan statens tjänst, dock att
härvid icke må föras honom till last den tid, då han åtnjutit semester;
samt att i öfrigt skulle iakttagas, att löntagare tillgodoräknades den tid,
som före den nya statens utfärdande förflutit från det han till tjänsten
utnämndes eller enligt kungl. cirkulär den 7 mars 1873 förordnades att
densamma förestå; men att den högre aflöningen ej får tillträdas förr än
vid början af kalenderåret näst efter det år, då den stadgade tjänsteåldern
blifvit uppnådd;
7:o) att länsman, som har boställe sig anslaget, skall vara där bosatt,
såvida icke Kungl. Maj:t finner skäligt annorlunda medgifva, och
8:o) att semester må, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, åtnjutas af landssekreterare och landskamrerare under högst
en och en half månad och af öfriga tjänstemän vid länsstyrelserna under
högst en månad årligen.
Härvid torde böra omnämnas, hurusom vid föredragning den 4
januari 1878 inför Kungl. Maj:t af frågan om lönereglering för tjänstepersonalen
vid landsstaten, med undantag af landshöfding, räntmästare
och häradsskrifvare, chefen för civildepartementet beträffande semester och
förening af tjänster anförde, att de tjänstemän, som voro vid länsstyrelserna
anställda, syntes, hufvudsakligen af den anledning att de voro af
sin tjänstgöring bundna vid tjänsterummet, vara i behof af semester,
som i följd däraf borde få åtnjutas af landssekreterare och landskamrerare
under högst en och en half månad och af öfriga bemälda tjänstemän
under högst en månad årligen, men att däremot denna förmån icke
syntes för fögderitjänstemännen, hvilkas verksamhet genom resor och vistelse
i fria luften vore mera hälsobringande, vax-a oundgängligen behöflig;
samt att med tjänst vid landsstaten icke borde få förenas annan tjänst
254
på rikets eller riksdagens stat, ej heller annan tjänstebefattning med mindre
den funnes icke vara hinderlig för fullgörande af tjänstgöringen vid
landsstaten, dock att tjänsteman, som vid den nya löneregleringens inträdande
redan innehade tjänst utom landsstaten, skulle få bibehålla densamma,
så länge den icke vore hinderlig för tjänstgöringen vid landsstaten.
I fråga om sistnämnda villkor ansåg sig departementschefen böra
erinra, att det icke syntes vara lämpligt att, såsom rörande andra tjänstemän
ägt rum, lägga hinder i vägen för tjänsteman vid landsstaten att
mottaga befattning på kommuns stat. Ett stadgande af detta innehåll
skulle nämligen sannolikt medföra olägenheter, i det mångenstädes i landsorten
skulle, utom landsstatstjänstemännen, saknas personer, som vore
lämpliga för vissa kommuners tjänstebefattningar, hvilka dessutom, såsom
departementschefen antog, i allmänhet icke voro af den omfattning, att de
kunde anses för tjänstgöringen vid landsstaten hinderliga.
Då statsutskottet vid 1878 års riksdag afgaf utlåtande i anledning
af Kungl. Maj:ts förslag i fråga om lönereglering för landsstaten m. m.,
erinrade utskottet, i afseende å villkoren för löneregleringen, att med hänseende
till beskaffenheten af de landssekreterare och landskamrerare tillhörande
göromål och dessa tjänstemäns ämbetsställning samt de för dem
föreslagna aflöningsbeloppen utskottet funnit förbudet att icke tillika emottaga
annan befattning böra för landssekreterare och landskamrerare utsträckas
jämväl till dylik befattning å kommuns stat.
Utskottet ansåg ock, att bland de allmänna villkoren för löneregleringen
borde intagas det stadgande, att innehafvare af befattning vid
landsstaten skulle vara underkastad såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
och jämkning i åligganden som ock den reglering af tjänstgöringsområde,
som kunde varda föreskrifven.
Den 28 maj 1880 utfärdades kungl. kungörelse angående villkoren
för åtnjutande af de från 1881 års början fastställda förändrade
löneförmånerna för häradsskrifvare. Dessa aflöningsvillkor äro enahanda
som de, hvilka enligt den ofvanberörda kungl. kungörelsen den 31 maj
1878 gälla för kronofogdarna, allenast med tillägg af föreskrift därom,
255
att deri med häradsskrifvartjänst förenade förmån af debetsedelslösen skall
tillfalla den, som under ordinarie tjänstinnehafvares tjänstledighet förrättat
debiteringen.
I sammanhang med fastställandet af ny stat för landträntmästarna
utfärdades den 22 juni 1883 kungl. kungörelse angående villkoren för
åtnjutande af de ändrade löneförmånerna för nämnda tjänstemän.
Dessa villkor öfverensstämma med de enligt kungl. kungörelsen den
31 maj 1878 för landssekreterare och landskamrerare gällande aflöningsvillkor,
undantagandes i följande hänseenden, nämligen:
att landträntmästare skall vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet
och jämkning i åligganden, som vid en förändrad organisation
af uppbörds- och utgiftsväsendet inom länen eller eljest i allmänhet
kan varda stadgad, så ock att lämna det biträde vid göromålen
å landskontoret, som kan varda honom genom i vederbörlig ordning utfärdad
instruktion ålagdt;
att, i fråga om förhöjning af lönen efter viss tids innehafvande af
tjänsten, landträntmästare finge tillgodoräknas ej mindre den tid, som
före den nya statens utfärdande förflutit från det han till tjänsten utnämndes
eller enligt kungl. cirkuläret den 7 mars 1873 förordnades att
förestå densamma, ån äfven den tid landträntmästare före utnämningen
till denna tjänst innehaft kronofogdebefattning med konstitutorial eller
på grund af förordnande enligt nyssnämnda cirkulär; samt
att semester må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjutas af landträntmästare under högst en månad årligen.
I fråga om landträntmästares skyldighet att lämna biträde vid göromålen
å landskontoret må här erinras, hurusom, då chefen för civildepartementet
den 10 januari 1883 ånyo inför Kungl. Maj:t anmälde frågan om
lönereglering för landträntmästarna, departementschefen framhöll, att betänklighet
ej borde möta mot att sätta räntmästarna på ordinarie stat, blott
för dem stadgades skyldighet likasom för andra, redan reglerade landsstatstjänstemän
att underkasta sig den förändring i tjänstgöringsskyldighet,
som kunde varda föreskrifven. Utsträcktes denna skyldighet därhän,
att räntmästarna i öfrigt skulle verkställa det arbete eller lämna det bi
-
256
träde å landskontoret, som kunde varda dem ålagdt, skulle därjämte undanröjas
den invändning man stundom hört framställas, eller att räntmästarnas
dåvarande göromål icke skulle gifva dem full sysselsättning.
Denna anordning komme ock att medföra den fördel, att det ständigt
växande behofvet af extra biträden vid länsstyrelserna skulle, hvad landskontoren
angick, i någon mån minskas.
Statsutskottet vid 1883 års riksmöte, som ansåg Riksdagen böra godkänna
de af Kungl. Maj:t föreslagna villkoren för åtnjutande af de nya
löneförmånerna för landträntmästarna, uttalade dock, att det synts utskottet
höra närmare och helst af Kungl. Maj:t, efter de för hvarje län förekommande
omständigheter, bestämmas hvad biträde å landskontoret, som
må landträntmästare åläggas.
Med afseende å hvad i kungl. kungörelsen den 22 juni 1883
föreskrifvits om skyldighet för landträntmästare att lämna det biträde
vid göromålen å landskontoret, som kunde varda honom genom instruktion
ålagdt, anbefallde Kungl. Maj:t i cirkulär sistnämnda dag samtliga sina
befallningshafvande att inkomma med de underdåniga framställningar i
detta hänseende, hvartill de kunde finna sig föranlåtna.
I anledning däraf inkommo under åren 1883 och 1884 underdåniga
framställningar i ämnet från sju af Konungens befallningshafvande. Vissa
af dessa framställningar innehöllo detaljerade förslag rörande göromål,
som ansågos böra kunna landträntmästare påläggas; i andra åter hemställdes
om mera generella föreskrifter.
Såvidt det kunnat inhämtas, hafva de nämnda framställningarna icke
föranledt någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Det torde jämväl böra erinras om kungl. skrifvelsen till statskontoret
den 14 december 1888 i fråga om villkoren för åtnjutande af ålderstillägg
för landsstatens ämbets- och tjänstemän samt betjänte (bihang
till svensk författningssamling n:r 82)- Enligt densamma hade
statskontoret uti skrifvelse den 11 december 1888 anfört, bland
annat, att, ehuru stadgandet i ofvanberörda kungl. kungörelser den
31 maj 1878, den 28 maj 1880 och den 22 juni 1883 i fråga om
ålderstillägg tydligen innebar, att en pröfning skulle äga rum, huru
-
257
vida deri, som uppnått den erforderliga tjänsteåldern, borde komma i
åtnjutande af ålderstillägg, hvilken pröfning, vid jämförelse med hvad
Kungl. Maj:t och Riksdagen år 1878 sammanstämmande besluta, borde
bestå i ett vitsord öfver den persons förhållande i tjänsten, hvilken anmäldes
till erhållande af ålderstillägg, Konungens befallningshafvande
likväl icke afgåfvo något yttrande i omförmälda hänseende, då ämbetsoch
tjänstemän samt betjänte vid landsstaten anmäldes till erhållande af
ålderstillägg; och hade statskontoret på grund däraf hemställt, att det
skulle åligga Konungens befallningshafvande att vid sådan anmälan tilllika
vitsorda, att den eller de, för hvilka ålderstillägg ifrågasattes, i tjänsten
sig väl förhållit under den tid, som för erhållande af ålderstillägg var i
hvarje fall föreskrifven. Vid underdånig föredragning däraf fann Kungl.
Maj:t godt gilla statskontorets berörda hemställan.
I första delen af sina betänkanden har kommittén, sid. 102—118,
framställt förslag rörande allmänna villkor för åtnjutande af löneförmåner
vid de centrala ämbetsverken; och har kommittén, med vissa modifikationer,
upptagit omförmälda aflöningsvillkor i sina förslag rörande kammarkollegium,
kammarrätten och statskontoret.
Då kommittén skolat afgifva förslag angående villkoren för åtnjutande
af de med ordinarie befattning vid landsstaten förenade aflöningsförmåner,
har kommittén därvid i de flesta delar upptagit hvad kommittén
ansett sig böra i allmänhet föreslå för de centrala ämbetsverken.
Kommittén går nu att i korthet redogöra för de väsentliga skiljaktigheterna
mellan de ifrågavarande förslagen och att i sammanhang därmed
beröra en och annan punkt i öfrigt uti det här nedan framlagda förslaget.
Beträffande det först förekommande villkoret har kommittén ansett detsamma
lämpligen böra affattas i öfverensstämmelse med hvad som stadgats i
kungl. kungörelsen den 31 maj 1878; och har fördenskull blifvit föreslaget,
att innehafvare af ordinarie befattning vid landsstaten skall vara underkastad
såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden
som ock den reglering af tjänstgöringsområde, som kan varda föreskrifven.
Lönereglering skommitténs bet. V.
33
258
I afseende å bestämdt förbud för land sstatstjänsteman att innehafva
annan tjänst har kommittén, med den förändring, som påkallas af förslaget
om landträntinästartjänsternas indragning, bibehållit hvad eljest
för närvarande gäller uti ifrågavarande hänseende och sålunda föreslagit,
att med ordinarie befattning vid landsstaten icke må förenas annan tjänst
å rikets eller riksdagens stat och med landssekreterar- eller landskamrerartjänst
ej heller befattning å kommuns stat. Däremot har kommittén
funnit skälig anledning ej förekomma att härtill foga någon särskild
bestämmelse, motsvarande hvad kommittén i detta hänseende för de centrala
ämbetsverken föreslagit i fråga om amanuens- eller därmed jämförlig
biträdesbefattning i statens, riksdagens eller kommuns verk.
Uti delen I har för de fall, då bestämdt förbud ej ansetts böra
stadgas mot förening med ordinarie statstjänst af andra tjänstebefattningar
eller uppdrag, framhållits nödvändigheten af att, till förekommande i
möjligaste mån af missbruk, nuvarande föreskrifter i ämnet fullständigas
och skärpas. Det i sådant hänseende där framställda förslaget har
äfven upptagits bland aflöningsvillkoren för innehafvare af ordinarie befattning
vid landsstaten.
Såsom kommittén i sin första del erinrat, har genom Riksdagens
uttalanden vid fastställandet åren 1902 och 1903 af vissa aflöningsstater
gjorts gällande, att under det i nuvarande bestämmelser uti ifrågavarande
hänseende förekommande uttrycket »annan tjänstebefattning» skulle
vara att hänföra äfven stadigvarande eller regelbundet återkommande aflönadt
uppdrag, som lämnas af bolag. 1 sitt betänkande angående statskontoret
har kommittén (sid. 132) ock omnämnt, att enahanda uttalanden
förekommit vid 1904 års riksdag.
I de utlåtanden, kammarrätten och statskontoret den 13 maj och
den 22 juni 1905 afgifvit öfver kommitténs betänkanden, hafva bemälda
ämbetsverk emellertid gifvit till känna, att de, i likhet med »ett flertal»
eller »flertalet» statsmyndigheter, fattat det ifrågavarande uttrycket eller
ordet »tjänstebefattning» »i mera inskränkt bemärkelse och således ej i
allmänhet inbegripande uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse
för bolag och därmed jämförliga sysslor» (se kammarrättens utlåtande sid.
259
56) eller »såsom icke inbegripande uppdrag såsom ordförande eller ledamot
i styrelse för verk eller bolag och därmed jämförliga sysslor» (se statskontorets
utlåtande sid. 48).
I anledning däraf tillåter sig kommittén att fästa uppmärksamheten
därå, att äfven vid 1905 års lagtima riksmöte Riksdagen upprepat sina
uttalanden uti förevarande hänseende. Kommittén åberopar i sådant afseende
Riksdagens skrivelser den 19 maj 1905, n:r 142, sid. 9 i fråga
om mariningenjörkåren och sid. 17 beträffande lektorer vid sjökrigsskolan,
samt n:r 146, sid. 2 i fråga om lektors- eller adjunktsbefattning vid
Ultuna landtbruksinstitut samt lektorsbefattning vid Alnarps landtbruksoch
mejeriinstitut och sid. 9 beträffande statskonsulenter i boskapsskötsel
och mejerihushållning.
Bland de af kommittén för vederbörande centrala ämbetsverk föreslagna
aflöningsvillkoren har upptagits, att tjänsteman i första lönegraden
är skyldig att tjänstgöra å den särskilda befattning inom graden, där
ämbetsverket, till befordrande af arbetets oafbrutna gång, finner honom
lämplig och behöflig. Någon däremot svarande bestämmelse har ej ansetts
erforderlig för landsstaten.
Från kungl. kungörelsen den 28 maj 1880 angående villkoren för
åtnjutande af de från 1881 års början fastställda förändrade löneförmåner
för häradsskrifvare har i kommitténs förslag till aflöningsvillkor för landsstaten
upptagits bestämmelsen, att den med häradsskrifvartjänst förenade
förmån af debetsedelslösen skall tillfalla den, som under ordinarie tjänstinnehafvares
tjänstledighet förrättat debiteringen.
I fråga om minskning i aflöningsförmåner vid tjänstledighet på grund
af särskilda uppdrag har kommittén i delen I (sid. 111—112) anfört de
skäl, som föranledt kommittén att för de centrala ämbetsverken bland dylika
uppdrag särskilt utmärka tjänstgöring hos Riksdagen, dess utskott
eller revisorer. För landsstaten har sådant ej ansetts erforderligt.
Den i aflöningsvillkoren för centrala ämbetsverk förekommande bestämmelse
i fråga om skyldighet att under sammanlagdt tre månader af
260
ett och samma kalenderår bestrida högre befattning vid sjukdomsförfall
eller när det erfordras för beredande af semester har ansetts icke kunna eller
böra upptagas bland nu förevarande aflöningsvillkor. Enligt §§61 och
62 i gällande landshöfdingeinstruktion äro länsnotarie och länsbokhållare
pliktiga, utan någon tidsbegränsning, att vid landssekreterares eller landskamrerares
laga förfall förrätta dessas tjänster, då ej annorlunda därom
förordnas.
I kommitténs redan afgifna betänkanden har bland villkor för att,
i förekommande fall, komma i åtnjutande af ålderstillägg blifvit, i
öfverensstämmelse med, bland annat, de af Kungl. Maj:t och Riksdagen
år 1902 antagna aflöningsbestämmelser för tjänstemän vid post- och
telegrafverken, upptaget, att vederbörande tjänstinnehafvare skall under
angifven del af den tjänstetid, som erfordras för att vinna ålderstillägg,
med godt vitsord hafva bestridt sin egen eller, på grund af förordnande,
annan statens tjänst.
Under åberopande af bestämmelser i kungl. kungörelser den 27
augusti 1904 samt den 9 och den 16 juni 1905 beträffande aflöningarna för
lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk och åtskilliga andra
undervisningsanstalter samt statskonsulenterna i boskapsskötsel och mejerihushållning
har kommittén i skrifvelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet
den 16 december 1905 gjort framställning, i syfte att de förslag,
som uti kommitténs redan afgifna betänkanden förekomma i fråga om villkoren
för ålderstilläggs erhållande, måtte fullständigas i så måtto, att i den
tjänstgöringstid, som, i förekommande fall, berättigar till vinnande af
ålderstillägg, må inräknas ej blott den tid, tjänstinnehafvaren på grund
af förordnande bestridt annan statens tjänst, utan äfven den tid, han
fullgjort annat offentligt uppdrag.
Detta har ock iakttagits vid affattandet af förslaget till aflöningsvillkor
för landsstaten.
Då länsstyrelsen i Gäfleborgs län den 31 juli 1901 afgaf yttrande
till statskontoret i anledning af den föreskrifna revisionen af löneförhållandena
vid landsstaten, föreslog länsstyrelsen, att jämväl kronofogdar, härads
-
261
skrifvare och länsman måtte tillerkännas förmånen af semester, hvilken
enligt länsstyrelsens åsikt lämpligen kunde bestämmas till en månad om
året för kronofogdar och häradsskrifvare samt till fjorton dagar om året
för länsmännen.
Sedermera har uti åtskilliga genom kungl. remisser i december 1905
och i januari 1906 till kommittén öfverlämnade framställningar begärts
eu månads semester för samtliga fögderitjänstemän, kronofogdar, häradsskrifvare
och länsmän. De flesta af dessa framställningar hafva insändts
till Kungl. Maj:t genom vederbörande länsstyrelser. En del af dessa hafva
beledsagat framställningarna med särskilda yttranden.
Så hafva länsstyrelserna i Kristianstads, Gäfleborgs och Yästernorrlands
län förordat de gjorda ansökningarna.
Länsstyrelsen i Jönköpings län har förordat, att kronofogdar och
häradsskrifvare måtte berättigas att, sedan de innehaft sin tjänst i tio år,
därefter åtnjuta semester, antingen en månad årligen eller två månader
hvart annat år å tid, som länsstyrelsen borde äga att bestämma, med
skyldighet emellertid för ifrågavarande tjänstemän att, i likhet med hvad
som gäller för provinsialläkare, under semesterledighet tillhandahålla eller
bekosta fri bostad åt vikarien. För länsmännen däremot har sistnämnda
länsstyrelse ansett sig icke kunna tillstyrka framställningen om semester.
Då nämligen dessa ofta i tjänsten vore stadda på resor samt eljest upptagna
af förrättningar utom tjänstelokalen och jämväl i öfrigt vore mindre bundna
vid stillasittande verksamhet än kronofogdar och häradsskrifvare, ansåg
länsstyrelsen icke så stort behof af semester i hälsovårdshänseende förefinnas
för länsmännen; och det skulle för öfrigt, säger länsstyrelsen vidare,
möta synnerligen stora svårigheter att för en så stor kår som rikets
samtliga länsmän anskaffa lämpliga vikarier, om hvarje länsman årligen
skulle vara berättigad att åtnjuta en månads semester. Beredandet af en
sådan förmån för länsmännen skulle ock medföra dryga kostnader för
statsverket.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har ansett sig icke kunna tillstyrka
bifall till de gjorda framställningarna. Länsstyrelsen anför i sådant
hänseende, att kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän i följd af
sina göromåls natur ofta äro stadda på resor, hvarigenom beredes
262
en omväxling i lefnadssättet, som icke är förunnad flertalet af de
tjänstemän, hvilka enligt nu gällande bestämmelser åtnjuta rätt till
semester, och som far anses väsentligen upphäfva det behof af någon
viss tids årlig hvila, tjänstemän med mindre omväxlande göromål och
ständigt stillasittande onekligen hafva. Enligt länsstyrelsens åsikt skulle
det ock blifva förenadt med stor svårighet att anskaffa vikarie åt alla
dessa talrika tjänstemän, »hvilka naturligen i allmänhet komme att begära
sin semester under den varma årstiden». »Skulle emellertid», slutar bemälda
länsstyrelse, »det i ansökningarna framhållna behofvet af skärpt
kontroll å den uppbörd, vissa landsstatstjänstemän omhänderhafva, finnas
böra föranleda till semesterledighet, så kan detta dock knappt sägas gälla
om andra än kronofogdarna, hvilka i sådant fall borde utan ansökning
tilldelas årlig semester på tid, som Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande
bestämmer, utan rätt för vederbörande att undandraga sig att begagna
sådan ledighet.»
Med anslutning till den af Konungens befallningshafvande i Jämtlands
län uttalade mening har kommittén i fråga om semester vid landsstaten
ansett sig böra affatta aflöningsvillkoren i öfverensstämmelse med
hvad i detta hänseende för närvarande gäller, med tillägg emellertid, att
tjänsteman, som har sig anförtrodda kassörsgöromålen vid länsstyrelse, är
pliktig att å tid af året, som af Konungens befallningshafvande bestämmes,
begagna sig af semester.
Från flera länstyrelser har framhållits angelägenheten af att i sammanhang
med en eventuell lönereglering viss åldersgräns stadgas, då
tjänstemän och betjänte vid landsstaten kunna förpliktas att afgå från befattningen
med pension. Konungens befallningshafvande i Jämtlands län
har ansett, att jämväl tjänsteman, som på grund af styrkt obotlig sjukdom
under tre år varit oförmögen att sköta sin tjänst, borde vara »berättigad
och skyldig» att afgå »mot rätt att njuta pension motsvarande lönens
hela belopp».
I afvaktan på afgörande! af den å bane varande fråg an om förändradt
ordnande af Jet civila pensionsväsendet har kommittén, beträffande
skyldighet för tjänsteman och betjänt vid landsstaten att efter viss uppnådd
263
lefnads- och tjänsteålder afgå med pension, ansett bestämmelse därom
böra afmattas i enlighet med hvad af kommittén i detta hänseende blifvit
i allmänhet föreslaget för centrala ämbetsverk; dock att där förekommande
begränsning af pensions maximibelopp till 6,000 kronor ej här upptagits
af det skäl, att enligt det förslag till aflöningsbelopp, som innefattas i
detta betänkande, så hög pension som 6,000 kronor ej kan förekomma.
Vid affattande af bestämmelse om skyldighet för vederbörande tjänstinnehafvare
vid landsstaten att vidkännas ändring i afseende å sportler har
beaktats, att vid senaste allmänna löneregleringen för tjänstemän vid
landsstaten frågan om sportlerna gjorts till föremål ej blott för Kungl.
Maj:ts utan äfven för Riksdagens pröfning.
Kommittén hemställer, att för åtnjutande af de med ordinarie befattning
vid landsstaten förenade aflöningsförmåner, om hvilka kommittén i
det föregående framställt förslag, måtte stadgas följande villkor, nämligen:
att innehafvare af ordinarie befattning vid landsstaten
skall vara underkastad saväl den vidsträcktare
tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden som ock
den reglering af tjänstgöringsområde, som kan varda föreskri
f v en;
att med ordinarie befattning vid landsstaten icke
må förenas annan tjänst a rikets eller riksdagens stat
och med landssekreterar- eller landskamrerartjänst ej
heller befattning å kommuns stat;
att med ordinarie befattning vid landsstaten icke
heller må förenas vare sig uppdrag såsom ordförande
eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är med
Kungl. Maj:ts oktroj försedt eller blifvit såsom aktiebolag
registreradt, eller befattning såsom tjänsteman i
sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning ap
hvad slag som helst, så framt ej i särskilda fall, hvad
angår landssekreterare och landska inre)''are, Kungl. Maj:t
och, hvad angår innehafvare af annan befattning,
Konungens befallningshafvande, på grund af förekommande
omständigheter och efter pröfning, att ifrågavai
ande uppdrag eller tjänstebefattning ej må anses inverka
Underligt å tjänstgöringen vid landsstaten, finner sådant
uppdrag eller sådan tjänstebefattning kunna få tills vidare
bibehållas eller mottagas;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den
tid, bef attnings innehafvare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit
semester, men för den tid, han eljest varit från tjänstgöring
befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;
att den med häradsskrifvartjänst förenade förmån
af debetsedelslösen skall tillfalla den, som under ordinarie
tjänstinnehafvares tjänstledighet förrättat debiteringen;
att den, som af sjukdom hindras att förrätta sin
befattning, äger uppbära hela lönen, men att den, som
undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter
eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning
afstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen
förhindrad, att sköta befattningen, kan förpliktas att
under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå
så mycket af lönen, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest pröfvas skäligt;
att aflöning ej må utgå till tjänsteman eller betjänt
för den ticl, hvarunder han afhållit sig från tjänstgöring
utan att hafva i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet
eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänsteman eller betjänt varder afstängd
från tjänstgöring eller i häkte tagen, den del af hans
aflöning, som icke af Konungens befallningshafvande
pröfvas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehallas, såvida ej Konungens befallningshafvande
finner skäligt låta honom uppbära
något däraf;
265
att, därest förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af samma tjänst är i stat medgifven,
tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter
fem år, under villkor att innehafvaren under mer än fyra
femtedelar af den tjänstetid, som erfordras för att vinna
nämnda förhöjning, med godt vitsord bestridt sin egen eller,
på grund af förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må
föras honom till last den tid, han åtnjutit semester, och
för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter
ytterligare fem år, på samma villkor, samt
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter
än ytterligare fem år, äfvenledes på samma villkor,
under iakttagande, hvad hvar och en af omförmäla
löneförhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får
tillträdas förr än vid början af kalenderåret näst efter
det, hvarunder den stadgade tjänsteåldern blifvit uppnådd;
börande löntagare därvid tillgodoräknas den tid,
som före den nya aflöning sstatens trädande i kraft förflutit
från det lian till tjänsten utnämndes eller, i följd
af frågan om reglering af löneförhållandena m. m. vid
landsstaten, därå erhöll allenast förordnande;
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad
tid för erhållande af löneförhöjning, redan uppnått den
lefnads- och tjänsteålder, som berättigar honom till nedannämnda
pension, icke må samma förhöjning tillträda;
att semester må, när sådant kan ske utan hinder
för göromålens behöriga gång, åtnjutas af landssekreterare
och landskamrerare enhvar under en och en half
månad samt af öfriga tjänstemän vid länsstyrelserna
enhvar under en månad årligen;
att tjänsteman, som har sig anförtrodda kassörsgöromälen
vid länsstyrelse, är pliktig att å tid af året,
Löneregleringskommitténs bet. V.
34
266
som af Konungens befallningshafvande bestämmes, uegagna
sig af semester;
att vid afgång från tjänsten till följd af afskedstagande,
entledigande eller dödsfall själfva lönen utgår
till månadens slut;
att innehafvare af ordinarie befattning vid landsstaten
skall, då han uppnått 65 lefnads- och minst 35
tjänsteår, vara förpliktad att med oafkortad lön såsom
pension från befattningen afgå, Kungl. Maj:t eller
Konungens befallningshafvande, om det tillkommer sistnämnda
myndighet att afskedet utfärda, dock obetaget
att låta med detsamma anstå, därest och så länge den
pensionsberättigade pröfvas kunna i befattningen på ett
tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas
villig att i densamma kvarstå;
att den, som tillträder den nya aflöning sstaten, skall
vara skyldig underkasta sig dels upphörande af eller
minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning
eller utgå för bestyr i sammanhang därmed,
dels ock de förändrade bestämmelser i fråga om pension,
som kunna varda stadgade;
att enhvar, som med eller efter visst angifvet års
ingång tillträder befattning vid landsstaten, skall vara
pliktig att underkasta sig de villkor och bestämmelser,
som varda föreskrifna för åtnjutande af de nya avlöningsförmånerna;
samt
att till de förutvarande innehafvare af dylika befattningar,
hvilka före viss angifven tidpunkt förklara,
att de icke vilja underkasta sig den nya aflöning sstaten
samt nämnda villkor och bestämmelser, och som icke
lagligen kunna därtill förbindas, ajlöningsförmåner skola
utgå enligt de för dem dittills gällande grunder.
267
Beträffande det af kommittén ofvan föreslagna villkor i afseende å
tjänsters förening med andra befattningar eller uppdrag tillåter sig kommittén
i detta sammanhang erinra om den ändring kommittén i delen I,
sid. 110, föreslagit i afseende å kungl. kungörelsen den 3 december 1897
angående sättet för sökande af tillstånd till förening af statstjänst med
annan tjänstebefattning, för hvilken lön eller arfvode erhålles.
Under åberopande däraf hemställer kommittén,
att föreskrift måtte gifvas därom, att öfver alla
af Konungens befallningshafvande meddelade beslut i
afseende å tillstånd till förening med ordinarie befattning
vid landsstaten af annan tjänstebefattning eller uppdrag
förteckning skall föras hos Konungens befallningshafvande.
268
Extra länsnotarie!- och extra länsbokhållare samt andra extra
biträden hos länsstyrelserna m. m.
"beOtåmmei-
Såsom förut omförmälts, var af 1873 års landsstatskommitté ifråga
ser.
satt, att i sådana län, där de afgjorda målens antal å landskansli^, enligt
arbetsredogörelserna uppgingo i medeltal till 8,000, två länsnotarier
borde anställas. I Kungl. Majrts proposition till 1878 års riksdag rörande
lönereglering för landsstaten föreslogs emellertid allenast en länsnotarie i
hvarje län. Härom anförde chefen för civildepartementet till statsrådsprotokollet,
att framför kommitténs förslag vore att föredraga att, såsom
kammarkollegium och statskontoret i sitt öfver kommitténs förslag
afgifna yttrande tillstyrkt, på ordinarie stat tillsätta endast en länsnotarie
i hvarje län, men att, med öfverlämnande till Kungl. Maj:ts pröfning
i hvarje särskildt fall af frågan om och för huru lång tid anställandet
af ännu en länsnotarie vore i vissa län nödigt, bereda för sådana extra
länsnotariers aflöning tillgång till arfvoden, att till belopp af högst 2,000
kronor, efter Kungl. Maj:ts bepröfvande, ställas till Konungens befallningshafvandes
förfogande i de län, där extra länsnotarier ansågos behöfliga.
Af departementschefen omnämndes vid samma tillfälle i fråga
om landskanslister och landskontorister, hurusom kollegierna förordat anställande
på stat af två landskanslister och två landskontorister i samtliga
länen med undantag af de två minsta, Jämtlands och Gottlands, hvarest
någon tillökning i dåvarande tjänstemäns antal icke ansågs erforderlig,
men att kollegierna emellertid betonat sannolikheten däraf, att inom vissa
af de större länen, äfvensom möjligen i sistnämnda två län, ständigt ar
-
269
betsbiträde, utöfver berörda tjänstemannapersonal, vore behörigt. Kollegierna,
som höllo före, att de ordinarie tjänstemännen borde inskränkas
till det antal, som under alla förhållanden vore för göromålen oundgängligen
nödigt, hade ock uttalat den åsikt, att för anskaffande af sådant
ständigt biträde äfvensom af extra arbetsbiträde vore att framför fast aflöning
föredraga att bereda medel till arfvoden för att, efter Kungl. Maj:ts
bepröfvande i hvarje särskildt fall, ställas till Konungens vederbörande befallningshafvandes
förfogande, med iakttagande såsom regel därvid, att
dylikt arfvode icke finge öfverstiga 1,000 kronor, samt att i de län, där
mer än ett ständigt biträde å hvardera afdelningen erfordrades, arfvode till
de öfriga icke borde beviljas till högre belopp än 600 ä 800 kronor.
Departementschefen förmälde, att han var med kollegierna ense i
allt hufvudsakligt af de anordningar, hvilka de förordat för beredande af
erforderligt arbetsbiträde hos länsstyrelserna. Han hemställde jämväl om
förslag till Riksdagen rörande anvisande på ordinarie stat af ett reservationsanslag
till belopp af 95,000 kronor för beredande af tillgångar till
arfvoden åt extra länsnotarier och öfriga extra biträden vid länsstyrelserna
samt till vikariatsersättning under semester för därtill berättigade
tjänstemän.
Kungl. Maj:ts i sådant hänseende vid 1878 års riksmöte framlagda
förslag blef ock af Riksdagen bifallet; hvarefter Kungl. Maj:t i skrifvelse
till kammarkollegium och statskontoret den 31 maj 1878 förklarade, att på
Kungl. Maj:ts pröfning i hvarje fall komme att bero, om, till hvad belopp
och för huru lång tid särskilda anslag borde ställas till Konungens befallningshafvandes
förfogande att användas till arfvoden åt extra ordinarie
länsnotarier och tillfälliga biträden, hvilka arfvoden icke finge öfverstiga
för extra ordinarie länsnotarie 2,000 kronor och för tillfälliga biträden
1,000 kronor årligen.
Genom kungl. bref den 11 oktober 1878 stadgades vidare, att i de
län, där å någondera afdelningen mer än en extra landskanslist eller landskontorist
erfordrades, arfvodet blott för ett sådant biträde å hvarje afdelning
finge utgå med det genom kungl. brefvet den 31 maj 1878 stadgade
högsta belopp, men för hvarje af öfriga ej bestämmas till högre
belopp än 700 kronor.
270
Det till arfvoden åt den extra ordinarie personalen samt ersättning
för semestervikariat sålunda beviljade anslaget å 95,000 kronor, som år
1885 sänktes till 90,000 kronor, höjdes därefter vid 1894 års riksdag till
110,000 kronor, år 1898 till 120,000 kronor, år 1901 till 140,000 kronor
samt år 1905 till 150,000 kronor, med hvilket belopp det för närvarande utgår.
I fråga om bestämmelserna rörande anslagets användande har i
hufvudsak förblifvit vid hvad år 1878 därom stadgades. Allenast den
förändring har skett, att det medgifvits enligt kungl. bref den 26
januari 1900 länsstyrelserna i Malmöhus och Göteborgs och Bohus län
samt enligt kungl. bref den 31 december 1900 samtliga länsstyrelser att,
utan hinder af ofvannämnda, i kungl. brefvet den 11 oktober 1878 gifna
föreskrifter, bestämma — inom tillgängliga anslag — arfvodena till extra
biträden till belopp, som ansåges skäliga, dock ej utöfver 1,000 kronor.
Å sid. 72—78 här ofvan äfvensom i tab. XXI—XXV af bihanget
äro uppgifter lämnade rörande den extra personalen hos länsstyrelserna.
Och å sid. 98—101 i bihanget äro sammanställda de från länsstyrelserna
lämnade meddelanden rörande arfvodena till e. o. landskanslister och
e. o. landskontorister inom de särskilda länen. I
I sammanhang med hvad nu anförts rörande anslaget till extra biträden
m. in. hos länsstyrelserna torde böra erinras om anslaget för uppehållande
af domängöromålen hos samma styrelser.
Till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen
hos länsstyrelserna anvisades vid 1882 års riksdag på extra
stat ett belopp af 45,000 kronor. Med hänsyn till en uppkommen
besparing nedsattes* anslaget för år 1898 till 43,200 kronor och har
sedermera förblifvit oförändradt. Till en början var det afsedt, att
inom vissa län domänintendenten skulle kunna förordnas att hos länsstyrelsen
biträda vid föredragningen af domänärendena. Men redan år
1883 föreskref Kungl. Maj:t genom nådigt bref till domänstyrelsen af den
22 juni, att i de orter, där jordbruksdomäner af någon betydenhet funnos,
domänintendenter borde anställas med hufvudsaklig uppgift att verkställa förberedande
undersökningar för och deltaga i arrendeuppskattningar, förrätta
besiktningar å de utarrenderade egendomarna samt besörja andra till en
27 L
noggrann tillsyn öfver egendomarnas skötsel hörande göromål, under det
att domänärendenas handläggning inom länsstyrelserna i regel borde tillhöra
landskontorets tjänstemän.
I sammanhang härmed uttalade Kungl. Maj:t — med hänsyn till
beredandet af möjlighet att anställa flera domänintendenter — att de belopp,
som dittills varit anslagna eller beräknade för underlättande af domängöromålens
gång å landskontoren, synts Kungl. Maj:t kunna något minskas,
helst om, såsom tillbörligt, iakttoges, att dessa belopp användes
icke till arfvoden åt de ordinarie tjänstemän inom länsstyrelserna, hvilka
deltogo i domänärendenas handläggning, utan allenast för den förstärkning
i arbetskrafter å landskontoren, som till äfventyrs kunde finnas oundgänglig
för samma ärendens behandling; och i enlighet härmed förordnade
Kungl. Maj:t, att af det till aflöning åt domänintendenter och uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna för år 1883 på extra stat
beviljade anslag skulle för ifrågavarande förvaltning inom nitton uppräknade
län under senare halfåret 1883 disponeras tillhopa 23,850 kronor att
efter angifven fördelning användas dels med 20,850 kronor till aflönande
af domänintendenter och dels med 3,000 kronor för domängöromålens uppehållande
hos länsstyrelserna, i den mån vare sig extra biträden eller domänintendent
kunde varda därför anlitade.
Genom kungl. bref den 7 december 1883 förordnades sedermera,
att någon föredragningsskyldighet i domänärenden hos länsstyrelserna icke
vidare borde för domänintendent ifrågakomma, utan att föredragningen
därstädes af mål och ärenden rörande kronans egendomar skulle från och
med 1884 års ingång allestädes tillhöra landskamreraren. Och blef ifrågavarande
anslag för år 1884, 45,000 kronor, fördeladt mellan nitton län
med vissa angifna belopp, däraf till Konungens befallningshafvandes disposition
för beredande af biträde vid domän ärendenas handläggning å landskontoret
tillhopa 6,600 kronor.
Numera utgår till sistberörda ändamål sammanlagdt ett belopp af
6,800 kronor, nämligen till Konungens befallningshafvande i Uppsala län
500 kronor samt till Konungens befallningshafvande i hvart och ett af
Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus,
Göteborgs och Bohus, x^lfsborgs och Skaraborgs län 700 kronor.
272
Yttranden i
ämnet från
länsstyrelsernas
sida.
Frågan om behofvet af extra personal och om sättet för dess anställning
har icke direkt varit föremål för länsstyrelsernas yttranden.
Likväl hafva flera af dem i åtskilliga vid olika tillfällen afgifna
framställningar berört detta ämne.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uti särskilda skrivelser
till Kungl. Maj:t den 10 augusti 1898, den 30 november 1899 och
den 3 november 1900 gjort framställningar om beredande af ökade arbetskrafter
hos länsstyrelsen. Så begärdes i den första af dessa skrivelser
ytterligare en ordinarie landskanslist och höjning af anslaget till extra
biträden. Behofvet af arbetsbiträden ansågs då vara, utöfver den ordinarie
personalen och den extra länsnotarien, som fanns anställd i länet,
fyra ständiga extra landskanslister och två ständiga extra landskontorister,
förutom tillfälliga extra biträden på länsstyrelsens båda afdelningar. Tillika
framhölls, bland annat, svårigheten att för ett arfvode af 700 kronor
fästa dugliga och stadigvarande biträden vid länsstyrelsen. Den sistnämnda
synpunkten utvecklas än ytterligare i skrifvelsen den 30 november 1899,
som utmynnade i hemställan om medgifvande att få till 1,000 kronor höja
arfvodesbeloppet för de ständiga extra biträden hos länsstyrelsen, som åtnjöte
endast 700 kronor. Denna framställning vann ock Kungl. Maj:ts bifall, på det
sätt som förut är omnämndt. I skrifvelsen den 3 november 1900 framlägges
ånyo behofvet af ökade arbetskrafter hos länsstyrelsen, i det att där, bland
annat, upprepas den förut gjorda framställningen om ytterligare en ordinarie
landskanslisttjänst äfvensom begäres rätt att höja arfvodesbeloppet för
två extra biträden, som redan åtnjöto 1,000 kronor, till 1,200 kronor.
Länsstyrelsen framhåller i sistnämnda hänseende såsom billigt och skäligt,
att ständiga extra biträden, som varit anställda någon längre tid, exempelvis
tio år, och därunder ordentligt och väl fullgjort sina åligganden,
kunde tilldelas någon förhöjning i arfvodet utöfver 1,000 kronor, med åtminstone
200 kronor — alltså ett slags ålderstillägg.
I skrifvelse den 27 juli 1901 framhåller länsstyrelsen i Kristianstads
län, att arfvodena till extra länsnotarie och extra länsbokhållare
böra kunna utgå med 2,500 kronor samt till öfriga extra biträden med
1,200 kronor.
273
Då länsstyrelsen i Jönköpings län den 29 juni 1900 gjorde framställning
om aflöningsförbättring för den lägre tjänstemannapersonalen hos
länsstyrelsen, in. fl., fällde densamma det uttalandet, som torde hafva sin
tillämpning på länsstyrelserna i allmänhet, att »unge män icke vidare anmäla
sig till inträde vid landsstaten, emedan de erbjudas större fördelar i
enskilda industriidkares tjänst».
Länsstyrelsen i Värmlands län, som redan tidigare framhållit svårigheten
att vinna tillräckligt af dugliga arbetskrafter för länsstyrelsen och,
bland annat, meddelat, att extra ordinarie tjänstemän, som varit anställda
vid landsstaten, öfvergifva densamma, har i skrifvelse den 31 mars 1905
ifrågaställt, bland annat, att af anslaget till extra biträden ett belopp af
minst 1,500 kronor måtte få afses för att kunna anställa ytterligare ett
juridiskt bildadt biträde till hjälp vid uppsättande af koncept till utslag m. m.
Slutligen bör nämnas, att i en till kommittén öfverlämnad promemoria
af den 20 november 1905 landssekreteraren och land skamrer ar en i Göteborgs
och Bohus län, jämte det att de framhållit behofvet af flera ordinarie
tjänstemän både på landskansli och landskontoret, tillika beträffande den
extra personalen anfört följande, som synes förtjäna att här meddelas:
»För erhållande af dugliga extra biträden och för att kunna någon längre
tid binda sådana biträden af bepröfvad duglighet vid länsstyrelsen och sålunda
vinna nödig fasthet äfven i den extra personalens organisation är
det ock erforderligt, i synnerhet i detta län med de dryga lefnadskostnaderna
i staden Göteborg, att bestämmelserna om arfvodena för denna
personal ändras därhän, att arfvodena genast kunna fixeras till högre belopp
än nu gällande maximum därför eller 1,000 kronor för lägsta graden
och 2,000 kronor för extra länsnotarier och extra länsbokhållare, hvarjämte
behöfligt är att, såsom länsstyrelsen ifrågasatt för den ordinarie
personalen i utlåtande till statskontoret af den 30 juli 1901 angående revision
af landsstatens aflöningsförhållanden, biträdena berättigas att komma
i åtnjutande af två ålderstillägg efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjänstgöring; och torde arfvodena böra höjas till 1,200 kronor för
extra landskanslist och extra landskontorist och till 2,300 kronor för
extra länsnotarie och extra länsbokhållare samt hvartdera ålderstillägget
fixeras till 300 kronor för de förra och till 500 kronor för extra läns
Lönereglering
skommitténs bet. V.
35
274
Kommitténs
Yttrande och
förslag.
Anslag till
extra biträden
och
vikariatsersättning.
notarie och extra länsbokhållare, hvilka i allmänhet i följd af befordran
till ordinarie tjänst endast sällan lära komma att taga ålderstilläggen i
anspråk.*
Jämväl uti framställningar och yttranden, som af andra länsstyrelser
än de ofvan nämnda på olika tider afgifvits i fråga om tjänster och löneförhållanden
inom landsstaten, hafva dessa berört frågan om den extra
personalen och särskilt framhållit svårigheten att, med de nuvarande
aflöningsförhållandena, finna tillräckligt antal dugliga alumner för det
maktpåliggande och allt mera sig ökande arbetet hos länsstyrelserna.
Af det föregående framgår, att bestämmelserna rörande den hos
länsstyrelserna anställda extra personalen och till densamma utgående
arfvoden, hvilka bestämmelser äro i hufvudsak desamma, som fastställdes
år 1878, icke kunna anses tillfredsställande.
Främst är härvid att märka, att den extra personalen är alltför
talrik i förhållande till den ordinarie. Kommittén har ock i det föregående
framställt förslag, afseende att i sin mån afhjälpa detta missförhållande.
Att besörja allt arbete hos länsstyrelserna enbart genom ordinarie personal
låter sig dock naturligen ej göra. Arbetet är icke så jämnt fördeladt
på olika tider af året, att behofvet af arbetskraft är konstant. Tjänstens
intresse fordrar ock, att den unga tjänstemannaaspiranten får tillfälle till
öfning samt profvande af sin förmåga och lämplighet i tjänsten. Likaså
kräfves tillgång på extra personal för upprätthållande af de ordinarie
tjänsterna vid innehafvarnas sjukdom eller ledighet. Att gå till mötes
anspråket på anställande af ordinarie tjänstemän så långt, som från vissa
håll ifrågaställa, skulle därför, om det vore möjligt, i utförandet visa sig
vara till föga gagn för arbetet i dess helhet.
Det framstår därför såsom nödvändigt att tillse, att medelst en
höjning af arfvodesbeloppen ställningen förbättras för den extra personal,
som fortfarande kommer att finnas hos länsstyrelserna. Eljest torde det,
såsom af åtskilliga länsstyrelser fram hålles, snart komma att möta svårigheter
att vinna dugliga krafter för rekrytering af tjänstemannapersonalen.
En höjning af sagda arfvodesbelopp är påkallad äfven däraf, att den
275
arbetskvantitet, som för närvarande utkräfves af de mera fast anställda
extra biträdena, i allmänhet är densamma, som fordras af de ordinarie
tjänstemännen. Vid bestämmande af de extra tjänstemännens arfvoden
bör man därför äfven i viss mån taga hänsyn till de ordinarie tjänstemännens
aflöningsförmåner.
Med afseende härå och med beaktande i vederbörlig mån af de förslag,
som från vissa länsstyrelsers sida blifvit framställda, synes för extra
ordinarie landskanslister och landskontorister med full tjänstgöringsskyldighet
minsta årsarfvodet böra bestämmas till 1,200 kronor. I enlighet
med hvad som medgifvits beträffande amanuenser hos generalpost- och
telegrafstyrelserna samt hvad kommittén ansett böra äga rum inom de
centrala ämbetsverken i allmänhet, skulle detta arfvode kunna förhöjas, i
den mån sådant pröfvas skäligt, dock icke utöfver ett visst belopp, som
lämpligen torde böra bestämmas till 1,500 kronor. Att, såsom från visst
håll föreslagits, låta denna förhöjning inträda i form af ålderstillägg efter
vissa års tjänst, synes däremot ej vara lämpligt. De ifrågavarande biträdenas
ställning är i hvarje fall allt för obestämd, för att en sådan aflöningsforin
kunde böra för dem införas; och det är utom allt tvifvel af större
praktiskt gagn att härutinnan lämna länsstyrelserna fria händer att bestämma
arfvodesbeloppen inom det dem gifna anslaget. Ofta nog bör en
förhöjning af arfvodet kunna beviljas redan före den tid, då ett ålderstillägg
rimligen kunde eljest vara påkalladt.
Hvad därefter angår de extra länsnotarier och extra länsbokhållare,
som, oafsedt den af kommittén föreslagna ökningen af länsstyrelsernas
ordinarie personal, fortfarande torde finnas behöfliga inom vissa län, synes,
med hänsyn jämväl till de aflöningsförmåner, som föreslagits för motsvarande
ordinarie tjänstemän, böra för dem bestämmas ett begynnelsearfvode
af minst 2,000 kronor, hvilket, i den mån sådant pröfvas skäligt,
sedermera bör kunna höjas intill ett belopp af 2,500 kronor.
Af det ofvannämnda reservationsanslaget till arfvoden åt extra länsnotarier
och öfriga extra biträden hos länsstyrelserna samt till vikariatsersättning
under semester för därtill berättigade tjänstemän beräknades för
år 1905 112,950 kronor till det förra ändamålet och 27,025 kronor 3 öre till
det senare. Vid beräkning af det belopp, som, därest kommitténs förslag
276
genomföres, må för framtiden varda behöfligt för ifrågavarande båda
ändamål, är att märka, att genom kommitténs förslag angående ökning
af antalet ordinarie befattningar behofvet af extra biträden blifvit
mindre än förut, men att å andra sidan en ökning i anslagsbelopp föranledes
såväl af den föreslagna höjningen i dessa biträdens arfvodesbelopp
som ock, beträffande vikariatsersättningen, af ökningen i antalet
ordinarie befattningar och höjningen af därmed förenade tjänstgöringspenningar.
Beträffande frågan om antalet extra biträden, som bör beräknas,
märkes vidare, att det nuvarande antalet dylika biträden visserligen bör
tagas till utgångspunkt, men dock ej kan få blifva ensamt afgörande.
Extra landskanslister och extra landskontorist er finnas, som antingen alls
icke eller endast i mindre grad äro använda till arbete hos länsstyrelserna.
Äfven torde i ganska stor utsträckning förekomma, att dylika extra
ordinarie tjänstemän användas till besörjande af renskrift eller andra mera
mekaniska arbeten, hvilka böra utföras på annat sätt än genom tjänstemän,
vare sig ordinarie eller extra.
Antalet extra ordinarie tjänstemän måste därför beräknas ej blott
med hänsyn till det nuvarande antalet dylika tjänstemän, utan efter hvad,
vid jämförande af detta antal med länens folkmängd och arbetskvantiteten
hos länsstyrelserna, behofvet må anses kräfva.
1 enlighet härmed håller kommittén före, att inom länen i allmänhet
kräfves på enhvar af länsstyrelsens afdelningar ett extra biträde med
ständig tjänstgöring såsom kanslist eller kontorist. Därutöfver torde i
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, inom hvilka arbetsmängden är
synnerligen stor, samt i Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs,
Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands län, inom hvilka, ehuru de
höra till de större länen, icke föreslagits några nya ordinarie landskanslisteller
landskontoristbefattningar, böra beräknas ytterligare ett ständigt extra
biträde af ifrågavarande slag på hvardera afdelningen. Inom Gottlands
län åter torde icke behöfva beräknas mer än ett extra biträde med ständig
tjänstgöring för båda afdelningarna gemensamt. Det behöfliga antalet extra
landskanslister och extra landskontorister med ständig tjänstgöring skulle
alltså blifva 65. Om för 33 af dessa beräknas arfvoden å 1,500 kronor
277
samt för återstående 32 arfvoden å 1,200 kronor, skulle härutinnan kräfvas
ett anslag af i rundt tal 88,000 kronor.
Härtill komma sedan arfvoden till extra länsnotarie^ af hvilka
kommittén beräknat att bibehålla de nu befintliga i Kronobergs, Blekinge
och Hallands län samt den senast tillkomna och till öfverflyttning å ordinarie
stat ej föreslagna i Göteborgs och Bohus län, äfvensom åt en extra
länsbokhållare i hvardera af Kristianstads och Malmöhus län. I detta
hänseende skulle, med beräkning af arfvodes maximum så, som kommittén
ifrågaställt, åtgå ett belopp af högst 15,000 kronor.
För beräknande af det belopp, som bör afses för extra biträden af
mera tillfällig art, saknas i det hela bestämda grunder. Kommittén förmenar
dock, att för ändamålet bör göra till fyllest med ett belopp, motsvarande
hälften eller något mera af hvad som beräknats för extra landskanslister
och extra landskontorister med ständig tjänstgöring, eller sålunda
med, i rundt tal, 50,000 kronor. Anslagsbehofvet till extra ordinarie
tjänstemän hos länsstyrelserna skulle alltså uppgå till omkring 153,000
kronor.
Härvid har kommittén emellertid afsett, att dessa extra ordinarie
tjänstemän icke skola sysselsättas med renskrifning och dylikt arbete,
utan att i detta hänseende skola anlitas särskilda renskrifvare med användande
af därför afsedt anslag, hvars belopp emellertid i sådant fall
tilläfventyrs torde behöfva ökas. Detta utesluter ju icke, att i undantagsfall,
då renskrifvare tillfälligt ej finnes att tillgå eller vid särskild
brådska eller eljest förefallande särskilda förhållanden, det kan befinnas
nödigt att för sådana mera mekaniska arbeten anlita äfven extra ordinarie
O
tjänstemän.
A ifrågavarande anslag skall vidare beredas tillgång till bekostande
af arfvoden eller gratifikationer åt den extra vaktbetjäning, som må vara
för länsstyrelserna behöflig. Ä staten för länsstyrelsen i Stockholms län
finnes sedan längre tid uppfördt arfvode till en extra vaktmästare, för
närvarande bestämdt till 350 kronor, hvilket belopp länsstyrelsen vid upprepade
tillfällen hemställt att få höjdt till 500 kronor för att kunna af
den extra vaktmästaren påfordra längre daglig tjänstgöring än för närvarande.
Därest för att tillgodose behof af extra vaktbetjäning hos
278
länsstyrelser anslaget till extra biträden ökas med ett belopp af 5,000
kronor, torde detsamma blifva till fyllest äfven för detta ändamål.
Behofvet af anslag till vikariatsersättning samt, däruti ingående, till
arfvoden för bestridande af länsbokhållares göromål under ledighet för
landsbokens uppgörande har genom kommitténs förslag om ökning af antalet
tjänstemän och höjning af tjänstgöringspenningar stigit. Enligt gjord
uträkning skulle för detta ändamål komma att erfordras omkring 34,375
kronor årligen.
Hela det för nu ifrågavarande ändamål erforderliga anslag torde,
enligt kommitténs mening, böra bestämmas till 193,000 kronor, hvilket
således innebär en ökning af anslagets belopp med 43,000 kronor. Anslaget
synes fortfarande böra vara reservationsanslag.
Därest anslaget varder fastställdt till ofvan angifna belopp, 193,000
kronor, anser emellertid kommittén, att den del af anslaget till aflöning
åt domänintendenter och uppehållande af domiingöromålen hos länsstyrelserna,
som är afsedd för sistberörda ändamål, för närvarande 6,800 kronor,
kan indragas. Dessa göromål hos länsstyrelserna, hvilka för öfrigt genom
den fortgående försäljningen af kronoegendoinar äro stadda i minskning,
besörjas numera i allmänhet gemensamt med öfriga å landskontoret förekommande
ärenden och af den därstädes för dessa ärenden anställda personalen.
Något behof af särskild ersättning för domängöromålens besörjande
föreligger icke. Och det torde för öfrigt i allmänhet ej vara lämpligt att
på sidan om anslag, afsedda för bestridande af vissa kostnader, för dessa
kostnader därjämte anvisa särskilda efter andra grunder och från andra
stater utgående medel. Särskildt må härvid erinras, att, oaktadt ofvan
åberopade uttalande af Kungl. Maj:t därom, att de till uppehållande af
domängöromålen hos länsstyrelserna anslagna medel icke borde användas
till arfvoden åt ordinarie tjänstemän, fall ej saknas, då en dylik användning
förekommit.
I detta sammanhang anser sig kommittén tillika böra hemställa om
indragning af det belopp å 630 kronor, som är å staten för länsstyrelsen
i Stockholms län uppfördt såsom aflöning åt en landsgevaldiger och, enligt
meddelande från nämnda länsstyrelse, uppbäres af en hos länsstyrelsen
279
anställd e. o. landskanslist, hvilken är förordnad uppehålla befattningen
i fråga. Inom öfriga län äro de tidigare befintliga landsgevaldigertjänsterna
sedan lång tid tillbaka indragna; och vid framläggandet till
1853—1854 årens riksdag af kungl. proposition angående lönereglering
för landsstaten anfördes beträffande ofvannämnda landsgevaldiger
i Stockholms län, att, med afseende på hans bestyr med polisen i närheten
omkring hufvudstaden, denna tjänsteman borde få kvarstå tills vidare och
intill dess annorlunda kunde varda förordnadt. Någon befattning med
landtpolisen lär numera ej tillkomma nämnda landsgevaldiger, men det har
uppgifvits, att han skulle vara behöflig för biträde vid de ofta förekommande
fångtransporterna öfver Stockholm från norra till södra delen af
riket eller tvärtom. Den personal, som för dylika göromål kräfves, torde
emellertid böra aflönas af de för fångvården anvisade medel.
1 fråga om de centrala ämbetsverken har kommittén uttalat, att Grunderna
o
.
® jor den extra
extra tjänstemän icke böra anställas utan i mån af yppadt behof:. A sid. personalens
72—73 här ofvan är lämnad en redogörelse för, huru i detta afseende förfares och tjänstfrån
de olika länsstyrelsernas sida. I allmänhet har uppgifvits, att e. o. göling.
tjänstemän antagas allenast i mån af yppadt behof, ehuruväl äfven undantag
förekomma.
Enligt kommitténs åsikt bör det sålunda i allmänhet tillämpade
förfarandet blifva undantagslös regel. Därvid är dock att märka, att
behofvet ej bör fattas alltför snäft; så bör t. ex., på sätt en länsstyrelse
äfven framhållit, bemärkas, att det behof, som skall tillgodoses, är ej
blott länsstyrelsens eget, utan i viss mån landsstatens i dess helhet
inom länet.
Det torde icke allestädes hos länsstyrelserna vara vedertagen praxis,
att, då personer varda antagna till extra landskanslister eller extra landskon
torister, något förordnande eller antagningsbevis meddelas. Från dessa
tjänstemäns synpunkt torde visserligen detta icke hafva så stor betydelse;
ty, då de blifva i behof af dylikt intyg, lärer väl sådant ej vägras. Men
ur ordningssynpunkt och för bedömande, huruvida anställningen af dylika
biträden sker allenast i mån af behof, torde vid anställningen anteckning
därom alltid böra äga rum, vare sig det sker uti protokollet, i registraturet
280
eller på annat sätt, och i sammanhang därmed förordnande eller antagningsbevis
meddelas vederbörande.
Hvad angår arbetstiden för de extra ordinarie tjänstemännen, har
kommittén i fråga om de centrala ämbetsverken framhållit — med afseende
på de mera fast anställda extra tjänstemännen eller amanuenserna —
att, till åstadkommande af önskvärd likformighet, bestämdare föreskrifter
böra gifvas därom, hvarje myndighet dock obetaget att inom vissa gränser
efter för handen varande omständigheter och behof ordna denna angelägenhet.
I regel borde, enligt kommitténs uppfattning, af amanuens
i centralt ämbetsverk kunna fordras fyra timmars arbete hvarje söckendag,
förekommande hemarbete inberäknadt, dock naturligen med enahanda skyldighet
som för ordinarie tjänsteman att, i fall af behof, äfven därutöfver
stå till ämbetsverkets tjänst.
Vidkommande länsstyrelsernas e. o. tjänstemän är förhållandet, såsom
framgår af den af kommittén på sid. 75 lämnade redogörelsen, att deras
arbetstid på tjänsterummet i många fall är vida längre, än den, som af kommittén
föreslagits för amanuenserna i de centrala verken. Detta motsvarar
det förhållande, som i allmänhet kan iakttagas äfven med afseende på de
ordinarie tjänstemännen vid lokalförvaltningarna, eller att de ägna drygare
tid åt statstjänsten än tjänstemännen vid centralförvaltningen. I den nuvarande
tjänstgöringsskyldigheten för de extra ordinarie tjänstemännen hos
länsstyrelserna torde så mycket mindre vara skäl att göra ändring, som
något missnöje med densamma icke försports, samt nämnda förhållande,
rätt sedt, länder ej blott till det allmännas utan äfven till de unga tjänstemännens
egen båtnad. I afseende härpå bör således fortfarande gälla, att
de mera fast anställda extra ordinarie tjänstemännen hos länsstyrelserna
böra i afseende å tjänstgöringstiden i regel vara likställda med de ordinarie.
Blefve förhållandet ett annat, skulle däraf följa nödvändigheten att i afsevärd
grad öka de extra ordinarie tjänstemännens antal och därigenom
betydligt försämra deras utsikter till befordran, något som man bör söka,
så vidt möjligt, undvika.
281
Ett spörsmål, som i viss mån, om än icke direkt, sammanhänger med Samverkan
frågan om grunderna för anställning af e. o. tjänstemän, är det, huruvidadringaremelicke
vid befordringar en större samverkan, än nu är fallet, borde äga rum^1^
emellan central- och lokalförvaltningarna. Kommittén har redan i den af- vajfrnndelning
af dess betänkande, som innefattar allmänna förutsättningar och
grunder för en reglering af löneförhållanden in. in. vid de centrala ämbetsverken,
något berört detta ämne. Där yttrar kommittén nämligen: »I allmänhet
skulle det utan tvifvel lända förvaltningsmaskineriet till gagn, om
vid rekryteringen af tjänstemannakåren hos de centrala myndigheterna
samverkan kunde, i större grad än nu äger rum, komma till stånd med
de förvaltande myndigheterna i orterna, likasom till äfventyrs i viss mån
äfven omvändt. Den kännedom om ärendena och deras behandling inom
lokalförvaltningarna samt om förhållandena i olika landsdelar, som härigenom
skulle tillföras ämbetsverken, skulle för dem vara af stort värde,
likasom den närmare praktiska beröring med befolkningen och bekantskap
med dess åskådningssätt, hvartill tjänstgöringen inom ortförvaltningen
gifver tillfälle, för den blifvande tjänstemannen inom centralförvaltningen
skulle varda af mycken betydelse för ett godt fullgörande af hans ämbetsgärning.
»
Hvad kommittén sålunda yttrat har den funnit anledning här åter
erinra om. Likasom beträffande de centrala ämbetsverken betonats nyttan
af att vid befordringar afseende fästes vid ådagalagda insikter och duglighet
inom lokalförvaltningarna, må här framhållas gagnet af, att i motsatt
ordning personer, som i centralförvaltningen förvärfvat vana och insikt
i ärendenas behandling, kunde vinna befordran till befattningar inom underlydande
ortförvaltningar. I utländska förvaltningsorganisationer har detta
system vunnit tillämpning åtminstone så, att för befordran till poster
inom centralförvaltningen förutsättes föregående anställning och ådagalagd
duglighet inom ortförvaltningarna. Sådant är t. ex. förhållandet i den
preussiska inrikesförvaltningen; man kan där icke tänka sig, att tjänstemannen
utan en dylik tjänstgöring i provinserna skall kunna äga det
praktiska sinne och den öppna blick för folkets önskningar och behof, som
är af nöden för ett godt fullgörande af arbetet hos den öfverordnade
centralmyndigheten.
86
Löneregleringskommiftens bet. I .
282
Reseersättning
vid
vissa förordnanden.
Hos oss äro förhållandena för små, för att en dylik samverkan vid
befordringar skulle kunna tänkas utan reciprocitet emellan central- och
lokalförvaltningarna. Men det ligger för öppen dag, att, därest ett sådant
utbyte af arbetskraft kunde åstadkommas, detta skulle lända förvaltningsmaskineriet
till stort gagn genom att pa ömse håll låta nya synpunkter
komma till heders och ingjuta ny kraft i arbetets gång. En dylik princip
är ju ej heller hos oss alldeles okänd inom vissa andra förvaltningsgrenar
än den egentliga civilförvaltningen.
Kommittén, till hvars uppdrag det ej torde höra att i detta afseende
framställa något förslag, har emellertid icke kunnat underlåta att uttala
sin mening om önskvärdheten af en förändring i de för befordringar inom
civilförvaltningen genom gällande föreskrifter och praxis fastslagna grundsatserna
i den riktning, kommittén här ofvan antydt.
Med stöd af hvad i öfrigt ofvan anförts, hemställer kommittén,
att för de extra ordinarie tjänstemännen hos länsstyrelserna
tjänstgöringen måtte ordnas och ajlöningen
bestämmas i öfverensstämmelse med ofvan angifna grunder;
att till arfvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare
och andra extra biträden samt till vikariatsersättning
vid länsstyrelserna må uppföras ett reservationsanslag
å 193,000 kronor;
att med indragning af den del af det nu utgående
anslaget till aflöning åt domänintendenter och uppehållande
af domäng öromålen hos länsstyrelserna, som är afsedd
för sistberörda ändamål, må uppföras ett anslag till
aflöning åt domänintendenter till belopp, som med 6,800
kronor understiger det nu utgående; samt
att den å staten för länsstyrelsen i Stockholms län
uppförda landsgevaldig erbefattning en måtte indragas. I
I detta sammanhang har kommittén funnit anledning rikta uppmärksamheten
på en fråga, som, särskildt för de extra ordinarie tjänstemännen
hos länsstyrelserna, är af icke ringa ekonomisk vikt.
283
Uti de talrika fall, då sådan extra ordinarie tjänsteman erhåller förordnande
att bestrida kronofogde-, häradsskrifvar- eller länsmanstjänst vare
sig under vakans eller i anledning af den ordinarie tjänst!nnehafvarens
sjukdom, finnas enligt nu gällande ordning för vikariens godtgörande icke
andra afiöningsmedel å stat att disponera, än hvad ä tiden för förordnandet
belöper af de med befattningen i fråga förenade tjänstgöringspenningar
äfvensom, hvad kronofogde- eller länsmanstjänst angår, expensinedel.
Meddelas åter förordnandet i anledning af den ordinarie tjänstinnehafvaren
beviljad ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter eller
särskilda uppdrag, är vikariens ställning så till vida bättre, att i dylikt
fall den ordinarie tjänstinnehafvaren enligt gällande aflöningsvillkor kan
förpliktas att under ledigheten utöfver sina tjänstgöringspenningar afstå så
mycket af lönen, som för tjänstens förrättande erfordras eller eljest pröfvas
skäligt.
I intet af alla dessa fall äger emellertid vikarien åtnjuta ersättning
af statsmedel för resa från sin vistelseort till tjänstgöringsorten och åter.
Då utgifterna för dessa resor ofta torde vara för vikarierna ganska kännbara,
synes det, med hänsyn till deras i allmänhet svaga ekonomiska ställning
och den ringa godtgörelse, de för sin tjänstgöring erhålla, vara önskvärd
t, att icke såsom nu sker på dem kommer att hvila utgiften för resorna
i fråga.
Beträffande emellertid de fall, där ordinarie tjänstinnehafvare vid
landsstaten erhåller ledighet af sådan anledning, att han kan förpliktas utöfver
tjänstgöringspenningarna afstå någon del af lönen, synes det kommittén
icke kunna ifrågasättas, att det allmänna skall vidkännas kostnader
uti förevarande afseende.
Hvad åter angår förordnanden under vakanser, hemställer kommittén i
det följande om meddelande af föreskrift, att den, som på förordnande förvaltar
ledig tjänst vid landsstaten, skall under tiden åtnjuta de med densamma
förenade aflöningsförmåner; och lärer, därest denna hemställan
vinner godkännande, näppeligen kunna ifrågasättas att befria vikarien
från att själf vidkännas kostnaderna för sina resor till och från tjänstgöringsorten.
284
I de fall däremot, där fögderitjänsteman — vare sig kronofogde,
häradsskrifvare eller länsman — undfår ledighet på grund af sjukdom och
fördenskull är berättigad att äfven under ledighetstiden behålla själfva lönen,
synes det kommittén billigt, att vikarien beredes ersättning af statsmedel
för resan till och från tjänstgöringsorten och att i sådant hänseende
tillerkännes honom rese- och traktamentsersättning enligt den klass i gällande
resereglemente, till hvilken den befattning, å hvilken förordnande
erhållits, är att hänföra.
Ofvan är taladt endast om godtgörelse till extra ordinarie tjänstemän.
Billigheten synes emellertid tala för, att hvad i nämnda hänseende
må varda för dem medgifvet ock utsträckes till att gälla åtminstone för de
lägst aflönade ordinarie tjänstemännen vid länsstyrelserna, landskanslister
och lands kontorister, vid förordnanden å befattningar ute i länen.
De erforderliga utgifterna af allmänna medel torde böra utgå från
det under sjätte hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar.
Att på förhand med någon afsevärd grad af sannolikhet
beräkna dessa utgifter, torde vara med mycken svårighet förenadt.
I alla händelser lärer emellertid den höjning af nämnda anslag, som må
varda påkallad af tillgodoseendet af ifrågavarande behof, blifva jämförelsevis
obetydlig; hvadan därmed lämpligen torde kunna anstå i afbidan på att
erfarenhet vunnits om behofvet uti detta hänseende.
285
Aflöningsförmåner vid förordnande å ledig tjänst.
Kommittén har i den del, som innefattar allmänna förutsättningar och
grunder för en reglering af löneförhållanden in. in. inom de centrala ämbetsverken,
(sid. 134) uttalat önskvärdheten däraf, att för dessa ämbetsverk
i allmänhet måtte utfärdas den bestämmelse, att den, som på förordnande
förvaltar ledig tjänst, skall under tiden åtnjuta de med densamma
förenade aflöningsförmåner.
Såsom det tillika omnämndes, har, i enlighet med hvad sedan lång
tid tillbaka gällt inom postverket, en dylik bestämmelse intagits i de vid
1902 års riksdag antagna aflöningsreglementena för tjänstemän och betjänte
vid post- och telegrafverken; och kommittén ansåg någon anledning
icke förefinnas, hvarför ej, åtminstone i regel, en sådan bestämmelse borde
gälla för alla statens centrala ämbetsverk, om än till äfventyrs det kunde
befinnas nödigt att jämväl meddela föreskrifter till förekommande af missbruk
genom tjänsters ledighållande längre, än af förhållandena påkallades.
I fråga om ledig tjänst vid landsstaten blef enligt kungl. bref den
2 oktober 1857, meddeladt genom statskontorets cirkulär den 29 i samma
månad (svensk författningssamling n:r 45), förklaradt, att i allmänhet för
bestridande af landsstatstjänst under ledighet däraf hälften af statsverkets
i följd af ledigheten behållna lönebesparing skulle, ehvad den, som förrättat
tjänsten under ledigheten, därtill utnämndes eller icke, tilldelas
honom såsom arfvode, därest han förestått tjänsten under hela vakanstiden,
men i annat fall endast så stor del af halfva lönebesparingen, som, i
förhållande till vakanstidens längd, belöpte för den tid, han förrättat
tjänsten.
I skrifvelse till statskontoret den 3 augusti 1901 i anledning af
revisionen af löneförhållandena vid landsstaten har länsstyrelsen i Jämt
-
286
lands län bragt förevarande fråga å bane. Enligt nu gällande ordning,
säger länsstyrelsen, besparas vid vakans i landsstatstjänst hela lönen, och
den, som uppehåller tjänsten, får endast tjänstgöringspenningarna. Länsstyrelsen
anser denna bestämmelse obillig och i fråga om de flesta landsstatstjänsterna
med deras låga tjänstgöringspenningar särdeles oläglig. I
afseende å länsmans-, landskanslist- och landskontoristtjänster borde, enligt
länsstyrelsens åsikt, vid vakans jämte tjänstgöringspenningarna hela lönen
få användas till tjänstens uppehållande och beträffande öfriga landsstatstjänster
åtminstone halfva lönen.
Det torde i sammanhang härmed böra omnämnas, att enligt skrifvelse
den 30 november 1877 till Svea hofrätt (intagen i bihang till svensk
författningssamling n:r 59 för nämnda år och jämväl åberopad i liggaren
öfver statsverkets specialutgiftsstater för år 1905) Kungl. Maj:t förordnat,
att tillsvidare, och där ej för särskildt fall annorlunda förordnas, vikarie,
som förvaltar ledig domsaga, må, intill dess ämbetet blifver tillsatt, äga att
såsom arfvode därför af besparingarna å riksstatens andra hufvudtitel
uppbära ett belopp, motsvarande hälften af häradshöfdingelönen eller 2,250
kronor efter år räknadt.
Enligt kommitténs uppfattning är det såväl i det allmännas intresse
för erhållande af dugande vikarier å vakanta tjänster som ock i öfverensstämmelse
med billighet mot vederbörande vikarier, att jämväl för landsstaten
varder uti ifrågavarande hänseende gällande hvad som på Kungl.
Maj:ts förslag blifvit af Riksdagen antaget och godkändt för post- och telegrafverken.
Kommittén hemställer fördenskull,
att föreskrift måtte utfärdas därom, att den, som
på förordnande förvaltar ledig tjänst vid landsstaten,
skall under tiden åtnjuta de med densamma förenade
aflåning sförmåner.
Upphörande af skyldighet att ställa uppbördssäkerhet.
I delen I (sid. 135—137) hav kommittén redogjort för de skäl, på
grund af hvilka den s. k. post- och telegrafkommittén i sitt betänkande
den 31 oktober 1901 föreslog för tjänstemän vid post- och telegrafverken
upphörande af skyldighet att ställa uppbördssäkerhet.
Där omförmäles ock, att i kungl. bref till generalpoststyrelsen och
telegrafstyrelsen den 6 juni 1902 blifvit förklarad!, att befintliga föreskrifter
rörande skyldighet för vissa posttjänstemän och vissa telegrafverkets
tjänstemän att ställa uppbördssäkerhet skulle upphöra att gälla
ifråga om uppbörd, tillhörande tiden efter utgången af år 1902; samt att
redan vid 1898 års riksdag tidigare gällande föreskrifter om skyldighet
för vissa riksbankens tjänstemän att ställa sådan säkerhet blifvit, på bankoutskottets
hemställan, uteslutna ur reglementet för riksbankens styrelse och
förvaltning.
Kommittén har i delen I uttalat, att hvad som anfördes till stöd
för borttagandet af skyldigheten för tjänstemän inom post- och telegrafverken
att ställa uppbördssäkerhet torde i sin alhnänlighet äga tillämpning
äfven å andra statsverkets redogörare; hvarför ock, hvad särskildt de centrala
ämbetsverken angick, kommittén uttryckte den mening, att nu befintliga
föreskrifter om skyldighet för vissa tjänstemän att ställa dylik
säkerhet böra upphäfvas.
I förslaget till lönereglering för statskontoret har kommittén äfven
haft tillfälle beröra ifrågavarande ämne. Därvid har nämligen omnämnts,
att, medan räntmästaren i statskontoret ej har skyldighet att ställa uppbördssäkerhet,
däremot, enligt gällande arbetsordning, registratorn och
stämpelkassören därstädes äro pliktiga att ställa sådan säkerhet, hvardera
till belopp af 2,250 kronor. Och har kommittén hemställt, att föreskrifterna
därom måtte upphäfvas.
288
Enligt ännu gällande bestämmelser skola landssekreterare, landskamrerare,
landträntmästare och kronofogdar ställa uppbördssäkerhet för
ett belopp af 1,500 riksdaler banko eller 2,250 kronor.
Af Kungl. Maj:t har den 2 december 1905 öfverlämnats till kommittén
en framställning från tjugutredje allmänna svenska landsstatsmötet,
att föreskriften om uppbördsborgen för de landsstatstjänstemän, som äro
skyldiga ställa sådan borgen, måtte antingen genast eller i samband med
förestående lönereglering upphöra att gälla.
Såsom skäl för denna framställning har åberopats, bland annat, att
föreskriften numera vore föråldrad; att staten icke längre kunde anses
hafva något mot uppbördens storlek svarande skydd af uppbördsborgen;
att, då föreskriften om sådan borgen borttagits vid reglerandet af löneförmånerna
för poststaten och riksbanken, »billig rättvisa» fordrade, att
de landsstatstjänstemän, som hatt ett sådant åliggande, befriades från
skyldigheten att ställa dylik borgen; att de skärpta kontrollåtgärder, som
införts beträffande landträntmästare och kronofogdar, jämväl borde föranleda
borttagande af den till sitt belopp så obetydliga uppbördsborgen;
samt att genom införandet i lagstiftningen af bestämmelser dels om förmånsrätt
för staten för fordran, som uppkommit genom en oredlig tjänstemans
förskingring, och dels om mycket stränga straff för tjänsteman, som
förskingrar i och för tjänsten omhänderhafda medel, staten skaffat sig tillräcklig
garanti mot förlust genom förskingring, föröfvad af tjänsteman.
I fråga om uppbördssäkerhet för tjänstemän vid landsstaten hyser
kommittén samma mening, som, enligt hvad ofvan förmäles, uttalats
beträffande de centrala ämbetsverken; och hemställer kommittén fördenskull,
att nu befintliga föreskrifter om skyldighet för
vissa tjänstemän vid landsstaten att ställa uppbördssäkerhet
måtte upphäfvas.
289
Ordningen för länsmanstjänsts tillsättande.
Beträffande tillsättning af länsmanstjänst är i § 35 uti landshöfdingeinstruktionen
stadgadt, att länsman, i likhet med, bland andra, länsnotarie
och länsbokhållare, utnämnes af Konungens befallningshafvande medelst
konstitutorial; men, under det tillika föreskrifvits, att länsnotarieoch
länsbokhållartjänster skola på angifvet sätt kungöras till ansökning
lediga, kräfves detta ej i fråga om länsmanstjänst, och något dylikt kungörande
lär ej heller, åtminstone i regel, förekomma i afseende å sådan
tjänst.
Åt nämnda förhållande har uppmärksamhet ägnats inom Riksdagen
och motioner hafva väckts med yrkande om föreskrift, att äfven länsmansbefattningar
skola kungöras till ansökning lediga. Senast framställdes
därom yrkande i en vid 1897 års riksdag inom Andra Kammaren väckt
motion. I det utlåtande, som af ett Kammarens tillfälliga utskott afgafs
öfver berörda motion, hemställdes, att motionen i denna del måtte i hufvudsak
bifallas och en skrifvelse i ämnet i enlighet därmed aflåtas till
Kungl. Maj:t med anhållan om därför nödig ändring i landshöfdingeinstruktionen;
och anfördes till stöd för denna hemställan, bland annat,
att, därest länsmanstjänst i vanlig ordning kungjordes till ansökning ledig,
blefve genom en sådan anordning tillfälle lämnadt för hvar och en, som
åstundade att ifrågakomma till tjänstens erhållande, att anmäla sig
såsom sökande med rätt att få sina meriter för tjänsten officiellt pröfvade,
samt att befordringsfrågan tillika därigenom bragtes under offentligheten,
hvarigenom förfaringssättet vid dessa tjänsters tillsättande betoges
utseendet af godtycke, under det att å andra sidan vederbörande
länsstyrelser ingalunda därigenom afskures friheten att vid tjänstens besättande
utvälja den med hänsyn till dessa tjänsters olikartade beskaffenhet
lämpligaste och skickligaste.
Löneregleringskommitténs bet. V.
37
290
Andra Kammaren beslöt, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad
dess utskott i denna del hemställt, att Riksdagen skulle i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådan ändring i
landshöfdingeinstruktionen, hvarigenom bestämdes, att lediga länsmanstjänster
skulle kungöras till ansökning. Första Kammaren, till hvilken
frågan därefter öfverlämnades, beslöt däremot, med bifall till hvad
dess vederbörande tillfälliga utskott föreslagit, att icke biträda Andra
Kammarens beslut. Till stöd för sin hemställan därutinnan anförde Första
Kammarens tillfälliga utskott, bland annat, att innehafvandet af de egenskaper,
som af en länsman fordrades, endast kunde bedömas efter den
personliga bekantskapen med aspirantens föregående verksamhet inom
länet, hvarför seden vore, att till länsmän utsåges personer, som under
föregående verksamhet inom samma län gjort sig väl kända för pålitlighet,
på samma gång de förvärfvat kännedom om ortens förhållanden och
befolkningens lynne. »Under sådana förhållanden», yttrade utskottet
vidare, »är den krets, inom hvilken de sökande äro att finna, ganska begränsad;
och för vederbörande länsstyrelse, som äger att utnämna länsman,
är det lätt att, utan att ansökning inlämnas och utan att något
godtycke gör sig gällande, med sitt val falla på den mest berättigade.
Vid tvekan därom lärer länsstyrelsen ej underlåta att genom länskungörelserna
från vederbörande infordra af meritförteckningar åtföljda ansökningar.
De, som anse sig berättigade att komma i åtanke, äro äfven
i tillfälle att hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmäla sig, utan att
tjänsten anslagits ledig. Kungörandet om ledig länsmanstjänst, på sätt
om länsnotarie- och vissa andra tjänster är föreskrifvet, skulle helt visst
från olika delar af riket framkalla en mångfald af ansökningar, hvarvid
länsstyrelsen antingen nödgades att utan kännedom om de sökande endast
efter handlingarna göra sitt val, som lätteligen kunde falla på någon för
platsen rent af olämplig, eller ock hade att fästa sig vid den personliga
kännedomen om de sökande med frånseende af pappersmeriter, hvilket
senare just skulle få utseende af godtycke.»
För egen del kan kommittén ej finna annat, än att en bestämmelse
om kungörande af lediga länsinanstjänster skulle vara ur åtskilliga synpunkter
önskvärd. Med de viktiga uppgifter, som äro länsmännen an
-
291
förtrodda, måste det vara af betydelse att försäkra sig om så dugliga
sökande som möjligt; och den bästa garantien i sådant hänseende erbjuder
ovillkorligen befattningens kungörande offentligen till ansökning, på sätt
numera anses påkalladt äfven i fråga om befattningar af vida mindre betydelse.
En dylik anordning kan ju ej heller på något sätt sägas obehörigen
inkräkta på Konungens befallningshafvandes handlingsfrihet. Och
det synes kommittén, som om ett kungörande för ansökning af lediga
länsmansbefattningar, i likhet med hvad i fråga om länsnotarie- och länsbokhållartjänster
är stadgadt, just skall bidraga till att betaga tillsättningsproceduren
det sken af godtycke, som nu lättare kan gifvas åt densamma.
På grund häraf hemställer kommittén,
att föreskrift måtte meddelas därom, att länsmanstjänster
skola kungöras till ansökning lediga i enahanda
ordning, som är stadgad beträffande länsnotarie- och
länsbokhållartjänster.
Det har jämväl ifrågasatts, att vederbörande kronofogde skulle beredas
tillfälle att yttra sig öfver ansökningarna till ledig länsmanstjänst
inom fögderiet, då han är länsmannens närmaste förman och bär ansvaret
för en del med penninguppbörd förenade förrättningar, som af länsmannen
enligt kronofogdens uppdrag utföras och hvilka denne, därest kommitténs
förslag
genomföres,
lärer icke mindre än förut
blifva nödsakad
till länsmannen anförtro. I detta afseende har kommittén visserligen funnit
det önskligt, att, särskildt med hänsyn till sistberörda förhållande, samråd
äger rum
emellan länsstyrelsen och
vederbörande
kronofogde i de
fall, då denne
sistnämnde
kan antagas
äga kännedom angående de
sökandes kompetens och lämplighet för tjänsten, ett samråd, som redan nu
torde i många
fall, fastän
på ett mera
formlöst sätt,
äga rum. Men
kommittén anser det betänkligt att stadga såsom en skyldighet för
Konungens befallningshafvande att vid länsmanstjänsts tillsättande alltid
inhämta yttrande från vederbörande kronofogde. Denna angelägenhet
torde för öfrigt, utan dylik föreskrift, i praktiken i allmänhet ordna sig
på ett i förekommande fall ändamålsenligt och tillfredsställande sätt.
292
I fråga om
En fråga, som jämväl blifvit vidrörd i ofvannämnda vid 1897 års
^skiljande riksdag väckta motion, är den om grunderna för länsmäns skiljande från
tjdmten. tjänsten.
I sådant hänseende är i landshöfdingeinstruktionen § 67, jämförd
med § 66, stadgadt, att länsman, likasom vissa andra befattningshafvande
vid landsstaten, kan, därest han i tjänsten beträdes med uppenbar orätt,
egennytta, vårdslöshet eller försummelse eller olofligen afhåller sig från
tjänsten eller mot landshöfding visar vanvördnad eller ohörsamhet, samt
fråga icke är om sådan gröfre brottslighet, att åtal vid laga domstol tinnes
böra äga rum, af Konungens befallningshafvande fällas till böter eller
suspension eller ock, då förseelsen är af den beskaffenhet, att Konungens
befallningshafvande finner sig icke vidare kunna för honom hafva förtroende,
ifrån tjänsten alldeles skiljas.
Uti ofvannämnda motion yrkades, att sistanförda bestämmelse i
fråga om länsmans skiljande från tjänsten skulle upphäfvas och med länsmans
afsättning för tjänstefel m. m. förfaras på sätt, som i § 66 af landshöfdingeinstruktionen
stadgas angående kronofogdars, länsnotariers och länsbokhållares
med fleras afsättning. Motionen i denna del blef emellertid
af Andra Kammarens tillfälliga utskott afstyrkt och vann ej heller Kammarens
bifall. Såsom skäl för sitt afstyrkande framhöll utskottet, bland
annat, att andra med länsmännen jämförliga tjänstemän, såsom stadsfiskaler,
också kunna afsättas efter enahanda grunder som länsmännen.
För egen del har kommittén den åsikten, att det, med hänsyn
särskildt till länsmannens uppgift som allmän åklagare, är af vikt, att
hans ställning år, såvidt, möjligt, själfständig och tryggad. Det bör icke,
såsom nu, få bero af Konungens befallningshafvandes godtfinnande att, där,
som det heter, Konungens befallningshafvande finner sig icke vidare kunna
hafva »förtroende» för länsmannen, skilja honom från tjänsten. Exempel
på missbruk af denna Konungens befallningshafvandes myndighet lärer ej
heller alldeles saknas.
Det synes kommittén icke föreligga tillfyllestgörande skäl att i detta
afseende sätta länsmännen i en sämre ställning än sådana funktionärer i
allmänhet inom distrikts- och lokalförvaltningar, som förordnas af vederbörande
öfverordnade myndigheter. Kommittén vill i sådant hänseende
293
exempelvis erinra, att, enligt de den 31 december 1902 utfärdade instruktionerna
för generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen, nämnda ämbetsverk
äga vid tjänstefel af lokal- eller distriktstjänstemän, som af vederbörande
ämbetsverk tillsättas medelst konstitutorial, ådöma varning, böter
eller suspension samt, om den felaktige icke låter sig af sådan bestraffning
rätta eller felet är af svårare beskaffenhet, skilja honom ur verkets
tjänst. Liknande myndighet tillkommer jämlikt instruktion den 22 november
1877 fångvårdsstyrelsen öfver vid fångvård sinrättningarna antagna
tjänstemän. I öfverensstämmelse härmed synes för länsman höra gälla,
att Konungens befallningshafvande äger rätt att afskeda honom endast
för tjänstefel samt i de fall att han icke låtit rätta sig af förut undergångna
bestraffningar eller felet är af svårare beskaffenhet.
Däremot anser kommittén, särskilt med hänsyn till länsmannens ställning
såsom polisman, det icke vara skäl att borttaga möjligheten af att i
administrativ väg få honom aflägsnad från tjänsten. Fall kunna mycket
väl tänkas, då den långsamma domstolsproceduren skulle, därest densamma
nödvändigt måste anlitas, åstadkomma allvarliga olägenheter. Hvad här
synes vara af vikt är, att tillfälle till godtycklig behandling, såvidt möjligt,
förebygges. Men det allmännas intresse af ett ordentligt och noggrant
handhafvande af polismyndigheten på landsbygden får ej heller
förbises.
Kommittén vill, med anslutning härtill, framhålla, att hvad i nu förevarande
hänseende här ofvan anförts torde böra vinna beaktande vid den
revision af instruktionen för länsstyrelserna, som kommittén antagit skola
ske, sedan ny lönestat kommit till stånd för tjänstemän och betjänte
vid landsstaten.
294
Nuvarande
organisation.
Den ordinarie
polisbevakningen.
Polisväsendet på landsbygden.
I det föregående är nämndt, att inom hvarje län länsstyrelsen utöfvar
den högsta polismyndigheten. Dess underlydande ordinarie organ för
denna ämbetsuppgift äro, hvad landsbygden angår, kronofogdar, länsmän
och fjärdingsmän.
För kronofogdars och länsmäns åligganden och inbördes ställning
äfvensom deras antal och aflöningsförmåner är redogörelse förut lämnad.
Hvad ljärdingsmännen vidkommer, stadgas i lagen angående fjärdingsmansbestyrets
utgörande den 29 september 1899, att till biträde för kronobetjäningen
skall inom hvarje socken finnas fjärdingsman, dock att, om socken
är af större vidd, därstädes må, under vissa förutsättningar, anställas
två eller flera fjärdingsmän, samt att, å andra sidan, då inom samma länsmansdistrikt
smärre socknar angränsa hvarandra, må bestämmas om anställande
för två eller flera sådana af endast en fjärdingsman. I kungl.
instruktionen för fjärdingsmännen den 29 september 1899 äro närmare bestämmelser
meddelade rörande fjärdingsmannens åligganden, särskildt ock
såsom polismän.
Enligt hvad å sid. 88 blifvit nämndt, har kommittén från länsstyrelserna
begärt uppgifter äfven rörande fjärdingsmansd i strikt och fjärdingsmannens
aflöning. Af dessa uppgifter framgår, att vid början af år 1905
funnos inom riket anställda 2,779 fjärdingsmän, samt att för de 2,777 fjärdingsmän,
rörande hvilkas aflöning meddelande lämnats, densamma utgjort
i 965 fall............högst 50 kronor
» 793
»
51—100
»
» 617
»
101—200
*
» 224
»
201—300
>
» 178 »
...........mer än 300
»
295
Sedan ganska lång tid tillbaka har emellertid visat sig, att den or- ^extra
dinarie polisbevakning, som sålunda tinnes för landsbygden anordnad, icke ningen.
allestädes och under alla förhållanden gör till fyllest. I köpingar och municipalsamhällen,
vid järnvägsstationer och större industriella anläggningar,
äfvensom å andra platser, där
för
längre
eller kortare tid en mera afse
värd
mängd folk finnes samlad,
har
visat sig behof af en
intensivare polis
bevakning,
än den ordinarie kronobetjäningen, äfven med fjärdingsmannens
biträde, varit i tillfälle att lämna. Och detta behof, som särskilt under
de sista årtiondena med deras lifliga utveckling af näringslifvet å landsbygden
frainträdt i allt större omfattning, har äfven föranledt åtgärder
från statsmakternas sida.
Första gången, som anslag af statsmedel beviljades till extra polisbevakning
å landsbygden, var
år
1875,
då Riksdagen,
på grund af enskilda
motioner, ställde till Kungl.
Maj:ts
förfogande för
hvart och ett af
åren 1875 och 1876 ett anslag af 20,000 kronor att i mån af behof användas
dels till aflöning och underhåll åt särskild polisstyrka, som till
ordningens och säkerhetens uppehållande kunde i följd af särskilda förhållanden
behöfva anställas å en och annan ort på landsbygden, dels ock till
belöningar åt krono- och polistjänstemän och betjänte samt andra, hvilka
inlagt utmärktare förtjänst om gröfre brotts upptäckande samt förbrytares
efterspanande eller gripande.
Till 1876 års riksdag gjordes af Kungl. Maj:t framställning om anvisande
i enahanda syfte för år 1877 af ett anslag å 40,000 kronor; och
åberopades af vederbörande departementschef till stöd för denna framställning
det allmänt kända behofvet att för upprätthållande af ordning
och säkerhet vidtaga kraftiga åtgärder, hvilket behof han emellertid ansåg
i någon mån äfven härleda sig därifrån, att, så länge arbetet för landsstatens
reorganisation ännu pågick, det synts mindre lämpligt föreslå inrättandet
af nya länsmansdistrikt. Riksdagen biföll den af Kungl. Maj:t
gjorda framställningen. Och därefter utgick anslaget med enahanda belopp
under de följande åren, till dess detsamma för år 1883 höjdes till 50,000
kronor. Därvid uttalades, att bidrag af anslaget borde tilldelas företrädesvis
kommuner, hvilka ville själfva lämna motsvarande tillskott, eller där
landsting eller enskilda vore villiga att för ändamålet bidraga, från hvil
-
296
ken grundsats, i hvad anginge anslagets användande till aflöning åt särskild
polisstyrka, undantag borde medgifvas endast i särskilda fall, då
vederbörande pröfvade behofvet af förstärkt polisuppsikt oafvisligt och
bidrag till bestridande af kostnaderna därför icke kunde erhållas.
Vid 1892 års riksdag höjdes anslaget på Kungl. Maj:ts förslag till
65.000
kronor att utgå enligt hufvudsakligen samma grunder som förut.
Med tiden visade sig äfven sistberörda belopp otillräckligt. Till 1899
års riksdag gjorde Kungl. Maj:t framställning om anslagets höjande till
95.000
kronor, hvilken framställning ock bifölls af Riksdagen. Enligt
det propositionen bifogade utdrag af statsrådsprotokollet framhöll föredragande
departementschefen såsom skäl för den föreslagna höjningen,
bland annat, att behofven af bidrag från detta anslag voro i starkt
stigande. Öfverallt på landsbygden uppstodo vid järnvägsstationer eller
större industriella anläggningar mer eller mindre tätt bebyggda samhällen,
hvilka icke från början kunde vara i stånd att själfva helt och
hållet bekosta det oundgängligen nödvändiga polisväsendet och därför
voro hänvisade att för ändamålet söka erhålla någon andel af ifråo-avarande
anslag. Detsamma gällde ock i hög grad för de förstäder, som
ofta uppstodo utanför de större städernas områden. Från nästan alla
län hade inkommit framställningar om ökadt anslag för ändamålet. Dels
behöfdes större bidrag på platser, som redan hade polisbevakning, dels
framkommo nya oafvisliga behof af dylik anordning, och dels växte behofven
af tillfällig polistjänstgöring vid särskilda tillfällen. Det syntes
departementschefen i dessa hänseenden vara för frågan mycket belysande,
att de jämförelsevis största behofven af ökade bidrag från anslaget anmälts
från Kristianstads och Malmöhus äfvensom Västernorrlands län. I de
båda förstnämnda länen växte järnvägarnas antal i betydlig grad, och i
det senare förekommo efter hafsstranden och i ådalarna ett synnerligen stort
antal industriella verk. Huru litet det dåvarande anslagsbeloppet för®log,
framgick dåraf, att i det sistnämnda länet det till och med visat
sig nödvändigt att indraga förut beviljade bidrag till polisbevakning vid
några industriella inrättningar för att flytta dessa bidrag till andra platser,
där behofvet synts vara ändå mer oafvisligt. Efter hvad den under de
senare åren vunna erfarenheten gifvit vid handen, skulle det, enligt de
-
297
partementschefens åsikt, otvifvelaktigt vara oklokt att icke fortsätta på den
af Riksdagen eu gång inslagna vägen och således tillse, att de kommuner,
som ville på platser med tätare befolkning anordna polisväsende, erhölle
det stöd från statsverkets sida, de dittills haft anledning påräkna.
Beträffande grunderna för anslagets utgående vidtogs ingen annan
ändring, än att det tillkännagafs, att från anslaget äfven finge gäldas godtgörelse
till extra fjärdingsman, som anlitades för förstärkt polisuppsikt,
hvarjämte framhölls, att i de fall, då extra polisbiträde påkallades vid
hälsobrunnar, marknader, kapplöpningar eller dylikt, sådant ej, utan oafvisligaste
behof, finge lämnas, därest icke vederbörande deltoge i omkostnaderna
med skäligt belopp.
Vid 1902 års riksdag skedde, på framställning af Kungl. Maj:t, en
delning af anslaget, så att för år 1903 beviljades särskilt anslag till aflöning
och underhåll af särskild polisstyrka på landet, hvarvid enbart för
detta ändamål anslogos 95,000 kronor, samt särskildt anslag till åtgärder
för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande och gripande,
hvartill anslogos 25,000 kronor, under medgifvande tillika att reservationer
å det förra anslaget jämväl finge, när sådant funnes behöfligt, användas
för det ändamål, det senare anslaget var afsedt att tillgodose. Enahanda
beslut fattades vid 1903 års riksdag för år 1904. Vid sistnämnda års
riksdag vidtogs beträffande ifrågavarande båda anslag allenast den ändring,
att anslaget till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet
för år 1905 höjdes till 110,000 kronor; och beviljades sedermera enahanda
anslag för år 1906.
Vid sidan af de medel, hvilka sålunda från statsverket anslagits för
extra polisbevakning på landsbygden, hafva kommuner och enskilda iklädt
sig betydande ekonomiska uppoffringar för ändamålet. Enligt den i bihanget,
sid. 108—109, införda, på uppgifter från länsstyrelserna grundade tabell
iippgingo kommuners och enskildas utgifter allenast för kontanta aflöningar
åt särskildt förordnade polismän med mera stadigvarande anställning till
omkring 250,000 kronor, hvartill sedan komma kostnader för beklädnad
och andra naturaförmåner m. m. äfvensom för mera tillfällig polisbevakning.
Af samma uppgifter framgår, att antalet särskildt förordnade polismän
på landsbygden med mera stadigvarande anställning uppgick till 485,
Löneregleringskommitténs bet. V.
^
298
hvartill ytterligare kom närmare ett fyrtiotal mera tillfälligt förordnade
polismän.
I afseende å denna extra polispersonal torde böra uppmärksammas
de växlingar och olikheter, som beträffande densamma förefinnas i åtskilliga
hänseenden. Så framgår af redogörelsen i bihanget, sid. 102—109,
att benämningarna å de särskildt förordnade polismännen äro mycket
växlande. De vanligast förekommande äro extra polismän och polisuppsyningsmän,
men därjämte finnas flerstädes anställda extra länsmän eller
vice länsmän samt inom Göteborgs och Bohus län en polischef i en socken
och en polisinspektör i en annan.
Äfven i afseende å den befogenhet, som tillkommer de särskildt förordnade
polismännen, råda väsentliga olikheter. En del af dem hafva
såväl åtals- som häktningsrätt, andra åter allenast endera, understundom
dessutom med vissa särskilda begränsningar. I vissa fall har för deras
beklädande med en mera vidsträckt befogenhet sökts Kungl. Maj:ts medgifvande;
i andra fall däremot synas vederbörande länsstyrelser hafva på
egen hand utan vidare tillerkänt dem en dylik befogenhet. För det stora
flertalet särskildt förordnade polismän är emellertid befogenheten inskränktare
och oftast ej annan än den, som tillkommer fjärdingsman. Det är
härjämte att märka, att, om än i åtskilliga fall polismän med samma
benämning å olika platser åtnjuta helt eller väsentligen samma befogenhet,
i andra fall åter olikheter derutinnan råda äfven mellan polismän med
enahanda benämning.
Beträffande aflöningsförmånerna för särskildt förordnade polismän
med mera stadigvarande anställning inhämtas af tabellen å sid. 108—109
i bihanget, att för de 457 polismän, hvilkas aflöningsförmåner uppgifvits,
den kontanta aflöningen utgjort
i 187 fall........... högst 500 kronor
»147 i........... 501—1,000
»
»119 »........... 1,001—2,000
»
»
4»...........mer än 2,000
»
Af samma tabell framgår vidare, att i Kristianstads län de särskildt
förordnade polismännen med mera stadigvarande anställning ej till någon
del aflönades af statsmedel, men att däremot i Blekinge län, oafsedt de
299
för anslaget till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landsbygden
gällande bestämmelser, de ifrågavarande polismännens aflöning
bestreds uteslutande af statsmedel. Inom öfriga län bestredos utgifterna
dels af stats- och dels af andra medel.
Den uppdelning, som vid 1902 års riksdag ägde rum af det förutvarande
anslaget till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka å landet kommitté.
samt till belöningar för gröfre brotts upptäckande m. in., äfvensom de
förändringar, som därvid och sedermera vidtagits i afseende å beloppet af
de anslagna medlen, föranleddes af hemställanden från en kommitté, som den
22 november 1901 tillsattes för utredande af frågan om erforderliga förändrade
anordningar beträffande landtpolisen. Det hade nämligen visat sig, att mera
vidtgående åtgärder erfordrades för åstadkommande af ett bättre polisväsende
på landsbygden. Särskild! hade under senare tid erfarenhet vunnits
därom, hvilka svårigheter det mötte för landtpolisen att upptäcka och
gripa föröfvarna af äfven de allvarligaste brott mot lif eller egendom; och
vederbörande departementschef uttalade till statsrådsprotokollet den 11 januari
1902 såsom sin åsikt, att anledningen till dessa svårigheter i icke ringa
mån låg i den svaghet, som alltmer kommit att vidlåda landtpolisens
organisation. I fråga härom åberopade han därvid en af Konungens befallningshafvande
i Stockholms och Östergötlands lån gemensamt afgifven
skrifvelse af den 14 december 1901.
Uti denna skrifvelse hade nämnda båda länsstyrelser, efter erinran
om landtpolisens nuvarande organisation, vidare anfört, bland annat,
hurusom kronofogdarnas befattning med polisväsendet vore, på grund af
dessa tjänstemäns utbildning och tjänstegöromål i öfrigt, i allmänhet
ringa eller ingen. I följd häraf och då de för anställande af extra polismän
påräkneliga medel vanligen helt och hållet åtgingo för anordnande
af polisbevakning å särskilda platser, där på grund af tätare bebyggande
eller andra orsaker patrullering af polismän eller förstärkt bevakning
året om eller å särskilda tider visat sig oundgängligen nödvändig, hade
man för bestridande af polistjänsten å landsbygden i allmänhet endast att
påräkna länsmännen och fjärdingsmannen. Då fjärdingsmännen vanligen
saknade all polisutbildning och ägde en ganska inskränkt befogenhet som
300
polismän samt deras tid dessutom upptogs af en mängd andra handräckningsgöromål,
låg hufvudvikten i fråga om polisbevakningen och
polistjänstgöringen å landsbygden på länsmännen och det sätt, hvarpå
dessa förmådde fullgöra sina åligganden uti ifrågavarande hänseende. Den
mängd af olikartade, för polisväsendet främmande göromål, som åtföljde
och utgjorde det väsentligaste i länsmännens tjänstebefattning, gjorde det
emellertid för dem, trots fjärdingsmannens biträde i ett eller annat, omöjligt
att ägna åt polistjänsten den tid och de krafter, som vederborde.
Då denna icke heller utgjorde det hufvudsakligaste i länsmännens befattning,
bl ef deras utbildning icke företrädesvis riktad därpå, och ofta
följde af de olikartade göromål, som tillhörde länsmanstjänsterna, att till
innehafvare däraf måste befordras personer, som visat sig dugliga och
skickliga i fråga om expedition och öfriga utom polisväsendet liggande
tjänstegöromål, men icke så som önskvärdt vore dokumenterat sig såsom
polismän. Härtill kom, att länsmännen voro synnerligen lågt aflönade
och icke hade någon som helst ersättning för resor inom sitt distrikt, så
att alla färder, som påkallades för uppspanande af brott eller ertappande
af brottslingar måste bekostas af länsmännen själfva, ett förhållande, som
ytterligare minskade deras obetydliga löneinkomst och visserligen icke var
ägnadt att uppmuntra dem till särskild ifver i dylika fall.
Såsom ofvan antydts, hade Kungl. Maj:t den 22 november 1901 åt
särskilda kommitterade, landshöfdingen grefve H. E. G. Hamilton, landssekreteraren
H. L. Uddén och dåvarande länsmannen A. R. Hagen, uppdragit
att inom civildepartementet biträda vid utredning af frågan om
erforderliga förändrade anordningar beträffande landtpolisen.
Redan innan bemälda kommitterade afgåfvo utlåtande i den dem
till behandling förelagda frågan, hemställde de om anvisande af ett särskild!,
anslag å 25,000 kronor för att i något vidsträcktare mån än dittills
möjliggöra åtgärder för gröfre brotts upptäckande m. m. Med anslutning
till denna kommitterades hemställan blef, såsom ofvan nämnts, vid 1902
års riksdag, på framställning af Kungl. Maj:t, fattadt beslut om uppdelning
af det då utgående anslaget till aflöning och underhåll åt särskild
polisstyrka på landsbygden samt till belöningar för gröfre brotts upptäckande
m. m. å två anslag, däraf ett å 95,000 kronor till aflöning och
301
underhåll af serskild polisstyrka på landet samt ett å 25,000 kronor till
åtgärder för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande och
gripande, i sammanhang hvarmed medgafs, att reservationer å det förra
anslaget jämväl finge, när sådant, funnes behöfligt, användas för det ändamål,
hvartill det senare anslaget var afsedt.
Den 28 maj 1902 afgåfvo ofvannämnda kommitterade utlåtande och
förslag angående de åtgärder, som af dem ansågos erforderliga till afhjälpande
af missförhållandena beträffande landtpolisen. I sådant hänseende
föreslogo kommitterade, bland annat, att kronofogdar och länsmän
skulle beredas godtgörelse för vissa af polisåtgårder föranledda resekostnader
och andra utgifter; att inom länen skulle, med aflöning af statsmedel,
anställas i detektivtjänst förfarna polismän, benämnda »länsdetektiver»;
att statsmedel måtte beredas till understöd, på vissa villkor, af
ridande polis för särskilda orter inom riket; samt att, där staten eller
enskilda tillhörigt telefonnät finnes, kostnadsfri telefon måtte af staten
beredas kronofogdar, länsmän och länsdetektiver; i sammanhang hvarmed
kommitterade framhöllo önskvärdheten af att äfven extra polismän och
fjärdingsmän måtte förses med fri telefon på landstings, kommuners eller
enskildas bekostnad.
Kommitterade uttalade tillika, att de af dem föreslagna förändrade
anordningarna beträffande landtpolisen icke komme att göra anslaget till
åtgärder för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande och
gripande öfverflödigt, utan att, äfven efter genomförandet af kommitterades
förslag, anslaget i fråga fortfarande blefve nödvändigt för bestridande
af kostnader för särskilda polisåtgärder med anledning af sådana exceptionella
förhållanden, som framkallades af särskilt omfattande och invecklade
förbrytelser.
Då chefen för civildepartementet den 12 januari 1904 underställde
Kungl. Maj:ts pröfning frågan om reglerandet af utgifterna
under riksstatens sjätte hufvudtitel, redogjorde han för kommitterades förslag
äfvensom för innehållet af däröfver afgifna utlåtanden och uttalanden
samt anförde därefter, att han ansåg förslaget om ersättning åt kronofogdar
och länsmän för deras af polisåtgärder föranledda utgifter synnerligen
välbetänkt. Till täckande af dessa utgifter, i hvad desamma afsågo
302
själfva tjänsteresorna, hemställde han, att Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att höja sjätte hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar
— hvilket anslag dessutom under de senare åren väsentligt öfverskridits
— från dess dåvarande belopp 13,294 kronor, till 50,000 kronor.
Och för beredande åt kronobetjäningen, utöfver ersättningen för nyssnämnda
tjänsteresor, af godtgörelse äfven för vissa andra af deras polisverksamhet
föranledda utgifter ansåg departementschefen höjning böra ske
af sjätte hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
Hvad angick kommitterades förslag om beredande af telefonförbindelse åt
polisfunktionärer å landsbygden, föreslog departementschefen, att staten
skulle i viss mån ersätta kronofogdar och länsmän utgifterna för anordnande
af telefonledning till deras tjänstelokaler. Kostnaderna härför borde
jämväl utgå af ofvan sistnämnda anslag, hvilket, med hänsyn äfven därtill
att detsamma under senare år betydligt öfverskridits, föreslogs höjdt från
185,743 kronor till 285,751 kronor.
Den af kommitterade föreslagna anordningen med anställande af
länsdetektiver ansåg departementschefen däremot icke böra, åtminstone för
det dåvarande, genomföras, utan borde, enligt hans åsikt, frågan därom
anstå, till dess frågan om ny lönereglering för landsstaten komme under
ompröfning. Det syntes departementschefen icke heller böra då ifrågakomma,
att statsverket i den omfattning, kommitterade föreslagit, skulle
bidraga till anordnande af ridande polis, utan borde jämväl denna fråga
pröfvas i sammanhang med löneregleringen för och därmed möjligen förenad
omorganisation af landsstaten. Men för att möjliggöra ett något mindre
bidrag af statsmedel till anställande af ridande polis å orter, där behofvet
af sådan särskilt starkt gjorde sig gällande samt nödiga medel icke kunde
på annat sätt anskaffas, hemställde departementschefen, att anslaget till
aflöning och underhåll af särskild polisstyrka på landet, som, äfven oafsedt
de nya krafven, visat sig otillräckligt, måtte höjas från dåvarande beloppet,
95,000 kronor, till 110,000 kronor.
Hvad departementschefen sålunda hemställt och föreslagit bifölls af
Kungl. Maj:t; och gjordes i enlighet därmed framställning till 1904 års
riksdag om höjning af ofvannämnda tre anslag under sjätte hufvudtiteln.
Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts framställning; och hafva därefter sagda
303
anslag beviljats med enahanda belopp äfven för år 1906, allenast med en
ringa jämkning i anslaget till skrifmaterialier in. m. för jämnande af
sjätte hufvudtitelns slutsumma.
Med anledning af 1904 års riksdags beslut i ämnet utfärdades den
17 juni samma år kungl. kungörelse angående ersättning åt kronofogdar
och länsmän för vissa af deras polisverksamhet föranledda utgifter äfvensom
för telefonafgifter. I denna kungörelse stadgas, att, då kronofogde
eller länsman förelager tjänsteresa
för verkställande af undersökning, hvarom förmäles i 16 § 1 mom.
af förordningen om nya strafflagens införande och hvad i afseende därå
iakttagas skall den 16 februari 1864, eller
för brottslingars efterspanande och gripande, för annan undersökning
eller utredning med anledning af sådan öfverträdelse af lag och allmänna
stadganden, som utgör föremål för allmän åklagares beifran, eller
ock för lösdrifvares anhållande,
ersättning därför utgår af statsmedel enligt gällande resereglemente,
dock att dagtraktamente må beräknas endast för helt eller delvis till resa
använd dag, samt att ersättning ej utgår, med mindre våglängden från
den ort, hvarifrån resan företages, till bestämmelseorten utgör minst 3
kilometer.
För särskild utgift, som kronofogde eller länsman, utöfver kostnader
för eget behof, måst vidkännas för behörigt verkställande af sådan
åtgärd, undersökning eller utredning, som ofvan omförmälts, äger han
jämväl åtnjuta ersättning af statsmedel.
Räkning å sådan rese- och traktamentskostnad eller särskild utgift,
hvarom nu förmälts, skall jämte behöriga verifikationer afgifvas till Konungens
befallningshafvande, som, efter vederbörlig granskning och pröfning
jämväl, huruvida resa eller annan åtgärd, för hvilken ersättning begäres,
varit af omständigheterna påkallad, utanordnar räkningens godkända belopp
från vederbörande anslag.
Slutligen stadgas, att till kronofogde eller länsman lämnas ersättning
af statsmedel för dels två tredjedelar af årsafgift, som af honom utgifves för
begagnande af telefonförbindelse, hvilken anordnats eller anordnas till tjänstelokalen,
dels ock stadgad inträdesafgift för telefonförbindelse, som varder
304
till tjänstelokalen inrättad, dock att ersättning medgifves för allenast en
telefonledning och att ersättning för annan än rikstelefonledning ej må
utgå utan tillstånd af Kungl. Maj:t. Ersättning, som nu är nämnd, utanordnas
af Konungens befallningshafvande till vederbörande mot behörig
verifikation.
Kungl. Maj:t har sedermera den 8 december 1904 åt löneregleringskommittén
uppdragit att vid fullgörande af dess uppdrag taga i öfvervägande
landtpoliskommitténs utlåtande, i hvad det afser anställande af
länsdetektiver samt beredande af statsmedel till understöd af ridande polis
för särskilda orter inom riket; och torde med anledning däraf här böra
i korthet redogöras för den väsentliga innebörden af landtpoliskommitténs
förslag i dessa hänseenden.
Förslaget beträffande länsdetektiver innebär, att Kungl. Maj:t skulle indela
länen i särskilda distrikt, inom hvilka, under benämningen länsdetektiver,
en eller flera i detektivtjänst förfarna polismän skulle anställas. Länsdetektiv
skulle förordnas af vederbörande länsstyrelse för ett år i sänder, men kunna
när som helst, därest han befunnes icke vara för befattningen lämplig, af
länsstyrelsen entledigas. Han skulle stå under länsstyrelsens lydnad och
under närmaste förmanskap och inseende af den myndighet eller tjänsteman,
länsstyrelsen funne lämpligt att därtill förordna. Det skulle åligga länsdetektiv
att biträda företrädesvis vid gröfre brotts upptäckande och förbrytares
efterspanande, men jämväl vid polisundersökningar i allmänhet,
äfvensom att, där öfverträdelser af lag och allmänna stadganden, som utgöra
föremål för allmän åklagares beifran, komme till hans kännedom,
därom hos vederbörande göra anmälan. Efter särskildt förordnande af
länsstyrelsen skulle han ock äga för visst fall vidtaga häktningsåtgärd
eller utföra allmänt åtal. Länsstyrelse skulle äga att, äfven utan att begångna
förbrytelser därtill föranledde, beordra länsdetektiv att i polisändamål
samt för vinnande jämväl af nödig orts- och personkännedom,
enligt af länsstyrelsen fastställd plan, företaga resor inom distriktet.
För fullföljd af redan begynta spaningar skulle det tillkomma länsstyrelse att,
med anmälan därom till vederbörande andra länsstyrelser, förordna länsdetektiv
till tjänstgöring äfven utom distriktet. Länsdetektiv skulle äga åtnjuta
305
af statsmedel dels årligt arfvode till belopp, som af Kungl. Maj:t bestämdes,
dels resekostnads- och traktamentsersättnirig enligt gällande resereglemente
för tjänsteresa, dels ock godtgörelse för sådan särskild utgift, som
han, utöfver kostnader för eget behof, måst vidkännas för behörigt fullgörande
af sina tjänsteåligganden. I mål, där länsdetektiv på grund af
länsstyrelses särskilda förordnande utförde åtal, skulle han äga åtnjuta
allmän åklagares andel i böter och öfriga rättigheter.
I afseende å bidrag af statsmedel till ridande polis föreslogo kommitterade,
att såsom villkor för erhållande af anslag för sådant polisskydd
måtte stadgas, att det skulle åligga den landsort, som ville komma i åtnjutande
af dylikt anslag, att, vare sig genom enskildas eller kommuners
sammanskott eller genom landstings anslag, bekosta första uppsättningen
af minst tre för ändamålet fullt dugliga hästar med erforderlig mundering
samt uniform och beväpning för två i’yttare, med rätt för orten att
därefter af statsmedel årligen, så länge stationen vederbörligen uppehölles,
uppbära hälften af årsunderhållet, däri inberäknad nyanskaffning af såväl
hästar som mundering och uniformspersedlar, allt enligt af länsstyrelsen
vederbörligen granskad och godkänd räkning. Sådan polisstation skulle
stå under närmaste uppsikt och kontroll af en af länsstyrelsen särskildt
förordnad polisman.
Vid genomförande af det förslag, som kommittén i det föregående Kommitténs
framställt till eu bättre fördelning af arbetet mellan kronofogdar och ^fårslag^
länsmän, bör, enligt hvad kommittén uttalat, för länsmännen följa en
icke oväsentlig lättnad i deras nuvarande arbete, hvarigenom för dem beredes
möjlighet att ägna ökad tid åt polisgöromålen. Det lärer emellertid
fortfarande blifva oundgängligt att å vissa orter på landsbygden, där för
längre eller kortare tid en större folkmängd finnes hopad, ej sällan till en
betydande del bestående af mera rörliga element, hafva anställda särskilda
polisfunktionärer, för öfvervakande af ordning och säkerhet samt
särskildt för tillsyn å efterlefnaden af de stadganden i afseende å hälsovård,
byggnads- och brandväsende in. in., hvilka för tätare bebyggda
platser befinnas nödiga. För den ordinarie kronobetjäningen, hvars krafter
och omtanke måste ägnas åt distriktet i dess helhet, skulle det dessutom vara
Löneregleringskommitténs bet. V.
39
306
till hinder i nämnda hänseende, om den i allt för stor omfattning bundes vid
den nödiga, mera ständiga bevakningen å platser af nyss angifvet slag.
Då således ett mera stadigvarande behof af dylika särskilda polisfunktionärer
förefinnes, kunde det tilläfventyrs ifrågasättas, huruvida ej
åtminstone vissa af dem borde inordnas i landsstaten såsom ordinarie
kronobetjäning för polisväsendet. Kommittén har emellertid ansett sig icke
böra framställa förslag i sådant hänseende. Det torde nämligen med
fog kunna uppställas den fordran, att den särskilda polisbevakning, som
å vissa orter må finnas påkallad, väsentligen i ortbefolkningens intresse,
varder af vederbörande kommuner eller enskilda bekostad, ehuru med
bidrag från statens sida, där sådant finnes erforderligt och i den mån så
ske kan. Behofvet af denna särskilda bevakning kan ock vara ganska
växlande å olika tider, hvadan det torde vara lämpligast att icke åt densamma
gifva allt för fasta former.
Det synes kommittén alltså icke påkalladt, att någon ändring vidtages
i själfva det nuvarande systemet för polisbevakning å landsbygden,
utan bör, enligt kommitténs uppfattning, denna såsom nu, vid sidan af
den ordinarie kronobetjäningen och fjärdingsmannen, besörjas af särskildt
förordnade polismän, samt kostnaden för denna extra polisbevakning i
första hand bäras af kommuner eller enskilda å vederbörande orter, men
fortfarande som hittills understöd lämnas af staten för ändamålet i skalig"
omfattning.
Det nuvarande anslaget till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka
på landet sattes till 110,000 kronor så nyligen som vid 1904 års
riksdag och torde tills vidare kunna bibehållas vid detta belopp. T afseende
å bidrag därifrån torde såsom för närvarande böra gälla, att sådant
bidrag företrädesvis tilldelas kommuner, hvilka vilja själfva lämna motsvarande
tillskott, eller där landsting eller enskilda äro villiga att för
ändamålet bidraga, samt att undantag härifrån må medgifvas endast i
särskilda fall, då behofvet af förstärkt polisuppsikt finnes oafvisligt och
annat bidrag till kostnaderna därför icke kan erhållas. I förbigående må
erinras, att med en tillämpning af dessa bestämmelser ej synes stå väl
tillsamman det ofvan omförmälda förhållandet, att inom ett af rikets län
hela kostnaden för särskild polisstyrka utgår af statsmedel.
307
Om det alltså måste befinnas ändamålsenligt att fortfarande som
hittills anställa särskild polisbevakning på vissa platser å landsbygden, till
hvilken bevakning statsbidrag må kunna utgå, anser emellertid kommittén
föreskrifter böra gifvas i ändamål att åvägabringa större likformighet och
bestämdhet i afseende å denna polisbevakning, än nu är fallet.
Därvid synes det kommittén i främsta rummet önskvärdt, att de särskilda
polismännens befogenhet varder närmare och mera enhetligt bestämd,
icke så att alla tilläggas enahanda befogenhet, då behofvet därutinnan kan
vara väsentligt olika allt efter olika orter och förhållanden, men så att i
dylikt afseende vissa principer genomgående göras gällande. Vidare böra
i sammanhang härmed också benämningarna å dessa polismän närmare
anslutas till den dem tillagda olika tjänstebefogenheten, så att polismän
med enahanda befogenhet i allmänhet erhålla samma benämning.
På vissa platser, där det kräfves en mera omfattande särskild polisuppsikt,
torde alltså fortfarande böra anställas polismän med åtals- och bäktningsrätt.
För dessa synes benämningen vice länsmän vara lämplig, då deras
myndighet såsom polismän inom det dem tilldelade tjänsteområde bör blifva
enahanda med länsmannens inom sitt, dock så att den ordinarie kronobetjäningen
icke torde böra betagas att vid förefallande behof utöfva sin
polismyndighet äfven inom berörda område. Med hänsyn till vikten af de
funktioner, som skulle tillkomma dessa vice länsmän, torde, på sätt nu af
några länsstyrelser förfares, Kungl. Maj:ts medgifvande böra af Konungens
befallningshafvande inhämtas till förordnande af dylika polismän.
Såsom extra länsmän torde fortfarande, såsom nu i allmänhet sker,
kunna betecknas polismän med länsmans befogenhet, hvilka tillfälligtvis
i anledning af järnvägsbyggnader eller andra till sammandragning af en
större mängd folk föranledande särskilda förhållanden anställas.
För sådana platser eller förhållanden, där en särskild polisuppsikt
är nödig, men det anses tillfyllest med polismän med mera begränsad
befogenhet, synes vara lämpligt att tillägga dem hufvudsakligen enahanda
befogenhet och benämning som de nu flerstädes anställda polisuppsy
ning smännen. Dem borde alltså tillkomma, utöfver samma uppgifter,
som i polisafseende tillhöra fjärdingsman, särskildt att tillse efterlefnaden
af författningarna angående försäljning af brännvin samt af vin- och
308
Länsdetek
tiver.
maltdrycker och att hålla tillsyn öfver lösdrifvare och bettlare, med rätt,
enligt Konungens befallningshafvandes bepröfvande, att enligt 16 § 3 mom.
lösdrifvarlagen verkställa förhör med och vidare lagligen behandla lösdrifvare
o. s. v.
Till nu omförmälda slag af polismän synes den särskilda polisbevakning
på landsbygden, som med statsbidrag uppehälles, hufvudsakligen
kunna och böra begränsas. Därmed bör dock naturligen icke vara
uteslutet, att, där förhållandena påkalla anställande af en polisman med
annan befogenhet, än ofvan angifvits, sådant undantagsvis också må äga
rum. Afsikten och ändamålet med den särskilda polisbevakningen är, att
den må kunna noga anpassas efter behofvet i förekommande fall.
De polismän af lägre grad och tjänstebefogenhet, jämställda med
poliskonstaplar i städerna, hvilka, utöfver de här ofvan omnämnda, på åtskilliga
platser erfordras, synes det böra ankomma på de kommuner eller
enskilda, som äro af dylik polisbevaknings uppehållande intresserade, att
utan statens mellankomst bekosta. Deras antagande bör dock, i likhet
med hvad angående fjärdingsman är stadgadt, anmälas hos vederbörande
kronofogde, på hvilken det ankommer att pröfva deras lämplighet för befattningen.
Hvad angår landtpoliskommitténs förslag om anställande ytterligare,
vid sidan af den ordinarie kronobetjäningen, af s. k. länsdetektiver, finner
kommittén sig icke äga anledning tillstyrka detta förslag. I syfte att
främja och underlätta kronobetjäningens polisverksamhet har, såsom ofvan
blifvit berördt, genom kungl. kungörelsen den 17 juni 1904 tillagts kronofogdar
och länsmän ersättning för vissa af deras polisverksamhet föranledda
utgifter. Genom den af kommittén föreslagna, mera bestämda arbetsfördelningen
emellan kronofogdarna och länsmännen har jämväl afsetts, att de
sistnämnda skulle vinna ökad tid för sina polisgöromål. Vidare hafva ock
med det särskilda anslaget till åtgärder för gröfre brotts upptäckande samt
förbrytares efterspanande och gripande vunnits ytterligare utvägar för uppmuntran
till nitisk polisverksamhet i berörda afseende.
Därest de möjligheter, som innefattas i ofvannämnda särskilda anordningar,
vederbörligen utnyttjas, borde de -nuvarande polisfunktionä
-
309
rorna på landsbygden åtminstone i allmänhet blifva i stånd att nöjaktigt
fullgöra hvad dem åligger äfven i afseende på uppspaning af
brott. Att i undantagsfall kan behöfvas biträde af särskilt skolade
detektiver, torde nog äfven hädanefter blifva fallet, men det kan ej anses
påkalladt att för dylika tillfälliga behof skapa en permanent institution,
sådan som den af landtpoliskominittén föreslagna. För sådana fall, hvilka
dock borde hädanefter blifva färre än hittills, lärer den behöfliga särskilda
spaningspolisen kunna, på sätt förr låtit sig göra, för kortare tid mot
särskild ersättning anskaffas. Därest emellertid det skulle visa sig, att å
någon trakt yppas mera stadigvarande eller oftare återkommande behof af
dylikt biträde, synes det vara mest ändamålsenligt, att, i samråd med polismyndigheten
i någon stad med mera utveckladt polisväsende, på förhand
träffas någon anordning, hvarigenom tillgång beredes till erhållande af
skolade detektiver. Inom de flesta delar af landet torde för öfrigt länsdetektiverna,
om sådana, på sätt landtpoliskommittén föreslagit, komme att
tillsättas, näppeligen finna tillräcklig sysselsättning i detektivtjänst; och
därmed vore fara, att deras intresse och duglighet komme att slappas, så
att de blefve af mindre värde just för det ändamål, hvarför de tillkommit.
Kommittén har slutligen att till behandling upptaga frågan om anslag
af statsmedel till ridande polis.
I afseende å denna fråga har landtpoliskommittén gjort det utan
tvifvel riktiga antagandet, att »det ligger i sakens natur, att en så kostsam
inrättning som dylik polis kommer att ifrågasättas endast i de
orter, där en större, rörlig arbetarbefolkning visat sig göra samfärdseln å
de allmänna vågarna osäker samt i öfrigt stör lugn och ordning». Då
landtpoliskommittén vidare yttrar, att understöd af statsmedel till ridande
polis borde lämnas endast i de fall, där »de särskilda orterna vare sig
genom enskildas eller kommuners sammanskott eller genom landstings
anslag bekostat den första uppsättningen samt därefter bidraga till det
framtida underhållet», finner löneregleringskommittén sig kunna däri instämma.
Dock synes det med fog kunna ifrågasättas, huruvida lämpligt kan
vara att, på sätt landtpoliskommittén föreslagit, tillförsäkra vederbörande,
under angifna förutsättningen, ovillkorlig rätt till statsbidrag. Därest
Ridande
polis.
310
sådant bidrag, såsom landtpoliskommittén föreslagit, blefve satt till
hälften af års underhållet, skulle statsverket kunna drabbas af ganska betydande
utgifter, utan rätt att ingå i någon pröfning af det större eller
mindre gagnet af desamma. Sådant synes icke vara lämpligt, utan torde
det böra förbehållas Kungl. Maj:t att pröfva, huruvida skäl finnas för
understöds beviljande, i mån af tillgång å det anslag, från hvilket bidrag
af ifrågavarande art fortfarande torde böra utgå, nämligen anslaget till aflöning
och underhåll åt särskild polisstyrka på landet. Skulle så inträffa,
att ansökningar om dylikt understöd, hvilka pröfvas förtjänta af bifall,
ej kunna vinna afseende på grund af brist på medel, lärer nogsamt Kungl.
Maj:t komma att hos Riksdagen påkalla höjning i erforderlig mån af ofvannämnda
anslag.
Beträffande storleken af de bidrag, som kunde böra utgå af statsmedel
för ridande polis, torde maximigränsen böra blifva hvad af landtpoliskommittén
föreslagits eller hälften af årsunderhållet, men lärer inom
denna gräns bidragets storlek böra, efter förhållandena i hvarje särskild!
fall, bestämmas af Kungl. Maj:t.
Vidkommande de af landtpoliskommittén i öfrigt föreslagna bestämmelser
i fråga om bidrag af statsmedel till ridande polis, har kommittén
funnit dessa bestämmelser i hufvudsak icke gifva anledning till erinran.
Under åberopande af hvad sålunda anförts, får kommittén hemställa,
att föreskrifter måtte meddelas i syfte att beträffande
den särskilda polisbevakning, som kan finnas erforderlig
på landsbygden, åvägabringa större likformighet
och bestämdhet, i enlighet med hvad här ofvan angifvits;
att förordnande af särskild polisman med åtalsoch
häktningsrätt må lämnas allenast efter medgifvande
af Kungl. Maj:t; samt
att, där genom enskildas eller kommuners sammanskott
eller genom landstings anslag bekostas första uppsättningen
af ridande polis med minst tre för ändamålet
fullt dugliga hästar jämte mundering samt uniform och
311
beväpning för två ryttare, bidrag till uppehållande af
sådan polis må för ett år i sänder kunna erhållas efter
Kungl. Maj:ts inöfning, dock högst intill hälften af
ärliga underhållskostnaden, däruti inberäknad nyanskaffning
af såväl hästar som mundering och uniformspersedlar,
samt under villkor därjämte, att denna polis, hvars
verksamhet närmare bestämmes genom af länsstyrelsen
utfärdad instruktion, ställes under uppsikt och kontroll
af en utaf länsstyrelsen särskildt förordnad polisman.
I sammanhang härmed har kommittén ansett sig böra något närmare
beröra frågan om den ersättning åt kronofogdar och länsmän för
vissa utgifter för polisändamål, hvarom bestämmelser meddelats i kungl. kungörelsen
den 17 juni 1904. Af landtpoliskommittén var förslagsvis beräknadt,
att för ändamålet skulle kräfvas i medeltal 50 kronor för år för
hvart och ett af rikets fögderier och länsmansdistrikt. Det ansågs nämligen,
att, ehuru kostnaden uti ifrågavarande hänseenden i ett och annat
distrikt skulle vissa år komma att vida öfverstiga 50 kronor, detta belopp
dock i det stora flertalet af distrikt icke komine att åtgå. Kommitterade
funno ett sammanlagdt belopp af omkring 32,000 kronor för år kunna
blifva för ändamålet tillräckligt. Vid frågans föredragning inför Kungl.
Maj:t yttrade vederbörande departementschef, att den af kommitterade
gjorda kostnadsberäkningen torde för en mängd distrikt vara väl låg, men
att å andra sidan af åtskilliga länsmän och framför allt af kronofogdar
under månget år polisåtgärder, för hvilka ersättning skulle erhållas af
statsverket, icke torde komma att vidtagas i den omfattning, att godtgörelsen
uppginge till 50 kronor; och framhöll departementschefen därjämte, att
inom de distrikt, där järnväg funnes, kostnaderna komme att nedbringas
i följd däraf att, enligt hvad i det föregående omförmälts, åtgärder träffats
för beredande åt länsmännen af fribiljett å järnvägarna inom vederbörandes
tjänstgöringsomx-åde.
Löneregleringskommittén har ansett önskvärdt att åstadkomma utredning,
i hvad mån erfarenheten under den korta tid, kungörelsen af den
17 juni 1904 varit i kraft, bekräftat riktigheten af ofvannämnda förslags
-
312
beräkningar; och begärde kommittén för den skull, uti skrifvelse den 15
november 1905 till samtliga länsstyrelser, uppgifter rörande de belopp,
som under tiden från och med januari till och med oktober 1905 utanordnats
jämlikt ofvannämnda kungörelse såsom ersättning åt kronofogdar
och länsmän för vissa af deras polisverksamhet föranledda utgifter. Af
de inkomna uppgifterna framgår, att under nämnda tid dylik ersättning
utanordnats allenast till sex kronofogdar med sammanlagdt ej fullt 200
kronor, medan under samma tid till 253 länsmän utanordnats tillhopa
11,637 kronor 46 öre. Att döma af dessa uppgifter torde för året 1905
i dess helhet hafva såsom ersättning för utgifter af ifrågavarande slag
utgått ett mindre belopp än det för ändamålet beräknade. Men då sådant
kan tänkas i viss mån hafva sin grund i anordningens nyhet, torde ännu
någon tids erfarenhet böra vinnas, innan af sådan anledning ändring vidtages
i afseende å beloppen af de anslag, från hvilka ersättningarna i fråga utgå.
313
Öfvergångsf örhåll anden.
I afseende å den ordinarie personalen vid länsstyrelserna har kommittén,
jämte det den hemställt om ökning af antalet inom vissa tjänstegrupper,
föreslagit, dels att landträntmästartjänsterna må indragas och de
landträntmästaren åliggande göromålen öfverflyttas till landskontoret, att
därstädes bestridas af en särskild tjänsteman med benämning länskassör
och bokhållare samt med skyldighet att utöfver kassörsgöromålen biträda
med andra göromål å landskontoret, dels ock att en vaktmästarsyssla vid
hvardera af länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län måtte indragas.
För att underlätta genomförande af kommitténs berörda förslag synes
det önskligt, att, i afvaktan på pröfning och afgörande af frågan
om reglering af löneförhållandena in. in. vid landsstaten, landträntmästartjänster
varda vid ledigblifvande tillsatta allenast medelst förordnande tills
vidare; hvarjämte en vaktmästarsyssla vid hvarje af de förenämnda båda
länsstyrelserna torde vid uppkommande ledighet böra hållas vakant och, i
händelse af behof utaf ytterligare biträde med vaktmästargöromålen, detta
tillgodoses genom extra vaktbetjäning mot särskild godtgörelse. Kommittén
kommer därför att göra framställning i förenämnda hänseenden i skrifvelse,
som aflåtes till statsrådet och chefen för civildepartementet samtidigt med
afgifvandet af detta betänkande.
I händelse af bifall till kommitténs förslag om indragning af landträntmästartjänsterna
och tillsättande i stället af länskassörer och bokhållare
är emellertid att märka, att innehafvare af landträntmästartjänst är, enligt
de i kungl. kungörelsen den 22 juni 1883 intagna aflöningsvillkor, underkastad
»den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden,
som vid en förändrad organisation af uppbörds- och utgiftsväsendet inom
länen eller eljest i allmänhet kan varda stadgad, så ock att lämna det bi
Löneregleringskommitténs
bet. V.
314
träde vid göromålen å landskontoret, som kan varda honom genom i vederbörlig
ordning utfärdad instruktion ålagdt». Då nu de tjenstegöromål,
som enligt kommitténs ofvannämnda förslag skulle tillkomma länskassör
och bokhållare, uppenbarligen icke skilja sig mera från de nuvarande landträntmästarnas,
än att ofvannämnda aflöningsvillkor kan därå tillämpas, har
kommittén tänkt sig, att, vid eventuellt bifall till kommitténs berörda förslag,
de ordinarie landträntmästare, som kvarstå vid den tid, då organisationsförändringen
träder i kraft, skulle, med bibehållande af dem nu tillförsäkrade
titel och aflöningsförmåner, hafva att förrätta de göromål, som
eljest vore afsedda att förrättas af länskassörer och bokhållare.
Beträffande aflöningen till sålunda kvarstående landträntmästare skulle
därtill användas i första hand de medel, som enligt den nya aflöningsstaten
varda anslagna till en länskassör och bokhållare inom samma län.
Hvad där utöfver för ändamålet kräfves torde böra anvisas å öfvergångsstat
såsom medel till lönefyllnad åt landträntmästare.
Därest kommitténs förslag om indragning af en vaktmästarsyssla vid
hvardera af ofvannämnda länsstyrelser vinner afseende, men de vaktmästarsysslor,
hvilkas indragning sålunda beslutas, vid tidpunkten, då den nya
aflöningsstaten träder i kraft, fortfarande äro besatta med ordinarie innehafvare,
torde jämväl för aflöningen åt dessa medel böra finnas anvisade
å öfvergångsstat till enahanda belopp som enligt nu gällande stat.
Vidkommande fögderiförvaltningen är af kommittén föreslaget, att
dess personal, som för närvarande utgöres af 118 kronofogdar, 117 häradsskrifvare
och 516 länsmän, skulle minskas därhän, att antalet kronofogdar
blefve 104, antalet häradsskrifvare likaledes 104 och antalet länsmän 443.
Om eller i den mån detta kommitténs förslag vinner bifall, måste
dock uppenbarligen den af beslutet därutinnan föranledda minskningen af
fögderipersonalen jämte därmed förbundna omreglering af distrikt försiggå
successivt, allteftersom genom afgång af ordinarie fögderitjänstemän möjlighet
yppats att inom visst län eller särskild del däraf genomföra den
nya organisationen. Pröfningen häraf lärer böra tillkomma Kungl. Maj:t.
För att emellertid underlätta organisationens genomförande torde det böra
åläggas länsstyrelserna i de län, beträffande hvilka kommittén ifrågasatt
31f>
indragning af tjänster vid fögderiförvaltningen, att, då vid inträffande
ledighet af kronofogde-, häradsskrifvar- eller lftnsmanstjänst fråga kan på
grund af kommitténs förslag blifva om tjänstens indragning eller om
distriktets omreglering, inhämta Kungl. Maj:ts föreskrift, huruvida åtgärder
böra vidtagas för tjänstens återbesättande i vanlig ordning eller om den,
i afvaktan å den nya organisationens genomförande inom vederbörande
område, bör tillsättas allenast medelst förordnande tills vidare.
I händelse beslut fattas om minskning af fögderipersonalen, böra å
öfvergångsstat anvisas medel till aflöningar åt det antal kronofogdar,
häradsskrifvare och länsmän, hvilkas befattningar skola, i mån af den nya
organisationens genomförande, indragas. Då emellertid å innehafvarna af
de tjänster, till hvilka sålunda anvisas medel å öfvergångsstat, måste, efter
utfärdande af nya tidsenliga instruktionsbestämmelser, kunna under
öfvergångstiden ställas ungefär enahanda anspråk i tjänsten som å innehafvarna
af de tjänster af motsvarande slag, hvilka samtidigt aflönas från
den nya aflöningsstaten, torde billigheten kräfva, att aflöningarna för
dylika å öfvergångsstat satta kronofogde-, häradsskrifvar- eller länsmanstjänster
utgå med samma belopp som för motsvarande från den nya lönestaten
aflönade tjänster.
Beträffande de aflöningsbelopp, som sålunda skulle komma att uppföras
på öfvergångsstat, är att märka, att desamma skulle afse blott
begynnelseaflöningarna för vederbörande. Alderstillägg till befattningshafvande
å öfvergångsstat torde likasom till de å den nya lönestaten uppförda
böra utgå från det under sjätte hufvudtiteln anvisade gemensamma
förslagsanslaget för ålderstillägg.
Det kan äfven komma att inträffa, att befattningshafvande vid
landsstaten, för hvilken plats finnes å den nya staten, vägrar ingå därpå
och ej kan lagligen därtill förbindas. Med hänsyn till de aflöningsförbättringar,
som för flertalet befattningshafvande skulle följa af ett bifall till
kommitténs förslag, torde emellertid dylika fall blifva föga talrika. I
hvarje händelse låter sig ej på förhand beräknas, till hvilket belopp af
sådan anledning medel kunna behöfva anvisas å öfvergångsstat.
316
I afseende å de åt länsmännen upplåtna boställen har kommittén
hemställt, att bestämmelse måtte meddelas därom att desamma skola, i
mån af nuvarande innehafvarnas afgång från tjänsten, indragas till statsverket,
dock att i distrikt, där, i händelse af boställes indragning, annan
lämplig bostad ej kan af länsman erhållas, det må ankomma på Kungl.
Maj:t att låta med boställets indragning tills vidare anstå och föreskrifva
de villkor, under hvilka detsamma må åt vederbörande upplåtas.
För de länsmän, som för närvarande innehafva boställen, torde i
fråga om afdrag å aflöning för boställsafkomsten m. m. böra fortfarande
tillämpas nu gällande bestämmelser.
317
Stater och kostnadsberäkning.
Med iakttagande af hvad kommittén i det föregående uti särskilda afseenden
föreslagit och hemställt, har uppgjorts och meddelas här följande
Förslag
till
aflöningsstat
för
nedannämnda tjänstemän och betjänte vid landsstaten.
K
r o n
r.
Tjänst-
Lön.
görings-
Summa.
A) Vid länsstyrelserna:
penningar.
Landssekreterare och landskamrerare:
a) i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,
Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Kristian-
stads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älfs-
borgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Köp-
parbergs, Gäfleborgs, Västemorrlands, Jämt-
lands, Västerbottens och Norrbottens län
1 tjänsteman ...............
4,600
2,400
7,000
37 tjänstemän................
170,200
88,800
259,000
b) i Uppsala, Gottlands, Blekinge, Hallands och
ijillt/f d är han lönen
} höjas med 600 kro-
Västmanlands län
nor.
1 tjänsteman................
|
4,600
1,900
6,500
9 tjänstemän................
41,400
17,100
58,500
318
K
ron
o r.
Lön.
1 Tjänst-  1 görings-  penningar
Summa.
Länskassörer och bokhållare:
1 länskassör och bokhållare.........
1,800
1,200
3,000
23 länskassörer och bokhållare......
41,400
27,600
69,000
Länsnotarier:
tre i Malmöhus län, två i Stockholms, Öster-  götlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,
Göteborgs och Bohus, Älfshorgs, Skaraborgs,
Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Gäfleborgs,
Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län samt en i öfriga 7
län
1 länsnotarie.........
1,800
1,200
3,000
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kro-  nor.
41 länsnotarier.............
73,800
49,200
123.000
Länsbokhållare:
två i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län
samt en i öfriga 22 län
1 länsbokhållare........
1.800
1,200
3,000
25
d:o
........
45,000
30,000
75,000
Landskanslister och landskontorister:
af hvardera slaget, fyra i Malmöhus samt Göte-  borgs och Bohus län, tre i Östergötlands,
Alfsborgs och Värmlands län, en i Gottlands
län samt två i öfriga 18 län
1 tjänsteman..............
107 tjänstemän............
Vaktmästare:
900
96,300
600
64,200
1,500
160,500
Efter 5 år kan lönen
höjas med 250 kro-  nor, efter ytterligare
5 år likaledes med
250 kronor samt ef-  ter än ytterligare 5
år äfvenledes med
250 kronor.
1 vaktmästare..............
47
d:o
...........
600
28,200
500
23,500
1,100
51,700
^fter 5 år kan lönen hö-  jas med 100 kronor.
Anmärkning. Om vaktmästare i sådan egen-  skap åtnjuter fri bostad eller fri bostad och
vedbrand, skall afdrag å lönen ske med be-  lopp, som varder bestämdt af Kung!, Maj:t.
1
K r o
n o r.
Lön.
Tjänst-
görings-
Expens-
mcdel.
Summa.
penningar.
B) Vid fögderiförvaltningen:
''
Kronofogdar:
a) i Jämtlands norra och södra fogde-
rier, lappmarksfögderiet inom Väster-  bottens län samt de fyra fögderierna
i Norrbottens län
1 kronofogde............
2,800
1,400
500
4,700
1 6 kronofogdar ............
b) i rikets öfriga 97 fögderier
16,800
8,400
3,000
28,200
1 kronofogde............
2,800
1,400
300
4,500
Efter 5 år kan lönen
höjas med 400 kro
96 kronofogdar...........
268,800
134,400
28,800
432,000
nor och efter ytter-  ligare 5 år likaledes
med 400 kronor.
Häradsskrifvare:
1 häradsskrifvare.........
2,200
500
—
2,700
103
d:o
.........
med tillägg å tjänstgöringspenningarna
för häradsskrifvare af 75 kronor för
hvarje börjadt femtnsental af folk-  mängden i tjänstedistriktet; dock så
att tillägget icke i något fall må
understiga 450 kronor.
Länsmän:
a) i Sorsele, Vilhelmina och Tärna
distrikt inom Västerbottens län samt
Arvidsjaurs, Arjeplnogs, Jockmocks,
Gellivare, Pajala, Juckasjärvio.Enon-
226,600
51,500
278,100
tekis distrikt inom Norrbottens län
1 länsman .............
1.200
800
400
2,400
9 länsmän .............
10,800
7,200
3,600
21,600
Efter 5 år kan lönen
höjas med 300 kro-
b) i rikets öfriga 433 länsmansdistrikt
nor och efter ytter-
1 länsman.............
1,200
800
200
2,200
ligare 5 år likaledes
med 300 kronor.
432 länsmän.............
518,400
345,600
86,400
950.400
320
Till förestående aflöningsstat skulle, med tillämpning af hvad under
rubriken »Öfvergångsförhållandem anförts, komma att ansluta sig följande
Öfvergångsstat.
K r o
n o r.
Lön.
Tjänst-
görings-
Expens-
medel.
Summa.
penningar.
24 landträntmästare (lönefyllnad) . . .
16,800
1,900
—
18,700
Härtill kan komma
1 vaktmästare i Uppsala län . . .
500
300
—
800
ålderstillägg enligt
* hittillsvarande be-
1
d:o
> Jönköpings >
...
500
300
—
800
stämmelser.
1 kronofogde ............
2,800
1,400
300
4,500
13 kronofogdar...........
36,400
18,200
3,900
58,500
Härtill kunna komma
1 häradsskrifvare..........
2,200
500
—
2,700
ålderstillägg till ena-  handa belopp, som
12
d:o
..........
26,400
6,000
—
82,400
1 finnas angifna å den
föreslagna aflönings-
1 länsman.............
1,200
800
200
2,200
staten.
72 länsmän.............
86,400
57,600
14,400
158,400
med tillägg å tjänstgöringspenningarna
för häradsskrifvare af 75 kronor för
hvarje börjadt femtusental af folk-  mängden i tjänstedistriktet; dock
så att tillägget icke i något fall
må understiga 450 kronor.
Slutligen har för utredande, i hvad mån, ålderstilläggen oberäknade,
en tillämpning af kommitténs förslag skulle efter fullständigt genomförande
medföra ökning af statsverkets utgifter, uppgjorts följande
321
Kostnadsberäkning.
Kommitténs förslag:
Till ordinarie tjänstemän och betjänte vid landsstaten skulle följande
aflöningsbelopp komma att utgå:
A) Vid länsstyrelserna:
24 landssekreterare ock 1
qqq
24 landskamrerare J
24 länskassörer ock
bokkällare.......................*
72,000
42 länsnotarier ..............................1
126,000
26 länsbokkällare.............................*
78,000
54 landskanslister
och 1
>
^gg qqq
54 landskontorister J
48 vaktmästare.............................. >
52,800
821,800
B) Vid fögderiförvaltningen:
104 kronofogdar...............................^r- 469,400
104 häradsskrifvare:
lön ock fasta tjänstgöringspenningar............kr. 280,800
rörliga tjänstgöringspenningar efter folkmängdsförhällandena
den 31 december 1904 ................. 64,950 , 345,750
443 länsmän................................. 976,600 1,791,750
Till arfvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare och andra
extra biträden samt till vikariatsersättning vid länsstyrelserna
har kommittén beräknat ett reservationsanslag af.....kr. 193,000
Tillsammans kronor 2,806,550
Löneregleringskommitléns let. V.
^1
322
För närvarande utgå:
Till aflönande af tjänstemän och betjänte vid landsstaten:
A) Vid länsstyrelserna:
48 landssekreterare och landskamrerare....................kr.
307,20#
24 landträntmästare............................>
90,700
48 länsnotarier och länsbokhållare......................*
114,00#
94 landskanslister och landskontorister................... >
112,800
50 vaktmästare.............................. >
40,000
1 landsgevaldiger och 1 extra vaktmästare i Stockholms län.........>
980 ggr,
ggQ
B) Vid fögderiförvaltningen:
118 kronofogdar (däraf en åtnjuter aflöning från extra ordinarie anslag).....kr. 507,400
117 häradsskrifvare (däraf en åtnjuter lön och fasta tjänstgöringspenningar från
extra ordinarie anslag):
lön och fasta tjänstgöringspenningar............kr. 292,500
rörliga tjänstgöringspenningar, enligt statskontorets statslig
gare
för år 1905 ................... >
65,025 , 357,525
516 länsmän................................> 826,800 1,691,725
Till arfvoden åt extra länsnotarier och öfriga extra biträden vid
länsstyrelserna samt till vikariatsersättning under semester för
därtill berättigade tjänstemän.............kr. 150,000
_ Transport kr. ‘ 2,507,405
1 Eiksstaten anvisar å 6:e hufvndtitelns ordinarie anslag för år 1906
för landsstaterna i länen.............................. 2,738,875: —
Om härifrån afdrages:
dels aflöning till landshöfdingarna..................... 318,500: —
dels ock odisponerade medel, enligt statskontorets statsliggare för år 1905 uppgående
till............................. 436: 94
318,936: 94
men till återstoden.............................. 2,419,338:
06
lägges:
å vissa länsmäns kontanta aflöning gjorda afdrag för boställsförmån, enligt nämnda statsliggare
uppgående till sammanlagdt ...................... 81,266: 94
ech å extra stat för år 1906 anvisad aflöning till en kronofogde och en häradsskrifvare i
Västernorrlands län.............................. 6,800:
—
erhålles ofvanstående belopp............................. 2,507,405:
—-
323
Transport kr. 2,507,405
Till beredande af biträde vid domänärendenas handläggning å
landskontoren...................»
6,800
Arfvode till kronofogden i Västerbottens lappmarksfögderi för
uppehållande af häradsskrifvargöromålen uti fögderiet . . »
1,450
Säger kr. 2,515,655
Härtill skulle, därest vid 1906 års riksdag medgifves dyrtidstillägg
vid landsstaten enligt de år 1905 antagna grunder,
komma dylikt lönetillägg, approximativt beräknadt till . . »
115,000
Summa kronor 2,680,655
Vid en jämförande granskning af ofvanstående kostnadsberäkning bör
emellertid beaktas, att för flertalet af den ordinarie personalen vid landsstaten
kommitténs förslag innebär väsentliga förbättringar i afseende å
ålderstilläggen, och att fördenskull ett antagande af förslaget i nämnda
hänseende kommer att i sinom tid föranleda en ökning af utgifterna å
sjätte hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.
324
Sammanfattning.
Kommitténs i det föregående framställda förslag och i öfrigt gjorda
uttalanden kunna hufvudsakligen sammanfattas sålunda:
I afseende å länsstyrelsernas arbete och organisation har kommittén
beträffande arbetssättet påvisat lämpligheten af vissa förenklingar i formerna
för ärendenas registrering, skrifsättet m. m. (sid. 96—100) samt
vidare föreslagit,
att bestämmelse måtte meddelas i syfte att vederbörande afdelningschef
eller annan föredragande må äga att utan föredragning vidtaga förberedande
åtgärder för bringande af mål och ärenden i det för deras
pröfning erforderliga skick (sid. 100—101);
att föreskrift måtte gifvas i syfte att för meddelanden emellan
centralt ämbetsverk och dess underordnade i orterna länsstyrelserna må
anlitas såsom mellanhand, allenast då sådant finnes af särskilda förhållanden
påkalladt; och
att bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 11 oktober 1878 angående
sättet för skriftväxling emellan domstolar, civila och ecklesiastika
ämbetsmyndigheter samt ämbete- och tjänstemän i vissa handräckningsärenden
måtte utsträckas till att gälla dylika ärenden i allmänhet samt innefatta
föreskrift, att där angifna förfaringssätt skall tillämpas i alla de
fall, där ej särskilda omständigheter kräfva annat förfarande (sid. 101
-104);
att bestämmelse måtte meddelas i syfte att Konungens befallningshafvande
undantagsvis må, då sådant finnes af behof påkalladt, förordna
länsnotarie och länsbokhållare att, i vederbörande afdelningschefs ställe,
föredraga visst ärende eller viss grupp af ärenden (sid. 104—106); samt
att föreskrift måtte meddelas därom, att samtliga ordinarie tjänstemän
och betjänte vid länsstyrelserna skola, där ej för särskilda fall undan
-
325
tåg, efter pröfning, medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes minst sex
timmar hvarje söckendag (sid. 106—107);
i sammanhang med hvilken sistnämnda hemställan kommittén fäst
uppmärksamheten å angelägenheten däraf, att de tider, hvarunder länsstyrelsernas
olika afdelningar och särskildt deras kassor hållas för allmänheten
tillgängliga, varda bestämda på sätt, som kan anses påkalladt för
behörigt tillgodoseende af allmänhetens intressen (sid. 107—108).
Vidkommande länsstyrelsernas organisation har kommittén hemställt,
att landträntmästartjänsterna må indragas och de landträntmästaren åliggande
göromålen öfverflyttas till landskontoret, att därstädes bestridas af
en särskild tjänsteman med benämning länskassör och bokhållare samt
med skyldighet att utöfver kassörsgöromålen biträda med andra göromål
å landskontoret (sid. 108—111).
Kommittén, som ansett länsstyrelse fortfarande böra bestå af två
afdelningar, landskansli och landskontor, med landssekreterare och landskamrerare
såsom afdelningschefer (sid. 111—112), har, efter vissa antydningar
rörande lämpligheten af en i viss mån ändrad fördelning af ärendena
mellan dessa båda afdelningar (sid. 112—115), vidare hemställt,
att antalet ordinarie länsnotarier måtte bestämmas till tre i Malmöhus
län, två i Stockholms, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristianstads,
Göteborgs och Bohus, xVlfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro,
Kopparbergs, Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län, samt en i öfriga län;
att, utöfver de af kommittén föreslagna länskassörer och bokhållare,
antalet ordinarie länsbokhållare måtte bestämmas till två i Malmöhus län,
två i Göteborgs och Bohus län, samt en i de öfriga länen;
att antalet ordinarie landskanslister och landskontorister måtte bestämmas
till, af hvartdera slaget, fyra i Malmöhus samt Göteborgs och
Bohus län, tre i Östergötlands, Älfsborgs och Värmlands län, en i Gottlands
län och två i öfriga län; samt
att antalet ordinarie vaktmästare hos hvarje länsstyrelse må bestämmas
till två (sid. 115—128).
Ehuru det synts kommittén uppenbart, att gällande landsböfdingeinstruktion
bör, på grund särskildt af dess i åtskilliga afseenden föråld
-
326
rade skick, göras till föremål för en ganska ingående revision eller omarbetning,
har kommittén dock ansett ett så omfattande och tidkräfvande
arbete som uppgörande af förslag till förnyad landshöfdingeinstruktion ej
böra förknippas med och därigenom fördröja fullgörandet af kommitténs
uppdrag beträffande landsstaten, utan har trott sig kunna antaga, att,
sedan ny lönestat kommit till stånd för tjänstemän! och betjänte vid landsstaten,
Kungl. Maj:t skall finna skäl att föranstalta om nödig omarbetning
af instruktionerna såväl för länsstyrelserna som ock för landsstatstjänstemännen
ute i länen (sid. 128—130).
Beträffande fögderiförv ältning ens arbete och organisation har kommittén
till en början angifvit de skäl, på grund hvaraf den funnit sig
icke kunna föreslå indragning af vare sig kronofogde- eller länsmanstjänsterna,
utan ansett fögderiförvaltningen böra hufvudsakligen bibehållas
vid sin nuvarande organisation (sid. 131—139).
Kommittén har emellertid riktat sin uppmärksamhet på, huru med
undanröjande af anmärkningar, som i ett och annat afseende framställts
beträffande nämnda förvaltning och dess arbete, detta arbete må kunna
anordnas på lämpligaste och för det allmänna mest fördelaktiga sätt.
Kommittén har i sådant hänseende hemställt om en bättre arbetsfördelning
mellan kronofogdar och länsmän, åsyftande hufvudsakligen dels att, med
bibehållande af kronofogdes och länsmans hittillsvarande inbördes ställning,
så fördela göromålen dem emellan, att kronofogdarna icke vidare
må kunna genom ett alltför vidsträckt anlitande af underordnade bereda
sig själfva för stor lättnad, utan deras personliga arbetskraft varda i behörig
omfattning tagen i anspråk för tjänstegöromålen och särskildt för
de mera kräfvande af kronofogdars och länsmäns nuvarande gemensamma
uppgifter, dels ock att i största möjliga omfattning undvika allt onödigt
anlitande af mellanhänder. I sådant syfte har kommittén hemställt eller
förordat, bland annat,
att kronofogde ej vidare må äga för indrifning af medel, som höra
till hans egen uppbörd, begagna sig af underlydande länsmäns biträde,
och att hänvändning från kronofogde till fjärdingsmän om dylikt biträde
bör ske direkt till dessa utan förmedling af länsmännen;
327
att kronofogde skall vara pliktig att, där laga hinder ej möter eller
där han ej i förekommande fall på grund af andra särskilda skäl erhåller
befrielse, personligen såsom åklagare föra talan i alla brottmål, där en eller
flera af de tilltalade äro häktade;
att distributionen af författningar och kungörelser inom länen bör
ske direkt från länsstyrelsen till vederbörande och, där i undantagsfall
kronobetjäningens förmedling erfordras, hänvändning göras direkt till länsmännen,
samt att i öfrigt, där i ett handräckningsärende är uppenbart, att
behöflig handräckning bör kunna lämnas af länsman lika väl som af kronofogde,
framställning därom bör i regel ske direkt till länsmannen (sid.
139—146).
I sammanhang med frågan om arbetsfördelningen mellan kronofogde
och länsman har kommittén, i hvad exekutionsväsendet angår, funnit
sig böra fästa uppmärksamheten på angelägenheten af ändringar, uti vissa
angifna hänseenden, i kungl. förordningen den 12 juli 1878, angående ersättning
till förrättningsmän för utmätning i enskilda mål samt till stämningsmän
m. m. (sid. 141—142).
Äfven beträffande fögderiförvaltningen har kommittén framhållit
önskvärdheten af förenklingar uti åtskilliga hänseenden i hvad angår arbetssätt
m. m. (sid. 146—149).
Kommittén, som ansett, att särskildt antalet länsmän, men äfven
antalet öfriga fögderitjänstemän bör kunna vid den nu ifrågasatta regleringen
i viss mån minskas, har i sådant hänseende gjort en beräkning
angående det antal kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän, som
skulle vara erforderligt inom hvarje län; och har kommittén låtit uppgöra
eu i slutet af detta betänkande (sid. 334—395) intagen jämförande
tablå rörande rikets indelning i fögderier och länsmansdistrikt år 1905
samt den indelning i enahanda afseenden, som kommittén vid sin beräkning
förslagsvis tänkt sig. På grund häraf har kommittén hemställt,
att antalet kronofogdar i riket måtte bestämmas till etthundrafyra,
däraf sex i Östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Ältsborgs, Värmlands, Kopparbergs
och Västernorrlands län, fem i Jönköpings, Göteborgs och Bohus
samt Skaraborgs län, fyra i Stockholms, Kronobergs, Kristianstads, Örebro,
Gäfleborgs, Jämtlands och Norrbottens län, tre i Uppsala, Södermanlands,
328
Hallands, Västmanlands och Västerbottens län samt två i Gottlands och
Blekinge län;
att häradsskrifvarnas antal måtte så för hela riket som för hvarje
särskildt län bestämmas lika med kronofogdarnas; samt
att antalet kronolänsmän matte bestämmas till fyrahundrafyrtiotre,
däraf tjuguåtta i Västernorrlands län, tjugusju i Kopparbergs län, tjugusex
i Malmöhus län, tjugufem i Älfsborgs och Västerbottens län, tjugufyra i
Jämtlands län, tjugutre i Kristianstads och Gäfleborgs län, tjuguen i
Kalmar och Skaraborgs län, nitton i Östergötlands och Värmlands län,
aderton i Stockholms, Jönköpings och Norrbottens län, sjutton i Göteborgs
och Bohus län, sexton i Kronobergs län, femton i Örebro län, tretton i
Västmanlands län, elfva i Uppsala och Hallands län, tio i Södermanlands
län, nio i Blekinge län och sex i Gottlands län (sid. 150—155).
I fråga om landsjiskalsinstitutionen har kommittén uttryckt den
åsikten, att, i händelse af bifall till kommitténs hemställan att kronofogdarna
skola i regel själfva utföra talan i alla brottmål angående häktade,
det ville synas, som skulle uti de mål och ärenden i öfrigt, där åt landsfiskal
nu uppdrages att föra talan, sådant uppdrag kunna, efter omständigheterna,
anförtros åt kronofogde, länsman eller annan landsstatstjänsteman och i
följd däraf landsfiskalsinstitutionen kunna upphäfvas (sid. 155—157).
Kommittén, som icke funnit anledning föreslå några nya afiöningstitlar
för tjänstemän och betjänte vid landsstaten (sid. 194—198), härför
den ifrågavarande personalen hemställt om de ajlöningar, som finnas sammanställda
i en å sid. 250
251 införd tabellarisk öfversikt äfvensom
framgå af kommitténs å sid. 317—319 intagna förslag till aflöningsstat.
Vidkommande de sportelinkomster, som äro förenade med vissa tjänstebefattningar,
har kommittén funnit sig ej böra föreslå indragning eller
inskränkning af desamma i vidare mån, än att kommittén hemställt,
att bestämmelserna rörande intagande i de s. k. länskungörelserna
af sådana kungörelser eller meddelanden, för hvilka kostnaden ej skall
gäldas af statsmedel, må ändras därhän, att den behållning, som må uppstå
å afgifterna för desamma, sedan de direkta utgifterna för tryckning m. m.
blifvit betäckta, skall ingå till statsverket (sid. 189—194).
32!)
Beträffande villkoren för åtnjutande af de med ordinarie befattning
vid landsstaten förenade aflöningsförmåner har kommittén i de flesta delar
iipptagit, hvad kommittén i sådant hänseende ansett sig böra i allmänhet
föreslå för de centrala ämbetsverken. Vissa för vederbörande vid landsstaten
nu gällande aflöningsvillkor hafva emellertid ansetts böra bibehållas.
Så har, bland annat, föreslagits, att innehafvare af ordinarie befattning vid
landsstaten skall fortfarande som hittills vara underkastad, förutom den
vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden, som kan
varda föreskrifven, äfven den reglering af tjänstgöringsområde, hvarom kan
varda stadgadt. Med den förändring, som påkallas af kommitténs förslag
om landtråntmästartjänsternas indragning, skulle vidare likasom hittills
gälla, att med ordinarie befattning vid landsstaten, utom landssekreteraroch
landskamrerartjänst, må kunna med vederbörligt tillstånd få förenas
befattning å kommuns stat. I fråga om semester har kommittén ock
ansett sig böra affatta aflöningsvillkoren i öfverensstämmelse med hvad i
detta hänseende för närvarande gäller, med tillägg att tjänsteman, som har
sig anförtrodda kassörsgöromålen vid länsstyrelse, skall vara pliktig att
tid af året, som af Konungens befallningshafvande bestämmes, begagna sig
af semester (sid. 252—266).
I sammanhang med förslaget till aflöningsvillkor har kommittén, i
anslutning till hvad som föreslagits i afseende å de centrala ämbetsverken,
hemställt,
att föreskrift måtte gifvas därom, att öfver alla af Konungens befallningshafvande
meddelade beslut i afseende å tillstånd till förening med
ordinarie befattning vid landsstaten af annan tjänstebefattning eller uppdrag
förteckning skall föras hos Konungens befallningshafvande (sid. 267).
Vidkommande den extra ordinarie personalen hos länsstyrelserna har
kommittén uttalat, att, i enlighet med hvad af kommittén förordats för
de centrala ämbetsverken, extra tjänstemän böra antagas allenast i mån
af yppadt behof. I afseende å grunderna för aflöningen till de extra tjänstemännen
hos länsstyrelserna har kommittén framhållit, att för e. o. landskanslister
och e. o. landskontorister med full tjänstgöringsskyldighet
minsta årsarfvodet bör bestämmas till 1,200 kronor och att detta arfvode
bör, i den mån sådant pröfvas skäligt, kunna förhöjas, dock icke utöfver
Löneregleringslcommitténs bet. V.
42
330
1.500
kronor, samt att för extra länsnotarier och extra länsbokhållare bör
bestämmas ett begynnelsearfvode af minst 2,000 kronor, hvilket, i den mån
sådant pröfvas skäligt, sedermera bör kunna höias intill ett belopp af
2.500
kronor.
Beträffande arbetstiden för de extra ordinarie tjänstemännen har
kommittén ansett den nu iakttagna praxis, enligt hvilken för mera fast
anställda sådana tjänstemän tjänstgöringstiden i regel är densamma som
för de ordinarie, böra fortfarande bibehållas. Kommittén har därjämte
upprepat och vidare utfört hvad kommittén redan förut i fråga om de
centrala ämbetsverken framhållit rörande gagnet för det allmänna af en
större samverkan vid befordringar emellan central- och lokalförvaltningarna.
Kommittén har vidare hemställt,
att till arfvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare och andra
extra biträden samt till vikariatsersättning vid länsstyrelserna må uppföras
ett reservationsanslag å 193,000 kronor;
att, med indragning af den del af det nu utgående anslaget till
aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen hos
länsstyrelserna, som är afsedd för sistberörda ändamål, må uppföras ett
anslag till aflöning åt domänintendenter till belopp, som med 6,800 kronor
understiger det nu utgående; samt
att en å staten för länsstyrelsen i Stockholms län uppförd landsgevaldigerbefattning
måtte indragas (sid. 268—282).
I sammanhang med behandlingen af nyssnämnda ämnen har
kommittén uttalat, att det synes kommittén billigt, att extra ordinarie
tjänstemän, som, där kronofogde, häradsskrifvare eller länsman undfår
ledighet på grund af sjukdom, förordnas att uppehålla tjänsten, beredas af
statsmedel rese- och traktamentsersättning för resan till och från tjänstgöringsorten
(sid. 282—284).
I anslutning till hvad kommittén förordat beträffande de centrala
ämbetsverken, har kommittén hemställt,
att föreskrift måtte utfärdas därom, att den, som på förordnande
förvaltar ledig tjänst vid landsstaten, skall under tiden åtnjuta de med
densamma förenade aflöningsförmåner (sid. 285—286); samt
331
att nu befintliga föreskrifter om skyldighet för vissa tjänsteman vid
landsstaten att ställa uppbördssäkerhet måtte upphäfvas (sid. 287—288).
Kommittén har vidare föreslagit,
att föreskrift måtte meddelas därom, att länsmanstjänster skola kungöras
till ansökning lediga i enahanda ordning, som är stadgad beträffande
länsnotarie- och länsbokhållartjänster (sid. 289
291);
hvarjämte kommittén uttalat sig för sådan förändring i gällande
landshöfdingeinstruktion i fråga om länsmans skiljande från tjänsten, att
Konungens befallningshafvande ej må äga rätt att afskeda länsman annat än
för tjänstefel samt i de fall att han icke låtit rätta sig af förut undergångna
bestraffningar eller felet är af svårare beskaffenhet (sid. 292
293).
I afseende å polisväsendet på landsbygden har kommittén funnit detta
fortfarande böra vid sidan af kronofogdar, länsmän och fjärdingsmän
besörjas, i den mån sådant är erforderligt, genom särskildt förordnade
polismän, atlönade af kommuner eller enskilda, dock med bidrag af statsmedel,
i den mån skäl föreligga därtill och tillgång å anslag tinnes. Det
af särskilda kommitterade framställda förslaget om anställande af s. k. länsdetektiver
har kommittén funnit sig icke kunna förorda, men har kommittén
hemställt,
att föreskrifter måtte meddelas i syfte att beträffande den särskilda
polisbevakning, som kan finnas erforderlig på landsbygden, åvägabringa
större likformighet och bestämdhet i vissa angifna hänseenden;
att förordnande af särskild polisman med åtals- och häktningsrätt
må lämnas allenast efter medgifvande af Kungi. Maj:t; samt
att, där genom enskildas eller kommuners sammanskott eller genom
landstings anslag bekostas första uppsättningen af ridande polis med minst
tre för ändamålet fullt dugliga hästar jämte mundering samt uniform och
beväpning för två ryttare, bidrag till uppehållande af sådan polis må för
ett år i sänder kunna erhållas efter Kungl. Maj:ts pröfning, dock högst
intill hälften af årliga underhållskostnaden, däruti inberäknad nyanskaffning
af såväl hästar som mundering och uniformspersedlar, samt under
villkor därjämte, att denna polis, hvars verksamhet närmare bestämmes
332
genom af länsstyrelsen utfärdad instruktion, ställes under uppsikt och kontroll
af en utaf länsstyrelsen särskilt förordnad polisman (sid. 294—311).
Efter att hafva angifvit, huru enligt kommitténs åsikt öfvergångsförhällandena
vid den nu föreslagna regleringen böra ordnas (sid. 313—
316), har kommittén framlagt förslag till aflönings- och öfvergängsstater
äfvensom kostnadsberäkning (sid. 317—323).
333
Indelning af fögderier och länsmansdistrikt
i riket.
334
Indelning af
Å
r
1 9 0 5.
Fögderie
r.
Länsmansdistrikt.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  Dymil.
Folk-  mängd
d. sl/ia
1904.
>
<r+-
P
J—<
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk- |
mängd !
d. 31/is !
1904. |
Stockholms län.
1
Svartsjö........
4-31
20,458
1
Färentuna härad...........
8-13
6,709
1
Sollentuna härad...........
218
13,749
1
Vaxholms.......
10-24
32,182
1
Åkers skeppslag...........
3-68
5,941
1
Danderyds skeppslag.........
2-1G
17,493 !
1
Värmdö skeppslags norra distrikt . . .
U-40
8,748 :
1
Värmdö skeppslags södra distrikt . . .
1
1
Västra........
11-35
20,535
1
Östra distriktet............
311
4,671
1
Norra distriktet............
3''31
5,468
1
Västra distriktet...........
2-56
5,474
1
Södra distriktet............
237
4,922
1
Mellersta Roslags ....
12-30
22,492
1
Bro och Vätö skeppslag........
2-29
4,833
1
Sjuhundra härad...........
2-91
4,791
1
Lyhundra härad...........
3-18
5,234
1
Frötuna och Länna skeppslag.....
392
7,634
1
Norra Roslags.....
20''37
30,272
1
Närdinghundra härad.........
6-81
8,855
1
Väddö och Häfverö skeppslag.....
3-27
7,611
1
Frösåkers härads södra distrikt.....
6-62
9,487
1
Frösåkers härads norra distrikt ....
3-67
4,319
1
Södertörns.......
19-19
44,992
1
Sotholms härads norra distrikt.....
5-68
6,920
1
Sotholms härads södra distrikt.....
3-58
6,127
1
Svartlösa härads södra distrikt.....
417
7,728
1
Svartlösa härads norra distrikt.....
1-46
16,692
1
Ökneho härad............
430
7,525
6
Säger för Stockholms län
23
-
och l&nsmansdistrikt i riket,
Enligt kommitté
n s för
slag.
''
Länsmansdistrikt.
F ö g d e r
e r.
"1
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
>
B
£
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
!
S t o c k li
0 1 in
s län
1
Färentuna härad (oförändradt).......
2-13
6,709
1
Sollentuna härad (oförändradt).......
2-18
13,749
I
1
Åkers skeppslag äfvensom af Danderyds skepps-
lag: Östra Ryds och Täby socknar samt del
af Vallentuna socken (fögderidel)......
510
8,518
1
Danderyds skeppslag i öfrigt........
0-74
14,916
1
Värmdö skeppslag.............
4-40
8,748
1
/ Vidstående 5 \
\ länsmansdistrikt /
14-55
52,640 1
1
Nuvarande Östra och Norra distrikten samman-
slagna..................
6-42
10,139
1
Nuvarande Västra och Södra distrikten samman-
I
slagna..................
4 93
10,396
1
Bro och Vätö skeppslag samt Söderhy-Karls
6,657
socken af Lyhundra härad.........
348
1
Lyhundra härad i öfrigt samt Sjuhundra härad
4''90
8,201
1
Frötuna och Länna skeppslag (oförändradt) .
3''92
7,634
1
/ Vidstående 5 t
\ länsmansdistrikt /
23-65
43,027
1
Närdinghundra härad (oförändradt).....
6-81
8,855
1
Väddö och Häfverö skeppslag samt Edeho socken
af Frösåkers härad............
4''64
9,706
1
Frösåkers härad i öfrigt..........
892
11,711
1
/ Norra Roslags 1
\ (oförändradt) /
2037
30,272
1
Sotholms härads norra distrikt (oförändradt) .
5''68
6,920
1
Sotholms härads södra distrikt (oförändradt) .
3ö8
6,127
1
Svartlösa härads södra distrikt (oförändradt) .
4-17
7,728
1
Svartlösa härads norra distrikt (oförändradt) .
146
16,692
1
Ökneho härad (oförändradt)........
4 30
7,525
1
t Södertörns 1
1 (oförändradt) )
19-19
44,992
18
Säger för Stockholms län
—
4
—
—
—
336
(Forts.) Indelning af
Å
r
1 9 0 5.
Fögderi»
T.
Länsmansdistrikt.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. 31/h
1904.
5*
&
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. 3l/u
1904.
Upp!
a 1 a län.
1
Södra .........
985
21,475
1
Håbo härad.............
2-23
4,555
1
Bro härad..............
1-51
2,941
1
Trögds härads sydöstra del......
1-26
2,886
1
Trögds härads nordöstra del......
2-42
5,357
1
Asunda härad............
2-43
5,736
1
Mellersta.......
14-27
23,333
1
Lagund a härad............
1-96
4,371
1
Hagunda härad............
3-34
4,758
1
Ulleråkers härad...........
2-44
4,043
1
Bälinge härad............
262
3,476
1
Yaksala härad............
1-37
3,158
1
Rasbo härad.............
2-54
3,527
1
Olands ........
13-13
20,078
1
Olands tingslag............
4-87
7,558
1
Films och Dannemora tingslag.....
315
5,735
1
Löfsta tingslag............
511
6,785
1
Örbylms........
15-61
32,014
1
Tierps tingslags distrikt.......
4-62
9,281
1
Vesslands och Tolfta distrikt.....
308
4,367
1
Älfkarleby distrikt..........
2-30
9,654
1
Yendels tingslags distrikt.......
1-69
2,870
1
Nornnda härad............
3-92
5,842
4
Säger för Uppsala län
19 |
-
Antal.
och länsmansdistrikt i riket.
Enligt kommitténs förslag.
Länsmansdistrikt.
Omfattning.
iA™![ Folk,
nymil. mangd''
Fögderier.
g- ; Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk
mängd.
Uppsala
1 ii II.
1
Håbo och Bro härad samt nuvarande Trögds
härads sydöstra del...........
500
10,382
1
Åsnnda härad samt nuvarande Trögds härads
nordöstra del...............
4-85
11,093
1
Lagunda och Hagunda härad........
5-30
9,129
1
f Vidstående 3 1
\ länsmansdistrikt /
15-15
30,604
1
Ulloräkers och Bälinge härad........
5-06
7,519
1
Vaksala och Rasbo härad..........
3-91
6,685
1
1
1
Olands tingslag (oförändradt)
.......
Films och Dannemora tingslag (oförändradt)
Löfsta tingslag (oförändradt)........
4''87
315
511
7,558
5,735
6,785
1
( Vidstående 5 1
\ länsmansdistrikt /
22-10
34,282
1
Tierps tingslag och Tolfta socken......
5-86
11,039
1
Vesslands och Älfkarleby socknar......
415
12,263
1
Vendels tingslag och Korunda härad.....
5-61
8,712
1
1
örbyhus
1
\ (oförändradt) f
15-61
32,014
It i
Säger för Uppsala län
-
—
8
- 1 —
—
Löneregleringskommitténs bet. V.
43
Antal.
338
(Forts.) Indelning af
År 1 9 0 5.
Fögderier.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folkmängd
d. S1/i2
1904.
>
B
e+-
Länsmansdistrikt.
Benämning.
Areal
i kv.-  nvmil.
Folkmängd
d. 31/n
1904.
Södermanlands län.
Nyköpings.......
20-66
35,852
1
Jonåkers härad............
9-37
17,951
1
Rönö härads distrikt.........
6-07
9,519
1
Hölebo härads distrikt........
5-22
8,382
Vingåkers.......
22-15
47,671
1
Oppnnda härads västra distrikt ....
5-20
12,492
1
Oppunda härads mellersta distrikt . . .
530
9,779
1
Oppnnda härads östra distrikt.....
509
12,942
1
Villåttinge härad...........
6 56
12,458
Rekarne........
11-31
33,975
1
Öster-Rekarne härad.........
7-14
16,948
1
Väster-Rekarne härad.........
4-17
17,027
Gripsholms.......
13-45
23,843
1
Åkers härad.............
456
7,921
1
Selebo härad.............
3-82
7,184
1
Daga härad.............
507
8,738
Säger f ör Södermanlands län
12
—
—
4
339
och lunsinaiisdistrikt i riket.
Enligt kommitté
ns förslag.
Länsmansdistrikt.
Fögderier.
! Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Söderinanlan
ds län.
1
Jönåkers härad (oförändradt)........
9-37
17,951
1
Rond härad................
7''77
11,795
1
Hölebo och Daga härad...........
8''69
14,844
1
f Vidstående 8
\
25-73
44,590
1
Oppunda härads västra distrikt (oförändradt) .
5-20
12,492
1
Oppunda härads mellersta distrikt (oförändradt)
5-30
9,779
1
Oppunda härads östra distrikt (oförändradt) .
5-09
12,942
1
Villåttinge härad (oförändradt).......
656
12,458
1
/
Vingåkers \
\ (oförändradt) /
22-15
47,671
1
Öster-Rekarne härad (oförändradt).....
7''14
16,948
1
Väster-Rekarne härad (oförändradt).....
4-17
17,027
1
Åkers och Selebo härads tingslag......
8-38
15.105
1
/ Vidstående 3 1
19-69
49,080
1-
Se ofvan.
10
Säger för Södermanlands län
—
3
-
—
Antal.
340
(Forts.) Indelning af
År 1
9 0 5.
Fögderier.
Länsmansdistrikt.
Areal
Folk-  mängd
d. »Via
1904.
Areal
Benämning.
i kv.-  nymil.
U
c4-
P
Benämning.
i kv -  nymil.
Folkmängd
d. ®V12
1904.
Kinda och Ydre härads
Vifolka, Yalkebo och Gullbergs
härads .....
Aska, Dals och Bobergs
härads........
Lysings och Göstrings
härads........
Åkerbo, Bankekinds och
Hanekinds härads . .
Hammarkinds och Skärkinds
härads .....
Östergötlands län.
Transport
23-49
10-85
8-52
11-22
10-77
13-69
26,418
25,764
29,670
24,582
24,551
22,210
Kinda härads södra distrikt......j
8-38
Kinda härads norra distrikt......j
5''89
Ydre härads södra distrikt......j
4''04
Ydre härads norra distrikt......;
5''18
10,783
7,841
3,093
4,701
Yifolka härad............; 3‘73 j 11,903
Valkebo härad............ 411 i 7,695
Gullbergs härad........... 3-01 ! 6,166
Bobergs härad............. 3''83 j 8,765
Aska härads norra distrikt
Aska härads södra distrikt
Dals härad .......
2-06 12,001
1-33 ;
4,352
1-30
Lysings härad............j 456
Göstrings härad ........... 6 66
4,552
9,849
14,733
20
Bankekinds härad ..........j 5 64 I 11,041
Åkerbo härad ............ 1-83 : 3,253
Hanekinds härad...........i 3''30 ! 10,257
i
Skärkinds härad........... Säl 5,425
Hammarkinds härads västra distrikt . . 1
> 7(
Hammarkinds härads södra distrikt
Hammarkinds härads östra distrikt
- 7-08
11,896
I |
3-10 j 4,889
och länsmansdistrikt i riket,
Enligt kommitté
na förslag.
Länsmansdistrikt.
Fögderi
e r.
Antal.
Omfattning.
Areal |
i kv.-1
nymil.
Folk-
mängd.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
:
Östergötlan
ds län.
j 1
Kinda härads södra distrikt (oförändradt) . .
8-38
10,783
i
Kinda härads norra distrikt (oförändradt) . .
5''89
7,841
i
Ydre härad.................
9 22
7,794
1
[ Kinda och Ydre 1
j
härads
>
| (oförändradt) )
23-49
26,418
I
1
i i
Yifolka härad (oförändradt)........
3 73
11,903
i
Valkebo och Gnllbergs härad........
7-12
13,861
i
Bobergs härad (oförändradt)........
CD ''
OO
CO i
8,765
1
I Vidstående 3 1
\ länsmansdistriktf
14*68
34,529
; i
Aska härads norra distrikt (oförändradt) . .
2*06
12,001
i i
Nuvarande Aska härads södra distrikt samt Dals
härad ..................
2''63
8,904
i
i
Lysings härad (oförändradt)........
Göstrings härad (oförändradt)........
4''56
666
9,849
14,733
1
/ Vidstående 4 1
1 länsmansdistrikt /
15-91
45,487
i
Bankekinds härad (oförändradt).......
5''64
11,041
i
Åkerbo och Hanekinds härad........
513
13,510
i
Skärkinds härad samt af Hammarkinds härad
socknarna Västra Husby, Drothem, Skinberga
och Mogata................
637
10,919
i
Hammarkinds härad i öfrigt.........
7-32
11,291
1
1 Vidstående 4 1
\ länsmansdistrikt |
24-46
46,761
14
Transport
—
—
4
__
1 -
—
342
(Forts.) Indelning af
Å
r
1
9 0 5.
Fögderie
r.
Länsmansdistrik
t.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. S1/is
1904.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. 8l/is
1904.
6
Transport
—
—
20
—
1
Finspänga läns härads .
1796
26,957
1
Tjällmo och Godegårds distrikt ....
4-21
6,035
1
Hällestads och Vänga distrikt.....
4-82
7,597
1
Risinge distrikt............
3-73
7,289
1
Regna och Skedevi distrikt......
5-20
6,036
1
Björkekinds, Östkinds, Lö-
sings, Bråbo och Hem-
mings härads.....
1362
37,717
1
Bråbo härad.............
3-72
13,156
1
Björkekinds härad ..........
2-25
4,574
1
Östkinds härad............
3-61
6,405
1
Lösings härad............
2-20
7,667
1
Memmings härad...........
1-84
5,915
8
Säger f ör Östergötlands län
29
—
—
—
343
och länsmansdistrikt i riket.
Enligt kommitténs förslag.
Länsmansdistrikt.
Fögderi
e r.
Antal.
J_
Omfattning.
Areal
i kv -  nymil.
Folk-
mängd.
>
£
Omfattning.
Areal
i kv -  nymil.
Folk-
mängd.
14
Transport
—
—
4
—
—
—
1
Nuvarande Tjällmo och Godegårds samt Hälle-  stads och Vänga distrikt.........
9-03
13,632
1
Nuvarande Risinge samt Regna och Skedevi
distrikt.................
8-93
13,325
1
[ Finspänga läns 1
l härads >
l (oförändradt) |
1796
26,957
1
Bråbo härad (oförändradt).........
372
13,156
1
Björkekinds och Östkinds härad.......
5-86
10,979
1
Lösings och Memmings härad........
4''04
13,582
1
(Björkekinds m. fl.j
<
härads
>
| (oförändradt) )
1362
37,717
19
Säger för Östergötlands län
—
I —
6
—
—
—
Antal.
344
(Forts.) Indelning af
Å
r
1 9 0 5.
Fögdetie
r.
Länsmansdistrik
t.
Benämning.
Area!
i kv.-  nymii
Folk-  mängd
d. 37i2
''
1904.
B
SL
1
1
Benämning.
Area]
i kv.-  nymil
Folk-  mängd
d. 31/i!
1904.
J ö u
k ö
1> i H g s län.
I Tveta, Vista och Mo härads
2243
! 42,432
i
Tveta härads östra distrikt . .
5-41
12,629
i
Tveta härads slottsdistrikt. . .
4T7
14,845
!
i
Mo härad......
9-79
7,313
i
Vista härads landtdistrikt ....
2-82
6,410
i
i
Visingsö.....
024
1.235
Norra och Södra Vedbo
:
härads......
20-07
| 32,264
i
Norra Vedbo härads första distrikt . . .
3-21
8,985
i
Norra Vedbo härads andra distrikt . . .
3-31
4.291
i
Norra Vedbo härads tredje distrikt . . .
3-43
4,820
i
Södra Vedbo härads södra distrikt . . .
4-86
6,344 |
i
Södra Vedbo härads norra distrikt . . .
5-26
7,824
Ostra härads ....
1400
22,706
i
Östra härads första distrikt......
4-86
9,696 ,
i
Östra härads andra distrikt......
4-80
7,030
i
Östra härads tredje distrikt . .
4-34
5,980 j
Västra härads ....
19-56
28,273
i
Västra härads norra distrikt. .
7-14
11,165
i
Västra härads östra distrikt .
4-91
7,373 !
i
Västra härads västra distrikt .
7-51
9,735
Ostbo härads . . .
16-79
22,360
i
Östbo härads norra distrikt . .
697
8.062 i
:
i
Östbo härads mellandistrikt . .
5’47 1
8,330
i
Östbo härads södra distrikt . .
4-35 |
5,968
Västbo härads . . .
21-92 I
28,261
i
Västbo härads första distrikt.....
466
6,639 1
i i
Västbo härads andra distrikt.....
6-41 1
6,590 |
1
Västbo härads tredje distrikt.....
5-36
7,283
1
11
Västbo härads fjärde distrikt .
5''49 i
7,749 ;
Säger för Jönköpings län
28 |
—
_ |
_ |
.345
och länsmansdistrikt i riket.
1
------_____
—
—
—
—
—
Enligt komm
i t t é
na förslag.
Länsmansdistrikt.
Fögderier.
>
Areal
Folk-
mängd.
(►
Areal
Folk-
mängd.
Omfattning.
i kv.-  nymil.
S
Omfattning.
i kv.-  nymil.
J Ii u k 5 |i
i n sr
8 län
1
Tveta härads östra distrikt (oförändradt) . .
5''41
12,629
1
Tveta härads slottsdistrikt (oförändradt)
. .
4-17
14,845
1
Mo härad (oförändradt)..........
9''79
7,313
1
Vista härad................
3-06
7,645
1
(Tveta m.fl. härads!
\ (oförändradt) /
22-43
42,432
1
Norra Vedbo härads första distrikt (oförändradt)
3-21
8.985
1
Nuvarande Norra Vedbo härads andra och tredje
distrikt .................
674
9,111
j 1
Södra Vedbo härads södra distrikt (oförändradt)
4-86
6,344
| Norra och Södra 1
1
Södra Vedbo härads norra distrikt (oförändradt)
526
7,824
1
i Vedbo härads >
2007
32,264
| (oförändradt) |
1
Nuvarande Ostra härads första distrikt samt
Korsberga och Lemnhults socknar.....
6-82
11,950
1
Östra härad i öfrigt............
7-18
10,756
1
Västra härads norra distrikt (oförändradt) . .
7-14
11,165
1
/ Vidstående 3 1
(länsmansdistrikt /
21-14
33,871
1
Västra härads östra distrikt (oförändradt) . .
4-91
7,373
1
Västra härads västra distrikt (oförändradt) .
7-51
9,735
1
Nuvarande Östbo härads norra distrikt samt
Frvele socken..............
8''24
9,286
1
Östbo härad i öfrigt............
8-55
13,074
1
/ Vidstående 4 1
\ länsmansdistrikt /
29-21
39,468
1
Nuvarande Västbo härads första distrikt samt
Södra Unnaryds, Jäluntofta och Femsjö suck-
nar...................
8''04
9,976
1
Nuvarande Västbo härads tredje distrikt samt
Reftele socken..............
6''89
9,047
1
Västbo härad i öfrigt............
G-99
9,238
1
f Västbo härads 1
\ (oförändradt) f
21-92
28,261
18
Säger för Jönköpings län
Löneregleringskommittens bet. IV.
_
-
—
—
44
44
346
(Forts.) Indelning af
Å
r
1 9 0 5.
Fögderie
r.
Iiänsmansdistrik
t.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. 3l/l9
1904.
>
p
r+-
P
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. S1/n
1904.
Kronobergs län.
1
Uppvidinge härads . . .
2235
26,038
1
Uppvidinge härads öfra distrikt ....
6-22
7,834
1
Uppvidinge härads mellersta distrikt . .
8-66
8,334
1
Uppvidinge häradB nedra distrikt . . .
7-57
9,870
1
Konga härads.....
1704
30,231
1
Konga härads norra distrikt......
6-71
10,665
1
Konga härads östra distrikt......
4-14
7,510
1
Konga härads södra distrikt.....•.
6-19
12,056
1
K inne valds och Norrvi-  dinge härads .....
15-60
25,953
1
Kinnevalds härads norra distrikt ....
3-61
6,533
1
Kinnevalds härads södra distrikt ....
5-73
10,858
1
Norrvidinge härad..........
6-16
8,562
1
Allbo härads......
1589
28,740
1
Allbo härads södra distrikt......
7-60
12,520
1
Allbo härads mellersta distrikt.....
4-67
9,583
1
Allbo härads öfra distrikt.......
302
6,637
1
Sunnerbo härads ....
28-21
39,344
1
Sunnerbo härads södra distrikt ....
5-31
9,018
1
Sunnerbo härads sydöstra distrikt . . .
402
6,387
1
Sunnerbo härads sydvästra distrikt . .
7-04
6,591
1
Sunnerbo härads norra distrikt ....
545
8,949
1
Sunnerbo härads östra distrikt.....
6-39
8,399
5
Säger för Kronobergs län
17
—
—
347
och länsmansdistrikt i riket.
Enligt kommitté
n s f
ö r s 1 a g.
Länsmansdistrikt.
Fögderi
e r.
Antal.
J___
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
0
P,
1
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
K r o n o b
er?
8 län
•
1
Uppvidinge härads (ifra distrikt (oförändradt)
6-22
7,834
1
Uppvidinge härads mellersta distr. (oförändradt)
8''56
8,334
1
Uppvidinge härads nedra distrikt (oförändradt)
7-57
9,870
1
Konga härads norra distrikt (oförändradt) . .
6-71
10,665
1
/ Vidstående 4 1
\ länsmansdistrikt /
29-06
36,703
1
Konga härads östra distrikt (oförändradt) . .
4''14
7,510
1
Konga härads södra distrikt (oförändradt) . .
619
12,056
1
i 1
Kinnevalds härads norra distrikt (oförändradt)
3-61
6,533
( Vidstående 4 1
\ länsmansdistrikt /
! 1
Kinnevalds härads södra distrikt (oförändradt)
5-73
10,858
1
19-67
36,957
1
Norrvidinge härad (oförändradt)......
616
8,562
1
Allbo härads södra distrikt (oförändradt) . .
7-60
12,520
1
1
Allbo härads mellersta distrikt (oförändradt)
Allbo härads öfra distrikt (oförändradt) . . .
4''67
362
9,583
6,637
1
I Norrvidinge och 1
\ Allbo härad /
22-05
37,302
I
1
Sunnerbo härads södra distrikt (oförändradt)
5''31
9,018
1
Nuvarande Sunnerbo härads sydöstra dist-  rikt samt Agunnaryds och Pjätteryds soek-  nar...................
7-00
10,053
1
Nuvarande Sunnerbo härads sydvästra dist-  rikt samt Angelstads och Känna sock-
8''86
8,916
1
Sunnerbo härad i öfrigt...........
7-04
11,357
1
/ Sunnerbo härads 1
1 (oförändradt) |
28-21
39,344
16
Säger för Kronobergs län
1 -
4
—
| —
- 1
Antal.
348
(Forts.) Indelning af
Å r
1
9 0 5.
Fögderie
r.
L
insmansdistrikt.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. S1/u
1904.
Antal.
| Areal
Benämning.
| i kv.-
| nymil.
Folk-  mängd
d. »Via
1904.
Kalmar 1 S u.
1
Tjusts.........
2701
39,720
1
Norra Tjusts norra distrikt......
8-13
9,733
1
Norra Tjusts södra distrikt......
5-51
9,509
1
Södra Tjusts norra distrikt......
684
11,214
1
Södra Tjusts södra distrikt......
6-53
9.264
1
Tunaläns och Sevede hä-
1
rads.........
2026
20,713
1
Tunaläns härad............
8-90
12,069
1
Sevede härads norra distrikt......
6-55
7,299
1
Sevede härads södra distrikt......
4-81
7,345
1
Aspelands och Handbörds
härads .......
22-42
29,502
1
Aspelands härads östra distrikt ....
|9-92<j
7,381
1
Aspelands härads västra distrikt....
5,789
1
Handbörds härads östra distrikt ....
8-49
11,827
1
Handbörds härads västra distrikt . . .
401
4,505
1
Norra Möre och Stranda
härads........
1412
27,980
1
Norra Möre härads södra distrikt . . .
2-62
5,590
1
Norra Möre härads norra distrikt . . .
5-10
7,688
1
Stranda härads södra distrikt.....
3-45
9,409
1
Stranda härads norra distrikt .
...
2-95
5,293
1
4
Transport
—
—
15
349
och liiiisiniinsdistrikt i riket.
Enligt kommitté
ns förslag.
Länsmansdistrikt.
F ö g d e r
e r.
.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
>
cs
p
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
K a 1 in
a r 1J n.
1
Norra Tjusts norra distrikt (oförändradt) . .
8-13
9,733
1
Norra Tjusts södra distrikt (oförändradt) . .
5-51
9,509
1
Södra Tjnsts norra distrikt (oförändradt) . .
684
11,214
/
Tjnsts
\
^ (oförändradt) /
1
Södra Tjusts södra distrikt (oförändradt) . •
653
9,264
1
27-01
39,720
1
Tnnaläns härad (oförändradt).......
S''90
12,069
1
Sevede härads norra distrikt (oförändradt) . .
6''55
7,299
1 Tnnaläns och 1
1
Sevede härads södra distrikt (oförändradt) . .
4 81
7,345
1
< Sevede härads /
| (oförändradt) ]
2026
26,713
1
Nuvarande Aspelands härads västra distrikt
7-06
9,135
samt Målilla och Tveta socknar.......
1
Mörlnnda, Fågelfors, Fagerhults och Kråksmåla
9,911
socknar .................
7*77
| Aspelands och j
22-42
29,502
1
Högshy, Fliseryds och Långemåla socknar . .
7''59
10,456
1
< Handbörds härads >
[ (oförändradt) |
1
Nuvarande Norra Möre härads södra distrikt
samt Åhy socken.............
3-86
8,043
-
1
Nuvarande Stranda härads norra distrikt samt
9,877
Mönsterås församling...........
4-63
[ Norra Möre och |
1
Ålems, Bäckeho och Ryssby socknar.....
563
10,060
1
j Stranda härads i
| (oförändradt) 1
14-12
27,980
13
Transport
—
—
4
—
—
—
350
(Forts.) Indelning af
År 1 9 0 5.
Fögderie
r.
Länsmansdistrikt.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. 31/n
1904.
P
£
Benämning.
Areal
i kv -  nymil.
Folk-  mängd
d. sl/''ia
1904.
4
Transport
—
—
15
—
1
Södra Möre härads . . .
17-59
41,391
1
Södra Möre härads södra distrikt . . .
3-69
7,747
1
Södra Möre härads nordöstra distrikt. .
3-62
8,277
1
Södra Möre härads norra distrikt . . .
3-89
9,156
1
Södra Möre härads västra distrikt . . .
2-63
5,765
1
Södra Möre härads östra distrikt ....
2-72
5,922
1
Södra Möre härads sydöstra distrikt . .
1-04
4,524
1
Ölands norra motsl) . .
6-83
16,336
1
Åkerbo härad............
308
7,397
1
Slättbo distrikt2)...........
1-62
3,617
1
Runstens distrikt2)..........
212
4,284
[Borgholms stad3)..........
0-oi
1,038]
1
Ölands södra mots *) . .
662
12,904
1
Ölands södra mots norra distrikt . . .
335
6,758
1
Ölands södra mots södra distrikt ....
327
6,146
7
Säger för Kalmar län
26
—
—
*) Sammanslagning af de båda fögderierna å Öland är redan beslutad (se sid. 26).
*) På grund af kungl. bref den 16 februari 1900 hafva Slättbo och Runstens distrikt från och med
3) Borgholms stad tillhör i så måtto Ölands norra mots fögderi, att kronofogden verkställer kronoupp
-
;i5i
och liinsinansdistrikt i riket.
Enligt kommitténs förslag.
Länsmansdistrikt.
Fögderi
e r.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
13
Transport
—
4
—
—
—
1
Södra Möre härads södra distrikt (oförändradt)
3-69
7,747
1
Södra Möre härads nordöstra distr. (oförändradt)
3''62
8,277
1
Södra Möre härads norra distrikt (oförändradt)
3-89
9,156
1
Nuvarande Södra Möre härads västra distrikt
samt Karlslunda socken af samma härads östra
distrikt.................
| 1
7,388
1
Nuvarande Södra Möre härads östra distrikt
i öfrigt samt nuvarande Södra Möre härads
sydöstra distrikt.............
n
8,823
1
/Södra Möre härads/
\ (oförändradt) f
17-59
41,391
1
Nuvarande Åkerbo härads distrikt samt Alböke,
Lots och Ekby socknar..........
394
8,994
1
Nuvarande Runstens distrikt samt Köpings,
Bredsätra, Grlömminge, Algutsrums, Torslunda
och Norra Mcckleby socknar........
457
10,189
[Borgholms stad s).............
Ooi
1,038]
1
Ölands domsaga i öfrigt...........
4 93
9,019
1
Ölands domsaga .
1345
29,240
21
Säger för Kalmar län
—
6
—
—
-
den 1 januari 1906 saminanslagits till ett länsmansdistrikt.
börden och är utmätningsman i staden, men ingår staden icke i något af fögderiets länsmansdistrikt.
(Forts.) Indelning af
År 1 9 0 5.
fögderic
r.
Länsmansdistrik
t.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv,
nymil
Folk-  mängd
d. 31/l2
1904.
>
Ö
pt-
Benämning.
Areal Folk-  i kv,
nymU. d1;)04
0 o t t 1
ands län.
1
Norra.........
17-77
21,926
i
Norra fögderiets norra distrikt.....
1 7-63
i 8,462
i
Norra fögderiets mellersta distrikt . . .
4-67
i 6,729
i
Norra fögderiets södra distrikt.....
5-47
|
6,735
1
Södra .......
13''60
22,472
i
Södra fögderiets norra distrikt .....
j 4-53
7,602
i
Södra fögderiets mellersta distrikt . . .
5-08
8,632
i
Södra fögderiets södra distrikt ....
3-99
6,238
2
Säaer för G-ottlanda län
6
B 1
k i
n g e län.
i
Östra.........
16-47
58,843
1
Kristianopels distrikt.....
2-63
12,137
1
Ramdala distrikt ....
3-72
12,926
1
Tvings distrikt......
4-81
12,011
1
Hjortsberga distrikt......
2-34
10,128
1
Ronneby distrikt......
2-97
11,641
i
Västra.........
13-45
50,332
1
Hoby distrikt......
423
13,837
1
Asarums distrikt.......
3''29
15,859
1
Jämshögs distrikt.......
4-19
10,711
1
Gammalstorps distrikt......
1-74
9,925
2 |
Säger för Blekinge län
9
- | _
353
och lftnsinansdistrikt i riket.
Enligt kommitté
ns förslag.
Länsmansdistrikt.
Fögderier.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
(i o t t 1 a
n d s
län.
1
Norra fö deriets norra distrikt (oförändradt) .
7-63
8,462
1
Norra fögderiets mellersta distrikt {oförändradt)
4''67
6,729
I
Norra
t
\ {oförändradt) (
i
1
Norra fögderiets södra distrikt (oförändradt)
5-47
6,735
1
17-77
21,926
1
Södra fögderiets norra distrikt (oförändradt) .
453
7,602
1
1
Södra fögderiets mellersta distrikt (oförändradt)
Södra fögderiets södra distrikt {oförändradt) .
5''08
3''99
8,632
6,238
1
1
Södra
1
\ {oförändradt) /
13-60
22,472
6
Säger för Gottlands län
2
B 1 e k i
n g e
län.
1
1
Kristianopels distrikt {oförändradt).....
2-63
12,137
1
Ramdala distrikt {oförändradt).......
3 72
12,926
1
Tvings distrikt {oförändradt)........
4-81
12,011
1
Hjortsberga distrikt {oförändradt)......
2-34
10,128
1
Östra
1
\ {oförändradt) )
1
Ronneby distrikt {oförändradt).......
297
11,641
1
1647
58,843
1
Hoby distrikt {oförändradt)........
4-23
13,837
1
Asarnms distrikt {oförändradt).......
3-29
15,859
1
Jämshögs distrikt {oförändradt)......
419
10,711
1
Västra
1
\ {oförändradt) /
1
Gam malstorps distrikt {oförändradt).....
1''74
9,925
1
1345
50,332
9
Säger för Blekinge län
2
—
—
-
Lönereglering skommitténs bet. V.
354
(Forts.) Indelning af
Å
r
1
9 0 5.
Fögderie
r.
Länsmansdistrik
t.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. S1/i2
1904.
►
a
£
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. 31/is
1904.
Kristia
östads län.
1
Norra och Södra Åsbo
samt Bjäre härads . .
1563
51,805
i
Riseberga distrikt...........
3-69
8,026
i
Örkelljunga distrikt..........
3-99
7,224
i
Gråmanstorps distrikt.........
2-59
9,705
i
Björnekulla distrikt..........
1-56
8,256
i
Rebbelberga distrikt.........
2-07
9,506
i
Båstads distrikt...........
1-73
9,088
1
Östra och Västra Göinge
härads........
25-52
59,586
i
Verums distrikt...........
452
8,000
i
Stoby distrikt............
5-30
13,230
i
Vinslöfs distrikt...........
1-92
6,288
i
Brönnestads distrikt..........
2-75
6,038
i
Oshy distrikt ............
3-44
8,059
i
Broby distrikt............
5-02
10,772
i
Färlöfs distrikt............
2-57
7,199
1
Villands, Gärds och Albo
härads........
17-22
57,479
i
Oppmanna distrikt..........
2-68
6,299
i
Näsums distrikt...........
3-12
8,143
i
Fjälkinge distrikt...........
1-90
9,647
i
Va distrikt..............
1-66
8,031
i
Esphults distrikt...........
2-18
6,908
i
Degeberga distrikt..........
2-66
7,528
i
Brösarps distrikt...........
3-02
10,923
1
Ingelstads och Järrestads
härads ........
5-85
34,167
i
Tryde distrikt............
2-12
11,651
i
Löderups distrikt...........
2-05
11,402
i
Järrestads distrikt..........
1-68
11,114
4
Säger för Kristianstads län
23 |
-
_
och länsmansdistrikt i riket.
355
Enligt korum
i t t é
n s för
slag.
Länsmansdistrikt.
F ö g d e r
i e r.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
>
P
5>
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil
Folk-
mängd.
Kristian
sta
ds 1 i
n.
1
Riseberga distrikt (oförändradt).......
3-69
8,026
1
Örkelljnnga distrikt (oförändradt)......
3''99
7,224
1
Gråmanstorps distrikt (oförändradt).....
2-59
9,705
1
Björnekulla distrikt (oförändradt)......
1''56
8,256
1
Rebbelberga distrikt (oförändradt).....
2-07
9,506
1 Norra och Södra |
1
Båstads distrikt (oförändradt).......
1-73
9,088
i
I Åsbo samt Bjäre 1
1563
51,805
l (oförändradt) J
1
Verums distrikt (oförändradt).......
4-52
8,000
1
Stoby distrikt (oförändradt)........
5''30
13,230
1
Vinslöfs distrikt (oförändradt).......
1-92
6,288
1
Brönnestads distrikt (oförändradt)......
2-75
6,038
1
Osby distrikt (oförändradt).........
344
8,059
1
Broby distrikt (oförändradt)........
5-02
10,772
fostra och Västra]
1
Färlöfs distrikt (oförändradt)........
2-57
7,199
i
■J Göinge härads ;
25-52
59,586
( (oförändradt) J
1
Oppmanna distrikt (oförändradt)......
2-68
6,299
1
Näsums distrikt (oförändradt).......
312
8,143
1
Ejälkinge distrikt (oförändradt).......
1-90
9,647
1
Va distrikt (oförändradt)..........
1-66
8,031
1
Esphults distrikt (oförändradt).......
2-18
6,908
1
Degeberga distrikt (oförändradt)......
266
7,528
1
Brösarps distrikt (oförändradt).......
3-02
10,923
i
■J och Albo härads }
17-22
57,479
I (oförändradt) j
1
Tryde distrikt (oförändradt)........
212
11,651
1
Löderups distrikt (oförändradt).......
205
11,402
1
Järrestads distrikt (oförändradt)......
1-68
11,114
i
^Järrestads häradsJ-
5-85
34,167
1 (oförändradt) |
23
Säger för Kristianstads län
-
- 1
4
—
—
—
Antal.
356
(Forts.) Indelning af
Fögderier.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Å r
Folk
mängd
b
d. 31/ia g1904.
‘
1
9 0 5.
Länsmansdistrikt.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folkmängd
d. "/it
1904.
Malmöhus lön.
1
Oxie och Skytts härads .
5''09
49,946
1
Oxie härads östra distrikt.......
1-08
11,440
1
Oxie härads västra distrikt......
1-07
15,352
1
Skytts härads västra distrikt.....
1-25
10,770
1
Skytts härads östra distrikt......
1-69
12,384
i1
Luggude härads ....
6-83
56,083
1
Luggude härads norra distrikt.....
1-41
15,428
I
1
Lnggnde härads mellersta distrikt . . .
1-87
9,887
1
1
Luggude härads östra distrikt.....
2-16
13,182
1
Luggude härads västra distrikt ....
1-39
17,586
1
Torna och Bara härads .
7-75
44,004
1
Torna härads östra distrikt......
306
11,580
1
Torna härads västra distrikt......
1-56
11,218
1
Bara härads östra distrikt.......
219
8,759
1
Bara härads västra distrikt......
0-94
12,447
1
Frosta och Färs härads .
13''53
48,742
1
Frosta härads västra distrikt.....
1-94
7,942
1
Frosta härads östra distrikt......
2-43
9,326
1
Frosta härads norra distrikt......
3-12
7,107
1
Färs härads norra distrikt.......
3-22
13,093
;
1
Färs härads södra distrikt.......
2-82
11,274
i
Ljnnits, Herrestads och
Vemmenhögs härads .
6-41
36,311
1
Ljnnits härad............
1-08
6,569
1
Herrestads härad...........
1-78
7,645
1
Vemmenhögs härads västra distrikt . .
1-65
9,218
1
Vemmenhögs härads östra distrikt . . .
1-90
12,879
5
Transport
—
-
1 21
-
—
och läns mans distrikt i riket.
Enligt komm
i t t é
ns förslag.
Länsmansdistrikt.
F ö g d e r
i e r.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
>
JO
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
M a 1 in «
It u s
län.
1
Oxie härads östra distrikt (oförändradt) . . .
1''08
11,440
1
Oxie härads västra distrikt (oförändradt) . .
1''07
15,352
1
Skytts härads västra distrikt (oförändradt) ■
1''25
10,770
1 Oxie och Skytts |
1
Skytts härads östra distrikt {oförändradt) . .
1-69
12,384
1
^
härads
^
5-09
49,946
\ {oförändradt) J
1
Luggude härads norra distrikt {oförändradt) .
1''41
15,428
''
1
Luggude härads mellersta distrikt {oförändradt)
1-87
9,887
i
1
Luggade härads östra distrikt {oförändradt) .
2T6
13,182
1
Luggude härads västra distrikt {oförändradt)
1-39
17,586
l
/ Luggude härads 1
1 {oförändradt) f
6-83
56,083
1
Torna härads östra distrikt {oförändradt) . .
3-06
11,580
1
Torna härads västra distrikt {oförändradt) . .
1-56
11,218
1
Bara härads östra distrikt {oförändradt) . . .
2-19
8,759
( Torna och Bara j
1
Bara härads västra distrikt {oförändradt) . .
0''94
12,447
1
^
härads
[>
775
44,004
l {oförändradt) )
1
Frosta härads västra distrikt {oförändradt) .
1-94
7,942
1
Frosta härads östra distrikt {oförändradt) . .
2-43
9,326
1
Frosta härads norra distrikt {oförändradt) . .
312
7,107
1
Färs härads norra distrikt {oförändradt) . . .
322
13,093
( Frosta och Färs 1
1
Färs härads södra distrikt {oförändradt) . ■ .
2-82
11,274
1
härads
}■
13-53
48,742
l {oförändradt) J
1
Ljunits härad {oförändradt)........
1-08
6,569
1
Herrestads härad {oförändradt).......
1-78
7,645
1
Vemmenhögs härads västra distrikt {oförändradt)
1-65
9,218
| Ljunits m. fl. 1
1
Vemmenhögs härads östra distrikt {oförändradt)
1-90
12,879
1
■J
härads
[>
6-41
36,311
| {oförändradt) j
21
Transport
—
5
—
—
—
358
(Forts.) Indelning af
År 1
9 0 6.
Fögderie
r.
Länsmansdistrik
t.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. 31/ia
1904.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. 3I/l2
1904.
5
Transport
—
—
21
_
_
1
Rönnebergs, Onsjö och
Harjagers härads . . .
7-92
45,900
1
Rönnebergs härads distrikt......
1-83
11,483
1
Ön Hven...............
008
1,142
1
Onsjö härads norra distrikt......
H
5,487
1
Onsjö härads södra distrikt......
16,396
1
Harjagers härads distrikt.......
2-17
11,392
6
Säger för Malmöhus län
26
—
och luiisinansdistrikt i riket.
Enligt kommitténs förslag.
Länsmansdistrikt.
Fögderier.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
21
1
1
1
1
1
Transport
Rönnebergs härads distrikt (oförändradt) . .
Ön Hven (oförändradt)...........
Onsjö härads norra distrikt (oförändradt) . .
Onsjö härads södra distrikt (oförändradt) . .
Harjagers härads distrikt (oförändradt) . . .
1- 83
008
}384!
2- 17
11-483
1,142
5,487
16,396
11,392
5
1
(Rönnebergs m. fl.|
<
härads
>
| (oförändradt) |
7-92
45,900
26
Säger för Malmöhus län
6
1
—
360
(Forts.) Indelning af
Å
r
1
9 0 5.
Fögderie
T.
Länsmansdistrikt.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd
d. 31/iä
1904.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. 3I/u
1904.
Hallands län.
1
Laholms........
18-06
33,063
1
Södra distriktet ............
4 48
10,289
1
Mellersta distriktet..........
10.413
)1S 58<
1
Norra distriktet...........
1 1
12,361
1
Halmstads.......
12-46
34,860
1
Södra distriktet..........
405
13,579
1
Mellersta distriktet..........
5-59
10,800
1
Af or ra distriktet............
2-81
10,481
1
Varbergs........
10''30
22,681
1
Södra distriktet...........
4-68
6,055
1
Mellersta distriktet..........
319
9,620
1
Norra distriktet...........
2-43
7,006
1
Knngsbacka......
7-99
22,750
1
Södra distriktet...........
436
11,472
1
Norra distriktet...........
3‘63
11,278
4
Säger f ör Hallands län
11
—-
—
—
och länsmansdistrikt i riket.
Enligt kommitté
ns förslag.
Länsmansdistrikt.
F ö g d e r
e r.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil
Folk-
mängd.
Antal.
Omfattning.
Areal
i ky.-  nymil.
Folk-
mängd.
Halla]
1 <1 S
1 ä n.
1
Södra distriktet (oförändradt).......
4-48
10,289
1
1
Mellersta distriktet (oförändradt)......
Norra distriktet (oförändradt).......
|l3-58|
10,413
12,361
1
t
Laholms
1
| (oförändradt) /
18''06
33,063 j
1
Halmstads fögderis södra distrikt (oförändradt)
4''05
13,579
1
Halmstads fögderis mellersta distr. (of örändradt)
5''59
10,800
1
Halmstads fögderis norra distrikt (oförändradt)
2''81
10,481
1
Varbergs fögderis södra distrikt (oförändradt)
4-68
6,055
1
( Vidstående 4
1
\ länsmansdistrikt /
1713
40,915
1
Varbergs fögderis mellersta distr. (oförändradt)
319
9,620
1
Varbergs fögderis norra distrikt (oförändradt)
2-43
7,006
1
Kungsbacka fögderis södra distr. (oförändradt)
4''36
11,472
t Vidstäende 4
1
\ länsmansdistrikt /
1
Kungsbacka fögderis norra distr. (oförändradt)
363
11,278
1
13-61
39,376
11
Säger för Hallands län
-
3
—
—
Löneregleringslcommitténs bet. V.
46
362
(Forts.) Indelning af
Å
r
1 9 0 5.
F ö g d e r i e
r.
Länsmansdistrikt.
Antal.
Benämning.
[ Areal
i kv.-  nymil
Folk-  mängd
d. 8Via
1904.
P
c+-
P
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. S1/is
1904.
Göteborgs
och Bohus län.
1
Göteborgs.......
689
68,979
1
Askims härad.............
1-79
13,648
1
Västra och Östra Hisings härad1 ....
1-96
17,342
1
Säfvedals härad............
2-71
21,815
1
Styrsö och Öckerö distrikt.......
0-43
6,174
1
Inlands ........
10-34
29,327
1
Inlands södre härad ..........
2-58
8,344
1
Inlands nordre härad.........
3''52
10,571
1
Inlands Fräkne härad .........
2-20
5,319
1
Inlands Torpe härad.........
204
5,093
1
Orust och Tjörns ....
5-60
30,097
1
Orusts östra härad..........
1-85
7,391
1
Orusts västra härad..........
2-15
12,706
1
Tjörns härad .............
1-60
10,000
1
Sunnervikens......
12''94
42,391
1
Lane härads östra distrikt.......
2-33
4,798
1
Lane härads västra distrikt......
1-67
4,326
1
Tunge härad.............
2-75
7,337
1
Sörbygdens härad...........
283
4,428
1
Sotenäs härad............
1-67
12,081
1
Stångenäs härad ...........
1-79
9,421
1
Norrvikens.......
13-99
33,607
1
Vette härad.............
4-67
12,723
1
Kville härad.............
2-07
7,908
1
Tanums härad............
352
9,066
1
Bullarens härad...........
373
3,910
6
Säger för Göteborgs och Bohus län \
21
—
—
1 Lundby socken, om 0''28 kv. nymil och 11,687 invånare, är från den 1 januari 1906 införlifvad med
och länsmausdistrikt i riket.
Enligt kommitté
ns förslag.
Länsmansdistrikt.
Fögderier.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Göteborgs o
c h
B o li u
s lön.
1
Askims härad (oförändradt)........
179
13,648
1
Yästra och Östra Hisings härad (oförändradt)
1-96
17,342
1
Säfyedals härad (oförändradt)........
2-71
21,815
/
Göteborgs
\
\ (oförändradt) /
1
Styrsö och Öckerö distrikt (oförändradt)
. .
043
6,174
1
6-89
58,979
1
Inlands södre härad (oförändradt)......
2-58
8,344
1
Inlands nordre härad (oförändradt).....
3''52
10,571
1
Inlands Fräkne och Inlands Torpe härad . . .
4''24
10,412
1
/
Inlands
\
\ (oförändradt) |
1034
29,327
1
Orusts östra härad (oförändradt)......
1-85
7,391
1
1
Ornsts västra härad (oförändradt)......
Tjörns härad (oförändradt).........
2-15
1-60
12,706
10,000
1
(Orust och Tjörnsl
\ (oförändradt) /
5-60
30,097
1
Lane härad.................
4-00
9,124
1
Tunge och Sörbygdens härad.........
5-58
11,765
1
1
Sotenäs härad (oförändradt)........
Stångenäs härad (oförändradt).......
1-57
179
12,081
9,421
1
( Sunnervikens 1
\ (oförändradt) j
12-94
42,391
1
Yette härad (oförändradt).........
4-67
12,723
1
Kville härad (oförändradt).........
2-07
7,908
1
Tanums och Bullarens härad.........
7-25
12,976
1
/ Norrvikens 1
t (oförändradt) |
13-99
33,607
17
Säger för Göteborgs och Bohus län
5
—
—
—
Göteborgs stad.
Antal.
364
(Forts.) Indelning af
År 1 9 0 5.
Fögderier.
Länsmansdistrikt.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folkmängd
d. S1/i5«
1904.
>
a
<rt
-
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folkmängd
d. SI/i2
1904.
Xlfsborgs län.
Väno.........
16-76
53,522
1
Ale härad..............
5''19
12,822
1
Vätte härad.............
3-71
8,709
1
Tnnhems gäll.............
2-74
14,490
1
Vassända gäll............
1-36
5,712
1
Bjärke härad .............
2-23
5,236
1
Flnndre härad............
1-53
6,553
Knllings........
18-02
36,611
1
Knllings härads västra distrikt ....
4-35
8,402
1
Kullings härads östra distrikt.....
3-20
8,078
1
Gäsene härad.............
5-85
9,881
.
1
As härad...............
4-C2
10,250
Marks.........
22-18
50,153
1
Marks härads östra distrikt......
6-81
18,015
1
Marks härads västra distrikt.....
425
10,107
1
Marks härads södra distrikt......
3-08
6,688
1
Bollebvgds härad...........
3-75
6,591
1
Vedens härad .............
4-29
8,752
Redvägs och Kinds . . .
28-41
38,562
1
Kinds härads norra distrikt......
7-56
10,978
1
Kinds härads västra distrikt......
7-05
9,679
1
Kinds härads södra distrikt......
7-57
7,591
1
Redvägs härads norra distrikt.....
2-81
4,828
1
Redvägs härads södra distrikt.....
3-42
5,486
Transport
-
—
20
—
—
4
och liinsmansdistrikt i riket.
Enligt kommitté
na föra
1 a g.
Länsmansdistrikt.
Fögderi
e r.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kr.-  nymil.
Folk-
mängd.
>
B
Omfattning.
1
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Ä 1 f s b o
r g s
län.
1
Ale härad (oförändradt)..........
5-19
12,822
1
Yätle härad (oförändradt).........
3-71
8,709
1
Tunhems gäll (oförändradt).........
2-74
14,490
1
Yassända gäll (oförändradt)........
1-36
5,712
1
Bjärke och Flnndre härad..........
376
11,789
1
f
Väne
1
\ (oförändradt) /
1676
53,522
1
Kullings härads västra distrikt (oförändradt)
4-35
8,402
1
Knllings härads östra distrikt (oförändradt) .
3''20
8,078
1
Gäsene härad (oförändradt).........
5-85
9,881
(
Kullings"
\
\ (oförändradt) J
1
Ås härad (oförändradt)...........
4-62
10,250
1
18''02
36,611
1
Marks härads östra distrikt (oförändradt) . .
6-81
18,015
1
Marks härads västra distrikt (oförändradt)
.
425
10,107
1
Marks härads södra distrikt (oförändradt) . .
3''08
6,688
1
Bollebygds härad (oförändradt).......
3''75
6,591
(
Marks
1
\ (oförändradt) /
50,153
1
Vedens härad (oförändradt)........
4''29
8,752
1
22-18
1
Kinds härads norra distrikt (oförändradt) . .
7-56
10,978
1
Kinds härads västra distrikt (oförändradt) . .
705
9,679
1
Kinds härads södra distrikt (oförändradt) . .
7''57
7,591
1
Redvägs härad ...............
6''23
10,314
1
(Redvägs och Kinds \
| (oförändradt)] \
28-41
38,562
18
Transport
| -
1 4
—
i -
—
Antal.
366
(Forts.) Indelning af
Å r
1
9 0 5.
Fögderier.
Länsmansdistrikt.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folkmängd
d. 3l/is
1904.
t»
B
Benämning.
Säger för Älfsborys län
29
Areal
i kv.-  nymil.
4
Transport
- — 20
_
1 Snndals........
17-32
35,654
1
Nordals härad............
4-11
1
Snndals härads södra distrikt.....
3-73
1
Sundals härads norra distrikt.....
2-11
1
Valbo härads norra distrikt......
3-78
1
Valbo härads södra distrikt......
359
1 Vedbo .........
23-89
31,994
1
Vedbo härads västra distrikt.....
6-59
1
Vedbo härads östra distrikt......
5-88
1
Vedbo härads norra distrikt......
6-35
1
Tössbo härad.............
5''07
Folkmängd
d. 31/l2
1904.
9,425
8,012
5,621
6,536
6,051
7,182
8,622
8,185
8,005
3( »7
och liinsmnnsdistrikt i riket.
Enligt kommitté
na förslag.
Länsmansdistrikt.
Fögderier.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nyinil.
Folk-
mängd.
18
Transport
—
—
4
—
—
_
1
Nordals härad (oförändradt)........
411
9,425
1
Sundals härad...............
5-84
13,633
1
Valbo härad................
7-37
12,587
i
j
Sundals
1
( (oförändradt) )
1732
35,645
1
Vedbo härads västra distrikt (oförändradt) . .
6-59
7,182
1
Vedbo härads östra distrikt (oförändradt) . .
5-88
8,622
1
Vedbo härads norra distrikt (oförändradt) . .
6''35
8,185
1
Vedbo
1
\ (oförändradt) 1
1
Tössbo härad (oförändradt).........
5’07
8,005
i
23-89
31,994
25
Säger f ör Älf sborgs län
—
6
—
—
—
368
(Forts.) Indelning af
År 1 9 0 5.
Fögderier.
Länsmansdistrikt.
>
a
c+-
Benämning.
Areal
1 kv.-  nymil.
Folkmängd
d. S1/i2
1904.
►
B
b"
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folkmängd
d. SI/is
1904.
Skaraborgs län.
1
Norra Vadsbo.....
1315
25,678
1
Hasslerörs tingslag..........
5-17
13,045
1
Hofva tingslag............
7-98
12,633
1
Södra Vadsbo.....
14-17
29,927
1
Valla tingslags västra distrikt.....
3-08
6,525
1
Valla tingslags östra distrikt.....
2-14
6,971
1
Valla tingslags norra distrikt.....
5-34
6,699
1
Binnebergs tingslag..........
3-61
9,732
1
Sköfde.........
10-37
29,014
1
Käkinds härads öfra distrikt . .
2-58
8,120
1
Kåkinds härads nedra distrikt.....
3-88
9,779
1
Gudhems härads östra distrikt.....
253
5,962
1
Gudhems härads västra distrikt ....
1-38
5,153
1
Vartofta........
15-08
35,751
1
Dimbo tingslags östra distrikt.....
433
13,658
1
Dimbo tingslags västra distrikt ....
1-60
4,540
1
Frökinds härad och Ollebergs fjärdings
tingslag af Vartofta härad......
1-95
5,075
1
Slättängs tingslags östra distrikt ....
2-66
4,207
1
Slättängs tingslags västra distrikt . . .
4-54
8,271
1
Skara.........
10-18
27,378
1
Vilske härad.............
2-75
7,027
1
Valle härad.............
2-32
5,727
1
Skänings härads norra distrikt.....
2-11
6,761
1
Skånings härads södra distrikt.....
3-oo
7,863
1
Lidköpings.......
10-27
31,218
1
Kinnefjärdings härad.........
2-16
7,339
1
Finne härad.............
3-71
11,878
6
Transport
-
—
21
—
—
—
369
r
och länsiuansdistrikt i riket.
Enligt kommitté
ns förslag.
Länsiuansdistrikt.
F ö g d e r
e r.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
>
B
{+■
P
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk- i
mängd.
S k a r n b
o r g s 1 ii in
i
|
1
Hasslerörs tingslag (oförändradt)......
517
13,045
1
Hofva tingslag (oförändradt)........
7-98
12,633
1
Nuvarande Valla tingslags västra distrikt samt
9,882
Halna och Ransbergs socknar.......
4-69
1
Valla tingslag i öfrigt............
5-87
10,313
l
f Yidstående 4 \
\ länsmansdistrikt /
2371
45,873
1
Binnebergs tingslag (oförändradt)......
3-61
9,732
1
Kåkinds härads öfra distrikt (oförändradt)
.
258
8,120
1
Käkinds härads nedra distrikt (oförändradt) .
3-88
9,779
1
Gudhems härad...............
3-91
11,115
i
/ Vidstående 4
1
\ länsmansdistrikt /
13-98
38,746
1
Dimbo tingslags östra distrikt (oförändradt) .
4''33
13,658
1
Nuvarande Dimbo tingslags västra samt Frö-
kinds härads etc. distrikt äfvensom Hvalstads,
Vättaks, Kvmbo och Suntaks socknar af Slätt-
11,218
ängs tingslag...............
4''25
1
Slättängs tingslag i öfrigt..........
6''50
10,875
i
(
Vartofta
1
\ (oförändradt) )
1508
35,751
1
Vilske härad samt Norra Vänga och Edsvära
9,682
socknar af Skänings härad........
398
1
Valle härad äfvensom af Skänings härad Ma-
rums, Skänings-Åsaka, Händene och Härlunda
8,831
socknar samt Skara landskommun.....
3-61
1
Skånings härad i öfrigt...........
269
8,865
1
Kinnefjärdings härad (oförändradt).....
216
7,339
I Vidstående 5 \
\ länsmansdistrikt /
1
Kinne härad (oförändradt).........
3*71
11,878
i
16-05
46,595
16
Transport
Löneregleringskommitténs bet. V.
4
—
—
47
Antal.
370
(Forts.) Indelning af
Å
r
1 9 0 5.
Fogde
r i e r.
Länsmansdist
rikt.
Benämning.
Areal Folk-  . .
mängd
A
p
c+-
p
Benämning.
Areal
i kv.-  nvmil.
Folk-  mängd
d. 31 ia
1904.
Transport
- -
21
___
_
_
Lidköpings....
1
Kållands härads södra distrikt . .
. . .
2-24
6,357
1
Kållands härads norra distrikt . .
. . . 2-16
5,644
Barne......
. . .
10-87
35,607
1
Åse härad...........
6,807
1
Viste härad..........
10,297
1
Barne härad..........
12,169
1
Laske härad..........
6,334
Säger för Skaraborgs lön
27
—
1 -
—
371
✓
och länsmansdistrikt i riket.
i
Enligt kommitté
ns förslag.
Länsmansdistrikt.
Fögderier.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
a
EL
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
16
Transport
—
—
4
—
—
—
1
KAllands härad...............
4-40
12,001
1
Åse härads (oförändradt)..........
2''38
6,807
1
Viste härad (oförändradt).........
3''08
10,297
1
1
Bame härad (oförändradt).........
Laske härad (oförändradt).........
319
2''22
12,169
6,334
1
/ Vidstäende 5 \
\ länsmansdistrikt J
1527
47,608
21
Säger för Skaraborgs län
—
—
0
—
—
—
372
(Forts.) Indelning af
Å
r
1 9 0 6.
FSgderie
r.
Länsmansdistrikt.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. »‘/it
1904.
>
P
et-
sa
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. >‘/u
1904.
Tär
in 1
ands län.
1
Öster-Sysslets.....
3744
44,122
1
Färnebo härad............
19-59
18,181
1
Nyeds härad och Alsters socken ....
5-27
6,912
1
Ölme och Väse härads distrikt.....
7-42
10,692
1
Yisnums härad............
516
8,337
1
Mellan-Sysslets.....
1606
37,762
1
Kils härad..............
8-34
17,050
1
Karlstads härad ...........
2-75
9,553
1
Grums härad.............
4-97
11,159
1
Söder-Sysslets.....
20-17
27,950
1
Gillbergs härad............
12-67
15,376
1
Näs härad..............
7-50
12,574
1
Nordmarks.......
2033
20,995
1
Nordmarks härads nedre distrikt ....
9-28
8,908 |
1
Nordmarks härads öfre distrikt ....
1105
12,087
1
Jösse .........
19-84
32,316
1
Jösse härads östra distrikt.......
8-54
16,499
1
Jösse härads västra distrikt......
11-30
15,817
1
Älfdals........
50-93
30,813
1
Älfdals härads nedre tingslag.....
20-44
20,400
1
Norra Ny och Dalby socknar.....
15''29
6,432
1
Norra och Södra Finnskoga samt Nyskoga
socknar..............
15-20
3,981
1
Fryksdals.......
27-75
35,406
1
Fryksdals härads öfre tingslag.....
1331
13,582
1
Fryksdals h:ds nedre tingslags östra distr.
1
114-44
21,824
1
Fryksdals h:ds nedre tingslags västra distr.
1
7
Säger för Värmlands län
19
—
—
373
och Uinsmansdistrikt i riket.
Enligt kommitténs fors
1 a g.
Länsmansdistrikt.
Fögderi
e r.
Antal.
I
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
V ii r in 1 a
n d s
1 it n.
1
Fämebo kärad (oförändradt)........
19-59
18,181
j
1
Nyeds härad och Alsters socken (oförändradt)
5*27
6,912
J
1
Ölme och Vase härads distrikt (oförändradt) .
7*42
10,692
1 Öster-Sysslets \
i (oförändradt) /
1
Visnnms härad (oförändradt)........
5-16
8,337
1 1
37-44
44,122
1
Kils härad (oförändradt)..........
8-34
17,050
1
1
Karlstads härad (oförändradt)........
Grums härad (oförändradt).........
2*75
4-97
9,553
11,159
1
1 Mellan-Sysslets 1
\ (oförändradt) /
1606
37,762
1
Gillbergs härad (oförändradt)........
12*67
15,376
1
1
Näs härad (oförändradt)..........
7-50
12,574
1
Nordmarks härads nedre distrikt (oförändradt)
9-28
8,908
1
/ Vidstående 3 1
\ länsmansdistrikt (
29-45
36,858
1
Nordmarks härads öfre distrikt (oförändradt)
1105
12,087
i
j
1
Jösse härads östra distrikt (oförändradt) . . .
8-54
16,499
1 Vidstående 3 \
| länsmansdistrikt /
i
1
Jösse härads västra distrikt (oförändradt) . .
11-30
15,817
1
30*89
44,403
1
Älfdals härads nedre tingslag (oförändradt)
.
20-44
20,400
1
Norra Ny och Dalby socknar (oförändradt)
15*29
6,432
1
Norra och Södra Finnskoga samt Nyskoga Bock-
1520
3,981
1
(
Älfdals
1
50''93
30,813
\ (oförändradt) /
1
Fryksdals härads öfre tingslag (oförändradt)
13-31
13,582
1
Fryksdals härads nedre tingslags östra distrikt
1
U4-44
21,824
1
Fryksdals härads nedre tingslags västra distrikt
f
Fryksdals
\
27-76
35,406
(ioförändradt)..............
J
1
\ (oförändradt) )
19
Säger för Värmlands län
_
6
—
—
—
374
(Forts.) Indelning af
A
r
1 9 0 6.
Fögderie
r.
Länsmansdistrikt.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil
Folk-  mängd
d. s*/i*
1904.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil
Folk-  mängd
d. »Va
1904.
Ö
rebro län.
!
1
Öster-Närkes......
| 19-24
42,863
1
Askers härad..........
3-70
11,030
1
Sköllersta härad..........
5-70
10,224
1
Glanshammars härad.......
3-57
7,670
1
Örebro härads östra distrikt......
2-90
7,974
1
Örebro härads västra distrikt ....
3-37
5,965
1
Väster-Närkes.....
23-92
52,878
1
Hardemo härad och Rumla socken . . .
2 13
11,066
1
Lerbäcks och Hallsbergs socknar ....
4-27
9,640
1
Grimstens härad.......
311
7,291
1
Edsbergs härads östra distrikt.....
3-18
6,543
1
Edsbergs härads västra distrikt ....
5-49
7,127
1
Sundbo härad ........
5''74
11,211
j
1
Nora.........
25-82
38,019
1
Nora och Hjulsjö bergslag.....
9-34
12,549
1
Karlskoga härad........
745
16,431
1
Grythytte och Hällefors bergslag ....
903
9,039
1
Lindes.........
21-49
34,428
1
Lindes och Eamsbergs bergslag ....
9-87
12,759
1
Nya Kopparbergs bergslag.......
6-66
11,489
1
Fellingsbro härad...........
4-96
10,180
4
Säger för Örebro län
1
17 1
1
_ |
87 r>
och länsmansdistrikt i riket.
Enligt kommitténs förslag.
Fögderier.
Länsmansdistrikt.
Omfattning.
A,real Folknvmil.
l
>
B
Omfattning.
Areal
i kv.- I
nymil. I
Folk
mängd.
Askers härad (oförändradt).........
Sköllersta härad (oförändradt)
.......
Glanshammars härad samt Axbergs och Hofsta
socknar af Örebro härad..........
1 i Örebro härad i öfrigt
i !
i
i
l
i
Hardemo härad och Humla socken (oförändradt)
Lerbäcks och Hallsbergs socknar (oförändradt)
Grimstens härad samt Edsbergs och Tångeråsa
socknar af Edsbergs härad.........
Edsbergs härad i öfrigt . . .
Sundbo härad (oförändradt)
Nora och Hjulsjö bergslag (oförändradt)
Karlskoga härad (oförändradt) ....
Nya Kopparbergs bergslag (oförändradt) .
Felling3bro härad (oförändradt).....
ro 1 ii n.
|
3-70
11,030
5''70
10,224
4''84
10,204
5-00
11,405
1
| Öster-Närkes \
\ (oförändradt) )
1924
42,863
2-13
11,066
4-27
9,640
413
9,679
765
5-74
11,282
11,211
1
t Väster-Närkes \
\ (oförändradt) /
23-92
52,878 ''
934
12,549
7''45
9-03
16,431
9,039
1
1
Nora
\
1 (oförändradt) J
25-82
38,019
987
12,759
666
496
11,489
10,180
1
f
Lindes
1
\ (oförändradt)
21-49
34,428
| _
| -
1 t
1
—
—
15
Säger för Örebro län
Antal.
376
(Forts.) Indelning af
År 1 9 0 5.
Fögderier.
Länsmansdistrikt.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folkmängd
d. 37i2
1904.
>
V
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folkmängd
d. 31/12
1904.
Västmanlands län.
1
Knngaörs......
| 1604
j 27,809
1
Skinskattebergs distrikt......
I 7-17
7,670
1
Köpings distrikt.........
4-62
9,013
1
Arboga distrikt..........
223
4,786
i
1
Knngsörs distrikt........
202
6,340
1
Bergslags......
14 91
27,209
1
Bergslags fögderis första distrikt....
614
13,392
1
Bergslags fögderis andra distrikt ....
4-50
6,193
1
Bergslags fögderis tredje distrikt....
4-27
7,624
1
Salbergs-Väsby ....
22-20
32,592
1
Våla distrikt........
6-71
8,221
1
Heby distrikt.......
3-85
6,104
1
Sala distrikt.........
4-79
5,622
;
1
Torstnna distrikt........
3-56
6,199
1
Simtuna distrikt.....
3-29
6,446
1
Västerås.......
13-24
30,411
1
Västerås fögderis första distrikt ....
508
9,395
1
Västerås fögderis andra distrikt ....
2-46
8,139
1
Västerås fögderis tredje distrikt ....
2-95
7,380
1
Västerås fögderis fjärde distrikt ....
2-75
5,497
4 |
Säger för Västmanlands län
16
- 1
_
och länsmansdistrikt i riket,
Enligt kommitté
n s förslag.
Länsmansdistrikt.
F ö g d e t
e r.
j Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Väst in aulan*
Is lä
n.
1
Nuvarande Skinskattebergs distr. samt Odensvi
socken af Köpings distrikt........
8-45
9,414
1
Nuvarande Köpings distrikt i öfrigt samt
Himmeta och Hedåkers socknar af Arboga
distrikt.................
4-45
9,568
1
Nuvarande Arboga distrikt i öfrigt samt nu-  varande Kungsörs distrikt.........
314
8,827
1
Nuvarande Västerås fögderis andra distrikt
samt Dingtuna, Lnndby och Västerås-Barkarö
socknar.................
378
11,319
i
( Vidstående 4 1
\ länsmansdistrikt./
19-82
39,128
1
Bergslags fögderis första distrikt (oförändradt)
6-14
13,392
1
Bergslags fögderis andra distrikt (oförändradt)
4 60
6,193
1
Bergslags fögderis tredje distrikt (oförändradt)
427
7,624
1
Nuvarande Västerås fögderis första distrikt
samt Lillhärads socken..........
5-60
9,964
i
t Vidstående 4 1
\ länsmansdistrikt./
20-51
37,173
1
Våla distrikt (oförändradt).........
6-71
8,221
1
Nuvarande Heby distrikt samt Norrby socken
482
7,733
1
Nuvarande Sala distrikt samt Kumla och Tärna
socknar.................
5 95
8,290
1
Nuvarande Torstuna distrikt samt Simtuna
socken ..................
4''72
8,348
1
Nuvarande Västerås fögderis fjärde distrikt
äfvensom Badelunda, Hubbo och Tillberga
socknar samt del af S:t Ilians socken (fög-  deridel).................
3-86
9,128
i
f Vidstående 5 j
\ länsmansdistrikt./
2606
41,720
—
{
| se ofvan.
|
1 13
Säger för Västmanlands län
—
—
3
—
—
—
Löneregleringskommitténs bet. V.
Antal.
(Forts.) Indelning af
Å
r
1 9 0 5.
Fögderier.
Länsmansdistrikt.
Areal
Benämning.
i kv.-
nymil.
Folk-  mängd
d. 3l/ia
1904.
Antal.
Areal
Benämning.
i kv.-
nymil.
Folk-  mängd
d. 31/ta
1904.
Kopparbergs län.
1
Falu.........
3112
43,774
1
Svärdsjö distrikt...........
13-23
8,182
1
Stora Tona distrikt, Utombrodelen . . .
)
118,267
1
Stora Tana distrikt, Ofvanbrodelen . .
} 9-92
i
1
Silfbergs, Gustafs och Torsångs distrikt
1
5,382
1
Kopparbergs distrikt.........
3 77
6,070
1
Sundborns och Vika distrikt......
4-20
5,873
:
! i
Hedemora.......
18-80
36,660
1
Folkärna distrikt...........
328
12,444
1
Stora Skedvi och Säters distrikt....
3-32
4,949
1
Hnsby distrikt............
413
5,493
I
1
Hedemora distrikt..........
3 34
5,745
j
1
Garpenbergs distrikt.........
1''46
2,506
1
By distrikt..............
327
5,529
i 1
Nedan-Siljans.....
4124
40,918
1
Leksands distrikt...........
1305
13,861
1
Rättviks distrikt...........
1202
11,032
1
Gagnefs distrikt...........
411
7,981
1
Als distrikt.............
1-47
2,211
1
Bjnrsäs distrikt............
0-92
2,885
i
1
Ore distrikt.............
9-67
2,948
i
Ofvan-Siljans.....
117-61
29,758
1
Orsa distrikt.............
17-83
7,285
1
Älfdalens distrikt...........
2513
4,873
1
Mora distrikt.............
1917
11,510
1
Särna distrikt............
43-53
2,234
1
Solleröns distrikt...........
4''96
1,905
1
Vänjans distrikt...........
689
1,951
4
Transport
24
-
—
Antal.
379
och lftnsmaiisdistrikt i riket.
i
Enligt kommitténs förslag.
Länsmansdistrikt.
Fögderier.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Kopparbergs 1 li n.
1
Svärdsjö distrikt (oförändradt).......
1323
8,182
1
Stora Tana distr., TJtombrodelen (oförändradt)
1
J 18,267
1
Stora Tunn distr., Ofvanbrodelen (oförändradt)
*12-18
1
Silfbergs, Gustafs och Torsångs samt Vika
8,926
1
Kopparbergs och Aspeboda gamla tingslag samt
5-71
8.399
1
Fåla (oförändradt)
3112
1
Folkärna distrikt (oförändradt).......
3-28
12,444
1
Stora Skedvi och Husby tingslag......
627
8,742
1
Säters och Hedemora landsförsamlingar ....
4 52
7,445
1
Garpenbergs och By socknar ........•
4-78
8.035
1
1
Hedemora
1
\ (oförändradt) /
18-80
1
Leksands distrikt (oförändradt).......
1305
13,861
1202
11,032
1
Gagnefs distrikt (oförändradt)
.......
4 11
7,981
1
Åls och Bjursås socknar...........
2 39
5,096
1
/ Vidstäende 4 \
\ länsmansdistrikt /
3157
1
Ore socken och Orsa tingslag........
27-50
10,233
i
1
2513
4,873
1
Mora distrikt (oförändradt).........
1917
11,510
1
Särna distrikt (oförändradt)........
43-53
2,234
1
Solleröns och Vänjans socknar ........
11-85
3,856
1
f Vidstäende 5 1
|| länsmansdistrikt J
12718
1 18
Transport
—
I -
1 4
—
1 -
Folk
mängd.
43,774
36,666
37,970
32,706
Antal.
380
4
1
1
6
(Forts.) Indelning af
A
r
1 9 0 5.
Fögderie
r.
Länsmansdi
strikt.
Benämning.
Areal Folk''
fkv DlänSd
d. 31/is
n-vralL 1904.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil
Folk-  mängd
d. »»/i»
1904.
Transport
— —
24
—
—
—
Väster-Dals......
69-49
27,060
1
Malungs distrikt......
6,774
1
Transtrands distrikt ....
1,934
1
Lima distrikt.......
2,644
1
Äppelbo distrikt......
1,585
1
Järna distrikt......
5,599
1
Nås och Säfsnäs distrikt . .
....
11-35
5,984
1
Flöda distrikt.......
2,540
Väster-Bergslags ....
19-92
30,577
1
Grangärde distrikt.....
....
714
11,046
1
Ludvika distrikt......
6,022
1
Norrbärke distrikt.....
8,356
1
Söderbärke distrikt ....
5,153
Säger för Kopparbergs län
35 |
381
och länsniansdiHtrikt i riket.
Enligt kommitté
ns förslag.
Länsmansdistrikt.
F ö g d e r
i e r.
| Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
fe-
£
Omfattning.
1
Areal
i kv -  nymil.
Folk-
mängd.
18
Transport
—
—
4
—
—
—
1
Malungs distrikt (oförändradt).......
18-31
6,774
1
Transtrands distrikt (oförändradt)......
1049
1,934
1
Lima distrikt (oförändradt).........
14 13
2,644
1
Äppelbo och Jama socknar.........
11-31
7,184
1
Nås, Säfsnäs och Flöda socknar.......
15-25
8,524
1
f Väster-Dals 1
\ (oförändradt) /
69-49
27,060
1
Grangärde distrikt (oförändradt)......
7-14
11,046
1
Ludvika distrikt (oförändradt).......
2-17
6,022
1
Norrbärke distrikt (oförändradt)......
4''94
8,356
f Väster-Bergslags 1
1 (oförändradt) )
1
| Söderbärke distrikt (oförändradt)......
5-67
5,153
1
19-92
30,577
27
Säger för Kopparbergs län
—
| -
6
—
1 ~
—
382
(Forts.) Indelning af
Ä
r
1 9 0 5.
Fögderie
r.
Länsmansdistrikt.
Antal.
Benämning.
Area]
i kv.-  nymi]
Folk-  mängd
d. »»/is
1904.
Antal.
Benämning.
! Area]
j i kv.-  ! nymil
1 Folk-  ! mängd
1 d. 31/i*
! 1904.
G ii f 1 e 1
o r g s län.
1
Gästriklands......
43-99 1 66,499
1
Hedesunda och Arsunda distrikt ....
7-28
7,734
1
Ofvansjö och Järbo distrikt......
5-87
9,937
1
Torsåkers distrikt..........
7-87
11,073
1
Ockelbo distrikt...........
1036
8,680
1
Hamrånge och Hille distrikt......
6-34
8,901
1
Valbo och Hötrbo distrikt.......
627
20,174
1
Södra Hälsinglands . . .
4711
53,436
1
Bollnäs distrikt............
8 94
12,734
1
Alfta distrikt............
10-io
5,812
1
Ofvanåkers distrikt..........
1090
5,819
1
Söderala distrikt...........
279
10,727
1
Skogs distrikt............
4-51
3,914
1
Hanebo distrikt ............
4 22
5,720
1
Mo distrikt..............
226
3,503
1
Norrala distrikt...........
3 39
5,207
1
Norra Hälsinglands . . .
4002
44,110
1
Enångers distrikt...........
410
6,409
1
Norrbo distrikt............
9-42
5,006
1
Delsbo distrikt............
4 55
5,539
''
1
Hälsing-Tuna distrikt.........
1-57
5,549
;
1
Forsa distrikt............
3 47
4,712
1
Högsta distrikt............
290
2,661
1
Harmångers distrikt.........
236
3,984
1
Gnarps distrikt...... ........
3-33
4,105
.
1
Bergsjö distrikt...........
832
6,145
3 1
Transport
1
23 |
- 1
—
Antal.
383
och länsmansdistrikt i riket.
Enligt kommitténs förslag.
Lä nsmansdiatrikt.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk
mängd.
Fögderier.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk
mängd.
Gäfleborgs län.
18
Hedesunda och Årsunda distrikt (oförändradt)
Ofvansjö och Järbo distrikt (oförändradt)
Torsåkers distrikt (oförändradt) ....
Ockelbo distrikt (oförändradt).....
Hamrånge och Hille distrikt (oförändradt)
Valbo och Högbo distrikt (oförändradt) .
Bollnäs distrikt (oförändradt).....
Alfta distrikt (oförändradt)......
Ofvanåkers distrikt (oförändradt) ....
Söderala distrikt (oförändradt).....
Nuvarande Skogs och Hanebo distrikt samman
slagna................
Nuvarande
slagna .
Mo och Norrala distrikt samman
-
Enångers distrikt (oförändradt).......
Norrbo distrikt (oförändradt)........
Delsho distrikt (oförändradt)........
Nuvarande Hälsing-Tuna och Forsa distrikt
sammanslagna..............
Nuvarande Rogsta och Harmångers distrikt
sammanslagna..............
Nuvarande Gnarps och Bergsjö distrikt sammanslagna
................
Transport
728
7,734
5''87
9,937
7-87
11,073
10-36
8,680
6-34
627
8,901
20,174
1
/ Gästriklands
\ (oförändradt)
894
12,734
1010
5,812
10-90
5,819
2-79
10,727
8-73
9,634
5-65
8,710
1
f Södra Hälsing-  •i lands (oför-  l andmat)
410
6,409
9-42
5,006
4-65
5,539
504
10,261
526
6,645
11-65
| 10,250
1
1 Norra Hälsing-  | lands (o/ör-  |
andmat)
—
1 -
1 3
—
43''99
66,499
4711
4002
53,436
44,110
Antal.
384
(Forts.) Indelning af
3
1
Å
r
1 9 0 5.
Fögderier.
Länsmansdis
t r i k t.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. »Vn
1904.
►
a
£
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. m/u
1904.
Transport
—
—
23
Västra Hälsinglands .
. 59-96
33,063
1
Arbrå och Undersviks distrikt.
6,469
1
Järfsö distrikt........
7,336
1
Ljusdals distrikt.......
9,866
1
Ramsjö distrikt........
1,756
1
Färila distrikt........
5,089
1
Los distrikt.........
2,547
4
Säger för Gäfieborgs län
29
och llinsmaiisdistrikt i riket.
Enligt komm
t t é
ns förslag
Länsmansdistrikt.
Fögderier.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
18
1
1
1
1
1
Transport
Arbrå och Undersviks distrikt (oförändradt) .
Järfsö distrikt (oförändradt)........
Nuvarande Ljusdals och Ramsjö distrikt sam-  manslagna ................
Färila distrikt (oförändradt)........
Los distrikt (oförändradt).........
6-13
7''40
1942
1284
14-17
6,469
7,336
11,622
5,089
2,547
3
1
1 Västra Hälsing- |
{ lands (oför-
>
ändraat)
)
59-96
33,068
23
Säger för Gäfleborgs län
—
4 1
—
—
Löneregleringskommitténs bet. V.
49
386
(Forts.) Indelning af
Å r
1 9 0 5.
Fögderier.
Länsmansdistrikt.
Antal.
Areal
Benämning.
i kv.-
nymil.
Folk-
mängd c
d. 3l/ia p
1904.
~
Benämning.
a i Folk-  Areal
..
i kv.- “■»d
d. aVia
nymH. 1904
Västernorr lands län.
1
Medelpads östra ....
25''66
46,896
1
Njurunda distrikt..........
3-27
8,210
1
Indals distrikt............
1318
6,678
1
Timrå distrikt............
171
12,899
1
Sköns distrikt............
0-47
11,358
1
Ljustorps distrikt..........
693
7,751
1
Medelpads västra ....
49''11
32,730
1
Torps distrikt............
11-69
8,119
1
Borgsjö distrikt...........
2089
8,324
1
Stöde distrikt............
6 85
5,023
1
Tuna distrikt............
604
6,565
1
Selångers distrikt...........
3-64
4,699
1
Södra Ångermanlands nedre
27-21
44,927
1
Säbrå distrikt............
795
9,201
1
Gudmundrå distrikt..........
513
12,821
1
Torsåkers distrikt..........
4-48
8,478
1
Boteä distrikt............
5-61
5,196
1
Nora distrikt.............
404
9,231
1
Södra Ångermanlands öfre
78-75
34,899
1
Sollefteå distrikt...........
10-83
11,285
1
Resele distrikt............
1068
4,701
1
Hellgums distrikt...........
9 04
4,721
1
Ramsele distrikt...........
1037
3,805
1
Bodums distrikt...........
1508
3,640
1
Tåsjö distrikt............
9-97
3,279
1
Junsele distrikt...........
12-78
3,468
4
Transport
—
—
22
-
387
och liinsmansdMrikt i riket.
Enligt komm
i t t é
n s f
ö r s 1 a g.
Länsmansdistrikt.
F ö g d e r
i e r.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
>
P
SL
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Yästerno rrla
n <1 s
1 a n.
1
Nj urania distrikt {oförändradi).......
3 27
8,210
1
Indals distrikt (oförändradt)........
1318
6,678
1
Timrå distrikt {oförändradi)........
1-71
12,899
1
Sköns distrikt {oförändradt)........
0-47
11,358
1
Ljustorps distrikt {oförändradt) ......
6 93
7,751
1
/ Medelpads östra 1
\ {oförändradt) /
25-56
46,896
1
Torps distrikt {oförändradt)........
11-69
8,119
1
Borgsjö distrikt {oförändradt).......
20-89
8,324
1
Stöde distrikt {oförändradt)........
685
5,023
1
Nuvarande Tana och Selångers distrikt samman-
slagna..................
9''68
11,264
1
/ Medelpads västra \
\ {oförändradt) )
4911
32,730
1
Säbrå distrikt {oförändradt)........
795
9,201
1
Gndmundrå distrikt {oförändradt)......
5-13
12,821
1
Torsåkers distrikt {oförändradt)......
448
8,478
1
Boteå distrikt {oförändradt)........
5-61
5,196
1 Söd ra Ångerman-1
1
Nora distrikt {oförändradt) ........
4 04
9,231
1
•J lands nedre
27 21
44,927
l {oförändradt) J
1
Sollefteå distrikt {oförändradt).......
10 83
11,285
1
Resele distrikt {oförändradt)........
10 68
4,701
1
Hellgums distrikt {oförändradt).......
904
4,721
1
Ramsele distrikt {oförändradt).......
1037
3,805
1
Bodums distrikt {oförändradt).......
1508
3,640
1
Tåsjö distrikt {oförändradt)........
9-97
3,279
(Södra Ångerman-1
1
Jnnsele distrikt {oförändradt).......
12 78
3,468
1
<[
lands öfre
}
78-75
34,899
l {oförändradt) |
21
Transport
-
- 1
4
*
—
—
Antal.
388
(Forts.) Indelning af
Å
r
1
9 0 5.
Fögderier.
Länsmansd
strikt.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. »>/«
1904.
►
p
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. Sl/ia
1904.
Transport
—
—
22
—
—
—
Norra Ångermanlands nedre
4571
24,882
1
Nordingrå distrikt ....
7,759
1
Annndsjö distrikt.....
.....27-04
7,001
1
Nätra distrikt......
..... 3*62
5,396
1
Sidensjö distrikt.....
..... 9-08
4,726
Norra Ångermanlands öfre
28-37
26,773
1
Själevads distrikt.....
..... 5oo
8,938
1
Björna distrikt......
.....12-01
4,483
1
Arnäs distrikt......
..... 8-27
9,238
1
Grundsunda distrikt . . .
..... 3-09
4,114
6
Säger för Västernorrlands län
30
och liinsmansdistrikt i riket.
389
i-—
Enligt kommitténs förslag.
Länsmnnsdistrikt.
F ö g d e r
e r.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
j Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
21
Transport
_
_
4
.__
_
_
1
Nord in grå distrikt (oförändradt)......
5-97
7,759
1
Anundsjö distrikt (oförändradt)......
27-04
7,001
1
Nuvarande Nätra och Sidensjö distrikt samman-
(Norra Ångerman-1
slagna..................
12-70
10,122
1
•J lands nedre J.
45-71
24,882
( (oförändradt) J
1
Själevads distrikt (oförändradt).......
5''00
8,938
1
Björna distrikt (oförändradt)........
12-01
4,483
1
Arnäs distrikt (oförändradt)........
8-27
9,238
(Norra Ångerman-1
1
Grandsunda distrikt (oförändradt).....
309
4,114
1
■J
lands öfre
>
28-37
26,773
| (oförändradt) )
28
Säger för Västernorrlands län
- 1 -
6
—
—
—
390
(Forts.) Indelning af
Å
r
1
9 0 6.
I
Fögderier.
Länsmansdistrikt.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. S1/u
1904.
>
p
£
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. »Vis
1904.
J ä in
tlands län.
1
Jämtlands norra ....
144-27
29,849
1
Lits distrikt.............
14 17
5,415
1
Föllinge distrikt...........
3513
4,266
1
Hammerdals distrikt.........
15-66
5,033
1
Ströms distrikt............
24-90
6,736
1
Rödöns distrikt...........
6-52
6,060
1
Frostvikens distrikt..........
4799
2,339
! l
Jämtlands östra ....
74-55
31,474
1
Ragunda distrikt...........
20-62
I
7,803
1
Fors distrikt.............
17-54
6,158
1
Refsunds distrikt...........
1
3,690
>25-43
1
Bräcke distrikt............
1 \
4,798
1
Brunflo distrikt............
5-60
6,271
1
Hackås distrikt...........
5-36
2,754
i
Jämtlands västra ....
122-67
25,730
1
Sunne distrikt............
2-61
3,867
1
0vikens distrikt...........
9-71
3,256
1
Hallens distrikt............
11-19
2,220
1
Undersåkers distrikt.........
43-38
5,228
1
Mörsils distrikt............
2905
3,501
1
Offerdals distrikt...........
20 66
3,929
1
Alsens distrikt............
607
3,729
i
Jämtlands södra ....
165-21
18,688
1
.
Svegs distrikt............
31 44
3,957
1
Lillhärdals distrikt..........
24-07
1,583
1
Ytter-Hogdals distrikt.........
14-14
2,231
1
Hede distrikt.............
29-68
2,514
1
Tännäs distrikt............
41-18
2,413
1
Bergs distrikt............
11-98
3,469
1
Rätans distrikt............
12-72
2,521
4
Säger för Jämtlands län
| 26
1 ---
| -
I -
891
och Iiinsmaiisrtistrikt i riket.
Enligt kommitténs förslag.
Länsmansdistrikt.
Fögderier.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
P
SB
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
J ii m t 1 a
n d s
1 ii in
1
Lits distrikt (oförändradt).........
14'' 17
5,415
1
Föilinge distrikt (oförändradt).......
3513
4,266
1
Hammerdals distrikt (oförändradt).....
15-56
5,033
1
Ströms distrikt {oförändradt)........
24-90
6,736
1
Rödöns distrikt (oförändradt)........
6-52
6,060
1
Frostvikens distrikt {oförändradt)......
47-99
2,339
1
/ Jämtlands norra \
\ {oförändradt) /
144-27
29,849
1
Ragnnda distrikt {oförändradt).......
2062
7,803
1
Fors distrikt {oförändradt).........
17-54
6,158
1
Refsunds distrikt {oförändradt).......
|25-43|
3,690
1
Bräcke distrikt {oförändradt)........
4,798
1
Brunflo distrikt {oförändradt)........
5-60
6,271
1
f Vidstående 5 \
\ länsmansdistrikt /
69 19
28,720
i
1
Hackås och Näs samt Sunne tingslag.....
797
6,621
1
0vikens och Hallens tingslag........
20-90
5,476
1
Undersåkers distrikt {oförändradt).....
43-38
5,228
1
Mörsils distrikt {oförändradt)........
29-05
3,501
1
Oiferdals distrikt {oförändradt).......
20-66
3,929
1
Alsens distrikt {oförändradt)........
6-07
3,729
1
/ Vidstående 6 \
\ länsmansdistrikt /
12803
28,484
1
Svegs distrikt {oförändradt)........
31-44
3,957
1
Lillhärdals distrikt {oförändradt)......
2407
1,583
1
Ytter-Hogdals distrikt {oförändradt).....
14-14
2,231
1
Hede distrikt {oförändradt).........
29-68
2,514
1
Tännäs distrikt {oförändradt)........
4118
2,413
1
Bergs distrikt {oförändradt)........
11-98
3,469
f Jämtlands södra 1
\ (oförändradt) f
1
Rätans distrikt {oförändradt)........
12-72
2,521
1
165-21
18,688
24
Säger för Jämtlands län
—
4 |
—
—
392
(Forts.) Indelning af fögderier
Å
r
1
9 0 5.
Fögderie
r.
Länsmansdistrikt.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. sl/ia
1904.
>
0
c+-
V
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. Sl/i3
1904.
Väste
r b o t t e n s län.
1
Umeå.........
93 35
54,279
1
Nordmalings distrikt.........
13''70
9,937
1
Bjnrholms distrikt..........
13 35
4,231
1
Umeå södra distrikt.........
1 ,
>14-08
16,707
1
Umeå norra distrikt.........
1
1
Vännäs distrikt...........
5-55
5,537
1
Säfvars distrikt...........
8-15
3,651
1
Degerfors distrikt...........
29-40
7,658
1
Bygdeå distrikt...........
9-12
6,558
1
Skellefteå.......
111-56
58,347
1
Nysätra distrikt...........
3 94
3,380
1
Löfångers distrikt..........
553
4,178
1
Burträsks distrikt..........
2015
8,586
1
Skellefteå södra distrikt.......
|
>1700
21,038
1
Skellefteå norra distrikt.......
1
Jörns distrikt............
17-86
4,113
1
Norsjö distrikt............
1860
5,220
1
Byske distrikt............
1119
9,152
1
Malå distrikt ............
1729
2,680
1
Lappmarks......
384-91
32,404
1
Lycksele norra distrikt........
1
1
Lycksele södra distrikt........
71 18
> i ,ö41
1
Fredrika distrikt...........
1
2,355
1
Stensele distrikt...........
)
f 3,226
1
Tärna distrikt............
jS3 58
1 1,314
1
Sorsele distrikt............
78-35
3,149
1
Åsele distrikt............
33 78
4,521
1
Vilhelmina distrikt..........
87-51
6,943
1
Dorotea distrikt...........
30-51
3,555
3
Säger för Västerlottens län
26
—
—
393
och länsmansdistrikt i riket.
Enligt kommitté
ns förslag.
Länsmansdistrikt.
F ö g d e r
i e r.
Antal.
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil
Folk-
mängd.
>
ö
P
Omfattning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-
mängd.
Västerbo
t t e
11 s 1
i n.
1
Nordmalings distrikt (oförändradt).....
1370
9,937
1
Bjurholms distrikt (oförändradt)......
13 35
4,231
1
Umeå södra distrikt (oförändradt).....
>14 08
16,707
1
Umeå norra distrikt (oförändradt)
.....
I
1
Vännäs distrikt (oförändradt)........
555
5,537
1
Säfvars distrikt (oförändradt)........
815
3,651
1
Degerfors distrikt (oförändradt)......
29-40
7,658
1
Umeå
\
i (oförändradt) |
1
Bygdeå distrikt (oförändradt).......
912
6,558
i
93-35
54,279
1
Nysätra och Löfångers gamla tingslag ....
947
7,558
1
Bnrträsks distrikt (oförändradt)......
20'' 15
8,586
1
Skellefteå södra distrikt (oförändradt) . . .
j 17oo
21,038
1
Skellefteå norra distrikt (oförändradt)
. . .
1
Jörns distrikt (oförändradt)........
17-86
4,113
1
Nors jo distrikt (oförändradt)........
1860
5,220
1
Byske distrikt (oförändradt)........
1119
9,152
1
Skellefteå
1
\ (oförändradt) /
1
Malå distrikt (oförändradt).........
1729
2,680
i
111-56
58,347
1
Lycksele norra distrikt (oförändradt) ....
J 7,341
1
Lycksele södra distrikt (oförändradt) ....
pris
1
Fredrika distrikt (oförändradt).......
1
2,355
1
Stensele distrikt (oförändradt).......
|83''58
f 3,226
1
Tärna distrikt (oförändradt)........
l 1314
1
Sorsele distrikt (oförändradt)........
78-35
3,149
1
Åsele distrikt (oförändradt)........
33-78
4,521
1
Vilhelmina distrikt (oförändradt)......
87-61
6,943
1 Lappmarks 1
l (oförändradt) |
1
Dorotea distrikt (oförändradt).......
30-51
3,555
i
384 91
32,404
25
Säger för Västerbottens län
1 3
—
1 -
—
Laneregleringskommitténs bet. V.
394
(Forts.) Indelning af
Å
r
1 9 0 5.
Fögderie
r.
Länsmansdistrik
t.
Antal.
Benämning.
Areal
i kv.-  nymil.
Folk-  mängd
d. 31/12
1904.
>
£
Benämning.
Areal
i kv-  nymil.
Folk-  mängd
d. S1/is
1904.
Norr
b o
t t e n s 1 ii n.
1
Piteå.........
256-88
32,508
i
Piteå södra distrikt.........
Piteå norra distrikt.........
| 32-26
>
18,970
i
i
Älfsby distrikt............
16-88
5,267
i
Arvidsjaurs distrikt.........
60-90
5,776
i
Arjepluogs distrikt..........
146-84
2,495
1
Luleå.........
23525
32,141
i
Neder-Luleå distrikt.........
11-82
‘
12,689
i
Öfver-Luleå distrikt.........
29-29
14,348
i
Jockmocks distrikt..........
194-14
5,104
1
Kalix.........
238-36
41,850
i
Råneå distrikt............
21-76
7,893
i
Neder-Kalix distrikt.........
18-09
13,948
i
Öfver-Kalix distrikt.........
28-84
5,849
i
Gellivare distrikt...........
169-67
14,160
1
Torneå ........
31276
28,121
i
Neder-Torneå ock Karl Gustafs socknars
distrikt ..............
9''30
5,998
i
Öfver-Torneå distrikt.........
24-81
5,637
i
Korpilombolo distrikt.........
31-97
3,459
i
Pajala distrikt............
48-18
4,749
i
Juckasjärvi distrikt.........
141-77
7,054
i
Enontekis distrikt..........
56-73
1,224
4
Säger för Norrbottens län
18
—
Antal.
395
och länsmansdistrikt i riket.
Enligt kommitténs förslag.
Länsmansdistrikt.
Omfattning.
fraii Folk.
1
mängd,
nymil.
B
Fögderier.
Omfattning.
Areal
i kv -  nymil.
Folk
mängd.
Norrbottens lön.
1 1
Piteå södra distrikt (oförändradt).....
132 26
18,970
1 1
Piteå norra distrikt (oförändradt).....
1
1
Älfsby distrikt (oförändradt)........
1688
5,267
1
Arvidsjaurs distrikt (oförändradt).....
60 90
5,776
1
Arjepluogs distrikt (oförändradt)......
14684
2,495
1
!
1
Neder-Luleå distrikt (oförändradt).....
11-82
12,689
i
Öfver-Luleå distrikt (of örändradt).....
2929
14,348
i
Jockmocks distrikt (oförändradt)......
194-14
5,104
1
i
Råneå distrikt (oförändradt)........
2176
7,893
i
Neder-Kalix distrikt (oförändradt).....
1809
13,948
i
Öfver-Kalix distrikt (oförändradt).....
28-84
5,849
i
Gellivare distrikt (oförändradt).......
169-67
14,160
1
i
Neder-Torneå ock Karl Gustafs socknars distrikt
(oförändradt)..............
9-30
i 5,998
i
Öfver-Torneå distrikt (oförändradt).....
24-81
5,637
i
Korpilomkolo distrikt (oförändradt).....
31-97
3,459
i
Pajala distrikt (oförändradt)........
4818
4,749
i
Juckasjärvi distrikt (oförändradt) .....
141-77
7,054
i
Enontekis distrikt (oförändradt)......
56-73
1,224
1
18
Säger för Norrbottens län
1 -
| —
4
, Piteå
\ (oförändradt)
Lnleå 1
(oförändradt) f
25688
32,508
235-25
, ,..Kal''x ,,, \ 238-36
(oforandradt) j
Torneå
(oförändradt)
32,141
41,850
31276
28,121
396
Utdrag af protokollet, hållet hos den af Kungl. Maj:t den 3
oktober 1902 tillsatta kommittén för afgifvande af förslag
rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters
löneförhållanden m. in.
1906 deri 27 februari.
Närvarande:
Herr Ordföranden samt ledamöterna af kommittén herrar Carl Persson,
F. E. Pettersson, F. H. Schultzberg, J. Widén och I. Wijk äfvensom
de särskilda representanterna för landsstaten herrar A. R. Hagen och C.
E. Flodqvist.
§ 2.
Fortsattes behandlingen af frågan om reglering af löneförhållanden
m. in. vid landsstaten; och beslöt kommittén att med underdånig skrifvelse
af denna dag till Kungl. Maj:t öfverlämna utlåtande och förslag i
ämnet.
Härvid afgåfvos följande särskilda yttranden dels af vissa bland
kommitténs ledamöter, dels ock af de särskilda representanterna för landsstaten
:
Herr Carl Persson anförde:
»Kommittén, som själf framhållit, till huru stor del göroinålen för
kronofogdar och länsmän äro gemensamma, och jämväl uttalat den upp
-
397
fattningen, att nämnda tjänstemän, åtminstone i distrikt af vanlig omfattning,
icke kunna anses af sina befattningar fullt sysselsatta, har emellertid
af anförda skäl funnit sig icke kunna biträda de förslag, hvilka
såväl vid flera föregående tillfällen som i vissa af de till kommittén öfverlämnade
handlingar framställts om indragning af kronofogdarna och öfverflyttning
af deras göromål å länsmännen. 1 stället har kommittén förordat
minskning af antalet länsmans- och kronofogdebefattningar, hvarigenom
de återstående tjänstemännen inom hvardera af dessa kategorier
skulle, enligt kommitténs mening, blifva vederbörligen sysselsatta.
De betänkligheter, som kommittén funnit möta för indragning af
kronofogdarna och hvilkas befogenhet, åtminstone i viss mån, jag icke
vill förneka, hafva dock ej kunnat öfvertyga mig därom, att icke en dylik
indragning, om än förenad med vissa svårigheter, skulle låta sig genomföras
till besparing för det allmänna och förenkling i förvaltningen. Men
då eu sådan åtgärd, hvilken skulle medföra genomgripande förändringar å
åtskilliga områden, uppenbarligen skulle förutsätta mycket omfattande
förarbeten, hvarigenom lösningen af förevarande regleringsfråga torde fördröjas,
och då äfven genom kommitténs ofvannämnda förslag om minskning
af antalet kronofogdar och länsmän skulle, åtminstone i viss mån,
vinnas, att, till besparing för statsverket, ifrågavarande tjänstemäns arbetskraft
varder behörigen utnyttjad, har jag — under förutsättning af bifall
till kommitténs berörda förslag — funnit med frågan om indragning af
kronofogdetjänsterna kunna anstå tills vidare och i afvaktan å resultaten
såväl af den förordade minskningen i kronofogdars och länsmäns antal
som ock af hvad kommittén föreslagit rörande en bättre arbetsfördelning
mellan kronofogdar och länsmän.
Skulle åter kommitténs hemställan om minskning i angifven omfattning
af antalet dylika tjänstemän icke alls eller allenast i ringa mån
vinna beaktande, bör, enligt min åsikt, frågan om indragning af kronofogdarna
åter upptagas till pröfning»;
Herr Pettersson yttrade:
»Hvad angår det af kommittén framställda förslaget till minskning
af antalet tjänstemän vid fögderiförvaltningen, håller äfven jag för sanno
-
398
likt, att möjlighet torde finnas att, utan allt för stora olägenheter, något
minska särskildt länsmännens antal. Kommittén har emellertid vid uppgörande
af den plan till förändrad distriktsindelning, som ligger till grund
för kommitténs beräkningar rörande det behöfliga antalet fögderitjänstemän
inom de särskilda länen, och således äfven vid dessa beräkningar, byggt
hufvudsakligen allenast å tillgängliga uppgifter rörande areal, folkmängd
och vägar inom de olika distrikten. Jag har ej kunnat undgå att finna
det underlag, hvarifrån kommittén sålunda utgått, allt för svagt för att
kunna därå grunda något nöjaktigt förslag uti en fråga af den räckvidd
och förenad med sådana svårigheter som den ofvannämnda. Därför måste
nämligen förutsättas en ganska ingående kännedom om åtskilliga andra
faktorer, hvilka vid frågans lösning kräfva beaktande, såsom förefintligheten
af större industriella anläggningar eller andra platser med en mera sammanträngd
befolkning, befolkningens skaplynne och större eller mindre
rörlighet m. in. — allt omständigheter, rörande hvilka endast vederbörande
ortmyndigheter torde vara i tillfälle att åstadkomma tillfredsställande utredning.
Någon sådan utredning finnes emellertid här ej förebragt; och
vid sådant förhållande befarar jag, att kommitténs ofvannämnda förslag i
många delar kommer att röna ett starkt och ofta icke oberättigadt motstånd
från ortmyndighetemas sida, — en farhåga, hvartill jag funnit så
mycket större anledning vid granskningen af förslaget beträffande det län,
hvars förhållanden jag nära känner.
Särskildt vill jag framhålla, att kommittén i sin sträfvan att vinna
besparing synes mig hafva flerstädes beräknat länsmansdistrikten större
och länsmännen färre, än som torde låta sig förena med tillgodoseende i
önskvärd mån af landsbygdens behof af ett mera effektivt polisväsende.
Mig synes, att i frågans nuvarande läge kommittén bort inskränka
sig till en hemställan, att Kungl. Magt täcktes låta utreda, huruvida icke,
vid en lämplig fördelning af fögderipersonalens arbete och med behörigt
utnyttjande af denna personals arbetskraft, möjlighet må förefinnas att
minska samma personals antal.
Kommittén har föreslagit, att 7 kronofogdar i Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län samt 10 länsmän i Västerbottens och Norr
-
399
bottens län skulle erhålla högre expensmedel än öfriga tjänstemän inom
samma tjänstemannagrupper, detta med hänsyn till de stora utgifter,
nämnda kronofogdar och länsmän hafva att vidkännas för tjänsteresor inom
sina vidsträckta distrikt. Den förmån, kommittén sålunda vill bereda
ifrågavarande tjänstemän, anser jag böra utsträckas till samtliga kronofogdar
och länsmän inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län»;
Herr Schultzberg anförde:
»Af såväl kronofogdar, häradsskrifvare och länsmän som ock vissa
länsstyrelser har framhållits det för nämnda tjänstemän betungande i att
nödgas af egna medel bestrida de ofta kostsamma tjänsteresorna inom
tjänstedistriktet. För att få detta missförhållande afhjälpt föreslås från
några håll, att åt hvarje fögderitjänsteman måtte beviljas ett reseanslag,
antingen lika för alla eller lämpadt efter distriktets storlek, svårskötthet
m. in., medan från andra håll äskas, att fögderitjänstemännen måtte medgifvas
rese- och traktamentsersättning enligt resereglementet.
För närvarande har en fögderitjänsteman rätt att bekomma — oafsedt
rese- och traktamentsersättning för extra förrättningar utom sitt tjänstedistrikt
— dels, jämlikt kungl. kungörelsen den 22 september 1899 (sv
förf.-saml. n:r 68 sid. 7), för vissa extra förrättningar inom tjänstgöringsområdet
reseersättning enligt resereglementet, men icke dagtraktamente för
vare sig resa eller förrättning, dels ock, såsom å sid. 303 i betänkandet
finnes närmare angifvet, jämlikt kungl. kungörelsen den 17 juni 1904
(sv. förf.-saml. n:r 34 sid. 7) rese- och traktamentsersättning för vissa resor
i polisärenden.
Då de aflöningsbelopp, som af kommittén föreslagits för kronofogdar,
häradsskrifvare och länsmän, synas mig icke vara så högt tilltagna,
att det rimligtvis kan ifrågasättas, att de skola räcka till för bestridande
af alla med tjänsten förenade omkostnader, har jag, jämväl på grund af
de skäl länsbokhållare!! Hagen anfört rörande denna fråga, ansett rättvisan
fordra, det nämnda tjänstemän af allmänna medel beredas ersättning för
åtminstone resekostnaderna vid sådana tjänsteresor, där tiden och ordningen
för resornas företagande samt desammas omfattning icke äro beroende af förrättningsmännens
eget godtycke, utan bestämmas af öfverordnad myndighet.
400
Att för detta ändamål anvisa reseanslag, lika för alla tjänstemän
tillhörande samma kategori, kommer icke att göra tillfylles, lika litet som
att höja expensmedlen eller tjänstgöringspenningarna för en del distrikt.
Dessa anslag eller förhöjningar komma med tiden att betraktas såsom en
aflöningsförmån, hvilken i en del distrikt icke helt åtgår för det därmed
afsedda ändamålet, i andra på långt när icke räcker till. Och att söka
bestämma bidragets storlek passande för hvarje särskildt distrikt lärer väl
ingen på allvar kunna tro sig om.
Enligt min åsikt skulle det rättvisaste vara, om den genom ofvannämnda
kungl. kungörelse den 22 september 1899 landsstatstjänstemän
gifna rätt till reseersättning, men ej dagtraktamente, utsträcktes att gälla
för fögderitjänstemännens resor till och från mantalsskrifnings-, taxerings-,
uppbörds- och markegångsförrättningar. Den af kommittén föreslagna
ökningen af expensmedlen för vissa af de nordligaste distrikten skulle i så
fall ej behöfva ifrågasättas.
Hvad beträffar den här ofvan omnämnda kungl. kungörelsen den 17
juni 1904, håller jag, i likhet med landssekreteraren Widén, före, att den
genom denna kungörelse kronofogdar och länsmän gifna rätt till rese- och
traktamentsersättning kan komma att på ett och annat håll missbrukas och
torde böra något inskränkas. Ifrågasättas kan, huruvida icke äfven för
dylika resor bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 22 september 1899
böra gälla»;
Herr Widén afgaf följande yttrande:
l:o) I fråga om polisväsendet på landsbygden samt organisationen af
därför afsedda institutioner:
»Det är numera tämligen allmänt erkändt, att behof föreligger af förbättring
i polisväsendet på landsbygden. Detta förhållande tog sig ock uttryck
i Kungl. Maj:ts åtgärd den 22 november 1901 att tillkalla särskilda
kommitterade att biträda vid utredning af frågan om erforderliga förändrade
anordningar beträffande landtpolisen. Af dessa kommitterade
vitsordades i otvetydiga ordalag omförmälda behof. »De missförhållanden
i afseende å polisväsendet på landet», yttra kommitterade, bland annat,
»som särskildt under senare tider flerstädes inom riket gjort sig i hög
401
grad kännbara, hafva till fullo ådagalagt, att förändrade anordningar beträffande
landtpolisen äro af nöden, hvadan man icke längre torde böra
uppskjuta erforderliga åtgärder till samma missförhållandens aflöpande.»
I sitt betänkande fästa sig emellertid kommitterade förnämligast vid
den sida af polisens verksamhet, som består i spaning efter brottslingar.
Och deras förslag gå också hufvudsakligen ut på stärkande af landtpolisens
förmåga att fylla denna sin uppgift. Enligt en uppfattning, hvilken torde
delas af ett ganska stort antal länsstyrelser, är det emellertid än mera af
nöden att stärka den s. k. ordningspolisen. Då det är dennas uppgift att
tillse, att den för statslifvet och samhällsfriden nödiga ordningen vidmakthålles,
hvilken verksamhet i all synnerhet tjänar ändamålet att förekomma
och förhindra brott, bör denna sida af polisverksamheten icke mindre än
den andra vara föremål för statens omvårdnad.
Med koinmitterades ofvan berörda ståndpunkt i fråga om polisbevakningens
på landet stärkande sammanhänger ock, att deras förslag
lämnar den nuvarande organisationen af landtpolisen orubbad. Kommitterade
uttala äfven sitt förtroende till denna organisation, ehuruväl de medgifva
att »kronofogdar och länsmän i fråga om egentliga polisåligganden
för närvarande till följd af vissa omständigheter afhållas eller tidtals rent af
hindras från effektivt arbete».
Det har synts mig starkt kunna sättas i fråga, om de af kommitterade
föreslagna åtgärderna i afseende å den nuvarande ordinarie landtpolisen
— ersättning till kronofogdar och länsmän för resekostnader och
andra utgifter för polisändamål samt kostnadsfri telefon — skola kunna
tillföra denna landtpolis den bristande effektiviteten. Denna brist ligger,
enligt min mening, djupare, än i de förhållanden, som träffas af kommitterades
berörda förslag. Organisationen i sin helhet är, enligt min
mening, icke anpassad för verklig polistjänstgöring. Redan kommitterade
framhålla, att de ordinarie polistjänstemännen »äro i hög grad upptagna
af en mängd utom polisväsendet liggande tjänstegöromål, hvilka åtminstone
tidtals hindra deras verksamhet såsom polismän». An viktigare än den
tidsförbrukning, dessa göromål medföra, är att de i regel vända tjänstemännens
nit och intresse åt håll, som äro främmande för polistjänsten.
Och än yttermera, deras rekrytering sker och måste komma att ske en
Lönereglering
skommitténs bet. V.
51
402
ligt andra grunder, än hänsyn till deras ställning som polismän och duglighet
för denna uppgift.
Härtill kominer, att denna organisation har synts mig, i förhållande
till det arbete, som af densamma för statens räkning utkräfves, blifva väl
dyr. Man har nämligen härvid att taga hänsyn icke blott till de nu utgående
kostnaderna med den ökning, som af landtpoliskommitténs förslag
föranledes, en ökning, som i visst afseende — ersättning för resor i polisärenden
— nog torde komma att öfverstiga hvad kommittén beräknat.
Utan man bör härvid äfven taga hänsyn till, att dessa kostnader måste
komma att väsentligt ökas genom en oundgänglig förhöjning i lönebeloppen.
Utgående från dessa synpunkter har jag inom löneregleringskommittén
sökt göra gällande den meningen, att en omorganisation borde äga
rum af de myndigheter, som hafva befattning med polisväsendet på landsbygden.
För den egentliga polistjänsten, främst ordningspolisen, men
äfven spaningspolisen, borde anordnas en poliskår, till hvilken början redan
förefinnes i den med statsbidrag understödda särskilda polisbevakningen
på landsbygden, hvilken i allmänhet visat sig ändamålsenlig med hänsyn
till polistjänsten. Till kompetens och aflöningsförhållanden borde denna
kår motsvara polismän i städerna. Tjänstgöringsområdena för dem borde
ej, såsom länsmännens, vara till storlek och gränser en gång för alla
gifna, utan kunna af Konungens befallningshafvande bestämmas alltefter
sig företeende olika förhållanden och behof. Det borde ej vara förmenadt
municipalsamhällen eller andra samhällen eller kommuner, där särskilda
förhållanden gjorde sådant önskligt, att, mot bestående helt eller delvis
af erforderlig aflöning, få, med Konungens befallningshafvandes medgifvande,
för sitt område anställd en särskild polisman, hvilken ock, där så
ansåges erforderligt, kunde förlänas vidsträcktare befogenhet, än dessa
polismän i allmänhet.
Enligt den af mig företrädda meningen borde vidare kronofogdeoch
länsmanstjänsterna sammanslås till en enda, en sammanslagning, som
borde väsentligen underlättas genom den ofvan skisserade organisationen
af den egentliga polisbevakningen. Åt dessa tjänstemän borde, utom det
närmaste chefsskapet öfver de underordnade polismännen, anförtros åklagar
-
403
myndigheten och exekutionsväsendet på landet samt deras aflönings- och
kompetensförhållanden därefter afpassas. Tillika borde tilläfventyrs i sammanhang
härmed det nu vedertagna uppbördsförfarandet kunna förenklas.
På närmare undersökning kunde bero, om och i hvilken mån detta bestyr
borde från nyssnämnda tjänstemäns befattning afskiljas, eller hos dem
fortfarande förblifva..
Min öfvertygelse har varit, att en organisation i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad här ofvan i korthet angifvits skulle blifva icke
dyrare, utan snarare billigare än den, som vi nu hafva. Och tillika borde
den framför den sistnämnda — hvilken, väl formad för forna tiders behof,
icke låter sig med fördel anpassa till nutida förhållanden och anspråk —
hafva företrädet att betrygga ett tillfredsställande handhafvande af såväl
polismyndigheten som äfven åklagarmakten, utan att därför åsidosätta de
öfriga samhällsbestyr, som böra genom denna organisation besörjas.
Förslaget om en omorganisation af den nuvarande fögderiförvaltningen
har emellertid hos länsstyrelserna i allmänhet mötts af ett bestämdt
motstånd. Och det är ju äfven uppenbart, att en så genomgripande
förändring af genom århundraden stadgade institutioner skall stöta på
stora svårigheter, grundade ej blott i den allmänna obenägenheten för
förändringar hos dem, som tillhöra och företräda dessa institutioner, utan
ock i verkliga realiteter. Det vill därför synas, som om lika litet nu, som
vid 1870-talets lönereglering, utsikter skulle förefinnas för genomförande
af en omorganisation af fögderiförvaltningen och i sammanhang därmed
af polisväsendet på landsbygden. Och då härtill kommer, att tiden icke
medgifvit mig att åstadkomma den ytterligare utredning, som måste kräfvas
för ett organisationsförslag af ofvan antydda art, samt jag icke heller velat
undanskjuta framläggandet af förevarande löneregleringsförslag för en dylik
utredning, som i allt fall icke syntes kunna nu leda till något praktiskt
resultat, har jag ansett mig, i likhet med kommittén i öfrigt, för närvarande
böra stanna vid att, med bibehållande af den nuvarande organisationen, i denna
söka genomföra de förenklingar och indragningar, som funnits möjliga. Jag
har äfven för min del hyst den lifliga önskan, att landsstatens tjänstemän
måtte snarast möjligt komma i åtnjutande af en löneförhöjning, af hvilken
särskild! de lägst aflönade äro i synnerligen stort behof.
404
Då jag emellertid fortfarande håller före, att en omorganisation af
ifrågavarande institutioner i den af mig ofvan antydda riktningen både
skulle vara genomförbar och, utan att blifva dyrare, medföra fördelar vid
utförande af de samhällsuppgifter, som genom dessa institutioner skola
fullgöras, har jag här velat framlägga denna min åsikt. I den mån, som,
med samhällsutvecklingens fortgång, behofvet af ett bättre ordnadt polisväsen
på landsbygden och en mera kompetent åklagarmyndighet äfven
hos oss skarpare framträder, torde tiden också mogna för en enklare och
mera effektiv organisation af den del af landsstaten, åt hvilken dessa funktioner
äro anförtrodda.
Det är att hoppas, att, därest den af löneregleringskommittén framhållna
rationellare arbetsfördelningen emellan kronofogdar och länsmän
verkligen kommer att genomföras och ej stannar blott på papperet, detta
i allt fall skall verka till en förbättring af de nu öfverklagade missförhållandena
i ofvan berörda afseenden. Ett genomförande af dessa och
öfriga af kommittén nu föreslagna förenklingar och indragningar synes
mig så mycket nödvändigare, som dessa torde få anses utgöra ett minimum
af hvad den allmänna uppfattningen med rätta fordrar i detta afseende».
2:o) I fråga om ersättning åt kronofogdar och länsmän för vissa af
deras polisverksamhet föranledda utgifter:
»I enlighet med landtpoliskoinmitténs förslag förordnades genom
kungl. kungörelsen den 17 juni 1904, bland annat, att kronofogde och
länsman skola erhålla ersättning, enligt vissa grunder, för tjänsteresor, som
företagas
för verkställande af undersökning, hvarom förmäles i 16 § 1 mom.
åt förordningen om nya strafflagens införande in. m. den 16 februari
1864, eller
för brottslingars efterspanande och gripande eller utredning med
anledning af sådan öfverträdelse af lag och allmänna stadganden, som utgör
föremål för allmän åklagares beifran, eller ock
för lösdrifvares anhållande.
I fråga härom har löneregleringskommittén, som infordrat uppgifter
från länsstyrelserna rörande de belopp, som i ofvanberörda afseende utan
-
405
ordnats under tiden från och med januari till och med oktober 1905, inskränkt
sig till det uttalandet att, af dessa uppgifter att döma, för år
1905 mindre belopp torde hafva utgått, än det af landtpoliskommittén för
ändamålet beräknade, men att, då sådant kunde tänkas i viss mån hafva
sin grund i anordningens nyhet, ännu någon tids erfarenhet torde böra
vinnas, innan af sådan anledning ändring vidtages i afseende å beloppet af
det anslag, hvarifrån denna ersättning utgår.
På sätt löneregleringskommittén antyder, torde från dessa uppgifter
någon säker slutsats icke kunna dragas angående det belopp, hvartill statsverkets
utgifter för detta ändamål kunna antagas komma att uppgå. En
granskning af uppgifterna synes mig emellertid snarast göra det sannolikt,
att det beräknade beloppet 32,000 kronor ganska snart skall komma att
visa sig för lågt. Oaktadt endast 253 länsmän, eller ej fullt halfva antalet,
uppburit ersättning, uppgår dennas belopp för de första 10 månaderna
till i rundt tal 11,500 kronor. Det torde kunna antagas, att en
stor del af de länsmän, till hvilka ersättning ej utgått, äro sådana som
antingen velat afvakta med att begära ersättning till dess året gått till
ända, eller af andra skäl dröjt med att ingifva räkning, eller som af
oföretagsamhet ej ännu satt sig in i den nya författningen och dess tilllämpning.
Särskildt betecknande är, enligt min mening, att ersättningsbeloppet
för ej mindre än 76 länsmän under den nämnda tiden uppgått
till mer än 50 kronor åt hvarje samt för 3 till mer än 250 kronor —
och dessa tre samtliga från sydligare delar af riket, där afstånden äro
jämförelsevis mindre betydande. Detta gifver en antydning om de belopp,
hvartill dessa ersättningar torde komma att uppgå, när författningen hunnit,
så att säga, arbeta sig in i vederbörandes föreställning och dessa fått
fullt klart för sig de förmåner, den kan medföra.
Ehuru den af landtpoliskommittén behandlade frågan i denna del
ej remitterats till löneregleringskommittén, som förty ansett sig sakna anledning
därpå vidare ingå, har jag likväl, i anseende till detta ämnes nära
samband med kronofogdarnas och länsmännens aflöningsförhållanden, velat
ägna detsamma någon uppmärksamhet.
Erfarenheten torde hafva ådagalagt, att sådana löneförmåner, hvilka,
såsom sportler och reseersättningar, det i viss mån ankommer på lön
-
406
tagaren själf att utmäta, kunna för olika tjänstemän, under jämförliga
förhållanden i öfrigt, uppgå till olika belopp, allt efter den enes eller
andres större eller mindre benägenhet att utnyttja det tillfälle till uttagande
af dylika förmåner, som gällande föreskrifter medgifva. Den
rättvisa och likhet i förmåner emellan tjänstemän af samma ställning, man
genom denna form af aflöning tror sig vinna, blifva därför — såvidt den
ej kan begränsas till noggrant bestämbara fall — alltid i mer eller mindre
mån endast en likhet på papperet, men ej i verkligheten. Och orättvisan
framträder här på ett sådant sätt, att den med så mycket större skäl
bör undvikas, som densamma beror icke på ett lika för alla utmätt belopp
i en lönestat, utan på den enskilde tjänstemannens vilja eller förmåga att i
detta stycke se sig mer eller mindre till godo. De faktorer och egenskaper,
som här få tillfälle att spela in, äro gemensamma för alla områden af
mänskligt handlande och kunna ej undgå att göra sig gällande äfven inom
en tjänstemannakår, om än så framstående i öfrigt.
Denna form af löneförmån bör därför enligt min mening begränsas
till hufvudsakligen sådana fall, då antingen de utgifter, som skola ersättas,
äro så sällan förekommande eller eljest af sådan beskaffenhet, att till dem
icke kan tagas någon hänsyn vid lönens utmätande, eller ock ett statsändamål
oundgängligen krafvel’, att denna form af tjänstemannens aflönande
väljes för att sporra eller understödja hans nit.
I nu föreliggande fall utgöra resorna ett sätt för själfva tjänstens
utöfvande och det bör därför vid lönebeloppets utmätande tagas hänsyn
till kostnaderna för desamma. Hvad statsändamålet angår, torde
detta icke fordra, att man i fråga om ersättning för resor för polisändamål
går längre än att gifva länsmännen ersättning för resor för gröfre brotts
upptäckande samt efterspanande och gripande af förbrytare i sådana fall.
Däremot synes det icke ur sistnämnda synpunkt påkalladt att gifva dem
reseersättning med afseende på ringare brott och förseelser. I regel torde
sådana icke erfordra någon särskild undersökning af länsmannen, utan
åtalas på grund af angifvelse eller anmälan af fjärdingsman eller annan
underordnad polismyndighet; och att genom lämnande af reseersättning
uppmuntra till företagande af en i dylika fall onödig resa synes ej vara skäl.
I många fall, såsom vid förseelser mot författningarna angående försälj
-
407
ning af sprit- och maltdrycker in. fl., dilr undersökning torde kräfvas, har
åklagaren tillagts andelar i böterna, just i ändamål att sporra honom till
nit och vaksamhet. Hvad angår lösdrifvare, stadgar gällande lag, att anhållen
lösdrifvare skall inställas till förhör inför kronofogde eller länsman;
det lärer då ej böra uppmuntras, att t. ex. länsman i stället reser till den
plats, där lösdrifvaren uppehåller sig, för att anställa förhöret. Och om
länsmannen på en resa, som han företager i annat ärende, påträffar en
lösdrifvare, torde han få antagas göra sin plikt, äfven om han ej är beredd
tillfälle att under form af ersättning för lösdrifvarens anhållande taga betaldt
för denna resa. Fall, då anhållande af lösdrifvare verkligen klöfver
en särskild resa af länsmannen, torde endast undantagsvis förekomma. Af
något statsintresse synes ej heller påkalladt att tillägga länsman ersättning
för resa, soin föranledes af sådan undersökning, som omhandlas i 16 § 1
mom. i promulgationslagen till strafflagen.
Till det anförda kommer slutligen, att, efter hvilka grunder än ersättningen
bestämmes, statsverkets utgifter för ändamålet dock i allmänhet
komma att öfverstiga den verkliga kostnaden för tjänstemannen, hvilken
merendels torde vara i tillfälle att i större eller mindre grad fortskaffa
sig för billigare kostnad än den i resereglementet upptagna.
På grund af dessa skäl, hvilka, då det gäller en princip, af betydelse
jämväl på andra områden än det förevarande, här blifvit något
omständligare utvecklade, samt med hänvisning jämväl till det af Konungens
befallningshafvande i Södermanlands län den 31 december 1902 afgifna
yttrande öfver landtpoliskommitténs förslag, hav jag ansett, att rätten
till ersättning för tjänsteresor för polisändamål bör tillkomma endast länsmännen
vid resor för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande
och gripande i dylika fall. För öfriga resor i polisändamål bör,
jämväl i anslutning till hvad bemälde Konungens befallningshafvande hemställt,
länsmännen i stället beredas godtgörelse genom ökning af expensmedlen
med belopp, som, med hänsyn till den ringa omfattning de här förordade
ersättningarna torde erhålla, lämpligen torde kunna bestämmas att
motsvara det, som beräknats för bestridande af de ifrågavarande ersättningarna
i sin helhet. Hvad åter kronofogdarne angår synes någon godt
-
408
Arbetstiden.
görelse till dem i vare sig den ena eller andra formen icke vara af förhållandena
påkallad»;
Herr Carl Persson instämde i herr Widéns under 2:o upptagna
särskilda yttrande;
Herr Hagen anförde:
»Genom nådigt beslut den 4 november 1904 har Kungl. Maj:t förordnat
mig och länsmannen C. E. Flodqvist att under den tid, frågan om
reglering af löneförhållandena m. m. vid landsstaten utgjorde föremål för
kommitténs behandling, deltaga i kommitténs öfverläggningar, utan rätt
att deltaga i besluten, men med rätt att till kommitténs protokoll afgifva
den särskilda mening, hvartill en hvar af oss kunde finna sig befogad.
Då jag icke kunnat biträda vissa delar af kommitténs förslag i förevarande
ämne, har jag sålunda funnit mig pliktig att här angifva min
afvikande ståndpunkt.
I afseende å de centrala ämbetsverken har kommittén, till ökning af
arbetsprodukten därstädes, förordat en utsträckning af den dagliga arbetstiden
å tjänsterummet till minst 6 timmar. Såsom motiv har anförts kommitténs
bestämda uppfattning, »att den tid, som af personalen inom de centrala
ämbetsverken för närvarande ägnas åt statstjänsten, icke i allmänhet
är att anse såsom tillfyllestgörande». Och till stöd för att ålägga vederbörande
arbete å tjänsterummet under nu ofvannämnda tid har åberopats
gagnet däraf ur kontrollsynpunkt.
Vidkommande landsstaten har nu kommittén vitsordat (sid. 107),
att en bestämmelse af ofvan angifna innebörd icke torde »i det stora hela
kunna väntas medföra någon större ökning af länsstyrelsernas arbetsprodukt,
enär dessas tjänstemän och betjänte i flertalet fall torde vara af
arbete å tjänsterummen upptagna längre tid dagligen än hvad inom de
centrala ämbetsverken i allmänhet är förhållandet och ej sällan mer än
6 timmar». Men för de fall, där detta ej äger rum och ur likformighetssynpunkt,
anser kommittén en bestämmelse i ämnet äga betydelse äfven
för länsstyrelserna och föreslår, att »samtliga ordinarie tjänstemän och
409
betjänte vid länsstyrelserna skola, där ej för särskilda fall undantag, efter
pröfning, medgifves, vara å tjänsterummen tillstädes minst 6 timmar hvarje
söckendag».
Till en början må anmärkas att då, enligt hvad framgår af kommitténs
ofvan citerade uttalande, det motiv, som föranledt förslaget i
fråga beträffande de centrala ämbetsverken, i det hela icke föreligger för
länsstyrelsernas vidkommande, utan dessa, såsom kommittén äfven på flera
ställen i sitt betänkande erkänt, nödgas under göromålens tryck utkräfva
nog och mer än nog arbete af sin personal, det kunde åt länsstyrelserna
öfverlämnas att tillse, det behörig arbetsprodukt härefter erhålles äfven i
de undantagsfall, där detta förut möjligen icke varit fallet. Men därjämte
är att märka, att ifrågavarande förslag innebär ett onödigt tvång jämväl
för det stora antal tjänstemän, hvilka redan nu lämna fullt tillräckligt och
mer än tillräckligt af arbete. Man må nämligen ihågkomma, att arbetet
hos länsstyrelserna är af den art, att tjänstemännen under större delen af
året äro däraf strängt upptagna icke blott 6 timmar dagligen utan vida
därutöfver, men att åter under kortare tider göromålen möjligen kunna
besörjas med 4 timmars daglig arbetstid å tjänsterummet åtminstone för
en del af personalen.
Kan det då — när arbetsprodukten i det hela fullt når måttet af
hvad, som bör af en tjänsteman kräfvas — finnas något skäl att fastlåsa
samtliga tjänstemännen å tjänsterummet 6 timmar dagligen äfven under
denna jämförelsevis lediga tid, i stället för att låta dem — i den mån
förefallande göromål det medgifva — ägna denna tid åt behöflig hvila,
nödiga hemstudier o. dyl.
Men kommitténs ifrågavarande förslag kan därjämte, särskildt om
det sammanställes med kommitténs uttalande därom, att åtminstone i vissa
fall länsstyrelsens olika afdelningar böra hållas tillgängliga för allmänheten
under längre tid dagligen, än hittills skett, innebära fara för, att tjänstemännens
arbetsprodukt, i motsats till hvad kommittén åsyftat, blifver
mindre än tillförne. Det låter sig nämligen icke förnekas och är äfven af
kommittén beträffande de centrala ämbetsverken erkändt, att en hel del
arbete är af den beskaffenhet, att det icke kan besörjas, utan att vederbörande
tjänsteman får ostörd ägna sig däråt.
Lönereglering skommitténs bet. V.
52
410
Indragning
af lan dt räntmästartjänsterna.
Bäst utföres utan tvifvel dylikt arbete i hemmet, särskildt då hos
flertalet länsstyrelser tjänsterummen torde vara så knappt tillmätta, att
det är förenadt med svårighet att där få arbeta ostörd af andra. Men om
nu, såsom kommittén synes anse önskvärdt, äfven dylikt arbete i största
möjliga omfattning skall utföras å tjänsterummet, måste åtminstone uppställas
den fordran, att tjänstemannen under viss, icke allt för knappt
tillmätt del af den dagliga arbetstiden å tjänsterummet får arbeta ostörd
af allmänheten. Skall sålunda i fråga om arbetstiden meddelas en bestämmelse,
sådan som den af kommittén föreslagna, måste den enligt min
åsikt kompletteras med ett uttalande däraf, att allenast viss del af denna
arbetstid skall vara kontorstid, därunder allmänheten äger tillträde. En
dylik kontorstid af 4 timmar dagligen lärer tillgodose alla berättigade
anspråk från allmänhetens sida och de återstående 2 timmar relativt ostördt
arbete, som därigenom beredes tjänstemännen, torde vara väl behöfliga,
om ej kommitténs förslag skall leda till afsevärd minskning af tjänstemännens
nuvarande arbetsprodukt.
o
A sid. 18 i kommitténs betänkande inhämtas, att 1873 års löneregleringskommitté,
under förutsättning af bifall till vissa af densamma
gjorda framställningar i afseende å räkenskapsföringen för länen och sättet
för länskassans förvaring, föreslagit, att i stället för räntmästarna skulle
å landskontoren anställas en länskassör, hvilken, med lägre aflöning och
i en mera underordnad ställning, skulle vara af landskamreraren mindre
oberoende än räntmästaren samt jämte öfvertagande af dåvarande, genom
de af kommittén föreslagna ändringar förenklade, ränterigöromålen hafva
att biträda äfven vid öfriga göromål å kontoret.
Detta förslag, som framlades för 1883 års riksdag, vann icke
Riksdagens bifall, utan beslöts räntmästarbefattningarnas bibehållande,
därvid emellertid, i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition i ämnet, föreskrefs,
att räntmästarna skulle vara pliktige att jämväl lämna det biträde
åt landskontoret, som kunde varda dem genom i vederbörlig ordning utfärdad
instruktion ålagdt.
Någon dylik instruktion har aldrig utfärdats, men en del länsstyrelser
hafva, med stöd af gällande.landshöfdingeinstruktion, å räntmästarna
411
öfverflytta! eu del landskontorsgöromål, som befunnits lämpligen kunna af
dem ombesörjas.
Nu har kommittén (sid. 108 — 111), utan att därvid föreslå någon
egentlig förändring af nuvarande ränterigöromålen, upptagit 1873 års löneregleringskommittés
ofvannämnda förslag om räntmästartjänsternas indragning
samt hemställt,
»att de landträntmästare!! åliggande göromålen öfverflyttas
till landskontoret att därstädes bestridas af en särskild tjänsteman
med benämning länskassör och bokhållare samt med skyldighet
att utöfver kassörsgöromålen biträda med andra göromål å landskontoret».
Aflöningen för den nye tjänstemannen har föreslagits till samma
belopp som för länsnotarie och länsbokhållare, nämligen lön 1,800 kronor,
tjänstgöringspenningar 1,200 kronor och ett ålderstillägg efter 5 år å 500
kronor, tillhopa 3,500 kronor; hvarjämte han skulle få behålla de till
nuvarande räntmästarna utgående provisioner å enskilda medel.
Kommitténs förslag angående denna omändring af räntmästai''befattningarna
har sin grund i den uppfattningen, att räntmästarna i allmänhet
icke äro fullt upptagna af sin tjänst.
Denna uppfattning torde emellertid icke få utan vidare tagas för god.
Såsom å sid. 71 i kommitténs betänkande omförmäles, hafva 12 länsstyrelser
förklarat, att något biträde vid landskontorsgöromålen icke kan
erhållas af räntmästaren, och 1 länsstyrelse, att nämnvärdt sådant biträde
icke kan lämnas.
Öfriga länsstyrelser hafva visserligen meddelat, antingen att räntmästaren
redan nu är behjälplig med landskontorsgöromål eller att han
bör kunna lämna biträde därvid.
De olika omdömena angående ränterigöromålens omfattning kunna
åtminstone till en del bero på, huru vederbörande länsstyrelse uppdragit
gränsen mellan ränteri- och kontorsgöromålen. Dessa göromål flyta understundom
så ihop, att det kan uppstå tvekan, huruvida de böra betraktas
såsom tillhörande det ena eller andra slaget. Anser man, att till ränterigöromål
allenast höra de egentliga kassagöromålen och räkenskapen däröfver,
kan det tänkas, att räntmästarens arbete vissa tider på året blir
412
relativt lindrigt. Uppdragas däremot åt räntmästaren jämväl andra ärenden,
hvilka stå i mera naturligt sammanhang med hans kassaverksamhet, t. ex.
uppgörande af rekvisitioner å ersättning för af ränteriet för olika verk och
inrättningar förskotterade medel; diverse rapporter angående in- och utbetalningar;
utbetalningar af en del i länsstaten icke upptagna pensioner
till folkskolelärare med flere och afgifvande af redogörelser därför samt
uppbärande af pensionsafgifter till folkskolelärarnas och andra pensionsinrättningar
m. m., torde förhållandet blifva något annorlunda.
Statskontoret meddelar å sid. 55 i sitt utlåtande den 14 oktober
1902, »att under december, januari och februari månader, då ränteriräkenskaperna
skola upprättas och afslutas, samt de sista dagarna i hvarje
månad räntmästarnas tjänstgöring vanligen utsträckes med flera timmar
utöfver den normala arbetstiden och att då understundom enskilda af
vederbörande räntmästare aflönadt biträde är af nöden».
Sedan år 1883, då Riksdagen afslog det af 1873 års kommitterade framlagda
förslaget om räntmästartjänsternas indragning och anställande af en
länskassör, hafva göromålen för ränterierna liksom för länsstyrelserna i dess
helhet ökats; och det är så långt ifrån att, såsom kommittén å sid. 110
synes antyda, det genom kungl. kungörelsen den 19 mars 1880 införda
systemet med penningförvaltningens förmedlande genom riksbankskontoren
medfört någon minskning i ränterigöromålen, att detsamma fastmer i följd
af den omständliga kontrollen för räntmästarna medfört ett högst betydligt
ökadt arbete. Detta insåg också statsutskottet vid 1883 års riksdag, som
härom yttrade, att de »vidtagna ändringarna i sättet för utbetalningar från
och inbetalningar till vissa ränterier, efter hvad utskottet tyckt sig finna,
visserligen ledt till förenkling i kassaförvaltningen, men ingalunda medfört
någon minskning i landträntmästarnas göromål eller ansvar».
Emellertid torde räntmästarna i en del län under vissa tider af året
kunna lämna landskontoren mera biträde än för närvarande äger rum.
Bästa sättet att utvinna högsta möjliga arbetsresultat af räntmästarna
synes vara, att, i öfverensstämmelse med hvad som afsågs vid
1883 års lönereglering, nu föreskrefves, att räntmästarna skulle vara
pliktiga att, i den mån ränterigöromålen medgifva, lämna biträde åt landskontoren.
413
Då förhållandena väsentligen växla för olika län, torde det vara
tjänligast att åt vederbörande länsstyrelse anförtros att bestämma, huruvida
och i hvad mån räntmästaren skall lämna dylikt biträde.
Kommittén har (å sid. 109 och 110) ifrågasatt, att till minskning af
ränterigöromålen en del däraf borde öfverflyttas å riksbanken, men kommittén
har icke kunnat uppgifva, hvilka af dessa göromål skulle vara af
beskaffenhet att lämpligen kunna af riksbanken ombesörjas.
En utsträckning af riksbankens förmedlande verksamhet för in- och
utbetalningar skulle nämligen ingalunda medföra någon minskning i räntmästarnas
arbete, utan tvärtom. Därjämte skulle genom det ökade utställandet
af assignationer och checker å statskontorets samt länsstyrelsens
giroräkningar, som däraf blefve en följd, samt därmed förknippad
ökad skriftväxling med vederbörande myndigheter landskontorens arbete i
betydande grad stegras. Särskildt blefve landskamrerarens tid, till men för
öfriga viktiga göromål, i betänklig grad splittrad.
Men äfven för riksbanken kom me arbetet att ökas och det torde
vara otvifvelaktigt, att nya tjänstemän komme att i följd däraf behöfva
anställas vid riksbankens afdelningskontor.
För statsverket komme sålunda en dylik anordning att, trots den
låga aflöning kommittén föreslagit för länskassören, utan tvifvel medföra
ökade utgifter.
Men äfven allmänheten komme att få olägenheter däraf. Vid sina
inbetalningar skulle nämligen allmänheten nödgas först besöka riksbanken
för själfva inbetalningen och därefter länsstyrelsen för att, mot företeende
af bankbeskedet, få slutgiltigt kvitto. Och vid utbetalningar skulle vederbörande
dels hos länsstyrelsen afhämta utbetalningsbesked, respektive
assignation eller check, och dels hos riksbanken hämta sitt tillgodohafvande
därför.
Enligt nu gällande bestämmelser behöfver allmänheten blott vända
sig till ett ställe, länsstyrelsen, för att göra sina inbetalningar eller lyfta
sina tillgodohafvanden.
Ett synnerligen tungt vägande skäl mot kommitténs förslag om utbyte
af räntmästaretjänsten mot en ytterligare bokhållartjänst å landskontoret
synes mig äfven ligga i det förhållande, att den för räkenskapernas
414
riktighet ytterst värdefulla kontroll, som nu finnes i räntmästarens samt
landskontorets dubbla bokföring, skulle därigenom komma att upphöra.
Ty äfven om den nye kassören-bokhållaren skulle åläggas att öfver inkomster
och utgifter föra en särskild räkenskap vid sidan af de anteckningar
däröfver, som åligga länsbokhållare^ blir det dock genom den
förres inflyttning på landskontoret alltid dettas chef, landskamreraren, som
blir ansvarig äfven för riktigheten af förstnämnda räkenskap. Det kan då
knappast blifva tal om två hvarandra kontrollerande räkenskaper hos länsstyrelsen.
För den, som har erfarenhet om, huru lätt det är att under
brådskande expeditionsarbete göra en missföring i räkenskaperna, är det
uppenbart, att olägenheter häraf skola snarligen yppa sig. Och att utan
synnerligen goda skäl riskera den nuvarande betryggande säkerheten i länsräkenskaperna
synes mig vara i högsta grad betänkligt.
Såvidt jag kunnat finna, äga för öfrigt alla de skäl, som vid föregående
lönereglering för räntmästarna anfördes mot 1873 års kommitterades
förslag, sin fulla giltighet äfven beträffande nu ifrågavarande förslag,
nämligen
att genom den föreslagna förändringen ifrågavarande befattningar
skulle blifva att betrakta såsom öfvergångstjänster och
otvifvelaktigt ofta komme att ombyta innehafvare, hvilket på
grund af göromålens beskaffenhet vore för det allmänna särdeles
menligt;
att en så viktig uppbördstjänst som räntmästarnas bör vara
af själfständig beskaffenhet och så aflönad, att icke tjänsteinnehafvaren
genom ekonomiskt betryck kommer i frestelse att brista
i redbarhet; samt
att ränterigöromålen skulle komma att lida, därest tjänsteinnehafvaren
skulle biträda med landskontorsgöromål, som icke
stå i naturligt förhållande till ränterigöromålen i allmänhet.
På grund af det anförda har jag icke kunnat biträda kommitténs
ifrågavarande förslag, utan ansett att räntmästarbefattningarna böra bibehållas
oförändrade, med skyldighet för räntmästarna att lämna det biträde
åt landskontoren, som vederbörande länsstyrelser pröfva böra kunna af dem
lämnas.
415
Beträffande den aflöning, som af kommittén föreslagits för lanskassören
och bokhållaren, måste densamma, enligt mitt förmenande, anses
orimligt låg i förhållande till det arbete och det ansvar, som dock skulle
påhvila nämnde tjänsteman.
Af den å sid. 316—317 i statskontorets ofvannämnda utlåtande
intagna uppgift om samtliga läns kapitalkonto i landsböckerna för år 1901
framgår, att nämnda år i ränterierna influtit i runda tal, sålunda:
i 2 län 2 millioner kronor
■» 4
»
3
»
»
» 4
»
4
»
»
» 2
»
5
»
»
» 6
»
6
»
»
» 3
»
7
»
»
» 1
»
8
»
»
» 1
»
13
»
»
» 1
»
34
»
»
Genom utbetalningar hafva ungefärligen lika belopp utgått från
ränterierna under samma år.
Ifrågavarande belopp torde på grund af den under senare åren tillkomna
inkomstskatten samt de nya stämpelskatterna numera hafva väsentligen
ökats.
Enligt nu gällande lönestat utgör aflöningen för räntmästarna:
i
lista klassens
län
högst....... 4,500
kronor
»
2:dra »
»
»
4,300
»
»
3:dje »
»
»
4,000
»
Aflöning inom lista klassens län är således lika med kronofogdes
nuvarande slutaflöning, expensmedlen oräknade.
Om samma relation bibehålies och länen beträffande räntmästares
aflöning, i enlighet med kommitténs förslag i fråga om landssekreterare
och landskamrerare, delas i 2:ne klasser, borde räntmästarnas, respektive
länskassörernas, aflöning, fastställas sålunda:
416
i lista klassens län: lön 2,500 kronor, tjänstgöringspenningar 1,500
kronor samt två ålderstillägg efter respektive 5
och 10 år å 500 kronor, tillhopa 5,000 kronor.
i 2:dra klassens län: lön 2,500 kronor, tjänstgöringspenningar 1,200
kronor samt två ålderstillägg efter respektive 5
och 10 år å 500 kronor, tillhopa 4,700 kronor.
Härtill komma provisioner å enskilda medel såsom för närvarande.
indragningen
Beträffande den hos länsstyrelserna anställda vaktbetjäningen, som
vaktmästar- närvarande utgöres af två ordinarie vaktmästare hos samtliga länsstyrelbefattnmgar.
ser med undantag för länsstyrelserna i Uppsala och Jönköpings län, hvilka
hafva hvardera tre vaktmästare, har kommittén hemställt, »att antalet ordinarie
vaktmästare hos hvarje länsstyrelse måtte bestämmas till två».
Hvad länsstyrelsen i Uppsala län angår, har jag vid denna frågas
behandling inom kommittén framhållit, att Uppsala slotts läge, ämbetslokalernas
utsträckning öfver hela slottets längd samt det förhållande, att
tillträde till landshöfdingens ämbetsrum, till landskansliet samt till ränteriet
och landskontoret måste ske genom tre skilda ingångar, nödvändiggör,
att åtminstone två vaktmästare ständigt äro tillstädes för uppassning och
tillsyn samt för att mottaga den besökande allmänheten.
Den tredje vaktmästarens tid är fullt upptagen af dagliga budskickningar
ute i staden samt till post- och riksbankskontoren.
Vid länsstyrelsen i Uppsala län kan i följd häraf icke någon vaktmästartjänst
indragas.
Enligt hvad jag inhämtat, lära särskilda omständigheter påkalla bibehållande
af nuvarande antal vaktmästare äfven hos länsstyrelsen i Jönköpings
län.
Reseersätt-
När jag icke haft något att erinra mot de af kommittén för krono
fögderitjän-
fogdar, häradsskrifvare och länsmän föreslagna aflöningsbelopp, har detta
steman. varjt undcr förutsättning, att dessa belopp skulle afse att såvidt möjligt
ersätta vederbörande tjänstemän för deras eget arbete i tjänsten och icke
att därjämte utgöra godtgörelse för de med tjänsten förenade omkostnader.
Såsom kronofogdarna i sin underdåniga petition i oktober 1905
417
framhålla, år det nämligen »principiellt oriktigt att af tjänsteinnehafvaren
fordra, att han för sin lön skall utföra annat ån det arbete, tjänsten
krafvel*, och således att han af sin aflöning skall bestrida utgifter, exempelvis
för tjänsteresor»; och med hänsyn till de ytterst olikartade förhållanden,
som förefinnas beträffande olika fögderier och länsmansdistrikt,
kan en lönereglering för ifrågavarande tjänstemän icke blifva jämlik
och rättvis, om icke kostnaden för deras tjänsteresor af statsverket godtgöres
Läte
det sig göra att på förhand något så när tillförlitligt utreda
hvarje tjänstemans resekostnader i och för tjänsten, kunde en tillfredsställande
lönereglering åstadkommas äfven med bibehållande af det nuvarande,
af kommittén godtagna systemet att låta den för tjänsten bestämda
aflöning äfven få täcka omkostnaderna i tjänsten. Men då en sådan utredning
svårligen kan ske och af kommittén heller icke försökts, kan jag icke
finna, hvarför icke dessa tjänstemän likaväl som de allra flesta öfriga
statens tjänstemän skulle medgifvas ersättning för sina resekostnader. Att
landsstatens tjänstemän i allmänhet icke haft dylik ersättning har sin grund
i det förhållande, att de sedan äldsta tider haft boställen och därför kunnat
hålla sig nödiga tjänstehästar. Sedan nu alla landsstatsbostållen indragits
(de återstående länsmansboställena föreslås nu af kommittén till indragning),
föreligger icke längre skälig anledning att bibehålla ifrågavarande
tjänstemän i en dylik ogynnsam undantagsställning.
Landssekreterare och landskamrerare hafva ock genom kungl. brefvet
den 25 oktober 1901 redan fått sig tillerkänd rätt till ersättning för
tjänsteresor.
Af sid. 82 och 83 samt 86 och 87 i kommitténs betänkande inhämtas,
att fögderiernas areal växlar mellan lägst 4,31 kv.-mil och högst
384,91 kv.-mil och länsmansdistriktens mellan 0,os kv.-mil och 194,13
kv.mil;
40 dagar med från 21 till öfver 100 mil resor och för häradsskrifvarna
från 10 till öfver 50 dagar med från 21 till öfver 100 mil resor; samt att
folkmängden för fögderierna växlar mellan 18,688 personer och 66,499
personer och för länsmansdistrikten mellan 1,142 personer och 21,815
personer.
Löneregleringskom m i 11 eu s bet. V.
53
418
Häraf lärer framgå, att resekostnaderna inom olika fögderier och
länsmansdistrikt liksom arbetsmängden ställa sig afsevärdt olika och att
ett aflöningssätt, som för arbete och omkostnader bestämmer lika belopp
för alla fögderier och för alla länsmansdistrikt, måste leda till orättvisa
och ojämnhet.
Detta kan icke, såsom understundom framkastats, anses försonadt
därigenom, att det står enhvar fritt att söka eller icke söka en
tjänst.
Att tjänstemannen i ett stort distrikt med långa och kostsamma
resor och betungande arbete i ett för allt erhåller samma ersättning som
tjänstemannen i ett litet och lättskött distrikt, kan icke vara rätt.
Helt och hållet lärer ifrågavarande olägenhet icke kunna undgås,
men bör i afsevärd män kunna minskas dels genom att ersättning beviljas
för tjänsteresor, och dels genom att för de exceptionellt stora fögderierna
och länsmansdistrikten, för hvilkas behöriga skötsel ständigt tjänstebiträde
måste anses erforderligt, bestämmas högre expensmedel än för de öfriga.
Mot fordran på reseersättning har särskildt invändts, att man kunde
befara, att rätten till sådan skulle missbrukas genom att vederbörande
gjorde onödiga resor o. s. v.
Den invändningen skulle i så fall icke träffa endast nu ifrågavarande
tjänstemän; och om för öfrigt rätten till reseersättning inskränkes
till sådana resor, som äro i lag eller författning påbjudna och
Indika till tid och ort bestämmas af länsstyrelsen eller annan vederbörande
myndighet, är det svårt att inse, huru missbruk skulle kunna ske. De resor,
för hvilka ersättning särskildt bör utgå, äro tingsresor samt uppbörds-,
taxerings-, markegångs- och mantalsskrifningsresor.
Beträffande resor i och för vägsyner, hvilka bestämmas och planläggas
af vederbörande syneförrättare, torde, ehuru det vore önskvärdt och
billigt att ersättning jämväl för dem utginge, med frågan om ersättning
därför böra anstå, helst ifrågasättas kan, huruvida icke dylik resekostnad
bör helt eller delvis gäldas af vägdistrikten.
Såsom af de till grund för kommitténs förslag förebragta utredningar
framgår, äro de af kommittén för ifrågavarande tjänstemän föreslagna
aflöningsbelopp de minsta, som skäligen kunnat ifrågasättas för
419
vederbörandes och delvis familjers anständiga bärgning. Vid sådant Inhållande
och då, särskildt på grund af befarad brist på vikarier, förmånen
af kostnadsfri semester icke ansetts kunna beredas dem, borde
dessa aflöningsbelopp icke få ytterligare nedbringas genom utgifter för
tjänsteresor samt för absolut nödigt tjänstebiträde.
På grund af det anförda har jag ansett, att kronofogdar, häradsskrifvare
och länsmän böra förutom den reseersättning, som för närvarande
utgår till dem, tillerkännas rätt till ersättning enligt gällande
resereglemente för tingsresor, resor till uppbördsstämmor samt till taxerings-,
markegångs- och mantalsskrifningssammantråden, äfvensom att för
fögderier med öfver 50,000 invånare och länsmansdistrikt med mera än
15,000 invånare expensmedlen böra bestämmas till 800 kronor för
kronofogdar, 500 kronor för häradsskrifvare samt 300 kronor för länsmän.
Skulle mitt förslag härutinnan vinna afseende vid den förestående
löneregleringen, blefve den af kommittén för vissa kronofogde- och länsinanstjänster
i de norrländska länen föreslagna höjning af expensmedlen
obehöflig.
Polisbevakningen på landet måste redan nu anses vara ett minimum,
som åtminstone icke borde få underskridas. Genom den af kommittén
föreslagna indragning af kronofogde- och länsmanstjänster, hvilken för
öfrigt torde komma att i åtskilliga fall befinnas i och för sig vara väl
skarp, skulle polisbevakningen på landsbygden, särskildt den egentliga
ordningspolisen, försvagas. Det synes därför sannolikt, att vederbörande
länsstyrelser icke skola kunna tillråda reduktion i antalet kronofogdar
och länsmän, såvida icke tillfälle beredes till förstärkning af den särskilda
polisstyrkan på landet.
Med afseende å landtpolisens verksamhet såsom spaningspolis måste,
äfven om hänsyn tages till kommitténs förslag angående arbetsfördelningen
mellan fogdar och länsmän, i det stora hela samma brister som för närvarande
komma att vidlåda densamma.
Det är obestridligt, att landsbygden har behof af tillgång till detektivt
skolade polismän, och flera exempel från senare tider bestyrka, att det
under nuvarande förhållanden är nästan omöjligt att kunna tillgodose detta.
Polisväsendet
på landsbygden.
420
Till undanröjande af denna brist har jag ansett, att kommittén
bort antingen tillstyrka landtpoliskommitterades förslag angående s. k. länsdetektiver
eller ock föreslå anordnandet på statens bekostnad af en mindre
detektivkår med station t. ex. i Stockholm, från hvilken vederbörande
länsstyrelser skulle äga att vid behof rekvirera detektiv polishjälp.
Hvad slutligen beträffar de i landssekreteraren Widéns reservation
härofvan framförda betänkligheter i afseende å omfattningen af den åt
kronofogdar och länsmän nu utgående ersättning för vissa utgifter i polisändamål,
hafva dessa och andra dylika erinringar på sin tid varit föremål
för landtpoliskommitterades öfvervägande samt af dem blifvit, enligt mitt
omdöme, fullt öfvertygande bemötta»;
Herr Flodqvist instämde i det af herr Hagen afgifna särskilda yttrande,
förutom i hvad detta gällde indragningen af två vaktmästarbefattningar.
In fidern
Allan Cederborg.
